SOU 1974:20
Förslag till skatteomläggning m.m. : delbetänkande
Statens offentliga utredningar 1974z20 Finansdepartementet
förslag till skatteomläggning mm
Delbetänkande av 1972 års skatteutredning Stockholm 1974
ISBN 91-38-01906-X
Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet
Genom beslut den 14 april 1972 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla tretton sak— kunniga med uppdrag att se över skattesystemet, m.m. Med stöd av detta bemyndigande förordnades såsom ledamöter då- varande riksdagsledamoten Erik Brandt, tillika ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, numera kanslirådet Gunnar Björne, riksdagsledamöterna Arne Gadd, Carl—Henrik Hermansson, Gördis Hörnlund, Valter Kristenson och Eric Krönmark, fil.dr Rudolf Meidner, andre vice talmannen Cecilia Nettelbrandt, förbundsdirektören Arne Nilstein, direktören Stig Svensson och direktören Lars Tobisson.
Utredningen har antagit benämningen 1972 års skatteutred- ning.
Sedan Nilstein erhållit begärt entledigande från sitt upp- drag utsågs förbundssekreteraren Sune Tidefelt att fr.o.m. den 25 september 1973 vara ledamot i utredningen. Som le- damot i stället för Cecilia Nettelbrandt, som på egen be- gäran entledigats från utredningsuppdraget, utsågs med verkan fr.o.m. den 1 januari 1974 riksdagsledamoten Ingemar Mundebo.
Såsom experter har departementschefen tillkallat kansli— rådet Bertil Edlund, departementsrådet Gustav Jönsson, kammarrättsassessorn Leif Lindstam och numera departe— mentssekreteraren Alf Nilsson. Som expert i frågor som gäller faktisk sambeskattning och därmed sammanhängande frågor tillkallades den 7 maj 1973 direktören Karl Olov Andersson.
Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 15 juni 1972 regeringsrättssekreteraren Anders Swartling och till bi—
trädande sekreterare fr.o.m. den 1 januari 1973 regerings— rättssekreteraren Reidunn Laurén. Avdelningsdirektören Hilding Nygren har förordnats att fr.o.m. den 1 januari 1974 biträda utredningen med särskilda utredningsuppgifter.
Genom tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973 har utredning- en fått i uppdrag att som en provisorisk lösning i avvak— tan på utredningens slutliga förslag utarbeta ett särskilt förslag i syfte att lindra marginaleffekterna för inkomst— tagare i mellaninkomstlägena och beakta behovet av en skattesänkning för inkomsttagare med lägre inkomster. I föreliggande delbetänkande redovisar utredningen sitt upp— drag i enlighet med tilläggsdirektiven.
Reservationer har avgivits av ledamöterna Andersson, Gadd, Hermansson, Hörnlund, Krönmark, Mundebo och Svensson. Ledamoten Tobisson har avgivit särskilt yttrande.
Stockholm i mars 1974
Erik Brandt
Alvar Andersson Gunnar Björne
Arne Gadd Carl—Henrik Hermansson Gördis Hörnlund Valter Kristenson Eric Krönmark Rudolf Meidner
Ingemar Mundebo Stig Svensson
Sune Tidefelt Lars Tobisson
/Anders Swartling
Reidunn Laurén
INNEHÅLL _ Sid.
Förkortningsregister 7 1 SAlf'llLAN FATTNIN G 9 2 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 15 3 UPPDRAGET 33 3 Direktiven 33 3.2 Uppdragets omfattning och innebörd 35 4 NUVARANDE ORDNING 38 4.1 Beskattningssystemet 38 4.1.1 Inkomstbeskattningen 38 4.1.2 Socialförsäkrings- och arbetsgivar— 47 avgifter 4.1.3 Mervärdeskatt 54 4.2 Regler angående bostadstillägg m.m. 56 4.2.1 Bostadstillägg till barnfamiljer 56 och låginkomsttagare utan barn m.m. 4.2.2 Avgifter för barntillsyn 61 4.3 Folkpensionärernas förmåner och beskattning 62 4.3.1 Förmåner 62 4.3.2 Beskattningsregler 65 5 REFORMARBETE UNDER SENARE ÄR 68 5.1 Beskattning 68 5.2 Barnbidrag, bostadstillägg m.m. 74 6 INDIVIDUELLA EFFEKTER AV NUVARANDE SYS EN 79 6.1 Definition av vissa begrepp 79 6.2 Inkomstbegrepp och beräkningsmetod 83 6.3 Effekter av skattesystemet 87 6.4 Effekter av barnbidrag, bostadstillägg m.m. 93 6.5 Sammanlagda effekter av skatter, avgifter 97 och bidrag 6.6 Effekter för folkpensionärer 102 7 INKOMSTFÖRDELNING H.M. SAMT LÄGINKOMST— 105 TAGARBEGREPP 7.1 Inkomstfördelning m.m. 105 7.2 Låginkomsttaga:beg:epp m.m. lO7
SOU 1974z20
8 UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 8.1 Åtgärder för skattesänkning och lindring av marginaleffekter 8.1.1 Allmänna överväganden 8.1.2 Inventering av medel Sjukförsäkringsavgiften Beskattningsområdet Det socialpolitiska området 8.1.3 Förslag Sjukförsäkringsavgiften Inkomstbeskattningen Bostadstillägg m.m. 8.1.4 Sammanlagda effekter av förslaget 8.1.5 Kostnadsberäkning 8.2 Finansiering 9 FÖRFATTNINGSKOMHENTAR TABELLBILAGA
Tabellförteckning Tabeller
RESERVATIOFEH OCH SÄRSKILT YTTRANDE
501] 1974: 20
F ö r kho r t n i n g e r e g i s t e r
AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring
JS Fi Departementsserien, finansdepartementet Ds In " , inrikesdepartementet Ei U Finansutskottets betänkande
FP Folkpension
KBT Kommunalt bostadstillägg till folkpension KL Kommunalskattelagen (1928z37o)
Prop. Proposition
PT Pensionstillskott
RRV Riksrevisionsverket
Rskr Riksdagsskrivelse
SCB Statistiska centralbyrån
SfU Socialförsäkringsutskottets betänkande
SI Förordningen (1947:576) om statlig inkomstskat SKU Skatteutskottets betänkande
SOU Statens offentliga utredningar
YFL Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
SOU 1974:20
Genom tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973 fick utredning- en i uppdrag att som en provisorisk lösning i avvaktan på utredningens slutliga förslag utarbeta ett förslag i syfte att lindra marginaleffekterna för inkomsttagare i mellan— inkomstlägena och beakta behovet av skattesänkning för in— komsttagare med lägre inkomster. Som riktpunkt för arbetet angavs en kostnadsram på ca 4 miljarder kr. Vidare ålades utredningen att anvisa lämpliga finanskringsvägar för för- slaget, varvid som en tänkbar finansieringsmetod nämndes uttag på produktionen efter likartade principer som till— lämpats i samband med de senaste årens skattesänkningsre— former.
Det förslag som utredningen nu lägger fram är således en— dast ett provisorium, som inte avses att vara principi— ellt bindande för utredningens fortsatta arbete. Det har därför inte ansetts möjligt eller lämpligt att föreslå lösningar som skiljer sig alltför mycket från nuvarande ordning. Utredningen har i stället sökt inrikta sig på förhållandevis enkla ändringar i nuvarande skatte— och bi— dragssystem. Inte heller har utredningen i detta betänkan- de gått närmare in på prisutvecklingens inverkan på be— skattningens fördelningspolitiska målsättningar eller be— lyst sådana effekter siffermässigt. Denna fråga avser ut— redningen att behandla under sitt fortsatta arbete. Från dessa utgångspunkter framlägger utredningen följande för— slag.
Sjukförsäkringsavgiften slopas för löntagare, vilket för— anleder vissa i huvudsak tekniska ändringar beträffande avgiftsuttaget för övriga inkomsttagare. Som en följd av att avgiften slopas kommer löntagarnas rätt att vid taxe— ringen göra avdrag för avgiften automatiskt att upphöra. Nettoresultatet blir en Skattelättnad i de flesta in— komstlägen på 300-400 kr./år. Uttryckt i procent av den totala inkomstskatten blir lättnaden betydligt större i lägre än i högre inkomstlägen. Reformen kan därför anses ha en uttalad låginkomstprofil.
SOU 1974:20
Beträffande beskattningsreglerna föreslås följande änd— ringar. Statliga och kommunala grundavdrag tillgodoräknas alla skattskyldiga med ett fast belopp på 4 500 kr. Nuva— rande avtrappning av grundavdragen upphör och statsskatte— skalan justeras framför allt i syfte att lindra marginal— skatten i mellaninkomstlägena. Samtidigt har marginalskat— ten skärpts något i högre inkomstskikt för att motverka inte avsedda skattelättnader som annars skulle uppstå i dessa inkomstlägen. För att sänka skatteuttaget vid lägre inkomster föreslås att inkomsttagare i aktiv ålder med statligt taxerad inkomst inte överstigande 36 000 kr./år tillgodoförs ett extra avdrag från skatten, s.k. skatte— avräkning, med 250 kr./år. Avräkningen medges individu— ellt, varför makar som båda är inkomsttagare kan få skat— teavräkning med tillsammans 500 kr./år.
Det sammanlagda resultatet av nu nämnda åtgärder innebär skattesänkningar för alla inkomsttagare utom i de högsta inkomstlägena. Procentuellt är skattesänkningen störst
vid årsinkomster upp till 20 000 kr. Räknat i kronor är den däremot störst i inkomstlägena 50 000 — 100 000 kr./ år; i dessa inkomstlägen uppgår den till drygt 2 000 kr. De föreslagna åtgärderna innebär samtidigt att marginal— skatten sänks i låg— och mellaninkomstlägena, i vissa fall
med drygt 10 procentenheter.
Vad avser de sociala bidragen föreslår utredningen att bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn avtrappas efter en enhetlig reduktionsfaktor på 15 % och att inkomstprövningsgränsen höjs med 3 000 kr. till 26 000 kr./år för barnfamiljer och 21 000 kr./år för låginkomsttagare utan barn. Detta medför en lindring av den marginaleffekt i form av reducerat bidrag som kan upp— komma vid en inkomstökning och innebär vidare en förstärk— ning av bostadsstödet i synnerhet för barnfamiljer i mel— laninkomstlägena.
För folkpensionärer föreslår utredningen lättnader i form av ändrade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg samt en utvidgning av rätten till
10 SOU 1974:20
extra avdrag vid taxeringen. Ändringen av inkomstpröv— ningsreglerna innebär att avtrappning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg sker med en tredjedel i stäl— let för som nu med hälften av den sidoinkomst som översti— ger det s.k. avdragsfria beloppet. Detta medför en sänk— ning av den marginaleffekt som kan uppkomma för folkpen— sionärer i lägre inkomstskikt vid ökning av sidoinkomst och innebär samtidigt en ökning av den disponibla inkomn— ten för många folkpensionärer. Rätten till extra avdrag utvidgas på så sätt att alla folkpensionärer, vars stat— ligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. garante— ras extra avdrag vid taxeringen med 500 kr. Syftet med av— draget är att åstadkomma en samordning med de nyss nämnda reglerna om skatteavräkning för låginkomsttagare i aktiv ålder och avdraget medges därför oberoende av förmögenhet och utan hänsyn till makes inkomster. Detta betyder bl.a. att gift folkpensionär med ingen eller låg sidoinkomst som f.n. på grund av makes inkomst inte har rätt till extra avdrag får ett minimiavdrag på 500 kr. enligt för— slaget.
Vad beträffar finansieringen av de föreslagna åtgärderna får uppdraget anses innebära att reformkostnaden i prin— cip skall erhålla full statsfinansiell täckning. Utred— ningens uppgift är således att ange vilka inkomstkällor som under denna förutsättning bör komma till användning. Vid övervägande av olika finansieringsvägar har utredning— en funnit att det enda möjliga alternativet f.n. är en höjning av arbetsgivaravgifterna. Utredningen föreslår därför dels att finansieringen av sjukförsäkringsavgif- tens slopande sker genom en höjning av socialförsäkrings— avgiften för sjukförsäkringen från 3,8 % till 6,1 % och dels att kostnaderna för övriga åtgärder täcks genom en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från nuvaran— de 4 % till 5,3 %. För att kompensera kommunerna för skattebortfall och för ökade utgifter för bostadstillägg m.m. har vid beräkningarna avsatts 660 milj. kr.
Förslaget har förutsatts träda i kraft den 1 januari 1975. Finansieringen har emellertid anpassats efter beräknade
SOU 1974:20 11
nomförts. Detta innebär att den eftersläpande avdragsrät— ten för sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering orsa— kar en bokföringsmässig underbalansering för år 1975 med
ca 1,6 miljarder kr.
Reservationer mit vissa delar av få :lag å ha: a'ririr" av ledamöterna Andersson, Gadd, Hermansson, Hörnlund, Krönmark, Mundebo och Svensson. Ledamoten Tobisson har avgivit särskilt yttrande.
Effekterna av de föreslagna åtgärderna på beskattningsom— rådet och finansieringen av förslaget redovisas i tablåer på följande sidor.
12 SOU 1974:20
ÄrSinkomst Ökning (+) eller minskning (—) av inkomstskatten genom förslaget kr.
p.g.a.slopad p.g.a.ändrade p.g.a.skatte— totalt sjukförsäk- grundavdrag och avräkning,kr. ringsavgift,kr. skatteskala,kr. kr. % 1 2 3 4 5 6 10 000 - 297 — — 250 - 547 - 28.0 20 000 — 366 — 5 - 250 — 5*9 - 12,0 30 000 — 393 - 139 - 250 - 782 — 8,5 40 000 — 306 — 1 029 — — 1 335 — 8,9 50 000 - 358 - 1 784 - — 2 142 — 10,1 60 000 — 411 - 1 790 — — 2 201 - 8,0 70 000 - 441 - 1 773 — - 2 214 — 6,6 80 000 — 337 — 1 891 — — 2 228 - 5,5 90 000 — 337 — 1 791 — - 2 128 — 4,5 100 000 — 337 — 1 691 - - 2 028 3,7 125 000 — 313 — 1 124 - — 1 437 — 2,0 150 000 — 31.3 — 374 — - 687 — 0,8 200 000 — 254 + 447 — + 193 + 0,1 300 000 — 254 + 2 447 — + 2 193 + 1,1
Redovisningen avser löntagare utan förvärvsavdrag och s.k. hemmamakeavdrag (skattereduktion på 1 800 kr.). Den kommunala u: ebite ingen har antagits wa- ra 24 kr. per skattekrona. Basbeloppet har för januari 1975 beräknats till
8 900 kr.
Tablån visar effekten när sjukförsäkringsavgiften slopats och avdragsrätten för denna avgift upphört. Effekten av kvarstående avdragsrätt för sjukför—
säkringsavgift vid 1976 års taxering har inte inräknats.
Det bör uppmärksammas att till redovisade skattelättnader även kommer för- stärkning av bostadstillägg m.m.
Finansieringen av utredningens förslag kan schematiskt sammanfattas enligt följande.
Åtgärd FinanSiell effekt i mkr. för försäkrings— staten kommunerna inkomst— arbets- kassorna tagare givare Slopad sjukförsäkringe— avgift för löntagare — 2 950 + 820 + 780 + 1 350 — Ändringar i skatteska— _ la och grundavdrag - — 1 270 — 1 340 + 2 010 — Skatteavräkning för låg— inkomsttagare och utvid- gat extra avdrag för folkpensionärer — — 570 — 10 + 580 — Enhetlig reduktionsfak— tor och ändrad avtrapp— ningsgräns för bostads— tillägg till barnfamil—
jer m.fl. — — 60 — 20 + 80 —
Lägre reduktionsfaktor för hustrutillägg och kommunalt bostadstill-
lägg för folkpensionärer — — 10 - 70 + 80 -
___________________________________________________________________________ Socialförsäkringsavgiften för sjukför, -;.L "' från 3,8 % till 6,1 % + 2 920 - - - — 2 920 Allmänna arbetsgivarav—
giften höjs från 4 % till 5,3 %
arbetsgivaravgifter: — + 1 730 — — — 1 730
egenavgifter: + 90 - _ » _ 90
Kompensationsbidrag till kommunerna - — 660 + 660 — —
I+ 0 + 4 7001 - 4 7401 ___—___—
Den skillnad mellan utgifter och inkomster som kan utläsas av tablån beror på att utredningen ansett att procentsatsen för avgifterna bör avrundas till närmaste hela tiondels procentenhet. Skillnaden ryms inom felmatginalen för kalkylerna.
1Dessa belopp visar den omedelbara effekten av utredningens förslag utan hänsyn tagen till eventuella övervältringseffekter.
2. FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Förslag till
La om ändrin i kommunalskattela en
1928z370)
Härigenom förordnas, att 48 ä 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928z370) samt punkt 1 av anvisningarna till 49 5 samma lag skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse 485
g gom.1 Skattskyldig fysisk per— son, som varit här i riket bosatt under större delen av beskattnings— året, äger att å den i hemortskom— munen taxerade inkomsten åtnjuta
kommunalt grundavdrag enligt vad nedan sägs.
Grundavdraget är 4 500 kronor om den skattskyldiges enligt för— ordnin en 1 4 : 6 om statli in— komstskatt taxerade inkomst uppgår till högst 30 000 kronor och: om inkomsten är större än 30 000 kro—
nor, 4 500 kronor minskat med en
femtedel av inkomsten till den del den överstiger 30 000 kronor.
Har skattskyldig under beskatt— ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skatteplik— tig inkomst enligt förordningen (1958:295) om sjömansskatt skall grundavdraget beräknas med hänsyn till summan av den Skatt kvldives
-..—__:L___J__ taxerade inkomst enligt andra
stvcket den beskattnin sbar
1Senaste lydelse 1973z1121.
SOU 1974:20
Föreslagen lydelse
2 mom. Skattskyldig fysisk per—
son, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxe— rade inkomsten åtnjuta kommunalt grundavdrag med 4 500 kronor.
Har skattskyldig under beskatt— ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skatteplik— tig inkomst enligt förordningen (1958:295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tglftejel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskvldise unpburit beskatt—
Juvarande lvdelse i
inkomsten enligt nämnda för— ordning samt enligt 1 5 2 mom. förordningen skattepliktig dagpenning. Det sålunda be— räknade grundavdraget skall minskas med en tolftedol för
varje period om trettio derar, för vilken den skattSKVId e _—_+d_ u burit beskattningsbar ir—
komst och skattepliktig dar—
oenninv som förut nämnts.
Det belopo för grundavdrag,
som erhålles vid tillämpning
av andra eller tredje stycket, avrundas uppåt till helt tio—
tal kronor.
3 mom.1 Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt under högst hälften av beskattningsåret, äger i hem— ortskommunen åtnjuta kommunalt
grundavdrag enligt följande. Grundavdraget är 375 kronor för
varje kalendermånad eller del därav, varunder den skattskyl— diqe varit bosatt här i riket, om den skattskvldiges enligt förordningen 1947:576 om
statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår till högst 15 000 kronor. Är inkomsten större än 15 000 kronor, minskas det avdragsbeloppz som eljest skolat utgå! med en fem—
tedel av inkomsten till den del
Senaste lydelse 1970:162.
ningsbar inkomst enligt nä nda förordning samt enligt 1 G 2 mom. förordningen skattepliktig dagpenning. Det sålunda be—
>
räknade orundavdraget avrundas
:;
uppåt till helt tiotal kronor.
3 mom. Skattskyldig f"
_ v"
person, som varit här i riket
sisk
bosatt endast under en del av
beskattningsåret, äger i hem— ortskommunen åtnjuta kommunalt grundavdrag spm för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt, utgör en tolftedel av 4 500 kronor. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas uppåt till helt tiotal kronor.
Nuvarande lydelse
den överstiger 15 000 kronor. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas uppåt till
helt tiotal kronor.
Anvisningar
till 49 S
1.1 Oskift dödsbo efter per— son, som vid sitt frånfälle va— rit här i riket bosatt, äger på grund av bestämmelserna i 55 G 3 mom. att för det beskattnings— år, under vilket dödsfallet in— träffat, åtnjuta kommunalt grund— avdrag med belopp, som skulle ha— va tillerkänts den avlidne, därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke varit under hela ti— den mellan beskattningsårets in— gång och dödsfallet här i riket bosatt, skall avdrag medgivas dels för den tid han varit här— städes bosatt, dels för tiden efter dödsfallet till beskatt— ningsårets utgång och för den sammanlagda tiden beräknas i en— lighet med de i 48 5 2 och 5 mom.
meddelade bestämmelserna. Avdrag, varom nu sagts, medgives
Föreslagen lVdelse
1. Oskift dödsbo efter per— son, som vid sitt frånfälle va— rit här i riket bosatt, äger på grund av bestämmelserna i 53 Q 3 mom. att för det beskattnings— år, under vilket dödsfallet in— träffat, åtnjuta kommunalt grund— avdrag med belopp, som skulle ha— va tillerkänts den avlidne, därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke varit under hela ti— den mellan beskattningsårets in- gång och dödsfallet här i riket bosatt, skall avdrag medgivas dels för den tid han varit här— städes bosatt, dels för tiden efter dödsfallet till beskatt— ningsårets utgång och för den sammanlagda tiden beräknas i en— lighet med de i 48 ä 3 mom. meddelade bestämmelserna.
utan hänsyn därtill, att dödsboet
efter den avlidne skiftats före utgången av det beskattningsår, under
vilket dödsfallet ägt rum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 19
5. Äldre bestämmelser gäl— x]
ler dock vid 1975 och tidigare års taxering samt vid eftertaxering för
nr 1975 eller tidigare år.
.) (1
Senaste lydelse 197O:102.
SOU 1974:20
Förslag till
Förordning om ändrin i förordninyen (1947:576) om statliv inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 10 5 1 mom. förordningen (1947:576) om stat— lig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.
10 &
Nuvarande lydelse
1 mom.1 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta döds—
bon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.
Grundbeloppet utgör:
när beskattningsbar inl :omst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger
15 000 men icke 20 000 k?j_ 1 050 kr. för 15 000 kr. och 13 & av återstoden;
20 000 " " 30 000 " : 1 700 " " 20 000 " ". 19 & " " ; 30 000 " " 52 300 " : 3 600 " " 30 000 " " 28 p " " ; 52 500 " " 70 000 " : 9 900 " " 52 500 " " 58 ; " u , 70 000 " " 100 000 " : 16 550 " " 70 000 " " 47 # " " ;
100 000 " " 150 000 " : 30 650 " " 100 000 " " 49 # " " ;
150 000 kr.
U'I
150 " || 150 OOO " || 54 j_; " || '
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattnings— bara inkomsten belöpande slaatten uppg å tj.ll högre belopp än som mot— svarar 54 p av denna inkomstdel.
Med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers eko— nomiska intressen.
1Senaste lydelse 19722575.
18. SOU 1974:20
rörcsla"en l dolce
1 mom. JtatEi; inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta döds—
bon och familjestiftelsor med viss i sirs_ild ordilu" beauämd pioccxt
av nedan anfLwia , undbolopr.
Grundbeloppet utgör:
iär beska tningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent
av den beskattningsbara inkomsten;
.är besxattningsbar inkomst överstig r
15 000 men icke 20 000 kr: 1 050 kr. för 15 000 kr. och 12 A av återstoden; 25 000 " " 50 000 " : 2 500 " " 25 000 " " 22 p " " ; 50 000 " " 40 000 " : 3 600 " " 30 000 " " 28 % " " ; 40 000 " " 45 000 " : 6 400 " " 40 000 " " 53 # " " ; 45 000 " " 65 000 " : 8 050 " " 45 000 " " 58 p " " ; 65 000 " " 70 000 " : 15 650 " " 65 000 " " 43 % " " ; 70 000 " " 100 000 " : 17 800 " " 70 000 " " 48 A " " ; 100 000 " " 150 000 " : 52 200 " " 100 000 " " 52 p " " ; 150 000 kr. 58 200 " " 150 000 " " 56 ;>; " .. _
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den & någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 2é_é av denna inkomstdel.
Med femiljestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att till— godose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller dock vid 1975 och tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.
5011 1974:20 19
Förslag till
Läs om ändrine i ut bördsförordnin en (1955:272)
Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953z272) dels att 2 5 2 mom., 4 & 1 mom. och 70 ä 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 2 ä 5 mom.,
av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse 2 %
2 mom.1 I denna förordning förstås med slutlig skat_: skatt som påförts slutlig skatt: skatt som på— vid den årliga debiteringen på förts vid den årlig a debiteringm grund av taxerinnsnämnds beslut på grund av taxeringsnämnds besl_ eller på grund av annat besltt, eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitc— skall beaktas vid sådan debite— rinr,och återstår eft er iaktta— ring och återstår efter iaktta— gande av bestämmelser na om ned- gande av bestämmelserna om ned— sättning av skatt enli gt 4 mom.; sättning av skatt enligt 4 eeh
5 mom.;
preliminär skatt: i 5 & omförmäld skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt; kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär
.c— ; .L. .
irön slutlig? katt,
,.
katt avräknats
. _ , . n 1 tillkommande skatt: Skatt som skall erläggas pa grund av eftertaxe— 1 rin: eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt
avslutats; 1.5 av skatt enligt 4 mom.;
skatteavräkning: nedsättning
av skatt enligt 5 mom.' ___—___— ,
det kalenderf.r, som nö.1re:t föref;ått taxer in_såret;
inloms
:x, mzad ett år tj.*l och med februar
och med m-
uppb rdsår: tiden
månad näs'
i.uvar'and(f,-__L lVdelse ör& J.agen l- dels.e
'kattsiq'ldifz ?sttskyldig som taxcras med tillämpning av 5? ; 1 mom. kommu1313;5=.ttelcgen (1928:3 'O) oc-h 11 g 1 mom. förord— ningen (19CT:5?T) om v'alli irko.stikntt,
' skattskyldig: anna_ sxattskfldig fysisk person än yss sagts.
nerson över 16 år, som under beskaitninvst_et halt A—inkomst
enligtO , ä 5 mom. andra stycket förordningen £1947z576) om stat— lig inkomstskatt med minst 4 500 kronor: åtnjuter skatteavräknine med 250 kronor: om hans taxerade inkomst enligt nämnda förordning icke överstiger 56 000 kronor.
5;atteavräkning åtnjutes dock icke av skattskyldig, som avses i 50 ä 2 mom. fjärde stvcket kommunalskattelagen g1928z5702.
I fråga om skatteavräkning enli igt första stvcket äga bestäm- melserna i 4 mom. femte och sjät- te stxckena motsvarande tillämp—
ning.
4 %
1 mom.1 Har lokal skattemyndighet ej annorledes förordnat, skall, då inkomst av tjänst hänför sig till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka eller då inkomsten eljest avser bestämd tidsperiod och uppbäres vid regelbundet återkommande tillfällen, prelimi— när A—skatt utgå med belopp, som angivas i skattetabeller. Riksskatte— verket fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.
Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som riksskatteverket bestämmer, angiva därå belöpan— de preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen
1Senaste lydelse 1975:1111.
SOU 1974:20 21
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
att inkomsten samt grundavdraget äro oförändrade under inkomståret, att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastigheteäler för förmögenhet,
att den skattskyldige icke har att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 5 5 lagen (1962:581) om allmän försäkring eller tilläggspensionsavgift,
att skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) och 4) erhål— ler skattereduktion,
att den skattskvldige erhål— ler skatteavräknin,"z om inkomsten för år räknat icke överstiger äé_OOO kronor eller: såvitt gäl— ler i 2 mom. första stycket 5) och 4) avsedd skattskvldig, 58 000 kronor, samt att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels grundavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 5) och 4) avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 ä 5 mom. kommu— nalskattelagen.
70å
2 1309.1 Har vid granskning hos 3 mom. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd rikSSkatteverket av verkställd debitering befunnits, att Skatt debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp el— påförd till för ringa belopp el— ler att skattereduktion, preli— ler att skattereduktion, skatteav— mirär skett eller rö"+ "äknint, preliminär skatt eller gottskriven med för höet bc— ränta blivit gottskriven med för
lopp, skall vederbö1.n* högt belopp, skall vederbörande länSS'yrelse underrättas
Uenaztc lydelse 1970:918.
22. SOU 1974:20
--—— "Cu-,— r— " ..H.L:: ,- ,Ut VCLAava_1C -Jo veinstulla
,innas erforderlig. nas erforderlit. förhållandc,som nyss s förhållande,som" ! länsstyrelsen, efter h" länsstyrelsen, d den skattskyldige när den skattsky_di:e när så finnes kallat, fastställa det påkallat, fastställa det Leloip
denne har att crl' denne har att erläcga. s-
Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felak-
tighet som avses i förevaende stycke vara för handen eller att motsvaran—
.U de felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för ar— betstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne
har att erlä &.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid debitering av preliminär skatt för år 1975 och slutlig skatt på grund av 1976 års taxering. Äldre lydelse gäller fortfarande vid de- bitering av slutlig eller tillkommande skatt på grund av 1975 eller tidi— gare års taxering eller eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.
SOU 1974:20 23
Förslag till
Las om ändrinv i taxerinusförordninven
19562623)
Härigenom förordnas, att 68 % taxeringsförordningen (l956:623) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 68 51 Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd och för—
mögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola in— föras med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.
I inkomstlängden antecknas särskilt dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvs—
källor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 Ö 3 mom. förordningen (1947z576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A—inkomst eller B—inkomst, medgivet avdrag för underskott å för— värvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskatt— ningsbar inkomst,
dels beskattningsbar inkomst enligt 2 9 förordningen (1958:295) om sjömansskatt samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skatt— skyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret,
dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,
gels_beslut i övrigt, som dels_beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag avser förutsättning för avdrag enligt 48 ä 2 och 3 mom. kommu— enligt 48 $ 2 och 5 mom. kommu- nalskattelagen (1928:370) eller nalskattelagen (l928:370), för för skattereduktion enligt 2 5 skattereduktion enligt 2 5 4 mom. 4 mom. uppbördsförordningen uppbördsförordningen (l953:272) (1953z272), eller skatteavräkning enligt 2 S 5 mom. samma förordning, dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, varå skogsvårdsavgift skall beräknas. Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxe- rade inkomsten till minst 4 500 kronor för ensamstående och till samman—
1 Senaste lydelse 1972z85.
24. SOU 1974:20
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lagt minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräk— nade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.
I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.
Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av Kungl. Maj:t.
Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxerings— nämndens beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäl-
ler dock vid 1975 och tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.
SOU 1974:2O 25
Förslag till
Läs om ändring i la— om hustrutillärg och kommunalt bostads—
tillänc till folkpension
Härigenom förordnas, att 4 & lagen (1962:399) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension skall ha nedan angivna lydel—
se. Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse 4 51
Hustrutillägg och kommunalt Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med hälf— bostadstillägg minskas med en tred— ten av den pensionsberättigades jedel av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må över— årsinkomst i vad den må över— stiga för den som är gift ett— stiga för den som är gift ett— tusenfemhundra kronor och för tusenfemhundra kronor och för annan tvåtusen kronor. annan tvåtusen kronor.
Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bo— stadstillägg föreligger, göras först å bostadstillägget och därefter å hustrutillägget.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg som avser tid före ikraftträdandet.
1Senaste lydelse 1973:909
26. SOU 1974=20
Förslag till La om ändrin i la en l962:381
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962:381) om allmän för— säkring1 dels att 19 kap. 6 5 skall upphöra att gälla, dels att 19 kap. 2, 4 och 10 55 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 kap. 2 5
Försäkrad, som vid utgången Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos all— av visst år är inskriven hos all— män försäkringskassa och ej män försäkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej hel— fyllt sextiosju år och ej hel— ler för december månad samma år ler för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna förtidspension enligt denna lag, skall för nämnda år till lag, skall för nämnda år erlägga kassan erlägga gjgkfögsäk: gjukförsäkringåaygift under för— ringsaygift under förutsätt- utsättning att han under året haft ning att till statlig in- inkomst av annat förvärvsarbete komstskatt beskattningsbar enligt 3 kap. 2 5. inkomst beräknats för honom Vid beräkning av avgift en- vid taxering året nänmast ef— li t första st cket ä er 3 andra ter det år avgiften avser. och fjärde styckena motsvarande
tillämpning. 4 s”;
Avgift till sjukförsäk— Avgift till sjukförsäk— ringen enligt 1 5 skall utgå ringen enligt 1 5 eller sjukför: med tre och åtta tiondels säkringsavgift enligt 2 & skall procent av det belopp, varå utgå med sex och en tiondels procent avgiften skall beräknas. Influt— av det belopp,varå avgiften skall na avgifter fördelas mellan de beräknas. För försäkrad| som på grund allmänna försäkringskassorna i av undantagande enligt 11 kap. 7 & förhållande till deras utgifter ej omfattas av sjukpenningförsäk—
I Lagen omtryckt 1973z908.
SOU 1974:20 27
Nuvarande lydelse
under året för-sjukförsäkring;— förmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel, som åvila kassor— na, samt för förvaltning. Ko— nungen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå till
en fond, benämnd ållmänga_ åjgkiögsäkgipgåfgngeg, vilken förvaltas enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.
med karenstid, beräknas dock av— gift enligt 2 & efter den lägre procentsats som Konungen faststäl— ler med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes få på försäkringens utgif— ter. Influtna avgifter fördelas
mellan de allmänna försäkrings—
kassorna i förhållande till deras utgifter under året för sjukför— säkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel, som åvila kassorna, samt för förvaltning. Konungen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå till en fond,benämnd ållmänna_sjukförgäk— giggåfgngeg, vilken förvaltas en— ligt grunder som fastställas i enahanda ordning.
I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i l 5 första stycket förordningen (1958:295) Om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som Konungen fastställer. Procent— satsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.
65
Sjukförsäkringsavgift fast— ställes av riksförsäkriggsverket efter den allmänna försäkriggs- kassans hörande. Sådan avgift be- räknas för helt år och utgår för varje avgiftspliktig med visst
28 SOU 1974:20
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
belopp i hela kronor, varvid öre— tal bortfaller.
Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra me— del som äro tillgängliga för mot— svarande ändamål förslår till bestridande av den allmänna för-
säkriggskassans utgifter för gjgkförsäkringsförmånerI inbe— räknat de utgifter för läkemedel som åvila kassanl samt till för- valtniggskostnader och erforder- lig fonderigg.
Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta de— len skall varg lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäk- rade i landet. Den rörliga de— len skall utgöra en kvotdel av
den försäkrades inkomst av för-
värvsarbete det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvot— del skall beaktas om inkomsten
härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete. Här— rör inkomsten från annat för-
värvsarbete än anställning skall även beaktas om karenstid gäller för 5 j ukpenningförsäkriggen .
Vid beräknigg av inkomst en— ligt tredje stycket gälla bestäm— melserna i 3 kaE. 2 & i tillämgliga delar. Hänsyn tages dock ej till lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen 51958z2952 om sjömansskatt.
SOU 1974:20 29
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Försäkrads s'ukförsäkrings— avgift må icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomst— skatt beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast ef— ter det år avgiften avser.
10 5 Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och avgifter till folkpensioneringen enligt 2 och 3 åå stadgas i uppbördsförordningen.
Allmän försäkripgskassa äger i den ordning Konungen bestämmer av statsverket uppbära hela be— loppet av de sjukförsäkringsav— gifter, som vid debitering av slutlig skatt debiterats för kassans räkning. Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift en— ligt 2 5 eller avgift till folkpensioneringen enligt 3 5, avlidit skall 75 5 1 mom. kommunalskattelagen (l928:370) äga motsvarande tillämpning beträffande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande sjukförsäkringsavgift som belöper på tid före ikraftträdandet.
30 SOU 1974:20
Förslag till Förordnin givaravgift
om ändrin i förordnin en 1968z4l9 om allmän arbets—
Härigenom förordnas, att 2 och 4 55 förordningen (1968z4l9) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.
gpyarande lygelse
Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp mot— svarande £X£å procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit un— der året som lön till arbetsta— gare i pengar eller naturaförmå— ner i form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i l 5 första stycket förordningen (1958z295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Ko— nungen fastställer med motsva— rande tillämpning av 19 kap. 4 å andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
Föreslagen lydelse 251
Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsva— rande fem och tre tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstaga- re i pengar eller naturaförmå— ner i form av kost eller bostad.
I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 $ första stycket förordningen (1958z295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Ko- nungen fastställer med motsva— rande tillämpning av 19 kap. 4 å andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
Vid beräkningeriavavgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars
lön under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk— ring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 5 andra stycket sista punkten lagen (1962z381) om allmän försäkring.
Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 5 lagen om allmän försäkring. 452
Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete en— ligt 11 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring i form av inkomst av
Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete en— ligt 11 kap. 3 9 lagen om allmän försäkring i form av inkomst av
1 denaste lydelse 1973:A86. & ;enaste lydelse 1973z486.
SOU 1974:20 31
Nuvarande lydelse
här i riket bedriven rörelse
eller inkomst av här bel en jord—
bruksfast*,net som brukas av jordbruks*. .*u
honom, erlägger allmän arbets— honom, erlätf ? allmän aroets— givaravgift med belopp motsvaran— rivaravzift med belopp motsvaran— de gygg procent av sådan in— de fem och tre tiondels prooenc komst, i den mån arbetsgivare av sådan inkomst, i deniz icke har att erlägga allmän betsgivare icke har att erlägga arbetsgivaravgift för inkomsten allmän arbetsgivar.v5ift för in— enligt 2 & denna förordning. kometen enligt 2 [ denna förord—
ning.
Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastig— het under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till stat— lig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxe— ringsåret.
Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor för år tages den ej i beräkning.
Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 5 första stycket d) lagen om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utges efter den 31 decem— ber 1974 samt på inkomster som hänför sig till tiden efter den 31 decem— ber 1974 och som upptages till beskattning vid 1976 eller senare års taxering.
Äldre bestämmelser gäller för inkomster som beskattas vid 1975 års taxering eller vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.
32. SOU 197lz20
3 ' UPPDRAGET 5.1 Direktiven
Skatteutredningen tillsattes under våren 1972 på begäran av riksdagen för att göra en översyn av skattesystemet, m.m. Huvuddirektiven innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet den 14 april 1972 av chefen för fi— nansdepartementet, statsrådet Sträng.
Huvuddirektiven innebär i sammandrag följande. Utredning— en skall behandla beskattningen av fysiska personer och därmed jämställda skattskyldiga, och arbetet skall fram— för allt inriktas på inkomst— och förmögenhetsskatt, mer— värdeskatt samt arvs— och gåvoskatt. Företagsbeskattning— en och utformningen av den kommunala beskattningen har dock undantagits från utredningens prövning eftersom des- sa beskattningsområden redan behandlas av andra kommitté— er_ lnte heller skall utredningen väcka förslag angående beskattningens totala höjd eller särskilt pröva frågan om skatternas användning i stabiliseringspolitiken. Utred— ningens huvuduppgift bör vara att bedöma de fördelnings— politiska aspekterna av skatte- och avgiftssystemet. I di— rektiven framhålls bl.a. följande. Beskattningens relati— va höjd för olika inkomsttagarkategorier är av avgörande betydelse från fördelningspolitisk synpunkt. För att be— skattningen skall medverka till att åstadkomma en jämnare inkomstfördelning och standardutveckling mellan medborgar— na måste principen om en progressiv statsskatt behållas. De marginalskatteeffekter som föranletts härav speglar den grundläggande tanken om beskattning efter bärkraft. Men den totala marginaleffekten vid stigande inkomst beror in- te enbart på skattesystemets utformning utan även på att inkomstprövade bidrag, i första hand bostadstilläggen, re- duceras vid stigande inkomst. Denna marginaleffekt är 0— frånkomlig i ett system med progressiv skatt och inkomst— prövade bidrag. Det uppdras åt utredningen att uppmärksam- ma såväl konstruktionen av statliga bidragssystem som frå— gan om beskattning i stället för inkomstprövning av bidra— gen. I samband därmed bör även prövas de indirekta skat—
SOU 1974220 53
ternas fördelningspolitiska effekter och med hänsyn här— till deras lämpliga konstruktion. Det förutsätts i direk— tiven att skatteutredningen kommer att möta problemet an— gående prisutvecklingens inverkan på beskattningens för— delningspolitiska målsättningar. Med hänvisning till be— slut av riksdagen att avslå motionsyrkande om indexregle— ring av skattesystemet (FiU 1971:47, rskr 293) anförs i direktiven att utredningen inte har anledning att övervä— ga denna fråga. Vidare framhålls bl.a. att utredningen bör försöka finna förenklingar av nuvarande regelsystem som kan medföra lättnader såväl för den enskilde som för skatteadministrationen.
Den 2 juni 1972 fick skatteutredningen på begäran av riks— dagen tilläggsdirektiv beträffande beskattningen av folk— pensionärer. I direktiven uppdras åt utredningen att prö— va frågan om beskattningen av folkpensionärernas extrain— komster med beaktande av vad riksdagen anfört angående de särskilda problem och svårigheter, som sammanhänger med avtrappningsreglerna för vissa bidrag och förmåner.
Den 12 oktober 1975 har skatteutredningen fått ytterliga— re tilläggsdirektiv av följande innehåll: Regeringen har till höstens riksdag lagt fram förslag om slopande av folkpensionsavgiften fr.o.m. år 1974 (prop. 1973:144). Förslagets syfte är att tillförsäkra löntagar- na en påtaglig och snabb standardförbättring. Förslaget, som inte bör ses som en allmän justering av inkomstbe— skattningen, får emellertid, om det antas i riksdagen, till följd en lindring under år 1974 av den s.k. margi— naleffekten, dvs. den sammanlagda verkan av skatten på in— komstökningen och den av inkomstökningen föranledda reduk— tionen av de inkomstprövade sociala bidragen. Kostnaden för regeringsförslaget kan i stort sett beräk— nas till omkring 4 miljarder kr. Motsvarande belopp bör vara en riktpunkt för 1972 års skatteutredning i arbetet att dels åstadkomma en lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och dels beakta beho— vet av skattesänkningar för inkomsttagare med lägre in- komster. Marginaleffektslindringen kan åstadkommas genom olika metoder. Det kan ske genom förändringar i skattereg— lerna eller de sociala bidragens konstruktion eller kombi— nationer av dessa båda vägar. Med hänsyn till angelägenheten av att de här berörda frå— gorna får en provisorisk lösning i avvaktan på utredning— ens slutliga förslag bör 1972 års skatteutredning behand— la dem och lägga fram ett särskilt förslag som kan läggas
34 SOU 1974:20
till grund för ett beslut vid 1974 års riksdag. Det ålig— ger utredningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för sitt förslag. Utredningen bör därvid vara oförhindrad att söka lösningar utanför den i övrigt uppdragna utrednings— ramen, vilket.innebär att erforderlig finansiering av skat- tesänkningen för fysiska personer kan tänkas uttas på pro— duktionen efter likartade principer som tillämpats i sam— band med de senaste årens skattesänkningsförslag. Förslag i detta avseende kan således gå utanför det skatte— och avgiftsområde som täcks av utredningsdirektiven av den 14 april 1972.
När utredningen i fortsättningen hänvisar till sina till— läggsdirektiv åsyftas, om inte annat anges, sistnämnda
tilläggsdirektiv. 5.2 Uppdragets omfattning och innebörd
Skatteutredningen har genom huvuddirektiven fått ett upp— drag som kommer att medföra ett både komplicerat och tids— krävande arbete. Den verksamhet som utredningen hittills bedrivit har framför allt inriktats på kartläggning av ef— fekter av nuvarande skatte—, avgifts— och bidragsregler, jämförande studier av utländska system och inledande un— dersökningar av några på senare tid debatterade förslag till omläggning av skattesystemet. Utredningen har ännu inte haft möjlighet att ta ställning i frågor av principi— ell betydelse för utformningen av dess slutliga förslag.
Genom tilläggsdirektiven den 12 oktober 1973 har uppdra— gits åt utredningen att föreslå en provisorisk lösning av frågor som sammanhänger med marginaleffekten för mellanin— komsttagare och behovet av skattesänkning för låginkomst— tagare. Tilläggsdirektiven bör ses i sammanhang med det förslag till ekonomisk—politiska åtgärder som regeringen presenterade i prop. 1973:165. Propositionen syftade till att skapa förbättrade sysselsättningsmöjligheter samt till att stimulera offentlig och privat konsumtion och bekämpa inflationen. Vid en redogörelse för redan vidtagna åtgär— der i syfte att dämpa pris— och kostnadsstegringen hänvi- sade föredragande departementschef till förslaget i prop. 19732144 att slopa folkpensionsavgiften, vilket förslag angavs ha haft till syfte att skapa förutsättningar för
en lugnare avtalsrörelse. När departementschefen diskute—
SOU 1974:20 35
rade konsumtionsstimulerande åtgärder återkom han till förslaget att slopa folkpensionsavgiften och anförde där—: vid bl.a. följande. Förslaget syftade till att ge lönta— garna en påtaglig standardförbättring och fick också till följd en lindring av marginaleffekten för år 1974. Det var angeläget att även för följande år kunna åstadkomma liknande effekter. Regeringen hade därför gett skatteut- redningen tilläggsdirektiv om att snabbt utarbeta förslag som kunde läggas till grund för beslut av 1974 års riks— dag.
Tilläggsdirektiven innebär sålunda att det ålagts skatte— utredningen att skyndsamt utarbeta ett förslag som skall kunna tillämpas redan inkomståret 1975 och möjligen under ytterligare något år i avvaktan på utredningens slutliga förslag. Utredningen vill särskilt understryka den provi— soriska karaktären av det förslag som nu presenteras. Med hänsyn till det långsiktiga arbetets nuvarande skede har det inte ansetts möjligt eller lämpligt att föreslå lös— ningar som i principiellt hänseende skiljer sig alltför mycket från nuvarande ordning. Förslaget har inriktats på ett fåtal punkter, och ställningstaganden som binder det fortsatta arbetet har undvikits. Såsom närmare kommer att beröras i fortsättningen av betänkandet har utredningen med hänsyn till den förhållandevis korta tid som stått till buds fått lägga fram sina förslag utan att avvakta resultatet av vissa undersökningar och analyser.
Å andra sidan har utredningen trots förslagets proviso— riska karaktär lämnat en förhållandevis utförlig redogö— relse för bl.a. nuvarande regler och deras individuella effekter. Utredningen har avsett att därigenom underlätta för den som vill följa den aktuella skattepolitiska debat— ten att överblicka de skatte- och bidragsområden som be— rörs av förslaget.
Beträffande innebörden av det uppdrag som skatteutred— ningen fått genom tilläggsdirektiven vill utredningen även framhålla följande. Det har ålagts utredningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för sitt förslag. Inne—
36. SOU 1974:20
börden härav är att utredningen har att anvisa inkomstkäl— lor som kan kompensera det bortfall av inkomstskatt och de kostnader som blir följden av utredningsförslaget. Detta krav på kostnadstäckning innebär att utredningen inte har anledning att överväga förslag om finansiering genom bud- getunderskott eller lån. Utredningens förslag skall såle- des inte avse en total skattesänkning utan innebär främst en omfördelning av skatterna mellan inkomsttagarna och en ändring i formerna för skatteuttaget.
SOU 1974=20 57
4. NUVARANDE ORDNING
I detta avsnitt lämnas en redogörelse för huvuddragen av de skatte—, avgifts— och bidragsbestämmelser som är före— mål för överväganden och förslag i betänkandet.
Redogörelsen avser,där inte annat särskilt anges,de be— stämmelser som gäller fr.o.m. den 1 januari 1974.1Den principiella innebörden av vissa av de reformer som genom- förts på senare år diskuteras i avsnitt 5, medan de indi— viduella effekterna av nuvarande system belyses i avsnitt 6.
4.1. Beskattningssystemet
Under denna rubrik behandlas såväl inkomstskatter i tradi— tionell mening som socialförsäkrings— och arbetsgivarav— gifter. Kapital— och punktskatterna berörs dock inte.
4.1.1. Inkomstbeskattningen
Allmänt
Inkomstskatt betalas till staten i form av statlig in— komstskatt och till kommunerna i form av allmän kommunal— skatt. Folkpensionsavgiften, som till sin konstruktion närmast kunde jämställas med en statlig inkomstskatt, har slopats fr.o.m. inkomståret 1974.
Den statliga inkomstskatten är progressiv för fysiska per— soner, oskiftade dödsbon och familjestiftelser men propor— tionell för övriga skattskyldiga.
Den allmänna kommunalskatten är en s.k. repartitionsskatt, vilket innebär att det skattebelopp som behövs för att täcka kommunens utgifter fördelas mellan kommunens skatt— skyldiga i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som påförs varje skattskyldig (en skattekrona 100 kr. beskattningsbar inkomst). Skatten är proportionell i förhållande till beskattningsbar inkomst men däremot på
H
58 1Det har inte varit möjligt att be— SOU 1974,23 akta de stimulansåtgärder som beslu— tas av riksdagen under mars 1974.
grund av reglerna om grundavdrag svagt progressiv i för- hållande till den taxerade inkomsten. Skattesatsen är den— samma för alla skattskyldiga i samma kommun.
Den fortsatta redogörelsen för inkomstbeskattningen avser
endast fysiska personer.
Beräkningen av taxerad och beskattningsbar inkomst
Som underlag för inkomstbeskattningen bestäms beskatt— ningsbar inkomst för varje skattskyldig. Denna inkomst ut— görs av taxerad inkomst minskad i förekommande fall med grundavdrag och s.k. extra avdrag. Beskattningsunderlaget bestäms för stats— och kommunalbeskattningen var för sig genom ett årligt taxeringsförfarande. Bestämmelser för inkomstberäkningen finns främst i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SI, och kommunalskattelagen (1928:370), KL, medan taxeringsförfarandet regleras i taxeringsförordningen (1956z625).
I fråga om inkomstberäkningenhänvisarSI i väsentliga hänseenden till KL. Reglerna för inkomstberäkningen är således till stor del gemensamma för de båda inkomstskat- terna och återfinns främst i KL. Den följande redogörelsen avser båda inkomstskatterna i den män inte annat framgår av sammanhanget.
Inkomstskatt beräknas på grundval av inkomst; kommunal- skatt utgår dessutom på garantibelopp för fastighet. Ga- rantibeloppet är oberoende av den skattskyldiges verkliga inkomst och motsvarar 2 % av fastighetens taxeringsvärde.
Skatteplikt föreligger för inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverk- samhet och kapital. För dessa inkomstslag sker inkomstbe— räkningen särskilt för varje s.k. förvärvskälla. Tjänst utgör för varje skattskyldig en enda förvärvskälla. Övriga inkomstslag kan omfatta två eller flera förvärvskällor.
Om en skattskyldig t.ex. driver två självständiga rörel— ser, utgör varje rörelse en förvärvskälla.
SOU 1974:20 39
Skattelagstiftningen innehåller ingen generell definition av inkomstbegreppet utan anger genom utförliga exempel vilka inkomster som hör till varje inkomstslag. En inkomst som inte kan hänföras till något av de sex nämnda inkomst— slagen är skattefri.
Till skattepliktiga intäkter hör bl.a. folkpensionsför— månerna (ang. vissa undantag se nedan). Skatteplikt före— ligger numera också för sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL) och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) under förutsättning att sjuk— penningen grundas på förvärvsinkomst som uppgår till 4 500 kr. eller mer om året. Samtidigt med att sjukpenning blivit skattepliktig har skatteplikt också införts för bl.a. föräldrapenning och vårdbidrag enligt AFL, dag— penning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbets— marknadsstöd och vissa ersättningar i samband med arbets— marknadsutbildning (grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg . Omställningsbidrag enligt arbetsmark— nadskungörelsen (1966:568) utgör också skattepliktig in— komst.
I 19 å KL finns bestämmelser om skattefrihet för vissa in— täkter. Sålunda är ersättning på grund av sjukförsäkring enligt AFL och försäkring enligt YFL skattefri, om inte ersättningen grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kr. eller utgör föräldrapenning. Härigenom undantas från be— skattning bl.a. ersättning enligt den s.k. hemmamakeför— säkringen och sjukpenning från frivillig försäkring en— ligt AFL. Skattefrihet föreligger också för ett antal andra kontantersättningar inom det socialpolitiska områ— det, bl.a. socialhjälp, allmänt barnbidrag, invaliditets— tillägg och invaliditetsersättning enligt 9 kap. APL, statliga bostadstillägg till barnfamiljer, statskommunala bostadstillägg samt kommunala bostadstillägg till folkpen— sionärer och handikappade.
Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla av— räknas enligt 20 5 KL alla omkostnader under beskattnings— året som fordras för att förvärva och behålla intäkterna.
40 son 1974: 2o
Å andra sidan är — såsom uttryckligen angivits i lag— rummet — avdrag inte medgivet för skattskyldige levnads— kostnader och därtill hänförliga utgifter, vartill räknas bl.a. vad han utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd till person i sitt hushåll. Avdrag får inte heller göras för värdet av arbete som i skattskyldige förvärvsverksamhet utförts av honom själv, hans make el— ler vissa hemmavarande barn. Bestämmelsen innebär att, om den ene maken driver t.ex. jordbruk eller rörelse och den andre maken utför arbete i förvärvskällan, hela inkomsten beskattas hos den förstnämnde maken (s.k. faktisk sambe— skattning).
Inkomstberäkningen avser i regel verklig inkomst. Om an— nan fastighet än jordbruksfastighet är inrättad till bo- stad åt en eller två familjer, beräknas dock vanligen in- te den verkliga inkomsten av fastigheten utan inkomstbe- räkning sker enligt schablon, varvid som intäkt tas upp viss procentandel av fastighetens taxeringsvärde och av— drag medges endast för ränteutgifter och tomträttsavgäld; fastighetsägare som är mantalsskriven på fastigheten får dessutom ett extra avdrag på 5OO kr. (24 och 25 åå KL).
Vad som återstår sedan bruttointäkterna i en förvärvskäl— la minskats med avdragsgilla omkostnader i samma för— värvskälla kallas "nettointäkt". Vid kommunalbeskattning— en får från nettointäkt av jordbruksfastighet, annan fas— tighet och rörelse göras avdrag för belopp motsvarande garantibeloppet för fastighet som ingår i förvärvskällan, det s.k. procentavdraget. Därefter återstående belopp be- tecknas "inkomst" av förvärvskällan i fråga. Summan av skattskyldige inkomster från olika förvärvskällor brukar
betecknas”sammanräknad inkomst”.
Från sammanräknad inkomst får göras s.k. allmänna avdrag (46 & KL). I första hand avräknas underskott som vid in— komstberäkningen uppkommit i förvärvskälla. Därefter kvar— står vad som brukar betecknas"sammanräknad nettoinkomst". Denna får i sin tur reduceras med vissa allmänna avdrag som inte har direkt samband med någon förvärvskälla. Med
SOU 1974:20 41
tanke på det förslag som läggs fram i betänkandet bör det särskilt noteras att avdrag medges för sådan sjukförsäk— ringsavgift enligt 19 kap. 2 & AFL som påförts den skatt— skyldige under året näst före det taxeringsår som är i fråga. Avdragsrätt föreligger vidare för tilläggspensions— avgift och allmän arbetsgivaravgift, som påförts under året före taxeringsåret. Under vissa förutsättningar och med särskilda begränsningar medges allmänt avdrag för periodiskt understöd, underhåll till icke hemmavarande barn och avgifter för pensionsförsäkring. Avdrag medges också för premier för kapitalförsäkring m.m., dock högst med 500 kr. för makar gemensamt och för ensamstående med hem— mavarande barn under 18 år och högst med 250 kr. för öv— riga skattskyldiga.
Till de allmänna avdragen hör slutligen förvärvsavdraget. Avdraget är förbehållet skattskyldiga — ensamstående eller gifta — som har hemmavarande barn under 16 år och som under beskattningsåret haft s.k. A—inkomst (dvs. främst inkomst som härrör av förvärvsarbete, se vidare nedan). I fråga om makar fordras att antingen båda makar— na haft A-inkomst, varvid avdraget tillförs den make som haft den lägsta A—inkomsten, eller att den ene maken haft A—inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och den and— re utfört arbete i förvärvskällan (dvs. det är fråga om fall där s.k. faktisk sambeskattning äger rum). Vid fak- tisk sambeskattning motsvarar avdraget värdet av den med— hjälpande makens arbetsinsats, dock högst 1 000 kr. I övriga fall är avdraget i fråga om inkomst av rörelse 25 % av nettointäkten och i fråga om inkomst av tjänst 25 % av inkomsten, dock högst 2 000 kr., samt beträffande inkomst av jordbruksfastighet 1 000 kr. för makar och 25 % av nettointäkten, dock högst 2 000 kr., för ensamstående.
Som allmän princip gäller att det endast är intäkter och avdrag hänförliga till beskattningsåret som beaktas vid inkomstberäkningen. Enligt särskilda bestämmelser har skattskyldig dock i vissa fall rätt att från visst års in— komst avräkna förlust som uppkommit ett tidigare år, s.k. förlustavdrag.
42. SOU 1974:20
Sammanlagda inkomster från olika förvärvskällor minskat med allmänna avdrag och förlustavdrag samt med tillägg vid kommunaltaxeringen för ev. garantibelopp utgör taxe- rad inkomst. Denna avrundas nedåt till jämnt tiotal kro—
DOT.
Under vissa förutsättningar avräknas s.k. grundavdrag från taxerad inkomst (48 5 KL). För skattskyldig som varit bosatt i Sverige under större delen av beskattningsåret är grundavdraget 4 500 kr., om den till statlig inkomst- skatt taxerade inkomsten inte överstiger 50 000 kr. Är inkomsten större, reduceras grundavdraget med 20 % av överskjutande belopp. Vid en statligt taxerad inkomst på 52 500 k . har grundavdraget alltså helt avtrappats. Har den skattskyldige varit bosatt i Sverige under högst hälf— ten av beskattningsåret, är grundavdraget 375 kr. för var— je kalendermånad eller del därav som han har varit bosatt här, under förutsättning att den statligt taxerade in— komsten inte överstiger 15 000 kr. Är inkomsten större, reduceras avdraget med 20 % av överskjutande belopp.
Utöver grundavdrag har skattskyldig i vissa fall även rätt till s.k. extra avdrag (50 5 2 mom. KL), nämligen dels när skatteförmågan är väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom eller annan s.k. ömmande omständighet, dels när hans inkomst efter skatt på grund av nedsatt ar— betsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor för— sörjningsbörda eller annan sådan omständighet understiger existensminimum. Det maximala avdragsbeloppet är i dessa fall 8 000 kr. med tillägg av 2 000 kr. för varje barn. Härutöver finns särskilda bestämmelser om extra avdrag för folkpensionärer; i den delen hänvisas till redogörel—
sen i avsnitt 4.5.2 nedan.
Sedan taxerad inkomst minskats med ev. grundavdrag och extra avdrag erhålles beskattningsbar inkomst. Denna av- rundas nedåt till jämnt hundratal kronor.
makar taxeras var och en för sin inkomst. Vid inkomstbe— räkningen gäller dock i vissa hänseenden särskilda regler
U 1974120 43
FP, .).
för makar. Ovan har omnämnts s.k. faktisk sambeskatt— ning och reglerna om makars förvärvsavdrag. Vidare gäl— ler bl.a. att, om makar levt tillsammans under beskatt— ningsåret, endera maken har rätt att tillgodogöra sig allmänna avdrag och — efter den andre makens medgivande — förlustavdrag som denne inte kunnat utnyttja samt att s.k. extra avdrag beräknas med hänsyn till båda makarnas inkomst— och förmögenhetsförhållanden. Grundavdraget be— räknas däremot individuellt för vardera maken. Den ene
maken har alltså inte rätt att utnyttja den andres Trund— avdrag.
De särskilda reglerna för makar tillämpas också för skattskyldiga som lever tillsammans utan att vara gifta, om de tidigare varit gifta med varandra eller om de har eller har haft gemensamt barn. Om skattskyldig ingår äk— tenskap under beskattningsåret, tillämpas de särskilda bestämmelser som gäller för makar först vid taxeringen för det därpå följande beskattningsåret.
Skatteberäkning
Den statliga inkomstskatten tas ut med viss procent av ett s.k. grundbelopp, som i sin tur motsvarar viss del av den beskattningsbara inkomsten. Under senare år har regelmässigt tagits ut 100 % av grundbeloppet, vilket betyder att uttagen skatt varit lika stor som grundbe— loppet. Skatten bestäms efter en progressiv skiktskala, som har följande utseende (10 5 1 mom. SI).
Beskattningsbar inkomst, kr. Skattesats inom skiktet, %
— 15 000 7 15 000 — 20 000 13 20 000 — 30 000 19 50 000 — 52 500 28 52 500 - 70 000 58 70 000 — 100 000 47 100 000 — 150 000 49 150 000 — 54
44 SOU 1974:20
Vid beräkning av statlig inkomstskatt för makar gäller särskilda regler. Innebörden av dessa regler är att var— dera maken beskattas individuellt för s.k. A—inkomst, medan däremot s.k. B—inkomst sambeskattas. Sambeskatt- ningen av B—inkomst sker genom att makarnas sammanlagda B—inkomst beskattas "på toppen" av deras största A—inkomst.
Med A—inkomst förstås inkomst av tjänst, med undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig intäkt, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan "i ej blott ringa omfattning”. Definitionen innebär att bl.a. pension och livränta räknas till A—inkomst. Annan inkomst än A—inkomst utgör B—inkomst.
Förfarandet vid skatteberäkningen för makar är i huvudsak följande.
Har makarna under beskattningsåret levt tillsammans och under någon del av året varit bosatta i Sverige och har båda statligt taxerad inkomst, beräknas beskattningsbar A—inkomst och beskattningsbar B—inkomst för dem. Beskatt— ningsbar A—inkomst utgörs av den skattskyldiges samman— lagda A—inkomst minskat med allmänna avdrag, förlustav- drag, grundavdrag och extra avdrag. Beskattningsbar B- inkomst utgörs av skillnaden mellan den sammanlagda be— A skattningsbara inkomsten och den beskattningsbara n—
inkomsten.
Har bara ena maken beskattningsbar inkomst, beräknas skatten på vanligt sätt utan uppdelning på beskattnings- bar A—inkomst och B-inkomst. Har båda makarna beskatt— ningsbar inkomst, beräknas skatten på beskattningsbar A—inkomst för vardera maken för sig. Har makarna endast beskattningsbar B—inkomst beräknas skatten på summan av de beskattningsbara B—inkomsterna och fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster. I övriga fall sammanläggs beskattningsbar D—inkomst hos den make som har lägst beskattningsbar A- SOU 1974:20 45
inkomst med den andre makens sammanlagda beskattningsbara inkomst. Skatten på hela inkomstsumman minskat med skatt på däri ingående beskattningsbar A—inkomst utgör skatt på makarnas B-inkomst. Denna skatt fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B—in— kometer. Det bör tilläggas att om makars sammanlagda B— inkomst inte överstiger 2 000 kr., denna inkomst behand- las som A—inkomst vid skatteberäkningen (däremot inte vid
bedömande av om rätt till förvärvsavdrag föreligger).
I vissa fall medges särskilt avdrag från den uträknade skatten med högst 1 800 kr., s.k. skattereduktion. Be— stämmelser härom finns i 2 5 4 mom. uppbördsförordningen (1955z272). Rätt till skattereduktion med maximibeloppet 1 800 kr. har ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år och gift vars make saknar statligt taxe— rad inkomst. Gift vars make har taxerad inkomst understi- gande 4 500 kr. kan få skattereduktion med 40 % av skill— naden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Detta kan också uttryckas så att maximibeloppet 1 800 kr. minskas med 40 % av makens taxerade inkomst och helt upp— hör när denna inkomst uppgår till 4 500 kr. Skattereduk- tionen avräknas mot flertalet skatter och avgifter, dook inte mot bl.a. statlig förmögenhetsskatt, ATP—avgift el— ler allmän arbetsgivaravgift.
I sammanhanget bör slutligen erinras om bestämmelserna i förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt kan nedsättas med det belopp varmed summan av dessa skatter och allmän kommunal— skatt överstiger det s.k. spärrbeloppet. Det senare mot- svarar 80 % av statlig beskattningsbar inkomst som ej överstiger 200 000 kr. och 85 % av översk'utande beskatt— ningsbar inkomst. Förmögenhetsskatten får dock inte ned— sättas till lägre belopp än som svarar mot skatten på halva förmögenheten. För makar som lever tillsammans sker skattebegränsningen med hänsyn till deras sammanlagda inkomst och förmögenhet.
46 ' sou 1974: 20
Den kommunala inkomstskatten är som tidigare nämnts pro— portionell i förhållande till den beskattningsbara in— komsten och tas alltså ut med en i särskild ordning be— stämd andel av denna inkomst. Den genomsnittliga kommuna— la utdebiteringen är f.n. ca 24 kr. per 100 kr. beskatt— ningsbar inkomst, dvs. skattesatsen är i genomsnitt ca
24 %-
4.1.2 Socialförsäkrings— och arbetsgivaravgifter
Med hänsyn till det förslag som läggs fram i betänkandet har vissa regler om sjukförsäkringen enligt AFL och av- gifterna för dess finansiering särskilt intresse. Dessa regler behandlas för sig. Därefter redogörs i ett samman— hang för övriga avgifter.
Sjukförsäkringen och dess finansiering
Sjukförsäkringen administreras av de allmänna försäk- ringskassorn . För varje landstingskommun och varje kom— mun som inte tillhör landsting skall finnas en allmän försäkringskassa. Om särskilda förhållanden föranleder det, kan dock en försäkringskassas verksamhetsområde om— fatta två landstingskommuner eller landstingskommun och landstingsfri kommun (18:1 APL). F.n. finns 26 kassor. De är — liksom tidigare sjukkassorna — konstruerade som självständiga, juridiska personer. De har olika ställ— ning inom sjukförsäkring och pensionering. För sjukför— säkringen har kassorna ställning som försäkringsgivare. De har ett självständigt ekonomiskt ansvar för denna verksamhet och har rätt att ta ut avgifter av de försäk— rade för att täcka kostnaderna för sjukförsäkringsförmå— ner och förvaltning i den mån kostnaderna inte täcks av statsbidrag, arbetsgivaravgifter och andra medel som kas- san disponerar över. För pensioneringen är kassorna där— emot endast förvaltningsorgan.
Även om försäkringskassorna är självständiga juridiska personer, är det offentligrättsliga inslaget starkt. Riksförsäkringsverket är tillsynsmyndighet och utfärdar
SOU 1974: 20 47
anvisningar som är bindande för kassorna. Styrelseleda— möter, revisorer och vissa befattningshavare hos kassor- na utses av offentliga organ. Ansvar för förvaltningen utkrävs inte internt utan av riksförsäkringsverket.
Sjukförsäkringen omfattar sjukvårdsersättning samt sjuk— penning och föräldrapenning. Sjukvårdsersättningen avser främst ersättning för utgifter för läkarvård, tandvård, sjukhusvård och vissa resor (2 kap. APL). Sjukpenningen är i första hand avsedd att ersätta inkomst som försäk- rad förlorar på grund av sjukdom, dvs. inkomst som är be- roende av hans fortlöpande arbetsinsats. Endast inkomst av förvärvsarbete är därför sjukpenninggrundande, däremot inte t.ex. kapitalavkastning, pension eller livränta. Be— träffande inkomst av förvärvsarbete skiljer APL mellan å ena sidan anställningsinkomst, som omfattar kontant er— sättning i form av lön, provision m.m. och naturaförmåner i form av kost och bostad, och å andra sidan inkomst av annat förvärvsarbete, vartill räknas inkomst som förvär— vas av rörelseidkare, jordbrukare, fria yrkesutövare m.fl. (3:2 APL). Sjukpenninggrundande inkomst utgörs av den årsinkomst som försäkrad tillsvidare kan antas för— värva. Vid inkomstberäkningen bortses från inkomst som , överstiger 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång. Sys— temet med sjukpenningklasser har upphört. Sjukpenningen anknyter i stället direkt till den sjukpenninggrundande inkomsten och motsvarar 90 % av denna, dvs. hel sjukpen— ning uppgår per dag till 1/365 av 90 % av den sjukpen— ninggrundande årsinkomsten. En förutsättning för sjuk— penning enligt nu angivna regler är att årsinkomsten upp— går till minst 4 500 kr. Även om inkomsten inte uppgår till detta belopp kan dock hemmamake och vissa därmed jämställda försäkrade ha rätt till sjukpenning med fast belopp av 8 kr. per dag (den s.k. hemmamakeförsäkringen). Sjukpenning utgår vid den försäkrades sjukdom och numera även i viss begränsad omfattning när förälder måste av— stå från arbete för att ta hand om hemmavarande minder- årigt barn. I samband med barns födelse har endera för- äldern rätt till föräldrapenning under högst 180 dagar (i prop. 1974z15 har föreslagits att tiden fr.o.m.
43. SOU 1974:20
1.1.1975 förlängs till 210 dagar).
Sjukpenning utgår i regel fr.o.m. dagen efter den då sjuk- domen inträffade (5:10 AFL). I fråga om sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete finns dock möjlighet att begära särskild karenstid på tre, trettio— tre eller nittiotre dagar (5:11 AFL).
Såvitt gäller den krets av personer som omfattas av sjuk— försäkringen skall här endast antecknas att vissa be— gränsningar gäller med hänsyn till den försäkrades ålder. För rätt till sjukpenning fordras att den försäkrade är inskriven i allmän försäkringskassa; eftersom inskrivning sker först vid fyllda 16 år, har försäkrad som är under 16 år inte rätt till sjukpenning. Som ett led i samord— ningen mellan sjukförsäkringen och pensioneringen gäller också vissa begränsningar för folkpensionärer (3:5 och 5:5 AFL). Försäkrad som fyllt 67 år eller som dessförin— nan uppbär ålderspension enligt AFL har rätt till ersätt— ning för sjukhusvård under sammanlagt högst 365 dagar och rätt till sjukpenning under sammanlagt högst 185 dagar. För försäkrad som uppbär hel förtidspension enligt AFL gäller samma begränsning till 365 dagar i fråga om ersätt— ning för sjukhusvård medan sådan försäkrad inte har rätt till sjukpenning.
Sjukförsäkringen finansieras genom avgifter från arbets— givare och försäkrade (avgiftsfinansiering; 19z1 och 2 AFL) och genom statsbidrag (skattefinansiering; 19z7 AFL). De olika finansieringskällorna bidrar till kostnadstäck— ningen enligt följande. Statsbidrag utgår för en tredje— del av kassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner (inkl. läkemedelsutgifter) och förvaltning. En riktpunkt för arbetsgivaravgifterna är att de bör täcka ca 40 % av förmåns— och förvaltningsutgifterna med undantag för ut- gifter som belöper på sjukpenning för egenföretagare (prop. 1973:46 sid. 110). terstående ca 26 % av sjukför— säkringsutgifterna täcks av de försäkrades egna avgifter.
SOU 1974:20 49
Den avgift som betalas av arbetsgivarna betecknas social— försäkringsavgift till sjukförsäkringen (19:1 AFL). Av- gift tas ut på summan av ersättningar som under året ut— gått till anställda såsom kontantlön eller såsom natura— förmån i form av kost eller bostad. Avgift tas också ut på ersättning till den som inte är anställd, om s.k. lik— ställighetsavtal föreligger, dvs. avtal mellan uppdrags— givare och uppdragstagare om att ersättningen skall anses som anställningsinkomst (5:2 och 11:2 AFL). Vid beräkning av avgiftsunderlaget bortses från den del av varje arbets— tagares lön som överstiger 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång. Hänsyn tas inte heller till arbetstagare, vars lön under året inte uppgått till 500 kr., eller
— utom i fall av likställighetsavtal — till arbetstagare som inte är obligatoriskt försäkrad enligt YFL (härigenom undantas bl.a. ersättning till arbetsgivarens make). Av— gift betalas inte heller för lön vid sjukdom m.m. till
den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare uppbär enligt reglerna om s.k. arbets- givarinträde (5:16 AFL). Någon begränsning med hänsyn till arbetstagarens ålder gäller inte. Vad beträffar arbets— tagarens bosättning och nationalitet finns ingen annan be— gränsning än den som i vissa fall kan följa av att arbets— tagaren skall omfattas av den obligatoriska yrkesskade— försäkringen. Avgiften utgår med 5,8 % av avgiftsgrundan- de löneunderlag (19:4 AFL). Influtna avgifter fördelas mellan försäkringskassorna i förhållande till deras ut— gifter under året för sjukförsäkringsförmåner — inkl. läkemedel — och förvaltning.
Den avgift som de försäkrade själva betalar kallas s'uk— försäkringsavgift (19:2 APL). Till skillnad från vad som tidigare gällt omfattar denna avgift hela sjukförsäkring- en utan formell uppdelning på sjukvårdsförmåner, sjukpen- ning m.m. Avgiftsskyldigheten är begränsad till försäk- rade som vid utgången av avgiftsåret är inskrivna i all— män försäkringskassa (19z2). Härigenom undantas de som är under 16 år. Befriad från avgiften är också den som vid avgiftsårets utgång fyllt 67 år och den som i december månad detta år uppburit ålders— eller förtidspension en—
50 SOU 1974:20
ligt APL. Folkpensionärer i denna mening är alltså be— friade från sjukförsäkringsavgift. En allmän förutsätt- ning för avgiftsskyldighet är vidare att den försäkrade vid taxeringen till statlig inkomstskatt påförs beskatt— ningsbar inkomst för det inkomstår avgiften avser. Avgif- ten får inte överstiga en tiondel av den beskattningsbara inkomsten .
Sjukförsäkringsavgiften består av en fast och en rörlig del (19z6). Den fasta delen är lika stor för samtliga avgiftsskyldiga i hela landet. För år 1974 utgör den 500 kr. Den tas ut oberoende av om den försäkrades in— komst härrör från förvärvsarbete eller kapital m.m. och kommer i huvudsak att motsvara de försäkrades kostnads— andel för sjukvårdsförmåner, hemmamakeförsäkring, för— äldrapenningens garantinivå och kassans administration. Den rörliga delen skall täcka de kostnader som återstår för kassan sedan statsbidrag, arbetsgivaravgift och den fasta avgiftsdelen beaktats. Den motsvarar viss procent— andel av de försäkrades inkomster av förvärvsarbete. Ka— pitalinkomster beaktas däremot inte. Förvärvsinkomsten beräknas i princip enligt samma regler som gäller för sjukpenninggrundande inkomst. Procentsatsen varierar mel— lan kassorna, beroende på deras utgifter och avgiftsunder— lag. Den rörliga delen är väsentligt lägre för anställda än för egenföretagare, vilket sammanhänger bl.a. med att de anställdas sjukpenning delvis täcks av arbetsgivarav— gifterna medan så inte är fallet med egenföretagarnas sjukpenning. Procentsatserna för avgiftsåret 1974 fast- ställs först under senare hälften av året. För anställ- ningsinkomst kan den genomsnittliga procentsatsen beräk— nas till ca 1,3 % och den kan antas komma att variera mellan de olika kassorna med några tiondels procentenhe— ter. Vid debitering av preliminär B—skatt för år 1974 beräknas den rörliga avgiftsdelen på inkomst av annat förvärvsarbete efter 5,8 %. Man kan anta att den slutligt fastställda procentsatsen kommer att i genomsnitt ligga på denna nivå i de fall då ingen särskild karenstid gäl— ler. Vid karenstid på tre, trettiotre eller nittiotre dagar blir avgiften lägre.
SOU 1974:20 51
Försäkringskassan får_av statsverket uppbära hela belop- pet av de sjukförsäkringsavgifter som vid debitering av slutlig skatt påförts de försäkrade för kassans räkning. Detta innebär att avgiftsförluster på grund av försummad skattebetalning stannar på statsverket (19:10 APL).
Ovriga avgifter
De avgifter som här avses utgör arbetsgivaravgifter i den meningen att de tas ut hos arbetsgivare på de kontantlö- ner och naturaförmåner i form av kost och bostad, som ut- går till anställda. Några av avgifterna tas också ut i
form av egenavgifter.
Avgifterna och de procentsatser som tillämpas vid uttag under 1974 framgår av följande uppställningar. I den mån annan uttagsprocent beslutats för 1975 har denna särskilt angivits. Pör fullständighetens skull har även de redan behandlade avgifterna till sjukförsäkringen tagits med i
uppställningarna.
Arbetsgivaravgifter Procentsats
Socialförsäkringsavgift till ATP 10,50 (1975:10,75) sjukförsäkringen 3,80 (sid.50) folkpensioneringen 3,30 Arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen m.m. 0,40 Avgift för yrkesskadeförsäkringen 0,25 Arbetarskyddsavgift 0,10 Lönegarantiavgift 0,02 Allmän arbetsgivaravgift 4,00
Härtill kommer byggnadsforskningsavgiften, som tas ut ef— ter O,5 % av arbetsgivare inom byggnadsindustrin (i prop. 1974:5 föreslås att procentsatsen fr.o.m. 1.1.1975 höjs till 0,6 %). Från denna avgift bortses i det följande. Särskilda regler gäller för uttag av avgifter hos redare; även dessa regler förbigås här.
52. SOU 1974:20
Egenavgifter Procentsats
ATP-avgift 10,50 (1975:1o,75) Socialförsäkringsavgift till
folkpensioneringen 5,50 Sjukförsäkringsavgift (sid.5O ) Allmän arbetsgivaravgift 4,00
I fråga om avgiftsunderlaget föreligger vissa skillnader mellan de olika avgifterna. Skillnaderna sammanhänger med olikheter i de materiella förmånsreglerna. Förhållandet medför bl.a. att det sammanlagda procentuella avgiftsut— taget på de löner som betalas av visst företag inte kan beräknas genom en enkel summering av de procentsatser som ovan angivits för arbetsgivaravgifterna. Uttagets storlek kommer att växla med företagets lönestruktur. För hela ri— ket kan det totala avgiftsuttaget under år 1975 antas kom— ma att motsvara drygt 19 % av den totala lönesumman.
Mot bakgrund av skatteutredningens förslag är den allmänna arbetsgivaravgiften av särskilt intresse. Den kan karakte— riseras som en allmän statlig skatt på löneutgifter och vissa företagarinkomster, och den är alltså till skillnad från övriga här behandlade avgifter inte specialdestine— rad. Den infördes år 1968 för att kompensera för skatte— bortfallet vid övergången till mervärdeskatt. Grundbestäm— melserna finns i förordningen (1968:419) om allmän arbets- givaravgift. Vid bestämmande av underlaget för den allmän— na arbetsgivaravgift som tas ut på löneutbetalningar bort— ses från arbetstagare vars lön under året understigit 500 kr. och från arbetstagare som inte är obligatoriskt yrkesskadeförsäkrad. Vidare medräknas inte ersättning vid s.k. likställighetsavtal. Något beloppstak finns inte; avgift tas alltså ut även på den del av lönerna som över— stiger 7,5 gånger basbeloppet. Underlag för egenavgift utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 5 % APL, som härrör från här i riket bedriven rörelse el— ler från här belägen jordbruksfastighet (avgiftsskyldig är endast den som själv brukat fastigheten). Till grund för beräkning av underlaget för egenavgift ligger den av—
SOU 1974:20 53
giftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt. Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet inte uppgått till 500 kr. medräknas den inte. Sjukpenning är undanta— gen från egenavgift.
Vad beträffar övriga avgifter på löneutbetalningar beräk— nas underlaget efter i huvudsak samma regler som gäller för socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen (sid. 50 ). Vid beräkning av underlag för socialförsäk— ringsavgiften till ATP görs dock avdrag för den del av varje lönebelopp som understiger basbeloppet vid årets ingång, s.k. basbeloppsavdrag. Denna avgift tas inte hel— ler ut på ersättning till arbetstagare som vid årets in— gång fyllt 65 år, och dessutom gäller vissa begränsningar med hänsyn till arbetsgivarens bosättningsland, nationa— litet m.m. Vidare bör nämnas att ersättning vid likstäl— lighetsavtal inte räknas in i underlaget för avgiften till yrkesskadeförsäkringen eller arbetarskyddsavgiften.
Vad beträffar övriga egenavgifter hänvisas beträffande sjukförsäkringeavgiften till den tidigare lämnade redo— görelsen (sid.50). Socialförsäkringsavgiften till folk— pensioneringen beräknas på inkomst av annat förvärvsarbe— te, varvid hänsyn inte tas till årsinkomst som understiger 500 kr. eller till den del av inkomsten som överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Älders— eller förtidspensionerade enligt AFL är befriade från denna avgift. ATP—avgiften be— räknas på pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbe- te, vilket innebär att från avgift undantas dels den del av inkomsten som ej överstiger ett basbelopp, dels den in— komstdel som överstiger 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång. Sjukpenning inräknas inte heller i underlaget för någon av dessa egenavgifter.
4.1.3 Mervärdeskatt
Mervärdeskatten utgår på omsättningen av varor, tjänster och andra objekt eller prestationer. De grundläggande be— stämmelserna finns i förordningen (1968:450) om mervärde— skatt. Skatten tas ut i varje led av tillverknings— och
54. SOU 1974:20
distributionsprocessen. Varje led svarar för skatten på den värdetillväxt (mervärdet), som uppkommer vid objek— tets bearbetning eller hantering eller genom annan presta- tion i det egna ledet. Detta resultat uppnås genom att de skattskyldiga får redovisa skatten på egen omsättning (utgående skatt) men därifrån får dra den skatt, som be— lastar olika förvärv för verksamheten (ingående skatt). Avdragsrätten är i princip generell och omfattar ingående skatt på förvärv av omsättningstillgångar och anläggnings— tillgångar samt på anskaffningar av omkostnadskaraktär. Den totala effekten blir därför densamma som om hela skat- ten tagits ut i sista beskattningsledet och kumulativa effekter undviks.
Mervärdeskatten är en konsumtionsskatt. Den är avsedd att träffa den privata och offentliga konsumtionen inom lan— det. För att detta resultat skall uppnås beskattas impor- ten på ett med den inhemska beskattningen likvärdigt sätt medan exporten är skattefri. Det sistnämnda förhållandet uppnås genom att exportören är befriad från utgående skatt på exportleveranserna men har rätt till avdrag för ingå— ende skatt.
Mervärdeskatten omfattar inte all privat och offentlig konsumtion. Utanför beskattningen faller bl.a. uthyrning av bostäder och lokaler, persontransporter, hälso— och sjukvård, bank— och försäkringstjänster, undervisning och nöjen. Sådan verksamhet belastas i stället med ingående skatt. Andra varor och tjänster, t.ex. bränslen, läkemedel, dagstidningar och internationella godstransporter, har särskilt undantagits från beskattningen med rätt för den som omsätter sådana varor eller tjänster till avdrag för
ingående skatt.
Fastighetsområdet omfattas av mervärdeskatten på det sät— tet att flertalet tjänster som avser mark eller byggnad beskattas. Detta gäller t.ex. uppförande, reparation och underhåll av byggnad. Denna beskattning kompletteras med en beskattning av byggnader, som utgör omsättningstillgång
i bygg.adsrörelse.
BoU 1974:20 55
Skattesatsen för mervärdeskatten är 15 % räknat på be— skattningsvärdet inkl. skatten. Beskattningsvärdet är i princip det pris som varan eller tjänsten betingar. Skat— tesatsen motsvarar 17,65 % av priset före skatt. Tjänster på fast egendom och beskattade byggnader beskattas enligt särskilda reduceringsregler. Dessa innebär, att skatte— satsen appliceras på beskattningsvärden, som reducerats till 60 % eller 20 % av priset inkl. skatt. Reducering till 20 % görs när det är fråga om tjänster på vägar, hamnar m.fl. anläggningar för samfärdsel och reducering till 60 % i övriga fall. Sistnämnda reducering görs också i fråga om hotell— och restaurangtjänster. Reducerings- reglerna motsvarar skattesatserna 9 % och 5 %, vilka i sin tur motsvarar skattepålägg om 9,89 % och 3,09 % räk— nat på priset före skatt.
4.2 Regler an ående bostadstillägg m.m. 4.2.1 Bostadstillägg till barnfamil'er och låginkomst—
___—&_—
tagare utan barn, m.m.
Bostadstillägg utgår i form av dels statligt bostadstill— lägg till barnfamiljer och dels statskommunalt bostads— tillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn. Dessutom utgår inom ett mindre antal kommuner särskilt kommunalt bostadstillägg till barnfamiljer. Sistnämnda tillägg anknyter till bestämmelserna för det statskommu— nala bostadstillägget och innebär ett utökat stöd till familjer i lägre inkomstskikt, framför allt till de en— samstående föräldrarna som dominerar dessa inkomstlägen. lnkomstprövat tillägg till studiebidrag, som utgör en del av den studiehjälp som lämnas svenska samt andra här bosatta yngre elever i gymnasieskolan m.fl. skolformer, anknöts år 1972 till det statliga bostadstillägr och fungerar därefter i huvudsak som ett förlängt stat— ligt bostadstillägg.
Samtliga nu angivna förmåner är inkomstprövade. Till grund för inkomstprövningen ligger i princip den inkomst som fastställts vid taxeringen till statlig inkomstskatt året före bidragsåret. Detta innebär att förmånerna beräknas
56. SOU 1974:20
med ledning av en inkomst som förvärvats två år före bi— dragsåret. Det blir därför fråga om en betydande efter— släpning vid inkomstprövningen. För att i viss mån korri— gera detta har införts regler av innebörd att, om inkomst— en ökat eller minskat väsentligt i förhållande till den taxerade inkomsten, storleken av tilläggen bestäms med hänsyn till en beräknad bidragsgrundande inkomst för det kalenderår för vilket bidrag skall utgå.
Gällande regler beträffande bostadstillägg återfinns i kungörelsen (1968z425, ändrad senast 19752378) om stat— liga bostadstillägg till barnfamiljer och i kungörelsen (19752579, ändrad senast 1973:956) om statskommunala bo— stadstillägg. Bostadsstyrelsen meddelar tillämpningsföre— skrifter och anvisningar till författningarna. Gällande regler angående inkomstprövat tillägg till studiebidrag återfinns i studiestödslagen (1973:349) och i studiestöds— kungörelsen (197öz418).
Statligt bostadstillägg utgår till i Sverige bosatt familj med barn under 17 år, som helt eller delvis försörjs inom familjen. Fosterbarn, som sedan minst sex månader vistas
i familjen, anses som försörjt inom familjen. Enligt bo— stadsstyrelsens anvisningar avses med familj makar med barn eller ensamstående med barn. Med familj jämställs föräldralösa syskon och med makar jämställs man och kvin— na, som utan att vara gifta lever tillsammans, om de tidi— gare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.
Oreducerat bostadstillägg utgår med 75 kr./mån. eller 900 kr./år för varje barn i familjen. Några krav på bosta— dens storlek och utrustning ställs inte för rätt till statligt bostadstillägg utan detta har karaktären av en inkomstprövad komplettering av det allmänna barnbidraget.
Till grund för inkomstprövningen ligger familjeförsörja- rens eller, om denne är gift, båda makarnas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxeringen året före
bidragsåret. Avtrappningen av det statliga bostadstilläg—
SOU 1974:20 57
get framgår av följande tablå:
Taxerad inkomst per år Bostadstillägget reduceras med nedanstående andel av inkomsten (reduceringsfaktorn)
_ 23 000 0 c;; 25 000 - 26 000 12 % 26 000 - 36 000 18 73 56 000 - 24 %
Vissa justeringar företas dock av den taxerade inkomsten. Om det sammanlagda avdraget för underskott i förvärvskäl— la överstiger 4 OOO kr. läggs det överskjutande beloppet till den taxerade inkomsten, och om den sammanlagda för— mögenheten överstiger 50 000 kr. läggs 1/5 av det över— skjutande beloppet till den taxerade inkomsten.
Om den faktiska inkomsten ökat eller minskat väsentligt i förhållande till den taxerade inkomsten bestäms, som tidi— gare anförts, bostadstillägget med hänsyn till den beräk- nade bidragsgrundande inkomsten för bidragsåret. Enligt bostadsstyrelsens anvisningar anses väsentlig inkomst— minskning föreligga, om den faktiska årsinkomsten för bi? dragsåret beräknas nedgå med minst 1/4 i förhållande till den faktiska årsinkomsten under det år taxeringen avser och om minskningen bedöms som varaktig. En förutsättning är vidare att inkomstminskningen skall ha inträffat när beslut om bostadstillägg meddelas. Väsentlig inkomstök— ning anses ha inträffat om den faktiska inkomsten ökat vid ansökningstillfället och om den under hela bidragsåret med minst 5 000 kr. beräknas överstiga den högsta inkomst vid vilken statligt och statskommunalt bidrag kan utgå.
Även bostadstillägg som redan utgår kan omprövas. Den som uppbär bostadstillägg har upplysningsplikt beträffande omständigheter som har betydelse för rätten till bostads— tillägg. Sådana omständigheter är väsentlig inkomstökning, ändrad familjebildning, flyttning till annan bostad, änd— rad bostadskostnad m.m.
58. SOU 1974:20
För att förhindra att bostadstillägg utgår till familj som trots låg taxerad inkomst har en hög standard före— skrivs att, om det är uppenbart att familjen saknar behov av bostadstillägg, länsbostadsnämnden får besluta att bo— stadstillägg inte skall utgå till familjen, även om vill— koren i övrigt för bostadstillägg är uppfyllda.
Inkomstprövat tillägg till studiebidrag utgår till stude— rande, som fyllt 17 år och som, under det kalenderår då läsåret börjar, fyller högst 19 år. Oreducerat bidrag ut- går med 75 kr./mån. under läsåret eller totalt 675 kr./ka— lenderår.
Inkomstprövningen grundas på familjens sammanlagda till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxeringen året före bidragsåret med de justeringar beträffande underskott i förvärvskälla och förmögenhet som gäller vid det stat— liga bostadstillägget. Med familj avses antingen den stu— derande och hans föräldrar eller den studerande och hans make. Även inkomst och förmögenhet hos förälder, som inte är vårdnadshavare, skall beaktas om denne Stadigvarande sam- manbor med förälder som är vårdnadshavare. Med föräldeI'jäm- ställs fosterförälder och i regel även styvförälder.
Avtrappningen av tillägget har avpassats så att familj som har statligt bostadstillägg kompenseras för det bortfall av bostadstillägget som inträffar när barnet fyller 17 år, under förutsättning att barnet studerar.
statskommunalt bostadstillägg utgår både till barnfamiljer och till låginkomsttagare utan barn. För att bostadstill— lägg skall utgå till barnfamilj fordras att familjen har barn under 17 år eller barn, för vilket familjen uppbär förlängt barnbidrag eller studiehjälp. I sistnämnda fall gäller dock att statskommunalt bostadstillägg skall ha utgått redan då barnet fyllde 17 år. Bostadstillägg till ensamstående utan barn eller makar utan barn skall utgå endast om den ensamstående eller en av makarna fyllt 20 år. En ytterligare förutsättning är att de bidragsberättigade inte åtnjuter kommunalt bostadstillägg till folkpension
SOU 1974:20 59
och inte heller endast på grund av regeln om inkomstpröv— ning är uteslutna från sådant bostadstillägg. Undantag från åldersgränsen kan göras om synnerliga skäl förelig— ger. Beträffande både barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn gäller som krav för bostadstillägg att de bi— dragsberättigade skall ha egen bostad.
För barnfamiljer sker inkomstprövningen och avtrappningen av det statskommunala bostadstillägget på samma sätt som vid det statliga bostadstillägget (sid.57f). Vid reduce— ringen av bidraget skall det statliga och det statskommu— nala bostadstillägget sammanläggas och det statliga till— lägget reduceras i första hand. För låginkomsttagare utan barn sker inkomstprövning och avtrappning av tillägget i princip efter samma grunder som gäller för barnfamiljer, men reduceringsgränsen ligger därvid 5 000 kr. lägre än för barnfamiljer. Avtrappningen framgår av följande upp— ställning:
Taxerad inkomst per år Bostadstillägget reduceras med nedanstående andel av inkomsten (reduceringsfaktorn)
—18000 07;
18 000 — 21 000 12 %
21 000 — 51 000 18 %
51 000 - 24 %
Det statskommunala bostadstillägget är anknutet till bo- stadskostnaden på så sätt att statsbidrag utgår till kom—
munerna för bostadstillägg med upp till 80 % av den bo— stadskostnad som ligger inom följande gränser:
för ensamstående utan barn 300 - 550 kr./månad med ett eller två barn 300 — 650 kr./månad med tre eller fyra barn 500 - 800 kr./månad med fem eller flera barn 500 — 925 kr./månad
60 SOU 1974:20
för makar
utan barn 400 — ' 650 kr./månad med ett eller två barn 400 — 750 kr./månad med tre eller fyra barn 400 — 900 kr./månad med fem eller flera barn 400 - 1 025 kr./månad
Enligt bostadsstyrelsens anvisningar skall reducering av bostadskostnaden ske om kostnaden är oskäligt hög i för— hållande till kostnadsläget på orten, om bostaden inne— has delvis av annan än bidragssökanden och av sådant sökandens barn, som fyller högst 20 år under bidragsåret, eller om bidragssökanden eller familjen disponerar allt- för stort antal rum i förhållande till antalet boende.
Fi 1na.nsieringen av bosta.dstilläggen sker genom statliga. och kommunala medel. Det statliga bostadstillägget lik— som det inkomstprövade tillägget till studiebidrag be— kostas helt av staten. Vad gäller det statskommunala bo- stadstillägget står kommunerna i första hand för kostna— derna, men statsbidrag utgår med 70 % av kommunernas kostna .der för bostadstillägg, som utgår enligt ovanstå- ende regler.
4.2.2 Avgifter för barntillsyn
Svenska kommunförbundet har den 10 oktober 1970 utfålrd at en rekommendation till kommunerna angående normaltaxa för föräldraa.vg1fter inom barnt illsynsverksamhcten. Av— giftstaxan, som är avsedd att tillämpas vid daghem och familjedaghem samt vid tillsyn av sjuka ba.rn, fraxgår av tabell 4z1.
Av en enkät, som kommunförbundet gjorde hos kommunerna år 1971, framgår att 61 % av kommunerna.följde 1970 års rekommendation beträffande daghemsavgifter och 65 % be— v träffande avgifter vid familjedaghem. Men den ut eckline
SOU 1974:20 61
som därefter ägt rum har inneburit att dessa procenttsl sjunkit, så att fler kommuner övergått till att använda egna avgiftstaxor. Dessa innebär ofta att den lägsta av— giften sätts högre och den högsta avgiften lägre än den av förbundet rekommenderade taxan. Vidare tillämpar några kommuner enhetliga avgifter efter samma grunder som anges i familjepolitiska kommitténs betänkande Familjestöd
(SOU 1972:54). Andra kommuner har inkomstprövade avgif—
ter som utgår med fasta belopp per månad. Andra åter uttar enhetliga månadsbelopp och inkomstdifferentierade till- _läggsavgifter för varje dag som barnet Vistas på daghem.
4.3. Folkpensionärernas förmåner och beskattning 4.5.1 Förmåner
Folkpensioneringen omfattar både generella och inkomstprö— vade förmåner. De generella förmånerna utgörs av ålders— pension, förtidspension och familjepension i form av änke— pension och barnpension. Ålderspension liksom hel förtids— pension och änkepension utgår för år räknat med 90 % av basbeloppet för ensamstående pensionär och med sammanlagt 140 % av basbeloppet för två pensionsberättigade makar eller med 70 % för vardera maken. Härtill kommer i vissa fall pensionstillskott (se nedan). Basbeloppet uppgår f.n. (mars 1974) till 8 100 kr. De inkomstprövade förmånerna utgörs av kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg och vis— sa änkepensioner. Dessutom förekommer inom folkpensions- ringen vissa tilläggsförmåner, bl.a. till invalidiserade försäkrade.
Bestämmelserna om nämnda folkpensionsförmåner återfinns i AFL samt lagen (1969:205, ändrad senast 1971:276) om pen— sionstillskott och lagen (1962:592, omtryckt 1973:909) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.
Pensionstillskott utwår som en kom letterinm av folkpen—
___________ D P :
sionen i form av ålderspension, förtidspension och änke- pension till pensionär som inte har ATP eller som har låg
ATP. Tillskottet utgår med samma belo n för osift som för &) pa. :)
62 SOU 1974:20
gift pensionär. Systemet med pensionstillskott infördes år 1969 och innebär'att folkpensionerna under en tioårs— period, räknat från den 1 juli 1969, skall höjas till en viss garantinivå. Pensionstillskottet var under första budgetåret, 1.7.1969 — 50.6.1970, 5 % av basbeloppet och stiger därefter med 5 % av basbeloppet varje budgetår för att den 1 juli 1978 nå upp till 50 % av basbeloppet. För innevarande budgetår utgår pensionstillskott med 15 % av basbeloppet. I den mån ATP tillsammans med pensionstill- skottet överstiger 50 % av basbeloppet reduceras pen- sionstillskottet. Pensionstillskott utgår därmed endast till den vars ATP är lägre än 50 % av basbeloppet.
Hustrutillägg tillkommer hustru till den, som antingen fyllt 67 år och uppbär ålderspension eller dessförinnan har förtidspension. I regel fordras att hustrun fyllt 60 år och att makarna varit gifta minst fem år. Hustru- tillägg utgår inte om hustrun själv uppbär folkpension och upphör när hon fyller 67 år. Oreducerat tillägg mot— svarar skillnaden mellan å ena sidan ålderspension och pensionstillskott för två makar och å andra sidan ålders- pension och pensionstillskott för ogift.
Kommunalt bostadstillägg kan utgå till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension och
änkepension eller till den som uppbär hustrutillägg, un— der förutsättning att den försäkrade är mantalsskriven inom vederbörande kommun. Kommunerna svarar helt för fi— nansieringen av tilläggen och varje kommun bestämmer själv om tillägg skall utgå eller inte inom kommunen. Kommunerna bestämmer även i princip efter vilka grunder
tillägg skall utgå. Beträffande inkomstprövningen måste kommunerna dock följa.vissa fastställda regler, som redo— visas nedan.
Alla kommuner har numera infört kommunalt bostadstillägg och tillämpar i huvudsak ett av följande tre alternativ:
— Alt. 1 innebär att tillägg utgår med ett generellt be- lopp till alla folkpensionärer oavsett den verk—
SOU 1974:20 63
liga bostadskostnaden. Olika belopp tillämpas dock beträffande ensamstående och gifta.
— Alt. 2 innebär att tillägget knyts till den verkliga bostadskostnaden. Tillägget brukar dock maxi— meras antingen till ett visst belopp eller en viss rumsstandard (t.ex. 2 rum och kök).
— Alt. 3 utgör en kombination av de föregående två al— ternativen och innebär att tillägg utgår med dels ett grundbelopp och dels ett ytterligare belopp som motsvarar bostadskostnaden eller del av denna. Vanligen tillämpas samtidigt ett be— lopps— eller standardmaximum och i vissa fall en kombination av dessa.
Utvecklingen har gått i den riktningen att allt flera kommuner övergått till att tillämpa regler som närmast ansluter sig till alternativ 5. De beloppsmässiga skill— naderna mellan de olika kommunerna är dock mycket stora. I januari 1973 varierade det kommunala bostadstilläggets maximibelopp för ensamstående folkpensionär från 500 kr./år till över 7 000 kr./år. Medianvärdet för hela riket för de olika alternativen utgjorde vid samma tidpunkt för ensamstående folkpensionär 1 206 kr./år, 3 025 kr./är resp. 2 725 kr./år.
För hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg gäller sam— ma inkomstprövningsregler. Dessa innebär att tillägg skall reduceras med hälften av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten överstiger 1 500 kr. för den som är gift och 2 000 kr. för ensamstående. Som sidoinkomst räknas inte allmänt barnbi— drag, ATP i den-mån denna föranlett minskning av pensions— tillskott eller barntillägg, livränta som avräknats mot ATP, eller understöd från anförvant. Som sidoinkomst räk— nas inte heller socialunderstöd eller bostadstillägg till barnfamiljer. Vid uppskattning av förmögenhetsavkastning skall denna höjas med 10 % av det belopp, varmed förmögen- heten överstiger 40 000 kr. för den som är gift och 50 000 kr. för annan pensionsberättigad. Om det föreligger rätt till både hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
54 sou 1974:20
skall det kommunala bostadstillägget reduceras i första hand.
Beträffande makar beaktas deras sammanlagda sidoinkomst och förmögenhet på så sätt att sidoinkomst och förmögen— het sammanläggs och därefter fördelas med hälften på var- dera maken. Inkomstprövningen sker sedan för vardera ma- ken för sig, varvid gäller de inkomst- och förmögenhets— gränser som angivits ovan för gift pensionsberättigad. Härav följer att makar kan ha en sammanlagd sidoinkomst på 3-000 kr., innan tillägget börjar reduceras. Vidare innebär reglerna att, i de fall då endast den ene maken har rätt till tillägg, endast hälften av sidoinkomsten kommer att beaktas vid inkomstprövningen.
För såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg gäl— ler att gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från sin make skall - om inte särskilda skäl föranleder annat — behandlas som ogift. Makar behandlas således som gifta endast om de lever tillsammans eller bara tillfälligt lever åtskilda. Å andra sidan skall pen— sionsberättigade som inte är gifta med varandra behandlas som makar, om de tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft gemensamt barn, under förutsättning att de stadigvarande sammanbor.
Finansieringen av samtliga angivna folkpensionsförmåner med undantag av kommunalt bostadstillägg sker med stat— liga medel. De kommunala bostadstilläggen finansieras helt av vederbörande kommun.
4.5.2. Deskattningsregler
Folkpensionsförmånerna är i princip skattepliktiga. Kom— munalt bostadstillägg och tilläggsförmåner till invalidi- serade försäkrade har dock enligt 19 & KL undantagits från beskattning. De skattepliktiga folkpensionsförnåner— na behandlas som A—inkomst. Detta betyder att makars folkpensioner inte sambcskattas vid den statliga inkomst— beskattningen. Vidare kan folkpensionsförmänerna grunda
rätt till förvärvsavdrag.
SOU 1974:20 65
Även om folkpensionsförmånerna således i princip behand— las som andra skattepliktiga.tjänsteintäkter, kommer de ändå ofta att undantas från beskattning På grund av reg— lerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Enligt 50 ä 2 mom. fjärde stycket KL gäller att skatt- skyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts
av folkpension, skall — om särskilda omständigheter inte föranleder annat — anses ha rätt till extra avdrag på grund av nedsatt skatteförmåga. Enligt anvisningarna till samma paragraf är skattskyldig,som vid sidan av folkpen- sionen även haft annan inkomst,berättigad till ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag.
För makar och i taxeringshänseende likställda skattskyl— diga bestäms extra avdrag med hänsyn till båda makarnas inkomst— och förmögenhetsförhållanden. Även om folkpen-
sionsförmånerna särbeskattas, kvarstår således en sambe— skattning när det gäller att bestämma extra avdrag-
Riksskatteverket fastställer grunderna för beräkning av extra avdrag för folkpensionärer. Enligt verkets anvis— ningar, som utformats med ledning av departementschefens uttalanden i prop. 1970z70, är avdragets storlek beroende av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomstezs stor— lek. Principen är att en till statlig inkomstskatt taxe— rad inkomst, som motsvarar vanlig folkpension inkl. pen— sionstillskott samt en sidoinkomst på 1 500 kr. för cn- samstående folkpensionär resp. 2 000 kr. för makar, inte skall medföra beskattningsbar inkomst. Här den taxerade inkomsten överstiger dessa beloppsgränser avtrappas det extra avdraget med 1/3 av överskjutande belopp. Förmögen— hetsinnehav beaktas på så sätt att förmögenhet mellan
50 000 kr. — 80 000 kr. föranleder reduktion av avdraget och att när förmögenheten överstiger 80 000 kr. rätten till extra avdrag upphör.
De angivna riktlinjerna innebär att inkomstgränserna för skattefrihet och för avtrappning av det extra avdraget är direkt beroende av folkpensionens storlek och därmed av
66 SOU 1974:20
ändringar i basbeloppet. För varje års taxering faststäl— ler därför riksskatteverket nya inkomstgränser.
SOU 1974:20
Det uppdrag som skatteutredningen fått genom tilläggsdi- rektiven samt utredningens överväganden och förslag i det- ta betänkande bör ses mot bakgrund av det reformarbete som under senare år bedrivits på beskattningens och socialpo- litikens områden. Härvid finns anledning att beakta såväl redan genomförd lagstiftning som innehållet i vissa utred— ningsförslag som ännu inte föranlett lagstiftningsåtgär— der. Det omfattande utredningsarbete som f.n. pågår på dessa områden bör också uppmärksammas.
I detta avsnitt lämnas en redogörelse för reformarbetet. Någon fullständighet åsyftas inte utan redogörelsen be— gränsas till de frågor som bedömts ha mer omedelbart in- tresse för skatteutredningens aktuella uppdrag.
5.1. Beskattning
1970 års skattereform
Reformen hade två huvudsyften, nämligen att omfördela skattebördan till förmån för låginkomsttagare och flerta— let barnfamiljer samt att genomföra individuell beskatt— ning av makars arbetsinkomster. Flera medel användes för att åstadkomma de åsyftade effekterna. De huvudsakliga in- slagen i skattereformen var följande: en ny och för alla individer gemensam statlig inkomstskatteskala, individu— ella grundavdrag på 4 500 kr. som avtrappas vid taxerad inkomst överstigande 30 000 kr., nya regler för förvärvs- avdragen, individuell beskattning av s.k. A—inkomst, skat- tereduktion (s.k. hemmamakeavdrag, sid. 46) och särskilda åtgärder för folkpensionärer.
Frågan om utformningen av grundavdraget diskuterades i prop. 1970:70 sid. 75 med utgångspunkt från det förhål— landet att kommunalskatten sedan länge utgjort den störs— ta skatteposten för låg- och mellaninkomsttagare. Det an— fördes att omfördelningen av skattebördan i första hand måste ta sikte på åtgärder för att lätta det kommunala
68. SOU l974:20
skattetrycket. Detta borde ske genom höjning av avdraget från dåvarande 2 250 kr. för ensamstående utan barn och
4 500 kr. för gifta tillsammans och ensamstående med barn till 4 500 kr. för alla inkomsttagare oberoende av civil— stånd. Genom avtrappning av avdraget i de högre inkomst— lägena kunde det höjas kraftigt för skattskyldiga i de lägre inkomstskikten utan att detta ledde till alltför stort bortfall av skatteunderlaget för kommunerna. I pro— positionen föreslogs därför de regler om avtrappning som beskrivits ovan i avsnitt 4.1.1.
Den individuella beskattningen av arbetsinkomster motive- rades av rättviseskäl och arbetsmarknadspolitiska skäl. Det ansågs dock inte möjligt att under rådande förhållan— den göra en fullständig övergång till individuell beskatt— ning. I propositionen föreslogs det system för beskattning av A— och B—inkomster som beskrivits ovan på sid. 45, vil- ket innebar att sambeskattningen av kapitalinkomster bibe— hölls. Ett annat undantag från den individuella beskatt— ningen utgjorde skattereduktionen. Departementschefen an— förde att den skattehöjning för gifta, som föranleddes av den nya skatteskalan, i många äktenskap kompenserades av de förbättringar som den individuella beskattningen med— förde när båda makarna förvärvsarbetade. Man konstaterade emellertid att det i andra äktenskap var omöjligt att kom- pensera en skattehöjning genom att den make som inte haft inkomst gick ut i arbete. Vårdnaden av barn och anhöriga hindrade i många fall att båda makarna förvärvsarbetade. På många orter saknades dessutom arbetstillfällen för bå— da makarna. Med hänsyn härtill måste - medan utbyggnaden pågick inom arbetsmarknad och socialpolitik — övergången till särbeskattning göras mjukare för familjer där endast ena maken förvärvsarbetade. Detta skulle ske genom skatte- reduktion, som kunde ses som en ersättning för rätten för gift skattskyldig att tillgodoräkna sig andre makens orts— avdrag i de fall då denne inte själv kunde utnyttja det.
I de riksdagsmotioner som väcktes med anledning av prop. 1970:70 anfördes bl.a. att förslaget medförde skärpning av marginalskatten i vissa inkomstlägen samt att avtrapp-
SOU 1974:20 69
ningen av grundavdraget innebar en progressionsskärpniig som inte direkt kunde framläsas av skatteskalan. Andra motioner berörde skattereduktionen; i en av dem yrkades att reduktionen skulle börja avtrappas vid den gräns där grundavdraget upphörde eller således vid en statligt taxe— rad inkomst på 52 500 kr.
Bevillningsutskottet behandlade propositionen och därav föranledda motioner i betänkandet BeU 1970:40. Beträffan— * de marginalskatten sade sig utskottet vara medvetet om att departementschefens förslag innebar vissa marginal- skatteskärpningar men ansåg det av statsfinansiella skäl inte vara möjligt att då binda sig för skattelättnader som gick nämnvärt längre än vad departementschefen föror— dat. Vad åter beträffar motionsförslaget om avtrappning av skattereduktionen sade sig utskottet ha viss förståel—
se för syftet med förslaget men ansåg sig av administra— tiva skäl och med hänsyn till de höga marginaleffekterna som förslaget föranledde inte kunna biträda det.
I nu berörda delar godtogs förslagen i prop. 1970:7O av riksdagen utan sakliga ändringar (rskr 250).
1970 års skattereform finansierades genom höjning av mer- värdeskatten från 10 till 15 % och genom höjning av skat— ten på större arv och förmögenheter.
Skatteomläggningen år 1972
Samtidigt som skatteutredningens huvuddirektiv offentlig- gjordes föreslogs i prop. 1972:95 en omläggning av den statliga inkomstskatteskalan. Det framhölls i propositio— nen att de två åren efter 1970 års reform präglats av förhållandevis starka pris— och lönehöjningar samt kommu— nala skattehöjningar. Med hänsyn till denna utveckling ansågs ett omedelbart skattepolitiskt ingripande nödvän— digt. Detta borde ske genom en begränsad justering av statsskatteskalan. Förslaget, som borde ses som en provi— sorisk åtgärd i avvaktan på skatteutredningens resultat, innebar skattelättnader på 2,4 miljarder kr. för inkomst— 70 SOU l974=20
tagare i inkomstlägen upp till 100 000 kr. Den största procentuella skattelättnaden skedde vid årsinkomster upp till 25 000 kr. medan skattelättnaden i absoluta tal var störst vid inkomster mellan 55 000 och 70 000 kr., där den uppgick till 900 kr. om året.
I propositionen redovisades också en preliminär överens- kommelse mellan regeringen samt representanter för Svens- ka kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Över— enskommelsen innebar att förbunden skulle utfärda rekom- mendationer till kommunerna och landstingen att under åren 1973 och 1974 avstå från höjd kommunalskatt resp. landstingsskatt. Endast i absolut trängande fall kunde en höjd debitering godtas. Denna borde i så fall begränsas till 1 kr. för den sammanlagda utdebiteringen under hela tvåårsperioden.
I propositionen föreslogs att skattereformen - och samti— digt föreslagna höjningar av de allmänna barnbidragen och studiebidragen — skulle finansieras främst genom att mer- värdeskattesatsen höjdes från 15 till 20 % samtidigt som beskattningsvärdet lades om från värde inkl. skatt till värde exkl. skatt. Vidare föreslogs höjning av vissa punktskatter m.m.
Skatteutskottet tillstyrkte den föreslagna omläggningen av statsskatteskalan (SkU 1972:32). Beträffande finansi— eringen anförde utskottet i huvudsak följande. Enligt dess mening skulle en finansiering genom höjd mervärde— skatt vara att föredra från samhällsekonomisk synpunkt, men då utskottet konstaterat att det inte fanns gehör för denna finansieringsform hade utskottet i stället övervägt en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften. En sådan höjning påverkade inte priserna lika snabbt och i samma utsträckning som en höjning av mervärdeskatten. Utskottet var emellertidmedvetet om att en höjning av avgiften av den storlek som erfordrades kunde få ogynnsamma verkning— ar för såväl exportindustrin och handelsbalansen som sys— selsättningen och investeringsviljan. De nackdelar en av— giftshöjning medförde borde dock inte överbetonas och
SOU 1974120 71
borde för övrigt ses mot bakgrund av att industriinveste- ringarna ökat avsevärt, inte minst till följd av de senas— te årens stimulansåtgärder från samhällets sida. På grund härav och med hänsyn till den väntade konjunkturförbätt- ringen och ökningen av exporten under andra halvåret 1972 bedömde utskottet det möjligt att höja den allmänna ar- betsgivaravgiften från 2 till 4 %. I den mån en höjning av arbetsgivaravgiften skulle innebära en merkostnad för primärkommuner och landsting i förhållande till den i pro— positionen föreslagna höjningen av mervärdeskatten förut- satte utskottet att Kungl. Maj:t skulle för riksdagen framlägga förslag om lämpliga kompensationsåtgärder.
Riksdagen följde skatteutskottet vad beträffar förslaget att höja den allmänna arbetsgivaravgiften i stället för mervärdeskatten (rskr 238).
1973 års skatteomläggning
I prop. 1973z144 föreslogs att folkpensionsavgiften skul- le slopas fr.o.m. år 1974 och ersättas av en socialförsäk- ringsavgift till folkpensioneringen på 5,3 % som skulle debiteras arbetsgivare och egenföretagare. Föredragande departementschef anförde att förslaget skulle ses i sam— band med 1974 års avtalsrörelse och att det förutsattes bli beaktat vid de kommande avtalsförhandlingarna. Han framhöll att de föreslagna åtgärderna skulle skapa förut- sättningar för ökade realinkomster samtidigt som lönerö— relsen kunde hållas inom ramen för vad den samhällsekono- miska balansen krävde. Åtgärderna tog främst sikte på lön— tagarna. Slopandet av folkpensionsavgiften borde emeller— tid av praktiska skäl vara generellt. Även egenföretagare borde därför omfattas av befrielse och i stället påföras den nya socialförsäkringsavgiften i likhet med arbetsgi— varna. I propositionen anfördes också att de frågor som sammanhängde med åtgärdernas effekter på den kommunala ekonomin skulle diskuteras med kommunförbunden sedan av— talsförhandlingarna slutförts.
Propositionens förslag tillstyrktes av socialförsäkrings—
72. SOU 1974220
utskottet och antogs av riksdagen (SfU 1973z28, rskr 339). Andra skattereformer m.m.
Vid sidan av de skatteomläggningar som behandlats ovan har under perioden 1970 — 1973 liksom under tidigare år skett en kontinuerlig översyn av skattelagstiftningen. Bland åt- gärder under år 1973 av betydelse för utformningen av in— komstbegreppet vid beskattningen av fysiska personer kan nämnas införandet av skatteplikt för sjukpenning, dagpen— ning från erkänd arbetslöshetskassa m.m., slopandet av av- dragsrätt för premie för makes pensionsförsäkring samt be— gränsningen av rätten till avdrag för periodiskt under— stöd.
Samtidigt som skattesystemet varit föremål för kontinuer— lig översyn av lagstiftaren har ett omfattande utrednings- arbete bedrivits på beskattningsområdet. Allmänna skatte- beredningen avgav år 1964 betänkandet Nytt skattesystem (SOU 1964:25), som har stort principiellt intresse för
det arbete som nu bedrivs av skatteutredningen. Därefter har flera andra utredningar slutfört undersökningar av be— tydelse för skatteutredningens arbete. Det kan här vara tillräckligt att nämna de betänkanden som avgivits av fa- miljeskatteberedningen (Ds Fi 1969:4 och 5), utredningen om definitiv källskatt (SOU 1972:11) och skatteutredning- en om periodiskt understöd (SOU 1972:87). Vidare har skat— teutredningen naturligtvis anledning att kontinuerligt följa andra nu pågående utredningar. I sammanhanget finns särskilt anledning att erinra om företagsskatteberedning— 225 arbete. I beredningens uppdrag ingår att söka kart— lägga de fördelningspolitiska verkningarna såväl av nuva- rande företagsbeskattning som av de förändringar härav som utredningen kan komma att föreslå. Vidare har åt bered- ningen uppdragits bl.a. att undersöka verkningarna av ar- betsgivaravgifter och andra bruttoskatter från olika syn— punkter. Redan av dessa exempel torde framgå att bered- ningens uppdrag har viktiga beröringspunkter med det upp- drag som skatteutredningen erhållit. Det bör slutligen er- inras om att bostadsskattekommittén - i likhet med boende—
SOU 1974:20 73
utredningen och utredningen rörande bostadsfinansiering— en — kan förväntas avge betänkanden vid samma tidpunkt som skatteutredningens nu föreliggande betänkande läggs fram.
5.2. Barnbidrag, bostadstillägg m.m.
Jämsides med de förändringar som under senare år skett på det skattepolitiska området har även det familjepolitiska stödsystemet varit föremål för ett omfattande reformarbe— te. Av betydelse för utredningsuppdraget är framför allt den utveckling som ägt rum beträffande de allmänna barnbi— dragen, bostadstilläggen och samhällets barntillsyn.
De allmänna barnbidragen, som ger alla barnfamiljer ett grundläggande ekonomiskt stöd, har höjts vid ett flertal tillfällen och utgör från den 1 januari 1974 1 500 kr. per barn och år. Utvecklingen av barnbidragen i förhållande till prisutveckling och standardutveckling framgår av tg: bell 5:1. Tabellen visar att barnbidraget har hållit jäm- na steg med den privata konsumtionsutvecklingen, vilket innebär att bidragets realvärde har ökat avsevärt från mitten av 1960—talet.
Även beträffande bostadstilläggen har en anpassning skett till kostnadsutvecklingen. Detta har åstadkommits därige—
nom att reduceringsgränsen, dvs. den gräns vid vilken bo— stadstillägget börjar avtrappas, liksom övre hyresgränser— na vid det statskommunala bostadstillägget kontinuerligt höjts. Genom en reform år 1972 har dessutom bostadstill— läggen kraftigt förstärkts. Reformen innebar bl.a. att det statliga bostadstillägget, som tidigare bestått av ett grundbelopp och bostadsanknutna tilläggsbelopp,omkonstrue- rades till ett enhetligt inkomstprövat stöd på 75 kr./mån. för varje barn oberoende av familjens bostadsstandard. Ge— nom att bostadsanknytningen upphörde ändrade tillägget ä— ven karaktär och utgör numera en inkomstprövad komplette— ring av det allmänna barnbidraget. Samtidigt fördubblades det statsbidragsberättigade kommunala bostadstillägget från 40 % till 80 % av hyreskostnaden inom de fastställda hyresgränserna. Vidare höjdes åldersgränsen för barn smm
74. SOU 1974220
berättigar till bostadstillägg från 16 år till 17 år. Som en följd av reformen ändrades samma år även det inkomst— prövade tillägget till studiebidrag. Tillägget anknöts till det statliga bostadstilläggssystemet och fungerar därefter i huvudsak som ett förlängt statligt bostadstill- lägg. Den 1 januari 1974 genomfördes en ytterligare reform som innebär att det statskommunala bostadstillägget utvid— gats och numera kan utgå även till låginkomsttagare utan barn. Samtidigt har även gjorts vissa förbättringar av bo- stadstilläggen till ensamstående med barn.
Vad avser kostnaderna för samhällets barntillsyp har ut— vecklingen under senare år inneburit en allt större stat— lig subventionering av dessa. Statsbidraget till driften av daghem har höjts kraftigt och från att ha utgjort 1 600 kr. per plats den 1 januari 1970 uppgår bidraget fr.o.m. den 1 juli 1974 till 6 500 kr. per plats och år. I detta sammanhang kan även nämnas den konjunkturpoli— tiskt motiverade förstärkning som f.n. görs beträffande samhällets barntillsyn. Denna innebär att statsbidraget till anordnande av barnstugor fördubblas från 6 000 kr. till 12 000 kr. per plats för sådana platser som påbörjas under tiden den 15 oktober 1973 — den 31 december 1974 och färdigställs senast under våren 1975, och vidare att statsbidraget till kommunala familjedaghem för den verk- samhet som avser kalenderåret 1974 höjs från 35 % till 50 % av kommunernas kostnader för lön och sociala förmå— ner (exkl. omkostnadsersättning) åt dagbarnvårdare efter avdrag för influtna föräldraavgifter.
Utvecklingen av familjestödet har inneburit påtagliga för— bättringar av barnfamiljernas ekonomiska villkor. Den satsning som gjorts för att styra stödet till familjer i lägre inkomstskikt har dock även medfört att familjerna vid inkomstökningar drabbas av kännbara marginaleffekter genom progressiviteten av beskattningen och de kommunala barntillsynsavgifterna och genom avtrappningen av de in- komstprövade tilläggen. Familjepolitiska kommittén har in— gående behandlat detta problem. Kommitténs förslag angå— ende ny konstruktion av bostadstilläggen och barntillsyns—
SOU 1974:20 75
avgifterna innebär i korthet följande.
Nuvarande regler med reducering av bostadstilläggen med 12, 18 och 24 % av inkomsterna i vissa intervall föreslås ersatta med en enhetlig reduktionsfaktor på 15 % för all inkomst över en viss nivå. Detta motiveras med att en en— hetlig reduktionsfaktor dämpar den sammanlagda marginal— effekten av höjd skatt och minskat bidrag vid inkomstök— ningar och samtidigt medför en förenkling av systemet. En relativt låg faktor är erforderlig om man vill undvika bi— dragsminskningar. Kommittén påpekar att förslaget även in— nebär att stödet kommer att utgå betydligt högre i in— komstlägena än vid tillämpning av nuvarande system. Detta inträffar dock endast i de fall då familjens bostadskost— nader uppgår till eller överstiger de övre hyresgränserna. För det stora flertalet familjetyper kommer därför stödet att upphöra vid inkomster på ca 30 000 — 50 000 kr./år. Kommittén finner det i och för sig inte orimligt att fa— miljer med fyra eller flera barn och mycket höga hyror får stöd ända upp i inkomstläget 50 000 — 70 000 kr./år med beaktande av den försörjningsbörda som många barn ut—
gör.
Kommittén föreslår även en övergång till en mer aktuell inkomstprövning genom att den skattskyldiges uppgift i den allmänna självdeklarationen angående sammanräknad in— komst vid taxeringen till statlig inkomstskatt läggs till grund för prövningen och ansökan om bostadstillägg görs vid deklarationstillfället. Härigenom begränsas den nuva- rande tvååriga eftersläpningen till ett år. För att kom— pensera de bidragsberättigade för att de allmänna avdra— gen inte längre beaktas vid inkomstprövningen föreslås att inkomstgränsen för oreducerat bidrag höjs med 1 000 kr. och att ett fribelopp på 2 000 kr. tillgodoförs de löntagare, som har rätt till förvärvsavdrag.
Vad beträffar avgifter för barntillsyn föreslår kommittén ett system med enhetliga avgifter. Dessa bör i princip fastställas till 14 kr./dag för makar och 7 kr./dag för ensamstående. För familjer med mer än ett barn på daghem
76. SOU 1974:20
bör avgiften för vart_och ett av det andra och därpå föl— jande barn sättas till 7 kr./dag för makar och 4 kr./dag för ensamstående. Kommunerna skall dock ha frihet att sät- ta en lägre enhetstaxa än den angivna och att medge hel eller partiell avgiftsbefrielse i enskilda fall. För barn, vars tillsyn omfattar halva dagen eller mindre, bör halv avgift tillämpas. Bestämmelse om den enhetliga taxan bör fogas som villkor till statsbidragsbestämmelserna för barntillsynsverksamheten. Förslaget motiveras med att en— hetliga avgifter reducerar de samlade marginaleffekterna för barnfamiljer och även medför en administrativ förenk— ling. Kommittén anser att nuvarande differentiering av av— gifterna knappast kan motiveras från fördelningspolitisk synpunkt, eftersom inkomstfördelningen endast när de fa— miljer som har barn i samhällets barntillsyn och därför får en förhållandevis liten effekt. I betänkandet påpekas även att risken för social snedrekrytering sannolikt kom— mer att försvinna om man inför enhetliga avgifter.
Efter remissbehandlingen av familjepolitiska kommitténs betänkande tillsattes i början av år 1975 en teknisk ut— redning, den s.k. bostadstilläggsgruppen, som fått i upp— drag att göra en översyn av inkomstprövningsreglerna och administrationen av bostaastilläggen.Gruppen beräknas re- dovisa sitt uppdrag ungefär vid samma tidpunkt som detta betänkande läggs fram.
I de senaste årens riksdagsdebatt har både bostadstilläg— gen och samhällets barntillsyn varit föremål för åtskillig diskussion. Beträffande bostadstilläggen har framför allt upptagits frågor rörande inkomstprövningen, utbetalningen och finansieringen av bidragen. Här kan särskilt omnämnas att förslag har väckts om sänkning av avtrappningsprocen— ten för bostadstillägg för att lindra marginaleffekterna. Vad avser samhällets barntillsyn har huvudsakligen disku— terats frågor rörande utformningen av verksamheten och finansieringen av denna, men förslag har även väckts angå— ende införande av enhetliga barntillsynsavgifter för att lindra marginaleffekterna för barnfamiljer.
SOU 1974220
Ett omfattande reformförslag angående den allmänna pensio- neringens utformning har under februari 1974 framlagts av pensionsålderskommittén (SOU 1974:15). Förslaget innebär i sammandrag följande.
Folkpensionens grundbelopp höjs den 1 januari 1975 från 90 % till 95 % av basbeloppet för ensamstående pensionär och från 140 % till 155 % av basbeloppet för två pensions- berättigade makar, vilket motsvarar 77,5 % för vardera ma- ken. Den allmänna pensionsåldern sänks den 1 januari 1976 till 65 år. Pensionstillskottets årliga höjning ökas den 1 juli 1976 från 3 % till 4 % av basbeloppet och garanti— nivån höjs successivt från 50 % till 45 % av basbeloppet. De ökade pensionstillskotten fördubblas för förtidspensio— närer med en successiv höjning av garantinivån till 90 % av basbeloppet. Pensionstillskotten uppnår nämnda garanti- nivåer den 1 juli 1981. De föreslagna åtgärderna föreslås finansierade genom en höjning av arbetsgivarnas och egen— företagarnas socialförsäkringsavgift till folkpensione— ringen och till ATP. Förstnämnda avgift föreslås höjd från 3,3 % till 5,6 % år 1975 och till 4,5 % år 1976.ATP—avgif»— ten föreslås höjd från 11,0 % till 11,75 % för perioden , 1976—1979.
Om kommitténs förslag leder till lagstiftning innebär det en väsentlig förbättring för dem som är folkpensionärer. Om man antar att det genomsnittliga basbeloppet för år 1975 är 9 050 kr. utgör folkpensionen för år 1975 8 597 kr för ensamstående folkpensionär och 14 028 kr. för makar, som båda är folkpensionärer. Härtill kommer 1 767 kr. resp. 3 534 kr. för de pensionärer som saknar ATP eller har låga ATP—belopp, Genom att inkomstgränserna för av— trappning av folkpensionärernas extra avdrag vid taxering— en förskjuts uppåt i takt med att ålderspensionen för— stärks kommer pensionsålderskommitténs förslag även att indirekt medföra skattelättnader för folkpensionärerna.
78. SOU 1974220
6 INDIVIDUELLA EFFEKTER AV NUVARANDE SYSTEM
I detta avsnitt redovisas vissa beräkningar angående indi— viduella effekter av nuvarande skatte—, avgifts- och bi- dragssystem. Med hänsyn till innebörden av det uppdrag skatteutredningen fått genom tilläggsdirektiven har be— räkningarna inriktats på att för låg— och mellaninkomst— tagare särskilt belysa storleken av disponibel inkomst
och förekomsten av marginaleffekter. Beräkningarna avser, där annat inte anges, förhållandena under år 1974.1
Till beräkningarna bör fogas den allmänna anmärkningen
att de — med några undantag — utförts i löpande priser, dvs. utan att prisutvecklingens effekter särskilt beak— tats. Utredningen är självfallet medveten om att beskatt- ningens förhållande till prisutvecklingen är en av de frågor som vid sidan av marginaleffekterna har särskild aktualitet i den skattepolitiska debatten. Det förutsätts också i huvuddirektiven att utredningen i sitt arbete upp— märksammar problemet angående prisutvecklingens inverkan på beskattningens fördelningspolitiska målsättningar. Ut— redningen får vid detta arbete anledning att bl.a. under- söka hur skatte—, avgifts— och bidragssystemen och deras 0- lika komponenter i samverkan med prisutvecklingen påverkar inkomstfördelningen och möjligheterna för olika inkomstta- gare till nominell och reell inkomstökning. Det är dock här fråga om komplicerade frågeställningar, som inte an— setts böra tas upp i detta betänkande.
6.1. Definition av vissa begrepp
I den följande diskussionen av individuella effekter om—
fattar uttrycket inkomstskatt även Sjukförsäkringsavgif— ten. Uttrycket total inkomstskatt används för att beteck— na summan av den statliga inkomstskatt, kommunalskatt och Sjukförsäkringsavgift som betalas av den enskilde inkomst- tagaren. Övriga egenavgifter beaktas däremot inte och in— te heller kapitalskatterna. Om total inkomstskatt uttrycks i procent av inkomst före skatt, får man vad som betecknas den genomsnittliga skattesatsen. Med disponibel inkomst
SOU 1974;20 Det har inte varit möjliggegfätäåaäta 79 de stimulansåtgärder som riksdagen under mars 1974.
avses skattepliktig inkomst plus bidrag minus inkomst- skatt. Beräkningarna av inkomstskatt, bidrag och disponi— bel inkomst kompletteras med några överslagsberäkningar av hur mervärdeskatten kan tänkas belasta hushåll i olika * inkomstlägen.
Det centrala begreppet när man diskuterar de effekter som inträder vid inkomständringar är marginaleffekt. Skatte— utredningens nu aktuella uppdrag avser också till en vä— sentlig del marginaleffekterna. Det är naturligtvis av vikt att klargöra vilken innebörd uttrycket har. En genom- gång av inläggen i senare tids skattepolitiska debatt vi— sar att uttrycket marginaleffekt används i åtminstone två olika betydelser, vilket naturligtvis inte varit ägnat att underlätta debatten. Ofta har uttrycket använts i en mer strikt eller "traditionell" mening, men i andra sam- manhang har det tillagts en betydligt mer vidsträckt in— nebörd.
I traditionell mening syftar uttrycket marginaleffekt på den sammanlagda effekten av att en viss bestämd inkomst- ökning leder till skatte— och avgiftsökning och samtidigt medför reducering av inkomstprövade bidrag. Vill man mäta marginaleffekten i denna mening, bör man jämföra den dis— ponibla inkomst som individen faktiskt erhåller efter en viss bruttoinkomstökning med den disponibla inkomst som han skulle ha haft om inkomstökningen inte inträffat men omständigheterna i övrigt varit desamma. Ju mindre skill— naden är, desto större del av inkomstökningen kan sägas ha blivit tagen i anspråk för skatt, avgift och bidrags— minskning och desto större är alltså marginaleffekten. Ofta mäts marginaleffekten på så sätt att den för skatt, avgift och bidragsminskning ianspråktagna delen av brutto— inkomstökningen uttrycks i procent av hela denna ökning. 1
Av vad nu sagts framgår att en del av marginaleffekten i traditionell mening utgörs av marginalskatt. Med uttrycket marginalskatt avses alltså i detta sammanhang den skatt som belöper på ett inkomsttillskott. Uttrycks marginal— skatten i procent av inkomsttillskottet, erhålls margingr—
80. SOU l974:20
Förhållandet mellan marginalskatt i nu angiven mening och individens totala inkomstskatt kan illustreras med hjälp av följande figur:
Varje stapel representerar ett inkomstintervall. De streckade områdena motsvarar den del av bruttoinkomsten som tas i anspråk för skatt. Vid inkomstläget A utgörs
den totala inkomstskatten av summan av skattebeloppen i intervallen 1 - 5. Marginalskatten vid en ökning av in— komsten från A till B utgörs av skatten i intervall 6.
Av figuren framgår att sammanlagd inkomstskatt i visst in- komstläge (t.ex. A) består av summan av marginalskatter— na i de föregående intervallen (1—5). Ett självklart för— hållande, som dock ibland synes ha blivit förbisett i de— batten angående marginalskattefrågorna, är att om margi— nalskatten sänks i ett intervall den totala inkomstskat— ten för inkomsttagare som har inkomster i detta eller hög— re intervall också kommer att sänkas, om inte marginal- skatten i ett annat intervall samtidigt höjs.
När uttrycket marginaleffekt använts i mer vidsträckt me— 2525 har man syftat inte endast på den effekt som föror— sakas av själva inkomstökningen utan på hela den samman— lagda effekten från ett år till ett annat eller över en
SOU 1974:20 81
längre tidsperiod av inkomstökning, marginaleffekt i tra— ditionell mening och samtidigt infallande ändringar i skatte-, avgifts- och bidragsreglerna (t.ex. ändrad skat- teskala och bidragsnivå). Vill man mäta "marginaleffekten" i denna mening bör man jämföra å ena sidan den faktiska ökningen av disponibel inkomst under den aktuella perio— den och å andra sidan ökningen av bruttoinkomst under sam- ma period. Skillnaden mellan bruttoinkomstökning och ök- ning av disponibel inkomst representerar ett "bortfall" på grund av skatte—, avgifts— och bidragsreglerna eller en "marginaleffekt" i vidsträckt mening.
Innebörden av de båda marginaleffektsbegreppen och skill— naden mellan dem belyses av följande exempel:1
A:s disponibla inkomst år 1 beräknas enligt följande:
Ärsinkomst 40 000 kr. Inkomstskatt — 15 000 " Allmänt barnbidrag + 1 500 " Bostadstillägg + 1 500 " Disponibel inkomst 28 000 kr.
År 2 får A en bruttoinkomstökning på 4 000 kr. Marginal— skatten på denna är 2 000 kr. (=50 %). För året gäller en lindrigare skatteskala som medför att den sammanlagda inkomstskatten för A blir oförändrat 15 000 kr. Inkomst— ökningen medför en reduktion av bostadstillägget med 500 kr. (=12,5 % av inkomstökningen). En allmän höjning av barnbidragsnivån medför att A under år 2 får 500 kr. mer i barnbidrag än under år 1. Hans disponibla inkomst beräk— nas år 2 på följande sätt:
Ärsinkomst 44 000 kr. Inkomstskatt — 15 000 " Barnbidrag + 2 000 " Bostadstillägg + 1 000 Disponibel inkomst 52 000 kr.
Marginaleffekten i traditionell mening motsvarar marginal- skatt 50 p + reduktion av bostadstillägg 12,5 % eller sam— manlagt 62,5 %. Marginaleffekten i vidsträckt mening har däremot varit 0, eftersom disponibel inkomst ökat från år 1 till år 2 med 4 000 kr. eller med samma belopp som bruttoinkomsten.
Av exemplet framgår att marginaleffekten i traditionell mening kan vara betydande samtidigt som det inte alls fö- religger någon "marginaleffekt i vidsträckt mening". Det—
I exemplet har bortsetts ifrån den två— A ' of s*” 'a', n' nr; ...-— ' k , .,t 'bv— SOU 1574:20 82 %fååaförtbååtaåstiFlägå?aså ågömpi av— snitten 6:4 och 6:3.
ta visar betydelsen av att man vid en diskussion av margi— naleffekterna verkligen klargör i vilken betydelse uttryc— ket används.
För den enskilde kan uppenbarligen både utbytet av själva inkomstökningen och det sammanlagda resultatet av inkomst- ökning, ändringar i skatteskala och bidragsnivå m.m. vara av betydelse. Det kan finnas ett praktiskt behov av att ha tillgång till termer för att beteckna båda dessa "effek— ter". I utredningens huvuddirektiv liksom i tilläggsdirek- tiven används uttrycket marginaleffekt i vad som här be— tecknats den traditionella betydelsen. Denna terminologi är också enligt utredningens mening den mest konsekventa. I fortsättningen av detta betänkande används därför ut- trycket marginaleffekt i den traditionella betydelsen. För vad som ovan kallats "marginaleffekt i vidsträckt mening" används i stället uttrycket totaleffekt.
6.2. Inkomstbegrepp och beräkningsmetod
Beräkningarna av individuella effekter avser att belysa storleken av total inkomstskatt, genomsnittlig skattesats, marginalskatt m.m. i olika inkomstlägen samt attvisa vilka bidrag som utgår till olika inkomsttagare och hur bidragen avtrappas vid stigande inkomst. En väsentlig fråga är Ill— ket inkomstbegrepp dessa beräkningar skall utgå ifrån.-
Nuvarande skattesystem grundas på bedömningen att indivi— dens bruttointäkter inte utgör ett rättvisande mått på hans skatteförmåga och därför inte duger som beskattnings— underlag. I stället har utarbetats ett antal regler som anger vilka intäkter som är skattepliktiga, när de skall tas till beskattning, vilka avdrag som skall medges från bruttointäkterna innan skatten beräknas etc. Slutresulta- tet av de överväganden som ligger bakom nuvarande skatte— system är den taxerade inkomsten. Detta är det centrala skattepolitiska inkomstbegreppet, till vilket inkomstskat- terna är direkt relaterade. Även inkomstprövningen för bo— stadstillägg sker f.n. på grundval av taxerad inkomst.
SOU 1974220
' Med hänsyn till det anförda är det naturligt att vid teo- retiska beräkningar av effekten av nuvarande system och även av de ändringsförslag som utredningen lägger fram i princip utgå från taxerad inkomst. Ett av syftena med be— räkningarna är dock att jämföra skatteuttaget före och ef— ter det att avdraget för sjukförsäkringsavgiften upphört, och det blir också aktuellt att beräkna inkomstskatten för skattskyldiga med och utan förvärvsavdrag. Vid dessa jäm— förelser måste beräkningarna utgå från ett inkomstbegrepp som ligger "före" avdragen i fråga. Ett för ändamålet läm— pat inkomstbegrepp utgörs av sammanräknade inkomster (net— to) från olika förvärvskällor minskat med andra allmänna avdrag än förvärvsavdrag och avdrag för Sjukförsäkrings— avgiften. Detta modifierade inkomstbegrepp används i fort— sättningen av betänkandet och kallas årsinkomst. Det för— hållandet att beräkningarna utgår från "årsinkomst" i den- na mening betyder bl.a. följande. När skatten skall beräk— nas för en skattskyldig som har viss bestämd årsinkomst, görs i princip inga andra avdrag från inkomsten än — i fö— rekommande fall — förvärvsavdrag, avdrag för sjukförsäk— ringsavgift och grundavdrag (vissa praktiska skäl har gjort att även ett schablonavdrag på 100 kr. avräknas). När genomsnittlig och marginell skattesats skall beräknas, uttrycks skatten i procent av årsinkomsten resp. den mar— ginella ökningen av denna.
Det här definierade begreppet årsinkomst ligger alltså nä— ra begreppet taxerad inkomst. Däremot överensstämmer det
i regel inte med de bruttoinkomstbegrepp - "årslön" eller 'ärsinkomst" - som används i dagligt tal. Vid en bedömning av de individuella effekter som redovisas i detta betän— kande är det viktigt att hålla detta förhållande i minnet. En skattskyldig som vid de här gjorda beräkningarna förut— sätts ha viss årsinkomst kan tänkas ha betydligt större bruttoinkomst. Som bakgrund till de teoretiska beräkning— arna kan en jämförelse mellan å ena sidan taxerad inkomst och övriga skattepolitiska inkomstbegrepp och å den andra sidan faktiska bruttoinkomster vara av intresse. Det taxe— ringsstatistiska material som redovisats av riksrevisions— verket (RRV) möjliggör en sådan jämförelse. RRst brutto—
84. SOU 1974520
inkomstbegrepp motsvarar summan av bruttointäkter i för- värvskällan tjänst och sammanräknade nettoinkomster från övriga förvärvskällor. Som löntagare räknas i RRst sta— tistik skattskyldiga som har minst 90 % av sin inkomst från förvärvskällan tjänst eller minst 10 000 kr. i tjäns— teintäkter. I diagram 1 visas från taxeringen 1972 förhål— landet mellan de olika inkomstbegreppen såvitt avser lön— tagare (grundmaterialet finns redovisat i statistiska cen— tralbyråns meddelande nr N 1973z42). Avståndet mellan kur— vorna motsvarar följande avdrag:
Bri - Sri = avdrag i förvärvskällan tjänst Sri — Sni = underskottsavdrag
Sni - Ti : övriga allmänna avdrag
Ti — Bbi = grundavdrag och extra avdrag
Av diagram 1 framgår bl.a. att avdragen och därmed skill— naden mellan å ena sidan taxerad inkomst och årsinkomst i här angiven mening och å andra sidan faktisk bruttoinkomst kan vara betydande vid inkomster över 150 000 kr. Regler— na för beräkning av taxerad inkomst har visserligen utfor— mats i syfte att bestämma ett beskattningsunderlag som bättre än bruttoinkomsten ger uttryck för den individuel— la skatteförmågan, men på samma sätt som det kan göras gällande att taxerad inkomst ger en ofullständig bild av individens köpkraft och utkomstsituation (se aVsnitt 7.2) kan också hävdas att den är ett i olika avseenden brist- fälligt mått på skatteförmågan. Av denna anledning sker också en kontinuerlig omprövning av det skattepolitiska inkomstbegreppet; det kan t.ex. erinras om pågående eller nyligen avslutade utredningar angående avdragsreglernas utformning. På skatteutredningens arbetsplan står också en omfattande översyn av avdragssystemet. I avvaktan på resultatet av detta arbete har dock den enda praktiska möjligheten varit att vid de nu utförda teoretiska beräk— ningarna av individuella effekter utgå från taxerad in— komst i den modifierade form som här betecknats årsinkomst.
SOU 1974:20 85
Diagram 6:1 tkr.
10001 Låntagare 1972 års tax.
Bruttoinkomst = Bri 500— Sammanräknad inkomst = Sri Sammanräknad nettoinkomst = Sni Taxerad inkomst = Ti Beskattningsbar inkomst = Bbi
Bri
6.3. Effekter av skattesystemet
Vid samtliga beräkningar i detta avsnitt har antagits att den kommunala utdebiteringen uppgår till 24 kr. per skat- tekrona.
I tabell 6:1 har gjorts en sammanställning över total in- komstskatt, genomsnittlig skattesats och marginalskatte— sats under inkomståret 1974 i olika inkomstlägen för skattskyldig som varken har förvärvsavdrag eller får skat— tereduktion (s.k. hemmamakeavdrag).
Från tabellen inhämtas följande:
Ärsinkomst, tkr. Total inkomst- Genomsnittli skatt| kr. skattesats, % 10 1 955 19,6 20 5 145 25,7 30 9 193 50,6 40 14 917 37,3 50 21 209 42,4 60 27 468 45,8 80 40 658 50,8 100 54 858 54,9 150 91 333 60,9
Den genomsnittliga skattesatsen anger hur stor del av in— komsten som går till skatt. Av sammanställningen framgår att skattesatsen ökar med växande inkomst. Detta är ett uttryck för beskattningens progressivitet och innebär att skattesystemet verkar inkomstutjämnande i den meningen att skillnaderna mellan inkomster efter skatt blir mindre än inkomstskillnaderna före skatt. Vidare visar samman- ställningen bl.a. att - vid här antagen kommunal utdebite— ring — skatteuttaget uppgår till 50 % vid en årsinkomst på ca 80 000 kr.
I tabell 6:2 visas hur den totala inkomstskatten är sam— mansatt för samma kategori skattskyldiga som avses i ta-
SOU 1974z20 87
bell 6:1. Tabellen möjliggör bl.a. följande iakttagelser. Sjukförsäkringsavgiften ökar med stigande inkomst, till dess den når maximibeloppet 1 089 kr. vid en inkomst mot- svarande 7,5 gånger basbeloppet (kol. 2). Ser man till av— giftens procentuella andel av den sammanlagda inkomstskat— ten är denna andel betydande i de lägre inkomstskikten men sjunker successivt med stigande inkomst (kol. 6). Den kom— munala inkomstskatten utgör mer än hälften av den totala inkomstskatten upp till en årsinkomst på ca 65 000 kr. (kol. 7).
Vad beträffar marginalSkatten har marginalskattesatsen i olika inkomstlägen angivits i kol. 4 av tabell 6:1. Den marginalskatt som redovisas i tabellen är den skatt som belöper på en ökning av årsinkomsten från något av de i kol. 1 angivna beloppen till närmast högre belopp i samma kolumn. Detta betyder t.ex. att marginalskattesatsen — vid här antagen kommunal utdebitering — är 37,5 % Vid en in— komstökning från 20 000 till 25 000 kr. och 62,6 % vid en inkomstökning från 50 000 till 55 000 kr. Av tabellen framgår också att marginalskattesatsen är i stort sett konstant inom ett brett inkomstintervall, motsvarande års— inkomster mellan ungefär 35 000 och 70 000 kr.
Tabell 6:3 belyser vilka faktorer som påverkar storleken av marginalskatten. Om man — såsom av förenklingsskäl skett i tabellen — tills vidare bortser från sjukförsäk- ringsavgiften, erhålles marginalskattesatsen i de flesta inkomstskikt genom en summering av den kommunala utdebite- ringssatsen (kol. 3) och statsskattesatsen (kol. 4). 51- trappningen av grundavdraget medför emellertid att det procenttal som erhålles efter summeringen (kol. 5) skall höjas med en femtedel vid beskattningsbar inkomst mellan 25 500 och 52 500 kr. (= taxerad inkomst mellan 30 000 och 52 500 kr.). I detta skikt medför nämligen en ökning av taxerad inkomst med 1 000 kr. att den beskattningsbara inkomsten ökar med 1 200 kr.
Sjukförsäkringsavgiften har alltså inte beaktats i tabell 6:3. Även denna avgift medför emellertid viss marginalef—
88. SOU l974:20
fekt. I de allra lägsta inkomstskikten kan en inkomstök— ning medföra en avgiftsökning motsvarande 10 % av inkomst— tillskottet, vilket sammanhänger med den tidigare omnämn— da spärregeln att avgiften inte får överstiga en tiondel av statligt beskattningsbar inkomst. I övriga inkomstlä- gen, upp till en inkomst motsvarande 7,5 gånger basbelop— pet, medför ett inkomsttillskott en viss avgiftsökning, som bestäms av den procentsats som tillämpas för den rör— liga avgiftsdelen (för år 1974 beräknas procentsatsen för löntagare komma att ligga på i genomsnitt 1,3 %). Den om— ständigheten att avgiften är avdragsgill vid taxeringen och att en avgiftsökning således medför ökat avdrag gör dock att den nu angivna effekten reduceras i betydande grad.
Marginalskattesatsen anger hur stor del av en inkomstök— ning som tas i anspråk för skatt. Ett annat sätt att mäta hur skattesystemet verkar vid en inkomstökning är att be— räkna den procentuella ökningen av inkomst efter skatt (: disponibel inkomst) vid viss procentuell ökning av in— komsten före skatt. Ju större marginalskattesatsen är i förhållande till den genomsnittliga skattesatsen före in- komstökningen, desto mindre blir den procentuella ökning— en av disponibel inkomst1. Ökningen av disponibel inkomst kan därför sägas utgöra ett "omvänt" mått på skattesys— temets progressivitet: en liten ökning av disponibel in- komst betyder en stark progression och vice versa. I tabell 6:4 redovisas procentuell ökning av disponibel in— komst vid 10 % ökning av inkomst före skatt. Diagram 6:2 återger samma uppgifter i grafisk form. Diagrammet ger anledning till bl.a. följande iakttagelser. Om alla in— komsttagare får 10 % ökning av inkomst före skatt, kommer de som befinner sig vid eller i närheten av punkten A att få större procentuell ökning av disponibel inkomst än öv— riga inkomsttagare, medan de som befinner sig vid punkten B får den lägsta procentuella ökningen av disponibel in- komst. Inom de inkomstintervall där marginalskatten är 1Det förekommer att man vid diskussion av skatteprogres- sionen i stället utgår från skattesystemets s.k. elasti— citet. Denna anger förhållandet mellan procentuell ök— ning av disponibel inkomst och procentuell ökning av in— komst före skatt. SOU l974:20 89
Diagram 6.2 Procentueli ökning av inkomst efter skatt vid 10 % ökning av inkomst före skatt År 1974 (1975 års taxering).
| l —l_. 10 20 30 40 50 60 70 80 90100 125 150 200
Årsinkomst tkr.
konstant - detta är i stort sett förhållandet mellan punkterna B och C i diagrammet — kommer inkomsttagare som befinner sig i slutet av intervallet att få större procentuell ökning av disponibel inkomst än de som be- finner sig i början av samma intervall.
Vad här sagts om marginalskatt har avsett den ytterligare inkomstskatt som en skattskyldig får betala vid en in- komstökning. Reglerna om skattereduktion kan emellertid för makar medföra också en annan form av marginal— eller tröskeleffekt. Denna klargörs enklast genom ett exempel:
Av två makar, A och B, har A förvärvsarbete medan B är "hemmamake" och saknar inkomst. I detta läge har A rätt till skattereduktion, dvs. A:s inkomstskatt reduceras med 1 800 kr. Om nu B tar förvärvsarbete, inträffar föl— jande. B har som andra skattskyldiga rätt till grundav- drag på 4 500 kr. Det betyder att B kan förvärva en net— toinkomst på 4 500 kr. eller — om B har rätt till för- värvsavdrag - 6 000 kr. innan B behöver betala någon in— komstskatt. Vid ytterligare inkomst påförs B inkomstskatt enligt vanliga regler. För A betyder B:s inkomstförvärv att skattereduktionen minskar i takt med att B får in— komst. Marginaleffekten för A i form av förlorad skatte— reduktion motsvarar 40 % av B:s arbetsinkomst eller - om B har förvärvsavdrag — 30 % av inkomsten. här B:s arbets— inkomst uppgår till 4 500 kr. eller - vid förvärvsavdrag - 6 000 kr., har A:s rätt till skattereduktion helt upp- hört. I detta läge har B:s inkomstförvärv medfört en skatteökning för A på 1 800 kr.
I fråga om marginalskatteeffekterna vill utredningen slut— ligen framhålla följande. Den redogörelse som här lämnats har inte åsyftat någon fullständighet. Bl.a. har bort— setts från vissa särskilda tröskeleffekter som kan inträ- da på grund av de regler som gäller för beskattningen av makars B—inkomster. Viktigare är dock följande förhållan— de. Som illustreras i diagram 6:1 utnyttjas avdragsreg— lerna i större omfattning i de högre än i de lägre in— komstskikten. Det är visserligen inte korrekt att från de tvärsnittsdata som återges i diagrammet dra slutsatser om hur avdragen för den enskilde inkomsttagaren förändras med hans inkomstutveckling men tillgängliga uppgifter om avdragssystemets verkningar ger ändå en antydan om att marginalskatteproblematiken — bortsett från storleken av
SOU 1974220 91
marginalskattesatsen — kan ha olika karaktär på olika inkomstnivåer. Det är t.ex. ett rimligt antagande att * höginkomsttagare har större möjligheter än inkomsttagare ! med låga inkomster att vidta sådana ekonomiska disposi—
tioner att de bl.a. med hjälp av avdragsreglerna kan re— ?
ducera eller eliminera den marginalskatt som annars skul— le ha inträffat vid en inkomstökning. Detta torde dock i högre grad gälla vid en varaktig än vid en tillfällig in— komstökning. Vid en analys av marginalskattefrågorna kan det därför visa sig befogat att skilja mellan följande fall:
Tillfällig in— Varaktig in— komstökning komstökning Låg— och mellanin— komsttagare A B Höginkomsttagare C D
Vid det mer långsiktiga arbete som skatteutredningen
har att utföra kan det t.ex. visa sig angeläget att ägna marginalskatteproblematiken i fallet D särskild uppmärk— samhet. Inom ramen för detta betänkande finns dock inte utrymme för en sådan analys. Utredningen har med det sag- da endast velat antyda arten av de frågeställningar som kan bli aktuella när marginalskatteproblematiken seder— mera tas upp till mer ingående behandling.
De beräkningar som hittills redovisats i detta avsnitt har avsett de individuella effekterna av den direkta be—
! skattningen. Det skulle vara av intresse att kunna redo— visa motsvarande effekter av den indirekta beskattningen, & särskilt mervärdeskatten. Det material som finns till— I gängligt angående konsumtionens storlek och sammansättning för olika familjetyper och i olika inkomstlägen är egent— ligen alltför bristfälligt för att tillåta några beräk- : ningar av hur mervärdeskatten fördelas. Utredningen har ] ändå, med utgångspunkt från bl.a. SCB:s hushållsbudget— undersökning år 1969, gjort ett försök att utföra några
enkla sådana kalkyler. Det måste framhållas att beräk— ningarna grundas på ytterst osäkra antaganden om konsum_
tionsmönster och konsumtionens förändringar med inkomsten samt att utredningen tills vidare även bortsett från ef— fekterna av sparandet. Med dessa reservationer presenteras i tabellerna 6:5 — 6:7 kalkyler över storleken av direkt skatt och mervärdeskatt i olika inkomstlägen för några 0— lika familjetyper. Tabellerna visar det i och för sig själv— klara förhållandet att mervärdeskatten utgör en större an— del av den totala skatten för låginkomsttagare än för in- komsttagare med högre inkomster.
6.4. Effekter av barnbidrag, bostadstillägg m.m.
Allmänt barnbidrag utgår för barn under 16 år med 1 500 kr./år. Bidraget har naturligtvis betydelse för storleken av barnfamiljernas disponibla inkomst. Eftersom bidraget inte är inkomstprövat medför det inte några marginaleffek— ter.
Högsta statliga och statskommunala bostadstillägg för år räknat som kan utgå enligt gällande bestämmelser framgår
av tabell 6:8. Av denna kan utläsas att bostadstillägg för familjer med ett till tre barn upphör att utgå vid taxep rade inkomster på 44 200 _ 57 600 kr./år. Familjer med fem barn.eller flera och hög hyra kan dock få bostadstill- lägg vid betydligt högre inkomster; en fembarnsfamilj kan få tillägg upp till en taxerad inkomst av 70 200 kr./år.
Tidigare har i avsnitt 4.2.1 lämnats en redogörelse för inkomstprövningen för bostadstillägg och det kan därför i detta sammanhang vara tillräckligt att erinra om de för år 1974 gällande avtrappningsreglerna genom följande samman—
ställning: Taxerad inkomst Bostadstillägg per år reduceras med ne—
för barnfamiljer för hushåll utan barn danstående andel av inkomsten (re-
duktionsfaktorn) % - 23 000 — 18 000 0 23 000 — 26 000 18 000 — 21 000 12 26 000 — 36 000 21 000 — 31 000 18 36 000 — ' 31 000 — 24
SOU 1974z20 93
På grund av dessa regler om avtrappning kan en inkomstök— ning medföra marginaleffekter i form av reducering av bo— stadstillägg. Om inkomstökningen anses väsentlig skall den, som tidigare nämnts, omedelbart beaktas och marginal— effekten av en inkomstökning år 1974 kan då beräknas genom direkt tillämpning av de ovan återgivna avtrappningsreg— lerna. I de flesta fall kommer dock inte en inkomstökning att beaktas under bidragsåret utan inkomstprövningen sker med en tvåårig eftersläpning, eftersom den grundas på den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten vid taxering- en året före bidragsåret. Detta medför vissa problem vid beräkningen av marginaleffekterna, vilket närmare belyses i det följande.
Om man vill beräkna marginaleffekten av en inkomstökning under år 1974, som inte är så väsentlig att den skall be— aktas omedelbart, är det riktigt att tillämpa de för år 1974 gällande avtrappningsreglerna endast under förut- sättning att de antas bli oförändrade fram till bidrags— året 1976. Om man däremot antar att samtliga inkomstpröv— ningsgränser justeras i takt med den allmänna löneutveck— lingen kommer en inkomstökning under år 1974, som ligger inom ramen för löneutvecklingen, i regel inte att medföra någon avtrappning av bidraget vid den inkomstprövning som sker år 1976. En inkomstökning som går utöver denna ram, t.ex. ett tillskott på grund av befordran, extraarbete el— ler hemmamakes utträde i förvärvslivet, kan däremot föran- leda viss reducering av bostadstillägget, men storleken av denna reduktion kan inte direkt avläsas från den avtrapp— ningsskala som gäller för år 1974. Detta förhållande illu- streras genom följande exempel:
A har år 1974 ett oreducerat bostadstillägg som grundas på en taxerad inkomst av 22 000 kr. Han får under året en inkomstökning som innebär att den taxerade inkomsten vid 1975 års taxering kan beräknas till 25 000 kr. Enligt de för år 1974 gällande bestämmelserna börjar bostadstillägg avtrappas med 12 % av taxerad inkomst som överstiger 23 000 kr. Om det vore korrekt att tillämpa dessa regler skulle således tillägget avtrappas med 12 % av (25 000 — 25 000 =) 2 000 kr., vilket skulle innebära en marginal— effekt på 8 % av inkomstökningen. År 1976, då inkomstök— ningen beaktas, har emellertid reduceringsgränsen höjts till 25 000 kr. Vid inkomstprövningen detta år äger där—
94 sou 1974: 260
fLå.
Om A år 1974 i stället fått en inkomstökning på 5 000 kr. hade detta med tillämpning av 1974 års avtrappningsskala inneburit en marginaleffekt på 9,6 %, Med tillämpning av den justerade skalan för år 1976 blir marginaleffekten
4,8 %.
För att få en uppfattning om vilka marginaleffekter som faktiskt kan ha inträffat under senare år på grund av av— trappning av bostadstillägg måste man alltså undersöka i vilken omfattning inkomstprövningsgränserna ändrats. I diagram 6:3 jämförs reduceringsgränserna med utvecklingen av industriarbetar— och industritjänstemannalönerna. Dia— grammet visar att den nedersta gränsen — dvs. den gräns där bostadstillägg börjar avtrappas med 12 % — anpassats väl efter löneutvecklingen. En löntagare som vid perio- dens början hade en taxerad inkomst vid eller strax under denna gräns och som under perioden fått en inkomstökning som ligger inom ramen för den allmänna löneutvecklingen har således inte på grund av denna inkomstökning träffats av någon marginaleffekt i form av avtrappning av bostads— tillägg. Övriga inkomstgränser har dock inte på samma sätt följt löneutvecklingen. En löntagare vars taxerade inkomst i början av perioden legat vid eller strax under gränsen för 18 % avtrappning eller i något av skikten för 18 % el— ler 24 % avtrappning kan därför — trots att hans inkomst- ökning legat inom ramen för den allmänna lönestegringen — ha träffats av marginaleffekt i form av bidragsminskning när inkomsten passerat någon av reduceringsgränserna.
Sammanfattningsvis kan konstateras följande. Reglerna om avtrappning av bostadstillägg har hittills medfört vissa marginaleffekter. På grund av den successiva justeringen av inkomstprövningsreglerna har dock marginaleffekter som förorsakats av inkomstökningar inom ramen för den allmänna löneutvecklingen i många fall försvagats och — för barna familjer i lägre inkomstskikt — t.o.m. helt eliminerats. Inkomstökningar utöver denna ram kan däremot ha medfört större marginaleffekter.
För de föräldrar som har barn i samhällets barntillsyn in— SOU 1974:20 95
Diagram 6.3 lnkomstprövningsgränserna för erhållande av bostadstillägg åren 1971 —1974 jämfört med de genomsnittliga industriarbetar- och industrltjänstemannalönerna åren 1969—1972
Inkomst, tkr.
lndustritjänstemannalön
Avtrappn. 24 % tax. ink.
___—___—
lndustriarbetarlön
Avtrappn. 18 % tax. ink.
Avtrappn. 12 % tax. ink.
_|— 1— ___- 1969 1970 1971 1972 lnkomstår 19711) 19721) 1973 1974 Bidragsår
” Till grund för inkomstprövningen bidragsåren 1971 och 1972 låg beskattningsbar inkomst, För att få jämförbarhet med inkomstgränserna under bidragsåren 1973 och 1974, då inkomstprövningen grundas på taxerad inkomst, har till inkomstgränserna under bidragsåren 1971 och 1972 gjorts tillägg med 9 000 kr., vilket motsvarar totala ortsavdrag och kommunalskatteavdrag inkomståren 1969 och 1970 för makar.
96. SOU 1974: 20
nebär kommunförbundets rekommendation år 1970 ang. avgifter för barntillsyn följande årsavgift under år 1974 under för— utsättning att barnet/barnen vistas på daghem 200 dagar/år:
Brutto— 1 barn 2 barn, varav 2 barn på 3 barn på inkomst 1 på daghem daghem daghem per år 10 000 200 200 400 600 15 000 400 400 400 600 20 000 1 000 600 1 200 1 200 30 000 1 800 1 400 2 000 2 400 40 000 2 800 2 400 3 200 3 600 50 000 3 400 3 000 4 000 4 200 60 000 3 800 3 400 4 400 4 800 80 000 5 000 4 600 6 000 6 600 100 000 6 20015 8001 7 2001 7 8001 120 000 6 80016 400 7 600 8 400
Eftersom avgifterna är inkomstdifferentierade kan en in— komstökning medföra en marginaleffekt i form av avgifts— ökning. I kommunförbundets taxa anges avgiften för olika intervall av bruttoinkomst per månad. Om inkomsten före en inkomstökning ligger i början av ett intervall, kommer en inkomstökning som understiger intervallets bredd inte att medföra någon avgiftshöjning. Övergång från ett lägre till ett högre inkomstintervall medför i regel en avgifts— höjning på 1 kr. per barn och dag eller 200 kr. per barn och år, om barnet vistas 200 dagar på daghem. En mindre ökning av en inkomst, som före ökningen ligger i slutet av ett intervall, kan därför teoretiskt sett medföra en trös— keleffekt som innebär att avgiftshöjningen uppgår till el- ler t.o.m. överstiger 100 % av inkomstökningen.
6.5. Sammanlagda effekter av skatterl avgifter och bi— drag
I de närmast föregående avsnitten 6.3 och 6.4 har de indi— viduella effekterna av inkomstskatt, bostadstillägg och daghemsavgifter behandlats var för sig. I detta avsnitt redovisas det samlade resultatet av dessa effekter.
För den enskilde inkomsttagaren kan det sammanlagda resul— tatet av hans inkomstförvärv under året samt av effekterna
1 Detta är maximal årsa.'g _ pttilT gagn? OO
SOU l97é:20 åå bruttoinkomsten uppgår 97
för hans del av skatte—, avgifts— och bidragsreglerna mä— tas i storleken av disponibel inkomst. Med utgångspunkt från begreppet årsinkomst såsom det definierats i avsnitt 6.2 har utredningen för åren 1974 och 1975 utfört beräk— ningar av disponibel inkomst för ett antal familjetyper i olika årsinkomstklasser. Resultat från dessa beräkningar redovisas i avsnitt 8.1.4 i samband med att verkningarna av utredningens förslag diskuteras.
För att göra beskrivningen så realistisk som möjligt har utredningen valt att i detta avsnitt undersöka förhållan- dena under perioden 1968-1974 för löntagare i två repre— sentativa lönelägen, nämligen genomsnittlig industriarbe— tarlön och genomsnittlig industritjänstemannalön. Inkomst- utvecklingen samt utfallet av skatte—, avgifts— och bi— dragsreglerna under denna period har beräknats för ett an— tal familjetyper i de två nämnda lönelägena.Förutsättning— arna för beräkningarna redovisas i en efter tabell 6:181n- tagen tabellkommentar. Beräkningarna för år 1974 måste grundas på antaganden om löne— och prisutvecklingen under året. Varje sådant antagande blir i dagsläget relativt osäkert. Utredningen har av olika skäl inte ansett det lämpligt att utföra någon egen prognos angående utveck- lingen utan har valt att vid beräkningarna utgå från de antaganden om löne- och prisutvecklingen som legat till grund för konjunkturinstitutets rapport angående konjunk— turläget i januari 1974.
I tabellerna 6:9 och 6:10 redovisas beräkningar av dispo- nibel inkomst under år 1974 för de olika familjetyperna. Det bör framhållas att beräkningarna inte skall ses som någon av utredningen gjord prognos angående utvecklingen utan endast som ett räkneexempel avsett att belysa resul— tatet av nuvarande regelsystem under de nyss angivna för— utsättningarna.
Tabellerna 6:11 och 6:12 avser att belysa utvecklingen av disponibel inkomst under perioden 1968—1974 i löpande pri- ser. Av kol. 8 i resp. tabell framgår att den genomsnitt— liga årliga ökningen av disponibel inkomst under perioden
98. SOU 1974220
beräknats variera mellan7,6 och 9,8 % för inkomsttagare med industriarbetarlön och mellan 6,3 och 8,2 % för in— komsttagare med industritjänstemannalön.
Motsvarande beräkningar i fasta priser redovisas i tabel— lerna 6:13 och 6:14. Tabellerna visar bl.a. följande. För inkomsttagare med industriarbetarlön har den genomsnittli— ga årliga ökningen av disponibel realinkomst beräknats va- riera mellan 0,9 och 2,9 %. Det sämsta resultatet uppkom i regel mellan åren 1971 och 1972. Bland inkomsttagare med industritjänstemannalön har några kategorier fått vid- kännas en genomsnittlig årlig minskning av disponibel realinkomst med O,2—O,4 %. För övriga inkomsttagare i den— na lönegrupp har för perioden beräknats en genomsnittlig årlig ökning av disponibel realinkomst, varierande mellan 0,7 och 1,4 %. Resultatet var för vissa familjer sämst mellan åren 1969 och 1970 och för andra mellan åren 1971 och 1972.
Den utveckling av disponibel inkomst som här redovisats representerar det sammanlagda resultatet av löne— och prisutvecklingen under den aktuella perioden och de under samma period successivt ändrade skatte—, avgifts- och bi- dragsreglerna. Det har intresse att sätta ökningen av dis— ponibel inkomst i relation till bruttoinkomstökningen. I tabell 6:15 visas ökningen av disponibel inkomst från år 1968 till år 1973 i absoluta tal och uttryckt i procent av bruttoinkomstökningen under samma period (ggg. År 1973 har valts som jämförelseår i stället för år 1974; en jäm— förelse med sistnämnda år försvåras nämligen av att sjuk- penningen numera är skattepliktig och beräknas efter and— ra grunder än tidigare). Av tabellen framgår bl.a. följan— de. Räknat i löpande priser överstiger ökningen av dispo- nibel inkomst i flertalet fall 50 % och i ett fall 100 % av bruttoinkomstökningen (kol. 4 och 9). Detta betyder att den i avsnitt 6.1 definierade totaleffekten i regel under— stigit 50 % och i ett fall varit 0. Räknas ökningen av disponibel inkomst i fasta priser motsvarar den naturligt- vis en betydligt mindre del av bruttoinkomstökningen (kol. 6 och 11); beräkningen kan anses visa hur stor del av
SOU l974:20 99
bruttoinkomstökningen under perioden som löntagarna fått behålla sedan skatter, avgifter, avtrappning av bostads— tillägg och prisökningarna tagit sin del. Kol. 10 och 11 visar att disponibel realinkomst i vissa fall minskat un- der perioden, vilket skulle betyda att totaleffekten en— ligt denna beräkningsmetod överstigit 100 %.
Den sammanlagda marginaleffekten får man genom att summera den marginalskatt som belöper på visst inkomsttillskott med den bidragsreduktion, ökning av daghemsavgift m.m. sam förorsakas av tillskottet.
Vad först beträffar den sammanlagda effekt i form av mar— ginalskatt och avtrappning av bostadstillägg som kan in— träffa på grund av en inkomstökning visst år är det endast under särskilda förutsättningar korrekt att ange denna ef— fekt genom en summering av de marginalskattesatser som gäller för inkomståret och de reduktionsfaktorer som till— lämpas vid inkomstprövning för bostadstillägg samma år. För att beräkningsmetoden skall vara korrekt fordras så— lunda antingen att inkomstökningen är så väsentlig att den skall beaktas omedelbart — och inte med två års eftersläp— ning — eller att inkomstprövningsreglerna i motsats till vad som hittills varit fallet förblir oförändrade två år framåt. Med dessa förbehåll visas i tabell 6:16 den sam"
manlagda effekten av marginalskatt och avtrappning av bo— stadstillägg vid en inkomstökning under år 1974.
Vanligen sker inkomstprövningen med två års eftersläpning. Om det antas att sådan eftersläpning äger rum och om det vidare antas att inkomstprövningsreglerna liksom hittills successivt justeras, måste en beräkning av effekten av en inkomstökning år 1974 föregås av antaganden om hur regler— na kommer att vara utformade år 1976, då ökningen beaktas vid inkomstprövningen för bostadstillägg. Någon alldeles säker bedömning av effekten av en inkomstökning år 1974 kan därför inte göras. Samma problem uppkommer visserligen inte vid beräkning av effekten av en inkomstökning som in— träffat i förfluten tid men även vid en sådan beräkning
förorsakar eftersläpningen vissa svårigheter. Innan minsk— ,
lOO SOU 1974220
ningen av bostadstillägg uttrycks i procent av inkomstök— ningen bör — med hänsyn till den väsentliga tidsförskjut— ningen - beloppen omräknas till samma års penningvärde.
Bl.a. i syfte att undvika de nu antydde svårigheterna har utredningen valt att såväl i detta aVsnitt som i fortsätt— ningen av betänkandet beräkna sammanlagd marginaleffekt enligt följande principer.
Antag att den sammanlagda marginaleffekten för en inkomst— tagare A skall beräknas för t.ex. år 1974. Hans disponib— la inkomst detta år beräknas genom att från hans årsin- komst görs avdrag för inkomstskatt och tillägg för bo— stadstillägg. Det senare beräknas med hänsyn till den läg— re inkomst som samme inkomsttagare A antas ha haft år 1972, Därefter görs motsvarande beräkning för en inkomsttagare B som under perioden 1972—1974 antas genomgående ha haft en inkomst som med viss bestämd procent översteg den in— komst A haft. Skillnaden år 1974 i disponibel inkomst jäm- förs med skillnaden i årsinkomst samma år. Den del av skillnaden i årsinkomst som tagits i anspråk för skatt, reduktion av bostadstillägg m.m. uttrycks i procent av he- la skillnaden i årsinkomst.
Exempelz1 A har år 1974 en årsinkomst på 40 000 kr. Skat— ten beräknas till 14 000 kr. Bostadstillägg beräknas med hänsyn till en antagen årsinkomst år 1972 på (85 % av 40 000=) 34 000 kr. och kommer då att uppgå till 500 kr. A:s disponibla inkomst år 1974 uppgår i enlighet härmed till (40 000 — 14 000 + 500=) 26 500 kr. B antas under pe— rioden ha haft 10 % högre årsinkomst. År 1974 uppgår B:s inkomst då till 44 000 kr. och skatten på denna inkomst till 16 000 kr. Med hänsyn till årsinkomsten år 1972 (85 % av 44 000 = 57 400 kr.) får B är 1974 inget bostads— tillägg. Hans disponibla inkomst detta år blir (44 000 — 16 000=) 28 000 kr. Skillnaden i bruttoinkomst är 4 000 km men skillnaden i disponibel inkomst endast 1 500 kr. Mar— ginaleffekten beräknas då till 2 500 i 100 = 62,5 %_
4 000
Beräkningsmetoden visar också vilket ekonomiskt utbyte samme individ skulle ha fått om han i början av perioden antagit en befattning som genomgående under de aktuella åren gett den högre inkomsten. Beräkningsmetoden är rela— tivt enkel att tillämpa och lämnar information som är re—
1Beloppen i exemplet är ungefärliga. lOl
SOU 1974:20
levant för de i betänkandet behandlade frågeställningarna. Resultatet överensstämmer nära med den marginaleffekt som framkommer vid en beräkning där korrigering sker för tids- förskjutningen mellan inkomsttillskott och bidragsreduk— tion.
I tabellerna 6:17 och 6:18 har i enlighet med det anförda gjorts en jämförelse mellan den disponibla inkomst som löntagare med genomsnittlig industriarbetarlön resp. in— dustritjänstemannalön haft under perioden 1968—1974 och den disponibla inkomst de skulle ha haft om lönen legat på en 10 % högre nivå. Därvid har även inkluderats den marginaleffekt som kan ha förorsakats av inkomstdifferen— tieringen av daghemsavgifterna. Tabellerna visar bl.a. följande. För samtliga här behandlade inkomsttagare har marginaleffekten successivt ökat under perioden 1968—1974. I flera fall har den under senare år närmat sig 80 % och i en del fall har den varit högre. Marginaleffekten år 1974 har beräknats variera mellan 63,5 och 81,3 % för in— komsttagare med industriarbetarlön och mellan 62,6 och 89,0 för inkomsttagare med industritjänstemannalön.
Vad som redovisats i tabellerna 6:17 och 6:18 är de margi— naleffekter som inträffat_vid en inkomstökning som lagts "ovanpå" den generella lönestegringen. Det bör framhållas att de marginaleffekter som förorsakats av inkomstökning— ar inom ramen för den allmänna löneutvecklingen bör ha va— rit lägre än de i tabellerna redovisade effekterna. På grund av de successivt justerade inkomstprövningsreglerna för bostadstillägg har nämligen inkomstökningar inom nämn— da ram i regel medfört obetydlig eller ingen avtrappning av bostadstillägg.
6.6. Effekter för folkpensionärer
Som framgått av tidigare redogörelse i avsnitt 4.3.2 har man avsett att genom reglerna om extra avdrag vid beskatt— ningen ge särskilda skattelättnader till folkpensionärer som saknar eller har låg sidoinkomst. I tabell 6:12 har gjorts en framräkning till 1975 års taxering av de tabel—
102. SOU l974:20
ler som gäller för extra avdrag. Det erinras även om att skattefrihet för kommunalt bostadstillägg infördes genom 1970 års skattereform och att folkpensionärer numera är helt befriade från Sjukförsäkringsavgift.
Effekten av extra avdrag och befrielse från sjukförsäk- ringsavgift framgår vid en jämförelse av uttaget av in— komstskatt år 1974 hos å ena sidan folkpensionärer och å andra sidan skattskyldiga i aktiv ålder med samma skatte- pliktiga inkomst. En sådan jämförelse har gjorts i tabell 6:20 för ensamstående och i tabell 6:21 för makar. Av ta—
bellerna framgår att folkpensionärer genomgående betalar mindre inkomstskatt än skattskyldiga i aktiv ålder. Skill— naden är störst i de lägre inkomstskikten; som exempel kan nämnas att den kan uppgå till drygt 1 900 kr. för ensam— stående med årsinkomst på 10 000 kr. och till drygt 2 700 för makar med sammanlagd årsinkomst på 20 000 kr.
Folkpensionärer i lägre inkomstskikt får ofta kommunala bostadstillägg, som inte är skattepliktiga. Det är därför av intresse att mäta den sammanlagda effekten av de skat— te— och bidragsregler som gäller för folkpensionärer. I detta syfte redovisas i tabellerna 6:22 och 6:23 den dis- ponibla inkomsten år 1974 för folkpensionärer och för skattskyldiga i aktiv ålder. Härvid har räknats med ett 0— reducerat kommunalt bostadstillägg på 5 000 kr. Tabell 6:22 avser ensamstående och tabell 6:23 makar. Av tabel—
lerna kan utläsas bl.a. att folkpensionärerna i de under— sökta inkomstskikten genomgående har högre disponibel in— komst än skattskyldiga i aktiv ålder. Skillnaden är störst i de lägre inkomstskikten, där den för ensamstående med en bruttoinkomst på ca 15 800 kr. kan uppgå till över 3 700 kr. och för makar med en sammanlagd bruttoinkomst på ca
22 400 kr. till nära 4 600 kr.
Ovanstående jämförelser visar att folkpensionärer i lägre inkomstskikt har en förmånlig ställning i förhållande till skattskyldiga i aktiv ålder. Skillnaderna i inkomstlägena däröver är däremot relativt obetydliga och hänför sig hu— vudsakligen till Sjukförsäkringsavgiften.
SOU 1974220 103
De särskilda förmåner som utgår till folkpenSionärerna medför å andra sidan att marginaleffekterna blir större än för andra skattskyldiga i görelse har tidigare lämnats avdrag samt av hustrutillägg Härav har framgått att extra jedel av den sidoinkomst som samstående och 2 000 kr. för ginalskattesatserna ökar med till de marginalskattesatser
samma inkomstlägen. En redo— för avtrappningen av extra och kommunalt bostadstillägg. avdrag avtrappas med en tred- 500 kr. makar. Detta innebär att mar— en tredjedel i förhållande som annars skulle tillämpas överstiger 1 för en—
vid de inkomster som ligger inom avtrappningsskiktet. In— komstprövningen av hustrutillägg och kommunalt bostads- tillägg innebär att tillägget avtrappas med hälften av den sidoinkomst som överstiger 2 000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär. Detta medför som regel en marginaleffekt på 50 %. Om man antar att statlig in— komstskatt uttas enligt gällande regler och den kommunala utdebiteringen är 24 kr. per skattekrona blir marginalef— fekten i regel 91,3 % i de inkomstskikt där både extra av— drag och tillägg avtrappas.
Som exempel kan från tabell 6:23 noteras att en ökning av sidoinkomsten från 6 000 kr. till 15 000 kr. medför att den disponibla inkomsten ökar med endast 780 kr. Av ta— bellen ser man vidare att makar, som tillsammans har en sidoinkomst på 20 000 kr., får en 5 954 kr. högre dispo— nibel inkomst än makar som saknar sidoinkomst. Liknande exempel kan beträffande ensamstående hämtas från tabell
I detta sammanhang kan även nämnas att liknande marginal— effekter i vissa fall uppstår för folkpensionärer på grund av reglerna om differentierade avgifter för social hem— hjälp och för vård i ålderdomshem. Inom de inkomstskikt där det extra avdraget avtrappas kan sådana avgifter i kombination med marginalskatten medföra marginaleffekter på 80 — 9o %.
SOU 1974:20
BEGREPP 7.1 Inkomstfördelning m.m.
I detta och närmast följande avsnitt redovisas vissa sta— tistiska uppgifter som till huvudsaklig del hämtats från statistiska centralbyråns (SCB:s) inkomststatistiska mate- rial. Preliminära uppgifter från 1973 års taxering, dvs. avseende inkomståret 1972, har redovisats i SCB:s medde— landennr-N 1973:94 och 100.
SCB:s primärmaterial omfattar samtliga fysiska personer som avlämnat självdeklaration eller blivit skönstaxerade. I statistiken betecknas dessa personer "inkomsttagare". Det är att märka att något inkomstbelopp inte registreras i de fall då den taxerade inkomsten inte når upp till den s.k. längdföringsgränsen, 4 500 kr. Dessa fall före under rubriken ”Ink. ej reg.".
Förutom "inkomsttagare" ingår i primärmaterialet även öv— riga fysiska personer som fyllt 15 år. I den mån de redo— visas i den publicerade statistiken förs de under rubri- ken "icke deklarant". Denna grupp omfattar ett inte obe- tydligt antal personer som har en inkomst understigande gränsen för deklarationsplikt. Det är värt att notera, att folkpensionärer som har sidoinkomst på högst 1 500 kr. och förmögenhet på högst 50 000 kr. fr.o.m. 1973 års taxe— ring inte har deklarationsplikt. SCB har uppskattat deras antal till ca 170 000.
Antalet "inkomsttagare" uppgick år 1972 till 5 400 000 och antalet "icke deklaranter" till 1 210 000. Den sammanlag— da registrerade inkomstsumman var drygt 124 miljarder kr. På grund av längdföringsgränsen registrerades inte inkoms— ten för ca 5 % av inkomsttagarna.
Följande uppställning visar hur fysiska personer — "in— komsttagare" och "icke deklaranter" — inkomståret 1972 fördelade sig efter sammanräknad inkomst:
SOU 1974:20
Antal Därav 20 — 66 år Icke deklaranter 1 209 078 592 713 Inkomsttagare ink. ej reg. 278 980 206 096 inkomstklass, tkr. 0,1 - 4,9 369 762 327 798 5,0 — 9,9 859 560 420 132 10,0 — 14,9 636 039 424 915 15,0 — 19,9 524 527 412 736 20,0 - 24,9 525 723 452 204 25,0 — 29,9 596 746 557 622 30,0 — 39,9 932 735 898 593 40,0 - 59,9 494 477 474 214 60,0 — 100,0 145 541 138 248 100,0 » 38 203 35 309 Summa 6 611 371 4 940 580 Därav 5,0 — 19,9 2 020 126 1 257 783 5,0 — 29,9 3 142 595 2 267 609
Av sammanställningen framgår att ett mycket stort antal personer har låg inkomst. Av drygt 6,6 miljoner personer som ingår i SCB:s primärmaterial har sålunda ca 3,9 miljo- ner eller 59 % inkomst under 20 000 kr. De som har inkomst understigande 5 000 kr. uppnår i regel inte beskattninge— bar inkomst och kan då inte heller nås av skattesänknings- åtgärder. Vid diskussion av låginkomsttagarbegreppet i av— snitt 7.2 behandlas därför särskilt de inkomsttagare som har inkomst mellan 5 000 och 20 000 kr. Antalet personer i dessa inkomstlägen uppgick totalt till ca 2 020 000, varav 1 258 000 i åldrarna 20 - 66 år.
En uppfattning om storleken av den inkomstskatt, som samt— liga inkomsttagare betalar, ger följande uppgifter från debiteringen i hela riket av slutlig skatt på grund av 1973 års taxering (beloppen inkluderar skatt som betalats av oskiftade dödsbon och familjestiftelser): 1
Icke mantalsskrivna personer samt skattskyldiga som sak— nar hemortskommun i Sverige ingår endast i det totala an— talet.
106. SOU 1974:20
Skatt m.m. Totalt belopp, milj. kr. Statlig inkomstskatt 15 254 Kommunalskatt 22 694 Folkpensionsavgift 3 500 Sjukförsäkringsavgift 2 004
De uppgifter som här redovisats avser inkomståret 1972. Utredningens förslag avses bli tillämpligt först fr.o.m. år 1975. Till grund för kostnadsberäkningar m.m. har ut- redningen därför fått göra antaganden om inkomstfördel- ningen detta år. Redan nu bör framhållas att dessa anta— ganden blir mycket osäkra. Detta sammanhänger bl.a. med den väsentliga ändring av inkomstbegreppet som skett i Och med att sjukpenning och ersättning vid arbetslöshet fr.o.m. år 1974 blivit skattepliktiga. Utöver de i och för sig osäkra prognoser angående inkomstutveckling som fordras vid varje framskrivning av inkomstfördelningen tillkommer f.n. att sjukfrekvens m.m. i olika inkomstklas— ser måste uppskattas. Av denna anledning har utredningen inte ansett det möjligt att i detta betänkande redovisa kalkyler angående hur det framlagda förslaget kommer att på totalnivå påverka skattefördelningen mellan olika in— komsttagargrupper. Det bör tilläggas att förutsättningar- na för sådana kalkyler kan förväntas bli betydligt bättre så snart resultatet av vissa pågående samkörningar mellan data från inkomststatistiken och den allmänna försäkring- en föreligger.
årinkomstta»arbe*:e .m.
7.2
Enligt tilläggsdirektiven skall utredningen i sitt förslag beakta behovet av skattesänkning för inkomsttagare med lägre inkomster. Av avsnitt 7.1 har framgått att ett bety- dande antal fysiska personer har låg sammanräknad inkomst. Mot den bakgrunden görs i detta avsnitt ett försök att nå— got mer ingående belysa frågan om vilka personer som en- ligt inkomststatistiken har så låg inkomst att de kommer i åtnjutande av skattesänkningsåtgärder som generellt in— riktas på inkomsttagare med låg beskattningsbar inkomst. Avslutningsvis skall också beröras frågan i vilken mån
SOU 1974:20 107
lagstiftaren ansett det möjligt att vid beskattningen till— lämpa mer selektiva åtgärder för medgivande av skattelätt— nader åt låginkomsttagare.
En lämplig utgångspunkt för diskussionen är det inkomst— statistiska schema som utarbetats av arbetsgruppen för låginkomstfrågor på basis av erfarenheterna från lågin— komstutredningen (Ds In 1972z19 sid. 26). Schemat återges - med ett par obetydliga modifieringar — i figur 7z1.
Schemat illustrerar relationerna mellan de centrala be- greppen lön, inkomst, köpkraft och utkomst. åöp är det centrala inkomstbegreppet i det fackliga perspektivet. In— komsten bestäms av lönen och den sysselsättningsvolym som uppnåtts under året samt av inkomster av kapital m.m. Köp— kraft eller disponibel inkomst är den summa individen har till sitt förfogande sedan olika sociala bidrag och trans— fereringar tillkommit och skatt betalats. Utkomsten är slutresultatet sedan familjens eller hushållsenhetens köp— kraft och förmögenhetssituation ställts i relation till antalet familjemedlemmar. Köpkraften och än mer utkomsten är centrala välfärdsbegrepp i det socialpolitiska perspek— tivet.
För de frågeställningar som behandlas i detta avsnitt är det av särskild betydelse att klargöra relationen mellan det skattepolitiska inkomstbegreppet och de faktorer som illustreras i schemat. Det skattepolitiska inkomstbegrep— pet kan närmast placeras i nivå med D ("inkomst”) i sche— mat. Vad först beträffar dess relation till A och B gäller följande. Schemat åskådliggör att förvärvsinkomsten är re— sultatet av två samverkande faktorer,lönen(AJ och syssel— sättningsvolymen (B). Vid beskattningen tas dock i regel inte hänsyn till hur de två faktorerna förhåller sig till varandra utan endast till slutresultatet; om ett visst imr komstbelopp förvärvats genom arbete under hela året eller under del av året saknar i princip betydelse vid inkomst— beskattningen. Vad beträffar förhållandet till övriga in— täkter (C) gäller att dessa räknas in i beskattningsunder— laget endast om de kan inordnas under något av de sex in—
108 SOU 1974:20
Lön (arbetsförtiänst per timme)
Sysselsättningsvolym per år
Övriga intäkter
Skatter och bidrag
Köpkraf't (disponibel inkomst)
Förmögenhetssituation
Försörjningsbörda
Utkomst
SOU 1974:20
komstslag som anges i KL. I sammanhanget kan erinras om att vissa bidrag och förmåner är skattepliktiga medan and— ra — t.ex. barnbidrag och bostadstillägg — inte beskattas. Vad slutligen gäller relationen till övriga faktorer i schemat är att notera att man vid inkomstbeskattningen — såsom redan anförts — endast tar hänsyn till vissa bi— drag och transfereringar samt att den skattskyldiges för— sörjningssituation beaktas endast i begränsad omfattning (t.ex. genom reglerna om extra avdrag vid väsentligt ned— satt skatteförmåga). Detta betyder att det skattepolitiska inkomstbegreppet inte utgör något tillförlitligt mått på individens köpkraft (F) eller utkomstsituation (I). Som exempel på grupper för vilka det ofta föreligger en avse— värd skillnad mellan inkomst och utkomstsituation kan näm- nas hemmamakar, hemmaboende ungdomar och studerande, värn- pliktiga samt personer vars konsumtionsperiod varit korta— re än ett år (t.ex. på grund av invandring eller utvand— ring under året). Till denna grupp kan också räknas skatt— skyldiga som har låg inkomst men betydande förmögenhet samt skattskyldiga som "underdeklarerar". Å andra sidan förekommer naturligtvis att personer med relativt hög skattepliktig inkomst har stor försörjningsbörda och där— igenom svag utkomstsituation.
Det finns alltså anledning att förmoda att det i många fall inte föreligger särskilt god överensstämmelse mellan den taxerade inkomstens storlek och individens utkomstsi— tuation. Det skulle vara av värde att kunna närmare redo— göra för graden av samband mellan inkomst och utkomst. Detta möter emellertid betydande svårigheter. Vad ovan sagts om den bristande överensstämmelsen mellan det skat— tepolitiska inkomstbegreppet och individens köpkraft och utkomstsituation har sin motsvarighet i den officiella im— komststatistiken, eftersom den väsentligen baseras på taxeringsstatistiska data. Inkomststatistiken omfattar t.ex. inte de skattefria inkomsterna. Vidare saknas upp— gifter om inkomsttagarnas sysselsättningsvolym, försörj— ningssituation m.m. och om orsakerna till inkomstbortfall.
Viss belysning av frågan om sambandet mellan låg taxerad
110. SOU 1974:20
inkomst och övriga faktorer ger dock den officiella in— komststatistikens uppgifter. Beträffande det totala anta— let personer som enligt inkomststatistiken har låga in— komster hänvisas till avsnitt 7.1. Totalbilden visar ett stort antal personer utan inkomst eller med låg inkomst. I det följande görs vissa försök att komplettera och nyan— sera denna bild.
Det måste framhållas att avsikten inte är att lämna någon uttömmande redogörelse utan endast att ge exempel på vilka slags uppgifter som i dag kan tas fram från den officiella statistiken för att belysa det efterfrågade sambandet. För enkelhets skull redovisas endast uppgifter om individernas inkomstförhållanden medan däremot uppgifter om inkomstför— hållanden för olika familjetyper förbigås. Av skäl som än- förts i avsnitt 7.1 begränsas undersökningen till personer som har mellan 5 000 och 20 000 kr. i sammanräknad in- komst.
I tabell 7:1 har de inkomsttagare, vars sammanräknade in— komster under år 1972 uppgick till mellan 5 000 och 20 000 kr., fördelats efter ålder, kön och civilstånd. Antalet sådana inkomsttagare uppgick till ca 2 005 000, av vilka ca 1 258 000 eller 63 % befann sig i åldrarna 20 - 66 år.
Tabell 7:2 visar hur de sistnämnda inkomsttagarna fördela— de sig efter yrkesställning. Fördelning har skett på kate— gorierna rörelseidkare, anställda och ej förvärvsarbetan— de. Som rörelseidkare har härvid räknats den som driver egen rörelse och den som har inkomst av jordbruksfastig— het eller annan fastighet. Som anställd räknas var och en som arbetar för arbetsgivares räkning mot ersättning; hit hör även de som bedriver verksamhet genom eget bolag eller annan juridisk person. SCB:s klassificering efter yrkes— ställning baseras på en urvalsundersökning och inte — som uppgifterna i tabell 7:1 — på totalräkning. Av denna an- ledning råder inte full överensstämmelse mellan tabeller— na 7:1 och 7:2. Tabell 7:2 visar att huvuddelen eller ca 78 % av de inkomsttagare i aktiv ålder som hade sammanräk- nad inkomst mellan 5 000 och 20 000 kr. var anställda, me—
SOU 1974:20 111
dan knappt 8 % var_rörelseidkare och drygt 14 % var ej förvärvsarbetande. Statistiken visar bl.a. också att kvin— norna var klart överrepresenterade i denna grupp av låg— inkomsttagare.
Den bild som ges av tabellerna 7:1 och 7:2 kan sammanfat— tas enligt följande. De inkomsttagare som hade sammanräk— nad inkomst mellan 5 000 och 20 000 kr. fördelade sig på följande kategorier:
Antal Andel (%) Älderspensionärer (67 år eller mer) 595 000 30 Ungdomar under 20 år 152 000 7 Övriga (20 - 66 år) 1 258 000 63
Den sistnämnda gruppen, "övriga (20 — 66 år)", hade i sin tur följande sammansättning: Män 444 000 35 Kvinnor (varav gifta kvinnor 566 000) 814 000 65 Summa 1 258 000 100 Anställda 975 000 77 Rörelseidkare 99 000 8 Ej förvärvsarbetande _ 184 000 15 Summa 1 258 000 100
De hittills lämnade uppgifterna ger inte upplysning om in— komsttagarnas sysselsättningsvolym.Det har redan framhål— lits att den officiella inkomststatistiken inte gör någon differentiering mellan å ena sidan helårs— och heltids— sysselsatta och å andra sidan partiellt sysselsatta. De— taljerade uppgifter om sysselsättning m.m. inhämtas där— emot varje månad av SCB genom de s.k. arbetskraftsunder— sökningarna (AKU). Vid varje tillfälle tillfrågas ca 18 000 personer om sina arbetsmarknadsförhållanden. Vid den undersökning som görs i februari månad frågas dess— utom efter utbildning och arbetsförhållanden under hela det föregående året. På senare tid har utförts vissa för— sök till samkörning av AKU:s februarimaterial och taxe—
112 SOU 1974:20
ringsbanden. Därvid har framkommit bl.a. följande uppgif- ter om sysselsättningens omfattning i genomsnitt år 1970/ 1971 bland de förvärvsarbetande:
Sysselsättningsgrad Antal personer Andel % Helår, heltid 2 710 000 61 Helår, deltid 510 000 12 Del av år, heltid 850 000 19 Del av år, deltid 560 000 __å Summa 4 430 000 100
De hittills gjorda samkörningarna har visserligen haft ett annat primärt syfte än att belysa sambandet mellan inkomst och sysselsättning, men vissa iakttagelser angående detta samband har dock kunnat göras. Uppgifterna måste dock i denna del tolkas med särskild försiktighet. En av anled— ningarna till detta är att AKU inkluderar sjukledighet i förvärvsarbetsbegreppet, medan å andra sidan sjukpenningen inte var skattepliktig under den tid som samkörningarna avsåg. En inkomsttagare som varit sjukskriven under stor del av året kan därför i AKU ha registrerats som helårs— och heltidsarbetande och kan samtidigt enligt taxerings- statistiken ha en låg inkomst. Med hänsyn till dessa svå- righeter skall någon redovisning av samkörningens inkomst-. data inte lämnas här. Det kan vara tillräckligt att nämna följande. I en rätt homogen grupp av materialet, nämligen gruppen vanligen heltidsarbetande män i åldern 14 (16) — 59 år, registrerades 87 % som förvärvsarbetande hela året. Av dessa hade 11,2 % inkomst under 20 000 kr.
Som tidigare anförts har avsikten med den här lämnade re— dogörelsen endast varit att belysa vilka möjligheter man f.n. har att med hjälp av den aktuella inkomststatistiken beskriva sammansättningen av den grupp individer som har låg skattepliktig inkomst. Bilden skulle i och för sig kunna kompletteras i flera avseenden. SCB:s material ger t.ex. vissa möjligheter att analysera barnfamiljernas sam— mansättning och inkomstförhållanden (se SCB:s meddelande nr N 1973z100). Den redan lämnade redogörelsen torde dock ge tillräcklig uppfattning om hur pass långtgående slut-
SOU 1974220 113
satser som är möjliga på basis av den officiella inkomst— statistiken. Med hjälp av den kan man alltså ge en be- skrivning i stora drag av bl.a. inkomst— och sysselsätt— ningsförhållanden för låginkomsttagargruppen. Materialet ger däremot inte stora möjligheter att analysera samban— det mellan inkomst och sysselsättning, orsakerna till in— komstbortfall och andra kausalsamband. Det bör dock till— läggas att förutsättningar för sådana analyser torde kom— ma att i hög grad förbättras under de närmaste åren. Här kan hänvisas till den redogörelse som i bilaga 9 till årets statsverksproposition lämnats för SCB:s pågående och planerade undersökningar av inkomstfördelning, lev— nadsnivå och olika välfärdskomponenter. Vidare bör nämnas att Kungl. Maj:t i februari 1974 uppdragit åt Institutet för social forskning att genomföra en replikation av den levnadsnivåundersökning från år 1968 som utfördes inom ramen för låginkomstutredningen.
Frågan om sambandet mellan låg skattepliktig inkomst och de faktorer som återges i figur 7:1 har ovan diskuterats mot bakgrund av den aktuella inkomststatistiken. Det finns anledning att här även nämna några undersökningar av äldre datum som betydligt mer ingående har belyst det efterfrågade sambandet.
SCB genomförde under åren 1959 och 1960 specialundersök— ningar avseende låginkomsttagare. Undersökningarna bestod av dels en specialbearbetning av inkomststatistiken och befolkningsregistret för år 1958, dels en intervju- och registerundersökning angående förhållanden under inkomst— året 1959.1 Med låg inkomst avsågs i undersökningarna sammanräknad nettoinkomst understigande 6 000 kr. för en- samstående och 10 000 kr. för makar. Undersökningarna vi— sade bl.a. följande. Drygt hälften av de ensamstående i åldrarna 17 - 66 år hade lägre deklarerad inkomst än
6 000 kr. Av dessa ensamstående låginkomsttagare hade un— gefär en tredjedel heltidsarbete hela året, huvudsakligen inom jord- och skogsbruk, husligt arbete, handel och kon— tor. Av samtliga gifta par hade drygt en femtedel gemen—
1Resultatet har redovisats i Statistisk tidskrift 1960:11 sid. 683 ff och 1961:5 sid. 235 ff samt 114 i bilaga 5 till SOU 1964:59.
sam deklarerad inkomst under 10 000 kr. Av de gifta lågin- komsttagarna hade drygt en tredjedel inkomst från jord- bruksfastighet eller rörelse. I drygt hälften av fallen hade mannen arbetat heltid hela året, främst inom jord- och skogsbruk, småhantverk och försäljningsarbete. I de fall där endast partiell sysselsättning förekommit orsaka- des låg inkomst av någon av följande faktorer (uppställ— ningen hämtad från SOU 1964:25 sid. 71 och 72):
Ensamstående (%) Gifta (%) Militärtjänst 9 6 Studier 29 2 Sjukdom 35 63 Arbetslöshet 10 17
Hushålls— och vårdnads- 7 1 uppgifter
In- eller utträde på arbets- 3 4 marknaden
Andra uppgifter eller upp- 7 7 gift saknas
100 100
Låginkomstutredningen har presenterat ett mycket omfattan- de material som från olika aspekter belyser inkomstförhål— landen under år 1966, köpkraftsfördelningen år 1967 samt välfärdsfördelningen m.m. under vissa år. Det finns ingen möjlighet att här redogöra ens för huvudinnehållet i låg— inkomstutredningens material. En överblick över detta ges i det kompendium om låginkomstutredningen (Ds In 1971z16) som sammanställts av arbetsgruppen för låginkomstfrågor. En utvärdering av låginkomstutredningen har presenterats i arbetsgruppens rapport (Ds In 1972z19). Arbetsgruppen har som den kanske viktigaste slutsatsen av låginkomstut- redningens material framhållit att "ett oväntat stort an- tal personer på grund av arbetslöshet och förvärvshinder har en lägre sysselsättningsvolym än de skulle önska och därmed lägre inkomster än de skulle kunna ha vid en given lönestruktur". Arbetsgruppen citerar bl.a. låginkomstut- redningens uppgifter Ett år 1966 omkring 290 000 anställda trots helårs- och heltidsarbete hade lägre inkomster än
15 000 kr. ggh att år 1968 ca 450 000 löntagare hade en
SOU 1974:20 115
timförtjänst understigande 7 kr. Vidare återges uppgiften att år 1966 närmare en miljon personer fick reducerad
— eller ingen alls - förvärvsinkomst på grund av arbets- löshet eller förvärvshinder. Arbetsgruppen framhåller att den verklighetsbild som lämnats av låginkomstutredningen sedermera ändrats genom ett antal åtgärder, som vidtagits på de centrala välfärdsområdena i syfte att undanröja oli— ka brister. Gruppen betonar emellertid också att denna ut- veckling inte ändrat de grundläggande slutsatserna, av vilka en är att låginkomstfrågan i stor utsträckning är en
sysselsättningsfråga.
Det material som redovisats ovan i detta avsnitt torde trots sin ofullständighet berättiga till följande allmän- na slutsatser angående sammansättningen av den stora grupp inkomsttagare som har låg taxerad inkomst. En inte obetydlig del består av inkomsttagare som trots full ar— betsinsats endast uppnår låg inkomst. En stor del torde utgöras av inkomsttagare som på grund av öppen eller dold arbetslöshet eller andra förvärvshinder inte haft full sysselsättning, medan en lika stor del torde bestå av skattskyldiga, som trots låg egen inkomst kan antas ha någorlunda god utkomstsituation.
Skattesänkningsåtgärder, som är generella i den meningen att de kommer samtliga skattskyldiga med låg beskattnings- bar inkomst till del, är kostnadskrävande. Med hänsyn här- till bör avslutningsvis noteras att lagstiftaren i några fall funnit det möjligt att utforma selektiva regler för Skattelättnad åt inkomsttagare med lägre inkomster, dvs. regler som inriktas på särskilda grupper av skattskyldiga som ansetts i behov av skattelindring. I första hand finns anledning att erinra om de i avsnitt 4.3.2 beskrivna reg— lerna om extra avdrag för folkpensionärer. Reglerna är av- sedda att tillämpas på en betydande grupp av skattskyldiga och de har givits en enkel och schablonmässig utformning; redan egenskapen av folkpensionär berättigar i princip till Skattelättnad och denna bestäms direkt med hänsyn till den taxerade inkomstens storlek. I andra hand kan även nämnas reglerna om extra avdrag vid väsentligt ned-
116. SOU 1974:20
satt skatteförmåga resp. vid existensminimum. För dessa avdrag har lagstiftaren uppställt en rad särskilda förut— sättningar, bl.a. beträffande orsaken till den nedsatta skatteförmågan resp. den ringa inkomsten. För båda avdra— gen krävs utredning i det enskilda fallet angående den skattskyldiges inkomst- och försörjningssituation; sär- skilt existensminimireglerna är i detta avseende komplice— rade och svårtillämpade, men de kommer å andra sidan i praktiken att tillämpas endast i ett ringa antal fall. Några andra regler som medger "selektiv" skattelindring för låginkomsttagare finns inte i nuvarande system.
SOU 1974:20 117
8. UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
8.1. Åtgärder för skattesänkning och lindring av mar- ginaleffekter
8.1.1. Allmänna överväganden
Det provisoriska förslag som skatteutredningen lägger fram skall enligt tilläggsdirektiven tillgodose två huvudsyften, nämligen att lindra marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och att beakta behovet av skattesänk— ningar för inkomsttagare med lägre inkomster. De åtgärder som utredningen föreslår skall alltså i princip inriktas på inkomsttagare i två skilda inkomstlägen. Utredningen vill till en början beröra frågan i vilken mån det är möj— ligt att ange gränserna för dessa inkomstlägen. Det är självklart att en indelning av inkomsttagarna i låg—, mel— lan— och höginkomsttagare kan diskuteras från många olika utgångspunkter. Utredningen avser inte att i detta samman- hang ta upp någon principiell diskussion i denna fråga u— tan anser det tillräckligt för det aktuella uppdraget att söka bedöma vilka inkomsttagargrupper som i första hand å— syftas i tilläggsdirektiven. Det är då naturligt att utgå ifrån vilka inkomsttagare som faktiskt träffas av den i * tilläggsdirektiven angivna marginaleffekten. Gränserna för 7 mellaninkomstskiktet kan med denna utgångspunkt mycket ungefärligt anges till 50 000 — 55 000 kr. Gränsdragning— en överensstämmer väl med den avvägning som legat till grund för t.ex. avtrappningen av grundavdrag vid statligt 1 taxerad inkomst mellan 50 000 och 52 500 kr. Varje gräns— i dragning av detta slag måste dock uppfattas endast som en ungefärlig angivelse av de inkomstlägen där tyngdpunkten av de föreslagna åtgärderna bör läggas. Utredningen anser sig därför t.ex. oförhindrad att föreslå lindring av mar— ginaleffekterna även i inkomstlägen under 50 000 kr. lik— som att överväga att låta inkomsttagare över denna gräns få del av sådana särskilda skattelättnader som är avsedda för låginkomsttagare.
SOU 1974:20
Utredningen har av antydda skäl inte funnit det menings— fullt att söka ytterligare avgränsa de två huvudgrupper av inkomsttagare som omfattas av utredningsuppdraget. Det kan däremot konstateras att det blir fråga om mycket stora grupper hur gränserna än dras. Från senast tillgängliga taxeringsstatistik kan t.ex. inhämtas att vid 1973 års taxering drygt 5,7 milj. inkomsttagare hade statligt taxe— rad inkomst under 50 000 kr1) och att 1,2 milj. hade stat- ligt taxerad inkomst mellan 50 000 och 60 000 kr.
Vad beträffar de inkomsttagare som har låg taxerad inkomst vill utredningen erinra om vad som anförts ovan i avsnitt 7.2. Det är här uppenbarligen fråga om en mycket heterogen grupp. Tillgängliga uppgifter ger stöd för antagande att en inte obetydlig del består av inkomsttagare — t.ex. vissa hemmaboende ungdomar och hemmamakar — som har en bättre utkomstsituation än deras egen låga inkomst anger. Å andra sidan ingår många inkomsttagare vars låga inkomst återspeglar en svag utkomstsituation; detta kan t.ex. gäl- la lågavlönade och andra inkomsttagare, som trots full ar- betsinsats har låg inkomst, samt många inkomsttagare som på grund av förvärvshinder av olika slag inte kunnat göra den arbetsinsats som de skulle önska. Av både fördelnings- politiska skäl och kostnadsskäl skulle det vara en fördel att ha tillgång till en metod som gjorde det möjligt att selektivt inrikta skattelindringsåtgärder på de senaste två grupperna av inkomsttagare. Såsom utredningen senare kommer att utveckla möter det dock betydande praktiska svårigheter att utarbeta en sådan metod.
I fråga om förekomsten av marginaleffekter hänvisar utred- ningen till resultatet av de undersökningar som redovisats ovan i avsnitten 6.5 och 6.6. Härav har framgått att mar— ginaleffekten i form av sammanlagd verkan av marginalskatt, reduktion av bostadstillägg och inkomstdifferentiering av daghemsavgifter i vissa inkomstlägen varit betydande under senare år (se tabellerna 6:17 och 6:18; jfr även tabell
1) Det bör noteras att av dessa inkomsttagare drygt 700 000 inte uppnådde beskattningsbar inkomst.
SOU 1974:20 119
6:16). Vidare har framgått att folkpensionärer som för— 5 värvar inkomst vid sidan av sin folkpension i många fall kan träffas av lika stora eller t.o.m. större marginalef— fekter i form av marginalskatt i kombination med avtrapp— ning av hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg (se avsnitt 6.6).
Frågan om marginaleffekternas betydelse i och för sig och i förhållande till andra faktorer har ägnats betydande uppmärksamhet i den aktuella skattepolitiska debatten. I anslutning till denna debatt vill utredningen anföra föl— jande allmänna synpunkter.
Vissa utländska undersökningar visar att det för enskilda inkomsttagare i regel föreligger betydande svårigheter att överblicka verkningarna av de ofta komplicerade skattereg— lerna. Av bl.a. denna anledning föreligger risk för att en skattepolitisk debatt som alltför ensidigt inriktas på vis— sa verkningar av systemet föranleder missförstånd eller tenderar att undanskymma andra effekter av lika stor bety— delse. Det kan t.ex. befaras att det förhållandet att mar— ginaleffekterna stått i centrum för debatten kan ha med— fört att vissa inkomsttagare bibringats missuppfattningen att de i debatten redovisade höga marginalskattesatserna avsett den totala inkomstskattens andel av hela inkomsten, trots att denna andel i själva verket regelmässigt är vä- sentligt lägre än marginalskattesatsen. Än viktigare är kanske följande förhållande. En debatt som rör beskatt— ningens höjd får gärna en sådan inriktning att den enskil— de kan komma att uppfatta skatterna som påtvingade utgif- ter utan egentligt vederlag. Man löper alltså risk att i debatten bortse från det grundläggande faktum att skatter— na inte "går förlorade" utan att de genom transfereringar och i övrigt genom offentlig konsumtion och investering kommer medborgarna till godo.
Vilken betydelse har då marginaleffekterna i förhållande i till övriga faktorer? Från fördelningspolitisk synpunkt har individernas köpkraft och alltså storleken av den
1 disponibla inkomsten primärt intresse. Den enskilde in— i 120 SOU 1974:20 1
komsttagarens disponibla inkomst ett visst år är direkt
beroende av bl.a. den totala inkomstskatt som han betalar det året och alltså av den för honom gällande genomsnitt- liga skattesatsen. Vidare beror den disponibla inkomstens storlek bl.a. på de bidragsbelopp som utgår under året. En målsättning är sedan länge att skattesystemet skall med— verka till en jämnare fördelning av köpkraften mellan med— borgarna. Av denna anledning är inkomstbeskattningen pro— gressiv. Inkomstutjämning och standardfördelning sker vi— dare genom de socialpolitiska åtgärderna. Den fördelnings- politiska målsättningen på detta område framgår av att bi— dragen utgår med större belopp till den som har större be— hov av dem, d.v.s. bidragen är inkomstprövade. I ett sys— tem där inkomstbeskattningen är progressiv och bidragen inkomstprövade är marginaleffekten — såsom framhållits i utredningens huvuddirektiv - ofrånkomlig. Ju mer stödåt- gärderna inriktas på inkomsttagare i vissa inkomstlägen desto större blir marginaleffekten för den som på grund av inkomstökning lämnar dessa inkomstlägen. Marginaleffek— terna återspeglar således de fördelningspolitiska ambitio- ner som ligger bakom utformningen av nuvarande skatte— och bidragssystem.
Marginaleffekten har betydelse vid inkomstökningar och ut— gör en av de faktorer som bestämmer hur stor andel de oli— ka inkomsttagarna får av den totala inkomstökningen i sam— hället. Även i detta perspektiv bör betydelsen av marginal- effekterna dook inte överdrivas. Marginaleffekterna kan balanseras av andra faktorer, t.ex. ändringar i skatte— skala, bidragsnivå och avgiftsregler. Från fördelningspo— litisk synpunkt kan därför avvägningen av totaleffekten, d.v.s. det sammanlagda resultatet från ett år till ett an- nat av inkomstutveckling och samtidiga ändringar av regel— systemet, anses vara av primärt intresse.
Med det hittills sagda vill utredningen inte göra gällande
att marginaleffekterna skulle sakna betydelse utan vill en— dast framhålla att de måste ses i sitt rätta sammanhang och i samband med övriga faktorer i nuvarande system.
SOU 1974:20
Det är en vanlig uppfattning att hög marginaleffekt ver- kar hämmande på utbudet av arbetskraft, dvs. negativt på- verkar den enskildes vilja att göra en viss arbetsinsats_ eller att öka sin arbetsinsats. Som utgångspunkt för så- dant resonemang kan t.ex. tas de resultat som redovisas
i tabell 6:18. En skattskyldig med genomsnittlig induszri— tjänstemannalön som överväger att ta en anställning son ger honom 10 % högre lön måste i vissa fall konstatera att utbytet av löneökningen blir ringa. Detta kan vara en väsentlig och ibland t.o.m. avgörande faktor när han över— väger om han skall anta den nya anställningen eller inze. Liknande synpunkter kan anläggas när en inkomsttagare överväger att ta extraarbete etc. Det kan å andra sidan hävdas att det i många fall även är andra faktorer än det ekonomiska utbytet som påverkar viljan att göra en arbets— insats. Utländska undersökningar som sökt kartlägga be— skattningens betydelse för arbetsviljan har inte lyckats ge något entydigt besked om hur skatterna upplevs och ver- kar. Det är visserligen oklart i vilken mån resultatet kan överföras på svenska förhållanden men man måste kons- tatera att man befinner sig på ett område där det för när— varande är vanskligt att dra generella slutsatser. — Från facklig synpunkt är det av intresse att det förhandlings— resultat som uppnås för medlemmarnas räkning ger utbyte i form av ökad köpkraft. Det har också under senare år ut— tryckts önskemål från fackligt håll om en lindring av nar- ginaleffekterna för att underlätta avtalsförhandlingarna. Löneutvecklingen påverkar i sin tur kostnads— och prisut— vecklingen. Marginaleffekterna har därigenom även en sza- biliseringspolitisk aspekt. Vidare brukar göras gällande att höga marginaleffekter ökar benägenheten för skatte- lekt eller skattefusk, t.ex. i den formen att inkomster av extraarbete undanhålls från beskattning.
Av det anförda drar utredningen följande slutsatser. Även om marginaleffekternas negativa betydelse i viss mån tor— de ha överdrivits i den aktuella debatten bör de dock ;n- te negligeras. I vissa fall, särskilt för barnfamiljer i mellaninkomstlägen och folkpensionärer, kan konstateras betydande marginaleffekter. Utredningen lägger i enlighet
122. SOU 1971120
med tilläggsdirektiven fram förslag för att lindra dessa effekter.
8.1.2 Inventering av medel
I detta avsnitt lämnas en översiktlig inventering av medel som kan användas för att tillgodose de båda i tilläggsdi— rektiven angivna huvudsyftena. Den tekniska utformningen av utredningens förslag och de problem som sammanhänger därmed diskuteras i avsnitt 8.1.5.
Som tidigare framhållits har utredningen med hänsyn till förslagets provisoriska karaktär begränsat det till ett fåtal punkter och har ansett sig böra föreslå lösningar som i principiellt hänseende inte skiljer sig alltför myc- ket från nuvarande ordning. En naturlig utgångspunkt har varit att söka anknyta till de reformer som genomförts un- der senare år. Utredningen har också haft anledning att beakta vissa på senare tid framlagda reformförslag, sär— skilt familjepolitiska kommitténs betänkande "Familjestöd' (SOU 1972:54). En redogörelse för reformarbetet har läm-
nats ovan i avsnitt 5.
Mot bakgrund av att folkpensionsavgiften nyligen slopats har utredningen ansett det ligga nära till hands att till en början överväga om det är lämpligt att gå vidare på sam ma väg genom att också slopa sjukförsäkringsavgiften för löntagare. Därefter avser utredningen att diskutera vilka medel som bör användas på beskattningsområdet för att tillgodose förslagets båda huvudsyften. vad slutligen gäl- ler det socialpolitiska området har utredningen att ta ställning till i vilken mån marginaleffekterna kan lind— ras genom åtgärder på detta område och då främst genom ändring i nuvarande regler för inkomstprövning av vissa bidrag. Det kan däremot inte anses ingå i utredningsupp— draget att ompröva bidragsnivån eller att ta upp därmed sammanhängande frågor.
SOU 1974:20
Tidigare har redogjorts för avgiftsreglerna och rätten att vid inkomsttaxeringen göra avdrag för avgiften. Här skall endast erinras om att den fasta avgiftsdelen under år 19”4 uppgår till 500 kr. och att den rörliga avgiftsdel som tas ut på löneinkomster under samma år beräknas utgå med i ge- nomsnitt 1,5 % av avgiftsgrundande inkomst. Av tabell 6:2 kol. 2 framgår avgiftens storlek under året för löntagare i olika inkomstlägen. Den sammanlagda effekten av avgift och avdrag vid taxeringen redovisas i avsnitt 8.1.5, där verkningarna av utredningens förslag diskuteras. Härav kommer att framgå att "nettokostnaden" för den enskilde löntagaren och därmed också skattelättnaden för honom om avgift och avdragsrätt upphör ligger mellan 500 och 400 kr i de flesta inkomstlägen upp till 150 000 kr. Uttryckt i procent av den totala inkomstskatten blir lättnaden betyd- ligt större i lägre än i högre inkomstlägen. Från denna synpunkt kan slopandet av sjukförsäkringsavgiften för lön— tagare anses vara en reform med låginkomstprofil. Fördel- ningspolitiska skäl talar därför för att avgiften slopas. Detta skulleockså medföra att variationen i avgiftsuttag mellan olika försäkringskassor upphör och skulle av bl.a. denna anledning innebära inte obetydliga lättnader för de myndigheter som handhar avgiftsdebiteringen. Vidare skulle reformen i de flesta inkomstlägen innebära viss minskning av marginalskatten, men denna effekt blir obetydlig efter- som sjukförsäkringsavgiften - såsom tidigare framhållits - för närvarande endast har ringa marginaleffekt.
Från den nu diskuterade marginalskattelindringen bör skil— jas den effekt som kan uppnås om sjukförsäkringsavgiften — på samma sätt som skedde med folkpensionsavgiften - er- sätts av en arbetsgivaravgift. Beaktas förhållandet vid avtalsförhandlingarna innebär detta att en löneökning kom— mer att ersättas av en skattesänkning. Löneökningen skulla om den hade ägt rum, ha träffats av marginalskatt, vilket däremot inte blir fallet med den ökning av disponibel in— komst som följer av skattesänkningen. Resultatet innebär alltså att löntagarna det år då omläggningen sker "befri-
124. SOU 1974:20
as" från marginalskatt på den löneökning som ersätts av skattesänkning. Det bör framhållas att detta inte är en lindring av marginaleffekten enligt den terminologi som utredningen använder i detta betänkande.
Beskattningsområdet
Genom ändringar i statsskatteskalan och reglerna för grund- avdrag är det tekniskt möjligt att åtminstone delvis till— godose skatteomläggningens båda huvudsyften. Utredningen vill till en början anknyta till den redogörelse för sam— bandet mellan marginalskatt och total inkomstskatt som lämnats i avsnitt 6.1. Av vad där anförts följer att en sänkning av skatteuttaget för t.ex. inkomsttagare i vissa lägre inkomstskikt medför att den totala inkomstskatten sänks även för inkomsttagare med större inkomster, om inte skatteuttaget samtidigt i kompenserande syfte höjs i de högre inkomstskikten. Detta i och för sig självklara för- hållande begränsar i viss mån möjligheterna att inom visst givet reformutrymme med hjälp av skatteskala och grundav- drag samtidigt tillgodose intresset av skattesänkning för låginkomsttagare och önskemål om lindring av marginalskat— ten i mellaninkomstlägena. Vill man t.ex. genom lägre statsskattesats eller utökat grundavdrag minska skatten i lägre inkomstintervall kan man inte i kompenserande syf- te samtidigt höja uttaget i högre intervall om man har för avsikt att sänka marginalskatten i de senare intervallen. Utredningen får anledning att återkomma till de avvägninge- frågor som här antytts när skatteskalans utformning disku— teras i avsnitt 8.1.5.
En lindring av marginalskatten i mellaninkomstlägena kan givetvis åstadkommas genom att skattesatsen i dessa in— komstskikt sänks, dvs. genom en justering av statsskatte— skalan. En fråga som därvid bör uppmärksammas är om det är lämpligt att kombinera en sådan justering av skatteska- lan med ändring i reglerna för avtrappning av grundavdra- ggt. Tidigare har redogjorts för innebörden och tillkoms— ten av dessa regler (se aVsnitt 4.1.1 och 5.1). Enligt de— partementschefens uttalande i prop. 1970:7O sid. 75 avsågs
SOU 1974:20 125
att med avtrappningen åstadkomma att det kommunala grund- avdraget kunde höjas kraftigt för inkomsttagare med små och medelstora inkomster utan att detta ledde till allt— för stort bortfall av skatteunderlag för kommunerna. Härav torde framgå att avtrappningen infördes främst av finansi— ella skäl; med hänsyn till det då tillgängliga reformut- rymmet ansågs det inte möjligt att låta de utökade grund— avdragen vara fasta. Avtrappningen var däremot inte i och för sig någon tekniskt nödvändig lösning för att uppnå den önskade fördelningen av skatteuttaget mellan olika inkomst- tagare. Utredningen vill särskilt understryka att den ef- fekt på fördelningen av total inkomstskatt mellan indivi— derna som erhålles genom avtrappningen av grundavdraget lika väl kan uppnås genom justering av statsskatteskalan. Hänsyn till skattefördelningen gör det alltså inte nödvän- digt att behålla avtrappningen, om andra skäl talar för att välja en annan teknik för att uppnå åsyftad fördelning av skatten. Såsom tidigare framhållits medför avtrappning— en att marginalskatten i avtrappningsskiktet höjs med en femtedel, vilket vid en kommunal utdebitering på 24 kr./ skr. innebär en skärpning av marginalskatten med 8,6-10,4 procentenheter vid taxerad inkomst mellan 50 000 och 52 500 kr. (tabell 6:5 kol. 6). Från de synpunkter som skatteutredningen har att beakta vid utformningen av fö— religgande förslag har alltså avtrappningen mindre önsk- värda effekter. Härtill kommer att dessa effekter inte
kan direkt utläsas av statsskatteskalan, vilket gör det svårare för den enskilde inkomsttagaren att överblicka beskattningens verkningar. Vad nu anförts talar för en övergång till fasta grundavdrag. Samtidigt bör naturligt- vis - genom justering av statsskatteskalan eller genom andra åtgärder — åstadkommas att från fördelningspolitisk synpunkt önskvärda skattelättnader för låg— och mellanin- komsttagare inte bara behålls utan även förstärks.
vad härefter särskilt beträffar frågan om lämpliga medel för att åstadkomma skattesänkning för låginkomsttagare vill utredningen till en början erinra om det i avsnitt 8.1.1 påpekade förhållandet att det är fråga om en mycket heterogen grupp av inkomsttagare. En generell skattesänk-
126. SOU 1974:20
ning för denna grupp gynnar därför även personer som inte kan sägas ha något påtagligt behov av särskilda skatte— lättnader. På grund av det betydande antalet personer som ingår i gruppen blir en sådan generell åtgärd även mycket kostnadskrävande. Som exempel kan nämnas att en ökning av nuvarande grundavdrag med 500 kr. kan antas förorsaka ett skattebortfall vid 1975 års taxering på ca 900 milj. kr. och att en sänkning av statlig inkomstskatt med en pro— centenhet i skatteskalans nedersta skikt kan beräknas kos- ta ca 600 milj. kr.-vid samma års taxering. Även bortsett
från vad nu anförts kan — såsom redan antytts — en mer be- tydande generell skattesänkning i de lägsta inkomstlägena nödvändiggöra en kompenserande ökning av skatteuttaget i
skikten närmast däröver i syfte att av fördelningspolitis- ka skäl begränsa de skattelättnader som annars tillfaller inkomsttagare i dessa inkomstlägen. En sådan kompenserande skatteökning med åtföljande marginalskatteskärpning kan å andra sidan inte anses förenlig med tilläggsdirektiven.
Mot den här skisserade bakgrunden skulle det vara önskvärt att finna en metod för skattesänkning för låginkomsttagare som dels är selektiv i den meningen att åtgärden inriktas på dem som bäst behöver den och dels inte gör det nödvän- digt att första sådan kompenserande skatteskärpning i de närmast högre inkomstskikten som motverkar skatteomlägg— ningens andra huvudsyfte, marginaleffektslindringen.
Av tidigare redogörelse har framgått att lagstiftaren i fråga om en särskild grupp av låginkomsttagare, nämligen folkpensionärer med ingen eller låg sidoinkomst, funnit det möjligt att medge skattelättnad i form av extra av- drag vid taxeringen enligt relativt enkla och schablon- mässigt utformade regler. Det kan till en början konsta— teras att det inte är möjligt att utvidga denna rätt till alla inkomsttagare i motsvarande inkomstlägen. En sådan åtgärd skulle fortfarande vara generell i nyss angiven mening och skulle medföra ett mycket betydande skatte- bortfall. dan får i stället undersöka om det är möjligt att bland de låginkomsttagare som inte har rätt till ext- ra avdrag enligt de regler som gäller för folkpensionärer SOU 1974:20 127
avgränsa den grupp, som kan anses ha särskilt behov av stöd, för att därefter ta ställning till om det är möj- ligt att tillföra dessa inkomsttagare skattelättnad i nå— gon lämplig form.
Det måste framhållas att utredningen med hänsyn till för- slagets provisoriska karaktär inte ansett sig böra pröva möjligheten att utforma någon ny metod av principiell in- nebörd. Utredningen har därför övergett tanken på att gö- ra rätten till skattelättnad beroende av en prövning av den enskilde inkomsttagarens faktiska utkomstsituation
och vad som orsakat denna. En sådan individuell prövning har hittills ansetts kunna ske endast i vissa fall då det är fråga om ett mycket begränsat antal skattskyldiga (jfr avsnitt 4.1.1 angående reglerna för extra avdrag vid exi- stensminimum). Om man alltså överger tanken på att pröva utkomstsituationen, blir nästa fråga i vilken mån det i stället är möjligt att anknyta rätten till skattelättnad till storleken och arten av den skattskyldiges inkomster. De inkomsttagare som enligt utredningens bedömande i förs- ta hand bör få del av skattelättnad är de som har låg in— komst antingen på grund av vissa förvärvshinder eller på grund av att det arbete som de utför är lågavlönat eller i övrigt ger ringa avkastning. Det framstår dock som up- penbart att inte heller förhållanden av nu antytt slag kan beaktas inom ramen för provisoriskt utformade regler. Ut— redningen har därför fått överge även tanken på en diffe- rentiering av nu antydd art och har inte ansett det möj— ligt att f.n. gå längre än att i princip anknyta rätten till särskild skattelättnad till storleken av den taxera- de inkomsten och att därutöver endast utforma ett par enk— la schablonregler i syfte att avskilja vissa grupper av inkomsttagare som generellt sett inte kan antas vara i be— hov av särskild skattelättnad. Utredningen återkommer till beloppsgränsen och utformningen av schablonreglerna i av— snitt 8.1.5 nedan.
Vad härefter beträffar den metod som bör användas för att medge skattelättnad talar både praktiska och andra skäl för att skattelättnaden tillgodoförs den enskilde oberoen—
128. SOU 1974:20
de av hans eget yrkande och att detta sker på debiterings— stadiet i form av avräkning av visst belopp från den slut- liga skatten. En sådan metod har den fördelen framför ett
avdrag vid taxeringen att storleken av skattelättnaden in- te blir beroende av den enskilde inkomsttagarens marginal— skatt utan kan fastställas till samma belopp i kronor räk— nat för alla inkomsttagare i den grupp som kommer i fråga för skattelättnaden. På det sättet får den enskilde också
lättare att förutse effekten av skattelindringen.
Utredningen har således kommit fram till.att särskild skat— telättnad i form av avräkning från skatt bör medges enligt en enkel schablon för vissa av de inkomsttagare med låg taxerad inkomst som f.n. inte åtnjuter extra avdrag vid taxeringen i egenskap av folkpensionärer.
Vad här sagts om särskild skattelättnad för låginkomstta- gare har alltså avsett sådana inkomsttagare som inte i e- genskap av folkpensionärer har rätt till extra avdrag vid taxeringen. Utredningen har även haft att ta ställning till om de särskilda beskattningsregler som gäller fö; folkpensionärerna bör ses över i detta sammanhang. Såsom belysts i avsnitt 6.6 ovan innebär nuvarande regler att folkpensionärerna är lägre beskattade än andra inkomstta- gare i motsvarande inkomstlägen. Det bör särskilt fram— hållas att de f.n. tillämpade principerna för bestämmande av extra avdrag innebär att avdraget är direkt relaterat till storleken av folkpensionsförmånerna och därmed till basbeloppet. Avdraget anpassas på detta sätt automatiskt efter kostnadsutvecklingen. Vidare kommer varje ytterli- gare förstärkning av folkpensionsförmånerna att innebära att även beskattningssituationen blir mer gynnsam för folkpensionärerna genom att inkomstgränserna för det ext— ra avdraget förskjuts. Det kan i detta sammanhang erinras om innehållet i det i avsnitt 5.5 redovisade förslaget av pensionsålderskommittén. Leder förslaget till lagstiftning kommer detta således att medföra inte endast ökade folk— pensionsförmåner utan även ytterligare skattelättnader för folkpensionärer med låg sidoinkomst. Sammantagetger detta en väsentlig ökning av den disponibla inkomsten, vilket SOU 1974220 129
belyses av tabell 8:1. Med hänsyn till det anförda har ut— redningen i princip inte ansett sig böra föreslå särskil- da lättnader därutöver såvitt gäller nivån av skatteutta— get hos folkpensionärer. Med hänsyn till den ovan disku- terade skattereduktionen för låginkomsttagare i aktiv ål— der kommer utredningen dock att föreslå viss utvidgning
av rätten till extra avdrag för folkpensionärer. En annan fråga som sammanhänger med det extra avdraget är den be— tydande marginaleffekt som uppkommer vid samtidig avtrapp— ning av detta avdrag och av hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg (se avsnitt 6.6). Enligt tilläggsdirektiven den 2 juni 1972 har utredningen fått i uppdrag att sär- skilt uppmärksamma denna marginaleffekt. Skatteutskottet, som vid flera tillfällen haft att behandla samma fråga, har uttalat att det med hänsyn till folkpensionärernas i många avseenden gynnade ställning vid beskattningen inte torde vara möjligt att genom ytterligare åtgärder på be- skattningsområdet komma till rätta med problemet angående folkpensionärernas marginaleffekt utan att göra betydande avsteg från skatteförmågeprincipen (se SkU 1971z56 sid. 10, jfr SkU 1972z52 sid. 18). Utredningen kan ansluta sig till denna uppfattning och finner sig alltså f.n. inte kunna föreslå ändring av reglerna för avtrappning av extra av— drag; såsom kommer att framgå av det följande har utred- ningen däremot ansett det motiverat att föreslå åtgärder beträffande inkomstprövningsreglerna för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.
Beträffande det extra avdraget för folkpensionärer vill utredningen slutligen anföra följande. Vid sidan av de effekter som följer av avtrappningen föreligger ett sär— skilt problem, som sammanhänger med att avdraget för gif- ta pensionärer enligt nuvarande regler bestäms med hänsyn till båda makarnas inkomst och förmögenhet. Detta inslag av "sambeskattning" medför vissa mindre önskvärda effek— ter. Utredningen har sin uppmärksamhet riktad på frågan men anser att denna har sådan principiell betydelse att den inte bör behandlas i samband med föreliggande provi— soriska förslag. Utredningen avser däremot att snarasteder det att detta betänkande lagts fram ta upp det nu antydda
130. SOU 1974:20
problemet och andra frågor som sammanhänger med folkpen- sionärernas beskattning och marginaleffekter till fortsatt behandling.
Det finns anledning att beröra ytterligare en fråga på in— komstbeskattningens område, nämligen den tröskeleffekt som kan förorsakas av reglerna om skattereduktion (s.k. hemma— makeavdrag). Reglerna om skattereduktion, skälet till att de infördes och innebörden av själva tröskeleffekten har redovisats i avsnitt 4.1.1, 5.1 och 6.5. Såsom därav fram- gått kan skattereduktionen ses som en ersättning för den tidigare föreliggande rätten för gift skattskyldig att tillgodoräkna sig andre makens grundavdrag (ortsavdrag) i de fall då denne inte själv kunnat utnyttja det. Reglerna har därför utformats så att skattereduktionen successivt reduceras allteftersom den sistnämnde maken kan utnyttja sitt grundavdrag. Vid 1970 års skattereform gjordes avväg— ningen på så sätt att det maximala reduktionsbeloppet be- stämdes till 1 800 kr. och reduktionsfaktorn till 40 % (40 % av 4 500 = 1 800). Med hänsyn till den minskning av marginalskatten som utredningen i övrigt föreslår i detta betänkande kan en reduktionsfaktor på 40 % framstå som
väl hög. Vill man bestämma en lägre procentsats måste dock samtidigt det maximala reduktionsbeloppet, 1 800 kr.,lnins- kas eftersom man torde böra hålla fast vid principen att rätten till reduktion helt skall ha upphört när makens grundavdrag är fullt utnyttjat. Bestäms reduktionsfaktorn t.ex. till 50 %, fordras en minskning av reduktionsbelop— pet till 1 350 kr. (50 % av 4 500 = 1 350). I och för sig framgår av departementschefens uttalanden i prop. 1970:70 att skattereduktionen var tänkt som ett provisorium. De arbetsmarknads— och socialpolitiska skäl som åberopades till stöd för skattereduktionens införande äger dock fort— farande giltighet. Frågan om ändring av skattereduktionen får dessutom enligt utredningens mening anses vara av så- dan principiell innebörd att den inte lämpligen bör tas upp i detta betänkande. Utredningen har därför inte före- slagit någon ändring i fråga om reduktionsbelopp eller re— duktionsfaktor.
SOU 1974220 131
Den hittills förda diskussionen angående åtgärder på be— skattningsområdet har avsett inkomstbeskattningen. Utred— ningen har också övervägt om en sänkning av mervärdeskat— 322 kan användas som ett medel för att nå de i tilläggs— direktiven åsyftade effekterna. Det är emellertid uppen— bart att det ena huvudsyftet med reformen, nämligen att åstadkomma en lindring av marginaleffekterna, över huvud taget inte kan uppnås genom sänkning eller differentie- ring av mervärdeskatten utan endast genom ändringar i in— komstbeskattningen samt i reglerna för sociala bidrag och avgifter. De åtgärder som utredningen anser erforderliga i detta hänseende tar i anspråk en betydande del av det ekonomiska utrymme som står till utredningens förfogande. Den obetydliga sänkning av mervärdeskatten som skulle kunna ske inom ramen för återstående kostnadsutrymme kommer att sakna fördelningspolitisk betydelse. Redan på grund av det anförda finner utredningen att en sänkning av mervärdeskatten inte kan förordas i förevarande sam— manhang.
Det socialpolitiska området
Bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn utgår till ett mycket stort antal inkomsttagare. Det finns därför särskild anledning att uppmärksamma de margi— naleffekter som uppkommer på grund av avtrappning av bo— stadstillägg. För att lindra dessa effekter kan olika prin— ciplösningar övervägas. En lösning, som diskuterats av familjepolitiska kommittén (SOU 1972:34 sid.269 ff),är att ersätta nuvarande inkomstprövning med en beskattning av bostadstilläggen. Differentiering av stödet skulle med en sådan metod åstadkommas genom progressiviteten i skatte- systemet. Kommittén ansåg detta vara en principiellt rik— tig lösning som skulle innebära en samlad marginaleffekt av minskade bostadstillägg och ökad skatt och därmed stör— re överblickbarhet över systemet och mindre slumpbetonade effekter. Med hänsyn till de ofördelaktiga fördelningspo-
SOU 1974:20
litiska konsekvenser som kommittén konstaterade ansåg den sig dock inte böra förorda en övergång till beskattade bi— drag. Skatteutredningen skall enligt sina huvuddirektiv pröva frågan om beskattning i stället för inkomstprövning av bidrag men anser denna fråga vara av så stor principi— ell betydelse att det inte är möjligt att behandla den i föreliggande betänkande. En annan metod för att lindra marginaleffekterna, som också blev familjepolitiska komr mitténs förslag, är att införa en enhetlig reduktionsfak— tor. Om procentsatsen och reduktionsgränsen avvägs på lämpligt sätt kan man den vägen åstadkomma en lindring av marginaleffekterna. Det blir även enklare att anpassa in— komstprövningen efter den allmänna löneutvecklingen efter— som endast en reduceringsgräns behöver justeras, nämligen den gräns där bidraget börjar avtrappas. En ytterligare fördel med en enhetlig avtrappning är att denna metod möj— liggör en bättre överblick över systemet. Eftersom infö— rande av en enhetlig reduktionsfaktor alltså kan medföra många fördelar från de synpunkter utredningen har att be— akta har utredningen ansett sig böra förorda denna sist— nämnda metod. I avsnitt 8.1.5, där förslagets vidare ut— formning behandlas, redovisas utredningens överväganden och förslag beträffande storleken av reduktionsfaktorn och gränsen för avtrappning.
De inkomstdifferentierade avgifterna för samhällets barn— tillsyn kan medverka till att barnfamiljer, framför allt i mellaninkomstlägen, drabbas av höga marginaleffekter. Familjepolitiska kommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1972:54 sid. 500 ff) införande av enhetliga avgifter för att eliminera de marginaleffekter som uppkommer på grund av inkomstdifferentieringen. Skatteutredningen kan för sin del konstatera att ett sådant system givetvis skulle lindra marginaleffekterna. Frågan om enhetliga av— gifter har emellertid andra aspekter som behöver ytterli— gare övervägas innan utredningen är beredd att ta ställ- ning i detta avseende. Så länge balans inte råder mellan tillgång och efterfrågan på daghemsplatser gäller t.ex. att den relativt låga avgiftsnivå som systemet förutsätter kommer att medföra väsentligt ökade skillnader mellan
SOU 1974:20 133
barntillsynskostnaderna för familjer med daghemsplats och sådana kostnader för familjer som inte kunnat få daghems— plats. Det bör emellertid framhållas att kommunförbundet överväger att utfärda en ny rekommendation angående barn— tillsynsavgifter. Denna skulle innebära att spännvidden mellan lägsta och högsta avgift minskas och att inkomst— intervallen för mellanstora och högre inkomster breddas, vilket medför att marginaleffekterna reduceras något för inkomsttagare i dessa inkomstskikt. Ett genomförande av denna rekommendation skulle därmed minska vissa av de olä— genheter som följer av nuvarande taxesystem.
Folkpensionärer i lägre inkomstskikt kan som framgått av redogörelsen i avsnitt 6.6 träffas av höga marginaleffek- ter bl.a. på grund av avtrappningen av hustrutillägg )Ch kommunalt bostadstillägg. Pensionsålderskommittén har upp- märksammat detta i sitt betänkande (SOU 1974:15) och fram- hållit vikten av att skatteutredningen prövar denna fråga. Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg reduceras f.n. med belopp motsvarande 50 % av den sidoinkomst som över- stiger det s.k. avdragsfria beloppet, dvs. 2 000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär. Det enklas— te sättet att lindra dessa marginaleffekter är att göra avtrappningen mindre brant. En lägre reduktionsfaktor med- för även en förstärkning av stödet till folkpensionärer med sidoinkomster som ligger inom och ett stycke ovanför det nuvarande avtrappningsskiktet. Utredningen anser det motiverat att lindra marginaleffekterna för de folkpen— sionärer som har sådana sidoinkomster genom att minska av- trappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Utredningens förslag redovisas närmare i avsnitt 8.1.5.
8.1.3 Förslag
I de närmast föregående avsnitten har redovisats de all— männa överväganden som ligger till grund för förslaget och har angivits vilka medel som enligt utredningens me— ning bör användas för att tillgodose omläggningens båda huvudsyften. I detta avsnitt diskuteras den tekniska ut- formningen av förslaget och redovisas de individuella ef—
134 SOU 1974:20
fekterna av förslagets olika komponenter. Den samlade ef— fekten för barnfamiljer och folkpensionärer samt total- kostnaden för förslaget redovisas i avsnitten 8.1.4 resp. 8.1.5. Kommentarer till de författningsändringar som för- slaget föranleder har samlats i avsnitt 9.
Utredningen har utgått ifrån att förslaget skall tilläm— pas fr.o.m. inkomståret 1975. Beräkningarna av individu— ella effekter avser därför i första hand att belysa för— hållandena under detta år.
Sjukförsäkringsavgiften
Vid den översiktliga inventeringen av medel som kan använ— das för skatteomläggningen har utredningen funnit flera skäl tala för att slopa sjukförsäkringsavgiften för lön— tagare. Dessa skäl kan sammanfattas enligt följande. Ett slopande av avgiften har individuella effekter som är önskvärda från fördelningspolitisk synpunkt. Vidare inne— bär en sådan reform att man kommer ifrån den nuvarande variationen i avgiftsuttag mellan olika kassor och att det administrativa förfarandet i aVsevärd mån förenklas.
Såsom framgått av redogörelsen för reglerna för sjukför— säkringens finansiering i avsnitt4.1.2 består sjukförsäk— ringsavgiften av en fast och en rörlig del. Den fasta av- giftsdelen tas i princip ut av varje inskriven försäkrad som har beskattningsbar inkomst, oberoende av om inkoms— ten härrör från förvärVSarbete eller från kapital o.d. Den rörliga delen är däremot direkt beroende av förvärvs— inkomstens storlek. När utredningen hittills diskuterat frågan om att slopa sjukförsäkringsavgiften för löntagare har utredningen syftat på hela den egenavgift som en lön— tagare har att betala, dvs. såväl den fasta som den rörli— ga delen. Från en särskild synpunkt kunde det vara av vär- de att behålla den fasta avgiftsdelen; det skulle nämligen i så fall vara möjligt att även i fortsättningen ta ut av— gift på kapitalinkomster, vilket däremot möter svårighe— ter när hela avgiften slopas (se nedan). En begränsning av reformen till att endast omfatta den rörliga avgifts—
sou 1974:20 135
delen skulle emellertid innebära att den åsyftade fördel- ningspolitiska effekten gick förlorad. Med en sådan be— gränsning skulle även i övrigt effekterna av reformen bli så pass obetydliga att denna enligt utredningens mening inte längre skulle vara meningsfull.
Utredningens förslag innebär därför att hela avgiften slo— pas för löntagarna. Storleken av avgiften under år 1974 har redovisats i tabell 6:2 kol. 2. Det har också nämnts att den enskilde inkomsttagarens "nettokostnad" för sjuk— försäkringen blir lägre än själva avgiften på grund av att denna är avdragsgill vid taxeringen. Effekten av att av— giften slopas diskuteras nedan i samband med att utred— ningen presenterar sitt förslag till ny statsskatteskala m.m.
Såsom tidigare antytts föreslår utredningen att de anställ— das sjukförsäkringsavgift ersätts av en höjd socialförsäk— ringsavgift för arbetsgivarna. Frågan om finansiering av reformen behandlas närmare i avsnitt 8.2 nedan och i det sammanhanget tas upp ett par av de följdfrågor som refor- men aktualiserar. En av dessa frågor bör dock redan nu be— röras.
Om hela sjukförsäkringsavgiften — alltså även den fasta avgiftsdelen - slopas för löntagarnas del, måste man ta ställning till hur avgiftsuttaget skall utformas för öv— riga inkomsttagare. Vad först beträffar inkomst av annat förvärvsarbete än anställning är det enligt utredningens mening uppenbart att sjukförsäkringsavgift även i fort— sättningen bör tas ut på detta inkomstslag. Såsom närmare kommer att utvecklas i avsnitt 8.2 har utredningen endast ansett sig böra förorda vissa tekniskt betingade ändring— ar beträffande avgiftsuttaget på detta inkomstslag. En mer tveksam fråga är i vilken mån avgift fortfarande bör tas ut av försäkrade som inte har inkomst av förvärvsar— bete men däremot inkomst av annan fastighet, kapital m.m. För dessa inkomsttagare innebär nuvarande system att de har rätt till sjukförsäkringens grundförmåner i form av sjukvårdsersättning men däremot inte till sjukpenning och
136. SOU 1974:20
att de — om inkomsten ger upphov till statligt beskatt— ningsbar inkomst — betalar den fasta avgiften, medan där— emot den rörliga avgiftsdelen inte blir aktuell för deras del. Frågan om egenavgiften för finansiering av sjukför- säkringens grundförmåner bör begränsas till inkomst av förvärvsarbete eller om den bör omfatta även övriga in- komstslag diskuterades av allmänna skatteberedningen (SOU 1964:25 sid. 189). Beredningen konstaterade att administras tiva skäl talade för en begränsning av avgiftsuttaget till inkomst av förvärvsarbete och att det avgiftsbortfall som skulle förorsakas av en sådan begränsning var tämligen o— betydligt men ansåg ändå att rättviseskäl med större styr— ka talade för att alla medborgare som kom i åtnjutande av grundförmånerna också skulle bidra till finansieringen och att avgift borde beräknas på samtliga deras inkomster. Det av beredningen åsyftade resultatet skulle enligt dess förslag uppnås genom att underlaget för egenavgiften ut— gjordes av de försäkrades sammanräknade nettoinkomst av olika förvärvskällor, sedan därifrån avräknats sådan an- ställningsinkomst, på vilken arbetsgivaravgift uttagits enligt beredningens förslag.
Skatteutredningen har för sin del gjort följande bedöm- ning. De av allmänna skatteberedningen åberopade rättvise— skälen äger i och för sig fortfarande giltighet. Samtidigt har dock de av beredningen omnämnda administrativa skälen för en begränsning av avgiftsuttaget vuxit i styrka. Skall avgift i fortsättningen uttas på kapitalinkomster torde man vara hänvisad till en lösning av det slag beredningen föreslog. Mot bakgrund av det system för avgiftsuttag som numera utvecklats skulle beredningens metod innebära inte endast att den administrativa vinsten av att slopa avgif- ten för löntagare gick förlorad utan även att förfarandet blev betydligt mer komplicerat än i dagsläget. De adminis- trativa skälen har därför enligt skatteutredningens mening numera sådan styrka att utredningen inte anser sig kunna förorda annan lösning än att egenavgifter för sjukförsäk- ringen i fortsättningen begränsas till inkomst av annat förvärvsarbete.
SOU 1974120 137
Inkomstbeskattningen
Utredningens överväganden i det föregående avsnittet har lett fram till följande allmänna slutsatser angående de åtgärder som bör genomföras på inkomstbeskattningens om- råde. Lindring av marginalskatten i mellaninkomstskikten bör åStadkommas genom övergång till fasta grundavdrag och samtidig justering av statsskatteskalan. Behovet av skat- tesänkning för inkomsttagare med lägre inkomster bör till— godoses dels genom viss justering av statsskatteskalans nedre skikt, dels genom att de låginkomsttagare som inte är folkpensionärer och som alltså inte i den egenskapen i princip är berättigade till extra avdrag vid taxeringen, får ytterligare skattesänkning genom avräkning av visst belopp från den slutliga skatten.
I fråga om de statliga och kommunala grundavdragen före— slås alltså att de inte längre skall avtrappas när den statligt taxerade inkomsten överstiger 30 000 kr. Någon annan ändring av reglerna för grundavdrag föreslås i prin— cip inte. Det förutsätts alltså att avdragen även i fort- sättningen skall uppgå till 4 500 kr. för varje individ vid statlig och kommunal taxering. Gift skattskyldig får inte utnyttja sin makes grundavdrag men behåller rätten till skattereduktion med högst 1 800 kr. när maken inte kan utnyttja sitt grundavdrag.
Vid utformningen av den nya åtgtsskatteskalgn måste flera omständigheter beaktas. Av skäl som tidigare redovisats är utrymmet för sänkning av skattesatsen i de lägre skik— ten begränsat. Skalan får i denna del avvägas så att den tillsammans med den samtidigt föreslagna skatteavräkning- en i skälig mån tillgodoser behovet av skattesänkning för låginkomsttagare. Vid utformningen av skalans övriga de- lar måste hänsyn tas till att den nuvarande skalan grun- das på avtrappade grundavdrag. I samband med övergången till fasta grundavdrag måste statsskatteskalan justeras så att den i erforderlig mån kompenserar för det bortfall av både statlig och kommunal inkomstskatt, som annars äger rum i de inkomstskikt där grundavdragen f.n. reduce—
138. SOU 1974:20
ras eller är helt eliminerade. Vid bestämmande av skatte— satsen i mellaninkomstskikten bör å andra sidan samtidigt beaktas önskemålet att där lindra marginalskatten. Vad be- träffar högre inkomstskikt kan konstateras följande. Vid oförändrade skattesatser i dessa skikt skulle de föreslag— na ändringarna beträffande grundavdragen och statsskatte— skalans lägsta och mellersta skikt medföra skattelättna- der som successivt steg med årsinkomsten för att vid en årsinkomst på ca 200 000 kr. och en kommunal utdebitering på 24 kr./skr. nå ett belopp på drygt 2 500 kr. Enligt utredningens mening bör av fördelningspolitiska skäl den— na skattelättnad begränsas och vid de högsta inkomsterna helt elimineras genom kompenserande höjning av skattesat— sen i skalans övre delar; samtidigt är det dock från oli— ka synpunkter önskvärt att inte i någon mer betydande grad höja marginalskatten i systemet.
Efter avvägning av nu anförda synpunkter föreslår utred- ningen att statsskatteskalan får följande nya utformning:
Beskattningsbar Skattesats inom inkomst, kr. * skiktet, % — 15 000 7 15 000 — 20 000 12 20 000 — 25 000 17 25 000 — 30 000 22 30 000 — 40 000 28 40 000 — 45 000 33 45 000 — 65 000 58 65 000 — 70 000 . 43 70 000 —100 000 48 100 000 —150 000 52 150 000 - 56
Det bör framhållas att en direkt jämförelse mellan den fö— reslagna statsskatteskalan och nu gällande skala ger en missvisande bild på grund av de väsentliga ändringarna be- träffande grundavdragen och utredningens förslag om skat— teavräkning för låginkomsttagare. Innebörden av förslaget på inkomstbeskattningens område framgår först när samtli— ga dessa faktorer beaktas.
Den särskilda skatteavräkningen för låginkomsttagare före- slås bli 250 kr./år för inkomsttagare, vars statligt taxe- sou 1974 20 * 139
rade inkomst inte överstiger 36 000 kr. Avräkning bör med— ges individuellt för varje inkomsttagare och alltså utan hänsyn till makes inkomstförhållanden. Detta betyder att två makar som båda är inkomsttagare kan få rätt till skat— teavräkning med tillsammans 500 kr./år. De övriga förut— sättningar som bör gälla för avräkningen och önskvärdhe- ten av samtidiga ändringar i reglerna om extra avdrag för folkpensionärer diskuteras i ett sammanhang sedan de indi— viduella verkningarna av utredningens förslag redovisats.
För att få en rättvisande bild av vad utredningens förslag innebär för den enskilde inkomsttagaren bör man beakta den sammanlagda effekten av sjukförsäkringsavgiftens slopande, ändringarna beträffande skatteskala och grundavdrag samt skatteavräkning för låginkomsttagare. I det följande re— dovisas denna sammanlagda effekt och även verkningarna av de särskilda komponenterna. Beräkningarna avser i princip att belysa skillnaden i total inkomstskatt, genomsnittlig skattesats och marginalskattesats år 1975 (= 1976 års taxering) när förslagets regler tillämpas i stället för nuvarande regler. Det har antagits att sjukförsäkringsav— giften slopats fr.o.m. inkomståret 1975 och att den nya skatteskalan m.m. tillämpas på inkomster som förvärvats detta år. Vid beräkning av effekten av att sjukförsäk— ringsavgiften slopas har också antagits att något avdrag för sjukförsäkringsavgift inte längre förekommer. Därvid har alltså bortsetts ifrån att de inkomsttagare som på grund av sina inkomster under år 1974 påförts sjukförsäk-
1 har kvar rätten att vid 1976 års taxering
ringsavgift göra avdrag för denna avgift. Från fördelningspolitisk synpunkt bör uppmärksammas att denna avdragsrätt får stör— re effekt i högre inkomstlägen än i lägre. Detta beror på att avgiften är större vid högre inkomster och på att skattesystemet är progressivt.
En uppfattning om verkningarna av den kvarvarande avdrags—
TDenna avgift påförs år 1975 i samband med debitering av slutlig skatt enligt detta års taxering och är enligt 46 5 2 mom. första stycket punkt 3) KL avdragsgill vid 1976 års taxering. 140 SOU 1974:20
er följande sammanställning”r (avrundade tal):
N_J
Ärsinkomst, tkr Verkan av avdra srätten. vid 1976 års taxerinngg.
(genomsnitt för riket)
10 130 20 190 30 290 40 410 50 540 60- 640 70 690 80 790 100 790 150 830
I tabellerna 8:2 - 4 redovisas resultatet av utredningens
förslag. Redovisningen, som inte innefattar ovannämnda
verkningar av kvarvarande avdragsrätt för sjukförsäkrings— avgift, avser löntagare utan förvärvsavdrag eller skatte- reduktion (hemmamakeavdrag). Den kommunala utdebiteringen har antagits vara 24 kr./skr. Från tabellerna 8:2 och 5:3
kan göras den sammanställning som återges på nästa sida.
Av sammanställningen framgår bl.a. att den procentuella skattesänkningen är störst vid inkomster upp till 20 000 kr. Räknat i kronor är skattesänkningen däremot störst vid årsinkomst mellan 50 000 och 100 000 kr.; i dessa in— komstlägen uppgår den till drygt 2 000 kr.
Marginalskatteändringarna framgår av tabell 8z4 som visar marginalskatten vid ökning av inkomsten från ett i kol. 1 angivet belopp till närmast högre belopp i samma kolumn. Den väsentliga minskningen äger rum i inkomstskikten mel- lan 30 000 och 50 000 kr., där den maximalt motsvarar drygt 10 procentenheter. En viss ökning av marginalskat— ten inträder av förut angivna skäl vid högre inkomster. Ökningen stannar dock vid 1 — 3 procentenheter. Det bör observeras att den totala inkomstskatten enligt förslaget minskar vid årsinkomster upp till ca 190 000 kr.
1Vid dessa beräkningar har inkomstökningen från år 1974
till år 1975 förutsatts uppgå till 8 %.
SOU 1974220 141
Årsinkomst, Total skatte- Härav ändring p. g.a
— _JJ—L—L a” ..
' avgift skatteskala (250 kr.) % kr. kr. kr. kr.
10 -28,0 - 547 — 297 - _ 250
20- _12,0 _ 619 _ 366 _ 3 _ 250
30 _ 8,5 — 782 - 393 — 139 - 250 40 — 8,9 -1 355 — 306 _1 029 _ 50 _10,1 _2 142 _ 358 _1 784 _ 60 _ 8,0 —2 201 — 411 -1 790 _ 70 _ 6,6 _2 214 - 441 -1 773 _ 80 - 5,5 -2 228 - 337 —1 891 _ 90 - 4,5 -2 128 _ 337 _1 791 — 100 _ 3,7 _2 028 _ 337 -1 691 — 125 _ 2,0 -1 437 — .313 _1 124 - 150 _ 0,8 _ 687 — 313 — 374 — 200 + 0,1 + 193 — 254 + 447 _ 300 + 1,1 +2 193 _ 254 +2 447 —
Utredningen övergår härefter till att diskutera vissa yt— terligare frågor som rör förslaget om skatteavräkning för låginkomsttagare.
Vad först beträffar terminologin har utredningen övervägt olika alternativ. Mindre lämpligt är uttrycket "skatteav- drag", eftersom det redan används i uppbördsförordningen för att beteckna det preliminärskatteavdrag som verkställs av arbetsgivare (39 5 uppbördsförordningen). Termen "skat- tereduktion" bör liksom hittills reserveras för s.k. hem— mamakeavdrag. Utredningen har stannat för alternativet "skatteavräkning”.
Som redan framgått föreslår utredningen att skatteavräk- ning medges med 250 kr. och att avräkningsrätt tillkommer inkomsttagare i aktiv ålder, under förutsättning att stat— ligt taxerad inkomst inte överstiger 36 000 kr. Det hade i och för sig varit önskvärt att kunna föreslå ett större avräkningsbelopp. Inom det anvisade kostnadsutrymmet är dock enligt utredningens mening någon ökning av beloppet inte möjlig så länge inte kretsen av avräkningsberättiga— de kan väsentligt begränsas, t.ex. genom regler som beak— tar den faktiska utkomstsituationen. Såsom tidigare ut- ' vecklats har det dock inte varit möjligt att inom ramen för ett provisoriskt förslag gå längre när det gäller av- gränsning av avräkningsberättigade inkomsttagare än att föreslå ett par enkla schablonregler. Som en förutsätt- ning för skatteavräkning föreslås att inkomsttagaren skall ha fyllt 16 år den 1 november under beskattningsåret. In— komsttagare under 16 år torde regelmässigt inte vara be- roende av den egna inkomsten för sin försörjning. I den mån de utför förvärvsarbete har detta vanligen karaktär av ferie- eller praktikantarbete. Man bör i sammanhanget beakta att allmänt barnbidrag utgår till barn under 16 år och att familjen kan vara berättigad till stöd i form av bl.a. statligt och statskommunalt bostadstillägg. - Vida- re föreslås att hänsyn såtillvida tas till arten av den
skattskyldiges inkomster att rätten till skatteavräkning görs beroende av att denne har A-inkomst på minst 4 500 kr.
SOU 1974:20 143
Till grund för detta förslag ligger följande överväganden. De skäl som motiverat skatteavräkningen har främst giltig— het i fråga om inkomsttagare som har låg inkomst av för— värvsarbete eller som på grund av sjukdom eller arbetslös— het inte kunnat arbeta. Med denna utgångspunkt borde skat- teavräkning medges endast mot inkomstskatt, som belöper på inkomst av förvärvsarbete eller på ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet, men däremot inte mot Skatt som är hän- förlig till kapitalinkomster m.m. En ordning enligt vilken avräkning medgavs endast mot skatt som belöper på vissa särskilda inkomstslag skulle dock alltför mycket kompli— cera förfarandet. Det bör däremot enligt utredningens me— ning vara praktiskt möjligt att kräva att den skattskyl- diges inkomster till åtminstone någon del skall bestå av inkomst av förvärvsarbete eller motsvarande. Det har an— setts naturligt att anknyta till det i skattelagstiftning— en redan tillämpade begreppet A—inkomst, som i princip omfattar bl.a. inkomst av förvärvsarbete, sjukpenning och ersättning vid arbetslöshet men däremot inte kapitalin— komster. Som minimibelopp har utredningen föreslagit 4 500 kr.; om en inkomsttagare inte har A—inkomst på det— ta belopp men ändå påförs inkomstskatt, måste detta bero antingen på att han endast har kapitalinkomst (B—inkomst) eller på att han har B—inkomst vid sidan av en A—inkomst som inte är tillräckligt stor för att ensam medföra någon skatt. Utredningen är medveten om att det här föreslagna kravet på viss minsta A—inkomst medför att en uppdelning på A— och B—inkomst i fortsättningen måste göras även i vissa fall där detta f.n. inte är nödvändigt. Det måste dock antas att taxeringsnämnderna i regel inte har någon svårighet att med hjälp av deklarationerna avgöra om kra- vet på viss minsta A—inkomst är uppfyllt och att de ge— nom en enkel markering kan meddela detta till debiterings- myndigheten.
Vid den hittills förda diskussionen angående skatteav— räkningen och vid beräkningarna av individuella effekter har utredningen utgått ifrån att avräkningsrätten upphör när statligt taxerad inkomst överstiger 56 000 kr. En re— gel av denna innebörd medför naturligtvis en tröskelef-
144. SOU 1974:20
fekt när skattskyldigs inkomst på grund av ett tillskott passerar den angivna gränsen. Utredningen har övervägt om det är lämpligt att mildra tröskeleffekten genom en före- skrift att avräkningsbeloppet successivt skall avtrappas i inkomstskikten strax över 36 000 kr. Även om det i och för sig kunde vara önskvärt att mildra effekten, kommer
å andra sidan en avtrappningsregel att komplicera avräk— ningsförfarandet mer än som är motiverat med hänsyn till det relativt ringa avräkningsbeloppet. Utredningen före- slår därför ingen avtrappningsregel.
Förslagets provisoriska karaktär gör det angeläget att reglerna även i övrigt får en så enkel utformning som möjligt. Till skillnad från nuvarande skattereduktion (hemmamakeavdrag) behöver skatteavräkningen enligt utred- ningens mening inte göras beroende av viss tids bosätt- ning i Sverige. Inte heller torde det vara nödvändigt att vid bedömningen av om en skattskyldig med hänsyn till in— komstens storlek är berättigad till avräkning ta hänsyn till inkomst som beskattats enligt förordningen (1958:295) om sjömansskatt.
Av det föregående har framgått att skatteavräkningen för- utsätts ske vid debiteringen av slutlig skatt. Den kommer således att administreras av lokal skattemyndighet. Av— räkningen bör medges mot samma skatter och avgifter som kommer i fråga för nuvarande skattereduktion. Den bör be- aktas även vid upphörd av preliminärskatt. Detta betyder
i fråga om preliminär A—skatt, att avräkningen bör inar- betas i källskattetabellerna. Vad som bortfaller vid skat— teuppbörden bör — på samma sätt som gäller i fråga om skattereduktion — helt bäras av staten.
En utgångspunkt för förslaget om skatteavräkning har va— rit att de låginkomsttagare som inte i egenskap av folk— pensionärer har rätt till extra avdrag vid taxeringen, i annan form bör få särskild skattelättnad. Av detta följer att skatteavräkningen i princip inte berör folkpensionä— rerna. Med uttrycket "folkpensionärer" åsyftas i detta sammanhang sådana inkomsttagare som avses i 50 5 2 mom.
SOU 1974120 145
fjärde stycket KL, dvs. skattskyldiga "vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension". Om den son är folkpensionär i denna mening saknar eller har låg s_do— inkomst, har han rätt till extra avdrag enligt de gruncer som riksskatteverket fastställer. Enligt dessa grunder har dock en folkpensionär, vars taxerade inkomst understi- ger 36 000 kr. inte alltid rätt till extra avdrag. Detta beror i vissa fall på de inkomstgränser som tillämpas en— ligt tabellerna för extra avdrag (jfr tabell 6:19). En an— nan anledning är att det extra avdraget till skillnad från den föreslagna skatteavräkningen i vissa fall reche— ras på grund av den skattskyldiges förmögenhet samt be- stäms med hänsyn till makars sammanlagda inkomst— och för— mögenhetsförhållanden. Av det anförda framgår att en san— ordning mellan reglerna för skatteavräkning och extra av— drag fordras för att förhindra att folkpensionärer i vis— sa fall får högre skatt än låginkomsttagare i aktiv ålCer. Från teknisk synpunkt är det lämpligare att justera reg- lerna om extra avdrag än att införa rätt till skatteav- räkning för folkpensionärer i vissa inkomstlägen. Utrec- ningen föreslår därför att rätten till extra avdrag ut- vidgas på så sätt att alla folkpensionärer vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. garanteras extra avdrag med visst minsta belopp. Detta belopp bör av- vägas så att det ger i princip samma skattelättnad som skatteavräkningen. Utredningen bedömer att ett extra av— drag med 500 kr. i de aktuella inkomstlägena bör ungefar— ligen motsvara ett avdrag från skatten på 250 kr. Med tän— syn till utformningen av reglerna om skatteavräkning bör minimiavdraget medges oberoende av förmögenhet och utan hänsyn till makes inkomster. Detta betyder bl.a. att gift folkpensionär, som f.n. på grund av makes inkomst inte har rätt till extra avdrag, enligt förslaget får minimi- avdrag med 500 kr. Förslaget motverkar härigenom i någon mån de mindre önskvärda effekter som "sambeskattningen" vid bestämmande av extra avdrag i vissa fall kan medföra. Det kan tilläggas att, om skatteutredningen i sitt fort- satta arbete rörande folkpensionärernas beskattningsreg— ler skulle finna det möjligt att föreslå en individuali— sering av det extra avdraget i dess helhet, det nu före- 146 SOU 1974:20
slagna individualiserade minimiavdraget bör underlätta en sådan lösning.
Utredningen vill avslutningsvis framhålla att ovan fram— lagda förslag föranleder följdändringar beträffande grun- derna för beräkning av sjömansskatt.
Bostadstillägg m.m.
För att åstadkomma en lindring i de marginaleffekter som uppkommer på grund av avtrappning av bostadstillägg för- ordar utredningen såsom tidigare anförts att en enhetlig reduktionsfaktor införs. En förutsättning för att uppnå den åsyftade lindringen av marginaleffekterna är natur— ligtvis att reduktionSfaktorn sätts relativt lågt. Ju läg— re reduktionsfaktorn är, desto mindre blir marginaleffek— terna. Ser man därför endast till marginaleffekterna skul— le det vara önskvärt med en mycket låg reduktionsfaktor. En annan följd av en låg avtrappning är dock att bostads- tillägg kommer att utgå mycket högt upp i inkomstskikten. Det erinras om att familjepolitiska kommittén, som före— slog en enhetlig reduktionsfaktor på 15 %, kunde konsta— tera att detta innebar att stödet skulle komma att utgå betydligt högre upp i inkomstlägena än vid tillämpning av nuvarande system. Kommittén ansåg det dock i och för sig inte orimligt att familjer med fyra eller flera barn och mycket hög hyra fick stöd ända upp i inkomstläget 50 000 - 70 000 kr./år med beaktande av den försörjningsbörda som många barn utgör.
Skatteutredningen har för sin del gjort följande avväg- ning. Den påtalade följden av en alltför låg reduktions- faktor leder till slutsatsen att faktorn inte bör bestäm- mas till lägre än 15 %. Å andra sidan skulle en högre fak— tor motverka syftet att lindra marginaleffekterna. Skat- teutredningen ansluter sig därför till familjepolitiska kommitténs förslag som innebär en reduktionsfaktor på 15 %. Samtidigt måste man justera gränsen för avtrappning dels för att liksom under tidigare år beakta den allmänna inkomstutvecklingen och dels för att förhindra att vissa SOU 1974:20 147
inkomsttagare, som har inkomster i det skikt där avtrapp— ning idag sker efter 12 %, skall behöva vidkännas bidragS— minskning vid övergången till en reduktionsfaktor på 15 %. Utredningen föreslår därför att reduceringsgränsen höjs med 3 000 kr. och alltså bestäms till taxerad inkomst på 26 000 kr./år för barnfamiljer och 21 000 kr./år för låg— inkomsttagare utan barn.
De föreslagna inkomstprövningsreglerna gäller i första hand de statliga bostadstilläggen som enligt vad som re- dovisats tidigare har karaktären av inkomstprövad komplet— tering av de allmänna barnbidragen. Dessa reduceringsreg- ler tillämpas emellertid enligt nuvarande system även på de statskommunala hyresanknutna bostadstilläggen. I det följande redovisas de samlade effekterna på båda bidra— gen.
För att belysa vad utredningens förslag innebär beträffan- de marginaleffekten av bostadstilläggens avtrappning jäm— förs i följande uppställning marginaleffekten enligt nuva- rande regler och enligt utredningens förslag vid en in- komstökning som faller inom ramen för de angivna inter- vallen. Beräkningarna avser inkomstprövningen för bidrags— året 1975; till grund för denna ligger 1973 års inkomster. Vid tillämpning av nuvarande regler har förutsatts att gränserna för avtrappningen justerats från år 1974 till år 1975 på sätt framgår av uppställningen.
Taxerad inkomåt Marginaleffekt vid inkomst— 1973 rs inkomst) prövning bidrags ret 1975 Barnfamiljer Övriga Nuv.regler Försåaget Skillnad 70 ja om —25 000 —20 000 0 O — 25 OOO—26 000 20 OOO—21 000 12 0 -12 26 OOO—28 000 21 000-23 000 12 15 + 3 28 OOO—36 000 23 OOO—31 000 18 15 — 3 36 000— 31 000— 24 15 — 9
Av uppställningen framgår att förslaget — bortsett från en mindre ökning inom ett smalt inkomstskikt - leder till betydande lindring av marginaleffekten. Det bör framhål— las att även inkomsttagare inom det skikt där en viss ök-
148 sov 1974z20
ning av marginaleffekten uppkommer får en totalt sett läg— re reduktion av bidragsbeloppet enligt förslaget eftersom någon reducering inte sker i närmast lägre skikt.
Förslaget innebär även en förstärkning av bostadsstödet framför allt för flerbarnsfamiljer i mellaninkomstlägen, vilket belyses av tabell 8:5. Tabellen visar även det nyss påtalade förhållandet att bostadstillägg kommer att utgå i högre inkomstskikt än i nuläget. Som exempel kan nämnas att bidrag kan utgå till en familj med tre barn upp till en taxerad inkomst på 75 200 kr. och till en familj med fem barn upp till en taxerad inkomst på 95 200 kr. Det sagda gäller dock endast under förutsättning att även statskommunalt bostadstillägg utgår och att familjens bo— stadskostnad uppgår till eller överstiger de övre hyres— gränserna. Om enbart statligt bostadstillägg utgår, upp— hör detta för dessa familjetyper vid en inkomst på 43 200 kr. resp. 55 200 kr. För en— och tvåbarnsfamiljer kommer i regel det hyresanknutna bostadstillägget att upphöra vid inkomster på ca 45 000 — 55 000 kr. Utredningen är medve— ten om att det såväl från administrativa som fördelnings- politiska synpunkter kan resas invändningar mot att låta inkomstprövade stödformer utgå i så höga inkomstlägen som kan bli fallet enligt utredningens förslag. Med hänsyn till att denna effekt är begränsad till de hyresanknutna bidragen och att hela det bostadspolitiska området f.n. är föremål för en översyn har dock utredningen inte ansett sig ha anledning att här gå närmare in på denna fråga.
Av den redogörelse som lämnats i avsnitt 4.2.1 framgår att inkomstprövat tillägg till studiebidrag fungerar i hu— vudsak som ett förlängt statligt bostadstillägg och att avtrappningen av tillägget anpassats så att en familj som har statligt bostadstillägg kompenseras för det bortfall som inträffar när barnet fyller 17 år, under förutsättning att barnet studerar. Av detta följer att en ändring av reglerna för avtrappning av bostadstillägg bör medföra att reglerna för avtrappning av inkomstprövat tillägg till studiebidrag ändras i motsvarande mån.
SOU 1974220 149
Vad därefter beträffar de höga marginaleffekter som kan uppkomma för folkpensionärer i lägre inkomstskikt har ut— redningen som tidigare anförts funnit att dessa kan lind— ras-genom att en lägre reduktionsfaktor tillämpas vid av— trappningen av hustrutillägg och kommupglt bostadstillägg. Avtrappning sker enligt gällande regler med hälften av den sidoinkomst, som överstiger det s.k. avdragsfria be— löppet. Utredningen föreslår här att avtrappningen i stål— let sker med en tredjedel av nämnda sidoinkomst. Effekter— na av utredningens förslag i detta avseende framgår av ta— bellerna 8:6 och 8:7. Tabellgn 8:6 visar att man genom att sänka reduktionsfaktorn förskjuter avtrappningen upp— åt i inkomstskikten och samtidigt får en lägre marginal— effekt inom avtrappningsskiktet. Vidare blir skillnaden i marginaleffekt vid övergången från avtrappningsskiktet till närmast högre inkomstintervall mindre markerad. Av tabell 8:7 framgår att den föreslagna ändringen av av— trappningsreglerna innebär en inte obetydlig förstärkning av tilläggen under förutsättning av oförändrad bidrags— nivå.
8.1.4 Sammanlagda effekter av förslaget
Tidigare i detta avsnitt har redovisats effekterna av de särskilda komponenterna i utredningens förslag. För skatt— skyldiga, som inte har förvärvsavdrag eller skattereduk— tion med 1 800 kr. och inte heller får bostadstillägg, kan från tabellerna 8:2-4 utläsas vad förslaget innebär i fråga om lindring av marginalskatt, förändring av dis— ponibel inkomst m.m. För övriga skattskyldiga — och då i synnerhet barnfamiljer med bostadstillägg — måste dock effekterna av de föreslagna ändringarna beträffande skat— ter och bidrag summeras. Nedan redovisas till en början de sammanlagda effekterna för några familjetyper, som särskilt berörs av föreslagna ändringar i inkomstpröv— ningsreglerna för bostadstillägg.
I tabellerna 8:8 och 8:9 visas ändringen av disponibel in— komst år 1975 om förslaget tillämpas i stället för nuva— rande regler dels för gift skattskyldig, vars make saknar 150 son 1974: 20
inkomst, och dels för makar med lika stora inkomster. Av tabellerna framgår att de föreslagna ändringarna beträf— fande bostadstilläggen innebär en betydande förstärkning av den disponibla inkomsten för barnfamiljer i mellanin— komstlägen; i vissa fall upp till ca 1 200 kr. för en— barnsfamiljer och 1 500 kr. för tvåbarnsfamiljer. Som exempel kan nämnas att en tvåbarnsfamilj där makarna har lika stora inkomster om sammanlagt 60 000 kr./år får en ökning av den disponibla inkomsten med 2 904 kr., varav 1 362 kr. utgör ökat bostadstillägg.
Förändringen av marginaleffekten vid en tillämpning av förslaget jämfört med nuvarande regler belyses av tabel—
lerna 8:10 och 8:11 för ovannämnda familjetyper. Beträf— fande den metod som använts för att beräkna marginaleffek- ten hänvisas till den redogörelse för beräkningssättet
som lämnats i avsnitt 6.5. Av tabellerna kan utläsas
bl.a. att marginaleffekten i regel minskar avsevärt för barnfamiljer i mellaninkomstlägena. Här kan nämnas att marginaleffekten sänks med 6,2 — 15,0 procentenheter för en tvåbarnsfamilj, där endast ena maken har inkomst, i inkomstläget 30 000 - 60 000 kr./år och med 8,2 — 9,9 procenmmheter för en tvåbarnsfamilj, där makarna har lika stora inkomster om sammanlagt 45 000 — 60 000 kr./år. De ökningar av marginaleffekten som uppkommer i vissa in— komstlägen under ca 90 000 kr./år beror i huvudsak på att bostadstillägg enligt förslaget utgår vid högre inkomster än enligt nuvarande regler och att därför en avtrappning— ningseffekt uppstår i vissa inkomstlägen, där bostadstill— lägg f.n. inte utgår. Som exempel kan nämnas att en en- barnsfamilj där makarna har lika stora inkomster om sam— manlagt 60 000 kr./år visserligen får en höjning av mar- ginaleffekten med 10,5 procentenheter men samtidigt erhål— ler en ökning av den disponibla inkomsten med 2 532 kr., varav 990 kr. utgör ökat bostadstillägg.
Som framgått av redogörelsen för pensionsålderskommitténs förslag (se avsnitt 5.3) innebär detta en väsentlig för— bättring av de förmåner som utgår på grund av folkpensio— neringen. Om förslaget leder till lagstiftning är det av
SOU 1974:20 151
intresse att se hur de kombinerade effekterna av pen- sionsålderskommitténs och skatteutredningens förslag på— verkar den disponibla inkomsten för ensamstående folkpen— sionär och för makar, som båda är folkpensionärer. Av tg— bell 8:12 framgår att ökningen av den disponibla inkomsten från år 1974 till år 1975 i förhållande till sidoinkomsten blir betydande för folkpensionärer med låga och medelsto- ra inkomster. Som exempel kan nämnas att den disponibla inkomsten för ensamstående folkpensionär med en sidoin- komst på 5 000 kr. antas öka med 1 325 kr. och för makar, som båda är folkpensionärer och har en sammanlagd sidoin— komst på 10 000 kr. med 2 981 kr. I den mån sidoinkomsten består av ATP kommer även denna att öka med 7,1 %. Det ge— nomsnittliga basbelOppet har nämligen uppskattats till 8 450 kr. för år 1974 och till 9 050 kr. för år 1975.
8.1.5 Kostnadsberäkning
En beräkning av totalkostnaden för att genomföra utred— ningens ovan redovisade förslag måste grundas på antagan— den om inkomstfördelningen år 1975 och senare. Såsom fram— hållits i avsnitt 7.1 blir sådana antaganden osäkra bl.a. på grund av den väsentliga ändring av inkomstbegreppet
som ägt rum i och med att skatteplikt fr.o.m. år 1974 in— förts för sjukpenning och ersättning vid arbetslöshet.
Kostnadsberäkningen avser i princip förhållandena under år 1975 och har skett i detta års priser. Liksom vid öv— riga beräkningar avseende år 1975 har antagits att bas— beloppet den 1 januari 1975 är 8 900 kr. och att det un- der året genomsnittligt uppgår till 9 050 kr.
Slopande av sjukförsäkringsavgiften för löntagare
Utredningens förslag beräknas för år 1975 innebära ett bortfall av sjukförsäkringsavgifter på sammanlagt 2 950 milj. kr. Å andra sidan medför avgiftens slopande ökade skatteintäkter för staten och kommunerna på grund av att
152. SOU 1974:20
de inkomsttagare som berörs av förslaget inte längre vid inkomsttaxeringen gör avdrag för sjukförsäkringsavgift. Vid beräkning av totalkostnaden för förslaget har utred— ningen avräknat belopp motsvarande intäktsökningen, nämli— gen 820 milj. kr. för staten och 780 milj. kr. för kommu— nerna. Denna effekt vid inkomstbeskattningen inträffar dock först vid 1977 års taxering. Löntagarna har vid 1976 års taxering fortfarande rätt att göra avdrag för sjukför— säkringsavgift, men avgiften hänför sig till 1974 års in— komster och alltså till inkomstförvärv före reformens ikraftträdande. Utredningen har vid beräkningen av refor— mens totalkostnad bortsett från denna "eftersläpande" av- dragsrätt.
Ändringar beträffande grundavdrag och skatteskala
Övergången till fasta grundavdrag kan för kommunerna an— tas medföra ett skattebortfall på 1 340 milj. kr. För sta- ten kan skattebortfallet på grund av denna övergång och den samtidiga justeringen av skatteskalan beräknas till
1 270 milj. kr.
Skatteavräkning för låginkomsttagare m.m.
Antalet inkomsttagare som år 1975 (1976 års taxering) be— rörs av skatteavräkningen har uppskattats till 2,3 miljo- ner. Bland dem ingår ett mindre antal, för vilka inkomst— skatten före avräkningen och därmed också avräkningsbe— loppet understiger 250 kr. Totalkostnaden för skatteav— räkningen och den samtidiga utvidgningen av det extra av— draget för folkpensionärerna har beräknats till 580 milj. kr. Härav torde 10 å 15 milj. kr. hänföra sig till det extra avdraget. Huvudparten av sistnämnda belopp faller på kommunerna.
Ovriga åtgärder
Införandet av en enhetlig reduktionsfaktor på 15 % för bo- stadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn och den samtidiga justeringen av inkomstgränsen be—
SOU 1974:20 153
räknas kosta staten 60 milj. kr. och kommunerna 20 milj. kr. Den lindrigare avtrappningen av hustrutillägg och kom— munalt bostadstillägg för folkpensionärer beräknas kosta kommunerna 70 milj. kr. och staten 10 milj. kr.
Sammanfattning
Den sammanlagda kostnaden för utredningens förslag blir i enlighet härmed (2 950 — 1 600 + 1 340 + 1 270 1 580 + 80+ + 80 =) 4 700 milj. kr.
Som redan framgått har beräkningarna utförts i ett be— räknat genomsnittligt penningvärde för år 1975. Uttrycks kostnadsbeloppet i penningvärdet vid den tidpunkt då skat— teutredningen fick de aktuella tilläggsdirektiven motsva- rar det drygt 4 miljarder kr.
De nu utförda beräkningarna avser kostnaderna vid fullt genomslag av reformen. De inkluderar således inte det be— lopp på 1,6 miljarder kr. som tillkommer för övergångs— året 1975 på grund av den eftersläpande avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift.
8.2 Finansiering
Enligt tilläggsdirektiven åligger det utredningen att än- visa lämpliga finansieringsvägar för förslaget. Utredning— en har ansett att uppdraget i denna del innebär följande. Utredningen har inte att pröva finansieringsfrågan från konjunktur— och stabiliseringspolitiska synpunkter och skall inte överväga möjligheterna till finansiering genom budgetunderskott och lån. I stället har utredningen att utgå ifrån att reformkostnaden i princip skall erhålla full statsfinansiell täckning. Uppgiften är att ange vil— ka inkomstkällor som under denna förutsättning bör använ— das.
Med hänsyn till skatteomläggningens provisoriska karaktär har utredningen ansett att finansieringen bör ske genom
154. SOU 1974:20
ett fåtal tekniskt enkla åtgärder och helst genom anlitan— de av en enda eller en huvudsaklig finansieringskälla. De enda beskattningsformer som var för sig kan tänkas ge be— lopp av den storleksordning det här är fråga om är mervär— deskatten och produktionsfaktorbeskattningen. En höjning av mervärdeskatten skulle delvis motverka de åtgärder som i betänkandet föreslagits i syfte att tillgodose behovet av skattesänkning för låginkomsttagare. Utredningen vill bl.a. med hänsyn härtill inte förorda finansiering genom mervärdeskatt.
Med produktionsfaktorskatter avses skatter som tas ut hos företagen på basis av kostnaderna för olika produktions— faktorer såsom arbetskraft, energi, råvaror och investe— ringsvaror. Frågor angående utformning och verkningar av produktionsfaktorbeskattningen behandlas inom såväl före— tagsskatteberedningen som skatteutredningen. Även i den skattepolitiska debatten har dessa frågor på senare tid ägnats stor uppmärksamhet. Diskussionen har bl.a. rört möjligheterna att helt eller delvis ersätta den personli— ga inkomstskatten på löneinkomster med en hos företagen uttagen skatt på löneutbetalningar ("löneskatt").
Vid 1972 och 1973 års skatteomläggningar finansierades sänkningen av den statliga inkomstskatten resp. slopandet av folkpensionsavgiften genom höjning av arbetsgivaravgif— terna. I skatteutredningens nu aktuella tilläggsdirektiv anges också att finansieringen av utredningens förslag kan tänkas ske genom skatteuttag på produktionen efter principer liknande dem som tillämpats vid de två senaste skatteomläggningarna.
Utredningen har med hänsyn härtill haft särskild anledning att pröva möjligheterna att finansiera förslaget genom skatt uttagen på produktionen. I samband med utarbetandet av ett provisoriskt förslag har det inte varit möjligt
att utreda förutsättningarna för någon ny form av produk— tionsfaktorbeskattning. De viktigaste av de nuvarande pro— duktionsfaktorskatterna är energiskatten och arbetsgivar— avgifterna. Energiskatten beräknas i 1974 års finansplan
SOU 1974:20 155
avkasta drygt 2 miljarder kronor under budgetåret 1974/75. Härav framgår emellertid att den skulle kunna användas oa— ra som ett komplement till någon annan huvudsaklig finan— sieringskälla. Med hänsyn bl.a. till senare tids avsevär— da prishöjningar på flytande bränsle anser utredningen att en höjning av energiskatten f.n. inte kan ifrågakomma. lr— betsgivaravgifterna däremot ger en betydande avkastning. Sålunda beräknas den allmänna arbetsgivaravgiften tillsam— mans med vissa socialförsäkringsavgifter från direktdebi— terade arbetsgivare under budgetåret 1974/75 ge intäkter om sammanlagt ca 14 miljarder kronor. Enligt utredningens uppfattning är arbetsgivaravgifterna enda tänkbara finan— sieringsmedel på produktionsfaktorbeskattningens område. En höjning av dessa avgifter framstår i dagsläget som den enda finansieringskälla som kan ge belOpp av tillräcklig storleksordning. Om inkomstskattesänkningen kombineras med en höjning av arbetsgivaravgifterna får reformen del— vis samma principiella innebörd som 1973 års skatteomlägg— ning. Avgiftshöjningen måste självfallet kombineras med de konjunkturpolitiska åtgärder som med hänsyn till för— hållandena vid genomförandet kan anses påkallade.
Utredningen förordar alltså finansiering genom höjda ar- betsgivaravgifter. Innan detaljutformningen av detta för— slag diskuteras vill utredningen något beröra frågan om avgiftshöjningen bör kompletteras med andra finansierings- medel.
Vad först beträffar inkomstbeskattningen visar utredning— ens förslag till ny statsskatteskala den nivå och fördel— ning av inkomstskatten som utredningen f.n. förordar. D=L skulle i och för sig vara möjligt att ändra vissa andra komponenter i inkomstskattesystemet och därigenom i finan— sieringssyfte höja skatteuttaget hos vissa kategorier av inkomsttagare. En sådan komponent är skattereduktionen (hemmamakeavdraget). I avsnitt 8.1.2 har utredningen för— klarat sig avstå från att f.n. föreslå minskning av re— duktionsbeloppet, 1 800 kr., därför att de skäl som föran— ledde att skattereduktionen infördes fortfarande äger gil— tighet och därför att frågan om ändring av skattereduktio—
156. SOU 1974:20
155—;
nen får anses vara av sådan principiell innebörd att den inte lämpligen bör tas upp i detta betänkande. Samma skäl talar mot att i detta sammanhang föreslå att reduktions— beloppet — på sätt yrkades redan vid 1970 års riksdag (se sid.70) — avtrappas när den make som är berättigad till skattereduktion har inkomst över viss nivå. Härtill kom— mer att avtrappningen innebär en betydande marginalskatte— skärpning i det berörda inkomstskiktet. En sådan skärpning kan inte anses gå ihop med tilläggsdirektiven. Utredning— en är därför inte beredd att i detta provisorium föreslå avtrappning av skattereduktionen. Det har heller inte an- setts lämpligt att i detta sammanhang föreslå att andra komponenter i inkomstbeskattningen — t.ex. vissa avdrags— regler — ändras i finansieringssyfte.
Övriga skatter som kan komma ifråga som kompletterande fi— nansieringsmedel är kapitalskatterna, dvs. förmögenhets—, arvs— och gåvoskatterna, samt några av punktskatterna, bl.a. den särskilda varuskatten, omsättningsskatten på mo- torfordon, tobaksskatten samt skatterna på sprit, vin och malt— och läskedrycker. Rent tekniskt möter det inga hin— der att höja någon eller några av dessa skatter och däri— genom få täckning för en viss mindre del av kostnaden för utredningens förslag. Kapitalbeskattningen har dock i sam- band med 1970 års skattereform varit föremål för genomgri— pande översyn. Punktskatterna fyller delvis andra funktio— ner än den rent finansiella och täcker ett stort område där ett flertal olika hänsynstaganden blir aktuella. Ut- redningen har inte ansett det möjligt att inom ramen för ett provisorium göra den genomgång av problemställningar— na som fordras för ett bedömande av möjligheterna att änd— ra avvägningen av skatteuttaget på de nu berörda områdena.
Med hänsyn till det anförda har utredningen stannat för att föreslå att reformen finansieras enbart genom höjda arbetsgivaravgifter. När det gäller den närmare utform— ningen av finansieringsförslaget finns anledning skilja mellan kostnaden för slopande av sjukförsäkringsavgiften för löntagare och övriga reformkostnader.
SOU 1974:20 157
Kostnaderna för att slopa sjukförsäkringsavgiften
Det ligger närmast till hands att finansiera denna del av reformen genom en höjning av den socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen som uttas hos arbetsgivarna och som f.n. utgår med 3,8 % av avgiftsunderlaget. Reglerna för beräkning av avgiftsunderlag m.m. har berörts i avsnitt 4.1.2.
Höjningen av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift bör avvägas så att täckning i princip erhålles för det i av- snittet 8.1.5 beräknade inkomstbortfallet för sjukförsäk— ringen vid slopandet av de försäkrades sjukförsäkringsav- gift, 2 950 milj. kr. En höjning av procentsatsen för so— cialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 % kan beräknas ge i det närmaste full kostnadstäck— ning (2 920 milj. kr.).
Den egenavgift till sjukförsäkringen som tas ut på inkomst av annat förvärvsarbete skall enligt utredningens förslag behållas. I samband med den översyn av avgiftsreglerna som reformen föranleder finns det dock anledning att över— väga vissa ändringar i tekniken för uttaget av företagar— nas egenavgifter. Utredningens förslag i fråga om inkomst av anställning innebär att nuvarande egenavgift som beräk— nas särskilt för varje försäkringskassa ersätts av en so— cialförsäkringsavgift som är enhetlig för hela riket. Starka administrativa skäl talar för att även egenföreta— garnas egenavgift i fortsättningen bör beräknas enligt för hela riket enhetliga grunder. Det förslag till änd— ring av bestämmelserna i 19 kap. AFL, som fogats till det— ta betänkande och som närmare kommenteras i avsnitt 9, bygger på att egenavgifterna i fortsättningen skall uttas efter enhetliga grunder, varvid förutsatts att procentsat— sen — i de fall då ingen särskild karenstid gäller — mot— svarar procentsatsen för arbetsgivarnas socialförsäkrings—
avgift till sjukförsäkringen eller 6,1 % enligt förslaget.
Arbetsgivarnas nuvarande socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen — 3,8 % av löneunderlaget - är enligt
158. SOU 1974:20
_ _ . Md.—M..”:m .r_ .. ___-dw— ___—ww—
prop. 1973:46 avvägd så att den beräknas täcka ca 40 % av sjukförsäkringens kostnader (med undantag för kostnaden för egenföretagarnas sjukpenning). I den mån influtna so— cialförsäkringsavgifter avviker från den angivna riktpunk- ten för dessa avgifters andel av sjukförsäkringens kostna— der sker en reglering genom överföring på eller ianspråk— tagande av medel från allmänna sjukförsäkringsfonden. En— ligt utredningens förslag kommer socialförsäkringsavgif— terna att svara för 2/3 av sjukförsäkringskostnaden. Äter- stående 1/3täcks genom statsbidrag. Den allmänna sjukför— säkringsfonden bör liksom hittills kunna användas för att reglera avvikelser mellan socialförsäkringsavgifter och nämnda 2/3 av sjukförsäkringskostnaderna.
Övriga reformkostnader
Utredningen föreslår att kostnaderna för övriga åtgärder täcks genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Beträffande de regler som gäller för denna avgift hänvi— sas till den redogörelse som lämnats i avsnitt 4.1.2.
En höjning av procentsatsen från nuvarande 4 % till 5,3 % skulle ge en intäktsökning för staten på 1 820 milj. kr.; varav 1 730 milj. kr. härrör från avgifter som betalas av arbetsgivare och 90 milj. kr. från egenavgifter. Det har förutsatts att 660 milj. kr. disponeras för att kom— pensera kommunerna för deras kostnader enligt avsnitt 8.1.5.
Till de här gjorda beräkningarna av erforderliga avgifts— höjningar vill utredningen foga följande anmärkningar.
Arbetsgivaravgifterna är avdragsgilla vid statlig och kommunal inkomsttaxering. Avgifterna betalas av staten och kommunerna i deras egenskap av arbetsgivare. Det är osäkert vilken betydelse dessa omständigheter får för
den finansiella effekten av en avgiftshöjning. Höjningen är endast en av flera faktorer som verkar i ett dynamiskt förlopp. I den mån avgifterna övervältras "framåt" i form av ökade priser på varor och tjänster får detta verkning-
SOU 1974:20 159
ar på såväl kostnadsläge som inkomstutveckling och skatte— underlag. Sker övervältringen "bakåt" på lönerna, medför avgiftshöjningen ingen ökad kostnad för stat och kommun i deras egenskap av arbetsgivare. Under samma förutsättning kommer ej heller den omständigheten att avgifterna är av— dragsgilla vid företagens taxering att medföra något skat— tebortfall, eftersom en avdragsgill löneutbetalning ersätts av en avdragsgill avgiftshöjning. En övervältring "bakåt" blir samtidigt en av de faktorer som påverkar bl.a. in— komst— och kostnadsutveckling och det framtida skatteunder— laget. De här avsedda effekterna kan bli olika på kort och lång sikt, och deras betydelse kan antas variera bl.a. med hänsyn till konjunkturläget. Utredningen har därför funnit det nödvändigt att vid beräkningen av den finansiella ef— fekten av en avgiftshöjning anlägga ett statiskt betrak— telsesätt. Avkastningen av avgifterna har beräknats på så sätt att de angivna procentsatserna tillämpats på det för år 1975 beräknade avgiftsunderlaget utan hänsynstagande till effekterna av avdragsrätt, övervältring m.m.
Finansieringen har beräknats med hänsyn till reformkostna— den vid fullt genomslag av reformen. Såsom framhållits i avsnitt 8.1.5 uppkommer för övergångsåret 1975 ett bokfö— ringsmässigt inkomstbortfall på grund av den eftersläpan— de avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften. Utredningen har inte lagt fram förslag till täckning av detta bortfall. Om täckning av bortfallet anses erforderlig, kan detta ske på olika sätt, t.ex. genom ökning av den allmänna arbets— givaravgiften med ytterligare 1,1 procentenhet för år 1975 eller genom slopande av avdragsrätten för sjukförsäkrings— avgift vid 1976 års taxering utom såvitt gäller avgifter hänförliga till inkomst av annat förvärvsarbete under år 1974.
Redan osäkerheten i beräkningarna motiverar att procent— satsen för avgiftsuttaget avrundas till närmaste hela ti— ondels procentenhet. Den kalkylerade intäktsökningen kom— mer därför beloppsmässigt inte helt att överensstämma med de beräknade reformkostnaderna, men avvikelserna ryms in— om felmarginalen.
160 SOU 1974:20
De till betänkandet fogade förslagen till författningsänd- ringar föranleder följande kommentarer.
I 48 5 2 mom. ersätts nuvarande regler om avtrappning av grundavdraget vid statligt taxerad inkomst över 30 000 kr. med bestämmelse om fast grundavdrag. För skattskyldig som varit bosatt i Sverige under endast del av beskattnings— året innebär ändringarna i 2 och 5 mom. en återgång till den ordning som gällde innan avtrappningen av grundavdrag infördes, dvs. grundavdrag medges med 1/12 av fullt avdrag för varje kalendermånad eller del därav som den skattskyl— dige varit bosatt i Sverige. Förslaget föranleder en for— mell följdändring i anvisningarna till 49 5.
Det bör framhållas att förslaget om utvidgning av rätten till extra avdrag för folkpensionärer inte enligt utred— ningens mening nödvändiggör ändring av 50 ä 2 mom. fjärde stycket eller punkt 2 av anvisningarna till 50 &. Nämnda lagrum och anvisningspunkt innehåller grundbestämmelserna om extra avdrag för folkpensionärer. Detaljföreskrifter om inkomstgränser, avtrappning av avdraget m.m. meddelas f.n. genom riksskatteverkets anvisningar. Även de av utredningen föreslagna reglerna synes lämpligen kunna inarbetas i ver— kets anvisningar.
Någon ändring av bestämmelserna i 46 ä 2 mom. första styck— et punkt 5) angående avdrag för sjukförsäkringsavgift upp— tas inte i förslaget. Avdrag medges för faktiskt påförd av- gift. I och med att avgiften fr.o.m. inkomståret 1975 slo— pas för löntagare och vissa andra försäkrade, kommer för deras del avdraget sedermera automatiskt att upphöra. För egenföretagare kvarstår avgiftsskyldigheten och därmed också avdragsrätten.
SOU 1974:20 161
I 10 ä 1 mom. intas den av utredningen föreslagna nya statsskatteskalan.
De nya bestämmelserna om grundavdrag i 48 ä 2 och 5 mom. kommunalskattelagen blir på grund av den redan förekomman— de hänvisningen i 8 & tillämpliga även vid den statliga taxeringen.
Uppbördsförordningen
I 2 5 har införts ett nytt moment, 5 mom., som innehåller de materiella bestämmelserna om rätt till skatteavräkning med 250 kr. för låginkomsttagare. I första stycket anges som förutsättning för skatteavräkning att inkomsttagaren är över 16 år. Den avgörande tidpunkten vid åldersbestäm- ningen är den 1 november under beskattningsåret (jfr 65 & första stycket kommunalskattelagen). Ytterligare förut— sättningar är att inkomsttagaren under beskattningsåret haft A—inkomst med minst 4 500 kr. och att hans statligt taxerade inkomst inte överstiger 56 000 kr. Genom hänvis— ningen till 50 & 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen utesluts "skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension" från rätten till skatteavräk- ning; en sådan skattskyldig har i motsvarande inkomstläge i stället rätt till extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr. enligt utredningens förslag.
Hänvisningen i andra stycket avser vissa av bestämmelserna i 4 mom. angående skattereduktion. På grund av hänvis— ningen gäller att skatteavräkning skall ske endast mot de skatter och avgifter som kommer i fråga för skattereduk— tion och att bestämmelserna om skatteavräkning skall iakt— tas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B—skatt samt vid fastställande av prelimi- när A—skatt.
Skatteavräkning skall ske oberoende av inkomsttagarens bo—
sättning i Sverige och utan beaktande av inkomst som be—
162. SOU 1974:20
skattas enligt sjömansskatteförordningen. Av denna anled- ning har någon hänvisning inte gjorts till 4 mom. treje och fjärde styckena.
Enligt tillägg till 4 5 1 mom. skall skatteavräkningen in— arbetas i tabellerna för preliminär A-skatt.
Taxeringsförordningen
Av tillägg till 68 5 framgår att taxeringsnämnden till led— ning för debiteringsmyndigheten bör göra anteckning i in- komstlängden angående förutsättningarna för skatteavräk- ning.
Lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
I 4 & första stycket har reduktionsfaktorn ändrats från hälften till en tredjedel av den årsinkomst (=inkomst vid sidan av folkpension m.m.) som överstiger det s.k. avdrags— fria beloppet.
Lagen om allmän försäkring
Ändringsförslaget berör finansieringsreglerna i 19 kap.
2 5 som innehåller de allmänna bestämmelserna om skyldighet att betala sjukförsäkringsavgift har ändrats så att av- giftsskyldighet i fortsättningen endast åligger den som haft inkomst av annat förvärvsarbete. På grund av hänvis— ningen till 3 5 andra och fjärde styckena kommer reglerna om beräkning av underlag för egenföretagarnas socialför- säkringsavgift till folkpensioneringen att bli tillämpliga även beträffande deras sjukförsäkringsavgift.
Ändringen av 4 & innebär följande. Procentsatsen för arbets— givarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen höjs till 6,1 %. Egenföretagarnas sjukförsäkringsavgift beräknas i fortsättningen enligt för hela riket enhetliga grunder. I de fall då ingen särskild karenstid gäller är procent-
SOU 1974:20 163
satsen — liksom i fråga om arbetsgivarnas avgift - 6,1 %. Det förutsätts att Kungl. Maj:t fastställer lägre procent— sats för försäkrade som är undantagna från sjukförsäk— ringen eller har särskild karenstid.
Bestämmelserna i 6 5 och 10 å andra stycket angående be— räkning och uppbörd av nuvarande sjukförsäkringsavgift upphävs.
Förordningen om allmän arbetsgivaravgift
I 2 och 4 åå höjs procentsatsen för denna avgift från 4 till 5,3 %.
Till skillnad från övriga regler som berörs av utredningens förslag utfärdas bestämmelserna om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och statskommunala bostadstillägg i form av kungörelser. Utredningen har inte ansett erforderligt att i denna del utforma särskilda författningsförslag.
164. SOU 1974:20
TABELLBILAGA
SOU 1974:20 165
T a b e l 1 f ö r t e 0 k n i n_g
Tabell 4:1
"
"
||
||
||
"
ll
"
"
"
Zi 6_=1
ON N
I"
ON NN
6: .;s
lo XII
SOU 1974:20
Svenska kommunförbundets rekommendation angående avgiftstaxa inom barntillsyns— verksamheten år 1970
Barnbidragets utveckling 1948—1974
Total inkomstskatt, genomsnittlig skat— tesats och marginalskattesats år 1974 (1975 års taxering) för skattskyldig utan förvärvsavdrag eller skattereduk— tion
Kommunal och statlig inkomstskatt samt sjukförsäkringsavgift år 1974 (1975 års taxering) för skattskyldig utan för— värvsavdrag eller skattereduktion
Marginalskatt år 1974 (1975 års taxe— ring) för skattskyldig utan förvärvs- avdrag
Procentuell ökning av disponibel in— komst år 1974 (1975 års taxering) när inkomst före skatt ökar med 10 %
Den direkta skattens och mervärdeskat— tens storlek när årsinkomst och dispo- nibel inkomst varierar. Ensamstående utan barn. År 1974
Den direkta skattens och mervärdeskat- tens storlek när årsinkomst och dispo- nibel inkomst varierar. Gifta eller samboende, en är inkomsttagare, 2 barn. År 1974
Mervärdeskatten (kr.) på livsmedel för skilda hushållstyper när årsinkomsten varierar. År 1974
Högsta sammanlagda statliga och stats— kommunala bcstadstillägg fr.o.m. 1.1.1974
Disponibel inkomst år 1974 (1975 års taxering). Inkomsttagare med genom— snittlig industriarbetarlön
Disponibel inkomst år 1974 (1975 års taxering). Inkomsttagare med genom— snittlig industritjänstemannalön
Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkatagorier med genomsnittlig industriarbetarlön aren 1965-19?å. Löpande priser
167
Tabell 6:12 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkategorier med genom— snittlig industritjänstemannalön åren 1968—1974.Löpande priser
" 6:13 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkatcgorier med genom- snittlig industriarbetarlön åren 1968- 1974. Fasta priser
" 6:14 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkategorier med genom— snittlig industritjänstemannalön åren 1968-1974. Fasta priser
" 6:15 Ökning av disponibel inkomst från år 1968 till år 1973 i absoluta tal och i procent av bruttoinkomstökningen under samma period
" 6:16 Teoretisk beräkning av sammanlagd margi— naleffekt vid inkomstökning under år 1974
" 6:17 Sammanlagd marginaleffekt. Jämförelse mellan skattskyldig med genomsnittlig industriarbetarlön och skattskyldig med 10 % högre lön
" 6:18 Sammanlagd marginaleffekt. Jämförelse mellan skattskyldig med genomsnittlig industritjänstemannalön och skattskyl- dig med 10 % högre lön
Kommentar till tabel- lerna 6:9- 6:18
Tabell 6:19 Extra avdrag vid beskattningen för folk- pensionärer vid 1975 års taxering
" 6:20 Total inkomstskatt för ensamstående folkpensionär jämfört med total inkomst- skatt för ensamstående skattskyldig i aktiv ålder år 1974
" 6:21 Total inkomstskatt för makar som båda är folkpensionärer jämfört med total inkomst— skatt för makar i aktiv ålder är 1974
" 6:22 Disponibel inkomst år 1974 för ensamstå- ende folkpensionär jämfört med ensam— stående i aktiv ålder
" 6:25 Disponibel inkomst år 1974 för makar, som båda är folkpensionärer,jämfört med makar i aktiv ålder
168 SOU 1974:20
Tabell 7:1
" 7:2
" 8:1
" 8:2
" 8 W
|"
|| 8
.p
||
Im U
"
Im ©
Im N]
" 8:8
" 8:9
" 8:10
" 8:11
SOU 1974:20
Fördelningen av inkomsttagare, vars sam- manräknade inkomst under år 1972 inte uppgått till 20 000 kr., efter ålder, kön och civilstånd
Fördelning av inkomsttagare i åldern 20 - 66 år, vars sammanräknade inkomst under år 1972 inte uppgått till 20 000 kr.
Ökning av disponibel inkomst från år 1974 till år 1975 för folkpensionärer enligt pensionsålderskommitténs förslag och i övrigt enligt nuvarande regler
Verkningar av förslaget på total inkomst— skatt m.m. Total inkomstskatt år 1975 (= 1976 års taxering) enligt nuvarande regler och enligt förslaget. Andring i kronor och procent
Marginalskatt år 1975 (= 1976 års taxe— ring) för skattskyldig utan förvärvsav- drag eller skattereduktion
Bostadstilläggen år 1975 enligt nuvaran— de regler och enligt förslaget
Sammanlagd marginaleffekt för folkpen— sionärer år 1975 i form av marginal- skatt och avtrappning av kommunalt bo— stadstillägg (kbt), dels vid avtrapp— ning av kbt med nu gällande 50 %, dels vid avtrappning med 33 1/3 %
Ökningen av det kommunala bostadstill— lägget för folkpensionärer år 1975 vid avtrappning med 33 1/3 % i stället för med 50 %
Förändringar av disponibel inkomst år 1975 enligt förslaget för gift skatt- skyldig, vars make saknar inkomst
Förändringar av disponibel inkomst år 1975 enligt förslaget för makar med li— ka stora inkomster
Sammanlagda marginaleffekter av skatt och bostadstillägg år 1975 enligt nu- varande regler och enligt förslaget. Gift skattskyldig, vars make saknar in- komst
Sammanlagda marginaleffekter av skatt och bostadstillägg år 1975 enligt nu— varande regler och enligt förslaget. Ma-
169
kar med lika stora inkomster
Tabell 8:12 Ökning av disponibel inkomst från år 1974 till år 1975 för folkpensionärer. Sammanlagda effekter av pensionsålders— kommitténs och skatteutredningens för- slag
170. SOU 1974:20
__*_'LÖ> ___... uns—a ;;. _— :ay—a-nr "kw—.a...
Tabell 4:1 Svenska kommunförbundets rekomendation angående avgiftstaxa inom barntillsynsverksamheten (daghem, familjedaghem och tillsyn av sjukt barn) år 1970
Bruttoin- Motsvarar en års— Avgift kr. per barn och närvarodag om i famil komst per inkomst brutto på, jen finns månad ca kr' 1 barn 2 eller 2 barn på 3 barn på flera barn daghem/fa- daghem/fa— varav 1 på miljedaghem miljedaghem daghem/fa- Jr miljedaghem __ 1 2 3 4 1 5 6 —1 150 - 13 800 1 1 1 1 1 151—1 300 13 800- 15 600 2 2 1 1 1 301-1 500 15 600- 18 000 4 3 2 2 1 501—1 700 18 000- 20 400 5 3 3 2 1 701—1 900 20 400- 22 800 6 ; 4 | 3 2 1 901-2 100 22 800— 25 200 7 5 ' 4 3 2 101-2 300 25 200— 27 600 8 6 4 3 2 301—2 500 27 600- 30 000 9 7 5 4 2 501-2 700 30 000— 32 400 10 8 5 4 2 701—2 900 32 400- 34 800 11 9 6 4 2 901—3 200 34 800- 38 400 13 11 7 5 3 201-3 500 38 400- 42 000 14 12 8 6 3 501—3 800 42 000- 45 600 15 13 8 6 3 801—4 100 45 600- 49 200 16 14 9 6 4 101—4 400 49 200— 52 800 17 15 10 7 4 401-4 700 52 800- 56 400 18 16 10 7 4 701-5 000 56 400- 60 000 19 17 11 8 5 001—5 300 60 000- 63 600 20 18 11 8 5 301—5 600 63 600- 67 200 21 19 12 9 5 601-5 900 67 200- 70 800 22 20 13 10 5 901-6 200 70 800- 74 400 23 21 14 10 6 201—6 500 74 400— 78 000 24 22 14 10 6 501—6 800 78 000- 81 600 25 23 15 11 6 801—7 100 81 600- 85 200 26 24 15 11 7 101—7 400 85 200— 88 800 27 25 16 12 7 401-7 700 se 800- 92 400 28 26 16 12 7 701-8 000 92 400- 96 000 29 27 17 12 8 001-8 300 96 000- 99 600 30 28 17 12 8 301-8 600 99 600-103 200 31 29 _18 13 8 601-8 900 103 200-106 800 32 30 18 13 8 901-9 200 106 800—110 400 33 31 19 14 9 201- 110 400- 34 32 19 14
SOU 1974:20 171
Tabell 5:1 Barnbidragets utveckling 1948-1974
260 kr./år från 1947; 30 kr./år från 1950 efter konsumentpris- index
260 kr./år från 1947; 30 kr./år från 1950 upp- räknat efter den privata konsum- tionens utveckling per capita
Barnbidrag per år och barn under 16 år, kr.
SOU 1974:20
Tabell 6:1 Total inkomstskatt, genomsnittlig skattesats och margi- nalskattesats år 1974 1975 års taxerin för skatt-
skxldig utan förvärvsavdrag eller skattereduktion. Kom- munal utdebitering = 24 kr./skr.
Åreinkomst, Total Genomenitt- Marginal- inkomst- lig skatte— skattesats, skatt,
1)Marginalskatt = Inkomstskatt som belöper på en ökning av inkomsten från ett i kol. 1 angivet belopp till närmast
högre belopp i samma kolumn.
sou 1974:20 173
Kommunal och etatli inkomstskatt samt s'ukförsäkrin sav ift 1974 197 års taxerin för skatts ldi utan förvärvsavdra
eller skattereduktion. Kommunal utdebiterin = 24 kr. skr.
Års- Kommunal Statlig Total % av total inkomstskatt inkomst, inkomst— inkomst- inkomst- S'uk— Kommunal Statlig skatt, skatt, skatt, fårs.- skatt skatt kr. avg.
-____—n-I
SOU 1974220 |
Tabell 6:2 Mar inalskatt år 1974 1975 års taxerin för skattskxldig utan
förvärvsavdrag. Sjukförsäkringsavgift har ej inräknats. Kommunal utdebitering = 24 kr./skr.
Beskatt— Ungefärligen Kommunal Effekt av Marginal— ningsbar motsvarande utdebite- grundav— skatt, % inkomst, årsinkomst, dragets (kol. 5+ ,,4
avtraPp—%
ning
20,2- 25,3 25,3- 30,8 30,8— 34,7 34,7- 53,7
52,5- 53,7- 71,2 70 -100 71,2-101,2 100 -150 1o1,2-151,2 150 _ 151,2-
1)
I avtrappningsskiktet motsvarar effekten 1/5 av beloppet i kol. 5.
SOU 1974220 175
L
1974 1975 års taxerin när inkomst före
skatt ökar med 10 %. Skattskildig utan för-
värvsavdrag eller skattereduktion. Kommunal utdebitering = 24 kr./skr.
1. Tabell 6:4 Procentuell ökning av disponibel inkomst år i 1
Procentuell ökning av disponibel inkomst
Årsinkomst &öre
ökningen med 10 %) kr.
BOU 1974: 20
Tabell 6:2 Den direkta skattens och mervärdeskattens storlek när årsinkomst ________.__________._____.__________________.____________________ och disponibel inkomst varierar. Ensamstående utan barn. År 1974
Direkt Disponibpl Mervärdeskatt, kr. (konsumtionsandel, inkomst,
813
(41,97) 2 048 (41,97) 2 477 ( .. ) .. ( .. ) ..
Mervärdeskatten i procent av total skatt (kol. 4 i % av kol. 2+4)
1)Disponibel inkomst = årsinkomst — inkomstskatt + bostadstillägg.
2)
skattepliktig konsumtion resp. livsmedelskonsumtion.
SOU 1974:20
Konsumtionsandel = andel av total konsumtion hänförlig till total mervärde-
177
Tabell 6:6
och dis onibel inkomst varierar. Gifta eller samboende en är in—
komsttagarel 2 barn. År 1974
Mervärdeskatt, kr. 2) Mervärdeskatten i (konsumtionsandel, %) procent av total skett (kol. 4 1 % av kol. 2+4)
* | 1”Disponibel inkomst = årsinkomst _ inkomstskatt + bostadstillägg + barnbidrag.
2)
Konsumtionsandel = andel av total konsumtion hänförlig till total mervärde-
1 1 1 Den direkta skattens och mervärdeskattens storlek när årsinkomst skattepliktig konsumtion resp. livsmedelskonsumtion. I 1
SOU 1974220
Tabell 627 Mervärdeskatten kr. å livsmedel för skilda hushålls— txper när årsinkomsten varierar. År 1974
Ensamstående Gifta eller sam— Gifta eller sam-
boende en är in— boende båda är komsttagare inkomsttagare
0 barn 2 barn
SOU 1974:20 179
Tabell 618 Hö sta sammanla da statli a och statskommunala bostadstillä
fr. o. m. 1.1.1974
Taxerad in— Makar eller ensamståen e komst, kr.
utan barn1
000 000 000 000 000
000 45 000 50 000 55 000 60 000
Övre gräns för till- 1588
1)månadshyra 400-
2)" 400-
3 ) " 400— 4) " 400-1 180
Makar eller ensamståend med 1 barn2
650 kr. för makar och 300-550 kr. för ensamstående
750 " 900 " 025 "
"
300-650 " 300-800 " 300-925 "
SOU 1974:20
.:-_. ”___.- mammi-d
+
+
Tabell 6:10
Tabell 6:9 Disponibel inkomst år 1974 11975 års taxering) Inkomsttagare med genomsnittlig industriarbetarlön
Familjetyp Ensamstående _ Gift med hemmamake Gift med heltidsar— betande make "6" 1525; Tiiå'm" "fårn
Årsinkomst Skatt Barnbidrag Bostadstillägg Daghemsavgift Disponibel
inkomst
Årsinkomst
Skatt
Barnbid Bostads Daghems
Disponibel inkomst
Ang. förutsättningarna
se tabellkommentar efter tabell 6:18.
Disponibel inkomst år 1974 11975 års taxering) Inkomsttagare med genomsnittlig industritjänstemannalön
Familjetyp
Ensamstående Gift med hemmamake
betande make
rag tillägg avgift
1 barn 3 barn
Ang. förutsättningarna
5. U 1974:20
se tabellkommentar efter tabell
Gift med heltidsar—
6:18.
181
Tabell 6:11 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkatego- rier med genomsnittlig industriarbetarlön åren 1968—1974. Löpande priser
Inkomsttagarkategori (familjetyp) 1968- 1969— ' 035525; 1969 1970 1968—1974
Ensamstående,
0 barn 1"
Gift med hemmamake, 0 barn 1" 3"
Gift med heltidsarbet- tande make,
0 barn 1 || 3 "
Ang. förutsättningarna se tabellkommentar efter tabell 6:18
182. SOU 1974:20
Tabell 6:12 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkatego- rier med genomsnittlig industritjänstemannalön åren 1968-1974. Löpande priser
Inkomsttagarkategori Ökning, %
(famn—”'””) 1968- 1969- 1970- 1971- 1972- 1973- Genomsnitt 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1968-1974 2 3 r ”4" 55 få 6 7 8 Ensamstående, , 0 barn 3,2 5,6 13,6 3,8 -1o,1 9,9 7,6 1 " 3,1 3,0 6,0 6,2 8,3 12,7 6,5 Gift med hemmamake, 1 0 barn 2,8 5,7 7,6 2,9 , 9,4 9,3 6,3 1 " 2,7 5,5 8,6 4,3 i 8,7 9,1 6,5 3 " 11,3 4,2 8,6 7,3 ; 9,5 8,6 8,2 | Gift med heltidsarbe- , | tande make, 0 barn 3,3 5,9 13,8 3,7 9,8 9,9 7,7 1 " 2,9 5,2 13,6 3,6 9,3 10,5 7,5 3,4 3,9 14,9 3,0 10,0 [10,4 7,5
Ang. förutsättningarna se tabellkonmentar efter tabell 6:18
SOU 1974:20 183
Tabell 6:13 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkategc—
rier med enomsnittli industriarbetarlön åren 1968—1974. Fasta priser
Inkomsttagarkategori (familjetyp)
1968- 1969- 1970- 1971- Genomsnitt 1969 1970 1971 1972 1968—1974
Ensamstående,
Gift med hemmamake, 0 barn 1" 3"
Gift med heltidsarbe- tande make,
0 barn 1 || 3 "
Ang. förutsättningarna se tabellkommentar efter tabell 6:18
184 SOU 1974:20
Tabell 6: 14 Utvecklingen av disponibel inkomst för olika inkomsttagarkatego- rier med enomsnittli industrit änstemannalön åren 1968-1974.
Fasta priser
Inkomsttagarkategori (familjetyp) 1970- 1971- 1972— 1973— 'Genomsniti 1971 1972 1973 1974 1968—1974
1 ** 4 "n.. Ensamstående, 0 barn
1"
Gift med hemmamake,
0 barn 1 || 5 "
Gift med heltidsarbe- tande make,
0 barn 1 || 3 ||
.._,
Ang. förutsustningarna se tabellkommentar efter tabell 6:18
SOU 1974:20 185
Tabell 6:15 Ökning av disponibel inkomst från år 1968 till år 1973 i absoluta tal och i recent av bruttoinkomstöknin en under samma
186
Inkomsttagarkategori Industriarbetare Industritjänstemän
(famllJetyp) Inkomst- Ökning av disponibel inkomst
ökning, kr.
Ensamstående,
Gift med hemmamake,
0 barn 1 || 3 ||
Gift med heltidsarbe— tande make,
0 barn 1" 3
SOU 1974
. .
Ang. förutsättningarna se tabellkomnentar efter tabell 6:18
20
Tabell 6:16 Teoretisk beräknigg av sammanlagd marginaleffekt vid inkomstökning med 1 000 kr. under år 1974
Årsin- Gift med hemmamake komst
Total margi— nal- effekt
Margi— Avtr. nal- av bo- skatt stads—
% tillägg
31,7 32,1 36,3 42,1 44,8
35 000 63,2 40 000 62,7 45 000 63,2 50 000 62,1 55 000 62,8
60 000 62,2 65 000 62,0 70 000 62,0 75 000 71,0 80 000 71,0
85 000 71,0 90 000 71,0 95 000 71,0 100 000 71,0
Anm. Den i tabellen tillämpade beräkningsmetoden är korrekt endast under sär- skilda förutsättningar som anges i texten.
SOU 1974220 187
Tabell 6:17 Sammanlagd marginaleffekt. Jämförelse mellan skattskzldig , med genomsnittlig industriarbetarlön och skattskxldig med
10 hö re lön. Hur stor del av inkomstskillnaden tas i
anspråk för skatt, minskning av bostadstillägg samt ökning av barntillsynskostnader? *
Marginaleffekt, %
Ensamstående
””ölft med heltidsarbe- tande make
Gift med hemmamakeån
1 barn 3 barn 0 barn 1 barn [3 barn
7 8 9
47,0 51,5 I 47,2 49,8 52,0 56,0 52,1 i 58,9 58,9 52,8 1 56,2 1 59,6 ; % | ' 56,7 1 i 61,4 59,4 62,4 63,5
Anv. förutsättningarna se tabellkormentar efter tabell 0:18
..;
188 SOU 1974120
Tabell 6:18 Sammanlagd marginaleffekt. Jämförelse mellan skattskxldig med enomsnittli industrit änstemannalön och skatte ldi med 10 % högre lön. Hur stor del av inkomstskillnaden tas i anspråk för skatt, minskning av bostadstillägg samt ök- ning av barntillsznskostnader?
Marginaleffekt, % Ensamstående Gift med hemmamake
Gift med heltidsarbe- tande make
OMm 1MM Ohm 1Mm Bum omm 1Mm 3Mm
__ __å _. 7 50,9 48,9 52,6 51,7 56,3 54,5 60,2 59,0 61,2 60,6 62,5 62,3 62,6 62,8
Ang. förutsättningarna se tabellkommentar efter tabell 6:18
SOU 1974120 189
Kommentar till tabellerna 6:9 — 6:18
Förutsättningar för beräkningar av disponibel inkomst åren 1968 — 1974 för inkomsttagare med genomsnittlig industriarbetarlön resp. genomsnittlig industritjänste- mannalön
1. Med disponibel inkomst avses här årslön — total in— komstskatt + sjukersättning + bostadstillägg + barn- bidrag - barntillsynskostnader.
2.8 Den genomsnittliga årslönen för industritjänstemän å— ren 1968 — 1975 bygger på SCB:s uppgifter om vuxna manliga och kvinnliga industritjänstemäns månadslöner. Hänsyn har tagits till att den genomsnittliga sjuk- frånvaron uppgår till ca 20 dagar om året. Det har an— tagits att lönerna ligger 9,5 % högre år 1974 än under år 1973. Vidare har antagits att heltidsarbetande make har erhållit lön motsvarande medelvärdet av genomsnitt— lig industritjänstemanna- och industriarbetarlön.
2.b Ärsinkomsten för industriarbgtgrg åren 1968 — 1973 har erhållits genom att multiplicera den genomsnittliga timförtjänsten för vuxna manliga och kvinnliga arbeta- re som är anställda i företag anslutna till SAF med den för motsvarande grupp genomsnittliga årsarbetsti— den. Hänsyn har tagits till att sjukfrånvaron uppgår till ca 20 dagar om året. Även här har antagits att lönerna ligger 9,5 % högre år 1974 än under år 1973. Vidare har antagits att heltidsarbetande make har er— hållit lön motsvarande medelvärdet av genomsnittlig industritjänstemanna— och industriarbetarlön.
Med total inkomstskatt menas kommunal och statlig in— komstskatt, sjukförsäkringsavgift samt t.o.m. år 1973 folkpensionsavgift.
Kommunalskatten har uträknats enligt den för resp. år beräknade medeldebiteringen i riket.
SOU 1974:20
8.
Skatteberäkningarna har genomförts enligt de för resp. år gällande reglerna.
Sjukfrånvaron uppgår genomsnittligt till ca 20 dagar om året. T.o.m. år 1975 har skattefri sjukpenning er— hållits. Fr.o.m. år 1974 har skattepliktig sjuklön, uppgående till 90 % av bruttolönen, inräknats i årsin— komsten.
Med bostadstillägg avses såväl de statliga som de statskommunala tilläggen. Gällande regler för resp. år har tillämpats. Till grund för tillämpningen av av— trappningsreglerna visst bidragsår har legat föregå— ende års taxerade inkomst och således den beräknade årsinkomsten två år före bidragsåret. Hyresnivån för resp. år är den genomsnittliga hyresnivån i nyproduce— rade flerfamiljshus ägda av allmännyttiga företag.
Följande lägenhetsstorlekar har antagits för de olika familjekategorierna.
Ensamstående utan barn 2 rum och kök Trebarnsfamiljer 4 " " " Övriga 3 || u "
Barnbidrag har antagits utgå till varje barn med de för resp. år gällande beloppen.
Dagavgifterna för barntillsynen följer den av kommun- förbundet rekommenderade taxan. I övrigt har antagits att tillsynen uppgått till 200 dagar per år för barn till ensamstående och gifta par där båda makarna hele tidsarbetar samt att inga barntillsynskostnader upp— kommer för gift par när den ene maken är hemmamake. När familjen har tre barn har antagits att två av des— sa finns på daghem.
Vid omräkning till fasta priser för åren 1968 — 1973 har hänsyn tagits till utvecklingen av konsumentpris-
SOU 1974:20 191
index dessa år. Det har antagits att konsumentprisin— dex ökar från 287 år 1975 till' 517 år 1974 eller med 10,5 %.
192. SOU 1974-220
Ensamstående
Tabell 6:19 Extra avdrag vid beskattningen för folkpensionärer vid 1975 års
taxering
Taxerad Grund- Extra avi; Beskatt- inkomst avdrag drag ningsbar inkomst
Beskatt- ningsbar
1 2 3 10 600 4 500 6 100 9 10 900 4 500 6 000 9 11 200 4 500 5 900 9 11 500 4 500 5 800 1 200 9 11 800 4 500 5 700 1 600 9 000 1 12 100 4 500 5 600 2 000 9 000 2 12 400 4 500 5 500 2 400 9 000 2 12 700 4 500 5 400 2 800 9 000 2 13 000 4 500 5 300 3 200 9 000 3 13 300 4 500 5 200 3 600 9 000 3 13 600 4 500 5 100 4 000 9 000 4 15 100 4 500 4 600 6 000 9 000 6 16 600 4 500 4 100 8 000 9 000 8 18 100 4 500 3 600 10 000 9 000 0 19 600 4 500 3 100 12 000 9 000 2 21 100 4 500 2 600 14 000 27 400 9 22 600 4 500 2 100 16 000 28 900 9 24 100 4 500 1 600 18 000 30 400 9 25 600 4 500 1 100 20 000 31 900 9 25 900 4 500 1 000 20 400 33 400 9 26 200 4 500 900 20 800 34 900 9 26 500 4 500 800 21 200 36 400 9 26 800 4 500 700 21 600 37 900 9 27 100 4 500 600 22 OOOV 38 800 9 27 400 4 500 500 22 400 39 100 9 27 700 4 500 400 22 800 39 400 9 28 000 4 500 300 23 200 39 700 9 28 300 4 500 200 23 600 40 000 9 28 600 4 500 100 24 000 40 300 9 28 900 4 500 0 24 400 40 600 9
Anm. Basbeloppet under första halvåret 1974 har antagits genomsnittligt upp— gå till 8 200 kr. och under andra halvåret 1974 till 8 700 kr. Folkpen- sionen inkl. pensionstillskott under år 1974 blir då för ensamstående folkpensionär 9 246 kr. och för gift folkpensionär 7 556 kr. Härvid har beaktats den särskilda pensionsutbetalningen i januari 1974. Beträffande makar har vardera makens taxerade inkomst förutsatts uppgå till minst 4 500 kr. och högst 30 000 kr.
SOU 1974220 193
Tabell 6:20 Total inkomstskatt för ensamstående folkpensionär jämfört med total inkomstskatt för ensamstående skattsklldig i aktiv ålder år 1974
Ärsinkomst, Folkpensionär. Skattskyldig Skillnaden i skatt Total inkomst- i aktiv ålder, mellan folkpensio- skatt, kr. Total inkomst- när och skattskyl-
skatt, kr. dig i aktiv ålder, kr.
Anm. För folkpensionär har räknats med extra avdrag enligt tabell 6:19. För skattskyldig i aktiv ålder har sjukförsäkringsav- giften beräknats efter basbeloppet för januari 1974, d.v.s. 8 100 kr. Med årsinkomst avses skattepliktig inkomst ( för folkpensionär har således inte inräknats kommunalt bostads—
tillägg).
194 SOU 1974:20
Tabell 6:21 Total inkomstskatt för makar som båda är folkpensio- närer jämfört med total inkomstskatt för makar i ak-
tiv ålder är 1974
Årsinkomst, Folkpensionärer Makar i aktiv Skillnaden i skatt Total inkomst- ålder. Total mellan folkpensio- skatt, kr. inkomstskatt, närer och makar i aktiv ålder, kr.
Anm. För makar som båda är folkpensionärer har räknats med extra avdrag enligt tabell 6:19. För makar i aktiv ålder har sjuk- försäkringsavgiften beräknats efter basbeloppet för januari 1974, d.v.s. 8 100 kr. Med årsinkomst avses makarnas samman- lagda skattepliktiga årsinkomst (för folkpensionärer har så- ledes inte inräknats kommunalt bostadstillägg). Makarna har vidare förutsatts ha lika stora inkomster och inga barn.
SOU 1974:20 195
fört med ensamstående i aktiv ålder
Dispo- Differens; nibel kol. 8 - inkomst kol. 7
Ensamstående folkpensionär
Sidoin- FP PT Skatt Dispo-
komst nibel " inkomst for en— sam—— stående i aktiv ålder 1 129, _ 6 IIIIIIIIIIIIIIDIIII , o 7 848 1 398 o 14 246 10 937 3 1 1 000 7 848 1 398 o 15 246 11 620 3 3 2 000 7 848 o 15 383 11 712 3 1 3 000 7 848 44 15 804 12 028 3 1 4 ooo 7 848 456 16 091 12 504 3 ; 5 000 7 848 _ 4 199 17 047 868 16 179 12 845 3 ' 6 ooo 7 848 _ 3 699 17 547 1 284 16 263 13 188 3 7 000 7 848 _ 3 199 18 047 1 696 16 351 13 526 2 , 8 000 7 848 _. 2 699 18 547 2 108 16 439 13 868 2 ; 9 000 7 848 _! 2 199 19 047 2 524 16 523 14 208 2 ; 10 000 7 848 _ 1 699 19 547 2 936 16 611 14 547 2 1 11 000 7 848 _ 1 199 20 047 3 348 16 699 14 889 1 ; 12 000 7 848 _ 699 120 547 3 764 16 783 15 208 1 1 13 000 7 848 _; 199 721 047 4 176 16 871 15 519 1 t 14 000 7 848 _ _ 21 848 4 588 17 260 16 019 1 15 000 7 848 _' _ 22 848 5 072 17 776 16 639 f 16 000 7 848 _ _ 23 848 5 564 18 284 17 264 7 17 000 7 848 _ _ 24 848 6 056 18 792 17 884 & 18 000 7 848 _ _ 25 848 6 561 19 287 18 472 % 19 000 7 848 _. _ 26 848 7 132 19 716 19 036 i 20 000 7 848 _ _ 27 848 7 704 20 144 19 598 1 22 000 7 848 _ - 29 848 8 732 21 116 20 721 i 24 000 7 848 - _ 31 848 9 738 22 110 21 762 26 000 7 848 _ _ 33 848 10 770 23 078 22 717 28 000 7 848 _ _ 35 848 12 011 23 837 23 543 30 000 7 848 _ - 37 848 13 259 24 589 24 285 35 000 7 848 _ _ 42 848 16 379 26 469 26 142 1 40 000 7 848 - - 47 848 19 499 28 349 27 999 i 50 000 7 848 _ - 57 848 25 718 32 130 31 729 60 000 7 848 :J_ _ 67 848 31 918 35 930 35 517 1
Anm. För folkpensionärer har sidoinkomsten, om den uppgår till 1 000 elle 2 000 kr., förutsatts utgöras helt av ATP. Vid högre sidoinkomst har” minst 2 535 kr. förutsatts utgöras av ATP. Skattskyldig i aktiv ålde' har antagits inte ha några barn och inte uppbära bostadstillägg. Bruv inkomsten för skattskyldig i aktiv ålder = kol. 5.
196. SOU 1974:20
Lbell 6:23 Dis onibel inkomst år 1974 för makar
närer, jämfört med makar i aktiv ålder
lakar, som båda är folkpensionärer iidoin- FP PT Brutto- Skatt Dispo- :omst inkomst nibel inkomst 1 3 0 12 316 2 796 5 000 20 112
1 000 12 316 2 796 5 000 21 112 2 000 * 12 316 2 796 5 000 22 112 3 000 : 12 316 2 070 5 000 22 386 4 000 ; 12 316 1 070 5 000 22 386
5 000 1 12 316 70 5 000 22 386 6 000 12 316 _ 4 898 23 214 7 000 12 316 _ 4 398 23 714 8 000 12 316 _ 3 898 24 214 1 9 000 12 316 _ 3 398 24 714 1
1 10 000 1 12 316 _ 2 898 '25 214 2 11 000 f 12 316 _ 2 398 725 714 2 12 000 12 316 _ 1 898 526 214 2 13 000 : 12 316 _ 1 398 '26 714 3 14 000 1 12 316 _ 898 *27 214 3 15 000 ; 12 316 - 398 27 714 4 16 000 E 12 316 1 _ _ 28 316 4 17 000 1 12 316 ; _ 1 _ 29 316 5 18 000 ; 12 316 ' _ i _ 30 316 5 19 000 1 12 316 _ - _ 31 316 5 1 20 000 i 12 316 _ _ 32 316 6 22 000 12 316 — - 34 316 7 24 000 7 12 316 , _ _ 36 316 7 26 000 ; 12 316 j _ _ 38 316 8 28 000 ; 12 316 - _ _ 40 316 9 30 000 12 316 _ _ 42 316 10 35 000 12 316 _ _ 47 316 12 40 000 12 316 _ _ 52 316 14 50 000 12 316 _ _ 62 316 18 60 000 12 316 _ __L72 316 24
Differens kol. 8 _
NNNWW MDI—### ...a—mau)
_l—l—l—l
Anm. Makarna har förutsatts ha lika stora inkomster. För folkpensionärer har sidoinkomsten, om den uppgår till högst 4 000 kr., förutsatts utgöras helt av ATP. Vid högre sidoinkomst har minst 5 070 kr. förutsatts ut- göras av ATP. Makar i aktiv ålder har antagits inte ha några barn och inte uppbära bostadstillägg. Bruttoinkomsten för makar i aktiv ålder = kol. 5.
SOU 1974:20
197
Tabell 7:1 Fördelnin en av inkomstta are vars sammanräknade inkomst under år 1972 inte u ått till 20 000 kr. efter ålder kön och civil- stånd
Därav med inkomst
Antal inkomsttagare i nedanstående inkomst— Samtliga klasser
inkomst 1— 5 000- 10 000- 15 000— 5 000— ej reg. 4 999 9 999 14 999 19 999 19 999 ___-___...-
Inkomsttagare i åldern -19 år
67- år
Inkomsttagar— kategorier
76 162 355 306
215 036 621 188
Inkomsttagare i åldern 20-66 år 420 132 1 791 677
Gifta män 43 588 239 248
83 347 046
935 445
322
Ogifta män
Summa män 561 294
906 624
Gifta kvinnor
323 1 230
752 759
Ogifta kvinnor
Summa kvinnor 197 383
Samtliga in?) komsttagare
851 600
1)Icke mantalsskrivna personer samt skattskyldiga som saknar hemortskommun i riket har inte medräknats.
198. SOU 1974:20
wTabell 7:2 Fördelning av inkomstta are i åldern 20-66 år vara sammanräknade inkomst under år 1972 inte u ått till 20 000 kr.
Yrkesställning, Antal inkomsttagare i nedanstående Samtliga kön, civilstånd inkomstklasser
inkomst 1- 5 000- 10 000- ej reg. 4 999 9 999 19 999
Ogifta män Rörelseidkare 458 Anställda 223 Ej förvärvs- arbetande 833 Gifta män 420 Rörelseidkare 688 Anställda 388 Ej förvärvs- arbetande ' 344 Summa män 934 Rörelseidkare 146 Anställda 611 Ej förvärvs- arbetande 177 Ogifta kvinnor 257 Rörelseidkare 993 Anställda 723 Ej förvärvs— arbetande 65 541 Gifta kvinnor 434 Rörelseidkare 14 613 Anställda 553 Ej förvärvs— arbetande 55 268 Summa kvinnor 812 691 Rörelseidkare 21 606 Anställda 670 276 Ej förvärvs- arbetande 120 809 Samtliga 255 625 Rörelseidkare 8 98 752 Anställda 974 887 Ej förvärvs- arbetande 181 986
SOU 1974220 199
200
år 1975 för folkpensionärer enligt pensionsål- derskommitténs förslag och i övrigt enligt nu-
varande regler
Sidoinkomst Ensamstående folkpensionär
Makar, som båda är folkpensionärer
3
2 2 2 2 2 1 120 2 160 ' ' 1 120 2 136 1 120 2 403 1 1 120 ; 2 405 ' 1 120 2 403 ! 1 120 2 403 1 120 2 403 935 2 405 971 2 301 g 980 2 034 ' 1 007 2 036 . 849 2 034 534 2 034 288 2 036 281 2 086 281 1 912 ; 281 1 297 :
Anm. Folkpensionen för år 1975 har beräknats enligt pen- sionsålderskommitténs förslag. För år 1974 har hänsyn tagits till den särskilda pensionsutbetalningen 1 ja- nuari. Oreducerat kommunalt bostadstillägg har antagits vara 5 000 kr. Sidoinkomst som uppgår till 1 000 eller 2 000 kr. har förutsatts helt utgöras av ATP. Vid hög- re sidoinkomst har belopp motsvarande 30 % av basbe- loppet förutsatts utgöras av ATP. Höjningen av pen— sionstillskotten har därför avräknats mot sidoinkomsten, vilket ger lägre ökningstal för den som har sidoinkomst i form av ATP. Basbeloppet har uppskattats till i ge- nomsnitt 8 450 kr. för år 1974 och 9 050 kr. för år 1975.
SOU 1974:20
Tabell 8:2 Verkningar av förslaget på total inkomstskatt m.m.
Ändring i total inkomstskatt m.m. vid tillämpning av förslaget i ställef för nuvarande regler. 1975 års inkomster (= 1976 års taxe— ring) . Skattskyldig utan förvärvsavdrag eller skattereduktion (1 800 kr.). Kommunal utdebitering = 24 kr./skr. Basbelopp i ja- nuari 1975 = 8 900 kr.
Årsinkomst Total skatte- Härav ändring på grund av
.. . _ll _ _ ?giZäågeinligt slopad sjukför— ändrade grundav- skatteavräkning g säkringsavgift drag och skatte- (250 kr.)
skala 3. 4 _11 5 - 19 - - 108 — 297 - - 250 _ 340 - - 250 - 366 - 3 - 250 - 372 - 57 - 250 — 393 - 139 - 250 - 277 - 509 - 250 - 306 - 1 029 ! - — 329 — 1 532 1 - — 358 - 1 784 I - - 382 - 1 790 ; - - 411 - 1 790 E - - 432 - 1 790 1 - - 441 ' - 1 773 ; — | - 337 , - 1 891 i - - 337 * _ 1 791 , _ - 337 1 - 1 691 ? - — 313 - 1 124 i _ - 313 - - 254 + - 254 + + - 254 .L
1)Jfr dock avsnitt 8.1.3 ang. effekten av kvarvarande avdragsrätt för sjukför- säkringsavgift.
SOU 1974 :20 201
Tabell Bzz Total inkomstskatt år 1275 £: 1976 års taxerin 1)enli t nuvarande regler och enligt förslaget. Ändring i kronor och procent
Skattskyldiga utan förvärvsavdrag eller skattereduktion (1 800 kr.). Kommunal utdebitering = 24 kr./skr.
Årsinkomst Total inkomstskatt Skatteändring enligt kr. . . förslaget kronor enligt procent av årszmkomsten enligt nuvarande förslaget nuvarande förslaget kr. % regler regler 1 6 7 | 1 5 000 — 127 - 100,0 10 000 — 547 _ 28,0 15 000 - 590 - 16,6 20 000 — 619 — 12,0 25 000 - 679 — 9,7 30 000 — 782 _ 8,5 35 000 — 1 036 - 8,8 40 000 — 1 335 — 8,9 45 000 - 1 861 - 10,3 50 000 - 2 142 - 10,1 55 000 - 2 172 - 8,9 60 000 - 2 201 - 8,0 65 000 — 2 222 - 7,3 70 000 - 2 214 - 6,6 80 000 - 2 228 — 5,5 90 000 - 2 128 1 - 4,5 100 000 _ 2 028 I - 3,7 125 000 - 1 437 — 2,0 150 000 — 687 - 0,8 200 000 + 193 + 0,1 300 000 + 2 193 + 1,1 500 000 + 6 193 + 1,7 1)
Jfr dock avsnitt 8.1.3 ang. effekten av kvarvarande avdragsrätt för sjukför- säkringsavgift.
202. SOU 1974z20
skattskyldig utan förvärvsavdrag eller skatte- reduktion (1 800 kr.). Kommunal utdebitering = 24 kr.! Skr.
Årsinkomst, Marginalskattesats1)
kr. Nuvarande Förslaget Ändring regler
1)Marginalskatt = Inkomstskatt som belöper på en ökning av inkomsten från ett i kol. 1 angivet belopp till närmast högre belopp i samma kolumn.
2)Härav beror 5,0 procentenheter på att skatteavräkningen (250 kr.)upphör inom detta skikt.
SOU 1974220 203
204
Tabell 8:5
Bostadstillä tillägg per år.
15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 80 90 100
000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000
en år 1975 enli t nuvarande re ler och enli t försla et. Maximalt statligt och statskommunalt
3 barn
nuv. för- ök- nuv. regler slaget ning
o m m uxuxwxswn wxm v 0 # s s-
Övre gräns i för: ; totalt bi- drag, kr.
statligt bidrag, kr. '
33 000 45 600 53 600'8 000
30 200 31 200
A-.... ...._._
39 200 43 200
SOU 1974
Anm. Vid beräkning av bostadstillägg enligt nuvarande regler har antagits att gränserna för reduktion med 12 % respek— tive 18 % höjts med 2 000 kr. vardera.
20
Tabell 8:6 Sammanlagd marginaleffekt för folkpensionärer år 1975 i form av mar- inalakatt och avtra nin av kommunala bostadstillä kbt dels
vid avtrappning av kbt med nu gällande 50 %, dels vid avtrappning 1 . Oreducerat kbt = 000 kr. Kommunal utdebiterin = 24 kr. skr. Nuvarande rundavdra och skatteskala med
! Sidoinkomst,1) Sammanlagd marginaleffekt i procent för
k . . n _ r ensamstående folkpen31onar makar som båda ar folkpensio- näreré)
vid 50 % vid 33 1/3 ökning (+) vid 50 % vid 33 1/3 ökning (+) avtrapp- % avtrapp- eller minsk-
ning (-)
—-o..
16 16 16 16 16
.: wuwmm
vou-o—ou .— anus—14 4m44m
WWW
N U'l ». &."
1)Sidoinkomsten har antagits till åtminstone de första 2 715 kr. (= 30 % av bas— beloppet) bestå av ATP mot vilken pensionstillskott skall avräknas.
2>Makarna har förutsatts ha lika stora inkomster.
SOU 1974:20 205
Tabell 8:7 Ökn en av det kommunala bostadstill" et för folk ensionärer år 1975 vid avtra nin med 3 1 i stället för med 50
Sido- Ensamstående folkpensionär med Makan som båda är folkpenionärer inkomst oreducerat kbt på 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6000 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr.
IllllllIllälllillllllillIEIIIIIIHIIIIIIIIIIIIIIIIIIEI ”
206 sou 1974:20
Tabell 8:8 Förändringar av disponibel_inkomst år 1975 enligt förslaget för gift
skattskxldig, vars make saknar inkomst
Inkomst Ökning (+) eller minskning (—), 1 kr., av
a 1 ' " r 975' bostadstillägg disponibel inkomst
kr.
Anm. Förändringen av disponibel inkomst avser de sammanlagda förändringarna av skatt och bostadstillägg. Med skatt avses statlig och kommunal inkomstskatt samt enligt nuvarande regler även sjukförsäkringsavgift. Den kommunala ut- debiteringen har förutsatts uppgå till 24 kr. per skattekrona och basbe- loppet har för januari 1975 beräknats till 8 900 kr. Vid uträkningen av 1975 års bostadstillägg har förutsatts att hyran är så hög att högsta statskom- munala bostadstillägg utgår. Vid beräkning av bostadstillägg enligt nuvaran- de regler har vidare antagits att gränserna för reduktion med 12 % och 18 % höjts med 2 000 kr. vardera. Slutligen har förutsatts att 1973 års inkomster - på vilka bidragsgivningen grundas - uppgått till 85 % av 1975 års in- komster. Vid beräkningen av verkningar av förslaget har inte beaktats effek— ten av den eftersläpande avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering (jfr avsnitt 8.1.3).
SOU 1974;20 207
Tabell 8:9 Förändrin ar av dis onibel inkomst år 1975 enli t försla et för makar med lika stora inkomster
Makarnas Ökning (+) eller minskning (-), 1 kr., av ”man" bostadstillägg disponibel inkomst lagda in-
Anm. Förändringen av disponibel inkomst avser de sammanlagda förändringarna av skatt och bostadstillägg. Med skatt avses statlig och kommunal inkomstskatt samt enligt nuvarande regler även sjukförsäkringsavgift. Den kommunala ut- debiteringen har förutsatts uppgå till 24 kr. per skattekrona och basbe- loppet har för januari 1975 beräknats till 8 900 kr. Vid uträkningen av 1975 års bostadstillägg har förutsatts att hyran är så hög att högsta statskom- munala bostadstillägg utgår. Vid beräkning av bostadstil].ägg enligt nuva- rande regler har vidare antagits att gränserna för reduktion med 12 % och 18 % höjts med 2 000 kr. vardera. Slutligen har förutsatts att 1973 års in— komster — på vilka bidragsgivningen grundas - uppgått till 85 % av 1975 års inkomster. Vid beräkningen av verkningar av förslaget har inte beaktats effek- ten av den eftersläpande avdragrätten för sjukförsäkringsavgift vid 1976 års
taxering (jfr avsnitt 8.1.5).
208. SOU 1974:20
Tabell 8:10 år 1975 enli t nuvarande re ler och enli t för—
SOU 1974 20
Inkomst år 1975, Sammanlagd genomsnittlig marginaleffekt, i procent, enligt Ökning (+) eller minskning (-) av
kr. nuvarande regler förslaget marginaleffekten enligt forslaget
000- 10 000- 15 000— 20 000- 25 000- 30
FFmNO no......— mwOv—N v—l—LhNO o...—..o— MQOv—N v—t—mwm o...—u.. mmomw
000- 35 000— 40 000- 45 000- 50 000- 55
OmOv—m .. .. o...— (sminkad) u—v— OmOv—CO o... o....— [*(DLOMCO 1—1— NDUNNXOXD .. ..».— [*I-"01.00
000- 60 000- 65 000- 70 000- 80 000— 90
NNl—MO n-..-.. NDNNNI— |++++ Omv—v—O »».-- NFOOQ— szth—O ...—o..... 0000?-
OOO-100 OOO—125 OOO-150 OOO-200 OOO-300 OOO-500
OQ'OPOO -.... ..... FNMv—NN + + + + + + OQOPOO u...-...... x—NMv—NN O-d-OFOO » ...—o... v—NNNv—NN
209
Anm. Beträffande de allmänna förutsättningarna för beräkningarna se tabell 838.
R) _1 CD
Tabell 8: 11
.. b
ammanla da mar inaleffekter av skatt och bostadstillä
år 1975 enli t nuvarande re ler och enli t för—
sla et. Makar med lika stora inkomster
Makarnas samman— lagda inkomst år 1975, kr.
Sammanlagd genomsnittlig marginaleffekt, i procent, enligt Ökning (+) eller minskning (_) av]
marginaleffekten enligt förslaget
nuvarande regler förslaget
1 barn 2 barn]?4 barn 0 barn
__k_ 0 barnl 1 barn 2 barn 4 barn 0 barn
SOU 1974 20
35 40 45 50 60 65 70 80
100 125 150 200
000- 000- 000— 000— 000- 000- 000— 000- 000— 000- 000-
35 40 45 50 55 60 65 70 80 90
100
ooo—125 ooo-150 000 ooo—200 ooo-300 000-500
000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000
43,6 44,3 48,0 36,7 41,0 41,7 46,0 46,8 57,0 52,3 57,4 62,0 64,3 72,0 75,6 79,8
_?
33,4 44,0 47,0 48,9 51,9 54,0 57,0 53,6 56,0 52,2 56,4 61,7 63,8 71,8 75,5 79,8
8
9 10
33,4 44,0 47,0 48,9 51,9 54,0 57,0 59,6 62,0 52,2 56,4 61,7 63,8 71,8 75,5 79,8 33,4 44,0 47,0 48,9 51,9
_ - . » . (Vv—(uma)
CDXDONNON
54,0 57,0 59,6 68,6 64,8
- - . . _
N o _ me F
i++! mmNNXN
,_ I
69,6 61,7 63,8 71,8 75,5 79,8
om.-um.»— XDOOONV—
mmmmmm
Anm. Beträffande de allmänna förutsättningarna för beräkningarna se tabell 8:8
Tabell 8:12 Ökning av disponibel inkomst från år 1974 till år 1975 för folkpensionärer. Samman- lagda effekter av pensionsålderskommitténs och skatteutredningens förslag
Sidoinkomst Ensamstående
folkpensionär
Makar, som båda är folkpensionärer
NNMNN MNNNN .::. CO _!
WWUWN ON .::. xo
NNNNN O LN .a [x)—3.5.5; W 4 CD
Anm. Folkpensionen för år 1975 har beräknats enligt pen- sionsålderskommitténs förslag. För år 1974 har hänsyn tagits till den särskilda pensionsutbetalningen i ja— nuari. Oreducerat kommunalt bostadstillägg har antagits vara 5 000 kr. Sidoinkomst som uppgår till 1 000 eller 2 000 kr. har förutsatts helt utgöras av ATP. Vid hög- re sidoinkomst har belopp motsvarande 30 % av basbe- loppet förutsatts utgöras av ATP. Höjningen av pen- sionstillskotten har därför avräknats mot sidoinkomsten, vilket ger lägre ökningstal för den som har sidoinkomst i form av ATP. Basbeloppet har uppskattats till i ge— nomsnitt 8 450 kr. för år 1974 och 9 050 kr. för år
SOU 1974:20 1975' 211
RESERVATIONER och
SÄRSKILT YTTRANDE
SOU 1974120 215
Reservation av ledamöterna Andersson och Mundebo
Vi biträder utredningens förslag beträffande sjukförsäk— ringsavgiften för löntagare samt ifråga om skatteskala och grundavdrag och vissa andra beskattnings— och bidragsreg— ler. Däremot kan vi endast delvis godta utredningens moti- veringar och förslag, när det gäller finansieringen av re— formen (avsnitt 8.2).
Utredningens förslag innebär bl.a. att den del av kostna— derna för sjukförsäkringen som löntagarna nu betalar själva, skall avlöses av en höjd socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna. Det måste anses naturligt att vid en sådan omläggning tillförsäkra försäkringskassorna full täckning för bortfallande intäkter. Enligt utredningens beräkningar blir detta fallet, om arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen höjs från 3,8 till 6,1 procent. Möjligen kan försäkringskassornas intäkter med denna höjning av av— giften bli något större än vad utredningen har räknat med, och en något mindre höjning skulle sålunda kunna vara tillräcklig. Vi ansluter oss emellertid på denna punkt till utredningens förslag. Det bör dock efter en sådan höjning finnas förutsättningar att undvika ytterligare höjningar av avgifterna till sjukförsäkringen under de närmaste åren.
Utöver de fördelar som omläggningen av sjukförsäkringsav— giften för med sig för löntagarna, uppnås vissa administ- rativa förenklingar. Arbetsgivarnas andel av kostnaderna för sjukförsäkringen kommer att öka från 40 till 66 pro— cent. Denna kostnad är avdragsgill för arbetsgivaren vid inkomstbeskattningen. Kostnadsökningen kommer sannolikt också att beaktas vid kommande löneförhandlingar på samma sätt som skedde vid årets förhandlingar beträffande folk- pensionsavgiften. Ändringarna i sjukförsäkringens finan- siering bör därför kunna genomföras utan några negativa samhällsekonomiska verkningar.
SOU 1974:20 215
Om omläggningen genomförs i enlighet med utredningens för— slag den 1 januari 1975, kan löntagarna utnyttja sin nu— varande avdragsrätt för erlagda sjukförsäkringsavgifter sista gången i 1976 års självdeklaration. Kassamässigt medför omläggningen därigenom ett intäktsbortfall för sta- ten under ett år. Denna engångseffekt måste enligt vår uppfattning accepteras. Det får sålunda anses uteslutet att kompensera ett sådant intäktsbortfall'med någon till— fällig extra avgift. Inte heller bör det komma ifråga att slopa löntagarnas avdragsrätt för sjukförsäkringsavgifter under det sista året före omläggningen. En sådan ändring av bestämmelserna skulle i viss utsträckning vara av re— troaktiv karaktär. Såväl principiella som tekniska och praktiska skäl talar för att avdragsrätt skall gälla ock— så för 1974 års sjukförsäkringsavgift.
Finansieringen av reformen i övrigt bör enligt vår upp— fattning bedömas mot bakgrund av den allmänna utveck— lingen på skatteområdet. Vi kan således inte godta utred— ningsmajoritetens tolkning av direktiven, som innebär att reformkostnaderna nödvändigtvis måste beräknas enbart med ledning av förhållanden vid själva omläggningen.
Det progressiva skattesystem, som funnits i vårt land se— dan länge, kännetecknas bl.a. av att det reella skatte— trycket i viss utsträckning ändras vid penningvärdeföränd— ringar. Detta förhållande blir av särskild betydelse, när inflationen är stark. Vid nominellt oförändrade gränser mellan skatteskalans olika skikt skärps då både marginal- skatten och den totala skatten på en reellt oförändrad in- komst genom att delar av inkomsten kommer upp i högre progressionsskikt.
De senare årens inflation har lett till att skatteutta— get har ökat betydligt fortare än vad som tidigare förut— setts. Som framgår av bifogade tabeller A, B och C har alla större grupper av inkomsttagare reellt sett fått vid- kännas betydande höjningar både av sin totala skatt och av marginalskatten efter den år 1970 genomförda skatteom—
216 SOU 1974:20
läggningen. Detta trots att den då genomförda skatteom— läggningen syftade till att ge flertalet inkomsttagare skattelättnader. Skärpningen av beskattningen har för— stärkts av att många kommuner och landsting höjt sin ut— debitering för att bl.a. kunna fullfölja av riksdagen be— slutade upprustningar och reformer.
Utredningens förslag innebär, att den direkta statliga skatten vid själva omläggningen återförs till den nivå som 1970 års skattebeslut innebar. Som framgår av tab. A och B (kol. 6) leder förslaget till en skattesänkning för flertalet inkomsttagare med hemmamake om inkomsten under— stiger ca 40 000 kr och för andra inkomsttagare om inkoms- ten understiger ca 70 000 kr, räknat i fast penningvärde. Högre inkomsttagare får vidkännas en viss skärpning i för— hållande till 1970 års skattebeslut.
Då man måste räkna med inflation även under kommande år, kommer skatteuttaget snabbt att öka på nytt. Redan efter ett eller ett par år blir sålunda skattelättnaden betyd— ligt mindre än vad utredningens tabeller kan ge intryck av, det kommer t.o.m. för många att bli fråga om nya skattehöjningar. Statens och kommunernas inkomstbortfall minskar i motsvarande utsträckning.
Vi motsätter oss därför utredningens förslag om en höj— ning av den allmänna arbetsgivaravgiften (löneskatten) från 4 till 5,3 procent. En ny höjning av denna skatt skulle dessutom få allvarliga verkningar för samhälls— ekonomi och arbetsmarknad. Den kommer knappast att på samma sätt som när det gäller rena socialförsäkringsav— gifter bli beaktad vid löneförhandlingarna. Företagens kostnadsökningar kommer därigenom att i stor utsträckning slå igenom i priset på varor och tjänster. Höjningen skulle därmed bidra till ytterligare prisökningar.
De redan vidtagna höjningarna av löneskatten under senare år tyder också på att ytterligare höjningar kommer att negativt påverka sysselsättningen. Den av utredningen
SOU 1974220 217
föreslagna höjningen skulle därför direkt komma att mot— verka ansträngningarna att öka sysselsättningen.
Vi anser det sålunda inte nödvändigt, att vid själva om— läggningen helt kompensera stat och kommun för de totala effekterna av utredningens förslag till skattelättnader med exakt motsvarande höjningar av andra skatter och av— gifter. Arbetsgivarnas bidrag till sjukförsäkringen torde bli något större än vad utredningen räknat med. Den pågå— ende inflationen leder också snabbt till att skattelind— ringen blir betydligt mindre än vad utredningen räknat med. Därigenom ökar statens inkomster på nytt. Vidare bör skat— telindringen i sig själv vara en stimulansfaktor, som kan bidra till en ökning av skatteunderlaget. Skattereformen bör alltså delvis kunna vara självfinansierande. Vi anser också att utredningen borde ha fullständigare redovisat olika finansieringsalternativ. Det sägs i direktiven att utredningen skall anvisa "lämpliga finansieringsvägar". Med hänsyn bl.a. till rådande osäkerhet rörande samhälls— ekonomi, statsfinanser och sysselsättning hade det varit till fördel om statsmakterna haft bättre underlag för att pröva olika alternativ då beslut om reformen skall fattas senare under detta år.
Vi betraktar de föreslagna förändringarna av skatte- och bidragssystemen som provisoriska justeringar av gällande regler. De kan bli av betydelse för år 1975 och möjligen också närmast följande år. Då det knappast kan vara till— fredsställande att enbart göra årliga provisoriska föränd- ringar i ett i flera avseenden bristfälligt skatte— och bi— dragssystem, förutsätter vi att skatteutredningens arbete med att utforma ett mera permanent skattesystem snarast fullföljs. Med hänsyn till att vi betraktar de nu förelig— gande förslagen som ett provisorium har vi accepterat, att utredningen i detta skede inte prövat frågor rörande exem— pelvis daghemsavgifter och hemmamakeavdrag samt avvägning— en mellan inkomstbeskattning, beskattning av arbetskraft samt av resurser och energi. Detta blir angelägna spörsmål i det fortsatta utredningsarbetet.
218 SOU 1974z20
Tabell A Ökning &+ eller minsknin - av den totala skatten enli t försla et
dels i förhållande till skatten enligt nuvarande regler, dels i för- hållande till realvärdet å skatten enligt 1970 års beslut
Gift skattskyldig med hemmamake. Utdebitering = 24 kr.
Årsinkomst *Total skatt, i kronon enligt Skatteändring p.g.a. förslaget kr. nuvarande 1970 års rförslaget 1 kronor, i förhållande till regler skatte- nuvarande realvärdet av beslut regler 1970 års beslut , Realvärde _ 21 +,; _ _ __,_,,,3 i 41- _ 5 f 6 5 000 - _ - - - 10 000 155 - - - 155 - 155 . 15 000 1 748 1 1 110 1 158 - 590 + 48 20 000 5 545 ; 2 942 2 726 - 619 - 216 | 25 000 1 5 222 : 4 778 4 545 — 679 — 255 1 50 ooo ' 7 595 ; 6 806 6 611 _ 7'82 - 195 55 000 9 968 ; 9 029 8 952 _ 1 056 — 97 40 000 ; 15 117" f 11 459 11 782 - 1 555 + 525 45 000 1 16 260 ' 14 515 14 599 - 1 861 + 86 1 50 000 ' 19 409 , 17 252 17 267 — 2 142 + 15 ; 55 000 , 22 559 i 20 204 . 20 367 _ 2 172 + 165 5 60 000 ! 25 668 25 148 25 467 _ 2 201 + 519 i 65 000 ' 28 789 ; 26 090 _ 26 567 _ 2 222 + 477 % 70 000 i 51 898 29 019 i 29 684 - 2 214 + 665 80 000 i 58 880 54 922 5 56 652 _ 2 228 + 1 750 90 000 . 45 980 40 824 * 45 852 - 2 128 + 5 028 100 000 1 55 080 1 47 117 ! 51 052 _ 2 028 + 5 955 125 000 1 71 505 ; 65 568 69 866 - 1 457 + 6 498 150 000 * 89 555 ; 80 470 88 866 - 687 + 8 596 200 000 ] 128 487 * 115 522 128 680 + 195 + 15 158 500 000 : 206 487 190 525 208 680 + 2 195 + 18 155 500 000 ! 562 487 540 519 568 680 i + 6 195 + 28 161
Anm. Vid uträkningen av skatten enligt 1970 års beslut har förhållandena i mars 1970 varit utgångspunkt. Således har räknats med en kommunal utde— bitering på 21 kr. per skattekrona. Konsumentprisindex som i mars 1970 uppgick till 233 beräknas i mars 1974 komma att uppgå till 307 å 308 d.v.s. en ökning med 32 procent. Vid uträkningen av realvärdet på skat— ten enligt 1970 års skattebeslut har först den i tabellen angivna års- inkomsten dividerats med 1,32, därefter har skatten å denna inkomst ut- räknats enligt de regler som beslöts 1970 och slutligen har detta skatte— belopp uppräknats med 32 procent.
SOU 1974:20 219
Tabell B Ökn + eller minsknin — av den totala skatten enli t försla et
dels i förhållande till skatten enligt nuvarande reglerl dels i för— hållande till realvärdet å skatten enligt 1970 års beslut
Inkomsttagare utan förvärvsavdrag och s.k. hemmamakeavdrag. Utdebi- tering = 24 kr.
T
Årsinkomst Total skatt, i kronor, enligt Skatteändring p.g.a. förslaget kr. nuvarande 1970 års förslaget i kronor, i förhållande till regler skatte- nuvarande realvärdet av beslut regler 1970 års beslut lRealvärde
|_ 1 l 2 1— 5 4 6 J 5 000 127 18 - 127 - 18 10 000 1 955 1 657 1 408 — 547 - 249 15 000 3 548 3 486 2 958 - 590 - 528 20 000 5 145 5 318 4 526 — 619 - 792 25 000 7 022 7 154 6 343 - 679 — 811 30 000 9 193 9 182 8 411 - 782 — 771 35 000 11 768 11 405 10 732 — 1 036 — 673 40 000 14 917 . 13 835 13 582 — 1 335 - 253 45 000 18 060 16 689 16 199 - 1 861 - 490 50 000 21 209 19 628 19 067 - 2 142 — 561 55 000 24 339 22 580 22 167 | — 2 172 — 413 60 000 27 468 25 524 25 267 - 2 201 — 257 65 000 30 589 28 466 28 367 — 2 222 - 99 70 000 33 698 31 395 31 484 - 2 214 + 89 80 000 40 680 37 298 38 452 — 2 228 + 1 154 90 000 | 47 780 43 200 45 652 - 2 128 + 2 452 100 000 54 880 . 49 493 52 852 — 2 028 + 3 359 125 000 73 103 65 744 71 666 - 1 437 + 5 922 150 000 91 353 82 846 90 666 - 687 + 7 820 200 000 130 287 117 898 130 480 + 193 + 12 582 300 000 208 287 192 901 210 480 + 2 193 + 17 579 500 000 364 287 342 895 370 480 + 6 193 L__ + 27 585
Anm. Vid uträkningen av skatten enligt 1970 års beslut har förhållandena i mars 1970 varit utgångspunkt. Således har räknats med en kommunal utde— bitering på 21 kr. per skattekrona. Konsumentprisindex som i mars 1970 uppgick till 233 beräknas i mars 1974 komma att uppgå till 307 å 308 d.v.s. en ökning med 32 procent. Vid uträkningen av realvärdet på skat- ten enligt 1970 års skattebeslut har först den i tabellen angivna års— inkomsten dividerats med 1,32, därefter har skatten å denna inkomst ut— räknats enligt de regler som beslöts 1970 och slutligen har detta skatte— belopp uppräknats med 32 procent.
ROU 1974: 20
Tabell 0 Ökning &+) eller minskning 1-) av den genomsnittliga marginalskatten i olika inkomstskikt enligt förslaget, dels i förhållande till mar:
inalskatten enli t nuvarande re ler dels i förhållande till real-
värdet å mar inalskatten enli t 1970 års beslut
Skattskyldig utan förvärvsavdrag. Utdebitering = 24 kr.
... _, _ .
Årsinkomst Marginalskatt, i procent, enligt Marginalskatteändring p.g.a. kr. "***” " förslaget, i procent, i för- nuvarande 1970 års förslaget hållande till skatte- r_____.______________________l_ beslut nuvarande realvärdet av L Realvärde regler 1970 års beslut p__ _ _ J , _ __ 1 2 _L_ 5 L 4 1 5 6_,_ _" f 1) 2) > ' T 1 5 000- 10 000 56,6 32,8 28,23 ' - 8,4 — 4,6 10 000- 15 000 51,9 36,64) 51,05) _ 0,9 — 5,6 15 000— 20 000 51,9 56,6 51,4 - 0,5 - 5,2 20 000- 25 000 57,5 56,7 56,5 . - 1,2 - 0,4 25 000. 50 000 45,4 40,6 41,4 _ 2,0 + 0,8 1 50 000- 55 000 51,5 44,5 46,46) - 5,1 + 1,9 ' 55 000- 40 000 63,0 . 48,6 57,0 _ 6,0 + 8,4 , 40 000- 45 000 62,9 57,1 52,5 — 10,6 - 4,8 ' 45 000- 50 000 65,0 58,8 57,4 - 5,6 - 1,4 50 000- 55 000 62,6 59,0 62,0 _ 0,6 + 5,0 . , 55 000- 60 000 62,6 i 58,9 62,0 - 0,6 + 5,1 60 000_ 65 000 62,4 1 58,8 62,0 _ 0,4 + 5,2 ' 65 000- 70 000 62,2 : 58,6 62,5 + 0,1 + 5,7 70 000- 80 000 69,8 1 59,0 69,7 - 0,1 + 10,7 1 80 000. 90 000 71,0 i 59,0 72,0 + 1,0 + 15,0 90 000—100 000 71,0 i 62,9 72,0 + 1,0 + 9,1 5 100 ooo-125 000 72,9 : 65,0 75,5 + 2.4 + 10,5 : 125 000-150 000 75,0 1 68,4 76,0 + 5,0 + 7,6 150 ooo-200 000 77,9 * 70,1 79,6 + 1,7 1 + 9,5 200 ooo—500 000 78,0 75,0 80,0 + 2,0 + 5,0 500 ooo—500 000 78,0 75,0 80,0 i_ + 2,0 1 + 5,0 .
1)För skattskyldig utan skattereduktion 36,6 % för skattskyldig med skatte— reduktion 5,1 %. - 2>Dito 52,8 % resp. - %. _3 Dito 28,2 % resp. -%. - 4)Dito 56,6 % resp. 22,2 %.— 5) enheter på att skatteavräkningen med 250 kr. upphör inom inkomstskiktet.
Dito 51,0 % resp. 25,2 %. - 6>Därav beror 5,0 procent-
SOU 1974220 221
Reservation av ledamoten Hermansson.
1. Det bör ytterligare understrykas att de förslag skatte— utredningen nu framlägger endast avser en provisorisk lös— ning i enlighet med regeringens tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973. Utredningen har varit bunden av de ramar för den provisoriska lösningen som där uppdrogs. Skatte— utredningens förslag i detta betänkande är sålunda ett be— gränsat beställningsarbete. Härav har givetvis utredning- ens samtliga ledamöter varit bundna.
2. I tilläggsdirektiven gavs skatteutredningen uppdraget "att dels åstadkomma en lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och dels beakta beho- vet av skattesänkningar för inkomsttagare med lägre in— komster". Kostnaden för ett sådant förslag kunde uppgå till omkring 4 miljarder kr.(oktober 1973). Det ålåg ut- redningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för sitt förslag.
I direktiven görs ingen avvägning mellan insatserna för att uppnå de bägge uppställda målen. Det sägs med andra ord inte hur stor del av den totala kostnaden som bör an- vändas för att lindra marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och hur stor del som bör användas för att sänka skatten för inkomsttagare med lägre inkomst— er. Här är alltså olika kombinationer förenliga med direk— tivens uppdrag.
För min del anser jag att utredningens förslag ger alltför liten skattesänkning för inkomsttagare med lägre inkomster. Det har som helhet inte någon jämlikhetsprofil. Om man väljer den av utredningsmajoriteten föreslagna metoden för skatteomläggningen, d.v.s. förändring av grundavdrag och skatteskalor samt införandet av ett särskilt avdrag för låginkomsttagare, borde skatteskalorna getts en annan ut— formning och det särskilda avdraget för låginkomsttagare kraftigt höjts. Inkomsttagare med lägre inkomster borde ha getts en större skattesänkning och skattesänkningen i
222. SOU 1974120
Såsom framgår av det följande har jag emellertid som hu- vudmetod för skattesänkningen i stället valt att föreslå avskaffande av mervärdeskatten på matvaror.
3. Till vissa av utredningens förslag ansluter jag mig. Det gäller slopandet av sjukförsäkringsavgiften för lön— tagarna, avtrappningen av bostadstillägget efter en en- hetlig reduktionsfaktor på 15 % och höjning av inkomst— prövningsgränsen samt lättnaderna för folkpensionärer i form av ändrade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Jag ansluter mig även till utredningens finansieringsförslag som innebär en höjning av socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen från 3,8 % till 6,1 % och en höjning av den allmänna arbets— givaravgiften från nuvarande 4 % till 5,3 %.
4. Slopandet av sjukförsäkringsavgiften och förändringar— na när det gäller bostadstilläggen och folkpensionärernas villkor innebär minskningar av de nuvarande marginaleffek- terna. Detta gäller särskilt inkomsttagare i mellanin— komstlägena.
5. Utredningens tabeller 6:5 och 6:6 visar den direkta skattens och mervärdeskattens storlek i olika inkomstskikt och för olika familjetyper. Tabell 6:7 visar storleken av mervärdeskatten på livsmedel i olika inkomstskikt och för sex olika familjetyper. Av tabellerna framgår att mervär- deskattens andel av den totala skatten är störst i de läg- sta inkomstskikten och därefter minskar. Mervärdeskatten på livsmedel tar i de lägre inkomstskikten en betydande del av inkomsten. Dess belopp i kronor ökar med stigande inkomster, men ökningen är i kronor räknat begränsad. För gifta med inkomster från 20 000 till 100 000 kr.varierar mervärdeskatten på livsmedel mellan belopp på i runt tal 1 000 och 2 000 kr. För barnfamiljerna tar mervärdeskat— ten på livsmedel av naturliga skäl en större andel av års- inkomsten än för andra familjetyper.
SOU 1974220 223
Ett avskaffande av mervärdeskatten på livsmedel gynnar alltså framför allt låginkomsttagarna, däribland pensio— närerna, samt barnfamiljerna. Enligt min åsikt bör upp— draget till skatteutredningen att föreslå en sänkning av skatten för inkomsttagare med lägre inkomster fullföljas genom att mervärdeskatten på livsmedel helt slopas.
I den allmänna skattepolitiska debatten har gentemot det— ta förslag anförts att dess genomförande skulle skapa sto- ra administrativa problem både för handeln och för skatte- myndigheterna. Enligt min mening har man överdrivit dessa svårigheter. Gränsdragningen mellan momsbelagda och icke momsbelagda varor i de butiker som saluför livsmedel tor- de icke vara svår att upprätthålla.
Mot argumentet att en differentiering av mervärdeskatten skulle vara så tekniskt besvärlig att genomföra talar också att en sådan skillnad i momsskatteprocent mellan olika varugrupper är den vanliga i de länder som f.n. tillämpar mervärdeskatt. Dessa är Belgien, Danmark, Frank- rike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Sverige, Västtyskland och Österrike. Av dessa är det endast de skandinaviska länderna som inte
har differentierad mervärdeskatt i vanlig mening, Det van- liga är att livsmedel är helt befriade från mervärdeskatt eller har en lägre skattesats än övriga varor.
6. Såsom redan anförts ökar konsumtionen av momsbelagda varor med stigande inkomst. Detta gäller även konsumtio— nen av livsmedel. Att enbart slopa mervärdeskatten på livsmedel ger därför en större skattesänkning i kronor räknat i högre inkomstlägen än i lägre. För att motverka detta föreslår jag en skärpning av den direkta beskatt- ningen i inkomstlägen över 65 000 kr. Denna kan med en enkel metod göras genom tillämpning av den av utredning- ens majoritet föreslagna nya skatteskalan för beskatt— ningsbara inkomster överstigande 65 000 kr. I övrigt bi-
SOU 1974220
behålles den nu gällande skatteskalan och nuvarande ord— ning med avtrappning av grundavdraget.
7. Den sammanlagda effekten av ett slopande av sjukför- säkringsavgiften för löntagare, slopande av mervärdeskat- ten på livsmedel och skärpning av den direkta skatten för beskattningsbara inkomster över 65 000 kr. framgår av till reservationen fogade tabeller. Dessa ger även en jämförel- se med effekterna av utredningsmajoritetens förslag. Det av mig förordade förslaget ger såsom framgår av tabeller- na en avsevärt kraftigare skattelättnad till låginkomst- tagarna och särskilt till barnfamiljerna. För ensamstående med 0 barn är mitt förslag förmånligare upp till en års- inkomst av inemot 40 000 kr., för ensamstående med 2 barn upp till en årsinkomst av inemot 50 000 kr., för gift skattskyldig vars make saknar inkomst likaså upp till en årsinkomst av inemot 50 000 kr. (gäller såväl för skatt- skyldig med 0 barn som med 2 barn) samt för makar med li— ka stora inkomster upp till en sammanlagd årsinkomst av ca 75 000 kr. om makarna inte har några barn och upp till en sammanlagd årsinkomst av något över 80 000 kr. om ma- karna har 2 barn. Till de i tabellen anförda skattelätt- naderna kommer liksom enligt utredningens förslag effek- terna av förstärkningen av bostadstilläggen m.m.
8. I en reservation har ledamöterna Hörnlund och Gadd yr— kat att den nuvarande skattereduktionen (det s.k. hemma- makeavdraget) bör avtrappas med 20 procent från en stat— ligt taxerad inkomst på 50 000 kr. Införandet av en så— dan regel skulle tillföra statskassan ca 260 milj. kr. inkomståret 1975 och beloppet kommer att stiga under de närmaste åren. Jag instämmer i detta krav.
9. Såsom anföres 1 kap. 8 gäller de i utredningen anför- da uppgifterna om effekterna i olika inkomstlägen och om kostnaderna för förslagets genomförande vid ett fullt
genomslag av reformen. Under det första år skatteomlägg— ningen är avsedd att gälla, d.v.s. 1975, blir verkningar- na helt andra på grund av att avdragsrätten för sjukför— säkringsavgiften förutsättes vara kvar. Avdragsrätten har
SOU 1974220 225
avsevärt större betydelse i högre inkomstlägen än i lägre. Den i avsnitt 8.1.3 intagna tabellen visar att verkan av att avdragsrätten består vid 1976 års taxering är att hög- re inkomsttagare får en betydande skatteminskning, medan effekten vid lägre inkomster är avsevärt mindre. För att de av utredningen presenterade tabellerna över verkning- arna av förslaget till skatteomläggning skall vara rätt- visande för år 1975 krävs det att dessa siffror lägges till de i tabellerna upptagna. Den kvarstående avdrags- rätten får även betydande statsfinansiella verkningar ef— tersom den kostar inte mindre än 1,6 miljarder kr., d.v.s. ytterligare 1/3 till den angivna kostnaden för hela skat— tereformen. Enligt min mening borde utredningen ha före- slagit ett slopande av avdragsrätten för sjukförsäkrings— avgift vid 1976 års taxering såvitt gäller andra inkomst— tagare än egenföretagare.
10. Det i reservationen ställda förslaget är något mera kostnadskrävande än utredningsmajoritetens (dock ej under år 1975 — se ovan). Den sammanlagda kostnaden kan beräk- nas till 5 600 milj. kr., varav för slopande av sjukför- säkringsavgiften för löntagare 1 350 milj. kr. och för slopande av mervärdeskatten på livsmedel 4 250 milj. kr. De av utredningen föreslagna höjningarna av arbetsgivare- avgifter inbringar 4 700 milj. kr., skärpningen av den direkta skatten i högre inkomstlägen 130 milj. kr. och förändringarna när det gäller skattereduktionen 260 milj. kr. eller sammanräknat 5 100 milj. kr. Återstående belopp bör finansieras genom en skärpning av skatten på stora förmögenheter, arv och gåvor enligt de riktlinjer som för- ordats i motion 606 till 1974 års riksdag.
11. Effekterna för kommunerna av det av utredningen fram- lagda förslaget är som synes betydande. Det gäller sär— skilt verkningarna av de föreslagna ändringarna i skatte— skalan och grundavdraget. Det av utredningen förordade kompensationsbidraget till kommunerna 660 milj. kr. synes otillräckligt för att uppväga samtliga merkostnader och inkomstförluster för kommunerna. Enligt min mening borde kommuner och landsting helt befrias från allmän arbetsgi- 226 SOU 1974: 20
12. En skatteomläggning av det av utredningen förordade slaget som innebär att löntagarna avlastas vissa avgifter eller skatter samtidigt som arbetsgivareavgifterna höjes i motsvarande grad är till sina slutliga verkningar osä- ker. (Det bör understrykas att arbetsgivareavgifterna är avdragsgilla vid taxeringen, varför en höjning av desam— ma icke kan betraktas som en skattehöjning). Från vissa håll förutsättes att en motsvarande reduktion kommer att ske av de nominella löneökningarna vid nästkommande av- talsrörelse. Jag vill uttryckligen förklara att jag icke delar denna uppfattning. Min förhoppning är att löntagar- na i stället genom en aktiv facklig kamp skall kunna an- vända skattereformen både för en höjning av sina reallö— ner och för en ökning av lönarbetarnas andel av produk- tionsresultatet på profitens bekostnad.
SOU 1974220 . 227
Mervärdeskatten å livsmedel i skilda hushållet er när årsinkomsten varierar kr. År 1975
Årsinkomst
Ensamstående Gifta eller sam- boende, en är in- komsttagare
Gifta eller sam- boende, båda är inkomsttagare
SOU 1974220
och enli t mitt_försla_ ågnebårande slgpgd 5155:
Direkt skatt för år 1975 enli t nuvarande re ler enli t ma oritetens försla
för beskattnin sbara inkomster överstivande
———————1—————— IÅrs- Direkt skatt
ensamstående
i kronor, år 1975 för _ __ ensamstående med barn gift skattskyldig, vars makar med lika stora inkomster
make saknar inkomst utan barn med barn ...,. —— | _
mitt nuv. mitt nuv. maj. mitt nuv. maj. mitt nuv. imaj. mitt förslag förslag regler förslag förslag regler förslag förslag regler förslag förslag regler förslag förslag
__ __l _ __l _l_ll_li,_______,______.
.7 _st 9 illnb I 11...." rue, I _,15 [_14 1_ 15 .16
— - - - 216
2 338 3 345 2 726 2 979 3 910 2 816 3 316 3 6 140 7 393 6 611 7 000 7 096 5 916 6 416 6
11 563 13 117 11 782 12 811 10 290 9 052 9 558 9 670 2 686 13 300 13 304 1
227 24 017 25 668 23 467 25 257 18 386 16 822 17 600 17 526 15 9841 16 740 212 37 452 38 880 36 652 38 892 29 834 27 164 29 222 28 586 26 124 27 974 612 51 852 53 080 51 052 53 292 42 415 38 134 41 702 41 170 36 976I 40 454 346 89 766 89 553 88 866 91 286 74 260 69 704 74 184 72 840 68 346' 72 744
080 129 680 128 487 128 680 131 280 109 760 105 704 110 184 108 340 104 264 108 744 080 209 680 206 487 208 680 211 280 182 706 181 223 186 172J181 246 179 812 184 652 _ l_ 4”
1 408 1 658 145 4 526 4 779 2 193 8 411 8 800 6 917 13 582 14 611 11 209 19 067 20 851 18
2 196 2 696 476 5 296 5 796 8 414! 8 917 1 949 12 539
202
088 773 742 109 17 803 19 409 17 267 19 051 14 044 1
468 25 267 27 057 24 680 38 452 40 692 37 880 52 852 55 092 51 353 90 666 93 086 88 287 130 480 133 080 126 287 210 480 213 080 204
N (X) kD
Den sammanlagda effekten av mitt förslag. År 1975
_________r___il _., "__m_m,q_nu,,___ilw,n ,. m A__d,_lnllMl__m_j : Årsinkomst Ökning (+) eller minskning (_ ) av skatten, i kr., för familjer (ensam--| ! (för makar ståggggl_mgg__ ___,_ _u_wfan__ , . '*”""—'1 5 323252” f_0 12883, 81118t ! _ ,l_ä_*5_8£8_88%38t__, ,,,, ___", inkomst) mitt förslag majori— mitt förslag : majori- kr. T—fml— 1 "N_— ___.._,_.___.._ _ __4 tetens _F—1—7—_5—__—_5 tetens , :'moms på direkt totalt " moms på direkt totalt ," maten 4 skatt forslag maten skatt forslag 1 ['N & "7 i "355 ' T 5 6 * 7 | 8 9 _mmm_n___ m. _uwww_."mmww_mm_wmw______n____, Ensamstående _ "i _ _ i" , _ ,i_____d 10 000 - 3821— 297 — 679 — 547 - 866 ' 20 000 — 632 — 366 — 998 — 619 - 1 213 637 30 000 - 827 - 393 — 1 220 - 782 — 1 265 760 40 000 — 924 - 306 - 1 230 - 1 335 — 1 417 1 127 50 000 - 950”ir — 358 — 1 308 — 2 142 — 1 499 2 052 60 000 1— 950* — 411 - 1 361 - 2 201 — 1 568 2 201 80 000 1' 964 + 12 - 952 — 2 228 - 1 7508 2 248 100 000 j— 1 106 + 212 — 894 - 2 028 — 1 850 2 048 150 000 ' .. + 1 733 -- — 687 " 747 200 000 -- + 2 793 '— + 193 " 153 300 000 -— + 4 793 .. + 2 193 " 2 153 F Gift skattskyldig, vars make saknar inkomst 16666 ' "'- 596 "I": 155 — "751171" 155—77 76411 få? - 939 - 155 20 000 — 928 — 366 - 1 294 - 619 — 1 081 - 366; — 1 447 — 619 30 000 — 1 187 — 393 - 1 580 - 782 - 1 275 — 393 [_ 1 668 - 782 40 000 - 1 200* - 306 - 1 506 — 1 335 — 1 402 - 306 !— 1 708 - 1 335 50 000 - 1 2008 - 358 - 1 558 - 2 142 - 1 482 - 358; - 1 840 - 2 142 60 000 — 1 208 - 411 - 1 619 — 2 201 — 1 553 - 4113 — 1 964 — 2 201 80 000 ;— 1 446 + 12 — 1 434 - 2 228 - 1 829 + 12 f— 1 817 - 2 228 100 000 '- 1 665 + 212 - 1 453 - 2 028 - 1 897 + 212 i— 1 685 - 2 028 150 000 '- 2 145 » 1 733 - 412 — 687 - 2 034 + 1 733] - 301 - 687 200 000 " + 2 793 " + 193 " + 2 793; " + 193 300 000 , " + 4 793 _____ " + 2 193 " + 4 793 , " + 2 1934 Makar med lika stora inkomster 10 .. _ 254 .. _ , .71 ;j 20 - 1 494 - 1 094 — 1 087 — 506 — 1 593 - 1 006 30 - 1 885 — 1 180 - 1 313 — 680 — 1 993 - 1 180 40 - 2 191 - 1 238 — 1 562 - 753 — 2 315 — 1 256 50 - 2 204 - 1 358 - 1 761 - 765 - 2 526 - 1 355 60 000 - 1 464 — 786 - 2 250 - 1 564 - 1 758 - 786 I- 2 544 - 1 542 80 000 — 1 780 - 612 - 2 392 _ 2 670 — 2 068 - 612 — 2 680 - 2 462 100 000 — 2 044 - 716 - 2 760 - 4 284 — 2 100* - 716 — 2 816 - 4 194 150 000 - 2 597 — 76 — 2 673 - 4 556 — 2 570 — 96 — 2 666 - 4 494 200 000 .. + 424 .. _ 4 056 .. + 404 .. _ 4 076 300 000 -- + 3 466 _oj _ 1 574 .. + 5 406 —- —1434
* = utjämnade belopp.
av ledamoten Hörnlund.
Barntillsynsavgifter.
Utredningen har konstaterat att barnfamiljer, framför allt i mellaninkomstlägen, drabbas av höga marginaleffekter ge— nom det inkomstdifferentierade avgiftssystemet för barn— tillsyn. Utredningen medger också att ett införande av en— hetliga avgifter, i enlighet med familjepolitiska kommit- téns förslag, givetvis skulle lindra marginaleffekterna. Utredningen vill dock inte ta ställning i detta samman— hang utan anser att frågan behöver ytterligare övervägas. Enligt min mening finns goda förutsättningar att ta ställ— ning till frågan om barntillsynsavgifterna redan nu. Det föreligger ett tillräckligt material dels i familjepoli— tiska kommitténs betänkande och dels genom de uppgifter utredningen själv inhämtat. De inkomstdifferentierade barntillsynsavgifterna är också en av de frågor som stått i centrum under de senaste årens debatt om marginaleffek— ter. Det är helt klarlagt att avgiftssättningen i hög grad påverkar den ekonomiska situationen för de familjer som anlitar samhällets barntillsyn. Avgifternas ökning vid stigande inkomst är jämte den ökade skatten och det min— skade bostadstillägget en faktor som i hög grad påverkar de samlade marginaleffekterna. En av anledningarna till de höga marginaleffekterna i måttliga inkomstlägen är näm— ligen att flera marginaleffekter adderas till varandra. Av detta skäl bör man så långt som möjligt undvika ytter— ligare marginaleffekter parallellt med den progressiva beskattningen. I detta sammanhang bör också påpekas att den differentierade taxesättning som f.n. tillämpas i flertalet kommuner konstruerats utan någon som helst ko- ordinering med skatteskalor o.d.
Utredningen föreslår att det införs en enhetlig reduk— tionsfaktor för bostadstilläggen och syftet är att mildra marginaleffekterna för barnfamiljer. Genom införande av enhetliga barntillsynsavgifter skulle ytterligare en fak— tor som påverkar marginaleffekterna på ett mycket ogynn—
SOU 1974:20 231
samt sätt kunna elimineras. I diskussionen om enhetliga barntillsynsavgifter har det ibland framhållits att genom— förandet av en sådan reform skulle gynna höginkomsttagare. Detta är inte med sanningen överensstämmande. Två indust— riarbetare i låglönebranscher betalar idag oftast minst 20 kronor per dag i avgift för ett barn vilket innebär att de har en årskostnad på minst 4 000 kronor. Om enhetliga avgifter i enlighet med familjepolitiska kommitténs för— slag skulle införas kommer samma familj att få en barn— tillsynskostnad på 2 800 kronor per år eller en sänkning av avgiften på minst 1 200 kronor per år. För ett indust— riarbetarpar i låginkomstlägen är således en övergång till enhetliga barntillsynsavgifter en minst lika betydelse— full reform som en sänkning av skatterna. Avgiftsfrågan har också stor betydelse när det gäller frågan om jäm— ställdhet mellan män och kvinnor. När en hemmamake står redo att gå ut i arbetsmarknaden gör familjen ofta upp en kalkyl över hur den ekonomiska situationen kan komma att förändras om båda makarna får inkomster. Minusposter i form av förlorade eller lägre bostadstillägg, förlust av hemmamakeavdrag, egen skatt och barntillsynskostnader summeras och "dras" från den lön den i arbetslivet nytill— trädande maken skulle få. I många fall kommer man fram till att ökningen av familjens disponibla inkomst blir så blygsam att det är diskutabelt om det lönar sig att båda makarna förvärvsarbetar. Oftast är det kvinnan som får av— stå från att gå ut i arbetsmarknaden. Detta gäller i syn- nerhet om den redan förvärvsarbetande maken befinner sig i mellaninkomstläget eller har en relativt hög inkomst. I sådana fall får familjen orimligt höga barntillsynskost— nader även när den andra maken får en låg inkomst. Det differentierade avgiftssystemet utgör således ett påtag— ligt hinder för en ökad förvärvsfrekvens bland gifta kvin— nor och det finns starka skäl som talar för en övergång till låga, enhetliga avgifter. Jag anser därför att famil— jepolitiska kommitténs förslag bör genomföras och att de c:a 30 milj. kronor som återstår genom de av mig föreslag— na förändringarna av hemmamakeavdragen bör användas för att kompensera kommunerna för det inkomstbortfall de skul— le få genom ett införande av enhetliga barntillsynsavgif— 232 SOU 1974220
Sammanfattningsvis anser jag
att familjepolitiska kommitténs förslag om enhetliga barntillsynsavgifter bör genomföras, att kommunerna bör kompenseras för det inkomstbortfall förslaget innebär för deras del.
SOU 1974220 233
av ledamöterna Hörnlund och Gadd.
Skattereduktion.
Utredningen anser att frågan om en ändring av skattereduk— tionen (s.k. hemmamakeavdrag) har en sådan principiell innebörd att den lämpligen inte bör tas upp i detta be— tänkande. Vi har en annan mening.
Av departementschefens uttalanden i prop. 1970:7O framgår att skattereduktionen var tänkt som ett provisorium i av— vaktan på ett genomförande av individuell beskattning. Det var i huvudsak arbetsmarknads— och socialpolitiska skäl som åberopades till stöd för skattereduktionens införande. Dessa skäl kan naturligtvis fortfarande åberopas även om tillströmningen av gifta kvinnor till arbetsmarknaden har fortsatt att öka under de senaste åren, fler barntillsyns— platser tillskapats och ett kontant arbetsmarknadsstöd in— förts. Fortfarande tvingas dock många familjer i låglöne— grupperna att leva på en inkomst och för deras vidkomman— de är det värdefullt att 1 800—kronorsavdraget bibehålls.
Det måste dock betraktas som orimligt att familjer i hög— inkomstlägen också har möjlighet att utnyttja ett avdrag som införts på grundval av arbetsmarknads— och social— politiska skäl. För år 1975 har den totala avdragssumman genom skattereduktion beräknats uppgå till totalt 1 300 miljoner kronor. Av denna summa går omkring 400 miljoner kronor i form av skatteavdrag till familjer med inkomster som överstiger 50 000 kronor per år. Låglönefamiljerna, d.v.s. familjer med inkomster under 30 000 kronor per år, tillförs endast 350 miljoner kronor per år av totalbelop— pet. Det är alltså betydligt vanligare att det finns hem— mamake i familjer med högre inkomster än vad det är i låglönefamiljer och den stora tillströmningen av gifta kvinnor till arbetsmarknaden sker i huvudsak från famil— jer med låga inkomster. Antalet familjer i högre inkomst— lägen som kan utnyttja hemmamakeavdraget stiger år efter år varför allt större andel av totalbeloppet kommer dessa
234. SOU 1974220
familjer till del medan allt färre låglönefamiljer kommer att kunna utnyttja avdragen. Det kan således hävdas att allt fler lågavlönade får vara med och subventionera hög— inkomsttagarnas skatteavdrag för hemmamake.
Enligt vår mening är detta otillfredsställande ur fördel- ningspolitiska synpunkter. Vi anser därför att det är an— geläget att genomföra en successiv övergång till individu— ell beskattning. Detta kan ske genom att skattereduktionen avtrappas i högre inkomstlägen. En avtrappning med 20 pro— cent med början vid en statligt taxerad inkomst på 50 000 kronor innebär att avdraget på 1 800 kronor skulle vara helt bortreducerat vid en inkomst på 59 000 kronor. Infö— randet av en sådan regel skulle tillföra statskassan c:a 260 miljoner kronor inkomståret 1975 och beloppet kommer att stiga under de närmaste åren.
Vi anser således att en 20—procentig avtrappningsregel bör införas.
Det kan anföras att förslaget medför marginalskatteeffek— ter i de berörda inkomstskikten. Mot detta vill vi dock åberopa att när en hemmamake nu går ut i förvärvsarbete inträder en reduktion med 40 procent vilket_innebär att när hon/han uppnår en inkomst på 4 500 kronor, och själv kan utnyttja sitt grundavdrag, har den andra maken förlo— rat hela 1 800—kronorsavdraget. Det är således fråga om betydligt hårdare marginalskatteeffekter i detta samman— hang än vad som blir följden genom det av oss framlagda förslaget.
Den aktuella inkomstgruppen, d.v.s. personer med taxerade inkomster på 50 000 kronor och däröver kommer genom skatta- utredningens förslag att få skattelättnader på 2 000 kro- nor eller mer genom ändrade skatteskalor och slopandet av avtrappning av grundavdragen. De skatteskärpningar de skär le få genom avtrappning av hemmamakeavdragen uppvägs såle— des väl genom denna skattesänkning. Barnfamiljerna i dessa inkomstlägen får dessutom inkomstförstärkningar genom de föreslagna ändringarna av bostadstilläggens avtrappning.
SOU 1974220 235
makeavdragen i högre inkomstlägen tillförs låglönegrupper— na. Detta kan ske genom att den av utredningen föreslagna särskilda skatteavräkningen höjs från 250 kronor till 350 kronor per år. Kostnaden för detta kan beräknas uppgå till 230 miljoner och kan alltså finansieras inom ramen
för de medel som friställs genom införande av en avtrapp— ning av hemmamakeavdragen.
Sammanfattningsvis anser vi
att skatteavräkningsbeloppet för låginkomsttagare fast— ställs till 350 kronor per år.
SOU 1974:20
id nö & inkomster
av hemmamakesubvention v
De sammanla ds verknin arna av vårt försla till avtra nin av inkomstskatten. År 1 7 . Gift skattsk ldi vars make saknar inkomst
Ökning eller minskning av den totala skatten, i kr
kommunal Istatlig skatteav— h enligt majori- enligt vårt inkomstskatt inkomstskatt räkning subvention tetens förslag förslag
_4 _ _ 5 . 6
484 724 — 350 092 - 350 709 - 350 577 - 350 698 ' 350
098 - 515 — 183 - 083 _ 983 —
r-w—Nm mxowou— ,....
'si- 00 =:-
883 — 800 - 368 — 168 - 968 —
mmomm u—t—NNN Q' (1) O (O 1—
N är '='” (I) (0 CD N
782 — 782 - 596 —
mm men Q's? (E(X) 0000 'si'ko MQ"
237
Reservation av ledamöterna Hörnlund och Gadd
Utredningen föreslår att sjukförsäkringsavgiften avskaf— fas fr.o.m. 1975. Det är främst fördelningspolitiska skäl som åberopas. Under avsnitt 8.1.2. säger utredningen: "Från denna synpunkt kan slopandet av sjukförsäkringsav— giften för löntagare anses vara en reform med låginkomst— profil."
Utredningen hävdar vidare att reformerna skall vara stats— finansiellt neutrala, d.v.s. föreslagna skattelättnader skall täckas med motsvarande inkomstförstärkningar. I av— snitt 8.2 säger utredningen: "I stället har utredningen att utgå från att reformkostnaderna skall erhålla full statsfinansiell täckning."
Genom den konstruktion som utredningen givit sitt förslag kommer inte dess målsättningar att uppnås för året 1975. Sjukförsäkringsavgiften som varit avdragsgill vid dekla- rationen skulle upphöra 1975 men avdragsrätten för tidiga— re inbetalningar bibehållas. Först 1976 skulle såväl av— gift som avdragsrätt samtidigt ha upphört.
Statsfinansiellt innebär det en brist på beräknat 1,6 mil- jarder kronor, vilket ju inte rimligen är förenligt med utredningens egna strävanden. Det är inte heller i över- ensstämmelse med utredningens direktiv.
Som vi ser det blir de fördelningspolitiska effekterna inte acceptabla.
Även om problemet är övergående och upphör redan 1976 bor— de åtgärder vidtas för att de åsyftade fördelningspolitis— ka effekterna skall slå igenom redan 1975.
Vi anser att det kan lämpligen ske genom att avdragsrät— ten för sjukförsäkringsavgiften slopas redan vid 1976 års taxering.
238. SOU 1974:20
Vi anser alltså:
att avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften avskaffas fr.o.m. 1976 års taxering som gäller inkomsterna 1975.
SOU 1974220 239
Reservation av ledamoten Krönmark.
1970 års skattereform innebar i väsentliga avseenden ny- tänkande på skatteområdet. Huvudsyftena med reformen sades vara att genomföra individuell beskattning av arbetsin— komst och att åstadkomma höjd levnadsstandard för lågin— komsttagare.
Redan vid denna tidpunkt förutsåg man från moderata sam— lingspartiets sida den utveckling, som senare kom att prägla 70—talets skattepolitik. Vi motsatte oss för den skull 1970 års skattebeslut.
Eftersom denna skatteomläggning inte tog tillräcklig hän— syn till ekonomiska realiteter har justeringar fått vid— tagas 1972 och 1973 för att eliminera vissa för skatte— betalarna rent orimliga konsekvenser. Det förslag 1972 års skatteutredning nu presenterar utgör den fjärde skat— tereformen under 70-talet. Rent allmänt finns det anled— ning att välkomna utredningens förslag eftersom det
— trots sin provisoriska karaktär — innebär ett omtänkan— de på väsentliga områden. Det förtjänar påpekas att 1970 års skatteomläggning innebar en budgetmässig finansiering på cirka 4,6 miljarder kronor. Det var den gången fråga om en genomgripande skatteomläggning. Nuvarande förslag, som ingalunda är av samma genomgripande karaktär, har nära nog exakt samma budgetmässiga omfång, eller cirka 4,7 miljarder.
I tilläggsdirektiven till skatteutredningen den 12'oktober 1973 anför departementschefen, efter att ha påpekat att kostnaden för förra årets omläggning av folkpensionering- ens finansiering beräknas till omkring 4 miljarder kronor, att "motsvarande belopp bör vara en riktpunkt för 1972 års skatteutredning i arbetet med att dels åstadkomma en lind— ring av marginaleffekterna för inkomsttagare i mellanin— komstlägena och dels beakta behovet av skattesänkningar för inkomsttagare med lägre inkomster. Marginaleffekt— lindringen kan åstadkommas genom olika metoder. Detta kan
240. SOU 1974:2O
ske genom förändringar i skattereglerna eller de sociala bidragens konstruktion eller kombination av dessa båda
vägar".
Det bör i detta sammanhang fastslås, att tilläggsdirek— tivens formuleringar på ett välgörande sätt skiljer sig från de mera allmänt hållna riktlinjer som utmärker huvud- direktiven.
Även om förslaget enligt direktiven skall ha provisorisk karaktär i avvaktan på utredningens slutgiltiga förslag måste dock förslaget utformas så att det utgör ett bety- delsefullt led i riktning mot ett rimligare och rättvisa- re skattesystem. Detta är så mycket mera angeläget som den hittillsvarande ryckigheten i skattepolitiken under 70— talet fått utomordentligt ogynnsamma konsekvenser.
Enligt tilläggsdirektiven skall utredningen i sitt för- slag beakta behovet av skattesänkningar för inkomsttagare med lägre inkomster. Som utredningen påpekar (avsnitt 7.2) finns det anledning förmoda, att det i många fall inte föreligger särskilt god överensstämmelse mellan den taxe— rade inkomstens storlek och individens utkomstsituation. Det finns för närvarande ingen klar definition på lågin- komsttagarbegreppet. Rimligast torde vara att ta hänsyn till huruvida en inkomsttagare har en i förhållande till sin inkomst större försörjningsbörda. Detta leder fram till att barnfamiljer i låg— och mellaninkomstlägen torde vara den grupp som i realiteten har de största problemen för sin utkomst.
Allmänt Eftersom utredningen har att redovisa lämpliga finansi— eringsvägar för de skattelättnader utredningen föreslår på den direkta beskattningens område finns det anledning att något beröra den föreslagna skattereformen utifrån det konjunkturmässiga läget. Skattepolitiken är ett av de tyngre elementen i samhällets konjunkturpolitik. Där— för kan man vid förändringar eller omläggningar i skatte— systemet inte bortse från de samhällsekonomiska och kon-
sou 1974:20 241
junkturmässiga konsekvenserna. Utredningen föreslår en höjning av socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 procent och en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 till 5,3 procent. Detta inne— bär totalt en höjning av arbetsgivar- och socialavgifter— na med 3,6 procentenheter, till vilket skall läggas de kostnader som pensionsålderskommitténs förslag innebär på ca 2 procent för 1976. Att i nuläget binda sig för en sådan kostnadsutveckling för företagen kan knappast anses rimligt då mycket talar för att man vid reformens ikraft— trädande kan vara på väg mot en lågkonjunktur. För min del kan jag inte acceptera en finansiering enligt utred— ningens förslag. Ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt är att inga fullständiga undersökningar föreligger ifråga om konsekvenserna för sysselsättning och prisbildning, som en mera markerad övergång till arbetsgivaravgifter inne— bär. Det torde vara ganska klart att en sådan utveckling inkräktar på det kommande utrymmet för löneökningar och kan verka hämmande på sysselsättningsutvecklingen. Det har heller inte utretts huruvida arbetsgivaravgifter kan vara mera inflationsdrivande än vanliga lönehöjningar ehuru man formellt kan hävda att de ur företagens synpunkt kan betraktas som likvärdiga kostnader.
De skattepolitiska problemen inskränker sig ingalunda till frågan om marginaleffekter för mellaninkomsttagare och svårigheten för inkomsttagare med lägre inkomst. Grundar— saken ligger i det totalt höga skattetrycket. En skatte— omläggning enligt utredningens förslag angriper symptomen men kommer inte åt grundproblemet. Därför bör redan den provisoriska skattereformen få karaktären av skattesänk— ning. Endast på så sätt kan man påverka sysselsättning och prisbildning i rätt riktning och på sikt åstadkomma reella fördelningspolitiska effekter.
Krav på en skattereform
1. 1970 års skatteomläggning innebar lättnader i den di— rekta beskattningen upp till inkomstnivån 45 000 kronor. Med den utveckling som varit sedan dess torde man kunna
242 SOU 1974:20
hävda att 45 OOO—kronorsnivån 1970 motsvaras av cirka 60 000 år 1974. Ett rimligt minimikrav bör därför vara att skatten inte blir högre för år 1975 för flertalet inkomsttagare än vad den var år 1971 räknat i fasta vär— den. Utredningens förslag tillgodoser i stort detta för år 1975 men för år 1976 torde en reell skatteskärpning åter inträda, såvida inte ytterligare korrigeringar vid— tages.
2. Det måste anses rimligt att en vanlig inkomsttagare skall för egen del få behålla hälften av en inkomstök- ning. Därför borde marginalskatten icke överstiga 50 pro— cent upp till en inkomstnivå av 60 000 kronor. Införan— det av ett icke avtrappat grundavdrag för alla inkomst— tagare har påtagliga fördelar ur marginalskattesynpunkt, varför jag i denna etapp inte anser mig böra yrka krafti- gare sänkning av marginalskatten. Redan nu bör dock klar- göras att man i nästa etapp i skatteutredningens arbete genomför förändringar av skatteskalorna så att marginal- skatten blir högst 50 procent för vanliga inkomsttagare.
3. Den ständigt fortgående inflationen gör det nödvändigt att särskilt beakta barnfamiljernas problem. Eftersom barnfamiljer i låg— och mellaninkomstlägen är särskilt utsatta föreslås från min sida ett särskilt avdrag vid beskattningen för denna kategori upp till en taxerad in— komst av 36 000 kronor. Denna gräns kan dock behöva juste- ras med hänsyn till prisutvecklingen under år 1974. Detta är att se som en första etapp för att genom skattepoli— tiska åtgärder förbättra barnfamiljernas situation och bör man därför i fortsättningen överväga att ompröva både be— loppets storlek och höja den övre inkomstgränsen i sam— band med utredningens slutförslag.
I tilläggsdirektiven till skatteutredningen finns ingen— ting utsagt om att skatteomläggningen skall delvis finan— sieras genom att höja skattebelastningen för högre in— komsttagare. Trots detta har utredningens majoritet före— slagit en skärpning för beskattningsbara inkomster över 70 000 kronor på 1-3 procent. Rent finansiellt har detta
SOU 1974220 245
mycket ringa betydelse eftersom statsverkets merintäkter i förhållande till utredningens förslag endast utgör cir- ka 65 milj. kronor och detta belopp torde icke ha några mätbara fördelningspolitiska effekter. Däremot får en skatteskärpning för inkomsttagare över 70 000 kronor dels psykologiskt negativa verkningar och dels rimmar det inte med utredningens förslag i övrigt att på sätt som före— slagits skärpa progressiviteten i dessa lägen. Därutöver kan man räkna med att allt större grupper inom de närmas— te åren kommer upp i dessa inkomstskikt, varför skatte— justeringen i framtiden kommer att bli besvärligare om utredningens förslag genomföres. Påpekas bör dock att dessa grupper i förhållande till 1970 års skattebeslut i realvärde även enligt mitt förslag råkar ut för en påtag— lig skatteskärpning.
Förslag
Jag biträder utredningens förslag beträffande a) Slopad sjukförsäkringsavgift för löntagare.
b) Enhetliga grundavdrag samt ändringar i skatteskalan upp till 70 000 kronors beskattningsbar inkomst.
c) Enhetlig reduktionsfaktor och ändrad avtrappningsgräns för bostadstillägg för barnfamiljer m.fl.
d) Lägre reduktionsfaktor för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer.
Jag föreslår dessutom
a) Annan skatteskala för inkomsttagare över 70 000 kronor.
SOU 1974:20
Skatteskala enligt utredningens förslag och enligt min reservation Beskattningsbar Skattesats inom skiktetz % å——925—L——£' Utredningens Mitt förslag 262835 " ' ' — 15 000 7 7 15 000 — 20 000 12 12 20 000 - 25 000 17 17 25 000 - 30 000 22 22 30 000 — 40 000 28 28 40 000 - 45 000 33 33 45 000 — 65 000 58 38 65 000 — 70 000 43 43 70 000 — 100 000 48 47 100 000 — 150 000 52 49 150 000 — 56 54
b) Avdrag vid taxeringen för inkomsttagare med barn under 16 år med högst 36 000 kronors taxerad inkomst i stäl— let för generell skatteavräkning för låginkomsttagare inom samma inkomstgräns.
c) Enhetliga barndaghemsavgifter enligt vad som utvecklas nedan.
Som jag tidigare framhållit är låginkomsttagarebegreppet mycket diffust. Skatteavräkningen kommer också att till— godoräknas personer med ringa försörjningsbörda. Därför föreslår jag att låginkomststödet direkt destineras till låginkomsttagare med stor försörjningsbörda. För att för- enkla den administrativa handläggningen finner jag det lämpligt att inkomsttagare med barn under 16 år och med en taxerad inkomst upp till 36 000 kronor skall komma i åt— njutande av ett särskilt avdrag på 1 000 kronor vid beräk— ningen av beskattningsbar inkomst.
I och för sig kunde man överväga att göra avdraget relate— rat till antalet barn men med hänsyn till att redan första barnet innebär vissa initialkostnader och att förslaget
SOU 1974:20 - 245
har provisorisk karaktär finner jag det lämpligare med 1 ett enhetligt individuellt avdrag till alla föräldrar i i dessa inkomstlägen oavsett barnantal. % 1 I detta sammanhang förtjänar det påpekas att ett införan- de av enhetliga barndaghemsavgifter har utomordentlig betydelse för att komma åt marginaleffekterna hos barn— familjerna. j
Kostnaderna för det extra avdraget för inkomsttagare med barn belöper sig på sammanlagt 330 milj. kronor, varav 190 milj. faller på kommunerna och 140 milj. på staten. För att neutralisera verkningarna av skattebortfallet för kommunerna föreslår jag att dessa får full kompensation med 190 milj. kronor, varför kostnaden för statskassan blir 330 milj. Detta belopp understiger väsentligt ut- redningens förslag till skatteavräkning, nämligen ca 570 milj. Därför finner jag det lämpligt att nu övergå till enhetliga barndaghemsavgifter, vilket belastar kom— munerna med ytterligare 30 milj. kronor. Även för detta inkomstbortfall föreslår jag att kommunerna får full kom- pensation av staten. Ett genomförande av enhetliga barn— daghemsavgifter innebär en ytterligare justering av mar— ginaleffekterna i nuvarande skatte— och bidragssystem och mildrar dessutom tröskeleffekterna för åtskilliga barnfamiljer med inkomster över 36 000 kronor, om mitt förslag genomföres.
E_pell & Ökning 1+1 eller minskning 1-1 av den totala skatten enligt majoritetens och mitt förslag, dels i förhållande till skatten enligt nuvarande reg— lerz dels i förhållande till realvärdet å skatten enligt 1970 års beslut
Gift skattskyldig med hemmamake. Utdebitering = 24 kr.
___iiim _i_ .__.i___i_ . ,ii___._ 1
Årsinkomst Total skatt, i kronor, enligt Skatteändring, i kronor, på grund av
1kr' 1nuvaran-1197O års majori—1 mitt majoritetens för— mitt förslag i 1 1de reg- 1skatte- tetens 1 förslag slag i förhållan— förhållande till ler 1beslut Iförslag de till 1 1 1Realvär-1 r__ T—_ _ " de Inuvaran— realvar— nuvaran— realvar— 1 1 1 1 | de reg- det av det av 1 1 ; , 1 ler 1970 års 1970 års | 1 1 1 beslut beslut 1;__ 1 i 2 1 75 "3 1 7 1 5000 * _ i _ _. _ - _ _ - _ g 10 ooo 1 155 i - -! - - 155 - 155 — 155 — 155 1 15 000 Z 1 748 1 110 1 158 ' 1 158 1— 590 + 48 - 590 + 48 ; 20 000 f 3 345 1 2 942 1 2 726—' 2 726 - 619 — 216 - 619 - 216 _ 25 000 1 5 222 = 4 778 ; 4 5431 4 543 - 679 - 235 - 679 - 235 1 * I 1 1 30 000 ; 7 393 ; 6 806 ; 6 611 6 611 - 782 - 195 - 782 - 195 1 35 000 1 9 968 | 9 029 ? 8 932 B 932 - 1 036 - 97 - 1 036 - 97 g 40 000 1 15 117 3 11 459 11 782; 11 782 - 1 555 f+ 525 _ 1 555 + 523 1 45 000 ; 16 260 1 14 313 ' 14 3995, 14 399 - 1 861 1+ 86 '— 1 861 + 86 1 50 000 1 19 409 1 17 252 17 267 : 17 267 - 2 142 1+ 15 - 2 142 + 15 1 : 1 ; l 1 55 000 1 22 539 1 20 204 1 20 367 1 20 367 - 2 172 1+ 163 — 2 172 + 163 : 60 000 25 668 1 23 148 1 23 467 1 23 467 — 2 201 :+ 319 — 2 201 + 319 1 65 000 28 789 . 26 090 5 26 5671 26 567 - 2 222 1+ 477 . 2 222 + 477 70 000 31 898 1 29 019 1 29 6841 29 684 ." 2 214 11 665 - 2 214 + 665 ; , , ' 1 80 000 38 880 1 34 922 1 36 6521 36 598 — 2 228 1+ 1 730 - 2 282 + 1 676 _ 90 000 45 950 , 40 824 ; 43 8521 43 698 - 2 128 ,+ 3 028 - 2 282 + 2 874 1100 000 ; 53 080 ; 47 117 1 51 0521 50 798 .- 2 028 1+ 3 935 - 2 282 + 3 681 125 000 ' 71 503 ; 63 368 1 69 8661 68 955 - 1 437 1+ 6 498 - 2 348 + 5 587 , ' | 150 000 f 89 553 ? 80 470 1 88 866 87 205 — 687 + 8 396! - 2 348 + 6 735 200 000 128 487 1115 522 128 680 125 973 + 193 + 13 158 - 2 514 + 10 451 300 000 206 487 190 525 208 680 203 973 + 2 193 + 18 155 — 2 514 + 13 448 _500 000 [362 487 340 519 368 680 359 973 + 6 193 + 28 161 - 2 514 + 19 454
Anm. Vid uträkningen av skatten enligt 1970 års beslut har förhållandena i mars
1970 varit utgångspunkt. Således har räknats med en kommunal utdebitering på 21 kr. per skattekrona. Konsumentprisindex som i mars 1970 uppgick till 233 beräknas i mars 1974 komma att uppgå till 307 å 308 d.v.s. en ökning med 32 procent. Vid uträkningen av realvärdet på skatten enligt 1970 års skattebe- slut har först den i tabellen angivna årsinkomsten dividerats med 1,32, där- efter har skatten å denna inkomst uträknats enligt de regler som beslöts 1970 och slutligen har detta skattebelopp uppräknats med 32 procent.
SOU 1974:2O 247
Tabell B Ökning 1+1 eller minskning 1—1 av den totalg_åkatlen enligt_majoritetens gph mitt förslag, dels i förhållande till_skatten enligt nuvarande reg- ler, dels i förhållande till realvärdet å äKÅEEEP enligt 1970 års beslut skattskyldig utan förvärvsavdrag och s.k. hemmamakeavdrag. Utdebitering : 24 kr.
_,_ ,_»"____ ___ ____,i.,i,u_r __ - ___i, _.__ _ ___ . ' Årsinkomst Total skatt, i kronor, enligt fSkatteändring, i kronor, på grund av; kr. nuvaran—1197O årsrmajori—å mitt majoritetens för— 1mitt förslag i 1
de reg- 'skatte— tetens ' förslag slag i förhållan- ?förhållande till ' ler beslut ,förslag1 de till J |Healvär— 1 1 n ' " 'de nuvaran—1realvar- nuvaran-Erealvar- de reg— ;det av de reg— ;det av , ler 11970 års ler ;1970 års ___. ___ __ __1__7 1 + 1beslut ?beslut [ 1 __ 2 _, _ ___3 _____ _ L 4,21, 2, 61? 8 "::—Ii 5 000 127 18 1 - _ - 127 _ 18 — 127 1- 18 10 000 1 955 1 657 _ 1 408 1 408 - 547 — 249 — 547 i— 249 15 000 3 548 3 486 ; 2 958 2 958 1- 590 - 528 — 590 — 528 20 000 5 145 5 318 ? 4 526 4 526 - 619 1— 792 - 619 - 792 25 000 7 022 7 154 1 6 343 6 343 — 679 1- 811 .' 679 - 811 l . 1 . ! 1 : 30 000 g 9 193 9 182 1 8 411 8 411 - 782 1- 771 — 782 — 771 35 000 1 11 768 11 405 10 732 10 732 - 1 036 1— 673 - 1 036 - 673 40 000 ' 14 917 13 835 13 582 13 582 1- 1 335 .” 253 - 1 335 '— 253 45 000 18 060 16 689 1 16 199 16 199 — 1 861 - 490 — 1 861 — 490 50 000 21 209 19 628 1 19 067 19 067 - 2 142 - 561 - 2 142 '— 561 1 | , 55 000 24 339 22 580 1 22 167 22 167 — 2 172 1- 413 i- 2 172 - 413 60 000 27 468 25 524 1 25 267 25 267 - 2 201 1- 257 — 2 201 .- 257 65 000 ! 30 589 28 466 ' 28 367 28 367 - 2 222 =- 99 - 2 222 — 99 70 000 i 33 698 31 395 ' 31 484 31 484 - 2 214 1+ 89 - 2 214 + 89 ! 7 1 80 000 40 680 37 298 , 38 452 38 398 1- 2 228 + 1 154 - 2 282 1+ 1 100 90 000 47 780 43 200 1 45 652 45 498 - 2 128 + 2 452 — 2 282 + 2 298 100 000 54 880 49 493 f 52 852 52 598 - 2 028 + 3 359 - 2 282 + 3 105 125 000 73 103 1 65 744 , 71 666 70 755 — 1 437 1+ 5 922 — 2 348 1+ 5 011 150 000 91 353 82 846 90 666 89 005 — 687 + 7 820 — 2 348 :+ 6 159 200 000 130 287 117 898 130 480 127 773 + 193 + 12 582 _ 2 514 + 9 875 300 000 208 287 192 901 210 480 205 773 + 2 193 + 17 579 - 2 514 + 12 872 500 oogm 1263. 2871342 895 370 480 361 773 + 6 193 + 27 5851- 2 514 + 18 878
Anm. Vid uträkningen av skatten enligt 1970 års beslut har förhållandena i mars
1970 varit utgångspunkt. Således har räknats med en kommunal 21 kr. per skattekrona. Konsumentprisindex som i
utdebitering på
mars 1970 uppgick till 233
beräknas i mars 1974 komma att uppgå till 307 a 308 d.v.s. en ökning med 32 procent. Vid uträkningen av realvärdet på skatten enligt 1970 års skattebe— slut har först den i tabellen angivna årsinkomsten dividerats med 1,32, där- efter har skatten å denna inkomst uträknats enligt de och slutligen har detta skattebelopp uppräknats med 32
regler
som beslöts 1970
procent.
SOU 1974=20
Tabell 0 Ökning 1+ eller minskning 1—1 av den genomsnittliga_parginalskatten i olika inkomstskikt enligt majoritetens och mitt förslag, dels i förhål— lande till_mgrginalskatten enligt nuvarande regler, dels i förhållande till realvärdet å_55rginalskatten enligt 1970 års beslut
skattskyldig utan förvärvsavdrag. Utdebitering = 24 kr.
! **1— r—— ! Ärsinkomst jMarginalskatt, i procent, en— Marginalskatteändring, i procent, I kr. ;ligt på grund av 1 1_____,. .l _ _ .. . ._ _ ,._.,,l,._ .. __| . _l . nuva— 1970 års majori— mitt majoritetens mitt förslag i rande skatte- tetens för— förslag i för— förhållande till "regler beslut förslag slag hållande till ' Realvär— r ' 7 1 de nuva- real— nuva- real- rande värdet rande värdet regler av 1970 regler av 1970 . års be- års be- ____ ___"A 1 _1 slut slut 1 1_ 2 ,. w_3_ 4 _ 5 _ 1 6 7 8 L—— 9 5 000- 10 000 36,61) 32,8ä1 25,221 28,221 — 8,4 - 4,6 - 8,4 - 4,6 10 000— 15 000 31,9 36,6 31,0 31,0 — 0,9 - 5,6 - 0,9 - 5,6 15 000- 20 000 31,9 36,6 31,4 31,4 - 0,5 - 5,2 - 0,5 - 5,2 1 20 000- 25 000 37,5 36,7 36,3 36,3 - 1,2 — 0,4 - 1.2 - 0,4 ' 25 000- 30 000 43,4 40,6 41,4 41,4 - 2,0 + 0,8 - 2,0 + 0,8 30 000- 35 0001 51,5 44,5 46,46) 46,46) - 5,1 + 1,9 _ 5,1 + 1,9 : 35 000- 40 000 63,0 48,6 57,0 57,0 _ 6,0 + 8,4 - 6,0 + 3,4 1 40 000- 45 000 62,9 ; 57,1 52,3 52,3 — 10,6 - 4,8 - 10,6 — 4,8 1 45 000- 50 000 63,0 5 58,8 57,4 57,4 - 5,6 - 1,4 - 5,6 - 1,4 1 1 50 000- 55 ooo 62,6 1 59,0 62,0 62,0 _ 0,6 + 3,0 _ 0,6 + 3,0 55 000- 60 000 62,6 5 58,9 62,0 62,0 _ 0,6 + 3,1 _ 0,6 + 3,1 1 60 000- 65 000, 62,4 1 58,8 62,0 62,0 - 0,4 + 3,2 - 0,4 + 3,2 65 000- 70 0003 62,2 1 58,6 62,3 62,3 + 0,1 + 3,2 + 0,1 + 3,2 | , 70 000- 80 000 69,8 1 59,0 69,7 69,1 - 0,1 + 10,7 — 0,7 + 10,1 80 000- 90 000 71,0 1 59,0 72,0 71,0 + 1,0 + 13,0 5 0 + 12,0 90 OOO-100 000 71,0 1 62,9 72,0 71,0 + 1,0 + 9,1 i 0 + 8,1 100 ooo-125 000 72,9 ? 65,0 75,3 72,6 + 2,4 + 10,3 - 0,3 + 7, 125 ooo-150 000 73,0 i 68,4 76,0 73,0 + 3,0 + 7,6 i 0 + 4, 150 OOO—200.000 77,9 70,1 79,6 77,5 + 1,7 + 9,5 - 0,4 + 7, 200 ooo-300 000 78,0 75,0 80,0 78,0 + 2,0 + 5,0 i 0 + 3, 300 ooo-500 0001 78,0 75,0 80,0 78,0 + 2,0 + 5,0 = 0 + 3,
1:För skattskyldig utan skattereduktion 36 6 %, för skattskyldig med skattereduk- tion 3,1 %. _ 2)Dito 32,8 % resp. - %. - 33Dito 28,2 % resp. _ %. — 4)Dito 36,6 % resp. 22,2 %. — 5)Dito 31,0 % resp. 23,2 %. - 6)Därav beror 5,0 procentenheter på att skatteavräkningen med 250 kr. upphör inom inkomstskiktet.
Finansiering
Som jag ovan anfört finner jag det inte riktigt att nu binda sig för en finansieringsmetod enligt utredningens förslag. Som jag även anfört tidigare ser jag det Väsent- ligt att sänka det totala skattetrycket och jag föreslår att det snarast tillsättes en besparings- och rationali- seringskommitté med direktiv att för budgetåret 1975/76 åstadkomma extra besparingar på den offentliga verksamhe- ten till ett belopp av cirka 2 miljarder kronor. Därut— över kan man påräkna en mycket påtaglig stimulanseffekt av en utebliven belastning på arbetsgivarna på 4,5 mil- jarder kronor, vilket kan beräknas innebära en väsentlig produktionsökning, vars omfång är svårt att förutse. En ytterligare produktionsökning på 2 procent skulle till— föra statskassan cirka 2 miljarder kronor, vilket i stort sett täcker hela kostnaden för omläggningen. Eftersom en skattesänkning rimligen bör få en icke obetydlig syssel— sättningseffekt kan man räkna med betydligt ökade skatte— intäkter genom att arbetslösheten minskar och att kravet på arbetsmarknadspolitiska insatser mildras.
Givetvis föreligger det en principiell skillnad mellan den föreslagna höjningen av socialavgiften för sjukför— säkringen och höjningen av allmänna arbetsgivaravgiften. Den förstnämnda höjningen avser att täcka en viss precise- rad åtgärd och svarar mot preciserade kostnader för sam- hället. Sjukförsäkringen finansieras för närvarande på tre vägar, dels individuella avgifter, dels arbetsgivar— avgifter och dels via statsskatten. Även om jag biträder förslaget om slopade individuella avgifter för löntagare är jag icke beredd att nu binda mig för en arbetsgivar— finansiering utan väntar med det principiella ställninge- tagandet tills dess man fått en allsidig översyn och ut- värdering av ett utvidgat system med arbetsgivaravgifter. En så väsentlig höjning av arbetsgivaravgiften måste ses i sammanhang med övriga liknande avgifter arbetsgivaren har att betala som kostnad för arbetskraften. Därför bör arbetsgivarfinansiering av sjukförsäkringen bestämmas först sedan man fått en sammanvägning av de olika anspråk som ställs på arbetsgivaren.
250. SOU 1974:20
Utredningens förslag innebär i realiteten enbart en skat- teomläggning. Jämför man de föreslagna skattesänkningarna med föreslagna höjningar av löneskatterna i olika inkomst— skikt får man en nettoeffekt enligt nedanstående tabell:
Årsinkomst Av ma'oriteten Av ma'oriteten Nettoeffekt föresla en foresla en kr. skattesänkning, Hojning av lö- __ kg neskatter r
___—_L—
10 000 — 547 + 360 - 187 20 000 _ 619 + 720 + 101 30 000 - 782 + 1 080 + 298 40 000 — 1 335 + 1 440 + 105 50 000 — 2 142 + 1 800 - 342 60 000 _ 2 201 + 2 160 - 41 70 000 — 2 214 + 2 444 + 230 80 000 - 2 228 + 2 574 + 346 90 000 — 2 128 + 2 704 + 576 100 000 — 2 028 + 2 834 + 806 125 000 — 1 437 + 3 159 + 1 722 150 000 _ 687 + 3 484 + 2 797 200 000 + 193 + 4 134 + 4 327 300 000 + 2 193 + 5 434 + 7 627
Overgångsfinansering
Utredningen har påpekat förhållandet att förslaget om änd- rad sjukförsäkringsavgift innebär en bokföringsmässig un— derbalansering med 1,6 miljarder kronor för år 1975 bero— ende på att löntagarna då kan utnyttja sin avdragsrätt för avgifter inbetalade under 1974. Mot detta skall dock vägas det förhållandet att staten på motsatt sätt kan tillgodo- räkna sig en eftersläpning på två år av kompensation till kommunerna, varför underskottet till stor del är av bok— föringsmässig natur och därför inte bör kräva någon speci- ell finansiering. Antydningen om slopande av avdragsrät— ten för sjukförsäkringsavgiften för löntagare vid 1975 års taxering är principiellt helt orimlig eftersom man då skul— le bryta en skattemässig princip som gällt t.o.m. 1974 års taxering och kommer att gälla återigen fr.o.m. 1976 års
SOU 1974:20 251
taxering. Vidare skulle de skattebetalare som nu och i fortsättningen betalar egenavgift antingen råka ut för en hårdare beskattning än löntagare i motsvarande inkomst—
skikt eller också — om de undantages — bli favoriserade framför löntagarna.
Den andra antydda vägen att höja arbetsgivaravgiften yt— terligare 1,1 procentenhet för år 1975 finner jag helt oacceptabel i enlighet med tidigare resonemang i denna reservation.
Reservation av ledamoten Svensson
De förslag till ändring av skatteskala, slopande av sjuk— försäkringsavgiften för löntagare, ändrade regler för bo— stadstillägg m m, som utredningen framlägger, är anpassa- de till uppdraget enligt tilläggsdirektiven. Den trånga tidsramen har inte medgivit en fullständig genomarbetning.
Jag anser att den föreslagna ändringen av skatteskalan borde haft en sådan utformning, att ingen skattskyldig vid oförändrad beskattningsbar inkomst belastas med högre uttag än för närvarande sker. I tilläggsdirektiven har ej heller något uttalande gjorts i riktning mot en skatte— skärpning för någon kategori inkomsttagare.
Utredningens majoritet har ifråga om finansieringsmetod för den föreslagna reformen anvisat höjning av socialför— säkringsavgiften för sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 % och ökning av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 till 5,5 %. Under den tid, som stått till förfogande för ut- arbetande av det provisoriska förslaget, har utredningen icke ansett möjligt att närmare genomlysa alternativa fi— nansieringskällor. Detta har ansetts böra anstå till det huvudförslag, som utredningen senare kommer att framläg— ga. Denna gång har det befunnits mest ändamålsenligt att lösa finansieringsfrågan genom påbyggnad av ett system,
som redan tillämpas.
Det är enligt min mening för ett beslut av denna omfatt— ning och karaktär en uppenbar brist, att arbetsgivarav— gifternas effekter hittills i stort sett är outredda ur såväl teoretisk som praktisk synvinkel. Detta så mycket mer som det är sannolikt att en omläggning, baserad på ytterligare höjning av arbetsgivaravgifterna, om än un— der olika benämningar, blir bestående, eftersom en åter- gång sannolikt kommer att möta betydande motstånd. Före— tagsskatteberedningen har beaktat behovet av sådana ana- lyser och även uppdragit åt särskild expertis att utföra detta utredningsarbete. Ett första, preliminärt resultat
SOU 1974220 253
har just ställts till 1972 års skatteutrednings förfogan— de, dock utan att innehållet kunnat beaktas vid avgivan— de av detta betänkande.
Betydande osäkerhet råder alltså ännu, hur systemet med arbetsgivaravgifter påverkar sysselsättningen, vilken belastningen är på olika typer av företag, särskilt då de arbetskraftsintensiva inom främst den växande servicesek— torn, vilket inflytandet är på industrins internationel— la konkurrenskraft, vilka övervältringseffekter och vil— ken inverkan på prisnivån som förekommer o s v. Det tor— de inte kunna förnekas, att dessa spörsmål är av väsent— lig betydelse för den svenska ekonomin i allmänhet och för näringslivets funktionsförmåga i synnerhet.
Det har i den allmänna debatten gjorts gällande, att över— föring av viss del av de på löntagarna utgående direkta skatterna till arbetsgivaravgifter skulle underlätta upp— görelserna på arbetsmarknaden.Hhruvida detta kommerattbli förhållandet i det långa loppet torde kunna betraktas som en öppen fråga.
En beräkning avseende 1975 ger vid handen, att om majori— tetens förslag till finansiering av skatteomläggningen genomföras, arbetsgivarnas kostnader av social karaktär i procent av kontant utbetald lön kommer att på SAF/LO— området utgöra i det närmaste 30 % exklusive semesterlön. Inom SAF/TCO—området är procentsatsen ännu högre.
Det kan i detta sammanhang erinras om att pensionsålders— kommittén, vilken nyligen avlämnat sitt betänkande, även valt att föreslå finansiering med arbetsgivaravgifter.
I en situation, då tveksamheten om storleken av den ekono— miska tillväxten under den nänmaste framtiden är betydan— de, kan följden av utökning av arbetsgivaravgifterna i olika former och för olika ändamål onekligen bli, att utrymmet för kontanta lönehöjningar och nya kostnadskrä- vande reformer blir synnerligen begränsat. Detta kan in- nebära svårigheter att finna för parterna på arbetsmark—
254. SOU 1974:20
Utredningens majoritet anser att uppdraget vad finansie- ringen beträffar innebär att denna fråga inte skall prö— vas från konjunktur— och stabiliseringspolitiska synpunk— ter. Möjligheterna till finansiering genom budgetunder- skott och lån skall inte övervägas. Istället har majori— teten utgått ifrån att reformkostnaden i princip skall er- hålla full statsfinansiell täckning. Utredningens uppgift skulle vara att ange vilka inkomstkällor, som under denna förutsättning bör användas.
Jag är medveten om att med denna tolkning av tilläggs— direktiven enligt modell "krona för krona" finns ingen annan på kort sikt tillämpbar metod för finansiering av reformen än höjning av arbetsgivaravgifterna på föresla— get sätt. Den mycket begränsade tid, som utredningen haft till förfogande för att behandla detta provisorium, har som inledningsvis framhållits icke medgivit några mer djupgående diskussioner eller analyser av skatteomlägg- ningarnas budgetmässiga och samhällsekonomiska effekter och av dessas inbördes samband.
Min uppfattning är emellertid, att det borde vara möjligt att beträffande finansieringsfrågan anlägga ett mer dyna— miskt betraktelsesätt än det majoriteten velat tillämpa. En skattereform av denna karaktär torde åtminstone till betydande del vara självfinansierande genom att den sti— mulerar konsumtionen och därmed konjunkturen i riktning mot ett bättre sysselsättningsläge än som annars skulle råda. Härigenom ökas inkomstunderlaget för beskattningen.
Vid ett slutligt ställningstagande till skatteomläggning- en 1975 måste hänsyn tagas till den sannolika inkomstut- vecklingen i samhället. Sker inte detta, riskeras på grund av skatteskalans progressivitet en skärpning av den totala belastningen med skatter och avgifter, räknad i procent av inkomsterna. En sådan skärpning skulle med- föra en från samhällsekonomiska synpunkter icke önskvärd kostnadsstegring. Såvitt nu kan bedömas skulle detta också
SOU 1974:20 255
komma att strida mot vad en väl avvägd konjunkturpolitik sannolikt kräver år 1975. Jag har därför icke kunnat an- sluta mig till förslaget om kompensatoriska åtgärder inne— fattande höjda arbetsgivaravgifter.
Skulle emellertid den samhällsekonomiska utvecklingen år 1975 komma att innebära ett uttalat behov av ökade stats— inkomster anser jag, att en höjning av socialförsäkrings— avgiften för sjukförsäkringen i första hand bör komma ifråga.
256. SOU 1974220
Särskilt yttrande
av ledamoten Tobisson
Jag ansluter mig till utredningens förslag som en helhets- lösning. Det kan nu konstateras, att beslutet 1975 att om— vandla folkpensionsavgiften till en socialförsäkringsav- gift för arbetsgivarna underlättade 1974 års löneförhand— lingar. På samma sätt bör ett genomförande av utredning— ens här lagda förslag förbättra utgångsläget inför 1975 års avtalsrörelse.
Skattelindringen till följd av folkpensionsavgiftens slo— pande har engångskaraktär. Den positiva effekten av den nu föreslagna omläggningen är också i stort sett begränsad till det år den genomförs. Endast marginalskattesänkning— en i skiktet 30 000 — 50 000 kronor är av mera varaktigt värde. Med hänsyn till de fortsatt stora marginaleffek— terna för nästan alla inkomsttagare krävs det enligt min mening ytterligare sänkningar för åren efter 1975, om höjda inkomster överhuvudtaget skall medföra någon ökad köpkraft.
Marginalåkåiieåkärnninsarna enädisa QPE elämrliga
Mot denna bakgrund är det ett steg i fel riktning att nu höja marginalskattesatserna på inkomster över ca 75 000 kronor med 1—3 procentenheter. Utredningen skall enligt sina tilläggsdirektiv lindra marginaleffekten för mellan— inkomsttagare, och den skall sänka totalskatten för låg— inkomsttagare. Men det står inte i direktiven, att utred— ningen skall skärpa marginalskatten på högre inkomster, och inte heller att den skall höja totalskatten på de allra högsta.
Från finansieringssynpunkt har de föreslagna marginal- skatteskärpningarna ringa betydelse. De inbringar ca 65 mkr, vilket motsvarar endast en dryg procent av om— läggningens totala kostnad. Motiveringen för förslaget är fördelningspolitisk. Man vill motverka de skattelätt— nader som uppstår för högre inkomsttagare på deras lägre inkomstdelar. Men ser man till den faktiska skatteutveck—
SOU 1974220 257
lingen i olika inkomstlägen under senare år är detta såväl onödigt som olämpligt. I nedanstående tabell jämförs den totala skatten enligt dels nuvarande regler (kol 3), dels utredningens förslag (kol 4), dels en alternativ utform— ning av utredningsförslaget utan marginalskatteskärpning i högre inkomstskikt (kol 5) med realvärdet av den skatt som fastställdes i den 1970 beslutade stora omläggningen (kol 2).
Ökning (+) eller minskning (_) av den totala skatten en— ligt nuvarande regler, utredningens förslag samt utred— ningsförslaget utan marginalskatteskärpning i förhållande till realvärdet av skatten enligt 1970 års skattebeslut. (Inkomsttagare utan förvärvsavdrag och s k hemmamakeav— drag. Kommunal utdebitering = 24 kr.)
Ärsinkomst Total skatt Skatteändring i kronor enligt enligt 1970 års skatte— nuvarande utred- förslaget beslut (real- regler ningens utan mar— värde) förslag ginalskat— teskärp— ning
-173
+ 11
+1 082
+1 581
+1 944
+2 303 +3 582 +1 100 +4 580 . +2 298 +5 387 -' +3 105 +7 559 ' .' +5 011 +8 507 ' " +6 159 +12 389 - ' +9 875 +15 386 +12 872
Anm: Vid uträkningen av skatten enligt 1970 års beslut har förhållandena i mars 1970 varit utgångspunkt. Således har räknats med en kommunal utdebitering på 21 kronor per skattekrona. Konsumentprisindex, som i mars 1970 uppgick
258. SOU 1974:20
till 233, beräknas i mars 1974 uppgå till 307 a 308, d v 3 en ökning med 32 procent. Vid uträkningen av real— värdet på skatten enligt 1970 års skattebeslut har först den i tabellen angivna årsinkomsten dividerats med 1,32, därefter har skatten på denna inkomst uträknats enligt de regler som beslöts 1970 och slutligen har detta skat— tebelopp uppräknats med 32 procent. För skattskyldiga med hemmamake tillkommer att skattereduktionen har för- lorat 576 kronor i värde.
I reala termer har således den totala skatten stigit se- dan 1970 i inkomstlägen från 30 000 kronor och uppåt. Ut— redningens förslag medför minskningar upp till en nivå av inemot 70 000 kronor. Däröver når skattehöjningen snabbt betydande belopp. Den marginalskatteskärpning som sätter in från ungefär samma nivå betyder därvid förhål- landevis lite. Som framgår av kol 5 kan rimligen fördel- ningspolitiskt motiverade utjämningssträvanden anses tillgodosedda även utan några marginalskatteskärpningar i högre inkomstskikt.
Priset för att man reducerar skatteminskningen jämfört med nuvarande regler fr o m en årsinkomst av ca 75 000 kronor och låter den övergå i en skatteökning vid ca 190 000 kronor är en skärpt progressivitet. Därmed för— sätter man sig i ett sämre utgångsläge för den framti— da reformpolitiken på skatteområdet. Med nuvarande takt i prisstegring och löneutveckling dröjer det inte allt— för många år, innan det blir tämligen vanligt med in— komster över 75 000 kronor. De marginalskattesänkningar som i det läget blir nödvändiga måste då göras större än om någon skärpning nu inte sker. Man försvårar alltså med förslaget om marginalskatteskärpningar den fördel— ningsmässiga problematiken för framtiden. Och som ovan påpekats sker detta faktiskt i onödan, eftersom resul- tatet blir endast en mindre förstärkning av den skatte— skärpning som reellt sett har inträffat hittills under 1970—talet.
MeiSiaåajärJarnJillsrn
I likhet med reservanten Hörnlund ser jag betydande för— delar från marginaleffektsynpunkt med en enhetstaxa för
SOU 1974220 259
den offentliga barntillsynen. Med hänsyn till att taxan är en kommunal angelägenhet och att man inom Svenska Kom- munförbundet överväger en minskning av den nuvarande in— komstdifferentieringen har jag emellertid anslutit mig till majoritetens ståndpunkt att inte i detta sammanhang framlägga förslag i frågan.
åiäellållen_azdrassaäit_fär_1 271 års sjyförsädäiagsargifi Som påpekas på flera ställen i betänkandet uppkommer över— gångsåret 1975 vad som kallas ett bokföringsmässigt in— komstbortfall genom den eftersläpande avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften. Som en tänkbar metod att täcka detta anger utredningen att slopa avdragsrätten vid 1976 års taxering såvitt gäller andra inkomsttagare än egen— företagare. Jag ställer mig avvisande till denna tanke av tekniska, praktiska och principiella skäl.
Uppbördstekniken medför, att det inte uppkommer något kassamässigt underskott 1975. Vid uttaget av preliminär skatt har hittills aldrig hänsyn tagits till avdragsrät- ten för sjukförsäkringsavgiften, och det finns då ingen anledning att det skall göras under det enda kvarstående året. Avdragsrätten för 1974 års sjukförsäkringsavgift minskar statens inkomster först i december 1976 i form av skatteåterbäring eller under våren 1977 i form av minskad kvarskatt.
Om man - trots att det av tekniska skäl inte uppkommer något inkomstbortfall 1975 — ändå skulle ge sig till att täcka det "bokföringsmässiga" underskottet, är ett slo— pande av avdragsrätten för detta år en krånglig och prak— tiskt taget oframkomlig väg. Som utredningen antyder kan inte ändringen gälla personer som varit egenföretagare under 1974. Hur bär man sig åt för att skilja ut dem från andra inkomsttagare? Och hur gör man med personer som under 1974 uppburit dels lön, dels inkomst av egen rörel— se?
Från principiell synpunkt är det naturligtvis egendomligt,
260. SOU 1974:20
om avdragsrätten skulle avskaffas för ett enda år och då endast för vissa inkomsttagare. Den har hittills alltid förelegat, och den kommer också fortsättningsvis att gäl— la, sedan egenavgiften för anställda överförts till soci- alförsäkringsavgiften för arbetsgivare. Principiellt är det också underligt från den synpunkten att avdragsrätten hänför sig till 1974, d v s året före omläggningen. Det har alltid varit så att avdragsrätten åtnjutits i efter— skott. När någon första gången påförs sjukförsäkrings- avgift, föreligger detta år ingen avdragsrätt. Å andra sidan har han första året utan sjukförsäkringsavgift, t ex efter pensioneringen, fortfarande kvar en avdrags- rätt från det sista yrkesverksamma året. Konsekvensen bjuder, att avdragsrätten bibehålls ett år efter sjukför— säkringsavgiftens slopande.
Det kan påpekas, att annars det egendomliga skulle inträf— fa att man under 1975 skulle ha rätt till avdrag för fri— villiga försäkringspremier men inte för den sjukförsäk— ringsavgift man obligatoriskt blivit påförd.
Slutligen förtjänar det att erinras om att en parallell situation förelåg i samband med 1970 års stora skatteom— läggning. Då avskaffades den sjukförsäkringsavgift för hemmamake som erlades av den andra maken. Den senare åt— njöt dock vid 1972 års taxering eftersläpande avdragsrätt för den sjukförsäkringsavgift för maken som hänförde sig till 1970.
åigågsåeäiägåp
Jag motsätter mig inte utredningens förslag till finansi— ering. Dmellertid anser jag, att direktivens åläggande "att anvisa lämpliga finansieringsvägar för sitt förslag" kan tolkas så att utredningen borde ha angett alternativa metoder. Utredningen skulle då ha kunnat nöja sig med en rent teknisk redovisning av vilka höjningar som erford— rats, om man valt en finansiering via den allmänna ar— betsgivaravgiften, socialförsäkringsavgiften, mervärde- skatten eller något annat skatteslag. Med hänsyn till nu- varande osäkerhet beträffande konjunkturläge, budgetsitua-
SOU 1974220 261
tion etc vid tidpunkten för förslagets ikraftträdande hade det enligt min mening varit en fördel att vänta med valet av finansieringsmodell till den slutliga politiska pröv— ningen. Då måste naturligtvis förutsättningarna vara bätt— re att bedöma vilken kombination av åtgärder - inklusive underbalansering — som är lämpligast med hänsyn till den förväntade ekonomiska utvecklingen.
F.x_l::'oil.. Dias—L.
_ -, / (#
???—*CKHOLM » SOU 1974:20
Statens offentliga utredningar 1974
Kronologisk förteckning
Orter i regional samverkan. A. Ortsbundna levnadsvillkor. A. Regionala prognoser i planeringens tjänst. A. Ortsbundna produktionskostnader. A. Boken. Litteraturutredningens huvudbetänk— ande.U. Förenklad konkurs m. m. Ju. Barn- och ungdomsvård. S. Rättegången i arbetstvister. A. Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. U.
10. Data och näringspolitik. |. 11. Svenskinduswi Dehapportl. 12. Svensk industri. Delrapport 2. 13. Svensk industri. Delrapport 3. 14. Svensk industri. Delrapport 4. 15. Sänkt pensionsålder m. m. S. 16. Neutral bostadsbeskattning. Fi. 17. Solidarisk bostadspolitik. B. 18. solidarisk bostadspolitik. Bilagor. B. 19. Läkarutbildning för sjuksköterskor. U. 20. Förslag till skatteomläggning m.m. Fi.
PP.”? 91.595)?”
Statens offentliga utredningar 1974
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet Förenklad konkurs m.m. [6]
Socialdepartementet
Barn- och ungdomsvård. [7 Sänkt pensionsålder m.m. 15]
Fina nsdepartementet Neutral bostadsbeskattning. [16] Förslag till skatteomläggning m m. [20].
Utbildningsdepartementet Boken. Litteratu rutredningens huvudbetänkande. [51
Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års be— redning om stat och kyrka. [9] Läkarutbildning för sjuksköterskor. [19]
Arbetsmarknadsdepartementet
Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Orter i regional samverkan. [1] 2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3. Regionala prognoser i plane- ringens tjänst. [3] 4. Ortsbundna produktions- kostnader. [4] Rättegången i arbetstvister. [8]
Bostadsdepartementet
Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Solidarisk bostadspolitik. [17] 2. Solidarisk bo- stadspolitik. Bilagor. [18]
Industridepartementet
Data och näringspolitik. [10] Industristrukturutredningen. 1. Svensk industri. Delrapport 1. [11] 2. Svensk industri. Delrapport 2. [12] 3. Svensk industri. Delrapport 3. [13] 4. Svensk industri. Delrapport 4. [14]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utrednin
li '. kli. ...i... Bde.
er i den kronologiska förteckningen.
