SOU 1974:103
Skatteomläggning 1976 : delbetänkande
Statens offentliga utredningar 1974 :| 03 Finansdepartementet
Skatteomläggning a 1976
Delbetänkande av 1972 års skatteutredning Stockholm 1974
ISBN 91-38-02198-6
Göt-borgs Ollunrycluri AB. Stockholm 74.6 513 S
Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet
1972 års skatteutredning tillsattes efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 14 april 1972. Sedan utredningen avläm— nade delbetänkandet (SOU 1974:20) "Förslag till skatteom— läggning m.m.", har dess sammansättning delvis ändrats. Utredningen har numera följande ledamöter, nämligen f.d. riksdagsledamoten Erik Brandt, ordförande, riksdagsledamo— ten Alvar Andersson, professorn Osborne Bartley (fr.o.m. den 1 april 1974), kanslirådet Gunnar Björne, riksdagsle- damoten Arne Gadd, sekreteraren Anna Hedborg (fr.o.m. den 29 juni 1974), riksdagsledamöterna Carl-Henrik Hermansson, Gördis Hörnlund, Valter Kristenson, Eric Krönmark och Ingemar Mundebo, direktören Stig Svensson och förbundsord— föranden Sune Tidefelt.
Som experter deltar kanslirådet Bertil Edlund, avdelnings— direktören Hans Garke (fr.o.m. den 12 augusti 1974), pla- neringschefen Erik Höök (fr.o.m. den 5 juni 1974), depar— tementsrådet Gustav Jönsson och kammarrättsassessorn Leif Lindstam. Vidare har som experter i särskilda frågor del— tagit direktören Karl Olov Andersson (faktisk sambeskatt- ning m.m.), regeringsrättssekreteraren Reidunn Laurén (fr.o.m. den 1 oktober 1974; utländsk rätt) och avdel— ningsdirektören Ove Nilsson (fr.o.m. den 25 september 1974; viss deklarationsundersökning).
Som sekreterare tjänstgör regeringsrättssekreteraren Anders Swartling och som biträdande sekreterare (fr.o.m. den 12 augusti 1974) regeringsrättssekreteraren Robert Alderin och kammarrättsfiskalen Anders Welander.
Genom tilläggsdirektiv, som överlämnades den 9 oktober 1974, har uppdragits åt utredningen att i fråga om 1976 års inkomster utarbeta ett förslag till provisorisk skat—
SOU 1974:105 5
teomläggning som innefattar lindring av skatten främst för låginkomsttagarna jämte de stora löntagargrupperna. Enligt tilläggsdirektiven åligger det också utredningen att överse sparavdraget och villaavdraget. I föreliggande delbetänkande redovisar utredningen sitt uppdrag enligt tilläggsdirektiven.
Reservationer har avgivits av ledamöterna Andersson, Bartley, Hedborg, Hermansson, Krönmark, Mundebo, Svensson
och Tidefelt.
Särskilda yttranden har lämnats av ledamöterna Gadd, Hörn- lund och Tidefelt.
Stockholm i december 1974
Erik Brandt Alvar Andersson Osborne Bartley Gunnar Björne Arne Gadd Anna Hedborg Carl-Henrik Hermansson Gördis Hörnlund Valter Kristensen Eric Krönmark Ingemar Mundebo Stig Svensson Sune Tidefelt
/Anders Swartling Robert Alderin Anders walander
4 SOU 19742103
Förkortningsregister
1 SAMMANFATTNING
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG UPPDRAGET 30
SKATTEOMLÄGGNING 32 Gälaäerän 4.1.1 Statsskatteskala m.m. 4.1.2 Särskilda beskattningsregler för
# # am »
folkpensionärer 35
4.2 Allmänna överväganden 39 4.3 Inkomstskattesänkning 42 4.3.1 Målgrupper för inkomstskattesänk—
ningen 42
4.3.2 Överväganden och förslag angående inkomstskattesänkningen 46 4.3.3 Det extra avdraget för folkpensio—
närer 53
4.4 Kostnader och finansiering 62 4.4.1 Kostnadsberäkning 62 4.4.2 Finansiering 62
5 ÖVRIGA FRÅGOR 67 5.1 Sparavdraget 67 5.1.1 Gällande rätt 67 5.1.2 Överväganden och förslag 69 5.2 Villaavdraget 71 5.2.1 Gällande rätt 71 5.2.2 Överväganden och förslag 73
6 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR 75 6.1 Kommunalskattelagen 75 6.2 Övriga författningar 79 TABELLBILAGA 81 RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN 105
SOU 1974:103
F ö r k 0 r t n i n g 5 r e g i s t e r
ATP Allmän tilläggspension
BeU Bevillningsutskottets betänkande FiU Finansutskottets betänkande
KL Kommunalskattelagen (1928z370) Prop. Proposition
RFV Riksförsäkringsverket
RRV Riksrevisionsverket
Rskr Riksdagsskrivelse
RSV Riksskatteverket
SCB Statistiska centralbyrån
SfU Socialförsäkringsutskottets betänkande SkU Skatteutskottets betänkande
SOU Statens offentliga utredningar
SOU 19742103 7
Den 9 oktober 1974 fick utredningen genom tilläggsdirek— tiv i uppdrag att i avvaktan på en mer definitiv lösning lägga fram förslag till en provisorisk skatteomläggning i fråga om 1976 års inkomster. Förslaget borde innefatta en lindring av skatten främst för låginkomsttagarna och de stora löntagargrupperna. En utgångspunkt för arbetet var att omläggningen skulle totalfinansieras. Härvid bor- de såväl höjda arbetsgivar— eller socialavgifter som in— direkt skatt kunna komma i fråga. Kostnadsramen angavs till 4 miljarder kronor. Samtidigt som utredningen full— gjorde detta uppdrag borde den också pröva frågan om spar— avdragets storlek samt överse det s.k. villaavdraget. Ut— redningens förslag borde läggas fram skyndsamt och senast till årsskiftet 1974/75.
| 1 SAMMANFATTNING 1 | i 1 1
Uppdraget bör ses mot bakgrund av de senaste årens skat— tereformer, särskilt de omläggningar som beslutats åren 1973 och 1974. Dessa omläggningar har tagit sikte på lön- tagarnas beskattning och har avsetts bli beaktade vid förhandlingarna angående 1974 och 1975 års löner. ÅVSik- ten är givetvis att även den nu aktuella skatteomlägg— ningen på motsvarande sätt skall kunna beaktas och under— lätta för parterna att vid de pågående förhandlingarna be- döma förutsättningarna för en avtalsperiod på mer än ett år.
pg.—www.rmufg .... mvg—_o— ,_.._. __1 _ ..
Skatteomläggningen skall således omfatta två led, nämli— gen en sänkning av inkomstskatten och en kompenserande höjning av andra skatter eller avgifter. Utredningen un— derstryker att den med hänsyn till omläggningens proviso— riska karaktär valt en tekniskt enkel lösning som innebär minsta möjliga ingrepp i nuvarande regelsystem.
Beträffande inkomstskattesänkningen innebär tilläggsdi— rektiven att utredningen skall föreslå sådan ändring av beskattningsreglerna att den totala inkomstskatten på 1976 års inkomster blir ca 4 miljarder kronor lägre än den skulle ha blivit vid oförändrade regler. Den väsent— liga uppgiften är att ange hur detta belopp bör fördelas
9
SOU 1974:103
mellan inkomsttagarna. I det delbetänkande (SOU 1974:20) "Förslag till skatteomläggning m.m." som utredningen av- lämnade i mars 1974 lades i enlighet med de då erhållna direktiven tonvikten på en lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena. De nu aktuella tilläggsdirektiven har en annan inriktning. Det är visser— ligen enligt utredningens mening önskvärt att inkomstta- garna i mellaninkomstlägena även denna gång får en bety— dande skattelättnad, men samtidigt är det - såsom framgår av tilläggsdirektiven — angeläget att särskilt tillgodose de lägst avlönade. Utredningen har stannat för att alla heltidsarbetande inkomsttagare som kan anses tillhöra de i tilläggsdirektiven angivna inkomsttagargrupperna bör få en i kronor räknat lika stor inkomstskattesänkning. Med denna fördelningspolitiska målsättning har utredning— en funnit att det maximala skattesänkningsbeloppet bör medges redan vid en taxerad inkomst på ca 30 000 kr. Vid inkomster över 100 000 kr. bör skattelättnaden successivt reduceras. De åsyftade effekterna har åstadkommits genom att statsskatteskalan med verkan fr.o.m. inkomståret 1976 ändrats enligt följande:
Beskattningsbar Skattesats inom skiktet %% ' Nuvarande skatte— Utredningens för— skalg, % slag - 15 000 7 4 (—3) 15 000 — 20 000 12 4 (_Så 20 000 - 25 000 17 10 (—7 25 000 — 30 000 22 22 30 000 — 40 000 28 28 40 000 - 45 000 33 33 45 000 - 65 000 38 38 65 000 — 70 000 43 43 70 000 — 100 000 48 48 100 000 - 150 000 52 55 (+1) 150 000 — 56 57 (+1)
10 SOU 1974:103
De individuella effekterna av förslaget vid 1977 års taxe— ring för ensamstående skattskyldig som varken får för- värvsavdrag eller skattereduktion (1 800 kr.) framgår av följande uppställning (kommunal utdebitering =
25 kr./skr.):
Taxerad Total in— Skatteändring på grund av inkomst, komstskatt försla et kr. vid oföränd— % kg.
rade regler,
kg.
6 000 230 — 19,6 — 45 10 000 1 510 - 10,9 — 165 15 000 3 110 - 10,1 — 315 20 000 4 735 — 10,3 — 490 25 000 6 610 — 13,4 — 885 30 0001) 8 735 — 13,7 — 1 2001) 40 000 14 015 — 8,6 1 200 50 000 19 615 — 6,1 - 1 200 60 000 25 915 - 4,6 — 1 200 70 000 32 240 — 3,7 — 1 200 80 000 39 315 — 3,1 - 1 200
100 000 53 915 — 2,2 - 1 200 125 000 72 985 — 1,4 — 995 150 000 92 235 — 0,8 - 745 200 000 132 555 — 0,2 — 245 300 000 213 555 + 0,4 + 755
Den procentuellt största skatteändringen sker alltså vid inkomster upp till 30 000 kr. Alla inkomsttagare i de stora löntagargrupperna får en minskning av statsskatten med 1 200 kr. i förhållande till den skatt som skulle ut— tas vid oförändrade regler. För inkomsttagare i de högsta inkomstlägena reduceras skattelättnaden successivt. Den föreslagna justeringen av statsskatteskalan innebär sam- tidigt att marginalskatten sänks betydligt vid lägre in— komster. I övrigt medför förslaget inte någon ändring av marginalskatten i de olika inkomstskikten annat än i de
högsta inkomstlägena, där den skärps med 1 procentenhet.
I och med att den maximala skattelättnaden ansetts böra
1)Den maximala skattesänkningen, 1 200 kr., uppnås vid en taxerad inkomst på 29 500 kr.
SOU 1974z103
medges redan vid 30 000 kr. har det inte varit möjligt att samtidigt sänka marginalskatten i mellaninkomstläge— na. Utredningen har funnit det nödvändigt att denna gång låta kraven på marginalskattesänkning i dessa inkomstlä- gen stå tillbaka för de fördelningspolitiskt motiverade önskemål som utredningen velat tillgodose.
Utredningen har ansett det angeläget att i samband med förslaget till skatteomläggning även föreslå vissa änd- ringar i de regler som gäller beträffande jglknensiggä— rers rätt till extra avdrag vid inkomsttaxeringen. F.n. tillämpas en form av "sambeskattning" vid avdragsberäk- ningen genom att gifta folkpensionärers rätt till avdrag bestäms med hänsyn till båda makarnas inkomst. Utredning— en föreslår att denna sambeskattning avvecklas. Förslaget innebär sålunda att varje folkpensionärs avdragsrätt i princip skall bedömas med hänsyn endast till hans egna inkomster. Det har däremot ansetts nödvändigt att vid prövningen av om gift pensionär med hänsyn till förmögen- het är berättigad till avdrag tills vidare behålla regeln att makarnas sammanlagda förmögenhetstillgångar skall be- aktas.
Förslaget om individualisering av det extra avdraget med— för skattelättnader för makar i flertalet av de fall där en eller båda makarna har folkpension och där båda är in- komsttagare. I vissa fall kan dock nuvarande sambeskatt— ningsregler leda till ett för makarna förmånligare resul— tat. En särskild garantiregel avser att förhindra att skatteskärpning inträffar i dessa fall i samband med övergången till ett individuellt system. Utredningen har å andra sidan ansett det vara en förutsättning för över— gång till individuell avdragsberäkning att reglerna om extra avdrag samtidigt ändras i ett par andra avseenden så att folkpensionärernas beskattning får en lämplig av— vägning i förhållande till vad som gäller för andra in- komsttagare.
I enlighet med tilläggsdirektiven har utredningen vidare föreslagit att sparavdraget anpassas till den prisutveck—
12 SOU 1974:103
ling som ägt rum sedan nuvarande avdragsbelopp fastställ— des år 1961. Anpassningen sker genom att avdraget för— dubblas till 800 kr. för ensamstående och till 1 600 kr. för makar gemensamt. De nya avdragsbeloppen föreslås gäl— la fr.o.m. inkomståret 1975. Beträffande det s.k. villa— avdraget har utredningen förordat att frågan om höjning av detta avdrag tas upp när utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering är känt.
Vad härefter beträffar finansieringen av de ovannämnda förslagen innebär uppdraget att skatteomlägggingen skall totalfinansieras genom att inkomstskattesänkningen kom—
penseras genom sådan höjning av andra skatter eller avgif— ter att det allmännas totala intäkter inte på grund av om— läggningen blir lägre än de annars skulle ha blivit. Den totala kostnaden för skatteomläggningen har beräknats till drygt 4 miljarder kronor. Utredningen har funnit att
, den enda möjliga och den med hänsyn till skatteomlägg— ningens syfte naturliga finansieringsformen är en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften. För total finansie— ring av skatteomläggningen fordras en höjning av den all- männa arbetsgivaravgiften med 2,6 procentenheter fr.o.m. år 1976. Utredningen anser sig även böra anvisa medel för
. finansiering av det skattebortfall som förorsakas av höj—
ningen av sparavdraget. Detta skattebortfall kan vid 1976 års taxering uppskattas till 280 milj. kr. Även denna fi— nansiering bör enligt utredningens mening ske genom höj— ning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Detta1föranle— der ytterligare höjning av avgiften med 0,2 procentenhe- ter. Utredningen föreslår alltså att den allmänna arbets— givaravgiften fr.o.m. den 1 januari 1976 höjs från nuva— rande 4 % till 6,8 %. Vid beräkningen av finansieringsbe— hovet har utredningen förutsatt att kompensation skall ut— gå till kommunerna för det skattebortfall som förorsakas dem på grund av ändringen av reglerna om extra avdrag för folkpensionärer och höjningen av sparavdraget.
Utredningens förslag är inte enhälligt. Mot förslaget till inkomstskattesänkning har ledamöterna Bartley, Hermansson,
SOU 1974z103 13
Krönmark, Mundebo, Svensson och Tidefelt reserverat sig. Mot förslaget till finansiering av inkomstskattesänkning— gn har ledamöterna Andersson, Krönmark, Mundebo och Svensson avgivit reservationer. Ledamöterna Hedborg och Hermansson har inte anslutit sig till utredningens för— slag om höjning av sparavdraget. Ledamöterna Andersson, Krönmark, Mundebo och Svensson har reserverat sig i fråga om finansieringen av det höjda sparavdraget och ledamoten Krönmark även mot utredningens beslut angående villaav— draget. Vidare har särskilda yttranden avgivits av leda— möterna Gadd, Hörnlund och Tidefelt.
14 SOU 1974:103
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
nm.-sm ,...
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen 11928:370)
Härigenom förordnas, att 50 5 2 mom. och 52 5 1 mom. kommunal- skattelagen (1928:370) och punkt 2 av anvisningarna till 50 & sem- ma lag skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
50 5
2 mom.1 För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskom- munen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldige skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skatt- skyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jäm- förlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ook särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytter— ligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kro- nor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i det- ta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.
Om skattskyldige inkomst, efter avdrag av dårå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (gzggtensminimum) må den skattskyldige jämväl, efter taxeringenämndens eller, om besvär anförts eller ock'särskild framställ- ning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skat— terättens beprövande, erhålla avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga
1Senaste lydelse 19742769.
SOU 1974:103 15
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
med belopp som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skattskyldig med oförsörjda barn för varje sådant barn ökas med högst 2 500 kro— nor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga
1 motsvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars inkomst Skattskyldig, vars inkomst
till icke obetydlig del utgjorts till icke obetydlig del utgjor av folkpension, skall — om sär» av folkpension, äg — om sär- skilda omständigheter icke för- skilda omständigheter icke för anleda annat - anses ha haft ned- anleda annat - berättigad till satt skatpgfögmågg enligt andra avdrag för nedsatt skatteförmå stycket. Har sådan skatteskyldig Vad i andra stycket härovan sä haft taxerad inkomst enligt lagen angående tid och ordning för s ( 1251: 516 2 om statlig inkomstskat , skild framställning om avdrag som icke överstiger 56 000 kronor, samt angående minskning av av- skall avdrag för nedsatt skatteför— draget med belopp. varmed jämk måga medggg_mgd minst 500 kronor. ning erhållits vid beräkning & Överstiger den skattskyldiges stat- sjömansskatt, skall äga motsyg ligt taxerade inkomst 26 000 kronor rande tillämpning i fråga om & men icke 58 500 kronor utgör avdra- drag enligt detta styck . get minst ett belopp motsvarande 20 procent av skillnaden mellan
28 500 kronor och den taxerade in- kometen. Regeringen eller den pyn-
dighet regeringen bestämmer fast— ställer närmare föreskrifter för beräkning av avdrag för neågatt skatteförmåga enligt detta stycke.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor oci utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst. ?
52 5
2 " ; pop. Akta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensam ma inkomst.
2Senaste lydelse l970:162.
16 SOU 1974z105
__,V _ .f __ -. -."—m— ..— fai hmm :——w——'-*J'lu—'x—7I*l'*__ ,,.—
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 5 i och 2 mom. medgives, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas & den andra makens inkomst i samma kom- mun. Kvarstående brist, dock högst belopp motsvarande avdrag enligt 46 5 2 mom., må, med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 46 5, avräknas å förstnämnda makens in— komst och, där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kom- muner.
Underskott &. icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens in— komst i samma kommun av förvärvskälla av sama slag.
Avdrag, som i 50 5 2 mom. Avdrag, som i 50 5 2 mom. andra eller tredje stycket andra eller tredje stycket sägs, beräknas för vardera sägs, beräknas för vardera maken för sig under iaktta— maken för sig. Härvid iakt- gande av att avdraget för tages att vardera makas makarna tillsammans icke må skattefömåga bedömes med överstiga det högsta belopp hänsyp till makarnas saman- som bestämmelserna i 50 5 2 la a inkomst och fömö enhet mom. andra och tredje styckena Lagg att avdraget för makarna medgiva. tillsammans icke må överstiga
det högsta belopp som bestäm- melserna i 50 5 2 mom. andra och tredje styckena medgiva. Avdra enli t 0 2 mom. fjärde stycket beräknas för vardera maken för sig utan hänsyp tagen till andra makens inkomst. Frågg om jämlming av gdgaget enlig; bestämmelserna i punkt 2 femte sjgycket av en- visningarna till 50 & prövas dock med hänsg till värdet av W pliktiga förmögna
SOU 1974z103 17
Nuvarande lydelse
Anvisningar
till 50 5
2.3 Om skattskyldig åtnju- tjt jämväl annan inkomst än folkpension| skall avdrgget jämkas med hänsyn till om- ständigheterna och i enlig- het med de närmare föreskrif—
ter som fastställts. ständigheten att folkpension under ett beskattningsår ut— gått med ett ringa.belopp, t.ex. till följd av att folk- pensionen icke åtnjutits un— der hela året, utgör icke hin- der mot att medgiva den skatt— skyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är hu— ruvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten.
Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensions- tillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
Den om-
3Senaste lydelse 1974:769.
18
Föreslagen lydelse
2. Vid bedömnipgen av om skattskyldige inkomst till icke obetydlig del utgjorts av fol -å pension skall som folkpension icke räknas barnpension som ut- går till barn under 16 är. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t.ex. tiL följd av att folkpensionen icke åtnjutits under hela året, utgå icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen, om den1 gått i full utsträckning, utgjm en icke obetydlig del av inkoms ten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstil skott föranlett avräkning av pe sionstillskott.
1 %
Regeringen eller den myndigh regeringen bestämmer fastställq närmare föreskrifter för avdrag beräkningen enligt nedan angivn grunder.
Avdraget skall i första hand ww ken av den skattskyldiges taxer de inkomst enli t la en 1 '
SOU 1974z103
Nuvarande lydelse
SOU 19742103
Föreslagen lydelse
om statlig inkomstskatt. Översti— ger denna inkomst icke visst högs— ta belopp, skall avdraget beräk— nas till vad som erfordras för att den skattskyldige icke skall påfö- ras statligt beskattningsbar in- komst. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig, som under beskatt- ningsåret icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 första st cket 1 en 1 62:
381 om allmän försäkrin och där-
utöver skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlggt 2 800 kronor samt åtn'utit avdra endast med10 kronor enli t 33 2 mom. första
stycket. För gift skattskyldig, vars folkpension varit reducerad på grund av andra makens pensions- rätt, beräknas det högsta inkomst- beloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyl- diga beräknas det med utgångs— punkt från en pension utgörande
5 rocent av basbelo et. Om ift skattskyldig under viss del av be- skattningsåret uppburit folkpen- sion, som varit reducerad på grund av andra makens pensions— rätt, och under annan del av året uppburit folkpension utan sådan reduktion, är det förhållande som varit rådande under längst tid av året avgörande för vilket högsta inkomstbelopp som skall gälla för den skattskyldige.
19
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om skattskyldige statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt fö— regående styckel reduceras av— dra et med belo motsvarande 40 av överskjutande taxerad inkomst.
Det avdrag som beräknas med hänsyp till skattskyldigs stat— ligt taxerade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögen— het överstiger 50 000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 80 000 kronor! skall avdrag icke medgivas.
Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages be—
stämmelserna i 2 1 mom. sista
stycket.
Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda omständigheter för— anleda det.
Överstiger den skattskyldiges statligt taxerade inkomst icke 26 000 kronor, skall avdrag med— ges med minst 500 kronor. Över— stiger inkomsten 26 000 kronor men icke 28 500 kronor utgör av— draget minst ett belopp motsva— rande 20 procent av skillnaden mellan 28 500 kronor och inkoms— ten i fråga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäl— ler dock vid 1976 och tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1976 eller tidigare år.
20 SOU 19742103
!
Vid beräkning av avdrag enligt 50 5 2 mom. fjärde stycket för gift skattskyldig iakttagas följande. Om det sammanlagda avdrag som enligt de nya bestämmelserna beräknas för den skattskyldige och hans make till- sammans, är lägre än det avdrag, vartill makarna under samma omständig- heter skulle ha varit berättigade enligt de regler som tillämpats vid 1976 års taxering, skall makarnas avdragsrätt bedömas enligt sistnämnda regler.
SOU 1974:105 21
Förslag till
La om ändrin i la en 1 : 6 om statli inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 9 5 2 mom., 10 5 1 mom. och 11 5 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna ly-
delse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 5
g pop.1 För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten, minskad med det statliga grundavdrag, vartill den skattskyldige är berättigad. Den-beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kro- nor, sa att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundra-
tal kronor, bortfaller. _ Finnes skattskyldige skatte- Finnes skattskyldige skatte-
förmåga hava varit väsentligen förmaga hava varit väsentligen nedsatt av anledning, varom i nedsatt av anledning, varom'i 50 5 2 mom. andra, tredje eller 50 5 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunalskattela- fjärde stycket kommunalskattela- gen (1928z370) förmäles, må ef— gen (19282370) förmäles, må ef- ter taxeringsnämndens eller, om ter taxeringsnämndens eller, om , besvär anförts eller ock särskild besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxe- den 30 juni året näst efter taxe- ringsaret, skatterättens beprö- ringsåret, skatterättens beprö- vande den skattskyldiges taxerade vande den skattskyldiges taxeradq inkomst minskas, förutom med inkomst minskas, förutom med % statligt grundavdrag, med ytter- statligt grundavdrag, med ytter-3 ligare ett efter omständigheterna ligare avdrag enligt bestämmelse! avpassat belopp, dock högst med na i nämnda lagppm. belo som enli t 50 2 mom. and— ra eller tredje stycket kommunal-
1Senaste lydelse 1973:366.
22 SOU 19741103
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattelagen gäller för motsva— rande fall. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som nu sagps, minskas med det belopp, varmed jämkning med- givits.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskatt— ningsbar inkomst.
Nuvarande lydelse
10 5 1 mom.1 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer,
oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp. Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kro- nor: j_procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger
15 000 men icke 20 000 kn: 1 050 kn för 15 000 kr. och 12 % av återstoden;
20 000 " " 25 000 " : 1 650 " " 20 000 " " 17 % " " ; 25 000 " " 30 000 " : 2 500 " " 25 000 " " 22 % " " ; 30 ooo " " 40 000 " : 3 600 " " 30 000 " " 28 % " " ; 40 000 " || 45 000 ll ! 6 400 " " 4.0 000 " || 53 % || || ; 45 000 || || 65 000 " : 8 050 " || 45 000 || || 38 % || || ; 65 000 " " 70 000 " : 15 650 " " 65 000 " " 45 % " " ; 70 000 " " 100 ooo " : 17 800 " " 70 000 " " 48 % " " ; 100 ooo " " 150 ooo " : 52 200 " " 100 000 " " 52 % "| " ; 150 000 kr. : 58 200 " " 150 000 " " 56 % " " .
ISenaste lydelse 1974:770.
SOU 1974:105 23
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 pro- cent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den be— skattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar äé_procent av denna inkomstdel.
Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att till— godose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekono— miska intressen.
Föreslagen lydelse
10 9 4 1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta
dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.
Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst icke överstiger 20 000 kronor: &_pro- cent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger
20 000 men icke 25 000 km: 800 kr. för 20 000 kr och 10 % av återstoden |
25 000 " " 50 000 " : 1 500 " 25 000 " " 2%" ; 50 000 " " 40 000 " : 2 500 " 20 000 " " 28 %" ; 40 oog_g__ " 45 000 " : 200 " 40 000 " " " " ; 15 000 " " 65 000 " : 6 850 " " 4 000 " " 8 " " ; 65 000 || || 70 ooo " : 1 0 " " 6 000 " || " || ; 70 000 100 000 " : 16 600 " 10 000 " 48 %" _; 100 000 " " 150 000 " : 31 000 " " 100 000 " 52 %" ; 1 0 000 kr . 57 500 " " 1 0 000 " " 7 " " ,
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttages med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 21 procent av denna inkomstdel.
24 SOU 1974:103
Föreslagen lydelse
Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att till- godose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekono- miska intressen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 5 1 mom.1 Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemen- samma inkomst.
Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 5 1 mom. förmäles, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, må bristen avräknas & den andra makens inkomst.
Avdrag, som i 9 5 2 mom. Avdrag, som i 9 5 2 mom. andra stycket sägs, beräknas andra stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig för vardera maken för sig, var- under iakttagggde av att av-. vid bestämmelserna i 52 5 1 mom. draget för makarna tillsammans fjärde och femte styckena kommu- icke må överstiga det högspg nalskattelagen äga motsvarande belopp som bestämmelserna i tillämpning.
0 2 mom. andra och tred e
styckena kommunalskattelagen medgiva.
I fall då endast ena maken har beskattningsbar inkomst, beräknas skat- ten på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B—inkomst.
Ha båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas skatten enligt sjät- te-nionde styckena.
'Skatt på beskattningsbar A-inkomst beräknas för vardera maken för sig. Ha makarna enbart beskattningsbar B-inkomst, beräknas skatten på det sammanlagda beloppet av dessa inkomster och fördelas på makarna efter förhållandet mellan de beskattningsbara inkomsterna.
I annat fall sammanlägges beskattningsbar B-inkomst hos make, som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten, med andra makens beskattningsbara inkomst. Därefter beräknas skatt med tillämpning av 10 5 1 mom. pa summan
lsenaste lydelse 1970:163.
SOU 1974-2103 25
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
av nämnda B-inkomst och andra makens beskattningsbara inkomst. Skatten på makarnas B-inkomster utgör skillnaden mellan den sålunda beräknade skatten och den skatt som belöper på den i nämnda summa ingående be- skattningsbara A-inkomsten. Skatten på B-inkomst fördelas på makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B—inkomster. Bestäm- melserna i 10 5 3 mom. skola därvid iakttagas.
Om det sammanlagda beloppet av makars B-inkomster icke överstiger 2 000 kronor, sknla dessa inkomster vid tillämpning av detta moment an- ses som A-inkomst.
Sammanlagda beloppet av skatt på makes beskattningsbara A-inkomst och B-inkomst utgör makes statliga inkomstskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.
26 SOU 1974:103
Förslag till
L om ändrin i 1 en 1968z41 om allmän arbets ivarav ift
Härigenom förordnas, att 2 och 4 Gå lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
291
Arbetsgivare erlägger all- män arbetsgivaravgift med be- lopp motsvarande fypg procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller na- turaförmåner i form av kost el— ler bostad. I fråga om sådan ar— betstagare hos redare som avses i 1 5 första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt be— räknas dock allmän arbetsgivar- avgift efter den lägre procent- sats som regeringen faststäl— ler med motsvarande tillämp- ning av 19 kap. 4 5 andra styc— ket lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Föreslagen lydelse
Arbetsgivare erlägger all- män arbetsgivaravgift med be- lopp motsvarande sex och åtta tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit um- der året som lön till arbetsta- gare i pengar eller naturaförmå- ner i form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 5 förs— ta stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas dock all- män arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som regering- en fastställer med motsvaramde tillämpning av 19 kap. 4 5 andra stycket lagen (1962:381) om all- män försäkring.
Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkes- skadeförsäkring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 5 andra smyc- ket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller lxedig— het för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som armets- givare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 5 lagen omaall-
1
SOU 19742105
Senaste lydelse 1974z794 samt övergångsbestämmelserna till 777.
27?
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
män försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvs— verksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxe— ringen.
452
Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 5 lagen (1962: 381) om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastig— het som brukas av honom, erläg— ger allmän arbetsgivaravgift om inkomsten av annat förvärvsarbe— te överstiger tiotusen kronor. Avgiften är fyrå procent av den del av inkomsten som överstiger nämnda belopp. Avgift erlägges icke i den mån arbetsgivare har att erlägga allmän arbetsgivar— avgift för inkomsten enligt 2 5 denna lag.
Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 5 lagen (1962: 381) om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastig- het som brukas av honom, erläg- ger allmän arbetsgivaravgift om inkomsten av annat förvärvsarbe- te överstiger tiotusen kronor. Avgiften är sex och åtta tion— dels procent av den del av in-
komsten som överstiger nämnda belopp. Avgift erlägges icke i den mån arbetsgivare har att er— lägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 9 denna lag.
Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfas- tighet under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattnings— år som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskatt— ningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast före-
gått taxeringsåret.
Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor för år tages den ej i beräkning. Avgift erlägges icke för inkomst, som aVSes i 11 kap. 3 5 första
stycket d) lagen om allmän försäkring.
2Senaste lydelse 1974:774-
28 SOU 1974:103
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. De nya bestämmelserna tillämpas första gången beträffande avgift på lön som utges efter den 51 december 1975 samt på inkomster som hänför sig till tiden efter den 31 december 1975 och som upptas till beskattning vid 1977 eller senare års taxering.
SOU 19742103 29
3 UPPDRAGET
Den 9 oktober 1974 överlämnades prop. 1974z152 med för— slag till skatteomläggning beträffande 1975 års inkoms— ter till riksdagen. Samma dag fick skatteutredningen föl— jande tilläggsdirektiv, som innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet den 13 september 1974 av chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng.
Genom tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973 fick 1972 års skatteutredning i uppdrag att lägga fram förslag till skatteomläggning. Utredningen skulle med förslaget dels åstadkomma en lindring av marginaleffekterna för inkomst- tagare i mellaninkomstlägena dels beakta behovet av skat- tesänkningar för inkomsttagare med lägre inkomster. Upp— draget syftade till att åstadkomma en provisorisk lösning i avvaktan på en mer långsiktig skattereform. Utredningen lade i mars 1974 fram sitt betänkande (SOU 1974:20) För— slag till skatteomläggning med förslag enligt tilläggs— direktiven. Förslaget tog i första hand sikte på 1975 års inkomster. En proposition på grundval av betänkandet förelägga höstriksdagen.
Under vårens diskussion om skatteförslaget framfördes från löntagarnas organisationer önskemål om en skatteom— läggning också beträffande 1976 års inkomster. En sådan omläggning skulle enligt organisationerna väsentligt öka möjligheterna att vid de kommande löneförhandlingarna uppnå en avtalsperiod på mer än ett år.
Som framgått av den s.k. Haga-överenskommelsen har lön— tagarnas organisationer förbundit sig att vid avtalsför— handlingarna ta hänsyn till den förestående skatteomlägg- ningen beträffande 1975 års inkomster. Det är angeläget att genom en liknande omläggning för tiden närmast efter år 1975 underlätta en längre avtalsperiod än ett år. Ut— redningen bör därför i avvaktan på en mera definitiv lös— ning lägga fram förslag till en provisorisk skattereform även i fråga om 1976 års inkomster. Förslaget bör inne— fatta en lindring av skatten främst för låginkomsttagarna jämte de stora löntagargrupperna.
Enligt Haga—överenskommelsen har regeringen utfäst sig att låta skatteutredningen med förtur pröva sparavdraget vid inkomsttaxeringen med hänsyn till prisutvecklingen sedan år 1961. Utredningen bör således i samband med fullgörandet av uppdraget enligt förevarande tilläggs— direktiv också pröva frågan om sparavdragets storlek. I samband härmed bör utredningen överse det speciella av- drag som utgår vid schablonberäknad intäkt av egnahems— fastighet. De nya avdragen bör gälla från och med in- komståret 1975.
Utgångspunkten för utredningens arbete bör vara att skat- teomläggningen totalfinansieras i likhet med den tidigann
30 SOU 1974:103
Härvid bör såväl höjda arbetsgivar— eller socialavgifter som indirekt skatt kunna komma i fråga. Kostnadsramen bör vara fyra miljarder kr.
Förslaget bör läggas fram skyndsamt och senast till års- skiftet 1974/75 .
Beträffande utredningens huvuddirektiv och tidigare till- läggsdirektiv hänvisas till redogörelsen i avsnitt 3.1 i det förut avgivna delbetänkandet (SOU 1974:20). I fort— sättningen syftar uttrycket "tilläggsdirektiven" på de senast erhållna direktiven.
Huvuduppgiften enligt tilläggsdirektiven är att utarbeta ett förslag till skatteomläggning i fråga om 1976 års in- komster. Denna del av uppdraget redovisas i avsnitt 4. Det måste understrykas att förslaget är avsett endast som ett provisorium i avvaktan på en mera långsiktig och de- finitiv lösning. Med hänsyn till förslagets provisoriska karaktär har utredningen önskat välja en enkel metod för omläggningen och har i största möjliga utsträckning sökt undvika principiella ställningstaganden som kan binda det fortsatta arbetet. I ett avseende, nämligen beträffande de särskilda beskattningsregler som gäller för folkpen— sionärer med låga inkomster, har utredningen dock funnit anledning att redan i detta sammanhang föreslå ändringar av mer principiell innebörd.
Enligt tilläggsdirektiven åligger det utredningen att också överse sparavdraget och villaavdraget. Dessa av- drag behandlas i avsnitt 5.
SOU 19742103 31
4.1 Gällande rätt 4.1.1 Statsskatteskala m.m.
I avsnitt 4.1 av det förut avgivna delbetänkandet (SOU 1974:20) lämnades en översikt över de beskattnings- regler som gäller för inkomståret 1974. Beträffande prin— ciperna för fastställande av taxerad inkomst, beräkning av inkomstskatt m.m. hänvisas i första hand till denna översikt.
I delbetänkandet föreslog utredningen vissa ändringar i fråga om inkomstbeskattningen och uttaget av arbetsgivar— och socialförsäkringsavgifter. Förslaget blev föremål för omfattande remissförfarande. Redogörelse för remissyttran dena har lämnats i prop. 1974z132 sid. 58 ff.
På grundval av delbetänkandet lades i prop. 1974z132 fram förslag till skatteomläggning beträffande 1975 års in— komster. Förslaget har med vissa ändringar godtagits av riksdagen (SkU 54, SfU 33, rskr 329 och 331).
Den av riksdagen beslutade omläggningen innebär följande ändringar i förhållande till 1974 års beskattningsregler.
Sjukförsäkringsavgiften på inkomst av anställning slopas. För den avgift, som hänför sig till 1974 års inkomster och som påförs i samband med debiteringen av slutlig skatt enligt 1975 års taxering, medges avdrag vid 1976 års taxering. Avdraget är dock maximerat till 500 kr.
De statliga och kommunala grundavdragen skall inte längre avtrappas när den statligt taxerade inkomsten överstiger 30 000 kr. utan medges med fast belopp, 4 500 kr., i alla inkomstlägen.
32 SOU 1974:103
Beskattningsbar Skattesats inom inkomst, kr. skiktet, % — 15 000 7 15 000 — 20 000 12 20 000 — 25 000 17 25 000 — 30 000 22 30 000 — 40 000 28 40 000 — 45 000 33 45 000 — 65 000 38 65 000 — 70 000 43 70 000 — 100 000 48 100 000 — 150 000 52 150 000 — 56
Till stöd åt låginkomsttagare i aktiv ålder har införts bestämmelser om särskild skattereduktion. Bestämmelserna innebär att inkomsttagare, som inte i egenskap av folk— pensionär är berättigad till extra avdrag vid taxeringen och vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr., får särskilt avdrag från slutskatten med 250 kr. Vid högre inkomst avtrappas den särskilda skattereduktionen med 10 % av överskjutande inkomst och är därigenom helt avtrappad då inkomsten uppgår till 38 500 kr. Skattere— duktionen medges individuellt för varje inkomsttagare och alltså utan hänsyn till makes inkomstförhållanden.Som en förutsättning gäller att inkomsttagaren fyllt 16 år den 1 november under beskattningsåret. Särskild skattereduk- tion medges endast om den skattskyldige har A—inkomst på minst 4 500 kr. och om han är bosatt i Sverige eller sta— digvarande vistas här under någon del av beskattningsåret.
Omläggningen finansieras genom höjning av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till sjuk— försäkringen från 3,8 till 7,0 % och genom en samtidigt (prop. 1974:129, SfU 32, rskr 332) beslutad successiv höjning av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialför— säkringsavgift till folkpensioneringen. Efter dessa änd— ringar uttas de avgifter som betalas av arbetsgivare en— ligt följande.
SOU 1974:103 33
Avgift Procentsats Socialförsäkringsavgift till
ATP 10,75 (1976:11,00) folkpensioneringen 4,20 (1976:4,70) sjukförsäkringen 7,00 Arbetsgivaravgift till arbetslös— hetsförsäkringen m.m. 0,40 Avgift tillyrkesskadeförsäkringen 0,25 Arbetarskyddsavgift 0,10 Lönegarantiavgift 9,02 Allmän arbetsgivaravgift 4,00
Härtill kommer byggnadsforskningsavgiften, som fr.o.m. år 1975 tas ut efter 0,6 % av arbetsgivare inom byggnads— industrin.
Egenföretagarnas avgifter tas ut enligt följande.
Egenavgift Procentsats ATP—avgift 10,75 (1976:11,oo) Socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen 4,20 (1976:4,70) Sjukförsäkringsavgift 7,00 Allmän arbetsgivaravgift 4,00
Egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift tas fr.o.m. år 1975 inte ut på de första 10 000 kronorna av avgifts- underlaget.
I tabellerna 4:1 och 4:2 redovisas den totala inkomst- skatten och dess sammansättning samt genomsnittlig och marginell skattesats vid olika storlek av taxerad in— komst för skattskyldig som varken har förvärvsavdrag el— ler får skattereduktion (1 800 kr.). Beträffande defini- tionen av de olika begreppen hänvisas till avsnitt 6.1 i det förut avgivna betänkandet (SOU 1974:20). Beräkning- arna har utförts enligt de regler som gäller för inkomst- året 1975 (= 1976 års taxering).
34 SOU 1974:103
4.1.2 Särskilda beskattningsregler för folk- pensionärer
Folkpensionsförmånerna — med undantag för kommunalt bo— stadstillägg och vissa förmåner till invalidiserade för— säkrade — beskattas som inkomst av tjänst. De behandlas som A—inkomst, vilket betyder att makars folkpensionsför- måner särbeskattas vid den statliga inkomstbeskattningen och att förmånerna kan grunda rätt till förvärvsavdrag.
De regler som berörts under 4.1.1 gäller naturligtvis i tillämpliga delar även för skattskyldig som är folkpen— sionär. För folkpensionärer med låga inkomster finns dessutom särskilda bestämmelser om extra avdrag vid taxe— ringen. Beträffande dessa bestämmelser föreslår utred- ningen i det följande vissa ändringar av principiell in— nebörd. Det finns därför anledning att lämna en något mer utförlig redogörelse för dessa bestämmelser.
Beräkningen av extra avdrag anknyter till storleken av folkpensionsförmånerna. Det bör därför erinras om att riksdagen nyligen beslutat om väsentliga förbättringar av dessa förmåner (prop. 1974:129, SfU 32, rskr 332). Den 1 januari 1975 höjs sålunda folkpensionens grundbe— lopp från 90 till 95 % av basbeloppet för ensamstående och från 140 till 155 % av basbeloppet för pensionärspar. Pensionstillskotten, som utgår till den som saknar eller har låg ATP, höjs f.n. varje år med 3 % av basbeloppet. Fr.o.m. den 1 juli 1976 blir den årliga höjningen 4 % av basbeloppet. Den slutliga garantinivå, som pensionstill— skotten skall ge, höjs successivt från 30 till 45 % av basbeloppet. Ytterligare förstärkningar har beslutats för bl.a. förtidspensionärer.
Bestämmelser om extra avdrag finns i 50 9 2 mom. fjärde stycket KL med anvisningar. Bestämmelsernas huvudsakliga innebörd kan sammanfattas enligt följande.
Skattskyldig vars inkomst till inte obetydlig del består av folkpension har rätt att — utöver grundavdrag - få ett
SOU 1974:103 35
extra avdrag vid taxeringen. Avdraget, som vid 1976 års taxering kan beräknas till maximalt 7 500 kr för ensam— stående och 10 800 kr för makar tillsammans, jämkas när inkomsten överstiger viss nivå. Även förmögenhetsinnehav kan medföra att avdraget reduceras. Som folkpension räk- nas i detta sammanhang bl.a. ålders-, förtids- och änke— pension samt pensionstillskott.
En viktig omständighet är att det extra avdraget för gif— ta folkpensionärer bestäms med hänsyn till makarnas sam— manlagda inkomst och förmögenhet. Vid bestämmande av ext- ra avdrag för makar tillämpas alltså fortfarande en form av sambeskattning.
RSV fastställer grunder för beräkning av extra avdrag. Verkets anvisningar1) har utformats enligt följande rikt— linjer, som angavs av departementschefen i prop. 1970:70. Redan den omständigheten att folkpension uppbärs berätti— gar i princip till extra avdrag. Till skillnad mot vad som gällt tidigare är avdragets storlek inte längre bero— ende av förhållandet mellan den skattskyldiges folkpen— sionsförmåner och hans övriga inkomster (sidoinkomster) utan beror på storleken av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Det maximala extra avdraget skall av- passas så att beskattningsbar inkomst inte uppkommer så länge den taxerade inkomsten inte överstiger viss nivå. Denna skattefria nivå motsvarar för ensamstående folk- pensionär den taxerade inkomst som erhålles om han inte har andra inkomster än hel folkpension för ogift, pen— sionstillskott och en sidoinkomst på högst 1 500 kr. (Här— vid räknas med schablonavdrag — 100 kr — i förvärvskäl— lan tjänst och inte med några allmänna avdrag). För makar ligger den skattefria nivån på en taxerad inkomst som motsvarar hel folkpension för ett pensionärspar, pen- sionstillskott för båda makarna och en sidoinkomst på 2 000 kr. När den taxerade inkomsten överstiger den skat-
1)RSV:s anvisningar gäller inte för den som är under 16 år och som uppbär folkpension i form av barnpen— sion.
36 sou 1974:105
tefria nivån, avtrappas det extra avdraget på så sätt att det maximala avdragsbeloppet reduceras med en tredjedel av överskjutande inkomstbelopp. Förmögenhetstillgångar beaktas på så sätt att förmögenhet som överstiger 50 000 kr leder till minskning av avdraget enligt följande:
Förmögenhet, kr Avdraget minskas med % 50 100 — 54 000 10 54 100 — 58 000 20 58 100 — 62 000 30 62 100 - 65 000 40 65 100 — 68 000 50 68 100 — 71 000 60 71 100 - 74 000 70 74 100 - 77 000 80 77 100 — 80 000 90
När förmögenheten överstiger 80 000 kr, medges inte nå— got extra avdrag.
Med verkan fr.o.m. inkomståret 1975 har införts en sär- skild kompletteringsregel, som bör ses i samband med den särskilda skattereduktion på 250 kr som i vissa fall med— ges skattskyldiga i aktiv ålder (avsnitt 4.1.1). Komplet— teringsregeln innebär att en folkpensionär har rätt till extra avdrag med minst 500 kr, om hans statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. Överstiger inkomsten 36 000 kr, reduceras minimiavdraget med 20 % av över— skjutande inkomstbelopp. Vid taxerad inkomst på 38 500 kr är minimiavdraget helt avtrappat. Minimiavdrag medges utan hänsyn till makes inkomst och oberoende av förmögen— het.
Som framgått av den här lämnade redogörelsen har regler— na om extra avdrag konstruerats på så sätt att den skat— tefria inkomstnivån för folkpensionärer och därmed stor— leken av det extra avdraget och de inkomstgränser inom vilka avdraget avtrappas är direkt beroende av storleken av vissa folkpensionsförmåner, nämligen folkpensionens grundbelopp och pensionstillskott. Dessa förmåner är bas— beloppsanknutna och följer alltså kostnadsutvecklingen. Detsamma kommer då att gälla det extra avdraget och in— komstgränserna. Vidare kommer en allmän förbättring av
SOU 1974:103 37
förmånerna - av det slag som sker år 1975 — och den år- liga tillväxten av pensionstillskotten att direkt åter- verka på avdrag och inkomstgränser.
Till ledning för taxeringsmyndigheterna fastställer RSV varje år tabeller för beräkning av det extra avdraget. Dessa har i tabell 4:3 framräknats till 1976 års taxering (= 1975 års inkomster). Det bör framhållas att tabeller— na tillämpas på varje skattskyldig som avses i 50 5 2 mom. fjärde stycket KL, dvs. varje skattskyldig vars inkomst till inte obetydlig del består av folkpension. Tabellerna tillämpas alltså oberoende av om den skattskyldige i det enskilda fallet har full pension. Avdragstabellen för ma- kar tillämpas även om i det enskilda fallet endast den ene av makarna är folkpensionär. Om make som är folkpen- sionär har så låg inkomst att han inte kan utnyttja sin del av tabellavdraget, får resterande del utnyttjas av andra maken.
I tabellerna 4:4 och 4:5 jämförs den inkomstskatt som i olika inkomstlägen betalas av folkpensionärer och in— komstskatten för skattskyldiga som befinner sig i samma inkomstlägen och som inte uppbär folkpension ("skattskyl— diga i aktiv ålder"). Tabellerna visar bl.a. följande. Bestämmelserna om extra avdrag leder i många fall till att folkpensionärer med låga inkomster betalar betydligt lägre inkomstskatt än skattskyldiga i aktiv ålder. För gifta folkpensionärer med sammanlagd taxerad inkomst på 50 000 kr eller mer kan däremot inkomstskatten för år räknat i vissa fall bli upp till ca 90 kr högre än för skattskyldig i aktiv ålder. Detta sammanhänger med att det ovannämnda minimiavdraget — 500 kr — inte alltid ger fullt ut samma Skattelättnad som den särskilda skattere— duktion på 250 kr som medges låginkomsttagare i aktiv
ålder.
38 SOU 1974:103
4.2 Allmänna överväganden
Det uppdrag utredningen fått genom tilläggsdirektiven bör ses i samband med de senaste årens skattereformer, sär- skilt de omläggningar som beslutades åren 1973 och 1974.
1973 års omläggning innebar att folkpensionsavgiften slo— pades med verkan fr.o.m. inkomståret 1974 och ersattes av en socialförsäkringsavgift som betalas av arbetsgivare och egenföretagare. Omläggningen tog främst sikte på lön- tagarnas beskattning och skulle ses i samband med 1974 års avtalsrörelse (prop. 1973z144 sid. 26). Enligt utred— ningens mening har omläggningen i stort sett haft den av— sedda effekten att skapa en förutsättning för ökade real— inkomster för löntagarna och samtidigt hålla lönerörelsen inom ramen för vad den samhällsekonomiska balansen krä— ver.
Årets skatteomläggning, som grundas på utredningens förra delbetänkande (sou 1974:20) och får verkan fr.o.m. in— komståret 1975, innebär att sjukförsäkringsavgiften på anställningsinkomst slopas och inkomstskatten sänks för flertalet inkomsttagare samt att finansiering sker genom ökat uttag av socialförsäkringsavgifter hos företagen (jfr avsnitt 4.1.1). Departementschefen anförde i prop. 1974:132 att även denna omläggning självfallet avsågs bli beaktad av arbetsmarknadsparterna vid 1975 års löneför— handlingar (sid. 69). Han framhöll vidare att löntagaror— ganisationerna vid överläggningar med regeringen anslutit sig till uppfattningen att den aktuella omläggningen lik- som de förestående förbättringarna av folkpensionsförmå— nerna borde totalfinansieras och att dessa organisationer förklarat sig beredda att i så fall ta hänsyn till detta i 1975 års avtalsrörelse.
Det är mot denna bakgrund man bör se utredningens nu ak— tuella uppdrag. Tilläggsdirektiven hänvisar till att lön— tagarorganisationerna under våren 1974 framfört önskemål om en skatteomläggning också beträffande 1976 års inkomst— år. Avsikten är givetvis att även denna skatteomläggning
SOU 1974:103 39
skall kunna beaktas vid avtalsförhandlingarna och att ett förslag till omläggning bör läggas fram i sådan tid att det underlättar för parterna att vid de pågående förhand- lingarna bedöma förutsättningarna för en avtalsperiod på mer än ett år.
Enligt tilläggsdirektiven skall denna skatteomläggning i likhet med de tidigare omfatta två led, nämligen en sänk— ning av inkomstskatten och en kompenserande höjning av andra skatter och avgifter. I fråga om skattesänkningen vill utredningen särskilt understryka att de nu lämnade tilläggsdirektiven på en väsentlig punkt skiljer sig från de direktiv som låg till grund för det förra delbetänkan— det. Sistnämnda direktiv lade sålunda tonvikten på att omläggningen skulle medföra lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena. Denna gång har direktiven en annan inriktning. Det uppdras åt utredning— en att inom en kostnadsram på 4 miljarder kronor föreslå lindring av skatten främst för låginkomsttagarna och de stora löntagargrupperna. Innebörden är att utredningen skall föreslå en sådan ändring av skattereglerna att den totala inkomstskatten på 1976 års inkomst blir ca 4 mil— jarder kronor lägre än den skulle ha blivit enligt annars gällande regler. En av utredningens främsta uppgifter är att med beaktande av den fördelningspolitiska målsättning som uttryckts i tilläggsdirektiven ta ställning till hur beloppet 4 miljarder kronor bör fördelas mellan inkomst— tagarna.
Av uppdragets innebörd följer att utredningen vid sina överväganden angående inkomstskattesänkningens utformning i första hand har att ta hänsyn till hur stor skillnaden i skatt på 1976 års inkomster blir i olika inkomstlägen när de av utredningen ifrågasatta nya reglerna tillämpas detta inkomstår i stället för de bestämmelser som annars skulle gälla samma år (jfr avsnitt 4.1.1 och tabellerna 4:1 och 4:2). Det är storleken av en skattesänkning i denna mening som diskuteras och redovisas i det följande. Beräkningarna sker alltså i nominella värden och avser
40 SOU 1974:105
engångseffekten på 1976 års inkomster. De ger naturligt— vis ingen direkt upplysning om vilka ändringar i skatte— uttaget som inträffar för den enskilde inkomsttagaren mel- lan åren 1975 och 1976. En beräkning av hur skatteuttaget förändras i tiden måste ta hänsyn till en mångfald fakto— rer, bl.a. till effekterna av inkomstutvecklingen för olika kategorier av inkomsttagare, prisutvecklingen och eventuella ändringar i kommunal utdebiterinV. Utredningen är givetvis medveten om betydelsen av dessa faktorer för skatteuttaget och avser att i det mer långsiktiga utred— ningsarbetet pröva dem från olika synpunkter. Av flera skäl har det dock ansetts uteslutet att redan i detta sammanhang göra en sådan prövning. Bortsett från att an— taganden om utvecklingen av inkomster, priser, kommunal— skatt m.m. självfallet blir osäkra och måste förses med en rad reservationer, kan beräkningarna ske från olika principiella utgångspunkter och aktualiserar komplicerade och delvis kontroversiella frågeställningar. Ett viktigt förhållande är att varje beräkning som avser att belysa den reala utvecklingen i tiden av inkomster och skatter ger en ofullständig och missvisande bild så länge inte hänsyn samtidigt tas till sådana faktorer som ändringar i bidragssystemet, subventionerna och andra offentliga transfereringar. Även förstärkningar i övrigt inom den sociala sektorn och den utbyggnad av samhällets service, som möjliggörs bl.a. genom ökat kommunalt skatteuttag, måste vägas in i bilden. Utredningen finner det inte möj— ligt att i detta sammanhang belysa dessa frågeställningar på ett allsidigt och rättvisande sätt. Med hänsyn till uppdragets begränsade innebörd och den provisoriska ka- raktären av det förslag utredningen lägger fram är det inte heller nödvändigt att göra detta.
I det följande behandlas skatteomläggningens två led var
för sig. Inkomstskattesänkningen diskuteras i avsnitt 4.5 medan finansieringsfrågan tas upp i avsnitt 4.4.
sou 1974:103 41
4.5.1 Målgrupper för inkomstskattesänkningen
Skatteomläggningen skall enligt tilläggsdirektiven resul— tera i skattesänkning främst för låginkomsttagarna jämte de stora löntagargrupperna. Uppdraget förutsätter en av— gränsning av dessa målgrupper. I det förut avgivna delbe- tänkandet (SOU 1974:20) diskuterade utredningen inkomst- fördelning och låginkomsttagarbegrepp. Avsikten med detta avsnitt är främst att redovisa Visst nytillkommet mate— rial.
Utredningens förslag avser inkomståret 1976. Det är allt— så inkomstfördelningén detta år som bör läggas till grund för förslaget. I det förra delbetänkandet framhölls att det mötte särskilda svårigheter att göra en prognos angå— ende inkomstfördelningen med hänsyn till den väsentliga ändring av inkomstbegreppet som skett genom att sjukpen— ning och ersättning vid arbetslöshet blivit skatteplikti— ga fr.o.m. inkomståret 1974. Fortfarande föreligger i stort sett samma svårigheter, eftersom den senast till— gängliga inkomststatistiken härrör från 1974 års taxering (= 1973 års inkomster). Ett värdefullt tillskott till prognosunderlaget har dock erhållits i och med att RRV haft möjlighet att komplettera sitt taxeringsstatistiska material från 1973 års taxering med uppgifter angående den sjukersättning (sjukpenning) som år 1972 utbetalats till de i RRV:s urval ingående personerna (se Tabell 18 i SCB:s meddelande nr N 1974:38). Med utgångspunkt från detta material har i september 1974 på skatteutredningens uppdrag gjorts en framskrivning av den beräknade inkomst— fördelningen år 1976. Resultatet redovisas i tabell 4:6. I den till tabellen fogade kommentaren definieras det där tillämpade bruttoinkomstbegreppet och de olika inkomstta— garkategorierna. Det måste framhållas att de antaganden som ligger till grund för prognosen delvis är osäkra. Ta— belluppgifterna bör därför tolkas med försiktighet. Det torde dock kunna antas att tabellen ger en någorlunda realistisk bild av inkomstförhållandena år 1976.
42 SOI 1974:103
Tabell 4:6 visar att många inkomsttagare kan antas ha låg bruttoinkomst år 1976. Populationen vid RRV:s urvalsunder- sökning utgörs av samtliga fysiska personer som avlämnat allmän självdeklaration. Av denna population kan nästan hälften (46 %) beräknas ha en bruttoinkomst som inte över— stiger 50 000 kr.
Med hänsyn till skatteomläggningens inriktning är det av särskilt intresse att studera gruppen löntagare. Från ta— bell 4:6 kan göras följande sammanställning:
Brutto— Beräknat an— Därav med in— Andel in— inkomst tal löntagare komst översti— komsttagare 1976, tkr inom skiktet gande skiktets med inkomst lägsta gräns, inom skiktet antal % av samt— ” liga lön— tagare 0 — 10 420 913 3 532 187 100 12 10 — 20 343 221 3 111 274 88 10 20 - 50 566 868 2 768 053 78 10 30 — 40 509 852 2 401 185 68 14 40 — 50 734 774 1 891 333 54 21 50 - 60 532 078 1 156 554 33 15 60 — 80 384 972 624 476 18 11 80 — 100 123 567 239 504 7 4 100 — 115 937 115 937 3 __2 Totalt 3 552 187 - - 100,0
Sammanställningen visar att antalet låginkomsttagare är stort även i denna grupp. Sålunda beräknas 32 % ha en bruttoinkomst som inte överstiger 30 000 kr. Vad beträf— far mellaninkomstlägena kan 35 % antas befinna sig i skik— tet 30 000 — 50 000 kr. och 26 % i skiktet 50 000 — 80 000 kr. Även om det inte är möjligt att ange några exakta inkomstgränser för de i tilläggsdirektiven avsed- da "stora löntagargrupperna" ger dock de här lämnade upp— gifterna stöd för uppfattningen att den övre gränsen i varje fall inte bör överstiga 100 000 kr.
I det förra delbetänkandet diskuterade utredningen möj— ligheterna att med hjälp av den årliga inkomst— och taxe-
sou 1974:105 45
ringsstatistiken beskriva sammansättningen av den in— komsttagargrupp Som har låg inkomst och att klargöra or— sakerna till låg inkomst. Det kunde konstateras att den tillgängliga statistiken f.n. ger mycket små möjligheter att göra en sådan analys. Utredningen ansåg sig dock kun— na dra vissa allmänna slutsatser, nämligen att en inte obetydlig del av låginkomsttagarna utgörs av inkomsttaga— re som trots full arbetsinsats endast uppnår låg inkomst och att en stor del utgörs av personer som på grund av öppen eller dold arbetslöshet eller andra förvärvshinder inte haft full sysselsättning. Å andra sidan kunde antas att en stor del bestod av skattskyldiga som trots låg in— komst hade en någorlunda god utkomstsituation (t.ex. vis— sa hemmamakar och hemmaboende ungdomar).
Till ledning för bedömningen av hur den aktuella skatte— sänkningen bör fördelas mellan inkomsttagarna behöver ut— redningen kunna bilda sig en ungefärlig uppfattning om storleken av de lägsta årsinkomsterna under år 1976 vid helårs— och heltidsarbete. Varje sådan uppskattning blir givetvis osäker. I tabell 4:7 har ett försök gjorts att med utgångspunkt från en av SCB utförd inkomststudie från inkomståret 1972 visa den beräknade anställningsinkomsten (inkl. skattepliktig sjukpenning) år 1976 för bl.a. hel- års— och heltidsanställda löntagare. Även om prognosen är osäker ger uppgifterna stöd för antagande att helårs- och heltidslönen år 1976 för de allra flesta löntagare inte kommer att ligga under 30 000 kr. Enligt tabellen beräknas sålunda ca 95 % av de helårs— och heltidsan— ställda löntagare som omfattas av tabellen ha en anställ— ningsinkomst som överstiger detta belopp. Tabellen åskåd— liggör samtidigt att spridningen av de helårs— och hel- tidsanställda på olika inkomstklasser är mycket stor.
Det måste samtidigt beaktas att årsinkomsten kan väntas ligga lägre för vissa grupper av helårs— och heltidsarbe- tande som inte redovisas i tabell 427. Hit hör vissa praktikanter, småbrukare och småföretagare. I sammanhang— et måste också tas hänsyn till att ett inte obetydligt
44 SOU 1974:103
antal inkomsttagare kan komma att ha låg inkomst därför att de av olika skäl (partiell arbetslöshet och andra förvärvshinder) inte kan göra den arbetsinsats som de skulle önska.
SOU 1974:103 45
4.3.2 Överväganden och förslag angående inkomst- skattesänkningen
Uppdraget att utarbeta förslag till inkomstskattesänkning aktualiserar två frågor. För det första har utredningen att ta ställning till hur skattesänkningen på 4 miljarder kronor bör fördelas mellan inkomsttagarna. För det andra måste avgöras vilka medel som bör användas för att åstad— komma de önskade fördelningseffekterna.
Skatteomläggningen skall även denna gång till väsentlig del inriktas på löntagarnas beskattning. Innan utredning— en preciserar sina synpunkter på hur skattelättnaderna bör fördelas, finns därför anledning att diskutera möj— ligheterna att till någon del åstadkomma de aveedda ef— fekterna genom åtgärder som särskilt berör löntagarna.
Enligt 33 5 2 mom. KL får skattskyldig som haft intäkt av tjänst göra avdrag med minst 100 kr. — s.k. schablon— avdrag — även om hans avdragsgilla omkostnader i för— värvskällan understigit detta belopp. Inom utredningen har diskuterats möjligheten att genomföra en del av skattesänkningen för löntagarna genom en höjning av schablonavdraget. Såsom framhållits bl.a. i den s.k. RS— utredningens rapport "Rationalisering av skatteadmini- strationen" (1974) skulle en väsentlig höjning av avdra— get kunna ge betydande administrativa vinster och leda till att många inkomsttagare kunde befrias från deklara— tionsskyldighet. De individuella effekterna av en av— dragshöjning blir dock mycket ojämna. En inkomsttagare, vars faktiska avdragsgilla omkostnader i förvärVSkällan tjänst uppgår till eller överstiger det nya avdragsbelop— pet, får ingen nytta av reformen. För övriga inkomsttaga- re med inkomst av tjänst kommer avdragshöjningens effekt att variera med hänsyn till de faktiska omkostnadernas storlek och marginalskatten. Frågan har även många andra aspekter. Inom utredningen pågår f.n. en översyn av av— dragssystemet. Utredningen anser sig inte böra föregripa resultatet av denna översyn genom att nu föreslå ändring
46 SOU 1974:103
Inom utredningen har också diskuterats möjligheten att föreslå bestämmelser som tillåter att löntagarnas fackli— ga avgifter beaktas Vid inkomsttaxeringen. F.n. medges inte avdrag för dessa avgifter. Det kan i och för sig an— föras flera skäl för att genom avdrag eller på annat sätt ta hänsyn till avgifterna vid beskattningen. Såsom vid olika tillfällen framhållits, bl.a. när frågan om avdrag för fackliga avgifter och andra liknande föreningsavgif— ter behandlats i riksdagen (BeU 1949:48, 1959:63, 1960: 75 och 1963z8 samt SkU 1973257), är frågan dock förenad med avsevärda avvägningsproblem och praktiska svårighe— ter. Med hänsyn till det anförda är utredningen inte be- redd att i detta sammanhang ta ställning till frågan om de fackliga avgifternas skattemässiga behandling utan av- ser att pröva denna fråga i samband med den pågående översynen av avdragssystemet.
Vidare har inom utredningen väckts förslag som rör av- dragsrätten för löntagarnas avgifter till arbetslöshets- försäkringen och finansieringen av arbetslöshetskassor— nas verksamhet. Avdragsrätt för avgifterna föreligger f.n. endast inom ramen för det s.k. försäkringsavdraget, som enligt 46 ä 2 mom. KL medges med högst 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar gemensamt. Det förslag som aktualiserats inom utredningen har inneburit att av— drag för avgiften skall medges i förvärvskällan tjänst utan beloppsgräns eller att avgiften skall beaktas genom avräkning från slutskatten. Med hänsyn till den pågående översynen av avdragssystemet är utredningen dock inte be— redd att f.n. lägga något förslag angående avdragsrätten. Vad härefter beträffar finansieringen av arbetslöshets— försäkringen har inom utredningen diskuterats ett förslag av i huvudsak följande innebörd. Egenavgifterna till de erkända arbetslöshetskassorna fastställs i fortsättningen utan krav på fonduppbyggnad. Progressivbidraget till kas- sorna förstärks dels genom att det fasta belopp som sva— rar mot varje dagpenningklass höjs med 1, 2, 3, 6, 9 resp. 12 kr. i de sex lägsta klasserna och med 15 kr. i
SOU 1974:103 47
de övriga klasserna, dels genom att den procentuella an— delen aV den s.k. egendelen skall stiga från 0 till 90 % i stället för nuvarande 80 % då antalet ersättningsdagar per medlem och år ökar från 2 till 22 eller däröver. Ut— redningen anser sig dock f.n. inte kunna överblicka kon— sekvenserna av de föreslagna ändringarna i fråga om egen— avgifterna. Vad beträffar förstärkningen av progressiv— bidraget bedömer utredningen att en sådan åtgärd i och för sig kan vara en möjlig väg att nå stora löntagargrup- per och då särskilt sådana kategorier som f.n. på grund av hög arbetslöshetsrisk betalar större avgifter än ge- nomsnittet. Emellertid har på begäran av årets riksdag tillsatts en särskild utredning som har att överväga för— utsättningarna för en obligatorisk arbetslöshetsförsäk— ring och som i samband därmed också skall pröva frågor rörande försäkringens finansiering. Med hänsyn till den pågående utredningen anser sig skatteutredningen inte kunna lägga något eget förslag i denna fråga.
Hittills har diskuterats särskilda, på löntagarna inrik— tade åtgärder. Utredningen övergår härefter till frågan om vilka generellt verkande medel som bör användas för att genomföra inkomstskattesänkningen.
I det förut avgivna delbetänkandet (SOU 1974:20) gjorde utredningen i huvudsak följande avvägning beträffande skattesänkningens utformning. Den procentuellt största skattesänkningen förlades till årsinkomster upp till
20 000 kr. I kronor räknat låg däremot tyngdpunkten vid inkomstlägen mellan 50 000 och 100 000 kr., där skatte- sänkningen uppgick till drygt 2 000 kr. Vid högre inkoms- ter reducerades skattelättnaden, och den upphörde helt vid de högsta inkomsterna. Denna profil på skattesänk— ning föranleddes av att utredningen - såsom berörts i avsnitt 4.2 _ främst hade i uppdrag att lindra marginal— effekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena.
Även den nu aktuella Skatteomläggningen beträffande 1976 års inkomster bör enligt utredningens mening innebära att
48 SOU 1974:103
inkomsttagarna i mellaninkomstlägena får en betydande skattelättnad. Samtidigt är det — såsom framgår av till— läggsdirektiven — angeläget att särskilt tillgodose de lägst avlönade. Den fördelningspolitiska slutsatsen blir att alla heltidsarbetande inkomsttagare som kan anses tillhöra de i tilläggsdirektiven angivna målgrupperna bör få en i kronor räknat lika stor skattesänkning. Det— ta betyder att det maximala skattesänkningsbeloppet bör tillgodoföras inte endast inkomsttagare i mellaninkomst— lägena utan i princip alla i målgrupperna ingående hel— tidsarbetande inkomsttagare, vars inkomster år 1976 når upp till en nivå som kan anses motsvara de lägsta årslö— nerna detta år. Med denna utgångspunkt bör maximal skat— telättnad medges redan vid en taxerad inkomst som vid 1977 års taxering uppgår till ca 30 000 kr. Vid inkomster över ca 100 000 kr. bör skattelättnaden reduceras och den bör helt upphöra vid de allra högsta inkomsterna.
Vad beträffar inkomsttagare med inkomster under 30 000 kr. bör även de få en skälig skattelindring. Med hänsyn till att den skatt som tas ut i dessa inkomstlägen redan en- ligt gällande regler är förhållandevis låg kan skatte— lättnaden i kronor räknat av naturliga skäl inte bli li- ka stor som vid de högre inkomsterna. Detta följer också av skatteomläggningens syfte och konstruktion. Omlägg— ningen förutses bli beaktad vid avtalsförhandlingarna och kommer härigenom till betydande del att betalas av lönta— garna. Mot den bakgrunden är det skäligt att full skatte- lättnad i kronor räknat utgår först i de inkomstlägen som kan anses motsvara de lägsta årsinkomsterna vid heltids— arbete. Det bör i sammanhanget erinras om att den inkomst— tagargrupp som har de allra lägsta inkomsterna är hetero- gen. I gruppen ingår ett betydande antal skattskyldiga som trots låg egen inkomst får antas ha en god eller acceptabel standard (vissa hemmamakar, hemmaboende ung— domar m.fl.). Å andra sidan måste antas att gruppen ock— så omfattar bl.a. inkomsttagare som är extremt lågavlöna- de eller partiellt arbetslösa och som är i behov av stöd genom skattelindring. Utredningen anser det viktigt att beakta sistnämnda förhållande i förslaget till skatte-
SOU 1974:103 49
Vad härefter beträffar de generella medel som bör använ— das för att uppnå de åsyftade effekterna kommer i huvud- sak tre komponenter i nuvarande system i fråga, nämligen statsskatteskalan, grundavdragen och den särskilda skat— tereduktionen. Med hänsyn till omläggningens provisoris— ka karaktär bör målsättningen vara att använda en tek— niskt enkel lösning som innebär minsta möjliga ingrepp i nuvarande regler. Från denna synpunkt är en justering av statsskatteskalan att föredra. Utredningen har funnit det möjligt att med en sådan justering uppnå de åsyftade effekterna. Utredningen föreslår därför att skattened— sättningen åstadkommes genom att statsskatteskalan med verkan fr.o.m. inkomståret 1976 ändras enligt följande:
Beskattningsbar Skattesats inom skiktet inkomst| kr. & Nuvarande Utredningens för— skatte— slag skala — 15 000 7 4 (-3) 15 000 — 20 000 12 4 (—8) 20 000 - 25 000 17 10 (—7) 25 000 - 30 000 22 22 30 000 — 40 000 28 28 40 000 — 45 000 33 33 45 000 - 65 000 38 38 65 000 - 70 000 43 43 70 000 — 100 000 48 48 100 000 _ 150 000 52 53 (+1) 150 000 — 56 57 (+1)
De individuella effekterna av förslaget vid 1977 års taxering för ensamstående skattskyldig som varken får förvärvsavdrag eller skattereduktion (1 800 kr.) redovi— sas i tabellerna 4:8 och 4:9 (kommunal utdebitering =
25 kr/skr.).
50 SOU 1974:103
Taxerad Total in- Skatteändring på grund av inkomst, komstskatt försla et kg. vid oföränd— % kg.
rade regler, kg.
6 000 230 — 19,6 — 45 10 000 1 510 _ 10,9 _ 165 15 000 3 110 - 10,1 — 315 20 000 4 735 - 10,3 - 490 25 000 6 610 _ 15,4 _ 885 50 0001) 8 755 - 15,7 — 1 2001) 40 000 14 015 — 8,6 — 1 200 50 000 19 615 — 6,1 _ 1 200 60 000 25 915 — 4,6 — 1 200 70 000 32 240 - 3,7 — 1 200 80 000 59 515 - 5,1 _ 1 200
100 000 53 915 - 2,2 — 1 200 125 000 72 985 _ 1,4 _ 995 150 000 92 235 — 0,8 - 745 200 000 152 555 — 0,2 — 245 300 000 213 555 + 0,4 + 755
Den procentuellt största skattenedsättningen sker såle— des vid inkomster upp till 30 000 kr. Alla inkomsttagare som ingår i de stora.löntagargrupperna får på grund av förslaget en minskning av skatten med 1 200 kr. i för— hållande till den skatt som skulle uttas med oförändrade skatteregler. För inkomsttagare i de högsta inkomstlägena reduceras skattelättnaden successivt.
Av tabell 4:9 framgår att marginalskatten sänks betyd- ligt vid lägre inkomster. I övrigt medför förslaget inte någon ändring av marginalskatten annat än i de allra högsta inkomstlägena, där den skärps med högst en pro— centenhet. I och med att maximal skattelättnad i kronor räknat medges redan vid ca 30 000 kr. har det inte varit möjligt att sänka marginalskatten i mellaninkomstlägena. Som tidigare anförts har utredningen ansett att kraven
1)Den maximala skattesänkningen, 1 200 kr., uppnås vid en taxerad inkomst på 29 500 kr.
SOU 1974:103 51
på marginalskattesänkningar i dessa inkomstlägen denna gång måste stå tillbaka för de fördelningspolitiskt mo- tiverade önskemål som utredningen vill tillgodose genom skattesänkningen.
Ändringen av statsskatteskalan leder till att det stora flertalet löntagare år 1976 får en större disponibel in— komst än de skulle få vid oförändrad skatteskala. Om mot— svarande ökning av den disponibla inkomsten i stället skulle åstadkommas genom avtalsförhandlingarna, fordra— des givetvis väsentligt större bruttolöneökningar. För- hållandet belyses av följande uppställning:
Taxerad Öknipg 1 kr. av dispo- Bruttoinkomstöknin inkomst, ni el omst p.g.a. ut— som skalle leda tlål kg. redningens skattesänk- motsvarande ökning nings örs ag av disponi el inkomst kr. :)
20 000 490 778 5,9 "50 000 1 200 2 264 7,5 40 000 1 200 2 555 6,4 60 000 1 200 5 245 5,4 80 000 1 200 4 444 5,6 100 000 1 200 4 444 4,4 52 ' sou 1974:105
4.3.3 Det extra avdraget för folkpensionärer
Utredningen har funnit det angeläget att i samband med förslaget till skatteomläggning också föreslå vissa änd— ringar i de regler som gäller beträffande extra avdrag för folkpensionärer.
Av redogörelsen i avsnitt 4.1.2 har framgått att den som är folkpensionär i den meningen att hans inkomst till in— te obetydlig del utgjorts av folkpension kan ha rätt till extra avdrag enligt bestämmelsen i 50 5 2 mom. fjärde stycket KL. Både ålders— eller förtidspensionär och den som uppbär änkepension kan omfattas av bestämmelsen. Öv— riga inkomsttagare sammanfattas i fortsättningen under be— teckningen "skattskyldiga i aktiv ålder".
Ett viktigt led i 1970 års skattereform var övergången till en i princip individuell makebeskattning. Sambeskatt— ning av kapitalinkomster och förmögenhet behölls dock för att inte möjliggöra obehöriga skattelättnader genom för— mögenhetsöverföringar och liknande åtgärder. Ett annat kvarvarande sambeskattningsmoment är att det extra avdra— get för gifta folkpensionärer bestäms med hänsyn till ma— karnas sammanlagda inkomst och förmögenhet. Detta förhål- lande har framkallat irritation och kritik. Huvudprincip- en är nämligen att den som bara har folkpension eller som vid sidan av folkpension endast har obetydlig annan in- komst skau.få så stort extra avdrag att han inte behöver betala någon inkomstskatt. Gifta folkpensionärer med så- dana inkomstförhållanden har emellertid i vissa fall fun- nit att de går miste om extra avdrag därför att andra ma- ken har inkomst eller förmögenhet. I sitt förra delbetän— kande (SOU 1974:20) anslöt sig utredningen till uppfatt- ningen att sambeskattningen kunde medföra mindre önskvär— da effekter och förklarade sig ha för avsikt att snarast ta upp denna och andra frågor som sammanhängde med folk- pensionärernas beskattning till fortsatt behandling. Som ett första steg mot en individualisering föreslog utred— ningen att det i avenitt 4.1.2 omnämnda minimiavdraget på 500 kr skulle medges gift folkpensionär utan hänsyn
SOU 1974:103 53
till andra makens inkomster. Utredningen lägger nu fram förslag till ytterligare avveckling av den sambeskattning som sker vid beräkningen av extra avdrag. Förslaget är avsett att tillämpas fr.o.m. inkomståret 1976 (= 1977 års taxering).
Vid beräkningen av extra avdrag görs i första hand en in- komstprövning, Avdrag framräknas med ledning av de tabel— ler som RSV upprättar (jfr tabell 4=3). Därefter prövas om det framräknade avdragsbeloppet bör reduceras med hän— syn till förmögenhet. I det följande behandlas reglerna för inkomst- resp. förmögenhetsprövningen var för sig.
Inkomstprövningen
En individualisering av det extra avdraget för gifta folks pensionärer bör innebära att avdrag beräknas för vardera maken för sig med hänsyn endast till hans egna inkomster och således utan att den andra makens inkomster beaktas. Detta bör gälla vare sig makarna har A— eller B—inkomster.
Utredningen anser sig böra utgå ifrån att den år 1970 an— tagna huvudprincipen för bestämmande av skattefri inkomst- nivå för folkpensionärer fortfarande skall tillämpas. Av— draget bör alltså i princip avpassas så att beskattnings— bar inkomst inte uppkommer förrän taxerad inkomst över- stiger en nivå, som motsvarar summan av hel folkpension under beskattningsåret och viss sidoinkomst. Detta be— tyder att det maximala avdragsbeloppet inte alltid blir lika stort för gift som för ensamstående. Gift folkpen— sionär, vars make också är folkpensionär, har lägre pen- sion än ensamstående (grundbeloppet uppgår fr.o.m. den 1 januari 1975 till 77,5 % av basbeloppet för sådan gift folkpensionär och till 95 % av basbeloppet för ensamstå— ende folkpensionär). Av denna anledning blir också den skattefria nivån och det maximala extra avdraget lägre för gift pensionär, vars make har folkpension, än för en- samstående. I samband med övergången till individuell av— dragsberäkning bör dock göras den ändringen i förhållande till nuläget att den sidoinkomst som medräknas när den skattefria nivån bestäms blir lika stor för gift som för
54 SOU 1974:103
ensamstående (f.n. uppgår skattefri sidoinkomst till 2 000 kr för två makar gemensamt mot 1 500 kr för ensam— stående).
Den individuella inkomstprövningen medför skattelättnader för gifta folkpensionärer i flertalet av de fall där båda makarna har inkomst. I vissa fall leder dock nuvarande sambeskattning till ett förmånligare resultat för makarna än en individuell avdragsberäkning skulle göra. Anled— ningen är följande. Som nämnts i avsnitt 4.1.2 innebär nuvarande regler att den skattefria nivån och därmed det extra avdraget för makar beräknas med utgångspunkt från storleken av de normala folkpensionsförmånerna under be— skattningsåret för två gifta pensionärer. Hela det enligt dessa principer beräknade avdraget får utnyttjas av ma- karna så snart någon av dem är folkpensionär. Om make som är folkpensionär har så låg inkomst att han inte kan ut— nyttja sin del av avdraget, får den andre maken utnyttja resterande del vare sig han själv är folkpensionär eller ej. Läget blir annorlunda i ett renodlat individuellt sys— tem. I ett sådant system får endast den make som själv är folkpensionär något extra avdrag, och avdrag som inte kan utnyttjas av den ene maken får inte tillgodoföras den andre. Det är av denna anledning som skatten i vissa fall blir högre vid individuell avdragsberäkning än vid nu— varande sambeskattning. I och för sig är detta en natur— lig konsekvens av den individuella beskattningsmetoden och föranleder därför knappast några principiella invänd- ningar. Det får dock anses önskvärt att söka förhindra att någon mer betydande skatteskärpning inträffar i de nu berörda fallen i samband med övergången till ett indi— viduellt avdragssystem. Samtidigt är det angeläget att inte försvåra tillämpningen genom komplicerade övergångs- regler. Utredningen anser att följande lösning innebär en skälig avvägning mellan dessa synpunkter. Fr.o.m. 1977 års taxering tillämpas huvudregeln att avdragsberäkningen sker individuellt för vardera maken. Vid sidan av denna huvudregel tillämpas emellertid en särskild garantiregel. Denna innebär att taxeringsmyndigheten skall tillse att makarna tillsammans inte i något fall får lägre extra av-
SOU 1974:103 55
drag än det avdrag som de skulle få vid sambeskattning enligt de avdragstabeller som RSV fastställer till led— ning för 1976 års taxering (jfr tabell 4:3).
Översynen av reglerna om folkpensionärernas extra avdrag har lett utredningen till slutsatsen att övergången till individualiserade avdrag bör kompletteras med samtidig ändring i ett par andra avseenden. Bakgrunden är följan— de. Tidigare har framhållits att anknytningen av den skat— tefria nivån till folkpensionsförmånernas storlek innebär att det extra avdraget automatiskt följer prisutveckling— en och den årliga tillväxten av pensionstillskotten och att dessutom varje förstärkning av förmånerna direkt återverkar på avdraget. Sedan dessa principer antogs år 1970 har en väsentlig förstärkning av folkpensionsförmå— nerna skett. Särskilt betydelsefull är den ökning av folk— pensionens grundbelopp och den omläggning av reglerna för pensionstillskott som beslutats av årets riksdag. Redan i dag betalar folkpensionärer även i relativt höga inkomst— lägen lägre skatt än skattskyldiga i aktiv ålder med lika stora inkomster (tabellerna 4:5 och 4:6). Skulle nuvaran— de principer för beräkning av extra avdrag tillämpas även i fortsättningen, kommer skillnaden i skatt mellan folk— pensionärer och skattskyldiga i aktiv ålder att bli allt- mer markant. Utvecklingen kommer att leda till att de skattelättnader som medges genom extra avdrag ligger långt utöver den ursprungligen avsedda ramen. Som exem— pel kan nämnas att nuvarande regler kan beräknas leda till att extra avdrag vid 1980 års taxering (= 1979 års inkomster) kommer att medges för ensamstående folkpensio- när upp till en taxerad inkomst på drygt 53 000 kr. En sådan utveckling är enligt utredningens mening inte rim— lig, särskilt inte om hänsyn tas till de ytterligare lätt— nader som en individualiserad avdragsberäkning medför. .För att i någon mån komma till rätta med denna fråga föreslår utredningen att övergången till individuell av— dragsberäkning kombineras med följande ytterligare åt— gärder. Den skattefria nivån bör i fortsättningen bestäm- mas med utgångspunkt endast från storleken av folkpen- sionens grundbelopp plus viss sidoinkomst.
56 SOU 1974:103
Pensionstillskott bör alltså räknas som sidoinkomst. För att undvika att detta leder till skatteskärpning vid övergången bör den skattefria sidoinkomsten för ensam— stående inkludera — förutom nuvarande 1 500 kr - även ett belopp motsvarande det pensionstillskott som utgår under 1976. Detta belopp kan beräknas till 2 285 kr. Skattefri sidoinkomst för ensamstående bör i enlighet härmed beräk- nas till (1 500 + 2 285 =) avrundat & 800 kr. Samma be— lopp bör tillämpas för gift pensionär. Vidare föreslås att den avtrappning av extra avdrag som sker när taxerad inkomst överstiger den skattefria nivån i fortsättningen skall ske efter ig_2 i stället för nuvarande 53% %. Den skärpning av marginalskatten som detta kunde leda till motverkas av de ändringar i statsskatteskalan som utred— ningen föreslagit i de inkomstskikt där avtrappningen blir aktuell.
Utredningen förutsätter att de fr.o.m. år 1975 gällande regler, enligt vilka minimiavdrag på 500 kr medges när statligt taxerad inkomst inte överstiger 36 000 kr, be— hålls oförändrade.
Det extra avdragets storlek enligt huvudregeln och garan- tiregeln redovisas i tabell 4:10. För makar kan innebör— den belysas med följande exempel (exemplen avser makarna A och B).
Exempel 1
A men inte B är folkpensionär. Taxerad inkomst uppgår för A till 15 100 kr och för B till 10 100 kr. Enligt huvud— regeln får A extra avdrag med 7 800 kr medan B inte får n got avdrag. Enligt garantiregeln får de extra avdrag med sammanlagt 9 000 kr. Garantiregeln ger störst avdrag.
Exempel 2
A men inte B är folkpensionär. Taxerad inkomst uppgår för A till 15 100 kr och för B till 31 100 kr. Enligt huvud— regeln gäller även i detta fall att A får extra avdrag med 7 800 kr medan B inte får något avdrag. Enligt garan— tiregeln får de extra avdrag med sammanlagt 2 000 kr. Huvu regeln ger störst avdrag.
SOU 1974:103 57
Exempel 2
A och B är båda folkpensionärer. Taxerad inkomst uppgår för A till 12 400 kr och för B till 12 900 kr. Enligt 25- vudre eln får de extra avdrag med (6 500 + 6 300 =)
. Enligt arantire eln får de sammanlagt avdrag med 9 000 kr& Huvu rege ger störst avdrag. Exempel 4
A och B är båda folkpensionärer. A har reducerad pension och taxerad inkomst på 5 800 kr. B har taxerad inkomst på 19 400 kr. Enligt huvudregeln får de extra avdrag med 1 300 kr (mer behöver A ej utnyttja) + 3 700 kr = 5 000 kr. Enligt garantiregeln får de sammanlagt avdrag med 9 000 kr. Garantlrege n ger störst avdrag.
Beaktande av förmögenhet
Sedan det extra avdraget beräknats med hänsyn till den skattskyldiges inkomst, måste liksom hittills prövas om avdraget bör reduceras med hänsyn till hans förmögenhet. Nuvarande förmögenhetsgränser innebär att behållen för— mögenhet som överstiger 50 000 kr föranleder reduktion av avdraget och att avdragsrätten upphör när förmögenhets— värdet överstiger 80 000 kr (avsnitt 4.1.2). Utredningen har inte ansett sig böra ompröva förmögenhetsgränserna i detta sammanhang men förutser att en översyn av dessa gränser kan bli aktuell när utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering är känt.
Med hänsyn till det anförda har utredningen inte anledning att för ensamstående folkpensionär föreslå någon ändring av reduktionsreglerna.
Beträffande makar uppkommer frågan om sambeskattning fort— farande skall ske på så sätt att makarnas sammanlagda före mögenhet beaktas eller om en övergång till individuell prövning bör ske även i detta avseende. I och för sig kunde det anses konsekvent och från principiella synpunk- ter mest tilltalande att på en gång avveckla den sambe- skattning som sker vid beräkning av folkpensionärernas extra avdrag. Det kan dock inte uteslutas att en övergång till en individuell prövning även beträffande förmögenhet kan ge incitament till formella förmögenhetsöverföringar
58 SOU 1974a103
mellan makar och leda till att de i sina deklarationer gör en felaktig uppdelning av förmögenhetstillgångarna i syfte att få största möjliga extra avdrag. Det kan erin— ras om att liknande skäl motiverat att B—inkomster och förmögenhet fortfarande sambeskattas. Inom utredningen pågår f.n. en allmän översyn av reglerna om makars be— skattning. Innan resultatet av denna översyn föreligger är utredningen inte beredd att förorda övergång till in— dividuell avdragsberäkning såvitt avser gifta folkpensio— närers förmögenhetsinnehav.
Sammanfattning av utredningens förslag
Beträffande inkomstprövningen föreslås som huvudregel att avdragsberäkningen sker individuellt för varje folkpen- sionär. För ensamstående avpassas avdraget så att en taxe— rad inkomst motsvarande folkpensionens grundbelopp för o— gift (95 % av basbeloppet fr.o.m. år 1975) och en sidoin— komst på 3 800 kr blir skattefri. Samma avdrag medges för gift folkpensionär vars make ej är folkpensionär. För gift folkpensionär vars make också har folkpension be— stäms det maximala extra avdraget med utgångspunkt från folkpensionens grundbelopp för sådan pensionär (77,5 % av basbeloppet fr.o.m. år 1975) och en sidoinkomst på 3 800 kr. När taxerad inkomst överstiger den skattefria nivån avtrappas det maximala avdraget med 40 % av överskjutande inkomstbelopp. För gifta pensionärer föreslås en komplet- terande garantiregel som innebär att makarnas sammanlagda extra avdrag inte i något fall skall bli lägre än enligt de sambeskattningsregler som gäller för gifta folkpensio— närer vid 1976 års taxering,
Det avdrag som beräknas enligt nämnda huvudregel eller garantiregel skall liksom hittills reduceras när förmögen- heten är av viss storlek. Utredningen föreslår ingen änd— ring i nuvarande reduktionsregler. Detta betyder att re— duktionen för gifta folkpensionärer även i fortsättningen sker med hänsyn till makarnas sammanlagda förmögenhet.
SOU 1974:103 59
Det i avsnitt 4.3.2 framlagda förslaget till ändring av statsskatteskalan berör givetvis också folkpensionärerna. I tabellerna 4:11 och 4:12 redovisas inkomstskatten för folkpensionärer enligt utredningens förslag. Tabell 4:11 avser ensamstående samt gift vars make saknar inkomst. Tabell 4:12 avser makar som båda är inkomsttagare och visar resultatet vid ett antal olika inkomstkombinationer. Det bör noteras att tabellen visar makarnas sammanlagda skatt. Effekten av att utredningens förslag i vissa fall kan leda till ändrad fördelning av det extra avdraget mellan makarna har inte särskilt belysts. Tabellerna vi— sar storleken av den skattesänkning som inträffar inkomst— året 1976 när den nya statsskatteskalan och de för år 1976 föreslagna reglerna om extra avdrag tillämpas i stället för nuvarande regler, dvs. 1975 års statsskatte— skala och de för detta år gällande avdragstabellerna (ta- bell 4:11 kol. 3 och 7 samt tabell 4:12 kol. 5). Samti— digt visas de skattelättnader som skattskyldiga i aktiv ålder får genom utredningens förslag (tabell 4:11 kol. 4 och 8 samt tabell 4:12 kol. 6). En jämförelse visar att folkpensionärerna i regel får större - ibland betydligt större — skattelättnader än skattskyldiga i aktiv ålder. I ett par fall (jfr tabell 4:11 kol. 7 och 8 vid lägre inkomster) blir skatteändringen mindre för folkpensionär— erna. Detta beror på att folkpensionärerna i dessa in— komstlägen på grund av det extra avdraget har en betyd— ligt lägre beskattningsbar inkomst och att skattelättna— den enligt utredningens förslag till ändring av stats— skatteskalan i kronor räknat är mindre vid dessa lägre beskattningsbara inkomster (jfr tabell 4:8). Av tabeller— na framgår slutligen att folkpensionärer med låga inkoms— ter genomgående betalar betydligt lägre total inkomst— skatt än skattskyldiga i aktiv ålder som befinner sig i samma inkomstlägen (tabell 4:11 kol. 5 och 9 samt tabell 4:12 kol. 7).
För tydlighetens skull bör följande tilläggas. Enligt 50 5 2 mom. andra stycket KL kan skattskyldig få extra av— drag vid taxeringen, om hans skatteförmåga är väsentligt nedsatt på grund av långvarig sjukdom eller annan s.k.
60 SOU 1974:103
"ömmande omständighet". Vid bedömandet av skatteförmågan hos gift skattskyldig tas hänsyn till andra makens in— komst och förmögenhet. Även på denna punkt sker alltså fortfarande en form av sambeskattning. De nu berörda be— stämmelserna kan bli aktuella såväl för folkpensionärer som för skattskyldiga i aktiv ålder. För en folkpensionär betyder bestämmelserna att han — utöver det ovan behand— lade extra avdrag som är avsett endast för folkpensio- närer—kan få ytterligare extra avdrag, t.ex. om han haft inte obetydliga sjukdomskostnader. Det är inte utredning— ens avsikt att i detta sammanhang föreslå någon ändring av bestämmelserna om extra avdrag på grund av "ömmande mb- ständigheter".
SOU 1974:103 61
Enligt tilläggsdirektiven bör utgångspunkten för utred— ningens arbete vara att den nu föreslagna skatteomlägg- ningen i likhet med den tidigare skall totalfinansieras. Kostnadsramen för omläggningen har angivits till 4 mil— jarder kr. Till detta belopp kommer kostnaderna för den ändring av avdragsreglerna som föreslås i avsnitt 5.
4.4.1 Kostnadsberäkning
Kostnaderna för skatteomläggningen måste beräknas med ut— gångspunkt från den inkomstfördelning som kan antas före— ligga år 1976. Som tidigare framhållits (avsnitt 4.3.1) blir prognosen angående den allmänna inkomstutvecklingen av flera skäl osäker. Detta gäller i ännu högre grad an— taganden om inkomst— och förmögenhetsförhållandena för de folkpensionärer som berörs av de föreslagna ändringarna av.reglerna om extra avdrag.
Kostnadsberäkningen avser alltså förhållandena under in— komståret 1976 och har skett i detta års priser. Vid be— räkningen har antagits att basbeloppet den 1 januari 1976 uppgår till 9 600 kr och att det under året genomsnitt— ligt kommer att uppgå till 9 925 kr.
Med reservation för de betydande osäkerhetsmomenten har det totala skattebortfallet på grund av inkomstskatte- sänkningen beräknats till drygt 4 miljarder kr. Skatte— bortfallet för kommunerna på grund,av ändring av reglerna om extra avdrag för folkpensionärerna kan uppskattas till högst något tiotal milj. kr.
4.4.2 Finansiering
Tilläggsdirektivens krav på totalfinansiering innebär att det uppdragits åt utredningen att anvisa inkomstkällor som ger full statsfinansiell täckning för inkomstskatte— sänkningen. Utredningen skall alltså inte begränsa sig till att föreslå sänkning av inkomstskatten. Förslaget
62 SOU 1974:103
skall också innefatta sådana kompenserande höjningar av andra skatter eller avgifter att det allmännas totala in— täkter på grund av skatteomläggningen inte blir lägre än de skulle ha blivit vid oförändrade skatte— och avgifts— regler. Inom utredningen har väckts förslag som innebär att utredningen skulle underlåta att anvisa medel för full kompensation av skattesänkningen och att utredningen i stället i finansieringskalkylen skulle räkna med att skattebortfallet delvis täcks av en av fortsatt inflation förorsakad skattehöjning. Ett sådant förslag står dock uppenbarligen inte i överensstämmelse med tilläggsdirek- tiven. Härtill kommer att starka principiella invändning— ar enligt utredningens mening kan riktas mot en sådan form av "finansiering".
Enligt tilläggsdirektiven bör såväl social- eller arbets- givaravgifter som indirekt skatt kunna komma i fråga som finansieringsmedel. Utredningen anser det med hänsyn till skatteomläggningens provisoriska karaktär önskvärt att i
första hand söka anvisa en enda eller en huvudsaklig fi-
nansieringskälla.
De senaste skatteomläggningarna har finansierats genom ökat avgiftsuttag hos arbetsgivare och egenföretagare, och det ligger närmast till hands att pröva möjligheten att även denna gång använda en sådan finansieringsform. Ett primärt syfte med omläggningen är att den skall kunna beaktas vid avtalsförhandlingarna. En direkt koppling med avtalsrörelsen erhålles om inkomstskattesänkningen finan— sieras genom avgifter på löneutbetalningarna. Enligt ut— redningens mening finns det starka skäl att anta att de hittills beslutade avgiftshöjningarna beaktats och att nya avgiftshöjningar kommer att beaktas när utrymmet för löneökningar beräknas av avtalsparterna. Det bör under- strykas att i den mån avgifterna på detta sätt får be— tydelse för förhandlingsresultatet, kommer de inte att innebära någon ökad kostnadsbelastning för arbetsgivarna. Avgifterna bör då inte heller ha de negativa effekter på sysselsättning, prisbildning och industrins internatio— nella konkurrenskraft som på sina håll befarats. Enligt
SOU 1974:103 63
utredningens mening har hittills vunna erfarenheter inte heller bestyrkt sådana farhågor. Även om utredningen med hänsyn till det anförda finner att det från samhällseko- nomisk synpunkt f.n. inte föreligger hinder mot höjning av arbetsgivaravgifterna, vill utredningen dock samtidigt understryka att det är angeläget att verkningarna av des- sa avgifter och annan produktionsfaktorbeskattning ytter— ligare utreds. Sådant utredningsarbete pågår inom före— tagsskatteberedningen, men skatteutredningen har inte haft möjlighet att avvakta resultatet av detta arbete.
Utredningens slutsats är att en höjning av avgifterna på löneutbetalningarna — och i samband därmed av avgifterna på egenföretagarnas inkomster — är en möjlig och med hän— syn till skatteomläggningens syfte naturlig finansierings— form. De intäkter som avgifterna lämnar är av den stor— leksordningen att det är möjligt att använda dem som enda finansieringskälla till inkomstskattesänkningen. Eftersom omläggningen denna gång inte berör socialförsäkringsom— rådet finns inte anledning att höja socialförsäkringsav— gifterna. I stället bör den allmänna arbetsgivaravgiften användas. Utredningen anser det i detta sammanhang vara en särskild fördel att den allmänna arbetsgivaravgiften till skillnad från socialförsäkringsavgifterna utgår på hela lönesumman och att alltså de högre inkomsterna ingår i avgiftsunderlaget med hela sitt belopp.
Vid sidan av arbetsgivaravgifterna är mervärdeskatten den enda beskattningsform som ensam skulle kunna ge belopp av den storleksordning som fordras för en finansiering av inkomstskattesänkningen. En totalfinansiering genom mer— värdeskatten skulle fordra en höjning av skattesatsen från 15 till 17,6 % av beskattningsvärdet inkl. skatt, vilket motsvarar en höjning av påslaget på priserna före skatt från 17,65 till 21,36 %. En höjning av den stor- leksordningen är emellertid enligt utredningens mening f.n. inte lämplig. Utredningen vill inte heller förorda att en mer begränsad höjning av mervärdeskatten företas i syfte att komplettera annan finansieringskälla.
64 SOU 1974:103
I det förra delbetänkandet (SOU 1974:20) diskuterade ut— redningen möjligheterna att använda andra kompletterande finansieringsmedel. De skäl som anfördes mot en sådan lösning äger enligt utredningens mening fortfarande gil- tighet.
Av nu anförda skäl anser utredningen att inkomstskatte— sänkningen i sin helhet bör finansieras genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgift som betalas av arbetsgiva- re och egenföretagare. För finansiering av inkomstskatte— sänkningen fordras en höjning fr.o.m. inkomståret 1976 av procentsatsen för avgiftsuttaget med 2,6 procentenheter. En sådan höjning beräknas första året ge en intäktsökning för staten på 4 060 milj. kr, varav 3 930 milj. kr. härrör från avgifter som betalas av arbetsgivare och 130 milj. kr. från egenföretagarnas avgifter.
I det följande avsnittet 5.1 föreslår utredningen en höj— ning av sparavdraget fr.o.m. inkomståret 1975. Denna åt- gärd beräknas medföra ett skattebortfall vid 1976 års taxering på 280 milj. kr. varav knappt hälften faller på kommunerna. Utredningen anser att även detta skattebort— fall bör kompenseras genom en höjning av den allmänna ar— betsgivaravgiften fr.o.m. år 1976. Detta nödvändiggör en höjning av avgiften med 0,2 procentenheter.
Utredningen föreslår därför att den allmänna arbetsgivar- avgiften fr.o.m. den 1 januari 1976 höjs med (2,6 + 0,2=) 2,8 procentenheter eller från nuvarande 4 % till 6,8 %.
Vid beräkning av den erforderliga avgiftshöjningen har utredningen — på samma sätt som skett vid den av riksda- gen beslutade skatteomläggningen för inkomståret 1975 — bortsett från att avgiften är avdragsgill vid företagar— nas taxering. Utredningen vill framhålla att i den mån avgiftshöjningen beaktas vid avtalsförhandlingarna bety— der det att avgiftshöjningen ersätter en annars inträffan— de löneökning._En avdragsgill avgift ersätter alltså en avdragsgill löneutbetalning. Det förhållandet att avdrag medges för avgiften leder under dessa förutsättningar
SOU 1974:103 . 65
inte till något skattebortfall. Med hänsyn härtill har utredningen ansett det befogat att bortse från avdrags- rätten vid beräkning av erforderlig avgiftshöjning. Under samma förutsättningar leder avgiftshöjningen inte heller till ökade kostnader för stat och kommun i deras egenskap av arbetsgivare. Å andra sidan har utredningen vid sin finansieringskalkyl inte tagit hänsyn till att en avräk- ning av avgiften vid löneförhandlingarna kan påverka sta— tens och kommunernas framtida skatteunderlag. Anledningen är att avräkningen endast är en av de många faktorer som i olika riktningar påverkar inkomstutveckling och skatte— underlag. Det har därför inte varit möjligt att särskilt mäta den effekt som avräkningen kan ha.
Det bör slutligen framhållas att utredningen vid beräk— ningen av finansieringsbehovet förutsatt att kompensation skall utgå till kommunerna för det skattebortfall som förorsakas dem på grund av ändringen av reglerna om extra avdrag för folkpensionärer och höjningen av sparavdraget.
66 SOU 1974:103
5.1 Sparavdraget
I_den s.k. Hagaöverenskommelsen (se FiU 1974:25 sid. 15 ff) anförs bl.a.:
Den fortsatta kampen mot inflationen motiverar också att man prövar möjligheterna att komplettera de stabilise— ringspolitiska åtgärderna med andra medel.
En anpassning av sparavdraget i beskattningen till pris— utvecklingen sedan det infördes 1961 bör sålunda med för- tur övervägas av skatteutredningen. Enighet råder om att hushållssparandet bör uppmuntras genom en sådan åtgärd.
Tilläggsdirektiven hänvisar till överenskommelsen och förutsätter att utredningen i samband med förslaget till skatteomläggning också prövar frågan om sparavdragets storlek.
5.1.1 Gällande rätt
Med sparavdrag menas det extra avdrag som enligt"39 5 3 mom. KL medges fysisk person i förvärvskällan kapital under förutsättning att bruttointäkten i förvärvskällan överstiger avdragsgilla kbstnader. Avdragsbeloppet är 400 kr. Makar har tillsammans rätt till avdrag med 800 kr. Avdraget får dock inte i något fall överstiga skill— naden mellan bruttointäkten och kostnaderna i förvärvs- källan. Underskott kan alltså inte uppkomma på grund av sparavdraget.
Avdraget infördes år 1955. Avdragsbeloppet vad då 100 kr. för ensamstående och 200 kr. för makar tillsammans. År '957 höjdes beloppen till 300 resp. 600 kr. och år 1961
- med verkan fr.o.m. 1962 års taxering — till nuvarande LOO resp. 800 kr.
Här sparavdraget infördes motiverades det huvudsakligen med att det var önskvärt att åstadkomma förenkling av de- klarationsarbete och taxeringsförfarande och att få bätt—
sou 1974:103 " 67
re överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Som en följdverkan betraktades att avdraget också kunde vara ägnat att få en sparfrämjande effekt (SOU 1954:18, prop. 1955z59 sid. 68, BeU 1955118 sid. 27). Därefter skedde en förskjutning i betraktelsesättet. Redan när av- dragsbeloppen höjdes år 1957 utgjorde den sparfrämjande effekten ett huvudskäl (prop. 1957z71 sid. 65, BeU 1957: 32). I ännu högre grad var detta fallet vid den senaste ändringen år 1961. Förenklingseffekten omnämndes då när- mast som en i och för sig önskvärd följdeffekt (prop. 1961z160 sid. 30).
I tabell 5z1 lämnas uppgifter angående sparavdraget vid 1973 års taxering. Av tabellen framgår bl.a. att det to- tala avdragsbeloppet uppgick till 872,1 milj. kr. och att huvudparten av detta belopp föll på de lägre inkomstklas- serna. Tabellen visar samtidigt att andelen inkomsttagare som har sparavdrag är större i de högre inkomstklasserna än i de lägre (kol. 4) och att det genomsnittliga indivi- duella avdragsbeloppet växer med inkomsten (kol. 5). I tabellerna 5:2 och 5:3 redovisas totalt avdragsbelopp resp. genomsnittligt individuellt avdrag för de fem in— komsttagarkategorierna löntagare, företagare, pensionärer, ungdomar och övriga.
I riksdagen har under en följd av år framställts yrkanden om ändring i reglerna för sparavdraget. Främst har yrkats ytterligare uppräkning av avdragsbeloppen med hänsyn till penningvärdeförändringen. Skatteutskottet har avetyrkt dessa yrkanden och har därvid framhållit att en höjning av avdragsbeloppen skulle medföra ett betydande skatte— bortfall. Mot en höjning har utskottet också anfört att inkomst av kapital enligt utskottets mening inte bör be— skattas enligt förmånligare regler än annan inkomst samt att det enligt utförda undersökningar (SOU 1961:2) är svårt att genom lättnader vid beskattningen åstadkomma ett verkligt nysparande. Under de senaste åren har ut— skottet dessutom hänvisat till skatteutredningens pågåen- de arbete. Skatteutskottet har även avstyrkt yrkanden om
68 SOU 1974:103
individualisering och värdesäkring av avdraget samt om utsträckning av avdragsrätten till andra förvärvskällor än kapital.
I anledning av motioner till årets riksdag om höjning av sparavdraget har skatteutskottet konstaterat att det av Hagaöverenskommelsen framgår att frågan om en anpassning av sparavdraget till den penningvärdeförändring som ägt rum sedan år 1961 med förtur kommer att tas upp inom ut— redningen och att överenskommelsen torde innebära att önskemålen om en höjning av sparavdraget åtminstone i viss utsträckning kommer att tillgodoses redan fr.o.m. inkomståret 1975 (SkU 1974z47).
5.1.2 Överväganden och förslag
Det råder allmän enighet om att hushållens sparande på sikt har en väsentlig betydelse för samhällsekonomin. Däremot är meningarna delade beträffande det berättigade i sparavdraget och dess betydelse i olika avseenden. Som skäl för lindring i beskattningen av avkastningen på sparkapital kan anföras att inflationen i förening med inkomstskatten kan leda till en "negativ förräntning" av sparkapitalet. Mot detta står den principiella uppfatt— ningen — uttryckt av skatteutskottet vid flera tillfäl- len — att inkomst av kapital inte bör beskattas lindriga— re än annan inkomst. Ett huvudskäl för höjningarna av sparavdraget åren 1957 och 1961 var önskemålet att upp— muntra hushållens nysparande. Ett annat motiv för sparav— draget har varit att det ansetts ha förtjänster ur för— enklingssynpunkt, eftersom skattskyldig vars kapitalin— komst inte uppgår till avdragsbeloppet i regel inte be— höver specificera ränteinkomster och annan kapitalav— kastning i deklarationen. Olika uppfattningar har dock framförts om avdragets betydelse i dessa avseenden.
Tilläggsdirektiven med hänvisningen till Hagaöverenskom— melsen innebär att utredningen fått i uppdrag att pröva sparavdragets storlek med hänsyn till prisutvecklingen
sou 1974:103 69
sedan år 1961 och att nytt avdragsbelopp bör gälla fr.o.m. inkomståret 1975. Med hänsyn till uppdragets innebörd har utredningen inte anledning att gå in på någon prövning av de olika skälen för och emot sparavdraget. Inte heller har utredningen anledning att i detta sammanhang ompröva av— dragets konstruktion. Utredningens uppgift enligt till- läggsdirektiven är endast att ange hur nuvarande avdrags- belopp bör uppräknas om de skall anpassas efter den pris— utveckling som ägt rum sedan de fastställdes år 1961.
En uppräkning av avdragsbeloppet med hänsyn till utveck— lingen av konsument- resp. nettoprisindex (faktiska resp. beräknade årsmedeltal) ger följande resultat:
19611975. Uppräknat avdrags—
belopp, kr. Konsumentprisindex 163 346 849/1 698 Nettoprisindex 104 205 788/1 576
En uppräkning av nuvarande sparavdrag med hänsyn till prisutvecklingen bör alltså närmast innebära en fördubb— ling av avdragsbeloppen eller en höjning till 800 resp.
1 600 kr. Dessa belopp motsvarar i nuvarande ränteläge den årsränta som erhålles om ett kapital på ca 11 850 resp. 23 700 kr. innestår på kapitalsamlingsräkning i af— färsbank eller kapitalsparräkning i sparbank.
I enlighet med tilläggsdirektiven föreslår alltså utred— ningen att en anpassning av sparavdraget till prisutveck— lingen sedan år 1961 sker genom att nuvarande avdragsbe- lopp fördubblas och således bestäms till 800 kr. för en— samstående och 1 600 kr. för makar tillsammans. De nya av- dragsbeloppen bör gälla fr.o.m. inkomståret 1975.
Kostnaderna i form av skattebortfall vid 1976 års taxe- ring vid en fördubbling av sparavdraget kan beräknas till 280 milj. kr., varav knappt hälften faller på kommunerna. Frågan om finansiering av detta skattebortfall har behand— lats i avsnitt 4.4.2.
70 SOU 1974:103
5.2. Villaavdraget
Genom tilläggsdirektiven har uppdragits åt utredningen att i samband med prövningen av sparavdragets storlek överse det_speciella avdrag som medges från schablonbe- räknad intäkt av egnahemsfastighet, det. s.k. villaavdra- get.
5.2.1 Gällande rätt
Intäkt av annan fastighet, som är inrättad till bostad åt en eller två familjer (Villafastighet) beräknas enligt- 24 5 2 mom. KL enligt schablon till 2 % av den del av fastighetens taxeringsvärde eller motsvarande värde som inte överstiger 150 000 kr., 4 % av den del som översti— ger 150 000 kr. men inte 225 000 kr. och 8 % av den del som överstiger 225 000 kr. Om fastighetens ägare är man— talsskriven på fastigheten får denne vid inkomstberäk— ningen, förutom avdrag för ränta på lånat i fastigheten nedlagt kapital och tomträttsavgäld eller liknande avgäld, göra ett extra avdrag enligt 25 5 3 mom. KL, det s.k. villaavdraget. Avdragsbeloppet är, för helt år räknat, 500 kr. men får dock inte överstiga schablonintäkten av fastigheten. Äger den skattskyldige endast del av fastig— heten nedsätts avdraget i motsvarande mån. Avdraget med— ges oberoende av om fastigheten lämnar överskott eller un— derskott. Även oskift dödsbo får villaavdrag under förut— sättning att någon delägare i boet mantalsskrivits på fastigheten.
Avdraget infördes år 1957 och avdragsbeloppet var då 200 kr. År 1970 höjdes beloppet - med verkan fr.o.m. 1971 års taxering - till nuvarande 500 kr.
Införandet av villaavdraget föranleddes av önskemålet att neutralisera verkningarna vid inkomstbeskattningen vid den höjning av taxeringsvärdena som kunde förutses ske vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Höjningen av avdragsbeloppet år 1970 motiverades på motsvarande sätt av önskemålet att reducera effekten av väntade höjningar
sou 1974:103 71
av taxeringsvärdena vid 1970 års allmänna fastighetstaxe— ring (prop. 1970:49, BeU 197o:34).
Om nuvarande regler behålls oförändrade kommer 1975 års allmänna fastighetstaxering automatiskt att medföra skat— teskärpningar för villafastigheter. I tabell 5:4 redovi- sas skatteskärpningarna vid 1976 års taxering för villor med taxeringsvärden under 150 000 kr dels vid oförändrade regler, dels vid olika höjningar av villaavdraget.
I tabell åxå lämnas uppgifter angående villaavdraget vid 1973 års taxering. Av tabellen framgår bl.a. att ca 885 000 av villaägarna hade extra avdrag och att det to— tala avdragsbeloppet uppgick till 405,2 milj. kr. lg— komståret 1975 beräknas ca 1 035 000 ha extra avdrag och om nuvarande avdragsregler förblir oförändrade kan det sammanlagda avdragsbeloppet vid 1976 års taxering beräk- nas till 474 milj. kr och totalkostnaden i form av skat— tebortfall till 224 milj. kr, varav 125 milj. kr belöper på staten och 119 milj. kr belöper på kommunerna.
I prop. 1974:150 med riktlinjer för bostadspolitiken har departementschefen anfört att villabeskattningsreglerna inte borde ändras på sådant sätt att boendekostnaderna påtagligt skärptes för hushåll med egnahemsfastigheter av normal storlek och standard samt att han inte var be— redd att förorda några ändringar av de nuvarande gränser— na för höjning av intäktsprocenten med hänsyn till de väntade höjningarna av taxeringsvärdena. Däremot har fö— reslagits att en högre intäktsprocent (10 %) införs för de dyraste villorna, nämligen villor som har taxerings- värde överstigande 300 000 kr.
I motioner med anledning av nämnda proposition har fram— ställts yrkanden om åtgärder för att neutralisera verk— ningarna av 1975 års allmänna fastighetstaxering. Mot- svarande yrkanden framställdes även under årets vårriks—
dag.
Skatteutskottet har i betänkande (SkU 1974:56) 1 anled— 72 SOU 1974:103
ning av propositionen framhållit att olika uppfattningar kan råda om huruvida de beräknade höjningarna av taxe— ringsvärdena vid 1975 års fastighetstaxering blir av den omfattningen att åtgärder behöver vidtas för att minska effekterna av dessa. Utskottet, som erinrat om att utred— ningen enligt tilläggsdirektiven har att överse villaav— draget,har ansett att_något ställningstagande i fråga om ändrade schablongränser och villaavdragets storlek inte bör göras innan utfallet av fastighetstaxeringen är känt. Förslaget att höja intäktsprocenten för de dyraste vil— lorna har dock tillstyrkts.
5.2.2. Överväganden och förslag
I avsnitt 5.1 har utredningen föreslagit en uppräkning av sparavdraget i förvärvskällan kapital med hänsyn till prisutvecklingen, Vissa skäl kan möjligen anses tala för att egnahemssparandet på motsvarande sätt bör främjas ge- nom att även villaavdraget uppräknas med hänsyn till den prisutveckling som ägt rum sedan nuvarande avdragsbelopp beslutades år 1970. En uppräkning med hänsyn till utveck— lingen av konsument— resp. nettoprisindex (faktiska resp. beräknade årsmedeltal) ger följande resultat:
12701215. Uppräknat avdrags— kr belopp| Konsumentprisindex 236 346 755 Nettoprisindex 145 205 717
Av tabellen kan utläsas att från nu anförda synpunkter en uppräkning av villaavdraget till 700 kr kunde anses be- fogad. Kostnaderna i form av skattebortfall vid 1976 års taxering vid en höjning av avdraget till 700 kr kan be— räknas till 93 milj. kr, varav knappt hälften faller på kommunerna.
Det måste dock ifrågasättas om villaavdraget verkligen skall bedömas endast från dessa synpunkter. Huvudskälet för införandet av villaavdraget år 1957 och höjningen av
sou 1974:103 73
avdraget år 1970 var att reducera effekten av ökade taxe— ringsvärden på egnahem. Även 1975 års allmänna fastighets- taxering kommer att medföra höjda taxeringsvärden. Enligt en uppfattning, som kommit till uttryck i ovannämnda mo— tioner vid 1974 års riksdag, är det nu, liksom vid de fö- regående allmänna fastighetstaxeringarna, motiverat att vidta åtgärder för att möta effekterna i inkomstskatte— hänseende av höjda taxeringsvärden. Från andra synpunk— ter skulle kunna riktas invändningar av principiell na— tur mot sådana åtgärder. Mot bakgrund av det allmänna ränteläget och villaschablonens ursprungliga karaktär av beskattning av ränta på i fastigheten nedlagt kapital kan det sålunda anses tveksamt om villaavdraget bör höjas. Det kan också göras gällande att en viss skärpning av villabeskattningen inte är oberättigad bl.a. med hänsyn till de förändringar i den allmänna hyresnivån, som skett sedan år 1970.
Enligt utredningens mening bör en översyn av villaavdra— get också innefatta en prövning av de sist anförda syn— punkterna. Även om en sådan prövning skulle leda till slutsatsen att villaavdraget under vissa förutsättningar bör höjas för att helt eller delvis neutralisera verk— ningarna av de höjda taxeringsvärdena är det dock i dags- läget, såsom skatteutskottet anfört, osäkert om de fak- tiska höjningarna av taxeringsvärdena blir av den omfatt— ningen att åtgärder behöver vidtas för att möta effekter— na av dessa. Utredningen förordar därför att frågan om höjning av villaavdraget får anstå till dess utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering är känt.
74 sou 1974:103
6.1. Kommunalskattelagen
F.n. finns i 50 5 2 mom. fjärde stycket och punkt 2 av anvisningarna till 50 & vissa bestämmelser om extra av— drag för folkpensionärer. De i prop. 1970:7O angivna principerna för avdragsberäkningen,som tillämpats fr.o.m. 1972 års taxering, har dock inte tagits in i lagtexten. Med hänsyn till de relativt omfattande ändringar av prin— cipiell natur som utredningen föreslår har det ansetts angeläget att i lagtexten ta in de nya huvudreglerna. Ut— redningen har dock förutsatt att detaljerade tillämpninga— anvisningar även i fortsättningen skall utfärdas av RSV.
Utredningens förslag till ändring av KL med anvisningar föranleder följande kommentarer.
0 2 mom. f'ärde st oket
I fjärde stycket kvarstår regeln att skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, har rätt till extra avdrag på grund av nedsatt skatte— förmåga. Den tidigare anknytningen till andra stycket, som innehåller bestämmelser om extra avdrag vid s.k. öm— mande omständigheter, har ansetts böra upphöra eftersom helt olika principer kommer att gälla för beräkning av avdrag enligt andra resp. fjärde stycket. Hänvisningen till andra stycket avser i fortsättningen endast bestäm— melserna angående rätt att göra särskild framställning om avdrag och angående reducering av avdraget i vissa fall då skattskyldig erhållit jämkning vid beräkning av sjömansskatt. Däremot kommer det i andra stycket före— skrivna maximibeloppet inte längre att gälla beträffande avdrag enligt fjärde stycket.
Bestämmelserna om minimiavdrag, 500 kr., och om faststäl— lande av tillämpningsföreskrifter har förts över till punkt 2 av anvisningarna till 50 5.
SOU 1974:103 75
52 & 1 mom. fjärde och femte styckena
Fjärde stycket innehåller bestämmelser om beräkning av extra avdrag för makar vid ömmande omständigheter resp. existensminimum. Utredningen föreslår ingen ändring i sak av dessa bestämmelser. Även i fortsättningen bör alltså vid avdragsberäkningen hänsyn tas till båda makarnas in— komst— och förmögenhetsförhållanden. Uttrycklig före— skrift om detta har i förtydligande syfte införts i fjär-
de stycket.
I det nya femte stycket har tagits in den av utredningen föreslagna bestämmelsen att extra avdrag för gift folk— pensionär skall beräknas utan hänsyn till andra makens inkomster. Samma stycke innehåller också regeln att frå— gan om reducering av avdrag på grund av förmögenhetsinne— hav fortfarande skall prövas med beaktande av makarnas sammanlagda förmögenhet. Hänvisningen till punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 50 & avser att klargöra att förmögenhetsgränserna 50 000 och 80 000 kr. gäller för makarna tillsammans.
Punkt 2 av anvisningarna till 50 &
Enligt 50 9 2 mom. fjärde stycket är ett första villkor för avdragsrätt att skattskyldige inkomst till icke Obe- tydlig del utgjorts av folkpension. F.n. innehåller an- visningspunkten vissa föreskrifter som närmare anger in— nebörden av detta villkor. Föreskrifterna har samlats i det nya första stycket av anvisningspunkten. I detta stycke har även intagits en bestämmelse om att barnpen— sion, som utgår till barn under 16 år, i detta sammanhang inte skall räknas som folkpension. Motsvarande bestämmel- se finns f.n. i RSV:s tillämpningsföreskrifter, där det klargörs att frågan om extra avdrag i dessa fall får prövas enligt 50 5 2 mom. andra stycket.
I andra stycket har intagits de bestämmelser om utfärdan- de av tillämpningsföreskrifter som f.n. finns i 50 9 2 mom. fjärde stycket.
76 _ SOU 1974:103
De av utredningen föreslagna nya reglerna för avdragsbe— räkningen har sammanfattats i de följande styckena av an— visningspunkten. Det bör framhållas att avsikten självfal— let är att reglerna om extra avdrag för folkpensionärer även i fortsättningen skall tillämpas ex officio av taxe— ringsmyndigheterna. De skattskyldiga behöver alltså inte själva utföra avdragsberäkningen. De i anvisningspunkten intagna bestämmelserna är avsedda att ligga till grund för de tillämpningsföreskrifter som RSV utfärdar till ledning för taxeringsmyndigheterna.
Tredje stycket innehåller huvudregeln om individuell in—— komstprövning. Det har förutsatts att folkpensionärerna vid avdragsberäkningen hänförs till endera av två katego- rier. Till den ena kategorin hör gifta folkpensionärer vars folkpension utgått med lägre belopp på grund av and— ra makens pensionsrätt. För denna kategori beräknas skat- tefri nivå och maximalt extra avdrag med utgångspunkt från folkpensionens grundbelopp för gift vars make har rätt till ålderspension (77,5 % av basbeloppet fr.o.m.år 1975). Denna princip bör tillämpas för varje gift folkpensionär vars pension är reducerad på grund av makes pensionsrätt, dvs. även om pensionen i det enskilda fallet inte är reducerad till 77,5 % utan till 83 1/3 eller 86 1/4 % av basbeloppet (dessa procentsatser tillämpas fr.o.m. år 1975 när andra maken har reducerad förtidspension).För det fall då skatt— skyldig under viss del av året uppburit pension som varit reducerad på grund av makes pensionsrätt och under annan del av året uppburit oreducerad pension har föreskrivits att avseende skall fästas vid det förhållande som rått un— der längst tid av året. Till den andra kategorin hör alla övriga folkpensionärer. För denna kategori beräknas skat— tefri nivå och maximalt extra avdrag med utgångspunkt från folkpensionens grundbelopp för ogift (95 % av basbeloppet fr.o.m. år 1975) och en sidoinkomst på 3 800 kr. Av av- dragsreglernas schablonmässiga karaktär följer att de nu angivna beräkningsprinciperna bör tillämpas oberoende av om den skattskyldige i det enskilda fallet faktiskt uppbu— rit det grundbelopp som förutsatts gälla för den kategori
SOU 1974:103 77
han tillhör (pensionen kan ha utgått med lägre belopp än normalt t.ex. på grund av förtida uttag eller på grund av att den skattskyldige inte varit folkpensionär hela året och den kan ha utgått med större belopp än normalt på grund av uppskjutet uttag).
I fjärde stycket har intagits bestämmelsen om avtrappning av det maximala avdragsbeloppet när inkomsten överstiger den skattefria nivån.
Femte stycket innehåller bestämmelser om reduktion av av— draget med hänsyn till förmögenhetsinnehav. Reglerna över— ensstämmer i sak med RSV:s senaste tillämpningsföreskrif— ter (jfr nedan angående sjunde stycket). I fråga om gifta pensionärer avser gränsbeloppen makarnas sammanlagda för- mögenhet.
Hänvisningen i sjätte stycket avser de i 52 Q 1 mom. sista stycket intagna föreskrifterna om avdragsberäkning för ma— kar.
Det är inte möjligt att i lagtexten ange alla de omstän- digheter som i det enskilda fallet bör kunna påverka av— dragsberäkningen. Enligt sjunde stycket får de i anvis— ningspunkten angivna huvudreglerna frångås, när särskilda omständigheter motiverar det. Från RSV:s anvisningar kan hämtas följande exempel på fall där avvikelse från huvud— reglerna kan vara motiverad.
a) Avdrag bör i regel medges med samma belopp vid den statliga och den kommunala taxeringen. Har den statliga taxeringen blivit lägre än den kommunala på grund av att garanti elopp för fastighet beräknats, bör dock i vissa fall ett högre avdrag medges vid sistnämnda taxering. Så bör ske om enligt RSV:s avdragstabell den kommunala taxe— ringen ger högre avdrag än den statliga.
b) RSV har utformat särskilda regler för beräkning av förmögenhetsvärdet av egnahemsfastigheter och mindre jord- bruksfastigheter.
0) Om med tillämpning av vederbörlig avdragstabell de be- skattningsbara inkomsterna blir mycket låga såväl vid den statliga som den kommunala taxeringen (något hundratal kr.),
78 SOU 1974:103
bör avdraget enligt RSV:s anvisningar höjas så att den be- skattningsbara inkomsten blir noll.
Till åttonde stycket har från 50 5 2 mom.fjärde stycket överförts regeln om minimiavdrag i vissa fall med 500 kr.
Overgångsbestämmelserna
I dessa har intagits den av utredningen förordade garanti— regeln.
6.2. Övriga författningar
Lagen om statlig inkomstskatt _
I 9 & 2 mom. andra stycket har gjorts en mindre ändring i syfte att anpassa texten till den nya lydelsen av 50 5
2 mom. KL med anvisningar. Härigenom klargörs att samma regler för extra avdrag skall gälla vid statlig och kom- munal taxering.
I 10 Q 1 mom. har intagits den av utredningen föreslagna nya statsskatteskalan.
Av hänvisning i 11 & 1 mom. tredje stycket till de ovan berörda bestämmelserna i 52 5 1 mom. fjärde och femte styckena framgår att de nya principerna för beräkning av makars avdrag skall tillämpas även vid den statliga taxe— ringen.
ngen om allmän arbetsgivaravgift
I 2 och 4 55 har införts de av utredningen föreslagna nya procentsatserna.
De av utredningen föreslagna nya reglerna om beräkning av extra avdrag för folkpensionärer ger anledning till följd— ändring även av 22 5 3 mom. andra stycket taxeringsla— gen (1956:623). Utredningen har dock inte ansett det er—
SOU 1974:103 79
forderligt att utarbeta särskilt förslag till denna änd— ring.
80 SOU 1974:103
SOU 1974:103
TABELLBILAGA
81
Tabell 4:1 Kommunal och statli inkomstskatt vid 1976 års taxering för skatt- skyldig utan törvärvggydrggweller skattereduktion. Kommunal utdebi— tering = 25 kr./skr.
% av total inkomstskatt
Kommunal Statlig Särskild skatt skatt skatte- reduktion
nun—mu-
5 000 125 160 000 575 ' 250 000 625 250 000 875 250 000 125 250
000 375 250 ooo 625 250 ooo 875 250 500 500 _
375 -
IldNND OJUIOOX
125 575 625 875 125
575 625 875 575 875
IIIII Illll
125 575 875 875
|||! llll
SOU 1974:103 83
Tabell 4:2 Total inkomstskatt!genomsnittlig skattesats och marginalskattesats vid 1976 års taxeripg för skattskyldig utan förvärvsavdrag eller skatte- reduktion. Kommunal utdebiteripg = 25 kr.(skr.
Taxerad Total in— komstskatt,
1)Marginalskatt = Inkomstskatt som belöper på en ökning av inkomsten från ett i kol. 1 angivet belopp till närmast högre belopp i samma kolumn.
84 SOU 1974: 103
Tabell 413 Extra avd vid beskattningen för folk ensionärer vid 1976 års taxering
Ensamstående
Beskatt- ningsbar inkomst, kr.
_. _l-lNN UIUIcF-t—UI mmm—14 (”030300
4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4
WWUIDED WWWOW WWOWKO 800me XDKDWDNO wwmmm
SOU 1974:103 85
SOU 1974 103
Tabell 414
Taxerad in- komst, kr. (för makar deras saman- lagde inkomst) Kommunal utdebitering :- 25 kr./ skr. Total inkomstskatt !. kr.
90 130 211
855 057 595 366 965 1 1 5 265 440 865 515 165 815 115 185 455 755 755
Total inkomstskatt vid 1916 års taxering. Jämförelse mellan folkpensionärer och skattslwldiga i aktiv ålder
Skattskyldiga i aktiv ålder
Tabell 415 Total inkomstskatt vid 1976 års taxering för makar som båda har inkomst. Jämförelse mellan folkpensionärer och skatte ldiga i aktiv ålder. Kommunal utdebiterin = 25 kr./skr.
Taxerad inkomst, 1 kr., för Makarnas sammanlagda totala inkomstskatt,_ 1 kr.
den ena _makarna Folkpensionärer Skattskyldiga Skillnad i maken
tillsammans i aktiv ålder 2
10 000 10 000 20 000 82 5 020 - 2 958 10 000 15 000 25 000 2 217 4 620 - 2 405 10 ooo 20 000 50 000 4 551 6 245 _ 1 894 15 000 15 000 50 000 4 552 6 220 _ 1 868 10 000 25 000 55 000 6 555 8 120 - 1 567 15 000 20 ooo 55 000 6 485 7 845 _ 1 562
000 50 000 40 000 9 112 10 245 - 1 155 15 000 25 000 40 000 8 765 9 720 ,— 955 20 000 20 000 40 000 8 620 9 470 i- 850 10 000 55 000 45 000 12 046 12 625 '- 579 15 000 50 000 45 000 11 592 11 845 - 455 20 000 25 000 45 000 10 959 11 545 - 586 10 000 40 000 50 000 15 495 15 525 — 52 15 000 55 000 50 000 14 500 14 225 + 75 20 000 50 000 50 000 15 550 15 470 + 80 25 000 25 000 50 000 15 500 15 220 + 80 10 000 50 000 60 000 21 215 21 125 + 90 15 000 45 000 60 000 19 890 19 800 + 90 20 000 ! 40 000 60 000 18 815 18 750 + 65 25 000 ] 55 000 60 000 17 750 17 725 + 25 50 000 50 000 60 000 17 500 17 470 + 50 10 000 70 000 80 000 55 840 55 750 + 90 15 000 65 000 80 000 52 265 52 175 + 90 20 000 60 000 80 000 50 715 50 650 + 65 25 000 55 000 8? 000 29 415 29 575 + 40 50 000 50 000 80 000 28 565 28 550 + 15 40 000 40 000 80 000 28 050 28 050 2 0
000 90 000 100 000 215 48 125 + 90 15 000 85 000 100 000 46 165 46 075 + 90 20 000 80 000 100 000 44 115 44 050 + 65 50 000 70 000 100 000 40 990 40 975 + 15 40 000 60 000 100 000 59 950 59 950 t 0 50 000 50 000 100 000 59 250 59 250 i 0
000 140 000 150 000 155 86 045 + 90 15 000 155 000 150 000 85 885 85 795 + 90 20 000 150 000 150 000 81 655 81 570 + 65 50 000 120 000 150 000 77 885 77 870 + 15 50 000 100 000 150 000 75 550 75 550 * 0 75 000 75 000 150 000 71 550 71 550 i 0
000 190 000 200 000 055 + 15 000 185 000 200 000 123 605 123 515 + 20 000 180 000 200 000 121 155 121 090 + 30 000 170 000 200 000 117 005 + 50 000 150 000 200 000 111 850 i 100 000 100 000 200 000 107 830 i
SOU 1974:103 87
Tabell 4:6
Beräknade uppgifter med utgångspunkt från REV:s taxeringsstatistiska material från 1973 års taxering (jfr SCB:s meddelande nr N 1974158).
Bruttoinkomst, tkr .
inkomstskikteta lägsta inkomstgräne
667 246 432 789 765 103 244 608 016
mun—f*n MNNNF
763 078 114 858 714 853 583 586 537 188
43
3 552 187 319 858 304 187
SOU 1974
103
Bruttoinkomstbegrepp| inkomsttagarkategorier och tillämpade prognosparametrar
1. Med bruttoinkomst avses här summan av skattskyldige bruttointäkter av tjänst och nettointäkter från övri— ga förvärvskällor.
2. Gruppen löntagare omfattar inkomsttagare för vilka minst 80 % av bruttoinkomsten härrör från inkomst av tjänst (punkt 1 och 2 i dekl.).
3. Med företggare avses inkomsttagare som har mer än 50 % av sin bruttoinkomst från förvärVSkällorna rö— relse och jordbruksfastighet.
4. Gruppen pensionärer omfattar alla som är födda år 1905 eller tidigare samt alla som för inkomståret 1972 inte betalar folkpensionsavgift. Gruppen omfat— tar således såväl folkpensionärer som förtidspensio— närer.
5. Med ungdomar avses alla som är födda år 1952 eller senare år (dve. som under inkomståret fyller högst 20 år).
6. Alla kvarvarande har hänförts till kategorien övrig . 7. Vid framskrivningen av inkomstfördelningen till år 1976 har inkomst från resp. förvärvskälla uppräknats
enligt följande prognosparametrar (förändringskod ut— tryckt i procent):
SOU 1974:103 89
1972— 1973 Inkomst av jordbruks- fastighet 11,6 Inkomst av annan fastighet 7,3 Inkomst av rörelse 3,9 Inkomst av tjänst 8,2 Löner 8,1 Pensioner 9,1
Inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet 51,9
Inkomst av kapital 8,2
90
1973- 1974
13,7
13 17,5
1974- 1975
oooooomu-u
U'l
_I—l uno —rq
(Dme'lUl 0
U'!
SOU 1974:103
Tgbell 4:7 Helårs- och heltidsanställda m m fördelade efter anstållningsinkomst och kön år 1976 (.1977 års taxer
Beräknade uppgifter med utgångspunkt från SCB:s inkomststudie avseende inkomståret 1972.
SOU 1974
Helårs- ooh heltids- Antal inkomsttagare (1 OOO-tal) i nedanstående inkomstklasser, tkr.
Wm'mwmmwmwwmwwm 34,9 39,9 44,9 49,9 54,9 59,9 69,9 79,9 99,9 _ummmuunumnnmmm
Helårs- och heltids- anställda
103
Samtliga anställda
Anm. Angående förutsättningar se bifogade kommentar.
9 1
Kommentar till tabellen 4z7 Bakgrund
Uppgifterna i tabellen har beräknats med utgångspunkt från SCB:s internationella inkomststudie avseende år 1972. Den svenska studien ingår i ett internationellt projekt inom Förenta nationerna (FN) avsett att pröva in- om FN utarbetade rekommendationer för fördelningsstatis— tik. Ett annat syfte med projektet är att lämna underlag för komparativa studier av inkomstfördelningen i olika länder. I undersökningen deltar - förutom Sverige — sex europeiska länder jämte Kanada. För Sveriges del ger stu— dien dessutom en angelägen komplettering till den nuva— rande årliga inkomststatistiken.
Studien omfattar ett urval av 5 000 hushåll spridda över hela landet. Såväl hushåll som individer är undersök- ningsobjekt.
Detaljkommentarer
1. Tabellen avser att belysa löntagarnas inkomstförhål— landen. Med löntagare avses samtliga personer som under år 1972 uppburit lön oavsett beloppets storlek. Följande grupper av löntagare ingår dock inte i tabellen, nämli-
gen: _
- Löntagare födda år 1952 eller senare .
— Löntagare som utöver lön haft inkomst av rörelse eller jordbruk eller hyresfastighet — Löntagare med mer än 180 sjukdagar under år 1972.
2. En utgångspunkt vid avgränsningen av helårs— och he — tidsanställda har varit RFV:s normaltal för avlönad tid
avseende år 1972. I detta normaltal inkluderas helgdagar, semester och sjukledighet. Normaltalet för år 1972 upp- gick till 2 080 timmar (52 veckor x 40 timmar). Med hän— syn till att normaltalet är en schablon för avgiftsberäk- ningar och aveett att täcka skilda grupper av löntagare
92 SOU 1974:103
med olikartade anställningsförhållanden har som defini— tion av helårs— och heltidsanställning valts ett timantal som motsvarar 90 % av 2 080 timmar eller 1 870 timmar.
Valet av definition påverkar främst den inbördes storleks- ordningen mellan grupperna helårs— och heltidsanställda resp. övriga anställda. Däremot blir effekten på inkomst— fördelningen inom gruppen helårs— och heltidsanställda
mycket obetydlig om man i stället för 1 870 timmar skulle använda 2 080 timmar.
En löntagare räknas följaktligen som helårs— och heltids- anställd om antalet timmar uttryckt i avlönad tid enligt materialet till inkomststudien överstiger 1 870 timmar.
3. Med anställningsinkomst avses den faktiska årslönen jämte sjukpenning. Den faktiska årslönen grundas på upp— gifter ur deklarationsmaterialet och sjukpenningen på uppgifter från de allmänna försäkringskassorna. I den
faktiska årslönen ingår icke traktamenten och andra kost— nadsersättningar.
4. Med utgångspunkt från SCB:s inkomststudie avseende år 1972 har en framskrivning av den beräknade inkomstför— delningen år 1976 utförts. Prognosberäkningarna har ut- gått från RRV:s antaganden (Se kommentar till tabell 4:6).
5. Vid denna framskrivning har hänsyn tagits till det förhållandet att sjukpenningen fr.o.m. år 1974 är skatte- pliktig. Tillvägagångssättet har härvid varit att bestäm— melserna om skattepliktig sjukpenning tillämpats på in- komststudiens material avseende år 1972. Detta har bl.a. inneburit att en sjukpenninggrundande inkomst överslags— mässigt beräknats för varje löntagare som inte omfattas av bestämmelserna om arbetsgivarinträde. Efter denna jus— tering för skattepliktig sjukpenning har framskrivningen till år 1976 utförts.
SOU 1974:103 93
Tabell 4:8 Total inkomstskatt på 1976 års inkomster (= 1977 års taxering) vid oförändrade regler och enligt förslaget. Ändring i kronor och procent. Skattskyldiga utan förvärvsavdra eller skatte- reduktion ( 1 800 kr.). Kommunal utdebitering = 25 kr./skr.
:Taxerad Total inkomstskatt i Skatteändring en-
ågkomst, kronor procent av taxerad ligt forslaget i ' inkomst
vid oför— enligt vid oför- enligt ändrade förslaget ändrade förslaget regler regler
___—— 3,8 3,1
+lll +I||
Anm. Maximal skattelättnad, 1 200 kr,, uppnås vid taxerad inkomst på 29 500 E
94 SOU 1974:103
Tabell 4:9 Marginalskatt inkomståret 1976 (= 1977 års taxering) vid oförändrade regler och enligt förslaget. Skattskyldiga utan förvärvsavdrag eller skattereduktion (1 800 kr.).bkommunel utdebitering = 25 kr./skr. '
Marginalskatt,1i procent Ändring vid oföränd- enligt rade regler förslaget .
Taxerad inkomst, kr.
N XD ». O IIII
,...-.-
U kDU'l-OO
U Ch . N I --
CX Ul _ O l+l+|+ H- H'H-HH' H- H-N'H'H-
».
—i—l—' O 000 0 0000 0 0000 0! quuw
.n— 000 00
a _l . 01
+ + + +
1)Marginalskatt = inkomstskatt som belöper_på en ökning av inkomsten från ett i kol.1 angivet belopp till närmast högre belopp i samma kolumn. 2>Härav beror 5,0 procentenheter på att den särskilda skattereduktionen (250 kr.) avtrappas inom detta skikt.
SOU 1974:103 95
96
SOU 1974
e 0
103
Tabell 4:10 Individualiserade extra avdrag för folkpensionärer enligt utredningens förslag vid 1977 års_taxering
Huvudregeln
Garantiregeln ?
Ensamståend8_f0lkpensionär samt giftur gift folkpensionär; vars—mak; uppbär folkpensionär, vars make ej uppbär folkpension folkpension
Pensionärspar (beloppen avser ma- karnas sammanlagda inkomst resp.
avdrag) Extra Beskatt—
avdrag, avdrag, ningsbar kr. '
Grund— Extra W'Beskatt- Taxerad Grund— _TExtra Beskatt- avdrag, avdrag, ningsbar inkomst, avdrag, avdrag, ningsbar kr. kr. inkomst, kr. kr. kr. inkomst, kr. Jkr.
19 800 20 400 21 000 21 600 22 200 000 10 800 000 10 600 000 10 400 000 10 200 * 000 110 000
400 700 11 900 1 400 12 400 000 2 100 12 900
2 800 13 400
0 0 LG kaONOthD
O 0 1.0
200 4 900 14 900 600 000 16 400 000 9 100 17 900 400 11 200 19 400
800 13 300 20 900
22 800 25 200 28 200 31 200 34 200
000 000 000 000 000 800 000 000 000 000
mmmww p
000 000 000 000 , 000 [
200 15 400 22 400 600 17 500 23 900 000 19 600 25 400 400 21 700 26 900 800 23 800 28 400 37 200 40 200 43 200 46 200 49 200
000 000 000 000 000
0 O N r- ... O O [» mäst-MIG NF!— O 0 LG
O O Lh
000300”! O'IOXONONOX mamma 0 O LR ***??? ***??? ##??? damman— PXDXDU'XQ' QMMNF O O nn träs??? Q'QQ'Q'Q' *s*—f***!”
Lh'd'qu—
500 1 200 25 900 30 000 500 600 28 000 32 000 500 29 600 34 000 500 500 31 000 36 000 500 0 34 000 38 500
ONONOKONON
O O O
Ch N
O O Lh
O 0 LG QQ"???
O O Lh att???
Anm. Folkpensionens grundbelopp har för inkomståret 1976 beräknats till 9 429 kr. för ensamstående m.fl. och till 7 692 kr. för gift vars make uppbär folkpension. Pensionstillskott har för samma år beräknats till 2 285 kr.
__ - __ _. _ ___—_l
Ölmin eller minskning (-) av den totala inkomstskatten enligt förslaget. Jämförelse mellan folk- pensionärer ooh skattskyldiga i aktiv ålder. Kommunal utdebitering = 25 kr./skr.
Tabell 4: 11
Taxerad inkomst, Ensamstående Gift, vars make saknar inkomst kr. Skatt, 1 kr., Skatteändring, 1 kr., för Skillnad Skatt, 1 kr.,
enligt för— enligt för— slaget för Bkattslqldig skattskyldig
.. slaget för . folkpensionär 1" aktiv ålder folkpensionär i aktiv ålder
SOU 1974 103
449 669 857 595 166 765 915 065 240 665 315 965 615 915 190 89 690 130 510 212 510
97
Skillnad i total skatt för folkpensionärer ooh skattskyldiga i aktiv ålder enligt förslaget. Minustecken betyder att folkpensionärernas skatt är lägre.
'Tabell 4:12 ökning (+) eller minskning (-) av den totala inkomstskatten enligt förslaget för makar som båda har inkomst. Jämförelse mellan folk-
pensionärer och skattskyldiga i aktiv ålder. Kommunal utdebitering = 25 kr./skr.
Taxerad inkomst, i tkr., Sammanlagd skatt, Ändring av sammanlagd Skillnad i sam- för 1 kr., enligt skatt, 1 kr., för manlagd skatt förslaget för gifta folkpensio- den ena den folkpensionärer andra till— och makar i maken hopa aktiv ålder 1)
_;
amma—n.: lll l |||
2 2 2 2
Illll NNNNN lllll +IIII
llllll +llll
NNNNNN
||llll NNNNNN
1)Skillntm i total skatt för folkpensionärer och skattskyldiga i aktiv__å.lde_r enligt förslaget. Minusteoken betyder att folkpensionärernas skatt ar lagra.
98 SOU 1974:103
Tabell 511 Såaravdraget vid 1975 års taxering. Samtliga inkomsttagare
SOU 1974
Bruttoinkomst, Antal inkomst- Därav med extra avdrag från Medelvärdet av det extra inkomst av kapital avdraget för dem som har
mm mm avdrag, kr- _- 4 477 386
103
1 447 734 1 143 906 1 042 395 949 975 412 570
166 581 126 075 45 105 43 769 293
5 583 501
Källa: REV:s taxeringsstatistiska material från 1973 års taxering (jfr SCB:s meddelande nr N 1974138).
Tabell 5:2 Sparavdraget vid 1973 års taxering; avdragssummans fördelning
Bruttoinkomst, Total avdragssumma 1 mkr. för tkr. löntagare företagare pensionärer 5
Källa: RRV:s taxeringsstatistiska material från 1973 års taxering (jfr 50335 meddelande nr N 1974: 58).
100 sou 1974:103
Tabell 5:3 Sparavdraget vid 1973 års taxering; genomsnittligt avdmg __ ___—__ för olika inkomsttagarkategorier
Bruttoinkonst, Medelvärdet av sparavdraget för dem som har sådant avdrag,kr.
löntagare företagare pensionärer 3 4 _
kr.
Kallax REV:s taxeringsstatistiska material från 1973 års taxering (jfr SCB:s meddelande nr N 197498)—
SOU 1974:103 101
SOU 1974:103
Tabell 5:4
%
Marginalskatt,
Tax.värdehöjning
Villor med helt effektiv garantibeskattning
Skatteskä ningar i kronor vid 1976 års taxering för villor med taxeringsvärden under 150 000 kr.
Villor för vilka garantibeskattningen inte
till någon del är effektiv
_- 2 3 4
50 40 50 60 75 30 40 50 60 75 30 40 50 eo 75
Vid nuvarande villaavdrag på 500 kr.
Vid en höjning
Vid en höjning av villaavdraget till 1'
5 6 7 8
10 000 kr. 20 000 kr. 30 000 kr. 40 000 kr. 10 000 kr. 20 000 kr. 30 000 kr. 40 000 kr.
9
Tabell 585 Villaavdraget vid 1975 års taxering
Bruttoinkomst, Antal inkomst- Därav med villaavdrag Medelvärde för dem som har villaav-
151 353 119 091 128
217 970
119 436
64 445 57 576 25 997 22 509
107
744
Källa: REV:s taxeringsstatistiska material från 1973 års taxering (jfr 30335 meddelande nr N 1974238).
'_st 1974:103 103
RESERVATIONER
o ch SÄRSKILDA YTTRANDEN
SOU 19743103 105
Reservation av ledamoten Andersson
De av utredningen föreslagna ändringarna i den statliga inkomstbeskattningen ansluter jag mig till. Jag noterar med särskild tillfredsställelse, att detta förslag har fått en mer utpräglad låginkomstprofil än de tidigare ge- nomförda provisoriska skatteomläggningarna. Det bör bl & göra det lättare att tillförsäkra låglönegrupperna ett förhållandevis gott sammanlagt resultat av förestående avtalsförhandlingar och förändringar i skattesystemet.
Jag delar däremot inte utredningsmajoritetens syn på fi- nansieringsfrågorna. Behovet av täta förändringar i den statliga inkomstbeskattningen har i stor utsträckning vuxit fram ur de senaste årens inflationsutveckling. Pro- gressiva skattesystem av det slag, som funnits i vårt land sedan länge, kännetecknas bl a av att det reella skattetrycket skärps inte bara vid höjda realinkomster utan också och framför allt i samband med rena penning— värdeförsämringar. Med nominellt oförändrade gränser mel— lan skatteskalans olika skikt skärps nämligen beskatt- ningen vid inflation genom att delar av inkomsten blir be— skattad i högre progressionsskikt. Detta förhållande blir naturligtvis mest påtagligt under perioder med mycket stark inflation.
Den snabba inflationstakten under 1970—talet - t o m un- der lågkonjunkturåren 1971-1973 — har medfört, att den automatiska skatteskärpningen gått betydligt fortare än förutsett. För vissa grupper har denna skärpning dessutom varit kombinerad med en försämring av de inkomstprövade sociala förmånerna, främst bostadsbidragen.
Det finns alltid risk för att skatteskärpningar av detta slag utlöser kompensationskrav i efterföljande löneförhand- lingar. En sådan utveckling ökar ytterligare svårigheter- na att bemästra prisutvecklingen. Det är därför naturligt att de skattepolitiska åtgärder, som hittills satts in för att underlätta 1974 och 1975 års avtalsrörelser, 1
SOU 1974:105 107
stor utsträckning tagit sikte på att eliminera de automa— tiska skatteskärpningarna. Andra reformkrav på beskatt— ningens område har därmed i viss utsträckning fått stå tillbaka.
Analyserar man verkningarna av de skatteomläggningar, som riksdagen har fattat beslut om 1972, 1973 och 1974, visar det sig att sänkningarna av statsskatten'i stort sett motsvarar den automatiska skatteskärpningen under mellan— perioderna. Inkomstbeskattningen av fysiska personer har alltså genom dessa upprepade sänkningar hållits kvar på den nivå som uppnåddes genom 1970 års skattereform, då
bl a särbeskattning genomfördes. Någon reell sänkning av inkomstbeskattningen har det däremot inte varit fråga om.
Statsfinansiellt innebär den beskrivna automatiken, att statens inkomster under inflationsperioder ökar fortare än tillväxten i den samlade inkomstsumman. Det innebär i sin tur, att förändringarna av skatteskala och avdrag in— te medför någon reell inkomstminskning för staten så länge justeringarna håller sig inom ramen för den succes— siva automatiska skatteskärpningen.
Enligt min uppfattning bör den vid årsskiftet 1975/76 planerade skatteomläggningen som helhet avvägas så att stat och kommun reellt sett tillförsäkras oförändrad del av de samlade inkomsterna. Behovet av inkomstförstärk— ningar för staten därutöver måste avgöras i ett konjunk- turpolitiskt sammanhang eller som ett led i beslut om nya reformer.
En totalfinansiering av den kommande skatteomläggningen i den mening som utredningens majoritet förutsätter, in- nebär att staten inte bara kompenserar sig för en viss reell sänkning av statsskatten utan också för väntade rent inflationsbetingade skatteskärpningar under ett år. Mot bakgrund av de antaganden, som man för närvarande kan göra om inkomstökningarna och prisförändringarna under åren 1975 och 1976, torde ett inkomsttillskott i storleks— ordningen 1 700 — 1 800 milj. kr. vara tillräckligt för
108 SOU 1974:103
att tillförsäkra staten en oförändrad reell inkomstnivå 1975—1976. Den föreslagna höjningen av sparavdraget bör genom sina gynnsamma samhällsekonomiska effekter verka självfinansierande sett över en längre tidsperiod. Om det med hänsyn till att det rör sig om en förhållandevis stor höjning på en gång anses nödvändigt med en inkomstkompen- sation för stat och kommun under viss tid, bör detta kun- na ske inom ramen för nedan berörda finansieringskällor.
Jag kan inte heller godta, att finansieringen sker genom en ytterligare höjning av den allmänna arbetsgivaravgif- ten (löneskatten). En sådan höjning skulle få mycket all— varliga verkningar på sysselsättningen i en situation, när konjunkturen tydligt är på väg nedåt. De principiella invändningar, som framkommit i olika sammanhang mot en yt- terligare beskattning av användningen av arbetskraft utan hänsyn till de enskilda företagens ekonomiska bärkraft, måste också tillmätas stor vikt. Det bör vidare betonas att utredningsmajoritetens förslag innebär, att staten — på samma sätt som vid de närmast föregående skatteom— läggningarna — i viss utsträckning kompenserar sig för uteblivna inkomster på kommunernas och landstingens be- kostnad.
I avvaktan på att förutsättningarna för en omläggning av företagsbeskattningen till bl a ökat inslag av råvarube- skattning'blir kartlagda, bör det aktuella finansierings— behovet enligt min uppfattning lösas genom bl a en höj— ning av vinstskatten för aktiebolag och ekonomiska för— eningar. Skattesatsen för aktiebolag vid den statliga taxeringen bör sålunda höjas från 40 till 50 procent. En motsvarande höjning bör genomföras för ekonomiska före— ningar, d v s i detta fall från 32 till 40 procent.
Vidare bör en viss höjning av energiskatten på elektrisk kraft genomföras. För att mera långsiktigt stimulera till energisnålare produktionsprocesser och bättre hushållning med elkraft bör denna kombineras med en omläggning av be- skattningsreglerna. Energiskatten bör sålunda i fortsätt-
SOU 1974:103 109
ningen inte tas ut på förbrukningsavgifterna utan med ett fast belopp per förbrukad kWh.
Det är också angeläget att försöka utvidga systemet med särskilda avgifter på produkter, som inverkar ofördelak— tigt på miljön. En del av finansieringsbehovet bör kunna lösas på detta sätt.
Resterande finansieringsbehov bör kunna klaras genom en höjning av skatten på sprit och vin, maltdrycker och to— bak. Enligt min uppfattning bör skatten på dessa varor höjas med i genomsnitt 15 procent. Detta motsvarar i stort sett förändringarna i den allmänna prisnivån sedan närmast föregående höjningar.
110 SOU 1974:103
Reservation av ledamoten Bartley
I syfte att underlätta en tvåårig avtalsuppgörelse i 1975 års förhandlingar har utredningen haft i uppdrag att kom— ma med ett förslag till skatteomläggning för 1976 som bör "innefatta en lindring av skatten för främst låginkomst- tagarna jämte de stora löntagargrupperna". Enligt min me— ning tillgodoser utredningens förslag inte direktiven och det kan inte underlätta en tvåårig avtalsuppgörelse. Med hänsyn till de förväntningar organisationernas medlemmar har på skatteomläggningen, kan(ianemellertid tvärtemot försvåra avtalsförhandlingarna. Jag kan därför inte an— sluta mig till majoritetens förslag.
Förslaget tar sikte på att varaktigt lindra skatten för de låginkomsttagare, för vilka den låga inkomsten främst är en följd av att de antingen arbetar deltid under hela året eller arbetar heltid delar av året. Gruppen utgörs också av inkomsttagare, för vilka den huvudsakliga in— komsten härrör från kapital. Marginalskattesänkningarna upphör enligt förslaget vid en årsinkomst av ca 30 000 kronor. Av utredningens beräkningar framgår att ca 2,4 miljoner av totalt 3,5 miljoner löntagare, eller drygt två tredjedelar av löntagarna, 1976 kommer att ha inkoms- ter överstigande 30 000 kronors årsinkomst. Dessa torde i princip vara heltidsarbetande hela året.För dessa löntaga- re kommer den enligt utredningsmajoritetens förslag beräk— nade skattesänkningen 1976 om 1 200 kronor upp till 100 000 kronors årsinkomst att bli av engångskaraktär.En lönehöj— ning för majoriteten av löntagare kommer 1976 att drabbas av samma hårda marginalbeskattning som under 1975.Enligt min mening borde direktivens uttalande om "de stora lönta- gargrupperna ha inneburit ordentliga marginalskattesänk- ningar framförallt för löntagare med heltids— och helårsar— bete från ca 25 000 kronor och upp till ca 80 000 kronors årsinkomst. Det kan också nämnas, att enligt utredningens
4.
SOU 1974:103 111
beräkningar ca 1,2 miljoner löntagare 1976 kommer att ha inkomster över 50 000 kronors årsinkomst eller en tredje— del av löntagarna och ca 570 000 kommer att tjäna 70 000 kronor eller däröver. Utformningen av förslaget kan där— för inte underlätta avtalsförhandlingarna på det sätt som SACO framfört önskemål om bl a vid överläggningarna på Haga våren 1974. Eftersom det med den tilltänkta finansi— eringsformen av utredningens förslag är löntagarna som får betala skatteomläggningen, är det också rimligt att omläggningen kommer dessa till del. Majoriteten av de heltidsarbetande löntagarna kan därför räkna med att 1976 endera få vidkännas köpkraftsförsämringar, vilka ökar med inkomstens storlek, eller bli tvingade att kräva kraftiga bruttolönehöjningar i avtalsrörelsen för att kunna bevara köpkraften. Syftet med omläggningen har då i det närmaste omintetgjorts.
Majoritetens förslag innebär också marginalskatteskärp— ningar för högre inkomsttagare. Det står emellertid inte i direktiven, att utredningen skall komma med förslag till en skärpning av marginalskatten på högre inkomster eller att den skall höja totalskatten på de allra högsta inkomsterna. Från finansieringssynpunkt har skärpningar ringa betydelse. De inbringar ca 30 miljoner kronor, vil- ket motsvarar mindre än en procent av skatteomläggningens totala kostnad. Förslaget medför en ökad progressivitet, vilket försvårar framtida skatteomläggningar.
Direktivens uttalande om skattesänkning för de båda mål- grupperna "låginkomsttagare jämte de stora löntagargrup— perna", skulle enligt min mening kunnat tillgodoses genom att införa avdragsrätt "under inkomst av tjänst" för av— giften till de fackliga organisationerna eller avräkning av avgiften från den slutliga skatten samt genom att återstående utrymme för skatteomläggning använts till marginalskattesänkningar. Därmed skulle enligt min mening avtalsförhandlingarna avseende 1976 avsevärt ha underlät- tats och skattasänkningsåtgärderna fått ett mera varak—
tigt värde.
112 SOU 1974:103
Skälen för avdragsrätt för fackliga medlemsavgifter är flera. De fackliga Organisationerna gör idag en betydan— de samhällsinsats, bedriver opinionsbildning i samhälls— frågor, tillhandahåller experter på olika fält, deltar med sina företrädare i statliga utredningar, verksstyrel- ser, rådgivande organ etc.
Fackavgiften är otvivelaktigt också en kostnad för intäk— ternas förvärvande. Det borde vara en självklarhet att va— ra fackligt organiserad. Det är också angeläget, att de fackligt organiserade medlemmarna blir jämställda med ar- betsgivarna. För arbetsgivarna är medlemsavgiften till arbetsgivareföreningen en avdragsgill kostnad. En av— dragsrätt medför att de löntagare som är lojala och be- talar fackföreningsavgift för den verksamhet som kommer alla löntagare till del, skulle få en större skattelätt- nad än de som valt att låta andra betala för sig. Själv— fallet skulle man kunna maximera avdragsrättens eller av— räkningens storlek, t ex vid 1974 års nivå på medlemsav- gifterna. Kostnaden för en sådan reform,som enligt detta förslag skulle inkludera avgiften till arbetslöshetskas- sorna, skulle vid avdragsrätt understiga 1 miljard kro- nor och i skatteavräkningsalternativet uppgå till ca 1,5 miljarder kronor. Därmed skulle 2,5—3 miljarder kronor stå till förfogande för marginalskattesänkningar i in- komstlägena upp till ca 80 000 kronor.
Skatteavräkningsalternativet har den fördelen framför av— dragsrätten, att det bättre tillgodoser direktivens ut- talande om lindring av skatten för låginkomsttagarna, eftersom löntagargrupper med de lägsta löneinkomsterna ofta har hög facklig medlemsavgift.
Enligt mitt alternativ bör skatteskalan exempelvis få följande utseende.
SOU 1974:103 113
Skatteskala enligt utredningens förslag och enligt min reservation _________________________________________________________ Skattesats.inom skiktet i % utredningens mitt förslag förslag — 15 000 4 7 15 000 - 20 000 4 7 20 000 - 25 000 10 13 25 000 - 30 000 22 19 30 000 - 40 000 28 25 40 000 — 45 000 53 31 45 000 - 55 000 38 35 55 000 - 65 000 38 38 65 000 - 70 000 43 43 70 000 — 75 000 48 43 75 000 - 100 000 48 48 100 000 - 150 000 53 52 150 000 - 57 56
___—___———————-——__
Skatteskalan har utformats med tanke på att både lågin- komsttagare med heltidsarbete hela året och de stora lön- tagargrupperna, d v s löntagare med en inkomst upp till ca 80 000 kronor i årsinkomst, skall få varaktiga skatte- lättnader i form av sänkta marginalskatter.
Av tabell A framgår den totala skattesänkningen 1976 en- ligt mitt alternativ och av tabell B marginalskattesänk- ningen.
Deltidsarbetande med inkomster upp till ca 20 000 kronor torde ha en facklig medlemsavgift med 200—300 kronor om året. Av tabell A framgår att skattesänkningen för dessa inkomsttagare med fackliga avgifter i stort sett blir densamma som enligt majoritetens förslag. För inkomstta— gare som inte är fackligt anslutna i dessa inkomstlägen eller för vilka inkomsten huvudsakligen utgörs av kapital blir skattesänkningen emellertid enligt utredningsmajori— teten större än enligt mitt alternativ.
För heltidsarbetande med lägre inkomster och fackliga av— gifter, d v s i inkomstlägena 25 000 kronor upp till när- mare 40 000 kronor blir också skattesänkningen densamma
114 SOU 1974:103
för de fackligt anslutna (avgiften torde här vara omkring 600 kronor). Till skillnad från majoritetsförslaget blir emellertid skattesänkningarna enligt mitt förslag varakti— ga, eftersom, som framgår av tabell B, marginalskatterna sänks med ca 3 procentenheter över 30 000 kronors inkomst. Löneökningar för dessa grupper under 1976 kommer sålunda att drabbas av 3 procentenheters lägre skatt. "Vinsten" enligt majoritetens förslag kommer att ätas upp redan un— der 1976. För de ca 1,9 miljoner inkomsttagare med en in— komst överstigande 40 000 kronor blir "vinsten" enligt mitt förslag större än enligt utredningens. "Vinsten" i kronor blir maximalt närmare 2 100 kronor om man har fack- liga avgifter kring 600 kronor, medan för dem som inte är fackligt anslutna "vinsten" blir maximalt 1 550 kronor. Marginalskatterna kommer att sänkas med upp till ca 5 pro— centenheter i inkomstskikten upp till 80 000 kronor och inte i något fall kommer marginalskatterna enligt mitt förslag att skärpas.
Kombinationen skatteavräkning för facklig medlemsavgift och sänkta marginalskatter uppfyller enligt min mening direktivens uttalande om att förslaget bör "innefatta en lindring av skatten för främst låginkomsttagarna jämte de stora löntagargrupperna".
Utredningsmajoriteten framhåller, att skäl kan anföras för att genom avdrag eller på annat sätt ta hänsyn till de fackliga avgifterna vid beskattningen, men anser att frå- gan är förenad med avsevärda avvägningsproblem och prak- tiska svårigheter. Utredningen konstaterar att med hänsyn härtill frågan inte bör tas upp i samband med ett proviso— riskt förslag till skatteomläggning utan som ett led i ut— redningens översyn av avdragssystemet.
Jag delar inte utredningens uppfattning, att frågan är förenad med avsevärda avvägningsproblem. Det torde inte vara särskilt komplicerat att lösa problemen med avgräns— ningen, eftersom det är fråga om att göra arbetsgivare och arbetstagare jämställda beträffande betalning av fackliga
SOU 1974:103 115
kostnader. Avgiften till fackföreningen är i likhet med vad som gäller för arbetsgivare att betrakta som en för- säkringsavgift. Det skulle vara enkelt att avgränsa kret— sen avdragsberättigade genom att konstatera att erlagd fackföreningsavgift till organisationer inom LO, TCO, SACO och SR samt vissa utanför huvudorganisation stående fackföreningar är avdragsgill. De praktiska svårigheterna inskränker sig i huvudsak till att de fackliga organisa- tionerna,som förutsättning för avdrag,skulle få bekräfta medlemskap i fackföreningen samt ett visst merarbete i fråga om fastställande av slutlig skatt, vilket ej skall ske förrän 1977.
I fråga om finansieringen av skatteomläggningen har jag i princip inte något att erinra mot utredningens förslag, eftersom jag känner mig bunden av de uttalanden jag gjor- de vid de 5 k Haga-överläggningarna i våras. Jag anser således att vi i förhandlingarna skall beakta att vårt kollektiv enligt utredningsmajoritetens förslag får ett köpkraftstillskott med maximalt 1 200 kr per person år
1976.
116 SOU 1974:103
Tabell A
Taxerad inkomst enligt 1975 års regler, kr.
1
000 000 000 000 000
000 000 000 000 000
000 000 000 000 000
000 000 000 000
000
150 000 200 000 300 000
Total inkomstskatt år 1976 enligt 1975 års regler samt
ändringar av skatten enligt mitt förslag
Total in-
enligt 1975 års regler, kr.
230 510 110 735 610
m4>oqu
8 735 11 115 14 015 16 690 19 615
22 765 25 915 29 065 32 240 55 665
39 315 42 965 46 615 53 915
72 985 92 235 132 555 213 555
Minskning av skatten vid avdrag från skatten
komstskatt för fackliga avgifter med Ensamstående skattskyldig. Kommunal utdebitering = 25 kr.
600 kr.1 enligt ut- redningens förslag
25 270
||I+|+l+ OOO
— 1 877 - 2 077 - 1 877 — 2 077 — 1 877 - 2 077 — 1 877 - 2 077
- 1 873 - 2 073 — 1 873 - 2 073 - 1 869 - 2 069 - 1 869 - 2 069
1)Avdraget för försäkringspremier har förutsatts minska med 100 kronor, så att den taxerade inkomsten ökas med 100 kronor.
SOU 1974:103
117
Tabell B Marginalskatt år 1976 enligt 1975 års regler samt ändringar av marginalskatten enligt mitt förslag
Ensamstående skattskyldig. Kommunal utdebitering = 25 kr.
, _,.,_,._——-—-————-—————7
Taxerad Marginal— Ökning (+) eller minskning (-) av marginalskatten inkomst skatt en- vid avdrag från skatten för fackliga avgifter med enligt ligt _ 1975 års 1975 års ”111111” ”;?ed' regler, regler, n gens or— % slag 3 4” 5 0 - 5,4 - 8,4 0 i o % i o _ 3,0 0,5 _ 0,5 _ 0,5 ' 5,5 4,9 - 4,8 - 4,8 - 7,9 3,9 _ 3,8 _ 398 _ 6,3 5,0 - 2,9 — 2,9 i 33,0 3,0 - 3,0 - 3,0 ! _ 0 2,9 - 2,8 - 2,8 1 * 0 2,1 — 2,0 — 2,0 i 0 3,0 _ 3,0 — 3,0 i 0 2,7 - 2,6 1 - 2,6 i 0 o i o 1 i o i o 0 + 0,1 + 0,1 i 0 075 " 0,5 _ 0,5 i 0 _ 4,5 _ 4,4 " 4,4 i 0 i o i o 3: o t o i o i o i o i o i o i o i o i o
to +o,o +o,o +o,s to to 10 +1,o to +o,o +o,o +1,o 10 to io +1,o
1>Avdraget för försäkringspremier har förutsatts minska med 100 kronor, så att den taxerade inkomsten ökas med 100 kronor.
118 SOU 1974:103
Reservation av ledamoten Hedborg
I tilläggsdirektiven till 1972 års skatteutredning 1974—09-13 hänvisas till Hagaöverenskommelsen och att re— geringen utfäst sig att låta skatteutredningen med förtur pröva sparavdraget vid inkomsttaxeringen med hänsyn till prisutvecklingen sedan 1961. Utredningens majoritet har tolkat direktiven så, att uppgiften bara skulle vara att ange hur nuvarande avdragsbelopp bör uppräknas om de ska anpassas till prisutvecklingen, utan vare sig en prövning av skälen för eller emot en sådan uppräkning eller av av— dragets konstruktion. Till en sådan tolkning kan jag inte ansluta mig.
Sparavdragets konstruktion beskrivs i avsnitt 5.1. Därav framgår att alla som har nettoinkomst av kapital får göra avdrag från denna inkomst med högst 400 kr. för ensamstå— ende och 800 kr. för makar.
Med 1974 års ränteläge motsvarar 400 kr. avkastningen på bank på ca 6 000 kr. och 800 kronorsavdraget för makar svarar alltså mot en nettoförmögenhet på ca 12 000 kr. Utredningens förslag till fördubbling av avdraget inne— bär alltså att två makar inte betalar någon skatt alls på inkomster från en nettoförmögenhet som uppgår till ca 24 000 kr. En ren uppräkning av sparavdraget innebär vi— dare att den som verkligen har en låg inkomst av kapital — under 800 kr. för makar — inte får någon förbättring alls. De som har kapitalinkomster på mellan 800 och 1 600 kr. får en del av förbättringarna. Full effekt blir det bara för dem som har en större inkomst av kapital än 1 600 kr. (för makar). Genom den s.k. avdragsprogressivi— teten blir 1 600—kronorsavdraget dessutom alltmera värt ju större inkomsten är. Vid en marginalskatt på 42 % (ca 30 000 kr. inkomst) blir skattelättnaden vid fullt utnyttjande av det nya sparavdraget 672 kr. För den som tjänar mellan ca 100 000 och 150 000 kr. blir skattelätt— naden 1 232 kr. Av tabell 5.1 framgår vidare att såväl sannolikheten för att kunna utnyttja sparavdraget som me—
SOU 1974:103 119
delvärdet av avdraget för dem som har det stiger kraftigt med inkomsten. Särskilt påtaglig är ökningen i förhållan— de till inkomsten för vuxna löntagare (tab.5:3).Dessa till— godogör sig dessutom bara ca 50 % av avdragssumman trots att de utgör nära 65 % av samtliga inkomsttagare. Före- tagarna däremot, som utgör 4 % av inkomsttagarna, står för 7 % av avdragssumman (tab. 5:2).
Avdragsmöjligheterna urholkar skattesystemets förutsatta progressivitet och fördelningseffekter. En naturlig strävan i skatteutredningen bör därför vara att allvar— ligt överväga att slopa de avdrag som inte är mycket starkt motiverade. Ett skäl som har anförts för sparav— draget har varit att det skulle verka sparstimulerande. Det måste dock anses ytterst tveksamt om ett avdrag som kan utnyttjas av alla som har tillräckliga kapitalinkoms— ter har denna effekt. Ett annat skäl för sparavdraget skulle vara att i någon mån jämställa annat sparande med det idag mycket gynnade villasparandet. Inget av dessa skäl förefaller mig vara tillräckligt starkt för att mo- tivera att kapitalinkomster beskattas lindrigare än ar— betsinkomster. Jag kan därför inte ansluta mig till ut- redningens förslag om en ökning av sparavdraget.
Om ändå — med hänsyn till Hagaöverenskommelsen - en upp— räkning av avdraget anses nödvändigt, finns möjligheter att konstruera avdraget på ett sådant sätt att effekter- na kommer småspararna till del i högre grad än med nuva— rande konstruktion. En metod vore att trappa av avdraget med stigande kapitalinkomster. Därvid gäller dock fort— farande att avdraget blir mera värt ju högre inkomsten är. Det kan förhindras genom att en bestämd andel av av- draget — förslagsvis 40 % — får avräknas från skatten. Därmed försvinner visserligen den förenklingsvinst vid deklarationen som det nuvarande avdraget från inkomsten innebär. Å andra sidan uppnås att en uppräkning av spar— avdraget för småsparare kan åstadkommas nära nog inom ra- men för kostnaderna för nuvarande sparavdrag.
120 SOU 1974:103
av ledamoten Hermansson
1. Detta är det andra förslag till provisorisk skatteom— läggning som framlägges av 1972 års skatteutredning efter tilläggsdirektiv av regeringen. Det första provisoriet avsåg 1975 års skatter, detta provisorium avser 1976 års skatter. Inom utredningen har jag framfört som min mening att dylika uppdrag att förfärdiga skatteprovisorier icke borde åvila utredningen. Risken är ju att densamma i stäl- let för att fullgöra sitt ursprungliga uppdrag att före— slå långsiktiga, nödvändiga förändringar av skattesyste— met förvandlas till ett permanent beredningsorgan som varje år framkommer med ett skatteprovisorium. Sådana bor- de hellre beredas av regeringens egna organ och skatteut— redningen ges möjlighet att planera beskattningens ut— formning på längre sikt. Det kan tilläggas att denna upp- gift kräver ett intimt samarbete med övriga utredningar på det skattepolitiska området, framför allt företags— skatteberedningen och kommunalekonomiska utredningen, möjligen i form av en sammanslagning av utredningarna ef— tersom deras respektive utredningsområden griper in i varandra.
2. Vid formuleringen av årets uppdrag har sagts att det- ta skall omfatta en provisorisk skatteomläggning i fråga om 1976 års inkomster. Förslaget bör innefatta en lind- ring av skatten främst för låginkomsttagarna och de stora löntagargrupperna. Omläggningen skall totalfinansieras och kostnadsramen uppgå till 4 miljarder kr.
3. Den bästa metoden att sänka skatten för inkomsttagare med lägre inkomster är enligt min mening att helt slopa mervärdeskatten på livsmedel. Detta gynnar alla lågin— komsttagare, däribland pensionärerna, samt barnfamiljer— na. I min reservation till skatteutredningens förslag till provisorisk skatteomläggning för 1975 (SOU 1974:20) har jag framlagt sådant förslag om slopande av mervärdeskat— ten på livsmedel kombinerat med en skärpning av den di— rekta beskattningen i inkomstlägen över 65 000 kr. Utför-
SOU 1974:103 121
ligt tabellmaterial är bifogat reservationen.
Sverige är nu det praktiskt taget enda land med mervärde- beskattning som har samma skattesats för livsmedel som för andra varor. Detta synes visa att de s.a.s. tekniska invändningarna mot att slopa moms på livsmedel icke behö- ver tillmätas särskild betydelse. Vad som kunnat genomfö- ras i en rad andra länder borde vara möjligt att genomfö- ra också i Sverige. I den långsiktiga reformeringen av skattepolitiken måste enligt min åsikt slopandet av mer— värdeskatten på livamedel vara en viktig del. Samtidigt måste kapitalbeskattningen skärpas.
4. I ett provisorium som omfattar t.v. endast ett år har jag emellertid förklarat mig beredd att diskutera också en omläggning av den direkta statsskatten som en möjlig metod. Jag är enig med utredningens majoritet om att skat- teomläggningen därvid bör ske på sådant sätt, att alla heltidsarbetande inkomsttagare som kan anses tillhöra de i tilläggsdirektiven angivna inkomsttagargrupperna bör ha en i kronor räknat lika stor inkomstskattesänkning.
Jag är emellertid oenig med majoritetens förslag på två punkter vad gäller profilen i sänkningen av inkomstskat— ten. För det första: Det finns inget som helst skäl var— för inkomsttagare med inkomster över ca 100 000 kr skulle beredas en skattesänkning. Några egentliga löntagare med inkomster över denna gräns finns det inte. Man bör därför sätta stopp för inkomstskattesänkningen vid omkring 100 000 kr. För det andra: Det finns skäl att låta den maximala skattesänkningen gå något längre ned på inkomst- skalan än i utredningens förslag. År 1976 kommer det en— ligt de av utredningen redovisade statistiska beräkning— arna fortfarande att finnas heltidsarbetande lönarbetare med inkomster understigande 30 000 kr. Många hundratusen deltidsarbetande, som önskar men inte kan få heltidsarbe- te eller som av andra skäl måste försöka klara sig med in- komsten från ett deltidsarbete, kommer att ha inkomster under 30 000 kr. Det finns inget skäl varför de skall
122 SOU 1974:103
straffas både med lägre inkomster och en mycket lägre skattesänkning.
Vad som sparas genom att sätta stopp för skattesänkningen vid 100 000 kr.vill jag därför använda för ytterligare skattesänkningar under 30 000 kr. Jag föreslår att stats— skatteskalan med verkan fr.o.m. inkomståret 1976 ändras enligt följande:
___—___—
Beskattni sbar Skattesats inom skiktet inkomstI %% Nuvarande Mitt förslag skatte— skala %
_ 15 000 7 3,5 g—3,5% 15 000 - 20 000 12 3,5 -8,5 20 000 - 22 000 17 5,5 -13,5) 22 000 - 25 000 17 17 25 000 — 30 000 22 22 30 000 - 40 000 28 28 40 000 - 45 000 33 33 45 000 - 65 000 38 38 65 000 — 70 000 43 43 70 000 - 100 000 48 52 E+4 100 000 — 150 000 52 54 +2 150 000 — 56 58 (+2
De individuella effekterna av förslaget vid 1977 års taxering för ensamstående skattskyldig som varken får förvärvsavdrag eller skattereduktion (1 800 kr.) framgår av följande uppställning (kommunalutdebitering = 25 kr./skr.):
SOU 1974:103 123
Taxerad Total in— Skatteändring genom inkomst, komstskatt utredningens mitt
Ei vid oföränd— förslag förslag rade regler,
6 000 230 - 45 — 53 10 000 1 510 - 165 — 193 15 000 3 110 — 315 — 368 20 000 4 735 — 490 — 568 25 000 6 610 — 885 -1 018 30 000 8 735 -1 200 -1 220 40 000 14 015 —1 200 —1 220 50 000 19 615 —1 200 —1 220 60 000 25 915 —1 200 —1 220 70 000 32 240 -1 200 -1 220 80 000 39 315 —1 200 —1 000
100 000 53 915 —1 200 — 200 125 000 72 985 — 995 + 390 150 000 92 235 — 745 + 890 200 000 132 555 - 245 +1 890 300 000 213 555 + 755 +3 890
___________._.——————-————————-————
Den totala kostnaden för en skatteomläggning enligt denna linje har beräknats till drygt 4 000 milj. kr eller sam- ma summa som majoritetsförslaget kostar.
5. Vad gäller finansieringen av skatteomläggningen delar jag utredningsmajoritetens mening att denna enklast sker genom en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften med 2,6 procentenheter fr.o.m. år 1976. Jag vill understryka den av utredningen framförda synpunkten, att verkningarna av dessa avgifter och annan produktionsfaktorbeskattning ytterligare utreds. Detta arbete måste påskyndas. Det kan inte vara riktigt att genom provisorier i förväg låsa av— görandet om den lämpligaste formen för beskattningen av företagen.
6. En skatteomläggning av det av utredningen förordade slaget som innebär att löntagarna avlastas vissa skatter samtidigt som arbetsgivaravgiften höjs i motsvarande grad är till sina slutliga verkningar osäker. (Det bör under— strykas att arbetsgivaravgiften är avdragsgill vid taxe— ringen, varför en höjning av densamma icke kan betraktas som en skattehöjning.) Utredningen förutsätter att av-
124 SOU 1974:103
giftshöjningen skall beaktas när utrymmet för löneökning- ar beräknas av avtalsparterna. Om därmed avses att en mot— svarande redukticn skall ske av de möjliga löneökningarna vill jag uttryckligen förklara att jag icke delar denna uppfattning. statsmakterna bör icke på dettasätt söka styra lönepolitiken. Min förhoppning är att löntagarna genom en aktiv facklig kamp skall kunna använda skattereformen bå- de för en höjning av sina reallöner och för en ökning av lönarbetarnas andel av produktionsresultatet på profitens bekostnad.
7. Stat och kommun har en annan ställning än de privata företagen när det gäller effekterna av en löneförhöjning eller en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften. De privata monopolföretagen har ofta möjlighet att genom prisstegringar kompensera sig för ökade lönekostnader el— ler höjda avgifter. Landstingen och kommunerna säljer re- lativt få produkter eller tjänster. Deras huvudsakliga möjlighet att öka sina inkomster är genom skattehöjningar. Så har vi upplevt att utlovade sänkningar av statsskatten mer eller mindre ätits upp av kommunala skattehöjningar framtvingade av kommunernas ekonomiska läge. För att un—
derlätta verksamheten för kommuner och landsting borde des- sa enligt min mening helt befrias från allmän arbetsgivar— avgift, i varje fall från den nu föreslagna höjningen.
8. I samband med utredningens förslag till provisorisk skattereform för år 1976 har vissa s.k. avdragsfrågor ak- tualiserats. Det gäller dels förslag om avdragsrätt för fackliga medlemsavgifter, ett förslag för vilket jag har stor sympati. Det gäller dels också beställningar genom tilläggsdirektiv från regeringen om höjning av sparavdra- get och villaavdraget.
Då hela frågan om avdragssystemet och dess verkningar f.n. är föremål för behandling inom utredningen anser jag det ej lämpligt att nu göra några förändringar på detta område. Avdragen urholkar med sin nuvarande utformning verkan av den förutsatta progressiviteten inom skatte- systemet. Den som har höga inkomster får en större skatte—
SOU 1974:103 125
sänkning genom ett lika stort avdrag än den som har låga inkomster. Det är inte rimligt att ytterligare öka denna effekt samtidigt som skatteutredningen överväger radikala förändringar av hela avdragssystemet.
126 SOU 1974:103 *
Reservation av ledamoten Krönmark
Moderata Samlingspartiet har länge kritiserat det snabbt växande skattetrycket och de höga marginalskatterna. Un— der senare år har upprepade omläggningar erfordrats för att en normal inkomstökning skulle ge åtminstone någon höjning av den reala disponibla inkomsten. De företagna åtgärderna har emellertid medfört, att progressiviteten successivt har skärpts. Man har vunnit lindring för stun— den men har samtidigt förvärrat problemen för framtiden.
Uppbyggnaden av skattesystemet medför, att inkomstökning— ar, även om de endast motsvarar prisstegringen, drabbas av höga marginalskatter, varigenom en ökad andel av den totala inkomsten går till skatt. Den branta progressivi— teten i förening med den snabba inflationen betyder, att det blivit nästan omöjligt att via inkomstökningar för— bättra sin köpkraft. De höga lönekraven inför 1975 års avtalsrörelse är ett vittnesbörd Om detta.
Kraven har hamnat på denna nivå, trots att den skatteskä— la som skall tillämpas 1975 medför en icke obetydlig mar- ginalskattesänkning för de stora löntagargrupperna. Men en genomsnittlig industriarbetarlön kommer ändå att drab— bas av en marginalskatt på ca 60 %, vartill kan läggas marginaleffekter till följd av gällande reduktionsregler för inkomstrelaterade sociala förmåner.
Sänkning av inkomstskatten 1976
Finansministern har utan tvivel rätt, när han i tilläggs— direktiven anger, att det behövs åtgärder på skatteområ— det även för 1976, om de förestående löneförhandlingarna skall kunna leda till en avtalsperiod, som är längre än ett år. Den enklaste och mest naturliga lösningen skulle enligt min mening ha varit att indexreglera 1975 års skatteskala. Men de ursprungliga direktiven till skatte— utredningen förbjuder ett förslag med denna innebörd.
SOU 1974:103 127
Då återstår att företa justeringar i Skatteskalan. Majo- riteten föreslår här, att skattesatserna sänks upp till en beskattningsbar inkomst av 25 000 kronor. Däröver blir det ingen marginalskattesänkning - från en nivå av 100 000 kronor föreslås t o m höjda skattesatser. Eftersom endast ca 5 procent av de heltidsarbetande löntagarna kan beräk— nas ha inkomster under 30 000 kronor 1976, kommer det stora flertalet av dem som berörs av de centrala avtals— förhandlingarna inte att få några som helst lindringar i marginalbeskattningen. De får visserligen en skatteminsk— ning med 1 200 kronor vilken faller på lägre delar av in— komsten. Men en heltidsanställd med genomsnittslön, vil- ken 1976 kan beräknas överstiga 50 000 kronor, får fort— farande se ca 63 procent av en lönehöjning eller en extra— förtjänst gå bort i skatt. Härtill kommer att värdet av en skattelindring med 1 200 kronor faller med stigande inkomst.
Majoritetens förslag får därför enligt min mening inte den önskade effekten att underlätta ett flerårsavtal.
För det krävs sänkta marginalskatter samt att lindringen blir proportionellt sett tämligen likformig i de olika inkomstlägen där löntagare normalt befinner sig. En in- dexreglering skulle svara mot detta krav. Eftersom jag av formella skäl är förhindrad att föreslå en sådan, väljer jag att föreslå ändringar i Skatteskalan, som leder till likartade resultat. Mitt förslag i detta avseende fram— går av tabell 1.
128 SOU 1974:103
Tabell 1. Förslag till ändringar i den statliga inkomst— Skatteskalan _____________________________________________________ Statligt beskatt- Nuvarande Mitt Sänkning,pro— ningsbar inkomst, skattesats, förslag, centenheter kr. procent procent
1 2 3 4 ______________________________________________________
0 - 15 000 7 6 1
15 000 _ 20 000 12 7 5 20 000 - 25 000 17 12 5 25 000 - 30 000 22 18 4 30 000 - 40 000 28 24 4 40 000 — 45 000 33 29 4 45 000 — 65 000 38 34 4 65 000 — 70 000 43 40 3 70 000 _ 75 000 48 45 3
Medan marginalskattesänkningen enligt majoritetens för—
slag upphör vid en årsinkomst av 30 000 kronor, fortsät— ter den enligt mitt förslag upp till 80 000 kronor. Över den nivån bör enligt min mening Skatteskalan vara oför—
ändrad.
Eftersom direktiven anger en ram av 4 miljarder kronor, blir skattelättnaden i lägre inkomstlägen mindre i mitt förslag än vad majoriteten förordat. I den mån inkomstta— gare under 30 000 kronor är löntagare rör det sig nästan uteslutande om deltids— och delårsarbetande, vilkas för— sörjningssituation som regel är betydligt bättre än vad deras arbetsinkomst anger. I de fall den låga inkomsten motsvaras av en låg standard blir skattesänkningen ändå inte av sådan storlek att den nämnvärt stärker deras ställning. Detta reella låginkomstprcblem kan inte lösas via den statliga inkomstbeskattningen utan angrups bättre med näringspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och social— politiska åtgärder.
Effekten av mitt förslag jämfört med nuvarande regler och majoritetens förslag framgår av tabell 2. Där redovisas den nominella och reella förändringen av skatten mellan 1975 och 1976 vid en 10—procentig prisstegring. Kommunal- skatten har antagits förbli oförändrad.
SOU 1974:103 129
130. SOU 1974:103
Tabell 2. Nominell och real förändrin av skatten från år 197 vid 10 o risste rin dels enli t ma'oritetens försla li t mitt försla
Skattskyldig utan förvärvsavdrag och s.k. hemmamakeavdrag. Kommu— nal utdebitering = 25 kr.
___—___—
Taxerad Total Real skatte— Ökning eller minskning av skatten, inkomst skatt skärpning1) i kronor, enligt
kr. i; 1975 ;275—1976 majoritetens förslag mitt förslag
nominellt realt nominellt realt (= kol.3 (= kol.3 + kol.4) + kol.6)
___—___—
1 2 3 4 5 6 7
___—___—____———————_—————
25 000 6 610 292 — 885 — 593 — 425 - 133 35 000 11 115 567 -1 200 - 633 - 870 — 303 45 000 16 690 744 -1 200 — 456 —1 270 - 526 55 000 22 765 1 189 -1 200 - 11 —1 670 - 481
65 000 29 065 75 000 35 665 189 -1 200 489 —1 200 909 -1 200 909 -.1 200
11 —2 070 - 881 289 —2 415 — 926 85 000 42 965 709 —2 550 — 641 100 000 53 915 709 -2 550 — 641
"___—___—
| + + + 1—1—1—1—
1)Den reala skatteskärpningen blir i praktiken större än vad som anges i kol. 3 på grund av att det avdrag för sjukförsäkringsavgiften på maximalt 500 kr. som medges vid 1976 års taxering bortfaller vid 1977 års taxering.
Tabell 3 visar den reala förändringen av den genomsnitt- liga marginalskatten i olika inkomstskikt. Förutsättning- arna är desamma som i tabell 2. Majoritetens förslag in— nebär för vanliga inkomsttagare en real skärpning av mar— ginalskatten över 30 000 kronors inkomst. Mitt förslag däremot innebär marginalskattelättnader — även med hänsyn tagen till penningvärdesförsämringen - upp till en årsin- komst—1976 av 75 000 kronor (bortsett från skiktet 45 000 — 55 000 kronor_där marginalskatten realt sett blir i stort sett oförändrad).
Tabell 3. Real förändrin av den enomsnittli a mar 1— nalskatten i olika inkomstskikt fråå år 1975 till r 197 vid 10 o risste rin dels en—
ligt majoritetens förslag, dels enligt mitt förslag. Skattskyldig utan förvärvsavdrag. Kommunal ut—— debitering = 25 kr.
______________________________________________________ Taxerad inkomst Genomsnittlig marginalskatt,
år 1976 i rocent kr. år 1975 år 1976 enligt
_________________________________ oföränd- majorite— mitt för- rade reg- tens för— slag
ler slag _________________________________________________________ 1 2 3 4 5
___—___—
25 000 — 35 000 35 000 - 45 000 45 000 — 55 000 55 000 — 65 000 65 000 — 75 000 75 000 — 85 000 85 000 -100 000
KIONÅONONU'IU'l-P— woowwoxam .. ». ». .. ». -. ». ooooowow xlx'lONONONU'l—P wwmwomm ». .. ». _ .. ». ». OOOOxlx'IO x'lx'lONONONU'l-P— WWONWOUl—l ». ». . . ». ». ». OOOO—lxlxo QQOXUlU'IU'l-P W—I'NKOON—ko ». ». ». ». . ». ». OO'XU'DONTQON
SOU 1974:103 131
Finansieringen
Enligt tilläggsdirektiven skall även den nu aktuella skat— teomläggningen totalfinansieras. Denna ståndpunkt ter sig egendomlig, eftersom det vid kostnadskrävande reformer på andra områden inte är brukligt att ange speciella finan—
sieringsvägar.
Beskattningen är ett viktigt konjunkturpolitiskt instru— ment. Man kan därför vid genomförandet av skatteomlägg—
en. Konjunkturläget 1976 kan idag inte förutses med någon större säkerhet, men mycket tyder på att vi detta år rå- kat in i en vikande konjunktur med därav följande vikande sysselsättning. Skulle så bli fallet, kommer det att krä— vas en efterfrågestimulerande politik. Det finns därför anledning att nu gardera sig för möjligheten att utforma skatteomläggningen 1976 som en stimulanspolitisk åtgärd.
Prisstegringen kan väntas bli minst 10 procent mellan 1975 och 1976. Genom avsaknaden av indexreglering kommer staten att automatiskt tillföras 2,3 miljarder kronor i extra skatteintäkter från fysiska personer. Enligt min mening finns det ingen anledning att kompensera bortfal— let av dessa medel, vilka härrör från inflationseffekten i vårt nuvarande skattesystem.
Av återstående ca 1,7 miljarder kronor torde huvuddelen kunna täckas in genom besparingar inom den offentliga verksamheten. De upprepade tilläggsdirektiven till skat— teutredningen bekräftar att det totala skattetrycket och marginalbeskattningen nått en oacceptabelt hög nivå. När människorna inte längre godtar en fortsatt stegring av skattebelastningen, måste det offentliga iaktta största möjliga sparsamhet med anförtrodde medel.
Om det härutöver krävs åtgärder för att finansiera skat— teomläggningen, blir beroende av konjunkturutvecklingen. Skulle den bli sådan, som ovan befarats, torde inga yt- terligare åtgärder erfordras. Blir den mera gynnsam, lig—
132 SOU 1974:103
ger det nära till hands att höja skatten på sprit och to— bak, eftersom sådana varor bör följa med i den allmänna prisutvecklingen. I övrigt kan övervägas såväl miljö— och energiavgifter som en höjning av mervärdeskatten.
Däremot kan jag inte acceptera den metod, som majoriteten föreslår, nämligen att höja den allmänna arbetsgivaravgif- ten. Det kan inte vara rätt att fortsätta på denna väg, när vi står inför en konjunkturdämpning med därav följan— de risker för sysselsättningen. Dessutom bör de samhälls- ekonomiska och fördelningspolitiska effekterna av det snabbt höjda uttaget av arbetsgivaravgifter klarläggas, innan ytterligare skärpningar kan bli aktuella.
Sparavdraget
Jag ansluter mig till utredningens förslag om en fördubb— ling av sparavdraget, vilket överensstämmer med krav som Moderata Samlingspartiet sedan länge framfört. Eftersom denna förändring enbart är en anpassning till den prisut— veckling som ägt rum sedan nuvarande avdragsbelopp fast— ställdes, ser jag - i överensstämmelse med ovan förda re— sonemang — inget behov av någon finansiering på denna punkt. Majoritetens förslag att den allmänna arbetsgivar— avgiften skall höjas för att ge motsvarande skatteintäk— ter leder till den orimliga konsekvensen att utrymmet för lönehöjningar beskära, därför att de som uppbär kapital— inkomster skall kompenseras för inflationens härjningar.
Villaavdraget
Enligt direktiven hade utredningen även att pröva schab— lonavdraget vid villabeskattningen. När detta avdrag in- fördes 1957, motiverades det bl.a. med att egnahemsspa- randet inte skulle behandlas mindre gynnsamt än vanligt kapitalsparande. Trots detta är utredningen inte beredd att höja villaavdraget. Man vill invänta resultatet av 1975 års allmänna fastighetstaxering, innan man är beredd att framlägga förslag i ärendet.
SOU 1974:103 133
Enligt min mening talar bärande skäl för att höja villa— avdraget samtidigt med sparavdraget. Jag föreslår därför, att villaavdraget höjs fr.o.m. 1976 års taxering från 500 kronor till 700 kronor, vilket knappt motsvarar pris— utvecklingen mellan 1970, då avdraget senast fastställdes, och 1975. Inte heller på denna punkt är enligt min mening någon finansiering motiverad.
134 SOU 1974:103
Reservation av ledamoten Mundebo
Ett flertal skattereformer harNgenomförts under senare år. Det nu aktuella förslaget gäller den femte reformen under
1970—talet. Tidigare_rgfgrmep
1970 års skattereform innebar en övergång till individu— ell beskattning och en omfördelning av skattebördan till förmån för låginkomsttagare och flerbarnsfamiljer. En ny statlig inkomstskatteskala infördes liksom nya regler för grundavdrag, förvärvsavdrag och skattereduktion. Margi- nalskatten skärptes i vissa inkomstlägen. Mervärdeskatten höjdes från 10 till 15 procent.
1972 års skatteomläggning innebar justeringar av stats—
skatteskalan. Skattelättanden var i procent störst för årsinkomster upp till 25 000 och i kronor störst för års— inkomster mellan 35 000 och 70 000 kronor. Den allmänna
arbetsgivaravgiften höjdes från 2 till 4 procent.
1973 års skatteomläggging innebar att löntagarnas folk— pensionsavgift ersattes av en socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna. Detta medförde en skattesänkning för alla inkomsttagare.
1974 års skatteomlägggigg, nyligen beslutad, innebar, med
verkan fr o m inkomståret 1975, sänkt inkomstskatt och sänkt marginalskatt samt ändrade inkomstprövningsregler för bostadstilläggen. Sjukförsäkringsavgiften för lönta- gare slopades, statsskatteskalan justerades, grundavdra- gen blev lika och särskild skattereduktion för—låginkomst— tagare infördes. Skattesänkningen blev i procent störst vid årsinkomster upp till 20 000, i kronor störst i in— komstlägen 50 000 till 100 000 kr om året. Socialförsäk-
ringsavgifterna höjdes med 4,1 procent.
SOU 1974:103 135
Förutom detta har flera andra skattereformer genomförts, bl a en beskattning av socialförsäkringsförmåner.
Skattereformerna har i vissa fall gällt viktiga princi- ella förändringar — t ex övergång till individuell be- skattning — i andra fall endast justeringar av Skatteska— lor för att undvika att pris— och lönestegringar automa— tiskt skulle leda till betydande skattehöjningar. Skatte— reformerna har inneburit tillfälliga förbättringar, men inga mer långsiktiga lösningar. 1970—talet har varit skatteprovisoriernas period. Detta illustreras av det nu aktuella förslaget - det är andra gången under ett och samma år som skatteutredningen föreslår en provisorisk skattereform. Inflationen, i kombination med kommunal- skattehöjningar och stark progressivitet i den statliga Skatteskalan, har under 1970—talet varit så betydande att skatteomläggningarna — trots att de varit betydelsefulla och gällt skattesänkningar om flera miljarder kronor - reellt sett endast betytt att 1970 års skattenivå kunnat bevaras.
linen ett BTQVÅSQTÅWE
Det är ofrånkomligt att genomföra en provisorisk skatte- reform också för 1976 års inkomster om man vill undvika att pris— och lönestegringar skall leda till fortsatta automatiska skattehöjningar. En provisorisk reform skulle också kunna medverka till att underlätta en längre avtals— period än ett år. Jag vill dock framhålla att om ett in- flationsskydd hade funnits inom skattesystemet skulle de problem som möter inför 1976 kunnat lösas på det sättet.
Jag vill också betona att det är otillfredsställande med upprepade täta provisoriska förändringar i ett bristfäl— ligt skatte- och bidragssystem. Det är nu nödvändigt att få ett nytt mera varaktigt skattesystem. Jag framhöll re- dan i skatteutredningens förra betänkande, i mars 1974, att skatteutredningens arbete med att utforma ett mera permanent skattesystem snarast borde fullföljas. Detta framstår nu än mer som nödvändigt.
136 SOU 1974:103
Mål för skstEGEOIiiiEee
Från folkpartiets sida har vi under flera år arbetat för en genomgripande skattereform. Vi anser att det nuvarande skattesystemet inte på ett bra sätt fyller sin huvudupp- gift: att finansiera den offentliga verksamheten och att vara ett instrument för fördelnings- och stabiliserings— politik. Skattesystemet bör också vara enkelt och rätt— vist och lätt att administrera och kontrollera. Vi anser att det behövs en fortsatt sänkt inkomstskatt och sänkta marginalskatter och att beskattningen av produktionen främst bör gälla energi och knappa råvaror. Vi anser ock— så att det bör finnas ett inflationsskydd i skattesyste— met.
Riktlieäer_fär_oslägsninses
Det sägs i direktiven för skatteutredningens arbete rö- rande 1976 års skatter att förslaget bör innefatta "en lindring av skatten främst för låginkomsttagarnajämte de stora löntagargrupperna" samt att förslaget bör utformas så att det kan medverka till att "underlätta en längre avtalsperiod än ett år".
Jag delar uppfattningen att det är angeläget att uppnå en lindring av skatten för låginkomsttagare och för de stora löntagargrupperna. Jag anser det också värdefullt om skatteomläggningen kan medverka till att underlätta avtalsrörelsen - även om jag är oroad för att en fortsatt koppling mellan skatteomläggningar och avtalsförhandling— ar kan medföra problem såväl för statsmakterna som för arbetsmarknadens organisationer.
insosszfärQeining 902 inkosSEuivsckline
En grundläggande utgångspunkt för 1976 års skatteomlägg— ning är att precisera vad som menas med "låginkomsttaga— re" respektive "stora löntagargrupper".
skatteutredningen redovisar i sitt betänkande en del ma—
SOU 1974:103 137
Av en redovisning, som gäller alla inkomsttagare, framgår bl a att år 1976 kan 32 procent av löntagarna beräknas ha en årsinkomst om högst 30 000 kr, 35 procent 30 000 — 50 000 kr och 26 procent 50 000 — 80 000 kr. Spridningen på olika inkomstklasser är mycket stor. Det beror bl a på att förvärvsarbetets omfattning varierar. Många människor är_deltidsarbetande. De flesta av dessa vill också ha deltidsarbete - och därmed följer naturligen lägre in— komst. Till gruppen som redovisar inkomster under 30 000 kr om året hör också 90 procent av pensionärerna, 80 procent av ungdomarna och 55 procent av företagarna.
Av en annan redovisning, som gäller heltids- och helårs— arbetande, framgår bl a att år 1976 kan 5 procent av lön— tagarna beräknas ha en årsinkomst om högst 30 000 kr, 17 procent 30 000 - 40 000 kr, 33 procent 40 000 - 50 000 kr, 20 procent 50 000 - 60 000 kr samt 16 procent 60 000 — 80 000 kr och 9 procent över 80 000 kr. Medianinkomsten kan under 1976 beräknas uppgå till 51 900 kr för män och 41 700 kr för kvinnor samt 48 500 kr för samtliga.
Ytterligare en belysning ger följande tabell, som visar den beräknade medelinkomsten för vuxna arbetare inom någ— ra betydelsefulla LO—SAF—områden år 1976.
_______________________———-———-—-——-
Industrigren 1974 1976 ______________________________________________________ Konfektion 30 900 37 400 Textil 33 500 40 500 Trä 35 900 43 400 Verkstad 38 100 46 200 Massa och papper 40 700 49 200 Järn och stål 41 100 49 700 Byggnads 45 400 54 900
Utredningen anger själv att årsinkomster mellan 30 000 till 100 000 kr kan vara en lämplig avgränsning av de bå— da målgrupperna, låginkomsttagare och stora löntagargrup- per. Det är en mycket vid ram — utanför de båda gränserna ligger mindre än 10 procent av heltids— och helårsarbetan—
138 SOU 1974:103
de inkomsttagare. Om man vill göra en snävare avgränsning kan man konstatera att 17 procent av de heltids— och hel— årsarbetande kan beräknas ha en årsinkomst om 30 000 — 40 000 kr. Denna grupp, jämte dem som ligger under 30 000 kr om året, skulle kunna betraktas som låginkomsttagare — de uppnår trots full arbetsinsats en jämförelsevis låg inkomst. Man kan också konstatera att 53 procent av de heltids— och helårsarbetande har en årsinkomst om 40 000 — 60 000 kr. Hit hör alltså stora löntagargrupper. Ytter— ligare 16 procent har mellan 60 000 och 80 000 kr och lig— ger alltså nära denna senare grupp. Detta är data som ut— redningen själv redovisar. De bygger på jämförelsevis för- siktiga antaganden om löneutvecklingen (åtta till tio pro-- cent löneökning under vart och ett av åren 1975 och 1976).
125-25535232232222122
Jag anser att såväl lägre som högre inkomsttagare bör få del av skatteomläggningen. Skatteutredningen har som nämnts avgränsat de i direktiven nämnda målgrupperna till att gälla årsinkomster mellan 30 000 och 100 000 kr. Jag kan acceptera denna avgränsning. Jag anser emellertid att utredningsmajoritetens förslag till nya skatteskalor inte utgår från dessa avgränsningar och från den inkomststati— stik som utredningen själv redovisar. En betydande del av skatteomläggningen gäller inkomster som ligger under låg— lönetagarnas inkomstnivå.
Majoritetens skatteförslag kan vid första påseende före— falla acceptabelt. Det ger skattelättnader åt alla och nästan alla heltidsarbetande får en i kronor räknat lika stor inkomstskattesänkning. Majoriteten bortser emeller— tid från de effekter som följer av en fortsatt pris— och lönestegring och av höjd kommunal utdebitering. Det är självfallet svårt att nu bedöma pris— och löneutvecklingen under 1975 och 1976. Men också försiktiga prognoser visar att många löntagare kommer att få svårt att bevara sin reella standard även om lönehöjningarna skulle bli be— tydande. Det är också svårt att nu bedöma hur många kom— muner som kan komma att finna det ofrånkomligt att höja
SOU 1974:103 139
kommunalskatten. Medelutdebiteringen för 1975 beräknas bli kr 25:23. Vissa skattehöjningar torde komma att ske också vid ett kommunalt skattestopp — en eventuell över— enskommelse härom för åren 1975 och 1976 torde komma att få samma utformning som 1973-1974, hå man var ense om att försöka avstå från höjningar, eller att i vart fall be— gränsa dessa till sammanlagt 1 kr för de båda åren. Majo— riteten redovisar skatteändringarna till följd av försla— get med utgångspunkt från en kommunal utdebitering om 25 kr. Skulle redovisningen göras med utgångspunkt från 26 kr i utdebitering blir resultatet väsentligt annorlunda — en stor del av skatteminskningen försvinner.
Man kan inte bortse från dessa omständigheter vid en be— dömning av olika förslag till inkomstskatteskalor för 1976. Och då är majoritetens förslag inte längre lika acceptabelt. Marginalskatterna förblir enligt majorite— tens förslag oförändrade i alla de inkomstskikt där lön— tagare med heltidsarbete befinner sig. Skatteomläggningen har sin reella tyngdpunkt i inkomstskikt som ligger under inte bara "stora löntagargrupper" utan också "låginkomst- tagare". Detta kan knappast medverka till att underlätta avtalsrörelsen.
Följande tabell belyser den reala skatteändringen 1975— 1976 enligt majoritetens förslag vid ett antagande om 10 procent inflation.
Ärsinkomst kr Real skatteändring 1975-1976, i kr i 197 rs griser Skattskyl ig med Ensamstående hemmamake
Utdebitering Utdebitering 1975 1976 25 kr 26 kr 25 kr 26 kr 25 000 27 500 -251 - 22 —431 —202 30 000 33 000 —226 + 58 —406 —122 35 000 38 500 +253— + 592 + 73 +412 40 000 44 000 - 2 + 392 —182 +212 45 000 49 500 +24O + 689 + 60 +509 50 000 55 000 +517 +1021 +337 +841 55 000 60 500 +525 +1084 +345 +904 60 000 66 000 +525 +1139 +345 +959
___—___—-———————-——————————
140 SOU 1974:103
Följande tabell visar marginalskatternas utveckling. Siff; rorna avser ökning eller minskning av den genomsnittliga marginalskatten i olika inkomstskikt enligt majoritetens förslag vid ett antagande om 10 procent inkomstökning från 1975 till 1976 (skattskyldig utan förvärvsavdrag)
rsinkomst kr arglna 8 att i procent 1975 1976 1975 1976 utdebitering 25 kr 26 kr 25 ooo—30 000 27 500—33 000 41.8 42.3 2+0.5g 43.3 å+1.5g 30 ooo—35 000 33 OOO-38 500 46.9 55.6 +8.7 56.6 +9.7 35 ooo-40 000 38 500-44 000 57.8 53.2 -4.6) 54.2 —3.6) 40 ooo-45 000 44 ooo-49 500 53.0 57.4 +4.4 58.4 +5.4g 45 ooo—50 000 49 500—55 000 57.8 62.9 +5.1 63.9 +6.1 50 ooo-55 000 55 000-60 500 62.9 63.0 +o.1) 64.0 +1.13 55 OOO—60 000 60 500—66 000 63.0 63.0 64.0 +1.o
Siffrorna visar att skattelättnaden "försvinner" —fler— talet löntagare måste tvärtom räkna med höjd skatt 1976, detta också om den kommunala utdebiteringen skulle förbli oförändrad.
Jag har därför inte kunnat ansluta mig till den modell för skatteomläggning som utredningens majoritet förordar. Min utgångspunkt har varit att också för 1976 bevara de betydelsefulla förbättringar för 1975 som nästan alla in— komsttagare fick genom 1974 års skatteomläggning. Detta kan vid fortsatt inflation och stark progressivitet i skattesystemet inte uppnås genom en så schematisk modell som majoriteten stannat för.
Inom utredningen har utarbetats ett 60—tal modeller för skatteomläggning. Alla innebär en skattelättnad som för de stora löntagargrupperna varierar mellan 1 200 kr och 2 200 kr om året. Utredningsmajoriteten har stannat för en modell som betyder en skattelättnad om 1 200 kr i in- komstskikten 30 000 till 100 000 i årsinkomst och med lägre siffror i lägre och högre inkomstskikt samt med sänkt marginalskatt enbart i de allra lägsta inkomstskik- ten och med höjd marginalskatt i de högsta inkomstskikten.
sou 1974:103 141
Det finns flera alternativ som på ett mera tillfredsstäl- lande sätt skulle tillgodose direktivens önskemål, näm— ligen att lindra skatten för låginkomsttagare och för stora löntagargrupper samt att medverka till att under— lätta en längre avtalsperiod än ett år. Jag föredrar så— dana alternativ som för de stora löntagargrupperna skulle ge 1 550 till 1 700 kr i skattelättnad och som skulle be— vara de genom 1974 års skatteomläggning för 1975 års in— komster uppnådda marginalskatteminskningarna i låg— och mellaninkomstlägen. Av en sådan modell följer då att skat— telättnaderna blir lägre än enligt majoritetens modell vid årsinkomster upp till ca 20 000 kr. Detta kan bekla— gas. Jag anser emellertid, att andra insatser än skatte— politiska i första hand måste komma i fråga för låglöne— grupperna. En huvudlinje måste vara att förbättra deras situation genom särskilda insatser i lönerörelsen. AV be— tydelse är också arbetsmarknads— och utbildningspolitiken samt socialpolitiken, främst bostadsstödet. Det bör också kommas ihåg, att många har låg inkomst därför att de själ— va valt att arbeta deltid. Om man vill genomföra en or— dentlig skattesänkning i flertalet inkomstgrupper skulle det behövas en större kostnadsram än 4 miljarder. Direk- tiven har inte möjliggjort utarbetande av sådana förslag.
Ett alternativ för skatteomläggning har framförts av TCO- representanten i utredningen, Sune Tidefelt. (Redovisat på annan plats i detta betänkande). Detta alternativ har enligt min mening betydande förtjänster och tillgodoser i allt väsentligt mina synpunkter. Det ger större skatte— lättnader än majoritetsförslaget åt alla heltidsarbetande, såväl låginkomsttagarna som de stora löntagargrupperna.
Kostnader och finansiering
Utgångspunkten för skatteutredningens arbete har varit att skatteomläggningen bör omfatta ca fyra miljarder kr. Det sägs i direktiven att omläggningen bör totalfinansi— eras och att såväl höjda arbetsgivar— eller socialavgif- ter som indirekt skatt kan komma i fråga.
142 SOU 1974:103
Jag delar uppfattningen att skatteomläggningen bör resul— tera i att stat och kommun för år 1976 får reellt sett o— förändrade inkomster. Det är sålunda inte nu fråga om en skattesänkning, sett ur statens och kommunernas synvinkel. Det är emellertid inte heller fråga om en skattehöjning, sett ur statens och kommunernas synvinkel. Om stat och kommun skulle behöva större — eller mindre — inkomster bör avgöras i samband med budgetbesluten, då konjunktur— politiska synpunkter också kan beaktas och reformpoli— tiken i övrigt överblickas. Detta är inte möjligt för skatteutredningen att avgöra — och inte heller dess upp—
gift.
Man bör alltså beakta vad de nya skattetabellerna kan komma att medföra i skatteintäkter 1976. Det är f n inte möjligt att bedöma priS— och löneutvecklingen för 1975 och 1976. Ett antagande om fortsatt inflation torde dock vara rimligt - detta också om samhällets kamp mot infla— tionen skulle intensifieras.
Om man antar att inflationen från 1975 till 1976 skulle uppgå till 10 procent så får stat och kommun på grund av frånvaro av indexreglering i skattesystemet (grundavdrag och skatteskalor) ett automatiskt tillskott av minst 2 300 milj kr resp 530 milj kr eller tillsammans drygt 2 800 milj kr. Detta är — annorlunda uttryckt — den skat— teskärpning som automatiskt drabbar inkomsttagarna genom inflationen.
Självfallet betyder en ökad inflation också att statsut— gifterna, framför allt lönekostnaderna,ökar. Denna ökning är emellertid, med nuvarande starka progressivitet i skat- tesystemet, mindre än skatteökningen. Därtill kommer att andra skatteintäkter, framför allt mervärdeskatten, också ökar. Det är därför rimligt — och förenligt med ansvar för samhällsekonomi och statsfinanser — att beakta det tillskott som stat och kommun får. Med hänsyn till kom— munernas trängda ekonomiska situation räknar jag i det fortsatta resonemanget endast med statens andel — kommu— nerna skulle alltså enligt min uppfattning tillföras om—
sou 1974:103 143
kring 500 milj kr i automatiska skattetillskott. Utred— ningens förslag rörande inkomstbeskattningen innebär näm— ligen endast ett mindre skattebortfall för kommunerna. Det är de nya reglerna för extra avdrag för folkpensionä— rer som kan medföra ett bortfall om något tiotal milj kr. Nämnda förstärkning av kommunernas ekonomi — som alltså netto kan beräknas uppgå till omkring 500 milj kr — är betydelsefull för kommunerna även om den naturligtvis in— te innebär att deras situation därigenom blir tillfreds—
ställande.
Med utgångspunkt i min uppfattning att en stark inkomst— politik och en stabil finansiering av reformverksamheten är nödvändig, bl.a. för en energisk kamp mot inflationen, vill jag alltså förorda att staten i samband med en in— komstskatteomläggning tillföras 1 700 - 1 800 milj kr
under 1976.
Utredningsmajoriteten förordar att detta sker genom att den allmänna arbetsgivaravgiften ökar från 4.0 till 6.6 procent. Detta skulle ge ett tillskott av ca 4 060 milj kr. En så betydande höjning av denna skatt kan få allvar— liga verkningar för samhällsekonomi och arbetsmarknad. Den allmänna arbetsgivaravgiften förorsakar, som bl a LO-ordföranden Gunnar Nilsson nyligen framhållit, problem för arbetskraftsintensiva företag. Därför bör man söka finns andra former av beskattning.
Folkpartiet har i olika sammanhang, bl a vid de s k Haga- överläggningarna, framhållit att produktionsbeskattningen bör förändras så att förbrukningen av energi och ev även av knappa råvaror beskattas i högre_grad än hittills. En omläggning och höjning av elskatten bör komma i första hand. Likaså är miljöavgifter tänkbara. Skatten på sprit och vin, malt och läskedrycker samt tobak bör också öka. Det är en allmän uppfattning att dessa skatter i vart fall bör följa prisutvecklingen. Spritskatten justerades i maj 1974, övriga ovannämnda skatter i januari 1975. Det betyder, om man också i fortsättningen vill följa prisut— vecklingen, att en betydande höjning av dessa skatter kan
144 sou 1974:103
ske 1976. Den erforderliga finansieringen av skatteomlägg- ningen bör kunna ske genom nu nämnda finansieringsvägar.
Utredningen föreslår också enxfördubbling av sparavdraget fr o m inkomståret 1975. Detta är en värdefull och natur— Iig höjning — sparavdraget har varit oförändrat sedan 1961. Detta medför ett skattebortfall vid 1976 års taxe— ring om ca 280 milj kr. Majoriteten föreslår att detta skattebortfall kompenseras genom en höjning av den all— männa arbetsgivaravgiften, löneskatten, med 0,2 procent— enheter. Den sammanlagda höjningen av denna avgift skulle således bli 2,8 procentenheter. Jag anser att en höjning av sparavdraget bör få så gynnsamma samhällsekonomiska effekter att reformen skulle kunna betraktas som själv— finansierande. Om det med hänsyn till att en så förhål— landevis stor höjning görs på en gång anses nödvändigt med en inkomstkompensation för stat och kommun under viss tid bör detta kunna ske inom ramen för ovan nämnda finan— sieringskällor.
Jag vill slutligen framhålla att jag beträffande villaav— draget accepterat utredningens slutsats att frågan om en höjning av detta avdrag får anstå till dess utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering är känt. Jag anser det emellertid naturligt att avdraget höjs till åtminsto- ne 700 kr, men menar att också andra ändringar — schablon- värden och intäktsgränser — kan bli nödvändiga och att avvägningen mellan olika ändringar bör göras i ett sam— manhang och i god tid före 1976 års deklaration och taxe- ring.
SOU 1974:103 145
Reservation av ledamoten Svensson
1) Vid mina ställningstaganden till de förslag, som framförts inom utredningen, har jag i första hand väg- letts av önskemålet att medverka till sådana lösningar, att en tvåårig uppgörelse mellan arbetsmarknadens parter i samband med 1975 års avtalsförhandlingar underlättas. Detta måste rimligen vara det bärande motivet för kravet på utredningen att inOm en tidsrymd av ungefär 2 månader utarbeta ett nytt förslag till provisorisk skattereform. Av direktiven framgår också att reformen skulle syfta till att "väsentligt öka möjligheterna att vid de komman— de löneförhandlingarna uppnå en avtalsperiod på mer än ett år".
2) Som framgår även av andra reservationer råder inom utredningen en betydande oenighet om hur de 4 miljarder kronor, som skattereformen enligt direktiven får kosta, skall utläggas på olika kategorier inkomsttagare. Utred— ningens majoritet förordar med stöd av anvisningar i di- rektiven att en satsning i första hand skall äga rum på låginkomsttagarna. Beträffande de stora löntagargrupper- na föreslås en jämn utläggning enligt den s k krontalsme— toden. Efter detta kvarstår inget egentligt utrymme för konstruktiva lösningar av de marginalskatteproblem, som alltid aktualiseras i samband med löneförhandlingar inte minst gällande mellaninkomstlägena. I tider av relativt kraftig inflation förstärks erfarenhetsmässigt kraven på sådana justeringar.
3) Inom utredningen har ett stort antal förslag till ny skatteskala presenterats och diskuterats. Den lösning, som utredningens majoritet ställt sig bakom, har en up— penbar låginkomstprofil. Den har alltså en rent fördel- ningspolitisk effekt. Då å andra sidan representanter i utredningen för betydande grupper arbetstagare uppenbar— ligen inte finner den föreslagna lösningen tillfredsstäl— lande, måste jag utifrån de motiv som inledningsvis beto-
146 SOU 1974:103
nats, nämligen strävan efter en snabb uppgörelse på ar— betsmarknaden, ifrågasätta, huruvida den föreslagna lös— ningen är ägnad att leda till det uppsatta målet.
I föreliggande situation finner jag ingen anledning att detaljmässigt förorda en på visst sätt utformad skala. I stället vill jag som min uppfattning deklarera, att prin- cipen i detta fall bör vara, att skattelindringen skall tillgodogöras olika kategorier inkomsttagare i samma pro— portion, som de kan beräknas avstå från kontanta löneök— ningar vid - som majoriteten föreslår — fortsatt utbygg— nad av löneskatten med samtidig utfästelse från vederbö— rande organisations sida att vid fastställande av dispo— nibelt utrymme vid förhandlingarna avräkna arbetsgivar— nas avgiftshöjningar.
4) Utredningen borde med andra ord enligt min uppfatt- ning eftersträvat en större parallellitet mellan effek— terna av skalförändringarna och den tänkta nedminskningen i de kontanta lönekraven.
5) Under alla förhållanden finner jag att i samband med skattereformen ingen inkomsttagare bör drabbas av en ökad skattebelastning. I direktiven finns inga anvisningar om förslag syftande till uppjusteringar av den gällande skat- teskalan. Detta har en alldeles särskild betydelse för de enskilda rörelseidkare, som finansierat övertagandet av sina företag medelst lån och för amorteringsändamål måste tillgodogöra sig ofta avsevärda belopp i form av löner eller liknande uttag av skattepliktig karaktär. En för— höjning av inkomstskatten i kombination med gällande för- mögenhetsbeskattning skulle uppenbarligen ytterligare försvåra upprätthållandet av den medelstora och mindre företagsamheten i vårt land organiserad i form av enskilt ägda företag.
Det har i olika sammanhang klargjorts, vilken betydelse dessa företagsformer har för ett differentierat och pro— gressivt näringsliv. Möjligheterna att upprätthålla verk—
SOU 1974:103 147
samheten i oförändrade former bör icke försämras i sam- band med provisoriska skattereformer som ytterligare ökar
skattebelastningen.
6) Vad gäller finansieringen av den föreslagna omlägg— ningen av Skatteskalan har utredningens majoritet stannat för en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 till 6,6 %.
Dessutom föreslås en ytterligare höjning å 0,2 procenten— heter för att täcka det skattebortfall å 280 milj kronor, som beräknas följa på grund av höjning av sparavdraget.
Även denna gång har gällt, att den tid som stått till ut— redningens förfogande icke medgivit någon närmare analys och diskussion vare sig av arbetsgivaravgifter eller al— ternativa finansieringskällor, även om sådana reserva— tionsvis framföres som förslag av andra ledamöter.
7) Inom företagsskatteberedningen bedrivs enligt upp- gift ett ingående arbete delvis med utnyttjande av sär— skilt utredningsorgan vad gäller analyser av tänkbara ef— fekter vid införande av olika produktionsskatter. Jag är i avvaktan på resultatet av dessa överväganden icke be- redd att tillstyrka förändringar i form av ökad energi- beskattning, skatt å råvaror, miljöavgifter eller andra åtgärder inom produktionsfaktorbeskattningens område. Detsamma är förhållandet vad gäller aktiebolagsbeskatt— ningens utformning.
8) Redan i min reservation till utredningsförslaget gällande 1975 års skattereform framhöll jag olägenheten av att ytterligare binda näringslivet vid ett system, vars verkningar i betydande utsträckning ännu är outred— da. Jag underströk att betydande osäkerhet råder om hur arbetsgivaravgifterna påverkar sysselsättningen, vilken belastningen är på olika typer av företag, särskilt då de arbetskraftsintensiva inom främst den växande servicesek- torn, vilket inflytandet är på industrins internationella
148 SOU 1974:105
konkurrenskraft, vilka övervältringseffekter som inträder och vilken påverkan på prisnivån som förekommer o s v. Jag betonade också att när denna väg väljes för proviso— riska lösningar måste ett eventuellt frångående av syste— met vara utomordentligt svårt, när utredningen en gång har att avge sitt slutliga förslag om ett nytt skattesys— tem. Det är främst av dessa skäl jag inte kan ansluta mig till tanken att föreslå en höjning av den allmänna arbets- givaravgiften.
9) Till detta kommer effekterna på kommunernas ekonomi. Dessa har vid utarbetandet av nu föreliggande förslag icke kunnat närmare beaktas. Erfarenheterna från den se— naste reformen och de bedömningar framöver som förekom— mer från kommunernas sida säger emellertid, att ett sys- tem med nedräkning av den enskilde inkomsttagarens skat— tepliktiga inkomst i samband med höjd arbetsgivaravgift innebär en betydande belastning på primärkommuner och landsting.
En skattereform, som visserligen medverkar till sänkning av den direkta statsskatten för den enskilde medborgaren, men samtidigt höjer hans kommunalskatt, får icke den åsyftade effekten att åstadkomma en standardhöjning för löntagarna, vilket arbetsmarknadens parter uppenbarligen anser vara ett eftersträvansvärt mål.
10) Även om i direktiven anges att utredningen har att föreslå "totalfinansiering" av den tänkta reformen enligt krona för krona modell, vill jag i överensstämmelse med vad också andra ledamöter i utredningen framhållit erinra om att med nuvarande inflationistiska utveckling och oför- ändrat system—med progressiv inkomstbeskattning utan in- dexreglering statskassan automatiskt tillförs inkomstför- stärkningar i en omfattning, som tillåter förändringar av Skatteskalan i betydande utsträckning utan att ökat bud— getunderskott uppstår.
SOU 1974:103 149
11) På grundval av en utredning från Industrins Utred- ningsinstitut (IUI)1) har jag" låtit göra en berälming som utvisar, att det vid t ex en 10-procentig inkomstökning 1976 genom denna automatik inflyter ca 3,7 miljarder kro— nor extra. Denna progressionseffekt kan sägas bestå av två delar. Av de 5,7 miljarder kronorna utgör 2,6 miljar- der inkomster som automatiskt tillfaller staten på grund av den progressiva beskattningen av den del av inkomstök- ningen, som enbart är en följd av inflationen. Resterande 1,1 miljarder kronor utgörs av de automatiska statsinkoms— 1 ter, som blir en följd av att även den reala inkomstök— ningen beskattas prögressivt. — Om de skattskyldigas in- komster ökar exempelvis 11 procent 1976 kommer progres— sionseffekten att uppgå till 4 miljarder kronor.
12) Under dessa förhållanden anser jag, att den före— slagna omläggningen av inkomstskatten utan särskilda kom- penserande åtgärder totalfinansieras genom den automatis- | ka tillväxten i statsinkomsterna på grund av progressivi— teten i kombination med inkomststegringarna. Skulle emel- lertid de skattskyldigas inkomster öka långsammare eller skulle konjunkturutvecklingen bli sådan att en direkt åt— stramning blir nödvändig 1976 uppkommer behov av skatte- ;
höjningar.
13) Att jag därvid avvisar en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften är redan uttalat under punkt 8. Som en avslutande argumentering vill jag dock ytterligare be— tona att det framför allt inom de arbetskraftsintensiva företagen - dit många mindre och medelstora företag hör - uppenbarligen råder stor oro inför ytterligare kostnads- stegringar av detta slag, som i varje fall endast delvis och på sikt kan övervältras. Detta får en psykologisk ef- fekt i den just påbörjade avtalsrörelsen eftersom de lägs— 1 ta relativa lönsamhetsnivåerna inom näringslivet torde vara att finna inom samma kategorier företag. En skatte—
1)Se Ulf Jakobsson och Göran Normann: Utvecklingen av hushållens inkomster efter skatt 1974—1975. Småtryck från IUI nr 59, Stockholm 1974. 1
150 SOU 1974:105
reform i huvudsak baserad på denna finansieringsform tor- de därför knappast underlätta genomförandet av en tvåårig uppgörelse.
Härav följer att om progressionseffekten understiger den storlek, som här har angetts anser jag att mellanskillna- den i den mån konjunkturutvecklingen så erfordrar bör täckas i första hand genom indirekta skatter bl a ökade punktskatter. En precisering har inte varit möjlig på grund av att den korta tid som.stått till förfogande icke medgett mer ingående utredningar och förefaller inte hel— ler nödvändig med hänsyn till storleksordningen av den automatiska ökningen av skatteinkomsterna.
14) Vad beträffar de 280 mkr, som den föreslagna höj— ningen av sparavdraget beräknas uppgå till, anser jag, att särskild finansiering icke erfordras. Genom skatte— lättnaden kan sparandet beräknas öka i sådan utsträckning att åtgärden icke påverkar den allmänna konsumtionen.
SOU 1974:103 151
Reservation av ledamoten Tidefelt
Enligt de direktiv utredningen fått för den nu aktuella etappen av sitt arbete skulle ett förslag utarbetas till skatteomläggning inför 1976 som kan väsentligt underlätta uppnåendet av ett tvåårigt avtal mellan arbetsmarknads— parterna i de förhandlingar som nu tagit sin början. En— ligt min mening återspeglar inte det av utredningens ma— joritet nu framlagda förslaget i tillräcklig utsträckning hänsynen till detta speciella önskemål. Dess främsta brister i detta hänseende är att det inte gör något som helst för att motverka den automatiska skärpningen av de redan förut mycket höga marginalskattesatserna i normala inkomstlägen för löntagare samt att det får sägas snara— re försvåra än underlätta löntagarorganisationernas självfallna strävan att i en period av osedvanligt hög penningvärdeförsämring förena särskilda låglönesatsning- ar med bevarade realinkomster för alla medlemmar.
Även sett i ett mer långsiktigt perspektiv ter sig majo— ritetsförslaget olämpligt i så måtto som dess genomföran— de ger en sämre utgångspunkt för utredningens fortsatta arbete med mer definitiva reformer av skattesystemet än som vore nödvändigt. Att nu avstå från att fortsätta på den i förra etappen - den vars förslag just blivit före— mål för riksdagens beslut — inslagna vägen med proviso— riska justeringar av Skatteskalorna i de inkomstlägen som inrymmer majoriteten av löntagarna innebär att man skju— ter ett växande problem framför sig, som kan komma att bli hart när olösbart. De justeringar som blir nödvändi— ga för att återställa rimliga skattesatser blir allt större såväl i fråga om sina individuella effekter som i fråga om de totala kostnaderna. Samtidigt innebär det nu— varande förslaget också att en icke obetydlig del av det utrymme som kan sägas finnas för övergång från direkt in— komstbeskattning till arbetsgivaravgifter konsumeras utan att man vinner något alls med avseende på vad som enligt min mening är det främsta motivet för en
152 SOU 1974:103
sådan successiv övergång: Önskan att begränsa inkomst- skattens marginaleffekter för att göra det möjligt för löntagarorganisationerna att nå avtal som ger uttryck för deras lönepolitiska ambitioner utan att kräva samhälls— ekonomiskt olämpligt stora löneökningar.
Skatteomläggningen i ett längre perspektiv
I yttrandet över allmänna skatteberedningens betänkande år 1964 sammanfattade TCO önskemålen i fråga om skatte- systemets reformering på längre sikt. Som de viktigaste kraven på förändringar framhölls:
— införande av individuell beskattning — övergång till beskattade sociala bidrag och försäk- ringsförmåner
- finansiering av de sociala försäkringssystemen med avgifter i stället för via statsbudgeten genom den direkta beskattningen - en sänkning av marginalskatterna i inkomstskattesys— temet i samband med en successiv förskjutning av skatteuttagets tyngdpunkt mot indirekt skatt samt socialförsäkringsavgifter.
Den första av dessa punkter tillgodosågs genom 1970 års skattereform. Önskemålet om beskattade sociala förmåner har också i två väsentliga fall förverkligats genom 1973 års reformer i fråga om sjukförsäkringen och arbetslös— hetsförsäkringen. Kvar står dock att bl a bostadsbidrag ännu är skattefria och samtidigt inkomstprövade, vilket skapar onödiga marginaleffekter utöver de oundvikliga som kommer från inkomstbeskattningen. Flera viktiga steg har också tagits mot en total finansiering av de sociala för— säkringarna genom arbetsgivaravgifter; från och med 1975 kommer löntagare inte längre att påföras några individu— ella avgifter för detta ändamål vid beskattningen. En särskild utredning har också givits i uppdrag att fram— lägga förslag till en allmän obligatorisk arbetslöshets— försäkring finansierad helt genom arbetsgivaravgifter, varigenom nuvarande individuella avgifter skulle försvin—
SOU 1974:103 153
na även där. Jag har inom utredningen yrkat att ett första steg mot detta mål borde kunna tas redan 1 januari 1976 genom en ökning av statsbidragen till de erkända arbets—
löshetskassorna.
Om således de av TCO för tio år sedan framförda önskemålen i dessa stycken blivit allmänt accepterade och förverkli— gats i största utsträckning under den mellanliggande pe- rioden, kvarstår emellertid problemet med de höga margi- nalskatterna i de för löntagargrupperna aktuella inkomst— skikten i allt väsentligt olöst. 1970 års skattereform innebar också en sänkning av inkomstskatten för de flesta kategorier men dess effekter försvann snabbt genom de stora kommunala skattehöjningarna under 1971 och 1972. För 1973 genomfördes därför en ny mindre skatteomläggning där marginalskatterna sänktes med 3 procentenheter, dock endast för inkomster upp till 35 000 kronor. Med det ut- talade syftet att underlätta för parterna att i1974års av- talsrörelse nå en uppgörelse med bevarad samhällsekono— misk balans genomfördes på hösten 1973 ännu en omläggning, så att den individuella folkpensionsavgiften aVSkaffades och ersattes_av en arbetsgivaravgift. Detta ledde visser— ligen till skattesänkningar för alla inkomsttagare, men marginalskatteeffekterna var åter begränsade till in— komster under 35 000 kronor.
Den omläggning som nu genomförs inför 1975 är därför den första där mer betydande insatser direkt görs för att minska marginalskatterna även i mellaninkomstlägena. Trots att dessa sänkningar i vissa fall uppgår till så mycket som 10 procentenheter kvarstår emellertid det fak— tum att redan vid en för heltidsarbetande numera så mått— lig inkomst som 35 000 kronor betydligt över hälften av en inkomstökning går bort i skatt - effekten av minsk— ningen i ett eventuellt förekommande bostadsbidrag oräk- nad. Den grundläggande mekanism som gör att en kombina- tion av realinkomstökningar och snabba prisstegringar automatiskt — dvs utan särskilt beslut om ändringar i Skatteskalan - för upp allt större grupper i inkomst- skikt med högre marginalskattesatser har inte heller mo-
154 SOU 1974:103
difierats. Likaså synes överenskommelsen om kommunalt skattestopp för 1973 och 1974 endast ha inneburit en till- fällig paus i de stadiga höjningar av de kommunala skatte— satserna, vilka ju också medför marginalskatteskärpning— ar. TCOs argument på denna punkt står därför kvar med från 1964 oförändrad styrka. Skillnaden är nu bara att me— dan man då kunde förorda att sänkningen av marginalskat- terna skulle finansieras genom ökad indirekt beskattning så måste man nu konstatera att hela den stora höjningen av mervärdeskatten visserligen genomförts, men utan att marginalskatteproblemet minskat. Det är enligt min mening angeläget att utvecklingen inte blir likadan med avseende på den nya finansieringskälla som nu börjat tas i bruk, dvs arbetsgivaravgifterna.
Marginalskatteproblemet
I de tilläggsdirektiv som utredningen fick hösten 1973 pekades på önskvärdheten av att sänka de 3 k marginalef- fekterna för inkomsttagare i mellanlägena. Utredningens förslag, som nu genomförs i oförändrat skick, innehöll också bl a sänkningar av marginalskatten i skikten 30—50 000 kronor med mellan fem och tio procentenheter. Det kan därför vara av påtagligt intresse att jämföra den marginalskattesituation som rått under 1974, dvs före denna omläggning, med den som skulle komma att råda 1976 om den kommande skatteomläggningen får den av majoriteten förordade utformningen. Utan att föregripa den nyss in- ledda avtalsrörelsen kan man därvid konstatera att de väntade prisstegringarna numera ligger på sådan nivå att ett antagande om att utgående löner kommer att öka med 20 procent från 1974 till 1976 närmast ter sig måttligt. Jämförelsen i tabellen nedan utgår också från att ingen ytterligare kommunalskattehöjning företas mellan 1975 och 1976, ett antagande som även det i dagens läge förefaller optimistiskt.
SOU 1974:105 155
1974 års Marginalskatt Motsvarande Marginalskatt taxerade före efter inkomst enligt majori- inkomst 1971 års oilagg— år 1976 tetsförslaget ning 25 000 45,4 41,4 30 000 47,6 50 000 51,5 46,4 36 000 58,0 35 000 63,0 57,0 42 000 53,5 40 000 62,9 52,5 48 000 58,5 45 000 63,0 57,4 54 000 63,0 50 000 62,6 62,0 60 000 63,0 _55 000 62,6 62,0 66 000 65,5 60 000 62,4 62,0 72 000 68,5
Anm.: Siffrorna avser skattskyldig utan förvärvsavdrag eller 8 k hemmamakeavdrag.
Tabellen - som alltså är uppgjord med antaganden som sna— rare under än överskattar utvecklingen under perioden - _visar hur kombinationen av höga nominella löneökningar och en viss kommunalskatteökning1) i praktiskt taget al— la inkomstskikt tar tillbaka de sänkningar av marginal— skatten som den nu genomförda omläggningen avsågs ge. I flera fall blir det t o m fråga om påtagliga skärpningar jämfört med situationen före omläggningen. Om det därför för ett år sedan ansågs angeläget att i en kortsiktig skatteomläggning sänka marginalskatterna i mellaninkomst— skikt så borde enligt min mening samma slutsats dras nu. Också med tanke på det längre perspektivet är en delre— form nu angelägen, ty det är lätt att se hur problemen efter ytterligare något eller några år av stora nominella inkomstökningar efter 1976 skulle te sig och hur stora insatser som då skulle komma att krävas för att återstäl- la mer acceptabla förhållanden.
Problemet med reallöneskyddet
Samtliga löntagarorganisationer torde i nuvarande situa— tion ha som ett väsentligt mål att förhindra att medlem- mardrabbas av sänkt reallön på grund av inträffade pris- stegringar. Med den takt inflationen nu nått innebär det—
1) Den höjning med i genomsnitt ca 1 krona som företas mellan 1974 och 1975
156 SOU 1974:103
ta att-högst avsevärda procentuella tillägg skulle behöva utverkas lika för alla enbart för att förhindra försäm— ringar; först ovanpå dessa kan åtgärder sättas in för att åstadkomma de förändringar i lönerelationerna — t ex låg— lönesatsningar — som anses önskvärda. För att hindra att denna ambition tar i anspråk en onödigt stor del av löne— ökningsutrymmet skulle det enligt min mening vara lämp— ligt om den skatteomläggning som nu avses utformades för att i möjligaste mån ge ett bidrag till att lösa proble- met med reallöneskyddet. En möjlighet skulle då varit att den föreslagna inkomstskattesänkningen gjorts neutral i meningen att den ersatt ungefärligen samma bruttolöne- ökning i de väsentligaste löntagarinkomstskikten. I stäl— let blir utfallet av den nu föreslagna omläggningen i denna mening påtagligt ojämnt, som framgår av följande tabell.
——_——_______—__
Vid en taxerad inkomst av motsvarar den föreslagna skattesänkningen en brutto— inkomstökning med ___—___—
25 000 6,1 % 30 000 7,6 % 35 000 8,2 % 40 000 6,5 % 45 000 6,4 % 50 000 6,5 % 55 000 5,9 % 60 000 5,4 % 65 000 5,1 %
För att ytterligare belysa hur otillräckligt majoritetens förslag till skattesänkning är då det gäller att skydda köpkraften i en situation där samtidiga prisstegringar driver upp de nominella löneökningarna mycket högt bifo— gar jag i bilaga 1 en tabell som visar den sammanlagda skatteeffekten av en tioprocentig inkomstökning mellan 1975 och 1976 och den föreslagna skattesänkningen. Därav framgår bl a att den automatiska skatteskärpningen genom progressionen är så stor att den helt uppväger skatte- sänkningen redan vid en inkomst om 50 000 kronor år 1975 samt att direkta skatteskärpningar uppstår från ca 65 000
SOU 1974:103 157
kronor. Jag kan för min del inte finna att detta är in— komster som är så höga att skattehöjningar ter sig moti- verade i ett läge när avsikten ju inte är att höja det allmänna skatteuttaget utan endast att omfördela det för att underlätta en avtalsrörelse. När riksdagens finans— utskott i sitt betänkande 1971z47 avvisade en indexregle— ring av skatteskalorna som metod att undvika sådana auto- matiska skatteskärpningar, anförde det att beskattningen "tid efter annan (bör) omprövas och avvägas med hänsyn till penningvärdeförändringen och ändrade förutsättningar i övrigt". Enligt min mening är detta uttalande i hög grad relevant i den nu föreliggande situationen.
Tekniken att utforma skattesänkningen
Enligt tilläggsdirektiven har utredningen i denna etapp haft ett utrymme om ca 4 miljarder kronor för att åstad- komma en skatteomläggning i syfte att underlätta den nu påbörjade avtalsrörelsen. Därtill anger direktiven också att utredningen bör åstadkomma skattelindringar för låg- inkomstgrupperna. Utredningens majoritet har i denna si— tuation valt att utnyttja hela det till buds stående ut- rymmet till en sänkning av Skatteskalan i de lägsta in— komstskikten. Förslaget ger därför visserligen skatte— sänkning i princip åt alla grupper (de särskilda skärp- ningarna i mycket höga inkomstlägen undantagna) men läm- nar marginalskattesatserna helt oförändrade i alla de in— komstskikt som är av primärt intresse för avtalsrörelsen.
Enligt min mening är detta en olämplig teknisk lösning av problemet att tillgodose de två syftena samtidigt. Jag är allmänt skeptisk till lämpligheten av att söka lösa vad som egentligen är sociala problem för vissa grupper genom att ge skattesänkning åt alla som av skilda skäl redovi— sar låga taxerade inkomster. Även om man nu emellertid av direktiven anser sig tvungen att föreslå vissa skatte- sänkningar även i de allra lägsta inkomstskikten, så hade detta kunnat ske på sätt som mindre begränsat handlings- friheten i andra avseenden. Det bör sålunda observeras att även när hela förändringen av Skatteskalan sätts in i
158 SOU 1974:103
skikt under 25 000 kronor beskattningsbar inkomst, så är det endast ca 800 miljoner kronor av den totala kostnaden om 4 100 miljoner kronor som därigenom tillfaller de grup— per som har inkomster under denna gräns. För att tillföra dem denna summa har majoriteten emellertid också låst de resterande 3 300 miljoner kronor, som alltså tillfaller inkomsttagare över gränsen, på ett sådant sätt att inga marginalskattesänkningar kan uppnås för dessa.
Jag menar att det är nödvändigt att söka en lösning som ger större frihet att lägga ut beloppet inom totalramen så att omläggningen kunnat ge ett effektivt bidrag till strävan att långsiktigt lindra marginalskatteeffekterna i löntagarinkomstlägen. Jag vill här åter erinra om det förhållande som tabellen i bilaga 1 illustrerar, nämligen att den automatiska skatteskärpningen vid de inkomstök— ningar som kommer att avtalas för löntagarna i många fall är av samma storleksordning som den nu föreslagna skatte— sänkningen. En annorlunda utformad sänkning skulle vis- serligen ge mindre i direkt skattesänkning åt vissa grup— per, men i_gengäld ge utrymme för att minska skattebe— lastningen på inkomstökningen. Sammantaget utgör detta enligt min mening ett överlägset alternativ, särskilt som dess verkningar består även i framtiden till skillnad från en sådan engångssänkning av skattebeloppet som majo— ritetens förslag nu ger.
Sammanfattning
Av skäl som—jag i korthet redovisat anser jag mig inte kunna biträda majoritetens förslag till utformning av den inkomstskattesänkning som ingår som ett led i den tänkta skatteomläggningen inför 1976. På flera punkter har jag antytt vilket allmänna utseende ett enligt min mening lämpligare förslag borde ha. För att inte i onödan låsa positionerna inför den diskussion om förslaget som jag räknar med kommer att föras av remissinstanserna har jag emellertid avstått från att nu ange ett i detalj utformat' yrkande.
SOU 1974:103 159
Pro ressionseffekt och föresla en skattesänknin mellan 1975 och 1976
Genomsnittlig Motsvarande Oförändrad Faktiskt skatt Ökning p g & 4iFöreslagen Nettoeffekt skattesats år inkomst år genomsnittlig enligt 1975 års progressions— skattesänk- 1975, procent skatt vore regler effekten ning 1976
Kommunalskattesatsen antas—oförändrat vara 25 kr.
Inkomstökningen mellan åren antas vara 10 %.
SOU 1974:103
Särskilt yttrande
av ledamöterna Hörnlund och Gadd
Vid skattereformen för inkomståret 1971 avskaffades sam— beskattningen av makar och i stället infördes ett system som i princip innebär att varje individ beskattas utan hänsyn till makan/makens inkomstförhållanden. Främst p.g.a. arbetsmarknadsskäl infördes samtidigt det s.k. hemmamakeavdraget som fick formen av en direkt reduktion av skatten — det s.k. 1 800 kr avdraget. Skattereduktio- nen betraktades redan vid reformens genomförande som ett provisorium, jfr prop. 1970:70.
I en reservation till utredningens betänkande "Förslag till skatteomläggning mm. SOU 1974:20" framhöll vi att skattereduktionen innebär en förmån speciellt riktad till höginkomsttagare. För 1975 beräknade man då att skattere- duktionen. kostade statskassan 1 300 miljoner kr, av vil— ka 400 miljoner kr gick till inkomsttagare med mer än 50 000 kr per år men blott 350 miljoner kr till inkomst— tagare med inkomster under 30 000 kr per år.
För att komma till rätta med dessa effekter, som vi anser oacceptabla av fördelningspolitiska skäl, föreslog vi att skattereduktionen skulle trappas av, med en början vid en taxerad inkomst på 50 000 kr för att helt försvinna vid 59 000 kr. Därigenom skulle statskassan tillföras 260 miljoner kr, som vi ansåg bäst kunde användas för att höja den speciella skattereduktionen för låginkomsttagare.
Vår principiella inställning är oförändrad. Endast famil— jer med små och medelstora inkomster borde komma ifråga för skattereduktionen för hemmamake/hemmamaka.
Då emellertid skatteutredningen i sitt ordinarie arbete i en speciell arbetsgrupp behandlar samtliga avdragsfrågor, har vi valt att vid detta tillfälle avstå från att åter framföra vårt krav. Vi utgår från att frågan får sin lös— ning när utredningen ger sin samlade syn på nuvarande av- dragssystem.
SOU 1974:103 161
Särskilt yttrande av ledamoten Tidefelt
Jag har i min principiella reservation mot utformningen av majoritetens förslag till inkomstskattesänkning angi— vit att jag inte önskar låsa positionerna inför remissin- stansernas diskussion genom att framlägga ett detaljerat alternativt yrkande. Utan att frångå denna inställning vill jag emellertid här för att komplettera bilden av ut— redningsarbetet redovisa det alternativ som jag tog upp för diskussion inom utredningen i den slutfas av arbetet då majoritetslinjen höll på att utkristalliseras. Det har samma huvudsakliga uppbyggnad som majoritetsförslaget och innebär så till vida ett stort avsteg i kompromissviljans namn från min redovisade uppfattning om den inriktning den avsedda skatteomläggningen egentligen borde ha. Skill- naden är att mitt förslag i större utsträckning förbehål- ler skattelättnaderna för de lågavlönade löntagargrupper som enligt min mening avses i direktiven samt att det också ger en något större sänkning åt mellaninkomstgrup— perna. Sålunda ger det skattelättnader endast för be— skattningsbara inkomster överstigande 15 000 kronor sam- tidigt som sänkningen blir större än majoritetens 1 200 kronor för alla som har beskattningsbara inkomster över— stigande 29 500 kronor. Den maximala lättnaden - som upp— går till 1 550 kronor — uppnås från och med 35 000 kro— nors beskattningsbar inkomst.
Förslaget kan enklast beskrivas genom följande jämförelse mellan skatteskalorna:
Beskattningsbar Skattesats i procent inkomst 1975 års Majoritets- Alterna— kronor regler förslaget tivet — 15 000 7 4 7 15 — 20 000 12 4 7 20 — 25 000 17 10— 7 25 - 30 000 22 22 12 30 — 35 000 28 28 22 35 000 - ingen skillnad mellan al ernativen
Kommunalskattesatsen antas vara 25 kronor
162 SOU 1974:103
Effekterna i form av skattesänkning i olika inkomstlägen blir:
Beskattningsbar Skattesänkning i kronor inkomst Majoritets- Alterna- kronor förslaget tivet
5 000 150 _
1 10 000 500 _ — 15 000 450 _ 1 20 000 850 250 25 000 1 200 750 30 000 1 200 1 250 35 000 1 200 1 550 40 000 1 200 1 550
OSV OSV
___—___—
SOU 1974:103
Statens offentliga utredningar 1974
Kronologisk förteckning N—
1. Orter i regional samverkan. A. 61. Trafikbuller. Bilagedel. K 2. Ortsbundna levnadsvillkor. A 62. Studiestöd ät vuxna. U. 3. Produktionskostnader och regionala produktionssystem. A 63. Internationellt patentsamarbete l. H. 4. Regionala prognoser i planeringens tjänst. A 64. Energi 1985, 2000. I. 5. Boken. Litteraturutredningens huvudbetänkande. U. 65. Energi 1985, 2000. Bilaga. I. 6. Förenklad konkurs m. m. Ju. 66. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga 7. Barn» och ungdomsvård. S. gudstjänster. Band 1. Gudstjänstordning m.m. U. 8. Rättegången i arbetstvister. A 67. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga 9. Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remiss— gudstjänster. Bilaga 1. Gudstjänst i dag. Liturgiska utveck— yttranden över betänkanden av 1968 års beredning om Iingslinjer. U. stat och kyrka. U. 68. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga 10. Data och näringspolitik. I. gudstjänster. Bilaga 2. Den liturgiska försöksverksamheten 11. Svensk industri. Delrapport 1. I. 1969—1972. U. * 12. Svensk industri. Delrapport 2. I 69. Invandrarutredningen 3. Invandrarna och minoriteterna. A. * 13. Svensk industri. Delrapport 3. I. 70. Invandrarutredningen 4. Bilagor. A 14, Svensk industri. Delrapport 4. |. 71. Om behörighet och antagning till högskolan. U. 15. Sänkt pensionsålder m.m. S. 72. Energiforskning. Program för forskning och utveckling. I. 16. Neutral bostadsbeskattning. Fi. 73. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av 17. Solidarisk bostadspolitik, B. Energiprogramkommitten. Avdelning A. Utvinning av ener— 18. Solidarisk bostadspolitik. Bilagor. B. giråvaror och industriell energiproduktion. I. 19. Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuksköterskor. U. 74. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av 20. Förslag till skatteomläggning m.m. Fi. Energiprogramkommittén. Avdelning B. Näringslivets ener— 21. Markanvändning och byggande. B. gianvändning. I. 22. Vattenkraft och miljö. 8, 75. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av I 23. Reklam V. Information i reklamen. U. Energiprogramkommitten. Avdelning C. Transporter och I 24. Förslag till hamnlag. K samfärdsel. I. 1 25. Fri sterilisering. Ju. 76. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av , 26. Motorredskap. K Energiprogramkommittén. Avdelning D. Lokalkomfort och , 27. Mindre brott. Ju. hushåll. I. 28, Räntelag. Ju. 77. Värmeförsörjning enligt värmeplan. Ju. 29. Att utvärdera arbetsmarknadspolitik A. 78. Stålindustrins framtida utveckling. I. 30. Jordbruk i samverkan. Jo. 79. Utbildning för arbete. A. 31. Unga lagöverträdare V. Ju. 80. Jaktmarker. Jo. 32. Solidarisk bostadspolitik, Följdfrägor. B. 81. Jaktmarker. Bilagor. Jo. 33. Att översätta Gamla testamentet. U. 82. Samverkan för regional utveckling. A. 34. Grafisk industri i omvandling. |. 83. Generalkleusul i förmögenhetsrätten. Ju. I 35. Spridning av kemiska medel. Jo. 84. Stat och kommun i samverkan. Kn. I 36. Skolan. staten och kommunerna. U. 85. Fotografering och integritet. Ju. 37. Mut— och bestickningsansvaret. Ju. 86. Kommunal biståndsverksamhet. Kn. 38. FFV. Förenade fabriksverken. I. 87. Trafikskadeersättning. Ju. 39. Socialvärden. Mål och medel. S. 88. Europakonventionen och europeiska sociala stadgan. Ju. 40. Socialvården. Mål och medel. Sammanfattning. S. 89. Ny järnvägslagstiftning |. Ju. 41. Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och famil- 90. Alkoholpolitik. Del 1. Bakgrund Fi. jedaghemsverksamhet. Fi. 91. Alkoholpolitik. Del 2. Åtgärder. Fi. 42. Barns fritid, S. 92. Alkoholpolitik. Del 3. Bilagor. Fi. 43. Utställningar. U. 93. Alkoholpolitik. Del 4. Sammanfattning. Fi. 44. Effekter av förpackningsavgiften. Jo. 94. Bevara ljud och bild. U. 45. Samordnad traktamentsbeskattning. Fi. 95. Båtliv. Samhället och fritidsbåtarna. Jo. 46. Befordringsförfarandet inom krigsmakten. Fö. 96. En öppnare domarbana. Ju. 47. Installationssektorn. I. 97. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga 48. lnstallationssektorn. Bilagor. I. gudstjänster. Band 2. Gudstjänstmusik |. U. 49. Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen. Fi. 98. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga 50. Information och medverkanikommunal planering. Rapport. gudstjänster. Band 3. Gudstjänstmusik II. U. Kn. 99. Enhetlig kommunallag. Kn. 51. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 1. Fö. 100. Internationella överenskommelser och svensk rätt. Ju. 52. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 2. Fö. 101. Begränsning av svavelutsläpp — en studie av styrmedel. Jo. 53. Skolans arbetsmiljö. U. 102. Svensk press. Fi. 54. Vidgad vuxenutbildning. U. 103. Skatteomläggning 1976. Fi. 55. Utsökningsrätt XIII. Ju. 56. Närförläggning av kärnkraftverk. |. 57. Lägenhetsreserv. B. 58. Skolans arbetsmiljö. Bilagor. U. 59. Sexual- och samlevnadsundervisning. U. 60. Trafikbuller. Del I. Vägtrafikbuller. K
Statens offentliga utredningar 1974
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Förenklad konkurs m. m. [6] Fri sterilisering. [25] Mindre brott. [27]
Räntelag. [28] Unga lagöverträdare V. [31] Mut— och bestickningsansvaret. [37] Utsökningsrätt Xlll. [55] Värmeförsörjning enligt värmeplan. [77] Generalklausul i förmögenhetsrätten. [83] Fotografering och integritet. [85] Trafikskadeersättning. [87] Europakonventionen och europeiska sociala stadgan. [88] Ny järnvägslagstiftning |. [89] En öppnare domarbana. [96] Internationella överenskommelser 'och svensk rätt. [100]
Försvarsdepartementet
Befordringsförfarandet inom krigsmakten. [46] Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning. 1. Utbildning i för— valtning inom försvaret. Del. 1. [51]
2. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 2. [52]
Socialdepartementet
Barn— och ungdomsvård. [7] Sänkt pensionsålder m.m. [15] Socialutredningen. 1.Socialvärden. Mål och medel. [39] 2. So- cialvärden. Mål och medel. Sammanfattning. [40] Barns fritid. [42]
Kommunikationsdepartementet
Förslag till hamnlag. [24] Motorredskap. [26] Trafikbullerutredningen. 1.Trafikbuller. Del I. Vägtrafikbuller. [60] 2. Trafikbuller. Bilagedel. [61]
Finansdepartementet
Neutral bostadsbeskattning. [16] Förslag till skatteomläggning m.m. [20] Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedag- hemsverksamhet. [41] Samordnad traktamentsbeskattning. [45] Bevissäkringslag för skatte— och avgiftsprocessen. [49] Alkoholpolitiska utredningen. 1. Alkoholpolitik Del 1. Bakgrund. [90] 2. Alkoholpolitik. Del 2. Åtgärder. [91] 3. Alkoholpolitik. Del 3. Bilagor. [92] 4. Alkoholpolitik. Del 4. Sammanfattning. [93] Svensk press. [102] Skatteomläggning 1976. [103]
Utbildningsdepartementet
Boken. Litteraturutredningens huvudbetänkande. [5] Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. [9] Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuksköterskor. [19] Reklam V. Information i reklamen. [23] Att översätta Gamla testamentet. [33] Skolan. staten och kommunerna. [36] Utställningar. [43] Skolans inre arbete. 1. Skolans arbetsmiljö. [53] 2. Skolans arbets- miljö. Bilagor. [58] Vidgad vuxenutbildning. [54] Sexual— och samlevnadsundervisning. [59]
Studiestöd åt vuxna. [62] 1968 års kyrkohandbokskommitte. 1. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Band 1. Gudstjän- stordning m. m. [66] 2. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudguds— tjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 1. Gudstjänst i dag. Li— turgiska utvecklingslinjer. [6713 Svenska kyrkans gudstjänst. Hu- vudgudstjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 2. Den liturgiska försöksverksamheten 1969—1972. [68] 4. Svenska kyrkans guds- tjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Band 2. Guds— tjänstmusik I. [97] 5. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjän» ster och övriga gudstjänster. Band 3. Gudstjänstmusik II. [98] Om behörighet och antagning till högskolan. [71] Bevara ljud och bild. [94]
Jordbruksdepartementet
Jordbruk i samverkan [30] Spridning av kemiska medel. [35] Effekter av förpackningsavgiften. [44] Jaktmarksutredningen. 1. Jaktmarker. [80] 2. Jaktmarker. Bilagor. [81] Båtliv. Samhället och fritidsbåtarna. [95] Begränsning av svavelutsläpp - en studie av styrmedel. [101]
Handelsdepartementet Internationellt patentsamarbete I. [63]
Arbetsmarknadsdepartementet
Expertgruan för regional utredningsverksamhet. 1. Orter i re- gional samverkan. [1] 2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3. Produk- tionskostnader och regionala produktionssystem. [3] 4. Regionala prognoser i planeringens tjänst. [4] Rättegången i arbetstvister. [8] Att utvärdera arbetsmarknadspolitik._[29] lnvandrarutredningen. 1. Invandrarutredningen 3. Invandrarna Och minoriteterna. [69] 2. Invandrarutredningen 4. Bilagor. [70] Utbildning för arbete. [79] Samverkan för regional utveckling. [82]
Bostadsdepartementet
Boende— och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Solidarisk bo- stadspolitik. [17] 2. Solidarisk bostadspolitik Bilagor. [18] 3. So- lidarisk bostadspolitik. Följdfrägor. [32] 4. Lägenhetsreserv. [57] Markanvändning och byggande. [21] Vattenkraft och miljö. [22]
Industridepartementet
Data och näringspolitik. [10] lndustristrukturutredningen. 1. Svensk industri. Delrapport 1. [1 1] 2. Svensk industri. Delrapport 2. [1 2] 3. Svensk industri. Delrapport 3. [13] 4. Svensk industri. Delrapport 4. [14] Grafisk industri i omvandling. [34] FFV. Förenade fabriksverken. [38] lnstallationsbranchutredningen. 1. Installationssektorn. [47] 2. In— stallationssektorn. Bilagor. [48] Närförläggande av kärnkraftverk [56] Energiprognosutredningen. 1. Energi 1985, 2000. [64] 2. Energi 1985, 2000. Bilaga. [65] Energiprogramkommitten. 1. Energiforskning. Program för forsk— ning och utveckling. [72] 2. Energiforskning. Expertmaterial ut— arbetat på uppdrag av Energiprogramkommittén. Avdelning A Ut- vinning av energiråvaror och industriell energiproduktion. [73] 3. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energi—
programkommittén. Avdelning B. Näringslivets energianvändning. [74] 4. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energiprogramkommitten. Avdelning C. Transporter och samfärd— sel. [75] 5. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energiprogramkommitten. Avdelning D. Lokalkomfort och hus— håll. [76] Stälindustrins framtida utveckling. [78]
Kommundepartementet
Information och medverkan i kommunal planering. Rapport. [50] Stat och kommun i samverkan. [84] Kommunal biståndsverksamhet. [86] Enhetlig kommunallag. [99]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen
Nordisk utredningsserie (Nu) 1974
Kronologisk förteckning
Sverigefinnarna och deras organisationer Naturorienterande ämnen i grundskolan i Norden, årskur— serna 1—6
3 Forsleg til Nordisk tentamensgyldighed 4 Grunnskolen i Norden
5. Spesialundervisning i Norden
6. Faamyene i Norden 7 B 9
N..
Heyere utdanning av sykepleiere Äldres integration i samhället . Kontrollpolitik och narkotika 10. Voksenoplaring i de nordiske land 11. Utbildningsväsendets styrelseformer i Norden 12. Sommartid/Ny normaltid i Norden 13. De gymnasiale utdannelser i Norden 14. Offentlighetsprinsippets envendelse på nordiske samar- beldsorganer 15. Utbildningssamarbete i Norden 16. Konsumenttjänster 17. Nordisk specialpedagogisk terminologi 18. Oversettelse/udgivelse af nordisk nebolandslitteratur. Ret- ningsliniar for stone 19. TV över gränserna. Slutrapport 20. Utvärdering av universitet 21. Regionalpolitisk forskning i Norden
. LiberFörIag ' isen 91-38-02193—6