SOU 1977:53
Forskningspolitik
Förkortningar
ADB Automatisk databehandling
ASF Arbetarskyddsfonden AMS Arbetsmarknadsstyrelsen ASÖ Aktuellt från skolöverstyrelsen
BFR Statens råd för byggnadsforskning
DSF Delegationen för social forskning
FoU Forskning och utveckling (inkl. försöksverksamhet) FÖVUX Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning
IOCU International Organization of Consumers Unions IVL Institutet för vatten- och luftvårdsforskning
KOLT Utredningen om kollektivtrafik i tätort KOV Konsumentverket
LABAN Kommittén för samordning av laboratorieresurser vid ar- betarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket
LUT 74 Lärarutbildningsutredningen
MFR Medicinska forskningsrådet MI Miljövårdens informationssystem MUT Projektet målbestämning och utvärdering i skolan
NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet
SCB Statistiska centralbyrån SFS Svensk författningssamling
SGU Sveriges geologiska undersökning SJFR Statens råd för skogs- och jordbruksforskning SMHI Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
SNV Statens naturvårdsverk SOFI Institutet för social forskning
SoS Spri
SSK STU SÖ
TFD TFG TFK TFU VTI
UHÄ UKÄ
Socialstyrelsen
Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationalise- ringsinstitut Utredningen om skolan. staten och kommunerna Styrelsen för teknisk utveckling
Skolöverstyrelsen
Transportforskningsdelegationen Transportforskningsgruppen Ingenjörsvetenskapsakademiens transportforskningskom- mission Transport forskningsutredningen
Statens väg- och tralikinstitut
Universitets- och högskoleämbetet Universitetskanslersämbetet
1. Arbetarskyddsfonden och arbetarskydds- styrelsens FoU-verksamhet
1.1. Bakgrund
Under 60-ta1ets senare hälft kom arbetarskyddsfrågorna och arbetsmiljö- politiken att bli betydelsefulla i den allmänna miljö- och arbetsdemokra- tidebatten. De fackliga organisationerna var starkt pådrivande, samtidigt som vissa offentliga utredningar tillsattes bl. a. om yrkesskadeforsäkringens f|- nansiering och beträffande arbetsmiljön med översyn av arbetarskyddslag- stiftningen. Betänkanden från dessa båda utredningar har varit av stor be- tydelse för inrättandet av arbetarskyddsfonden som viktig företrädare för arbetsmiljöforskningen och inriktningen av dess verksamhet.
1. 1 . 1 Tidigare verksamhet
Yrkesinspektionen inrättades i slutet av 1800-talet i syfte att förebygga olycksfall och skapa bättre arbetsmiljö. År 1949 kom en ny arbetarskyddslag Och arbetarskyddsstyrelsen tillskapades. Vid Statens institut för folkhälsan bedrevs sedan dess start (1938) en omfattande yrkesmedicinsk och yrkes- hygienisk forskning främst avseende kemiska hälsorisker.
Vid vissa universitetsinstitutioner har det bedrivits sporadisk yrkesmedi- cinsk och yrkeshygienisk forskning. Inom psykotekniska institutet vid Stockholms universitet (startat 1944) och vissa psykologiska universitets- institutioner har en del arbetspsykologiska problem tagits upp. Personalad- ministrativa rådet, som bildades år 1952 som en forsknings- och service- organisation. har förutom att ägna sig åt arbetspsykologiska och arbetsso- ciologiska problem även stimulerat sådan forskning vid universitetsinsti- tutionerna.
Arbetsfysiologisk forskning har främst bedrivits inom Gymnastik- och Idrottshögskolan (tidigare GCI), som sedan 1941 haft en professuri fysiologi. En särskild avdelning inom högskolans fysiologiska institution bildades i början av 50-ta1et: Industrifysiologiska avdelningen. Denna ombildades 1955 till ett arbetsfysiologiskt institut med ekonomiskt stöd av industrin. En professur i arbetsfysiologi inrättades 1963.
Arbetarskyddet har också länge uppmärksammats av arbetsmarknads- parterna. Svenska Arbetsgivareföreningen inrättade redan i slutet av 30-ta1et
en arbetsmedicinsk avdelning inom sitt centrala kansli. och LO har sedan länge haft medicinsk expertis till sitt förfogande. År 1962 bildades LOs expertavdelning för arbetsmedicin.
I . I .2 A rbetsmedicinska institutet
Forskningsresurserna var på detta sätt länge splittrade. Fyra statliga utred- ningar i mitten av 60-talet gjorde en översyn av situationen inom arbets- medicin och angränsande områden. En av dessa utredningar studerade bc- hovet av samordning. Dess betänkande framlades 1965 (SOU 1965:24) och gav förslag om inrättandet av ett "institut för arbetshygien och arbetsfy— siologi". Förslaget ledde till att arbetsmedicinska institutet bildades 1966. Först i och med inrättandet av institutet och i samband med att vissa medel från yrkesskadeförsäkringsfonden ställdes till förfogande för forskningsän- damål och andra arbetarskyddsprojekt började forsknings- och utvecklings- arbetet att kunna samordnas. I det arbetsmedicinska institutet inlemmades sålunda yrkesmedicinska avdelningen vid statens institut för folkhälsan samt det arbetsfysiologiska institutet. och en personalunion skapades med de yr- kesmedicinska och yrkesdermatologiska klinikerna vid Karolinska sjukhu— set.
Institutet organiserades som ett fristående institut direkt under social— departementet med uppgift att utföra forskning samt ge service. under- visning och information ifråga om människan i arbete samt om arbete och arbetsmiljö. Arbetsmedicinska institutet finansierades till övervägande del via statsbudgeten. År 1972 sammanfördes institutet med arbetarskydds- styrelsen och bildar nu den arbetsmedicinska avdelningen inom arbetar— skyddsstyrelsen med lokalisering till Stockholm och Umeå.
1.2 Arbetarskyddsstyrelsen — en kort presentation
1 .2. 1 Organisation
Arbetarskyddsstyrelsen har vid sidan av den arbetsmedicinska avdelningen en tillsynsavdelning och en administrativ avdelning. Dessutom är yrkes- inspektionen med 19 distrikt i landet sedan år 1973 knuten till arbetar— skyddsstyrelsen. En gemensam inofficiell beteckning för arbetarskyddssty- relsen och yrkesinspektionen är arbetarskyddsverket. vars huvudman sedan 1974 är det då bildade arbetsmarknadsdepartementet. Arbetarskyddsstyrel- sen leds av en lekmannastyrelse bestående av elva personer med gene- raldirektören som ordförande.
1 . 2 . 2 Til/synsa vale/ningen
Arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning svarar för yrkesinspektionens verksamhet. Avdelningen skall se till att lagarna inom arbetsmiljöområdet efterföljs och svarar för den "praktiska lagtolkningen". Tillsynsavdelningen
utger anvisningar och meddelanden.
Utfärdade anvisningar bygger ofta på resultat av FoU-verksamhet. An- visningarna utarbetas av speciellt tillsatta arbetsgrupper som eventuellt upp- drar åt utomstående forskare att utföra forskning. Dessa uppdrag berör oftast problem som man måste söka lösa på kort sikt inför utformning av an- visningar. I genomsnitt åtgår 1—2 år för utformning av anvisningar. Till— synsavdelningen anför dessutom långsiktiga motiv till viss kemisk forskning och står som uppdragsgivare till projekt som tillsynsavdelningen uppfattar kan medföra ny kunskap på sikt till gagn för tillsynsarbetet.
FoU-projekt till grund för avdelningens arbete "läggs ut" på konsult eller forskningsinstitution. Inom avdelningen utses speciella kontaktmän för upp- följning av projekten. Dessa kontaktmän ska bl. a. ansvara för att forsk— ningsresultaten dokumenteras.
Fackföreningarna är starkt pådrivande för att initiera anvisningsarbetet. Forskningsprojekten initieras delvis via tillsynsavdelningens fältkontakter (yrkesinspektionen). delvis genom avdelningens tjänstemän — "behovet fram- träder av sig självt". Dessutom kommer uppslag från forskarna själva.
Spridning av forskningsresultat sker genom publicering i tidskrifter och vetenskapliga skriftserier. förutom att utdrag återfmns i råd och anvisningar samt meddelanden från tillsynsavdelningen. Dessa anvisningar och med- delanden (ändring och/eller komplettering av utfärdade anvisningar) sprids i en upplaga på ca 20000 exemplar.
Tillsynsavdelningen har en liten post för FoU—verksamhet i sin budget. Dessa medel används att täcka kostnader för fackenheternas medverkan i skilda forskningsstyrande grupper inom t. ex. statens råd för byggnads- forskning (byggforskningsrådet) och gruvföreningen.
1.2.3. A rbetsmedicinska avdelningen
Arbetsmedicinska avdelningen är uppdelad i speciella enheter för arbets- fysiologi. arbetspsykologi. kemi. medicin och teknik. Det finns en filial till avdelningen i Umeå som kompletterar enheterna i Stockholm.
Arbetsmedicinska avdelningen har till uppgift att bedriva forskning samt ansvara för utbildning av personal inom landets företagshälsovård och för skyddsombuden. Avdelningen ska dessutom ge service till andra delar av arbetarskyddsstyrelsen. Vidare medverkar avdelningen i forskarutbildningen vid universitetet och högskolor genom sin anknytning till universitetsor- ganisationen ifråga om professorer och laboratorer. Dessa har således en dubbel funktion som forskare vid arbetsmedicinska avdelningen och vid universiteten.
Vid den arbetsmedicinska avdelningen bedrevs under budgetåret 1976/77 ett hundratal FoU-projekt. Av dessa berörde ca 60 projekt kemiska mil- jöfaktorer och deras verkningar. medan 15-talet projekt berörde de fysikaliska och fysiologiska arbetsfaktorerna. Återstående projekt var fördelade på om- rådena psykologiska arbetsfaktorer. olycksfallsproblem och problem av or- ganisatorisk art m.m.
Prioriteringen av FoU-projekt sker genom ett samspel mellan arbetsmedi- cinska avdelningen och arbetarskyddsstyrelsens övriga delar. Tillsynsavdel-
ningen är ofta initiativtagare till projekt inom de arbetsmedicinska enheterna. där arbetsmedicinska avdelningen ska svara för faktaunderlag i samband med utformningen av anvisningar. Dessa projekt är oftast fleråriga och re- surserna binds för lång tid. Inom arbetsmedicinska avdelningen har man också märkt en tendens till "att forskning föder forskning". Det framkom- mer således under projektens gång problem som ger upphov till fortsatt forskning.
Den prioritering av FoU-projekt som görs inom avdelningen sker efter normer som sammanställts av en intern arbetsgrupp. Vissa regler har ned- tecknats med utgångspunkt i risk och antal berörda individer. Projekten rangordnas med hänsyn till de tänkbara effekterna på säkerhet. hälsa. kom- fort. trivsel och arbetsmöjligheter.
Resultaten av forskning inom arbetsmedicinska avdelningen publiceras i den vetenskapliga skriftserien "Arbete och hälsa". Dessutom är arbetar- skyddsstyrelsen delägare i den nordiska tidskriften "Scandinavian Journal of Work. Environment & Health" med arbetsmedicinska avdelningen som coeditor.
Arbetsmedicinska avdelningen anser hittillsvarande forskarresurser inom området vara otillräckliga. Den nu formaliserade arbetsmedicinska forskar- utbildningen liksom tillkomsten av speciella kliniker för yrkesmedicin vid sjukhusen kommer dock förhoppningsvis att öka tillströmningen av kva- lificerade forskare. Avdelningen har framfört den åsikten att den bästa lång- siktsplanering. som nu kan ske beträffande arbetsmedicin. är att skapa ökade forskarresurser.
Arbetarskyddsstyrelsen är genom generaldirektören representerad i ar- betarskyddsfondens styrelse. Via enskilda forskare och tjänstemän knutna till arbetarskyddsverket är detta representerat i så gott som samtliga de programkommittéer. arbets- och styrgrupper som fonden hittills tillsatt. Fon- den sänder också oftast inkomna ansökningar på remiss till arbetarskydds- styrelsen eller enskilda personer inom styrelsen.
De medel arbetarskyddsstyrelsen erhåller för forskning kommer delvis via arbetarskyddsfonden. Genom regeringsbeslut förs vissa medel direkt från fonden till arbetarskyddsstyrelsen för egen fördelning på projekt och utbildning av personal inom företagshälsovården samt för skyddsombudens verksamhet. I övrigt söker arbetarskyddsstyrelsen genom sin arbetsmedi- cinska avdelning eller via enskilda forskare anställda vid verket medel för specifika projekt. Dessa projekt bedöms i konkurrens med andra till fonden inkomna anslagsansökningar. De medel som fördelas på detta sätt kommer att analyseras närmare i ett efterföljande avsnitt.
1.3. Arbetarskyddsfonden — en bakgrundsbeskrivning
I slutet av 60-talet tillsattes en utredning beträffande yrkesskadeförsäk- ringens finansiering. Denna utredning presenterade år 1970 (SOU 1970:49) sina förslag. Dessa innebar bl. a. att det i samband med inbetalning av medel till yrkesskadeförsäkringen också skulle tas ut särskilda avgifter från ar- betsgivarna att användas för att förebygga yrkesskador och ohälsa i arbets- livet.
Utredningen uppmärksammade särskilt behovet av resurser för forskning. utbildning och information i dessa sammanhang. Kommittén föreslog därvid att särskilda medel skulle sammanföras till en fond med uppgift att bevilja bidrag till sådana ändamål. Fondens storlek skulle bestämmas av arbets- givarnas årliga avgifter.
Utredningsförslaget gav vissa riktlinjer för inriktningen av stödet och framhöll att fondens medel borde utnyttjas för praktiskt inriktad forskning inklusive försöksverksamhet, utbildning av skyddsombud och upplysning via massmedia till stora persongrupper i arbetslivet. Stödet borde också kunna avse arbetarskyddskampanjer och upprustning av tidskriften Arbetsmiljö.
Utredningens förslag och riktlinjer beträffande hur fondens medel borde uppbyggas och utnyttjas i forsknings- och upplysningsverksamhet bemöttes positivt av flertalet remissinstanser. Efter proposition och riksdagsbeslut vå— ren 1971 inrättades Arbetarskyddsfonden (ASF) den 1 januari 1972 med uppgift att stödja sådan forskning. utbildning och upplysning som kan mot- verka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa eller förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa och säkerhet i ar- betslivet.
Enligt den ursprungliga instruktionen för fonden av den 29 oktober 1971 specificerades stödområdena så att:
El beträffande forskning bidragen främst ska avse sådan forskning vars re- sultat kan väntas få praktisk användning inom arbetslivet eller åtgärder som kan främja kontakt med internationell forskning El inom utbildningssektorn utbildningen av skyddsombud prioriteras och kompletterande utbildning av personal inom företagshälsovården och ar- betarskyddet i övrigt ges I] bidragen till information främst ges till sådan brett upplagd upplysning som riktas till stora persongrupper inom arbetslivet.
År 1970 tillsattes arbetsmiljöutredningen för att göra en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen. Utredningens första betänkande "Bättre ar- betsmiljö" (SOU 1972186) publicerades i december 1972. Förslagen innebar viktiga förändringar i arbetsmiljölagstiftningen och berörde även arbetar- skyddsfondens verksamhet.
I november 1973 ändrades instruktionen för styrelsen för arbetarskydds- fonden till följd av arbetsmiljöutredningens framförda förslag om förstärk- ning av fondens resurser främst avseende utbildningsändamål. Genom den- na ändring vidgades arbetarskyddsfondens arbetsuppgifter på ett par punkter så att:
[I beträffande forskningsbidrag sådana även ska kunna ges till utvecklings- arbete för att nya tekniska lösningar ska komma till praktisk tillämpning och El vad avser bidrag till utbildning antalet målgrupper väsentligt utvidgas till att också omfatta arbetsledare. tekniska planerare och andra som är med och utformar arbetsmiljön.
Arbetsmiljöutredningens förslag till ny arbetsmiljölag (SOU 197611—4) har för övrigt givit underlag för utökad upplysningsverksamhet från arbetar-
skyddsfondens sida bl. a. vad avser information i samband med att den nya arbetsmiljölagstiftningen träder i kraft.
Ett annat område där arbetarskyddsfonden har fått ett vidgat inflytande gäller Centrum för arbetslivsfrågor. Förslag att bilda sådant institut fram- fördes tidigare i ett betänkande som utredningen angående den tillämpade beteendevetenskapliga forskningen framlade 1973(SOU 1973:55). Regeringen framlade ett liknande förslag under våren 1976 som behandlades i riksdagen. I denna proposition föreslogs att ett sådant institut skulle inrättas. Institutet inrättades den 1 januari 1977 under namnet Centrum för arbetslivsfrågor.
Det skall också framhållas att genom riksdagens beslut i samband med arbetsrättsreformen vidgades fondens programansvar för forskningen till att gälla hela arbetslivsområdet.
1.4. Organisation och verksamhet
Arbetarskyddsfonden leds av en styrelse som består av elva personer av vilka flertalet utses efter förslag från arbetsmarknadens organisationer (två ledamöterfrån LO.en från SACO. en från Kommunaltjänstemannaförbundet. två från SAF. en från Kommunförbundet och en från Statens avtalsverk). Regeringen utser återstående tre ledamöter (varav en är generaldirektören i arbetarskyddsstyrelsen tillika vice ordförande) och tillsätter ordförande. Ledamöter och personliga ersättare förordnas för högst tre år.
Styrelsens ordförande fungerar som s. k. arbetande ordförande och till- bringar en stor del av arbetstiden på fondens kansli. Ordföranden är främst engagerad i extern kontaktverksamhet med näringslivets och arbetsmark- nadens organisationer men tar också aktiv del i den ärendeberedning som sker på kansliplanet före styrelsemötena. Han kan enligt den år 1974 fast- ställda arbetsordningen själv fatta beslut i mindre anslagsärenden med belopp som ej överstiger 30000 kronor och beträffande fortsättningsanslag.
Fondens verkställande uppgift handhas av ett kansli som leds av en kan- slichef. Antalet anställda inom kansliet uppgår till ca 20 personer. varav fyra är handläggare av forskningsanslag förutom kanslichefen. Det har sedan fondens bildande varit en medveten strävan från styrelsens sida att begränsa kansliets storlek. Fonden har haft en önskan att ha ett litet kansli med anställda vars kompetens är mer av projektadministrativ art än av sak- områdeskaraktär.
1.5. Finansiering
Arbetarskyddsfonden tillförs huvudsakligen medel genom en särskild ar- betarskyddsavgift som betalas av alla enskilda. kommunala och statliga ar- betsgivare. Enligt 4ä lagen om arbetarskyddsavgift (197lz282) erlägger ar- betsgivarna en särskild avgift omfattande 0.1 procent av vad de under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost och bostad. En fjärdedel av detta belopp utgör bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet. Återstoden (0.075 procent) tillfaller arbetarskyddsfonden för bidrag till forskning. ut-
bildning och upplysning på arbetsmiljöområdet.
I stället för att höja arbetsgivaravgiften från 0,10 till 0.17 procentenheter som föreslagits i den proposition som föregick lagen om medbestämmande i arbetslivet. anvisade riksdagen efter motioner i frågan ett belopp av 50 miljoner kronor för tiden den 1 januari —den 30juni 1977. Detta ekonomiska stöd skall utgå till såväl arbetstagare- som arbetsgivarorganisationerna för att användas till information och utbildning i samband med reformen.
Detta innebär att fondens verksamhet till viss del kommer att finansieras över statsbudgeten. För budgetåret 1977/78 är det tillförda medelsbeloppet över statsbudgeten 115 miljoner kronor.
Nuvarande finansieringsform upplevs från fondens sida underlätta ett flexi- belt arbetssätt med planering och omplanering samt bidra till förankring av fonden hos arbetsmarknadens parter. Det finns en direkt delaktighet i fonden från arbetsmarknadspanemas sida och ett ömsesidigt ansvar för att få fram praktiskt användbara resultat.
I samband med bildandet av arbetarskyddsfonden tillsattes en enmans- utredning för att utröna önskemål och behov beträffande inriktning av forsk- ningsstödet samt kartlägga tillgängliga forskningsresurser. Jämsides med denna utredning diskuterade styrelsen vilka forskningsområden som var angelägna att närmare studera.
Utredningen. som genomfördes med hjälp av enkät till olika myndigheter och forskningsinstitutioner samt arbetsmarknadens parter och andra berörda organisationer. fann med utgångspunkt i olika prioriteringsregler ett antal problemområden som borde prioriteras. Sådana prioriteringsnormer berörde exempelvis hänsyn till skadlig effekt. hur stor risk det var att en skada skulle inträffa och antalet arbetstagare som kunde drabbas. Elva problem- områden ansågs särskilt angelägna.
I fondens styrelse rådde tidigt enighet om att särskilt uppmärksamma följande problemområden:
El arbetstidsfrågor. särskilt skiftarbete Cl olycksfall El kemiska hälsorisker [I 5. k. branschundersökningar.
För kartläggning och analys av forskningsbehov inom dessa fält tillsattes av styrelsen speciella arbetsgrupper med representanter för forskare och ar— betsmarknadens parter. Detta programarbete avrapporterades under 1973. Rapporterna distribuerades sedan i 3 000—5 000 exemplar till forskningsin- stitutioner. myndigheter och organisationer i syfte att stimulera ett FoU- arbete enligt de sammanfattande behovsbedömningar programgrupperna gjort. Programarbetet var också avsett att ge styrelsen underlag för initiativ och bedömningar av anslagsansökningar.
Under 1975 lät styrelsen utföra en riksomfattande enkät bland myn- digheter. institutioner. näringslivsorganisationer m. 11. för att få förnyat prio- riteringsunderlag. vad gällde fortsatt inriktning av forskningsstödet.
Beträffande forskningsresurserna konstaterade den av socialdepartementet tillkallade enmansutredaren. att när det gällde de personella resurserna var det främst tillgången på etablerade forskare och möjligheterna till rekrytering som var av betydelse. Betydelsefulla var också lokalresursema. Förefintliga
personella och materiella resurser uppgavs vara begränsade. De ansågs dock möjliga att utöka och utnyttja på för arbetsmiljöforskning lämpligare sätt vad avsåg både tvärvetenskaplig forskning. arbetsteknologi. arbetsmedicin. arbetspsykologi och arbetssociologi samt arbetsfysiologi.
Arbetarskyddsfonden har funnit att forskarresurserna fortfarande är be- gränsade inom vissa områden. För att stimulera intresset och öka kom- petensen bland forskarna har fonden utlyst ett antal stipendier för studier utomlands. Fonden avvaktar också resultaten av de förslag en arbetsgrupp inom UKÄ framlagt beträffande högre utbildning och forskning rörande arbetsmiljöfrågor.
1.6. Fördelning av fondmedel
1.6.1. Inledning
Fördelningen av arbetarskyddsfondens medel på olika verksamhetsområden är inte reglerad i instruktionen. För budgetåret 1977/78 beräknar emellertid departementschefen att ca 75 miljoner kronor skall fördelas till utbildning och information. Vidare beräknas att de fackliga organisationernas utbildning av representanter i företagsstyrelser skall uppgå till 20 miljoner kronor. Till forskning beräknas att 20 miljoner kronor skall utgå. varav 1.5 miljoner kronor ska avdelas för centrum för arbetslivsfrågor. Dessa tre områden tillsammans gör således ett belopp av 115 miljoner kronor. Dessutom till- kommer de medel som tillförs via de särskilda arbetsgivaravgifterna.
1.6.2. Bidrag till forskning och utveckling
Över hälften av det belopp som arbetarskyddsfonden beviljat till projekt t.o.m. 1975 avsåg forskning och utvecklingsarbete. Åren 1972 och 1973 beviljade fonden stöd till sammanlagt 135 FoU-projekt varav 88 var nya för året. Fonden beviljade 1975 medel till 121 nya forskningsprojekt. medan 62 tidigare igångsatta FoU-projekt under året erhöll ytterligare medel.
Inom området för naturvetenskap/teknik ökade antalet projekt med direkt praktisk anknytning under 1974 till följd av fondens förändrade instruktion. Disciplingränserna är dock flytande. Antalet tvärvetenskapliga projekt har ökat kraftigt. Dessa projekt är ofta ekonomiskt mycket omfattande.
Bullerfrågor och kemiska hälsorisker är två problemområden som vid sidan av branschutredningar erhållit stora bidrag från fonden. Denna starka be- toning av just dessa programområden från fondens sida är delvis historiskt betingad.
Redan vid fondens bildande pågick sålunda inom bullerområdet viktiga projekt som man ansåg borde slutföras. Forskningsområdet kemiska häl- sorisker har allmänt uppmärksammats i samhället. Det är ett omfattande och relativt heterogent forskningsfält. där "nya risker" ständigt tycks upp- täckas. Inom fonden diskuterades under 1976 behovet av en uppdelning av forskningsfältet i mindre delområden bl. a. för att underlätta åtgärder för uppföljning och styrning. Branschundersökningar anses ha underlättats genom fondens finansieringssätt och allmänna uppbyggnad.
Många projekt berör industrin och dess miljöproblem. Anledningen till att det lagts stor vikt vid sådana projekt är att det fortfarande är inom industrin som de stora bristerna i arbetsmiljön föreligger. Övriga miljöpro- blem i arbetslivet kommer troligen snart att aktualiseras i forskningssam- manhang. Inriktningen av arbetarskyddsfondens verksamhet har kommit att vidgas över tiden från fysiskt arbetarskydd till att även innefatta psy- kosociala miljöfaktorer och frågor rörande arbetsorganisation. inflytande m. m. Som tidigare framhållits har fonden nu programansvar för forskning inom hela arbetsmiljöområdet.
1.7. Initiativ och påverkan
Under det första verksamhetsåret ägnade styrelsen och kansliet stor del av sin tid åt att söka uppmuntra forskare och andra att söka medel för att starta projekt. Dessa kontakter med näringsliv och forskare upplevdes som positiva och nödvändiga om fonden skulle kunna motsvara önskemålet att verka stödjande vad avser praktisk forskning. Fonden har en aktiv roll som översättare av problemuppfattningar mellan användare och utförare. Den uppsamlar och överför information om uppmärksammade behov. Sty- relsens ordförande har för egen del betonat. att han inte skulle ha accepterat posten om inte förutsättningar hade funnits för ett aktivt agerande från fondens sida. Resultatet av denna externa verksamhet har blivit det önskade såtillvida att anslagsmängden ökat betydligt. Antalet ansökningar har så- lunda ökat starkt från ca 60 år 1972 till ca 170 år 1973 för att uppgå till drygt 280 år 1974. År 1975 var antalet ansökningar närmare 400. Sammanlagt beviljades under detta år bidrag till 274 nya projekt (121 FoU-projekt. 129 utbildningsprojekt och 24 projekt för informationsverksamhet).
För den fortsatta styrningen och initieringen av forskningsprojekt har styrelsen för vissa områden bedömt det vara angeläget att sammanföra pro- jektverksamheten under ledning av speciella styrgrupper. I dessa styrgrupper finns representanter för arbetsmarknadens organisationer. berörda myndig- heter samt institutioner för forskning och teknisk utveckling. Styrgruppernas uppgifter innefattar bl. a. en samordning av de projekt fonden stöder och en bevakning av att forskningsresultaten kommer till praktisk användning.
1.8. Administration och projektbedömning
Arbetarskyddsfonden tillämpar samma ansökningsterminer som flertalet forskningsråd. Anslagsframställningarna ska komma kansliet tillhanda se- nast den 1 mars resp. 1 september. Fonden annonserar i dags- och fackpress att medel står till förfogande för sökande avseende projekt för forskning. utbildning och information i arbetsmiljöfrågor. En dialog mellan sökanden och fonden förekommer ibland på sökandens initiativ redan innan officiell ansökan inlämnas och är oftast regel efter det ansökningshandlingarna in- kommit. Handläggningen av projektansökan sker på kansliet av tjänstemän som i viss mån specialiserat sig på vissa ärendetyper.
En gång i veckan samlas handläggare och kanslichef för gemensam dis-
kussion och ärendeberedning. Under dessa överläggningar behandlas an- slagsansökningarna översiktligt och ett informationsutbyte sker mellan handläggande tjänstemän beträffande ärendetyp. kontakter etc. Var tredje vecka träffas ordföranden. kanslichef och handläggare för s. k. kanslibe- redning. Denna kansliberedning är en förberedelse inför styrelsesamman- trädena samt är beslutsmöten för ärenden som i beloppsstorlek ej överstiger 30000 kronor eller som innebär fortsättningsanslag. Inför dessa kanslibe- redningar bereds sakkunniga tillfälle att uttala sig om projekten. Sakkun- nigutlåtanden infordras regelmässigt; kansliet förfogar ej självt över den expertis som fordras för sakberedning. De sakkunniga utses speciellt för varje tillfälle. Styrelsen diskuterade tidigare behovet och lämpligheten av att till styrelsen knyta en fast sakkunniggrupp. Till följd av anslagsärendenas heterogena karaktär har man dock valt att inte inrätta en sådan fast grupp.
1.9. Samarbete med andra organ
Arbetarskyddsfonden har nära kontakter med arbetarskyddsstyrelsen vars finansiering av FoU-projekt till övervägande del sker via fonden. Arbe- tarskyddsstyrelsen ansöker hos regeringen om tillstånd att söka medel hos fonden för särskilda projekt inom arbetarskyddsstyrelsen. Dessutom söker styrelsen enskilda forskarmedel för speciellt definierade projekt. Dessa be- döms av fondens styrelse i konkurrens med andra projektansökningar.
Fondens ordförande är tillika ordförande i den socialtekniska nämnden inom styrelsen för teknisk utveckling. varigenom nära kontakt mellan de båda organen har etablerats. Vissa gränsdragningsproblem finns. eftersom fondens och STUs stödområden i viss mån sammanfaller. Ordföranden har verkat som förmedlande länk. och i ett mindre antal anslagsansökningar har överförts mellan fonden och STU.
Styrelsen för teknisk utveckling har inom sitt behovsområde 8 "social- teknik" definierat delområdet ”arbetsmiljöteknik". Inom detta ser STU som sin upppgift att påvisa metoder och möjligheter till en sådan utformning av arbetsmiljön att arbetsredskap. metoder och processer anpassas till män- niskans förutsättningar. STU har också inrättat ett speciellt arbetsmiljöla- boratorium och har där företagit ett antal studier. som bl. a. finns doku- menterade i rapporterna "Arbets- och miljömätning i svensk industri med avseende på beklädnadsbestämmande faktorer" och "Arbetsmiljön inom träbearbetande industrin".
Budgeterade medel för delområdet arbetsmiljöteknik var 3.6 miljoner kro- nor budgetåret 1974/75. För 1976/77 uppskattas behovet till mellan 5.0 och 6.2 miljoner kronor beroende på ambitionsnivå och satsning på nya områden.
Arbetarskyddsfonden har också ett visst samarbete med statens råd för byggnadsforskning och har bl. a. tillsammans med rådet och STU en styr- grupp för belysningsforskning. I denna styrgrupp ingår även en representant för arbetarskyddsstyrelsen. Mellan medicinska forskningsrådet och arbetar- skyddsfonden finns också vissa kontakter. Fonden ska inte ägna sig åt frågor av grundforskningskaraktär. men man framhåller att detta är ett relativt begrepp.
Det främsta samarbetet uppfattas fonden ha med arbetsmarknadens parter. som ofta är initiativtagare till forskning och användare av forskningsresultat. Som ett av flera skäl för att upprätthålla regelbundna kontakter med andra forskningsmedelsfördelande organ framförs från fondens sida att det är vik- tigt att uppmärksamma dessa på arbetsmiljöproblematiken.
Ett naturligt samarbete kommer också sannolikt att utvecklas mellan fon- den och centrum för arbetslivsfrågor. Det kan nämnas att kanslichefen vid fonden sitter med i styrelsen för centret. Vidare finns det ett visst ekonomiskt samband mellan fonden och centret genom att regeringen har föreskrivit att 1.5 miljoner kronor skall avdelas för de fasta kostnaderna vid centret för tiden 1 januari 1977—30 juni 1977 av ett belopp av 3 miljoner kronor som disponeras av arbetarskyddsfonden. Det ankommer också på fonden att bestämma den projektram som bör disponeras av centret för budgetåret 1977/78.
1.10. Spridning av forskningsresultat
En av de uppgifter de speciella styrgrupperna fått innebär en bevakning av att funna forskningsresultat kommer till praktisk användning. Denna uppföljning har fått relativt litet utrymme under fondens första verksam- hetsår. I och med att alltfler projekt nu börjar slutföras och resultat rap- porteras framstår det som angeläget att få till stånd en vidare spridning av forskningsresultaten.
Inom arbetarskyddsfonden har en speciell referensgrupp för informations- frågor tillsatts. Denna referensgrupp består av kanslichefen och handläggare i informationsfrågor vid fondens kansli samt av företrädare för arbetsmark- nadens organisationer. Dess uppgift är främst att handha frågor som rör upplysning till stora persongrupper inom arbetslivet.
Förutom denna referensgrupp i informationsfrågor finns en arbetsgrupp för vissa informationsinsatser. Arbetsgruppen är sammansatt av personer med ansvar för informationsfrågor inom fondens kansli och inom arbets- marknadens organisationer. Dess uppgift är att utreda förutsättningarna för och behovet av informationsinsatser.
År 1975 tillkom en utredningsgrupp för att undersöka möjligheterna att i populariserad form sprida forskningsresultat av allmänt intresse. Förslag till olika åtgärder har lagts fram. vilket bl. a. ledde till att en första omgång lättlästa och tillgängliga forskningsrapporter utgavs våren 1976. Detta arbete har sedan fortsatt i ökad skala.
Vissa utredningar publiceras i fondens regi. Dessa används som underlag för konferenser och överläggningar med representanter för olika intressent-
grupper. 1.ll Avslutande synpunkter Arbetarskyddsfondens styrelse har i egen diskussion sökt komma fram till lämpliga effektivitetsmått för bedömning av de FoU-projekt fonden ger bi- drag till. Man anser dock att en sådan bedömning är vansklig att utföra
av flera skäl. Ett av skälen är att verkligheten. när forskningsresultatet är färdigt att presenteras, har ändrat karaktär. En utveckling har skett under forskningens gång som gör att resultatet inte går att enkelt utvärdera. Ett annat skäl är att det förekommer stora skillnader i arbetsmiljö och mil- jöproblem mellan branscher. men också mellan stora och små företag inom samma bransch. Dessa skillnader kan vara svåra att värdera och ta hänsyn till.
Det finns för övrigt ingen bra beskrivning av risker inom arbetslivet i dag och därigenom finns det inte heller en användbar generell bedömnings-
grund. Arbetarskyddsfonden är försiktig i sin bedömning av det egna arbetet.
Inom vissa områden kan man sägas ha lyckats få till stånd önskad utveckling t.ex. vad gäller branschundersökningar, medan man i andra fall ser frågor som relativt snart måste lösas för att man skall få ett verksamt arbetarskydd. Exempel på frågor av den karaktären är:
B Hur kan de mindre företagen i högre grad än vad nu sker aktiveras och engageras i FoU-verksamhet inom arbetsmiljöområdet? Cl Vilka möjligheter finns att till ledning för industrin, främst de mindre och medelstora företagen, kunna bygga upp referensanläggningar (möns- teranläggningar)? El Vilka nya former att initiera projekt kan ifrågakomma så att nya forskare och nya, ej så anslagsansökningsvana institutioner uppmuntras och enga- geras i arbetsmiljöforskningen?
Det skall också framhållas att man från fondens sida framhållit det nöd- vändiga i att inte helt binda arbetarskyddsfondens medel till speciella in- stitutioner. Fonden önskar behålla visst mått av handlingsfrihet och un- derstryker som sin uppfattning att forskningsmedlen utnyttjas mer effektivt i samspel med skilda institutioner och discipliner.
2. Delegationen för social forskning och socialstyrelsens FoU-verksamhet
2.1. Bakgrund och forskningsområden
En allt större del av samhällets resurser kanaliseras mot den sociala sektorn för att där medverka till en successiv förbättring av den sociala välfärden. Forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet är en av de medel som används för att dessa resurser skall användas på ett effektivt sätt och för att de målsättningar som satts upp för det sociala området skall kunna nås. Liksom i samhället i övrigt har det inom den sociala sektorn uppstått ett ökat behov av att utnyttja FoU i sektorns verksamhet på lång och kort sikt.
Det var bl. a. mot denna bakgrund som chefen för socialdepartementet den 14 januari 1971 tillsatte en särskild utredningsgrupp med uppgift "att göra en analys av behov, resursfördelning och inriktning av den sociala sektorns forskning och utvecklingsarbete samt forskningens och utveck- lingsarbetets roll i den sociala sektorns planering".
Detta utredningsarbete startade inom en grupp som utsågs inom sam- arbetskommittén för social forskning. Denna kommitté tillkom år 1969 för att fungera som ett rådgivande organ åt socialdepartementet med syfte att verka för samordning av den sociala forskningen.
Utredningen lämnade två PM. Den första avsåg en ingående inventering av pågående forskning inom det sociala området. Den andra avsåg ett prin— cipförslag rörande resurser och organisation för forskning inom den sociala sektorn.
Dessa båda PM utgjorde beslutsunderlag för inrättandet av "delegationen för social forskning" (DSF). vilken började sin verksamhet 1 juli 1974. Av statsrådsprotokoll, daterat 28 juni 1974, framgår att DSF har till uppgift dels att med utgångspunkt i departementets verksamhetsområden svara för bedömning och samordning av pågående och planerade projekt avseende forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom den sociala sektorn. dels att initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken,
Statssekreteraren i socialdepartementet utsågs till ordförande i DSF, som dessutom bestod av tio ledamöter jämte elva ersättare. Statssekreteraren avgick 13 november 1975 och samtidigt utsågs en departementstjänsteman inom socialdepartementet till ny ordförande.
Samarbetskommittén för social forskning upphörde de facto att fungera efter det att DSF bildats, även om det dröjde till 1 december 1975 innan
kommittén officiellt förklarades upplöst. De uppgifter som samarbetskom- mitten hade kvar föll från ovannämnda datum på DSF.
I den undersökning som utredningen om DSF gjorde konstaterades att samtliga tidigare undersökningar som avsåg forskning inom socialsektorn varit översiktliga, ofullständiga och tekniskt bristfälliga. Man ansåg att en av anledningarna till detta var att man inom denna sektor inte betraktat FoU som en investering. dvs. som ett instrument för att kvalitativt förbättra och rationalisera produktionen av varor och tjänster. Mot denna bakgrund framhöll utredningen att undersökningen byggde på
uppfattningen att vi inom denna sektor på samma sätt som på flertalet andra sam- hällsområden i första hand måste betrakta FoU—arbetet som ett instrument för ut- vecklingen av verksamheten inom socialsektorn och dess olika delområden (Ds S l973:l 5 2:2).
I anslutning till denna uppfattning om FoU-arbetets funktion i samhälls- processen anförde utredningen följande:
Ökade krav på målbunden forskning, strukturella förändringar av FoU-arbetet mot större. multidisciplinära projekt och ett fastare samband mellan forskningen och po- tentiella avnämare får heller inte tolkas så att utredningsgruppen skulle anse att an— slagen till grundforskning kan inskränkas till förmån för målbunden forskning och utveckling. En viss del av FoU-resurserna måste reserveras för fri, kunskapssökande forskning som kan arbeta i princip obunden av utomvetenskapliga målformuleringar. Tillämpad forskning och utvecklingsarbete i nära kontakt med planeringen inom so— cialsektorn kan härtill antas skapa nya behov av mera grundläggande forskning och i vissa fall även ge upphov till nya stimulerande utvecklingslinjer för grundforskningcn (op cit 5 2:3).
Utredningen ansåg således att ökad målbunden forskning inte skulle med- föra minskade medel för grundforskningen. Samtidigt kunde den målbundna eller tillämpade forskningen ge upphov till nya problemområden för grund- forskningen.
Utifrån detta grundläggande perspektiv på sektoriell forskning formule— rade utredningen en innehållsdefmition av "forskning inom socialsektorn". I detta begrepp innefattades allt FoU-arbete som kunde belysa social-, hälso- och sjukvårdsområdena liksom även sådan FoU som i övrigt kunde antas ha betydelse för socialpolitikens inriktning och utveckling. I den vidsträckta tolkning av begreppet som gjordes inkluderade man även kriminalvårds- forskning, viss miljöforskning samt viss arbetsmarknadspolitisk forskning.
Generellt kan man säga att det finns tre tolkningar av begreppet "social forskning". För det första att man med social forskning menar "social- vårdsforskning", dvs. forskning om socialt arbete. I detta inkluderas då inte den forskning som berör hälso- och sjukvård. För det andra kan man med "social forskning” avse den forskning som är att hänföra till den sociala sektorn. Här ingår då både "socialvårdsforskning" och forskning inom hälso- och sjukvård. För det tredje kan man med "social forskning" avse forskning om samhällets sociala aspekter och de sociala konsekvenser i stort som samhällets förändringar medför.
I en enkätundersökning som utredningen genomförde användes den in- delning av socialsektorn som normalt brukar användas i den samhällspo- litiska debatten och i administrationens indelning i funktioner och förvalt-
ningsområden (indelningen sträcker sig även utanför socialdepartementets verksamhetsområde) enligt följande:
1 Allmän försäkring 2 Ekonomiska stödåtgärder 3 Sociala serviceåtgärder 4 Barn- och ungdomsvård 5 Nykterhets- och narkomanvård
6. Åldringsvård 7 Handikappvård (socialt, somatiskt och psykiskt handikappade) 8 Kriminalvård
9 Befolkningens sammansättning och levnadsförhållanden 10 Miljö- och samhällsplanering ll Arbetarskydd och arbetsmiljö 12 Social-_ hälso- och sjukvårdens planering, organisation och personalfrågor 13 Hälsovård 14 Tandvård och tandsjukdomar 15 Somatiska sjukdomar, allmänt 16 Somatiska sjukdomar, spec. hos barn och ungdom 17 Somatiska sjukdomar, spec. hos äldre personer 18 Psykiska sjukdomar, allmänt 19 Psykiska sjukdomar, spec. hos barn och ungdom 20 Psykiska sjukdomar, spec. hos äldre personer 21 Medicinska servicefunktioner 22 Läkemedelsforsk ning.
Den forskning som bedrivs inom ovanstående områden betraktades som tillämpad forskning. Den forskning som inte kunde räknas dit karakteri- serades som ”ren" social och medicinsk grundforskning och skulle redovisas separat.
Enkätundersökningen visade att de resurser som år 1970 satsades på forsk- ning inom den sociala sektorn uppgick till ca 261 miljoner kronor. I detta belopp saknas den universitetsforskning som universiteten själva bekostar. Av de 261 miljonerna år 1970 hade 115 miljoner fördelats, medan 146 mil- joner avsåg aktivt själv- eller statsftnansierat FoU-arbete bedrivet med den egna enhetens personal.
I prop. 1976/77:100 anges att FoU för "sociala ändamål" (insatser för barnfamiljer och ungdom, konsumentpolitiska åtgärder, hälso- och social- vård, åtgärder mot brott), som anvisas över statsbudgeten, uppgår till 170 miljoner kronor. I detta belopp ingår således inte medicinsk och samhälls— vetenskaplig grundforskning och inte heller de belopp som bekostas av stat- liga fonder eller avser trafiksäkerhet, pedagogiskt utvecklingsarbete, sam- hällsplanering m. m. Detta belopp är därför svårt att använda förjämförelser med de belopp, som beräknats vid tidigare tillfällen. Det bör observeras att sektor "sociala ändamål" omfattar mer än vad som är att hänföra till socialdepartementets verksamhetsområde, dvs. till sociala sektorn.
De sociala utgifterna har sannolikt stigit snabbare än den satsning som gjorts på forskning och utveckling i detta sammanhang. Detta har i så fall följaktligen lett till att FoU-andelen i relation till de sociala utgifterna har minskat. Detta var också förhållandet när utredningen genomförde sin un-
dersökning, vilket man också påpekade. Att exakt beräkna det belopp som satsas på social forskning i vidare mening är förenat med stora svårigheter och sätten att göra detta på är relativt många.
I fortsättningen omfattar den sociala forskningen det som är hänförbart till socialdepartementets verksamhetsområde samt det som kan räknas som sektoriell eller målbunden forskning.
2.2. Grundläggande motiv för inrättandet av ett FoU-styrande organ inom socialsektorn
Utgångspunkten för förändringar av FoU-verksamheten inom socialsektorn står att finna i ett ökat behov av samordning. Detta uttrycks av utredningen på följande sätt:
Behovet av en samordning av FoU-verksamhetens skilda funktioner inom detta område gäller både den långsiktigt inriktade forskning och utvecklingsverksamhet, som rör grundläggande sociala förhållanden i samhället, och försöksverksamhet av mer praktisk natur som mera fast bör knytas till de planerande och förvaltande organ inom den samhällssektor för vilken arbetet i första hand är avsett att tjäna som underlag (Ds S 1973:2, s. 4).
Som framgår ligger tonvikten både på riktad grundforskning, tillämpad forskning samt utvecklings- och experimentverksamhet.
Utvecklingen inom socialsektorn ställer krav på ökade resurser för FoU, främst för att reducera den osäkerhet som är en följd av ökad förändringstakt och komplexitet i samhället. Denna utveckling märks i kostnadsutveck- lingen, helhetssyn på individen, ökad social planering, fler och större ut- redningar m. m. Det är mot denna bakgrund man skall se de forskningsbehov som ligger till grund för den sociala forskningens inriktning. Dessa behov är följande:
Cl För den övergripande målformuleringen och för planeringen av en sam— hällssektors utveckling krävs forskningsresurser för visserligen tillämpade men likväl långsiktiga studier, som kan öka kunskapsunderlaget för be- slutsfattandet och medverka till att gjorda insatser kontinuerligt följs upp. Man kan här närmast tala om riktad grundforskning, framtids- och miljöstudier, som kan ge underlag för formuleringen av långsiktiga mål och som utgör en del av de totala resurserna för långsiktig planering inom respektive samhällssektor. El När de övergripande målen väl fastställts, erfordras forskningsinsatser även i anslutning till den långsiktiga planeringen (perspektivplaneringen) för att ange och konkretisera alternativa vägar att nå dessa mål. El I anslutning till organ med ansvar för planeringen på medellång och kort sikt (programplanering inom statliga myndigheter och kommuner) och för tillsyn inom olika delar av sektorn kommer forskning samt i första hand utvecklingsarbete och försöksverksamhet att utgöra en na- turlig komponent för att säkerställa att målen kan förverkligas i enlighet rred beslutade handlingslinjer. FoU-verksamheten bör bedrivas som ett led dels i planeringen, dels i genomförandet och utvärderingen av olika åtgärder.
Forskningsbehovet bestäms med utgångspunkt i framtagandet av kun- skapsunderlag för målformulering, planeringsverksamhet och åtgärder.
Utifrån denna generella behovsanalys angående FoU formulerar utred- ningen tre jimktioner för FoU inom socialsektorn enligt följande:
EI Kunskapsbyggande och teoribildande forskning ("målformulerande forskning”) Cl FoU i planeringens tjänst ("planeringsforskning") D FoU som en del av åtgärdande och uppföljning ('”åtgärdsforskning").
Genom att uppfylla dessa funktioner kan FoU "i första hand ses som ett utvecklingsinstrument" (Ds S 19732, 5. 8). Med denna syn följer också att det måste ske ett "fortlöpande samspel mellan forskningen och de pla- nerande och producerande funktionerna på olika nivåer. Detta innebär att det för den sektorsbundna forskningen krävs en organisationsform som gör det möjligt för avnämarna/huvudmännen inom socialsektorn - departe- ment, myndigheter och kommuner — att formulera målen för FoU-verk- samheten och påverka prioriteringen av forskningsinsatserna. Garantier mås- te även skapas för att forskarna kan fylla en rådgivande funktion, som kan bidra till en effektiv överföring av forskningsresultat till avnämarna" (Ds S 197312, 5. 8—9).
Medlet for att få till stånd detta "samspel" blir att "göra en förstärkning och samordning av planerings- och ledningsorganisationen, dvs. funktioner för formulering av program beträffande FoU-verksamheten" (Ds 197312, 3. 9). Mer konkret skedde "förstärkningen" genom tillskapande av dele- gationen för social forskning (DSF).
2.3. Beskrivning av DSFs mål, organisation och verksamhet
2.3.1. Mål och uppgifter
Delegationen för social forskning har formell status av en kommitté och i kommitteberättelsen år 1976 anges de grundläggande uppgifterna för dele- gationen på följande sätt:
[3 Att med utgångspunkt i departementets verksamhetsområden svara för bedömning och samordning av pågående och planerade projekt avseende forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom den so- ciala sektorn. El Att initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för social- politiken.
Det är således bedömning, samordning och initiering av FoU som är DFSs grundläggande uppgifter. Av uppgiftsbeskrivningen framgår att DSF skall verka både inom sociala sektorn och inom socialpolitiken som helhet. Det senare är ett vidare begrepp än sociala sektorn och därmed skulle DFS ha möjlighet att initiera projekt även utanför den fastlagda sektorsgränsen.
I utredningens betänkande anges något mer utförligt de uppgifter som var tänkta för DFS, vilka sammanfattades enligt följande:
El Att inom ramen för de medel som ställs till delegationens förfogande initiera FoU-projekt av betydelse för social-, sjukvårds- och hälsovårds- politiken. Att efter ansökan stödja forskning, utvecklingsarbete och försöksverk- samhet inom området i fråga. Att verka för samordning av insatserna för forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet inom området. Att kartlägga, följa och genom egna utredningar analysera utvecklingen på det i vid mening socialpolitiska fältet. Att verka för samordning mellan planering och forskningsinsatser inom området, bl. a. genom att befrämja samarbete mellan forskning och för- valtning på central och lokal nivå. [1 El [1 D
Samordningsuppgiften spaltas här upp i två olika delar: dels en del av- seende FoU-samordning, dels en del avseende samordning mellan FoU och planeringsverksamhet. Utredningen förutsätter också att DSF självt skall utföra analyser som underlag för identifiering av forskningsbehov.
2.3.2. Organisation
DSF är nära knutet till socialdepartementet. Sekretariatet är lokaliserat till departementet. Ordförande i delegationen är som tidigare framhållits en tjänsteman vid socialdepartementet.
De ordinarie ledamöterna (inkl. ordf) i DSF är fördelade enligt följande (budgetåret 1975/76):
universiteten Statliga verken landstingen kommunerna riksdagen departement
N—NNWN
Summa 12
Ungefär motsvarande fördelning gäller för ersättare för de ordinarie le- damöterna.
2.3.3. F orskningsprogram
Som grund för DSFs verksamhet fanns från början inte något klart definierat forskningsprogram. Det dröjde en viss tid innan DSF började driva någon typ av planeringsverksamhet som medel för initiativ och styrning. Under senare tid har DSF formulerat ett program som skall användas för prioritering och initiering av olika forskningsprojekt.
2.3.4. Forskningsmedel och derasförde/ning
Delegationen har egentligen inga egna medel, utan dessa utdelas av so- cialdepartementet. Det är således socialdepartementet som disponerar med- len.
År 1970 fick socialdepartementet ett anslag på 2 miljoner kronor för för-
söksverksamhet. Detta belopp var oförändrat fram till 1 juli 1974. Förutom dessa medel kunde man för social forskning utnyttja en del av "glesbygds- anslaget", dvs. medel som anvisades under anslaget "bidrag till social hem- hjälp” (avsåg försöksverksamhet för vård och service m. m. i glesbygden). Beloppet för detta ändamål uppgick fram till 1 juli 1974 till 10 miljoner kronor. Tillsammans fanns således ett belopp på sammanlagt 12 miljoner att utnyttja för FoU vid DSFs tillkomst.
] samband med att delegationen startade i juli 1974 slogs dessa båda anslag ihop. Dessutom skedde ett tillskott med 3 miljoner kronor så att det totala beloppet blev 15 miljoner kronor. Men av dessa skulle hälften användas för glesbygdsändamål.
Under det första budgetåret (74/75) använde DSF knappt hälften av de medel som fanns att tillgå, och därför gjordes reserveringar till nästkom- mande budgetår. För budgetåret 1977/78 har medel föreslagits uppgående till ett belopp av 18,5 miljoner. Det kan noteras att dessa ökningar knappt täcker kostnads- och lönehöjningar under denna tid (prop. 1976/77:100, bil. 7). En allt större del av anslaget går till forskning, vilket leder till att en allt mindre del går till "glesbygden".
[ dag går nära 3/4 av de medel som DSF administrerar till socialstyrelsen, antingen direkt eller indirekt. Detta förhållande är till stor del historiskt betingat. När DSF tillkom gick de forskningsanslag som socialdepartementet förfogade över till mellan 90 och 95 % till socialstyrelsen, dvs. nästan hela anslaget till "försöksverksamhet” på 2 miljoner kronor gick till socialsty- relsen. Till stor del var också DSFs medel i början uppbundna av projekt som redan pågick inom socialstyrelsen. Av nedanstående tabell framgår hur beviljade anslag fördelar sig på olika tillämpningsområden.
Tabell 221 Anslag till social forskning fördelat på olika tillämpningsområden (kr)
Tillämpningsområde 74-07-01— 1970—1975 75-10-31
Socialvård, allmänt 541 000 541 000 Allmän försäkring 213 000 213 000 Ekonomiska stödåtgärder 75 000 75000 Sociala serviceåtgärder ] 623 600 1 643 600 Barn- och ungdomsvård 920 300 965 300 Nykterhets- och narkomanvård 772 200 889 200 Åldringsvård 700 000 910 000 Handikappvård och rehabilitering 1 721 600 2 046 600 Befolkningens sammansättning och
levnadsförhållanden 640 000 640 000 Miljö— och samhällsplanering 341 700 341 700 Social-, hälso- och sjukvårdens plane-
ring. organisation och personalfrågor 2 661 300 5 783 300 Hälsovård 395 000 395000 Tandvård och tandsjukdomar 417000 717 000 Psykiska sjukdomar. allmänt 100 000 100 000 Psykiska sjukdomar, spec. hos barn
och ungdom 99 900 99 900 Psykiska sjukdomar, spec. hos äldre
personer 100 000 100 000 Epidemiologi 98 000 98 000
Summa 11419600 15558 600
Källa: Verksamhetsberättelse från DSF.
Av tabellen framgår att huvuddelen av medlen har gått till "socialvård" (ca 14 miljoner av det sammanlagda beloppet). Sålunda har ca 1,5 miljoner satsats på "hälso- och sjukvård”.
De belopp som fördelats under perioden 74-07-01—75-10-31 fördelar sig i stort på följande fyra mottagarkategorier:
Socialstyrelsen 9 535 900 Riksförsäkringsverket 680 000 Universitet och högskolor 618 700 Ovriga 585 000
Totalt kr 11 419 600
De medel som tilldelats socialstyrelsen kan i sin tur delas upp i två ka- tegorier, dels de medel som socialstyrelsen använt i egen verksamhet. dels de som socialstyrelsen i sin tur har fördelat vidare på andra forsknings- utförande organ, t. ex. universitet och högskolor. Uppskattningsvis har 6,3 miljoner använts inom socialstyrelsen och 3,2 miljoner har fördelats vidare, huvudsakligen på universitet och högskolor.
DSF har samma ansökningstider som de mer renodlade forskningsråden, dvs. 1 februari och 1 september. Efter det att ansökan har kommit in re- gistreras den och blir föremål för bedömning av en bedömargrupp enligt vissa kriterier. Varje bedömare avger sin bedömning och dessa bedömningar sammanfattas sedan. På så sätt får man för varje ansökan en sammanvägd bedömning. Sedan fördelas pengarna på de ansökningar som fått de främsta prioriteringarna.
Socialstyrelsen söker medel en gång per är, nämligen den 1 februari. lnom socialstyrelsen bedömer man först internt sina projekt genom en särskilt tillsatt bedömargrupp, som består av professionella personer utanför social- styrelsen. Vid dessa bedömningar används samma kriterier som DSF an- vänder för sina bedömningar. Efter denna bedömning skickar socialstyrelsen in ansökningarna till delegationen. DSFs bedömargrupp sammanfaller till stor del med socialstyrelsens bedömargrupp. Socialstyrelsen får liksom andra sökande göra individuella projektbeskrivningar.
Men socialstyrelsen har ändock att söka medlen inom ramen för ett tidigare errat belopp. Här är det delvis en tolkningsfråga, huruvida socialstyrelsen varje år kan garanteras ett visst belopp för FoU. Inom socialstyrelsen anser man dock att DSF varje år reserverar medel för socialstyrelsen. Liknande reservationer görs i så fall även för riksförsäkringsverket. Efter det att so- cialstyrelsens bedömargrupp avlämnat sin vetenskapliga bedömning, återstår det för avdelningschefskonferensen inom socialstyrelsen att fatta sitt beslut. Detta beslut grundar sig på en sammanvägning av inomvetenskapliga och utomvetenskapliga kriterier. För socialstyrelsen kommer samhällsrelevansen i första hand och den inomvetenskapliga betydelsen i andra hand. För so- cialstyrelsens och andra myndigheters ansökningar görs inga skriftliga be- dömningar av delegationen och dess bedömargrupp. Innebörden av detta är att DSFs bedömargrupp inte behandlar de ansökningar som kommer från verken. På så sätt blir inte alla ansökningar bedömda på exakt samma sätt, vilket kan leda till att skillnader i prioriteringarna kan uppstå.
2.4. Nuvarande situation
I förhållande till de mål och uppgifter som formulerats för DSFs verksamhet och till de intentioner som finns bakom dess bildande kan man konstatera, att det varit svårt att fullfölja alla uppgifter eller att till fullo kunna leva upp till intentionerna. Detta konstaterande grundas till stor del på en analys av de uppgifter som DSF borde ha enligt tidigare utredningar och uttalanden från personer som medverkat i förarbetena till DSF. I de direktiv som låg till grund för utredningen om DSF kan man också skymta planer på att "samordningsarbetet" rörande FoU inom socialsektorn skulle vara relativt sett mer omfattande än vad som hittills har varit fallet.
Det skall emellertid framhållas att ambitionerna för "styrningen" av den sociala forskningen successivt sänkts, samtidigt som begränsningar har gjorts avseende vad som skall räknas till forskningsområdet och vad som skall prioriteras. Dessa förhållanden påverkar naturligtvis bedömningen av om ambitionerna och syftena har förverkligats.
Man har inom delegationen i stor utsträckning saknat resurser att mer ingående kartlägga forskningsbehovet inom det sociala området och därmed få underlag till formulerandet av ett forskningsprogram. De medel som DSF förfogar över är också små i förhållande till det belopp som totalt satsas på social forskning. Sett i ett internationellt perspektiv satsas det i Sverige förhållandevis små resurser på social forskning, både i absoluta termer och i förhållande till den sociala sektorns storlek totalt sett. Detta framhölls av den utredning som föreslog inrättandet av DSF. Genom att socialstyrelsen varit så dominerande inom forskningsområdet har det san- nolikt inte framstått som särskilt angeläget för DSF att formulera ett forsk- ningsprogram.
Inrättandet av DSF kan inte hittills antas ha förändrat situationen för den sociala forskningen i någon större utsträckning. Detta beror till viss del på att DSF inte har existerat någon längre tid, att DSF har starkt be- gränsade resurser etc. Forskningsresurserna är fortfarande splittrade och "so- cialvårdsforskningen" har fortfarande en relativt svag ställning. Antalet tvär- vetenskapliga projekt har sannolikt ökat, men att bedriva dessa projekt inom detta område möter samma svårigheter som inom andra områden. Slutligen kan det antas att FoU-resultatens utnyttjande i sektorns planeringsarbete inte har ökat nämnvärt. En arbetsgrupp inom socialstyrelsen och Spri har särskilt behandlat frågan om förhållandet mellan FoU och planeringsverksamhet. Gruppen hävdar att det finns ett gap mellan det FoU-arbete som bedrivs inom sjukvården (antas även gälla för sociala sektorn totalt sett) och dess tillämpning inom planering och praktisk sjukvård. Angelägna forskningsområden försummas samtidigt som värdefulla rön inte alltid omsätts i praktiken så snabbt och effektivt som man kan önska. Som huvudorsak till dessa förhållanden anges
Cl att de för hälso- och sjukvårdens planering och drift ansvariga huvud- männen i för liten utsträckning formulerar och bekantgör sina behov av forsknings- och utvecklingsinsatser [1 att ansvaret för initiering, genomförande och finansiering av praktiskt anknutet forsknings- och utvecklingsarbete är oklart och splittrat
D att meriteringssystemet inom den akademiska forskningen inte befordrar tillämpat forsknings- och utvecklingsarbete D att Spridningen av praktiskt tillämpbara resultat är otillfredsställande.
I socialvårdsutredningens betänkande anges att FoU-arbetet inom social- vården skall tjäna följande syften:
[1 Ge underlag för planering och utveckling av socialvårdens insatser på olika nivåer El Ge underlag för utformningen av riktlinjer på såväl central som lokal nivå [1 Ge underlag för fältarbetet.
För att kunna bidra till dessa syften anser socialutredningen att följande områden bör prioriteras:
[] Kontinuerlig kartläggning av den sociala situationen [] Analys av orsakssambanden bakom problemen El Successiv metodutveckling; metoder för såväl allmänt förebyggande som individ- och familjeorienterande insatser Cl Uppföljning och utvärdering.
Ytterligare två grundläggande riktningsangivelser för FoU-arbetet ges; dels att det även bör inriktas mot en kritisk granskning av den sociala verklighet socialvården möter och av socialvårdens sätt att arbeta, dels att det bör inriktas mot frågor som är centrala för möjligheterna att förverkliga so- cialvårdens mål. 1 socialutredningen framhålls också att de praktiska problem och erfarenheter som socialarbetarna möter bör vara ett viktigt underlag för beslut om inriktningen av forskningen och utvecklingsarbetet.
I sitt remissvar på socialutredningen understryker socialstyrelsen, att det behövs ökad forskning ifråga om behovsstrukturer, utvärdering samt me- toder för behandling och samhällsplanering. Vidare anser socialstyrelsen att man jämte bedrivande av tillämpad forskning bör kunna medverka i grundforskning. Socialstyrelsen vill även särskilt betona mål- och program- formulering på riks-, regional- och lokalnivå som forskningsområde.
Som tidigare framhållits har socialsektorn expanderat snabbare än de sek- toriella forskningsresurserna. Delegationen svarar också för en mycket liten del av FoU-resurserna. DSFs roll som forskningsadministrativt organ på- verkas också av att den egna kapaciteten på det administrativa området är starkt begränsad. I detta avseende har det inte fram till i dag skett några större förändringar sedan delegationens tillkomst.
Från socialstyrelsens sida framhålles i ett remissvar på forskningsråds- utredningens betänkande Forskningsråd (SOU 1975126) att "värdet av forsk- nings-, utvecklings- och försöksprojekt är relaterat till i vilken omfattning de kan förväntas ge nödvändiga kunskaper för programarbetet inom sek- torn", För att denna koppling skall kunna ske mellan FoU-arbetet och pro- gramverksamheten framhåller socialstyrelsen följande förutsättningar:
Som en förutsättning för att socialsektorn genom sektorsforskningen skall kunna erhålla erforderligt beslutsunderlag bör gälla att denna forskning genomförs i nära samverkan med kommuner och landsting. En nära samverkan bör även ske med den föreslagna nya forskningsrådsorganisationen. Av stor betydelse är därvid. att
socialsektorn garanteras inflytande på utformningen av och tillämpningen av regler för forskningsrådens prioritering av det forsknings- och utvecklingsarbete, som bedrivs av dem. Behovet av kvalificerade forskare till sektorsforskningen måste också till- godoses. Många av de frågeställningar. som måste belysas genom sektoriell forskning är sådana att forskare från olika discipliner behöver samarbeta (tvärvetenskaplig forsk- ning).
Som ytterligare en förutsättning anges att socialstyrelsen för att kunna påverka olika intressenters verksamhetsinriktning måste ha en vetenskaplig trovärdighet och därpå baserad kunskap, som inte blott överträffar intres- senternas utan även ger uttryck för en framåtriktad ambition. I dag är således den vetenskapliga kompetensen hos sektororganen inte tillräcklig för att kunna hålla en dialog levande mellan dessa organ och forskarna.
Socialsektorns behov av kunskaper sträcker sig från grundforskning till, praktiska försök. Av detta drar socialstyrelsen slutsatsen att det bör finnas ett ömsesidigt utbyte av impulser, erfarenheter och kunskaper mellan sek- toriella och icke-sektoriella forskningsverksamheter inbördes och med det praktiska arbetet inom socialsektorn.
Den nuvarande inriktningen av forskningsverksamheten är mycket ' ojämnt fördelad mellan olika delområden inom sektorn. Den ojämförligt största delen går till hälso- och sjukvård och en mindre del till socialvård. Klart lågprioriterad är också sådan forskning som syftar till att på något längre sikt planera sektorns utveckling och att värdera effekterna av olika åtgärder både på kort och lång sikt.
Enligt socialstyrelsen bör DSF klarlägga behovet av resursförstärkning till FoU och senare samordna forskningsverksamheten. Socialstyrelsen har i denna situation ambitioner att erhålla en större andel egna FoU-medel. Detta krav motiveras också av en förändring i socialstyrelsens verksam- hetsinriktning:
Styrelsens ändrade arbetsformer från detaljerad tillsyn och kontroll till mer över- gripande planeringsinsatser och information om vårdarbetets innehåll och form liksom till bättre samverkan mellan huvudmännen för socialvården och hälso- och sjukvården ställer ökade krav på dess forsknings. utvecklings- och försöksverksamheter.
Som tidigare framhållits råder det ett mycket nära samband mellan DSF och socialstyrelsen. Förhållandet att socialstyrelsen måste söka medel för ett år i taget från delegationen gör att man upplever en osäkerhet, som ger upphov till instabilitet. Med egna FoU-medel anser man att man skulle kunna planera FoU-verksamheten på längre sikt och därmed bättre kunna samordna denna verksamhet med den långsiktiga planerings- och program- verksamheten. Inom socialstyrelsen ser man ett direkt samband mellan pla- nering, programbudgetering och FoU. När programbudgeteringen är för- verkligad antas att SOciaIstyrelsen lättare skulle kunna erhålla egna FoU- medel i ett särskilt delprogram.
Någon egentlig brist på forskare inom den sociala sektorn förekommer generellt sett inte, möjligen att det finnas en brist inom vissa områden. Det gäller för socialvården där det enligt socialstyrelsen förekommer mycket lite forskning kring "socialt arbete". Ett problem som delvis sammanhänger med detta är att det finns ett stort gap mellan forskning och tillämpning inom den samhällsvetenskapliga delen av den sociala forskningen. Detta
är i stort sett inte fallet, när det gäller medicinsk forskning. Detta gap beror delvis på att socialhögskolorna enbart fungerar genom utbildningsinstiutio- ner och att den forskning som förekommer inom området är universitets- bunden.
Avslutningsvis kan nämnas att socialstyrelsen i ett projekt i en pågående översynsutredning utreder socialstyrelsens FoU-verksamhet. Denna tver- synsutredning finansieras via särskilda anslag och bedrivs till övervägande del med socialstyrelsens egen personal. [direktiven till utredningen framgår att socialstyrelsen avser att bygga upp en struktur för samordning ay sin FoU-verksamhet. Genom denna organisation får man medel att mer direkt kommunicera med DSF.
2.5. Initiativ och påverkan
DSF kan sägas ha karakteriserats av viss passivitet, när det gällt att ta egna initiativ och att på olika sätt påverka forskningsläget. Man har inte i någon större utsträckning gått ut med information till potentiella "sökare" av forsk- ningsmedlen. Delegationen har inte heller fungerat som en aktiv förbin- delselänk mellan användarna och forskarna.
Det ärinte förrän nu ( 1977) som DSF försökt att spegla forskningsbehovet inom sektorn genom att kartlägga inom vilka områden som en satsning verkar vara mest angelägen. Den nära anknytningen till socialdepartementet kan göra att en viss osäkerhet råder om vilka initiativ som kan tas och hur detta skall gå till. DSF driver inte några FoU-projekt i egen regi. Man har inte heller satt igång några forskningsprojekt definierade med utgångs- punkt i DSFs bedömning av forskningsbehovet. Dock sker utifrån det nu tillskapade forskningsprogrammet en viss prioritering av inkomna projekt.
Genom socialstyrelsens dominerande ställning gentemot DSF kan här antas ske en viss påverkan. Socialstyrelsen har också större möjligheter än DSF att initiera projekt, både interna och externa, vilket också sker. So- cialstyrelsen ger också förslag till DSF om projekt, vilka man anser att DSF skall finansiera med andra organ och vilka socialstyrelsen inte begär några medel för.
2.6. Kriterier för bedömning
Som tidigare framhållits har DSF en särskild bedömargrupp, som har till uppgift att bedöma de ansökningar som kommer in till DSF. Denna be- dömning gäller inte de ansökningar som kommer från socialstyrelsen och riksförsäkringsverket.
Ansökningarna bedöms efter två huvudlinjer. Den ena avser en extern prioritering av ansökningshandlingarna, dvs. deras samhällsnytta. Delega- tionen har här ett poängsättningssystem som sträcker sig från 0 till 3. Den sociala eller samhälleliga angelägenhetsgraden bedöms således i följande fyra nivåer:
0 = saknar intresse
] = intressant
11 = stort samhällsintresse 111 = högsta samhällsintresse.
Den andra huvudlinjen avser projektets interna betydelse, dvs. dess be- tydelse i inomvetenskaplig bemärkelse. När det gäller denna linje använder man sig av en poängsättning som sträcker sig från 0 till 4 poäng. De interna kriterierna har sedan grupperats i tre avdelningar. Detta tillvägagångssätt kan åskådliggöras i en "bedömningsmatris" enligt följande:
Tabell 2:2 Bedömningsmatris för projekt inom social forskning
Frågeställning Metodik Sökandens kompetens för uppgiften 4 Klar, originell 4 Materialet originellt 4 Utomordentligt god eller svåråtkomligt Hög originalitet och/eller tekniken ori- ginell utarbetad av den sökande
3 Klar, mycket intressant 3 Materialet adekvat, 3 Mycket god metoden adekvat, delvis ny
2 Klar, intressant 2 Materialet adekvat. 2 God
Metoden konventionell u.a. för ändamålet
] Klar, men ointressant 1 Materialet el. meto- ] Tveksam t.ex. på grund av att diken ej helt adekvat undersökningen tidigare utförts el. nu utförs på annat håll. Oklar. Frågeställningen oklar, ej i samklang med den aktuella forsknings- fronten
0 Felaktig 0 Felaktig 0 Saknas
Själva bedömningsprocessen går till så att ansökningarna skickas ut till ledamöterna i bedömargruppen som har att ta ställning till ansökan i följande fyra avseenden:
El Kriterievärden: dvs. externt poängvärde och internt poängvärde (fråge- ställning, metod och kompetens). El Budgeten: tillstyrkande resp. analys avseende lön, resor och traktamenten samt övriga expenser. El Samråd: om behov av samråd finns med pågående eller planerad ut- redning och/eller forskningsprojekt. D Övriga synpunkter: om liknande projekt har utförts eller utförs, annan metod önskvärd, förändring av tidsplan etc.
Efter det att bedömningarna kommit DSF tillhanda, upprättar sekreteraren
en sammanställning av bedömningarna på en särskilt utformad blankett. En sammanställning görs således för varje ansökan, vilken innebär att de olika bedömarnas resultat läggs samman nivåvis.
Sammanställningarna över bedömningarna behandlas sedan i arbetsut- skottet, som utarbetar prioriteringsförslag. Delegationen beslutar sedan om de förslag som skall erhålla medel från departementet. Det är sedan de- partementet som har det slutgiltiga avgörandet. Några större oikheter i bedömningarna mellan DSF och socialdepartementet har hittills inte fö- rekommit, vilket kan förklaras av den nära samhörighet som finrs mellan dem.
Detta sätt att arbeta med bedömningskriterier har DSF hämtat från medi- cinska forskningsrådet (MFR). 1 vilken utsträckning dessa kriteriebedöm- ningar är utslagsgivande, eller om också andra förekommer, har inte kunnat bedömas.
2.7. Samverkan med andra organ
Socialdepartementets och socialstyrelsens dominerande roll för DSFs sätt att fungera har tidigare poängterats. Socialdepartementet bestämmer forsk- ningens inriktning. Socialstyrelsen är den största användaren av forsknings- medlen och har naturligtvis ett visst inflytande på DSF och forsknings- inriktningen. Riksförsäkringsverkets roll är mindre markerad.
En ökad samverkan sker från DSFs sida gentemot medicinska forsk- ningsrådet (främst socialmedicin) och samhällsvetenskapliga forskningsrå- det. Den forskning som DSF stöder tenderar många gånger att beröra flera olika discipliner och därför har DSF ett stort kontaktbehov. DSF har också anpassat sig till forskningsråden på så sätt att man tillämpar samma an- sökningsterminer som dessa. Delegationen började år 1976 ett utbyte med forskningsråden av ansökningar, vilka kunde antas falla inom de olika or- ganens forskningsområden.
Med de forskningsutförande organen (med undantag av socialstyrelsen och riksförsäkringsverket) har DSF förhållandevis liten samverkan. Detta gäller såväl för universitet och socialhögskolor som för forskningsinstitut (t.ex. institutet för social forskning (SOFI).
Inte heller med kommunala och regionala organ (kommuner och lands- ting) har DSF någon större grad av samverkan. Delegationen fungerar inte heller här i någon större omfattning som förmedlare i forskningsfiågor mellan olika aktörer.
2.8. DSFS roll
DSF har hittills mest spelat rollen som "passiv forskningsadniinistratör", speciellt åt socialdepartementet och socialstyrelsen. I adminisratörsrollen ligger att vara beredande instans åt socialdepartementet och ait finansiera en väsentlig del av socialstyrelsens FoU-verksamhet. På grund av det sätt på vilket rollen har spelats, har det hittills inte förekommit någon konkurrens eller konflikt med andra forskningsstödjande organ.
En tänkbar rollfördelning mellan DSF och socialstyrelsen inom en snar framtid är att DSF å sin sida initierar och samordnar ett antal kartläggnings- och utvärderingsprojekt avseende stora delar av den sociala sektorn. So- cialstyrelsen å sin sida initierar och samordnar då projekt som direkt eller indirekt hör samman med den programformulerande eller programlagda verksamheten.
En svårighet med rollfördelningen mellan de båda organen är att de täcker varandra så mycket, dvs. socialstyrelsen har i stort sett ett ansvar som sträcker sig över hela den sociala sektorn. Det finns inte, som t. ex. inom transportsektorn, ett antal myndigheter vilkas verksamheter måste sam- ordnas av ett övergripande organ för formulering av FoU-program.
2.9. Inriktning av stödd forskning
Ansatsen omfattar hela det område som traditionellt hör till social forskning, även om medicinsk forskning av huvudsaklig somatisk natur inte ingår. Betoningen ligger vid forskning som kan betecknas som "problemnära", dvs. den kan ge uppslag till lösandet av relativt konkreta problem. Forsk- ningen är således huvudsakligen åtgärdsorienterad.
Denna inriktning innebär samtidigt att man har gått "den smala vägen", dvs. man har satsat på förhållandevis begränsade projekt, som har mindre med problemidentifiering och målformulering att göra. Utvärderingsforsk- ning avseende större områden förekommer i stort sett ännu inte.
Möjligheten att använda forskningsresultaten i sektorns långsiktiga pla- nering är svår att bedöma. Med det framstår som klart att en mycket liten del av forskningen direkt är inriktad på att fungera som planeringsunderlag för ett mera långsiktigt beslutsfattande, som sträcker sig över sektorn som helhet.
Avseende dimensionerna "samhällsrelevans" och "inomvetenskaplig be- tydelse" kan projekten sägas bedömas i båda dessa dimensioner. även om forskningens inriktning har en högre grad av samhällsrelevans (problem- närheten) än av inomvetenskaplighet (t.ex. teoriutvecklingen och origina- liteten). Uppdelningen av grundforskning som huvudsakligen inomveten- skaplig och sektoriell forskning som huvudsakligen utomvetenskaplig, anser man inom socialstyrelsen inte gäller för forskning inom den sociala sektorn.
2.10. Avslutande synpunkter
Förväntningarna var på olika håll stora när utredningen om social forskning startade. Dess arbete ledde till inrättandet av delegationen för social forsk- ning. Med nuvarande resurser och bindningar till socialstyrelsen och 50- cialdepartementet har DSF hittills inte motsvarat dessa förväntningar. DSF har huvudsakligen spelat rollen som beredningsorgan till socialdepartemen- tet och som finansieringsorgan åt socialstyrelsen och riksförsäkringsverket.
När institutet för arbetsmarknadsfrågor övergick i ny form till institutet för social forskning (SOFI) förväntades också att en kraftig resursförstärkning skulle ske för utförande av social forskning. Men inom socialstyrelsen anser
man att SOFI hittills endast kommit att spela en förhållandevis blygsam roll med hänsyn till den sociala forskningen.
Socialstyrelsen förfogar i dag över FoU-medel som uppgår till ca 35 mil- joner kronor, varav ca 12 miljoner erhålls via DSF. Resten erhålls i form av rikstatsanslag (t. ex. Dalbyprojektet och utveckling av hälsokontroller) och andra finansieringskällor, t.ex. cancerfonden. Utöver dessa belopp för— fogar socialstyrelsen över de FoU-resurser som de styrelsen underställda laboratorierna och klinikerna utgör, Dessa FoU-resurser sammantagna anses inom socialstyrelsen inte i tillräcklig utsträckning utgöra ett underlag för att man med hjälp av forskningen skall kunna påverka sektorns utveckling. Detta gäller särskilt socialvårdsforskningen.
inom den medicinska forskningen är problemet att det kvalificerade FoU- arbete som görs i otillräcklig grad har påverkat och påverkats av hälso- och sjukvårdsplaneringen. Den forskning som bedrivs inom detta område bör för att fungera som underlag till planeringen mer inriktas på övergripande studier.
3. Konsumentverkets FoU-verksamhet
3.1. Bakgrund och forskningsområde
3.1.1. K onsumentupplysningen etableras
Konsumentupplysning har definierats som "objektiv information som via massmedia utgår ifrån identifierbara sändare utan avsikt att för egen fördel främja avsättning av berörda produkter och tjänster. i syfte att hjälpa kon- sumenterna till för dem själva tillfredsställande beslut att köpa eller inte köpa" (Wärneryd, 1969). Denna definition är en tämligen strikt definition av konsumentupplysning med nära anknytning till masskommunikations- teori och har delvis använts från forskarhåll för att möjliggöra forsknings- synpunkter på en stor del av det som i dagligt tal benämns konsument- upplysning. Källor för konsumentupplysningen är bl.a. varuprovningar, funktionsundersökningar och beteendevetenskapliga undersökningar, vilka varit bestämmande för konsumentforskningens inriktning och bidragit med underlag till konsumentpolitikens utformning.
Arbetet inom konsumentupplysningsområdet inleddes i och med att byrån "Aktiv hushållning" inrättades 1940 för att främja hushållning med knappa konsumtionsresurser under andra världskriget. År 1944 tillkom Hemmens forskningsinstitut, med uppgift att undersöka och ge upplysningar om hem- mets varor och arbetsredskap. Aktiv hushållning inlemmades senare i Hem- mens forskningsinstitut.
Ett antal statliga utredningar inom konsument-, konkurrens- och pris- området tillsattes under 40- och 50-talen. Av dessa kan här nämnas 1946 års utredning angående kvalitetsforskning och konsumentupplysning. Den- na hade att utreda frågor beträffande intensifierad forsknings- och upplys- ningsverksamhet om förhållandet mellan pris och kvalitet. Utredningarna resulterade bl. a. i inrättandet av varudeklarationsnämnden, näringsfrihets- rådet och statens pris- och kartellnämnd.
Hemmens forskningsinstitut ombildades år 1957 till statens institut för konsumentfrågor samtidigt som statens konsumentråd inrättades för främ- jande av forskning, samarbete och upplysning på konsumentområdet. Kon— sumentrådet var medelsfördelande organ, medan konsumentinstitutet be- drev forskning, varuprovning och Upplysning i syfte att verka för att ra- tionalisera arbetsförhållandena i enskilda och kollektiva hushåll samt för att inrikta produktion och konsumtion mot goda och ändamålsenliga varor.
3.1.2. Verksamheten vid statens konsumentråd
Konsumentrådet verkade bl. a. som ett sektorinriktat forskningsråd åren 1957—72, varefter det uppgick i det år 1973 nybildade konsumentverket. Rådet var sammansatt av 15 ledamöter som representerade allmänna kon- sumentintressen, näringslivet och forskningsintressen. Dess kansli var till en början litet. men under senare hälften av 60-talet utökades det till att omfatta ett 30-tal personer. Rådets kansli hade ursprungligen en admini- strerande funktion för att sedan isamband med utökning av antalet anställda även framstå som utrednings- och forskningskansli. Rådet eftersträvade där— vid en viss nyorientering av verksamheten på konsumentområdet med ökat utrymme för undersökningar inom tjänstesektorn, garantiförpliktelser och standardkontrakt, miljöfrågor samt frågor kring bilen. Dessutom startade konsumentrådet i egen regi 1968 en allmän reklamationsnämnd efter norsk- /dansk förebild.
Konsumentrådet tillämpade inga fasta anslagsterminer, utan forsknings- ansökningar behandlades löpande under året. Bedömningen av anslags- ärendena skedde ej efter fastställda kriterier utan kom till stånd efter be- arbetning på kansliplanet och remissomgång till sakkunniga samt i fri dis- kussion på styrelsesammanträdena.
[ april 1966 framförde konsumentrådet i en promemoria till forsknings- beredningen sin grundläggande syn på konsumentforskningen som forsk— nings— och undersökningsverksamhet inriktad på att höja konsumenternas välfärd genom att skapa förutsättningar för från individuell synpunkt "rik- tiga" konsumtionsval. Konsumentforskningens tvärvetenskapliga karaktär betonades. Rådet framhöll också vikten av att det fick egna möjligheter att initiera forskning och bedriva utredningar i egen regi. Tillsammans med promemorian överlämnades ett antal skrivelser som exemplifierade ange- Iägna forskningsområden. Dessa hade författats endera av aktiva forskare eller inom konsumentrådet och berörde beteendevetenskaplig och national- ekonomisk konsumentforskning samt bostadssociologiska problem, teknis- ka provningsmetodproblem, näringsforskning, miljöfrågor sedda från kon- sumentsynpunkt, bilar som forskningsobjekt med utgångspunkt i konsu- mentens önskemål, konsumenttjänster och forskning rörande produktions- förhållanden i hemmet.
Konsumentrådet fördelade under de första verksamhetsåren (1957—1962) drygt sex miljoner kronor på forskning och upplysning. Under verksam- hetsåren 62/63—71/72 fördelades drygt 14 miljoner kronor av rådet på forsk- ning och upplysning.
Under åren 1971 och 1972 skedde en viss minskning som bl. a. kan för- klaras av en avvaktande hållning i samband med konsumentutredningen och dess förslag till inrättande av ett samordnat konsumentorgan. som i sig skulle inkludera viss FoU-verksamhet samtidigt som organet skulle ad- ministrera ett reservationsanslag för forskningsändamål.
Om man betraktar fördelningen av beviljade anslag på skilda forsknings- områden finner man att tidigare års konsumentforskning varit inriktad på varucentrerad forskning och provning främst med anknytning till livsmedel, beklädnad samt arbetsredskap och maskiner för hemmets skötsel. En stor del av de forskningsmedel som konsumentrådet fördelade under slutet av
60-talet avsåg undersökningar rörande mer kapitalkrävande varor och tjäns- ter, t. ex. färgtelevision, sällskapsresor och reguljära flygresor. Konsument- rådet fördelade dessutom betydande summor under senare hälften av 60-talet till forskning avseende konsumenten som köpare och som påverkare i fö- retagens innovationsprocesser.
Anslagsmottagare under konsumentrådets verksamhetstid var i stor ut- sträckning offentliga och enskilda institutioner. Bland dessa märktes statens konsumentinstitut och varudeklarationsnämnden, vilkajämsides med kon- sumentrådet kom att ingå i konsumentverket. Konsumentrådet fördelade dess- utom särskilt under förra hälften av sin verksamhetstid en betydande andel av forskningsanslaget till Svenska Slöjdföreningen. Under rådets senare år erhöll statens institut för företagsutveckling en viss andel av de tillgängliga medlen.
3.1.3 ål)-talets konsumentdebatt kulminerar
Under 1960-talet debatterades konsumentfrågorna livligt och flera statliga utredningar tillsattes, bl. a. konsumentupplysningsutredningen, riktprisut- redningen och konsumentutredningen. Fackföreningsrörelsen engagerade sig också livligt i frågorna. På förslag från SAP-LO:s arbetsgrupp för prisfrågor inrättades 1968 lokala konsumentkommittéer på sex platser i landet. An- svaret för dessa överfördes senare till konsumentrådet. Konsumentupplysningsutredningens delbetänkande "Effektivare konsu- mentforskning" (H 196613) gav upphov till en omfattande diskussion om konsumentupplysningens mål, medel och metoder. Konsumentupplysnings- utredningen hade i första hand att bedöma konsumentinstitutets upplys- ningsverksamhet med bakomliggande undersökningar och provningar, Ut- redningen föreslog bl. a. ökade resurser för forskning och undersöknings- verksamhet samt ökad samverkan för undvikande av dubbelarbete. [ re- missbehandlingen betonade många remissinstanser vikten av ökade resurser för konsumentupplysning och konsumentundersökning. Samtidigt framför- des kritik mot att utredningsarbetet bedrivits på ett sådant sätt att hela området för konsumentforskning och konsumentupplysning inte kunnat behandlas i ett sammanhang. Dessutom efterlystes en genomgång och analys av konsumentupplysningsverksamhetens syfte och värde för konsumtionens inriktning och utveckling. En helhetssyn på problemen önskades och flera remissinstanser ställde krav på en ny övergripande utredning. Konsumentutredningen tillsattes år 1967 för att utföra den efterfrågade översynen. Dess uppgift var att utreda frågor rörande riktlinjerna för den statliga konsumentupplysningen samt därmed sammanhängande forsk- nings-, provnings- och undersökningsarbete. Utredningen angav i en lä- gesrapport hösten 1969 sina för nuvarande forsknings- och upplysnings- verksamhet grundläggande synpunkter på en framtida konsumentpolitik. I denna lägesrapport tog utredningen delvis avstånd från tidigare kon- sumentupplysning. Begreppet konsumentpolitik myntades i stället som sam- manhållande term för åtgärder att stärka konsumentens ställning på mark- naden med utgångspunkt i en hushållscentrerad och ekonomisk problemsyn. l konsumentpolitiken ingår upplysningsverksamhet till konsumenter och näringsliv. åtgärder — bl. a. lagstiftning och förhandling — för ökat konsu-
mentskydd och förbättrad produktsäkerhet. producentpåverkan, varuprov- ningar, funktionsundersökningar, konsumentstudier m. m. Konsumentpo- litiken har vidgat synen på konsumentfrågorna och inneburit en medveten och ökad total satsning på området.
3.1.4. Konsumentverket til/skapas
Konsumentutredningens arbete dokumenterades i betänkandet "Konsu- mentpolitik, riktlinjer och organisation" (SOU 1971:37) och ledde bl. a. till en sammanslagning av vissa statliga och halvstatliga organ inom konsu- mentområdet. Samtidigt gavs det uttryck för en medveten samhällelig sats- ning på konsumentpolitik. Konsumentrådet, med den på försök inrättade allmänna reklamationsnämnden och de lokala konsumentkommittéerna, konsumentinstitutet med hemkonsulenterna regionalt placerade vid länsstyrelser och varudekIarationsnämnden, uppgick sålunda i det den 1 januari 1973 inrättade statliga konsumentverket (KOV),
Konsumentverket tillkom som en central förvaltningsmyndighet för kon- sumentfrågor Och hade till uppgift att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden bl. a. genom att ta initiativ till och stödja konsumentforskning och att informera om forsknings- och utredningsre- sultat, lagstiftning samt andra väsentliga fakta för den enskilda konsumen- ten. Antalet anställda var omkring 200.
1 och med konsumentverkets inrättande kom konsumentforskningen att i viss mån ändra karaktär. Ett resultat av den konsumentdebatt som på- börjades under 60-talet och som nådde sin höjdpunkt i och med konsu- mentutredningens arbete var delvis en förskjutning från tidigare övervä- gande varuorienterad inriktning inom konsumentforskningen till att i större utsträckning även omfatta ekonomisk. social- och beteendevetenskaplig forskning med konsumenterna och hushållen i centrum. Utvecklingen av varuprovningsmetoder och produktutveckling, som tidigare utgjorde en be- tydande del av det som kallades konsumentforskning, ingick därvid ej längre i konsumentforskningsbegreppet utan hänfördes till provnings-, utrednings- och utvecklingsverksamhet.
Konsumentverket hade således till uppgift att ansvara för fördelning av medel till den konsumentekonomiska forskningen. Jämsides med denna fanns en statlig konsumentteknisk forskning, som styrelsen för teknisk ut- veckling tSTU) bar ansvaret för och som omfattade forskning och utveckling med avseende på produkter. Målsättningen för konsumentteknisk forskning var att bidra till utvecklandet av nya produkter eller förbättringar av redan existerande produkter med utgångspunkt från brukarnas krav och behov samt med iakttagande av brukarnas resurser.
Konsumentteknik återfinns som ett av fyra delområden inom STUs s. k behovsområde 9. socialteknik. STU såg som sin uppgift att inom området initiera och stödja teknisk forskning och utveckling i anslutning till prio- riteringar vilka utarbetades i samråd med konsumentverket. STUs insatser kan 'ill övervägande del betraktas som långsiktiga och uttryck för en strävan att
El ge konsumenten tillgång till produkter och system vilka fyller dennes
berättigade krav på välbefinnande, hälsa och säkerhet El genom teknisk utveckling underlätta fysiskt tunga, svårutförbara och tidskrävande arbetsmoment i hemmet [] underlätta konsumentens bedömning av komplexa och dyrbara produkter och system.
År 1971 utkom i samarbete mellan konsumentrådet och STU forsknings- rapporten "Konsumentteknik; konsumentinriktad forskning”. Denna har se- dan åtföljts av ett antal rapporter till STUs konsumenttekniska forsknings- grupp. som bedriver viss initierande och utredande verksamhet. Hittillsva- rande rapporter har bl. a. berört konsumenttekniska problem vad avser skor och arbetskläder samt en probleminventering avseende personlig hygien.
3.1.5 Nytt konsumentverk bildas Den 1 juli 1976 sammanslogs konsumentverket och konsumentombuds- mannaämbetet till ett nytt konsumentverk. Beslut i frågan togs i februari 1976 och det nya verket kom att ledas av dåvarande konsumentombudsman- nen.
Målsättningen för arbetet inom det nya konsumentverket är:
1. Att verka för att ändamålsenliga varor, tjänster och andra nyttigheter tillhandahålls konsumenterna och att ange alternativa sätt för konsu- menterna att tillgodose sina behov av sådana nyttigheter.
2. Att verka för att konsumenterna får den information som behövs för att de på bästa sätt ska kunna tillgodogöra sig de nyttigheter som bjuds ut på marknaden och att tillse att företagen inte använder otillbörliga metoder i sin marknadsföring.
3. Att verka för att konsumenternas intressen tillgodoses i fråga om av- talsmässiga förhållanden på marknaden.
. Konsumentverkets verksamhetsprogram för budgetåret 1977/78 har föl- j jande utformning:
Anslag 77/78(Mkr)
Konsumentverket, förvaltnkostnader
— marknadsinriktade aktiviteter 18.2 — systeminriktade aktiviteter 7.2 — allmän information 8.3 — varuprovning på uppdrag m. m. — ./. intäkter 2.3
Summa 31.4 Forskning 2.1 Allmänna reklamationsnämnden 3.8 Kommersiell service i glesbygd 2.5
Verksamhetsprogrammet totalt 39.8
Syftet med konsumentverkets forskningsanslag är att ta initiativ till och understödja sådan forskning som kan väntas komma till praktisk användning
i det konsumentpolitiska arbetet. Särskilt stöds den hushållsekonomiska forskningen. Ungefär en 1/2 miljon kronor går från forskningsanslaget till studieförbundens verksamhet inom det konsumentpolitiska området.
3.1.6. Översikt över samhällets organ och mec/el för konsumentpolitik
De samhälleliga organ som är av avgörande betydelse för landets konsu- mentpolitiska inriktning återfinns till övervägande del under handelsde- partementet.
Viktiga organ för pris-. konkurrens- och konsumentpolitik är:
El marknadsdomstolen (1,2 Mkr) El näringsfrihetsombudsmannen (2,5 Mkr) El statens pris- och kartellnämnd (20,2 Mkr) El konsumentverket (förvaltningskostnader, forskning, allmänna reklama- tionsnämnden och bidrag till kommersiell service) (39,8 Mkr).
Dessa organ förfogar tillsammans över ca 63.7 miljoner kronor för bud- getåret 1977/78.
Vid sidan av dessa organ kan nämnas livsmedelsverket, som också är av stor betydelse för konsumentfrågorna. Livsmedelsverkets anslag för 76/77 är 32.29 miljoner kronor varav utrednings- och undersökningskost- nader 3,5 miljoner kronor. uppdragsverksamhet 0,06 miljoner kronor och information 0,43 miljoner kronor.
3.2. Forskningsanslaget — nuvarande organisation och verksamhet
3.2.1. Personal
Forskningsanslaget handhas inom konsumentverket av dess planeringsse- kretariat. Sedan verkets inrättande har en tjänsteman på heltid handlagt ärenden rörande forskningsfrågor där. Sedan årsskiftet 75/76 har ytterligare en handläggare anställts för att inom sekretariatet ägna litet mer än hälften av arbetstiden åt forskningsfrågor. Bistånd i administrativa frågor lämnas av ytterligare personal (del av två personers arbetstid) inom verkets pla- neringssekretariat och dess administrativa avdelning.
Ärenden som berör forskningsanslaget avgörs av generaldirektören efter förberedelse inom verkets planeringssekretariat och beredning inom verkets enheter. Konsumentverkets styrelse godkänner dessförinnan planerna för arbetet med forskningsanslaget.
3.2.2. Konsumentverkets riktlinjer för fördelning av forskningsanslaget
Konsumentverkets målsättning är att stödja och förbättra konsumenternas ställning på marknaden. Inom ramen för denna tillämpar verket följande riktlinjer vid fördelning av anslaget till konsumentekonomisk forskning:
Cl Projekten ska ha en problemuppfångande. problemanalyserande, pro-
blemtlösande eller effektmätande karaktär och ge underlag för konsu- mentpolitiska åtgärder. El Projekten bör öka kunskaperna om de resurssvaga grupperna. El Projekten bör ingå i ett institutionsbundet konsumentpolitiskt forsknings- program men samtidigt ge utrymme för insatser från flera ämnesområden.
De enskilda hushållens ekonomiska situation är sålunda den primära grun- den för nuvarande inriktning av konsumentpolitiken. Fördelningen av an- slaget till den konsumentekonomiska forskningen bygger på samma grund. Det konsumentekonomiska forskningsfältet är med denna utgångspunkt relativt nytt, varför en stor del av de ansträngningar konsumentverket hittills nedlagt för att främja forskningen inom området varit av karaktären att stimulera tänkandet att söka nya banor och uppmuntra till utformning av forskningsprogram. 1 sin bedömning av framtida forskningsinriktning anser konsumentverket att huvudparten av forskningsinsatserna bör läggas på sociologisk, konsumenträttslig och ekonomisk forskning.
Verkets strävan har varit att underlätta uppkomsten av forskarlag i ett av institutionerna själva på längre sikt utformat forskningsprogram. Som skäl till att främst satsa på grupper av forskare anges från verkets sida för- bättrade möjligheter att därigenom uppnå kontinuiteti forskningen och större förutsättningar att fullfölja forskningsprogram. Konsumentverket har med- vetet undvikit att gå ut till institutionerna med färdigformulerade projekt- förslag.
Termerna grundforskning och tillämpad forskning upplevs som mindre relevanta för karaktäristik av forskningsinriktningen inom sektorn. Det re- lativt nya forskningsområdet medför att så gott som samtliga projekt in- nehåller viss del av grundforskning med ny teoribildning och modellska- pande.
3.2.3. F orskningsresursei'
Konsumentverket har ägnat stor uppmärksamhet åt att initiera forskning och skapa forskarresurser inom konsumentområdet. Konsumentverket av- satte tidigt projektmedel för att tillsammans med UKÄ utarbeta riktlinjer beträffande konsumentekonomisk utbildning. 1 en motion till riksdagen i januari 1974 (mot. 19741298) framfördes krav på utökade universitetskurser i konsumtionskunskap och konsumentekonomi. En arbetsgrupp inom UKÄ (med medverkan från konsumentverket) tillsattes i mars 1974. Ett år senare (april -75) avlämnade denna ett förslag beträffande universitetsutbildning med konsumentekonomisk inriktning (UKÄ-rapport 1975z2). På grundval av detta arbete startade hösten 1976 vid några universitet försöksverksamhet med nya utbildningslinjer, som skall ge ekonomexamen med konsument- ekonomisk inriktning. En annan arbetsgrupp har lämnat förslag om in- rättandet av en professuri konsumentekonomi vid Lunds universitet (UKÄ- rapport 197612). Denna professur har också inrättats genom omvandling av en redan befintlig tjänst (jfr avsnitt 3.6).
Förutom de resurser som KOV har för forskning via reservationsanslaget (budgetåret 1977/78 2,1 miljoner kronor) har verket möjlighet att inom sitt verksanslag göra extra beställningar från olika forskningsutförande organ.
I detta sammanhang är det fråga om projekt, där KOV har stort behöv av att innehålls- och tidsplanera projekten, dvs. KOV styr aktivt forsk- ningsarbetets inriktning och innehåll. Detta innebär således att uppdrags- forskning linansieras från verksanslaget, medan annan forskning finansieras från reservationsanslaget för forskning.
Konsumentverket har inriktat sina ansträngningar på att söka skapa aktiva forskargrupper vid universiteten i Lund, Stockholm och Umeå. Verksamma forskargrupper av detta slag beräknas finnas vid de tre universiteten från läsåret 76/77. F. n. beräknas 40-talet forskare vid universitet och högskolor ha erhållit forskningserfarenhet inom området eller vara aktiva i projekt med konsumentekonomisk anknytning.
Ett av motiven för konsumentverket att aktivt söka underlätta tillska- pandet av forskarlag vid de tre universiteten i Lund, Stockholm och Umeå har bl. a. varit verkets begränsade personalresurser, vilka på kort sikt inte medgett en aktiv bearbetning av samtliga universitet och högskolor i landet.
3 . 2 . 4 A ns/agsutveck/ing
1 och med konsumentverkets tillkomst har den samhällsvetenskapliga in- riktningen av den konsumentekonomiska forskningsverksamheten för- stärkts. Utgångspunkten för all konsumentekonomisk forskning i dag är hushållet och dess ekonomiska situation.
Den varucentrerade provningsverksamheten ingår som tidigare nämnts ej längre som del i konsumentekonomisk forskning och belastar sålunda ej heller forskningsanslaget. Detta medför att en direkt jämförelse av forsk- ningsanslagets utveckling över tiden inte kan ske. En intern beräkning inom konsumentverkets planeringssekretariat visar, att skulle verkets forsknings- anslag (1,7 miljoner kronor budgetåret 75/76) jämföras med konsument- rådets anslag till forskning borde detta sistnämnda anslag varit av stor- leksordningen 0,4—0,5 miljoner kronor mot i verksam hetsberättelsen angivet belopp på 2,1 miljoner kronor budgetåret 69/70. Detta sätt att räkna visar att medlen till detta forskningsområde mer än fyrdubblats sedan 70-talets början.
Budgetåret 1975/76 uppgick forskningsanslaget till 1,7 miljoner kronor. Anslaget räknades nästa budgetår upp till 1,9 miljoner kronor. För budgetåret 1977/78 uppgår detta forskningsanslag till 2,1 miljoner kronor. Men som tidigare nämnts kommer ca 1/4 av dessa medel att användas för att finansiera delar av studieförbundens verksamhet.
3 . 2 . 5 A ns/agsansökningar
Konsumentverket tillämpar inga fasta ansökningsterminer. Ansöknings- ärendena kommer löpande under året. Oftast har det ägt rum informella överläggningar mellan planeringssekretariatet och de anslagssökande innan ansökan inlämnas. Det uppges att endast några få ansökningar som inte förberetts på detta sätt kommit in till verket.
Ansökan bedöms informellt. Det finns inom konsumentverket inga ned- tecknade prioriteringsregler vad avser projektbedömning. Ett sådant system uppfattas av verket som stelbent och föga frukbart för konsu mentpolitiken
i ett uppbyggnadskede. Projekten bedöms enbart efter de allmänna riktlinjer som anges i verkets målsättning och med utgångspunkt från handläggarnas allmänna forskningserfarenhet och kunskap. Handläggningstiden uppskattas till i genomsnitt mellan tre och fyra veckor.
3.2.6. Pro/ektuUörmning
Projektbeskrivning görs oftast i samråd med konsumentverket. Verket ford- rar en relativt noggrann projektbeskrivning med etappindelning. Anslag be- viljas oftast för en etapp i taget. "Etappforskning" är en av de idéer verket framhållit vid utformningen av sin strategi för administration av forsknings- anslaget.
Ansvaret för projektbeskrivningen åvilar projektledaren, vilken regelmäs- sigt står att finna bland fast anställd personal på forskningsinstitutionerna, vilka också fungerar som kontraktsmotpart till konsumentverket.
3.2.7. Samarbete i anslags/ragor
Under det ursprungliga konsumentverkets första arbetsår utnyttjades an- slaget inte helt. delvis beroende på brist på ansökningar. Denna bristsituation föreligger inte längre. För närvarande inkommer ansökningar på tillsammans större belopp än vad som finns i tillgängliga anslagsmedel. Detta förhållande skulle. som konsumentverket också framhållit, kunna vara ett tecken på att en ändring av prioriteringsreglerna och viss formalisering nu måste kom- ma till stånd.
Det skulle också enligt verkets bedömning vara ett skäl till närmare kon- takter med andra forskningsråd, exempelvis samhällsvetenskapliga forsk- ningsrådet, som delvis kan sägas övertäcka det forskningsområde konsu- mentverket primärt ska stödja. Konsumentverkets kontakter med övriga forskningsråd har hittills varit få och oregelbundna, då man ansett det vara väsentligt att först bygga upp fungerande forskningsresurser inom det egna FoU-området. Däremot har verket haft regelbundna kontakter med STU. särskilt med dess nämnd för socialteknik och den konsumenttekniska forsk- ningsgruppen där.
3.3. Spridning av forskningsresultat
Resultatet av den forskning som stöds av konsumentverket presenteras i resp. institutioners egna skriftserier. Konsumentverket medverkar till viss popularisering och spridning genom införande av artiklar i verkets tidskrifter Råd och lRöri och Konsumenträtt. Dessutom vidarebefordras resultatet in- ternt inom verket genom seminarier till vilka forskare inbjuds. Konsument- verket fraimlåller dessa senare direktkontakter mellan forskare Och använ- dare av f(orslningsresultat som mycket väsentliga. År 1975 hölls sålunda ett 60-tal sådana seminarier inom verket.
Konsumertverket medverkar även till internationell (främst nordisk) spridning av 'orskningsresultat. Sålunda deltog man hösten 1976 i en nordisk forskningzskmferens i Helsingfors. En liknande konferens hölls 1968 i kon-
sumentrådets regi och var av viss betydelse för den fortsatta inriktningen av konsumentforskningen i Norden.
3.4. Internationellt arbete
Konsumentverkets internationella kontakter kanaliseras främst via Nordiska kommittén för konsumentfrågor och Nordiska ministerrådet. Sverige deltog före verkets bildande mer aktivt direkt i det internationella konsumentar- betet genom konsumentrådets medlemskap i IOCU (International Orga- nization of Consumers Unions). De nordiska länderna har i dessa sam- manhang emellertid funnit det lämpligt med nordisk samordning.
3.5. Forskningsverksamhetens inriktning
Allmänt sett anser KOV att forskningsinsatserna bör koncentreras till frågor som rör hushållens resursproblem, distribution samt konsumenträtt.
De konsekvenser som sammanslagningen av konsumentverket och kön- sumentombudsmannen har medfört för forskningsanslagets del samt för den inriktning och strategi verket utformat för fördelningen av forsknings- medel är det alltför tidigt att bedöma effekterna av. Från verkets sida är man angelägen att få fortsätta påbörjat arbete med dess nuvarande inriktning. KO-ämbetets tidigare inriktning på masskommunikationsfrågor kommer sannolikt att medföra ett ökat intresse för kommunikationsforskning och forskning rörande reklamens effekter.
Den nya marknadsföringslagen med särskilda bestämmelser om produkt- säkerhet och företagens produktinformation kommer också att ge underlag för vidgad konsumentforskning inom dessa områden.
3.6. Avslutande synpunkter
Vid bedömning av effekterna av den av konsumentverket stödda forsk- ningen är man bl.a. beroende av den tidsikt som används. Forsknings- verksamhetens allmänna inriktning gör att det varit svårt att direkt tillämpa funna forskningsresultat i verksamheten. Inom konsumentverket finns an- ställda som hävdar att det är nödvändigt att göra dessa bedömningar på litet längre sikt särskilt med tanke på att konsumentpolitiken befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Andra bedömare inom verket vill ha direkt för politiken användbara resultat. Det pågår sålunda bland verkets personal en debatt beträffande forskningsanslaget och dess användning.
Verkets planeringssekretariat anger för egen del följande positiva effekter av verksamheten:
[1 Ett konsumentekonomiskt utbildningsprogram har utarbetats och håller på att genomföras El En konsumentekonomisk professur i Lund har inrättats D Tre forskningsgrupper är etablerade vid två universitet
[1 Ett fyrtiotal forskare har fått erfarenhet av konsumentforskning D Genom ett sextiotal seminarier vid KOV har verkets personal och fors- karna kunnat utbyta erfarenheter El Några av forskarna utför beställningsuppdrag för verkets räkning (läro- medel, distributionsfrågor m.m.).
De brister sekretariatet främst ser i hittillsvarande forskningsverksamhet avsen
El Distributionsforskning [1 Reklam och annan marknadsföring El Rättssociologisk forskning Cl Avsaknad av tvärvetenskapliga forskningsgrupper.
Den strategi som valts när det gäller konsumentforskningens utveckling ämnar man inom den närmaste framtiden fortsätta med. Detta innebär att man även i fortsättningen kommer att satsa på konsumentpolitiskt inriktade forskningsgrupper vid olika universitetsinstitutioner.
4. Naturvårdsverkets FoU-verksamhet och forskningsnämnden
4.1. Bakgrund och allmän utveckling
Med 1964 års naturresursutrednings dokumentation och förslag som bak- grund antog 1968 års riksdag ett förslag om samordning och förstärkning av naturvårdsforskningen (miljövårdsforskning ] och 2, SOU 1967:43 och 44, prop. l968:37,JoU 1968:19, rskr 1968:165). Naturresursutredningen hade övertagit utredningsfältet från NFst naturresurskommitte, vilken hade in- rättats år 1957.
Forskningsområdet skulle enligt riksdagsbeslutet omfatta vatten-, luft- och övrig naturvårdsforskning samt biocidforskning. Det ekonomiska ut- nyttjandet av naturtillgångarna skulle inte höra till forskningsområdet. ln- sikten om att förändringarna inom naturvårdsområdet gick mycket snabbt medförde också uttalanden om att gränsen för forskningsområdet inte borde låsas utan vara föremål för fortlöpande prövning. Enligt propositionen skulle det i första hand vara fråga om tillämpad forskning av betydelse för na- turvårdsarbetet. 1 begränsad omfattning kunde dock grundforskning stödjas.
För att leda och främja forskningen inom naturvårdsområdet inrättades en jorskningsnämncl vid statens naturvårdsverk (SNV) och ett jorsknings- sekretariat inom verket för beredning av ärendena. Anslaget för miljövårds- forskning uppgick första budgetåret (1968/69) till 7 miljoner kronor och har därefter ökat kraftigt för att budgetåret 1977/78 uppgå till ca 33 miljoner kronor. Anslagsutvecklingen har varit följande:
Tabell 4.1 FoU-anslagets utveckling vid SNV
Budgetår Tkr
1968/69 7 000 1969/70 9 500 1970/71 11 000 1971/72 12 160 1972/73 19 000 1973/74 20 560 1974/75 23 645 1975/76 26 720 1976/77 30 460 1977/78 32 900
Under de första åren genomgick anslaget i löpande penningvärde en re- lativt jämn utveckling, men budgetåret 1972/73 ökade anslaget språngvis med nästan 7 miljoner kronor eller över 50 %. Därefter har ökningstakten i stort motsvarat kompensation för inflationen, framför allt i form av lö- nestegringar. De senaste två åren har anslaget till forskning uppgått till ca 10 % av det totala statliga anslaget till miljövård. 1 den i anslutning till långtidsutredningen 1975 genomförda utredningen om kostnaderna för miljövärden i Sverige 1975—1980 (SOU 1975:98) blev FoU-kostnaderna inte föremål för särskild behandling. Däremot anges ett antal problemområden som torde kräva en FoU-insats för sin lösning.
År 1968 bildades ett rådgivande organ, mil/"ättärt/sberetlningett. på rege- ringsnivå för diskussioner mellan olika departement och verk samt repre- sentanter för vissa andra intressentgrupper (forskarsamhället, kommunerna och industrin). Jordbruksministern är ordförande. 1 beredningen diskuteras bl.a. forskningsfrågor i samband med miljövårdsinsatserna, t. ex. samord— ningen av Östersjöprojektet.
Redan från början utgick statsmakterna från att miljövårdsforskningen även skulle stöjdas av andra organ än SNV:s forskningsnämnd. Nämnden övertog emellertid det fortsatta ansvaret för den miljövårdsforskning som bedrevs i naturresursutredningens regi samt för viss mer tillämpad FoU som startats av naturvetenskapliga forskningsrådet, t. ex. Mälarprojektet. Naturresursutredningen räknade med att det totala stödet 1967/68 uppgick till 12 miljoner kronor varav utredningen själv förfogade över 5 miljoner kronor.
Den är 1972 tillsatta miljöforskningsutredningen (Ds Jo 1974z8) har upp- skattat att det vid sidan av SNV:s miljöforskningsanslag på ca 20 miljoner kronor budgetåret 1973/74 satsades ytterligare ca 40 miljoner kronor över andra anslag. Att mer exakt ange det totala FoU-beloppet är problematiskt beroende på att det föreligger stora svårigheter att avgränsa miljöforsknings- området.
De viktigaste organen vid sidan av SNV:s forskningsnämnd som stött miljövårdsforskningen är naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), styrel- sen för teknisk utveckling (STU) och statens råd för byggnadsforskning (BFR). NFR:s insatser har i första hand gällt grundforskning rörande bl. a. ekologiska och hydrologiska problem. STU:s satsningar har i första hand avsett stöd till industriellt utvecklingsarbete och miljövårdsteknik. BFR:s stöd har främst avsett bebyggelsens inverkan på miljön samt utveckling av metoder och tekniker för att motverka och lindra Störningarna.
Miljövårdsforskningen blev särskilt uppmärksammad i riksdagsbehand— lingen 1972 då en rad motioner väcktes i ärendet. Resultatet härav blev att riksdagen. som tidigare framhållits, kraftigt ökade anslaget till SNV:s forskningsnämnd, från i statsverksporpositionen föreslagna 13,6 miljoner kronor till 19,0 miljoner kronor. Detta var i enlighet med vad naturvårds- verket äskat. Motivet härför var att, trots det ansträngda statsfinansiella läget, möjlighet borde ges att fullfölja den av forskningsnämnden brett upp- lagda planen för FoU-arbetet. En reservation (s) som yrkade bifall till pro- positionens förslag bilades utskottets beslut. Reservationen hänvisade bl. a. till att den procentuella ökningen av anslaget Miljövårdsforskning varit större under den senaste 5-årsperioden än för forskningsanslagen i allmänhet.
En av orsakerna till att det 1972 tillkallades sakkunniga för utredning om samordning av miljövårdsforskningen var att det hade väckts en motion (1972:543) om inrättande av ett fristående miljöforskningsråd i nära an- slutning till naturvårdsverket. I samband med denna motion förordade jord- bruksutskottet en översyn av samordningsfrågorna inom miljöforsknings- området. Motivet för ett fristående råd var framför allt att grundforskningen inom området skulle ges större möjlighet att hävda sig i konkurrens med den målinriktade forskningen. 1 utredningsdirektiven framhölls bl.a. att utgångspunkten för de sakkunnigas överväganden när det gällde forsknings- stödets organisation borde vara att fördelningen och inriktningen av forsk- ningsmedlen — i vart fall när det gällde den målinriktade forskningen — så långt som möjligt borde ankomma på naturvårdsverket.
Utredningens direktiv behandlades av 1972 års riksdag till följd av en motion (19731772, m) som bl. a. tog upp frågan varför man redan i direktiven skulle läsa utredningen vid en samordning med naturvårdsverket. Motio- närerna önskade en mer förutsättningslös prövning särskilt vad avsåg verk- samheten av grundforskningskaraktär. 1 jordbruksutskottets betänkande 1973:43 med anledning härav föreslogs ingen ändring av direktiven. Ut- skottet fann det naturligt att naturvårdsverket gavs ett avgörande inflytande på det berörda forskningsområdet. Vidare sades att direktiven kunde tolkas så att de inte skulle lägga hinder i vägen för utredningen att jämväl pröva andra alternativ för forskningsstödets administration.
I sitt betänkande föreslog utredningen inrättandet av en delegation för miljövårdsforskning direkt under och nära knuten till jordbruksdepartemen- tet. Dessutom föreslog man att det utvecklingsarbete inom miljövårdsom- rådet som låg inom STU skulle föras över till naturvårdsverket.
Miljöforskningsutredningens betänkande "Samordnad miljöforskning" (Ds 10 197418) var därefter föremål för remissbehandling. Med hänvisning till att forskningsrådsutredningen prövade formerna för den övergripande forskningsplaneringen var departementschefen (budgetpropositionen 1975/76:100 bilaga 11) inte beredd att ta ställning till miljövårdsforsknings— utredningens förslag att inrätta en fristående delegation för miljövårdsforsk- ningens övergripande planering och samordning. Förslag i frågan är dock att vänta under våren 1978 (prop. 1976/77:100, bilaga 13).
År 1969 tillsattes en utredning för att studera frågan om krav på in- formationen på miljövårdsområdet m.m. Utredningen antog namnet miljökontrollutredningen och har avgivit förslag i betänkandet "Miljövår- dens informationssystem" (SOU 1973:36 och 37). Utredningen föreslog ut- veckling av ett ADB-baserat informationssystem för miljövårdsområdet (MI), som skulle kunna ge myndigheter, organisationer och enskilda tillgång till för reformarbetet på miljöområdet erforderliga data rörande såväl den yttre miljön som arbetsmiljön. Utvecklingsarbetet skulle ledas av en mil- jödatanämnd. Bl.a. föreslog utredningen att MI skulle byggas så att det även underlättade och effektiviserade miljöforskningen och resultaten här- ifrån kunde läggas in i MI. Förslaget förelades riksdagen i proposition 1974z46 i vilken departements- chefen föreslog att en provisorisk miljödatanämnd för utveckling av MI skulle inrättas. Förslaget togs av riksdagen. och medel för verksamheten (3.8 miljoner kronor) anvisades som särskilda utredningsmedel under jord-
bruksdepartementets kommittéanslag. Så sker alltjämt — för budgetåret 1976/77 anvisades 5,6 miljoner kronor och för budgetåret 1977/78 anvisas 7,3 miljoner kronor.
I januari 1973 tillkallades en sakkunnig med uppdrag att se över na- turvårdsverkets organisation. Den sakkunnige överlämnade sitt betänkande under hösten 1973 (Ds Jo 1973:6 "Naturvårdsverkets organisation"). Även detta förslag behandlades i särpropositionen 1974:46. Förslaget innebar bl. a. inrättande av ett planeringssekretariat direkt underställt verksledningen och att en huvudenhet för forskning och undersökning skulle finnas vid sidan av huvudenheter för naturvård, teknik och administration. Främsta motivet härför var att minska antalet enheter direkt underställda verksledningen genom att sammanslå ett antal mindre enheter med likartad verksamhet eller funktion i ett färre antal huvudenheter. En starkare koordinering av insatserna på forsknings- och undersökningsområdet eftersträvades. Möj- ligheter öppnades genom förslaget att även tillföra ytterligare en kvalificerad tjänst för FoU-verksamheten.
Departementschefen biträdde inte förslaget om att inordna forsknings- sekretariatet, undersökningslaboratoriet och omgivningshygieniska avdel- ningen i en huvudenhet för forskning och undersökning med hänvisning till pågående utredningsarbete. bl. a. miljöförskningsutredningen. Förslaget har sedermera upprepats av miIjöförskningsutredningen och av naturvårds- verket. Departementschefen biträdde detta förslag i budgetpropositionen 1975/76:100 och föreslog att en forsknings- och undersökningsavdelning under en avdelningschef skulle inrättas, i vilken verkets undersökningsla- boratorium och forskningssekretariat skulle inordnas. En sådan forsknings- avdelning finns därför inrättad från den 1 juli 1976.
Kommittén för samordning av laboratorieresurser vid arbetarskyddssty- relsen och naturvårdsverket (LABAN) tillkallades i mars 1973. Kommittén sorterade under arbetsmarknadsdepartementet och avgav sitt betänkande "Institut för miljömedicin" i maj 1974 (DsA 1974z3). Förslaget innebar i huvudsak att ett miljömedicinskt institut skulle inrättas med uppgift att bedriva utrednings- och forskningsverksamhet inom miljömedicin och all- män hälsovård. Institutet skulle i första hand biträda arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket, produktköntröllnämnden och socialstyrelsen i de frågor som dessa myndigheter skulle hänskjuta till institutet. Den till SNV an- knutna omgivningshygieniska avdelningen skulle bilda bas för förslaget. SNV:s övriga laboratorieresurser skulle däremot lämnas orörda. Utredning- ens förslag har remissbehandlats, men statsmakterna har ännu ej tagit ställ- ning till det.
4.2. Definition av forskningsområdet och beskrivning av verksamhetens inriktning
Naturresursutre:/ningen beskriver forskningsområdet på följande sätt:
Genom att utnyttja naturresurserna påverkar och omvandlar människan sin om- givning, men samtidigt återverkar miljöförändringarna på människan själv. Ur män- niskans synvinkel ärdet väsentligt att klarlägga denna återverkan och att finna metoder
att avlägsna eller motverka de negativa effekterna av miljöförändringarna. Växelspelet mellan människan och hennes naturmiljö har utredningen tagit till utgångspunkt för avgränsningen av forskningsområdet.
Utredningen exkluderar vidare sådan forskning som avser det kommer- siella utbytet av naturresursernas utnyttjande.
Miljö/'orskningsutredningen använder samma allmänna utgångspunkt för bestämning av forskningsområdet men framhåller att vissa kompletteringar måste göras:
El Sådant forsknings- och utvecklingsarbete som syftar till att ta fram me- toder. processer och produkter som kan minska t. ex. utsläppen av för- oreningar från industrin bör ingå i begreppet miljövårdsforskning. [] Grundläggande naturvetenskapliga och medicinska forskningsinsatser bör hänföras till miljövårdsforskning endast om de har en tydlig mil- jövårdstillämpning redan på kort sikt. El Forskning som behandlar förekomst, transport och effekter av radioaktiva ämnen i den yttre miljön bör inbegripas i miljövårdsforskningen. El Forskning rörande boendemiljön och andra sociala miljöfrågor lämnas utanför miljövårdsforskningen. Detsamma gäller den arkitektoniska mil- jön. El Endast sådan sociologisk och ekonomisk forskning som är direkt inriktad på miljövårdsproblem skall räknas till detta forskningsfält, och som regel skall inte samhällsforskning räknas till miljövårdsforskning. [] Arbetsmiljöförskning bör ej räknas till miljövårdsforskning. Vissa frå- geställningar gällande framför allt de medicinska effekterna av olika stör- ningar i den yttre och inre miljön är emellertid gemensamma för mil- jövårdsforskningen och arbetsmiljöforskningen. De båda forskningsom- rådena överlappar nödvändigtvis varandra.
I anslutning till detta försök till bestämning av forskningsområdet framför utredningen följande:
Utvecklingen i miljövårdsarbetet från omsorgen om den hotade växt- eller djurarten till ansträngningarna att skydda och att hushålla bättre med naturresurserna är i hög grad ett resultat av växelspelet mellan miljövårdsforskningen och de praktiska miljövårdsåtgärderna. Utvecklingen visar på behovet av en effektiv miljövårdsforsk- ning dels som en allmän kunskapsbas för att nya problem skall kunna upptäckas och definieras, dels som ett led i framtagandet av beslutsunderlag för att lösa olika aktuella miljövårdsproblem. Miljövårdsforskningen måste enligt utredningens upp- fattning också i fortsättningen och i ökad utsträckning ingå som en integrerad del i det miljövårdsarbete som bedrivs på olika nivåer i form av lagstiftning, planering, ekonomiska stimulansåtgärder m.m.
Miljöforskningsutredningen talar om en inriktning av miljövårdsforsk- ningen i fyra huvudområden:
1. Effektforskning
2. Spridningsforskning
3. Kartläggning, inklusive framtagning av metoder 4. Åtgärdsforskning.
Effekt/oi'skningen framhålles vara nödvändig för att ge ett underlag till planeringsarbetet inom miljövärden som kräver kunskap om luftens, vatt- nets och markens känslighet för störningar i form av t. ex. utsläpp av för- surande ämnen, slitage på känsliga marktyper och utsläpp av närsalter i känsliga sjöar. Forskningsresultaten utgör också underlag för framtagande av normer, riktlinjer, gränsvärden m.m. Dessa återfinns i sin tur i lag- stiftningen, och fortlöpande mätningar krävs för kontroll av att lagstiftningen åtföljs.
Sprit/nittgs/ot'skningett tar fram information om föroreningars spridning. omvandling och transport i miljön, vattnet, luften och marken mellan olika ekologiska system etc. Även denna forskning är underlag för framtagande av normer och riktlinjer inom miljövärden.
Kartläggning anses ligga som ett gränsområde mellan forskning och mer rutinbetonad undersökningsverksamhet. Den ger fortlöpande information om miljöns tillstånd och om miljöförändringar samt utgör ofta ett första skede i en spridnings- eller effektforskning. Kartläggningen kräver utar- betande av enkla och effektiva analys- och provningsmetoder
Åtgärdsforskningen utvecklar metoder för t. ex. reningsteknik, processtek- nik, avfallshantering, återvinning etc. Samspel finns här mellan de krav som uppställs i miljövårdslagstiftningen och möjligheterna till teknisk ut- veckling.
Miljöforskningsutredningens begrepp "miljöforskning" inbegriper sålunda såväl den tillämpade forskningen som det utvecklingsarbete sont syftar till att studera och lösa miljövårdsproblemen. Utredningen framhåller också att mera rutinbetonade undersökningar och utredningar inom miljövårds- området krävs och att dessa i många fall ligger väldigt nära foskningen. Vidare framhåller utredningen att det finns ett starkt behov även av en forskning av allmänt kunskapsinsamlande karaktär inom miljövårds- området. Den målinriktade miljövårdsforskningen behöver därfö komplet- teras med en grundforskning inom framför allt det naturvetensktpliga om- rådet.
Naturvårdsverket framhåller i anslagsframställningen för budgetåret 76/77 om miljövårdsforskningens allmänna inriktning följande:
"En på lång sikt riktig hushållning med naturresurserna (mark, vatten, luft och levande organismer) tilldrar sig allt större intresse. Forsknings- och utveckingsarbetet inriktas därför på att redovisa underlag för prognoser, som kan ligga til grund för beslut om användningen av naturresurserna. På miljövårdsforskningen faller att ta fram undersökningsmetoder och faktaunderlag om olika miljötypers käislighet för miljöstörande aktiviteter. I det sammanhanget behövs en intensifierad kartläggning och ökad kunskap om hur olika ämnen sprids och vilka effekterna blir av oika mänsk- liga aktiviteter."
I det förslag till forskningsprogram som framtagits av natuwirdsverket finns för varje ansvarsområde programmål och syften angivna fö' elva pro- blemområden under programmet. Inom vart och ett av dessa pnblemom-
råden sker en behovsplanering. Vid konferenser över programskrivningen som hölls i december 1975 diskuterades en ombrytning av programmen. Bl.a. framhölls att biologiska effekter faktiskt förekom inom alla program- men, varför en rörlig problemområdesorienterad struktur efterlystes.
För varje angivet problemområde beskrivs i programförslaget också i korthet de beslutssituationer där forskningens resultat skall användas. Vidare anges pågående forskning och forskningsbehov i huvudsak begränsat till naturvårdsverkets verksamhetsområde. Programbeskrivningen avses endast omfatta för tillfället högt prioriterade problemställningar. Programmen skall löpande revideras varje år och mer genomgripande t. ex. vart tredje år.
De utredningsarbeten som föregått FoU-satsningar inom miljövärden har resulterat i relativt allmänt hållna och övergripande formulerade målsätt- ningar, vilket har skapat ett behov av att utföra ytterligare preciseringar av mål, syfte etc. Dock anges i dessa arbeten bl.a. genom exemplifiering en närmare avgränsning och operationalisering. De olika forskningsstyrande organen preciserar efter hand inriktningen och avgränsningen i förhållande till de övriga organen inom miljövårdens område. I dag finns inte någon prövning på departemental nivå huruvida de forskningsstyrande organens programbeskrivningar står i strid med eller kompletterar varandra.
Det finns mycket som pekar på att det sker en samstämning mellan de olika forskningsstyrande organen på operationell projektnivå i samband med prövning av forskarnas anslagsansökningar. Frekventa kontakter fö- rekommer här mellan kanslierna och ansökningar hänvisas från ett organ till ett annat.
4.3. Ekonomisk omfattning
Inledningsvis framhölls att SNV:s miljöforskningsanslag för budgetåret 77/78 uppgår till ca 33 miljoner kronor, men att betydande resurser satsas vid sidan härav på miljövårdsforskningen. Det rör sig om kanske ytterligare dubbelt så mycket. Miljöforskningsutredningen beräknade att den totala statliga FoU-insatsen på miljövårdsområdet uppgick till 59,6 miljoner kronor, varav 19,6 miljoner kronor eller ca 33 "n fördelats av SNV:s forskningsnämnd (inkl. viltförskning) och 36,9 miljoner kronor eller ca 6 ”n utgjorde anslag från andra anslagsfördelande organ.
Procentuellt fördelas anslagen (totalt 59,6 miljoner kronor, från SNV 19.6 miljoner kronor) på nedanstående grupper av anslagsmottagare (budgetåret 1973/74t.
Tabell 4.2 Fördelning av FoU-medel på olika anslagsmottagare, %
Totalt SNV Universiteten 30.3 34.5 Tekniska högskolor 10.5 5.2 Ovriga högskolor 11,0 13,8 Branschforskningsinstitut 5,6 4,6 Industri och företag 13,6 0,3 Verk, övr. statliga myndigheter 24,8 35,3 Ovriga 4.2 6.4
SNV:s anslagstilldelning till verk och övriga statliga myndigheter avsåg i huvudsak egna laboratorier samt IVL, SMHI, SGU, fiskeristyrelsen och riksmuseet. Forskningsrådens stöd gick i huvudsak till universiteten. STU:s och BFR:s stöd gick mestadels till tekniska högskolorna och industrin, men även till vissa statliga myndigheter. Av SJFst stöd gick merparten till jordbrukets högskolor.
Medelsfördelningen innebär att anslaget binds upp i projekt som pågår under en längre tid — flera år. Enligt uppgift är ca 80—90 "0 av anslaget bundet på detta sätt. Utrymmet för nya projekt är sålunda inskränkt till 10—20 %.
Den nya arbetsrätts- och trygghetslagstiftningen framhålls kunna åstad- komma vissa svårigheter att upprätthålla en lämplig flexibilitet. Forsknings- nämnden kan dock bevilja s. k. slutanslag i stället för vanligt fortsättnings- anslag, vilket innebär att projektet skall avslutas under anslagsperioden (som regel ett år). Denna anslagsform tillämpas dock sällan.
Vid sidan av det särskilda anslaget till miljövårdsforskning förfogar och beslutar naturvårdsverket över anslag avsedda för angränsande ändamål: miljövårdsinformation, undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor, sär- skilda undersökningar inom miljövårdsområdet m. m.
Till de sammanlagda kostnaderna för miljövårdsforskning bör också läggas den FoU-verksamhet som ersätts ur naturvårdsverkets myndighetsanslag, speciellt gäller detta kostnaderna för 55 tjänster vid undersökningslabora- toriet och 71 tjänster vid omgivningshygieniska avdelningen. Vidare replierar miljövårdsforskningen i hög grad på befintliga basresurser vid universitet och högskolor. SNV:s forskningsnämnd disponerar även medel urjaktvårds- fonden för viltbiologisk forskning, f.n. ca 1,2 miljoner kronor.
4.4. Organisation och koppling till andra organ
4.4.1. Miljövärdsbereclningen
För bl.a. diskussion av miljövårdsforskningen finns ett rådgivande organ på departemental nivå, nämligen miljövårdsberedningen. Jordbruksminis- tern är ordförande och i övrigt är de verk och departement representerade som berörs av miljövårdsfrågor i vid bemärkelse. Beredningen består även av några forskare och kommun- och industrirepresentanter. Representa- tionen innebär att en majoritet av ledamöterna i SNV:s forskningsnämnd återfinns i delegationen, i huvudsak verksrepresentanterna. I beredningeni
diskuteras miljövårdspolitiken men även konkreta miljövårdsprojekt av stör- re omfattning och med bred intressentbild, t.ex. Östersjöprojektet.
4.4.2. Forskningsnämnd och förskningskommitréer
Till följd av de förslag som framtagits av 1964 års naturresursutredning (SOU 1967:44) uppdrogs åt naturvårdsverket att fr.o.m. 1 juli 1968 leda forsknings- och undersökningsverksamheten avseende naturvården (prop. 1968137). Som tidigare nämnts inrättades vid denna tidpunkt en särskild forskningsnämnd vid verket. Nämnden skulle ha såväl rådgivande som be- slutande funktioner. Nämnden övertog därmed de medelsfördelande ar- betsuppgifter som temporärt legat på naturresursutredningen.
Enligt instruktion för statens naturvårdsverk (SFS 1973:66) sägs angående forskningen och forskningsnämndens verksamhet:
"Det åligger verket särskilt att . . . utnyttja resultaten av naturvårdsforskningen samt annan forskning och undersökningsverksamhet inom verkets förvaltningsområde."
"Forskningsnämnden skall fullgöra verkets uppgifter i fråga om naturvårdsforsk- ningen och till styrelsen avge förslag till anslagsframställning i fråga om denna verk- samhet och fördela för verksamheten anslagna medel."
Det ovanstående antyder att forskningsnämnden förvaltningsmässigt är ett relativt fristående organ i förhållande till naturvårdsverket (och för övrigt även till andra verk som handlägger miljövårdsärenden). Samordning med statsförvaltningen i övrigt sker bl. a. genom att berörda verk genom sina generaldirektörer är representerade i nämnden. Ledamöter i forsknings- nämnden är chefen för naturvårdsverket (ordförande), chefen för social- styrelsen, chefen för arbetarskyddsstyrelsen, chefen för statens livsmedels- verk, vice ordföranden i produktkontrollnämnden och högst sex andra le- damöter som regeringen utser för en mandattid om tre år. De sistnämnda sex representanterna är f. n. forskare (motsvarande), vilka tillsammans har majoritet i nämnden.
Nämnden har fått en starkare knytning till naturvårdsverket än till övriga verk, dels genom att generaldirektören vid SNV är nämndens ordförande. dels genom att nämndens anslagsframställning avges över SNV. [ praktiken torde det förhålla sig så att naturvårdsverkets. övriga berörda verks och andra intressenters synpunkter på petitaskrivningen anses beaktad i bered- ningen inom forskningsnämnden och dess kommittéer. Nämndens förslag till anslagsframställning remissbehandlas sålunda ej och blir heller ej föremål för någon särskild efterhandsvärdering inom SNV. Förslaget fogas i oför- ändrat skick till SNV:s anslagsframställning.
Skrivningen i instruktionen om att verket skall utnyttja forskningsre- sultaten bör noteras. Det finns t. ex. inte någon skrivning med samma styrka att t. ex. FoU-planeringen skall vara en följd av och konsistent med SNVs planering i övrigt. Det framhålls inte heller att forskningsverksamheten är avsedd att betjäna andra myndigheters verksamheter.
Till forskningsnämnden finns ett antal rådgivande _lörskningskrmunilléer knutna. Vice ordföranden i produktkontrollnämnden respektive forskarre- presentanterna i nämnden är ordförande i forskningskommittéerna. Leda—
möterna i övrigt i kommittéerna är hämtade från forskningsutförande in- stitutioner samt från naturvårdsverkets fackavdelningar. Ledamöterna i kommittéerna utsågs av nämnden till en början för en försöksperiod om två år. De har emellertid suttit kvar tills vidare och mandatperiodens längd har inte omprövats förrän den 1 juli 1976, då man fastlade mandattiden till tre år. Forskarna har en klar majoritet i respektive kommitté. Den relativa andelen forskare varierar dock mellan kommittéerna. Till varje kommitté är kopplad en sekreterare från naturvårdsverkets forskningssekretariat. Se- kreterarna är vetenskapligt meriterade naturvetare eller tekniker.
Kommittéerna har till uppgift att utarbeta förslag till program för sitt forskningsområde och medverka i petitaarbetet. Kommittéerna granskar också inkomna ansökningar om forskningsmedel. prioriterar dessa inom av nämnden angivna ramar och föredrar sina förslag genom en utsedd re- presentant (som regel ordföranden) i forskningsnämnden för slutligt beslut. Som regel godtar nämnden kommittéernas förslag relativt ograverade. Forsk— ningsnämnden sammanträder som regel 4—5 gånger per år och forsknings- kommittéerna 5—8 gånger per år.
Forskningsnämnden har även inrättat ett antal ad hoc- eller referens- grupper. Dessa har karaktären av styrgrupper för större och långvariga pro- jekt, varvid de också kan fylla en samordnande funktion mellan natur- vårdsverket och annan anslagsgivare i samfmansierat projekt. Det kan näm- nas här att ett samarbetsavtal har upprättats mellan NFR och SNV:s forsk- ningsnämnd om forskning rörande marin miljö.
Dessutom finns vid STU en miljövårdsteknisk nämnd i vilken SNV är representerat. Nämndens ställning har speciellt diskuterats i miljöforsk- ningsutredningen, som föreslog att allt ansvar för utvecklingen inom mil- jövårdsområdet borde föras över till SNV. Samarbetet med BFR har ej for- merats i några fasta kommittéer. Däremot förekommer samplanering av vissa projekt och problemområden.
Vissa av ad hoc-grupperna utgör referensgrupper eller förstärkning till kommittéerna för fortlöpande prövning av något delområde inom respektive kommittés program, t.ex. vad gäller försurningens effekter, metallfrågor och marin miljö. I dessa grupper är SNV:s kansli representerat samt vissa forskningsinstitutioner, men även andra statliga intressenter, t. ex. Vatten- fall, SMHI, SGU och fiskeristyrelsen. Som regel överenskommes i dessa kommittéer varifrån och hur forskningsprojekten skall finansieras med en uppdelning på delprojekt per anslagsgivare.
4.4.3. FoU-avdelningen
Den 1 juli 1976 inrättades en forsknings- och undersökningsavdelning vid naturvårdsverket (FoU-avdelningen). Denna avdelning har till huvudsaklig uppgift att svara för frågor om
13 tillstånd och förändringar i miljön (övervakningsfunktionen) El metodik för mätning av utsläpp och miljökvalitet samt förändringar av naturresurser (referensfunktionen) Cl effekter av föroreningar och andra ingrepp i miljön (effektfunktionen).
I anslutning till dessa "funktioner" planerar, leder och utför avdelningen målinriktad forskning och undersökningsverksamhet samt biträder i vissa fall andra avdelningar inom verket och länsstyrelserna vid handläggning av större ärenden.
FoU-avdelningens organisation har ännu inte fastslagits, men enligt för- slag (1977-05-03) skall följande enheter ingå:
El Forskningssekretariat
El Referenslaboratorium — vatten [] Laboratorium för vattenkvalitet D Luftlaboratorium
D Markbyrå El Bullerenhet D Ekotoxikologiskt laboratorium.
Denna organisation av huvudsakligen vertikal karaktär avses att komplet- teras med åtminstone två huvudprogram, som löper horisontellt gentemot ovanstående enheter. Genom en sådan konstruktion åstadkommes en ma- trisorganisation. Det ena huvudprogrammet avser forskning och det andra undersökningar. Inom detta senare huvudprogram har man identifierat föl- jande fem program:
Program 1 Metodutveckling, standardisering, interkalibrering och utbild- ning beträffande mät- och inventeringsteknik Program 2 Övervakning av miljökvalitet — recipientkontroll Program 3 Service till SNV:s övriga avdelningar och länsstyrelser Program 4 Övervakning av miljökvalitet — basdata Program 5 Undersökning av naturförhållanden och miljökvalitet i vissa in- dustrilägen.
Program 1—3 bedrivs med FoU-avdelningens egna resurser, medan program 4—5 för allt genomförande kräver extern finansiering och deltagande av la- boratorier utanför SNV. Inom de egna laboratorierna bedrivs både forsk- nings- och undersökningsverksamhet. Tonvikten ligger på den senare verk- samheten, men variationer kan förekomma mellan olika enheter och mellan olika år.
Enligt naturvårdsverkets arbetsordning ( 1968-04-28) gäller för forsknings- sekretariatet att man där handlägger frågor om planering, beredning och uppföljning av forsknings- och undersökningsverksamhet på naturvårds- området. Forskningssekretariatet biträder också forskningsnämnden i dess arbete. Efter riktlinjer som forskningsnämnden anger och efter samråd med berörda enheter inom verket åligger det sekretariatet särskilt att
[1 utarbeta handlingsprogram, initiera, samordna och följa forsknings- och undersökningsarbetet inom landet samt följa detta arbete utomlands Cl deltaga i internationellt samarbete på forskningens område Cl tillse att funna forsknings- och undersökningsresultat blir allmänt kända
Cl utarbeta bestämmelser om de uppgifter som erfordras vid ansökan om forskningsanslag El upprätta förslag till fördelning av för verksamheten tillgängliga medel
El för beviljat anslag föreskriva de villkor och lämna de anvisningar som behövs El kontrollera att beviljat anslag används för avsett ändamål samt D upprätta förslag till årlig anslagsframställning i fråga om verksamheten och i fråga om det belopp som för varje budgetår skall disponeras ur jaktvårdsfonden för viltvårdsforskning.
lsamband med de föreslagna förändringarna inom FoU-avdelningen föreslås en ny arbetsordning för bl. a. forskningssekretariatet. Samtidigt föreslås att forskningssekretariatet uppdelas i två sektioner; en sektion för forsknings- planering samt en sektion för statistik och ADB. Den förra sektionen får bl. a. till uppgift att fungera som sekretariat åt forskningsnämnden och be- driva en rullande forskningsplanering.
Totalt finns budgetåret 1976/77 inom FoU-avdelningen 218 tjänster, varav 69 avlönas över SNV:s myndighetsanslag.
4.4.4. Min'ä/biskningsutree/ningens organisations/ö/s/ag
Miljöforskningsutredningen uppställer följande riktlinjer till grund för ställ- ningstagandena i organisationsfrågan:
El Miljövårdsforskningen bör vara klart målinriktad och styras av infor- mationsbehoven hos berörda avnämare, dvs. i första hand de politiska och administrativa organ som har ansvaret för miljövärden. El En övergripande planering mot prioritering bör ske av miljövårdsforsk- ningen i dess helhet. El Forskningsarbetets utförande bör samordnas på ett sådant sätt att till- gängliga resurser kan utnyttjas så effektivt som möjligt. Cl Forskningsverksamheten inom och utom landet bör redovisas och ut- värderas på ett sådant sätt att resultaten snabbt kan ställas till avnämarnas förfogande. El Den målinriktade miljövårdsforskningen bör kompletteras med en grund- forskning med inriktning på mera långsiktiga miljöfrågor. SNV bör dock inte i princip stödja eller bedriva grundforskning. D Organisatoriska former bör skapas för fortlöpande avgränsning och sam- ordning mellan miljövårdsforskningen och angränsande forskningsom- råden. El Den nationella planeringen och samordningen av miljövårdsforskningen bör i princip vara utgångspunkt för det svenska deltagandet i interna- tionella forskningssamarbeten inom miljövårdsområdet.
Mot bakgrund av ovanstående riktlinjer föreslog utredningen att en (le/v- garionjör miljöva'rzls/brskning skulle inrättas direkt under och nära knuten till jordbruksdepartementet för planering, samordning och avgränsning samt utvärdering av miljövårdsforskningen. Förslagets genomförande skulle in- nebära att forskningsnämnden avskaffades och beslutsansvaret avseende fördelning av anslag och forskningsprojekt lades över till SNV:s styrelse och verksledning. Statssekreteraren ijordbruksdepartementet föreslogs bli ordförande i delegationen. I denna borde vidare ingå representanter för SNV, STU, NFR, kommuner och näringsliv samt sex riksdagsledamöter. Dele-
gationen förutsattes utarbeta program för miljövårdsforskningen som skulle underställas riksdagens och regeringens prövning och som bildade underlag för de anslagsfördelande organens prövning. Utredningen berörde inte frågan om förändring av SNV:s styrelse till följd av förslaget eller behovet av ve- tenskaplig rådgivning vid fördelning av medlen.
Utredningen föreslog även att delegationen skulle få ett mindre kansli och ett mindre anslag för sådana utredningar som delegationen behövde som underlag för sin planering och utvärdering.
Utredningen stödde vidare det i organisationsöversynen framlagda för- slaget om inrättande av en samordnad avdelning inom SNV för forsknings- och utvecklingsarbetet. Avdelningens uppgifter skulle vara:
El planerande och Samordnande El anslagsfördelande Cl informations- och dokumentationsverksamhet D utvärdering ['_'] forskningsutförande.
Behovet av vetenskaplig kompetens inom avdelningen behandlades ej när- mare av utredningen.
SNV:s forskningsnämnd instämde i sitt remissvar på utredningen att av- nämarintresset skulle ha stort inflytande på den tillämpade forskningen inom miljövårdsområdet. Nämnden underströk att en ökad satsning på tillämpad sektoriell forskning även krävde en ökad satsning på (riktad) grundforskning för att kvaliteten skulle upprätthållas.
Nämnden instämde även i kravet på en samlad övergripande planering och prioritering av miljövårdsforskningen. Dock tillstyrkte inte nämnden förslaget om en delegation för denna uppgift utan hänvisade till att de över- gripande resonemangen kunde föras på departemental nivå. Dagens brister i samordningen hänfördes till att de personella resurserna ej räckte till. För- stärkning borde ske på alla FoU-administrerande nivåer. Endast härigenom kunde en samlad utvärdering av forskningsresultaten åstadkommas. Nämn- den vidhöll kravet på att forskarna måste ha ett direkt inflytande.
Nämnden ansåg inte att beslut om anslagstilldelning borde överflyttas till styrelsen, då den ansåg det angeläget att forskarna även här hade möj- lighet att direkt medverka i beslutsprocessen, som den hade i forsknings- nämnden och forskningskommittéerna. Nämnden borde vidare medverka till att den övergripande departementala planeringen konkretiserades i form av operativa forskningsprogram. Uppbyggnaden av byråkratiska system för FoU-verksamheten borde undvikas, då denna är mycket personberoende och föränderlig.
! avvaktan på bl. a. forskningsrådsutredningens förslag har statsmakterna ännu inte tagit ställning till miljöforskningsutredningens betänkande. 1 1977 års budgetproposition (prop. 1976/771100, bilaga 13) omnämns, som vi ti- digare påpekat, att det inom jordbruksdepartementet pågår en behandling av frågan och att förslag är att vänta under våren 1978.
4.5. Initiativ och bedömningskriterier
Forskningsnämnden (och forskningskommittéerna) framlägger förslag till anslagsframställning för miljöforskningen efter beredning i forskningsse- kretariatet. Förslaget läggs som bilaga till naturvårdsverkets anslagsfram— ställning.
Nämndens anslagsframställning omfattar dels en inledning med en kort- fattad verksamhetsberättelse och en beskrivning av den allmänna inrikt- ningen för de kommande två åren, dels en behandling av varje program för sig, där de huvudsakliga och aktuella problemområdena lyfts fram. Me- delsbehovet beräknas dels uttryckt i uppföljning av pågående projekt, dels i önskvärd ny projektvolym. Underlaget har hittills utgjorts av forsknings- sekretariatets och i huvudsak ordförandenas i forskningskommittéerna all- männa bedömningar om forskningsläget och forskningsbehovet samt de under våren inkomna ansökningarna om forskningsmedel.
Hittills har fördelningen av forskningsmedlen tillgått så att naturvårds- verket annonserat i dagspressen att medel finns att söka. Till de institutioner som tidigare erhållit anslag sänder SNV ut anvisningar och blanketter direkt. Naturvårdsverket har fram till nyligen intagit en relativt passiv hållning och avvaktat ansökningarna. I princip har endast ett ansökningstillfälle fun- nits per år, till den 1 februari. Efter ett visst kontroll-, uträknings- och sammanställningsarbete i forskningssekretariatet fördelas ansökningarna efter ämnesområde på respektive kommitté och inom dessa på ledamöterna som bedömer och prioriterar ansökningarna avseende nya projekt. Därefter föredras de i forskningsnämnden. Kommittéerna kan få upp till 50—80 an- slagsärenden för bedömning. Forskningsnämnden kan avgöra ca 200 ärenden vid ett sammanträdestillfälle om 2 dagar. Det skall dock erinras om att f.n. ca 80—90 % av anslaget avser pågående och redan beslutade projekt- insatser. Vid sidan av detta reguljära förfarande kan nämnden också dela ut mindre belopp under året. Vidare fastställer nämnden direkt vissa anslag till storprojekt och fasta laboratorieresurser.
Enligt vad som framhålls i en av forskningsnämndens senaste anslags- framställningar har en allt mindre del av de ansökta beloppen kunnat be- viljas. En minskning har skett från 56 % budgetåret 1972/73 till ca 44 % budgetåret 1974/75.
Några enhetliga bedömningskriterier finns ej. Allmänt bedöms den ve- tenskapliga kvaliteten och uppläggningen samt huruvida projektet kan falla inom ramen för anslagsframställning och programskrivningar. De senare har dock ej förekommit förrän budgetåret 1975/76. Ansökningar som inte kan räknas till forskningsnämndens miljöforskningsområde avslås av nämn- den och översändes till det forskningsråd som respektive ansökan svarar mot. Förfaringssättet gäller endast ett fåtal klara fall per år. Som regel ka- naliserar forskarna givna ansökningar till rätt instans eller söker vid flera instanser samtidigt. Under beredningsfasen förekommer flitig telefonkom- munikation mellan forskningssekreterarna vid SNV och rådssekretariaten. Under året samlas dessa även till konferens för behandling av gemensamma ärenden.
Hittillsvarande prövning har sålunda inte omfattat någon större föregående planeringsinsats eller dialog med de utförande forskningsorganen. Dock har
vissa problemområden behandlats i symposier. Vidare publicerades år 1974 en särskild översikt över aktuella ämnesområden inom miljöforskningen i en bok benämnd Diagnos. Som tidigare framhållits påbörjades emellertid hösten 1975 ett arbete med att forma förslag till forskningsprogram för de olika ämnesområdena. Programmen, som utarbetades av forskningssekre- tariatet efter en relativt bred kontakt med forskare och avnämare, behand- lades i en forskningskonferens för respektive program till vilken inbjudits såväl avnämare som forskare. Programmen utgör numera underlag för för- mulering och prövning av ansökningarna om forskningsmedel.
Vid de konferenser som genomfördes hösten 1975 framfördes bl. a. föl_ jande synpunkter på den rådande forskningsplaneringen och forsknings- organisationen:
El Avnämarna såg ett ökat forskningsnämndsinitiativ som en stor fördel. då detta i större utsträckning garanterade en koppling av forskningen till det praktiska miljövårdsarbetet. Även från forskningssidan upplevdes detta som positivt, då forskningen därigenom fick en fastare knytning till beslutssituationen och forskningsresultatens användning. Forsknings- programmen sågs som ett steg i denna riktning och som en "katalog" med aktuella frågeställningar där forskarna kunde hämta idéer till projekt. (] Forskningskommittéstrukturen ansågs ha stora brister. Många frågor blev ofullständigt och för snävt belysta. Forskningskommittéerna hade sins- emellan olika prioriteringsprinciper med avseende på dels relevansen och tidshorisonten i beslutssituationen och därmed behovet av en fram- förhållning i forskningen. dels hur den erforderliga naturvetenskapliga grundforskningsinsatsen på miljövårdsområdet borde utnyttjas. Cl Flera aktuella och relevanta problemkomplex sträckte sig över flera kom- mittéers ämnesområden. Ad hoc-kommittéer skulle bättre kunna belysa och pröva problemen. Dessa skulle dessutom ge möjlighet till flexiblare och bredare representation av forskarkompetensen. El Bättre kontakt efterlystes mellan avnämare och forskare. Informationen måste göras lättillgängligare. Resultaten måste komma till användning i beslutsprocessen. Ett bra informationsmedium var bl. a. denna typ av konferenser. Cl Det konstaterades att det kraftigt framförda önskemålet att forsknings- medlen huvudsakligen borde användas för att belysa frågeställningar av principiell och framförhållande natur kom i konflikt med den i program- men framförda inriktningen mot beslutsproblem och innebar att program av inventerings- och utredningskaraktär. utgörande en fundamental del för klarläggande av problemkomplexen. i fortsättningen måste finansieras med andra medel. Nämndens övergripande målsättning att leda och främ- ja företrädesvis målinriktad naturvårdsforskning och undersökningsverk- samhet inom naturvårdsområdet borde emellertid även omfatta fram- tagandet av underlag för beslut. planering och utarbetande av råd och anvisningar. Forskarna skulle sålunda på ett annat sätt direkt kunna medverka vid utarbetandet av råd och anvisningar. B En ökad satsning måste komma till stånd för en systematisk resultat—
utvärdering av genomförda forskningsinsatser och för sammanställningar av vad som hittills uppnåtts genom forskningen och naturvårdsinsatserna.
Detta material skulle kunna ligga till grund för en bedömning av vilka framtida forskningsinsatser som var angelägna. El lnom t.ex. naturvården borde vikten av gjorda ingrepp kunna studeras genom att koppla forskningen till pågående exploateringsprojekt. Forsk- ningsinsatserna skulle på så sätt kunna få en större inriktning mot "ak- tionsforskning".
Genomgången av de olika problemområdena visade på att flera av dessa hade mycket starka kopplingar till forskningsrådens och andra forsknings- stödjande organs ämnesområden. Dessutom var vissa problemområden av mång- eller tvärvetenskaplig natur.
4.6. Information och dokumentation
Miljöforskningsutredningen behandlade informationsfrågorna i ett särskilt kapitel och indelade spridningen av informationen om resultaten av mil- jöforskningen på följande sätt:
D Vetenskaplig rapportering i vetenskapliga publikationer och vid t. ex. symposier och konferenser. Denna informationsform är primärt avsedd för resultatspridning inom den vetenskapliga miljön och som ett led i vidareutvecklingen av forskningen. Forskarna strävar härvid efter en internationell spridning. El De forskningsstödjande organen kräver som regel en slutrapportering av forskningsresultaten i form av en officiell redogörelse från forskaren. Dessutom kan etappredogörelser eller årliga redogörelser förekomma. [] Bearbetad och sammanställd information från anslagsfördelande och forskningsutförande organ till primärt olika avnämare. Denna informa- tionsform kan bestå av sammanställningar i projektkataloger, samm an- fattningar av forskningsrapporter i informationsblad. för olika avnärnar- kategorier tillrättalagda forskningsrapporter, områdesbeskrivningar etc. samt övriga populärvetenskapliga sammanställningar, information genom massmedia eller dylikt.
Miljöforskningsutredningen föreslog att forsknings- och utvecklingsavdel- ningen vid naturvårdsverket skulle få till uppgift att i princip svara för all information om miljövårdsforskning. dvs. även för sådan forskning som finansierades eller utfördes av andra organ än naturvårdsverket. Verket skul- le vidare aktivt. mer eller mindre selektivt med avseende på mottagargrulpp. svara för spridning av forskningsresultaten.
Vid naturvårdsverkets forskningskonferenser i december l975 behand- lades frågan om spridningen av forskningsresultaten. Framför allt framhölls att resultaten måste göras lättillgängliga för olika avnämarkategorier så att de kan nyttiggöras i beslutsprocessen i större utsträckning. Frågan ansågs vara central för forskningsnämndens hela verksamhet.
Bland orsakerna till att forskningsresultaten inte kom till användning i den utsträckning man önskade nämndes följande:
El Problemen som behandlas upplevs inte som relevanta för beslutsfattaren. som därför inte anstränger sig för att ta del av resultaten. El Resultaten redovisas i en alltför komplicerad form. oftast med omfat- tande, svårtolkade tabeller och långa vetenskapliga kommentarer. D De praktiska slutsatserna upptar ofta ett mycket litet utrymme i rap- porterna eller saknas, medan däremot nyansskillnader i resultaten från olika undersökningar diskuteras ingående. Detta ger användaren intryck av att osäkerhet om resultatens användbarhet råder. Cl Många användare är så upptagna av ärendehandläggningen att de inte anser sig hinna läsa forskningsrapporter och ej heller inser nyttan därav.
Konferensen sökte konkreta förslag till lösning för att förbättra kontakten forskare(forskningsresultat)— beslutsfattare. Bl. a. framkom följande förslag:
D Ingående diskussion om problemställningarna mellan forskare och be- slutsfattare innan ett projekt startar. med syfte att informera om var i beslutsprocessen resultaten kan tänkas få sin användning. D Intensifierade kontakter under projektets gång, där representanter från forskningssekretariatet och berörd fackbyrå från naturvårdsverket deltar. El Regionala seminariedagar. där forskarna presenterar resultatet för hand-
läggande personal inom t. ex. kommuner och länsstyrelser. Detta får också anses som positivt för forskaren som härigenom på nära håll upplever kontakten med avnämaren. Liknande seminarier genomförs för berörd SNV-personal. Intensifierad informationsspridning av typ ”Nytt från miljövårdsforsk- ning" utarbetas. El Införande av krav på två versioner av varje forskningsrapport; en utförlig vetenskaplig rapport; en kortare mera lättillgänglig rapport med praktiska slutsatser, dvs. sammanställt på ett för beslutsproblemet lämpligt sätt. Här borde användare medverka vid utarbetandet. [] Tidsutrymme borde tillskapas för vissa tjänstemän vid fackavdelningarna så att dessa fick möjlighet att sätta sig in i framkomna resultat. D Upprättande av "feed-back"-kanaler för användares erfarenheter till forskningssidan och andra avnämare. El Framtagande av sammanställningar med syfte att göra en syntes av ve- tandet inom olika problemområden, inkluderande erfarenheter från andra länder. Detta arbete borde ges högsta prioritet. Naturvårdsverket och forskningsnämnden påpekar i sina anslagsframställ- ningar att kravet på informations- och publiceringsverksamheten har in- tensifierats under åren. Publiceringsverksamheten har därför ökat mycket kraftigt. Naturvårdsverket har ett särskilt anslag för miljövårdsinformation i allmänhet men använder också vissa medel ur anslaget till miljövårds- forskning för publicering och information. Det första anslaget uppgår för budgetåret 1976/77 till 2,0 miljoner kronor. I stor utsträckning vänder sig informationen bekostad ur detta anslag till begränsade målgrupper, nämligen beslutsfattare i statlig förvaltning, kommuner och näringsliv. Dessa infor- meras om de miljövårdskrav samhället ställer och om de tekniska och eko- nomiska möjligheter som finns att möta dessa krav. vilka framkommer som resultat av forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Informations- Spridningen sker emellertid även till andra grupper i samhället, t. ex. över
EIB
massmedia, genom naturvårdsverkets presstjänst eller genom verkets övriga informationsmaterial. I vissa fall samordnas informationsspridningen med vissa ideella organisationers informationsverksamhet, som till stor del är av upplysande och opinionsbildande karaktär. Dessa former understöds i form av bidragsgivning.
För publiceringsverksamhet m. m. avdelades budgetåret 1976/77 270 000 kr. ur anslaget till miljövårdsforskning. Därtill kommer ett årligt stöd till Kungl. vetenskapsakademiens tidskrift Ambio på 100 000 kr. samt ett bidrag till naturvårdsverkets tidning Miljöaktuellt på 30000 kr.
SNV:s publiceringsverksamhet omfattar:
El N_v/lji'än miliövån/s/brskning. Utgivningen av detta informationsblad på- börjades under budgetåret 1974/75. Det innehåller en mycket kortfattad redogörelse för de praktiskt viktiga resultaten i forskningsrapporterna. lnformationsbladet sammanställes av respektive forskningssekreterare. El Mil/Öl'äl'élS/ÖI'SkIIl/ig [973—76 etc. Publikationen är en projektkatalog som utges dels på svenska, dels numera även på engelska. Den innehåller en av forskarna upprättad kortfattad presentation av de miljövårdsprojekt som pågått eller pågår under den aktuella tidsperioden och som finansieras av naturvårdsverket. [] PM-serie. Serien omfattar en utgivning av enskilda forskningsrapporter i en form som sammanställs av forskningssekretariatet. Serien är inriktad på att snabbt presentera viktiga forskningsresultat eller symposier/kon- ferensresultat. D Speciella sammanställtlingar över pågående projekt t.ex. över Östersjö- forskningen och över Vänernprojektet. El Diagnos, en populäröversikt som utkom i maj 1974 över aktuella äm- nesområden inom miljövårdsforskningen. Boken bestod av ett antal över- siktsartiklar som skrevs dels av speciellt anlitade forskare, dels av tjäns- temän anknutna till forskningen vid verket. Avsikten var att denna bok skulle följas av flera detaljpresentationer avseende specifika forsk- ningsområden. Hittills har en sådan presentation utkommit. [] NaImvänlsverke/s årsbok. Boken. som utges regelbundet (1976 är åttonde årgången), presenterar på ett populärt sätt naturvårdsverkets miljövårds- insatser och däribland satsningen på forskning och undersökningsverk- samhet. El Miljöaktuellt, en nyhetstidning för snabbinformation om aktuella frågor inom miljövärden i allmänhet och i vissa fall resultat av FoU-verksam- heten. D Spec'ia/pub/ikalioner i form av en serie biologiska inventeringsnormer. Ett annat exempel på specialpublikationer är Viltnytt. Under 1975 samt— manställde bostadsdepartementet och naturvårdsverket tillsammans ett underlag för den fysiska riksplaneringen (förarbete nr 30) med titeln "In- tresseområde för vetenskaplig naturvård". D Verket har även tagit fram presentationer av verksam/leren påji'c'immamle språk, dels i fylligare form och stencilupplaga, dels som populärpresen- tationer i folderform. vilka även innehåller en kortfattad presentation av forskningsinriktningen.
4.7. Avslutande synpunkter
Ett sammanfattande intryck från genomgången ovan är att forskningsut- vecklingen inom miljövårdsområdet till stor del initierades genom enskilda forskare. Dessa forskare kom att fungera som "Väckarklockor". Resultaten från dessa forskare har därefter förvaltats och satts in i ett större sammanhang av forskningsråden (NFR och MFR). Områdesöversikter och programskriv- ningar har sammanställts och särskilda grupper bildats för att följa och sti- mulera utvecklingen. Denna rådssatsning har i flera fall lett till att området aktualiserats för politisk bearbetning och därmed lett till ytterligare upp- märksamhet, främst genom att offentliga utredningar har tillsatts. Redan inom utredningarnas ramar har mer riktade forskningsinsatser genomförts, och utvecklingen har efter politisk prövning resulterat i att resurser för till- lämpad forskning kommit till stånd, liksom en mer målinriktad styrning. Härefter kunde forskningsråden släppa sitt initiativansvar och söka nya forskningsfält.
Det organ (SNV) som på detta sätt fick ansvar för miljövårdsforskningens inriktning tvingades till en början att bredda sin FoU-insats, som då blev av huvudsakligen icke-innovativ karaktär, t. ex. i form av kartläggningar och frekvensmätningar. Organet tog även initiativ till rekonstruktionsåt- gärder och motåtgärder för att förhindra miljöpåverkan. Efter viss tid, när forskningspotentialen tillväxt och FoU-arbetet stabiliserats. uppstod möj- ligheter för det sektoriella organet att ta initiativ till genombrottsåtgärder av den typ som tidigare råden ansvarat för. Det blir då naturligt att råd eller sektoriellt organ tar initiativ till samråd i frågan, och det fortsatta FoU- arbetet kan komma att drivas i form av samfmansierade projekt.
Hittills har det vetenskapliga inflytandet på miljövårdsforskningens pla- nering varit mycket starkt och kanske dominerande. FoU-planeringen ingår ej som en del av miljövårdsplaneringen totalt, varför osäkerhet kan råda om i vilken utsträckning samhällsrelevansen är prövad. Någon mer utveck- lad dialog har inte förekommit mellan FoU—planerarna och miljövårdspla- nerarna. Dock kan sägas att den genomförda programskrivningen och na- turvårdsverkets forskningskonferens utgör viktiga steg i utvecklingen mot att få ett bredare och mer representativt deltagande i en rullande plane- ringsprocess. Denna utveckling har sannolikt också förstärkts genom till- komsten av den nya FoU-avdelningen inom naturvårdsverket och det förslag till organisationsutformning av denna som för närvarande föreligger.
5. Skolöverstyrelsens FoU-verksamhet och pedagogiska nämnden
5.1. Bakgrund och anslagsutveckling
En mer medveten satsning från statsmakternas sida på FoU-arbete inom skolans område skedde i och med genomförandet av 1940- och l950-talens stora skolutredningar. Dessa initierade och understödde ett flertal FoU-pro- jekt för att erhålla underlag för reformeringen av den svenska skolan. Re- surser byggdes successivt upp för att möta de växande kraven på forsknings- och utvecklingsinsatser.
År 1944 inrättades statens psykologisk-pedagogiska institut med särskild uppgift att genom pedagogisk forskning ta fram underlag för anpassning av barn- och ungdomsfostran till den nutida samhällsutvecklingen. Riks- dagen beslöt år l954 att i Stockholm inrätta den första lärarhögskolan. In- stitutionen vid lärarhögskolan i Stockholm fick från början flera större forsk- ningsuppgifter initierade av 1957 års skolberedning.
FoU-arbetet kom att i hög grad inriktas mot att följa den försöksverk- samhet som ingick som första led i reformeringen av skolan. Den veten- skapliga utvecklingen kom därför att i första hand omfatta mätmetodiken för jämförelser mellan den "gamla" och "nya" skolan. År 1958 inrättades den första särskilda försöksskolan i Linköping. Den anknöts till lärarhög- skolan i Stockholm och en "aktionsforskning" kom till stånd med en intim samverkan mellan lärarna vid försöksskolan och forskarna vid lärarhög- skolans pedagogiska institution.
Den intensiva försöksverksamheten som ett led i reformeringen av skolan medförde även ett behov att i början på 1950-talet inrätta en särskild för- söksavdelning vid Skolöverstyrelsen med uppgift att administrera, samordna och utvärdera försöksverksamheten.
Ovanstående korta redovisning av det pedagogiska försöks- och utveck- lingsarbetets framväxt under 1940- och l950-talen visar att statsmakterna i samband med reformarbetet mycket starkt satsade på en praktisk-peda- gogisk inriktning vid sidan av den pedagogiska forskningen vid universiteten och i direkt anknytning till skolutredningarnas utredningsarbete och hit- hörande försöksverksamhet. Härigenom kom det pedagogiska FoU-arbetet att få en utpräglat central styrning.
Denna inriktning av skolforskningen har härefter ytterligare förstärkts så att praktisk-pedagogiska institutioner numera finns vid samtliga stora lärarhögskolor. Försöks- och demonstrationsskolor finns fr. o. m. 1968 in- rättade vid samtliga lärarhögskolor. Försöksavdelningen vid SÖ, som ledde
' I den nya rådsorganisa- tion som gäller fr. o. m. den Ijuli 1977 har sam— hällsvetenskapliga och humanistiska forsknings- råden slagits samman till ”humanistisk-samhälls- vetenskapliga forsknings- rådet".
försöksverksamheten med den 9-åriga skolan under 1950-talet, upphörde 1962 i och med att grundskolan infördes. Avdelningen omorganiserades då till en byrå för pedagogiskt FoU-arbete, och FoU-arbetet sidoordnades lärarutbildningen inom en av SÖ:s avdelningar. Den 1 juli 1971 inrättades en pedagogisk nämnd vid SÖ med rådgivande funktion i forsknings- och utvecklingsfrågor.
Fr. o. m. budgetåret 1962/63 erhöll Skolöverstyrelsen ett särskilt anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet. Första året uppgick anslaget till 2 miljoner kronor för att nu, budgetåret 1977/78, uppgå till drygt 36 miljoner kronor. Ökningstakten i anslagstilldelningen var särskilt kraftig under perioden 1966/67 till 1970/71. Under de senaste budgetåren har anslaget varit i stort sett oförändrat räknat i fast penningvärde.
FoU-anslagets relativa andel av totala utgifterna för skolväsendet har varit ungefär densamma de senaste budgetåren. År 1967 diskuterade SÖ som mål att FoU-anslaget skulle uppgå till % av de totala utgifterna, dvs. för närvarande ca 80 miljoner kronor. Resonemanget redovisades närmast som en illustration i anslagsframställningen men kommenterades aldrig i budgetpropositionen. Anslaget uppgår för närvarande till ca 0, % av to- talutgifterna för skolverksamheten.
Vid sidan av detta särskilda FoU-anslag satsar Skolöverstyrelsen även medel från sitt myndighetsanslag på utvecklingsarbete dels genom att anlita experter, dels i form av avlöningar till fast anställd personal i den utsträckning dess tid upptas av utvecklingsaktiviteter. Utvecklingsinsatserna inom SÖIS verksamhetsfält består även av vissa basresurser vid lärarhögskolorna i form av några forskartjänster samt andel i vissa pedagogik- och metodiklektors- tjänster.
Forsknings- och utvecklingsarbetet inom landets utbildningssektor stöds förutom av SÖ även av universitets- och högskoleämbetet tUHÄ, tidigare UKÄ), statens råd för samhällsforskning och riksbankens jubileumsfond. Viss finansiering sker med kommunala medel. SÖ beräknas administrera omkring 65 % av FoU-medlen inom det pedagogiska området. Anslaget ur riksbankens jubileumsfond till psykologi/pedagogik har varierat något med åren. Störst var det 1971, då det överskred 2,7 miljoner kronor. Riks- bankens jubileumsfond understöder relativt stora och fleråriga projekt.
Samhällsvetenskapliga forskningsrådets' stöd till psykologisk/pedagogisk forskning har, i löpande penningvärde räknat, ökat något för varje år. År 1975/76 uppgick detta till ca 6,5 miljoner kronor, vilket var något mer än 40 % av rådets totala ram för anslagsfördelningen. Den relativa andelen har varit ungefär densamma sedan rådets tillkomst. Denna fördelning fast- läggs i regleringsbrevet efter förslag av rådet. Fördelningen har följt en fast praxis genom åren med vissa marginella förskjutningar de senaste åren. Rådet stöder som regel mindre projekt än riksbankensjubileumsfond. Forsk- ningen skall avse grundforskning, men någon bestämd karaktär på denna finns ej uttalad. Särskilda forskartjänster finns inrättade för "Vuxnas studie- och inlärningssituation" och för ”"U-Iands- och miljöfrågor ur pedagogisk- psykologisk synvinkel".
Budgetåret 1975/76 uppgick UKÄ:s anslag till forsknings- och utveck- lingsarbete till ca 12,5 miljoner kronor. Ungefär 15 ”t. av dessa planeras tillfalla utbildningsforskning, 2 ”n lärarutbildningsaktiviteter och 60 % di- verse utvecklingsarbete.
5.2. Huvudsaklig inriktning och omfattning av FoU-arbetet 5.2.1 Syfte med FoU-verksamheten
Inledningsvis har framhållits att det pedagogiska FoU—arbetet till en början i huvudsak var inriktat på att direkt stödja skolutredningarna bl.a. genom att utvärdera därtill ansluten försöksverksamhet. I och med att skolrefor- merna beslutats i början av 1960-talet övergick FoU-arbetet till att mer bli ett stöd vid införandet av reformerna. Skolreformerna ställde allmänt sett stora krav på resurser. Under det närmaste decenniet fördubblades ut- gifterna per elev. Därtill förelåg ända till slutet av 1960-talet en stor lärarbrist. Mot denna bakgrund kom FoU-arbetet att i hög grad präglas av kravet på hushållning med resurserna och en rationalisering av skolans inre arbete.
Nästa styrande faktor för den pedagogiska forskningens omfattning och inriktning utgjorde lärarutbildningsreformen i slutet av 1960-talet. Lärar- utbildningen medförde ett ökat behov av pedagogiklektorer. SÖ måste därför på olika sätt i sin FoU-verksamhet stödja den vetenskapliga meriteringen och utbildningen till pedagogiska forskare.
Inriktningen av det pedagogiska utvecklingsarbetet under 1970-talet i SÖ'.s regi anges framför allt i departementschefens uttalanden under ifrågavarande anslag (prop. 1972zl, bilaga 10 och UbU 197212).
De stora förändringar skolväsendet genomgått under det senaste decenniet innebär bl. a. förändringar av undervisningsmetodiken och skolans inre arbete. Men också utvecklingen utanför skolan ställer krav på förändringar; med dagens mer öppna samhälle är det t. ex. inte möjligt att hålla fast vid den gamla skolans arbetsmetoder. Det är kraven på dessa förändringar som formulerar den pedagogiska forskningens uppgifter. Utvecklingsarbetet har en viktig roll att fylla när det gäller att finna in- strument för att förverkliga läroplanernas intentioner. Det är därför självklart att detta arbete inriktas mot de problem som upplevs i konkreta undervisningssituationer. Att detta kräver en satsning även på mer långsiktiga forskningsprojekt är givet, men tonvikten skall ligga på problemrelaterat forsknings- och utvecklingsarbete med ut- gångspunkt i aktuella skolfrågor. En betydelsefull del av utvecklingsarbetet utgörs därför av sådana projekt. som genomförs i direkt samarbete med en eller flera skolor.
I samband med att propositionen lades fram erhöll Skolöverstyrelsen ett särskilt uppdrag att inkomma med förslag till ramprogram för det peda- gogiska utvecklingsarbetet. Detta skulle bl. a. bli en viktig arbetsuppgift för den år 1971 inrättade pedagogiska nämnden (se nedan) under dess första verksamhetsår. Som kommentar till detta planeringsarbete angav depar- tementschefen vidare att projekten i tidshänseende borde planeras så att några projekt alltid avslutas under budgetåret och att därigenom utrymme kontinuerligt kunde ges för nya åtaganden: "Det måste betraktas som otill- fredsställande om hela den existerande anslagssumman redan är intecknad för fullföljande av redan påbörjade projekt."
Skolöverstyrelsen har sedermera utarbetat ramprogram för verksamheten. Dessa revideras fortlöpande och presenteras i kortfattad form tillsammans med en projektförteckning i anslagsframställningen.
Även i vissa budgetpropositioner efter år 1972 har departementschefen styrt inriktningen av FoU—arbetet med uttalanden om den relativa fördel- ningen mellan de olika programmen. Denna inriktning och karaktär på FoU- arbetet inom enskilda program avser ibland en relativt detaljerad nivå.
Hela tiden har föredraganden refererat till de grundläggande uttalandena i prop. 197211.
Det skall också nämnas att under de senare åren betydande och speciellt styrda FoU-insatser har genomförts av offentliga utredningar inom skolans och vuxenutbildningens område, t. ex. kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX), lärarutbildningsutredningen (LUT 74). de särskilda läroplans- och utbildningsöversynerna, skolans inre arbete (SIA) och utredningen om skola, stat och kommun (SSK). Speciellt kan hänvisas till SIA som låtit sammanställa forskningsresultaten inom olika relevanta områden, beställt egna FoU-insatser och drivit försöksverksamhet. Detta FoU—arbete har varit av förhållandevis stor omfattning. Kommittéarbetet har även identifierat och diagnostiserat problemområden som senare lagts till grund för det "reguljära" FoU-arbetet i skolöverstyrelsens regi.
De övergripande målen för det pedagogiska utvecklingsarbetet inom SÖ:s verksamhetsområde formuleras numera på följande sätt (SÖ:s anslagsfram- ställning budgetåret 1976/77):
Huvudsyftet med det pedagogiska utvecklingsarbetet är att förbättra skola och ut— bildning genom en fortlöpande förnyelse av planering. genomförande och utvärdering av verksamheten. Detta sker genom:
Cl uppbyggnad av ny kunskap om undervisningsprocessen. elevernas utveckling. lä— romedel m. m. utveckling av metoder för analys av skolans mål. organisation och resultat utveckling av metoder för unde/visning och förbättringar av skola/ganisationen produktion av prototyper. t. ex. måldokument. utvärderingsinstrument och läro- medel stärkande av kapac'ite/en/ör utvecklingsarbete, (tillgång till kompetent personal, effektivare kunskapsutnyttjande genom informations- och dokumentationsverk— samhet. litteraturöversikter och kontaktkonferenser etc.) samt genom El utveckling av kontaktvägar och medel/ör spridning av utvecklingsarbetets resultat.
[] [IDE]
I anslagsframställningen anges vidare några allmänna huvuddrag i FoU- arbetets innehåll. Här framhålls att FoU-arbetet styrs av utvecklingsten- denser och utvecklingsbehov med avseende på skolan inför 1980-talet. Sär- skilt nämns behovet av ökad samverkan skola—samhälle—arbetsliv och ökad jämlikhet genom utbildning. Samverkan mellan skola och samhälle avser dels elevernas inskolning i vuxenlivet. dels elevernas individuella utveckling i allmänhet. När det gäller samverkan med arbetsmarknaden kommer det till uttryck i en fortlöpande utveckling av läroplanerna samt vissa speciella arrangemang för grundskolan, t. ex. inslag av praktiska ämnen, jämknings- anordningar och individuella studiegångar för elever som har svårigheter. Inom lärarutbildningen har försöksvis arrangerats viss samhällsinriktad prak- tik.
Ovanstående skildring visar på att inriktningen av FoU-arbetet vid SÖ hela tiden påverkas av dels ett fortlöpande beredningsarbete inom SÖ, dels också av en kompletterande beredning inom departementet där SÖ:s an- slagsframställning integreras med resultatet av utredningsarbetet inom skol- väsendet i övrigt och statsmakternas ställningstagande till de reformförslag, som har lagts fram successivt med endast några års mellanrum. Det kan vidare noteras att det på skolans område ständigt väckts ett antal motioner
och förts en debatt i riksdagen, vars resultat fortlöpande förts ut i direktiv till Skolöverstyrelsen för att där bl. a. beaktas i planeringen av FoU-arbetet.
5.2.2 Forskningsprogrammets struktur och innehåll Till en början var anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete uppdelat på ett antal anslagsposter efter olika slag av utvecklingsarbete, t. ex. läroplans- utveckling, läromedelsutveckling, utvecklingsarbete vid vissa skolor, övrigt pedagogiskt utvecklingsarbete (t. ex. pedagogiska utvecklingsblock, försko- leseminarier m. m.), pedagogiska publikationer m.fl. Denna anslagsindel- ning ansågs emellertid ej bra, och därför har den omprövats. Fr. o. m. bud- getåret 1973/74 tillämpas i stället en programindelning som anknyter till de olika delområdena inom SÖ:s verksamhet i övrigt:
Program ] FoU-arbete för olika utbildningssektorer. nämligen a) förskola
b) grundskola
c) gymnasieskola
d) vuxenutbildning
e) lärarutbildning. Program 2 Gemensamt FoU-arbete. Program 3 Planering, information och uppföljning m.m.
Grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning dominerar bilden vad gäl- ler FoU-medel med en jämn fördelning dem emellan. Gemensamt FoU- arbete uppgår till 23 % av totala anslaget. Genom programuppdelningen kan utvecklingsinsatserna lättare kopplas till SÖ:s verksamhet och bidra till att målen för denna nås. Programindelningen sammanfaller med SÖ:s organisatoriska indelning, vilket möjliggör en arbetsfördelning i beredningen och administrationen av det pedagogiska utvecklingsarbetet.
Allt efter behov, och så långt det är möjligt, görs ytterligare uppdelning under ovanstående program i t.ex.:
mål och planering undervisning organisation och skolmiljö elever skolpersonal El läromedel och El utvärdering.
DDDDD
För varje program/delprogram enligt ovan anges i anslagsframställningen den allmänna inriktningen samt målet i ett antal att-satser. Det finns även en grov planering för efterföljande femårsperiod.
I en årligen upprättad verksamhetsberättelse ges en redovisning av genom- fört arbete. Berättelsen har samma struktur som anslagsframställningen, men redovisar avrapportering och hittills uppnådda resultat inom respektive projekt. En detaljerad redovisning på projektnivå återfinns i projektlistor som biläggs anslagsframställningen samt i två årligen reviderade projekt- kataloger:
El "Svensk utbildningsforskning" (från och med 1963) som upptar FoU- arbete vid landets universitet och lärarhögskolor oavsett finansieringskälla. Cl "Pedagogiskt utvecklingsarbete inom Skolöverstyrelsen" (från och med 1974) som redovisar de projekt som leds direkt av arbetsenheter i skol- överstyrelsen.
Den angivna dokumentationen ger rullande en fullständig och mycket fyllig beskrivning av verksamheten från översiktlig målbeskrivning och pla- ner på sju års sikt till operativ projektnivå. Materialet ger i första hand en bild av planeringen och prioriteringen av FoU-insatserna ur samhälls- relevanssynpunkt. Den vetenskapliga inriktningen kan som regel först ut- läsas ur de operativa projektplanerna.
Programbeskrivningarna för de olika delprogrammen inom program 1 präglas av hur gammal reformen för respektive skolnivå är. Programbe— skrivningen är rullande och revideras allteftersom utvecklingen inom skolan framskrider. Programskrivningen vid början av en skolreform blir även be- roende av hur mycket FoU-arbete som lagts ner under utredningsarbetet och den försöksverksamhet som har föregått reformen. I en jämförelse t. ex. mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen verkar det som om en större andel grundläggande FoU-arbete för vuxenutbildningens del hänvisats till genomförandet inom utvecklingsanslaget. Programskrivningen speglar i li- ten utsträckning en bedömning av det allmänna forskningsläget eller kravet på den vetenskapliga karaktären i FoU-insatsen.
Inom varje delprogram anges ändamålet med SÖ:s forsknings- och ut- vecklingsarbete i ett antal att-satser. Att-satserna kan vara något olika for- mulerade för de olika delprogrammen men omfattar i stort samma element. Ändamålsangivelserna är av stående karaktär och anger ett antal områden som på sikt skall tillgodoses genom FoU-arbetet. Att-satserna kompletteras rullande i beredningen av anslagsframställningen och anger den aktuella inriktningen för FoU-arbetet inom den närmaste femårsperioden. En jäm- förelse mellan de olika årens skrivningar om inriktningen visar således hur FoU-arbetet vid Sö fortskrider.
Till programmet Gemensamt forsknings- och utvecklingsarbete (program 2) förs sådant FoU-arbete som inte är specifikt för någon viss utbildnings- sektor. Inriktningen av programmet bör enligt SÖ kännetecknas av:
El Integrering av elevvård med skolans verksamhet i övrigt respektive med vuxenutbildningen, metodiska försök att skapa bättre relationer mellan människorna i skolan och vuxenutbildningen liksom att på olika vägar. bl. a. genom studier ochyrkesm'ientering. öka de studerandes motivation. El Utveckling av planeringsmetoder som möjliggör och underlättar en flexibel resursanvändning. omprioriteringar för förbättrad måluppfyllelse m. m. [I Studium av den [its/ska arbetsmiljön i skolan och vid vuxenstudier (lo- kalisering, lokalutformning, utrustning m. m.) och de fysiska resursernas samnyttjande inom skilda samhällssektorer. t. ex. inom fritidsverksam- het. [:| S'rävan mot en läromedelsut/ormning som ökar elevernas och de vuxenstuderandes motivation och som tillgodoser behovet av individua- lisering, men betonar önskemålet om förbättrad kommunikation i grupper av varierande storlek och som medger ett bättre medieutnyttjande med
beaktande av pedagogiska. organisatoriska och ekonomiska aspekter.
Inom programmet anvisas även medel till de sex 5. k. regionko/legierna och de pedagogiska utvecklingsblocken, vilka är kommunalt förankrade.
För den kommande femårsperioden skall man enligt programskrivningen särskilt uppmärksamma arbetet inom de pedagogiska utvecklingsblocken, planering av läromedel. utvecklingsarbete med sikte på undervisning av handikappade samt analys av studie- och yrkesorientering och andra elev- vårdande verksamheter. Även projekt som syftar till en utvärdering av sko- lan i dess helhet kommer att prioriteras.
Inom varje program har i anslagsframställningen anmälts ett antal projekt under rubriken utvärdering. För för- och grundskolan finns t. ex. utvär- deringsprojekt avseende samverkan förskola—grundskola, barn- och livsfrå- gor. individ-samhälle—utbildning. integration av särskola i grundskola, spe- cialklasselevers sysselsättning efter avgång från grundskola och utvärdering av undervisning i engelska. Ett utvärderingsprojekt som ansetts väsentligt för skolutvecklingen i enlighet med SIA och ytredningen om stat, skola och kommun (SSK) gäller organisation och planering vid lokal skolenhet. För gymnasieskolan pågår utvärdering av vissa yrkesinriktade linjer och arbetsmarknadsanpassning för elever från allmänna linjer.
Enligt de allmänna direktiven för pedagogiska nämnden skall dess arbete omfatta utvärdering av utbildningsverksamheten. Nämnden har därför varje år valt ut något eller några områden för särskild utvärdering. Nämndens utvärderingsrapporter består i huvudsak av en sammanfattning av FoU- arbetet inom det berörda området, speciellt vad avser projekt av ut- värderingskaraktär. Avslutningsvis ger nämnden en värderande kommentar. Denna blir i sin tur vägledande för nämndens rådgivning och prövning av det fortsatta FoU-arbetet. I anslutning till sina berättelser ger nämnden några allmänna synpunkter kring utvärderingsproblemet och diskuterar svå- righeter och metod. Bl. a. framhålles att utvärdering inte får fattas så snävt att det endast gäller kunskapsstandard och andra kvantifierbara faktorer samt att all utvärdering måste ske mot vissa kriterier vad gäller uppfyllelse. Dessa mål kan vara av både kvantitativt och kvalitativt slag.
5.3. Organisation och koppling till andra organ
5.3.1 F oU -byrån vid SÖ och styre/sens roll I och med grundskolans genomförande 1962 omorganiserades SÖ:s tidigare försöksavdelning till en byrå/ör FoU-arbete (byrå L3). Byrån är inordnad i en avdelning med två andra byråer, vilkas ansvarsområde är grundut- bildning och fortbildning av lärare. Byrån har successivt växt ut och är numera indelad i tre sektioner: en sektion för FoU-planering, en sektion för läromedelsutveckling och en sektion för utvärderingsfrågor. Över 50 personer är f. n. anställda vid byrån. Av byråns personal kan 10 helårsarbetare beräknas syssla med administration av FoU-arbetet som helhet. Övrig per- sonal arbetar dels med speciella utvecklingsuppgifter (t.ex. prov och ut- värdering, läromedelsutveckling) eller med administration av speciella grup- per av projekt.
Inom SÖ:s sakbyråer kan resurser för gemensam administration ai ut- vecklingsarbetet på respektive byrå beräknas motsvara två personår. På de pedagogiska institutioner som har en större volym av FoU-uppdrag avsätts gemensamma administrativa resurser som kan beräknas motsvara unge—
färligen fem personår. Sektionen/ör FoU-planering samordnar administrativt 5025 FoU-verksam-
het, som upptar närmare 200 projekt. Sektionen svarar också för informa- tions- och dokumentationsfunktioner avseende all skolforskning. Den är tillika sekretariat åt pedagogiska nämnden.
Arbetet består i huvudsak av:
[I Inventering, insamling och kategorisering av FoU-behov samt en be- dömning av relevansen i inkomna projektförslag mot bakgrund av mål och långtidsplaner för utbildningsväsendet samt sammanställning av pro- gram och projektförslag Cl Utarbetande av förslag till anslagsäskande för en treårsperiod El Fördelning av medel på olika projekt. El Sammanställning av årlig verksamhetsberättelse innefattande bl. a. be- skrivningar av enskilda projekt och speciellt avrapportering avseende av- slutade projekt.
Sektionen/ör läromedelsutveckling arbetar med följande tre huvudfrågeställ- ningar:
Cl Hur skall läromedlen vara utformade? El Vad behövs för att läromedlen skall kunna utnyttjas rationellt och ef-
fektivt? El Hur täcks bristerna i läromedelsförsörjningen?
Sektionen för utvärderingsfrågor utarbetar test och prov, varav de: mesta avser mätning av elevers kunskaper och färdigheter.
SÖ:5 lekmannastyrelse fastställer mål och riktlinjer samt ramar for verk- samheten I anslagsframställningen. I styrelsen finns bl. a. arbetsmarknadens parter representerade. Vidare består den av representanter för angränsande centrala verk (AMS, SCB, UHÄ), primärkommunerna och eleverra. Mål- preciseringen och fördelningen på olika program fastställes i förbe'edande petitasammanträde bestående av generaldirektören och sko/räden. Samma församling fastställer sedermera, när besked erhållits i regleringsbrev, me- delsfördelningen på de olika programmen och beslutar även om nedels- fördelningen till projekt. 1 anslagsframställning om medelsfördelringsfrå- gorna är undervisningsrådetA/ör byrå L3 föredragande.
5.3.2. SÖ:s pedagogiska nämnd
Fr. o. m. den 1 juli 1971 finns en rådgivande nämnd för FoU-verksamheten ansluten till SÖ skolöverstyrelsens pedagogiska nämnd. I den preposition (197lz38) som föregick inrättandet av nämnden, övervägdes vissa organi- satoriska förändringar av SÖ för att främja utbildningsforskninget. Bl.a. framhölls att skolans arbete och resultatet av arbetet inte enbart får ses
som en för skolan intern angelägenhet utan som en för hela samhället vä- sentlig fråga. Inflytandet på det pedagogiska FoU-arbetet genom personer och sammanslutningar som stod utanför det dagliga arbetet inom skolan borde därför förstärkas utöver det inflytande som kunde ske genom Sözs styrelse. En omorganisering av den redan existerande nämnden för peda- gogiskt utvecklingsarbete och försöksverksamhet vid SÖ förordades.
Med anledning av nämnda proposition väcktes en rad motioner. Bl.a. föreslogs tillsättande av en parlamentarisk kommission med uppdrag att snarast framlägga en redovisning av de faktiska förhållandena rörande sko- lans undervisningsresultat. Utbildningsutskottet avstyrkte förslaget. Utskot- tet ansåg att det borde ankomma på SÖ och den föreslagna pedagogiska nämnden att tillse att fakta framkom rörande undervisningsresultat i grund- skola och gymnasieskola samt fann det angeläget att uppgifterna presen- terades i sådan form att de bidrog till en seriös skoldebatt. Förslaget om speciell kommission gick genom reservation i utskottet vidare till riksdags- behandling men avslogs även där.
Den pedagogiska nämnden skulle bestå av en ordförande och sex andra ledamöter samt för var och en av dessa en personlig suppleant. Ledamöterna
v och deras personliga suppleanter utses av regeringen för en period av fyra
år och företräder riksdagen, kommunerna, den pedagogiska forskningen, ungdomsskolans och vuxenutbildningens befattningshavare samt de stu— derande. Ledamot och suppleant för vuxenutbildningen kom till den 1 juli 1972.
Frågan om styrelsens beslutsdelegation till nämnden blev en huvudfråga vid ett antal diskussioner under hösten 1971 . Tre alternativa principlösningar diskuterades med följande innehåll:
Cl Delegering/i'änfall till fall eftei'jörs/ag av kansliet.
Angående detta alternativ anmärktes bl. a. att det gav oklarhet i rela- tionerna mellan kansliet och nämnden bl.a. med avseende på reserva- tionsrätten. då generaldirektören inte ingår i nämnden. (] Delegering av specifika uppgifter, t. ex. att inom en treårsperiod och inom en fixerad medelsram utveckla och avgränsa indikationer på målupp- fyllelse i utbildningsverksamheten inom SÖ:s verksamhetsområde. Detta alternativ stötte på vissa svårigheter då åtminstone i det konkreta fallet en lösning kräver samordning med det FoU-arbete som redan pågår. El Generell delegering av dispositionsrätten till ans/agetför pedagogiskt utveck- lingsarbete inom de ramar som bestäms av styrelsen. Nämnden skulle så- lunda besluta om fördelningen på poster och delposter (projekt) inom anslaget. Innebörden skulle vara att besluta om dylika dispositioner innan anslaget fördes upp till pleniärende i stället för att beslutas av gene- raldirektören efter beredning inom kansliet. Styrelsen skulle i detta al- ternativ avhända sig dispositionen över anslaget till en fristående nämnd, som inte innehöll några representanter för kansliet. Vidare kunde det utvecklas till att en separat anslagsframställning inlämnades från nämn- den avseende anslaget pedagogiskt utvecklingsarbete.
Styrelsen bestämde att nämnden skulle fatta beslut i de ärenden som sty- relsen hänskjuter till nämnden. dvs. från fall till fall. Enligt arbetsordningen för Skolöverstyrelsen skall byrå L3. sektion ]. fungera som nämndens kansli.
Ärendena föredras i nämnden av chefen för L3 eller den tjänsteman inom L3 som i varje särskilt fall utses efter samråd med ordföranden. Nämnden har sammanträtt ca 10 dagar per år. varvid vid några tillfällen ett sam- manträde sträckt sig över två dagar.
Nämndens huvuduppgift är att fungera som rådgivande och beredande organ i frågor om pedagogiskt FoU-arbete, däri inbegripet utvärdering av utbildningsverksamheten. Till nämnden har delegerats beslut om inrättande av nya kommunala utvecklingsblock, deras lokalisering och verksamhet.
Uppgiften att utvärdera reformbesluten inom SÖ:s verksamhetsområde har nämnden i första hand nalkats på så sätt att den lagt fram rekommen- dationer och förslag till utvärderingsprojekt och att den analyserat och kom- menterat pågående FoU-arbete som ansetts ha särskild betydelse vid en bedömning av skolreformernas utfall. I anslutning till verksamhetsberät- telsen för budgetåret 1974/75 (specialnummer av Aktuellt från skolöver— styrelsen (ASÖ), september 1975) har nämnden publicerat erfarenheter och synpunkter på sina uppgifter och arbetsformer från den 4-årsperiod nämnden verkat. Härav framgår bl.a. att:
[I Nämnden har orienterat sig om pågående FoU-arbeten genom föredrag- ningar samt genom besök vid pedagogiska utvecklingsblock och vid forskningsinstitutioner. El Nämnden har gått igenom utvecklingsarbetet program för program och har under de fyra arbetsåren hunnit med att behandla de mest aktuella områdena. I anslutning till verksamhetsberättelserna finns redogörelser för nämndens bedömningar. El Nämnden har prövat SÖ:s förslag till anslagsframställningar och avger i samband härmed vissa rekommendationer speciellt beträffande avväg— ningen mellan insatserna på olika forskningsprogram. I] SÖ:s arbete med anslagsframställning föregås i regel av vissa uttalanden om inriktningen etc. av FoU-arbetet från nämndens sida. El Nämnden har granskat den av SÖ:s kansli utarbetade projektlistan för medelsfördelning inför det kommande budgetåret. El Nämnden har sökt att initiera nytt utvecklingsarbete genom att arrangera symposier med forskare och praktiker som deltagare. Sådana symposier bör enligt nämnden återkomma regelbundet, avse centrala områden av det pedagogiska utvecklingsarbetet och som resultat ge rapporter över behandlade teman. Dessa kan sedan vidarebehandlas och utgöra underlag för SÖ:s ställningstagande i frågor om FoU-arbetets inriktning och i SÖ:s anslagsframställning. El Nämnden har gett information om FoU-arbetet i form av journalist— konferenser och informationsträffar med representanter för myndigheter och organisationer. El Nämnden har även gett information genom att i specialnummerav ASÖ årligen trycka en verksamhetsredogörelse. Denna trycks i 12 000 ex. och har visat sig utnyttjas i skiftande sammanhang såsom för t. ex. studie— dagar. artiklar i massmedia m.m.
En genomgång av nämndens protokoll (endast beslutsnoteringar) visar att nämnden i sitt beredningsarbete påverkar mål- och programformuleringar. diskuterar avvägningen mellan de olika programmen i enlighet med riks-
dagens beslut samt endast undantagsvis diskuterar projektplanerna. Speciellt har handläggningen av projektet Målbestämning och utvärdering (MUT) ingående diskuterats i nämnden och reservation fogats till nämndens pro- tokoll till förmån för ökad FoU-satsning på vuxenutbildningens område. MUT-projektet diskuterades bl.a. direkt med generaldirektören. Reserva- tionen för vuxenutbildningen följdes upp av föredragande inom SÖ för vuxenutbildningen i skolöverstyrelsens styrelse. Hittills har Sözs styrelse följt pedagogiska nämndens förslag. Så har även skett vad avser gene- raldirektörens beslut i medelsfördelningen. Det ska i detta sammanhang fram- hållas att beredningen av ärendena omfattar en fortlöpande dialog mellan nämnden och SÖ. I denna dialog kan under hand olika meningar finnas, men till slut ges det formella beslutet i konsensus.
Som sammanfattning av utvärderingen av den egna verksamheten säger nämnden:
Nämndens uppgifter bör alltfort vara rådgivande. Beslut bör i huvudsak ligga på andra organ. Nämndens möjligheter att påverka utvecklingen bör ligga i dess idéer och initiativ beträffande uppföljning och utvärdering av reformer. Nämnden bör kunna fylla en funktion som centralt placerat framtidsskisserande organ inom svensk skol- och vuxenutbildningspolitik. Den bör därför ha goda möjligheter att informera sig om och studera utbildningsfrågor inom och utom landet samt att diskutera, initiera och bedöma utvecklingslinjer och utvecklingsarbete. Nämndens verksamhet bör även med denna uppgift bli av betydelse för besluten i de politiska organen. Med anledning härav bör nämndens verksamhetsredogörelse med information och kommentarer till pågående utvecklingsarbete överlämnas direkt till regeringen och inte som nu bifogas SÖ:s petital
Nämnden förordar vidare att den även i fortsättningen skall vara kopplad till SÖ så att den inte fungerar som ett isolerat organ. Detta gäller även anknytningen i form av att sekretariatsresurser och föredraganden hämtas ur SÖ:s kansli. Beträffande den sista frågan framhåller emellertid nämnden att det krävs flexibla resurser för en planering och utvärdering av FoU-arbetet och av skolverksamheten. Medel avdelas därför för detta ändamål och kan användas för behovsinventeringar av FoU, områdesöversikter, konferenser och symposier samt för uppföljning av projekt. Kontakten med kommun- blocken bör enligt nämnden fortsätta och förstärkas, likaväl som kontakten med de forskande institutionerna.
Under riksdagen 1975 behandlades en motion (m) (mot. 19751828) om en parlamentarisk referensgrupp till skolöverstyrelsens projekt "Målbestäm- ning och utvärdering". MUT (UbU 1975:11). (Projektbeteckningen är nu- mera slopad och resterande arbete integrerat med den reguljära läroplans- översynen.) Till följd av riksdagsbehandlingen ändrades skolöverstyrelsens instruktion avseende den pedagogiska nämnden så att till nämndens uppgift lades "att ha insyn vid uppläggningen och genomförandet av olika forsk- nings- och utvecklingsprojekt". Vidare ändrades nämndens sammansättning så att den skulle bestå av ordförande och åtta andra ledamöter samt endast fem suppleanter. På detta sätt utökades antalet politiska ledamöter i nämn- den utan att nämndens totala antal representanter utökades. Nämnden fick en bredare politisk representation med jämvikt mellan socialdemokratisk och borgerlig representation. Det skall framhållas att det finns personal- unioner med utbildningsutskottet. Den politiska representationen består lik-
' Nämnden överlämnade i december 1975 sin verksamhetsberättelse för 1974/75 i samband med uppvaktning hos dåva- rande statsrådet Hjelm- Wallén.
som tidigare av parlamentariker och/eller kommunalpolitiker. Någon för- ändring av den politiska representationen har ej skett till följd av rege- ringsskiftet 1976. Även i fortsättningen får vuxenutbildningen en särställning genom egen representation. Motsvarande konstruktion gäller ej för ung- domsskolan. Denna är emellertid representerad med en ledamot från elev- förbundet. Det kan också nämnas att endast en forskare finns med i nämn- den.
Motivet till att på detta sätt flytta ned det politiska inflytandet till verk- ställighetsnivån, vilket avviker från förvaltningsorganisatorisk praxis i Sve- rige, torde bl.a. kunna sökas i följande:
El Skolverksamheten anses enligt tradition i Sverige vara en kommunal angelägenhet. Kommunal förvaltningstradition måste därför beaktas i mycket stor utsträckning. Cl Utformningen av skolans verksamhet är i högsta grad grundad på sam- hälleliga värderingar. Det föreligger också stora svårigheter att logiskt bryta ned övergripande mål i en mer eller mindre rationell mål—medel- hierarki.
El Verksamhetens resultat — utbildning av i första hand ungdom — har så långsiktiga effekter att dessa bör bli föremål för fortlöpande politiska bedömningar. Cl Skolverksamhetens stora politiska relevans gör att den även bör bli fö- remål för särskild kontroll och utvärdering.
Det är emellertid att märka att det är skolöverstyrelsen som formellt beslutar över medlens fördelning på olika forskningsprogram och projekt. Styrningen i valet och prioriteringen av projekt torde bl. a. ligga i val av område och i graden av ”ytlighet" respektive "djup" i FoU-insatsen samt på vilken tidssikt resultatet avses tillämpas.
5.3.3. Forskningsadministration
Cirka hälften av anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete går till FoU- arbete som genomförs vid olika forskningsinstitutioner, s. k. utomverkspro- jekt. I projekt räknat utgör denna del en något mindre andel. När det gäller fördelningen av utomverksprojekten på olika institutioner erhåller de ped- agogiska institutionerna vid lärarhögskolorna över hälften av anslagsvo- lymen. Resten av anslaget går till s. k. inomverksprojekt, vilka leds av SÖ:s arbetsenheter. Till inomverksprojekten ansluts även många gånger forskare, och delar av projekt kan i andra hand läggas ut på forskningsinstitutioner. Angivna fördelning på "utomverksprojekt" och "inomverksprojekt" ger en mycket grov bild och anger inte den vetenskapliga karaktären eller kvaliteten på projekten.
Det finns mycket som tyder på att det sker en utveckling mot en mer forskningspräglad insats ju längre tid som förflyter från det att en reform beslutats. Till en början tas den största andelen medel i anspråk för akuta och administrativa utvecklingsinsatser. Sålunda domineras numera FoU- arbetet på grundskolenivå av utomverksprojekt, medan inomverksprojekten är vanligast på gymnasienivå.
Forskningsledarna vid de pedagogiska institutionerna och några ytterligare
institutioner vid universitet och lärarhögskolor samråder om gemensamma angelägenheter i ettIibt'skttings/edarko/legittm. Kollegiet diskuterar forsknings- administrativa frågor rörande FoU-arbetet och avger rekommendationer om dess långsiktiga inriktning. Kollegiet utser tre forskare att utgöra FoU-byråns planerings/ät]. Detta råd ger fortlöpande rekommendationer beträffande forskningsprojektens intresse och kvalitet ur vetenskaplig synpunkt. Rådet står fortlöpande till byråns förfogande men utarbetar inte prioriteringsförslag i medelsfördelningen.
lnom SÖ finns sex programgruppw inrättade. Dessa utarbetar förslag till mål för FoU-arbetet inom respektive prgoram. Programgruppen föreslår även projektlista inom programmet och utarbetar verksamhetsberättelser för pro- grammet samt föreslår åtgärder i övrigt som kan behövas för programmets genomförande. Programgrupperna består av cheferna för berörda enheter inom SÖ. [ samtliga programgrupper ingår dessutom representanter för L3. i första hand chefen för byrån som är föredragande i nämnden.
FoU-genomförande är skolöverstyrelsens arbetsenheter (förutom admini- strativ personal även skolkonsulenter, gymnasieinspektörer och exper- ter/ forskare) samt institutioner vid lärarhögskolor och universitet inom vilka projektgrupper upprättas.
För varje projekt skall finnas en projektledare, som närmast under un- dervisningsrådet/instituti0nschefen är ansvarig arbetsledare för projektet. För forskningsprojekt som bedrivs vid institutioner skall dessutom normalt finnas en vetenskaplig ham/ledare, vilken ansvarar för projektets vetenskap- liga kvalitet. Huvudansvaret för SÖ:s kontakter med institutionernas FoU- projekt åvilar byrå L3. För inomverksprojekten bildas som regel särskilda arbetsgrupper med representanter från berörda enheter inom SÖ samt från skolväsendet och t. ex. lärarutbildningen. Projektledare är i flertalet fall en skolkonsulent. De projekt som bedrivs med omfattande fältkontakter har till sitt förfogande en eller flera i'e/crensgrup/Jet'. Dessa kan vara regionala. centrala eller lokala. Avsikten med referensgrupperna är att informera de närmast berörda om projektets framskridande och låta gruppen/intressen- terna yttra sig över projektarbetet och projektets inriktning.
5.4. Initiativ och bedömningsgrunder
inom SÖ sker ett planeringsarbete avseende utveckling av skolväsendet på kort och lång sikt. Denna planering utgår bl. a. från de utbildningspolitiska målen, antaganden om samhällsförändringar utanför utbildningsväsendet och utbildningsväsendets aktuella problemläge. Denna utvecklingsplanering resulterar bl. a. i listor på kortsiktiga och långsiktiga FoU-projekt "vilka valts så att de skall ge största möjliga bidrag till att skolväsendets mål uppnås och till att beredskap byggs upp för framtida förändringar av skolväsendet" (anslagsframställning för budgetåret 1976/77).
Som ett led i utvecklingsplaneringen utarbetas och revideras diskussions- promemorior löpande inom programgrupperna för respektive programom- råde. Dessa promemorior är beskrivningar av problem av betydelse för ut- vecklingen inom utbildningsväsendet. Promemoriorna sänds på remiss till lärarutbildningsanstalter, länsskolnämnder, personalorganisationer m. fl..
varefter de inkomna synpunkterna sammanställs. Som exempel kan nämnas att "Om behov av forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbild- ningen" (diskussions-PM, 1974-03-25) tillställdes 310 intresseorganisationer, lärarutbildningsanstalter, läromedelsproducenter, vetenskapliga institutioner m. fl. Det kom in 125 yttranden med synpunkter.
Sammanställningen av ovan angivna material utgör ett brett basmaterial till förslag av nya FoU-projekt som upprättas av SÖ:s arbetsenheter och forskningsinstitutionerna. Dylika projektinventeringar genomförs årligen av SÖ:s arbetsenheter.
Som komplement till arbetet enligt ovan anordnas ett antal svmposivr och konferenser kring bestämda utbildningsfrågor med koncentration på olika stadier och ämnen. Under l974/75 hölls t. ex. symposier om FoU för na- turvetenskaplig undervisning och för skolans praktisk-estetiska ämnessek- tor. Konferenser har vidare anordnats om behov av FoU-arbete inom vuxenutbildning och lärarutbildning samt FoU-frågori anslutning till SlA:s förslag. Konferensresultaten sammanfattas i bl. a. ämnesöversikter.
De av SÖ framtagna planerna och diskussionspromemoriorna ses över fort- löpande och resultatet sammanfattas i ett underlag till anslagsframställning- arna som sänds på remiss till lärarhögskolorna, beteendevetenskapliga forsk- ningsinstitutioner samt några andra berörda forskningsinstitutioner (sam- manlagt ett 30-tal enheter) och till Sözs arbetsenheter [ samband härmed uppmanas även mottagarna att mot bakgrund av tidigare genomfört och pågående FoU-arbete komplettera underlaget och föra samman olika delar till större problemområden. Man uppmanas beakta såväl ett kortsiktigt som ett långsiktigt perspektiv. Inkomna svar sammanställs, dels för att utgöra underlag till anslagsframställningarna. dels för att vara underlag och ut- gångspunkt för samordning och prioritering för FoU-insatserna under kom— mande tioårsperiod.
I de allmänna synpunkter som framförs i remissvaren uttrycker lärar- högskolorna och institutionerna sin tillfredsställelse med den nya ordningen för anslagsframställningen i vilken de ges möjlighet att påverka skrivningen av anslagsframställningen i tid. Flera institutioner framhåller svårigheten att dela upp forskningsfältet på de olika programmen. vilket kan tyda på att det vetenskapliga perspektivet ej är i full överensstämmelse med det administrativa (och politiska) perspektivet. En helhetssyn på eleven, un- dervisningsprocessen och skolan understrykes som ett krav på uppläggning- en av mer långsiktsinriktad och objektiv utvärderande forskning. Konti- nuiteten i forskningen måste vidare bevaras så att den kunskap som kommer fram härigenom successivt och systematiskt kan ackumuleras i en kun- skapsbank.
Ovanstående beredning innebär att arbetsenhet/institution upprättar en projektplan. Enligt en reviderad utgåva av SÖ:s projekthandledning (l974- ! 1-04) fram hålls att planen bör vara så utformad att det är möjligt att bedöma:
a) projektets angelägenhetsgrad
b) projektets kvalitet och genomförbarhet
c) den föreslagna projektpersonalens kvalifikationer d) värdet av förväntade resultat
e) tidsåtgång för projektet samt
f) kostnaderna för projektet i hela dess omfattning och för varje verk- samhetsår.
Det framhålls vidare att problemets art kan göra det möjligt att acceptera översiktliga planer och att man vid bedömning av en plan kan utgå från problemets vikt samt vidare från problemens forskningsbarhet och forskarnas kvalifikationer.
I vissa fall tilldelas medel för förberedelsearbete och förundersökningar som underlag för utarbetande av projektplan (s. k. planeringsmedel). Ansökan om planeringsmedel görs normalt i anslutning till projektplanen inför an— slagsframställning. Men det kan också ske vid annan tidpunkt på året.
Projektplanerna sammanfattas på en [)!"Qiekllisia av respektive byrå och institution varefter de överlämnas till SÖ:s byrå L3. Det förutsätts att rek- tor/konsistorium informerats om och tillstyrkt planen för sådana projekt som skall genomföras vid institutioner.
Byrå L3 sammanställer planerna på projektlistor — en för varje program. Byrån inhämtar därefter dels i vissa fall en kompletterande bedömning från vetenskaplig synpunkt av forskare (planeringsrådet). dels en angelägenhets- gradering från respektive arbetsenhet med avseende på nyttan för ungdoms- skolans respektive vuxenutbildningens utveckling. Härefter sammanställs programgruppernas förslag till projektlistor vilka översänds till pedagogiska nämnden för prövning inom SÖZS slutgiltiga förslag till anslagsframställning.
Reviderade planer för pågående projekt inlämnas i december. Arbetsen- heternas/institutionernas planer för nya projekt inlämnas i februari. [ mars sammanträder programgrupperna och preciserar utvecklingsarbetets inrikt- ning med hänsyn till det utvecklingsprogram som utarbetats och till rikt- linjerna för arbetet med anslagsframställningen. Härefter pågår berednings- arbetet fram till mitten av april då slutligt förslag till projektlista fastställes av i första hand programgruppen och därefter i maj av SÖ:s styrelse efter en mellanliggande prövning av pedagogiska nämnden.
Mot bakgrund av "utfallet" i budgetpropositionen och bl. a. föredragandes yttranden i detta sammanhang vidtar mede/slördelningen för det kommande budgetåret. Detta arbete brukar påbörjas i månadsskiftet januari/februari, varvid projektlistor granskas i programgrupper och av pedagogiska nämnden. Som sekretariat fungerar byrå L3. Någon vetenskaplig granskning förekom- mer som regel ej i detta sammanhang. Beslut om medelstilldelning fattas omkring 1 mars av generaldirektören i skolrådens närvaro. Omprövning av tilldelade medel kan ske vid två tillfällen under budgetåret. i november och mars. Beslut fattas även då av generaldirektören i chefssammanträde.
Planeringsprocessen finns schematiskt illustrerad i figuren på sid 86.
Projektledaren skall årligen till budgetårsskiftet inge verksamhetsberät- telse över projekt. Dessemellan skall han kontinuerligt redovisa väsentliga undersökningsresultat till SÖ. Detta sker i vissa fall i form av muntlig fö- redragning för verkschefer och skolråden samt i pedagogiska nämnden. Se- nast i mitten av augusti skall projektledaren redovisa medelsåtgången t. o. m. den 30 juni och eventuell reservation.
Figur 5. I: Schematisk framställning av plane- ringsprocessen för SÖ.'s F oU- verksamhet.
Konferenser, symposier Spec. utredningar m m
Diskussions-PM Långsiktsplanlprogram Bereds av programgrupperna och L3
Årligt reviderat underlag till anslagsframställning Bereds av program- grupperna och L3
granskning av
Vetenskaplig : | |
planeringsrådet
Anslagsframställning med projektlista Beredning i programgrupper, L3 och pedagogiska nämnden Beslut i Sözs styrelse
Proposition
_ Remissbehandling
+——_
——_——>- Remissbehandling
i vid intresse- krets
I_____.
vid institutioner och i arbets— enheter
Underhands— diskussioner med institutioner och arbetsenheter
Projektplaner år 2 från institutioner och arbetsenheter
Ev tillkommande synpunkter från
Regleringsbrev
Reviderad projektlista Medelsfördelning Beredning i programgrupper, L3 och pedagogiska nämnden Beslut av generaldirektören
riksdag, UbU och regering
Reviderad projekt- plan år 1 Genomförande över institutioner och arbetsenheter
5.5. Regionalt och kommunalt utvecklingsarbete
FoU-arbete på regional nivå planeras och genomförs av länsskolnämnderna och de sex 5. k. regionkollegierna. Länssko/nämndernas utvecklingsarbete består av att:
El Inventera. sammanställa och systematisera pågående lokalt och regionalt pedagogiskt utvecklingsarbete. Bedöma utvecklingsarbetets relevans och effektivitet mot bakgrund av utbildningsväsendets tillstånd och behov.
stödja pågående utveckling. D E] Föreslå kommunerna utvecklingsinsatser i syfte att avhjälpa brister och []
Biträda det lokala utvecklingsarbetet med personalresurser eller förmedla kontakter med behövlig expertis.
Cl l skrift årligen ge en översiktlig dokumentation över behovet av lokalt och regionalt utvecklingsarbete samt över uppnådda resultat. El I alla åtgärder särskilt observera och åtgärda olikheter och ojämnheter mellan kommunerna och att därvid även verka för samordning och in- terkommunal samverkan i utvecklingsarbetet.
Länsskolenämnderna består av fem ledamöter utsedda av landstinget, två arbetspartsrepresentanter utsedda av regeringen. och en pedagogisk sakkun- nig och en förvaltningsjurist eller domare. Vid länsskolnämnd finns bl. a. skolinspektörer samt fortbildningsledare och fortbildningskonsulenter an- ställda.
Regionkollegierna är organ för samverkan mellan olika slag av lärarut- bildningsanstalter och länsskolnämnderna inom var och en av sex regioner. De sex stora lärarhögskolorna har hittills fungerat som regioncentrum och fortbildningsavdelningarna vid skolorna har varit regionernas sekretariat.
Regionkollegierna skall initiera och främja samarbetet mellan myndig- heter och organ för pedagogiskt FoU-arbete samt grundutbildning och fon- bildning av lärare. Man skall bl.a.: Cl Kartlägga problem och utvärderingsresultat i regionens utbildningsvä- sende samt på grundval härav förmedla prioriteringar i fråga om nya uppgifter för sådant pedagogiskt FoU-arbete som leds av SÖ. D I samråd med forskningsinstitutioner. pedagogiska utvecklingsblock
m.m. föreslå sammansättning av referensgrupper för forsknings- och utvecklingsprojekt inom regionen. Ge råd till forskningsinstitutioner och projektforskningens fältförsök. lnventera behov av fortbildning av lärarutbildare inom regionen och på grundval härav föreslå innehåll och program för regionala och lokala
Iärarutbildardagar. Cl Föreslå lärarhögskolornas fortbildningsavdelning regionala fortbildnings- åtgärder för lärare och annan skolpersonal.
[IEI
Kollegiet skall bestå av representanter för länsskolnämnd och lärarutbild- ningsanstalter; en för den större lärarhögskolans fortbildningsavdelning och en för den pedagogiska institutionsgruppen inom regionen. Till kollegiet kan också höra en representant utsedd av Iänsavdelningen inorn Kommun- förbundet.
Påverkan på den centrala FoU-planeringen har sålunda institutionaliserats i en fortlöpande rapportering från de regionala organen till SÖ. Kontakter med skolorganisationen hålles bl. a. genom konsu/enter och metodik/ektorer. För gymnasieskolan sker direktkontakt mellan SÖ och skolan genom gym- nasieinspektörerna. Regionalt utförs FoU-arbetet till största delen vid lärar- högskolornas pedagogiska institutioner, metodikinstitutioner och vid de till lä- rarhögskolorna knutna särskilda jörsöks- och demonstrationsskolor/ia.
Det lokala kommuna/a utvecklingsarbetet kan sägas koncentreras på föl-
jande uppgifter:
El att genom systematiserad resultatåterföring och genom iakttagelser och bedömningar i övrigt avgöra vari kommunen skolväsendet har sina styr- ke- och svaghetsfaktorer
El att på grundval av information och vad skolledare, lärare. elever och föräldrar därutöver deklarerar bedöma behovet av lokala utvecklings- projekt Cl att planera. genomföra och värdera utvecklingsinsatser vid skolenheterna El att för lärarkår. skolledning och skolstyrelse rapportera erfarenheterna i stort av utvecklingsarbetet El att där det är lämpligt använda vunna erfarenheter till diskussions- och studiematerial för lärare.
För att uppnå en förankring av FoU-arbetet och den dagliga verksamheten stöder SÖ kommunernas utvecklingsarbete på olika sätt. Bl. a. har s.k. kommuna/tjörankrade pedagogiska utvecklingsblock organiserats. Verksam- heten inom dessa finansieras på delad basis av kommunen och SÖ. l blockens verksamhet engageras intresserade lärare i ett antal försök som rör skol- vardagens problem. F. n. finns fem utvecklingsblock. Varje utvecklingsblock koncentrerar sina projekt kring olika huvudteman:
El Eskilstuna. — Barn med särskilda behov av stöd och stimulans. [] Göteborg. — Grundläggande kommunikationsfärdigheter. El Gävle/Sandviken. — Vuxenutbildning. El Västerås. — Samverkan hem, skola, samhälle. El Växjö. — Matematik och social träning på lågstadiet.
De pedagogiska utvecklingsblocken inrättas som regel för en femårsperiod av SÖ:s pedagogiska nämnd på delegation från SÖ:s styrelse. Nämnden har i anslutning till sin verksamhetsberättelse för budgetåret 1974/75 gjort en utvärdering av verksamheten inom det pedagogiska utvecklingsblocket. Nämnden sammanfattar i sin redogörelse härför sina intryck i ett konsta- terande att blockverksamheten bör bestå som modell för en väsentlig del av det pedagogiska utvecklingsarbetet. Organisationen i block har en sti- mulerande och serviceinriktad funktion. Fortsatt utvärdering av arbetet inom de pedagogiska blocken föreslås. Härvid förordar nämnden att hela frågan om innovationsprocessen, om pedagogiskt utvecklingsarbete. forsk- ning och dess relationer tas upp. då dessa diskussioner enligt nämnden är centrala i en strävan att fortlöpande ompröva inriktningen av hela FoU- arbetet inom skolans område.
5.6. Information och dokumentation
På Kungl. Maj:ts uppdrag har SÖ utrett och utarbetat förslag beträffande anordningar genom vilka resultaten av utbildningsforskningen kan föras ut till de verksamma lärarna och den övriga personalen inom skolväsendet (kungligt brev 1971—06-04). Bakom utredningsuppdraget låg "pedagogikut- redningens betänkande Pedagogisk utbildning och forskning m. m. jämte i frågan väckta motioner (UbU 1971112).
I SÖ:S rapport "Utbildningsforskningens resultat — spridning och åter— koppling" (1973-01-25) föreslogs att rapportsammanfattningar och rapport- register skulle utarbetas samt att informationsblad över projekt skulle göras mer enhetliga. Vidare föreslogs att symposier och konferenser skulle an-
ordnas kring viktiga resultat och att en vetenskaplig tidskrift om utbild- ningsforskning skulle startas. För att tillgodose informationsspridningen inom fackpress och massmedia föreslogs att utbildningsforskningen skulle bli föremål för presentationer vid SÖ:s journalistkonferenser.
Resultatspridningen till lärarna föreslogs ske genom fortlöpande revisioner av studiekurserna i pedagogik, metodik och praktik. Vidare föreslogs re- sultaten bli presenterade genom lärarhögskolornas försöks- och demonstra- tionsskolor och att redovisningen av resultaten av utbildningsforskningen i ökad grad skulle prioriteras inom fortbildningen av lärarna. Muntlig in- formation skulle förmedlas vid konferenser med nyckelfunktionärer inom lärarutbildning och lärarfortbildning. För kontakter med läromedelsprodu- center och läromedelskonsumenter skulle ett organ för läromedelsinforma- tion inrättas.
Ett llertal av de ovannämnda förslagen har genomförts. bl. a. kan nämnas att en vetenskaplig tidskrift om utbildningsforskning nu finns och att det har inrättats ett statligt institut för läron'tedelsinformation.
Samlad information om FoU-arbetet sammanställs årligen dels i en verk- samhetsberättelse. dels i SÖ:s anslagsframställning. För FoU-arbetet finns ett särskilt utdrag ur anslagsframställningen.
Utom de ekonomiska ramarna för verksamheten finns. som framhållits ovan. i atts/ags/i'ams/äI/ningett skrivningar som presenterar huvuddragen och målen med verksamheten. dels övergripande och dels per program. För varje program görs en karaktäristik och sammanfattning av projektplanerna. l anslagsframställningen finns vidare kortfattat angivet de olika program- mens inriktning under den närmaste femårsperioden.
Verksatnhetsberättelsen inledes med en allmän beskrivning av FoU-arbetet i måltermer och programindelning, organisation och viktiga händelser under verksamhetsåret samt ekonomisk omfattning. Härefter presenteras för varje program den pågående projektverksamheten med särskilt fyllig beskrivning av resultaten för sådana projekt som avslutas under året. Verksamhets- berättelsen är sålunda en beskrivning på lägre detaljeringsnivå — projekt- nivå — än vad anslagsframställningen år.
Vid sidan av detta regelbundna administrativa material sammanställs nu- mera följande rapporter avseende FoU-arbetet: Cl Information om skol/biskning. Informationsblad för redovisning av SÖ- projekt vid lärarhögskolor och universitet. Utkommer 20—30 gånger/år. Ett nummer av bladet listar kortfattat projektplanerna för kommande budgetår. Bladet sprids till ca I 500 adressater. Bladet finns även i en engelsk version. Cl Svensk tttbi/dnings/orskning. En katalog över samtliga institutionsanknutna FoU-projekt som rör skola och utbildning. Den omfattar sålunda även projekt som bekostas av annan hnansieringskälla. Den har i stort sett samma spridningsområde som Information om skolforskning. Katalogen omfattar kortfattade beskrivningar av de forskningsprojekt och under- sökningar som bedrivs vid de beteende- och samhällsvetenskapliga in- stitutionerna vid lärarhögskolor och universitet. [:| Pedagogiskt utvecklingsarbete inom sko/överstyrelsen. En katalog som re- dovisar de projekt som leds direkt av arbetsenheter inom skolöversty- relsen.
[] Utbildnings/ot'skning (SÖ FoU-rapport). En rapportserie som relativt fylligt redovisar slutresultat från olika SÖ-projekt och utkommer med ca 10 nummer/år.
f_l Tidskriften Forskning om utbildning. Fr. o. m. 1974 utges en tidskrift där forskning inom hela utbildningsområdet analyseras och debatteras. Tid- skriften ges ut av Utbildningsförlaget med ekonomiskt stöd från SÖ. UHÄ och statens råd för samhällsforskning och utkommer med fyra nummer/år. El Pedagogiska nämndens verksamhetsberättelse. [specialnummer av Aktuellt från skolöverstyrelsen utger pedagogiska nämnden varje höst en redo- görelse för verksamheten. I anslutning till verksamhetsberättelsen pu- bliceras även rapporter över utvärderingar som pedagogiska nämnden låtit göra.
Utöver ovannämnda periodiska sammanställningar över forskningsarbetet sprids kännedom och kunskap om FoU—arbetet i tillfälliga bokutgåvor. de— battartiklar i tidskrifter m.fl. SÖ har t.ex. 1976 i bokform publicerat en översikt kallad "Skolöverstyrelsens pedagogiska forsknings- och utveck- lingsarbete".
Successivt avrapporteras, som har beskrivits ovan. projekten även muntligt i SÖ i olika föredragningar och för pedagogiska nämnden. Presentationer äger även rum vid speciellt anordnade symposier och konferenser samt i lärarnas fortbildning vid studiedagar etc. Särskilda former används för med- delanden till massmedia. t. ex. pressreleaser och journalistkonferenser. Visst utredningsarbete presenteras också i olika kommittéers berättelser/rapporter i anslutning till reformarbetet inom skolan.
Spridningen av FoU-resultaten är ett ständigt återkommande ämne för diskussion. Trots ovannämnda vidtagna åtgärder är det svårt att nå ut med resultaten i skolorna för användning i utbildningsprocessen. Bl. a. har man i 1974 års lärarutbildningsutredning (LUT-74) diskuterat möjligheterna att sprida kunskap och tillämpningsmodeller genom en intensifierad fortbild- ning av lärarna.
5.7. Avslutande synpunkter
Den pedagogiska forskningen inom SÖ:s verksamhetsområde har som visats en jämförelsevis lång utvecklingshistoria. En stor del av FoU-arbetet har bedrivits i samband med utveckling och genomförande av olika skolre- former. Det finns mycket som tyder på att just denna koppling till re- formverksamheten givit upphov till den relativt omfattande pedagogiska forskning som SÖ administrerar i dag. Det kanske något negativa i denna koppling har varit att FoU-verksamheten till övervägande del varit inriktad på kort- och medelsiktiga problem samt problem som i mycket stor ut— sträckning sammanhängt med den dominerande utbildnings- och skolpo— litiken.
I lärarhögskolornas forskningsinstitutioner har SÖ haft en stor tillgång för att få viss forskning inom området utförd. Dessa institutioner har i viss utsträckning nästan haft karaktären av relativt fristående "forsknings-
institut" med uppgift att bl. a. bistå SÖ med FoU-resultat. SÖ harju bidragit med finansieringen av en del av institutionernas FoU-verksamhet. Konstruktionen med den pedagogiska nämnden måste bedömas som ovanlig i och med att den innebär att SÖ har kvar den fulla beslutanderätten över FoU-verksamhetens inriktning och finansiering. Det är få myndigheter som idag har SÖs möjligheter att självständigt bestämma över FoU-verk- samheten hänförbar till en hel samhällssektor. Denna frihet bör också be- dömas i förhållande till den omfattning som SÖ:s FoU-verksamhet har i dag.
6 Transportforskningsdelegationen
6.1. Bakgrund och definition av forskningsområde
Samfärdselsektorn intar både absolut och relativt sett en framträdande plats i samhällsekonomin. Totalt uppgick sektorns utgifter år 1975 till ca 13,4 miljarder kronor. De former i vilka denna sektor utvecklas är därför av väsentlig betydelse för samhällsutvecklingen i stort. Utvecklingen inom samfärdselsektorn påverkar i hög grad strukturförändringarna inom närings— livet och förändringarna i samhället som helhet. samtidigt som dessa för- ändringar skapar successivt ändrade betingelser för olika former av trans- porter.
Styrningen av samfärdselsektorns utveckling har bl. a. skett genom tra- fikpolitiska ställningstaganden. Sedan efterkrigstiden har ett mer medvetet trafikpolitiskt handlande successivt vuxit fram. Ett tänkande i företags- ekonomiska och planeringsmässiga termer har länge haft en framträdande plats. 1953 års trafikutredning lades till grund för statsmakternas princip- beslut 1963 om riktlinjer för den statliga trafikpolitiken. I dessa riktlinjer angavs målet för trafikpolitiken på följande sätt:
Att för landets olika delar trygga en tillfredsställande transportförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader och under former. som medger företagsmässig effektivitet och tralikmedlens sunda utveckling.
Vidare fastslogs att trafikpolitiken måste utformas så. att de krav som ställdes ur trafiksäkerhetssynpunkt blev tillgodosedda och att utvecklingen på det tekniska området blev främjad. Varje trafikgren skulle även bära sina egna kostnader. Detta angavs vara ett av de väsentligaste medlen för att styra utvecklingen i enlighet med den trafikpolitiska målsättningen.
Under 1975 lade 1972 års trafikutredning fram ett första betänkande, i vilket slås fast att den samhällsekonomiska målsättningen måste vara grundläggande för det fortsatta trafikpolitiska utvecklingsarbetet på ett mer medvetet och accentuerat sätt än tidigare. I detta ligger också att den mark- nadsmässiga rörelsefriheten i vidare utsträckning måste förenas med en plan- mässig samordning och styrning.
1 betänkandet finns mycket få direkta anknytningar till behovet av forsk- ning och utveckling som underlag för det trafikpolitiska utvecklingsarbetet. På ett ställe påpekas emellertid att
ansvaret för anläggningsverksamheten till helt övervägande del åvilar det allmänna och att det med hänsyn till den långsiktiga karaktären hos ifrågavarande investeringar
krävs planmässighet och samordning. En sådan förutsätter i sin tur en fortlöpande och ingående kunskap om utvecklingen inom transportsektorn (SOU 1975266, 5. 43).
I samband med den trafikpolitiska proposition som lades 1963 anmälde dåvarande kommunikationsministern avsikten att senare tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda vissa spörsmål rörande den framtida organisationen av transportforskningen. Denna utredning ("transportforskningsutredning- en") påbörjade sitt arbete i början av år 1964. I direktiven betonades mycket starkt sambanden mellan planering och forskning.
Behovet av ett flerårigt forskningsprogram anfördes i direktiven. vilket skulle innefatta en samordning av olika forskningsprojekt och en realistisk bedömning av de personella och materiella resurser som under en viss tids- period kunde hänföras till transportforskningen. Situationen. vad gällde transportforskningen, angavs som splittrad utan samordning, varför riskerna för dubbelarbete bedömdes som stora. "Organisationen" angavs inte heller vara anpassad för den större forskningsvolym. som utvecklingen kunde komma att kräva. Mot bl.a. denna bakgrund fick utredningen i uppgift att överväga om forskningsverksamheten helt eller delvis borde samman- föras i ett enda organ, ett speciellt transportforskningsinstitut.
Transportforskningsutredningen (förkortat TFU) formulerade syftet för transportforskningen på följande sätt:
Många olika faktorer av teknisk, ekonomisk, demografisk, social. lokaliseringspo- litisk. försvarspolitisk och annan art påverkar utformningen och utnyttjandet av trans- portapparaten. Transportforskningen syftar till att klarlägga dessa faktorer och hur de bör beaktas, samt till att klarlägga de krav som måste ställas på såväl trafikleder och trafikmedel som trafikanter för att för samhället och den enskilde rationella trans- porter och traliksäker miljö skall erhållas.
Utifrån denna grundsyn på transportforskningen föreslog TFU bildandet av två organ med samordningsuppgifter på transportforskningsområdet.
Det första organet var ett forskningsråd. som skulle ha till uppgift att genom medelsfördelning möjliggöra sådant forskningsarbete, som inte kun- de beräknas bli bekostat av anslag från annat håll. Genom en god överblick skulle rådet kunna verka för samordning inom forskningsområdet. Ett al- ternativ som framfördes var att tekniska forskningsrådet efter förändringar (nuvarande STU) skulle få ett huvudansvar som anslagsfördelande organ inom transportforskningen. Oavsett vilken lösning som valdes föreslog TFU att man borde överväga att bilda en samarbetskommitte för transportforsk- ningsfrågor, som skulle knytas till forskningsrådens samarbetsdelegation.
Det andra organet var en transport/orskningsde/egation vars uppgift hu- vudsakligen skulle vara att svara för samordning av forskningen på trans— portområdet, speciellt när det gällde de statliga forskningsmedel som inte fördelades av forskningsråden. utan av andra statliga organ. TFU föreslog att delegationen för att fullgöra sina samordningsuppgifter borde ligga så nära regeringen som möjligt och därför vara knuten till kommunikations- departementet med departementschefen som ordförande. Delegationen skul- le inte vara ett beslutande organ. utan skulle i kraft av sina samlade kun- skaper och sin kompetens påverka regeringens beslut. Delegationen sågs huvudsakligen som ett forum för diskussion och överläggningar rörande frågor med anknytning till forskning inom transportområdet samt till den
transportpolitiska debatten. De mer konkreta uppgifter som delegationen borde ha var följande:
El ange synpunkter på transportforskningsbehov [] initiera undersökningar Cl utarbeta en flerårig forskningsplan Cl åstadkomma en behovsformulering och en samordning av olika forsk— ningsuppgifter.
TFU föreslog även inrättandet av ett transport/mskningsinstitut. som bl. a. skulle åstadkommas genom sammanslagning av väginstitutets och den av statens trafiksäkerhetsråd i egen regi bedrivna trafiksäkerhetsforskningen. Dessutom skulle institutet inrikta en del av sin verksamhet på transport- ekonomisk forskning. Transportforskningsinstitutet skulle ha ett forsk- ningsansvar för hela transportområdet, förverkligat åtminstone på något längre sikt. TFU:s arbete föranledde inga omedelbara åtgärder.
1 januari 1970 bemyndigade emellertid Kungl. Maj:t chefen för kom- munikationsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att överarbeta och komplettera TFU:s förslag från 1968. De sakkunniga antog namnet Trans- portforskningsgruppen (förkortat TFG).
Som underlag för TFG:s arbete hade man inom kommunikationsdepar- tementet i en särskild PM utarbetat anvisningar som TFG i huvudsak skulle följa. Denna PM börjar med att betona att "det föreligger ett starkt behov av bättre betingelser för intensifierad transportforskning, bl. a. för att få fram informations- och beslutsunderlag för att följa upp och fullfölja trafikpo- litiken". Vid dessa analyser av tralikpolitken är man i högre grad beroende av en effektiv transportekonomisk forskning. Förutom transportekonomisk forskning angavs betydelsen av trafikteknisk forskning, trafiksäkerhetsforsk- ning samt fordons- och maskinteknisk forskning.
I promemorian framhålls att remissihstanserna varit kritiska mot de av TFU föreslagna formerna för samordning av transportforskningen, speciellt vad gällde den oklara befogenhetsfördelningen i förhållandet mellan trans- portforskningsdelegationen och det organ som avsågs handha forsknings- rådsfunktionen.
De anvisningar som TFG hade att följa var bl. a. följande:
[I Det av TFU förordade institutet bör ha sin verksamhet i huvudsak in- riktad på forskningsuppgifter avseende väg- och gatutrafiken. El Några resurser för trafik- och transportekonomisk forskning i vidare me- ning bör däremot inte tillföras institutet. D I institutet skall ingå resurser för forskning inom områdena — trafikledningsteknik — transportmedelsteknik — trafikteknik — trafiksäkerhet. El I fråga om formerna för en samordning av forskningsverksamheten på transportområdet synes emellertid den av utredningen (TFU) föreslagna ordningen med dels en transportforskningsdelegation. dels ett forsknings- råd i viss utsträckning innebära en dubblering av samordnings- och pla- ncringsfunktionerna. Dessa bör med fördel kunna sammanhållas hos ett
organ. som fullgör såväl forskningsrådsfunktionen som samortnings- och planeringsfunktionerna. Arbetsgruppen (TFG) bör utgå från at ett sådant organ skall inrättas.
D Den forskning. vilket ett sådant organ — förslagsvis benämn transport- forskningsrådet eller transportforskningsdelegationen — bör främja, anses i första hand innefatta trafik- och transportekonomisk forsknng. En ak- tivering inom detta område är angelägen för att få underlag ör en upp- följning av utvecklingen inom olika transportgrenar i anslutting till de trafikpolitiska riktlinjerna och för att få underlag för olikt frtmtida tra- fikpolitiska ställningstaganden. El Till den forskning som bör stödjas av transportforskningsrådet/delega- tionen hör vidare naturligt den trafik- och trafikledstekniska fO'sk ningen. den transport- och hanteringstekniska forskningen samt t'afitsäkerhets- forskningen.
Cl Trafiksäkerhetsrådets forskningsfunktion skall överföras :ill "ådet/dele- gationen. Cl I fråga om bidragsgivningen bör denna i första hand ske med anlitande av de medel som ställs till rådets/delegationens förfogande och i an- slutning till de forskningsplaner som upprättas.
De förändringar som denna PM aviserar var att "institutet" slulle få ett mer begränsat verksamhetsområde och att "delegationen" ävm skulle utföra de uppgifter som var tänkta att tillfalla ”rådet".
TFG tog som sin utgångspunkt att försöka systematisera och dela in det samlade forskningsområdet i mindre områden för att invinda detta till senare organisatoriska överväganden. Man tog särskilt sitte på att ana- lysera tt'ansportl'orskningens syften och olika slag av avnämare. Tre syften an- ges:
]. FoU som syftar till att ge underlag för utformning av trafikpolitiken och precisering av dess mål.
2. FoU som syftar till att ge underlag för utformning av hanllingsprogram för att uppnå de uppsatta målen.
3. FoU som syftar till praktisk utformning i tekniska m. fl.avseenden av åtgärder och olika komponenter inom transportområdet
Utifrån denna treindelning av transportforskningens syften tiorde TFG en koppling till olika avnämarkategorier enligt följande resonemang:
Den trafikpolitiskt inriktade forskningen och utvecklingen utnyttjas främst av re- gering och riksdag. Behov av underlag för att utforma handlingsprtgram föreligger hos en rad slutliga förvaltningsmyndigheter . . . Forsknings- och utecklingsresultat som avser teknisk utformning m. m. av komponenter i transportappraten utnyttjas i första hand av producenter av olika transporttjänster (Ds K 19324).
Transportforsk ningen omfattade enligt TFU ett mycket vidträckt område och berörde en mångfald problem. Denna forskning krävde 'idare insatser inom ett stort antal skilda områden för vetenskap och teknik Den är bl. a. som en följd härav uppdelad på en mängd olika institutiorer och organ. som i stort kan hänföras till någon av följande grupper:
El statliga forskningsinstitutioner
[I statliga förvaltningsmyndigheter El statliga forskningsråd och forskningsstödjande myndigheter Cl universitet och högskolor Cl 1ngenjörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission (TFK) El enskilda organisationer Cl enskilda företag.
En dominerande roll avseende samordningen intog enligt TFG de statliga förvaltningsmyndigheterna. I detta sammanhang skedde samordningen i huvudsak inom var och en av de olika transportgrenarna. Dessa myndig- heters roll avsåg både ett aktivt utförande av FoU-verksamhet och initiativ till att visst FoU-arbete utförs av någon annan.
När det gällde att utforma förslagen avseende samordningen av trans- portforskningen tog TFG bl. a. sin utgångspunkt i ett programbudgettän- kande, som innebar att det var "lämpligt att eftersträva en vidgad tillämpning av programbudgeteringens principer även för FoU-verksamheten på trans- portområdet och för de institutioner och organ i övrigt som medverkar däri". (Ds K l970:4 s. 39.)
1 programbudgettermer är de myndigheter som fördelar medel för trans- portforskning och de förvaltningsmyndigheter som lägger ut uppdrag och även bedriver FoU-verksamhet inom egen organisation programorgan för FoU på transportområdet.
De särskilda statliga forskningsinstitutionerna på transportområdet, forsk— ningsenheter inom förvaltningsmyndigheterna, institutioner vid universitet och högskolor. transportforskningskommissionen och enskilda forskare är pt'oduktionsorgan.
Ett program beskriver mål och resursbehov inom ett avgränsat verksam- hetsområde. medan ett uppdrag beskriver konkreta arbetsuppgifter för en bestämd del av verksamheten att utföras inom angiven tid och till beräknad kostnad.
Som allmän princip för ansvarsfördelningen när det gällde den FoU-verk- samhet som syftade till att ta fram underlag dels för utformning av hand- lingsprogram för att uppnå de trafikpolitiska målen. dels för utformning av åtgärder inom de olika transportgrenarna borde gälla att ansvarig för- valtningsmyndighet skulle ha programansvar för FoU-verksamheten. Dess- utom borde forskningsråd och andra FoU-stödjande organ ha bibehållna möjligheter att påverka FoU-verksamhetens inriktning. I detta sammanhang anförde TFG att ökade möjligheter borde skapas till överblick över behov och förekomst av FoU. Detta ledde till slutsatsen att:
Sådana möjligheter bör i hög grad erhållas genom att till rådet/delegationen föra samman forskningsrådsfunktionerna på transportområdet och därmed programan- svaret för den med stöd av forskningsrådsmedel bedrivna FoU-verksamheten. Detta bör också ge ökade möjligheter att samordna den genom förvaltningsmyndigheterna bedrivna FoU-verksamheten och den som bedrivs med stöd av forskningsråd och andra FoU-stödjande organ (Ds K 1970:4 5.48).
TFG framhöll att det huvudsyfte som angetts borde vara att ge underlag för utformning av trafikpolitiken och precisering av dessa mål samt att detta måste tillgodoses i ökad omfattning. Detta var till stor del beroende av satsningen på transportekonomisk forskning. TFG föreslog att rådet/dele-
gationen skulle få ett omfattande programansvar för denna del av trans- portforskningen.
Ansvarsfördelningen, när det gällde programansvaret mellan "delegatio- nen" och "myndigheterna", föreslogs vara följande:
Samordningsorganet har programansvar för långsiktig och övergripande FoU—verk- samhet samt såväl program— som produktionsansvar för sammanställning av underlag för den långsiktiga planeringen. Myndigheterna har programansvar och delvis pro- duktionsansvar för FoU-verksamhet med syfte att ge underlag för normer, regler och verkställighetsåtgärder i övrigt samt den kortsiktiga planeringen (Ds l970:4 s. 54).
Slutsatsen var att ansvar för FoU-verksamhet som syftade till att ta fram underlag för trafikpolitiska bedömningar och långsiktig planering skulle föras samman i ett organ under kommunikationsdepartementet. Genom detta skulle man erhålla ett nära samband mellan FoU-verksamhet och långsiktig sektoriell planering. Detta synsätt var starkt påverkat av de re- sonemang som fördes i försvarsforskningsutredningens betänkande (SOU l970:54). Särskilt gällde detta målsättningsfrågor. programbudgeteringstan- kar och samspelet mellan planering och FoU.
I sin PM benämner TFG detta samordningsorgan ”delegationen för ut- veckling och forskning av transportområdet" (transportforskningsdelegatio- nen). TFG ansåg att delegationens verksamhet skulle avse samordning och stöd av FoU inom hela transportområdet. Det viktigaste verksamhetsom- rådet borde vara sådan FoU som syftade till att ta fram underlag för tra- fikpolitiska bedömningar och ställningstaganden och även den därtill knutna långsiktiga planeringen. I huvudsak avsåg sådan FoU trafik- och transport- ekonomisk forskning. Den direkt FoU-stödjande verksamheten borde här kombineras med planerande. uppföljande och sammanställande verksamhet.
[ prop. l97l:79 framlades förslag till bildandet av ett samordningsorgan för FoU inom transportforskningsområdet av det slag som TFG fö- reslagit. Än en gång framhölls angelägenheten av att genom bättre forsk- ningsbetingelser få fram informations- och beslutsunderlag för att följa upp trafikpolitiken. I samband med detta slogs fast att delegationens grund- läggande uppgift borde vara att
följa upp utvecklingen på transportforskningsområdet samt att i kontakt och nära samarbete med berörda trafikverk. myndigheter och forskningsinstitutioner av olika slag kartlägga behov och resurser inom forskningsområdet. På grundval av en sådan kartläggning har delegationen att upprätta ett mera långsiktigt och samlat program för forskningsverksamheten. vilket successivt skall följas upp och hållas aktuellt. Genom programmet erhålls överblick och skapas förutsättningar för ansvars- och arbetsfördelning för prioritering i fråga om forsknings- och utvecklingsarbetet. Dele- gationen skall vidare ha ansvar och uppgifter för att samordna och ta fram sådant underlag för den långsiktiga planeringen inom transportområdet som berör eller är gemensamt för flera myndigheters verksamhetsområden (prop. l97l:79, s. 30—3l).
Det framhölls särskilt i propositionen att det fanns "behov av en mera övergripande och långsiktig forskning på det trafik- och transporteko- nomiska området där underlag krävs för successiv uppföljning och för fort- satta ställningstaganden på det trafikpolitiska området" (prop. l97l:79 s. 31).
När det gällde delegationens organisation så följde man TFG:s förslag
avseende delegationens och expertnämndernas sammansättning och tillska- pandet av ett kansli med det undantaget att någon expertnämnd för in- formation och dokumentation inte inrättades. Delegationens ledamöter skul- le utses av Kungl. Maj:t. medan inrättandet av nämnder och bemanning av dessa kunde ske genom delegationen.
Transportforskningsdelegationen (TFD) inrättades på basis av prop. l97l:79 den 1 juli 1971 med ett anslag uppgående till 5 250000 kronor för budgetåret 1971/72. Samtidigt inrättades ett institut för FoU inom trans- portforskningsområdet benämnt Statens väg- och trafikinstitut (VTI).
Sammanfattningsvis kan konstateras att tillskapandet av ett samordnande organ inom transportforskningsområdet pågick under knappt en tioårs- period. Att det tagit så lång tid kan till viss del bero på att man samtidigt behandlat både programformulerande och forskningsutförande uppgifter.
Transportforskningsdelegationens medelstilldelning har under en femårs- period nära fördubblats. För budgetåret 1976/77 tilldelades TFD ett anslag på sammanlagt 10 345 000 kronor. Detta motsvarar ca 30 % av vad som totalt anvisas för FoU över statsbudgeten för kommunikationsändamål. To- talt för sektorn "kommunikationer" beräknas ett belopp på ca 37 miljoner kronor, vad avser den målinriktade forskningen.
6.2. Beskrivning av organisation och verksamhet
6.2.1. Mål för verksamheten
De mål som finns formulerade för TFD har karaktären av uppgiftsangivelser. Dessa återfinns i instruktionen för transportforskningsdelegationen (SFS l97lz489). TFDzs grundläggande uppgifter formuleras på följande sätt:
Delegationen handhar uppgifter som avser initiativ. planläggning. samordning och stöd i fråga om forskning och utveckling rörande transporter. trafik och trafiksäkerhet i den mån sådana uppgifter icke ankommer på annan statlig myndighet.
Utifrån denna generella uppgiftsbeskrivning åläggs TFD särskilt att i fråga om transporter. trafik och trafiksäkerhet:
l. följa utvecklingen och därvid samverka med berörda myndigheter, in- stitutioner. forskare och företag
2. upprätta ett långsiktigt program för forskning och utveckling och fört- löpande förnya detta
3. främja samverkan mellan berörda myndigheter och institutioner i fråga om planläggning och genomförande av forskning och utveckling
4. planlägga och genomföra eller låta genomföra utrednings-. forsknings- och utvecklingsprojekt
5. planera och fördela statligt stöd till forskning och utveckling
6. främja internationellt samarbete i fråga om forskning och utveckling
7. främja ändamålsenlig informations- och dokumentationsverksamhet.
TFD har tolkat de uppgiftsangivelser som finns i instruktionen så att "in- riktningen och omfattningen av FoU-verksamheten inom transportsektorn bör påverkas i syfte att åstadkomma resultat som praktiskt kan utnyttjas
och därmed positivt inverka på samhällsutvecklingen". För TFD innebär detta att man bör betraktas som "ett organ som verkar för transportsektorns utveckling, och därvid utgör en förmedlande länk och kontaktpunkt mellan det praktiska transportutövandets kort- och långsiktiga problem och de in- stitutioner i vid bemärkelse — högskolor. myndigheter. företag — som med sina olika specialkunskaper kan medverka vid lösandet av dessa problem" (Anslagsframställning för budgetåret 1976/77 5. 2).
TFD gör i anslagsframställningen för budgetåret l976/77 försök att ytter- ligare operationalisera eller konkretisera delegationens uppgifter enligt föl- jande:
Uppgj/t ] betraktas som att åstadkomma en "dialog" med olika intres- sentgrupper. vilken är "dynamisk" till sin karaktär i betydelsen att dialogen successivt vidgas till nya intressenter och nya funktioner. allteftersom trans- portsektorns arbetsuppgifter och struktur förändras.
Uppgift 2 (programarbetet) betraktas som den viktigaste av delegationens arbetsuppgifter och kravet på program ses som ett uttryck för att statsmak- terna inte funnit det tillräckligt att forskarna själva ensidigt väljer forsk- ningsproblem.
Uppgift 3 betonar ökad samverkan och TFD framhåller att detta är särskilt viktigt i projektplaneringsstadiet.
Uppgift 4 tolkas som att TFD inte utan vidare har att prioritera ett forsk- ningsbetonat projekt framför ett mera utredande och kunskapsinsamlande projekt.
Uppgift 5 (fördelning av FoU-medel) betraktar TFD främst som ett medel att genomföra de uppgifter som TFD har avseende punkterna 2. 3 och 4 i instruktionen. TFD stöder till övervägande del probleminriktad forskning som ligger närmare tillämpad forskning än grundforskning.
Uppgift 6 innebär för TFD att man i första hand har inriktat verksamheten mot att bygga upp kontakterna med motsvarande organ i de nordiska län- derna.
Uppgift 7 har två olika inriktningar. Den första avser information om TFD som myndighet och dess ställning och uppgifter i forskningssammanhang. Den andra avser information om de FoU-resultat som kommer fram inom ramen för TFD:s verksamhet. TFD anser att den mest väsentliga och pro- blemfyllda delen av informationsverksamheten syftar till att göra resultaten av genomförda FoU-projekt kända och nyttiggjorda. Mot denna bakgrund torde informations- och dokumentationsfunktionen i framtiden komma att bli den jämte programfunktionen viktigaste delen av TFD:s verksamhet.
6.2.2. Organisation
Delegationen består av 14 ledamöter inklusive ordförande. Ordförande i delegationen är Statssekreteraren i kommunikationsdepartementet. Knuten till TFD finns en professur i trahksäkerhet med placering vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Denna professur inrättades sam-
tidigt som TFD tillkom.
TFD kan inrätta rådgivande och beredande expertnämnder. Arbetet i sådana nämnder leds av en ordförande som delegationen utser. Det finns f.n. tre expertnämnder med inriktning mot trafiksäkerhet. transport- och trafikteknik samt transport- och trafikekonomi. Dessutom kan TFD vid behov inrätta särskilda kommittéer eller ledningsgrupper med företrädare för såväl delegationen och expertnämnderna som intressenter. Under bud- getåret 1975/76 fanns sådana kommittéer inrättade för projekt rörande:
Cl arbetsresor och färdolycksfall |:] dokumentationsfrågor El funktionssäkerheten hos bilkomponenter Cl lösflak El skogsindustrins uttransporter El TFD:s perspektivplan. Hos delegationen finns ett kansli. som förestås av en kanslidirektör. Dess- utom finns på kansliet 3 handläggare och 2 biträden. Totalt var under budgetåret 1975/76 ca 63 personer engagerade i TFD:s verksamhet. Dessa personer fördelade sig på följande sätt:
Delegationen 14 personer Kommittéer/ledningsgrup- per 43 personer Kansli 6 personer
Totalt 63 personer
Delegationen sammanträder in pleno ca ] gång/kvartal. Dessutom före- kommer det att pleniärenden avgörs genom meddelanden mellan ordfö- randen och ledamöterna. Expertnämnderna sammanträder i genomsnitt 4 ä 6 gånger/år.
TFD:s organisation framgår på ett sammanfattande sätt i nedanstående figur.
TRANSPORTFORSKNINGS- DELEGATIONEN
Professur i trafiksäker- het
grupper
Figur 6.1 : TFD:s organi- sation.
Ledamöterna i transportforskningsdelegationen kan schematiskt katego- riseras på följande sätt:
Antal personer
Trafikverken 5 Statliga och privata företag 3 Forskare 2 Departement 2 Kommuner och fackföreningar 2
Summa 14
Delegationens sammansättning visar att det inte förekommer någon direkt parlamentarisk representation, och att "avnämarsidan" dominerar. Detta är också förhållandet i expertnämnderna. Totalt sett är det trafikverken och forskarsidan som dominerar sammansättningen i delegationen och nämn- derna.
6.2.3. F orskningsprogram
En mycket viktig uppgift för TFD har varit och är att "upprätta ett långsiktigt program för forskning och utveckling och fortlöpande förnya detta" (SFS 1971:489). Att skapa ett forskningsprogram angavs också som ett övervä- gande skäl till att över huvud taget inrätta TFD. Detta programskapande har också i hög grad kännetecknat TFD:s verksamhet sedan dess tillkomst.
Redan från verksamhetens början satte arbetet igång med att i program- termer planera forskningen inom transport- och trafikområdet. Man konsta- terade tidigt att det skulle ta lång tid att utarbeta det i prop. l97l:79 angivna långsiktiga FoU-programmet och därför utarbetade man en provisorisk plan. Denna plan skulle innehålla FoU-projekt av hög angelägenhetsgrad och av sådan art att projekten med stor sannolikhet passade in i det kommande långsiktiga FoU-programmet. Programmet var klart våren 1972.
TDF ansåg att materialet som man bearbetade i samband med färdig- ställandet av den provisoriska planen var så omfattande att ytterligare pre- ciseringar borde göras för att inrikta FoU-verksamheten mot problemom- råden, som kunde anses vara särskilt väsentliga. Man ställde därför upp följande villkor för att ett projekt skulle anses som angeläget:
|] Belysa pågående eller förväntade strukturförändringar inom transport- sektorn El Ge ett bättre underlag för trafikpolitiska ställningstaganden och annan översiktlig planering El Ge så stora samhällsekonomiska vinster som möjligt även i andra av- seenden El Leda till största möjliga reduktion av trafikolyckor och deras följder.
Det framhölls dessutom att FoU-verksamhet som syftade till att inventera och avstämma befintliga kunskaper skulle anses vara särskilt väsentliga under ett inledande skede. Totalt omfattade programmet 7 övergripande behovsområden och 37 FoU-områden enligt följande:
Transportbehov (5 FoU-områden) Vissa för flera transportgrenar gemensamma frågor (11 FoU-områden) Väg- och gatutransporter (7 FoU-områden) Järnvägstransporter (3 FoU-områden) Sjötransporter (3 FoU-områden) Flygtransporter (3 FoU-områden) Terminaler(5 FoU-områden).
uowewwr
Huvuddelen av de projekt som förverkligats inom programmet har sitt ursprung i ansökningar från forskningsinstitutioner. företag m. fl. Vissa pro- jekt har dock efter hand framtagits genom kansliets försorg. Av t.o.m. budgetåret 75/76 slutredovisade projekt har fyra initierats på detta sätt.
För att få överblick över tillgängliga FoU-resurser lät delegationen efter samråd med UKÄ genomföra en kartläggning av forskarresurser, främst vad gäller universitet och högskolor. Denna kartläggning resulterade i en "resurskatalog för forsknings- och utvecklingsarbete inom TFDs verksam- hetsområde". TFD konstaterar i sin anslagsframställning för budgetåret 76/77 att
programmet och resurskatalogen under verksamhetens uppbyggnadsskede visat sig vara ändamålsenliga planeringsinstrument som bl. a. lett till att TFD kunnat ta angelägna initiativ och att FoU-verksamheten i många avseenden har kunnat påverkas i positiv riktning.
Det provisoriska programmet och resurskatalogen har således kunnat fungera som två viktiga styrinstrument i TDFs verksamhet. Men för att förbättra denna styrning vidtog TFD en översyn av det provisoriska pro- grammet för att göra ett mera "permanent” program. Resultatet av detta presenterades hösten l975. ] det nya programmet arbetar man med samma sju huvudområden som i det provisoriska programmet.
De bedömningsgrunder som fanns för angelägenhetsgradering av projekt i det provisoriska programmet finns fonfarande i bakgrunden. Men pro- grammet har även utformats mot vad som uppfattas som allmänt omfattade krav på transportforskningens inriktning. av vilka bl a följande nämns:
El bättre konsekvensbeskrivningar och annat underlag för samhällsekono- miska bedömningar av förändringar i transportsystemen El ökade kunskaper för att effektivare kunna utnyttja befintlig infrastruktur och befintliga transportmedel D vidgad samverkan mellan transportsystem i operationellt och tekniskt avseende El bättre säkerhet och miljö.
Utanför det ordinarie FoU-programmet har TFD ålagts programansvar för program 2 i statsmakternas treåriga energiforskningsprogram. Att detta hålls utanför det övriga FoU-programmet beror på energiforskningsprogrammets tidsmässiga begränsning och hänsyn till det särskilda ansvar för redovisning av FoU-resultaten som föreligger. Totalt uppgår program 2 till 28 miljoner kronor. varav 9 miljoner för budgetåret 75/ 76. Under detta budgetår har man gjort preciseringar av projekt och mer aktivt beställt FoU. ] och med att energiforskningsprogrammet ligger utanför den ordinarie verksamheten och att det ställs andra krav sker också styrningen av verksamheten på
annat sätt än för den ordinarie verksamheten.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det nya FoU-programmet struk- turmässigt inte skiljer sig från det provisoriska. men att ett antal nya FoU- områden eller problemområden har tillkommit. Den ökade satsning på FoU- verksamhet för framtagande av underlag för utformning av trafikpolitiken och precisering av dess mål (huvudsakligen transport- och trafikekonomisk forskning) som var ett av de vägande skälen för tillskapandet av TFD har inte fått den framträdande roll som man kunnat förvänta sig. Detta kan delvis förklaras av att det tar längre tid än beräknat att åstadkomma en förändrad inriktning av FoU-insatserna. bl a beroende på att tidigare "bindningar" varit så starka.
6.2.4. Forskningsmedel och fördelningsprocess
Under perioden 1971/72—1974/75 har ca 15 miljoner kronor utbetalats. Be- loppet avser ca 150 olika FoU-projekt. Av dessa 15 miljoner kronor har ca 1.5 miljoner kronor tagits i anspråk för FoU-projekt som initierats på annat sätt än genom ansökan. Under perioden har genomsnittsprojektet ökat från ca 70000 till ca 140000 kronor. 1
Knappt 70 % av medlen har gått till forskning inom området väg- och gatutransporter,och här dominerar trafiksäkerhetsforskning och kollektiva 1 transporter. Två tredjedelar av medlen har tillförts universitet och högskolor. medan resten har tillförts forskningsinstitut, företag m.fl.
Forskningsmedel sökes hos delegationen vid ett tillfälle per är. nämligen ] februari. För att minska antalet avslag försöker man tillsammans med forskare och avnämare att på så tidigt stadium som möjligt diskutera pro- jektens utformning och inriktning. Samtliga anslag beviljas för högst ett budgetår i taget. Tiden från ansökningstidens utgång till beslut är ungefär två månader.
Huvuddelen av beredningsarbetet sker på kansliet i form av "förhand- lingar" med forskarna samt samråd och överläggningar med olika avnä- markategorier. Förslag till beslut föreläggs expertnämnderna som sedan re- kommenderar vissa projekt för vidare beslut inom delegationen. Delega- tionen fattar sedan det slutliga beslutet.
Inom TFD har man på handläggarnivå anställt personal som har generella kunskaper inom transport- och trafikområdet. l delegationen och expert- nämnderna finns personer med gedigna kunskaper inom verksamhetsom- rådet.
TFD anvisas FoU-medel över statsbudgeten i form av ett reservations- anslag som avräknas mot automobilskattemedlen.
6.3. Nuvarande situation
I flera av de utredningar som kommit fram under senare tic hair behovet av ökad transport- och trafikforskning starkt understrukits. Spieciellt har man påpekat vikten av att nya problemområden blir förerrål :för en in-
tensifierad FoU-verksamhet. Utredningen om kollektivtrafik i tätort (KOLT) hari sitt betinkatndetSOU
1975147) konstaterat att det föreligger ett stort behov av FoU inom kol- lektivtrafikområdet. Man betonar att det med hänsyn till kommunernas ansvar för transportförsörjning och samhällsplanering är angeläget att dessa blir delaktiga i de resultat som FoU-verksamheten inom dessa områden bidrar till. Vidare betonas att de centrala myndigheterna inom området till- sammans med Svenska kommunförbundet följer FoU-verksamheten och utarbetar erforderliga anvisningar och generellt användbart kunskapsunder- lag för kollektivtrafikplaneringen.
När det gäller den allmänna trafikplaneringen är planeringen av både flygplatser och fiygtrafik samt hamnar föremål för förändringar. Dessa för- ändringar syftar främst till att förstärka samordningen inom och mellan olika trafikområden genom väl utvecklade planeringssystem. Denna ökade planering ställer i sin tur ökade krav på informations» och kunskapsunderlag. vilket bör leda till ökad FoU med inriktning att bidra med sådant underlag.
Den trafikpolitiska utredningen (SOU 1975266) har på en mera överordnad nivå behandlat problemet med att åstadkomma en samhällelig övergripande trafikplanering. som bl.a. kan underlätta transportsektorns samplanering och samordning med andra samhällssektorer. Denna höjda ambitionsnivå för trafikplaneringen och den ökade omfattningen av olika planeringsak- tiviteter kräver sannolikt en intensifiering av sektorns FoU-verksamhet. Som tidigare framhållits finns det inga konkreta ställningstaganden i be- tänkandet till FoU-verksamheten och dess samspel med den sektoriella pla- neringen. Speciellt bör kravet öka på transport- och trafikekonomisk forsk- ning. som till stor del skall arbeta med mer övergripande FoU-problem inom transportsektorn.
Den ökade satsningen på trafikplanering på olika nivåer (övergripande trafikplanering. väg-. hamn-. luftfans- och järnvägsplanering samt regional och kommunal trafikplanering) leder till att forskningsbehovet avseende trafik och transporter ökar i omfattning. Denna ökning påverkas också av transportsektorns ökade ömsesidiga samspel med andra samhällssektorer. Det finns således ett ökat behov av systemövergripande forskning och ut- veckling s3m kan användas för att bedöma de sociala och samhällseko- nomiska kmsekvenserna av olika utvecklingsalternativ. Dessutom är forsk- ningsbehovet alltmer inriktat på att ta fram bättre kunskapsunderlag om framtida möjligheter och begränsningar för deras realiserande.
TFD ha" här en mycket viktig roll som stödjare och initierare av denna forskningsnriktning. Hittills har detta forskningsbehov av bl. a. tidigare an- förda skäl inte varit tillräckligt prioriterat.
TFD har genomgått en jämn utveckling utan några större störningar. l initialskedet var man sysselsatt med att anpassa det föregående trafik- säkerhetsridets verksamhet till TFDs planerade verksamhet. Den samman- slagning som skedde när TFD bildades sätter fonfarande sina spår i verk- samheten och dess inriktning.
lnom TTD upplever man att den "tekniska" transport- och trafikforsk- ningen befinner sig i ett bekymmersamt läge. liksom trafiksäkerhetsforsk- ningen. Dåremot upplever man att den trafikekonomiska forskningen funge- rar tillfredsställande. Denna senare uppfattning stämmer inte helt med den ringa satsring som gjorts på övergripande trafikforskning. i relativa termer sett.
Av de medel som TFD tillför universitetsorganisationen svarar de sam- hällsvetenskapliga fakulteterna för drygt hälften. Resten fördelas mellan tekniska högskolor, matematisk-naturvetenskaplig och medicinsk fakultet.
Sammanfattningsvis kan TFD antas befinna sig i en något ny och kanske osäker situation mot bakgrund av de förändringar i trafikpolitik och tra- fikplanering som börjar att ta form.
6.4. Initiativ och påverkan
En av TFDs viktigaste uppgifter är att ta intiativ till att "planlägga och genomföra eller låta genomföra utrednings-, forsknings- och utvecklings- projekt". Exempel på sådana projekt har varit:
[1 TAXI-85: syftet är att kartlägga och analysera taxinäringens omfattning. strukturoch förutsättningar samt att göra en så långt möjligt kvantitativ be- dömning av trafikens framtida roll i transportsystemet. El Skogsindustrins uttransporter; syftet är bl. a. att utveckla transportkostnads- kalkyler anpassade till olika transportuppläggningar i den svenska skogsin- dustrin. D F unktionssäkerheten hos bilkomponenter; undersökningen kan ses som ett exempel på tillämpning av tillförlitlighetsteknik inom transportsektorn. Cl Lös/Jak; utvärdering av olika system med tonvikt vid transporttekniska och ekonomiska problem samt arbetarskyddsfrågor. El TFD perspektivplan; utarbetande av ett detaljerat arbetsprogram och i sam- band därmed genomförande av erforderliga nulägesbeskrivningar samt kartläggande av metoder för framtidsbedömningar och konsekvensbe- skrivningar. Tillsammans uppgår dessa TFD-initierade projekt till 4,5 miljoner kronor för hela projekttiden.
TFD försöker att så tidigt som möjligt genom en dialog med forskaren utforma projektet, även om det är forskaren som har kommit med det ursprungliga projektförslaget. Genom denna process försöker man också nedbringa antalet avslagna ansökningar.
Det har successivt skett en förskjutning mot initiativärenden, så att ett större antal projekt kommer till stånd på initiativ av TFD. Grunden till denna initiativverksamhet läggs genom att TFD försöker att "fungera som marknadsnndersökare". Inom TFD upplevs detta ännu som en trög process.
En konflikt som upplevs särskilt stark är att industrin kommer med spe- cifika önskemål, medan forskaren samtidigt eftersträvar så vida ramar som möjligt. TFD ser här sin uppgift som att lösa denna konflikt genom att påverka önskemålen både från industrin och forskarna. TFD syftar till att i ökad utsträckning nå olika användarkategorier. såsom näringsliv, kom- muner m. fl. ] dessa ansträngningar ser man det också som viktigt att TFD mer kan ”styra" forskarna än bli styrd av dessa. Genom detta förhållande kan TFD i ökad utsträckning kanalisera forskningsbehoven. Att ta reda på behovet av transportforskning betraktas som en primär uppgift för TFD. Om en forskare kommer till TFD med ett intressant projektuppslag, som han vill genomföra, men TFD tycker att osäkerheten är för stor. kan man
ge ett mindre bidrag till genomförande av en förstudie, som syftar till att ytterligare konkretisera projektets inriktning och relevans.
Det har framförts kritik mot TFD för att man i alltför stor utsträckning skulle ta ”politisk" hänsyn. Detta skulle ta sig uttryck i en inriktning av verksamheten mot kortsiktig problemlösning och snävt avgränsade studier av sektorns verksamhet. Denna ”politiska" styrning kan vara ”naturlig”, eftersom det redan vid tillskapandet poängterades att TFD borde ha en nära anknytning till kommunikationsdepartementet. Denna nära anknyt- ning motiverades med att delegationen skulle få en särskild betydelse genom att tillhandahålla underlag för de trafikpolitiska övervägandena och för det statliga handlandet på trafiksäkerhetsområdet.
6.5. Kriterier för bedömning
Utgångspunkten för styrning och prioritering av TFDs verksamhet är det särskilt utformade FoU-programmet. Som tidigare visats fanns det villkor som skulle uppfyllas för olika delar av FoU-programmet.
Den första bedömningen som görs av ett projekt är om det ligger inom eller utom den ram som FoU-programmet utgör. Generellt sett är det lättare att få bidrag till ett projekt som är anpassat till FoU-programmet. än till ett projekt som befinner sig utanför programmet.
Inom TFD finns inte någon färdig uppsättning kriterier som på ett sys- tematiskt sätt kan användas vid bedömning av olika projekt. Även om det inte görs några kvantitativa poängberäkningar av varje ansökan, fö- rekommer det att en bedömning görs mot något mer trubbiga kriterier. Dessa på detta sätt använda kriterier är följande:
projektets anlägenhetsgrad målformulering resultatens användbarhet metodik tidplan resursinsatser Cl forskarens kompetens.
DDBDDD
Inom TFD framhåller man att man gärna skulle se att ett system för kvan- titativa bedömningar kunde tillämpas. där även den tänkta nyttan kunde anges. De ansökningar som kommer in till TFD diskuteras med avnämare och forskare. utifrån de angivna kriterierna. Genom detta anser man att synpunkter erhålls på såväl angelägenhet som vetenskaplig halt hos de ak- tuella projekten. Detta förfaringssätt — tillsammans med de fackkunskaper som ledamöterna av delegationen och expertnämnderna besitter — anses vidare medföra en "allsidig och objektiv prövning av ansökningarna".
6.6. Samverkan med andra organ
De FoU-stödjande organ som TFD främst samverkar med är styrelsen för teknisk utveckling (STU). statens råd för byggnadsforskning (BFR) och ar- betarskyddsfonden (ASF). Med dessa och även andra organ har TFD samråd
avseende programarbete. handläggning av FoU-ansökningar samt spridning av FoU-resultat.
Även med avnämarna och de forskningsproducerande organen har TFD naturligtvis nära kontakter. Bland de forskningsproducerande organen märks främst statens väg- och trafikinstitut (VTI). Men även andra institut inom den offentliga sektorn har man regelbundna kontakter med. De avnämare som det i första hand är fråga om utgörs av statens vägverk. statensjärnvägar. qutfartsverket. sjöfartsverket och statens trafiksäkerhetsverk. Stora delar av FoU-programmet är just inriktade på de delar av transportsektorn. som dessa myndigheter svarar för. Andra väsentliga delar av FoU-programmet är av mer övergripande karaktär och i dessa fall är det närmast kommu- nikationsdepartementet som kan betraktas som avnämare.
Inom de delar av universitet och högskolor som TFD har samverkan är denna av större omfattning när det gäller de samhällsvetenskapliga in- stitutionerna (t.ex. kulturgeografi i Göteborg och psykologi i Uppsala). än när det gäller de tekniska högskolorna. Detta förhållande framhålls både från TFD Och från forskarhåll.
TFD har medverkat till att skapa en ökad interaktion i det nordiska sam- arbetet inom trafikforskningen. Särskilt omfattande kontakter har man haft med Transportokonomisk institutt i Norge. Detta samarbete har lett fram till att man lättare kan möjliggöra en arbetsfördelning mellan olika forskare och forskningsinstitutioner i de båda länderna.
Ett problem som TFD har anfört är att myndigheterna inte har tillräckliga resurser på utvecklingssidan. vilket medför att de har begränsade möjligheter att bevaka utvecklingsfrågor inom trafik- och transportforskningens område. Dessa resursbegränsningar leder följaktligen till att utbytet av kon- taktverksamheten också blir begränsat. Detta leder naturligtvis vidare till begränsade möjligheter att utnyttja de resultat som forskningen kommer fram till.
Vissa svårigheter har förelegat att avgränsa TFDs verksamhetsområde gentemot STU. BFR och ASF. [ stället för att sätta upp absoluta gränser har man försökt att lösa uppkomna problem genom ett utökat samarbete med informationsutbyte.
I den trafikpolitiska utredningens betänkande föreslås inrättandet av en trafikplaneringsnämnd. som skulle få till uppgift att bl. a. svara för den övergripande trafikplaneringen och framtagande av underlag för statsmak- ternas trafikpolitiska bedömningar och beslut. Den föreslagna nämnden och TFD skulle till väsentliga delar överlappa varandra med avseende på dessa arbetsuppgifter. åtminstone att döma av de intentioner som funnits rörande båda dessa organ. Eftersom TFD inte har gjort "planeringsuppgiften" till sin huvuduppgift, behöver det inte i praktiken uppstå några reella revir- konflikter eller ineffektiva övertäckningar. Statsmakterna har ännu inte tagit ställning till inrättandet av den föreslagna trafikplaneringsnämnden.
6.7. Spridning och återföring av FoU-inforrnation
En viktig uppgift för TFD är att utgöra en förmedlande länk mellan forskning och avnämare. Ett sätt för TFD att göra detta är att förmedla kontakter
mellan forskare och avnämare. när det gäller problem och problemlösning. De problem som vissa avnämare har kan alltså av TFD föras vidare till forskare och forskningsinstitutioner. TFD kan också syntetisera ett flertal olika problem till ett särskilt problemområde. När ett problem lösts eller behandlats redovisas resultatet i den expertnämnd som tidigare har handlagt projektet. Företrädare för olika avnämare (myndigheter. företag, organisa- tioner) brukar inbjudas för att ge synpunkter på resultatet och dess sam- hällsrelevans. Detta bedöms som ett viktigt sätt att sprida information om de resultat som FoU-verksamheten leder fram till. Ett annat sätt för in- formationsspridning av FoU-resultat som används av TFD är att anordna konferenser. Till dessa konferenser inbjuds forskare och avnämare samt andra som kan tänkas vara berörda.
TFD sprider också information om FoU-resultaten i form av ett infor- mationsblad som heter TFD-Nytt. Detta började utges under 1974/75 och kommer ut med ca 4 nummer per år. 1 egen skriftserie som heter TFD- publikationer presenteras viktigare resultat av FoU-arbetet. FoU-program. anslagsframställningar m. m.
TFD anser att det med stor sannolikhet kan bli fråga om att anordna allt fler konferenser kring olika FoU-projekt och att utöka publicerings- verksamheten. En av anledningarna till denna utveckling är att antalet genomförda projekt ökar. I detta sammanhang framförs behovet av att följa upp användningen av FoU-resultaten. Någon sådan uppföljning eller ut- värdering av FoU-resultaten har hittills inte genomförts.
Ett problem i samband med informationsspridningen som TFD har är att de rapporter som framställs tenderar att vara omfattande och svårtill- gängliga. Detta leder till att väsentliga FoU-resultat inte får den genom- slagskraft som i många fall vore önskvärd. Detta förhållande beror i första hand på att de forskningsproducerande organen har olika syn på hur re- sultaten lämpligen bör publiceras. 1 andra hand beror det på att utformningen av rapporterna bestäms av de krav som ställs i samband med akademisk och vetenskaplig meritering.
6.8. TFDs rolluppfattning
TFDs viktigaste roll kan definieras som att fungera som en "förbindelselänk" mellan potentiella forskare och potentiella användare. I denna roll strävar TFD efter att skapa användarorienterade lösningar på de problemställningar som formuleras.
Detta kan ske på ett antal olika sätt. varav följande kan nämnas:
D TFD påverkar den slutgiltiga rapportens utformning. så att den till om- fattning och språk lättare kan komma till användning. Cl TFD sammanför forskare och användare under forskningsprocessens oli- ka faser. El TFD genomför översiktliga "problemenkäter" med ett antal användare som respondenter. El TFD inför i lnformationsbladet sammanfattningar av slutförda projekt.
El TFD kanaliserar en enskild användares problem till en forskare eller fors- kargrupp för vidare genomlysning. El TFD tar egna initiativ till projekt som man bedömer som angelägna. särskilt för användarna. TFD fungerar också som förbindelselänk mellan olika forskare. dels för att skapa tvär- eller mångvetenskapliga projekt. dels för att undvika att onödiga dubbelarbeten görs samt att medverka till att nyttiga erfarenheter kan utnyttjas gemensamt. Även mellan olika typer av användare kan TFD fungera som förbindelselänk. då det gäller att sprida kunskap om gjorda
erfarenheter.
Den "finansiella" roll som TFD spelar har en avgörande betydelse för att man skall kunna spela rollen som förbindelseorgan på ett aktivt sätt. Genom denna kan man knyta intresserade forskare till sig och belöna dem för intressanta formuleringar och lösningar av olika problem. En stor del av verksamhetens karaktär inom TFD påverkas av det förhållandet att TFD är ett anslagsstödjande organ. TFD har också en "utvecklingsroll" som i stort innebär att man skall skapa förutsättningar för att transportforskningen vidareutvecklas. Ett av de medel som TFD i denna roll använder sig av är utformandet av medelsiktiga FoU-program. Kompetensmässigt ställer utvecklingsrollen stora krav på TFD. vad det gäller att ha framåtsiktande kunskap avseende dels trans- portforskningen som helhet. dels transportsektorns framtida utveckling. I utvecklingsrollen ligger således dels att planera sektorns FoU. men också att ge underlag till sektorns långsiktiga utveckling totalt sett. Ett av de medel man använder sig av för att utveckla denna roll är utformandet av en perspektivplan för Föu-arbetet inom trafiksektorn. Hittills har denna roll inte varit framträdande. vilket skulle kunna förklaras av att fokus har varit inställt på kort och medellång sikt. mer än på lång sikt.
6.9. Avslutande synpunkter
Med sitt FoU-program har TFD försökt att vara så heltäckande som möjligt. Indelningen i olika delprogram har styrts mot användarna. dels kommu- nikationsdepartementet. dels de statliga trafikverken. Om karaktären på den ansats som har tillämpats kan sägas att den sannolikt inte har den bredd som de ursprungliga intentionerna avsåg och att framtidsinriktningen inte tillräckligt prioriterats. Dessa förhållanden beror till stor del på "historiska bindningar" och på att många av dagens problem upplevts som akuta.
Det har varit svårt att få en mer eller mindre direkt koppling mellan trafiksektorns planeringsverksamhet och FoU-verksamheten. vilket lett till att man inte i tillräcklig utsträckning och på ett systematiskt sätt har kunnat utnyttja FoU-resultat i planeringen eller att man för planeringen har kunnat beställa en viss typ av kunskapsunderlag.
Huvuddelen av den forskning som TFD har stött har haft karaktären av "diagnostisk forskning" och "åtgärdande forskning". Innebörden av detta är att man med forskningens hjälp bättre vill försöka förstå dagens problem och att man direkt vill åtgärda dessa. En mindre del av forskningen kan betecknas som "problemindentifierande forskning". syftande till att iden-
tifiera aktuella eller uppdykande problem inom sektorn eller mellan sektorn och andra sektorer. 1 administrativt avseende verkar TFD fungera på ett aktivt sätt och har för dessa ändamål utvecklat olika instrument som ger behövlig stabilitet åt verksamheten. Vidare har man vidtagit en mängd olika aktiviteter för att man skall fungera som en främjande förbindelselänk mellan forskningen och trafiksektorns olika delar.
Statens offentliga utredningar 1977
Kronologisk förteckning
Totalförsvaret 1977—82. Fö. Bilarbetstid. K utbyggd regional näringspolitik. A. Sjukvårdsavfall. Jo. Kvinnlig tronföljd. Ju. Översyn av det skatteadministratrva sanktionssystemet 1. B. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. Folkhögskolan 2. U. Betygen i skolan. U.
10. Utrikeshandelsstatistiken. E. 11. Forskning om massmedier. U. 12. Kommunal och enskild väghållning. K. 13. Sveriges samarbete med u-Iänderna. Ud. 14. Sveriges samarbete med u-Iänderna. Bilagor. Ud. 15. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. I. 16. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. 1. 17. Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. 18. lnflationsskyddad skatteskala. B. 19. Radio och tv 1978—1985. U. 20. Kommunernas ekonomi 1975—1985. 8. 21. Svensk undervisning i utlandet. U. 22. Arbete med näringshjälp. A. 23. Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. 24. Näringsidkares avbetalningsköp rn. m. Ju. 25. Båtliv 2. Registerfrågan. Jo. 26. Kvinnan och försvarets yrken. Fo. 27. Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. 28. Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. 29. Konkursförvaltning. Ju. 30. Elektronmusik i Sverige. U. 31. Studiestöd. U. 32. Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. 33. Allmänflygplats—Stockholm. K. 34. lnrikesflygplats—Stockholm. K. 35. Inrikesflygplats—Stockholm. Bilagor. K 36. Ersättning för brottsskador. Ju. 37. Underhåll till barn och frånskilda. Ju. 38. Folkbildningen i framtiden. U. 39. Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. Kn. 40. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. S. 41. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillågg. Sammanfattning. S. 42 Kronofogdemyndigheterna. Kn. 43. Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. I. 44. Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. A. 45. information vid kriser. H. 46. Pensionsfrågor m.m. S. 47. Billingen. I. 48. Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. 49. Översyn av rättshjälpssystemet. Ju. 50. Häktning och anhällande. Ju. 51. Fusroner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. H. 52. Forskningspolitik. U. 53. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilga 1. U.
WPNPPIPPNT'
.2' blu
? L 0 KT 1977 STOCKHOLM
Statens offentliga utredningar 1977
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Kvinnlig tronfölld. [5] Psykiskt störda lagöverträdare. [23] Näringsidkares avbetalningsköp m.m. [24]
Rewsuon av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] Konkursförvaltning. [29] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] Ersättning för brottsskador. [36] Underhåll till barn och frånskilda. [37] Översyn av rättshjälpssystemet. [49] Häktning och anhällande. [50]
Utrikesdepartementet Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u-
länderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. [14]
Försvarsdepartementet
Totalförsvaret 1977—82. [1] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Kvinnan och försvarets yrken [26]
Socialdepartementet
Socialutredningen. 1. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [40] 2. Socialtjänst och socualförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] Pensionsfrågor m. m. [46]
Kommunikationsdepartementet
Bilarbetstid. [2] Kommunal och enskild väghållning. [12] Allmänflygplats—Stockholm. [33] Brommautredningen. 1. lnrikesflygplats—Stockholm. [34] 2. Inrikes- fIygplats—Stockholm. Bilagor. [35]
Budgetdepartementet
Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. [6] lnflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi 1975—1985. [20] Översyn av de speCIelIa statsbidragen till kommunerna. [48]
Utbildningsdepartementet
Folkhögskolan 2. [8] Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier. [1 1] Radio och tv 1978—1985. [19] Svensk undervisning i utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [31] Folkbildningen I framtiden. [38] Forskningsrådsutredningen. 1. Forskningspolitik. [52] 2. Sektorsan- knuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1. [53]
Jordbruksdepartementet
Siukvärdsavfall. [4] Översyn av jordbrukspolitiken, [17] Båtliv 2. Registerfrägan. [25]
Ekonomidepartementet Utrikeshandelsstatistiken. [ 10]
Handelsdepartementet
Information Vld kriser. [45] Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. [51]
Arbetsmarknadsdepartementet Utbyggd regional näringspolitik. [3]
Arbete med näringshjälp. [22] Kortare väntetider l utlänningsärenden. [28] Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. [44]
Industridepartementet
Handelsstälsutredningen. 1. Handelsstälsindustrin inför 1980-talet. [15] 2. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. [16] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Billingen. [47]
Kommundepartementet
Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. [39] Kronofogdemyndigheterna. [42]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen
___-___— KL. _C'L. BIBL.
.?
] dnm-Tire... "