SOU 1977:87

Beskattning av företag : slutbetänkande

**—1'—-'*.—Pm— ___—varm...— .7—4- av 'w—

Till statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Till ledning för sina ställningstaganden i fråga om utformningen av fd- retagsbeskattningen har företagsskatteberedningen låtit göra vissa ekono- miska studier. Dessa studier som utförts av fil.dr. Göran 'Normann (bil. 1), fil.dr. Jan Södersten (bil. 2) och civilekonomen Lars Benmar (bil. 3) re- dovisas härmed.

Beredningen har sammanställt statistiska uppgifter (bil. 4) beträffande skatte- och avgiftsuttagets struktur och utveckling. En sammanställning har också gjorts av vissa ekonomiska data avseende bolagssektom för åren 1969—1975 samt av uppgifter rörande investeringsfonder.

Stockholm i november 1977

Alvar Andersson /Niclas Virin

av Göran Normann

1. Sammanfattning

2 Analysens utgångspunkter .

Inledning. . . .

Skatters verkningar — en översikt

Något om incidens . . . Effektivitetsverkningar och optimal beskattning Outputetfekter . Avslutande kommentar

2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6

3. Skattepolitikens medel

Inledning. . . . Företag eller hushåll som subjekt Inkomst eller konsumtion som bas . Brutto- eller nettoprincip .

Källsida eller användningssida . Generell eller selektiv beskattning

3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6

4. Bruttobeskattning av firetag Inledning. . . Kumulativa bruttoskatter . Nonkumulativa bruttoskatter Mervärdeskatter

4. 4.1 Översikt

4.1 4.2 4.3 4.4

4. 4. 2 4.4.3 4.4.4

Nuvarande mervärdeskatt . Mervärdeskatt av BNP- -typ Mervärdeskatt av inkomsttyp

5. Skatter på produktionsfaktorer Introduktion Arbetsgivaravgifter 5.1 5.2 5.2.1 5.2.2 5.2.3 5.2.4 5.2.5 5.2.6 5.2.7

Inledning . . . .

Effekter på lång sikt . . . . . Incidens och allokeringseffekter på kort sikt . Empiriska undersökningar .

Incidensen av åtgärderna i Sverige under 1970- talet Avgiftshöjningama under 1970- talet Arbetsgivaravgifter och inkomstutjämning

11

17 17 18 19 23 25 26

27 27 30 31 33 34 35

37 37 38 39

43 45 48

53 53 53 53. 55 58

60 62 68

sou 1977:87 5.2.8 Kritiken mot arbetsgivaravgifterna 70 5.2.9 Avslutande synpunkter . 72 5.3 Generella och selektiva råvaruskatter 73 5.4 Beskattning av energi . 75 5.4.1 Inledning . . . . . 75 5.4.2 Energibeskattning som styrinstrument 76 5. 4. 3 Effekter av en energiskatt. . 77 5.4.4 Det svenska systemet för energibeskattning 82 5.5 Produktionsfaktorskatt på kapital 85 Appendix till kapitel 5 87 6 Bruttobeskattning av hushåll . 89 6.1 Inledning. . . . . . . . . . 89 6.2 Mervärdeskatten och arbetsgivaravgifterna— kritik och reform- förslag . . . . 89 6.3 Personlig bruttointäktsskatt (TSA) och personlig bruttoutgifts- skatt (TSM). . . . 90 6.4 Avräkningsförfarandets innebörd . 92 6.5 TSA och TSM preciserade 94 6.6 En reformerad kommunalskatt 97 Appendix till kapitel 6 . . . 99 l Effekter av höjda kommunalskatter respektive TSA och TSM på inkomstskattens progressivitet . . . . 99 2 Tilläggsskattema och den samlade inkomstskattens automa- tik 100 Referenser 103

1 Sammanfattning

Denna undersökning av tänkbara möjligheter på brutto- och produktions- faktorsbeskattningens område omfattar en lång rad skattetyper. där företag är subjekt. Studien visar emellertid att bruttobeskattningens princip inte är exklusivt knuten till företagsbeskattningens område utan även kan över- föras till de fysiska personernas beskattning.

I begreppet bruttobeskattning ligger att vid underlagets bestämning av- dragen är starkt begränsade. När företaget är skattesubjekt blir det då na- turligt att med bruttoskatter avse generella eller nästan generella skatter på företagens bruttoutgifter eller bruttointäkter. Med denna definition på bruttoskatt blir det likaledes naturligt att beteckna skatter på enstaka varor eller produktionsfaktorer som (selektiva) varuskatter respektive produktions- faktorskatter.

Den mest extrema klassen av bruttoskatter är de 5. k. kumulativa brut- toskattema på företag. Dessa skatter kännetecknas av att underlaget utöver företagens bruttoförädlingsvärden även innehåller värdet av inköpta råvaror och material. Olika varianter i denna klass diskuteras här. Den slutsats som dras är att de för dessa skatter karakteristiska kaskadeffekterna bl. a. kan väntas ge upphov till betydande allokeringsverkningar i företagssektorn.

Genom att avdrag medges för värdet av inköpta råvaror och halvfabrikat kan nonkumulativa motsvarigheter till de kumulativa bruttoskattema er- hållas. Den nonkumulativa bruttointäktsskatten är härvid av stort principiellt intresse. Basen för denna skatt utgörs - om den tas ut i flera led i princip av de enskilda företagens bruttoförädlingsvärden och den kan därför ka- rakteriseras som en mervärdeskatt. Eftersom underlaget, om man ser till ekonomin som helhet och abstraherar från offentlig sektor, kommer att omfatta hela bruttonationalprodukten brukar skatten kallas för en mervär- deskatt av BNP—typ eller kortare BNP-moms. Denna mervärdeskatt företer mycket stora likheter med den allmänna varuskatt (oms) som tidigare an- vändes i Sverige. Omsen togs i princip ut på alla konsumtions- och in- vesteringsvaror när dessa avyttrades för slutlig användning. Halvfabrikat och råvaror var således undantagna från beskattning. Skillnaden mellan den allmänna varuskatten som var en ettledsskatt och en BNP-moms är därför i huvudsak av uppbördsteknisk natur.

Från nyåret 1969 ersattes omsen av en mervärdeskatt av konsumtionstyp (K-moms). Underlaget för denna skatt kan härledas från BNP-momsens genom att avdrag även medges för inköpta investeringsvaror. Ser man till ekonomin som helhet kommer vid en K-moms endast den del av det löpande

produktionsresultatet som under en tidsperiod används till (privat) kon- sumtion att skattebelastas. Basens avgränsning i en K-moms gör denna till en administrativt relativt lätthanterlig skatt, eftersom avdrag medges för företagens samtliga inköp.

En tredje typ av mervärdeskatt representerar ett mellanliggande fall. Ut- över de avdrag som gäller vid en BNP-moms medges avdrag även för skatt på avskrivningar (ersättningsinvesteringar). Med abstraherande från offentlig sektor kommer underlaget att omfatta nettonationalprodukten (NNP) eller, vilket är samma sak, nationalinkomsten och skatten kallas därför mervärdeskatt av NNP-typ (NNP-moms) eller alternativt mervär- deskatt av inkomsttyp (I-moms).

Det har i den skattepolitiska debatten ibland hävdats att man främst av fördelningspolitiska skäl borde överväga att bredda basen i nuvarande mervärdeskatt så att investeringarna innefattas. Alternativt har det hävdats att man av samma skäl jämsides med nuvarande moms borde införa en helt ny produktionsskatt. Mervärdeskatter som inkluderar investeringsut- gifter i underlaget kan karakteriseras som sådana produktionsskatter eller som generella produktionsfaktorskatter. Detta gäller i särskilt hög grad om avlyft ej medges vid export och om importerade varor inte skattebelastas. Under sådana förutsättningar förefaller det nämligen sannolikt att över- vältringsprocessen skulle vara riktad bakåt mot ersättningen för produk- tionsfaktorernas insatser.

Mot bakgrund av nämnda synpunkter och förslag analyseras relativt ut- förligt de ekonomiska effekterna av en breddad mervärdeskatt under olika antaganden om dess utformning. Analysen tyder på att fördelningspolitiska effekter av önskat slag skulle uppnås. Den reformerade eller nyinförda mer- värdeskatten skulle sannolikt inte ha den nuvarande momsens regressiva fördelningsverkan. En skatt på investeringar torde nämligen åtminstone på kort sikt vara progressiv vilket motverkar konsumtionsbeskattningens re- gressivitet. Den långsiktiga effekten i fördelningspolitiskt avseende är mer osäker. Om en övervältring på längre sikt skulle ske av investeringsskatten, finns det emellertid anledning räkna med att detta är en trög och tidskrä- vande process. De kortsiktiga progressiva effekterna skulle därför kunna vara bestående under en betydande tidsrymd.

Analysen tyder också på att mervärdeskatter som innehåller brutto- eller nettoinvesteringar i underlaget skulle kunna ge betydande effekter på re- sursfördelningen i ekonomin, liksom verka dämpande på investeringsin- citamenten under den tidsperiod som investeringsskattekomponenten bärs av kapitalägarna. I dessa avseenden torde BNP-momsens verkningar vara mer accentuerade än l-momsens.

Om den breddade momsen, i syfte att pressa fram en bakåtriktad över- vältring, utformas utan gränskorrigeringar finns det anledning räkna med särskilt påtagliga konkurrenssnedvridningar och strukturella förskjutningar i företagssektom. [ detta fall skulle nämligen möjligheterna till en smidig övervältring av konsumtionsskattekomponenten i normala fall gå förlorade. En höjd skattesats skulle för den konkurrensutsatta sektorn få likartade effekter som en uppskrivning av den svenska kronan.

En komparativ analys av de bägge breddade momsvariantema ger vid handen att principiella argument kan anföras mot BNP-momsen vid jäm-

förelse med l-momsen. Sålunda talar både horisontella rättvisesynpunkter och effektivitetssynpunkter till I-momsens fördel vid en sådan jämförelse. Från administrativa utgångspunkter torde emellertid BNP-momsen vara att föredra på grund av att man här undgår det komplicerade problemet att fastställa ändamålsenliga skattemässiga avskrivningsregler.

I argumentationen för breddad mervärdeskatt har även stabiliseringspo- litiska synpunkter anförts. lnvesteringskvotens kraftiga svängningar under en konjunkturcykel har ansetts motivera att skattesystemet kompletteras med ytterligare ett permanent instrument som kan användas för att dämpa dessa svängningar. Mot detta kan invändas att det i och för sig rimliga anspråket på effektiva medel för konjunkturmässig styrning av investering- arna inte kräver en permanent investeringsskatt. När situationen så fordrar och när investeringsfondssystemet anses otillräckligt skulle detta stabili- seringspolitiska problem i stället kunna klaras med temporära investerings- avgifter respektive investeringsavdrag eller speciella stimulanser.

Bland produktionsfaktorskatterna analyseras här vid sidan av arbetsgi- varavgifterna särskilt råvaruskatter, energiskatter och investeringsskatter. Beträffande den allmänna råvaruskatten har det visat sig att denna knappast är användbar för "finansiering” i större skala av den offentliga sektorn. Eftersom beskattningen här skulle sättas in i ett mycket tidigt skede i pro- duktionskedjan skulle det värdemässiga underlaget bli lågt i förhållande till värdet på slutproduktema. Detta betyder å andra sidan att skattesatsen finge sättas relativt högt för att skatten skall bli meningsfull som finan- sieringskälla. Detta medför bl. a. betydande frestelser till skatteundandra- gande och stora påfrestningar på kontrollorganisationen. Skattens verkningar på näringslivets struktur och arbetsmetoder kan vidare bli omfattande och svåra att bedöma. Svårigheterna att åstadkomma neutralitet med avseende på varor som produceras i andra länder bör också betonas.

Eftersom en beskattning av råvaror leder till en relativ fördyring av dessa jämfört med produktionsfaktorema arbetskraft och kapital kan skatten vän- tas leda till en ökad hushållning med dessa naturresurser. Det kan emellertid inte anses självklart att man genom en generell råvaruskatt bör stimulera till en ökad hushållning med råvaror på bred front. Däremot kan selektiva råvaruskatter vara ett effektivt medel att stimulera till ökad sparsamhet med speciella råvaror. Detta förutsätter emellertid att man på goda grunder kan göra troligt att marknadspriser på den aktuella råvaran inte speglar de långsiktiga efterfråge- och utbudsförhållandena.

En utgångspunkt för den redovisade analysen av en energiskatt har varit att denna ej kan övervältras bakåt på energiproducentema, eftersom ener- gipriset är bestämt på världsmarknaden. Införandet av en energiskatt på- verkar därför via en förändrad prisrelation mellan energi och övriga pro- duktionsfaktorer såväl produktions- som konsumtionsmönster i ekonomin.

En generell höjning av energibeskattningen sänker på kort sikt företagens lönsamhet i den från utlandet konkurrensutsatta sektorn. Man kan emellertid finna argument för att en i förhållande till andra länder rimlig genomsnittlig lönsamhetsnivå på längre sikt kommer att återställas därigenom att vid fasta växelkurser ökningstakten i företagens kostnader för arbetskraften reduceras. Här föreligger alltså en tendens till övervältring på löntagarna, vilket ger energiskatten en regressiv effekt.

Energibeskattningen belastar dock branscherna olika, alltefter deras grad av energiintensitet i produktionen. Vissa särskilt energiintensiva branscher som järn och stål samt papper och massa skulle på kort sikt komma att drabbas av en påtaglig försämring av sin lönsamhet vid en generell höjning av energibeskattningen. Detta skulle på längre sikt sannolikt leda till en krympning av dessa sektorer. Resultaten av en empirisk undersökning av den svenska energibeskattningen visar emellertid klart att just de ener- giintensiva branscherna, som är så viktiga i Sveriges utrikeshandel, genom speciella undantag och nedsättningar fått betydande lindring i sin skatte- belastning. Av detta kan man dra slutsatsen att energibeskattningen i sin tillämpning delvis anpassats till Sveriges internationella konkurrenssituation.

[ den skyddade sektorn, som omfattar t. ex. energi för bostadsuppvärm- ning och motorbränslen, uppstår via prishöjningar en tendens till övervältring av energiskatter på konsumenterna. Vid flexibla växelkurser kommer skatten även i den konkurrensutsatta sektorn att till viss del kunna övervältras på detta sätt. Även i detta fall, med högre grad av övervältring framåt, blir emellertid den fördelningspolitiska effekten regressiv.

De utan jämförelse viktigaste skatter som för närvarande brukas på brutto- och produktionsfaktorsbeskattningens område i Sverige är K-momsen och arbetsgivaravgiftema.

En jämförelse mellan verkningarna av dessa skatter på ett övergripande makroplan ger vid handen att de företer betydande likheter, särskilt i ett långsiktigt perspektiv. Båda skatterna tas ut med företagen som subjekt men övervältras. K—momsen kan karakteriseras som en proportionell kon- sumtionsskatt medan arbetsgivaravgiftema kan ses som en proportionell skatt på löneinkomster kompletterad med egenavgifter på inkomster av rö- relse och jordbruksfastighet. Båda skatterna är därmed på lång sikt regressiva i sin fördelningsverkan. Effekterna på benägenheten att arbeta respektive att spara torde vara i stort sett likvärdiga.

Den kortsiktiga övervältringsprocessen torde emellertid vara olika i de båda fallen. Det är sålunda troligt att momsen på kort tid (momentant) övervältras framåt på priserna. Därför ger den sannolikt mycket begränsade allokeringseffekter i ekonomin. Beträffande arbetsgivaravgiftema är över- vältringsprocessen mer omdiskuterad. I denna studie drivs emellertid tesen att man genom att koppla avgiftshöjningama till centrala löneförhandlingar under vissa förutsättningar kan uppnå momentan övervältring även av ar- betsgivaravgiftema. I sådana fall ger avgifterna inte upphov till några nämn- värda allokeringseffekter vare sig på kort eller på lång sikt.

Andra ifrågasätter att man med institutionella arrangemang kan uppnå en momentan övervältring och pekar vidare på det förhållandet att flera avgiftshöjningar under senare år har vidtagits utan direkt anknytning till löneförhandlingarna. Därför, menar man, kan det inte bestridas att de höjda avgifterna under 1970-talet och tidigare har haft oönskade allokeringsef- fekter, som bl.a. har tagit sig uttryck i negativa effekter på sysselsättning och bytesbalans. Om detta är en riktig bedömning kan därtill fogas ob- servationen att arbetsgivaravgiftema kan ha haft progressiva fördelnings- politiska effekter under ett skede efter en höjning.

Momsens och arbetsgivaravgiftemas regressivitet har i förening med de senaste årens skattepolitiska utveckling kommit att bilda grundvalen för

en hel del kritik mot dessa skatter i deras nuvarande utformning. Olika typer av refonnförslag har också framförts. I denna sammanfattning har de förslag som för momsens del syftar till att inordna även investeringarna i basen berörts tidigare. Vad gäller arbetsgivaravgiftema har det bl. a. fö- reslagits att 5. k. arbetsfria inkomster borde belastas med motsvarande av- gifter.

Bägge dessa åtgärder skulle ge resultat som, vad beträffar underlagets bredd, företer betydande likheter med en personlig inkomstskatt. Det bör under sådana omständigheter naturligtvis vara möjligt att med avsedd verkan reformera den personliga inkomstskatten i stället för de indirekta skatterna. I detta arbete görs ett försök att visa vad en sådan reform skulle innebära. Grundtanken är att den existerande inkomstskatten kompletteras med en tilläggsskatt av bruttotyp som kan ges två alternativa utformningar kallade TSA (bruttointäktsskatt) respektive TSM (bruttoutgiftsskatt).l Gemensamt för båda varianterna är ett tekniskt avräkningsförfarande som leder till re- sultatet att förändringar i tilläggsskatternas nivå inte behöver påverka den samlade inkomstbeskattningens progressivitet. Det betonas också i fram- ställningen att den angivna tekniken, med ett f rångående av bruttoprincipen, vore möjlig att utnyttja för en reformering av den nuvarande personliga nettoinkomstskatten i riktning mot en systematisk uppdelning av två av dennas huvudfunktioner, nämligen att verka inkomstutjämnande respektive att mer allmänt fungera som ”finansieringskälla”. En möjlighet vore här att tillämpa avräkningstekniken på den kommunala inkomstskatten. Där- med skulle den progressiva statsskatten som ger relativt små intäkter fungera som fördelningspolitiskt instrument medan den reformerade kommunal- skatten skulle fungera som en proportionell ”finansieringsskatt" som kan ändras utan att systemets samlade progressivitet behöver påverkas.

En reform efter någon av dessa linjer skulle kunna effektivisera den po- litiska beslutsprocessen i samband med ändringar i skatteuttaget. Proble- matiken kring den offentliga sektorns tillväxt kunde i större utsträckning än för närvarande frikopplas från fördelningspolitiska överväganden.

1 TSA och TSM är förkort- ningar för "Tilläggsskatt modell arbetsgivaravgif— ter" respektive ”Tilläggs- skatt modell moms".

2. Analysens utgångspunkter1

2.1. Inledning

Skattepolitiken kan allmänt sägas ha två syften. Det första är att bereda utrymme för den offentliga sektorns köp av varor och tjänster genom att reducera den privata sektorns efterfrågan. I dagligt tal brukar man säga att skatterna används för att ”finansiera” den offentliga verksamheten. Det andra huvudsyftet är att med skattesystemet försöka korrigera olika brister i de fria marknadernas sätt att fungera. Denna uppgift kan spjälkas upp i flera komponenter. Skatter kan t.ex. användas för att uppnå:

effektiv allokering av samhällets resurser,

rimlig inkomstfördelning, lämplig tillväxttakt,

utjämning av konjunktursvängningar, balans i betalningsströmmama gentemot utlandet.

FoP-9.0"?

Primärt kommer i denna studie sådana skatter att behandlas vars hu- vuduppgift är att, med så små störningar av verksamheten i privat sektor som möjligt, uppfylla det första syftet, nämligen att bereda utrymme för den offentliga sektorns verksamhet. I fortsättningen kommer skatter av detta slag ofta att kallas ”finansieringsskatter”. Fördelen med detta ordval är dels att det anknyter till ett vardagligt språkbruk, dels att det ger en sammanfattande term för skatter av detta slag. Nackdelen med ordvalet är, som påpekas i de flesta elementära läroböcker i nationalekonomi, att det kan ge upphov till missledande analogier beträffande de finansiella re- striktionerna för privata företag respektive offentlig sektor.

Traditionellt anses att skatter med det angivna syftet bör tas ut efter något av följande två kriterier. Det första innebär att skatten ges ett om- fattande underlag eller med andra ord en bred bas. Detta kan ske genom en likformig skatt på hela det löpande produktionsresultatet eller på hu- vuddelen av detta. Det andra kriteriet innebär att man lägger skatter på produktionsfaktorer med låga utbudselasticiteter eller varor med låga efter— frågeelasticiteter. Här kan arbetskraft respektive sprit och tobak tjäna som exempel. Bägge dessa ansatser anses innebära att de resursstyrande effekterna (allokeringseffektema) kan hållas på en begränsad nivå även vid relativt höga skattesatser.

1 Kapitlet syftar till att ge en viss orientering för en läsare med intresse för analysens teoretiska bakgrund. En mer resultatinriktad läsare kan, efter att ha tagit del av det inledande avsnittet, med fördel gå vidare direkt till kapitel 3.

'Se 1. ex. 0ECD[1974].

Vid en jämförelse mellan olika skatteformer kan man naturligtvis inte renodla finansieringsaspekten. De allra flesta skatter påverkar på ett eller annat sätt hushållens och företagens beslutssituation och leder därför till anpassningar av olika slag i beteendet. Eftersom dessutom fördelningspo- litiska och andra ekonomisk-politiska överväganden påverkar valet av skat- teform kommer också andra aspekter än den finansiella att beaktas i fram- ställningen.

Denna undersökning kommer med varierande djup att omfatta ett stort antal skatteformer. Viktiga existerande skatter som inte behandlas är bo- lagsskatten och olika former av kapital- och förmögenhetsbeskattning. P0— tentiellt intressanta skatter som faller utanför undersökningens ram är den progressiva utgiftsskatten och en negativ inkomstskatt. Av de skatter som sålunda inte behandlas här har samtliga utom den sistnämnda varit föremål för utredning i andra sammanhang i Sverige på senare tid. Intresset för en negativ inkomstskatt har emellertid varit stort på flera håll i utlandet.1

2.2. Skatters verkningar — en översikt

En tillfredsställande behandling av budgetpolitiska åtgärder kräver allmän jämviktsanalys. Låt oss utgå från ett tillstånd av jämvikt i ekonomin som störs av ett finanspolitiskt ingrepp. Resultatet blir en hel serie anpassningar tills ny jämvikt nås. Differensen mellan det nya och det gamla jämviktsläget är ett resultat av åtgärdens (åtgärdspaketets) ekonomiska effekter. Vid en jämförelse mellan de båda jämviktslägena är det lämpligt att skilja mellan olika aspekter på den totala förändringen. Antag att det offentliga ökar sina köp av varor och tjänster i en situation med full sysselsättning. Detta innebär en resurstranyerering från den privata sektorn till den of- fentliga. I-Iur denna reala kostnad fördelas mellan individerna beror av hur de ökade offentliga utgifterna finansieras (skatt, sedelpress eller lån). Detta leder över till en annan viktig aspekt på den totala effekten av åtgärdspaketet, nämligen inkomstfördelningens förändring eller med andra ord åtgärdens incidens. Vid skattefinansiering av den offentliga sektorns tillväxt kommer incidensproblemet att gälla fördelningsverkningarna av såväl de ökade stats- utgifterna som de ökade skatterna. I den primärt på skatteforskning inriktade litteraturen har man emellertid med olika analytiska grepp strävat efter att försöka renodla frågan om olika Skatters fördelningsverkningar. Ett välkänt första steg i denna incidensanalys har varit att undersöka hur det intagna skattebeloppet fördelar sig mellan produktionsfaktorema kapital och arbete eller mellan olika inkomsttagare. När hänsyn i en allmän jäm- viktsanalys tas till den mångfald av effekter som utlöses av en skatt, visar det sig emellertid att en sådan uppläggning är alltför restriktiv.

När en skatt införs kommer som regel hushållens och/eller företagens valsituation att påverkas genom att relativpriserna förändras. Denna störning i resursallokeringen innebär att skatter förorsakar en extra börda (excess burden) utöver den direkta bördan i form av att vissa resurser förs över till staten. Den ”extra bördan” är ett uttryck för en efektivitetsför/usr i eko-

nomin. Endast i det fall att skatten helt saknar samband med individens eller företagets ekonomiska aktivitet kommer handlandet att vara opåverkat. Skatter med sådana egenskaper brukar kallas klumpsummeskatter. Exempel på en sådan är en per capita skatt. En skatts ”excess burden” kan definieras som den välfärdsförlust som uppstår när man väljer att ta in en given skat- teintäkt med en annan skatt än en klumpsummeskatt.

En fjärde aspekt på skattepolitikens verkningar är att storleken på den kaka som finns att fördela kan påverkas. Detta kan kallas outputefekter. Sådana effekter kan komma till stånd genom att åtgärdema stimulerar till teknikförändringar eller leder till förändringar i utbudet av produktions- faktorer. Åtgärder av denna typ är av intresse när man vill använda skatterna som ett medel i en politik för ekonomisk tillväxt. Outputeffekter kan också uppstå genom en ökad effektivitet i utnyttjandet av existerande resurser, t. ex. genom reducerad arbetslöshet. Skatterna är då ett medel i stabilise- ringspolitiken.

2.3. Något om incidens

Med incidensen av en skattepolitisk åtgärd avses här dess effekter på för- delningen av de reala, disponibla inkomsterna i samhället, när hänsyn tagits till åtgärdens samtliga återverkningar i ekonomin. I en diskussion av skat- teincidensen kan man med fördel ta som utgångspunkt den gamla och flitigt debatterade frågan i vilken utsträckning den som formellt betalar skatten också här bördan av den. Klarhet på denna punkt är av fundamental be- tydelse, när det gäller att förstå hur olika skatter påverkar individernas be- teende samt hur de mer allmänt verkar i samhällsekonomin.

Begreppet skatteövervältring är nära knutet till frågan om incidensen av en skatt. Innebörden kan tydliggöras med hjälp av definitionerna impakt- incidens och effektiv incidens]:

lmpaktincidens: Den reala inkomstförändring som skulle uppstå för den individ som formellt skall betala skatten, om hans inkomst minskade (ökade) med hela skattebeloppet vid en skattehöjning (sänkning).

EJektiv incidens: Den förändring i realinkomsten som faktiskt uppstår när en skatt införs. Den effektiva incidensen hänför sig till slutresultatet av den serie anpassningar som åtgärden utlöser.

Om nu vid en skattepolitisk åtgärd den effektiva incidensen avviker från impaktincidensen har övervältring förekommit. Man skiljer ofta på över- vältring framåt (priser höjs) och bakåt (faktorersättningar reduceras).

Incidensproblematiken har studerats inom ramen för såväl partiell som generell jämviktsteori.

Partiell incidensanalys

Den partiella incidensanalysen, som har sina rötter hos Marshall och Edge- worth, bygger på den partiella teorin för prisbildningen på en marknad och anses därför vara bäst lämpad för incidensanalys av selektiva skatter på marginella marknader, som t. ex. skatter på parfym eller läppstift. Den par-

' Jfr Musgrave [1959].

Figur 2.1 EJekten av en styckskatt

Kvantitet

tiella incidensanalysen kan emellertid också vara värdefull som ett första steg i en undersökning av skatter med mer omfattande underlag. Med denna uppläggning bestämmer efterfrågans och utbudets priselasticiteter i vilken utsträckning skatten vilar på köparna respektive säljarna. Detta kan på väl- känt manér illustreras som i figur 2.1. De med S respektive D betecknade kurvorna representerar utbudet respektive efterfrågan på marknaden, som kan avse en vara eller produktionsfaktor. Jämvikt föreligger vid priset OB och kvantiteten OQ. En styckskatt (t kr/ varuenhet) på denna vara (faktor) kan tolkas så att utbudskurvan parallellförskjuts uppåt till 5”. Ny jämvikt nås vid det högre priset OA och till den lägre kvantiteten OP. Det skat- tebelopp som skall betalas till staten anges av ytan ADFC.

Man finner att en del av skattebördan övervältras på konsumenterna via en prisökning. Storleken på denna prisökning anges under antagande om fri konkurrens av följande formel:

AP_ Es t ES+ED

Formeln framhäver hur prisstegringen (AP) är beroende av efterfråge- och utbudselasticitetema ED respektive ES. Om t. ex. utbudet är fullständigt oelastiskt (ES = 0) kommer priset inte att kunna höjas. I detta läge bärs skatten till fullo av säljarna. Vi har påpekat att det totala skattebeloppet i figuren ovan anges av ytan ADFC. Av detta belopp bärs delen ADGB av konsumenterna och delen BGFC av säljarna.

I en partialanalys av en specifik skatts incidens kommer alltid intresset att centreras kring utbuds- och efterfrågeförhållandena på den speciella mark- nad som är aktuell. I den analys av arbetsgivaravgifter och energiskatter som redovisas senare kommer den partiella incidensanalysen att ges konkreta tillämpningar.

Generell incidens/ära

Den partiella incidensläran är otillräcklig för analys av bredbasiga Skatters fördelningsverkningar. Det är nämligen nödvändigt att beakta att flertalet skatter i princip ger återverkningar på andra delar av ekonomin än den där de har sin omedelbara effekt. Dessutom måste hänsyn tas till att skat- teintäkternas användning är av betydelse för det realekonomiska utfallet. Dessa observationer har lett till att en analysapparat av mer omfattande karaktär har utvecklats.

Den generella incidensläran har sitt ursprung hos neoklassikerna. En fram- trädande insats gjordes av Knut Wicksell. Den diskussion som genom åren förts beträffande denna del av incidensteorin har tidvis varit tämligen för- virrad. En viktig orsak till detta är att olika författare givit begreppet incidens olika innebörd.

Bent Hansen ger i ”Finanspolitikens ekonomiska teori” en klar fram- ställning av relationen mellan de uppfattningar som under årens lopp fö- rekommit om den generella incidenslärans innebörd.l Det bör poängteras att Hansen inte ser någon anledning att begränsa termen incidens till just skatternas inverkan på inkomstfördelningen. Man bör lika gärna kunna tala om incidensen av olika åtgärder på budgetens utgiftssida. En generell de- finition kan då formuleras på följande sätt: Med incidens avses effekterna på längre eller kortare sikt av en finanspolitisk åtgärd ceteris paribus på realinkomsterna i samhället. Med finanspolitiska åtgärder avses härvid för- ändringar i offentliga handlingsparametrar och med ceteris paribus att alla andra parametrar än den (de) studerade hålls konstanta. Med realinkomster avses ofta ersättningar till olika produktionsfaktorer. Vanligen har man då Speciellt ersättningen till kapitalet respektive arbetskraften, dvs. den funk- tionella inkomstfördelningen, i åtanke. En mer fullständig undersökning bör emellertid avse fördelningen av de reala. disponibla inkomsterna mellan olika individer eller grupper av individer, dvs. den personella inkomst/ör- delningen.

Med den uppläggning som Hansen ger incidensläran blir den ett specialfall av det allmänna studiet av finanspolitiska åtgärders verkningar på ekonomin. 1 finanspolitisk analys är det vanligt att man studerar effekten av flera åt- gärder i kombination. Ofta lägger man i analysen också restriktioner på vissa variabler, t. ex. sysselsättnings- och prisnivåerna. En incidensunder- sökning skulle mot denna bakgrund kunna läggas upp så att man i en allmän jämviktsmode/I analyserar effekten på inkomstfördelningen av en höj- ning i en skatt kompenserad med en sänkning i en annan skatt, så att något centralt ekonomisk-politiskt mål som var uppfyllt i utgångsläget också är uppfyllt efter omläggningen. Ansatsen kan generaliseras till att avse flera mål men kommer därvid också att behöva omfatta förändringar i flera skat- teparametrar.

Den neoklassiska incidensläran är uppbyggd på liknande sätt men med den speciella restriktionen att budgeten skall balansera. Vid en skattehöjning tänker man sig alltså en kompenserande åtgärd sådan att budgetbalansen upprätthålls. För det fall att den kompenserande åtgärden består i att en annan skatt sänks har Musgrave myntat termen dille/emia/incidens.2 När den kompenserande åtgärden består i att staten ökar sina utgifter talar man om balanserad—budget-incidens. Ett problem med denna ansats är att skat- teincidensen inte renodlas.

I Hansen [1955]. 2 Musgrave [1959].

I Den vanligaste ansatsen i neoklassisk analys har varit att arbeta med differentialincidens. Se Mieszkowski [1969].

2 Jfr Normann [l977b]. 3 Harberger [ 1962].

4Se McLure [19751 och Mieszkowski [1969].

Musgrave anger också en tredje ansats vid incidensanalys, nämligen spe- crjik incidens. Här studeras effekten av en förändrad skattesats givet att statens utgifter hålls konstanta i reala termer. Svagheten med denna ansats, som manade fram de tidigare nämnda, är att Skattens incidens blir omöjlig att skilja från incidensen av inträffade förändringar i den absoluta prisnivån.

En av poängerna med restriktionen på statsbudgeten är alltså att för- ändringar i den absoluta prisnivån ej uppstår. Den fulla sysselsättningen utgör i en ”neoklassisk värld” med flexibilitet i löner och priser inget pro- blem.1 I en ”keynesiansk värld” kan emellertid skattepolitiska åtgärder vid upprätthållen budgetbalans mycket väl ge upphov till (ofrivillig) arbetslöshet. Under sådana förhållanden blir den neoklassiska ansatsen av begränsat värde. En intressantare uppläggning är då att undersöka incidensen av sådana upp- sättningar av åtgärder som håller sysselsättningsnivå och prisnivå konstanta utan hänsyn till budgetsaldot. Härav framgår klart hur den generella in- cidensanalysen utgör ett specialfall av den numera väletablerade metoden vid analys av verkningarna av finanspolitiska åtgärder. Av det sagda skall ej den slutsatsen dras, att det råder en motsättning

mellan neoklassisk incidenslära och den ansats som bl. a. Bent Hansen fö- respråkat. I stället bör de betraktas som komplementära. Den neoklassiska ansatsen i termer av differentialincidens har visat sig mycket användbar vid analys av långsiktig incidens i teoretiska modeller. En ansats av det senare slaget är lämpligare vid analys av kortsiktig incidens men torde också vara av intresse vid analys av långsiktig incidens med ekonometriska mo- deller av allmän jämviktskaraktär.Z

Harbergermodellen

Det främsta teoretiska instrumentet hittills för analys av olika Skatters in- komstfördelningsverkningar är en allmän jämviktsmodell som formulerats av Harberger.3 Modellen, som är av neoklassisk typ, har vidareutvecklats av McLure och Mieszkowski och kallas därför ibland HMM—modellen.4 Modellen beskriver en sluten ekonomi med två varor och två produktions- faktorer som är fritt rörliga mellan två produktionssektorer som producerar var sin vara. Det råder perfekt konkurrens på alla marknader och utbudet av produktionsfaktorema arbete och kapital är fullständigt oelastiskt. Trots dessa förenklande förutsättningar anses det att HMM-modellen är mycket användbar vid analys av olika Skatters incidens. Ett centralt resultat som ges av modellen kan enkelt beskrivas med följande ”matris”, där X re- spektive Y står för de två konsumtionsvaroma och K respektive L repre- senterar de två produktionsfaktorema. Alla skatter antas utgå med samma skattesats på baser formulerade i värdetermer.

TXY = TLK = TL + TK 11 || || Tx = TXL + TXK + + + TY = TYL + TYK Av matrisens första rad framgår att ett införande av en skatt på arbetskraften (TI) kombinerad med en skatt på kapitaltjänster (TK) är ekvivalent med

införande av en inkomstskatt (TLK), vilken i sin tur är lika med en allmän varuskatt (Txy). Av matrisens första ”kolumn” framgår vidare att en in- komstskatt eller en allmän varuskatt är ekvivalent med en skatt på vara X (Tx) kombinerad med en skatt på vara Y (Ty). På samma sätt kan även andra ekvivalenser illustreras med hjälp av matrisen.

Genom att man modifierar de grundläggande antagandena i modellen kan dess användningsområde vidgas till att belysa t. ex. regionala skatte- politiska problem. HMM-modellen har emellertid också uppenbara begräns- ningar. Eftersom utbudet av kapital till ekonomin som helhet är givet i modellen kan inte effekter på sparande och tillväxt analyseras. Modellens neoklassiska natur gör det vidare omöjligt att analysera stabiliseringspolitiska problem.[

Det har tidigare framhållits att incidensproblemet har att göra med för- delningen av realinkomsterna i samhället. En individs relativa position be- stäms dels av priserna (inkl. skatter) på varor och tjänster, dels av ersättningen (efter skatt) för de tjänster som individen bjuder ut på marknaden (vanligen ersättning för utfört arbete). Med en annan terminologi kan vi säga att individen är kopplad till marknaden dels via sitt sätt att intjäna inkomster, dels via sin inkomstanvändning.

När man skall mäta ett skattesystems fördelningsverkningar eller bedöma incidensen av en skatteförändring måste hänsyn tas till bägge dessa aspekter. En incidensanalys är därför mycket komplicerad och måste tills vidare grun- das på fiera mer eller mindre säkra antaganden. Man har emellertid på senare år gjort flera försök att uppskatta den totala fördelningseffekten av skattesystemen i olika länder.2 I de kapitel som följer kommer bland annat incidensen av ett antal specifika skatter som ingår i dessa undersökningar att diskuteras. I samband därmed ges också referenser till ett urval ur den flora av specialundersökningar som gjorts för enskilda skattetyper.

2.4. Effektivitetsverkningar och optimal beskattning

Under ideala förhållanden antas marknadsekonomin ge upphov till en re- sursallokering som är effektiv i den meningen att produktionen av en god- tycklig vara inte kan ökas utan att den minskas för minst en annan vara. Om man i ett sådant tillstånd inför en skatt kommer resursallokeringen att påverkas negativt så att en effektivitetsförlust uppstår. Utöver den direkta börda som uttaget av ett visst skattebelopp lägger på hushållen, uppstår därmed en ”excess burden” genom att valsituationen störs. Detta förhållande kan partiellt illustreras med hjälp av figur 2.1. ] termer av denna uppgår den direkta skattebördan till ytan ADFC. Den extra bördan (minskade kon- sument- och producentöverskott) representeras av ytan DEF, av vilken DEG faller på konsumenterna och resten på producenterna. Naturligtvis är det av stort intresse att försöka uppskatta beskattningens välfärdskostnader (i ovannämnda mening) empiriskt. Vissa försök har gjorts och även på detta område är Harberger en banbrytare.3 Undersökningamas antal är växande men mätmetoderna är så komplexa att det skulle föra för långt att gå in på dem här.4

I En översikt över HMM- modellen och dess till- lämpningar ges i McLure [1975].

25e t. ex. Franzén et al. [1976], Musgrave &

Musgrave [1973], Pech- man & Okner [1974].

3 Harberger [1964].

4 För en översikt se Musgrave & Musgrave [1973] eller Break [1974].

I Översikter över denna forskningsgren ges i Bradford & Rosen [1976] och Sandmo [1974].

ZSe t. ex. Mirrlees 119711, Phelps[l973].

3 Atkinson [1973], She- shinski 11972].

4 Denna lösning förutsät- ter att inkomstskatten kan göras negativ för indivi- der med mycket låga inkomster före skatt. Resultatet bygger också på förutsättningen att alla individer har samma nyttofunktion.

5 En undersökning av den svenska inkomstskatten mot bakgrund av teorin för optimal inkomstbe- skattning ges i Jakobsson & Normann [1976c].

6 Kritiskt inriktade teori- översikter ges i Bradford & Rosen [1976] och Feldstein [1976].

Det har varit en central frågeställning i skatteteoretisk diskussion hur ”excess burdens” eller, som de också kallas, ”dead weight Iosses” skall minimeras vid beskattningen. Detta problem har i den nationalekonomiska forskningen behandlats under rubriken optimal beskattning. I litteraturen på området kan man särskilja två grenar. I den första, som behandlar system av varuskatter, dvs. indirekt beskattning, har problemet varit att välja det optimala systemet enbart på grundval av effektivitetskriterier, dvs. att hitta det skattesystem som ger en given skatteintäkt till lägsta vii'tlfardskostnad.l De slutsatser man kommit till, bland annat att varor med låga pris— och inkomstelasticiteter (”nödvändighetsvaror”) skall beskattas hårt, innebär emellertid att konflikten effektivitet/ utjämning blir påtaglig. Därför är det naturligtvis önskvärt att analysen utvidgas så att utjämningsaspekten explicit kommer med i analysen, vilket också är fallet i den andra litteraturgrenen som behandlar den personliga inkomstskatten.

Denna vidgade ram för analysen är i detta fall ganska självklar, eftersom den progressiva inkomstskatten är ett av de oftast använda medlen i för- delningspolitiken. De avvägningsproblem som behandlats när det gäller att analysera inkomstskattens optimala progressivitet är:

a. inkomstutjämning kontra effektivitetsförluster beroende på störningar i valet mellan arbete och fritid,2 b. inkomstutjämning kontra effektivitetsförluster beroende på störningar i incitamenten att investera i humankapital.3

] analysen har man antagit att samhället strävar efter att maximera en social välfärdsfunktion som är beroende av de enskilda individernas välbefinnande (nyttor). Den sociala välfärdsfunktionen bygger på antagandet att det fö- religger en explicit värdering av hur man skall väga olika individers nyt- tonivåer mot varandra. Detta betyder att man tagit ställning till frågor av typen hur man skall värdera situationen att en fattig person får tre äpplen och en välbärgad person ett äpple mot att båda får två äpplen vardera. I fallet a. ovan har individernas nyttor antagits vara en funktion av kon- sumtion och fritid. Med bortseende från sparande kommer konsumtionen att sammanfalla med inkomst efter skatt.

Om man antar att hushållen inte alls påverkas av skatteförändringar i sitt val mellan arbete och fritid, så kommer vid utilitaristiska formuleringar av den sociala välfärdsfunktionen optimum att nås vid en sådan skatte- progression att alla individer ges lika stora inkomster efter skatt.4

Om emellertid skatteåtgärden ger upphov till störningar i valet mellan arbete och fritid kommer effektivitetsförluster att uppstå. I detta fall max- imeras samhällets välfärd i ett läge där fortfarande vissa skillnader i in- komster efter skatt kvarstår. Hur stora dessa skillnader är beror på väl- färdsfunktionens form, på den initiala inkomstfördelningen och på hur käns- ligt arbetsutbudet är för ändrade skatter.5 Sammanfattningsvis kan man om arbetet med teorierna för optimal be- skattning säga att det på många sätt bidragit till att skapa nya insikter om centrala skattepolitiska frågeställningar. Ännu torde det emellertid inte vara möjligt att på basis av dessa undersökningar formulera några enkla regler till ledning för det skattepolitiska besttitsrattantiet.6

2.5. Outputeffekter

Som redan antytts kan man från analytisk synpunkt skilja på två typer av outputeffekter vid beskattning, nämligen effekter på ekonomins pro- duktionskapacitet och dess tillväxt å ena sidan och effekter på resursut- nyttjande och priser å den andra. Den första gruppen av verkningar kan kallas tillväxteffekter medan den senare kan kallas stabiliseringspolitiska effekter.

Ett samhälles ekonomiska tillväxt bestäms i huvudsak av den tekniska utvecklingen samt av tillväxten i arbetskraftsutbud och kapitalstock. Vad gäller skatternas effekter på dessa tillväxtbestämmande faktorer har man i litteraturen för hushållens del koncentrerat intresset till verkningarna på arbetskraftsutbudet och på hushållssparandets storlek. Mer precist har olika Skatters effekter på hushållens val mellan arbete och fritid respektive spa- rande och konsumtion kommit att analyseras.l Teoretisk analys av olika skatter med avseende på dessa val återfinns i de flesta läroböcker på området och upprepas därför inte i denna bakgrundsorientering.2 Det kan emellertid påpekas att resultaten ofta är av sådan art att bestämda utsagor till förmån för den ena eller andra skatten från tillväxtsynpunkt ej är möjliga på ett allmänt plan. För detta krävs till att börja med en noggrann precisering av de jämförda skattetyperna med avseende på t.ex. progressiva inslag. Dessutom krävs detaljerad empirisk information om bl.a. elasticiteten i arbetsutbudet för olika kategorier av skattskyldiga, den marginella spar- benägenhetens variation med inkomsten och den marginella sparbenägen- hetens känslighet för förändringar i sparandets nettoavkastning. Det kan tilläggas att empirisk information av detta slag är mycket knapphändig vad gäller den svenska ekonomin.3

Vad gäller Skatters effekter på företagen från tillväxtsynpunkt, har intresset i stor utsträckning fokuserats till verkningarna på olika typer av investe- ringsbeslut och på finansiella beslut vad avser t. ex. valet mellan vinst- nedplöjning och utdelning. Dessa frågor har i litteraturen primärt kommit att analyseras i undersökningar av bolagsbeskattningens verkningar.4

Skattesystemets stabiliseringspolitiska verkningar har diskuterats i en mycket omfattande litteratur alltsedan genombrottet för den keynesianska synen på finanspolitikens roll i konjunkturpolitiken.5 En viktig utgångspunkt är att ett gap mellan potentiell och faktisk produktion kan reduceras genom att man med aktiva finanspolitiska åtgärder påverkar den samlade efter- frågans storlek. 1 primitiva tillämpningar av denna teori på skattepolitiken koncentreras intresset på variationer i det samlade skatteuttagets nivå utan mycken diskussion kring det konkreta valet av skatteform. 1 mer sofis- tikerade tillämpningar har det emellertid bland annat visats att en önskad förändring i aggregerad efterfrågan kan uppnås med mycket olika intäkts- förändringar beroende på valet av skattepolitiskt medel.6

Vid jämförelser mellan olika skatter i ett stabiliseringspolitiskt perspektiv är det vanligt att skilja mellan deras effektivitet som inbyggda stabilisatorer respektive deras effektivitet vid permanenta eller framför allt temporära parameterförändringar. I det första fallet jämförs skatterna med avseende på deras förmåga att automatiskt, dvs. utan speciella beslut om regelför- ändringar, verka dämpande på cykliska svängningar i ekonomin. I det senare

I Analys av dessa be- slutsproblem är också av betydande intresse för undersökningar av Skatters effektivitetsverk- ningar och incidens.

2Se t. ex. Hansen [1955] och Musgrave & Mus- grave [1973].

31 framför allt USA har ett betydande arbete lagts ned på empiriska undersök- ningar av dessa för skatte- analysen strategiska variabler (se t. ex. översik- ternai Shoupll972], Break [1974] och Boskin [1976] ). Resultaten av dessa utländska undersökning— ar, som för övrigt inte givit entydiga resultat, torde dessvärre som regel inte vara möjliga att direkt överföra på den svenska ekonomin med dess ofta helt olika institutionella förhållanden.

4 Se bilaga 2 och de refe- renser som ges där.

5 En sen översikt över teoribildningen på detta område ges i Blinder & Solow [1974]. Där diskute- ras också den aktuella kontroversen mellan "keynesianer" och "mo- netarister" beträffande den relativa betydelsen av finanspolitik respektive penningpolitik.

(Se t. ex. Hansen [1955].

1 Se beträffande detta Jakobsson & Normann [1974] kapitel 5.

2 Detta utvecklas i Bran- son [1973].

fallet gäller jämförelsen olika alternativ inom ramen för en aktiv finans- politik.

Enligt en traditionell uppfattning skulle en progressivt utformad personlig inkomstskatt vara ett gynnsamt medel i bägge dessa avseenden. Denna ståndpunkt har emellertid på senare tid ifrågasatts från flera olika utgångs- punkter.I Bland annat har det hävdats att temporära variationer i disponibel inkomst i första hand utlöser kompenserande förändringar i hushållsspa- randet. Inkomsteffekten på aggregerad efterfrågan av temporära förändringar i skatteuttaget, genererade via automatik eller åtgärder, skulle under sådana omständigheter bli av begränsad betydelse. Å andra sidan har den syn- punkten framförts att temporära förändringar i en konsumtionsskatt kan vara effektiva i stabiliseringspolitiken. Utöver en kanske mindre verknings- full effekt på real, disponibel inkomst anses nämligen sådana förändringar ge upphov till intertemporala substitutionseffekter med styrande inverkan på valet av tidpunkt för hushållens inköp av främst varaktiga konsum- tionsvaror.2

Problematiken kring temporära skatteförändringars inkomsteffekt på ag- gregerad efterfrågan är ytterligare ett i en lång rad av exempel på empiriska frågor av stor betydelse för den praktiska skattepolitiken som ännu inte givits något mer bestämt svar, trots att stora ansträngningar ofta gjorts.

2.6. Avslutande kommentar

Framställningen i följande kapitel omfattar många skatteformer. Dessa kom- mer att diskuteras mot bakgrund av den referensram som nu skisserats. Emellertid kommer analysen av varje enskild skatteforrn inte systematiskt att omfatta alla de punkter som tagits upp här. Snarare kommer i varje enskilt fall uppmärksamheten att koncentreras till vissa för den speciella skatten särskilt intressanta aspekter.

Det har framgått av den kortfattade översikten i detta kapitel att osä- kerheten är betydande vad gäller flera centrala skattepolitiska frågor. Den nationalekonomiska forskningen kring traditionella och nytillkomna skat- tepolitiska problem bedrivs för närvarande, såväl vad gäller teori som empiri, med större intensitet än någonsin tidigare. Insikterna växer därför i snabb takt. Få är emellertid trots detta de frågor som kan anses ha givits mer slutgiltiga svar. De resonemang och överväganden som formuleras i det följande bör ses mot denna bakgrund.

3 Skattepolitikens medel

3.1. Inledning

Antalet tänkbara former för beskattning är mycket stort. Med få undantag, av vilka förmögenhetsskatter, arvs- och gåvoskatter samt skatter på ka- pitalvinster är de viktigaste, har de olika skatterna en direkt anknytning till det löpande produktionsresultatet. De huvudsakliga skillnaderna mellan skattetyperna är dels att de tas ut i olika led (av olika subjekt) vid in- komsternas flöde från producenter till inkomsttagare/ konsumenter och till- baka igen, dels att skatteunderlagen (baserna) är olika omfattande. Genom att knyta an till en enkel kretsloppsmodell för inkomstemas flöde i ekonomin skall dessa påståenden illustreras här. I anslutning härtill kommer också den inbördes relationen mellan olika typer av skatter att belysas.

Mycket förenklat kan inkomstemas kretslopp i en ekonomi utan utri- keshandel illustreras som i figur 3.1.1 Agentema i ekonomin är hushåll, företag och offentlig sektor. Lås oss till att börja med bortse från den offentliga sektorn.

Alla produktionsfaktorer ägs direkt eller indirekt av hushållen. Dessa pro- duktionsfaktorer säljs på faktorrnarknaden av hushållen till företagen som producerar varor. Inkomster till sina faktorköp erhåller företagen genom att sälja sin produktion på varumarknadema. Betalningsströmmarna från inkomsttagare/ konsumenter till företagen och tillbaka igen går således med- sols i figuren. Mot dessa betalningsströmmar går reala strömmar av varor och faktorer. Betalningar för leveranser av material och halvfabrikat inom företagssektorn, dvs. s.k. intermediära leveranser, beaktas inte i figuren eftersom företagssektom behandlas som en enhet.

När man skall mäta den totala produktionen i samhället (BNP) kan man använda sig av två principiellt olika metoder, nämligen realmetoden re- spektive inkomstmetoden. Vid realmetoden mäter man BNP som värdet av den del av produktionen som går till slut/ig användning, dvs. till kon- sumtion eller investeringar, eller därigenom att man summerar förädlings- värdena i ekonomin. Vid inkomstmetoden kan man antingen välja att sum- mera företagens samlade kostnader för de 5. k. primära produktionsfaktorema arbetskraft och kapital eller att summera hushållens samlade inkomster. I en enkel ekonomi med fullständig konkurrens ger dessa fyra mätmetoder samma resultat beträffande storleken på den totala produktionen. Detta förhållande, som modifieras något när modellens realism ökar, är fundamentalt för för- ståelsen av sambandet mellan olika typer av beskattning.

1 En likartad framställning ges i Musgrave & Musgra- ve [1973].

Nettonational- produkt

Figur 3. I Det ekonomiska krets/uppe!

Hushållssparande

Hushålls- inkomster Outdelade vinster

Skatter Skatter

Marknadtör konsumtionsvaror

Transfereringar till företag

© Bruttonational- ._ produkt

Transfereringar Egåiåéndi t'” hUShå” Offentligt sparande / '—

marknad

Marknad för kapitalvaror 4

0

Avskrivningar

När offentlig sektor införs i figur 3.1 antas för enkelhets skull att dennas verksamhet är begränsad till att i fördelningspolitiskt syfte enligt speciella regler (dvs. automatiskt) omfördela inkomster mellan företags- och hus- hållssektor eller mellan enskilda agenter inom dessa bägge sektorer. Den offentliga sektorn utnyttjar därmed inga reala resurser i ekonomin. För- delningspolitiken sker med hjälp av skatter och transfereringar. Inkomster och utgifter antas inte med nödvändighet behöva balansera varje period. Budgeten kan överbalanseras eller underbalanseras.

De numrerade punkterna i figuren anger ett antal positioner i kretsloppet där en skatt kan ansättas. Varje punkt anger således en skattebas. Genom att flödesangivelserna i figuren har givits olika tjocklek har storleksrela- tionerna mellan skattebaserna grovt indikerats. I figuren identifieras föl- jande skatter av vilka endast vissa i mer eller mindre modifierad form kom- mer till användning i Sverige för närvarande.

1. Skatt på företagens kostnader. 2. Skatt på företagens intäkter. 3. Varuskatt på konsumtionsvaror. 4. Varuskatt på kapitalvaror. 5. Löneskatt. 6. Skatt på räntor.

7. Skatt på nettovinst.

8. Personlig inkomstskatt.

9. Skatt på outdelade vinster. 10. Personlig utgiftsskatt. 11. Generell produktionsfaktorskatt. 12. Skatt på avskrivningsmedel.

Vill man nu lägga en skatt på hela det löpande produktionsresultatet (BNP) kan man tänka sig följande kombinationer:

a. Varuskatt på konsumtions- och kapitalvaror avsedda för slutlig använd— ning (3 + 4). b. Skatt på företagssektoms intäkter (2). c. Skatt på företagens kostnader inklusive bruttovinster (1). d. Personlig inkomstskatt kombinerad med skatter på outdelad vinst och avskrivningsmedel (8 + 9 + 12).

Av vad som sades ovan om olika sätt att mäta det totala produktions- resultatet följer att alla dessa kombinationer ger samma skatteintäkter om skattesatsen genomgående är densamma. Skattebasen är ju i samtliga fyra fall lika med BNP. Dessutom gäller att kombinationerna, under vissa för- enklande förutsättningar, är likvärdiga till sina allokerings- och fördelnings- politiska verkningar. De resulterar nämligen i samma uppsättningar relativa varu- och faktorpriser.1

Om man av någon anledning vill undanta investeringsverksamheten från beskattning kan man i stället för BNP låta den totala konsumtionen utgöra skattebas. Skatten kan då antingen utformas som en varuskatt på konsum- tionsvaror (3) eller som en personlig utgiftsskatt (10). Vid samma skattesatser är dessa alternativ likvärdiga i ovannämnda mening. Den principiella skill- naden är av administrativ natur i det att den personliga utgiftsskatten tas ut av köparen medan varuskatten tas ut av säljaren. En potentiellt mycket viktig egenskap hos utgiftsskatten är emellertid att den genom sin per- sonanknytning kan göras progressiv. Varuskatten kan utformas som en ettledsskatt eller som en flerledsskatt. Den omsättningsskatt vi hade i Sve- rige fram till 1968 var av det första slaget medan den efterträdande mer- värdeskattenpå konsumtionsvaror var av det senare.

Det har argumenterats för att det vid beskattning av hela produktions- resultatet är lämpligt att undanta avskrivningsmedlen. Detta betyder att man i stället för BNP väljer att låta nettonationalprodukten (NNP) utgöra skattebas. En sådan skatt representeras i figur 3.1 av den generella pro- duktionsfaktorskatten (11). Denna är i sin tur ekvivalent med

a. Löneskatt kombinerad med skatter på räntor och företagens nettovinst (5 + 6 + 7). b. Personlig inkomstskatt kombinerad med skatt på outdelad vinst (8 + 9).

Av denna översiktliga och starkt förenklade framställning har det framgått att skatter kan appliceras på många punkter i inkomstemas kretslopp. Vid val av skatteforrn ställs man därför bl. a. inför följande frågor:

a. Företag eller hushåll som subjekt? b. Inkomst eller konsumtion som bas? c. 1 vilken utsträckning skall avdrag medges (brutto- eller nettoprincip)? d. Beskattning på inkomstemas källsida eller användningssida? I e. Generell eller selektiv beskattning? JfrHMM—modellens huvudresultat sådana de

. . .. . . .. .. .. , resenteradesika itelz. I det följande berörs 1 korthet vrssa overvaganden som ar av relevans for ge också Musgravåjl959]

vart och ett av dessa beslutsproblem. Det skall också visa sig att frågorna kapitel 16.

i flera fall hänger nära samman. På basis av de klassificeringsgrunder som impliceras av frågorna i ovanstående lista ges vidare i tabell 3.1 en systematisk översikt över ett antal skatteformer som närmare skall analyseras i denna studie.

3.2. Företag eller hushåll som subjekt

Alla produktionsfaktorer ägs direkt eller indirekt av hushåll. Det torde därför vara uppenbart att alla skatter bärs av fysiska personer oavsett var och hur de tas ut. Om skatter som har företag som subjekt påverkar vinstemas storlek slår detta tillbaka på företagens ägare i form av lägre avkastning på satsat kapital.

Eftersom alla skatter bärs av hushåll kan det synas logiskt att enbart använda sig av skatteformer som har hushållen som subjekt. Detta skulle också innebära att skattebetalarna kunde hålla sig väl informerade om för- ändringar i skatteuttagets struktur och nivå. Det har anförts att sådan kun- skap skulle innebära att avvägningen mellan privat och offentlig sektor bättre skulle avspegla de enskilda skattebetalarnas värderingar. Ett annat argument till förmån för skatter med hushållen som subjekt är att skatterna kan göras beroende av hushållens betalningsförrnåga. Detta innebär mer konkret att skatteuttaget med avseende på ett bruttounderlag via avdrag och progressiva uttagsregler kan differentieras med hänsyn till hushållens personliga om- ständigheter. Bakom detta argument ligger de mycket omdiskuterade och kvantitativt svårfångade principerna om horisontell respektive vertikal rätt- visa i beskattningen.

För ett val av företagen som skattesubjekt brukar anföras att skatter på fysiska personer, så som de i praktiken är utformade, vanligen tas ut efter relativt komplicerade regler. Denna omständighet anses ge upphov till risker för undandragande av skatt, vilket i sin tur leder till höga sam- hällskostnader för kontroll och upphörd. Många bedömare anser vidare att personliga skatter försvårar ett uppnående av en från samhällsekonomiska utgångspunkter lämplig nivå på den offentliga sektorn. De skäl som brukar anföras för denna syn är i huvudsak av psykologisk natur.

Tabell 3.1 En systematisering av olika skatter

Subjekt Inkomstemas källsida Typ av Inkomstemas användningssida Typ av underlag underlag Hushåll Personlig bruttoinkomstskatt (TSA) 1 Personlig bruttoutgiftsskatt (TSM) 1 Personlig nettoinkomstskatt I Personlig utgiftsskatt K Företag Kumulativ bruttoinkomstskatt I+ M Kumulativ bruttoutgiftsskatt I+ M Mervärdeskatter I eller K Nonkumulativ bruttoutgiftsskatt I Allmänna varuskatter I eller K Kumulativ bruttokostnadsskatt I+ M Punktskatter del av K Nonkumulativ bruttokostnadsskatt I Produktionsfaktorskatter del av I

Anm.: Följande beteckningar har valts för att ange typ av underlag.

K = konsumtionsbas I = inkomstbas I+ M = inkomstbas där avdrag ej får göras för intermediära varor.

3.3. Inkomst eller konsumtion som bas

Stort intresse kommer i denna studie att knytas till problemen att genom beskattning bereda utrymme för den offentliga sektorn så att samhällseko- nomiska mål som full sysselsättning, stabil prisnivå etc. kan upprätthållas. När den offentliga sektorns verksamhet utgör en stor andel av BNP är det nödvändigt att en kraftig majoritet av inkomsttagare är med och betalar skatt. Detta kan enklast ske genom att man ger skatterna omfattande un- derlag (breda baser). Två sådana breda baser som naturligen kan övervägas är dels värdet av det samlade produktionsresultatet under ett år (national- inkomsten), dels värdet av den löpande konsumtionen. I det senare fallet undantas investeringarna (och sparandet) från underlaget.

I en principiell diskussion angående valet mellan konsumtion respektive inkomst som bas för beskattning blir frågorna om beskattningens horisontella rättvisa och effektivitet centrala.]

I princip påverkar alla skatter resursallokeringen, dvs. företagens och/eller hushållens valmöjligheter och faktiska val. Hushållen kan påverkas i sina val mellan olika konsumtionsvaror, mellan arbetstid och fritid eller mellan konsumtion och sparande. I företagssektom kan skatten påverka investe- ringsbeslut, val av produktionsteknik och val av produktionsinriktning.2 I vissa fall kan allokeringseffekten vara åsyftad och önskvärd. Detta gäller t. ex. skatter på sprit och tobak, vars existens bl. a. motiveras av att man av alkoholpolitiska skäl velat begränsa konsumtionen. Om en konsumtions- minskning kommer till stånd ger skatten, förutom en intäkt, också en sam- hällsekonomisk vinst.

Vanligen är allokeringseffekten oönskad och kan då karakteriseras som en samhällsekonomisk kostnad. Skatten ger en intäkt och lägger därmed en direkt skattebörda på den privata sektorn. Denna motsvaras emellertid av prestationer från den offentliga sektorn. Därutöver ger skatten via effekter på resursallokeringen en välfärdsförlust (en ”excess burden” eller ”dead weight loss”).

Det bör då vara en strävan att så långt som möjligt hålla nere dessa välfärdskostnader. Det visar sig emellertid att de skatter som är gynnsamma från effektivitetssynpunkt, dvs. ger små välfärdskostnader, ofta bedöms vara ogynnsamma från fördelningspolitisk synpunkt. Effektivitetssynpunkter och fördelningspolitiska synpunkter kan därför ge upphov till ett avvägnings— prob/em.

När det gäller en jämförelse mellan en konsumtionsskatt och en in- komstskatt från efektivitetssynpunkt kommer hushållens val mellan kon— sumtion och sparande i fokus. Detta val störs av en skatt baserad på årlig inkomst, men ej av en skatt med konsumtionen som bas. Detta beror på att inkomstskatten, till skillnad från konsumtionsskatten, påverkar sparan- dets nettoavkastning. Effekten kan tydliggöras med hjälp av exemplet i tabell 3.2. En individ får ett belopp M kr och väljer mellan att konsumera i dag eller någon gång i framtiden. i anger räntan, tc skattesatsen i kon- sumtionsskatten och t skattesatsen i den, som vi antar, proportionella in- komstskatten.

I tabellen jämförs konsumtionsmöjligheterna under period ] (konsumtion i dag) med motsvarande möjligheter under period 2 (konsumtion i framtiden)

1 Olika aspekter på detta beslutsproblem behandlas utförligt i Musgrave & Musgrave [1973].

2 Endast i det fall en skatt helt saknar samband med företagens eller hushål- lens ekonomiska aktivite- ter kommer beslutssitua- tionen att vara opåverkad. Skatter med sådana egenskaper brukar kallas klumpsummeskatter.

Tabell3.2 Effekter av konsumtionsskatt respektive inkomstskatt på hushållens sparbeslut

Nettobelopp att kon— sumera i period 1

Förhållande mellan period 2 och period ]

Nettobelopp att konsumera i period 2

Utan skatt

Med konsumtionsskatt (I - tJM

Med inkomstskatt

' Även om det naturligt- visjämfört med fallet utan skatt fått ett mindre belopp att fördela mellan sparande och konsum- tion.

2 Detta diskuteras bl. a. i Break [1974].

3I Musgrave [1976] pekas på flera svårigheter som skulle möta om man i praktiken strikt skulle försöka lägga horisontell rättvisa som norm för beskattning. Problem uppstår vare sig man i princip väljer inkomst eller konsumtion som bas.

4 ”Accrued income" eller Schanz-Haig-Simons-de- finitionen efter upphovs- männen.

M

(1 t)M

(1 + i)M M(l + itu M(1 +ix1—tc, (1 t)M11 + i(1 — t)]

(I+i) (I+i)

(1 + i(l - I))

sådana de ter sig dels vid de båda skattetyperna, dels utan skatt. I fallet med inkomstskatt erhålls det för konsumtion disponibla beloppet under period 2 som en summa av tre termer, nämligen ingående förmögenhet + ränteinkomst ./ . inkomstskatt på räntan. Av den tredje kolumnen i ta- bellen, som anger kvoten mellan konsumtionsmöjlighetemai de olika fallen, framgår att konsumtionsskatten inte påverkar hushållets beslutssituation,' vilket dock sker i fallet med inkomstskatten, som sänker sparandets av- kastning från i till i(l—t). Denna observation har lett till det ofta framförda argumentet att en konsumtionsskatt är att föredra framför en inkomstskatt av effektivitetsskäl. Att bägge skatterna även har andra verkningar på re- sursallokeringen, t. ex effekter på arbetsutbudet, utgör emellertid faktorer som eventuellt kan modifiera denna slutsats. Det kan här tillfogas att de olika effekterna på sparandets nettoavkastning kan vara av betydelse när det gäller att bedöma hushållssparandets storlek vid en inkomstskatt respektive en konsumtionsskatt.2

Frågan om beskattningens horisontella rättvisa utgår från värderingen ”lika behandling av likar” eller mer precist: Individer som befinner sig i samma position (på samma välfärdsnivå) före skatt skall påverkas precis lika mycket av en skatt. Ett problem som diskuterats mycket bland eko- nomer och politiker är hur man skall definiera en operationell index på lika position. Två möjligheter har därvid stått i fokus, nämligenjust inkomst respektive konsumtion.3

Vanligen har man stannat för ett inkomstmått med motiveringen att olika personers välståndsnivåer bättre speglas av konsumtionsmöjligheter än av faktisk konsumtion. Väljer man inkomst som operationellt mått på väl- ståndsnivå är det logiskt att välja inkomst som bas vid beskattning. Be- skattning sker då period för period av individens handlingsmöjligheter så- dana de speglas av den löpande inkomstens storlek. Problemet blir emellertid hur inkomsten skall mätas. Vi skall inte fördjupa oss i dessa mätproblem här men konstaterar att den inkomstdefinition man vanligen stannat för är betydligt "bredare” än den vi har i vår inkomstskatt. En definition som vunnit stort gehör bland finansteoretiker sätter inkomst lika med konsumtion under viss tid plus nettoökning av förmögenhet.4

Med denna definition skulle utöver vanlig inkomst även kapitalvinster (realiserade eller ej) och mottagna arv och gåvor ingå i basen. lnkomstbe- greppet är ett uttryck för hur mycket en individ maximalt kan konsumera under en period utan att minska sin nettofömiögenhet. För den fortsatta diskussionen finns det anledning betona att denna ”ideala” inkomstdefi-

nition är ett nettobegrepp. Man beviljas avdrag för de kostnader man haft för att underhålla ett kapital (ett förrnögenhetsobjekt). Denna princip är också etablerad i vår nuvarande definition av inkomst för beskattning.

Företrädama för uppfattningen att årlig konsumtion bör användas som index för att bestämma lika position hävdar också att inkomst är en lämplig bas för beskattning.1 Det intressanta är emellertid att de anlägger ett livs- tidsperspektiv på problemet och dessutom antar att inkomst = konsumtion över livscykeln. Allt Sparande representerar uppskjuten konsumtion.

Med ett sådant livsinkomstperspektiv anses årlig konsumtion vara en logisk bas. Skattebelastningen blir då också oberoende av hur man väljer att disponera sina inkomster över tiden (om skatten är proportionell och skattesatsen inte förändras). Med en sådan syn leder däremot inkomstskatten till en omotiverad dubbelbeskattning av sparandet.

En konsumtionsskatt måste emellertid kompletteras med en arvsskatt för att principen om lika behandling av likar skall uppfyllas när antagandet livsinkomst = konsumtion ej gäller.

I den aktuella svenska diskussionen om en progressiv utgiftsskatt har såvitt bekant inte någon som ställt sig positiv till denna skatteform begagnat sig av argumentet att konsumtionsbasen av principiella rättviseskäl skulle vara att föredra framför en inkomstbas. [ stället har man betonat effektivi- tetsargumentet, gynnsamma spareffekter och framför allt att utgiftsskatten erbjuder en teknisk lösning på problemet med kapitalvinstemas beskattning som är svårt att klara med inkomstskatten.2

3.4. Brutto- eller nettoprincip

I bruttobeskattningens princip ligger att avdragsmöjligheterna starkt begrän- sas vid skatteunderlagets bestämning. Bruttobeskattning kan övervägas, oav- sett om företag eller hushåll väljs som skattesubjekt.

När företagen är subjekt är det naturligt att med bruttoskatter avse ge- nerella eller nästan generella skatter på företagens bruttoutgifter eller brut- tointäkter. Med denna definition på bruttoskatt blir det likaledes naturligt att beteckna skatter på enstaka varor eller produktionsfaktorer som (selektiva) varuskatter respektive produktionsfaktorskatter.

Den mest extrema klassen av bruttoskatter på företag är de s.k. ku- mulativa bruttoskatterna. Dessa skatter kännetecknas av att underlaget, ut- över företagens bruttoförädlingsvärden, även innehåller värdet av inköpta råvaror och material. Dessa skatter ger, som framgår av följande exempel, upphov till s. k. kaskadeffekter. Låt oss anta att företag 1 förädlar en råvara till ett halvfabrikat som för 1000 kronor säljs till företag 2. Sistnämnda företag vidareförädlar halvfabrikatet till en konsumtionsvara som säljs till ett hushåll för 3 000 kronor. Detta konsumentpris motsvarar precis summan av förädlingsvärdena i företag 1 (1 000 kronor) och företag 2 (2 000 kronor). I tabell 3.3 illustreras effekterna vid införandet av en kumulativ respektive nonkumulativ bruttoskatt på företagen i detta exempel.

1 Se t. ex. Kaldorll955].

2Se Lodin [1976] och Ysander [1976].

Tabell 3.3 Illustration av kaskadeffekter

Företag 1 Företag 2 Konsument Skatt i % av varu- pris före skatt

Varupris Varupris (effektiv skatt) före skatt efter skatt

Nonkumulativ bruttoskatt, _10 % Skatteunderlag (= förädlingsvärde)” [ 000 2 000 Försäljningspris inklusive skatt ] 100 3 3001” 3 000 3 300 10 Skatt 100 200

Kumulativ bruttoskatt. 10 % Skatteunderlag [ 000 3 100 Försäljningspris inklusive skatt 1 100 3 410 3 000 3 410 13,7 Skatt 100 310

"Olika metoder för att beräkna skatteuttaget vid nonkumulativa bruttoskatter (av ficrledstyp) beskrivs i kapitel 4. " Förädlingsvärde i företag 2 (2 000 kr) + kostnad för halvfabrikat (1 100 kr) + skatt på företag 2 (200 kr).

Skattesatsen antas i båda fallen vara 10 %. Det framgår att den kumulativa skatten ger skatteintäkter som är 110 kronor högre än fallet med den hon- kumulativa skatten. Den effektiva skattesatsen är för den nonkumulativa skatten lika med den nominella, dvs. 10 %, medan den effektiva skattesatsen överstiger den nominella vid den kumulativa skatten. Man brukar som nämnts tala om att en kumulativ skatt ger upphov till en kaskadeffekt. Med hjälp av det givna exemplet kan läsaren förvissa sig om att den kumulativa Skattens kaskadeffekt kan elimineras om företagen 1 och 2 fu- sioneras. Därför skapar denna skatteform incitament till s.k. vertikal in- tegration. Denna och andra aspekter på valet mellan (generella) bruttoskatter på företag av kumulativ respektive nonkumulativ karaktär skall utförligt diskuteras i kapitel 4.

Med det klassifikationsschema som valts här kommer, när företagen är subjekt, frågan om skatten skall utformas efter en brutto- eller nettoprincip att sammanfalla med frågan om skatten skall ges en generell eller en selektiv utformning.

När hushållen är skattesubjekt blir valet mellan en brutto- respektive en nettoprincip delvis en fråga om en avvägning mellan administrativa syn- punkter och fördelningspolitiska överväganden (rättviseaspekter). Betydande inskränkningar i avdragsmöjligheter kan innebära konflikter med den tra- ditionella uppfattningen att skatterna bör tas ut efter individernas eller hus- hållens betalningsförrnåga. En bruttoprincip skulle å andra sidan förenkla såväl hushållens som myndigheternas arbete med deklarationer respektive kontroll och uppbörd.

3.5. Källsida eller användningssida

Skatter på företagens inkomstkällsida kan antingen kopplas till marknads- transaktioner med företagets produkter (skatter på konsumtionsvaror och/ el-

ler investeringsvaror) eller baseras på årliga taxeringar av företagens intäkter (bruttoomsättningsskatter). På användningssidan kan skatterna utformas som taxerade bruttoskatter på företagens utgifter (alternativt kostnader) eller tas ut på ersättningen till speciella produktionsfaktorer som t. ex. arbets- givaravgifter och nettovinstskatt.

Valet mellan taxerade skatter på inkomstemas käll- respektive använd- ningssida beror, som vi senare skall se, bl. a. på hur man väljer att behandla företagsvinsterna på eget kapital. Valet mellan olika alternativ på samma sida är naturligtvis beroende av vilken bredd man vill ha på underlaget och därmed av syftet med skatten men kan också vara betingat av ad- ministrativa synpunkter.

Den centrala frågan här det gäller att ta ställning till huruvida hushållen skall beskattas från inkomstemas källsida eller användningssida är om in- komst eller konsumtion skall utgöra skattebas. Detta beslutsproblem har tidigare berörts.

3.6. Generell eller selektiv beskattning

Beroende på syftet med skatten kan den vare sig man i princip väljer kon- sumtion eller inkomst som bas ges en generell eller selektiv utformning. När det primära syftet är att bereda utrymme för en stor offentlig sektor ges skatterna som regel den förstnämnda utformningen. Breda baser innebär att skatterna kan ge höga intäkter vid relativt låga skattesatser, vilket innebär att oönskade effekter på resursallokeringen kan hållas nere. Av flera skäl kan man emellertid även vilja förse skattesystemet med en del selektiva inslag. Några viktiga anledningar till detta framgår av följande lista.

a. Selektiva skatter kan utgöra ett substitut till avgiftsbeläggning av vissa offentliga tjänster. Skatterna på drivmedel uppfattas sålunda ibland som ett substitut till en avgift på väg- och gatunätets utnyttjande. b. Selektiva skatter kan användas för att förstärka progressiviteten i skat- tesystemet. En skatt på lyxkonsumtion (parfymer, pälsar o. dyl.) kan t. ex. förväntas drabba i första hand höginkomsttagare. c. Selektiva skatter kan användas för att nedbringa konsumtionen av häl- sovådliga varor som t. ex. tobak och sprit. För att konsumtionen av den beskattade varan skall minska krävs då att efterfrågan är priskänslig. (1. Vidare kan en selektiv skatt införas för att internalisera externa effekter i produktion eller konsumtion. Detta användningsområde kan exem- plifieras med avgifter på miljöfarliga utsläpp. e. Slutligen kan selektiva skatter bli resultatet när man vid införande av en bredbasig skatt vill undanta vissa verksamhetsområden, t. ex. för att underlätta uppbörden eller för att undvika vissa allokeringseffekter. Lö- neskatten kan anföras som exempel.

4 Bruttobeskattning av företag

4.1. Inledning

I slutet av 1940-talet och början av 1950-talet formulerades omfattande kritik mot den svenska bolagsskatten.l Genom att den utformats som en net- tovinstskatt ansågs det bl. a. att den drabbade högeffektiva, vinstgivande företag hårdare än andra. Dessutom anfördes att avdragsrätten för utgifter kunde inverka menligt på företagens kostnadsmedvetande. Denna kritik har sedan dess föranlett tre statliga utredningar att undersöka möjligheterna för en övergång till en eller annan form av bruttobeskattning av företagens intäkter eller utgifter.2 För närvarande diskuteras bruttobeskattning av företag från helt andra utgångspunkter, nämligen som komplement eller substitut för arbetsgivaravgifter och/eller mervärdeskatten i dess nuvarande

utformning.3 Begreppet bruttobeskattning av företag har egentligen ingen klar avgräns-

ning. Här skall emellertid till denna kategori föras alla generella eller i det närmaste generella skatter som beräknas på företagens bruttoutgifter eller bruttointäkter. Skatter som läggs på enstaka varor eller produktionsfaktorer benämns (selektiva) varuskatter respektive produktionsfaktorskatter. Själv- fallet får man vid ett försök att klassificera samtliga aktuella skatter enligt denna indelning gränsdragningsproblem. Det finns emellertid här ingen an- ledning att gå närmare in på dessa.4

I fortsättningen ges en översikt över alternativa möjligheter att utforma en bruttoskatt. Som utgångspunkt tas en definition av vinsten på ett företags verksamhet. Vinsten (V) på det totala kapitalet (driftsöverskottet) kan skrivas

V=O—(M+W+A),

där 0 står för bruttoproduktionsvärdet vilket, om vi bortser från lagerför- ändringar, sammanfaller med de totala försäljningsintäktema, M represen- terar kostnader för inköpta råvaror och halvfabrikat, W står för lönekostnader och A anger avskrivningar. I dessa termer kan vi parentetiskt ange skat- teunderlaget för nettovinstskatten som V R, där R står för räntekostnader för främmande kapital.5 Vinsten på företagets egna kapital (VE) kan nu, om vi bortser från nettovinstskatt, definieras som

VE=V—R=O—C,

där C = M + W+ A+ R betecknar företagets totala kostnader. VE kan an- vändas till utdelning eller till sparande i företaget.

' Se t. ex. 1950 års lång- tidsutredning.

2 Förslag till ändrad företagsbeskattning SOU 1954: 19, Den statliga indirekta beskattningen SOU l957:l3, Nytt skatte- system SOU 1964225.

3Som visas i bilaga 2

var den kritik som tidigare framfördes mot den svenska bolagsskat- ten till stora delar missrik- tad.

41 Mutén [19551 diskute- ras terminologin på företagsbeskattningens område. Vi ansluter oss häri stort sett till de definitioner som där ges.

5 En mer precis angivelse av nettovinstskattens underlag skulle också kräva att kalkylmässiga avskrivningar ersattes med skattemässiga.

I tabell 4.1 presenteras ett antal bruttoskatter, som vid olika tidpunkter varit föremål för diskussion i Sverige. Tabellen är uppställd så att en jäm- förelse mellan baserna skall underlättas. I den övre halvan anges kumulativa bruttointäkts-, bruttoutgifts- och bruttokostnadsskatter, medan i den nedre halvan nonkumulativa motsvarigheter anges. Den principiella skillnaden mel- lan en kumulativ och en nonkumulativ bruttoskatt är att i skatteunderlaget för den förra utgifter för råvaror och halvfabrikat (M) ingår.

Basen för en kumulativ bruttointäktsskatt är lika med företagets totala försäljningsintäkt (O) och kan med den terminologi vi introducerat skrivas:

O=M+(W+A+R+VE).

Uttrycket inom parentes motsvarar företagets bruttoförädlingsvärde (BF), vilket betyder att intäktsskattens bas, som i tabell 4.1, också kan skrivas

O = M+BF.

Skillnaden mellan kumulativa bruttointäkts- och bruttokostnadsskatter är

att i de senare vinsten på eget kapital (VF) inte beskattas. Vid en bruttokostnadsskatt (och en bruttointäktsskatt) beskattas investeringarna efter hand som de deprecieras. En bruttoutgiftsskatt belastar å andra sidan, genom att nettoinvesteringama (I") ingår i basen, hela investeringen på en gång vid investeringstillfället.

4.2. Kumulativa bruttoskatter

Gemensamt för de kumulativa bruttoskattema är, som tidigare påpekats, att avdrag ej medges för råvaruinköp m.m. (M). 1 det följande beskrivs några viktiga konsekvenser av detta.

Tabell 4.1 Relationen på företagsnivå mellan baser för olika bruttoskatter

Skattetyp Skatteunderlag

l. Kumulativ: Bruttointäktsskatt O = M + BF — kostnadsskatt C = M + BF—VE utgiftsskatt U = M + BF—VE+ 1"

2. Nonkumulativ: Bruttokostnadsskatt C' = C M — utgiftsskatt U' = U M intäktsskatt a) Moms av BNP-typ(BNP-moms) O' = 0 - M = BF b) Moms av inkomsttyp(l-moms) O” = 0 — M A = F c) Moms av konsumtionstyp(K-moms) O'" = 0 M A ln

BF = bruttoförädlingsvärde NF = nettoförädlingsvärde I" = nettoinvesteringar M = inköp av insatsvaror A =avskrivningar VE = vinst på eget kapital

Låt oss anta att en konsumtionsvara framställs i flera produktionsled. Värdet på slutprodukten, dvs. konsumentpriset, är lika med summan av förädlingsvärdena i de olika leden. Om nu en bruttoskatt införs på för- säljningsintäkten i varje produktionsled kommer det totala skatteunderlaget att överstiga varans pris. Detta betyder att skattebelastningen blir högre än vad som skulle bli fallet om skattesatsen applicerades direkt på kon- sumentpriset. Skatten ger upphov till en kaskadeffekt. En konsekvens av detta är att skattebelastningen, uttryckt i procent av konsumentpriset, kom- mer att variera med produktions- och distributionsteknik (jfr exemplet i tabell 3.3, s. 34).

En vara som under sin väg till den slutlige konsumenten passerar många produktions- och distributionsled kommer att beskattas hårdare i förhållande till värdet på slutprodukten än en vara där produktion och distribution är mer integrerade. Effekten av detta blir att relativpriserna inklusive skatt på slutprodukterna utsätts för en störning. Detta kan i sin tur leda till en rad allokeringseffekter i ekonomin. Som exempel kan nämnas att företag som konkurrerar om marknadsandelar på marknader för likadana eller likartade produkter kan påverkas kostnadsmässigt i olika grad beroende på olika pro- duktionsstruktur. Eftersom möjligheterna till prishöjningar på grund av kon- kurrenssituationen är begränsade kommer vinstrelationerna mellan företa- gen att påverkas åtminstone på kort sikt.

I det längre perspektivet kan man emellertid förutse att en kumulativ skatt bl. a. utlöser tendenser till vertikal integration. Dessa allokeringsef- fekter, som naturligtvis delvis yttrar sig i fusioner och företagsnedläggelser, innebär att skillnaderna i lönsamhetsnivå kommer att utjämnas bland de kvarvarande företagen i branschen.

De skattebetingade incitamenten till ökad vertikal integration uppfattas vanligen som en mindre önskvärd effekt. I 1950- och l960-talens stora skatteutredningar i Sverige anfördes sålunda integrationseffekten som ett viktigt skäl till att man intog en avvisande hållning till kumulativa brut- toskatter. Den internationella utvecklingen på företagsbeskattningens om- råde innebär också att skatter med kaskadeffekt har minskat i betydelse.

En annan aspekt på de kumulativa skatterna är att de leder till svårigheter när det gäller behandlingen av de varor som importeras respektive exporteras. För att inte de importerade varorna skall gynnas av de inhemska skat- tebestämmelsema krävs att importen beskattas i samma utsträckning som de inhemskt producerade varorna. Analogt måste skatten avlyftas från ex- portvaroma. På grund av den ojämna skattebelastningen på olika varor blir införandet av sådana korrektioner en svårhanterlig uppgift som kräver ett omfattande regelsystem. Det har också anförts att avlyftet respektive påslaget måste sättas i underkant för att inte våra handelspartners skall vidta mot- åtgärder.l

4.3. Nonkumulativa bruttoskatter

Inom ramen för bruttobeskattning av företagen kan man undgå kaskad- effekterna genom att undanta inköpta råmaterial och halvfabrikat från be- skattning. Med ett sådant avdrag bildar man nonkumulativa motsvarigheter

1 Se t. ex. Mutén [1955].

] En diskussion av för- och nackdelar med re— spektive lösning vid konsumtionsbeskattning ges i Shoup [1973].

2 En utförlig analys av olika typer av mervärde- skatter ges i Sullivan [1965]. En översikt över litteraturen på orrrrådet ges i Lindholm [1970]. Se även påföljande diskus- sion i Krauss & Bird [1971] och Lindholm [1971]. En översikt över olika typer av mervärdeskatter ges vidare i Söderström [1977]. I denna debattartikel förordas rent allmänt, utan ställningstagande till valet av form, en ökad satsning på skatter av denna typ.

till de kumulativa bruttoskatterna. 1 tabell 4.1 anges baserna för sådana motsvarigheter. Den nonkumulativa bruttointäktsskatten svarar precis mot en allmän varuskatt på konsumtions- och kapitalvaror avsedda för slutlig användning. Företagens hela bruttoförädlingsvärde (BF) kommer att ingå i Skattebasen, vilket betyder att denna för ekonomin som helhet, om vi bortser från offentlig sektor, blir liktydig med bruttonationalprodukten (BNP).

En allmän varuskatt kan utformas antingen som en ettledsskatt som utgår när varan går till slutlig användning eller som en fierledsskatt, där brut- toförädlingsvärdet beskattas i varje produktions- och distributionsled på vä- gen fram till den slutlige användaren. I det senare fallet kan skatten ka— rakteriseras som en mervärdeskatt av BNP-typ (BNP-moms). På grund av att bruttoinvesteringarna ingår i basen för BNP-momsen kommer denna, i likhet med kaskadskatterna, att innehålla ett visst ku- mulativt inslag, trots avdraget för insatsvarorna. Beskattningen av ersätt- ningsinvesteringama i de kapitalvaruproducerande sektorerna innebär näm- ligen att de kapitalföremål som i de konsumtionsvaruproducerande sek- torerna används för att ersätta utslitna maskiner innehåller ett element av skatt. Beskattningen av ersättningsinvesteringar (avskrivningar) även i det konsumtionsvaruproducerande ledet leder därför till en viss dubbelbeskatt- ning. Denna kumulativa effekt reduceras om man begränsar skatteunder- laget till företagens nettoförädlingsvärde, dvs. undantar även värdet av av- skrivningarna.

En skatt på företagens nettoförädlingsvärden (NF = BF — A), vilken är ekvivalent med en skatt på nettonationalprodukten, torde inte kunna ut— formas som en ettledsskatt i det sista distributionsledet före slutlig använd- ning. För att ersättningsinvesteringama skall kunna särskiljas måste skatten tas ut av de enskilda företagen. Detta kan ske genom att skatten formuleras som en mervärdeskatt av inkomsttyp (I-moms).

Undantar man förutom reinvesteringama (= avskrivningarna) även net- toinvesteringama, dvs. i princip bruttoinvesteringarna, från beskattningsun- derlaget får man en skatt vars underlag sammanfaller med förbrukningen av varor och tjänster för slutlig konsumtion. En skatt med denna bas kan antingen utformas som en ettleds- eller flerledsskatt.l Väljs den senare va- rianten får man en mervärdeskatt av konsumtionstyp (K-moms). I detta fall kommer de kapitalvaruproducerande sektorerna att undantas från be- skattning. De kumulativa effekterna är här helt eliminerade. I princip mot- svarar en skatt med denna konstruktion den i Sverige nu gällande mer- värdeskatten.

4.4. Mervärdeskatter

4.4.1. Översikt2

Det framgick av föregående avsnitt att en mervärdeskatt kan utformas med olika omfattande underlag. Inledningsvis ges här med hjälp av ett enkelt exempel en nämnare illustration av hur underlagen för BNP-moms, I-moms

SOU 1977:87 _åekleLSIn Nl 4 Kostnad För- plus vinst säljning X X X X Sektor A erån A 5 NX Nl till ______ w _. 3! Till hus- Kostnad For— . . hå" plus Vinst saljnrng .1 till 8 Privat konsum— till C tron X x [ xx NNP = 20 BNP = 2 sanna- .. Bl / / / Kostnad För— ,/ plus vinst säljning/

Använda beteckningar

W = löner

V = vinst på eget kapital (företagen antas vara helt självfinansierade) A = avskrivningar = reinvesteringar Nl = nyinvesteringar (företagen växer)

M = inköpt material BF = bruttoförädlingsvärde NF = nettoförädlingsvärde S = försäljningsintäkter

Figur 4.1 En förenklad ekonomi

:

..

' Vad gäller kapitalbild- ningen bygger illustratio- nen på antagandet att avskrivningarna under en period motsvaras av lika stora reala ersättningsin— vesteringar.

2 Andra metoder utgörs av additionsprincipen där underlaget beräknas som summa faktorersättningar plus vinst, och subtrak- riansprincipen där underla— get bestäms som försälj- ningsvärde minskat med värdet av tidigare beskat- tade inputs. Additions— principen anses särskilt väl lämpad för I-moms och BNP-moms. [ det senare fallet adderas även avskrivningarna till underlaget. Se vidare McLure [1973].

och K-moms skiljer sig åt. Antag att en ekonomi består av tre industrisektorer A, B och C och en hushållssektor (jfr figur 4.1).

Sektor A producerar ett material (en intermediär vara) som efterfrågas av sektorerna B och C men ej av hushållen. I produktionen använder sig sektor A av en råvara. Denna naturresurs ägs av företagen men har alternativ användning och dess utnyttjande utgör därför en kostnadsbelastning. Sektor B producerar maskinell utrustning som efterfrågas av sektorerna A och C men som också behövs för B:s egen produktion. Här sker alltså leveranser mellan enskilda företag i sektor B.l Sektor C producerar konsumtionsvaror för hushållen.

För sektor C kan, med de siffror som anges i exemplet, bruttoföräd- lingsvärdet (BF) respektive nettoförädlingsvärdet (NF) beräknas på följande sätt (använda beteckningar introduceras i figur 4.1).

BFC=WC+AC+VC=3+2+3=8 NFC=WC+VC=3+3=6 Produktion = försäljning (S)= BFC + Mc = 8 + 5 = 13

För hela ekonomin gäller: BNP=BFA+BFB+BFC=7+10+8=25

NNP = NFA+NFB+NFC = 6+8+6 = 20.

För var och en av de tre typerna av mervärdeskatt kan skattebloppet be- stämmas enligt flera olika beräkningsförfaranden. I den svenska K-momsen har man stannat för en avdragsprincip.2 Från utgående skatt på försäljning får företagen dra all den skatt som påförts av leverantörer (ingående skatt). Med avdragsprincipen, som anses underlätta en fullständig övervältring av skatten på priserna, kan de tre momstyperna beräknas på följande sätt. 1 anger skattesatsen.

K-moms: tS t(M+A+NI) I-moms: tS t(M+A) BNP-moms: tS tM.

De skillnader i Skatteunderlag som de alternativa utformningama skulle ge upphov till i vårt exempel framgår av följande uppställning där i den sista raden även skatteunderlaget för en kumulativ bruttointäktsskatt har illustrerats.

Skattetyp Industrisektorer Hela ekonomin A B C

K-moms 7—(1+1)=5 12—(2+2+2)=6 13—(4+2+5)=2 13 l-moms 7—1 = 6 12—(2+2)=8 l3—(5+2)=6 20 BNP-moms 7 12—2= 10 l3—5=8 25 Kumulativ brutto-

intäktsskatt 7 12 13 32

Av kolumnen för hela ekonomin framgår att K-momsens bas samman- faller med privat konsumtion, I-momsens med nettonationalprodukten och BNP-momsens med bruttonationalprodukten.

I basen för en personlig inkomstskatt ingår löner, utdelade vinster samt ränta. Om samtliga vinster delades ut skulle i vårt exempel basen sam- manfalla med NNP. Lönesumman (9), vinsterna (9) och alternativkostnaden för sektor A:s naturresurs (2) adderar nämligen till 20.

4.4.2. Nuvarande mervärdeskatt

Den nuvarande svenska mervärdeskatten infördes 1969. Skatten belastar i princip endast konsumtionsvaror och kan därför karakteriseras som en mervärdeskatt av konsumtionstyp (K-moms). De skattskyldiga får vid be- räkningen av skattepliktigt belopp göra avdrag från bruttoomsättningssum- man med i princip alla utgifter — alltså även investeringsutgifter — på vilka mervärdeskatt utgått. Skatten belastar därigenom inte det enskilda företagets hela förädlingsvärde utan endast detta värde minskat med värdet av brut- toinvesteringarna. Vissa företag (s.k. tekniskt skattskyldiga) skall inte ta ut skatt på sin försäljning men skall ändå lämna skatteredovisningar, varav framgår vilken skatt (ingående mervärdeskatt) företaget erlagt till sina le- verantörer. Denna skatt återbetalas till företaget av staten. Härigenom blir de produkter ett sådant företag säljer inte belastade med någon mervärdeskatt alls. Ytterligare en grupp företag, till vilka bl. a. offentliga myndigheter och förvaltare av bostadsfastigheter hör, skall inte ta ut skatt på sin försäljning. Dessa företag får dock inte tillbaka erlagd ingående mervärdeskatt från sta- ten. Det mervärde företagen i denna grupp tillför sina varor kommer inte att belastas med skatt. Däremot måste företagen i sin prissättning täcka in sig för den kostnad som den ingående mervärdeskatten innebär för dem.

Till mervärdeskattens egenskaper hör att den är konkurrensneutral.1 Ett företag kan inte lindra sin beskattning genom att ändra sin produktions- apparat — exempelvis genom byte av arbetskraft mot maskiner. Genom att skatt inte behöver tas ut vid export och exportören får tillbaka mervärdeskatt som erlagts till leverantörer kommer all produktion som slutligen exporteras att undantas. Å andra sidan tas mervärdeskatt ut vid import. Svenska kon- sumenter får därför erlägga mervärdeskatt, oavsett i vilket land varorna producerats. Mervärdeskatten påverkar alltså inte utrikeshandeln. En annan egenskap hos mervärdeskatten är att eftersom den i regel debiteras öppet har säljarna relativt lätt att övervältra den på köparna. Eftersom varje företag i de olika produktionsleden får räkna av erlagd mervärdeskatt vid skat- teuppbörden föreligger inte heller något motstånd från köparna i respektive produktionsled att ta över skatten. Effekten av en mervärdeskatteändring torde därför vara tämligen snabb och övervältringen ske framåt mot den slutlige konsumenten. Genom att stora delar av handeln är centraliserade till ett fåtal grossist- och kedjeföretag blir administrationen av mervärde- skatten förhållandevis enkel. Även detta bidrar till att variationer i skat- tesatsen omedelbart och likformigt slår igenom över hela fältet.

Som tidigare visats påverkar en konsumtionsskatt inte sparandets net-

1 I McLure [1973] analyse- ras effekterna av en K-moms ijämförelse med effekterna av personlig inkomstskatt och en arbetsgivaravgift.

1Se t. ex. Franzén, Löv- gren & Rosenberg [1976], Pechman & Okner [1974] och McLure [1973].

2 Om åtgärden att höja en moms och sänka en proportionell inkomst- skatt så att intäkterna blir oförändrade skulle få till effekt att sparandet påverkas väsentligt, är ej det tidigare nämnda regressiva incidensresul- tatet ett självklart utfall. Se beträffande detta t. ex. Break [1974].

3 Jfr Branson [1973].

4 Inom ramen för kon- sumtionsbeskattning kunde problemet också lösas genom övergång till en progressiv utgiftsskatt.

toavkastning. Därmed påverkar alltså inte en K-moms hushållens val mellan konsumtion i dag eller i framtiden. Från effektivitetssynpunkt talar detta förhållande, taget för sig, till K-momsens fördel vid en jämförelse med en proportionell inkomstskatt. En mervärdeskatt av konsumtionstyp anses ha regressiv fördelningsver- kan jämfört med en proportionell inkomstskatt som ger lika stora intäkter.l Detta beror delvis på att momsen innebär en lindrigare beskattning av spa- randet. Sparandets ”progressiva” fördelning i termer av bruttoinkomsten gör att detta gynnar personer med genomsnittligt sett hög sparkvot.

Mervärdeskatten har betydande luckor i basen. Ca 1/ 3 av konsumtions- varorna är undantagna av i huvudsak uppbördstekniska skäl. Det hävdas ibland att undantagen förstärker momsens regressiva effekt. Orsaken skulle då vara att den momsbefriade konsumtionen tar en mindre andel av låg- inkomsttagarnas budget än genomsnittligt.

En K-moms kan förväntas ge högre hushållssparande än en proportionell inkomstskatt som ger lika stora skatteintäkter, om den marginella sparbe— nägenheten stiger med bruttoinkomsten. En sådan effekt skulle förstärkas om sparbenägenheten är positivt beroende av sparandets nettoavkastning som är högre i momsfallet. Den kvantitativa betydelsen av dessa spareffekter har man försökt uppskatta i ett flertal empiriska undersökningar. Resultaten har emellertid varit så varierande att mer bestämda slutsatser inte kan dras.2

Slutligen kan det nämnas att mervärdeskatten anses vara ett gynnsamt medel för temporära stabiliseringspolitiska åtgärder. Av central betydelse är då de intertemporala effekterna på hushållens köpbeslut, dvs. det för- hållandet att variationer i skattesatsen kan påverka valet av tidpunkt för inköp av framför allt varaktiga konsumtionsvaror som bilar, båtar etc.3

Den aktuella kritiken mot den nuvarande mervärdeskatten kan samman- fattas under följande punkter: ]. Vissa tekniska brister har bl. a. skapat problem med undandragande av skatt. En teknisk översyn sker för närvarande i mervärdeskatteutred- ningen (Fi 1971105).

2. Det omedelbara engångsgenomslaget på den allmänna prisnivån försvårar momshöjningar i tider av hög inflation. Det har hävdats att detta i hu— vudsak är ett psykologiskt problem eftersom en höjd moms, allt annat lika, reducerar hushållens reala köpkraft och därför på litet sikt verkar dämpande på inflationstakten. Denna effekt kan emellertid motverkas av att åtgärdens omedelbara effekt utlöser kompensationskrav i olika former. 3. Regressivitetsproblemet. Detta kan inom ramen för mervärdebeskattning helt eller delvis lösas efter tre olika linjer:4

a) Fullständigare täckning av konsumtionsområdet. b) Differentierade skattesatser.

c) Breddning av underlaget så att kapitalvaror, dvs. investeringarna, in- går. Möjligheterna att lösa regressivitetsproblemet enligt någon av de två första metoderna skall inte diskuteras i denna bilaga. Däremot skall den tredje metoden, som innebär övergång till BNP-moms eller I-moms, analyseras relativt utförligt i det följande.

4.4.3. Mervärdeskatt av BNP-typ

Det förhållandet att nuvarande moms är begränsad till beskattning av kon- sumtionsvaror anses alltså innebära att denna skatt tagen för sig har vissa ogynnsamma effekter från fördelningspolitisk synpunkt. Uteslutandet av investeringsvaror ur basen har vidare då och då i debatten ansetts vara en nackdel ur stabiliseringspolitisk synvinkel. lnvesteringskvotens kraftiga svängningar under en konjunkturcykel motiverar, hävdas det, att den fr- nanspolitiska arsenalen kompletteras med ett permanent instrument, som kan utnyttjas för att dämpa dessa svängningar. Bl. a. på basis av dessa bägge argument har det anförts att man borde överväga att låta basen för mer- värdeskatten omfatta även investeringsvaror. Alternativt har det föreslagits att skattesystemet borde kompletteras med någon ny produktionsskatt utan de kumulativa bruttoskatternas kraftiga kaskadeffekter men med bredare bas än nuvarande mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter. Mervärdeskatter som inkluderar investeringar i underlaget kan i själva verket uppfattas som sådana produktionsskatter eller som generella produktionsfaktorskatter.

En tänkbar bruttoskatt med bredare bas än nuvarande moms och arbets- givaravgifter är BNP-momsen som alltså innehåller bruttoinvesteringarna i underlaget.l

Vid en analys av de fördelningspolitiska verkningarna (incidensen) av en BNP-moms är det ändamålsenligt att uppfatta den som en kombination av en K-moms och en generell investeringsskatt. I den följande analysen är det vidare en förutsättning att BNP-momsen, precis som fallet är med K-momsen, avlyfts vid export samt att importerade konsumtions- och ka- pitalvaror påförs skatt efter den nominella skattesatsen. Det finns då starka skäl för antagandet att den del som svarar mot K—momsen snabbt slår igenom i höjda priser på konsumtionsvaror. Därmed skulle denna del ha en regressiv fördelningseffekt, dvs. i sina huvuddrag redan på kort sikt påverka in- komstfördelningen till låginkomsttagamas nackdel.2 Det angivna incidens- resultatet vad gäller en generell konsumtionsskatt får anses relativt väl eta- blerat i den finanspolitiska litteraturen. De fördelningspolitiska effekterna av en investeringsskatt är däremot omtvistade. Vad gäller det kortare per- spektivet föreligger emellertid en betydande samstämmighet i uppfattningen att investeringsskatten har progressiva verkningar.

Denna slutsats bygger på tesen att priserna på investeringsvaror stiger redan efter mycket kort tid. Denna prishöjning, som möjliggörs av att även importerade kapitalvaror skattebelastas, s_lår emellertid endast gradvis igenom på företagens löpande produktionskostnader och driftresultat eftersom kostnaderna för det vid tidpunkten för skattehöjningen brukade kapitalet inte omedelbart påverkas. Därmed skulle eventuella anpassningar i företagens prispolitik och produktionsvolym inte uppstå förrän efter någon tid. Däremot är det sannolikt att företagens investeringskalkyler redan på kort sikt påverkas av de höjda kapitalvarupriserna. Investeringsprojektens förväntade nettoavkastning reduceras. Detta betyder också att sparandets avkastning på kort sikt kommer att sjunka. Eftersom sparandets andel av hushållens inkomster enligt empiriska undersökningar växer med in- komstens storlek ger detta investeringsskatten en progressiv effekt. Detta

' I företagsskattebered- ningens huvudbetänkan— de (SOU 1977: 86) redovi- sas en överslagskalkyl enligt vilken en övergång från K-moms till BNP- moms vid nuvarande uttagsprocent(l7,l %) skulle ge en intäktsökning av storleksordningen 8 mdr kr.

2 De utsagor som i fram- ställningen görs om olika skatters fördelningsverk- ningar bygger genomgå- ende på den implicita förutsättningen att en proportionell personlig inkomstskatt utgör jämförelsnorm.

lJfr t. ex Musgrave [1959] och Sullivan [1965].

2 Resonemanget bygger på den s. k. EFG-modellen som finns beskriven i Edgren, Faxén & Odhner [1970]. En likartad analys av investeringsskattens långsiktiga incidens återfinns i en bilaga till prop. 1968th0. Det bör i sammanhanget framhål- las att övervältringens riktning är betydelselös för bedömningen av en skatts slutliga incidens (se även 5. 47, not 1). Där- emot kan övervältring- ens riktning vara av stor betydelse för en skatts kortsiktiga allokerings— effekter och därmed för dess stabiliseringspoli— tiska verkningar.

3 Detta antagande disku- teras i avsnittet om arbetsgivaravgifter.

4 Antagandets realism diskuteras utförligt i bilaga 2.

förhållande motverkar den regressivitet som ligger i den generella konsum- tionsbeskattningen.

Vilka fördelningsverkningarna av en investeringsskatt blir på längre sikt, dvs. när de anpassningsprocesser som kan utlösas av skatten har verkat ut, är emellertid som påpekats mer omtvistat. Enligt en åsiktsriktning som starkt betonar likheterna mellan en proportionell personlig inkomstskatt och en nonkumulativ bruttoskatt på företag som belastar såväl konsumtion som investeringar, skulle incidensen för dessa bägge skatter vara likartad. Ser man hushållsinkomsterna från användningssidan är det klart att in- komstskatten belastar såväl konsumtion som sparande. Eftersom sparandet motsvaras av köp av kapitalvaror framhålls det att skatter på dessa bägge komponenter bör vara mycket likartade till sina verkningar. Av den kon- ventionella uppfattningen att en personlig inkomstskatt på det hela taget bärs av den som betalar den även på lång sikt följer då att investeringsskatten bör ha progressiva verkningar även i ett långt tidsperspektiv.l

En viktig men helt outtalad förutsättning för detta resonemang torde vara att kapitalägarna saknar möjlighet att undvika investeringsskatten genom olika omdispositioner i sparandet, t. ex. i form av investeringar ut- omlands.

I en öppen ekonomi av svensk typ förefaller det mer sannolikt att bördan av en investeringsskatt på lång sikt övervältras på löntagarna via uppbromsad löneökning eller höjda priser. En argumentationslinje som mynnar i slut— satsen att skatten övervältras bakåt på löntagarna kan sammanfattas på föl- jande sätt.2 Utgångspunkten är det i det tidigare resonemanget antydda förhållandet att de höjda kapitalvarupriserna efter hand kommer att slå igenom i höjda produktionskostnader och sänkt lönsamhet i företagen. En naturlig konsekvens av detta är att företagen svarar med att höja priserna utöver vad som motiveras av K-momsdelen. De praktiska möjligheterna härtill torde emellertid vid fasta växelkurser vara starkt begränsade i den viktiga sektor av ekonomin som arbetar i internationell konkurrens. Det är under sådana omständigheter troligt att övervältringsprocessen i huvudsak är riktad bakåt och då i första hand mot löneinkomstema. En närmare analys av denna övervältringsprocess skall ges senare i detta kapitel. Att den bakåtriktade övervältringen i huvudsak skulle komma att påverka lö— neutvecklingen hänger samman med antagandet att kapitalägarnas förränt- ningskrav efter skatt (och i reala termer) är internationellt bestämt och att arbetsutbudet är oelastiskt.3 Innebörden av det första antagandet är mer precist att nettoersättningen till produktionsfaktom kapital på längre sikt inte kan påverkas genom inhemska skattepolitiska åtgärder, eftersom ut'- budet av kapital till Sverige genom kapitalets internationella rörlighet och vårt lands relativa litenhet är fullständigt elastiskt.4 Av detta följer också att höjningar ikapitalbeskattningen ger upphov till en kapitalrörelse ut ur landet. Som ett resultat av minskningen i kapitalintensitetens tillväxt kom- mer ökningstakten i arbetsproduktiviteten att dämpas liksom därmed löne- utvecklingen. Det finns anledning att räkna med att övervältringen bakåt på löntagarna är en trög process som sannolikt kräver relativt lång tid innan den är slutförd. Av detta följer att de kortsiktiga fördelningseffekterna blir av betydande relevans för den praktiska ekonomiska politiken. För BNP- momsens fördel ningspolitiska effekter innebär detta också att dessa är gynn-

sammare än K-momsens. Av vad som sagts bör det emellertid även ha framgått att man via inslaget av investeringsskatt vid en BNP-moms har att räkna med allokeringseffekter i en helt annan utsträckning än vid en K-moms.

Den allmänna varuskatt (oms) som användes i Sverige under åren 1960 t.o.m. 1968 hade i princip samma underlag som en BNP-moms skulle ha. Det är därför av intresse att rekapitulera några av den allmänna skat- teberedningens argument när man i sitt 1964 avlämnade betänkande (SOU 1964:25) föreslog att omsen borde ersättas av en mervärdeskatt av kon- sumtionstyp. Två centrala krav man ställde på en indirekt skatt var dels att dess fördelningsverkan borde vara möjlig att bestämma med god pre- cision, dels att de störande effekterna på resursallokeringen i ekonomin borde vara begränsade.

Bägge dessa villkor bedömdes i hög grad vara uppfyllda av en K-moms. Dennas fördelningsverkan ansågs lätt att bestämma därigenom att den övervältrades på konsumenterna via en prisökning som för alla konsum— tionsvaror var lika med den nominella skattesatsens höjd. Denna generella och likformiga övervältring på priserna ansågs vidare betyda att skatten var neutral med avseende på hushållens val mellan olika konsumtionsvaror liksom att allokeringseffektema i företagssektom i form av konkurrens- snedvridningar eller strukturella förskjutningar var uteslutna.

Man hävdade å andra sidan att den allmänna varuskatten inte uppfyllde villkoren. Man argumenterade sålunda för att investeringsskattekomponen- ten på längre sikt övervältrades på priserna, liksom konsumtionsskattekom— ponenten.1 En sådan övervältring skulle förstärka omsens regressiva effekt snarare än reducera den. Därigenom skulle omsen också ge upphov till en kumulativ effekt. Skattebelastningen på en konsumtionsvara blir högre än vad som anges av den nominella skattesatsen. När investeringskvoten varierar mellan ekonomins olika sektorer kommer också det kumulativa inslaget att variera mellan olika varor. Därmed ansågs omsen inte vara kon- kurrensneutral. Olikformigheten i omsens inverkan på konsumtionsvaru- priserna försvårar också en fördelningspolitisk utvärdering av skatten efter- som noggrann information skulle krävas om hur olika hushållskategorier använder sina inkomster. Denna utvärdering kompliceras ytterligare av att långsiktiga förändringar i investeringskvotens sektoriella utveckling över tiden förändrar den relativa storleken på det kumulativa inslaget.

Övervältringen av investeringsskattekomponenten på priserna bedömdes

lHärigenom skiljer man sig alltså från det synsätt som redovisades ovan. Det bör därför framhållas att övervältringsprocessens riktning vid en investeringsskatt (och vid andra skatter) i hög grad är beroende på den allmänna ekonomiska politik som förs i samband med höjningen och det konjunkturläge som råder. Ju mer expansiv den ekonomiska politiken är, desto större är sannolikheten för en framåtriktad över- vältring. Övervältringsprocessens riktning är emellertid i själva verket betydelselös för det fördelningspolitiska utfallet av en specrf k skatt som enbart är en fråga om förändringar i relativa varu- och faktorpriser (jfr McLure [1970D. ] fallet med en in- vesteringsskatt torde det vara förändringen i de reala faktorersättningarna som be- stämmer incidensresultatet. Innebörden av såväl det resonemang som förts här, som de som fördes av den allmänna skatteberedningen, är att investeringsskatten sänker reallönen och lämnar den reala ersättningen till kapitalägarna oförändrad.

1 Se även kapitel 3.

2 Påståendet kan ges följande intuitiva motive— ring. Värdet av kapitalva- ror som maskiner o.d. avspeglar sig på sikt i värdet på konsumtionsva- roma. En skatt på kon- sumtionsvaror innebär därför att allt kapital och därmed sparandet kom- mer att skattebelastas. En särskild skatt på nettoin- vesteringar ger dubbelbe- skattning av sparandet. Om avskrivningarna därtill beskattas kan man alltså tala om en tre- faldig beskattning.

vara en relativt tidskrävande process där det kunde föreligga betydande skillnader i möjligheter mellan olika sektorer. Detta förhållande ansågs ytter- ligare förstärka intrycket av att omsen var en i hög grad icke-neutral skatt.

För allmänna skatteberedningens ställningstagande i valet mellan olika indirekta skatter var kravet på stor avkastningsförmåga en tredje viktig ut- gångspunkt. Den allmänna varuskatten ansågs inte tillgodose ett sådant krav eftersom den var konstruerad som en ettledsskatt. Man gjorde be- dömningen att en sådan skatt vid höga skattesatser vid varje redovisnings- tillfälle skulle ta i anspråk alltför stora andelar av de skattskyldigas likvida medel. Därför skulle ettledsskatten kunna inverka menligt på detaljhan- delsledets finansiella förhållanden. De flerledsskatter som uppställdes som alternativ var en kumulativ bruttoomsättningsskatt och en K-moms. Där- emot prövades inte de två varianter av mervärdeskatten som innehåller investeringarna helt eller delvis i basen.

En jämförelse mellan dessa bägge varianter ger vid handen att vägande principiella argument kan anföras mot BNP-momsen när jämförelsenormen är en I-moms (inkomstskatt) eller en K-moms (konsumtionsskatt).

När man jämför två skatter med varandra finner man vanligen att ett val skulle innebära en avvägning mellan rättvisesynpunkter (dvs. fördel- ningspolitiska hänsyn) och effektivitetssynpunkter. Detta gäller inte, som här skall framgå, när man ställer en BNP-moms mot de andra momsva- rianterna.l

En BNP-moms kan på ett principiellt plan sägas motsvara en personlig inkomstskatt där avdrag ej får göras för ersättningsinvesteringar. Med det etablerade "accrued income"-begreppet som norm strider därmed denna skatt mot principen lika behandling av likar.

Med konsumtionen som norm för horisontell rättvisa ter sig BNP-momsen än ogynnsammare. Under denna norm brukar man tala om att en vanlig inkomstskatt (I-moms) ger en omotiverad dubbelbeskattning av sparandet. I fallet med en BNP-moms vore det befogat att tala om en trefaldig be- skattning av sparandet.2

En vanlig inkomstskatt (I-moms) sänker sparandets nettoavkastning och stör därför hushållens val mellan konsumtion och sparande jämfört med förhållandet före skatt. Detta ger, som påpekats tidigare, upphov till väl- färdsförluster. En BNP-moms (bruttoinkomstskatt) skulle sänka nettoav- kastningen ytterligare och därför vid samma skatteintäkt ge upphov till ännu större välfärdsförluster ("dead weight losses").

Slutsatsen blir alltså att både horisontella rättviseaspekter och effektivi- tetsaspekter talar mot BNP-momsen när en jämförelse görs med [moms eller K-moms.

4.4.4. M ervära'eskatt av inkomsttyp

De principiella argument som anförts mot en BNP-moms kan sägas tala för att en mervärdeskatt som även omfattar investeringsutgifter bör ut- formas som en I-moms. Därmed skulle på makronivå basen utgöras av nettonationalprodukten eller, om offentlig sektor undantas, av näringslivets samlade nettoförädlingsvärde. Eftersom avskrivningarna (ersättningsinves-

teringzrna) ej ingår i underlaget finns det anledning räkna med att allo- keringseffektema blir väsentligt mer begränsade vid en I-moms än vid en BNP-moms.l

Mec den i K-momsen tillämpade avdragsprincipen som beräkningsgrund skulle skatten för ett enskilt företag bestämmas så att från utgående skatt på försäljningsvärdet avdrag medgavs för ingående skatt på material (råvaror och halvfabrikat), liksom för en beräknad skatteandel på avskrivningarna. Fastställandet av den sistnämnda avdragsposten skulle i praktiken sannolikt vara forenad med betydande tekniska problem och viktiga ekonomiska över- väganden. Kontroll- och redovisningstekniska synpunkter torde göra det nödvändigt att formulera speciella avskrivningsregler. Därmed skulle flera av de . nettovinstbeskattningen centrala avvägningsproblemen kunna kom- ma ati. överföras på mervärdeskatten. Det torde ju bli en central fråga att avgöra om avdraget skall anknytas till kalkylmässiga avskrivningar, till de för bolagsskatten gällande avskrivningsreglerna eller till någon mellan- liggande regeluppsättning.

Det förhållandet att denna problematik inte vidlåder BNP-momsen har i den internationella litteraturen ibland ansetts tala för denna skatt, trots de principiella argumenten till I-momsens förmån.

En teknisk svårighet, som förtjänar uppmärksamhet, i samband med en I-moms ( och BNP-moms) konstruerad efter en avdragsprincip är det krav på noggrann definition av materialbegreppets omfattning som den endast begränsade avdragsrätten för skatt på investeringsvaror ställer. Såväl vid beräkning av rörelseinkomsten som vid mervärdeskatteberäkningen har näm- ligen företagen intresse av att hänföra så stor del som möjligt av sina utgifter till' materialinköp. Här föreligger alltså ett definitionsproblem av samma karaktär som i den allmänna varuskatten där det ansågs nödvändigt med mycket detaljerade anvisningar vilka ändå ansågs otillfredsställande, bl. a. av allmänna skatteberedningen. Detta problem torde emellertid kunna re- duceras om underlaget för I-momsen i stället beräknas enligt den s. k. ad- ditionsprincip som vanligen förordas för denna skatt. Skatteunderlaget be- stäms då som summan av alla ersättningar till produktionsfaktorer, dvs. lönekostnader, räntor, hyror, m. m. och vinst efter avskrivningar men före bolagsskatt. Ett centralt problem även med denna princip blir alltså hur de skattemässiga avskrivningarna skall bestämmas.

I-momsen utgår på en nettoinkomstbas. De principiella överväganden som tidigare har redovisats beträffande valet mellan konsumtion och in- komst som underlag för beskattning är därför relevanta vid en jämförelse mellan [moms och K-moms. Sammanfattningsvis gäller att fördelnings- politiska hänsyn anses tala för inkomstbasen medan effektivitetshänsyn kan verka i motsatt riktning. Konsumtionsbasen kan vidare ge högre privat sparande och gynnsammare investeringsincitament.

Diskussionen kring BNP- och I-moms har hittills förts under den im- plicita förutsättningen att dessa skatter skulle avlyftas vid export och påföras importvaror. Med detta förfarande, som tillämpas i nuvarande K-moms, skulle konkurrenseffekterna för de företag som arbetar i internationell kon- kurrens begränsas. Nämnda gränskorrigeringar torde också vara av stor be- tydelse för en mervärdeskatts kortsiktiga effekt. Om korrigeringarna genom- förs är det som framhållits sannolikt att en mervärdeskatt till den del den

1 En överslagskalkyl har givit vid handen att en övergång från K-moms till I-moms vid nuvarande uttagningsprocent skulle öka statsintäkterna med ca 3,5 mdr kr. Detta kan jämföras med att en ökning av K—momsutta- get med en procentenhet beräknas ge knappt 2 mdr kr.

direkt avser konsumtionsvaror redan på kort sikt övervältras på priserna på dessa varor.

I diskussionen kring I-momsen har emellertid ibland den synpunkten framförts att sådana gränskorrigeringar inte borde genomföras. Som motiv för denna ståndpunkt har anförts att man i tider av kraftig inflation borde utnyttja skatter med övervältringseffekten i huvudsak riktad bakåt mot ersättningen till produktionsfaktorema. Detta för att motverka risken för att en skattebetingad höjning i prisnivån, som avses att vara av engångskaraktär, via kompensationskrav och automatiska anpassningsmekanismer inducerar ytterligare höjningar av prisnivån.

Det är mot denna bakgrund av betydande intresse att analysera tänkbara effekter av en höjd K-moms utan gränskorrigeringar. Det står då för det första klart att den höjda skatten påverkar företagens kostnader och därmed utlöser incitament att höja priserna. Nu torde emellertid möjligheterna till kompenserande prishöjningar på kort sikt vara starkt begränsade för de fö- retag som arbetar i internationell konkurrens, dvs. för exportföretag och importkonkurrerande företag (K-sektorn). Skattehöjningen har för dessa fö- retag effekter av samma karaktär som en appreciering av den svenska kronan. Man har därför att räkna med sjunkande lönsamhet för dessa företag, vilket kan ta sig uttryck i dämpad expansion och utslagning av de sämsta pro- duktionsenheterna. Sannolikheten att åtgärden får negativa sysselsätt- ningseffekter är därför betydande på kort sikt.

I den delav den privata sektorn som arbetar utan utländsk konkurrens,dvs. den s.k. S-sektorn till vilken bl.a. hör byggnadsverksamhet och service- näringar som handel och transporter, torde möjligheterna till kompenserande prishöjningar vara större, förutsatt att skattehöjningen inte kompletteras med prisreglerande åtgärder i syfte att förstärka tendenserna till bakåtriktad övervältring. Om en sådan kompletterande åtgärd vidtas uppkommer en kontraktiv effekt även i S-sektorn med en förstärkning av riskerna för ar- betslöshet.

På längre sikt är det troligt att den pressade vinstnivån i K-sektorn och eventuellt även i S-sektorn skulle innebära att takten i löneglidningen brom- sas upp samtidigt som den avtalsmässiga löneökningen i kommande avtal skulle bli lägre än utan skattehöjning. Via dessa mekanismer är det sannolikt att näringslivets genomsnittliga lönsamhet på sikt återgår till nivån före skattehöjningen. På lång sikt faller skattebördan därmed i huvudsak på löntagarna.

Om S-sektoms möjligheter till prishöjningar inte aktivt motverkas uppstår på kort sikt en förskjutning i lönsamhet mellan K- och S-sektor. Detta kan innebära en viss tendens till överflyttning av resurser från den förra till den senare. Eftersom K-sektom brukar anses löneledande kommer emel- lertid på sikt denna skattebetingade lönsamhetsdifferens att elimineras.

De sysselsättnings- och resursfördelningseffekter som sålunda förefaller troliga vid höjningar i en K-moms utan gränskorrigeringar skulle sannolikt förstärkas om momsen i stället var av inkomsttyp. Det har hävdats att de kortsiktiga effekterna vid införande och höjningar av en I-moms utan gränsjusteringar i hög grad skulle kunna dämpas genom att skatteföränd- ringarna kopplades till avtalsrörelserna och därmed kunde beaktas vid for- mulerandet av lönekraven på samma sätt som man menar har skett vid

höjningar i arbetsgivaravgifter under senare år. Nu är det emellertid för det första en omtvistad fråga om de i de s.k. Hagapaketen ingående av- giftshöjningama verkligen i sin helhet har momentant övervältrats på lön- tagarna och kortsiktiga allokeringseffekter därmed har undvikits. För det andra skulle under alla omständigheter en motsvarande avräkning i hög grad kompliceras om den skall avse en skatt som har ett underlag som vida avviker från lönesumman.

5 Skatter på produktionsfaktorer

5.1. Introduktion

Bruttoskatter på företag och personanknutna skatter på löner, räntor och vinster kan sägas utgöra former för generell produktionsfaktorbeskattning i den meningen att skattebaserna i båda fallen omfattar hela värdet av pro- duktionsfaktorersättningen i en ekonomi. Till produktionsfaktorbeskattning brukar dock i regel hänföras endast sådan (selektiv) beskattning som sker på grundval av förbrukning eller ianspråktagande av produktionsfaktorer, dvs. man ser ersättningen till produktionsfaktorägama från kostnadssidan. Från utbetalamas sida blir produktionsfaktorskatten att betrakta som vilken driftkostnad som helst. Det bör i detta sammanhang upprepas att faststäl- landet av ett formellt skattesubjekt inte säger något om var den slutliga bördan av skatten ligger.

De produktionsfaktorer som förekommer i det svenska skattesystemet är framför allt energiskatter och drivmedelsskatter samt lönekostnadsskatter (arbetsgivaravgifter). Till de sistnämnda torde även kunna hänföras sådana uttag som utgör premier i ett socialförsäkringssystem eller avgifter för fond- uppbyggnad (ATP-avgifter). Då och då framförs i skattedebatten synpunkten att också generella eller selektiva råvaruskatter borde utgöra inslag i vårt skattesystem.

Som skatt på produktionsfaktom kapital skulle investeringsavgiften kunna karakteriseras. Till skatter på kapitalanvändning skulle också kunna hänföras olika typer av förmögenhetsskatter, liksom bolagsskatten. Med den innebörd som här givits begreppet produktionsfaktorskatter torde det emellertid stå klart att nämnda skatteformer inte tillhör denna kategori, trots att deras ekonomiska effekter i flera fall kan vara nära jämförbara med investerings- avgiftens.

5 .2 Arbetsgivaravgifter

5.2.1. Inledning

Den traditionella uppfattningen bland ekonomer är att incidensen av en arbetsgivaravgift ligger på löntagarna, när ekonomin har fått tillfälle att an- passa sig till ett nytt jämviktsläge med den nya pålagan.1 Med en annan

1 Se t. ex. Brown [1924], Harris [1941] och Pech- man [1971].

Figur 5 . ]. Övervältring av arbetsgivaravgift vidfull- ständigt oelastiskt utbud av arbetskraft.

Arbetstimmar

terminologi innebär detta att arbetsgivarna, som har att betala in skatten, till 100 % övervältrar den på löntagarna. Den teoretiska argumentationen för denna slutsats kan sammanfattas på följande sätt. Företagens efterfrågan på arbetskraft bestäms av arbetskraftens gränsproduktivitet, som svarar mot företagens utbyte vid marginella tillskott i sysselsättningen. Införandet av en arbetsgivaravgift innebär, från företagens synpunkt, att det marginella utbytet av arbetskraften reduceras med avgiftens belopp. En mindre mängd arbetskraft kommer då att efterfrågas vid varje given lön.

Utgår man för arbetskraftens del från att utbudet är fullständigt oelastiskt, dvs. att utbudet inte varierar med lönens nivå, måste en arbetsgivaravgift övervältras på löntagarna. Enligt ekonomisk teori är det nämligen variationer i utbjuden och efterfrågad mängd som bestämmer Skattens effekter på mark- naden. Då efterfrågan på arbetskraft minskar vid oförändrat utbud måste ersättningen till arbetskraften, dvs. kontantlönen, falla med avgiftens belopp.

Resonemanget illustreras i figur 5.1, i vilken vi på den vertikala axeln anger lön och på den horisontella antal arbetstimmar. Den vertikala linjen (U) anger utbudet på arbetsmarknaden. Oavsett lön utbjuds en viss mängd arbetskraft. Efterfrågekurvan EE skär utbudskurvan vid bruttolönen (WS), vilken i läget före skatt är lika med nettolönen (WSJ). Den negativt lutande efterfrågekurvan speglar det förhållandet att arbetskraftens marginalprodukt avtar med ökad insats av arbetskraft vid given kapitalstock. Därmed anger EE också hur mycket företaget vid kostnadsminimering är berett att totalt sett betala för sin arbetskraft. Om nu en arbetsgivaravgift (A) införs kommer efterfrågekurvan på arbetskraft att flyttas nedåt. Differensen mellan EE och E'E' motsvarar arbetsgivaravgiftens storlek. Om företaget är berett att betala WB för arbetskraften i utgångsläget är det inte berett att betala mer än (WB—A) efter Skattens införande. Den nya jämviktslönen efter arbetsgivar- avgift blir därför WN, och arbetsgivaravgiften har övervältrats. Företagens bruttokostnad för arbetskraften är oförändrad ( Wg j_

1 det följande skall detta resultat närmare diskuteras. Därvid görs en dis- tinktion mellan effekterna på kort och lång sikt. Det kommer att visa sig att det ovannämnda resultatet står sig i det långsiktiga perspektivet såtillvida

att arbetsgivarna med stor sannolikhet lyckas övervältra skattebördan. Där- emot är det mer tvivelaktigt om skatten i sin helhet övervältras bakåt på kontantlönema. Uppläggningen av de empiriska undersökningarna på om- rådet gör det nämligen inte möjligt att avfärda hypotesen att en del av övervältringen sker via höjda varupriser. För det slutliga incidensutfallet är emellertid övervältringens riktning som tidigare påpekats av underordnad betydelse. Beträffande den kortsiktiga incidensen är det inte möjligt att peka på entydiga resultat. Effekterna på inkomstfördelningen är då i hög grad beroende av det konjunkturläge i vilket arbetsgivaravgiftema införs och av den konjunkturpolitik som förs.

5.2.2. Ejjfekter på lång sikt

Varje skatt leder till en hel rad effekter i olika avseenden. Analytiskt är det därför av stor vikt att i första hand koncentrera sig på de mest centrala. Undersökningen av arbetsgivaravgiftema inriktas därför primärt på att fånga de systematiska makroeffekterna. Först i andra hand diskuteras de sekundära verkningar som mer specifikt kan uppstå för vissa hushåll och företag.

Ett centralt antagande i det resonemang som fördes inledningsvis var att arbetsutbudet var fullständigt oelastiskt. Den grundläggande teorin för skatters verkningar på arbetsutbudet mynnar som bekant i resultatet att effekten är obestämd. För en enskild individ ger skatten upphov till en substitutionseffekt (för minskat utbud) och en inkomsteffekt (för ökat ut- bud). Eftersom effektema går i olika riktningar kan nettoresultatet a priori bli vilket som helst. De empiriska undersökningar som gjorts på området tyder emellertid på att ett antagande om fullständigt oelastiskt arbetsutbud för ekonomin som helhet är en god arbetshypotes.l Att en löneskatt inte skulle påverka arbetsutbudet totalt sett kan dessutom mer intuitivt göras troligt med följande observationer:

1. Arbetsgivaravgiftema utgår på alla löneinkomster. Möjligheter saknas därför att undgå dem genom att t. ex. byta yrke. 2. Möjligheterna för vanliga löntagare att variera sin dagliga arbetstid är begränsade av institutionella förhållanden.2 3. För höginkomsttagare kan eventuellt möjligheterna att variera arbetstiden vara större. För dessa grupper finns det emellertid skäl att anta att för- ändringar i nettolönen är av begränsad betydelse för arbetsinsatsens stor- lek. De olika arbetenas status, karriärrnöjligheter och s. k. fringe benefits torde här ha stor betydelse. Trots dessa starka indikationer på oelastiskt arbetsutbud kan det vara av intresse att undersöka arbetsgivaravgiftemas incidens, förutsatt att det ändå föreligger någon elasticitet. Ett sådant fall åskådliggörs i figur 5.2. Utbudet av arbetskraft antas vara en funktion av den nominella nettolönen (WN). Detta är ett speciellt antagande, eftersom det för löntagarna mest intressanta är den ersättning de erhåller efter såväl inkomstskatt som arbetsgivaravgift. Låt oss dock anta att utbudskurvan (arbetskraftsutbudet som en funktion av lönen före inkomstskatt) är härledd från en utbudsfunktion som anger sambandet mellan arbetskraftsutbud och lön efter inkomstskatt vid ett givet inkomstskattesystem.

1 Se t. ex. Kosters [1969], Rees [1974] eller Watts et al. [1974].

2 På längre sikt kan emellertid en skatt utlösa förändringar i dessa, t. ex. genom att arbetstiden generellt förkortas i samhället.

Figur 5 .2. [ncidensen av en arbetsgivaravgift en partiell analys

1 Se Brittain [1972].

2 Denna analogi kan emellertid ifrågasättas. På grund av det begränsade sambandet mellan en individs avgifter och framtida förmåner anser många ekonomer att socialförsäkringsavgifter- na bör betraktas som skatter i största allmänhet. Jfr t. ex. Pechman [1971] och Teeters [1973].

Arbetstimmar

0. L] LO WB = bruttokostnad för arbetskraften WN = lön före inkomstskatt

U (WN) = utbudsfunktion för arbetskraft E (WB) = efterfrågefunktion för arbetskraft

I utgångsläget i figuren har vi jämvikt vid arbetsutbudet LO och lönenivån Wå = WB'. Införandet av en arbetsgivaravgift flyttar efterfrågekurvan nedåt på samma sätt som i figur 5.1. Den nya jämviktslönen blir WP. Vid denna lön registrerar vi ett minskat arbetsutbud (LI ( L0)- Företagens brutto- kostnad per arbetad timme är W? Differensen (WIF—WP) är lika med ar- betsgivaravgiften. I detta fall ger alltså skatten upphov till en sysselsätt- ningseffekt i form av en frivillig reduktion i arbetsutbudet.

Innan vi går närmare in på en diskussion om konsekvenserna av detta skall vi peka på en omständighet som kan innebära att sysselsättningsef- fekten helt uteblir trots att arbetsutbudet inte är helt oelastiskt.1 Arbets- givaravgiftema i Sverige och andra länder är i allmänhet ”öronmärkta”. De tas ut för att täcka kostnaderna för olika socialförsäkringar. Om löntagarna uppfattar socialförsäkringsavgiftema som direkt jämförbara med premier för privata liv- och pensionsförsäkringar, kan dessa komma att betraktas som en del i det personliga sparandet.2 Om detta är fallet skulle man vara beredd att acceptera att nettolönen sänktes med avgiftens hela belopp utan några förändringar i arbetsutbudet.

Om vi emellertid antar att sysselsättningen trots allt reduceras, återstår frågan vrlken incidensen då blir. På detta spörsmål ges dessvärre inte något enkelt svar. Verkningama sprider sig nämligen i detta fall över till andra

marknader än arbetsmarknaden. Innan vi går över till dessa effekter skall vi emellertid driva den partiella jämviktsanalysen av effekterna på arbets- marknaden något längre. Det exakta utfallet här kommer att bero på stor- leken på utbuds- och efterfrågeelasticiteterna. Brittain har visat att det krävs ytterst extrema elasticitetsantaganden för att man skall nå resultatet att lön- tagarna helt och hållet undgår skattebördan. Å andra sidan kommer vid helt rimliga antaganden nettolönesumman att reduceras precis med Skattens belopp. Vi kan illustrera detta i figur 5.2, som har ritats så att efterfrå- geelasticiteten är lika med ett. Man ser där att bruttoersättningen till ar- betskraften i slutläget (OW'I3 B L,) är lika stor som i utgångsläget (OWE' A LO). Slutsatsen blir att nettolönesumman reducerats med skattebeloppet (W? BC WII”). Eftersom sysselsättningen också förändrats kan man dock inte konkludera att incidensen av skatten till fullo ligger på löntagarna. Den minskade produktionen i ekonomin kan nämligen också komma att påverka kapitalinkomsterna. För att under sådana omständigheter få ett grepp om incidensen bör analysen ske i termer av en allmän jämviktsmodell.

Med en enkel, statisk sådan har Feldstein analyserat incidensen av en löneskatt under antagandet att såväl arbetsutbudet som utbudet av kapital kan variera.1 Förutom utbuds- och efterfrågeelasticitetema kommer då även substitutionselasticiteten mellan de båda produktionsfaktorema att vara en nyckelvariabel. Vid oelastiskt arbetsutbud ger modellen till resultat att ar- betsgivaravgiften bärs av löntagarna. Ett numeriskt räkneexempel med en förenklad variant av modellen (Cobb-Douglas produktionsfunktion) ger vidare resultatet att löntagarna bär 90 % av skattebördan när kapitalutbudet är oelastiskt och utbudselasticiteten för arbetskraft är 0,33. Vid i övrigt lika förutsättningar men vid en elasticitet i arbetsutbudet på 1,33 kommer lön- tagarna att bära 70 % av bördan. Slutligen när utbudselasticiteten för båda produktionsfaktorema är 1,33 övervältras 82 % av skatten på löntagarna. Dessa resultat tyder alltså på att löntagarna trots antagandet om elasticitet i arbetsutbudet ändå bär huvudparten av skattebördan.

Analysen har hittills bortsett från möjligheten att en höjd löneskatt kan leda till prisökningar. Vid marknadsimperfektioner är det dock tänkbart att övervältringen sker genom höjda varupriser, sänkta nettolöner eller en kombination av båda. Eftersom incidensen är en fråga om hur fördelningen av realinkomsterna påverkas, är det klan att löntagarna kan få del i skat- tebördan, antingen genom sänkta löner eller höjda priser.

Övervältringsprocessens karaktär diskuteras i nästa avsnitt, men redan nu bör det betonas att även om slutresultatet skulle bli att hela anpassningen sker genom prishöjningar så kommer incidensen ändå att ligga på löntagarna. Det antagande som introducerades i föregående kapitel med innebörden att kapitalägarnas reala förräntningskrav efter skatt är internationellt bestämt implicerar nämligen att dessa på lång sikt undgår skatten även om över- vältringen är framåtriktad. När skatten leder till prishöjningar vore det tänk- bart att det stora pensionärskollektivet skulle få bära en del av bördan. Eftersom pensionssystemet i Sverige i huvudsak är realvärdesäkrat (index- reglerat) kommer emellertid med någon tidsförskjutning förmånerna att hö- jas i samma proportion som konsumentprisema.

Analysen av arbetsgivaravgiftemas långsiktiga effekter har som framgått varit fokuserad på effekterna på de relativa faktorprisema i reala termer,

] Analysresultaten sam- manfattas i Break [1974]. Se även Feldstein [1974a] och [ l 974b].

* Brittain [19721 och Boskin [1975] har båda redovisat resultat som tyder på att en löneskatt som undantar vissa sektorer ändå i sin helhet bärs av löntagarna.

2 Detta kan emellertid motverkas om avgiftshöj- ningen sker vid speciellt valda tidpunkter och kompletteras med vissa institutionella arrange- mang. Iett följande avsnitt argumenteras för att den s. k. Hagapolitiken under 1970-talet kan ha lett till momentan, bakåtriktad övervältring av de höjda arbetsgivarav- gifterna.

dvs. på reallön och real kapitalförräntning. Skälet är att verkningarna på dessa torde vara bestämmande för de systematiska effekterna på fördelningen av hushållens reala disponibla inkomster. För vissa specifika hushåll kan det emellertid uppstå effekter från inkomstanvändningssidan om de relativa varupriserna förändras. Dessa torde emellertid vara av sekundär natur för den totala fördelningsbilden.

Om arbetsutbudet inte är helt oelastiskt och vid imperfekta marknader kan också vissa sekundära effekter uppstå för enskilda företag och branscher. Maximeringen av vissa socialförsäkringsavgifter kan t. ex. innebära att fö- retag med stort inslag av höginkomsttagare påverkas relativt mindre i sin verksamhet än företag med stort antal låginkomsttagare. Vid regionalt diffe- rentierade arbetsgivaravgifter kan man vidare vänta sig en kraftigare reaktion i lön och/eller priser i regioner med relativt sett hög avgift. Den regionala differentieringen kan också leda till viss omallokering av arbetskraften till områden med låga skattesatser. Storleken på dessa effekter är beroende av differentieringens storlek och arbetskraftens rörlighet, men det allmänna intrycket är att de slutsatser beträffande incidensen som tidigare redovisats ej ändras.1

5.2.3 Incidens och allokeringseffekter på kort sikt

I föregående avsnitt indikerades att man på lång sikt ej har att vänta några större sysselsättningseffekter vid en förändring i skatten på arbetskraft. Mark- nadsimperfektioner och trögheter i vissa anpassningsmekanismer innebär emellertid att sådana kan uppstå på kort sikt. Effekterna på inkomstför- delningen är ej heller entydiga i det korta perspektivet.

Som i fallet med en skatt på investeringarna kan övervältringsprocessen, beroende på omständigheterna, vara bakåtriktad eller framåtriktad. Viktiga skillnader kan också, i en ekonomi med betydande utrikeshandel, föreligga mellan olika sektorer. Vid fasta växelkurser och en allmänt sett stram eko- nomisk politik förefaller det troligt att övervältringsprocessen i huvudsak är bakåtriktad. Vid en höjd arbetsgivaravgift är det emellertid osannolikt att fackföreningarna i praktiken accepterar en omedelbar sänkning i kon- tantlönen. Därför kan övervältringen komma att bli en trög och tidskrävande process som kan innebära att kapitalägarna temporärt bär en del av skat- tebördan.2 Ser man anpassningen i ett dynamiskt perspektiv är det emellertid sannolikt att bruttolönema på sikt anpassar sig till det utrymme som ges av tillväxten i produktivitet och utländsk prisnivå, medan kontantlönema som en följd av skattehöjningen växer något långsammare.

Rent allmänt är möjligheterna till framåtriktad övervältring större i den skyddade S-sektorn (handel, service, offentlig sektor m. m.) än i den kon- kurrensutsatta K—sektorn (industrin). De kortsiktiga allokeringseffektema torde därför vara mer begränsade i den förra än i den senare. Man kan dock peka på vissa omständigheter under vilka kompenserande prishöjningar vore möjliga även i K-sektorn. Som exempel på sådana fall kan nämnas gynnsamt konjunkturläge, flexibla växelkurser och allmänt expansiv eko- nomisk politik. För en utförligare analys av de anpassningar i löner och priser som kan

utlösas vid höjning av en arbetsgivaravgift som företas utan speciella in- stitutionella arrangemang hänvisas till diskussionen i föregående kapitel. Det kan emellertid vara lämpligt att här ändå översiktligt belysa löneskattens kortsiktiga incidens och allokeringseffekter i tre fall som kan ge något olika resultat.

En recession karakteriseras av låg eller ingen löneglidning samt svag efter- frågan på varumarknaderna. Införande av en löneskatt kommer i stor ut- sträckning att belasta företagsvinsterna. De nominella lönerna kan ej sänkas på grund av fackföreningarnas motstånd. Eventuella prishöjningar skulle öka köpmotståndet än mer. Marginella företag slås ut, arbetslösheten ökar. Resultatet i detta fall blir att den kortsiktiga incidensen av löneskatten i stor utsträckning kommer att vila på ägarna av företag i såväl K- som S- sektorn. Övervältringsprocessen blir trög med påföljd att de kortsiktiga al- lokeringseffektema kan bli avsevärda.

I ett konjunkturläge med bättre ekonomisk balans kan det finnas vissa möjligheter till prishöjningar, speciellt i S-sektorn. Situationen är vid fasta växelkurser annorlunda i K-sektorn. Det ökade kostnadstrycket kan där ge upphov till andra anpassningsåtgärder än prishöjningar. Företagen kan komma att lägga ner marginell produktion, dvs. de minst lönsamma an- läggningarna, som nätt och jämnt kan bära sina rörliga kostnader eller mar- ginella produkter. Eftersom kapitalinsatsen per sysselsatt tenderar vara lägre vid sådan marginell produktion än vad som gäller genomsnittligt,stiger den genomsnittliga kapitalintensiteten för de kvarvarande sysselsatta. Detta är ett sätt på vilket en relativ fördyring av arbetskraft kan leda till viss kortsiktig substitution av arbetskraft med kapital. En annan väg är att det i den lön- samma delen av produktionen nu lönar sig bättre att ersätta arbetskraft med kapital. Visserligen tenderar priset på kapitalvarorna att stiga relativt sett lika mycket som priset på arbetskraft, eftersom kostnaden för att tillverka investeringsvaroma stiger med högre lönekostnader, men detta kan ta lång tid. Dessutom kan kapitalvaror importeras. En tredje effekt av ökat kost- nadstryck är att företagen kan tvingas till en alltmänt hårdare rationalisering.

Dessa anpassningsåtgärder tenderar att minska efterfrågan på arbetskraft. Effektiva stabiliseringspolitiska åtgärder kan dock motverka detta. Åtgär- derna behöver dock inte träffa samma sektorer och branscher som tvingades till de största neddragningarna, t. ex. sådana branscher som genom den ut- ländska konkurrensen redan befann sig i farozonen. De mest arbetskrafts- inten—siva branscherna inom K-sektom kan komma att bli särskilt hårt utsatta. Anpassningsprocessen kan därför ge upphov till viss strukturarbetslöshet.

En högkonjunktur präglad av inflation kan bl. a. karakteriseras av att det råder överskottsefterfrågan på arbetsmarknaden. En ökad löneskatt kan kom- ma att reducera denna och därmed motsvarande löneglidning. På vissa del— arbetsmarknader kan det eventuellt förekomma svårigheter att på detta sätt övervältra arbetsgivaravgiften bakåt. I en ekonomi präglad av inflation torde det emellertid då finnas goda möjligheter till kompenserande prisökningar särskilt om inflation är allmän också i utlandet. I en situation som denna kan man alltså räkna med en relativt snabb övervältring och därmed be- gränsade allokeringseffekter.

] I Normann [l977b] understryks behovet av kvantitativa makromodel- ler som instrument för en empirisk, allmän jäm— viktsanalys av skatters verkningar.

2 Jfr Shoup [1972].

3 Brittain [1972].

4 Vroman [1974].

5 Weitenberg [1969]. 6 Leuthold [1975].

7Se t. ex. Deran[l967] och Vroman [1971].

8Se Backelin [1971].

5.2.4 Empiriska undersökningar

Ekonometrisk incidensanalys av skatter med omfattande baser bjuder på betydande svårigheter.1 Den långdragna kontroversen kring frågan om bo- lagsskattens incidens utgör ett gott exempel på detta.2 Icke desto mindre har vissa försök gjorts att analysera effekterna av en generell skatt på ar- betskraft med ekonometriska metoder. Resultaten av dessa undersökningar är betydligt mer samstämmiga än vad gäller bolagsskatten.

Brittain baserar sin regressionsanalys på den välbekanta CES-produktions- funktionen. Han använder såväl tvärsnitts- som tidsseriedata och kommer till resultatet att den långsiktiga incidensen av en skatt på arbetskraft ligger på löntagarna.3 Med samma analytiska teknik men med andra data erhöll Vroman samma huvudresultat.4 Den metod som användes av båda dessa forskare gör det omöjligt att skilja mellan framåtriktad respektive bakåtriktad övervältring.

Samma resultat beträffande den långsiktiga incidensen nås av Weiten- berg.5 Denne använder sig av en i vissa avseenden sofistikerad metod som bl. a. gör det möjligt att analysera övervältringens riktning. Med utnyttjande av en modell utarbetad av ”the Dutch Central Planning Bureau” för analys av den holländska ekonomin på medellång sikt kommer han fram till att lönen faller motsvarande 50 % av Skattens belopp. Samtidigt inträffade pris- ökningar leder till Weitenbergs slutsats, nämligen att hela skattebördan bärs av löntagarna.

Också de kortsiktiga effekterna av en arbetsgivaravgift har varit föremål för ekonometriska undersökningar. Med utgångspunkt i en modell för efterfrågan på arbetskraft i USA, skattad på kvartalsdata, avvisar Leuthold hypotesen att en socialförsäkringsavgift till fullo bärs av löntagarna på kort sikt.6 Däremot ges antagandet att bördan delas med andra agenter visst stöd. Liknande resultat har nåtts i flera andra undersökningar.7 Även de kortfristiga effekterna av en skatt på arbetskraften studerades av Weitenberg i ovannämnda arbete. Redskapet var då en keynesiansk konjunkturrnodell för den holländska ekonomin. Denna metod möjliggör ett hänsynstagande till den finanspolitiska åtgärdens effekter på olika delar av ekonomin vid skilda tidpunkter. Av Weitenbergs resultat framgår att graden av övervält- ring är beroende av antagandena om det initiala läget, vilket står i över- ensstämmelse med de teoretiska resonemang som tidigare redovisats här.

För svenskt vidkommande saknas ekonometriska undersökningar av skat- ter på arbetskraft. Vissa försök har dock gjorts att med andra metoder ana- lysera incidensen av arbetsgivaravgifter. En översikt över dessa visar emellertid att bestämda konklusioner ej varit möjliga att dra.8

5.2.5 lncidensen av åtgärderna iSverige under 1970-talet

På basis av de resultat som nu presenterats är det av stort intresse att dis- kutera effekterna av de kraftigt höjda arbetsgivaravgiftema i Sverige på se- nare år. Sannolikheten för att avgifterna på längre sikt kommer att bäras av löntagarna är som framgått mycket hög. Eftersom konjunkturläget va- rierat starkt under perioden kan det förefalla som om de kortsiktiga effekterna

skulle vara mer oklara. Vid en analys av den faktiskt förda politiken är det emelertid angeläget att beakta de institutionella formerna för avgiftemas höjning. I många fall har nämligen avgiftshöjningama utgjort endast en komponent bland flera i de omfattande skatteomläggningar som vidtagits under 1070-talet.1

Den tekniska utformningen av skatteomläggningama har ofta varit relativt invecklad. Detta gäller särskilt de tre 5. k. Hagauppgörelsema, som i sin renodlad: form inneburit att löntagarna sagt sig vilja avstå från en del av utrymmet för bruttolöneökningar, säg A kronor, mot att de i stället fått en sänkning av sin inkomstskatt med A kronor. För att ”finansiera” re- formen rar statsmakterna höjt arbetsgivaravgiftema med A kronor. Därmed skulle od(så hela det tillgängliga löneutrymmet tas i anspråk. Det kan alltså synas som om man med denna metod kunnat ge löntagarna en kraftigt förbättral utveckling av de disponibla inkomsterna utan att sänka de totala skatteintäkterna och utan att påverka företagens totala kostnader för ar- betskraften.

Detta är emellertid inte hela sanningen. Man kan nämligen visa att den samlade effekten av ett ”Hagapaket” går i skattesänkande riktning.2 En långsammare ökning av skatteintäkterna är därför baksidan av omläggning- arnas gynnsamma inverkan på hushållens disponibla inkomster.

Med det angivna avräkningsförfarandet vid omläggningarna verkar det mycket sannolikt att man i själva verket byggt in en omedelbar övervältring bakåt av arbetsgivaravgiftema. Det faktum att omläggningama netto in- neburit en skattesänkning för löntagarna bör dessutom ha verkat tillbaka- hållande på fackföreningarna i deras strävan efter högre bruttoersättning. Starka skäl talar alltså för att övervältringen av arbetsgivaravgiftema dels gått mycke: snabbt, dels skett bakåt på löntagarna.3

Den syn på Hagapaketen som här kommit till uttryck kan sammanfattas på följande sätt. Uppgörelsema har i jämförelse med fallet att inga åtgärder vidtagits möjliggjort betydande ökningar i de disponibla inkomsterna för en majoritet av löntagarna. Detta torde ha skett utan att åtgärderna tagna för sig har skapat några incitament att pressa upp bruttolönema utöver det tillgängliga utrymmet sådant det har definierats av parterna på arbetsmark— naden. De kraftiga ökningarna i de disponibla inkomsterna har i stället skett till ”priset” av en långsammare skatteutveckling än den som hade

1 För en analys av de samlade effekterna av dessa omläggningar se Jakobsson & Nor— mann [197634 och [l976b].

2Seappendb till detta kapitel. Beviset där bygger på förutsättningen att avgifterna momentant ivervältras på löntagarna. Man kan emellertid visa att ett Hagapaket inte heller äi totallinansierat om man skulle anta att den kortsiktiga bördan faller på kapitalägarna.

3Möjligen är effekterna inte riktigt lika entydiga vad gäller avgiftshöjningama 1971, som vidtogs under ett avmattningsskede i ekonomin. Vid denna tidpunkt, när bl. a. den allmänni arbetsgivaravgiften höjdes med en procentenhet, hade inte heller det ovan beskrivta avräkningsförfarandet blivit aktuellt. Det bör också påpekas att under senare år visa mindre avgiftshöjningar har ägt rum vid sidan av Hagapaketen eller deras motsvrrigheter.

I En mer fullständig bakgrund ges av fram- ställningen i de ovan refererade artiklarna Jakobsson & Normann [1976a] och [1976b].

2 Beräkningarna i detta avsnitt är utförda med skattemodellen TAX 2 som beskrivs i Normann [1977a]. Där beskrivs också i detalj de regelför- ändringar som vidtagits under perioden.

3 De resultat som redovi- sas för 1978 grundar sig vad beträffar arbetsgivar- avgiftema på i november 1977 beslutade föränd- ringar. Den kommunala utdebiteringen för 1978 har satts till 28:50. Vad gäller statlig inkomstskatt bygger beräkningarna på förslagen i prop.

1977/ 78:49.

4 Vi bortser från avgifter reglerade i kollektivavtal.

ägt rum utan skattepolitiska åtgärder. I det följande ges ett antal argument till stöd för detta synsätt (se särskilt tabell 5.2).'

5.2.6 A vgiftshojningarna under 1970-talet2

Vid en analys av avgiftshöjningama under senare år är det alltså av stort intresse att samtidigt beakta de omfattande förändringarna i den personliga inkomstskatten (statlig och kommunal). Därmed får vi också i det närmaste en helhetsbild av skatteutvecklingen under 1970-talet.

I diagrammen 5.1—5.4, som avser ogift löntagare utan barn, sammanfattas utvecklingen i de båda skattetyperna.3 Det inkomstbegrepp som används är löntagarnas bruttolön, vilken är lika med nettolön (kontantlön före in- komstskatt) plus arbetsgivaravgifter.4 Bruttolönen kommer därmed att nära återspegla företagens totala kostnader för arbetskraften och antas i enlighet med tidigare resonemang vara opåverkad av skattepolitiken. Eftersom net- tolönen däremot påverkas av arbetsgivaravgiftemas höjd är detta inkomstbe- grepp oanvändbart vid jämförelse mellan situationer med olika nivå på av- gifterna.

Det framgår klart av diagram 5.1, dels att inkomstskatten är starkt prov gressiv, dels att skatteuttaget under 1970-talet förskjutits nedåt. Av diagram 5.2 ser vi att arbetsgivaravgiftema har ökat kraftigt samt att uttaget är pro- gressivt upp till ganska höga lönenivåer för att sedan bli regressivt.

Diagrammen 5.3 och 5.4 illustrerar förändringarna i det samlade skat- teuttagets variation med bruttolönen. Det framgår att strukturen på skat- teomläggningama varit sådan att nettoresultatet inneburit skattesänkningar jämfört med oförändrade regler i de inkomstskikt där en majoritet av hel- tidsarbetande löntagare har befunnit sig. Vid flera tillfällen har emellertid åtgärderna lett till skattehöjningar i låga inkomstlägen. I höga inkomstlägen har skattekurvan med undantag för de tre senaste åren förskjutits uppåt.

Skatteomläggningen mellan 1970 och 1971 innebar för den aktuella lön- tagarkategorin skattesänkningar för skattskyldiga med bruttolöner upp till ca 75 000 kronor och skattehöjningar i högre inkomstlägen. Man kan säga att omläggningen hade en ”balanspunkt” vid den angivna bruttolönenivån. Det kan parentetiskt nämnas att för kategorin gift löntagare med hem- mavarande make låg balanspunkten i denna omläggning vid en bruttolön på ca 40000 kronor. Av diagram 5.3 framgår att balanspunkten för ogift löntagare under de närmast följande åren 1972—1974 försköts mot lägre in- komstnivåer om man använder 1970 års skattekurva som norm. Med samma norm ser man emellertid i diagram 5.4 att balanspunkten för 1975 års system ligger vid ungefär 80 000 kronor. De följande omläggningama har inneburit ytterligare förskjutningar av balanspunkten mot allt högre bruttolönenivåer. Vid 1978 års system ligger den vid ca 105000 kronor.

Statlig och kommunal in— kOmstskatt %.

A

75-r

651

55- 1972 % / 50- 1971 /

45-

1978

40. / X1977 351 1976 1975

sor

25]

20]

15L

10-

20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 220 240 260

Bruttolön 1 OOO—tal kronor

Diagram 5 . 1 Sambandet mellan personlig in- komstskatt och brutto/ön åren I 9770—1978

Anm. Diagrammet avser ensamstående löntagare utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare utan skattereduktion.

Arbetsgivaravgifter % 4

1978 ] 1977 1977 _ 1978 1976 1 1975 1974 1973 972 |” 1971 1970 " Bruttolon 1 OOO—tal kronor L _r. r Lk 1 L L__r | 1 t r r _.|__L _: r

20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 220 240 260

Anm. Diagrammet avser ensamstående löntagare utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare utan skattereduktion.

Diagram 5 .2 Sambandet mellan arbetsgivaratgj/ier och bruttolön åren 1 970—1 978

Inkomstskatt plus arbetsgivaravgifter % ' _ ' _ 1970

1971 ............ 1972

1973 — ————— 1974

751

Bruttolön 1 OOO-tal kronor

20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 220 240 260

Anm. Diagrammet avser ensamstående löntagare Diagrarri 5'3 Sambandet mellan total skatt och

utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare _, _, utan skattereduktion. brutto/on aren 1970—1974.

1970 Inkomstskatt plus _ 1975 arbetsgivaravgifter % _________ 1976 1977 — ----- 1978 15 |" Diagram 5.4 Sambandet mellan ”rota/" skatt och bruttolön åren 1970, 10 _ 1975—1978. 5 Bruttolön 1 OOO-tal kronor

1_i__4_s_1_1_i_i_i_4_l_|_i_a___Lr_i__a_l__J_r_L___l_4___> 20 40 60 480 100 120 140 160 180 200 220 240 260 Anm. Diagrammet avser ensamstående löntagare utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare utan skattereduktion.

Tabell 5.1 Marginalskattens förändringar under 1970-talet

Nettolön” Bruttolönb Marginalskatt (inkomstskatt och ar- tusental betsgivaravgift) med avseende på kronor bruttolön. Procent

1968 1971 1974 1977 1978 1968 1971 1974 1977 1978

10 10 700 10 900 10 400 12 300 12 300 44 48 20 21 900 22 400 23 600 25 700 25 600 52 50 30 33 100 34 000 35 800 39 200 39 100 58 60 40 44 300 45 600 48 100 52 600 52 500 60 65 50 54 600 57 200 60 300 66 100 66 000 55 64 60 64 600 67 600 72 500 79 600 79 500 60 61 70 74 600 77 800 83 500 93 000 92 900 60 66 80 84 600 88 000 93 900 106 500 106 400 64 67 90 94 600 98 200 104 300 118 900 119 500 64 67 100 104 600 108 400 114 700 131 100 131 800 64 71

45 42 43 48 49 50 58 53 53 70 61 59 71 72 67 69 73 72 70 78 77 72 80 80 72 80 82 74 80 82

”Nettolön = lön efter lagstadgade arbetsgivaravgifter men före inkomstskatt. l'Bruttolön = nettolön plus lagstadgade arbetsgivaravgifter. Anm.: Tabellen avser ensamstående löntagare utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare utan skatte- reduktion.

En annan aspekt på effekterna av skattereglemas förändring ges i tabell 5.1 som anger den samlade marginalskattens storlek med avseende på brut- tolönen. För att underlätta tabellens tolkning har den formulerats med ut- gångspunkt i det mest välbekanta lönebegreppet, nämligen kontantlönen (= nettolönen).

När man vill jämföra skattetrycket vid olika tidpunkter är det relativt ointressant att göra jämförelsen vid oförändrade nominella inkomstnivåer. På grund av inflation och reallöneökningar har en nominell löneinkomst på 30 000 kronor en helt annan innebörd 1977 än t. ex. 1971. Hur en relevant tidsmässig jämförelse av skattetrycket skall utföras beror självfallet på vad man vill belysa. Uppenbarligen är det emellertid av intresse att undersöka hur situationen för någon speciell yrkeskategori har förändrats. Lås oss ta industriarbetama som exempel. Dessa tjänade 1971 ca 30000 kronor (net- tolön) i genomsnitt mot ca 55 000 kronor 1977. Om man jämför skattetrycket (inkomstskatt + arbetsgivaravgifter relaterade till bruttolönen) vid dessa lönenivåer respektive år för den aktuella kategorin finner man att den genom- snittliga skatten ökat från 43 % till 52 % medan marginalskatten ökat från 60 % till 72 %.

Ökningen i den genomsnittliga skatten med 9 procentenheter beror i sin helhet på ökade arbetsgivaravgifter. Inkomstskattens andel av bruttolönen har sjunkit från 31 % till 27 % medan avgiftemas andel har ökat från 12 % till 25 %. Detta ger en god illustration av den teknik som använts vid 1970-talets skatteomläggningar.

En annan intressant undersökning av skattepolitikens effekter är en analys av hur skatterna påverkat utvecklingen av de reala inkomsterna efter skatt för olika hushållstyper. Resultatet av en sådan undersökning sammanfattas i tabell 5.2, som anger utvecklingen för individer, vilkas löner utvecklats som medellönen för a) kontorist, b) industriarbetare, c) konstruktör och d) sektionschef.1

1 Tabellen är hämtad från Jakobsson & Normann [1976a]. Underlagsmate- rialet finns dokumenterat i Normann [1976]. Det bör framhållas att löneutveck- lingen för 1975 och 1976 grundar sig på träffade avtal samt antaganden om löneglidningens storlek.

Tabell 5.2 Genomsnittlig årlig förändring av realinkomst efter skatt för olika yr- kesgrupper 1970—1976

Procent Nominell Realföränd— Automatisk Slutlig för- nettolön ring i brut- förändring i ändring i real 1970 toinkomst real inkomst inkomst efter efter skatt efter skatt Kontorist 21 888 6,5 2,1 5,0 Industriarbetare 26 460 5,4 0,6 3,9 Konstruktör 41 388 4,0 0 1,8 Sektionschef 68 160 4,5 0,2 —0,3

Anm.: Inkomstutvecklingen för yrkesgruppema är hämtad ur SOS Löner och SIF :s statistik.

För de olika slagen av löntagare har i tabellen angivits den genomsnittliga reala förändringen i bruttolönen, den därav följande automatiska föränd- ringen i real inkomst efter skatt (dvs. den förändring i detta inkomstbegrepp som följt på den angivna bruttoinkomstförändringen om inga åtgärder vid— tagits) samt den slutliga procentuella förändringen i real inkomst efter skatt. Det senare talet framkommer naturligtvis som en summa av den automa- tiska förändringen och den förändring som kommit till stånd genom åtgärder från statsmakterna.

En central observation man gör i anslutning till tabellen är att de skat- tepolitiska åtgärderna har varit av mycket stor betydelse för utvecklingen av de reala inkomsterna efter skatt. Samtliga grupper utom sektionschef har påtagligt gynnats av den förda politiken jämfört med fallet att inga åtgärder vidtagits. Man skönjer också en klar fördelningspolitisk profil till förmån för låginkomsttagama i såväl bruttolöneutveckling som skattepo- litiska åtgärder.

5.2.7 Arbetsgivaravgifter och inkomstutjämning

Om en arbetsgivaravgift bärs av löntagarna kommer den i fördelningspo- litiskt avseende att förete vissa likheter med en proportionellt utformad personlig inkomstskatt. En närmare analys av ett ersättande av en pro- portionell inkomstskatt med en proportionell arbetsgivaravgift visar emel- lertid att den fördelningspolitiska effekten av en sådan förändring skulle vara regressiv.

En arbetsgivaravgift drabbar nämligen inte kapitalinkomster och ej heller det löpande sparandets framtida avkastning. Eftersom såväl kapitalinkoms- temas som sparandets andel av hushållens inkomster växer med inkomstens storlek, får arbetsgivaravgiften en regressiv effekt jämfört med inkomst- skatten.

Mot bakgrund av denna observation och den schablonmässiga föreställ- ningen att arbetsgivaravgiftema är proportionella mot sitt underlag är det en vanlig uppfattning att utvecklingen mot ett allt starkare inslag av ar- betsgivaravgifter i vårt skattesystem har minskat dess progressivitet och därmed dess utjämningseffekt.

Med inkomstutjämning avses att den relativa fördelningen av inkomsterna efter skatt är jämnare än den relativa fördelningen av inkomsterna före skatt. Detta betyder grovt räknat att skatten har givit ett bidrag till in- komstutjämningen om låginkomsttagamas andel av den totala inkomsten efter skatt är större än deras andel av inkomsten före skatt. Av detta följer att en helt proportionell skatt är fördelningsmässigt neutral, eftersom den minskar allas inkomster i samma proportion och alltså lämnar inkomst- andelarna oförändrade. Man kan också visa att en progressiv skatt, som vi definierat den, ger ett utjämnande bidrag medan en regressiv skatt verkar inkomstspridande.

När man skall analysera frågan hur den ökade satsningen på arbetsgi- varavgifter har påverkat den skattemässiga inkomstutjämningen kan det vara lämpligt att dela upp den i två delar.

a) Ger löneskatten vid en given tidpunkt något bidrag till inkomstutjäm- ningen eller är den inkomstspridande?

b) Har över en längre tidsperiod omläggningama till en ökad löneskatt bi- dragit till att minska eller öka inkomstutjämningen?

Med den struktur som arbetsgivaravgiften har står det klart att den, trots sin svaga progression, ger ett inkomstutjämnande bidrag för inkomster upp till 60 000 kronor vid periodens början och upp till 110000 kronor vid pe- riodens slut. Kapitalinkomstemas andel är i dessa inkomstlägen så låg att den här knappast behöver beaktas. I inkomstlägen däröver verkar skatten förmodligen inkomstspridande. Kapitalinkomstema är här relativt betydan- de och själva uttaget är som vi sett regressivt. Därmed är fråga a) besvarad. Låt oss nu studera utvecklingen över tiden och försöka besvara fråga b). Vi har sett att den endast svagt progressiva löneskatten fått bära en ökande andel av beskattningen av löntagarna under senare år. Detta betyder emel- lertid inte med nödvändighet att den samlade utjämningen från löneskatt och inkomstskatt har minskat. Progressiviteten i inkomstskatten har näm- ligen samtidigt ökat och arbetsgivaravgiftema motverkar som vi sett detta endast i den mån de är regressiva, vilket de blir först för relativt höga inkomster. En total utvärdering av de fördelningspolitiska effekterna av 1970-talets skattepolitik är en angelägen men så omfattande uppgift att den inte kunnat utföras inom ramen för detta arbete. I fortsättningen av detta avsnitt begränsas därför analysen till att gälla enbart löneinkomster. Ett sätt att illustrera förändringari den skattemässiga inkomstutjämningen är att jämföra olika skattesystem (inkomstskatt + arbetsgivaravgift) med avseende på progressivitetsmåttet elasticitet ! inkomst efter skatt. Ju lägre dessa elasticiteter är, desto högre är inkomstutjämningen.l I tabell 5.3 anges för några år dessa elasticiteters storlek i olika nettolönelägen. Elasticiteterna anger den procentuella förändringen i behållen inkomst efter inkomstskatter och arbetsgivaravgifter vid en enprocentig förändring i bruttolönen. Man observerar att 1971 års skattesystem var klart mer inkomstutjäm- nande än 1968 års. Vid en jämförelse mellan 1971 och 1977 års system är bilden mer splittrad. I låga inkomstlägen är progressiviteten lägre 1977 än den var 1971. I de inkomstskikt där majoriteten av de heltidsarbetande befinner sig, är progressiviteten emellertid klart högre 1977 än den var 1971.

1J fr Jakobsson & Nor- mann [1974] och Jakobs- son [1976].

Tabell 5.3 Förändringar i Skattesystemets progressivitet

Nettolön” Elasticitet i inkomst efter skatt med avseende på bruttolön” tusental kronor 1968 1971 1974 1977 1978

10 0,79 0,73 0,79 0,82 0,80 20 0,81 0,80 0,83 0,83 0,81 30 0,77 0,70 0,73 0,81 0,82 40 0,78 0,67 0,58 0,72 0,76 50 0,90 0,75 0,62 0,56 0,64 60 0,84 0,84 0,69 0,58 0,58 70 0,86 0,76 0,70 0,51 0,52 80 0,79 0,75 0,67 0,50 0,47 90 0,80 0,77 0,70 0,51 0,46 100 0,82 0,69 0,68 0,53 0,49

”Nettolön = lön efter lagstadgade arbetsgivaravgifter men före inkomstskatt. " Anger procentuell förändring i inkomst efter skatter och avgifter vid en förändring i bruttolönen med en procent. Bruttolön anger nettolön plus lagstadgade arbetsgi- varavgifter. Anm.: Tabellen avser ensamstående löntagare utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare utan skattereduktion.

Parentetiskt kan det vara på sin plats att här erinra om att den markerade utvecklingen mot allt lägre elasticiteter för stora löntagargrupper varit själva roten till det utbytesproblem som varit så centralt i 1970-talets skattepolitik.1

5.2.8 Kritiken mot arbetsgivaravgiftema

Efter en period med så kraftiga höjningar av en speciell skattetyp, som för arbetsgivaravgiftemas del har gällt under 1970-talet, är det naturligt att denna skatteform efter hand kommit att drabbas av omfattande kritik. För att ge ett rimligt perspektiv på den frågeställning som är föremål för analys i detta arbete, nämligen olika aspekter på valet mellan alternativa skat- teformer, är det av vikt att hålla följande faktorer i minnet. Perioden av höjda arbetsgivaravgifter har sammanfallit med en period av accelererad tillväxt i det totala skatteuttagets andel av BNP.2 En del av den kritik som framförts mot avgiftshöjningama kan därför i själva verket vara riktad mot denna expansion i den offentliga sektorn snarare än mot valet av skat- tepolitiskt medel. Under periodens senare del och då i synnerhet under åren 1975 och 1976 har vi vidare upplevt att de totala kostnadsökningama för arbetskraften blivit högre än vad som varit förenligt med samhällseko- nomisk balans. Det har ofta hävdats att avgiftshöjningama haft en avgörande betydelse för denna utveckling. Man kan emellertid peka på många andra

1 J fr Jakobsson & Normann [1976a]. 2Under perioden 1950—1960 ökade det totala skatteuttagets andel av BNP till mark- nadspris med 7,8 procentenheter från 20,9 % till 28,7 %. Under den följande tio- årsperioden ökade uttaget med 11,4 procentenheter till 40,1 % år 1970. Under perioden 1970—1977 har skatteuttaget enligt preliminära beräkningar ökat med 11,9 procent- enheter. Skatteuttagets andel av BNP uppskattas sålunda 1977 till 52,0 %. Jfr bilaga 4.

inslag i den ekonomiska bilden som tillsammans kan ha genererat denna brist på balans.

Den konkreta kritiken mot arbetsgivaravgiftema kan sammanfattas i föl- jande punkter:

1. Avgifterna har regressiv fördelningsverkan. Detta är en konsekvens av att de övervältras på löntagarna via dämpad löneökningstakt och/eller höjda priser.

2. Avgifterna stör resursallokeringen i företagssektom.

a) Marknadsprisrelationen mellan kapital och arbetskraft snedvrids. Ka- pitalintensiv produktion gynnas.

b) Små och medelstora företag, som tenderar att vara relativt arbetsin- tensiva, missgynnas.

3. På grund av effekterna under 2 motverkar avgifterna en hög sysselsätt- ningsnivå.

4. Avgifterna är ogynnsamma från bytesbalanssynpunkt.

5. Förändringar i avgiftsnivån påverkar kommunernas Skatteunderlag.

Vid en analys av relevansen i denna kritik är tidsperspektivet centralt. Om nämligen en Övervältring på löntagarna sker omedelbart, vilket som visats kan bli fallet under vissa institutionella betingelser, skulle kritiken under punkterna 2—4 sakna grund. De effekter på resursallokering och by- tesbalans som registreras under en period med avgiftshöjningar utgör då ett resultat av marknadskraftemas inverkan i allmänhet samt finanspoli- tikens utformning i stort för att hålla full sysselsättning.

Om avgiftshöjningen däremot sker under sådana omständigheter att en omedelbar övervältring bakåt inte ter sig sannolik kan problem uppkomma även om sannolikheten av en fullständig övervältring på längre sikt ac— cepteras. Under den tid som krävs för den samhällsekonomiska anpass- ningen kan negativa effekter uppstå för arbetsintensiv produktion och för den utlandskonkurrerande delen av näringslivet. Under en sådan övergångs- period skulle också bördan av arbetsgivaravgiftema delas mellan löntagare och kapitalägare.

Kritiken under punkt 1 torde vara giltig framförallt på lång sikt men även på kort sikt om övervältringen går snabbt. Denna fördelningspolitiskt betingade kritik av arbetsgivaravgiftema har framkallat flera reformförslag. Till dessa hör bl. a. förslaget om progressiva arbetsgivaravgijier som analyserats utförligt av 1972 års skatteutredning. Ett annat förslag, vilket diskuteras i det följande kapitlet om bruttobeskattning av hushåll, är generaliserade arbetsgivaravgifter, dvs. avgifter som utgår inte endast på löner och på in- komst av rörelse och jordbruk utan även på arrende- och fastighetsinkomster samt på kapitalinkomster och kapitalvinster.

Den kritik som tas upp under punkt 5 har behandlats av kommunal- ekonomiska utredningen (KEU), som också belyst effektens storleksordning med några räkneexempel.1

1 Jfr sou 197720.

] Framställningen anslu- ter här mycket nära till avslutningen i Jakobsson & Normann [1976b].

2 Detta visas i Jakobsson & Normann [l976a] som också innehåller en diskussion av andra metoder att lösa utbytes- problemet.

3 Haga I-paketet presente- ras i prop. 19741132 (och SOU 1974:20), Haga II i prop. 197592 (och SOU 1974:103) samt Haga 111 i prop. 1975/76:217.

5.2.9 Avslutande synpunkter]

Det problem som stått i centrum för den skattepolitiska debatten under senare år är konflikten mellan hög inkomstutjämning och stort utbyte av lönehöjningar. Av de metoder som står till buds för att lösa denna konflikt var det den socialdemokratiska regeringens linje att arbeta med årliga jus- teringar av skattesystemet. Metoden innebar att de höga utjämningsam- bitionerna kunde upprätthållas och även ökas något.2 Justeringarna gavs formen av paketlösningar som omfattade förändringar i såväl inkomstskatt som arbetsgivaravgifter. Presentationen av åtgärdernas effekter i utrednings- betänkanden och propositioner har genomgående varit mycket bristfällig. Haga III-uppgörelsen inför 1977 uppgavs t. ex., liksom sina föregångare, vara totalfrnansierad.3 För tolkningen av uppgörelsernas innebörd och effekter är det nödvändigt att göra något antagande om hur bördan av arbetsgivaravgiftema fördelas. Här har vi arbetat under hypotesen att bördan ligger på löntagarna. Med detta betraktelsesätt, som också anlades av representanter för den tidigare regeringen, LO och TCO, skulle en faktisk totalfrnansiering göra omlägg- ningama meningslösa. Om man nämligen sänker skatten för löntagarna genom att minska deras inkomstskatt och samtidigt tar igen skattebortfallet genom att höja en annan skatt som drabbar samma kategori, så kan na- turligtvis nettoeffekten inte bli sänkt skatt för breda löntagarskikt, vilket är ett villkor för den angivna konfliktens lösning.

Här har det emellertid visats att den företagna höjningen av arbetsgi- varavgiftema inte på långt när är tillräcklig för att kompensera bortfallet av inkomstskatt. Skattepaketet är alltså inte totallinansierat. Även när det gäller uppgörelsernas effekter på enskilda inkomsttagare var den officiella presentationen missledande. Här beaktades över huvud taget inte den höjda arbetsgivaravgiften. Den skattesänkning som kom löntagarrnajoriteten till del överdrevs därmed samtidigt som det faktum att ett betydande antal deltidsarbetande fick skattehöjningar helt undertrycktes. Orsaken till att Haga-paketen blev så svårtolkade var uppenbarligen att arbetsgivaravgiftema fördes in i bilden. Det är därför viktigt att framhålla att de nettoförändringar i skatteuttaget vid olika lönenivåer som ett Haga- paket givit upphov till mycket väl hade kunnat åstadkommas genom för- ändringar enbart i den personliga inkomstskatten. Därmed uppstår frågan varför man valde att arbeta även med arbetsgivaravgiftema.

En förklaring kunde vara att man från regeringens sida vid 1970-talets början antog att företagen bar bördan av avgifterna, åtminstone på kort sikt. En sådan syn skulle göra det logiskt att redovisa åtgärdernas kortsiktiga effekter på löntagarna på det sätt som skedde. Man kan emellertid visa att Haga-paketen inte heller under detta antagande kan uppfattas som to— talfinansierade. Även om detta synsätt tidigt präglade den socialdemokratiska regeringens agerande, tydde dock senare deklarationer i incidensfrågan på att man efter hand modifierade sin ståndpunkt. Detta tog sig emellertid inte uttryck i sättet att presentera åtgärderna.

När man från upphovsmännens sida velat peka på fördelarna med Haga- uppgörelsema har man främst framhållit att dessa verkat dämpande på lö— nekraven och därmed på inflationen. Vi har framhållit att uppgörelsen in-

neburit en lösning på löntagarnas utbytesproblem. Utan en sådan är det uppenbart att vi som en effekt skulle ha fått mycket dramatiska avtalsrörelser med betydande risker för större kostnadsökningar än de som faktiskt ob- serverades.

Om det alltså får betraktas som klart att skattesänkningarna som sådana varit väsentliga inslag i stabiliseringspolitiken, så är det svårt att se att spelet med arbetsgivaravgiftema skulle ha givit någon extra effekt i detta avseende. En sådan ”extra effekt” måste nämligen innebära att de samlade lönekost- naderna skulle bli lägre i ett paket med arbetsgivaravgifter än i ett paket utan avgifter som ger samma nettoskattesänkning. För att detta skall bli fallet måste löntagarna vid en avgiftshöjning förutsättas reducera sina lö- nekrav med mer än vad som svarar mot avgiftshöjningen. Ett sådant utfall förefaller inte sannolikt utan mycket kraftfulla kompletterande åtgärder av ett slag som helt saknades i Haga-paketen.

Om nu övergången mot ett allt kraftigare inslag av arbetsgivaravgifter i vårt skattesystem inte givit några stabiliseringspolitiska effekter utöver vad som varit möjligt att åstadkomma enbart med inkomstskatten står det ändå klart att skattepaketens speciella utformning haft vissa konsekvenser.

En sådan är att det relativa skattetrycket på kapitalinkomster tenderar att minska när man ökar inslaget av arbetsgivaravgifter på bekostnad av en inkomstskatt som belastar såväl löne- som kapitalinkomster.

En annan effekt är att avdragens relativa betydelse automatiskt begränsas när en ökad andel av den totala skatten tas ut med arbetsgivarnas lönesumma som bas. En tredje effekt, som emellertid är mer osäker, är att det ökade inslaget av arbetsgivaravgifter kan ha underlättat finansieringen av den snabbt växande offentliga sektorn. Många bedömare anser det nämligen vara svårare att nå ett högt skatteuttag med inkomstskatten än med en skatt som betalas direkt av arbetsgivarna utan den skattskyldiges inbland- ning. De skäl som brukar anföras för denna hypotes är i huvudsak av psy- kologisk natur.

5.3 Generella och selektiva råvaruskatter

l skattedebatten har framförts tanken att lägga en skatt på råvaror, dvs. på oförädlade varor såsom järn, trä, kol, olja, ull, bomull etc. Ytligt sett skulle denna skatteform erbjuda fördelar i jämförelse med en skatt på t. ex. färdigvaror. Endast ett fåtal varor skulle komma att beröras. Skattens kon- struktion och administration borde därför kunna underlättas. Eftersom en stor del av råvarorna importeras eller framställs inom landet hos ett begränsat antal stora företag, kan det synas som om inte minst kontrollen och upp- börden av skatten skulle bli enkel att ordna. En närmare granskning visar emellertid dels att skatten inte blir så enkel som det kan förefalla i förstone, dels att Skattens verkningar på näringslivets struktur och ar- betsmetoder kan bli omfattande och ganska svåra att bedöma.1

Redan då det gäller mycket vanliga råvaror uppkommer komplikationer, som delvis eliminerar väntade fördelar. En råvaruskatt på exempelvis trä, förlagd till det led där råvaran säljs helt oförädlad, medför att antalet skatt-

[Se även sou 195713.

skyldiga blir relativt stort. Varje skogsägare skulle då få erlägga skatt för sin försäljning och för sina uttag för egen förbrukning. Vill man undvika belastningen med det stora antalet skattskyldiga måste skattskyldigheten flyttas fram till ett senare led, där råvaran säljs i något föräldlad form, t. ex. såsom sågat virke, pappersmassa eller papper. Denna åtgärd innebär emel- lertid, att en del av råvaran förblir obeskattad. Ju högre krav som ställs på att skattskyldigheten skall begränsas till företag av sådan storlek, att skatten blir enkel att administrera, desto större del av råvaran går fri från skatt. Så snart undantag av någon betydelse måste göras, kommer det emel- lertid i sin tur att få långtgående följdverkningar med hänsyn till att alla de färdigvaror som framställts av icke skattebelagd råvara, kan tillverkas och försäljas till lägre pris än varor som tillverkats av skattebelagd råvara. Rubbningar i konkurrensförhållandena blir härigenom oundvikliga, särskilt med hänsyn till den höga skattesats som torde bli aktuell för att skatten skall bli av statsfinansiell betydelse. Frestelsen till skatteundandragande blir därigenom också stor, vilket i sin tur ger upphov till påfrestningar på kon— trollorganisationen.

Vid en skatt på förädlingsvärde, såsom den nuvarande mervärdeskatten, är det möjligt att utan större svårigheter undanta exportvaror och beskatta importvaror på samma sätt som de inhemska. Härigenom kan man upp- rätthålla neutralitet med avseende på utrikeshandeln. Om samma syfte skall uppnås med råvaruskatt erfordras ett omständligt förfarande. Vid import måste för varje vara värdet av de råvaror som kan antas ha kommit till användning vid varans tillverkning uppskattas. Har flera råvaror använts, måste beräkningar göras över varje råvaras mängd, pris och i förekom— mande fall de olika skattesatser som kan gälla för råvaror av skilda slag. Eftersom grundmaterial och framställningsmetoder för varor med samma användningsområde kan skifta från tid till annan, måste vidare omräkningar allt som oftast ske. Det är alltså fråga om en komplicerad procedur. Vidtar man förenklingar, t. ex. genom att beskatta importerade halvfabrikat och färdigvaror med viss procentsats av värdet, torde det vara ofrånkomligt att skatten än i den ena och än i den andra riktningen förändrar rådande prisrelationer mellan varor som tillverkas inom landet och varor som im- porteras.

Vid export uppkommer problem av motsvarande tekniska natur. Antingen måste skatt återbetalas, vilket förutsätter att det går att beräkna hur mycket råvaror som gått åt för att framställa den exporterade varan, eller också måste exporterande företag få möjlighet att köpa in råvaror skattefritt. Oav- sett vilket alternativ som väljs får man räkna med ett betydande admi- nistrations- och kontrollarbete. Internationella överenskommelser på det handelspolitiska området torde vidare lägga restriktioner på Sveriges möj- ligheter att beskatta importvaror efter deras råvaruinnehåll respektive att medge motsvarande skatteavlyft vid export.

En skatt på råvaror kan vidare befaras bli uppfattad som en diskrimi- nerande åtgärd riktad mot tredje världens länder. Dessas export utgörs till mycket stor del av råvaror eller lågt förädlade produkter, vilka skulle få beläggas med importskatt. Eftersom råvaruvärdena är relativt låga måste skatten för att få någon finansiell betydelse tas ut efter en hög procentsats.

En annan nackdel med en råvaruskatt är att belastningen i förhållande

till färdigvarans pris blir mycket ojämn. Om skatten på en viss råvara inte differentieras med hänsyn till råvarans användningsområde — en sådan diffe- rentiering torde för övrigt vara omöjlig att praktiskt genomföra kommer skatten inte att få något samband med den färdiga varans pris utan endast med det värde som den i färdigvaran ingående råvaran representerar. Den i förhållande till färdigvarans pris ojämna skattebelastningen får betydelse inte bara då en råvara har olika användningsområden och ingår i varor med skilda förädlingsvärden, utan också då produkter med sinsemellan lik- artat användningsområde framställs av olika råvaror. Vid samma pris för färdigprodukten före skatt medför en råvaruskatt att priset relativt sett blir högre för en vara som kräver förhållandevis mycket material. Jämfört med en skatt på färdigvaror kommer således en råvaruskatt inte att få en neutral och likformig verkan på varuområdet.

Av det sagda framgår att allvarliga nackdelar är förbundna med en allmän råvaruskatt. Detta utesluter emellertid inte att det kan finnas skäl att över- väga införande av en råvaruskatt för vissa speciella råvaror. Den ovan på- talade ojämna effekten på varuprisema, så att varor som i sin tillverkning förbrukar mycket av de beskattade råvarorna blir dyra, kan nämligen vara önskvärd för att främja hushållningen med knappa resurser. De varor som skall beskattas bör väljas så att råvaruskattens fördelar kan utnyttjas utan att de tekniska olägenheterna blir särskilt stora.

5.4 Beskattning av energi

5.4.1 Inledning

För närvarande använder vi oss inte i Sverige av en enhetlig energiskatt. I stället har vi ett energiskattesystem som består av flera olika skatteformer. Man kan särskilja tre huvudtyper, nämligen den allmänna energiskatten, bensinskatten och beredskapslagringsavgifter. Inom dessa huvudtyper fö- rekommer en omfattande differentiering i skattebelastningen på olika ener- gislag och mellan olika energiförbrukare. Vid en analys av systemets effekter är det därför av betydelse att göra en distinktion mellan energianvändning i produktion respektive konsumtion.

I kapitel 2 angavs ett antal syften med beskattning i allmänhet. Dessa kan sammanfattas på följande sätt:

a) Bereda utrymme för den offentliga sektorns långsiktiga tillväxt.

b) Verka utjämnande på välfärdens fördelning i samhället.

c) Vara ett medel i den kortsiktiga stabiliseringspolitiken.

d) Verka för en effektiv allokering i tid och rum av samhällets resurser.

I princip har varje skatt effekter, positiva eller negativa, i samtliga dessa avseenden. Det vanliga är emellertid att en enskild skatt som ekonomisk- politiskt medel endast är intressant för att uppnå ett eller ett par av de angivna syftena. Vad gäller en skatt på energi torde ”finansieringsaspekten” (a) och allokenngsaspekten (d) vara de mest diskuterade.

En närmare undersökning av nuvarande system för energibeskattning ger vid handen att detta primärt är inriktat på den första aspekten. Det

1 Som framgår av tabell 54 var den totala skattebe- lastningen på bensin 143 % av priset exklusive skatt den ljuli 1975.

visar sig nämligen att systemet relativt sett belastar energi för hushållskon- sumtion hårdast. Som exempel kan nämnas drivmedel för privatbilism och energi för bostadsuppvärmning. I bägge dessa fall torde energiefterfrågan vara relativt oelastisk. Detta betyder att skattesatsen kan sättas på en hög nivå utan att skattesatsen eroderar i någon större utsträckning.1 Som fram- hölls i kapitel 2 var detta ett av de önskemål man kan ställa på en skatt, vars huvudsyfte är att bereda utrymme för den offentliga sektorn. Låga efterfrågeelasticiteter på de beskattade varorna innebär också att effekterna på resursallokeringen (effektivitetsförlusterna) blir begränsade. _

Högt skatteuttag på energins användning som produktionsfaktor i nä- ringslivet kan väntas leda till betydande resursstyrande effekter i ekonomin. Det visar sig emellertid att beskattningen av energi med denna funktion vid nuvarande regler i genomsnitt är väsentligt lägre än i föregående fall. Detta resultat har uppnåtts dels med differentieringar i de nominella skat- tesatserna mellan olika energislag, dels med en uppsättning speciella undan- tags- och nedsättningsregler. Att energibeskattningen givits denna utform- ning beror sannolikt på att man velat utnyttja dess potential som finan- sieringskälla utan att för den skull i högre grad påverka den svenska in- dustrins internationella konkurrenskraft.

Energi är undantagen från mervärdebeskattningen i Sverige. Av den över- siktliga karakteristik som här givits av systemet för energibeskattning fram- går emellertid att detta i sin tillämpning faktiskt i viktiga principiella av- seenden har en med mervärdebeskattning analog utformning.

5.4.2 Energibeskattning som styrinstrument

Energibeskattningen har i sin nuvarande utformning utan tvivel vissa al— lokeringseffekter. Dessa torde emellertid endast i begränsad utsträckning ha utgjort motiv för skatternas införande. Snarare är de att betrakta som oönskade konsekvenser av den förda politiken på detta område. Under senare tid har emellertid allt oftare hävdats att energibeskattningen aktivt borde användas för att uppnå vissa resursallokeringsmål. Dessa mål kan grovt sorteras under två rubriker, nämligen korrigeringar för externa effekter i energiproduktion och energianvändning respektive energipolitiska mål i all- mänhet.

Det har då och då anförts att energi bör beskattas därför att energifram- ställningen ger negativa effekter på miljön, vilka inte på något sätt kommer till uttryck i de marknadsbestämda priserna. Kärnkraftverken släpper ut varmvatten, viss radioaktivitet m. m. Vid förbränning av olja uppstår sva- veldioxid, koldioxid, sot osv. Att reducera dessa negativa externa effekter genom att beskatta energin som sådan kan emellertid ge oönskade allo- keringseffekter om man inte av någon annan anledning önskar en dämpad förbrukning av det aktuella energislaget. Det naturliga vore i stället att inom ramen för miljöpolitiken beskatta själva emissionen. Därigenom ger man t. ex. oljekraftverket ett incitament att reducera utsläppet av svaveldioxid utan att man onödigtvis fördyrar energin. Det förekommer också att man diskuterar olika skatter på energi som medel att nå trafikpolitiska mål. För att minska privatbilismen har det t. ex. föreslagits att drivmedelsskatterna skall höjas. Risken är då den att resultatet endast blir bränslesnålare motorer

och mindre bilar men lika mycket bilkörning. Det kan också hävdas att den privata bilåkningen endast är ett problem i storstäderna och där endast vid speciella tidpunkter. För att lösa köproblemen under rusningstid är en drivmedelsskatt ett så trubbigt medel att det sannolikt inte skulle ingå i en rationell trafikpolitik.

Eftersom energipolitiska problem sedan en tid är högaktuella är det na- turligt att man kommit att intressera sig för hur energiskatten skulle kunna användas i detta sammanhang.l

En diskussion av denna fråga bör ta sin utgångspunkt i den triviala men viktiga observationen att det i en decentraliserad marknadsekonomi av svensk typ är priserna som bestämmer energiförbrukningens storlek och dess fördelning på olika energislag. Energiprisema är därför också av av- görande betydelse för beslut om investeringar i de extremt kapitalintensiva anläggningar som t.ex kraftverk utgör. Typiskt för kraftverken är att de har mycket lång fysisk livslängd. Mot denna bakgrund framstår det som särskilt viktigt att just energimarknadema fungerar väl så att priserna ger ett korrekt beslutsunderlag. Om marknaderna är imperfekta i något avseende bör man kunna göra stora samhällsekonomiska vinster på att med hjälp av t. ex. en energiskatt korrigera för detta. Å andra sidan kan naturligtvis en intervention på marknaden som bygger på felaktiga premisser ge upphov till stora välfärdsförluster.

Vi har tidigare påpekat att energiskatten i Sverige snarast är ett ener- giskattesystem bestående av flera skattetyper. När man i diskussionen om energipolitiken i allmänna ordalag talar om att energiskatten skall höjas är det därför ofta mycket oklart vilken typ av förändring som egentligen avses. Skall vi höja alla existerande energiskattesatser? Eller nöja oss med att öka beskattningen av vissa energislag? Skall skattebelastningen vara den- samma på de beskattade energislagen? Skall vi kanske införa en helt ny typ av energiskatt?

En adekvat reform av energiskatten måste bygga på en klar uppfattning om vari den energipolitiska problematiken egentligen består. Det är nöd- vändigt att klargöra vad man vill åstadkomma med en skatt. Debatten har visat att uppfattningarna bryter sig starkt i dessa frågor. Det råder således bl. a. en betydande oenighet om vad som är en rimlig verklighetsbeskrivning, vilket också är helt naturligt, eftersom en framtidsbedömning ingår som en central komponent i denna beskrivning.

Med hänsyn till att de energipolitiska frågorna för närvarande behandlas i Energikommissionen med därtill hörande expertgrupper, finns det inte någon anledning att i detta sammanhang närmare penetrera denna pro- blematik.2

5.4.3 Effekter av en energiskatt

I detta avsnitt diskuteras på ett teoretiskt plan vissa centrala verkningar av en skatt på energi. I analysen abstraheras från många specifika drag i det svenska systemet. Flera av dessa kommer emellertid att belysas i det följande empiriskt inriktade avsnittet. Skatten antas för enkelhets skull vara utformad som en generell skatt som utgår per förbrukad kilowattimme (kWh). Till att börja med studeras de kortsiktiga effekterna på priser och

1 Energipolitiska frågor behandlas sedan februari 1977 i en statlig utredning, nämligen Energikommis- sionen. Frågor kring energibeskattning och andra styrmedel har för kommissionens räkning behandlats i en särskild expertgrupp kallad Styr- medelsgruppen. Expert- gruppens huvudrapport publicerades under hösten 1977 (Ds [ 1977115).

2 l Normann [1976] redovi- sas dock översiktligt några implikationer för energi- beskattningens utform- ning mot bakgrund av olika tolkningar av energi- problemets art.

Figur 5.3 Effekter av energiskatt på marknaden för energi

1 Vid en ad valorem—skatt varierar skattesatsen

uttryckt i öre/kWh med prisets nivå

kvantiteter på enskilda varu- och faktonnarknader. Detta ger en uppfattning om de olika anpassningsmekanismer som en energiskatt kan väntas utlösa.

I avsnittets senare del skall vi genom att ta hänsyn till olika typer av beroenden mellan ekonomins sektorer försöka indikera skattens effekter på längre sikt. Analysen blir då mer makrobetonad. Speciellt skall vi diskutera skattens allokeringsmässiga effekter samt effekter på den personliga in- komstfördelningen (dvs. skattens incidens).

Figur 5.3 avser att schematiskt illustrera marknadsbilden för energi. Strängt taget existerar naturligtvis ingen marknad för energi som sådan men väl delmarknader för olika energislag som olja, kol och elektrisk kraft. Att resonera i termer av en energimarknad har emellertid vissa pedagogiska fördelar. På den vertikala axeln i figur 5.3 anges energipriset och på den horisontella förbrukad kvantitet uttryckt i kWh. Den horisontella linjen S anger utbudskurvan. Utbudet är alltså fullständigt elastiskt, vilket är ett uttryck för att Sverige antas kunna variera sin energiförbrukning inom vida gränser utan att priset påverkas. Skälet till detta är att det genomsnittliga energipriset är bestämt på världsmarknaden, vilket i sin tur beror på oljans dominerande roll i vår energiförsöijning.

Linjen D anger den svenska efterfrågan på energi vid olika priser. Vi har alltså marknadsjämvikt vid priset V0 och kvantiteten fo- Ett sätt att åskådliggöra införandet av en kWh-skatt (t öre/kWh) är att förskjuta ut- budskurvan uppåt till S” i figuren. Detta illustrerar hur energiproducentemas (importöremas) kostnader för att leverera en given volym ökar på grund av skatten. Eftersom denna är utformad som en styckskatt erhålls en pa- rallellförskjutning i utbudskurvan. Skattesatsen är oberoende av priset.1 .

Ny jämvikt efter skattens införande erhålls vid kvantiteten fl, som är lägre än fn. Figuren anger att det inhemska priset stiger med skattens hela belopp. Skatteintäkterna anges av den skuggade ytan. Observera att ju mer elastisk efterfrågan är, desto mer reduceras energiförbrukningen när skatten införs. Detta illustreras i figur 5.3 av den streckade linjen D” som repre-

Kvantitet av varan

senterar mer elastiska efterfrågeförhållanden än vad D gör. Minskningen i energiförbrukning blir som synes större i detta fall. Skatteintäkterna blir också lägre. Elasticiteten i efterfrågan beror bl. a. av i vilken utsträckning det finns möjligheter att substituera energi med andra produktionsfaktorer och varierar naturligtvis starkt mellan olika delmarknader.l Elasticiteten i efterfrågan på energi som produktionsfaktor är också högre ju mer elastisk efterfrågan är på den produkt vid vars tillverkning energi används, samt högre ju större andel energikostnaden utgör av de totala produktionskost- nadema vid varuframställningen.

Av observationen att det inhemska energipriset stiger med skattens fulla belopp följer att en energiskatt ej kan övervältras bakåt på energileveran- törerna. Resultatet måste i stället bli att skatten leder till höjda kostnader i varu- och tjänsteproduktion. Allmänt gäller att ju sämre substitutions- möjlighetema är mellan produktionsfaktorema och ju högre kostnaden är för energi i förhållande till företagets totala kostnader, desto kraftigare blir den kortsiktiga effekten på kostnadsfunktionen av en given prisförändring på energi. I gränsfallet där produktionsfaktorema används i fixa proportioner (Leontief-produktionsfunktion) kan en energiskatt jämställas med en brut- toskatt på företagets totala kostnader. Detta fall kan vara av speciell relevans vid en kortsiktsanalys.

Effekterna av de skiftande kostnadsfunktionema på marknaden för en vara kan illustreras som en förskjutning till vänster i utbudskurvan? l figur 5.4 har vi, under förutsättning om fullständig konkurrens, illustrerat effekten på pris och kvantitet av en vara vid vars framställning energi är en pro- duktionsfaktor. I utgångsläget före skatt råder jämvikt vid priset P0 och kvantiteten qO. Efter skattens införande gäller utbudskurvan S” och varu- priset kommer att stiga till pl. Den omsatta varukvantiteten på marknaden kommer också att reduceras och detta i större utsträckning ju mer elastisk efterfrågan är.

Figur 5 .4 Effekter av energiskatt pa' en vara- marknad

1 Som en allmän regel gäller att substitutions- möjlighetema är större på lång sikt än på kort sikt, på grund av att faktorkombi— nationen i stor utsträck- ning är bestämd av kapi- talutrustningen.

2Som ju är lika med summan av de enskilda företagens marginalkost- nadskurvor (MC).

' Ytan acd representerar ett partiellt mått på den effektivitetsförlust, i termer av minskade konsument- och produ- centöverskott, som skatten ger upphov till. Vid linjära efterfråge— och utbudskurvor fördelar sig även denna "excess burden” på konsumenter och producenteri propor- tionerna ab/bc. Jfr Rech- tenwald [1971].

Vi har konstaterat att energiskatten ej kan övervältras på energiprodu- centerna. Det är då av intresse att ställa frågan vem som i stället kommer att få bära bördan. En del av svaret ges i figur 5.4. Skiftet i utbudskurvan är ett uttryck för den införda energiskatten. Resultatet blev, som vi sett, att priset steg (med ab i figuren). Ofta formuleras detta så att det sker en övervältring framåt på konsumenterna av skatten. Å andra sidan kan inte prisstegringen upphäva hela den av skatten betingade kostnadsökningen, ac. Med en tillämpning av den partiella incidensläran skulle man då dra slutsatsen att bördan av skatten på kort sikt fördelar sig på konsumenter och producenter i proportionerna ab/bc.1 Ju mer elastiskt utbudet är och ju mindre elastisk efterfrågan är, desto kraftigare blir övervältringen framåt, dvs. ju mer ökar priset. Det bör poängteras att detta resultat av den partiella incidensläran bara ger ett led i den process som bestämmer den slutliga incidensen av skatten, och därför måste tolkas med storkfögsiktighet.

Beroende på olikheter i produktionsstruktur (utbudselasticiteter) och efter- frågeförhållanden (efterfrågeelasticiteter) för olika varor kommer en ener- giskatt att förändra priserna i mycket olika grad. Detta betyder att de relativa varupriserna (liksom de relativa faktorprisema) kommer att förändras, vilket i sin tur leder till en kedja av omallokeringar i ekonomin. Därav följer alltså att den partiella analys som nyss presenterats inte kan ge en fullständig bild av skattens effekter. Det blir därför nödvändigt att övergå till allmän jämviktsanalys. I samband härmed förs analysen upp på en mer aggregerad nivå.

En allmän jämviktsanalys av verkningarna av en energiskatt kan, för det fall när energi uppträder som en produktionsfaktor, läggas upp helt analogt med analysen av en investeringsavgift så som denna presenterades i kapitel 4. Distinktionen mellan konkurrensutsatt och skyddad sektor blir sålunda av intresse för en ekonomi av svensk typ. Med de antaganden som gjordes i kapitel 4 om kapitalägarnas förräntningskrav och arbetsutbudets priskäns- lighet erhålls även för energiskatten det analoga resultatet att denna på lång sikt bärs av löntagarna via sänkt reallön. Övervältringsprocessen kan beroende på konjunkturläge och allmän ekonomisk politik i varierande grad vara riktad bakåt mot de nominella lönerna respektive framåt mot priserna.

Om energiskatten övervältras på löntagarna blir fördelningseffekten re- gressiv från hushållsinkomsternas källsida. Löneinkomstemas andel av to- talinkomsten avtar som påpekats tidigare med totalinkomstens höjd. Nu kommer emellertid också de relativa varupriserna att förändras som en följd av att energi som produktionsfaktor beskattas. Varor med högt energiinne- håll stiger i pris jämfört med andra.

Den fördelningspolitiska effekten från inkomstanvändningssidan blir där- med beroende av om konsumtionsbenägenheten för energiintensiva varor varierar systematiskt med inkomstens storlek (se nedan).

Genom att skatten på energi som produktionsfaktor övervältras på ar- betskraften kan sannolikt den genomsnittliga lönsamhetsnivån i K-sektom i stort sett upprätthållas på lång sikt. På grund av de förändrade faktor- prisrelationema är det emellertid uppenbart att vissa särskilt energiintensiva branscher under en förmodligen relativt lång övergångsperiod kommer att drabbas av försämrad lönsamhet. I dessa branscher uppkommer också de kraftigaste allokeringsverkningama via bl. a. nyinvesteringar i energibespa-

rande teknik.1 Nedläggningar och utflyttningar ur landet av anläggningar kan också bli konsekvenser av större förändringar i energiskatten. Exempel på särskilt energiintensiva branscher i Sverige är järn och stål samt papper och massa. I dessa fall skulle man som en möjlighet kunna tänka sig över- vältring av skattebelastningen på basråvaroma malm och virke, vilkas värde därmed skulle reduceras för ägarna. En sådan tendens skulle dock sannolikt motverkas av en ökad export av oförädlade råvaror, vilkas priser ju är internationellt bestämda.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det förhållandet att flera av våra mest energikrävande branscher tillhör Sveriges traditionella basnäringar, som ofta är belägna i lokaliseringspolitiskt känsliga områden, säkert har varit av stor betydelse för utformningen av nuvarande system för ener- gibeskattning.

Vad gäller verkningarna av en skatt på sådan energi som används direkt i slutlig konsumtion kan man som huvudtendens räkna med en framåtriktad övervältring med snabbare genomslag. Allokeringseffektema torde vara mer begränsade än i föregående fall och mer entydigt önskvärda om energi- besparande åtgärder ingår som ett led i en aktiv energipolitik. De fördel- ningspolitiska effekterna av en sådan energiskatt torde på grund av över- vältringen på priserna primärt bestämmas från hushållsinkomsternas an- vändningssida. En undersökning som utförts på uppdrag av Energikom- missionen tyder på att hushållens direkta och indirekta (energi hunden i varor) energikonsumtion växer långsammare än disponibel inkomst.2 Härav följer att en likformig skatt på all energikonsumtion skulle ha regressiva verkningar från användningssidan. Den empiriska undersökningen indikerar emellertid också att när hänsyn tas till de differentieringar som faktiskt föreligger i svensk energibeskattning så ger likformiga höjningar i existerande skatter inte några påtagliga effekter på fördelningen av de reala disponibla inkomsterna.

När dessa resultat ställs samman med dem som gällde fördelningsverk- ningama av en skatt på energi som produktionsfaktor framstår det som troligt att incidensen av en likformig skatt på all energianvändning är re- gressiv på lång sikt. Bestämda utsagor om det existerande energiskatte- systemets fördelningsverkningar torde inte vara möjliga utan ytterligare em- piriska undersökningar av effekterna på inkomstemas käll- respektive an- vändningssida.

1I Bigsten & Hjalmarsson [1976] diskuteras, mot bakgrund av några empiriska un- dersökningar, de långsiktiga substitutionsmöjIighetema mellan energi och andra pro- duktionsfaktorer i näringslivet. Undersökningarna tyder bl. a. på att ökade energipriser skulle leda till minskad energiförbrukning men ökad sysselsättning. En kraftig höjning av energiskatten skulle därför på lång sikt snarare ge upphov till problem med den ekonomiska tillväxten än med sysselsättningen. ? Se Styrmedelsgruppens huvudrapport Ds I 1977:15. Undersökningen har utförts av Alf Carling och Joyce Dargay.

5.4.4 Det svenska systemet/ör energibeskattningl

Beskattning av energi förekommer i Sverige i flera former. 1 tabell 5.4 ges en översikt av de skatter som var i kraft i juli 1975. Som synes svarar .den s. k. allmänna energiskatten endast för en del av det totala skatteuttaget på energi. För bensin t. ex. utgörs mer än hälften av pålagoma av bensinskatt. Som framgår av nedersta raden i tabellen inbringade den allmänna ener- giskatten 1,64 miljarder kronor till statskassan under 1974, medan de totala intäkterna av pålagor på energi var 4,32 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att momsen under samma år inbringade ca 14 miljarder kronor. Den totala energibeskattningen rör sig således om mycket betydande belopp. Av dessa 4,32 miljarder kronor utgjordes emellertid nära 3/ 4 (3,15 miljarder kronor) av pålagor på motorbränslen.

Det framgår av tabell 5.4 att pålagoma utgår som en viss avgift per volymenhet. Detta betyder att pålagornas andel av priset före skatt va- rierar med priserna. Dessutom har pålagornas storlek förändrats över tiden. Störst har variationerna varit för motorbensin, som också har varit föremål för den ojämförligt högsta beskattningen. I juli 1975 var den totala skat- tebelastningen på motorbensin ca 140 % av priset exklusive skatter. Näst hårdast beskattad var högspänd elkraft (ca 30 %), varpå följde eldningsolja (18—19 %) och lågspänd elkraft (15 %). Stenkol och koks var de lättast be- skattade energislagen med en skattebelastning av endast ca 4 %.

En jämförelse mellan de båda kolumnerna längst till höger i tabell 5.4 ger vid handen att de skattehöjningar på energi som trädde i kraft den 1 juli 1975 var ganska betydande. Sålunda trefaldigades skatten på högspänd elkraft, medan beskattningen av eldningsolja i stort sett fördubblades i jäm- förelse med första halvåret 1975. För oljeprodukter innebar höjningarna att skattetrycket återgick till den relativa nivå det hade under större delen av 1960-talet. Vad beträffar elkraft är dock de nya skattesatserna betydligt högre än någonsin tidigare, då de legat mellan 7 och 10 %.

De skattesatser som nämnts hittills är nominella. Skillnaderna i effektiva skattesatser mellan olika energislag är emellertid betydligt större än skill- naderna i dessa nominella skattesatser. Detta beror på att ett stort antal undantag gjorts från den s. k. allmänna energiskatten, däremot ej från övriga pålagor på energi. Med effektiva skattesatser avses sålunda de som gäller efter det att hänsyn tagits till undantag och nedsättningar från de nominella skatterna.

De största skattenedsättningama har gjorts för stenkol och koks, tunga eldningsoljor och högspänd elkraft. Vissa nedsättningar har gjorts även för lätta eldningsoljor, medan för övriga energislag de nominella skattesatserna

1 För Företagsskatteberedningens räkning utförde författaren i samarbete med Bo Carlsson, IUI, i början av 1975 en empirisk undersökning av den svenska ener- gibeskattningens sammansättning och effekter. Resultaten av undersökningen pre- senteras i sin helhet i Normann [1976] och i sammandrag och i något omarbetad form i Carlsson [1975]. Eftersom undersökningen inte har uppdaterats och med hänsyn till de omfattande empiriska material som senare samlats in och analyserats, bl. a. av Energikommissionen, ges här endast en mycket summarisk översikt över un- dersökningens resultat. Översikten följer, så långt den går, framställningen i Carlsson

[1975].

Tabell 5.4 Pålagor på olika energislag den 1 juli 1975

Energislag Sort i Allmän Bered- Särskild Bensin- Summa Genom- Pålagor Pålagor vilken energi- skaps- bered- skatt pålagor snittligt i % av i % av pålagan skatt lagrings- skapslag- pris exkl. pris exkl. pris exkl. utgår avgift ringsav- pålagor pålagor pålagor

gift den ljuli den ljuli l:a halv- 1975 1975 året 1975

Bensin öre/ liter 34,0 1,0 5,0 43,0 83,0 58,0 143 119 Dieselolja" öre/ liter 4,0 1,9 0,5 — 6,4” 44,6 . .” . .” Eldningsolja 1 kr/m3 40:- 20:— 5:— — 65:— 356:— 18 11 Eldningsolja 4 kr/m3 40:— 13:— 5;- — 58:— 312:- 19 9 Stenkol kr/ton 12:— 0 0 — 12:— 271:— 4 5

Koks kr/ ton 14:— 0 0 14:— 393:— 4 4

Högspänd

elkraft öre/kWh 2,0 — — — 2,0 6,5 31 10

Lågspänd

elkraft öre/kWh 2,0 - — 2,0 13,1 15 10 Totala in-

täkter 1974 (IUI:s be-

räkning) mdr kr 1,64 0,25 0,07 1,80” 4,32”

”På dieseloljedrivna fordon utgår kilometerskatt som varierar med fordonets vikt.

blnkl. brännoljeskatt.

[Inkl. särskild skatt på motorbränslen (229 milj. kr), clearingavgifter (328 milj. kr). Källor: Prop. 1975192. SOS Utrikeshandel, kvartalsstatistik, införsel, januari—mars 1975 och månadsstatistik, maj 1975. Statens pris- och kartellnämnd, Oljehandeln i Sverige (Dnr 11:132/ 74). Svenska Petroleum Institutet. Svenska Esso AB. Anm.: 1 november 1977 gäller följande förändringar jämfört med denna tabell. För den särskilda beredskaps- lagringsavgiften gäller nu följande regler: Bensin 6 öre/l, dieselolja 0,7 öre/l. eldningsolja ] och 4 7 kr/m3. Be- redskapslagringsavgiften har sänkts till 12 kr/ m'* för eldningsolja 1 och till 1,2 öre/] för dieselolja. Den allmänna energiskatten på lågspänd elkraft har höjts till 3 öre/kWh. Samma nivå gäller för högspänd elkraft vid förbrukning understigande 30000 kWh/år. Vid högre förbrukning kvarstår skattesatsen 2 öre/kWh.

tillämpas. Nästan hela kolförbrukningen och ungefär hälften av förbruk- ningen av tung eldningsolja och högspänd elkraft var år 1973 undantagna från energiskatt. [ genomsnitt betalades detta år 35 % i pålagor på all energi som förbrukades i Sverige. Den nominella genomsnittliga skattesatsen var 38 %. Om man bortser från motorbränslen var den genomsnittliga effektiva skattebelastningen 7,7 % och den nominella 10,8 %.

Anledningen till att nedsättningama är störst för de energislag som i huvudsak använts inom den tunga industrin är en regel i energiskatte- bestämmelsema. Enligt denna regel får den sammanlagda energiskatten (häri inräknas endast den allmänna energiskatten på alla energislag, ej övriga pålagor) inte överstiga en viss andel av salutillverkningsvärdet av produk- tionen. Denna regel sätter alltså ett ”tak” på energiskatten. Från 1957 fram till slutet av 1971 var detta tak satt vid 1 %. Främst av konjunkturpolitiska skäl sänktes gränsen till 0,2 % av saluvärdet under perioden 1 december 1971—31 december 1974. Den 1 januari 1975 återgick man till den s. k. en- procentsregeln. Som ett led i energiskattehöjningen den 1 juli 1975 höjdes

Tabell 5.5 Nominell och effektiv energibeskattning i industrin 1972

Energikost- Totala Skatt i % av energi- nadi % av energiut- pris före skatt saluvärde gifter(inkl.

skatt) mkr Nominell Effektiv

Gruvor o. mineralbrott 5,6 117,8 23,2 13,9 Massa- o. pappersindustri 6,7 588,7 17,8 5,5 Kemikalie-, gödselmedels- o. plastindustri 5,9 191,3 14,8 5,7 Cement- o._ kalkindustri 18,9 81,1 20,7 6,0 Jäm- o. stålverk 8,2 534,0 11,2 2,7 Ferrolegeringsverk 23,5 74,0 9,9 0,7 Icke-järnmetallverk 3,0 83,1 16,2 5,9 Övrig tillverkningsindustri 1,2 1 200,1 25,2 23,8 Industrin totalt 2,4 2 870,1 19,1 12,1

gränsen till 3 %, men i samband med de nedsättningar som nyligen med- givits (oktober 1975) har gränsen åter sänkts till 1 %.

Någon officiell redovisning av energiskattens fördelning på branscher finns inte. I IUI:s undersökning gjordes emellertid ett försök att beräkna denna fördelning med hjälp av statistik över energiförbrukningen och tillgänglig information om skattereglemas tillämpning år 1972. Vissa resultat av dessa beräkningar visas i tabell 5.5. Av denna framgår att de största nedsätt- ningarna i absoluta tal gjorts i massa- och pappersindustrin samt järn- och stålindustrin. Relativt sett har ferrolegeringsindustrin fått den största skat- telindringen. Som fråmgår av kolumn 3 varierar redan den nominella skat- tesatsen starkt mellan branscherna beroende på energiförbrukningens sam- mansättning. För industrin som helhet var den nominella skattesatsen år 1972 ca 19 % och den effektiva ca 12 %. För hela ekonomin var, som nämnts ovan, motsvarande skattesatser år 1973 38 respektive 35 %. Eftersom inga större förändringar ägde rum mellan dessa båda är när det gäller skat- tesatserna, innebär detta att industrin betalade betydligt mindre energiskatt på energiskattetaket och på att energiskatten varierar med energislag. De skattelättnader som industrin fick genom energiskattetaket uppgick till ca 178 milj. kr år 1972. Samtidigt uppgick den totala energiskattebelastningen i industrin till 310 milj. kr.

En annan viktig sektor där undantag från den allmänna energiskatten spelar stor roll är elsektom. Allt bränsle som används för generering av elkraft är undantaget från energiskatt; däremot inte den del av bränslet som används för värmeproduktion i kraftvärmeverk. Härigenom uppstod en energiskattelindring på ca 52 milj. kr år 1972. Eftersom samtidig pro- duktion av el och värme ger ungefär dubbelt så hög verkningsgrad som produktion av enbart el, kan man säga att tillämpningen av energiskatten i det här fallet ger den rakt motsatta effekten till den man önskar med en energiskatt, nämligen genom att den fördyrar en energibesparande process i jämförelse med en mera energislösande. Motivet till detta är att man vill undvika dubbelbeskattning av elektricitet. Även vissa delar av transport- sektorn är undantagna från energiskatt; skattelindringen här uppgick till ca 41 milj. kr år 1972.

Men kan således konstatera att energibeskattningens nivå varierar avsevärt mellan olika energislag, särskilt om man tar hänsyn till de nedsättningar och tndantag som gjorts, främst för industrins del. De hårdast beskattade energislagen är motorbränslen, som svarar för 3/4 av statens energiskat- teint'zkter. De därnäst hårdast beskattade energislagen är lätt eldningsolja (villaolja) och lågspänd elkraft som till största delen används av hushåll och andra mindre förbrukare. När det gäller energislag med huvudsakligen industriell användning är skatterna betydligt lägre (tung eldningsolja och högspänd elkraft); på kol och koks finns nästan ingen energiskatt alls.

Den svenska energibeskattningen är alltså i hög grad inriktad på den direkta energiförbrukningen i konsumentledet. Energiomvandlingssektom och den tunga basindustrin är däremot till stora delar befriade från skatt. Genom den utformning nedsättningarna fått är det i första hand kol och koks som befriats från skatt. Användandet av dessa bränslen har således i viss mån premierats. Men eftersom det finns en hel del olägenheter för- knippade med kolanvändning i jämförelse med olja (högre transport- och lagringskostnader, större miljöpåverkan) är det tvivelaktigt om energibe- skattningen kan sägas ha haft några nämnvärda allokeringseffekter i detta avseende.

En viktig anledning till den relativt lätta beskattningen av industrins energianvändning är omsorgen om den svenska industrins internationella konkurrenskraft. 1 den mån Sverige kan anses ha komparativa fördelar på råvaru- och kapitalintensiv och därmed också energiintensiv produktion kan alltså energiskattesystemet sägas vara i viss mån anpassat härtill. Den svens- ka exporten är mycket energiintensiv; som visats i en tidigare IUI-utredning motsvarar nettoexporten av energi via varuhandeln ungefär 1/ 4 av industrins totala energiförbrukning.1

5.5 Produktionsfaktorskatt på kapital

Utöver den personliga förmögenhetsskatten finns för närvarande en form av kapitalbeskattning genom den kommunala garantiskatten på fastigheter. GarantiStatt utgår nämligen oavsett om fastigheten lämnat avkastning eller inte. Den räknas dock av från inkomstskatt i den mån inkomst föreligger. Även beskattningen av företagets överskott, dvs. nettovinstbeskattningen, kan ses som en kapitalbeskattning, nämligen av kapitalets avkastning. Gi- vetvis kan en skatt tas ut på kapitalet även om överskott inte uppkommer. Skatten skulle i så fall kunna utformas på samma sätt som vid garanti- beskattnngen. Kapitalets bruttovärde skulle då läggas till grund för be- skattningen. En annan metod vore att använda företagets nettoförrnögenhet, dvs. det egna kapitalet, som bas. Man kommer emellertid då till något som i princip bara är en variant av företagsägares och aktieägares förrnö- genhetsteskattning i nuvarande form.

En mer renodlad produktionsfaktorskatt på kapital kunde tänkas utformad analogt ned arbetsgivaravgiftema som en skatt på tjänster utförda av ka- pitaltillgingar. Här föreligger emellertid stora svårigheter när det gäller att bestämna priset på kapitaltjänster. Flödet av tjänster från olika kapital-

1 Se Carlsson & Josefsson [1974].

stockar, t. ex byggnader och maskiner, är inte proportionellt mot värdet av kapitalet, eftersom livslängden på kapitalet är helt olika. Närmast till hands skulle ligga att uppskatta värdet av Skattebasen till samma belopp som kalkylmässiga avskrivningar. En kapitalbeskattning skulle därför också kunna konstrueras som en skatt på företagens avskrivningar.

En kapitalbeskattning med andra effekter är en investeringsavgift, där skatten alltså inte tas ut löpande under den tid kapitalföremålet används utan i form av en engångsskatt vid anskaffningen. En permanent sådan skatt får som tidigare redovisats ungefär samma effekt som en mervärdeskatt där investeringarna ingår i beskattningsunderlaget.

Appendix till kapitel 5

”]

Effekter av ett ”Hagapaket

De totala effekterna av ett Hagapaket kan härledas på följande sätt. Om vi betecknar bruttolönen med B och utbetald lön med L har vi

B = (l+a)L, där a är arbetsgivaravgiftemas procentsats. Inkomstskatten ges av D = Rhin). där f är en skattefunktion och p en parameter med vars hjälp skattefunk— tionen kan förändras.

Summan (T) av arbetsgivaravgift och inkomstskatt ges av T = aL + f(L;p).

Eftersom vi antar att arbetsgivaravgiften bärs av löntagarna kommer en avgiftsändring att påverka lönen men däremot inte bruttolönen B. Vi skriver därför om sistnämnda uttryck i termer av B på följande sätt

a __ . Å— _ 1+a B + f(l+a” ”'

Effekten på de totala skatteintäkterna av förändringar i a och p kan då skrivas dT = 3 da fL B (l+a)2 (l+a)2 där fL är marginalskatten i inkomstskatten och fp anger hur inkomstskatten förändras vid en förändring i t. ex. den statliga skatteskalan. För att göra detta resultat lättare att tolka ersätter vi B med (1+a)L och får

_; _. dT _ 1+a [H H fL] + fpdp

' da + fpdp

där H = L - da, dvs. den direkta effekten av höjda arbetsgivaravgifter. Efter ytterligare en operation har vi vårt slutresultat

dT = fpdp + H m-H fL+a 1+a

inkomstskatt och arbetsgivaravgifter ändras när bruttolönen ändras.

Det högra ledets två första termer anger direkta effekter (vid oförändrad lön) av förändringar i reglerna för inkomstskatt resp. arbetsgivaravgifter. Den tredje termen, med negativt förtecken, anger den indirekta effekten på summan av arbetsgivaravgifter och inkomstskatt av att den utbetalda lönen förändras. därm= är den totala marginalskatten som anger hur summan av

1 Detta appendix är i oförändrat skick hämtat ur Jakobsson & Normann [l976b]. 1 Normann [l977a] ges en mer generell framställning, som också beaktar automatikeffek- ter.

.. "H"” ,|» 'in': "|'l|l||l|n| ""). '. " _.i.|.|.||

Ht. , '|'."'ili"'1 "**?! '||r' "l'"' |-|| |||

'J|'|'| '|1| ' -| :".."|" ":ilzri ii" ::.i ,»|,.. " . . ,_ . . . |||-i... "_".'l'| . . . - _ . _| |' (i— ||||i:_|.|'|1 | -| . | ' ' t .”f'ii " T..||'_"._. '|.' ' '

|||. ||-|'|||'|:- .; || 'l'|111:|å||*41|'

|)- '

' |I'|"."4 ;"i'|il'|"'i"'l'T """|"'_'r" "" "".|."'"

|.i:||.'||

||l||

|| |'|

'LJI '-"|r..|.. ,, ' ._-| _" '._|.|' "'..

.| nr v li,-|||uj '| » - f|| '. '||' '|' n * h.- |'.'-"" $'%?” "”|—"__ i..? ||'| " .-.;. . . ' ”" ||"Ål'|l J," "' "" "

,!'-|- naimcia' är. sin MME:-

ml- __ ji

I'lilFl'i

6. Bruttobeskattning av hushåll

6.1. Inledning

Det har tidigare framhållits att bruttoskatter även kan konstrueras med hus— hållen som subjekt. Som indikerades i tabell 3.1 kan man i princip tänka sig att en personlig bruttoskatt tas ut antingen på inkomstemas källsida (personlig bruttointäktsskatt) eller på användningssidan (personlig brutto- utgiftsskatt).' Centrala egenskaper hos sådana skatter är dels att, som namnet anger, avdragsmöjligheterna starkt begränsats, dels att genom individan- knytningen låginkomsttagare kan undantas från beskattning och/eller att skatteuttaget kan göras progressivt.

En utgångspunkt för den diskussion av personliga bruttoskatter som här följer är den kritik som på fördelningspolitiska grunder ofta formuleras mot arbetsgivaravgiftema och mervärdeskatten. Det bör emellertid poängteras att den specifika utformning som diskuteras för bruttoskattema i lika hög grad är präglad av vissa problem med den personliga inkomstskatten som särskilt aktualiserats under senare år. I själva verket skulle, med ett från- gående av bruttoprincipen, de ”tilläggsskatter" som presenteras kunna an- vändas för reformering av nuvarande personliga nettoinkomstskatt i riktning mot en systematisk uppdelning av två av dennas huvudfunktioner, nämligen att verka inkomstutjämnande respektive att mer allmänt fungera som ”fi- nansieringskälla".

6.2. Mervärdeskatten och arbetsgivaravgiftema — kritik och reforrnförslag

Såväl mervärdeskatten som arbetsgivaravgiftema har i nuvarande utform- ning ett smalare underlag än en inkomstskatt. Skillnaden är i båda fallen av sådan karaktär att de båda förstnämnda skatterna anses ha regressiv fördelningsverkan jämfört med den senare. Detta förhållande, i förening med den observerade skattepolitiska utvecklingen under 1970—talet, har kommit att bilda grundvalen för en fördelningspolitiskt betingad kritik av momsen och arbetsgivaravgiftema. Olika förslag till lösningar på detta pro- blem har också framförts.

De reforrnförslag som här skall diskuteras är dels ett som för arbets- givaravgiftemas del syftar till att inordna även vissa s. k. arbetsfria inkomster

'Distinktionen, som på ett allmänt systematiskt plan kan synas något diffus, skall visa sig pedagogiskt välmotiverad när de båda alternativen i det följande ges en ökad konkretion.

' Förändringar i skattesys- temet efter dessa linjer diskuteras bl. a. i LO [1976] och TCO [1975].

2Jämför också Normann [1976], kapitel 2, där en analog konstruktion diskuteras mot bakgrund av den skattepolitiska utveckling som sedan 1950 inneburit att den personliga inkomstskat- ten minskat i relativ betydelse för den offent- liga sektorns intäkter.

3 Beteckningarna TSA och TSM infördes på ett tidigt utredningsstadium som en arbetsterminologi för de skatter som avses. Från systematisk synpunkt har det ansetts lämpligt att klassificera TSA som en personlig bruttointäkts- skatt medan TSM klassifi- ceras som en personlig bruttoutgiftsskatt. Det senare framstår som rimligt när en jämförelse görs med underlaget för en progressiv utgiftsskatt (expenditure tax) som ju exkluderar hushållsspa— randet.

i underlaget, dels ett som för momsens del syftar till att låta även inves- teringsvaror omfattas av denna.'

Vad gäller mervärdeskatten kan man härvid välja mellan att låta brut- toinvesteringarna i sin helhet omfattas (BNP-moms) eller begränsa bredd- ningen till nettoinvesteringama(l-moms). Med hänvisning till de synpunkter som tidigare redovisats skall här endast mervärdeskatten av inkomsttyp diskuteras. Som framhållits har denna skatt ett underlag som på ett teoretiskt plan företer betydande likheter med den personliga inkomstskattens. Det har också framgått att en I-moms i varje fall under en relativt lång över- vältringsperiod skulle ha fördelningspolitiskt gynnsammare verkningar än en K—moms.

Arbetsgivaravgiftema kan karakteriseras som löneskatter som bärs av lön- tagarna. Denna arbetshypotes ter sig särskilt övertygande på längre sikt. Därmed är arbetsgivaravgiftema regressiva jämfört med en proportionell inkomstskatt. Avgifterna på kontanta löneutbetalningar motsvaras för när- varande för flera av systemets komponenter av egenavgifter för rörelseidkare. Dessa egenavgifter som tas ut med inkomst av rörelse och jordbruksfastighet som bas bärs sannolikt av de inkomsttagare som betalar dern.

Inkomster som i inkomstbeskattningen tas upp under rubrikerna inkomst av kapital, tillfällig förvärvsverksamhet eller annan fastighet belastas emel- lertid ej i systemet liksom inte heller pensioner. Detta har lett till krav på ”generaliserade arbetsgivaravgifter”. Det har bland annat föreslagits att speciella arbetsgivaravgifter borde tas ut på t. ex. ränteutbetalningar av ban- ker, aktieutdelningar och realisationsvinster. Det faller sig då naturligt att ställa frågan om inte en sådan vidgad beskattning, som mycket lätt kunde urarta till ett svåröverskådligt system av punktskatter, i stället kan ges en enhetlig lösning inom ramen för en bruttoinkomstskatt.

6.3. Personlig bruttointäktsskatt (TSA) och personlig bruttoutgiftsskatt (TSM)

Breddandet av baserna för arbetsgivaravgifter och moms till att omfatta kapitalinkomster m. m. respektive kapitalvaror ger i båda fallen resultat som företer betydande likheter med en proportionell inkomstskatt. Det bör under sådana omständigheter naturligtvis vara möjligt att reformera den existe- rande personliga inkomstskatten direkt i stället för att reformera de indirekta skatterna. Huvudsyftet med detta kapitel är att visa vad en sådan reform skulle innebära. Grundtanken är den att den personliga inkomstskatten för- ses med vad som kan kallas en tilläggsskatt av bruttotyp. 2 Denna kan utformas på två sätt. Vilken form man väljer beror delvis på hur man skulle ställa sig i valet mellan generaliserad arbetsgivaravgift och I-moms.

Den följande diskussionen av tilläggsskattema TSA och TSM (TSA = tilläggsskatt modell arbetsgivaravgifter, TSM = tilläggsskatt modell I-moms) torde vara av intresse dels för att den ger ett visst perspektiv på innebörden av I—moms och generaliserade arbetsgivaravgifter samt deras inbördes re- lation, dels också för att tilläggsskattema var för sig ter sig som fullt genom- förbara alternativ även på kort sikt.3

En TSA skulle tas ut på olika bruttoinkomstunderlag i självdeklaratio- nerna medan en TSM skulle tas ut på bruttoinkomst minskad med nuvarande inkomstskatt. Vid beräkning av vanlig inkomstskatt skulle i fallet med en TSA bruttoinkomsterna reduceras med TSA-beloppet. Båda tilläggsskattema skulle vara strängt proportionella mot sina underlag, dvs. tas ut med fix skattesats. Det avräkningsförfarande som sålunda är gemensamt för båda tilläggsskattema är centralt för att vissa önskade effekter skall uppnås. En annan central fråga, som det inte finns anledning att ta ställning till i denna principiella diskussion, är den exakta definitionen på begreppet bruttoin- komst.

Det visar sig att flera fördelar skulle stå att vinna med att införa en TSA eller en TSM snarare än att reformera arbetsgivaravgiftema eller mom- sen i här diskuterad riktning. Fördelarna kan sammanfattas i följande punk- ter:

1. Tilläggsskattema är lättöverskådliga. Bidrar till att öka inkomsttagarnas information om skatteuttagets förändringar. 2. Bidrar till kontinuitet och konsekvens i Skattesystemets utveckling. Sär- skilt den generaliserade arbetsgivaravgiften kan lätt degenerera till ett svårhanterligt system av punktskatter. 3. Båda tilläggsskattema gör det genom individanknytningen i princip möj- ligt att med avdrag begränsa skatteuttaget för låginkomsttagare. 4. Vad gäller jämförelsen l-moms kontra TSM ter sig det åsyftade fördel- ningspolitiska resultatet på lång sikt sannolikare i det senare fallet där hushållet är subjekt. En TSM ger vidare automatiskt total täckning av hela konsumtionsvaruområdet och torde överhuvudtaget ge mer begrän- sade allokeringseffekter än en l-moms. 5. Handlingsmöjligheterna inom ramen för inkomstskatten ökas väsentligt. Skattesatsema i tilläggsskattema kan varieras utan att inkomstskattens samlade progressivitet påverkas. Det betyder a. att inkomstskatten förses med en lätthanterlig ”finansieringskom- ponent”. Höjda tilläggsskatter skärper ej, som fallet är med kom- munalskatten, utbytesproblemet.

b. att möjligheterna att använda inkomstskatten som ett flexibelt sta- biliseringspolitiskt instrument ökar.

6. Den inkomstutjämning som ges av dagens inkomstskatt är möjlig att uppnå vid en lägre intäktsnivå. Därför kan på längre sikt de proportionella inslagen överföras på en tilläggsskatt. Därmed uppnås en funktionell upp- delning av två av inkomstskattens huvudsyften, nämligen dels att verka inkomstutjämnande, dels att bereda utrymme för den offentliga sektorns verksamhet.

Jämfört med altemativet att arbeta med K-moms och/eller existerande arbetsgivaravgifter för att skapa utrymme för den offentliga sektorns verk- samhet utgör naturligtvis, som tidigare framhållits, någon form av tilläggs- skatt en fördelningspolitiskt gynnsammare möjlighet.

Självfallet föreligger även vissa nackdelar med tilläggsskattema jämförda med generaliserad arbetsgivaravgift respektive I-moms. Dessa torde dock i TSA-fallet vara av mindre betydelse. Vad gäller jämförelsen mellan TSM och I-moms kan man peka på att den senare fångar upp en del inkomster

' Se även appendix till kapitel 6.

2 Begreppet elasticitet i inkomst efter skatt, som nu är ett väletablerat progres- sivitetsmått, definieras som

e= —. där in anger

marginalskau och 'L genomsnittlig skatt. Ju lägre e är, desto högre är progressiviteten. Se vidare Jakobsson & Normann [1974].

3Slutsatsen modifieras något när man beaktar att elasticiteten i inkomsten efter skatt faktiskt varierar med inkomstens storlek vid nu gällande regler. I exemplet har vi bortsett från detta faktum. Det kan i sammanhanget påpekas att elasticiteten under 1950- och 1960-ta- len var anmärkningsvärt konstant. Som framgår av Jakobsson & Normann [1974] låg elasticiteten under denna period i ett brett inkomstintervall på nivån 0,8.

4 Exponenten 0,8 anger storleken på elasticiteten i inkomsten efter skatt (e). Konstanten 3,58 kan sägas ge ett uttryck för skatteuttagets nivå. Vid olika storlek på inkomst före skatt (Y) bestäms skatteuttaget av följande samband: Statlig inkomstskatt:

i = Y _ 3,58 v"—8 Genomsnittlig skatt: | = 1— 3,58 vii—2 Marginalskatt: m = | 2,87 vi12

som är svåra att inarbeta i eller som undandragits inkomstskatten. Till den första kategorin hör kapitalvinster och företagens nettosparande. Vidare skul- le på grund av skillnader i basernas bredd skattesatsen vid en TSM, vid givet intäktskrav, få sättas högre än vid en l-moms.

Innan framställningen fortsätter med en utförligare presentation av till- läggsskatterna kan det vara lämpligt att poängtera att dessa inte förutsätter någon som helst förändring i nuvarande inkomstskatt vad gäller avdrags- struktur eller skattäatser. Därmed är det också klart att inkomstskattens progressivitet inte behöver påverkas av tilläggsskattema.

6.4. Avräkningsförfarandets innebörd1

För att klargöra avräkningsförfarandets fördelar och närmare motivera på- ståendena i punkterna 5 och 6 ovan är det lämpligt att inledningsvis peka på ett centralt problem med den svenska inkomstskatten. Det problem som avses är att varje skattesatsförändring (statlig eller kommunal), oavsett varför den vidtas, med nödvändighet aktualiserar utjämningsproblematiken. Så- dana förändringar tenderar därför att ge upphov till utdragna politiska be- slutsprocesser och därmed till betydande kostnader för samhället.

Sålunda innebär, för att ta det enklaste fallet, ökningar i det kommunala skatteuttaget att inkomstskattens elasticitet i inkomsten efter skatt kommer att sänkas. Progressiviteten ökar alltså.2 Detta beror inte enbart på att kom- munalskatten via avdragen är svagt progressiv utan är också, som strax skall illustreras, en effekt av att kommunalskatten tas ut på samma bas som den starkt progressiva statsskatten.

På grund av dessa sammanhang aktualiseras vid varje kommunalskat- tehöjning frågan om inte en kompenserande förändring borde vidtas i stats- skatten. Det allmänna sambandet i inkomstskatten mellan finansierings- aspekt och utjämningsaspekt gör skatteförändringar mycket komplicerade.

Här skall nu med ett enkelt sifferexempel i tabell 6.1 den nyss nämnda effekten påvisas. l sifferexemplets form skall också visas att avräknings- förfarandet i TSA och TSM innebär att dessa skatter kan höjas och sänkas utan att den samlade inkomstskattens progressivitet påverkas.3

I tabell 6.1 jämförs olika skattesystems inverkan på en låginkomsttagare (L) med bruttoinkomsten 1 000 kr och en höginkomsttagare (H) med brut- toinkomsten 2 000 kr. 1 utgångsläget utan skatt (fall A) är L:s andel av den sammanlagda disponibla inkomsten 33 % medan H:s andel är 67 %. 1 fall B introduceras en progressiv statlig inkomstskatt med avdrag och växande marginalskatter i skatteskalan. Statsskatten antas vara så utformad att elas- ticiteten i inkomsten efter skatt ej varierar med bruttoinkomstens storlek. Mer precist beskrivs den progressiva statliga inkomstskatten i exemplet av funktionen YE = 3,58 YO'S, där YE anger inkomst efter skatt och Y inkomst före skatt.4 En jämförelse mellan raderna B4 och A2 visar att den progressiva statsskatten är inkomstutjämnande.

1 fall C kompletteras den statliga inkomstskatten med en proportionell skatt som också har bruttoinkomsten Y som bas. Denna nya skatt kan sägas motsvara den nuvarande kommunala inkomstskatten med den för-

Tabell 6.1 Fördelningspolitiska verkningar av statlig Inkomstskatt, komunal ln- komstskatt, TSA och TSM

låginkomst- Höginkomst- Totalt

tagare tagare L + H L H A Utgångsläge Al Inkomst före skatt (Y) 1 000 2 000 3 000 A2 Individernas andelar av totala Y 33 % 67 % B. Progressiv statlig skatt Bl Skattesatser 10 % 21,7 % B2 Statlig inkomstskatt 100 434 534 83 Disponibel inkomst (YD) 900 1 566 2 466 B4 Individernas andelar av totala YD 36,5 % 63,5 % C. Progressiv statlig skatt kombinerad med proportionell skatt med Y som bas ("kommunal inkomstskatt") Cl "Kommunal" skattesats 20 % 20 % C2 ”Kommunal” inkomstskatt 200 400 600 C3 Disponibel inkomst (YD) 700 1 166 1866 C4 Individernas andelar 37,5 % 62,5 %

D. Progressiv statlig skatt kombinerad med en TSM så utformad att samma intäkter nås som i fall C

Dl Underlag för TSM (Y./ . statlig skatt) 900 1 566 2 466 DZ Skattesats i TSM 24,3 % 24,3 % D3 TSM—intäkter 219 381 600 D4 Disponibel inkomst 681 I 185 I 866 DS Individernas andelar 36,5 % 63.5 %

E. Progressiv statlig inkomstskatt kombinerad med en TSA så utformad att samma intäkter nås som i fall C El Underlag för TSA (Y) 1 000 2 000 3 000 E2 Skattesats i TSA 29,4 % 29,4 % E3 TSA-intäkt 294 587 881 E4 Bas för statlig inkomstskatt

(Y./.TSA) 706 1413 2119 ES Statlig inkomstskattesats 3,6 % 16,1 % E6 Statlig inkomstskatt 25 228 253 E7 Disponibel inkomst 681 I 185 1 866 E8 Individernas andelar 36,5 % 63,5 %

enklingen att avdragen negligerats. Fall C ger uppenbarligen högre skat- teintäkter än fall B. En jämförelse mellan raderna C4 och B4 visar att den proportionella ”kommunalskatten” ökar inkomstutjämningen (ekviva— lent med att elasticiteten e har fallit för systemet som helhet).

1 fall D har den progressiva statsskatten kombinerats med en TSM medan i fall E en TSA har införts. Fallen D och E har utformats så att kombi- nationerna ger samma skatteintäkter som fallet C. Jämförelser mellan ra- derna D 5 och B 4 respektive E 8 och B 4 visar att ingen av tilläggsskattema påverkar den totala skattemässiga inkomstutjämningen.

Det framgår av exemplet att skattesatsen måste sättas högre för TSM än för ”kommunalskatten” om samma totala skatteintäkter skall uppnås. Detta beror på att underlaget är lägre i TSM-fallet. Den progressiva statliga skatten ger i båda fallen lika stora skatteintäkter.

Figur 6.1 Regler för nuvarande skatte- och avgi/isuttag

Skatteunderlaget för TSA sammanfaller med basen för ”kommunalskat- ten”. Trots detta måste i exemplet skattesatsen för TSA sättas nära 10 pro- centenheter högre om fall E skall ge samma intäkter som fall C. Orsaken är som framgår att TSA reducerar underlaget för den statliga inkomstskatten från 3 000 kr till 2119 kr. Denna minskning i underlaget med knappt en tredjedel reducerar statsskatteintäktema med mer än 50 %. Båda inkomstta- gama ”åker ned” i den progressiva statliga skatteskalan. Den statliga genom- snittliga skattesatsen sänks för L från 10 % till 3,6 % (marginalskatten från 27,9 % till 22,7 %). För H sänks motsvarande skattesats från 21,7 % till 16,1 % (marginalskatten från 37,2 % till 32,7 %).'

6.5. TSA och TSM preciserade

En tilläggsskatt kan införas som ett komplement till existerande skatteformer om det gäller att bereda utrymme för fortsatt expansion i offentlig sektor. En tilläggsskatt kan också vid oförändrat totalt skatteuttag användas för korrigeringar i nuvarande skattestruktur. Med hjälp av figurerna 6.1 och 6.2 görs ett försök att i konkreta termer ange hur respektive tilläggsskatt skulle kunna inordnas i nuvarande system.

Underlagsnivå för .. . . ., nuvarande arbetsgi- lntaktiforvarvskälla varavgifter. Avgifts-

l ./ . kostnad för intäkts förvärvande [ avdrag redan "1593"

. .. . . .. .. vet. Sex inkomstslag Nettomtaktiforvarvskalla

Underlagsnivå för ./ . schablonavdrag för egenavgifter nuvarande egenavgif- Justerad nettointäkt ter. Avgiftsavdrag

medgivet på raden

Sammanräknad inkomst .. over ./ . underskott i förvärvskälla

Sammanräknad nettoinkomst ./ . övriga allmänna avdrag ./ . förlustavdrag Taxerad inkomst ./ . grundavdrag ./ . extra avdrag Beskattningsbar inkomst

_—

Skattereglerna ger därefter statlig och kommunal inkomstskatt.

' Den påvisade mekanismen ger en enkel illustration till förhållandet att de 5. k. Ha- gapaketen de facto inneburit skattesänkningar (jämfört med oförändrade regler) trots att de i presentationen vanligen framställs som totalfinansierade. Ett element i ett sådant "paket” har varit sänkt inkomstskatt. Ett andra element har varit en höjning i någon arbetsgivaravgift så avpassad att den, som det angavs, skulle kompensera skattebonfallet av den första åtgärden. Hänsyn togs vid presentationen av paketen inte till att avgiftshöjningen pressar ner underlaget för statlig och kommunal in- komstskatt (liksom för redan existerande arbetsgivaravgifter).

I figur 6.1 anges nuvarande ordning för beräkning av personlig in- komstskatt, arbetsgivaravgifter och egenavgifter avseende inkomst av rörelse respektive jordbruksfastighet.

Underlaget för TSM skulle utgöras av inkomst efter skatt eller mer precist bruttoinkomst minus nuvarande statliga och kommunala inkomstskatter. Problemet är hur bruttoinkomsten skall definieras. Bl.a. följande under- Iagsdelinitioner skulle kunna övervägas:

a. Sammanräknad nettoinkomst ./. inkomstskatt. b. Sammanräknad inkomst ./. inkomstskatt. c. Summa intäkter i förvärvskällor ./. inkomstskatt.

Till höger i figur 6.1 anges underlagen för nuvarande arbetsgivaravgifter och egenavgifter. I det första fallet är basen kontantlöner m. m. under för- värvskällan tjänst. Observera att underlaget häri princip kan beskrivas som total arbetskraftskostnad (faktorinkomst) minus arbetsgivaravgifter.

För rörelseidkare gällde fram till och med inkomståret 1975 att egen- avgifterna togs ut med nettointäkt i förvärvskälla som bas. Avgifterna var avdragsgilla vid inkomstbeskattningen påföljande år. Denna konstruktion ledde till flera oönskade effekter och har nu ändrats. Av principiellt intresse är den asymmetri som förelåg jämfört med arbetsgivaravgiftema på löner.1

Egenavgiftema beräknades på en bas som inkluderade avgifterna (rörel- seidkamas faktorinkomst) men togs ändå i princip ut med samma procentsats som arbetsgivaravgiftema (avgift på avgifteffekten). De förändringar som' vidtogs från och med inkomståret 1976 har korrigerat för denna asymmetri. De nya reglerna går i korthet ut på att egenavgifterna beräknas med vad som kallas justerad nettointäkt i förvärvskälla som underlag.2 Detta in- komstbegrepp erhålls som nettointäkt i förvärvskälla minskad med ett schablonmässigt beräknat avdrag för egenavgifterna. Det tidigare medgivna avdraget i inkomstbeskattningen slopas successivt under en period med vissa övergångsbestämmelser. Med dessa åtgärder nås en principiellt sett likformig behandling av löntagare och egna företagare.3

Av denna översikt har det framgått att såväl arbetsgivaravgifter som egen- avgifter i nuvarande utformning är konstruerade med den avdragsprincip som skulle gälla även med en TSA. Förändringar i avgifterna påverkar därför inte inkomstskattens progressivitet.4

' Denna asymmetri är belyst med ett enkelt exempel i Normann [1976], 5. 8.26 ff. 2 Jämför prop. 1975/76:178 och prop 1976/77:41. 3 Asymnetriproblemet kunde i princip också ha lösts så att arbetsgivaravgiftema på löner hade utgått med faktorinkomst som bas och avdrag medgivits för dessa avgifter som allmänt avdrag vid inkomstbeskattningen. Detta hade inneburit ett steg i riktning mot de principer som gällde under 1950- och 1960-talen när en betydande del av socialförsäkringsavgiftema uttaxerades tillsammans med statlig och kommunal in- komstslatt. En sådan ansats hade emellertid inte löst Pomperipossaproblematiken. Observera också den fundamentala skillnaden mellan en sådan lösning och TSA- lösningen. 4 Därerrot påverkas vid nuvarande struktur på arbetsgivaravgifter, egenavgifter och inkomsskatt hela systemets progressivitet vid variationer i avgiftemas procentsatser. Detta beror dels på att avgifterna inte är strikt proportionella mot sina underlag, dels på itt den elasticitet (e) som anger inkomstskattens progressivitet varierar med storlekei på sammanräknad nettoinkomst.

figur 6.2 Uttagsprincipen för en TSA

' Observera att denna problematik aktualiseras även i en TSM via defini- tionen av bruttoinkomst-

begreppet.

SOU 1977:87 lntäkt i förvärvskälla Bas för TSA-inslag där avdrag ./ . schablonavdrag för TSA medgivits på raden över. I dessa Justerad intäkt i förvärvskälla inslag medges inte avdrag för kostnader för intäktens förvär- ./ . kostnader för intäkts förvärvande vande. (Jfr nuvarande arbetsgi- Nettointäkt i förvärvskälla varavgifter.)

./ . schablonavdrag för TSA Bas för TSA-inslag där avdrag medgivits på raden över. På denna nivå medges avdrag för kostnader för intäkts förvärvan- de. (Jfr nuvarande egenavgifter avseende inkomst av rörelse och jordbruksfastighet.)

Justerad nettointäkt i förvärvskälla Sammanräknad inkomst osv.

Anm.: I sin renodlade form utgår TSA med samma skattesats på samtliga sex in- komstslag, nämligen inkomst av tjänst, rörelse, kapital, jordbruksfastighet, annan fastighet och tillfällig förvärvsverksamhet. För varje inkomstslag kan man välja att ansätta skattesatsen på någon av de nivåer som angivits i figuren.

Förespråkarna för generaliserade arbetsgivaravgifter har endast sällan för- sökt precisera hur reformen skulle se ut. 1 de fall där antydningar ändå givits får man intrycket att generaliseringen skulle innebära punktbeskatt- ning av nu undantagna inkomstslag vid källan. TSA-altemativet innebär i stället att generaliseringen till inkomster av tillfällig förvärvsverksamhet, annan fastighet och kapital sker inom ramen för inkomstbeskattningen. Därmed skulle möjligheter skapas för ett rationellt och överskådligt system utan att därför möjligheterna att införa bruttobetonade baser skulle försvinna.

För att det skall vara meningsfullt att tala om en TSA vore det önskvärt (men ej nödvändigt) med samma skattesats för samtliga inkomstslag. Sam- tidigt kan det från systematiska synpunkter vara rimligt att slopa den all- männa arbetsgivaravgiften vid ett införande av en TSA. Effekten av denna åtgärd kan kompenseras genom en höjning av t. ex. arbetsgivaravgiften till folkpensioneringen och motsvarande egenavgift. Därmed skapas möjlighet att starta upp TSA med vilken skattesats som helst. De nuvarande socialförsäk- ringsavgiftema kan bibehållas jämsides med en TSA.

En TSA skulle kunna byggas upp efter samma princip som gäller för nuvarande egenavgifter. Detta skulle innebära att avgiften beräknas på en bas som korrigerats med ett schablonmässigt beräknat avgiftsavdrag. En kvarstående central fråga blir då hur underlaget skall bestämmas för de olika inkomstslagen. Problemet är mer precist i vilken utsträckning avdrag skall medges för kostnader för intäkternas förvärvande i de olika inkomst- slagen.'

En fullständig ram för en TSA uppbyggd efter nuvarande mönster ges i figur 6.2 där det också angivits hur denna skatt kan ansättas på olika nivåer för olika inkomstslag.

I stället för att som i figur 6.2 beräkna avgiften på ett underlag som tagits fram efter ett schablonmässigt bestämt avgiftsavdrag kan man na-

turligtvis fråga sig om det inte vore möjligt att välja den naturligare vägen att beräkna avgiften i det första steget och därefter i ett andra steg medge avdrag for denna exakt beräknade avgift. [ ett tredje steg skulle därefter följa beräkningen av nuvarande inkomstskatt. Huruvida de synpunkter som motiverade de nu gällande reglerna för egenavgifternas beräkning vore re- levanta även vid strikt proportionell TSA är en teknisk fråga som det inte finns anledning att här ta upp.

6.6. En reformerad kommunalskatt

En översiktlig analys av Skattesystemets utveckling under perioden 1965—1975 ger en uppfattning om vissa strukturella drag som är av intresse för en diskussion kring skapandet av en rationell framtida skattestruktur.

Under denna period ökade det samlade skatteuttaget sin andel av BNP med 10 prrcentenheter från 36 % till 46 %. Den kommunala inkomstskatten svarade för hälften av denna ökning medan mervärdeskatt och arbetsgi— varavgifter tillsammans svarade för resterande ökning. Den statliga inkomst- skatten uppgick såväl i början som i slutet av perioden till ca 8 % av BNP.

Av de under perioden 1965—1975 expansiva inslagen i skattesystemet ana- lyseras i denna studie endast de båda indirekta skattema.' Det bör emellertid av den tidigare framställningen ha framgått att de tekniska lösningar som TSA och TSM erbjuder även kan tas i anspråk för att reformera den nu- varande rettoinkomstskatten som sådan. En central tanke bakom tilläggs- skatternas tekniska konstruktion är att inkomstskatten skulle förses med en lättharterlig ”finansieringskomponent”. Därmed skulle också en ända- målsenlig uppdelning kunna ske mellan inkomstskattens utjämningsfunk- tion och cess "finansieringsfunktion". En tilläggsskatt skulle kunna skapa en sådan möjlighet vare sig den är av bruttotyp eller nettotyp.

Det faller sig mot bakgrund av utvecklingen under åren 1965—1975 na- turligt att överväga möjligheterna att applicera tilläggsskatternas avräknings- princip på den kommunala inkomstskatten. Detta har skett inom 1972 års skatteutredning där man i diskussionen närmast intresserat sig för en TSM- ansats. Med en sådan reform, som alltså innebär att kommunalskatten i sin helhet tas ut på sammanräknad nettoinkomst reducerad med statlig in- komstskatt, uppnås de här förordade effekterna för inkomstskatten som helhet. Den progressiva statsskatten, som ger relativt små intäkter, används för att real sera fördelningspolitiska ambitioner, medan den reformerade kom- munalskaten blir den strikt proportionella ”finansieringsskatt” som kan änd- ras utan att systemets progressivitet påverkas.

Det torte vara ett vägande argument för en sådan reform att de skat- temässiga relationerna mellan stat och kommun skulle komma att förenklas avsevärt iframtiden, givet att den nuvarande självständiga beskattnings- rätten för kommunerna bibehålls.2

Vid fortsatt stigande kommunala utdebiteringar slipper man ifrån att med täta intenall vidta kompenserande förändringar i den statliga skatteskalan för att maverka progressivitetsskärpningar och därav följande utbytespro- blem. Korrigeringar av detta slag med några få års mellanrum kan sägas

1 Detta är en konsekvens av de avgränsningar som angivits i direktiven till företagsskatteberedning— en.

2 De finansiella relationer- na mellan stat och kom- mun är för närvarande föremål för översyn i den kommunalekonomiska utredningen (KEU).

1Se Jakobsson & Nor- mann [1974], kapitel 7.

ha varit typiska under 1950- och 1960-talen. Problemet accentuerades ytter- ligare efter kommunalskatteavdragets slopande 1971. Med denna åtgärd slo- pades nämligen den automatik som tidigare fanns i systemet mellan kom- munalskattehöjningar och statsskattesänkningar.'

Även efter en reform av detta slag kan naturligtvis den progressiva stats- skatten behöva ändras med vissa mellanrum men då antingen för att ändra utjämningsprofilen eller som ett led 1 stabiliseringspolitiken. Även om in- komstskatten skulle indexregleras och om statsskattens progressivitet skulle sänkas något kan åtgärder för att dämpa automatiken i vissa konjunkturlägen vara nödvändiga.

Det finns avslutningsvis anledning understryka att en kommunalskat- tereform med den innebörd som här i korthet skisserats från tekniska ut- gångspunkter inte utesluter att en TSA eller TSM (av bruttotyp) används för att partiellt ersätta eller komplettera nuvarande arbetsgivaravgifter och/eller mervärdeskatt. Så länge tilläggsskattema är strikt proportionella mot sina underlag kan de enkelt adderas till varandra utan att de påvisade effekterna går förlorade.

Appendix till kapitel 6

1 Effekter av höjda kommunalskatter respektive TSA och TSM på inkomstskattens progressivitet

Låt oss som bas för de bägge komponenterna i nuvarande inkomstskatt betrakta sammanräknad nettoinkomst y. Såväl statsskatten som kommu- nalskatten är progressiv mot denna bas. En ökad kommunalskatt måste därför ge till resultat en minskning i elasticiteten e. Kommunalskattens progressivitet beror emellertid enbart på förekomsten av vissa avdrag mellan sammanräknad nettoinkomst och beskattningsbar inkomst. Låt oss nu un- dersöka effekten på e vid en ökad kommunalskatt under förutsättningen att det intefo'rekom några avdrag. Kommunalskatten vore då strikt proportionell mot y. Effekten av en höjd kommunalskatt kan då illustreras genom att vi ger både m och t i uttrycket för elasticiteten ett tillskott på t. ex. k - 100 procent. Vi får då när ni > t, vilket är fallet i en progressiv skatt, följande resultat:

_l—(m+k) l—m ek_l—(t+k)(1—t

Av detta kan man dra slutsatsen att även ökningar i en strikt proportionell skatt ökar progressiviteten när den tas ut på samma bas som en progressiv skatt.

För den fortsatta framställningen införs följande beteckningar: YB = summa bruttoinkomster i olika förvärvskällor. För löntagare är brut- toersättningen lika med total faktorkostnad. YN = Summa bruttoinkomster efter avdrag för TSA. YE = Inkomst efter skatt, dvs. YN minus inkomstskatt. YD = Disponibel inkomst (före transfereringar), dvs YE -— TSM.

=S.

Tilläggsskattema TSA och TSM kan skrivas på följande sätt:

TSA = aYB där a är skattesatsen TSM = bYE där b är skattesatsen.

Nuvarande statliga och kommunala inkomstskatt beskrivs tillsammans med följande funktion som innehåller den förenklingen att elasticiteten i inkomsten efter skatt (e) inte varierar med underlaget YN:

YE = CY;

Med dessa förutsättningar kan vi formulera följande samband mellan YD och YB för det samlade inkomstskattesystemet inklusive tilläggsskatter:

YN = (l—a) YB YE = c(l-—a)e Y'å # YD = c(l—b) (l—a)e Yff3 ” d YD = (l—b) YE

Av sambandet YD = (1 Y; framgår att systemets progressivitet i sin helhet bestäms av den nuvarande inkomstskattens progressivitet, dvs. av e. Va- riationer i skattesatserna a och b påverkar endast konstanten ö, som ger ett uttryck för skatteuttagets nivå.

2 Tilläggsskattema och den samlade inkomstskattens automatik

Med en skatts automatik avses hur skatteintäkterna påverkas av förändringar i underlaget när skattereglerna hålls oförändrade. Kunskap om automatiken är av stort intresse bl. a. när det gäller att bedöma skatteintäkternas framtida utveckling. Automatiken anses också utgöra ett kriterium på hur en skatt fungerar som inbyggd konjunktu/siabi/isator.

Ett vanligt mått på automatik är den s.k. skattee/asticiteten som anger procentuell förändring i skatteintäkterna T vid en enprocentig förändring i skatteunderlaget Y. Skatteelasticiteten, som brukar betecknas ETy, erhålls om man för en given Skattetyp dividerar marginalskatten med den genom- snittliga skatten (båda uttryckta i procent). En = I betyder att skatten är proportionell mot sitt underlag.

Vi skall här undersöka hur de samlade intäkterna från en utbyggd in- komstskatt på makronivå varierar med förändringar i bruttoinkomsten YB (vi använder de beteckningar och förutsättningar som introducerats ovan). Den totala elasticiteten erhålls som en Vägd summa av de enskilda kom- ponentemas elasticiteter med avseende på YB, dvs.

Ts T

hT3YB ;

_ 1 2 ETYB ——'T— Enn, + —T Ersz +

där T står för totala skatteintäkter medan TI, T2 och T3 anger intäkter från respektive TSA, nuvarande inkomstskatt och TSM.

Det gäller nu först att bestämma elasticitetema ET| YB” i = 1,2,3. För TSA som är proportionell mot YB gäller ET| YB = 1. Därav följer också att elasticiteten i YN med avseende på YB är lika med I, dvs EYN YB = 1. För den existerande inkomstskatten T2 är elasticiteten ET2 YB beroende dels av hur skatten påverkas av förändringar i sitt underlag YN, dels av hur YN påverkas av förändringar i YB. Vi har alltså

ETY=ETY-EYY 213 zN NB

Från speciella beräkningar (se Normann [1977a]) vet vi att ET2 YN är unge- fär lika med 1,6. Eftersom vi ovan konstaterade att EYN YB = 1 drar vi slutsatsen att E Tz YB & 1,6.

Elasticiteten i intäkterna från TSM, dvs. i T3 med avseende på YB, kan i analogi med ovanstående tecknas

ETY=ETY'EY—Y'EYY 313 3E eN NB

ET3 yE = 1 eftersom TSM tas ut proportionellt mot sitt underlag YE. Elas- ticiteten EYE YN är för närvarande ungefär lika med 0,6. Därav följer ET3 YB = 0.6- Sammanfattningsvis får vi då följande uttryck för den totala elasticiteten: T| Tz T "'TYB : ___-.- - | + - 1,6+ 3 ' 0,6. T T T

Inom ramen för en given utveckling av de totala inkomstskatteintäkterna T skulle alltså ett införande av TSA eller TSM sänka automatiken. Effekten är mest utpräglad vad gäller TSM.

3 ."mwif ll. ';i'll- än" ”' (hag-r ' s. ' _

"" å.". 1.1 ' I" II i_ .1,-. .,m.. =

Referenser

Atkinson, A.B., 1973, How Progressive Should Income-Tax be?, i M. Parkin (ed.), Essays on Modern Economics, Longman. Backelin, T., 1971, Konsumtion och sparande, i E. Lundberg m. fl., Svensk finanspolitik i teori och praktik, Stockholm. Bigsten, A. & Hjalmarsson, L., 1976, Energi, sysselsättning och tillväxt. Eko- nomisk Debatt 1976:3, Stockholm. Blinder, A.S. & Solow, R.M., 1974, Analytical Foundations of Fiscal Policy, i The Economics oj'Pub/ic Finance, Brookings. Boskin, MJ ., 1975, Efficiency Aspects of the Differential Tax Treatment of Market and Household Economic Activity, Journal ofPub/ic Economics, Vol. 4. — , 1976, On Some Recent Econometric Research in Public Finance, Ame- rican Economic Rewiew, Papers and Proceedings, May 1976. Bradford, D.F. & Rosen, H.S., 1976, The Optimal Taxation of Commodities and Income, American Economic Rewiew, Papers and Proceedings, May 1976. Branson, W.H., 1973, The Use of Variable Tax Rates for Stabilization Pur- poses, i R.A. Musgrave (ed.), Broad-Based Taxes, London. Break, G.F., 1974, The lncidence and Economic Effects of Taxation, The Economic of Public Finance, Brookings. Brittain. J.A., 1972, The Payro/I Tax/or Social Security, The Brookings Insti- tution, Washington, D.C. Brown, H.G., 1924, The Economics of Taxation, Lucas Brothers. Carlsson, B., 1975, Energibeskattning och energianvändning. Ekonomisk De- batt 1975z8, Stockholm. Carlsson, B. & Josefsson, M., 1974, Industrins energiförbrukning. Analys och prognos,/"ram till 1985. Industriens Utredningsinstitut, Stockholm. Deran, E., 1967, Changes in Factor Income Shares under the Social Security Tax. Review of Economics ana' Statistics, Vol. 49. Ds I 1977:15, Styrmedel för en framtida energihushållning. Huvudrapport från expertgruppen för styrmedel. Energikommissionen. Stockholm. Edgren, G., Faxén, K-O. & Odhner, C-E., 1970, Lönebi/a'ning och samhälls- ekonomi, Stockholm. Feldstein, M.S., l974a, lncidence of a Capital Income Tax in aGrowing Econ- omålvvlith Variable SavingsRates, The Review ofEconomic Studies, Vol.

, l974b, Tax lncidence with Growth and Variable Factor Supply, The Quarterly Journal of Economics, Vol. LXXXVIII. , 1976, On the Theory of Tax Reform, Journal of Public Economics, Vol. 6.

Franzén, T., Lövgren, K. & Rosenberg, I., 1976, Skatters och offentliga utgifters effekter på inkomstjbrde/ningen - en teoretisk och empirisk studie, Vol. [ och 11, Stockholm. Hansen, B., 1955, Finanspolitikens ekonomiska teori. SOU 1955:21, Stock- holm.

Harberger, A.C., 1962, The lncidence of the Corporation Income Tax, Journal ofPo/itical Economy, Vol. 70. , 1964, Taxation, Resource Allocation and Welfare, i The Role of Direct and lndirect Taxes in the Federal Revenue System, Princeton. Harris, S.E., 1941, Economics oj'Social Security, McGraw-Hill, New York. Jakobsson, U., 1976, On the Measurement of the Degree of Progression. Journal ofPub/ic Economics. Vol. 5, No 1. 2. Jakobsson, U. & Normann, G., 1974, Inkomstbeskattningen i den ekonomiska politiken, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm.

— , 1976a, Utjämning kontra utbyte, Två artiklar om den skattepolitiska ut- vecklingen under 1970-talets första hälft, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm. Särtryck nr 62 (Ur Ekonomisk Debatt 197518 och Industrikon- junkturen. Hösten 1975.) , 1976b, Hagapaketens innebörd. En analys av Haga III-uppgörelsen för 1977 och mittenpartiernas alternativ. Industriens Utredningsinstitut. Sär- tryck nr 70. (Ur Svensk Skattetidning l976:8.) — , 1976c, Welfare Effects of Changes in Income Tax Progression in Sweden, Industriens Utredningsinstitut, Working Paper 1976:3.

Kaldor, N., 1955, An Expenditure Tax, London. Kosters, M., 1969, Effects of an Income Tax on Labor Supply, i A.C. Harber- ger & M.J . Bailey (eds), The Taxation oflncomejrom Capital, The Broo- kings Institution, Washington. Krauss, M. & Bird, R.M., 1971, The Value Added Tax: Critique ofa Review, Journal ofEconomic Literature, Dec. 1971. Leuthold, J .H., 1975, The lncidence of the Payroll Tax in the United States. Public Finance Quarter/y, Vol. 3. Lindholm, R.W., 1970, The Value Added Tax: A short Review ofthe Lite- rature, Journal ofEconomic Literature, Dec. 1970.

, 1971, The Value Added Tax: Rejoinder to a Critique, Journal a_i/Economic Literature, Dec. 1971.

L0, 1976, Löner, priser. skatter. Rapport till LO-kongressen 1976, Lund. Lodin, S.-O., 1976, Progressiv utgiftsskatt — ett alternativ? SOU 1976162, Stockholm. McLure, E.C. Jr., 1970, Tax lncidence, Macroeconomic Policy and Absolute Prices, Quarterly Journal of Economics, Vol. LXXXIV. , 1973, Economic Effects of Taxing, Value Added, i R.A. Musgrave (ed.), Broad-Based Taxes, London.

, 1975, General Equilibrium lncidence Analysis - The Harberger Model After Ten Years, Journal of Public Economics, Vol. 4. Mieszkowski, P., 1969, Tax lncidence Theory: The Effects of Taxes on the Distribution of Income, Journal ofEconomic Literature, Vol. VII.

Mirrlees, J., 1971, An Exploration in the Theory ofOptimal Income Taxation, Review of Economic Studies, Vol. 38. Musgrave, R.A., 1959, The Theory ofPub/ic Finance, New York. — , 1976, ET, OT, and SBT, Journal ofPub/ic Economics, Vol. 6. Musgrave, R.A. & Musgrave, P.B., 1973, Public Finance in Theory and Prac- tice, McGraw-Hill, New York. Mutén, L., 1955, Om bruttobeskattning, Ekonomisk Tidskrift, april 1955. Normann, G., 1976, Beskattning av produktionsfaktorer. Under medverkan av Bo Carlsson och Ulf Jakobsson. Arbetsrapport 197615. Industriens Ut- redningsinstitut, Stockholm (utarbetad på uppdrag av företagsskattebe- redningen).

— , 19773, Modeller för hushållssektorns inkomster, skatter och sparande, i IUI:s långtidsbedömning 1976. Bilagor, Stockholm. , 1977b, Om kvantitativa makromodellers roll i skatteforskningen. Stencil, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm.

OECD. 1974, Negative Income Tax, Paris. Pechman, J.A., 1971, Federal Tax Policy, Brookings Institute, Washington. Pechman, J.A. & Okner, B.A., 1974, Who Bears the Tax Bil/”den?, Washing- ton.

Phelps, E.S., 1973, Taxation ofWage Income for Economic Justice, Quarterly Journal oj'Economics, Vol. LXXXVII. Prop. 19681100. Bilaga. Tänkbara effekter av vissa omläggningar av beskatt— ningen. PM utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekono- misk planering. Stockholm. Prop. 19742132 Prop. 1975192 Prop. 1975/761217 Prop. 1977/78:49 Rechtenwald, H.C., 1971, Tax lncidence and Income Redistribu/ion, Detroit. Rees, A., 1974, An Overview of the Labor-Supply Results. Journal of'Hu/nan Resources, Vol. IX. Sandmo, A., 1974, A Note on the Structure of Optimal Taxation, American Economic Review, September 1974. Sheshinski, E., 1972, The Optimal Linear Income-Tax, Review of'Economic Studies. Vol. XXXIX. Shoup, C.. 1972, Public Expenditures and Taxation, i Economic Research: Retrospect and Prospect, National Bureau of Economic Research, New York. — , 1973, Factors Bearing on an Assumed Choice between a Federal Retail-

Sales Tax and a Federal Value-Added Tax, i R.A. Musgrave, (ed.), 1973, Broad-Based Taxes, London. SOU,1951:51, Den statliga direkta beskattningen. — , 1954119, Förslag till ändrad företagsbeskattning. , l957:l3, Den statliga indirekta beskattningen.

, 1964325, Nytt skattesystem. — , 1974120, Förslag till Skatteomläggning m. m. Delbetänkande av 1972 års skatteutredning. — , 19741103. Skatteomläggning 1976. Delbetänkande av 1972 års skatte- utredning. — , 1977:18, lnflationsskyddad skatteskala. Delbetänkande av 1972 års skat- teutredning. — , 1977120, Kommunernas ekonomi 1975—1985. Betänkande av 1976 års kommunalekonomiska utredning. , l977:86, Beskattning av företag, Slutbetänkande av Företagsskattebered- ningen.

Sullivan, C.K., 1965, The Tax on Value Added. New York. Söderström, L., 1977, Satsa på mervärdeskatten. Ekonomisk Debatt 197713. TCO, 1975, Var ska// vi ta't? — Ett underlag för skattedebatt. TCO:s arbets- grupp för skattefrågor. Stockholm. Teeters, N.H., 1973, The Payroll Tax and Social Security Finance, i R.A. Musgrave (ed.), Broad-Based Taxes, London. Vroman. W., 1971, Employer Payroll laxes and Money Wages: Two Tests ol'

Backward Shifting, National Tax Association Proceedings. — , 1974, Payroll Tax lncidence: Empirical Tests with Cross Country Data, Public Finance 197412. Watts, HW. et al., 1974, The Labor-Supply Response of Husbands, Journal ofHuman Resources. Vol. IX. Weitenberg, J ., 1969, The lncidence of Social Security Taxes, Public Finance, Vol. 24. Welinder, C., 1974, Skattepolitik, Lund Ysander, B.—C., 1976, Varför utgiftsskatt? Ekonomisk Debatt 197617.

,,,-_.j' il. HI”. 'J- , _. —, ': '. * " . ' ' fll .

av Jan Södersten

(1 '$. " lTll' **rlil |

41 1*—"' ”11

' IW! 13111?

WEW ., ' .'l .i.

in."

1 Syfte och pt'oblemstä/Iningar

2 Den svenska bolagsskatten . 2.1 2.2 2.3

Bolagsskattens utformning . . Associationsformer i olika näringsgrenar . Motiveringar för bolagsskatten

3 Bolagsskattens incidens .

3.1 3.2 3.3 3.4

Begreppen

Anpassningen på kort sikt Empiriska undersökningar Arbetshypotesen

4 Den långsiktiga incidensen . 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7 4.8

Problemet . Investeringsbesluten . Förräntningskravet . lncidensen i en sluten ekonomi . lncidensen i en öppen ekonomi Vinstskatten och sparandet . Slutsatsernas relevans . ,

Bolagsskatten och den personliga inkomstfördelningen

5 Bolagsbeskattning och vinsturveckling i svensk industri .

5.1 5.2 5.3

Inledning. . . Vinster, sparande och skatter . Skatternas utveckling en förklaring .

6 Bolagsskattens räntabilitetsetfekter 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6 6.7 Problemen Jämförelsenormen Skattekredlter

Räntabilitetseffekter .

Skatten och företagets kapitalkostnad Bolagsvinstens dubbelbeskattning Lättnader i dubbelbeskattningen .

111

115 115 118 120

125 125 126 128 129

131 131 131 132 134 137 139 142 144

147 147 147 150

157 157 157 158 159 161 164 166

7. Bolagsskattens Iikviditetsverkningar 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5

Inledning. . . Skattekreditens tillväxt

Företagets effektiva skattebelastning en teoretisk analys . Skattebelastning och expansionstakt en tolkning . Något om skattetrycket vid inflation

8. Räntabi/itet, expansionstakt och skattebelastning 8.1 8.2 8.3

9 Likvid/tet, kapitalkostnad och tillväxteffekter några sammanfattande

Inledning. . Den empiriska bilden . Utdelningar, vinstutrymme och skattebelastning .

slutsatser

Referenser .

171 171 171 173 175 176

179 179 179 182 187

191

1 Syfte och problemställningar

Det totala skattetrycket i den svenska ekonomin ökade från drygt 20 procent av bruttonationalprodukten 1950 till drygt 45 procent 1975. Parallellt med denna skärpning av skattetrycket har det inträffat stora förändringar i skat- tesystemets struktur, innebärande bl. a. en omfördelning av skattebördan från företagen till hushållen. Företagens betalningar av vinstskatt har sålunda minskat från 12 procent av de totala skatteintäkterna 1950 till 3 procent 1975.

Förskjutningen av det relativa skattetrycket från företagen till hushållen avspeglar finanspolitikens ändrade inriktning under 1960- och 1970—talen jämfört med 1950-talet. Under 1950=talet var stabiliseringspolitiken i tider med efterfrågeöverskott i stor utsträckning inriktad på att hålla tillbaka pri— vata investeringar. Medlen härför var bl. a. investeringsskatter, ett successivt avskaffande av den fria avskrivningsrätten för maskiner och inventarier och gradvisa höjningar av bolagens vinstskattesats.

Mot slutet av 1950-talet övergavs successivt denna inriktning av finans- politiken, i takt med att ekonomisk tillväxt mer än tidigare kom att bli ett mål för den ekonomiska politiken. Genom bl. a. aktiveringen av inves- teringsfondssystemet under decenniets sista år och införandet av omsätt- ningsskatt från 1960 kom bördan av den stabiliseringspolitiska anpassningen att förskjutas från företagens investeringar till privat konsumtion. Inför ho- tande underskott i de utrikes betalningarna från mitten av 1960-talet blev statsmakternas strävan att gynna industrins investeringar särskilt tydlig genom bl.a. ett allt frekventare frisläppande av investeringsfonderna.

Utnyttjande av bolagsskatten som ett medel för den ekonomiska politiken — för att hålla tillbaka investeringarna under 1950—talet och för att stimulera den industriella kapitalbildningen under l960— och 1970-talen aktualiserar en rad frågor om skattens verkningar som är relativt ofullständigt behandlade i svensk litteratur. Det gäller såväl vilken inverkan den förda politiken fak- tiskt haft på konjunkturutveckling och samhällsekonomisk balans som bo- lagsskattens mer långsiktiga verkningar på resursallokering och inkomstför- delning.

Den analys av bolagsbeskattningens-I verkningar som presenteras i denna bilaga gäller de långsiktiga aspekterna, nämligen skattens effekter på in- komstfördelning, resursallokering och ekonomisk tillväxt. Framställningen är disponerad i 8 kapitel. I det första av dessa, kapitel 2, lämnas en kortfattad redogörelse för bolagsskattens utformning. I kapitlet granskas också olika motiveringar för bolagsskattens existens.

' I denna bilaga används termerna bolagsskatt, vinstskatt och nettovinst- skatt som synonymer.

Analysen av bolagsskattens verkningar inleds i kapitel3 med en diskussion av den fundamentala frågan om skatten verkligen reducerar företagens net- tovinster eller om den redan på kort sikt kan övervältras av företagen. Det existerar inga empiriska undersökningar för den svenska ekonomin av fö- retagens kortsiktiga reaktioner inför förändringar i vinstbeskattningen, varför vår bedömning av incidensfrågan måste baseras på ett a priori-resonemang. Som framgår av kapitel 3 ansluter vi oss till den traditionella uppfattningen i ekonomisk teori, att det är företaget och dess ägare som på kort sikt får bära bördan av bolagsskatten i form av reducerad avkastning på investerat kapital.

En central fråga för studiet av bolagsbeskattningens långsiktiga effekter på inkomstfördelningen i kapitel 4 gäller sambandet mellan bolagsskatten och kapitalägarnas förräntningsanspråk. I en ekonomi med goda möjligheter för företagen till utlandsinvesteringar finns mycket som talar för att för- räntningsanspråken i huvudsak är internationellt bestämda och därför i stor utsträckning oberoende av variationer i den inhemska bolagsbeskattningen. Med den utgångspunkten kan man förvänta sig att förändringar i bolags- skatten kommer att påverka den långsiktiga tillväxten för kapitalstocken inom företagssektom. Kapitalstockens tillväxt är i sin tur, enligt ett neo- klassiskt synsätt, bestämmande för bl. a. reallönernas utveckling och därmed också för inkomstfördelningen. Bördan av bolagsskatten skulle alltså i ett långsiktigt perspektiv komma att delas mellan kapitalägare och löntagare i någon proportion.

För att precisera resonemanget om hur bördan av bolagsskatten fördelas mellan löntagare och kapitalägare anknyter vi i kapitel 4 till några studier av vinstbeskattningens långsiktiga incidens som framkommit i den inter- nationella litteraturen under de senaste decennierna. Studierna visar klart de mekanismer varigenom en vinstbeskattning som påverkar resursallo- kering och sparande långsiktigt kan komma att påverka realinkomsterna också för andra grupper än kapitalägarna.

Huvuddelen av diskussionen i kapitel 4 gäller, som antytts, beskattningens effekter på den s. k. funktionella inkomstfördelningen mellan produktions- faktorema arbete och kapital. 1 ett avslutande avsnitt kompletteras dock denna analys med en presentation av den svenska bolagsskattens inverkan på den vertikala inkomstfördelningen, dvs. fördelningen av inkomster mel- lan olika personer.

Med kapitel 5 inleds analysen av bolagsskattens strukturella effekter på resursallokeringen. Den koncentreras till två aspekter, som kan förväntas ha speciell betydelse för företagens investeringsverksamhet. Det gäller dels vinstbeskattningens effekter på räntabilitet och kapitalkostnad vid nyinves- teringar, dels frågan om hur skatten påverkar företagens likviditet och spa- rande.

Som en empirisk bakgrund jämförs i kapitel 5 utvecklingen av brutto- vinster och bruttosparande inom den svenska industrin sedan början av 1950-talet. Skatternas betydelse för företagssparandet står därvid i centrum för intresset. I kapitlet analyseras också förändringarna i företagens skat- tebetalningar sedan 1950-talet genom bl. a. beräkningar av det effektiva skat- tetrycket gentemot ”verklig” vinst inom industrin. Utgångspunkten för den följande framställningen är en genomgång i ka-

pitel 6 av hur den svenska bolagsskatten möjliggör för företagen att uppskjuta sina skattebetal ningar och därmed skapa en s. k. skattekredit. Skattekrediten tolkas här som ett räntefritt lån från statsmakterna till företagen och denna tolkning ligger till grund för en teoretisk analys av bolagsskattens effekter på räntabilitet och kapitalkostnad vid nyinvesteringar.

Bolagsskattens Iikviditetsverkningar behandlas därefter i kapitel 7 med hjälp av bl. a. en analys av skattekreditens tillväxt och företagets effektiva skattebelastning. I kapitel 7 demonstreras också hur reglerna för den svenska bolagsbeskattningen kan resultera i en differentiering i den effektiva skat- tebelastningen mellan företag med olika expansionstakt, räntabilitet och sammansättning av realkapitalet.

I kapitel 8 sammanfattas därefter en empirisk undersökning av den ef- fektiva skattebelastningen för enskilda företag. Resultaten av den under- sökningen jämförs sedan med olika hypoteser för företagens bokslutsbe- teende, varvid särskilt utdelningspolitikens betydelse för företagens skat- tebelastning kommer att analyseras.

I kapitel 9, slutligen, sammanfattas bolagsskattens inverkan på företagens räntabilitet och finansieringsförhållanden och vidare framförs vissa tentativa slutsatser angående effekterna på effektivitet och ekonomisk tillväxt.

_11'1, .

R',. : .?" frln". .r'. _ " i'” 'i," l " ',l..m.._

tr-,

"::.-1 .. :"tl'i. #* ,'Ä'

. l -:. .. ., _. I . . ; ,. * ', .

': ""

| ., —s|_-,_r ,. |"-'—

",'|"|.i|.i»,,". ' ,,,uh. . ._

I i |

N L " ' '.ll." 'f': " __" " '_',ih i ..,—'., '— ,Eä . . " "" . . l 'i'.—:"." _ . _. ,,|>113,ulf,l,lIl-*IJ,'Z;II ||,' ”'=', i' .-

' ..".. ,,t'. _ .i'. |»" " " l .

_.l.

i,.ij,|||_.._4'|_ ' 'r"||-."-r.. .llL 'I. " | ,.i ..

.fr,"

i—l.'1|'.,|,. ._,_' IT:-ia: .',

..—'—', i' .. i"'.'"_' ,, . _. . ,-,",'.".'...Ir,v.

'.B.._'111'A!""' ' '.. '. ....Jl'" ,", i ' ' |,I_'iir"t'i,r','-'f,_'-

...." ., *7'*,.?'.'.,."." "i" ' 11.

I'I ,"l1 u...* ='_, ',,'.' ._ ,,,.

2 Den svenska bolagsskatten

Den svenska bolagsskatten är utformad som en nettovinstbeskattning, där den beskattningsbara vinsten definieras genom vissa avdragsgilla kostnader. Företagen betalar både statlig och kommunal vinstskatt. Den statliga in- komstskatten är för närvarande 40 % av den beskattningsbara vinsten. Den kommunala beskattningen varierar från kommun till kommun men som ett ungefärligt medelvärde för 1977 kan man ange 27 % av den beskatt- ningsbara vinsten. Kommunalskatten är avdragsgill (med ett års fördröjning) vid den statliga taxeringen, vilket innebär att den totala skattebelastningen för aktiebolag blir ungefär 56 %.'

Skattesatsen vid den statliga taxeringen har både höjts och sänkts under efterkrigstiden. Som ett led i 1947 års stora skattereform höjdes skatteuttaget fr. o. m. 1948 från 32 procent till 40 procent. Åren 1955 och 1956 ökades skattesatsen ytterligare till 45 och 50 procent. Denna förändring motiverades konjunkturpolitiskt och betraktades som temporär. Skattesatsen sänktes till den tidigare nivån från 1960.

För att bedöma företagsbeskattningen räcker det inte att ha kännedom om skattesatsen. Den beskattningsbara vinsten är nämligen också beroende av hur företaget får värdera sina tillgångar, dvs. hur lagervärderings- och avskrivningsreglerna är utformade. Ökar exempelvis avskrivningarna mins- kar den beskattningsbara vinsten och företaget betalar mindre skatt. Av den anledningen innehåller skattelagstiftningen minimiregler för tillgång- arnas värdering. Huvuddragen i dessa är följande.

Företagen får värdera sina lager till lägst 40 procent av anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet efter avdrag för inkurans. Denna huvudregel har bl. a. kompletterats med en regel (”supplementärregel I”) som möjliggör för företag som säljer ut ett kraftigt nedskrivet lager att undvika att ta fram den dolda reserven till beskattning.

För maskiner och inventarier har företagen rätt att skriva av 30 procent av summan av kostnaden för årets anskaffningar och det värde tillgångarna upptagits till i räkenskapernas ingående balans. Det står vidare företagen fritt att när som helst bokföra tillgångarna till ett värde som motsvarar restvärdet efter en årlig avskrivning av 20 procent på anskaffningsvärdet. Det innebär alltså, att maskiner och inventarier i sin helhet kan skrivas av under en femårsperiod. För byggnader får avskrivningarna ske med en viss procent av anskaffningskostnaderna, s. k. linjär avskrivning, men av-

1Ett exempel kan klargö- ra. Låt den beskattnings- bara vinsten vara 100. Kommunalskatten är då 27 % - 100 =27. Den beskattningsbara vinsten vid statlig taxering blir 100 27 = 73 och den statliga skatten

40 % ' 73 = 29,2. Den sammanlagda statliga och kommunala skatten blir följaktligen 27 + 29,2 vilket är 56,2 procent av den beskattningsbara vinsten. I detta siffer- exempel bortses från att kommunalskatten är avdragsgill vid den statliga taxeringen med ett års fördröjning.

skrivningstiden är här väsentligt längre, eftersom procentsatsen skall an- passas så att värdeminskningsavdragen fördelas över hela den tid bygg- naderna antas kunna användas. I praktiken innebär detta avskrivningstider från 20 till 50 år, allt efter byggnadernas typ och användning. För bygg- nadsinvesteringar som gjorts fr.o.m. 1970 har företagen dessutom rätt att under 5 år göra årliga extra värdeminskningsavdrag motsvarande 2 procent av anskaffningskostnaden. Därigenom förkortas den totala avskrivnings- tiden.

De nuvarande lagervärderings- och avskrivningsreglerna är resultatet av en omläggning av företagsbeskattningen från mitten av 1950-talet. Sedan före världskriget hade aktiebolag och ekonomiska föreningar haft 5. k. fri avskrivningsrätt för maskiner, apparater och inventarier, vilket innebar att de avskrivningar som gjordes i räkenskaperna också godkändes som avdrag vid inkomsttaxeringen. På så sätt fick företagen stora möjligheter att själva bestämma tempot för avskrivningarna och kunde i princip helt skriva av maskiner och t.o.m. fartyg vid anskaffningstillfället. Enligt praxis hade företagen också en mycket vidsträckt rätt att göra nedskrivningar av lager.1

Redan i början av 1950—talet infördes vid olika tillfällen temporära in- skränkningar i den fria avskrivningsrätten. Den permanenta ändringen av avskrivningsreglerna kom 1955 och från den tidpunkten minskades också möjligheterna att skriva ned lager. Efter en successiv skärpning trädde de nuvarande lagervärderingsreglerna i kraft från 1960.2 Ett väsentligt inslag i företagsbeskattningen är vidare möjligheten att skat- tefritt göra avsättningar till s. k. investeringsfonder för konjunkturutjäm- ning.3 Tanken bakom investeringsfondssystemet är att företagen 1 goda tider skall avsätta en del av sina vinster, som sedan i sämre tider kan tas i anspråk för investeringar.

IF-systemet tillkom redan 1938, men först från 1955 kom det att få någon betydelse. För att stimulera företagen att göra avsättningar genom— fördes då flera ändringar i tidigare gällande regler. Företagen får skattefritt avsätta högst 40 procent av årsvinsten till en investeringsfond. En för- utsättning för detta är dock att 46 procent av avsättningen (före 1 juli 1960 40 procent) inbetalas till ett spärrat räntelöst konto på riksbanken. Jämfört med Vinstskatten på ca 56 procent innebär avsättningen till IF med åtföljande deposition hos riksbanken alltså en ökning av företagens likvida medel med ca 10 procentenheter.4

]SOU 1954:19, kap. 3 och 4. 2Prop. 195133, 1952:200, 1954117, 1955:100.

3 Prop. 19551100. IF -systemet har också kommit att fungera som ett exportbefrämjande medel och som ett viktigt inslag i regionalpolitiken. För ett tidigt belägg se exempelvis prop. 195916, där möjligheter öppnas att utnyttja även ännu ej avsatta fondmedel och utsträcka utnyttjandetiden utöver den vanliga på l—2 år med det uttalade syftet att underlätta för exportindustrin att genomföra stora och tidskrävande investeringar. Den lokaliseringspolitiska aspekten blev aktuell från 1963 (se prop. 1963:159) och från detta år fick företagen bl. a. viss rätt att efter särskilt tillstånd överföra fondmedel inom en koncern.

4 Ett exempel kan klargöra. [åt ett företags vinst efter reguljära skattemässiga avskriv- ningar och eventuell nedskrivning av varulager vara 250. Härav får högst 40 %. dvs.

Då myndigheterna t. ex. i en konjunktursvacka medger att IF får utnyttjas för investeringar får företagen ta ut ett belopp motsvarande 46 procent av fondutnyttjandet från riksbanken. Till detta likviditetstillskott kommer att företagen då också får göra ett särskilt investeringsavdrag vid taxeringen, motsvarande 10 procent av utnyttjade fondmedel. Mot dessa fördelar står emellertid att en investering som görs med hjälp av investeringsfondsut- nyttjande betraktas som helt nedskriven från skattesynpunkt. Det innebär alltså, att företaget går miste om reguljära framtida skatteavskrivningar.

Förutom de investeringsfondsfrisläpp som myndigheterna kan medge, t. ex. i samband med lågkonjunktur, får företagen fritt ta i anspråk 30 procent av avsatta fondmedel efter 5 år. Då denna s. k. fria sektor utnyttjas bortfaller emellertid det lO-procentiga investeringsavdraget.l

De redovisade bestämmelserna för skattemässiga avskrivningar, lager- värdering och IF-systemet kan sägas innebära en möjlighet för företagen att utjämna sina vinster mellan goda och dåliga år. Fr. o. m. 1961 års taxering infördes också möjlighet till s. k. öppen förlustutjämning, som innebär att en förlust enligt ett års taxering får avräknas mot vinsten under något eller några av de därpå följande sex åren.

De skatteregler som redovisats ovan gäller den nettovinstskatt som erläggs av företagen. För att bedöma det totala skattetrycket gentemot aktiebolagens vinster måste därutöver hänsyn också tas till skatter som betalas direkt av aktieägarna. Det gäller bl. a. den personliga inkomstskatten på utdelningar och beskattningen av värdestegringar på aktier.

Skatten på värdestegringar är i Sverige utformad som en realisations- vinstbeskattning, vilket innebär att värdestegringar beskattas först då de realiseras. Enligt nu gällande regler är det skattepliktiga beloppet vidare begränsat till 40 % av kursvinsten.

Inkomstbeskattningen skall inte närmare diskuteras här. Det finns dock anledning att notera hur statsmakterna sökt lindra den s. k. dubbelbeskatt- ningen' av bolagsvinsten, varmed vanligen förstås just det förhållandet att en intjänad vinstkrona först blir föremål för bolagsskatt och sedan för per- sonlig inkomstskatt i den mån den utdelas.2 Enligt regler, som varit i kraft sedan 1963, får företag 10 gånger under loppet av 15 år göra avdrag

100, skattefritt avsättas till [F. Skatten blir därmed 84 (56 % x 150). Företaget måste samtidigt deponera 46 (46 % X 100) hos riksbanken, varför dess likvida medel sam- manlagt minskar med 130 (84 + 46).

ljämförelsefallet utan lF-avsättning utgår 56 % skatt på hela vinsten. Det blir 140 (56 % X 250). IF-avsättningen med åtföljande deposition hos riksbanken innebär således en likviditetsförbättring på 10.

Det kan påpekas att likviditetsvinsten under andra hälften av 1950-talet var 16—17 procentenheter genom att bolagsskatten under denna period var 56—57 % (se diagram 5.1, s. 152) och endast 40 % av en fondavsättning behövde deponeras hos riksbanken.

' För en utförlig behandling av investeringsfondssystemct se Johansson—Edenhammar [1968] och Matthiessen [1973]. AMS:s verksamhetsberättelser innehåller för varje år statistik över kvarstående IF-avsättningar, nyavsättningar och ianspråktaganden. Empiriska undersökningar av IF—systemets verkningar har genomförts av Eliasson [1965] och Rudberg—Öhman [1971].

2 För en omfattande analys av dubbelbeskattningen se Mutén [1968]. Se också kapitel 6, s. 157 ff.

1För en närmare redogö- relse för innebörden av olika associationsformer se Glader [1976].

för utdelningar på aktiekapital, som inbetalats efter 30/6 1966. Avdraget är dock begränsat till 5 % av emissionsbeloppet. Meningen är, att dessa regler skall gynna nya, expanderande företag, som ofta behöver vända sig till aktieägarna för att täcka sitt kapitalbehov. Kapitalkostnaderna vid en nyemission hålls därmed nere, eftersom en utdelad vinstkrona utan dessa avdragsrätter "kostar” drygt två kronor i vinst före skatt.

Som framgår närmare i nästa avsnitt existerar andra företagsformer än aktiebolag. Enskilda kapitalägare kan också välja mellan enskild firma, enkelt bolag, handelsbolag och kommanditbolag som associationsform. Ytterligare en företagsform är den ekonomiska föreningen. Varken enskild firma, enkelt bolag, handelsbolag eller kommanditbolag taxeras, utan företagets resultat fördelas direkt på delägarna. Någon dubbelbeskattning av företagsvinsten i ovan angiven bemärkelse existerar således inte. Ovan nämnda regler för värderingen av lager, maskiner och byggnader gäller också för dessa fö- retagsformer, medan däremot avsättningar till investeringsfonder inte med- ges. För ekonomiska föreningar är skattereglerna likartade dem som gäller för aktiebolagen. Två skillnader förtjänar dock att framhållas: skattesatsen vid den statliga taxeringen är 32 % jämfört med 40 % för aktiebolagen, och vinstmedel kan med avdragsrätt delas ut till medlemmarna i form av återbäring. I denna bemärkelse är ekonomiska föreningar alltså inte dub- belbeskattade.l

En väsentlig fråga för bedömningen av aktiebolagsbeskattningens verkningar på samhällsekonomin gäller den betydelse aktiebolaget har som associa- tionsform inom företagssektom. I tabell 2.1, som bygger på 1972 års fö- retagsräkning, redovisas en uppdelning av företagen med hänsyn till deras omsättning på fem grupper, nämligen aktiebolag, enskild firma och enkelt bolag, handels- och kommanditbolag, ekonomisk förening samt en rest- grupp, benämnd stiftelse och annan juridisk form.

Tabellen ger en klar bild av aktiebolaget som den dominerande asso- ciationsformen inom näringslivet. Vissa skillnader mellan näringsgrenama kan dock noteras. Inom näringsgrenen banker etc. (SNI 8) hänför sig sålunda drygt en fjärdedel av omsättningen till gruppen stiftelse och annan juridisk form. Gruppen består bl. a. av sparbanker och föreningsbanker. För varu- handeln etc. (SNI 6), som också har en i förhållande till totalgenomsnittet låg andel aktiebolag, kan man istället peka på ett relativt stort inslag av ekonomisk förening, enskild firma och enkelt bolag.

De största andelarna för ekonomisk förening förekommer inom varu- handel etc. och inom tillverkningsindustri, medan för enskild firma och enkelt bolag samfärdsel, varuhandel och byggnadsindustri representerar de tre viktigaste näringsgrenama.

Inom just varuhandel, byggnadsindustri och samfärdsel svarar de minsta företagen för en särskilt stor andel av den totala omsättningen 20 till 27 % för företag med 0 till 9 anställda, jämfört med t. ex. knappt 5 % av omsättningen för motsvarande företag inom industrin och det är denna

Tabell 2.1 Företagens fördelning efter associationsform inom näringslivet (SNI-grupperna 2—8) 1972

Näringsgren SNI Andel i procent av näringsgrenens omsättning

Aktiebolag Enskild firma Handels- och Ekonomisk

och enkelt kommanditbo- förening bolag lag Gruvor och mineralbrott (2) 94,4 2,5 2,1 0,9 Tillverkningsindustri (3) 85,0 1,7 1,3 11,9 El-, gas- och vattenverk (4) 92,1 0,1 0,1 7.7 Byggnadsindustri (5) 87,8 8,5 3,2 0,4 Varuhandel, hotell och restaurantrörelse (6) 70,5 9,9 2,9 16,5 Samfärdsel (7) 76,3 15,7 2,0 5,5 Banker och försäkrings- institut, fastighets- förvaltning, uppdrags- verksamhet (8) 58,6 2,3 1,2 9,6 Totalt (2—8) 77,2 6,2 2,2 12,0

Stiftelse och annan juridisk form

0,0 0,1

0,1 0,1 0,5

28,4 2,8

Anm.: Offentlig myndighet och institution har exkluderats. För näringsgrenama jord- och skogsbruk saknas upp- gifter i Företagsräkningen. Källa: Företagsräkningen 1972, del I, tabell 4.

omständighet som betingar den relativt höga andelen i dessa näringsgrenar för de '”småföretagsspeciiika” associationsformerna enskild firma och enkelt bolag.

Den fråga som antyds här, nämligen valet av associationsform i olika storleksklasser av företag, kan bara grovt belysas med hjälp av tillgänglig statistik. Tabell 2.2, som avser de näringsgrenar som inkluderats i tabell 2.1 (SNI 2—8), inskränker sig till tre grupper av associationsforrner, nämligen aktiebolag, enskild firma och enkelt bolag samt övriga juridiska former. Den gäller vidare den relativa fördelningen av antalet företag inom respektive storleksklass.

Tabellen visar att enskild firma och enkelt bolag spelar en stor roll som associationsform för de minsta företagen för att sedan minska kraftigt i betydelse med ökande företagsstorlek. För aktiebolagens del ökar andelen markant mellan de två första storleksklasserna för att sedan stabiliseras på hög nivå.

Tabell 2.2 Företagens fördelning efter associationsform i olika storleksklasser 1973

Antal anställda Andel i procent av antalet företag i respektive storleksklass Aktiebolag Enskild firma och Övriga juridiska enkelt bolag former 0— 9 41,4 41,1 17,5 10—19 83,3 7,6 9,1 20—49 88,7 3,5 7,8 50—99 91,1 1,1 7,8 100— 87,5 0 1 12,4 x

Källa: Företag med anställda, Statistiska meddelanden N 1975135.

' Det berättigade i en separat bolagsskatt disku- teras i bl. a. Mutén [1968] och Lindencrona [1974]. Av den utländska litteraturen kan vi hänvisa till Goode[1951] och Musgrave & Musgrave [1973].

2Se t. ex. Lindencrona [1974].

Som framgår av föregående avsnitt är aktiebolaget den visserligen domi- nerande men ändå inte enda associationsforrnen inom näringslivet. Enskilda kapitalägare bedriver ekonomisk verksamhet också i form av enskild firma, enkelt bolag, handelsbolag och kommanditbolag. [ sistnämnda företagsfor- mer beskattas uppkomna vinster som personlig inkomst direkt hos del- ägarna. Det är därmed klart att aktiebolagens nettovinstbeskattning inte kan rubriceras som en generell skatt på kapitalavkastningen i ekonomin. Detta i och för sig triviala konstaterande aktualiserar i sin tur frågan vad det kan finnas för skäl att tillämpa en separat beskattning för just aktie- bolagens vinster utöver den som gäller för bolagens ägare i samband med vinstutdelning o.d. I det följande kommer några av de i litteraturen van- ligaste argumenten till förmån för bolagsskatten att redovisas.l

Principle/la argument

Den finansteoretiska litteraturen har tidigare ofta haft en normativ prägel. Den innehåller exempelvis en omfattande diskussion om principerna för hur skattebördan bör fördelas mellan olika subjekt. Det är två principer för skattetryckets fördelning som är särskilt kända från den diskussionen, nämligen jörmågeprincipen (ability-to-pay principle) och intresseprincipen (be- nefit principle).

Förmågeprincipen säger, som namnet anger, att var och en skall betala skatt i förhållande till sin förmåga. Det behöver knappast påpekas att upp- fattningen om vad som bestämmer en individs skatteförmåga varierar starkt och att principens värde som underlag för en i någon mening objektiv för- delning av skattebördan därför är mycket begränsat. Vad som är av intresse i detta sammanhang är emellertid att förmågeprincipen också utnyttjats i argumentationen för bolagsbeskattningen. Tanken är helt enkelt att aktie- bolagen på samma sätt som fysiska personer besitter en förmåga att betala skatt, alltså en egen skatteförmåga utöver den som gäller för bolagets ägare.

Denna uppfattning underbyggs ofta med ett resonemang .kring det för- hållandet att i åtskilliga stora bolag företagsledning och ägande alltmer kom- mit att representera skilda funktioner med kanske delvis olika intressen. Företagsledningens och därmed företagets självständighet gentemot ägarna tas till intäkt för att beskattningen av själva företaget bolaget - kan ordnas utan närmare hänsyn till skatteförhållandena för ägarna.2

Det är inte lätt att omedelbart se varför existensen av vad som kommit att kallas "direktörernas revolution” också skulle implicera en självständig skatteförmåga för bolaget, åtskild från aktieägarnas. Resonemanget måste dock rimligen bygga på föreställningen att företagsledningen agerar på ett sådant sätt att förändringar i bolagsskatten inte återverkar på aktieägarnas inkomst- och fönnögenhetssituation.

Några empiriska undersökningar som bekräftar en sådan hypotes om obe- roende mellan bolagets skattesituation och kapitalägarnas avkastning ex- isterar emellertid ej. Det vanliga i ekonomiska analyser är tvärtom att utgå från att företagsledningen genom bl. a. investeringspolitiken strävar efter att maximera företagets värde i aktieägarnas händer och att detta värde

bestäms av bl. a. nettovinstbeskattningens utformning och höjd. Ett sådant synsätt anläggs också här. Vi avvisar därmed den refererade föreställningen om en separat skatteförmåga för bolaget.

I debatten om det berättigade i en särskild bolagsskatt återkommer också den andra huvudprincipen för skattetryckets fördelning, den s.k. intres— seprincipen, som säger att beskattningen bör bäras av skattesubjekten efter det intresse eller den nytta dessa kan ha av den offentliga verksamheten.

Uppenbart har aktiebolagen, liksom andra typer av företag, nytta av de tjänster i olika avseenden som den offentliga sektorn producerar, och detta förhållande kan vara ett argument för en särskild skatt. Men nästa problem blir då att bestämma efter vilka kriterier en sådan beskattning borde utformas. Varierar nyttan av de offentliga tjänsterna med företagets omsättning, lö- nesumma, kapitalstock eller nettovinst? Det är svårt att se varför just net— tovinsten skulle vara att föredra i detta avseende. Tesen om bolagsskatten som en beskattning enligt intresseprincipen för ju bl. a. med sig den orimliga slutsatsen att de vinstlösa företagen — som inte betalar någon bolagsskatt skulle sakna intresse för den offentliga sektorns verksamhet.

En näraliggande motivering för bolagsskatten tar fasta på att själva ak- tiebolagsformen skulle ge företagen och deras ägare speciella förmåner, för vilka det offentliga kan ha anledning att kräva ersättning. Det skulle bl. a. gälla friheten från personligt ansvar för bolagets skulder och möjligheten att samla ihop kapital i större omfattning än enskilda personer kan åstad- komma. Men inte heller på denna punkt är argumentationen särskilt stark. Värdet av ett begränsat personligt ansvar borde ju rimligen variera i omvänd proportion till företagets räntabilitet, medan gällande bolagsskatt tvärtom undantar de vinstlösa företagen.

Praktiska argument

I litteraturen anförs också rent praktiska omständigheter som skäl för en separat bolagsbeskattning.

En återkommande tanke är att bolagsskatten skulle fylla en finansie- ringsfunktion: Stat och kommun behöver skatteintäkter för att finansiera sin verksamhet och det är då rimligt att också bolagen får bidra med en del av dessa.1

En sådan syn på skattepolitikens uppgift är emellertid inte hållbar. För en modern finanspolitik, där något särskilt mål inte knyts till statens för- mögenhetsställning (och till budgetbalansen), finns inget behov av att i pri- vatekonomisk mening finansiera det offentligas verksamhet. Skattepolitiken ingår bland den uppsättning medel det offentliga har till sitt förfogande för att säkerställa samhällsekonomisk balans, styra resursallokeringen och utjämna inkomstfördelningen. I denna funktion för skattepolitiken kommer avkastningen i kronor räknat från skattesystemet och än mer från enstaka skatter att sakna egenvärde.

Det är inte heller rimligt att betrakta storleken på skatteuttaget — vare sig från skattesystemet i dess helhet eller från bolagsskatten — som ett medel för den ekonomiska politiken eller som en indikator på skattepolitikens verkningar. Ett och samma skattebelopp kan nämligen genereras genom

1 Se t. ex. Welinder [1976], s. 151.

' Jämför Hansen [1955], kapitel 11.

2 För bolagsskattens del kan vi göra tankeexperi- mentet att reglerna för lagervärderingen och för investeringsfondssyste— met förändras i kompen- serande riktning så att skatteuttaget från bolags- sektorn i kronor räknat blir oförändrat. Det faktum att det offentligas skatteintäkter inte påver- kas är då självfallet ingen garanti för att skatteom- läggningen är neutral i sina verkningar på företa- gens beteende.

3Se t. ex. Praski [1975].

4 För en översikt över utnyttjandet av investe- ri ngsskatter se t. ex. Lindbeck [1968].

många olika kombinationer av skattepolitiska åtgärder och dessa åtgärder kan i sin tur ha sinsemellan mycket olika verkningar på centrala målvariabler som total efterfrågan och sysselsättning?» 2

För en rationell finanspolitik där bolagsskatten — genom förändringar i skattesatser och vinstberäkningsregler utnyttjas för att styra företagens investeringsverksamhet efter konjunktur- och strukturpolitiska målsättning- ar är skattens avkastning i kronor räknat således en ovidkommande fråga.

Att statsmakterna genom bolagsbeskattningen faktiskt kan påverka in- vesteringarnas konjunkturutveckling är relativt väl belagt i litteraturen.3 Det är också sannolikt, som bl.a. kommer att framgå i det följande, att bolagsskatten har långsiktiga strukturella effekter på resursallokering och tillväxtbetingelser inom företagssektom.

Vid en diskussion om det berättigade i bolagsskatten gäller problemet emellertid inte om skatten faktiskt har effekter på t. ex. konjunkturutveck- lingen utan om dessa effekter inte lika gärna skulle kunna uppnås med hjälp av andra finans- och penningpolitiska medel. Är med andra ord fö- rekomsten av vissa konjunktur-, regional- och strukturpolitiska målsätt- ningar också ett argument för en särskild bolagsskatt?

Ett alldeles definitivt svar på den frågan kan knappast ges utan en de- taljerad genomgång av bolagsbeskattningens verkningar och hur dessa verk- ningar förhåller sig till statsmakternas målsättningar. Det är dock omedelbart klart att en strävan att begränsa företagens investeringsverksamhet som kan vara aktuell i vissa faser av konjunkturcykeln och för vissa regioner mycket väl kan tillgodoses utan hjälp av bolagsskatten. Vi kan här peka på svenska erfarenheter med såväl generella som selektiva investerings- skatter under 1950- och 1960-talen.4

Det erbjuder sannolikt större svårigheter att åstadkomma en positiv in- vesteringsstimulans utom ramen för bolagsbeskattningen. Ett system med direkta investeringsbidrag ställer rimligen större krav på en utbyggd kont- rollapparat för att förhindra missbruk, genom att stödet inte begränsas till företag som kanske kan sägas ha skapat en viss presumtion för en kon- tinuerlig och seriös verksamhet genom sin förmåga att i det föregående generera vinster. Bidragsmetoden har dock aktualiserats under senare år som komplement till ett traditionellt investeringsavdrag, och vi kan också erinra om det stöd till industrins lagerinvesteringar som utgått under re- cessionen 1975—76.

Som kommer att mera utförligt behandlas i kapitlen 7 och 8, karakteriseras den svenska bolagsbeskattningen av en markant differentiering av det ef- fektiva skattetrycket mellan å ena sidan expansiva, framgångsrika företag, å andra sidan stagnerande företag med dålig lönsamhet. Den omstruktu- rerande verkan till förmån för den ”expansiva marginalen” av företags- sektorn som ligger i denna ”selektivitet” i beskattningen är sannolikt svår att uppnå utan hjälp av en nettovinstbeskattning. Om bolagsskattens effekter i detta avseende verkligen är ett uttryck för en medveten politik från stats- makternas sida är naturligtvis en annan fråga.

Det är givet att bolagsskattens berättigande inte kan bedömas utan att ytterligare ett mål beaktas som hittills varit centralt för statsmakterna, näm— ligen strävan att åstadkomma en jämnare inkomst- och förrnögenhetsför- delning. I en ekonomi, där ägandet till företagskapitalet är ojämnt fördelat,

brukar bolagsskatten traditionellt uppfattas som ett inkomstutjämnande me- del.l

Liksom tidigare vad gäller konjunkturpolitiken måste vi emellertid fråga oss om inte också fördelningsmålet lika bra eller bättre kunde tillgodoses utan hjälp av en särskild bolagsskatt. En skärpt beskattning av aktieägarnas utdelningsinkomster och aktievinster är kanske de viktigaste alternativen, men vi kan också peka på en skattepolitisk innovation av typen progressiv utgiftsskatt.2 En närmare analys av de problem inte minst av engångsnatur — som skulle aktualiseras vid försök att neutralisera de fördelningspolitiska verkningarna av att bolagsskatten reduceras eller avskaffas faller dock utom ramen för denna framställning.

' Se kapitlen 3 och 4 för en närmare analys av denna syn på bolagsskattens fördelningsverkan.

2 Se t. ex. Lodin [1976].

| lll |

.. _'-||||

"Ja., » ll _ lll

'.. ll" .r. _i'

",,. ,,... _.'

. "- ||,' ,|,|., 'F' '

(j,-t..”

ut

"ll'"

' *II .,,,,I t. ,An l' ll .! ||,||

'_— ”u,-...s-

".' J

| I.,, | ', |_| .-_ ' . ll. l'I

' *! (lll

.

- —,,—-1 s

l'l |, ||||lll' ,,

3 Bolagsskattens incidens

Med bolagsskattens incidens kan man rent allmänt mena skattens inverkan på fördelningen av realinkomsterna i ekonomin och det är detta spörsmål som kommer att behandlas i detta och följande kapitel. För det syftet är det lämpligt att först något närmare precisera det incidensbegrepp som kom- mer till användning'

Det är intuitivt klart att ett isolerat införande av en bolagsskatt kan komma att påverka inte bara företagens vinster utan också makrovariabler som total efterfrågan och sysselsättning. Var och en av dessa effekter kommer i sin tur rimligen att inverka på inkomstfördelningen. Bolagsskattens in- cidens skulle då motsvara det sammanlagda resultatet av dessa förändringars inverkan på realinkomstemas fördelning.

Det säger sig emellertid självt att ett sådant incidensbegrepp genom sin komplexitet är föga användbart, åtminstone för empiriskt inriktade under- sökningar. Därtill kommer att det inte alltid är just dessa sammantagna verkningar man frågar efter i den ekonomisk-politiska debatten, utan snarare fördelningseffekterna av bolagsskatten vid given total efterfrågan och syssel- sättning. Med en dylik restriktion kommer man i själva verket att intressera sig för de förändringar i inkomstfördelningen som skulle uppkomma om bolagsskatten infördes som ersättning för någon annan skatt med samma effekt på total efterfrågan och sysselsättning. Problemet har då omformu- letats till att gälla vad Musgrave kallar skattens d_i/flferentia/incidens.2

Bolagsskattens differentialincidens kommer självfallet att variera beroende på valet av jämförelsenorm, dvs. vilken annan skatt (eller allmännare, vilka offentliga parametrar) bolagsskatten tänks ersätta. Det vanligaste i incidens- teoretiska undersökningar är att en proportionell personlig inkomstskatt används som jämförelsenorm, ofta med motiveringen att en sådan skatt skulle vara neutral i förhållande till inkomstfördelningen.3 Utan närmare diskussion kommer en sådan jämförelsenorm implicit att tillämpas också i de analyser som redovisas i detta och följande kapitel. Med bolagsskattens incidens kommer vi alltså att förstå skillnaden i inkomstfördelningen mellan en situation med bolagsskatt och en annan tänkt situation, där bolagsskatten ersatts med en proportionell personlig inkomstskatt med samma effekt på total efterfrågan och sysselsättning.

Genomgången av incidensproblemet inleds i detta kapitel med att vi på

' För en utförligare analys av olika incidensbegrepp hänvisas till Hansen [1955], kap V, och Mus- grave [1967], kap 10. Jämför också bilaga 1.

2 Musgrave[l967], kap. 10.

3Jfr Johansen [1967], s. 303 f.

' Låt 7: vara företagets vinst före skatt och T vara bolagsskattesatsen. Det pris och den produktions- volym som maximerar rr måste uppenbart maxime- ra också rr (l—T).

traditionellt sätt tar upp de kortsiktiga effekterna, som sammanhänger med frågan om företagens anpassning till beskattningen när kapitalstocken är given. Analysen av bolagsskattens långsiktiga incidens följer sedan i kapitel 4 och gäller de effekter på inkomstfördelningen som kan uppkomma via skattens eventuella inverkan på kapitalbildningens inriktning och omfatt- ning.

Den första och alldeles fundamentala fråga man måste ställa sig vid en analys av bolagens nettovinstbeskattning är om skatten verkligen reducerar nettovinsten för företaget och dess ägare eller om skatten redan på kort sikt kan övervältras genom olika anpassningar från företagets sida. Kort sikt betyder som sagt en tidsperiod som är så kort, att företaget inte hinner ändra sin produktionskapacitet i form av byggnader, maskiner etc.

Den traditionella uppfattningen inom ekonomisk teori är att företaget med given kapitalutrustning — ”på kort sikt” — inför en höjd vinstbeskattning väljer att hålla sin produktion och sina produktpriser oförändrade och låter anpassningen ske genom reduktion av utdelning och företagsspa- rande. Argumentet för denna ståndpunkt är i korthet följande: I ett läge utan vinstbeskattning blir företagets vinst den största möjliga om det — vid given kapitalstock utökar sin produktion till den volym där intäkten från den sist producerade enheten, marginalintäkten, precis täcker den rörliga kostnaden för denna, marginalkostnaden. Införandet av en vinstbeskattning påverkar inte detta vinstmaximeringsvillkor. Det beslut om pris och pro- duktionsvolym som ger den största vinsten före skatt måste nämligen in- nebära att också vinsten efter skatt blir den största möjliga, då skatten svarar mot en viss bråkdel av vinsten före skatt.' Om pris och produktionsvolym inte påverkas, blir slutsatsen alltså att det är företaget och dess ägare som på kort sikt drabbas av en vinstbeskattning i form av minskad avkastning på investerat kapital.

Den traditionella uppfattningen om företagsbeskattningens incidens re- fererad ovan — har ifrågasatts från flera utgångspunkter. Man har t. ex. pekat på möjligheten att företag, som har en monopolställning på sin avsättnings— marknad, av olika skäl kan välja att avstå från att maximera sin vinst och i stället nöjer sig med vad som uppfattas som en ”tillfredsställande" av- kastning på investerat kapital. Sådana skäl skulle kunna vara rädsla för att ett fullständigt utnyttjande av vinstmöjligheterna kunde locka andra företag att bryta monopolställningen eller föranleda samhällsingripanden av olika slag i branschen.

Om i ett sådant fall en vinstbeskattning införs, eller en redan existerande skatt höjs, är det tänkbart att företaget genom prishöjningar anpassar sig i riktning mot den kombination av pris- och produktionsvolym som ger maximal vinst. Genom en sådan övervältring av skatten kan den tidigare som "tillfredsställande" uppfattade kapitalavkastningen efter skatt bibehål- las. Tanken är här alltså att det är enbart i fråga om vinsten efter skatt som företaget visar återhållsamhet och att det faktum att skatteövervält-

ringen resulterar i ökade vinster före skatt, enligt företagets bedömning, inte ökar risken för statsingripanden eller för förlust av monopolställningen.

En näraliggande argumentation för att vinstbeskattningen kan övervältras på kort sikt tar sin utgångspunkt i det faktum att många företag verkar i en oligopolistisk marknadssituation. Det är tänkbart menar man —- att samtliga företag i en bransch tar ut lägre priser på sina produkter än som skulle vara förenligt med maximal vinst för hela branschen, helt enkelt därför att de enskilda företagen är osäkra om konkurrenterna skulle följa medvid en prishöjning. ] en sådan situation kan en skattehöjning verka som en signal till samtliga företag att priserna kan höjas utan risk för priskrig företagen emellan. Tanken är alltså att en branschöverenskommelse, syf- tande till ett mera fullständigt utnyttjande av marknadssituationen, av någon anledning inte kan komma till stånd men att skattehöjningen fungerar som

ett substitut för en sådan. De argument som anförts ovan för att företagen på kort sikt kan övervältra vinstbeskattningen genom prishöjningar är formulerade i termer av tra- ditionell pristeori. Den uppfattningen framförs dock ibland att den eko- nomiska teoriens marginalkostnadsresonemang skulle sakna relevans. Fö- retagen sätter sina priser, heter det, inte utifrån överväganden om mar- ginalkostnader och marginalintäkter utan med hjälp av enkla tumregler. En sådan kan vara att priset skall täcka den genomsnittliga styckkostnaden, inklusive därpå beräknad vinstskatt plus påslag för att uppnå en viss vinst- marginal. Då vinstskatten ingår som ett led i kostnadskalkylen, åtföljs skat- teskärpningar av höjda priser. Enligt detta resonemang skulle dessa pris- höjningar vara ett tecken på att företagen redan på kort sikt kan övervältra vinstbeskattningen.

Återhållsamhet vid monopolprissättning, oförmåga att genom bransch- överenskommelser utnyttja en oligopolistisk marknadssituation och margi- nalkostnadsresonemangets irrelevans för företagens prisbeslut har ovan an- förts som argument mot den traditionella uppfattningen att en skatt på företagets vinst inte kan övervältras på kort sikt. Argumenten har det ge- mensamt att de utgår från att företagen inte har valt den kombination av pris och produktionsvolym som ger störst vinst. Men de går längre än så och bygger i själva verket på föreställningen att produktpriser alltid hålls på lägre nivå än som svarar mot största möjliga vinst. Det bör understrykas att om det tvärtom förhåller sig så att företagens priser ligger över denna vinstmaximerande nivå, skulle ytterligare prishöjningar som en reaktion på en skatteskärpning resultera i minskande vinster och sänkt avkastning på investerat kapital. I denna mening skulle försöken att övervältra vinst- beskattningen misslyckas.

Frågan om företagens möjligheter att övervältra vinstbeskattningen genom prishöjningar har spelat en viss roll i den svenska debatten om bolagsbeskattningens verkningar.' Under slutet av 1950—talet och början av 1960—talet framfördes bl. a. från LO-håll den uppfattningen att gällande vinst- beskattning skulle missgynna de mest kapitalintensiva och vinstgivande företagen. Eftersom dessa i praktiken var identiska med de ledande ex- portföretagen skulle vinstbeskattningen ha en hämmande inverkan på den svenska exporten. Kritiken underbyggdes med statistiska beräkningar, där företagens skat-

' Se Sandberg [1963], Ekström [1957, l958loch Samordnad Näringspoli- tik [196 1 ].

lSamordnad Näringspoli- tik [l96l], 5.103.

2 Översikter över debatten återfinns bl. a. i Miesz- kowski [1969] och Brown [1974].

tebetalningar relaterades till förädlingsvärde och omsättning. Utgångspunk- ten för dessa beräkningar tycks vara föreställningen att det inte finns några nämnvärda skillnader i fråga om övervältringsmöjligheterna mellan vinst- beskattningen och skatter som direkt påläggs företagens produktionskost— nader. Företagen betraktar Vinstskatten som en kostnad, som inkluderas i det pris som tas ut.

Med detta synsätt uppfattas konstaterade skillnader i fråga om skatternas andel av omsättningen mellan olika branscher som indikatorer på att priserna måste höjas i starkt varierande utsträckning för att övervältra skatten. För malmbrytning och metallindustri, skogs- och träindustri med de högsta skat- teandelarna av omsättningen blir de nödvändiga prishöjningarna särskilt stora, och det är just företagen i dessa branscher som enligt detta resonemang får sina expansionsmöjligheter begränsade genom "onödigt hög prissättning på sina produkter”.'

Flera försök har gjorts att empiriskt bestämma företagens kortsiktiga reaktion inför ändringar i vinstbeskattningen. Det mest kända genomfördes av Krzy- zaniak och Musgrave [1963] (hädanefter förkortat K & M) i början av 1960- talet på amerikanskt material. Undersökningen har fått flera efterföljare och har blivit föremål för en livlig debatt.2

K & M analyserar vinstbeskattningens kortsiktiga inverkan på räntabi- liteten före skatt på investerat kapital inom den amerikanska industrin. Tanken är alltså att utröna om företagen vid en skattehöjning genom t. ex. prishöjningar kan öka avkastningen före skatt för att neutralisera verkning- arna på räntabiliteten efter skatt. Problemet med en sådan undersökning är att isolera skattens inflytande från alla övriga faktorer, som också be- stämmer utvecklingen av företagens räntabilitet före skatt. Författarna söker lösa den uppgiften genom att konstruera en ekonometrisk modell, där kort- siktiga förändringar i räntabiliteten förklaras av ett antal — som författarna förutsätter oberoende variabler, däribland vinstbeskattningen. Från denna modell kan man om den är riktig — ange de förändringar som skulle ha inträffat i räntabiliteten före skatt under den studerade perioden, för den händelse vinstbeskattningen inte ändrats. Skillnaderna mellan de så- lunda beräknade och de faktiska förändringarna i företagens räntabilitet för olika år tillskrivs helt enkelt de inträffade ändringarna i vinstbeskattningen.

K & M kommer till det dramatiska resultatet att företagen på kort sikt genom prishöjningar mer än väl lyckats kompensera sig för de skattehöj- ningar som från tid till annan vidtagits gentemot den amerikanska industrin sedan mitten av 1930-talet. Räntabiliteten efter skatt har genom skatte- höjningarna t. o. m. ökat i förhållande till den avkastning företagen skulle ha uppnått utan de successiva skärpningama i vinstbeskattningen. Det är alltså fråga om en övervältring till mer än 100 %.

K & M:s resultat angående företagens anpassning strider mot den tra- ditionella uppfattningen om den kortsiktiga incidensen av vinstbeskattning- en som refererats ovan och som bygger på antagandet att företagen på kort

sikt maximerar sina vinster genom att välja den kombination av pris- och produktionsvolym där marginalintäkten precis täcker marginalkostnaden. Undersökningen stöder i stället föreställningen att företagen ständigt har marginaler i form av outnyttjade vinstmöjligheter, som tas till vara vid skattehöjningar.

K & M:s analys har gett upphov till en omfattande kontrovers om bo- lagsskattens incidens.' Kritiken har framför allt inriktat sig på författarnas sätt att genom sin ekonometriska modell söka bestämma hur vinsterna före skatt skulle ha utvecklats vid frånvaro av skattehöjningar. Enligt denna kritik har flera faktorer däribland förändringarna i det totala efterfråge- trycket i ekonomin — som i verkligheten både kan ha varit bestämmande för variationerna i räntabiliteten före skatt och från tid till annan föranlett statsmakterna till justeringar i vinstbeskattningen inte fått en tillfredsstäl- lande behandling i vinstmodellen. Som ett resultat av detta skulle skat- tevariabelns värde som förklaringsfaktor till de kortsiktiga variationerna i vinsten före skatt ha kommit att starkt överdrivas. Det kan noteras att bl. a. Cragg-Harberger-Mieszkowski [1967] sökt vederlägga övervältringste- sen genom att vidta olika förändringar i K & M:s vinstmodell. Genom att addera en särskild konjunkturvariabel och exkludera vissa från konjunk- tursynpunkt extrema är (främst Koreakrigsåren) kan dessa kritiker sålunda reducera K & M:s mått på skatteövervältring från över 100 % till nära noll. K & M:s långtgående slutsats om bolagsskattens incidens tycks alltså i hög grad vara avhängig av den exakta utformningen av deras ekonometriska vinstmodell.2

Antagandena om företagens kortsiktiga reaktion inför förändringar i bo- lagsskatten är av avgörande betydelse för en undersökning av sambandet mellan bolagsskatten och inkomstfördelningen. I en ekonomi, där ägandet till företagskapitalet är ojämnt fördelat, brukar bolagsbeskattningen ofta upp- fattas som ett medel till att åstadkomma inkomstutjämning. Men om fö- retagen kan övervältra skatteskärpningar genom att höja sina priser håller inte den uppfattningen. Bolagsskatten får då i själva verket samma regressiva verkan _som t.ex. mervärdeskatten.

Vilka förutsättningar som görs beträffande företagens kortsiktiga beteende är också betydelsefullt för en analys av skattens långsiktiga verkningar på kapitalbildningens inriktning och omfattning. Om man accepterar K & M:s slutsats att företagen redan på kort sikt kan kompensera sig för skatte- skärpningar genom prishöjningar, kan bolagsbeskattningen helt enkelt jäm- föras med en skatt på företagens omsättning eller förädlingsvärde. Vi behöver då inte räkna med några direkta effekter på räntabiliteten efter skatt och företagssparande. 1 den mån lönsamheten efter skatt och finansieringsmöj- lighetema är avgörande för företagens investeringsbeslut, bortfaller därmed också det direkta samband man traditionellt räknar med mellan vinstbe- skattningen och investeringsverksamheten.

Det existerar inga empiriska undersökningar för den svenska ekonomin

' Utförlig kritik återfinns bl. a. | Goode [1966] och Slitor [1966].

2 Cragg-Harberger-Miesz- kowski använder syssel- sättningsgraden som förklaringsfaktor till förändringarna i vinsten före skatt.

av bolagsskattens incidens och vårt ställningstagande måste därför baseras på en utvärdering av de a priori-resonemang som här har redovisats och på en bedömning av K & M:s undersökning och dennas eventuella relevans för svenskt vidkommande.

Vad gäller det sistnämnda problemet finns det anledning att fråga sig vilka möjligheter svenska företag över huvud taget skulle ha att genom prishöjningar kompensera sig för eventuella skärpningar i bolagsskatten. Man får här lämpligen skilja mellan å ena sidan de företag som arbetar på exportmarknader eller som genom importen är utsatta för internationell konkurrens på hemmamarknaden (K-sektorn) och å andra sidan de företag som är skyddade från utländsk konkurrens (S-sektorn). Enligt en vanlig uppfattning kan företagen i den skyddade S-sektorn i stort sett själva be- stämma prisutvecklingen, medan inom K-sektom beroendet av världsmark- naden gör att företagen vid fasta växelkurser bara har en begränsad hand- lingsfrihet vid prissättningen. Om denna bedömning är riktig skulle K-sek- toms företag i huvudsak industriföretag ha relativt små möjligheter att övervältra bolagsskatten framåt på det sätt som K & M förutsätter, medan en sådan övervältring åtminstone i princip skulle vara tänkbar inom S-sektom.

Om företagen inom S-sektom också i praktiken skulle komma att förändra sina produktpriser efter variationer i bolagsskatten är naturligtvis en annan fråga. I brist på empiriska undersökningar kommer vi i själva verket också för S-sektorns del helt enkelt att utgå ifrån att företagen är vinstmaximerande och alltså inte på kort sikt kompenserar sig för bolagsskatten genom pris- höjningar.

Förändringar i bolagsbeskattningen kan naturligtvis — allt annat lika — komma att inverka också på arbetslönerna genom att påverka företagens investeringsefterfrågan och därmed sysselsättning och löneutveckling inom bl.a. kapitalvaruproducerande industrier. Här kommer vi emellertid att ute- sluta en sådan övervältring ”bakåt" av beskattningen. Problemet gäller näm-

ligen bolagsskattens differentialincidens, vilket enligt ovan innebär att för-

ändringar i skatten tänks bli åtföljda av proportionella justeringar i den per- sonliga inkomstskatten som utformas så att total efterfrågan och syssel- sättning inte påverkas.

För att sammanfatta kommer vi alltså för den fortsatta framställningen i denna bilaga att hålla fast vid den traditionella föreställningen att bo- lagsskatten inte övervältras på kort sikt. Det kortsiktiga resultatet av en skärpt vinstbeskattning förutsätts helt enkelt bli en minskad avkastning efter skatt på investerat kapital, vilket får bäras av företagens sparande och/eller utdelning.

4 Den långsiktiga incidensen

Efter analysen av bolagsskattens kortsiktiga incidens i kapitel 3 kommer vi i det följande att utgå ifrån att företagen inför en skattehöjning varken kompenserar sig genom att höja priserna eller genom att betala mindre för arbetskraft och insatsvaror. Skattehöjningen får helt enkelt bäras av fö- retagen och deras ägare i form av minskad avkastning på investerat kapital. En skatt som reducerar kapitalavkastningen kan emellertid under vissa förutsättningar komma att påverka investeringsverksamheten inom före- tagssektom. Genom långsiktiga förändringar i kapitalbildningens inriktning och omfattning kan också andra grupper än kapitalägarna komma att beröras av vinstbeskattningen. Det är dessa långsiktiga fördelningsverkningar som behandlas i detta kapitel.

För diskussionen om den långsiktiga incidensen behöver vi en modell för företagets investeringsbeteende och utgångspunkten för den modellen blir den traditionella föreställningen att företaget har som mål att maximera vinsten. Då man ser till företagets verksamhet över en längre tidsperiod brukar vinstmaximeringshypotesen formuleras så att det gäller att maximera företagets värde, uttryckt som den diskonterade summan av alla framtida utdelningar. Konkret innebär detta att ett företag, som genom sin inves- teringspolitik söker maximera sitt värde i ägarnas händer, måste genomföra alla de investeringsprojekt, där avkastningen (intemräntan) på det egna ka- pitalet i investeringarnas finansiering överstiger ägarnas förräntningsanspråk.

För resonemangets skull skall vi här anta att avkastningen på företagets investeringar genom bolagsskatten reduceras i proportion till skattesatsen. Avgörande för om och i vilken utsträckning beskattningen påverkar in- vesteringsverksamheten blir då vad som händer med kapitalägarnas för- räntningskrav. Blir förräntningsanspråket från aktieägarnas sida — räknat netto efter bolagsskatt oförändrat eller lägre då en vinstskatt införs? För att besvara den frågan måste vi veta något om hur förräntningsanspråket bestäms'

Det är en fundamental sats i den ekonomiska teorin att kostnaden för

1Bolagsskattens räntabili- tetseffekter diskuteras närmare i kapitel 6.

att utnyttja en resurs bestäms av den avkastning resursen som mest kan ge vid alternativ användning. Ur ett enskilt företags synpunkt innebär detta att kostnaden för det egna kapitalet, dvs. aktieägarnas förräntningsanspråk, bestäms av de alternativ ägarna kan ha till att placera pengar i företaget. Vilka är då dessa alternativ? Utan anspråk på att vara fullständiga kan vi förmoda att dit måste höra köp av aktier i andra företag, köp av obligationer, banksparande och en ökad konsumtion.

Låt oss emellertid för resonemangets skull först anta att den enda exis- terande användningen av sparmedel utgörs av aktieköp och vidare att in- förandet (eller en höjning) av nettovinstbeskattningen inte påverkar spar- andevolymen i ekonomin. Med denna utgångspunkt är det förräntningskrav aktieägarna ställer på det egna kapitalet i ett enskilt företag knutet till de avkastningsmöjligheter som aktiemarknaden ger. Om då vinstbeskattningen är generell i den meningen att den gäller lika för alla företag, är det rimligt att räkna med att förräntningsanspråket faller i proportion till vinstskat- tesatsen. Genom vinstbeskattningen reduceras nämligen räntabiliteten på eget kapital och på aktieplaceringar i proportion till beskattningen, och då kapitalägarna inte har något alternativ till sitt förfogande, återstår bara att dra ner förräntningsanspråket.

Vi förutsatte ovan att företaget strävar efter att maximera sitt värde i ägarnas händer och för det syftet genomför alla investeringsprojekt med en avkastning som minst motsvarar förräntningsanspråket. Den omstän- digheten, att aktieägarnas förräntningskrav faller i samma proportion som avkastningen på det egna kapitalet, innebär då att den för företaget optimala investeringspolitiken inte påverkas av nettovinstbeskattningen.

Som påpekades inledningsvis är den långsiktiga incidensen av vinstbe- skattningen beroende av de effekter beskattningen kan ha på företagens investeringsverksamhet. Utsträcks resultatet från det enkla resonemanget ovan till att gälla samtliga företag, blir slutsatsen att vinstbeskattningen inte påverkar kapitalstockens långsiktiga tillväxt inom företagssektom. Ka- pitalstockens tillväxt är i sin tur, vid full sysselsättning, bestämmande för arbetsproduktiviteten, och därmed också enligt den neoklassiska teori vi här diskuterar för utvecklingen av arbetslönen. Vid oförändrad kapitalstock berörs alltså inte arbetskraften. Hela bördan av skatten faller därmed, både på kort och lång sikt, på ägarna till företagskapitalet genom att de får en sänkt avkastning efter skatt.

En avgörande punkt i ovanstående resonemang är antagandet att aktie- ägarnas förräntningsanspråk på de medel som genom uteblivna utdelningar eller deltagande i nyemissioner ställs till företagens förfogande som eget kapital faller i proportion till skattesatsen, då en vinstskatt införs eller ändras. Det behöver knappast påpekas, att detta är en mycket speciell förutsättning. Innebörden är ju att kapitalägarnas benägenhet att placera sitt sparande i aktier skulle vara helt oberoende av den avkastning som aktieinnehavet ger.

Som redan har påpekats kan i verkligheten bl. a. obligationsköp, bank- sparande och egen konsumtion för kapitalägarna framstå som alternativ till aktieplaceringar. Vilken exakt betydelse som dessa konkurrerande an- vändningar av sparmedel kan ha för det förräntningskrav företagen ställs inför från ägarnas sida kan inte bestämmas utifrån något enkelt a prio- ii-resonemang. Men det är rimligt att utgå från att sambandet mellan bo- lagsbeskattningen och kapitalägarnas avkastningsanspråk i verkligheten inte är av det enkla slag som antagits ovan och att avkastningskravet vid en skattehöjning i varje fall inte faller fullt i proportion till skattesatsen.

Som vi skall utveckla i det följande kan det i själva verket finnas goda skäl att t. o. m. helt avvisa föreställningen att det skulle finnas ett samband mellan å ena sidan bolagsskattens höjd och å andra sidan förräntnings- anspråket netto efter bolagsskatt. Avgörande för den ståndpunkten är det faktum att den svenska ekonomin utmärks av en hög grad av utlands- beroende. Det gäller framför allt industrin, som arbetar på exportmarknader och som genom importen är utsatt för internationell konkurrens på hem- mamarknaden. Vad som är intressant i detta sammanhang är att det enligt många bedömare krävs att avkastningen på nyinvesteringar hålles uppe i närheten av internationell standard för att uppnå en kapitalbildning och tillväxt av industriproduktionen som, med våra ambitioner för den eko- nomiska politiken i övrigt, behövs för att upprätthålla balans i de utrikes betalningarna. Föreställningen att företagen kräver en räntabilitet netto efter skatt på sina nyinvesteringar i Sverige, som i stort sett motsvarar den av- kastning som gäller i andra västländer, kanju lätt tolkas så att kapitalägarnas förräntningsanspråk är oberoende av variationer i den svenska bolagsskatten.

Vi borde kunna pröva rimligheten i en sådan hypotes genom att fråga oss på vilket sätt utlandet kan vara bestämmande för det förräntningskrav som ställs på investeringar i Sverige. Vårt problem gäller här förekomsten av eller snarare möjligheten till internationella kapitalrörelser och deras be- tydelse för utjämningen av räntabilitetskravet mellan länderna.

Man brukar traditionellt skilja mellan två typer av utlandsinvesteringar, portföljinvesteringar och direktinvesteringar. Avgörande för den uppdelning- en är om investeringen i fråga ger ett kontrollerande inflytande över ett utländskt företag. Om så är fallet räknas investeringen som direktinvestering, i annat fall som portföljinvestering'

Det är en allmän uppfattning att portföljinvesteringar. som inte syftar till kontroll över företag, till sin inriktning är särskilt känsliga för skillnader i avkastning. Vi kan se det så att kapitalet rör sig från länder, där det är rikligt förekommande, till länder där tillgången är knapp, vilket bör in- nebära en tendens till utjämning av avkastningen på värdepapper mellan olika länder. Det internationella mönstret av direktinvesteringar är mer komplicerat än det som enligt ovan gäller för portföljinvesteringar. Åtskilliga länder, däribland Sverige, är t. ex. både ursprungsland och mottagare för inves- teringarna i fråga. Direktinvesteringar äger vidare ofta rum utan några net- tokapitalrörelser mellan länderna. Vad som är väsentligt i detta sammanhang är emellertid, att vi sannolikt kan utgå ifrån att de internationella koncernerna genom sin investeringspolitik syftar till att maximera sin globala vinst. Med det målet måste företagen kräva en räntabilitet på sina nyinvesteringar,

'Se t. ex. B. Södersten [1969], kap. 23.

' Jämför här diskussionen i Caves [1971], 5.84 och 102.

2 Se t. ex. Lindencrona [1972], S. 154.

3Se t. ex. Lundgren [1975].

som efter det att hänsyn tagits till eventuella skillnader i vinstbeskattning och övriga institutionella förhållanden, i stort sett är densamma i olika län- der.'

För Sveriges del gäller att företags och enskilda personers möjligheter till portföljinvesteringar är hårt beskurna genom gällande valutareglering, som på detta område bl. a. syftar till att det svenska innehavet av utländska värdepapper i placeringssyfte inte skall öka.2 Också direktinvesteringar är underkastade valutamyndigheternas kontroll, men tillståndsgivningen har här under senare år blivit så liberal att investeringarna i praktiken är fria.3'

Myndigheternas praxis är alltså sådan att företagen för sina investerings- beslut har anledning jämföra avkastningen på nyinvesteringar i Sverige efter bolagsskatt med den som gäller för direktinvesteringar i andra delar av västvärlden. Genom kapitalägarnas möjligheter till omdisponeringar av sina portföljer på den svenska aktiemarknaden tvingas ett sådant hänsynstagande till räntabilitetsutsiktema utomlands sannolikt fram också för företag som själva enbart investerar i Sverige. För att inte riskera sänka sina börskurser måste dessa företag få en avkastning efter skatt som inte understiger den som andra företag kan få genom direktinvesteringar i utlandet. I termer av vår tidigare diskussion kan de institutionella förhållanden som anförts här uppenbart tolkas som ett stöd för antagandet att kapital- ägarnas förräntningskrav i huvudsak är internationellt bestämt. Vår arbets- hypotes blir därmed att räntabilitetskravet netto efter skatt vid nyinves— teringar i stor utsträckning är oberoende av variationer i den svenska bo- lagsbeskattningen.

4.4 lncidensen i en sluten ekonomi

Om det inte finns något samband mellan bolagsskattens höjd och aktie- ägarnas förräntningskrav netto efter bolagsskatt eller om förräntningsan- språket åtminstone inte faller i proportion till skattesatsen måste vi räkna med att vinstbeskattningen påverkar företagens investeringsverksamhet. I och för sig är detta en ganska trivial slutsats. Men vad som är viktigt i det här sammanhanget är att en vinstbeskattning, som påverkar kapital- bildningen vid full sysselsättning, får effekter på kapitalintensitetens ut- veckling. Förändringen i kapitalintensitet, dvs. mängden kapital per sys- selsatt (eller per arbetad timme), är en av faktorerna bakom arbetsproduk- tivitetens långsiktiga tillväxt, vilken i sin tur enligt såväl neoklassisk eko- nomisk teori som empiriska undersökningar visar sig vara en väsentlig be- stämningsfaktor till reallönernas utveckling.

Vi är därmed framme vid det egentliga syftet med detta kapitel, nämligen att söka bestämma vinstbeskattningens långsiktiga fördelningsverkan. Som framgått av ovanstående enkla resonemang måste vi, vid rådande insti- tutionella förhållanden, räkna med att förändringar i bolagsskatten kommer att påverka kapitalbildningstakten i ekonomin och därmed också reallönernas utveckling. Det betyder helt enkelt, att bördan av bolagsskatten på lång sikt i någon proportion skulle komma att delas mellan kapitalägare och löntagare.

Idet följande kommer vi att söka precisera hur bördan av bolagsskatten fördelas mellan kapitalägare och löntagare. För att ge stadga åt framställ- ningen skall vi därvid anknyta till några teoretiska studier över vinstbe- skattningens långsiktiga incidens, som framkommit i amerikansk litteratur under de senaste decennierna.

Vår utgångspunkt blir en för den vetenskapliga diskussionen mycket in- flytelserik uppsats av Arnold Harberger från början av 1960-talet, som gäller fördelningsverkningarna av den amerikanska bolagsskatten.' Harberger kon- struerar en allmän jämviktsmodell för en sluten ekonomi, dvs. en ekonomi som saknar utrikeshandel och där produktionsfaktorernas rörlighet är be- gränsad till det egna landet. Allmän jämvikt är här en term som betecknar det faktum att ”allt hänger samman" i samhällsekonomin. Analysen bygger vidare på den för den ekonomiska teorin väsentliga föreställningen att eko- nomin efter en yttre störning (i form av t. ex. ändrade skatter) tenderar att anpassa sig till ett nytt jämviktsläge med bestämda relationer mellan varupriser, löner, kapitalavkastning etc.

Harbergers analys utgår från att vinstbeskattningen i detta fall den ame- rikanska bolagsskatten bara gäller för en del av hela företagssektomMan kan naturligtvis diskutera vilken relevans en sådan uppdelning av före- tagssektom på en beskattad och en obeskattad del kan ha för svenskt vid- kommande. Av tabell 2.1 (5. 119) framgår sålunda att aktiebolagen svarar för drygt 3/4 av den totala omsättningen inom näringslivet och 85 % av omsättningen inom tillverkningsindustrin. Oberoende av hur dessa rela- tionstal uppfattas finns det anledning att här gå in på Harbergers analys, bl. a. därför att den klart visar de mekanismer, varigenom bördan av bo- lagsskatten på lång sikt kan komma att omfördelas från kapitalägarna till andra grupper i samhället. Den ger också en god utgångspunkt för en senare diskussion av andra ekonomiska modeller med kanske mer omedelbar re- levans för svenskt vidkommande. Ett avgörande inslag i Harbergers modell är antagandet att företagssektorns totala kapitalstock är given och opåverkad av att en skatt införs eller ändras. I och för sig behöver detta antagande inte uppfattas alldeles bokstavligt. Vi kan se det så att kapitalstocken växer över tiden genom nettoinvesteringar men att skatten inte inverkar på investeringsverksamhetens totala omfatt- ning. Detta kan i sin tur tolkas som ett antagande att sparbenägenheten i ekonomin är okänslig för förändringar i kapitalavkastningen, dvs. att in- komsttagarnas val mellan konsumtion och sparande inte påverkas av den avkastning som sparandet ger och vidare att sparbenägenheten är densamma för löne- och kapitalinkomster och för olika grupper av inkomsttagare.

Harberger utgår i sin analys från att sparandet måste placeras antingen i bolagsinvesteringar eller i de företag som ligger utanför bolagssektorn. Möjligheter till finansiella placeringar av typ obligationsköp och bankspa- rande beaktas inte, inte heller utlandsinvesteringar.2

Då en vinstbeskattning införs eller höjs i bolagssektom, reduceras av- kastningen på aktiebolagens nyinvesteringar. Eftersom kapitalägarna har al- ternativa placeringar att tillgå i den Obeskattade sektorn, kan vi räkna med att deras avkastningsanspråk gentemot bolagsinvesteringar åtminstone inte faller i samma proportion som investeringarnas avkastning. Som ett resultat kommer investeringsverksamheten inom bolagssektorn att minska. Vi kan

' Harberger [1962]. För en översikt över försöken till vidareutveckling av den ursprungliga Harberger- modellen se McLure [1975].

2 Man kan se det så att finansiella placeringar enbart skulle avspegla realkapitalets avkastning.

' Termen återfinns i Myrdal [1934]. 2 Se Musgrave [1967].

uttrycka det så att kapitalägarna får ett incitament till att omdisponera spa- randets fördelning mellan sektorerna för att öka sin totala avkastning.

Med Harbergers antaganden uppkommer en överflyttning av kapital från bolagssektorn till den Obeskattade sektorn, vilket betyder en utjämning av räntabiliteten i takt med att allt mindre lönsamma investeringsprojekt genomförs i den Obeskattade sektorn. I ett jämviktsläge blir kapitalägarnas avkastning på marginalen, dvs. för den sista investeringen, i den Obeskattade sektorn densamma som i bolagssektorn efter skatt. (Räntabiliteten före skatt för den marginella investeringen blir emellertid högre i bolagssektorn.)

I termer av vårt tidigare resonemang är det därmed klan att kapitalägarnas förräntningsanspråk gentemot bolagsinvesteringar faktiskt måste komma att falla genom beskattningen. Överströmningen av kapital lederju till en lägre räntabilitet också i den Obeskattade sektorn, vilket betyder en minskad av- kastning i för aktieägarna alternativa placeringsmöjligheter.

Enligt Harbergers förutsättningar påverkar alltså bolagsskatten kapitalets fördelning mellan de beskattade och Obeskattade delarna av ekonomin och därmed också sysselsättningens fördelning. Det är denna omfördelning av produktionsresurser, vid given total sysselsättning och kapitalstock, som bestämmer vinstbeskattningens långsiktiga incidens. Genom den förändrade resursallokeringen påverkas inte bara kapitalavkastningen. Vi måste också räkna med förändrade relationer mellan varupriserna för de olika sektorerna i riktning mot en relativ fördyring av ”aktiebolagsprodukter”.' Det visar sig vidare att också arbetslönen kan komma att påverkas.

En undersökning av vinstbeskattningens långsiktiga incidens måste gälla hur alla dessa förändringar sammantagna påverkar realinkomsterna för ka- pitalägare och löntagare. Den moderna incidensläran behandlar just frågan om hur beskattningen inverkar på rea/inkomsten för olika grupper i sam- hället. Man brukar skilja mellan inkomstförändringar från kål/sidan och från användningssidan.2 Om en skatt förändrar en individs intjänade inkomst det kan gälla inkomst av kapital eller av arbete — talar man om en verkan från källsidan. Med en skatts verkan på användningssidan betecknas de förändringar i konsumtionsval som kan uppkomma via förskjutningar i olika varors relativa priser.

1 sin analys bortser emellertid Harberger från fördelningsverkningarna från inkomstanvändningssidan. Han kan göra detta genom att förutsätta att olika grupper av inkomsttagare i genomsnitt och på marginalen använder sina inkomster på samma sätt. Detta antagande gäller också statens an- vändning av skatteintäkterna. Vinstbeskattningens långsiktiga incidens be- stäms därmed enbart i termer av dess inverkan på arbetslön och kapital- avkastning.

Fördelningsverkningama av en icke-generell vinstbeskattning visar sig på ett komplicerat sätt bero av både utbuds- och efterfrågeförhållandena i ekonomin. Strategiska faktorer är därvid kapitalintensiteten i de båda sek- torerna, möjligheterna att ersätta kapital med arbetskraft och vidare efter- frågans känslighet för förskjutningar i prisförhållandet mellan varorna från de båda sektorerna. Rent teoretiskt kan man med olika antaganden be- träffande dessa grundläggande förhållanden komma fram till helt olika re- sultat för skattens incidens.

Om t. ex. både kapitalintensiteten och möjligheterna att substituera ar-

betskraft med kapital (substitutionselasticiteten) är lika i båda sektorerna, kommer hela bördan av beskattningen att ligga på kapitalägarna. Är bo- lagssektorn däremot starkt arbetsintensiv relativt den obeskattade delen av ekonomin och vidare möjligheterna att ersätta kapital med arbetskraft små i båda sektorerna, kommer vinstbeskattningen i särskilt hög grad att drabba arbetskraften i form av reducerad arbetslön. Under angivna förut— sättningar leder nämligen vinstbeskattningen till en kraftigare sysselsätt- ningsminskning i bolagssektorn än som kan absorberas av den obeskattade sektorn vid given arbetslön. Endast genom en kraftig reduktion i arbetslönen kan full sysselsättning upprätthållas.

På motsvarande sätt är det möjligt att konstruera ytterligare exempel där den långsiktiga bördan av bolagsskatten, allt efter de förutsättningar som väljs, i varierande grad kommer att delas mellan arbetskraften och kapi- talägarna. Vilken av dessa skilda teoretiska slutsatser som har mest fog för sig är naturligtvis en empirisk fråga.

Som vi sett utgår Harberger från att bolagsskatten i USA bara berör en del av ekonomin. De obeskattade sektorerna svarar i själva verket för ka- pitalinkomster av nästan samma storlek som bolagssektorn. Det gäller främst jordbruk och fastighetsförvaltning, men också vissa andra tjänster. För att nå ett entydigt omdöme om bolagsskattens incidens utnyttjar Harberger information om bl. a. substitutions- och efterfrågeelasticiteter och kapital- intensitet för de beskattade och obeskattade delarna av ekonomin. Han kommer därvid fram till att kapitalägarna på lång sikt skulle bära i det närmaste hela bördan av bolagsskatten. Det intressanta är därvid, som vi redan tidigare antytt, att skatten inte bara drabbar ägarna till bolagskapitalet utan också ägarna till det kapital som investerats i den obeskattade sektorn. I denna senare sektor sjunker nämligen, som nyss har diskuterats, rän- tabiliteten genom tillströmningen av kapital från bolagssektom.

4.5 lncidensen i en öppen ekonomi

Den teoretiska modell för vinstbeskattningens långsiktiga incidens, som re- fererats ovan, bygger på ett flertal restriktiva antaganden. Ett av dessa gäller förutsättningen om en sluten ekonomi, dvs. en ekonomi utan utrikeshandel, och där produktionsfaktorernas rörlighet är begränsad till det egna landet. Genom de försök till vidareutveckling av Harbergers ursprungliga modell som gjorts under det senaste decenniet har det emellertid varit möjligt att lätta på just denna förutsättning.' Det innebär att den teoretiska modellens värde för en diskussion av vinstbeskattningens incidens i en ekonomi av svensk typ ökar högst väsentligt.

I den modell vi här skall diskutera, som har utarbetats av McLure [1969], uppfattas Harbergers två sektorer (bolagssektorn och den obeskattade sek- torn) som två regioner eller länder. McLures analys kommer därmed att gälla den interregionala incidensen av en generell vinstskatt, som införs i en region eller ett land.

McLure konstruerar närmare bestämt en modell med två länder som vi kan kalla X och Y där den sammanlagda kapitalstocken är given och

' Se McLure [1975].

opåverkad av att en skatt införs eller ändras i något av länderna. Kapitalet förutsätts vara fullt rörligt mellan länderna, medan däremot arbetskraftens rörlighet är begränsad till det egna landet.

Antagandena om produktionsfaktorernas rörlighet innebär att kapitalet (på marginalen) ger samma avkastning i land X som i land Y, medan däremot arbetslönerna kan vara olika. Genom utrikeshandeln kommer vidare alla varor att betinga samma pris i båda länderna.

McLures modell uppvisar i viktiga avseenden drag som ter sig realistiska för svenskt vidkommande. Vi kan nämligen utgå från att land X är mycket litet i förhållande till land Y — vi kan föreställa oss att det gäller ett litet land i relation till resten av världen. Föreställningen att kapitalet (på mar- ginalen) ger samma avkastning i båda länderna kan då uppfattas som ett antagande om att det förräntningsanspråk företagen i land X står inför från kapitalägarnas sida bestäms av avkastningsmöjlighetema i resten av världen. Tidigare i detta kapitel har vi argumenterat för att ett sådant antagande inte behöver vara orealistiskt för svenska förhållanden.

Om nu en vinstskatt införs i land X blir förräntningen efter skatt (på marginalen) därigenom lägre än i resten av världen och vid givet förränt- ningsanspråk från kapitalägarnas sida får företagen ett incitament att flytta ut kapital för att öka sin totala avkastning. Med McLures förutsättningar fortgår denna utflyttning tills ett nytt jämviktsläge inträder, där avkastningen för den marginella investeringen i land X efter skatt motsvarar den av- kastning företagen kan få genom utlandsinvesteringar.

Men om förräntningskravet bestäms av räntabiliteten på nyinvesteringar i utlandet innebär anpassningen mot ett långsiktigt jämviktsläge i själva verket att kapitalägarnas avkastning inte kan påverkas genom en vinst- beskattning i land X (Sverige). Oavsett vinstbeskattningen kommer nämligen räntabiliteten på investerat kapital (efter skatt) på lång sikt att tendera mot den nivå som motsvarar det internationellt bestämda förräntningsanspråket. Mer tekniskt kan vi uttrycka det så att ersättningen till produktionsfaktom kapital inte kan nedbringas genom en vinstbeskattning, då utbudet av kapital till landet genom den fria rörligheten och genom landets litenhet i förhållande till omvärlden är fullständigt elastiskt.

Ersättningen till den andra produktionsfaktom, arbetskraften, kommer emellertid att påverkas. Genom utflyttningen av kapital från land X minskar kapitalintensiteten i produktionen vid oförändrad sysselsättning i relation till vad som skulle vara fallet utan eller vid en lägre nivå för vinstbe- skattningen. Det innebär att arbetskraftens gränsproduktivitet faller i fysiska termer, och om vi samtidigt utgår från att priset på landets produkter är internationellt bestämt minskar därmed också gränsproduktivitetens värde. Genom denna verkan av beskattningen får vi räkna med en långsammare ökningstakt för reallönerna.

Här sträcker vi oss i själva verket utanför den teoretiska modellen. McLure utgår nämligen från två länder, som är fullständigt specialiserade i produktionen av sin egen exportvara. Vi kan då strängt taget inte förutsätta att priset på varorna från land X är internationellt bestämt. Vi får i stället utgå ifrån att det minskade pro- duktionsutbudet från land X — som en följd av att kapital flyttar ut ur landet åtföljs av ett ökat pris. Eftersom värdet av arbetskraftens gränsproduktivitet bestäms av den fysiska gränsproduktiviteten som faller — multiplicerat med varans pris,

har vi tydligen både en tendens till sänkt arbetslön och en tendens till ökad arbetslön. Vilken av dessa båda motstridiga tendenser som överväger bestäms av de tekniska produktionssambanden i ekonomin, och vidare av varuprisets känslighet för utbuds- förändringar. Om exempelvis substitutionsmöjlighetema i produktionen mellan ka- pital och arbetskraft är små innebär upprätthållandet av full sysselsättning att ar- betskraftens fysiska gränsproduktivitet faller särskilt starkt vid en given utflyttning av kapital. Är efterfrågeförhållandena dessutom sådana att utbudsminskningen re- sulterar i endast en liten prisförändring kommer då gränsproduktivitetens värde och därmed arbetslönen uppenbart att sjunka.

I tekniska termer gäller närmare bestämt att arbetslönen faller som ett resultat av vinstbeskattningen om substitutionselasticiteten i produktionen är mindre än efter- frågeelasticiteten, och vice versa. Empiriska undersökningar brukar ge värden på sub- stitutionselasticiteten som endast i undantagsfall överstiger ett. Det ligger vidare nära till hands att förutsätta att varorna från de båda länderna är någorlunda nära substitut, och att efterfrågeelasticiteten för varan X därför är hög. Det skulle alltså vara rimligt att utgå ifrån att substitutiönselasticiteten är lägre än efterfrågeelasticiteten, vilket betyder att arbetslönen faller som ett resultat av vinstbeskattningen.

Det något paradoxala resultatet av ovanstående analys är alltså att vinst- beskattningen i en öppen ekonomi med fri rörlighet för varor och kapital, men inte för arbetskraft, skulle ha en regressiv fördelningsverkan. Kapi- talägarna kan nämligen — förutsatt att det är ett litet land vi resonerar om — få samma avkastning som tidigare genom att flytta en del av sitt kapital utomlands. Arbetskraften däremot drabbas genom att den i ett långsiktigt perspektiv får en mindre mängd kapital att arbeta med och därför måste räkna med en långsammare stegringstakt för arbetsproduktiviteten.

4.6. Vinstskatten och sparandet

Vi har hittills i vår diskussion utgått från att den totala kapitalstocken är given men att nettovinstbeskattningen inverkat på dess fördelning, antingen mellan bolagssektorn och den obeskattade sektorn, som i Harbergers ur- sprungliga modell, eller mellan två regioner eller länder, som i McLures nyss behandlade version. Vi har uppfattat detta så att det totala sparandet inte påverkas av att en vinstskatt införs eller ändras.

Frågan är nu hur vår bedömning av incidensfrågan skulle behöva mo- difieras om vi släpper denna förutsättning.

Vi skall först diskutera möjligheten att det i verkligheten kan föreligga ett samband mellan bolagsskatten och sparandet i ekonomin.

Som vi tidigare har påpekat krävs det en jämförelsenorm för att kunna undersöka bolagsskattens verkan. Denna jämförelsenorm kan t. ex. innebära att statsmakterna genomför en proportionell sänkning av inkomstskatten för att hålla de totala skatteintäkterna oförändrade då en vinstskatt införs eller ändras. Då en inkomstskatt gäller både löne- och kapitalinkomster, medan vinstbeskattningen direkt endast berör kapitalinkomster, innebär en sådan Skatteomläggning på kort sikt för det första en lättnad i beskattningen för löneinkomster och en skärpning för kapitalinkomster. För det andra kan det också bli fråga om en omfördelning av skattetrycket från låg- till höginkomsttagare, eftersom inslaget av kapitalinkomster ofta ökar med sti- gande inkomst.

' För en diskussion om olika skatters inverkan på sparandet i termer av inkomst- och substitu- tionseffekter se Musgrave

[1967], kap. 12.

2Se Normann [1976], kap. 7 för en närmare diskus- sion med utförliga refe- renser.

3 Set. ex. Feldstein [1974], Krzyzaniak [1966], Sato & Hoffman [1974]._

4Jämför bl. a. Mieszkow- ski [1969] och Krzyzaniak [1966].

5 Feldstein [1974].

Om nu den marginella sparbenägenheten för kapitalinkomster skiljer sig från den som gäller för löneinkomster och/eller om höginkomsttagare på marginalen spar en större andel av sina inkomster än låginkomsttagare är det tydligt att Skatteomläggningen också kommer att förändra sparandet i ekonomin.

Till denna s.k. inkomsteffekt av beskattningen kommer den inverkan på sparandet som följer om själva valet mellan konsumtion och sparande är beroende av den avkastning sparandet ger, räknat netto efter skatt. Tek- niskt kan det uttryckas så att den marginella sparbenägenheten är en funktion av kapitalavkastningen eller så att sparandet är elastiskt med avseende på förändringar i kapitalavkastningen. Med traditionell terminologi gäller detta skattens substitutionseffekt.'

De hypoteser om sparandets elasticitet och skillnader i marginell spar- benägenhet mellan olika inkomstslag och grupper av inkomsttagare som refererats ovan vilar inte på någon särskilt fast empirisk grund. Det är sålunda väl belagt hur den genomsnittliga sparbenägenheten för ett tvärsnitt av in- komsttagare ökar med stigande inkomst. Enligt de flesta undersökningar tycks den marginella sparbenägenheten i olika inkomstskikt dock vara mera stabil. Frågan om sparandets ränteelasticitet har inte empiriskt prövats på svenskt material. Internationellt kan vi också bara peka på ett fåtal studier med något varierande resultat.2 I den internationella litteraturen har vinstbeskattningens långsiktiga in- cidens också studerats med utgångspunkt i föreställningen att sparandet kan komma att influeras av beskattningen. Den teoribildning detta gäller, den s. k. neoklassiska tillväxtanalysen, är förenklad så tillvida att den utgår från en sluten ekonomi med full sysselsättning där investeringsverksamheten automatiskt anpassar sig efter tillgången på sparande.3

Med dessa premisser ger en analys av vinstbeskattningens inflytande på sparandet också information om effekterna på kapitalintensitetens utveckling i ekonomin, vid given tillväxt för arbetskraften. Kapitalintensiteten är i sin tur, enligt den neoklassiska teori vi här diskuterar, bestämmande för kapitalets och arbetskraftens gränsproduktivitet och därmed också bl. a. för inkomstfördelningen.

Då man öppnar möjligheten för skatten att påverka sparandet och därmed indirekt både den totala kapitalstockens och de totala inkomstemas storlek i ekonomin, är det inte längre självklart hur man skall uttrycka bolags- skattens incidens. Det skulle t. ex. vara tänkbart att bestämma verkningarna i termer av kapital- och löneinkomsternas absoluta storlek, fördelningen dem emellan eller kapitalförräntningen och arbetslönen. Men problemet är här som kommer att framgå nedan att dessa variabler genom beskatt- ningen i vissa fall kan komma att förändras i olika riktning så att ”bördan" för t. ex. kapitalet, sett utifrån en variabel, ej motsvarar "bördan", mätt på annat sätt. Något entydigt omdöme om bolagsskattens incidens kan Så- ledes inte alltid avges med mindre man är beredd att tillmäta någon viss variabel en avgörande betydelse för incidensfrågan. På denna punkt finns ingen enig uppfattning i litteraturen.4

I det följande skall vi något beröra ett arbete av Feldstein,5 där vinst- beskattningens långsiktiga incidens undersöks inom ramen för en neoklas- sisk tillväxtmodell med en sektor. Studien gäller därmed effekterna av en

generell vinstskatt. Jämförelsenormen utgörs här av en proportionell lö- neskatt, till skillnad från vad vi förutsatt ovan. Feldstein antar närmare bestämt att det gäller att sänka eller avskaffa denna löneskatt och att vinst- beskattningens höjd anpassas så att de totala skatteintäkterna inte påverkas.

Modellen gör det möjligt att belysa vinstbeskattningens verkan på bl. a. kapitalförräntningen och på fördelningen mellan kapital- och löneinkomster efter skatt. Strategiska faktorer därvid är just sparandets ränteelasticitet och de marginella sparbenägenhetema för löne- och kapitalinkomster. Några specialfall får demonstrera karaktären av de resultat som kan nås med Feld- steins uppläggning.

Om t. ex. sparbenägenhetema är lika för löne- och kapitalinkomster och dessa sparbenägenheter är okänsliga för variationer i sparandets avkastning blir, som antytts ovan, det totala sparandet opåverkat av vinstbeskattningen. Då förändras inte kapitalintensiteten i ekonomin och inte heller kapitalets förräntning före skatt. Men det betyder helt enkelt att kapitalavkastningen efter skatt kommer att sjunka i proportion till vinstskattesatsen och vidare att relationen mellan kapitalinkomster och löneinkomster efter skatt för- skjuts till kapitalinkomsternas nackdel.

För det extremfall sparbenägenheten är noll för löneinkomster och ka- pitalägarna ensamma svarar för det privata sparandet i ekonomin medför övergången från en löneskatt till en vinstbeskattning en särskilt kraftig ned- gång i sparande och kapitalintensitet. Med Feldsteins antaganden innebär den lägre kapitalintensiteten i själva verket en så mycket högre gränspro- duktivitet för kapitalet att förräntningen efter skatt blir oförändrad. Också arbetslönen netto efter skatt blir oförändrad. Visserligen sänks löneskatten, men den tendens till ökande löneinkomster som samtidigt uppstår kommer i detta fall precis att uppvägas av att arbetsproduktiviteten faller genom den sänkta kapitalintensiteten.' Det kan också noteras att de totala in- komsterna i samhället blir lägre, eftersom Skatteomläggningen genom att reducera sparandet resulterar i en mindre kapitalstock. Fördelningen mellan kapitalinkomster och löneinkomster efter skatt förändras vidare till kapi- talägarnas nackdel.

Skatteomläggningen kan innebära ett minskat sparande och lägre kapi- talintensitet också om sparbenägenheten är positiv för löneinkomster. Vill- koret för detta är bara att det är en större andel av kapitalinkomsterna än av löneinkomstema som sparas (och/eller att sparbenägenhetema sjun- ker vid reducerad kapitalavkastning). Med dessa premisser visar det sig att kapitalförräntningen efter skatt kommer att sjunka. Nedgången i rän- tabilitet står emellertid inte i proportion till vinstskattesatsen, eftersom den lägre kapitalintensiteten är förknippad med en högre gränsproduktivitet för kapitalet och därmed högre kapitalavkastning före skatt.

I detta fall kommer vidare arbetslönerna efter skatt att stiga åtminstone något. Sänkningen av arbetsproduktiviteten via den sänkta kapitalinten- siteten kommer nämligen att uppvägas av reduktionen i löneskatten. Som en ytterligare aspekt av Skatteomläggningen kan vi också i detta fall notera att relationen mellan kapitalinkomster och löneinkomster efter skatt för- ändras till nackdel för kapitalinkomsterna.

' Slutsatserna gäller då produktionsfunktionen är homogen av första graden och är inte begränsad till Cobb-Douglas-fallet.

'Se t. ex. Mieszkowski [1969], Sato[l963] och Krzyzaniak [1966].

4.7. Slutsatsernas relevans

De modeller för vinstbeskattningens långsiktiga incidens som diskuterats i avsnitten 4.5 och 4.6 innehåller drag som ter sig realistiska för svenskt vidkommande. Ett centralt moment i den svenska ekonomins utlandsbe- roende, nämligen kopplingen mellan räntabilitetskravet för nyinvesteringar i Sverige och avkastningsmöjlighetema utomlands, kan fångas in och pre- ciseras till sin fördelningspolitiska innebörd. Detta gäller också för sambandet mellan bolagsskatten och sparandet i ekonomin, liksom för hypotesen att kapitalägarnas förräntningskrav skulle avspegla deras val mellan sparande och konsumtion.

Resultaten från de teoretiska modellerna pekar i ett väsentligt avseende i samma riktning, nämligen att en skatt på företagens nettovinster i det långa loppet kommer att påverka arbetsproduktiviteten och därmed inverka menligt på bruttoersättningen till arbetskraften. Slutsatserna varierar något då det gäller beskattningens inverkan på kapitalavkastningen och på för- delningen mellan kapital- och löneinkomster.

McLures analys är extrem i detta senare avseende. Om vi i hans modell inför förutsättningar som förefaller relevanta för den svenska ekonomin finner vi att kapitalägarnas avkastning inte kan påverkas genom en skatt på företagens vinster. Oavsett vinstbeskattningen kommer nämligen rän- tabiliteten på eget kapital på lång sikt att tendera mot den nivå som motsvarar det internationellt bestämda förräntningsanspråket.

Implikationerna för fördelningspolitiken av detta resultat kan sägas vara paradoxala. Med hänsyn till statsmakternas uttalade målsättning att uppnå en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning skulle det nämligen vara rationellt att helt avskaffa vinstbeskattningen. Genom en sådan skattepolitik förändras inte kapitalägarnas avkastning, medan däremot arbetslönerna kommer att öka!

Resultaten från de teoretiska analyserna kan emellertid behöva nyanseras i väsentliga avseenden innan vi vågar ett mera definitivt omdöme om bo- lagsskattens incidens. De diskuterade verkningarna gäller nämligen endast sedan ekonomin via kapitalbildningen anpassat sig till de störningar som förändringar i vinstbeskattningen innebär. Det är en svår fråga hur snabbt denna anpassning kan komma till stånd. Vad först beträffar de neoklassislka tillväxtmodeller som utnyttjats för att analysera beskattningens inverkan på sparandet, brukar de flesta ekonomer räkna med extremt långa anpass- ningstider, på ett halvt sekel eller mer.1 Men det betyder att också de initiellla verkningarna måste få spela in vid bedömningen av strukturella förändringar i skattesystemet. De initiella effekterna av en sänkt vinstbeskattning i kom- bination med exempelvis en höjd löneskatt innefattar närmare bestämt en ökad kapitalförräntning och en reducerad arbetslön. Över en tidsperiod av kanske flera decennier är alltså fördelningsverkan av en sådan skatteom-

läggning regressiv. Just i samband med den långa tid som kan komma att krävas för sam- hällsekonomin att anpassa sig till förändringar i investeringskvoten har det påpekats att strukturella förändringar i skattesystemet i riktning mot en lägre beskattning av inkomstslag och grupper av inkomsttagare med hög sparbenägenhet inte utgör något nödvändigt villkor för att uppnå en större

kapitalstock och en högre total inkomst. Om ökad kapitalbildning som i de neoklassiska tillväxtmodellerna bara är en fråga om den totala tillgången på sparande i ekonomin, har det offentliga många alternativ till sitt för- fogande. Ett sådant är att ersätta privat med offentligt sparande i form av budgetöverskott, som kan ställas till förfogande för privata investeringar via minskad offentlig upplåning på kapitalmarknaden. Det innebär att det offentligas uppgift blir att vid given struktur i skattesystemet välja lämplig nivå för det totala skattetrycket snarare än att vid givet skattetryck anpassa Skattesystemets struktur så att önskat sparande uppnås' Vi kan här erinra om att statsmakterna i Sverige valt att söka lösa kapitalbildningsproblemet via ett kraftigt ökat offentligt sparande parallellt med strukturella skatte- reformer innebärande bl. a. en omfördelning av skattetrycket från företags- sektorn till hushållen. Det offentliga, dvs. stat och kommun och AP-fonden, svarade sålunda för ca 70 % av nettosparandet i ekonomin vid slutet av 1960-talet, jämfört med ca 1/3 under 1950-talet.

Det existerar, för det andra, inga undersökningar som direkt gäller an- passningstidens längd för den typ av allmänna jämviktsmodeller som till- lämpas av Harberger & McLure. Bara i mer partiella analyser, inom ramen för den neoklassiska investeringsteori som utvecklats av Jorgenson och hans efterföljare, har anpassningshastigheten varit föremål för ett närmare in- tresse. Vi kan t. ex. peka på en studie av Coen & Hickman [1970], som bl. a. berör frågan hur snabbt ett uppkommet gap mellan den faktiska och önskade kapitalstocken inom den amerikanska industrin sluts genom net- toinvesteringar. Enligt nämnda författare skulle, grovt räknat, halva an- passningen av kapitalstocken till en yttre störning i form av t. ex. en skat- tesänkning vara avklarad på fem år.

Det finns dessvärre, varken teoretiskt eller empiriskt, något underlag för att bedöma vilken relevans dessa resultat kan ha för vån problem om an- passningstidens längd i modeller av Harberger-typ. Vi kan sålunda inte ute- sluta möjligheten att anpassningen för hela ekonomin vad gäller kapital- stockens fördelning, kapitalintensiteten och kapitalets och arbetskraftens marginella produktiviteter är väsentligt mer tidskrävande än vad som fram- kommer ur Coens & Hickmans partiella analys av kapitalstockens anpass- ning i en begränsad sektor. Just denna möjlighet kan naturligtvis vara ett argument för att ge särskild tyngd åt de kortsiktiga verkningarna på ka- pitalägarnas avkastning av ändringar i beskattningen vid den fördelnings- politiska bedömningen. Vår bedömning av incidensfrågan kompliceras inte bara av att anpass- ningen efter en ändring i vinstbeskattningen från ett jämviktsläge i ekonomin till ett annat kan ta tid, utan också av att själva anpassningsprocessen i verkligheten är utsatt för ständiga störningar. Genom den tekniska utveck- lingen, och genom förändringar i efterfrågan och i företagens möjligheter att på olika sätt dominera sin marknad, sker det fortgående omfördelningar av vinsterna mellan företagen. Nya investeringsmöjligheter uppkommer med en avkastning som för en längre eller kortare tid överstiger förränt- ningsanspråket, samtidigt som lönsamheten kan försämras i existerande an- läggningar. Genom fortlöpande förändringar i betingelserna för jämvikt kom- mer alltså i verkligheten det långsiktiga jämviktsläget ständigt att förskjutas. I praktiken kommer vi aldrig att uppnå den situation där ”över”- och "un-

'Jämför Musgrave [1963], Mieszkowski [1969] och McLure [1973].

' Se Pechman-Okner [1974] för utförliga refe- renser.

2 Hellström [1967] och Franzén-Lövgren-Rosen- berg [1975].

dervinster" eliminerats så att räntabiliteten på investerat kapital netto efter bolagsskatt motsvarar kapitalägarnas förräntningsanspråk.

De relationer mellan varupriser, löner och kapitalförräntning som kan bestämmas ur modeller för allmän jämvikt har i själva verket sitt intresse som riktpunkter för de förändringar som alltid pågår i en marknadsekonomi, snarare än som beskrivning av det faktiska utfallet av den ekonomiska verksamheten för en viss period. McLures resultat att kapitalägarnas av- kastning i jämvikt i en ekonomi av svensk typ med internationell rörlighet för varor och kapital är oberoende av förändringar i vinstbeskattningen måste också uppfattas i sådana termer. En reduktion i vinstbeskattningen ökar momentant kapitalägarnas avkastning. Men genom att företagens inves- teringsincitament vid oförändrat förräntningskrav samtidigt ökar utlöses också en anpassningsprocess som tenderar att återföra kapitalavkastningen netto efter bolagsskatt mot den långsiktiga jämviktsnivån.

4.8. Bolagsskatten och den personliga inkomstfördelningen

I tidigare avsnitt har vi utifrån några teoretiska modeller diskuterat vinst- beskattningens långsiktiga inverkan på inkomstemas fördelning mellan pro- duktionsfaktorerna arbete och kapital. Denna s k funktionella inkomstför- delning har i alla tider rönt ett stort intresse bland ekonomer och politiker, vilket bl.a. sammanhänger med att den identifierats med inkomstemas fördelning mellan olika samhällsklasser.

I den moderna fördelningspolitiska debatten har intresset också i hög grad kommit att direkt knytas till frågan om olika skatters effekter på den vertikala inkomstfördelningen, dvs. fördelningen av inkomster mellan olika personer.

Under de senaste 25 åren har det presenterats ett antal empiriska un- dersökningar i den internationella litteraturen, gällande hela skattesystemets fördelningsverkningar.' Också för svenskt vidkommande har sådana un- dersökningar genomförts av Hellström för 1966 och Franzén-Lövgren-Ro- senberg för 1970.2 Gemensamt för de nämnda undersökningarna är att en proportionell inkomstskatt används som jämförelsenorm. Man antar när- mare bestämt att statsmakterna skulle kunna upprätthålla samma skattetryck som det nuvarande genom en proportionell beskattning av alla inkomster. Med det existerande skattesystemets fördelningsverkan menas då helt enkelt de förändringar i inkomstfördelningen som skulle uppkomma genom en övergång från gällande skattesystem till den nämnda proportionella beskatt- ningen.

I det följande skall vi redovisa kalkyler av den svenska bolagsskattens fördelningseffekter som gjorts av Franzén-lövgren-Rosenberg (FLR) som ett led i deras undersökning av det svenska skattesystemet för 1970. De explicita och implicita antaganden som ligger till grund för deras beräkningar kommer därefter att kritiskt granskas mot bakgrund av vår tidigare teoretiska analys av vinstbeskattningens långsiktiga incidens.

FLR gör det tankeexperimentet att vinstbeskattningen avskaffas och att företagen därvid ökar sina utdelningar till ägarna med ett belopp som svarar

mot de uteblivna skattebetalningarna. Samtidigt införs en proportionell skatt på alla inkomster (inklusive bolagsvinsten), som anpassas så att det offent- ligas intäkter blir oförändrade. För 1970 innebar detta att den proportionella skatten måste ge en avkastning på ca 2,6 mdr kr, vilket motsvarar bolagens skattebetalningar till stat och kommun.

Fördelningseffekterna av en sådan Skatteomläggning preciseras i tabell 4.1. Tabellen visar förändringen i realinkomst för de olika inkomstklasserna, uttryckt som procent av den sammanräknade nettoinkomsten, då gällande bolagsskatt ersätts med en proportionell skatt på alla inkomster (inklusive bolagsvinster).

Tabellen visar att ett avskaffande av bolagsskatten i stort sett skulle innebära en inkomstomfördelning från låg- och medelinkomsttagare till de högsta inkomsttagama. Vi ser att personer med en sammanräknad net- toinkomst på t. ex. 30000 kr, skulle få en skatteökning av storleken 150 kr genom Skatteomläggningen. Samtidigt skulle realinkomsten för den mest gynnade gruppen ogifta utan barn med inkomster över 100000 kr förbättras med minst 16 000 kr.

Det är givet att alla försök att kvantitativt precisera olika skatters inverkan på den personliga inkomstfördelningen måste bygga på en rad förenklande antaganden, och att resultaten därför också måste tolkas med försiktighet. Detta gäller i särskilt hög grad för bolagsskatten. Frågan är bara om de förutsättningar FLR — i likhet med andra författare — tvingas tillgripa är av sådan karaktär att kalkylerna åtminstone i grova drag ger en rättvisande bild av vinstbeskattningens fördelningseffekt.

De grundläggande antagandena för beräkningarna är att företagens vinster före skatt inte förändras då bolagsskatten avskaffas, och vidare att utdel- ningarna ökar med ett belopp som svarar mot de uteblivna skattebetal- ningarna. FLR ger inga närmare upplysningar om hur dessa förutsättningar bör uppfattas, men det förefaller klart att de i ett långsiktigt perspektiv måste implicera ett antagande om att Skatteomläggningen inte påverkar företagens investeringsverksamhet. Detta kräver i sin tur, som vi redan visat, ganska speciella antaganden om bestämningsfaktorema för kapital- ägarnas förräntningsanspråk. Förräntningsanspråket måste t. ex. förutsättas stiga i samma proportion som avkastningen på bolagens nyinvesteringar förbättras då gällande vinstbeskattning avskaffas. Vidare måste bolagens skattebetalningar i utgångsläget ha baserats på den ekonomiskt riktiga vinst- en. Om dessa starka förutsättningar är uppfyllda kan man visa, att bo- lagsskatten i själva verket blir neutral i sina verkningar på investerings- tillväxten. ' ' Se Södersten [1975].

Tabell 4.1 Förändringen i realinkomst i procent av sammanräknad nettoinkomst då bolagsskatten avskaffas för 1970

Kategori Inkomstklass 10000— 25000— 40000— 60000— 100000— —10000 25000 40000 60000 100000 Ogifta utan barn —0,4 —0,4 —0,5 0.1 4,2 16,4 Ogifta med barn —0,7 —0,7 —0,7 —0,2 0,7 2,1 Gifta 0,2 —0,6 —0,5 -—0,3 0,3 4,5

Vi har här tidigare, med hänvisning till rådande institutionella förhiål- landen, i stället drivit tesen att kapitalägamas förräntningsanspråk i hu- vudsak är internationellt bestämt och därför i stor utsträckning oberoende av variationer i den svenska bolagsskatten. Med detta synsätt förvänitar vi oss att bolagsskatten faktiskt påverkar företagens investeringsverksamhet. Det betyder i sin tur att företagens vinster före skatt inte kan förutsättas vara oförändrade då bolagsskatten avskaffas. Vi måste också räkna med indirekta effekter på arbetslönemas utveckling då kapitalstockens tillväxt vid full sysselsättning påverkas av vinstbeskattningen.

Med dessa invändningar blir det osäkert om de beräkningar som pre- senterats ovan verkligen kan ge någon meningsfull bild av vinstbeskatt- ningens inverkan på den personliga inkomstfördelningen. Vad gäller .det långsiktiga problemet kan vi i själva verket hävda att de komplicerade an- passningsprocesser med återverkningar på kapitalförräntningen (före skatt) och arbetslöner som utlöses vid så genomgripande förändringar i vinstlbe- skattningen som det här gäller knappast kan fångas in i enkla kalkyler av detta slag.

Det finns också skäl att här jämföra FLR:s förutsättningar och resultat med de slutsatser som kommer att presenteras i kapitel 5 beträffande ut- vecklingen av industriföretagens effektiva skattebelastning. Sedan mitten av 1950-talet har det faktiska skatteuttaget inom industrin minskat från ca 47 % till _ca 18 % av "verklig” vinst för åren 1973-75. Det ligger nära till hands att uppfatta den utvecklingen som ett uttryck för statsmakternas strävan att upprätthålla en snabb tillväxt för industriinvesteringarna, med hänsyn till att företagen kräver en räntabilitet på sina nyinvesteringar i Sve— rige som motsvarar avkastningsmöjlighetema utomlands. Med FLst im- plicita antaganden om företagens beteende vid en skattesänkning blir det minskade skattetrycket däremot enbart en fråga om en regressiv fördel- ningspolitik.

Den kritik vi framfört ovan kan riktas mot de flesta existerande un- dersökningar av vinstbeskattningens inverkan på den personliga inkomstför- delningen. Av många skäl tillgrlps schablonmässiga och ganska tvivelaktiga antaganden om företagens reaktioner vid förändringar i vinstbeskattningen.

De resultat som redovisas i dessa undersökningar saknar ändå inte intresse. Våra invändningar har nämligen främst gällt möjligheterna att tolka be- räkningarna som ett uttryck för vinstbeskattningens långsiktiga fördelnings- verkan. Som utvecklades i ett tidigare avsnitt kan emellertid ekonomins anpassning till ett ändrat skatteuttag gentemot företagens vinster vara en mycket långsam process, som kan spänna över flera decennier. Det betyder att också de initiella effekterna måste få spela en stor roll vid bedömningen av olika förändringar i bolagsskatten. Just som ett uttryck för vinstbeskatt- ningens kortsiktiga fördelningsverkan - utan beaktande av de långsiktiga, dynamiska effekterna har beräkningarna i t. ex. tabell 4.1 ett uppenbart intresse. De ger oss en gripbar uppfattning om storleksordningen av den målkonllikt — med hänsyn till statsmakternas uttalade önskemål att uppnå en jämnare fördelning av inkomster och förmögenheter — som aktualiseras av en politik syftande till att upprätthålla en snabb investeringstillväxt genom reduktioner av den effektiva skattebelastningen.

' Underlaget för de tabel- ler som redovisas i detta kapitel är de sammanställ- ningar av industriföreta- gens resultaträkningar som årligen redovisas i SOS Företagen.

5 Bolagsbeskattning och vinstutveckling i svensk industri

Vi lämnar nu incidensproblemen och övergår till att behandla frågor som gäller bolagsskattens inverkan på resursallokering och ekonomisk tillväxt. Som en utgångspunkt redovisas här en del empiriskt material angående utvecklingen av bruttovinster, bruttosparande och skatter för svensk industri sedan början av 1950-talet. I detta kapitel analyseras också förändringarna i företagens skattebetalningar under nämnda period genom bl. a. beräkningar av skattetrycket gentemot ”verklig” vinst. Resultaten ligger sedan till grund för en mer ingående teoretisk och empirisk analys av olika aspekter av bolagsskattens verkan i kapitlen 6—9.

5.2. Vinster, sparande och skatter

I tabell 5.1 redovisas vinstutvecklingen inom svensk industri sedan början av 1950-talet för företag i olika storleksklasser. Antalet anställda har utgjort indelningsgrund. '

Som framgår av tabellen minskade bruttovinstmarginalen mått som bruttovinstens andel av förädlingsvärdet — för hela industrins del med nästan 1/ 3 från början av 1950-talet till början av 1970-talet (1969/ 73). Den vinst- boom som inleddes 1973 höjde sedan vinstmarginalen med knappt 1/6 för perioden 1973/ 75. Vinstutvecklingen har varit påfallande ojämn mellan företagen i de olika storleksgrupperna och det är tydligt att det främst är storföretagen som dominerat utvecklingen för hela aggregatet av företag. Genom att vinstmarginalen varit i stort sett oförändrad för de minsta fö- retagen (SO—200 anställda) till början av 1970-talet har spridningen mellan

Tabell 5.1 Bruttovinst i procent av förädlingsvärdet

Antal anställda

Samtliga > I 000 500—1 000 200- 500 50— 200

1953—57 1957—61 1961-65 1965—69 1969—73 1973—75

33,6 32,0 29,0 26,0 24,4 28,1 39,5 36,3 32,5 28,4 25,5 29,3 31,8 30,6 26,2 23,2 23,6 26,6 26,6 26,5 23,8 22,5 24,7 29,1 19,7 21,7 21,1 19,8 20,4 23,6

de största och minsta företagen ifråga om bruttovinstens andel av föräd- lingsvärdet reducerats från 19,8 till endast 5,7 procentenheter 1973/75.

Att bruttovinstmarginalen varierar mellan företag i olika storleksklasser behöver i och för sig inte innebära att det skulle föreligga några motsvarande skillnader ifråga om räntabilitet på investerat kapital. Skillnaden kan helt eller delvis vara ett uttryck för att kapitalutrustningen per krona föräd- lingsvärde växer med företagens storlek. Större företag måste då anslå en större andel av bruttovinsterna till avskrivningar än mindre företag.

Vid en bedömning av vinstutvecklingen kan det vidare vara missvisande att se enbart på bruttovinstmarginalen. Kapitalutrustningen per krona för- ädlingsvärde i de olika storleksgrupperna och kapitalföremålens genomsnitt- liga ekonomiska livslängd kan nämligen ha förändrats. En ökande eller minskande andel av bruttovinsterna måste då gå till avskrivningar med följd att nettovinsterna får en helt annan utveckling än bruttovinsterna. Dessa tolkningsproblem bör hållas i minnet i det fortsatta resonemanget.

Tillgången på sparande, dvs. internt genererade medel, brukar tillmätas en speciell betydelse för företagens investeringsbeslut. Det hävdas t. ex. att företagen är obenägna att finansiera riskfyllda projekt med upplånade medel. Man möter vidare ofta den uppfattningen att sparandet skulle vara ett särskilt ”billigt” kapital och att övergången till låne- eller aktiefinansiering medför en snabb och kraftig stegring i (de marginella) kapitalkostnadema.

De finansiella resurser företagen har tillgängliga för investeringsverksam- het och expansion bestäms i hög grad av bruttovinstemas storlek. Men med bruttovinsterna betalar företagen också räntor, skatter och utdelningar och först genom att subtrahera dessa poster kan vi få ett mått på företagens sparande. I tabell 5.2 sätts företagens sparande i relation till förädlingsvärdet.

Som framgår av tabellen är sparandets utveckling en helt annan än brut- tovinstemas. Sparandets andel av förädlingsvärdet ökade i slutet av 1950- talet i samtliga storleksgrupper och för de större företagen (> 500 anställda) har utvecklingen till början av 1970-talet (1969/73) inneburit en återgång till en något lägre nivå än som rådde vid mitten av 1950-talet. I de mindre och medelstora företagen (( 500 anställda) har sparandet ökat över nämnda period.

De redovisade siffrorna tyder på att företagen kunnat behålla en ökad andel av sina bruttovinster. Skillnaden mellan bruttovinst och bruttospa- rande utgörs av bolagsskatt, utdelning och nettot av olika finansiella kost- nader och intäkter, och det är genom kompenserande förändringar i dessa poster sparandet har kunnat hållas någorlunda intakt under den analyserade

Tabell 5.2 Bruttosparande i procent av förädlingsvärdet

Antal anställda

Samtliga > 1000 500—1000 200— 500 50— 200

1953—57 1957—61 1961—65 1965—69 1969—73 1973—75 18,4 21,9 20,3 18,8 18,1 23,0 20,7 24,1 22,2 21,1 19,3 24,6 18,1 20,7 19,7 16,9 17,2 21,3 15,3 17,8 16,5 15,6 17,3 21,8 11,6 14,2 14,7 14,3 15,0 18,7

Tabell 5.3 Skatt i procent av förädlingsvärdet

Antal anställda 1953—57 1957—61 [961—65 1965—69 Samtliga 10,4 7,4 5,8 4,5 > 1000 13,5 9,2 7,3 5,7 500—1 000 8,5 5,9 4,3 3,2 200— 500 7,4 5,4 4,0 3,1

50— 200 4,7 4,3 3,6 2,8

1969—73

2,9 3,0 3,0 2,8 2,3

perioden. Hur denna anpassning från företagens sida gått till belyses närmare i tabellerna 5.3 och 5.4.

I tabell 5.3 har företagens skattebetalningar relaterats till deras förädlings- värde.

Det framgår att skattebetalningarna minskat markant sedan början av 1950-talet. Jämförs perioden 1953/57 med perioden 1973/ 75 visar det sig att skattebetalningarnas andel av förädlingsvärdet sjunkit med mellan 50 och 80 %, med den lägsta siffran för de minsta företagen (50—200 anställda). Spännvidden mellan de största och de minsta företagen har därmed re- ducerats från 8,8 till —0,1 procentenheter.

Också här finns det anledning att betona vissa tolkningsproblem. Det förhållandet att skatternas andel varierar mellan storleksgrupperna behöver inte innebära att skattebelastningen uttryckt som skatternas andel av de ”verkliga” nettovinsterna skulle variera på motsvarande sätt. Skillnaderna kan i stället, helt eller delvis, vara ett uttryck för skillnader mellan företagen i fråga om kapitalinsats per krona förädlingsvärde och/eller räntabilitet på investerat kapital.

Tabell 5.4 visar hur förändringarna i sparandet mellan perioderna 1953/ 57 och 1969/ 73 — då vinstmarginalema minskade successivt för hela industrins del kan återföras på förändringar i bruttovinst, vinstskatt, utdelning och finansiellt netto.

Tabell 5.4 Uppdelning av sparandeförändringar 1953/57-1969/73 Procentenheter

Antal Förändring i anställda 53 BV T U F Q Q Q Q Q Samtliga —0,3= — 9,2 + 7,5 +2,9 —1,5 > 1 000 _1,4=_ —14,0 +10,5 +3,5 —l,4 500—1 000 —0,9= — 8.2 + 5,5 +3,0 —l,2 200— 500 +2,0= — 1,9 + 4,6 +2,2 —2,9 S(P 200 +3,4= +0,7 + 2,4 +1.7 —1,4

Beteckningar: Q = förädlingsvärde, SB = bruttosparande, BV = bruttovinst, T = skatter, U = utdelningar, F= finansiella kostnader och intäkter netto. Anm. Plustecken anger att skatt resp. utdelning minskat i förhållande till förädlings- värdet och att det finansiella nettot förbättrats.

1973—75

2,4 2,3 2,9 2,9 2,4

Vid en jämförelse mellan kolumnerna framgår det klart hur den markanta förändringen över tiden i skatternas andel av industriföretagens förädlings- värde haft en avgörande betydelse för sparandets utveckling mellan 1953/ 57 och 1969/ 73. För hela aggregatet av industriföretag minskade bruttovinst- marginalen med 9,2 procentenheter och samtidigt försämrades det finansiella nettot med 1,5 procentenheter. Under samma period föll skattebetalningarna med 7,5 procentenheter i förhållande till förädlingsvärdet. Vi kan uppfatta detta så att de minskade skattebetalningarna från likviditetssynpunkt kom- penserat företagen för 70 %, dvs. 7,5/(9,2+1,5), av de minskade vinsterna. Samma andel gäller för de största företagen (> 1000 anställda), medan för företagen med mellan 200 och I 000 anställda nedgången i skattebetalning- arna motsvarar mellan 60 och 95 % av den sammanlagda försämringen i bruttovinst och finansiellt netto. För de minsta företagen uppvägs för- sämringen i finansiellt netto delvis av att bruttovinstmarginalen ökat mellan perioderna. Genom att skatternas andel av förädlingsvärdet samtidigt re- ducerats kraftigt har sparandet kommit att öka för dessa företag.

Våra beräkningar visar alltså att gällande skattesystem i väsentlig utsträck- ning bidragit till att hålla företagens finansiella resurser någorlunda intakta, trots att vinsterna minskade successivt från 1950-talet till början av 1970- talet. Den utvecklingen hänger nära samman med bolagsskattens karaktär av nettovinstbeskattning som gör att bruttosparandet inte sjunker lika snabbt som vinsterna om inte företagen minskar sina avskrivningar i takt med vinstnedgången. Det måste emellertid understrykas att diskussionen här gäller sparandets utveckling i relation till förädlingsvärdet. Om utvecklingen av de relativa faktorprisema gjort det lönsamt att göra produktionen mera kapitalintensiv, dvs. ersätta arbetskraft med maskiner, behövs det helt enkelt ett större sparande om företagen i oförändrad utsträckning skall kunna själv- linansiera sina investeringar. Det förhåller sig också så att det skett en ned- dragning av självfinansieringsgraden, dvs. kvoten mellan bruttosparande och bruttoinvesteringar, från 1950- till 60-talet inom samtliga storleksgrup- per, trots en svag investeringsutveckling under 1960-talet. I den meningen har alltså företagens finansiella situation försämrats.

5.3. Skatternas utveckling — en förklaring

Den markanta förändringen av skattebetalningarnas andel av industrifö- retagens förädlingsvärde sedan början och mitten av 1950-talet hänger själv- fallet samman med att bruttovinstmarginalerna sjunkit kraftigt, åtminstone för de större företagens del, och att det finansiella nettot försämrats som följd av en ökande lånefinansiering. Då vinsterna minskar, minskar också skatterna i ett system med nettovinstbeskattning.

Företagens skattebetalningar påverkas emellertid också av en rad andra faktorer som förändringar i rådande skattesatser, reglerna för den skatte- mässiga värderingen av maskiner, byggnader och lager och investerings- fondssystemet. Vi kan också peka på de i kapitel 2 beskriva möjligheterna till förlustutjämning och till s.k. Annell-avdrag vid nyemission, liksom de speciella investeringsavdragen. Som utvecklas närmare i kapitel 6 kan

den beskattningsbara vinsten genom bl. a. gällande värderingsregler komma att avvika från den ”verkliga” nettovinsten, sådan den framkommer efter avdrag för s. k. kalkylmässiga avskrivningar på grund av kapitalets förslitning och åldrande. De av- och nedskrivningar som tillåts enligt skattelagama är i allmänhet större än de som motsvarar den verkliga förslitningen, va- rigenom den efektiva skattebelastningen, uttryckt som det faktiska skat- teuttaget i relation till de ”verkliga” nettovinsterna, blir lägre än som anges av den nominella skattesatsen'

Ilur den effektiva skattebelastningen för hela aggregatet av industriföretag har förändrats sedan 1953 framgår av den heldragna kurvan i diagram 5.1. Den effektiva skattebelastningen har där beräknats genom att de faktiska skattebetalningarna satts i relation till ”verklig” vinst, definierad som brut- tovinst (efter korrigering för lagerreservförändringar), minus finansiellt netto och kalkylmässiga avskrivningar. Den streckade kurvan, som inlagts som jämförelsenorm i diagrammet, visar hur den nominella skattesatsen utveck- lats under perioden.2

Det bör understrykas att beräkningar av detta slag är vanskliga, beroende bl. a. på den osäkerhet som alltid är förknippad med försök att uppskatta det kalkylmässiga avskrivningsbehovet. Osäkerheten i beräkningarna gäller främst nivån för den effektiva skattebelastningen, medan däremot skatte- belastningens förändring över tiden kan bestämmas med större säkerhet. Dessa reservationer bör hållas i minnet också vid tolkningen av tabell 5.5 nedan.

Som framgår av diagrammet tycks de omläggningar i företagsbeskatt- ningen som genomfördes vid mitten av 1950-talet, innefattande bl.a. ett definitivt avskaffande av den fria avskrivningsrätten, skärpta regler för vår- dering av lager och höjningar av den nominella skattesatsen, inte ha re- sulterat i några nämnvärda förändringar i den effektiva skattebelastningen. Då den nominella skattesatsen höjdes, försvarade företagen sina vinster genom framförallt ökade avskrivningar så att den effektiva skattebelast- ningen kom att ligga på i stort sett samma nivå 1956 som 1953. Efter 1956 däremot sjönk den effektiva skattebelastningen - som framgår av diagram- met — med 37 % fram till 1959 utan någon förändring i den nominella skattesatsen.

Efter den successiva sänkningen under andra hälften av 1950-talet låg industrins effektiva skattebelastning — bortsett från tydliga konjunkturva- riationer — på en i stort sett oförändrad nivå fram till slutet av 1960-talet. Under 1970-talets första hälft sjönk sedan skattetrycket ytterligare.

Med reservation för det statistiska materialets osäkerhet visar våra be- räkningar en effektiv skattebelastning på i genomsnitt 47 procent av den

' Jämför kapitel 6.

2 Beräkningarna för diagram 5.1 inkluderar effekterna av alla de faktorer som nämnts i andra stycket ovan. Vi använder här avskrivningskalkyler från nationalräkenskapema. Som underlag för dessa har statistiska centralbyrån utfört kapitalstocksberäkningar med den s.k. perpetual-inventory-metoden. Avskrivningarna har för varje år beräknats som skill- naden mellan bruttoinvesteringsutgifterna och förändringen i kapitalstockens net- tovärde uttryckt i återanskaffningspriser. Se vidare t.ex. NR 1971211, sid. 121.

Procent 60 /""_i , ll ,a'__---' 50 | ___-"'

O_o-__-

Diagram 5.1 Ejfektiv och nominell skattesats jär industrin

1953—75 1953 55 60 65 70 75 År

-——- Nominell skattesats _ Effektiv skattesats

”verkliga” nettovinsten för åren 1953—57 jämfört med 26 procent 1969—73 och 18 procent åren 1973—75.'

En närmare förklaring till förändringarna i industriföretagens effektiva

Tabell 5.5 "Överavskrivningar" och avsättningar till investeringsfonder och lager- reserver i procent av "verklig” vinst

Period Överav- Avsättningar Avsättningar Summa vinst- skrivningar till investe- till lager- reglerande ringsfonder reserver åtgärder 1953/57 9,2 3,3 1,7 14,2 1957/61 15,6 15,1 4,8 35,5 1961/65 17,4 14,3 9,4 41,1 1965/69 15,5 17,6 9,5 42,6 1969/73 8,3 18,1 18,9 45,3 1973/75 3,8 23,4 39,1 66,3

'I detta kapitel har intresset varit inriktat på bolagsskattens betydelse för industriföre- tag. De parametrar i skattesystemet som analyserats gäller emellertid även för aktiebo- lagen utanför industrin. Det kan därför vara intressant att konstatera att, åtminstone för perioden 1969/ 73, skattetrycket tycks vara i stort sett detsamma i olika sektorer. För sektorn byggnadsindustri var sålunda den effektiva skattebelastningen 27 % och för varuhandeln 25 %,jämfört med 26 % för industrin.

skattebelastning ges i tabell 5.5, som visar hur "verklig” vinst disponerats för ”överavskrivning” bokförd skattemässig avskrivning utöver det kal- kylmässiga avskrivningsbehovet och avsättningar till investeringsfonder och lagerreserver.'

Tabellen visar hur nedgången i industrins effektiva skattebelastning under andra hälften av 1950-talet hänger nära samman med en kraftig uppgång av investeringsfondsavsättningarna parallellt med en ökning av företagens ”överavskrivningar” i förhållande till "verklig” vinst.

Den investeringsz som startade 1957 hade gett företagen ett kraftigt ökat underlag för skattemässiga avskrivningar, samtidigt som incitamentet att utnyttja detta avskrivningsunderlag antagligen hade förstärkts på grund av den tidigare genomförda höjningen av den nominella skattesatsen. Denna höjning innebar nämligen att varje avskrivningskrona blev mera värd genom att den gav upphov till en större skattereduktion än tidigare. Effekten torde ha förstärkts av det faktum att höjningen av bolagsskattesatsen 1955—56 redan från början betecknades som temporär och av att företagen i början av 1958 hade kännedom om en skattesänkning fr.o.m. 1960.

Även när det gäller ökningen av investeiingsfondsavsättningama vid slu- tet av 1950-talet torde flera faktorer ha samverkat. Man kan peka på de ändringar i investeringsfondssystemet som genomfördes 1955 för att sti- mulera företagen till avsättningar och det faktum att fonderna började ut- nyttjas i högre grad för första gången 1958. Vidare medförde höjningen av bolagsskattesatsen, att avsättningarna blev förmånligare från likviditets- synpunkt.

För 1970-talets första hälft noteras ytterligare en markant ökning i andelen vinstreglerande åtgärder med åtföljande sänkning av den effektiva skat- tebelastningen. Samtidigt förändrades den relativa betydelsen av ”överav- skrivningar” och lagerreservavsättningar radikalt. Uppgången i företagens avsättningar till lagerreserver möjliggjordes genom den exceptionella vär- demässiga ökningen i industrins lagerkapital under denna period. Lager- nedskrivningen kan här sägas ha förhindrat en beskattning av den i viss mening rent fiktiva vinst som uppkommer då inneliggande lager stiger i pris.

Accelerationen i prisstegringarna kan ha bidragit också till nedgången i "överavskrivningarna" relativt ”verklig” vinst genom att driva upp de kalkylmässiga avskrivningarna — som baseras på kapitalutrustningens åter- anskaffningsvärde i snabbare takt än de skattemässiga avskrivningarna — som beräknas på historiska anskaffningsvärden.2 Tillväxten i underlaget för reguljära skattemässiga avskrivningar torde vidare också ha hållits tillbaka

'Genom en jämförelse mellan tabell 5.5 och diagram 5.1 kan man bestämma vilken betydelse förändringarna i vinstreglerande åtgärder haft för förändringen i effektiv skattebelastning mellan olika tidsperioder. Hela 98 % av minskningen i effektiv skat- tebelastning mellan 1953/ 57 och 1973/ 75 "förklaras" sålunda av uppgången i andelen vinstreglerande åtgärder. Mellan 1953/57 och 1969/ 73 är motsvarande siffra 80 %. Resterande 20 % av förändringen i effektiv skattesats hänför sig till investeringsavdrag, utdelningsavdrag etc.

2Se kapitel 7 för en diskussion om inliationens inverkan på effektiv skattebelastning.

Diagram 5 . 2 Investerings- fondsavsättningar i procent av bruttovinsten åren [ 955—72jörjöretag av olika storlek.

Procent

25,0

20,0

15,0

10,0

5,0

1955 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 År

genom det omfattande utnyttjandet av investeringsfondema under 1970- talets första hälft.

Genom analysen i detta avsnitt står det klart att den nedgång i skatternas andel av förädlingsvärdet som konstaterats ovan (se tabell 5.3) har betingats av både krympande vinster och sjunkande effektiv skattebelastning. Mellan perioderna 1953/57 och 1973/75 föll det effektiva skattetrycket med 29 procentenheter. Om den "verkliga” vinstens andel av förädlingsvärdet legat på den nivå som gällde för 1973/75 under hela denna period skulle en sådan reduktion i effektiv skattebelastning ha resulterat i en nedgång i skat- ternas andel av förädlingsvärdet med 4 procentenheter. Som framgår av tabell 5.3 minskade skatternas andel av förädlingsvärdet för hela gruppen av industriföretag i verkligheten med 8 procentenheter mellan 1953/ 57 och 1973/75. Denna reduktion skulle alltså till 50 % kunna återföras på en sänkt effektiv skattebelastning, medan återstoden hänför sig till en nedgång i de ”verkliga” nettovinsterna.

I avsaknad av uppgifter över det kalkylmässiga avskrivningsbehovet för små och medelstora företag har den effektiva skattesatsen inte kunnat jäm- föras mellan storleksgrupperna. Eftersom lF-systemet svarat för en väsentlig del av skattereduktionen gentemot hela industrin kan det emellertid vara värt att något närmare jämföra hur möjligheten till fondavsättningar ut- nyttjades av företag av olika storlek. 1 diagram 5.2 sätts investeringsfonds- avsättningarna i relation till företagens bruttovinster.

----—- >1 000 anställda _o-u-n- 200—500 anställda

D.C.....IOO 500_1 000 anställda 50—200 anställda

Investeringsfondssystemet blev av någon betydelse först från 1955 då ti- digare gällande regler ändrades. Det faktum att investeringsfondema ut- nyttjades aktivt för första gången 1958 och att statsmakterna lockade med särskilt förmånliga avsättningsbestämmelser under 1960 torde ha bidragit till den kraftiga uppgången från 1957. Markanta ökningar i fondavsättning- arna noteras också för högkonjunkturåren 1965 och 1974. För 1974 gällde speciella omständigheter. Efter den vinstboom som inleddes 1973 beskars nämligen företagens likviditet genom obligatoriska avsättningar till arbets- miljöfonder och s. k. särskilda investeringsfonder. Dessa avsättningar svarar i stort sett för hela den uppgång som registreras i diagrammet för 1974.

I genomsnitt för perioden 1955—75 har de största företagen (> 1 000 an- ställda) avsatt ll % av sina bruttovinster till investeringsfonder. Motsva- rande siffra är 8,0 % för företagen med 500—1 000 anställda, 8,4 % för fö- retagen med 200—500 anställda och 8,5 % för de minsta företagen med mellan 50 och 200 anställda.

Vi kan alltså konstatera, att de största företagen (> 1 000 anställda) upp- visar den högsta andelen fondavsättningar. Man kan emellertid inte hävda — vilket förekommer ibland att investeringsfondssystemet i praktiken skul- le vara en angelägenhet endast för storföretagen. Även de minsta företagen, med mellan 50 och 200 anställda, har ju gjort fondavsättningar av ungefär samma storlek som t. ex. de relativt stora företagen med mellan 500 och 1 000 anställda.

6 Bolagsskattens räntabilitetseffekter

I det föregående har vi behandlat frågan om bolagsskattens långsiktiga in— cidens med utgångspunkt i föreställningen att skatten reducerar kapi- talavkastningen inom bolagssektom. Den utgångspunkten kommer att kon- kretiseras i detta kapitel, som i huvudsak ägnas åt en analys av hur ex- isterande kombination av skattesats och regler för företagens vinstberäkning i den svenska bolagsbeskattningen påverkar räntabilitet och kapitalkostnad vid nyinvesteringar. I kapitlets avslutande avsnitt vidgas sedan resonemang- et till att gälla inte bara bolagets nettovinstbeskattning utan också aktie- ägarnas personliga inkomstskatt på utdelningar och värdestegringar på aktier. Det är effekten av denna s k dubbelbeskattning av bolagsvinsten på företagets kapitalkostnad som kommer att beröras.

Med bolagsskattens (partiella) verkan på företagen kan man rent allmänt mena skillnaden mellan de dispositioner i olika avseenden som företagen vidtar vid gällande skatteregler och de dispositioner som skulle vidtas vid någon annan. som jämförelsenorm vald, utformning av beskattningen. Med en sådan definition avstår vi i de följande kapitlen från att söka analysera effekterna av att en vinstbeskattning införs eller helt avskaffas. Begräns- ningen är för det första en fördel genom att undersökningsuppgiften blir mer hanterlig. Bolagsskatten är för Sveriges del liksom för andra länder på motsvarande utvecklingsnivå en del av de institutionella ramar som i olika avseenden är bestämmande för företagens beteende, varför vi med existerande analysmetoder bara i mycket grova drag kan bilda oss en upp- fattning om vilka konsekvenserna skulle bli om skatten helt avskaffades. Inskränkningen av analysuppgiften innebär för det andra inte heller någon större nackdel, eftersom den ekonomisk-politiska debatten om bolagsbe- skattningen främst handlar om effekterna av olika omläggningar i gällande skatteregler. Det är just en sådan omläggning i beskattningen i preciserad mening — som kommer att behandlas i det följande.

Vår analys av bolagsskattens verkan kräver alltså en jämförelsenorm. Det

1 Se t. ex. Edwards [1961].

ligger nära till hands att knyta den jämförelsenorrnen till den traditionella föreställningen att den svenska skattelagstiftningen medger en snabbare av- skrivning för maskiner och inventarier än som i allmänhet är motiverat med hänsyn till kapitalföremålens åldrande och förslitning, s. k. kalkylmässig avskrivning. Med företagsbeskattningens verkan kommer vi då närmare bestämt att mena de effekter på företagens räntabilitet och finansierings- förhållanden som skulle uppkomma vid en övergång från gällande regler för vinstberäkningen till ett system där skattebetalningarna baseras på fö- retagens ”verkliga” vinster beräknade efter avdrag för kalkylmässiga av- skrivningar.

Begreppet kalkylmässiga avskrivningar kommer inte att närmare utredas, utan vi hänvisar här till den företagsekonomiska litteraturen.l För våra syften är det inte heller nödvändigt att anta, att det i praktiken går att göra några exakta beräkningar av det kalkylmässiga avskrivningsbehovet. Analysen baseras endast på föreställningen att den skattemässiga avskriv- ningen faktiskt kan göras i snabbare takt än som motsvarar den kalkyl- mässiga avskrivningen — hur än denna skulle beräknas. Det bör vidare på- pekas att vi i detta kapitel implicit förutsätter att alla priser är konstanta. Inflationens inverkan på företagens skattebelastning berörs först i kapi- tel 7.

Enligt svensk skattelagstiftning kan det uppkomma en skillnad mellan fö- retagets ”verkliga" vinst, beräknad efter avdrag för kalkylmässiga avskriv- ningar vilket är vår jämförelsenorm och den beskattningsbara vinsten, inte bara genom den reguljära skattemässiga avskrivningen, utan också genom investeringsfondssystemet (IF) och reglerna för värdering av lager- tillgångar. I det följande skall vi helt kort erinra om hur företaget genom IF-systemet och avskrivningsreglerna kan påverka tidsfördelningen av skat- tebetalningarna i samband med ett enskilt investeringsprojekt.

Låt oss anta, att det är möjligt att bestämma det bruttoöverskott som ett visst kapitalföremål, t. ex. en maskin, genererar för varje år under sin livslängd. En snabb skattemässig avskrivning under t. ex. en S-årsperiod kan sägas innebära, att den beskattningsbara avkastningen från maskinen blir mindre i början och större i slutet av livslängden än som skulle vara fallet om den skattemässiga avskrivningen hade samma tidsfördelning som det kalkylmässiga avskrivningsbehovet. Det är alltså fråga om en senare- läggning av skattebetalningarna, utan att det totala skattebeloppet från in- vesteringsprojektet påverkas. Det brukar uttryckas så att investeraren får en skattekredit. Skattekreditens storlek vid en viss tidpunkt under kapitalföremålets livs- längd kan beräknas som det ackumulerade beloppet av de skatteminskningar som uppnåtts genom skattemässiga avskrivningar utöver det kalkylmässiga avskrivningsbehovet. Om både den skattemässiga och den kalkylmässiga avskrivningen sker exempelvis enligt en linjär metod, kommer skatte- krediten att få sin maximala storlek omedelbart efter utgången av den skat-

temässiga avskrivningsperioden, för att sedan reduceras till noll genom ökade skattebetalningar fram till tidpunkten för kapitalföremålets utrangering.

Också IF-systemet kan uppfattas som en möjlighet att ta upp en skat- tekredit. Vid tidpunkten för fondavsättningen får företaget en skattekredit motsvarande skillnaden mellan det belopp som i jämförelsefallet skulle ha erlagts i skatt och de 46 % av avsättningen som enligt gällande regler måste deponeras på ett räntelöst konto hos riksbanken. Då de avsatta medlen tas i anspråk för en investering, ökar sedan skattekrediten genom att det deponerade beloppet återfås från riksbanken. Denna sammanlagda skatte- kredit amorteras därefter successivt genom ökade skattebetalningar, efter- som en investering som genomförs med hjälp av IF-medel betraktas som helt avskriven från skattesynpunkt.

Då vi övergår till att resonera om ett företag, som bedriver en fortlöpande investeringsverksamhet, blir slutsatsen angående skattekreditens utveckling över tiden i viss mening annorlunda. Återkommande investeringar innebär nämligen möjligheter till ett förnyat upptagande av skattekrediter, vari- genom den sammanlagda skattekrediten för företaget till sitt belopp inte behöver få samma temporära karaktär som för ett enskilt investeringsprojekt. Detta kommer att diskuteras utförligt i kapitel 7, som ägnas åt en analys av de likviditetsmässiga aspekterna av skattereglerna.

Den räntabilitetsmässiga innebörden av att den skattemässiga avskrivningen antingen genom de reguljära avskrivningsreglerna eller genom IF-systemet kan göras i snabbare takt än som är motiverat med hänsyn till det kal- kylmässiga avskrivningsbehovet kan uttryckas på skilda sätt. Man kan enligt ovan uppfatta gällande regler som en möjlighet att ta upp en skattekredit, och denna kan i sin tur tolkas som ett räntefritt lån från statsmakterna till företaget. Med ett alternativt, men i sak likvärdigt, betraktelsesätt kan vi ta fasta på att skattebetalningarnas nuvärde reduceras. Denna effekt kan preciseras i en investeringskalkyl antingen som en ökning av intemräntan efter skatt eller som ett höjt kapitalvärde för investeringsprojektet.

I det följande skall vi med några sifferexempel visa hur intemräntan efter skatt för ett enskilt investeringsprojekt påverkas genom dels förändringar i den reguljära skattemässiga avskrivningen, dels investeringsfondssystemet.

För att förenkla utgår vi från att projektet är helt finansierat med eget kapital. Grundinvesteringen förutsätts vara 100 tkr och bruttoöverskottet 20 tkr under vart och ett av de 10 år som är projektets livslängd. Det innebär en intemränta före skatt på ca 15 %. Investeringens avkastning (intemräntan) efter skatt vid alternativa antaganden för den skattemässiga avskrivningen framgår av tabell 6.1. Den nominella skattesatsen har satts till 55 %.1

' Den skattesats företaget har att räkna med i samband med IF-systemet är strängt taget inte den nominella skattesatsen på ca 55 %. Företaget kan nämligen utnyttja maximalt 4/10 av investeringens bruttoöverskott varje år för en ny lF—avsättning, och härav

SOU l977:87 ”Tabell 6.1 Internränta efter skatt för en 10-års investering Linjär Linjär lF—systemet IF-systemet avskrivning avskrivning (exkl. inv.avdrag) (inkl. inv.avdrag) (IO år) (5 år) 7,4 9,2 12,4 14,9

Som framgår innebär övergången från linjära avskrivningar över 10 år till en 5-årig avskrivningsperiod att intemräntan ökar med nästan 1/ 4. Den ökade avkastningen avspeglar reduktionen i skattebetalningarnas nuvärde då avskrivningstiden avkortas. Tabellen visar vidare att ett utnyttjande av IF-systemet leder till en ännu kraftigare förbättring i investeringens rän- tabilitet. Särskilt gäller detta för det fall (kolumn 4) då det lO-procentiga investeringsavdraget inkluderas i kalkylen. Intemräntan efter skatt blir då obetydligt lägre än före skatt.]

Vi kan lätt ge en intuitiv förklaring till varför de regler som gäller för investeringsfondssystemet praktiskt taget helt kan eliminera beskattningens inverkan på investeringens avkastning. Då medel avsatta till IF utnyttjas för en investering, får företaget ta ut 46 % av investeringsbeloppet från riksbanken och vidare i vissa fall göra ett investeringsavdrag på 10 %.2 Sammantaget innebär detta en reduktion i investeringskostnaden med drygt

måste 46 % betalas in till riksbanken. Endast för resterande 6/10 av bruttoöverskottet utgår 55 % skatt. Vi kan därmed teckna den faktiska skattesatsen, TIF-

Tn: = (4/10)46 %+ (6/10)55 % = 51,4 %.

'Vi kan precisera innebörden av ovanstående kalkyler på följande sätt: Låt B vara grundinvesteringen. (pB det konstanta bruttoöverskottet, T skattesatsen, d den skat- temässiga avskrivningsperioden och n projektets livslängd. Intemräntan efter skatt, r, definieras då genom följande samband

11 B d (1—-T)4>B 2 (lm—' +'r— Z(1+r)”t—B=0. 1 d 1

Den första termen ovan betecknar investeringens bruttoöverskott efter skatt men före skattemässiga avskrivningar. Den andra termen motsvarar skattereduktionen genom avskrivningen och den tredje grundinvesteringen.

Enligt not 1 s. 159 kan vi teckna den ”skattesats" företaget har att räkna med i samband med IF-systemet

TIF = (4/10)f+ (6/10)T,

där f betecknar den andel av en IF-avsättning som måste deponeras på ett räntelöst konto i riksbanken. Vid ett lF-utnyttjande för en investering, som kostar B tkr, återfår företaget fB från riksbanken och får dessutom i förekommande fall göra ett investeringsavdrag med (18 (a är för närvarande 10 %). Vidare betraktas inves- teringen som helt avskriven från skattesynpunkt. Projektets bruttoöverskott kommer därför i sin helhet att drabbas av "skattesatsen” TIF- Med dessa förutsättningar kan vi beräkna investeringens internränta efter skatt, r, enligt

(14T11:)(15B%)(1+r)—t

+fB+TlFaB—B=O. 1

2Se redogörelsen för investeringsfondssystemet i kapitel 2.

50 %. Mot detta står emellertid det faktum att investeringen betraktas som helt avskriven från skattesynpunkt. Det innebär att skatten reducerar brut- tointäkternas nuvärde med drygt 50 %. Men då såväl investeringskostnaden som intäkterna från projektet faller i ungefär samma proportion genom be- skattningen, är det klart att investeringens räntabilitet efter skatt måste förbli praktiskt taget densamma som före skatt.

De relationer mellan avkastningen före och efter skatt som presenterats ovan är i viss mån betingade av de antaganden som gjorts beträffande bl. a. investeringens livslängd och hur bruttoöverskotten utvecklas över tiden för projektet. Beräkningarna bör endast uppfattas som indikationer på storleks- ordningen av de räntabilitetseffekter som uppkommer genom IF-systemet och då avskrivningstiden avkortas på det sätt som anges i tabellen.

Det är intuitivt klan att bolagsskatten genom att påverka den förväntade lönsamheten för planerade investeringsprojekt har betydelse för företagens investeringsbeslut. Vi kan klargöra detta ytterligare genom att i viss mening vända på resonemanget i anslutning till tabell 6.1 och i stället fråga oss vad vinstbeskattningen och de regler som gäller för beräkning av beskatt- ningsbar vinst betyder för företagets kapitalkostnad vid nyinvesteringar.

Vår utgångspunkt blir därvid liksom tidigare den traditionella föreställ- ningen att företaget har som mål att maximera sitt värde i ägarnas händer. I kapitel 4 har detta konkret antagits innebära att företaget genomför alla de investeringsprojekt, där avkastningen (intemräntan) på det egna kapitalet i investeringarnas finansiering överstiger ägarnas förräntningsanspråk. Med företagets kapitalkostnad skall vi då helt enkelt mena den lägsta förräntning (internränta) jbl-e skatt som måste krävas på det totala kapitalet i en in- vestering för att denna skall vara acceptabel i den meningen att intemräntan efter skatt på den egna insatsen inte understiger ägarnas förräntningsanspråk. Det kan påpekas, att frågan om beskattningens inverkan på denna kapi- talkostnad är central för den neoklassiska investeringsteori som utvecklats och empiriskt prövats av Jorgenson och hans efterföljare under det senaste decenniet. I nämnda analys är kapitalkostnaden en väsentlig bestämnings- faktor till det ”hyrespris” företagen bör räkna med vid utnyttjandet av sitt realkapital. Tanken är att förändringar i "hyrespriset" i sin tur är avgörande för företagens investeringsbeslut och val av kapitalintensitet.l

1Realkapitalets ”hyrespris" (vid förväntningar om konstanta priser och skattesatser) kan tecknas C = PK (& +!) där PK representerar prisindex för investeringsvaror, & den kalkylmässiga avskriv- ningstakten för investeringarna och r den (netto)kapitalkostnad som diskuteras i tex— ten. Som utvecklas ovan bestäms kapitalkostnaden ri sin tur av kapitalägarnas förränt— ningsanspråk netto efter bolagsskatt på den egna kapitalinsatsen, av bolagsskattesyste- mets utformning och av andelarna eget och främmande kapital i investeringarnas fi- nansiering. Se vidare t. ex. Hall & Jorgenson [1967]. En ingående teoretisk analys av företagets kapitalkostnad finns i Bergström [1976], som också redovisar empiriska beräkningar av kapitalkostnaden för svenska företag.

Låt oss nu anta att kapitalägarna kräver 10 % avkastning efter bolagsskatt på eget kapital och att detta avkastningskrav inte förändras vid variationer i bolagsbeskattningen.] För resonemangets skull skall vi vidare utgå från att de investeringsprojekt som övervägs alla ger ett konstant bruttoöverskott under livslängden som är IO år. Vilken kapitalkostnad måste företaget under dessa förutsättningar räkna med, dvs. vilken internränta före skatt måste krävas av nyinvesteringar för att dessa skall vara acceptabla för kapitalägarna?

I tabell 6.2 preciseras kapitalkostnaden, dels vid alternativa antaganden om den reguljära skattemässiga avskrivningen, dels vid utnyttjande av en befmtlig investeringsfond. För att öka realismen införs också ett alternativ där investeringen är lånefinansierad till 30 %. Låneräntan förutsätts vara 8 % (före skatt) och lånet amorteras i sin helhet vid ett enda tillfalle, nämligen vid utgången av investeringens livslängd.2

Tabe116.2 Kapitalkostnad med hänsyn till skatt Procent

Andel låne- Linjär Linjär lF-systemet IF—systemet finansiering avskrivning avskrivning (exkl. inv.- (inkl. inv.- (10 år) (5 år) avdrag) avdrag)

0 20,1 16.5 13.0 10.2 30 14,7 10,8 7.1 4.5

1 Jämför diskussionen om kapitalägarnas förräntningsanspråk i kapitel 4.

2Låt k vara aktieägarnas förräntningsanspråk på den egna kapitalinsatsen netto efter bolagsskatt, h vara andelen lån i investeringarnas finansiering och i vara låneräntan. Med tidigare införda symboler kan vi då teckna kapitalvärdet efter skatt för det egna ka- pitalet i ett investeringsprojekt

n n V = $U —T)B 21;(1+k)'t —i (1—T)hB 2 (1+k)'t — hB(1+k)'n + 1

d (TB/d)2(1+k)'t—(1—h)B. (1) 1 Den första termen representerar här nuvärdet av bruttoöverskotten efter skatt, den andra nuvärdet av räntebetalningarna, den tredje nuvärdet av låneamoneringen och den ljärde nuvärdet av de skattemässiga avskrivningarna. Den femte termen, slutligen. är den egna kapitalinsatsen.

För att investeringen skall vara acceptabel måste V 2 0. Genom att sätta V = 0 kan vi bestämma den lägsta acceptabla bruttoavkastningen (!)*. Insättning av qb* i ekvationen

n & B 2 (1+r*)'t — B :O (2) 1

ger sedan den lägsta internränta r* som företaget kan acceptera på det totala kapitalet före skatt. Vid förräntningen r* får kapitalägarna avkastningen k efter skatt på den egna insatsen. r* är därmed företagets kapitalkostnad.

Vid IF-systemet modifieras uttrycket (1):

n n V”: = Ö(1—T1F)B213(1+k)'t-—i(1—TIF)h B 2(1+k)*t , hanna—n + fB + 1

För en utförligare härledning av företagets kapitalkostnad r* hänvisas till Södersten [1975] och till Bergström [1976].

Då investeringen är helt finansierad med eget kapital och avskrivnings- tiden är så lång som 10 år blir kapitalkostnaden, dvs. den lägsta räntabilitet före skatt som företaget kan acceptera, dubbelt så hög som ägarnas för- räntningskrav. Avkortas avskrivningstiden till 5 år minskar denna kapi- talkostnad med drygt 1/6. IF-systemet innebär en ännu kraftigare reduktion i kapitalkostnaden. Särskilt gäller detta när det 10-procentiga investerings- avdraget utgår. Med våra förutsättningar kommer då i själva verket ka- pitalkostnaden i stort sett att sammanfalla med ägarnas förräntningsanspråk. Vi kan jämföra detta resultat med tabell 6.1 som visar hur IF—systemet praktiskt taget helt kan eliminera beskattningens inverkan på investeringens avkastning.

Då en del av investeringskostnaden finansieras med lån kan kapitalkost- naden i ett tänkt fall utan vinstbeskattning — betraktas som ett slags vägt genomsnitt av ägarnas förräntningskrav och låneräntan, med de genom- snittliga andelarna eget kapital och räntebärande lån som vikter. Införandet av en vinstbeskattning kan från företagets synpunkt uppfattas som en steg- ring i ägarnas förräntningskrav. Detta förräntningskrav, som svarar mot kostnaden för att utnyttja eget kapital, är nämligen inte avdragsgillt för företaget. Eftersom ränteutgifter får dras av vid beskattningen, påverkas däremot inte den del av kapitalkostnaden som utgörs av låneräntan.

Till dessa effekter av beskattningen kommer vidare att den skattekredit som kan tas upp genom snabb skattemässig avskrivning kan sägas delta i investeringsprojektets finansiering. Vi kan se det så att skattekrediten re- ducerar den genomsnittliga insatsen av eget kapital vid given andel lån i investeringens finansiering.l Härigenom sänks uppenbart företagets ka- pitalkostnad i relation till ett tänkt fall då någon skattekredit inte medges.

Med den andra raden i tabell 6.2 förutsätts att 30 % av investerings- kostnaden finansieras med ett lån som löper med 8 % ränta och som amor- teras i sin helhet efter 10 år. Med dessa antaganden kan skattekrediten uppfattas som ett substitut för eget kapital; den egna kapitalinsatsen minskar med andra ord i genomsnitt över projektets livslängd.

Vid en jämförelse mellan de båda raderna i tabellen framgår hur låne- finansieringen resulterar i en kraftig reduktion i kapitalkostnaden vid alla här angivna alternativ för skattemässig avskrivning. Detta sammanhänger med att låneräntan — till skillnad från kostnaden för eget kapital — är av- dragsgill vid beskattningen. Då avskrivningstiden halveras från 10 till 5 år sjunker kapitalkostnaden vid 30 % lånefinansiering enligt våra an- taganden med drygt 1/4. Ännu kraftigare blir denna reduktion då IF-sys- temet utnyttjas. Det kan då faktiskt vara fördelaktigt för kapitalägarna att företaget genomför investeringsprojekt med en räntabilitet (på hela inves- teringen) före skatt som understiger ägarnas förräntningsanspråk på eget kapital (räknat netto efter bolagsskatt). Förklaringen är bl. a. den billiga skat- tekreditfinansieringen, som håller nere insatsen av eget kapital genomsnitt- ligt över projektets livslängd.

' Eller alternativt håller nere behovet av reguljär upplåning till gällande marknadsränta, vid given andel eget kapital i inves- teringens finansiering.

lFörjämförelse med huvudtexten i betänkan- det (avsnitt 8.4) noteras att beräkningarna i detta avsnitt gäller vid 55 % bolagsskatt.

2$e Södersten [19771 för en utförligare behandling av denna frågeställning. Jämför också Bergström & Södersten [1976].

3 Utdelningsavdragets inverkan på kapitalkost- naden behandlas senare.

4 Jämför Bailey [1969] och Eriksson [1977].

Resonemanget i det föregående om hur beskattningen inverkar på företagets kapitalkostnad är förenklat såtillvida att ingen hänsyn tagits till aktieägarnas skattesituation. Detta leder bl. a. till den implicita slutsatsen att det sätt på vilket företaget skaffar eget kapital genom vinstnedplöjning eller genom nyemission inte skulle ha någon betydelse för dess kapitalkostnad.

Enligt en vanlig uppfattning är det emellertid väsentligt billigare för fö- retaget att utnyttja internt genererade vinstmedel som finansieringskälla än att anskaffa kapital direkt från aktieägarna genom nyemission. I detta avsnitt visar vi att den slutsatsen i själva verket kan återföras på aktieägarnas beskattning av utdelningsinkomster och värdestegringar på aktier.2

Låt oss börja med att diskutera konsekvenserna av att vinstmedel delas ut respektive plöjs ned i företaget. Av en vinstkrona före skatt betalar fö- retaget om vi nu för enkelhetens skull bortser från möjligheten att bilda skattekrediter — ca 55 % i bolagsskatt. Antag först att återstoden, 45 %, kommer aktieägarna tillgodo i form av utdelning. På denna utdelning utgår personlig inkomstskatt, som vid en marginalskatt på t. ex. 70 % motsvarar ca 31,5 % (70 % av 45 %)av vinstkronan före bolagsskatt. Den sammanlagda skattebelastningen genom denna s. k. dubbelbeskattning för den utdelade vinsten är alltså 86,5 % (55 % plus 31,5 %).

Dessa enkla beräkningar visar alltså att aktieägarna kan tillgodoräkna sig drygt 13 öre av en vinstkrona före skatt. Det betyder i sin tur att varje krona netto efter skatt i aktieägarens hand svarar mot en vinst före skatt hos bolaget på 7,41 kr (1/O,135). Denna relation mellan nettobehållningen för aktieägaren och bolagets vinst före skatt bestämmer i själva verket kost- naden ur företagets synvinkel för att finansiera investeringsverksamheten med hjälp av en nyemission.3 Vid ett avkastningskrav netto efter skatt från aktieägarnas sida på t. ex. 3 % måste nytillskotten alltså förräntas med minst 22,2 % före skatt (7,4lx3 %).

Genom det alternativa beslutet att behålla vinstmedel inom företaget för att finansiera investeringsverksamheten kan det andra ledet i nämnda dub- belbeskattning undvikas. För att vara acceptabel från aktieägarnas synpunkt måste vinstnedplöjningen emellertid resultera i en kursstegring för företagets aktier som ett uttryck för en förväntan om framtida utdelningsökningar. Denna kursstegring kommer i sin tur att beskattas hos aktieägarna.

Värdestegringar på aktier är skattepliktiga först då de realiseras, vilket komplicerar en jämförelse med beskattningen av t. ex. löpande utdelnings- inkomster. Vidare begränsas det skattepliktiga beloppet enligt nu gällande regler till 40 % av kursvinsten. En viktig fråga är här att bestämma vad denna realisationsvinstbeskattning betyder i termer av effektiv beskattning av den löpande värdestegringen.4 Det är intuitivt klart att aktieägarna gör ett slags räntevinst då skatten på värdestegringen tas ut först vid reali- sationstillfället. Denna räntevinst varierar bl.a. med den tid som fortgår från det att värdestegringen inträffar till dess att den realiseras och skatten förfaller. Något entydigt omdöme om den effektiva skattebelastningen för värdestegringar kan därför inte ges utan empiriska undersökningar och så- dana saknas för svenskt vidkommande. För våra syften är det emellertid tillräckligt att konstatera att det för aktieägarna är fördelaktigare även

bortsett från likviditetsaspekten att ta upp 40 % av den realiserade kurs- vinsten till beskattning än att för varje år betala skatt för samma andel av denfortlöpande värdestegringen. För en aktieägare med 70 % margi- nalskatt blir den effektiva skattebelastningen för värdestegringen alltså lägre än 28 % (0,4x70 %) att jämföra med 70 % skatt på marginalen för utdel- ningsinkomster.

Låt oss nu se vad ovan berörda omständigheter betyder för företagets kostnad före skatt för att utnyttja internt genererade vinstmedel som fi- nansieringskälla. Beslutet att använda en del av den beskattade vinsten för självfinansiering innebär för det första att en aktieägare med 70 % mar- ginalskatt får en investering i företaget på en krona i utbyte mot att själv få disponera 30 öre netto efter skatt. Denna relation mellan investerat och "uppoffrat" belopp innebär, tagen för sig, att företaget skulle kunna nöja sig med en avkastning före skatt på vinstnedplöjningen som är endast 30 % av den som enligt ovan gäller för direkta ägartillskott.

En viktig skillnad mellan självfinansiering och finansiering med nyemis- sion gäller just beskattningen av den värdetillväxt för aktierna som genereras av företagets investeringsverksamhet. Om företaget finansierar sina inves- teringar genom nyemission får aktieägarna göra avdrag för inbetalat belopp vid realisationsvinstbeskattningen. Någon motsvarande avdragsmöjlighet föreligger inte gentemot den kurstillväxt som betingas av självfinansierade investeringar. Denna skillnad innebär i sin tur att företagen som en kostnad för självfinansieringen måste beakta också beskattningen av aktiernas ka- pitaltillväxt. Som vi har sett är den effektiva skattebelastningen för värdestegringen mindre än 28 % för aktieägare med 70 % marginalskatt, dvs. mindre än 40 % av marginalskatten. Låt oss emellertid för att förenkla utgå från just 28 % för nämnda grupp av kapitalägare. 72 % av värdestegringen skulle alltså återstå i ägarnas händer netto efter skatt, vilket betyder att varje krona i värdestegringsvinst efter skatt svarar mot en värdestegring före skatt på 1,39 kr (1/O,72). Den omständigheten — också tagen för sig — innebär i sin tur att räntabilitetskravet före skatt för självfinansierade investeringar behöver räknas upp 1,39 gånger jämfört med det ovan angivna förränt- ningsanspråket vid nyemission.

Det föreligger alltså två motverkande tendenser — den ena från den per- sonliga inkomstskatten på utdelningar, den andra från realisationsvinstbe- skattningen — vad gäller kapitalkostnaden vid självfinansiering. Inkomstbe- skattningen, tagen för sig, innebär att företagen kan nöja sig med en av- kastning före skatt som är endast 30 % av den som krävs för nyemitterat kapital (förutsatt att aktieägarnas marginalskatt är 70 %). Realisationsvinst- beskattningen däremot, också tagen för sig, betyder att förräntningsanspråket före skatt måste räknas upp 1,39 gånger. Kombinerar vi dessa effekter blir resultatet att kostnaden före skatt för att utnyttja kvarhållna vinstmedel uppgår till knappt 42 % (0,3x1,39) av den ovan angivna kostnaden för det nyemitterade kapitalet. Det betyder 9,3 % jämfört med 22,2 %.

Vi har alltså här sett att det vi skulle kunna kalla ojämnheten i dub- belbeskattningens andra led skillnaden mellan det skattetryck som gäller för utdelningar och det som gäller för värdestegringar — kan tolkas som en differentiering av kostnaden före skatt för de två typerna av eget kapital.

1 Set. ex. Mutén [1968], Andersson [1974] och Hammer [1975].

Riktningen av denna differentiering är klar, medan däremot storleken va- rierar allt efter ägarnas marginalskatt. Detta illustreras i nedanstående ta- bell, där vi anger kvoten mellan förräntningskravet före skatt för kvarhållna vinstmedel och för nyemitterat kapital vid olika marginalskattesatser under det förenklande antagandet att den effektiva beskattningen av värdesteg- ringar motsvarar 40 % av den personliga marginalskatten.

Tabell 6.3 Relationen mellan förräntningskraven före skatt vid finansiering med kvarhållna vinster och med nyemission

T (%) PF/PN 0 1 40 0,71 60 0,53 70 0,42 80 0,29 85 0,23

Anm.: T är ägarnas marginalskatt, pF och pN förräntningskravet före skatt för kvar— hållna vinster respektive nyemitterat kapital. Den effektiva beskattningen av vär- destegringar antas motsvara 40 % av den personliga marginalskatten.

Som framgår av tabellen är det endast för företag vars aktieägare varken är skattskyldiga för utdelningar eller för realisationsvinster vid aktieförsälj- ning ( 7 = 0), som de båda typerna av eget kapital framstår som likvärdiga från kostnadssynpunkt (vi bortser då från olika kostnader för emissions- hanteringen). Det är vidare klart, att självfinansieringen relativt sett blir ett allt förmånligare alternativ ju högre marginalskatt aktieägarna har.

Det är visserligen sant att få företag kan räkna med att dess ägare utgör en homogen grupp med likartade skatteförhållanden. Av det skälet går det inte att för ett enskilt företag exakt ange relationen mellan kostnaden före skatt för de två typerna av eget kapital. Men för våra syften är det fullt tillräckligt att konstatera att den rådande ojämnheten i dubbelbeskattningen faktiskt gör det väsentligt billigare från företagets synpunkt även bortsett från olika hanteringskostnader — att finansiera investeringsverksamheten med vinstmedel än att lita till direkta tillskott från aktieägarna.

6.7. Lättnader i dubbelbeskattningen

Det system för beskattning av bolagsvinster som diskuterats ovan återfinns till sina huvuddrag även i utlandet. Under senare år har dubbelbeskattningen dock modifierats på olika sätt i många länder. I praktiken har detta inneburit att skillnaden i skattetryck mellan utdelningsinkomster och värdestegringar reducerats.

Det är i huvudsak två olika metoder som kommit till användning. Enligt den ena har det totala skattetrycket gentemot den utdelade vinsten lättats genom ett speciellt avräkningsförfarande vid aktieägarnas inkomstbeskatt- ning, medan enligt den andra metoden den eftersträvade lättnaden i be- skattningen i stället åstadkommits genom en differentiering av bolagsskat- tesatsen till förmån för den utdelade vinsten.1

Utgångspunkten för ett avräkningssystem kan t. ex. vara önskemålet att låta den totala skattebelastningen för den utdelade vinsten överensstämma med aktieägarnas marginalskatt. För det syftet gäller det vid inkomstbe- skattningen att lyfta av den del av inkomstskatten som redan har betalats av företaget i form av bolagsskatt. Praktiskt kan detta tillgå så att den ut- delning aktieägarna mottar räknas upp med hänsyn till den på utdelningen belöpande bolagsskatten, varefter det uppräknade utdelningsbeloppet utgör skattepliktig inkomst för aktieägarna. Från den beräknade skatten på detta belopp dras så den bolagsskatt som redan erlagts av företaget för den utdelade vinsten. Mellanskillnaden motsvarar den skatt på utdelningsinkomsten som

aktieägaren netto har att betala.1 Olika varianter av nämnda avräkningsmetod tillämpas numera allmänt av länderna inom den Europeiska Gemenskapen för att helt eller delvis lyfta av aktiebolagens skatt på den utdelade vinsten. Det franska "avoir fiscal”-systemet innebär att den mottagna utdelningen vid aktieägarnas in- komsttaxering först räknas upp med 50 % från t. ex. 100 till 150. Vid 70 % marginalskatt betyder det en skatt för aktieägaren på 105 (70 % av 150). Detta skattebelopp reduceras sedan med ”avoir fiscal”-krediten, som här är 50, till 55 vilket svarar mot den skatt aktieägaren netto får betala. Den totala skattebelastningen blir därmed 155 (100 för bolaget och 55 för ak- tieägaren), motsvarande 77 % av den utdelade vinsten före skatt.

I förhållande till vår principskiss innebär det franska systemet i realiteten att avräkningsförfarandet begränsas till halva bolagsskatten på utdelad vinst. Alternativt kunde vi uttrycka det så att en avräkning av hela bolagsskatten enligt ovan vid 50 % bolagsskatt svarar mot en ”avoir fiscal”-kredit på 100 % jämfört med de 50 % som gäller för franska aktieägare.2

Det engelska ”imputation"-systemet kan beskrivas i exakt samma termer som det franska och innebär då närmare bestämt en "avoir fiscal”-kredit på 35/65 (ca 53,8 %) av den mottagna utdelningen. Avräkningen motsvarar därmed knappt hälften av bolagsskatten på 52 %, så att den totala skat- tebelastningen vid vinstutdelning blir ca 78 % för aktieägare med 70 % marginalskatt.

Utgångspunkten för det engelska systemet tycks emellertid i första hand inte vara att lyfta av den del av aktieägarnas inkomstskatt på den utdelade vinsten som redan betalats av företaget i form av bolagsskatt, utan snarare att erbjuda skattefrihet för utdelningsinkomster för den genomsnittlige in- komsttagaren. Avräkningssystemet har nämligen inte knutits till bolagets skattesats utan till den för Storbritannien gällande "standard rate of income

]Ett exempel kan klargöra: Låt den utdelning som utbetalas från bolaget till en aktie- ägare vara 100.Vid 50 % bolagsskatt är den uppräknade utdelningen, dvs. den utdelade vinsten före skatt, 200 och det är på detta belopp som den personliga inkomstskatten beräknas. För en aktieägare med 70 % marginalskatt betyder det 140. Från denna sum- ma får aktieägaren sedan räkna av den skatt på den utdelade vinsten som redan betalats av företaget, vilket i detta fall motsvarar 100. Aktieägaren får därmed netto erlägga 40 (140 ./. 100)i skatt på de 100 han mottagit som utdelning. Det sagda betyder att aktie- ägaren och bolaget sammanlagt betalat 140 i skatt (40+100), vilket är 70 % av den utde- lade vinsten före skatt.

2Se exkursen s. 170 för en precisering.

1Se exkursen s. 169 för en precisering.

2Se t. ex. Hammer [1975].

31 Västtyskland utnyttjas således både avräknings- metoden och "split-rate"- systemet. 4I tidigare sifferexempel utgick vi från 3 % avkast- ning efter alla skatter för aktieägare med 70 % marginalskatt.

5 Se exkursen s. 170.

tax” som är 35 %. Detta är också förklaringen till den till synes egendomliga bråkdelen 35/65 enligt ovan.

I Västtyskland har avräkningsmetoden introducerats fr. o. m. 1977. Det tyska systemet liknar vår principskiss såtillvida att aktieägarna får räkna av hela den skatt på vinstutdelningen som tidigare betalats av aktiebolaget. Genom att bolagsskattesatsen är 36 % betyder detta — med den franska terminologin att ”avoir fiscal”-krediten satts till 36/64 (ca 56,4 %). Den totala skattebelastningen för den utdelade vinsten kommer därmed att mot- svara aktieägarnas marginalskatt.1

Som påpekats har dubbelbeskattningen i flera länder i stället lättats genom en differentiering av bolagsskattesatsen till förmån för den utdelade vinsten. det 5. k. split-rate-systemet.2 Praktiskt kan detta utformas antingen så att hela eller någon del av företagets utdelning görs avdragsgill vid inkomsttaxe- ringen eller så att skattelagstiftningen faktiskt stadgar om en lägre debi- teringsprocent för den del av bolagsvinsten som öronmärkts för utdelning. Den första varianten återfinns i bl. a. Norge och Finland och den andra i bl. a. Västtyskland3 och Japan. Också för svenskt vidkommande existerar de facto en viss skillnad i beskattningen mellan utdelad och innehållen vinst genom att avdrag, som nämnts (avsnitt 2.1), i viss utsträckning medges för utdelning på nyemitterat kapital (Annell-avdrag).

En tentativ jämförelse av de metoder för att lätta dubbelbeskattningen som tillämpas i Storbritannien, Frankrike, Västtyskland och Sverige redo- visas i tabell 6.4. Jämförelsen avser kostnaden före skatt från företagets synpunkt för att utnyttja nyemitterat kapital. Utgångspunkten för beräk- ningarna, som preciseras i exkursen s. 169, är antagandet att kapitalägarna i nämnda länder kräver 10 % avkastning netto efter bolagsskatt, men före personlig inkomstskatt, på sina finansiella investeringar. Förräntningsan- språket netto efter alla skatter förutsätts därmed kunna van'era mellan olika länder och olika grupper av aktieägare allt efter den personliga inkomstbe- skattningen.4

Annell-reglemas behandling i kalkylen kräver en närmare kommentar. Enligt gällande bestämmelser får företaget efter en nyemission göra avdrag vid vinstbeskattning med 5 % av inbetalat belopp under 10 år. Den reduktion i företagets skattebetalningar som följer av dessa avdrag kan med vissa förutsättningar visas ha nuvärdet 24 öre per inbetalad krona för den "re— presentative” aktieägaren med 70 % marginalskatt.5

Avdraget kan således sägas innebära att företaget efter en nyemission på 1 krona disponerar över ett belopp motsvarande 1,24 kronor. Detta innebär i sin tur att aktieägaren kan nöja sig med en avkastning före skatt på till— skjutna medel som är endast 1/ 1,24, dvs. ca 81 %, av den avkastning som krävs vid nyemission utan avdrag. Det innebär 17,9 % jämfört med 22,2 % enligt ovan.5

De siffror som redovisas i tabellen måste självfallet tolkas med stor för- siktighet. Med hänsyn till de förenklande antaganden som tillgripits får beräkningarna i själva verket uppfattas endast som grova indikatorer på storleksordningen av effekterna av olika metoder att lätta dubbelbeskatt- ningen.

Tabell 6.4 Förräntningskravet före skatt vid finansiering med nyemission (pN) i några länder Procent Bolagsskatt Skatteav- Land på utdelad vinst räkning" pN Frankrike 50 50 13,4 Storbritannien 52 49,7 13,5 Västtyskland 36 100 10,0 Sverige (1) 55 - 22,2 Sverige (2) 55 — 17,9

"Avser den andel av bolagsskatten på utdelad vinst som räknas av vid aktieägarnas inkomstbeskattning. Jfr exkursen, s. 170. Anm.: (1) Exklusive avdrag för lämnad aktieutdelning (2) 5 % avdrag under 10 år.

Som framgår av tabellen tycks kapitalkostnaden vid nyemission ligga vä- sentligt högre i Sverige än i Storbritannien, Frankrike och Västtyskland. För att komma på samma nivå som Storbritannien och Frankrike skulle utdelningsavdraget för svenska företag enligt den använda modellen behöva höjas från 5 % till mellan 13 och 14 % under 10 år, alternativt till 10 % under 15 år.

Exkurs

1 det följande preciseras de intuitiva resonemangen i avsnitten 6.6 och 6.7.

Låt k vara aktieägarnas förräntningskrav efter bolagsskatt men före per- sonlig inkomstskatt, rm den personliga marginalskatten och T3 den totala skattebelastningen för den utdelade vinsten. Företagets kostnad före skatt för att utnyttja nyemitterat kapital, pN, kan då tecknas

N _ kul-rm) (1) p — 1—Tfj

pN motsvarar den förräntning före skatt som krävs för att netto efter alla skatter ge aktieägarna avkastningen k(l—T m), med hänsyn till att den totala skattebelastningen för den utdelade vinsten är TG.

Låt vidare T vara bolagets skattesats och y den på s. 167 definierade ”avoir fiscal”-krediten. TZ: kan då skrivas

Til =T+(1fT) lfm(_1+7) #71 (2)

Av en vinstkrona före skatt betalas T som bolagsskatt och återstoden, l—T. som utdelning till aktieägarna. Denna utdelning räknas upp med y och på det uppräknade beloppet appliceras aktieägarnas marginalskattesats, rm. Den uträknade skatten reduceras sedan med y gånger mottagen ut- delning. Tij kan omformuleras

Til = rm + rti—rm) nano—fm).

l.lämför tolkningen av skattekrediten i avsnitt 6.5

Den andra termen i höger led representerar den merbelastning - utöver den personliga marginalskatten som bolagsskatten medför och den tredje termen reduktionen i total skattebelastning genom avräkningssystemet. Genom att bilda kvoten

7(1=T)(1—T'") T(1—-Tm)

kan man bestämma hur stor andel av den merbelastning som bolagsskatten innebär som lyfts av genom skatteavräkningen (jfr s. 167).

Avräkningssystemets inverkan på kapitalkostnaden pN framkommer efter insättning av (2) i (1).

=__Ji__ (l—T)(l+7)

Kapitalkostnaden vid nyemission, pN, bestäms alltså av k, som är ak- tieägarnas förräntningsanspråk efter bolagsskatt men före personlig in- komstskatt, av bolagsskattesatsen för utdelad vinst, T. och av den ovan definierade ”avoir-fiscal"-krediten y. Aktieägarnas förräntningskrav, k, som satts till 10 % i tabell 6.4, uppfattas här som internationellt bestämt, medan T och y varierar mellan länderna.

För Sveriges del blir kapitalkostnaden

pN

=k(1—Tm)[ 1] k [1 ],

N : 1—T: r+v l—T 1+Y p

eftersom någon "avoir-fiscal”-kredit inte medges (y = 0). Y betecknar nu- värdet för aktieägama av de skattereduktioner genom Annell-avdrag som följer vid en nyemission på 1 krona. Med den formulering av pN som ges här förutsätts denna skattereduktion bidra till finansieringen av företagets investeringar. För ett investeringsprojekt som finansierats med nyemission sjunker behovet av direkta ägartillskott, i genomsnitt över projektets livs- längd, därmed till 1/(1+Y) per investerad krona, varvid förräntningsan- språket före skatt för projektet reduceras i motsvarande mån.l

Om a får beteckna Annell-avdraget och w det antal år avdraget medges blir Ta[1_e—wk(1—Tm)]

Y=va ae—kU—Tm)t dt = 0 k

För T = 0,55, a = 005, W = 10, k = 0,1 och T'" = 0,7 blir Y = 0,24. Den reduktion av företagets skattebetalningar som följer genom Annell- avdraget har alltså med angivna förutsättningar — nuvärdet 24 öre per inbetalad krona för den ”representative” aktieägaren med 70 % marginal- skatt. Den direkta ägarinsatsen begränsas således till ca 81 öre (1/ 1,24) per investerad krona.

7 Bolagsskattens Iikviditetsverkningar1

7.1. Inledning

Bolagsskatten kan allmänt sett förväntas inverka på företagens investerings- verksamhet genom att dels påverka investeringsprojektens förväntade lön- samhet, dels påverka företagens finansieringsmöjligheter.2 Den första av dessa aspekter, som berördes i föregående kapitel genom bl. a. en analys av företagens kapitalkostnad, kan sägas vara av relevans främst för frågan om beskattningens inverkan på den långsiktiga kapitaluppbyggnaden för storleken av företagens optimala kapitalstock. Den andra aspekten som något skall behandlas i detta kapitel bolagsskattens finansierings- eller likvidi- tetseffekter— är i stället av intresse i huvudsak för ett mer kortsiktigt problem, nämligen frågan om hur snabbt företagen kan realisera en önskad utbyggnad av sin realkapitalstock.

Det bör påpekas att framställningen i detta kapitel inte enbart gäller lik- viditetsverkningar av bolagsskatten. I avsnitten 7.3 och 7.5, där vi diskuterar den effektiva skattebelastningen för olika grupper av företag respektive in- flationens inverkan på skattebelastningen, kommer räntabilitetsaspekten så- lunda åter in.

7.2. Skattekreditens tillväxt

Vi har tidigare (kapitel 6) visat hur företagen genom den reguljära skat- temässiga avskrivningen och genom investeringsfondssystemet kan erhålla skattekredit och hur denna räntabilitetsmässigt kan uppfattas som ett rän- tefritt lån från statsmakterna till företaget.

Från likviditetssynpunkt innebär den skattekredit som är knuten till ett enskilt investeringsprojekt endast en temporär fördel. De totala skattebe- talningarna från investeringsprojektet påverkas nämligen inte utan skatte- krediten amorteras genom ökade skattebetalningar då den skattemässiga avskrivningsperioden är slut.

Slutsatsen angående skattekreditens utveckling över tiden och likvidi- tetseffekten blir emellertid annorlunda då vi övergår till att resonera om ett företag som bedriver en fortlöpande investeringsverksamhet.

Återkommande investeringar innebär möjligheter till ett upprepat upp- tagande av nya skattekrediter och dessa kan helt eller delvis uppväga amor-

* Framställningen i detta kapitel bygger på kapitlen 4, 6 och 10 i Södersten [1975].

25e t. ex. Coen [19711 för en distinktion mellan dessa båda aspekter av bolagsskattens verkan.

teringen av skattekrediterna från tidigare gjorda investeringar, för vilka de kalkylmässiga avskrivningarna kommit att överstiga de skattemässiga. Där— igenom behöver den sammanlagda skattekrediten för ett företag till sitt belopp inte få samma temporära karaktär som för en enstaka investering utan kan exempelvis vara konstant över tiden eller t. o. m. ständigt växande.

Avgörande för utvecklingen av ett företags sammanlagda skattekredit är alltså relationen mellan å ena sidan tillskottet av skattekrediter från nyligen gjorda investeringar och å andra sidan amorteringen av skattekrediter från de äldre kapitalföremålen. Denna relation bestäms i sin tur inte bara av avskrivningsreglernas utformning utan också av hur företagets investeringar, och därmed avskrivningsunderlaget, utvecklas.

För ett företag med en period för period jämnt växande investeringsvolym kommer den sammanlagda skattekrediten ständigt att växa. Sammanhanget kan uttryckas så att företagets totala skattemässiga avskrivningar ständigt kommer att överstiga det kalkylmässiga avskrivningsbehovet för kapital- stocken. Den skatt som skulle utgå på företagets "överavskrivningar" skjuts på framtiden i form av en växande skattekredit.

För kontinuerligt växande företag innebär alltså möjligheten till snabb, skattemässig avskrivning en varaktig fördel i den meningen att någon "net- toåterbetalning” av den växande skattekrediten aldrig behöver bli aktuell. Därigenom kommer företaget totalt sett att betala mindre skatt jämfört med om skattelagstiftningen inte medgav avskrivningar i snabbare takt än vad som motiveras av hänsyn till kapitalutrustningens åldrande och för- slitning.

Om istället investeringarna är konstanta från år till år kommer den sammanlagda skattekrediten att öka endast under en övergångsperiod. Då skattekrediten från den först gjorda investeringen helt amorterats, inträder ett jämviktsläge som innebär att den sammanlagda skattekrediten hålls konstant till sitt belopp. Nytillskottet av skat- tekrediter från de senast gjorda investeringarna kommer då nämligen precis att täcka amorteringen av skattekrediterna från de äldre kapitalföremålen. Detta fall kan sägas gälla ett stagnerande företag, som efter en inledande expansionsperiod bara investerar precis så mycket som behövs för att hålla kapitalutrustningen intakt, dvs. brutto- investeringarna motsvarar det kalkylmässiga avskrivningsbehovet. Oavsett hur snabbt den skattemässiga avskrivningen får göras kommer därvid den totala skattemässiga avskrivningen att motsvara det kalkylmässiga avskrivningsbehovet.

I verkligheten är det vanligt att ett företags investeringsverksamhet uppvisar starka variationer. Expansiva år åtföljs av år med ingen eller ringa investeringsverksamhet. I sådana fall kan företag, som skriver av sina investeringar så snabbt som skatte- lagstiftningen medger, tidvis komma i den situationen att tillskott av skattekrediter från de senast genomförda investeringsprojekten inte täcker amorteringen av skat- tekrediter från de äldre investeringarna. Därigenom kommer den sammanlagda skat- tekrediten att minska. Det kan också uttryckas så att företagets skattemässiga av- skrivningsunderlag blivit så begränsat, att den redovisade beskattningsbara vinsten överstiger den "verkliga" vinsten, varigenom skattebetalningarna blir större än vad som skulle vara fallet om företaget kunde ha gjort skattemässiga avskrivningar och nedskrivningar som motsvarar det kalkylmässiga avskrivningsbehovet för kapital- utrustningen.

Under förutsättning att skattelagstiftningens värderingsregler hålls oförändrade kan emellertid en fullständig amortering av samtliga skattekrediter komma ifråga endast för ett företag som inte gör några bruttoinvesteringar, och där det skattemässiga av- skrivningsunderlaget är slut och endast kalkylmässiga avskrivningar återstår. Under

förutsättning att de kalkylmässiga värdeminskningsavdragen är fördelade över hela den tid respektive kapitalföremål beräknas kunna användas, kommer i ett sådant fall företagets samtliga skattekrediter att vara amonerade först i det ögonblick ka- pitalutrustningen är helt försliten.

Skattekrediter har här definierats som det ackumulerade beloppet av de skattereduktioner som erhålls genom skattemässiga avskrivningar utöver det kalkylmässiga avskrivningsbehovet och genom IF-systemet. Enligt svensk skattelagstiftning kan skattekrediter emellertid skapas också genom avsättningar till lagerreserver. Det innebär att den sammanlagda skatte- krediten i ett företag motsvarar summan av de ackumulerade skatteminsk- ningar som åstadkommits genom överavskrivningar, avsättningar till la- gerreserver och investeringsfonder.

De skattekrediter som skapas via lagervärderingsreglerna kan förfalla till betalning vid t. ex. lagerminskning. Om lagerminskningen är tillfällig ger skattelagstiftningen dock vissa möjligheter till att balansera över skatte— krediten till ett senare år, då lagret åter ökar. Det bör vidare påpekas att återbetalning av skattekrediten helt kan undvikas om lagerreserven återförs till beskattning under förlustår.l

7.3. Företagets effektiva skattebelastning — en teoretisk analys

Som framgått av det föregående kommer den skattemässiga avskrivningen för ett expanderande företag att överstiga det kalkylmässiga avskrivnings- behovet. Den vinst som tas fram till beskattning blir härigenom mindre än den "verkliga" vinsten. I avsnitt 7.2 tolkades detta som att företagets sammanlagda skattekredit växer över tiden, men vi kan också se det så att den effektiva skattesatsen, dvs. den andel av den ”verkliga” vinsten som faktiskt betalas i skatt, är lägre än den nominella.

Nivån för den effektiva skattesatsen bestäms bl. a. av förhållandet mellan företagets skattemässiga och kalkylmässiga avskrivningar. Detta förhållande bestäms i sin tur av bl.a. företagets expansionstakt. Ju snabbare inves- teringstillväxten är, desto större blir den skattemässiga avskrivningen i relation till den kalkylmässiga. Avskrivningsreglernas utformning innebär därmed att det i själva inkomstberäkningen finns inbyggd en konsolide- ringsmöjlighet som sänker den effektiva skattebelastningen för expande- rande företag jämfört med stagnerande.

För ett enstaka kapitalföremål, t. ex. en maskin, medför möjligheten till snabb skat- temässig avskrivning att den beskattningsbara avkastningen blir mindre i början och

1 Beskrivningen ovan kan sägas ge en något överdriven bild av den konsolideringsmöj- lighet som lagervärderingsreglerna ger. Lagernedskrivning kan nämligen också tjäna syftet att förhindra en beskattning av den i viss mening rent fiktiva vinst som upp- kommer då inneliggande lager stiger i pris. Se t.ex. Västhagen [1957], s. 65 f. 1 det här sammanhanget kan det vara av intresse att konstatera att svenska företag under 1950- och 1960—talen genom snabb skattemässig avskrivning av maskininveste- ringar, avsättningar till lagerreserver och investeringsfonder kunnat ackumulera be- tydande skattekrediter. För industrins del uppgick den sammanlagda skattekredit, som ackumulerats under åren 1953—66, till nästan 15 % av det totala värdet av lager, maskiner och byggnader och 20 % av det egna kapitalet för periodens sista år, 1966. För en närmare analys se Södersten [1975].

större i slutet av livslängden än som skulle vara fallet om de skattemässiga avskriv- ningarna hade samma tidsfördelning som de kalkylmässiga avskrivningarna. Detta innebär helt enkelt att den effektiva skattebelastningen är lägre för yngre kapitalföremål än för äldre.

Vi kan nu se att företagets effektiva skattebelastning måste minska då expan- sionstakten ökar. Variationer i tillväxttakten kommer för det första att inverka på åldersfördelningen av de investeringar som tillsammans utgör företagets kapitalstock. Ju snabbare investeringstillväxten är, desto lägre blir den genomsnittliga åldern på kapitalföremålen. Men för det andra gäller, som nyss påpekats, att den effektiva skat- tesatsen är lägre för yngre kapitalföremål än för äldre. Ju snabbare tillväxten är, desto yngre blir kapitalstocken och desto större ”tyngd” får därmed de investeringar, där den effektiva skattesatsen är låg. Härigenom sjunker företagets genomsnittliga ef- fektiva skattebelastning.

Förutsatt att företagen helt utnyttjar de möjligheter som erbjuds i skat- telagstiftningen att skära ned den beskattningsbara vinsten kan vi a priori förvänta oss en differentiering i skattetrycket, inte bara mellan snabbt och långsamt växande företag, utan också mellan företag med olika räntabilitet och med olika sammansättning av kapitalstocken.

Företagets effektiva skattebelastning bestäms av hur stora "överavskriv- ningarna” är i relation till kapitalstocken. Det är då klart, att företagets räntabilitet måste vara avgörande för dess skattebelastning. Stigande vinster påverkar inte direkt vare sig skattemässigt tillåtna avskrivningar eller av- skrivningsbehovet. Då räntabiliteten stiger, kommer däremot överavskriv- ningarna att utgöra en mindre andel av vinsten, vilket innebär att en ökad andel av denna vinst måste tas fram till beskattningMed andra ord, den effektiva skattebelastningen ökar då räntabiliteten stiger.

Av detta resonemang är det vidare klart att ju lägre företagets kalkyl- mässiga avskrivningsbehov är, desto större blir — allt annat lika över- avskrivningarna relativt den "verkliga" vinsten. Det kan uttryckas så att företag som har sina investeringar inriktade på kapitalföremål, där de skat- temässiga avskrivningsreglerna är förmånliga, kommer att få en lägre skat- tebelastning än företag som genom sin investeringsinriktning har mindre möjligheter att göra överavskrivningar. [ praktiken skulle detta kunna in— nebära en differentiering i skattebelastningen till förmån för företag, som har en relativt stor del av sina tillgångar i form av maskiner och till nackdel för företag där byggnadskapitalet är relativt sett mer dominerande. Då bortser vi emellertid från möjligheterna att göra avsättningar till investeringsfonder och att det ställer sig väsentligt förmånligare att utnyttja fonderna till bygg- nads- än till maskininvesteringar. Återvänder vi här till bolagsbeskattningens faktiska utformning bör möjligheterna att göra avsättningar till lagerreserver också framhållas. Normalt kommer en ökning i lagrets omfattning relativt den totala kapitalstocken att innebära en sjunkande skattebelastning. För- utsättningama är då att den verkliga vinsten beräknas utan några lager- nedskrivningar, medan skattelagstiftningens möjligheter till låg lagervär- dering helt utnyttjas för beräkning av beskattningsbar vinst.

7.4. Skattebelastning och expansionstakt — en tolkning

Som framgår av det teoretiska resonemanget i detta kapitel och den empiriska analysen i kapitel 5 innebär utformningen av reglerna för beräkningen av beskattningsbar vinst att det totala skattetrycket gentemot bolagssektorn hålls på lägre nivå än vad som skulle vara fallet, om företagens skatte- betalningar beräknats på vad jag här kallat de verkliga vinsterna efter gällande nominell skattesats. För statsmakterna vore det naturligtvis också möjligt att upprätthålla samma skattetryck som det nuvarande genom att i stället tillämpa en lägre, men enhetlig, skattesats på företagens "verkliga" vinster. En sådan alternativ utformning av nettovinstbeskattningen skulle emel- lertid medföra att skattetryckets relativa fördelning mellan företagen blev en annan än den som nu gäller. För snabbt växande företag med förhål- landevis stor andel ”nya” kapitalföremål medför nuvarande skatteregler lägre skattetryckjämfört med den norm som anges ovan. Långsamt växande eller stagnerande företag däremot har en högre skattebelastning. Det är alltså fråga om en förskjutning av skattetrycket inom bolagssektorn från snabbt växande till stagnerande företag och från den expansiva till den stag- nerande utvecklingsfasen för ett och samma företag i förhållande till vår jämförelsenorm med skattebetalningarna baserade på ”verklig” vinst. Differentieringen av skattetrycket mellan företag med olika expansions- takt avspeglar avskrivningsreglernas Iikviditetsverkningar. Dessa verkningar illustreras närmare i nedanstående diagram, som visar hur självfinansierings—

Självfinansieringsgrad

Expansionstakt

Diagram 7.1. Sjö/vinan- sieringsgraa'en vid olika expansionstakt

graden varierar mellan företag, vars investeringar tillväxer olika snabbt. Själv- finansieringsgraden uttrycks som kvoten mellan bruttosparande och brut- toinvestering, där bruttosparandet motsvarar bruttovinsten minus faktiska skattebetalningar. För att förenkla har vi då bortsett från finansiella kostnader etc. och från utdelningar. I syfte att framhäva avskrivningsreglernas verkan jämförs tänkta företag som har samma avkastning före skatt, men som skiljer sig åt genom att investeringarna växer med olika, övertiden konstanta, hastigheter.

Den översta heldragna kurvan visar hur självfinansieringsgraden varierar mellan företagen för ett tänkt fall utan vinstbeskattning. Då kapitalavkast- ningen före skatt är densamma för jämförda företag, finner vi som väntat en lägre självfinansieringsgrad ju snabbare investeringstillväxten sker. Den nedersta heldragna kurvan visar på samma sätt självfinansieringsgraden för olika företag med vinstbeskattning men utan möjligheter att göra "över- avskrivningar”. Vi observerar hur kurvorna sjunker parallellt med ökande expansionstakt. Den streckade FS-kurvan illustrerar hur möjligheten att bilda skattekrediter höjer självfinansieringsgraden vid varje given expansionstakt. Genom att en snabbare investeringstillväxt enligt ovan är förknippad med en lägre effektiv skattebelastning kommer den takt att bromsas upp med vilken självfinansieringsgraden reduceras vid ökande kapitaltillväxt. För re- sonemangets skull har vi vidare lagt in en punktstreckad kurva (Få), som anger hur självfinansieringsgraden varierar med expansionstakten för ett tänkt fall, där statsmakterna upprätthåller samma skattetryck gentemot bo- lagssektorn som det nuvarande genom att istället tillämpa en lägre, men enhetlig, skattesats på företagens ”verkliga" vinster. Med denna jämförel- senorm framstår de expansiva företagen som gynnade av gällande skat- teregler genom att de kan upprätthålla en högre självfinansieringsgrad.

7.5. Något om skattetrycket vid inflation

Den teoretiska diskussionen i det föregående bygger på den implicita för- utsättningen, att priset på kapitalvaror är konstant över tiden. Det har heller inte varit möjligt att inom ramen för detta arbete genomföra någon närmare analys av de teoretiska och praktiska spörsmål som aktualiseras vid be- räkning av kalkylmässiga avskrivningar, ”verklig” vinst etc. i ett inflations- läge, och som kan ha betydelse för bedömningen av bolagsskattens verkan. Det bör också påpekas, att frågan om inflationens verkningar på företaget fortfarande är kontroversiell i den företagsekonomiska litteraturen.

En vanlig — men omdebatterad ståndpunkt är emellertid att företaget, då priset på kapitalvaror stiger, måste basera sina kalkylmässiga avskriv- ningar på tillgångamas återanskaffningsvärde för att det bl.a. skall vara möjligt att finansiera reinvesteringama med avskrivningsmedel. Vi skall här helt kort antyda vad denna norm för den kalkylmässiga avskrivningen betyder för företagets effektiva skattebelastning i ett inflationsläge. Någon utredning av själva jämförelsenormens innebörd och rationalitet kommer dock inte att göras.

Oavsett prisutvecklingen accepterar lagstiftningen endast historiska an-

skaffningsvärden som bas för den skattemässiga avskrivningen, vilket in- nebär att det sammanlagda avskrivningsbeloppet över ett investeringspro- jekts livslängd motsvarar projektets anskaffningskostnad. I ett prisstegrings- läge täcker denna skattemässiga avskrivning alltså inte det totala beloppet av kalkylmässiga avskrivningar baserade på kapitalföremålets återanskaff- ningsvärde.

Vid en diskussion av den effektiva skattebelastningen är vi emellertid främst intresserade av relationen mellan de skattemässiga och kalkylmässiga avskrivningarna för företagets samtliga kapitalföremål vid en viss tidpunkt. Denna relation bestäms inte bara av de regler som gäller för den skatte- mässiga avskrivningen tillsammans med hastigheten i kapitalföremålens fy- siska förslitning, utan också av inflationstakten och vidare av hur företagets investeringar, och därmed avskrivningsunderlaget, utvecklas över tiden.

Det är intuitivt klart att den kalkylmässiga avskrivningen kommer att öka i relation till den skattemässiga avskrivningen då priset på kapitalvaror stiger. Inflationen kommer alltså vid denna jämförelsenorm att öka företagets effektiva skattebelastning. Man kan emellertid visa, att ett företag med en växande investeringsvolym ändå i vissa fall kan göra skattemässiga av- skrivningar som överstiger det kalkylmässiga avskrivningsbehovet och där- med få en effektiv skattebelastning som understiger den nominella. Då den skattemässiga avskrivningen räknas efter en hög procentsats på en väx- ande investeringsvolym, kan nämligen den årliga avskrivningen bli större än då den räknas efter en lägre procentsats på ett återanskaffningsvärde, som ökar genom prisstegringar. Förutsatt att prisstegringen för kapitalvaror inte överstiger 10 % per år, inträffar detta enligt gällande avskrivningsregler för ett företag där investeringsvolymen växer regelbundet med 5 % per år. Exemplet bygger på antagandet, att den kalkylmässiga avskrivningen sker linjärt över en 10-årsperiod, räknat på tillgångarnas återanskaffnings- värde. Omvänt gäller, att företaget vid t. ex. 5 % prisstegring måste växa med minst 2,5 % per år (realt) för att det skall vara möjligt att göra ”över- avskrivningar” och därmed hålla den effektiva skattebelastningen under den nominella.

Det bör avslutningsvis understrykas, att den differentiering i skattetrycket mellan olika företag, som diskuterats i det föregående, inte påverkas av att priset på investeringsvaror stiger. Inflationen förändrar t. ex. inte det faktum att den effektiva skattesatsen för ett enskilt investeringsprojekt är lägre i början än i slutet av livslängden. Ett snabbt växande företag med en förhållandevis stor andel ”nya” kapitalföremål får därmed en lägre effektiv skattebelastning än stagnerande företag, även om skattebelastningen genom inflationen kommer att ligga på en högre nivå.

8 Räntabilitet, expansionstakt och skattebelastning1

8.1. Inledning

Slutsatsen av de teoretiska resonemangen i avsnitt 7.3 är alltså att den svens- ka företagsbeskattningen har en sådan utformning, att vi a priori kan förvänta oss skillnader i effektiv skattebelastning mellan olika grupper av företag beroende på skillnader i expansionstakt, räntabilitet och kapitalstockens sam- mansättning. Dessa slutsatser förutsätter, att företagen helt utnyttjar de möj- ligheter att reducera sina beskattningsbara vinster som erbjuds i skatte- lagstiftningen.

I avsnitt 8.2 skall vi redovisa en del beräkningar av den effektiva skat- tebelastningen för grupper av enskilda företag för åren 1963-68. Resultaten av dessa empiriska beräkningar jämförs sedan i avsnitt 8.3 med olika hy- poteser för företagens bokslutsbeteende, varvid bl.a. utdelningspolitikens betydelse för den effektiva skattebelastningen kommer att diskuteras.

8.2. Den empiriska bilden

De beräkningar av effektiv skattebelastning för grupper av enskilda företag som presenteras nedan är baserade på den lönsamhetsundersökning som Sveriges Verkstadsförening årligen genomför bland sina medlemsföretag. Våra kalkyler avser dock inte alla företag som lämnat uppgifter till Verk- stadsföreningen utan är begränsade till 51 företag, för vilka konsistenta data kunnat erhållas för åren 1963—68. De undersökta företagen utmärks vidare av att räntabiliteten varit positiv i genomsnitt för den aktuella perioden.2

Företagen har indelats i grupper efter räntabilitet (före skatt) på eget kapital och expansionstakt. Expansionstakten har mätts som den genomsnittliga årliga förändringen i totalt realkapital mellan 1963 och 1968. Vinsten i rän- tabilitetsmåttet utgörs av bruttoöverskottet efter avdrag för kalkylmässiga avskrivningar och nettot av alla finansiella kostnader och intäkter. De kal- kylmässiga avskrivningarna är baserade på tillgångarnas återanskaffnings- värden. Eget kapital har vidare beräknats som redovisat eget kapital och hälften av obeskattade synliga reserver plus halva skillnaden mellan till- gångarnas beräknade nedskrivna återanskaffningsvärde och bokförda värde. Den effektiva skattebelastningen slutligen har mätts som den andel av den på angivet sätt beräknade vinsten som gått till skatt.

1 Framställningen i detta kapitel bygger på kapitlen 7 och 8 i Södersten [1975].

2 För en närmare beskriv- ning av det empiriska materialet hänvisas till Södersten [1975] och Eriksson [1975].

1Jämför kapitel 7, avsnitt 3.

I tabell 8.1 har de 51 företagen grupperats med hänsyn till räntabilitet och expansionstakt. För varje delgrupp har den genomsnittliga effektiva skattebelastningen för åren 1963—68 beräknats.

Tabell 8.1 Effektiv skattebelastning för verkstadsföretag med olika räntabilitet och expansionstakt Procent Räntabilitet Expansionstakt ( 5 5—10 > 10 Samtliga 0—5 73 57 56* 64 5—10 33* 36 24* 31 > 10 34* 33* 18* 26 Samtliga 57 40 30 42

Anm: 1 de delgrupper som är markerade med * ingår endast 3 eller 4 företag. I de övriga grupperna varierar antalet företag mellan 7 och 11.

Det framgår av tabellen, att det finns en påtaglig skillnad i effektiv skat- tebelastning mellan snabbt (> 10 %)och långsamt (( 5 %) växande företag, och att denna skillnad består oavsett företagens räntabilitet. Resultatet kan sägas vara förenligt med den tidigare framförda hypotesen, att expansiva företag får en lägre effektiv skattebelastning än stagnerande. Man kan vidare konstatera en påtaglig skillnad i skattebelastning inom varje expansions- intervall mellan företag med relativt llög och relativt låg räntabilitet. För de mest lönsamma företagen är den effektiva skattebelastningen långt under den nominella på ca 50 %, medan de sämsta företagen betalat en skatt, som i genomsnitt för perioden uppgår till nästan 2/3 av den ”verkliga" vinsten. På den här punkten stämmer de empiriska observationerna inte med slutsatserna från vårt a priori-resonemang i föregående kapitel. 1 den fortsatta framställningen kommer den skillnaden att behandlas.1

Av de tidigare teoretiska resonemangen framgår, att skillnader i effektiv skattebelastning också kan uppkomma genom skillnader i kapitalstockens sammansättning mellan företagen. Det statistiska material som här varit tillgängligt tillåter en gruppering av företagen med hänsyn till lagrets storlek i förhållande till det totala realkapitalet. I tabell 8.2 redovisas den genom- snittliga effektiva skattebelastningen 1963—68 för de verkstadsföretag där lagret motsvarar minst 60 % respektive högst 45 % av kapitalstocken.

Tabell 8.2 Lagerstorlek och effektiv skattebelastning Procent

Lager i procent Effektiv Ränta- Expansions- av totalt kapital skatt bilitet takt

> 60 34 11,7 10,3 ( 45 43 6.4 6,1

Det framgår av tabellen, att företagen med den största andelen lager också haft den lägsta skattebelastningen. Detta resultat kan sägas överensstämma med den teoretiska analysen i föregående avsnitt, men det bör samtidigt

noteras att det också föreligger ett påtagligt samband mellan lagrets relativa storlek å ena sidan och hög räntabilitet och snabb expansion å andra sidan. En närmare uppdelning av företagen på delgrupper för att särskilja lager- storlekens betydelse för den effektiva skattebelastningen är knappast möjlig, eftersom antalet företag därvid skulle bli alltför begränsat.

För att bedöma beskattningens verkan ur allokeringssynpunkt behöver man också veta hur företagen fördelar sig efter effektiv skattebelastning. Det är nämligen en väsentlig skillnad mellan det fall där spridningen mellan företagen är stor i den meningen att en stor andel av företagen uppvisar hög respektive låg effektiv skattebelastning och det fall där de allra flesta företagen är koncentrerade kring genomsnittet.

Spridningen ifråga om effektiv skattebelastning under åren 1963—68 för verkstadsföretagen framgår av nedanstående tabell.

Tabell 8.3 Spridningen i effektiv skattebelastning Procent

Effektiv skattesats Andel företag >60 32 40—60 18 20—40 37 (20 13

100

Som framgår har den effektiva skattebelastningen överstigit 60 % för näs- tan 1/3 av företagen, medan för halva antalet företag skattebelastningen understigit 40 %. Vi kan komplettera med uppgiften att 1/4 av företagen betalat mindre än 29,4 % av sina vinster i skatt och att lika många företag kommit över gränsen 85,2 %. Medianvärdet är 40,6 %.

De empiriska resultat som presenterats här visar således att företagen med den snabbaste expansionen respektive den högsta räntabiliteten har den lägsta skattebelastningen. Då vi i kapitel 7 teoretiskt diskuterade be- stämningsfaktorer till ett företags effektiva skattebelastning blev resultatet att hög räntabilitet skulle medföra en hög skattebelastning. Om räntabiliteten understiger en viss miniminivå, behöver företaget inte deklarera någon vinst alls och skattebelastningen blir därför noll.l Den teoretiska analysen bygger emellertid på den uttalade förutsättningen att företagen faktiskt gör så stora avskrivningar etc. som skattelagstiftningen medger. Det är därför lätt att förklara varför de beräkningar som redovisats här inte genomgående över- ensstämmer med de teoretiska slutsatserna. Vid ett närmare studium av de enskilda företagens faktiska beteende visar det sig nämligen vilket kan förefalla självklart att man inte kan utgå ifrån att företagen gör max- imalt tillåtna avskrivningar och avsättningar.

Skillnader i skattebelastning mellan företag med olika räntabilitet hänger alltså samman med att företagen i olika utsträckning utnyttjat möjligheterna att skära ner sina beskattningsbara vinster. Det är naturligt att då gå vidare och fråga vad det är som begränsar företagens förmåga eller benägenhet att utnyttja vinstreglerande åtgärder. I nästa avsnitt kommer vi att visa, 'Vi bortser här från att företagens utdelningspolitik kan vara en sådan begränsande faktor. garantiskatten.

1 Se t. ex. Robichek & Myers [1965] och Johans- son & Jensen [1969].

2 För ett tydligare belägg för skattebelastningens konjunkturvariation se Södersten [1971].

3 Jämför Johansson & Jensen [1969] och Frost- man [1966].

8.3. Utdelningar, vinstutrymme och skattebelastning

I diskussionen kring företagens utdelningspolitik brukar det ofta hävdas att aktiemarknaden tillmäter företagsledningens förslag till utdelningar ett betydande inforrnationsvärde.l Det är utdelningamas förändring som då står i centrum för intresset. Tanken är att företagsledningen skulle föredra att uppvisa en jämn utdelningsutveckling. Utdelningshöjningar antas bli genomförda först då vinstutsiktema är sådana att de högre utdelningarna åtminstone inte skall behöva sänkas inom överskådlig framtid. På mot— svarande sätt antas sänkta utdelningar innebära något av en företagsled- ningens konfirmation av att företaget befinner sig i ett besvärligt läge.

Företagsledningen har självfallet anledning att anpassa sin utdelnings- politik efter aktiemarknadens reaktionsmönster. Om det här resonemanget om aktiemarknadens uppfattning av utdelningsförändringar är riktigt, kan det därför vara en fördel, t. ex. med hänsyn till möjlighetema att i framtiden genomföra nyemissioner, om företaget — där så är möjligt undviker ut- delningssänkningar och genomför höjningar bara i sådan utsträckning att man inte riskerar bakslag. Tidigare lämnade utdelningar får bli en restriktion för årets utdelningsbeslut, vilket i praktiken kommer att innebära en jämn utdelningsutveckling. Det innebär i sin tur att anpassningen till en varierande vinstutveckling i första hand får falla på företagens likviditet, upplåning och investeringsverksamhet.

Ett utdelningsbeteende av det slag som skisserats ovan kan förklara både den tendens till konjunkturmässig variation i företagens effektiva skatte- belastning som kan observeras i diagram 5.1 i kapitel 5 och de i föregående avsnitt konstaterade skillnaderna i skattebelastning mellan företag med olika räntabilitet.2 Avgörande är då att utdelningarna under vissa förutsättningar kan påverka en annan beslutsvariabel, nämligen den redovisade nettovinst- en.

Det brukar nämligen hävdas att företagen har starka preferenser för att ”finansiera” utdelningarna med löpande vinstmedel.3 Den föreslagna ut- delningen kan då komma att fungera som något av ett minimivärde för den nettovinst som uppvisas i resultaträkningen. Denna lägsta redovisade nettovinst brukar ofta benämnas "tröskelvinst". Vid given utdelning måste ”tröskelvinsten” också kunna täcka de fondavsättningar som eventuellt kan bli nödvändiga enligt civillagstiftningen.

Det är genom avskrivningar, lagerreservförändringar och investerings— fondavsättningar som företaget kan reglera storleken av den redovisade net- tovinsten. Därigenom påverkar företaget också sina skattekostnader, och skattelagstiftningen sätter därför övre gränser för dessa åtgärder. Men möj- ligheten att göra avskrivningar etc. bestäms också av företagets vinstsi» tuation. Man brukar tala om att det föreligger ett utrymme för vinstreg- lerande åtgärder — ”resultatutrymme” som kan motsvara skillnaden mel- lan resultatet före bokslutsdispositioner - i stort sett "bruttovinsten minus räntor och nettot av övriga finansiella kostnader och intäkter — och den ovan nämnda ”tröskelvinsten” inklusive därpå beräknad skatt. Är lönsam- heten god, kan företagets resultatutrymme vara sådant att man helt kan utnyttja de möjligheter skattelagstiftningen erbjuder till av- och nedskriv- ningar och investeringsfondsavsättningar. Vid försämrad lönsamhet krym-

per resultatutrymmet, dvs. möjligheterna att vidta vinstreglerande åtgärder minskar. Men då kommer företagets skattekostnader att stiga relativt den verkliga vinsten.

Låt oss belysa resonemanget med ett sifferexempel. Vi jämför två företag, som båda har lämnat och önskar fortsätta att lämna en utdelning på 30. Man vill inte uppvisa en lägre nettovinst än föreslagen utdelning, dvs. ”trös- kelvinsten” är 30. Företagen är identiska i alla avseenden utom vad gäller räntabiliteten. Maximalt tillåtna skattemässiga avskrivningar antas för båda företagen vara 50.

Företag A Företag B

Vinst före bokslutsdisp. 120 100 ./. Kalkylm. avskrivningar 40 40

./. ”Överavskrivningar” 10 —

= 70 60

./. Skatt (50 %) 35 30

= Nettovinst 35 30 Verklig vinst 120./.40 = 80 lOO./.40 = 60 Effektiv skattesats 35/80 = 43,8 % 30/60 = 50 %

Företaget A är i den förmånligaste vinstsituationen och kan inom ramen för sitt resultatutrymme (60) helt utnyttja skattereglemas möjligheter att skära ner den beskattningsbara vinsten. Därför blir den effektiva skatte- belastningen också lägre än för företaget B, där resultatutrymmet är mer begränsat (40).

Om räntabiliteten i företaget A förbättras, kommer skattebelastningen emellertid att stiga. Företaget har redan maximalt utnyttjat skattereglerna och en förbättrad lönsamhet innebär då att en större andel av den verkliga vinsten kommer att beskattas. Det är en sådan situation som åsyftas i den teoretiska diskussionen i avsnitt 7.3 och som pekar på att hög räntabilitet — allt annat lika - är förknippad med hög skattebelastning.

Man kan alltså genom att anta att företagen vill hålla sina utdelningar oförändrade även vid försämrad lönsamhet och samtidigt är benägna att ”finansiera" utdelningarna med löpande vinstmedel, förklara skillnaderna i skattebelastning mellan företag med olika räntabilitet. Företag vars rän- tabilitet ligger på hög nivå har större utrymme för vinstreglerande åtgärder än företag med dålig lönsamhet, förutsatt att utdelningarna och därmed tröskelvinsten är av ungefär samma storleksordning.

Med det här synsättet kan skillnader i fråga om utdelningspolitiken mellan olika företag också resultera i skillnader i skattebelastning. Ju större ut- delningar som lämnas vid given räntabilitet, desto mindre blir naturligtvis möjligheterna till skattefri vinstnedplöjning. Den synpunkten kan ha re- levans bl. a. för den i kapitel 5 berörda frågan om eventuella skillnader i skattebelastning mellan företag av olika storlek. Det förhåller sig nämligen så att storföretagen lämnat väsentligt större utdelningar än de mindre fö- retagen. Allt annat lika, borde alltså småföretagen ha större möjligheter att hålla sina skattebetalningar på en låg nivå.

Det finns här kanske en annan distinktion som är mer väsentlig att göra än den mellan små och stora företag nämligen den mellan å ena sidan familjeföretag och å andra sidan flertalsbolag. 1 ett familjeföretag kan ägarna tillgodogöra sig företagets avkastning i form av lön och är alltså inte beroende av att företaget redovisar någon vinst för att betala utdelning. [ flertalsbolag däremot ligger ägarnas möjlighet att få avkastning i vinstutdelning och därav betingad kapitalvärdestegring.

Resonemanget om utdelningspolitikens betydelse för skattebelastningen kan illustreras med hjälp av tabell 8.4. Där särskiljs de verkstadsföretag (med positiv räntabilitet) som åren 1963—68 inte lämnat några utdelningar alls, respektive de där den genomsnittliga utdelningen uppgår till minst 2 % av det egna kapitalet.

Tabell 8.4 Utdelningspolitik och effektiv skattebelastning Procent

Utdelning Effektiv Ränta- Expansions- Resultat- i proc. av skatt bilitet takt utrymmes- eget kap. procent 0,0 30,5 10,7 7,5 10,7 2 2,0 45,7 9,4 11,0 3,9

Den skillnad i effektiv skattebelastning mellan de båda grupperna, som framgår av tabellen, kan knappast hänföras till olikheter i fråga om expan- sionstakt och räntabilitet. Den olikartade utdelningspolitiken innebär emel- lertid en väsentlig skillnad ifråga om vad som här kallats ”resultatutrym- mesprocenten”, dvs. vinst efter avdrag för utdelningar inklusive därpå be- räknad skatt, satt i relation till eget kapital. Denna resultatutrymmesprocent kan tolkas som ett mått på företagens möjligheter att utnyttja vinstreglerande åtgärder.

Det bokslutsbeteende som skisserats ovan har intressanta implikationer för en eventuell omläggning av bolagsbeskattningen. Antag att statsmak- terna överväger att sänka skattetrycket gentemot bolagssektorn och då väljer mellan att förbättra avskrivningsmöjligheterna och att sänka den nominella skattesatsen. Det är inte likgiltigt vilket man väljer. För att företagen skall kunna tillgodogöra sig förbättrade avskrivningsmöjligheter måste räntabi- liteten vara så god, att ökade avskrivningar ryms inom ramen för det till- gängliga resultatutrymmet. Om maximalt tillåtna avskrivningar enligt ex- exemplet på s. 183 ökar från 50 till 60, kan företaget A sänka sin effektiva skattebelastning till 37,5 % utan att den redovisade nettovinsten understiger tröskelvärdet 30. l företaget B däremot var resultatutrymmet redan tidigare otillräckligt, och företagets skattebelastning påverkas därför inte av gynn- sammare avskrivningsregler. En sänkning av den nominella skattesatsen till exempelvis 43 % vid oförändrade avskrivningsregler skulle däremot, som lätt kan visas, komma till nytta i båda fallen. För företaget B skapas därigenom ett visst utrymme för ”överavskrivningar” och den effektiva skattebelastningen sjunker.

För företag som har hög räntabilitet kan det alltså — om man ser till den effektiva skattebelastningen vara likgiltigt om bolagsskatten lättas

genom förbättrade avskrivningsmöjligheter eller sänkt nominell skattesats. Företag med låg räntabilitet däremot måste föredra att den nominella skat- tesatsen sänks.

I kapitel 5 gjordes bedömningen att industriföretagens effektiva skatte- belastning halverats sedan början av 1950-talet. Utifrån det resonemang som förts här skulle man kunna dra den spekulativa — slutsatsen att det framför allt är företag med relativt goda vinster som svarat för denna utveckling. Samma totala reduktion i skattebelastning skulle kunnat åstad- kommas om avskrivningsreglerna skärpts och den nominella skattesatsen sänkts. Men fördelningen i skattereduktion mellan företag med låg och hög räntabilitet skulle sannolikt ha blivit en annan.

9. Likviditet, kapitalkostnad och tillväxteffekter — några sammanfattande slutsatser

Som berördes i kapitel 1 har det skett en markant omläggning av finans- politiken under de senaste decennierna från att hålla tillbaka investerings- verksamheten under 1950-talet till att stimulera den industriella kapital- bildningen under l960- och 1970-talen. Vad gäller bolagens vinstbeskattning finns det mycket som tyder på att denna omläggning av politiken haft påtagliga effekter på företagens räntabilitet och finansieringsmöjligheter. Som framgått av kapitel 5 har finanspolitiken motverkat den krympning av vinstmarginalerna som inträffade för industrins företag från 1950-talet till början av 1970-talet genom en neddragning av skattebetalningarnas andel av företagens förädlingsvärde. Sparandet har härigenom kunnat hållas någorlunda intakt. Denna likviditetsmässiga verkan hänger nära samman med bolagsskattens karaktär av nettovinstbeskattning, som gör att brut- tosparandet inte sjunker lika starkt som bruttovinsterna om inte företagen minskar sina avskrivningar när vinsterna försämras. Men utvecklingen av industriföretagens skattebetalningar har också på- verkats av att den effektiva skattebelastningen gentemot "verklig” vinst halverats under den berörda perioden, främst genom företagens möjligheter till lagemedskrivningar och investeringsfondsavsättningar. Det ligger nära till hands att uppfatta den utvecklingen som ett uttryck för statsmakternas strävan att upprätthålla just en snabb tillväxt för industriinvesteringarna, med hänsyn till att företagen kräver en räntabilitet på sina nyinvesteringar i Sverige, som motsvarar avkastningsmöjlighetema i andra delar av väst- världen. Minskningen av det effektiva skattetrycket har i viss mening varit vill- korlig genom att möjligheterna att reducera skattebetalningarna knutits direkt till investeringsverksamheten. Företag som inte investerat har heller inte kunnat hålla nere sin skattebelastning. Kopplingen mellan skattebe- lastning och investeringstillväxt bör ha inneburit en investeringsstimulans, samtidigt som den sannolikt också utgjort en politiskt viktig förutsättning för att kunna sänka skattetrycket gentemot bolagsvinstema.1 Som framgått är möjligheterna till skattefri konsolidering i form av ”över- avskrivningar”, avsättningar till lagerreserver och investeringsfonder i prak- tiken ojämnt fördelade mellan företag med olika räntabilitet. Företag vars räntabilitet år efter år ligger på en hög nivå har större utrymme för vinst- ! _ reglerande åtgärder än företag med dålig lönsamhet, förutsatt att utdel- Jämfördiskussroni ningarna och därmed ”tröskelvinsten” är av ungefär samma storleksord- Bergstrom[l977]. ning.2 Den svenska bolagsbeskattningen karakteriseras därmed av en mar- 256 kapitel 8-

kant differentiering av det effektiva skattetrycket mellan å ena sidan snabbt expanderande, högräntabla företag, å andra sidan stagnerande företag med dålig lönsamhet.

Det är en väsentlig fråga i vilken utsträckning bolagsskattens "selektivitet" gynnat den totala tillväxten i ekonomin. Man kan hävda att vinstbeskatt- ningen fungerat som ett viktigt komplement till fackföreningsrörelsens so- lidariska lönepolitik. Den solidariska lönepolitiken brukar, förenklat, be- skrivas så att fackföreningsrörelsen vid avtalsförhandlingarna tvingar fram snabbare lönekostnadsstegringar i låglönebranscher än i höglönebranscher. Företag och branscher med svag lönsamhet utsätts för lönekrav utöver be- talningsförrnågan vid krav på ”normal” kapitalavkastning, medan de mest framgångsrika delarna av näringslivet i förhållande till sin bärkraft kommer lindrigare undan.

Med denna uppläggning av lönepolitiken påskyndas strukturomvandling- en. De svagare enheterna i näringslivet slås ut, samtidigt som återhållsam- heten gentemot de särskilt vinstgivande företagen innebär bättre expan- sionsmöjligheter, jämfört med vad som skulle vara fallet vid en mer "bär- kraftsorienterad" lönepolitik.

Just förekomsten av en ”expansiv marginal” inom företagssektorn, som kunnat absorbera den arbetskraft som stötts ut vid nedläggningarna har varit en viktig förutsättning för den solidariska lönepolitiken och för ac- cepterandet av strukturomvandlingen från fackföreningsrörelsens sida. Från denna synpunkt kan bolagsbeskattningen sägas ha fått en rationell utform- ning genom den kraftiga favoriseringen av de expansiva, framgångsrika fö- retagen.

Den ”selektivitet” i bolagsbeskattningen som diskuterats här rymmer emellertid också vissa komplikationer för den tillväxtpolitiska bedömningen, som skall beröras i det följande. Det är en vanlig uppfattning i ekonomisk litteratur att den ekonomiska tillväxten främjas om investeringsurvalet i företagssektom svarar mot de (från samhällsekonomisk synpunkt) mest rän- tabla projekten. Detta förutsätter i sin tur att företagen för sina investe- ringsbeslut tillämpar i stort sett samma räntabilitetskrav före skatt. Frågan är nu om detta kriterium på ekonomisk effektivitet är uppfyllt inom bo- lagssektorn.

Den ekonomisk-politiska debatten om bolagsbeskattningens effekter på resursallokering och tillväxt har under den senaste tiden främst gällt in- vesteringsfondssystemet. Med hänvisning bl. a. till den ofta långa tidsrymden mellan avsättningar och fondernas utnyttjande för investeringar och till att nystartade företag inte alls kan komma i fråga, har man hävdat att in- vesteringsfondssystemet i praktiken innebär ett system för selektiva inves- teringssubventioner just till företag som historiskt sett kunnat generera vinster. Särskilt i tider av snabb strukturomvandling finns därför en risk för en konserverande effekt på resursallokeringen genom den lägre ka- pitalkostnaden och bättre finansieringsmöjligheten för dessa företag. Denna kritik torde åtminstone till en del också vara relevant för de skat- tekreditmöjligheter som avskrivningsreglerna ger. Som utvecklats i det fö- regående, sänks företagets kapitalkostnad då skattekrediterna fungerar som ett substitut för eget kapital eller för räntebärande lån i investeringarnas finansiering.

Men som framgått ovan är möjligheten att bilda skattekrediter i praktiken ojämnt fördelad mellan företagen och har främst utnyttjats av företag som har en hög avkastning på sin redan existerande kapitalstock.

Genom den billiga finansiering som skattekrediten innebär är det tänk- bart att dessa företag räknar med en lägre kapitalkostnad, dvs. accepterar en lägre räntabilitet på marginalen för nyinvesteringar, än företag som för- väntar sig att helt eller delvis ta fram sina vinsttillskott från den marginella investeringen till beskattning.

Vår analys av det s.k. dubbelbeskattningsproblemet i kapitel 6 pekar vidare på att det från företagets synpunkt skulle vara väsentligt billigare även bortsett från olika hanteringskostnader att finansiera investerings- verksamheten med nedplöjda vinstmedel än att lita till direkta tillskott från aktieägarna.

Från tillgänglig statistik kan man lätt få ett intryck av hur lönsamheten varierar mellan olika branscher och mellan olika företag inom en bransch, och dessa skillnader i vinstläge innebär uppenbart motsvarande skillnader ifråga om möjligheterna att självfinansiera nyinvesteringarna. Företag med goda vinster från tidigare gjorda investeringar behöver i mindre utsträckning förlita sig på upplåning eller nyemission än företag, där vinsterna av olika skäl ligger på låg nivå. Dessa skillnader i finansieringsbilden kan i sin tur komma att avspeglas i form av differenser mellan kapitalkostnaden för olika företag.

Vårt resonemang här innebär alltså att vad vi kallat ojämnhet i dub- belbeskattningen — skillnaden i skattebelastning mellan utdelningsinkomster och värdestegringar — förstärker de tendenser till en differentiering i ka- pitalkostnaden mellan olika företag som hänför sig till utnyttjandet av skat- tekrediter som finansieringskälla, till förmån för företag med hög avkastning på sin redan existerande kapitalstock och till nackdel för t. ex. nystartade företag som ännu inte börjat generera vinster.

Referenser

Riksdagens protokoll jämte bihang 1951—63. Förslag till ändrad företagsbeskattning. Statens offentliga utredningar 1954: 19. Företagens intäkter, kostnader och vinster. Sveriges officiella statistik 1953—64. Företagen. Ekonomisk redovisning. Sveriges oficiella statistik 1965—75. Nationalräkenskaper. Statistiska meddelanden, N 1971:11. Företag med anställda. Statistiska meddelanden, N 1975z35. Företagsräkningen 1972, del I. Sveriges officiella statistik 1975. Arbetsmarknadsstyrelsens berättelse angående verksamheten 1968—69. Karls- hamn.

Andersson, Edward, 1974, Bolagsbeskattningen i Norden likheter och olik- heter, i Bolagsbeskattningen i Norden. Nordiska skattevetenskapliga forsk- ningsrådets skriftserie, nr 2, 1974, Stockholm. Bailey, Martin J., 1969, Capital Gains and Income Taxation, i The Taxation of Income from Capital (eds Arnold C. Harberger & Martin J. Bailey), Washington. Bergström, Villy, 1976, Approaches to the Theory of Capital Cost. The Scan- dinavian Journal of Economics, nr 3, 1976. , 1977, The Political Economy of Swedish Capital Formation. A paper prepared for a conference about "The Comparative Politics of Capital Formation: The United States and Western Europe" organized by the Center for European Studies.Harvard University, Cambridge, Mass, USA, January 1978. Nationalekonomiska institutionen, Uppsala univer- sitet. Bergström, Villy & Södersten, Jan, 1976, Double Taxation and Corporate Capital Cost. Working paper nr 9, 1976, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm. Brown, E. Cary, 1974, Recent Studies of the lncidence of the Corporation Income Tax, i Public Finance and Stabilization Policy. Essays in Honor of Richard A. Musgrave (eds. Warren L. Smith & John M. Culbertson), Amsterdam. Caves, Richard, 1971, Internationella koncerner: teorin för marknadsformer tillämpad på direkta investeringar, i De internationella koncernerna och samhällsekonomin (red. Nils Lundgren), Stockholm. Coen, Roben M., 1971, The Effect of Cash Flow on the Speed of Adjustment, i Tax lncentives and Capital Spending (ed. G. Fromm), Amsterdam och London. Coen, Robert M. & Hickman, Bert G., 1970, Constrained Joint Estimation of Factor Demand and Production Functions. Review of Economics and Statistics, nr 3, 1970. Cragg, John G., Harberger, Arnold C. & Mieszkowski, Peter, 1967, Empirical Evidence on the lncidence of the Corporation Income Tax. Journal of Political Economy, nr 6, 1967. Edwards, Edgar, 1961, Depreciation and the Maintenance of Real Capital, i Depreciation and Replacement Policy (ed. J .L. Meij), Amsterdam.

Ekström, Tord, 1957, Skattepolitik och företagsbeskattning. Fackförenings- rörelsen, nr 51—52, 1957.

— , 1958, Skattepolitik och bruttobeskattning. Fackföreningsrörelsen nr 12,

1958.

Eliasson, Gunnar, 1965, Investment Funds in Operation, Stockholm. Eriksson, Göran, 1975, Företagens tillväxt och fnansiering, Uppsala.

— , 1977, Effects of Taxation on the Firm's Optimal Investment Behavior.

Stencil, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm.

Feldstein, Martin, 1974, lncidence of a Capital Income Tax in a Growing Economy. Review of Economic Studies, nr 4, 1974.

Franzén, Thomas, Lövgren, Kerstin & Rosenberg, Irma, 1975, Redistri- butional Effects of Taxes and Public Expenditures in Sweden. Swedish Journal of Economics, nr 1, 1976. Frostman, Lars, 1966, Bokslutspolitik. Stencil, Ekonomiska Forskningsin- stitutet (EFI), Stockholm.

Glader, Mats m. fl., 1976, Företagsformer i teori och tillämpning — en studie av mindre och medelstora företag, Stockholm. Goode, Richard, 1951, Corporation Income Tax, New York. — , 1966, Rates of Return, Income Shares and Corporate Tax lncidence,

i Effects of Corporation Income Tax (ed. M. Krzyzaniak), Detroit.

Hall, Robert, E., & Jorgenson, Dale W., 1967, Application of the Theory of Optimum Capital Accumulation, i Tax Incentives and Capital Spending (ed. G. Fromm), Amsterdam och London. Hammer, Richard M., 1975, The Taxation of Income from Corporate Share- holders: Review of Present Systems in Canada, France, Germany, Japan and the U.I(. National Tax Journal, nr 3, 1975. Hansen, Bent, 1955, Finanspolitikens ekonomiska teori. Statens aJentliga

utredningar 1955125. Harberger, Arnold C., 1962, The lncidence of the Corporation Income Tax.

Journal of Political Economy, nr 3, 1962. Hellström, Mats, 1967, Ett försök att uppskatta den totala progressiviteten i det svenska skattesystemet 1966. Stencil, Nationalekonomiska insti- tutionen, Stockholms universitet. Johansen, Leif, 1967, Offentlig Okonomikk. 2:a uppl., Trondheim. Johansson, Sven Erik & Edenhammar, Hans, 1968, Investeringsjbnders lön-

samhet, Stockholm. Johansson, Sven Erik & Jensen, Olav Harald, 1969, Företagets finansierings-

problem, Falköping. Krzyzaniak, Marian, 1966, Effects of Profrts Taxes: Deduced from Neo— classical Growth Models, i Effects of Corporation Income Tax (ed. M. Krzy- zaniak), Detroit. Krzyzaniak, Marian & Musgrave, Richard A., 1963, The Shifting of the Cor- poration Income Tax, Baltimore. Lindbeck, Assar, 1968, Svensk ekonomisk politik, Stockholm. Lindencrona, Gustaf, 1972, Skatter och kapitalflykt, Stockholm.

, 1974, Aktiebolagens dubbelbeskattning Sverige, iBolagsbeskattningen i Norden. Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådets skriftserie, nr 2, 1974, Stockholm.

Lodin, Sven-Olof, 1976, Progressiv utgiftsskatt. Statens offentliga utredningar

1976:62. Lundgren, Nils, 1975, Internationella koncerner i industriländer. Samhälls-

ekonomiska aspekter. Statens offentliga utredningar 1975250. Matthiessen, Lars, 1973, A Study in Fiscal Theory and Policy. Stencil, Eko- nomiska Forskningsinstitutet (EFI), Stockholm. McLure, Charles, 1969, The Inter-Regional lncidence of General Taxes.

Public Finance, nr 3, 1969. , 1973, Economic Effects of Taxing Value Added, i Broad Based Taxes

(ed. Richard A. Musgrave). Baltimore och London. — , 1975, General Equilibrium lncidence Analysis. The Harberger Model

after Ten Years. Journal of Public Economics, nr 4, 1975.

Mieszkowski, Peter, 1969, Tax lncidence Theory: The Effects of Taxes on the Distribution of Income. Journal of Economic Literature, nr 4, 1969. Musgrave, Richard A., 1963, Growth with Equity. American Economic Re- view, nr 2, 1963. — , 1967, The Theory of Public Finance. Tokyo. Musgrave, Richard A. & Musgrave, Peggy B., 1973, Public Finance in Theory and Practice.New York. Mutén, Leif, 1968, Bolagsbeskattning och kapitalkostnader. Uppsala. Myrdal, Gunnar, 1934, Finanspolitikens ekonomiska verkningar. Statens offentliga utredningar 193411. Normann, Göran, 1976, Beskattning av produktionsfaktorer. Arbetsmpr nr 5, 1976. Industriens Utredningsinstitut, Stockholm. Pechman, Joseph & Okner, Benjamin, 1974, Who Bears the Tax Burden? Washington. Praski, Sverker, 1975, Econometric Investment Functions and an Attempt to Evaluate the Investment Policy in Sweden 1960—73. Stencil, Natio- nalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Robicheck, A. &_ Myers, S., 1965, Optimal Financial Decisions. New York. Rudberg, K. & Ohman, C., 1971, Investment Funds. The Release of 1967. Stockholm. Sandberg, Lars, 1963, Net Profits versus Gross Business Taxation: The Swed- ish Debate. Quarterly Journal of Economics, nr 4, 1963. , Samordnad näringspolitik, 1961, Strukturutredningen, utgiven av Landsor- ganisationen i Sverige. Stockholm. Sato, R., 1963, Fiscal Policy in a Neo-Classical Growth Model. An Analysis of Time Required for Equilibrating Adjustment. Review of Economic Stu- dies, nr 1, 1963. Sato, R. & Hoffman, R., 1974, Tax lncidence in a Growing Economy, i Public Finance and Stabilization Policy. Essays in Honor of Richard A. Musgrave (eds Warren L. Smith & John M. Culbertson). Amsterdam. Slitor, Richard, 1966, Corporate Tax lncidence: Economic Adjustments to Differentials under a Two-Tier Tax Structure, i Effects of Corporation Income Tax (ed. M. Krzyzaniak). Detroit. Södersten, Bo, 1969, Internationell ekonomi. Stockholm. Södersten, Jan, 1971, Företagsbeskattning och resursfördelning, i Svensk fi- nanspolitik i teori och praktik (Erik Lundberg m. fl.). Lund.

, 1975, Profit Taxes and Resource Allocation. Stencil. Nationalekono- miska institutionen, Uppsala universitet. — , 1977, Approaches to the Theory of Capital Cost: An Extension. Scan- dinavian Journal of Economics, nr 4, 1977.

Welinder, Carsten, 1976, Skattepolitik. Lund. Västhagen, Nils, 1957, Skattepolitiken och företagens investeringsverksam- het. Skandinaviska bankens kvartalsskrift, nr 3, 1957.

Bilaga 3 Analys av olika system för bildande av skattekrediter

av Lars Bertmar

1 Inledning, syfte, föreställningsram 1.1 1.2 1.3 1.4

1.5

Inledning . Syfte . Avgränsningar och begrepp .

F orestallningsram angående företagens skattemässiga boksluts-

politik .

Föreställningsram angående nettovinstbeskattningens syfte .

- 2 Begränsningar iföretagens möjligheter att bilda skattekrediter inom nu- varande skattesystem 2.1 2.2 2.3

2.4

Inledning. . . . . . . . . Förändring av skattekredit som funktion av vinsten Tillgånsstrukturens, kapitalstrukturens och andra faktorers be- tydelse för tillväxten i skattekrediter

2.3.1 Betydelsen av skillnader i tillgångsstruktur, kapitalstruk- tur och tröskelvinst

2 3. 2 Betydelsen av nominell skattesats och deklarationsmäs-

siga avdrag Sammanfattande diskussion .

3 Lönebaserade system för bildande av skattekrediter

4 Simulering av efekter av alternativa system 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5

Inledning. .

Urval, analysperiod, primärdata . . Förutsättningar för genomförda simuleringar Typer av slutsatser .

Utfallet av simuleringarna

5 Några kompletterande empiriska analyser

5.1 5.2 5.3 5.4 5.5

Inledning. . . . . . . . . Relationen mellan lagervärde och lönesumma Räntabilitetsutvecklingen .

Utnyttjad lagernedskrivning Övriga empiriska analyser

Referenser .

199 199 199 199

202 203

207 207 207

210

210

213 215

217

221 221 221 222 225 225

241 241 241 243 244 246

246

1 Inledning, syfte, föreställningsram

1.1 Inledning

Inom Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm (EFI) har en bank för finansiella data byggts upp. Banken omfattar bl. a. samtliga företag med fler än 200 anställda inom näringarna gruv- och till- verkningsindustri (SNI 2 och 3). Den uppdateras årligen och omfattar f. n. tidsperioden 1966—1975. Primärmaterialet hämtas främst från statistiska cen- tralbyråns (SCB) finansstatistik.

Syftet med databanken är bl. a. att ge möjlighet till analyser av sam- hällsekonomiska frågeställningar på företagsnivå som komplement till ana- lyser på aggregerad nivå. Analysema kan t. ex. avse kartläggningar av his- toriska utvecklingsmönster eller simuleringsstudier av effekter av olika tänk- ta ekonomiskt-politiska åtgärder.] 1 föreliggande bilaga skall jag redovisa hur några alternativa system för bildande av skattekrediter studerats med hjälp av databanken. Dessförinnan skall jag principiellt diskutera nuvarande system för bildande av skattekrediter och i vilka avseenden några alternativa system skiljer sig från detta.

1.2 Syfte

Bilagan har tre syften: (a) Att diskutera olika faktorer som inom det nuvarande nettovinstbeskatt- ningssystemet påverkar företagens möjligheter att bilda skattekrediter. (b) Att mot bakgrund av (a) studera principiella skillnader mellan nuvarande

system och de alternativa system som diskuteras i betänkandets hu- vudtext. (c) Att precisera förutsättningarna för de i betänkandets huvudtext redo- visade simuleringarna av effekter av dessa alternativa system samt att redovisa vissa kompletterande empiriska analyser.

1.3 Avgränsningar och begrepp

För att precisera vilket område inom företagsbeskattningen som jag skall diskutera är det ändamålsenligt att knyta an till de poster som ett företags

1 Databanken har först utnyttjats av Bertmar och Molin [1977]. Där redovi- sas databankens innehåll.

1 Finansiella intäkter och extraordinära kostnader och intäkter är andra vanliga poster i ett före— tags resultaträkning. Jag utelämnar dessa.

2 Med överavskrivningar menas de extra avskriv- ningar som följer av att skattemässig avskrivning överstiger den avskriv- ning som motiveras av tillgångarnas faktiska värdeminskning. De skattemässiga avskriv- ningarna kan även understiga sistnämnda avskrivningar (underav— skrivningar)

officiella resultaträkning kan innehålla. Den kan exempelvis ha följande utseende (inom parentes anger jag de symboler som jag senare skall ut- nyttja).1

Fakturerad försäljning X Tillverknings-, administrations- och försäljningskostnader —X — Avskrivningar —X Resultat före kostnadsräntor (VT) X — Kostnadsräntor (K) —X Resultat före bokslutsdispositioner och skatt (VE) X — Bokslutsdispositioner (AOR) —X Resultat före skatt (VFS) X — Skatt (SR) -X Nettoresultat (NV) X

Om jag utnyttjar begreppen i ovanstående resultaträkning kan det pro- blemområde som jag skall behandla avgränsas på följande sätt.

1. Jag koncentrerar intresset till företagets bokslutsdispositioner och re- dovisade skattekostnad. Med redovisad skattekostnad menar jag den bo- lagsskatt som företaget redovisar. Avgränsningen betyder att jag ej diskuterar övriga intäkter och kostnader i företagets verksamhet. Exempelvis diskuterar jag ej de skatter och avgifter som är knutna till företagets resursutnyttjande (exempelvis skatt på lön eller energi) i annan mån än när detta är relevant för analysen av företagets bokslutsdispositioner och redovisade skattekost- nad. Avgränsningen betyder vidare att jag ej diskuterar olika mätproblem vid bestämningen av kostnader och intäkter som i resultaträkningen ligger före resultatet före bokslutsdipositioner och skatt. Exempelvis diskuterar jag ej mätproblem föranledda av prisförändringar (inflation), dvs. problem vid värderingen av materiella anläggningstillgångar etc. Jag förutsätter att hittills utnyttjade skattemässiga värderingsprinciper fortsättningsvis gäller i dessa avseenden.

2. Av bokslutsdispositionerna koncentrerar jag intresset till nedskrivning på varulager, avsättning till investeringsfond och inom företagsskattebe- redningen diskuterade alternativ till dessa dispositioner. Överavskrivningar på materiella anläggningstillgångar, dvs. främst på maskiner och inventarier, diskuterar jag ej explicit annat än undantagsvis.2 Detta motiveras för det första av att det principiella resonemang som kan föras beträffande lager- nedskrivning i de flesta avseenden kan föras även beträffande överavskriv- ning. För det andra torde överavskrivningarna i allmänhet vara små jämfört med övriga bokslutsdispositioner, främst lagernedskrivning. För det tredje ingår ej förändrade avskrivningsregler bland de alternativ till nuvarande utformning av nettovinstbeskattningen som i första hand diskuterats av företagsskatteberedningen. Övriga bokslutsdispositioner som kan vara ak- tuella bortser jag helt ifrån.

3. Jag studerar ej konsekvenserna för redovisad skattekostnad av den mångfald ej skattepliktiga intäkter, redovisade men ej avdragsgilla kostnader och deklarationsmässiga avdrag som kan förekomma annat än i den mån

dessa får konsekvenser för analysen av företagens utnyttjande av boksluts- dispositioner.

4. Jag behandlar endast sådana system för nettovinstbeskattning som innehåller möjligheter till resultatutjämning via bokslutsdispositioner som ett väsentligt inslag. Skattesystem där företagen ej ges möjligheter att vidta bokslutsdispositioner samtidigt som nominell skattesats är låg eller lämnad utdelning i sin helhet är avdragsgill behandlar jag exempelvis ej.1

5. Jag avgränsar diskussionen till aktiebolag som ej är mycket små Av- gränsningen till aktiebolag görs främst för att diskussionen ej skall behöva ta hänsyn till de olika regler som finns för olika bolagsformer. Avgränsningen till större företag motiveras av att löneuttag ej skall förväntas utgöra en väsentlig resultatreglerande åtgärd. I min diskussion kommer jag ofta att utnyttja följande begrepp. Skattekostnad. Begreppet syftar på bolagsskattekostnaden. Som syno- nyma begrepp utnyttjas ”redovisad skattekostnad” och ”bokförd skatte- kostna ”. Bokslutsdispositioner. Jag bortser helt från sådana bokslutsdispositioner som ej är skattemässigt avdragsgilla. Jag utnyttjar därför begreppet bok- slutsdisposition som synonym till ”skattemässig bokslutsdisposition” eller ”skattemässigt avdragsgill bokslutsdisposition”. Som synomyna begrepp till bokslutsdispositioner utnyttjas även ”resultatreglerande åtgärder” och "för- ändring i obeskattade reserver”.

— Obeskattade reserver. Begreppet definieras som skillnaden mellan en tillgångs ”verkliga” värde och skattemässiga värde. Med ”verkligt” värde menas då tillgångens värde enligt redovisningspraxis.2 Exempel: Lagervärdet enligt redovisningspraxis utgör det ”verkliga” värdet. Det skattemässiga värdet erhålls efter nedskrivning på det verkliga värdet. Skillnaden utgör reserv i varulager — lagerreserv. Obeskattade reserver bildas genom skat- temässigt avdragsgilla bokslutsdispositioner. Jag bortser helt från skatte- mässigt ej avdragsgilla bokslutsdispositioner och utnyttjar därför begreppet ”reserv" som synonym till obeskattad reserv.3

Marginell skattesats är den skattesats som utnyttjas för att beräkna vilken förändring i redovisad skattekostnad som viss förändring av redovisad vinst före skatt medför.

lJfr Bröms [1974] och Södersten [1975]. De menar bl. a. att ett system med skat- tekrediter kan få ogynnsamma allokeringseffekter. Detta skulle sammanhänga med att företag som kan finansiera viss del av kapitaltillväxten med skattekrediter får lägre kapitalkostnad än andra företag, vilket skulle sänka räntabiliteten. Jag kan här ej gå djupare in på detta synsätt utan skall endast göra två kommentarer. För det första medför högre räntabilitet att en större andel av tillväxten kan finansieras med skattekrediter allt annat lika. För det andra har ej företag med högre initial andel skattekrediter av totalt kapital haft lägre räntabilitet om perioden 1966—1972 studeras. För börsbolag finns t. o. ni. en svag tendens i motsatt riktning. Jfr Benmar, Molin [1977], kapitel 17. 2 "Värdet enligt redovisningspraxis" behöver självfallet ej utgöra ett entydigt begrepp. Detta är dock ej nödvändigt för förståelsen. 3 Ett vanligt språkbruk är att beteckna obeskattad reserv som "dold" reserv. "Dold" syftar då på att reserven ej redovisas öppet i företagets årsredovisning. Jag kommer ej att göra någon distinktion mellan "dold" obeskattad reserv och öppet redovisad obeskattad reserv.

* Begreppen "fri" och "bunden” reserv skall ej sammanblandas med de olika former för redovis- ning av eget kapital som civillagstiftningen anvi- sar.

2 Jämför Bertmar, Molin [1977], kapitel 17.

— Nominell skattesats är summan av statlig och kommunal skattesats efter hänsyn till kommunalskatteavdrag vid beräkningen av den statligt skat- tepliktiga inkomsten. Om redovisad vinst före skatt i sin helhet är skat- tepliktig och företaget saknar deklarationsmässiga avdrag/ej avdragsgilla kostnader uppgår redovisad skattekostnad till nominell skattesats multi- plicerad med redovisad vinst före skatt förutsatt att garantiskatten på fas- tigheter ej överstiger denna redovisade skattekostnad.

Förändringiskattekredit. Begreppet syftar på skillnaden mellan redovisad skattekostnad och den skattekostnad som skulle ha redovisats om inga bok- slutsdispositioner vidtagits (vid i övrigt oförändrade förutsättningr för be- räkning av skattekostnad). ”Skattekrediten” uppgår således till det acku- mulerade värdet av nämnda förändringar. Vid en nominell skattesats på 50 % utgörs obeskattade reserver till hälften av skattekredit och till hälften av eget kapital. Investeringsfonder betraktar jag i dess helhet som obeskattade reserver. Det betyder att skattekrediten förändras i samband med avsätt- ningen till investeringsfond. När fonden tas i anspråk förändras ej skat- tekrediten. Utnyttjandet av fonden innebär i detta avseende endast, att den obeskattade reserven och skattekrediten — knyts till en viss tillgång. Spärr- kontobehållningen inkluderar jag i företagets totala kapital. Jag betraktar ej spärrkontobetalningar som skattebetalningar.

— System för nettovinstbeskattning. Med detta menar jag reglerna för skat- temässigt avdragsgilla bokslutsdispositioner. Som synonymt begrepp utnytt- jas "system (alternativt ”regler") för bildande av skattekrediter".

— Fri reserv betecknar sådan obeskattad reserv som företaget kan såväl öka som minska inom av skattelagstiftningen angivna gränser utan särskilt tillstånd från myndighet och som ej erfordrar någon betalning utan som uteslutande är en redovisningsmässig åtgärd. Lagerreserver och reserver i maskiner och inventarier utgör exempel på fria reserver.

Bunden reserv betecknar sådan obeskattad reserv som företaget i princip ej fritt kan öka/eller minska samt som medför andra betalningskonsekvenser än konsekvenserna för redovisad skattekostnad. Exempel är investerings- fond.1

1.4 Föreställningsram angående företagens skattemässiga bokslutspolitik

Inför både den principiella diskussionen i kapitel 2 och 3 och den empiriska analysen i kapitel 4 och 5 är det av vikt att redogöra för min föreställningsram angående företagens skattemässiga bokslutspolitik. Den kan beskrivas på följande sätt.2

1. Företagen är obenägna att disponera balanserade vinstmedel för att helt eller delvis täcka föreslagen utdelning. Detta innebär att de är obenägna att redovisa en vinst före skatt som understiger summan av föreslagen ut- delning, skatt och obligatoriska fondavsättningar. Företagen särskilt börs- bolagen — är vidare obenägna att sänka föregående års utdelning såvida det inte föreligger en lönsamhetsförsämring, som bedöms som varaktig och som motiverar en varaktigt lägre utdelningsnivå. Nämnda vinst före skatt

benämner jag tröskelvinst före skatt (TVf). Den skattekostnad som företaget ej kan undvika med anledning av TVf betecknar jag tröskelskatt (TS). Skill- naden mellan TVr och TS kallar jag tröskelvinst efter skatt (TV6).

2. Maximala skattemässiga bokslutsdispositioner begränsas visst år av

(a) skattelagstiftningens regler för maximala avskrivningar, nedskrivningar och avsättningar (legal restriktion) eller (b) av tillgängligt vinstutrymme, definierat som skillnaden mellan vinst före bokslutsdispositioner (VE) och TV[ (foretagspolitisk restriktion, vinstrest- riktion).

Företagen antas inom dessa begränsningar söka minimera redovisad skat- tekostnad (SR). Detta behöver inte innebära, att företaget varje år eftersträvar denna minimering, eftersom det kan finnas situationer då en flerperiods- analys leder till ett annat resultat än en enperiodsanalys.1 I det följande lämnas emellertid denna eventuella konflikt mellan en- och flerperiodsanalys obeaktad. Av tillgängliga bokslutsdispositioner antas företaget inom det nu- varande systemet för nettovinstbeksattning i första hand utnyttja maximalt tillåtna avskrivningar på materiella anläggningstillgångar (främst maskiner och inventarier), i andra hand maximal lagerreservering och i tredje hand avsättning till investeringsfond.

1.5 Föreställningsram angående nettovinstbeskattningens syfte

Inför den principiella diskussionen i kapitlen 2 och 3 är det även av viss vikt att redogöra för min föreställningsram angående vilka mål som det nuvarande nettovinstbeskattningssystemet främst skall tjäna och hur olika komponenter i systemet skall bidra till olika mål. Min föreställningsram om vilka samhällsekonomiska mål som systemet för nettovinstbeskattning skall bidra till kan sammanfattas på följande sätt.2

1. Nettovinstbeskattningssystemet skall i första hand bidra till tillväxt och stabilitet i företagens produktion och sysselsättning.

2. I andra hand skall systemet för nettovinstbeskattning bidra till för- delningspolitiska, regionalpolitiska och andra mål. Min diskussion i detta avsnitt kommer att knytas till målen angående tillväxt och stabilitet. Exempel på andra mål kommer att anges löpande. Det första målet, tillväxt, kan operationaliseras på många sätt. Jag uppfattar målet som ett långsiktigt mål som egentligen innehåller ett "instrument" (produktion eller produktionsapparat) och ett överordnat mål (sysselsättning). Med denna tolkning skall nettovinstbeskattningen stimulera tillväxt i fö- retagens produktionsapparat (produktionsresurser andra än humankapital). Tillväxten i produktionsapparaten ses sedan som ett huvudinstrument för att nå långsiktiga sysselsättningsmål. Det andra målet, stabilitet, betraktar jag som ett konsiktigt mål i meningen att man via nettovinstbeskattningen vill påverka utjämna de konjunk— turella svängningarna i produktion och sysselsättning.

lJfr Frostman [1966],

2 Jfr depanementschefens direktiv till beredningen.

För att beskriva på vilka sätt det nuvarande nettovinstbeskattningssys- temet söker bidra till ovanstående mål kan det vara ändamålsenligt att som utgångspunkt konstatera, att skattereglerna påverkar betalningsströmmama i företagen. Detta kan ske på två olika sätt, nämligen genom att tillföra resp. återföra likviditet. Likviditet tillförs direkt (spärrkontoutbetalning) eller indirekt (genom att företaget på grund av t. ex. lagernedskrivning eller in- vesteringsavdrag betalar mindre skatt). Likviditet "tappas” från företagen antingen direkt (skatt, spärrkontoinbetalning) eller indirekt (ökad skatte- betalning som orsakas exempelvis av reducerat avskrivningsunderlag efter investeringsfondsutnyttjande). Dessa sätt att påverka betalningsströmmama kan sedan i sin tur ha effekter på övriga betalningsströmmar i företaget, både vad gäller tillförseln av finansiella medel (volym) och hur dessa medel används. Mot bakgrund av ovanstående kan det finnas skäl att närmare precisera vilka typer av effekter som nettovinstbeskattningn kan förväntas ha för tidigare nämnda huvudmål. Beträffande tillväxtmålet menade jag ovan att det man via nettovinstbeskattningen kan påverka är tillväxten i produk- tionsapparaten (och därmed indirekt sysselsättningstillväxten). Det kan då vara ändamålsenligt att med tillväxt mena tillväxt i produktionsapparaten och att mäta denna i kronor. Kapitaltillväxt blir därmed mitt mått på tillväxt. Det kan vidare vara ändamålsenligt att skilja mellan två dimensioner i till- växten, nämligen tillväxtens omfattning, dvs. med hur mycket (mätt i kronor) som produktionsapparaten växer i genomsnitt över tiden, och tillväxtens inriktning, dvs hur produktionsapparaten disponeras mellan 1. ex. olika typer av tillgångar, regioner etc. Om man exempelvis menar att nettovinstbe- skattningen skall bidra till "så hög tillväxttakt som möjligt i reala tillgångar (maskiner, fastigheter etc.)" så har man därmed angett en inrikting av till- växten (reala tillgångar) och en omfattning (så hög tillväxttakt som möjligt). Tillväxtens inriktning kan sedan preciseras ytterligare (till t. ex. vissa bran- scher eller regioner) liksom dess omfattning (genom att exempelvis ange tillväxtmål i procent).

För båda dimensionerna av tillväxten kan vi särskilja direkta och indirekta effekter av nettovinstbeskattningen. Beträffande tillväxtens omfattning kan man till de direkta effekterna hänföra den mindrebetalning av skatt som blir följden av lagernedskrivning förutsatt att detta ej endast leder till en motsvarande reduktion av andra finansieringskällor. Till samma kategori kan man räkna investeringsfondssystemet som ju leder till att den skat- tebetalning som i annat fall hade gjorts i stället temporärt till nästan hela sitt belopp sätts in på spärrkonto för att sedan utnyttjas för en investering. Innebörden av de direkta effekterna på tillväxtens omfattning är alltså att den skattekredit som skapas via t. ex. lagernedskrivning eller investerings- fondsavsättning direkt leder till tillväxt om skattekrediten ej kompenseras av motsvarande reduktion av andra finansieringskällor.

Skattekrediten är alltså den direkta effekten beträffande tillväxtens om- fattning. Viktigare för tillväxtens omfattning är kanske de indirekta effekter- na av nettovinstbeskattningen. Det faktum att man som en finansierings- källa kan utnyttja skattekrediter påverkar företagets finansiella risksituation — man kan utnyttja en finansieringsform som är räntefri och vars åter- betalningstidpunkt är okänd. I vissa avseenden är finansieringsforrnen lik-

artad eget kapital. Detta kan göra företaget mer benäget att växa (investera) än vad som annars skulle ha varit fallet. Om jag kallar detta en ”positiv” indirekt effekt skulle en annan — "negativ" indirekt effekt på tillväxtens omfattning vara att företaget kan tvingas upprätthålla en viss tillväxt om man vill undvika att återföra skattekrediterna till beskattning.

På motsvarande sätt kan man beträffande tillväxtens inriktning skilja mellan direkta och indirekta effekter. Direkta effekter på tillväxtens inrikt- ning nås via investeringsfondssystemet. Fondutnyttjandena kan sålunda sty- ras av samhället till att avse speciella typer av tillgångar, speciella regioner etc. Huruvida investeringsfondssystemet bidrar till en annan tillgångsstruk- tur (komposition av produktionsapparaten) - vid sidan om att påverka in- vesteringsverksamhetens tidsförläggning, regionala fördelning etc. är na- turligtvis osäkert. Det är tänkbart att de investeringar som genomförs med hjälp av investeringsfonder skulle ha genomförts i alla händelser men i en annan tidsordning och att investeringsfondssystemet ej påverkar till- växtens långsiktiga inriktning. Skattesystemet kan även tänkas ha indirekta effekter på tillväxtens inriktning. Nuvarande regler kan exempelvis medföra att företag disponerar en större del av sina tillgångar till varulager än vad som skulle varit fallet utan nedskrivningsreglerna på lager.

Beträffande det andra huvudmålet, stabilitet, kan man särskilja tre hu- vudinstrument i det nuvarande nettovinstskattesystemet. För det första ger systemet företaget möjlighet att utjämna sina skattebetalningar så att vinsten under goda år ej ska behöva beskattas i sin helhet och att företaget därmed spar likviditet till kommande sämre år. En bieffekt av detta kan även vara jämnare utdelningar än vad som annars skulle ha varit fallet. För det andra innebär systemet att likviditet (via spärrkontobetalningar) ”tappas” från vissa företag under goda år. För det tredje medför de nuvarande reglerna lik- viditetstillskott i samband med utnyttjandet av investeringsfonder.

Syftet med det första instrumentet skulle kunna karakteriseras som att åstadkomma en ”passiv” påverkan på investeringarnas förläggning i tiden och att stärka de finansiella förutsättningarna för produktion och syssel- sättning under de mindre goda åren. De två senare instrumenten skulle kunna beskrivas som en "aktiv" påverkan på investeringarnas förläggning i tiden. Likviditetsavtappningen (spärrkontoinbetalning) kan ses som en tvångsinvestering som begränsar möjligheterna att genomföra andra inves- teringar. Likviditetstillskottet under de dåliga åren ökar sedan möjligheterna att då investera.

Sammanfattningsvis kan min föreställning om vilka mål som det nu- varande nettovinstbeskattningssystemet skall tjäna och på vilka sätt olika aspekter på dessa mål påverkas av olika komponenter i systemet beskrivas på följande sätt.

Huvudmål l: Tillväxt i produktion och sysselsättning

Nettovinstbeskattningen Långsiktig tillväxt i produktionsapparat, som medel syftar till: dvs. i företagens tillgångar

D Tillväxtens omfattning — Direkta effekter (bildandet av skatte- krediter)

— Indirekta effekter — positiva (skattekrediter påverkar finan-

siell risk) — negativa (tillväxt erfordras för att för-

hindra upplösning av reserver

D Tillväxtens inriktning Direkta effekter (jfr investeringsfonds- systemet) — Indirekta effekter (jfr lagerinvestering-

ar)

Huvudmål 2: Stabilitet i produktion och sysselsättning

Nettovinstbeskattningen Utjämning av skattebetalningar som medel syftar till: Påverkan på investeringsverksamhetens tidsförläggning

aktiv påverkan (jfr investeringsfonds- systemet) passiv påverkan (jfr lagemedskrivning) Ovanstående analys är självfallet mycket schematisk. Olika speciella för- utsättningar kan införas som påverkar analysen. Tankegången torde dock enligt mitt synsätt fånga de mest väsentliga motiven för ett skattesystem som medger bildandet av såväl fria som bundna obeskattade reserver.

2 Begränsningar i företagens möjligheter att bilda skattekrediter inom nuvarande skattesystem

2.1 Inledning

I föreliggande kapitel skall jag diskutera begränsningar i företagens möj- ligheter att bilda skattekrediter enligt nuvarande regler.] Diskussionen kan ses som en utgångspunkt för kapitel 3. Där skall jag diskutera principiella skillnader mellan nuvarande system och några alternativa system.

2.2 Förändring av skattekredit som funktion av vinsten

Av avgörande betydelse för förändringen i obeskattade reserver och därmed i skattekrediter är vinsten före bokslutsdispositioner och skatt, VE. Av avgörande betydelse är vidare företagets krav på minsta redovisade net- toresultat (vinstrestriktion) och de legala begränsningar i skattekrediternas ökning som finns (legal restriktion).2 Figur 2.1 skall jag utnyttja som ut- gångspunkt för en diskussion av dessa faktorer. Förutsättningama för figuren är följande (under 2.3 skall jag diskutera de olika förutsättningarna).3

1. Tröskelvinsten efter skatt, TV6, och tröskelskatten, TS, uppgår till samma belopp. Båda är större än noll. De summerar till tröskelvinsten före skatt, TV .

2. TV6f överensstämmer med redovisat nettoresultat och TVf med redovisat resultat före skatt (jfr resultaträkningen under 1.3).

3. Vid bestämningen av andelen skattekredit, SK, av obeskattade reserver, OR, uppgår nominell skattesats till 50 %.

4. Vid bestämningen av redovisad skattekostnad, SR, i det fall denna över- stiger TS uppgår den marginella skattesatsen likaså till 50 %.4

5. I figuren betecknar VENL den högsta vinst före bokslutsdispositioner och skatt som företaget med hänsyn till maximalt möjlig avskrivning på materiella anläggningstillgångar och maximalt möjlig lagemedskriv- ning kan redovisa om SR ej skall överstiga TS.

6. I figuren betecknar VE.tak den högsta vinst före bokslutsdispositioner och skatt som företaget — med hänsyn till maximalt möjlig av- och ned- skrivning samt maximal avsättning till IF kan redovisa om SR ej skall överstiga TS.

7. Figuren består av två delfigurer. I den övre redovisas bl. a. storleken på förändringen i obeskattad reserv (AOR), redovisad skattekostnad (SR),

] Diskussionen utgör delvis ett koncentrat av diskussionen i Bertmar, Molin [1977], kapitel 17.

2Jfr ovan avsnitt 1.4.

3 Utöver nedanstående

ngivna förutsättningar gäller även de förutsätt- ningar som följer av min föreställningsram enligt avsnitt 1.4.

4 Denna förutsättning är något orealistisk men utnyttjas här för att förenkla framställningen.

! ! I

i A OR

A EOR

.'_:r'grf NV TS resp -----.,443" resp SR TV

Figur 2.1. F ördelningen av resultatet före bokslutsdis- positioner och skatt på olika komponenter enligt nuvarande regler.

VE (kronor)

redovisat nettoresultat (NV), andelen eget kapital av obeskattade reserver (AEOR) och förändringen i skattekrediter (ASK) vid olika VE. I den nedre visas storleken på avsättningen till investeringsfond (AIF), redo- visad skattekostnad (SR) och spärrkontoinbetalning.

8. För att markera figurens allmänna karaktär anges ej skalvärden Figuren avser ett visst företag ett visst är.

Låt mig först kommentera vad de olika begrepp som markerats på axlarna i den övre delen av figuren främst kan antas bero på. Jag börjar då ”nedifrån” i en tänkt resultaträkning. TVe torde främst bero på företagets utdelningspolitik. Detta härger sam- man med mitt antagande om att företagen är obenägna att recovisa en

nettovinst understigande föreslagen utdelning. Vid given utdelning beror TVe även av de civilrättsliga reglerna för fondering av redovisat eget kapital. Även andra faktorer av mindre betydelse torde kunna påverka kravet på TV6

"ISS beror på TVe och på de deklarationsmässiga avdrag och tillägg resp. ej skattepliktiga intäkter som är aktuella. 1 Högre TVe medför, allt annat lika, högre TS. Vid given TVE medför större deklarationsmässiga avdrag/ej skattepliktiga intäkter att TS sjunker. TS kan dock ej understiga den kom- munala garantiskatten på fastigheter.

TVr definieras som summan av TV6 och TS. De förutsättningar som figur 2.1 bygger på medför att TS motsvarar TVe och således uppgår till 50 % av TVf. Detta överensstämmer med vanliga schablonantaganden. Som nämndes ovan kan emellertid bl. a. deklarationsmässiga avdrag/ej skatte- pliktiga intäkter medföra att TS avviker från TV. Som jag senare skall visa kan dessa avdrag/intäkter även medföra att nettovinsten, NV, avviker från TV. I detta fall kommer redovisad vinst före skatt, VFS, att avvika från Tv,.

VE, tak beror för det första på möjlig förändring av obeskattad reserv i varulager. Denna beror på varulagervärdets förändring under året och på storleken av ej utnyttjade nedskrivningsmöjligheter vid periodens ingång.

För det andra beror VEM, på möjlig överavskrivning på materiella an- läggningstillgångar (här åsyftas i första hand maskiner och inventarier).

För det tredje beror VE_tak på TVf.2 Detta hänger dels samman med reglerna för avsättning till investeringsfond, IF. Beräkningsunderlaget för avsättningen utgörs av summan av vinst före skatt, VFS, och avsättning till IF. Högre TV,— medför högre IF-avsättning utan att SR för den skull avviker från TS. 3 Dels sammanhänger betydelsen av TVf för VEtak med att reservförändringama via lagernedskrivning och överavskrivning på mate- riella anläggningstillgångar ej är knutna till utfallet beträffande VE. Som framgick ovan innebär förutsättningarna för dessa förändringar att ett visst vinstintervall kan ”regleras” via dylika bokslutsdispositioner, (jfr skillnaden mellan Vevt. och TVf i den nedre delen av figuren). Ju högre TVf desto högre är den VE där dessa möjligheter uttömts.

Mot bakgrund av ovanstående kan figur 2.1 kommenteras på följande sätt: Förutsättningen för en ökning av obeskattade reserver är att VE över- stiger TVf. För varje krona av VE överstigande TVf men understigande VE'mk kan OR ökas med en krona, vilket betyder att SR kan bibehållas vid TS. Om VE överstiger VE,tak med t. ex. X kronor - kan OR ökas med ytterligare 0,4 - X (avsättning till IF). Den AOR som på detta sätt kan genomföras vid olika VE består till hälften av eget kapital, AEOR, och till hälften av skattekrediter, ASK, eftersom nominell skattesats antagits uppgå till 50 %. SR kommer att överstiga TS med 0, 3 X vid VE>VE mk eftersom marginalskattesatsen antagits uppgå till 50 %. Av detta antagande följer även att NV utvecklas på samma sätt som SR.

' Fortsättningsvis definie- ras begreppet ej skatte- pliktiga intäkter som nettot av ej skattepliktiga intäkter och redovisade, ej avdragsgilla kostnader.

2 Jag förutsätter således här, att TVföverensstäm- mer med VFS. Detta antagande diskuteras senare.

3 En annan sak är att spärrkontoinbetalningar erfordras för varje belopp avsatt till IF. 1 figur 2.1 erfordras dylika betalning- ar fr. o. ni. en VE under—

stigande VE mk.

1 Räntabilitetsmåtten definierarjag genomgåen- de utifrån ingående kapital, dvs. kapitalet vid årets början.

2 Jag antar att huvudre- geln medger större ökning än supplementärreglerna.

3 Räntan kan förefalla orealistiskt låg. Om man emellertid tar hänsyn till den del av företagets lån som ej löper med ränta — exempelvis skattekrediter — är ej den genomsnittliga räntesatsen orealistisk.

4 Det principiella resone- mang som jag skal föra i anslutning till tabellen beträffande lagernedskriv- ningen kan dock föras även beträffande överav- skrivning.

2.3 Tillgångsstrukturens, kapitalstrukturens och andra faktorers betydelse för tillväxten i skattekrediter

Skillnader i tillgånsstruktur, kapitalstrukturoch/eller krav på tröskelvinst kan medföra att möjligheterna att bilda skattekrediter är olika i olika företag. Detsamma gäller om företagen skiljer sig åt när det gäller tillgången till ej skattepliktiga intäkter/deklarationsmässiga avdrag. Även storleken på tio- minell och marginell skattesats har betydelse för tillväxten i skattekrediter. Detta skall jag illustrera med hjälp av två exempel. Det första belyser till- gångs- och kapitalstrukturens samt tröskelvinstens betydelse och det andra betydelsen av ej skattepliktiga intäkter/deklarationsmässiga avdrag samt olika skattesatser.

2.3.1 Betydelsen av skillnader i tillgångsstruktur, kapitalstruktur och tröskelvinst

Det första exemplet (tabell 2.1) syftar för det första till att illustrera storleken på VE,ak under olika förutsättningar (jfr figur 2.1). För det andra syftar exemplet till att illustrera den legala restriktionen när relativa mått, dvs. räntabilitetsmått, utnyttjas. Jag skall därvid använda två räntabilitetsmått. Det första, räntabilitet på eget kapital, RE, visar förräntningen före skatt av det egna kapitalet och definieras därför som VE i förhållande till eget kapital. Det andra måttet, räntabilitet på totalt kapital, RT, visar förränt- ningen av det totala kapitalet före skatt och definieras som VT (dvs. VE plus kostnadsräntor) i förhållande till totalt kapital.l För det tredje syftar exemplet till att illustrera storleken på den erhållna skattekrediten när VE uppgår till VEM. Dess storlek uttrycker jag då — analogt med räntabi- litetsmåtten dels i relation till eget kapital och dels i relation till totalt kapital. Förutsättningama för det första exemplet är följande.

1. Jag jämför fyra företag, betecknade A, B, C och D. Företagen är lika stora mätt efter storleken på totalt kapital. Totalt kapital uppgår till 1 000 vid årets ingång.

2. Varulagret uppgår vid årets ingång till 50 % av totalt kapital. Lagret ökar med 10 % under året. Vid årets ingång ärlagret maximalt nedskrivet. Maximal ökning av lagerreserven uppgår således till 30.2

3. Vid årets ingång är företagens soliditet dvs. andelen eget kapital av totalt kapital — 25 alternativt 50 %.

4. Genomsnittlig låneränta (före skatt) uppgår till 6 %.3

5. TVe och TS uppgår till samma belopp. TVe uppgår till 3 alternativt 6 % av eget kapital.

6. Nominell och marginell skattesats uppgår till 50 %.

7. Inget företag kan göra överavskrivningar på materiella anläggningstill- gångar.4 Jag koncentrerar intresset till nedskrivningar på varulager och avsättningr till investeringsfond (IF) vad gäller tillgängliga bokslutsdis- positioner.

8. I tabellen betecknar jag redovisade kostnadsräntor med K, förändring i lagerreserv med AVL-res och avsättning till investeringsfond med AIF.

Tabell 2.1 Exempel på betydelsen av kapitalstruktur och tröskelvinst för tillväxten i skattekrediter (Belopp resp. %)

th A th B th C th D

E/T = 50 % X X = 25 % X X TVe/E = 6 % x x = 3 % X X

TV6 30 15 15 7,5 + TS 30 15 15 7,5 = TVf 60 30 30 15 + AVL-res 30 30 30 30 = VE. vr. 90 60 60 45 + AIF 40 20 20 10 : VE. mk 130 80 80 55 + K 30 45 30 45 = v,!tak 160 125 110 100 RE VL 18% 24% 12% 18% RT'VL 12 % 10,5 % 9 % 9 % ASKVL/E 3 % 6 % 3 % 6 % ASKVL/T 1,5 % 1,5 % 1,5 % 1,5 % RE mk 26 % 32 % 16 % 22 %

Tim, 16% 12,5% 11% 10% ASK/E 7 % 10 % 5 % 8 % ASK/T 3,5 % 2,5 % 2,5 % 2 %

Med VE_ VL betecknas den högsta VE som företaget kan ha om redovisad vinst före skatt skall överensstämma med TVf(jfr figur 2. 1) efter maximal nedskrivning på varulager. VE,tak betecknar motsvarande vinst när hän- syn tas till maximal avsättning till IF (jfr figur 2.1). V-l-_,ak uppgår till VE,ak med tillägg för K.

9. I tabellens övre del markeras aktuella förutsättningr beträffande soliditet, E/T, och tröskelvinst, TVe/E. Därefter redovisas de värden på olika resultaträkningsposter som följer av gjorda antaganden. Eftersom syftet är att beräkna VE_ vr; VE_ mk och VT,tak är resultaträkningen vänd ”upp och ned". Den börjar med TV6 och slutar med VT_ mk, dvs. den maximala vinst före kostnadsräntor som företaget kan redovisa utan att vinst före skatt skall avvika från TVf. Slutligen visas några relationstal. ASKVL betecknar därvid den förändring i skattekrediterna som sammanhänger med förändringen i lagerreserven. REVL och RIVL betecknar de rän- tabilitetstal som bestämts via VE,VL resp. VT,VL (dvs. VEVL + K). Nedan skall jag diskutera några slutsatser som kan dras utifrån tabell 2.1 vad gäller skillnader mellan företag med olika soliditet och tröskelvinst. Jag diskuterar därvid endast riktningen på olika skillnader. Hur de exakt kan bestämmas via soliditetens och/eller tröskelvinstens storlek redovisar 1 Jfr Bertmar, Molin jag ej.1 [1977], kapitel 17.

1 Observera att tabellens värden för RE. (ak, RT. mk, ASK/ E och ASK/T inkluderar effekterna av både lagernedskrivning och IF-avsättning. Om man vill renodla skatte- krediten med anledning av AIF kan värdena för dessa variabler reduceras med värdena för RE. VL, Rn VL! ASKVL/E resp. ASKVL/T.

10.

11.

12.

. Samma lagernedskrivning (mätt i kronor) medför att samma tillväxt i totalt kapital kan finansieras med skattekrediter oberoende av skillnader i soliditet (jfr raden för ASKVL/T). Punkt 1) medför att skattekrediternas ökning med anledning av la- gernedskrivning jämfört med det kapital som företagets ägare kan sägas ha ställt till företagets förfogande dvs. eget kapital — blir större ju lägre soliditeten är (jfr raden för ASKVL/E).

Vid given lagernedskrivning (mätt i kronor) nås den legala restriktionen vid ett lägre RE-tal för företag med högre soliditet jämfört med företag med lägre soliditet allt annat lika (jfr företagen A och B beträffande RE, VL)' Motsatsen gäller gränsen för RT såvida ej tröskelvinsten i procent av eget kapital är mycket liten (jfr RT,VL för företagen A och B resp. för företagen C och D). . Vid samma soliditet medför lägre tröskelvinst lägre RE, VL och RT_ VL

(jfr figur 2.1 samt företagen A och C resp. B och D). Till skillnad från skattekrediter bildade via lagernedskrivning beror stor- leken (mätt i kronor) på skattekrediter bildade via IF—avsättningar på storleken av företagets egna kapital. Här åsyftar jag endast den IF-av- sättning som ligger inom VE_mk (jfr figur 2.1). Företag med högre so- liditet kan göra större IF -avsättningar— allt annat lika utan att redovisad skattekostnad avviker från tröskelskatten (jfr AIF för företag A och B resp. C och D). . Punkt 6) medför att den tillväxt i totalt kapital som kan finansieras

med skattekrediter med anledning av IF blir större för företag med högre soliditet (jfr raden för ASK/T i tabell 2.11). . Punkt 6) medför att ökningen av skattekrediterna med avseende på

IF satt i relation till det egna kapitalet (vid periodens ingång) är lika för företag med olika soliditet (jfr skillnaden mellan värdena på ASK/ E och ASKVL/E för företag A med skillnaden för företag B). . Punkt 8) betyder, att skillnaderna mellan företag med olika soliditet

vad gäller Rank i sin helhet sammanhänger med skillnader i RE,VL allt annat lika.

IF-avsättningens beroende av eget kapital medför att skillnaderna i RT_tak mellan företag med olika soliditet blir större än skillnaderna i RT,VL (jfr företagen A och B). Lägre tröskelvinst medför att aktuella RE- och RT-tal blir lägre (jfr figur 2.1). Samtidigt förändras ej den ökning i skattekredit som samman- hänger med lagernedskrivning om ökningen relateras till eget eller totalt kapital (jfr ASKVL/ E och ASKVL/T för företagen A och B jämfört med C resp. D). Däremot medför lägre tröskelvinst att förändringen i den skattekredit som sammanhänger med IF-avsåttningen blir lägre. Detta medför — allt annat lika — lägre RE,tak och lägre RT,tak och därmed mindre förändring i skattekrediter satt i relation till såväl eget som totalt kapital (jfr företagen A och C eller B och D). Om tröskelvinsten före skatt i kronor är lika stor kommer den möjliga andel av tillväxten i totalt kapital som kan finansieras med skattekrediter att vara lika stor oberoende av skillnaden i soliditet (jfr företagen B

och C). Däremot blir ökningen av skattekrediten jämfört med eget ka- pital större ju lägre soliditeten är.

Tfabell 2.1 illustrerar således skillnader mellan företag i möjligheterna att biilda skattekrediter sammanhängande med skillnader i soliditet och/eller trröskelvinst vid given tillgångsstruktur. En förenklad sammanfattning är attt lagernedskrivningens absoluta storlek ej beror av företagets soliditet me- dlan motsatsen gäller IF-avsättningen. Den legala restriktionen uttryckt stom ett RE-tal eller som ett RT-tal — kommer därför att bli olika för företag med olika soliditet. Den kommer dessutom att påverkas av företagens trös- keelvinst. Sammanfattningen kan jämföras med min diskussion i avsnitt 1.5 och med att soliditeten i de flesta företag successivt försämrats sedan mitten aw 1960-talet.l Om jag förenklar analysen i avsnitt 1.5 kan lagemedskriv- niingsmöjlighetema (fria reserver) i första hand antas syfta till att stimulera tilllväxtens omfattning. Förekomsten av bundna reserver, dvs. IF, som kom- pllement till fria (dvs. i stället för motsvarande större möjligheter att bilda fn'ia reserver), motiveras i första hand av stabiliseringspolitiska målsättningar. Aillt annat lika (räntabilitet på eget kapital, tillväxttakt i lager och övriga tilllgångar, tillgångsstruktur, tröskelvinst i procent av eget kapital, etc.) kom- mer ”kompositionen” av reserver att bli olika för företag med olika soliditet. Deen förändras likaså över tiden i det enskilda företaget när soliditeten för- äntdras. Lägre soliditet innebär större möjlig lagerreserv i förhållande till eget kapital och mindre IF i förhållande till lagerreserven (eller i förhållande tilll totalt kapital). Samtidigt är det sannolikt, att företag med lägre soliditet utppvisar större variationer i tillväxttakt, dvs. utgör större ”problem” sett ur Stabiliseringspolitisk synvinkel.2 Starkt förenklat tenderar således en mins- kaid Soliditet att förknippas med förändringari "kompositionen” av företagets resserver i en riktning motsatt den som med hänsyn till den minskade so- lidlllgtens betydelse ur stabiliseringspolitisk synvinkel vore att föredra. En amnan sak är att den ökade risk som lägre soliditet medför kan motivera em ökad andel fria reserver av totalt kapital. Det är således delvis en fråga om en konflikt mellan tillväxt- och stabiliseringspolitiska mål. Denna kon- flilkt blir självfallet mindre aktuell om lägre soliditet kan kombineras med höjgre räntabilitet på eget kapital.

2.3.2 Betydelsen av nominell skattesats och deklarationsmässiga avdrag

I (detta avsnitt skall jag diskutera betydelsen av nominell skattesats och skrattepliktiga intäkter/deklarationsmässiga avdrag. Liksom i föregående av- sniitt skall jag knyta diskussionen till ett exempel. Förutsättningama för extemplet är följande.

1. Exemplet avser fyra företag, betecknade E, F, G och H. Företag E be- traktar jag som ett ”typföretag”, dvs. ett företag för vilket vanliga scha- blonantaganden angående nominell skattesats och skattepliktiga intäk- ter/deklarationsmässiga avdrag gäller. IJfr Bertmar, Molin

2. Nominell skattesats är 50 alternativt 60 %. [1977], kapitel 9.

3. Marginell skattesats motsvarar nominell skattesats. Denna förutsättning 2 m Bertmar, Molin skall jag diskutera nedan. [1977], kapitel 19.

1Jfr avsnitt 1.4.

2I detta sammanhang kan även kontlikten mellan de mål som skall nås via produktionsfaktorskatter och målen för nettovinst- beskattningen påpekas. Atminstone på kort sikt kan det inträffa, att en ökad produktionsfaktor- skatt reducerar företagets VE och därmed dess möjligheter att bilda obeskattade reserver.

4. Vissa företag kan utnyttja ett deklarationsmässigt avdrag, DA, på 10. 5. Vinst före bokslutsdispositioner och skatt, VE, uppgår till 100 för alla företag. Tröskelvinsten efter skatt, TVe, uppgår till 15 för alla företag. Alla företag kan göra en maximal lagernedskrivning på 50. De eftersträvar minsta möjliga redovisade skattekostnad. Företagen föredrar lagernedskrivning, AVL-res, framför lF-avsättning, AIF, som bokslutsdisposition.l Överavskrivningar på maskiner och in- ventarier kan ej genomföras.

I tabell 2.2 sammanfattas exemplet. I tabellens övre del anges aktuella för- utsättningar och i den nedre resultaträkningen fr. o. m. VE. Företag E be- traktar jag som nämnts som ”typföretag”. För att kunna redovisa den öns- kade tröskelvinsten måste företaget göra maximal lagernedskrivning samt därutöver en avsättning till investeringsfond. I tabellen betecknar jag re- dovisad vinst före skatt med VFS, redovisad skattekostnad med SR, re- dovisad nettovinst med NV och nominell skattesats med t.

Tabell 2.2 Exempel på betydelsen av nominell skattesats och deklarationsmässiga avdrag för möjligheterna att utnyttja skattekrediter.

th E th F th G th H = 50 % X X X = 60 % X TS = 15 X X X : 5 X DA = 0 X X = 10 X X VE 100 100 100 100 AVL-res 50 — 50 — 50 — 50 AIF-res 20 12,5 — 20 — 10 VFS 30 37,5 30 40 SR - 15 22,5 10 — 15 NV 15 15 20 25

1.

Tabell 2.2 ger anledning till följande slutsatser:

Jämför företag E och F: Vid given tröskelvinst efter skatt medför en ökad nominell skattesats att kravet på tröskelvinst före skatt ökar. Vid given VE (större än TVf) medför detta att möjligheterna att bilda skattekrediter reduceras. Det är sannolikt i allmänhet avsättningen till investeringsfond som reduceras (om sådan är aktuell). Detta illustrerar några av de konflikter som kan finnas mellan olika mål för nettovinst- beskattningssystemet (jfr avsnitt 1.5). Om man av fördelningspolitiska skäl önskar höja nominell skattesats kommer den ökade skattekostnad som därav följer vid given TVe att motsvaras av en reduktion av ökningen av obeskattade reserver (jfr tillväxtpolitiska mål) och därvid i första hand avsättningarna till IF (jfr stabiliseringspolitiska mål). Samma effekt nås om ökade kommunalskattesatser tillåts höja nominell skattesats.2

2. Jämför företag E och G: Införandet av ett deklarationsmässigt avdrag kan medföra att redovisad skattekostnad reduceras och att redovisad nettovinst stiger i motsvarande mån. I detta fall kommer ej företagets möjligheter att bilda skattekrediter att påverkas. Förutsättningen är att den skatt som kan beräknas efter hänsyn till utnyttjandet av avdraget överstiger eller motsvarar den skatt som företaget oberoende av vinst, avdrag etc. ej kan undvika (jfr garantiskatt på fastigheter).l

3. Jämför företag E och H: Om företaget i utgångsläget — dvs. innan ett deklarationsmässigt avdrag är aktuellt — har en redovisad skattekostnad som uppgår till tröskelskatten kommer införandet av ett deklarations- mässigt avdrag att medföra, att förändringen av obeskattade reserver reduceras i motsvarande mån. Om företaget i utgångsläget gjort IF-av- sättning torde det i allmänhet vara denna bokslutsdisposition som re- duceras. En åtgärd som införs i stabiliseringspolitiskt syfte (jfr inves- teringsavdrag) kan således medföra att betydelsen av övriga instrument inom nettovinstbeskattningssystemet reduceras.2

2.4 Sammanfattande diskussion

Som framgått av min diskussion i avsnitten 2.2 och 2.3 är det en mängd faktorer som enligt nuvarande skattesystem påverkar företagens möjligheter att bilda obeskattade reserver och ”kompositionen” av dessa. I detta avsnitt skall jag genomföra en kort sammanfattande diskussion. Därvid är min föreställningsram angående företagens skattemässiga bokslutspolitik av be- tydelse (jfr avsnitt 1.4). Detta gäller särskilt min föreställning om hur fö- retagen prioriterar olika bokslutsdispositioner. Sammanfattningen kan kny- tas an till min föreställning om vilka mål som olika typer av reserver främst skall tjäna (jfr avsnitt 1.5). Denna koppling redovisar jag dock ej explicit.

I mina exempel har jag genomgående förutsatt att företagen har ett krav på lägsta redovisade nettovinst (T Ve). Detta torde vara relevant förutsättning åtminstone för större företag (jfr börsföretag). Det är även sannolikt att den är förhållandevis stabil över tiden.3I mina exempel har jag sedan utnyttjat

]I exemplet har jag antagit att möjligheterna att öka obeskattade reserver utnyttjas fullt ut av företag G. Om detta ej är fallet kan införandet av ett deklarationsmässigt avdrag medföra att förändringen av obeskattade reserver ökar. Antag, att företag G kan göra IF-avsättning med 50 % på beräkningsunderlaget i stället för 40 % (jfr företagsskatteberedningens förslag). Vid i övrigt oförändrade förutsättningar skul- le då företag G kunna gör IF-avsättning på 25 och ändå redovisa en nettovinst överstigande tröskelvinsten efter skatt trots att företaget utnyttjar det deklarations- mässiga avdraget. Resultatet före skatt skulle bli 25, redovisad skattekostnad 7,5 och nettovinsten 22,5.

2 Parentetiskt kan nämnas att investeringsavdrag dvs. ett deklarationsmässigt avdrag som uppgår till viss procent av genomförda investeringar kan diskuteras på likartat sätt som lagernedskrivningsmöjlighetema vad gäller skillnaderna mellan företag med olika soliditet.

3Jfr Bertmar, Molin [1977], kapitel 16.

1 Under vissa förutsätt- ningar kan marginell skattesats i vissa vinstin- tervall motsvara den statliga skattesatsen. Den kan även motsvara den kommunala skattesatsen. Jfr Frostman [1966].

nominell skattesats. Detta har jag gjort för att förenkla analysen. När man studerar konsekvenserna ett visst år av varierande förutsättningar för t. ex. deklarationsmässiga avsdrag borde i stället marginell skattesats utnyttjas. Vid en kommunal utdebitering på 30 % är den marginella skattesatsen i allmänhet 70 %.1 Höjningar av skattesatsen medför allt annat lika — att företagets möjligheter att bilda obeskattade reserver reduceras. I första hand torde IF-avsättningama reduceras.

Möjligheterna att bilda skattekrediter via lagemedskrivning är allt annat lika desamma för företag med olika soliditet. Den andel av tillväxten i totalt kapital som kan finansieras med skattekrediter är således lika. Det betyder, att ökningen av skattekrediten i relation till eget kapital är större ju lägre soliditet företaget har.

Storleken på skattekrediter bildade via lF-avsättningar är bl. a. beroende av företagets soliditet. Det betyder att företag med olika soliditet kan fi- nansiera olika andelar av tillväxten i totalt kapital med skattekrediter bildade via IF-avsättningar. Ju högre soliditet, desto högre andel.

Högre tröskelvinst före skatt medför allt annat lika lägre ökning av skattekrediter. I första hand torde avsättningarna till investeringsfond bli lägre.

Ej skattepliktiga intäkter/deklarationsmässiga avdrag kan medföra, att ökningen av skattekrediterna blir mindre än vad den skulle ha varit utan dessa intäkter/avdrag. Om företaget i utgångsläget (före hänsyn till intäk- tema/ avdragen) gjort investeringsfondsavsättning är det i första hand denna som torde påverkas. Även motsatt effekt kan dock nås.

3 Lönebaserade system för bildande av skattekrediter

Gemensamt för de av företagsskatteberedningen redovisade alternativen A-D — jag skall gemensamt kalla dem system L är komponenterna la- gernedskrivning, reservering på lönesumman (resultatutjämningsfond) samt investeringsfondsavsättning. Föreslagna regler för investeringsfonds- avsättning avviker ej principiellt från nuvarande regler. Skillnaden är att 50 % i stället för 40 % av avsättningsunderlaget kan avsättas till IF samt att kravet på spärrkontoinbetalning höjs från 46 till 50 %.

Innebörden av alternativen A—Djämfört med nuvarande regler kan sam- manfattas på följande sätt (%).

Nuvarande Alt A Alt B Alt C Alt D regler Nedskrivning på varulager” 60 50 45 30 30 Reservering på lönesumma 15 20 30 15 Avsättning till IF 40 50 50 50 50

"Supplementärregel 1 gäller även i alternativen A—D. Jag bortser från supplementär— regel 2.

Avsättningen till IF beräknas i samtliga alternativ på vinsten före av- sättning (men efter övriga bokslutsdispositioner). Spärrkontobetalningen en- ligt altemativen A—D uppgår till ett belopp motsvarande 50 % av inves- teringsfondsavsättningen jämfört med 46 % enligt nuvarande regler. Reg- lerna för avskrivning på materiella anläggningstillgångar är desamma enligt alternativen A—D som enligt nuvarande regler.

Principen för system L kan illustreras med hjälp av figur 3.1. Figuren är konstruerad på samma sätt som figur 2.1. Förutsättningama för figuren är följande.

1. Viss reservering på lönesumman kan göras. Jag betecknar den ARU.

2. Avsättningen till IF är 50 % av avsättningsunderlaget. Spärrkontoinbe— talningen uppgår till ett belopp motsvarande 50 % av avsättningen.

3. Lagernedskrivning föredras framför reservering på lönesumman som i sin tur föredras framför avsättning till IF. I figuren betecknar VERU den vinst där maximal lagernedskrivning och maximal reservering på lönesumman genomförts.

Kronor

: Aon

". __,» resp SR

TS

Figur 3 .] Fördelningen av resultatet före bokslutsdis- positioner och skatt pa" olika komponenter enligt system L.

va .VE,VL VE,R'U . VE (kronor) I VE,tak

4. I övrigt gäller samma förutsättningar som för figur 2.1.

Av de vinsttal som markeras i figuren har jag diskuterat alla utom VE,RU i anslutning till figur 2.1. Denna diskussion behöver jag ej upprepa. Be- träffande VE,RU — eller snarare skillnaden mellan VE'RU och VE_VL.dV8. ARU gäller att dess storlek beror på lönesummans tillväxttakt och på ej utnyttjad reservering på lönesumman under föregående år. Reserveringen på lönesumman bestämmer tillsammans med lagemedskrivningen, inves- teringsfondsavsättningen på tröskelvinsten före skatt och tröskelvinsten före skatt det vinstintervall som kan "regleras" utan att redovisad skattekostnad avviker från tröskelskatten. Om jag bortser från att investeringsfondsav- sättning kan göras med 50 % i stället för 40 % har alltså system L samma

principiella egenskaper som nuvarande regler. Skillnaden är, att även fö- retagets kostnadsstruktur påverkar möjligheterna att bilda skattekrediter. Allt annat lika kan löneintensiva företag finansiera en större del av tillväxten i totalt kapital med skattekrediter än kapitalintensiva företag. Vid given reserveringsmöjlighet på lönesumman kan företag med låg soliditet öka skat— tekrediterna jämfört med eget kapital i högre grad än företag med hög 50- liditet (jfr kap. 2).

Innebörden av system L kan illustreras med hjälp av tabell 3.1. Tabellen är konstruerad på samma sätt som tabell 2.1. Förutsättningama för tabellen är följande.

1. Fyra företag studeras, l—L. I företagen I och J uppgår lönesumman i procent av ingående totalt kapital till 100. För företagen K och L är procenttalet 50.

2. Lönesumman ökar med 10 % under året. Vid årets ingång var lönere- serveringsmöjligheterna fullt uttnyttjade.

3. Maximal reservering på både lager och lönesumma uppgår till 30 % (jfr alternativ C). Investeringsfondsavsättning kan göras med 50 %. Ett be- lopp lika med 50 % av avsättningen skall insättas på spärrkonto.

Tabell 3.1 Exempel på konsekvenser av system L

th l th J th K th L E/T = 50 % X X = 25 % X X L/T = 100 % X X = 50 % X X TVe 30 15 30 15 + TS 30 15 30 15 = TVf 60 30 60 30 + AVL-res 15 15 15 15 = VE,VL 75 45 75 45 + ARU 30 30 15 15 + AIF 60 30 60 30 = VEM, 165 105 150 90 + K 30 45 30 45 = VT,ak 195 150 180 135 Ravr. 15 % 18 % 15 % 18 % RTyL 10,5 % 9 % 10,5 % 9 % ASKVL/E 1,5 % 3 % 1,5 % 3 % ASKVL/T 0,75 % 0,75 % 0,75 % 0,75 % Ram 6 % 12 % 3 % 6 % RTRU 3 % 3 % 1,5 % 1,5 % ASKRU/E 3 % 6 % 1,5 % 3 % ASKRU/T 1,5 % 1,5 % 0,75 % 0,75 % RE,tak 33 % 42 % 30 % 36 % RT,tak 19,5 % 15 % 18 % 13,5 % ASK/E 10,5 % 15 % 9 % 12 % SK/T 5,25 % 3,75 % 4,5 % 3 %

' Kapitalintensitet mäter jag som lönesumma/to- talt kapital.

2 Med hänsyn till den tid som stått till mitt förfo- gande vid författandet av denna bilaga kan jag här ej diskutera system som jämfört med såväl det nuvarande systemet som med system L är mer "neutrala” vad gäller exempelvis effekterna för företag med olika solidi- tet.

4. Tröskelvinsten före skatt uppgår till 6 % av eget kapital. 5. I övrigt gäller samma förutsättningar som för tabell 2.1.

Tabellen disponeras på samma sätt som tabell 2.1 med två undantag. För det första anges ARU och VE,RU i resultaträkningen. VE,RU visar vid vilken vinst som såväl lagernedskrivning som lönereservering utnyttjats fullt ut. För det andra redovisas fyra relationstal som beskriver lönereserveringens betydelse. RERU respektive RT.RU visar därvid de räntabilitetsintervall som kan regleras med hjälp av lönereservering. ASKRU visar den skattekredit- förändring som sammanhänger med lönereserveringen.

Tabell 3.1 illustrerar bl. a. följande karakteristika hos system L.

1. Vid given initial reservering på lönesumman och given lönetillväxt kan en större andel av tillväxten finansieras via skattekrediter bildade med hjälp av lönereservering i företag med lägre kapitalintensitet (jfr raden för ARU).1

2. Vid given reserveringsmöjlighet på lönesumman (mätt i kronor) och given kapitalintensitet medför system L samma principiella skillnader i möj- ligheterna att bilda fria reserver mellan företag med olika soliditet (jfr företagen I och J samt K och L).

3. De ökade möjligheterna till investeringsfondsavsättning är av olika be— tydelse för företag med olika soliditet. Möjligheterna att finansiera tillväxt i totalt kapital via skattekrediter sammanhängande med investerings- fonder ökar mer jämfört med nuvarande regler för företag med högre soliditet — allt annat lika. I kapitel 2 konstaterade jag att det är många faktorer som inom det nuvarande systemet påverkar företagens möjligheter att bilda skattekrediter. System L tillför ytterligare faktorer, nämligen företagets kapitalintensitet, tillväxttakt i lönesumma och tidigare ej utnyttjade reserveringsmöjligheter på lönesum- man. Bortsett från dessa ytterligare faktorer har system L samma principiella egenskaper som nuvarande system (jfr avsnitt 2.4).2

4 Simulering av effekter av alternativa system

4.1 Inledning

Med hjälp av den inledningsvis nämnda databanken (jfr avsnitt 1.1) har jag bl. a. simulerat effekter av de alternativa systemen A—D. I detta kapitel skall jag beskriva databankens innehåll (avsnitt 4.2) samt redogöra för de förutsättningar som simuleringarna bygger på (avsnitt 4.3). Jag skall dess- utom diskutera vilka typer av slutsatser som kan dras utifrån simuleringarna (avsnitt 4.4). Simuleringsutfallet har beskrivits i huvudtexten (jfr avsnitt 8.2.6). Jag skall ej upprepa den diskussion som där förs utan nöjer mig med att endast redovisa siffermaterialet (avsnitt 4.5). I kapitel 5 skall jag redovisa några kompletterande empiriska analyser som är av betydelse för tolkningen av simuleringarna.

4.2 Urval, analysperiod, primärdata

Simuleringsstudien har utförts för i princip samtliga företag med ett totalt kapital överstigande 20 miljoner kronor (1970 års priser) och/eller fler än 200 anställda inom näringarna gruvor och mineralbrott (SNI 2) och till- verkningsindustri (SNI 3). Studien har begränsats till företag som kunnat studeras hela perioden 1966—75. Den avser därmed 477 företag. Samtliga studerade företag är aktiebolag. De svarade för ca 70—80 % av det totala antalet anställda, omsättning, sammanlagda obeskattade reserver etc. för företag inom nämnda näringar.1

Studieobjektet är således juridisk person, dvs. den företagsenhet som utgör skattesubjekt. Min föreställningsram angående företagens skattemässiga bokslutspolitik avser i första hand den ekonomiska enheten, koncernen (jfr avsnitt 1.4). Som skall framgå nedan är denna föreställningsram av stor betydelse vid utformningen av de beslutsregler som utnyttjats vid simu- leringarna. Det är ej säkert att föreställningsramen är relevant för alla ju- ridiska personer när de utgör moderbolag eller dotterbolag. Även om valet av studieobjekt således överensstämmer med skattelagstiftningens skatte- subjekt, utgör det ej alltid den företagsenhet som analysen idealt borde ha knutits till. Detta_innebär en begränsning i möjligheterna att dra slutsatser av simuleringarna.2

Analyserad period år 1966—75, dvs. så många år som tillgängliga data

' För en mer ingående beskrivning av urvalet se Bertmar, Molin [1977], kapitel 6. Antalet företag, branschfördelning m. m. kommer att redovisas i tabell 5.1.

2Inom EFI byggs f. n. en databank upp som avser finansiella data för kon- cerner. Ban ken beteck— nad FINDATA — innehål- ler de flesta börsregistre- rade bolag fr. o. m. är 1965. Tillgången till denna bank kommer att möjliggöra analyser av kontrollkaraktär som komplement till analyser av juridiska personer.

medgett. Analysen bygger på balans- och resultaträkningar som håller en över tiden och mellan företag enhetligt hög kvalitet. Exempelvis ingår upp- gifter om lagerreserver och reserver i maskiner och inventarier. Det största antalet uppgifter har anskaffats via statistiska centralbyråns (SCB) finans- statistik. Dessa uppgifter har kompletterats med uppgifter från olika of- fentliga datakällor, exempelvis årsredovisningar. Därefter har komplette- rande information anskaffats från företagen via enkäter som utformats spe- cifikt för varje företag.l Simuleringsarbetet har utförts med hjälp av dator.

4.3 Förutsättningar för genomförda simuleringar

Simuleringamas syfte är att studera vilka förändringar i företagens totala bokslutsdispositioner, fördelningen mellan olika dispositioner, redovisade skattekostnader och redovisade nettovinster som alternativen A—D sannolikt skulle ha medfört om de införts fr.o.m. 1966. Varje företags årsbokslut har omräknats med hänsyn till reglerna enligt respektive alternativ varefter skillnaderna gentemot de bokslut som faktiskt redovisats (dvs. i enlighet med nuvarande regler) beräknats och ackumulerats över tiden. Analysen utgör en marginalanalys. Jag förutsätter således först att fö- retagen ej skulle ha gjort andra bokslutsdispositioner visst är om alternativa regler gällt. Bokslutsdispositionema förändras sedan om de dispositioner som faktiskt genomförts under det nuvarande systemet ej skulle ha kunnat genomföras under ett alternativt system eller om alternativa regler skulle ha medgett större dispositioner. Jag skall utnyttja begreppet ”i utgångsläget”, ”ursprungliga data” eller ”grunddata” (GD) för att beskriva de boksluts- dispositioner, redovisad skattekostnad, redovisad nettovinst etc. som fö- retagen faktiskt redovisat under nuvarande system. Begreppet ”reviderade data” (RD) syftar på de bokslutsdispositioner, skattekostnader etc. som re- spektive alternativ medför (enligt utnyttjade beslutsregler). Simuleringen bygger på följande förutsättningar beträffande företagens bokslutspolitik, till- växt m.m. när alternativen A—D studeras.2 1. I det fall vinst före bokslutsdispositioner och skatt, VE, överstiger trös- kelvinsten före skatt, TVf (jfr figur 2.1 och 3.1) ökar företaget de obe- skattade reserverna. Företaget föredrar därvid i första hand att bilda obeskattade reserver via lagernedskrivning, AVL-res. Om så är möjligt gör företaget i andra hand ytterligare (jämfört med utgångsläget) av-

1Vad gäller åren 1966—72 byggdes databanken upp under perioden 1973—76. Den har därefter uppdaterats fortlöpande med hjälp av SCB:s finansstatistik. F. n. omfattar den perioden t.o.m. 1975. Uppgifterna i banken är sekretesskyddade. Beträffande beräknade reserver i maskiner och inventarier kan tilläggas, att avskrivningar enligt plan fastställts utifrån investeringsuppgifter fr. o. m. 1953. För en närmare redogörelse för olika datakällor, genomfört kontrollarbete m. m. se Bertmar, Molin [1977], appendix 3.

2 Simuleringama bygger på en stor mängd detaljerade förutsättningar av vilka jag här endast redovisar de mera väsentliga.

skrivningar på maskiner och inventarier, AMI-res.l Om behov av ytter- ligare ökning av obeskattade reserver föreligger väljer företaget i tredje hand att utnyttja reserveringsmöjlighetema på lönesumman, ARU. I sista hand gör företaget avsättning till investeringsfond, AIF.

2. 1 det fall VE understiger TVf reducerar företaget de obeskattade re- serverna. I första hand reduceras lagerreserven. I andra hand avstår företaget från överavskrivning på maskiner och inventarier. I tredje hand reduceras resultatutjämningsfonden, RU, dvs. den reserv som bildats via reserveringar på lönesumman. I sista hand reduceras avskrivningarna på maskiner och inventarier ytterligare så att de understiger avskriv- ningarna enligt plan.2 I detta fall reduceras således obeskattad reserv i maskiner och inventarier.3 De sammanlagda reservupplösningama be- gränsas dock av att redovisat nettoresultat ej skall bli större än enligt ursprungliga data. Om nämnda reservupplösningar är lägre än enligt GD blir nettovinsten lägre (resp. förlusten större).

3. Om företaget i utgångsläget gjort maximal lagernedskrivning, maximal överavskrivning på maskiner och inventarier samt maximal investe- ringsfondsavsättning, förutsätter jag att redovisad skattekostnad, SR, överstiger tröskelskatten, TS.4 I annat fall förutsätter jag att SR mot- svarar TS. Om enligt denna beslutsregel SR överstiger TS och de al- ternativa reglerna medger större bokslutsdispositioner jämfört med GD genomförs dessa om möjligt i sådan omfattning att den sålunda justerade SR överensstämmer med TS.5 Detta medför att NV enligt RD under- stiger NV enligt GD.

4. I det fall VE överstiger VE,tak enligt respektive alternativ (jfr figur 3.1)

' Maximalt möjlig bokföringsmässig avskrivning på maskiner och inventarier har fastställts via 30-regeln. Jag har ej kunnat ta hänsyn till 20-regeln. 2 Med avskrivning enligt plan förstås en avskrivning på tillgångarnas anskaffningsvär- de med hänsyn till deras livslängd. Hur avskrivning enligt plan beräknats redovisas i Bertmar, Molin [1977], kapitel 5.

3Jag antar att civillagstiftningen ej förhindrar en bokförd avskrivning på noll. 4TS har jag därvid beräknat som det högsta av garantiskatten på fastigheter och den skatt som följer av föreslagen utdelning förutsatt att beloppet understiger SR. Jag har ej haft tillgång till taxeringsvärden på fastigheter eller i vilken kommun re— spektive fastighet är belägen. Garantiskatten har jag därför fastställt som 0,25 x 0,02 x 1,5 x bokfört värde. 0,25 avser den kommunala utdebiteringen och resterande del av uttrycket uppskattat garantibelopp. Den skatt som följer av föreslagen utdelning har jag beräknat till samma belopp som utdelningen. TVe har bestämts till 1,5 x föreslagen utdelning.

51 de simuleringar som redovisas i huvudtexten och nedan i avsnitt 4.5 har jag förutsatt att kommunalskatteavdraget avskaffats och att marginell skattesats uppgår till 55 %. I andra simuleringar — som således ej redovisas i betänkandet har kom- munalskatteavdrag tillämpats. I dessa fall har hänsyn tagits till detta vid justeringen av SR. Kommunalskatteavdraget visst år har därvid beräknats som det högsta av beräknad garantiskatt på fastigheter (dock ej större än SR) och hälften av SR. I de fall SR och RD har avvikit från GD har 25/65 av denna skillnad påverkat kom- munalskatteavdraget påföljande år.

görs maximal investeringsfondsavsättning.l Samtidigt ökar SR om de sammanlagda bokslutsdispositionerna understiger de dispositioner som genomförts i utgångsläget. Ökningen förutsätts uppgå till marginalskat- tesatsen multiplicerad med skillnaden mellan V E och V B,tak minus even- tuell skillnad mellan SR och TS enligt GD. Marginalskattesatsen uppgår till 55 % när kommunalskatteavdraget ej tillämpas.2 I de fall de sam- manlagda bokslutsdispositionerna enligt RD understiger dem enligt GD (och därmed SR enligt RD är större än enligt GD) blir NV enligt RD större än enligt GD.

5. De förändringar som följer av punkt 3 eller 4 förutsätter jag förändra kortfristiga skulder i motsvarande grad. Fr. o. m. året efter förändringen av SR antar jag att skuldförändringen löper med en ränta på 10 %, vilket fortsättningsvis påverkar företagets redovisade räntekostnad och därmed dess VE och dess bokslutsdispositioner.3 1 de fall spärrkon- toinbetalningen enligt alternativen A—D avviker från ursprunglig in- betalning förutsätter jag att detta påverkar endast likvida medel.

6. Jag förutsätter att IF utnyttjas i ursprunglig omfattning. Exempelvis medför ej större investeringsfonder (och/eller större spärrkontotillgo- dohavanden), att investeringsfondema utnyttjas i större utsträckning än enligt GD.4

7. Ändrade skattekostnader antar jag ej påverka företagets tillväxt.

8. Innebörden av punkterna 5—7 är, att företagets tillväxt i totalt kapital förutsätts vara densamma enligt alternativen A—D som enligt ursprung- liga data.

9. Jag förutsätter en femårig övergångsperiod för alternativen A—D. Fr.o.m. det femte året (1970) skall alla företag ha nedbringat lager- nedskrivningen till det maximalt möjliga enligt resp. alternativ. De fö- retag som vid ingången av analysperioden hade lagerreserver som ej översteg de maximalt tillåtna enligt resp. alternativ förutsätter jag om- fattas av systemet från denna tidpunkt. För övriga företag har en fem- tedel av skillnaden i lagerreserv mellan GD och RD vid ingången av år 1966 återförts varje år förutsatt att nedskrivningsprocenten därmed ej ökat. Om företaget någon gång under övergångsperioden enligt ur- sprungliga data utnyttjade en lagemedskrivningsprooent understigande den maximalt tillåtna enligt aktuellt alternativ så förutsätter jag att fö- retaget omfattas av de nya reglerna fr.o.m. detta år. 10. Jag förutsätter att de särskilda avsättningsmöjligheter som infördes år

'VE'mk har bestämts som redovisad vinst före skatt plus maximal förändring i fria reserver plus maximal investeringsfondsavsättning betingad av redovisad vinst före skatt.

2Jfr fotnot 5 på föregående sida.

3Jag förutsätter även att den förändrade räntekostnaden medför motsvarande föränd- ring av kortfristiga skulder och därmed förändrade räntekostnader fr. o. m. året efter ränteskillnaden. Detta har mindre betydelse.

4I de fall investeringsfonden blir lägre enligt något av altematiiven A—D jämfört med ursprunglig storlek skulle det kunna inträffa, att ett IF-utnyttjande enligt ursprungliga data skulle erfordra en större IF än vad som företaget har enligt reviderade data. Detta har dock ej inträffat i något fall i genomförda simuleringar.

1974 ej kan utnyttjas i alternativen A—D.I 11. Sedan varje årsbokslut behandlats utifrån givna förutsättningar (besluts- regler) har effekterna för redovisat eget kapital, reserver, kortfristiga skulder, spärrkonto och likvida medel ackumulerats över tiden.

4.4 Typer av slutsatser

Innan jag övergår till att redovisa utfallet av gjorda simuleringar ser jag det som angeläget att något diskutera vilka typer av slutsatser som simu- leringarna medger. Därvid gäller följande mer väsentliga aspekter.

1. Analysen gör ej anspråk på att visa vilka skillnader i skattebetalningar, investeringsfondsavsättningar etc. som skulle uppstå i framtiden om något av alternativen A—D ersatte nuvarande system. Analysen syftar endast till att beskriva en historisk period. Denna period karakteriseras av viss vinst- utveckling, viss tillgångsstruktur etc. Dessa karakteristika har betingat ana- lysutfallet. Det är ej självklart att den framtida vinstutvecklingen blir likartad den historiska Gfr kapitel 5). Det är ej heller säkert att företagens framtida tillgångsstruktur, tillväxttakt etc. blir densamma.

2. Vad gäller den historiska perioden skall analysen ses som ett sätt att precisera tendenser, dvs. illustrera om — och i så fall för vilka typer av företag — som alternativen A—D sannolikt skulle ha medfört ökade, oför- ändrade eller minskade skattebetalningar, investeringsfondsavsättningar etc. Stor vikt skall således ej läggas vid enskilda belopp eller procentsatser. Ana- lysens karaktär av en tendensbeskrivning blir uppenbar om man observerar förutsättningen om oförändrad tillväxt. Det är ej osannolikt, att förändrade skattebetalningar och/eller investeringsfondsavsättningar skulle ha medfört andra beslut rörande tillväxt och finansiering — och därmed måhända annan vinstutveckling än vad som återspeglas i ursprungliga data.

3. Analysen bygger på vissa förutsättningar angående företagens skat- temässiga bokslutspolitik. Det är ej säkert att dessa förutsättningar är re- levanta för alla företag och alla år.2 Detta gäller kanske främst förutsättningen om att företagen skulle föredra reservering på lönesumman framför IF-av- sättning. Det är ej säkert att alla företag skulle betrakta resultatutjämnings- fonden som en fri reserv. Även tendensen i beskrivningen av olika reservers utveckling kan därför missbedömas.3

4.5 Utfallet av srmulenngama .. _ l”Har åsyftar jag särskild _ . _ . _ investeringsfond och Utfallet av srmulenngama har diskuterats l huvudtexten (avsmtt 8.2.6). Jag arbetsmiljöfond' skall här ej upprepa den diskussionen utan endast presentera utfallet utan kommentarer. Innan detta görs bör jag dock påpeka, att även andra be- ZJfE»FmSt,man[_1966]- skrivningar än de som redovisas i det följande har utförts. Dessa visar dock 521323 Sååå]??? om ei andra tendenser. avsnitt 4.2. , Redovisningen omfattar tre olika typer av analyser. Den första avser ut- 3 " . . vecklingen av olika reserver enligt grunddata (GD) och enligt de olika al— De? *"de CJ samm, _ . att företagen skulle temativen A—D (tabellerna 4.1—4.5 och diagrammen 4.1—4.5). Utveck- föredra ökad SR framför lingen beskrivs genom att reserverna summeras över de studerade företagen. ökad RU.

Det är således aggregerade belopp som redovisas. Beskrivningen inleds (tabell 4.1 och diagram 4.1) med att ”teoretiskt maximala fria reserver” presenteras. Detta begrepp syftar på storleken av de fria reserverna om nedskrivnings- möjligheterna på varulager och beträffande alternativen A—D reserve- ringsmöjlighetema på lönesumman utnyttjats fullt ut varje år av samtliga företag.

Den andra typen av analyser avser investeringsfonder (tabellerna 4.6—4.7) och kan ses som en komplettering av de aggregerade värdena över inves- teringsfonder som dessförinnan redovisats.

Den tredje typen av analyser avser redovisade skattekostnader (tabellerna 4.8-4.9). De består dels av aggregerade belopp, dels av en beskrivning av hur många företag som skulle erhålla ändrade skattekostnader enligt al- ternativen A—D jämfört med GD.

I alla typer av analyser görs särskilda redovisningar för branschgruppema järn och stål (31 företag), verkstad (159 företag) samt massa och papper (41 företag).

Redovisningen disponeras på följande sätt:

Tabell 4.1 Teoretiskt maximala fria reserver enligt GD och RD. Diagram 4.1 Teoretiskt maximala fria reserver enligt GD och RD. Tabell 4.2 Utvecklingen av fria och bundna reserver enligt GD och enligt Alt A, B, C och D. Diagram 4.2 Utvecklingen av fria och bundna reserver enligt Alt A. Diagram 4.3 Utvecklingen av fria och bundna reserver enligt Alt B. Diagram 4.4 Utvecklingen av fria och bundna reserver enligt Alt C. Diagram 4.5 Utvecklingen av fria och bundna reserver enligt Alt D. Tabell 4.3 Utvecklingen av fria och bundna reserver i Alt A, B, C och D. Järn och stålindustrin. Tabell 4.4 Utvecklingen av fria och bundna reserver i Alt A, B, C och D. Verkstadsindustrin. Tabell 4.5 Utvecklingen av fria och bundna reserver i Alt A, B, C och D. Massa- och pappersindustrin. Tabell 4.6 Förändringar i avsättningar till investeringsfonderi procent av GD. Tabell 4.7 Avsättningar till investeringsfonder fr.o.m. 1970. Tabell 4.8 Förändringar i skattekostnader i procent av GD. Samtliga industriföretag resp. branscher. Tabell 4.9 Andel företag med ändrade skattekostnader.

Tabell 4.1 Teoretiskt maximala fria reserver. Summering över samtliga företag. Belopp i milj. kr.

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Grunddata VL-res 8 249 8 280 8 831 9 262 10 829 11 983 12 397 13 296 16 766 20 924 All. A (50, 15) VL-res 6 874 6 900 7 359 7 719 9 024 9 986 10 331 11 080 13 972 17 436 RU 1 572 1 675 1 780 1 893 2 201 2 426 2 574 2 656 3 009 3 368 Summa 8 446 8 575 9 139 9 612 11 225 12 412 12 905 13 736 16 981 20 804 All. B (45, 20) VL-res 6 187 6 210 6 623 6 947 8 122 8 987 9 298 9 972 12 574 15 693 RU 2 096 2 233 2 374 2 524 2 934 3 235 3 432 3 541 4 013 4 490 Summa 8 283 8 443 8 997 9 471 11 056 12 222 12 730 13 513 16 587 20 183 All. C (30, 30) VL-res 4 124 4 140 4 415 4 632 5 414 5 992 6 199 6 648 8 383 10 461 RU 3 144 3 350 3 561 3 786 4 402 4 852 5 148 5 312 6 019 6 736 Summa 7 268 7 490 7 976 8 418 9 816 10 844 11 347 11 960 14 402 17 197 All. D (30. 15) VL-res 4 124 4 140 4 415 4 632 5 414 5 992 6 199 6 648 8 383 10 461 RU 1 572 1 675 1 780 1 893 2 201 2 426 2 574 2 656 3 009 3 368 ___—___— Summa 5 696 5 815 6 195 6 525 7 615 8 418 8 773 9 304 11 392 13 829

mdr kr 25 GD / Alt A; 50—15 20 Alt B;45—20

Alt C; 30—30

15 Alt D;30—15 10 5— —r—-- r— —r _r— 'I i r— 1 | > 1966 77 68 69 70 71 72 73 74 75

Diagram 4.1. Teoretisk! maximala fria reserver enligt grunddata (GD) och reviderade dara (RD) iAlt. A—D. Summering över samtliga/öretag.

Tabell 4.2 Utvecklingen av fria och bundna reserver i Alt. A, B, C och D. Samtliga företag. Belopp i milj. ha

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Grunddata VL-res 7 213 7 141 7 059 7 587 8 258 8 593 8 800 9 907 12 824 15 199 IF 2 028 2 154 1 951 2 159 2 317 2 307 2 395 2 786 5 386 5 204

Summa res 9 241 9 295 9 010 9 746 10 575 10 900 11 195 12 693 18 210 20 403

All. ,4 (50. 15)

VL-res 6 693 6 494 6 290 6 584 7 127 7 328 7 447 8 395 10 840 12 857 RU 414 549 623 742 819 882 918 1 009 1 240 1 370

Summa fria 7 141 7 096 6 958 7 394 8 023 8 288 8 450 9 481 12 151 14 313 1F 2 079 2 167 1 944 2 197 2 373 2 410 2 527 2 906 5 261 5 175

Summa res 9 220 9 263 8 902 9 591 10 396 10 698 10 977 12 387 17 412 19 488

All. B (45, 20) VL-res 6 533 6 194 5 886 6 032 6 502 6 686 6 773 7 662 9 955 11 832 RU 631 899 1 069 1 334 1 478 1 581 1 652 1 829 2 361 2 611

Summa fria 7 209 7 170 7 030 7 480 8 095 8 383 8 556 9 671 12 436 14 584 IF 2 029 2 139 1 926 2 150 2 327 2 355 2 470 2 829 5 097 5 018

Summa res 9 238 9 309 8 956 9 630 10 422 10 738 11 026 12 500 17 533 19 602

All. C (30. 30)

VL-res 6 066 5 335 4 691 4 335 4 519 4 552 4 519 5 266 6 920 8 317 RU 1 038 1 596 1 902 2 417 2 716 22 914 3 048 3 300 4 145 4 634

Summa fria 7 202 7 087 6 771 7 002 7 487 7 728 7 835 8 846 11 398 13 308 IF 2 033 2 203 2 133 2 574 2 831 2 898 3 042 3 437 5 851 5 957

Summa res 9 235 9 290 8 904 9 576 10 318 10 626 10 877 12 283 17 249 19 265

All. D (30, 15)

VL-res 6 066 5 333 4 686 4 328 4 522 4 517 4 458 5 211 6 857 8 227 RU 842 1 132 1 258 1 458 1 596 1 705 1 782 1 883 2 292 2 491 Summa fria 7 006 6 621 6 127 6 045 6 376 6 496 6 531 7 418 9 530 11 119 IF 2 191 2 503 2 570 3 259 3 637 3 773 3 982 4 516 7 162 7 463 Summa res 9 197 9 124 8 697 9 304 10 013 10 269 10 513 11 934 16 692 18 582

" 1 summa fria reserver och summa reserver enligt Alt. A—D ingår ackumulerade extra avskrivningar. Detta medför att beloppen avviker från summan av de delbelopp som redovisas. De extra avskrivningsbeloppen är små och redovisas därför ej separat.

mdr kr Lagernedskrivning 50 % (VL)

Resultatutjämningsfond 15 % på lönekostnadssumman (RU) lnvesteringsfondsavsättning 50 % (IF) Grunddata (GD) Reviderade data (RD)

Tot res G D

22 Tot res RD

16 ; VLGD / 14 VL+RURD

Diagram 4 .2. Utvecklingen av fria och bundna reser- ver. Alt. A. Samtliga jörerag.

mdr kr Lagernedskrivning 45 % (VL) Resultatutjämningsfond 20 % på Iönekostnadssumman (RU) Investeringsfondsavsättning 50 % (IF) Grunddata (GD) Reviderade data (RD) 22

Tot res GD Tot res RD

20

18

16

IVL GD / VL+RU RD 14

12

10

1966 67 68 69 70 71 72 73 74 75

Diagram 4.3 . Utvecklingen av fria och bundna reser— ver. Alt. B. Samtliga företag.

mdr kr

Lagernedskrivning 30 % (VL) Resultatutjämningsfond 30 % på lönekostnadssumman (RU) |nvesteringsfondsavsättning 50 % (IF) Grunddata (GD) Reviderade data (RD) Tor res GD

Tot res RD

/VLRD / / / _ // IF RD

x ,!" * x / IFGD / " .eau

/

1966 67 68 69 70 71 72 73 74 75

Diagram 4.4. Utvecklingen av fria och bundna reser- ver. Alt. C. Samtliga företag.

mdr '" Lagernedskrivning 30 % (VL)

Resultatutiämningsfond 22 15 % på Iönekostnadssumman (RU)

lnvesteringsfondsavsättning 50 % (IF) Grunddata (GD)

20 Reviderade data (RD) Tot res GD

Tot resRD 18 / 16 /VLGD 14 12 VL +RU RD 10 IVL RD 8 / ;f=-"'|F RD /' 6 7x &. xxx //,' " """" IF GD X__ ___—___J/ u"' " 4 ------ _ ______ -"- lo, _-.-.___-__--o'_ ---------- . __________ __-.' ___-—nu 2 :=". ----------- .--I'""'- ________-/ -——'-__,_—_-_-—--_

Diagram 4.5 . Utvecklingen av fria och bundna reser- ver. Alt. D. Samtliga företag.

Tabell 4.3 Utvecklingen av fria och bundna reserver enligt GD och enligt Alt. A, B, C och D. Järn och stål- industrin. Belopp i mili. kr."

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Grunddata

VL-res 1 694 1 667 1 654 1 808 2 039 2 075 1 994 2 380 3 136 3 722 IF 471 496 427 453 510 455 348 523 1 531 1 284

Summa res 2 165 2 163 2 081 2 261 2 549 2 530 2 342 2 903 4 667 5 006

All. A (50. 15) VL-res 1 537 1 511 1 495 1 628 1 800 1 810 1 721 2 020 2 630 3 113 RU 119 137 138 163 191 210 208 270 356 364

Summa fria 1 664 1 662 1 641 1 816 2 017 2 044 ] 964 2 315 3 014 3 505 [F 497 495 428 415 490 444 340 497 1 250 1 036

Summa res 2 161' 2 157 2 069 2 231 2 507 2 488 2 304 2 812 4 264 4 541

All. B (45, 20) VL-res 1 496 1 443 1 397 1 485 1 627 1 632 1 550 1 845 2 398 2 849 RU 182 234 259 308 361 388 380 466 697 720

Summa fria 1 686 1 697 1 677 1 842 2 039 2 066 1 988 2 359 3 143 3 618 IF 477 493 416 406 485 438 336 476 1 179 975

Summa res 2 163 2 190 2 093 2 248 2 524 2 504 2 324 2 835 4 322 4 593

All. C (30, 30) VL-res 1 400 1 264 1 118 1 051 1 105 1 074 1 001 1 274 1 640 1 978 RU 274 405 444 556 664 694 675 767 1 081 1 131

Summa fria 1 689 1 705 1 622 1 717 1 873 1 872 1 788 2 144 2 826 3 231 IF 474 507 496 557 673 652 554 701 1 461 1 301

Summa res 2 163 2 212 2 118 2 274 2 546 2 524 2 342 2 845 4 287 4 532

All. DGO. 15) VL-res 1 400 1 264 1 118 1 051 1 096 1 056 970 1 246 1 606 1 921 RU 209 252 266 330 374 388 370 430 559 564

Summa fria 1 624 1 552 1 449 1 499 1 579 1 552 1 459 1 798 2 297 2 626 [F 537 582 585 684 854 845 747 921 1 775 1 659

Summa res 2 161 2 134 2 034 2 183 2 433 2 397 2 206 2 719 4 072 4 285

”Se not till tabell 4.2.

Tabell 4.4 Utvecklingen av fria och bundna reserver enligt GD och enligt Alt. A, B, C och D. Verkstadsindustrin. Belopp 1 milj. kr.”

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Grunddata Vbres 3 098 3 175 3 043 3 251 3 485 3 724 3 938 4 537 5 631 6 871 IF 821 904 929 1 072 1 022 996 1 066 1 244 1 615 1 559 Summa res 3 919 4 079 3 972 4 323 4 507 4 720 5004 5 781 7 246 8 430

All. A (50, 15)

VL-res 2893 2869 2686 2725 2923 3111 3286 3811 4712 5786 RU 163 247 283 342 357 388 406 441 498 583

Summa fria 3061 3130 2986 3082 3293 3515 3712 4269 5218 6393 IF 842 922 929 1 143 1 103 1096 1 171 1 361 1 786 1 757

Summares 3003 4052 3915 4225 4396 4611 4883 5630 7004 8150

All. B (45. 20)

VL-res 2 829 2 737 2 500 2 483 2 669 2 843 2 991 3 466 4 337 5338 RU 256 402 485 631 659 713 758 851 958 1 110

Summa fria 3 092 3156 3 007 3132 3 345 3 576 3 777 4 338 5 311 6 485 IF 823 908 938 1 117 1074 1 062 1 136 1 326 1 739 1 713

Summares 3915 4064 3945 4249 4419 4638 4913 5664 7050 8198

All. C (30, 30) VL-res 2 649 2 363 2 006 1 773 1 856 1 965 2 025 2 398 3 047 3 795 RU 443 722 867 1 124 1 200 1 279 1 382 1 534 I 731 2 024

Summa fria 3 101 3 117 2 908 2 927 3 088 3 282 3 454 3 960 4 878 5 927 IF 816 929 1007 1299 1282 1301 1390 1616 2060 2135

Summa res 3 917 4 046 3 915 4 226 4 370 4 583 4 844 5576 6 938 8 062

All. D (30, 15)

VL-res 2 650 2 364 2 003 1 770 1 869 1 955 2 013 2 386 3 028 3 776 RU 376 524 557 624 653 692 765 812 915 I 071

Summa fria 3 035 2 920 2 595 2 424 2 556 2 691 2 832 3 247 4 059 4 972 IF 861 1072 1248 1686 1 707 1 753 1 877 2198 2683 2 841

Summa res 3 896 3 992 3 843 4 110 4 263 4 444 4 709 5 445 6 742 7 813

"Se not till tabell 4.2.

Tabell 4.5 Utvecklingen av fria och bundna reserver enligt GD och enligt Alt. A, B, C och D. Massa- och pappersindustrin. Belopp 1 milj. kr.”

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Grunddata VL-res 737 630 568 630 751 799 756 927 1 431 I 831 IF 159 142 83 89 116 133 145 265 I 091 I 169 Summa res 896 772 651 719 867 932 901 1 192 2 522 3 000 All. A (50, 15) VL-res 690 577 514 559 683 712 665 833 1 269 1 635 RU 39 42 50 61 78 81 82 83 142 157 Summa fria 737 624 568 629 766 804 756 924 1 420 I 801 IF 157 137 70 77 83 100 115 236 1 035 1 124 Summa res 894 761 638 706 849 904 971 I 160 2 455 2 925 All. B (45, 20) VL-res 676 553 487 518 626 657 608 775 I 173 1 522 RU 53 58 71 93 118 121 124 127 251 286 Summa fria 741 625 666 628 757 795 745 915 1 437 I 821 IF 152 132 66 73 82 99 113 234 I 015 I 098 Summa res 893 757 732 701 839 894 858 I 149 2 452 2 919 All. C (30, 30) VL-res 617 481 396 387 462 477 422 549 830 1 098 RU 80 88 108 156 202 234 233 266 468 568 Summa fria 739 612 544 601 721 777 713 887 1 356 I 729 IF 152 136 75 85 100 99 120 239 1 048 1 150 _______________________.____ Summa res 891 748 619 686 821 876 833 1 126 2 404 2 879 Ali. D (30. 15) VL—res 617 481 396 387 461 477 421 549 831 I 096 RU 68 75 94 118 150 166 165 184 300 322 ___—__________.__ Summa fria 727 599 530 563 668 709 645 805 1 189 1 481 IF 163 148 88 121 146 162 182 313 I 172 I 322 ____—_————-——————— Summa res 890 747 618 684 814 871 827 I 118 2 361 2 803

_________________—___—______—__————

”Se not till tabell 4.2.

Tabell 4.6. Förändringari avsättningar till investeringsfonder i procent av grunddata. Minustecken anger minskade avsättningar. Belopp 1 milj. kr.

Samtliga indu- Järn och stål Verkstad Massa och striföretag papper

1970— 1970— 1970— 1970— 1970— 1970— 1970— 1970— 73 75 73 75 73 75 73 75

Avsättn. enl GD2 467 6 602 529 1 795 1 036 1 903 291 1 490 All. A 66 0,4 15,7 —7,9 5,9 —7,9 —5,8 —2,3 All: B 5,3 —l,3 9,1 —12,0 4,9 6,4 —5,5 —3,8 Alt. C 13,7 7,0 23,1 —2,1 15,8 19,9 —7,2 ——1,0 Alt. D 31 ,0 20,1 40,6 10,9 36,8 38,2 5,8 8,1

Tabell 4.7 Avsättningar till investeringsfonder fr. o. m. år 1970. Andel (% ) företag med förändrade fonder år 1973 resp. år 1975. Samtliga industriföretag resp. bm- scher." GD = 0 GD > 0 RD=0 RD>0 RD>GD RD=GD RD(GD RD=O RD>O Alt. A Samtliga —73 39,0 4,2 22,4 30,8 3,4 0,2 —75 27,3 3,6 27,0 30,4 11,3 0,4 Järn, stål —73 12,9 6,5 35,5 45,2 0,0 0,0 —75 16,1 0,0 38,7 19,4 25,8 0,0 Verkstad —73 35,2 6,9 29,6 27,0 0,1 0,0 —75 25,8 5,7 32,7 29,6 6,3 0,0 Massa, papper —73 53,6 0,0 9,8 24,4 12,2 0,0 —75 24,4 0,0 19,5 24,4 31 ,7 0,0 Ali. B Samtliga —73 40.0 3,1 14,5 36,7 5,4 0,2 —75 27,7 3,1 17,4 37,5 13,4 0,8 Järn, stål -73 12,9 6,5 25,8 51,6 3,2 0,0 —75 12,9 3,2 29,0 29,0 25,8 0,0 Verkstad —73 39,0 3,1 18 ,9 34,6 4,4 0,0 ——75 28,3 3,1 18,9 37,7 11,3 0,1 Massa, papper —73 53,6 0,0 4,9 31,7 9,8 0,0 —75 24,4 0,0 7,3 36,6 29,2 2,4 All. C Samtliga —73 36,9 6,3 23,1 28,1 5,5 0,2 —75 25,4 5,5 30,2 27,7 10,9 0,4 Järn, stål —73 12,9 6,5 38,7 41,9 0,0 0,0 —75 12,9 3,2 38,7 22,6 22,6 0,0 Verkstad —73 33,3 8,8 30,2 23,9 3,8 0,0 —75 24,5 6,9 37,7 24,5 6,3 0,0 Massa, papper —73 53,6 0,0 9,8 24,4 12,2 0,0 —75 24,4 0,0 24,4 26,8 24,4 0,0 All. D Samtliga —73 30,6 12,6 35,9 18,2 2,7 0,0 —75 20,1 10,7 44,0 17,8 7,1 0,2 Järn, stål —73 12,9 6,5 54,8 25,8 0,0 0,0 —75 9,7 6,5 58,1 12,9 12,9 0,0 Verkstad —73 27,7 14,5 42,1 13,8 1,9 0,0 —75 18,9 12,6 47,8 17,0 3,8 00 Massa, papper —73 46,3 7,3 24,4 17,1 4,9 0,0 —75 22,0 2,4 51,2 12,2 12,2 0,0

De två första kolumnerna avser andelen företag som enligt GD saknade inves- teringsfonder (IF) vid utgången av år 1973 respektive år 1975. Resterande kolumner avser andelen Företag som hade IF vid utgången av dessa år. Inom dessa grupper görs uppdelning efter om 1F enligt RD var större, lika stor eller mindre än enligt GD. Dessa alternativ syftar därmed på de fall då avsättningarna under perioden 1970—73 (respektive 1970—75) var större, lika stora respektive mindre enligt RD jämfört med GD.

Tabell 4.8 Förändringar i skattekostnader i procent av grunddata. Minustecken an- ger minskade skattekostnader. Belopp i milj. kr. Samtliga industriföretag resp. branscher

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1970— 1970- 73 75

Samtliga Skattek. GD 953 581 848 1 050 927 1 152 3 432 5 511

Förändring i % Alt. A 0,2 —0,6 -0,1 —O,4 31,2 —2,7 —0,2 4,6 Alt. B 0,1 -0,9 —0,4 -0,8 27,3 —1,6 —0,4 4,0 Alt. C 1,5 0,0 1,1 —0,4 35,0 0,1 0,6 6,2 Alt. D 2,8 1,5 1,7 0,5 48,9 2,6 1,6 9,8

Järn och stål

Skattek. GD 185 76 73 202 105 184 536 825 Förändring i % Alt. A 2,1 -5,2 1,3 0,9 92,1 —7,6 0,6 10,4 Alt. B 2,7 —2,6 0,0 1,5 81,0 -2.2 1,1 10,5 Alt. C 7,0 1,3 2,7 2,9 94,1 8,1 4,1 16,5 Alt. D 8,6 2,6 2,7 3,4 121,9 3,2 4,9 19,4 Verkstad"

Skattek. GD 316 229 427 423 249 369 1 395 2 013 Förändring i % Alt. A -0,3 —0,4 0,0 -0,4 20,0 —2,9 —0,3 1,7 Alt. B —0,6 —-0,0 -0,2 -0,5 17,3 -2,7 —0,4 1,4 Alt. C 0,3 1,7 0,9 —0,2 23,6 -0,2 0,6 3,3 Alt. D 1,2 3,9 1,6 0,7 34,1 5,1 1,6 6,3

Massa och papper Skattek. GD 102 43 55 78 179 205 278 662 Förändring i % Alt. A —0,9 00 0,0 -1,2 15,5 —0,1 —0,7 3,9 Alt. B —I,O 0,0 0,0 —2,6 12,3 —0,5 —1,1 1,4 Alt. C —0,9 —4,6 9,0 —5,1 20,6 —4,8 —0,7 3.8 Alt. D 09 —4,6 9,0 —2,5 33,5 3.4 0,7 10,4

Tabell 4.9 Förändringar i skattekostnader. Andel (96) företag med ökade (+), oför- ändrade (0) resp. minskade (—) skattekostnader. Samtliga industriföretag resp. bran- scher Samtliga indu- Järn och Verkstad Massa och striföretag stål papper 1970— 1970— 1970— 1970— 1970— 1970— 1970— 1970— 73 75 73 75 73 75 73 75 Alt. A + 7,8 13,6 12,9 45,2 5,0 14,5 7,3 12,2 0 79,0 67,1 80,6 51,6 78,0 69,1 87,8 65,8 13,2 19,3 6,5 3,2 17,0 16,4 4,9 22,0 Alt. B + 6,5 17,4 12,9 48,3 3,1 12,6 2,4 19,5 0 78,2 66,7 77,4 48,5 78,0 67,3 87,6 65,9 — 15,3 15,9 9,7 3,2 18,9 20,1 10,0 14,6 Alt. C + 14,1 27,2 22,6 58,1 13,2 24,5 9,8 26,8 0 68,5 56,4 67,7 38,7 67,3 58,5 75,6 51 ,2 — 17,4 16,4 9,7 3,2 19,5 17,0 14,6 22,0 Alt. D + 24,7 41,5 29,0 64,5 27,7 41,5 14,6 51,2 0 59,6 45,1 61,3 32,3 55,3 45,3 73,2 43,9 — 15,7 13,4 9,7 3,2 17,0 13,2 12,2 4,9

5 Några kompletterande empiriska analyser

5.1 Inledning

I detta kapitel skall jag göra några kompletterande empiriska analyser. Syftet med dessa är i första hand att bidra till en förståelse av simulerade utfall av alternativen A—D.

5.2 Relationen mellan Iagervärde och lönesumma

Av avgörande betydelse för företagens möjligheter att bilda fria reserver i alternativen A—D jämfört med nuvarande system är relationen mellan varulagrets värde och lönesummans storlek. Här föreligger väsentliga skill- nader mellan olika företag. En illustration till detta ges av figur 5.1. I figuren redovisas vilken reservering på lönesumma som erfordras för att denna re- servering tillsammans med viss nedskrivning på varulager skall medföra samma ”kostym” dvs. teoretiskt maximala reserver — som nuvarande regler. Figuren redovisar genomsnittliga värden för hela perioden 1966—1975. Det betyder att jag först har beräknat det genomsnittliga värdet för denna period för varje enskilt företag. Figuren visar medelvärdena av dessa genom- snittsvärden. Den differentierar mellan olika branscher, mellan företag med olika exportandelar av försäljningsvärdet och mellan olika storleksgrupper (mått som antalet anställda).]

Figur 5 .1 illustrerar vissa skillnader mellan företag i olika branscher. Sär- skilt branschgruppema trävaruindustri och jäm- och stålindustri men även verkstadsindustri karakteriseras genomsnittligt sett (över tiden och mellan företag) av låga relationstal lönesumma/lagervärde. I dessa branscher erford- ras därför högre reserveringsprocent på lönesumman vid viss nedskrivnings- procent på lager för att ge samma maximalt möjliga fria reserver som det nuvarande systemet. För företag med olika exportintensitet är det de mest exportintensiva företagen som genomsnittligt sett erfordrar den högsta reserveringsprocenten på lönesumman. För olika storleksgrupper gäller mot— svarande för de största och de minsta företagen.

] Klassificeringama är gjorda för år 1972.

98 OV SV

&

iuaomd BUIJBAJGSQ

ewumsau0| gd

lll —xal SAn Anis)

B.J.L

W.; 4915)

uosueig

UGIS 'plor !wa

wtmaåaåäl

lans "ed pels "EW ”lla/X 'wgr

"3.1.4

JAQ .s. .!

OL > aryapzojxg [

SZ 'OL

mspauraöq % og &

nd SuuaruasaJ

n

|apueuodx3 09 'SZ

..I

09( muwnsauo uuMJsoalu vwwvs 28 uv .loj

009 mspauraöq % 08 &

OOOL OOOL( "009 —OOZ OOZ>

epuglsue |eiuv ';; — 9 96 [ uapquad Joj ddmä .rad JJJJuswouag 212133; suaåvp mos 134.933; nu; rof

5.3 Räntabilitetsutvecklingen

Av avgörande betydelse för företagens möjligheter att bilda obeskattade reserver är vidare deras räntabilitetsutveckling (jfr figurerna 2.1 och 3.1). Allmänt gäller att perioden 1966—1975 karakteriseras av en sjunkande rän- tabilitet.1 Vissa skillnader kan även noteras mellan olika grupper. Detta framgår av tabell 5.1. Tabellen redovisar median- och kvartilvärdena för räntabilitet på eget kapital före skatt för företag inom olika branschgrupper, grupper med olika exportintensitet och olika storleksgmpper. Tabellen re- dovisar endast fyra branschgrupper, nämligen ”basindustriema” järn och stål, verkstad, massa och papper samt övriga. Av tabellen framgår även antalet företag inom resp. grupp.

Tabellens räntabilitetstal har bestämts efter det att den genomsnittliga räntabiliteten för varje företag under perioden först beräknats. Därefter har kvartil- och medianvärden bestämts. Vid beräkningen av den genomsnittliga räntabiliteten för varje enskilt företag har justering gjorts för konjunktur- variationema. Av beräkningstekniska skäl kan jag endast redovisa värden för perioden 1966—72. Dessa torde dock i allt väsentligt spegla skillnaderna mellan grupperna även för perioden 1966—75.2

Tabell 5.1 Råntabilitet på eget kapital före skatt för perioden 1966—72. Median- och kvartilvärden. Procent.

Övre Median Nedre Antal kvartil kvartil företag

___—___ Samtliga företag 21,8 12,2 3,3 477

Massa, papper 14,3 5,4 0,5 41 Järn, stål 20,2 12,8 1,8 31 Verkstad 22,3 13,0 3,3 159 Övriga 22,0 11,7 3,4 246 Exportandel (%)

(10 26,8 15,1 4,6 183 10—25 23,1 13,1 2,9 110 25—50 16,1 9,3 2,3 90

>50 19,0 10,0 3,3 94

Antal anställda (200 27,4 9,4 —0,6 91 200—500 22,8 12,9 3,3 199 500—1000 22,3 16,5 6,2 83 >1000 15,4 10,0 3,4 104

lrfr Bertmar, Molin [1977], kap 9. 2När räntabilitet på eget kapital beräknas för enskilda företag är det av stor vikt att vinst- och kapitalkomponentema är korrekt bestämda. Den stora tidspress som jag haft att arbeta under har ej möjliggjort ett tillräckligt omfattande kontrollarbete av perioden 1973—75. Det gäller kanske främst kartläggningen av statliga bidrag. Av detta skäl begränsar jag redovisningen till 1966—72. Räntabilitetstalen för denna period är ”konjunkturutjämnade". Det betyder att de enskilda åren viktats så att antalet lågkonjunkturår (eller högkonjunkturår) ej skall bli övemepresenterade. Tekniken be- skrivs i Bertmar, Molin [1977], kap 4.

* Jfr Bertmar, Molin [1977], kap. 17.

2 Viss omräkning av bokslutet kan dock moti- veras av de simulerade förändringarna i ränte- kostnader som hänger samman med förändrade skattekostnader under åren före simulerat år. Jfr avsnitt 4.3.

Tabellen visar vissa skillnader mellan olika grupper som är av betydelse för tolkningen av simuleringarna. Det första gäller räntabiliteten för företag inom branschgruppen massa och papper. Den var under perioden väsentligt lägre än för övriga företagsgrupper. Allt annat lika innebär detta, att den legala restriktionen (jfr figur 2.1) mindre ofta borde ha begränsat företagens möjligheter att bilda skattekrediter. Detta innebär i sin tur, att färre företag i denna bransch jämfört med andra branscher borde påverkas av en tänkt övergång till alternativen A—D. Den andra observationen av betydelse för tolkningen av simuleringarna är den förhållandevis höga räntabilitetsnivån för branschgruppen järn och stål. Bakom dessa värden ligger emellertid en negativ räntabilitetsutveckling, vilken accentuerats under 1970-talet. Med hänsyn till denna räntabilitetsutveckling och till relationen lager/ lönesumma (jfr figur 5.1) borde simuleringarna medföra, att förhållandevis många företag inom järn och stål ”drabbas” av en tänkt övergång till alternativen A—D men att effekterna främst uppstår i början av analysperioden. Detta betyder då ej nödvändigtvis, att simulerat utfall för denna branschgrupp utgör en god prognos för utfallet av ett ändrat skattesystem som införs från t. ex. 1980 (jfr avsnitt 4.4, punkt 1).

Av tabell 5.1 framgår vidare, att spridningen inom resp. gruppi räntabilitet på eget kapital var större för mindre företag än för större. Detta samman- hänger med skillnader i soliditet mellan grupperna. De största företagen hade genomsnittligt sett den högsta soliditeten. Vid given tillgångsstruktur borde detta medföra att förhållandevis fler företag bland de minsta företagen borde påverkas av en övergång till något av alternativen A—D (jfr kapitel 2). Detta gäller särskilt om man beaktar att de mindre företagen med hänsyn till skillnader i utdelningspolitik — i allmänhet torde ha lägre trös- kelvinst i förhållande till eget kapital än de större företagen. Denna slutsats skall dock ej ses om en hypotes för utfallet av simuleringarna. Det är san- nolikt att tillgångsstrukturen genomsnittligt sett varit olika för företag inom olika storleksgrupper.1

5.4 Utnyttjad lagernedskrivning

I avsnitt 4.3 påpekade jag, att det endast är i de fall företagens bokslut skulle ha påverkats av en övergång till något av alternativen A—D som boksluten justerats i simuleringarna. Det innebär exempelvis, att boksluten för företag som i utgångsläget skrivit ned lagervärdet med mindre än 50 % i allmänhet ej påverkas av en tillämpning av alternativ A.2 För ett företag som under perioden aldrig skrivit ned lagret med mer än 30 % skulle al- ternativen A—D ej något år medföra ändrade bokslut. Figur 5.2 redovisar andelen företag som enligt utsprungliga data skrivit ned lagervärdet med minst 50 %, minst 45 % samt minst 30 %. Kurvan för 50 % visar då andelen företag som enligt ursprungliga data utnyttjat en nedskrivningsprocent över- stigande den som skulle ha kunnat utnyttjas om alternativ A gällt. Dessa företag — men i princip inga andra — berörs således av simuleringarna av alternativ A. Kurvan för 45 % illustrerar motsvarande andel för alternativ B och kurvan för 30 % andelen för alternativen C och D.

Andel företag Procent

100 90 80 70

___—

...-Ion. _ > 30%

60 50 ' ' f— > 45% 40 > 50%

30 20 1 0

1966 67 68 69 70 71 72 73 74 75

Som framgår av figur 5.2 gäller allmänt, att aktuella andelar reducerats över tiden. Detta torde främst sammanhänga med den negativa räntabi- litetsutvecklingen (jfr ovan). Detta är av väsentlig betydelse för tolkningen av simuleringarna. Om simuleringarna påbörjats senare än 1966 skulle en mindre andel av företagen ha berörts av en övergång till något av alternativen A—D. Om simuleringarna exempelvis skulle ha påbörjats 1975 skulle drygt 40 % av företagen ha berörts av en övergång till alternativ A (jämför kurvan för > 50 %) att jämföra med ca 65 % år 1966, dvs. det första året i genom- förda simuleringar.

En annan viktig nyansering inför tolkningen av simuleringarna är hur många gånger under studerad period som lagemedskrivningen enligt ur- sprungliga data varit större än vad som skulle medges enligt respektive alternativ A—D. Skulle majoriteten av företag endast ha påverkats enstaka år av en övergång till något av alternativen A—D eller finns det en stor mängd företag som skulle ha påverkats många år? Tabell 5.2 visar hur stor andel av företagen som haft viss nedskrivningsprocent på lager (50, 45 respektive 30 %) visst antal år.

Tabell 5.2 Andel (%) företag som utnyttjat viss nedskrivningsprocent på lagervärdet visst antal år under perioden 1966—1975.

Antal år som resp. Nedskrivningsprocent nedskrivningsprocent utnyttjats Minst Minst Minst 50 % 45 % 30 % 0 13 9 3 1—2 15 12 5 3—4 13 13 9 5—6 17 15 12 7—8 18 15 21 9—10 24 32 49

Figur 5 .2. A nde/enjöretag som utnyttjar viss nedskriv- ningsprocent pa' varulager enligt grunddata.

Av tabell 5.2 framgår att en fjärdedel av företagen utnyttjade minst 50 % lagernedskrivning under nio eller tio av maximalt möjliga tio år. Andelen ökar till ca hälften av företagen om gränsen sätts till 30 %.

5.5 Övriga empiriska analyser

I Bertmar, Molin [1977] redovisas ytterligare empiriska analyser som kan vara av betydelse vid bedömning av alternativa nettovinstbeskattningssys- teml. Jag skall här endast referera ett av de undersökningsresultat som där redovisas. Resultatet kan vara av visst intresse med hänsyn till analysen i föregående avsnitt och mot bakgrund av en av utgångspunkterna för fö- retagsskatteberedningens arbete. Det gäller frågan om företagen i syfte att öka möjligheterna att bilda skattekrediter påverkat tillgångsstrukturen. Den- na fråga har studerats beträffande företagens lagerinvesteringar och således avsett hypotesen om företagen anskaffat ”bokslutslager”. Något stöd för en sådan hypotes ges ej.2 Det bör då observeras att analysen avsett de större företagen (jfr avsnitt 4.2) och att hypotesen således ej testats för små företag. Samtidigt bör observeras, att studerade företag svarar för merparten av agg- regatet.

Referenser

Bertmar, L., Molin, G., 1977, Kapitaltillväxt, Kapitalstruktur och Räntabilitet — en analys av svenska industriföretag. EFI, Stockholm. Beskattning av företag, SOU l977:86. Bröms, J., 1974, Räntabilitet, skatter och förräntningsanspråk. Sveriges in- dustriförbund, Stockholm (stencil). Frostman, L., 1966, Bokslutspolitik. EFI, Stockholm. Företagsskatteberedningens (1970:77) direktiv. Södersten, J., 1975, Företagsbeskattning och resursfördelning. Uppsala.

lste särskilt Bertmar, Molin [1977], kap. 17. 2Hypotesen har testats för perioden 1966—72 för 431 av de 477 företag som tidigare beskrivna simuleringar avsett. I rapporten redovisas dock resultaten endast explicit för 240 av nämnda 431 företag. 3 Jag bör även tillägga följande: Om ett argument mot de nuvarande nedskrivnings- reglerna på varulager är en förväntan om att företagen anskaffar ”bokslutslager” vilket bidrar till instabiliteten i konjunkturutvecklingen, är det ej säkert att en reduktion av nedskrivningsmöjlighetema i enlighet med alternativen A-D reducerar denna på- verkan. Om exempelvis lagemedskrivningsprocenten sätts till 30 % kan lagemed- skrivning ändå vara ett ur företagets synvinkel rationellt sätt att påverka redovisad skattekostnad ett visst är. Skillnaden gentemot nuvarande regler skulle då bli att en dubbelt så stor lagerinvestering erfordras för att nå visst nedskrivningsbelopp.

1 Sammanställning av skatter och social- försäkringsavgifter m. m. för åren 1950, 1955, 1960, 1965 och 1970—1977

Sammanställningen belyser utvecklingen av skatter och socialförsäkrings— avgifter m. m. under tiden 1950—1977. T. 0. m. 1970 sker redovisning med femårsintervall därefter för varje år.

En strävan har varit att i görligaste mån redovisa för hela perioden jäm- förbara uppgifter. Den redovisade periodens längd samt ändrad lagstiftning på området har dock medfört vissa problem härvidlag. Enstaka uppgifter för åren 1950—1965 kan därför vara behäftade med smärre felaktigheter eller brista i kontinuitet. Detta torde dock inte ha någon betydelse för bedöm- ningen av den utveckling i stora drag som sammanställningen avser att belysa.

I sammanställningen redovisas slutligt debiterade skatter och avgifter på inkomster, löneutbetalningar eller andra baser under resp. år. Belopp som debiteras för ett och samma inkomstår ger en bättre bild av utvecklingen på området än belopp som influtit under angivet år, eftersom det genom systemets uppbyggnad normalt uppkommer eftersläpning av inllutna medel med ca två år.

Materialet har hämtats från ett flertal källor. Uppgifterna betr. direkt skatt för fysiska och juridiska personer samt skattedebiterade socialförsäkrings- avgifter t.o.m. år 1965 har hämtats från SOS Taxeringsutfallet samt för senare år från riksskatteverkets debiteringssammandrag. Direktdebiterade arbetsgivaravgifter inkl. avgifter från stat och kommuner har inhämtats från riksförsäkringsverket och bygger på verkets slutdebiteringar av nämnda av- gifter. Uppgifterna om arvs- och gåvoskatt, stämpelskatt och stämpelavgift m. m. samt indirekt skatt har hämtats från driftbudgetens inkomster som publiceras i Post- och Inrikes Tidningar. Riksrevisionsverket har dessutom bidragit med vissa uppgifter för 1976 samt 1977 års prognos.

Tabell 1.1 Skatter och socialförsäkringsavgifter m. m. för inkomståren 1950, 1955, 1960, 1965 och 1970—1977 (milj. kr)

Skatter och avgifter Inkomstår 1950 1955 1960 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975 19769 l977/

A. Skatter och avgifter på inkomst

Fysiska personer

[. Statlig inkomstskatt inkl.

”kommunalskatt” på be-

skattade förmåner 1 537 3 216 4 535 8 675 13 862 13 394 15 254 14 667 21 412 27 005 29 198 29 679 2.Skattereduktion — — — — —1 413 —1 349 —1 296 —1 133 —1 590 —1 369 —1 406 3. Kommunal inkomstskatt

exkl. ”kommunalskatt” på

beskattade förmåner 1 633 3 204 4 580 9 294 17 842 19 467 22 694 24 932 28 957 35 270 42 729 48 967 4. Sjömansskatt — 62 95 138 153 177 192 208 274 247 250

5. Summa (r. 1—4) 3 170 6 420 9 177 18 064 31 842 31 601 36 776 38 495 49 444 60 959 70 805 77 490

Egenavgifter

6. ATP — — 82 281 432 411 424 453 575 682 641 640 7. Folkpension 140 413 1 097 1 410 2 669 3 246 3 500 3 709 248 360 540 783 8. Sjukförsäkring — 145 526 997 1 791 1 659 2 004 2 150 3 222 511 588 653 9. Allmän arbetsgivaravgift — 71 130 134 275 346 270 188 112

10. Summa (r. 6—9) 140 558 1 705 2 688 4 963 5 446 6 062 6 587 4 391 1 823 1 957 2 188

11. Summa fysiska pers. (r. 5+10) 3 310 6 978 10 882 20 752 36 805 37 047 42 838 45 082 53 835 62 782 72 762 79 678

Svenska aktiebolag

12. Statlig inkomstskatt 712 1 156 1 024 1 332 1 457 1 068 1 331 1 494 1 380 2 453 2 239 2 014 13. Kommunal inkomstskatt 213 393 489 773 1 143 1 240 1 614 2 018 1 752 2 310 2 880 3 276 14. Summa 925 1 549 1 513 2 105 2 600 2 308 2 945 3 512 3 132 4 763 5 119 S 290 15. Övriga skattskyldiga” 54 145 225 343 454 472 497 570 638 974 743 882

Tabell 1.1 (forts.)

Skatter och avgifter

Inkomstår 1950 1955 1960 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976? 1977'

A rbetsgivaravgifter

16. ATP

17. Folkpension

18. Sjukförsäkring

19. Övriga

20. Allmän arbetsgivaravgift 21. Skattedebiterade arbets- givaravgifter

22. Summa (r. 16—21)

23. Summa skatter och avgifter på inkomst (r. 11+14+15+22)

24. Därav avgifter (r. 10+22)

4 289

7 868 8 471 10 807 5 700 9 500 1 673 5 686

12 809 9 792 12 634 2 357 6 103 14 584 13 821 13 323 5 651 6 566

_ _ 564 6 183 9 453 _ _ _ _ _ 3 848 _ _ 341 706 2 330 2 778 3 031 3 320 4 431 _ _ _ 67 249 265 338 388 916 — — — 848 1 873 2 030 4 359 4 887 2 908 7 019

— 45 45 32 36 33 34 34 27 22 22 13 300 23 569 33 393 43 717 - — 950 3 726 9 642 11 971 16 572 53 967

8 672 140 558

13 570 2 655 26 926 6 414 49 501 14 605 51 798 17 417 59 580 19 362 65 736 23 159 81 174 27 960

101 912 35 216 122 341 45 674 139 817 56 155

B. Andra direkta skatter och avgifter

25. Förmögenhetsskatt

26. Arvs- och gåvoskatt

27. Kupongskatt

28. Lotterivinstskatt

29. Stämpelskatt och stämpelavgift

30. Övriga 31. Summa (r. 25—30)

C. Indirekta skatter

32. Mervärdeskattb 33. Energiskatt därav: a) allmän energiskatt b) bensin- och brännolje- skatt c) särskild skatt på motorbränslen”

130 157 223 366 494 460 491 515 433 647 662 778 57 69 108 155 249 239 261 266 299 335 364 395 5 6 7 9 14 27 20 22 30 28 33 33 29 47 78 110 98 116 129 148 150 181 211 239

48 80 97 181 255 287 323 415 361 476 617 653 8 11 31 15 13 13 16 14 16 14 18 25

_______________—___—_————

277 370 544 836 1 123 1 142 1 240 1 380 1 289 1 681 1 905 2 123

15 806 4 357

1 074 1 362 4 147 2 149 7 109 3 196

10 866 3 747 12 404 3 896 13 595 4 092 14 157 377 602 3 705

36 535 729 996 1 045 1 078 1 080 1 636 2 305 377 565 826 1 956 2 018 2 068 2 149 1 784 1 850 1 420 — — — 245 683 751 863 286 203 193 197

34. Fordonsskatt, vägtrafikskatt

och omsättningsskatt på

motorfordon 128 407 564 974 1 602 1 649 1 727 2 015 2 835 2 732 2 844 3 456 35. Särskilda varuskatter 191 286 400 379 394 375 359 381 396 388 433 447 36. Skatt på tobak och

dryckesvaror m.m. 1 121 1 799 2 365 3 133 4 506 4 581 4 824 5 187 5 566 6 390 7 124 7 777 37. Tullmedel 286 532 830 1 108 1 023 1 012 938 1 002 1 158 1 139 1 079 1 080 38. Övriga 44 — — — 1 23 34 76 228 173 253 304 39. Summa (r. 32—38) 2 147 3 626 6 594 11 891 17 831 22 253 24 182 26 349 28 046 30 985 37 621 43 539

40. Summa skatter och avgifter (r. 23+31+39) 6 713 12 668 20 708 39 653 68 455 75 193 85 002 93 465 110 509 134 578 161 867 185 479 41. Därav summa direkta

skatter och avgifter'! (r_ 234-31) 4 566 9 042 14 114 27 762 50 624 52 940 60 820 67 116 82 463 103 593 124 246 141 940

N______________—__

" Statlig och kommunal inkomstskatt. — Före 1969 allmän varuskatt. — c Fr. o. m. 1974 särskild vägtrafikskatt. - "' Här ingår ej skattetillägg, förseningsavgifter eller kvarskatteavgifter. Ej heller har ränta på överskjutande skatt frånräknats. — ePreliminära uppgifter. ] Prognos.

Tabell 1.2 Skatter och socialförsäkringsavgifter m. m. för inkomståren 1950, 1955, 1960, 1965 och 1970-1977 (procent) &

Skatter och avgifter Inkomstår

R_— 1950 1955 1960 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976? 197".lf

_E—

A. Skatter och avgifter på inkomst

Fysiska personer

1. Statlig inkomstskatt inkl.

”kommunalskatt” på be-

skattade förmåner 22,9 25,4 21,9 21,9 20,2 17,8 17,9 15,7 19,4 20,1 18,0 16,0 2. Skattereduktion — — - —1,9 —1,6 —1,4 —1,0 —1,2 -0,8 —0,8 3. Kommunal inkomtsskatt exkl.

”kommunalskatt” på be-

skattade förmåner 24,3 25,3 22,1 23,4 26,1 25,9 26,7 26,7 26,2 26,2 26,4 26,4 4. Sjömansskatt — — 0,3 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,1

__M—

5. Summa (r. 1—4) 47,2 50,7 44,3 45,6 46,5 42,0 43,3 41,2 44,7 45,3 43,7 41,8

Egenavgifter

6. ATP — — 0,4 0,7 0,6 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,4 0,3

7. Folkpension 2,1 3,3 5,3 3,6 3,9 4,3 4,1 4,0 0,2 0,3 0,3 0,4 8. Sjukförsäkring 1,1 2,5 2,5 2,6 2,2 2,4 2,3 2,9 0,4 0,4 0,4 9. Allmän arbetsgivaravgift — 0,1 0,2 0,2 0,3 0,3 0,2 0,1 0,1 & 10. Summa (r. 6—9) 2,1 4,4 8,2 6,8 7,3 7,2 7,1 7,0 4,0 1,4 1,2 1,2

11. Summa bisiska personer (r. 5+10) 49,3 55,1 52,5 52,3 53,8 49,3 50,4 48,2 48,7 46 7 45 0 43,0

1 7

Svenska aktiebolag

12. Statlig inkomstskatt 10,6 9,1 4,9 3,4 2,1 1,4 1,6 1,6 1,2 1,8 1,4 1,1 13. Kommunal inkomstskatt 3,2 3,1 2,4 1,9 1,7 1,6 1,9 2,2 1,6 1,7 1,8 1,8

___—m_— 14. Summa 13,8 12,2 7,3 5,3 3,8 3,1 3,5 3,8 2,8 3,5 3,2 2,9

15. Övriga skattskyldiga” 0,8 1,1 1,1 0,9 0,7 0,6 0,6 0,6 0,6 0,7 0,5 0,5

___—____—___________i

Skatter och avgifter Inkomstår

____________________________

1950 1955 1960 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975 19769 1977

f______________________

Arbetsgivaravgifter 16. ATP — — 2,7 7,3 9,0 9,3 9,3 9,1 8,6 8,0 7,9 79 17. Folkpension _ _ _ _ _ _ _ _ 3,5 4,2 6,0 7,5 18. Sjukförsäkring — — 1,6 1,8 3,4 3,7 3,6 3,6 4,0 7,1 7,8 73 19. Ovriga — — — 0,2 0,4 0,4 0,4 0,4 0,8 1,2 1,5 3,0 20. Allmän arbetsgivaravgift _ _ _ _ 1,2 2,5 2,4 4,7 4,4 4,2 3,8 3 5 21. Skattedebiterade arbetsgivar- , avgifter — — 0,2 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 (j_o 0,0 0,0 0,0

___—___—_—__—__—_—_

22. Summa (r. 16—21) — — 4,6 9,4 14,1 15,9 15,6 17,7 21 ,3 24,3 27,0 29_1

23. Summa skatter och avgifter på inkomst (r. 11+14+15+22) 63,9 68,5 65,5 67,9 72,3 68,9 70,1 70,3 73,5 75,7 75,6 75,4

24. Därav avgifter (r. 10+22) 2,1 4,4 12,8 16,2 21,4 23,2 22,8 24,8 25,3 26,2 28,2 303 B. Andra direkta skatter och avgifter

25. Förmögenhetsskatt 1,9 1,2 1,1 0,9 0,7 0,6 0,6 0,6 01 4 0,5 0,4 0 4 26.Arvs- och gåvoskatt 0,8 0,5 0,5 0,4 0,4 03 0,3 0,3 0,3 0,2 0,2 0,2 27" KupongSka" O'] 070 0,0 0,0 0.0 0.0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 020 28. Lotterivinstskatt 0,4 0,4 0,4 0,3 0,1 0,2 0,2 0,2 0,1 0,1 0,1 0,1 29. Stämpelskatt och stämpelavgift 0,7 0,6 0,5 0,5 0,4 0,4 0,4 0,4 0,3 0,4 0,4 0,4 30. Ovriga 0,1 0,1 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

_——————_———_———_————"—_—

31. Summa (r. 2930) 4.1 2,9 2.6 2.1 1,6 1,5 1,5 1,5 1,2 1.2 12 1,1

C. Indirekta skatter

32. Mervärdeskattb — — 5,2 10,5 10,4 14,5 14,6 14,5 12,8 11,7 12 6 13,2 33. Energiskatt 5,6 4,8 6,6 5,4 4,7 5,0 4,6 4,4 3,4 3,2 3:4 3,2 därav:

a) allmän energiskatt 0,3 2,6 1,8 1,5 1,4 1,3 1,2 1,5 1,7 21 2 0

b) bensin- och ' ,

brännoljeskatt 5,6 4,5 4,0 3,6 2,9 2,7 2,4 2,3 1,6 1 4 1 2 1 1

c) särskild skatt på ” ,

motorbränslen” — — — - 0,4 0,9 0,9 0,9 0,3 0,2 0,1 0,1

34. Fordonsskatt, vägtrafik- skatt och omsättnings- skatt på motorfordon

35. Särskilda varuskatter

36. Skatt på tobak och dryckesvaror m.m.

37. Tullmedel

38. Övriga 39. Summa (r. 32—38) 40. Summa skatter och avgifter (r. 23+31+39)

41. Därav summa direkta skatter och avgifter (r. 234-31)"

1,9 3,2 2,7 2,5 2,3 2,2 2,0 2,2 2,6 2,0 1,8 1,9 2,8 2,3 1,9 1,0 0,6 0,5 0,4 0,4 0,4 0,3 0,3 0,2 16,7 14,2 11,4 7,9 6,6 6,1 5,7 5,5 5,0 4,7 4,4 4,2 4,3 4,2 4,0 2,8 1,5 1,3 1,1 1,1 1,0 0,8 0,7 0,6 0,7 — — 0,0 0,0 0,0 0,1 0,2 0,1 0,2 0 2

»

___—M_— 32,0 28,6 31,8 30,0 26,0 29,6 28,4 28,2 25,4 23,0 23,2 23 5

»

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 68,0 71,4 68,2 70,0 74,0 70,4 71,6 71,8 74,6 77 0 76 8 76 5

s 1 9

___—E

Statlig och kommunal inkomstskatt. — b Före 1969 allmän varuskatt. — ” Fr. o. m. 1974 särskild vägtrafikskatt. — " Här ingår ej skattetillägg, förseningsavgifter eller kvarskatteavgifter. Ej heller har ränta på överskjutande skatt frånräknats. fPreliminära uppgifter. f Prognos.

Tabell 1.3 Skatter och socialförsäkringsavgifter m. m. i milj. kr och i procent av BNP till marknadspris för inkomståren 1950, 1955, 1960, 1965 och 1970—1977

Summa skatter och avgifter

Totala skatter 0. avgifter % av BNP Inkomstskatt, fys. pers. % av BNP Inkomstskatt, jur.pers. % av BNP Arbetsgivaravgifter (inkl. egenavgifter) % av BNP därav: ATP % av BNP folkpension % av BNP sjukförsäkring % av BNP övriga % av BNP allm. arbetsgivaravgift % av BNP

Övriga direkta skatter och avgifter % av BNP

Mervärdeskatt” % av BNP

Övriga indirekta skatter % av BNP

___—_____________——-—-—-—

6 713 20,9 3 170

9,9 979 3,0 140 0,4

277 0,9

2 147

6,7

Inkomstår 1950

12 668 24,9 6 420 12,6 1 694 3,3

558 1,1 413 0,8 145 0,3 370 0,7

3 626 7,1

1 960

20 708 282

9 177

1 738

24

2 655 3,7

667 0,9

1 097 1 ,5 887 1,2

4

0,0

544 08 1 074 15 5 520 76

39 653 359 18 064 159

2 448 2,2 6 414 52 3 218 2,8 1 410 1,2 1 717 1,5 69 0,1

836 0,7 4 147 3,7 7 744 6,8

"Före 1969 allmän varuskatt. " Preliminära uppgifter. - cPrognos.

1970 1971

68 455 75 193 403 409 31 842 31 601 186 172

3 054 2 780 La 15

14 605 17 417 8,6 9,5

6 631 7 446 3,9 4,1 2 669 3 246 1,6 1,8 4 132 4 449 2,4 2,4 250 266 0,1 0,1 923 2 010 0,5 1,1 1 123 1 142 0,7 0,6 7 109 10 866 4,2 5,9 10 722 11 387 6,3 6,2

1972 1973

85 002 93 465 26 424 3 776 38 495 184 175

3 442 4 082 L7 19

19 362 23 159 9,7 10,5

8 306 8 936 42 43 3 500 3 709 ha 12 5 046 5 479 25 -25 339 389 02 02 2 171 4 646 IJ 23 1 240 1 380 06 06 12 404 13 595 62 62 11 778 12 754 59 58

110 509 443 49 444 193

3 770 15

27 960 11,2 10 036 4,0 4 103 1,6 7 661 3,1 918 0,4 5 242 2,1

1 289 0,5 14 157 5,7 13 889 5,6

134 578 46,9

60 959 21,3

5 737 2,0

35 216 12,3 11 495 49

6 066

21 10 020 35

1 674

06

5 961

22

1 681 0,6 15 806 5,5 15 179 5,3

1976b

161 867 50,0 70 805 21,9

5 862 1,8

45 674 142 13 456 4,2 10 338 3,2 13 231 4,1 2 358 0,7 6 291 1,9 1 905 0,6 20 347 6,3 17 274 5,3

185 479 53,0

77 490 22,1

6 172 1,8

56 155 16,0 15 224 43 14 604 42 14 106 40 5 543 1,6 6 678 1,9

2 123

06 24 500 70 19 039 54

BNP procent . Totala skatter och avgifter

50

40

30

Inkomstskatt: fysiska personer

._._0—0 _ ,

20 _I',. ,."s.—__.f'—._./ Arbetsgivaravgifter [' (inkl. egenavgifter) _/ _.-" o, o'... ',.-' _ ..... ., .."". . 10 ..o'oo...»uo"".. _ '.' " Mervärdeskatt --"'" _ _ —:..'_ _ __ Diagram 1.1 Skatter och Övriga arena-stan.. ävg'f'er'pmwf' 418/VP "—.,,_" Inkomstskatt: |urid|ska personer "” ma'kmdSmeÖ' .' ' '0—u—.._.__......-—--.._.._-.-"—--—n-- inkomståren 1950. 1955, 0 1960, 1965 och 1950 —55 -60 —65 —70 —71 —72 —73 —74 —75 —76 —77 1970—1977.

Diagram 1.2 Arbetsgivar- avgifier (inkl. egenavgijier) och allmän arbetsgivarav- gift i procent av BNP till marknadspris för inkomst- åren 1950, 1955, 1960, 1965 och 1970—1977.

16 BNP procent

1950 —55 —60 —65

___-_- I.

' Övriga

—70

Folkpension

,." Allm. arb.giv.avg.

—71 -72

_ uo-o- 007—.'_..-..-

_?_-—_)

I

—73

Tabell 1.4 Sammanställning angående socialförsäkringsavgifter m. m. åren 1960, 1965 och 1970-1977 (uttagsprocent m. m.)

Avgiftsslag m. m.

10. 11. 12. 13.

ATP

Folkpension Sjukförsäkring Delpension Arbetslöshetsförsäkring Yrkesskadeförsäkring" Arbetsmarknadsutbildning Vuxenutbildning Arbetarskydd Lönegaranti

Allmän arbetsgivaravgift Byggforskning Barnomsorg

Basbelopp (bb), kr

1960 3,00 1—7,5bb

1,10 (15 000

1965

7,50 1,50 (22 000

0,40 (15 000

1970

10,00

2,60 (7,5bb

1,0 hela ls 0,60

1971

10,25

3,10

1972

10,50

3,10 0,30 (7,5bb

0,05 (7,5bb 0,02

2,0

0,50 (7,5bb

1973

10,50

3,20 0,30

1974 10,50 3,30 (7,5bb 3,80 0,40 (7,5bb 0,25

1975

1976 11,00

6,20 hela ls 8,00 hela ls 0,125 hela ls 0,40 hela ls 0,25 hela ls 0,40 hela ls 0,15 hela ls 0,13 hela ls 0,02 hela ls 4,0/2,0€ 0,70 hela ls

”Fr. o. m. 1 juli 1977 arbetsskadeförsäkring. ”Avgiften debiterad med 25 kr per 2000 arbetstimmar. ”Avser inre stödområdet.

1977

11,75

2 Sammanställning av vissa ekonomiska data avseende bolagssektorn för åren 1969—1975

Statistiska uppgifter angående bolagssektorn publiceras i SOS Företagen. Den juridiska enheten eller bokslutsenheten är den minsta enhet för vilken flertalet resultat- och balansdata kan erhållas. Strävan har varit att redovisa en total bolagssektor, dvs. företag som i egenskap av juridiska personer bedrivit rörelse. Vissa områden inom bolagssektorn har dessutom kom- pletterats med s. k. personliga företag då dessa utgör en betydande del av näringsgrenarna ifråga. Detta gäller personliga företag inom varuhandel, last- bilsåkerier samt uppdragsverksamhet. För statistiken gäller generellt att en- dast företag med anställd personal ingår.

Sammanställningen omfattar åren 1969—1975. En fortlöpande utveckling av företagsstatistiken har medfört återkommande störningar i kontinuiteten mellan olika år. Sålunda har för år 1971 sådana ändringar gjorts att en jäm- förelse med tidigare år försvåras. Detta gäller speciellt industriföretagen. Ytterligare brott i kontinuiteten har skett år 1975 då den separata redo- visningen av företag i storleksgruppen 0—19 anställda utgått. Trots anförda kontinuitetsstörningar torde sammanställningen med hänsyn till att redo- visningen är av totalkaraktär ge en god bild av utvecklingen. I bifogade tabeller sker redovisning enligt SNI (svensk näringsgrensindelning) på nä- ringsnivå; för SNI 7, 8 och 9 i delar av näringar.

Tabell 2.1 Vissa ekonomiska data avseende bolagssektorn åren 1969-1975 med fördelning näringar. Företag med 0—19 anställda

SNI-kod År Antal Löner, Resultat Netto- Utdelning Skatt i Skatt i Lager- Lager- lager- Löner i Näringsgrens- företag milj. kr före bok- vinst i % av % av % av värde, reserv, reserv % av benämning slutsdisp. före W utdel— milj.kr milj. kr i % av lager- 3.1: milj. kr

] 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

1 1969 40 10,6 1,0 1,0 _ 50,0 . . 0,2 0,0 0,0 5 300 Jordbruk, skogs- 1970 114 16,2 0,5 0,5 60,0 60,0 100 2,3 0,6 26,1 704 bruk, jakt o. fiske 1971 820 1113 26,3 26,3 31,9 31,6 99 60,9 10,7 17,6 182 1972 959 134,6 36,6 25,3 23,3 17,0 73 388,5 36,5 9,4 35 1973 1 313 176,3 39,8 44,1 21,3 27,9 131 136,4 46,3 33,9 129 1974 1 614 223,8 67,6 71,3 17,4 37,7 217 282,9 49,0 17,3 79 1975 .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 2 1969 254 40,9 3,3 3,1 — 48,4 . . 12,2 2,5 20,5 335 Gruvor och 1970 235 31,0 2,3 2,3 34,8 .. 22,3 13,3 59,6 139 mineralbrott 1971 164 28,9 2,5 2,5 4,0 36,0 900 4,5 1,0 22,2 642 1972 203 38,4 8,6 7,2 2,8 26,4 950 12,2 3,3 27,0 315 1973 239 45,4 10,1 7,7 1,3 40,3 3 100 9,3 2,9 31,2 488 1974 247 45,5 11,8 9,1 1,1 36,3 3 300 10,5 3,2 30,5 433 1975 .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 3 1969 8 689 1 576,0 108,2 1028 3,1 17,7 569 934,0 384,6 41,2 169 Tillverknings- 1970 8 262 1 676,7 111,7 99,8 3 4 31 ,7 929 1 010,6 471,3 46,6 166 industri 1971 8 689 1 757,0 113,4 1073 3,4 30,8 917 866,8 352,6 40,7 203 1972 8 991 2 024,3 153,5 1212 5,6 31,4 559 978,4 381,3 39,0 207 1973 10 944 2 496,7 326,3 1723 1,2 38,9 3 190 1 555,2 566,2 36,4 161 1974 11 414 2 659,5 409,4 1726 5,9 38,7 661 1 739,7 733,8 42,2 153 1975 .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 4 1969 678 51,4 13,9 12,4 18,5 55,6 300 14,9 6,9 46,3 345 El—, gas-, värme- 1970 583 52,9 21,3 20,4 22,5 52,5 233 13,2 6,4 48,5 401 och vattenverk 1971 505 88,8 21,5 21,2 28,3 53,8 190 12,4 5 4 43,5 716 1972 491 67,3 26,8 22,2 33,8 54,1 160 17,9 8,5 47,5 376 1973 355 54,4 17,6 16,1 47,2 73,9 157 15,5 6,6 42,6 351 1974 314 50,0 18,3 12,4 34,7 82,3 237 17,6 8,3 47,2 284 1975 . . . . . . . . . . . . . .

5 Byggnadsin- dustri

6

Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse

(7) 71

Samfardsel

(8) 83 Fastighetsförvalt- ning och -förmed- ling, uppdrags- verksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster och service- verksamhet

Samtliga

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

3 909 4196 4439 5 215 6178 6 868

18 039 17 348 18 938 19 339 23 280 23 882 2 441 2 747 3 129 3 362 5 340 5 510 7 215 6 572 7 307 7 875 9 665 9 914 3 327 3 382 4 602 5 092

6 564 7 658

44 592 43 439 48 597 51 529 63 878 67 421

775,8 948,9 942,4 1 120,4 1 345,6 1 556,2

2 158,2 2 289,1 2 760,7 2 868,4 3 367,7 4 060,9

390,4 502,5 548,4 611,8 868,1 1 001,7 607,9 659,9 809,7 928.7 1 170,8 1 351,2 334,7 3750 5062 576,7 778,5 877,0

5 945,9 6 552,2 7 553,2 8 370,7 10 303,5 11 825,8

54,5 43,2 53,7 63,4 131,8 108,6

182,4 290,3 168,4 350,3 5242 9730 34,3 41,6 31,9 48,8 1332 66,8 1522 89,6 145,8 140,5 147,4 142,8 27,4 36,8 16,4 115,8 32,6 51,8 577,2 637,3 580,0 944,2 1 363,0 1 850,1

53,9 40,2 41 ,5 67,1 70,1 73,6

162,4 243,7 154,8 169,8 223,8 279,3 28,6 29,2 27,1 39,9 98,9 71 ,6 98,8 53,9 101,0 120,7 137,9 116,0 25,4 33,4 16,4 55,9

25,9 25,7

488,4 523,4 497,7 629,3 796,6 831,6

45,1

5,6

11,1 4,0 6,7 5,5 4,2 4,9

8,3 20,6 34,7 35,6 34,1 39,8 32,0 29,5 46,4 43,8 34,9 43,0 25,9 35,3 26,9 28,3 25,5 45,4 55,6 95,0 79,9 94,9 84,7

1572

18,5 23,4 27,4 56,5 74,5 54,1 30,8 36,8 46,6 49,5 44,9 58,4

395

2 664 5 778 1 496

741 1 402

4888 4619

285 858 2 433 5 650 788 985 123 1 422 1 582 1 272 1 230 2 805 671 1 114

4373 4573 8193 7863

1 619,6 1 586,3 3 972,9 4 076,4 4 175,4 3 909,7 4 914,8 6 617,0 29,2 44,0 10,7 5,7 9,0 20,9

151 ,5 171,4 5582

1 831,8 3 270,9 3 878,8 45,8 70,0 83,7 2053

133,4 233,4

5 598,0 5 867,3 6 591,9 8 135,0 11 664,1 14 387,1

119,3 120,0 173,4 119,2 261,5 282,7 1 711,3 1 846,2 1 853,5 1 619,8

2 158,0 2 775,6

0,1 0,1

1 7 1,4 4,7

9,5 8,7 25,7 148,4 47,7 79,7 2 234,1 2 466,6 2 422,3 2 318,8 3 090,6 3 937,1

20,7 12,4 30,7 72,4 35,8 34,1 39,9 42,0 36,7 28,5 26,5 27,4

177 208 115 143 83 98

54 56 66 73 69 61 1 337 1 142 5 125 10 733 9 646 4 793

401 385 145

51 36 35 731 536 605 281 584 376 106 112 115 103 88 82

Tabell 2.2 Vissa ekonomiska data avseende bolagssektorn åren 1969—1975 med fördelning näringar. Företag med 211—199 anställda

SNI-kod År Antal Löner, Resultat Netto- Utdelning Skatt i Skatt i Lager- Lager- lager- böner i Näringsgrens- företag milj. kr före bok- vinst i % av % av % av värde, reserv, reserv % av benämning slutsdisp. före utdel- milj. kr milj.kr i % av lager- 0. skatt, skatte- ning lager- värde milj. kr avdrag, värde milj. kr

nettovinst före skatteavdrag

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

1 1969 66 83,6 4,1 4,1 12,2 34,1 280 19,5 3,1 15,9 429 Jordbruk, skogs- 1970 63 96,7 6,9 6,8 11,8 32,4 275 25,7 8,6 33,5 376 bruk, jakt o. fiske 1971 129 193,4 17,5 16,6 44,6 36,1 81 118,3 17,6 14,9 163 1972 151 221,6 42,1 42,5 7,5 18,4 244 218,9 37,6 17,2 101 1973 129 215,2 32,2 24,2 15,3 24,8 162 150,7 39,5 26,2 143 1974 155 303,1 119,2 84,6 2,8 21,6 762 174,8 71,5 40,9 173 1975 120 276,0 67,1 47,0 5,1 31,9 625 190,9 72,3 37,9 145 2 1969 61 74,4 17,4 16,8 7,7 34,5 446 31,4 14,1 44,9 237 Gruvor och 1970 81 103,4 13,0 11,3 1,8 51,3 2 900 34,0 14,1 41 ,5 304 mineralbrott 1971 67 98,8 8,0 7,4 5,4 35,1 650 44,7 18,7 41 ,8 221 1972 53 80,5 3,0 1,0 50,0 330,0 660 36,4 13,3 36,5 221 1973 48 73,0 10,3 8,9 5,6 32,6 580 26,4 11,1 42,0 277 1974 36 69,0 8,4 3,9 15,4 35,9 233 26,1 11,1 42,5 264 1975 52 105,6 19,3 14,0 7,9 49,3 627 75,7 38,1 50,3 139 3 1969 3 586 4 950,8 369,3 282,2 9,5 51,0 539 3 852,7 1 676,1 43,5 129 Tillverknings- 1970 3 718 5 492,7 412,1 308,4 7,3 50,2 692 3 998,6 1 730,9 43,3 137 industri 1971 3 760 6 143,3 507,0 387,4 8,6 43,8 509 4 666,2 2 017,3 43,2 132 1972 3 758 6 567,3 855 ,4 475,6 7,3 42,7 586 4 961,7 2 245,1 45,2 132 1973 3 892 7 118,4 1 369,8 671,7 7,2 39,5 545 6 153,4 2 579,8 41,9 116 1974 3 962 7 919,6 1 900,6 479,3 10,0 43,2 431 8 198,8 3 457,5 42,2 97 1975 3 887 9 213,4 1 655,2 822,5 7,7 49,2 641 8 952,1 3 820,2 42,7 103

4 1969 64 102,8 70,0 68,9 37,3 44,0 118 28,6 12,4 43,4 359 El-, gas-, värme- 1970 59 95,8 46,7 45,4 40,5 37,4 92 35,8 15,2 42,5 268 och vattenverk 1971 74 129,0 65,2 62,4 41,2 35,3 86 70,5 31,8 45,1 183 1972 79 153,2 111,4 103,2 32,1 32,8 102 80,3 38,1 47,4 191 1973 76 159,9 103,1 77,5 42,5 29,5 70 109,2 55,3 50,6 146 1974 75 176,6 159,9 67,1 49,6 39,3 79 261,7 121,3 46 ,4 67 1975 92 242,7 129,9 103,1 37,4 45,3 121 427,7 213,1 49,8 57

5 Byggnads- industri

6

Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse

(7) 71 Samfärdsel

(8) 83 Fastighetsförvalt— ning och -förmed- ling, uppdrag- verksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster och service- verksamhet

Samtliga

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

1 260 1 243 1 299 1 391 1 326 1 307 1 499 2 126 1 980 2 102 2 329 2 241 2 229 2 288

519 496 568 558 574 584 588 457 489 595 604 618 625 721 205 238 263 273 326 329 407

8 344 8 367 8 861 9 021 9 230 9 302 9 654

1 823,5 1 940,3 1 974,0 2 117,9 2 211,2 2 342,4 2 805,9 2 786,1 2 788,8 3 [16,2 3 555,0 3 868,9 4 102,8 4 787,6

732,7 805,7 884,6 932,2 110459 1 162,4 1 271,4 746,7 823,8 1 068,1 1 132,6 1 230,5 1 386,1 1 624,0 241,8 258,3 331,4 375,8 433,7 502,1 688,6

11 542,4 12 405,5 13 938,8 15 136,0 16 356,7 17 964,1 21 015,2

38,7 56,4 79,7 1202 167,9 230,8 2412 276,4 180,8 2503 528,3 742,3 1 126,7 1 166,5 70,1 46,9 1893 44,2 1082 73,6 109,3 124,6 127,0 110,7 102,5 98,7 1 1 1,7 243,7 5,9 9,9 14,3 24,8 20,5 42,7 55,4

976,5 899,7 1 241,6 1 832,0 2 653,0 3 773,6 3 687,6

34,2 41 ,1 56,0 58,3 74,3 69,2 95,6 230,7 135,5 207,2 289,1 326,5 325,2 523,3 30,2 28,5 183,1 38,9 66,2 30,7 24,8

94,8 99,4 69,7 87,1 77,2 80,9 196,2 5,0 8,6 12,4 16,2 18,1 24,6 39,2

766,9 685,0 1 0022 1 111,9 1 344,6 1 165,5 1 8653

1,2 1,0 1,8 1,2 2,0 7,4 7,3

10,4 12,9 11,6 9,6

12,1 7,6

26,4 13,6 8,8 5,2 11,1 6,6 8,1 13,3 2,2 3,0 9,3 9,0 14,2 33,4 17,8 8,0 7,0 4,8 6,8 45,9 81,3 34,9

11,1 9,6 10,8 10,2 11,2 14,0 16,2

43,3 42,8 38,6 41,7 40,4 41,6 58,4 50,3 89,7 50,9 46,0 48,9 42,2 48,5 48,0 47,7 10,2 44,0 31,3 50,2 78,6 62,4 50,1 100,9 82,3 135,9 169,2 70,0 72,0 34,9 33,9 101,9 45,3 29,7 57,1 50,8 56,3 42,0 45,9 46,1 49,7 51,6

3 700 3 913,4 4 400 4 333,5 2 160 4410,2 3 471 4 703,5 2 000 5 088,3

565 6 197,2 797 6 145,4 483 3 941,4 694 4 130,8 438 4 484,7 480 5 367,1 405 6 233,0 555 7 231 ,6 184 8 693,1

354 10,8 544 21,1 196 20,5 398 17,9 470 16,7 616 29,6 591 80,2

2 819 384,1 1 660 518,7 1 082 988,6 919 1 260,4 954 944,0 507 1 132,0 392 1 597,6

900 37,5 500 30,6 700 55,9

1 500 55 ,4 99 68,8 36 95,2 1 64 1 50,7

457 12 219,4 586 13 128,8 388" 14 859,6 451 16 701,7 412 18 790,5 354 23 347,0 318 26 3132

422,4 457,1 452,5 491,9 559,3 695,6 714,6

1 767,9 1 845,0 2 028,9 2 370,9 2 664,2 3 010,4 3 563,4

10,8 10,5 10,3 10,5 11,0 11,2 11,6 33,3 36,6 39,0 40,1 38,2 38,8 35,4 32,1 31,1 30,9 31,4 31,7 31,8 32.6

47 45 45 45 43 38 71 68 69 66 62 57 55 6 784 3 818 4315 5 208 6263 3927 1585

194 159 108 130 122 102 645 844 593 678 630 527 457 94 94 94 91 87 77 80

Tabell 2.3 Vissa ekonomiska data avseende bolagssektorn åren 1969-1975 med fördelning näringar. Företag med fler än 200 anställda

_________________________._____—_————————————

SNI-kod År Antal Löner, Resultat Netto- Utdelning Skatt i Skatt i Lager- Lager- lager- Löner i Näringsgrens- företag milj. kr före bok- vinst i 96 av % av % av värde, reserv, reserv % av benämning slutsdisp. före utdel- milj. kr milj.kr i % av lager- 0. skatt, skatte- ning lager- värde milj. kr avdrag, värde milj. kr ______________________._.__

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

___—____—_—__.___—_———-————_—

1 1969 10 70,5 3,4 3,4 20,6 20,6 100 80,6 36,9 45,8 87 Jordbruk, skogs- 1970 17 167,8 6,0 4,9 20,4 40,8 200 155,2 57,1 36,8 108 bruk, jakt o. fiske 1971 15 192,2 20,1 17,0 5,9 13,5 230 211,6 53,9 25,5 91 1972 14 188,6 27,0 16,5 15,2 33,9 224 166,9 63,4 38,0 113 1973 14 203,2 49,5 26,2 29,0 39,7 137 216,7 82,4 38,0 94 1974 12 194,4 54,9 20,0 23,0 47,5 206 227,9 86,3 37,9 85 1975 11 217,8 62,4 42,0 15,0 54,0 280 226,4 93,6 41,3 96

2 1969 252,4 199,8 194,8 32,1 52,0 162 147,1 110,1 74,8 172 Gruvor och 1970 247,8 224,7 219,7 35,6 55,5 156 165,5 104,4 63,1 150 mineralbrott 1971 288,7 104,4 118,7 14,2 61,8 436 232,4 136,3 58,6 124 1972 315,1 151,8 101,2 17,2 56,1 326 264,0 158,1 59,9 119 1973 360,5 109,8 111,4 14,0 60,1 429 248,1 152,4 61,4 145 1974 410,7 169,6 93,9 22,6 74,4 330 282,8 166,0 58,7 145 1975 847,2 119,7 164,4 34,0 56,6 166 1 209,6 355,7 29,4 70

3 1969 513 15 630,2 3 583,4 2 832,0 34,3 37,4 109 18 252,9 8 967,4 49,1 86 Tillverknings- 1970 525 18 013,7 2 952,3 2 437,4 40,1 39,5 98 22 306,1 9 827,2 44,1 81 industri 1971 535 20 070,4 2 392,1 1 980,2 51,2 30,9 60 24 902,8 10 277,4 41,3 81 1972 537 21 413,8 3 602,0 2 769,8 40,1 33,5 84 24 967,6 10 423,9 41,7 86 1973 536 23 221,1 6 755,4 3 831,9 31,4 30,9 98 26 982,1 12 215,9 45,3 86 1974 552 26 677,9 11 068,0 3 174,6 44,7 33,8 76 36 032,2 16 386,4 45,5 74 1975 557 30 987,11 7 752,0 3 515,5 44,6 37,9 85 46 122,1 19 458,7 42,2 67

4 1969 99,9 51,8 41,8 53,6 35,2 66 38,1 21,7 57,0 262 El-, gas-, värme- 1970 139,0 103,8 86,8 32,4 38,9 120 55,5 28,9 52,1 250 och vattenverk 1971 141,0 66,6 61,7 58,5 30,6 52 56,4 28,1 49,8 250 1972 166,4 95,1 84,0 37,1 20,5 55 50,5 27,6 54,7 330 1973 199,3 120,8 79,0 54,1 47,8 88 121,9 44,4 36,4 163 1974 223,7 125,6 56,6 66,1 38,9 59 159,7 62,6 39,2 140 1975 246,7 173,2 110,5 36,9 44,2 120 371 ,6 106,1 28,6 66

nettovinst före skatteavdrag

INVV'ISNDWND unixxoxorxrxix

5 Byggnads- industri

6

Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse

(7) 71 Samfärdsel

(8) 83 Fastighetsförvalt- ning och -förmed- ling, uppdrags- verksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster och service- verksamhet

Samtliga

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

80 83 75 76 72 69 65

147 152 158 151 158 161 164

45 47 52 51 51 55 60 37 37 52 47 49 53 61 23 21 29 24 28 27 32

867 893 926 91 1 921 941 963

2 956,4 3 439,3 3 526,9 3 507,0 3 544,6 3 794,6 4 3622 3 570,0 3 961,6 4 688,4 4 9993 5 342,0 6 006,3 7 233,6 1 016,8 1 127,7 1 506,3 1 666,0 1 837,0 2 177,0 2 635,5

790,0 8353 1 275,6 1 346,3 1 484,9 1 6922 2 096,6 389,9 441,0 603,9 629,4 7993 925,9 1 1720

24 776,1 28 373,0 32 293,6 34 231,7 36 991,7 42 102,7 49 7993

81,8 72,3 83,5 245,6 337,2 486,1 610,7

535,3 591,6 536,9 785,4 1 707,3 2 288,9 1 556,9 155,9 131,0 193,5 282,2 252,2

95,4 235,5

199,0 175,0 244,3 326,2 340,6 398,7 419,4 112,2 112,5 155,4 200,9 205,8 236,1 251,2

4 922,6 4 369,2 3 796,9 5 716,1 9 878,6 14 923,3 11 180.7

64,2 60,5 61,6 85,9 122,8 116,0 227,7

486,1 548,8 499,7 557,0 839,7 594,5 1 243,6 1033 1060 1403 2625 2312

45,5 159,9

162,3 168,9 226,2 305,7 325,9 242,5 378,2

1123 112,5 154,9 2013 207,6 2232 2493

3 999,8 3 745,5 3 259,9 4 383,8 5 775,7 4 566,8 6 0908

22,6 17,0 20,1 17,0 17,0 20,9 11,7 21,3 17,2 30,2 30,5 24,3 32,9 23,8 34,0 36,4 27,7 16,1 20,6 150,3 29,6

5,9 19,7 23,3 18,9 25,5 34,2 21 ,5 4,5 1,4 1,4 1,0 91,2 92,1 93,8

30,6 33,7 40,6 33,0 31 ,4 45,1 38.7

50,3 42,1 32,3 44,6 38,2 49,5 55,1 47,9 44,6 43,9 49,5 38,9 45,7 39,5 40,3 31,0 27,3 24,9 21 ,7 36,3 26,8 56,4 57,4 56,5 57,5 61,9 64,5 65,3 6,0 3,6 3,7 3,1 3,8 4,6 4,2 39,5 40,7 34,3 35,8 33,5 36,9 39.6

223 248 160 262 224 236 471 225 259 146 162 160 139 166 118 85 99 155 106 24 90 953 291 242 304 243 189 304 134 250 271 315 129 121

84 108 107 82 102

12 795,1 14 280,9 14 029,9 14 763,4 16 984,1 17 947,1 19 673,2 5 255,4 5 675,0 6 283,5 6 4502 7 9914 10 840,9 12 298,5

29,8 32,0 84,4 106,4 105,6 92,3 177,0

598,7 856,3

1 006,6 1 491,5 1 261,5 1 460,4 1 481,9 41 ,6 28,4 45,3 43,2 50,2 53,6 80,6

37 239,3 43 554,9 46 852,0 48 303,8 53 961,6 67 096,9 511 641 0

63,8 36,9 52,0 67,7 79,8 96,1 134,9 19,3 13,8 24,4 24,0 21,8 20,9 34,3

12 574,3 13 439,6 14 180,8 14 663,0 17 495,4 23 323,4 ')7 777 R

46,4 48,6 53,9 55 ,6 43,4 39,0 42,6 33,8 30,9 30,3 30,4 32,4 34,8 "H 4

23 24 25 24 21 21 22 68 70 75 78 67 55 59 3 412 3 524 1 785 1 566 1 740 2 359 1 489

132

98 127 90 118 116 142

937 1 553 1 333 1 457 1 592 1 727 1 454

67 65 69 71 69 63 61

Tabell 2.4 Vissa ekonomiska data avseende bolagssektorn åren 1969-1975 med fördelning på näringar. Samtliga företag

___—___—___—__.—._———-————_————-————————————

SNI-kod Ar Antal Löner, Resultat Netto- Utdelning Skatt i Skatt i Lager- Lager- Lager- Löner i Näringsgrens- företag milj. kr före bok- vinst i % av % av % av värde, reserv, reserv % av benämning slutsdisp. före utdel- milj. kr milj.kr i % av lager- 0. skatt, skatte- ning lager- värde milj. kr avdrag, värde milj. kr

nettovinst före skatteavdrag

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

1 1969 116 164,7 8,5 8,5 14,1 30,6 217 100,4 39,9 39,7 164 Jordbruk, skogs- 1970 194 280,8 13,4 12,2 16,4 36,9 225 183,3 66,3 36,2 153 bruk, jakt o. fiske 1971 964 496,8 64,0 60,0 27,8 27,8 100 390,7 82,2 21,0 127 1972 1 124 544,8 105,7 84,3 13,8 21,0 153 773,8 137,5 17,8 70 1973 1 457 594,6 121,5 94,6 21,9 30,3 139 503,8 168,2 33,4 118 1974 1 782 721,3 241,7 175,9 11,0 31,1 282 685,6 206,8 30,2 105 1975 2 003 786,4 214,3 159,3 6,3 36,8 580 635,7 204,1 32,1 124

2 1969 322 367,7 220,5 214,7 29,8 50,6 170 190,7 126,7 66,4 193 Gruvor och 1970 321 382,2 239,9 233,2 33,7 55,1 164 221,9 131,7 59,4 172 mineralbrott 1971 235 416,5 114,9 128,5 13,5 60,0 444 281,6 156,1 55,4 148 1972 261 434,0 163,3 109,4 16,5 56,7 344 312,6 174,7 55 ,9 139 1973 294 478,9 130,2 127,8 12,8 57,0 447 283,8 166,4 58,6 169 1974 288 525,3 189,8 107,0 20,6 69,8 340 319,4 180,4 56,5 164 1975 265 1 002,8 141,1 180,1 31,7 56,2 177 1 294,6 394,2 30,4 77

3 1969 12 788 22 157,1 4 061,0 3 217,1 31,1 37,9 122 23 039,6 11028,1 47,9 96 Tillverknings- 1970 12 505 25 183,1 3 476,1 2 845,4 35,2 40,4 115 27 315,3 12 029,4 44,0 92 industri 1971 12 985 27 970,7 3 012,5 2 474,8 42,5 32,9 78 30 435,9 12 647,3 41 ,6 92 1972 13 287 30 005,4 4 610,9 3 366,6 34,2 34,8 102 30 907,7 13 050,3 42,2 97 1973 15 373 32 836,2 8 451,5 4 675,8 26,8 32,4 121 34 690,6 15 361,9 44,3 95 1974 15 928 37 257,1 13 378,1 3 826,5 46,5 35,2 91 45 970,7 20 577,7 44,8 81 1975 16 625 43 514,5 9 941,1 4 668,0 35,0 40,9 117 57 257,6 24 226,7 42,3 76

4 1969 747 254,0 135,6 123,0 40,9 42,1 103 81,7 41,0 50,2 311 El-, gas-, värme- 1970 649 287,8 171,8 152,7 33,5 40,3 120 104,5 50,5 48,3 275 och vattenverk 1971 585 358,8 153,4 145,4 46,6 36,0 77 139,4 65,3 46,8 257 1972 576 387,0 233,3 209,3 34,3 30,1 88 148,7 74,1 49,8 260 1973 438 413,5 241,5 172,5 48,2 42,0 87 246,6 106,2 43,1 168 1974 397 450,3 303,8 136,0 55,1 43,1 78 438,9 192,3 43,8 103 1975 425 569,6 476,9 387,0 21,3 37,5 176 830,6 333,9 40,2 69

5 Byggnads- industri

6

Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse

(7) 71

Samfardsel

(8) 83 Fastighetsförvalt- ning och -fönned- ling, uppdrags- verksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster och service- verksamhet

Samtliga

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

5 249 5 523 5 813 6 683 7 577 8 245 9 213

20 312 19 481 21 199 21 820 25 680 26 273 29 316

3 005 3 290 3 750 3 972 5 965 6 149 6 580 7 709 7 099 7 955 8 527 10 333 10 592 11 801 3 555 3641 4895 5 390 6918 8 014 8135

53 803 52 703 58 384 61 642 74 035 77 668 84 365

5 555,7 6 328,4 6 443,3 6 745,3 7 101,3 7 693,2 8 837,5 8 5142 9 039,6 10 565,3 11 422,5 12 578,6 14 1700 16 916,7 2 139,9 2 435,9 2 939,2 3 209,9 3 751,0 4 341,1 5 012,7 2 144,6 2 318,8 3 153,5 3 407,6 3 886,2 4 429,5 5 088,5

966,4 1 074,3 1 441,5 1 581,9 2 011,3 2 305,0 3 002,4

42 264,3 47 330,9 53 785,6 57 738,4 63 651,6 71 892,1 84 731,1

174,9 171,9 216,9 4292 636,9 825,5 876,4 9943 1 062,8 955,4 1 664,0 2 973,8 4 388,6 3 612,7 260,3 219,5 414,5 3752 493,6 235,9 4062 475,8 391,6 500,8 5692 586,6 6532 9172 145,5 159,2 186,1 341,6 258,9 330,6 427,9

6 476,2 5 906,2 5 618,5 8 492,3 13 894,5 20 547,2 17 013,8

152,3 141,8 159,1 211,3 267,3 258,8 377,4 879,2 928,1 861,7 1 015,9 1 389,9 1 199,1 2 174,4 161,9 163,7 350,3 341,3 396,2 147,8 237,1

355,9 322,2 396,8 513,6 541 ,0 439,5 793,7

142,5 154,6 183,6 273,2 251,5 273,5 379,9

5 2553 4 953,9 4 7602 6 125,0 7 916,6 6 5643 9 3570

9,8 9,1 8,5 7,2 8,4

11,7 8,9 14,6 12,6 21,4

20,0

17,6 18,6 20,4 25,9 25,9 13,9 13,7 13,9 50,3 23,5 15,8 12,4 16,2 14,5 19,1 26,5 17,8 4,2 1,9 1,5 1,2 78,6 82,5 65,1 26,0 27,2 30,8 26,1 25,2 34,5 28,9

33,9 36,2 35,2 41 ,0 37,7 44,6 56,1 45,6 47,2 46,1 47,5 40,7 44,1 40,7 39,2 34,6 18,3 27,5 24,3 43,6 41,8 57,8 61 ,4 70,2 70,5 78,3 108,3 78,4 10,5 9,6 7,8 19,9 14,0 11,5 17,0 40,3 42,4 37,2 39,1 36,8 41,9 43,8

346 398 415 565 448 380 630 312 375 215 238 231 237 200 152 134 132 201 174

87 178

365 496 433 485 409 408 250 510 533

1 700 18 14 26

155 156 121 150 146 122 149

17 145,8 19 071,5 19 259,3 20 253,1 23 692,0 25 730,6 26 892,6 13 169,6 13 882,2 14 943,6 15 727,0 19 139,2 24 689,4 29 133,9 69,8 97,1 115,6 130,1 131,4 142,8 260,0

1 134,3 1 546,4 2 552,7 4 583,7 5 476,4 6 471,2 3 788,1

124,9 129,1 184,9 303,7 252,4 382,2 484,1

55 056,8 62 551 3 68 303,7 73 140,4 84 416,2 104 830,8 120 577,0

1 644,7 1 621,0 1 6942 1 7863 2 1913 2 548,5 2 808,5 5 757,7 6 003,5 6 474,9 6 714,3 8 350,6 10 720,8 12 1073

0,1 86,0

48,4 55,7 86,6 94,2 112,9 204,4 41,3 33,6 71,9 194,6 95,8 137,5 212,1

18 728,3 19 991,7 2] 191,8 22 218,1 26 534,4 34 677,0 40 577,0

33,1 26,0 38,9 64,1 38,0 36,0 43,8 34,0 32,0 31 ,0 30,4 31 ,4 33,1 33,7

32 33 33 33 30 30 33 65 65 71 73 66 57 58 3 066 2 509 2 543 2 467 2 855 3 040 1 928

189 150 124 74 71 68 134 774 832 780 521 797 603 620

77 76 79 79 75 69 70

Tabell 2.5 Skatt i procent av omsättning åren 1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

___—__M—

SNl-kod Näringsgrensbenämning Antal Omsätt- Skatt i procent av omsättning

(919138 ning ' 1975 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

milj. kr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Jordbruk, skogsbruk, jakt o. fiske 2 003 5 013 0,3 0,3 0,7 0,7 0,9 1,3 1,2 Gruvor och mineralbrott 265 4 170 5,9 7,0 4,2 3,2 3,3 2,8 2,4 Tillverkningsindustri 16 625 207 179 1,3 1,1 0,7 0,9 1,0 0,7 0,9 151-, gas-, värme- o. vattenverk 425 6 303 2,6 2,6 1,7 1,8 1,7 1,1 2,3 Byggnadsindustri 9 213 36 680 0,3 0,2 0,2 0,3 0,4 0,4 0,6 Varuhandel, restaurang- o. hotellrörelse 29 316 200 469 0,4 0,5 0,4 0,4 0,4 0,3 0,4 (7) 71 Samfärdsel 6 580 19 929 0,8 0,6 0,6 0,8 0,7 0,3 0,5 (8) 83 Fastighetsförvaltning o. -förmedling,

uppdragsverksamhet 11 801 22 021 2,9 2,4 2,5 2,8 2,8 2,4 2,8 (9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet 8 135 10 814 0,6 0,5 0,3 1,1 0,6 0,4 0,6

Samtliga 84 365 512 579 0,9 0,8 0,6 0,8 0,8 0,6 0,8

_.vame

Procent

1,5

1,0 8 ".

x " N . SNI 3

Samtliga näringar

0,5 SNI 71

Diagram 2.1 Skatt i pro- cent av omsättning åren 1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75 1969—1975.

Tabell 2.6 Skatt i procent av förädlingsvärde åren 1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

SNI-kod Näringsgrensbenämning

1 Jordbruk, skogsbruk, jakt o. fiske

2 Gruvor och mineralbrott

3 Tillverkningsindustri

4 El-, gas-, värme- o. vattenverk

5 Byggnadsindustri

6 Varuhandel, restaurang- o. hotellrörelse

(7) 71 Samfärdsel

(8) 83 Fastighetsförvaltning o. -förmedling, uppdragsverksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet

Samtliga

Antal Omsätt-

företag ning

1975 1975 milj. kr

2 3

2 003 5 013 265 4 170 16 625 207 179

425 6 303 9 213 36 680 29 316 200 469 6 580 19 929 11 801 22 021 8 135 10 814

84 365 512 579

Skatt i procent av förädlingsvärde

1,3 12,2 3,6 6,8 0,7 3,2 1,8 6,2 1,1 3,3

1,3 13,4 3,0 6,8 0,7 3,3 1,4 5,6 1,0 3,0

2,4 7,6 2,0 4,5 0,7 2,7 1,4 5,9 0,7 2,3

2,3 5,9 2,6 4,8 1,0 3,0 1,8 6,9 2,3 2,8

3,4 6,8 2,8 4,6 1,1 2,9 1,5 7,2 I ,2 2,9

4,9 5,7 2,0 2,9 1,1 2,2 0,9 4,2 0,9

2,1

4,5 4,9 2,6 5,7 1,7 3,2 1,2 4,8 1,4 2,8

Procent

., SNI 6

_l _!

3,0

Samtliga näringar

2,5

2,0

1,5

SNI 71

,,,-..— _o'

_ . .. o.,

1,0

. ||_||_.l-OO-'O-.

0,5

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2.2 Skatt i pro- cent av förädlingsvärde åren I 969—1975.

Tabell 2.7 Skatt i procent av bruttovinst åren 1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

SNI-kod Näringsgrensbenämning Antal Omsätt- Skatt i procent av bruttovinst

företag ning 1975 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

milj. kr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Jordbruk, skogsbruk, jakt o. fiske 2 003 5 013 10,1 11,1 13,4 10,4 14,2 19,8 16,2 Gruvor och mineralbrott 265 4 170 23,9 26,5 17,1 12,1 14,6 11,1 12,7 Tillverkningsindustri 16 625 207 179 16,2 14,5 10,2 12,2 10,3 6,1 11,0 EI-, gas-, värme- o. vattenverk 425 6 303 11,0 10,8 7,2 7,3 6,8 4,4 8,1 Byggnadsindustri 9 213 36 680 10,2 9,3 8,8 9,7 9,8 9,1 16,6 Varuhandel, restaurang- o. hotellrörelse 29 316 200 469 18,1 17,9 16,8 16,4 12,1 7,9 14,9 (7) 71 Samfärdsel 6 580 19 929 5,7 4,7 4,7 6,1 4,6 2,4 4,9 (8) 83 Fastighetsförvaltning o. -förmedling,

uppdragsverksamhet 11 801 22 021 24,1 24,7 25,9 28,1 32,3 33,4 34,0 (9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet 8 135 10 814 5,4 4,8 4,3 10,6 7,3 4,8 7,1

_NMYTWNO

Samtliga 84 365 512 579 15,8 14,7 11,7 13,0 11,2 7,4 12,7

20 Procent

1969 —70

Diagram 2.3 Skatt i pro- cent av bruttovinst åren 1969—1975.

Tabell 2.8 Skatt i procent av nettovinst efter skatt åren 1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

% SNI-kod Näringsgrensbenämning Antal Omsätt- Skatt i procent av nettovinst efter skatt

företag ning 1975 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

milj. kr

l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ___—__M— Jordbruk, skogsbruk, jakt o. fiske 2 003 5 013 44,1 58,4 38,6 26,6 43,6 45,1 58,2 Gruvor och mineralbrott 265 4 170 102,4 122,7 148,5 130,8 132,4 231,3 128,3 Tillverkningsindustri 16 625 207 179 61,1 67,7 49,1 53,3 48,0 54,3 69,1 El-, gas-, värme- o. vattenverk 425 6 303 72,8 67,6 56,3 43,2 72,5 75,7 59,9 Byggnadsindustri 9 213 36 680 51,2 56,7 54,3 69,3 60,5 80,6 127,7 Varuhandel, restaurang- o. hotellrörelse 29 316 200 469 83,7 89,4 85,4 90,6 68,5 79,0 68,6 (7) 71 Samfärdsel 6 580 19 929 64,5 53,0 22,4 37,8 32,0 77,2 71,7 (8) 83 Fastighetsförvaltning o. -förmedling,

uppdragsverksamhet 11 801 22 021 136,8 159,2 235,7 238,8 360,0 . 363,3

(9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet 8 135 10 814 11,8 10,6 8,5 24,9 16,3 13,0 20,5 ___—___—

Samtliga 84 365 512 579 67,6 73,7 59,3 64,1 58,1 72,2 77,8 m_—

v—NMYTVSND

SOU l977:87 Procent [ SNI 5 I 120 : ! 110 ! I i 100 _. ! i 90 ,. IO”. -' o _. o ", —'s./' x- ! &_ " 80 x .- Samtliga

näringar

SNI 71 . SNI 3 ," SNI 6

1969 —70 -71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2.4 Skatt i pro- cent av nettovinst efter skatt åren 1969—1975.

Tabell 2.9 Lagerreserv i procent av lagervärde åren

1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

SNI-kod Näringsgrensbenämning

Jordbruk, skogsbruk, jakt o. fiske

Gruvor och mineralbrott

Tillverkningsindustri

151-, gas-, värme- o. vattenverk

Byggnadsindustri

Varuhandel, restaurang- o. hotellrörelse

(7) 71 Samfardsel

(8) 83 Fastighetsförvaltning o. -förmedling, uppdragsverksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet

_NMVWXO

Samtliga

Antal

företag 1975

2 003

265 16 625 425 9 213 29 316 6 580

11 801 8 135

Omsätt- ning 1975 milj. kr

Lagerreserv i procent av lagervärde

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

5 013 4 170 207 179 6 303 36 680 200 469 19 929

22 021 10 814

4 6 8 9

39,7 66,4 47,9 50,2

9,6 43,7 4,3 33,1

36,2 59,4 44,0 48,3

8,5 43,2 3,6 26,0

21,0 55,4 41,6 46,8

8,8 43,3

38,9

1 7,8 55,9 42,2 49,8

8,8 42,7

1,9 64,1

33,4 58,6 44,3 43,1

9,2 43,6 1,7 38,0

30,2 56,5 44,8 43,8

9,9 43,4 0,1 1,7 36,0

32,1 30,4 42,3 40,2 10,4 41 ,6 33,1

5,4 43,8

84 365

512 579

34,0 32,0 31,0 30,4 31,4 33,1 33,7

%

50

40

Samtliga näringar

30

20

_______,_....-. SNI 5

10

.._.'—00- .. _oo- .. _.0-00 _ut-oc-oo-OO-

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2.5 Lagerreserv i procent av lagervärde ären ] 96 9—1 975 .

Tabell 2.10 Lagervärde i procent av balansomslutning åren 1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

SNI-kod Näringsgrensbenämning Antal Omsätt- Lagervärde i procent av balansomslutning

företag ning 1975 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

milj. kr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

1 Jorbruk, skogsbruk, jakt o. fiske 2 003 5 013 14,9 16,2 17,8 29,3 19,2 20,1 17,4 2 Gruvor och mineralbrott 265 4 170 7,8 9,2 11,6 12,3 10,5 11,3 25,8 3 Tillverkningsindustri 16 625 207 179 24,5 25,8 25,9 24,2 23,9 26,6 28,4 4 El-, gas-, värme o. vattenverk 425 6 303 1,7 1,9 1,7 1,7 2,4 3,6 4,7 5 Byggnadsindustri 9 213 36 680 69,0 67,1 66,7 65,5 65,7 65,2 63,4 6 Varuhandel, restaurang- o. hotellrörelse 29 316 200 469 30,3 30,5 30,4 30,1 31,2 32,2 33,9 (7) 71 Samfärisel 6 580 19 929 0,7 0,8 0,8 0,8 0,7 0,6 1,1 (8) 83 Fastighetsförvaltning o. —förmedling,

uppdragsverksamhet 11 801 22 021 3,3 4,2 4,8 7,8 8,3 8,7 4,4 (9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet 8 135 10 814 6,5 6,8 8,0 10,1 6,8 7,8 8,0 Samtliga 84 365 512 579 25,5 26,1 24,6 24,2 24,3 25,6 25,5

SOU 1977:87 Procent 70 .—.._.._00_oo_o """'""'""'_"——-—.._..- SNI 5 60 50 40 __._- SNI 6 ._.___._c-' 30 _o- _o—.—._o_.—.—' - SNI 3 __

Samtliga nänngar

20

10

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2. 6 Lagervärde i procent av balansomslut- ning a'ren 1969—1975.

Tabell 2.11 lånekostnader och lagervärden inom bolagssektorn (miljarder kr). To- talbelopp och förändringar åren 1969—1975

År Lönekostnader Lagervärden

Totalt Förändring Totalt Förändring

Mdr kr % Mdr kr %

Samtliga branscher 1969 42,3 55,1 1970 47,3 5,1 12,0 62,6 7,5 13,6 1971 53,8 6,5 13,6 68,3 5,8 9,2 1972 57,7 4,0 7,3 73,1 4,8 7,1 1973 63,7 5,9 10,2 84,4 11,3 15,4 1974 71,9 8,2 12,9 104,8 20,4 24,2 1975 84,7 12,8 17,9 120,6 15,7 15,0 Tillverkningsindustri (SNI 3) 1969 22,2 23,0 1970 25,2 3,0 13,7 27,3 4,3 18,6 1971 28,0 2,8 11,1 30,4 3,1 11,4 1972 30,0 2,0 7,3 30,9 0,5 1,6 1973 32,8 2,8 9,4 34,7 3,8 12,2 1974 37,3 4,4 13,5 46,0 11,3 32,5 1975 43,5 6,3 16,8 57,3 11,3 24,6 Varuhandel, restaurang- a. hotellrörelse (SNI 6) 1969 8,5 13,2 1970 9,0 0,5 6,2 13,9 0,7 5,4 1971 10,6 1,5 16,9 14,9 1,1 7,6 1972 11,4 0,9 8,1 15,7 0,8 5,2 1973 12,6 1,2 10,1 19,1 3,4 21,7 1974 14,2 1,6 12,7 24,7 5,6 29,0 1975 16,9 2,7 19,4 29,1 4,4 18,0 Samfära'sel, uppdragsverksamhet, service m. m. (SNI 7] , 83 och 92—95) 1969 5,3 1,3 1970 5,8 0,6 11,0 1,8 0,4 33,4 1971 7,5 1,7 29,3 2,9 1,1 61,0 1972 8,2 0,7 8,8 5,0 2,2 75,9 1973 9,6 1,4 17,7 5,9 0,8 16,8 1974 11,1 1,4 14,8 7,0 1,1 19,4 1975 13,1 2,0 18,3 4,5 -2,5 —35,2

Totalbelopp

Lagervärden

Lönekostnader

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

25 Mdr kr., procent Förändringar 20 _,i A . .- I & '-, Löneförändr. % a' , sx... ' _:' I ( ; I _/ Lagerförändr. 15 .' I .I " .. .. .' I , Lagerforandr. %

Löneförändr.

10

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2. 7 Lönekosma— der och lagervärden inom bolagssektorn (miljarder kr). Tata/belopp och förändringar åren 1969—1975. Samtliga branscher.

Diagram 2.8 Lönekostna- der och lagervärden inom bolagssektorn (miljarder kr). Tata/belopp och förändringar åren 1 969—1 975 . Tillverknings- industri (SNI 3).

Mdr kr., procent Lagervärden

50

Lönekostnader

40

30'

Lagerförändr. %

20

Löneförändr. %

.. I/ .. |, ". .! . 's '. _l . Nå, _ /_/ 1_ . : . ,-——-— agerförändr 1 0 "). : ., I .. N.x ;..J I .... 'v . f .: ,

Löneförändr.

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

Mdr kr, procent

30 Lagervärden

20 Löneförändr. %

Lagerförändr. % Lönekostnader

10

' ' " .. Lagerförändr.

...o- Löneförändr.

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2. 9 Lönekostna- der och lagervärden inom bolagssektorn (mih'arder kr). Tora/belopp och förändringar åren

1 969—1 975 . Varuhandel, restaurang- och hotellrö- relse (SNI 6).

M . 15 dr kr

Lönekostnader

Diagram 2.10 Lönekostna- der och lagervärden inom

bolagssektorn (miljarder " " kr). Tata/belopp och Lagerforandr. förändringar åren "3 | . | | | | I

1969—1975. Samjärdsel. 1969 —70 —7I —72 —73 —74 —75 uppdragsverlcamhet, service m. m. (SNI 71 , 83 och 92—95). Anm. Relativa förändringar redovisas ej.

3 Investeringsfonder för konjunkturutjämning m. m.

Sammanställningen (tab. 3.1—12) omfattar dels investeringsfonder enligt 1947 års lagstiftning, dels investeringsfonder för konjunkturutjämning enligt 1955 års lagstiftning. De sammanlagda beloppen av dessa fonder liksom nyavsättningar och ianspråktaganden redovisas för åren 1956—1975. Senaste tillgängliga uppgifter i övriga avseenden avser beskattningsåret 1974. Uppgift betr. antal frisläpp enl. 9é 3 mom. och total investeringskostnad har dock angetts även för senare år. Enligt lagstiftning år 1974 gjordes avsättningar även till arbetsmiljöfond och särskild investeringsfond. Vid utgången av beskattningsåret 1974 uppgick dessa fonder till 2 230 milj. kr resp. 1480 milj. kr. Specificerade uppgifter avseende dessa fonder redovisas inte. I tab. 3.13 redovisas innestående medel i riksbanken för konjunkturinvesterings- fonder, arbetsmiljöfonder och särskilda investeringsfonder.

Tabell 3.1 Investeringsfonder vid utgången av beskattningsåren 1956—1975 samt nyavsättningar och ianspråk- taganden under resp. år

______________-———_—————_

1 I

Ar Fonder enligt Fonder enligt Totalt Nyavsätt- Ianspråk— 1955 års lag 1947 års för- ningar taganden" ordning 1 Antal Milj. kr Antal Milj. kr Antal Milj. kr Milj. kr Milj. kr företag företag företag 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ___—_________———— 1956 298 292,0 640 247,0 846 539,0 125,4 0,6 1957 448 507,1 630 247,2 973 754,3 215,4 0,2 1958 725 912,2 610 231,0 1 192 1 143,2 418,8 29,9 1959 919 1 248,6 481 115,4 1 289 1 364,0 529,6 308,8 1960 1 318 1 978,4 439 67,9 1 639 2 046,3 1 063,3 381,0 1961 1 520 2 327,8 429 66,1 1 819 2 393,9 520,0 172,4 1962 1 823 2 600,9 408 61,9 2 099 2 662,8 439,3 170,6 1963 2 058 2 498,2 344 41,0 2 304 2 539,2 521,5 644,6 1964 2 348 2 872,1 329 37,8 2 584 2 909,9 684,2 313,6 1965 2 566 3 307,6 316 36,9 2 789 3 344,5 662,2 227,5 1966 2 735 3 535,2 312 36,8 2 949 3 572,0 530,4 302,9 1967 2 933 3 781,4 291 32,9 3 126 3 814,3 778,6 536,3 1968 2 945 3 279,8 238 21,5 3 112 3 301,3 908,2 1 421,2 1969 ' 3 077 3 584,6 222 20,0 3 235 3 604,6 1 033,7 730,4 1970 3 368 3 972,2 216 18,8 3 517 3 991,0 755,1 368,7 1971 3 633 3 803,9 200 16,3 3 768 3 820,3 817,8 988,5 1972 4 008 3 980,6 183 13,6 4 135 3 994,3 1 195,9 1 021,9 I 1973 4 482 4 891,7 173 12,7 4 599 4 904,4 1 760,9 850,8 1974 5 134 6 317,4 162 12,2 5 242 6 329,6 2 318,0 893,1 1975 6 290 6 687,9 156 12,6 6 444 6 700,4 2 314,5 1 941,5

___—_______——_———_—

”I beloppet ingår även ianspråktaganden utan tillstånd, av taxeringsmyndighet gjorda ändringar m. rn. samt över- föringar till lagerinvesteringskonto.

Tabell 3.2 Investeringsfonder åren 1967—1974 fördelade på företagsstorlek

Företagsstorlek 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

(antal ”Ställd” Milj.kr % Miljkr % Miljkr % Milj. kr % _Milj. kr % Milj. kr. % Milj. kr % Milj. kr %

11 12 13 14 15 16 17

O _. ox oo rx to m

1 2 3 4

50 368,7 9,7 390,7 11,8 398,7 11,1 604,8 15,2 707,6 18,5 745,6 18,7 887,9 18,1 949,8 15,0

50— 100 240,0 6,3 220 2 6,7 205,2 5,7 245,2 6,1 286,8 7,5 306,6 7,7 337,8 6,9 488,1 7,7 100— 200 245,4 6,4 214,6 6,5 285,7 7,9 330,2 8,3 359,2 9,4 435,9 10,9 384,4 7,8 494,7 7,8 200— 300 242,9 6,4 204 9 6,2 181,9 5,0 214,0 5,4 23l,8 6,1 241,0 6,0 300,0 6,1 3179 5,0 300— 500 232,5 6,1 180,2 5,5 200,1 5,6 227,S 5,7 241,5 6,3 265,4 6,6 328,4 6,7 406,4 6,4 500—] 000 266,3 7,0 215,7 6,5 277,9 7,7 329,6 8,3 335,0 8,8 359,0 9,0 407,2 8,3 484,5 7,7 1 000— 2 218,5 58,2 1 875,0 56,8 2 055,1 57,0 2 039,7 51,1 1 658,3 43,4 1 640,6 41,1 2 258,7 46,1 3 188,1 50,4

___—M_— Summa 3814,3 100 3301,3 100 3604,6 100 3991,0 100 3820,3 100 3994,3 100 4904,4 100 6329,6 100

%

Tabell 3.3 Nyavsättningar till investeringsfonder åren 1967-1974 fördelade på företagsstorlek

Företagsstorlek 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

(antal ”Ställd” Milj. kr % Milj.kr % Milj.kr % Miljkr % Milj. kr % Milj.kr % Milj. kr % Mil