Till statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Till ledning för sina ställningstaganden i fråga om utformningen av fd- retagsbeskattningen har företagsskatteberedningen låtit göra vissa ekono- miska studier. Dessa studier som utförts av fil.dr. Göran 'Normann (bil. 1), fil.dr. Jan Södersten (bil. 2) och civilekonomen Lars Benmar (bil. 3) re- dovisas härmed.

Beredningen har sammanställt statistiska uppgifter (bil. 4) beträffande skatte- och avgiftsuttagets struktur och utveckling. En sammanställning har också gjorts av vissa ekonomiska data avseende bolagssektom för åren 1969—1975 samt av uppgifter rörande investeringsfonder.

Stockholm i november 1977

Alvar Andersson /Niclas Virin

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

1. Sammanfattning

2 Analysens utgångspunkter .

Inledning. . . .

Skatters verkningar — en översikt

Något om incidens . . . Effektivitetsverkningar och optimal beskattning Outputetfekter . Avslutande kommentar

2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6

3. Skattepolitikens medel

Inledning. . . . Företag eller hushåll som subjekt Inkomst eller konsumtion som bas . Brutto- eller nettoprincip .

Källsida eller användningssida . Generell eller selektiv beskattning

3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6

4. Bruttobeskattning av firetag Inledning. . . Kumulativa bruttoskatter . Nonkumulativa bruttoskatter Mervärdeskatter

4. 4.1 Översikt

4.1 4.2 4.3 4.4

4. 4. 2 4.4.3 4.4.4

Nuvarande mervärdeskatt . Mervärdeskatt av BNP- -typ Mervärdeskatt av inkomsttyp

5. Skatter på produktionsfaktorer Introduktion Arbetsgivaravgifter 5.1 5.2 5.2.1 5.2.2 5.2.3 5.2.4 5.2.5 5.2.6 5.2.7

Inledning . . . .

Effekter på lång sikt . . . . . Incidens och allokeringseffekter på kort sikt . Empiriska undersökningar .

Incidensen av åtgärderna i Sverige under 1970- talet Avgiftshöjningama under 1970- talet Arbetsgivaravgifter och inkomstutjämning

11

17 17 18 19 23 25 26

27 27 30 31 33 34 35

37 37 38 39

43 45 48

53 53 53 53. 55 58

60 62 68

• Sida 10
•  Original

sou 1977:87 5.2.8 Kritiken mot arbetsgivaravgifterna 70 5.2.9 Avslutande synpunkter . 72 5.3 Generella och selektiva råvaruskatter 73 5.4 Beskattning av energi . 75 5.4.1 Inledning . . . . . 75 5.4.2 Energibeskattning som styrinstrument 76 5. 4. 3 Effekter av en energiskatt. . 77 5.4.4 Det svenska systemet för energibeskattning 82 5.5 Produktionsfaktorskatt på kapital 85 Appendix till kapitel 5 87 6 Bruttobeskattning av hushåll . 89 6.1 Inledning. . . . . . . . . . 89 6.2 Mervärdeskatten och arbetsgivaravgifterna— kritik och reform- förslag . . . . 89 6.3 Personlig bruttointäktsskatt (TSA) och personlig bruttoutgifts- skatt (TSM). . . . 90 6.4 Avräkningsförfarandets innebörd . 92 6.5 TSA och TSM preciserade 94 6.6 En reformerad kommunalskatt 97 Appendix till kapitel 6 . . . 99 l Effekter av höjda kommunalskatter respektive TSA och TSM på inkomstskattens progressivitet . . . . 99 2 Tilläggsskattema och den samlade inkomstskattens automa- tik 100 Referenser 103

• Sida 11
•  Original

2. Analysens utgångspunkter1

2.1. Inledning

Skattepolitiken kan allmänt sägas ha två syften. Det första är att bereda utrymme för den offentliga sektorns köp av varor och tjänster genom att reducera den privata sektorns efterfrågan. I dagligt tal brukar man säga att skatterna används för att ”finansiera” den offentliga verksamheten. Det andra huvudsyftet är att med skattesystemet försöka korrigera olika brister i de fria marknadernas sätt att fungera. Denna uppgift kan spjälkas upp i flera komponenter. Skatter kan t.ex. användas för att uppnå:

effektiv allokering av samhällets resurser,

rimlig inkomstfördelning, lämplig tillväxttakt,

utjämning av konjunktursvängningar, balans i betalningsströmmama gentemot utlandet.

FoP-9.0"?

Primärt kommer i denna studie sådana skatter att behandlas vars hu- vuduppgift är att, med så små störningar av verksamheten i privat sektor som möjligt, uppfylla det första syftet, nämligen att bereda utrymme för den offentliga sektorns verksamhet. I fortsättningen kommer skatter av detta slag ofta att kallas ”finansieringsskatter”. Fördelen med detta ordval är dels att det anknyter till ett vardagligt språkbruk, dels att det ger en sammanfattande term för skatter av detta slag. Nackdelen med ordvalet är, som påpekas i de flesta elementära läroböcker i nationalekonomi, att det kan ge upphov till missledande analogier beträffande de finansiella re- striktionerna för privata företag respektive offentlig sektor.

Traditionellt anses att skatter med det angivna syftet bör tas ut efter något av följande två kriterier. Det första innebär att skatten ges ett om- fattande underlag eller med andra ord en bred bas. Detta kan ske genom en likformig skatt på hela det löpande produktionsresultatet eller på hu- vuddelen av detta. Det andra kriteriet innebär att man lägger skatter på produktionsfaktorer med låga utbudselasticiteter eller varor med låga efter— frågeelasticiteter. Här kan arbetskraft respektive sprit och tobak tjäna som exempel. Bägge dessa ansatser anses innebära att de resursstyrande effekterna (allokeringseffektema) kan hållas på en begränsad nivå även vid relativt höga skattesatser.

1 Kapitlet syftar till att ge en viss orientering för en läsare med intresse för analysens teoretiska bakgrund. En mer resultatinriktad läsare kan, efter att ha tagit del av det inledande avsnittet, med fördel gå vidare direkt till kapitel 3.

• Sida 18
•  Original

'Se 1. ex. 0ECD[1974].

Vid en jämförelse mellan olika skatteformer kan man naturligtvis inte renodla finansieringsaspekten. De allra flesta skatter påverkar på ett eller annat sätt hushållens och företagens beslutssituation och leder därför till anpassningar av olika slag i beteendet. Eftersom dessutom fördelningspo- litiska och andra ekonomisk-politiska överväganden påverkar valet av skat- teform kommer också andra aspekter än den finansiella att beaktas i fram- ställningen.

Denna undersökning kommer med varierande djup att omfatta ett stort antal skatteformer. Viktiga existerande skatter som inte behandlas är bo- lagsskatten och olika former av kapital- och förmögenhetsbeskattning. P0— tentiellt intressanta skatter som faller utanför undersökningens ram är den progressiva utgiftsskatten och en negativ inkomstskatt. Av de skatter som sålunda inte behandlas här har samtliga utom den sistnämnda varit föremål för utredning i andra sammanhang i Sverige på senare tid. Intresset för en negativ inkomstskatt har emellertid varit stort på flera håll i utlandet.1

2.2. Skatters verkningar — en översikt

En tillfredsställande behandling av budgetpolitiska åtgärder kräver allmän jämviktsanalys. Låt oss utgå från ett tillstånd av jämvikt i ekonomin som störs av ett finanspolitiskt ingrepp. Resultatet blir en hel serie anpassningar tills ny jämvikt nås. Differensen mellan det nya och det gamla jämviktsläget är ett resultat av åtgärdens (åtgärdspaketets) ekonomiska effekter. Vid en jämförelse mellan de båda jämviktslägena är det lämpligt att skilja mellan olika aspekter på den totala förändringen. Antag att det offentliga ökar sina köp av varor och tjänster i en situation med full sysselsättning. Detta innebär en resurstranyerering från den privata sektorn till den of- fentliga. I-Iur denna reala kostnad fördelas mellan individerna beror av hur de ökade offentliga utgifterna finansieras (skatt, sedelpress eller lån). Detta leder över till en annan viktig aspekt på den totala effekten av åtgärdspaketet, nämligen inkomstfördelningens förändring eller med andra ord åtgärdens incidens. Vid skattefinansiering av den offentliga sektorns tillväxt kommer incidensproblemet att gälla fördelningsverkningarna av såväl de ökade stats- utgifterna som de ökade skatterna. I den primärt på skatteforskning inriktade litteraturen har man emellertid med olika analytiska grepp strävat efter att försöka renodla frågan om olika Skatters fördelningsverkningar. Ett välkänt första steg i denna incidensanalys har varit att undersöka hur det intagna skattebeloppet fördelar sig mellan produktionsfaktorema kapital och arbete eller mellan olika inkomsttagare. När hänsyn i en allmän jäm- viktsanalys tas till den mångfald av effekter som utlöses av en skatt, visar det sig emellertid att en sådan uppläggning är alltför restriktiv.

När en skatt införs kommer som regel hushållens och/eller företagens valsituation att påverkas genom att relativpriserna förändras. Denna störning i resursallokeringen innebär att skatter förorsakar en extra börda (excess burden) utöver den direkta bördan i form av att vissa resurser förs över till staten. Den ”extra bördan” är ett uttryck för en efektivitetsför/usr i eko-

• Sida 19
•  Original

nomin. Endast i det fall att skatten helt saknar samband med individens eller företagets ekonomiska aktivitet kommer handlandet att vara opåverkat. Skatter med sådana egenskaper brukar kallas klumpsummeskatter. Exempel på en sådan är en per capita skatt. En skatts ”excess burden” kan definieras som den välfärdsförlust som uppstår när man väljer att ta in en given skat- teintäkt med en annan skatt än en klumpsummeskatt.

En fjärde aspekt på skattepolitikens verkningar är att storleken på den kaka som finns att fördela kan påverkas. Detta kan kallas outputefekter. Sådana effekter kan komma till stånd genom att åtgärdema stimulerar till teknikförändringar eller leder till förändringar i utbudet av produktions- faktorer. Åtgärder av denna typ är av intresse när man vill använda skatterna som ett medel i en politik för ekonomisk tillväxt. Outputeffekter kan också uppstå genom en ökad effektivitet i utnyttjandet av existerande resurser, t. ex. genom reducerad arbetslöshet. Skatterna är då ett medel i stabilise- ringspolitiken.

2.3. Något om incidens

Med incidensen av en skattepolitisk åtgärd avses här dess effekter på för- delningen av de reala, disponibla inkomsterna i samhället, när hänsyn tagits till åtgärdens samtliga återverkningar i ekonomin. I en diskussion av skat- teincidensen kan man med fördel ta som utgångspunkt den gamla och flitigt debatterade frågan i vilken utsträckning den som formellt betalar skatten också här bördan av den. Klarhet på denna punkt är av fundamental be- tydelse, när det gäller att förstå hur olika skatter påverkar individernas be- teende samt hur de mer allmänt verkar i samhällsekonomin.

Begreppet skatteövervältring är nära knutet till frågan om incidensen av en skatt. Innebörden kan tydliggöras med hjälp av definitionerna impakt- incidens och effektiv incidens]:

lmpaktincidens: Den reala inkomstförändring som skulle uppstå för den individ som formellt skall betala skatten, om hans inkomst minskade (ökade) med hela skattebeloppet vid en skattehöjning (sänkning).

EJektiv incidens: Den förändring i realinkomsten som faktiskt uppstår när en skatt införs. Den effektiva incidensen hänför sig till slutresultatet av den serie anpassningar som åtgärden utlöser.

Om nu vid en skattepolitisk åtgärd den effektiva incidensen avviker från impaktincidensen har övervältring förekommit. Man skiljer ofta på över- vältring framåt (priser höjs) och bakåt (faktorersättningar reduceras).

Incidensproblematiken har studerats inom ramen för såväl partiell som generell jämviktsteori.

Partiell incidensanalys

Den partiella incidensanalysen, som har sina rötter hos Marshall och Edge- worth, bygger på den partiella teorin för prisbildningen på en marknad och anses därför vara bäst lämpad för incidensanalys av selektiva skatter på marginella marknader, som t. ex. skatter på parfym eller läppstift. Den par-

' Jfr Musgrave [1959].

• Sida 20
•  Original

Figur 2.1 EJekten av en styckskatt

Kvantitet

tiella incidensanalysen kan emellertid också vara värdefull som ett första steg i en undersökning av skatter med mer omfattande underlag. Med denna uppläggning bestämmer efterfrågans och utbudets priselasticiteter i vilken utsträckning skatten vilar på köparna respektive säljarna. Detta kan på väl- känt manér illustreras som i figur 2.1. De med S respektive D betecknade kurvorna representerar utbudet respektive efterfrågan på marknaden, som kan avse en vara eller produktionsfaktor. Jämvikt föreligger vid priset OB och kvantiteten OQ. En styckskatt (t kr/ varuenhet) på denna vara (faktor) kan tolkas så att utbudskurvan parallellförskjuts uppåt till 5”. Ny jämvikt nås vid det högre priset OA och till den lägre kvantiteten OP. Det skat- tebelopp som skall betalas till staten anges av ytan ADFC.

Man finner att en del av skattebördan övervältras på konsumenterna via en prisökning. Storleken på denna prisökning anges under antagande om fri konkurrens av följande formel:

AP_ Es t ES+ED

Formeln framhäver hur prisstegringen (AP) är beroende av efterfråge- och utbudselasticitetema ED respektive ES. Om t. ex. utbudet är fullständigt oelastiskt (ES = 0) kommer priset inte att kunna höjas. I detta läge bärs skatten till fullo av säljarna. Vi har påpekat att det totala skattebeloppet i figuren ovan anges av ytan ADFC. Av detta belopp bärs delen ADGB av konsumenterna och delen BGFC av säljarna.

I en partialanalys av en specifik skatts incidens kommer alltid intresset att centreras kring utbuds- och efterfrågeförhållandena på den speciella mark- nad som är aktuell. I den analys av arbetsgivaravgifter och energiskatter som redovisas senare kommer den partiella incidensanalysen att ges konkreta tillämpningar.

• Sida 21
•  Original

Generell incidens/ära

Den partiella incidensläran är otillräcklig för analys av bredbasiga Skatters fördelningsverkningar. Det är nämligen nödvändigt att beakta att flertalet skatter i princip ger återverkningar på andra delar av ekonomin än den där de har sin omedelbara effekt. Dessutom måste hänsyn tas till att skat- teintäkternas användning är av betydelse för det realekonomiska utfallet. Dessa observationer har lett till att en analysapparat av mer omfattande karaktär har utvecklats.

Den generella incidensläran har sitt ursprung hos neoklassikerna. En fram- trädande insats gjordes av Knut Wicksell. Den diskussion som genom åren förts beträffande denna del av incidensteorin har tidvis varit tämligen för- virrad. En viktig orsak till detta är att olika författare givit begreppet incidens olika innebörd.

Bent Hansen ger i ”Finanspolitikens ekonomiska teori” en klar fram- ställning av relationen mellan de uppfattningar som under årens lopp fö- rekommit om den generella incidenslärans innebörd.l Det bör poängteras att Hansen inte ser någon anledning att begränsa termen incidens till just skatternas inverkan på inkomstfördelningen. Man bör lika gärna kunna tala om incidensen av olika åtgärder på budgetens utgiftssida. En generell de- finition kan då formuleras på följande sätt: Med incidens avses effekterna på längre eller kortare sikt av en finanspolitisk åtgärd ceteris paribus på realinkomsterna i samhället. Med finanspolitiska åtgärder avses härvid för- ändringar i offentliga handlingsparametrar och med ceteris paribus att alla andra parametrar än den (de) studerade hålls konstanta. Med realinkomster avses ofta ersättningar till olika produktionsfaktorer. Vanligen har man då Speciellt ersättningen till kapitalet respektive arbetskraften, dvs. den funk- tionella inkomstfördelningen, i åtanke. En mer fullständig undersökning bör emellertid avse fördelningen av de reala. disponibla inkomsterna mellan olika individer eller grupper av individer, dvs. den personella inkomst/ör- delningen.

Med den uppläggning som Hansen ger incidensläran blir den ett specialfall av det allmänna studiet av finanspolitiska åtgärders verkningar på ekonomin. 1 finanspolitisk analys är det vanligt att man studerar effekten av flera åt- gärder i kombination. Ofta lägger man i analysen också restriktioner på vissa variabler, t. ex. sysselsättnings- och prisnivåerna. En incidensunder- sökning skulle mot denna bakgrund kunna läggas upp så att man i en allmän jämviktsmode/I analyserar effekten på inkomstfördelningen av en höj- ning i en skatt kompenserad med en sänkning i en annan skatt, så att något centralt ekonomisk-politiskt mål som var uppfyllt i utgångsläget också är uppfyllt efter omläggningen. Ansatsen kan generaliseras till att avse flera mål men kommer därvid också att behöva omfatta förändringar i flera skat- teparametrar.

Den neoklassiska incidensläran är uppbyggd på liknande sätt men med den speciella restriktionen att budgeten skall balansera. Vid en skattehöjning tänker man sig alltså en kompenserande åtgärd sådan att budgetbalansen upprätthålls. För det fall att den kompenserande åtgärden består i att en annan skatt sänks har Musgrave myntat termen dille/emia/incidens.2 När den kompenserande åtgärden består i att staten ökar sina utgifter talar man om balanserad—budget-incidens. Ett problem med denna ansats är att skat- teincidensen inte renodlas.

I Hansen [1955]. 2 Musgrave [1959].

• Sida 22
•  Original

I Den vanligaste ansatsen i neoklassisk analys har varit att arbeta med differentialincidens. Se Mieszkowski [1969].

2 Jfr Normann [l977b]. 3 Harberger [ 1962].

4Se McLure [19751 och Mieszkowski [1969].

Musgrave anger också en tredje ansats vid incidensanalys, nämligen spe- crjik incidens. Här studeras effekten av en förändrad skattesats givet att statens utgifter hålls konstanta i reala termer. Svagheten med denna ansats, som manade fram de tidigare nämnda, är att Skattens incidens blir omöjlig att skilja från incidensen av inträffade förändringar i den absoluta prisnivån.

En av poängerna med restriktionen på statsbudgeten är alltså att för- ändringar i den absoluta prisnivån ej uppstår. Den fulla sysselsättningen utgör i en ”neoklassisk värld” med flexibilitet i löner och priser inget pro- blem.1 I en ”keynesiansk värld” kan emellertid skattepolitiska åtgärder vid upprätthållen budgetbalans mycket väl ge upphov till (ofrivillig) arbetslöshet. Under sådana förhållanden blir den neoklassiska ansatsen av begränsat värde. En intressantare uppläggning är då att undersöka incidensen av sådana upp- sättningar av åtgärder som håller sysselsättningsnivå och prisnivå konstanta utan hänsyn till budgetsaldot. Härav framgår klart hur den generella in- cidensanalysen utgör ett specialfall av den numera väletablerade metoden vid analys av verkningarna av finanspolitiska åtgärder. Av det sagda skall ej den slutsatsen dras, att det råder en motsättning

mellan neoklassisk incidenslära och den ansats som bl. a. Bent Hansen fö- respråkat. I stället bör de betraktas som komplementära. Den neoklassiska ansatsen i termer av differentialincidens har visat sig mycket användbar vid analys av långsiktig incidens i teoretiska modeller. En ansats av det senare slaget är lämpligare vid analys av kortsiktig incidens men torde också vara av intresse vid analys av långsiktig incidens med ekonometriska mo- deller av allmän jämviktskaraktär.Z

Harbergermodellen

Det främsta teoretiska instrumentet hittills för analys av olika Skatters in- komstfördelningsverkningar är en allmän jämviktsmodell som formulerats av Harberger.3 Modellen, som är av neoklassisk typ, har vidareutvecklats av McLure och Mieszkowski och kallas därför ibland HMM—modellen.4 Modellen beskriver en sluten ekonomi med två varor och två produktions- faktorer som är fritt rörliga mellan två produktionssektorer som producerar var sin vara. Det råder perfekt konkurrens på alla marknader och utbudet av produktionsfaktorema arbete och kapital är fullständigt oelastiskt. Trots dessa förenklande förutsättningar anses det att HMM-modellen är mycket användbar vid analys av olika Skatters incidens. Ett centralt resultat som ges av modellen kan enkelt beskrivas med följande ”matris”, där X re- spektive Y står för de två konsumtionsvaroma och K respektive L repre- senterar de två produktionsfaktorema. Alla skatter antas utgå med samma skattesats på baser formulerade i värdetermer.

TXY = TLK = TL + TK 11 || || Tx = TXL + TXK + + + TY = TYL + TYK Av matrisens första rad framgår att ett införande av en skatt på arbetskraften (TI) kombinerad med en skatt på kapitaltjänster (TK) är ekvivalent med

• Sida 23
•  Original

införande av en inkomstskatt (TLK), vilken i sin tur är lika med en allmän varuskatt (Txy). Av matrisens första ”kolumn” framgår vidare att en in- komstskatt eller en allmän varuskatt är ekvivalent med en skatt på vara X (Tx) kombinerad med en skatt på vara Y (Ty). På samma sätt kan även andra ekvivalenser illustreras med hjälp av matrisen.

Genom att man modifierar de grundläggande antagandena i modellen kan dess användningsområde vidgas till att belysa t. ex. regionala skatte- politiska problem. HMM-modellen har emellertid också uppenbara begräns- ningar. Eftersom utbudet av kapital till ekonomin som helhet är givet i modellen kan inte effekter på sparande och tillväxt analyseras. Modellens neoklassiska natur gör det vidare omöjligt att analysera stabiliseringspolitiska problem.[

Det har tidigare framhållits att incidensproblemet har att göra med för- delningen av realinkomsterna i samhället. En individs relativa position be- stäms dels av priserna (inkl. skatter) på varor och tjänster, dels av ersättningen (efter skatt) för de tjänster som individen bjuder ut på marknaden (vanligen ersättning för utfört arbete). Med en annan terminologi kan vi säga att individen är kopplad till marknaden dels via sitt sätt att intjäna inkomster, dels via sin inkomstanvändning.

När man skall mäta ett skattesystems fördelningsverkningar eller bedöma incidensen av en skatteförändring måste hänsyn tas till bägge dessa aspekter. En incidensanalys är därför mycket komplicerad och måste tills vidare grun- das på fiera mer eller mindre säkra antaganden. Man har emellertid på senare år gjort flera försök att uppskatta den totala fördelningseffekten av skattesystemen i olika länder.2 I de kapitel som följer kommer bland annat incidensen av ett antal specifika skatter som ingår i dessa undersökningar att diskuteras. I samband därmed ges också referenser till ett urval ur den flora av specialundersökningar som gjorts för enskilda skattetyper.

2.4. Effektivitetsverkningar och optimal beskattning

Under ideala förhållanden antas marknadsekonomin ge upphov till en re- sursallokering som är effektiv i den meningen att produktionen av en god- tycklig vara inte kan ökas utan att den minskas för minst en annan vara. Om man i ett sådant tillstånd inför en skatt kommer resursallokeringen att påverkas negativt så att en effektivitetsförlust uppstår. Utöver den direkta börda som uttaget av ett visst skattebelopp lägger på hushållen, uppstår därmed en ”excess burden” genom att valsituationen störs. Detta förhållande kan partiellt illustreras med hjälp av figur 2.1. ] termer av denna uppgår den direkta skattebördan till ytan ADFC. Den extra bördan (minskade kon- sument- och producentöverskott) representeras av ytan DEF, av vilken DEG faller på konsumenterna och resten på producenterna. Naturligtvis är det av stort intresse att försöka uppskatta beskattningens välfärdskostnader (i ovannämnda mening) empiriskt. Vissa försök har gjorts och även på detta område är Harberger en banbrytare.3 Undersökningamas antal är växande men mätmetoderna är så komplexa att det skulle föra för långt att gå in på dem här.4

I En översikt över HMM- modellen och dess till- lämpningar ges i McLure [1975].

25e t. ex. Franzén et al. [1976], Musgrave &

Musgrave [1973], Pech- man & Okner [1974].

3 Harberger [1964].

4 För en översikt se Musgrave & Musgrave [1973] eller Break [1974].

• Sida 24
•  Original

I Översikter över denna forskningsgren ges i Bradford & Rosen [1976] och Sandmo [1974].

ZSe t. ex. Mirrlees 119711, Phelps[l973].

3 Atkinson [1973], She- shinski 11972].

4 Denna lösning förutsät- ter att inkomstskatten kan göras negativ för indivi- der med mycket låga inkomster före skatt. Resultatet bygger också på förutsättningen att alla individer har samma nyttofunktion.

5 En undersökning av den svenska inkomstskatten mot bakgrund av teorin för optimal inkomstbe- skattning ges i Jakobsson & Normann [1976c].

6 Kritiskt inriktade teori- översikter ges i Bradford & Rosen [1976] och Feldstein [1976].

Det har varit en central frågeställning i skatteteoretisk diskussion hur ”excess burdens” eller, som de också kallas, ”dead weight Iosses” skall minimeras vid beskattningen. Detta problem har i den nationalekonomiska forskningen behandlats under rubriken optimal beskattning. I litteraturen på området kan man särskilja två grenar. I den första, som behandlar system av varuskatter, dvs. indirekt beskattning, har problemet varit att välja det optimala systemet enbart på grundval av effektivitetskriterier, dvs. att hitta det skattesystem som ger en given skatteintäkt till lägsta vii'tlfardskostnad.l De slutsatser man kommit till, bland annat att varor med låga pris— och inkomstelasticiteter (”nödvändighetsvaror”) skall beskattas hårt, innebär emellertid att konflikten effektivitet/ utjämning blir påtaglig. Därför är det naturligtvis önskvärt att analysen utvidgas så att utjämningsaspekten explicit kommer med i analysen, vilket också är fallet i den andra litteraturgrenen som behandlar den personliga inkomstskatten.

Denna vidgade ram för analysen är i detta fall ganska självklar, eftersom den progressiva inkomstskatten är ett av de oftast använda medlen i för- delningspolitiken. De avvägningsproblem som behandlats när det gäller att analysera inkomstskattens optimala progressivitet är:

a. inkomstutjämning kontra effektivitetsförluster beroende på störningar i valet mellan arbete och fritid,2 b. inkomstutjämning kontra effektivitetsförluster beroende på störningar i incitamenten att investera i humankapital.3

] analysen har man antagit att samhället strävar efter att maximera en social välfärdsfunktion som är beroende av de enskilda individernas välbefinnande (nyttor). Den sociala välfärdsfunktionen bygger på antagandet att det fö- religger en explicit värdering av hur man skall väga olika individers nyt- tonivåer mot varandra. Detta betyder att man tagit ställning till frågor av typen hur man skall värdera situationen att en fattig person får tre äpplen och en välbärgad person ett äpple mot att båda får två äpplen vardera. I fallet a. ovan har individernas nyttor antagits vara en funktion av kon- sumtion och fritid. Med bortseende från sparande kommer konsumtionen att sammanfalla med inkomst efter skatt.

Om man antar att hushållen inte alls påverkas av skatteförändringar i sitt val mellan arbete och fritid, så kommer vid utilitaristiska formuleringar av den sociala välfärdsfunktionen optimum att nås vid en sådan skatte- progression att alla individer ges lika stora inkomster efter skatt.4

Om emellertid skatteåtgärden ger upphov till störningar i valet mellan arbete och fritid kommer effektivitetsförluster att uppstå. I detta fall max- imeras samhällets välfärd i ett läge där fortfarande vissa skillnader i in- komster efter skatt kvarstår. Hur stora dessa skillnader är beror på väl- färdsfunktionens form, på den initiala inkomstfördelningen och på hur käns- ligt arbetsutbudet är för ändrade skatter.5 Sammanfattningsvis kan man om arbetet med teorierna för optimal be- skattning säga att det på många sätt bidragit till att skapa nya insikter om centrala skattepolitiska frågeställningar. Ännu torde det emellertid inte vara möjligt att på basis av dessa undersökningar formulera några enkla regler till ledning för det skattepolitiska besttitsrattantiet.6

• Sida 25
•  Original

2.5. Outputeffekter

Som redan antytts kan man från analytisk synpunkt skilja på två typer av outputeffekter vid beskattning, nämligen effekter på ekonomins pro- duktionskapacitet och dess tillväxt å ena sidan och effekter på resursut- nyttjande och priser å den andra. Den första gruppen av verkningar kan kallas tillväxteffekter medan den senare kan kallas stabiliseringspolitiska effekter.

Ett samhälles ekonomiska tillväxt bestäms i huvudsak av den tekniska utvecklingen samt av tillväxten i arbetskraftsutbud och kapitalstock. Vad gäller skatternas effekter på dessa tillväxtbestämmande faktorer har man i litteraturen för hushållens del koncentrerat intresset till verkningarna på arbetskraftsutbudet och på hushållssparandets storlek. Mer precist har olika Skatters effekter på hushållens val mellan arbete och fritid respektive spa- rande och konsumtion kommit att analyseras.l Teoretisk analys av olika skatter med avseende på dessa val återfinns i de flesta läroböcker på området och upprepas därför inte i denna bakgrundsorientering.2 Det kan emellertid påpekas att resultaten ofta är av sådan art att bestämda utsagor till förmån för den ena eller andra skatten från tillväxtsynpunkt ej är möjliga på ett allmänt plan. För detta krävs till att börja med en noggrann precisering av de jämförda skattetyperna med avseende på t.ex. progressiva inslag. Dessutom krävs detaljerad empirisk information om bl.a. elasticiteten i arbetsutbudet för olika kategorier av skattskyldiga, den marginella spar- benägenhetens variation med inkomsten och den marginella sparbenägen- hetens känslighet för förändringar i sparandets nettoavkastning. Det kan tilläggas att empirisk information av detta slag är mycket knapphändig vad gäller den svenska ekonomin.3

Vad gäller Skatters effekter på företagen från tillväxtsynpunkt, har intresset i stor utsträckning fokuserats till verkningarna på olika typer av investe- ringsbeslut och på finansiella beslut vad avser t. ex. valet mellan vinst- nedplöjning och utdelning. Dessa frågor har i litteraturen primärt kommit att analyseras i undersökningar av bolagsbeskattningens verkningar.4

Skattesystemets stabiliseringspolitiska verkningar har diskuterats i en mycket omfattande litteratur alltsedan genombrottet för den keynesianska synen på finanspolitikens roll i konjunkturpolitiken.5 En viktig utgångspunkt är att ett gap mellan potentiell och faktisk produktion kan reduceras genom att man med aktiva finanspolitiska åtgärder påverkar den samlade efter- frågans storlek. 1 primitiva tillämpningar av denna teori på skattepolitiken koncentreras intresset på variationer i det samlade skatteuttagets nivå utan mycken diskussion kring det konkreta valet av skatteform. 1 mer sofis- tikerade tillämpningar har det emellertid bland annat visats att en önskad förändring i aggregerad efterfrågan kan uppnås med mycket olika intäkts- förändringar beroende på valet av skattepolitiskt medel.6

Vid jämförelser mellan olika skatter i ett stabiliseringspolitiskt perspektiv är det vanligt att skilja mellan deras effektivitet som inbyggda stabilisatorer respektive deras effektivitet vid permanenta eller framför allt temporära parameterförändringar. I det första fallet jämförs skatterna med avseende på deras förmåga att automatiskt, dvs. utan speciella beslut om regelför- ändringar, verka dämpande på cykliska svängningar i ekonomin. I det senare

I Analys av dessa be- slutsproblem är också av betydande intresse för undersökningar av Skatters effektivitetsverk- ningar och incidens.

2Se t. ex. Hansen [1955] och Musgrave & Mus- grave [1973].

31 framför allt USA har ett betydande arbete lagts ned på empiriska undersök- ningar av dessa för skatte- analysen strategiska variabler (se t. ex. översik- ternai Shoupll972], Break [1974] och Boskin [1976] ). Resultaten av dessa utländska undersökning— ar, som för övrigt inte givit entydiga resultat, torde dessvärre som regel inte vara möjliga att direkt överföra på den svenska ekonomin med dess ofta helt olika institutionella förhållanden.

4 Se bilaga 2 och de refe- renser som ges där.

5 En sen översikt över teoribildningen på detta område ges i Blinder & Solow [1974]. Där diskute- ras också den aktuella kontroversen mellan "keynesianer" och "mo- netarister" beträffande den relativa betydelsen av finanspolitik respektive penningpolitik.

(Se t. ex. Hansen [1955].

• Sida 26
•  Original

1 Se beträffande detta Jakobsson & Normann [1974] kapitel 5.

2 Detta utvecklas i Bran- son [1973].

fallet gäller jämförelsen olika alternativ inom ramen för en aktiv finans- politik.

Enligt en traditionell uppfattning skulle en progressivt utformad personlig inkomstskatt vara ett gynnsamt medel i bägge dessa avseenden. Denna ståndpunkt har emellertid på senare tid ifrågasatts från flera olika utgångs- punkter.I Bland annat har det hävdats att temporära variationer i disponibel inkomst i första hand utlöser kompenserande förändringar i hushållsspa- randet. Inkomsteffekten på aggregerad efterfrågan av temporära förändringar i skatteuttaget, genererade via automatik eller åtgärder, skulle under sådana omständigheter bli av begränsad betydelse. Å andra sidan har den syn- punkten framförts att temporära förändringar i en konsumtionsskatt kan vara effektiva i stabiliseringspolitiken. Utöver en kanske mindre verknings- full effekt på real, disponibel inkomst anses nämligen sådana förändringar ge upphov till intertemporala substitutionseffekter med styrande inverkan på valet av tidpunkt för hushållens inköp av främst varaktiga konsum- tionsvaror.2

Problematiken kring temporära skatteförändringars inkomsteffekt på ag- gregerad efterfrågan är ytterligare ett i en lång rad av exempel på empiriska frågor av stor betydelse för den praktiska skattepolitiken som ännu inte givits något mer bestämt svar, trots att stora ansträngningar ofta gjorts.

2.6. Avslutande kommentar

Framställningen i följande kapitel omfattar många skatteformer. Dessa kom- mer att diskuteras mot bakgrund av den referensram som nu skisserats. Emellertid kommer analysen av varje enskild skatteforrn inte systematiskt att omfatta alla de punkter som tagits upp här. Snarare kommer i varje enskilt fall uppmärksamheten att koncentreras till vissa för den speciella skatten särskilt intressanta aspekter.

Det har framgått av den kortfattade översikten i detta kapitel att osä- kerheten är betydande vad gäller flera centrala skattepolitiska frågor. Den nationalekonomiska forskningen kring traditionella och nytillkomna skat- tepolitiska problem bedrivs för närvarande, såväl vad gäller teori som empiri, med större intensitet än någonsin tidigare. Insikterna växer därför i snabb takt. Få är emellertid trots detta de frågor som kan anses ha givits mer slutgiltiga svar. De resonemang och överväganden som formuleras i det följande bör ses mot denna bakgrund.

• Sida 27
•  Original

3.1. Inledning

Antalet tänkbara former för beskattning är mycket stort. Med få undantag, av vilka förmögenhetsskatter, arvs- och gåvoskatter samt skatter på ka- pitalvinster är de viktigaste, har de olika skatterna en direkt anknytning till det löpande produktionsresultatet. De huvudsakliga skillnaderna mellan skattetyperna är dels att de tas ut i olika led (av olika subjekt) vid in- komsternas flöde från producenter till inkomsttagare/ konsumenter och till- baka igen, dels att skatteunderlagen (baserna) är olika omfattande. Genom att knyta an till en enkel kretsloppsmodell för inkomstemas flöde i ekonomin skall dessa påståenden illustreras här. I anslutning härtill kommer också den inbördes relationen mellan olika typer av skatter att belysas.

Mycket förenklat kan inkomstemas kretslopp i en ekonomi utan utri- keshandel illustreras som i figur 3.1.1 Agentema i ekonomin är hushåll, företag och offentlig sektor. Lås oss till att börja med bortse från den offentliga sektorn.

Alla produktionsfaktorer ägs direkt eller indirekt av hushållen. Dessa pro- duktionsfaktorer säljs på faktorrnarknaden av hushållen till företagen som producerar varor. Inkomster till sina faktorköp erhåller företagen genom att sälja sin produktion på varumarknadema. Betalningsströmmarna från inkomsttagare/ konsumenter till företagen och tillbaka igen går således med- sols i figuren. Mot dessa betalningsströmmar går reala strömmar av varor och faktorer. Betalningar för leveranser av material och halvfabrikat inom företagssektorn, dvs. s.k. intermediära leveranser, beaktas inte i figuren eftersom företagssektom behandlas som en enhet.

När man skall mäta den totala produktionen i samhället (BNP) kan man använda sig av två principiellt olika metoder, nämligen realmetoden re- spektive inkomstmetoden. Vid realmetoden mäter man BNP som värdet av den del av produktionen som går till slut/ig användning, dvs. till kon- sumtion eller investeringar, eller därigenom att man summerar förädlings- värdena i ekonomin. Vid inkomstmetoden kan man antingen välja att sum- mera företagens samlade kostnader för de 5. k. primära produktionsfaktorema arbetskraft och kapital eller att summera hushållens samlade inkomster. I en enkel ekonomi med fullständig konkurrens ger dessa fyra mätmetoder samma resultat beträffande storleken på den totala produktionen. Detta förhållande, som modifieras något när modellens realism ökar, är fundamentalt för för- ståelsen av sambandet mellan olika typer av beskattning.

1 En likartad framställning ges i Musgrave & Musgra- ve [1973].

• Sida 28
•  Original

Nettonational- produkt

Figur 3. I Det ekonomiska krets/uppe!

Hushållssparande

Hushålls- inkomster Outdelade vinster

Skatter Skatter

Marknadtör konsumtionsvaror

Transfereringar till företag

© Bruttonational- ._ produkt

Transfereringar Egåiåéndi t'” hUShå” Offentligt sparande / '—

marknad

Marknad för kapitalvaror 4

0

Avskrivningar

När offentlig sektor införs i figur 3.1 antas för enkelhets skull att dennas verksamhet är begränsad till att i fördelningspolitiskt syfte enligt speciella regler (dvs. automatiskt) omfördela inkomster mellan företags- och hus- hållssektor eller mellan enskilda agenter inom dessa bägge sektorer. Den offentliga sektorn utnyttjar därmed inga reala resurser i ekonomin. För- delningspolitiken sker med hjälp av skatter och transfereringar. Inkomster och utgifter antas inte med nödvändighet behöva balansera varje period. Budgeten kan överbalanseras eller underbalanseras.

De numrerade punkterna i figuren anger ett antal positioner i kretsloppet där en skatt kan ansättas. Varje punkt anger således en skattebas. Genom att flödesangivelserna i figuren har givits olika tjocklek har storleksrela- tionerna mellan skattebaserna grovt indikerats. I figuren identifieras föl- jande skatter av vilka endast vissa i mer eller mindre modifierad form kom- mer till användning i Sverige för närvarande.

1. Skatt på företagens kostnader. 2. Skatt på företagens intäkter. 3. Varuskatt på konsumtionsvaror. 4. Varuskatt på kapitalvaror. 5. Löneskatt. 6. Skatt på räntor.

7. Skatt på nettovinst.

8. Personlig inkomstskatt.

9. Skatt på outdelade vinster. 10. Personlig utgiftsskatt. 11. Generell produktionsfaktorskatt. 12. Skatt på avskrivningsmedel.

• Sida 29
•  Original

Vill man nu lägga en skatt på hela det löpande produktionsresultatet (BNP) kan man tänka sig följande kombinationer:

a. Varuskatt på konsumtions- och kapitalvaror avsedda för slutlig använd— ning (3 + 4). b. Skatt på företagssektoms intäkter (2). c. Skatt på företagens kostnader inklusive bruttovinster (1). d. Personlig inkomstskatt kombinerad med skatter på outdelad vinst och avskrivningsmedel (8 + 9 + 12).

Av vad som sades ovan om olika sätt att mäta det totala produktions- resultatet följer att alla dessa kombinationer ger samma skatteintäkter om skattesatsen genomgående är densamma. Skattebasen är ju i samtliga fyra fall lika med BNP. Dessutom gäller att kombinationerna, under vissa för- enklande förutsättningar, är likvärdiga till sina allokerings- och fördelnings- politiska verkningar. De resulterar nämligen i samma uppsättningar relativa varu- och faktorpriser.1

Om man av någon anledning vill undanta investeringsverksamheten från beskattning kan man i stället för BNP låta den totala konsumtionen utgöra skattebas. Skatten kan då antingen utformas som en varuskatt på konsum- tionsvaror (3) eller som en personlig utgiftsskatt (10). Vid samma skattesatser är dessa alternativ likvärdiga i ovannämnda mening. Den principiella skill- naden är av administrativ natur i det att den personliga utgiftsskatten tas ut av köparen medan varuskatten tas ut av säljaren. En potentiellt mycket viktig egenskap hos utgiftsskatten är emellertid att den genom sin per- sonanknytning kan göras progressiv. Varuskatten kan utformas som en ettledsskatt eller som en flerledsskatt. Den omsättningsskatt vi hade i Sve- rige fram till 1968 var av det första slaget medan den efterträdande mer- värdeskattenpå konsumtionsvaror var av det senare.

Det har argumenterats för att det vid beskattning av hela produktions- resultatet är lämpligt att undanta avskrivningsmedlen. Detta betyder att man i stället för BNP väljer att låta nettonationalprodukten (NNP) utgöra skattebas. En sådan skatt representeras i figur 3.1 av den generella pro- duktionsfaktorskatten (11). Denna är i sin tur ekvivalent med

a. Löneskatt kombinerad med skatter på räntor och företagens nettovinst (5 + 6 + 7). b. Personlig inkomstskatt kombinerad med skatt på outdelad vinst (8 + 9).

Av denna översiktliga och starkt förenklade framställning har det framgått att skatter kan appliceras på många punkter i inkomstemas kretslopp. Vid val av skatteforrn ställs man därför bl. a. inför följande frågor:

a. Företag eller hushåll som subjekt? b. Inkomst eller konsumtion som bas? c. 1 vilken utsträckning skall avdrag medges (brutto- eller nettoprincip)? d. Beskattning på inkomstemas källsida eller användningssida? I e. Generell eller selektiv beskattning? JfrHMM—modellens huvudresultat sådana de

. . .. . . .. .. .. , resenteradesika itelz. I det följande berörs 1 korthet vrssa overvaganden som ar av relevans for ge också Musgravåjl959]

vart och ett av dessa beslutsproblem. Det skall också visa sig att frågorna kapitel 16.

• Sida 30
•  Original

i flera fall hänger nära samman. På basis av de klassificeringsgrunder som impliceras av frågorna i ovanstående lista ges vidare i tabell 3.1 en systematisk översikt över ett antal skatteformer som närmare skall analyseras i denna studie.

3.2. Företag eller hushåll som subjekt

Alla produktionsfaktorer ägs direkt eller indirekt av hushåll. Det torde därför vara uppenbart att alla skatter bärs av fysiska personer oavsett var och hur de tas ut. Om skatter som har företag som subjekt påverkar vinstemas storlek slår detta tillbaka på företagens ägare i form av lägre avkastning på satsat kapital.

Eftersom alla skatter bärs av hushåll kan det synas logiskt att enbart använda sig av skatteformer som har hushållen som subjekt. Detta skulle också innebära att skattebetalarna kunde hålla sig väl informerade om för- ändringar i skatteuttagets struktur och nivå. Det har anförts att sådan kun- skap skulle innebära att avvägningen mellan privat och offentlig sektor bättre skulle avspegla de enskilda skattebetalarnas värderingar. Ett annat argument till förmån för skatter med hushållen som subjekt är att skatterna kan göras beroende av hushållens betalningsförrnåga. Detta innebär mer konkret att skatteuttaget med avseende på ett bruttounderlag via avdrag och progressiva uttagsregler kan differentieras med hänsyn till hushållens personliga om- ständigheter. Bakom detta argument ligger de mycket omdiskuterade och kvantitativt svårfångade principerna om horisontell respektive vertikal rätt- visa i beskattningen.

För ett val av företagen som skattesubjekt brukar anföras att skatter på fysiska personer, så som de i praktiken är utformade, vanligen tas ut efter relativt komplicerade regler. Denna omständighet anses ge upphov till risker för undandragande av skatt, vilket i sin tur leder till höga sam- hällskostnader för kontroll och upphörd. Många bedömare anser vidare att personliga skatter försvårar ett uppnående av en från samhällsekonomiska utgångspunkter lämplig nivå på den offentliga sektorn. De skäl som brukar anföras för denna syn är i huvudsak av psykologisk natur.

Tabell 3.1 En systematisering av olika skatter

Subjekt Inkomstemas källsida Typ av Inkomstemas användningssida Typ av underlag underlag Hushåll Personlig bruttoinkomstskatt (TSA) 1 Personlig bruttoutgiftsskatt (TSM) 1 Personlig nettoinkomstskatt I Personlig utgiftsskatt K Företag Kumulativ bruttoinkomstskatt I+ M Kumulativ bruttoutgiftsskatt I+ M Mervärdeskatter I eller K Nonkumulativ bruttoutgiftsskatt I Allmänna varuskatter I eller K Kumulativ bruttokostnadsskatt I+ M Punktskatter del av K Nonkumulativ bruttokostnadsskatt I Produktionsfaktorskatter del av I

Anm.: Följande beteckningar har valts för att ange typ av underlag.

K = konsumtionsbas I = inkomstbas I+ M = inkomstbas där avdrag ej får göras för intermediära varor.

• Sida 31
•  Original

3.3. Inkomst eller konsumtion som bas

Stort intresse kommer i denna studie att knytas till problemen att genom beskattning bereda utrymme för den offentliga sektorn så att samhällseko- nomiska mål som full sysselsättning, stabil prisnivå etc. kan upprätthållas. När den offentliga sektorns verksamhet utgör en stor andel av BNP är det nödvändigt att en kraftig majoritet av inkomsttagare är med och betalar skatt. Detta kan enklast ske genom att man ger skatterna omfattande un- derlag (breda baser). Två sådana breda baser som naturligen kan övervägas är dels värdet av det samlade produktionsresultatet under ett år (national- inkomsten), dels värdet av den löpande konsumtionen. I det senare fallet undantas investeringarna (och sparandet) från underlaget.

I en principiell diskussion angående valet mellan konsumtion respektive inkomst som bas för beskattning blir frågorna om beskattningens horisontella rättvisa och effektivitet centrala.]

I princip påverkar alla skatter resursallokeringen, dvs. företagens och/eller hushållens valmöjligheter och faktiska val. Hushållen kan påverkas i sina val mellan olika konsumtionsvaror, mellan arbetstid och fritid eller mellan konsumtion och sparande. I företagssektom kan skatten påverka investe- ringsbeslut, val av produktionsteknik och val av produktionsinriktning.2 I vissa fall kan allokeringseffekten vara åsyftad och önskvärd. Detta gäller t. ex. skatter på sprit och tobak, vars existens bl. a. motiveras av att man av alkoholpolitiska skäl velat begränsa konsumtionen. Om en konsumtions- minskning kommer till stånd ger skatten, förutom en intäkt, också en sam- hällsekonomisk vinst.

Vanligen är allokeringseffekten oönskad och kan då karakteriseras som en samhällsekonomisk kostnad. Skatten ger en intäkt och lägger därmed en direkt skattebörda på den privata sektorn. Denna motsvaras emellertid av prestationer från den offentliga sektorn. Därutöver ger skatten via effekter på resursallokeringen en välfärdsförlust (en ”excess burden” eller ”dead weight loss”).

Det bör då vara en strävan att så långt som möjligt hålla nere dessa välfärdskostnader. Det visar sig emellertid att de skatter som är gynnsamma från effektivitetssynpunkt, dvs. ger små välfärdskostnader, ofta bedöms vara ogynnsamma från fördelningspolitisk synpunkt. Effektivitetssynpunkter och fördelningspolitiska synpunkter kan därför ge upphov till ett avvägnings— prob/em.

När det gäller en jämförelse mellan en konsumtionsskatt och en in- komstskatt från efektivitetssynpunkt kommer hushållens val mellan kon— sumtion och sparande i fokus. Detta val störs av en skatt baserad på årlig inkomst, men ej av en skatt med konsumtionen som bas. Detta beror på att inkomstskatten, till skillnad från konsumtionsskatten, påverkar sparan- dets nettoavkastning. Effekten kan tydliggöras med hjälp av exemplet i tabell 3.2. En individ får ett belopp M kr och väljer mellan att konsumera i dag eller någon gång i framtiden. i anger räntan, tc skattesatsen i kon- sumtionsskatten och t skattesatsen i den, som vi antar, proportionella in- komstskatten.

I tabellen jämförs konsumtionsmöjligheterna under period ] (konsumtion i dag) med motsvarande möjligheter under period 2 (konsumtion i framtiden)

1 Olika aspekter på detta beslutsproblem behandlas utförligt i Musgrave & Musgrave [1973].

2 Endast i det fall en skatt helt saknar samband med företagens eller hushål- lens ekonomiska aktivite- ter kommer beslutssitua- tionen att vara opåverkad. Skatter med sådana egenskaper brukar kallas klumpsummeskatter.

• Sida 32
•  Original

Tabell3.2 Effekter av konsumtionsskatt respektive inkomstskatt på hushållens sparbeslut

Nettobelopp att kon— sumera i period 1

Förhållande mellan period 2 och period ]

Nettobelopp att konsumera i period 2

Utan skatt

Med konsumtionsskatt (I - tJM

Med inkomstskatt

' Även om det naturligt- visjämfört med fallet utan skatt fått ett mindre belopp att fördela mellan sparande och konsum- tion.

2 Detta diskuteras bl. a. i Break [1974].

3I Musgrave [1976] pekas på flera svårigheter som skulle möta om man i praktiken strikt skulle försöka lägga horisontell rättvisa som norm för beskattning. Problem uppstår vare sig man i princip väljer inkomst eller konsumtion som bas.

4 ”Accrued income" eller Schanz-Haig-Simons-de- finitionen efter upphovs- männen.

M

(1 — t)M

(1 + i)M M(l + itu M(1 +ix1—tc, (1 — t)M11 + i(1 — t)]

(I+i) (I+i)

(1 + i(l - I))

sådana de ter sig dels vid de båda skattetyperna, dels utan skatt. I fallet med inkomstskatt erhålls det för konsumtion disponibla beloppet under period 2 som en summa av tre termer, nämligen ingående förmögenhet + ränteinkomst ./ . inkomstskatt på räntan. Av den tredje kolumnen i ta- bellen, som anger kvoten mellan konsumtionsmöjlighetemai de olika fallen, framgår att konsumtionsskatten inte påverkar hushållets beslutssituation,' vilket dock sker i fallet med inkomstskatten, som sänker sparandets av- kastning från i till i(l—t). Denna observation har lett till det ofta framförda argumentet att en konsumtionsskatt är att föredra framför en inkomstskatt av effektivitetsskäl. Att bägge skatterna även har andra verkningar på re- sursallokeringen, t. ex effekter på arbetsutbudet, utgör emellertid faktorer som eventuellt kan modifiera denna slutsats. Det kan här tillfogas att de olika effekterna på sparandets nettoavkastning kan vara av betydelse när det gäller att bedöma hushållssparandets storlek vid en inkomstskatt respektive en konsumtionsskatt.2

Frågan om beskattningens horisontella rättvisa utgår från värderingen ”lika behandling av likar” eller mer precist: Individer som befinner sig i samma position (på samma välfärdsnivå) före skatt skall påverkas precis lika mycket av en skatt. Ett problem som diskuterats mycket bland eko- nomer och politiker är hur man skall definiera en operationell index på lika position. Två möjligheter har därvid stått i fokus, nämligenjust inkomst respektive konsumtion.3

Vanligen har man stannat för ett inkomstmått med motiveringen att olika personers välståndsnivåer bättre speglas av konsumtionsmöjligheter än av faktisk konsumtion. Väljer man inkomst som operationellt mått på väl- ståndsnivå är det logiskt att välja inkomst som bas vid beskattning. Be- skattning sker då period för period av individens handlingsmöjligheter så- dana de speglas av den löpande inkomstens storlek. Problemet blir emellertid hur inkomsten skall mätas. Vi skall inte fördjupa oss i dessa mätproblem här men konstaterar att den inkomstdefinition man vanligen stannat för är betydligt "bredare” än den vi har i vår inkomstskatt. En definition som vunnit stort gehör bland finansteoretiker sätter inkomst lika med konsumtion under viss tid plus nettoökning av förmögenhet.4

Med denna definition skulle utöver vanlig inkomst även kapitalvinster (realiserade eller ej) och mottagna arv och gåvor ingå i basen. lnkomstbe- greppet är ett uttryck för hur mycket en individ maximalt kan konsumera under en period utan att minska sin nettofömiögenhet. För den fortsatta diskussionen finns det anledning betona att denna ”ideala” inkomstdefi-

• Sida 33
•  Original

nition är ett nettobegrepp. Man beviljas avdrag för de kostnader man haft för att underhålla ett kapital (ett förrnögenhetsobjekt). Denna princip är också etablerad i vår nuvarande definition av inkomst för beskattning.

Företrädama för uppfattningen att årlig konsumtion bör användas som index för att bestämma lika position hävdar också att inkomst är en lämplig bas för beskattning.1 Det intressanta är emellertid att de anlägger ett livs- tidsperspektiv på problemet och dessutom antar att inkomst = konsumtion över livscykeln. Allt Sparande representerar uppskjuten konsumtion.

Med ett sådant livsinkomstperspektiv anses årlig konsumtion vara en logisk bas. Skattebelastningen blir då också oberoende av hur man väljer att disponera sina inkomster över tiden (om skatten är proportionell och skattesatsen inte förändras). Med en sådan syn leder däremot inkomstskatten till en omotiverad dubbelbeskattning av sparandet.

En konsumtionsskatt måste emellertid kompletteras med en arvsskatt för att principen om lika behandling av likar skall uppfyllas när antagandet livsinkomst = konsumtion ej gäller.

I den aktuella svenska diskussionen om en progressiv utgiftsskatt har såvitt bekant inte någon som ställt sig positiv till denna skatteform begagnat sig av argumentet att konsumtionsbasen av principiella rättviseskäl skulle vara att föredra framför en inkomstbas. [ stället har man betonat effektivi- tetsargumentet, gynnsamma spareffekter och framför allt att utgiftsskatten erbjuder en teknisk lösning på problemet med kapitalvinstemas beskattning som är svårt att klara med inkomstskatten.2

3.4. Brutto- eller nettoprincip

I bruttobeskattningens princip ligger att avdragsmöjligheterna starkt begrän- sas vid skatteunderlagets bestämning. Bruttobeskattning kan övervägas, oav- sett om företag eller hushåll väljs som skattesubjekt.

När företagen är subjekt är det naturligt att med bruttoskatter avse ge- nerella eller nästan generella skatter på företagens bruttoutgifter eller brut- tointäkter. Med denna definition på bruttoskatt blir det likaledes naturligt att beteckna skatter på enstaka varor eller produktionsfaktorer som (selektiva) varuskatter respektive produktionsfaktorskatter.

Den mest extrema klassen av bruttoskatter på företag är de s.k. ku- mulativa bruttoskatterna. Dessa skatter kännetecknas av att underlaget, ut- över företagens bruttoförädlingsvärden, även innehåller värdet av inköpta råvaror och material. Dessa skatter ger, som framgår av följande exempel, upphov till s. k. kaskadeffekter. Låt oss anta att företag 1 förädlar en råvara till ett halvfabrikat som för 1000 kronor säljs till företag 2. Sistnämnda företag vidareförädlar halvfabrikatet till en konsumtionsvara som säljs till ett hushåll för 3 000 kronor. Detta konsumentpris motsvarar precis summan av förädlingsvärdena i företag 1 (1 000 kronor) och företag 2 (2 000 kronor). I tabell 3.3 illustreras effekterna vid införandet av en kumulativ respektive nonkumulativ bruttoskatt på företagen i detta exempel.

1 Se t. ex. Kaldorll955].

2Se Lodin [1976] och Ysander [1976].

• Sida 34
•  Original

Tabell 3.3 Illustration av kaskadeffekter

Företag 1 Företag 2 Konsument Skatt i % av varu- pris före skatt

Varupris Varupris (effektiv skatt) före skatt efter skatt

Nonkumulativ bruttoskatt, _10 % Skatteunderlag (= förädlingsvärde)” [ 000 2 000 Försäljningspris inklusive skatt ] 100 3 3001” 3 000 3 300 10 Skatt 100 200

Kumulativ bruttoskatt. 10 % Skatteunderlag [ 000 3 100 Försäljningspris inklusive skatt 1 100 3 410 3 000 3 410 13,7 Skatt 100 310

"Olika metoder för att beräkna skatteuttaget vid nonkumulativa bruttoskatter (av ficrledstyp) beskrivs i kapitel 4. " Förädlingsvärde i företag 2 (2 000 kr) + kostnad för halvfabrikat (1 100 kr) + skatt på företag 2 (200 kr).

Skattesatsen antas i båda fallen vara 10 %. Det framgår att den kumulativa skatten ger skatteintäkter som är 110 kronor högre än fallet med den hon- kumulativa skatten. Den effektiva skattesatsen är för den nonkumulativa skatten lika med den nominella, dvs. 10 %, medan den effektiva skattesatsen överstiger den nominella vid den kumulativa skatten. Man brukar som nämnts tala om att en kumulativ skatt ger upphov till en kaskadeffekt. Med hjälp av det givna exemplet kan läsaren förvissa sig om att den kumulativa Skattens kaskadeffekt kan elimineras om företagen 1 och 2 fu- sioneras. Därför skapar denna skatteform incitament till s.k. vertikal in- tegration. Denna och andra aspekter på valet mellan (generella) bruttoskatter på företag av kumulativ respektive nonkumulativ karaktär skall utförligt diskuteras i kapitel 4.

Med det klassifikationsschema som valts här kommer, när företagen är subjekt, frågan om skatten skall utformas efter en brutto- eller nettoprincip att sammanfalla med frågan om skatten skall ges en generell eller en selektiv utformning.

När hushållen är skattesubjekt blir valet mellan en brutto- respektive en nettoprincip delvis en fråga om en avvägning mellan administrativa syn- punkter och fördelningspolitiska överväganden (rättviseaspekter). Betydande inskränkningar i avdragsmöjligheter kan innebära konflikter med den tra- ditionella uppfattningen att skatterna bör tas ut efter individernas eller hus- hållens betalningsförrnåga. En bruttoprincip skulle å andra sidan förenkla såväl hushållens som myndigheternas arbete med deklarationer respektive kontroll och uppbörd.

3.5. Källsida eller användningssida

Skatter på företagens inkomstkällsida kan antingen kopplas till marknads- transaktioner med företagets produkter (skatter på konsumtionsvaror och/ el-

• Sida 35
•  Original

ler investeringsvaror) eller baseras på årliga taxeringar av företagens intäkter (bruttoomsättningsskatter). På användningssidan kan skatterna utformas som taxerade bruttoskatter på företagens utgifter (alternativt kostnader) eller tas ut på ersättningen till speciella produktionsfaktorer som t. ex. arbets- givaravgifter och nettovinstskatt.

Valet mellan taxerade skatter på inkomstemas käll- respektive använd- ningssida beror, som vi senare skall se, bl. a. på hur man väljer att behandla företagsvinsterna på eget kapital. Valet mellan olika alternativ på samma sida är naturligtvis beroende av vilken bredd man vill ha på underlaget och därmed av syftet med skatten men kan också vara betingat av ad- ministrativa synpunkter.

Den centrala frågan här det gäller att ta ställning till huruvida hushållen skall beskattas från inkomstemas källsida eller användningssida är om in- komst eller konsumtion skall utgöra skattebas. Detta beslutsproblem har tidigare berörts.

3.6. Generell eller selektiv beskattning

Beroende på syftet med skatten kan den vare sig man i princip väljer kon- sumtion eller inkomst som bas ges en generell eller selektiv utformning. När det primära syftet är att bereda utrymme för en stor offentlig sektor ges skatterna som regel den förstnämnda utformningen. Breda baser innebär att skatterna kan ge höga intäkter vid relativt låga skattesatser, vilket innebär att oönskade effekter på resursallokeringen kan hållas nere. Av flera skäl kan man emellertid även vilja förse skattesystemet med en del selektiva inslag. Några viktiga anledningar till detta framgår av följande lista.

a. Selektiva skatter kan utgöra ett substitut till avgiftsbeläggning av vissa offentliga tjänster. Skatterna på drivmedel uppfattas sålunda ibland som ett substitut till en avgift på väg- och gatunätets utnyttjande. b. Selektiva skatter kan användas för att förstärka progressiviteten i skat- tesystemet. En skatt på lyxkonsumtion (parfymer, pälsar o. dyl.) kan t. ex. förväntas drabba i första hand höginkomsttagare. c. Selektiva skatter kan användas för att nedbringa konsumtionen av häl- sovådliga varor som t. ex. tobak och sprit. För att konsumtionen av den beskattade varan skall minska krävs då att efterfrågan är priskänslig. (1. Vidare kan en selektiv skatt införas för att internalisera externa effekter i produktion eller konsumtion. Detta användningsområde kan exem- plifieras med avgifter på miljöfarliga utsläpp. e. Slutligen kan selektiva skatter bli resultatet när man vid införande av en bredbasig skatt vill undanta vissa verksamhetsområden, t. ex. för att underlätta uppbörden eller för att undvika vissa allokeringseffekter. Lö- neskatten kan anföras som exempel.

• Sida 36
•  Original

• Sida 37
•  Original

4.1. Inledning

I slutet av 1940-talet och början av 1950-talet formulerades omfattande kritik mot den svenska bolagsskatten.l Genom att den utformats som en net- tovinstskatt ansågs det bl. a. att den drabbade högeffektiva, vinstgivande företag hårdare än andra. Dessutom anfördes att avdragsrätten för utgifter kunde inverka menligt på företagens kostnadsmedvetande. Denna kritik har sedan dess föranlett tre statliga utredningar att undersöka möjligheterna för en övergång till en eller annan form av bruttobeskattning av företagens intäkter eller utgifter.2 För närvarande diskuteras bruttobeskattning av företag från helt andra utgångspunkter, nämligen som komplement eller substitut för arbetsgivaravgifter och/eller mervärdeskatten i dess nuvarande

utformning.3 Begreppet bruttobeskattning av företag har egentligen ingen klar avgräns-

ning. Här skall emellertid till denna kategori föras alla generella eller i det närmaste generella skatter som beräknas på företagens bruttoutgifter eller bruttointäkter. Skatter som läggs på enstaka varor eller produktionsfaktorer benämns (selektiva) varuskatter respektive produktionsfaktorskatter. Själv- fallet får man vid ett försök att klassificera samtliga aktuella skatter enligt denna indelning gränsdragningsproblem. Det finns emellertid här ingen an- ledning att gå närmare in på dessa.4

I fortsättningen ges en översikt över alternativa möjligheter att utforma en bruttoskatt. Som utgångspunkt tas en definition av vinsten på ett företags verksamhet. Vinsten (V) på det totala kapitalet (driftsöverskottet) kan skrivas

V=O—(M+W+A),

där 0 står för bruttoproduktionsvärdet vilket, om vi bortser från lagerför- ändringar, sammanfaller med de totala försäljningsintäktema, M represen- terar kostnader för inköpta råvaror och halvfabrikat, W står för lönekostnader och A anger avskrivningar. I dessa termer kan vi parentetiskt ange skat- teunderlaget för nettovinstskatten som V — R, där R står för räntekostnader för främmande kapital.5 Vinsten på företagets egna kapital (VE) kan nu, om vi bortser från nettovinstskatt, definieras som

VE=V—R=O—C,

där C = M + W+ A+ R betecknar företagets totala kostnader. VE kan an- vändas till utdelning eller till sparande i företaget.

' Se t. ex. 1950 års lång- tidsutredning.

2 Förslag till ändrad företagsbeskattning SOU 1954: 19, Den statliga indirekta beskattningen SOU l957:l3, Nytt skatte- system SOU 1964225.

3Som visas i bilaga 2

var den kritik som tidigare framfördes mot den svenska bolagsskat- ten till stora delar missrik- tad.

41 Mutén [19551 diskute- ras terminologin på företagsbeskattningens område. Vi ansluter oss häri stort sett till de definitioner som där ges.

5 En mer precis angivelse av nettovinstskattens underlag skulle också kräva att kalkylmässiga avskrivningar ersattes med skattemässiga.

• Sida 38
•  Original

I tabell 4.1 presenteras ett antal bruttoskatter, som vid olika tidpunkter varit föremål för diskussion i Sverige. Tabellen är uppställd så att en jäm- förelse mellan baserna skall underlättas. I den övre halvan anges kumulativa bruttointäkts-, bruttoutgifts- och bruttokostnadsskatter, medan i den nedre halvan nonkumulativa motsvarigheter anges. Den principiella skillnaden mel- lan en kumulativ och en nonkumulativ bruttoskatt är att i skatteunderlaget för den förra utgifter för råvaror och halvfabrikat (M) ingår.

Basen för en kumulativ bruttointäktsskatt är lika med företagets totala försäljningsintäkt (O) och kan med den terminologi vi introducerat skrivas:

O=M+(W+A+R+VE).

Uttrycket inom parentes motsvarar företagets bruttoförädlingsvärde (BF), vilket betyder att intäktsskattens bas, som i tabell 4.1, också kan skrivas

O = M+BF.

Skillnaden mellan kumulativa bruttointäkts- och bruttokostnadsskatter är

att i de senare vinsten på eget kapital (VF) inte beskattas. Vid en bruttokostnadsskatt (och en bruttointäktsskatt) beskattas investeringarna efter hand som de deprecieras. En bruttoutgiftsskatt belastar å andra sidan, genom att nettoinvesteringama (I") ingår i basen, hela investeringen på en gång vid investeringstillfället.

4.2. Kumulativa bruttoskatter

Gemensamt för de kumulativa bruttoskattema är, som tidigare påpekats, att avdrag ej medges för råvaruinköp m.m. (M). 1 det följande beskrivs några viktiga konsekvenser av detta.

Tabell 4.1 Relationen på företagsnivå mellan baser för olika bruttoskatter

Skattetyp Skatteunderlag

l. Kumulativ: Bruttointäktsskatt O = M + BF — kostnadsskatt C = M + BF—VE — utgiftsskatt U = M + BF—VE+ 1"

2. Nonkumulativ: Bruttokostnadsskatt C' = C — M — utgiftsskatt U' = U — M — intäktsskatt a) Moms av BNP-typ(BNP-moms) O' = 0 - M = BF b) Moms av inkomsttyp(l-moms) O” = 0 — M — A = F c) Moms av konsumtionstyp(K-moms) O'" = 0 — M — A — ln

BF = bruttoförädlingsvärde NF = nettoförädlingsvärde I" = nettoinvesteringar M = inköp av insatsvaror A =avskrivningar VE = vinst på eget kapital

• Sida 39
•  Original

Låt oss anta att en konsumtionsvara framställs i flera produktionsled. Värdet på slutprodukten, dvs. konsumentpriset, är lika med summan av förädlingsvärdena i de olika leden. Om nu en bruttoskatt införs på för- säljningsintäkten i varje produktionsled kommer det totala skatteunderlaget att överstiga varans pris. Detta betyder att skattebelastningen blir högre än vad som skulle bli fallet om skattesatsen applicerades direkt på kon- sumentpriset. Skatten ger upphov till en kaskadeffekt. En konsekvens av detta är att skattebelastningen, uttryckt i procent av konsumentpriset, kom- mer att variera med produktions- och distributionsteknik (jfr exemplet i tabell 3.3, s. 34).

En vara som under sin väg till den slutlige konsumenten passerar många produktions- och distributionsled kommer att beskattas hårdare i förhållande till värdet på slutprodukten än en vara där produktion och distribution är mer integrerade. Effekten av detta blir att relativpriserna inklusive skatt på slutprodukterna utsätts för en störning. Detta kan i sin tur leda till en rad allokeringseffekter i ekonomin. Som exempel kan nämnas att företag som konkurrerar om marknadsandelar på marknader för likadana eller likartade produkter kan påverkas kostnadsmässigt i olika grad beroende på olika pro- duktionsstruktur. Eftersom möjligheterna till prishöjningar på grund av kon- kurrenssituationen är begränsade kommer vinstrelationerna mellan företa- gen att påverkas åtminstone på kort sikt.

I det längre perspektivet kan man emellertid förutse att en kumulativ skatt bl. a. utlöser tendenser till vertikal integration. Dessa allokeringsef- fekter, som naturligtvis delvis yttrar sig i fusioner och företagsnedläggelser, innebär att skillnaderna i lönsamhetsnivå kommer att utjämnas bland de kvarvarande företagen i branschen.

De skattebetingade incitamenten till ökad vertikal integration uppfattas vanligen som en mindre önskvärd effekt. I 1950- och l960-talens stora skatteutredningar i Sverige anfördes sålunda integrationseffekten som ett viktigt skäl till att man intog en avvisande hållning till kumulativa brut- toskatter. Den internationella utvecklingen på företagsbeskattningens om- råde innebär också att skatter med kaskadeffekt har minskat i betydelse.

En annan aspekt på de kumulativa skatterna är att de leder till svårigheter när det gäller behandlingen av de varor som importeras respektive exporteras. För att inte de importerade varorna skall gynnas av de inhemska skat- tebestämmelsema krävs att importen beskattas i samma utsträckning som de inhemskt producerade varorna. Analogt måste skatten avlyftas från ex- portvaroma. På grund av den ojämna skattebelastningen på olika varor blir införandet av sådana korrektioner en svårhanterlig uppgift som kräver ett omfattande regelsystem. Det har också anförts att avlyftet respektive påslaget måste sättas i underkant för att inte våra handelspartners skall vidta mot- åtgärder.l

4.3. Nonkumulativa bruttoskatter

Inom ramen för bruttobeskattning av företagen kan man undgå kaskad- effekterna genom att undanta inköpta råmaterial och halvfabrikat från be- skattning. Med ett sådant avdrag bildar man nonkumulativa motsvarigheter

1 Se t. ex. Mutén [1955].

• Sida 40
•  Original

] En diskussion av för- och nackdelar med re— spektive lösning vid konsumtionsbeskattning ges i Shoup [1973].

2 En utförlig analys av olika typer av mervärde- skatter ges i Sullivan [1965]. En översikt över litteraturen på orrrrådet ges i Lindholm [1970]. Se även påföljande diskus- sion i Krauss & Bird [1971] och Lindholm [1971]. En översikt över olika typer av mervärdeskatter ges vidare i Söderström [1977]. I denna debattartikel förordas rent allmänt, utan ställningstagande till valet av form, en ökad satsning på skatter av denna typ.

till de kumulativa bruttoskatterna. 1 tabell 4.1 anges baserna för sådana motsvarigheter. Den nonkumulativa bruttointäktsskatten svarar precis mot en allmän varuskatt på konsumtions- och kapitalvaror avsedda för slutlig användning. Företagens hela bruttoförädlingsvärde (BF) kommer att ingå i Skattebasen, vilket betyder att denna för ekonomin som helhet, om vi bortser från offentlig sektor, blir liktydig med bruttonationalprodukten (BNP).

En allmän varuskatt kan utformas antingen som en ettledsskatt som utgår när varan går till slutlig användning eller som en fierledsskatt, där brut- toförädlingsvärdet beskattas i varje produktions- och distributionsled på vä- gen fram till den slutlige användaren. I det senare fallet kan skatten ka— rakteriseras som en mervärdeskatt av BNP-typ (BNP-moms). På grund av att bruttoinvesteringarna ingår i basen för BNP-momsen kommer denna, i likhet med kaskadskatterna, att innehålla ett visst ku- mulativt inslag, trots avdraget för insatsvarorna. Beskattningen av ersätt- ningsinvesteringama i de kapitalvaruproducerande sektorerna innebär näm- ligen att de kapitalföremål som i de konsumtionsvaruproducerande sek- torerna används för att ersätta utslitna maskiner innehåller ett element av skatt. Beskattningen av ersättningsinvesteringar (avskrivningar) även i det konsumtionsvaruproducerande ledet leder därför till en viss dubbelbeskatt- ning. Denna kumulativa effekt reduceras om man begränsar skatteunder- laget till företagens nettoförädlingsvärde, dvs. undantar även värdet av av- skrivningarna.

En skatt på företagens nettoförädlingsvärden (NF = BF — A), vilken är ekvivalent med en skatt på nettonationalprodukten, torde inte kunna ut— formas som en ettledsskatt i det sista distributionsledet före slutlig använd- ning. För att ersättningsinvesteringama skall kunna särskiljas måste skatten tas ut av de enskilda företagen. Detta kan ske genom att skatten formuleras som en mervärdeskatt av inkomsttyp (I-moms).

Undantar man förutom reinvesteringama (= avskrivningarna) även net- toinvesteringama, dvs. i princip bruttoinvesteringarna, från beskattningsun- derlaget får man en skatt vars underlag sammanfaller med förbrukningen av varor och tjänster för slutlig konsumtion. En skatt med denna bas kan antingen utformas som en ettleds- eller flerledsskatt.l Väljs den senare va- rianten får man en mervärdeskatt av konsumtionstyp (K-moms). I detta fall kommer de kapitalvaruproducerande sektorerna att undantas från be- skattning. De kumulativa effekterna är här helt eliminerade. I princip mot- svarar en skatt med denna konstruktion den i Sverige nu gällande mer- värdeskatten.

4.4. Mervärdeskatter

4.4.1. Översikt2

Det framgick av föregående avsnitt att en mervärdeskatt kan utformas med olika omfattande underlag. Inledningsvis ges här med hjälp av ett enkelt exempel en nämnare illustration av hur underlagen för BNP-moms, I-moms

• Sida 41
•  Original

SOU 1977:87 _åekleLSIn Nl 4 Kostnad För- plus vinst säljning X X X X Sektor A erån A 5 NX Nl till ______ w _. 3! Till hus- Kostnad For— . . hå" plus Vinst saljnrng .1 till 8 Privat konsum— till C tron X x [ xx NNP = 20 BNP = 2 sanna- .. Bl / / / Kostnad För— ,/ plus vinst säljning/

Använda beteckningar

W = löner

V = vinst på eget kapital (företagen antas vara helt självfinansierade) A = avskrivningar = reinvesteringar Nl = nyinvesteringar (företagen växer)

M = inköpt material BF = bruttoförädlingsvärde NF = nettoförädlingsvärde S = försäljningsintäkter

Figur 4.1 En förenklad ekonomi

:

..

• Sida 42
•  Original

' Vad gäller kapitalbild- ningen bygger illustratio- nen på antagandet att avskrivningarna under en period motsvaras av lika stora reala ersättningsin— vesteringar.

2 Andra metoder utgörs av additionsprincipen där underlaget beräknas som summa faktorersättningar plus vinst, och subtrak- riansprincipen där underla— get bestäms som försälj- ningsvärde minskat med värdet av tidigare beskat- tade inputs. Additions— principen anses särskilt väl lämpad för I-moms och BNP-moms. [ det senare fallet adderas även avskrivningarna till underlaget. Se vidare McLure [1973].

och K-moms skiljer sig åt. Antag att en ekonomi består av tre industrisektorer A, B och C och en hushållssektor (jfr figur 4.1).

Sektor A producerar ett material (en intermediär vara) som efterfrågas av sektorerna B och C men ej av hushållen. I produktionen använder sig sektor A av en råvara. Denna naturresurs ägs av företagen men har alternativ användning och dess utnyttjande utgör därför en kostnadsbelastning. Sektor B producerar maskinell utrustning som efterfrågas av sektorerna A och C men som också behövs för B:s egen produktion. Här sker alltså leveranser mellan enskilda företag i sektor B.l Sektor C producerar konsumtionsvaror för hushållen.

För sektor C kan, med de siffror som anges i exemplet, bruttoföräd- lingsvärdet (BF) respektive nettoförädlingsvärdet (NF) beräknas på följande sätt (använda beteckningar introduceras i figur 4.1).

BFC=WC+AC+VC=3+2+3=8 NFC=WC+VC=3+3=6 Produktion = försäljning (S)= BFC + Mc = 8 + 5 = 13

För hela ekonomin gäller: BNP=BFA+BFB+BFC=7+10+8=25

NNP = NFA+NFB+NFC = 6+8+6 = 20.

För var och en av de tre typerna av mervärdeskatt kan skattebloppet be- stämmas enligt flera olika beräkningsförfaranden. I den svenska K-momsen har man stannat för en avdragsprincip.2 Från utgående skatt på försäljning får företagen dra all den skatt som påförts av leverantörer (ingående skatt). Med avdragsprincipen, som anses underlätta en fullständig övervältring av skatten på priserna, kan de tre momstyperna beräknas på följande sätt. 1 anger skattesatsen.

K-moms: tS — t(M+A+NI) I-moms: tS — t(M+A) BNP-moms: tS — tM.

De skillnader i Skatteunderlag som de alternativa utformningama skulle ge upphov till i vårt exempel framgår av följande uppställning där i den sista raden även skatteunderlaget för en kumulativ bruttointäktsskatt har illustrerats.

Skattetyp Industrisektorer Hela ekonomin A B C

K-moms 7—(1+1)=5 12—(2+2+2)=6 13—(4+2+5)=2 13 l-moms 7—1 = 6 12—(2+2)=8 l3—(5+2)=6 20 BNP-moms 7 12—2= 10 l3—5=8 25 Kumulativ brutto-

intäktsskatt 7 12 13 32

• Sida 43
•  Original

Av kolumnen för hela ekonomin framgår att K-momsens bas samman- faller med privat konsumtion, I-momsens med nettonationalprodukten och BNP-momsens med bruttonationalprodukten.

I basen för en personlig inkomstskatt ingår löner, utdelade vinster samt ränta. Om samtliga vinster delades ut skulle i vårt exempel basen sam- manfalla med NNP. Lönesumman (9), vinsterna (9) och alternativkostnaden för sektor A:s naturresurs (2) adderar nämligen till 20.

4.4.2. Nuvarande mervärdeskatt

Den nuvarande svenska mervärdeskatten infördes 1969. Skatten belastar i princip endast konsumtionsvaror och kan därför karakteriseras som en mervärdeskatt av konsumtionstyp (K-moms). De skattskyldiga får vid be- räkningen av skattepliktigt belopp göra avdrag från bruttoomsättningssum- man med i princip alla utgifter — alltså även investeringsutgifter — på vilka mervärdeskatt utgått. Skatten belastar därigenom inte det enskilda företagets hela förädlingsvärde utan endast detta värde minskat med värdet av brut- toinvesteringarna. Vissa företag (s.k. tekniskt skattskyldiga) skall inte ta ut skatt på sin försäljning men skall ändå lämna skatteredovisningar, varav framgår vilken skatt (ingående mervärdeskatt) företaget erlagt till sina le- verantörer. Denna skatt återbetalas till företaget av staten. Härigenom blir de produkter ett sådant företag säljer inte belastade med någon mervärdeskatt alls. Ytterligare en grupp företag, till vilka bl. a. offentliga myndigheter och förvaltare av bostadsfastigheter hör, skall inte ta ut skatt på sin försäljning. Dessa företag får dock inte tillbaka erlagd ingående mervärdeskatt från sta- ten. Det mervärde företagen i denna grupp tillför sina varor kommer inte att belastas med skatt. Däremot måste företagen i sin prissättning täcka in sig för den kostnad som den ingående mervärdeskatten innebär för dem.

Till mervärdeskattens egenskaper hör att den är konkurrensneutral.1 Ett företag kan inte lindra sin beskattning genom att ändra sin produktions- apparat — exempelvis genom byte av arbetskraft mot maskiner. Genom att skatt inte behöver tas ut vid export och exportören får tillbaka mervärdeskatt som erlagts till leverantörer kommer all produktion som slutligen exporteras att undantas. Å andra sidan tas mervärdeskatt ut vid import. Svenska kon- sumenter får därför erlägga mervärdeskatt, oavsett i vilket land varorna producerats. Mervärdeskatten påverkar alltså inte utrikeshandeln. En annan egenskap hos mervärdeskatten är att eftersom den i regel debiteras öppet har säljarna relativt lätt att övervältra den på köparna. Eftersom varje företag i de olika produktionsleden får räkna av erlagd mervärdeskatt vid skat- teuppbörden föreligger inte heller något motstånd från köparna i respektive produktionsled att ta över skatten. Effekten av en mervärdeskatteändring torde därför vara tämligen snabb och övervältringen ske framåt mot den slutlige konsumenten. Genom att stora delar av handeln är centraliserade till ett fåtal grossist- och kedjeföretag blir administrationen av mervärde- skatten förhållandevis enkel. Även detta bidrar till att variationer i skat- tesatsen omedelbart och likformigt slår igenom över hela fältet.

Som tidigare visats påverkar en konsumtionsskatt inte sparandets net-

1 I McLure [1973] analyse- ras effekterna av en K-moms ijämförelse med effekterna av personlig inkomstskatt och en arbetsgivaravgift.

• Sida 44
•  Original

1Se t. ex. Franzén, Löv- gren & Rosenberg [1976], Pechman & Okner [1974] och McLure [1973].

2 Om åtgärden att höja en moms och sänka en proportionell inkomst- skatt så att intäkterna blir oförändrade skulle få till effekt att sparandet påverkas väsentligt, är ej det tidigare nämnda regressiva incidensresul- tatet ett självklart utfall. Se beträffande detta t. ex. Break [1974].

3 Jfr Branson [1973].

4 Inom ramen för kon- sumtionsbeskattning kunde problemet också lösas genom övergång till en progressiv utgiftsskatt.

toavkastning. Därmed påverkar alltså inte en K-moms hushållens val mellan konsumtion i dag eller i framtiden. Från effektivitetssynpunkt talar detta förhållande, taget för sig, till K-momsens fördel vid en jämförelse med en proportionell inkomstskatt. En mervärdeskatt av konsumtionstyp anses ha regressiv fördelningsver- kan jämfört med en proportionell inkomstskatt som ger lika stora intäkter.l Detta beror delvis på att momsen innebär en lindrigare beskattning av spa- randet. Sparandets ”progressiva” fördelning i termer av bruttoinkomsten gör att detta gynnar personer med genomsnittligt sett hög sparkvot.

Mervärdeskatten har betydande luckor i basen. Ca 1/ 3 av konsumtions- varorna är undantagna av i huvudsak uppbördstekniska skäl. Det hävdas ibland att undantagen förstärker momsens regressiva effekt. Orsaken skulle då vara att den momsbefriade konsumtionen tar en mindre andel av låg- inkomsttagarnas budget än genomsnittligt.

En K-moms kan förväntas ge högre hushållssparande än en proportionell inkomstskatt som ger lika stora skatteintäkter, om den marginella sparbe— nägenheten stiger med bruttoinkomsten. En sådan effekt skulle förstärkas om sparbenägenheten är positivt beroende av sparandets nettoavkastning som är högre i momsfallet. Den kvantitativa betydelsen av dessa spareffekter har man försökt uppskatta i ett flertal empiriska undersökningar. Resultaten har emellertid varit så varierande att mer bestämda slutsatser inte kan dras.2

Slutligen kan det nämnas att mervärdeskatten anses vara ett gynnsamt medel för temporära stabiliseringspolitiska åtgärder. Av central betydelse är då de intertemporala effekterna på hushållens köpbeslut, dvs. det för- hållandet att variationer i skattesatsen kan påverka valet av tidpunkt för inköp av framför allt varaktiga konsumtionsvaror som bilar, båtar etc.3

Den aktuella kritiken mot den nuvarande mervärdeskatten kan samman- fattas under följande punkter: ]. Vissa tekniska brister har bl. a. skapat problem med undandragande av skatt. En teknisk översyn sker för närvarande i mervärdeskatteutred- ningen (Fi 1971105).

2. Det omedelbara engångsgenomslaget på den allmänna prisnivån försvårar momshöjningar i tider av hög inflation. Det har hävdats att detta i hu— vudsak är ett psykologiskt problem eftersom en höjd moms, allt annat lika, reducerar hushållens reala köpkraft och därför på litet sikt verkar dämpande på inflationstakten. Denna effekt kan emellertid motverkas av att åtgärdens omedelbara effekt utlöser kompensationskrav i olika former. 3. Regressivitetsproblemet. Detta kan inom ramen för mervärdebeskattning helt eller delvis lösas efter tre olika linjer:4

a) Fullständigare täckning av konsumtionsområdet. b) Differentierade skattesatser.

c) Breddning av underlaget så att kapitalvaror, dvs. investeringarna, in- går. Möjligheterna att lösa regressivitetsproblemet enligt någon av de två första metoderna skall inte diskuteras i denna bilaga. Däremot skall den tredje metoden, som innebär övergång till BNP-moms eller I-moms, analyseras relativt utförligt i det följande.

• Sida 45
•  Original

4.4.3. Mervärdeskatt av BNP-typ

Det förhållandet att nuvarande moms är begränsad till beskattning av kon- sumtionsvaror anses alltså innebära att denna skatt tagen för sig har vissa ogynnsamma effekter från fördelningspolitisk synpunkt. Uteslutandet av investeringsvaror ur basen har vidare då och då i debatten ansetts vara en nackdel ur stabiliseringspolitisk synvinkel. lnvesteringskvotens kraftiga svängningar under en konjunkturcykel motiverar, hävdas det, att den fr- nanspolitiska arsenalen kompletteras med ett permanent instrument, som kan utnyttjas för att dämpa dessa svängningar. Bl. a. på basis av dessa bägge argument har det anförts att man borde överväga att låta basen för mer- värdeskatten omfatta även investeringsvaror. Alternativt har det föreslagits att skattesystemet borde kompletteras med någon ny produktionsskatt utan de kumulativa bruttoskatternas kraftiga kaskadeffekter men med bredare bas än nuvarande mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter. Mervärdeskatter som inkluderar investeringar i underlaget kan i själva verket uppfattas som sådana produktionsskatter eller som generella produktionsfaktorskatter.

En tänkbar bruttoskatt med bredare bas än nuvarande moms och arbets- givaravgifter är BNP-momsen som alltså innehåller bruttoinvesteringarna i underlaget.l

Vid en analys av de fördelningspolitiska verkningarna (incidensen) av en BNP-moms är det ändamålsenligt att uppfatta den som en kombination av en K-moms och en generell investeringsskatt. I den följande analysen är det vidare en förutsättning att BNP-momsen, precis som fallet är med K-momsen, avlyfts vid export samt att importerade konsumtions- och ka- pitalvaror påförs skatt efter den nominella skattesatsen. Det finns då starka skäl för antagandet att den del som svarar mot K—momsen snabbt slår igenom i höjda priser på konsumtionsvaror. Därmed skulle denna del ha en regressiv fördelningseffekt, dvs. i sina huvuddrag redan på kort sikt påverka in- komstfördelningen till låginkomsttagamas nackdel.2 Det angivna incidens- resultatet vad gäller en generell konsumtionsskatt får anses relativt väl eta- blerat i den finanspolitiska litteraturen. De fördelningspolitiska effekterna av en investeringsskatt är däremot omtvistade. Vad gäller det kortare per- spektivet föreligger emellertid en betydande samstämmighet i uppfattningen att investeringsskatten har progressiva verkningar.

Denna slutsats bygger på tesen att priserna på investeringsvaror stiger redan efter mycket kort tid. Denna prishöjning, som möjliggörs av att även importerade kapitalvaror skattebelastas, s_lår emellertid endast gradvis igenom på företagens löpande produktionskostnader och driftresultat eftersom kostnaderna för det vid tidpunkten för skattehöjningen brukade kapitalet inte omedelbart påverkas. Därmed skulle eventuella anpassningar i företagens prispolitik och produktionsvolym inte uppstå förrän efter någon tid. Däremot är det sannolikt att företagens investeringskalkyler redan på kort sikt påverkas av de höjda kapitalvarupriserna. Investeringsprojektens förväntade nettoavkastning reduceras. Detta betyder också att sparandets avkastning på kort sikt kommer att sjunka. Eftersom sparandets andel av hushållens inkomster enligt empiriska undersökningar växer med in- komstens storlek ger detta investeringsskatten en progressiv effekt. Detta

' I företagsskattebered- ningens huvudbetänkan— de (SOU 1977: 86) redovi- sas en överslagskalkyl enligt vilken en övergång från K-moms till BNP- moms vid nuvarande uttagsprocent(l7,l %) skulle ge en intäktsökning av storleksordningen 8 mdr kr.

2 De utsagor som i fram- ställningen görs om olika skatters fördelningsverk- ningar bygger genomgå- ende på den implicita förutsättningen att en proportionell personlig inkomstskatt utgör jämförelsnorm.

• Sida 46
•  Original

lJfr t. ex Musgrave [1959] och Sullivan [1965].

2 Resonemanget bygger på den s. k. EFG-modellen som finns beskriven i Edgren, Faxén & Odhner [1970]. En likartad analys av investeringsskattens långsiktiga incidens återfinns i en bilaga till prop. 1968th0. Det bör i sammanhanget framhål- las att övervältringens riktning är betydelselös för bedömningen av en skatts slutliga incidens (se även 5. 47, not 1). Där- emot kan övervältring- ens riktning vara av stor betydelse för en skatts kortsiktiga allokerings— effekter och därmed för dess stabiliseringspoli— tiska verkningar.

3 Detta antagande disku- teras i avsnittet om arbetsgivaravgifter.

4 Antagandets realism diskuteras utförligt i bilaga 2.

förhållande motverkar den regressivitet som ligger i den generella konsum- tionsbeskattningen.

Vilka fördelningsverkningarna av en investeringsskatt blir på längre sikt, dvs. när de anpassningsprocesser som kan utlösas av skatten har verkat ut, är emellertid som påpekats mer omtvistat. Enligt en åsiktsriktning som starkt betonar likheterna mellan en proportionell personlig inkomstskatt och en nonkumulativ bruttoskatt på företag som belastar såväl konsumtion som investeringar, skulle incidensen för dessa bägge skatter vara likartad. Ser man hushållsinkomsterna från användningssidan är det klart att in- komstskatten belastar såväl konsumtion som sparande. Eftersom sparandet motsvaras av köp av kapitalvaror framhålls det att skatter på dessa bägge komponenter bör vara mycket likartade till sina verkningar. Av den kon- ventionella uppfattningen att en personlig inkomstskatt på det hela taget bärs av den som betalar den även på lång sikt följer då att investeringsskatten bör ha progressiva verkningar även i ett långt tidsperspektiv.l

En viktig men helt outtalad förutsättning för detta resonemang torde vara att kapitalägarna saknar möjlighet att undvika investeringsskatten genom olika omdispositioner i sparandet, t. ex. i form av investeringar ut- omlands.

I en öppen ekonomi av svensk typ förefaller det mer sannolikt att bördan av en investeringsskatt på lång sikt övervältras på löntagarna via uppbromsad löneökning eller höjda priser. En argumentationslinje som mynnar i slut— satsen att skatten övervältras bakåt på löntagarna kan sammanfattas på föl- jande sätt.2 Utgångspunkten är det i det tidigare resonemanget antydda förhållandet att de höjda kapitalvarupriserna efter hand kommer att slå igenom i höjda produktionskostnader och sänkt lönsamhet i företagen. En naturlig konsekvens av detta är att företagen svarar med att höja priserna utöver vad som motiveras av K-momsdelen. De praktiska möjligheterna härtill torde emellertid vid fasta växelkurser vara starkt begränsade i den viktiga sektor av ekonomin som arbetar i internationell konkurrens. Det är under sådana omständigheter troligt att övervältringsprocessen i huvudsak är riktad bakåt och då i första hand mot löneinkomstema. En närmare analys av denna övervältringsprocess skall ges senare i detta kapitel. Att den bakåtriktade övervältringen i huvudsak skulle komma att påverka lö— neutvecklingen hänger samman med antagandet att kapitalägarnas förränt- ningskrav efter skatt (och i reala termer) är internationellt bestämt och att arbetsutbudet är oelastiskt.3 Innebörden av det första antagandet är mer precist att nettoersättningen till produktionsfaktom kapital på längre sikt inte kan påverkas genom inhemska skattepolitiska åtgärder, eftersom ut'- budet av kapital till Sverige genom kapitalets internationella rörlighet och vårt lands relativa litenhet är fullständigt elastiskt.4 Av detta följer också att höjningar ikapitalbeskattningen ger upphov till en kapitalrörelse ut ur landet. Som ett resultat av minskningen i kapitalintensitetens tillväxt kom- mer ökningstakten i arbetsproduktiviteten att dämpas liksom därmed löne- utvecklingen. Det finns anledning att räkna med att övervältringen bakåt på löntagarna är en trög process som sannolikt kräver relativt lång tid innan den är slutförd. Av detta följer att de kortsiktiga fördelningseffekterna blir av betydande relevans för den praktiska ekonomiska politiken. För BNP- momsens fördel ningspolitiska effekter innebär detta också att dessa är gynn-

• Sida 47
•  Original

sammare än K-momsens. Av vad som sagts bör det emellertid även ha framgått att man via inslaget av investeringsskatt vid en BNP-moms har att räkna med allokeringseffekter i en helt annan utsträckning än vid en K-moms.

Den allmänna varuskatt (oms) som användes i Sverige under åren 1960 t.o.m. 1968 hade i princip samma underlag som en BNP-moms skulle ha. Det är därför av intresse att rekapitulera några av den allmänna skat- teberedningens argument när man i sitt 1964 avlämnade betänkande (SOU 1964:25) föreslog att omsen borde ersättas av en mervärdeskatt av kon- sumtionstyp. Två centrala krav man ställde på en indirekt skatt var dels att dess fördelningsverkan borde vara möjlig att bestämma med god pre- cision, dels att de störande effekterna på resursallokeringen i ekonomin borde vara begränsade.

Bägge dessa villkor bedömdes i hög grad vara uppfyllda av en K-moms. Dennas fördelningsverkan ansågs lätt att bestämma därigenom att den övervältrades på konsumenterna via en prisökning som för alla konsum— tionsvaror var lika med den nominella skattesatsens höjd. Denna generella och likformiga övervältring på priserna ansågs vidare betyda att skatten var neutral med avseende på hushållens val mellan olika konsumtionsvaror liksom att allokeringseffektema i företagssektom i form av konkurrens- snedvridningar eller strukturella förskjutningar var uteslutna.

Man hävdade å andra sidan att den allmänna varuskatten inte uppfyllde villkoren. Man argumenterade sålunda för att investeringsskattekomponen- ten på längre sikt övervältrades på priserna, liksom konsumtionsskattekom— ponenten.1 En sådan övervältring skulle förstärka omsens regressiva effekt snarare än reducera den. Därigenom skulle omsen också ge upphov till en kumulativ effekt. Skattebelastningen på en konsumtionsvara blir högre än vad som anges av den nominella skattesatsen. När investeringskvoten varierar mellan ekonomins olika sektorer kommer också det kumulativa inslaget att variera mellan olika varor. Därmed ansågs omsen inte vara kon- kurrensneutral. Olikformigheten i omsens inverkan på konsumtionsvaru- priserna försvårar också en fördelningspolitisk utvärdering av skatten efter- som noggrann information skulle krävas om hur olika hushållskategorier använder sina inkomster. Denna utvärdering kompliceras ytterligare av att långsiktiga förändringar i investeringskvotens sektoriella utveckling över tiden förändrar den relativa storleken på det kumulativa inslaget.

Övervältringen av investeringsskattekomponenten på priserna bedömdes

lHärigenom skiljer man sig alltså från det synsätt som redovisades ovan. Det bör därför framhållas att övervältringsprocessens riktning vid en investeringsskatt (och vid andra skatter) i hög grad är beroende på den allmänna ekonomiska politik som förs i samband med höjningen och det konjunkturläge som råder. Ju mer expansiv den ekonomiska politiken är, desto större är sannolikheten för en framåtriktad över- vältring. Övervältringsprocessens riktning är emellertid i själva verket betydelselös för det fördelningspolitiska utfallet av en specrf k skatt som enbart är en fråga om förändringar i relativa varu- och faktorpriser (jfr McLure [1970D. ] fallet med en in- vesteringsskatt torde det vara förändringen i de reala faktorersättningarna som be- stämmer incidensresultatet. Innebörden av såväl det resonemang som förts här, som de som fördes av den allmänna skatteberedningen, är att investeringsskatten sänker reallönen och lämnar den reala ersättningen till kapitalägarna oförändrad.

• Sida 48
•  Original

1 Se även kapitel 3.

2 Påståendet kan ges följande intuitiva motive— ring. Värdet av kapitalva- ror som maskiner o.d. avspeglar sig på sikt i värdet på konsumtionsva- roma. En skatt på kon- sumtionsvaror innebär därför att allt kapital och därmed sparandet kom- mer att skattebelastas. En särskild skatt på nettoin- vesteringar ger dubbelbe- skattning av sparandet. Om avskrivningarna därtill beskattas kan man alltså tala om en tre- faldig beskattning.

vara en relativt tidskrävande process där det kunde föreligga betydande skillnader i möjligheter mellan olika sektorer. Detta förhållande ansågs ytter- ligare förstärka intrycket av att omsen var en i hög grad icke-neutral skatt.

För allmänna skatteberedningens ställningstagande i valet mellan olika indirekta skatter var kravet på stor avkastningsförmåga en tredje viktig ut- gångspunkt. Den allmänna varuskatten ansågs inte tillgodose ett sådant krav eftersom den var konstruerad som en ettledsskatt. Man gjorde be- dömningen att en sådan skatt vid höga skattesatser vid varje redovisnings- tillfälle skulle ta i anspråk alltför stora andelar av de skattskyldigas likvida medel. Därför skulle ettledsskatten kunna inverka menligt på detaljhan- delsledets finansiella förhållanden. De flerledsskatter som uppställdes som alternativ var en kumulativ bruttoomsättningsskatt och en K-moms. Där- emot prövades inte de två varianter av mervärdeskatten som innehåller investeringarna helt eller delvis i basen.

En jämförelse mellan dessa bägge varianter ger vid handen att vägande principiella argument kan anföras mot BNP-momsen när jämförelsenormen är en I-moms (inkomstskatt) eller en K-moms (konsumtionsskatt).

När man jämför två skatter med varandra finner man vanligen att ett val skulle innebära en avvägning mellan rättvisesynpunkter (dvs. fördel- ningspolitiska hänsyn) och effektivitetssynpunkter. Detta gäller inte, som här skall framgå, när man ställer en BNP-moms mot de andra momsva- rianterna.l

En BNP-moms kan på ett principiellt plan sägas motsvara en personlig inkomstskatt där avdrag ej får göras för ersättningsinvesteringar. Med det etablerade "accrued income"-begreppet som norm strider därmed denna skatt mot principen lika behandling av likar.

Med konsumtionen som norm för horisontell rättvisa ter sig BNP-momsen än ogynnsammare. Under denna norm brukar man tala om att en vanlig inkomstskatt (I-moms) ger en omotiverad dubbelbeskattning av sparandet. I fallet med en BNP-moms vore det befogat att tala om en trefaldig be- skattning av sparandet.2

En vanlig inkomstskatt (I-moms) sänker sparandets nettoavkastning och stör därför hushållens val mellan konsumtion och sparande jämfört med förhållandet före skatt. Detta ger, som påpekats tidigare, upphov till väl- färdsförluster. En BNP-moms (bruttoinkomstskatt) skulle sänka nettoav- kastningen ytterligare och därför vid samma skatteintäkt ge upphov till ännu större välfärdsförluster ("dead weight losses").

Slutsatsen blir alltså att både horisontella rättviseaspekter och effektivi- tetsaspekter talar mot BNP-momsen när en jämförelse görs med [moms eller K-moms.

4.4.4. M ervära'eskatt av inkomsttyp

De principiella argument som anförts mot en BNP-moms kan sägas tala för att en mervärdeskatt som även omfattar investeringsutgifter bör ut- formas som en I-moms. Därmed skulle på makronivå basen utgöras av nettonationalprodukten eller, om offentlig sektor undantas, av näringslivets samlade nettoförädlingsvärde. Eftersom avskrivningarna (ersättningsinves-

• Sida 49
•  Original

teringzrna) ej ingår i underlaget finns det anledning räkna med att allo- keringseffektema blir väsentligt mer begränsade vid en I-moms än vid en BNP-moms.l

Mec den i K-momsen tillämpade avdragsprincipen som beräkningsgrund skulle skatten för ett enskilt företag bestämmas så att från utgående skatt på försäljningsvärdet avdrag medgavs för ingående skatt på material (råvaror och halvfabrikat), liksom för en beräknad skatteandel på avskrivningarna. Fastställandet av den sistnämnda avdragsposten skulle i praktiken sannolikt vara forenad med betydande tekniska problem och viktiga ekonomiska över- väganden. Kontroll- och redovisningstekniska synpunkter torde göra det nödvändigt att formulera speciella avskrivningsregler. Därmed skulle flera av de . nettovinstbeskattningen centrala avvägningsproblemen kunna kom- ma ati. överföras på mervärdeskatten. Det torde ju bli en central fråga att avgöra om avdraget skall anknytas till kalkylmässiga avskrivningar, till de för bolagsskatten gällande avskrivningsreglerna eller till någon mellan- liggande regeluppsättning.

Det förhållandet att denna problematik inte vidlåder BNP-momsen har i den internationella litteraturen ibland ansetts tala för denna skatt, trots de principiella argumenten till I-momsens förmån.

En teknisk svårighet, som förtjänar uppmärksamhet, i samband med en I-moms ( och BNP-moms) konstruerad efter en avdragsprincip är det krav på noggrann definition av materialbegreppets omfattning som den endast begränsade avdragsrätten för skatt på investeringsvaror ställer. Såväl vid beräkning av rörelseinkomsten som vid mervärdeskatteberäkningen har näm- ligen företagen intresse av att hänföra så stor del som möjligt av sina utgifter till' materialinköp. Här föreligger alltså ett definitionsproblem av samma karaktär som i den allmänna varuskatten där det ansågs nödvändigt med mycket detaljerade anvisningar vilka ändå ansågs otillfredsställande, bl. a. av allmänna skatteberedningen. Detta problem torde emellertid kunna re- duceras om underlaget för I-momsen i stället beräknas enligt den s. k. ad- ditionsprincip som vanligen förordas för denna skatt. Skatteunderlaget be- stäms då som summan av alla ersättningar till produktionsfaktorer, dvs. lönekostnader, räntor, hyror, m. m. och vinst efter avskrivningar men före bolagsskatt. Ett centralt problem även med denna princip blir alltså hur de skattemässiga avskrivningarna skall bestämmas.

I-momsen utgår på en nettoinkomstbas. De principiella överväganden som tidigare har redovisats beträffande valet mellan konsumtion och in- komst som underlag för beskattning är därför relevanta vid en jämförelse mellan [moms och K-moms. Sammanfattningsvis gäller att fördelnings- politiska hänsyn anses tala för inkomstbasen medan effektivitetshänsyn kan verka i motsatt riktning. Konsumtionsbasen kan vidare ge högre privat sparande och gynnsammare investeringsincitament.

Diskussionen kring BNP- och I-moms har hittills förts under den im- plicita förutsättningen att dessa skatter skulle avlyftas vid export och påföras importvaror. Med detta förfarande, som tillämpas i nuvarande K-moms, skulle konkurrenseffekterna för de företag som arbetar i internationell kon- kurrens begränsas. Nämnda gränskorrigeringar torde också vara av stor be- tydelse för en mervärdeskatts kortsiktiga effekt. Om korrigeringarna genom- förs är det som framhållits sannolikt att en mervärdeskatt till den del den

1 En överslagskalkyl har givit vid handen att en övergång från K-moms till I-moms vid nuvarande uttagningsprocent skulle öka statsintäkterna med ca 3,5 mdr kr. Detta kan jämföras med att en ökning av K—momsutta- get med en procentenhet beräknas ge knappt 2 mdr kr.

• Sida 50
•  Original

direkt avser konsumtionsvaror redan på kort sikt övervältras på priserna på dessa varor.

I diskussionen kring I-momsen har emellertid ibland den synpunkten framförts att sådana gränskorrigeringar inte borde genomföras. Som motiv för denna ståndpunkt har anförts att man i tider av kraftig inflation borde utnyttja skatter med övervältringseffekten i huvudsak riktad bakåt mot ersättningen till produktionsfaktorema. Detta för att motverka risken för att en skattebetingad höjning i prisnivån, som avses att vara av engångskaraktär, via kompensationskrav och automatiska anpassningsmekanismer inducerar ytterligare höjningar av prisnivån.

Det är mot denna bakgrund av betydande intresse att analysera tänkbara effekter av en höjd K-moms utan gränskorrigeringar. Det står då för det första klart att den höjda skatten påverkar företagens kostnader och därmed utlöser incitament att höja priserna. Nu torde emellertid möjligheterna till kompenserande prishöjningar på kort sikt vara starkt begränsade för de fö- retag som arbetar i internationell konkurrens, dvs. för exportföretag och importkonkurrerande företag (K-sektorn). Skattehöjningen har för dessa fö- retag effekter av samma karaktär som en appreciering av den svenska kronan. Man har därför att räkna med sjunkande lönsamhet för dessa företag, vilket kan ta sig uttryck i dämpad expansion och utslagning av de sämsta pro- duktionsenheterna. Sannolikheten att åtgärden får negativa sysselsätt- ningseffekter är därför betydande på kort sikt.

I den delav den privata sektorn som arbetar utan utländsk konkurrens,dvs. den s.k. S-sektorn till vilken bl.a. hör byggnadsverksamhet och service- näringar som handel och transporter, torde möjligheterna till kompenserande prishöjningar vara större, förutsatt att skattehöjningen inte kompletteras med prisreglerande åtgärder i syfte att förstärka tendenserna till bakåtriktad övervältring. Om en sådan kompletterande åtgärd vidtas uppkommer en kontraktiv effekt även i S-sektorn med en förstärkning av riskerna för ar- betslöshet.

På längre sikt är det troligt att den pressade vinstnivån i K-sektorn och eventuellt även i S-sektorn skulle innebära att takten i löneglidningen brom- sas upp samtidigt som den avtalsmässiga löneökningen i kommande avtal skulle bli lägre än utan skattehöjning. Via dessa mekanismer är det sannolikt att näringslivets genomsnittliga lönsamhet på sikt återgår till nivån före skattehöjningen. På lång sikt faller skattebördan därmed i huvudsak på löntagarna.

Om S-sektoms möjligheter till prishöjningar inte aktivt motverkas uppstår på kort sikt en förskjutning i lönsamhet mellan K- och S-sektor. Detta kan innebära en viss tendens till överflyttning av resurser från den förra till den senare. Eftersom K-sektom brukar anses löneledande kommer emel- lertid på sikt denna skattebetingade lönsamhetsdifferens att elimineras.

De sysselsättnings- och resursfördelningseffekter som sålunda förefaller troliga vid höjningar i en K-moms utan gränskorrigeringar skulle sannolikt förstärkas om momsen i stället var av inkomsttyp. Det har hävdats att de kortsiktiga effekterna vid införande och höjningar av en I-moms utan gränsjusteringar i hög grad skulle kunna dämpas genom att skatteföränd- ringarna kopplades till avtalsrörelserna och därmed kunde beaktas vid for- mulerandet av lönekraven på samma sätt som man menar har skett vid

• Sida 51
•  Original

höjningar i arbetsgivaravgifter under senare år. Nu är det emellertid för det första en omtvistad fråga om de i de s.k. Hagapaketen ingående av- giftshöjningama verkligen i sin helhet har momentant övervältrats på lön- tagarna och kortsiktiga allokeringseffekter därmed har undvikits. För det andra skulle under alla omständigheter en motsvarande avräkning i hög grad kompliceras om den skall avse en skatt som har ett underlag som vida avviker från lönesumman.

• Sida 52
•  Original

• Sida 53
•  Original

5.1. Introduktion

Bruttoskatter på företag och personanknutna skatter på löner, räntor och vinster kan sägas utgöra former för generell produktionsfaktorbeskattning i den meningen att skattebaserna i båda fallen omfattar hela värdet av pro- duktionsfaktorersättningen i en ekonomi. Till produktionsfaktorbeskattning brukar dock i regel hänföras endast sådan (selektiv) beskattning som sker på grundval av förbrukning eller ianspråktagande av produktionsfaktorer, dvs. man ser ersättningen till produktionsfaktorägama från kostnadssidan. Från utbetalamas sida blir produktionsfaktorskatten att betrakta som vilken driftkostnad som helst. Det bör i detta sammanhang upprepas att faststäl- landet av ett formellt skattesubjekt inte säger något om var den slutliga bördan av skatten ligger.

De produktionsfaktorer som förekommer i det svenska skattesystemet är framför allt energiskatter och drivmedelsskatter samt lönekostnadsskatter (arbetsgivaravgifter). Till de sistnämnda torde även kunna hänföras sådana uttag som utgör premier i ett socialförsäkringssystem eller avgifter för fond- uppbyggnad (ATP-avgifter). Då och då framförs i skattedebatten synpunkten att också generella eller selektiva råvaruskatter borde utgöra inslag i vårt skattesystem.

Som skatt på produktionsfaktom kapital skulle investeringsavgiften kunna karakteriseras. Till skatter på kapitalanvändning skulle också kunna hänföras olika typer av förmögenhetsskatter, liksom bolagsskatten. Med den innebörd som här givits begreppet produktionsfaktorskatter torde det emellertid stå klart att nämnda skatteformer inte tillhör denna kategori, trots att deras ekonomiska effekter i flera fall kan vara nära jämförbara med investerings- avgiftens.

5 .2 Arbetsgivaravgifter

5.2.1. Inledning

Den traditionella uppfattningen bland ekonomer är att incidensen av en arbetsgivaravgift ligger på löntagarna, när ekonomin har fått tillfälle att an- passa sig till ett nytt jämviktsläge med den nya pålagan.1 Med en annan

1 Se t. ex. Brown [1924], Harris [1941] och Pech- man [1971].

• Sida 54
•  Original

Figur 5 . ]. Övervältring av arbetsgivaravgift vidfull- ständigt oelastiskt utbud av arbetskraft.

Arbetstimmar

terminologi innebär detta att arbetsgivarna, som har att betala in skatten, till 100 % övervältrar den på löntagarna. Den teoretiska argumentationen för denna slutsats kan sammanfattas på följande sätt. Företagens efterfrågan på arbetskraft bestäms av arbetskraftens gränsproduktivitet, som svarar mot företagens utbyte vid marginella tillskott i sysselsättningen. Införandet av en arbetsgivaravgift innebär, från företagens synpunkt, att det marginella utbytet av arbetskraften reduceras med avgiftens belopp. En mindre mängd arbetskraft kommer då att efterfrågas vid varje given lön.

Utgår man för arbetskraftens del från att utbudet är fullständigt oelastiskt, dvs. att utbudet inte varierar med lönens nivå, måste en arbetsgivaravgift övervältras på löntagarna. Enligt ekonomisk teori är det nämligen variationer i utbjuden och efterfrågad mängd som bestämmer Skattens effekter på mark- naden. Då efterfrågan på arbetskraft minskar vid oförändrat utbud måste ersättningen till arbetskraften, dvs. kontantlönen, falla med avgiftens belopp.

Resonemanget illustreras i figur 5.1, i vilken vi på den vertikala axeln anger lön och på den horisontella antal arbetstimmar. Den vertikala linjen (U) anger utbudet på arbetsmarknaden. Oavsett lön utbjuds en viss mängd arbetskraft. Efterfrågekurvan EE skär utbudskurvan vid bruttolönen (WS), vilken i läget före skatt är lika med nettolönen (WSJ). Den negativt lutande efterfrågekurvan speglar det förhållandet att arbetskraftens marginalprodukt avtar med ökad insats av arbetskraft vid given kapitalstock. Därmed anger EE också hur mycket företaget vid kostnadsminimering är berett att totalt sett betala för sin arbetskraft. Om nu en arbetsgivaravgift (A) införs kommer efterfrågekurvan på arbetskraft att flyttas nedåt. Differensen mellan EE och E'E' motsvarar arbetsgivaravgiftens storlek. Om företaget är berett att betala WB för arbetskraften i utgångsläget är det inte berett att betala mer än (WB—A) efter Skattens införande. Den nya jämviktslönen efter arbetsgivar- avgift blir därför WN, och arbetsgivaravgiften har övervältrats. Företagens bruttokostnad för arbetskraften är oförändrad ( Wg j_

1 det följande skall detta resultat närmare diskuteras. Därvid görs en dis- tinktion mellan effekterna på kort och lång sikt. Det kommer att visa sig att det ovannämnda resultatet står sig i det långsiktiga perspektivet såtillvida

• Sida 55
•  Original

att arbetsgivarna med stor sannolikhet lyckas övervältra skattebördan. Där- emot är det mer tvivelaktigt om skatten i sin helhet övervältras bakåt på kontantlönema. Uppläggningen av de empiriska undersökningarna på om- rådet gör det nämligen inte möjligt att avfärda hypotesen att en del av övervältringen sker via höjda varupriser. För det slutliga incidensutfallet är emellertid övervältringens riktning som tidigare påpekats av underordnad betydelse. Beträffande den kortsiktiga incidensen är det inte möjligt att peka på entydiga resultat. Effekterna på inkomstfördelningen är då i hög grad beroende av det konjunkturläge i vilket arbetsgivaravgiftema införs och av den konjunkturpolitik som förs.

5.2.2. Ejjfekter på lång sikt

Varje skatt leder till en hel rad effekter i olika avseenden. Analytiskt är det därför av stor vikt att i första hand koncentrera sig på de mest centrala. Undersökningen av arbetsgivaravgiftema inriktas därför primärt på att fånga de systematiska makroeffekterna. Först i andra hand diskuteras de sekundära verkningar som mer specifikt kan uppstå för vissa hushåll och företag.

Ett centralt antagande i det resonemang som fördes inledningsvis var att arbetsutbudet var fullständigt oelastiskt. Den grundläggande teorin för skatters verkningar på arbetsutbudet mynnar som bekant i resultatet att effekten är obestämd. För en enskild individ ger skatten upphov till en substitutionseffekt (för minskat utbud) och en inkomsteffekt (för ökat ut- bud). Eftersom effektema går i olika riktningar kan nettoresultatet a priori bli vilket som helst. De empiriska undersökningar som gjorts på området tyder emellertid på att ett antagande om fullständigt oelastiskt arbetsutbud för ekonomin som helhet är en god arbetshypotes.l Att en löneskatt inte skulle påverka arbetsutbudet totalt sett kan dessutom mer intuitivt göras troligt med följande observationer:

1. Arbetsgivaravgiftema utgår på alla löneinkomster. Möjligheter saknas därför att undgå dem genom att t. ex. byta yrke. 2. Möjligheterna för vanliga löntagare att variera sin dagliga arbetstid är begränsade av institutionella förhållanden.2 3. För höginkomsttagare kan eventuellt möjligheterna att variera arbetstiden vara större. För dessa grupper finns det emellertid skäl att anta att för- ändringar i nettolönen är av begränsad betydelse för arbetsinsatsens stor- lek. De olika arbetenas status, karriärrnöjligheter och s. k. fringe benefits torde här ha stor betydelse. Trots dessa starka indikationer på oelastiskt arbetsutbud kan det vara av intresse att undersöka arbetsgivaravgiftemas incidens, förutsatt att det ändå föreligger någon elasticitet. Ett sådant fall åskådliggörs i figur 5.2. Utbudet av arbetskraft antas vara en funktion av den nominella nettolönen (WN). Detta är ett speciellt antagande, eftersom det för löntagarna mest intressanta är den ersättning de erhåller efter såväl inkomstskatt som arbetsgivaravgift. Låt oss dock anta att utbudskurvan (arbetskraftsutbudet som en funktion av lönen före inkomstskatt) är härledd från en utbudsfunktion som anger sambandet mellan arbetskraftsutbud och lön efter inkomstskatt vid ett givet inkomstskattesystem.

1 Se t. ex. Kosters [1969], Rees [1974] eller Watts et al. [1974].

2 På längre sikt kan emellertid en skatt utlösa förändringar i dessa, t. ex. genom att arbetstiden generellt förkortas i samhället.

• Sida 56
•  Original

Figur 5 .2. [ncidensen av en arbetsgivaravgift — en partiell analys

1 Se Brittain [1972].

2 Denna analogi kan emellertid ifrågasättas. På grund av det begränsade sambandet mellan en individs avgifter och framtida förmåner anser många ekonomer att socialförsäkringsavgifter- na bör betraktas som skatter i största allmänhet. Jfr t. ex. Pechman [1971] och Teeters [1973].

Arbetstimmar

0. L] LO WB = bruttokostnad för arbetskraften WN = lön före inkomstskatt

U (WN) = utbudsfunktion för arbetskraft E (WB) = efterfrågefunktion för arbetskraft

I utgångsläget i figuren har vi jämvikt vid arbetsutbudet LO och lönenivån Wå = WB'. Införandet av en arbetsgivaravgift flyttar efterfrågekurvan nedåt på samma sätt som i figur 5.1. Den nya jämviktslönen blir WP. Vid denna lön registrerar vi ett minskat arbetsutbud (LI ( L0)- Företagens brutto- kostnad per arbetad timme är W? Differensen (WIF—WP) är lika med ar- betsgivaravgiften. I detta fall ger alltså skatten upphov till en sysselsätt- ningseffekt i form av en frivillig reduktion i arbetsutbudet.

Innan vi går närmare in på en diskussion om konsekvenserna av detta skall vi peka på en omständighet som kan innebära att sysselsättningsef- fekten helt uteblir trots att arbetsutbudet inte är helt oelastiskt.1 Arbets- givaravgiftema i Sverige och andra länder är i allmänhet ”öronmärkta”. De tas ut för att täcka kostnaderna för olika socialförsäkringar. Om löntagarna uppfattar socialförsäkringsavgiftema som direkt jämförbara med premier för privata liv- och pensionsförsäkringar, kan dessa komma att betraktas som en del i det personliga sparandet.2 Om detta är fallet skulle man vara beredd att acceptera att nettolönen sänktes med avgiftens hela belopp utan några förändringar i arbetsutbudet.

Om vi emellertid antar att sysselsättningen trots allt reduceras, återstår frågan vrlken incidensen då blir. På detta spörsmål ges dessvärre inte något enkelt svar. Verkningama sprider sig nämligen i detta fall över till andra

• Sida 57
•  Original

marknader än arbetsmarknaden. Innan vi går över till dessa effekter skall vi emellertid driva den partiella jämviktsanalysen av effekterna på arbets- marknaden något längre. Det exakta utfallet här kommer att bero på stor- leken på utbuds- och efterfrågeelasticiteterna. Brittain har visat att det krävs ytterst extrema elasticitetsantaganden för att man skall nå resultatet att lön- tagarna helt och hållet undgår skattebördan. Å andra sidan kommer vid helt rimliga antaganden nettolönesumman att reduceras precis med Skattens belopp. Vi kan illustrera detta i figur 5.2, som har ritats så att efterfrå- geelasticiteten är lika med ett. Man ser där att bruttoersättningen till ar- betskraften i slutläget (OW'I3 B L,) är lika stor som i utgångsläget (OWE' A LO). Slutsatsen blir att nettolönesumman reducerats med skattebeloppet (W? BC WII”). Eftersom sysselsättningen också förändrats kan man dock inte konkludera att incidensen av skatten till fullo ligger på löntagarna. Den minskade produktionen i ekonomin kan nämligen också komma att påverka kapitalinkomsterna. För att under sådana omständigheter få ett grepp om incidensen bör analysen ske i termer av en allmän jämviktsmodell.

Med en enkel, statisk sådan har Feldstein analyserat incidensen av en löneskatt under antagandet att såväl arbetsutbudet som utbudet av kapital kan variera.1 Förutom utbuds- och efterfrågeelasticitetema kommer då även substitutionselasticiteten mellan de båda produktionsfaktorema att vara en nyckelvariabel. Vid oelastiskt arbetsutbud ger modellen till resultat att ar- betsgivaravgiften bärs av löntagarna. Ett numeriskt räkneexempel med en förenklad variant av modellen (Cobb-Douglas produktionsfunktion) ger vidare resultatet att löntagarna bär 90 % av skattebördan när kapitalutbudet är oelastiskt och utbudselasticiteten för arbetskraft är 0,33. Vid i övrigt lika förutsättningar men vid en elasticitet i arbetsutbudet på 1,33 kommer lön- tagarna att bära 70 % av bördan. Slutligen när utbudselasticiteten för båda produktionsfaktorema är 1,33 övervältras 82 % av skatten på löntagarna. Dessa resultat tyder alltså på att löntagarna trots antagandet om elasticitet i arbetsutbudet ändå bär huvudparten av skattebördan.

Analysen har hittills bortsett från möjligheten att en höjd löneskatt kan leda till prisökningar. Vid marknadsimperfektioner är det dock tänkbart att övervältringen sker genom höjda varupriser, sänkta nettolöner eller en kombination av båda. Eftersom incidensen är en fråga om hur fördelningen av realinkomsterna påverkas, är det klan att löntagarna kan få del i skat- tebördan, antingen genom sänkta löner eller höjda priser.

Övervältringsprocessens karaktär diskuteras i nästa avsnitt, men redan nu bör det betonas att även om slutresultatet skulle bli att hela anpassningen sker genom prishöjningar så kommer incidensen ändå att ligga på löntagarna. Det antagande som introducerades i föregående kapitel med innebörden att kapitalägarnas reala förräntningskrav efter skatt är internationellt bestämt implicerar nämligen att dessa på lång sikt undgår skatten även om över- vältringen är framåtriktad. När skatten leder till prishöjningar vore det tänk- bart att det stora pensionärskollektivet skulle få bära en del av bördan. Eftersom pensionssystemet i Sverige i huvudsak är realvärdesäkrat (index- reglerat) kommer emellertid med någon tidsförskjutning förmånerna att hö- jas i samma proportion som konsumentprisema.

Analysen av arbetsgivaravgiftemas långsiktiga effekter har som framgått varit fokuserad på effekterna på de relativa faktorprisema i reala termer,

] Analysresultaten sam- manfattas i Break [1974]. Se även Feldstein [1974a] och [ l 974b].

• Sida 58
•  Original

* Brittain [19721 och Boskin [1975] har båda redovisat resultat som tyder på att en löneskatt som undantar vissa sektorer ändå i sin helhet bärs av löntagarna.

2 Detta kan emellertid motverkas om avgiftshöj- ningen sker vid speciellt valda tidpunkter och kompletteras med vissa institutionella arrange- mang. Iett följande avsnitt argumenteras för att den s. k. Hagapolitiken under 1970-talet kan ha lett till momentan, bakåtriktad övervältring av de höjda arbetsgivarav- gifterna.

dvs. på reallön och real kapitalförräntning. Skälet är att verkningarna på dessa torde vara bestämmande för de systematiska effekterna på fördelningen av hushållens reala disponibla inkomster. För vissa specifika hushåll kan det emellertid uppstå effekter från inkomstanvändningssidan om de relativa varupriserna förändras. Dessa torde emellertid vara av sekundär natur för den totala fördelningsbilden.

Om arbetsutbudet inte är helt oelastiskt och vid imperfekta marknader kan också vissa sekundära effekter uppstå för enskilda företag och branscher. Maximeringen av vissa socialförsäkringsavgifter kan t. ex. innebära att fö- retag med stort inslag av höginkomsttagare påverkas relativt mindre i sin verksamhet än företag med stort antal låginkomsttagare. Vid regionalt diffe- rentierade arbetsgivaravgifter kan man vidare vänta sig en kraftigare reaktion i lön och/eller priser i regioner med relativt sett hög avgift. Den regionala differentieringen kan också leda till viss omallokering av arbetskraften till områden med låga skattesatser. Storleken på dessa effekter är beroende av differentieringens storlek och arbetskraftens rörlighet, men det allmänna intrycket är att de slutsatser beträffande incidensen som tidigare redovisats ej ändras.1

5.2.3 Incidens och allokeringseffekter på kort sikt

I föregående avsnitt indikerades att man på lång sikt ej har att vänta några större sysselsättningseffekter vid en förändring i skatten på arbetskraft. Mark- nadsimperfektioner och trögheter i vissa anpassningsmekanismer innebär emellertid att sådana kan uppstå på kort sikt. Effekterna på inkomstför- delningen är ej heller entydiga i det korta perspektivet.

Som i fallet med en skatt på investeringarna kan övervältringsprocessen, beroende på omständigheterna, vara bakåtriktad eller framåtriktad. Viktiga skillnader kan också, i en ekonomi med betydande utrikeshandel, föreligga mellan olika sektorer. Vid fasta växelkurser och en allmänt sett stram eko- nomisk politik förefaller det troligt att övervältringsprocessen i huvudsak är bakåtriktad. Vid en höjd arbetsgivaravgift är det emellertid osannolikt att fackföreningarna i praktiken accepterar en omedelbar sänkning i kon- tantlönen. Därför kan övervältringen komma att bli en trög och tidskrävande process som kan innebära att kapitalägarna temporärt bär en del av skat- tebördan.2 Ser man anpassningen i ett dynamiskt perspektiv är det emellertid sannolikt att bruttolönema på sikt anpassar sig till det utrymme som ges av tillväxten i produktivitet och utländsk prisnivå, medan kontantlönema som en följd av skattehöjningen växer något långsammare.

Rent allmänt är möjligheterna till framåtriktad övervältring större i den skyddade S-sektorn (handel, service, offentlig sektor m. m.) än i den kon- kurrensutsatta K—sektorn (industrin). De kortsiktiga allokeringseffektema torde därför vara mer begränsade i den förra än i den senare. Man kan dock peka på vissa omständigheter under vilka kompenserande prishöjningar vore möjliga även i K-sektorn. Som exempel på sådana fall kan nämnas gynnsamt konjunkturläge, flexibla växelkurser och allmänt expansiv eko- nomisk politik. För en utförligare analys av de anpassningar i löner och priser som kan

• Sida 59
•  Original

utlösas vid höjning av en arbetsgivaravgift som företas utan speciella in- stitutionella arrangemang hänvisas till diskussionen i föregående kapitel. Det kan emellertid vara lämpligt att här ändå översiktligt belysa löneskattens kortsiktiga incidens och allokeringseffekter i tre fall som kan ge något olika resultat.

En recession karakteriseras av låg eller ingen löneglidning samt svag efter- frågan på varumarknaderna. Införande av en löneskatt kommer i stor ut- sträckning att belasta företagsvinsterna. De nominella lönerna kan ej sänkas på grund av fackföreningarnas motstånd. Eventuella prishöjningar skulle öka köpmotståndet än mer. Marginella företag slås ut, arbetslösheten ökar. Resultatet i detta fall blir att den kortsiktiga incidensen av löneskatten i stor utsträckning kommer att vila på ägarna av företag i såväl K- som S- sektorn. Övervältringsprocessen blir trög med påföljd att de kortsiktiga al- lokeringseffektema kan bli avsevärda.

I ett konjunkturläge med bättre ekonomisk balans kan det finnas vissa möjligheter till prishöjningar, speciellt i S-sektorn. Situationen är vid fasta växelkurser annorlunda i K-sektorn. Det ökade kostnadstrycket kan där ge upphov till andra anpassningsåtgärder än prishöjningar. Företagen kan komma att lägga ner marginell produktion, dvs. de minst lönsamma an- läggningarna, som nätt och jämnt kan bära sina rörliga kostnader eller mar- ginella produkter. Eftersom kapitalinsatsen per sysselsatt tenderar vara lägre vid sådan marginell produktion än vad som gäller genomsnittligt,stiger den genomsnittliga kapitalintensiteten för de kvarvarande sysselsatta. Detta är ett sätt på vilket en relativ fördyring av arbetskraft kan leda till viss kortsiktig substitution av arbetskraft med kapital. En annan väg är att det i den lön- samma delen av produktionen nu lönar sig bättre att ersätta arbetskraft med kapital. Visserligen tenderar priset på kapitalvarorna att stiga relativt sett lika mycket som priset på arbetskraft, eftersom kostnaden för att tillverka investeringsvaroma stiger med högre lönekostnader, men detta kan ta lång tid. Dessutom kan kapitalvaror importeras. En tredje effekt av ökat kost- nadstryck är att företagen kan tvingas till en alltmänt hårdare rationalisering.

Dessa anpassningsåtgärder tenderar att minska efterfrågan på arbetskraft. Effektiva stabiliseringspolitiska åtgärder kan dock motverka detta. Åtgär- derna behöver dock inte träffa samma sektorer och branscher som tvingades till de största neddragningarna, t. ex. sådana branscher som genom den ut- ländska konkurrensen redan befann sig i farozonen. De mest arbetskrafts- inten—siva branscherna inom K-sektom kan komma att bli särskilt hårt utsatta. Anpassningsprocessen kan därför ge upphov till viss strukturarbetslöshet.

En högkonjunktur präglad av inflation kan bl. a. karakteriseras av att det råder överskottsefterfrågan på arbetsmarknaden. En ökad löneskatt kan kom- ma att reducera denna och därmed motsvarande löneglidning. På vissa del— arbetsmarknader kan det eventuellt förekomma svårigheter att på detta sätt övervältra arbetsgivaravgiften bakåt. I en ekonomi präglad av inflation torde det emellertid då finnas goda möjligheter till kompenserande prisökningar särskilt om inflation är allmän också i utlandet. I en situation som denna kan man alltså räkna med en relativt snabb övervältring och därmed be- gränsade allokeringseffekter.

• Sida 60
•  Original

] I Normann [l977b] understryks behovet av kvantitativa makromodel- ler som instrument för en empirisk, allmän jäm— viktsanalys av skatters verkningar.

2 Jfr Shoup [1972].

3 Brittain [1972].

4 Vroman [1974].

5 Weitenberg [1969]. 6 Leuthold [1975].

7Se t. ex. Deran[l967] och Vroman [1971].

8Se Backelin [1971].

5.2.4 Empiriska undersökningar

Ekonometrisk incidensanalys av skatter med omfattande baser bjuder på betydande svårigheter.1 Den långdragna kontroversen kring frågan om bo- lagsskattens incidens utgör ett gott exempel på detta.2 Icke desto mindre har vissa försök gjorts att analysera effekterna av en generell skatt på ar- betskraft med ekonometriska metoder. Resultaten av dessa undersökningar är betydligt mer samstämmiga än vad gäller bolagsskatten.

Brittain baserar sin regressionsanalys på den välbekanta CES-produktions- funktionen. Han använder såväl tvärsnitts- som tidsseriedata och kommer till resultatet att den långsiktiga incidensen av en skatt på arbetskraft ligger på löntagarna.3 Med samma analytiska teknik men med andra data erhöll Vroman samma huvudresultat.4 Den metod som användes av båda dessa forskare gör det omöjligt att skilja mellan framåtriktad respektive bakåtriktad övervältring.

Samma resultat beträffande den långsiktiga incidensen nås av Weiten- berg.5 Denne använder sig av en i vissa avseenden sofistikerad metod som bl. a. gör det möjligt att analysera övervältringens riktning. Med utnyttjande av en modell utarbetad av ”the Dutch Central Planning Bureau” för analys av den holländska ekonomin på medellång sikt kommer han fram till att lönen faller motsvarande 50 % av Skattens belopp. Samtidigt inträffade pris- ökningar leder till Weitenbergs slutsats, nämligen att hela skattebördan bärs av löntagarna.

Också de kortsiktiga effekterna av en arbetsgivaravgift har varit föremål för ekonometriska undersökningar. Med utgångspunkt i en modell för efterfrågan på arbetskraft i USA, skattad på kvartalsdata, avvisar Leuthold hypotesen att en socialförsäkringsavgift till fullo bärs av löntagarna på kort sikt.6 Däremot ges antagandet att bördan delas med andra agenter visst stöd. Liknande resultat har nåtts i flera andra undersökningar.7 Även de kortfristiga effekterna av en skatt på arbetskraften studerades av Weitenberg i ovannämnda arbete. Redskapet var då en keynesiansk konjunkturrnodell för den holländska ekonomin. Denna metod möjliggör ett hänsynstagande till den finanspolitiska åtgärdens effekter på olika delar av ekonomin vid skilda tidpunkter. Av Weitenbergs resultat framgår att graden av övervält- ring är beroende av antagandena om det initiala läget, vilket står i över- ensstämmelse med de teoretiska resonemang som tidigare redovisats här.

För svenskt vidkommande saknas ekonometriska undersökningar av skat- ter på arbetskraft. Vissa försök har dock gjorts att med andra metoder ana- lysera incidensen av arbetsgivaravgifter. En översikt över dessa visar emellertid att bestämda konklusioner ej varit möjliga att dra.8

5.2.5 lncidensen av åtgärderna iSverige under 1970-talet

På basis av de resultat som nu presenterats är det av stort intresse att dis- kutera effekterna av de kraftigt höjda arbetsgivaravgiftema i Sverige på se- nare år. Sannolikheten för att avgifterna på längre sikt kommer att bäras av löntagarna är som framgått mycket hög. Eftersom konjunkturläget va- rierat starkt under perioden kan det förefalla som om de kortsiktiga effekterna

• Sida 61
•  Original

skulle vara mer oklara. Vid en analys av den faktiskt förda politiken är det emelertid angeläget att beakta de institutionella formerna för avgiftemas höjning. I många fall har nämligen avgiftshöjningama utgjort endast en komponent bland flera i de omfattande skatteomläggningar som vidtagits under 1070-talet.1

Den tekniska utformningen av skatteomläggningama har ofta varit relativt invecklad. Detta gäller särskilt de tre 5. k. Hagauppgörelsema, som i sin renodlad: form inneburit att löntagarna sagt sig vilja avstå från en del av utrymmet för bruttolöneökningar, säg A kronor, mot att de i stället fått en sänkning av sin inkomstskatt med A kronor. För att ”finansiera” re- formen rar statsmakterna höjt arbetsgivaravgiftema med A kronor. Därmed skulle od(så hela det tillgängliga löneutrymmet tas i anspråk. Det kan alltså synas som om man med denna metod kunnat ge löntagarna en kraftigt förbättral utveckling av de disponibla inkomsterna utan att sänka de totala skatteintäkterna och utan att påverka företagens totala kostnader för ar- betskraften.

Detta är emellertid inte hela sanningen. Man kan nämligen visa att den samlade effekten av ett ”Hagapaket” går i skattesänkande riktning.2 En långsammare ökning av skatteintäkterna är därför baksidan av omläggning- arnas gynnsamma inverkan på hushållens disponibla inkomster.

Med det angivna avräkningsförfarandet vid omläggningarna verkar det mycket sannolikt att man i själva verket byggt in en omedelbar övervältring bakåt av arbetsgivaravgiftema. Det faktum att omläggningama netto in- neburit en skattesänkning för löntagarna bör dessutom ha verkat tillbaka- hållande på fackföreningarna i deras strävan efter högre bruttoersättning. Starka skäl talar alltså för att övervältringen av arbetsgivaravgiftema dels gått mycke: snabbt, dels skett bakåt på löntagarna.3

Den syn på Hagapaketen som här kommit till uttryck kan sammanfattas på följande sätt. Uppgörelsema har i jämförelse med fallet att inga åtgärder vidtagits möjliggjort betydande ökningar i de disponibla inkomsterna för en majoritet av löntagarna. Detta torde ha skett utan att åtgärderna tagna för sig har skapat några incitament att pressa upp bruttolönema utöver det tillgängliga utrymmet sådant det har definierats av parterna på arbetsmark— naden. De kraftiga ökningarna i de disponibla inkomsterna har i stället skett till ”priset” av en långsammare skatteutveckling än den som hade

1 För en analys av de samlade effekterna av dessa omläggningar se Jakobsson & Nor— mann [197634 och [l976b].

2Seappendb till detta kapitel. Beviset där bygger på förutsättningen att avgifterna momentant ivervältras på löntagarna. Man kan emellertid visa att ett Hagapaket inte heller äi totallinansierat om man skulle anta att den kortsiktiga bördan faller på kapitalägarna.

3Möjligen är effekterna inte riktigt lika entydiga vad gäller avgiftshöjningama 1971, som vidtogs under ett avmattningsskede i ekonomin. Vid denna tidpunkt, när bl. a. den allmänni arbetsgivaravgiften höjdes med en procentenhet, hade inte heller det ovan beskrivta avräkningsförfarandet blivit aktuellt. Det bör också påpekas att under senare år visa mindre avgiftshöjningar har ägt rum vid sidan av Hagapaketen eller deras motsvrrigheter.

• Sida 62
•  Original

I En mer fullständig bakgrund ges av fram- ställningen i de ovan refererade artiklarna Jakobsson & Normann [1976a] och [1976b].

2 Beräkningarna i detta avsnitt är utförda med skattemodellen TAX 2 som beskrivs i Normann [1977a]. Där beskrivs också i detalj de regelför- ändringar som vidtagits under perioden.

3 De resultat som redovi- sas för 1978 grundar sig vad beträffar arbetsgivar- avgiftema på i november 1977 beslutade föränd- ringar. Den kommunala utdebiteringen för 1978 har satts till 28:50. Vad gäller statlig inkomstskatt bygger beräkningarna på förslagen i prop.

1977/ 78:49.

4 Vi bortser från avgifter reglerade i kollektivavtal.

ägt rum utan skattepolitiska åtgärder. I det följande ges ett antal argument till stöd för detta synsätt (se särskilt tabell 5.2).'

5.2.6 A vgiftshojningarna under 1970-talet2

Vid en analys av avgiftshöjningama under senare år är det alltså av stort intresse att samtidigt beakta de omfattande förändringarna i den personliga inkomstskatten (statlig och kommunal). Därmed får vi också i det närmaste en helhetsbild av skatteutvecklingen under 1970-talet.

I diagrammen 5.1—5.4, som avser ogift löntagare utan barn, sammanfattas utvecklingen i de båda skattetyperna.3 Det inkomstbegrepp som används är löntagarnas bruttolön, vilken är lika med nettolön (kontantlön före in- komstskatt) plus arbetsgivaravgifter.4 Bruttolönen kommer därmed att nära återspegla företagens totala kostnader för arbetskraften och antas i enlighet med tidigare resonemang vara opåverkad av skattepolitiken. Eftersom net- tolönen däremot påverkas av arbetsgivaravgiftemas höjd är detta inkomstbe- grepp oanvändbart vid jämförelse mellan situationer med olika nivå på av- gifterna.

Det framgår klart av diagram 5.1, dels att inkomstskatten är starkt prov gressiv, dels att skatteuttaget under 1970-talet förskjutits nedåt. Av diagram 5.2 ser vi att arbetsgivaravgiftema har ökat kraftigt samt att uttaget är pro- gressivt upp till ganska höga lönenivåer för att sedan bli regressivt.

Diagrammen 5.3 och 5.4 illustrerar förändringarna i det samlade skat- teuttagets variation med bruttolönen. Det framgår att strukturen på skat- teomläggningama varit sådan att nettoresultatet inneburit skattesänkningar jämfört med oförändrade regler i de inkomstskikt där en majoritet av hel- tidsarbetande löntagare har befunnit sig. Vid flera tillfällen har emellertid åtgärderna lett till skattehöjningar i låga inkomstlägen. I höga inkomstlägen har skattekurvan med undantag för de tre senaste åren förskjutits uppåt.

Skatteomläggningen mellan 1970 och 1971 innebar för den aktuella lön- tagarkategorin skattesänkningar för skattskyldiga med bruttolöner upp till ca 75 000 kronor och skattehöjningar i högre inkomstlägen. Man kan säga att omläggningen hade en ”balanspunkt” vid den angivna bruttolönenivån. Det kan parentetiskt nämnas att för kategorin gift löntagare med hem- mavarande make låg balanspunkten i denna omläggning vid en bruttolön på ca 40000 kronor. Av diagram 5.3 framgår att balanspunkten för ogift löntagare under de närmast följande åren 1972—1974 försköts mot lägre in- komstnivåer om man använder 1970 års skattekurva som norm. Med samma norm ser man emellertid i diagram 5.4 att balanspunkten för 1975 års system ligger vid ungefär 80 000 kronor. De följande omläggningama har inneburit ytterligare förskjutningar av balanspunkten mot allt högre bruttolönenivåer. Vid 1978 års system ligger den vid ca 105000 kronor.

• Sida 63
•  Original

Statlig och kommunal in— kOmstskatt %.

A

75-r

651

55- 1972 % / 50- 1971 /

45-

1978

40. / X1977 351 1976 1975

sor

25]

20]

15L

10-

20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 220 240 260

Bruttolön 1 OOO—tal kronor

Diagram 5 . 1 Sambandet mellan personlig in- komstskatt och brutto/ön åren I 9770—1978

Anm. Diagrammet avser ensamstående löntagare utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare utan skattereduktion.

• Sida 64
•  Original

Arbetsgivaravgifter % 4

1978 ] 1977 1977 _ 1978 1976 1 1975 1974 1973 972 |” 1971 1970 " Bruttolon 1 OOO—tal kronor L _r. r Lk 1 L L__r | 1 t r r _.|__L _: r

20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 220 240 260

Anm. Diagrammet avser ensamstående löntagare utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare utan skattereduktion.

Diagram 5 .2 Sambandet mellan arbetsgivaratgj/ier och bruttolön åren 1 970—1 978

• Sida 65
•  Original

Inkomstskatt plus arbetsgivaravgifter % ' _ ' _ 1970

1971 ............ 1972

1973 — ————— 1974

751

Bruttolön 1 OOO-tal kronor

20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 220 240 260

Anm. Diagrammet avser ensamstående löntagare Diagrarri 5'3 Sambandet mellan total skatt och

utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare _, _, utan skattereduktion. brutto/on aren 1970—1974.

• Sida 66
•  Original

— — — — 1970 Inkomstskatt plus _ 1975 arbetsgivaravgifter % _________ 1976 1977 — ----- 1978 15 |" Diagram 5.4 Sambandet mellan ”rota/" skatt och bruttolön åren 1970, 10 _ 1975—1978. 5 Bruttolön 1 OOO-tal kronor

1_i__4_s_1_1_i_i_i_4_l_|_i_a___Lr_i__a_l__J_r_L___l_4___> 20 40 60 480 100 120 140 160 180 200 220 240 260 Anm. Diagrammet avser ensamstående löntagare utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare utan skattereduktion.

• Sida 67
•  Original

Tabell 5.1 Marginalskattens förändringar under 1970-talet

Nettolön” Bruttolönb Marginalskatt (inkomstskatt och ar- tusental betsgivaravgift) med avseende på kronor bruttolön. Procent

1968 1971 1974 1977 1978 1968 1971 1974 1977 1978

10 10 700 10 900 10 400 12 300 12 300 44 48 20 21 900 22 400 23 600 25 700 25 600 52 50 30 33 100 34 000 35 800 39 200 39 100 58 60 40 44 300 45 600 48 100 52 600 52 500 60 65 50 54 600 57 200 60 300 66 100 66 000 55 64 60 64 600 67 600 72 500 79 600 79 500 60 61 70 74 600 77 800 83 500 93 000 92 900 60 66 80 84 600 88 000 93 900 106 500 106 400 64 67 90 94 600 98 200 104 300 118 900 119 500 64 67 100 104 600 108 400 114 700 131 100 131 800 64 71

45 42 43 48 49 50 58 53 53 70 61 59 71 72 67 69 73 72 70 78 77 72 80 80 72 80 82 74 80 82

”Nettolön = lön efter lagstadgade arbetsgivaravgifter men före inkomstskatt. l'Bruttolön = nettolön plus lagstadgade arbetsgivaravgifter. Anm.: Tabellen avser ensamstående löntagare utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare utan skatte- reduktion.

En annan aspekt på effekterna av skattereglemas förändring ges i tabell 5.1 som anger den samlade marginalskattens storlek med avseende på brut- tolönen. För att underlätta tabellens tolkning har den formulerats med ut- gångspunkt i det mest välbekanta lönebegreppet, nämligen kontantlönen (= nettolönen).

När man vill jämföra skattetrycket vid olika tidpunkter är det relativt ointressant att göra jämförelsen vid oförändrade nominella inkomstnivåer. På grund av inflation och reallöneökningar har en nominell löneinkomst på 30 000 kronor en helt annan innebörd 1977 än t. ex. 1971. Hur en relevant tidsmässig jämförelse av skattetrycket skall utföras beror självfallet på vad man vill belysa. Uppenbarligen är det emellertid av intresse att undersöka hur situationen för någon speciell yrkeskategori har förändrats. Lås oss ta industriarbetama som exempel. Dessa tjänade 1971 ca 30000 kronor (net- tolön) i genomsnitt mot ca 55 000 kronor 1977. Om man jämför skattetrycket (inkomstskatt + arbetsgivaravgifter relaterade till bruttolönen) vid dessa lönenivåer respektive år för den aktuella kategorin finner man att den genom- snittliga skatten ökat från 43 % till 52 % medan marginalskatten ökat från 60 % till 72 %.

Ökningen i den genomsnittliga skatten med 9 procentenheter beror i sin helhet på ökade arbetsgivaravgifter. Inkomstskattens andel av bruttolönen har sjunkit från 31 % till 27 % medan avgiftemas andel har ökat från 12 % till 25 %. Detta ger en god illustration av den teknik som använts vid 1970-talets skatteomläggningar.

En annan intressant undersökning av skattepolitikens effekter är en analys av hur skatterna påverkat utvecklingen av de reala inkomsterna efter skatt för olika hushållstyper. Resultatet av en sådan undersökning sammanfattas i tabell 5.2, som anger utvecklingen för individer, vilkas löner utvecklats som medellönen för a) kontorist, b) industriarbetare, c) konstruktör och d) sektionschef.1

1 Tabellen är hämtad från Jakobsson & Normann [1976a]. Underlagsmate- rialet finns dokumenterat i Normann [1976]. Det bör framhållas att löneutveck- lingen för 1975 och 1976 grundar sig på träffade avtal samt antaganden om löneglidningens storlek.

• Sida 68
•  Original

Tabell 5.2 Genomsnittlig årlig förändring av realinkomst efter skatt för olika yr- kesgrupper 1970—1976

Procent Nominell Realföränd— Automatisk Slutlig för- nettolön ring i brut- förändring i ändring i real 1970 toinkomst real inkomst inkomst efter efter skatt efter skatt Kontorist 21 888 6,5 2,1 5,0 Industriarbetare 26 460 5,4 0,6 3,9 Konstruktör 41 388 4,0 0 1,8 Sektionschef 68 160 4,5 0,2 —0,3

Anm.: Inkomstutvecklingen för yrkesgruppema är hämtad ur SOS Löner och SIF :s statistik.

För de olika slagen av löntagare har i tabellen angivits den genomsnittliga reala förändringen i bruttolönen, den därav följande automatiska föränd- ringen i real inkomst efter skatt (dvs. den förändring i detta inkomstbegrepp som följt på den angivna bruttoinkomstförändringen om inga åtgärder vid— tagits) samt den slutliga procentuella förändringen i real inkomst efter skatt. Det senare talet framkommer naturligtvis som en summa av den automa- tiska förändringen och den förändring som kommit till stånd genom åtgärder från statsmakterna.

En central observation man gör i anslutning till tabellen är att de skat- tepolitiska åtgärderna har varit av mycket stor betydelse för utvecklingen av de reala inkomsterna efter skatt. Samtliga grupper utom sektionschef har påtagligt gynnats av den förda politiken jämfört med fallet att inga åtgärder vidtagits. Man skönjer också en klar fördelningspolitisk profil till förmån för låginkomsttagama i såväl bruttolöneutveckling som skattepo- litiska åtgärder.

5.2.7 Arbetsgivaravgifter och inkomstutjämning

Om en arbetsgivaravgift bärs av löntagarna kommer den i fördelningspo- litiskt avseende att förete vissa likheter med en proportionellt utformad personlig inkomstskatt. En närmare analys av ett ersättande av en pro- portionell inkomstskatt med en proportionell arbetsgivaravgift visar emel- lertid att den fördelningspolitiska effekten av en sådan förändring skulle vara regressiv.

En arbetsgivaravgift drabbar nämligen inte kapitalinkomster och ej heller det löpande sparandets framtida avkastning. Eftersom såväl kapitalinkoms- temas som sparandets andel av hushållens inkomster växer med inkomstens storlek, får arbetsgivaravgiften en regressiv effekt jämfört med inkomst- skatten.

Mot bakgrund av denna observation och den schablonmässiga föreställ- ningen att arbetsgivaravgiftema är proportionella mot sitt underlag är det en vanlig uppfattning att utvecklingen mot ett allt starkare inslag av ar- betsgivaravgifter i vårt skattesystem har minskat dess progressivitet och därmed dess utjämningseffekt.

• Sida 69
•  Original

Med inkomstutjämning avses att den relativa fördelningen av inkomsterna efter skatt är jämnare än den relativa fördelningen av inkomsterna före skatt. Detta betyder grovt räknat att skatten har givit ett bidrag till in- komstutjämningen om låginkomsttagamas andel av den totala inkomsten efter skatt är större än deras andel av inkomsten före skatt. Av detta följer att en helt proportionell skatt är fördelningsmässigt neutral, eftersom den minskar allas inkomster i samma proportion och alltså lämnar inkomst- andelarna oförändrade. Man kan också visa att en progressiv skatt, som vi definierat den, ger ett utjämnande bidrag medan en regressiv skatt verkar inkomstspridande.

När man skall analysera frågan hur den ökade satsningen på arbetsgi- varavgifter har påverkat den skattemässiga inkomstutjämningen kan det vara lämpligt att dela upp den i två delar.

a) Ger löneskatten vid en given tidpunkt något bidrag till inkomstutjäm- ningen eller är den inkomstspridande?

b) Har över en längre tidsperiod omläggningama till en ökad löneskatt bi- dragit till att minska eller öka inkomstutjämningen?

Med den struktur som arbetsgivaravgiften har står det klart att den, trots sin svaga progression, ger ett inkomstutjämnande bidrag för inkomster upp till 60 000 kronor vid periodens början och upp till 110000 kronor vid pe- riodens slut. Kapitalinkomstemas andel är i dessa inkomstlägen så låg att den här knappast behöver beaktas. I inkomstlägen däröver verkar skatten förmodligen inkomstspridande. Kapitalinkomstema är här relativt betydan- de och själva uttaget är som vi sett regressivt. Därmed är fråga a) besvarad. Låt oss nu studera utvecklingen över tiden och försöka besvara fråga b). Vi har sett att den endast svagt progressiva löneskatten fått bära en ökande andel av beskattningen av löntagarna under senare år. Detta betyder emel- lertid inte med nödvändighet att den samlade utjämningen från löneskatt och inkomstskatt har minskat. Progressiviteten i inkomstskatten har näm- ligen samtidigt ökat och arbetsgivaravgiftema motverkar som vi sett detta endast i den mån de är regressiva, vilket de blir först för relativt höga inkomster. En total utvärdering av de fördelningspolitiska effekterna av 1970-talets skattepolitik är en angelägen men så omfattande uppgift att den inte kunnat utföras inom ramen för detta arbete. I fortsättningen av detta avsnitt begränsas därför analysen till att gälla enbart löneinkomster. Ett sätt att illustrera förändringari den skattemässiga inkomstutjämningen är att jämföra olika skattesystem (inkomstskatt + arbetsgivaravgift) med avseende på progressivitetsmåttet elasticitet ! inkomst efter skatt. Ju lägre dessa elasticiteter är, desto högre är inkomstutjämningen.l I tabell 5.3 anges för några år dessa elasticiteters storlek i olika nettolönelägen. Elasticiteterna anger den procentuella förändringen i behållen inkomst efter inkomstskatter och arbetsgivaravgifter vid en enprocentig förändring i bruttolönen. Man observerar att 1971 års skattesystem var klart mer inkomstutjäm- nande än 1968 års. Vid en jämförelse mellan 1971 och 1977 års system är bilden mer splittrad. I låga inkomstlägen är progressiviteten lägre 1977 än den var 1971. I de inkomstskikt där majoriteten av de heltidsarbetande befinner sig, är progressiviteten emellertid klart högre 1977 än den var 1971.

1J fr Jakobsson & Nor- mann [1974] och Jakobs- son [1976].

• Sida 70
•  Original

Tabell 5.3 Förändringar i Skattesystemets progressivitet

Nettolön” Elasticitet i inkomst efter skatt med avseende på bruttolön” tusental kronor 1968 1971 1974 1977 1978

10 0,79 0,73 0,79 0,82 0,80 20 0,81 0,80 0,83 0,83 0,81 30 0,77 0,70 0,73 0,81 0,82 40 0,78 0,67 0,58 0,72 0,76 50 0,90 0,75 0,62 0,56 0,64 60 0,84 0,84 0,69 0,58 0,58 70 0,86 0,76 0,70 0,51 0,52 80 0,79 0,75 0,67 0,50 0,47 90 0,80 0,77 0,70 0,51 0,46 100 0,82 0,69 0,68 0,53 0,49

”Nettolön = lön efter lagstadgade arbetsgivaravgifter men före inkomstskatt. " Anger procentuell förändring i inkomst efter skatter och avgifter vid en förändring i bruttolönen med en procent. Bruttolön anger nettolön plus lagstadgade arbetsgi- varavgifter. Anm.: Tabellen avser ensamstående löntagare utan barn och gift (eller sammanboende) löntagare utan skattereduktion.

Parentetiskt kan det vara på sin plats att här erinra om att den markerade utvecklingen mot allt lägre elasticiteter för stora löntagargrupper varit själva roten till det utbytesproblem som varit så centralt i 1970-talets skattepolitik.1

5.2.8 Kritiken mot arbetsgivaravgiftema

Efter en period med så kraftiga höjningar av en speciell skattetyp, som för arbetsgivaravgiftemas del har gällt under 1970-talet, är det naturligt att denna skatteform efter hand kommit att drabbas av omfattande kritik. För att ge ett rimligt perspektiv på den frågeställning som är föremål för analys i detta arbete, nämligen olika aspekter på valet mellan alternativa skat- teformer, är det av vikt att hålla följande faktorer i minnet. Perioden av höjda arbetsgivaravgifter har sammanfallit med en period av accelererad tillväxt i det totala skatteuttagets andel av BNP.2 En del av den kritik som framförts mot avgiftshöjningama kan därför i själva verket vara riktad mot denna expansion i den offentliga sektorn snarare än mot valet av skat- tepolitiskt medel. Under periodens senare del och då i synnerhet under åren 1975 och 1976 har vi vidare upplevt att de totala kostnadsökningama för arbetskraften blivit högre än vad som varit förenligt med samhällseko- nomisk balans. Det har ofta hävdats att avgiftshöjningama haft en avgörande betydelse för denna utveckling. Man kan emellertid peka på många andra

1 J fr Jakobsson & Normann [1976a]. 2Under perioden 1950—1960 ökade det totala skatteuttagets andel av BNP till mark- nadspris med 7,8 procentenheter från 20,9 % till 28,7 %. Under den följande tio- årsperioden ökade uttaget med 11,4 procentenheter till 40,1 % år 1970. Under perioden 1970—1977 har skatteuttaget enligt preliminära beräkningar ökat med 11,9 procent- enheter. Skatteuttagets andel av BNP uppskattas sålunda 1977 till 52,0 %. Jfr bilaga 4.

• Sida 71
•  Original

inslag i den ekonomiska bilden som tillsammans kan ha genererat denna brist på balans.

Den konkreta kritiken mot arbetsgivaravgiftema kan sammanfattas i föl- jande punkter:

1. Avgifterna har regressiv fördelningsverkan. Detta är en konsekvens av att de övervältras på löntagarna via dämpad löneökningstakt och/eller höjda priser.

2. Avgifterna stör resursallokeringen i företagssektom.

a) Marknadsprisrelationen mellan kapital och arbetskraft snedvrids. Ka- pitalintensiv produktion gynnas.

b) Små och medelstora företag, som tenderar att vara relativt arbetsin- tensiva, missgynnas.

3. På grund av effekterna under 2 motverkar avgifterna en hög sysselsätt- ningsnivå.

4. Avgifterna är ogynnsamma från bytesbalanssynpunkt.

5. Förändringar i avgiftsnivån påverkar kommunernas Skatteunderlag.

Vid en analys av relevansen i denna kritik är tidsperspektivet centralt. Om nämligen en Övervältring på löntagarna sker omedelbart, vilket som visats kan bli fallet under vissa institutionella betingelser, skulle kritiken under punkterna 2—4 sakna grund. De effekter på resursallokering och by- tesbalans som registreras under en period med avgiftshöjningar utgör då ett resultat av marknadskraftemas inverkan i allmänhet samt finanspoli- tikens utformning i stort för att hålla full sysselsättning.

Om avgiftshöjningen däremot sker under sådana omständigheter att en omedelbar övervältring bakåt inte ter sig sannolik kan problem uppkomma även om sannolikheten av en fullständig övervältring på längre sikt ac— cepteras. Under den tid som krävs för den samhällsekonomiska anpass- ningen kan negativa effekter uppstå för arbetsintensiv produktion och för den utlandskonkurrerande delen av näringslivet. Under en sådan övergångs- period skulle också bördan av arbetsgivaravgiftema delas mellan löntagare och kapitalägare.

Kritiken under punkt 1 torde vara giltig framförallt på lång sikt men även på kort sikt om övervältringen går snabbt. Denna fördelningspolitiskt betingade kritik av arbetsgivaravgiftema har framkallat flera reformförslag. Till dessa hör bl. a. förslaget om progressiva arbetsgivaravgijier som analyserats utförligt av 1972 års skatteutredning. Ett annat förslag, vilket diskuteras i det följande kapitlet om bruttobeskattning av hushåll, är generaliserade arbetsgivaravgifter, dvs. avgifter som utgår inte endast på löner och på in- komst av rörelse och jordbruk utan även på arrende- och fastighetsinkomster samt på kapitalinkomster och kapitalvinster.

Den kritik som tas upp under punkt 5 har behandlats av kommunal- ekonomiska utredningen (KEU), som också belyst effektens storleksordning med några räkneexempel.1

1 Jfr sou 197720.

• Sida 72
•  Original

] Framställningen anslu- ter här mycket nära till avslutningen i Jakobsson & Normann [1976b].

2 Detta visas i Jakobsson & Normann [l976a] som också innehåller en diskussion av andra metoder att lösa utbytes- problemet.

3 Haga I-paketet presente- ras i prop. 19741132 (och SOU 1974:20), Haga II i prop. 197592 (och SOU 1974:103) samt Haga 111 i prop. 1975/76:217.

5.2.9 Avslutande synpunkter]

Det problem som stått i centrum för den skattepolitiska debatten under senare år är konflikten mellan hög inkomstutjämning och stort utbyte av lönehöjningar. Av de metoder som står till buds för att lösa denna konflikt var det den socialdemokratiska regeringens linje att arbeta med årliga jus- teringar av skattesystemet. Metoden innebar att de höga utjämningsam- bitionerna kunde upprätthållas och även ökas något.2 Justeringarna gavs formen av paketlösningar som omfattade förändringar i såväl inkomstskatt som arbetsgivaravgifter. Presentationen av åtgärdernas effekter i utrednings- betänkanden och propositioner har genomgående varit mycket bristfällig. Haga III-uppgörelsen inför 1977 uppgavs t. ex., liksom sina föregångare, vara totalfrnansierad.3 För tolkningen av uppgörelsernas innebörd och effekter är det nödvändigt att göra något antagande om hur bördan av arbetsgivaravgiftema fördelas. Här har vi arbetat under hypotesen att bördan ligger på löntagarna. Med detta betraktelsesätt, som också anlades av representanter för den tidigare regeringen, LO och TCO, skulle en faktisk totalfrnansiering göra omlägg- ningama meningslösa. Om man nämligen sänker skatten för löntagarna genom att minska deras inkomstskatt och samtidigt tar igen skattebortfallet genom att höja en annan skatt som drabbar samma kategori, så kan na- turligtvis nettoeffekten inte bli sänkt skatt för breda löntagarskikt, vilket är ett villkor för den angivna konfliktens lösning.

Här har det emellertid visats att den företagna höjningen av arbetsgi- varavgiftema inte på långt när är tillräcklig för att kompensera bortfallet av inkomstskatt. Skattepaketet är alltså inte totallinansierat. Även när det gäller uppgörelsernas effekter på enskilda inkomsttagare var den officiella presentationen missledande. Här beaktades över huvud taget inte den höjda arbetsgivaravgiften. Den skattesänkning som kom löntagarrnajoriteten till del överdrevs därmed samtidigt som det faktum att ett betydande antal deltidsarbetande fick skattehöjningar helt undertrycktes. Orsaken till att Haga-paketen blev så svårtolkade var uppenbarligen att arbetsgivaravgiftema fördes in i bilden. Det är därför viktigt att framhålla att de nettoförändringar i skatteuttaget vid olika lönenivåer som ett Haga- paket givit upphov till mycket väl hade kunnat åstadkommas genom för- ändringar enbart i den personliga inkomstskatten. Därmed uppstår frågan varför man valde att arbeta även med arbetsgivaravgiftema.

En förklaring kunde vara att man från regeringens sida vid 1970-talets början antog att företagen bar bördan av avgifterna, åtminstone på kort sikt. En sådan syn skulle göra det logiskt att redovisa åtgärdernas kortsiktiga effekter på löntagarna på det sätt som skedde. Man kan emellertid visa att Haga-paketen inte heller under detta antagande kan uppfattas som to— talfinansierade. Även om detta synsätt tidigt präglade den socialdemokratiska regeringens agerande, tydde dock senare deklarationer i incidensfrågan på att man efter hand modifierade sin ståndpunkt. Detta tog sig emellertid inte uttryck i sättet att presentera åtgärderna.

När man från upphovsmännens sida velat peka på fördelarna med Haga- uppgörelsema har man främst framhållit att dessa verkat dämpande på lö— nekraven och därmed på inflationen. Vi har framhållit att uppgörelsen in-

• Sida 73
•  Original

neburit en lösning på löntagarnas utbytesproblem. Utan en sådan är det uppenbart att vi som en effekt skulle ha fått mycket dramatiska avtalsrörelser med betydande risker för större kostnadsökningar än de som faktiskt ob- serverades.

Om det alltså får betraktas som klart att skattesänkningarna som sådana varit väsentliga inslag i stabiliseringspolitiken, så är det svårt att se att spelet med arbetsgivaravgiftema skulle ha givit någon extra effekt i detta avseende. En sådan ”extra effekt” måste nämligen innebära att de samlade lönekost- naderna skulle bli lägre i ett paket med arbetsgivaravgifter än i ett paket utan avgifter som ger samma nettoskattesänkning. För att detta skall bli fallet måste löntagarna vid en avgiftshöjning förutsättas reducera sina lö- nekrav med mer än vad som svarar mot avgiftshöjningen. Ett sådant utfall förefaller inte sannolikt utan mycket kraftfulla kompletterande åtgärder av ett slag som helt saknades i Haga-paketen.

Om nu övergången mot ett allt kraftigare inslag av arbetsgivaravgifter i vårt skattesystem inte givit några stabiliseringspolitiska effekter utöver vad som varit möjligt att åstadkomma enbart med inkomstskatten står det ändå klart att skattepaketens speciella utformning haft vissa konsekvenser.

En sådan är att det relativa skattetrycket på kapitalinkomster tenderar att minska när man ökar inslaget av arbetsgivaravgifter på bekostnad av en inkomstskatt som belastar såväl löne- som kapitalinkomster.

En annan effekt är att avdragens relativa betydelse automatiskt begränsas när en ökad andel av den totala skatten tas ut med arbetsgivarnas lönesumma som bas. En tredje effekt, som emellertid är mer osäker, är att det ökade inslaget av arbetsgivaravgifter kan ha underlättat finansieringen av den snabbt växande offentliga sektorn. Många bedömare anser det nämligen vara svårare att nå ett högt skatteuttag med inkomstskatten än med en skatt som betalas direkt av arbetsgivarna utan den skattskyldiges inbland- ning. De skäl som brukar anföras för denna hypotes är i huvudsak av psy- kologisk natur.

5.3 Generella och selektiva råvaruskatter

l skattedebatten har framförts tanken att lägga en skatt på råvaror, dvs. på oförädlade varor såsom järn, trä, kol, olja, ull, bomull etc. Ytligt sett skulle denna skatteform erbjuda fördelar i jämförelse med en skatt på t. ex. färdigvaror. Endast ett fåtal varor skulle komma att beröras. Skattens kon- struktion och administration borde därför kunna underlättas. Eftersom en stor del av råvarorna importeras eller framställs inom landet hos ett begränsat antal stora företag, kan det synas som om inte minst kontrollen och upp- börden av skatten skulle bli enkel att ordna. En närmare granskning visar emellertid dels att skatten inte blir så enkel som det kan förefalla i förstone, dels att Skattens verkningar på näringslivets struktur och ar- betsmetoder kan bli omfattande och ganska svåra att bedöma.1

Redan då det gäller mycket vanliga råvaror uppkommer komplikationer, som delvis eliminerar väntade fördelar. En råvaruskatt på exempelvis trä, förlagd till det led där råvaran säljs helt oförädlad, medför att antalet skatt-

[Se även sou 195713.

• Sida 74
•  Original

skyldiga blir relativt stort. Varje skogsägare skulle då få erlägga skatt för sin försäljning och för sina uttag för egen förbrukning. Vill man undvika belastningen med det stora antalet skattskyldiga måste skattskyldigheten flyttas fram till ett senare led, där råvaran säljs i något föräldlad form, t. ex. såsom sågat virke, pappersmassa eller papper. Denna åtgärd innebär emel- lertid, att en del av råvaran förblir obeskattad. Ju högre krav som ställs på att skattskyldigheten skall begränsas till företag av sådan storlek, att skatten blir enkel att administrera, desto större del av råvaran går fri från skatt. Så snart undantag av någon betydelse måste göras, kommer det emel- lertid i sin tur att få långtgående följdverkningar med hänsyn till att alla de färdigvaror som framställts av icke skattebelagd råvara, kan tillverkas och försäljas till lägre pris än varor som tillverkats av skattebelagd råvara. Rubbningar i konkurrensförhållandena blir härigenom oundvikliga, särskilt med hänsyn till den höga skattesats som torde bli aktuell för att skatten skall bli av statsfinansiell betydelse. Frestelsen till skatteundandragande blir därigenom också stor, vilket i sin tur ger upphov till påfrestningar på kon— trollorganisationen.

Vid en skatt på förädlingsvärde, såsom den nuvarande mervärdeskatten, är det möjligt att utan större svårigheter undanta exportvaror och beskatta importvaror på samma sätt som de inhemska. Härigenom kan man upp- rätthålla neutralitet med avseende på utrikeshandeln. Om samma syfte skall uppnås med råvaruskatt erfordras ett omständligt förfarande. Vid import måste för varje vara värdet av de råvaror som kan antas ha kommit till användning vid varans tillverkning uppskattas. Har flera råvaror använts, måste beräkningar göras över varje råvaras mängd, pris och — i förekom— mande fall — de olika skattesatser som kan gälla för råvaror av skilda slag. Eftersom grundmaterial och framställningsmetoder för varor med samma användningsområde kan skifta från tid till annan, måste vidare omräkningar allt som oftast ske. Det är alltså fråga om en komplicerad procedur. Vidtar man förenklingar, t. ex. genom att beskatta importerade halvfabrikat och färdigvaror med viss procentsats av värdet, torde det vara ofrånkomligt att skatten än i den ena och än i den andra riktningen förändrar rådande prisrelationer mellan varor som tillverkas inom landet och varor som im- porteras.

Vid export uppkommer problem av motsvarande tekniska natur. Antingen måste skatt återbetalas, vilket förutsätter att det går att beräkna hur mycket råvaror som gått åt för att framställa den exporterade varan, eller också måste exporterande företag få möjlighet att köpa in råvaror skattefritt. Oav- sett vilket alternativ som väljs får man räkna med ett betydande admi- nistrations- och kontrollarbete. Internationella överenskommelser på det handelspolitiska området torde vidare lägga restriktioner på Sveriges möj- ligheter att beskatta importvaror efter deras råvaruinnehåll respektive att medge motsvarande skatteavlyft vid export.

En skatt på råvaror kan vidare befaras bli uppfattad som en diskrimi- nerande åtgärd riktad mot tredje världens länder. Dessas export utgörs till mycket stor del av råvaror eller lågt förädlade produkter, vilka skulle få beläggas med importskatt. Eftersom råvaruvärdena är relativt låga måste skatten för att få någon finansiell betydelse tas ut efter en hög procentsats.

En annan nackdel med en råvaruskatt är att belastningen i förhållande

• Sida 75
•  Original

till färdigvarans pris blir mycket ojämn. Om skatten på en viss råvara inte differentieras med hänsyn till råvarans användningsområde — en sådan diffe- rentiering torde för övrigt vara omöjlig att praktiskt genomföra — kommer skatten inte att få något samband med den färdiga varans pris utan endast med det värde som den i färdigvaran ingående råvaran representerar. Den i förhållande till färdigvarans pris ojämna skattebelastningen får betydelse inte bara då en råvara har olika användningsområden och ingår i varor med skilda förädlingsvärden, utan också då produkter med sinsemellan lik- artat användningsområde framställs av olika råvaror. Vid samma pris för färdigprodukten före skatt medför en råvaruskatt att priset relativt sett blir högre för en vara som kräver förhållandevis mycket material. Jämfört med en skatt på färdigvaror kommer således en råvaruskatt inte att få en neutral och likformig verkan på varuområdet.

Av det sagda framgår att allvarliga nackdelar är förbundna med en allmän råvaruskatt. Detta utesluter emellertid inte att det kan finnas skäl att över- väga införande av en råvaruskatt för vissa speciella råvaror. Den ovan på- talade ojämna effekten på varuprisema, så att varor som i sin tillverkning förbrukar mycket av de beskattade råvarorna blir dyra, kan nämligen vara önskvärd för att främja hushållningen med knappa resurser. De varor som skall beskattas bör väljas så att råvaruskattens fördelar kan utnyttjas utan att de tekniska olägenheterna blir särskilt stora.

5.4 Beskattning av energi

5.4.1 Inledning

För närvarande använder vi oss inte i Sverige av en enhetlig energiskatt. I stället har vi ett energiskattesystem som består av flera olika skatteformer. Man kan särskilja tre huvudtyper, nämligen den allmänna energiskatten, bensinskatten och beredskapslagringsavgifter. Inom dessa huvudtyper fö- rekommer en omfattande differentiering i skattebelastningen på olika ener- gislag och mellan olika energiförbrukare. Vid en analys av systemets effekter är det därför av betydelse att göra en distinktion mellan energianvändning i produktion respektive konsumtion.

I kapitel 2 angavs ett antal syften med beskattning i allmänhet. Dessa kan sammanfattas på följande sätt:

a) Bereda utrymme för den offentliga sektorns långsiktiga tillväxt.

b) Verka utjämnande på välfärdens fördelning i samhället.

c) Vara ett medel i den kortsiktiga stabiliseringspolitiken.

d) Verka för en effektiv allokering i tid och rum av samhällets resurser.

I princip har varje skatt effekter, positiva eller negativa, i samtliga dessa avseenden. Det vanliga är emellertid att en enskild skatt som ekonomisk- politiskt medel endast är intressant för att uppnå ett eller ett par av de angivna syftena. Vad gäller en skatt på energi torde ”finansieringsaspekten” (a) och allokenngsaspekten (d) vara de mest diskuterade.

En närmare undersökning av nuvarande system för energibeskattning ger vid handen att detta primärt är inriktat på den första aspekten. Det

• Sida 76
•  Original

1 Som framgår av tabell 54 var den totala skattebe- lastningen på bensin 143 % av priset exklusive skatt den ljuli 1975.

visar sig nämligen att systemet relativt sett belastar energi för hushållskon- sumtion hårdast. Som exempel kan nämnas drivmedel för privatbilism och energi för bostadsuppvärmning. I bägge dessa fall torde energiefterfrågan vara relativt oelastisk. Detta betyder att skattesatsen kan sättas på en hög nivå utan att skattesatsen eroderar i någon större utsträckning.1 Som fram- hölls i kapitel 2 var detta ett av de önskemål man kan ställa på en skatt, vars huvudsyfte är att bereda utrymme för den offentliga sektorn. Låga efterfrågeelasticiteter på de beskattade varorna innebär också att effekterna på resursallokeringen (effektivitetsförlusterna) blir begränsade. _

Högt skatteuttag på energins användning som produktionsfaktor i nä- ringslivet kan väntas leda till betydande resursstyrande effekter i ekonomin. Det visar sig emellertid att beskattningen av energi med denna funktion vid nuvarande regler i genomsnitt är väsentligt lägre än i föregående fall. Detta resultat har uppnåtts dels med differentieringar i de nominella skat- tesatserna mellan olika energislag, dels med en uppsättning speciella undan- tags- och nedsättningsregler. Att energibeskattningen givits denna utform- ning beror sannolikt på att man velat utnyttja dess potential som finan- sieringskälla utan att för den skull i högre grad påverka den svenska in- dustrins internationella konkurrenskraft.

Energi är undantagen från mervärdebeskattningen i Sverige. Av den över- siktliga karakteristik som här givits av systemet för energibeskattning fram- går emellertid att detta i sin tillämpning faktiskt i viktiga principiella av- seenden har en med mervärdebeskattning analog utformning.

5.4.2 Energibeskattning som styrinstrument

Energibeskattningen har i sin nuvarande utformning utan tvivel vissa al— lokeringseffekter. Dessa torde emellertid endast i begränsad utsträckning ha utgjort motiv för skatternas införande. Snarare är de att betrakta som oönskade konsekvenser av den förda politiken på detta område. Under senare tid har emellertid allt oftare hävdats att energibeskattningen aktivt borde användas för att uppnå vissa resursallokeringsmål. Dessa mål kan grovt sorteras under två rubriker, nämligen korrigeringar för externa effekter i energiproduktion och energianvändning respektive energipolitiska mål i all- mänhet.

Det har då och då anförts att energi bör beskattas därför att energifram- ställningen ger negativa effekter på miljön, vilka inte på något sätt kommer till uttryck i de marknadsbestämda priserna. Kärnkraftverken släpper ut varmvatten, viss radioaktivitet m. m. Vid förbränning av olja uppstår sva- veldioxid, koldioxid, sot osv. Att reducera dessa negativa externa effekter genom att beskatta energin som sådan kan emellertid ge oönskade allo- keringseffekter om man inte av någon annan anledning önskar en dämpad förbrukning av det aktuella energislaget. Det naturliga vore i stället att inom ramen för miljöpolitiken beskatta själva emissionen. Därigenom ger man t. ex. oljekraftverket ett incitament att reducera utsläppet av svaveldioxid utan att man onödigtvis fördyrar energin. Det förekommer också att man diskuterar olika skatter på energi som medel att nå trafikpolitiska mål. För att minska privatbilismen har det t. ex. föreslagits att drivmedelsskatterna skall höjas. Risken är då den att resultatet endast blir bränslesnålare motorer

• Sida 77
•  Original

och mindre bilar men lika mycket bilkörning. Det kan också hävdas att den privata bilåkningen endast är ett problem i storstäderna och där endast vid speciella tidpunkter. För att lösa köproblemen under rusningstid är en drivmedelsskatt ett så trubbigt medel att det sannolikt inte skulle ingå i en rationell trafikpolitik.

Eftersom energipolitiska problem sedan en tid är högaktuella är det na- turligt att man kommit att intressera sig för hur energiskatten skulle kunna användas i detta sammanhang.l

En diskussion av denna fråga bör ta sin utgångspunkt i den triviala men viktiga observationen att det i en decentraliserad marknadsekonomi av svensk typ är priserna som bestämmer energiförbrukningens storlek och dess fördelning på olika energislag. Energiprisema är därför också av av- görande betydelse för beslut om investeringar i de extremt kapitalintensiva anläggningar som t.ex kraftverk utgör. Typiskt för kraftverken är att de har mycket lång fysisk livslängd. Mot denna bakgrund framstår det som särskilt viktigt att just energimarknadema fungerar väl så att priserna ger ett korrekt beslutsunderlag. Om marknaderna är imperfekta i något avseende bör man kunna göra stora samhällsekonomiska vinster på att med hjälp av t. ex. en energiskatt korrigera för detta. Å andra sidan kan naturligtvis en intervention på marknaden som bygger på felaktiga premisser ge upphov till stora välfärdsförluster.

Vi har tidigare påpekat att energiskatten i Sverige snarast är ett ener- giskattesystem bestående av flera skattetyper. När man i diskussionen om energipolitiken i allmänna ordalag talar om att energiskatten skall höjas är det därför ofta mycket oklart vilken typ av förändring som egentligen avses. Skall vi höja alla existerande energiskattesatser? Eller nöja oss med att öka beskattningen av vissa energislag? Skall skattebelastningen vara den- samma på de beskattade energislagen? Skall vi kanske införa en helt ny typ av energiskatt?

En adekvat reform av energiskatten måste bygga på en klar uppfattning om vari den energipolitiska problematiken egentligen består. Det är nöd- vändigt att klargöra vad man vill åstadkomma med en skatt. Debatten har visat att uppfattningarna bryter sig starkt i dessa frågor. Det råder således bl. a. en betydande oenighet om vad som är en rimlig verklighetsbeskrivning, vilket också är helt naturligt, eftersom en framtidsbedömning ingår som en central komponent i denna beskrivning.

Med hänsyn till att de energipolitiska frågorna för närvarande behandlas i Energikommissionen med därtill hörande expertgrupper, finns det inte någon anledning att i detta sammanhang närmare penetrera denna pro- blematik.2

5.4.3 Effekter av en energiskatt

I detta avsnitt diskuteras på ett teoretiskt plan vissa centrala verkningar av en skatt på energi. I analysen abstraheras från många specifika drag i det svenska systemet. Flera av dessa kommer emellertid att belysas i det följande empiriskt inriktade avsnittet. Skatten antas för enkelhets skull vara utformad som en generell skatt som utgår per förbrukad kilowattimme (kWh). Till att börja med studeras de kortsiktiga effekterna på priser och

1 Energipolitiska frågor behandlas sedan februari 1977 i en statlig utredning, nämligen Energikommis- sionen. Frågor kring energibeskattning och andra styrmedel har för kommissionens räkning behandlats i en särskild expertgrupp kallad Styr- medelsgruppen. Expert- gruppens huvudrapport publicerades under hösten 1977 (Ds [ 1977115).

2 l Normann [1976] redovi- sas dock översiktligt några implikationer för energi- beskattningens utform- ning mot bakgrund av olika tolkningar av energi- problemets art.

• Sida 78
•  Original

Figur 5.3 Effekter av energiskatt på marknaden för energi

1 Vid en ad valorem—skatt varierar skattesatsen

uttryckt i öre/kWh med prisets nivå

kvantiteter på enskilda varu- och faktonnarknader. Detta ger en uppfattning om de olika anpassningsmekanismer som en energiskatt kan väntas utlösa.

I avsnittets senare del skall vi genom att ta hänsyn till olika typer av beroenden mellan ekonomins sektorer försöka indikera skattens effekter på längre sikt. Analysen blir då mer makrobetonad. Speciellt skall vi diskutera skattens allokeringsmässiga effekter samt effekter på den personliga in- komstfördelningen (dvs. skattens incidens).

Figur 5.3 avser att schematiskt illustrera marknadsbilden för energi. Strängt taget existerar naturligtvis ingen marknad för energi som sådan men väl delmarknader för olika energislag som olja, kol och elektrisk kraft. Att resonera i termer av en energimarknad har emellertid vissa pedagogiska fördelar. På den vertikala axeln i figur 5.3 anges energipriset och på den horisontella förbrukad kvantitet uttryckt i kWh. Den horisontella linjen S anger utbudskurvan. Utbudet är alltså fullständigt elastiskt, vilket är ett uttryck för att Sverige antas kunna variera sin energiförbrukning inom vida gränser utan att priset påverkas. Skälet till detta är att det genomsnittliga energipriset är bestämt på världsmarknaden, vilket i sin tur beror på oljans dominerande roll i vår energiförsöijning.

Linjen D anger den svenska efterfrågan på energi vid olika priser. Vi har alltså marknadsjämvikt vid priset V0 och kvantiteten fo- Ett sätt att åskådliggöra införandet av en kWh-skatt (t öre/kWh) är att förskjuta ut- budskurvan uppåt till S” i figuren. Detta illustrerar hur energiproducentemas (importöremas) kostnader för att leverera en given volym ökar på grund av skatten. Eftersom denna är utformad som en styckskatt erhålls en pa- rallellförskjutning i utbudskurvan. Skattesatsen är oberoende av priset.1 .

Ny jämvikt efter skattens införande erhålls vid kvantiteten fl, som är lägre än fn. Figuren anger att det inhemska priset stiger med skattens hela belopp. Skatteintäkterna anges av den skuggade ytan. Observera att ju mer elastisk efterfrågan är, desto mer reduceras energiförbrukningen när skatten införs. Detta illustreras i figur 5.3 av den streckade linjen D” som repre-

• Sida 79
•  Original

Kvantitet av varan

senterar mer elastiska efterfrågeförhållanden än vad D gör. Minskningen i energiförbrukning blir som synes större i detta fall. Skatteintäkterna blir också lägre. Elasticiteten i efterfrågan beror bl. a. av i vilken utsträckning det finns möjligheter att substituera energi med andra produktionsfaktorer och varierar naturligtvis starkt mellan olika delmarknader.l Elasticiteten i efterfrågan på energi som produktionsfaktor är också högre ju mer elastisk efterfrågan är på den produkt vid vars tillverkning energi används, samt högre ju större andel energikostnaden utgör av de totala produktionskost- nadema vid varuframställningen.

Av observationen att det inhemska energipriset stiger med skattens fulla belopp följer att en energiskatt ej kan övervältras bakåt på energileveran- törerna. Resultatet måste i stället bli att skatten leder till höjda kostnader i varu- och tjänsteproduktion. Allmänt gäller att ju sämre substitutions- möjlighetema är mellan produktionsfaktorema och ju högre kostnaden är för energi i förhållande till företagets totala kostnader, desto kraftigare blir den kortsiktiga effekten på kostnadsfunktionen av en given prisförändring på energi. I gränsfallet där produktionsfaktorema används i fixa proportioner (Leontief-produktionsfunktion) kan en energiskatt jämställas med en brut- toskatt på företagets totala kostnader. Detta fall kan vara av speciell relevans vid en kortsiktsanalys.

Effekterna av de skiftande kostnadsfunktionema på marknaden för en vara kan illustreras som en förskjutning till vänster i utbudskurvan? l figur 5.4 har vi, under förutsättning om fullständig konkurrens, illustrerat effekten på pris och kvantitet av en vara vid vars framställning energi är en pro- duktionsfaktor. I utgångsläget före skatt råder jämvikt vid priset P0 och kvantiteten qO. Efter skattens införande gäller utbudskurvan S” och varu- priset kommer att stiga till pl. Den omsatta varukvantiteten på marknaden kommer också att reduceras och detta i större utsträckning ju mer elastisk efterfrågan är.

Figur 5 .4 Effekter av energiskatt pa' en vara- marknad

1 Som en allmän regel gäller att substitutions- möjlighetema är större på lång sikt än på kort sikt, på grund av att faktorkombi— nationen i stor utsträck- ning är bestämd av kapi- talutrustningen.

2Som ju är lika med summan av de enskilda företagens marginalkost- nadskurvor (MC).

• Sida 80
•  Original

' Ytan acd representerar ett partiellt mått på den effektivitetsförlust, i termer av minskade konsument- och produ- centöverskott, som skatten ger upphov till. Vid linjära efterfråge— och utbudskurvor fördelar sig även denna "excess burden” på konsumenter och producenteri propor- tionerna ab/bc. Jfr Rech- tenwald [1971].

Vi har konstaterat att energiskatten ej kan övervältras på energiprodu- centerna. Det är då av intresse att ställa frågan vem som i stället kommer att få bära bördan. En del av svaret ges i figur 5.4. Skiftet i utbudskurvan är ett uttryck för den införda energiskatten. Resultatet blev, som vi sett, att priset steg (med ab i figuren). Ofta formuleras detta så att det sker en övervältring framåt på konsumenterna av skatten. Å andra sidan kan inte prisstegringen upphäva hela den av skatten betingade kostnadsökningen, ac. Med en tillämpning av den partiella incidensläran skulle man då dra slutsatsen att bördan av skatten på kort sikt fördelar sig på konsumenter och producenter i proportionerna ab/bc.1 Ju mer elastiskt utbudet är och ju mindre elastisk efterfrågan är, desto kraftigare blir övervältringen framåt, dvs. ju mer ökar priset. Det bör poängteras att detta resultat av den partiella incidensläran bara ger ett led i den process som bestämmer den slutliga incidensen av skatten, och därför måste tolkas med storkfögsiktighet.

Beroende på olikheter i produktionsstruktur (utbudselasticiteter) och efter- frågeförhållanden (efterfrågeelasticiteter) för olika varor kommer en ener- giskatt att förändra priserna i mycket olika grad. Detta betyder att de relativa varupriserna (liksom de relativa faktorprisema) kommer att förändras, vilket i sin tur leder till en kedja av omallokeringar i ekonomin. Därav följer alltså att den partiella analys som nyss presenterats inte kan ge en fullständig bild av skattens effekter. Det blir därför nödvändigt att övergå till allmän jämviktsanalys. I samband härmed förs analysen upp på en mer aggregerad nivå.

En allmän jämviktsanalys av verkningarna av en energiskatt kan, för det fall när energi uppträder som en produktionsfaktor, läggas upp helt analogt med analysen av en investeringsavgift så som denna presenterades i kapitel 4. Distinktionen mellan konkurrensutsatt och skyddad sektor blir sålunda av intresse för en ekonomi av svensk typ. Med de antaganden som gjordes i kapitel 4 om kapitalägarnas förräntningskrav och arbetsutbudets priskäns- lighet erhålls även för energiskatten det analoga resultatet att denna på lång sikt bärs av löntagarna via sänkt reallön. Övervältringsprocessen kan beroende på konjunkturläge och allmän ekonomisk politik i varierande grad vara riktad bakåt mot de nominella lönerna respektive framåt mot priserna.

Om energiskatten övervältras på löntagarna blir fördelningseffekten re- gressiv från hushållsinkomsternas källsida. Löneinkomstemas andel av to- talinkomsten avtar som påpekats tidigare med totalinkomstens höjd. Nu kommer emellertid också de relativa varupriserna att förändras som en följd av att energi som produktionsfaktor beskattas. Varor med högt energiinne- håll stiger i pris jämfört med andra.

Den fördelningspolitiska effekten från inkomstanvändningssidan blir där- med beroende av om konsumtionsbenägenheten för energiintensiva varor varierar systematiskt med inkomstens storlek (se nedan).

Genom att skatten på energi som produktionsfaktor övervältras på ar- betskraften kan sannolikt den genomsnittliga lönsamhetsnivån i K-sektom i stort sett upprätthållas på lång sikt. På grund av de förändrade faktor- prisrelationema är det emellertid uppenbart att vissa särskilt energiintensiva branscher under en förmodligen relativt lång övergångsperiod kommer att drabbas av försämrad lönsamhet. I dessa branscher uppkommer också de kraftigaste allokeringsverkningama via bl. a. nyinvesteringar i energibespa-

• Sida 81
•  Original

rande teknik.1 Nedläggningar och utflyttningar ur landet av anläggningar kan också bli konsekvenser av större förändringar i energiskatten. Exempel på särskilt energiintensiva branscher i Sverige är järn och stål samt papper och massa. I dessa fall skulle man som en möjlighet kunna tänka sig över- vältring av skattebelastningen på basråvaroma malm och virke, vilkas värde därmed skulle reduceras för ägarna. En sådan tendens skulle dock sannolikt motverkas av en ökad export av oförädlade råvaror, vilkas priser ju är internationellt bestämda.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det förhållandet att flera av våra mest energikrävande branscher tillhör Sveriges traditionella basnäringar, som ofta är belägna i lokaliseringspolitiskt känsliga områden, säkert har varit av stor betydelse för utformningen av nuvarande system för ener- gibeskattning.

Vad gäller verkningarna av en skatt på sådan energi som används direkt i slutlig konsumtion kan man som huvudtendens räkna med en framåtriktad övervältring med snabbare genomslag. Allokeringseffektema torde vara mer begränsade än i föregående fall och mer entydigt önskvärda om energi- besparande åtgärder ingår som ett led i en aktiv energipolitik. De fördel- ningspolitiska effekterna av en sådan energiskatt torde på grund av över- vältringen på priserna primärt bestämmas från hushållsinkomsternas an- vändningssida. En undersökning som utförts på uppdrag av Energikom- missionen tyder på att hushållens direkta och indirekta (energi hunden i varor) energikonsumtion växer långsammare än disponibel inkomst.2 Härav följer att en likformig skatt på all energikonsumtion skulle ha regressiva verkningar från användningssidan. Den empiriska undersökningen indikerar emellertid också att när hänsyn tas till de differentieringar som faktiskt föreligger i svensk energibeskattning så ger likformiga höjningar i existerande skatter inte några påtagliga effekter på fördelningen av de reala disponibla inkomsterna.

När dessa resultat ställs samman med dem som gällde fördelningsverk- ningama av en skatt på energi som produktionsfaktor framstår det som troligt att incidensen av en likformig skatt på all energianvändning är re- gressiv på lång sikt. Bestämda utsagor om det existerande energiskatte- systemets fördelningsverkningar torde inte vara möjliga utan ytterligare em- piriska undersökningar av effekterna på inkomstemas käll- respektive an- vändningssida.

1I Bigsten & Hjalmarsson [1976] diskuteras, mot bakgrund av några empiriska un- dersökningar, de långsiktiga substitutionsmöjIighetema mellan energi och andra pro- duktionsfaktorer i näringslivet. Undersökningarna tyder bl. a. på att ökade energipriser skulle leda till minskad energiförbrukning men ökad sysselsättning. En kraftig höjning av energiskatten skulle därför på lång sikt snarare ge upphov till problem med den ekonomiska tillväxten än med sysselsättningen. ? Se Styrmedelsgruppens huvudrapport Ds I 1977:15. Undersökningen har utförts av Alf Carling och Joyce Dargay.

• Sida 82
•  Original

5.4.4 Det svenska systemet/ör energibeskattningl

Beskattning av energi förekommer i Sverige i flera former. 1 tabell 5.4 ges en översikt av de skatter som var i kraft i juli 1975. Som synes svarar .den s. k. allmänna energiskatten endast för en del av det totala skatteuttaget på energi. För bensin t. ex. utgörs mer än hälften av pålagoma av bensinskatt. Som framgår av nedersta raden i tabellen inbringade den allmänna ener- giskatten 1,64 miljarder kronor till statskassan under 1974, medan de totala intäkterna av pålagor på energi var 4,32 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att momsen under samma år inbringade ca 14 miljarder kronor. Den totala energibeskattningen rör sig således om mycket betydande belopp. Av dessa 4,32 miljarder kronor utgjordes emellertid nära 3/ 4 (3,15 miljarder kronor) av pålagor på motorbränslen.

Det framgår av tabell 5.4 att pålagoma utgår som en viss avgift per volymenhet. Detta betyder att pålagornas andel av priset före skatt va- rierar med priserna. Dessutom har pålagornas storlek förändrats över tiden. Störst har variationerna varit för motorbensin, som också har varit föremål för den ojämförligt högsta beskattningen. I juli 1975 var den totala skat- tebelastningen på motorbensin ca 140 % av priset exklusive skatter. Näst hårdast beskattad var högspänd elkraft (ca 30 %), varpå följde eldningsolja (18—19 %) och lågspänd elkraft (15 %). Stenkol och koks var de lättast be- skattade energislagen med en skattebelastning av endast ca 4 %.

En jämförelse mellan de båda kolumnerna längst till höger i tabell 5.4 ger vid handen att de skattehöjningar på energi som trädde i kraft den 1 juli 1975 var ganska betydande. Sålunda trefaldigades skatten på högspänd elkraft, medan beskattningen av eldningsolja i stort sett fördubblades i jäm- förelse med första halvåret 1975. För oljeprodukter innebar höjningarna att skattetrycket återgick till den relativa nivå det hade under större delen av 1960-talet. Vad beträffar elkraft är dock de nya skattesatserna betydligt högre än någonsin tidigare, då de legat mellan 7 och 10 %.

De skattesatser som nämnts hittills är nominella. Skillnaderna i effektiva skattesatser mellan olika energislag är emellertid betydligt större än skill- naderna i dessa nominella skattesatser. Detta beror på att ett stort antal undantag gjorts från den s. k. allmänna energiskatten, däremot ej från övriga pålagor på energi. Med effektiva skattesatser avses sålunda de som gäller efter det att hänsyn tagits till undantag och nedsättningar från de nominella skatterna.

De största skattenedsättningama har gjorts för stenkol och koks, tunga eldningsoljor och högspänd elkraft. Vissa nedsättningar har gjorts även för lätta eldningsoljor, medan för övriga energislag de nominella skattesatserna

1 För Företagsskatteberedningens räkning utförde författaren i samarbete med Bo Carlsson, IUI, i början av 1975 en empirisk undersökning av den svenska ener- gibeskattningens sammansättning och effekter. Resultaten av undersökningen pre- senteras i sin helhet i Normann [1976] och i sammandrag och i något omarbetad form i Carlsson [1975]. Eftersom undersökningen inte har uppdaterats och med hänsyn till de omfattande empiriska material som senare samlats in och analyserats, bl. a. av Energikommissionen, ges här endast en mycket summarisk översikt över un- dersökningens resultat. Översikten följer, så långt den går, framställningen i Carlsson

[1975].

• Sida 83
•  Original

Tabell 5.4 Pålagor på olika energislag den 1 juli 1975

Energislag Sort i Allmän Bered- Särskild Bensin- Summa Genom- Pålagor Pålagor vilken energi- skaps- bered- skatt pålagor snittligt i % av i % av pålagan skatt lagrings- skapslag- pris exkl. pris exkl. pris exkl. utgår avgift ringsav- pålagor pålagor pålagor

gift den ljuli den ljuli l:a halv- 1975 1975 året 1975

Bensin öre/ liter 34,0 1,0 5,0 43,0 83,0 58,0 143 119 Dieselolja" öre/ liter 4,0 1,9 0,5 — 6,4” 44,6 . .” . .” Eldningsolja 1 kr/m3 40:- 20:— 5:— — 65:— 356:— 18 11 Eldningsolja 4 kr/m3 40:— 13:— 5;- — 58:— 312:- 19 9 Stenkol kr/ton 12:— 0 0 — 12:— 271:— 4 5

Koks kr/ ton 14:— 0 0 — 14:— 393:— 4 4

Högspänd

elkraft öre/kWh 2,0 — — — 2,0 6,5 31 10

Lågspänd

elkraft öre/kWh 2,0 - — — 2,0 13,1 15 10 Totala in-

täkter 1974 (IUI:s be-

räkning) mdr kr 1,64 0,25 0,07 1,80” 4,32”

”På dieseloljedrivna fordon utgår kilometerskatt som varierar med fordonets vikt.

blnkl. brännoljeskatt.

[Inkl. särskild skatt på motorbränslen (229 milj. kr), clearingavgifter (328 milj. kr). Källor: Prop. 1975192. SOS Utrikeshandel, kvartalsstatistik, införsel, januari—mars 1975 och månadsstatistik, maj 1975. Statens pris- och kartellnämnd, Oljehandeln i Sverige (Dnr 11:132/ 74). Svenska Petroleum Institutet. Svenska Esso AB. Anm.: 1 november 1977 gäller följande förändringar jämfört med denna tabell. För den särskilda beredskaps- lagringsavgiften gäller nu följande regler: Bensin 6 öre/l, dieselolja 0,7 öre/l. eldningsolja ] och 4 7 kr/m3. Be- redskapslagringsavgiften har sänkts till 12 kr/ m'* för eldningsolja 1 och till 1,2 öre/] för dieselolja. Den allmänna energiskatten på lågspänd elkraft har höjts till 3 öre/kWh. Samma nivå gäller för högspänd elkraft vid förbrukning understigande 30000 kWh/år. Vid högre förbrukning kvarstår skattesatsen 2 öre/kWh.

tillämpas. Nästan hela kolförbrukningen och ungefär hälften av förbruk- ningen av tung eldningsolja och högspänd elkraft var år 1973 undantagna från energiskatt. [ genomsnitt betalades detta år 35 % i pålagor på all energi som förbrukades i Sverige. Den nominella genomsnittliga skattesatsen var 38 %. Om man bortser från motorbränslen var den genomsnittliga effektiva skattebelastningen 7,7 % och den nominella 10,8 %.

Anledningen till att nedsättningama är störst för de energislag som i huvudsak använts inom den tunga industrin är en regel i energiskatte- bestämmelsema. Enligt denna regel får den sammanlagda energiskatten (häri inräknas endast den allmänna energiskatten på alla energislag, ej övriga pålagor) inte överstiga en viss andel av salutillverkningsvärdet av produk- tionen. Denna regel sätter alltså ett ”tak” på energiskatten. Från 1957 fram till slutet av 1971 var detta tak satt vid 1 %. Främst av konjunkturpolitiska skäl sänktes gränsen till 0,2 % av saluvärdet under perioden 1 december 1971—31 december 1974. Den 1 januari 1975 återgick man till den s. k. en- procentsregeln. Som ett led i energiskattehöjningen den 1 juli 1975 höjdes

• Sida 84
•  Original

Tabell 5.5 Nominell och effektiv energibeskattning i industrin 1972

Energikost- Totala Skatt i % av energi- nadi % av energiut- pris före skatt saluvärde gifter(inkl.

skatt) mkr Nominell Effektiv

Gruvor o. mineralbrott 5,6 117,8 23,2 13,9 Massa- o. pappersindustri 6,7 588,7 17,8 5,5 Kemikalie-, gödselmedels- o. plastindustri 5,9 191,3 14,8 5,7 Cement- o._ kalkindustri 18,9 81,1 20,7 6,0 Jäm- o. stålverk 8,2 534,0 11,2 2,7 Ferrolegeringsverk 23,5 74,0 9,9 0,7 Icke-järnmetallverk 3,0 83,1 16,2 5,9 Övrig tillverkningsindustri 1,2 1 200,1 25,2 23,8 Industrin totalt 2,4 2 870,1 19,1 12,1

gränsen till 3 %, men i samband med de nedsättningar som nyligen med- givits (oktober 1975) har gränsen åter sänkts till 1 %.

Någon officiell redovisning av energiskattens fördelning på branscher finns inte. I IUI:s undersökning gjordes emellertid ett försök att beräkna denna fördelning med hjälp av statistik över energiförbrukningen och tillgänglig information om skattereglemas tillämpning år 1972. Vissa resultat av dessa beräkningar visas i tabell 5.5. Av denna framgår att de största nedsätt- ningarna i absoluta tal gjorts i massa- och pappersindustrin samt järn- och stålindustrin. Relativt sett har ferrolegeringsindustrin fått den största skat- telindringen. Som fråmgår av kolumn 3 varierar redan den nominella skat- tesatsen starkt mellan branscherna beroende på energiförbrukningens sam- mansättning. För industrin som helhet var den nominella skattesatsen år 1972 ca 19 % och den effektiva ca 12 %. För hela ekonomin var, som nämnts ovan, motsvarande skattesatser år 1973 38 respektive 35 %. Eftersom inga större förändringar ägde rum mellan dessa båda är när det gäller skat- tesatserna, innebär detta att industrin betalade betydligt mindre energiskatt på energiskattetaket och på att energiskatten varierar med energislag. De skattelättnader som industrin fick genom energiskattetaket uppgick till ca 178 milj. kr år 1972. Samtidigt uppgick den totala energiskattebelastningen i industrin till 310 milj. kr.

En annan viktig sektor där undantag från den allmänna energiskatten spelar stor roll är elsektom. Allt bränsle som används för generering av elkraft är undantaget från energiskatt; däremot inte den del av bränslet som används för värmeproduktion i kraftvärmeverk. Härigenom uppstod en energiskattelindring på ca 52 milj. kr år 1972. Eftersom samtidig pro- duktion av el och värme ger ungefär dubbelt så hög verkningsgrad som produktion av enbart el, kan man säga att tillämpningen av energiskatten i det här fallet ger den rakt motsatta effekten till den man önskar med en energiskatt, nämligen genom att den fördyrar en energibesparande process i jämförelse med en mera energislösande. Motivet till detta är att man vill undvika dubbelbeskattning av elektricitet. Även vissa delar av transport- sektorn är undantagna från energiskatt; skattelindringen här uppgick till ca 41 milj. kr år 1972.

• Sida 85
•  Original

Men kan således konstatera att energibeskattningens nivå varierar avsevärt mellan olika energislag, särskilt om man tar hänsyn till de nedsättningar och tndantag som gjorts, främst för industrins del. De hårdast beskattade energislagen är motorbränslen, som svarar för 3/4 av statens energiskat- teint'zkter. De därnäst hårdast beskattade energislagen är lätt eldningsolja (villaolja) och lågspänd elkraft som till största delen används av hushåll och andra mindre förbrukare. När det gäller energislag med huvudsakligen industriell användning är skatterna betydligt lägre (tung eldningsolja och högspänd elkraft); på kol och koks finns nästan ingen energiskatt alls.

Den svenska energibeskattningen är alltså i hög grad inriktad på den direkta energiförbrukningen i konsumentledet. Energiomvandlingssektom och den tunga basindustrin är däremot till stora delar befriade från skatt. Genom den utformning nedsättningarna fått är det i första hand kol och koks som befriats från skatt. Användandet av dessa bränslen har således i viss mån premierats. Men eftersom det finns en hel del olägenheter för- knippade med kolanvändning i jämförelse med olja (högre transport- och lagringskostnader, större miljöpåverkan) är det tvivelaktigt om energibe- skattningen kan sägas ha haft några nämnvärda allokeringseffekter i detta avseende.

En viktig anledning till den relativt lätta beskattningen av industrins energianvändning är omsorgen om den svenska industrins internationella konkurrenskraft. 1 den mån Sverige kan anses ha komparativa fördelar på råvaru- och kapitalintensiv och därmed också energiintensiv produktion kan alltså energiskattesystemet sägas vara i viss mån anpassat härtill. Den svens- ka exporten är mycket energiintensiv; som visats i en tidigare IUI-utredning motsvarar nettoexporten av energi via varuhandeln ungefär 1/ 4 av industrins totala energiförbrukning.1

5.5 Produktionsfaktorskatt på kapital

Utöver den personliga förmögenhetsskatten finns för närvarande en form av kapitalbeskattning genom den kommunala garantiskatten på fastigheter. GarantiStatt utgår nämligen oavsett om fastigheten lämnat avkastning eller inte. Den räknas dock av från inkomstskatt i den mån inkomst föreligger. Även beskattningen av företagets överskott, dvs. nettovinstbeskattningen, kan ses som en kapitalbeskattning, nämligen av kapitalets avkastning. Gi- vetvis kan en skatt tas ut på kapitalet även om överskott inte uppkommer. Skatten skulle i så fall kunna utformas på samma sätt som vid garanti- beskattnngen. Kapitalets bruttovärde skulle då läggas till grund för be- skattningen. En annan metod vore att använda företagets nettoförrnögenhet, dvs. det egna kapitalet, som bas. Man kommer emellertid då till något som i princip bara är en variant av företagsägares och aktieägares förrnö- genhetsteskattning i nuvarande form.

En mer renodlad produktionsfaktorskatt på kapital kunde tänkas utformad analogt ned arbetsgivaravgiftema som en skatt på tjänster utförda av ka- pitaltillgingar. Här föreligger emellertid stora svårigheter när det gäller att bestämna priset på kapitaltjänster. Flödet av tjänster från olika kapital-

1 Se Carlsson & Josefsson [1974].

• Sida 86
•  Original

stockar, t. ex byggnader och maskiner, är inte proportionellt mot värdet av kapitalet, eftersom livslängden på kapitalet är helt olika. Närmast till hands skulle ligga att uppskatta värdet av Skattebasen till samma belopp som kalkylmässiga avskrivningar. En kapitalbeskattning skulle därför också kunna konstrueras som en skatt på företagens avskrivningar.

En kapitalbeskattning med andra effekter är en investeringsavgift, där skatten alltså inte tas ut löpande under den tid kapitalföremålet används utan i form av en engångsskatt vid anskaffningen. En permanent sådan skatt får som tidigare redovisats ungefär samma effekt som en mervärdeskatt där investeringarna ingår i beskattningsunderlaget.

• Sida 87
•  Original

Appendix till kapitel 5

”]

Effekter av ett ”Hagapaket

De totala effekterna av ett Hagapaket kan härledas på följande sätt. Om vi betecknar bruttolönen med B och utbetald lön med L har vi

B = (l+a)L, där a är arbetsgivaravgiftemas procentsats. Inkomstskatten ges av D = Rhin). där f är en skattefunktion och p en parameter med vars hjälp skattefunk— tionen kan förändras.

Summan (T) av arbetsgivaravgift och inkomstskatt ges av T = aL + f(L;p).

Eftersom vi antar att arbetsgivaravgiften bärs av löntagarna kommer en avgiftsändring att påverka lönen men däremot inte bruttolönen B. Vi skriver därför om sistnämnda uttryck i termer av B på följande sätt

a __ . Å— _ 1+a B + f(l+a” ”'

Effekten på de totala skatteintäkterna av förändringar i a och p kan då skrivas dT = 3 da — fL B (l+a)2 (l+a)2 där fL är marginalskatten i inkomstskatten och fp anger hur inkomstskatten förändras vid en förändring i t. ex. den statliga skatteskalan. För att göra detta resultat lättare att tolka ersätter vi B med (1+a)L och får

_; _. dT _ 1+a [H H fL] + fpdp

' da + fpdp

där H = L - da, dvs. den direkta effekten av höjda arbetsgivaravgifter. Efter ytterligare en operation har vi vårt slutresultat

dT = fpdp + H — m-H fL+a 1+a

inkomstskatt och arbetsgivaravgifter ändras när bruttolönen ändras.

Det högra ledets två första termer anger direkta effekter (vid oförändrad lön) av förändringar i reglerna för inkomstskatt resp. arbetsgivaravgifter. Den tredje termen, med negativt förtecken, anger den indirekta effekten på summan av arbetsgivaravgifter och inkomstskatt av att den utbetalda lönen förändras. därm= är den totala marginalskatten som anger hur summan av

1 Detta appendix är i oförändrat skick hämtat ur Jakobsson & Normann [l976b]. 1 Normann [l977a] ges en mer generell framställning, som också beaktar automatikeffek- ter.

• Sida 88
•  Original

.. "H"” ,|» 'in': "|'l|l||l|n| ""). '. " _.i.|.|.||

Ht. , '|'."'ili"'1 "**?! '||r' "l'"' |-|| |||

'J|'|'| '|1| ' -| :".."|" ":ilzri ii" ::.i ,»|,.. " . . ,_ . . . |||-i... "_".'l'| . . . - _ . _| |' (i— ||||i:_|.|'|1 | -| . | ' ' t .”f'ii " T..||'_"._. '|.' ' '

|||. ||-|'|||'|:- .; || 'l'|111:|å||*41|'

|)- '

' |I'|"."4 ;"i'|il'|"'i"'l'T """|"'_'r" "" "".|."'"

|.i:||.'||

||l||

|| |'|

'LJI '-"|r..|.. ,, ' ._-| _" '._|.|' "'..

.| nr v li,-|||uj '| » - f|| '. '||' '|' n * h.- |'.'-"" $'%?” "”|—"__ i..? ||'| " .-.;. . . ' ”" ||"Ål'|l J," "' "" "

,!'-|- naimcia' är. sin MME:-

ml- __ ji

I'lilFl'i

• Sida 89
•  Original

6. Bruttobeskattning av hushåll

6.1. Inledning

Det har tidigare framhållits att bruttoskatter även kan konstrueras med hus— hållen som subjekt. Som indikerades i tabell 3.1 kan man i princip tänka sig att en personlig bruttoskatt tas ut antingen på inkomstemas källsida (personlig bruttointäktsskatt) eller på användningssidan (personlig brutto- utgiftsskatt).' Centrala egenskaper hos sådana skatter är dels att, som namnet anger, avdragsmöjligheterna starkt begränsats, dels att genom individan- knytningen låginkomsttagare kan undantas från beskattning och/eller att skatteuttaget kan göras progressivt.

En utgångspunkt för den diskussion av personliga bruttoskatter som här följer är den kritik som på fördelningspolitiska grunder ofta formuleras mot arbetsgivaravgiftema och mervärdeskatten. Det bör emellertid poängteras att den specifika utformning som diskuteras för bruttoskattema i lika hög grad är präglad av vissa problem med den personliga inkomstskatten som särskilt aktualiserats under senare år. I själva verket skulle, med ett från- gående av bruttoprincipen, de ”tilläggsskatter" som presenteras kunna an- vändas för reformering av nuvarande personliga nettoinkomstskatt i riktning mot en systematisk uppdelning av två av dennas huvudfunktioner, nämligen att verka inkomstutjämnande respektive att mer allmänt fungera som ”fi- nansieringskälla".

6.2. Mervärdeskatten och arbetsgivaravgiftema — kritik och reforrnförslag

Såväl mervärdeskatten som arbetsgivaravgiftema har i nuvarande utform- ning ett smalare underlag än en inkomstskatt. Skillnaden är i båda fallen av sådan karaktär att de båda förstnämnda skatterna anses ha regressiv fördelningsverkan jämfört med den senare. Detta förhållande, i förening med den observerade skattepolitiska utvecklingen under 1970—talet, har kommit att bilda grundvalen för en fördelningspolitiskt betingad kritik av momsen och arbetsgivaravgiftema. Olika förslag till lösningar på detta pro- blem har också framförts.

De reforrnförslag som här skall diskuteras är dels ett som för arbets- givaravgiftemas del syftar till att inordna även vissa s. k. arbetsfria inkomster

'Distinktionen, som på ett allmänt systematiskt plan kan synas något diffus, skall visa sig pedagogiskt välmotiverad när de båda alternativen i det följande ges en ökad konkretion.

• Sida 90
•  Original

' Förändringar i skattesys- temet efter dessa linjer diskuteras bl. a. i LO [1976] och TCO [1975].

2Jämför också Normann [1976], kapitel 2, där en analog konstruktion diskuteras mot bakgrund av den skattepolitiska utveckling som sedan 1950 inneburit att den personliga inkomstskat- ten minskat i relativ betydelse för den offent- liga sektorns intäkter.

3 Beteckningarna TSA och TSM infördes på ett tidigt utredningsstadium som en arbetsterminologi för de skatter som avses. Från systematisk synpunkt har det ansetts lämpligt att klassificera TSA som en personlig bruttointäkts- skatt medan TSM klassifi- ceras som en personlig bruttoutgiftsskatt. Det senare framstår som rimligt när en jämförelse görs med underlaget för en progressiv utgiftsskatt (expenditure tax) som ju exkluderar hushållsspa— randet.

i underlaget, dels ett som för momsens del syftar till att låta även inves- teringsvaror omfattas av denna.'

Vad gäller mervärdeskatten kan man härvid välja mellan att låta brut- toinvesteringarna i sin helhet omfattas (BNP-moms) eller begränsa bredd- ningen till nettoinvesteringama(l-moms). Med hänvisning till de synpunkter som tidigare redovisats skall här endast mervärdeskatten av inkomsttyp diskuteras. Som framhållits har denna skatt ett underlag som på ett teoretiskt plan företer betydande likheter med den personliga inkomstskattens. Det har också framgått att en I-moms i varje fall under en relativt lång över- vältringsperiod skulle ha fördelningspolitiskt gynnsammare verkningar än en K—moms.

Arbetsgivaravgiftema kan karakteriseras som löneskatter som bärs av lön- tagarna. Denna arbetshypotes ter sig särskilt övertygande på längre sikt. Därmed är arbetsgivaravgiftema regressiva jämfört med en proportionell inkomstskatt. Avgifterna på kontanta löneutbetalningar motsvaras för när- varande för flera av systemets komponenter av egenavgifter för rörelseidkare. Dessa egenavgifter som tas ut med inkomst av rörelse och jordbruksfastighet som bas bärs sannolikt av de inkomsttagare som betalar dern.

Inkomster som i inkomstbeskattningen tas upp under rubrikerna inkomst av kapital, tillfällig förvärvsverksamhet eller annan fastighet belastas emel- lertid ej i systemet liksom inte heller pensioner. Detta har lett till krav på ”generaliserade arbetsgivaravgifter”. Det har bland annat föreslagits att speciella arbetsgivaravgifter borde tas ut på t. ex. ränteutbetalningar av ban- ker, aktieutdelningar och realisationsvinster. Det faller sig då naturligt att ställa frågan om inte en sådan vidgad beskattning, som mycket lätt kunde urarta till ett svåröverskådligt system av punktskatter, i stället kan ges en enhetlig lösning inom ramen för en bruttoinkomstskatt.

6.3. Personlig bruttointäktsskatt (TSA) och personlig bruttoutgiftsskatt (TSM)

Breddandet av baserna för arbetsgivaravgifter och moms till att omfatta kapitalinkomster m. m. respektive kapitalvaror ger i båda fallen resultat som företer betydande likheter med en proportionell inkomstskatt. Det bör under sådana omständigheter naturligtvis vara möjligt att reformera den existe- rande personliga inkomstskatten direkt i stället för att reformera de indirekta skatterna. Huvudsyftet med detta kapitel är att visa vad en sådan reform skulle innebära. Grundtanken är den att den personliga inkomstskatten för- ses med vad som kan kallas en tilläggsskatt av bruttotyp. 2 Denna kan utformas på två sätt. Vilken form man väljer beror delvis på hur man skulle ställa sig i valet mellan generaliserad arbetsgivaravgift och I-moms.

Den följande diskussionen av tilläggsskattema TSA och TSM (TSA = tilläggsskatt modell arbetsgivaravgifter, TSM = tilläggsskatt modell I-moms) torde vara av intresse dels för att den ger ett visst perspektiv på innebörden av I—moms och generaliserade arbetsgivaravgifter samt deras inbördes re- lation, dels också för att tilläggsskattema var för sig ter sig som fullt genom- förbara alternativ även på kort sikt.3

• Sida 91
•  Original

En TSA skulle tas ut på olika bruttoinkomstunderlag i självdeklaratio- nerna medan en TSM skulle tas ut på bruttoinkomst minskad med nuvarande inkomstskatt. Vid beräkning av vanlig inkomstskatt skulle i fallet med en TSA bruttoinkomsterna reduceras med TSA-beloppet. Båda tilläggsskattema skulle vara strängt proportionella mot sina underlag, dvs. tas ut med fix skattesats. Det avräkningsförfarande som sålunda är gemensamt för båda tilläggsskattema är centralt för att vissa önskade effekter skall uppnås. En annan central fråga, som det inte finns anledning att ta ställning till i denna principiella diskussion, är den exakta definitionen på begreppet bruttoin- komst.

Det visar sig att flera fördelar skulle stå att vinna med att införa en TSA eller en TSM snarare än att reformera arbetsgivaravgiftema eller mom- sen i här diskuterad riktning. Fördelarna kan sammanfattas i följande punk- ter:

1. Tilläggsskattema är lättöverskådliga. Bidrar till att öka inkomsttagarnas information om skatteuttagets förändringar. 2. Bidrar till kontinuitet och konsekvens i Skattesystemets utveckling. Sär- skilt den generaliserade arbetsgivaravgiften kan lätt degenerera till ett svårhanterligt system av punktskatter. 3. Båda tilläggsskattema gör det genom individanknytningen i princip möj- ligt att med avdrag begränsa skatteuttaget för låginkomsttagare. 4. Vad gäller jämförelsen l-moms kontra TSM ter sig det åsyftade fördel- ningspolitiska resultatet på lång sikt sannolikare i det senare fallet där hushållet är subjekt. En TSM ger vidare automatiskt total täckning av hela konsumtionsvaruområdet och torde överhuvudtaget ge mer begrän- sade allokeringseffekter än en l-moms. 5. Handlingsmöjligheterna inom ramen för inkomstskatten ökas väsentligt. Skattesatsema i tilläggsskattema kan varieras utan att inkomstskattens samlade progressivitet påverkas. Det betyder a. att inkomstskatten förses med en lätthanterlig ”finansieringskom- ponent”. Höjda tilläggsskatter skärper ej, som fallet är med kom- munalskatten, utbytesproblemet.

b. att möjligheterna att använda inkomstskatten som ett flexibelt sta- biliseringspolitiskt instrument ökar.

6. Den inkomstutjämning som ges av dagens inkomstskatt är möjlig att uppnå vid en lägre intäktsnivå. Därför kan på längre sikt de proportionella inslagen överföras på en tilläggsskatt. Därmed uppnås en funktionell upp- delning av två av inkomstskattens huvudsyften, nämligen dels att verka inkomstutjämnande, dels att bereda utrymme för den offentliga sektorns verksamhet.

Jämfört med altemativet att arbeta med K-moms och/eller existerande arbetsgivaravgifter för att skapa utrymme för den offentliga sektorns verk- samhet utgör naturligtvis, som tidigare framhållits, någon form av tilläggs- skatt en fördelningspolitiskt gynnsammare möjlighet.

Självfallet föreligger även vissa nackdelar med tilläggsskattema jämförda med generaliserad arbetsgivaravgift respektive I-moms. Dessa torde dock i TSA-fallet vara av mindre betydelse. Vad gäller jämförelsen mellan TSM och I-moms kan man peka på att den senare fångar upp en del inkomster

• Sida 92
•  Original

' Se även appendix till kapitel 6.

2 Begreppet elasticitet i inkomst efter skatt, som nu är ett väletablerat progres- sivitetsmått, definieras som

e= —. där in anger

marginalskau och 'L genomsnittlig skatt. Ju lägre e är, desto högre är progressiviteten. Se vidare Jakobsson & Normann [1974].

3Slutsatsen modifieras något när man beaktar att elasticiteten i inkomsten efter skatt faktiskt varierar med inkomstens storlek vid nu gällande regler. I exemplet har vi bortsett från detta faktum. Det kan i sammanhanget påpekas att elasticiteten under 1950- och 1960-ta- len var anmärkningsvärt konstant. Som framgår av Jakobsson & Normann [1974] låg elasticiteten under denna period i ett brett inkomstintervall på nivån 0,8.

4 Exponenten 0,8 anger storleken på elasticiteten i inkomsten efter skatt (e). Konstanten 3,58 kan sägas ge ett uttryck för skatteuttagets nivå. Vid olika storlek på inkomst före skatt (Y) bestäms skatteuttaget av följande samband: Statlig inkomstskatt:

i = Y _ 3,58 v"—8 Genomsnittlig skatt: | = 1— 3,58 vii—2 Marginalskatt: m = | — 2,87 vi12

som är svåra att inarbeta i eller som undandragits inkomstskatten. Till den första kategorin hör kapitalvinster och företagens nettosparande. Vidare skul- le på grund av skillnader i basernas bredd skattesatsen vid en TSM, vid givet intäktskrav, få sättas högre än vid en l-moms.

Innan framställningen fortsätter med en utförligare presentation av till- läggsskatterna kan det vara lämpligt att poängtera att dessa inte förutsätter någon som helst förändring i nuvarande inkomstskatt vad gäller avdrags- struktur eller skattäatser. Därmed är det också klart att inkomstskattens progressivitet inte behöver påverkas av tilläggsskattema.

6.4. Avräkningsförfarandets innebörd1

För att klargöra avräkningsförfarandets fördelar och närmare motivera på- ståendena i punkterna 5 och 6 ovan är det lämpligt att inledningsvis peka på ett centralt problem med den svenska inkomstskatten. Det problem som avses är att varje skattesatsförändring (statlig eller kommunal), oavsett varför den vidtas, med nödvändighet aktualiserar utjämningsproblematiken. Så- dana förändringar tenderar därför att ge upphov till utdragna politiska be- slutsprocesser och därmed till betydande kostnader för samhället.

Sålunda innebär, för att ta det enklaste fallet, ökningar i det kommunala skatteuttaget att inkomstskattens elasticitet i inkomsten efter skatt kommer att sänkas. Progressiviteten ökar alltså.2 Detta beror inte enbart på att kom- munalskatten via avdragen är svagt progressiv utan är också, som strax skall illustreras, en effekt av att kommunalskatten tas ut på samma bas som den starkt progressiva statsskatten.

På grund av dessa sammanhang aktualiseras vid varje kommunalskat- tehöjning frågan om inte en kompenserande förändring borde vidtas i stats- skatten. Det allmänna sambandet i inkomstskatten mellan finansierings- aspekt och utjämningsaspekt gör skatteförändringar mycket komplicerade.

Här skall nu med ett enkelt sifferexempel i tabell 6.1 den nyss nämnda effekten påvisas. l sifferexemplets form skall också visas att avräknings- förfarandet i TSA och TSM innebär att dessa skatter kan höjas och sänkas utan att den samlade inkomstskattens progressivitet påverkas.3

I tabell 6.1 jämförs olika skattesystems inverkan på en låginkomsttagare (L) med bruttoinkomsten 1 000 kr och en höginkomsttagare (H) med brut- toinkomsten 2 000 kr. 1 utgångsläget utan skatt (fall A) är L:s andel av den sammanlagda disponibla inkomsten 33 % medan H:s andel är 67 %. 1 fall B introduceras en progressiv statlig inkomstskatt med avdrag och växande marginalskatter i skatteskalan. Statsskatten antas vara så utformad att elas- ticiteten i inkomsten efter skatt ej varierar med bruttoinkomstens storlek. Mer precist beskrivs den progressiva statliga inkomstskatten i exemplet av funktionen YE = 3,58 YO'S, där YE anger inkomst efter skatt och Y inkomst före skatt.4 En jämförelse mellan raderna B4 och A2 visar att den progressiva statsskatten är inkomstutjämnande.

1 fall C kompletteras den statliga inkomstskatten med en proportionell skatt som också har bruttoinkomsten Y som bas. Denna nya skatt kan sägas motsvara den nuvarande kommunala inkomstskatten med den för-

• Sida 93
•  Original

Tabell 6.1 Fördelningspolitiska verkningar av statlig Inkomstskatt, komunal ln- komstskatt, TSA och TSM

låginkomst- Höginkomst- Totalt

tagare tagare L + H L H A Utgångsläge Al Inkomst före skatt (Y) 1 000 2 000 3 000 A2 Individernas andelar av totala Y 33 % 67 % B. Progressiv statlig skatt Bl Skattesatser 10 % 21,7 % B2 Statlig inkomstskatt 100 434 534 83 Disponibel inkomst (YD) 900 1 566 2 466 B4 Individernas andelar av totala YD 36,5 % 63,5 % C. Progressiv statlig skatt kombinerad med proportionell skatt med Y som bas ("kommunal inkomstskatt") Cl "Kommunal" skattesats 20 % 20 % C2 ”Kommunal” inkomstskatt 200 400 600 C3 Disponibel inkomst (YD) 700 1 166 1866 C4 Individernas andelar 37,5 % 62,5 %

D. Progressiv statlig skatt kombinerad med en TSM så utformad att samma intäkter nås som i fall C

Dl Underlag för TSM (Y./ . statlig skatt) 900 1 566 2 466 DZ Skattesats i TSM 24,3 % 24,3 % D3 TSM—intäkter 219 381 600 D4 Disponibel inkomst 681 I 185 I 866 DS Individernas andelar 36,5 % 63.5 %

E. Progressiv statlig inkomstskatt kombinerad med en TSA så utformad att samma intäkter nås som i fall C El Underlag för TSA (Y) 1 000 2 000 3 000 E2 Skattesats i TSA 29,4 % 29,4 % E3 TSA-intäkt 294 587 881 E4 Bas för statlig inkomstskatt

(Y./.TSA) 706 1413 2119 ES Statlig inkomstskattesats 3,6 % 16,1 % E6 Statlig inkomstskatt 25 228 253 E7 Disponibel inkomst 681 I 185 1 866 E8 Individernas andelar 36,5 % 63,5 %

enklingen att avdragen negligerats. Fall C ger uppenbarligen högre skat- teintäkter än fall B. En jämförelse mellan raderna C4 och B4 visar att den proportionella ”kommunalskatten” ökar inkomstutjämningen (ekviva— lent med att elasticiteten e har fallit för systemet som helhet).

1 fall D har den progressiva statsskatten kombinerats med en TSM medan i fall E en TSA har införts. Fallen D och E har utformats så att kombi- nationerna ger samma skatteintäkter som fallet C. Jämförelser mellan ra- derna D 5 och B 4 respektive E 8 och B 4 visar att ingen av tilläggsskattema påverkar den totala skattemässiga inkomstutjämningen.

Det framgår av exemplet att skattesatsen måste sättas högre för TSM än för ”kommunalskatten” om samma totala skatteintäkter skall uppnås. Detta beror på att underlaget är lägre i TSM-fallet. Den progressiva statliga skatten ger i båda fallen lika stora skatteintäkter.

• Sida 94
•  Original

Figur 6.1 Regler för nuvarande skatte- och avgi/isuttag

Skatteunderlaget för TSA sammanfaller med basen för ”kommunalskat- ten”. Trots detta måste i exemplet skattesatsen för TSA sättas nära 10 pro- centenheter högre om fall E skall ge samma intäkter som fall C. Orsaken är som framgår att TSA reducerar underlaget för den statliga inkomstskatten från 3 000 kr till 2119 kr. Denna minskning i underlaget med knappt en tredjedel reducerar statsskatteintäktema med mer än 50 %. Båda inkomstta- gama ”åker ned” i den progressiva statliga skatteskalan. Den statliga genom- snittliga skattesatsen sänks för L från 10 % till 3,6 % (marginalskatten från 27,9 % till 22,7 %). För H sänks motsvarande skattesats från 21,7 % till 16,1 % (marginalskatten från 37,2 % till 32,7 %).'

6.5. TSA och TSM preciserade

En tilläggsskatt kan införas som ett komplement till existerande skatteformer om det gäller att bereda utrymme för fortsatt expansion i offentlig sektor. En tilläggsskatt kan också vid oförändrat totalt skatteuttag användas för korrigeringar i nuvarande skattestruktur. Med hjälp av figurerna 6.1 och 6.2 görs ett försök att i konkreta termer ange hur respektive tilläggsskatt skulle kunna inordnas i nuvarande system.

Underlagsnivå för .. . . ., nuvarande arbetsgi- lntaktiforvarvskälla varavgifter. Avgifts-

l ./ . kostnad för intäkts förvärvande [ avdrag redan "1593"

. .. . . .. .. vet. Sex inkomstslag Nettomtaktiforvarvskalla

Underlagsnivå för ./ . schablonavdrag för egenavgifter nuvarande egenavgif- Justerad nettointäkt ter. Avgiftsavdrag

medgivet på raden

Sammanräknad inkomst .. over ./ . underskott i förvärvskälla

Sammanräknad nettoinkomst ./ . övriga allmänna avdrag ./ . förlustavdrag Taxerad inkomst ./ . grundavdrag ./ . extra avdrag Beskattningsbar inkomst

_—

Skattereglerna ger därefter statlig och kommunal inkomstskatt.

' Den påvisade mekanismen ger en enkel illustration till förhållandet att de 5. k. Ha- gapaketen de facto inneburit skattesänkningar (jämfört med oförändrade regler) trots att de i presentationen vanligen framställs som totalfinansierade. Ett element i ett sådant "paket” har varit sänkt inkomstskatt. Ett andra element har varit en höjning i någon arbetsgivaravgift så avpassad att den, som det angavs, skulle kompensera skattebonfallet av den första åtgärden. Hänsyn togs vid presentationen av paketen inte till att avgiftshöjningen pressar ner underlaget för statlig och kommunal in- komstskatt (liksom för redan existerande arbetsgivaravgifter).

• Sida 95
•  Original

I figur 6.1 anges nuvarande ordning för beräkning av personlig in- komstskatt, arbetsgivaravgifter och egenavgifter avseende inkomst av rörelse respektive jordbruksfastighet.

Underlaget för TSM skulle utgöras av inkomst efter skatt eller mer precist bruttoinkomst minus nuvarande statliga och kommunala inkomstskatter. Problemet är hur bruttoinkomsten skall definieras. Bl.a. följande under- Iagsdelinitioner skulle kunna övervägas:

a. Sammanräknad nettoinkomst ./. inkomstskatt. b. Sammanräknad inkomst ./. inkomstskatt. c. Summa intäkter i förvärvskällor ./. inkomstskatt.

Till höger i figur 6.1 anges underlagen för nuvarande arbetsgivaravgifter och egenavgifter. I det första fallet är basen kontantlöner m. m. under för- värvskällan tjänst. Observera att underlaget häri princip kan beskrivas som total arbetskraftskostnad (faktorinkomst) minus arbetsgivaravgifter.

För rörelseidkare gällde fram till och med inkomståret 1975 att egen- avgifterna togs ut med nettointäkt i förvärvskälla som bas. Avgifterna var avdragsgilla vid inkomstbeskattningen påföljande år. Denna konstruktion ledde till flera oönskade effekter och har nu ändrats. Av principiellt intresse är den asymmetri som förelåg jämfört med arbetsgivaravgiftema på löner.1

Egenavgiftema beräknades på en bas som inkluderade avgifterna (rörel- seidkamas faktorinkomst) men togs ändå i princip ut med samma procentsats som arbetsgivaravgiftema (avgift på avgifteffekten). De förändringar som' vidtogs från och med inkomståret 1976 har korrigerat för denna asymmetri. De nya reglerna går i korthet ut på att egenavgifterna beräknas med vad som kallas justerad nettointäkt i förvärvskälla som underlag.2 Detta in- komstbegrepp erhålls som nettointäkt i förvärvskälla minskad med ett schablonmässigt beräknat avdrag för egenavgifterna. Det tidigare medgivna avdraget i inkomstbeskattningen slopas successivt under en period med vissa övergångsbestämmelser. Med dessa åtgärder nås en principiellt sett likformig behandling av löntagare och egna företagare.3

Av denna översikt har det framgått att såväl arbetsgivaravgifter som egen- avgifter i nuvarande utformning är konstruerade med den avdragsprincip som skulle gälla även med en TSA. Förändringar i avgifterna påverkar därför inte inkomstskattens progressivitet.4

' Denna asymmetri är belyst med ett enkelt exempel i Normann [1976], 5. 8.26 ff. 2 Jämför prop. 1975/76:178 och prop 1976/77:41. 3 Asymnetriproblemet kunde i princip också ha lösts så att arbetsgivaravgiftema på löner hade utgått med faktorinkomst som bas och avdrag medgivits för dessa avgifter som allmänt avdrag vid inkomstbeskattningen. Detta hade inneburit ett steg i riktning mot de principer som gällde under 1950- och 1960-talen när en betydande del av socialförsäkringsavgiftema uttaxerades tillsammans med statlig och kommunal in- komstslatt. En sådan ansats hade emellertid inte löst Pomperipossaproblematiken. Observera också den fundamentala skillnaden mellan en sådan lösning och TSA- lösningen. 4 Därerrot påverkas vid nuvarande struktur på arbetsgivaravgifter, egenavgifter och inkomsskatt hela systemets progressivitet vid variationer i avgiftemas procentsatser. Detta beror dels på att avgifterna inte är strikt proportionella mot sina underlag, dels på itt den elasticitet (e) som anger inkomstskattens progressivitet varierar med storlekei på sammanräknad nettoinkomst.

• Sida 96
•  Original

figur 6.2 Uttagsprincipen för en TSA

' Observera att denna problematik aktualiseras även i en TSM via defini- tionen av bruttoinkomst-

begreppet.

SOU 1977:87 lntäkt i förvärvskälla Bas för TSA-inslag där avdrag ./ . schablonavdrag för TSA medgivits på raden över. I dessa Justerad intäkt i förvärvskälla inslag medges inte avdrag för kostnader för intäktens förvär- ./ . kostnader för intäkts förvärvande vande. (Jfr nuvarande arbetsgi- Nettointäkt i förvärvskälla varavgifter.)

./ . schablonavdrag för TSA Bas för TSA-inslag där avdrag medgivits på raden över. På denna nivå medges avdrag för kostnader för intäkts förvärvan- de. (Jfr nuvarande egenavgifter avseende inkomst av rörelse och jordbruksfastighet.)

Justerad nettointäkt i förvärvskälla Sammanräknad inkomst osv.

Anm.: I sin renodlade form utgår TSA med samma skattesats på samtliga sex in- komstslag, nämligen inkomst av tjänst, rörelse, kapital, jordbruksfastighet, annan fastighet och tillfällig förvärvsverksamhet. För varje inkomstslag kan man välja att ansätta skattesatsen på någon av de nivåer som angivits i figuren.

Förespråkarna för generaliserade arbetsgivaravgifter har endast sällan för- sökt precisera hur reformen skulle se ut. 1 de fall där antydningar ändå givits får man intrycket att generaliseringen skulle innebära punktbeskatt- ning av nu undantagna inkomstslag vid källan. TSA-altemativet innebär i stället att generaliseringen till inkomster av tillfällig förvärvsverksamhet, annan fastighet och kapital sker inom ramen för inkomstbeskattningen. Därmed skulle möjligheter skapas för ett rationellt och överskådligt system utan att därför möjligheterna att införa bruttobetonade baser skulle försvinna.

För att det skall vara meningsfullt att tala om en TSA vore det önskvärt (men ej nödvändigt) med samma skattesats för samtliga inkomstslag. Sam- tidigt kan det från systematiska synpunkter vara rimligt att slopa den all- männa arbetsgivaravgiften vid ett införande av en TSA. Effekten av denna åtgärd kan kompenseras genom en höjning av t. ex. arbetsgivaravgiften till folkpensioneringen och motsvarande egenavgift. Därmed skapas möjlighet att starta upp TSA med vilken skattesats som helst. De nuvarande socialförsäk- ringsavgiftema kan bibehållas jämsides med en TSA.

En TSA skulle kunna byggas upp efter samma princip som gäller för nuvarande egenavgifter. Detta skulle innebära att avgiften beräknas på en bas som korrigerats med ett schablonmässigt beräknat avgiftsavdrag. En kvarstående central fråga blir då hur underlaget skall bestämmas för de olika inkomstslagen. Problemet är mer precist i vilken utsträckning avdrag skall medges för kostnader för intäkternas förvärvande i de olika inkomst- slagen.'

En fullständig ram för en TSA uppbyggd efter nuvarande mönster ges i figur 6.2 där det också angivits hur denna skatt kan ansättas på olika nivåer för olika inkomstslag.

I stället för att som i figur 6.2 beräkna avgiften på ett underlag som tagits fram efter ett schablonmässigt bestämt avgiftsavdrag kan man na-

• Sida 97
•  Original

turligtvis fråga sig om det inte vore möjligt att välja den naturligare vägen att beräkna avgiften i det första steget och därefter i ett andra steg medge avdrag for denna exakt beräknade avgift. [ ett tredje steg skulle därefter följa beräkningen av nuvarande inkomstskatt. Huruvida de synpunkter som motiverade de nu gällande reglerna för egenavgifternas beräkning vore re- levanta även vid strikt proportionell TSA är en teknisk fråga som det inte finns anledning att här ta upp.

6.6. En reformerad kommunalskatt

En översiktlig analys av Skattesystemets utveckling under perioden 1965—1975 ger en uppfattning om vissa strukturella drag som är av intresse för en diskussion kring skapandet av en rationell framtida skattestruktur.

Under denna period ökade det samlade skatteuttaget sin andel av BNP med 10 prrcentenheter från 36 % till 46 %. Den kommunala inkomstskatten svarade för hälften av denna ökning medan mervärdeskatt och arbetsgi— varavgifter tillsammans svarade för resterande ökning. Den statliga inkomst- skatten uppgick såväl i början som i slutet av perioden till ca 8 % av BNP.

Av de under perioden 1965—1975 expansiva inslagen i skattesystemet ana- lyseras i denna studie endast de båda indirekta skattema.' Det bör emellertid av den tidigare framställningen ha framgått att de tekniska lösningar som TSA och TSM erbjuder även kan tas i anspråk för att reformera den nu- varande rettoinkomstskatten som sådan. En central tanke bakom tilläggs- skatternas tekniska konstruktion är att inkomstskatten skulle förses med en lättharterlig ”finansieringskomponent”. Därmed skulle också en ända- målsenlig uppdelning kunna ske mellan inkomstskattens utjämningsfunk- tion och cess "finansieringsfunktion". En tilläggsskatt skulle kunna skapa en sådan möjlighet vare sig den är av bruttotyp eller nettotyp.

Det faller sig mot bakgrund av utvecklingen under åren 1965—1975 na- turligt att överväga möjligheterna att applicera tilläggsskatternas avräknings- princip på den kommunala inkomstskatten. Detta har skett inom 1972 års skatteutredning där man i diskussionen närmast intresserat sig för en TSM- ansats. Med en sådan reform, som alltså innebär att kommunalskatten i sin helhet tas ut på sammanräknad nettoinkomst reducerad med statlig in- komstskatt, uppnås de här förordade effekterna för inkomstskatten som helhet. Den progressiva statsskatten, som ger relativt små intäkter, används för att real sera fördelningspolitiska ambitioner, medan den reformerade kom- munalskaten blir den strikt proportionella ”finansieringsskatt” som kan änd- ras utan att systemets progressivitet påverkas.

Det torte vara ett vägande argument för en sådan reform att de skat- temässiga relationerna mellan stat och kommun skulle komma att förenklas avsevärt iframtiden, givet att den nuvarande självständiga beskattnings- rätten för kommunerna bibehålls.2

Vid fortsatt stigande kommunala utdebiteringar slipper man ifrån att med täta intenall vidta kompenserande förändringar i den statliga skatteskalan för att maverka progressivitetsskärpningar och därav följande utbytespro- blem. Korrigeringar av detta slag med några få års mellanrum kan sägas

1 Detta är en konsekvens av de avgränsningar som angivits i direktiven till företagsskatteberedning— en.

2 De finansiella relationer- na mellan stat och kom- mun är för närvarande föremål för översyn i den kommunalekonomiska utredningen (KEU).

• Sida 98
•  Original

1Se Jakobsson & Nor- mann [1974], kapitel 7.

ha varit typiska under 1950- och 1960-talen. Problemet accentuerades ytter- ligare efter kommunalskatteavdragets slopande 1971. Med denna åtgärd slo- pades nämligen den automatik som tidigare fanns i systemet mellan kom- munalskattehöjningar och statsskattesänkningar.'

Även efter en reform av detta slag kan naturligtvis den progressiva stats- skatten behöva ändras med vissa mellanrum men då antingen för att ändra utjämningsprofilen eller som ett led 1 stabiliseringspolitiken. Även om in- komstskatten skulle indexregleras och om statsskattens progressivitet skulle sänkas något kan åtgärder för att dämpa automatiken i vissa konjunkturlägen vara nödvändiga.

Det finns avslutningsvis anledning understryka att en kommunalskat- tereform med den innebörd som här i korthet skisserats från tekniska ut- gångspunkter inte utesluter att en TSA eller TSM (av bruttotyp) används för att partiellt ersätta eller komplettera nuvarande arbetsgivaravgifter och/eller mervärdeskatt. Så länge tilläggsskattema är strikt proportionella mot sina underlag kan de enkelt adderas till varandra utan att de påvisade effekterna går förlorade.

• Sida 99
•  Original

Appendix till kapitel 6

Referenser

Atkinson, A.B., 1973, How Progressive Should Income-Tax be?, i M. Parkin (ed.), Essays on Modern Economics, Longman. Backelin, T., 1971, Konsumtion och sparande, i E. Lundberg m. fl., Svensk finanspolitik i teori och praktik, Stockholm. Bigsten, A. & Hjalmarsson, L., 1976, Energi, sysselsättning och tillväxt. Eko- nomisk Debatt 1976:3, Stockholm. Blinder, A.S. & Solow, R.M., 1974, Analytical Foundations of Fiscal Policy, i The Economics oj'Pub/ic Finance, Brookings. Boskin, MJ ., 1975, Efficiency Aspects of the Differential Tax Treatment of Market and Household Economic Activity, Journal ofPub/ic Economics, Vol. 4. — , 1976, On Some Recent Econometric Research in Public Finance, Ame- rican Economic Rewiew, Papers and Proceedings, May 1976. Bradford, D.F. & Rosen, H.S., 1976, The Optimal Taxation of Commodities and Income, American Economic Rewiew, Papers and Proceedings, May 1976. Branson, W.H., 1973, The Use of Variable Tax Rates for Stabilization Pur- poses, i R.A. Musgrave (ed.), Broad-Based Taxes, London. Break, G.F., 1974, The lncidence and Economic Effects of Taxation, The Economic of Public Finance, Brookings. Brittain. J.A., 1972, The Payro/I Tax/or Social Security, The Brookings Insti- tution, Washington, D.C. Brown, H.G., 1924, The Economics of Taxation, Lucas Brothers. Carlsson, B., 1975, Energibeskattning och energianvändning. Ekonomisk De- batt 1975z8, Stockholm. Carlsson, B. & Josefsson, M., 1974, Industrins energiförbrukning. Analys och prognos,/"ram till 1985. Industriens Utredningsinstitut, Stockholm. Deran, E., 1967, Changes in Factor Income Shares under the Social Security Tax. Review of Economics ana' Statistics, Vol. 49. Ds I 1977:15, Styrmedel för en framtida energihushållning. Huvudrapport från expertgruppen för styrmedel. Energikommissionen. Stockholm. Edgren, G., Faxén, K-O. & Odhner, C-E., 1970, Lönebi/a'ning och samhälls- ekonomi, Stockholm. Feldstein, M.S., l974a, lncidence of a Capital Income Tax in aGrowing Econ- omålvvlith Variable SavingsRates, The Review ofEconomic Studies, Vol.

— , l974b, Tax lncidence with Growth and Variable Factor Supply, The Quarterly Journal of Economics, Vol. LXXXVIII. — , 1976, On the Theory of Tax Reform, Journal of Public Economics, Vol. 6.

Franzén, T., Lövgren, K. & Rosenberg, I., 1976, Skatters och offentliga utgifters effekter på inkomstjbrde/ningen - en teoretisk och empirisk studie, Vol. [ och 11, Stockholm. Hansen, B., 1955, Finanspolitikens ekonomiska teori. SOU 1955:21, Stock- holm.

• Sida 104
•  Original

Harberger, A.C., 1962, The lncidence of the Corporation Income Tax, Journal ofPo/itical Economy, Vol. 70. — , 1964, Taxation, Resource Allocation and Welfare, i The Role of Direct and lndirect Taxes in the Federal Revenue System, Princeton. Harris, S.E., 1941, Economics oj'Social Security, McGraw-Hill, New York. Jakobsson, U., 1976, On the Measurement of the Degree of Progression. Journal ofPub/ic Economics. Vol. 5, No 1. 2. Jakobsson, U. & Normann, G., 1974, Inkomstbeskattningen i den ekonomiska politiken, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm.

— , 1976a, Utjämning kontra utbyte, Två artiklar om den skattepolitiska ut- vecklingen under 1970-talets första hälft, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm. Särtryck nr 62 (Ur Ekonomisk Debatt 197518 och Industrikon- junkturen. Hösten 1975.) — , 1976b, Hagapaketens innebörd. En analys av Haga III-uppgörelsen för 1977 och mittenpartiernas alternativ. Industriens Utredningsinstitut. Sär- tryck nr 70. (Ur Svensk Skattetidning l976:8.) — , 1976c, Welfare Effects of Changes in Income Tax Progression in Sweden, Industriens Utredningsinstitut, Working Paper 1976:3.

Kaldor, N., 1955, An Expenditure Tax, London. Kosters, M., 1969, Effects of an Income Tax on Labor Supply, i A.C. Harber- ger & M.J . Bailey (eds), The Taxation oflncomejrom Capital, The Broo- kings Institution, Washington. Krauss, M. & Bird, R.M., 1971, The Value Added Tax: Critique ofa Review, Journal ofEconomic Literature, Dec. 1971. Leuthold, J .H., 1975, The lncidence of the Payroll Tax in the United States. Public Finance Quarter/y, Vol. 3. Lindholm, R.W., 1970, The Value Added Tax: A short Review ofthe Lite- rature, Journal ofEconomic Literature, Dec. 1970.

— , 1971, The Value Added Tax: Rejoinder to a Critique, Journal a_i/Economic Literature, Dec. 1971.

L0, 1976, Löner, priser. skatter. Rapport till LO-kongressen 1976, Lund. Lodin, S.-O., 1976, Progressiv utgiftsskatt — ett alternativ? SOU 1976162, Stockholm. McLure, E.C. Jr., 1970, Tax lncidence, Macroeconomic Policy and Absolute Prices, Quarterly Journal of Economics, Vol. LXXXIV. — , 1973, Economic Effects of Taxing, Value Added, i R.A. Musgrave (ed.), Broad-Based Taxes, London.

— , 1975, General Equilibrium lncidence Analysis - The Harberger Model After Ten Years, Journal of Public Economics, Vol. 4. Mieszkowski, P., 1969, Tax lncidence Theory: The Effects of Taxes on the Distribution of Income, Journal ofEconomic Literature, Vol. VII.

Mirrlees, J., 1971, An Exploration in the Theory ofOptimal Income Taxation, Review of Economic Studies, Vol. 38. Musgrave, R.A., 1959, The Theory ofPub/ic Finance, New York. — , 1976, ET, OT, and SBT, Journal ofPub/ic Economics, Vol. 6. Musgrave, R.A. & Musgrave, P.B., 1973, Public Finance in Theory and Prac- tice, McGraw-Hill, New York. Mutén, L., 1955, Om bruttobeskattning, Ekonomisk Tidskrift, april 1955. Normann, G., 1976, Beskattning av produktionsfaktorer. Under medverkan av Bo Carlsson och Ulf Jakobsson. Arbetsrapport 197615. Industriens Ut- redningsinstitut, Stockholm (utarbetad på uppdrag av företagsskattebe- redningen).

— , 19773, Modeller för hushållssektorns inkomster, skatter och sparande, i IUI:s långtidsbedömning 1976. Bilagor, Stockholm. — , 1977b, Om kvantitativa makromodellers roll i skatteforskningen. Stencil, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm.

OECD. 1974, Negative Income Tax, Paris. Pechman, J.A., 1971, Federal Tax Policy, Brookings Institute, Washington. Pechman, J.A. & Okner, B.A., 1974, Who Bears the Tax Bil/”den?, Washing- ton.

• Sida 105
•  Original

Phelps, E.S., 1973, Taxation ofWage Income for Economic Justice, Quarterly Journal oj'Economics, Vol. LXXXVII. Prop. 19681100. Bilaga. Tänkbara effekter av vissa omläggningar av beskatt— ningen. PM utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekono- misk planering. Stockholm. Prop. 19742132 Prop. 1975192 Prop. 1975/761217 Prop. 1977/78:49 Rechtenwald, H.C., 1971, Tax lncidence and Income Redistribu/ion, Detroit. Rees, A., 1974, An Overview of the Labor-Supply Results. Journal of'Hu/nan Resources, Vol. IX. Sandmo, A., 1974, A Note on the Structure of Optimal Taxation, American Economic Review, September 1974. Sheshinski, E., 1972, The Optimal Linear Income-Tax, Review of'Economic Studies. Vol. XXXIX. Shoup, C.. 1972, Public Expenditures and Taxation, i Economic Research: Retrospect and Prospect, National Bureau of Economic Research, New York. — , 1973, Factors Bearing on an Assumed Choice between a Federal Retail-

Sales Tax and a Federal Value-Added Tax, i R.A. Musgrave, (ed.), 1973, Broad-Based Taxes, London. SOU,1951:51, Den statliga direkta beskattningen. — , 1954119, Förslag till ändrad företagsbeskattning. — , l957:l3, Den statliga indirekta beskattningen.

— , 1964325, Nytt skattesystem. — , 1974120, Förslag till Skatteomläggning m. m. Delbetänkande av 1972 års skatteutredning. — , 19741103. Skatteomläggning 1976. Delbetänkande av 1972 års skatte- utredning. — , 1977:18, lnflationsskyddad skatteskala. Delbetänkande av 1972 års skat- teutredning. — , 1977120, Kommunernas ekonomi 1975—1985. Betänkande av 1976 års kommunalekonomiska utredning. — , l977:86, Beskattning av företag, Slutbetänkande av Företagsskattebered- ningen.

Sullivan, C.K., 1965, The Tax on Value Added. New York. Söderström, L., 1977, Satsa på mervärdeskatten. Ekonomisk Debatt 197713. TCO, 1975, Var ska// vi ta't? — Ett underlag för skattedebatt. TCO:s arbets- grupp för skattefrågor. Stockholm. Teeters, N.H., 1973, The Payroll Tax and Social Security Finance, i R.A. Musgrave (ed.), Broad-Based Taxes, London. Vroman. W., 1971, Employer Payroll laxes and Money Wages: Two Tests ol'

Backward Shifting, National Tax Association Proceedings. — , 1974, Payroll Tax lncidence: Empirical Tests with Cross Country Data, Public Finance 197412. Watts, HW. et al., 1974, The Labor-Supply Response of Husbands, Journal ofHuman Resources. Vol. IX. Weitenberg, J ., 1969, The lncidence of Social Security Taxes, Public Finance, Vol. 24. Welinder, C., 1974, Skattepolitik, Lund Ysander, B.—C., 1976, Varför utgiftsskatt? Ekonomisk Debatt 197617.

• Sida 106
•  Original

,,,-_.j' il. HI”. 'J- , _. —, ': '. * " . ' ' fll .

• Sida 107
•  Original

7. Bolagsskattens Iikviditetsverkningar 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5

Inledning. . . Skattekreditens tillväxt

Företagets effektiva skattebelastning — en teoretisk analys . Skattebelastning och expansionstakt — en tolkning . Något om skattetrycket vid inflation

8. Räntabi/itet, expansionstakt och skattebelastning 8.1 8.2 8.3

9 Likvid/tet, kapitalkostnad och tillväxteffekter — några sammanfattande

Inledning. . Den empiriska bilden . Utdelningar, vinstutrymme och skattebelastning .

slutsatser

Referenser .

171 171 171 173 175 176

179 179 179 182 187

191

• Sida 111
•  Original

4.6. Vinstskatten och sparandet

Vi har hittills i vår diskussion utgått från att den totala kapitalstocken är given men att nettovinstbeskattningen inverkat på dess fördelning, antingen mellan bolagssektorn och den obeskattade sektorn, som i Harbergers ur- sprungliga modell, eller mellan två regioner eller länder, som i McLures nyss behandlade version. Vi har uppfattat detta så att det totala sparandet inte påverkas av att en vinstskatt införs eller ändras.

Frågan är nu hur vår bedömning av incidensfrågan skulle behöva mo- difieras om vi släpper denna förutsättning.

Vi skall först diskutera möjligheten att det i verkligheten kan föreligga ett samband mellan bolagsskatten och sparandet i ekonomin.

Som vi tidigare har påpekat krävs det en jämförelsenorm för att kunna undersöka bolagsskattens verkan. Denna jämförelsenorm kan t. ex. innebära att statsmakterna genomför en proportionell sänkning av inkomstskatten för att hålla de totala skatteintäkterna oförändrade då en vinstskatt införs eller ändras. Då en inkomstskatt gäller både löne- och kapitalinkomster, medan vinstbeskattningen direkt endast berör kapitalinkomster, innebär en sådan Skatteomläggning på kort sikt för det första en lättnad i beskattningen för löneinkomster och en skärpning för kapitalinkomster. För det andra kan det också bli fråga om en omfördelning av skattetrycket från låg- till höginkomsttagare, eftersom inslaget av kapitalinkomster ofta ökar med sti- gande inkomst.

• Sida 140
•  Original

' För en diskussion om olika skatters inverkan på sparandet i termer av inkomst- och substitu- tionseffekter se Musgrave

[1967], kap. 12.

2Se Normann [1976], kap. 7 för en närmare diskus- sion med utförliga refe- renser.

3 Set. ex. Feldstein [1974], Krzyzaniak [1966], Sato & Hoffman [1974]._

4Jämför bl. a. Mieszkow- ski [1969] och Krzyzaniak [1966].

5 Feldstein [1974].

Om nu den marginella sparbenägenheten för kapitalinkomster skiljer sig från den som gäller för löneinkomster och/eller om höginkomsttagare på marginalen spar en större andel av sina inkomster än låginkomsttagare är det tydligt att Skatteomläggningen också kommer att förändra sparandet i ekonomin.

Till denna s.k. inkomsteffekt av beskattningen kommer den inverkan på sparandet som följer om själva valet mellan konsumtion och sparande är beroende av den avkastning sparandet ger, räknat netto efter skatt. Tek- niskt kan det uttryckas så att den marginella sparbenägenheten är en funktion av kapitalavkastningen eller så att sparandet är elastiskt med avseende på förändringar i kapitalavkastningen. Med traditionell terminologi gäller detta skattens substitutionseffekt.'

De hypoteser om sparandets elasticitet och skillnader i marginell spar- benägenhet mellan olika inkomstslag och grupper av inkomsttagare som refererats ovan vilar inte på någon särskilt fast empirisk grund. Det är sålunda väl belagt hur den genomsnittliga sparbenägenheten för ett tvärsnitt av in- komsttagare ökar med stigande inkomst. Enligt de flesta undersökningar tycks den marginella sparbenägenheten i olika inkomstskikt dock vara mera stabil. Frågan om sparandets ränteelasticitet har inte empiriskt prövats på svenskt material. Internationellt kan vi också bara peka på ett fåtal studier med något varierande resultat.2 I den internationella litteraturen har vinstbeskattningens långsiktiga in- cidens också studerats med utgångspunkt i föreställningen att sparandet kan komma att influeras av beskattningen. Den teoribildning detta gäller, den s. k. neoklassiska tillväxtanalysen, är förenklad så tillvida att den utgår från en sluten ekonomi med full sysselsättning där investeringsverksamheten automatiskt anpassar sig efter tillgången på sparande.3

Med dessa premisser ger en analys av vinstbeskattningens inflytande på sparandet också information om effekterna på kapitalintensitetens utveckling i ekonomin, vid given tillväxt för arbetskraften. Kapitalintensiteten är i sin tur, enligt den neoklassiska teori vi här diskuterar, bestämmande för kapitalets och arbetskraftens gränsproduktivitet och därmed också bl. a. för inkomstfördelningen.

Då man öppnar möjligheten för skatten att påverka sparandet och därmed indirekt både den totala kapitalstockens och de totala inkomstemas storlek i ekonomin, är det inte längre självklart hur man skall uttrycka bolags- skattens incidens. Det skulle t. ex. vara tänkbart att bestämma verkningarna i termer av kapital- och löneinkomsternas absoluta storlek, fördelningen dem emellan eller kapitalförräntningen och arbetslönen. Men problemet är här — som kommer att framgå nedan — att dessa variabler genom beskatt- ningen i vissa fall kan komma att förändras i olika riktning så att ”bördan" för t. ex. kapitalet, sett utifrån en variabel, ej motsvarar "bördan", mätt på annat sätt. Något entydigt omdöme om bolagsskattens incidens kan Så- ledes inte alltid avges med mindre man är beredd att tillmäta någon viss variabel en avgörande betydelse för incidensfrågan. På denna punkt finns ingen enig uppfattning i litteraturen.4

I det följande skall vi något beröra ett arbete av Feldstein,5 där vinst- beskattningens långsiktiga incidens undersöks inom ramen för en neoklas- sisk tillväxtmodell med en sektor. Studien gäller därmed effekterna av en

• Sida 141
•  Original

generell vinstskatt. Jämförelsenormen utgörs här av en proportionell lö- neskatt, till skillnad från vad vi förutsatt ovan. Feldstein antar närmare bestämt att det gäller att sänka eller avskaffa denna löneskatt och att vinst- beskattningens höjd anpassas så att de totala skatteintäkterna inte påverkas.

Modellen gör det möjligt att belysa vinstbeskattningens verkan på bl. a. kapitalförräntningen och på fördelningen mellan kapital- och löneinkomster efter skatt. Strategiska faktorer därvid är just sparandets ränteelasticitet och de marginella sparbenägenhetema för löne- och kapitalinkomster. Några specialfall får demonstrera karaktären av de resultat som kan nås med Feld- steins uppläggning.

Om t. ex. sparbenägenhetema är lika för löne- och kapitalinkomster och dessa sparbenägenheter är okänsliga för variationer i sparandets avkastning blir, som antytts ovan, det totala sparandet opåverkat av vinstbeskattningen. Då förändras inte kapitalintensiteten i ekonomin och inte heller kapitalets förräntning före skatt. Men det betyder helt enkelt att kapitalavkastningen efter skatt kommer att sjunka i proportion till vinstskattesatsen och vidare att relationen mellan kapitalinkomster och löneinkomster efter skatt för- skjuts till kapitalinkomsternas nackdel.

För det extremfall sparbenägenheten är noll för löneinkomster och ka- pitalägarna ensamma svarar för det privata sparandet i ekonomin medför övergången från en löneskatt till en vinstbeskattning en särskilt kraftig ned- gång i sparande och kapitalintensitet. Med Feldsteins antaganden innebär den lägre kapitalintensiteten i själva verket en så mycket högre gränspro- duktivitet för kapitalet att förräntningen efter skatt blir oförändrad. Också arbetslönen netto efter skatt blir oförändrad. Visserligen sänks löneskatten, men den tendens till ökande löneinkomster som samtidigt uppstår kommer i detta fall precis att uppvägas av att arbetsproduktiviteten faller genom den sänkta kapitalintensiteten.' Det kan också noteras att de totala in- komsterna i samhället blir lägre, eftersom Skatteomläggningen genom att reducera sparandet resulterar i en mindre kapitalstock. Fördelningen mellan kapitalinkomster och löneinkomster efter skatt förändras vidare till kapi- talägarnas nackdel.

Skatteomläggningen kan innebära ett minskat sparande och lägre kapi- talintensitet också om sparbenägenheten är positiv för löneinkomster. Vill- koret för detta är bara att det är en större andel av kapitalinkomsterna än av löneinkomstema som sparas (och/eller att sparbenägenhetema sjun- ker vid reducerad kapitalavkastning). Med dessa premisser visar det sig att kapitalförräntningen efter skatt kommer att sjunka. Nedgången i rän- tabilitet står emellertid inte i proportion till vinstskattesatsen, eftersom den lägre kapitalintensiteten är förknippad med en högre gränsproduktivitet för kapitalet och därmed högre kapitalavkastning före skatt.

I detta fall kommer vidare arbetslönerna efter skatt att stiga åtminstone något. Sänkningen av arbetsproduktiviteten via den sänkta kapitalinten- siteten kommer nämligen att uppvägas av reduktionen i löneskatten. Som en ytterligare aspekt av Skatteomläggningen kan vi också i detta fall notera att relationen mellan kapitalinkomster och löneinkomster efter skatt för- ändras till nackdel för kapitalinkomsterna.

' Slutsatserna gäller då produktionsfunktionen är homogen av första graden och är inte begränsad till Cobb-Douglas-fallet.

• Sida 142
•  Original

'Se t. ex. Mieszkowski [1969], Sato[l963] och Krzyzaniak [1966].

4.7. Slutsatsernas relevans

De modeller för vinstbeskattningens långsiktiga incidens som diskuterats i avsnitten 4.5 och 4.6 innehåller drag som ter sig realistiska för svenskt vidkommande. Ett centralt moment i den svenska ekonomins utlandsbe- roende, nämligen kopplingen mellan räntabilitetskravet för nyinvesteringar i Sverige och avkastningsmöjlighetema utomlands, kan fångas in och pre- ciseras till sin fördelningspolitiska innebörd. Detta gäller också för sambandet mellan bolagsskatten och sparandet i ekonomin, liksom för hypotesen att kapitalägarnas förräntningskrav skulle avspegla deras val mellan sparande och konsumtion.

Resultaten från de teoretiska modellerna pekar i ett väsentligt avseende i samma riktning, nämligen att en skatt på företagens nettovinster i det långa loppet kommer att påverka arbetsproduktiviteten och därmed inverka menligt på bruttoersättningen till arbetskraften. Slutsatserna varierar något då det gäller beskattningens inverkan på kapitalavkastningen och på för- delningen mellan kapital- och löneinkomster.

McLures analys är extrem i detta senare avseende. Om vi i hans modell inför förutsättningar som förefaller relevanta för den svenska ekonomin finner vi att kapitalägarnas avkastning inte kan påverkas genom en skatt på företagens vinster. Oavsett vinstbeskattningen kommer nämligen rän- tabiliteten på eget kapital på lång sikt att tendera mot den nivå som motsvarar det internationellt bestämda förräntningsanspråket.

Implikationerna för fördelningspolitiken av detta resultat kan sägas vara paradoxala. Med hänsyn till statsmakternas uttalade målsättning att uppnå en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning skulle det nämligen vara rationellt att helt avskaffa vinstbeskattningen. Genom en sådan skattepolitik förändras inte kapitalägarnas avkastning, medan däremot arbetslönerna kommer att öka!

Resultaten från de teoretiska analyserna kan emellertid behöva nyanseras i väsentliga avseenden innan vi vågar ett mera definitivt omdöme om bo- lagsskattens incidens. De diskuterade verkningarna gäller nämligen endast sedan ekonomin via kapitalbildningen anpassat sig till de störningar som förändringar i vinstbeskattningen innebär. Det är en svår fråga hur snabbt denna anpassning kan komma till stånd. Vad först beträffar de neoklassislka tillväxtmodeller som utnyttjats för att analysera beskattningens inverkan på sparandet, brukar de flesta ekonomer räkna med extremt långa anpass- ningstider, på ett halvt sekel eller mer.1 Men det betyder att också de initiellla verkningarna måste få spela in vid bedömningen av strukturella förändringar i skattesystemet. De initiella effekterna av en sänkt vinstbeskattning i kom- bination med exempelvis en höjd löneskatt innefattar närmare bestämt en ökad kapitalförräntning och en reducerad arbetslön. Över en tidsperiod av kanske flera decennier är alltså fördelningsverkan av en sådan skatteom-

läggning regressiv. Just i samband med den långa tid som kan komma att krävas för sam- hällsekonomin att anpassa sig till förändringar i investeringskvoten har det påpekats att strukturella förändringar i skattesystemet i riktning mot en lägre beskattning av inkomstslag och grupper av inkomsttagare med hög sparbenägenhet inte utgör något nödvändigt villkor för att uppnå en större

• Sida 143
•  Original

kapitalstock och en högre total inkomst. Om ökad kapitalbildning som i de neoklassiska tillväxtmodellerna bara är en fråga om den totala tillgången på sparande i ekonomin, har det offentliga många alternativ till sitt för- fogande. Ett sådant är att ersätta privat med offentligt sparande i form av budgetöverskott, som kan ställas till förfogande för privata investeringar via minskad offentlig upplåning på kapitalmarknaden. Det innebär att det offentligas uppgift blir att vid given struktur i skattesystemet välja lämplig nivå för det totala skattetrycket snarare än att vid givet skattetryck anpassa Skattesystemets struktur så att önskat sparande uppnås' Vi kan här erinra om att statsmakterna i Sverige valt att söka lösa kapitalbildningsproblemet via ett kraftigt ökat offentligt sparande parallellt med strukturella skatte- reformer innebärande bl. a. en omfördelning av skattetrycket från företags- sektorn till hushållen. Det offentliga, dvs. stat och kommun och AP-fonden, svarade sålunda för ca 70 % av nettosparandet i ekonomin vid slutet av 1960-talet, jämfört med ca 1/3 under 1950-talet.

Det existerar, för det andra, inga undersökningar som direkt gäller an- passningstidens längd för den typ av allmänna jämviktsmodeller som till- lämpas av Harberger & McLure. Bara i mer partiella analyser, inom ramen för den neoklassiska investeringsteori som utvecklats av Jorgenson och hans efterföljare, har anpassningshastigheten varit föremål för ett närmare in- tresse. Vi kan t. ex. peka på en studie av Coen & Hickman [1970], som bl. a. berör frågan hur snabbt ett uppkommet gap mellan den faktiska och önskade kapitalstocken inom den amerikanska industrin sluts genom net- toinvesteringar. Enligt nämnda författare skulle, grovt räknat, halva an- passningen av kapitalstocken till en yttre störning i form av t. ex. en skat- tesänkning vara avklarad på fem år.

Det finns dessvärre, varken teoretiskt eller empiriskt, något underlag för att bedöma vilken relevans dessa resultat kan ha för vån problem om an- passningstidens längd i modeller av Harberger-typ. Vi kan sålunda inte ute- sluta möjligheten att anpassningen för hela ekonomin vad gäller kapital- stockens fördelning, kapitalintensiteten och kapitalets och arbetskraftens marginella produktiviteter är väsentligt mer tidskrävande än vad som fram- kommer ur Coens & Hickmans partiella analys av kapitalstockens anpass- ning i en begränsad sektor. Just denna möjlighet kan naturligtvis vara ett argument för att ge särskild tyngd åt de kortsiktiga verkningarna på ka- pitalägarnas avkastning av ändringar i beskattningen vid den fördelnings- politiska bedömningen. Vår bedömning av incidensfrågan kompliceras inte bara av att anpass- ningen efter en ändring i vinstbeskattningen från ett jämviktsläge i ekonomin till ett annat kan ta tid, utan också av att själva anpassningsprocessen i verkligheten är utsatt för ständiga störningar. Genom den tekniska utveck- lingen, och genom förändringar i efterfrågan och i företagens möjligheter att på olika sätt dominera sin marknad, sker det fortgående omfördelningar av vinsterna mellan företagen. Nya investeringsmöjligheter uppkommer med en avkastning som för en längre eller kortare tid överstiger förränt- ningsanspråket, samtidigt som lönsamheten kan försämras i existerande an- läggningar. Genom fortlöpande förändringar i betingelserna för jämvikt kom- mer alltså i verkligheten det långsiktiga jämviktsläget ständigt att förskjutas. I praktiken kommer vi aldrig att uppnå den situation där ”över”- och "un-

'Jämför Musgrave [1963], Mieszkowski [1969] och McLure [1973].

• Sida 144
•  Original

' Se Pechman-Okner [1974] för utförliga refe- renser.

2 Hellström [1967] och Franzén-Lövgren-Rosen- berg [1975].

dervinster" eliminerats så att räntabiliteten på investerat kapital netto efter bolagsskatt motsvarar kapitalägarnas förräntningsanspråk.

De relationer mellan varupriser, löner och kapitalförräntning som kan bestämmas ur modeller för allmän jämvikt har i själva verket sitt intresse som riktpunkter för de förändringar som alltid pågår i en marknadsekonomi, snarare än som beskrivning av det faktiska utfallet av den ekonomiska verksamheten för en viss period. McLures resultat att kapitalägarnas av- kastning i jämvikt i en ekonomi av svensk typ med internationell rörlighet för varor och kapital är oberoende av förändringar i vinstbeskattningen måste också uppfattas i sådana termer. En reduktion i vinstbeskattningen ökar momentant kapitalägarnas avkastning. Men genom att företagens inves- teringsincitament vid oförändrat förräntningskrav samtidigt ökar utlöses också en anpassningsprocess som tenderar att återföra kapitalavkastningen netto efter bolagsskatt mot den långsiktiga jämviktsnivån.

4.8. Bolagsskatten och den personliga inkomstfördelningen

I tidigare avsnitt har vi utifrån några teoretiska modeller diskuterat vinst- beskattningens långsiktiga inverkan på inkomstemas fördelning mellan pro- duktionsfaktorerna arbete och kapital. Denna s k funktionella inkomstför- delning har i alla tider rönt ett stort intresse bland ekonomer och politiker, vilket bl.a. sammanhänger med att den identifierats med inkomstemas fördelning mellan olika samhällsklasser.

I den moderna fördelningspolitiska debatten har intresset också i hög grad kommit att direkt knytas till frågan om olika skatters effekter på den vertikala inkomstfördelningen, dvs. fördelningen av inkomster mellan olika personer.

Under de senaste 25 åren har det presenterats ett antal empiriska un- dersökningar i den internationella litteraturen, gällande hela skattesystemets fördelningsverkningar.' Också för svenskt vidkommande har sådana un- dersökningar genomförts av Hellström för 1966 och Franzén-Lövgren-Ro- senberg för 1970.2 Gemensamt för de nämnda undersökningarna är att en proportionell inkomstskatt används som jämförelsenorm. Man antar när- mare bestämt att statsmakterna skulle kunna upprätthålla samma skattetryck som det nuvarande genom en proportionell beskattning av alla inkomster. Med det existerande skattesystemets fördelningsverkan menas då helt enkelt de förändringar i inkomstfördelningen som skulle uppkomma genom en övergång från gällande skattesystem till den nämnda proportionella beskatt- ningen.

I det följande skall vi redovisa kalkyler av den svenska bolagsskattens fördelningseffekter som gjorts av Franzén-lövgren-Rosenberg (FLR) som ett led i deras undersökning av det svenska skattesystemet för 1970. De explicita och implicita antaganden som ligger till grund för deras beräkningar kommer därefter att kritiskt granskas mot bakgrund av vår tidigare teoretiska analys av vinstbeskattningens långsiktiga incidens.

FLR gör det tankeexperimentet att vinstbeskattningen avskaffas och att företagen därvid ökar sina utdelningar till ägarna med ett belopp som svarar

• Sida 145
•  Original

mot de uteblivna skattebetalningarna. Samtidigt införs en proportionell skatt på alla inkomster (inklusive bolagsvinsten), som anpassas så att det offent- ligas intäkter blir oförändrade. För 1970 innebar detta att den proportionella skatten måste ge en avkastning på ca 2,6 mdr kr, vilket motsvarar bolagens skattebetalningar till stat och kommun.

Fördelningseffekterna av en sådan Skatteomläggning preciseras i tabell 4.1. Tabellen visar förändringen i realinkomst för de olika inkomstklasserna, uttryckt som procent av den sammanräknade nettoinkomsten, då gällande bolagsskatt ersätts med en proportionell skatt på alla inkomster (inklusive bolagsvinster).

Tabellen visar att ett avskaffande av bolagsskatten — i stort sett — skulle innebära en inkomstomfördelning från låg- och medelinkomsttagare till de högsta inkomsttagama. Vi ser att personer med en sammanräknad net- toinkomst på t. ex. 30000 kr, skulle få en skatteökning av storleken 150 kr genom Skatteomläggningen. Samtidigt skulle realinkomsten för den mest gynnade gruppen — ogifta utan barn med inkomster över 100000 kr — förbättras med minst 16 000 kr.

Det är givet att alla försök att kvantitativt precisera olika skatters inverkan på den personliga inkomstfördelningen måste bygga på en rad förenklande antaganden, och att resultaten därför också måste tolkas med försiktighet. Detta gäller i särskilt hög grad för bolagsskatten. Frågan är bara om de förutsättningar FLR — i likhet med andra författare — tvingas tillgripa är av sådan karaktär att kalkylerna åtminstone i grova drag ger en rättvisande bild av vinstbeskattningens fördelningseffekt.

De grundläggande antagandena för beräkningarna är att företagens vinster före skatt inte förändras då bolagsskatten avskaffas, och vidare att utdel- ningarna ökar med ett belopp som svarar mot de uteblivna skattebetal- ningarna. FLR ger inga närmare upplysningar om hur dessa förutsättningar bör uppfattas, men det förefaller klart att de i ett långsiktigt perspektiv måste implicera ett antagande om att Skatteomläggningen inte påverkar företagens investeringsverksamhet. Detta kräver i sin tur, som vi redan visat, ganska speciella antaganden om bestämningsfaktorema för kapital- ägarnas förräntningsanspråk. Förräntningsanspråket måste t. ex. förutsättas stiga i samma proportion som avkastningen på bolagens nyinvesteringar förbättras då gällande vinstbeskattning avskaffas. Vidare måste bolagens skattebetalningar i utgångsläget ha baserats på den ekonomiskt riktiga vinst- en. Om dessa starka förutsättningar är uppfyllda kan man visa, att bo- lagsskatten i själva verket blir neutral i sina verkningar på investerings- tillväxten. ' ' Se Södersten [1975].

Tabell 4.1 Förändringen i realinkomst i procent av sammanräknad nettoinkomst då bolagsskatten avskaffas för 1970

Kategori Inkomstklass 10000— 25000— 40000— 60000— 100000— —10000 25000 40000 60000 100000 Ogifta utan barn —0,4 —0,4 —0,5 0.1 4,2 16,4 Ogifta med barn —0,7 —0,7 —0,7 —0,2 0,7 2,1 Gifta 0,2 —0,6 —0,5 -—0,3 0,3 4,5

• Sida 146
•  Original

Vi har här tidigare, med hänvisning till rådande institutionella förhiål- landen, i stället drivit tesen att kapitalägamas förräntningsanspråk i hu- vudsak är internationellt bestämt och därför i stor utsträckning oberoende av variationer i den svenska bolagsskatten. Med detta synsätt förvänitar vi oss att bolagsskatten faktiskt påverkar företagens investeringsverksamhet. Det betyder i sin tur att företagens vinster före skatt inte kan förutsättas vara oförändrade då bolagsskatten avskaffas. Vi måste också räkna med indirekta effekter på arbetslönemas utveckling då kapitalstockens tillväxt vid full sysselsättning påverkas av vinstbeskattningen.

Med dessa invändningar blir det osäkert om de beräkningar som pre- senterats ovan verkligen kan ge någon meningsfull bild av vinstbeskatt- ningens inverkan på den personliga inkomstfördelningen. Vad gäller .det långsiktiga problemet kan vi i själva verket hävda att de komplicerade an- passningsprocesser med återverkningar på kapitalförräntningen (före skatt) och arbetslöner som utlöses vid så genomgripande förändringar i vinstlbe- skattningen som det här gäller knappast kan fångas in i enkla kalkyler av detta slag.

Det finns också skäl att här jämföra FLR:s förutsättningar och resultat med de slutsatser som kommer att presenteras i kapitel 5 beträffande ut- vecklingen av industriföretagens effektiva skattebelastning. Sedan mitten av 1950-talet har det faktiska skatteuttaget inom industrin minskat från ca 47 % till _ca 18 % av "verklig” vinst för åren 1973-75. Det ligger nära till hands att uppfatta den utvecklingen som ett uttryck för statsmakternas strävan att upprätthålla en snabb tillväxt för industriinvesteringarna, med hänsyn till att företagen kräver en räntabilitet på sina nyinvesteringar i Sve— rige som motsvarar avkastningsmöjlighetema utomlands. Med FLst im- plicita antaganden om företagens beteende vid en skattesänkning blir det minskade skattetrycket däremot enbart en fråga om en regressiv fördel- ningspolitik.

Den kritik vi framfört ovan kan riktas mot de flesta existerande un- dersökningar av vinstbeskattningens inverkan på den personliga inkomstför- delningen. Av många skäl tillgrlps schablonmässiga och ganska tvivelaktiga antaganden om företagens reaktioner vid förändringar i vinstbeskattningen.

De resultat som redovisas i dessa undersökningar saknar ändå inte intresse. Våra invändningar har nämligen främst gällt möjligheterna att tolka be- räkningarna som ett uttryck för vinstbeskattningens långsiktiga fördelnings- verkan. Som utvecklades i ett tidigare avsnitt kan emellertid ekonomins anpassning till ett ändrat skatteuttag gentemot företagens vinster vara en mycket långsam process, som kan spänna över flera decennier. Det betyder att också de initiella effekterna måste få spela en stor roll vid bedömningen av olika förändringar i bolagsskatten. Just som ett uttryck för vinstbeskatt- ningens kortsiktiga fördelningsverkan - utan beaktande av de långsiktiga, dynamiska effekterna — har beräkningarna i t. ex. tabell 4.1 ett uppenbart intresse. De ger oss en gripbar uppfattning om storleksordningen av den målkonllikt — med hänsyn till statsmakternas uttalade önskemål att uppnå en jämnare fördelning av inkomster och förmögenheter — som aktualiseras av en politik syftande till att upprätthålla en snabb investeringstillväxt genom reduktioner av den effektiva skattebelastningen.

• Sida 147
•  Original

' Underlaget för de tabel- ler som redovisas i detta kapitel är de sammanställ- ningar av industriföreta- gens resultaträkningar som årligen redovisas i SOS Företagen.

5.2. Vinster, sparande och skatter

I tabell 5.1 redovisas vinstutvecklingen inom svensk industri sedan början av 1950-talet för företag i olika storleksklasser. Antalet anställda har utgjort indelningsgrund. '

Som framgår av tabellen minskade bruttovinstmarginalen — mått som bruttovinstens andel av förädlingsvärdet — för hela industrins del med nästan 1/ 3 från början av 1950-talet till början av 1970-talet (1969/ 73). Den vinst- boom som inleddes 1973 höjde sedan vinstmarginalen med knappt 1/6 för perioden 1973/ 75. Vinstutvecklingen har varit påfallande ojämn mellan företagen i de olika storleksgrupperna och det är tydligt att det främst är storföretagen som dominerat utvecklingen för hela aggregatet av företag. Genom att vinstmarginalen varit i stort sett oförändrad för de minsta fö- retagen (SO—200 anställda) till början av 1970-talet har spridningen mellan

Tabell 5.1 Bruttovinst i procent av förädlingsvärdet

Antal anställda

Samtliga > I 000 500—1 000 200- 500 50— 200

1953—57 1957—61 1961-65 1965—69 1969—73 1973—75

33,6 32,0 29,0 26,0 24,4 28,1 39,5 36,3 32,5 28,4 25,5 29,3 31,8 30,6 26,2 23,2 23,6 26,6 26,6 26,5 23,8 22,5 24,7 29,1 19,7 21,7 21,1 19,8 20,4 23,6

• Sida 148
•  Original

de största och minsta företagen ifråga om bruttovinstens andel av föräd- lingsvärdet reducerats från 19,8 till endast 5,7 procentenheter 1973/75.

Att bruttovinstmarginalen varierar mellan företag i olika storleksklasser behöver i och för sig inte innebära att det skulle föreligga några motsvarande skillnader ifråga om räntabilitet på investerat kapital. Skillnaden kan helt eller delvis vara ett uttryck för att kapitalutrustningen per krona föräd- lingsvärde växer med företagens storlek. Större företag måste då anslå en större andel av bruttovinsterna till avskrivningar än mindre företag.

Vid en bedömning av vinstutvecklingen kan det vidare vara missvisande att se enbart på bruttovinstmarginalen. Kapitalutrustningen per krona för- ädlingsvärde i de olika storleksgrupperna och kapitalföremålens genomsnitt- liga ekonomiska livslängd kan nämligen ha förändrats. En ökande eller minskande andel av bruttovinsterna måste då gå till avskrivningar med följd att nettovinsterna får en helt annan utveckling än bruttovinsterna. Dessa tolkningsproblem bör hållas i minnet i det fortsatta resonemanget.

Tillgången på sparande, dvs. internt genererade medel, brukar tillmätas en speciell betydelse för företagens investeringsbeslut. Det hävdas t. ex. att företagen är obenägna att finansiera riskfyllda projekt med upplånade medel. Man möter vidare ofta den uppfattningen att sparandet skulle vara ett särskilt ”billigt” kapital och att övergången till låne- eller aktiefinansiering medför en snabb och kraftig stegring i (de marginella) kapitalkostnadema.

De finansiella resurser företagen har tillgängliga för investeringsverksam- het och expansion bestäms i hög grad av bruttovinstemas storlek. Men med bruttovinsterna betalar företagen också räntor, skatter och utdelningar och först genom att subtrahera dessa poster kan vi få ett mått på företagens sparande. I tabell 5.2 sätts företagens sparande i relation till förädlingsvärdet.

Som framgår av tabellen är sparandets utveckling en helt annan än brut- tovinstemas. Sparandets andel av förädlingsvärdet ökade i slutet av 1950- talet i samtliga storleksgrupper och för de större företagen (> 500 anställda) har utvecklingen till början av 1970-talet (1969/73) inneburit en återgång till en något lägre nivå än som rådde vid mitten av 1950-talet. I de mindre och medelstora företagen (( 500 anställda) har sparandet ökat över nämnda period.

De redovisade siffrorna tyder på att företagen kunnat behålla en ökad andel av sina bruttovinster. Skillnaden mellan bruttovinst och bruttospa- rande utgörs av bolagsskatt, utdelning och nettot av olika finansiella kost- nader och intäkter, och det är genom kompenserande förändringar i dessa poster sparandet har kunnat hållas någorlunda intakt under den analyserade

Tabell 5.2 Bruttosparande i procent av förädlingsvärdet

Antal anställda

Samtliga > 1000 500—1000 200— 500 50— 200

1953—57 1957—61 1961—65 1965—69 1969—73 1973—75 18,4 21,9 20,3 18,8 18,1 23,0 20,7 24,1 22,2 21,1 19,3 24,6 18,1 20,7 19,7 16,9 17,2 21,3 15,3 17,8 16,5 15,6 17,3 21,8 11,6 14,2 14,7 14,3 15,0 18,7

• Sida 149
•  Original

Tabell 5.3 Skatt i procent av förädlingsvärdet

Antal anställda 1953—57 1957—61 [961—65 1965—69 Samtliga 10,4 7,4 5,8 4,5 > 1000 13,5 9,2 7,3 5,7 500—1 000 8,5 5,9 4,3 3,2 200— 500 7,4 5,4 4,0 3,1

50— 200 4,7 4,3 3,6 2,8

1969—73

2,9 3,0 3,0 2,8 2,3

perioden. Hur denna anpassning från företagens sida gått till belyses närmare i tabellerna 5.3 och 5.4.

I tabell 5.3 har företagens skattebetalningar relaterats till deras förädlings- värde.

Det framgår att skattebetalningarna minskat markant sedan början av 1950-talet. Jämförs perioden 1953/57 med perioden 1973/ 75 visar det sig att skattebetalningarnas andel av förädlingsvärdet sjunkit med mellan 50 och 80 %, med den lägsta siffran för de minsta företagen (50—200 anställda). Spännvidden mellan de största och de minsta företagen har därmed re- ducerats från 8,8 till —0,1 procentenheter.

Också här finns det anledning att betona vissa tolkningsproblem. Det förhållandet att skatternas andel varierar mellan storleksgrupperna behöver inte innebära att skattebelastningen uttryckt som skatternas andel av de ”verkliga” nettovinsterna skulle variera på motsvarande sätt. Skillnaderna kan i stället, helt eller delvis, vara ett uttryck för skillnader mellan företagen i fråga om kapitalinsats per krona förädlingsvärde och/eller räntabilitet på investerat kapital.

Tabell 5.4 visar hur förändringarna i sparandet mellan perioderna 1953/ 57 och 1969/ 73 — då vinstmarginalema minskade successivt för hela industrins del — kan återföras på förändringar i bruttovinst, vinstskatt, utdelning och finansiellt netto.

Tabell 5.4 Uppdelning av sparandeförändringar 1953/57-1969/73 Procentenheter

Antal Förändring i anställda 53 BV T U F Q Q Q Q Q Samtliga —0,3= — 9,2 + 7,5 +2,9 —1,5 > 1 000 _1,4=_ —14,0 +10,5 +3,5 —l,4 500—1 000 —0,9= — 8.2 + 5,5 +3,0 —l,2 200— 500 +2,0= — 1,9 + 4,6 +2,2 —2,9 S(P 200 +3,4= +0,7 + 2,4 +1.7 —1,4

Beteckningar: Q = förädlingsvärde, SB = bruttosparande, BV = bruttovinst, T = skatter, U = utdelningar, F= finansiella kostnader och intäkter netto. Anm. Plustecken anger att skatt resp. utdelning minskat i förhållande till förädlings- värdet och att det finansiella nettot förbättrats.

1973—75

2,4 2,3 2,9 2,9 2,4

• Sida 150
•  Original

Vid en jämförelse mellan kolumnerna framgår det klart hur den markanta förändringen över tiden i skatternas andel av industriföretagens förädlings- värde haft en avgörande betydelse för sparandets utveckling mellan 1953/ 57 och 1969/ 73. För hela aggregatet av industriföretag minskade bruttovinst- marginalen med 9,2 procentenheter och samtidigt försämrades det finansiella nettot med 1,5 procentenheter. Under samma period föll skattebetalningarna med 7,5 procentenheter i förhållande till förädlingsvärdet. Vi kan uppfatta detta så att de minskade skattebetalningarna från likviditetssynpunkt kom- penserat företagen för 70 %, dvs. 7,5/(9,2+1,5), av de minskade vinsterna. Samma andel gäller för de största företagen (> 1000 anställda), medan för företagen med mellan 200 och I 000 anställda nedgången i skattebetalning- arna motsvarar mellan 60 och 95 % av den sammanlagda försämringen i bruttovinst och finansiellt netto. För de minsta företagen uppvägs för- sämringen i finansiellt netto delvis av att bruttovinstmarginalen ökat mellan perioderna. Genom att skatternas andel av förädlingsvärdet samtidigt re- ducerats kraftigt har sparandet kommit att öka för dessa företag.

Våra beräkningar visar alltså att gällande skattesystem i väsentlig utsträck- ning bidragit till att hålla företagens finansiella resurser någorlunda intakta, trots att vinsterna minskade successivt från 1950-talet till början av 1970- talet. Den utvecklingen hänger nära samman med bolagsskattens karaktär av nettovinstbeskattning som gör att bruttosparandet inte sjunker lika snabbt som vinsterna om inte företagen minskar sina avskrivningar i takt med vinstnedgången. Det måste emellertid understrykas att diskussionen här gäller sparandets utveckling i relation till förädlingsvärdet. Om utvecklingen av de relativa faktorprisema gjort det lönsamt att göra produktionen mera kapitalintensiv, dvs. ersätta arbetskraft med maskiner, behövs det helt enkelt ett större sparande om företagen i oförändrad utsträckning skall kunna själv- linansiera sina investeringar. Det förhåller sig också så att det skett en ned- dragning av självfinansieringsgraden, dvs. kvoten mellan bruttosparande och bruttoinvesteringar, från 1950- till 60-talet inom samtliga storleksgrup- per, trots en svag investeringsutveckling under 1960-talet. I den meningen har alltså företagens finansiella situation försämrats.

5.3. Skatternas utveckling — en förklaring

Den markanta förändringen av skattebetalningarnas andel av industrifö- retagens förädlingsvärde sedan början och mitten av 1950-talet hänger själv- fallet samman med att bruttovinstmarginalerna sjunkit kraftigt, åtminstone för de större företagens del, och att det finansiella nettot försämrats som följd av en ökande lånefinansiering. Då vinsterna minskar, minskar också skatterna i ett system med nettovinstbeskattning.

Företagens skattebetalningar påverkas emellertid också av en rad andra faktorer som förändringar i rådande skattesatser, reglerna för den skatte- mässiga värderingen av maskiner, byggnader och lager och investerings- fondssystemet. Vi kan också peka på de i kapitel 2 beskriva möjligheterna till förlustutjämning och till s.k. Annell-avdrag vid nyemission, liksom de speciella investeringsavdragen. Som utvecklas närmare i kapitel 6 kan

• Sida 151
•  Original

den beskattningsbara vinsten genom bl. a. gällande värderingsregler komma att avvika från den ”verkliga” nettovinsten, sådan den framkommer efter avdrag för s. k. kalkylmässiga avskrivningar på grund av kapitalets förslitning och åldrande. De av- och nedskrivningar som tillåts enligt skattelagama är i allmänhet större än de som motsvarar den verkliga förslitningen, va- rigenom den efektiva skattebelastningen, uttryckt som det faktiska skat- teuttaget i relation till de ”verkliga” nettovinsterna, blir lägre än som anges av den nominella skattesatsen'

Ilur den effektiva skattebelastningen för hela aggregatet av industriföretag har förändrats sedan 1953 framgår av den heldragna kurvan i diagram 5.1. Den effektiva skattebelastningen har där beräknats genom att de faktiska skattebetalningarna satts i relation till ”verklig” vinst, definierad som brut- tovinst (efter korrigering för lagerreservförändringar), minus finansiellt netto och kalkylmässiga avskrivningar. Den streckade kurvan, som inlagts som jämförelsenorm i diagrammet, visar hur den nominella skattesatsen utveck- lats under perioden.2

Det bör understrykas att beräkningar av detta slag är vanskliga, beroende bl. a. på den osäkerhet som alltid är förknippad med försök att uppskatta det kalkylmässiga avskrivningsbehovet. Osäkerheten i beräkningarna gäller främst nivån för den effektiva skattebelastningen, medan däremot skatte- belastningens förändring över tiden kan bestämmas med större säkerhet. Dessa reservationer bör hållas i minnet också vid tolkningen av tabell 5.5 nedan.

Som framgår av diagrammet tycks de omläggningar i företagsbeskatt- ningen som genomfördes vid mitten av 1950-talet, innefattande bl.a. ett definitivt avskaffande av den fria avskrivningsrätten, skärpta regler för vår- dering av lager och höjningar av den nominella skattesatsen, inte ha re- sulterat i några nämnvärda förändringar i den effektiva skattebelastningen. Då den nominella skattesatsen höjdes, försvarade företagen sina vinster genom framförallt ökade avskrivningar så att den effektiva skattebelast- ningen kom att ligga på i stort sett samma nivå 1956 som 1953. Efter 1956 däremot sjönk den effektiva skattebelastningen - som framgår av diagram- met — med 37 % fram till 1959 utan någon förändring i den nominella skattesatsen.

Efter den successiva sänkningen under andra hälften av 1950-talet låg industrins effektiva skattebelastning — bortsett från tydliga konjunkturva- riationer — på en i stort sett oförändrad nivå fram till slutet av 1960-talet. Under 1970-talets första hälft sjönk sedan skattetrycket ytterligare.

Med reservation för det statistiska materialets osäkerhet visar våra be- räkningar en effektiv skattebelastning på i genomsnitt 47 procent av den

' Jämför kapitel 6.

2 Beräkningarna för diagram 5.1 inkluderar effekterna av alla de faktorer som nämnts i andra stycket ovan. Vi använder här avskrivningskalkyler från nationalräkenskapema. Som underlag för dessa har statistiska centralbyrån utfört kapitalstocksberäkningar med den s.k. perpetual-inventory-metoden. Avskrivningarna har för varje år beräknats som skill- naden mellan bruttoinvesteringsutgifterna och förändringen i kapitalstockens net- tovärde uttryckt i återanskaffningspriser. Se vidare t.ex. NR 1971211, sid. 121.

• Sida 152
•  Original

Procent 60 /""_i , ll ,a'__---' 50 | ___-"'

O_o-__-

Diagram 5.1 Ejfektiv och nominell skattesats jär industrin

1953—75 1953 55 60 65 70 75 År

-——- Nominell skattesats _ Effektiv skattesats

”verkliga” nettovinsten för åren 1953—57 jämfört med 26 procent 1969—73 och 18 procent åren 1973—75.'

En närmare förklaring till förändringarna i industriföretagens effektiva

Tabell 5.5 "Överavskrivningar" och avsättningar till investeringsfonder och lager- reserver i procent av "verklig” vinst

Period Överav- Avsättningar Avsättningar Summa vinst- skrivningar till investe- till lager- reglerande ringsfonder reserver åtgärder 1953/57 9,2 3,3 1,7 14,2 1957/61 15,6 15,1 4,8 35,5 1961/65 17,4 14,3 9,4 41,1 1965/69 15,5 17,6 9,5 42,6 1969/73 8,3 18,1 18,9 45,3 1973/75 3,8 23,4 39,1 66,3

'I detta kapitel har intresset varit inriktat på bolagsskattens betydelse för industriföre- tag. De parametrar i skattesystemet som analyserats gäller emellertid även för aktiebo- lagen utanför industrin. Det kan därför vara intressant att konstatera att, åtminstone för perioden 1969/ 73, skattetrycket tycks vara i stort sett detsamma i olika sektorer. För sektorn byggnadsindustri var sålunda den effektiva skattebelastningen 27 % och för varuhandeln 25 %,jämfört med 26 % för industrin.

• Sida 153
•  Original

skattebelastning ges i tabell 5.5, som visar hur "verklig” vinst disponerats för ”överavskrivning” — bokförd skattemässig avskrivning utöver det kal- kylmässiga avskrivningsbehovet — och avsättningar till investeringsfonder och lagerreserver.'

Tabellen visar hur nedgången i industrins effektiva skattebelastning under andra hälften av 1950-talet hänger nära samman med en kraftig uppgång av investeringsfondsavsättningarna parallellt med en ökning av företagens ”överavskrivningar” i förhållande till "verklig” vinst.

Den investeringsz som startade 1957 hade gett företagen ett kraftigt ökat underlag för skattemässiga avskrivningar, samtidigt som incitamentet att utnyttja detta avskrivningsunderlag antagligen hade förstärkts på grund av den tidigare genomförda höjningen av den nominella skattesatsen. Denna höjning innebar nämligen att varje avskrivningskrona blev mera värd genom att den gav upphov till en större skattereduktion än tidigare. Effekten torde ha förstärkts av det faktum att höjningen av bolagsskattesatsen 1955—56 redan från början betecknades som temporär och av att företagen i början av 1958 hade kännedom om en skattesänkning fr.o.m. 1960.

Även när det gäller ökningen av investeiingsfondsavsättningama vid slu- tet av 1950-talet torde flera faktorer ha samverkat. Man kan peka på de ändringar i investeringsfondssystemet som genomfördes 1955 för att sti- mulera företagen till avsättningar och det faktum att fonderna började ut- nyttjas i högre grad för första gången 1958. Vidare medförde höjningen av bolagsskattesatsen, att avsättningarna blev förmånligare från likviditets- synpunkt.

För 1970-talets första hälft noteras ytterligare en markant ökning i andelen vinstreglerande åtgärder med åtföljande sänkning av den effektiva skat- tebelastningen. Samtidigt förändrades den relativa betydelsen av ”överav- skrivningar” och lagerreservavsättningar radikalt. Uppgången i företagens avsättningar till lagerreserver möjliggjordes genom den exceptionella vär- demässiga ökningen i industrins lagerkapital under denna period. Lager- nedskrivningen kan här sägas ha förhindrat en beskattning av den i viss mening rent fiktiva vinst som uppkommer då inneliggande lager stiger i pris.

Accelerationen i prisstegringarna kan ha bidragit också till nedgången i "överavskrivningarna" relativt ”verklig” vinst genom att driva upp de kalkylmässiga avskrivningarna — som baseras på kapitalutrustningens åter- anskaffningsvärde — i snabbare takt än de skattemässiga avskrivningarna — som beräknas på historiska anskaffningsvärden.2 Tillväxten i underlaget för reguljära skattemässiga avskrivningar torde vidare också ha hållits tillbaka

'Genom en jämförelse mellan tabell 5.5 och diagram 5.1 kan man bestämma vilken betydelse förändringarna i vinstreglerande åtgärder haft för förändringen i effektiv skattebelastning mellan olika tidsperioder. Hela 98 % av minskningen i effektiv skat- tebelastning mellan 1953/ 57 och 1973/ 75 "förklaras" sålunda av uppgången i andelen vinstreglerande åtgärder. Mellan 1953/57 och 1969/ 73 är motsvarande siffra 80 %. Resterande 20 % av förändringen i effektiv skattesats hänför sig till investeringsavdrag, utdelningsavdrag etc.

2Se kapitel 7 för en diskussion om inliationens inverkan på effektiv skattebelastning.

• Sida 154
•  Original

Diagram 5 . 2 Investerings- fondsavsättningar i procent av bruttovinsten åren [ 955—72jörjöretag av olika storlek.

Procent

25,0

20,0

15,0

10,0

5,0

1955 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 År

genom det omfattande utnyttjandet av investeringsfondema under 1970- talets första hälft.

Genom analysen i detta avsnitt står det klart att den nedgång i skatternas andel av förädlingsvärdet som konstaterats ovan (se tabell 5.3) har betingats av både krympande vinster och sjunkande effektiv skattebelastning. Mellan perioderna 1953/57 och 1973/75 föll det effektiva skattetrycket med 29 procentenheter. Om den "verkliga” vinstens andel av förädlingsvärdet legat på den nivå som gällde för 1973/75 under hela denna period skulle en sådan reduktion i effektiv skattebelastning ha resulterat i en nedgång i skat- ternas andel av förädlingsvärdet med 4 procentenheter. Som framgår av tabell 5.3 minskade skatternas andel av förädlingsvärdet för hela gruppen av industriföretag i verkligheten med 8 procentenheter mellan 1953/ 57 och 1973/75. Denna reduktion skulle alltså till 50 % kunna återföras på en sänkt effektiv skattebelastning, medan återstoden hänför sig till en nedgång i de ”verkliga” nettovinsterna.

I avsaknad av uppgifter över det kalkylmässiga avskrivningsbehovet för små och medelstora företag har den effektiva skattesatsen inte kunnat jäm- föras mellan storleksgrupperna. Eftersom lF-systemet svarat för en väsentlig del av skattereduktionen gentemot hela industrin kan det emellertid vara värt att något närmare jämföra hur möjligheten till fondavsättningar ut- nyttjades av företag av olika storlek. 1 diagram 5.2 sätts investeringsfonds- avsättningarna i relation till företagens bruttovinster.

----—- >1 000 anställda _o-u-n- 200—500 anställda

D.C.....IOO 500_1 000 anställda 50—200 anställda

• Sida 155
•  Original

Investeringsfondssystemet blev av någon betydelse först från 1955 då ti- digare gällande regler ändrades. Det faktum att investeringsfondema ut- nyttjades aktivt för första gången 1958 och att statsmakterna lockade med särskilt förmånliga avsättningsbestämmelser under 1960 torde ha bidragit till den kraftiga uppgången från 1957. Markanta ökningar i fondavsättning- arna noteras också för högkonjunkturåren 1965 och 1974. För 1974 gällde speciella omständigheter. Efter den vinstboom som inleddes 1973 beskars nämligen företagens likviditet genom obligatoriska avsättningar till arbets- miljöfonder och s. k. särskilda investeringsfonder. Dessa avsättningar svarar i stort sett för hela den uppgång som registreras i diagrammet för 1974.

I genomsnitt för perioden 1955—75 har de största företagen (> 1 000 an- ställda) avsatt ll % av sina bruttovinster till investeringsfonder. Motsva- rande siffra är 8,0 % för företagen med 500—1 000 anställda, 8,4 % för fö- retagen med 200—500 anställda och 8,5 % för de minsta företagen med mellan 50 och 200 anställda.

Vi kan alltså konstatera, att de största företagen (> 1 000 anställda) upp- visar den högsta andelen fondavsättningar. Man kan emellertid inte hävda — vilket förekommer ibland — att investeringsfondssystemet i praktiken skul- le vara en angelägenhet endast för storföretagen. Även de minsta företagen, med mellan 50 och 200 anställda, har ju gjort fondavsättningar av ungefär samma storlek som t. ex. de relativt stora företagen med mellan 500 och 1 000 anställda.

• Sida 156
•  Original

• Sida 157
•  Original

6.7. Lättnader i dubbelbeskattningen

Det system för beskattning av bolagsvinster som diskuterats ovan återfinns till sina huvuddrag även i utlandet. Under senare år har dubbelbeskattningen dock modifierats på olika sätt i många länder. I praktiken har detta inneburit att skillnaden i skattetryck mellan utdelningsinkomster och värdestegringar reducerats.

Det är i huvudsak två olika metoder som kommit till användning. Enligt den ena har det totala skattetrycket gentemot den utdelade vinsten lättats genom ett speciellt avräkningsförfarande vid aktieägarnas inkomstbeskatt- ning, medan enligt den andra metoden den eftersträvade lättnaden i be- skattningen i stället åstadkommits genom en differentiering av bolagsskat- tesatsen till förmån för den utdelade vinsten.1

• Sida 167
•  Original

Utgångspunkten för ett avräkningssystem kan t. ex. vara önskemålet att låta den totala skattebelastningen för den utdelade vinsten överensstämma med aktieägarnas marginalskatt. För det syftet gäller det vid inkomstbe- skattningen att lyfta av den del av inkomstskatten som redan har betalats av företaget i form av bolagsskatt. Praktiskt kan detta tillgå så att den ut- delning aktieägarna mottar räknas upp med hänsyn till den på utdelningen belöpande bolagsskatten, varefter det uppräknade utdelningsbeloppet utgör skattepliktig inkomst för aktieägarna. Från den beräknade skatten på detta belopp dras så den bolagsskatt som redan erlagts av företaget för den utdelade vinsten. Mellanskillnaden motsvarar den skatt på utdelningsinkomsten som

aktieägaren netto har att betala.1 Olika varianter av nämnda avräkningsmetod tillämpas numera allmänt av länderna inom den Europeiska Gemenskapen för att helt eller delvis lyfta av aktiebolagens skatt på den utdelade vinsten. Det franska "avoir fiscal”-systemet innebär att den mottagna utdelningen vid aktieägarnas in- komsttaxering först räknas upp med 50 % från t. ex. 100 till 150. Vid 70 % marginalskatt betyder det en skatt för aktieägaren på 105 (70 % av 150). Detta skattebelopp reduceras sedan med ”avoir fiscal”-krediten, som här är 50, till 55 vilket svarar mot den skatt aktieägaren netto får betala. Den totala skattebelastningen blir därmed 155 (100 för bolaget och 55 för ak- tieägaren), motsvarande 77 % av den utdelade vinsten före skatt.

I förhållande till vår principskiss innebär det franska systemet i realiteten att avräkningsförfarandet begränsas till halva bolagsskatten på utdelad vinst. Alternativt kunde vi uttrycka det så att en avräkning av hela bolagsskatten enligt ovan vid 50 % bolagsskatt svarar mot en ”avoir fiscal”-kredit på 100 % jämfört med de 50 % som gäller för franska aktieägare.2

Det engelska ”imputation"-systemet kan beskrivas i exakt samma termer som det franska och innebär då närmare bestämt en "avoir fiscal”-kredit på 35/65 (ca 53,8 %) av den mottagna utdelningen. Avräkningen motsvarar därmed knappt hälften av bolagsskatten på 52 %, så att den totala skat- tebelastningen vid vinstutdelning blir ca 78 % för aktieägare med 70 % marginalskatt.

Utgångspunkten för det engelska systemet tycks emellertid i första hand inte vara att lyfta av den del av aktieägarnas inkomstskatt på den utdelade vinsten som redan betalats av företaget i form av bolagsskatt, utan snarare att erbjuda skattefrihet för utdelningsinkomster för den genomsnittlige in- komsttagaren. Avräkningssystemet har nämligen inte knutits till bolagets skattesats utan till den för Storbritannien gällande "standard rate of income

]Ett exempel kan klargöra: Låt den utdelning som utbetalas från bolaget till en aktie- ägare vara 100.Vid 50 % bolagsskatt är den uppräknade utdelningen, dvs. den utdelade vinsten före skatt, 200 och det är på detta belopp som den personliga inkomstskatten beräknas. För en aktieägare med 70 % marginalskatt betyder det 140. Från denna sum- ma får aktieägaren sedan räkna av den skatt på den utdelade vinsten som redan betalats av företaget, vilket i detta fall motsvarar 100. Aktieägaren får därmed netto erlägga 40 (140 ./. 100)i skatt på de 100 han mottagit som utdelning. Det sagda betyder att aktie- ägaren och bolaget sammanlagt betalat 140 i skatt (40+100), vilket är 70 % av den utde- lade vinsten före skatt.

2Se exkursen s. 170 för en precisering.

• Sida 168
•  Original

1Se exkursen s. 169 för en precisering.

2Se t. ex. Hammer [1975].

31 Västtyskland utnyttjas således både avräknings- metoden och "split-rate"- systemet. 4I tidigare sifferexempel utgick vi från 3 % avkast- ning efter alla skatter för aktieägare med 70 % marginalskatt.

5 Se exkursen s. 170.

tax” som är 35 %. Detta är också förklaringen till den till synes egendomliga bråkdelen 35/65 enligt ovan.

I Västtyskland har avräkningsmetoden introducerats fr. o. m. 1977. Det tyska systemet liknar vår principskiss såtillvida att aktieägarna får räkna av hela den skatt på vinstutdelningen som tidigare betalats av aktiebolaget. Genom att bolagsskattesatsen är 36 % betyder detta — med den franska terminologin — att ”avoir fiscal”-krediten satts till 36/64 (ca 56,4 %). Den totala skattebelastningen för den utdelade vinsten kommer därmed att mot- svara aktieägarnas marginalskatt.1

Som påpekats har dubbelbeskattningen i flera länder i stället lättats genom en differentiering av bolagsskattesatsen till förmån för den utdelade vinsten. det 5. k. split-rate-systemet.2 Praktiskt kan detta utformas antingen så att hela eller någon del av företagets utdelning görs avdragsgill vid inkomsttaxe- ringen eller så att skattelagstiftningen faktiskt stadgar om en lägre debi- teringsprocent för den del av bolagsvinsten som öronmärkts för utdelning. Den första varianten återfinns i bl. a. Norge och Finland och den andra i bl. a. Västtyskland3 och Japan. Också för svenskt vidkommande existerar de facto en viss skillnad i beskattningen mellan utdelad och innehållen vinst genom att avdrag, som nämnts (avsnitt 2.1), i viss utsträckning medges för utdelning på nyemitterat kapital (Annell-avdrag).

En tentativ jämförelse av de metoder för att lätta dubbelbeskattningen som tillämpas i Storbritannien, Frankrike, Västtyskland och Sverige redo- visas i tabell 6.4. Jämförelsen avser kostnaden före skatt från företagets synpunkt för att utnyttja nyemitterat kapital. Utgångspunkten för beräk- ningarna, som preciseras i exkursen s. 169, är antagandet att kapitalägarna i nämnda länder kräver 10 % avkastning netto efter bolagsskatt, men före personlig inkomstskatt, på sina finansiella investeringar. Förräntningsan- språket netto efter alla skatter förutsätts därmed kunna van'era mellan olika länder och olika grupper av aktieägare allt efter den personliga inkomstbe- skattningen.4

Annell-reglemas behandling i kalkylen kräver en närmare kommentar. Enligt gällande bestämmelser får företaget efter en nyemission göra avdrag vid vinstbeskattning med 5 % av inbetalat belopp under 10 år. Den reduktion i företagets skattebetalningar som följer av dessa avdrag kan med vissa förutsättningar visas ha nuvärdet 24 öre per inbetalad krona för den "re— presentative” aktieägaren med 70 % marginalskatt.5

Avdraget kan således sägas innebära att företaget efter en nyemission på 1 krona disponerar över ett belopp motsvarande 1,24 kronor. Detta innebär i sin tur att aktieägaren kan nöja sig med en avkastning före skatt på till— skjutna medel som är endast 1/ 1,24, dvs. ca 81 %, av den avkastning som krävs vid nyemission utan avdrag. Det innebär 17,9 % jämfört med 22,2 % enligt ovan.5

De siffror som redovisas i tabellen måste självfallet tolkas med stor för- siktighet. Med hänsyn till de förenklande antaganden som tillgripits får beräkningarna i själva verket uppfattas endast som grova indikatorer på storleksordningen av effekterna av olika metoder att lätta dubbelbeskatt- ningen.

• Sida 169
•  Original

Tabell 6.4 Förräntningskravet före skatt vid finansiering med nyemission (pN) i några länder Procent Bolagsskatt Skatteav- Land på utdelad vinst räkning" pN Frankrike 50 50 13,4 Storbritannien 52 49,7 13,5 Västtyskland 36 100 10,0 Sverige (1) 55 - 22,2 Sverige (2) 55 — 17,9

"Avser den andel av bolagsskatten på utdelad vinst som räknas av vid aktieägarnas inkomstbeskattning. Jfr exkursen, s. 170. Anm.: (1) Exklusive avdrag för lämnad aktieutdelning (2) 5 % avdrag under 10 år.

Som framgår av tabellen tycks kapitalkostnaden vid nyemission ligga vä- sentligt högre i Sverige än i Storbritannien, Frankrike och Västtyskland. För att komma på samma nivå som Storbritannien och Frankrike skulle utdelningsavdraget för svenska företag enligt den använda modellen behöva höjas från 5 % till mellan 13 och 14 % under 10 år, alternativt till 10 % under 15 år.

Exkurs

1 det följande preciseras de intuitiva resonemangen i avsnitten 6.6 och 6.7.

Låt k vara aktieägarnas förräntningskrav efter bolagsskatt men före per- sonlig inkomstskatt, rm den personliga marginalskatten och T3 den totala skattebelastningen för den utdelade vinsten. Företagets kostnad före skatt för att utnyttja nyemitterat kapital, pN, kan då tecknas

N _ kul-rm) (1) p — 1—Tfj

pN motsvarar den förräntning före skatt som krävs för att netto efter alla skatter ge aktieägarna avkastningen k(l—T m), med hänsyn till att den totala skattebelastningen för den utdelade vinsten är TG.

Låt vidare T vara bolagets skattesats och y den på s. 167 definierade ”avoir fiscal”-krediten. TZ: kan då skrivas

Til =T+(1fT) lfm(_1+7) #71 (2)

Av en vinstkrona före skatt betalas T som bolagsskatt och återstoden, l—T. som utdelning till aktieägarna. Denna utdelning räknas upp med y och på det uppräknade beloppet appliceras aktieägarnas marginalskattesats, rm. Den uträknade skatten reduceras sedan med y gånger mottagen ut- delning. Tij kan omformuleras

Til = rm + rti—rm) — nano—fm).

• Sida 170
•  Original

l.lämför tolkningen av skattekrediten i avsnitt 6.5

Den andra termen i höger led representerar den merbelastning - utöver den personliga marginalskatten — som bolagsskatten medför och den tredje termen reduktionen i total skattebelastning genom avräkningssystemet. Genom att bilda kvoten

7(1=T)(1—T'") T(1—-Tm)

kan man bestämma hur stor andel av den merbelastning som bolagsskatten innebär som lyfts av genom skatteavräkningen (jfr s. 167).

Avräkningssystemets inverkan på kapitalkostnaden pN framkommer efter insättning av (2) i (1).

=__Ji__ (l—T)(l+7)

Kapitalkostnaden vid nyemission, pN, bestäms alltså av k, som är ak- tieägarnas förräntningsanspråk efter bolagsskatt men före personlig in- komstskatt, av bolagsskattesatsen för utdelad vinst, T. och av den ovan definierade ”avoir-fiscal"-krediten y. Aktieägarnas förräntningskrav, k, som satts till 10 % i tabell 6.4, uppfattas här som internationellt bestämt, medan T och y varierar mellan länderna.

För Sveriges del blir kapitalkostnaden

pN

=k(1—Tm)[ 1] k [1 ],

N : 1—T: r+v l—T 1+Y p

eftersom någon "avoir-fiscal”-kredit inte medges (y = 0). Y betecknar nu- värdet för aktieägama av de skattereduktioner genom Annell-avdrag som följer vid en nyemission på 1 krona. Med den formulering av pN som ges här förutsätts denna skattereduktion bidra till finansieringen av företagets investeringar. För ett investeringsprojekt som finansierats med nyemission sjunker behovet av direkta ägartillskott, i genomsnitt över projektets livs- längd, därmed till 1/(1+Y) per investerad krona, varvid förräntningsan- språket före skatt för projektet reduceras i motsvarande mån.l

Om a får beteckna Annell-avdraget och w det antal år avdraget medges blir Ta[1_e—wk(1—Tm)]

Y=va ae—kU—Tm)t dt = 0 k

För T = 0,55, a = 005, W = 10, k = 0,1 och T'" = 0,7 blir Y = 0,24. Den reduktion av företagets skattebetalningar som följer genom Annell- avdraget har alltså — med angivna förutsättningar — nuvärdet 24 öre per inbetalad krona för den ”representative” aktieägaren med 70 % marginal- skatt. Den direkta ägarinsatsen begränsas således till ca 81 öre (1/ 1,24) per investerad krona.

• Sida 171
•  Original

7.1. Inledning

Bolagsskatten kan allmänt sett förväntas inverka på företagens investerings- verksamhet genom att dels påverka investeringsprojektens förväntade lön- samhet, dels påverka företagens finansieringsmöjligheter.2 Den första av dessa aspekter, som berördes i föregående kapitel genom bl. a. en analys av företagens kapitalkostnad, kan sägas vara av relevans främst för frågan om beskattningens inverkan på den långsiktiga kapitaluppbyggnaden för storleken av företagens optimala kapitalstock. Den andra aspekten som något skall behandlas i detta kapitel — bolagsskattens finansierings- eller likvidi- tetseffekter— är i stället av intresse i huvudsak för ett mer kortsiktigt problem, nämligen frågan om hur snabbt företagen kan realisera en önskad utbyggnad av sin realkapitalstock.

Det bör påpekas att framställningen i detta kapitel inte enbart gäller lik- viditetsverkningar av bolagsskatten. I avsnitten 7.3 och 7.5, där vi diskuterar den effektiva skattebelastningen för olika grupper av företag respektive in- flationens inverkan på skattebelastningen, kommer räntabilitetsaspekten så- lunda åter in.

7.2. Skattekreditens tillväxt

Vi har tidigare (kapitel 6) visat hur företagen genom den reguljära skat- temässiga avskrivningen och genom investeringsfondssystemet kan erhålla skattekredit och hur denna räntabilitetsmässigt kan uppfattas som ett rän- tefritt lån från statsmakterna till företaget.

Från likviditetssynpunkt innebär den skattekredit som är knuten till ett enskilt investeringsprojekt endast en temporär fördel. De totala skattebe- talningarna från investeringsprojektet påverkas nämligen inte utan skatte- krediten amorteras genom ökade skattebetalningar då den skattemässiga avskrivningsperioden är slut.

Slutsatsen angående skattekreditens utveckling över tiden och likvidi- tetseffekten blir emellertid annorlunda då vi övergår till att resonera om ett företag som bedriver en fortlöpande investeringsverksamhet.

Återkommande investeringar innebär möjligheter till ett upprepat upp- tagande av nya skattekrediter och dessa kan helt eller delvis uppväga amor-

* Framställningen i detta kapitel bygger på kapitlen 4, 6 och 10 i Södersten [1975].

25e t. ex. Coen [19711 för en distinktion mellan dessa båda aspekter av bolagsskattens verkan.

• Sida 172
•  Original

teringen av skattekrediterna från tidigare gjorda investeringar, för vilka de kalkylmässiga avskrivningarna kommit att överstiga de skattemässiga. Där— igenom behöver den sammanlagda skattekrediten för ett företag till sitt belopp inte få samma temporära karaktär som för en enstaka investering utan kan exempelvis vara konstant över tiden eller t. o. m. ständigt växande.

Avgörande för utvecklingen av ett företags sammanlagda skattekredit är alltså relationen mellan å ena sidan tillskottet av skattekrediter från nyligen gjorda investeringar och å andra sidan amorteringen av skattekrediter från de äldre kapitalföremålen. Denna relation bestäms i sin tur inte bara av avskrivningsreglernas utformning utan också av hur företagets investeringar, och därmed avskrivningsunderlaget, utvecklas.

För ett företag med en period för period jämnt växande investeringsvolym kommer den sammanlagda skattekrediten ständigt att växa. Sammanhanget kan uttryckas så att företagets totala skattemässiga avskrivningar ständigt kommer att överstiga det kalkylmässiga avskrivningsbehovet för kapital- stocken. Den skatt som skulle utgå på företagets "överavskrivningar" skjuts på framtiden i form av en växande skattekredit.

För kontinuerligt växande företag innebär alltså möjligheten till snabb, skattemässig avskrivning en varaktig fördel i den meningen att någon "net- toåterbetalning” av den växande skattekrediten aldrig behöver bli aktuell. Därigenom kommer företaget totalt sett att betala mindre skatt jämfört med om skattelagstiftningen inte medgav avskrivningar i snabbare takt än vad som motiveras av hänsyn till kapitalutrustningens åldrande och för- slitning.

Om istället investeringarna är konstanta från år till år kommer den sammanlagda skattekrediten att öka endast under en övergångsperiod. Då skattekrediten från den först gjorda investeringen helt amorterats, inträder ett jämviktsläge som innebär att den sammanlagda skattekrediten hålls konstant till sitt belopp. Nytillskottet av skat- tekrediter från de senast gjorda investeringarna kommer då nämligen precis att täcka amorteringen av skattekrediterna från de äldre kapitalföremålen. Detta fall kan sägas gälla ett stagnerande företag, som efter en inledande expansionsperiod bara investerar precis så mycket som behövs för att hålla kapitalutrustningen intakt, dvs. brutto- investeringarna motsvarar det kalkylmässiga avskrivningsbehovet. Oavsett hur snabbt den skattemässiga avskrivningen får göras kommer därvid den totala skattemässiga avskrivningen att motsvara det kalkylmässiga avskrivningsbehovet.

I verkligheten är det vanligt att ett företags investeringsverksamhet uppvisar starka variationer. Expansiva år åtföljs av år med ingen eller ringa investeringsverksamhet. I sådana fall kan företag, som skriver av sina investeringar så snabbt som skatte- lagstiftningen medger, tidvis komma i den situationen att tillskott av skattekrediter från de senast genomförda investeringsprojekten inte täcker amorteringen av skat- tekrediter från de äldre investeringarna. Därigenom kommer den sammanlagda skat- tekrediten att minska. Det kan också uttryckas så att företagets skattemässiga av- skrivningsunderlag blivit så begränsat, att den redovisade beskattningsbara vinsten överstiger den "verkliga" vinsten, varigenom skattebetalningarna blir större än vad som skulle vara fallet om företaget kunde ha gjort skattemässiga avskrivningar och nedskrivningar som motsvarar det kalkylmässiga avskrivningsbehovet för kapital- utrustningen.

Under förutsättning att skattelagstiftningens värderingsregler hålls oförändrade kan emellertid en fullständig amortering av samtliga skattekrediter komma ifråga endast för ett företag som inte gör några bruttoinvesteringar, och där det skattemässiga av- skrivningsunderlaget är slut och endast kalkylmässiga avskrivningar återstår. Under

• Sida 173
•  Original

förutsättning att de kalkylmässiga värdeminskningsavdragen är fördelade över hela den tid respektive kapitalföremål beräknas kunna användas, kommer i ett sådant fall företagets samtliga skattekrediter att vara amonerade först i det ögonblick ka- pitalutrustningen är helt försliten.

Skattekrediter har här definierats som det ackumulerade beloppet av de skattereduktioner som erhålls genom skattemässiga avskrivningar utöver det kalkylmässiga avskrivningsbehovet och genom IF-systemet. Enligt svensk skattelagstiftning kan skattekrediter emellertid skapas också genom avsättningar till lagerreserver. Det innebär att den sammanlagda skatte- krediten i ett företag motsvarar summan av de ackumulerade skatteminsk- ningar som åstadkommits genom överavskrivningar, avsättningar till la- gerreserver och investeringsfonder.

De skattekrediter som skapas via lagervärderingsreglerna kan förfalla till betalning vid t. ex. lagerminskning. Om lagerminskningen är tillfällig ger skattelagstiftningen dock vissa möjligheter till att balansera över skatte— krediten till ett senare år, då lagret åter ökar. Det bör vidare påpekas att återbetalning av skattekrediten helt kan undvikas om lagerreserven återförs till beskattning under förlustår.l

7.3. Företagets effektiva skattebelastning — en teoretisk analys

Som framgått av det föregående kommer den skattemässiga avskrivningen för ett expanderande företag att överstiga det kalkylmässiga avskrivnings- behovet. Den vinst som tas fram till beskattning blir härigenom mindre än den "verkliga" vinsten. I avsnitt 7.2 tolkades detta som att företagets sammanlagda skattekredit växer över tiden, men vi kan också se det så att den effektiva skattesatsen, dvs. den andel av den ”verkliga” vinsten som faktiskt betalas i skatt, är lägre än den nominella.

Nivån för den effektiva skattesatsen bestäms bl. a. av förhållandet mellan företagets skattemässiga och kalkylmässiga avskrivningar. Detta förhållande bestäms i sin tur av bl.a. företagets expansionstakt. Ju snabbare inves- teringstillväxten är, desto större blir den skattemässiga avskrivningen i relation till den kalkylmässiga. Avskrivningsreglernas utformning innebär därmed att det i själva inkomstberäkningen finns inbyggd en konsolide- ringsmöjlighet som sänker den effektiva skattebelastningen för expande- rande företag jämfört med stagnerande.

För ett enstaka kapitalföremål, t. ex. en maskin, medför möjligheten till snabb skat- temässig avskrivning att den beskattningsbara avkastningen blir mindre i början och

1 Beskrivningen ovan kan sägas ge en något överdriven bild av den konsolideringsmöj- lighet som lagervärderingsreglerna ger. Lagernedskrivning kan nämligen också tjäna syftet att förhindra en beskattning av den i viss mening rent fiktiva vinst som upp- kommer då inneliggande lager stiger i pris. Se t.ex. Västhagen [1957], s. 65 f. 1 det här sammanhanget kan det vara av intresse att konstatera att svenska företag under 1950- och 1960—talen genom snabb skattemässig avskrivning av maskininveste- ringar, avsättningar till lagerreserver och investeringsfonder kunnat ackumulera be- tydande skattekrediter. För industrins del uppgick den sammanlagda skattekredit, som ackumulerats under åren 1953—66, till nästan 15 % av det totala värdet av lager, maskiner och byggnader och 20 % av det egna kapitalet för periodens sista år, 1966. För en närmare analys se Södersten [1975].

• Sida 174
•  Original

större i slutet av livslängden än som skulle vara fallet om de skattemässiga avskriv- ningarna hade samma tidsfördelning som de kalkylmässiga avskrivningarna. Detta innebär helt enkelt att den effektiva skattebelastningen är lägre för yngre kapitalföremål än för äldre.

Vi kan nu se att företagets effektiva skattebelastning måste minska då expan- sionstakten ökar. Variationer i tillväxttakten kommer för det första att inverka på åldersfördelningen av de investeringar som tillsammans utgör företagets kapitalstock. Ju snabbare investeringstillväxten är, desto lägre blir den genomsnittliga åldern på kapitalföremålen. Men för det andra gäller, som nyss påpekats, att den effektiva skat- tesatsen är lägre för yngre kapitalföremål än för äldre. Ju snabbare tillväxten är, desto yngre blir kapitalstocken och desto större ”tyngd” får därmed de investeringar, där den effektiva skattesatsen är låg. Härigenom sjunker företagets genomsnittliga ef- fektiva skattebelastning.

Förutsatt att företagen helt utnyttjar de möjligheter som erbjuds i skat- telagstiftningen att skära ned den beskattningsbara vinsten kan vi a priori förvänta oss en differentiering i skattetrycket, inte bara mellan snabbt och långsamt växande företag, utan också mellan företag med olika räntabilitet och med olika sammansättning av kapitalstocken.

Företagets effektiva skattebelastning bestäms av hur stora "överavskriv- ningarna” är i relation till kapitalstocken. Det är då klart, att företagets räntabilitet måste vara avgörande för dess skattebelastning. Stigande vinster påverkar inte direkt vare sig skattemässigt tillåtna avskrivningar eller av- skrivningsbehovet. Då räntabiliteten stiger, kommer däremot överavskriv- ningarna att utgöra en mindre andel av vinsten, vilket innebär att en ökad andel av denna vinst måste tas fram till beskattningMed andra ord, den effektiva skattebelastningen ökar då räntabiliteten stiger.

Av detta resonemang är det vidare klart att ju lägre företagets kalkyl- mässiga avskrivningsbehov är, desto större blir — allt annat lika — över- avskrivningarna relativt den "verkliga" vinsten. Det kan uttryckas så att företag som har sina investeringar inriktade på kapitalföremål, där de skat- temässiga avskrivningsreglerna är förmånliga, kommer att få en lägre skat- tebelastning än företag som genom sin investeringsinriktning har mindre möjligheter att göra överavskrivningar. [ praktiken skulle detta kunna in— nebära en differentiering i skattebelastningen till förmån för företag, som har en relativt stor del av sina tillgångar i form av maskiner och till nackdel för företag där byggnadskapitalet är relativt sett mer dominerande. Då bortser vi emellertid från möjligheterna att göra avsättningar till investeringsfonder och att det ställer sig väsentligt förmånligare att utnyttja fonderna till bygg- nads- än till maskininvesteringar. Återvänder vi här till bolagsbeskattningens faktiska utformning bör möjligheterna att göra avsättningar till lagerreserver också framhållas. Normalt kommer en ökning i lagrets omfattning relativt den totala kapitalstocken att innebära en sjunkande skattebelastning. För- utsättningama är då att den verkliga vinsten beräknas utan några lager- nedskrivningar, medan skattelagstiftningens möjligheter till låg lagervär- dering helt utnyttjas för beräkning av beskattningsbar vinst.

• Sida 175
•  Original

7.4. Skattebelastning och expansionstakt — en tolkning

Som framgår av det teoretiska resonemanget i detta kapitel och den empiriska analysen i kapitel 5 innebär utformningen av reglerna för beräkningen av beskattningsbar vinst att det totala skattetrycket gentemot bolagssektorn hålls på lägre nivå än vad som skulle vara fallet, om företagens skatte- betalningar beräknats på vad jag här kallat de verkliga vinsterna efter gällande nominell skattesats. För statsmakterna vore det naturligtvis också möjligt att upprätthålla samma skattetryck som det nuvarande genom att i stället tillämpa en lägre, men enhetlig, skattesats på företagens "verkliga" vinster. En sådan alternativ utformning av nettovinstbeskattningen skulle emel- lertid medföra att skattetryckets relativa fördelning mellan företagen blev en annan än den som nu gäller. För snabbt växande företag med förhål- landevis stor andel ”nya” kapitalföremål medför nuvarande skatteregler lägre skattetryckjämfört med den norm som anges ovan. Långsamt växande eller stagnerande företag däremot har en högre skattebelastning. Det är alltså fråga om en förskjutning av skattetrycket inom bolagssektorn från snabbt växande till stagnerande företag och från den expansiva till den stag- nerande utvecklingsfasen för ett och samma företag i förhållande till vår jämförelsenorm med skattebetalningarna baserade på ”verklig” vinst. Differentieringen av skattetrycket mellan företag med olika expansions- takt avspeglar avskrivningsreglernas Iikviditetsverkningar. Dessa verkningar illustreras närmare i nedanstående diagram, som visar hur självfinansierings—

Självfinansieringsgrad

Expansionstakt

Diagram 7.1. Sjö/vinan- sieringsgraa'en vid olika expansionstakt

• Sida 176
•  Original

graden varierar mellan företag, vars investeringar tillväxer olika snabbt. Själv- finansieringsgraden uttrycks som kvoten mellan bruttosparande och brut- toinvestering, där bruttosparandet motsvarar bruttovinsten minus faktiska skattebetalningar. För att förenkla har vi då bortsett från finansiella kostnader etc. och från utdelningar. I syfte att framhäva avskrivningsreglernas verkan jämförs tänkta företag som har samma avkastning före skatt, men som skiljer sig åt genom att investeringarna växer med olika, övertiden konstanta, hastigheter.

Den översta heldragna kurvan visar hur självfinansieringsgraden varierar mellan företagen för ett tänkt fall utan vinstbeskattning. Då kapitalavkast- ningen före skatt är densamma för jämförda företag, finner vi som väntat en lägre självfinansieringsgrad ju snabbare investeringstillväxten sker. Den nedersta heldragna kurvan visar på samma sätt självfinansieringsgraden för olika företag med vinstbeskattning men utan möjligheter att göra "över- avskrivningar”. Vi observerar hur kurvorna sjunker parallellt med ökande expansionstakt. Den streckade FS-kurvan illustrerar hur möjligheten att bilda skattekrediter höjer självfinansieringsgraden vid varje given expansionstakt. Genom att en snabbare investeringstillväxt enligt ovan är förknippad med en lägre effektiv skattebelastning kommer den takt att bromsas upp med vilken självfinansieringsgraden reduceras vid ökande kapitaltillväxt. För re- sonemangets skull har vi vidare lagt in en punktstreckad kurva (Få), som anger hur självfinansieringsgraden varierar med expansionstakten för ett tänkt fall, där statsmakterna upprätthåller samma skattetryck gentemot bo- lagssektorn som det nuvarande genom att istället tillämpa en lägre, men enhetlig, skattesats på företagens ”verkliga" vinster. Med denna jämförel- senorm framstår de expansiva företagen som gynnade av gällande skat- teregler genom att de kan upprätthålla en högre självfinansieringsgrad.

7.5. Något om skattetrycket vid inflation

Den teoretiska diskussionen i det föregående bygger på den implicita för- utsättningen, att priset på kapitalvaror är konstant över tiden. Det har heller inte varit möjligt att inom ramen för detta arbete genomföra någon närmare analys av de teoretiska och praktiska spörsmål som aktualiseras vid be- räkning av kalkylmässiga avskrivningar, ”verklig” vinst etc. i ett inflations- läge, och som kan ha betydelse för bedömningen av bolagsskattens verkan. Det bör också påpekas, att frågan om inflationens verkningar på företaget fortfarande är kontroversiell i den företagsekonomiska litteraturen.

En vanlig — men omdebatterad — ståndpunkt är emellertid att företaget, då priset på kapitalvaror stiger, måste basera sina kalkylmässiga avskriv- ningar på tillgångamas återanskaffningsvärde för att det bl.a. skall vara möjligt att finansiera reinvesteringama med avskrivningsmedel. Vi skall här helt kort antyda vad denna norm för den kalkylmässiga avskrivningen betyder för företagets effektiva skattebelastning i ett inflationsläge. Någon utredning av själva jämförelsenormens innebörd och rationalitet kommer dock inte att göras.

Oavsett prisutvecklingen accepterar lagstiftningen endast historiska an-

• Sida 177
•  Original

skaffningsvärden som bas för den skattemässiga avskrivningen, vilket in- nebär att det sammanlagda avskrivningsbeloppet över ett investeringspro- jekts livslängd motsvarar projektets anskaffningskostnad. I ett prisstegrings- läge täcker denna skattemässiga avskrivning alltså inte det totala beloppet av kalkylmässiga avskrivningar baserade på kapitalföremålets återanskaff- ningsvärde.

Vid en diskussion av den effektiva skattebelastningen är vi emellertid främst intresserade av relationen mellan de skattemässiga och kalkylmässiga avskrivningarna för företagets samtliga kapitalföremål vid en viss tidpunkt. Denna relation bestäms inte bara av de regler som gäller för den skatte- mässiga avskrivningen tillsammans med hastigheten i kapitalföremålens fy- siska förslitning, utan också av inflationstakten och vidare av hur företagets investeringar, och därmed avskrivningsunderlaget, utvecklas över tiden.

Det är intuitivt klart att den kalkylmässiga avskrivningen kommer att öka i relation till den skattemässiga avskrivningen då priset på kapitalvaror stiger. Inflationen kommer alltså vid denna jämförelsenorm att öka företagets effektiva skattebelastning. Man kan emellertid visa, att ett företag med en växande investeringsvolym ändå i vissa fall kan göra skattemässiga av- skrivningar som överstiger det kalkylmässiga avskrivningsbehovet och där- med få en effektiv skattebelastning som understiger den nominella. Då den skattemässiga avskrivningen räknas efter en hög procentsats på en väx- ande investeringsvolym, kan nämligen den årliga avskrivningen bli större än då den räknas efter en lägre procentsats på ett återanskaffningsvärde, som ökar genom prisstegringar. Förutsatt att prisstegringen för kapitalvaror inte överstiger 10 % per år, inträffar detta enligt gällande avskrivningsregler för ett företag där investeringsvolymen växer regelbundet med 5 % per år. Exemplet bygger på antagandet, att den kalkylmässiga avskrivningen sker linjärt över en 10-årsperiod, räknat på tillgångarnas återanskaffnings- värde. Omvänt gäller, att företaget vid t. ex. 5 % prisstegring måste växa med minst 2,5 % per år (realt) för att det skall vara möjligt att göra ”över- avskrivningar” och därmed hålla den effektiva skattebelastningen under den nominella.

Det bör avslutningsvis understrykas, att den differentiering i skattetrycket mellan olika företag, som diskuterats i det föregående, inte påverkas av att priset på investeringsvaror stiger. Inflationen förändrar t. ex. inte det faktum att den effektiva skattesatsen för ett enskilt investeringsprojekt är lägre i början än i slutet av livslängden. Ett snabbt växande företag med en förhållandevis stor andel ”nya” kapitalföremål får därmed en lägre effektiv skattebelastning än stagnerande företag, även om skattebelastningen genom inflationen kommer att ligga på en högre nivå.

• Sida 178
•  Original

• Sida 179
•  Original

8.1. Inledning

Slutsatsen av de teoretiska resonemangen i avsnitt 7.3 är alltså att den svens- ka företagsbeskattningen har en sådan utformning, att vi a priori kan förvänta oss skillnader i effektiv skattebelastning mellan olika grupper av företag beroende på skillnader i expansionstakt, räntabilitet och kapitalstockens sam- mansättning. Dessa slutsatser förutsätter, att företagen helt utnyttjar de möj- ligheter att reducera sina beskattningsbara vinster som erbjuds i skatte- lagstiftningen.

I avsnitt 8.2 skall vi redovisa en del beräkningar av den effektiva skat- tebelastningen för grupper av enskilda företag för åren 1963-68. Resultaten av dessa empiriska beräkningar jämförs sedan i avsnitt 8.3 med olika hy- poteser för företagens bokslutsbeteende, varvid bl.a. utdelningspolitikens betydelse för den effektiva skattebelastningen kommer att diskuteras.

8.2. Den empiriska bilden

De beräkningar av effektiv skattebelastning för grupper av enskilda företag som presenteras nedan är baserade på den lönsamhetsundersökning som Sveriges Verkstadsförening årligen genomför bland sina medlemsföretag. Våra kalkyler avser dock inte alla företag som lämnat uppgifter till Verk- stadsföreningen utan är begränsade till 51 företag, för vilka konsistenta data kunnat erhållas för åren 1963—68. De undersökta företagen utmärks vidare av att räntabiliteten varit positiv i genomsnitt för den aktuella perioden.2

Företagen har indelats i grupper efter räntabilitet (före skatt) på eget kapital och expansionstakt. Expansionstakten har mätts som den genomsnittliga årliga förändringen i totalt realkapital mellan 1963 och 1968. Vinsten i rän- tabilitetsmåttet utgörs av bruttoöverskottet efter avdrag för kalkylmässiga avskrivningar och nettot av alla finansiella kostnader och intäkter. De kal- kylmässiga avskrivningarna är baserade på tillgångarnas återanskaffnings- värden. Eget kapital har vidare beräknats som redovisat eget kapital och hälften av obeskattade synliga reserver plus halva skillnaden mellan till- gångarnas beräknade nedskrivna återanskaffningsvärde och bokförda värde. Den effektiva skattebelastningen slutligen har mätts som den andel av den på angivet sätt beräknade vinsten som gått till skatt.

1 Framställningen i detta kapitel bygger på kapitlen 7 och 8 i Södersten [1975].

2 För en närmare beskriv- ning av det empiriska materialet hänvisas till Södersten [1975] och Eriksson [1975].

• Sida 180
•  Original

1Jämför kapitel 7, avsnitt 3.

I tabell 8.1 har de 51 företagen grupperats med hänsyn till räntabilitet och expansionstakt. För varje delgrupp har den genomsnittliga effektiva skattebelastningen för åren 1963—68 beräknats.

Tabell 8.1 Effektiv skattebelastning för verkstadsföretag med olika räntabilitet och expansionstakt Procent Räntabilitet Expansionstakt ( 5 5—10 > 10 Samtliga 0—5 73 57 56* 64 5—10 33* 36 24* 31 > 10 34* 33* 18* 26 Samtliga 57 40 30 42

Anm: 1 de delgrupper som är markerade med * ingår endast 3 eller 4 företag. I de övriga grupperna varierar antalet företag mellan 7 och 11.

Det framgår av tabellen, att det finns en påtaglig skillnad i effektiv skat- tebelastning mellan snabbt (> 10 %)och långsamt (( 5 %) växande företag, och att denna skillnad består oavsett företagens räntabilitet. Resultatet kan sägas vara förenligt med den tidigare framförda hypotesen, att expansiva företag får en lägre effektiv skattebelastning än stagnerande. Man kan vidare konstatera en påtaglig skillnad i skattebelastning inom varje expansions- intervall mellan företag med relativt llög och relativt låg räntabilitet. För de mest lönsamma företagen är den effektiva skattebelastningen långt under den nominella på ca 50 %, medan de sämsta företagen betalat en skatt, som i genomsnitt för perioden uppgår till nästan 2/3 av den ”verkliga" vinsten. På den här punkten stämmer de empiriska observationerna inte med slutsatserna från vårt a priori-resonemang i föregående kapitel. 1 den fortsatta framställningen kommer den skillnaden att behandlas.1

Av de tidigare teoretiska resonemangen framgår, att skillnader i effektiv skattebelastning också kan uppkomma genom skillnader i kapitalstockens sammansättning mellan företagen. Det statistiska material som här varit tillgängligt tillåter en gruppering av företagen med hänsyn till lagrets storlek i förhållande till det totala realkapitalet. I tabell 8.2 redovisas den genom- snittliga effektiva skattebelastningen 1963—68 för de verkstadsföretag där lagret motsvarar minst 60 % respektive högst 45 % av kapitalstocken.

Tabell 8.2 Lagerstorlek och effektiv skattebelastning Procent

Lager i procent Effektiv Ränta- Expansions- av totalt kapital skatt bilitet takt

> 60 34 11,7 10,3 ( 45 43 6.4 6,1

Det framgår av tabellen, att företagen med den största andelen lager också haft den lägsta skattebelastningen. Detta resultat kan sägas överensstämma med den teoretiska analysen i föregående avsnitt, men det bör samtidigt

• Sida 181
•  Original

noteras att det också föreligger ett påtagligt samband mellan lagrets relativa storlek å ena sidan och hög räntabilitet och snabb expansion å andra sidan. En närmare uppdelning av företagen på delgrupper för att särskilja lager- storlekens betydelse för den effektiva skattebelastningen är knappast möjlig, eftersom antalet företag därvid skulle bli alltför begränsat.

För att bedöma beskattningens verkan ur allokeringssynpunkt behöver man också veta hur företagen fördelar sig efter effektiv skattebelastning. Det är nämligen en väsentlig skillnad mellan det fall där spridningen mellan företagen är stor i den meningen att en stor andel av företagen uppvisar hög respektive låg effektiv skattebelastning och det fall där de allra flesta företagen är koncentrerade kring genomsnittet.

Spridningen ifråga om effektiv skattebelastning under åren 1963—68 för verkstadsföretagen framgår av nedanstående tabell.

Tabell 8.3 Spridningen i effektiv skattebelastning Procent

Effektiv skattesats Andel företag >60 32 40—60 18 20—40 37 (20 13

100

Som framgår har den effektiva skattebelastningen överstigit 60 % för näs- tan 1/3 av företagen, medan för halva antalet företag skattebelastningen understigit 40 %. Vi kan komplettera med uppgiften att 1/4 av företagen betalat mindre än 29,4 % av sina vinster i skatt och att lika många företag kommit över gränsen 85,2 %. Medianvärdet är 40,6 %.

De empiriska resultat som presenterats här visar således att företagen med den snabbaste expansionen respektive den högsta räntabiliteten har den lägsta skattebelastningen. Då vi i kapitel 7 teoretiskt diskuterade be- stämningsfaktorer till ett företags effektiva skattebelastning blev resultatet att hög räntabilitet skulle medföra en hög skattebelastning. Om räntabiliteten understiger en viss miniminivå, behöver företaget inte deklarera någon vinst alls och skattebelastningen blir därför noll.l Den teoretiska analysen bygger emellertid på den uttalade förutsättningen att företagen faktiskt gör så stora avskrivningar etc. som skattelagstiftningen medger. Det är därför lätt att förklara varför de beräkningar som redovisats här inte genomgående över- ensstämmer med de teoretiska slutsatserna. Vid ett närmare studium av de enskilda företagens faktiska beteende visar det sig nämligen — vilket kan förefalla självklart — att man inte kan utgå ifrån att företagen gör max- imalt tillåtna avskrivningar och avsättningar.

Skillnader i skattebelastning mellan företag med olika räntabilitet hänger alltså samman med att företagen i olika utsträckning utnyttjat möjligheterna att skära ner sina beskattningsbara vinster. Det är naturligt att då gå vidare och fråga vad det är som begränsar företagens förmåga eller benägenhet att utnyttja vinstreglerande åtgärder. I nästa avsnitt kommer vi att visa, 'Vi bortser här från att företagens utdelningspolitik kan vara en sådan begränsande faktor. garantiskatten.

• Sida 182
•  Original

1 Se t. ex. Robichek & Myers [1965] och Johans- son & Jensen [1969].

2 För ett tydligare belägg för skattebelastningens konjunkturvariation se Södersten [1971].

3 Jämför Johansson & Jensen [1969] och Frost- man [1966].

8.3. Utdelningar, vinstutrymme och skattebelastning

I diskussionen kring företagens utdelningspolitik brukar det ofta hävdas att aktiemarknaden tillmäter företagsledningens förslag till utdelningar ett betydande inforrnationsvärde.l Det är utdelningamas förändring som då står i centrum för intresset. Tanken är att företagsledningen skulle föredra att uppvisa en jämn utdelningsutveckling. Utdelningshöjningar antas bli genomförda först då vinstutsiktema är sådana att de högre utdelningarna åtminstone inte skall behöva sänkas inom överskådlig framtid. På mot— svarande sätt antas sänkta utdelningar innebära något av en företagsled- ningens konfirmation av att företaget befinner sig i ett besvärligt läge.

Företagsledningen har självfallet anledning att anpassa sin utdelnings- politik efter aktiemarknadens reaktionsmönster. Om det här resonemanget om aktiemarknadens uppfattning av utdelningsförändringar är riktigt, kan det därför vara en fördel, t. ex. med hänsyn till möjlighetema att i framtiden genomföra nyemissioner, om företaget — där så är möjligt — undviker ut- delningssänkningar och genomför höjningar bara i sådan utsträckning att man inte riskerar bakslag. Tidigare lämnade utdelningar får bli en restriktion för årets utdelningsbeslut, vilket i praktiken kommer att innebära en jämn utdelningsutveckling. Det innebär i sin tur att anpassningen till en varierande vinstutveckling i första hand får falla på företagens likviditet, upplåning och investeringsverksamhet.

Ett utdelningsbeteende av det slag som skisserats ovan kan förklara både den tendens till konjunkturmässig variation i företagens effektiva skatte- belastning som kan observeras i diagram 5.1 i kapitel 5 och de i föregående avsnitt konstaterade skillnaderna i skattebelastning mellan företag med olika räntabilitet.2 Avgörande är då att utdelningarna under vissa förutsättningar kan påverka en annan beslutsvariabel, nämligen den redovisade nettovinst- en.

Det brukar nämligen hävdas att företagen har starka preferenser för att ”finansiera” utdelningarna med löpande vinstmedel.3 Den föreslagna ut- delningen kan då komma att fungera som något av ett minimivärde för den nettovinst som uppvisas i resultaträkningen. Denna lägsta redovisade nettovinst brukar ofta benämnas "tröskelvinst". Vid given utdelning måste ”tröskelvinsten” också kunna täcka de fondavsättningar som eventuellt kan bli nödvändiga enligt civillagstiftningen.

Det är genom avskrivningar, lagerreservförändringar och investerings— fondavsättningar som företaget kan reglera storleken av den redovisade net- tovinsten. Därigenom påverkar företaget också sina skattekostnader, och skattelagstiftningen sätter därför övre gränser för dessa åtgärder. Men möj- ligheten att göra avskrivningar etc. bestäms också av företagets vinstsi» tuation. Man brukar tala om att det föreligger ett utrymme för vinstreg- lerande åtgärder — ”resultatutrymme” — som kan motsvara skillnaden mel- lan resultatet före bokslutsdispositioner - i stort sett "bruttovinsten minus räntor och nettot av övriga finansiella kostnader och intäkter — och den ovan nämnda ”tröskelvinsten” inklusive därpå beräknad skatt. Är lönsam- heten god, kan företagets resultatutrymme vara sådant att man helt kan utnyttja de möjligheter skattelagstiftningen erbjuder till av- och nedskriv- ningar och investeringsfondsavsättningar. Vid försämrad lönsamhet krym-

• Sida 183
•  Original

per resultatutrymmet, dvs. möjligheterna att vidta vinstreglerande åtgärder minskar. Men då kommer företagets skattekostnader att stiga relativt den verkliga vinsten.

Låt oss belysa resonemanget med ett sifferexempel. Vi jämför två företag, som båda har lämnat och önskar fortsätta att lämna en utdelning på 30. Man vill inte uppvisa en lägre nettovinst än föreslagen utdelning, dvs. ”trös- kelvinsten” är 30. Företagen är identiska i alla avseenden utom vad gäller räntabiliteten. Maximalt tillåtna skattemässiga avskrivningar antas för båda företagen vara 50.

Företag A Företag B

Vinst före bokslutsdisp. 120 100 ./. Kalkylm. avskrivningar 40 40

./. ”Överavskrivningar” 10 —

= 70 60

./. Skatt (50 %) 35 30

= Nettovinst 35 30 Verklig vinst 120./.40 = 80 lOO./.40 = 60 Effektiv skattesats 35/80 = 43,8 % 30/60 = 50 %

Företaget A är i den förmånligaste vinstsituationen och kan inom ramen för sitt resultatutrymme (60) helt utnyttja skattereglemas möjligheter att skära ner den beskattningsbara vinsten. Därför blir den effektiva skatte- belastningen också lägre än för företaget B, där resultatutrymmet är mer begränsat (40).

Om räntabiliteten i företaget A förbättras, kommer skattebelastningen emellertid att stiga. Företaget har redan maximalt utnyttjat skattereglerna och en förbättrad lönsamhet innebär då att en större andel av den verkliga vinsten kommer att beskattas. Det är en sådan situation som åsyftas i den teoretiska diskussionen i avsnitt 7.3 och som pekar på att hög räntabilitet — allt annat lika - är förknippad med hög skattebelastning.

Man kan alltså genom att anta att företagen vill hålla sina utdelningar oförändrade även vid försämrad lönsamhet och samtidigt är benägna att ”finansiera" utdelningarna med löpande vinstmedel, förklara skillnaderna i skattebelastning mellan företag med olika räntabilitet. Företag vars rän- tabilitet ligger på hög nivå har större utrymme för vinstreglerande åtgärder än företag med dålig lönsamhet, förutsatt att utdelningarna och därmed tröskelvinsten är av ungefär samma storleksordning.

Med det här synsättet kan skillnader i fråga om utdelningspolitiken mellan olika företag också resultera i skillnader i skattebelastning. Ju större ut- delningar som lämnas vid given räntabilitet, desto mindre blir naturligtvis möjligheterna till skattefri vinstnedplöjning. Den synpunkten kan ha re- levans bl. a. för den i kapitel 5 berörda frågan om eventuella skillnader i skattebelastning mellan företag av olika storlek. Det förhåller sig nämligen så att storföretagen lämnat väsentligt större utdelningar än de mindre fö- retagen. Allt annat lika, borde alltså småföretagen ha större möjligheter att hålla sina skattebetalningar på en låg nivå.

• Sida 184
•  Original

Det finns här kanske en annan distinktion som är mer väsentlig att göra än den mellan små och stora företag — nämligen den mellan å ena sidan familjeföretag och å andra sidan flertalsbolag. 1 ett familjeföretag kan ägarna tillgodogöra sig företagets avkastning i form av lön och är alltså inte beroende av att företaget redovisar någon vinst för att betala utdelning. [ flertalsbolag däremot ligger ägarnas möjlighet att få avkastning i vinstutdelning och därav betingad kapitalvärdestegring.

Resonemanget om utdelningspolitikens betydelse för skattebelastningen kan illustreras med hjälp av tabell 8.4. Där särskiljs de verkstadsföretag (med positiv räntabilitet) som åren 1963—68 inte lämnat några utdelningar alls, respektive de där den genomsnittliga utdelningen uppgår till minst 2 % av det egna kapitalet.

Tabell 8.4 Utdelningspolitik och effektiv skattebelastning Procent

Utdelning Effektiv Ränta- Expansions- Resultat- i proc. av skatt bilitet takt utrymmes- eget kap. procent 0,0 30,5 10,7 7,5 10,7 2 2,0 45,7 9,4 11,0 3,9

Den skillnad i effektiv skattebelastning mellan de båda grupperna, som framgår av tabellen, kan knappast hänföras till olikheter i fråga om expan- sionstakt och räntabilitet. Den olikartade utdelningspolitiken innebär emel- lertid en väsentlig skillnad ifråga om vad som här kallats ”resultatutrym- mesprocenten”, dvs. vinst efter avdrag för utdelningar inklusive därpå be- räknad skatt, satt i relation till eget kapital. Denna resultatutrymmesprocent kan tolkas som ett mått på företagens möjligheter att utnyttja vinstreglerande åtgärder.

Det bokslutsbeteende som skisserats ovan har intressanta implikationer för en eventuell omläggning av bolagsbeskattningen. Antag att statsmak- terna överväger att sänka skattetrycket gentemot bolagssektorn och då väljer mellan att förbättra avskrivningsmöjligheterna och att sänka den nominella skattesatsen. Det är inte likgiltigt vilket man väljer. För att företagen skall kunna tillgodogöra sig förbättrade avskrivningsmöjligheter måste räntabi- liteten vara så god, att ökade avskrivningar ryms inom ramen för det till- gängliga resultatutrymmet. Om maximalt tillåtna avskrivningar enligt ex- exemplet på s. 183 ökar från 50 till 60, kan företaget A sänka sin effektiva skattebelastning till 37,5 % utan att den redovisade nettovinsten understiger tröskelvärdet 30. l företaget B däremot var resultatutrymmet redan tidigare otillräckligt, och företagets skattebelastning påverkas därför inte av gynn- sammare avskrivningsregler. En sänkning av den nominella skattesatsen till exempelvis 43 % vid oförändrade avskrivningsregler skulle däremot, som lätt kan visas, komma till nytta i båda fallen. För företaget B skapas därigenom ett visst utrymme för ”överavskrivningar” och den effektiva skattebelastningen sjunker.

För företag som har hög räntabilitet kan det alltså — om man ser till den effektiva skattebelastningen — vara likgiltigt om bolagsskatten lättas

• Sida 185
•  Original

genom förbättrade avskrivningsmöjligheter eller sänkt nominell skattesats. Företag med låg räntabilitet däremot måste föredra att den nominella skat- tesatsen sänks.

I kapitel 5 gjordes bedömningen att industriföretagens effektiva skatte- belastning halverats sedan början av 1950-talet. Utifrån det resonemang som förts här skulle man kunna dra — den spekulativa — slutsatsen att det framför allt är företag med relativt goda vinster som svarat för denna utveckling. Samma totala reduktion i skattebelastning skulle kunnat åstad- kommas om avskrivningsreglerna skärpts och den nominella skattesatsen sänkts. Men fördelningen i skattereduktion mellan företag med låg och hög räntabilitet skulle sannolikt ha blivit en annan.

• Sida 186
•  Original

• Sida 187
•  Original

9. Likviditet, kapitalkostnad och tillväxteffekter — några sammanfattande slutsatser

Som berördes i kapitel 1 har det skett en markant omläggning av finans- politiken under de senaste decennierna från att hålla tillbaka investerings- verksamheten under 1950-talet till att stimulera den industriella kapital- bildningen under l960- och 1970-talen. Vad gäller bolagens vinstbeskattning finns det mycket som tyder på att denna omläggning av politiken haft påtagliga effekter på företagens räntabilitet och finansieringsmöjligheter. Som framgått av kapitel 5 har finanspolitiken motverkat den krympning av vinstmarginalerna som inträffade för industrins företag från 1950-talet till början av 1970-talet genom en neddragning av skattebetalningarnas andel av företagens förädlingsvärde. Sparandet har härigenom kunnat hållas någorlunda intakt. Denna likviditetsmässiga verkan hänger nära samman med bolagsskattens karaktär av nettovinstbeskattning, som gör att brut- tosparandet inte sjunker lika starkt som bruttovinsterna om inte företagen minskar sina avskrivningar när vinsterna försämras. Men utvecklingen av industriföretagens skattebetalningar har också på- verkats av att den effektiva skattebelastningen gentemot "verklig” vinst halverats under den berörda perioden, främst genom företagens möjligheter till lagemedskrivningar och investeringsfondsavsättningar. Det ligger nära till hands att uppfatta den utvecklingen som ett uttryck för statsmakternas strävan att upprätthålla just en snabb tillväxt för industriinvesteringarna, med hänsyn till att företagen kräver en räntabilitet på sina nyinvesteringar i Sverige, som motsvarar avkastningsmöjlighetema i andra delar av väst- världen. Minskningen av det effektiva skattetrycket har i viss mening varit vill- korlig genom att möjligheterna att reducera skattebetalningarna knutits direkt till investeringsverksamheten. Företag som inte investerat har heller inte kunnat hålla nere sin skattebelastning. Kopplingen mellan skattebe- lastning och investeringstillväxt bör ha inneburit en investeringsstimulans, samtidigt som den sannolikt också utgjort en politiskt viktig förutsättning för att kunna sänka skattetrycket gentemot bolagsvinstema.1 Som framgått är möjligheterna till skattefri konsolidering i form av ”över- avskrivningar”, avsättningar till lagerreserver och investeringsfonder i prak- tiken ojämnt fördelade mellan företag med olika räntabilitet. Företag vars räntabilitet år efter år ligger på en hög nivå har större utrymme för vinst- ! _ reglerande åtgärder än företag med dålig lönsamhet, förutsatt att utdel- Jämfördiskussroni ningarna och därmed ”tröskelvinsten” är av ungefär samma storleksord- Bergstrom[l977]. ning.2 Den svenska bolagsbeskattningen karakteriseras därmed av en mar- 256 kapitel 8-

• Sida 188
•  Original

kant differentiering av det effektiva skattetrycket mellan å ena sidan snabbt expanderande, högräntabla företag, å andra sidan stagnerande företag med dålig lönsamhet.

Det är en väsentlig fråga i vilken utsträckning bolagsskattens "selektivitet" gynnat den totala tillväxten i ekonomin. Man kan hävda att vinstbeskatt- ningen fungerat som ett viktigt komplement till fackföreningsrörelsens so- lidariska lönepolitik. Den solidariska lönepolitiken brukar, förenklat, be- skrivas så att fackföreningsrörelsen vid avtalsförhandlingarna tvingar fram snabbare lönekostnadsstegringar i låglönebranscher än i höglönebranscher. Företag och branscher med svag lönsamhet utsätts för lönekrav utöver be- talningsförrnågan vid krav på ”normal” kapitalavkastning, medan de mest framgångsrika delarna av näringslivet i förhållande till sin bärkraft kommer lindrigare undan.

Med denna uppläggning av lönepolitiken påskyndas strukturomvandling- en. De svagare enheterna i näringslivet slås ut, samtidigt som återhållsam- heten gentemot de särskilt vinstgivande företagen innebär bättre expan- sionsmöjligheter, jämfört med vad som skulle vara fallet vid en mer "bär- kraftsorienterad" lönepolitik.

Just förekomsten av en ”expansiv marginal” inom företagssektorn, som kunnat absorbera den arbetskraft som stötts ut vid nedläggningarna har varit en viktig förutsättning för den solidariska lönepolitiken och för ac- cepterandet av strukturomvandlingen från fackföreningsrörelsens sida. Från denna synpunkt kan bolagsbeskattningen sägas ha fått en rationell utform- ning genom den kraftiga favoriseringen av de expansiva, framgångsrika fö- retagen.

Den ”selektivitet” i bolagsbeskattningen som diskuterats här rymmer emellertid också vissa komplikationer för den tillväxtpolitiska bedömningen, som skall beröras i det följande. Det är en vanlig uppfattning i ekonomisk litteratur att den ekonomiska tillväxten främjas om investeringsurvalet i företagssektom svarar mot de (från samhällsekonomisk synpunkt) mest rän- tabla projekten. Detta förutsätter i sin tur att företagen för sina investe- ringsbeslut tillämpar i stort sett samma räntabilitetskrav före skatt. Frågan är nu om detta kriterium på ekonomisk effektivitet är uppfyllt inom bo- lagssektorn.

Den ekonomisk-politiska debatten om bolagsbeskattningens effekter på resursallokering och tillväxt har under den senaste tiden främst gällt in- vesteringsfondssystemet. Med hänvisning bl. a. till den ofta långa tidsrymden mellan avsättningar och fondernas utnyttjande för investeringar och till att nystartade företag inte alls kan komma i fråga, har man hävdat att in- vesteringsfondssystemet i praktiken innebär ett system för selektiva inves- teringssubventioner just till företag som historiskt sett kunnat generera vinster. Särskilt i tider av snabb strukturomvandling finns därför en risk för en konserverande effekt på resursallokeringen genom den lägre ka- pitalkostnaden och bättre finansieringsmöjligheten för dessa företag. Denna kritik torde åtminstone till en del också vara relevant för de skat- tekreditmöjligheter som avskrivningsreglerna ger. Som utvecklats i det fö- regående, sänks företagets kapitalkostnad då skattekrediterna fungerar som ett substitut för eget kapital eller för räntebärande lån i investeringarnas finansiering.

• Sida 189
•  Original

Men som framgått ovan är möjligheten att bilda skattekrediter i praktiken ojämnt fördelad mellan företagen och har främst utnyttjats av företag som har en hög avkastning på sin redan existerande kapitalstock.

Genom den billiga finansiering som skattekrediten innebär är det tänk- bart att dessa företag räknar med en lägre kapitalkostnad, dvs. accepterar en lägre räntabilitet på marginalen för nyinvesteringar, än företag som för- väntar sig att helt eller delvis ta fram sina vinsttillskott från den marginella investeringen till beskattning.

Vår analys av det s.k. dubbelbeskattningsproblemet i kapitel 6 pekar vidare på att det från företagets synpunkt skulle vara väsentligt billigare — även bortsett från olika hanteringskostnader — att finansiera investerings- verksamheten med nedplöjda vinstmedel än att lita till direkta tillskott från aktieägarna.

Från tillgänglig statistik kan man lätt få ett intryck av hur lönsamheten varierar mellan olika branscher och mellan olika företag inom en bransch, och dessa skillnader i vinstläge innebär uppenbart motsvarande skillnader ifråga om möjligheterna att självfinansiera nyinvesteringarna. Företag med goda vinster från tidigare gjorda investeringar behöver i mindre utsträckning förlita sig på upplåning eller nyemission än företag, där vinsterna av olika skäl ligger på låg nivå. Dessa skillnader i finansieringsbilden kan i sin tur komma att avspeglas i form av differenser mellan kapitalkostnaden för olika företag.

Vårt resonemang här innebär alltså att vad vi kallat ojämnhet i dub- belbeskattningen — skillnaden i skattebelastning mellan utdelningsinkomster och värdestegringar — förstärker de tendenser till en differentiering i ka- pitalkostnaden mellan olika företag som hänför sig till utnyttjandet av skat- tekrediter som finansieringskälla, till förmån för företag med hög avkastning på sin redan existerande kapitalstock och till nackdel för t. ex. nystartade företag som ännu inte börjat generera vinster.

• Sida 190
•  Original

• Sida 191
•  Original

Referenser

Riksdagens protokoll jämte bihang 1951—63. Förslag till ändrad företagsbeskattning. Statens offentliga utredningar 1954: 19. Företagens intäkter, kostnader och vinster. Sveriges officiella statistik 1953—64. Företagen. Ekonomisk redovisning. Sveriges oficiella statistik 1965—75. Nationalräkenskaper. Statistiska meddelanden, N 1971:11. Företag med anställda. Statistiska meddelanden, N 1975z35. Företagsräkningen 1972, del I. Sveriges officiella statistik 1975. Arbetsmarknadsstyrelsens berättelse angående verksamheten 1968—69. Karls- hamn.

Andersson, Edward, 1974, Bolagsbeskattningen i Norden — likheter och olik- heter, i Bolagsbeskattningen i Norden. Nordiska skattevetenskapliga forsk- ningsrådets skriftserie, nr 2, 1974, Stockholm. Bailey, Martin J., 1969, Capital Gains and Income Taxation, i The Taxation of Income from Capital (eds Arnold C. Harberger & Martin J. Bailey), Washington. Bergström, Villy, 1976, Approaches to the Theory of Capital Cost. The Scan- dinavian Journal of Economics, nr 3, 1976. — , 1977, The Political Economy of Swedish Capital Formation. A paper prepared for a conference about "The Comparative Politics of Capital Formation: The United States and Western Europe" organized by the Center for European Studies.Harvard University, Cambridge, Mass, USA, January 1978. Nationalekonomiska institutionen, Uppsala univer- sitet. Bergström, Villy & Södersten, Jan, 1976, Double Taxation and Corporate Capital Cost. Working paper nr 9, 1976, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm. Brown, E. Cary, 1974, Recent Studies of the lncidence of the Corporation Income Tax, i Public Finance and Stabilization Policy. Essays in Honor of Richard A. Musgrave (eds. Warren L. Smith & John M. Culbertson), Amsterdam. Caves, Richard, 1971, Internationella koncerner: teorin för marknadsformer tillämpad på direkta investeringar, i De internationella koncernerna och samhällsekonomin (red. Nils Lundgren), Stockholm. Coen, Roben M., 1971, The Effect of Cash Flow on the Speed of Adjustment, i Tax lncentives and Capital Spending (ed. G. Fromm), Amsterdam och London. Coen, Robert M. & Hickman, Bert G., 1970, Constrained Joint Estimation of Factor Demand and Production Functions. Review of Economics and Statistics, nr 3, 1970. Cragg, John G., Harberger, Arnold C. & Mieszkowski, Peter, 1967, Empirical Evidence on the lncidence of the Corporation Income Tax. Journal of Political Economy, nr 6, 1967. Edwards, Edgar, 1961, Depreciation and the Maintenance of Real Capital, i Depreciation and Replacement Policy (ed. J .L. Meij), Amsterdam.

• Sida 192
•  Original

Ekström, Tord, 1957, Skattepolitik och företagsbeskattning. Fackförenings- rörelsen, nr 51—52, 1957.

— , 1958, Skattepolitik och bruttobeskattning. Fackföreningsrörelsen nr 12,

1958.

Eliasson, Gunnar, 1965, Investment Funds in Operation, Stockholm. Eriksson, Göran, 1975, Företagens tillväxt och fnansiering, Uppsala.

— , 1977, Effects of Taxation on the Firm's Optimal Investment Behavior.

Stencil, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm.

Feldstein, Martin, 1974, lncidence of a Capital Income Tax in a Growing Economy. Review of Economic Studies, nr 4, 1974.

Franzén, Thomas, Lövgren, Kerstin & Rosenberg, Irma, 1975, Redistri- butional Effects of Taxes and Public Expenditures in Sweden. Swedish Journal of Economics, nr 1, 1976. Frostman, Lars, 1966, Bokslutspolitik. Stencil, Ekonomiska Forskningsin- stitutet (EFI), Stockholm.

Glader, Mats m. fl., 1976, Företagsformer i teori och tillämpning — en studie av mindre och medelstora företag, Stockholm. Goode, Richard, 1951, Corporation Income Tax, New York. — , 1966, Rates of Return, Income Shares and Corporate Tax lncidence,

i Effects of Corporation Income Tax (ed. M. Krzyzaniak), Detroit.

Hall, Robert, E., & Jorgenson, Dale W., 1967, Application of the Theory of Optimum Capital Accumulation, i Tax Incentives and Capital Spending (ed. G. Fromm), Amsterdam och London. Hammer, Richard M., 1975, The Taxation of Income from Corporate Share- holders: Review of Present Systems in Canada, France, Germany, Japan and the U.I(. National Tax Journal, nr 3, 1975. Hansen, Bent, 1955, Finanspolitikens ekonomiska teori. Statens aJentliga

utredningar 1955125. Harberger, Arnold C., 1962, The lncidence of the Corporation Income Tax.

Journal of Political Economy, nr 3, 1962. Hellström, Mats, 1967, Ett försök att uppskatta den totala progressiviteten i det svenska skattesystemet 1966. Stencil, Nationalekonomiska insti- tutionen, Stockholms universitet. Johansen, Leif, 1967, Offentlig Okonomikk. 2:a uppl., Trondheim. Johansson, Sven Erik & Edenhammar, Hans, 1968, Investeringsjbnders lön-

samhet, Stockholm. Johansson, Sven Erik & Jensen, Olav Harald, 1969, Företagets finansierings-

problem, Falköping. Krzyzaniak, Marian, 1966, Effects of Profrts Taxes: Deduced from Neo— classical Growth Models, i Effects of Corporation Income Tax (ed. M. Krzy- zaniak), Detroit. Krzyzaniak, Marian & Musgrave, Richard A., 1963, The Shifting of the Cor- poration Income Tax, Baltimore. Lindbeck, Assar, 1968, Svensk ekonomisk politik, Stockholm. Lindencrona, Gustaf, 1972, Skatter och kapitalflykt, Stockholm.

— , 1974, Aktiebolagens dubbelbeskattning — Sverige, iBolagsbeskattningen i Norden. Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådets skriftserie, nr 2, 1974, Stockholm.

Lodin, Sven-Olof, 1976, Progressiv utgiftsskatt. Statens offentliga utredningar

1976:62. Lundgren, Nils, 1975, Internationella koncerner i industriländer. Samhälls-

ekonomiska aspekter. Statens offentliga utredningar 1975250. Matthiessen, Lars, 1973, A Study in Fiscal Theory and Policy. Stencil, Eko- nomiska Forskningsinstitutet (EFI), Stockholm. McLure, Charles, 1969, The Inter-Regional lncidence of General Taxes.

Public Finance, nr 3, 1969. — , 1973, Economic Effects of Taxing Value Added, i Broad Based Taxes

(ed. Richard A. Musgrave). Baltimore och London. — , 1975, General Equilibrium lncidence Analysis. The Harberger Model

after Ten Years. Journal of Public Economics, nr 4, 1975.

• Sida 193
•  Original

Mieszkowski, Peter, 1969, Tax lncidence Theory: The Effects of Taxes on the Distribution of Income. Journal of Economic Literature, nr 4, 1969. Musgrave, Richard A., 1963, Growth with Equity. American Economic Re- view, nr 2, 1963. — , 1967, The Theory of Public Finance. Tokyo. Musgrave, Richard A. & Musgrave, Peggy B., 1973, Public Finance in Theory and Practice.New York. Mutén, Leif, 1968, Bolagsbeskattning och kapitalkostnader. Uppsala. Myrdal, Gunnar, 1934, Finanspolitikens ekonomiska verkningar. Statens offentliga utredningar 193411. Normann, Göran, 1976, Beskattning av produktionsfaktorer. Arbetsmpr nr 5, 1976. Industriens Utredningsinstitut, Stockholm. Pechman, Joseph & Okner, Benjamin, 1974, Who Bears the Tax Burden? Washington. Praski, Sverker, 1975, Econometric Investment Functions and an Attempt to Evaluate the Investment Policy in Sweden 1960—73. Stencil, Natio- nalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Robicheck, A. &_ Myers, S., 1965, Optimal Financial Decisions. New York. Rudberg, K. & Ohman, C., 1971, Investment Funds. The Release of 1967. Stockholm. Sandberg, Lars, 1963, Net Profits versus Gross Business Taxation: The Swed- ish Debate. Quarterly Journal of Economics, nr 4, 1963. , Samordnad näringspolitik, 1961, Strukturutredningen, utgiven av Landsor- ganisationen i Sverige. Stockholm. Sato, R., 1963, Fiscal Policy in a Neo-Classical Growth Model. An Analysis of Time Required for Equilibrating Adjustment. Review of Economic Stu- dies, nr 1, 1963. Sato, R. & Hoffman, R., 1974, Tax lncidence in a Growing Economy, i Public Finance and Stabilization Policy. Essays in Honor of Richard A. Musgrave (eds Warren L. Smith & John M. Culbertson). Amsterdam. Slitor, Richard, 1966, Corporate Tax lncidence: Economic Adjustments to Differentials under a Two-Tier Tax Structure, i Effects of Corporation Income Tax (ed. M. Krzyzaniak). Detroit. Södersten, Bo, 1969, Internationell ekonomi. Stockholm. Södersten, Jan, 1971, Företagsbeskattning och resursfördelning, i Svensk fi- nanspolitik i teori och praktik (Erik Lundberg m. fl.). Lund.

— , 1975, Profit Taxes and Resource Allocation. Stencil. Nationalekono- miska institutionen, Uppsala universitet. — , 1977, Approaches to the Theory of Capital Cost: An Extension. Scan- dinavian Journal of Economics, nr 4, 1977.

Welinder, Carsten, 1976, Skattepolitik. Lund. Västhagen, Nils, 1957, Skattepolitiken och företagens investeringsverksam- het. Skandinaviska bankens kvartalsskrift, nr 3, 1957.

• Sida 194
•  Original

• Sida 195
•  Original

Bilaga 3 Analys av olika system för bildande av skattekrediter

av Lars Bertmar

• Sida 196
•  Original

• Sida 197
•  Original

Referenser

Bertmar, L., Molin, G., 1977, Kapitaltillväxt, Kapitalstruktur och Räntabilitet — en analys av svenska industriföretag. EFI, Stockholm. Beskattning av företag, SOU l977:86. Bröms, J., 1974, Räntabilitet, skatter och förräntningsanspråk. Sveriges in- dustriförbund, Stockholm (stencil). Frostman, L., 1966, Bokslutspolitik. EFI, Stockholm. Företagsskatteberedningens (1970:77) direktiv. Södersten, J., 1975, Företagsbeskattning och resursfördelning. Uppsala.

lste särskilt Bertmar, Molin [1977], kap. 17. 2Hypotesen har testats för perioden 1966—72 för 431 av de 477 företag som tidigare beskrivna simuleringar avsett. I rapporten redovisas dock resultaten endast explicit för 240 av nämnda 431 företag. 3 Jag bör även tillägga följande: Om ett argument mot de nuvarande nedskrivnings- reglerna på varulager är en förväntan om att företagen anskaffar ”bokslutslager” vilket bidrar till instabiliteten i konjunkturutvecklingen, är det ej säkert att en reduktion av nedskrivningsmöjlighetema i enlighet med alternativen A-D reducerar denna på- verkan. Om exempelvis lagemedskrivningsprocenten sätts till 30 % kan lagemed- skrivning ändå vara ett ur företagets synvinkel rationellt sätt att påverka redovisad skattekostnad ett visst är. Skillnaden gentemot nuvarande regler skulle då bli att en dubbelt så stor lagerinvestering erfordras för att nå visst nedskrivningsbelopp.

• Sida 247
•  Original

Fysiska personer

[. Statlig inkomstskatt inkl.

”kommunalskatt” på be-

skattade förmåner 1 537 3 216 4 535 8 675 13 862 13 394 15 254 14 667 21 412 27 005 29 198 29 679 2.Skattereduktion — — — — — —1 413 —1 349 —1 296 —1 133 —1 590 —1 369 —1 406 3. Kommunal inkomstskatt

exkl. ”kommunalskatt” på

beskattade förmåner 1 633 3 204 4 580 9 294 17 842 19 467 22 694 24 932 28 957 35 270 42 729 48 967 4. Sjömansskatt — — 62 95 138 153 177 192 208 274 247 250

Egenavgifter

6. ATP — — 82 281 432 411 424 453 575 682 641 640 7. Folkpension 140 413 1 097 1 410 2 669 3 246 3 500 3 709 248 360 540 783 8. Sjukförsäkring — 145 526 997 1 791 1 659 2 004 2 150 3 222 511 588 653 9. Allmän arbetsgivaravgift — — — — 71 130 134 275 346 270 188 112

10. Summa (r. 6—9) 140 558 1 705 2 688 4 963 5 446 6 062 6 587 4 391 1 823 1 957 2 188

11. Summa fysiska pers. (r. 5+10) 3 310 6 978 10 882 20 752 36 805 37 047 42 838 45 082 53 835 62 782 72 762 79 678

Svenska aktiebolag

12. Statlig inkomstskatt 712 1 156 1 024 1 332 1 457 1 068 1 331 1 494 1 380 2 453 2 239 2 014 13. Kommunal inkomstskatt 213 393 489 773 1 143 1 240 1 614 2 018 1 752 2 310 2 880 3 276 14. Summa 925 1 549 1 513 2 105 2 600 2 308 2 945 3 512 3 132 4 763 5 119 S 290 15. Övriga skattskyldiga” 54 145 225 343 454 472 497 570 638 974 743 882

• Sida 256
•  Original

Tabell 1.1 (forts.)

Skatter och avgifter

Inkomstår 1950 1955 1960 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976? 1977'

A rbetsgivaravgifter

16. ATP

17. Folkpension

18. Sjukförsäkring

19. Övriga

20. Allmän arbetsgivaravgift 21. Skattedebiterade arbets- givaravgifter

22. Summa (r. 16—21)

23. Summa skatter och avgifter på inkomst (r. 11+14+15+22)

24. Därav avgifter (r. 10+22)

4 289

⁷ 868 8 471 10 807 ⁵ 700 ⁹ 500 ¹ 673 ⁵ 686

12 809 ⁹ 792 12 634 ² 357 ⁶ 103 14 584 13 821 13 323 ⁵ 651 ⁶ 566

_ _ 564 6 183 9 453 _ _ _ _ _ 3 848 _ _ 341 706 2 330 2 778 3 031 3 320 4 431 _ _ _ 67 249 265 338 388 916 — — — — 848 1 873 2 030 4 359 4 887 ² 908 7 019

— — 45 45 32 36 33 34 34 27 22 22 13 300 23 569 33 393 43 717 - — 950 3 726 9 642 11 971 16 572 53 967

⁸ 672 140 558

13 570 ² 655 26 926 ⁶ 414 49 501 14 605 51 798 17 417 59 580 19 362 65 736 23 159 81 174 27 960

101 912 35 216 122 341 45 674 139 817 56 155

B. Andra direkta skatter och avgifter

25. Förmögenhetsskatt

26. Arvs- och gåvoskatt

27. Kupongskatt

28. Lotterivinstskatt

29. Stämpelskatt och stämpelavgift

30. Övriga 31. Summa (r. 25—30)

C. Indirekta skatter

32. Mervärdeskattb 33. Energiskatt därav: a) allmän energiskatt b) bensin- och brännolje- skatt c) särskild skatt på motorbränslen”

130 157 223 366 494 460 491 515 433 647 662 778 57 69 108 155 249 239 261 266 299 335 364 395 ⁵ 6 7 9 14 27 20 22 30 28 33 33 29 47 78 110 98 116 129 148 150 181 211 239

48 80 97 181 255 287 323 415 361 476 617 653 8 11 31 15 13 13 16 14 16 14 18 25

_______________—___—_————

277 370 544 836 1 123 1 142 1 240 1 380 1 289 1 681 1 905 2 123

15 806 ⁴ 357

¹ 074 ¹ 362 4 147 2 149 ⁷ 109 ³ 196

10 866 ³ 747 12 404 ³ 896 13 595 ⁴ 092 14 157 377 602 3 705

— 36 535 729 996 1 045 1 078 1 080 1 636 2 305 377 565 826 1 956 2 018 2 068 2 149 1 784 1 850 ¹ 420 — — — — 245 683 751 863 286 203 193 197

• Sida 257
•  Original

34. Fordonsskatt, vägtrafikskatt

och omsättningsskatt på

motorfordon 128 407 564 974 1 602 1 649 1 727 2 015 2 835 2 732 2 844 3 456 35. Särskilda varuskatter 191 286 400 379 394 375 359 381 396 388 433 447 36. Skatt på tobak och

dryckesvaror m.m. 1 121 1 799 2 365 3 133 4 506 4 581 4 824 5 187 5 566 6 390 7 124 7 777 37. Tullmedel 286 532 830 1 108 1 023 1 012 938 1 002 1 158 1 139 1 079 1 080 38. Övriga 44 — — — 1 23 34 76 228 173 253 304 39. Summa (r. 32—38) 2 147 3 626 6 594 11 891 17 831 22 253 24 182 26 349 28 046 30 985 37 621 43 539

40. Summa skatter och avgifter (r. 23+31+39) 6 713 12 668 20 708 39 653 68 455 75 193 85 002 93 465 110 509 134 578 161 867 185 479 41. Därav summa direkta

skatter och avgifter'! (r_ 234-31) 4 566 9 042 14 114 27 762 50 624 52 940 60 820 67 116 82 463 103 593 124 246 141 940

N______________—__

" Statlig och kommunal inkomstskatt. — ” Före 1969 allmän varuskatt. — c Fr. o. m. 1974 särskild vägtrafikskatt. - "' Här ingår ej skattetillägg, förseningsavgifter eller kvarskatteavgifter. Ej heller har ränta på överskjutande skatt frånräknats. — ePreliminära uppgifter. — ] Prognos.

• Sida 258
•  Original

• Sida 259
•  Original

Tabell 1.2 Skatter och socialförsäkringsavgifter m. m. för inkomståren 1950, 1955, 1960, 1965 och 1970-1977 (procent) &

Skatter och avgifter Inkomstår

R_— 1950 1955 1960 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976? 197".lf

_E—

A. Skatter och avgifter på inkomst

Fysiska personer

1. Statlig inkomstskatt inkl.

”kommunalskatt” på be-

skattade förmåner 22,9 25,4 21,9 21,9 20,2 17,8 17,9 15,7 19,4 20,1 18,0 16,0 2. Skattereduktion — — — — - —1,9 —1,6 —1,4 —1,0 —1,2 -0,8 —0,8 3. Kommunal inkomtsskatt exkl.

”kommunalskatt” på be-

skattade förmåner 24,3 25,3 22,1 23,4 26,1 25,9 26,7 26,7 26,2 26,2 26,4 26,4 4. Sjömansskatt — — 0,3 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,1

__M—

Egenavgifter

Svenska aktiebolag

12. Statlig inkomstskatt 10,6 9,1 4,9 3,4 2,1 1,4 1,6 1,6 1,2 1,8 1,4 1,1 13. Kommunal inkomstskatt 3,2 3,1 2,4 1,9 1,7 1,6 1,9 2,2 1,6 1,7 1,8 1,8

___—m_— 14. Summa 13,8 12,2 7,3 5,3 3,8 3,1 3,5 3,8 2,8 3,5 3,2 2,9

15. Övriga skattskyldiga” 0,8 1,1 1,1 0,9 0,7 0,6 0,6 0,6 0,6 0,7 0,5 0,5

• Sida 260
•  Original

___—____—___________i

Skatter och avgifter Inkomstår

____________________________

1950 1955 1960 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975 19769 1977

f______________________

Arbetsgivaravgifter 16. ATP — — 2,7 7,3 9,0 9,3 9,3 9,1 8,6 8,0 7,9 79 17. Folkpension _ _ _ _ _ _ _ _ 3,5 4,2 6,0 7,5 18. Sjukförsäkring — — 1,6 1,8 3,4 3,7 3,6 3,6 4,0 7,1 7,8 73 19. Ovriga — — — 0,2 0,4 0,4 0,4 0,4 0,8 1,2 1,5 3,0 20. Allmän arbetsgivaravgift _ _ _ _ 1,2 2,5 2,4 4,7 4,4 4,2 3,8 3 5 21. Skattedebiterade arbetsgivar- , avgifter — — 0,2 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 (j_o 0,0 0,0 0,0

___—___—_—__—__—_—_

_——————_———_———_————"—_—

31. Summa (r. 2930) 4.1 2,9 2.6 2.1 1,6 1,5 1,5 1,5 1,2 1.2 12 1,1

C. Indirekta skatter

32. Mervärdeskattb — — 5,2 10,5 10,4 14,5 14,6 14,5 12,8 11,7 12 6 13,2 33. Energiskatt 5,6 4,8 6,6 5,4 4,7 5,0 4,6 4,4 3,4 3,2 3:4 3,2 därav:

a) allmän energiskatt — 0,3 2,6 1,8 1,5 1,4 1,3 1,2 1,5 1,7 21 2 0

b) bensin- och ' ,

brännoljeskatt 5,6 4,5 4,0 3,6 2,9 2,7 2,4 2,3 1,6 1 4 1 2 1 1

c) särskild skatt på ” , ”

motorbränslen” — — — - 0,4 0,9 0,9 0,9 0,3 0,2 0,1 0,1

• Sida 261
•  Original

35. Särskilda varuskatter

36. Skatt på tobak och dryckesvaror m.m.

37. Tullmedel

38. Övriga 39. Summa (r. 32—38) 40. Summa skatter och avgifter (r. 23+31+39)

41. Därav summa direkta skatter och avgifter (r. 234-31)"

1,9 3,2 2,7 2,5 2,3 2,2 2,0 2,2 2,6 2,0 1,8 1,9 2,8 2,3 1,9 1,0 0,6 0,5 0,4 0,4 0,4 0,3 0,3 0,2 16,7 14,2 11,4 7,9 6,6 6,1 5,7 5,5 5,0 4,7 4,4 4,2 4,3 4,2 4,0 2,8 1,5 1,3 1,1 1,1 1,0 0,8 0,7 0,6 0,7 — — — 0,0 0,0 0,0 0,1 0,2 0,1 0,2 0 2

»

___—M_— 32,0 28,6 31,8 30,0 26,0 29,6 28,4 28,2 25,4 23,0 23,2 23 5

»

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 68,0 71,4 68,2 70,0 74,0 70,4 71,6 71,8 74,6 77 0 76 8 76 5

s 1 9

___—E

” Statlig och kommunal inkomstskatt. — b Före 1969 allmän varuskatt. — ” Fr. o. m. 1974 särskild vägtrafikskatt. — " Här ingår ej skattetillägg, förseningsavgifter eller kvarskatteavgifter. Ej heller har ränta på överskjutande skatt frånräknats. — fPreliminära uppgifter. — f Prognos.

• Sida 262
•  Original

Tabell 1.3 Skatter och socialförsäkringsavgifter m. m. i milj. kr och i procent av BNP till marknadspris för inkomståren 1950, 1955, 1960, 1965 och 1970—1977

Summa skatter och avgifter

Totala skatter 0. avgifter % av BNP Inkomstskatt, fys. pers. % av BNP Inkomstskatt, jur.pers. % av BNP Arbetsgivaravgifter (inkl. egenavgifter) % av BNP därav: ATP % av BNP folkpension % av BNP sjukförsäkring % av BNP övriga % av BNP allm. arbetsgivaravgift % av BNP

Övriga direkta skatter och avgifter % av BNP

Mervärdeskatt” % av BNP

Övriga indirekta skatter % av BNP

___—_____________——-—-—-—

6 713 20,9 ³ 170

9,9 979 3,0 140 0,4

277 0,9

² 147

6,7

Inkomstår 1950

12 668 24,9 ⁶ 420 12,6 ¹ 694 3,3

558 1,1 413 0,8 145 0,3 370 0,7

³ 626 7,1

¹ 960

20 708 282

⁹ 177

¹ 738

24

² 655 3,7

667 0,9

¹ 097 ¹ ,5 887 1,2

4

0,0

544 08 ¹ 074 15 ⁵ 520 76

39 653 359 18 064 159

² 448 2,2 ⁶ 414 52 ³ 218 2,8 ¹ 410 1,2 ¹ 717 1,5 69 0,1

836 0,7 4 147 3,7 ⁷ 744 6,8

"Före 1969 allmän varuskatt. — " Preliminära uppgifter. - cPrognos.

1970 1971

68 455 75 193 403 409 31 842 31 601 186 172

³ 054 2 780 La 15

14 605 17 417 8,6 9,5

⁶ 631 7 446 3,9 4,1 ² 669 3 246 1,6 1,8 ⁴ 132 4 449 2,4 2,4 250 266 0,1 0,1 923 2 010 0,5 1,1 ¹ 123 1 142 0,7 0,6 ⁷ 109 10 866 4,2 5,9 10 722 11 387 6,3 6,2

1972 1973

85 002 93 465 26 424 ³ 776 38 495 184 175

³ 442 4 082 L7 19

19 362 23 159 9,7 10,5

⁸ 306 8 936 42 43 ³ 500 3 709 ha 12 ⁵ 046 5 479 25 -25 339 389 02 02 ² 171 4 646 IJ 23 ¹ 240 1 380 06 06 12 404 13 595 62 62 11 778 12 754 59 58

110 509 443 49 444 193

³ 770 15

27 960 11,2 10 036 4,0 4 103 1,6 ⁷ 661 3,1 918 0,4 ⁵ 242 2,1

¹ 289 0,5 14 157 5,7 13 889 5,6

134 578 46,9

60 959 21,3

⁵ 737 2,0

35 216 12,3 11 495 49

6 066

21 10 020 35

¹ 674

06

⁵ 961

22

¹ 681 0,6 15 806 5,5 15 179 5,3

1976b

161 867 50,0 70 805 21,9

⁵ 862 1,8

45 674 142 13 456 4,2 10 338 3,2 13 231 4,1 ² 358 0,7 6 291 1,9 ¹ 905 0,6 20 347 6,3 17 274 5,3

185 479 53,0

77 490 22,1

⁶ 172 1,8

56 155 16,0 15 224 43 14 604 42 14 106 40 ⁵ 543 1,6 ⁶ 678 1,9

² 123

06 24 500 70 19 039 54

• Sida 263
•  Original

BNP procent . Totala skatter och avgifter

50

40

30

Inkomstskatt: fysiska personer

._._0—0 _ ,

20 _I',. ,."s.—__.f'—._./ Arbetsgivaravgifter [' (inkl. egenavgifter) _/ _.-" o, o'... ',.-' _ ..... ., .."". . 10 ..o'oo...»uo"".. _ '.' " Mervärdeskatt --"'" _ _ —:..'_ _ __ Diagram 1.1 Skatter och Övriga arena-stan.. ävg'f'er'pmwf' 418/VP "—.,,_" Inkomstskatt: |urid|ska personer "” ma'kmdSmeÖ' .' ' '0—u—.._.__......-—--.._.._-.-"—--—n-- inkomståren 1950. 1955, 0 1960, 1965 och 1950 —55 -60 —65 —70 —71 —72 —73 —74 —75 —76 —77 1970—1977.

• Sida 264
•  Original

Diagram 1.2 Arbetsgivar- avgifier (inkl. egenavgijier) och allmän arbetsgivarav- gift i procent av BNP till marknadspris för inkomst- åren 1950, 1955, 1960, 1965 och 1970—1977.

16 BNP procent

1950 —55 —60 —65

___-_- I.

' Övriga

—70

Folkpension

,." Allm. arb.giv.avg.

—71 -72

_ uo-o- 007—.'_..-..-

_?_-—_)

I

—73

• Sida 265
•  Original

Tabell 1.4 Sammanställning angående socialförsäkringsavgifter m. m. åren 1960, 1965 och 1970-1977 (uttagsprocent m. m.)

Avgiftsslag m. m.

10. 11. 12. 13.

ATP

Folkpension Sjukförsäkring Delpension Arbetslöshetsförsäkring Yrkesskadeförsäkring" Arbetsmarknadsutbildning Vuxenutbildning Arbetarskydd Lönegaranti

Allmän arbetsgivaravgift Byggforskning Barnomsorg

Basbelopp (bb), kr

1960 3,00 1—7,5bb

1,10 (15 000

1965

7,50 1,50 (22 000

0,40 (15 000

1970

10,00

2,60 (7,5bb

1,0 hela ls 0,60

1971

10,25

3,10

1972

10,50

3,10 0,30 (7,5bb

0,05 (7,5bb 0,02

2,0

0,50 (7,5bb

1973

10,50

3,20 0,30

1974 10,50 3,30 (7,5bb 3,80 0,40 (7,5bb 0,25

1975

1976 11,00

6,20 hela ls 8,00 hela ls 0,125 hela ls 0,40 hela ls 0,25 hela ls 0,40 hela ls 0,15 hela ls 0,13 hela ls 0,02 hela ls 4,0/2,0€ 0,70 hela ls

”Fr. o. m. 1 juli 1977 arbetsskadeförsäkring. — ”Avgiften debiterad med 25 kr per 2000 arbetstimmar. — ”Avser inre stödområdet.

1977

11,75

• Sida 266
•  Original

• Sida 267
•  Original

Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse

(7) 71

Samfardsel

(8) 83 Fastighetsförvalt- ning och -förmed- ling, uppdrags- verksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster och service- verksamhet

Samtliga

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

³ 909 4196 4439 ⁵ 215 6178 ⁶ 868

18 039 17 348 18 938 19 339 23 280 23 882 ² 441 ² 747 3 129 3 362 ⁵ 340 ⁵ 510 ⁷ 215 ⁶ 572 ⁷ 307 ⁷ 875 ⁹ 665 ⁹ 914 ³ 327 ³ 382 ⁴ 602 ⁵ 092

⁶ 564 ⁷ 658

44 592 43 439 48 597 51 529 63 878 67 421

775,8 948,9 942,4 ¹ 120,4 ¹ 345,6 ¹ 556,2

² 158,2 ² 289,1 ² 760,7 ² 868,4 ³ 367,7 ⁴ 060,9

390,4 502,5 548,4 611,8 868,1 ¹ 001,7 607,9 659,9 809,7 928.7 ¹ 170,8 ¹ 351,2 334,7 3750 5062 576,7 778,5 877,0

⁵ 945,9 ⁶ 552,2 ⁷ 553,2 ⁸ 370,7 10 303,5 11 825,8

54,5 43,2 53,7 63,4 131,8 108,6

182,4 290,3 168,4 350,3 5242 9730 34,3 41,6 31,9 48,8 1332 66,8 1522 89,6 145,8 140,5 147,4 142,8 27,4 36,8 16,4 115,8 32,6 51,8 577,2 637,3 580,0 944,2 ¹ 363,0 ¹ 850,1

53,9 40,2 41 ,5 67,1 70,1 73,6

162,4 243,7 154,8 169,8 223,8 279,3 28,6 29,2 27,1 39,9 98,9 71 ,6 98,8 53,9 101,0 120,7 137,9 116,0 25,4 33,4 16,4 55,9

25,9 25,7

488,4 523,4 497,7 629,3 796,6 831,6

45,1

5,6

11,1 4,0 6,7 5,5 4,2 4,9

8,3 20,6 34,7 35,6 34,1 39,8 32,0 29,5 46,4 43,8 34,9 43,0 25,9 35,3 26,9 28,3 25,5 45,4 55,6 95,0 79,9 94,9 84,7

1572

18,5 23,4 27,4 56,5 74,5 54,1 30,8 36,8 46,6 49,5 44,9 58,4

395

2 664 ⁵ 778 ¹ 496

741 ¹ 402

4888 4619

285 858 ² 433 ⁵ 650 788 985 123 ¹ 422 ¹ 582 ¹ 272 ¹ 230 ² 805 671 ¹ 114

4373 4573 8193 7863

¹ 619,6 ¹ 586,3 ³ 972,9 ⁴ 076,4 ⁴ 175,4 ³ 909,7 ⁴ 914,8 ⁶ 617,0 29,2 44,0 10,7 5,7 9,0 20,9

151 ,5 171,4 5582

¹ 831,8 ³ 270,9 ³ 878,8 45,8 70,0 83,7 2053

133,4 233,4

⁵ 598,0 ⁵ 867,3 ⁶ 591,9 ⁸ 135,0 11 664,1 14 387,1

119,3 120,0 173,4 119,2 261,5 282,7 ¹ 711,3 ¹ 846,2 ¹ 853,5 ¹ 619,8

² 158,0 ² 775,6

0,1 0,1

1 7 1,4 4,7

9,5 8,7 25,7 148,4 47,7 79,7 ² 234,1 ² 466,6 ² 422,3 ² 318,8 ³ 090,6 ³ 937,1

20,7 12,4 30,7 72,4 35,8 34,1 39,9 42,0 36,7 28,5 26,5 27,4

177 208 115 143 83 98

54 56 66 73 69 61 ¹ 337 ¹ 142 ⁵ 125 10 733 ⁹ 646 4 793

401 385 145

51 36 35 731 536 605 281 584 376 106 112 115 103 88 82

• Sida 270
•  Original

Tabell 2.2 Vissa ekonomiska data avseende bolagssektorn åren 1969—1975 med fördelning på näringar. Företag med 211—199 anställda

SNI-kod År Antal Löner, Resultat Netto- Utdelning Skatt i Skatt i Lager- Lager- lager- böner i Näringsgrens- företag milj. kr före bok- vinst i % av % av % av värde, reserv, reserv % av benämning slutsdisp. före utdel- milj. kr milj.kr i % av lager- 0. skatt, skatte- ning lager- värde milj. kr avdrag, värde milj. kr

nettovinst före skatteavdrag

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

¹ 1969 66 83,6 4,1 4,1 12,2 34,1 280 19,5 3,1 15,9 429 Jordbruk, skogs- 1970 63 96,7 6,9 6,8 11,8 32,4 275 25,7 8,6 33,5 376 bruk, jakt o. fiske 1971 129 193,4 17,5 16,6 44,6 36,1 81 118,3 17,6 14,9 163 1972 151 221,6 42,1 42,5 7,5 18,4 244 218,9 37,6 17,2 101 1973 129 215,2 32,2 24,2 15,3 24,8 162 150,7 39,5 26,2 143 1974 155 303,1 119,2 84,6 2,8 21,6 762 174,8 71,5 40,9 173 1975 120 276,0 67,1 47,0 5,1 31,9 625 190,9 72,3 37,9 145 ² 1969 61 74,4 17,4 16,8 7,7 34,5 446 31,4 14,1 44,9 237 Gruvor och 1970 81 103,4 13,0 11,3 1,8 51,3 2 900 34,0 14,1 41 ,5 304 mineralbrott 1971 67 98,8 8,0 7,4 5,4 35,1 650 44,7 18,7 41 ,8 221 1972 53 80,5 3,0 1,0 50,0 330,0 660 36,4 13,3 36,5 221 1973 48 73,0 10,3 8,9 5,6 32,6 580 26,4 11,1 42,0 277 1974 36 69,0 8,4 3,9 15,4 35,9 233 26,1 11,1 42,5 264 1975 52 105,6 19,3 14,0 7,9 49,3 627 75,7 38,1 50,3 139 ³ 1969 3 586 4 950,8 369,3 282,2 9,5 51,0 539 3 852,7 1 676,1 43,5 129 Tillverknings- 1970 3 718 5 492,7 412,1 308,4 7,3 50,2 692 3 998,6 1 730,9 43,3 137 industri 1971 3 760 6 143,3 507,0 387,4 8,6 43,8 509 4 666,2 2 017,3 43,2 132 1972 3 758 6 567,3 855 ,4 475,6 7,3 42,7 586 4 961,7 2 245,1 45,2 132 1973 3 892 7 118,4 1 369,8 671,7 7,2 39,5 545 6 153,4 2 579,8 41,9 116 1974 3 962 7 919,6 1 900,6 479,3 10,0 43,2 431 8 198,8 3 457,5 42,2 97 1975 3 887 9 213,4 1 655,2 822,5 7,7 49,2 641 8 952,1 3 820,2 42,7 103

⁴ 1969 64 102,8 70,0 68,9 37,3 44,0 118 28,6 12,4 43,4 359 El-, gas-, värme- 1970 59 95,8 46,7 45,4 40,5 37,4 92 35,8 15,2 42,5 268 och vattenverk 1971 74 129,0 65,2 62,4 41,2 35,3 86 70,5 31,8 45,1 183 1972 79 153,2 111,4 103,2 32,1 32,8 102 80,3 38,1 47,4 191 1973 76 159,9 103,1 77,5 42,5 29,5 70 109,2 55,3 50,6 146 1974 75 176,6 159,9 67,1 49,6 39,3 79 261,7 121,3 46 ,4 67 1975 92 242,7 129,9 103,1 37,4 45,3 121 427,7 213,1 49,8 57

• Sida 271
•  Original

5 Byggnads- industri

6

Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse

(7) 71 Samfärdsel

(8) 83 Fastighetsförvalt— ning och -förmed- ling, uppdrag- verksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster och service- verksamhet

Samtliga

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

¹ 260 ¹ 243 ¹ 299 ¹ 391 ¹ 326 ¹ 307 ¹ 499 ² 126 ¹ 980 2 102 2 329 2 241 ² 229 ² 288

519 496 568 558 574 584 588 457 489 595 604 618 625 721 205 238 263 273 326 329 407

⁸ 344 ⁸ 367 ⁸ 861 9 021 9 230 ⁹ 302 ⁹ 654

¹ 823,5 ¹ 940,3 ¹ 974,0 ² 117,9 ² 211,2 ² 342,4 ² 805,9 ² 786,1 ² 788,8 ³ [16,2 ³ 555,0 ³ 868,9 ⁴ 102,8 ⁴ 787,6

732,7 805,7 884,6 932,2 110459 ¹ 162,4 ¹ 271,4 746,7 823,8 ¹ 068,1 ¹ 132,6 ¹ 230,5 ¹ 386,1 ¹ 624,0 241,8 258,3 331,4 375,8 433,7 502,1 688,6

¹¹ 542,4 12 405,5 13 938,8 15 136,0 16 356,7 17 964,1 21 015,2

38,7 56,4 79,7 1202 167,9 230,8 2412 276,4 180,8 2503 528,3 742,3 ¹ 126,7 ¹ 166,5 70,1 46,9 1893 44,2 1082 73,6 109,3 124,6 127,0 110,7 102,5 98,7 ¹ 1 1,7 243,7 5,9 9,9 14,3 24,8 20,5 42,7 55,4

976,5 899,7 ¹ 241,6 ¹ 832,0 ² 653,0 ³ 773,6 ³ 687,6

34,2 41 ,1 56,0 58,3 74,3 69,2 95,6 230,7 135,5 207,2 289,1 326,5 325,2 523,3 30,2 28,5 183,1 38,9 66,2 30,7 24,8

94,8 99,4 69,7 87,1 77,2 80,9 196,2 5,0 8,6 12,4 16,2 18,1 24,6 39,2

766,9 685,0 ¹ 0022 ¹ 111,9 ¹ 344,6 ¹ 165,5 ¹ 8653

1,2 1,0 1,8 1,2 2,0 7,4 7,3

10,4 12,9 11,6 9,6

12,1 7,6

26,4 13,6 8,8 5,2 11,1 6,6 8,1 13,3 2,2 3,0 9,3 9,0 14,2 33,4 17,8 8,0 7,0 4,8 6,8 45,9 81,3 34,9

11,1 9,6 10,8 10,2 11,2 14,0 16,2

43,3 42,8 38,6 41,7 40,4 41,6 58,4 50,3 89,7 50,9 46,0 48,9 42,2 48,5 48,0 47,7 10,2 44,0 31,3 50,2 78,6 62,4 50,1 100,9 82,3 135,9 169,2 70,0 72,0 34,9 33,9 101,9 45,3 29,7 57,1 50,8 56,3 42,0 45,9 46,1 49,7 51,6

³ 700 3 913,4 ⁴ 400 4 333,5 ² 160 4410,2 ³ 471 4 703,5 ² 000 5 088,3

565 6 197,2 797 6 145,4 483 3 941,4 694 4 130,8 438 4 484,7 480 5 367,1 405 6 233,0 555 7 231 ,6 184 8 693,1

354 10,8 544 21,1 196 20,5 398 17,9 470 16,7 616 29,6 591 80,2

² 819 384,1 ¹ 660 518,7 ¹ 082 988,6 919 1 260,4 954 944,0 507 1 132,0 392 1 597,6

900 37,5 500 30,6 700 55,9

¹ 500 55 ,4 99 68,8 36 95,2 ¹ 64 1 50,7

457 12 219,4 586 13 128,8 388" 14 859,6 451 16 701,7 412 18 790,5 354 23 347,0 318 26 3132

422,4 457,1 452,5 491,9 559,3 695,6 714,6

¹ 767,9 ¹ 845,0 ² 028,9 ² 370,9 ² 664,2 ³ 010,4 ³ 563,4

10,8 10,5 10,3 10,5 11,0 11,2 11,6 33,3 36,6 39,0 40,1 38,2 38,8 35,4 32,1 31,1 30,9 31,4 31,7 31,8 32.6

47 45 45 45 43 38 71 68 69 66 62 57 55 ⁶ 784 ³ 818 4315 ⁵ 208 6263 3927 1585

194 159 108 130 122 102 645 844 593 678 630 527 457 94 94 94 91 87 77 80

• Sida 272
•  Original

Tabell 2.3 Vissa ekonomiska data avseende bolagssektorn åren 1969-1975 med fördelning på näringar. Företag med fler än 200 anställda

_________________________._____—_————————————

SNI-kod År Antal Löner, Resultat Netto- Utdelning Skatt i Skatt i Lager- Lager- lager- Löner i Näringsgrens- företag milj. kr före bok- vinst i 96 av % av % av värde, reserv, reserv % av benämning slutsdisp. före utdel- milj. kr milj.kr i % av lager- 0. skatt, skatte- ning lager- värde milj. kr avdrag, värde milj. kr ______________________._.__

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

___—____—_—__.___—_———-————_—

¹ 1969 10 70,5 3,4 3,4 20,6 20,6 100 80,6 36,9 45,8 87 Jordbruk, skogs- 1970 17 167,8 6,0 4,9 20,4 40,8 200 155,2 57,1 36,8 108 bruk, jakt o. fiske 1971 15 192,2 20,1 17,0 5,9 13,5 230 211,6 53,9 25,5 91 1972 14 188,6 27,0 16,5 15,2 33,9 224 166,9 63,4 38,0 113 1973 14 203,2 49,5 26,2 29,0 39,7 137 216,7 82,4 38,0 94 1974 12 194,4 54,9 20,0 23,0 47,5 206 227,9 86,3 37,9 85 1975 11 217,8 62,4 42,0 15,0 54,0 280 226,4 93,6 41,3 96

² 1969 252,4 199,8 194,8 32,1 52,0 162 147,1 110,1 74,8 172 Gruvor och 1970 247,8 224,7 219,7 35,6 55,5 156 165,5 104,4 63,1 150 mineralbrott 1971 288,7 104,4 118,7 14,2 61,8 436 232,4 136,3 58,6 124 1972 315,1 151,8 101,2 17,2 56,1 326 264,0 158,1 59,9 119 1973 360,5 109,8 111,4 14,0 60,1 429 248,1 152,4 61,4 145 1974 410,7 169,6 93,9 22,6 74,4 330 282,8 166,0 58,7 145 1975 847,2 119,7 164,4 34,0 56,6 166 1 209,6 355,7 29,4 70

³ 1969 513 15 630,2 3 583,4 2 832,0 34,3 37,4 109 18 252,9 8 967,4 49,1 86 Tillverknings- 1970 525 18 013,7 2 952,3 2 437,4 40,1 39,5 98 22 306,1 9 827,2 44,1 81 industri 1971 535 20 070,4 2 392,1 1 980,2 51,2 30,9 60 24 902,8 10 277,4 41,3 81 1972 537 21 413,8 3 602,0 2 769,8 40,1 33,5 84 24 967,6 10 423,9 41,7 86 1973 536 23 221,1 6 755,4 3 831,9 31,4 30,9 98 26 982,1 12 215,9 45,3 86 1974 552 26 677,9 11 068,0 3 174,6 44,7 33,8 76 36 032,2 16 386,4 45,5 74 1975 557 30 987,11 7 752,0 3 515,5 44,6 37,9 85 46 122,1 19 458,7 42,2 67

⁴ 1969 99,9 51,8 41,8 53,6 35,2 66 38,1 21,7 57,0 262 El-, gas-, värme- 1970 139,0 103,8 86,8 32,4 38,9 120 55,5 28,9 52,1 250 och vattenverk 1971 141,0 66,6 61,7 58,5 30,6 52 56,4 28,1 49,8 250 1972 166,4 95,1 84,0 37,1 20,5 55 50,5 27,6 54,7 330 1973 199,3 120,8 79,0 54,1 47,8 88 121,9 44,4 36,4 163 1974 223,7 125,6 56,6 66,1 38,9 59 159,7 62,6 39,2 140 1975 246,7 173,2 110,5 36,9 44,2 120 371 ,6 106,1 28,6 66

nettovinst före skatteavdrag

INVV'ISNDWND unixxoxorxrxix

• Sida 273
•  Original

5 Byggnads- industri

6

Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse

(7) 71 Samfärdsel

(8) 83 Fastighetsförvalt- ning och -förmed- ling, uppdrags- verksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster och service- verksamhet

Samtliga

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

80 83 75 76 72 69 65

147 152 158 151 158 161 164

45 47 52 51 51 55 60 37 37 52 47 49 53 61 23 21 29 24 28 27 32

867 893 926 91 1 921 941 963

² 956,4 ³ 439,3 ³ 526,9 ³ 507,0 ³ 544,6 ³ 794,6 ⁴ 3622 ³ 570,0 ³ 961,6 ⁴ 688,4 ⁴ 9993 ⁵ 342,0 ⁶ 006,3 ⁷ 233,6 ¹ 016,8 ¹ 127,7 ¹ 506,3 ¹ 666,0 ¹ 837,0 ² 177,0 ² 635,5

790,0 8353 ¹ 275,6 ¹ 346,3 ¹ 484,9 ¹ 6922 ² 096,6 389,9 441,0 603,9 629,4 7993 925,9 ¹ 1720

24 776,1 28 373,0 32 293,6 34 231,7 36 991,7 42 102,7 49 7993

81,8 72,3 83,5 245,6 337,2 486,1 610,7

535,3 591,6 536,9 785,4 ¹ 707,3 ² 288,9 ¹ 556,9 155,9 131,0 193,5 282,2 252,2

95,4 235,5

199,0 175,0 244,3 326,2 340,6 398,7 419,4 112,2 112,5 155,4 200,9 205,8 236,1 251,2

⁴ 922,6 ⁴ 369,2 ³ 796,9 ⁵ 716,1 ⁹ 878,6 14 923,3 11 180.7

64,2 60,5 61,6 85,9 122,8 116,0 227,7

486,1 548,8 499,7 557,0 839,7 594,5 ¹ 243,6 1033 1060 1403 2625 2312

45,5 159,9

162,3 168,9 226,2 305,7 325,9 242,5 378,2

1123 112,5 154,9 2013 207,6 2232 2493

³ 999,8 ³ 745,5 ³ 259,9 ⁴ 383,8 ⁵ 775,7 ⁴ 566,8 ⁶ 0908

22,6 17,0 20,1 17,0 17,0 20,9 11,7 21,3 17,2 30,2 30,5 24,3 32,9 23,8 34,0 36,4 27,7 16,1 20,6 150,3 29,6

5,9 19,7 23,3 18,9 25,5 34,2 21 ,5 4,5 1,4 1,4 1,0 91,2 92,1 93,8

30,6 33,7 40,6 33,0 31 ,4 45,1 38.7

50,3 42,1 32,3 44,6 38,2 49,5 55,1 47,9 44,6 43,9 49,5 38,9 45,7 39,5 40,3 31,0 27,3 24,9 21 ,7 36,3 26,8 56,4 57,4 56,5 57,5 61,9 64,5 65,3 6,0 3,6 3,7 3,1 3,8 4,6 4,2 39,5 40,7 34,3 35,8 33,5 36,9 39.6

223 248 160 262 224 236 471 225 259 146 162 160 139 166 118 85 99 155 106 24 90 953 291 242 304 243 189 304 134 250 271 315 129 121

84 108 107 82 102

12 795,1 14 280,9 14 029,9 14 763,4 16 984,1 17 947,1 19 673,2 ⁵ 255,4 ⁵ 675,0 ⁶ 283,5 ⁶ 4502 ⁷ 9914 10 840,9 12 298,5

29,8 32,0 84,4 106,4 105,6 92,3 177,0

598,7 856,3

¹ 006,6 ¹ 491,5 ¹ 261,5 ¹ 460,4 ¹ 481,9 41 ,6 28,4 45,3 43,2 50,2 53,6 80,6

37 239,3 43 554,9 46 852,0 48 303,8 53 961,6 67 096,9 511 641 0

63,8 36,9 52,0 67,7 79,8 96,1 134,9 19,3 13,8 24,4 24,0 21,8 20,9 34,3

12 574,3 13 439,6 14 180,8 14 663,0 17 495,4 23 323,4 ')7 777 R

46,4 48,6 53,9 55 ,6 43,4 39,0 42,6 33,8 30,9 30,3 30,4 32,4 34,8 "H 4

23 24 25 24 21 21 22 68 70 75 78 67 55 59 3 412 ³ 524 ¹ 785 ¹ 566 ¹ 740 ² 359 ¹ 489

132

98 127 90 118 116 142

937 ¹ 553 ¹ 333 ¹ 457 ¹ 592 ¹ 727 ¹ 454

67 65 69 71 69 63 61

• Sida 274
•  Original

Tabell 2.4 Vissa ekonomiska data avseende bolagssektorn åren 1969-1975 med fördelning på näringar. Samtliga företag

___—___—___—__.—._———-————_————-————————————

SNI-kod Ar Antal Löner, Resultat Netto- Utdelning Skatt i Skatt i Lager- Lager- Lager- Löner i Näringsgrens- företag milj. kr före bok- vinst i % av % av % av värde, reserv, reserv % av benämning slutsdisp. före utdel- milj. kr milj.kr i % av lager- 0. skatt, skatte- ning lager- värde milj. kr avdrag, värde milj. kr

nettovinst före skatteavdrag

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

¹ 1969 116 164,7 8,5 8,5 14,1 30,6 217 100,4 39,9 39,7 164 Jordbruk, skogs- 1970 194 280,8 13,4 12,2 16,4 36,9 225 183,3 66,3 36,2 153 bruk, jakt o. fiske 1971 964 496,8 64,0 60,0 27,8 27,8 100 390,7 82,2 21,0 127 1972 1 124 544,8 105,7 84,3 13,8 21,0 153 773,8 137,5 17,8 70 1973 1 457 594,6 121,5 94,6 21,9 30,3 139 503,8 168,2 33,4 118 1974 1 782 721,3 241,7 175,9 11,0 31,1 282 685,6 206,8 30,2 105 1975 2 003 786,4 214,3 159,3 6,3 36,8 580 635,7 204,1 32,1 124

² 1969 322 367,7 220,5 214,7 29,8 50,6 170 190,7 126,7 66,4 193 Gruvor och 1970 321 382,2 239,9 233,2 33,7 55,1 164 221,9 131,7 59,4 172 mineralbrott 1971 235 416,5 114,9 128,5 13,5 60,0 444 281,6 156,1 55,4 148 1972 261 434,0 163,3 109,4 16,5 56,7 344 312,6 174,7 55 ,9 139 1973 294 478,9 130,2 127,8 12,8 57,0 447 283,8 166,4 58,6 169 1974 288 525,3 189,8 107,0 20,6 69,8 340 319,4 180,4 56,5 164 1975 265 1 002,8 141,1 180,1 31,7 56,2 177 1 294,6 394,2 30,4 77

³ 1969 12 788 22 157,1 4 061,0 3 217,1 31,1 37,9 122 23 039,6 11028,1 47,9 96 Tillverknings- 1970 12 505 25 183,1 3 476,1 2 845,4 35,2 40,4 115 27 315,3 12 029,4 44,0 92 industri 1971 12 985 27 970,7 3 012,5 2 474,8 42,5 32,9 78 30 435,9 12 647,3 41 ,6 92 1972 13 287 30 005,4 4 610,9 3 366,6 34,2 34,8 102 30 907,7 13 050,3 42,2 97 1973 15 373 32 836,2 8 451,5 4 675,8 26,8 32,4 121 34 690,6 15 361,9 44,3 95 1974 15 928 37 257,1 13 378,1 3 826,5 46,5 35,2 91 45 970,7 20 577,7 44,8 81 1975 16 625 43 514,5 9 941,1 4 668,0 35,0 40,9 117 57 257,6 24 226,7 42,3 76

⁴ 1969 747 254,0 135,6 123,0 40,9 42,1 103 81,7 41,0 50,2 311 El-, gas-, värme- 1970 649 287,8 171,8 152,7 33,5 40,3 120 104,5 50,5 48,3 275 och vattenverk 1971 585 358,8 153,4 145,4 46,6 36,0 77 139,4 65,3 46,8 257 1972 576 387,0 233,3 209,3 34,3 30,1 88 148,7 74,1 49,8 260 1973 438 413,5 241,5 172,5 48,2 42,0 87 246,6 106,2 43,1 168 1974 397 450,3 303,8 136,0 55,1 43,1 78 438,9 192,3 43,8 103 1975 425 569,6 476,9 387,0 21,3 37,5 176 830,6 333,9 40,2 69

• Sida 275
•  Original

5 Byggnads- industri

6

Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse

(7) 71

Samfardsel

(8) 83 Fastighetsförvalt- ning och -fönned- ling, uppdrags- verksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster och service- verksamhet

Samtliga

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

⁵ 249 ⁵ 523 ⁵ 813 ⁶ 683 ⁷ 577 8 245 9 213

20 312 19 481 21 199 21 820 25 680 26 273 29 316

³ 005 ³ 290 ³ 750 ³ 972 ⁵ 965 6 149 6 580 7 709 7 099 7 955 ⁸ 527 10 333 10 592 11 801 3 555 3641 4895 ⁵ 390 6918 ⁸ 014 8135

53 803 52 703 58 384 61 642 74 035 77 668 84 365

⁵ 555,7 ⁶ 328,4 ⁶ 443,3 ⁶ 745,3 ⁷ 101,3 ⁷ 693,2 ⁸ 837,5 ⁸ 5142 ⁹ 039,6 10 565,3 11 422,5 12 578,6 14 1700 16 916,7 ² 139,9 ² 435,9 ² 939,2 ³ 209,9 ³ 751,0 ⁴ 341,1 ⁵ 012,7 ² 144,6 ² 318,8 ³ 153,5 ³ 407,6 ³ 886,2 ⁴ 429,5 ⁵ 088,5

966,4 ¹ 074,3 ¹ 441,5 ¹ 581,9 ² 011,3 ² 305,0 ³ 002,4

42 264,3 47 330,9 53 785,6 57 738,4 63 651,6 71 892,1 84 731,1

174,9 171,9 216,9 4292 636,9 825,5 876,4 9943 ¹ 062,8 955,4 ¹ 664,0 ² 973,8 ⁴ 388,6 ³ 612,7 260,3 219,5 414,5 3752 493,6 235,9 4062 475,8 391,6 500,8 5692 586,6 6532 9172 145,5 159,2 186,1 341,6 258,9 330,6 427,9

⁶ 476,2 ⁵ 906,2 ⁵ 618,5 ⁸ 492,3 13 894,5 20 547,2 17 013,8

152,3 141,8 159,1 211,3 267,3 258,8 377,4 879,2 928,1 861,7 ¹ 015,9 ¹ 389,9 ¹ 199,1 ² 174,4 161,9 163,7 350,3 341,3 396,2 147,8 237,1

355,9 322,2 396,8 513,6 541 ,0 439,5 793,7

142,5 154,6 183,6 273,2 251,5 273,5 379,9

⁵ 2553 ⁴ 953,9 ⁴ 7602 ⁶ 125,0 ⁷ 916,6 ⁶ 5643 ⁹ 3570

9,8 9,1 8,5 7,2 8,4

11,7 8,9 14,6 12,6 21,4

20,0

17,6 18,6 20,4 25,9 25,9 13,9 13,7 13,9 50,3 23,5 15,8 12,4 16,2 14,5 19,1 26,5 17,8 4,2 1,9 1,5 1,2 78,6 82,5 65,1 26,0 27,2 30,8 26,1 25,2 34,5 28,9

33,9 36,2 35,2 41 ,0 37,7 44,6 56,1 45,6 47,2 46,1 47,5 40,7 44,1 40,7 39,2 34,6 18,3 27,5 24,3 43,6 41,8 57,8 61 ,4 70,2 70,5 78,3 108,3 78,4 10,5 9,6 7,8 19,9 14,0 11,5 17,0 40,3 42,4 37,2 39,1 36,8 41,9 43,8

346 398 415 565 448 380 630 312 375 215 238 231 237 200 152 134 132 201 174

87 178

365 496 433 485 409 408 250 510 533

¹ 700 18 14 26

155 156 121 150 146 122 149

17 145,8 19 071,5 19 259,3 20 253,1 23 692,0 25 730,6 26 892,6 13 169,6 13 882,2 14 943,6 15 727,0 19 139,2 24 689,4 29 133,9 69,8 97,1 115,6 130,1 131,4 142,8 260,0

¹ 134,3 ¹ 546,4 ² 552,7 ⁴ 583,7 ⁵ 476,4 ⁶ 471,2 ³ 788,1

124,9 129,1 184,9 303,7 252,4 382,2 484,1

55 056,8 62 551 3 68 303,7 73 140,4 84 416,2 104 830,8 120 577,0

¹ 644,7 ¹ 621,0 ¹ 6942 ¹ 7863 ² 1913 ² 548,5 ² 808,5 ⁵ 757,7 ⁶ 003,5 ⁶ 474,9 ⁶ 714,3 ⁸ 350,6 10 720,8 12 1073

0,1 86,0

48,4 55,7 86,6 94,2 112,9 204,4 41,3 33,6 71,9 194,6 95,8 137,5 212,1

18 728,3 19 991,7 2] 191,8 22 218,1 26 534,4 34 677,0 40 577,0

33,1 26,0 38,9 64,1 38,0 36,0 43,8 34,0 32,0 31 ,0 30,4 31 ,4 33,1 33,7

32 33 33 33 30 30 33 65 65 71 73 66 57 58 ³ 066 ² 509 ² 543 ² 467 ² 855 ³ 040 ¹ 928

189 150 124 74 71 68 134 774 832 780 521 797 603 620

77 76 79 79 75 69 70

• Sida 276
•  Original

Tabell 2.5 Skatt i procent av omsättning åren 1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

___—__M—

SNl-kod Näringsgrensbenämning Antal Omsätt- Skatt i procent av omsättning

(919138 ning ' 1975 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

milj. kr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Jordbruk, skogsbruk, jakt o. fiske 2 003 5 013 0,3 0,3 0,7 0,7 0,9 1,3 1,2 Gruvor och mineralbrott 265 4 170 5,9 7,0 4,2 3,2 3,3 2,8 2,4 Tillverkningsindustri 16 625 207 179 1,3 1,1 0,7 0,9 1,0 0,7 0,9 151-, gas-, värme- o. vattenverk 425 6 303 2,6 2,6 1,7 1,8 1,7 1,1 2,3 Byggnadsindustri 9 213 36 680 0,3 0,2 0,2 0,3 0,4 0,4 0,6 Varuhandel, restaurang- o. hotellrörelse 29 316 200 469 0,4 0,5 0,4 0,4 0,4 0,3 0,4 (7) 71 Samfärdsel 6 580 19 929 0,8 0,6 0,6 0,8 0,7 0,3 0,5 (8) 83 Fastighetsförvaltning o. -förmedling,

uppdragsverksamhet 11 801 22 021 2,9 2,4 2,5 2,8 2,8 2,4 2,8 (9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet 8 135 10 814 0,6 0,5 0,3 1,1 0,6 0,4 0,6

Samtliga 84 365 512 579 0,9 0,8 0,6 0,8 0,8 0,6 0,8

_.vame

• Sida 277
•  Original

Procent

1,5

1,0 8 ".

x " N . SNI 3

Samtliga näringar

0,5 SNI 71

Diagram 2.1 Skatt i pro- cent av omsättning åren 1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75 1969—1975.

• Sida 278
•  Original

Tabell 2.6 Skatt i procent av förädlingsvärde åren 1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

SNI-kod Näringsgrensbenämning

(8) 83 Fastighetsförvaltning o. -förmedling, uppdragsverksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet

Samtliga

Antal Omsätt-

företag ning

1975 1975 milj. kr

2 3

² 003 5 013 265 4 170 16 625 207 179

425 6 303 ⁹ 213 36 680 29 316 200 469 ⁶ 580 19 929 11 801 22 021 ⁸ 135 10 814

84 365 512 579

Skatt i procent av förädlingsvärde

1,3 12,2 3,6 6,8 0,7 3,2 1,8 6,2 1,1 3,3

1,3 13,4 3,0 6,8 0,7 3,3 1,4 5,6 1,0 3,0

2,4 7,6 2,0 4,5 0,7 2,7 1,4 5,9 0,7 2,3

2,3 5,9 2,6 4,8 1,0 3,0 1,8 6,9 2,3 2,8

3,4 6,8 2,8 4,6 1,1 2,9 1,5 7,2 I ,2 2,9

4,9 5,7 2,0 2,9 1,1 2,2 0,9 4,2 0,9

2,1

4,5 4,9 2,6 5,7 1,7 3,2 1,2 4,8 1,4 2,8

• Sida 279
•  Original

Procent

., SNI 6

_l _!

3,0

Samtliga näringar

2,5

2,0

1,5

SNI 71

,,,-..— _o'

_ . .. o.,

1,0

. ||_||_.l-OO-'O-.

0,5

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2.2 Skatt i pro- cent av förädlingsvärde åren I 969—1975.

• Sida 280
•  Original

Tabell 2.7 Skatt i procent av bruttovinst åren 1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

SNI-kod Näringsgrensbenämning Antal Omsätt- Skatt i procent av bruttovinst

företag ning 1975 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

milj. kr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Jordbruk, skogsbruk, jakt o. fiske 2 003 5 013 10,1 11,1 13,4 10,4 14,2 19,8 16,2 Gruvor och mineralbrott 265 4 170 23,9 26,5 17,1 12,1 14,6 11,1 12,7 Tillverkningsindustri 16 625 207 179 16,2 14,5 10,2 12,2 10,3 6,1 11,0 EI-, gas-, värme- o. vattenverk 425 6 303 11,0 10,8 7,2 7,3 6,8 4,4 8,1 Byggnadsindustri 9 213 36 680 10,2 9,3 8,8 9,7 9,8 9,1 16,6 Varuhandel, restaurang- o. hotellrörelse 29 316 200 469 18,1 17,9 16,8 16,4 12,1 7,9 14,9 (7) 71 Samfärdsel 6 580 19 929 5,7 4,7 4,7 6,1 4,6 2,4 4,9 (8) 83 Fastighetsförvaltning o. -förmedling,

uppdragsverksamhet 11 801 22 021 24,1 24,7 25,9 28,1 32,3 33,4 34,0 (9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet 8 135 10 814 5,4 4,8 4,3 10,6 7,3 4,8 7,1

_NMYTWNO

Samtliga 84 365 512 579 15,8 14,7 11,7 13,0 11,2 7,4 12,7

• Sida 281
•  Original

20 Procent

1969 —70

Diagram 2.3 Skatt i pro- cent av bruttovinst åren 1969—1975.

• Sida 282
•  Original

Tabell 2.8 Skatt i procent av nettovinst efter skatt åren 1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

% SNI-kod Näringsgrensbenämning Antal Omsätt- Skatt i procent av nettovinst efter skatt

företag ning 1975 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

milj. kr

l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ___—__M— Jordbruk, skogsbruk, jakt o. fiske 2 003 5 013 44,1 58,4 38,6 26,6 43,6 45,1 58,2 Gruvor och mineralbrott 265 4 170 102,4 122,7 148,5 130,8 132,4 231,3 128,3 Tillverkningsindustri 16 625 207 179 61,1 67,7 49,1 53,3 48,0 54,3 69,1 El-, gas-, värme- o. vattenverk 425 6 303 72,8 67,6 56,3 43,2 72,5 75,7 59,9 Byggnadsindustri 9 213 36 680 51,2 56,7 54,3 69,3 60,5 80,6 127,7 Varuhandel, restaurang- o. hotellrörelse 29 316 200 469 83,7 89,4 85,4 90,6 68,5 79,0 68,6 (7) 71 Samfärdsel 6 580 19 929 64,5 53,0 22,4 37,8 32,0 77,2 71,7 (8) 83 Fastighetsförvaltning o. -förmedling,

uppdragsverksamhet 11 801 22 021 136,8 159,2 235,7 238,8 360,0 . 363,3

(9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet 8 135 10 814 11,8 10,6 8,5 24,9 16,3 13,0 20,5 ___—___—

Samtliga 84 365 512 579 67,6 73,7 59,3 64,1 58,1 72,2 77,8 m_—

v—NMYTVSND

• Sida 283
•  Original

SOU l977:87 Procent [ SNI 5 I 120 : ! 110 ! I i 100 _. ! i 90 ,. IO”. -' o _. o ", —'s./' x- ! &_ " 80 x .- Samtliga

näringar

SNI 71 . SNI 3 ," SNI 6

1969 —70 -71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2.4 Skatt i pro- cent av nettovinst efter skatt åren 1969—1975.

• Sida 284
•  Original

Tabell 2.9 Lagerreserv i procent av lagervärde åren

1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

SNI-kod Näringsgrensbenämning

Jordbruk, skogsbruk, jakt o. fiske

Gruvor och mineralbrott

Tillverkningsindustri

151-, gas-, värme- o. vattenverk

Byggnadsindustri

Varuhandel, restaurang- o. hotellrörelse

(7) 71 Samfardsel

(8) 83 Fastighetsförvaltning o. -förmedling, uppdragsverksamhet

(9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet

_NMVWXO

Samtliga

Antal

företag 1975

² 003

265 16 625 425 ⁹ 213 29 316 ⁶ 580

11 801 ⁸ 135

Omsätt- ning 1975 milj. kr

Lagerreserv i procent av lagervärde

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

⁵ 013 4 170 207 179 6 303 36 680 200 469 19 929

22 021 10 814

4 6 8 9

39,7 66,4 47,9 50,2

9,6 43,7 4,3 33,1

36,2 59,4 44,0 48,3

8,5 43,2 3,6 26,0

21,0 55,4 41,6 46,8

8,8 43,3

38,9

¹ 7,8 55,9 42,2 49,8

8,8 42,7

1,9 64,1

33,4 58,6 44,3 43,1

9,2 43,6 1,7 38,0

30,2 56,5 44,8 43,8

9,9 43,4 0,1 1,7 36,0

32,1 30,4 42,3 40,2 10,4 41 ,6 33,1

5,4 43,8

84 365

512 579

34,0 32,0 31,0 30,4 31,4 33,1 33,7

%

• Sida 285
•  Original

50

40

Samtliga näringar

30

20

_______,_....-. SNI 5

10

.._.'—00- .. _oo- .. _.0-00 _ut-oc-oo-OO-

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2.5 Lagerreserv i procent av lagervärde ären ] 96 9—1 975 .

• Sida 286
•  Original

Tabell 2.10 Lagervärde i procent av balansomslutning åren 1969—1975 för företag inom bolagssektorn fördelade efter näring

SNI-kod Näringsgrensbenämning Antal Omsätt- Lagervärde i procent av balansomslutning

företag ning 1975 1975 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

milj. kr

¹ 2 3 4 5 6 7 8 9 10

¹ Jorbruk, skogsbruk, jakt o. fiske 2 003 5 013 14,9 16,2 17,8 29,3 19,2 20,1 17,4 ² Gruvor och mineralbrott 265 4 170 7,8 9,2 11,6 12,3 10,5 11,3 25,8 ³ Tillverkningsindustri 16 625 207 179 24,5 25,8 25,9 24,2 23,9 26,6 28,4 ⁴ El-, gas-, värme o. vattenverk 425 6 303 1,7 1,9 1,7 1,7 2,4 3,6 4,7 ⁵ Byggnadsindustri 9 213 36 680 69,0 67,1 66,7 65,5 65,7 65,2 63,4 ⁶ Varuhandel, restaurang- o. hotellrörelse 29 316 200 469 30,3 30,5 30,4 30,1 31,2 32,2 33,9 (7) 71 Samfärisel 6 580 19 929 0,7 0,8 0,8 0,8 0,7 0,6 1,1 (8) 83 Fastighetsförvaltning o. —förmedling,

uppdragsverksamhet 11 801 22 021 3,3 4,2 4,8 7,8 8,3 8,7 4,4 (9) 92—95 Andra tjänster 0. serviceverksamhet 8 135 10 814 6,5 6,8 8,0 10,1 6,8 7,8 8,0 Samtliga 84 365 512 579 25,5 26,1 24,6 24,2 24,3 25,6 25,5

• Sida 287
•  Original

SOU 1977:87 Procent 70 .—.._.._00_oo_o """'""'""'_"——-—.._..- SNI 5 60 50 40 __._- SNI 6 ._.___._c-' 30 _o- _o—.—._o_.—.—' - SNI 3 __

Samtliga nänngar

20

10

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2. 6 Lagervärde i procent av balansomslut- ning a'ren 1969—1975.

• Sida 288
•  Original

Tabell 2.11 lånekostnader och lagervärden inom bolagssektorn (miljarder kr). To- talbelopp och förändringar åren 1969—1975

År Lönekostnader Lagervärden

Totalt Förändring Totalt Förändring

Mdr kr % Mdr kr %

Samtliga branscher 1969 42,3 55,1 1970 47,3 5,1 12,0 62,6 7,5 13,6 1971 53,8 6,5 13,6 68,3 5,8 9,2 1972 57,7 4,0 7,3 73,1 4,8 7,1 1973 63,7 5,9 10,2 84,4 11,3 15,4 1974 71,9 8,2 12,9 104,8 20,4 24,2 1975 84,7 12,8 17,9 120,6 15,7 15,0 Tillverkningsindustri (SNI 3) 1969 22,2 23,0 1970 25,2 3,0 13,7 27,3 4,3 18,6 1971 28,0 2,8 11,1 30,4 3,1 11,4 1972 30,0 2,0 7,3 30,9 0,5 1,6 1973 32,8 2,8 9,4 34,7 3,8 12,2 1974 37,3 4,4 13,5 46,0 11,3 32,5 1975 43,5 6,3 16,8 57,3 11,3 24,6 Varuhandel, restaurang- a. hotellrörelse (SNI 6) 1969 8,5 13,2 1970 9,0 0,5 6,2 13,9 0,7 5,4 1971 10,6 1,5 16,9 14,9 1,1 7,6 1972 11,4 0,9 8,1 15,7 0,8 5,2 1973 12,6 1,2 10,1 19,1 3,4 21,7 1974 14,2 1,6 12,7 24,7 5,6 29,0 1975 16,9 2,7 19,4 29,1 4,4 18,0 Samfära'sel, uppdragsverksamhet, service m. m. (SNI 7] , 83 och 92—95) 1969 5,3 1,3 1970 5,8 0,6 11,0 1,8 0,4 33,4 1971 7,5 1,7 29,3 2,9 1,1 61,0 1972 8,2 0,7 8,8 5,0 2,2 75,9 1973 9,6 1,4 17,7 5,9 0,8 16,8 1974 11,1 1,4 14,8 7,0 1,1 19,4 1975 13,1 2,0 18,3 4,5 -2,5 —35,2

• Sida 289
•  Original

Totalbelopp

Lagervärden

Lönekostnader

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

25 Mdr kr., procent Förändringar 20 _,i A . .- I & '-, Löneförändr. % a' , sx... ' _:' I ( ; I _/ Lagerförändr. 15 .' I .I " .. .. .' I , Lagerforandr. %

Löneförändr.

10

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2. 7 Lönekosma— der och lagervärden inom bolagssektorn (miljarder kr). Tata/belopp och förändringar åren 1969—1975. Samtliga branscher.

• Sida 290
•  Original

Diagram 2.8 Lönekostna- der och lagervärden inom bolagssektorn (miljarder kr). Tata/belopp och förändringar åren 1 969—1 975 . Tillverknings- industri (SNI 3).

Mdr kr., procent Lagervärden

50

Lönekostnader

40

30'

Lagerförändr. %

20

Löneförändr. %

.. I/ .. |, ". .! . 's '. _l . Nå, _ /_/ 1_ . : . ,-——-— agerförändr 1 0 "). : ., I .. N.x ;..J I .... 'v . f .: ,

Löneförändr.

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

• Sida 291
•  Original

Mdr kr, procent

30 Lagervärden

20 Löneförändr. %

Lagerförändr. % Lönekostnader

10

' ' " .. Lagerförändr.

...o- Löneförändr.

1969 —70 —71 —72 —73 —74 —75

Diagram 2. 9 Lönekostna- der och lagervärden inom bolagssektorn (mih'arder kr). Tora/belopp och förändringar åren

1 969—1 975 . Varuhandel, restaurang- och hotellrö- relse (SNI 6).

• Sida 292
•  Original

M . 15 dr kr

Lönekostnader

Diagram 2.10 Lönekostna- der och lagervärden inom

bolagssektorn (miljarder " " kr). Tata/belopp och Lagerforandr. förändringar åren "3 | . | | | | I

1969—1975. Samjärdsel. 1969 —70 —7I —72 —73 —74 —75 uppdragsverlcamhet, service m. m. (SNI 71 , 83 och 92—95). Anm. Relativa förändringar redovisas ej.

• Sida 293
•  Original

Tabell 3.2 Investeringsfonder åren 1967—1974 fördelade på företagsstorlek

Företagsstorlek 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

(antal ”Ställd” Milj.kr % Miljkr % Miljkr % Milj. kr % _Milj. kr % Milj. kr. % Milj. kr % Milj. kr %

11 12 13 14 15 16 17

O _. ox oo rx to m

1 2 3 4

— 50 368,7 9,7 390,7 11,8 398,7 11,1 604,8 15,2 707,6 18,5 745,6 18,7 887,9 18,1 949,8 15,0

50— 100 240,0 6,3 220 2 6,7 205,2 5,7 245,2 6,1 286,8 7,5 306,6 7,7 337,8 6,9 488,1 7,7 100— 200 245,4 6,4 214,6 6,5 285,7 7,9 330,2 8,3 359,2 9,4 435,9 10,9 384,4 7,8 494,7 7,8 200— 300 242,9 6,4 204 9 6,2 181,9 5,0 214,0 5,4 23l,8 6,1 241,0 6,0 300,0 6,1 3179 5,0 300— 500 232,5 6,1 180,2 5,5 200,1 5,6 227,S 5,7 241,5 6,3 265,4 6,6 328,4 6,7 406,4 6,4 500—] 000 266,3 7,0 215,7 6,5 277,9 7,7 329,6 8,3 335,0 8,8 359,0 9,0 407,2 8,3 484,5 7,7 ¹ 000— 2 218,5 58,2 1 875,0 56,8 2 055,1 57,0 2 039,7 51,1 1 658,3 43,4 1 640,6 41,1 2 258,7 46,1 3 188,1 50,4

___—M_— Summa 3814,3 100 3301,3 100 3604,6 100 3991,0 100 3820,3 100 3994,3 100 4904,4 100 6329,6 100

%

Tabell 3.3 Nyavsättningar till investeringsfonder åren 1967-1974 fördelade på företagsstorlek

Företagsstorlek 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

(antal ”Ställd” Milj. kr % Milj.kr % Milj.kr % Miljkr % Milj. kr % Milj.kr % Milj. kr % Milj. kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

—————————————————_____________ 50 93,6 12,0 113,8 12,5 107,8 10,4 108,8 14,4 140,3 17,2 179,4 15,0 246,9 14,0 262,9 11,3

50— 100 48,4 6,2 58,7 6,5 49,2 4,8 50,6 6,7 68,3 8,4 77,5 6,5 98,1 5,6 109,2 4,7 100— 200 59,0 7,6 56,7 6,2 53,5 5,2 54,9 7,3 57,1 7,0 71,2 6,0 97,8 5,6 125,5 5,4 200— 300 31,2 4,0 44,9 4,9 47,7 4,6 37,4 5,0 41,6 5,1 52,8 4,4 84,2 4,8 90,7 3,9 300— 500 27,2 ' 3,5 38,1 4,2 46,0 4,5 43,3 5,7 43,3 5,3 64,4 5,4 116,3 6,6 107,6 4,6 500—1 000 74,9 9,6 51,9 5,7 65,9 6,4 66,1 8,8 61,5 7,5 98,2 8,2 121,5 6,9 l43,4 6,2 ¹ 000— 444,3 57,1 544,1 59,9 663,6 64,2 394,0 52,2 405,7 49,6 652,3 54,5 996,1 56,6 1 478,7 63,8

_————_———_—____—_ Summa 778,6 100 908,2 100 1033,7 100 755,1 100 817,8 100 1195,9 100 17609 100 2318,0 100

• Sida 296
•  Original

Tabell 3.4 Ianspråktaganden ur investeringsfonder åren 1967-1974 fördelade på företagsstorlek

Företagsstorlek 1967

(antal anställda)

Milj. kr

1 2

1968. Milj. kr

% 3 4 9 10

— 50 50— 100 100— 200 200— 300 300— 500 500—1 000

¹ 000—

22,8 25,6 15,4 15,2 66,9 67,8

322,6

Summa 536,3

4,3 4,8 2,9 2,8

12,5 12,6 60,2

100

91,8 78,5 87,5 82,9 90,4 102,5 887,6

¹ 421,2

6,5 5,5 6,2 5,8 6,4 7,2 62,5

100

99,8 64,2 —17,6 70,7 26,1 3,7 483,5

730,4

13,7 8,8 —2,4 9,7 3,6 0,5 66,2

100

3,7 7,5 9,6 3,7 11,4 10,6 302,8

349,3

1,1 2,1 2,7 1,1 3,3 3,0

86,7

33,5 20,0 23,3 30,1 36,3 51,1

752,5