SOU 1977:96

Artistavgift

Till Statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Genom beslut den 5 februari 1971 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att ut- reda frågan om regler för beskattning av i utlandet bosatta artister m. fl.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 18 mars samma år över- direktören Kjell Edström såsom sakkunnig. Till sekreterare förordna- des den 8 februari 1972 länsassessorn Ivan Ström.

Den sakkunnige har för uppdraget antagit benämningen Utredningen om beskattning av utländska artister.

Att som experter biträda utredningen förordnades den 8 februari 1972 f.d. direktören Erik Järnklev, företagsjuristen Ulf Peyron och kammarrättsrådet Sverker Widmark samt den 2 april 1973 numera byrådirektören Börje Andersén och numera länsrådet Curt Nystedt.

Järnklev och Widmark entledigades på egen begäran genom beslut den 24 mars resp. den 21 oktober 1975. Som nya experter förordnades den 24 mars och den 4 november 1975 direktören Olle Johannesson resp. kammarrättsassessorn Per Anclow samt den 27 september 1976 av- delningsdirektören P. G. Linde.

Utredningen har avgivit remissyttrande över framställning från Teat- rarnas riksförbund den 12 oktober 1973 om ändring av avgiftsunderla— get för bevillningsavgiften samt betänkandet Medborgarliga fri- och rät- tigheter Regeringsformen (SOU 1975: 75), avlämnat av fri- och rättig— hetsutredningen.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet Artistavgift. Härmed är utredningsuppdraget slutfört.

Experterna har i princip anslutit sig till i betänkandet redovisade syn- punkter och förslag. Johannesson och Peyron har dock anmält avvi— kande mening i två i särskilt yttrande angivna avseenden.

Stockholm i oktober 1977

Kjell Edström

/ Ivan Ström

Sammanfattning

Bestämmelserna om bevillningsavgift har sitt ursprung i de sedan länge upphävda bevillningsförordningarna. De är vidare sammankopplade med ett tillståndsförfarande. Genom upprepade ändringar och påbyggnader har de blivit allt mer svåröverskådliga och svårtillämpade. Härtill har inte minst det förhållandet bidragit att anordnaren av tillställning ensam svarar för avgiftens erläggande medan bestämmelserna är utformade med utgångspunkt i att den utländske artisten är avgiftsskyldig.

Utredningen har vid sina överväganden om ett moderniserat system för beskattning av utländsk artist ansett sig ha två huvudalternativ att välja mellan. Utredningen har sålunda i första hand sökt bedöma i vilken mån det skulle vara möjligt och praktiskt att göra artisten skatt- skyldig. Artistens skattskyldighet skulle därvid kombineras med ålig- gande för anordnaren att verkställa skatteavdrag. Utredningen har emel- lertid av flera skäl inte funnit detta vara någon lämplig väg. Utred— ningen har i stället valt det andra alternativet som innebär att den som utger ersättning till utländsk artist skall erlägga en särskild avgift — artistavgift. Samtidigt undantas artisten från inkomstbeskattning. Av- giftsskyldig blir härigenom — beroende på vem som i det särskilda fallet utger ersättningen — anordnare, radioföretag eller svenskt artist— företag. När svenskt artistföretag är avgiftsskyldigt åligger dock alltid viss solidarisk ansvarighet för avgiften den som har att erlägga betalning för det artistiska utövandet till artistföretaget. Även när artisten erhåller sin ersättning av utländskt artistföretag åvilar avgiftsskyldigheten an- ordnare, radioföretag eller svenskt artistföretag. Avgiftsskyldigheten be- gränsas dock till vad som har betalats till det utländska artistföretaget.

Nuvarande bevillningsavgift utgår med 30 % av vad som tillflyter artisten. På grund av att man i praxis anser avgiftsunderlaget omfatta artistens inkomst inklusive avgiften motsvarar dock bevillningsavgiften 42,86 % av vad artisten uppbär för egen räkning. Den av utredningen föreslagna artistavgiften skall också beräknas efter 30 %. Avgiftsunder- laget utgörs av den utgivna ersättningen med undantag av nödvändiga rese- och transportkostnader för artisten. Eftersom artistavgiften inte skall räknas in i underlaget och undantag görs för nämnda kostnader innebär utredningens förslag en sänkning av avgiftsuttaget.

Artistavgift skall utgå när ersättning utges för artistiskt utövande vid tillställning här i landet. Med tillställning avses både offentlig och pri- vat tillställning. Vid privat tillställning föreligger dock avgiftsskyldig-

het för fysisk person eller dödsbo bara om ersättningen utgör kostnad i rörelse. Artistavgift skall i likhet med vad som f.n. gäller i fråga om bevillningsavgift erläggas också vid artistiskt utövande för svensk ljud- radio och television. Bestämmelserna om artistavgift blir tillämpliga även på utländsk idrottsman. Undantag görs dock, på samma sätt som enligt bestämmelserna om bevillningsavgift, för idrottsutövande vid till- ställning som anordnas av organisation som är anknuten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska kom- mitté.

Utredningen föreslår även vissa andra undantagsbestämmelser. Av- gift skall således inte erläggas när artist är anställd hos utländsk stat eller det artistiska utövandet sker enligt avtal om kulturutbyte. Nuvaran- de bestämmelser som ger regeringen möjlighet att medge befrielse från bevillningsavgift har å andra sidan inte någon motsvarighet i utredning- ens förslag.

Bevillningsavgift skall enligt nuvarande bestämmelser också erläggas av utländsk fysisk eller juridisk person som anordnar offentlig tillställ- ning. Avgift utgår med 15 % av biljettintäkterna. Utredningen föreslår att dessa bestämmelser förs över till den av utredningen föreslagna lagen om artistavgift med i huvudsak oförändrat innehåll.

Ärendena angående artistavgift bör enligt utredningens mening sam- manföras till en avgiftsmyndighet. Utredningen föreslår att länsstyrelsen i Stockholms län skall fungera som sådan myndighet. Det nuvarande tillståndsförfarandet med förskottsbetalning föreslås slopat och ersatt av redovisning i efterhand för vissa perioder, som enligt utredningens förslag utgörs av kalendermånad. Avgift skall betalas in senast femte dagen i andra månaden efter periodens utgång. Avgiftsskyldig får där— med alltid minst en månad för redovisningen.

Av utredningen föreslagna bestämmelser om kontrollförfarande och preskription m. m. är utformade i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivs enligt lagen (1959: 552) om uppbörd av viSSa av- gifter enligt lagen om allmän försäkring rn. m. Detsamma gäller bestäm— melserna om skattetillägg och förseningsavgift. Utredningen räknar med att artistavgiften kommer att inbringa ungefär samma belopp som be- villningsavgiften. Kostnaden för administrationen av avgiften beräknas bli lägre än motsvarande kostnad för bevillningsavgiften.

Det kan slutligen nämnas att artistavgift enligt utredningens förslag skall erläggas till staten. Hälften av influten avgift skall dock användas för gemensamt kommunalt ändamål enligt 71 & kommunalskattelagen (1928: 370).

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om artistavgift

Härigenom föreskrives följande

I Inledande bestämmelser

1 % Artistavgift enligt denna lag erlägges till staten. - Hälften av influten avgift skall användas för ändamål som avses i 71 & kommunalskattelagen (1928: 370).

2 % Ärende om artistavgift prövas av länsstyrelsen i Stockholms län.

3 & Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet i fråga om artistavgift.

II Artistavgift för ersättning till utländsk artist m. m.

Definitioner

4 5 I det följande förstås med utländsk artist: här i riket icke bosatt artist; anordnare: den som häri riket anordnar tillställning; svenskt artistföretag: sådan här i riket bosatt fysisk person eller hemma- hörande juridisk person som tillhandahåller artistiskt utövande"; utländskt artistföretag: sådan här i riket icke bosatt fysisk person eller icke hemmahörande juridisk person som tillhandahåller artistiskt ut- övande; radioföretag: företag som avses i 5 & radiolagen (1966: 755).

Med artist avses även idrottsman och med artistiskt utövande även idrottsutövande.

Anvisningar till 4 ä'

Såsom här i riket icke bosatt räknas den som icke här har sitt egent- liga bo och hemvist. Svensk medborgare, som icke är bosatt här i riket men som alltjämt har sådan väsentlig anknytning till Sverige som an- ges i 53 g 1 mom. första stycket a) kommunalskattelagen (1928: 370) skall dock anses bosatt här.

A vgiftspliktig ersättning

5 & Artistavgift erlägges, om ej annat följer av 7 5, för ersättning som utges till utländsk artist för artistiskt utövande vid tillställning här i riket. Detsamma gäller ersättning som utges till utländsk artist för artistiskt ut- övande här i riket för svensk ljudradio eller television till den del er— sättningen avser förstagångssändning från sändare här i riket.

6 5 Med ersättning som anges i 5 & avses vad som utges i pengar eller naturaförmåner med undantag av vad som utgör nödvändig rese- eller transportkostnad.

7 & Artistavgift erlägges ej för ersättning som anges i 5 &. då den utges

1. av främmande stat på grund av artistiskt utövande av artist i den främmande statens tänst,

2. för artistiskt utövande inom ramen för avtal om kulturutbyte mel- lan Sverige och främmande stat som har träffats mellan regeringen eller myndighet eller annat offentligt organ, som regeringen förordnar. och regeringen eller motsvarande myndighet eller organ i den andra staten,

3. för idrottsutövande vid tillställning, anordnad av organisation som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska kommitté.

8 % Erlägges betalning i pengar eller naturaförmåner till utländskt artistföretag för artistiskt utövande av här i riket bosatt artist (svensk artist) i fall som anges i 5 % och har artisten eller honom närstående person ett icke oväsentligt inflytande i företaget utgör betalningen ersätt- ning för vilken artistavgift skall erläggas.

A vgiftsskyldighet

9 % Skyldighet att erlägga artistavgift åligger anordnare, radioföretag och svenskt artistföretag som utger enligt 5 eller 8 & avgiftspliktig ersätt- ning. Utges ersättning som anges i 5 & av utländskt artistföretag, åligger avgiftsskyldighet anordnare, radioföretag och svenskt artistföretag. som erlägger betalning till utländskt artistföretag för det artistiska utövan- det, dock ej för mer än som har betalats.

Fysisk person eller dödsbo, som anordnar annan tillställning än som avses i allmänna ordningsstadgan (1956: 617) eller lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster, skall erlägga artistavgift endast om ersätt— ningen eller betalningen utgör omkostnad i rörelse.

Ansvarighet för artistavgift

10 5 Är svenskt artistföretag avgiftsskyldigt för ersättning för artistiskt utövande vid tillställning, är anordnaren tillsammans med företaget an— svarig för utgående artistavgift som belöper på tillställningen. Ansvarig- heten omfattar dock ej mer än som svarar mot avgift, beräknad på vad anordnaren har att betala till det svenska artistföretaget. Vad nu har sagts äger motsvarande tillämpning på radioföretag, när svenskt artist-

företag är avgiftsskyldigt för ersättning för artistiskt utövande för svensk ljudradio eller television. Fysisk person eller dödsbo, som anordnar an- nan tillställning än som avses i allmänna ordningsstadgan (1956: 617) eller lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster, ansvarar för ut- gående artistavgift endast om betalningen utgör omkostnad i rörelse.

Svenskt artistföretag som har att erlägga betalning för artistiskt ut- övande till annat svenskt artistföretag eller, utan att vara avgiftsskyldigt enligt 9 5 första stycket, till utländskt artistföretag är tillsammans med anordnare eller radioföretag ansvarigt för artistavgift i fall som avses i första stycket. Ansvarigheten omfattar dock ej mer än som svarar mot avgift, beräknad på vad som skall betalas.

11 % Länsstyrelsen prövar fråga om anordnares, radioföretags och svenskt artistföretags betalningsskyldighet enligt 10 &. Betalningsskyl- digheten får jämkas eller eftergivas när särskilda skäl föreligger.

Beslut om betalningsskyldighet enligt första stycket får icke meddelas och ej heller åtgärder för indrivning vidtagas sedan ansvarigheten för avgiftsbeloppet har upphört enligt 34 %. Kammarrättens eller regerings- rättens beslut om betalningsskyldighet enligt 10 & får dock verkställas inom två år efter det under vilket beslutet vann laga kraft.

12 & Belopp för vilket anordnare, radioföretag eller svenskt artistfö- retag har ålagts betalningsskyldighet enligt 10 & skall erläggas inom tid som länsstyrelsen bestämmer. Belopp som ej erlägges inom före- skriven tid får drivas in i den ordning som föreskrives i Uppbördslagen (1953: 272) om indrivning av restförd skatt. Därvid utgår restavgift enligt 28 &.

Länsstyrelsen får medge anstånd helt eller delvis med betalning av fastställt belopp när synnerliga skäl föreligger. Länsstyrelsen får som villkor för anstånd föreskriva att nöjaktig säkerhet ställes. Meddelat an— stånd får återkallas när skäl föreligger.

Anordnare, radioföretag och svenskt artistföretag som har ålagts be- talningsskyldighet enligt 10 & får söka erlagt belopp åter av den av— giftsskyldige. Beloppet får tagas ut genom utmätning utan föregående dom.

A vgiftsuttag

13 & Artistavgift utgår med trettio procent av det belopp (avgiftsunder- lag) för vilket avgift skall erläggas enligt 5 eller 8 % om avgiftsskyldig- heten icke är begränsad enligt 9 & första stycket.

Uppgiftsskyldighet m. m.

14 %: Avgiftsskyldig skall lämna uppgift (artistuppgift) för beräkning av artistavgift. Sådan uppgift skall lämnas till länsstyrelsen senast den 5 i andra månaden efter utgången av den månad, då avgiftsskyldig utgav ersättning eller erlade betalning som anges i 9 &.

Artistuppgift skall avgivas på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt formulär, som fastställes av riksskatteverket.

Länsstyrelsen får föreskriva att viss avgiftsskyldig skall lämna artist- uppgift inom annan tid än som sägs i första stycket.

15 & Den som är avgiftsskyldig skall ha sin bokföring så ordnad eller, om han ej är bokföringsskyldig, föra sådana anteckningar, att därav framgår storleken av den ersättning för vilken artistavgift skall erläg- gas, och avgiftens storlek. Bokföringen eller anteckningarna skall inne- hålla uppgift om utländsk artists namn, födelsetid, nationalitet och hemvist samt, om betalning för artistiskt utövande har erlagts till annan än artist, dennes namn, nationalitet, hemvist eller hemort och storleken av betalningen.

Anordnare, radioföretag och svenskt artistföretag, som ej är avgifts- skyldiga, skall föra räkenskaper eller, om bokföringsskyldighet ej före- ligger, anteckningar varav framgår storleken av den betalning som har erlagts till artistföretag för artistiskt utövande av utländsk artist samt företagets namn, hemvist eller hemort.

16 & Avgiftsskyldig, som ej inom föreskriven tid har lämnat artist- uppgift, får anmanas att inkomma med sådan uppgift. Är artistuppgift ofullständig får den avgiftsskyldige anmanas att komplettera densamma.

Efter anmaning är anordnare, radioföretag, artistföretag och artist skyldiga att i den omfattning och inom den tid, som har angivits i an- maningen, meddela de upplysningar som finnes erforderliga för fast— ställelse av artistavgift.

För kontroll av att avgiftsskyldig har fullgjort sin uppgiftsskyldighet är anordnare, radioföretag och svenskt artistföretag skyldiga att efter anmaning tillhandahålla handlingar som avses i 15 å andra stycket samt att bereda länsstyrelsen tillträde till lokal, som användes för den verksamhet kontrollen avser.

Anmaning enligt denna paragraf utfärdas av länsstyrelsen. I anma- ning får vite föreläggas. Bestämmelserna i 123 och 124 åå taxerings- lagen ( 1956: 623) gäller därvid i tillämpliga delar.

17 % För kontroll av att uppgiftsskyldighet enligt denna lag har full- gjorts får länsstyrelsen förordna om revision hos anordnare, radioföre- tag, artistföretag och artist. Revision får verkställas också hos annan som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan be- skaffenhet att uppgifter av betydelse för kontrollen kan hämtas ur an- teckningar eller andra handlingar som föres vid verksamhetens bedri- vande.

I fråga om revision gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 56 och 58 åå taxeringslagen (1956: 623) om taxeringsrevision.

18 & Bestämmelserna i 73 och 82 55 Uppbördslagen (1953: 272) gäl— ler i tillämpliga delar i fråga om handling som har lämnats eller till- handahållits enligt 14, 16 eller 17 5.

19 & Länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall på sätt riksskatte- verket närmare föreskriver utöva kontroll av att uppgiftsskyldigheten fullgöres.

Bestämmande av avgiftsunderlag

20 % Avgiftsunderlag bestämmes av länsstyrelsen med ledning av ar- tistuppgift och övriga tillgängliga handlingar. Värdet av naturaförmån uppskattas efter regler, som fastställes av riksskatteverket.

21 % Har artistuppgift ej lämnats eller kan på grund av brister i så- dan uppgift, i bokföring eller i anteckningar enligt 15 & avgiftsunderlag icke tillförlitligen beräknas, skall avgiftsunderlaget uppskattas efter vad som finnes skäligt.

22 % Finner länsstyrelsen, att avgiftsunderlag har blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall länsstyrelsen ändra avgiftsunderlaget, om felaktigheten icke är att anse som ringa.

Ändring får icke vidtagas efter utgången av tid som anges i 24 & första stycket. Har avgiftsskyldig avlidit, får för honom beräknat av- giftsunderlag icke höjas efter utgången av andra året efter det kalender- år, under vilket bouppteckning efter honom ingavs för registrering.

23 & Har avgiftsskyldig i artistuppgift eller upplysning, lämnad till ledning för beräkning av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att av- giftsunderlag för honom icke blivit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, skall länsstyrelsen bestämma det avgiftsunderlag, som på detta sätt har undandragits. Vad nu har sagts gäller dock ej om vad som har undandragits är att anse som ringa.

Skall avgiftsunderlag bestämmas enligt första stycket och kan det an- tagas att av den avgiftsskyldige lämnad artistuppgift eller upplysning icke har varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig beräkning av avgiftsunderlaget, skall detta bestämmas med tillämpning av 21 &.

Bestämmelserna i första och andra styckena äger motsvarande till— lämpning om avgiftsskyldig har underlåtit att lämna artistuppgift eller infordrad upplysning.

24 & Avgiftsunderlag får icke bestämmas efter utgången av sjätte året efter det kalenderår under vilket belopp som avses i 9 & erlades av avgiftsskyldig. Har avgiftsskyldig avlidit, bestämmes avgiftsunderlaget för hans dödsbo, dock att så icke får ske med mindre fråga därom har prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom ingavs för registrering.

Har avgiftsskyldig åtalats för skattebrott som avser hans artistavgift får, även efter utgången av den i första stycket angivna tiden, avgifts— underlag bestämmas för artistavgift som åtalet avser. Avgiftsunderlag får dock icke bestämmas med mindre fråga därom har prövats före ut- gången av kalenderåret efter det då åtalet ägde rum. Har avgiftsskyldig avlidit skall fråga om bestämmande av avgiftsunderlag för dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall det med stöd av detta stycke bestämda avgiftsunderlaget un- danröjas av länsstyrelsen.

Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person har åtalats för skattebrott som avser för den ju- ridiske personen bestämt avgiftsunderlag.

F aststt'illelse av artistavgift

25 5 Vid bestämmande av avgiftsunderlag fastställer länsstyrelsen även den artistavgift som skall utgå. Avgiften fastställes i helt krontal så att överskjutande öretal bortfaller.

Bestämmelserna i 22—24 % äger motsvarande tillämpning i fråga om artistavgift.

Inbetalning av artistavgift m. m.

26 & Avgiftsskyldig skall inom den för artistuppgifts avgivande be- stämda tiden genom insättning på särskilt postgirokonto betala i artist- uppgiften angivet avgiftsbelopp.

27 & Artistavgift som enligt länsstyrelsens eller länsskatterättens, kam— marrättens eller regeringsrättens beslut överstiger vad som skall betalas enligt artistuppgift eller, när beslut om avgiften förut har meddelats, enligt det beslut som närmast har föregått, skall betalas inom tid som länsstyrelsen bestämmer. Detsamma gäller avgift som har fastställts utan att artistuppgift har lämnats.

28 % Betalas icke artistavgift inom den tid då artistuppgift skall läm- nas utgår restavgift efter fyra öre för varje hel krona av den del av avgiften, som icke har betalats, dock minst tio kronor. Öretal som upp- kommer vid denna beräkning skall jämnas till närmast högre hela krontal.

När särskilda omständigheter föranleder det, får länsstyrelsen med- dela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela föreskrifter i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

29 & Länsstyrelsen får, när synnerliga skäl föreligger, medge anstånd helt eller delvis med erläggande av avgiftsbelopp. Länsstyrelsen får som villkor för anstånd föreskriva att avgiftsskyldig ställer nöjaktig säkerhet. Meddelat anstånd får återkallas när skäl föreligger.

30 5 Sedan anstånd har meddelats får den av anståndet omfattade av- giften icke drivas in under tiden för anståndet, ej heller får restavgift uttagas för avgiften.

Är avgiftsskyldig berättigad att utfå för mycket erlagd artistavgift, får denna tagas i anspråk för betalning av avgift, som avses med anståndet.

Har anståndstiden gått till ända utan att avgiften till fullo har betalats, skall den avgiftsskyldige erlägga restavgift på den del av avgiften, som då var obetald.

31 & Har avgiftsskyldig åtnjutit anstånd i avvaktan på länsskatterät- tens, kammarrättens eller regeringsrättens beslut med anledning av hans besvär, skall han erlägga anståndsränta för den del av avgiften som skall

erläggas senast vid anståndstidens utgång. Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Ränta utgår för varje kalenderår efter den högre av de räntesatser som i december under nästföregående år har fastställts enligt 69% 1 mom. andra stycket uppbördslagen (1953: 272). Ränta för tid som infaller efter utgången av det år då beslut om anstånd meddelas utgår dock efter den räntesats som gäller vid beslutet.

Anståndsränta utgår från utgången av den månad, då avgiften skulle ha erlagts om anstånd icke hade medgivits, till och med den månad då anståndstiden har gått till ända.

Bifalles den avgiftsskyldiges besvär, skall erlagd ränta återbetalas se- dan beslut om avgiften har vunnit laga kraft.

32 % Bestämmelserna om artistavgift gäller i tillämpliga delar beträf- fande anståndsränta.

Indrivning av artistavgift rn. m.

33 % På framställning av länsstyrelsen skall artistavgift, som ej har be- talats inom föreskriven tid, jämte restavgift drivas in i den ordning som föreskrives i uppbördslagen (1953: 272) om indrivning av restförd skatt. Införsel enligt införsellagen (1968: 621) får äga rum vid indrivning hos avgiftsskyldig av artistavgift och restavgift.

Bestämmelserna i uppbördslagen (1953: 272) om avkortning, avskriv- ning och antagande av ackordsförslag gäller i tillämpliga delar i fråga om artistavgift.

34 & Åtgärder för uttagande av artistavgift får icke vidtagas mot av— giftsskyldig senare än fem år efter utgången av det kalenderår, under vilket avgiften har fastställts av länsstyrelsen eller ålagts av länsskatte- rätten, kammarrätten eller regeringsrätten.

Utan hinder av vad i första stycket sägs får åtgärder för uttagande av avgift, beträffande vilken anstånd med inbetalning har medgivits i av- vaktan på länsskatterättens, kammarrättens eller regeringsrättens beslut med anledning av besvär, vidtagas inom två år efter det kalenderår under vilket beslutet har meddelats.

35 5 Har den som företräder avgiftsskyldig, som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala artistavgift i rätt tid och ordning är han tillsammans med den avgiftsskyldige ansvarig för avgiftsbeloppet-* och därpå belöpande restavgift. Ansvarigheten får jämkas eller eftergivas när särskilda skäl föreligger.

Talan om åläggande av betalningsskyldighet med stöd av första stycket föres vid allmän domstol. Talan får ej väckas och åtgärder för indrivning får ej vidtagas sedan den avgiftsskyldiges ansvarighet för avgiftsbeloppet upphört enligt bestämmelserna i 34 5. Utan hinder här- av får dom, varigenom betalningsskyldighet har ålagts, verkställas inom två år från utgången av det kalenderår under vilket domen har vunnit laga kraft. Belopp för vilket betalningsskyldighet har ålagts får drivas in i den ordning som föreskrives i uppbördslagen (1953: 272) om indriv- ning av restförd skatt. Införsel enligt införsellagen (1968: 621) får äga rum.

Den som har betalat artistavgift eller restavgift på grund av beslut om betalningsskyldighet får söka beloppet åter av den avgiftsskyldige. Be- loppet får tagas ut genom utmätning utan föregående dom.

Återbetalning av artistavgift m m.

36 5 Vid nedsättning av eller befrielse från artistavgift äger den som har betalat avgiften att av länsstyrelsen återfå vad han har betalat för mycket. Belopp under tio kronor återbetalas icke.

På artistavgift och anståndsränta, som återbetalas enligt första stycket utgår restitutionsränta. Räntebelopp under femtio kronor påföres ej. Ränta utgår för varje kalenderår efter den räntesats som för det året gäller enligt 31 & första stycket. Bestämmelserna om artistavgift gäller i tillämpliga delar beträffande restitutionsränta.

Ränta utgår från utgången av den månad under vilken det återbetalade beloppet har erlagts till och med den månad under vilken beloppet åter- betalas.

37 5 Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den som har uppburit räntan pliktig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket.

38 5 Vid återbetalning enligt 36% skall avräknas vad den återbetal- ningsber'attigade icke har betalat av förfallen artistavgift och därpå be- löpande restavgift.

Länsstyrelsen skall till kronofogdemyndigheten lämna uppgift om den som är berättigad att återfå erlagd artistavgift.

Särskilda avgifter

39 % Har avgiftsskyldig i artistuppgift eller annat skriftligt medde- lande till ledning vid beräkning av hans avgiftsunderlag, lämnat oriktig uppgift, påföres honom avgiftstillägg med tjugo procent av artistavgift, som genom den oriktiga uppgiften har undandragits eller, om uppgiften hade följts, skulle ha undandragits.

Avgiftstillägg påföres även när avgiftsunderlag med avvikelse från artistuppgift har uppskattats med stöd av 21 5. I sådant fall beräknas tillägget på det avgiftsbelopp som fastställs utöver avgift enligt upp— giften.

Har avgiftsunderlag uppskattats med stöd av 21 5 på grund av att artistuppgift ej har lämnats, påföres avgiftstillägg på den fastställda artistavgiften eller, om avgiftsskyldig har lämnat skriftligt meddelande till ledning vid länsstyrelsens beräkning av avgiftsunderlaget, på det avgiftsbelopp som på grund av uppskattningen fastställes utöver artist— avgift enligt meddelandet. Länsstyrelsens beslut om sådant avgiftstillägg skall undanröjas av länsstyrelsen, om artistuppgift lämnas senast inom tre veckor från den dag då den avgiftsskyldige fick del av beslutet om

avgiftstillägget.

Vid tillämpning av första—tredje styckena skall meddelande, som har lämnats för avgiftsskyldig som är juridisk person, anses lämnat av den avgiftsskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren har saknat behörighet att företräda den avgiftsskyldige.

40 % Underlåter avgiftsskyldig att inom föreskriven tid lämna artist— uppgift, påföres honom förseningsavgift med fem procent av den fast- ställda artistavgiften, dock minst med etthundra kronor och högst med trehundra kronor.

Har avgiftsskyldig trots anmaning icke lämnat artistuppgift inom den i anmaningen angivna tiden, bestämmes förseningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första stycket.

41 % Har avgiftsskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår icke av- giftstillägg. Sådant tillägg utgår ej heller i den mån avvikelse från vad den avgiftsskyldige har uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräk- ning eller misskrivning.

Avgiftstillägg får helt efterges om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den avgifts- skyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenheter eller den oriktiga upp- giftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten el- ler underlåtenheten är att anse som ringa.

Andra stycket gäller i tillämpliga delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift får även nedsättas.

42 5 Fråga om avgift som avses i 39 eller 40 & prövas av länssty- relsen.

43 & Finner länsstyrelsen vid prövning av ansökan om rättelse eller eljest att artistavgift skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av avgift som avses i 39 eller 40 & beslutas.

Finnes vid prövning av besvär i mål om artistavgift att sådan avgift skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av avgiftstillägg eller för- seningsavgift beslutas.

44 & Avgift som avses i 39 eller 40 & anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgiftstillägg under femtio kronor påföres ej. Avgift tillfaller statsverket.

45 5 I fråga om avgift som avses i 39 eller 40 & gäller i tillämpliga delar, om ej annat följer av 41—-44 åå, bestämmelserna om artistav— gift.

Besvär m. m.

46 % Talan mot länsstyrelsens beslut föres genom besvär hos läns- skatterätten. Besvärshandlingen skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Talan får ej föras mot beslut om anstånd eller föreläggande av vite.

47 5 Vid besvär över länsskatterättens eller kammarrättens beslut skall besvärshandlingen ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

48 5 Har i mål om artistavgift talan fullföljts till länsskatterätten, kammarrätten eller regeringsrätten, får avgiftsskyldig eller allmänt om- bud som avses i 49 & anföra besvär, oaktat den för honom stadgade tiden har utgått. Sådana besvär skall ha kommit in inom en månad från det besvärstiden för tidigare klagande utgick.

Återkallas eller förfaller eljest den tidigare klagandes talan, är också den senare klagandes talan förfallen.

49 & Hos länsstyrelsen förordnat allmänt ombud som avses i 72 a & uppbördslagen (1953: 272) skall föra det allmännas talan i mål angå- ende artistavgift och får anföra besvär till anordnares, radioföretags eller svenskt artistföretags förmån. Ombudet får yrka att anordnare, radioföretag eller svenskt artistföretag ålägges betalningsskyldighet en- ligt 10 5.

50 & Besvär över beslut inverkar icke på skyldigheten att betala den avgift, som besvären rör.

Åtgärd skall verkställas oavsett att det beslut som föranleder åtgär- den icke har vunnit laga kraft. Beslut varigenom artistavgift har fast- ställts till lägre belopp än det allmänna ombudet har yrkat eller med- givit, får dock icke föranleda återbetalning om det allmänna ombudet har anmält hinder härför. I sistnämnda fall får länsstyrelsen på ansö- kan medge återbetalning, varvid bestämmelsen i 29 5 om ställande av säkerhet tillämpas.

51 5 Har artist taxerats eller eftertaxerats till kommunal eller statlig inkomstskatt för inkomst för vilken artistavgift har fastställts skall länsstyrelsen på ansökan av den som har att erlägga avgiften förordna om undanröjande av beslutet om artistavgift sedan beslutet om taxe— ring har vunnit laga kraft. Sådan ansökan skall för att kunna prövas ha kommit in inom ett år från den dag, då beslutet om taxering vann laga kraft.

52 & Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från artist- avgift.

Medges nedsättning av eller befrielse från artistavgift får medgivan- det även omfatta avgift som avses i 39 eller 40 &.

III Artistavgift för inkomst av offentlig tillställning m. m. Avgiftsskyldighet m. m.

53 5 Här i riket icke bosatt fysisk person eller icke hemmahörande juridisk person som mot inträdesavgift eller motsvarande avgift här i riket anordnar tillställning som avses i allmänna ordningsstadgan (1956: 617) eller sådan sammankomst enligt lagen (1956: 618) om all- männa sammankomster, som avser allmän teaterföreställning, konsert, biografföreställning eller annan allmän sammankomst för framförande

av konstnärligt verk, skall erlägga artistavgift med femton procent av bruttoinkomsten.

54 & Artistavgift enligt 53 ?; erlägges ej för vad som uppbäres vid tillställning eller sammankomst som anordnas inom ramen för avtal om kulturutbyte mellan Sverige och främmande stat som träffats mel- lan regeringen eller myndighet eller annat offentligt organ, som rege- ringen förordnar, och regeringen eller motsvarande myndighet eller organ i den andra staten.

Artistavgift erlägges ej heller för vad här i riket icke bosatt fysisk person uppbär i form av frivillig avgift vid tillställning eller samman- komst utomhus.

Uppgiftsskyldighet m. m. 55 5 Den, som är avgiftsskyldig skall senast den femte dagen efter tillställningen eller sammankomsten till länsstyrelsen lämna uppgift (anordnamppgift) för artistavgift om namn, nationalitet, hemvist eller hemort, postadress i hemlandet, tidpunkt och plats för tillställningen eller sammankomsten samt bruttoinkomst och utgående artistavgift. Anordnaruppgift skall avgivas på heder och samvete enligt formulär som fastställes av riksskatteverket. Vad i 14 & tredje stycket sägs om artistuppgift skall äga motsvarande tillämpning i fråga om anordnar-

uppgift.

56 å Bestämmelserna i 15—52 åå skall i tillämpliga delar äga motsva- rande tillämpning eller ha avseende i fråga om artistavgift enligt 53 &.

Denna lag träder i kraft den _ —— —, då lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter och kun- görelsen (1913:380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige skall upphöra att gälla.

De upphävda författningarna gäller dock fortfarande i fråga om skyldighet att utge bevillningsavgift för tillställning eller verksamhet som har ägt rum före lagens ikraftträdande.

2. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att 54 & första stycket kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 54 äl Från skattskyldighet .................... anvisat anslag; c) i utlandet bosatt person och c) i utlandet bosatt person och utländskt bolag: utländskt bolag:

1Senaste lydelse 1977: 572.

1Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelsen av lagens rubrik 1974: 771. 2Senaste lydelse 1974: 853.

Nuvarande lydelse

för sådan inkomst, för vilken av- gift enligt lagen om bevillningsav- gifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller be- träffande vilken befrielse från så- dan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma lag;

(1) ägare av .................. Aktiebolag och ...............

Föreslagen lydelse

för inkomst, som utgör sådan er- sättning eller bruttoinkomst för vilken artistavgift enligt lagen (0000: 000) om artistavgift skall erläggas eller som är undantagen från sådan avgift enligt 7 9 eller 54 $$ första stycket samma lag;

.......... av anvisningarna. ............. samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna)

Denna lag träder i kraft den — — —. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om inkomst som avser tillställning eller verksamhet som har ägt rum före ikraftträdandet.

3. Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrives att 68 ä 5 mom. uppbördslagen (1953: 272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

685

5 mom.2 Vad i 3 och 4 mom. sägs äger motsvarande tillämp— ning, då den som är berättigad att återbekomma skatt har att erlägga sjömansskatt eller bevill- ningsavgift för särskilda förmåner och rättigheter eller kupongskatt.

5 mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs äger motsvarande tillämp- ning, då den som är berättigad att återbekomma skatt har att erlägga sjömansskatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt eller artist- avgift enligt 53 5 lagen (0000: 000) om artistavgift eller kupong-

skatt enligt kupongskattelagen (1970: 624). Denna lag träder i kraft den _ — —. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bevillningsavgift enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

I Bakgrunden rn. m.

1. Utredningsuppdraget

Utredningens direktiv innefattas i anförande till statsrådsprotokollet den 5 februari 1971 av chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng. Departementschefen anförde följande.

Förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter (bevillningsförordningen) är den enda av de tidigare bevillningsförordningarna som ännu gäller. Numera innehåller förordningen endast bestämmelser om beskattning av i utlandet bosatta vad gäller inkomst genom artistisk verksamhet här i landet. Bestämmel- serna innebär i korthet följande.

Utomlands bosatt fysisk person och där hemmahörande juridisk per- son som ger offentlig föreställning här i landet skall erlägga avgift med 15 % av bruttoinkomsten av tillställningen. I vissa fall beräknas avgif- ten inte på den verkliga bruttoinkomsten utan på en beräknad inkomst. Så sker i fråga om avgift vid konsert m.fl. slags föreställningar då brut- toinkomsten kan antas inte överstiga 500 kr. samt när det gäller före- ställningar av annat slag, såsom anställande eller anordnande av ”karu- sell- eller annan konståkning, målskjutning, ringkastning eller kraft- prov”. Avgiften är i sistnämnda fall minst 50 kr. för varje dag då före- ställning eller förevisning äger rum. Dessa bestämmelser gäller som sagt när den i utlandet hemmahörande personen själv arrangerar föreställa ning här i landet. Detta förekommer numera ganska sällan och bestäm- melserna har därför inte så stor betydelse.

Däremot tillämpas förhållandevis ofta avgiftsbestämmelserna i vad de avser ersättning som i utlandet bosatt fysisk person förvärvar på grund av medverkan vid offentlig föreställning m.m. här i landet. Denna avgift utgår med 30 % av ersättningen och med minst 10 kr. för varje dag då medverkan lämnas eller sådan verksamhet utövas för vilken ersättning beräknas. Också naturaförmåner och kostnadsersätt- ning räknas med i avgiftsunderlaget. Sedan den 1 mars 1970 tas bevill- ningsavgift ut också på ersättning för artistisk verksamhet för svensk ljudradio eller television. Bevillningsavgift enligt det sagda erläggs ock- så av i utlandet bosatt fysisk person och där hemmahörande juridisk person som är berättigad till ersättning för annans medverkan eller verk- samhet av nyssnämnda slag.

Den 30-procentiga bevillningsavgiften är numera närmast att betrakta

som en definitiv källskatt för utomlands bosatta artister m. fl. Den som arrangerar föreställningen eller utger ersättning för medverkan i ljud- radio eller television svarar sålunda för att avgiften erläggs.

Avgifterna tillfaller staten och den kommun, inom vilken föreställ— ningen eller verksamheten ägt rum, med hälften vardera.

Undantag från skyldighet att erlägga avgift föreligger för vissa slags artister och för idrottsmän i särskilda fall. Vidare kan Kungl. Maj:t un- der vissa förutsättningar medge befrielse från bevillningsavgift, vilket också i stor utsträckning förekommer (se BeU 1969: 72 s. 11). Länssty- relsen är uppbördsmyndighet beträffande bevillningsavgifter.

För rätt att anordna tillställning m.m. som avses i bevillningsför- ordningen fordras särskilt tillstånd av länsstyrelsen enligt kungörelsen (1913: 380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller med- verka i offentlig föreställning rn. m. i Sverige.

Som jag framhöll i statsrådsprotokollet till prop. 1969: 153 är det angeläget att hela denna beskattningsform blir föremål för en grundlig översyn. Förordningens bestämmelser är både sakligt och språkligt för- åldrade. Uppgiften bör anförtros en särskild sakkunnig.

Jag vill erinra om att förslag om slopande av bevillningsavgifterna framlades av dubbelbeskattningssakkunniga i betänkandet ”Internatio- nella skattefrågor” (SOU 1962: 59). Förslaget innebar att en särskild definitiv källskatt (löneskatt) skulle införas på inkomst som förvärvas av fysiska personer under tillfällig vistelse i Sverige, däribland artister bosatta i utlandet. De sakkunnigas förslag föranledde vissa smärre änd— ringar i bevillningsförordningen (prop. 1966: 127, BeU 54, rskr 338, SFS 731) men ett ställningstagande till förslaget i dess helhet ansågs böra anstå i avbidan på bl. a. resultatet av pågående utredningsarbete rörande en definitiv källskatt för löntagare. Sedan betänkandet fram- lades har emellertid kretsen av avgiftsskyldiga enligt bevillningsförord- ningen utvidgats och vidare medför den skattereform som nyligen har genomförts att de sakkunnigas förslag numera inte kan läggas till grund för lagstiftning utan vidare bearbetning.

Bevillningsavgifterna utgår f.n. med en fast procentsats, i motsats till' inkomstskatt för fysiska personer m.fl. Ett rättvisare avgiftsuttag. skulle kanske bli följden om en progressiv skala tillämpades, såsom föreslagits i dubbelbeskattningssakkunnigas betänkande. Även vad de sakkunniga i övrigt har föreslagit bör beaktas vid en översyn av bevill- ningsförordningen. Vidare bör den sakkunnige överväga om de förslag som översynen kan föranleda bör inbegripa beskattning även av andra här i landet ej bosatta personer än sådana som avses i bevillningsför- ordningen.

Teatrarnas riksförbund har i skrivelse till finansdepartementet fram- fört önskemålet att bevillningsavgift inte skall beräknas på artisternas resekostnad. Förbundet hemställer också att vid beräkning av bevill- ningsavgifter avdrag skall medges för skäliga traktamenten. Översynen bör innefatta en bedömning av de önskemål som förbundet har fram- ställt.

Vidare bör den sakkunnige komma med förslag om en genomgri- pande modernisering av förfarandet vid avgiftspåföringen. Avgiftsskyl- dighetens omfattning bör i stort sett inte förändras. Vad som bör ut- redas är t. ex. om den nuvarande schablonberäkningen av avgiftsunder- lag i vissa fall kan och bör ersättas med avgiftsberäkning på grundval av ett deklarationsförfarande. Det har förekommit fall där artist i ett län har påförts bevillningsavgift och i ett annat län felaktigt har taxe-

rats till inkomstskatt för uppburna ersättningar för artistisk verksamhet. Hur sådant skall kunna undvikas och kontrollen över avgiftsskyldigheten göras mer enhetlig bör övervägas. Möjligen kan vissa fördelar vinnas genom att förfarandet eller viss del därav centraliseras till en länssty- relse eller till riksskatteverket.

Fråga om Kungl. Maj:ts rätt att befria från bevillningsavgift har be- handlats av departementsutredningen i dess promemoria 59. I prome- morian föreslås att beslutanderätten i ärende om sådan befrielse flyttas från Kungl. Maj:t till den dåvarande riksskattenämnden. Detta förslag bör tas upp till' bedömande vid översynen av bevillningsförordningen.

Som jag nyss nämnt är tillstånd efter ansökan därom f. n. villkor för uppträdande här i landet av utländsk artist. Denna anordning har vis- serligen fördelar från kontrollsynpunkt, men av andra skäl kan det anses olämpligt att tillståndsgivning för viss verksamhet kopplas samman med beskattningsåtgärder. Det bör därför utredas om tillståndskravet kan ersättas med föreskrift om skyldighet att göra anmälan om verksamhet som kan grunda uttagande av bevillningsavgift. Avgiften bör få en mer adekvat benämning än den nuvarande.

Den sakkunnige bör vara oförhindrad att se över även andra frågor, som har samband med beskattning av artistarvoden, än dem jag nu har berört. Till utredningen har för kännedom överlämnats

1. skrivelse den 5 juni 1970 från Kungliga Teatern AB till utbild- ningsdepartementet angående beslutad höjning av bevillningsavgiften,

2. skrivelse den 14 december 1970 från Teatrarnas riksförbund till finansdepartementet angående vissa generella undantag vid avgiftsbe- räkningen på grund av höjd avgift.

Vidare har regeringen (budgetdepartementet) till utredningen över- lämnat framställning den 12 oktober 1973 från Teatrarnas riksförbund med övriga handlingar i ärendet för att av utredningen tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget. I framställningen har riksförbundet hemställt om viss ändring av avgiftsunderlaget för bevillningsavgiften.

2. Nuvarande bestämmelser

2.1. Bestämmelserna om bevillningsavgift

2.1.1. Inledning

Lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter (BevL) är som framhålls i utredningens direktiv den enda bevillningsförordning som alltjämt kvarstår. Den utgör numera en spe- ciallagstiftning vid sidan av bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928: 370; KL) och lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (Si) om beskattning av framför allt utländska artister. I enlighet härmed är den som har att erlägga bevillningsavgift (Ba) för viss inkomst inte skatt- skyldig enligt KL och Si för denna inkomst. Bestämmelser härom finns i 54 5 första stycket c) KL och 7 5 första stycket b) Si.

En redogörelse för BevL:s föreskrifter skall lämnas i det följande. Även en översikt över deras tillkomst skall ges. Det synes emellertid önskvärt att dessförinnan något belysa BevL:s grundläggande bestäm- melser. Utredningen avser härvid de bestämmelser i 4 5 1—3 mom. enligt vilka förutsätts att inkomsten förvärvas i samband med offentlig föreställning eller tillställning och att den som uppbär inkomsten är bosatt i utlandet eller, såvitt gäller juridisk person, är hemmahörande iutlandet.

Att föreställningen eller tillställningen skall vara offentlig innebär att det skall föreligga antingen offentlig tillställning enligt allmänna ordningsstadgan (1956:617; AOst) eller allmän sammankomst enligt lagen (1956: 618; LAS) om allmänna sammankomster.

Med offentlig tillställning enligt AOst avses tävling och uppvisning i sport och idrott, danstillställning, pornografisk föreställning, cirkusföre- ställning, tivoli- och marknadsnöjen, festtåg samt tillställning av annat slag som anordnas för allmänheten och som inte avses i LAS. Som offentlig anses också tillställning som av vissa i AOst angivna skäl skall jämställas med tillställning till vilken allmänheten har tillträde.

Till allmän sammankomst enligt LAS hänförs sammankomst som anordnas för allmänheten för överläggning, opinionsyttring eller upplys- ning i allmän eller enskild angelägenhet. Till sammankomst räknas också föreläsning och föredrag för undervisning eller meddelande av allmän eller medborgerlig bildning, religionsövning samt teaterföre- ställning, konsert, biografföreställning och annan allmän sammankomst

för framförande av konstnärligt verk. Det bör framhållas att BevL inte omfattar inkomst av varje slags verksamhet som är att hänföra till LAS. Av förarbetena till BevL framgår sålunda att lagen inte äger tillämpning på föredrag och religionsövning.

Vad härefter angår BevL:s bestämmelse att fysisk person skall vara bosatt i utlandet synes dennas innebörd inte vara helt klar. I tillämp- ningen torde också föreligga viss tveksamhet om i vilken relation be- stämmelsen står till bosättningsbestämmelserna i KL. Förhållandet får bl.a. ses mot bakgrund av att frågan inte har behandlats i förarbetena och inte heller synes ha varit föremål för prövning i högsta instans.

Förevarande bestämmelse infördes år 1967 enligt förslag i prop. 1966: 127. Dessförinnan och från BevL:s tillkomst gällde bestämmelser- na om Ba utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte. Till grund för propositionen låg ett av dubbelbeskattningssakkunniga framlagt betänkande (SOU 1962: 59) vari bl. a. hade föreslagits att även här i riket bosatta och mantalsskrivna utländska artister skulle betala in- komstskatt enligt samma regler som gäller för andra här bosatta. Det hade nämligen ansetts otillfredsställande att utländska artister som bosatt sig i Sverige kunde fortsätta att erlägga Ba för inkomst av offent- liga tillställningar.

En bedömning av innebörden av BevL:s bosättningsbestämmelse bör som redan har antytts göras i jämförelse med bosättningsbestämmelser- na i KL (anvisningarna till 53 & samt 68 å). Dessa är sammanfattnings— vis följande.

Som här i riket bosatt räknas den som här har sitt egentliga bo och hemvist och med andra ord enligt folkbokföringsförordningen (1967: 198) skall vara kyrkobokförd. Med här i riket bosatt likställes den, som utan att vara här bosatt, stadigvarande vistas här. I fråga om svensk medborgare som inte stadigvarande vistas i landet gäller dess- utom att han ändå skall kunna anses bosatt här, nämligen om han allt— jämt har väsentlig anknytning till Sverige. Vad som skall anses kon- stituera en sådan anknytning ges vissa anvisningar om. Härtill kom- mer en bevisregel som innebär att han alltjämt intill tre år från av- resan från Sverige skall anses bosatt här om han inte visar att han un- der beskattningsåret ej har haft väsentlig anknytning till Sverige. Efter treårsperiodens utgång skall han däremot inte anses bosatt här om det inte visas att sådana omständigheter har förelegat under be— skattningsåret att han alltjämt bör anses bosatt här.

Beträffande utlänning föreskrivs slutligen att han skall anses ha sitt egentliga bo och hemvist i Sverige om han stadigvarande bor i Sverige eller under längre tid vistas här utan andra avbrott än rent tillfälliga.

Inför följande bedömning kan först framhållas att BevL:s bestäm- melser gäller i utlandet bosatt person medan det för tillämpningen av KL:s och Sizs beskattningsregler är avgörande huruvida någon varit här i riket bosatt eller inte.

Fråga är då hur man har att bedöma det fallet när någon inte kan påvisas vara bosatt i visst annat land men inte heller uppfyller något av bosättningsrekvisiten i KL, dvs. saknar bo och hemvist i Sverige,

inte stadigvarande vistas här och — i fråga om svensk medborgare — inte har väsentlig anknytning till Sverige.

Det är uppenbart att man i detta fall _ under förutsättning att det är fråga om inkomst som avses i BevL — i princip har att tillämpa be- stämmelserna i denna lag. BevL:s uttryck ”i utlandet bosatt” innefattar därvid inget krav på att den avgiftsskyldige skall kunna anses ha sitt egentliga bo och hemvist i ett visst främmande land. Det är tillräckligt att bosättning i Sverige inte kan anses föreligga. Uttrycket ”i utlandet bosatt” bör i enlighet härmed kunna läsas som ”här i riket ej bosatt”.

Det i motiven redovisade syftet med utbytet av den fram till år 1967 gällande bestämningen ”utlänning” mot ”i utlandet bosatt” var vidare att jämställa utländsk medborgare som tagit sitt egentliga bo och hemvist i Sverige med här bosatta. Något uttalande gjordes inte om att utländsk medborgare som ej har sitt egentliga bo och hemvist i Sverige men stadigvarande vistas här skall likställas med i Sverige bo-

satt.

Utlänning som ej har sitt egentliga bo och hemvist i Sverige bör sålunda få anses uppfylla förutsättningarna för att enligt BevL:s be- stämmelSer räknas som i utlandet bosatt. För inkomst i samband med offentlig tillställning, allmän sammankomst eller artistisk verksamhet för radio eller television bör han följaktligen beskattas enligt BevL även om han enligt KL kan likställas med i Sverige bosatt på grund av sta- digvarande vistelse här.

Som förut nämnts var BevL redan från början tillämplig på i ut- landet bosatt svensk medborgare. När bestämmelse senare infördes i skatteförfattningarna om att stadigvarande vistelse skall jämställas med bosättning synes inte något ha anförts som ger stöd för antagande att sådan vistelse ansetts utesluta tillämpning av BevL.

BevL:s bosättningsbestämmelse synes alltså enligt det hittills sagda ha samma innebörd i fråga om utländsk och svensk medborgare.

Kvar står därmed att söka bedöma förhållandet mellan BevL:s bo— sättningsbestämmelse och den bestämmelse i KL enligt vilken svensk medborgare, som inte stadigvarande vistas i Sverige, kan anses bosatt här om han alltjämt har väsentlig anknytning till Sverige.

KL:s bestämmelse är utformad som en bevisbörderegel". Den grund för tillämpning av KL:s och Sizs beskattningsbestämmelser som bosätt- ning före avresan har gett skall i princip bestå till dess det har visats att väsentlig anknytning till Sverige inte längre föreligger. Förslag till förevarande bestämmelse lades fram i den proposition vari samtidigt föreslogs att inte medborgarskap utan bosättning generellt skulle vara avgörande för BevL:s tillämplighet. I enlighet härmed slopades den dittillsvarande speciella bestämmelsen om i utlandet bosatt svensk med- borgare. Svensk medborgare inbegreps i stället i den samtidigt införda bestämningen ”i utlandet bosatt” fysisk person.

Bestämmelsens konstruktion ger i sig själv skäl för antagande att en förlängning av bosättning enligt regeln om väsentlig anknytning har avsetts medföra skattskyldighet på sätt anges i 53 & KL, dvs. för all inkomst som här i riket eller på utländsk ort förvärvas. Den samtidiga

ändringen av BevL:s bestämmelser torde i överensstämmelse härmed ha ansetts ingå i en avvägning som å andra sidan innebar att denna lag uteslöts från tillämpning så länge svensk medborgare kunde anses bosatt här på grund av väsentlig anknytning till Sverige.

Tillmäter man här redovisade synpunkter avgörande betydelse skall alltså med ”i utlandet bosatt” i BevL inte avses svensk medborgare som är skattskyldig enligt KL och Si på grund av att han har väsentlig anknytning till Sverige.

Vad till sist angår BevL:s bestämning ”i utlandet hemmahörande ju- ridisk person” torde därmed förstås utländskt bolag m.m. i överens- stämmelse med vad som anges i 67 & KL.

2.1.2 Grunderna för avgiftens beräkning m. m. Grunderna för beräkning av Ba anges i de tre första momenten av 4 & BevL. Enligt 1 mom. skall Ba erläggas av i utlandet bosatt fysisk person och där hemmahörande juridisk person som mot inträdesavgift ger offentlig föreställning eller tillställning. Ba utgår med 15 % av den verkliga eller beräknade bruttoinkomsten beroende på bl. a. till vilken av två grupper tillställningen i det särskilda fallet är att hänföra. Till den ena gruppen hör konsert, operaföreställning och annan musi— kalisk, dramatisk eller litterär föreställning, cirkus— och varietéföreställ- ning samt annan med någon av dessa jämförlig föreställning. Till före- varande grupp räknas också bal, maskerad och annan dylik tillställning. När tillställning är av det slag som här angetts utgår Ba efter den verkliga bruttoinkomsten om denna kan antas komma att överstiga 500 kr. I annat fall utgår Ba efter beräknad bruttoinkomst. Ba skall dock alltid erläggas med minst 50 kr. Till den andra gruppen hör huvudsakligen tillställning med tivoli- nöjen, förevisning av djur eller föremål samt filmförevisning. Ba utgår i dessa fall efter beräknad bruttoinkomst med lägst 50 kr. för varje dag som tillställning eller förevisning äger rum. Enligt 2 mom. skall Ba erläggas av i utlandet bosatt fysisk person som medverkar vid offentlig föreställning eller tillställning eller utövar artistisk verksamhet för svensk ljudradio eller television. Ba utgår på den inkomst som tillflyter den i utlandet bosatte personen på grund av hans medverkan eller verksamhet. Som inkomst skall räknas inte bara i pengar bestämd ersättning utan också vad som utgår i form av natura- förmåner eller andel av intäkten av föreställningen eller tillställningen eller verksamheten för radio eller television. Naturaförmåner skall enligt 5 mom. tredje stycket uppskattas till skäligt belopp och värdet av kost och bostad tas upp till vardera minst 5 kr. för dag. Vidare föreskrivs i 2 mom. att till inkomsten skall räknas även ersättning till annan i den mån ersättningen avser omkostnad .för den som medverkar vid före- ställningen 'e11er tillställningen eller utövar den artistiska verksamheten för radio eller television. Ba utgår enligt förevarande moment med 30 % av inkomsten. Avgift skall dock erläggas med minst 10 kr. för varje dag som i utlandet bosatt person medverkar eller ersättning beräknas 'till honom.

I 3 mom. ges bestämmelser för det fall att i utlandet bosatt fysisk person eller hemmahörande juridisk person är berättigad att uppbära ersättning för medverkan av annan vid offentlig föreställning eller till- ställning eller för artistisk verksamhet av annan för svensk ljudradio eller television. Med ”annan” avses här såväl i Sverige som i utlandet bosatt fysisk person. Ba skall i sådant fall erläggas av den som äger uppbära ersättningen. Därvid äger bestämmelserna om Ba i 2 mom. motsvarande tillämpning.

2.1.3. Ansvarighet för avgiften

Bestämmelserna i 4 % 2 och 3 mom. enligt vilka Ba skall erläggas av i utlandet bosatt fysisk person eller hemmahörande juridisk person är inte förenade med någon föreskrift om skyldighet att också inbetala utgående avgift. För avgiftens erläggande svarar enligt 2 mom. andra stycket i stället föreställningens eller tillställningens anordnare eller den som har att utge ersättning för den artistiska verksamheten för radio eller television.

2.1.4. Avgiftens fastställande m. m.

Fastställande av Ba sker i anslutning till ett tillståndsförfarande som regleras närmare i kungörelsen (1913: 380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige (TstK) (se 2.1.9).

Om tillståndsansökningen bifalles skall länsstyrelsen enligt 4 & 5 mom. samtidigt bestämma enligt vilken av de i 1—3 mom. angivna grunderna Ba skall utgå. Skall avgift enligt 1 mom. utgå efter beräknad bruttoinkomst skall länsstyrelsen också fastställa avgiftens belopp. Det- samma gäller när avgift enligt 2 eller 3 mom. skall beräknas på viss bestämd ersättning och alltså inte på andel av intäkten. I denna ord- ning fastställd avgift skall erläggas till länsstyrelsen innan tillståndsbevis utfärdas. Länsstyrelsen kan meddela anstånd med avgiftens erläggande om nöjaktig säkerhet ställs (4 & 9 mom. andra stycket).

I andra än nu angivna fall, dvs. när Ba skall beräknas på de verkliga biljettintäkterna eller andel därav, skall vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet för avgiften lämnas innan tillståndsbevis utfärdas (9 mom. första stycket). Fastställande av Ba sker senare på grundval av verkställd kontroll av biljettförsäljningen eller med ledning av lämnad deklaration. Om av länsstyrelsen begärd deklaration inte har lämnats fastställs avgiften enligt viss beräkning av biljettintäkterna (4 5 6 och 8 mom.)

2.1.5. Avgiftens erläggande

Som har nämnts i föregående avsnitt skall avgift som fastställs i sam- band med att tillstånd meddelas inbetalas innan tillståndsbevis utfärdas.

Avgift för vilkens erläggande säkerhet ställs skall inbetalas till läns- styrelsen första vardagen efter tillställningen. Ges en följd av föreställ- ningar i samma län skall betalning erläggas senast första vardagen efter varje veckas utgång. Om Ba inte betalas inom sådan föreskriven tid

upphör meddelat tillstånd att gälla. Utmätning får då vidare omedel- bart verkställas för uttagande av avgiften (4 % 9 mom. tredje stycket).

2.1.6 Frihet från avgift Enligt 4 & 10 mom. undantas från lagens tillämpning bl.a. gatumusi- kanter och andra som uppträder under bar himmel och endast uppbär frivillig avgift. Undantagna är också deltagare i idrottstävling under förutsättning att tävlingen är anordnad av organisation som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olym- piska kommitté. Med sådan organisation kan genom regeringens medgi- vande jämställas annan sammanslutning. Regeringen får vidare medge befrielse från skyldighet att erlägga Ba när särskilda omständigheter föranleder det.

Den som är undantagen eller befriad från avgift enligt vad förut har sagts är enligt bestämmelser i KL och Si frikallad från skyldighet att erlägga inkomstskatt (54 & första stycket c) KL och 7 & första stycket b) Si).

2.1.7. Kontrollföreskrifter

För kontroll av efterlevnaden av BevL:s bestämmelser skall polismyn- digheten enligt 4 & 13 mom. efter varje månads utgång lämna uppgift till länsstyrelsen om de föreställningar eller tillställningar som ägt rum under månaden och för vilka Ba skolat erläggas enligt 1 eller 2 mom. Har sådan föreställning eller tillställning inte ägt rum skall uppgift lämnas härom.

Vidare skall den som är skyldig att inbetala Ba ha sin bokföring så ordnad att avgiftsunderlagets och avgiftens storlek framgår därav. Den som inte är bokföringsskyldig skall föra anteckningar härom. När Ba utgår enligt 2 eller 3 mom. skall bokföring eller anteckningar också innehålla person- och adressuppgifter om de avgiftsskyldiga. I fråga om handling som här har sagts gäller i tillämpliga delar uppbördslagens (1953: 272; UBL) bestämmelser om rätt att ta del av preliminär själv— deklaration m.m. och om tystnadsplikt (4 5 14 mom.). Enligt 4 % 15 mom. är den som har att inbetala Ba skyldig att på anmodan av läns- styrelsen lämna uppgift om verksamhet i vilken avgiftsskyldighet har förelegat, om uppburen eller utgiven ersättning och om erlagd avgift. Skyldighet föreligger också att på länsstyrelsens anmodan tillhandahålla räkenskaper och anteckningar. Länsstyrelsen får förordna om revision med tillämpning av bestämmelserna om taxeringsrevision i 56 & taxe— ringslagen (1956: 623; TL). Sådan revision kan företas även hos den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att den kan vara av betydelse för kontrollen.

Den som underlåter att lämna av länsstyrelsen begärda uppgifter eller handlingar kan enligt 4 & 16 mom. föreläggas vite av länsstyrelsen. Vite får inte bestämmas under 100 kr. eller över 5 000 kr. Förordnande om uttagande av vite meddelas av länsskatterätten efter anmälan av läns- styrelsen. I övrigt gäller om vite vad som föreskrivs i 83 å andra, fjärde och femte styckena samt i 86 & UBL.

2.1.8. Besvär m.m.

Enligt 5 5 skall vad som föreskrivs om skatt enligt UBL i tillämpliga delar gälla i fråga om Ba. På Ba som inte betalas inom föreskriven tid utgår restavgift enligt 58 ä 1 mom. första stycket UBL. Om någon är berättigad att återfå erlagd Ba men är skyldig att i stället betala skatt som avses i UBL får vidare avräkning ske för betalning av skatten med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 68 ä 3 och 4 mom. samma lag.

Av utgående Ba tillfaller hälften staten och hälften den kommun inom vilken föreställningen eller verksamheten har ägt rum (4 & 12 mom.).

Mot länsstyrelsens beslut om fastställande av Ba föres talan genom besvär hos kammarrätten (6 5).

2.1.9. Förfarandet enligt TstK

Som har nämnts i avsnitt 2.1.4 bygger tillämpningen av bestämmelserna om Ba på ett tillståndsförfarande. I utlandet bosatt fysisk person eller hemmahörande juridisk person, som vill anordna offentlig föreställning eller tillställning, är sålunda skyldig att ansöka om tillstånd hos läns- styrelsen. Ansökan om tillstånd skall av anordnare göras också när den, som skall medverka vid offentlig föreställning eller tillställning eller utöva artistisk verksamhet för Sveriges radio eller television, är bosatt i utlandet. Detsamma är förhållandet när i utlandet bosatt fysisk person eller hemmahörande juridisk person är berättigad till ersättning för an- nans medverkan vid offentlig föreställning eller tillställning eller för Sveriges radio eller television. I sistnämnda fall förutsätts alltså ansökan om tillstånd även om den medverkande är bosatt i Sverige (1 $.- 2 mom.).

I 2 ?; ges utförliga föreskrifter om vilka uppgifter ansökningen skall innehålla, såsom namn, nationalitet, ålder, hemvist och postadress för i utlandet bosatt medverkande. Uppgift skall också lämnas om tillställ- ningens eller verksamhetens beskaffenhet, den tid för vilken tillstånd sökes samt den tid på dagen, den ort och den lokal där tillStällningen skall äga rum. Vidare kan nämnas att vid ansökningen skall fogas en på heder och samvete avgiven uppgift om den ersättning som varje mcd- verkande får uppbära.

Förutsättning för att tillstånd skall kunna meddelas är att den som ämnar anordna eller medverka vid tillställningen har rätt att vistas här i landet och i förekommande fall äger arbeta eller inneha anställning under den tid och på den ort ansökningen avser. Tillstånd får inte med— delas om tidigare påförd Ba inte blivit inbetald. Tillståndsbevis, som får avse en tid av högst tre månader, skall innehålla uppgift om bl. a. de fysiska och juridiska personer som tillståndet avser samt bevis att avgiften har erlagts eller godkänd säkerhet för den ställts. Meddelat till- stånd får återkallas när anledning därtill finns. Beslut om meddelande eller återkallelse av tillstånd skall översändas till polismyndigheten (3 5)-

Enligt 4 & åligger det den som har fått tillstånd i fråga om tillställning att göra anmälan därom till polismyndigheten. Anmälan skall såvitt möj-

ligt göras minst 24 timmar före tillställningens början. Om polismyndig- heten fordrar det skall därvid styrkas att lokalen eller platsen för till- ställningen blivit upplåten för ändamålet. Ägaren eller innehavaren av lokalen eller platsen är skyldig att förvissa sig om att tillståndsbevis har utfärdats och att föreskriven anmälan till polismyndigheten gjorts.

Den som anordnar tillställning eller verksamhet för Sveriges radio eller television utan tillstånd eller föreskriven anmälan eller i strid mot föreskrifter som har meddelats i tillståndsbevis döms enligt 6 5 till böter. Han är dessutom skyldig att utge Ba som belöper på tillställningen eller verksamheten men som inte har erlagts. Detsamma gäller den som läm- nar oriktiga uppgifter vid ansökning om tillstånd eller upplåter lokal eller plats för tillställning som äger rum utan tillstånd eller föreskriven an- mälan.

Bestämmelsen i 6 & om böter äger enligt 6 a % inte tillämpning på svensk medborgare som anordnar sammankomst som avses i LAS och inte heller på den som upplåter lokal eller plats för sammankomsten. I fråga om sådan upplåtare gäller vidare inte bestämmelsen om skyldighet att utge Ba. På Ba som anordnare döms att erlägga utgår restavgift en- ligt 58 g 1 mom. första stycket UBL.

Beslut enligt TstK länder till efterrättelse utan hinder av besvär. Återkallelse av tillstånd träder dock inte i kraft förrän beslutet därom har delgetts tillståndshavaren (7 €).

2.1 . 10 Bestämmelsernas bakgrund

Bestämmelserna om Ba i samband med offentliga tillställningar kan härledas från början av 1800-talet. Enligt 1810 års bevillningsförord- ning ålåg det teaterdirektörer att erlägga avgift för varje representa- tion. I 1830 års bevillningsförordning utvidgades avgiftsskyldigheten till sådana utlänningar som med särskilt tillstånd gav representationer av exempelvis mekaniska konster, lindansning eller konstridning eller kring- förde och visade främmande djur. Avgift utgick för varje dag då dylik representation gavs. År 1841 blev även svenska medborgare skyldiga att erlägga avgift för sådana representationer. Avgiftsskyldighet infördes då också för svenska och utländska konsertgivare.

Genom 1883 års förordning angående bevillningsavgifter för sär— skilda förmåner och rättigheter tillskapades särskilda bestämmelser för uttagande av Ba av utlänningar som gav konserter och dramatiska eller andra föreställningar. 1883 års förordning ersattes år 1892 av en ny förordning som dock i förevarande hänseenden inte innebar några sakändringar. Denna förordning gällde sedan t. o. m. år 1908.

Det utmärkande för bestämmelserna om Ba var fram till år 1909 att avgiften utgick för själva anordnandet av tillställningen och alltså inte stod i relation till anordnarens inkomster därav. Ba beräknades vidare inte för dem som uppträdde vid tillställningen.

Förslag till nuvarande lag — BevL — lades fram i prop. 1908: 61. Bakom förslaget låg vissa erinringar och önskemål från riksdagens sida. Riksdagen hade sålunda i skrivelse den 22 april 1903 uttalat att av— giften för utlänningar, som gav eller uppträdde vid tillställningar, borde

utgå i skäligt förhållande till inkomsten. Riksdagen hade vidare funnit att den utländske artisten i beskattningshänseende var väsentligt gynn— sammare ställd än den inhemske. Detta missförhållande ansåg riksdagen böra undanröjas genom ändrad lagstiftning.

Departementschefen uttalade inledningsvis att utländska artister borde vidkännas en beskattning som stod i möjligast rättvisa förhållande till den erhållna inkomsten. Avgiften borde dessutom vara tillräckligt hög för att från beskattningssynpunkt ställa utländska artister i jämbredd med inhemska konstutövare. Därmed följde enligt departementschefens mening att lagstiftningen skulle omfatta inte bara utlänningar som för egen del gav föreställningar utan också utlänningar som medverkade vid föreställningar. Att lagstiftningen fick en sådan omfattning ansåg departementschefen önskvärt även från den synpunkten att utlän- ning annars lätt kunde undandra sig beskattning genom skenavtal med svensk som anmälde sig som anordnare.

Vad först angår avgiften för anordnare av tillställning fann depar- tementschefen att det skulle ha varit teoretiskt mest riktigt att ta ut avgiften i direkt förhållande till nettoinkomsten. Han ansåg emellertid att praktiska skäl talade mot en sådan ordning och förordade att av- giften i stället beräknades efter bruttoinkomsten. För att ändå få möj- ligast rättvisa beskattning föreslog han att skattesatsen skulle sättas lägre än som borde varit fallet vid beskattning efter nettoinkomst. Med hänsyn härtill förordade han att avgiften togs ut efter 5 %. Det kan nämnas att procentsatsens avvägning gjordes med beaktande av att den skatt till stat och kommun, som svensk medborgare erlade för in- komst av arbete, vid denna tid beräknades uppgå till 8 år 10 % av den beskattningsbara inkomsten.

Procentsatsen för den avgift som skulle erläggas för inkomst av med- verkande vid offentliga tillställningar föreslogs av departementschefen till 10 %. Även denna procentsats avvägdes i förhållande till skatte— uttaget vid den vanliga inkomstbeskattningen.

Departementschefen tog också upp frågan om fördelning av den nya Ba mellan staten och kommunerna. Eftersom syftet med avgiften var att utländska artister skulle erlägga skatt som motsvarade vad svenska med- borgare erlade till stat och kommun ansåg han att en sådan uppdelning borde ske. Han föreslog att 6/10 skulle tillfalla vederbörande kommun och 4/10 staten.

På departementschefens förslag infördes i enlighet härmed i BevL bestämmelse om att utlänning som anordnade offentlig tillställning skul— le erlägga Ba i förhållande till biljettintäkternas storlek. Avgiften ut- gick som nämnts med 5 % av bruttoinkomsten. Bortsett från belopps- gränsen intogs i övrigt samma föreskrifter som f. n. gäller i fråga om sättet att ta ut avgift efter verklig resp. beräknad bruttoinkomst eller med Vissa minimiavgifter (4 & 1 mom.). För utomhusartister som upp- bar frivillig avgift gällde särskilda bestämmelser. Dessa skulle erlägga Ba med 15 kr. för varje kalendermånad (4 5 3 mom.).

I fråga om utlänning som medverkade vid offentlig tillställning före- skrevs att Ba skulle erläggas med 10 % av den medverkandes inkomst

beräknad enligt vad som f.n. gäller. Minimiavgiften uppgick dock till 50 öre (4 & 2 mom.).

Från tillämpning av 1 och 2 mom. undantogs föredrag som var att hänföra till andaktsövning eller föreläsning vid läroanstalt. Vidare kunde Kungl. Maj:t liksom f.n. medge befrielse från avgift när sär- skilda skäl förelåg (4 5 10 mom.).

Bestämmelserna om utlänning gällde i viss utsträckning också i ut- landet bosatt svensk medborgare.

Tillämpningen av de nya bestämmelserna om Ba byggde liksom ti- digare på ett tillståndsförfarande. Genom BevL blev dock avgiftspå- föringen och tillståndsförfarandet direkt sammankopplat på i stort sett det sätt som f. n. gäller.

Bestämmelserna om Ba omfattade från början både amatöridrott och professionellt idrottsutövande. År 1910 befriades emellertid amatör- idrottsmän från Ba enligt förslag i prop. 1910: 193. År 1955 undantogs också i praktiken professionella idrottsmän från Ba. En närmare redo- görelse för bakgrunden till dessa ändringar lämnas i avsnitt 9.3. I detta sammanhang kan också nämnas att bestämmelse år 1952 infördes om ett ytterligare undantag från BevL. På förslag i prop. 1952:214 be- friades nämligen då gatumusikanter och liknande från skyldighet att betala Ba.

BevL innehöll ursprungligen inte någon föreskrift om vem som skulle svara för inbetalningen av utgående Ba. Av bestämmelserna om till- stånd enligt dåvarande tillståndskungörelse framgick endast att avgift skulle erläggas i samband med att anordnare sökte tillstånd. År 1920 (prop. 19201226) infördes uttrycklig föreskrift i BevL (4 & 2 mom. andra stycket) om att tillställningens anordnare ansvarar för avgiftens erläggande. I samband med att avgiftsskyldighet år 1969 infördes i fråga om artistisk verksamhet för radio och television utvidgades den- na ansvarighet att gälla också den som utger ersättning för sådan verk— samhet.

Procentsatserna för Ba blev efter BevL:s införande föremål för om- prövning i två olika omgångar.

Fråga om höjning togs sålunda upp i prop. 1952: 214. Därvid dis- kuterades också ett förslag att ta ut en progressiv artistskatt. Detta för- slag avvisades dock av departementschefen med hänvisning till de prak- tiska svårigheter som synes ofrånkomliga vid tillämpningen av en så- dan skatt. Beträffande procentsatsens storlek uttalade departements— chefen att den gällande skattesatsen om 10 % för medverkande syntes ”alltför låg med hänsyn till för svenska artister nu rådande skattebelast- ning”. Han fann en höjning till 20 % lämplig. Skattesatsen för anord— nare borde enligt departementschefens mening höjas till 10 %. Riks- dagen beslöt i enlighet härmed (rskr 235).

Frågan om procentsatsens storlek togs upp till ny prövning i prop. 1969: 153. Anledningen härtill var att Svenska teaterförbundet hade ifrågasatt om en avgift efter 20 % på en utländsk artists bruttoinkomst var rätt avvägd med hänsyn till det genomsnittliga skatteuttaget för här i riket bosatt person. Förbundet hade vidare framhållit vikten av att

konkurrensen om arbetstillfällena mellan utländska och svenska artister kunde ske på lika villkor.

Departementschefen fann det uppenbart att bevillningsavgiften var för låg i förhållande till inkomstskatten i sådana fall då en utländsk ar- tist fick engagemang för en längre tid och sin ersättning reglerad genom avtal på arbetsmarknaden, t. ex. som restaurangmusiker. Bl.a. härige- nom uppkom enligt departementschefens mening olika utgångslägen för utländska och svenska artister vid konkurrens om arbetsanställningar och anledning att höja avgiften. Han förordade därför att avgiften för medverkande artister höjdes till 30 %. På liknande sätt borde enligt hans mening avgiften för anordnare höjas till 15 %. Riksdagen beslöt i enlighet med hans förslag (rskr 426).

I samband med höjningen av Ba till 10 resp. 20 % ändrades även fördelningen av Ba mellan stat och kommun. Som förut har sagts till- föll 4/10 staten och 6/10 kommunen. Ändringen innebar att vardera skulle erhålla hälften.

BevL:s bestämmelser var fram till år 1967 tillämpliga endast på ut— länning och i utlandet bosatt svensk medborgare. I enlighet med förslag i prop. 1966: 127 utvidgades lagen att fr. o. m. år 1967 gälla i utlandet bosatt fysisk person utan hänsyn till medborgarskap. För denna ändring har utredningen redogjort i avsnitt 2.1.1.

En ytterligare utvidgning av BevL:s bestämmelser om avgiftsskyldig- het gjordes år 1969 enligt förslag i prop. 1969: 153 (rskr 426). Således infördes då nuvarande bestämmelse (4 & 2 mom.) om att Ba skall er— läggas av i utlandet bosatt person som utövar artistisk verksamhet för svensk ljudradio eller television. Detsamma gäller bestämmelsen i 4 5 3 mom. att Ba skall erläggas av i utlandet bosatt fysisk person eller hemmahörande juridisk person som är berättigad till ersättning för an— nans medverkan vid tillställning eller för radio eller television.

De nämnda bestämmelserna infördes enligt departementschefens ut- talande närmast för att förhindra skatteflykt. Enligt vad han framhöll förekom särskilt att ersättning till svenska artister med bosättning i ut- landet enligt kontrakt om framträdande skulle utbetalas till utländska bolag i vilka dessa artister hade ekonomiska intressen. Eftersom ar- tisterna i sådant fall inte själva uppbar ersättning härifrån på grund av sin medverkan och bolaget inte var skattskyldigt här, blev följden att beskattning undgicks. Så blev också fallet när ersättning till svensk artist för medverkan i radio eller television utbetalades på detta sätt.

År 1976 gjordes slutligen enligt förslag i prop. 1976/77: 45 vissa änd- ringar i bestämmelserna om Ba som betingades av nya regler i regerings- formen (RF) om de medborgerliga fri— och rättigheterna. Enligt dessa regler, som trädde i kraft den 1 januari 1977, utvidgades mötesfriheten till att avse även frihet att anordna och bevista sammankomst för fram— förande av kostnärligt verk. Med sådan sammankomst avses bl. a. teater- föreställning, konsert och biografföreställning.

Mötesfriheten får såvitt gäller svensk medborgare begränsas endast av hänsyn till vissa intressen. Dessa är enligt RF hänsyn till rikets säker- het, till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller till trafiken eller för att motverka farsot.

Mot bakgrunden av här angivna förhållande konstaterade departe- mentschefen i förevarande proposition att tillståndsförfarandet vid ut- tagande av Ba inte är motiverat av hänsyn till sådana intressen som medger en begränsning av mötesfriheten. Bestämmelser om böter vid underlåtenhet att ansöka om tillstånd kunde därför i fortsättningen inte tillämpas på svensk medborgare, som anordnade allmän sammankomst. Eftersom TstK före år 1967 (6 &) föreskrev böter även för svensk med- borgare borde enligt departementschefens mening bestämmelserna bringas i överensstämmelse med RF i dess nya lydelse. Med hänsyn till att BevL var föremål för översyn ansåg han att en dylik anpassning borde åstadkommas genom minsta möjliga ingrepp i gällande bestäm- melser. En sådan anpassning fann han kunna uppnås genom att bötes- bestämmelsen i 6 & TstK begränsades så att den inte gällde svensk med- borgare som anordnade allmän sammankomst. Inte heller den som upp- lät lokal till svensk medborgare för sådan sammankomst borde enligt departementschefens mening kunna straffas. I dylikt fall borde lokal- upplåtaren vidare vara fri även från ansvarighet för Ba. Riksdagen be— slöt i enlighet med förslaget (SkU 15, rskr 103, SFS 1976: 1087).

2.2. Artistskattekungörelsen

I kungörelsen (1969: 5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersätt- ning (Ask) ges bestämmelser om avdrag för preliminär A-skatt på viss artistersättning när denna inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga in- komst av tjänst enligt 3 5 2 mom. UBL.

Preliminär A-skatt utgår sålunda under angiven förutsättning i fråga om inkomst som utgör ersättning för artistisk verksamhet vid tillställ- ning eller ljudupptagning eller ersättning för sådan verksamhet för ljud- radio eller television. Preliminär A-skatt utgår också på royalty och lik- nande ersättning som härrör av dylik artistisk verksamhet. Med ersätt- ning för artistisk verksamhet jämställes ersättning till professionell idrottsman (1 5).

Kungörelsens bestämmelser gäller inte om Ba skall erläggas för er- sättningen. På ersättning som utbetalas av fysisk person eller dödsbo utgår preliminär A-skatt endast om ersättningen utgör omkostnad i rörelse. RSV får vidare medge att preliminär A-skatt inte skall utgå för ersättning som tillkommer viss juridisk person (2 5).

Avdrag för preliminär A-skatt skall enligt 4 & göras med 40 % av det utbetalade beloppet om inte mottagaren visar att annan beräkningsgrund har bestämts. På belopp som understiger 200 kr. skall avdrag inte göras. Avdrag skall inte heller göras på reseersättning som avser kostnad för själva resan.

Innehållen skatt skall i viss angiven ordning inbetalas till artistskatte- kontot, som handhas av länsstyrelsen i Örebro län. Betalas inte skatten inom föreskriven tid skall skriftligt meddelande lämnas till länsstyrelsen om storleken av den skatt som bort inbetalas. På ej i rätt tid redovisad skatt utgår restavgift och tilläggsavgift enligt UBL:s bestämmelser. För den som är skyldig att göra skatteavdrag gäller även i övrigt i tillämp— liga delar vad som föreskrivs om arbetsgivare i UBL (5—8 55).

2.3 Dubbelbeskattningsavtalen

Enligt 54 & första stycket c) KL är i utlandet bosatt fysisk person och utländskt bolag frikallade från skattskyldighet för sådan inkomst för vilken Ba skall erläggas. Detsamma gäller inkomst för vilken Ba inte ut- går enligt särskilt stadgande i BevL, dvs. vad gatumusikanter och lik- nande yrkesutövare uppbär i form av frivilliga avgifter, ersättning till idrottsman för deltagande i tävling som anordnats av amatöridrotts- organisation samt inkomst för vilken befrielse från Ba medgetts av rege- ringen.

I den mån dubbelbeskattningsavtal inte föreligger skall alltså i ut- landet bosatt person som här anordnar offentlig tillställning eller med- verkar vid sådan tillställning erlägga Ba för sin inkomst.

I dubbelbeskattningsavtalen tas regelmässigt in bestämmelser som in- nebär att teater- och filmskådespelare, radio- och televisionsartister, musiker, idrottsmän och liknande yrkesutövare skall beskattas i den av- talsslutande stat där de utövar sin verksamhet. I den mån sådan i ut- landet bosatt yrkesutövare uppbär inkomst för medverkan vid offentlig tillställning eller för artistiskt utövande för Sveriges radio eller television skall sålunda Ba erläggas. Detsamma gäller i fråga om den som anord- nar tillställning i vilken han själv medverkar. Rätt att i Sverige beskatta den som anordnar men inte själv medverkar vid offentlig tillställning föreligger bara enligt ett fåtal dubbelbeskattningsavtal.

I dubbelbeskattningsavtalen intas numera regelmässigt också bestäm- melse om att ersättning för en artists eller professionell idrottsmans framträdande får beskattas i det land där framträdandet sker även om ersättningen tillfaller annan, t. ex. ett s. k. artistföretag.

Enligt dubbelbeskattningsavtalen beaktas uttagandet av Ba vid be- skattningen i den avgiftsskyldiges hemviststat. Det är därvid i huvudsak två metoder som kommer till användning.

Enligt den ena, den s.k. exempt-metoden, beskattas den avgiftsskyl- dige inte i sin hemviststat för den inkomst för vilken Ba har utgått. Hänsyn till inkomsten tas dock vanligen på så sätt att avgiftsskyldigs skatt beräknas efter den högre procentsats som skulle ha tillämpats om inkomsten inte undantagits. En annan variant av exempt—metoden inne- bär att den inkomst för vilken Ba har utgått tas med i den avgiftsskyl- diges skatteunderlag. Den i vanlig ordning uträknade skatten reduceras därefter med den andel som denna inkomst utgör av den avgiftsskyldiges sammanlagda inkomst.

Enligt den andra huvudmetoden, den s. k. credit of tax-metoden, sker beskattning både i källstaten (den stat varifrån inkomsten härflyter) och i hemviststaten. I sistnämnda stat görs dock avdrag för den skatt som utgått på inkomsten i källstaten. Avgiftsskyldig får alltså enligt denna metod i sin hemviststat avdrag för i Sverige utgående Ba.

Viss redogörelse för dubbelbeskattningsavtal lämnas även i avsnitten 9.4.2 och 11.2.

3. Utländsk rätt

3.1. Inledning

Utredningen har inhämtat uppgifter från flera utländska stater om de regler beträffande beskattning av artistisk verksamhet som där utövas av artist som ej är bosatt i vederbörande land. I det följande lämnas en koncentrerad redogörelse för förhållandena i ett antal europeiska stater och i USA.

3 .2 Danmark

För beskattningen av en i utlandet bosatt person, som tillfälligt uppe- håller sig i Danmark, är av betydelse om den inkomst han förvärvar hänför sig till ett anställningsförhållande eller inte. Föreligger ett an- ställningsförhållande rubriceras inkomsten som A-inkomst. Avdrag för preliminär skatt skall då verkställas i vanlig ordning, dock med beaktan— de av att endast begränsad skattskyldighet föreligger. Detta innebär att amtskommunal inkomstskatt inte utgår och att kommunalskatten är 15 %. Bedöms något anställningsförhållande inte föreligga utgör in- komsten B-inkomst och avdrag för preliminär skatt skall i princip inte göras.

Enligt den praxis som har utvecklats i fråga om artister bedöms en artists inkomst vid ett enstaka uppträdande eller under en kortare period inte utgöra A-inkomst. Detsamma torde gälla artistgrupper som ger en- staka föreställning. Är det fråga om löpande engagemang eller uppträ- danden som sträcker sig över en längre tid anses däremot A-inkomst föreligga. I enlighet med denna praxis bedöms i allmänhet ersättning till en pianist eller en dansorkester i en restaurang utgöra A-inkomst.

För att förenkla beskattningen av artister som uppehåller sig tillfälligt i landet görs i praktiken skatteavdrag med 20 % av bruttoersättningen (honorar + reseersättning). Detta avdrag fungerar som en definitiv käll- skatt.

Ersättning till utländsk idrottsman torde inte beskattas. För inkomst genom anordnande av tillställning är i utlandet bosatt person skattskyldig (begränsat) endast under förutsättning att verksam- heten utövas från fast driftställe i Danmark.

Det kan nämnas att i utlandet bosatt artist inte beskattas för royalty som härrör från verksamhet i Danmark.

1 Lov av 5. april 1963 nr. 10 om avgift på honorarer til uten- 1andske kunstnere m.v.

Några bestämmelser som medför befrielse från skatt för inkomst av artistisk verksamhet finns inte.

3 .3 Finland

I utlandet bosatt person beskattas för inkomst vid tillfällig vistelse i Fin- land enligt ett särskilt förfarande med definitiv källskatt. Denna speciella beskattning, som upphör efter sex månaders vistelse, omfattar också i utlandet bosatt artist och gäller i princip all slags inkomst. Utländsk artist, amatöridrottsman och professionell idrottsman har sålunda att erlägga källskatt för ersättning, som han uppbär på grund av medverkan vid tillställning eller för radio eller television. Källskatteförfarandet gäl- ler däremot inte inkomst som uppbärs av artist eller annan som anord- nare av tillställning.

Från ersättningen får avdrag göras för styrkta rese- och transport- kostnader samt andra därmed jämförliga kostnader som har samband med den ”egentliga” färden. Avdrag får göras också för styrkta kostna— der för kost och bostad under högst 10 dagars sammanhängande vistelse i landet. Ersättningsbeloppet får vidare minskas med 10 % såsom kost- nader för arbetets utförande.

Avdrag för källskatt skall göras av uppdragsgivaren. En förutsättning för tillämpning av källskattelagen är att inkomst uppbärs i Finland. För skatten är också tillställningens anordnare ansvarig såsom för egen skatt. Källskatt utgår med 30 %. Procentsatsen är fastställd med hänsyn till den genomsnittliga beskattningen av i landet bosatta personer. Några bestämmelser som medför befrielse från källskatt för artistisk verksam- het finns inte.

3.4. Norge

Enligt norsk rätt1 utgår särskild avgift på ersättning och annan gott- görelse som uppbärs för uppträdande i underhållningssyfte av utländsk skådespelare, sångare, musiker, artist, professionell idrottsman m.m. Avgift utgår också när utländsk artist (kunstner) själv arrangerar den tillställning vari han medverkar.

Med utländsk artist avses utländsk och norsk medborgare som skatte- rättsligt är att anse som bosatt i utlandet. Fråga huruvida en artist rätte- ligen skall erlägga avgift eller skatt kan om artisten samtycker till det avgöras av direktören för skatteväsendet.

Avgift utgår inte för ersättning som betalas till utländska orkestrar eller teatergrupper eller medverkande i dessa när föreställningarna är ett led i ett kulturutbyte med främmande stat. Detsamma gäller ersättning till utländska artister vid medverkan i konserter som arrangeras av or— kestersällskap, musikföreningar eller liknande oganisationer som har till ändamål att främja musiklivet. Avgift utgår inte heller för ersättning för medverkande i den norska operan, radio eller television eller teater som har statligt eller kommunalt stöd.

För utgående avgift är den ansvarig som utbetalar avgiftspliktig er-

sättning eller arrangerar tillställning eller annan verksamhet vari ut- ländsk artist medverkar. I lagen anges att den som utger ersättning har möjlighet att innehålla så mycket därav som svarar mot avgiften. Av- giften ingår efter 10 % för den som anordnar tillställning och efter 20 % för den som medverkar. Avgift skall inbetalas av tillställningens anordnare.

Närmare föreskrifter om avgiftens beräkning och uttagande utfärdas av konungen eller den myndighet konungen bestämmer.

Enligt meddelade föreskrifter gäller sammanfattningsvis följande. Avgiften utgår på bruttoinkomsten. Avdrag får dock göras för agent- provision som artisten har att utge enligt engagemangskontrakt. I med- verkande artists ersättning skall sålunda räknas in värdet av fri kost och bostad, reseersättning samt sådan provision till agent eller artistförmed- lare som inte är föreskriven i engagemangskontrakt. Om ersättning be- talas utan avdrag för utgående avgift skall avgiftsunderlaget vara er- sättningen ökad med 25 %. Avgift utgår med andra ord på utgående ersättning inräknat avgift. Medverkande artist är inte själv ansvarig för avgift som utgår på hans ersättning. Skall utländsk artist i stället erlägga vanlig inkomstskatt gottskrivs han ev. inbetald avgift som förskott på skatten.

Avgift för utländsk anordnare av tillställning vari han själv medverkar beräknas på inträdesavgifterna och andra ev. bruttoinkomster såsom garderobspengar. inkomst genom försäljning av program, choklad och tobak eller reklamplats.

3.5. Förbundsrepubliken Tyskland

[ utlandet bosatt artist erlägger en definitiv källskatt som utgår med 15 % av bruttoinkomsten. Denna skatt omfattar varken amatöridrotts- man eller professionell idrottsman. Bestämmelserna om källskatt till- lämpas på inkomst av framträdande vid såväl offentlig som privat till- ställning. Källskatt erläggs också för royalty. I fråga om sådan inkomst beräknas skatten efter 25 %.

Vid artistisk verksamhet för radio eller television skiljs mellan direkt- sändning och annan form av sändning. I förra fallet utgår källskatt med 15 %. l andra fall anses den utgivna ersättningen utgöra royalty och skatten beräknas i enlighet därmed efter 25 %.

Utbetalas ersättning för artistisk verksamhet till utländskt artistbolag utgår också källskatt med 15 %. Detsamma gäller vid utbetalning till annat utländskt bolag i vilket artisten har inflytande.

Avdrag för källskatt skall göras av den som betalar ut ersättningen. I utlandet bosatt person som anordnar tillställning är skyldig att er- lägga källskatt efter 15 % endast om han har fast driftställe eller stadig— varande agent i landet. Anordnar i utlandet bosatt artist tillställning i vilken han själv medverkar skall han själv inbetala utgående källskatt.

Personal (scenarbetare, påklädare m.fl.) som medföljer artist blir i praktiken inte beskattade eftersom avdrag för källskatt skall göras en- dast om lönen betalas från fast driftställe i landet.

Befrielse från skatt kan medges i fråga om viss orkesterverksamhet.

3 .6 Nederländerna

I utlandet bosatt artist som uppbär inkomst på grund av korttidskontrakt erlägger definitiv källskatt efter 25 %. Är artistens verksamhet inte av kort varaktighet gäller samma bestämmelser som för andra i utlandet bosatta personer. Vid anställning skall sålunda avdrag göras för löne- skatt. Bestämmelserna om källskatt för artist omfattar inte idrottsman.

Källskatt utgår i samband med direkt och indirekt offentligt framträ— dande. Till indirekt framträdande räknas artistisk verksamhet för radio och television. Ersättning för sådan verksamhet anses utgöra royalty.

Från ersättning på vilken källskatt skall beräknas får ett schablonav— drag (kostnadsavdrag) på 25 % göras. Andra avdrag är inte medgivna med mindre artisten visar att kostnaderna är högre än schablonavdraget. Ansvarig för att avdrag för källskatt sker är den med vilken korttids- kontraktet är upprättat.

Vid anordnande av tillställning är i utlandet bosatt person skattskyl- dig endast om verksamheten bedrives genom en fast agent eller från fast driftställe i landet.

Personal (scenarbetare, påklädare m. fl.) som medföljer artist blir i praktiken inte beskattade eftersom utländsk arbetsgivare inte är skyldig att göra avdrag för löneskatt.

Några bestämmelser som medför befrielse från källskatt för artistisk verksamhet finns inte.

3 .7 Storbritannien

I utlandet bosatt artist, amatöridrottsman och professionell idrottsman vidkänns inte avdrag för skatt på inkomst av framträdande vid tillställ- ning eller för radio eller television. Inkomsten skall i princip beskattas med ledning av deklaration enligt de allmänna skattebestämmelserna och sålunda med beaktande av bl. a. kostnader för inkomstens förvärvande. I praktiken ordnas det dock ofta så att skatten erläggs innan artisten av- reser. På royalty görs däremot avdrag för inkomstskatt enligt för sådan inkomst gällande skattesats.

De allmänna skattebestämmeslerna gäller även i fråga om den som anordnar tillställning. Personal (scenarbetare, påklädare m. fl.) som med— följer artist är skattskyldiga för 50 % av sin inkomst.

Några bestämmelser som medför befrielse från skatt för inkomst av artistisk verksamhet finns inte.

3 . 8 Österrike

I utlandet bosatt artist, amatöridrottsman och professionell idrottsman erlägger definitiv källskatt med 20 % av sin bruttoinkomst. Avdrag görs även på royalty och på ersättning som artistbolag äger uppbära för artists eller idrottsmans verksamhet. Bestämmelserna om definitiv källskatt gälJ ler inte den som anordnar tillställning. För att skattskyldighet skall före— ligga för sådan verksamhet krävs att fast driftställe finns i landet.

Bestämmelser som medför befrielse från skatt för inkomst av artistisk verksamhet finns inte.

3.9. Amerikas förenta stater

I utlandet bosatt artist, idrottsman och anordnare av tillställning är skatt- skyldiga för sina inkomster enligt samma bestämmelser som gäller för andra i utlandet bosatta personer. Skatten beräknas sålunda med led- ning av deklaration. Från bruttoinkomst som är att hänföra till rörelse får avdrag göras för kostnader som uppkommer i samband med in- komstens förvärvande. I fråga om inkomst som uppbärs av medverkande artist eller idrottsman medges ett s.k. personligt avdrag. Föreligger an- ställning skall skatteavdrag göras. På royalty utgår definitiv källskatt med 30 % eller den lägre procentsats som gäller enligt dubbelbeskatt- ningsavtal.

Några bestämmelser som medför befrielse från skatt för inkomst av artistisk verksamhet finns inte.

3.10. Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan konstateras att skatt på artists inkomst av fram- trädande vid tillställning i allmänhet tas ut i form av ett definitivt käll— skatteavdrag. Avdraget kan med något eller några undantag i stort sett bedömas motsvara 20 % av bruttoinkomsten. Krav på att artist skall deklarera sin inkomst synes i allmänhet inte ställas. Ansvarighet för skat- tens erläggande åvilar regelmässigt den som betalar ut ersättningen.

Artist har med endast ett undantag att erlägga skatt också på inkomst av medverkan för radio eller television. I några länder gäller dock sär- skilda bestämmelser i fråga om ersättning som utges i form av royalty. I Förbundsrepubliken Tyskland utgår sålunda skatt på ersättning för di- rektsändning med 15 % och på ersättning (inklusive royalty) för annan form av sändning med 25 %. I Danmark utgår ej skatt på ersättning som utgör royalty.

Idrottsman är utom i tre länder (Danmark, Nederländerna och För- bundsrepubliken Tyskland) i princip skattskyldig för inkomst av tävlings— verksamhet.

Särskilda bestämmelser för beskattning av den som anordnar tillställ— ning finns i Norge och Förbundsrepubliken Tyskland. Enligt dessa be— stämmelser skall avgift (skatt) erläggas av artist som anordnar tillställ- ning i vilken han själv medverkar. I de övriga redovisade europeiska län- derna med undantag av Storbritannien förutsätts för skattskyldighet att verksamheten bedrivs i utövandelandet från fast driftställe eller genom fast representant. Skattskyldighet torde därför inte uppkomma annat än undantagsvis. I Storbritannien och USA bedöms däremot anordnare av tillställning som skattskyldig.

Bestämmelser som medför befrielse från skatt för viss artistisk verk- samhet finns bara i två av de redovisade länderna.

4. Tidigare förslag

4.1. Inledning

Svårigheten att tillskapa ett särskilt system för beskattning av utlänning eller i utlandet bosatt person som är tillfälligt verksam här i landet fram- går av tillkomsten av BevL och TstK. Dessa bestämmelser har sin upp- rinnelse i en motion till 1889 års riksdag vilken beslöt att frågan om be— skattning av utländska artister skulle ses över genom regeringens försorg. Trots två utredningar — 1890 resp. 1893 års kommittéförslag — beslöt regeringen år 1897 att något förslag inte skulle läggas fram för riksdagen. År 1903 begärde riksdagen att regeringen skulle överväga frågan på nytt. Då regeringen år 1908 lämnade propositionen angående bevillningsav- gifter till riksdagen — vilket förslag i väsentliga delar byggde på 1893 års kommittéförslag — hade det gått nästan tjugo år från 1889 års riks— dagsbeslut i frågan.

En redogörelse för bestämmelserna i BevL och TstK finns i avsnitt 2.1. Viktiga ändringar i de ursprungliga bestämmelserna — förutom av— giftshöjningar — är bl. a. avgiftsbefrielsen för idrottsmän. avgiftsuttag grundat på bosättning samt avgiftsskyldighet för juridisk person och för artistisk verksamhet för svensk ljudradio och television. Utredningen re— dogör i det följande helt kort för förslag som avsett eller varit av in- tresse även för beskattningen av utländsk artist men som ej föranlett lagstiftning.

4.2. Brandels PM

Landskamreraren Brandel föreslog i en PM år 1950 bl. a. att Ba för medverkande (4 & 2 mom. BevL) skulle beräknas på den utgivna er— sättningen (med vissa avdrag) efter en progressiv skala. Förslaget av— styrktes kraftigt av de flesta remissinstanserna och föranledde ej lag- stiftning.

4.3. Löneskatt

Dubbelbeskattningssakkunniga föreslog i betänkandet Internationella skattefrågor (SOU 1962: 59) bl. a. en definitiv källskatt, benämnd löne- skatt, som även skulle omfatta utländska artister. Bakgrunden till ut-

redningsuppdraget var källskattereformen. 1958 års riksdag ansåg en revision av skattebestämmelserna för i utlandet bosatta personer er- forderlig.

Löneskatt skulle enligt förslaget erläggas till staten (viss del skulle tillgodoföras kommunerna) av fysisk person som inte var mantals- skriven här i landet för inkomståret för lön, arvode, traktamente m.m. som enligt KL utgjorde skattepliktig intäkt av tjänst. Skatten skulle innehållas genom skatteavdrag genom arbetsgivarens försorg och redo- visas till centralt löneskattekontor hos länsstyrelsen i Stockholms län (dåvarande överståthållarämbetet). Arbetsgivaren var ansvarig för an— skaffande av debetsedel. Löneskatten skulle beräknas enligt progressiv skala på bruttoinkomsten, dock ej på reseersättning. En särskild skala föreslogs för korttidsanställd artist (anställd för kortare tid än en vecka). Vidare föreslogs viss jämkningsmöjlighet för skattskyldig med avsevärda kostnader. För utländsk anordnare skulle bestämmelserna i KL och Si gälla kompletterade med bestämmelser om tillstånd och säkerhet för skatt i då gällande näringsfrihetsförordning.

De organisationer och företag som var direkt berörda av bevillnings- avgiften riktade stark kritik mot förslaget till löneskatt. Förslaget an- sågs olämpligt ur ekonomisk, praktisk och kulturell synpunkt för be- skattning av artister. Det skulle innebära kraftigt höjda kostnader för arrangörerna, försvårad administration och minskat artistutbyte. För— slaget föranledde ej lagstiftning.

4.4. FLB-systemet

Utredningen om definitiv källskatt lämnade i betänkandet Förenklad löntagarbeskattning (1972:11; FLB) en principskiss till ett system för en förenklad och effektiviserad löntagarbeskattning. Enligt huvudlinjer- na i förslaget skulle en löntagares avdrag tillgodoföras honom redan vid källbeskattningen. Källskatt skulle i princip innehållas vid utbetalning av all inkomst av tjänst. På huvudinkomst skulle källskatt utgå enligt tabell och på biinkomst enligt särskild debetsedel (skattekort). Arbets— givarens redovisning till myndigheten skulle tillsammans med myndig- hetens uppgifter ligga till grund för preliminär slutavräkning som skulle utsändas till den skattskyldige för bekräftelse och slutavräkning. Taxe— ring skulle således inte åsättas. Systemet var i princip tänkt för här i lan- det bosatta personer med relativt enkla inkomstförhållanden. Någon redovisning av PLB-systemets eventuella tillämpning på i utlandet bo- satt person lämnades inte, men systemet borde i princip ha kunnat till- lämpas även på sådan person med t.ex. inkomst av tjänst i Sverige. PLB-förslaget föranledde inte lagstiftning.

4.5. RS-utredningen (E—skatt)

I RS-utredningens förslag till rationalisering av skatteprocessen (Stats- kontoret 1974-05—21, Riksskatteverket 1974-05-16) föreslogs ett nytt pre- liminärskatteslag, E—skatt, som alltid skulle innehållas av arbetsgivaren

(med 40 %) för ersättning som för mottagaren var att anse som biin— komst av tjänst. E-skatt skulle även innehållas av utbetalaren på ut- betalningar som utgjorde mellanformer mellan inkomst av tjänst och inkomst av rörelse, bl. a. ersättning för artistisk verksamhet vid tillställ- ning. Genom E-skatten skulle artistskattekungörelsen (1969: 5) ha spelat ut sin roll och föreslogs upphävd. E-skatten skulle i princip ha varit till— lämplig även på i utlandet bosatt person. Utländsk artist skulle dock ha varit undantagen p. g. a. bestämmelserna i BevL och TstK. Förslaget till E-skatt har inte föranlett lagstiftning.

5. Statistik, enkät, hearings

5.1. Statistik

Utredningen redovisar i detta avsnitt viss statistik som huvudsakligen bygger på uppgifter som lämnats av länsstyrelserna. För vissa upp- gifter svarar statistiska centralbyrån (SCB, Statistisk årsbok). Slutligen har statistiska uppgifter hämtats ur dubbelbeskattningssakkunnigas be- tänkande Internationella skattefrågor (SOU 1962: 59).

I tabell 5.1 redovisas för samtliga län uppgifter om antalet medgivna tillstånd (antalet tillståndsbevis) under kalenderåren 1970—1974 enligt TstK avseende avgift enligt 4 & 1 och 2 mom. BevL samt uppgifter om antalet medverkande personer (inklusive personer som utövat artistisk verksamhet för svensk ljudradio och television) enligt 4 & 2 mom. BevL och om sammanlagd influten Ba. För att möjliggöra jämförelse med .de statistiska uppgifter som finns i bilaga 5 i SOU 1962: 59 har tabell 5.1 utformats med ledning av denna bilaga. Bilagan har intagits som tabell 5.3 i detta betänkande.

Uppgifter enligt tabell 5.1 om antalet tillstånd, antalet medverkande personer samt om influten avgift redovisas i tabell 5.2 för AB, M och () län även för kalenderåren 1975 och 1976. I kommentaren till tabell 5.2 lämnas dessutom upplysning om tillstånd avseende 4 & 3 mom. BevL.

Som framgår av det föregående motsvarar tabell 5.3 bilaga 5 i SOU 1962: 59. I denna tabell lämnas redovisningen per budgetår. Upp- gift om antalet medverkande enligt 4 5 2 mom. BevL (se tabell 5.1) finns ej.

I tabell 5.4 redovisas summa influten Ba för budgetåren 1948/49— 1974/75 med angivande av de ändringar i BevL och TstK som har haft betydelse för avgiftens storlek.

Som komplettering till tidigare uppgifter redovisas i tabell 5.5 för AB, E, M, 0 och AC län antalet tillstånd avseende medverkande (4 5 2 mom. BevL) under kalenderåren 1963—1970.

Tabell 5.1. Antalet i samtliga län under kalenderåren 1970—1974 medgivna till- stånd enligt kungörelsen (1913: 380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige (TstK); samt upp— gifter om antalet medverkande personer (inklusive medverkande i artistisk verk- samhet för svensk ljudradio och television) och om influten bevillningsavgift

] 2 Län Tillstånd per kalenderår avseende personer som a) ger kulturell föreställning b) ger föreställning av tivoli- eller cirkusföreställning karaktär m.m. (4 5 1 mom. m.m. (45 1 mom. a) BevL) b) BevL) (avgift = 15 %) (avgift = 15 %) Anta] tillståndsbevis (utländsk Antal tillståndsbevis (utländsk anordnare) anordnare)

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

> td

|ll|lll—l——|—N||—l|_

|—l|ll——ImN—l|l|l|l|

|l|lll|l——le—llllllll

gwexgcawwwozgrw—mommon

Summa 10 8 12 10 23 11 12 8 0 0

Förteckning över Iänsbokstäverna Länsstyrelsen i AB Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län

Göteborgs och Bohus län Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

zara—mammon wN t—lUJ'U oå exgc w o

Tabell 5.1 (forts.)

1 2

Län Tillstånd per kalenderår avseende d) Antalet personer som medverkar i före- personer som ställning eller verksamhet enligt 2 e)

e) medverkar vid offentlig föreställning m.m. (4 g 2 mom. BevL)

Antal tillståndsbevis

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974 AB 715 780 670 634 658 2 975 2 455 2 288 1 951 1 629 C 50 36 31 21 19 218 183 182 99 128 D 89 40 38 20 19 492 237 329 279 205 E 123 81 73 72 68 683 348 313 343 254 F 92 66 78 55 70 470 317 451 290 216 G 65 47 57 35 25 251 230 300 206 125 H 68 63 65 45 42 300 321 277 269 210 I 21 9 5 12 12 105 33 16 53 88 K 62 63 43 37 29 244 251 187 172 128 L 53 28 28 20 13 185 170 214 158 63 M 250 241 233 296 306 1 279 883 ] 075 1 063 867 N 69 36 22 25 10 315 182 149 196 107 0 289 248 279 283 234 1 537 1 048 1 480 1 562 1 119 P 123 72 62 36 28 498 265 254 147 79 R 41 43 37 25 19 119 317 216 117 52 S 99 109 44 30 43 375 346 285 134 84 T 76 78 95 50 59 406 422 451 355 333 U 104 81 67 42 35 577 418 384 205 173 W 56 37 30 49 57 299 203 198 217 244 X 114 84 75 47 54 577 333 296 334 309 Y 115 74 58 55 46 576 330 326 303 166 Z 20 20 17 6 5 166 97 42 9 20 AC 88 44 31 29 27 337 218 144 142 128 BD 52 43 48 35 28 226 184 164 201 124

___—___—_—___—_——-

Summa 2 834 2 423 2186 1 959 1 906 13 210 9 791 10 021 8 805 6 851

Tabell 5.1 (forts.)

1 3 Län Influten bevillningsavgift till såväl stat som kommun År 1970 1971 1972 1973 1974

AB 1 632 242 1 783 776 1 999 230 2 040 346 1 811 746 C 34 229 29 220 27 347 25 985 14 564 D 77 058 34 777 38 817 14 291 15 793 E 148 467 112 387 105 948 86 272 102 291 F 70 409 69 837 106 524 64 000 59 368 G 44 791 39 630 45 720 26 327 34 443 H 57 332 71 584 94114 41 002 38 665 I 64 304 32 768 18 357 14 511 29 875 K 43 092 90 039 50 601 21 359 46 799 L 53 940 38184 29 914 4 400 1 143 M 523 894 543 236 561 980 485 295 650 568 N 74 479 45 212 42 937 54 760 40 342 0 736 404 1 038 827 960160 1 190337 1 017 490 P 94 528 56 336 30 529 31 196 24 711 R 31603 41046 25 532 20 612 19 718 S 71 209 58 308 39 288 33 657 32 759 T 74 242 127 288 119 375 50 560 108 380 U 107 784 93 532 84 960 68 185 74 010 W 47 473 60 508 33 358 41 878 82 970 X 123 598 131 050 108 751 106 826 104 808 Y 161 800 118 929 141004 120 684 100 438 Z 66 301 56 051 22 681 16918 28 089 AC 180 892 103 579 73 283 40 221 73 600 BD 108 611 91 868 101 773 115 753 96 828

Summa 4 628 682 4 867 972 4 862183 4 715 375 4 609 398

Enligt statistiken i tabell 5.1 har antalet i samtliga län medgivna till- stånd från år 1970 (2 834 st.) till år 1974 (1 906 st.) gått ner med drygt 900 tillståndsbevis. Antalet medverkande personer har under samma tid nästan halverats (13 210 år 1970 och 6 851 år 1974). I båda fallen har en kraftig nedgång börjat år 1971, dvs. det år avgiften höjdes för med- verkande från 20 till 30 % (avgiften höjdes 1971—01-01). Summa in- betald bevillningsavgift till stat och kommun uppgick till ungefär samma belopp — cirka 4,6 mkr. åren 1970 och 1974 efter ökningen till cirka 4,8 mkr. från år 1970 till år 1971. Enligt praxis i artistbranschen för— handlar anordnare och utländsk artist regelmässigt om nettogage. För avgift i samband med framträdandet svarar anordnaren. Denne måste kalkylera med gage plus avgift. Enligt utredningens mening visar tabell 5.1 att avgiftshöjningen år 1971 i kombination med brutto- avgiftseffekten kraftigt minskat engagemanget av utländska artister. Den oförändrade avgiften år 1974 i jämförelse med år 1971 innebär att den höjda avgiften beräknats på en totalt sett lägre gagesumma än tidigare. Vidare torde denna lägre gagesumma på grund av den allmänna kostnadsstegringen innehålla en förhållandevis större kostnadsdel år 1974 än är 1970 på vilken således den höjda avgiften utgått.

Tabell 5.2 Uppgifter motsvarande uppgifterna i tabell 5.1 om antalet tillstånd, antalet medverkande personer samt om influten avgift i AB, M och O lån under kalenderåren 1975 och 1976

1 2 Län Tillstånd per kalenderår avseende personer som a) ger kulturell före- b) ger föreställning av tivoli— ställning eller cirkus- karaktär m.m. (4 5 1 mom. föreställning m.m. b) BevL) (4ä ] mom. a) BevL) (avgift = 15 %) (avgift = 15 %)

Antal tillståndsbevis Antal tillståndsbevis (utländsk (utländsk anordnare) anordnare)

1975 1976 1975 1976 AB 2 3 — _ M ] 1 _ —— 0 _ _ _ _

Tabell 5.2 (forts.)

1 2 Län Tillstånd per kalenderår d) Antalet personer som medverkar avseende personer som i föreställning eller verksamhet _—-—— enligt 2 e) e) medverkar vid offent- lig föreställning m.m. (4 8 2 mom. BevL) Antal tillståndsbevis 1975 1976 1975 1976 AB 642 658 1 944 2 242 M 385 345 924 858 0 354 275 1 172 1 480

Tabell 5.2 (forts.)

1 3

Län Influten bevillningsavgift till såväl stat som kommun 1975 1976

AB 1012160 1089 745 M 630 990 740 135 0 960 241 773 148

Uppgifterna i tabell 5.2 kompletterar för de tre största länen uppgif— terna i tabell 5.1 med kalenderåren 1975 och 1976. Huvudintrycket är fortfarande att det utländska artistutbytet är lågt i förhållande till år 1970. I M län har dock bevillningsavgiften ökat, vilket kan förklaras med närheten till Danmark och kontinenten.

Tabell 5.3 Antalet i samtliga län medgivna tillstånd enl. Kungl. kungörelse den 31 december 1913 angående rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva odentlig föreställning m. in. eller att därvid medverka, även som uppgifter beträffande bevillningsavgift för vissa offentliga föreställningar-0

___—___ l 2

___—___—

Län (stad) Antal meddelade tillståndsbevis per budgetår avseende ___—___—

a) giver dramatisk el. litterär föreställning b) giver föreställning av ti-

(4 & 1 mom. a) volikaraktär m. m. (4 5 1 mom. b) Budgetår Budgetår aa ab ac ba bb 1/71957— 1/71958— 1/71959— 1/71957— 1I7 1958—— 30/6 1958 30/6 1959 30/6 1960 30/6 1958 30/6 1959

___—___—

Stockholms stad Stockholms län Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands ” Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands ” Göteborgs och Bohus Alvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro ” Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands — Västerbottens ” 2 Norrbottens 5

la!

IIIIISIIII

_:lGHIWlNl[Hmll—Hllllllwl

Summa för riket i dess helhet 21 23 15

v- .is .ts w

& Bilaga 5 till SOU 1962: 59

Som utredningen redovisar i annat sammanhang har antalet befrielse- ärenden, dvs. antalet ansökningar till regeringen om befrielse från Ba, ökat kraftigt under senare år. Den utländska artistverksamheten i Sve- rige är således på grund av befrielsefallen större än vad uppgifterna i tabellerna 5.1 och 5.2 visar, men det finns av olika skäl inte något underlag för en statistisk redovisning av bortfallet i tabellerna. I befriel- seansökningarna uppges normalt inte den ersättning som tillkommer artisten i fråga. Länsstyrelserna tillämpar vidare olika praxis i tillstånds- ärendena enligt TstK då befrielse från avgiften sökts hos regeringen. I AB län diarieförs ej ansökan om tillstånd om befrielse sökts. Endast om befrielse sökts sedan länsstyrelsen fastställt avgiften och återbetal- ning skall verkställas ingår den befriade avgiften i summa Ba. Även i M län får anordnare — då befrielse sökts — inte något tillståndsbevis,

__________________________———-—————

3 ________________________—————————— personer som Influten bevillningsavgift till såväl stat som ——————————-————————— kommun per budgetår

c) medverkar vid offentlig föreställning (4 5 2 mom.) ___—___..— ___—___- Budgetår __ ____________ 1/71957— 1/71958— 1/71959— bc ca cb cc 1/7 1959— 1/7 1957— 1/7 1958— 1/7 1959— 30/6 1958 30/6 1959 30/6 1960 30/6 1960 30/6 1958 30/6 1959 30/6 1960 —— 773 774 884 1 203 078 1 021 844 1 129 932 1 114 120 114 39 935 73 882 61 308 — 68 74 73 34 136 46 285 48 559 — 225 186 193 60 849 59 089 70 745 — 418 574 378 99 428 90 936 82 869 279 154 182 78 319 48 577 56 970 131 112 120 34900 31015 35300 -— 222 170 162 47 455 49 568 50 265 — 16 22 18 12024 11693 8911 1 69 75 66 15 556 16 028 27 508 —— 123 122 90 23 597 29 387 23 084 — 712 884 686 226 685 245 840 272 016 1 142 145 158 41 464 77 425 88 850 — 450 487 473 570 504 651 444 624 797 — 465 455 550 72 323 84 214 93 929 _ 142 127 133 50113 48 632 51629 1 290 254 277 77 453 70 709 92 827 —— 219 257 202 55 610 66 340 57 143 5 211 258 236 53 839 73 675 67 060 — 260 234 198 56 179 57 824 65 546 3 275 239 264 78 922 110 993 116 989 _ 209 283 326 83 383 105 020 121 044 — 95 107 122 30 820 37 931 40 765 — 91 93 111 26 455 45 221 47 553 — 92 98 121 33 801 46 613 56 964 12 6 091 6 304 6137 3106 828 3 200185 3 392 563 ________________________——-————————

men ansökan diarieförs. Befrielsefallen ingår således i princip inte i någon statistik, men om en ansökan omfattar fler medverkande än den eller de för vilka befrielse sökts ingår dessa i statistiken, dock ej såvitt avser den befriade avgiften. Enligt statistiken för 0 län ingår befrielse- fallen i uppgifterna om antalet tillståndsbevis och antalet medverkande personer. Även i befrielsefallen sänds således tillståndsbevis mot post- förskott men avgift uttas ej och denna ingår därför ej i statistiken.

Den speciella avgiftsskyldigheten för juridisk person enligt 4 15 3 mom. BevL, som trädde i kraft 1970-01-21, redovisas inte i några tabeller. Enligt särskild förfrågan till de tre största länen AB, M och O län har dessa inte under något av åren 1970—1976 fastställt avgift med tillämpning av 4 5 3 mom. BevL. Detsamma torde gälla för övriga län.

Tabell 5.4 Summa influten bevillningsavgift till såväl stat som kommun för budget- åren 1948/49—1974/75 (källa SCB) med angivande av ändringar i BevL och TstK av betydelse för avgiftens storlek

&

Budgetår Summa avgift Ändringar i BevL och TstK ___—_

1948/49 388 000 1949/50 422 000 1950/51 434 000 1951/52 492 000 1952/53 858 000 1953-01-01. Avgiften höjdes för utländsk an- ordnare (4 5 1 mom. BevL) från 5 till 10 % och för utländsk medverkande (4 (i 2 mom. BevL) från 10 till 20 %. 1953/54 1 370 000 1954/55 1 358 000 1955-05-07. I princip samtliga utländska idrottsmän befriade från avgift (tidigare endast amatörer 4 €; 10 mom. b) BevL). 1955/56 1 804 000 1956/57 2 512 000 1957/58 3 062 000 1958/59 3 204 000 1959/60 3 386 000 1960/61 3 828 000 1961/62 4166000 1962/63 4 940 000 1963/64 5 454 000 1964/65 7 054 000 1965-01-01. Magistrat och poliskammare upphörde att vara tillståndsmyndighet. 1965/66 7 044 000 1966/67 6 312 000 1967-01-01. Begreppet ”utlänning" dvs. av- giftsuttag p.g.a. medborgarskap ersattes med ”i utlandet bosatt person”. Här bosatt utlän- ning skulle således inkomstbeskattas i fort- sättningen. 1967/68 3 926 000 1968/69 4 148 000 1969/70 3 946 000 1970—01—21. Utländsk juridisk person blev av-

giftsskyldig (45 1 resp. 3 mom. BevL). Vidare infördes avgiftsskyldighet för artistisk verk- samhet för svensk ljudradio ocli television (4 5 2 mom. BevL). 1970—03-01. Avgiften för utländsk anordnare (45 1 mom. BevL) höjdes från 10 till 15 %. 1970/71 4 740 000 1971-01-01. Avgiften för medverkande och för artistisk verksamhet för svensk ljudradio och television (4 5 2 mom. BevL) höjdes från 20 till 30 %. 1971/72 4 792 000 1972/73 4 464 000 1973/74 4 684 000 1974/75 4 734 000

Tabell 5.4 visar att avgiften i huvudsak har ökat årligen från budget- året 1948/49 till och med budgetåret 1965/66. Budgetåret 1966/67 bör- jar en minskning som blir mycket kraftig under 1967/68. Denna minsk— ning berodde på att avgiftsuttag grundat på medborgarskap upphörde 1966-12-31. Motsvarande minskning av antalet tillståndsbevis framgår vid en jämförelse mellan kalenderåren 1966 och 1967 i tabell 5.5. Från budgetåret 1967/68 stabiliseras avgiften på omkring 4 mkr. Trots den införda avgiftsskyldigheten för artistisk verksamhet för svensk ljudradio och television (1970-01-21) och höjningen av avgiften för medverkande

(1971-01-01) stiger avgiften endast till ca 4,8 mkr. budgetåret 1971/72. För budgetåret 1974/75 redovisas i stort samma avgift (4,7 mkr.). Be— träffande AB, M och O län finns uppgift om influten Ba för kalender— året 1976 i tabell 5.2. Summa avgift för dessa län år 1976, 2,6 mkr., kan jämföras med summa avgift för år 1970 enligt tabell 5.1, ca 2,9 milj. kr. Summa influten avgift är således lägre nu än innan avgiftsskyldigheten utvidgades och avgiften höjdes.

Tabell 5.5 Antalet i AB, E, M, 0 och AC lån medgivna tillstånd avseende med- verkande m.m. (4 & 2 mom. BevL) under kalenderåren 1963—1970

Län 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 , _.1.9_7.0_ A _ — 1 153 1 157 593 AB B 134 148 161 140 68 515 544 715 E 99 115 266 277 147 151 120 123 M 159 191 710 663 441 317 277 250 o 83 85 572 503 341 287 238 289 AC 128 107 143 141 78 100 86 88

Summa 603 646 3 005 2 881 1 668 1 370 1 265 1 465

Tabellen visar en stor ökning av antalet ärenden år 1965 för läns- styrelserna i samband med att magistrat och poliskammare upphörde att vara tillståndsmyndigheter. Som framgår av kommentaren till tabell 5.4 berodde nedgången av antalet ärenden år 1967 på upphävandet av medborgarskapet som grund för avgiftsuttag.

5.2. Enkät till länsstyrelserna

I början av sitt arbete gjorde utredningen en enkät till länsstyrelserna angående deras tillämpning av samt synpunkter på BevL och TstK. Enkätsvaren lämnades enligt särskilt av utredningen utarbetat formulär.

Länsstyrelseenkäten har självfallet funnits i bakgrunden vid utred- ningens överväganden angående ett nytt skatte- eller avgiftssystem av- seende de utländska artisterna. Med hänsyn dock till det avgifts- och uppbördssystem som utredningen föreslår finns det enligt utredningens mening inte någon anledning att annat än kortfattat redogöra för en— käten.

Beträffande först nuvarande bestämmelser i 4 & 1 mom. BevL (ut- ländsk anordnare) anses allmänt bland länsstyrelserna att nuvarande ”bruttobeskattning” och procentsats bör bibehållas. Avgift på brutto- intäkterna krävs av kontrollskäl och procentsatsen anses av de flesta väl avvägd som bruttoavgift. Önskemål har bl. a. framförts om förtydli- gande av tillämpningsområdet.

Även beträffande medverkande artist (4 5 2 mom. BevL) anses i enkät- svaren önskvärt med ett förtydligande av beskattningsområdet. Ett par länsstyrelser föreslår avgränsning till ”artistisk verksamhet”. Flera läns- styrelser redovisar problem beträffande bestämmandet av avgiftsunder- laget på grund av tolkningen av uttrycket ”tillflyter” i 4 53" 2 mom. sär- skilt när artisten företräds av annan person. Nästan samtliga länsstyrel—

ser anser att avgift även i fortsättningen av kontrollskäl i princip bör beräknas på bruttoersättningen. Några anser det dock motiverat att un- danta direkta resekostnader från avgift. Beträffande procentsatsen anser man i allmänhet att det inte finns skäl för någon ändring.

Beträffande 4 5 3 mom. BevL redovisas inte några erfarenheter. Befrielsen för s. k. utomhusartister (4 & 10 mom. a) BevL) anses av ett övervägande antal länsstyrelser böra bibehållas. Som skäl anförs främst kontrollsvårigheter och de blygsamma inkomster som dessa artis— ter uppbär. Några länsstyrelser anser dock av olika skäl att ”beskatt- ning” bör ske.

Nästan alla länsstyrelser anser att deltagare i idrottstävlingar även i fortsättningen bör undantas från avgiftsskyldighet enligt BevL (4 5 10 mom. b) och även undantas från skattskyldighet enligt KL och Si. I en tredjedel av svaren redovisas dock tveksamhet till befrielse såvitt gäller professionella idrottsmän och då särskilt när höga ersättningar utgår.

Ingen länsstyrelse ifrågasätter fortsatt möjlighet att medge befrielse enligt 4 € 10 mom. c) BevL från Ba. Ett par länsstyrelser föreslår dock en mer restriktiv praxis samt att annan än regeringen bör besluta i dessa ärenden. Beträffande länsstyrelsernas uppfattning angående befrielse- ärendena bör nämnas att antalet ärenden ökat kraftigt sedan enkätsvaren lämnades.

Vidare kan beträffande bestämmelserna i BevL nämnas att tillämp- ningen av bestämmelserna om kommunandel (4 5 12 mom.) uppges i flera fall ha förorsakat administrativa komplikationer.

Elva länsstyrelser anser att nuvarande tillståndssystem enligt TstK (1 5 2 mom.) med förskottsbetalning bör bibehållas av kontroll- och sä- kerhetsskäl”. Nio länsstyrelser anser dock att det borde räcka med en anmälan. Man åberopar bl. a. att tillstånd i praktiken ej vägras, att till- ståndssystemet är opraktiskt av tidsskäl samt att systemet inte fungerar som det är tänkt eller ger ökade kontrollmöjligheter. Kombinationen av regional eller central till'ståndsgivning med lokal verksamhet anses även orealistisk ur kontrollsynpunkt.

Drygt hälften av länsstyrelserna anser att Ba-ärendena bör handläggas av centralt organ (2 5 första stycket TstK) och ytterligare några länssty- relser att i vart fall turnéärendena som berör flera län bör handläggas centralt. Man åberopar för central handläggning bl. a. likformig bedöm- ning, kontrollsynpunkter, att artistförmedlingar i huvudsak finns i Stock— holm, att de flesta ansökningarna avser turnéärenden samt att det gäller ett förhållandevis litet antal ärenden. En länsstyrelse har i en samman- fattning till enkäten obetingat förordat en omläggning av beskattnings— formen med bl. a. central uppbördsmyndighet och slopat tillståndstvång. Sju länsstyrelser, bl. a. de tre största länen, anser dock att ärendena bör ligga kvar på länen. Som skäl anförs bl. a. kontrollsynpunkter och lokal- kännedom.

5.3. Hearings

Som ett led i utredningsarbetet har sammanträffanden (hearings) ägt rum med arrangörer, förmedlingsorganisationer, s.k. produktionsbolag och fackliga organisationer m.fl. Bland arrangörer i artistbranschen har utredningen sammanträffat med företrädare för EMA-Telstar AB (EMA; både arrangör och produktionsbolag) direktör Käte Bronett, Cirkus Scott (CS) samt med företrädare för Gröna Lunds AB (GL) och Lisebergs AB (LAB). Vidare har utredningen haft hearings med följande artistförmedlingar, Konsertbolaget Helmer Enwall AB (Kon— sertbolaget), Musiketablissementens Förening (MEF), Riksorganisatio- nen av artistarbetsgivare (ROA) samt med Svensk Konsertdirektion AB, Henrik F. Lodding (Lodding). ROA har numera gått samman med MEF. Utredningen har även sammanträffat med företrädare för Svenska Musikerförbundet (SM) och Svenska Teaterförbundet (ST). Som kom— plettering till uppgifterna om hearings bör nämnas att företrädare för Folkparkernas Artistförmedling (FA) samt Sveriges Radio AB (SR) och Teatrarnas Riksförbund (TR) ingår som experter i utredningen. Slutligen har utredningen sammanträffat med företrädare för Cirkus- akademien och för Sveriges riksidrottsförbund.

A rrangörer Tivoliföretagen (GL och LAB) får vanligen sina artistkontakter genom artistförmedlare eller produktionsbolag men viss egen kontaktverksam- het förekommer. Artisten företräds vanligen gentemot arrangören (via förmedlaren eller bolaget) av en manager eller impressario. Artisten kan också vara anställd eller engagerad av en impressario (manager) eller av ett produktionsbolag som tillhandahåller artisten i en produktion (”ett paket”) som säljs till arrangören. Musiker och andra artister som ge- mensamt utövar verksamhet i ensemble eller grupp företräds oftast gentemot arrangören av en manager men ibland även av en i grilppen, t. ex. kapellmästare eller gruppledare. Artisterna kan också vara an- ställda av t. ex. en kapellmästare. Av ekonomiska skäl samarbetar de svenska tivoliföretagen ofta i sin engagemangsverksamhet. Samarbete förekommer även med Danmark och i viss utsträckning med Finland. Arrangören förhandlar regelmässigt med artisten om ett visst bestämt gage som arrangören skall betala artisten för framträdandet. Gaget in— kluderar i princip artistens alla ersättningsanspråk gentemot arrangören. Utöver gaget utgår dock ibland reseersättning eller fri resa men van- ligen ingen traktamentsersättning eller fri kost och logi. Särskild er- sättning kan även utgå för t. ex. medföljande pianist eller medhjälpare (partner) som bär fram rekvisita och liknande. Motsvarande gäller kost- nader för transport av rekvisita. En arrangör kan även tillhandahålla t. ex. en pianist som är direktengagerad av arrangören. Gaget (och er- sättningen) skall utbetalas till artisten utan avdrag för eventuella skat— ter eller avgifter. Artisten försäkrar sig mot eventuella sådana anspråk genom en klausul om ”fri skatt”. Arrangören svarar för alla skatter och avgifter som eventuellt kan utgå. Ur skattesynpunkt är således gaget att betrakta som ett nettogage. Det förekommer att kontrakten skrivs in—

klusive den Ba som arrangören skall betala och att avdrag görs för avgiften.

Artisternas uppehållskostnader kan variera mycket, från höga hotell— och restaurangkostnader till kostnader för enkla hyresrum (inkl. egen husvagn) och matkostnader vid självhushåll. Vid turnéer fördelas van- ligen artistens resekostnader mellan arrangörerna. Beträffandc cirkus- artister svarar artisten i regel för sitt uppehälle och för personliga resor mellan platserna i Sverige (vanligen personbil) under det att arrangören svarar för transporterna av rekvisita (och husvagn) här i landet. Ar- tisten själv betalar transporten av rekvisita till Sverige och ibland även den personliga resan.

Redogörelsen för den praxis som tillämpas vid kontraktsskrivningen är inte tillämplig på öststatsartister. De är som regel statsanställda och arrangören skall svara för alla rese- och uppehållskostnader under vis- telsen här. Dessutom skall viss dagersättning utbetalas.

Kontraktstiden för artisterna varierar mellan någon dag och några (3—4) månader. För cirkusartister är kontraktstiden ungefär sex må- nader. Även musiker har ibland sådana längre engagemang. EMA be- driver till 60 % arrangörsverksamhet. Man tillhandahåller endast mu- siker och har nästan uteslutande korttidsengagerade artister. Det före- kommer numera att kontrakten med artisten utformas med en garanti- del och en ”vinstdel” som fördelas efter viss procent mellan EMA och artisten.

Den senaste avgiftshöjningen uppges enstämmigt av arrangörerna ha begränsat intaget av utländska artister p.g.a. det höjda kostnadsläget för arrangörerna. Det har skett en koncentration till kända utländska artister då det är för dyrt att lansera okända artister. Man betraktar Ba som en ren kostnad för arrangören vilken liksom annan arrangemangs— kostnad måste läggas på entrépriset och betalas av publiken. Man stäl- ler sig av kostnads- och administrativa skäl mycket kritisk mot en eventuellt progressiv avgift. Eftersom artisterna har hela världen som arbetsområde innebär ett högt kostnadsläge i Sverige i förhållande till kostnadsläget i omvärlden att arrangörerna i Sverige får ett sämre kon- kurrensläge. Stjärnartisterna har dessutom alltid möjlighet att få enga- gemang utan att behöva uppträda i Sverige. Det är egentligen endast pop—musiken som har ”överlevt” den höjda avgiften. I det fallet har ar- rangörerna haft möjlighet att ta ut höga biljettpriser.

Arrangörerna påpekar vidare svårigheten att bestämma avgiftsun- derlaget för bevillningsavgiften såvitt gäller arrangörens egna omkost- nader för ett engagemang. En arrangör nämner som exempel bl. a. att en länsstyrelse krävt avgift beräknad på arrangörens kostnad för hyra av högtalaranläggning som använts vid framträdande av utländsk artist. Man har också haft bekymmer att bestämma avgiftsunderlaget då ett artistuppträdande ingått i en produktion (”paket”) som tillhandahållits av produktionsbolag. Man är från produktionsbolags sida obenägen att för arrangören uppge artistens gage (en yrkeshemlighet) varför pro- duktionsbolaget åtar sig att svara för tillståndsansökan.

Beträffande befrielse från Ba uppger man från arrangörshåll att man

begär befrielse (via ambassaderna) för att över huvud få råd att arran- gera vissa föreställningar. En befrielse innebär minskad omkostnad för arrangören. Man är kritisk mot länsstyrelser som vid befrielse återbe— talat avgift till artist då inte artisten utan anordnaren är betalnings- skyldig enligt BevL samt artisten enligt kontrakt erhållit nettogage.

A rtistförmedlare

För internationell förmedling av artister har i Sverige sedan länge funnits organisationsförmedlingar bl. a. FA, MEF och ROA samt de enskilda förmedlingarna Konsertbolaget och Lodding (båda seriös mu- sik). Förmedlingsverksamhet i vinstsyfte är i princip inte tillåten enligt lagen (1935: 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling, men genom en ändring i lagen under år 1976 tillåts sådan verksamhet för för- medlare som fått tillstånd (2 a å, prop. 1975/76: 84, InU 28, rskr 222, SFS 1976: 156). I propositionen samt i den PM beträffande arbetsför- medling på kulturområdet (Ds A 197515) som låg till grund för änd- ringen finns redogörelser för artistförmedlingsverksamhet. Organisa- tionsförmedlingarna bedriver ren förmedlingsverksamhet som finansie- ras genom förmedlingsavgifter medan konsertbolaget och Lodding kom- binerar denna verksamhet med olika slag av åtaganden gentemot ar— rangören eller artisten. För själva förmedlingsverksamheten utgår ingen avgift.

Organisationsförmedlingarnas verksamhet bekostas som sagt med förmedlingsprovision som betalas av arrangörerna. Beträffande kost- nadsläget i Sverige anser organisationsförmedlingarna att detta omöj- liggör en konkurrens på lika villkor med utländska förmedlare vid engagemang av utländska artister. Man anser den senaste avgiftshöj- ningen olycklig. Antalet förmedlade artister har gått ned kraftigt. Turnéverksamheten i folkparkerna med utländska sällskap (skådenum- mer) skulle ha upphört om inte befrielse från avgiften medgivits. Be- träffande ett nytt system framhålls fördelen med enkelhet i en brutto— avgift men avdrag bör dock medges för färdkostnader och skäliga lev- nadskostnader. Ett nytt system måste bli en medelväg mellan olika in- tressen. millimeterrättvisa kan aldrig uppnås. Förutom den avgift en svensk arrangör måste betala till svensk förmedlare måste artisten nor- malt betala förmedlingsavgift till sin utländske manager (europeisk artist betalar 15 % av gaget och amerikansk 15—25 %). Beloppet ingår i det gage artisten begär i Sverige. Beträffande öststatsartister ingår av- gift till statlig artistagentur med 15 % av gaget.

Produktionsbolag Produktionsbolagen tillhandahåller arrangörerna en färdig produkt (”ar- tistproduktion”, ”paket”, ”allt i ett”) med en eller flera artister mot ett bestämt pris. Det är inte fråga om förmedling utan om produktför- säljning. Artisten är engagerad eller anställd av produktionsbolaget. Bo- lagets pris resp. artistens gage beror på omständigheterna i det enskilda fallet.

Man har funnit länsstyrelserna mycket olika insatta i bevillnings- avgiftsärendena. Det skulle vara en stor fördel med endast en avgifts-

myndighet. Ett problem som uppkommit under senare år är att Ba numera till skillnad mot förr av vissa länsstyrelser anses böra utgå även på kostnad som produktionsbolag haft direkt till en fristående tredje person.

Fackliga organisationer

De fackliga organisationerna (SM och ST) anser att även andra skäl än avgiftshöjningen år 1969 ligger bakom nedgången av den utländska ar- tistverksamheten i Sverige, t. ex. andra truppsammansättningar, ändrat publikintresse för vissa typer av arrangemang och reciprocitetsavtal med England m.m. Det är dock angeläget att den svenska marknaden inte isoleras från utländska kulturimpulser. SM är remissinstans betr. arbetstillstånd när utländsk artist (musiker) skall uppträda i Sverige. Man undersöker då om den engagerade artistens villkor överensstäm- mer med de villkor som gäller för svensk artist (bl. a. att minimigage utgår). Speciella problem vid gagejämförelsen gäller betr. statsanställda öststatsartister. Nuvarande befrielsepraxis grundad på kulturutbytesskäl anses vidare böra balanseras till förmån för artister från väst. Man anser även att någon form av produktionsbolagsverksamhet är nödvändig bå- de för arrangörer och artisterna. Artisterna har själva varken tid eller möjlighet att sköta allt det som krävs för att ordna ett engagemang. Be- träffande avgiftens storlek anser man det angeläget att den avpassas så att det föreligger lika villkor vare sig svensk eller utländsk artist upp- träder här. Man anser det vidare rimligt att avdrag medges för rese- och traktamentskostnader.

Övriga

Cirkusakademien anser att Ba är alldeles för hög. Nuvarande avgift anses på sikt innebära att artistutbytet kommer att upphöra. Avgift bör utgå endast på själva gaget utan tillägg för ”fri skatt”. Kontraktsbe- stämmelsen ”fri skatt” är ingen avlöningsförmån utan syftar till att ge den utländske artisten -— som inte kan känna till skattebestämmelserna i de olika länderna —— en säkerhet mot obehagliga överraskningar. Av- drag bör medges för resor, traktamente, provision samt schablonavdrag för kläder, djur, foder och rekvisita. Att utländska cirkusartister lever billigt när de är här beror ej på speciell sparsamhet utan på låga in- komster.

H Utredningen

6. Allmänna riktlinjer

6.1. Inledning

Enligt nuvarande bestämmelser utgår Ba dels när offentlig föreställ- ning ges av i utlandet bosatt fysisk person eller där hemmahörande ju- ridisk person (utländsk anordnare) dels när sådan föreställning anord- nas av svensk eller utländsk anordnare och i utlandet bosatt fysisk per- son (utländsk artist) medverkar vid föreställningen. Ba utgår vid offent— lig föreställning också — och detta oberoende av medverkande artists bosättning —— när i utlandet bosatt fysisk person eller där hemmahörande juridisk person är berättigad till ersättning av anordnaren för artists medverkan. Härtill kommer bestämmelsen om att Ba skall erläggas näri utlandet bosatt fysisk person utövar artistisk verksamhet för svensk ljudradio eller television. I likhet med vad som gäller i fråga om of- fentlig föreställning skall vid artistisk verksamhet för radio eller TV Ba erläggas även när ersättning för sådan verksamhet tillkommer i ut- landet bosatt fysisk person eller där hemmahörande juridisk person. Ba som utgår när utländsk fysisk eller juridisk person ger offentlig föreställning beräknas enligt vissa regler på den bruttoinkomst som anordnaren erhåller och det är denne som därvid är avgiftsskyldig. I övriga fall beräknas avgiften på den inkomst som tillflyter medver- kande artist resp. den ersättning till vilken utländsk fysisk eller juri- disk person är berättigad på grund av artists verksamhet. Också av— giftsskyldigheten som sådan är knuten till artisten och den ersättnings- berättigade. Ansvaret för avgiftens erläggande åvilar däremot i samt- liga fall föreställningens anordnare eller —— när det är fråga om artis—.

tisk verksamhet för radio eller TV —— den som har att utge ersätt- ningen. _

Genom förevarande bestämmelser i förening med KL:s och Sizs fö- reskrifter att skattskyldighet inte föreligger för inkomst för vilken Ba skall erläggas har man från den vanliga inkomstbeskattningen skilt ut en speciell grupp av yrkesutövare, nämligen i stort sett artister som tillfälligt och kortvarigt utövar sin verksamhet här i landet. Till helt övervägande del är det fråga om utländska artister. I någon utsträck- ning rör det sig också om svenska artister som efter flyttning till utlan-

det i fråga om artistinkomst inte längre omfattas av KL:s och Sizs be- stämmelser.

6.2. Synpunkter på nuvarande bestämmelser

Ba är en alldeles speciell skatt (avgift) i vår rika skatteflora. Dess ursprung är att söka i de gamla bevillningarna, vilket också framgår av namnet. BevL omfattade tidigare även andra bevillningsavgifter, vilka dock samtliga sedan länge är avskaffade.

BevL har ett ålderdomligt regelsystem som genom ändringar och påbyggnader gjorts svåröverskådligt och svårtillämpat. Behovet av en modernisering av de formella bestämmelserna är uppenbart. Bl. a. kri- tiseras att avgiftsuttaget är kombinerat med ett tillståndssystem. Till- ståndsförfarandet är omständligt och avgiften måste erläggas i för- skott. Ett tillståndsförfarande kan vidare stå i strid med principerna om mötesfrihet.

Kritik riktas även mot de materiella bestämmelserna, framförallt det förhållandet att beskattningsunderlaget för här uppträdande artist be- räknas utan hänsynstagande till resekostnader. Vidare framförs klago- mål mot den senaste avgiftshöjningen såsom alltför hård. och besvä- rande för arrangörerna.

Resultatet av den senaste avgiftshöjningen har blivit en kraftig ned- gång av antalet här medverkande utländska artister. Det anses vidare många gånger svårt att bestämma avgiftsunderlaget (”den inkomst som på grund av artistens medverkan tillflyter honom etc.”; 4 5 2 mom. BevL) särskilt i sådana fall då artisten engageras genom förmedling av s.k. produktionsbolag eller liknande artistföretag. Man är även oför— stående till innebörden av 4 5 3 mom. BevL. Kritik riktas mot den praxis som utvecklat sig i fråga om tillämpningen av 4 5 10 mom. c) BevL avseende regeringens rätt att för vissa fall medge befrielse från Ba. Ambassadernas ställningstaganden anses ha tillmätts allt för stor betydelse i regeringens beslut i dessa ärenden.

6.3. Riktlinjer för utredningens överväganden

6.3.1. Utländsk artist

Bestämmelserna i 4 5 2 mom. BevL är som framgår av det föregående i stort behov av en modernisering. Övervägandena om en modernisering och förenkling av förfarandet torde enligt utredningens mening främst böra ske med sikte på de yrkesutövare för vilka nuvarande bestämmel- ser om Ba gäller. I fråga om denna yrkesgrupp föreligger särskilda för- hållanden av olika slag vid verksamhet här i landet. Frågan om de lös- ningar som man därvid kan komma fram till kan göras tillämpliga även på andra här i landet ej bosatta yrkesutövare, behandlas av utredningen i avsnitt 11.4.

Vad gäller de engagerade artisterna är en grundläggande fråga vem

skattskyldigheten skall åvila —— artisten eller anordnaren. Denna fråga sammanhänger i sin tur bl. a. med vilket syfte som anses böra tillgodo- ses med skattebeläggningen och på vilket underlag skatteberäkningen skall göras.

Syftet med nuvarande Ba är att genom en särskild beskattningsform säkerställa att utländsk artist blir beskattad för sin inkomst av artistiskt framträdande här i riket och att i samband därmed likställighet i möjli- gaste mån erhålles mellan inhemsk och utländsk artist. Översynen av BevL:s bestämmelser synes böra ske med detta syfte för ögonen. Där- med följer att skattebeläggningen även i fortsättningen bör göras på grundval av den ersättning som artist erhåller från anordnare eller annan.

Det kan i och för sig synas naturligt att utgå från artisten som den skattskyldige och beräkna skatt inte på bruttoinkomsten utan på vad som återstår efter avdrag för kostnader av olika slag i samband med inkomstens förvärvande.

Man får emellertid hålla i minnet att en skatt med förut angivet syfte på artists inkomst måste grundas på en relativt grov uppskattning av den procent eller procentskala enligt vilken skatten skall utgå. Det synes därför inte vara mycket att vinna med att genom vidsträckta be- stämmelser om avdragsrätt söka erhålla ett mer nyanserat skatteunder— lag. Avvägningen av vad som skall erläggas i form av skatt bör även i fortsättningen kunna göras huvudsakligen med hjälp av ett på lämp— ligt sätt avvägt procentuttag. Härför talar också önskvärdheten av att förfarandet skall vara enkelt och lättillämpligt. Särskilda skäl talar dock för att hänsyn tas till rese- och transportkostnader.

Hur systemet än utformas måste enligt utredningens mening förut— sättas att anordnaren eller annan, som betalar ersättning till artisten, skall vara ansvarig för skatten på ett eller annat sätt.

Denna ansvarighet kunde byggas in i ett till synes enkelt system med artisten som skattskyldig och med skyldighet för anordnaren eller an- nan, som betalar ut ersättningen, att verkställa skatteavdrag.

Utredningens överväganden har emellertid givit vid handen att ett system med artisten som formellt och reellt skattskyldig skapar flera praktiska problem, bl. a. vid efterföljande kontroll, vid ytterligare krav på skatt och vid återbetalning av skatt. Man kan vidare i ett sådant system som sagt inte underlåta att göra utbetalaren (anordnaren) an- svarig för skatten. Med hänsyn till de uppgifter i systemet som måste ligga på anordnaren finns det inga fördelar att vinna med att göra artisten skattskyldig. De speciella betingelser som gäller för artistens verksamhet här talar inte heller för att artisten bör vara skattskyldig. Denne förhandlar regelmässigt endast om sitt nettogage. För anord- naren innebär den på gaget belöpande skatten en med gaget jämställd kostnadspost. Vad nu har anförts har föranlett utredningen att över- väga cm det inte skulle innebära en fördel för skattesystemet om man gjorde anordnaren skattskyldig. Även om det principiella syftet är att beskatta inkomst som artisten förvärvar genom artistiskt uppträ— dande här i riket är det enligt utredningens uppfattning inte nödvän- digt att man vid bestämmelsernas utformning utgår från artisten

som skattskyldig för att syftet skall uppnås. Det väsentliga är att. ar- tistengagemang är förenade med en skatt som enligt vad tidigare har sagts i beskattningshänseende leder till bästa möjliga likställdhet mellan inhemska och utländska artister. Ett sådant resultat bör kunna nås lika bra genom att skattskyldighet som i princip ersätter beskattning av ar- tisten läggs på den som tar artistens tjänster i anspråk.

Vid ställningstagandet till föreliggande fråga om vem skattskyl- digheten bör åvila bör också de nuvarande bestämmelsernas konstruk- tion beaktas. Den avgiftsskyldighet som enligt BevL åvilar medver- kande artist och i utlandet hemmahörande fysisk eller juridisk person som är berättigad till ersättning för annans artistiska verksamhet är i realiteten endast av formell natur. Om den som är ansvarig för Bazs erläggande helt eller delvis underlåter att fullgöra sin betalningsskyldig— het kan uppbördsmyndigheten nämligen inte rikta några anspråk mot den avgiftsskyldige. I praktiken berörs den avgiftsskyldige av bestäm— melserna om Ba endast i den mån uppdragsgivaren med hänvisning till utgående avgift förmår den avgiftsskyldige att acceptera en lägre er— sättning än den från början begärda.

Det kan tilläggas att om nuvarande avgiftsskyldighet för artist skulle kombineras med en personlig ansvarighet för avgiften skulle avtalssitua- tionen mellan uppdragsgivare och artist sannolikt bli delvis en annan. Från teknisk och fiskal uppbördssynpunkt synes en dylik kombina- tion dock inte få någon positiv betydelse. Det måste ju nämligen även med en sådan ordning förutsättas att den verkliga ansvarigheten för avgiften skall åvila uppdragsgivaren—anordnaren. Med hänsyn till. den yrkesgrupp det här är fråga om torde man vidare inte komma ifrån att samtidigt utforma avgiften som en i princip definitiv källskatt. En kom- bination av avgifts- eller skattskyldighet för anordnare med personligt betalningsansvar för artist synes därför inte medföra några påtagliga fördelar. Mycket talar tvärtom för att man med en sådan lösning tvingas till lagtekniska konstruktioner som ger tillämpningssvårigheter för både anordnare och uppbördsmyndighet. Den omständigheten att anord- nare också i ett reformerat system måste förutsättas ha det reella betal- ningsansvaret ger i stället anvisning om att detta ansvar hör samman med en skattskyldighet för de ersättningar som utges på grund av ar— tists medverkan.

Lägger man i överensstämmelse med det sagda skattskyldigheten på den som har att svara för skattens erläggande innebär detta enligt BevL:s nuvarande bestämmelser att skattskyldighet i princip kommer att åligga den som anordnar offentlig föreställning med medverkan av artist eller artistisk verksamhet för radio eller TV.

Fråga är då om man skall stanna härvid och alltså nöja sig med att även i fortsättningen knyta tillämpningen till offentlig föreställning samt artistisk verksamhet för radio och TV. Vad det härvid närmast gäller att bedöma är om skattskyldighet bör föreligga också när juri- disk person eller fysisk person (eller dödsbo), för vilken artistersätt- ningen utgör omkostnad i rörelse, engagerar utländsk artist för privat tillställning.

Bazs anknytning till offentlig föreställning sammanhänger med att av-

giften från början utgick som en ren tillståndsavgift för anordnare av sådan föreställning. I ett moderniserat system med anordnaren som skattskyldig bör emellertid redovisnings- och betalningsskyldighet kunna fullgöras och kontrolleras utan att något krav på tillstånd ställs. Nu- mera gällande grundlagsregler om mötesfrihet m.m. motiverar även att tillståndskravet bortfaller helt.

Inför bedömningen av denna fråga bör också erinras om bestäm- melserna i artistskattekungörelsen (Ask). Enligt dessa skall avdrag för preliminär A-skatt göras från inkomst som utgör ersättning för artis- tisk verksamhet vid bl.a. tillställning. Avdrag skall dock inte göras när Ba utgår för inkomsten. Även fysisk person och dödsbo har avdrags- skyldighet om den till artisten utgivna ersättningen utgör omkostnad i rörelse. Det framstår som konsekvent att — vid sidan av denna av- dragsskyldighet för anordnare enligt Ask då fråga är om skattskyldighet enligt KL och Si — vid en modernisering av BevL ställa en skatt- skyldighet för anordnaren av en sådan tillställning när den ges av juri— disk person eller — under förut angiven förutsättning — fysisk person eller dödsbo.

Övervägande skäl synes sålunda tala för att en översyn av BevL:s bestämmelser såvitt gäller medverkande artist görs med utgångspunkt i att beskattning av ersättning för artistiskt utövande här i riket av i ut- landet bosatt artist skall ske genom att skattskyldighet för sådan er- sättning åläggs anordnaren av tillställningen och inte artisten. Vissa anordnare av privata tillställningar bör dock undantas på motsvarande sätt som nu gäller för skatteavdrag enligt Ask. Skattskyldighet bör där- vid föreligga även för — i överensstämmelse med vad som f.n. gäller — artistiskt utövande för radio eller TV.

Särskilda skäl talar för att i de fall ersättningen till artisten utges av annan än anordnaren utgivaren av ersättningen bör vara skattskyldig i stället för anordnaren. Denna fråga samt frågan om skattskyldighet m.m. då ersättning utges av utländskt artistföretag behandlar utred- ningen i ett följande avsnitt.

6.3.2. Skatt eller avgift

Det synes i och för sig naturligt att kalla den pålaga, som skall ersätta den nuvarande Ba, för skatt och i anslutning därtill döpa den till ar- tistskatt. Emellertid används den benämningen allmänt för den preli- minära A-skatt som avses i Ask. Då därjämte pålagan — trots att det såvitt gäller medverkande artist är fråga om en beskattning som i princip ersätter beskattning av artistens inkomst — även kan jämföras med de arbetsgivaravgifter som utgår enligt avgiftslagen (Ang), an— ser utredningen att benämningen avgift bör användas.

6.3.3. Förslag

I enlighet med nu framförda synpunkter får utredningen föreslå att _ såvitt gäller beskattning av ersättning som utges till här i riket icke

bosatt artist för artistiskt utövande vid tillställning här i riket — nu gällande Ba i princip ersätts av en artistavgift (Aag) för vilken anord- nare eller annan, som utger ersättning, är direkt avgiftsskyldig. Be- stämmelserna om denna avgift bör tas in i en särskild lag, benämnd lagen om artistavgift (AaL).

Beträffande nuvarande bestämmelse i 4 _S, 1 mom. BevL enligt vilken utländsk anordnare skall erlägga Ba för bruttoinkomsten av biljettin- täkten vid offentlig tillställning m.m. kan övervägas att även i fort- sättningen låta i huvudsak nuvarande materiella bestämmelser gälla eller att i stället göra bestämmelserna i KL och Si tillämpliga. I enlig- het med sina överväganden i avsnitt 8 föreslår utredningen att reglerna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller.

7. Ersättning till utländsk artist

7.1. Bosättningsbestämmelser

Förutsättning för att nuvarande bestämmelser om Ba skall tillämpas på artists inkomst är att det är fråga om i utlandet bosatt person. Uttryc- ket ”i utlandet bosatt” är emellertid inte entydigt. Utredningen har i inledningsavsnittet (2.1.1) redogjort för bakgrunden till denna bestäm- melse. Utredningen har därvid också sökt bedöma hur BevL:s bosätt- ningsbestämmelse bör ses i förhållande till KL:s föreskrifter om bosätt- ning.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna om Aag bygger liksom BevL på behovet av en speciallagstiftning för artister som inte är bo- satta här. Även när det gäller Aag bör sålunda förutsättning vara att artisten ej är bosatt här i riket. Härmed bör i första hand förstås att artisten ej har sitt egentliga bo och hemvist i Sverige och alltså inte skall vara kyrkobokförd här.

Som har framgått av redogörelsen i avsnitt 2.1.1 innebär KL:s bo- sättningsbestämmelser att en ej här bosatt person under vissa förhål- landen anses ha sitt skatterättsliga hemvist i Sverige. En bosättnings- regel i fråga om Aag måste därför utformas i anslutning till en bedöm- ning i vilken mån bestämmelserna om Aag skall vara tillämpliga när artist kan anses ha skatterättsligt hemvist här enligt något av KL:s bo- sättningsrekvisit. Härom vill utredningen anföra följande.

Det är ställt utom allt tvivel att tillämpningen av KL:s anvisningar angående bosättning kan ställa skattskyldiga och beskattningsmyndig— heter inför svårbedömda frågor. Med tanke på att det av utredningen föreslagna särskilda förfarandet bör vara så enkelt och lättillämpligt som möjligt är det både nödvändigt och önskvärt att bedömningen av en artists bosättning får ske efter delvis andra grunder. En önskvärd förenkling bör erhållas om en artist som är bosatt i utlandet behand— las som utländsk artist vid tillämpningen av bestämmelserna om Aag även om han med tillämpning av KL:s föreskrifter skulle vara att lik- ställa med i Sverige bosatt skattskyldig på grund av att han, utan att vara bosatt i Sverige, stadigvarande vistas här.

De särskilda förhållanden, som har föranlett införande av bestäm- melser om oinskränkt skattskyldighet för här ej bosatt svensk med- borgare med bibehållen väsentlig anknytning till Sverige, bör däremot enligt utredningens mening beaktas även i fråga om här ej bosatt svensk

artist. Har artist en sådan anknytning till Sverige bör beskattning ske enligt KL:s och Sizs bestämmelser och bestämmelserna om Aag således inte tillämpas.

En ordning enligt vad här har sagts kommer att innebära — såvitt angår svensk artist — att Aag skall utgå när artisten ej har sitt egentliga bo och hemvist här och saknar sådan väsentlig anknytning till Sverige som avses med bestämmelsen i 53 ä 1 mom. KL med tillhörande an— visningar. I fråga om artist som inte är svensk medborgare blir tillämp- ningen av bestämmelserna om Aag bara beroende av var han faktiskt har sitt egentliga bo och hemvist.

De regler som enligt utredningens förslag bör gälla kan i föreva- rande hänseende i stort sett uttryckas så att lagen skall äga till- lämpning på här i riket icke bosatt fysisk person under förutsättning att han icke är svensk medborgare som enligt anvisningarna till 53 & KL kan anses bosatt här på grund av att han alltjämt har väsentlig anknyt- ning till Sverige. Bosatt här i riket är den som här har sitt egentliga bo och hemvist. Bestämmelse i enlighet härmed har tagits in i en anvis- ningspunkt till 4 &. Samtidigt måste — i överensstämmelse med vad som f. n. gäller enligt 54 & första stycket c) KL — ges bestämmelse av innebörd att artist är frikallad från skattskyldighet för inkomst som motsvarar ersättning enligt bestämmelserna om Aag. Detta kan ske ge- nom en omformulering av nämnda bestämmelse i KL. Se vidare härom i avsnitt 11.1.

Hemvistsakkunniga har i sitt betänkande Hemvist (SOU 1976: 39) föreslagit införande av nya definitioner av bosättningsbegreppet. En- ligt förslaget skall den som har hemvist i riket vara kyrkobokförd här. I KL och Si har vidare uttrycket ”bosatt” ersatts med ”skatterättsligt hemvist”. Enligt förslag till ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 53 & KL har den skatterättsligt hemvist här i riket som

a) har hemvist här

b) utan att ha hemvist här stadigvarande vistas här;

c) är svensk medborgare och har haft hemvist här, om han alltjämt har väsentlig anknytning till Sverige.

Ändras lagstiftningen enligt hemvistsakkunnigas förslag bör den ti- digare nämnda anvisningspunkten till 4 & få annan lydelse. Såsom icke bosatt i Sverige bör räknas den som icke har hemvist här. Svensk med— borgare, som på grund av bestämmelsen i punkt 1 första stycket c) an- visningarna till 53 & KL anses ha skatterättsligt hemvist i Sverige skall dock räknas såsom bosatt här.

Den ordning som utredningen föreslår i förevarande hänseende torde inte innebära någon ändring i förhållande till nuvarande bestämmelser om Ba. Uttrycket ”i utlandet bosatt fysisk person” i BevL synes en- ligt vad som har redovisats i avsnittet 2.1.1 innebära att bosättning utomlands skall anses föreligga även om den avgiftsskyldige enligt KL:s bestämmelser skall likställas med i Sverige bosatt skattskyldig på grund av att han, utan att vara bosatt i Sverige, stadigvarande vistas här. Det synes likaså finnas anledning att utgå från att förslaget att från det särskilda beskattningsförfarandet undanta svensk artist som inte är bosatt här men alltjämt har väsentlig anknytning till Sverige överens—

stämmer med vad som f. n. anses gälla.

Utredningen är medveten om att det i det särskilda fallet kan vara svårt för uppdragsgivaren att avgöra om en svensk medborgare som avrest från Sverige alltjämt skall kunna anses ha väsentlig anknytning hit. Man kan enligt utredningens mening inte heller förutsätta att an? ordnare av tillställning eller annan avgiftsskyldig helt skall svara för en sådan bedömning. Anordnaren bör vid tvekan kunna förhöra sig hos avgiftsmyndigheten hur bosättningsfrågan skall bedömas ur Aag—syn— punkt. Utredningen förutsätter, att avgiftsmyndigheten ger den frågan- de ctt —— i varje fall preliminärt —— besked som han kan följa utan risk för påföljd i form av avgiftstillägg eller liknande. Behov av dylikt be- sked. kan finnas även i andra fall av tveksamhet, om en artist skall be- handlas som utlandsartist eller ej. Det får anses ligga i avgiftsmyndighe- tens allmänna servicefunktion att lämna sådant besked varom här är tal. Utredningen har inte funnit anledning att för Aag föreslå infö- rande av formella beslut med karaktär av förhandsbesked.

De bosättningsregler som utredningen föreslår och som skall tilläm- pas av avgiftsskyldiga och avgiftsmyndigheten bör enligt utredningens mening inte annat än helt undantagsvis föranleda beskattningsmyndig- het till ändrad bedömning i bosättningsfrågan i ett skatteärende av- seende artist. Vissa skäl skulle kunna åberopas för att helt undanta in- komst, för vilken Aag beräknats, från skattskyldighet enligt KL och Si. Utredningen föreslår dock inte några formella hinder för beskattnings- myndigheternas prövningsrätt. I praktiken torde dock regelmässigt ett beslut att tillämpa bestämmelserna om Aag accepteras av beskattnings- myndigheterna. Skulle emellertid beskattning ske och beslutet vinna laga kraft, bör detta, för att inte avgift och skatt skall utgå för samma be- lopp, föranleda undanröjande av beslutet om Aag. Se härom i av- snitt 11.1.

7.2. Tillämpningsområdet

7.2.1. Artist

I 4 :$ 2 mom. BevL stadgas, att i utlandet bosatt fysisk person, som här i riket medverkar vid offentlig föreställning, offentligt utförande av musik, såsom kafékonsert och dylikt eller vid annan offentlig tillställ- ning eller utövar artistisk verksamhet för svensk ljudradio eller televi- sion, skall erlägga Ba med 30 % av den inkomst, som på grund av hans medverkan eller verksamhet tillflyter honom.

BevL är sålunda — såvitt nu är i fråga och allmänt uttryckt — till- lämplig på i utlandet bosatt artist vid utövande av artistisk verksamhet (artistiskt utövande) vid tillställning i Sverige.

I utredningens lagförslag frångås inte denna grundläggande princip för tillämpningsområdet. Utredningen har övervägt olika förslag om hur begreppet artist skall beskrivas i lagtexten och därvid bl. a. arbetat med olika mer eller mindre ingående uppräkningar av artisteri, antingen i

den direkta lagtexten eller i anvisningar till lagen. Det har emellertid visat sig att en uppräkning som fullständigt täcker olika former av ar- tisteri knappast går att åstadkomma. Det måste alltid bli fråga om alle— nast en exemplifiering med tillägg av ”annan liknande verksamhet” eller annat tillägg. Utredningen har därför stannat för att i lagtexten tala en- dast om artist och artistiskt utövande och i stället i motiveringen ge en så utförlig beskrivning som möjligt av nu förekommande former av ar- tistiskt utövande som enligt utredningens mening bör omfattas av den föreslagna avgiften.

Med ledning härav och av synpunkter som kommer fram i remiss- behandlingen av betänkandet och av uttalande i blivande proposition och utskottsbetänkande kan sedan den centrala myndigheten —— RSV enligt utredningens förslag ——- i anvisning lämna mer uttömmande exemplifiering av de olika former av artistiskt utövande som lagen avses omfatta. Om sedan under samhällslivets utveckling andra former av artistiskt utövande börjar uppträda, kan även sådana tas upp i an- visningar från RSV.

I 4 s 1 mom. BevL, som avser den som ger offentlig föreställning, ges viss exemplifiering av anordnarverksamhet. Där nämns konsert, opera- eller annan musikalisk, dramatisk eller litterär föreställning samt cirkus— eller varietéföreställning. Som exempel på andra offentliga föreställ- ningar där Ba utgår, nämns bal och maskerad, karusell- och annan konståkning, målskjutning, ringkastning eller kraftprov, förevisande av människor, djur, naturalier eller andra föremål eller av panorama, bio- grafbilder, vaxkabinett, optiska eller mekaniska konststycken.

Enligt 9 & AOst —— i dess tidigare lydelse — avsågs med offentlig tillställning bl.a. teaterföreställning, konsert, tävling och uppvisning i sport och idrott, danstillställning, biografföreställning, pornografisk fö- reställning, cirkusföreställning, tivoli och marknadsnöjen och festtåg. Allmän teaterföreställning samt konsert- och biografföreställning har nu överförts till LAS som även omfattar annan allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk.

I 3 ?; Ask sägs att fråga om artistisk verksamhet föreligger bedöms med hänsyn till verksamhetens karaktär och omfattning samt om- ständigheterna i övrigt. Hit hänföres bl. a. utövande av musik, sång, skådespeleri, recitation och dans.

Enligt utredningens mening bör vid tillämpning av bestämmelserna om Aag med artist förstås person som uppträder eller framträder för åskådare eller åhörare i underhållningssyfte. Här avses i första hand musiker, sångare, skådespelare, recitatör och dansör och liknande. Även dirigent hör hit. Som artist bör vidare betraktas den som uppträder vid pornografisk föreställning liksom akrobat, jonglör, buktalare, svärdslu- kare, trollkonstnär och annan illusionist samt annan på cirkus och tivoli och liknande uppträdande person. Vidare bör också person med spe- ciella egenheter och den som förevisar djur (domptör, ormtjusare, cir- kusryttare) behandlas som artist.

Statist och annan som på ett underhållande sätt medverkar i det ar- tistiska framträdandet, bör behandlas som artist medan däremot ett rent biträde åt artist, t.ex. en pianists notvändare, scenpersonal och

liknande, inte bör räknas dit liksom inte heller regissör och teknisk personal.

En artist kan mot ersättning medverka med sin konst även vid till- ställning av mer seriös art, t. ex. vid sammankomst i upplysnings-, un- dervisnings- eller uppfostringssyfte eller vid gudstjänstfirande eller annan religionsövning eller vid bröllop och begravning. Den till artisten ut- givna ersättningen är självfallet avgiftspliktig. För här bosatt artist skall som regel göras skatteavdrag enligt Ask. För utländsk artist, som med- verkar vid dylika tillställningar blir bestämmelserna om Aag tillämpliga. Om en utländsk artist däremot aktivt medverkar vid en sammankomst och därvid icke uppträder i sin egenskap av artist, t. ex. en sångare med- verkar med ett föredrag i undervisningssyfte eller i den rituella delen av en gudstjänst bör artistiskt utövande inte anses föreligga.

För att Aag skall utgå förutsätts att fråga är om en i utlandet bosatt artist. Innebörden härav har behandlats i föregående avsnitt.

Fråga skall alltså vara om ersättning som utges till i utlandet bosatt artist för artistiskt utövande. Om artisten ägnar sig åt annan verk— samhet, t. ex. tar anställning som lärare, blir de vanliga skattelagarna tillämpliga.

BevL omfattar även i utlandet bosatt idrottsmans utövande av sin idrott vid offentlig tillställning här i riket. Genom undantagsbestäm- melse är dock idrottsmannen som regel avgiftsbefriad.

Utredningen föreslår att bestämmelserna om Aag skall omfatta ock- så idrottsman. Med artist och artistiskt utövande likställes sålunda även idrottsman resp. dennes idrottsutövande. BevL:s bestämmelser om av— giftsbefrielse överförs samtidigt i stort sett oförändrade till den av ut- redningen föreslagna lagen; detta spörsmål behandlas mera ingående i avsnitt 9.3.

7.2.2. Tillställning m. m.

Det artistiska utövandet skall äga rum vid tillställning här i riket. Här- med avses ett uppträdande inför publik. I första hand avses tillställning som AOst eller LAS äger tillämpning på men även privat tillställning skall enligt utredningen förslag omfattas av bestämmelserna om Aag när den anordnas av juridisk person eller av fysisk person eller dödsbo, när ersättningen till artisten utgör omkostnad i rörelse. För dessa be- stämmelser har redogjorts i avsnitt 6.3.1.

På motsvarande sätt som gäller enligt BevL skall Aag utgå också när det artistiska utövandet sker för svensk ljudradio eller television. Utövandet (produktionen av programmet) skall äga rum här i riket och utsändningen skall ske från sändare här i riket. För att markera över- ensstämmelsen med ett direkt artistiskt utövande inför publik begränsas tillämpningen av bestämmelserna om Aag till ersättning för förstagångs— sändning. Ersättning för reprissändningar får beskattas enligt de van- liga skattelagama. Inkomst av royalty har utredningen inte ansett böra omfattas av det föreslagna avgiftsförfarandet. Se även specialmotive- ringen till 5 &.

Även om en filminspelning kan tänkas äga rum i tillställningslik-

nande former både inomhus och utomhus inför (gratis-)publik bör in- spelningen normalt inte betraktas som ”tillställning”. En filminspelning har inte tillställningens syfte. En annan sak är att filminspelning kan äga rum vid tillställning på vilken bestämmelserna om Aag är tillämp- liga.

7.3 Avgiftsunderlag m. m.

7.3.1. Avgiftspliktig ersättning

Enligt BevL (4 & 2 mom. första stycket) skall Ba erläggas för den in- komst som tillflyter artisten på grund av hans artistiska utövande. Till inkomsten skall hänföras i pengar bestämd ersättning, naturaförmåner och artistens eventuella andel av intäkten av tillställningen. Till artis- tens inkomst skall räknas också ersättning till annan i den mån ersätt— ningen avser omkostnad för artisten. BevL:s här angivna föreskrifter ansluter till bestämmelse enligt vilken artisten anges som den som skall erlägga Ba. Artisten är med andra ord enligt BevL avgiftsskyldig. Denna avgiftsskyldighet är emellertid av formell natur eftersom ansvarigheten för avgiftens erläggande helt åvilar anordnaren.

De riktlinjer efter vilka utredningen anser att frågan om utländska artisters beskattning bör lösas innebär att anordnare eller annan som utger ersättning till artisten skall vara avgiftsskyldig både formellt och reellt. I enlighet härmed skall det underlag på vilket Aag beräknas ut- göras av inte vad som tillflyter artisten utan den ersättning som utges till artisten för det artistiska utövandet. Den avgiftspliktiga ersättningen är med andra ord anordnarens kostnad för det artistiska utövandet till den del denna kostnad utgör ersättning till artisten.

Det avgiftsunderlag som erhålls enligt den beskattningsmetod som utredningen förordar kommer i praktiken att överensstämma med det underlag på vilket nuvarande Ba beräknas. Den avgiftspliktiga ersätt— ningen kommer sålunda att motsvaras av vad artisten uppbär i pengar och naturaförmåner. Den skillnad det blir fråga om ligger därför inte i det förhållandet att avgiftsskyldigheten flyttas från artisten till anord- naren utan i det undantagande för vissa kostnader som utredningen i det följande föreslår vid beräkning av den avgiftspliktiga ersättningen. Den av utredningen förordade lösningen gör det vidare möjligt att be- gränsa ansvarigheten för Aag till vad som anordnare eller annan här i riket utger för artistens medverkan. Enligt nu gällande bestämmelser kan avgiftsskyldighet och därmed betalningsskyldighet uppkomma för belopp som överstiger vad som utgetts för artistens medverkan.

7.3.2. Avgiftsunderlaget

I första hand bör frågan ställas om det skulle vara möjligt att på mot- svarande sätt som vid inkomstbeskattningen tillämpa en form av ”net— tobeskattning” vid uttaget av Aag. Anordnaren skulle i enlighet härmed från den utgivna ersättningen undanta artistens alla kostnader för det artistiska utövandet här. Det ligger dock i sakens natur att det inte

är möjligt att tillämpa en ren ”nettobeskattning” i ett system med avgittsskyldighet för anordnare. Om inte anordnaren själv stått för kost- naderna kommer han i regel inte att ha eller kunna skaffa sig tillför- litliga uppgifter om dem. Det går vidare inte att generellt bygga en rätt till, undantag för alla slag av kostnader på uppgifter från artisten utan att göra denne ansvarig för uppgifternas riktighet, vilket skulle tynga systemet med icke önskvärda kontrollåtgärder. Som tidigare antytts an— ser utredningen att avgiftsunderlaget för Aag bör bestämmas med un- dantagande av endast vissa kostnader (jämför avsnitt 6.3.1).

Som ersättning skall som sagt tas upp vad som utges i pengar eller naturaförmåner till den utländske artisten. Även när det gäller utgivna naturaförmåner är det den avgiftsskyldiges faktiska kostnad som skall tas upp som avgiftspliktig ersättning. Förmånen av kost och logi bör dock enligt utredningens mening värderas på ungefär samma sätt som sker vid den vanliga inkomstbeskattningen. Härtill återkommer utred— ningen i det följande.

Om enligt avtal mellan den avgiftsskyldige och artisten ersättningen eller del av ersättningen inte skall utbetalas till artisten utan tillställas annan ingår även sådan utbetalning i avgiftsunderlaget.

Fall kan inträffa, där uppträdande artist erhåller ersättning inte bara från den avgiftsskyldige utan även från annat håll, t. ex. pris i form av kontantpris eller värdefulla varor (här bortses från sedvanliga medal- jer, plaketter, bägare och liknande) vid en tävling. Om i ett sådant fall prisfrågan reglerats redan i avtalet, dvs. avtalet innehåller bestämmelse om att pris kan utgå utöver gaget, bör värdet av priset anses utgöra en del av ersättningen.

Vad gäller artistens kostnader för uppehälle under uppträdanden i Sverige vore det i och för sig tänkbart att medge avdrag härför från bruttoersättningen liksom att bortse härifrån då kost och logi tillhanda- hålls artisten av den avgiftsskyldige. Enligt utredningens mening måste man emellertid i så fall för att förhindra missbruk införa bestämmelser som reglerade grunderna för dessa avdrag. Utredningen föreslår i stället att avgiftsunderlaget bestäms utan avdrag för dessa kostnader. Förmån av fritt vivre bör därvid tilläggas den kontanta ersättningen. Ett enkelt och praktiskt avgiftssystem förutsätter att värdet av förmå- nen bör beräknas efter generella grunder som fastställs av RSV. I stäl- let för att medge avdrag för vivrekostnader bör hänsyn till dessa kost- nader tas då det gäller att fastställa storleken i procent av Aag.

Utredningen anser däremot att man bör kunna bortse från de direkta resekostnaderna i samband med ett engagemang vid beräknandet av avgiftsunderlaget. Till skillnad från vivrekostnaderna kan resekostna- derna variera högst avsevärt. Det föreligger därför sämre förutsätt- ningar än i fråga om vivrekostnaderna att genom avvägning av avgifts- procenten på ett rättvist sätt beakta resekostnaderna om man låter dessa ingå i avgiftsunderlaget. Samtidigt är det här fråga om en kostnadspost, som anordnaren oftare än i fråga om andra kostnadsposter själv be— talar, antingen genom att tillhandahålla artisten fria transportmedel el— ler biljetter eller genom att ersätta artisten för hans resekostnader mot bestyrkt reseräkning. Även om artisten själv står för sina resekostnader

bör det vara relativt lätt att ge anordnaren bestyrkta uppgifter om dessa kostnader.

Det bör även framhållas att beträffande de direkta resekostnaderna gäller f. n. i fråga om preliminärskatteavdraget enligt Ask, att skatte— avdrag icke utgår ”på särskilt beräknad reseersättning, såvitt den avser kostnaden för själva resan” (4 5).

Utredningen föreslår således att man vid fastställande av den ersätt- ning, som skall utgöra underlag för beräknande av Aag, skall undanta nödvändig resekostnad inklusive transportkostnad. I uttrycket ”nöd- vändig” ligger, att resekostnaden varit nödvändig för att det artistiska utövandet skulle komma till stånd. Det är alltså i regel inte fråga om en bedömning av kostnaden som sådan, dvs. av färdsättet eller färd- vägen, som den avgiftsskyldige haft i samband med ett engagemang. Om den avgiftsskyldige inte själv bekostat resan utan kostnaden bygger på uppgift från artisten föreligger dock särskilda skäl för avgiftsmyn- digheten att göra en mer ingående skälighetsbedömning.

De resekostnader, som enligt utredningens mening inte bör med- räknas i avgiftsunderlaget, är i första hand kostnader som avser artis- ten personligen, hans resa till och från Sverige och mellan olika upp- trädandeplatser här samt kostnaderna för transport av hans bagage inkl. ev. utrustning för hans uppträdanden. Därutöver synes rimligt att som nödvändig resekostnad även godta resekostnader som avser medhjäl- pare som antingen direkt medverkar i det artistiska uppträdandet eller som behövs för att artisten skall kunna fullgöra sitt artistiska utövande, t. ex. till en orkester eller ett teatersällskap hörande ljudtekniker eller materielförvaltare (”nödvändig medhjälpare”). Däremot skall hänsyn inte tas till resekostnader för en artists personliga sekreterare och an- nat liknande biträde och inte heller till motsvarande kostnader för med— resande anhörig.

Bekostas nödvändig resa och transport av anordnaren genom ersätt- ning mot reseräkning från artisten skall visserligen uppgift lämnas vid avgiftsredovisningen om ersättningens storlek men avgiftsunderla- get påverkas inte.

Svarar artisten själv för sina resor och transporter måste för att hänsyn skall kunna tas till dessa kostnader vid fastställande av avgifts— underlaget en förutsättning vara att artisten för den avgiftsskyldige (liksom då reseersättning utges) styrker sina kostnader. Denne är nämligen i sin tur skyldig att vid begäran av avgiftsmyndigheten styrka vilka kostnader som förelegat. Kostnaderna skall redovisas i artist— uppgiften.

Om en utländsk artist gör en turné engagerad av flera avgiftsskyl- diga kan problem uppkomma vid fastställande av avgiftsunderlag för de olika avgiftsskyldiga, såvitt gäller avdrag för resekostnader, som ar- tisten själv betalar. Det avdrag för dessa, som de olika avgiftsskyldiga får göra, måste begränsas till att avse vad av resekostnaderna som belöper på resp. engagemang. En förutsättning för att avgiftsskyldig skall få göra avdrag för resekostnader som artisten haft är som sagt att denne styrker dessa för den avgiftsskyldige. Artisten förutsättes därvid visa också hur de gemensamma resekostnaderna fördelar sig på

de olika engagemangen. Det kan enligt vad utredningen erfarit antas att de avgiftsskyldiga vet att turnéen består av olika engagemang och vilka dessa är. Detta gäller även vid turnéer som sträcker sig över flera länder än Sverige.

Om artisten tillhandahålls färdmedel eller får fria resor av de olika avgiftsskyldiga uppkommer inte nu nämnda problem. De utgifter för resekostnader, som de avgiftsskyldiga haft, ligger utanför avgiftsberäk— ningen.

Sedan hänsyn på detta sätt tagits till resekostnaderna ingår i avgifts— underlaget den övriga kostnad anordnaren haft dvs. den övriga ersätt— ning som artisten uppburit för sitt artistiska utövande inklusive värdet av fritt vivre och andra förmåner som kommit honom tillgodo t. ex. kost- nader som ersatts för medresande anhörig.

Om artisten får sin ersättning av ett utländskt artistföretag kan det uppenbarligen ibland vara svårt för den avgiftsskyldige att få fram tillförlitliga uppgifter om den ersättning som utgått till artisten. Svå- righeter av detta slag föreligger även vid tillämpning av bestämmel- serna om Ba. Det ställs därför också i det av utredningen föreslagna systemet krav på den avgiftsskyldige att han på allt sätt söker ge stöd för riktigheten av uppgiven ersättning. Framstår uppgifterna inte som trovärdiga skall avgiftsmyndigheten enligt utredningens förslag ha möjlighet att göra en skönsmässig bedömning.

I de fall en artist är anställd hos ett artistföretag mot fast lön är det ofrånkomligt med en uppskattning av hur mycket av lönen som be- löper på de olika uppträdandena. En sådan uppskattning får på grund- val av den avgiftsskyldiges upplysningar göras på samma sätt som f. n. sker vid uttagande av Ba.

7.3.3. Svensk artist

I BevL infördes från år 1970 en särskild bestämmelse i 4 & 3 mom. om uttagande av Ba, då artistersättning tillkommer s.k. utländsk mel- lanhand. Bestämmelsen tillkom närmast för att förhindra skatteflykt såvitt avser här i landet bosatt artist. Utredningen föreslår liknande bestämmelse i det lagförslag som utredningen lägger fram. Aag skall alltså erläggas också för betalning som utges till utländskt artistföretag för artistiskt utövande vid tillställning här i riket eller för svensk ljud- radio eller television av svensk artist under förutsättning att artisten el- ler honom närstående person har ett icke oväsentligt inflytande i före- taget. Bestämmelsen föreslås även gälla för svensk idrottsman. Se ytter- ligare härom i speeialmotiveringen till 8 %.

7.4. Avgiftsskyldighet och ansvarighet för avgift

Utredningen har för sitt förslag till beskattning av utländsk artist valt att lägga avgiftsskyldigheten på anordnaren eller annan som utger ersättning till artisten. Skälen till att utredningen inte knutit avgifts- skyldigheten enbart till anordnaren är följande.

Enligt bestämmelserna om Ba är det anordnaren som svarar för av— giftens erläggande. Denna lösning framstod säkerligen från början som naturlig och praktisk. Det var ju då regelmässigt anordnaren som en— gagerade artisterna och betalade ut den avtalade ersättningen till dem. Förhållandena har emellertid ändrats. Det har nämligen blivit allt van— ligare att anordnarna köper artistframträdandena i form av s.k. paket genom avtal med svenska eller utländska artistföretag (produktions- bolag). I sådana fall är det inte anordnaren utan artistföretaget som ut— ger ersättningen till artisterna och deras medhjälpare. Vid redovisning av underlaget för beräkning av Ba får anordnaren förlita sig på de upp— gifter om ersättningens storlek som artistföretaget lämnar.

Utredningen anser att man vid en övergång till avgiftsbeläggning av utgiven ersättning bör beakta dessa förhållanden och alltså göra den avgiftsskyldig som i det särskilda fallet utger ersättningen och därmed står närmast till att svara för att avgiftsunderlaget blir riktigt redovi- sat. En sådan överflyttning av avgiftsskyldigheten har fördelar även från andra synpunkter. När ett svenskt artistföretag svarar för en ar- tistturné med anordnare på olika platser i landet är det f.n. varje an- ordnare som är skyldig att svara för redovisning och avgiftsbetalning. Genom att artistföretaget blir avgiftsskyldigt läggs redovisnings— och betalningsskyldighet i en hand. Denna lösning ansluter också väl till utredningens förslag i det följande att uppbörden av Aag skall handhas av en enda avgiftsmyndighet, nämligen länsstyrelsen i Stockholms län. I överensstämmelse härmed bör bestämmelserna om avgiftsskyldig- het i första hand utformas så att avgiftsskyldighet kommer att Civila anordnare och svenskt artistföretag som utger ersättning för artistiskt framträdande. När ersättningen avser artistisk verksamhet för svensk ljudradio eller television är det Sveriges Radio med dotterbolag — i utredningens lagförslag definierat som ”radioföretag” —— eller i töre- kommande fall svenskt artistföretag som blir avgiftsskyldigt.

Som nämnts kan förvärv av artistframträdanden göras också från ut- ländskt artistföretag. Det ligger i sakens natur att man inte bör lägga avgiftsskyldigheten på ett sådant företag. Avgiftsskyldigheten bör i dy— lika fall åvila den som erlägger betalning för det artistiska framträdan— det till det utländska artistföretaget. Avgiftsskyldig blir då — beroende på vem som erlagt betalningen — anordnare, radioföretag eller svenskt artistföretag. Utredningen har i fråga om här föreliggande fall övervägt om avgiftsskyldigheten på liknande sätt som f.n. gäller beträffande Ba bör avse vad som faktiskt utges i ersättning till artisten eller om den bör begränsas på visst sätt. Utredningens överväganden har gett vid handen att bestämmelserna bör utformas så att avgiftsskyldigheten i princip kommer att gälla till artisten utgiven ersättning men med den begränsningen att avgift inte skall beräknas på mer än som har betalats till det utländska artistföretaget.

Den omständigheten att avgiftsskyldigheten i förekommande fall för— skjuts från anerdnare eller radioföretag till svenskt artistföretag bör enligt utredningens mening å andra sidan inte leda till att anordnaren eller radioföretaget frigörs från ansvarighet för Aag. Anordnaren och radioföretaget bör i sådana fall vara solidariskt ansvariga med det

svenska artistföretaget för avgiften. Detsamma bör gälla svenskt artist- företag som i sin tur har utgett betalning till annat svenskt artistföre- tag. Det framstår dock som rimligt att den ansvarighet som på detta sätt skall åvila anordnare, radioföretag och svenskt artistföretag begränsas. Utredningen anser det sålunda skäligt med en bestämmelse om att an- svarigheten inte skall omfatta mer än som svarar mot avgift som be- räknas på vad den ansvarige betalar till svenskt artistföretag.

Bestämmelser om avgiftsskyldighet och ansvarighet i enlighet med det nu sagda har tagits in i 9 och IO %& i den föreslagna lagen om Aag. Till frågan om hur det solidariska ansvaret skall fastställas m.m. åter- kommer utredningen i specialmotiveringen till 10 %.

Utredningen vill till sist säga några ord om den lagtekniska utform- ningen av bestämmelserna om avgiftsskyldighet m. m.

I 5 5 i utredningens lagförslag anges att Aag skall erläggas för ersättning som utges till utländsk artist för artistiskt utövande vid till- ställning m.m. Vem som är skyldig erlägga Aag framgår av bestäm- melserna i 9 &. Utredningen har alltså inte i en paragraf knutit sam- man avgiftssubjekt och avgiftsobjekt. Som torde ha framgått är för- klaringen härtill att avgiftsskyldighet för anordnare, radioföretag och svenskt artistföretag inte förutsätter att de själva utgett ersättning till artisten. Avgiftsskyldighet föreligger även när ersättningen betalas ut av utländskt artistföretag. Avgiftsskyldighet ersätts vidare i vissa fall av solidarisk ansvarighet för avgiften. Bestämmelserna får därför enligt utredningens uppfattning bättre överskådlighet och en från redaktionell synpunkt mer tilltalande utformning om föreskrifterna angående avgifts- pliktig ersättning, avgiftsskyldighet och ansvarighet hålls i sär i skilda paragrafer.

7.5. Artistavgiftens avvägning

7.5.1. Allmänna synpunkter

En redogörelse för de överväganden som gjordes vid bestämmandet av nuvarande och tidigare procentsatser har lämnats i avsnittet 2.1.10 Som framgår av denna redogörelse har avvägningen av nuvarande Ba gjorts mot bakgrund av önskemål om att utländska och svenska artis- ter så långt som möjligt skall vara likställda i konkurrensen om arbets- tillfällena. Även den av utredningen föreslagna Aag bör självfallet av- vägas med dessa önskemål för ögonen.

Aag skall beräknas på den ersättning som anordnare m.fl. betalar till utländsk artist för hans uppträdande. Det enda avdrag som skall få göras från ersättningen är avdrag för de rese— och transportkostnader som har varit nödvändiga för artistens medverkan. En artist har dock inte sällan också andra kostnader för vilka avdrag skulle medges vid vanlig inkomstbeskattning. Härvid kan bl.a. nämnas fördyrade lev- nadskostnader, kostnader i form av lön till underengagerade artister el- ler andra medverkande och agentprovision. Det underlag på vilket Aag skall beräknas kan därför i ett fall — när artistens icke avdragsgilla

kostnader är små — sägas i stort sett svara mot en beskattningsbar in- komst medan det i ett annat fall kan inkludera så stora kostnader att det närmast är att jämställa med en bruttoinkomst. Även dessa förhål- landen måste hållas i minnet vid bestämmande av Aagzs storlek.

Aag bör avvägas även med beaktande av de beskattningsbestämmel— ser som enligt KL och Si gäller för i utlandet bosatt person, som för- värvar inkomst vid tillfällig vistelse här i landet. Dessa bestämmelser är f. ö. i princip tillämpliga på utländsk artist, som uppbär inkomst här i landet, men undantas från tillämpning när fråga är om artistisk verk- samhet. Enligt bestämmelserna för här icke bosatt skattskyldig medges inte allmänna avdrag, grundavdrag eller skattereduktion. Vidare utgår kommunalskatt — för gemensamt kommunalt ändamål — efter en skattesats av 10 %. Som jämförelse kan nämnas att den genomsnitt- liga kommunala utdebiteringen f.n. är ca 27 kr. Den kommunala skat— tesatsen är med andra ord f. 11. ca 27 %.

Med vilka Skattebelopp och procentsatser statlig och kommunal in- komstskatt för närvarande (inkomståret 1977) sammanlagt utgår i olika inkomstlägen för här i riket resp. i utlandet bosatt fysisk person fram- går av följande tabell 7.1.

Tabell 7.1 Tabell för jämförelse av skatteuttag för här resp. i utlandet bosatt fysisk person

Här bosatt skattskyldig: Ej förvärvsavdrag eller skattereduktion (1 800 kr.). Kommunal utdebitering = 27 kr. Beskattningsbar inkomst = årsinkomst— 5 000 kr. I utlandet bosatt skattskyldig: Beskattningsbar inkomst = årsinkomst. Kom— munal utdebitering = 10 kr.

Årsinkomst Här bosatt I utlandet bosatt Skattebelopp Skatti % Skattebelopp Skatti % av årsink. av årsink.

10 000 1 200 12 1 200 12 15 000 2 650 17,7 1 800 12 20 000 4 100 20,5 2 500 12,5 25 000 5 650 22,6 3 300 13,2 30 000 7 300 24,3 4 300 14,3 35 000 9150 26,1 5 550 15,9 40 000I] 11 500 28,8 7 100 17,8 45 000 13 900 30,9 8 900 19,8 50 000 16 550 33,1 11 150 22,3 55 000 19 650 35,7 13 450 24,5 60 000 22 800 38,0 15 800 26,3 65 000 26 000 40,0 18 200 28,0 70 000 29 250 41,8 20 850 29,8 75 000 32 750 43,7 23 750 31,7 80 000 36 500 45,6 26 650 33,3 85 000 40 250 47,4 29 600 34,8 90 000 44 050 48,9 32 550 36,2 95 000 47 850 50,4 35 500 37,4 100 000 51 650 51,7 38 450 38,5

” Särskild skattereduktion (250 kr.) för här bosatt skattskyldig upphör i detta inkomstskikt.

7.5.2. Överväganden och förslag

Man synes mot bakgrund av de i föregående avsnitt redovisade syn— punkterna få konstatera att några fördelar inte står att vinna med en gradering av avgiftsuttaget efter artistersättningens storlek. Variatio- nerna i de icke avdragsgilla kostnadernas andel av avgiftsunderlaget är alltför stora för att en sådan metod skulle kunna bedömas vara över- lägsen en avgiftsberäkning efter en generellt gällande procentsats. Här- till kommer att en avvägning av avgiftsuttaget efter ersättningens stor— lek — eller med andra ord en i högre eller lägre grad progressiv av- giftsberäkning — är mindre väl förenlig med en avgift som är utfor- mad som en arbetsgivaravgift. En tillämpning av en differentierad av- gift skulle dessutom enligt utredningens uppfattning vara förenad med betydande svårigheter.

Utredningen har därför stannat för att föreslå att Aag beräknas en— ligt en fast procentsats. Angående procentsatsens storlek vill utred— ningen anföra följande.

Procentsatsen bör bestämmas med hänsyn till en beräkning efter vil- ken skattesats utländsk artist lämpligen borde beskattas om man i stället införde ett system enligt vilket utländsk artist var skattskyldig. Denna beräkning skall göras med beaktande av de tidigare redovisade syn- punkterna. Hänsyn skall alltså tas till bl.a. att utländsk artist medges avdrag endast för rese— och transportkostnad och att den kommunala skattesatsen för i utlandet bosatt fysisk person f.n. är 10 %. Önske- målet om att det så långt som möjligt i konkurrenshänseende bör före- ligga jämställdhet mellan utländsk och svensk artist skall också beak— tas.

Enligt utredningens bedömning ger en vägning vid handen att valet av skattesats bör ske i skalan 20—25 %.

Som framgår av följande tabell 7.2 motsvaras en skatt för utländsk artist efter en skattesats på 20—30 % i ett avgiftssystem av det slag ut- redningen förordar av en avgift på 25—42,86 %. Höjningen av pro— centsatserna i avgiftskolumnen utgör en uppräkning av procentsatserna i skattekolumnen med hänsyn till att den föreslagna Aag bestämmes på ett underlag i vilket utgående Aag inte inräknas.

Tabell 7.2 Tabell utvisande förhållandet mellan skatt och avgift

Skatt för Avgift % artisten %

20 25 21 26,58 22 28,21 23 29,87 24 31,58 25 33,33 26 35,14 27 36,99 28 38,89 29 43,85 30 42,86

Utredningen anser att procentsatsen för Aag lämpligen bör fastställas till 30 %. En Aag efter denna procentsats motsvarar som framgår av tabell 7.2 vid vanlig beskattning ett skatteavdrag på 23 % (23,1 %). Ett skatteuttag med 23 % erhålls vidare för en i utlandet bosatt per- son, som beskattas enligt KL och Si, vid en årsinkomst (beskattnings- bar inkomst) om 50—55 000 kr.

Den nedsättning av nuvarande Ba som utredningens förslag innebär kommer som synes inte till uttryck i själva procentsatsen utan i det för- hållandet att Aag skall utgå med 30 % av utgiven ersättning medan Ba på 30 % numera i praxis ses som ett skatteavdrag på inkomst och alltså vid avtal om ”fri skatt” motsvarar en avgift på 42,86 %.

I ett senare avsnitt (11.2) belyser utredningen den föreslagna Aag i förhållande till gällande dubbelbeskattningsavtal. Utredningen anmärker bl. a. att utländska artister på grund av skatteeffekten i hemlandet av den föreslagna Aag kan komma med krav på höjt gage. Även denna omständighet har beaktats vid utredningens överväganden och förslag om en Aag av 30 %.

7.5.3. Förhöjd avgift

Utredningens förslag innebär sålunda en enhetlig Aag om 30 %. Ut- redningen vill dock redovisa, att utredningen med tanke på en särskild grupp artister övervägt föreslå en viss differentiering av avgiften. Detta gäller sådana artister, t. ex. restaurangmusiker, orkestermedlemmar och liknande, som har längre engagemang och som därför vistas här under längre tid dock utan att bosätta sig här.

Som har framgått av avsnitt 7.1 anser utredningen att bestämmelserna om Aag skall vara tillämpliga i stället för KL och Si även när ersätt- ning utges till artist som ej är bosatt här i landet men som vistas stadig- varande här. Undantagsvis kan således t. ex. en utländsk musiker, som har sitt egentliga bo och hemvist i utlandet, enligt förslaget vara an- ställd här en längre tid utan attlbli skattskyldig enligt KL och Si. Upp— dragsgivaren (arbetsgivaren) är i stället avgiftsskyldig.

Vid avvägningen av den föreslagna procentsatsen om 30 % har ut- redningen tagit hänsyn bl. a. till att vid avgiftens beräkning endast rese- och transportkostnader som varit nödvändiga för artistens medverkan får undantas. Vidare har de beskattningsbestämmelser som gäller en- ligt KL och Si vid tillfällig vistelse här i landet beaktats samt hänsyn även tagits till konkurrensen mellan svensk och utländsk artist.

Till artist utgiven ersättning utgör normalt för artisten bruttointäkt av verksamheten här. När det gäller en utländsk musiker som anställs här i landet för en längre tid kan man dock utgå från att hans ersätt- ning i många fall i stort sett kommer att motsvara ett nettogage. Han har visserligen normalt fördyrade levnadskostnader under vistelsen här men ju längre tid han stannar desto större möjlighet har han att ned- bringa dessa kostnader.

Det kan hävdas att Aagzs avvägning innebär en fördel för avgifts- skyldig som under en längre tid har en i utlandet bosatt musiker engage- rad. Konkurrensförhållandet gentemot musiker bosatt i Sverige kan

sägas blir mer markerat. Enligt utredningens mening skulle en tänkbar lösning av denna konkurrenssituation vara att höja Aag till förslagsvis 40 % av den ersättning som en arbetsgivare utger till en musiker efter viss tids anställning.

En sådan bestämmelse — som bör gälla artister i allmänhet men som i praktiken närmast kommer att träffa artistersättning till musiker an— ställd i orkester eller på restaurang och liknande — skulle kunna ut— formas på så sätt att för ersättning till utländsk artist som arbetsgivare utger för tid utöver 100 dagars anställning hos arbetsgivaren under lop- pet av två på varandra följande kalenderår utgår artistavgift med 40 % av avgiftsunderlaget. Utredningen har ansett sig böra redovisa detta spörsmål dock utan att lägga fram förslag härom. Den skisserade be- stämmelsen kan bli svår att tillämpa och kontrollera och blir naturligt- vis verkningslös om artisten byter arbetsgivare under vistelsen här.

8. Inkomst av offentlig tillställning m. m.

8.1. Inledning

Enligt 4 & 1 mom. BevL skall Ba erläggas av i utlandet bosatt fysisk person och där hemmahörande juridisk person som mot inträdesavgift eller motsvarande avgift ger offentlig föreställning eller tillställning här i landet (utländsk anordnare). Ba utgår med 15 % av verklig eller be- räknad bruttoinkomst dock alltid med minst ett visst belopp (50 kr.) per tillställning eller dag. Med offentlig föreställning eller tillställning av— ses offentlig tillställning enligt AOst eller allmän sammankomst enligt LAS. Ba erläggs i princip i förskott enligt ett tillståndsförfarande som närmare regleras i TstK.

Som framgår av utredningens statistikuppgifter (avsnitt 5.1) redo- visas Ba för biljettintäkter (4 5 1 mom. BevL) endast i mycket liten utsträckning. Den främsta anledningen härtill är att framträdanden av utländska artister till helt övervägande del anordnas av svenska arran- görer som inte är avgiftsskyldiga för inkomst av biljettintäkter. Avgifts- skyldighet föreligger däremot i sådana fall enligt 4 5 2 mom. BevL för den ersättning som den svenske arrangören utger till artisterna. Vi- dare gäller enligt dubbelbeskattningsavtal regelmässigt undantag från avgiftsskyldigheten enligt BevL till den del avgiftsskyldigheten inte av- ser inkomst för artistiskt utövande. Annan inkomst kan således regel- mässigt inte beskattas här.

8.2. Överväganden och förslag

8.2.1 Utländsk anordnare — artist

Utländsk artist som själv anordnar sitt framträdande här i landet och uppbär inkomst av biljettintäkter från föreställningen omfattas inte av den föreslagna avgiftsskyldigheten. Denna avgiftsskyldighet tar sikte på endast engagerade artister dvs. fall då ersättning utges i ett upp- dragsförhållande mellan t. ex. anordnare och artist. Det krävs således särskilda bestämmelser för att skyldighet att erlägga Aag för biljett- intäkter skall föreligga. Utan sådana bestämmelser (och undantagsbe— stämmelser i KL och Si) skulle skattskyldighet för inkomsten i fråga föreligga enligt KL och Si. Inkomsten skulle således enligt KL be—

skattas kommunalt i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål med taxering i för riket gemensam taxeringsnämnd (GD; 57 ä 1 mom. och 59 & 3 mom. KL samt 4 & TL). Även enligt Si skulle taxering åsättas i GD (14 % Si och 4 % TL). Enligt utredningens mening talar bl. a. samordningsskäl, kontrollskäl och ärendemängden för att inkomst av biljettintäkter och motsvarande intäkter som uppbärs av anordnare som även framträder som artist på liknande sätt som i dag bör beskat- tas med en schablonmässigt beräknad ”anordnaravgift” och undantas från skattskyldighet enligt KL och Si.

Den bakomliggande tanken med den tidigare föreslagna avgiftsskyl- digheten för anordnare m.fl. är att ersätta beskattning av utländsk artist för artistiskt utövande här. En ”anordnaravgift” utgör däremot en direkt beskattning av anordnares inkomst. Då de olika avgifterna således är av olika karaktär skulle det kunna ifrågasättas att ta in be- stämmelser om ”anordnaravgift” i en särskild författning. Utredningen anser emellertid, bl. a. med hänsyn till den mycket begränsade ärende- mängden, att bestämmelserna om ”anordnaravgift” bör tas in i en sär- skild avdelning av den föreslagna lagen och att artistavgift således skall erläggas även för inträdesavgift eller motsvarande avgift som uppbärs av utländsk artist som själv står som anordnare.

8.2.2. Annan utländsk anordnare

Nästa fråga är om den i föregående avsnitt föreslagna avgiftsskyldig- heten bör omfatta också utländsk anordnare, som inte själv framträder såsom artist, t.ex. anordnare av tivolinöjen. Enligt utredningens me— ning talar bl. a. samordningsskäl för att avgift även i här avsedda fall erläggs för biljettintäktema på sätt som nu gäller.

8.2.3. Avgiftsskyldighet m. m.

Utredningen föreslår sålunda att här i riket icke bosatt fysisk person eller icke hemmahörande juridisk person som mot inträdesavgift eller motsvarande avgift anordnar offentlig tillställning eller vissa allmänna sammankomster skall erlägga en ”anordnaravgift”. Den föreslagna av- giftsskyldigheten skall omfatta dels offentlig tillställning enligt AOst dels sådan sammankomst enligt LAS som avser allmän teaterföreställ— ning, konsert, biografföreställning eller annan allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk. En redogörelse för vad som enligt AOst och LAS förstås med offentlig tillställning resp. allmän samman- komst har lämnats i avsnitt 2.1.1.

Utredningen föreslår vidare — i likhet med vad som enligt förarbe- tena till BevL och TstK gäller beträffande Ba — att föredrag och reli— gionsövning (andaktsövning) undantas från den föreslagna avgiftsskyl- digheten.

För utländsk anordnare föreslås samma bosättningsbestämmelser gälla som föreslagits i fråga om artist. Se ytterligare härom i speeialmotive- ringen till 53 och 54 åå. I avsnitt 11.1 berörs Aag i förhållande till in- komstskatten.

Avgiften föreslås omfatta även mot biljettintäkt svarande inkomst. Härvid avses bl. a. inkomst genom att en föreställning abonneras eller avgift som tas ut (vid sidan av den ordinarie avgiften) för t. ex. vis- ning av djurstallar.

Utredningen föreslår inte någon ändring av nuvarande procentsats, 15 %, som fastställdes 1969. Denna procentsats får anses vara rimligt avvägd med hänsyn bl. a. till att den beräknas på bruttoinkomsten utan några avdrag eller undantag för kostnader. Avgift utgår således även om en föreställning går med förlust.

Utredningen föreslår slutligen att avgift inte skall erläggas för biljett- intäkter vid framträdande som utgör led i kulturutbyte. (Se härom i av- snitt 9.4). Avgift skall inte heller erläggas för vad fysisk person uppbär som frivillig avgift vid tillställning eller sammankomst utomhus. Sist- nämnda undantagsstadgande motiveras i avsnitt 9.2. Till skillnad mot vad som i dag gäller föreslås att sådan inkomst skall vara skattepliktig enligt KL och Si.

8.2.4. Uppgiftsskyldighet m. m.

Utredningens överväganden och förslag beträffande redovisning och inbetalning av avgiften m.m. redovisas i avsnittet om redovisning och administration m.m. (kapitel 10). I stort sett föreslås särskilda bestäm- melser för utländsk anordnare endast beträffande tiden för uppgifts— lämnandet och uppgiftens innehåll. I övrigt skall samma bestämmelser gälla som föreslås i fråga om avgiftsskyldighet för ersättning till ut- ländsk artist.

9. Frågor om undantag från avgifts— bestämmelserna

9.1. Inledning

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för gällande rätt föreligger enligt 4 & 10 mom. BevL frihet från erläggande av Ba dels för i utlandet bosatta personer som driver sitt näringsfång under bar himmel och uppbär endast frivilliga avgifter såsom musikanter och dylika, dels för deltagare i idrottstävling anordnad av organisation, som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska kommitté eller av annan sammanslutning, som en- ligt medgivande av regeringen må vara likställd med sådan organisa- tion i nu förevarande hänseende, dels när regeringen, till följd av sär- skilda omständigheter, för visst fall medgivit befrielse från Ba.

Den som i princip är avgiftsskyldig enligt BevL men som enligt de ovan redovisade bestämmelserna är befriad från erläggande av Ba är också undantagen från skattskyldighet enligt KL och Si (54 5 1 stycket 0) KL, resp. 7 5 1 stycket b) Si).

Med utgångspunkt i gällande bestämmelser behandlar utredningen i det följande frågor om undantag från de av utredningen tidigare föreslagna avgiftsbestämmelserna.

9.2. Utomhusartist

9.2.1. Inledning

Utländska positivspelare, musikanter m.fl. som vanligen under kring- vandrande driver sitt näringsfång under bar himmel och endast upp- bär frivillig avgift (s.k. utomhusartister) särställdes från början i BevL. Eftersom avgift lämpligen inte kunde utgå för varje föreställning eller för varje dag då föreställning gavs, vilket däremot gäller för anordnare som avses i 4 5 1 mom. BevL, gjordes utomhusartist i stället skyldig att erlägga Ba med en fix avgift. Denna utgick med 15 kronor för varje kalendermånad som han var verksam här (dåvarande 4 5 3 mom. BevL). Avgiften skulle som annan Ba erläggas förskottsvis i samband med till- ståndsansökan. Vid denna tid fungerade TstK även som ordningsstadga för utlänningar. Den nu gällande avgiftsbefrielsen, som infördes 1952, får ses som en rent praktisk åtgärd på grund av att utomhusartistema

bedömdes uppbära endast obetydliga belopp. Det bör understrykas att befrielsen gäller frivillig avgift och inte när inträdesavgift eller motsva- rande avgift begärs vid tillställning utomhus. Som framgår av inled- ningen till detta avsnitt är utomhusartist undantagen också från skatt- skyldighet enligt KL och Si.

Enligt utredningens förslag skall bl. a. här i riket ej bosatt fysisk per- son erlägga Aag för vad han uppbär i form av inträdesavgift eller mot- svarande avgift vid av honom här i riket anordnad offentlig tillställning eller allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk (53 & AaL). Utredningens förslag motsvarar således i princip nuvarande av— giftsskyldighet enligt 4 5 1 inom. BevL.

9.2.2. Överväganden och förslag

Fråga är då om de förut angivna bestämmelserna skall gälla också ut- ländska utomhusartister som uppbär endast frivilliga avgifter. Dessa ar- tister är som sagt enligt BevL befriade från avgiftsskyldighet.

De skäl som ligger bakom nuvarande befrielse enligt BevL för utom— husartister bör enligt utredningens mening beaktas även vid utform- ningen av bestämmelserna om Aag. Utredningen anser sålunda att pl ak- tiska skäl och kontrollskäl talar för att undantag görs också i fortsätt- ningen för musikanter och liknande yrkesutövare som uppträder mot frivillig avgift på allmänna platser och för allmänheten tillgängliga om- råden såsom inbyggda torg eller affärscentra eller nedgångar till tunnel- banestationer.

Utomhusartist som enligt BevL är befriad från skyldighet att betala Ba är enligt de förutnämnda bestämmelserna i KL och Si samtidigt frikallad från skattskyldighet för uppburna frivilliga avgifter. Det kan måhända synas ligga närmast till hands att också i detta avseende behålla överensstämmelse med nuvarande lagstiftning. Utredningen har dock vid närmare överväganden funnit att det kan finnas skäl att över- väga en annan lösning.

Den omständigheten att man undantar utomhusartisterna från en så- dan speciallagstiftning som den utredningen föreslår ger uppenbarligen inte i och för sig anledning att undanta dessa artister också från den vanliga inkomstbeskattningen. Ett dylikt generellt undantagande kan inte tillfredsställande motiveras med svårigheten att kontrollera artis- ternas inkomster av frivilliga avgifter. Utomhusartisterna är en heter- ogen skara av utländska och svenska medborgare av vilka somliga är bosatta här i riket och andra utomlands. Rättviseskäl talar för att fri- villiga avgifter i samband med utomhusartisteri i princip behandlas på samma sätt i beskattningshänseende oberoende av artistens bosätt— ning. Härtill kommer att förutsättning för att en här i riket inte bosatt utomhusartist skall åtnjuta befrielse från Aag är att hans framträdande utgör offentlig tillställning enligt AOst. Är så inte fallet blir han skatt- skyldig enligt KL och Si. Frågan om ett framträdande är att anse som offentlig tillställning enligt AOst eller ej kan emellertid ge anledning till tveksamhet. Sådana gränsdragningsproblem kommer man ifrån om utomhusartist i princip blir skattskyldig enligt KL och Si.

Utredningen har därför sammanfattningsvis stannat för att föreslå att utomhusartist skall vara befriad från Aag men ej från skattskyldighet enligt KL och Si. Bestämmelserna i den av utredningen föreslagna lagen och sistnämnda författningar har utformats i enlighet härmed. Ser man på utredningens förslag med tanke på bestämmelsernas tillämpning i praktiken kommer alla artister som skaffar sig inkomster genom utomhusartisteri i samma situation.

9.3. Idrottsman

9.3.1. BevL:s bestämmelser

Utredningen vill här först lämna en sammanfattande redogörelse för bakgrunden till BevL:s nuvarande bestämmelser i fråga om utländsk idrottsman.

BevL:s bestämmelser är i princip tillämpliga på utländsk idrottsmans inkomster och detta oavsett om inkomsten avser amatöridrott eller professionellt idrottsutövande. Någon beskattning, eller rättare sagt be- räkning av Ba, blir det dock i allmänhet inte tal om eftersom utländsk idrottsman regelmässigt utövar sin verksamhet inom ramen för till- ställningar som anordnas av idrottsorganisationer anslutna till Sveriges riksidrottsförbund eller representerade inom Sveriges olympiska kom- mitté. I sådana fall föreligger ju som tidigare nämnts inte någon skyldighet att erlägga Ba.

Enligt BevL:s ursprungliga bestämmelser gjordes inte något undantag för idrottsmän och deras inkomster av idrottslig verksamhet vid offent- liga tillställningar. Anordnare av idrottstävlingar hade sålunda att er- lägga Ba för ersättning till utländsk idrottsman. År 1910 infördes emel- lertid enligt förslag i proposition 1910: 193 föreskrift om befrielse såvitt angick ersättning till utländsk amatöridrottsman.

Departementschefen erinrade i förslaget om att huvudsyftet med 1908 års bevillningsförordning kunde sägas vara att undanröja den priviligie— rade ställning som utlänningar dessförinnan i beskattningshänseende in— tog gentemot landets egna invånare. När det gällde in- och utländska amatöridrottsmän kunde det dock enligt hans mening inte sägas att den utländske amatöridrottsmannen intog en priviligierad ställning i för- hållande till den inländske. Det kunde vidare lika litet bli tal om något konkurrensförhållande mellan de båda kategorierna. Den bärande grun- den för förordningens tillämplighet på utländsk amatöridrottsman hade därmed enligt hans uppfattning bortfallit.

Som skäl för sitt förslag om befrielse för amatöridrottsmän uttalade departementschefen också att han ansåg det föga tilltalande att dessa, som på inbjudan av svenska idrottsförbund mätte sina krafter med våra egna idrottsmän, betungades med avgift till stat och kommun antingen avgiften faktiskt erlades av dem själva eller av vederbörande svenska idrottsförbund. Han ansåg det vidare vara av stor vikt att amatöridrotts- männen kunde undantas från beskattning vid de kommande olympiska spelen i Stockholm år 1912.

Nu gällande bestämmelser, enligt vilka befrielse från Ba föreligger för alla utländska idrottsmän i samband med tävling som anordnas av orga- nisation vilken är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller represen- terad inom Sveriges olympiska kommitté, infördes år 1955 enligt pro- position 1955: 145. Bakom det i propositionen framlagda förslaget låg en framställning från Sveriges riksidrottsförbund. I denna påpekades bl. a. att det visat sig föreligga svårigheter att skilja mellan amatör- idrottsmän och professionella idrottsmän. Enligt förbundet kunde dessa svårigheter undanröjas genom att befrielse från Ba generellt medgavs när idrottstävling anordnades av amatörorganisation med uppgift att främja icke professionell idrott.

Departementschefen ansåg sig i princip böra tillstyrka riksidrottsför- bundets ändringsyrkande. Han fann emellertid att tolkningssvårigheter skulle komma att kvarstå med den av förbundet förordade utform- ningen. De tillämpande myndigheterna skulle nämligen ha att avgöra såväl om det förelåg en amatörorganisation som om denna hade till uppgift att främja icke professionell idrott. En klar och entydig regel skulle däremot enligt departementschefens mening erhållas om i för— fattningen direkt angavs vilka organisationer som avsågs. Han föror— dade därför att avgiftsfrihet skulle medges för organisationer anslutna till riksidrottsförbundet eller representerade inom Sveriges olympiska kommitté. Med tanke på att även organisation, som inte var ansluten eller representerad på detta sätt, kunde verka i samma syfte som de nämnda organisationerna, föreslog han dessutom att befrielse skulle kunna erhållas enligt beslut av Kungl. Maj:t. Förutsättning härför borde dock vara att befrielsen avsåg organisation av samma art som de ge- nerellt befriade och med syfte att främja icke professionell idrott och liknande.

Departementschefen konstaterade avslutningsvis att den av honom föreslagna ordningen skulle komma att innebära att avgiftsfriheten ut- sträcktes även till professionella idrottsmän. Enligt hans mening syn- tes dock någon erinran inte kunna göras häremot eftersom det inter- nationella tävlingsutbytet med professionella idrottsmän ingick som ett led i organisationernas verksamhet för främjande av den svenska idrot- ten. Då avgiften vidare i själva verket inte togs ut av de utländska idrottsmännen utan erlades av den svenske arrangören syntes anled- ning saknas att undanta sådana fall från avgiftsfriheten. Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens förslag (rskr 1955 : 203).

9.3.2. Beskattning enligt KL m. m.

Om man bortser från BevL:s bestämmelser är en i utlandet bosatt idrottsman liksom annan i utlandet bosatt fysisk person enligt KL och Si i princip skattskyldig i Sverige för all inkomst som han har uppbu- rit härifrån och förvärvat genom personlig verksamhet här i riket. Förutsättningen, att inkomsten skall ha ”uppburits härifrån”, innebär att idrottsmannen skall ha mottagit sin ersättning direkt från svensk täv- lingsarrangör eller annan svensk uppdragsgivare. Utländsk idrottsman som inte uppbär sin inkomst på detta sätt utan erhåller ersättning för

sitt tävlande här i landet från utländsk klubb eller annan utländsk uppdragsgivare är inte skattskyldig för inkomsten enligt KL:s och Sizs bestämmelser. Utländsk klubb eller annan utländsk uppdragsgivare är å sin sida enligt KL och Si i princip skattskyldig för vad som uppbärs på grund av idrottsmannens verksamhet såsom för inkomst av rörelse som här bedrivits. Om uppdragsgivarens verksamhet i nu förevarande avseende är av kort varaktighet och liten omfattning torde dock be- skattning enligt KL och Si i allmänhet inte aktualiseras.

Den här redovisade ordningen för beskattning av utländsk idrotts— mans inkomster skall ses i förening med bestämmelser i ingångna dub- belbeskattningsavtal. Dessa innebär i allmänhet att inkomst av här ut- övad idrottsverksamhet får beskattas i Sverige oavsett om inkomsten tillfaller idrottsmannen själv eller annan.

De möjligheter att här beskatta utländsk idrottsmans inkomster som sålunda föreligger tas i princip tillvara på så sätt att utländsk idrotts- man i BevL anges som avgiftsskyldig för ersättning för medverkan vid offentlig tillställning, samtidigt som han frikallas från skattskyldighet enligt KL och Si. Eftersom avgiftsskyldighet inte föreligger när till- ställning anordnas av organisation som är ansluten till Sveriges riks- idrottsförbund m.fl. ligger det dock i sakens natur att inkomst av idrottsverksamhet endast undantagsvis blir beskattad enligt BevL:s be- stämmelser. Med hänsyn till att idrottsverksamhet regelmässigt utövas vid offentlig tillställning blir vidare följden att utländsk idrottsmans inkomst inte heller annat än undantagsvis tas till beskattning enligt KL och Si.

9.3.3. Överväganden

Som har framgått av det föregående blir utländsk idrottsman —— han må vara amatör eller professionell _— f.n. endast undantagsvis beskattad här i riket för inkomst av idrottsverksamhet. Den främsta förklaringen härtill är att inkomst av detta slag så gott som alltid förvärvas i sam- band med offentliga tillställningar för vilka någon organisation som är ansluten till riksidrottsförbundet m.fl. står som anordnare. När så är fallet föreligger varken skattskyldighet enligt KL och Si eller avgifts- skyldighet enligt BevL.

Sammanfattningsvis kan sägas att det resultat i fråga om utländsk idrottsmans beskattning som nuvarande bestämmelser leder till prak- tiskt sett motsvaras av det som skulle föreligga om i 54 & KL i stället fanns bestämmelse om att i utlandet bosatt fysisk person frikallas från skattskyldighet för inkomst av idrottsverksamhet här i riket.

Vid övervägande av föreliggande fråga anser sig utredningen först kunna konstatera att beskattningen av utländsk idrottsmans inkomster på samma sätt som utländsk artists inte lämpligen kan inordnas i det taxeringsförfarande som gäller för beskattningen enligt KL och Si. Hur utländsk idrottsmans inkomster i praktiken bör beskattas bör enligt ut- redningens mening även i fortsättningen avvägas inom ramen för en särskild lagstiftning vid sidan av KL och Si.

Utredningen anser med andra ord att det av utredningen föreslagna

systemet med Aag bör gälla även i fråga om ersättning som utges till utländsk idrottsman antingen denne kan bedömas vara amatör eller professionell. Om frågan beträffande utländsk idrottsmans beskattning kunde ses som fristående från vad som anses böra beaktas med hänsyn till idrottsrörelsen, skulle den härmed enligt utredningens mening i och för sig kunna anses löst.

Enligt nuvarande bestämmelser och även enligt de av utredningen föreslagna är det anordnaren av en idrottstävling som är skyldig att erlägga utgående avgift. Härvid bortses från fall i vilka svenskt artist— företag kan bli avgiftsskyldigt enligt utredningens förslag. Fråga är då i vilken utsträckning man med tanke på idrottsrörelsen även i ett re- formerat system av det slag som utredningen förordar bör införa be- stämmelser om befrielse från sådan skyldighet.

Den svenska idrottsrörelsen åtnjuter sedan många år befrielse från skyldighet att erlägga Ba. Befrielsen omfattar sedan mer än 20 år både amatöridrott och professionell idrott i samband med tävling. Befrielsen gäller enligt förarbetena (prop. 1955: 145) även uppvisning i gymnastik och dylikt. Utredningen anser för sin del att frågan om ett bibehål- lande av denna befrielse främst är avhängig av hur man ställer sig till att avstå från att beskatta utländska professionella sports- och idrotts- män.

Utredningen tänker härvid inte så mycket på den idrottsverksamhet som utövas som lagsport, t.ex. fotboll, ishockey, bandy, basket och volleyboll.

Det synes inte finnas mycket att invända mot att de inkomster som de utländska organiserade idrottssammanslutningarna uppbär för egen eller idrottsmännens räkning i samband med sådan sport även i fortsättningen faller utanför svensk beskattning. Detsamma gäller om professionell idrottsman deltar i tävling mellan landslag eller i lagtäv- lingar mellan organisationer, som är anslutna till resp. hemlands cen- trala idrottsorganisation. Vad som kan te sig tveksamt är att låta an- ordnarens status leda till befrielse när idrottsmannens framträdande utgör en yrkesmässig uppvisning av den egna skickligheten.

Så som utvecklingen under de senaste decennierna har gått mot allt mer ökade möjligheter för den enskilde idrottsmannen att utöva sina färdigheter rent yrkesmässigt, inte sällan mot mycket stora gaget, kan det finnas skäl att nu se på frågan om befrielse med något andra ögon än tidigare. Det kan te sig stötande för det allmänna rättsmedvetandet att publikdragande idrottsmän får uppbära stora summor utan att be- skattning sker här i riket eller garantier finns för att inkomsterna blir beskattade på föreskrivet sätt i idrottsmannens bosättningsland. Härvid är för övrigt att märka att de i dubbelbeskattningsavtalen öppnade möj- ligheterna att beskatta professionell idrottsman i det land där idrotts- verksamheten utövas har motiverats bl.a. av de kontrollsvårigheter som ett utövande av beskattningsrätten i bosättningslandet medför.

Mot en begränsning av idrottsorganisationernas möjlighet till avgifts- befrielse synes i huvudsak två omständigheter kunna anföras. Man be- rövar idrottsrörelsen en del av den förmånsställning den nu har och inför en gränsdragning som förutsätter att en idrottsorganisation i vissa

fall måste göra en bedömning av idrottsmannens egenskap av profes- sionell idrottsutövare. Vad angår den senare invändningen bör fram— hållas, att det torde röra sig om endast ett begränsat antal ”idrotts- stjärnor” som utövar sin verksamhet utanför lagsportens ram. Det borde inte uppstå några större svårigheter för idrottsorganisationerna att avgöra när de skulle vara skyldiga att erlägga avgift. Beträffande den första invändningen kan det dock inte uteslutas att även en be- skattning med den begränsade räckvidd det skulle bli fråga om i det särskilda fallet kan medföra ekonomiska problem för en idrottsorga- nisation och kanske omöjliggöra en viss tävling. Det bör också påpekas att en beskattning av utländsk professionell idrottsman kan leda till att viss tävlingsverksamhet i större utsträckning än hittills kommer att an- ordnas av andra än idrottsorganisationer. Nuvarande befrielse ger ju idrottsorganisationer ett företräde framför andra arrangörer när det gäller att betala de gager som professionella tävlingsdeltagare kräver. Skulle detta företräde upphöra får man räkna med att rent kom- mersiella organisationer ofta kommer att arrangera idrottstävlingar som inriktas på deltagande av ett litet fåtal särskilt publikdragande utländska stjärnidrottsmän.

9.3.4 Förslag Från principiell synpunkt talar åtskilligt för att i utlandet bosatt idrotts- man, som utövar sin idrottsliga verksamhet här i landet och som uppbär ersättning för sina framträdanden behandlas enligt samma bestämmelser som föreslås gälla för utländsk artist. Utredningen har emellertid tvekat att framlägga förslag i den riktningen. Ovissheten rörande de ekonomiska följdverkningarna för idrottsrörelsen har för— anlett utredningen att i sak följa de regler som nu gäller. Utred- ningen har därför i den föreslagna författningstexten tagit in bestäm- melse att avgift ej skall erläggas för ersättning på grund av idrotts- utövande vid tillställning anordnad av organisation som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska kommitté. Bestämmelsen skall i likhet med vad som nu gäller omfatta också professionell idrottsverksamhet. Som framgår av följande avsnitt 9.3.5 har utredningen dock velat visa hur man i och för sig skulle kunna kombinera den här föreslagna ordningen med en avgiftsbeläggning av viss professionell idrottsverksamhet. Enligt nuvarande bestämmelser kan regeringen medge att annan sammanslutning får vara likställd med organisation ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller Sveriges olympiska kommitté i vad avser möj- ligheten att erhålla avgiftsbefrielse. Såvitt utredningen kunnat finna har sådant medgivande hittills ej lämnats. Då något behov inte torde fin- nas av en sådan bestämmelse har utredningen inte tagit med någon motsvarande bestämmelse i sitt författningsförslag. Utredningen föreslår sålunda sammanfattningsvis att ersättning till utländsk idrottsman på grund av medverkan vid tillställning — tävling — i princip skall beskattas på samma sätt som ersättning till utländsk artist. Detta innebär att den som utger ersättningen — vanligen till—

ställningens anordnare — skall erlägga en på ersättningen beräknad Aag. Även i övrigt skall i princip gälla vad som föreslås angående ar- tistiskt utövande. De föreslagna bestämmelserna skiljer sig dock från vad som skall gälla i fråga om artist genom att en idrottsmans inkoms- ter undantas från beskattning här i riket när svensk idrottsorganisa- tion (organisation ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller repre- senterad inom Sveriges olympiska kommitté) står som anordnare av den tillställning — tävling — vid vilken idrottsmannen medverkar.

9.3.5. Professionell idrottsverksamhet

Skulle det trots allt anses otillfredsställande att den professionella idrottsverksamheten på sätt utredningen föreslår får åtnjuta avgifts— befrielse enligt samma grunder som amatöridrotten bör man enligt ut- redningens mening skilja mellan å ena sidan den professionellt utövade idrottsverksamhet som består i en individuell tävlan och å andra sidan den professionella idrott som utövas i form av lagsport i samband med landslagstävlingar eller lagtävlingar mellan idrottsorganisationer som är anslutna till resp. hemlands centrala idrottsorganisation. Enligt vad förut har sagts är det den individuellt tävlande professionelle idrotts— mannens inkomster som det kan finnas särskild anledning att avgiftsbe- lägga. Den lagsport som utredningen här avser torde under alla om- ständigheter böra behandlas på samma sätt som amatöridrotten.

En lösning efter de här angivna linjerna bör kunna erhållas genom att till den förut föreslagna lagtexten fogas ett stycke av innehåll, att av- gift utan hinder av vad som sägs i föregående stycke skall erläggas när fråga är om yrkesmässigt utövad idrottsverksamhet som inte är att hänföra till lagsport och inte heller avser tävling mellan landslag eller lagtävlingar mellan organisationer som är anslutna till resp. hemlands centrala idrottsorganisation.

Såvitt utredningen har kunnat finna bör det inte innebära några större problem att i praktiken avgöra när en idrottsmans tävlings- eller uppvisningsverksamhet ingår i lagsport eller inte. Till lagsport räknar utredningen som förut har sagts bl.a. fotboll, ishockey, bandy samt basket- och volleyboll. Andra exempel är rugby, handboll, baseboll, vattenpolo och curling. Med lagsport synes i nu förevarande samman- hang böra jämställas gymnastik i grupp.

I motsats till lagsport står bl. a. badminton, biljard, bilsport, bob- och rodelsport, bordtennis, bowling, boxning, brottning, bågskytte, casting, Cykelsport, flygsport, friidrott, fäktning, golf, gång, judo, ka- notsport, "konståkning, minigolf, motorcykelsport, motorbåtsport, orien- tering, ridsport, segling, simning, skidsport, skridskosport, Sportdykning, skytte, squash, tennis, tyngdlyftning, varpa och vattenskidsport. Det ut— märkande för dessa idrottsgrenar är att en idrottsman mäter sin skick- lighet 0ch prestationsförmåga med en annan idrottsmans. Att denna individuella tävlan även kan ske inom ramen för tävlingslag ändrar inte bilden. Det finns emellertid exempel — såsom kanot, rodd, bob och rodel — i vilka idrottsutövandet kan ske även i samverkan mellan flera idrottsmän,'t. ex. tvåmansbob. Därmed blir det dock inte fråga. om lag- sport, lik'a-litet som en tennismatch i dubbel är lagsport._

Det är alltså endast vid sådant individuellt tävlande som utövas i sistnämnda grupp som det kan bli nödvändigt att avgöra om ett yr- kesmässigt idrottsutövande skall anses föreligga. Exempel på idrottsa grenar där en bedömning av detta slag kan bli aktuell är tennis, golf och

cykelsport.

9.4. Framträdanden som utgör led i kulturutbyte, m. m.

9.4.1. Gällande bestämmelser m. m.

Till den tredje gruppen befrielsefall i nuvarande lagstiftning hör rege- ringens möjlighet att ”till följd av särskilda omständigheter för visst fall” medge befrielse från Ba [4 & 10 mom. c) BevL].

Till skillnad från övriga befrielsebestämmelser gäller här att beslut om avgiftsbefrielse fattas från fall till fall.

Föreskriften om avgiftsbefrielse efter särskilt beslut fanns med i BevL från början och grundar sig på förslag härom i 1908 års prop. (1908: 61"). Förslaget byggde på tidigare kommittéförslag år 1890, vari angavs — utan" närmare motivering — att föreställningar som gavs ute— slutande för välgörande ändamål borde vara generellt fria från Ba. I 1908 års-prop. uttalas (s. 36) följande: ”Frihet från avgift för före- ställning, given för välgörande ändamål, synes ej såsom undantagslös regel böra medgivas. Däremot torde böra åt Kungl. Maj:t inrymmas rätt att för särskilda fall medgiva befrielse från bevillningsavgift.” Även om den ursprungliga tanken med befrielse torde ha varit att främja ett Välgörande ändamål, möjliggör författningstexten en mer vidsträckt användning av befrielsestadgandet. Så har också blivit fallet.

En redogörelse för hur befrielsebestämmelsen tillämpats återfinns i en av en departementsutredning (Ju) år 1966 till chefen för dåvarande finansdepartementet överlämnad promemoria nr 59 angående beslu- tanderätten i ärenden om befrielse från artistskatt. Där anförs föl- jande:

Ansökan ombefrielse från artistskatt enligt 4 & 10 mom. c) avser i re- gel utländsk artistgrupp (teater- eller operaensemble, balett- eller dans- trupp, orkester eller musikergrupp), som skall medverka vid av svensk arrangör anordnad föreställning. Mera sällan ansöks om befrielse föl enskild artists medverkan. Ansökan ges i regel in antingen av vederbö- rande artisttrupps hemlands diplomatiska representation här i landet eller av den Finstitution, t. ex. de kungl. teatrarna, eller den organisa— tion, t. "ex. ?ba'rnens dagsförening, genom vars medverkan eller initiativ föreställningen skall komma till stånd. 4

Kungl.. Maj:t- prövade under år 1965 sammanlagt 42 ansökningar enligt 4 & 1,0-mom. c) om befrielse från artistskatt. Samtliga dessa utom en bifölls. Denna proportion påverkas av att man i många fall, där enlansökanjskulle avslås, underlåter att söka befrielse efter under- handsbesked från finansdepartementet om praxis.

Som' allmän förutsättning för erhållande av befrielse från artistskatt gäller i praxis, "att föreställningen eller framträdandet inte anordnas av enskild i "avsikt" att tillföra honom vinsten därav. Därjämte krävs att fö—

reställningen eller framträdandet antingen ingår som ett led i kulturellt utbyte mellan Sverige och annat land eller anordnas i syfte att till- godose ett kvalificerat välgörande ändamål. I den mån föreställningen eller framträdandet i någon form stöds av det främmande landets dip— lomatiska representation här i landet eller av kulturell institution i det främmande landet eller offentlig institution i Sverige, exempelvis de kungl. teatrarna, medges i regel befrielse. Om det är det främmande landets diplomatiska representation, som gett in ansökan om skatte- befrielse, medges praktiskt taget alltid befrielse. Som exempel på ”kva- lificerat välgörande ändamål” kan från praxis nämnas det förhållandet, att hela behållningen skall tillfalla Rädda Barnen, Röda Korset eller organisation inom Förenta Nationerna.

Regeringens nuvarande praxis kan i princip sägas överensstämma med den för vilken departementsulredningen redogjort dvs. det förutsätts att föreställningen eller framträdandet antingen ingår som ett led i kulturellt utbyte mellan Sverige och annat land eller anordnas för att tillgodose ett kvalificerat välgörande ändamål. Genom att de flesta ansökningar om befrielse är s.k. ambassadansökningar och då dessa ansökningar regelmässigt bifalles har krav på att ett framträdande för vilket be- frielse medgivits inte får anordnas av enskild i vinstsyfte kommit i skym— undan. Inte heller ställs i dessa fall något krav på faktiskt artistutbyte.

Antalet befrielseärenden har ökat kraftigt sedan 1965 då 42 ansök- ningar ingavs till regeringen. Antalet diarieförda befrielseansökningar var år 1970 86 st., år 1973 246 st., år 1974 323 st., år 1975 499 st. samt är 1976 533 st. Härav var år 1975 12 st. och år 1976 15 st. icke s.k. ambassadansökningar utan dessa ansökningar ingavs direkt till re- geringen av välgörande eller kulturella organisationer.

Det bör påpekas att antalet ansökningar inte ger en fullständig bild av hur många grupper, personer eller föreställningar som varit föremål för befrielse. Anledningen till den kraftiga uppgången av antalet ären- den är främst den år 1969 beslutade avgiftshöjningen.

9.4.2. Dubbelbeskattningsavtal

Enligt dubbelbeskattningsavtal beskattas inkomst som förvärvas av ar- tister och professionella idrottsmän i regel i den stat där verksamhe- ten utövas (jämför avsnitt 11.2). Enligt undantag i avtalet med Polen (art. 17 punkt 3; SFS 1977: 475) föreskrivs att sådan beskattning inte skall ske om verksamheten utövas inom ramen för ett kulturutbyte mel— lan de båda staterna. I förslaget till avtal med Rumänien (art. 18 punkt 3; prop. 1976/1977:154) föreskrivs undantag för de fall då verk- samheten utövas inom ramen för ett avtal om kulturutbyte. För att underlätta de kulturella förbindelserna mellan Sverige och Filippinerna undantas i dubbelbeskattningsavtalet mellan dessa stater (art. 14; SFS 1969: 635) inkomst som en av kulturorgan eller regeringen i hemvist- staten understödd artist uppbär vid framträdande i den andra staten från beskattning i denna stat om ansvarig myndighet i hemviststaten be- styrker att förutsättningar för tillämpning av artikeln föreligger.

För befrielse krävs alltså såvitt gäller Rumänien ett avtal mellan

staterna —— dvs. i första hand mellan regeringarna eller mellan före- trädare för regeringarna — om en ram för kulturutbytet. Den närmare utformningen av detta avtal blir avgörande för skattebefrielsen. Skatte- avtalet med Polen kräver att regeringen eller företrädare för den i fö- rekommande fall bekräftar att ett besök i den andra staten är ett led i kulturutbytet mellan staterna. Enligt avtalet med Filippinerna krävs för befrielse dels att artisten är understödd av kulturorgan eller rege- ringen i hemviststaten dels att ansvarig (skatte-)myndighet (i Sverige vederbörande skattechef) intygar att så är fallet.

9.4.3. Kulturavtal

Sverige har inte på regeringsnivå ingått några kulturavtal med andra länder. I de fall överenskommelse ingåtts har Stiftelsen Svenska Insti- tutet som svensk part tecknat ett tidsbegränsat s.k. kulturutbytespro- gram. Institutet administrerar f.n. sju sådana kulturutbytesprogram (Albanien, Bulgarien, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Sovjet och Ungern). Från många stater har framförts önskemål om att kulturavtal skall träffas direkt mellan regeringarna.

Gällande kulturutbytesprogram med Polen (som kan ses som ett typ- program) omfattar åren 1976/77 och 1977/78. Det innehåller bestäm- melser om bl. a. direkt tidsbestämt utbyte av specialister inom olika kul- turella och konstnärliga områden (utbyte sker vanligen inte inom samma specialist — utövande _ område). Vidare finns allmänna bestämmel- ser om att t. ex. artist— och teaterutbyte skall främjas. Dessa främjande- paragrafer kräver ytterligare förhandlingar. I programmet noteras det pågående utbytet av ensembler mellan Stora Teatern i Warszawa och Kungliga Operan i Stockholm. Däri anges vid sidan av ekonomiska be- stämmelser också kulturella organisationer i de båda staterna som bör kunna samarbeta för att främja utbytet. Från polsk sida lämnas vi- dare exempel på teater- och konsertutbyten som anses kunna genom- föras.

Utredningen om det svenska informations- och kulturutbytet med utlandet (SIK-utredningen) skall enligt sina direktiv (Dir 1977: 20) av chefen för utrikesdepartementet formulera riktlinjer för framtida svens- ka insatser för kultur- och informationsutbyte med utlandet. Målet är att förbättra de ömsesidiga kulturella kontakterna. Bl. a. skall frågan om nuvarande system med kulturutbytesprogram bör ersättas med kultur- avtal utredas.

9.4.4 Överväganden och förslag Inledning Som framgått skall utländsk artist enligt dubbelbeskattningsavtal i all-

mänhet beskattas för sin artistinkomst i utövandelandet. Vid fram- trädande i Sverige kommer på grund av bestämmelserna i BevL jäm- förda med KL:s och Si:s föreskritfer därvid att utgå Ba i stället för in- komstskatt. Befrielse från avgiften kan i vissa fall erhållas genom med- givande av regeringen. Enligt några avtal skall dock, som också fram-

gått, beskattning under angivna förutsättningar i stället ske i hemlan- det. Indirekt leder dessa avtal sålunda till en befrielse från skyl- dighet att erlägga Ba.

Enligt utredningens förslag om Aag blir — i motsats till vad som gäller enligt BevL — inte artisten utan anordnaren (m.fl.) den for- mellt avgiftsskyldige. Dubbelbeskattningsavtalen är f. n. uppbyggda med utgångspunkt i att artisten är avgiftsskyldig. Det förhållandet att en ar- tist som framträder i Sverige exempelvis enligt avtalet med Polen inte skall beskattas här i riket får sålunda inte till följd att den svenska an- ordnaren blir befriad från skyldighet att erlägga Aag.

Inkomstskattelagarna ger i princip inte skattemyndighet eller rege- ringen möjlighet att befria någon från skatt som han eller hon enligt gällande regler har att erlägga. Enligt 23 & Si finns dock möjlighet för regeringen att om skattskyldig blivit beskattad här i riket och i utländsk stat, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl före- ligger, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning, besluta om efterskänkande av statlig skatt. Enligt motiven till denna bestämmelse skall den ses som en nödfallsutväg om befrielse från dubbelbeskattning inte kan åstadkommas avtalsvägen. Det ligger vidare i sakens natur att befrielse enligt 23 & Si i praktiken blir aktuell endast för här i landet bosatt eller hemmahörande person.

Det finns således i princip inte någon motsvarighet i inkomstskatte- 1agarna till möjligheten enligt BevL att genom beslut av regeringen få befrielse från den avgift som utgår enligt gällande regler. Utredningen anser det inte heller vara motiverat med en sådan befrielseregel beträf- fande avgift som skall utgå enligt utredningens förslag.

Som har framgått av tidigare redogörelse för bakgrunden till nu gå]- lande bestämmelser kan vid regeringens bedömning av skäligheten att medge befrielse för visst fall även beaktas för vilket ändamål tillställ- ningen anordnas. Som redogörelsen för nuvarande praxis visar förekom- mer också fall där befrielse beviljas organisation med välgörande eller kulturella ändamål. Utredningen har med hänsyn härtill sökt be- döma efter vilka linjer man skulle kunna tänka sig att göra undantag från de föreslagna avgiftsbestämmelserna med hänsyn till ändamålet hos den organisation som anordnar föreställningen eller syftet med använd- ningen av behållningen från föreställningen. Utredningen har emeller- tid funnit att det föreligger uppenbara svårigheter att i en specialförfatt- ning av det slag som den av utredningen föreslagna lagen kommer att utgöra i här angivna avseenden bygga in bestämmelser som —— utan att stora tillämpningssvårigheter uppstår — skulle innebära en godtagbar avgränsning. Utredningen lägger därför inte fram något förslag i denna riktning.

Utredningen har däremot tagit upp ett par fall, där ersättning en- ligt utredningens mening bör generellt undantas från avgiftsplikt. Dessa gäller dels framträdande som utgör led i kulturutbyte mellan Sverige och främmande stat, dels framträdande av artist som är i främmande stats tjänst och uppträder för arbetsgivarens räkning. För utredningens närmare överväganden bakom dessa förslag redogörs i det följande.

Framträdande som utgör led i kulturutbyte

En grundläggande tanke bakom tillämpningen av regeringens nuva- rande möjligheter att i särskilda fall befria från Ba synes vara att fråga är om ett artistiskt framträdande som bedömts som en representation för ett kulturutbyte mellan Sverige och artistens hemland. En artists fram- trädande som kulturrepresentant tillmäts på liknande sätt betydelse i vissa dubbelbeskattningsavtal. Artistens ersättning undantas i dessa av- tal från beskattning i Sverige, dvs. från skyldighet att erlägga Ba.

Nuvarande möjlighet att medge befrielse från Ba när fråga är om ett artistiskt framträdande inom ramen för ett kulturutbyte mellan Sve- rige och främmande stat bör enligt utredningens mening i den föreslagna lagen utformas som en bestämmelse varigenom ersättningen i sådant fall undantas från avgiftsplikt. Frågan om ett kulturutbytesframträdande fö- religger i det särskilda fallet anser utredningen dock böra göras beroende av att framträdandet sker inom ramen för ett träffat avtal om kulturut- byte. För att få ytterligare garantier för att tillämpningep blir så enkel och klar som möjligt bör dessutom krävas att avtalet om kulturutbyte är slutet av regeringen eller myndighet eller av annat offentligt organ som regeringen förordnar att träffa sådant avtal. Exempel på organ som kan tänkas få sådant förordnande är Stiftelsen Svenska Institutet, Stiftelsen Institutet för Rikskonserter, Sveriges Radio AB och våra kungliga teat- rar. Det kan antas att några större svårigheter inte skall uppkomma när det gäller att bedöma om ett uppträdande av utländsk artist faller inom ramen för dylika avtal. Vid fall av tveksamhet synes lämpligt att avgiftsmyndigheten inhämtar yttrande från särskilt sakkunnigt organ, förslagsvis Statens kulturråd.

Framträdande av artist i främmande stats tjänst

Enligt utredningens förslag skall Aag erläggas för den ersättning som anordnare, radioföretag eller svenskt artistföretag utger till utländsk artist för hans framträdande. Motsvarande gäller för det fall att avtal träffas mellan en svensk anordnare m. fl. och ett utländskt artistföretag, att det senare skall ge en föreställning här med uppträdande av ut- ländska artister, anställda och avlönade av det utländska artistföreta— get, t. ex. en orkester eller en sångtrupp. Aag skall då erläggas för den ersättning som utges till artisten av det utländska artistföretaget. Av- giftsskyldigheten är dock begränsad till vad den avgiftsskyldige betalat till det utländska artistföretaget.

De här angivna bestämmelserna blir —— om inte undantag görs _ tillämpliga även när uppträdande artister är anställda (eller engagerade) av främmande stat eller främmande statlig myndighet och får sina er— sättningar av staten eller den statliga myndigheten. Staten eller myn- digheten blir nämligen enligt den lagtekniska lösning utredningen gett sitt förslag att anse som utländskt artistföretag.

De framträdanden som görs av artister som är anställda och avlönade av främmande stat kan enligt utredningens bedömning ofta anses ha stora likheter med artistframträdanden som sker inom ramen för ett

kulturutbyte. Som vägledande kan ses även att statsanställda enligt gällande dubbelbeskattningsavtal genomgående beskattas endast i den stat hos vilken de är anställda.

Med hänsyn till det sagda anser utredningen, att Aag inte skall er- läggas, när ersättning utges av främmande stat på grund av artistiskt utövande här i riket av artist i den främmande statens tjänst. Med främmande stat bör som sagt även förstås statlig myndighet. Om t. ex. Kungl. Teatern träffar avtal med ett utländskt statligt operaföretag om gästuppträdanden här av den utländska operans ensemble blir sålunda enligt förslaget Kungl. Teatern befriad från att erlägga artistavgift.

10 Redovisning och administration m. rn.

10.1. Redovisning och inbetalning m. m.

10.1.1. Tidpunkt för redovisning och inbetalning

Enligt bestämmelserna i BevL och TstK betalas Ba i förskott som en avgift för tillstånd att anordna offentlig föreställning. För avgift som inte betalas i förskott skall ställas säkerhet. Systemet med förskotts- betalning mot tillståndsbevis har betingats av kontroll- och säkerhets- skäl. Från början var TstK en kombinerad ordningsstadga och av- giftskungörelse med krav på tillstånd för utländsk anordnare av offent- lig föreställning och för svensk och utländsk anordnare då utlänning medverkade. Föreställning som ägde rum utan tillstånd kunde stoppas men denna möjlighet försvann i samband med att TstK upphörde att vara ordningskungörelse och den gamla ordningsstadgan för rikets stä- der upphävdes och ersattes av AOst och LAS. Med offentlig före- ställning avses numera offentlig tillställning enligt AOst eller allmän sammankomst enligt LAS.

Den år 1969 införda avgiftsskyldigheten för artistisk verksamhet för svensk ljudradio och television kom i praktiken att innebära ett av- steg från bestämmelserna om förskottsbetalning och tillstånd eftersom det av olika skäl inte är möjligt att tillämpa nämnda regler på Sveriges Radios rundradioverksamhet. Avgift betalas i stället periodvis i efter— hand.

Ändringarna i regeringsformen med verkan från 1977 avseende bl. a. utvidgad mötesfrihet har vidare inneburit att bötesbestämmelsen i 6 & TstK har måst begränsas så att den inte gäller svensk medborgare som anordnar allmän sammankomst enligt LAS. Denne är dock fortfarande skyldig att före sammankomsten ansöka om tillstånd och betala avgift men någon sanktion finns som sagt inte längre. Den bötessanktionerade tillståndsskyldigheten kvarstår dock beträffande offentlig tillställning en- ligt AOst samt för utländsk medborgare och juridisk person beträffande allmän sammankomst enligt LAS.

Som redovisas i avsnitt 6.2 kritiseras systemet med tillståndsförfa- rande och förskottsbetalning. Förskottsbetalning innebär en ekonomisk belastning för anordnaren. Förskottsredovisning kräver ofta också juste- ringar i efterhand av avgiftsunderlaget.

Det finns enligt utredningens mening inte anledning att överväga

att för Aag behålla det föråldrade systemet med förskottsbetalning. Avgiftsskyldighet för Aag uppkommer enligt utredningens förslag när ersättning utges till utländsk artist eller när utbetalning görs till ut- ländskt artistföretag. Skyldighet att lämna redovisning för Aag kan där- för knytas antingen direkt till utbetalningen eller till utbetalningar under en viss period. Utredningen anser att sistnämnda alternativ bör väljas och föreslår att kalendermånad skall vara redovisningsperiod. Redovisning av avgiftsunderlag m.m. och betalning av Aag bör där- vid ske senast femte dagen i andra månaden efter periodens utgång. Det skall självfallet vara den avgiftsskyldige obetaget att lämna redo- visning tidigare än vad nu har sagts, t. ex. för varje föreställning. En- ligt utredningens förslag skall avgiftsmyndigheten å andra sidan när skäl därtill föreligger kunna föreskriva att redovisning sker inom annan tid. Inbetalning skall göras till särskilt postgirokonto.

Såvitt gäller utländsk anordnare anser utredningen att som lämplig tidpunkt för redovisning och inbetalning bör väljas femte dagen efter tillställningens eller sammankomstens hållande. Avgiftsmyndigheten skall dock även i detta fall kunna medge att redovisning sker vid andra tidpunkter eller i särskilt fall föreskriva att redovisning skall lämnas omedelbart efter tillställningen eller sammankomsten.

10.1.2. Avgiftsmyndighet m. m.

Enligt nuvarande bestämmelser är länsstyrelse avgiftsmyndighet såvitt gäller offentliga föreställningar inom länet. Länsstyrelsen svarar också för att resp. kommun får sin andel av avgiften.

Utredningen har funnit att det bör vara till fördel att sammanföra ärendena om Aag till en länsstyrelse. För en sådan centralisering talar bl. a. det förhållandet att artistframträdanden i allt större utsträckning tillhandahålls av svenska artistföretag, som även svarar för artisternas ersättning. Artistföretagen blir under dessa förhållanden enligt utred- ningens förslag avgiftsskyldiga. Det bör då vara mest rationellt att redovisningen får ske till en myndighet och inte fördelas på länsstyrel- serna i de olika län där framträdandena äger rum. Sammanförandet av Aag—ärendena till en myndighet ger vidare goda förutsättningar för en likformig och rättvis handläggning.

Med hänsyn till bl.a. att det största antalet avgiftsskyldiga kommer att finnas i stockholmsområdet och att centrala funktioner vid inkomst- beskattningen åvilar länsstyrelsen i Stockholms län (jfr bestämmelserna om gemensamt taxeringsdistrikt) anser utredningen att denna läns- styrelse bör bli avgiftsmyndighet.

Genom att ärendena om Aag handhas av länsstyrelsen i Stockholms län blir länsskatterätten där samt kammarrätten i Stockholm besvärs- myndigheter. RSV bör som tillsynsmyndighet få befogenhet att med— dela erforderliga tillämpningsföreskrifter.

10.1.3 Sättet för redovisning och inbetalning Utredningen föreslår att avgiftsskyldig skall redovisa avgiftsunderlag och Aag på en särskild blankett — artistuppgift — som skickas in till avgiftsmyndigheten (länsstyrelsen i Stockholms län).

Utredningen anser det inte vara nödvändigt att tynga lagtexten med uppgifter om innehållet i artistuppgiften. Det bör vara tillräckligt att formulär till blankett för artistuppgift fastställes av RSV. Utredningen har dock funnit det angeläget att lämna ett genomarbetat förslag till formulär. Förslaget bifogas som bilaga till betänkandet och berörs när— mare i specialmotiveringen till 14 å i utredningens lagförslag.

Aag bör inbetalas med ett särskilt postgiroinbetalningskort som ut- arbetas av RSV.

Såvitt gäller inkomst av offentlig tillställning m. m. bör avgiftsskyldig lämna uppgift (anordnaruppgift) om bruttoinkomst och Aag enligt for- mulär som fastställes av RSV. RSV bör även utarbeta postgiroinbetal— ningskort för inbetalningen (eventuellt i detta fall i form av formulär för anordnaruppgift).

10.2 Bestämmande av avgiftsunderlag, fastställelse av avgift, besvär rn. rn.

Länsstyrelsens uppgift blir på motsvarande sätt som beträffande Ba att efter granskning av den avgiftsskyldiges redovisning bestämma av- giftsunderlag (motsvarar taxeringen vid inkomstbeskattningen) och fast- ställa Aag (debitering). Genom att länsstyrelsens granskning skall göras efter det att artistframträdandena ägt rum får länsstyrelsen god tid för granskningsarbetet. Utredningen har inte ansett att någon viss tid inom vilken granskningen bör vara avslutad behöver utsättas. Granskningen bör ske så snart som möjligt efter det att artistuppgiften kommit läns— styrelsen tillhanda. Enligt dagens system får anordnaren underrättelse om länsstyrelsens beslut genom tillståndsbeviset. Beträffande Aag är det nödvändigt att underrätta den avgiftsskyldige om beslutet endast i de fall det innebär ändring i förhållande till artistuppgiften eller länssty— relsen gjort förfrågningar hos den avgiftsskyldige och denne därför bör få veta hur länsstyrelsens slutliga ställningstagande blev. Beslut bör likaså tillställas den avgiftsskyldige när avgift fastställs skönsmässigt eller han begär att få särskilt beslut. Längd för beslutsdokumentation synes ej behöva föras. I övrigt har bestämmelserna utformats i över- ensstämmelse med Ang:s föreskrifter. Länsstyrelsen kan således bl. a. vid oriktigt meddelande i artistuppgift besluta om att bestämma ytter— ligare avgiftsunderlag inom sex år efter det år då den avgiftsskyldige verkställt den utbetalning som det oriktiga meddelandet avsåg. Enligt utredningens mening bör allmänna ombudet enligt 72 a & UBL föra det allmännas talan i mål angående Aag. Beträffande förslagen i övrigt hänvisas till speeialmotiveringen.

10.3. Kontroll Inledning

Som underlag för länsstyrelsens granskning finns artistuppgiften eller anordnaruppgiften. Allmän skattekontroll bör så långt möjligt även om- fatta kontroll av att Aag har redovisats på föreskrivet sätt. En särskild uppgift är att i förekommande fall kontrollera att förutsättningar för avgiftsbefrielse är för handen.

Kontrollbestämmelser

De bestämmelser om särskild bokförings- och anteckningsskyldighet som av kontrollskäl tagits in i BevL bör med vissa jämkningar föras över till den av utredningen föreslagna lagen om Aag och göras tillämp- liga på den som är avgiftsskyldig eller solidariskt ansvarig för avgiften. Även bestämmelserna om anmaning, uppgiftsskyldighet, revision och vite bör på motsvarande sätt föras över till den nya lagen.

Enligt utredningens förslag skall länsstyrelsen i Stockholms län vara avgiftsmyndighet. Övriga länsstyrelser och de lokala skattemyndighe- terna bör biträda med lokal kontroll av uppgifts- och avgiftsskyldighet. Föreskrift härom har tagits in i lagförslaget. Det får ankomma på till- synsmyndigheten RSV att närmare reglera hur denna medverkan skall lämnas. Bl.a. bör revision kunna utföras hos vederbörande avgifts- skyldig av tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet där den avgiftsskyldige driver sin verksamhet.

Övrig kontroll

I övrigt kan länsstyrelsens kontroll av artistavgiften ske bl. a. med hjälp av 1. uppgifter om utfärdade arbets- och uppehållstillstånd från statens invandrarverk (SIV), 2. uppgifter om tillstånd eller anmälan enligt AOst och LAS från vederbörande polismyndighet, bevakning av nöjesannonser i tidningar, 4. införskaffande av uppgifter om artistföretag m.fl. genom det van- liga taxeringsförfarandet. Det bör ankomma på RSV att även föreskriva i vilken utsträckning länsstyrelserna skall biträda med denna och annan kontroll. &"

10.4. Organisation

Antalet tillståndsärenden enligt BevL uppgår sammanlagt till ett par tusen ärenden per år med en mycket ojämn fördelning mellan de olika länsstyrelserna. Enligt statistiken för 1974 svarar länsstyrelsen i Stock- holms län för drygt 30 % av sammanlagda antalet ärenden och de tre största länen tillsammans för mer än 60 % av ärendena. Den ojämna ärendefördelningen ger naturligen i dag olika personalbehov och en

olikartad beslutsnivå vid handläggningen av dessa ärenden hos de olika länsstyrelserna. Beträffande antalet ärenden bör framhållas att turné— ärenden som idag handläggs av alla berörda län enligt utredningens för- slag i princip reduceras till ett ärende. Samtidigt utökas dock tillämp— ningsområdet i viss utsträckning i förhållande till dagsläget eftersom utredningen föreslår avgiftsskyldighet även för ersättning som utges vid vissa privata tillställningar.

Enligt utredningens mening bör ärendena om Aag handläggas på länsstyrelsens taxeringsavdelning. Personalbehovet för administrationen bör kunna beräknas efter en ärendemängd av ca 2 000 ärenden per år och beräknas till en handläggare, en assistent samt ett biträde.

10.5. Kostnader

Ba inflyter f.n. med ca 5 milj. kr. om året. Man kan enligt utredning- ens bedömning räkna med att Aag skall komma att inbringa ungefär samma belopp. Det minskade avgiftsuttag som utredningens förslag innebär torde nämligen bli kompenserat av ett ökat avgiftsunderlag. Rätten att undanta kostnader för resa och transporter i förening med det lägre avgiftsuttaget kan nämligen förväntas leda till en vidgning av företagens utländska artistengagemang.

Det har inte varit möjligt att beräkna kostnaden för administrationen av nuvarande Ba. Organisationsförslaget i föregående avsnitt ger dock underlag för en beräkning av kostnaden för administration av Aag. Till denna kostnad måste dock läggas kostnaden för den kontrollverksam- het som kan komma att utföras regionalt. Enligt utredningens uppfatt- ning bör dock den totala kostnaden för administrationen av Aag bli lägre än motsvarande kostnad för Ba.

11. Särskilda frågor

11.1. Artistavgift i förhållande till inkomstskatten

Den som uppbär inkomst för vilken han är skyldig erlägga Ba eller för vilken befrielse skall åtnjutas enligt särskilt stadgande i BevL är frikal- lad från skattskyldighet för inkomsten enligt KL och Si [54 S, första stycket c) KL och 7 & första stycket b) Si].

Det ligger i sakens natur att inkomst som motsvarar ersättning för vilken anordnare eller annan skall erlägga Aag enligt de av utred- ningen föreslagna bestämmelserna på samma sätt måste undantas från skattskyldighet enligt KL och Si. Den av anordnare m.fl. erlagda Aag skall ju ses som en ersättning för skatt på artistens och idrottsmannens inkomst. Avgiften utgår således i stället för kommunal och statlig in- komstskatt. I överensstämmelse med vad som gäller enligt BevL bör be- frielse från skattskyldighet enligt KL och Si föreligga också när Aag inte skall erläggas för ersättningen på grund av de undantagsbestäm- melser som utredningen har föreslagit 1 kap. 9.

Vad nu har sagts avser undantag från KL och Si i fråga om inkomst som artist eller idrottsman uppbär. Undantag måste självfallet göras även beträffande inkomst som här i riket ej bosatt fysisk person eller ej hemmahörande juridisk person förvärvar genom anordnande av till- ställning. I likhet med vad som föreslagits beträffande medverkande ar- tists och idrottsmans inkomst bör befrielse från skattskyldighet enligt KL och Si föreligga inte endast i fall när Aag skall erläggas. Så bör i princip vara fallet även när Aag inte skall utgå på grund av att tillställ- ningen är anordnad inom ramen för avtal om kulturutbyte. Som utred- ningen närmare har redovisat i avsnitt 9.2.2 bör dock KL:s och Si:s be- stämmelser alltid vara tillämpliga på inkomst som uppbärs i form av frivilliga avgifter vid utomhustillställningar.

Förslag till ändring av 54 & KL i enlighet med det nu sagda har ut— arbetats.

Utredningens förslag innebär sålunda att en utländsk artist inte skall bli inkomsttaxerad för inkomst av artistiskt utövande här när bestäm- melserna om Aag är tillämpliga. Situationer kan dock uppkomma där olika åsikter kan framföras om vilka regler som skall tillämpas, detta särskilt som handläggningen av dessa frågor åvilar olika myndigheter, taxeringsfrågorna av taxeringsmyndigheterna, i första hand taxerings— nämnderna, och avgiftsfrågorna enligt utredningens förslag (se avsnitt

10.1.2) av länsstyrelsen i Stockholms län. Med de bosättningsregler som utredningen har lagt till grund för tillämpning av avgiftsbestämmelserna bör man dock enligt utredningens mening kunna räkna med att det en- dast helt undantagsvis skall uppkomma fall då någon på grund av änd- rad bedömning i bosättningsfrågan anses böra taxeras för inkomst eller ersättning, som tidigare av den avgiftsskyldige och länsstyrelsen be— dömts som avgiftspliktig. Uppkommande fall torde som regel avse artist som engageras för artistiskt utövande här och de följande över- vägandena avser sådana fall. Avslutningsvis berörs också det speciella fall som avser tvist om KL och Si eller bestämmelserna om Aag för utländsk anordnare skall tillämpas ifråga om inkomst av tillställning enligt AOst eller LAS.

Taxeringsmyndigheterna har självfallet att med ledning av bestäm- melserna i KL och Si självständigt bedöma uppkommande taxeringsfrå- gor. Enligt utredningens mening måste det dock vara önskvärt, att ett beslut att ”beskatta” en artists ersättning genom påföring av Aag inte åsidosätts utan verkligt bärande skäl. Utredningen anser sig härvid även böra framhålla vikten av att taxeringsmyndigheterna — när en artists vistelse här anses ha övergått till bosättning —— undviker att så att säga beskatta artisten retroaktivt, dvs. undviker att behandla honom som skattskyldig för hela vistelsetiden här utan ser honom som skatt- skyldig endast från den tidpunkt då bosättningen kan bedömas påbör- jad. Genom en sådan restriktivitet undgår man kollision med tidigare beslut om Aag. Denna restriktivitet skall naturligtvis gälla även om ar- tisten skulle ha redovisat ersättningen i självdeklaration.

Det är dock nödvändigt att ha bestämmelse för det fall att artist trots allt taxeras för ersättning som har legat till grund för beräkning av Aag. Utredningen har övervägt att föreslå ett generellt undantagande från skattskyldighet enligt KL och Si för ersättning för vilken Aag har erlagts. Bl. a. praktiska skäl talar i och för sig för en sådan lösning. Mot detta talar dock att möjlighet till rättelse bör finnas om det vid en senare prövning blir klarlagt att bestämmelserna om Aag trots allt inte varit tillämpliga. Utredningen anser detta skäl väga tyngre och före- slår därför undantag från skattskyldighet enligt KL och Si endast un- der förutsättning att bestämmelserna om Aag varit tillämpliga.

Med dessa regler gällande kan fall inträffa att taxering sker för in- komst, som har legat till grund för beräkning av Aag. I första hand bör det då ankomma på berörda myndigheter att i samråd se till att ärendena blir närmare utredda och omprövade i vederbörlig ordning. Om emellertid inkomsttaxeringen vunnit laga kraft, bör taxeringsbeslutet lända till efterrättelse. Beslutet om Aag får i stället undanröjas av läns- styrelsen. Detta bör ske efter framställning av den som haft att er- lägga avgiften. Bestämmelse härom har tagits in i lagförslaget (51 & AaL).

En efterföljande fråga är hur det skall förfaras med avgiftsbelopp som på grund av avgiftsbeslutets undanröjande inte skall utgå. Denna fråga sammanhänger med vilken syn man har på förhållandet mellan avgiftssystemet och det vanliga beskattningsförfarandet.

Utredningen vill för egen del göra en bedömning enligt följande.

Den ersättning som taxeringen avser har uppgått till exempelvis 10 000 kr. Anordnaren av tillställningen har alltså —— om full betalning erlagts —— inbetalat artistavgift med 3 000 kr. Anordnarens kostnad för artistens framträdande har med andra ord varit 13 000 kr. Artisten har å sin sida uppburit 10 000 kr. för vilka han i första hand skall beskat- tas. Framgår av utredningen i ärendet att anordnaren och artist varit medvetna om att inkomstbeskattning och inte avgiftsbeläggning rätte— ligen borde ske torde ersättningen om 10 000 kr. böra anses ha utgått enligt avtal om fri skatt med tillämpning av skatteavdragsreglerna för artist enligt artistskattekungörelsen. Detta innebär att artisten skall an- ses ha tillerkänts en ersättning om 16 666 kr. För anordnarens del blir följden att han skall anses ha innehållit ett Skattebelopp om 6 666 kr. för vilket han kan göras betalningsskyldig enligt 77 & UBL. Artisten blir skattskyldig för Skattebelopp som anordnaren görs ansvarig för av lokal skattemyndighet och som tillgodoräknas honom som preliminär skatt.

Har anordnare och artist å andra sidan haft godtagbara skäl för att se ersättningen som avgiftspliktig kan det inte gärna komma i fråga att ålägga anordnaren någon ansvarighet för den skatt som artisten kan komma att påföras på grund av taxeringen. Motsvarande bör naturli- gen gälla om artisten avsiktligt lämnat oriktig uppgift om sin bosättning till anordnare som inte haft någon anledning att ifrågasätta uppgiften.

Fråga är emellertid om den artistavgift som anordnaren påförts — i det här valda exemplet 3 000 kr. —-— bör tillgodoräknas artisten som inbetald skatt.

Utredningen har vid sina överväganden funnit att en sådan bestäm— melse inte alltid skulle stå i överensstämmelse med den innebörd som parterna i det särskilda fallet vill ge sin överenskommelse om ersätt- ning. Det bör f.ö. få ankomma på parterna att själva bestämma hur de anser att ersättningsfrågan bör lösas med hänsyn till den ändrade situationen. Då vidare det väsentliga enligt utredningens mening är att skatten kan tas ut av anordnaren i de fall då han kan åläggas ansva— righet med tillämpning av 77 & UBL eller 8 & Ask har utredningen inte velat förorda en sådan bestämmelse. Utredningen har i stället över- vägt att föreslå en kvittningsbestämmelse av innehåll, att avgiftsbelopp, som anordnare blir berättigad att återfå på grund av att artisten taxe— ras för ersättningen, skall kunna innehållas till betalning av skattebe— lopp för vilket han förklaras vara ansvarig. Med hänsyn till att restitu— tion kan ske först när taxeringen har vunnit laga kraft bör beslut om anordnares ansvarighet regelmässigt komma att föreligga vid sådan tidpunkt att avgiftsbeloppet kan tas i anspråk i omedelbar anslutning till att laga kraft inträder.

Antalet fall, där avgiftsbeslut undanröjes och den restitutionsberätti- gade samtidigt kan åläggas ansvarighet för artistens skatt, måste emel- lertid enligt utredningens bedömning bli mycket litet. Utredningen har därför inte velat belasta lagförslaget med någon särskild kvittningsbe- stämmelse för detta fall. Utredningen har härvid beaktat att det regel- mässigt kommer att finnas möjlighet för kronofogdemyndigheten att ta beloppet i anspråk genom utmätning av restitutionsfordringen. Den nu lämnade redogörelsen avser närmast det fall där ett lagakraftvunnet

taxeringsbeslut medför upphävande av beslut om Aag. Liknande situa- tion kan uppkomma ännu tidigare. Redan under löpande ”inkomstår” och innan taxeringsfrågan hunnit prövas kan beslut om att inbetald Aag inte skall utgå fattas på grund av att en undersökning visat att ve- derbörande artist är att rubricera som här i riket bosatt artist och därför bör åsättas inkomsttaxering för den inkomst för vilken Aag redovisats och erlagts. Även dessa fall kan bedömas bli få till antalet. Också här kommer kronofogdemyndigheten i allmänhet att kunna säkerställa sin ev. fordran genom utmätning av restitutionsfordringen.

Utredningen har även gjort en bedömning av den motsatta situatio- nen, dvs. när beslut om taxering av artistersättning undanröjs på grund av att bestämmelserna om Aag i stället anses tillämpliga. Utredningens överväganden har gett vid handen att det för vissa undantagsfall bör finnas möjlighet för avgiftsmyndigheten att jämka Aag med beaktande av den innebörd som parternas avtal om ersättning kan bedömas ha. Utredningen föreslår därför att bestämmelse ges om att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge nedsättning eller be- frielse från Aag när synnerliga skäl därtill föreligger.

I enlighet med vad utredningen inledningsvis anfört har hittills tagits upp frågor som berör behandlingen av artistinkomst avseende engage- rad artist. Även vid kollision vid tillämpning av bestämmelserna om Aag och föreskrifterna i KL och Si i fråga om utländsk anordnare bör gälla att lagakraftvunnet taxeringsbeslut skall föranleda upphävande av ett tidigare beslut om påförande av Aag. Till skillnad mot vad tidi- gare sagts om inkomst som engagerad artist haft bör här samma kvitt- ningsregler gälla som f. n. finns i BevL och UBL.

11.2. Artistavgift och dubbelbeskattningsavtal

11.2.1. Inledning

Den av utredningen föreslagna artistavgiften (Aag) bör belysas i för- hållande till våra dubbelbeskattningsavtal. Först görs dock en genom- gång av nuvarande avgifts- och skattebestämmelser med hänsyn till gäl- lande avtal. Därvid skall hållas i minnet att om Sverige inte ingått dub— belbeskattningsavtal med det land i vilket en artist är bosatt eller en juridisk person är hemmahörande våra interna avgifts- och skattebe- stämmelser gäller fullt ut.

11.2.2. Nuvarande avgifts- och skattebestämmelser sedda i förhållande till dubbelbeskattningsavtal

Intern rätt En utländsk artist (dvs. i utlandet bosatt artist) är i dag avgiftsskyldig enligt 4 5 2 mom. BevL för inkomst av medverkan vid offentlig till- ställning eller allmän sammankomst och för artistisk verksamhet för

svensk ljudradio eller television. För inkomst som han förvärvar här men på vilken BevL icke är tillämplig (t. ex. inkomst som uppbärs för medverkan vid privat tillställning) är artisten skattskyldig enligt KL och Si. När avgiftsskyldighet föreligger enligt BevL är inkomsten undantagen från skattskyldighet enligt KL och Si [54 & första stycket c) resp. 7 & första stycket b)]. Detta gäller även om artist är undantagen eller be- frias från avgiftsskyldighet enligt de särskilda bestämmelserna i 4 5 10 mom. BevL. Det bör framhållas att avgiftsskyldigheten för medver- kande enligt 4 5 2 mom. BevL även omfattar t. ex. idrottsman.

I utlandet bosatt fysisk person och där hemmahörande juridisk person som här i riket anordnar offentlig tillställning eller allmän samman- komst är skyldig att erlägga Ba. Avgiften utgår på bruttoinkomsten av inträdesavgifter eller motsvarande avgifter enligt reglerna för utländsk anordnare i 4 5 1 mom. BevL.

Slutligen är i utlandet bosatt fysisk person och där hemmahörande juridisk person avgiftsskyldig enligt bestämmelsen i 4 % 3 mom. BevL om personen i fråga uppbär ersättning för annans medverkan eller ar- tistiska verksamhet av det slag som avses i 2 mom. (utländsk mellan- hand). Föreskriften om avgiftsskyldighet för utländsk mellanhand är närmast att se som en skatteflyktsbestämmelse för här i riket bosatt artist på vilken bestämmelserna i 4 & 2 mom. inte är tillämpliga.

Avtal (jämför även avsnitten 2.3 och 9.4.2)

Utländsk artist

Gällande dubbelbeskattningsavtal är regelmässigt tillämpliga även på Ba. Enligt artistartikeln beskattas artistinkomst normalt i utövandelandet (verksamhetslandet). Avtalsreglerna om fritt yrke och enskild tjänst är då inte tillämpliga. Varken enligt BevL eller avtal krävs att artisten uppburit inkomsten här i riket, endast att inkomsten förvärvats här, dvs. att det artistiska utövandet ägt rum här. För skattskyldighet enligt KL och Si fordras däremot att inkomsten uppburits här i riket. Effekten i skattehänseende i visst fall av undantag eller befrielse från Ba (enligt de tidigare angivna bestämmelserna i 4 % 10 mom. i BevL) för ut- ländsk artist i hemviststaten blir beroende av om denna stat tillämpar exempt— eller credit-metod i avtalet. I det förra fallet utgår ingen avgift eller skatt på inkomsten. När creditmetoden tillämpas blir effekten av att Ba inte tas ut att artisten inte har någon avgift att avräkna från skatten i hemviststaten.

Utländsk anordnare

Artistartikeln i ett dubbelbeskattningsavtal är tillämplig även på ut- ländsk anordnares inkomst av offentlig tillställning eller allmän sam- mankomst till den del inkomsten avser eget artistiskt utövande.

Utländsk anordnare som inte medverkar som artist omfattas inte av artistartikeln. För sådan anordnare gäller regelmässigt vanliga bestäm- melser om beskattning av rörelse.

Utländsk mellanhand

Om i utlandet bosatt fysisk person eller där hemmahörande juridisk person uppbär inkomst för medverkan (av det slag som avses i 4 5 2 mom. BevL) av artist. har enligt tidigare dubbelbeskattningsavtal in- komsten som regel inte kunnat beskattas hos sådan utländsk mellan- hand. Inkomsten är att hänföra till inkomst av rörelse, som enligt avtal (med vissa undantag) i avsaknad av fast driftställe här i landet vid verk- samhetens bedrivande endast beskattas i hemvistlandet. I senare avtal har dock genom tillägg till artistartikeln möjlighet öppnats att beskatta utländsk mellanhand för inkomst av här angivet slag.

11.2.3. Artistavgiften sedd i förhållande till dubbelbeskattningsavtal

Utländsk artist

Utredningen föreslår att Aag skall erläggas för ersättning som utges till utländsk artist för artistiskt utövande vid tillställning här i riket el- ler för svensk ljudradio eller television vid förstagångssändning (5 & AaL). Med ersättning avses vad som utges i pengar eller naturaförmå- ner med undantag av vad som utgör nödvändig rese- eller transportkost— nad (6 & AaL). Avgiftsskyldig är anordnare, radioföretag och svenskt artistföretag som utger ersättning. Utges ersättning till artisten av ut— ländskt artistföretag är anordnare (m.fl.) som erlägger betalning till sådant företag för det artistiska utövandet avgiftsskyldig. Avgiftsskyl- digheten avseende ersättningen är dock i detta fall beloppsmässigt be- gränsad till den betalning för tillhandahållen artistproduktion som skett till företaget (9 & första stycket AaL). Fysisk person och dödsbo är vi- dare avgiftsskyldiga för ersättning som utges för artistiskt utövande vid privat tillställning endast om av den fysiske personen eller dödsboet ut— given ersättning eller till utländskt artistföretag erlagd betalning utgör omkostnad i rörelse (9 & andra stycket AaL). När avgiftsskyldighet en- ligt vad nu har sagts föreligger för anordnare, radioföretag eller svenskt artistföretag är den utländske artisten befriad från skattskyldighet enligt KL och Si.

Som utredningen tidigare framhållit är förslaget att göra anordnare m.fl. avgiftsskyldiga att se som en praktisk lösning som ersätter be— skattning av artists inkomster. Vid tillämpning av dubbelbeskattnings— avtal skulle det därför med utgångspunkt häri enligt utredningens me- ning kunna vara naturligt när Aag erlagts, att anse den utländske ar- tistens inkomster som beskattade här — låt vara indirekt — genom på- förandet av Aag. Med ett sådant synsätt skulle det vara möjligt för ar- tisten att i förekommande fall i hemvistlandet peka på att hans inkomst i Sverige har belastats med skatt med visst belopp.

Det är dock svårt att förutsäga vilken betydelse slopandet av Ba och införandet av Aag kan få med tanke på tillämpningen av gällande dubbelbeskattningsavtal. Vad som kan sägas är att en utländsk artist som enligt nuvarande avtal vid beskattning i hemlandet kan åberopa betalning av Ba i allmänhet inte torde kunna räkna med att erläggan- det av Aag skall beaktas på det sätt som tidigare skett i hans hemland i

fråga om Ba. Det är därför tänkbart att artisten i viss utsträckning under åtminstone en övergångstid kommer att vilja kompensera detta genom krav på högre gage. På sikt torde dock frågan hur man beträf- fande avtal skall se på Aag inte att få någon större betydelse. Om så anses önskvärt föreligger för övrigt möjligheten att lösa frågan på lämpligt sätt vid förhandlingar om dubbelbeskattningsavtalens utform- ning.

För utländsk artist som är skattskyldig enligt KL och Si (t. ex. för gage uppburet här vid sådan privat tillställning på vilken bestämmel— serna om Aag inte är tillämpliga) blir dubbelbeskattningsavtalen till— lämpliga i vanlig ordning.

Utländsk anordnare

Utredningen föreslår att här i riket icke bosatt fysisk person eller icke hemmahörande juridisk person skall erlägga Aag för vad han uppbär i inträdesavgift vid av honom anordnad offentlig tillställning eller allmän sammankomst (utländsk anordnare; 53 % AaL). För avgiftsskyldig ut— ländsk anordnare som själv medverkar i tillställning eller samman— komst blir artistartikeln i ett dubbelbeskattningsavtal tillämplig till den del inkomsten avser eget artistiskt utövande. Aag blir (i likhet med Ba) likställd med skatt. För utländsk anordnare som själv inte med— verkar vid tillställningen eller sammankomsten blir frågan om Aag kan uttagas normalt beroende av avtalets regler om beskattning av rörelse. Bedrivs rörelsen inte från fast driftställe här beskattas inkoms- ten enligt avtalen i allmänhet endast i hemvistlandet. Detsamma gäller annan inkomst än inträdesavgift eller motsvarande avgift som upp- bärs av i utlandet bosatt eller hemmahörande person. På sådan inkomst är bestämmelserna om Aag inte tillämpliga utan skattskyldighet före- ligger enligt KL och Si.

Övrigt

Av utredningen föreslagen bestämmelse (5 & AaL) om avgiftsskyldighet för ersättning till utländsk artist har utformats så att den inte omfattar ersättning som utgör royalty.

För royalty gäller bestämmelserna i KL och Si och i avtal. Skulle någon form av royalty utgå tillsammans med ersättning som är av- gifspliktig får uppdelning ske av beloppet.

11.3 Lokalägaransvar m. m.

Såvitt gäller artistavgift för utländsk artist som uppträder här mot er- sättning åligger enligt utredningens förslag avgiftsskyldigheten den som utger ersättningen till artisten. Utges ersättningen av utländskt artist- företag har dock avgiftsskyldigheten lagts på den (anordnare, radio— företag eller svenskt artistföretag) som det utländska företaget erhåller betalning av. Vidare föreslår utredningen att anordnaren (radioföre- taget) skall vara solidariskt ansvarig för avgiften med avgiftsskyldigt svenskt artistföretag. Dessa bestämmelser har utredningen funnit på-

kallade för att förstärka förutsättningarna för avgiftens erläggande när annan än anordnaren (radioföretag) är avgiftsskyldig.

Fall kan inträffa där anordnaren är en i utlandet hemmahörande fysisk eller juridisk person som för tillställningen direkt engagerar en utländsk artist. I ett sådant fall föreligger självfallet risk för avgifts- bortfali, eftersom det alltid är vanskligt att få till stånd en effektiv in- drivning av avgiften om avgiftsskyldig som underlåter att betala av- giften är hemmahörande i utlandet. Samma situation föreligger i fråga om den artistavgift, som den i utlandet hemmahörande anordnaren har att erlägga för den egna verksamheten, liksom då en i utlandet bosatt artist själv anordnar tillställning för vilken artistavgift skall erläggas.

I dessa fall kan man som garant för avgiften tänka sig den som upp- låter lokal eller plats till anordnaren (lokalupplåtaren). Ett dylikt an- svar föreskrivs i TstK. Enligt 6 % TstK kan sålunda lokalupplåtare dö- mas skyldig erlägga Ba om tillställning ägt rum utan tillstånd eller be- hörig anmälan.

Genom iag (1976: 1087) om ändring av TstK undantogs emellertid från denna bestämmelse fall, där anordnaren är svensk medborgare. Med lagen avsågs att bringa den straffsanktionerade tillstånds- och an- mälningsskyldigheten i TstK i överensstämmelse med regeringsformens regler om mötesfrihet. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas om inte dessa regler också hindrar införande av ansvarighet i någon form för lokalupplåtare när anordnaren är svensk medborgare. Utredningen kan dock inte finna att så behöver vara fallet. En ansvarighet för lokalupp— låtaren medför naturligtvis att denne inte sällan ser sig tvingad kräva att anordnaren gentemot lokalupplåtaren ställer säkerhet för ett belopp motsvarande ansvarigheten. Detta krav utgör endast en del av den eko- nomiska uppgörelsen för lokalupplåtelsen och kan knappast ses som ett inkräktande på mötesfriheten.

Utredningen anser alltså att det i och för sig borde vara möjligt att införa bestämmelse av innehåll att den, som upplåter lokal eller plats åt i utlandet bosatt fysisk person eller där hemmahörande juridisk person för anordnande av tillställning för vilken artistavgift skall er- läggas, kan åläggas viss ansvarighet för utgående artistavgift. Sådan bestämmelse skulle emellertid medföra att varje lokalupplåtare alltid måste undersöka om den till vilken upplåtelse sker är hemmahörande i utlandet och om så är fallet tillika begära besked om utländsk artist skall mot ersättning medverka genom artistiskt utövande vid tillställ- ning i den upplåtna lokalen eller platsen. Sådana undersökningar kan bli ganska besvärliga och möjligheterna att vid lokalupplåtelsen bedöma ansvarighetens verkliga innebörd vara begränsade eller rent av obe- fintliga. Utredningen ifrågasätter om det man vill vinna genom bestäm- melse av detta slag uppväger det besvär man åsamkar lokalupplåtama och de tillämpningssvårigheter som utan tvekan skulle uppstå för av- giftsmyndigheten. Antalet fall med utländska anordnare kan med led- ning av erfarenheterna hittills bedömas som mycket litet och antalet fall, där anordnaren kan befaras underlåta avgiftsredovisning, får an- tagas bli än mindre. Utredningen har därför inte ansett sig böra lägga fram något förslag om lokalägaransvar.

Enligt det förfarande som gäller för Ba skall anordnare ansöka om tillstånd och i samband därmed betala Ba i förskott. I vissa fall har han att i stället ställa säkerhet för avgiften. Enligt utredningens förslag till Aag skall redovisning och inbetalning ske i efterhand enligt i stort sett regler som i allmänhet gäller för redovisning och inbetalning av skatt och avgift.

Såvitt gäller det system som utredningen föreslår för redovisning och inbetalning av Aag uppkommer fråga om krav på säkerhet bör ställas när avgift skall erläggas av utländsk anordnare. En skyldighet att ställa säkerhet fick kombineras med skyldighet att viss tid före tillställningen göra anmälan till avgiftsmyndigheten. Konsekvensen av underlåtenhet att göra anmälan torde vidare få bli att avgiftsmyndigheten gavs möj- lighet att redan före tillställningen skönsmässigt fastställa Aag så att denna kunde drivas in redan i samband med tillställningens hållande.

Utredningen har emellertid inte kunnat finna att bestämmelser av detta slag skulle få någon egentlig betydelse i praktiken och har därför även på denna punkt avstått från att lägga fram något förslag.

11.4. Andra inkomsttagare än artister

Enligt utredningens direktiv bör utredningen överväga om det förslag som läggs fram bör inbegripa också andra här i landet ej bosatta per- soner än sådana som i dag omfattas av BevL. Härmed åsyftas närmast personer som vistas här tillfälligt och uppbär inkomst vid arbetsanställ-

ning. Enligt utredningens förslag begränsas avgiftsskyldigheten i princip till en viss yrkeskategori — i utlandet bosatta artister. Denna av-

gränsning och de lösningar som utredningen valt är i stor utsträck- ning betingade av de särskilda förhållanden av olika slag som gäller för just denna yrkesgrupp vid verksamhet här i riket och som måste beaktas vid utformningen av beskattningen. Utredningens motiv bakom den föreslagna Aag innebär således i sig ett ställningstagande i person— kretsfrågan. Även i övrigt, bl.a. i administrativt och organisatoriskt hänseende, innebär utredningens förslag en speciallagstiftning som ut— formats med beaktande av att lagen kommer att avse endast ett relativt litet antal yrkesutövare och ett fåtal avgiftsskyldiga.

Som framgått av det sagda anser således utredningen att den lagstift- ning som bör ersätta BevL och TstK i huvudsak bör avse endast här i riket ej bosatta artister. Utredningsförslaget har också begränsats i en.- lighet härmed. Med artist avses dock i förslaget även idrottsman. Enligt utredningens mening är det dock angeläget att även den nuvarande ordningen» för beskattning av andra här icke bosatta inkomsttagare ses över. En sådan översyn har ifrågasatts i olika sammanhang och bör lämpligen kunna ske genom en särskild utredning. Det bör härvid vara till fördel att'de speciella problem som gäller beträffande artister och idrottsmän är förda åt sidan. Utredningens förslag till bestämmelser om Aag bör även kunna vara av värde vid översynen.

12. Specialmotivering

Lagen om artistavgift

I Inledande bestämmelser

lå

Enligt BevL skall länSstyrelsen fördela influten Ba lika mellan staten och den kommun inom vilken föreställning eller verksamhet har ägt rum. Bestämmelsen är besvärlig att tillämpa ur administrativ synpunkt. På grund härav och då dessa svårigheter skulle bli än mer markerade i det av utredningen föreslagna systemet bör en motsvarande regel inte komma i fråga beträffande Aag. Härför talar även att avgiften inte skulle komma att få någon nämnvärd ekonomisk betydelse för kom- munerna. Utredningen föreslår i stället att Aag helt skall tillfalla staten men att hälften därav skall användas för gemensamt kommunalt ända- mål enligt 71 å KL. Härigenom beaktas att Aag i princip är tänkt att ersätta beskattning enligt KL och Si och att alltså en del av avgiften kan anses motsvara den kömmunalskatt som skulle ha utgått om beskattning enligt KL i stället hade varit aktuell.

2—3 55 Utredningen föreslår att Aag bör handläggas centralt av en länsstyrelse, länsstyrelsen i Stockholms län. Förslaget motiveras i avsnitt 10.1.2. RSV bör vara tillsynsmyndighet m. rn.

II Artistavgift för ersättning till utländsk artist m. m. Definitioner

4 & Definitionerna avser beteckningar som används i avd. II av lagförslaget.

”Här i riket icke bosatt”

Aag skall enligt förslaget erläggas för ersättning som avgiftsskyldig ut- ger för artistiskt utövande (vid tillställning) av ”här i riketvicke bosatt” artist. Vad som enligt utredningens mening bör gälla i bosättningshän- seende i fråga om artisten har tagits in i en anvisningspunkt till 4 &. Se närmare härom i avsnittet 7.1 om bosättningsbestämmelser.

Artist

Tillämpningsområdet för Aag avgränsas bl. a. av begreppet artist. In— nebörden härav förklaras i avsnittet 7.2.1 om artist. Som framgår bör enligt utredningens mening vid tillämpning av AaL med artist för— stås person som uppträder eller framträder för åskådare eller åhörare i underhållningssyfte.

Tillställning

Aag skall enligt förslaget utgå för artistiskt utövande vid tillställning här i riket. Vad först angår tillställning så avses därmed inte bara till- ställning enligt AOst och sammankomst enligt LAS (även tillställning och sammankomst som är gratis) utan också en rent privat tillställning. Se närmare härom i avsnittet 7.2.2 om tillställning m.m. Såvitt gäller privat tillställning förutsättes dock för avgiftsskyldighet — när anord- naren är fysisk person eller dödsbo —— att ersättningen utgör omkost- nad i rörelse. Bakgrunden härtill framgår av avsnittet 6.3.1.

Som framgår av avsnitt 7.2.2 undantas enligt utredningens förslag —— på motsvarande sätt som gäller beträffande Ba — filminspelning från tillämpningsområdet.

Angående Aag för artistiskt utövande för svensk ljudradio eller tele— vision se speeialmotiveringen till 5 5.

A nordnare

Vad gäller innebörden av begreppet anordnare bör först observeras att frågan vem som i visst fall har varit anordnare av en tillställning i och för sig inte har någon betydelse för beräknande av Aag men väl för frågan om avgiftsskyldighet eller ansvar för avgift.

Med anordnare enligt AaL bör enligt utredningens mening kunna förstås den som inbjuder publik eller gäster att mot betalning eller gratis närvara vid en tillställning (sammankomst) med artistiskt ut- övande för vilket ersättning utgår.

Såvitt gäller offentlig tillställning och allmän sammankomst finns väg- ledning i anordnarfrågan i AOst och LAS.

Artistföretag

Artistföretag kan i princip tillhandahålla artistiskt utövande antingen genom produktförsäljning dvs. genom att tillhandahålla en föreställ- ning och allt i samband därmed inklusive en eller flera artister eller genom förmedling av artist.

Utländskt artistföretag

Anvisningarna till 4 5 är tillämpliga på här i riket icke bosatt person som tillhandahåller artistiskt utövande. Med här i riket icke hemma- hörande juridisk person förstås utländskt bolag m.m. i överensstäm- melse med vad som anges i 67 & KL.

Radioföretag

Begreppet radioföretag inbegriper enligt nuvarande lydelse av 5 & radio- lagen Sveriges Radio AB och bolagets dotterbolag.

I drottsman

Utredningen föreslår att det av utredningen föreslagna systemet med Aag i princip bör gälla även i fråga om ersättning som utges till ut- ländsk idrottsman för dennes idrottsutövande. Se härom och om de föreslagna undantagsbestämmelserna i avsnitt 9.3 om idrottsman.

Avgiftspliktig ersättning 5 %

Motiven till utformningen av den föreslagna bestämmelsen om av- giftspliktig ersättning, dvs. ersättning som utges till utländsk artist för artistiskt utövande vid tillställning här i riket, redovisas i kapitel 6 om allmänna riktlinjer och avsnitt 7.3 om avgiftsunderlag. Jämför även speeialmotiveringen till 4 &.

Aag skall enligt förslaget utgå också för ersättning som utges till utländsk artist vid artistiskt utövande för svensk ljudradio och televi— sion (jämför avsnitt 6.3.1 — slutet). Skyldigheten att erlägga Aag har begränsats till ersättning som utges för förstagångssändning från sän— dare i Sverige. Skälet härtill är i korthet följande.

När det gäller artistiskt utövande vid tillställning skall Aag ses som en ersättning för beskattning av inkomst för ett personligt framträ— dande inför publik här i riket. Bestämmelserna om Aag synes i fråga om radio och TV i överensstämmelse härmed i princip böra anknytas till vad som på detta område kan sägas svara mot ett framträdande vid tillställning här i riket. En sådan motsvarighet kan anses föreligga när ett program direktsänds eller, efter inspelning, sänds första gången till mottagare i Sverige. Med sändning till mottagare i Sverige bör av praktiska skäl och för undvikande av särbehandling av dessa fall lik- ställas Sveriges Radios Utlandsprogramsändningar dvs. den egna di- rekta sändningsverksamheten till utlandet. Det kan tilläggas att genom avgränsningen till direktsändning och förstagångssändning undantas från avgift den del av artists ersättning som belöper på andra sändningar — reprissändningar — och är att hänföra till royalty.

Enligt utredningens mening bör vidare med ”sändare här i riket” likställas sådan direktsändande satellit som av distributionstekniska skäl kan komma att utnyttjas för spridning av svenskt radioföretags pro- gram.

Som framgår av avsnitt 7.2.2 (och av speeialmotiveringen till 4 &) är ersättning som utges för medverkan vid filminspelning inte avgiftspliktig enligt AaL. Ersättning till artist för filmade eller inspelade program som radioföretag köper och sänder är således inte avgiftspliktig. Där- emot är sådan ersättning avgiftspliktig som utges av radioföretag i den egna produktionsverksamheten.

6 % Enligt 20 5 skall RSV fastställa regler för uppskattning av värdet av na- turaförmån. I övrigt hänvisas beträffande denna paragraf till avsnittet 7.3.2 om avgiftsunderlaget.

7 5 I denna paragraf föreslås vissa undantag från den avgiftspliktiga er— sättningen. Undantag föreslås således när fråga är om utländsk artist som är anställd hos utländsk stat eller myndighet (7 5 1 p.) eller om artistiskt utövande inom ramen för avtal om kulturutbyte mellan Sverige och främmande stat (7 % 2 p.). Vidare föreslås undantag när er- sättning utges för idrottsutövande vid tävling som är anordnad av idrottsklubb ansluten till riksidrottsförbundet eller representerad inom Sveriges olympiska kommitté. De föreslagna bestämmelserna behand- las i kapitel 9. Här kan tilläggas att bestämmelserna inte är tillämpliga i fall som avses i 8 ä.

8 &

Bestämmelserna om Ba omfattar sedan år 1970 även här i riket bosatt artist nämligen i det fall när utländsk fysisk eller juridisk person är be- rättigad till ersättning för den svenske artistens medverkan vid of- artist nämligen i det fall när utländsk fysisk eller juridisk person är be- stämmelse och avgiftsskyldigheten enligt 4 % 2 mom. är det artistiska utövandet. I förslaget till AaL har utredningen intagit en motsvarande specialbestämmelse (8 &) som dock har begränsats till utländskt artist— företag vari den svenske artisten eller honom närstående person har ett icke oväsentligt inflytande. Med ”icke oväsentligt inflytande” har ut— redningen velat markera att inflytandet inte behöver vara av samma styrka som t. ex. vid tillämpning av bestämmelserna om beskattning av fåmansföretag och dess ägare (35 ä 1 a mom. KL). Enligt utredningens förslag skall Aag vidare erläggas för utbetalat belopp utan avdrag för rese- eller transportkostnader.

Bestämmelsen är liksom motsvarande föreskrift i BevL avsedd att motverka eventuella skatteflyktsåtgärder av här i riket bosatt artist. Om således ett utländskt artistföretag, i vilket svensk artist har ett icke ovä— sentligt inflytande, tillhandahåller det artistiska utövandet blir anord- nare, radioföretag eller svenskt artistföretag som betalat till företaget för utövandet avgiftsskyldigt för hela betalningen till det utländska ar- tistföretaget.

Om däremot svensk artist, som har direktkontrakt med anordnare eller artistföretag, ger anvisning om att gaget för ett uppträdande skall helt eller delvis utbetalas till utlandet blir 8 5 inte tillämplig. I detta fall blir artisten själv skattskyldig i vanlig ordning; ev. kan skatteav— drag enligt Ask komma i fråga (se avsnitt 2.2). Artisten blir vidare själv skattskyldig för inkomst som han uppbär från sådant utländskt artistföretag som avses i 8 %.

Undantagsbestämmelserna i 7 % blir som redan påpekats inte tillämp- liga på svensk artist.

A vgiftsskyldighet

9 % Som framgått av vad förut har sagts är den avgiftsskyldig som utger ersättning till utländsk artist, dvs. anordnare av tillställning, radioföre— tag eller svenskt artistföretag. Dessa uppdragsgivare är emellertid av- giftsskyldiga också när de inte själva utger ersättning till utländsk ar- tist utan erlägger betalning för det artistiska framträdandet till ut- ländskt artistföretag. Även i sådant fall skall avgift erläggas för er- sättning som utges till artisten, dock inte för mer än som har betalats till det utländska företaget. Se närmare härom i avsnitt 7.4 om avgifts- skyldighet och ansvarighet för avgift.

Enligt 9 % 2 st. föreligger inte någon avgiftsskyldighet för fysisk per- son eller dödsbo i fråga om privat tillställning såvida inte ersättningen eller betalningen utgör omkostnad i rörelse. Angående bakgrunden här- till se avsnittet 6.3.1 om utländsk artist.

Ansvarighet för artistavgift

10 % Lagförslaget innehåller bestämmelser om solidarisk ansvarighet för ar— tistavgift (IO—12 55%). När svenskt artistföretag är avgiftsskyldigt är sålunda anordnare eller radioföretag tillsammans med artistföretaget an- svarigt för utgående artistavgift. Solidarisk ansvarighet åvilar också svenskt artistföretag som skall erlägga betalning för artistiskt utövande till annat svenskt artistföretag. Ansvarigheten är begränsad till avgift beräknad på vad som skall betalas till artistföretag.

Bakgrunden till den föreslagna bestämmelsen framgår av avsnitt 7.4 om avgiftsskyldighet och ansvarighet för avgift. Utredningen anser att man i princip bör göra den avgiftsskyldig som i det särskilda fallet ut- ger ersättning till artisten och därmed står närmast till att svara för att avgiftsunderlaget blir riktigt redovisat. Att avgiftsskyldigheten för— skjuts från anordnare eller radioföretag till svenskt artistföretag bör dock enligt utredningens mening å andra sidan inte leda till att anord- naren eller radioföretaget frigörs från ansvarighet för Aag.

En förutsättning för det solidariska ansvaret bör vara att direkt av- giftsskyldighet skulle ha förelegat för anordnaren och radioföretaget om dessa själva engagerat artisten och utbetalat ersättningen till honom.

Utländsk artist kan bli engagerad att uppträda vid tillställning via en kedja av artistföretag. En anordnare kan sålunda för en tillställning träffa avtal med ett svenskt artistföretag om tillhandahållande av en produktion, vari ingår utländska artister, som i sin tur förvärvar nå- gon av artisterna från ett tredje artistföretag, hos vilket den sistnämnde artisten är anställd. Även utländska artistföretag kan finnas med i kedjan. I sådana fall anser utredningen att även på detta sätt inblan- dade svenska artistföretag bör vara solidariskt ansvariga för artistav- giften med det avgiftsskyldiga artistföretaget och med anordnaren. Förslag härom har upptagits i andra stycket.

11 5 Den solidariska ansvarigheten enligt 10 & behöver inte fastställas i andra fall än då behov därav uppkommer, t. ex. vid underlåtenhet att lämna redovisning eller betala avgiften.

Fall kan uppkomma där det måste bedömas som obilligt att utkräva det solidariska ansvaret. Utredningen föreslår att länsstyrelsen skall kunna jämka eller helt efterge betalningsskyldigheten när särskilda skäl föreligger.

Innan fastställelsebeslut meddelas, skall tillfälle ges den mot vilken kravet riktas att yttra sig i ärendet. Särskild bestämmelse härom erford- ras ej. Förvaltningslagens bestämmelser äger tillämpning.

12 5 Det solidariska ansvaret kan utkrävas omedelbart efter meddelat be— slut. Rimligt är dock att länsstyrelsen ger vederbörande skäligt rådrum att betala till länsstyrelsen innan ärendet skickas till indrivning. Det solidariska ansvaret bör enligt utredningens mening inte ytterligare skär- pas genom skyldighet att erlägga restavgift. Sådan avgift bör däremot utgå om fastställt belopp inte betalas inom tid som länsstyrelsen har bestämt.

A vgiftsuttag

13 & Aag föreslås utgå med 30 procent av avgiftsunderlaget enligt 5 eller 8 5. Som framgår av 9 5 första stycket begränsas avgiftsskyldigheten — och därmed avgiftsunderlaget enligt 13 å —— i förekommande fall till vad som har betalats till utländskt artistföretag.

Angående Aagzs avvägning se avsnitt 7.5.

Uppgiftsskyldig/zet m. m.

14 % Utredningen föreslår (se närmare härom i avsnitt 10) att redovis- ningen av avgiften skall ske periodvis i efterhand. Länsstyrelsen skall ha möjlighet att i särskilda fall ge längre redovisningstid men även att i förekommande fall, t. ex. på grund av tidigare försummelser av veder- börande att lämna redovisning, fastställa kortare redovisningstid.

Som har framgått av avsnitt 10.13 har utredningen utarbetat ett förslag till formulär för artistuppgift. Beträffande detta förslag bör nämnas att det bygger på att en avgiftsskyldig skall på en artistuppgift lämna redovisning för utbetalningar som denne under en redovisnings- period gjort till viss utländsk artist eller visst utländskt artistföretag. Den avgiftsskyldige avses således inte skola redovisa hela sin avgifts- skyldighet under en period på samma uppgift utan den måste fördelas på olika artistuppgifter avseende dem till vilka betalning har skett. Det bör däremot vara möjligt att inbetala all artistavgift som avser flera ar— tistuppgifter för samma period med ett gemensamt inbetalningskort. Samma artistuppgift används när ersättning utges till utländsk artist

(huvudartist) som i sin tur engagerar och betalar andra medverkande artister (underartister). I sådant fall ingår således i ersättningen till den utländske artisten även underartisternas ersättning. Om däremot vid engagemang av en artistgrupp ersättning utges till samtliga medver- kande i gruppen föreligger i enlighet med vad här tidigare har sagts i princip krav på särskild artistuppgift för varje avgift.

I artistuppgiften skall uppgift lämnas om storleken av gage, trakta- mentsersättning och annan avgiftspliktig ersättning i pengar. Om fri kost och/eller logi tillhandahålls skall värdet härav beräknas enligt an- visningar av RSV (se härom i avsnitt 7.3.2). Annan förmån (ej förmån som avser nödvändig resa eller transport) skall redovisas med den av— giftsskyldiges faktiska kostnad. Av kontrollskäl skall uppgift lämnas inom linjen om vad som från den avgiftspliktiga ersättningen har un- dantagits för nödvändig rese- eller transportkostnad (antingen i form av kostnad som ingår i utgivet gage eller som särskild utgiven ersätt- ning). Vidare skall uppgift lämnas om betalning till utländskt artistföre— tag. Denna uppgift är nödvändig för beräknandet av avgiftsunderlaget vid begränsad avgiftsskyldighet enligt 9 & första stycket AaL. I artist- uppgiften skall enligt förslaget även lämnas uppgift om medverkande artist/er och tillställning/ar som avses.

Utrymme för även andra uppgifter som behövs för bedömning av avgiftsskyidigheten bör finnas på blanketten. Riktigheten av lämnade uppgifter bör bestyrkas på heder och samvete. Artistuppgiften omfattas av sekretesskydd (se avsnitt 12.2 .

Enligt avsnitt 10.1.3 skall RSV utarbeta ett särskilt inbetalningskort vilket bör underlätta identifieringen av inbetald Aag. Även annat inbe- talningskort bör få användas om erforderliga uppgifter lämnas.

15—18 åå De föresiagna bestämmelserna har som framgår av avsnitt 10.3 utfor— mats med ledning av motsvarande bestämmelser i BevL. Enligt dessa be- stämmelser i AaL skall även artist kunna anmanas att lämna upplys- ningar (16 &) samt revision kunna göras hos artist (17 å). Utredningen har funnit bestämmelserna erforderliga men är medveten om att möj- ligheten att tillämpa dessa är begränsad.

Bestämmelserna i fråga omfattar även svensk artist, jfr 8 %.

19 % För kontroll av att uppgiftsskyldiga rätt fullgör sina skyldigheter bör länsstyrelsen i Stockholms län äga påkalla medverkan från övriga läns— styrelser och de lokala skattemyndigheterna; se närmare härom i av— snitt 10.3.

Bestämmande av avgiftsunderlag

20 & Avlämnade artistuppgifter förutsätts skola granskas av länsstyrelsen så snart ske kan. Föranleder granskningen närmare undersökning med förfrågningar hos avgiftsskyldig m. m. bör länsstyrelsens beslut att be-

stämma avgiftsunderlag tillställas den avgiftsskyldige och detta även om avgiftsunderlaget bestäms enligt uppgiften. Att den avgiftsskyldige skall underrättas om beslutet i fall artistuppgiften inte följs eller om han be- går att få sig beslutet tillställt ligger i sakens natur. (Jämför avsnitt 10.2.)

Värdet av naturaförmån skall uppskattas efter regler som fastställs av RSV. Härvid förutsätts att värdet av fri kost och bostad inte skall tas upp till den avgiftsskyldiges (eller det utländska artistföretagets) fak- tiska kostnad för sådan förmån utan till det värde som förmånen bör åsättas med hänsyn till att Aag i princip är tänkt att ersätta beskatt- ning av artisten. I fråga om förmån av annat slag bör som huvudre- gel gälla att värdet skall motsvara den avgiftsskyldiges kostnad för förmånen. Jämför avsnitt 7.3.2.

21—24 åå I dessa paragrafer ges bestämmelser om skönsmässig beräkning av av- giftsunderlag, rättelse av uppenbara felaktigheter och ändring av av- giftsunderlag på grund av oriktiga uppgifter från avgiftsskyldig. Be- stämmelserna är utformade i överensstämmelse med Ang:s föreskrif- ter. Detsamma gäller bestämmelserna i 22 och 24 åå om senaste tid- punkt för avgiftsunderlags bestämmande.

Angående den skönsmässiga beräkningen av avgiftsunderlaget se avsnitt 7.3.2 (slutet).

Fastställelse av artistavgift

25 % Länsstyrelsen skall på grundval av det bestämda avgiftsunderlaget och samtidigt med detta beslut fastställa utgående artistavgift. Bestämmel- serna om bl. a. preskription i 24 5 är tillämpliga även i fråga om möj— lighet att fastställa Aag.

Förfarandet med bestämmande av avgiftsunderlag och beslut om fast- ställelse bör tillämpas även i fall artistuppgift avlämnas men avgiften ej betalas. Innan åtgärd för indrivning av avgiften vidtas skall således uppgiften granskas, avgiftsunderlag bestämmas samt avgiftsbeloppet fastställas.

Jämför även avsnitt 10 om redovisning och administration m. m.

Inbetalning av artistavgift m. m.

26—28 åå Aag skall betalas samtidigt med att artistuppgift lämnas, dvs. senast den 5 i andra månaden efter utgången av den månad under vilken ersätt- ningen till artisten utgavs. Har avgiftsskyldig enligt avgiftsmyndighe— tens eller skattedomstols beslut att betala Aag utöver vad han själv har uppgett i artistuppgift skall sådant avgiftsbelopp erläggas inom tid som avgiftsmyndigheten bestämmer.

Restavgift skall erläggas på avgift som utgår enligt avgiven artist- uppgift men inte erläggs inom föreskriven tid. Restavgift skall utgå

också på avgiftsbelopp som enligt avgiftsmyndigheten eller skatte- domstols beslut skall erläggas utöver vad som har redovisats i avgiven artistuppgift. Dessa bestämmelser överensstämmer med vad som i före- varande hänseende gäller i fråga om mervärdeskatt.

På motsvarande sätt som gäller enligt UBL bör möjlighet finnas att erhålla befrielse från restavgift, när särskilda omständigheter föranle— der detta enligt föreskrifter som meddelas av den centrala förvalt- ningsmyndigheten RSV. I dessa föreskrifter, som för övrigt i huvudsak torde komma att överensstämma med de föreskrifter som RSV tidi— gare utfärdat i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift m. m., bör införas en möjlighet till befrielse när höjning av Aag har skett efter avgörande av komplicerade bedömningsfrågor. I sådana fall bör ett villkor för befrielse —— i överensstämmelse med de regler som gäller enligt av RSV redan utfärdade föreskrifter — vara att av— giftsbeloppet erläggs inom av avgiftsmyndigheten bestämd tid.

29—32 åå Bestämmelserna om anstånd och anståndsränta är utformade efter mönster av UBL:s föreskrifter härom. Som synes anges dock inte någ- ra tider för anstånd. Det bör kunna överlåtas åt avgiftsmyndigheten att i varje särskilt fall bedöma för vilken tid anstånd bör medges. Som framgår av 34 & förlängs preskriptionstiden när anstånd meddelas i avvaktan på beslut med anledning av besvär.

Indrivning av artistavgift m. m.

33—35 % Aag som inte betalas inom föreskriven tid skall på framställning av avgiftsmyndigheten drivas in enligt de bestämmelser som gäller i fråga om indrivning av restförd skatt enligt UBL. Därvid får införsel äga rum. UBL:s bestämmelser om avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag skall också tillämpas på Aag.

Återbetalning av artistavgift m. m.

36—38 åå Bestämmelserna om återbetalning och restitutionsränta samt om kvitt- ning (38 5) har utformats efter mönster av UBL:s föreskrifter.

Särskilda avgifter

39—45 åå Bestämmelserna i dessa paragrafer om avgiftstillägg och förseningsav- gift är utformade i överensstämmelse med Angzs föreskrifter om så- dana avgifter.

Besvär m. m.

46—52 55 Besvär över avgiftsmyndighetens beslut om Aag skall anföras hos läns-

skatterätt. Besvärshandling skall ha inkommit inom två månader från den dag då klaganden fick del av myndighetens beslut. Besvär får an- föras även av allmänt ombud. Som sådant ombud skall det allmänna ombudet enligt UBL fungera (49 €).

50 och 51 55 Besvär över avgiftsmyndighetens beslut om Aag skall inte medföra änd- ring i skyldighet att betala avgift inom föreskriven tid. Vid nedsätt- ning av Aag får återbetalning ske utan hinder av att beslutet inte vun- nit laga kraft om det allmänna ombudet inte har något att erinra där— emot. Myndigheten kan medge återbetalning om säkerhet ställs.

I 51 & föreslås en bestämmelse för det fall att artist taxeras för in- komst för vilken Aag har fastställts. Förslaget saknar motsvarighet i BevL. När taxeringen har vunnit laga kraft skall avgiftsmyndigheten på ansökan av den som har att erlägga avgiften undanröja beslutet om Aag. Se närmare härom i avsnitt 11.1.

52 5 I särskilda fall kan förhållandena vara sådana att billighetsskäl talar för nedsättning av eller befrielse från Aag. Detta kan exempelvis in— träffa vid fall av felbedömningar avseende uppträdande artists status som utländsk eller svensk artist eller av innebörden av träffade avtal. Möjlighet bör finnas för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att — i likhet med vad som gäller enligt t. ex. 76 & ML och 46 & FKL — medge nedsättning av eller befrielse från Aag, om syn- nerliga skäl härför anses föreligga. Sådant medgivande bör avse även avgift enligt 39 eller 40 &.

III Artistavgift för inkomst av offentlig tillställning m. m. Avgiftsskyldighet m. m.

53 och 54 55 Enligt de föreslagna bestämmelserna skall här i riket icke bosatt fysisk person eller icke hemmahörande juridisk person som anordnar offent- lig tillställning eller viss allmän sammankomst erlägga Aag för vad han uppbär i form av inträdesavgift eller motsvarande avgift (se närmare härom under avsnitt 8). De i avd. 11 föreslagna bosättningsbestämmel- serna avseende fysisk person skall tillämpas även på utländsk anord- nare som är fysisk person. Med ”här i riket icke hemmahörande juri- disk person” förstås utländskt bolag m.m. i överensstämmelse med vad som anges i 67 & KL.

Undantag från avgiftsskyldighet görs för tillställning eller samman— komst som hålls inom ramen för avtal om kulturutbyte mellan Sverige och främmande stat som har träffats mellan regeringen eller myn— dighet eller annat offentligt organ, som regeringen förordnar, och regeringen eller motsvarande myndighet eller organ i den andra sta- ten. (Denna bestämmelse motsvarar undantagsstadgandet i 7 5 2 p. Se vidare härom i avsnitt 9.4.)

Aag skall inte heller utgå på frivillig avgift som uppbärs vid till-

ställning eller sammankomst utomhus. Därmed avses att undanta främst musikanters och liknande yrkesutövares framträdanden på allmänna platser och för allmänheten tillgängliga områden såsom inbyggda torg eller affärscentra eller nedgångar till tunnelbanestationer (se vidare härom i avsnitt 9.2).

För annan inkomst än inträdesavgift eller motsvarande avgift, t. ex. inkomst genom tillhandahållande av artistiskt utövande åt anordnare eller annan, föreligger skattskyldighet enligt KL och Si (jämför även avsnitt 11.2.3 — utländsk anordnare).

Uppgiftsskyldighet m. m.

55 och 56 åå Utländsk anordnare skall redovisa uppburna biljettintäkter och inbetala Aag senast viss dag efter tillställningen eller sammankomsten. En lämp- lig tidpunkt har utredningen funnit vara femte dagen efter tillställning- ens eller sammankomstens hållande. Avgiftsmyndigheten skall dock kunna medge att redovisning sker vid andra tidpunkter, t. ex. i fråga om cirkusturnéer och liknande, som pågår under flera dagar eller längre tid. Avgiftsmyndigheten skall också kunna i särskilt fall, t. ex. i fråga om anordnare som tidigare brustit i sin redovisningsskyldighet, föreskriva att redovisning skall lämnas omedelbart efter tillställ- ningen eller sammankomsten.

I övrigt skall vad som är föreskrivet i fråga om Aag för ersättning till utländsk artist äga motsvarande tillämpning på Aag enligt föreva— rande avdelning. Detta innebär bl. a. att kontroll skall utövas av läns- styrelse och lokal skattemyndighet på sätt RSV närmare föreskriver, att underlaget för Aag i förekommande fall kan uppskattas skönsmässigt, att vissa preskriptionstider skall gälla för bestämmande av avgiftsunder— lag och fastställande av Aag samt att förseningsavgift och tilläggsavgift påförs under förutsättningar som gäller i fråga om Aag för ersättning enligt avdelning II.

Hänvisningen till bestämmelserna om Aag för ersättning till ut- ländsk artist innebär vidare att beslut, varigenom Aag har fastställts för utländsk anordnare, på dennes framställning skall undanröjas om han i stället taxeras för inkomsten. Avgiftsbelopp som därvid restitueras skall i första hand gå i betalning för skatt som skall erläggas enligt taxe- ringsbeslutet. I det motsatta fallet, dvs. när beslut om taxering undan- röjs och Aag i stället skall erläggas skall restituerat Skattebelopp en- ligt bestämmelse härom i UBL (68 ä 5 mom.) gå i betalning för av— giften.

Ikraftträdandebestämmelser

Den föreslagna lagen om Aag bör kunna träda i kraft ganska snart efter det beslut fattats av statsmakterna. Bundenhet till hel- eller halvårsskifte är inte nödvändig men kan vara praktisk.

I fråga om tillställning eller verksamhet som äger rum före den tid- punkt då den nya lagen träder i kraft bör nu gällande bestämmelser äga tillämpning. Andra föreskrifter i fråga om ikraftträdandet har utred- ningen inte funnit erforderliga.

Länsstyrelserna bör självfallet begränsa utfärdade tillståndsbevis att gälla intill den tidpunkt då den nya lagen träder i kraft. Härom bör RSV såsom tillsynsmyndighet i god tid informera länsstyrelserna.

Om regeringen med tillämpning av 4 5 10 mom. BevL medgivit be- frielse från Ba avseende tillställning, som äger rum efter det den nya lagen trätt i kraft, torde sådant beslut enligt allmänna grunder ha för- fallit med den nya lagen. Emellertid synes rimligt att man i sådant fall tillämpar den föreslagna 52 å och med stöd därav medger befrielse från den Aag, som eljest skulle erläggas.

12.2. Övriga författningar

Ett genomförande av utredningens förslag påkallar ändringar i flera olika författningar. Detta gäller, såvitt utredningen kunnat finna:

1. Kommunalskattelagen (1928: 370) Allmänna ordningsstadgan (1956: 617) (21 5) Lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster (12 5) Uppbördslagen (1953: 272) Kungörelsen (1969: 5) om skatteavdrag i vissa fall från artister- sättning (2 5) Lagen (1962: 381) om allmän försäkring (19 kap. 1 &) Lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. rn. (2 & 2 st.)

P'PPQP

H;»

8. Skattebrottslagen (1971: 69) (1 & 1 st. p. 1) 9. Lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. (1 & 1 st. p. 1) 10. Bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte— och avgiftsprocessen (1 %) 11. Expeditionskungörelsen (1964: 618) Utredningen har utarbetat förslag till ändringar i författningarna un- der punkterna 1 och 4 (jfr avsnitt 11.1). I 21 & fjärde stycket AOst bör man stryka vad där sägs om tillställ- ning för vilken Ba skall utgå. Motsvarande gäller 12 å andra stycket LAS. Författningsförslag har inte ansetts erforderliga. Såvitt gäller expeditionskungörelsen skall i avgiftslistan under avdel— ning III, under rubriken ”Allmän ordning och säkerhet” punkten ”Till- stånd för utlänning att anordna eller medverka vid offentlig föreställ- ning” utgå. Detsamma gäller beträffande sakregistret till avgiftslistan raden ”Offentlig föreställning etc.”. I övriga författningar krävs endast att de nya beteckningarna Aag och AaL införes i stället för Ba och BevL och utredningen har därför inte funnit anledning belasta betänkandet med utarbetade ändrings- förslag. . ' Uppenbart är att redovisningshandlingar rörande Aag bör ha samma sekretesskydd som andra uppgifter till ledning för taxering eller för beräknande av skatt. Även om Aag betecknas som en avgift är den en skatt av samma karaktär som de skatter som omfattas av 17 ä-sekretess— 1agen.[Lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar].

Särskilt yttrande

Av experterna Olle Johannesson och Ulf Peyron

Inledning

Utredningen föreslår att artistavgift skall utgå med 30 % av avgiftsun- derlaget, dvs. av den ersättning som utges till utländsk artist för artistiskt utövande här med undantag för nödvändig rese- eller transportkost- nad. Avgiftsskyldig är den som utger ersättningen. Utges ersättningen av utländskt artistföretag är anordnare, radioföretag eller svenskt ar- tistföretag som erlägger betalning till företaget avgiftsskyldigt, dock ej för mer än som har betalats. Är svenskt artistföretag avgiftsskyldigt är anordnaren solidariskt ansvarig för avgiften.

Artistavgiften är alltså i princip utformad som en ”bruttoavgift” för artistens uppdragsgivare beräknad på uppdragsgivarens kostnader med i förekommande fall solidariskt ansvar för anordnaren. Den bakomlig- gande tanken med avgiften är dock att ersätta beskattning av utländsk artist vid artistiskt utövande här i riket. Det föreslagna procenttalet har också avvägts med hänsyn härtill.

A vgiftsunderlaget

I samband med de överväganden som gjorts vid fastställande av avgif- ten till föreslagna 30 % har särskilt diskuterats frågan om att räkna in nödvändiga rese- och transportkostnader i avgiftsunderlaget. Utredning- en har därvid funnit att nämnda kostnader kunde undantas från av- giftsunderlaget utan att huvudprinciperna i övrigt rubbades. Vi är av den uppfattningen att samma motivering bör gälla även traktamentser- sättning eller ersättning som erlägges för artistens kost och logi. Oav- sett om artisten erhåller ersättningen i sin hand (traktamente) eller er- sättning utbetalas direkt till företag som tillhandahåller kost och/eller logi är avsikten uteslutande att kompensera de förhöjda levnadskostna- der som drabbar den som arbetar på ort utanför sin ordinarie bostad — allt under förutsättning att ersättningen/kostnaden uppgår till belopp som kan anses rimligt för att uppnå det avsedda syftet.

Vi är sålunda av den meningen att nu nämnda ersättningar/kostna- der i likhet med nödvändiga rese- och transportkostnader icke bör in- räknas i avgiftsunderlaget samt att fastställande av vad som kan anses

rimligt icke bör vålla några svårigheter — t. ex. kan maximibelopp per dygn fastställas i anvisningar av RSV.

Procentsatsen

Oavsett den principiella bakgrunden till avgiften kan man vidare inte bortse från att avgiften faktiskt utformats som en avgift för artistens uppdragsgivare m.fl. vilket i sig hade motiverat ett lägre procenttal. Bl. a. kan den avgiftsskyldige få krav på höjt gage från artisten på grund av den ändrade beskattningssituationen för artisten i hemlandet. Enligt vår mening har detta förhållande inte beaktats i tillräcklig utsträckning vid fastställandet av procenttalet 30.

Man kan inte heller bortse från att artistavgiften i praktiken för den avgiftsskyldige blir en med övriga arrangemangskostnader jämförbar kostnad. Eftersom ett arrangemang med utländska artister redan utan artistavgift alltid i större eller mindre omfattning belastas av särskilda kostnader är det föreslagna procenttalet ur konkurrenssynpunkt för högt.

Beträffande procentsatsen anser vi således sammanfattningsvis att ut- redningen borde ha övervägt ett lägre procenttal. Med hänsyn till vad här anförts anser vi att procenttalet inte hade bort sättas högre än 20 % eller motsvarande vad som gällde beträffande nuvarande be- villningsavgift före den senaste avgiftshöjningen.

Bilaga

(Plan för information)

ARTISTUPPGIFT Dulum

Länsstyrelsen i Stockholms län Fack

102 60 STOCKHOLM

Namn Pornon-lOrg-niutionmummor A Avgift:- *vldlu Utdelningsadress Telefon liv." riktnr) Postadress B Utländsk Kompletterande uppgifter om artisten samt uppgifter om övriga utländskn artister, ”|"! till som eventuellt medverkat lämnas under punkt K på omstående sida vilken den Namn avgifts- sk ld' '";in Utdelningsadress rancor-ss ersättning c Utländskt ankdam Uppgifter om utländska artister som medverkat lämnas under punkt K på omstående sida till vilket Wm." don avgifts- dt Id' "Ämne Utdelningsndrm Pon-dras betalning kr luteum-_" D Avgifa- 1 Ga9e* ........................................................................ pliktig ersättning .. . + 'ö' M 2 Traktamentsersattmng ............................................................. artistiska "(a.m. 3 Annan särskild ersättning i pengar* ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, 4 Värdet av kost .................... (Antal dygn ........................ ) .+.. ........................ 5 Värdet av logi ..................... (Antal dygn ........................ ) "'_'. ........................ 6 Kostnaden för annan förmån än enligt punkt 4 och 5** ............ +, ........................ * Nödvändig ro ll-r transportkostnad riknu ** Ei lörmlu " nödvändig imo in här ut |:, upp sep-rut under punkt E ron ollor "|"an E Under-men Ikr kostnad Å Rese- eller transportkostnad som undantagits från 0 1 och D 3 F Erlagd '" betalning Betalning till utländskt artistföretag G Avgifts- 1 Summa avgiftspliktig ersättning enligt punkt D 1-6 ............... underlag 2 Avgiiuundorlng vid begrånlld avgiftsskyldigt"! Inligr 9 s 1 n AuL (inlopp-x i F) T H Artistavgift 30 %av avgiftsunderlaget enligt G 1 eller ilönkommma. un ullig! G 2 ______ . (uuymm. fbr restavgift m m) . [Datum J Inbetalning Inbetalning har gjorts till länsstyrelsens pg-konto XX

OBS! På omstående sida lämms uppgifter om tillställningen (punkt L), kompletterande uppgifter i övrigt (punkt M) samt undertecknas artistuppgiften (punkt N)

l

Födelsedatum linden-litet Hemvist

uppgiften följande tillställ- ning/er

Datum

Ort

Anordnere (om annan in den evgifttdtyldir). För utländsk anordnare lämnas even uppoi t om nationalitet, hemvist ell: hemort samt postedrest här och i utlandet

M Övrig uppgiltl (kan Iimnes " Mild billll)

N Underdtrih Riktigheten av lämnade uppgifter intygas på heder och samvete

(Underskrlh)

(Informatlon till den avgift—kylnig)

KUN ”i;. BIBL.

Statens offentliga utredningar 1977

Kronologisk förteckning

1. Totalförsvaret 1977-82. På. 61. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. 2. Bilarbetstid. K. Bilaga E. I. 3. Utbyggd regional näringspolitik. A. 62. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. 4. Sjukvårdsavfall. Jo. Bilaga F. |. 5. Kvinnlig tronföljd. Ju. 63. Fortsatt högekoleutbildning. U. 6. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystamet 1. B. 64. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. |. 7. Rätten till vapenfri tjänst. Fo. 65. Kommunernas gatuhållning. 80. 8. Folkhögskolan 2. U. 66. Patienten i sjukvården — kontakt och information. S. 9. Betygen i skolan. U. 67. Energi, hälsa, miljö. Jo. 10. Utrikeshandalsstatistiken. E. 63. Energi, hälsa, miljö: Hälso— och miljövarkningar vid använd- 11. Forskning om massmedier. U. ning av fossila bränslen. Jo. 12. Kommunal och enskild väghållning. K. 69. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid använd- 13. Sveriges samarbete med u—Iändarna. Ud. ning av kärnkraft. Jo. 14. Sveriges samarbete med u-Iänderna. Bilagor. Ud. 70. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo. 15. Handelsstålsindustrin inför 1980vtalet. I. 71. Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. U. 16. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. I. 72. Affärstiderna. H. 17. Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. 73. U-landsinformation och internationell solidaritet. Ud. 18. Inflationsskyddad skatteskala. B. 74. Fiskarinäringen i framtiden. Jo. 19. Radio och tv 1978—1985. U. 75. Industrimineral. I. 20. Kommunernas ekonomi 1975—1985. 8. 76. Personalen vid kriminalvårdens anstalter. Ju. 21. Svensk undervisning i utlandet. U. 77. Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. Ud. 22. Arbete med näringshjälp. A. 78. Kommunerna. Utbyggnad — utjämning —— Finansiering. 8. 23. Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. 79. Skatteutjämning. B. 24. Näringsidkares avbetalningsköp m.m. Ju. 80. Länsdomstolarna. Ställning och organisation. Kn. 25. Båtliv 2. Registerfrågan. Jo. 81. Vårdpersonal. Utbildning och attityder. S. 26. Kvinna och försvarets yrken. Fo. 82. Att dö på sjukhus. 8. 27. Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. 83. Tillsynsdom. Ju. 28. Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. 84. Konsumentförsäkringslag. Ju. 29. Konkursförvaltning. Ju. 85. Patienter. S. 30. Elaktronmusik i Sverige. U. 86. Beskattning av företag. B. 31. Studiestöd. U. 87. Beskattning av företag. Bilagor. B. 32. Konsumenskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. 88. Förtidspensionering. Två forskningsrapporter. A. 33. Allmänflygplats—Stockholm. K. 89. Batingat arbetsföra. A. 34. Inrikesflygplats—Stockholm. K. 90. Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun. A. 35. Inrikesflygplats—Stockholm. Bilagor. K. 91. Översyn av skattesystemet. B. 36. Ersättning för brottsskador. Ju. 92. Utbildning i företag, kommuner och landsting. A 37. Underhåll till barn och frånskilda. Ju. 93. Ny jordförvärvslag. Jo. 38. Folkbildningen i framtiden. U. 94. Personval och valkretsindelning. Ju. 39. Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. 95. Måste insamlare kontrolleras? H. Kn. 96. Artistavgift. B. 40. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. $. 41. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. S. 42. Kronofogdemyndigheterna. Kn. 43. Koncentrationstendanser inom byggnadsmaterialindustrin. !. 44. Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. A. 45. Information vid kriser. H. 46. Pensionsfrågor m.m. S. 47. Billingen. !. 48. Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. 49. Översyn av rättshjälpssystemet. JU. 50. Häktning och anhällande. JU. 51. Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. H. 52. Forskningspolitik. U. 53. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1. U. 54. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U. 55. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilega 3. U. 56. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. I. 57. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. I. 58. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. |. 59. Energi —— program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. |. 60. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. ).

___—___

Statens offentliga utredningar 1977

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Kvinnlig tronföljd. [5] Psykiskt störda lagöverträdare. [23] Näringsidkares avbetalningsköp m. rn. [24] Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] Konkursförvaltning. [29] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] Ersättning för brottsskador. [36] Underhåll till barn och frånskilda. [37] Översyn av rättshjälpssystemet. [49] Häktning och anhållande. [50] Personalen vid kriminalvårdens anstalter. [76] Tillsynsdom. [83] Konsumentförsäkringslag. [84] Personval och valkretsindelning. [94]

Utrikesdepartementet

Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u— länderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. [14] U-Iandsinformation och internationell solidaritet. [73] Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. [77]

Fö rsva rsdepa rtementet Totalförsvaret 1977—82. [1] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Kvinnan och försvarets yrken. [26]

Socialdepartementet

Socialutredningen. 1. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [40] 2. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] Pensionsfrågor m.m. [46] Patienten i sjukvården — kontakt och information. [66] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. 1. Vårdpersonal. Utbildning och attityder. [81] 2. Att dö på sjukhus. [82] 3. Patienter. [85]

Kommunikationsdepartementet

Bilarbetstid. [2] Kommunal och enskild väghållning. [12] Allmänflygplats—Stockholm. [33] Brommautredningen. 1. lnrikesflygplats-Stockholm. [34] 2. Inrikes- flygplats-Stockholm. Bilagor. [35]

Ekonomidepartementet Utrikeshandelsstatistiken. [10]

Budgetdepartementet

Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. [6] Inflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi 1975—1985. [20] Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. [48] 1976 års kommunalekonomiska utredning. 1. Kommunerna. Ut- byggnad — Utjämning — Finansiering. [78] 2. Skatteutjämning. [79] Företagsskatteberedningen. 1. Beskattning av företag. [86] 2. Be- skattning av företag. Bilagor. [87] Översyn av skattesystemet. [91] Artistavgift. [96]

KUL. BIBL. 1 DJAN 1978

Utbildningsdepartemente

Forskning om massmedier. [11] Radio och tv 1978—1985. [19] Svensk undervisning i utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [31] Folkbildningen i framtiden. [38] Forskningsrådsutradningen. 1. Forskningspolitik. [52] 2. Sektors- anknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1. [53] 3. Informa- tion om pågående forskning. Expertbilaga 2. [54] 4. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. [55] Fansen högskoleutbildning. [63] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71]

Jordbruksdepartementet

Sjukvårdsavfall. [4] Översyn av jordbrukspolitiken. [17] Båtliv 2. Registerfrågan. [25] Energi. och miljökommitten. 1. Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av kärnkraft. [69] 4. Energi, hälsa, miljö: Arbets- miljö vid energiproduktion. [70] Fiskerina'ringen i framtiden. [74] Ny jordförvärvslag. [93]

Handelsdepartementet

Information vid kriser. [45] Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. [51] Affärstiderna. [72] Måste insamlare kontrolleras? [95]

Arbetsmarknadsdepartementet

Utbyggd regional näringspolitik. [3] Arbetet med näringshjälp [22] Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28] Sysselsättningsutredningen. 1. Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. [44] 2. Förtidspensionering. Två forskningsrapporter. [88] 3. Betingat arbetsföra. [89] 4. Anställning av arbetshandikap— pade i stat och kommun. [90] Utbildning i företag, kommuner och landsting. [92]

Bostadsdepartementet Kommunernas gatuhällning. [65]

lndustridepartementet

Handelsstålutredningen. 1. Handelsstålindustin inför 1980-talet. [15] 2. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. [16] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Billingen. [47] Delegationen för energiforskning. 1. Energi — program för forsk- ning, utveckling, demonstration. [56] 2. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. [57] 3. Energi -- program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga 8. [58] 4. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. [59] 5. Energi — program för forskning, utveckling, demonstra- tion. Bilaga D. [60] 6. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. [61] 7. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. [62] STUs stöd till teknisk forskning och innovation. [64] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71] Industrimineral. [75]

Kommundepartementet

Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. [39] Kronofogdemyndigheterna [42] Länsdomstolarna. Ställning och organisation. [80]

Nil & LiberFörlag iSBN 91-38-03706-8

Allmänna Förlaget ISSN O375—250X