SOU 1981:41

Prisreglering mot inflation? : slutbetänkande

x' 1

Förkortningar

Bilaga 1 Prisregleringars möjligheter, begränsningar och faror. Av Bertil Lindström

1. Frågan

2. Ekonomisk politik mot inflationen 2 1 2.2

2.3

2.4

2.5 2.6

Var ligger svårigheterna? . . . . . . . . EFO- modellen, förväntningsbildningen och marknadsprisbild- ningen . . . . . . . . . . . Koncentrerat beslutsfattande, ömsesidiga beroenden och eventu— ell prishöjningsbias . . . 2.3.1 Betydelsen av företagskoncentration 2.3.2 Koncentration i beslutsfattandet . 2.3.3 Prisrörlighet för ”auktionsvaror” och ”kundvaror” 2.3.4 Finns prishöjningsbias? . . . 2.3.4.1 Vad är ”prishöjningsbias”? . . . . 2.3.4.2 Vilka möjligheter finns att testa hypoteser om prishöjningsbias? . . . . 2.3.4.3 Undersökningar om förekomsten av prishöj- ningsbias . . 2.3.4.4 Spekulationer om lönehöjningsbias 2.3.4.5 Spekulationer om prishöjningsbias på varu- marknader Prisspridning mellan marknader . . . . . . 2.4.1 Vertikal prisspridning framåt och bakåt samt horisontell prisspridning . . 2. 4. 2 Prisspridning 1 verkligheten Förväntningarnas betydelse Ekonomisk-politiska slutsatser . . . 2.6.1 Sammanfattning av vad vi vet och inte vet 2.6.2 Begreppsdiskussion och begreppsdefinitioner 2.6.2.1 Funktionella respektive formella definitioner 26.22 Ett kunskapsteoretiskt påpekande 2.6.2.3 Olika typer av prisreglering

11

11

15 15

17

31 31 34 36 41 41

43

46 53

64 66

66 67 69 75 75 81 81 82 84

2.6.3 På vilka sätt skulle prisregleringar kunna tänkas bli använda? 2.631 Principiell syn på prisregleringars roll 2.6.3.2 Prisregleringar för att hindra en engångsinfla-

tion eller en ökning av inflationstakten 2.6.3.3 Kan prisregleringar användas när konkurrens- kraften återställs? . . . . . . 2.634 Kan prisregleringar användas, när inflations- takten skall minskas?

2.6.4 Ekonomisk-politiska alternativ 2.6.4.1 Alternativ växelkurspolitik 2.6.4.2 Diskussion av samhällskontrakt

3 Prisregleringars allokeringsefekter . 3.1 ”Rättvridande” och ”snedvridande” politik 3.2 Statiska och dynamiska allokeringseffekter 3.3 Statiska allokeringseffekter

3. 3.1 Har de svenska prisregleringarna skapat manifesta kösi- tuationer? 3.3.2 Priserna och transaktionerna på marknaden 3.4 Dynamiska allokeringseffekter

4 En diskussion av prisregleringars verkningar på sätten att fatta beslut och organisera samhällets verksamhet

4.1 Lobbying, darwinistiska processer och "horisontförskjutning-

ar . . . . . . . . . . . . 4.2 Prisreglering som rättstillämpning och som politik 4.3 Urval av makthavare

4.4 Förskjutningar av ”horisonten”

Referenser

BilagaZ Priskontrollens politiska ekonomi. Några observationer. Av Lars Jonung

1 Inledning

2 Sambandet ekonomi-politik

2.1 Inledning . . . .

2.2 Sambandet inflation- arbetslöshet

2.3 Svenska erfarenheter . . . 2.3.1 Konjunkturens inflytande på väljarna 2.3.2 Regeringens inflytande på konjunkturen

3 Priskontrollen i det politiska systemet 3.1 Den svenska priskontrollen 3.1.1 Priskontrollgradens utveckling . 3.1.2 Urvalet av priskontrollerade varor och tjänster 3.2 De amerikanska pris- och löneregleringarna 1971—1974 Den prisreglerande myndigheten 4 Innehåll sou 1981:41

89 89 ;

95 96 96 99

105 105 109 111

111 112 118

123

123 124 125 127

129

133

133

135 135 136 141 141 143

147 147 147 152 159

' 4 Slutsatser

Appendix ] Priskontrollens livscykel

Appendix 2

; Referenser

'!

Bilaga 3 Uppfattad och förväntad inflation i Sverige. Av Lars Jonung

1 Inledning 2 Teorier för prisförvänmingsbildningen

3 1Mått på inflationsförväntningar Indirekta mätningar Direkta mätningar 3.2.1 Kvantitativa undersökningar 3.2.2 Kvalitativa data . . . . 3.3 Ekonometriska studier med direkta förväntningsmått

4 Prisregleringskommitténs undersökning av uppfattad och förväntad inflationstakt 4.1 Intervjufrågorna 4. 2 De kvalitativa svaren . . . 4. 3 Svaren som angavs med ett numeriskt värde . 4.3.1 Den uppfattade inflationstakten för 1977 4.3.2 Den förväntade inflationstakten för 1978 4.3.3 Samvariation med kön, ålder, inkomst, bostadsort och barnantal 4.4 Intervallsvaren

5. En regressionsanalys av inflationsuppfattningens bestämningsfakto- rer

6. Osäkerhet, spridning och fördelning 6.1 Osäkerhet

6. 2 Spridning . . . . . 6. 3 Fördelningen av uppfattad och förväntad inflation

7. Sammanfattning av undersökningen Tabeller Litteraturförteckning

Bilaga4 Inflationsuppfattningen och prisregleringspolitiken 1978—1980. Av Lars Jonung '

181 181 183

187

189 189 193

199 199 200 201 206 208

211 211 214 217 220 222

225 229 233 241 241

242 245

249 253

285

11nledning...................287

2 Inflationsuppfattningen 1978—1980 . . . . . . . . . . . 289 1 2.1 De kvalitativa svaren . . . . . . . . . . . . . . 289 2. 2 De kvantitativa svaren . . . . . . . . . . . . 292

2.2.1 Den uppfattade inflationstakten för svaren som angavs med ett numeriskt värde . . . . . . . . . . 292 2.2.2 Den förväntade inflationstakten . . . . . . . . 295 2.2.3 Uppdelningen män—kvinnor . . . . . . . . . 300 2.2.4 Svaren som angavs med intervall . . . . . . . 301 2.2.5 Osäkerhet . . . . . . . . . . . . . . . 307 3 Prisregleringspolitiken och den förväntade inflationen . . . . 311 4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . 319 Litteraturförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . 321 Appendix] 323* AppendixZ 327 BilagaS Prispolitikens framväxt, utformning och administration . . . . 333 1 Resume över lagstiftning och utredningar på prisområdet . . . 333 1.1 Lagstiftningen under första världskriget och mellankrigstiden 333 1.2 Lagstiftningen under åren 1939—1947 . . . . . . . 334 1.3 Offentliga utredningar på pris- och konkurrensområdet under 1940- och 1950- talen . . . . . . . . . . . . 339 1.4 1956 ars lagstiftning på pris— och konkurrensområdet . . . 347 1.5 Offentliga utredningar på pris- och konkurrensområdet under 1960- talet . . . . . . . . . . . . . . . . . 349 1.6 1973 års ändringar 1 allmänna prisregleringslagen . . . 353 1.7 Offentliga utredningar på pris- och konkurrensområdet under 1970- talet

2 1956 års allmänna prisregleringslag

3 Bakgrunden till 1956 års allmänna prisregleringslag . 3.1 Prispolitikens inriktning under andra världskriget och efter- krigsåren . . . . . . . . . . . . . . . 365 3.2 1954 års priskontrollutredning . . . . . . . . . . 366 3.2.1 Fördelar av priskontroll enligt priskontrollutredningen 367 3.2.2 Olägenheter av priskontroll enligt priskontrollutredning— en..................373 3.3 Remiss- och riksdagsbehandlingen av priskontrollutredningens förslag

4 1973 års ändring i allmänna prisregleringslagen . . . . . . 385 4.1 Departementspromemorian Prisreglering som stabiliseringspoli- tiskt instrument . . . . . . . . . . . . 386 4.2 Riksdagsbehandlingen av förslag till ändring i prisregleringsla- gen . . . . . . . . . . . . . . . . . 391 ' 4.3 Finansutskottets utlåtanden rörande inriktningen av prispoliti- ken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 396 5 Regeringens riktlinjer för prisstoppet . . . . . . . . . . 401 6 Uppgiftsskyldighetslagen . . . . . . . . 407 6.1 Uppgiftsskyldighet enligt tidigare lagstiftning . . . . . . 407 6.2 1956 års uppgiftsskyldighetslag . . . . . . . . . . . 409 6.3 Sekretesskyddet . . . . . . . . . . . . . . . . 414 7 Statens pris- och kartellnämnd . . . . . . . . . . . . 417 7.1 Tidigare myndigheter på pris- och konkurrensområdet . . 417 7.2 SPK:s tillkomst och utveckling . . . . . . . . . . . 420 7.3 Regeringens gällande instruktion för SPK . . . . . . . 427 7.4 SPK:s arbetsuppgifter . . . . . . . . . . . . . . 431 7.4.1 Prisövervakning . . . . . . . . . . . . . 431 7.4.2 Administration av prisregleringar . . . . . . . 431 7.4.3 Konkurrensövervakning . . . . . . . . . . 436 7.4.4 Utredningsverksamhet . . . . . . . . . . . 438 7.4.5 Informationsverksamhet . . . . . . . . . . 442 7.5 SPK:s organisation . . . . . . . . . . . . . . . 444 Appendix ] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 447 AppendixZ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 457 Appendix3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 459 Appendix4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 461 Appendix5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 465 Appendix 6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 469 Appendix 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 471 Bilaga 6 Vissa rättsliga frågor vid tillämpning av prisreglering. Av hovrättsas— sessor Staffan Sandström . . . . . . . . . . . . . . . 477 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 477 2 Lagstiftningsarbetet på prisregleringsområdet . . . . . . . 481

4 Prisregleringslagens räckvidd i vissa avseenden 4.1 Innebörden av vissa begrepp m. m.

Förnödenhet och tjänst

4.1.2 Definitioner av otillåtna åtgärder Frågan om marginalreglering

Bakgrund 4. 2. 2 Äldre förarbetsuttalanden samt slutsatser m.m.

4. 2. 3 Vissa tekniska frågor vid marginalreglering . Frågan om prisreglering begränsad till visst eller vissa säljled

Frågan om differentierad, regional respektive individuell prisreg- lering

4.4.1 4.1.1

4.2 421

4.3 4.4

Lagstiftningen t. o. m. år 1941

4.4.2 Lagstiftningen efter år 1941

Differentierad prisreglering . . 4.4.2.2 Prisreglering endast inom en del av landet 4.4.2.3 Prisreglering avseende endast viss eller vissa

säljare . . . . . .

Tillämpning av indexavtal vid prisreglering m.m.

Bakgrund . .

4. 5. 2 Äldre förarbetsuttalanden

4.5.3 Tillämpningen m. m. 44.21

4.5 4.51

491 491 491 494 500 500 501 514 519

523 523 526 526 527

530 531 531 532 536

VISSA FÖRKORTNINGAR I BILAGOR TILL SLUTBETÄNKANDET

KBL

KF KI KO KoV KPI KR LRF MD NO PKF PKN PL SCB SGF SI SKFB SPK SPKFS SSLF

Lag (l953:603, ändrad bl.a. l956:244) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet, (konkurrensbegränsningslagen)

Kooperativa förbundet

Konjunkturinstitutet

Konsumentombudsmannen

Konsumentverket

Konsumentprisindex

Köttbranschens riksförbund

Lantbrukarnas riksförbund

Marknadsdomstolen

Näringsfrihetsombudsmannen

Pris- och kartellfrågor

Statens priskontrollnämnd

Allmän prisregleringslag (1956z236, ändrad bl.a. 19731301) Statistiska centralbyrån

Sveriges grossistförbund

Sveriges industriförbund

Sveriges köpmannaförbund

Statens pris— och kartellnämnd

Statens pris- och kartellnämnds författningssamling

Sveriges livsmedelshandlareförbund

BILAGA l

PRISREGLERINGARS MÖJLIGHETER, BEGRÄNSNINGAR OCH FAROR

Av Bertil Lindström

1 FRÅGAN

Under l970-talet var industriländernas inflation allmänt snabbare än under 1950—talet efter Koreakriget och under l960—talet. Detta gäller även åren före oljekrisen l974 och trots att l970—talets arbetslöshet var större än under l950- och l960-talen. Ett uttryck för detta är att begreppet "stagflation" har myntats för att namn- ge fenomenet1)'

I många länder uppfattades stagflationen som ett bevis på att traditionell penning- och finanspolitik inte längre räckte till för att hejda inflationen. Misslyckandet bestod nu dessutom inte bara i att inte kunna förena full sysselsättning med stabil pris- nivå utan i att inte kunna Upprätthålla stabil prisnivå, ens när arbetslösheten var omfattande. Man började söka andra medel mot inflationen, som man hoppades skulle vara mer verksamma än penning- och finanspolitik. Bland annat prövades i en rad länder produkt- prisregleringar, löneregleringar eller kombinerade produktpris- och löneregleringar.

Inflationen är förenad med stora nackdelar. De svaga i samhället skyddas inte mot den förmögenhets— och inkomstomfördelning, som inflationen leder till. Andra slags snedvridningar följer också med inflationen. Det blir svårt att fatta rationella beslut inom snart sagt alla enheter av samhället. Det gäller enskilda hus- hålls inköp av dagligvaror och konsumentkapitalvaror, beslut inom företag och beslut inom myndigheter eller i politiska sam-

l) En sammanfattning och analys av inflationsutvecklingen finns bl.a. i Blinder, A.S., Economic Policy and the Great Stag- flation, New York (Academic ress l979.

12

manhang. Dessutom gör inflationen en del samhällsekonomiskt lön— samma investeringar företagsekonomiskt olönsamma och andra sam— hällsekonomiskt olönsamma investeringar företagsekonomiskt lönsam- ma. Verksamhet, som hade gått ihop ekonomiskt vid en stabil pris— nivå, kan i en del fall drabbas av konkurs vid inflation. I andra fall kan verksamhet, som hade lett till konkurs vid en stabil pris— nivå,"räddas” av inflationen.

Om vi bortser från förbud att slå ihjäl medmänniskor etc, upp- fattas regleringar av många som något ont — kanske nödvändigt ont. Det onda består i att beslut avlägsnas från de punkter (i form av personer, platser och enskilda situationer) där kunskap om beslu— tets omedelbara verkningar på mikronivå finns och att anpassning i enskilda fall ersätts med enhetlighetl). Liksom andra regle— ringar kan även produktpris— och löneregleringar medföra krångel både hos myndigheter och i företag samt snedvridningar i resurs— allokeringen. Att man ändå har tillgripit regleringarna under 1970-talet beror uppenbarligen på att man har ansett det vara så angeläget att nedbringa inflationstakten, att man har varit beredd att ta risken att en del av effektiviteten i systemet uppoffras och därmed riskerat att avstå från en del av den möjliga produk- tionen för konsumtion, investeringar och offentliga ändamål.

En outtalad förutsättning bakom ett sådant ställningstagande är givetvis att produktnris— och/eller löneregleringar verkligen nedbringar inflationstakten. Fråga är emellertid om vi verkligen har rätt att utgå från detta. De forskningsresultat världen över som refereras i Jan Herins bilaga stöder inte att vi utan vidare kan räkna med att kortvariga produktpris— och/eller löneregle- ringar — vare sig dessa har varit engångsföreteelser eller uppre— pats flera gånger - leder till bestående dämpning av inflationstak— tenz). Lars Jonungs och Ingemar Hanssons bilaga angående svenska

l) Exempel: I civila sammanhang bestämmer den enskilde med hänsyn

till sin egen temperaturkänslighet, om han skall bära handskar. Vid exercis i militära sammanhang gäller ofta att antingen skall alla eller ingen i en trupp bära handskar.

2) Herin, J., "Pris- och löneregleringar i utlandet - en översikt av internationella erfarenheter”, bilaga nr 7 till prisregle- ringskommitténs slutbetänkande. Liknande resultat redovisas också i Blinder (l979), sid l2l ff.

produktprisregleringars verkningar på inflationstakten under l970-talet ger visserligen stöd för tanken att en kortsiktig pro— duktprisreglering använd vid ett enstaka tillfälle kan verka däm- pande på inflationstakten även efter prisregleringsperioden men antyder att en upprepad användning av — formellt sett kortvariga - prisregleringar tenderar att leda till att prisregleringarna

1)_

får en allt svagare dämpande verkan på inflationstakten

I föreliggande bilaga, kapitel 2, diskuteras inflationsmekanismer— na och hur ekonomisk politik inklusive prisregleringar kan tänkas inverka på inflationstakten. Perspektivet är i huvudsak mikroeko— nomiskt. Avsikten är att vi med hjälp av den disaggregerade infla— tionsanalys, som forskare världen över har lämnat bidrag till, skall förstå hur enskilda subjekts eller mindre aggregats beteende påverkas av och påverkar inflationsprocessen samt hur den eko— nomiska politiken griper in i de enskildas agerande. Därvidlag kan framställningen i kapitel 2 sägas komplettera Jan Herins res- pektive Lars Jonung och Ingemar Hanssons bidrag. Herins bilaga utgör ju en redogörelse för makroekonomiska analyser av andra länders erfarenheter av regleringar. Jonungs och Hanssons bilaga är en motsvarande analys av svenska regleringserfarenheter. I fö— religgande bilagas kapitel 3 diskuteras prisregleringars statiska och dynamiska verkningar på resursallokeringen. Där ställs och diskuteras alltså dels frågan om hur prisregleringar påverkar priser och prisrelationer och vilka verkningar denna påverkan i sin tur kan ha på resursanvändningen i ett givet läge, dels frå— gan om hur prisregleringar bl.a. via företagens lönsamhet kan på— verka den ekonomiska utvecklingen. I kapitel 4 diskuteras hur prisregleringar på kort och lång sikt kan påverka sättet att fatta beslut i ett samhälle och (i huvudsak på längre sikt) orga— nisera beslutsfattandet och bemanna de strategiska inflytande-

posterna.

l) Jonung, L. och Hansson, 1. "En ekonometrisk studie av prisreg— leringspolitikens effekter på den svenska inflationen under 1970-talet", bilaga nr l0 till prisregleringskommitténs slut- betänkande.

SOU 1981:41 2 EKONOMISK POLITIK MOT INFLATIONEN 2.1 Var ligger svårigheterna?

Antag att ansvariga inom regering, riksdag och riksbank en dag bestämde sig för att föra en växelkurs—, finans- och penning- politik som reducerade inflationstakten från l5 procent per år till 0 procent per år. Vad skulle hända i samhällsekonomin? Kunde man få samma reala utveckling, samma inkomst— och förmögenhetsför- delning etc. utan inflation som vid l5 procents årlig inflation? Om alla var införstådda med den nya utvecklingen samt alla kontrakt, skatteregler etc. reviderades på ett sådant sätt att real inkomst— och förmögenhetsfördelning inte påverkades av att inflation uteblev, skulle det gå. Förutom ett närmast fantastiskt ekonomiskt och juri- diskt skarpsinne skulle en sådan allmän uppslutning erfordra en enorm kommunikationsinsats. Därför kan vi utan vidare avvisa tan- ken på att det skulle gå att över en natt genomföra en så kraftig minskning av inflationstakten utan realekonomiska verkningar.

En drastisk sänkning av inflationstakten skulle medföra en mängd problem i form av konkurser, arbetslöshet, svårigheter att på oli- ka valutabörser försvara den nödvändiga uppskrivningspolitiken etc. Det är alltså inte på något sätt underligt att de ekonomisk- politiskt ansvariga inte åstadkommer en sådan inflationsminskning. Den förutsätter antingen kommunikation mellan olika berörda parter i en helt omöjlig omfattning eller också leder den till oacceptab- la samhällsekonomiska konsekvenser.

För att en ekonomisk—politisk uppgift skall kunna betecknas som "lätt" bör den kunna genomföras utan ett Omfattande samråd och samtidigt medföra små negativa biverkningar på andra områden än det åsyftade. Även lätta uppgifter kan emellertid underlåtas be— roende på de ansvarigas bristande kunskap om sammanhangen och/eller vilja att klara uppgiften. Det vore därför fel att utgå från att alla hittills registrerade misslyckanden beror på att uppgifterna ifråga har varit för "svåra" att klara av.

Vi skall i det följande definiera olika ekonomisk—politiska upp— gifter och försöka ange de svårigheter som är förenade med att

klara av dem. Diskussionen kommer att föras på ett sådant sätt att det skall bli någorlunda lätt att anknyta en analys av pris— regleringars möjligheter till den.

De svårigheter, som är förenade med att bekämpa inflationen, kan förklaras med dels att det finns förväntningar om inflation i systemet, dels att somliga har iklätt sig förpliktelser mot andra med den outtalade (dvs. inte uttryckligt angivna) förutsättningen att det skall vara inflation. Ett låneavtal med fast nominell ränta är exempel på det sistnämnda. En räntesats på l2 procent per år kan ha bestämts mot bakgrund av att såväl låntagare som långivare väntar sig lO procents årlig inflation1). Men det står inte i kontraktet att räntesatsen har avtalats med denna förut— sättning. Ännu mindre står det något om att räntesatsen skall ändras, om inflationstakten visar sig bli en annan än den för- väntade. Därmed finns det heller ingen förutsättning för att un— der den stipulerade löptiden ändra räntesatsen, om inflationstak— ten skulle bli lägre. När det då visar sig att låntagarens in— täkter inte utvecklas i den takt som han hade tänkt sig men ändå förpliktelserna mot långivarna är oförändrade, uppkommer i första hand reala förmögenhetsförluster för låntagaren. I värsta fall kan han tvingas till konkurs.

Ju mer det finns av ovannämnda typer av åtaganden i en ekonomi desto svårare blir det att bekämpa inflationen. Det finns emeller- tid lägen, då ett bekämpande av inflationen inte innebär att man slår undan förutsättningarna för gjorda åtaganden utan det tvärt— om är så att förutsättningarna ändras på ett överraskande sätt, om inflationen inte bekämpas.

En "engångsinflation" som inte har varit allmänt väntad och en oväntad ökning av inflationstakten är exempel på det sistnämnda. De flesta av de gällande överenskommelserna har träffats med den

l) Det kan t.ex. handla om ett industriobligationslån. Med for— mellt korta löptider och/eller genom att ange låneräntan i förhållande till diskontot (som då emellertid förutsätts änd— ras med hänsyn till inflationen) kan man ta hänsyn till att inflationstakten är svår att förutse.

outtalade förutsättningen att det inte skall bli någon engångs- inflation eller någon ökning av inflationstakten. Om därför de ekonomisk—politiskt ansvariga vidtar åtgärder mot dessa förete- elser i så god tid att förväntningarna inte har hunnit ändras och därmed avtalsbildningen inte hunnit påverkas, erfordras inte något omfattande samråd för att undvika negativa biverkningar på

l)_

sysselsättning, förmögenhetsfördelning etc.

Talet om att "det är lättare att stämma i bäcken än i ån" tycks alltså väl kunna tillämpas, när det gäller inflation. Det är lättare att hindra en engångshöjning av prisnivån än att efter höjningen bringa den tillbaka, och det är lättare att hindra en ökning av inflationstakten än att minska inflationstakten, när människorna har lärt sig att betrakta en viss inflations- takt som något av "naturens ordning".

2.2 EFO—modellen, förväntningsbildningen och marknads- prisbildningen

Sedan slutet av l960-talet har den s.k. EFO-modellen haft en fram- skjuten plats i den allmänna svenska ekonomisk—politiska debatten. Trots att modellen har beskrivits i många skrifter, skall vi här

2)

beskriva den kortfattat . Denna beskrivning får sedan vara ut-

gångspunkt för en diskussion av inflationsproblemen i en ekonomi, som dels är i hög grad öppen för prisimpulser från omvärlden, dels fungerar som ekonomier i allmänhet, när det gäller förväntningar- nas betydelse i inflationsprocessen samt betydelsen av efterfråge- och utbudsöverskott samt kostnadsutveckling för prisbildningen på

enskilda marknader.

l) Visserligen kan man säga att man genom att hindra en oväntad inflation avstår från en tillfällig minskning av arbetslösheten (innan inflationsförväntningarna har hunnit justeras uppåt och/eller ekonomin hunnit anpassa sig till den nya högre pris- nivån) och att man hindrar viss (eventuellt önskad) förmögen- hetsomfördelning från att inträffa, men detta bortser vi ifrån. 2) Se t.ex. Edgren, G., Faxén, K-O. och Odhner, C.-E., Lönebild: ning och samhällsekonomi, Stockholm (Rabén & Sjögren) l970.

EFG—modellens grundsamband är tämligen enkla. Ekonomin tänks vara uppdelad i två sektorer, en för internationell konkurrens utsatt sektor, k-sektorn, och en från internationell konkurrens skyddad sektor, s-sektornI). För k-sektorn gäller följande, ”hu- vudkurssamband” [(l) och (2)] 2):

Procentuell årlig förändring av produktpriserna i kronor =

= procentuell årlig förändring av världsmarknadspriserna på produkterna i främmande valuta +

+ procentuell årlig förändring av pris (i kronor) på främmande valuta ....................................................... (l)

Procentuell årlig förändring av timlönekostnaden i kronor =

||

procentuell årlig förändring av produktpriserna i kronor + + procentuell årlig förändring av produktionsvolymen per arbe— tad timme ................................................... (2)

För lönerna gäller följande "huvudkurssamband":

Procentuell årlig förändring av timlönekostnaden i kronor i

s-sektorn =

procentuell årlig förändring av timlönekostnaden i kronor i k-sektorn ...................................... ' .............. (3)

l) S-sektorn är egentligen inte helt skyddad från internationell konkurrens. Vi vet ju t.ex. att svenska högfjällshotell kon- kurrerar med österrikiska. Till och med t.ex. vanlig bostads— standard konkurrerar med t.ex. charterresor. Om de senare blir billigare i förhållande till de förra, avstår en del människor från en del av bostadsstandarden (eller dess höjning) för att i stället köpa charterresor.

2) I vanliga fall,när man presenterar EFG—modellen, talar man om endast gg huvudkurs, nämligen den för timlönekostnaden i hela ekonomin. I den diskussion som förs här, är det emellertid än- damålsenligt att "dekomponera" EFG—modellen mer än som Vanli— gen brukar göras och i sammanhanget tala om flera olika huvud- kurser. Assar Lindbeck har f.ö. också dekomponerat modellen på praktiskt taget samma sätt i uppsatsen Imported and Structural Inflation and Aggregate Demand: The Scandinavian Model Recon— structed" i Lindbeck, A. (ed), Inflation and Employment in Open Economies, Essays by members of the Institute for Inter- national Economic Studies, Studies in International Economics, Vol 5, Amsterdam, New York, Oxford (North Holland Publishing Company) l979, sid. l3—40.

För s—sektorn gäller följande ”huvudkurssamband":

Procentuell årlig förändring av priser i kronor =

= procentuell årlig förändring av timlönekostnad i kronor - — procentuell årlig förändring av produktionsvolymen per arbetad timme (5 procentuell årlig förändring av lönekostnad per produce- rad enhet i kronor) .......................................... (4)

För hela ekonomin gäller följande definitionssamband:

Procentuell årlig förändring av allmänna prisnivån 5

E k—sektorns andel - procentuell årlig förändring av priserna

i kronor på k-sektorns produkter +

+ s-sektorns andel - procentuell årlig förändring av priserna i kronor på s—sektorns produkter ............................. (5)

Att samband är ”huvudkurssamband" innebär att de inte med tvingande nödvändighet måste gälla. Avvikelser från sambanden medför emeller- tid spänningar i systemet, som inte utjämnas utan återgång mot respektive huvudkurs,

EFG-modellen brukar framställas som en rekursiv modell1). I den enklaste formen är dessutom växelkurserna fasta. Den internatio- nella prisutvecklingen och därmed utvecklingen av priserna på k-sektorns produkter i kronor bestäms exogent, dvs. utanför mo- dellen. Detta gäller även utvecklingen av produktionen per arbets— timme i de två sektorerna. Prisutvecklingen för k-sektorn bestäm- mer tillsammans med arbetsproduktivitetens utveckling hur timlöne— kostnaden skall utvecklas i första hand i k-sektorn (samband nr (2)) men därmed även i andra hand i s-sektorn (samband nr (3)).Denna löneutveckling bestämmer sedan tillsammans med arbetsproduktivite— tens utveckling i s—sektorn hur s—sektorns priser skall utvecklas (samband nr (4)).Eftersom arbetsproduktiviteten antas växa lång— sammare i s-sektorn än i k-sektorn, brukar man dra slutsatsen att s—sektorns priser kommer att stiga snabbare än k—sektorns. Den all—

l) Att en modell är rekursiv innebär att orsaksrelationerna i

modellen hela tiden går i endast en riktning. Om förhållandena i A påverkar förhållandena i 8, kan således i en rekursiv mo— dell förhållandena i B varken direkt eller indirekt påverka förhållandena i A.

männa prisnivåns utveckling är ett vägt genomsnitt av k-sektorns och s—sektorns prisutveckling (samband nr (5)). Då s-sektorns pri— ser ökar snabbare än k—sektorns priser, kommer även den allmänna prisnivån att öka snabbare än prisnivån i den internationella han— deln.

I det följande skall vi lämna fler möjligheter öppna än man nor- malt brukar göra, när man arbetar med EFG—modellen. Vi kommer in— te att strikt utpeka vissa variabler som exogent bestämda och andra som bestämda endogent, d.vs. inom modellen. Vi kommer egent— ligen att lämna modellen men ändå utnyttja dess tankestruktur.

Samband nr (l) säger att svenska produkters priser i det långa loppet måste ändras i samma takt som priserna på konkurrerande produkter från andra länder. Om priserna på de svenska produkterna skulle öka snabbare, skulle detta medföra att deras priser skulle stiga i förhållande till de konkurrerande produkternas priser. Detta skulle i sin tur medföra att Sveriges marknadsandelar minska— de och alltså att det skulle bli svårt att avsätta svenska produk- ter i en volym motsvarande produktionskapaciteten såväl på ut— ländska marknader som på den svenska marknaden. Om å andra sidan de svenska produkternas priser sjönk i förhållande till konkurre— rande produkters priser, skulle så småningom en så stor volym av svenska produkter efterfrågas, att produktionskapaciteten i svenska anläggningar inte på långa vägar motsvarade efterfrågevolymen.

Samband (l) säger ingenting om hur anpassning mot huvudkursen går till. På basis av andra överväganden kan man emellertid säga att världsmarknadspriserna i främmande valuta får sägas vara utifrån givna från svensk synpunkt. Såväl växelkursutveckling som utveck— ling av produktpriserna i kronor är däremot påverkbara från svensk synpunkt. Spänningar i systemet, som har uppstått via att kron— prisutvecklingen avvikit från samband (l) kan (som l977) elimine— ras med hjälp av en växelkursförändring eller (som l97l-l973) ge— nom att produktpriserna i svenska kronor ändras i annan takt än som gäller för världsmarknadspriserna.

Samband (2) tarvar en avsevärt mer omfattande diskussion än sam- band (l). Formellt kan man säga, att det utgör villkor för att lönernas andel av produktionsvärdet skall vara konstant. Med konstant löneandel blir också andelen för (kapitalförslitning plus driftsöverskott) konstantlä Om timlönekostnaden i kronor stiger snabbare än summan av ökningstakten för priserna i kro- nor och ökningstakten för produktionsvolymen per arbetstimme, ökar löneandelen och därmed minskar den andel av intäkterna, som skall täcka kapitalförslitning och kapitalförräntning. Om en sådan utveckling pågår under en längre tid, sjunker lönsamheten i" företagen till en så låg nivå, att stora delar av näringslivet blir finansiellt bräckliga och sårbara samt investeringsviljan

och expansionskraften i näringslivet i allmänhet blir kraftigt försvagade. Om å andra sidan lönerna ökar långsammare än enligt samband (2), minskar löneandelen och därmed ökar lönsamheten i företagen. Detta leder till att företagens finansiella motstånds— kraft ökar och att den allmänna expansions— och investeringsviljan

blir större.

Vid en närmare diskussion av mekanismerna enligt samband (2) stöter man emellertid på en mängd oklarheter. I första hand gäller dessa frågor beträffande hur avvikelser från huvudkursen och (kanske framför allt) hur rörelser tillbaka mot huvudkursen åstadkoms. I sammanhanget finns också anledning att behandla frågan, om stor— heterna i sambandet avser faktiska (t.ex. redan historiskt reali- serade) värden eller förväntade värden.

Låt oss anta ett utgångsläge med balans i följande avseende: Export och import balanserar. Det råder balans på arbetsmarknaden vid full sysselsättning. Företagen är tillräckligt solida och lönsamma för att investera i sådan utsträckning att det (tillsam- mans med offentliga investeringar) motsvarar det sparande som framkommer vid full sysselsättning.

l) EFG—modellens samband avser egentligen ”förädlingspris" i stället för "produktpris" och "förädlingsvolym per arbets- timme" i stället för "produktionsvolym per arbetstimme” och samband (2) blir då ett villkor för konstant andel av föräd— lingsvärdet för lönerna. Denna anmärkning kan emellertid i detta sammanhang betraktas som teknisk snarare än som avgöran— de för resonemangets slutsatser.

Av någon anledning stiger därefter lönekostnaden per timme i k-

sektorn mer än summan av prisstegring på k-sektorns produkter och ökning av arbetsproduktiviteten i k-sektorn1). För att förebygga

en fördomsfull tolkning skall vi också uttrycka detta som att pri— serna stiger mindre än skillnaden mellan lönekostnadsstegring och ökning av arbetsproduktiviteten, m.a.o. att priserna på k-sektorns produkter stiger mindre än lönekostnaden per producerad enhet inom sektorn.

Den andel av intäkterna, som går till att täcka kapitalförslitning och kapitalavkastning, minskar alltså. Företagen i k—sektorn visar minskad lönsamhet. Detta leder till att ekonomin kommer ur balans enligt de ovan angivna kriterierna. K—sektorns företag blir mindre benägna än tidigare att bjuda ut sina produkter på den inhemska marknaden och på utländska marknader. Importen tenderar alltså

att öka samtidigt som exporten tenderar att minska och därmed ten— * derar export och import att inte längre balansera. K—sektorns före- tag blir också mindre benägna att sysselsätta arbetskraft direkt. Dessutom blir de mindre benägna att sysselsätta arbetskraft indi— rekt genom att investera. Efterfrågan på arbetskraft minskar allt— så, och det uppstår tendenser till utbudsöverskott på denna mark— nad, dvs. arbetslöshet.

När EFG—modellen har presenterats, har ofta endast en av flera möjliga vägar till anpassning tillbaka mot balans angivits. Denna

l) Bland tänkbara anledningar kan följande här nämnas:

a) Skatteprogressivitet i förening med en höjning av den all— männa prisnivån leder till att löntagarna måste kräva mycket stora lönehöjningar för att givet att prisnivån inte sti- ger ännu mer — återställa den tidigare reallönen efter skatt. Jfr Lundberg, E., Konjunkturer och ekonomisk politik, Stock- holm (Studieförbundet Naringsliv och Samhälle) l953, sid. 408 ff b) Det råder tillfälligt ett stort efterfrågeöverskott på ar-

betskraft. c) Man förväntar snabbare prisstegringar än som senare faktiskt inträffar. Jfr Lars Calmfors, "Lönebildning, internationell konkurrens— kraft och ekonomisk politik" i Vägar till ökad välfärd, be— tänkande av Särskilda näringspolitiska delegationen, Ds Ju l979zl, Stockholm (Justitiedepartementet/Liber) l979, sid. llB—l7l, särskilt sid. l30-l35.

anpassning har bestått i att timlönekostnaderna under en tid har haft en långsammare ökningstakt än summan av prisökningstakt och ökningstakt för arbetsproduktivitet. Tendenserna till arbetslös- het har också verkat för en sådan anpassning.

Såväl teoretiskt som i verkligheten finns emellertid flera anpass- ningsmöjligheter. En sådan är extra stora prisstegringar under en tid. För att det då skall vara fråga om en anpassning tillbaka

mot jämvikt, måste dessa extra prisstegringar ske med hjälp av ned— skrivning av valutans yttre värde. Om statsmakterna devalverar och därigenom möjliggör en prisstegring, får detta sägas vara ett ut- tryck för att de inte accepterar t.ex. de sysselsättningsproblem, som annars skulle föreligga under en övergångsperiodll. Om pri— serna däremot höjs utan devalvering, kommer landet i stället ur den huvudkurs, som ovan uttryckts med samband nr (1). Problem med lönsamhet, utrikesbalans och sysselsättning kommer då via liten efterfrågevolym på k-sektorns produkter i stället för att ta sig uttryck i att små kvantiteter utbjuds från k-sektorns företag.

En annan reaktion kan gå via nedläggningar av företag inom k—sek- torn OCh därmed en endogent bestämd ökning av produktionsvolymen per arbetstimme. (Genom att arbetstimmar i de företag, som visar den lägsta arbetsproduktiviteten, faller bort, ökar k—sektorns genomsnittliga arbetsproduktivitet). Problem med arbetslöshet och utrikesbalans kan i ett sådant fall elimineras genom att den offent- liga sektorn expanderar samt finansierar expansionen på ett sådant sätt att den inhemska efterfrågan på k-sektorns produkter och im—

2)_

porterade produkter minskar

I det förstnämnda fallet, huvudfallet, var det löneutvecklingen som på sikt anpassades till den internationella prisutVecklingen. I de två andra fallen var det tvärtom prisutvecklingen (för k— sektorns produkter) som anpassades till löneutvecklingen. Alla

l) Jfr Lindbeck (l979), sid. 38. 2) Jfr Söderström, H. T—son och Viotti, S., "Money Wage Distur- bances and the Endogeneity of the Public Sector in an Open Economy" i Lindbeck, A. (ed) (l979), a.a.. I denna uppsats dis- kuteras utförligt möjligheten att upprätthålla balans i utlands- betalninqarna, när s—sektorn (som innefattar den offentliga

sektorn) expanderar.

fall går att analysera med samma modellstruktur. Det gäller ba- ra att förstå var inom det politiko—ekonomiska systemet motstån— det mot spänningar är svagast. Är man beredd att på politisk nivå ackommodera till viss löneutveckling, dvs. (i detta fall) att med anpassningsåtgärder eliminera sysselsättningskonsekvenserna av att lönerna stiger snabbare än "löneutrymmet", kommer prisutveck- lingen snarare än löneutvecklingen att anpassas.

Samband nr (3) kan sägas vara uttryck för att konkurrensen funge- rar på arbetsmarknaden och/eller för den solidariska lönepolitiken. Sambandet säger att lönerna i de två sektorerna i det långa loppet inte kan ändras i olika takt. Om så skulle ske, skulle lönerela— tionerna ändras på ett sådant sätt att sektorn med eftersläpande löner, fick rekryteringssvårigheter samt att arbetstagare till— sanmans med fackliga företrädare fann läget oacceptabelt. Det

bör betonas att sambandet inte bör uppfattas strikt ens om man

ser det som ett huvudkurssamband. Vare sig man ser det som ut— tryck för marknadskrafternas spel eller för solidarisk lönepoli— tik, har man anledning att räkna med att lönerelationer kan komma att ändras, dvs. att olika gruppers löner ändras i olika takt. Även om vi räknar med att sådana relationsändringar skall ske, vågar vi påstå att huvudkurssambandet innebär att ju större löne- ökningstakten är inom den ena sektorn desto större blir löneök— ningstakten inom den andra sektornl).

Sambandet i sig säger ingenting om vilken av de två sektorerna det är som är (eller skall vara) löneledande. Vid några till- fällen har s-sektorn och då särskilt dess offentliga del fått denna roll, vilket har medfört avvikelser från i första hand huvudkurs nr (2) men också från huvudkurs nr (l).

l) Samband nr (3) kan alternativt skrivas: | Procentuell årlig förändring av timlönekostnaden i s—sektorn = ! = procentuell årlig förändring av timlönekostnaden i k-sektorn + + konstant relationsändringskomponent. Jfr Lindbeck (1979),

sid. 19.

Samband nr (4) är formellt ett villkor för konstant löneandel i s—sektornl). Om s—sektorns priser stiger snabbare än enligt sam- bandet, minskar alltså löneandelen och därmed ökar lönsamheten i s-sektorns företag. Olika mekanismer, t.ex. nyetablering inom s-sektorn, skulle föra tillbaka prisutvecklingen (eventuellt ock- så löneutvecklingen) tillbaka mot huvudkursen. Man kan inte helt bortse från möjligheten att efterfrågan på s-sektorns produkter leder till höjda priser på dessa och att detta i sin tur leder till höjda löner först i s-sektorn och sedan i k-sektorn. En så- dan löneutveckling kan sedan ackommoderas med en växelkursföränd- ring, som gör det möjligt att höja k—sektorns produktpriser i kronor utan att försämra den internationella konkurrenskraften.

I två uppsatser har Lars CalmforsZ) närmare undersökt dels löne— bildningen inom k-sektorn och s-sektorn dels prisbildningen i de två sektorerna . När prisbildningen undersöktes i den andra upp- satsen, delades k-sektorn upp i (huvudsakligen) exportinriktade branscher och (huvudsakligen) importkonkurrerande branscher. I en senare uppsats av Lars Calmfors och Jan Herin redovisas ett antal samband, som förklarar prisutvecklingen i olika branscher som huvudsakligen är skyddade från internationell konkuggens, är im- analyserar också relationen mellan sina resultat och EFG—modellen. I det följande skall deras resultat presenteras och sättas in i EFG—sammanhanget. Det senare görs emellertid med stor frihet i förhållande till de båda författarnas framställning. portkonkurrerande respektive starkt exportinriktade . Calmfors

För lönebildningen inom k-sektorn erhöll Calmfors följande samband:

w; = 6.25 + 0,08(V—U) + 0,3lpJTC_1 + 0,18(p$+ q?) ......... (6) (3,53) (2,44) (2,13)

l) Se not l, sid 21. 2) De två uppsatserna utgör kapitel VI och VII i hans Prices, Eages and Employment in the Open Econom , Stockholm (Institute for International Economic Studies, University of Stockholm) 1978. När det gäller de resultat, som presenteras här, redovi- sar han ett nära samarbete med Jan Herin. 3) Calmfors, L. och Herin, J., "Domestic and Foreign Price In-

fluences: A Disaggregated Study of Sweden". i Lindbeck, A.(ed). a.a., sid 269—306.

procentuell förändring av timlön mellan år (t—l) och år t

V = antalet lediga platser vägda genomsnitt för vissa U = antalet arbetslösa kvartal åren (t—2), (t—l) och t. på.] = procentuell förändring av k—sektorns förädlingspris i kronor mellan år (t-2) och (t—l) p% = procentuell förändring av k—sektorns förädlingspris i kronor mellan åren (t-l) och t

g? = procentuell förändring av produktionsvolymen (förädlings—

volymen) per arbetstimme i k-sektorn mellan år (t—l) och t

[(p% + q; ) alltså = procentuell förändring av förädlingsintäkten per arbetstimme i kronor mellan år (t—l) och t] t-värden anges inom parentesl).

Sambandet visar ett stöd för hypotesen att löneutvecklingen på— verkas av arbetsmarknadsläget, av tidigare utveckling av k—sektorns priser samt av hur intäkten per arbetstimme samtidigt utvecklas inom k—sektorn. Det går inte att avgöra om den tidigare prisut— vecklingen står som mått för inflationsförväntningarna eller om man skall uppfatta deras utslag i regressionen som uttryck för att löntagarna i efterhand kompenserar sig för inträffade pris- stegringar. Hur som helst visar sambandet på möjligheten att lö— nerna inom k—sektorn på kort sikt kan förändras på ett sätt som står i strid med huvudkurssamband nr (2) ovan. Med en sådan ut— veckling kommer emellertid arbetsmarknadsläget (variabeln V=U) att påverkas på ett sådant sätt - om inte växelkurs e.d. ändras ' att lönerna småningom börjar utvecklas mot huvudkursen.

Det bör betonas att samband nr (6) har skattats på basis av siffer— uppgifter avseende timlöne-, pris— och timintäktsförändringar,

l) Skattningsperiod: l958-l973

= 0,70

EZ = 0,63

DN = 1,98

som alla är positiva. Därför skulle vi göra oss skyldiga till otillåten extrapolering av resultaten, om vi använde sambandet för att förutsäga löneutvecklingen vid sjunkande priser och tim— intäkter. Motsvarande kommentar kan lämnas även för de kommande

sambanden.

För lönebildningen inom s-sektorn erhöll Calmfors följande

samband: t t WN = 0,22 + 0,92wT ........................................ (7)

(5,07) där WE = procentuell förändring av timlön i kronor i s-sektorn

1)

mellan år (t—l) och t. t-värde anges inom parentes

Sambandet är konsistent med huvudkurssamband nr (3)2); Det kan emellertid inte sägas utgöra någon test på hypotesen att k-sektorn är löneledande eller på hypotesen att lönerna i s-sektorn inte di— rekt påverkas av andra variabler än lönerna i k-sektorn. I detta sammanhang är det också värt att nämna Lars Jacobssons och Assar Lindbecks resultat beträffande överföringen av löneförändrings-

l impulser i den svenska ekonomin3). Denna studie visade bl.a. att löneförändringar inom en sektor har tenderat att överföras till

andra delar av ekonomin.

l) Skattningsperiod: l956-l972 2

R =O,63 F? = 0,6l pw = 2,18

2) Koefficienten 0,92 avviker inte signifikant från l ens med mycket lågt ställda krav på signifikans. Eftersom inte något t-värde anges för den konstanta termen, går det inte att uttala sig om denna signifikans. Den är emellertid numeriskt obetyd— lig i förhållande till de nominella löneförändringarna 1956-72. 3) Jacobsson, L. och Lindbeck, A., ”On the Transmission Mechanism of Nage Change", The Swedish Journal of Economics, Vol. 73 (l972), sid. 273-293.

När det gäller produktprisernas utveckling i olika branscher, re- dovisas en mängd samband i Calmfors andra här nämnda uppsats och i Calmfors och Herins gemensamma uppsats. I dessa uppsatser rela— teras produktprisernas utveckling till ett antal förklaringsva- riabler, nämligen internationell prisutveckling för liknande va— ror, löneutveckling (eller utveckling av lönekostnad per produce— rad enhet), prisutveckling för insatsvaror (eller utveckling av materialkostnad per producerad enhet) samt mått på efterfråge- tryck på respektive marknad (kapacitetsutnyttjande). Lönekostnads- variabeln gav signifikant utslag för flera branscher. Bland dessa branscher förekom inte bara skyddade branscher och importkonkurre— rande branscher utan också exportinriktade branscher, men lönekost- nadsvariabeln förefaller ha varit mer betydelsefull inom skyddade

och importkonkurrerande branscher. I stort sett samma kan sägas beträffande materialkostnadsvariabeln. Den variabel som represen- terat den internationella prisutvecklingen gav signifikant utslag främst för exportinriktade branscher. Det hände alltså ofta att denna variabel inte gav signifikant utslag, vad gäller prisutveck- lingen för importkonkurrerande svenska produkter. Så gott som ge— nomgående visade det sig att efterfrågeöverskottsvariabeln inte gav något signifikant utslag.

De resultat som här har refererats ger anledning till ett par pre— liminära slutsatser. För det första ser det ut som om ett rimligt alternativ till EFG—modellens sektoruppdelning för den svenska eko- nomin skulle kunna vara en uppdelning i dels en exportinriktad sektor,dels en sektor bestående av skyddade och importkonkurreran— de branscher. Den internationella prisutvecklingen skulle främst influera prisutvecklingen inom exportsektorn. För det andra tycks

kostnadsutvecklingen vare sig det är fråga om lönekostnader eller materialkostnader - påverka prisutvecklingen inom flera export— branscher samt inom importkonkurrerande och skyddade branscher.

Det kan vara skäl att något spekulera på basis av de refererade resultaten och i anslutning till den tidigare teoretiska framställ- ningen. Låt oss anta att en kraftig lönekostnadsstegring i enlig—

het med Calmfors och Herins resultat leder till en kraftig steg-

ring av olika produktprisen Låt oss anta att dessa prisstegringar är så kraftiga att priserna hamnar ovanför den huvudkurs, som anges av samband (l). Nu borde alltså svensktillverkade produkter bli svåra att sälja i konkurrens med liknande utländska produkter. Detta borde i sin tur medföra, att de svenska tillverkarnas kapa- citetsutnyttjande minskade. Calmfors och Herins resultat pekar emellertid på att ett sådant minskat kapacitetsutnyttjande inte skulle medföra att prisutvecklingen bromsades. Svårigheter att sälja tycks alltså inte direkt verka för att produktpriserna bör- jar röra sig tillbaka mot huvudkursen. För att en sådan rörelse tillbaka skall åstadkommas behövs då en minskning av lönekostna— dernas ökningstaktI). Det är också rimligt att räkna med att lö— nerna börjar stiga långsammare, när företagens efterfrågan på arbetskraft minskar till följd av konkurrenssvårigheterna.

I sammanhanget förtjänar påpekas, att prisutvecklingen kan ha registrerats statistiskt på ett sådant sätt att sådana prisvaria- tioner som beror (främst) på efterfrågevariationer inte har kom- mit till uttryck i det siffermaterial som använts i undersökningen. Efterfrågevariationer resulterar kanske snarare i variationer av givna rabatter och genomdrivna prutningar än i variationer i pri— ser enligt publicerade prislistor etc. Den statistiska registre—

2);

ringen avser ofta den senare kategorin av priser

Materialkostnadernas utveckling betingas dels av att priserna på importerade insatsvaror förändras,dels av att svensktillverkade insatsvarors priser förändras. Den internationella prisutvecklingen kan alltså vara betydelsefull för utvecklingen av en produkts pris, även om utvecklingen av liknande produkters priser inte spelar någon direkt roll. Calmfors och Herin undersökte den samlade in- ternationella prisutvecklingens betydelse genom att addera en

l) Materialkostnaderna betingas ju antingen av priser på svensk— tillverkade insatsvaror eller av priser på importerade insats- varor. De förstnämnda priserna tycks ju inte påverkas av att efterfrågan minskar. De sistnämnda priserna torde inte nämnvärt påverkas av att svenska producenters efterfrågan minskar. 2) Jfr Stigler,J.G. och Kindahl, J.K., The Behaviour of Industrial Prices, New York (National Bureau of Economic Research) l970.

skattad verkan av importerade insatsvarors prisutveckling till den skattade verkan av prisutvecklingen för liknande varor från andra länder. Samtidigt erhöll de en skattning av den inhemska kostnadsutvecklingens betydelse genom att addera den skattade verkan av lönekostnadsutvecklingen till den skattade verkan av svensktillverkade insatsvarors prisutveckling.

Sammantaget ledde denna omgruppering av kostnadsposter till att utländska prisimpulser tillskrevs större och inhemska kostnads— impUlser tillskrevs mindre betydelse för prisutvecklingen än en- ligt de ursprungliga skattningarna. Trots detta tyder resultaten på att den inhemska kostnadsutvecklingen i allmänhet har spelat större roll än den internationella prisutvecklingen för de olika produkternas prisutveckling. I allmänhet har den internationella prisutvecklingen spelat större roll för exportprodukternas pris— utveckling än för övriga produkters prisutvecklingl).

När det gäller prisutvecklingen för s-sektorns produkter, redovi— sade Calmfors följande samband i den första av de nämnda uppsat-

serna: t t t t-l

pN = 0,23 + O,53(wN — qN) + 0,4l pN ..................... (8)

där

på = procentuell förändring av s-sektorns förädlingspris i kronor mellan år (t-l) och år t,

ll

gå procentuell förändring av förädlingsvolymen per arbetstimme

inom s—sektorn mellan år (t-l) och t

[(wå qä) således = procentuell förändring av lönekostnad per producerad enhet mellan år (t-l) och t] t—värden anges inom parentesz).

l) Tillverkning av petroleum- och kolprodukter har i undersök- ningen förts till importkonkurrerande branscher. Den utländska prisutvecklingen hade enligt undersökningen den utan jämförelse största betydelsen för prisutvecklingen för dessa produkter. 2) Skattningsperiod: l956—l972

R2 = 0,64 ra? = 0,59 Dw = 2,32

Även i detta fall hade ett samband, där dessutom den internatio- nella prisutvecklingen (variabeln pä) och mått på kapacitetsut— nyttjandet användes som förklarande variabler, försökts, men dessa variabler gav inte signifikant utslag.

Sammanfattningsvis kan sägas att de refererade undersökningarna pekar ut löneökningar som en central "inkörsport" till prissteg-

l ringar som avviker från EPO-modellens huvudkurs. De enda tillägg, som man kan göra därutöver, är att prisutvecklingen på insatsvaror kan få en sådan direkt inverkan på prisutvecklingen inom k-sektorn, att den avviker från huvudkurs nr (1) samt att det inte går att avvisa hypotesen om att inflationsförväntningar direkt påverkar prisutvecklingen för s-sektorns produkter på ett sådant sätt som leder till kortsiktiga avvikelser från huvudkurs nr (4), vilket sedan i sin tur kan skapa problem via impulser till avvikelser från

huvudkurserna för lönerna och för priserna på s-sektorns produkter.

2.3 Koncentrerat beslutsfattande, ömsesidiga beroenden och eventuell prishöjningsbias

2.3.1 Betydelsen av företagskoncentration

I den senare av Calmfors två här nämnda uppsatser anges mått på koncentrationsgradenll för de olika studerade branscherna. Det redovisas emellertid inga resultat, som tyder på att koncentra— tionsgraden betyder något för prisbildningen. Nu kan detta för- klaras med att Sverige är en "öppen" ekonomi, för vilken en mycket stor del av de från prisbildningssynpunkt intressanta transak— tionerna sker med någon part utanför landets gränser. Intressanta mått på koncentrationsgraden skulle snarare ha angivits i euro- peiskt än i svenskt sammanhang. Då skulle kanske också resultaten ha blivit mer jämförbara med de resultat, som har erhållits med statistiskt material från USA. Samtidigt sträcker sig emellertid de svenska myndigheternas jurisdiktion inte utanför landets grän- ser, och detta skulle man behöva beakta, när man drog ekonomisk- politiska slutsatser för svenskt vidkommande från en studie ba- serad på europeiska data.

l) Koncentrationen mättes som sammanlagda andelen av den svenska branschens förädlingsvärde l963 för de fyra största svenska företagen.

Det har gjorts ett antal undersökningar, som belyser hur pris- bildningen går till på koncentrerade marknader. En omfattande litteratur behandlar teoretiskt frågorna om hur priser bildas och ändras på marknader med konkurrens mellan få säljare, som var och en svarar för en så stor del av den totala försäljningen på marknaden, att han genom sitt agerande påtagligt och märkbart påverkar de andras handlingsmöjligheter. Marknader, där sådana förhållanden råder, kallas oligooolmarknader, dvs. marknader med få - men minst två - säljare. Här skall inte lämnas någon redo- görelse för alla de teoretiska modeller och teoretiska resonemang, som har försökts för att analysera prisbildningen vid oligopoll). Vi skall nöja oss med att framhålla den spelsituation, som den enskilde säljaren på en oligopolmarknad befinner sig i. Han vet att han påtagligt ändrar de andra säljarnas försäljningsmöjlig- heter, om han ändrar sitt pris. Han vet däremot inte, hur de and— ra säljarna kommer att reagera på detta och därmed i nästa steg påverka hans egna försäljningsmöjligheter. Olika antaganden om den enskilde säljarens gissningar, strategi etc. leder till olika förutsägelser om hans beteende.

Bland de förslag som har lämnats till hur prisbildningen fungerar, skall här nämnas tre typer. Den första typen av förslag är att det råder allmän prisstelhet på oligopolmarknader. Den andra tyw pen av förslag går ut på att man följer en tyst överenskommelse

om att ändra priser,när kostnaderna ändras, eftersom sådana hän— delser är förhållandevis lätta att definiera och precisera kvan- titativt, men där man inte ändrar priserna vid efterfrågeföränd- ringar, eftersom det är svårare, att komma överens om hur sådana skall preciseras kvantitativt. Den tredje typen av förslag går ut på att det finns någon prisledare eller snarare marknadsledare, vars beteende de övriga följer. En marknadsledare kan alltså räk— na med att de andra följer med inte bara när han sänker priset utan också när han höjer det.

l) En utförlig redogörelse och även intressanta bidrag till teo- rin finns i Carling, A., Industrins struktur och konkurrens— förhållanden, Koncentrationsutredningen III, Statens Offent- liga Utredningar 1968:5, Stockholm 1968.

En del av implikationerna från oligopolmodellerna är inte relevan- ta för en analys av inflationen. Dessa gäller frågan om företagen försöker och lyckas att systematiskt "exploatera marknaden". Oav- sett om svaret på dessa frågor är ja eller nej, vet vi inte mer om oligopolprissättningens inverkan på den allmänna prisnivåns gpgp- ringstpkt. Det förefaller därför vara klokt att i detta sammanhang

lämna frågorna om prisnivån därhän.

I första hand skall vi stanna inför följande två frågor:

1) Inverkar efterfrågeöverskott Och efterfrågeunderskott mer eller mindre kraftigt på prisnivån i oligopolbranscher än i branscher med större spridning av försäljningen på olika säljare?

2) Inverkar kostnadsförändringar mer eller mindre kraftigt på pris- nivån i oligopolbranscher än i branscher med större försälj— ningsspridning?

» I avsnitt 2.3.4 skall vi dessutom fråga om det finns särskilt stor prishöjningsbias i branscher med oligopol eller av annan anledning koncentrerat beslutsfattande.

Olika undersökningar pekar i huvudsak på att efterfrågeöverskott och efterfrågeunderskott ger mindre utslag på priserna på oliogo- polmarknader än på priserna på marknader med större försäljnings— spridning. Detta gäller även sedan man har genomfört testerna med hjälp av Stiglers och Kindahls data över faktiskt betalade priserll.

1) Se t.ex. Nordhaus, N.D., "Recent Developments in Price Dynamics”, i Eckstein, 0. (ed), The Econometrics of Price Determination. Conference/October 30—31, 1970, ashington D.C., Board of GEVernors of the Federal Reserve System and Social Science Re- search Council) 1972.En utförlig översikt finns i två stencile- rade memoranda från Council on Nage and Price Stability, Washing- ton D.C. Dessa är Concentrated Industries, Administered Prices and Inflation: A Survey of Recent Empirical Research (författad av Ralph E. Beals), Memorandum nr CNPS —52, June 16, 1975 samt Price Behavior During the 1973—75 Recession (Council on Nage and Price Stability - Russel Puttman, Robert N.Chandall och Jack Meyer), Memorandum nr CNPS - 148, May 11, 1976.

Eftersom lönsamheten i oligopolbranscher varken har ökat eller

minskat i förhållande till lönsamheten i andra branscher, har kostnadsförändringar inte i det långa loppet påverkat priserna på oligopolmarknader på annat sätt än på andra marknader. Reaktions—

hastigheten kan emellertid ha varit annorlunda. I en uppsats av Otto Eckstein och David Nyss anges vissa indikationer på att reak- tionshastigheten är lägre inom industribranscher med hög än inom industribranscher med låg företagskoncentration1). Detta betyder att relativpriserna på sådana produkter tenderar att sjunka vid allmänt starkt stigande priser men kanske stiga, när den allmänna prisstegringstakten har avtagit. (Det senare skulle då vara en "catch-up"-effekt). Relativprissänkningar vid en ökning av infla— tionstakten skulle i en del fall kunna tänkas medföra allvarliga lönsamhetsproblem för de företag, som tillverkar och säljer ifråga- varande produkter. (Se f.ö. inledningen till avsnitt 2.5).

2.3.2 Koncentration i beslutsfattandgt

De mått som brukar anges på koncentrationsgraden avspeglar inte alltid koncentrationen i beslutsfattandet. På den svenska daglig- varumarknaden för att nämna ett betydelsefullt exempel - finns en mängd små (och några ganska stora) företag. Dessa företag sam- verkar emellertid inom ett antal block, nämligen konsumentkoopera- tionen med Kooperativa Förbundet som huvudleverantör och viktig samordnare och ett antal formellt fristående men i partihandels- ledet samverkande detaljister (ICA- respektive DAGAB-företagen). Även utan denna blockbildning skulle dagligvarudetaljisterna mycket ofta vara oligopolister på sina lokala marknader. Med blockbild- ningen kan dagligvaruhandeln sägas vara en oligopolbransch även på

riksplanet.

Detaljhandelsföretagen inom respektive block samverkar inte endast vad gäller varuanskaffning utan också vad gäller konsulthjälp med lagerplanering, finansiell planering, internrevision etc. Detta i förening med att varje detaljist håller sortiment på några tusen

l) Eckstein, O., och Nyss, D., "Industry Price Equations", i Eck- stein, 0. (ed), The Econometrics of Price Determination (1972).

artiklar gör att det finns stark anledning att även priser sätts centralt inom respektive block. I en undersökning av Harry Nyström har bl.a. prissättningsbeslut i fem företag verksamma inom daglig— varuhandeln med flera försäljningsavdelningar (filialer e.d.) stu- derats. För dessa företag studerade han dessutom i vad mån de änd- rade sina priser oberoende av varandral).

Statens pris— och kartellnämnd, SPK, har under en följd av år fort- löpande studerat dagligvaruhandelns följsamhet i förhållande till rekommenderade riktpriser inom de olika butiksblockenz).

Nyström fann beträffande prisberoendet mellan konkurrenter, att 70—80 procent av alla de prisändringar, som de enskilda företagen genomförde, skedde på deras respektive egna initiativ, dvs. inte som "imitation". Endast 30—45 procent av alla noterade prisändringar gjordes emellertid helt isolerat av endast ett företag. I 55-70 procent av de noterade fallen följdes alltså ett prisändrihgsini- tiativ från ett av företagen av minst ett av de övriga företagen3). Nyström undersökte också hur de olika företagen var organiserade för att beslutsfattarna skulle få kunskap om konkurrenternas pri— ser och få information om deras prisändringar. Inom ett företag gick man systematiskt in för att hålla sig informerad i dessa av-

seenden under det att övriga företag inte i lika hög grad hade organiserats för att klara av de nämnda informationsuppgifternaA).

l) Nyström, H., Retail Pricing. An Integrated Economic and Psych - logical Approach. Stockholm (Ekonomiska Forskningsinstitutet) 1970. (De empiriska resultaten presenteras i kapitel 3 och supple- ment till kapitel 3. Det framgår där - genom angivandet av stu— derade varugrupper att det är dagligvaruhandelns prissättning, som studeras empiriskt.) 2) SPK har givit ut ett antal rapporter med titlar som Priser och marginaler i dagligvaruhandeln eller Prisnivåer i dagligvaru- handeln. '__' *'"**—""*—*——————'———————— 3) Nystrom (1970), sid. 60. Hans operationella definitioner på obe—

roende bör emellertid beaktas. Med dessa definitioner finns risk att antalet prisändringar på eget initiativ liksom också antalet isolerade prisändringar överskattas.

4) Nyström (1970), sid. 63 ff. Man bör emellertid inte bortse från möjligheten att man inom några företag har hunnit ta intryck av Nyströms studie under de tio år som gått sedan den publicerades och organiserat om verksamheten för att bättre klara av informa—

tionsuppgifterna.

Beträffande organisationen för prissättningsbeslut inom enskilda företag fann Nyström, att prissättningen i ett fall var starkt centraliserad men i några andra fall fick göras av avdelningsupp- köpare e.d. på grundval av principdirektiv. Ett företag tillät filialer att - om lokala konkurrensförhållanden motiverade detta

sätta lägre priser än vad som skulle framkomma, om priskalkyle— ringsdirektiven följdes. Trots detta tillämpade filialerna till 95 procent prissättningen enligt kalkyleringsdirektiven. Ett företag av beskrivningen att döma var det Kooperativa Förbun— det - rekommenderade endast priser, under det att prisbesluten fattades av lokala representantskap.

SPK:s undersökningar ger vid handen att de formellt fristående detaljhandelsföretagen följer rekommenderade priser i mycket stor utsträckning. Följsamheten ligger i storleksordningen 95-98 pro— cent. Genom att jämföra undersökningsresultat från olika till— fällen finner man dessutom att butikerna har visat en ännu större följsamhet, vad gäller förändringar av rekommenderade priser, dvs. man har ändrat de faktiska butikspriserna i praktiskt taget samma takt som riktprisernall.

Undersökningarna visar dels på stor formell självständighet vid prissättningen även inom filialbutiker tillhörande större detalj- handelsföretag men ändå stor faktisk följsamhet vid prissätt- ningen även från formellt fristående butiker. Det senare kan tro- ligen till stor del förklaras med att ett självständigt agerande skulle ha varit alltför resurskrävande.

2.3.3 Prisrörlighet för "auktionsvarorll och ”kundvaror"

Prisers rörlighet eller brist på sådan kan förklaras med annat än koncentration av företag eller beslutsfattande. Arthur Okun har utgått från varors och varutransaktioners karaktär, när han

1) Om ett detaljhandelsföretag vid två tillfällen tar ut ett pris, som är t.ex. 95 procent av riktpriset och det senare har ökat med t.ex. 10 procent, har också det faktiska priset i butiken ökat med 10 procent. I detta exempel visar butiken

lOO—procentig följsamhet till riktprisets förändring.

velat förklara skillnader i prisrörlighetl). Vi skall här försö- ka förklara hans tankegångar.

På olika börser för råvaror och spannmål (t.ex. Londons metall- börs och Chicagos spannmålsbörs) är priserna mycket rörliga. De priser, som noteras på dessa börser, bringar vid varje utrops— tillfälle de utbjudna och efterfrågade kvantiteterna att överens- stämma med varandra. Dessa marknader, där agerande köpare och säljare har god överblick över gällande villkor och deras föränd— ringar och där dessutom de agerande är fullt införstådda med att högstbjudande skall få köpa och lägstbjudande sälja, utgör verk- lighetens närmaste motsvarighet till något som Okun kallar auk—

tionsmarknader.

Om vi lämnar börserna och i stället betraktar övriga marknader

för råvaror och halvfabrikat (t.ex. handelsstål och pappersmassa) observerar vi även där kraftiga höjningar och sänkningar av pri— serna. Aven dessa marknader liknar i hög grad de elementära ekono- miläroböckernas marknader, där såväl köpare som säljare har god överblick över de villkor (priser, kvalitetsegenskaper etc.) som gäller på olika inköpsställen. Därför ger efterfrågeförändringar av— vikande från samtidiga utbudsförändringar på dessa marknader snabbt utslag på priserna. Redan på dessa marknader förekommer emellertid, att priserna inte är fullständigt marknadsklarerande på kort sikt. Detta kan förklaras med en informationsekonomisk ansats. Bindningar mellan köpare och säljare utgör därvid ett viktigt element i förklaringen till att prisbildningen är något stel och att efterfråge— och utbudsvariationer utöver att manifes- teras i prisvariationer tar sig uttryck i att leveranstiderna varierar. De bindningar och den prisstelhet, som förekommer på dessa marknader, medför att såväl köpare som säljare sparar en

del av de reala resurser, som de skulle behöva använda för att söka fördelaktiga alternativ, om bindningarna och stelheterna in-

1) Okun, A.M., "Inflation: Its Mechanic and Nelfare Costs", Brookings

Papers on Economic Activity 2, 1975, sid 351—401. Liknande tanke- gångar uttrycktes redan 1962 i Zarnowitz, V., ”Unfilled Orders, Price Changes and Business Fluctuations", Review of Economics and Statistics, Vol. XLIV, No.4 (November 962), 513. 367—394.

te fanns. Det är med andra ord inte uteslutet att marknadssyste- ( met har hittat en samhällsekonomiskt rationell avvägning mellan de fördelar, som prisflexibilitet skapar och de kostnader i form

l)_

av resursåtgång för sökande, som följer i flexibilitetens spår

Prisstelhet och benägenhet till kvantitetsanpassning i stället för prisanpassning är ännu större för konsumtionsvaror, vissa mindre standardiserade insatsvaror, som säljs ofta i små kvantiteter (t.ex. åkeritransporter) samt på arbetsmarknaden. Förklaringen är i princip densamma som för de ovannämnda råvarorna och halv— fabrikaten. Skillnaden är bara, att den gör sig så mycket starka- re gällande på marknader för konsumtionsvaror etc. En förklaring till varför prisstelheten är så stor på den senare typen av mark— nader är därför lätt att förstå för alla, som har erfarenheter som köpare eller säljare (t.ex. som konsumenter eller löntagare) och samtidigt kastar förklaringen ljus över varför prisstelheter förekommer även på andra marknader.

Okun förklarar prisstelheten med att varken köpare eller säljare har överblick över de villkor, som gäller på olika inköpsställen samt att det är dyrt och mödosamt att skaffa sig och begagna sig av en sådan överblick. Prissättningen tenderar i sådana fall att präglas av implicita eller explicita regler för "fair play”. En sådan regel kan t.ex. innebära, att prisändringar får genomföras, endast om de kan motiveras med ändrade kostnader (alltså inte en- dast därför att efterfrågan har ökat oväntat snabbt). En annan regel kan innebära att priser skall sänkas, om kostnaderna sjunkit. Okun kallar marknader, där prisbildningen fungerar på detta sätt för "kundmarknader".

Det kan ligga även i prissättarnas (på produktmarknaderna säljar— nas och på arbetsmarknaden oftast köparnas) intresse att följa dessa regler för ”fair play”. Om en säljare skulle höja sitt pris utan att kunna peka på motiverande kostnadshöjningar, skulle detta göra hans tidigare fasta och nöjda kunder mer benägna att bära

de kostnader och underkasta sig det besvär, som är förenat med att 1) Jfr Demsetz, H. "Information and Efficiency: Another Viewpoint”, Journal of Law and Economics, Vol. 12 (1969), sid. 1-22.

informera sig om villkoren på andra inköpsställen. Därmed skulle säljaren ta risken att för alltid förlora kunder. Därför uppfattar säljarna med rätta efterfrågan som mer känslig för icke kostnads— mässigt motiverade prishöjningar än för sådana, som kan motiveras med höjda kostnader. I det senare fallet går det ju lätt att över- tyga kunderna om att motsvarande prishöjningar har genomförts av säljarens konkurrenter (som förutsätts följa samma regler för ”fair plav") och därmed framstår sökandet efter ny information lika olönsamt som före prishöjningen.

Okuns resonemang borde vara mest tillämpligt för sådana varor och tjänster, som den enskilde kunden köper ofta i förhållandevis små kvantiteter och för förhållandevis små penningsummor per gång. I sådana fall har kunden ett särskilt intresse av att känna sig trygg över att ”inte bli lurad” utan att vid varje enskilt till- fälle behöva satsa resurser på att närmare undersöka den saken.

När det gäller köp, som görs sällan men för stora penningsummor vid varje enskilt inköpstillfälle, måste det vara lönsamt för kunden att närmare utforska de olika alternativ som finns på mark- naden, även om han känner sig kunna "lita på" en viss leverantör. Därför borde varaktiga Sällanköpsvaror av typen bilar och kylskåp . inte vara s.k. kundvaror. Stadigvarande kund-1everantör-relationer ' torde ju vara förhållandevis sällsynta för sådana produkter. Philip Cagan anser sig emellertid ha funnit tecken på att prisvariationer- ' na är särskilt små för varaktiga varorl). Han förklarar detta med köparnas möjligheter att uppskjuta köp2). Cagans osäkra ob- servationer skulle emellertid kunna förklaras med att säljarkon-

1) Se t.ex. Cagan, Ph., Persistent Inflation. Historical and Po- litical Egågys, New York (Colombia University Press) 1979, sid. 83—87. nggrvgrg_gmg11grtidz Där framgår dels (medgivet av Cagan) att varugrupperingen illa svarar mot begreppen var— aktiga respektive icke-varaktiga varor,dels att skillnaderna inte har varit särskilt stora mellan de två nämnda varugruppe- ringarna enligt Cagans material,dels att studier över listpri- ser snarare än faktiskt betalade priser har använts vid jäm- förelsen.

2) Enligt författaren till föreliggande bilaga borde detta leda till sarskilt stora efterfråge— och därmed prisvariationer un— der konjunkturcykeln.

centrationen är särskilt stor i branscher för varaktiga va— 1) ror .

Även på Okuns kundmarknader kan det hända, att säljarna i en del lägen skulle kunna vinna så mycket på att ändra priserna av andra skäl än att kostnaderna har ändrats, att de bedömer dessa vinster bli större än de förluster, som uppkommer beroende på att en del kunder "skräms bort". Därför kan prisändringar, som endast går att att förklara med att marknadsläget har ändrats, förekomma även

på de marknader, som är verklighetens närmaste motsvarighet till Okuns kundmarknader. En del av de prisvariationer, som betingas av t.ex. att efterfrågan har varierat konjunkturmässigt, kommer till uttryck endast i statistik över faktiskt betalade priser (och alltså inte i statistik över officiellt kungjorda priserzl. Utöver rena prutningar, vars förekomst och variationer det mås— te vara särskilt svårt att registrera i statistiska serier, före- kommer realisationer och extraerbjudanden. Ju trögare försälj— ningen till ordinarie pris under säsongen har varit, desto tidi— gare tenderar realisationerna att vara och desto kraftigare sätts priserna ner vid dem. Benägenheten att sälja till extrapris kan också variera med marknadsläget. Dänned har vi anledning att vänta oss ett klart samband med efterfrågeläget och faktiskt be- talade priser även för varor, som ofta köps av konsumenter.

Statistiska centralbyrån strävar efter att så långt som möjligt få uppgifter om faktiskt betalade priser på sina representantva- ror för konsumentprisindex. Som regel blir därför ändringar i fö- rekomst av realisationer och extrapriser avspeglade i konsument— prisindex utveckling. Däremot lyckas man som regel inte registre— ra prutningar. För några varor, t.ex. tidningsprenumerationer, insamlas prisuppgifterna för representantvarorna via officiellt kungjorda prislistor, t.ex. Svensk tidningstaxa. I sådana fall

1) I Cagan 1979 finns formuleringar som tyder på att han vill förklara prisstelhet med varans karaktär snarare än säljar— koncentrationen. Se även Cagan, Ph., "Changes in Recession Behaviour of Nholesale Prices in the l920's and Post Norld Nar II", Explorations in Economic Research, Vol. 2, No. 1 (Ninter 1975) sid. 89. 2) Jfr Stigler och Kindahl (1970).

officiellt kungjorda SOU 1981:41 registreras alltså inte faktiskt betalade priser avvikande från

1).

Konsumentprisindex och dess olika delposter avspeglar alltså i hög grad men ej fullständigt de betalade prisernas utveckling. För livsmedel och kläder torde följsamheten vara särskilt god. Det bör därför gå att belysa hypoteser om prisbildningen på marknaderna för dessa varor med Statistiska Centralbyråns prisserier.

2.3.4 Finns prishöjningsbias?

2.3.4.1 Vad är ”prishöjningsbias”?

Antag två i övrigt helt lika situationerl I den ena stiger priset på en insatsvara med 10 procent. I den andra sjunker priset på samma insatsvara med 10 procent. Inga andra prisändringsimpulser antas finnas på marknaden för den studerade slutprodukten.

Om priset på slutprodukten i genomsnitt stiger mer i den förstnämn— da typen av situationer än det sjunker i den andra typen av situa- tioner, säger vi att det råder prishöjningsbias på marknaden för slutprodukten. Det finns en "spärrhake" (ratchet) i prisbild— ningen. Vid tillfällen då insatsvaran tillfälligt blir dyrare (och allt annat är oförändrat) men efter en tid återigen kostar lika mycket som innan den blev dyrare, kommer priset på färdig— varan vid prishöjningsbias att stiga i genomsnitt mer i samband med kostnadshöjningen än det sjunker vid kostnadssänkningen. Där- med tenderar tillfälliga kostnadshöjningar vid prishöjningsbias att kvarlämna bestående verkningar på färdigvarans pris.

Prishöjningsbias kan vara av två slag. Spärrhakar kan tänkas vara knutna antingen till enskilda prisbestämnngsfaktorer eller till

varans pris.

I en del fall kan priset påverkas på olika sätt av givna prisänd—

l) Prenumerationsrabatt kan ges t.ex. genom erbjudande att få femton månaders prenumeration för årsprenumerationspris. Så- dana erbjudanden kommer alltså ej till synes i prisutveck— lingen för representantvarorna "prenumeration på dagstidning" och ”prenumeration på veckotidning".

ringsimpulser beroende på vilken prishöjningsbias det är som ver— kar vid prissättningen. När spärrhaken är knuten till en prisbe— stämningsfaktor blir verkan av denna faktor alltid osymmetrisk. En spärrhake knuten till kostnaden för insatsvaran i vårt exempel ovan medför att en prissäkning på denna insatsvara bromsar på annat sätt orsakade prishöjningar mindre kraftigt än vad en lika stor prishöjning på insatsvaran förstärker på annat sätt orsaka- de prishöjningar på färdigvaranll.

När däremot spärrhaken är knuten till priset på färdigvaran blir verkan av enskilda prisbestämningsfaktorers utveckling inte all— tid osymmetrisk.

Med spärrhake på slutproduktens pris men inte specifikt på någon av de prispåverkande faktorerna bromsar i vårt exempel ovan en prissänkning på insatsvaran en på annat sätt orsakad prishöjning lika kraftigt som en lika stor prishöjning på insatsvaran förstär— ker en på annat sätt orsakad prishöjning på färdigvaran. Om däre- mot de prispåverkande faktorerna sammanlagt verkar för en pris-

1) Matematiskt kan detta uttryckas på följande sätt:

_s'.--£ — a] » c + b X, nar c :=> 0

+b-X,när %40

a2(al

a], a2 och b är konstanter

% mäter procentuell ändring av färdigvarans pris é pris på insatsvara c

X " annan prisbestämningsfaktor Observera att X inte nödvändigtvis behöver mäta en procen- tuell förändring av en variabel. Det kan också mäta t.e(. ett efterfrågeöverskott. Jfr Laidler, D och Parkin, M. "Inflation:

A Survey", The Economic Journal, Vol 85 (December 1975) Hd7M-&B,smshltsm M8.

sänkning dämpas vid denna typ av prishöjningsbias deras sammanlag—

1)_

da verkan på färdigvarans pris

2.3.4.2 Vilka möjligheter finns att testa hypoteser om pris— höjningsbias?

Det är ganska lätt att testa hypoteser om prishöjningsbias med spärrhake knuten till någon prispåverkande faktor. Man undersöker helt enkelt om koefficienterna i ett ekonometriskt samband får estimat, som är signifikant skilda från varandra för positiva och negativa värden på ifrågavarande variabelz). Även om man in- skränker sig till Sverige efter andra världskrigets slut går det att finna tillräckligt många fall med partiella prissänknings- impulser från enskilda prispåverkande variabler för att skatt- ningsresultaten skall kunna bli statistiskt Säkerställda.

Det är däremot svårare att testa hypoteser om prishöjningsbias utan spärrhakar specifikt knutna till prispåverkande faktorer. At- minstone under tiden efter andra världskrigets slut har infla- tionstakten i Sverige varit så kraftig att det för många produk- ter har förekommit endast få - kanske inte ens några tillfällen då den sammanlagda verkan av alla påverkande faktorer varit pris-

1) Matematiskt kan detta uttryckas på följande sätt:

&

Om konstellationen Gå] 0Ch(X)1 leder tillnäi > O' leder konstellationen -(%>1 och -(X).[ till Gå 2 g_0 samt

2 B

(pll > liplz

är numeriskt mindre än den förstnämnda (se föregående not för förklaring av olika symbolerl). Observera att alla tänkbara fall av prishöjningsbias med spärrhaken knuten till slutproduk— tens pris täcks med denna matematiska formulering. (Man kan tänka sig t.ex. att partiella verkan av (X)] är prissänkande och av —(X)] är prishöjande). 2) Jfr. not 1, sid. 42. I detta exempel skall man alltså under— söka om ä] är signifikant skilt från 32. Givetvis förutsätts då

. . .. ,,C . . .. . att pos1tiva varden pa E regreSSionstekniskt ar en annan varia-

, dvs. den senare procentuella prisförändringen

bel än negativa värden på %.

sänkande. Därmed saknas observationer i tillräckligt stor mängd för att hypotesen skall kunna testas på ett statistiskt säkert sätt. På några enskilda marknader, t.ex. för några konfektions— varor, finns tillräckligt många observationer för att hypotesen skall kunna testas. Det kan vara möjligt att testa hypotesen i ett större antal fall, om moderpopulationen för statistiska ob— servationer utvidgas till att avse även tidigare tidsperioder och många länder. Förutsättningen för att det skall vara meningsfullt att testa hypotesen på denna mängd observationer är emellertid att prisbildningssambanden inte är väsentligt annorlunda i dagens Sverige än i andra länder och/eller under andra tider.

Med hjälp av en enkel simulering har en testningsimplikation för hypotesen om prishöjningsbias härletts. Det bör på en gång påpekas att det med detta test inte går att diskriminera mellan de två fallen av prishöjningsbias. Genom att komplettera med ovan beskriv— na test kan man emellertid givet att prishöjningsbias kan be— läggas avgöra vilken typ av bias det är fråga oml).

Vid simuleringen har utgångspunkten varit att prishöjningsbias faktiskt förekommer. Ett ekonometriskt samband antas emellertid ha skattats utan hänsyn till denna bias. Detta innebär att den ekono- metriska modellen har blivit felspecificerad. I fig. 1 jämförs de procentuella prisförändringar som har beräknats med det skatta— de sambandets hjälp och motsvarande ”faktiska" procentuella pris— förändringar. Som framgår av diagrammet har alltför stora pris— sänkningar förutsagts med sambandets hjälp, när de "faktiska" pris— sänkningarna varit som störst. För övrigt har sambandet i stort sett fungerat som en "normal" ekonometrisk modell. När de "fak— tiska” prishöjningarna har varit som störst, har för små pris— höjningar förutsagts, under det att för stora prishöjningar förut— sagts, när de "faktiska" prishöjningarna varit som minst.

Tiden efter andra världskriget inte bara i Sverige utan i väst— världen i stort - lämnar mycket magra möjligheter att testa hypo— 1) Man genomför lämpligen först ovan beskrivna test. Om bias med spärrhake knuten till en eller flera prispåverkande variabler kan beläggas behöver man inte gå vidare. Om sådan bias inte kan beläggas går man vidare till det andra testet.

Procentuell prisförändring

' i + d

Antagen "faktisk" procentuell prisförändring

__ _ _ _. Med ekonometriskt samband beräknad procentuell prisförändring

Figur 1 Stiliserat exempel med via en ekonometrisk modell förut— sagda prisförändringar och faktiska prisförändringar, där en testningsimplikation för förekomsten av prishöjnings- bias illustreras

tesen med den sist beskrivna metoden. I fortsättningen tvingas vi därför tillämpa mindre rigorösa testmetoder.

2.3.4.3 Undersökningar om förekomsten av prishöjningsbias

De undersökningar, som har gjorts för att ta reda på i vad mån prishöjningsbias förekommer, har främst bestått i att jämföra prisändringar och prisändringsbeteende under lågkonjunkturer med motsvarande företeelser under högkonjunkturer. En omfattande över— sikt finns i den ovannämnda promemorian av Beals. Hypotesen om prishöjningsbias har historiskt inspirerats av observationer att priser varit trögrörliga, trots att den ibland varit logiskt oför- enlig med tanken att priser skall vara trögrörligall.

Det observerades att några priser föll mer än andra under depres— sionen 1929-1933. Gardiner C. Means lanserade då tesen om adminis- trativa priser för att föklara detta fenomenZ). Han ställde ”ad— ministrerade priser" mot "marknadspriser". De senare definiera— des som priser som bildas på marknader "som ett resultat av inter— aktion mellan köpare och säljare" under det att ett administrerat pris "sätts genom administrativt agerande och hålls konstant under en tid"3) Han hade observerat en positiv samvariation mellan pris- ändringarnas frekvens 1926-1933 och prisfallets storlek 1929—1932.

Vi kan notera att Means definition ganska väl passar in på priser bildade på auktionsmarknader respektive kondmarknader enligt Okuns definition. Means ville emellertid koppla skillnaden i pris— beteende till skillnader i marknadsmakt och koncentration4). (”Mark nadsmakt" motsvarar väl närmast vårt ovan använda begrepp "kon- centration i beslutsfattandet").

I en rapport 1939 argumenterade Means ytterligare för sin tes att administrativ kontroll över priser i främsta rummet är ett 1) Detta framgår klart t.ex. av Beals ovannämnda memorandum (CNPS—52 från 1975), sid. 6. 2) Industrial Prices and their Relative Inflexibility, Senate

Document 13, 74th Congress, lst Session, 1935. 3) Ibid, sid. 1 4) Means säger dock: "Administrated prices should not be confused with monopoly. The precence of administered prices does not indicate the presence of monopoly." Ibid.

resultat av marknadsmakt och koncentrationl). Denna rapport har emellertid blivit hårt kritiserad beroende på selektivt urval av undersökta branscher (och ändå liten positiv korrelation mellan koncentration och prisstelhet), att han använde data över officiellt kungjorda priser i stället för faktiskt betalade priser och att han inte undersökte inverkan av andra förklaringsvariabler, t.ex.

2)

kostnader .

I en studie av Nillard L. Thorp och Nalter F. Crowder genomför- des Means test för alla de 407 produkter, för vilka det fanns data tillgängliga för 1929, 1933 och 1937 samt med data över "genom- snittliga faktiska priser” (lika med det totala produktionsvärdet för varje givet år dividerat med producerad kvantitet samma år). Denna analys resulterade i att inget samband kunder säkerställas Genom att dessutom använda direkta kostnader som förklaringsva— riabel avvisade Alfred c. Neal helt Means tes4)_

3)_

dast för depressioner. Han förväntade och fann belägg för att även höjningarna under konjunkturuppgången 1933-1937 var mindre för ad- ministrerade priser än för priser i genomsnitt. 1 ett vittnesmål inför ett senatsutskott 1957 hävdade emellertid Means att admini— strerade priser hade tenderat att öka snabbare än marknadspriser under den (då) senaste konjunukturuppgången, dvs."... prisupp- gången från sommaren 1955 till sommaren eller hösten 1956 var en kombination av marknadsinflation och administrativ inflation

under det att uppgången sedan i höstas har varit i första hand administrativ"5X Nu formulerades alltså en tes om "administrerad

1) The Structure of the American Economy, Part I, Nashington D.C. (Nationa Resources Committee) 1939, sid. 143. 2) I Beals memorandum, sid. 3—5, refereras denna kritik. 3) Thorp, N.L. och Crowder, N.F., The Structure of Industry, Monograph No. 27, Temporary National Economic Committee, Nashington D.C. (U.S. Government Printing Office) 1941. Se särskilt pp. 338-340 och 357-365. 4) Industrial Concentration and Price Inflexibility, Nashington D.C., (American Council on Public Affairs) 1942. 5) Administered Prices, Hearings before the Subcommittee on Anti-

trust and Monopoly of the Committee on the Judiciary, U.S. Senate, 85th Congress, lst Session, 1957, sid 1.

| Det bör framhållas att Means inte förbehöll sin tes att gälla en— i i | i | 1 l l ) l 1

inflation" snarare än "administrerade priser".

Means tycks ha betraktat administrativ inflation som ett nytt fe— nomen, som hade kommit för att stanna. Han följde upp sin nya idé genom att göra nya undersökningar. Även andra, t.ex. Otto Eck—

stein och Gary Fromm, presenterade belägg för tesen om administre— rad inflation1).

Andra forskare har sedan gått in och synat erhållna resultat och gjort egna undersökningar. Här skall nämnas Leonard N. Neiss stu- die från 1966. I denna hade han utöver koncentrationsmått fört in mått på kostnadsförändringar och produktionsvolymförändringar som variabler som fick förklara prisförändringar. I studien fick koncentrationsgraden en negativ men icke—signifikant regressions-

koefficientz).

Neiss har i en senare artikel anmärkt att Means resultat från 1950— talet kan bero på att koncentrerade industrier — just därför att de reagerar långsammare på prisförändringsimpulser — höjde pri— serna mer än andra under perioden 1955—1957. Dessa prishöjningar kunde i själva verket vara fördröjda reaktioner på Koreakriget

(och andra världskriget)3).

I och med att George J. Stigler och James K. Kindahl 1970 hade publicerat sin bok The Behavior of Industrial Prices med nya data över faktiskt betalade priser, kom en ny runda av undersök— ningar. Bland annat använde Means de nya statistiska uppgifterna för att ånyo testa sin tes om administrerade priser. Det bör

1) Means, G.C., Administrative Inflation and Public Polic ,

Nashington, D. . n erson Kramer Associates 959 samt Eckstein, O. och Fromm, G., "Steel and Postwar Inflation",

Study Paper No.2 prepared in connection with the Study of Employment, Growth and Price Levels, Joint Economic Committee, U.S. Congress, Nashington, D.C. 1959. 2) Neiss, L., Business Pricing Policies and Inflation Reconside— red", Journal of Political Econom , Vol. LXXIV, No.2 (April 1966), pp 77-187. 3) Neiss, L.,"The Role of Concentration in Recent Inflation",

The 1970 Midyear Review of the State of the Economy, Hearings

before the 301nt_EEbnom1cTCömmittEö,lgTät_Cöhgress, 2nd Session, Part 1, Nashington, D.C. 1970.

noteras att det nu återigen är just tesen om administrerade pri- ser och således inte tesen om administerad inflation som testasl).

Även detta bidrag av Means har föranlett andra forskare att göra närmare undersökningar. Dessa pekar på att tesen om administre— rade priser (ppm ett resultat av koncentrerat företagande) har betydligt svagare stöd än vad Means har framhållit. Skillnaden i resultat kan förklaras på ungefär samma sätt som motsvarande

skillnader, när det gäller 1930-ta1ets utvecklingZ).

Vid en konferens anordnad av Council on Nage and Price Stability (CNPS) i Nashington, D.C., den 14 april 1975, framförde Means ytterligare en gång tesen om administrerad inflation. Som stöd för sin tes visade han ett diagram över prisutvecklingen 1967— 1974 för varugrupper från (i huvudsak) två grupper av branscher, som han själv klassificerade som koncentrerade branscher respekw tive konkurrensbranscher. Detta diagram återges i vår text som fig. 2. Han ansåg att han på basis av detta diagram kunde säga, att de koncentrerade branscherna i särskilt hög grad hade bidra- git till inflationsutvecklingen 1973-1975.

Means presentation väckte stark anklang hos en närvarande tjäns- teman från Kongressens Joint Economic Committee. I sitt avslut— ningsanförande vid konferensen sade denna att Kongressen kommer att begära en förklaring till dessa data och att tills en till— fredsställande objektiv studie visar annorlunda, kommer Kongres- sen att ge de koncentrerade branscherna skulden för prissteg-

3).

ringarna, vare sig detta är sant eller ej

1) Se Means, G.C., "The Administered Price Thesis Reconfirmed", American Economic Review, Vol. LXII, No. 3 (June 1972), pp 292- 306, sid 292f:"...In a recession an administered price might fall substantially less than classically competetive prices; it might show no substantial change or it might rise contracycli- cally... Similarly, in a recovery, an-administered price might rise less, show no change, or actually fall.” 2) Innebörden av den sista meningen finns inte explicit uttalad i Beals memorandum (sid 11—21) men kan ändå indirekt utläsas.Se även ovan, avsnitt 2.3.1. 3) Anförande av Dr Courtney Salter vid CNPS-konferensen 14 april, 1975, konferensprotokollet, sid 143—146.

MAJOR WHOLESALE CONTRIBUTORS 220 TO INFLATION

1967 to February 1975

Source: B.L.S. Annual averages or quarterly avarages

200 Index for Concentrated Groups combines the weighted figures for the following groups:

rubber and plastic products pulp. paper and allied products metal and metal products machinery and equipment

190 non—metallic mineral products transportation equipment Index for Competitive Groups combines the weighted figures for textila products and apparel with hides, skins, leather and related products.

180 170

160 150 140

All Price Restramts

Embargo

Phases lII&|V—-l

Source: "Statement by Gardiner C. He.-ms," Conference on Concentration, Admini?- tcrcd Prices and Inflation, (IUPS, April 14, 1975, mi.:roo.

Figur 2

I Beals memorandum finns en omfattande redogörelse för den kritik som vid konferensen och senare har riktats mot Means diagram1) Bland annat framhålls att Means endast presenterat genomsnitt utan spridning omkring genomsnitten för de två grupperna, att han själv bestämt hur de två grupperna skulle sammansättas (och inte ens gjort grupperna homogena med avseende på koncentrationsgrad). Vidare har han uteslutit flera varugrupper, bland dem trävaror. I Beals memorandum visas ett diagram med denna varugrupp till— sammans med Means två varugrupper. Vi återger här detta diagram som fig. 3. Trävaruindustrin bör bl.a. med hänsyn till koncentra- tionsgraden klassas som en konkurrensindustri. Om denna bransch hade inkluderats i sin grupp, hade bilden blivit en annan.

Även i övrigt är den presenterade kritiken förödande. Att så mycken möda har lagts ned på att granska Means belägg för tesen om administrerad inflation får antagligen tillskrivas förhållan— det, att denna tes har vunnit stark anslutning hos en stor grupp kongresspolitiker. Granskningen har lett till att beläggen har blivit totalt sönderskjutna. Kvar står emellertid, att det tycks finnas belägg - dock ej helt övertygande - för tesen om adminis- trativa priser, dvs. att priser är mindre flexibla uppåt och nedåt inom koncentrerade branscher än inom branscher med mer

2)_

spritt företagande

Omständigheten att vi har avvisat hypotesen om att koncentrerade branscher skulle visa större prishöjningsbias än andra branscher innebär emellertid inte att vi har avvisat hypotesen om att pris- höjningsbias förekommer för varor i allmänhet. Det återstår att undersöka, om det antingen alltid har funnits prishöjningsbias eller om sådan har börjat uppträda som ett nytt fenomen. Dessa frågor behandlas nedan i avsnitt 2.3.4.5 och i samband med att förväntningsbildningen och ackommoderande ekonomisk politik dis-

kuteras (avsnitt 2.5).

1) Se Beals memorandum (CNPS - 52), sid 25-36.

2) Detta framgår av såväl memorandum CNPS - 52 från 1975 som memorandum CNPS 148 från 1976.

CHART A—2 230

MAJOR WHOLESALE CONTRIBUTORS 220 TO INFLATION

1967 to February 1975

Source: B.L.S. Annual average: or quarterly averages Lumber and

200 Index for Concentrated Groups combines the weighted WOOd PrOdums figures for the following groups: rubber and plastic products pulp, paper and allied products metal and metal products 190 machinery and equipment non-metallic mineral products transportation equipment Index for Competitiva Groups combines the weighted 180 figures for textile products and apparel with hides, skins, leather and related products.

140 Russian Grain 130 Purchase

120 All Price Restralnts Removed

Wholesale price index for lumber and wood products (code 08).

1967 100.0 1970 1 —11a.3 1972 1 —1å7.4 1974 1 136.a 11 114,2 11 —1 2.7 11 196.8 1968 113'3 111 113.9 111 —147.6 111 184.2 1969 1 136.S 1v 112.0 1v —149.5 1v 166.9 II 130'0 1971 1 »117.7 1973 1 —161.7 1975 1 —167.9 111 —1l7.8

1 119 7 11 —125.2 11 —184.0

V ' ' 111 -133.2 111 —179.5

1v —131.9 1v —183.7

Source: Monthly lfb_o_5_Review, various issues. Data are. quarterly averagcs

2.3.4.4 Spekulationer om lönehöjningsbias

För att vi skall förstå mekanismerna bakom löneförändringar i ekonomin i stort måste vi ägna ganska stor möda åt att beskriva arbetstagarnas och arbetsgivarnas ekonomiska situationer och hur dessa är beroende av löneutvecklingen. Låt oss till att börja med göra detta utan att föra in den ekonomiska politiken som en po- tentiell räddare av sysselsättningen.

Det bör betonas att resonemanget i hela detta avsnitt har mycket spekulativ karaktär. Det handlar i hög grad om frågor, som ligger vid eller mycket nära forskningsfronten.

För den enskilde arbetstagaren är lönen den viktigaste inkomst— källan. Som regel är den även den viktigaste källan till inström— mande pengar. Vid vissa tidpunkter kan krediter spela en domine- rande roll. Detta är för övrigt en viktig del i den totala bilden.

På utbetalningssidan spelar köp av olika varor och tjänster stor roll. Genom att många löntagare har skaffat sig egna hem, spelar emellertid också amorteringar och räntebetalningar en stor roll. För att förstå vilken roll dessa spelar, måste åtagandenas karak- tär noggrant beskrivas. Här finns inte resurser att göra detta

l)

kvantitativt. Därför får vi nöja oss med principiella resonemang .

Om alla utgifter för konsumenterna följde de löpande styckkostna- dernas utveckling, skulle den enskilde löntagaren vara likgiltig mellan t.ex. en nominallönesänkning på 5 procent med en samtidig sänkning av den allmänna prisnivån på 7 procent och en lönehöjning på l0 procent med en höjning av den allmänna prisnivån på 8 pro— cent. I båda fallen ökar ju reallönen med 2 procent. Genom att den enskilde löntagaren har gjort en del åtaganden i nominella termer, är han emellertid inte likgiltig mellan dessa två alter—

nativ.

l) 1 Calmfors, L. et al, Den onödiga inflationen, Stockholm (Trygg— Hansa) 1976, kapitel 1, argumenteras för att nominella finan— sieringskostnader också påverkar hyrorna. Om detta är riktigt blir resonemangets räckvidd desto större. (Reglerna för ränte— subventionering av allmännyttiga bostadsföretag är här avgö—

rande).

Låt oSs i ett första steg tänka oss att en enskild löntagare nyli- gen har lånat 200 000 kronor till en fastighet. Han har underteck- nat en handling, enligt vilken han har åtagit sig att amortera 10 000 kronor per år samt betala en ränta på årligen 10 procent

av lånesumman, dvs. brutto 20 000 kronor under det första året. Säg att räntebetalningen medför en skattelindring på 12 000 kronor under det första året. Nettoräntebetalningen blir alltså 8 000 kro- nor. Sammanlagt skall han alltså betala 18 000 kronor i amortering plus nettoränta. Denna summa är oberoende av pris- och lönenivåns utveckling. Om löner och priser skulle sjunka med 5 respektive

7 procent, skulle vår lön—(och lån—)tagare kunna få problem med sin ekonomi. Ju vanligare sådana åtaganden är i en ekonomi desto starkare torde preferenserna vara mot en allmän sänkning av löne— och prisnivån. Vi vet att många fastigheter åtminstone delvis är finansierade med län med bunden ränta, och därmed finns troligen preferenser mot löne- och prisnivåsänkningar inbyggda i systemet.

För stora kreditsummor är emellertid räntan rörlig. Formellt är detta ofta ordnat genom att räntefoten knyts till Riksbankens dis- konto. I andra fall är krediterna formellt mycket kortfristiga

men förnyas varje förfallodag, bortsett från överenskommen amor— , tering. I dessa fall har långivarna frihet att praktiskt taget när som helst ändra räntefoten.

För alla räntesatser gäller Fishers formel, dvs. nominell räntefot = inflationskorrigerad räntefot + + inflationstakt ...................... (9)1)

I det långa loppet kommer den nominella räntefoten att anpassas till inflationstakten på ett sådant sätt att den inflationskorri- gerade räntefoten inte blir alltför liten. Om därför inflations— takten höjs, kommer den nominella räntefoten så småningom att stiga.

1) I Fisher, I., The Theory of Interest as Determined by In— patience to Spend Income and Opportunity to nvest t, ew York (Augustus M. Kelly) 1961 (omtryck av 1930 års upplaga), sid 407 ff kallas "inflationskorrigerad räntefot" för "real— räntefot". Eftersom det senare uttrycket, särskilt för svenska läsare, kan associera till något annat, som Knut Wicksell har kallat för "realränta", undviks det här.

"===-m.m a-a— _

snar—_o-

En höjning av inflationstakten och den nominella räntefoten pla- cerar den enskilde låntagaren i en ambivalent situation. Å ena sidan ökas ju den favör, som vårt nominalistiska skattesystem ger honom. Trots att räntehöjningen egentligen bara motsvaras av att den "reala amorteringstakten" ökar1), är den avdragsgill vid beskattningen och därmed kan man säga att låntagaren får hjälp av de övriga skattebetalarna att minska sin reala skuld.

Trots skattelindringen innebär emellertid, å andra sidan, den ökade reala amorteringstakten en finansiell påfrestning för den enskilde låntagaren. I en del fall kan denna påfrestning bli så kraftig att många enskilda låntagare kanske skulle ha föredragit en långsammare inflation och därmed lägre nominell räntesats, trots att den av skattesystemet givna favören i så fall skulle ha varit mindre. Omständigheten att nominallönerna ökar snabbare kan därvidlag vara en otillräcklig kompensation under de första åren. Detta visar följande räkneexempel.

Antag att en löntagare (före skattejämkning) får 60 000 kronor per år i lön efter skatt. Hans sammanlagda ränte- och amorteringsbe- talningar är (efter det att hänsyn har tagits till skattelind- ring) 18 000 kronor per år. Därav är 10 000 kronor nominella amorteringar. Beloppen har hämtats från exemplet ovan.

I ett läge ökar inkomsten efter skatt med 10 procent per år, ränte- och amorteringsbetalningarna är oförändrade och konsumentpriser- na exklusive bostadskostnader ökar med 8 procent per år. Nästa år får alltså vår lön- (och lån-)tagare 66 000 kronor efter skatt. Hans nominella utrymme för konsumtion exklusive bostad ökar från 42 000 kronor till 48 000 kronor, dvs. med 14 procent. Realt är detta 6 procent.

1) Den del av räntan, som motsvarar inflationen, är ju en ersätt— ning till långivaren för att fordrans realvärde minskar. Där- med kan den räntedel, som motsvarar inflationen kallas för en

"indexamortering" Jfr Ekemark, I., "Real finansiering och be- skattning", Ekonomisk Debatt, årg. 2, nr. 3 (1974).

Låt oss nu i stället anta att den nominella inkomsten efter skatt l ökar med 20 procent per år, att den nominella räntefoten är 20 pro- cent per år samt att konsumentpriserna exklusive bostadskostnader stiger med 18 procent per år. Nominella amorteringsbeloppet är fortfarande 10 000 kronor per år. Räntebetalningarna före skatt

är emellertid 40 000 kronor per år. Säg att de är 16 000 kronor

per år efter skatt. De totala betalningarna av räntor och amorte- ringar är alltså netto 26 000 kronor per år. Trots att den nomi— nella årsinkomsten efter skatt i detta exempel ökar från 60 000 kronor till 72 000 kronor, kommer det nominella belopp som står till förfogande för andra utgifter än räntor oth amorteringar, att bli endast 46 000 kronor jämfört med 48 000 kronor i det före- gående exemplet. Detta belopp skall användas för att köpa varor som är ungefär 10 procent dyrare än i det föregående exemplet. Om det senare exemplet beskriver en pågående process, ökar den disponibla inkomsten efter skatt, räntor och amorteringar från

34 000 kronor till 46 000 kronor dvs. med 35 procent, dvs. avse— värt snabbare än priserna på de varor, som skall köpas för pengarna. Om exemplet däremot beskriver ett förlopp, då inflationstakt och nominell räntesats ökar parallellt (från 8 respektive 10 till 18 respektive 20 procent per år) ökar den disponibla inkomsten från 42 000 kronor till 46 000 kronor dvs. med endast 4,5 procent, sam- tidigt som priserna på de varor, som skall köpas för pengarna sti— ger med 18 procent.

Ju vanligare det är med rörliga nominella räntor och ju större roll överväganden om finansiellt utrymme spelar för enskilda män-

! niskorI), desto starkare torde löntagarnas preferenser vara mot

en ökning av inflationstakten. Skulle då detta leda till att lön-

1) Vid givet realvärde på de fastigheter som köps för lånade pengar stiger deras nominella värde med inflationen. Därmed kommer det att hela tiden finnas säkerhet, som motsvarar en nominell upp— låning för att täcka den del av nominalräntorna, som är index— amortering. Om fastighetsägarna verkligen hela tiden fick ta upp nya lån i takt med att fastigheternas nominella värden steg, skulle den reala amorteringstakten vara oberoende av inflations- takten och därmed skulle inga finansiella problem uppkomma för deras del. Jfr. Ståhl, I., Ekonomisk Debatt, Vol. 2, Bostads- extra (1974). Att döma av de senaste årens erfarenheter kan man emellertid inte vara säker på att kreditmarknaden fungerar på detta sätt.

tagarna var emot nominella lönehöjningar, som höjde företagens kostnader och ökade inflationstakten? Svaret på denna fråga är beroende på hur löntagarna uppfattar sambandet mellan sina egna löner och sina egna utgifter. Det är knappast troligt att löntagar— na i gemen uppfattar sambandet mellan lönestegringstakt och nomi-

nal räntefot. Om de inte gör detta, kan reaktionen på ökade ränte- betalningar bli krav på ytterligare höjda löner. I så fall finns här en "bakläsningsmekanism" inbyggd i systemet. Ytterligare löne— höjningar leder ju till ytterligare höjda kostnader och därmed risk för ytterligare höjda priser1)

mang - inte räknar med att sysselsättningen skall komma att räddas

med ekonomisk politik, om landets konkurrenskraft försvagas. Hur kommer resonemanget att modifieras, när vi beaktar, att arbets— tagarnas och arbetsgivarnas agerande kan påverkas av hur löne- utvecklingen bedöms påverka avsättnings— och sysselsättnings- förhållandena?

I vårt resonemang måste vi beakta att såväl arbetstagare som arbetsgivare ibland agerar som enskilda subjekt och ibland age- rar via sina intresseorganisationer. Följderna av ett visst hand- lingssätt blir ofta annorlunda, om det är endast en enskild enhet (abetstagare eller arbetsgivare), som handlar, än om det är en

1) Likviditetspåfrestningarna för den enskilde låntagaren skulle

kunna minskas om skuldsumma, amorteringar och räntebetalningar angavs i reala termer, t.ex. som basbelopp. Säg att ett lån ursprungligen uppgår till 10 basbelopp, att räntan första året är 0,2 basbelopp (motsvarande en inflationskorrigerad årsrän- ta på 2 procent) samt att amorteringarna är 0,5 basbelopp per år (vilket innebär en 20—årig amorteringstid). I detta fall följer betalningsbelastningen helt inflationen. Långivaren kompenseras för inflationen genom att kvarstående skuld skrivs upp. Låntagarens konsumtionsutrymme skulle visserligen antag— ligen bli större med ett sådant system men detta skulle tro- ligen motverkas av att långivarens konsumtion var mindre än idag. Många långivare torde betrakta även den del av räntan som kompenserar för att skuldernas realvärde minskar som in— komst tillgänglig för konsumtion. Anm.: Denna not har författats med förutsättningen att be— greppet "basbelopp" kommer att vara definierat på ett förut— sebart sätt.

Vi bör emellertid komma ihåg att vi ännu så länge - i vårt resone-

grupp av enheter, som handlar. När vi skall förutse en grupps organiserat samfällda handlande kan vi emellertid inte alltid härleda vår förutsägelse från en analys av vad som skulle kunna tänkas vara gruppmedlemmarnas samfällda intresse. Inom gruppens intresseorganisation finns det nämligen funktionärer, med egna mål och ambitioner. I en del fall kan sådana mål och ambitioner tänkas leda till att gruppen samfällt handlar på ett sätt som står i strid med gruppmedlemmarnas samfällda intresse1).

I den mån en arbetstagare agerar enskilt för sin lön har han bl.a. ett intresse av att inte genomdriva en så hög lön, att han "pris— sätter sig själv ur marknaden". I vissa lägen skulle han kunna tänkas vara intresserad av att "prissätta sig in i marknaden” genom att genomdriva en låg lön för sig själv. Även om hans fack— liga organisation gick med på detta, skulle en enskild, som var anställd i ett någorlunda stort företag ha små möjligheter att på detta sätt prissätta sig in i marknaden. Företagets överlevnad skulle ju inte vara särskilt mycket beroende av lönekostnaden för just denna individ utan snarare av den sammanlagda lönekostnaden för samtliga anställda. Därmed skulle den enskilde arbetstagaren ( ha små möjligheter att minska risken för sig själv att bli arbets- lös genom att tänka på företagets överlevnad, när han genomdrev sin egen lön.

En organiserad grupp av löntagare, däremot, skulle kunna tänkas beakta att gruppens medlemmar löper ökad risk att bli arbetslösa, om lönekrav utöver en viss nivå genomdriVS för gruppen. Det är emellertid inte alltid säkert att sådana överväganden kommer till uttryck i gruppens organiserade agerande. Det kan nämligen tänkas att funktionärernas prestationer värderas i förhållande till de löneökningar, som de lyckas genomdriva. Det kan förefalla vara närmast poänglöst att ha en facklig organisation, som genomdriver endast modesta lönekrav. Många frågar sig då kanske om inte faCk—

1) Jfr Ståhl, I., "En ekonomisk teori för blandekonomin", i Erfaren- heter av blandekonomin, Uppsatser och diskussioner vid Dahmen— symposiEt—öa—aaa-svaaska blandekonomin Saltsjöbaden 18—19 ok— toåe57lågö, Stockholm (Almqvist & Wiksell International) 1977,

51 - .

föreniigsfunktionärerna endast genomdriver något, som hade in- träffat, även om de inte hade existerat och arbetat för gruppen

l)_

En en5(ild arbetsgivare är naturligtvis intresserad av att hans företa; skall gå med vinst och i denna mening intresserad av en låg löienivå. Samtidigt är han emellertid också intresserad av att kUina rekrytera och behålla den arbetskraft, som han behöver. I den nån varje arbetsgivare agerar enskilt för att klara sin re- krytering, kan lönenivån allmänt drivas upp och vinstnivån all- mänt pressas ned mer än om arbetsgivarna agerar i organiserad

samverkan.

Bortsett från detta är det svårt att finna någon principiell skillnad mellan enskilda arbetsgivares och den samlade gruppen

av arbetsgivares intresse av att hålla tillbaka lönestegringar

! för att på detta sätt hindra att företagen blir olönsamma och

att konkursriskerna ökarz). Möjligen skulle den samlade gruppen

i av arbetsgivare inom s-sektorn uppfatta stora lönestegringar som mindre farliga än vad enskilda arbetsgivare inom samma sektor var

en för sig samtidigt gör.

Det förefaller också vara svårare att finna anledningar till att arbetsgivareorganisationernas funktionärer skall ha ambitioner, som står i strid med de enskilda medlemmarnas eller medlemsgruppens. Funktionärernas framgång mäts ju rimligen med hur pass väl de lyckas hålla tillbaka arbetstagarsidans lönekrav, och detta förefaller ju också, enligt vårt resonemang, vara vad såväl enskilda arbetsgi-

l vare som arbetsgivargruppen torde vara intresserad av. I den mån * det på något område inte är ett arbetsgivarintresse att hålla till-

1) Ändå visar det resonemang, som förs här, på att en facklig orga- nisation kan fylla funktionen att samordna enskilda individers agerande på ett sådant sätt att riskerna för arbetslöshet inte ökar. I detta avseende kan en facklig organisation tänkas fylla en samhällsbyggnadsfunktion, som liknar den, som lagar och för- ordningar fyller. 2) Observera att resonemanget hela tiden handlar om gruppen av arbetsgivare i ett litet land, vars näringsliv arbetar i in— ternationell konkurrens samt att man allmänt förutsätter fasta växelkurser.

baka lönekrav, finns det emellertid risk för att ”skickliga" funktionärer motarbetar arbetsgivarintressetl). I Sverige har emellertid ett arbetsgivarintresse att inte hålla tillbaka löne- krav i en del fall kommit i konflikt med någon arbetstagarorgani— sations ambition att utjämna lönen. Därmed har ändå en motsättr ning uppkommit mellan arbetsmarknadens parter. Detta kan då i sin tur ha tagit sig uttrycket att det blivit en uppgift för ar- betsgivarsidans funktionärer att motverka löneutjämningen och därmed också i en del fall verka för lönehöjningarz).

I det rollspel på olika plan, om vilket här ett resonemang har förts, verkar arbetstagarna i huvudsak för höjda löner under det att arbetsgivarna verkar för att hålla lönehöjningskrav tillbaka. Arbetstagarnas lönehöjningskrav kan tänkas bli förstärkta av den ovan beskrivna "baklåsningseffekten". Å andra sidan kan arbets- givarnas motstånd mot lönehöjningar också bli särskilt kraftigt, om de nominella räntorna blir höga. Även företagsinvesteringar kommer i ett sådant läge att innebära kraftiga påfrestningar på likviditeten.

Utöver vad som här sagts bör påpekas att arbetsmarknaden även i en situation med allmänt stabila priser antagligen fungerar som en kundmarknad (jfr avsnitt 2.3.3). En skillnad finns i förhållan— de till motsvarande varumarknäder, så till vida som köparna på

1) Det kan t.ex. tänkas att skickliga förhandlare för sjukvårdens arbetsgivare under sambeskattningens tid lyckades förhandla fram så låga sjuksköterskelöner att det blev svårt att intres— sera utbildade sjuksköterskor gifta med högavlönade män för att arbeta inom sjukvården.

2) Detta resonemang bygger på tanken att endast lösandet av svåra uppgifter värderas som prestationer. Genom att arbetstagaror- ganisationen verkar för löneutjämning anses om denna tanke är riktig - arbetsgivarsidans funktionärer vara skickliga, om de lyckas genomdriva vissa lönehöjningar. Om arbetstagarnas ambitioner däremot allmänt var att genomdriva alla de lönehöj- ningar, som det gick att genomdriva, skulle arbetsgivarfunk— tionärernas insatser värderas på ett annat sätt. Då skulle det - om tanken är riktig vara duktigt att hålla tillbaka alla lönekrav. Måhända kan en del lönehöjningar, som leder till ökad lönespridning, indirekt förklaras med arbetstagarorganisationer— nas strävan till löneutjämning.

arbetsnarknaden, dvs. arbetsgivarna, spelar en roll som motsvarar säljarnas på varumarknaderna. Säljarnas roll på arbetsmarknaden motsvarar närmast köparnas roll på andra marknader.

Även i en ekonomi med fasta priser bygger den enskilde arbetstaga- ren i regel sin ekonomiska planering på i huvudsak de utfästelser, som har anser sig ha fått från sin arbetsgivare. Därmed kan den en— skilde arbetstagaren ha starka preferenser för långsiktigt bund— na fasta inkomster framför genomsnittligt högre men med arbets- marknacsläget varierande inkomster.

Det är också intressant att konstatera att arbetstagarna tycks föredra variationer i sysselsättningen framför variationer i lönen per arbetstimme. För grupper av arbetstagare sedda som helhet blir inkomsttryggheten uppenbarligen större med sysselsättningsvaria— tioner än med timlönevariationer. De enskilda gruppmedlemmarnas inkomsttrygghet kan därefter ordnas med hjälp av någon sorts ömse- sidigt försäkringssystem.

Förklaringen till att inkomsttryggheten för en arbetstagargrupp är större med sysselsättningsvariationer än med lönevariationer står antagligen att söka i andra marknaders sätt att fungera. Ju

nader i desto större utsträckning blir sysselsättningsvariationer ett sätt att nå inkomsttrygghet som är mindre osäkert än löneva-

riationer. i

mer kvantiteter och ju mindre priser varierar på olika varumark-

( Även arbetsgivarna har intresse av att veta arbetskraftens pris | under den närmaste framtiden. Kostnadskalkyler och anbudsgivning * baseras ju bl.a. på antaganden om arbetskostnaden per timme. i Arbetsgivarna anses emellertid i allmänhet inte ha rätt till sam- ma uppsägningstider och stabilitet beträffande villkoren i övrigt

. som arbetstagarna. En arbetstagare kan säga upp ett kontrakt och relativt snabbt övergå till en arbetsgivare som erbjuder bättre villkor. En arbetsgivare, däremot, skulle - även utan Ähmanlagar etc — göra sig omöjlig om han på motsvarande sätt avskedade en anställd för att ersätta denne med en annan, som var villig arbeta

till lägre lön. Även i detta avseende liknar köparens situation

på arbetsmarknaden säljarens situation på en varumarknad eller 1 tjänstemarknad och vice versa. En hotellgäst kan säga upp ett ho- tellrum och flytta till ett annat hotell som erbjuder bättre vill— kor betydligt lättare än en hotellvärd kan säga upp en hotellgäst, därför att det kommer en annan resande och erbjuder ett högre pris

för rummet.

Avtalade löner fungerar under avtalsperioderna som lägstlöner på samma sätt som kungjorda varupriser fungerar som högstpriser så länge som offerterna gäller. Marknadsläget kan medge löneglidning som leder till högre löner än avtalade på samma sätt som det kan medge prutningar till lägre priser än offererade. Däremot får negativ löneglidning vid utbudsöverskott på arbetskraft anses vara minst lika osannolik som positiva avvikelser från offerera- de varupriser vid efterfrågeöverskott.

Positiv löneglidning hotar inte direkt arbetstagarnas ekonomiska planer. Negativ löneglidning skulle kunna medföra att arbetstagar— na råkade i akuta ekonomiska svårigheter. Att det t.ex. under sommaren 1979 konstaterats att skolungdomar betalades med löner under gällande kollektivavtal kan förklaras med att detta i

deras fall inte medförde att några ekonomiska planer spräcktes. Allmänt bör det - bortsett från att avtal mellan arbetsmarkna— . dens parter och/eller starka protester från fackföreningarnas ( sida lägger hinder i vägen - vara lättare att sänka lönenivån i l samband med nyanställningar än för redan anställd arbetskraft. Nyanställda kan inte gärna ha hunnit planera sin privatekonomi med utgångspunkt.från någon allmänt praktiserad lönenivå i samma om- fattning som redan anställda planerat sin privatekonomi. Löne— nivån kan emellertid inte sänkas lika snabbt vid successiv för— nyelse av arbetskraften som den skulle kunna sänkas, om det gick att sänka enskilda individers löner.

Redan utan att föra in stabiliseringspolitik, inflationsförvänt— ningar och nominella räntebetalningar, som är beroende av infla- tionstakten, har vi funnit argument för att det finns prishöj-

ningsbias på arbetsmarknaden.

Om vi för in ekonomisk politik i resonemanget, kan bilden föränd-

ras kraftigt. Politiken kan t.ex. tänkas gå ut på att slå vakt om sysselsättningen, även om lönekostnaderna stigit så kraftigt att näringslivet förlorat en stor del av sin internationella konkurrens- kraft vid bibehållna växelkurser. I så fall försvagas alla orga— nisationers och funktionärers motiv att vara återhållsamma med lönehöjningskrav respektive att stå emot lönehöjningskrav1). Po- litikerna kommer ju ända att rädda sysselsättning och företag

2)

även om lönehöjningarna skulle visa sig ha varit för kraftiga . Den verkan, som en ökad inflationstakt till följd av ackommoderande ekonomisk politik får på de nominella räntesatserna kan sedan ytter- ligare förstärka inflationstendenserna på ovan beskrivet sätt

etc., etc.

När lönerna inte sänks vid minskad efterfrågan på arbetskraft upp- kommer i stället arbetslöshetB). Under de senaste decennierna har en sådan ökning av arbetslösheten i allmänhet inte accepterats av

1) För den enskilde arbetstagaren eller arbetsgivaren, däremot,

torde stora lönehöjningar te sig ungefär lika farliga med som utan ackommoderande ekonomisk politik.

2) I sammanhanget kan det vara på sin plats att erinra om att orga- nisationernas agerande på arbetsmarknaden ändå har en viss be— tydelse för inflationstakten. Genom att på här beskrivet sätt ge anledning till en ackommoderande ekonomisk politik med t.ex. devalvering av landets valuta medverkar arbetsmarknadens par— ter till inflationen. EFO-modellen i viss tappning (t.ex. med antagandet om fast växelkurs) kan ge en del människor intrycket att inflationen är någonting helt och hållet utifrån bestämt - att arbetsmarknadens parter inte har någon möjlighet att 1 det

långa loppet påverka inflationstakten.

3) Jfr Leijonhufvud, A., On Keynesian Economics and the Economics of Keynes. A Study in Monetary Ana ysis, Oxford (Oxford Univer- sity Press) l968, särskilt kapitel II. Där talas om prisanpass- ning och kvantitetsanpassning som två alternativa sätt att rea- gera på efterfråge- och utbudsförändringar. Arbetslöshet är en

kvantitetsanpassning.

politikerna, utan dessa har genom ekonomisk politik försökt hålla sysselsättningen uppel). Vetskapen om att politikerna ingriper för att bekämpa arbetslösheten har antagligen ökat prishöjningsbiasen på arbetsmarknaden. Det finns ju mindre skäl för de fackliga orga— nisationerna att gå med på lönesänkningar för att skapa balans på arbetsmarknaden, när de vet att full sysselsättning ändå kommer att upprätthållas.

2.3.4.5 Spekulationer om prishöjningsbias på varumarknader

Antag att en grossist säljer varor, som utan problem kan lagras hos detaljisterna under 3-6 månader. Han höjer sina priser till detaljisterna, därför att han har fått ökade kostnader.

Efter en tid sjunker emellertid grossistens kostnader tillbaka

till nivån före kostnadshöjningen. Kommer han då att sänka sina priser tillbaka till den gamla nivån? I en del lägen skulle han kunna skada sina gamla kunder genom att göra detta. Vi kan tänka oss att han har en kund, som han regelbundet har sålt varor till under de senaste åren. Vid tiden för kostnadssänkningen hos grossis- ten har denne detaljist ett lager av varor anskaffat till det högre inköpspriset. Han vill kunna hålla uppe nivån på sina för- säljningspriser under den närmaste tiden för att slippa förlust på detta lager. Det kan han antagligen också göra, om ingen annan detaljist i hans närhet börjar sälja till lägre priser. Sådan pris— konkurrens skulle emellertid uppkomma, om en nyetablerad detaljist utan problem med ett tidigare varulager anskaffat till höga in- köpspriser fick köpa från grossisten till lågt inköpspris. Om grossisten sänkte de priser, som han tog ut av sina detaljist- kunder, skulle detta alltså kunna leda till att gamla stamkunder fick problem genom att nyetablerade detaljistkunder inte besvära- des på samma sätt av grossistprisets förhistoria.

1) I McCracken-rapportens terminologi kallas sådan politik inte för ackommoderande. Det handlar ju inte om anpassning ti en stegring av lönenivån som har skapat utbudsöverskott på arbets— marknaden utan i stället om anpassning till en efterfrågeminsk- ning på arbetsmarknaden beroende på en konjunkturnedgång. Jfr McCracken, P. et al Towards Full Employment and Price Stabili- ty, Paris (OECD) 1977, sid 184 och 192. Ändå påverkar politiken förväntningarna och därmed det ekonomiska systemets funktions— sätt och därigenom förutsättningarna för stabiliseringspolitik.

Om grossister (och andra säljare i tidigare led än detaljistledet) tar hänsyn till hur den egna prissättningen inverkar på kundernas konkurrenssituation, kan detta leda till prishöjningsbias. Det

går också att visa exempel på att det borde finnas tendenser till

prissänkningsbias.

Antag att en säljare levererar en viss insatsvara till Västtyskland. Säljaren uttrycker sitt pris i US$ och hans pris i utgångsläget

är $600 per enhet av den färdiga produkten. Den färdiga produkten exporteras från Västtyskland och dess pris är $1200. Antag att

& växelkursen i utgångsläget är 2 DM/$. Den västtyske producenten & köper alltså insatsvaran för DM 1200 och erhåller DM 2400 per

7 producerad enhet. Förädlingsintäkten är alltså DM 1200 per produ- '? ? cerad enhet. (Vi bortser från andra insatsvaror).

Antag att växelkursen därefter ändras till 1,90 DM/$, dvs. att D—marken apprecieras. Vid konstanta priser i $ skulle nu den västtyska producentens förädlingsintäkt bli DM 1140 per enhet.

Om däremot säljaren av insatsvaran utnyttjade apprecieringen till att höja sitt försäljningspris i $, skulle den västtyske producen- tens förädlingsintäkt kunna pressas ned mot DM 1080 (vid oföränd— rat pris i DM på insatsvaran och oförändrat pris i $ på den fär- diga varan). Genom att inte sänka priset i DM på sin produkt, skulle alltså insatsvarans säljare kunna vålla sin västtyske kö- pare kännbara lönsamhetsproblem.

Antag nu att växelkursen istället ändras från utgångslägets 2DM/$ till 2,10 DM/$, dvs. att D-marken deprecieras. Vid konstanta priser i $ skulle nu den västtyske producentens förädlingsintäkt bli DM 1260. Hans lönsamhet skulle alltså ökas i förhållande till utgångsläget, trots att insatsvarans pris hade stigit från DM 1200 till DM 1260. Vid oförändrat pris i $ på den färdiga varan skulle säljaren av insatsvaran kunna ta ut ett något höjt pris i $ för sin vara utan att den västtyske producentens förädlingsintäkt i DM skulle behöva sjunka i förhållande till utgångsläget. En de- preciering av en valuta leder emellertid i allmänhet till att priserna på ifrågavarande lands exportvaror sjunker i andra län-

ders valutor samtidigt som de stiger i exportlandets egen valuta1).

I så fall blir utrymmet för höjningar av priset i S på insatsvaran mindre. Dessutom brukar man traditionellt anta att priserna i and— ra länders valutor åtminstone inte höjs på de varor som importe- ras till ett land, vars valuta deprecieras. Detta talar också för att prishöjningen i DM begränsas. Vid sjunkande priser i 5, blir prishöjningen i DM till och med mindre än deprecieringens 5 pro- cent.

Det senaste exemplet visar hur en säljare skapar större problem för sin kund, om han underlåter att sänka sitt pris (i kundens valuta) när detta är kostnadsmässigt motiverat än om han höjer sitt pris (i kundens valuta) när detta är kostnadsmässigt motive— rat. Om säljaren bekymrar sig om sina kunders konkurrenskraft och lönsamhet, skulle vi alltså i detta fall ha anledning att räkna med prissänkningsbias snarare än prishöjningsbias. Vår slutsats av de två exemplen måste vara, att vi behöver göra mer omfattan- de studier helst med stora empiriska inslag - innan vi kan säga, om det finns större anledning att räkna med prishöjningsbias än att räkna med prissänkningsbias.

2.4 Prisspridning mellan marknader

2.4.1 Vertikal_p£iåspridning_framåt och Qakåt samt horisontell

prisspridning

Begreppen "vertikal prisspridning framåt respektive bakåt” och ”horisontell prisspridning" förklaras lättast med hänvisning till EFO-modellenz).l denna finns nämligen exempel på alla de tre olika sorternas prisspridning.

1) I detta sammanhang får vi inte använda oss av gängse resonemang

om inverkan av olika utbuds- och efterfrågeelasticiteter. Vi tillämpar ju inte gängse pristeoretiskt analys med ett samspel mellan utbud och efterfrågan, som leder till att priser ställer in sig på sådana nivåer att efterfrågade kvantiteter blir lika stora som utbjudna kvantiteter. Det s.k. Marshall—Lerner-villko- ret och andra mer sofistikterade villkor är alltså ex defini- tione uteslutna från denna analys, där ju de traditionella pris- clearingmekanismernas existens ifrågasätts.

2) Observera att vi då måste återgå till att se EFO—modellen som en rekursiv modell.

"Huvudkurssamband nr (2)" är ett exempel på vertikal prissprid- ning bakåt. När k—sektorns priser stiger, ökar allra först k—före- tagens lönsamhet. Därmed får de råd att betala högre priser för an- vända resurser, t.ex. arbetskraft, vilket ju sambandet är uttryck för.

”Huvudkurssamband nr (3)" är ett exempel på horisontell prissprid- ning. Omständigheten att lönerna stiger i k-sektorn ökar ju inte di- rekt s—företagens förmåga att betala löner till sina anställda1). Det ökar inte heller direkt några kostnader - i detta fall närmast

( levnadsomkostnader - för s—sektorns anställda. Att lönerna ändå höjs ( kan förklaras med att s-sektorn annars skulle få svårt att konkur-

' rera om arbetskraft och/eller att den solidariska lönepolitiken

f kräver att s—sektorns och k-sektorns löner skall stiga i samma takt.

. "Huvudkurssamband nr (4) är ett exempel på vertikal prisspridning ” framåt. När lönerna stiger inom s-sektorn, stiger produktionskost- naderna inom s-sektorns företag och detta leder i sin tur till att priserna höjs på s-sektorns produkter.

2.4.2 Prisspridning i verklighetgg

För att företag skall kunna överleva måste priserna i det långa loppet höjas åtminstone i takt med kostnaderna. I avsnitt 2.2 läm- nades belägg för att priser även kortsiktigt följer kostnader. Det— ta är f.ö. förenligt med "fair play" på kundmarknader och "osäker- hetsminimerande" beteende på oligOpolmarknader. Vertikal pris— spridning framåt torde alltså vara en vanlig företeelse.

I avsnitt 2.2 visas att horisontell prisspridning och vertikal prisspridning bakåt är vanliga, när det gäller lönebildning. Är

de också vanliga, när det gäller produktprisbildning? Det har inträffat att priserna på thé och kakao på de internationella mark— naderna har stigit efter det att de brasilianska kaffeplantagerna

i stor omfattning drabbats av frost. (Kaffepriserna har givet- vis också stigit). Detta är ett exempel på horisontell prissprid-

l) Indirekt ökar förmågan genom att k-sektorns anställda kan köpa mer s—varor och/eller betala högre priser för dessa varor.

ning. Calmfors och Herins resultat tyder på att svensktillver— kade exportprodukters priser direkt påverkas av priserna på kon—

kurrerande utländska produkter. I någon mån - men inte i lika hög grad som för exportprodukterna - påverkas priserna på en del svenska importkonkurrerande produkter av motsvarande utländska produkters priser1). I den nämnda uppsatsen har Calmfors och Herin överhuvud taget inte undersökt om annan typ av horisontell prisspridning förekommer på produktmarknaderna än sådan som går från utlandstillverkade produkter till liknande svenska produkter. Därmed belyser denna uppsats inte heller denna fråga åtminstone inte direkt. Själva omständigheten att den horisontella prislän- ken tycks vara mindre kraftig från utländska varor till liknande varor som säljs på den svenska marknaden än från utländska va— ror till svenska varor, som säljs på utländska marknader, är emellertid intressant. Kan det vara så att svenska tillverkare även inom importkonkurrerande näringar, som säljer till svenska kunder upplever sig befinna sig på en "kundmarknad" och att denna marknads regler för "fair play" i så fall innebär bl.a. att man inte får utnyttja t.ex. förhållandet att utländska konkurrenters priser har blivit högre?

Calmfors och Herins uppsats tyder på att horisontell prissprid—

l l ning framåt även mellan produktmarknader är en mycket vanlig före— teelse. För nästan alla de undersökta produkterna fann de ju att ( priserna påverkades av materialkostnaderna.

Det finns mycket som talar för att prisspridning bakåt är vanlig. Stigande priser på papper kan småningom leda till stigande priser på pappersmassa och på massved, för att ta ett exempel. Vi rör oss ju här också mot marknader, som kan karaktäriseras som auk- tionsmarknader med priser, som är rörliga såväl uppåt som nedåt.

l) Calmfors, L och Herin, J (1979).

2.5 Förväntningarnas betydelse

Tankestrukturen i detta avsnitt sammanfattas i fig. 4. Framställningen följer ? stort sett detta schema. Innan tankeschemat presenteras, är följande påpekande på sin plats: En sammanhängande logisk förkla- ring, stm inte motsägs av kända fakta, behöver inte nödvändigtvis va- ra sann. Detta bör hållas i minnet, när relevansen hos de förkla— ringar, som framförs, bedöms. Trots att förklaringarna har vunnit burskap inom den ekonomiska vetenskapen, finns det några skäl att

vara skeptisk mot dem. De innehåller t.ex. starka inslag av spe— kulation om förväntningar, förväntningsstyrt beteende och lärpro—

_a»!

cesser. Samtidigt förs resonemangen i starkt aggregerade termer. Det senare medför t.ex. att omständigheten, att stark inflation ofta går hand i hand med stora relativprisförändringar, skjuts i

.-., y-a— >..

bakgrunden. Företag som producerar och säljer produkter, vars re— lativpriser sjunker i samband med en kraftig inflation, kan ju få stora problem med lönsamnheten, och detta kan vara en strukturell förklaring till stor arbetslöshet i samband med kraftig inflation. (Se f.ö. slutet av avsnitt 2.3.1). I det följande trängs denna typ

[ av förklaring tillbaka av ett i och för sig imponerande tankebyggan- de. Det skulle också vara orätt att inte informera om ett sätt att föra resonemangen, som har blivit så väletablerat inom den ekonimis- ka vetenskapen.

Förväntningar påverkar direkt innehållet i de avtal som träffas. Ju mer avtal innehåller garderingar i form av "om... så"-satser, desto större resurser skulle gå åt för att sluta avtalen och desto större skulle sannolikheten för inbördes motsägelser mellan olika avtal varai). Därför finns en mängd outtalade förutsättningar om den framtida utvecklingen bakom varje avtal. Om sedan den faktiska utvecklingen avviker från vad som outtalat förutsattes, kan pro— blem uppkomma - i värsta fall i form av konkurser och därav föl—

1) Om priset på vara A i ett avtal görs beroende av hur priset på vara B utvecklas, och samtidigt, i ett annat avtal, priset på vara B görs beroende av vad som händer med priset på vara A, kan en motsägelse lätt uppkomma.

Faktisk Arbets- utveckling löshets- och vak- anstider Ekono-

misk politik Förvänt- Avtals- . . . Enskilda "mem" priser. kostnader, konkurser etc balans

Figur 4 Principskiss över hur faktisk utveckling, förväntningar och ekonomisk politik kan tänkas samverka

jande arbetslöshet. I sig själva innebär också avtalen en viss pris- och kostnadsutveckling. På så sätt blir de avgörande för in—

1)

flation och bytesbalans

Det är inte nödvändigt att två avtalsslutande parter hyser identiska förväntningar om sådana framtida förhållanden, som inte specificeras i avtalet. Det får tvärtom anses vara vanligt att förväntningarna skiljer sig i olika avseenden. För det första kan parterna ha olika uppfattning ,vad avser en given storhets (t.ex. konsumentprisindex) ' utvecklingz). För det andra kan det vara olika storheters utveckling, i som är betydelsefulla för respektive part, och som därmed är någor—

lunda medvetet konkretiserade.

Som exempel på det sistnämnda kan nämnas att en arbetsgivare,som . är på väg att sluta ett löneavtal, främst är intresserad av vad som i kommer att hända med avsättningspriserna på sina egna produkter men däremot tämligen ointresserad av vad som kommer att hända med priserna i allmänhet. Arbetstagaren, däremot, är mycket intresserad av vad som kommer att hända med priserna på konsumentvaror i all—

mänhet3).

Omständigheten att förväntningar i de två avseendena skiljer sig kan direkt påverka avtalssannolikheten, dvs. den tid som går åt för att nå en överenskommelse och/eller för att två parter, som kan komma överens, skall finna varandra. Detta kan direkt påverka t.ex. den genomsnittliga tiden för arbetslöshet och vakanser. Om det i genomsnitt går fort för sökande på arbetstagar— och arbetsgivar— sidan att finna motparter att sluta anställningsavtal med, blir

1) I fig.4 har inte åskådliggjorts möjligheten att bytesbalansen kan vara beroende av en kombination av förväntningspåverkad kost- nadsutveckling och faktisk internationell prisutveckling. 2) Att olika individer och olika grupper av individer har olika förväntningar om konsumentprisernas framtida ökningstakt framgår av Lars Jonungs Uppfattad och förväntad inflation i Sverige, bilaga 3 till prisregleringskommitténs betänkande. 3) Även en arbetstagare torde dessutom vara särskilt intresserad av vad som kan komma att hända med priserna på de varor, som han är med om att producera. Hans egen anställningstrygghet är ju beroende av detta.

också arbetslösheten mindre än om denna process tar lång tidli

Dessutom påverkar kombinationen av förväntningar och faktisk ut- veckling sannolikheten för att avtal skall träffas. Milton Fried- man respektive några av författarna i boken Microeconomic Founda— tions of Employment and Inflation Theory har därvidlag framhållit något olika aspekteräj, som emellertid leder till samma slutsats,

nämligen att arbetslösheten kortsiktigt minskar, om den faktiska inflationen ökar vid givna inflations— och lönestegringsförvänt— ningar, och att arbetslösheten ökar, om den faktiska inflationen minskar vid givna inflations— och lönestegringsförväntningar.

1) För detta synsätt finns numera redogjort även i nationaleko—

nomiska läroböcker, som används på elementär nivå. Se t.ex. Axelsson, R., Löfgren, K.G. och Nilsson, L-G., Den svenska arbetsmarknadspolitiken, Lund (Prisma) 1979, kapitel 2. 2) Friedmans förklaring finns t.ex. i hans Nobelföreläsning, lDl flation and Unemployment: The New Dimension of Politics., Lon- don (Institute of Economic Affairs) 1977. I korthet kan denna förklaring sammanfattas sålunda: Om pri— serna i allmänhet börjar stiga snabbare än tidigare, hinner varken arbetstagare eller arbetsgivare på en gång uppfatta detta. Eftersom arbetsgivarna (i denna egenskap) nästan helt , fokuserar sitt intresse på och samtidigt var och en är väl ] informerad om sin respektive egna produkts prisutveckling, 1 ökar deras genomsnittliga benägenhet att anställa arbetskraft ( vid givna nominella löner. "Givna nominella löner" kan f.ö. * innebära att de nominella löner, som begärs på marknaden av 1 arbetssökande, stiger i en given genomsnittlig procentuell takt.1 Arbetsgivarnas reaktion leder delvis till att arbetslöshetsti— derna förkortas,delvis till att de faktiska nominella löner— l na blir högre (ökar snabbare). Eftersom även de arbetssökande inte till fullo har insett att konsumentpriserna har börjat stiga snabbare än tidigare, uppfattar de de nominella lönehöj- ningarna som reallönehöjningar och accepterar därför anställ— ningserbjudanden i större utsträckning än tidigare. På så sätt följs en ökning av inflationstakten av en ökning av lönernas nominella ökningstakt och en minskning av arbetslösheten. Det sistnämnda beror på att reallönerna i själva verket minskar och att den enskilde arbetsgivarens timintäkt i genomsnitt ökar mer än timlönekostnaden, samtidigt som den enskilde arbets- tagaren (alltså) i första häpenheten tror att han har fått en reallönehöjning. Resonemangets omvändning kan föras, om priser i allmänhet börjar stiga långsammare än tidigare. Ar- betslösheten hålls emellertid i båda fallen på en annan nivå än den ursprungliga endast fram till dess att förväntningar- na har hunnit anpassas till de nya erfarenheterna. Författarna i Phelps, E.S et al, Microeconomic Foundatiogg_9f Employment and Inflation Theory, New York (N.N. Norton & Com-

Utfallen i form av inflation och bytesbalanssaldo påverkar i sin tur kommande förväntningar. Detta förklarar att arbetslösheten ten— derar att återgå till den gamla högre nivån efter en tids infla— tion i högre takt än tidigare Förväntningarna anpassas och därmed upphör den diskrepans mellan förväntningar och faktisk utveckling, som tidigare hade ökat avtalssannolikheten på arbetsmarknaden.

Utfallen i form av arbetslöshet, inflation och bytesbalanssaldo på- verkar också den ekonomiska politiken, som sedan i sin tur påverkar den faktiska utvecklingen. Dessutom kan det tänkas att den ekonomis—

ka politiken direkt påverkar förväntningarna.

Hg: olika ekonomisk politik i så fall påverkar förväntningarna är en av de strategiska frågorna i denna studie. För det första kan ( förväntningarna knytas till den ekonomiska politiken som sådan.

; Kommer politikerna att rädda sysselsättningen, om arbetsmarknadens

1 parter avtalar om så höga lönehöjningar att näringslivets konkurrens— i kraft försvagas, eller kommer politikerna att låta parterna "skyl— l la sig själva"? Här kanske rentav en politiker, som ganska allmänt anses vara en vettvilling utan social medkänsla, har särskilt stor utsikt till framgång, om han deklarerar avsikten att föra en ekono- misk politik enligt den sistnämnda riktlinjen.

forts. 2) fr föregående sida

pany. Inc.) 1970, använder en sökteoretisk ansats för att förklara att arbetslösheten kortsiktigt minskar, om lönehöjningstakten ökar och att arbetslösheten kortsiktigt ökar, om lönehöjningstakten minskar (dvs. den kortsiktiga s.k. Phillipskurvan): Om t.ex. ar- betssökande, beroende på att ökningstakten för nominella löner har ökat, i genomsnitt behöver kortare tid för att stöta på anställ- ningserbjudanden, som ligger på eller ovanför den aspirationsnivå, som de på basis av tidigare erfarenheter har ansett vara rimlig, förkortas den genomsnittliga arbetslöshetstiden och därmed minskar arbetslösheten. l l l,__ l 1

Man kan säga att processen i Friedmans förklaring inleds med änd- rad prisstegringstakt för varor under det att processen i förkla- ringarna i Phelps et al inleds med ändrad stegringstakt för de no— minella lönerna. Förklaringarna är emellertid inte oförenliga. Man kan t.ex. säga att arbetssökandes reallönekrav kan förklaras med att de har en viss uppfattning om vad som är realistiskt att krä— va, dvs. att de har vissa förväntningar om vilka erbjudanden, som kan komma att dyka upp.

Inflationsförväntningarna kanske också kan påverkas t.ex. via prisregleringspolitik. Detta diskuteras i avsnitt 2.6.3.

Med ekonomisk politik påverkas också relationen mellan faktisk

utveckling och innehållen i privata avtal. Därmed får den eko- nomiska politiken verkningar på enskilda företags lönsamhet, kon— kursfrekvensen etc. och därmed indirekt på arbetslösheten. Här finns en stor mängd möjliga fall att diskutera. En åtstramnings- politik kan få direkta verkningar på vissa priser samtidigt som

andra priser redan har hunnit låsas genom avtal. Somliga enskilda och företag kan på basis av detta få oförutsedda vinster under

det att andra drabbas av oförutsedda förluster. Om politikerna

hade större kunskap om hur avtal sluts och om vilka priser, som i ett visst läge hade hunnit bli bestämda genom avtal respektive vilka priser, som direkt påverkades av penning- och finanspolitik,

skulle de också veta mer om var i ekonomin vinster och förluster

uppstod till följd av ekonomisk—politiska åtgärder. En sådan kun- skap skulle sedan eventuellt kunna användas för att reglerings-

vägen ändra priser, som hade låsts på ett sådant sätt, att oförut- sedda vinster och förluster uppkom, genom att andra priser fick en oförutsedd utveckling. * 1

Under de senaste lågkonjunkturerna har inflationstakten varit

högre än under tidigare högkonjunkturer. Detta behöver inte för- [

klaras med att det numera finns mer prishöjningsbias i det ekono—

miska systemet eller att beslutsfattandet har blivit mer koncen—

trerat1).

Man kan i stället förklara förändringen med att olika besluts— fattare (arbetssökande, löneförhandlare, företagare, konsumenter etc.) har lärt sig av tidigare erfarenheter. Mot slutet av 1960- talet uppfattades detta decenniums måttliga inflation som tillhö- rande "naturens ordning”. I detta läge erfordrades doser av in— flation som var större än man allmänt hade vant sig vid för att kortsiktigt minska arbetslösheten. Om man hade försökt minska in—

1) Av avsnitt 2.3.4.3 framgick f.ö. att det inte var särskilt stor prishöjningsbias inom koncentrerade branscher.

flationstakten, så att den hamnade under den allmänt förväntade, skulle en del parter, som hade slutit avtal på basis av sina in- flationsförväntningar, ha råkat ut för obehagliga överraskningar. När den ekonomiska politiken inriktades på att upprätthålla syssel- sättningen och på att skydda företag och enskilda från obehagliga överraskningar, anpassades också inflationstakten till dessa nya

"krav".

Så småningom lärde sig emellertid folk att förvänta ännu högre inflationstakt och därmed erfordrades ännu större inflationsdoser

l)_

för att nå givna mål för sysselsättningen etc.

Man kan alltså säga, att stagflationen väl går att förklara som en kombination av en lärprocess hos enskilda ekonomiska subjekt å ena si- dan och en ackommoderande ekonomisk politik å andra sidan. De en- skilda subjekten lär sig att förvänta allt snabbare inflation. Den ekonomiska politiken ackommoderas till dessa ändrade förväntningar och bidrar på så sätt till att processen med ökande inflationsför— väntningar går vidare.

i 2.6 Ekonomisk-politiska slutsatser

* 2.6.1 Sammgnfattgigg_ay !ad yi_vgt_ogh_igtg yet

En målinriktad ekonomisk politik bör så långt detta är möjligt 1 bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Även i de fall då ' vetenskap och erfarenhet inte lämnar någon vägledning, är man tVUngen att fatta något beslut. Åtminstone implicit är ju även icke—agerande följd av ett beslut.

1) Denna beskrivning överensstämmer med t.ex. den som finns i McCracken, P. et al, Igwards Full Employment and Price Stabi- lity, Paris (OECD)1977. Det kan också nämnas att Cagan (1975) i sin studie över prisflexibilitet under lågkonjunkturer för- klarar den minskade benägenheten att sänka priser i lågkonjunk- turer (och att snarare fortsätta med att höja priser under så- dana) kan förklaras med att tidigare misslyckanden med att bromsa inflationen förstärker uppfattningenatt inflationen in— te kommer att minska och att detta i sin tur leder till försva- gade reaktioner /vad gäller nominella priser/ på efterfråge- minskningar. Se f.ö. också Cagan 1979, sid. 91-94.

Vi skall nu sammanfatta en del av den strategiska kunskap, som vi anser oss ha respektive en del av de strategiska frågor som återstår, när de ekonomisk—politiskt ansvariga vill ha ledning särskilt inför beslut i frågan om prisregleringar skall användas för att bekämpa inflationen. Denna kunskap och dessa frågor av- ser prisändringsprocessernas mekanismer och hur sysselsättning och företags överlevnad påverkas i olika prisändringsförlopp. Prisregleringars eventuella biverkningar på resursallokering, inkomstfördelning och samhällets beslutssystem behandlas i av— snitten 3, 4 och 5.

Vi tror oss veta att EFO-modellens tankestruktur fungerar väl för att förklara den långsiktiga relationen mellan internationell prisutveckling, växelkursutveckling, prisutveckling på k-sektorns produkter, timintäkt i k-sektorn, timlönekostnadernas utveck-

ling, utveckling av lönekostnad per producerad enhet i s—sektorn samt prisutveckling för s—sektorns produkter. Avvikelser från EFG-modellens huvudkurser (sic) börjar i första hand med att lönerna börjar avvika från sin huvudkurs. Sådana lönekursavvi- kelser sprider sig sedan till priserna på s-sektorns och k— sektorns produkter. Ekonomins återgång till ”normal löneandel” kan antingen ske via en process med sysselsättningsproblem eller via ekonomisk-politisk ackommodering t.ex. i form av växelkurs— förändringar, som även långsiktigt möjliggör en så hög infla— tionstakt att även k-sektorns priser i kronor stiger snabbare än konkurrerande produkters priser i andra valutor. Det senast * sagda innebär att arbetsmarknadens parter faktiskt har möjlighet ; att genom sitt agerande påverka inflationstakten i långt större utsträckning än många omedelbart trodde sig ha förstått, när de stiftade sin första bekantskap med EPO-modellen omkring år 1970. (Det är f.ö. möjligt att många sedan inte har ändrat den upp— fattning, som de då bibringades).

Att det är så besvärligt att återgå till ett läge med "normal löneandel” kan förklaras med att det finns starka skäl till att räkna med pgishöjningsbias på arbetsmarknaden. När de nominella lönerna en gång har höjts, går det i praktiken inte att sänta dem. Landets internationella konkurrenskraft kan därför återställas

antingen genom en devalvering, som innebär bl.a. höjd allmän pris— nivå och sänkta reallöner (samt som kan skapa och/eller förstärka förväntningarna om ytterligare prishöjningar) eller att man in—

väntar att nominallönerna i andra länder skall ”hinna ikapp” lan—

dets nominallöner.

I situationer med stark inflation och framför allt med stigande

inflationstakt finns det dessutom starka krafter på arbetstagar— sidan att ytterligare driva upp lönehöjnings- och inflationstakt. Principen på den svenska kreditmarknaden med rörliga till infla-

tionstakten anpassade nominella räntesatser kan nämligen i kom— bination med ökande inflationstakt försätta stora grupper av lön-

tagare i finansiellt besvärliga situationer, som de försöker rå—

1).

då bot på genom att kräva ytterligare lönehöjningar

I avsnitt 2.2 formulerades bl.a. en huvudkurs för löneutvecklingen (samband nr (2)).Tillsammans med huvudkursen för k-sektorns pris— utveckling (samband nr (l))skapar löneutvecklingens huvudkurs ett ; ”utrymme för lönehöjningar". Detta löneutrymme påverkas då givet— vis bl.a. av vilken växelkursutveckling man har bestämt sig för.

I ett kommande avsnitt (2.6.4.l) kommer möjligheten att föra en uppskrivningspolitik att diskuteras.

Nu kan det emellertid hända, att lönerna ökar mer än "löneutrym- met" vid den växelkurspolitik, som man har bestämt sig för att föra. Detta försätter de ekonomisk-politiskt ansvariga i en obe— haglig valsituation. Om de väljer att hålla fast vid växelkurs- politiken och inte heller försöker ackommodera till lönehöjningen genom att öka sysselsättningen inom den offentliga sektorn, ökar arbetslösheten i samband med att företagen blir mindre lönsamma och mindre konkurrenskraftiga. Denna situation varar tills ut— ländska lönekostnader och priser har "hunnit ifatt” lönekostna— derna inom landet. Om statsmakterna däremot väljer att ackommo— dera till de genomförda lönehöjningarna t.ex. genom att ge upp 1) Om de alternativt lyckas genomdriva höjda bostadstillägg eller statliga räntesubventioner, kan inflationskrafterna ändå för— stärkas, denna gång primärt via ett ökat budgetunderskott och därmed en ökad tillväxttakt för den nominella penningmängden.

växelkurspolitiken (t.ex. genom att engångsdevalvera), skapas extra impulser till att höja prisnivån. I bästa fall medför detta * endast att inflationstakten ökar tillfälligt, varefter prisnivån fortsätter att förändras i samma takt som utan ackommoderande eko— nomisk politik (men hela tiden på en högre nivå än utan denna po— litik). Resultatet kan emellertid också bli en bestående ökning

av inflationstakten genom att förväntningarna och därmed bl.a. framtida lönehöjningar påverkas och att statsmakterna av detta känner sig tvingade att låta engångsåtgärden följas av ytterli— gare ackommoderande ekonomisk politik. Sålunda kan t.ex. en en— gångsdevalvering följas av ett antal ytterligare devalveringar, som sammantagna innebär att man har valt att ändra växelkurs—

strategi.

De löneavvikelser som inlett en process av ovan beskrivet slag kan i sin tur bero på att arbetsmarknaden har blivit ”överhettad” eller på att arbetsmarknadens parter förväntat en snabbare ökning av k-sektorns timintäkter än som (före ackommoderande ekonomisk politik) har inträffat.

Det finns resultat som tyder på att utvecklingen av priser på insatsvaror påverkar utvecklingen av s-sektorns produktpriser och

av priserna på importkonkurrerande produkter. Därmed skulle en utveckling med avvikelser från olika huvudkurser kunna inledas

med att vissa insatsvarupriser steg. Som en tillämpning av vår nedan beskrivna allmänna okunnighet om huruvida prishöjningsbias ' förekommer eller ej skall vi här nämna att vi inte vet, om pris— sänkningar på insatsvaror medför så stora vinst- och konkurrens— kraftsökande avvikelser från huvudkurserna som man skulle ha an— ledning att vänta med ledning av de samband, som presenteras i avsnitt 2.2. Vi måste ju komma ihåg att dessa samband har skattats på i huvudsak statistiska uppgifter över höjningar av bl.a. in- satsvarupriser. Vi skulle göra oss skyldiga till en mycket osäker extrapolering, om vi använde dessa samband för att förutsäga vad

som hände vid sjunkande insatsvarupriser.

Det går inte att avvisa hypotesen om att avvikelser från huvud- kurserna kan inledas med prishöjningar på s—sektorns produkter,

som i sin tur beror på erfarenheter av tidigare prisstegringar inom samma sektor.

Vissa produktpriser tycks vara mindre lättrörliga än andra. Det mesta talar för att denna skillnad i rörlighet är både ett hög- konjunktur- och ett lågkonjunkturfenomen. Detta betyder att rela— tivpriserna på produkter med trögrörliga nominella priser sjunker vid en högkonjunktur och stiger vid en lågkonjunktur. När en kraf- tig inflation inleds, tenderar också relativpriserna för varor med trögrörliga nominella priser att sjunka. Detta kan tänkas skapa problem med lönsamheten i de företag, som tillverkar produkter med trögrörliga nominella priser. I samband med en senare "catching up" tenderar emellertid ifrågavarande produkters relativpriser

att återhämtas.

Däremot talar de noggranna undersökningar, som har genomförts i USA,mot att det skulle finnas särskilt stor prishöjningsbias för produkter med trögrörliga priser. över konjunkturcykeln som helhet ökar sådana varors priser alltså varken mer eller mindre än andra varors priser annat än i den mån deras relativpriser långsiktigt ändras1). Ett visst samband finns mellan koncentre- rat företagande och/eller beslutsfattande och trögrörlighet hos priserna. Detta samband kan emellertid bero på att det finns någon gemensam bakomliggande förklaring, t.ex. produkternas karaktär. För övrigt är knappast trögrörlighet hos priserna i sig något ip- flationsproblem. Endast om trögheten är asymmetrisk så att det är lättare att höja än att sänka priser, uppkommer inflations- problem.

Det går inte att uttala sig om produkter i allmänhet har prishöj- ningsbias. Under 1930-talets depression sjönk den allmänna pris—

1) Eftersom arbets-(och total-)produktiviteten stiger långsammare inom s—sektorn än inom k-sektorn, ökar ju s-sektorns priser långsiktigt i förhållande till k—sektorns priser. Man kan emel- lertid inte på basis av detta säga att s-sektorns produkter har en större prishöjningsbias än k-sektorns produkter, åtminstone inte med den definition på prishöjningsbias, som anges i av— snitt 2.3.4.1.

1)

ten varit högre än under tidigare högkonjunkturer. Man behöver nivån . Under de senaste lågkonjunkturerna har inflationstak— emellertid inte tillgripa tillkomsten av prishöjningsbias som ett nytt fenomen i ekonomierna för att förklara denna s.k. stag— flation. överhuvud taget behöver inte några strukturella eller konstitutionella förändringar i våra ekonomiers sätt att funge-

ra föras in. Stagflationen kan i stället ses som resultatet av

en lärprocess i samspel med ackommoderande ekonomisk politik. Erfarenheterna har lärt olika beslutsfattare (arbetssökande, löne— förhandlare, företagare och konsumenter) att inflation är något att räkna med. Olika beslut och överenskommelser har baserats på denna förväntan. Inflationen i sina tidigare små doser har på så sätt förlorat sin överraskningskaraktär. Därmed har inflation i större doser kommit att behövas för att tillfälligt sänka arbets— löshetens nivå. Inflation i åtminstone förväntad omfattning har varit nödvändig för att inte somliga parter som slutit avtal på basis av sina inflationsförväntingar skulle råka ut för obehag— liga överraskningar. Att inflationen har anpassats till dessa .

nya "krav kan förklaras med att den ekonomiska politiken har inriktats på att upprätthålla sysselsättningen och skydda en— skilda och företag från obehagliga överraskningar.

I detta sammanhang är det motiverat att påminna om Lars Jonungs resultat beträffande uppfattad och förväntad inflationz). En av hans slutsatser är att ju kraftigare människor tycker att infla— l tionen har varit, desto kraftigare inflation räknar de med under den närmaste framtiden. Detta talar för att det finns en korre— &

lation mellan (subjektiva) inflationserfarenheter och inflations— förväntningar. En annan observation, som också (och egentligen mer övertygande) stöder hypotesen att människors inflationserfa— renheter är en viktig bestämningsfaktor för deras inflationsför— väntningar är att människor med flera års inflationserfarenhe- ter och därmed - vid l970-talets slut - genomsnittliga erfaren— heter av lägre inflationstakt i genomsnitt väntar sig mindre in—

l) Detta inträffade inte bara i USA (vilket nämns i avsnitt 2.3.4.3) utan också i Sverige. 2) Se Jonung, L., ”Uppfattad och förväntad inflation i Sverige", bilaga 3 till detta betänkande.

flation under den närmaste framtiden än människor med ett mindre antal års inflationserfarenhet.

Även om Jonungs resultat stöder hypotesen att inflationsförvänt- ningar till stor del bestäms av människornas inflationserfaren- heter, är hans material otillräckligt för att möjliggöra en pröv- ning av hypotesen att inflationsförväntningar skulle gå att di- rekt påverka med ekonomisk-politiska åtgärder1). På denna punkt är politikerna alltså, ännu så länge, tvungna att handla på ba— sis av enbart tro. På denna punkt finns alltså, ännu så länge, inte något vetande att hänvisa till.

2.6.2 åegreppsgiskussi9h_ogh_bggreppsdefinitioneg

2.6.2.1 Funktionella respektive formella definitioner

När begreppet prisreglering" skall ges innehåll, som är ändamåls- enligt för ekonomisk analys,räcker det inte med att söka defini- tionerna i lagtexter och författningssamlingar. Detta utesluter givetvis inte att en del av informationerna måste hämtas i så-

dana källor.

Funktionellt är priser reglerade av myndigheterna så länge som priserna är annorlunda — vanligtvis lägre - än de skulle ha varit vid likadana kostnads-, efterfråge— och konkurrensförhållanden utan regleringarz). Därmed kan priser vara funktionellt reglera— de samtidigt som de är formellt helt oreglerade. I det svenska rättsregelsystemet finns t.ex. reglerna för prisövervakning utan— för prisregleringslagen. Redan på denna grund skulle någon kun— na hävda att prisövervakning inte är prisreglering. Intressanta-

re är emellertid att företagen formellt har fullständig suveräni— tet vid prissättningen under ett tillstånd med prisövervakning. De kan besluta att ändra ett pris med omedelbar verkan utan att någon myndighet kan förbjuda detta. Ändå kan ett läge med pris- övervakning vara funktionell prisreglering. 1) Det går givetvis att påverka förväntningarna indirekt i den mån ekonomisk politik leder till att människorna får nya in— flationserfarenheter.

2) Observera att skatter, subventioner, säkerhetsföreskrifter etc. i detta sammanhang betraktas som delar av kostnads-, efterfråge- och konkurrensförhållandena.

Enligt sin instruktion skall statens pris— och kartellnämnd, SPK, svara för prisövervakning bl.a. genom att medelst överlägg— ningar med företag, organisationer och andra prissättare söka på- verka prissättningen "i en för konsumenterna gynnsam riktning". I överläggningarna verkar SPK i enlighet med de riktlinjer, som re— geringen har givit för att prishöjningar begränsas till vad som

är kostnadsmässigt motiverat. Om företaget ändå inte ändrar sitt beslut skall SPK informera regeringen om detta. Regeringen kan se- dan tänkas införa prisstopp med stoppris lika med priset någon dag innan företaget höjde sitt pris (s.k. retroaktivt prisstopp).

SPK skall givetvis informera företaget om att det kommer att fullgöra sin skyldighet att rapportera till regeringen. Om re— geringen vid några tillfällen har reagerat på en sådan SPK- rapportering genom att införa prisstopp, kommer det enskilda fö— retaget (eller prissättande branschorganisation) att räkna med att det finns en påtaglig risk för retroaktivt prisstopp, om SPK:s rekommendation inte följs. Detta medför i sin tur att SPK s utta- lade bedömning inte kommer att uppfattas endast som en åsiktsytt— ring utan snarare som en faktor som företaget måste räkna med i

sin allmänna riskbedömning. Därmed kommer priserna att vara annor— ( lunda även under perioder utan formella prisregleringar men med ( prisövervakning än de skulle ha varit i en situation utan möjlig— ! het till prisstopp och prisövervakning. (

Formellt har l970-talets svenska prisregleringar i allmänhet va- rit kortvariga. (Prisstoppet på baslivsmedel blev långvarigt). Frågan är emellertid om det ändå inte pga prisövervakningen har rått ett tillstånd med långvarig funktionell prisreglering.

2.6.2.2 Ett kunskapsteoretiskt påpekande

Den myndighet som handlägger de ärenden, som aktualiseras i en reg— leringssituation, i Sverige SPK, sysslar med rättstillämpning. Liksom alla andra organ, som tillämpar gällande lagar och förord— ningar skall prisregleringsmyndigheten handlägga ärenden på ett förutsebart sätt. Handläggningen är förutsebar endast om den be- aktar skäl som går att belägga och dokumentera. Detta rättssäker—

hetskrav innebär emellertid en del problem, som kan beslysas med ett kunskapsteoretiskt resonemang.

Antag att en företeelse, A, varje gång den förekommer, har en san— nolikhet på l/lOOO att bli observerad och registrerad. En annan företeelse, B däremot, har en sannolikhet på 9/lO att bli obser— verad, varje gång den förekommer. Med denna utgångspunkt kan vi säga att B måste observeras mer än 900 gånger så ofta som A för att vi skall kunna säga att B är vanligare i verkligheten1). Om B faktiskt observeras lOO gånger så ofta som A, drar vi en felak— tig slutsats, om vi på basis av observationerna säger att B är

vanligare än A.

Nu kan det finnas företeelser (av typen A) som samtidigt är bety- delsefulla för företagens kortsiktiga och/eller långsiktiga över- levnadsmöjligheter, sysselsättningen, varuförsörjningen etc. men svåra att dokumentera i samband med en dispensansökan eller i sam- band med en sådan överläggning, som skall äga rum i enlighet med reglerna för prisövervakning. Förhållandet att sådana omständig— heter sällan har kunnat beläggas ger oss enligt resonemanget

ovan — inte rätt att dra slutsatsen att de faktiskt har varit ovan— liga. Kravet på rättssäkerhet medför emellertid att de inte får beaktas annat än - möjligen - när de går att beläggaz). Andra om— ständigheter (av typ B), däremot, kan för det mesta bli beaktade

vid rättstillämpningen.

Slutsatsen av resonemanget är att en reglering av rättssäkerhetsskäl måste tillämpas på ett "fyrkantigt" sätt. Om anpassningar i enskil— da fall medgavs på enbart "en allmän känsla” att den skulle vara berättigad eller på basis av allmänna resonemang utan konkreta be— lägg, Skulle detta vara liktydigt med att regleringen tillämpades godtyckligt. Med en reglering försätts alltså den instans, som sva- rar för_tillämpningen, i en situation, där den tvingas att välja

l) Även A måste observeras ganska ofta för att vi inte dess— utom skall bli tvungna att föra in sannolikhetsfördelningarnas spridning i resonemanget. 2) Man kan tänka sig att de redan på förhand är uteslutna som

grund för dispens respektive vid överläggning "godtagbara" skäl för prishöjning t.ex. med hänvisning till att de måste vara svå— ra att belägga.

mellan att vara osmidig och inte ta hänsyn till relevanta men svårdokumenterade omständigheter och att frångå kravet på rätts— säkerhet. I en rättsstat måste organet välja det förstnämnda al— ternativet, så länge som regleringen är i kraft.

2.6.2.3 Olika typer av prisreglering

Den svenska prisregleringslagen medger användning av prisstopp, högstpriser, utfästelsepriser och obligatorisk förhandsanmälan av planerade prishöjningar. Bland dessa former av prisreglering har prisstopp och obligatorisk förhandsanmälan varit vanligast.

I andra länder förekommer utöver ovannämnda prisregleringar t.ex. regleringar av marginaler i olika led av produktions— och distri- butionskedjan. Samhällskontrakt, som förekommer i en del länder, kan också ses som en form av prisreglering bl.a. därför att de innehåller (frivilliga eller i lag föreskrivna) inslag av pro— duktpris- och löneregleringar.

Den följande presentationen kommer att inledas med principiella karaktäristiker av olika typer av regleringar, som inte nödvän— digtvis förekommer i Sverige. Med hjälp av dessa karaktäristiker skall en diskussion av de svenska prisregleringarnas karaktär och verkningar underlättas.

En prisreglerings varaktighet kan variera. Prisstopp kan också göras retroaktiva - dvs. med en stopprisdag som läggs före be— slutsdagen. Likaså kan dess omfattning variera horisontellt och vertikalt. Den kan alltså omfatta olika stora delar av sortimen— tet i ett visst led, t.ex. detaljhandelsledet, och den kan om— fatta ett eller flera led.

Vid varje typ av prisreglering kan dispenser tänkas ges. Detta kan ske i mycket liten omfattning eller vara mer vanligt.

En produktprisreglering kan kombineras med lönereglering. Den senare sortens reglering är också tänkbar utan produktprisreg- lering.

Vid en marginalreglering (eller påläggsrgglering) bestäms priser- na med hänsyn till säljarnas kostnader. Detta betyder att kostnads— ökningar - eller vissa slag av kostnadsökningar - men inte t.ex. efterfrågeökningar helt eller delvis får leda till prishöjningar. Marginalerna kan anges i landets penningenhet1) eller i procent.

Antag att marginalerna i ett utgångsläge i genomsnitt utgör 20 pro— cent av priserna (och påläggen alltså i genomsnitt uppgår till 25 procent av kostnaderna). I den ekonomi som vi diskuterar antas de sammanlagda kostnaderna i sin helhet vara lönekostnader. En genomsnittsvara, som vid försäljning kostar l kr/st framställs alltså i utgångsläget med en lönekostnad på 0,80 kr/st och med

en marginal på 0,20 kr/st. Antag nu att lönerna stiger med 25 procent utan att produktionsvolymen per arbetstimme ökar och att marginalerna i kronor skall vara oförändrade. Vår vara får nu allt- så stiga i pris till l,20 kr/st dvs. med endast 20 procent. Om detta är representativt för vad som händer i hela ekonomin, stiger timreallönerna med ca 4 procent. Den mängd varor, som kan köpas

med marginalernas hjälp, minskar däremot med ca l7 procent. Detta innebär bl.a. att de människor, t.ex. butiksinnehavare, som får sina inkomster via marginalerna, får sänkta realinkomster.

Låt oss nu i stället tänka oss samma utgångsläge och samma löne- höjning och utebliven produktivitetsstegring som ovan men att mar—

ginalerna regleras i procent i stället för i kronor. I detta fall får vår varas pris stiga med 25 procent. Löntagarnas timreallöner förblir i genomsnitt oförändrade och den mängd varor, som kan kö- pas med marginalernas hjälp förblir också oförändrade i genom— snittsfallet. Om marginaler regleras i procent och kostnaderna stiger olika många procent för olika varor, kommer marginalerna för vissa varor att köpa en större mängd varor efter än före kost- nadshöjningen under det att marginalerna för andra varor kommer att köpa en mindre mängd varor. Det är marginalerna för de varor, för vilka produktionskostnaderna har stigit särskilt mycket, som kommer att kunna köpa mer varor. Med en reglering av marginalerna i procent kan det alltså i en del fall tänkas vara fördelaktigt att få stora kostnadshöjningarz).

l) Penningenhet = DM, yen, $, kr. e.d. 2) En förutsättning är givetvis att det går att sälja varorna till de priser, som det enligt regleringen är tillåtet att ta ut.

En marginalreglering behöver inte innebära automatisk kompensa— tion för alla kostnadshöjningar. Man kan t.ex. tänka sig att han—

delns bruttomarginaler fryses på en viss nivå. Detta innebär i

så fall att alla prishöjningar i tidigare led får kompenseras med prishöjningar men att höjningar av lönerna för anställda inte får kompenseras med prishöjningar.

I det senare fallet lever inte bara företagens ägare utan också deras anställda på de reglerade marginalerna (påläggen). Detta betyder att deras sammanlagda inkomst är fixerad i penningenheter eller i procent av godkända kostnader så länge som marginalregle— ringen (påläggsregleringen) består. Om påläggen för lönekostnader, vinst och övriga kapitalkostnader regleras i penningenheter, sjun— ker företagsägarnas och de anställdas sammanlagda realinkomst,

när andra varors priser stiger. Om en sådan reglering inte upphör och en justering därmed medges, kommer kraven på att få höja mar— ginalerna (påläggen) i penningenheter att bli allt starkare och till sist omöjliga att motstå. Därmed tenderar regleringen i det

långa loppet att bli en reglering av marginalerna i procent

Det är inte troligt att enskilda företagare uppfattar något sam— band mellan egna kostnader och priser å ena sidan och den all—

l l l l l männa prisnivån å andra sidan. Om marginalerna regleras i antal penningenheter per enhet av varan kommer därför den enskilde fö— retagaren att vara tämligen likgiltig inför sådana kostnadsnöj— ( ningar, som av prisregleringsmyndigheten godkänns som sådana så länge som priserna - även efter kostnadshöjning ligger under, vad som skulle gälla utan reglering, dvs. så länge som företaget anser sig förlora mer vinst genom att inte få höja priserna än genom att försäljningsvolymen minskar vid (ytterligare) höjda pri— ser. Han kommer nämligen att uppfatta den egna realinkomsten som opåverkad av kostnadsstegringen. Om marginalerna anges i procent av kostnaderna,kan han - med samma tillägg som ovan, vad avser avsättningsmöjligheter etc. till och med betrakta av prisreg— leringsmyndigheten erkända kostnadshöjningar som något fördelak— tigt. Samtidigt som han uppfattar den allmänna prisnivån son opå- verkad av de egna kostnadernas höjning, ser han ju att de egna marginalerna i antal penningenheter per enhet av varan ökar med

ökande kostnader.

Ett prisstopp innebär att varje säljare förbjuds att ta ut ett högre pris än han tog ut vid en given tidpunkt, som är senast den tidpunkt, när prisstoppet kungjordes. Detta betyder att högsta tillåtna pris för en viss produkt varierar mellan säljarna på sam- ma sätt som vid stopptidpunkten. I princip är det tänkbart att inga som helst dispenser lämnas från ett gällande prisstopp. I praktiken kan det också tänkas vara möjligt att tillämpa kortvariga prisstopp utan dispenser. Däremot får det anses vara praktiskt omöjligt att tillämpa långvariga prisstopp utan att lämna dispenser. Karaktäri- stiken av ett prisstopp blir givetvis beroende av om dispensinsti- tutet kommer till användning samt av hur det i så fall hanteras. När ett dispensinstitut finns är detta uttryck för att lagstifta— ren har ansett sig vara medveten om att pristtopp kan medföra olä- genheter för säljarna, de anställda och/eller köparna. Lagstifta- ren har därför velat ge regeringen eller den administrerande myn— digheten rätt att meddela dispenser. Om alla olägenheter för alla skulle kunna undanröjas med dispenser vore det i stort sett poäng- löst med prisstopp. Därför används dispensinstitutet endast när risk finns för att vissa typer av olägenheter skall uppträda

men inte vid andra. Tänkbara olägenheter skall ändå räknas upp. Olägenheter kan bestå i att intäkterna inte täcker säljarnas kost- nader eller medger alltför små vinster, att efterfrågade mängder vid stoppriserna är större än utbjudna mängder och att konkurrens— förhållandena på något sätt blir snedvridna. Denna uppräkning kan i ett par fall exemplifieras: I ett extremfall kan utbjuden mängd bli mindre än efterfrågad, därför att utbudet helt upphör. Vinsterna kan bli så små att de i stället är förluster och dessa

förluster kan bli så stora att företag gör konkurs och de anställ- da blir arbetslösa.

I den mån olägenheter uppkommer, kan det ankomma på t.ex. prisreg— leringsmyndigheten att utreda arten och styrkan av sådana olägen— heter. Detta kan bl.a. ske genom att man tar ställning till de ar— gument baserade på sakmaterial, som åtföljer berörda Säljares ansök-

ningar om dispenser.

Man kan begränsa sig till att ge dispenser endast när det går att dokumentera olägenheter av VlSSt slag. Man kan t.ex. bestämma sig

för att ge dispens endast när företag kan visa att de skulle gå med förlust vid stoppriserna och sysselsättningen därigenom även- tyras.

Även om man inte på förhand bestämmer sig för sådana begränsningar, leder kravet på förutsebarhet vid rättstillämpningen till att dis— penser ipraktiken koncentreras till fall, där olägenheterna kan do— kumenteras. Det är antagligen lättare att belägga en kostnadshöj— ning än att ett prisstopp har åstadkommit en förskjutning av kon— kurrensförhållandena. Därmed är det mycket som talar för att en större andel av kostnadshöjningarna kommer att föranleda dispens är av de fall då prisstopp påstås leda till förskjutna konkurrens— förhållanden.

Ett långvarigt prisstopp med dispenser för kostnadshöjningar men inte av andra orsaker fungerar på i stort sett samma sätt som en marginalreglering. Skillnaden är att regeringen eller prismyndighe— ten i ett formellt beslut måste medge att ett pris får höjas, där— för att säljarens kostnader har stigit.

Vid en högstprisreglering föreskrivs för alla försäljningsställen lika, högsta tillåtna priser för på visst sätt definierade produk—

1)

företag slås ut, kan i en del fall betydande utrymme för prishöj— ter . I den mån sådana högstpriser inte sätts så lågt att många ningar tänkas finnas för många företag.

I Sverige får man inte ange särskilt högstpris för varje enskilt företag. Ett prisstopp fungerar visserligen på ett sådant sätt att varje enskilt företag har sitt eget högstpris, men detta har då bestämts av förhållandena vid prisstoppstidpunkten. Utfästelsegri: så! fungerar emellertid i praktiken på ett sätt, som liknar in— dividuella högstpriser, som inte bestäms på samma sätt som stopp- priserna. Vid utfästelsepris har vederbörande företag lovat att inte överskrida ett visst angivet pris under en överenskommen tids— period (annat än om prisregleringsmyndigheten i enlighet med gäl—

lande regler_medger detta).

l) I Sverige skulle högstpris föreskrivas t.ex. för l kg potatis, Bintje, ordinär, vare sig detta säljs hos Arvid Nordqvist eller OBS, Rotebro.

Obligatorisk förhandsanmälan innebär att företagen inte får höja sina priser förrän ett föreskrivet antal dagar har förflutit, ef— ter det att avsikt att höja priserna har anmälts för prisregle- ringsmyndigheten. Även om myndigheten framför invändningar mot

en på så sätt förhandsanmäld prishöjning, kan den - formellt sett - inte förbjuda säljaren att höja priset upp till anmäld nivå, när den föreskrivna tiden har förflutit. Om prishöjningen genomförs trots prisregleringsmyndighetens invändningar, skall prisregle- ringsmyndigheten klargöra för företagets representanter att den har skyldighet att informera regeringen om att priset höjs mer

än vad myndigheten i enlighet med gällande riktlinjer beräknat

* vara motiverat. Denna information kan leda till att företaget

inte vågar höja priset utöver vad myndighetens kalkyl medger, eftersom företagets representanter befarar att regeringen kommer att införa prisstopp, om prishöjningen går utöver myndighetens kalkyl.

2.6.3 På_vilka_sätt skulle_prisregleringar_kunna_tänkas

bli använda?

2.6.3.l Principiell syn på prisregleringars roll

En slutsats tycks vara ovedersäglig: Om lönerna av någon anled- ning ökar mer än som är förenligt med "normal löneandel” vid den l växelkurspolitik, som man bl.a. med hänsyn till uppsatt mål för

inflationstakten — har bestämt sig för att föra, går det inte

att sänka lönerna nominellt så att man redan på kort sikt åter— går till "normal löneandel” vid oförändrad växelkurspolitik.

Vi utgår från att det är ett etappmål för den ekonomiska politi— ken att undvika att hamna i en situation, där man tvingas att välja mellan att ge upp kampen mot en engångsinflation eller en ökning av inflationstakten å ena sidan och att acceptera ökad arbetslöshet under en övergångsperiod å andra sidan. Om denna utgångspunkt är riktig, blir slutsatsen att det bör vara ett

etappmål för den ekonomiska politiken och därmed också för en eventuell prisreglering att hindra ovannämnda löneökning utöver det löneutrymme, som växelkurspolitiken implicerar, från att inträffa. Redan vid fasta växelkurser kan detta mål i sig vara ganska modest, åtminstone i l970-talets inflationistiska värld. Detta utesluter emellertid inte att den ekonomiska politiken kan misslyckas med att nå målet.

Om trots allt en situation har uppkommit, där löneandelen i k- sektorn är "för stor" eller en försvagning av landets konkurrens— kraft tar sig uttrycket att priserna på k-sektorns produkter är "för höga” jämfört med konkurrerande utländska produkters priser gäller det för politikerna att finna gynnsammast möjliga nivå för kompromissen mellan sysselsättningsmålet och prisstabilitets- målet i samband med att konkurrenskraften återställs. Ett etapp- mål för den ekonomiska politiken och därmed också för en even— tuell prisreglering blir då att styra mot denna gynnsammast möj— liga kompromiss.

Om politikerna höjer sina ambitioner beträffande prisnivåns stabilitet, kommer övergångsvis problem att uppstå, därför att enskilda subjekts handlande, löpande avtal etc. grundar sig på förväntningar om en högre inflationstakt än den politikerna i det nya läget har bestämt sig för. Ett etappmål för den ekonomis- ka politiken - däri inbegripet eventuella prisregleringar - bör i ett sådant läge vara att så långt som möjligt mildra de verk- ningar i form av arbetslöshet, från samhällsekonomisk effektivi- tetssynpunkt omotiverade företagsnedläggelser etc., som beror på att den faktiska utvecklingen avviker från den allmänt för— väntade. Häri inbegripes - om så verkligen är möjligt — uppgiften att få förväntningarna att ändras på ett sådant sätt att de överensstämmer med den faktiska utveckling, som man syftar till.

Prisregleringspolitik kan emellertid utöver att eventuellt på— verka inflationsförväntningarna etc. — också tänkas påverka olika säljares förväntningar om kommande prisregleringsåtgärder. Om fö— retagarna t.ex. befarar prisstopp, blir de obenägna att sänka

priserna på sina produkter. Detta gäller särskilt sådana prissänk— ningar, som görs i försäljningsfrämjande syfte under en introduk- tionsperiod eller i samband med en svacka i efterfrågan. Företa- gen kan nämligen befara att prisstopp kommer just under en sådan lågprisperiod och att de därmed hindras från att senare utnyt— ja ett läge med större betalningsvilja från köparna för att täcka de förluster, som uppkommit under kampanjperioden respektive låg-

l)_

konjunkturen

2.6.3.2 Prisregleringar för att hindra en engångsinflation eller en ökning av inflationstakten

Om en prisreglering skall sättas in för att hindra en engångs- inflation eller en höjning av inflationstakten, bör den inriktas på att hindra lönenivån från att höjas så mycket, att den ligger ovanför "löneutrymmet" respektive att lönerna börjar att stiga snabbare än ”löneutrymmet" vid den ökningstakt för k—sektorns produktpriser i kronor, som man tidigare har funnit vara ”nor— malt"2). Det ligger då nära till hands att i första hand rekom— mendera direkt reglering av lönerna. Man kan emellertid också tänka sig att den oönskade löneutvecklingen hindras genom att vissa produktpriser regleras. Det handlar då om att öka arbets— givarnas motstånd mot nominella lönehöjningar och/eller att hindra inflationsförväntningar eller kompensationskrav från att påverka lönebildningen. Ett tredje alternativ är att kombinera produkt—

pris— och löneregleringar.

l) I den mån företaget i sina prisangivelser eller i sin annon— sering uttryckligen har angivit att priserna är kampanjpri— ser, som varit extra låga (helst dessutom preciserat i kronor och ören), blir det lättare att i samband med en dispensansö— kan e.d. dokumentera prisnivåns tillfälliga karaktär och där— med eventuellt också lättare att få en återgång till ”normal” prisnivå medgiven än om sådana uttryckliga angivelser inte har förekommit. I den mån företagen förväntar sådana skillna— der i behandlingen av kommande dispensansökningar, kan de emellertid bli benägna att annonsera även sådana prissänk— ningar, som inte görs i kampanjsyfte utan som vid prissänk— ningstillfället avses vara av mer varaktig karaktär som extra— ordinära. Likaväl som skattereglerna fungerar som incitament till viss "skatteplanering" kan alltså en regleringspolitik tänkas ge incitament till viss ”regleringsplanering”. 2) Obs! att ambitionerna kan vara ganska modesta. Se ovan!

Rent ”teknokratiskt” förefaller det första och det tredje alterna— tivet ha större utsikter att lyckas än det andra alternativet. 1 Jan Herins genomgång av andra länders regleringserfarenheter ty— der också på att kombinerade löne- och produktprisregleringar har varit mer verksamma mot inflationen än enbart produktpris- regleringar. En lönereglering ensam skulle emellertid vara svår

att förankra hos stora grupper av arbetstagare. Bland annat där— för kan tanken på en sådan reglering avfärdas från varje seriös diskussion.

Även en kombination av produktpris- och lönereglering har hit- intills varit främmande för det svenska samhället. Själva omstän— digheten att inte bara lönerna utan även produktpriserna regle- ras skulle emellertid kunna leda till att den i något läge skulle kunna tänkas bli accepterad.

Med en produktprisreglering, som inte kombineras med en lönereg- lering, kan politikerna tänkas förlita sig på att lönerna ändå indirekt skall bromsas. I den mån regleringar hindrar förvänt- ningar om (ännu snabbare) stigande prisnivå från att sprida sig, borde detta vara ett argument för att det åtminstone på kort sikt under en övergångsperiod, då man väntar på att andra stabi- liseringspolitiska medel skall hinna verka - skulle lyckas att på detta sätt hindra icke önskade nominella lönehöjningar. Likaså skulle det kunna lyckas i den mån det hindrade kompensationskrav från att uppkomma.

Man skulle annars kunna tänka sig att en ”prispuckel" av löntagar— na (eventuellt också arbetsgivarna) uppfattades som någonting mer stadigvarande än en puckel. Därmed skulle puckeln kunna leda till en höjning av den nominella lönenivån. När det sedan av and— ra skäl än att den nominella lönenivån hade höjts fanns anled- ning att åter sänka produktpriserna, skulle det inte gå att sän- ka de nominella lönerna tillbaka till den gamla nivån.

För att en prisreglering skall öka arbetsgivarnas vilja att mot— stå nominella lönehöjningar, måste politikerna kunna göra tro— ligt, att prisregleringen kommer att bestå även efter stora no-

minella lönehöjningar, och att arbetsgivare och arbetstagare så- ledes kommer att tvingas ta konsekvenserna i form av förluster och arbetslöshet, om lönerna höjs utöver det utrymme som prisregle—

ringen tillåter.

Svensk historisk erfarenhet skulle kunna fungera som en försvåran— de faktor för de politiker, som försökte få arbetsmarknadens par- ter och framför allt arbetsgivarna att tro på avsikten att hålla fast vid en prisregleringl) oavsett vad som hände med de nominella lönerna. Det har nämligen vid några tillfällen inträffat att den

svenska regeringen uttryckligen har förklarat sig vara beredd att mjuka upp (eller avskaffa) gällande prisstopp för att bereda vägen för nominella lönehöjningar. Regeringens roll har alltså - nästan explicit - varit att genom prisregleringspolitiken ackommodera de

2)_

nominella lönehöjningar, som överenskommits

2.6.3.3 Kan prisregleringar användas när konkurrenskraften

återställs?

Det har vid några tillfällen inträffat att de nominella lönerna har stigit mer än vad som är förenligt med ”normal löneandel” och den växelkurspolitik, som statsmakterna har valt att föra. Efter en sådan "olyckshändelse" står politikerna inför uppgiften att återställa konkurrenskraften med minst möjligt ofördelaktiga kombination av inflation och arbetslöshet.

Vi kan tänka oss att politikerna inriktar sig på att undvika ar— betslöshet och därför raskt devalverar landets valuta för att

1) I detta sammanhang bör ”prisregleringen" utesluta s.k. vinst— marginalreglering. Vid en sådan marginalreglering tillåter man ju automatiskt dokumenterbara kostnadsförändringar att slå ige— nom i priserna. På så sätt ökar en vinstmarginalreglering egent— ligen aldrig arbetsgivarnas motståndsvilja mot nominella löne— höjningar. Man kan säga att en prisregleringspolitik (med t.ex. prisstopp eller högstpriser) fungerar på samma sätt som en vinst— marginalreglering, om regeringen visar sig vara beredd att mju- ka upp prisregleringen efter nominella lönehöjningar.

2) På sommaren l97l kunde avtal slutas mellan SAF och LO först se— dan regeringen lovat mjuka upp då gällande prisstopp. Bland annat prisstoppet under våren 1980 gällde under förutsättning att lönerna var "i stort sett oförändrade".

på så sätt sänka löneandelen i k-sektorn. Devalveringen möjliggör emellertid direkt en prishöjning i landets egen valuta, t.ex. kronor, på k—sektorns produkter. Mycket snabbt inträffar alltså en "engångshöjning" av den allmänna prisnivån. Dessutom kan deval- veringen påverka förväntningarna på ett sådant sätt att framtida nominallönehöjningar blir större än de eljest skulle vara och att därmed också möjliggjort av framtida devalveringar — den all— männa prisnivån skall börja stiga snabbare än eljest. Hur skulle en prisreglering kunna tänkas bli använd för att mildra en sådan utveckling?

En utgångspunkt bör vara att en devalvering, som verkligen också ökar k—sektorns konkurrenskraft definitionsmässigt innebär en sänkning av reallönerna, åtminstone på kort sikt.Vid given produk- tion per arbetstimme skall ju kvoten mellan pris per enhet i k— sektorn å ena sidan och lönekostnad per timme å andra sidan öka.

Det kan emellertid hända att prisnivån i s-sektorn redan före de— valveringen har anpassat sig till en sådan nivå, att löneandelen

i denna har blivit "normal". I så fall skulle t.ex. ett prisstopp på s—sektorns produkter kunna hindra impulser till ytterligare lö— nehöjningar etc. Det skulle kanske också kunna vara motiverat att reglera priserna på importkonkurrerande produkter. Som framgår av avsnitt 2.2 finns det ju tecken som tyder på att priserna i kronor på sådana produkter har lättare att avvika från sin av internatio- nell prisutveckling och växelkursutveckling bestämda huvudkurs än priserna i kronor på exportprodukter.

I den mån prisregleringar sätts in, får det förutsättas att detta görs därför att det tar tid, innan de andra stabiliseringspoli- tiska åtgärder, som ju normalt kombineras med en devalvering, bör— jar verka dämpande på prisnivåns utveckling. Det gäller alltså att indirekt hindra penninglönerna från att stiga, innan annan poli- tik för att eliminera anledningar till sådana lönestegringar har hunnit verka.

Som ett alternativ till devalvering kan politikerna välja att lå— ta arbetslösheten vara extra stor under en övergångsperiod. Ge-

nom att de nominella lönerna inom landet då ökar långsammare än vanligt och därmed förhoppningsvis även långsammare än utomlands, kommer den utländska löneutvecklingen och därmed ”löneutrymmet" att efter en tid hinna ikapp lönekostnaderna i landets k—sektor. I detta sammanhang skulle man önska sig en lika långsam löneut- veckling utan den tillfälliga, extra stora arbetslösheten. En så- dan utveckling skulle eventuellt kunna uppnås i samband med ett samhällskontrakt. Detta diskuteras i avsnitt 2.6.4.2.

2.6.3.4 Kan prisregleringar användas, när inflationstakten

skall minskas?

Antag att politikerna har bestämt sig för att långsiktigt minska inflationstakten ned till en nivå, som ligger långt under den, som folk i allmänhet har vant sig vid, allmänt förväntar och allmänt

| har inrättat sig efter. Politikerna ämnar alltså slå in på en väg, ' som kommer att innebära att de förutsättningar, som legat till grund för människornas handlande och för en del överenskommelser, inte längre håller. Som tidigare har framhållits, kommer en sådan eko- nomisk-politisk kursändring att skapa en mängd problem, bl.a. ökad arbetslöshet.

|

|

i |

Kan en prisreglering bidra till att övergångssvårigheterna vid en långsiktig minskning av inflationstakten blir mindre? Det är på två vägar, som en prisreglering skulle kunna tänkas mildra övergångsproblemen. För det första skulle den kunna bidra till att dämpa produktprisstegringsförväntningarna och därmed indi- rekt dämpa lönestegringsförväntningarna. För det andra skulle den kunna tänkas korrigera en del överenskommelser, som outtalat byggt på att inflationstakten skulle komma att vara högre än den sedan

visade sig bli.

Vad gäller den första punkten är vi emellertid osäkra på att pro- duktprisreglering verkligen - så snabbt att det är intressant verkar dämpande på arbetstagares och arbetssökandes lönestegrings- förväntningar. Något mindre osäkra kan vi kanske vara på att ar— betsgivarnas motstånd mot lönehöjningar skall öka.

En reglering, som går ut på att ändra i redan träffade överens- kommelser, skulle förutsätta en mycket detaljerad kunskap om ekonomin. Därför kan den av praktiska skäl avföras från vidare diskussion.

2.6.4 Ekgngmisk-politiska alternativ

2.6.4.l Alternativ växelkurspolitik

Under förutsättning att vart och ett av huvudkurssambanden (l) - (5) på sid. l8-l9 är uppfyllda, gäller följande reducerade form:

Procentuell årlig förändring av allmänna prisnivån =

= procentuell årlig förändring av priserna på k-sektorns produk— ter i främmande valuta +

+ procentuell årlig förändring av priserna på främmande valuta + + s-sektorns andel (procentuell årlig förändring av produktions— volymen per arbetstimme i k-sektorn - procentuell årlig föränd- ring av produktionsvolymen per arbetstimme i s—sektorn) ..... (lOL

tion mellan internationell prisutveckling och den allmänna pris- nivåns utveckling, måste det högra ledets andra term, växelkursens förändring, vara given1>. I den ursprungliga EFO-modellen var den- na term = 0, dvs. man förutsatte fasta växelkurser. Konjunktur— rådet föreslog l974, att termen istället skulle sättas = - det högra ledets första term, dvs. att apreciering av kronan precis skulle parera den internationella prisutvecklingen på k-sektorns

l l l För att det enligt samband nr (lO) skall finnas en entydig rela- l l l l l 2) *

produkter I så fall skulle den allmänna prisnivåns förändring enligt samband nr (lO) helt bestämmas av det högra ledets tredje

term, dvs. av den relativa lönekostnadsstegringen för s—sektorns produkter.

l) Givetvis måste dessutom det högra ledets tredje term vara gi— ven, men detta förhållande står ej i resonemangets förgrund. 2) Se Lundberg, E., m.fl. Kris eller konjunkturu pgång, Konjunk— turrådets rapport l974, Studieförbundet Näringsliv och Sam— hälle, Stockholm l974.

Man kan givetvis också tänka sig andra varianter, t.ex. att man bestämmer sig för att den allmänna prisnivån skall ändras i given takt, t.ex. 0 procent per år, och att växelkursutvecklingen an- passas till detta. Denna anpassning kan sedan i sin tur tänkas ske antinger genom en medveten styrning av växelkursutvecklingen eller genom att valutakurserna fritt bestäms på valutabörserna utan cen- tralbankernas inblandning men mot bakgrund av förhållandet att kostnader och priser utvecklas på ett annat sätt i Sverige än i omvärlden.

Liksom övriga EFO-samband gäller samband nr (lO) "i stort sett i det långa loppet". Det går t.ex. inte att i längden samtidigt ; upprätthålla fasta växelkurser och stabil allmän prisnivå inom l landet, om det samtidigt är inflation i världen i övrigt.

|

|

Växelkurspolitik behöver emellertid inte bara vara att på något ) sätt ta konsekvenserna i det långa loppet av samband nr (lO). ! Genom växelkurspolitik kan man dessutom - eventuellt på ett med- l vetet sätt - påverka reaktioner och beteenden hos olika agerande i det ekonomiska systemet på sätt som får konsekvenser för den allmänna prisnivåns utveckling. | l l l [ I avsnitt 2.2 såg vi hur arbetsmarknadens parter vid l975 års avtalsuppgörelse agerade som om de hade väntat sig att de utländ- ! ska priserna på k-sektorns produkter och valutakurserna skulle & komma att utvecklas på samma sätt under avtalsperioden som under l tidigare år. Calmfors påpekar att politikerna med sina deklaratio- l ner hade givit arbetsmarknadens parter starka skäl att förvänta i * genomsnitt oförändrade kurser på utländska valutor1). Om man i stället hade deklarerat en avsikt att successivt skriva upp kronan (vilket man ju sedan faktiskt gjorde), hade måhända mindre nominella lönehöjningar avtalats.

Den faktiska växelkurspolitiken påverkar också via den faktiska prisutvecklingen förväntningarna om framtida inflation. Om de eko-

l) Se Calmfors (1979) sid. l34. Han påpekar där att ekonomisk- politiskt ansvariga före avtalsrörelsen med emfas avvisade eko- nomers förslag om att successivt skriva upp kronan.

nomisk—politiskt ansvariga under en tid för en växelkurspolitik, som kortsiktigt strider mot samband nr (lO) kan alltså inflatio— nen (i stället för växelkursutvecklingen) småningom anpassas på ett sådant sätt, att sambandet återigen blir uppfyllt. Om t.ex. den internationella inflationstakten oväntat ökar, men svenska myndigheter ändå går in för att upprätthålla fasta växelkurser, kan det hända att den svenska inflationstakten först efter en tid anpassas uppåt. Om man i stället i ett sådant fall hade valt att se till att samband nr (lO) förblev uppfyllt hela tiden genom att låta kronan skrivas upp, hade inflationstakten inte behövt öka. Man hade då också förhindrat att högre inflationstakt allmänt skulle börja att förväntas. Givetvis hade man också med en sådan politik avstått från den tillfälliga minskning av arbetslösheten (eller den tillfälliga överhettning av arbetsmarknaden), som ökad lönsamhet i k-sektorns företag hade lett till.

I ett annat fall kan vi tänka oss att den svenska inflationstakten långsiktigthar anpassats till en konstant internationell infla— tionstakt. Statsmakterna vill emellertid minska inflationstakten

inom landet. Denna politik inleds med att man börjar att successivt skriva upp kronans yttre värde. Den omedelbara reaktionen blir emellertid inte att den svenska inflationstakten minskar utan att samband nr (l0) inte blir uppfyllt. Svenska företag — särskilt inom k-sektorn - får problem med lönsamhet och konkurrenskraft, och arbetslösheten ökar.

Om politikerna lyckas hålla ut med sin nya växelkurspolitik, an—

passas så småningom inflations- och löneutvecklingstakterna till den. Detta förutsätter emellertid antingen att arbetsmarknadens

parter någorlunda snart faktiskt anpassar sitt agerande till den nya växelkurspolitiken eller att politikerna under lång tid står ut med att arbetslösheten är stor, företag går i konkurs, under— skott i bytesbalansen ackumuleras etc. I praktiken får det anses vara omöjligt att hålla ut med den nya växelkurspolitiken utan att löneutveckling och inflationstakt mycket snart anpassas. Bland annat skulle det vara svårt att försvara växelkurspolitiken på olika valutabörser.

Vi vet inte om det tar längre tid att genomdriva att inflations— takten skall minska i förhållande till tidigare erfarenheter och förväntningar än det tar att anpassa inflationstakten uppåt genom att inte parera en ökning av den internationella inflationstakten med en uppskrivningspolitik. Vi kan under inga omständigheter vara säkra på att en given ändring av inflationstakten uppåt skall ta lika lång tid som motsvarande ändring nedåt. Principiellt är det inte stor skillnad mellan en växelkurspolitik, som går ut på att hindra inflationstakten från att öka och en växelkurspolitik, som går ut på att minska inflationstakten. I praktiken kan emellertid en betydande skillnad finnas.

2.6.4.2 Diskussion av samhällskontrakt1>

När man i efterhand konstaterar hur löner och priser har ändrats, frågar man sig: Skulle det inte ha varit möjligt att åstadkomma precis samma utveckling av reallöner, reala vinster och inkomst- fördelning vid stabil produktprisnivå och mindre snabbt stigande nominella löner? I efterhand går det ju att räkna ut precis vad detta skulle ha inneburit. Vi skulle t.ex. kunna räkna ut dagens löner för olika kategorier av anställda samt olika produktpri- ser till 1949 års allmänna prisnivå helt enkelt genom att divide— ra alla priser och löner i dagens kronor med ett tal ==6.

I efterhand är emellertid vår kunskap om den realekonomiska ut— vecklingen mellan l949 och l980 säkrare än den var under år 1949. På förhand kan man helt enkelt inte träffa avtal, som binder alla gruppers realinkomstuveckling. Man kan ju inte med säkerhet förut- säga den totala realekonomiska utvecklingen. I den mån det visar sig att denna avviker från vad som väntades, när löneavtal etc.

l) Framställningen i detta avsnitt har i hög grad tillkommit med inspiration från Isachsen,A.J., Inflasjon - et ulöselig problem? Oslo (Tanum-Norli) l977, särskilt kapitel 8 samt "Inntektspo— litikk og inflasjon i Norge", Ekonomisk Debatt, Arg. 6 (l978), nr l, sid. 26-33 samt Dahmén, E., "Har teorin för ekonomisk politik släpat mycket efter erfarenheterna av den svenska blandekonomin?” i Erfarenheter av blandekonomin. Uppsatser och diskussioner vid Dahmén-symposiet om den svenska bland: ekonomin Saltsjöbaden l8—l9 oktober l976, Stockholm (Almqvist & Wikse l International l977, sid. l3— .

träffades, blir det alltså någon eller några, som får en större eller mindre realinkomst än vad uppgörelsen vid de givna förvänt- ningarna implicerade.

Varje system för löne- och prisbildning har sina särskilda impli— kationer för hur osäkerheten om en framtida realekonomisk utveck- ling skall fördelas mellan olika grupper. Ett system med avtal

om nominella löner innebär att företagen får extra stora vinster och löntagarna realinkomstförsämring omedelbart efter en oförut- sedd internationell prisstegring, som förmedlas till landet vid fasta växelkurser. Systemet innebär också att fördelningen sedan korrigeras tillbaka (eventuellt att den överkorrigeras) genom löneglidning och/eller senare avtal om nominella löner.

Om avtalen i stället garanterar löntagarnas reallön (före skatt), medför en oväntad internationell prisuppgång inte några avvikel- ser vad gäller reallöneutvecklingen (före skatt). Om den inter— nationella prisuppgången främst avser landets exportvaror så att landets bytesförhållande med omvärlden förbättras, ökar företa- gens reala vinster i förhållande till vad som väntades vid avtals- tidpunkten. Om i stället landets bytesförhållande försämras, mins- kar företagens reala vinster i förhållande till vad som väntades. Systemet innebär alltså att avvikelser ifrån den reala utveck— lingen i förhållande till vad som väntas, när avtalen sluts, i en första omgång helt absorberas av företagen.Givetvis kan senare löneglidning och avtalsuppgörelser även med ett sådant system tän-

kas korrigera eller överkorrigera de omedelbara avvikelserna.

Det svenska blandekonomiska systemet har vad gäller lönebildningen i huvudsak fungerat enligt den första av ovannämnda principer. För att beskrivningen skall vara fullständig, måste emellertid till- läggas att fördelningen vid en given realekonomisk utveckling lika med den förväntade inte har bestämts vid ett och samma tillfälle utan vid flera olika tillfällen. Vid avtalsförhandlingen har avtal implicerande en viss fördelning träffats. I riksdagen och andra politiska församlingar har sedan beslut tagits, som implicerat en annan fördelning. Dessa beslut har sedan i sin tur föranlett löneglidning och nya avtalsuppgörelser, som har ändrat den fördel—

ning, som de politiska besluten har implicerat. Dessutom har en- skilda människor genom att på olika sätt anpassa sig till skatte— reglerna ytterligare ändrat fördelningen.

Trots att samma människor — åtminstone indirekt - har legat bakom de beslut, som fattats i avtalssammanhang, politiska sammanhang

och individuellt,har de i varje enskilt sammanhang gått in för att ändra beslut, som de har fattat i annat sammanhang.

När den fördelning som har bestämts i ett sammanhang ändras i ett annat sammanhang, sker detta ofta genom att den allmänna prisnivån höjs. Antag att man på politisk väg har bestämt att öka den offent— liga verksamheten och att utrymme för detta skall skapas genom att utrymme för privat konsumtion minskas med en höjning av inkomst- skatten. Detta leder till att realinkomsterna efter skatt minskar. Trots att de enskilda människorna i sin egenskap av väljare ligger bakom detta beslut, kan de som medlemmar av fackföreningar få sina fackliga representanter att kräva kompensation via bruttolönehöj— ningar. Som enskilda individer kan de dessutom minska sina insat- ser av avlönat arbete och i stället gå in för att skaffa sina kon- sumtionsnyttigheter med hjälp av egenarbete1). Det senare inne— bär ju att utbudet på marknaden av produkter skapade genom avlö- nat arbete minskar. Visserligen minskar även efterfrågan på så- dana produkter genom egenarbetet. Efterfrågeminskningen uppväger emellertid inte utbudsminskningen. Resursanvändningen i samhället blir ju mindre effektiv samtidigt som de invidvider, som ägnar sig åt egenarbete, därigenom ökar sina reala inkomster.

! Det är alltså två sorters inkonsistenser, som på något sätt skall elimineras i ett ekonomiskt system. Den första gäller frågan om hur skillnader mellan väntad och faktisk realekonomisk utveckling

skall fördelas mellan olika grupper. Den andra gäller frågan om hur fördelningen enligt beslut i olika sammanhang skall samman— jämkas. Båda typerna av inkonsistenser har ofta fått lösas med hjälp av inflationz).

l) En individ kan t.ex. välja att själv reparera sin bil i stället

( för att arbeta de timmar, som behövs, för att hans inkomst efter ; skatt skall räcka till för att betala för en bilreparation på l verkstad. ( 2) Se Isachsen (1977) och (l978) samt Dahmén (1977).

I en del länder, t.ex. Norge, har man försökt eliminera inkonsi- stenserna med någon form av samhällskontrakt. Även i Sverige har sådana kontrakt diskuterats.

Ett samhällskontrakt är t.ex. en uppgörelse mellan regeringen, är- betsmarknadens parter, kommunerna och olika företrädare för nä— ringslivet (t.ex. jordbruksföretag, industriföretag och detaljhan— del). Åtminstone moraliskt, ofta också de jure, ger varje part upp en del av autonomin på sitt område i utbyte mot garantier från öv— riga parter. Regeringen åtar sig att följa vissa särskilda spel— regler för skatte- och utgiftspolitik (kanske också växelkurspoli- tik).Kommunerna gör motsvarande åtaganden. Arbetsmarknadens par- ter åtar sig eller åläggs att bestämma lönerna enligt särskilda regler. Företagen åtar sig eller åläggs att sätta priserna i en- lighet med särskilda principer. Ett samhällskontrakt innehåller alltså inslag av löne- och produktprisreglering, låt vara att den kan tänkas vara frivillig.

För att ett samhällskontrakt skall ha utsikter att onödiggöra in- flationen som "konfliktlösare", måste det dels innehålla klara regler för hur avvikelser från en väntad realekonomisk utveckling skall fördelas, dels samordna politiska, fackliga (och enskilda) beslut om fördelningen vid en given realekonomisk utveckling.

Det första av de ovannämnda villkoren har oftast inte varit upp- fyllt — eller kanske snarare formulerat på ett sådant sätt, att ut— fallet inte har accepterats av alla grupper, när det visat sig,

vad det har inneburit i konkreta situationer. När t.ex. reallöner—

na (per arbetad timme) har garanterats och sedan den realekonomis- ka utvecklingen har blivit sämre än väntat (t.ex. beroende på oväntade importprishöjningar)har inte bara företagen försökt vär— ja sig mot minskade vinster. Även de löntagare, som i vinstminsk— ningens spår riskerat att bli eller blivit arbetslösa, har haft i sina talesmän. Dessa har genomdrivit ekonomisk—politiska åtgärder, t.ex. selektivt stöd till hotade företag, i syfte att eliminera sysselsättningskonsekvenserna.

För att en uppgörelse om en realekonomisk fördelning skall kunna uppfyllas utan senare motreaktioner räcker det alltså inte med

att det finns formellt angivna spelregler för hur avvikelser i den realekonomiska utvecklingen skall fördelas. Det bör också finnas klara och i förväg allmänt förstådda beskrivningar av olika utveck— lingsalternativ och deras fördelningskonsekvenser.

På senare tid har diskuterats alternativa formuleringar av spel- reglerna, som innebär att alla grupper automatiskt får bära res- pektive njuta negativa respektive positiva avvikelser från en väntad realekonomisk utveckling. Man har diskuterat att räkna om löner med index, som inte stiger pga att importpriserna stiger men som stiger extra mycket, när exportpriserna stiger. I Sverige har framförts tanken att tjänstepensionerna skall följa löneutveck— lingen i stället för prisutvecklingen, etc. Här skall inte utredas, om dessa förslag är tillräckliga för att eliminera de problem, som har diskuterats ovan. De förefaller emellertid vara lämpliga delar av en teknisk lösning på problemet att få en sådan fördelning av osäkerheten, som har större utsikter än tidigare prövade lösningar att bli allmänt accepterade, när utfallet prövas och upplevs i

olika konkreta situationer.

Även om man eventuellt löser problemen med hur osäkerheten skall fördelas återstår dels problemet att samordna människornas age— rande i olika sammanhang,dels de problem, som sammanhänger med att det antagligen inte går att undvika vissa stelheter i relativa priser, lönerelationer etc. i ett samhällskontrakt. Det senare problemet diskuteras i kapitel 3. Det förstnämnda problemet skall

diskuteras här.

Teoretiskt är det möjligt att samordna beslut i politiska försam- lingar och uppgörelser på arbetsmarknaden. I praktiken finns emel- lertid betydande problem. Här skall nämnas att politiska försam— lingar förutom centralt finns i ett antal primär— och sekundärkom- muner samt att det på arbetsmarknaden finns ett antal arbetsgivar— och arbetstagarorganisationer och dessutom ett ännu större antal enskilda arbetsgivare och arbetstagare, som kan utsättas för in— citamemt att avvika från en central uppgörelse. Liksom prisregle- E ringar generellt kan ett samhällskontrakt - i den mån det följs - skapa en situation, där utbjudna kvantiteter på enskilda markna—

der inte överensstämmer med efterfrågade kvantiteter och där det alltså finns krafter, som vill ändra priserna i förhållande till vad som skall gälla enligt kontraktet.

Det får dessutom anses vara omöjligt att inordna de enskilda in- dividernas fördelning av sin tid mellan egenarbete och avlönat

arbete i ett samhällskontrakt. Ett antal andra beslut av liknande slag kommer också att vara omöjliga att fatta centralt. Samtidigt påverkas sådana beslut - kanske i hög grad av samhällskontrak— tets utformning.

Även om man lyckas undvika de inledningsvis diskuterade problemen med inkonsistenser, finns alltså i princip svårlösta problem före— nade med samhällskontrakt. Detta talar mot att sådana regelmässigt används som medel mot inflationen. I vissa situationer, t.ex. när man försöker "växla ned" från en hög till en låg inflationstakt, skulle samhällskontrakt kunna användas som ett inslag i politiken. Det skulle i så fall användas för att åstadkomma en samling t.ex. omkring ett program med ändrad växelkurspolitik, bl.a. därför att en sådan samling dels skulle göra det lättare att dämpa inflations- förväntningarna, dels skulle göra en sådan dämpning av för/änt— ningarna mer trovärdig.

SOU 1981:41 3 PRISREGLERINGARS ALLOKERINGSEFFEKTERI) 3.l ”Rättvridande” och ”snedvridande” politik

Ordet ”resursallokering” översätts närmast till ”resursstyrning". När man säger att en ekonomisk-politisk åtgärd påverkar resursallo- keringen" menar man att ”resurserna styrs till att användas på ett

i någon mening annorlunda sätt" än om åtgärden ej hade vidtagits.

Som ett tankeexperiment kan vi konstruera begreppet ”den perfek- ta resursallokeringen”. Innebörden skulle vara att varje annan re- sursallokering skulle vara sämre än "den perfekta". En fråga som genast inställer sig är: Enligt vems värdering skulle allokeringen vara den bästa möjliga? Skulle det gå att ens nå någon bred upp-

slutning om denna värdering?

I välfärdsekonomisk analys har man försökt undvika konflikter mellan olika personers värderingar genom att införa begreppen ”paretoopti- mum” och ”paretosanktionerad förändring". En situation är paretoop— EDEåla om det inte går att öka någons välfärd utan att någon annans välfärd minskas. En förändring är paretosanktionerad om det inne- bär att någons välfärd ökas utan att någon annans välfärd på grund därav minskas. Egentligen skulle vi också behöva begreppet supol - ment till paretosanktionerad förändring. En sådan skulle karaktä- riseras av att minst en person fick det sämre utan att någon annan fick det bättrez).

Det finns oändligt många tänkbara paretooptimala situationer. Ett läge, där l procent av befolkningen förfogar över 99 procent av resurserna och konsumtionsmöjligheterna, kan vara paretooptimal likaväl som ett annat läge med jämn fördelning. Det går därför

l) Genomgående i detta kapitel bortses från möjligheten att pris— regleringar, därest de verkligen bidrog till att minska infla— tionen, skulle kunna ha de gynnsamma allokeringseffekter, som en dämpning av inflationstakten skulle innebära. (Jfr avsnitt lk 2) Utöver paretosanktionerade förändringar och supplement till

paretosanktionerade förändringar kan införas begreppet komplement

till paretosanktionerade förändringar för att beteckna sådana förändringar, som innebär att somliga får det bättre under det att andra får det sämre.

inte att säga att varje paretooptimum är eftersträvansvärt. På grundval av en inomvetenskaplig ekonomisk analys kan man inte heller säga att ett paretooptimum (t.ex. med mycket ojämn fördel— ning) är bättre än en annan icke paretooptimal situation ( t.ex. med jämn fördelning). Detta förklarar kanske varför det inte väcker något större intresse, när man visar att ett prissystem i kombi- nation med nyttomaximering hos konsumenter och vinstmaximering hos företag under vissa (dessutom rigorösa) förutsättningar leder till paretooptimal resursallokering.

Däremot har man större utsikter att komma till intressanta svar, om man frågar:

l) Leder ingrepp i prisbildningen (t.ex. prisregleringar) till paretosanktionerade förändringar eller supplement till sådana?

2) Skulle det vara möjligt att uppnå större välfärd för några utan att andras välfärd blev mindre (jämfört med fallet med prisregleringar), om man använde andra ekonomisk-politiska me- del än prisregleringar? I så fall skulle den alternativa po- litiken innebära en paretosanktionerad förändring jämfört med prisregleringspolitiken.

Att ingrepp i prisbildningen skulle kunna tänkas leda till pareto- sanktionerade förändringar sammanhänger med att de ovannämnda rigorösa förutsättningarna ofta inte är uppfyllda. Det förekom- mer externa effekter, stordriftsfördelar, säljare och köpare som är så stora på sina marknader, att de ensamma kan påverka priser- na etc. Dessutom medför marginalskatter och indirekta skatter, särskilt vissa punktskatter, att enskilda köpare och säljare får incitament att handla på ett sätt som står i strid med vad som är

förenligt med en paretooptimal resursallokering.

När villkoren för paretooptimal resursallokering inte är helt uppfyllda kan en åtgärd som "förstör ett marginalvillkor”]) i en

l) Ett marginalvillkor är t.ex. att priset skall vara lika med marginalkostnaden, dvs. att köparens värdering av den sist producerade enheten precis motsvarar kostnaden för att producera denna enhet. Denna kostnad skall sedan i sin tur motsvara köpa— rens värdering av vad som skulle kunna produceras av andra va— ror, om resurserna flyttades över från produktion av den sista enheten av den aktuella varan till produktion av de andra varorna.

del fall leda till ökad i stället för minskad effektivitet. Detta visas i "teorin för det näst bästa”1)

Ett politiskt ingrepp som, i relation till de marginalvillkor,

som gäller i en paretooptimal situation skulle vara entydigt ”snedvridande” kan alltså i en verklig situation tänkas vara ”rättvridande". I fig. 5 representeras olika tänkbara verkningar av "politiska paket” på resursallokeringen i förhållande till en antagen optimal inriktning av resursanvändningen. Den optimala inriktningen representeras av en pil i diagrammet. Vinkeln mellan den pil som visar en annan inriktning och den förstnämnda pilen mäter hur mycket sämre den andra inriktningen är än den optimala. Ju större vinkeln är desto större är skillnaden mellan den opti— mala och den andra inriktningen. Vi tänker oss att inriktningen

i ett ursprungsläge är "vinkel o sämre" än den optimala inrikt- ningen. Olika "politik-paket”, A, B, C, D, E, F], FZ, F3, F4 och F5 tänks bl.a. vrida inriktningen i förhållande till den ur— sprungliga Ett politik-paket, som vrider inriktningen på ett sådant sätt att den får en vinkel i förhållande till den optimala, som

är mindre än d sägs vara "rättvridande". Om den nya vinkeln där- emot är större än o sägs den vara "snedvridande".

Nu ser vi för det första att en politik som introduceras utan någon som helst föregående analys av allokeringsverkningarna,

dvs. - vad beträffar verkningarna på allokeringen — helt på måfå, har lika stora utsikter att vrida inriktningen "åt fel håll" som ”åt rätt håll”. Detta har illustrerats med att antalet möjligheter för "vridning åt fel håll”, dvs. F1 - FS, har gjorts lika stort som antalet möjligheter för "vridning åt rätt håll", dvs. A — E. Dessutom ser vi att det finns risk för att en politik, som "vrider åt rätt håll” kan vrida inriktningen i så hög grad att den ändå blir sämre än i utgångsläget. Detta illustreras med politik E

i fig. 5. Denna förskjuter visserligen inriktningen på ett sätt som ”i mindre dos” hade inneburit en förbättring. Politiken skju-

l) Se Lipsey, R.G. och Lancaster, K., ”The General Theory of

the Second Best.”, Review of Economic Studies, October 1956, sid ll—32.

Ursprunglig inriktning

Optimal inriktning

Tänkt inriktning

Figur 5. Illustration av begreppen "rättvridande" och ”snedvridande"

Förklgring_till_figurenz Resursallokeringen har en ursprunglig inriktning, som kan tänkas ändras med olika alternativa "politik— paket", A - F . En tänkt inriktning innebär bästa möjliga (optimal) resursallokering. Vinkeln mellan den optimala inriktningen och den realiserade inriktningen anger hur mycket sämre den realise— rade inriktningen är än den optimala. Så länge som politiken änd— rar inriktningen så att den ligger inom vinkelfältet ( a + a ), blir den nya inriktningen bättre än den ursprungliga. Om inrikt- ningen hamnar utanför detta vinkelfält blir den sämre än den ur— sprungliga. Enligt figuren förbättrar politik A, B och C inrikt- ningen, under det att politik E och F - F försämrar inrikt- ningen. A, B och C är då"rättvridandå", uåder det att E och F] F5 är "snedvridande". B är givetvis bättre än A och C.

ter emellertid inte bara över målets mittlinje (i horisontalled). Den skjuter över målet, vad gäller resursallokeringen. Politik B vrider inriktningen så att den blir precis optimal. Politik A vri- der åt rätt håll men i mindre utsträckning än som är optimalt. Politik C vrider också åt rätt håll och förbättrar dessutom inrikt- ningen i förhållande till utgångsläget. Men det hade blivit ännu bättre resursallokering om politik C hade förts "i mindre dos". Po- litik D är harmlös från allokeringssynpunkt. Den ändrar visserli— gen inriktningen, men den nya inriktningen är varken bättre eller sämre än den ursprungliga.

Den analys som illsutreras med fig. 5, visar att man oftare försäm— a rar än förbättrar inriktningen, om man har som princip att genom- i föra politiska åtgärder utan att överväga deras verkningar på re- i sursallokeringenl). Teorin om det näst bästa säger inte att t.ex.

' regleringsåtgärder alltid förbättrar resursallokeringen. Den sä— ger endast att detta kan inträffa under vissa omständigheter. A priori är emellertid de flesta oddsen på allokeringsförsäm- ringens sida, när man genomför sådana åtgärder utan att noggrant bedöma allokeringseffekterna.

I avsnitt 3.3 och 3.4 skall tänkbara allokeringseffekter av pris— regleringar närmare beskrivas. Dessa beskrivningar kan inte leda till någon säker slutsats beträffande om regleringar är "rätt— vridande" eller "snedvridande”. Därmed kvarstår a priori—slut— satsen att det mesta talar för att de är "snedvridande".

3.2 Statiska och dynamiska allokeringseffekter

Omedelbart efter det att en prisreglering har införts, används re- surserna på praktiskt taget samma sätt som före prisregleringen. Därmed kan man säga att denna prisreglering sannolikt har små

l) Då förutsätts att vinkeln q representerar mindre än l/4 varv och att alltså vinkeln ( a + a) representerar mindre än l/2 varv. Om så inte vore fallet, skulle man i utgångsläget ligga närma— re pessimum än optimum, och antalet möjliga tillstånd, som var i bättre än utgångsläget, skulle vara större än antalet möjliga tillstånd, som var sämre än utgångsläget. En sådan förutsätt- ning torde vara orealistiskt pessimistisk.

omedelbara allokeringsverkningar. Om olika köpare och säljare » räknar med att prisregleringen kommer att tillämpas under en ej alltför kort tid, blir det fördelaktigt för dem att i en del fall inrikta sig på andra dispositioner än dem, som skulle ha skett utan prisregleringen. Därmed kommer resurserna efter lång tid att användas på i vissa avseenden annorlunda sätt än de skulle ha gjort utan prisregleringen. Allokeringen kan alltså bli annor— lunda än den skulle ha varit utan prisreglering. "Annorlunda”

kan betyda tre saker. För det första kan en prisreglering hindra omdispositioner, som hade gjorts utan prisreglering. Om t.ex. det handlar om de omdispositioner, som en ”prispuckel" skulle ha för- anlett,0ch prisregleringen eliminerat denna puckel, kommer den också att medföra att de redispositioner, som eventuellt hade in— träffat, sedan prispuckeln hade passerats, inte heller görs i regleringsfallet. För det andra kan en prisreglering leda till om— dispositioner, som inte hade gjorts utan prisreglering. I dessa fall inträder antagligen redispositioner en tid efter det att pris- regleringen avskaffats, dvs. resursanvändningen kommer (i dessa av— seenden) att småningom bli densamma, som den hade varit, om reg- leringen aldrig hade varit i kraft. För det tredje kan en prisreg- lering leda till andra omdispositioner än som hade gjorts utan prisreglering. Även i detta fall kan resursallokeringen efter reg— leringsperioden tänkas bli likadan som den skulle ha varit, om prisregleringen aldrig hade varit i kraft.

En prisreglering kan emellertid också tänkas få verkningar på re-

sursallokeringen, som består under en lång tid efter det att reg— ( leringen har avskaffats. Vi kan alltså tänka oss, att resurserna används på ett annorlunda sätt säg tio år efter det att pris- regleringen har avskaffats än vad som hade varit fallet, om pris— regleringen aldrig hade varit i kraft. Dessutom — och detta är

kanske viktigare - kan den totala mängden tillgängliga resurser

vara olika i de två fallen. I det ena fallet finns det en mindre mängd resurser än i det andra att styra till olika användnings- områden.

Den omallokering av resurser, som (i stort sett) begränsas till själva prisregleringsperioden, kallar vi för prisregleringens

statiska allokeringseffekter. De mer bestående omallokeringarna kallar vi för prisregleringens_dynamiska allOkeringseffekter.

3.3 Statiska allokeringseffekter

3.3.l Har de svenska_prisregleringarna_skapat manifesta

kösituationer?

I resoremanget bortses från alla de prisregleringar som fanns re— dan vid 1970—talets ingång och som fortfarande (med en del modi— fieringar) tillämpasl). Det är alltså endast de produktprisregle- ringar, som infördes under l970-talet, som diskuteras. Det har inte någon gång visats att dessa prisregleringar lett till mani- festa kösituationer. Det tycks alltid ha gått för köparna att få tag på åtminstone ungefär de produkter, som de har velat köpa. Därmed förefaller den analys av prisregleringars verkningar på resursallokeringen, som finns t.ex. i Blinder (l979) ligga vid sidan av de problem som l970-talets nya svenska prisregleringar

kan ha skapatz).

Aven utan manifesta kösituationer kan emellertid prisregleringar särskilt långvariga sådana3) - i så hög grad påverka priserna som informationsbärare och incitament, att resurserna används på ett sätt som är väsentligt annorlunda än som hade varit fallet utan prisregleringen. Därför inleds det fortsatta resonemanget med en beskrivning av prissystemets roll i ekonomin. Därefter följer en diskussion av prisregleringars eventuella verkningar på infor- mations- och incitamentsstrukturen samt säljarnas och köparnas anpassning till att information och incitament påverkas.

1) Under en lång följd av år har t.ex. priserna på taxiresor och

på kredit (dvs. räntor) reglerats. 2) I Blinder (l979) ägnas endast sid ll2-ll4 åt allokeringsverk- ningarna. Huvuddelen av dessa sidor ägnas åt att diskutera effekterna av varubrist (köer, sökande efter varor hos olika säljare etc.).

3) Jfr avsnitt 2.6.2.l, där det argumenteras för att det trots formellt kortvariga prisregleringar kan råda tillstånd med långvarig funktionell prisreglering.

3.3.2 Priserna och transaktionerna på marknaden

Vi skall nu föra ett principiellt resonemang om priser och transak— tioner samt om tänkbara verkningar av prisregleringar, tänkbara följdåtgärder från regeringens sida på köparnas och säljarnas an- passningsreaktioner samt säljarnas och köparnas tänkbara reaktio— ner på detta. Aven om det inte har förekommit följdregleringar av produkternas kvalitet i l970-talets Sverige belyser analysen poli—

tikernas möjligheter att "parera säljarnas parader".

Utgångspunkten kan mycket väl vara att allokeringen är snedvriden även i utgångsläget. Analysen bör ändå kunna belysa även om den inte säkert svarar på frågan om regleringarna är "rättvridande” eller "snedvridande”.

Först skall nämnas att rädsla för prisregleringar, kanske främst prisstopp, kan leda till att säljare inte vågar sänka sina priser, när efterfrågan är liten. Om företagen på detta sätt underlåter att sänka priserna vid liten efterfrågan kan de samtidigt beröva sig själva vinstmöjligheter (eller möjligheter att hålla sina för— luster nere) och köparna en del av de enheter, som med låga margi— nalkostnader hade kunnat framställas.

Låt oss tänka oss att individer och företag är helt fria att träffa vilka avtal som helst med varandra. Vi antar dessutom att varje enskilt subjekt (individ eller företag) både strävar efter och vet sitt eget bästa.

I en sådan situation innebär varje enskild uppgörelse att båda parter förbättrar sin situation. Om någon säljer l kg kyckling till någon annan för lOO kr (vid dagens allmänna prisnivå och förhållanden iövrigt) är detta alltså uttryck för att såväl sälja— re som köpare förbättrar sin situation.

Antag nu att det stiftas en lag, som inskränker friheten att sluta avtal. Sålunda regleras t.ex. priset på ett kg kyckling till högst lO kr. I första hand kan vi nu tänka oss två typfall, illustre- rade med köp/försäljning av l kg kyckling. I det ena fallet sker

transaktionen vid det nya reglerade priset på samma sätt, som hade ägt rum utan prisreglering. Detta innebär att inte bara köparen utan också säljaren tycker att det är bättre att genomföra affä- ren än att inte göra detta. Åtminstone i det begränsade perspek- tiv,som vi nu tillfälligt har valt, innebär prisregleringen i så fall inte någon ändring av resursallokeringen. Endast fördelningen mellan köparen och säljaren har ändrats.

I det andra fallet sker inte transaktionen vid det nya reglerade

priset. Åtminstone i det begränsade perspektivet innebär detta att regleringen har åstadkommit supplementet till en paretosank- tionerad förändring. Båda parter förhindras ju genom prisregle- ringen från att genomföra en affär, som skulle ha varit fördel— aktig för båda.

tivet till att omfatta fler aktörer än de två parter, som deltar

i en enskild transaktion. Man bör inrikta sig på att förstå hur det ekonomiska systemet fungerar t.ex. med och utan prisregle- ring. Perspektiven måste då vidgas till dels fler transaktioner, där någon av de två parterna är direkt inblandad, dels till and- ra transaktioner, som direkt eller indirekt har med transaktioner-

na med den prisreglerade produkten att göra. I en samhällsekonomisk analys måste man emellertid vidga perspek- ! En prisreglering, som inte hindrar enskilda transaktioner från ' att äga rum, framstår då inte som lika verkningslös från alloke- l

ringssynpunkt. Vid en mer vidgad analys upptäcks nämligen en del

; "anpassningar från i första hand säljarnas och/eller köparnas sida. Dessa anpassningar innebär att olika avvägningar görs

på ett annat sätt med än utan prisregleringar.

Trots att den enskilde köparen i vårt exempel får så många kg kyck— ling som han vid det fastställda priset vill köpa, kan en del änd- ringar i resursanvändningen inträffa(utöver den, att han troligen köper fler kg kyckling än han skulle köpa, om priset var högre). Den omsorg, som säljaren i olika avseenden ägnar produkten fram till och med själva överlämnandet kan bli annorlunda. Köparen berövas möjligheten att välja mellan olika kombinationer av

säljaromsorg och pris. Han blir hänvisad till den kombination, som framkommer vid det reglerade priset. Samtidigt berövas säljar— ; sidan information om hur köparna rangordnar olika kombinationer av

pris och omsorg.

Kan då inte myndigheterna förhindra kvalitetsförsämringar genom att föreskriva och kontrollera, att produkterna uppfyller vissa kvalitetskrav? Bortsett från att sådana föreskrifter försvårar sådana innovationer och sådan anpassning av produkternas kvalitet till efterfrågans förändringar som innebär att man bryter mot ut- färdade föreskrifter om produkternas utformning kan de aldrig vara heltäckande. Det finns kvalitetsegenskaper hos utbudet, som det inte är möjligt eller åtminstone mycket svårt att reglera från myndigheters sida. du mer myndigheterna reglerar av de lätt obser— verade och lätt mätta egenskaperna hos utbudet, desto mer blir företagen hänvisade till att anpassa sig genom att ändra de svår- observerade och svårmätta egenskaperna.

I figur 6 representeras ett företags handlingsmöjligheter med och utan regleringar. I ett utgångsläge antas inga regleringar finnas. Företaget uppnår största möjliga vinst genom att välja den kombination av pris, fysisk kvalitet och servicekvalitet, som re- presenteras av punkten 0 i figur 6. Därefter ändras efterfrågan. Detta leder till att företaget kan öka sin vinst genom att höja priset vid oförändrad fysisk kvalitet och servicekvalitet, sän- ka den fysiska kvaliteten vid oförändrade pris och servicekvali- !

tet eller sänka servicekvaliteten vid oförändrade pris och fysisk kvalitetl). Enligt de antaganden, som anges i figuren, kan företa— get öka sin vinst mest genom att välja (det för företaget bästa möjliga) prishöjningsalternativet, näst mest genom att välja (det för företaget bästa möjliga) alternativet för försämring av pro— duktens fysiska kvalitet och minst genom att välja (det för före- taget bästa möjliga) alternativet för försämring av servicekvali- teten. Om priset inte regleras, kommer företaget alltså att välja prishöjningsalternativet, om det strävar efter största möjliga

l) Att införa möjligheter till kombinerade förändringar skulle göra resonemanget mer komplicerat utan att tillföra innehåll.

Läge utan regleringar

l l

B Läge vid reglering /////X av pris men inte av //X fysisk kvalitet I/IIIX

Figur 6. Ett företags möjligheter att öka vinsten efter en efterfråga orandring med och utan reglering

Hörnet 0 visar ett ursprungsläge. Därefter ändras efterfrågan, så att företaget kan öka sin vinst genom att ändra sitt beteende. De olika axlarna illustrerar olika möjligheter att öka vinsten.

A-axlarna(som pekar vertikalt uppåt respektive nedåt) visar kombinationer av oförändrade fysisk kvalitet och servicekvalitet men varierande pris. Rörelserna i pilarnas riktning visar ökad vinst.

B-axlarna visar kombinationen av oförändrade pris (efter det att prisregleringen sänkt priset) och servicekvalitet men varierande fysisk kvalitet. Rörelser i pilarnas riktning visar ökad vinst. C-axlarna visar kombinationen av oförändrade pris (efter det att prisregleringen sänkt priset)och fysisk kvalitet (efter det att den fysiska kvalitetsregleringen har höjt den fysiska kvaliteten) men varierande servicekvalitet. Rörelser i pilarnas riktning visar ökande vinst. Vinsten vid A—pilarna >-vinsten vid B-pilarna >

> vinsten vid C—pilarna. '

vinst. Om prisstopp införs och företaget alltså hindras från att höja priset, kommer det att försämra produktens fysiska kvalitet, om denna möjlighet är tillåten och företaget strävar efter största möjliga vinst. Om även utvägen att försämra produktens fysiska kva— litet stängs genom en reglering, återstår endast möjligheten att öka vinsten genom att försämra servicekvalitetenl).

I figuren visas att regleringarna begränsar företagets handlings— möjligheter och att det därför blir hänvisat till att välja alter— nativ för att öka vinsten, som det inte hade valt i ett läge utan regleringar. Nu skall möjligheterna konkretiseras. Till "service—

kvalitet" kan hänföras t.ex. marknadsföring.

Mindre annonsering medför att en del av informationskostnaderna flyttas över från företagen till konsumenterna. (I en del fall

kan det hända att konsumenterna får en mindre mängd information att sovra. Effekten kan emellertid också bli den motsatta. Det kan nämligen i en del fall vara billigare att vräka icke tillrättalagd information över konsumenterna än att förbehandla informationen så att det blir lättare för konsumenterna att orientera sig).

Om företagen minskar sin lagerhållning, reducerar de sina kapital— kostnader till priset att det oftare händer att konsumenterna läm- nar butikerna med oförättat ärende. Om företagen håller mindre öppet blir det svårare för konsumenterna att planera sina inköp. Såväl företagens minskade lagerhållning som minskat öppethållande med— för att lagerhållningskostnaderna ökar för konsumenterna. Om kun- derna har svårt att passa in öppettiderna i sitt tidsschema och om det är stor risk för att efterfrågade varor inte finns i butiken, är de starkt benägna att hålla egna lager av varorna ifråga. Korta- re kredittider innebär att kapitalkostnader flyttas från säljare till köpare.

l) Ett exempel från ett regleringsområde, som prisregleringskom—

mittén inte behandlar,kan illustrera: För några år sedan fick man i Stockholm förhandsbeställa taxi ända fram till en timme före den önskade avgångstiden. För ett par år sedan inskränktes möjligheten att via taxiväxeln förhandsbeställa taxi på så sätt att detta inte kunde göras efter kl l4 OO. Numera får man inte förhandsbeställa taxi senare än ett dygn före önskad avgångstid.

Förutom här nämnda metoder att anpassa sig till regleringar finns möjligheter att göra priset till en mer svårdefinierad variabel och att favorisera vissa kunder på andras bekostnad. Om inte annat kan den som äger eller sköter företaget känna tillfredsställelse

i att utdela privilegiet att köpa högkvalitativa enheter av varan (t.ex. särskilt fina köttbitar) till personer, vars välgång ligger honom särskilt varmt om hjärtat.

Förlängning av leveranstiderna, ändring av sortimentet från låg— marginalvaror till högmarginalvaror eller kombinationserbjudan- den kan vara andra sätt att anpassa sig]”2).

För det allra mesta brukar prisregleringar och prisövervakning avse enbart försäljningen på hemmamarknaden och inte exportenBX Därmed kan det bli lönsamt för många företag att sälja mindre på hemma— marknaden och i stället exportera mer. Samtidigt tillhör importpri- ser den typ av kostnader, och importprishöjningar den typ av kost- nadshöjningar, som det är lätt att dokumentera i samband med en an- sökan om dispens från ett prisstopp respektive i samband med en sådan överläggning, som ibland skall äga rum enligt gällande reg— ler för prisövervakning. I den mån dokumenterbara kostnadshöjningar skall beaktas, när en dispensansökan handläggs eller i samband med en överläggning enligt reglerna för prisövervakning, kan det allt- så tänkas vara lättare att få sådana prishöjningar, som kan moti— veras med importprisstegringar, godkända än sådana prisstegringar,

som motiveras med höjningar av produktionskostnaderna inom inhemska företag. Detta skulle i så fall tala för att det skulle vara lätta—

re att bevara lönsamheten någorlunda väl i företag, som säljer im- porterade varor än i företag, som producerar varor att säljas på hemmamarknaden i konkurrens med importerade varor. Det skulle alltså

1) När t.ex. ett prisstopp införs kan somliga varor ge högre margi— naler an andra. Företagen kan då finna det vara lönsamt att minska tillgången på lågmarginalvaror och samtidigt öka till- gången på högmarginalvaror. 2) Kombinationserbjudanden, s.k. tie-in sales, är generellt forbjudna enligt svensk marknadsföringslag. 3) I l970-talets prisregleringar i Sverige har exporten alltid undan-

tagits. Under l940—talet, däremot, förekom att även exportpriser reglerades.

i en del fall kunna tänkas att en prisreglering medför att varor producerade i prisregleringslandet exporteras i ökad omfattning,

samtidigt som importen till prisregleringslandet av samma slags varor ökade.

Även köparna kan på olika sätt anpassa sig till att priser regle— ras. Om det inte uppstår några svårigheter att få tag på prisreg- lerade varor, kommer kunderna att köpa och använda dem i så stor utsträckning som de tycker att de därigenom får mer för sina pengar än om de spenderar pengarna på annat sätt. De marginella (dvs. de för köparna minst angelägna) enheterna kommer under så- dana omständigheter inte att värderas högre än till det reglera- de priset. Om man t.ex. med en prisreglering håller nere bensin- priset på en tillräckligt låg nivå (och ändå bilisterna får tag på så mycket bensin som de vill köpa) köps det mer bensin än vid oreglerat bensinpris. Det händer t.ex. att en och annan bilist åker ensam i sin bil till och från arbetet, om detta medför att han kan lämna bostaden fem minuter senare och komma hem fem minu- ter tidigare än om han samåker. Det är alltså inte bara säljaren * som hanterar varan med mindre omsorg, innan den överlämnas till köparen. Även köparen visar mindre omsorg när han därefter an- vänder varan.

3.4 Dynamiska allokeringseffekterl)

Dynamiska allokeringseffekter av att en sorts politik förs i stället för en annan politik kan vara av t.ex. följande slag:

— Företag, som lyckas överleva vid den ena sortens politik, läggs ned vid den andra sortens politik.

- Totala investeringsvolymen i ekonomin blir större vid den ena

än vid den andra sortens politik.

— Investeringarnas branschfördelning blir olika vid de två sor- ternas politik.

Investeringarnas fördelning mellan byggnader, maskiner samt forsknings— och utvecklingsarbete blir olika vid de två ty— perna av politik.

l) Detta avsnitt har i hög grad inspirerats av Schumpeter, J.A., Capitalism, Socialism and Democracy, London (Unwin University Books) 970 (|943l, kapite VIII.

Prisregleringarnas eventuella dynamiska allokeringseffekter skall nu disluteras mot ovanstående principiella bakgrund. Den alterna- tiva politiken är då en politik som är likadan i alla avseenden utom i det avseendet att den inte innefattar prisregleringarll.

I en del drastiska fall skulle en prisreglering kunna tänkas med- föra azt företag,(som annars hade överlevt, läggs ned. I "hearings" inför prisregleringskommittén har påståtts att en fabrik pga pris— regler ngspolitiken lades ned tidigare än som annars hade skett. Däremo: har det inte hävdats, att något företag, som annars skulle ha överlevt, har lagts ned pga prisregleringar. Man kan emellertid inte bortse från möjligheten att företag någon tid efter en pris— regler ng träder i likvidation, därför att det inte fick tillfälle att bygga upp likviditet och soliditet under prisregleringsperio- den.

Många branscher karakteriseras bl.a. av att avsättningspriserna på deras produkter varierar starkt och att vinsterna varierar ännu mer. När dåliga tider kommer, fortsätter man att driva de flesta före— tagen, eftersom man vet att det längre fram kommer goda tider, då

förlusterna kan hämtas igen.

Vinsterna under de goda tiderna skall räcka bl.a. för följande tre ändamål. För det första skall de täcka de dåliga tidernas förluster. För det andra skall de ge ägarna avkastning både för de goda tiderna och - med ränta på ränta - för de dåliga tiderna. För det tredje skall de bygga upp företagens soliditet, så att de inte behöver träda i likvidation vid de dåliga tiderna. I ju mindre utsträckning arbetskraft permitteras under dåliga tider desto större finansiell motståndskraft måste företagen med hjälp av vinstmedel bygga upp under goda tider.

l) Man kan dock fråga sig om livsmedelssubventionerna skulle ha förekommit utan prisstoppet på baslivsmedel. Diskussionen kan tänkas bli annorlunda om vi tänker oss att både prisreglering och subventioner inte hade förekommit än om endast prisregle— ringen inte hade förekommit.

Den omedelbara verkan av en prisreglering blir att de företag, vars produkter prisregleras, får mindre vinster. Det kan hända att en del av det intäktsbortfall, som prisregleringen leder till på sikt övervältras bakåt bl.a. på lönerna. Detta kan för övrigt vara prisregleringens syfte. (Jfr avsnitt 2.6.3.2). Den initiala vinstminskningen kan emellertid leda till en del effekter på in— vesteringarna inom de företag, som får minskade vinster. Lönsam— hetsförsämringen påverkar deras framtidsbedömningar. Dessutom påverkar den företagens soliditet negativt. Detta gäller redan utan att företagen investerar (jämfört med en situation utan in— vesteringar men med större vinster). Det gäller även vid finan— sieringen av eventuella investeringar. Sådana kan ju inte finan— sieras med vinstmedel i samma utsträckning.Särskilt forsknings- och utvecklingsarbetet inom företagen ifråga kan bli lidande av att vinsterna på detta sätt minskar. För det första betraktas så- dana investeringar troligen som mycket riskfyllda inom företagen. Ju mer riskfylld en investering ter sig, desto mindre benägna tor— de de flesta företagsledare vara att finansiera dem med lånade pengar. För det andra ger inte forsknings- och utvecklingsarbete upphov till hypotek på samma sätt som materiella investeringar. Därmed kan det bli svårt att få låna i banker till forsknings- och utvecklingsarbete1).

Fråga är också, om de initiala vinstminskningarna för de företag vars produkter prisregleras, kommer att motsvaras av vinstökningar i andra företag, ökade realinkomster för löntagarna eller båda dessa saker23.0m endast reallönerna var högre, skulle den totala investeringseffekten vara beroende av löntagarnas benägenhet att att spara av givna disponibla realinkomster jämfört med de ak- tuella företagens benägenhet att spara av givna reala vinster.

l) Å andra sidan finns utvecklingsfonder, Styrelsen för Teknisk

Utveckling etc. till för att finansiera sådana investeringar.

2) I den mån ökade realinkomster för löntagarna medför att dessa kan börja köpa varor, som annars inte hade producerats och i samband med detta även stimulera användning av resurser, som annars inte hade använts, skulle både företagsvinster och real— löner kunna påverkas positivt. I detta fall skulle det inte handla om "nollsummespel" utan om "plussummespekh

Mycket talar för att en större andel av ytterligare en ”GttOVlDSt—

krona i företagen sparas än av ytterligare en krona i disponibel

l)

inkomst hos hushållen .

Själva investeringsinriktningen blir dessutom troligen annorlun— da, om det är hushållen istället för de aktuella företagen, som disponerar medlen. Företagsvinster tenderar ju att i viss utsträck- ning investeras i de företag, som genererat vinsterna. Hushålls- sektorns sparmedel, däremot, riktas inte mot vissa företags in- vesteringar på samma sätt som vinstmedlen.

I den mån det är andra företag, som blir vinstgivande i stället för de aktuella företagen, blir den totala investeringsvolymen måhända inte annorlunda. Däremot blir det ju (huvudsakligen) andra företag, som fattar investeringsbesluten och därmed finns det anledning att räkna med att investeringsinriktningen blir

annorlunda.

Med utgångspunkt från beskrivningen av vinsternas ändamål kan vi ange en del direkta effekter av att företag hindras från att till fullo utnyttja marknadens vinstmöjligheter. Till dessa kommer indirekta effekter av att företagen inte längre kan lita på att de får utnyttja de förtjänstmöjligheter, som marknaden då och då erbjuder.

När företagen hindras från att till fullo utnyttja förtjänstmöj- ligheterna minskas, för det första, "läkningen” efter dåliga tider. I värsta fall blir företagen så sårbara att de inte kla—

l rar påfrestningar - t.ex. skapade av kreditrestriktioner - ens * under goda tider. För det andra blir ägarna missnöjda med avkast- ningen och får dessutom mindre utdelningsinkomster att satsa vid eventuella nyemissioner. Det blir alltså svårare att öka det egna

l) I den mån företaget delar ut sin nettovinstkrona blir den först beskattad hos aktieägaren och denna skatt skulle kunna tänkas vara sparande för landet som helhet (om inte skattepengar "brän- ner hål i politikernas fickor”). Aktieägaren behöver däremot inte anses spara större del av sin erhållna utdelning än lön- tagaren av sin disponibla inkomst. Den stora skillnaden är emellertid att alla (extra) nettovinstkronor inte delas ut.

kapitalet genom att vända sig till ägarna. För det tredje blir företagen mer sårbara vid återkommande dåliga tider. Detta le— der i en del fall till att fler företag, som i och för sig hade haft möjlighet att vara lönsamma på lång sikt, tvingas till ned— läggning. Den arbetslöshet, som sådana nedläggningar medför, kan visserligen leda till att politikerna försöker rädda en del fö- retag med bidrag och "mjuka” lån. Men det är inte säkert att politikerna räddar samma företag, som de i näringslivet verk- samma skulle ha låtit fortleva trots för tillfället dålig lön— samhet, om den finansiella motståndskraften hade fått byggas upp under de goda tiderna. För det fjärde satsar företagen inte lika mycket pengar på forsknings— och utvecklingsarbete, som de skulle göra om de hade fått tillfälle att bygga upp det egna kapitalet genom att fondera vinstmedel. Även här kan politikerna tänkas helt eller delvis kompensera bortfallet, men de kommer troligen att satsa resurserna på andra projekt än företagen skulle ha satsat på, om de hade fått disponera ackumulerade vinstmedel.

I och med att prisregleringar vid några tillfällen har lett till

att företag berövats en del av sina möjligheter att tjäna pengar, kan de börja räkna med risken att de även i framtiden kommer att

berövas förtjänstmöjligheter. Detta kan minska investeringsviljan och viljan att hålla ut under dåliga tider.

I den mån prisregleringar påverkar investeringsförmåga, investe- ringsvilja, överlevnadsmöjligheter och överlevnadsvilja har de dynamiska verkningar i den mening, som angavs i avsnitt 3.2.

En prisreglering som delvis hindrar företagen från att tjäna pengar leder ju till att företagsstruktur, kapitaluppsättning och kunskap är annorlunda långt efter prisregleringsperioden än de skulle vara, om prisregleringen aldrig hade införts.

Det förtjänar emellertid att nämnas att en del av de resurser, som inte används kan utnyttjas av andra företag som kanske pro— ducerar andra produkter med andra produktionsmetoder. Givetvis kan man inte utesluta möjligheten att det innebär en ”rättvrid— ning” att de andra företagen använder resurserna jämfört med hur de använts om priserna aldrig hade reglerats. Sannolikheten för detta får i så fall bedömas på det sätt som anges i avsnitt 3.1.

EN DISKUSSION AV PRISREGLERINGARS VERKNINGAR PÅ SATTEN ATT FATTA BESLUT OCH ORGANISERA SAMHÄLLETS VERKSAMHET

Lobbying, darwinistiska processer och ”horisontför-

skjutningar"

Tidigare har vi huvudsakligen diskuterat hur prisregleringar kan verka på den allmänna prisnivåns utveckling samt hur de kan på- verka resursallokeringen dels genom att ändra den miljö i vilken säljare och köpare optimeran dels genom att påverka investerings- och överlevnadsklimatet. I denna analys har vi tänkt oss att säl- jarna och köparna reagerar på den förda politiken utan att försö- ka påverka den. Vi har inte heller diskuterat eventuella maktför- skjutningar inom företagen eller näringslivet.

I den fortsatta analysen skall vi diskutera dels hur prisregle— ringar kan få företagen och deras organisationer att agera för att påverka politikens utformning genom att på olika sätt uppvakta politikerna,dels hur regleringar kan påverka maktfördelningen mel— lan olika personer inom företagen och näringslivet. Uppvaktningar av politiker kallas med en amerikansk term för lobbying. Sådant förekommer i alla samhällen, där politikerna i väsentlig män på- verkar företagandets villkor, men det kan tänkas ändra karaktär, när prisregleringar tillförs politikernas arsenal. Urvalet av dem, som uppnår inflytandepositioner och därmed starkare än andra på- verkar den fortsatta utvecklingen, sker genom någon sorts darwi— nistisk process. Med andra ord kommer personer, som i någon me- ning ”lyckas" att få större inflytande över framtiden än sådana, som misslyckas. Miljön, i vilken detta urval äger rum, kan emeller- tid vara väsentligt annorlunda, om prisregleringar är vanliga än om de inte förekommer. I så fall kan den fortsatta utvecklingen så småningom komma att styras av en annan sorts människor i en miljö med än i en miljö utan prisregleringar. Detta påverkar in— te bara företagens skötsel utan kommer även att sätta sin prägel på de framtida uppvaktningarna.

Det finns en benägenhet hos många att ta rådande samhällsinstitu— tioner och handlingsregler för givna - att inte ifrågasätta syste—

met. Detta kan gälla även när systemet har ändrats för en tid se- dan. De problem som uppträder inom systemet tenderar i så fall att diskuteras med (den kanske outtalade) förutsättningen att det inte går att återställa systemet i det skick det befann sig före ändringen. I den mån problemlösningar diskuteras på detta sätt, kan man säga att systemändringen har "förskjutit horisonten” hos dem, som söker problemlösningarna.

4.2 Prisreglering som rättstillämpning och som politik

I föreliggande bilaga har vid ett flertal tillfällen framhållits att handhavandet av en prisreglering är en form av rättstillämp— ning. Denna rättstillämpning skall ske på ett sätt som är analogt t.ex. med vattendomstolarnas tillämpning av Vattenlagen, Marknads— domstolens tillämpning av Marknadsföringslagen eller Arbetsdom- stolens tillämpning av de lagar som gäller på arbetsmarknaden. Analyser av den enskilde säljarens eller köparens möjligheter att * agera och på olika sätt hävda sina intressen igom ramen för en gi- vgn prisreglering skall alltså analyseras på samma sätt som oli— ka parters möjligheter att agera och hävda sina intressen inför domstol. Liksom det finns advokater eller andra ombud som är skickligare än en del av sina kollegor att vid givna faktiska förutsättningar föra talan torde det finnas företagsrepresentan- ter som vid givna faktiska förhållanden är skickligare än andra att hävda sina företags intressen i samband med en dispensförhand- ling eller när man i ett läge med prisövervakning1) skall överty— ga en prisregleringsmyndighet om att en viss prishöjning ligger inom ramen för vad myndigheten i enlighet med sin instruktion kan godta som rimlig, så att den inte behöver föranleda rapport till regeringen.

I avsnitt 2.6.2 2 påpekades att vissa företeelser har mindre sanno— likhet att bli observerade än andra. Trots att de är svåra att ob- servera och belägga, kan de vara betydelsefulla. I en rättstillämp- ning, som fyller ett rättssamhälles krav på rättssäkerhet får en

l) Visserligen ingår prisövervakning inte i vad som i den svenska prisregleringslagen kallas för "prisreglering", men situatio— nen kan ändå lämpligen avhandlas i detta sammanhang.

företeelse inte beaktas, om den inte kan beläggas. Om det inte går att belägga att en i och för sig dispensgrundande företeelse upp- träder i ett dispensärende (och samtidigt ingen annan dispensgrun- dande företeelse uppträder i verkligheten och därmed givetvis inte heller kan beläggas), skall dispens inte beviljas. Förmågan att skaf— fa fram belägg är en form av skicklighet. Olika företagsrepresen- tanter kan därvidlag vara olika skickliga. Om så är fallet får olika företag olika stor framgång vid dispensansökningar även vid likadana faktiska omständigheter. Därutöver kan även skicklighet

att plädera på basis av givna belägg ha betydelse för utslaget.

Handhavandet av prisregleringsinstrumentet (till skillnad från handhavandet av en given prisreglering) är huvudsakligen politik och endast i begränsad mening rättstillämpning.Därmed kan "prag— matisk argumentation" av den typ som inte skall leda till framgång i rättssalar, få större genomslagskraft än vid tillämpningen av

en given prisreglering. Det kan tänkas att det finns enskilda säl- jare eller köpare, eller grupper av säljare eller köpare, som har särskilt stor fördel av att regeringen handhar regleringsinstru— mentet på visst sätt, t.ex. låter bli att införa (eller inför) ett prisstopp eller skyndsamt upphäver (dröjer med att upphäva) ett prisstopp. Det ligger i så fall nära till hands att tro att re- presentanter för dessa intressenter försöker påverka regeringens handhavande av regleringslagstiftningen.

4.3 Urval av makthavare

I ett läge med prisreglering, kan ett enskilt företags vinst öka om någon inom företaget lyckas visa att företaget enligt gällande regler är berättigat till dispens från prisregleringen. Därmed har prisregleringen medfört att det har tillkommit en verksamhets- gren inom företaget, som är lönsamhetspåverkande, nämligen utred— ningsarbete och andra förberedelser inför kontakter med prisreg— leringsmyndigheten och politiska makthavare samt själva uppträ- dandet vid sådana kontakter. Denna verksamhet kan givetvis komma att jämföras med andra lönsamhetspåverkande aktiviteter. Ett an- nat sätt att påverka företagets lönsamhet är att satsa resurser på forskning och utveckling. Nya produkter, som kan säljas till

höga priser eller nya produktionsmetoder, som innebär att produk- ter med givna avsättningspriser kan produceras med mindre resurs— åtgång och därmed till lägre kostnad, innebär en ökning av före— tagets lönsamhet. utsikterna att på detta sätt öka lönsamheten, dvs. möjliga intäktsökningar eller kostnadsminskningar och den bedömda sannolikheten att en satsning verkligen kommer att lyckas, brukar i företagen ställas mot kostnaderna för forsknings- och utvecklingsarbetet. På samma sätt kan de ställa utsikterna att öka lönsamheten vid en dispensansökan och muntlig förhandling

på basis av denna mot de resursuppoffringar, som en sådan ak-

tivitet innebär.

Det kan tänkas att det i en del lägen ter sig företagsekonomiskt utomordentligt lönsamt att avsätta resurser på en dispensansökan. Detta kan i ett resursknappt läge medföra att annan lönsamhets- påverkande verksamhet får stå tillbaka för dispensansökan, inklu— sive det utredningsarbete, som är knutet till denna. Verkställan- de direktör och styrelse kanske ägnar mer av sin tid åt att föl— ja förhandlingsarbetet och får på så sätt mindre tid över för att intressera sig för forsknings- och utvecklingsarbetet. Redan det— ta kan tänkas försvaga dem, som sysslar med forskning och utveck- ling och förstärka positionen hos dem, som sysslar med ansöknings— arbete. De senare kan ytterligare förstärkas genom att de till-

delas arbetsresurser.

Om på detta sätt ytterligare verksamhet tillkommer inom företa— get kan också ytterligare pretendenter till företagets högsta befattningar tillkomma. Utöver de tidigare resultatenheterna har ju med våra antaganden en ny resultatenhet med speciella ansvariga tillkommit. Därmed blir det också fler resultatansva— rigas insatser, som kommer att jämföras1). Det kan tänkas att befordran till högre ledande positioner inom företaget och inom näringslivet i övrigt i väsentlig mån påverkas av hur sådana

1) I en del fall är det kanske främst försäljningschefen som svarar för förhandlingsarbetet. I så fall jämförs resultatet av hans förhandlingsinsatser med resultatet av produktions- chefens insatser inom produktledningen. I princip blir re- sonemanget emellertid inte annorlunda.

jämförelser utfaller. Själva omständigheten att det nu finns ytter— ligare en lönsamhetspåverkande aktivitet kan också tänkas göra att sannolikheten för befordran minskar för dem som sysslar med andra aktiviteter, t.ex. produktionsledning eller forskning och utveck— ling. Om dessutom dispensansökningsaktiviteterna är mycket lönsamma jämfört med övriga aktiviteter, kan det hända att direktionsvå- ningar och styrelserum i allt större omfattning kommer att be- folkas av människor, som är skickliga i att förhandla med myndig- heter och politiker.

De som är skickliga i att förhandla med myndigheter och politiker kan komma att ha ett personligt intresse av att regleringsekono- min består, eftersom det är i denna typ av ekonomi, som deras ta— langer kommer till sin rätt. Ju fler de blir i desto större ut— sträckning kommer de att påverka de olika näringslivsorganisatio— nerna, t.ex. Industriförbundet, på ett sådant sätt att dessa in- tar en mer positiv hållning till regleringar än de annars skulle ha gjort1). Motståndet mot en reglerings- och förhandlingsekono— mi kan alltså komma att försvagas, och därmed minskar motståndet mot att gå ännu längre mot en alltmer svåröverskådlig sammanväv- ning av företagsverksamheten och verksamheten inom myndigheter och politiska organ.

4.4 Förskjutningar av "horisontenf

När man förflyttar sig geografiskt hamnar delar av verkligheten, som tidigare kunde observeras, utanför det direkt observerbara området samtidigt som andra delar av verkligheten blir observer- bara. Man säger att horisonten förskjuts.

En sådan förflyttning behöver visserligen inte medföra att man blir omedveten om att de företeelser, som man inte längre kan ob— servera, existerar. Det finns emellertid en viss sannolikhet för att så sker.

l) Att döma av de vittnesmål som har gjorts inför prisreglerings— kommittén är Industriförbundets inställning ännu efter ca lO års prisregleringspolitik starkt negativ. Måhända har negativt värderade erfarenheter ackumulerats i snabbare takt än en even— tuell förskjutning av sammansättningen av beslutsfattare.

När den ekonomisk-politiska och legala miljön ändras, inträffar också ”horisontförskjutningar". Nya möjligheter varseblivs. Sam— tidigt finns emellertid också en viss sannolikhet för att man glöm- mer bort existensen av "gamla" möjligheter. Därmed blir det sanno— likt att man börjar diskutera nya problem som om det system, som har skapats t.ex. med de nya regleringarna, är det enda möjliga systemet. Problemlösningen söks inom systemet.

Man brukar ibland säga att ”regleringar föder regleringar”. Inne— börden av detta är att man försöker lösa de problem, som regle- ringarna kan skapa genom att införa ytterligare regleringar i stället för att avskaffa de ursprungliga regleringarna. Om man t.ex. upptäcker att vissa produkters kvalitet försämras i en reg— leringssituation, kan denna upptäckt leda till att man börjar ut— färda föreskrifter om produktkvalitet. Detta reaktionsmönster kan i så fall ha tre tänkbara förklaringar. För det första kan det tänkas att man är medveten om att det är prisregleringen som har lett till kvalitetsförsämringen men att man anser det vara så ange- läget att behålla prisregleringen att man hellre går in för att reglera produktkvaliteten än att avskaffa prisregleringen. För det andra kan man visserligen förstå sambandet och inte själv an- se prisregleringen omistlig men anse att man saknar mandat att ens nämna möjligheten att avskaffa prisregleringen. För det tred- je kan den nya regleringen vara uttryck för att man inte förstår sambandet mellan prisregleringen och kvalitetsförsämringen och att man därför inte heller är medveten om möjligheten att avreg— lera. I de två sistnämnda fallen kan vi tala om horisontförskjut- ning. Möjligheten att avreglera aktualiseras inte helt enkelt där— för att denna möjlighet inte längre "hör till systemet".

REFERENSER

Administred Prices,Hearings before the Subcommittee on Antitrust and Monopoly of the Committee on the Judiciary, U.S. Senate, 85th Congress, lst Session, Washington D.C. 1957 (referens i R.E. Beals memorandum CNPS-52).

Axelsson, R., Löfgren, K.G. och Nilsson, L.—G., Den svenska arbets— marknadspolitiken, Lund (Prisma) l979.

Beals, R.E., Concentrated Industries, Administered Prices and In-

flation: A Survey of Reeent Empirical Research, Council on Nage and Price Stabi ity, Memorandum nr CNPS-52, Washington D.C., June 16, l975 (stencil).

Blinder, A.S., Economic Policy and the Great Stagflation, New York (Academic Press) 1979.

Cagan, Ph., "Changes in Recession Behavior of Nholesale Prices in the l920,s and Post World War II", Exploration in Economic Research, vol 2, No 1 (winter l975) (referens i Beals Memo- randum CNPS-52).

Cagan, Ph., Persistent Inflation. Historical and Political Essays,

New York (Colombia University Press) l979.

Calmfors, L., "Lönebildning, internationell konkurrenskraft och ekonomisk politik” i Vägar till ökad välfärd, betänkande av särskilda näringspolitiskå—delegationen, Ds Ju l979:l, Stock- holm (Justitiedepartementet/Liber) l979, s. ll3-7l.

Calmfors, L., Prices, Nages and Employment in än 0 en Economy, Stockholm (Institute for International Economic Studies, University of Stockholm) l978 (stencil).

Calmfors, L. och Herin, J., l'Domestic and Foreign Price Influen- ces: A Disaggregated Study of Sweden", i Lindbeck, A.(ed), Inflation and Employment in Open Economies, Essays by members of the Institute for International Economic Studies, Studies in International Economics, vol 5, Amsterdam, New York, Ox— ford (North Holland Publishing Company) l979.

Calmfors, L., m.fl., Den onödiga inflationen, Stockholm (Trygg— Hansa) 1976.

Carling, A., Industrins struktur och konkurrensförhållanden, Kon-

centrationsutredningen III, Statens Offentliga Utredningar l968:5, Stockholm l968.

McCracken, P., et.al., Towards Full Employment and Price Stability, Paris (OECD) l977.

Dahmén, E., ”Har teorin för ekonomisk politik släpat mycket efter erfarenheterna av den svenska blandekonomin?" i Erfarenheter av blandekonomin, Uppsatser och diskussioner vid Dahmén-sym- posiet om den svenska blandekonomin, Saltsjöbaden l8- l9 okto— ber l976, Stockholm (Almqvist & Wiksell International) l977.

Demsetz, H., "Information and Efficiency: Another Viewpoint”, Journal of Law and Economics, Vol. l2 (l969), s. l—ZZ.

Eckstein, 0. (ed), The Econometrics of Price Determination. Con- ference/October 30- 3 970, Nashington D. C. (Board of Go— vernors of the Federal Reserve System and Social Science Re— search Council) l972.

Eckstein, O. och Fromm, G., "Steel and Postwar Inflation", Study Paper No. 2 prepared in connection with the Study of Employ— ment, Growth and Price Levels, Joint Economic Committee, U.S. Congress, Nashington, 0. C. l959 (referens i R. E. Beals memo- randum CNPS-52).

Eckstein, O. och Nyss, D., "Industry Price Equations” i The Egg- nometrics of Price Determination (l972).

Edgren, G., Faxén, K. -0. och Odhner, C. —E. , Lönebildning och sam— hällsekonomi, Stockholm (Rabén & Sjögren n) l970.

Ekemark, I., ”Real Finansiering och beskattning", Ekonomisk Debatt, Årg. 2, Nr. 3 (1974).

Fisher,I The Theory of Interest as Determined by Impatience to spend Income and Opportunity to Invest It, New York (Augustus M. Kelly) l96l (omtrycka 930 års upplaga).

Friedman, M., Inflation and Unemployment: The New Dimension of Politics, London (Institute of Economic Affairs) 977

Herin, J., "Pris- och löneregleringar i utlandet en översikt av

internationella erfarenheter”, bilaga 7 till prisregleringskom- mitténs betänkande.

Isachsen, A.J., Inflasjon - et ulöselig problem? Oslo (Tanum- Norli) l977.

Isachsen, A.J., "Inntektspolitikk og inflasjon i Norge", Ekonomisk Debatt, Årg. 6 (l978) Nr. l, s. 26—33.

Industrial Prices and their Relative Inflexibility, Senate Docu— ment l3, 7Äth Congress, lst Sessiön, Washington D.C., l935 (referens i R.E. Beals memorandum CNPS-52).

Jacobsson, L. och Lindbeck, A., "On the Transmission Mechanism of Nage Change", The Swedish Journal of Economics, Vol. 73 (l972), s. 273-93.

Jonung, L., "Uppfattad och förväntad inflation i Sverige”, bila— ga 3 till prisregleringskommitténs betänkande.

Jonung, L. och Hansson, I., "En ekonometrisk studie av prisregle- ringspolitikens effekter på den svenska inflationen under l970—talet”, bilaga lO till prisregleringskommitténs betän- kande.

Laidler, D. och Parkin, M., ”Inflation: A Survey", The Economic Journal, Vol 85 (december l975), s. 74l—809.

Leijonhufvud, A., On Keynesian Economics and the Economics of Keynes. A Stu y in Monetary Ana ysis, Oxfor Oxfor Univer- sity Press l968.

Lindbeck, A. (ed), Inflation and Employment in Open Economies, Essays by members of the Institute for International Ec - nomic Studies, Studies in International Economics, Vol 5, Amsterdam, New York, Oxford (North Holland Publishing Com— pany) l979.

Lindbeck, A., Imported and Structural Inflation and Aggregate Demand: The Scandinavian Model Reconstructed” i Lindbeck, A. (ed) Inflation and Employment in Open Economies (l979).

Lipsey, R.G. och Lancaster, K., ”The General Theory of the Second Best”, Review of Economic Studies, October l956, s. ll—32.

Lundberg, E., Konjunkturer och ekonomisk politik, Stockholm (Stu-

dieförbundet Näringsliv ddh Samhälle) l953.

Lundberg, E., m.fl., Kris eller konjunkturuppgång, Konjunkturrå—

dets rapport l97Ä, Stockho m, (StudieförBundet Näringsliv och Samhälle) l974.

Means, G.C., Administrative Inflation and Public Policy, Nashing— ton D.C. (Anderson Kramer Associates) 959 (referens i R.E. Beals memorandum CNPS-52).

MeanS, G.C., "The Administered Price Thesis Reconfirmed”, Ameri-

can Economic Review, Vol. LXII, No. 3 (June 1972), s. 292-306.

Nordhaus, N.D., ”Recent Developments in Price Dynamics”. The Eco— nometrics of Price Determination, (l972).

Nyström, H., Retail Pricing. An Integrated Economic and Psycholo—

gical ApproacE, Stockholm (Ekonomiska Forskningsinstitutet) l970.

Okun, A.M., "Inflation, Its Mecanic and Nelfare Costs", Brookings Papers on Economic Activity 2, l975, s. 35l-40l.

Phelps, E.S. et.al, Microeconomic Foundations of Employment and

Inflation Theory, New York (N.N. Norton & Company. Inc.) 970.

Puttman, R., Chandall, R.H. och Meyer, J., Price Behavior During the l973-75 Recession, (Council on Nage and Price StaBi ity, Memorandum nr CNPS-l48, May ll, l976 (stencil).

Priser och marginaler i dagligvaruhandeln, Statens pris— och kar—

tellnämnd, Stockholm, stenc1ler utgivna vid olika tidpunkter.

Prisnivåer i dagligvaruhandeln, Statens pris- och kartellnämnd,

Stockholm, stenc1 er utgivna vid olika tidpunkter.

Schumpeter, J.A., Capitalism, Socialism and Democracy, London

(Unwin University Books) l97O (l943l.

Stigler, J.G. och Kindahl, J.K., The Behavior of Industrial Prices, New York (National Bureau of Economic Research) l970.

The Structure of the American Economy, Part I, Washington D.C. (National Resources Committee) 939 (referens i_R.E. Beals memo— randum CMPS-52).

Ståhl, I., "Bostadsmarknad, dispositionsformer, beskattning och finansiering”, Ekonomisk Debatt, Vol. 2, Bostadsextra (l974)

5. 5—23.

Ståhl, I., "Ekonomisk teori för blandekonomin", i Erfarenheter av blandekonomin (l977), s. 37-67.

Söderström, H.T—son och Viotti, S., "Money Nage Disturbances and the Endogeneity of the Public Sector in an Open Economy”, i Lindbeck, A. (ed), Inflation and Employment in Open Economies

(1979).

Thorp, N.L. och Crowder, N.F., The Structure of Industry, Mono- graph No. 27, Temporary National Economic Committee, Nashing— ton D.C. (U.S. Government Printing Office) l94l (referens i R.E. Beals memorandum CNPS-52).

Neiss, L., "Business Pricing Policies and Inflation Reconsidered", . Journal of Political Economy, Vol. LXXIV, No. 2 (April l966), ( l

S. 77-87.

Neiss, L., "The Role of Concentration in Recent Inflation", i The 1970 Midyear Review of the State of the Economy, Hearings Before the Joint Economic Committee, 9lst Congress, 2nd Ses— sion, Part l, Washington D.C. l97O (referens i R.E. Beals memorandum CNPS—52).

Zarnowitz, V., "Unifilled Orders, Price Changes and Business Fluctuations”, Review of Economics and Statistics, Vol. XLIV, No. 4 (November l962), s. 367-94.

BILAGA 2

PRISKONTROLLENS POLITISKA EKONOMI. NÅGRA OBSERVATIONER

___—WWW

Av Lars Jonung

*) INLEDNING

Utgångspunkten för denna bilaga är slutsatsen i bilaga l, bilaga 7 och bilaga lO att nationalekonomisk teori och empiri ger inget eller föga stöd för användningen av prisregleringar som stabili- seringspolitiskt medel att bekämpa inflation. Genomgången i bi- laga l av de teoretiska argumenten för och emot prisreglering som ett stabiliseringspolitiskt instrument leder till en kritisk in- ställning till priskontrollpolitikens möjligheter. Granskningen i bilaga 7 av pris- och löneregleringar som prövats i andra län- der under l970-talet visar att dessa regleringsprogram inte haft någon märkbar dämpande effekt på den långsiktiga inflationstak- ten. Den ekonometriska studien i bilaga lO av den svenska infla- tionstaktens bestämningsfaktorer under 1970-talet kommer till det ( resultatet att prisregleringarna under l970-talet inte haft någon * märkbar långvarig effekt på inflationstakten i Sverige.

Enligt dessa analyser förefaller priskontroller följaktligen vara ett ineffektivt medel för att begränsa inflationstakten.]) Politiker, såväl i regeringsställning som i opposition, har dock i de fles- ta industriländer förordat priskontroller som medel för att be-

*) Värdefulla synpunkter på innehållet i denna bilaga har lämnats av deltagare i det högre seminariet vid Nationalekonomiska in- stitutionen vid Lunds universitet och av medarbetare vid kon- junkturinstitutet. Författaren vill rikta ett särskilt tack till Eskil Wadensjö för givande kommentarer.

l) Priskontroller och priskontrollpolitik används här som lik— tydigt med prisregleringar och prisregleringspolitik.

134

kämpa prisstegringar. Kontroller har också införts i praktiskt taget samtliga OECD—länder under kortare eller längre perioder under l97O-talet.1)

När nu nationalekonomisk analys ger så lite stöd för användningen av priskontroll eller t.o.m. förkastar detta medel, vilka är då orsakerna till att prisregleringar tillgrips? Det är denna fråga som diskuteras i föreliggande bilaga. Syftet är således att stude— ra priskontrollens politiska ekonomi, dvs. att granska vilka meka- nismer som bidragit till att priskontroller utnyttjats i den eko- nomiska politiken. En förståelse av priskontrollens politiska eko— nomi är väsentlig eftersom nationalekonomins traditionella model— ler som regel inte lämnar något utrymme för användningen av pris— kontroll som ett inflationsdämpande instrument. Man behöver där— för uppmärksamma företeelser som inte direkt finns med i de tra- ditionella modellerna för att kunna analysera och förklara före— komsten av priskontrollpolitik.

Bilagan består av två huvudavsnitt. Det första behandlar samban- det mellan ekonomi och politik med tonvikten på det stabilise- ringspolitiska perspektivet. Detta utgör bakgrunden till det and— ra huvudavsnittet, vilket diskuterar priskontrollinstrumentet i det politiska systemet. De svenska och amerikanska erfarenheterna av prisregleringar under l970-talet illustrerar framställningen.

Den priskontrollpolitik som behandlas är sådan som använts i det

uttalade syftet att dämpa uppgången i den allmänna prisnivån. Den— na form av priskontroll kan betecknas som inflationskontroll eller inflationsreglering. Det finns andra former av priskontroll i Sverige, inriktade på specifika marknader, såsom kreditmarknaden och marknaden för jordbruksprodukter, vilka införts med andra motiv än stabiliseringspolitiska. Litteraturen kring dessa mark- nadsspecifika prisregleringar berörs inte här.

l) Priskontrollpolitik är för övrigt ingen ny företeelse. Använd— ningen av prisregleringar i syfte att bekämpa inflation har en historia som går tillbaka till antiken. Se genomgången i Schuettinger och Butler (l979).

SAMBANDET EKONOMI-POLITIK

2.l Inledning Traditionellt har nationalekonomin studerat egenskaper hos och processer på olika marknader, dvs. analyserat det ekonomiska

systemet. Politiker och politiska system liksom institutioner som statsförvaltningen och rättsväsendet har befunnit sig utanför det ekonomiska studiefältet. En aktuell nationalekonomisk forsk-

ningsinriktning söker analysera samband mellan politiska och eko- nomiska aktiviteter.1) En central tanke i denna forskning är att det finns ett beroendeförhållande mellan de politiska och de eko-

nomiska systemen.

En betydande del av l970—talets forskning kring sambanden mellan ekonomi och politik har behandlat konjunkturpolitiska förhållan— den. Ekonomer har utgått från modeller med två sektorer: ett po— litiskt och ett ekonomiskt system, där det politiska systemet består av väljarna, regeringen/riksdagen och de myndigheter som genomför regeringens/riksdagens beslut, dvs. den offentliga för- valtningen. Till den politiska sektorn hör också en konstitution som anger det politiska systemets grundläggande regler. Regeringens konjunkturpolitik antas påverkad av målet att återväljas i kom— mande val. Väljarna förutsätts bedöma regeringen på grundval av

det ekonomiska läget. De håller således regeringen ansvarig för

, konjunkturutvecklingen såsom denna återspeglas i bl.a. inflations— takten och arbetslösheten.2) Se figur 2.l som ger en enkel beskriv— l ning av denna modellansats.

Ekonomer har byggt ut denna bild av sambandet mellan konjunktur—

l) Denna forskningsinriktning går bl.a. under beteckningen ”modern political economy” eller "the new political economy". Den om— fattar bl.a. ”public choice"-teorin och element från statsve— tenskapen. Se t.ex. Frey (l978a)och introduktionen till White- ley (l980).

2) Detta antagande brukar motiveras med det allmänna genombrottet

förden keynesianska konjunktursynen under efterkrigstiden. Key- nesianismens budskap var i korthet att konjunkturutvecklingen kunde och följaktligen borde styras genom en "aktiv" stabilise— ringspolitik.

politik och politiska förändringar med mer detaljerade antagan- den rörande uppträdandet hos bl.a. regeringen, förvaltningen, intressegrupperna och väljarna. Den offentliga förvaltningen kan t.ex. arbeta med mål, som inte nödvändigtvis sammanfaller med regeringens. Andra faktorer än rent ekonomiska, såsom tidigare erfarenheter av partiers maktinnehav och politikers popularitet och personlighet, kan utöva ett inflytande på väljarna.

Den centrala poängen i ovanstående beskrivning är att väljarna påverkas av den stabiliseringspolitiska utvecklingen. Det finns därför incitament för regeringen att genom stabiliseringspolitik söka styra ekonomin i syfte att influera väljarnas attityder. Resonemanget ovan förutsätter en politisk konkurrens inom ramen för politisk demokrati med regelbundet återkommande allmänna 1) val.

2.2 Sambandet inflation-arbetslöshet

Både den teoretiska och den empiriska forskningen kring sambandet mellan konjunkturutvecklingen och konjunkturpolitiken ger infla— tionstakten och sysselsättningen en central roll. Många ekonomer anser att inflationen och arbetslösheten utövar ett betydande in— flytande på väljarnas attityder. Stabiliseringspolitiken är där— för inriktad på att styra prisnivån och arbetslösheten. Dessa va- riabler förutsättes påverka den sittande regeringens popularitet på så sätt att en uppgång i inflationstakten och/eller arbetslös- heten minskar regeringens politiska stöd. Resonemanget presen— teras i figur 2.1.

1) Enligt vissa ekonomer bestäms de konjunkturpolitiska resultat som det politisk-ekonomiska systemet genererar i betydande ut- sträckning av de lagar och författningar som gäller för den politiska sektorn. En metod för att påverka de resultat som politiken når är att andra inc1tamentstrukturen,_dvs. regel- systemet för den politiska processen.

Figur 2.l Sambandet mellan ekonomisk politik och konjunktur- utveckling

Politikfunktionen

Riksbanken Ekonomidep. Övriga ekon. pol. myndigh.

Konjunktur- förloppet "Phillips— kurvan"

Regeringen Riksdagen

inflation Väljarna

"Allmänheten"

Arbetslöshet

Popularitetsfunktionen eller valfunktionen

Kommentar: Figuren bygger på bl.a. Frey (l978b) och (l979).

Relationen mellan inflation och arbetslöshet i politisk—ekonomiska modeller av det slag som återges i figur 2.l brukar beskrivas med den s.k. Phillips-kurvan. Denna anger ett negativt samband mellan inflationstakt och arbetslöshet. Se figur 2.2. Phillips-kurvan re- presenterar ett bytesförhållande för stabiliseringspolitiken: skall arbetslösheten minska så måste en högre inflation bli följ- ' den; om målet för konjunkturpolitiken är att reducera inflationen måste en högre arbetslöshet accepteras - i varje fall på kort siktJ)

l) En enkel beskrivning av den svenska Phillips—kurvan finns i Jonung och Wadensjö (l980). Jämför också med presentationen i bilaga 7.

Figur 2.2 Sambandet inflation—arbetslöshet (Phillips-kurvan) och valcykeln

Kommentar: Figuren bygger på Lindbeck (l975).

Inflation

Arbetslöshet

Ursprungligen formulerades Phillips-kurvan som en beskrivning på ett samband mellan enbart inflation och arbetslöshet. Sedan slu- tet av 1960-talet har ekonomer också betonat inflationsförvänt— ningarnas inflytande på pris- och lönebildningen. Deras argument säger i korthet att en ökning i den förväntade inflationen för- skjuter Phillips-kurvan uppåt. Phillips—kurvans läge bestäms så— ledes av de rådande inflationsförväntningarna. När inflations- förväntningarna inkluderas i det ursprungliga Phillips—sambandet, får man en rad kortsiktiga Phillips-kurvor. Jämför med figur 2.2 där Phillips-kurvan III representerar en större förväntad infla- * tion än kurvan II,som i sin tur bygger på en inflationsförvänt- ning på en högre nivå än kurvan I.

Då inflationsförväntningarna införs i diskussionen tillkommer ett dynamiskt element. Den ekonomiska politikens utformning påverkar den tidsmässiga utvecklingen av inflationen och arbetslösheten. Under vissa förutsättningar kan det vara fördelaktigt för rege- ringen att planera den ekonomiska politiken för hela mandatperio- den på ett sådant sätt att återvalschanserna maximeras vid val- tillfället. En teori för en sådan politik illustreras i figur

2.2 och i övre delen av figur 2.3.

Inflationen, arbetslösheten och den politiska konjunktur- cykeln i Sverige 1969—1980.

Figur 2.3

a) Den politiska konjunkturcykeln. Schematiskt förlopp enligt bl.a. Frey (l978aL

inflation

arbetslöshet

val 70 69 71

b) Faktisk utveckling 1969-1980

Procent

13

inflation

12 11

10

7 6 5 4 3 arbetslöshet 2 i

_ År

©

I lämplig tid före valet inriktas konjunkturpolitiken på att re- ducera arbetslösheten genom en expansiv politik. Ekonomin rör sig då längs den kortsiktiga Phillips-kurvan I från utgångsläget A mot läget B i figur 2.2. Vid valet befinner sig ekonomin på väg mot B med lägre arbetslöshet och högre inflationstakt än i A

en position som antas ge regeringen en större popularitet än A. Den expansiva politiken förutsätts till en början huvudsakligen ha effekt på sysselsättningen medan ökningen i inflationstakten dröjer.

Efter valet blir målet för konjunkturpolitiken att reducera infla— tionstakten och de inflationsförväntningar som ökningen i infla— tionstakten har skapat eftersom läget B är omöjligt att upprätt- hålla på längre sikt. Åtstramningspolitiken ökar arbetslösheten samtidigt som inflationen och inflationsförväntningarna minskar. Ekonomin återgår via den högre kortsiktiga Phillips-kurvan II till utgångsläget A, där regeringen återigen, lagom inför det kommande valet, lägger om politiken från en kontraktiv till en expansiv inriktning. Inflationens och arbetslöshetens tidsmässiga mönster uppvisar här en medsols cirkelrörelse (loop) som markeras med

1)

pilar i figur 2.2.

En ekonomisk politik av ovan beskrivna typ ger i teorin upphov till politiskt betingade konjunktursvängningar, s.k. valcykler. En stabil valcykel, som skapar konstanta svängningar i inflatio— nen och arbetslösheten, kan uppkomma under vissa restriktiva för- utsättningar. Ett sådant hypotetiskt tidsmönster återges i övre (

delen av figur 2.3. Man kan tänka sig att regeringens försök att styra konjunkturen åstadkommer en situation där man reducerar arbetslösheten inför varje val men inte helt pressar ned infla- tionen och inflationsförväntningarna till utgångsläget före va- let, innan nästa fas med expansiv ekonomisk politik inleds. Följ- den skulle då bli att inflationen ökar trendmäSSigt. Inflations— takten i övre delen av figur 2.3 behåller sitt zig-zag mönster men får en positiv lutning.

l) En närmare diskussion av detta mönster mot bakgrund av den svenska utvecklingen finns hos Lindbeck (l975).

2.3 Svenska erfarenheter

Det finns vid det här laget ett betydande antal empiriska studier rörande sambandet mellan konjunkturutveckling och ekonomisk poli— tik.]) Dessa studier, som huvudsakligen behandlar amerikanska och engelska erfarenheter, kan grovt delas upp i tre grupper. Den ena gruppen behandlar effekterna av makroekonomiska fluktuationer på valutslag, den s.k. valfunktionen, eller på regeringens populari- tet såsom den registreras i opinionsundersökningar, den s.k. po— pularitetsfunktionen. Se också figur 2.1.

Den andra gruppen av studier rör regeringens uppträdande, dvs. hur de ansvariga för den ekonomiska politiken söker styra ekonomin. Dessa undersökningar behandlar den s.k. politikfunktionen. Den tredje gruppen en grupp med relativt få bidrag — söker testa fullständiga modeller över sambandet mellan ekonomi och politik. Hittills har huvuddelen av de empiriska granskningarna rört po—

2)

pularitets— och valfunktioner.

I detta avsnitt presenteras några empiriska undersökningar av sambandet mellan konjunkturutveckling och politiska förändringar

i Sverige, i första hand under l970—talet. Först behandlas kon— junkturutvecklingens inflytande på väljarnas attityder och på val- utgångar. Sedan behandlas debatten om valcykler.

2.3.l Konjunkturens inflytande_på väljarna

Det finns ett fåtal undersökningar för Sverige om hur samhälls— ekonomiska fluktuationer påverkar allmänhetens attityder till re— gering och opposition. Jonung och Wadensjö (l979b) använder sig av de opinionsundersökningar som Sifo regelbundet genomfört sedan våren l967 för att analysera hur inflationen, arbetslösheten och tillväxten i real disponibel inkomst påverkat det socialdemokra-

l) Se t.ex. Frey (l979), Paldam (1979) och (l98l) och Jonung och Wadensjö (l979b). 2) Paldam (l98l) uppskattar att det tillkommit ca ett hundratal studier av detta slag under l970—talet.

tiska partiets popularitet.

De utgår ifrån följande ekvation för sina empiriska beräkningar.]) S = a + b U + c P + d Y + e

där S står för det socialdemokratiska partiets popularitet såsom den mäts enligt Sifo, U står för arbetslösheten och P för infla—

tionstakten, Y för tillväxten i real disponibel inkomst och e är en felterm.

De gör en rad skattningar för perioden mars l967 - september l976

samt för perioden oktober l976 augusti l978. Den förstnämnda

perioden representerar ett obrutet socialdemokratiskt maktinnehav.

Den sistnämnda täcker den första regeringen Fälldin. Enligt teo— rin skall man vänta sig att arbetslöshet och inflation påverkar regeringens popularitet negativt, dvs. att koefficienterna b och

c är negativa. Tillväxten i disponibel inkomst förväntas däremot ha ett positivt inflytande på den beroende variabeln, dvs. koeffi—

cienten d är positiv. När socialdemokraterna befinner sig i oppo- sition bör tecknen bli omkastade. ( i Resultaten från deras skattningar för perioden l967:03-l976 09 visar bl.a. att såväl arbetslösheten som inflationen och den dis- ponibla inkomsten har de förväntade tecknen. En ökning av arbets- lösheten liksom i inflationstakten reducerar socialdemokraternas popularitet. När skattningar görs för socialdemokraterna i oppo- sition under perioden l976:lO-l978:08 inträffar en omkastning av i tecknen för koefficienterna för arbetslöshet och inflation. I oppositionsställning vinner således socialdemokraterna i populari— tet på en ökning i såväl arbetslöshet som inflation medan den borgerliga regeringen förlorar.

l) Denna ansats bygger på att väljarna har kunskap om den fak- tiska utvecklingen av arbetslöshet, inflation och disponibel inkomst. Vissa forskare betonar att väljarnas uppfattning om det konjunkturpolitiska läget bör ges en central plats i poli— tisk-ekonomiska modeller. Se t.ex. Alt (l979).

Dessa beräkningar stöder uppfattningen att makroekonomiska fluk— tuationer påverkar väljarnas attityder till regering och opposi— tion i Sverige. Resultatet sammanfaller med slutsatserna i under— sökningar för andra länder som USA, England och Västtyskland.1)

Det finns ett fåtal studier kring konjunktureffekter på valutsla— gen i Sverige.2) En tidig empirisk granskning gjordes av Rydé (l950) som belyste sambandet mellan konjunkturer och allmänna val till riksdagens andra kammare mellan 1896 och l948. Han använ— de sig av ett politiskt index vars utveckling han sökte förklara med två konjunkturvariabler: ett aktiekursindex och ett index för jorbrukarinkomsterna. Han fann att valutgången i Sverige i freds- tid hade varit starkt beroende av industrikonjunkturen men knappast av jordbrukets ekonomiska utveckling. Rydés material utnyttjades av Jonung och Wadensjö(l979a) för en fördjupad analys, som bygger på en mer avancerad testmetod än den som Rydé ursprungligen arbe- tade med. De drar slutsatsen att makroekonomiska faktorer haft

3)

ett inflytande på andrakammarvalen i Sverige.

2.3.2 Regeringens inflytande på konjunkturen

Den första undersökningen om förekomsten av valcykler i Sverige presenteras av Lindbeck (1975). Han täcker perioden l948—l974 och

diskuterar sambandet inflation - arbetslöshet och konjunkturpoli—

tikens möjligheter att skapa valcykler i en öppen ekonomi som den svenska. Hans slutsats är att den svenska regeringen vid vissa . val - främst l964 och l968, men även l970 och l973 lyckades med i en ur valtaktisk synpunkt relativt framgångsrik konjunkturpolitik.

l) För en genomgång av dessa undersökningar se Frey (l979) och Paldam (1981). 2) Johan Åkerman, professor i nationalekonomi vid Lunds univer— sitet, inspirerade denna forskning på l940— och l950-talet. Se Åkerman (l946). Han var en föregångare i forskningen kring re— lationerna mellan det ekonomiska och det politiska systemet. 3) Madsen (l980) studerar tretton val i Sverige under perioden l924-l973. Han finner att makroekonomiska fluktuationer har haft ett signifikant inflytande på valutslagen.

Han är emellertid försiktig i sin bedömning och påpekar att detta resultat kan bero på såväl tur som skicklighet. Lindbeck betonar starkt svårigheterna för regeringen att självständigt bestämma konjunkturcykelns tidsmässiga placering i en öppen ekonomi med kraftiga internationella störningar.

Förekomsten av politiskt betingade konjunktursvängningar i Sverige under l970—talet kan lämpligen diskuteras med utgångspunkt från figur 2.3. Denna bygger på samma ansats som Lindbecks. Figuren täcker åren l969—l980. Det schematiska förloppet för en valcykel återges i den övre delen av figuren. I "lämplig" tid före valet skall man vänta sig en nedgång i arbetslösheten och en uppgång i inflationstakten, orsakad av en expansiv ekonomisk politik. En

tid efter valet skall sedan följa en åtstramning med fallande in— flationstakt och stigande arbetslöshet.

Nedre delen av figur 2.3 beskriver den faktiska utvecklingen i Sverige under l970-talet. Det visar sig att arbetslöshetskurvan faller något inför valen l970, l973 och l979 och ligger konstant inför valet l976. Den stiger också efter valen l970 och l976 men fortsätter att gå ned efter valet l973. Den är konstant efter va— let l979. Inflationen stiger före valen l970, l973 och l976 men faller under valåret l979. Inflationstakten är till skillnad från arbetslösheten trendmässigt stigande under hela decenniet. Den eko— nomiska politiken har således inte pressat ned inflationstakten och inflationsförväntningarna så att ekonomin återgått till den ursprungliga Phillips-kurvan såsom teorin för valcykeln beskri— vits i figur 2.2.1)

Det finns ett visst men svagt stöd för uppfattningen att den eko— nomiska politikens uppläggning i Sverige påverkats av tidpunkten för riksdagsvalen enligt Lindbecks diskussion och beskrivningen i figur 2.3. Det krävs dock mer ingående och omfattande studier för att belysa denna fråga. Det skulle vara värdefullt att även

l) Madsen (1980) undersöker med hjälp av regressionsskattningar

existensen av en valcykel i sysselsättningen och i de offent— liga utgifterna i Sverige under åren l95l—l976. Han finner inget stöd för förekomsten av valcykler i dessa variabler.

undersöka i vilken utsträckning regeringen försökt använda kon- junkturpolitiken i syfte att påverka valutgången. Det är möjligt att stabiliseringspolitiska åtgärder vidtagits utan att dessa fått någon signifikant effekt på den faktiska konjunkturutveck- lingen på grund av motverkande förändringar i samhällsekonomin.1)

De svenska erfarenheterna kan sammanfattas på följande sätt. Det finns ett gott stöd för uppfattningen att makroekonomiska stor- heter som inflation och arbetslöshet påverkar väljarnas ställ- ningstagande. Det är mer osäkert om och i vilken utsträckning re- geringen försökt och lyckats styra konjunkturutvecklingen efter valtaktiska mål. -

Diskussionen i detta avsnitt har byggt på uppfattningen om ett ömsesidigt beroendeförhållande mellan det politiska och det eko—

) ! | 1 ' nomiska systemet, där huvudintresset har varit koncentrerat på

' arbetslöshetens och inflationens betydelse. Prisregleringen är I ett av flera ekonomisk—politiska instrument som används i stabi— : liseringspolitiken. Det torde därför vara fruktbart att se före— 1 komsten av priskontroller i detta politisk—ekonomiska perspek—

tiv. Denna tanke granskas närmare i nästföljande avsnitt.

l) En detaljerad empirisk undersökning av förekomsten av val- cykler i l7 OECD-länder finns hos Paldam (l979). Hans slutsats är att en politiskt betingad cykel existerat i dessa länder.

PRISKDNTROLLEN I DET POLITISKA SYSTEMET

3.1 Den svenska priskontrollen

Priskontroller har använts i ett uttalat stabiliseringspolitiskt syfte i Sverige under praktiskt taget hela 1970-talet. Sedan slu— tet av år l970 har sådana kontroller varit ett permanent inslag i svensk ekonomisk politik. Några politiska aspekter på dessa kontroller diskuteras här först på en aggregerad och sedan på en disaggregerad nivå.

3.l.l

Teorin för valcykeln säger att regeringen utformar stabiliserings- politiken i syfte att förstärka väljarstödet inför val. Man skulle vänta sig enligt detta resonemang att även priskontrollgraden i den svenska ekonomin uppvisar ett valtaktiskt betingat mönster, där omfattningen av prisregleringar är som störst under valår. Den kortsiktiga politiska fördelen av lägre inflationstakt genom priskontroller skulle värderas högre under ett valår. Under övri— ga år skulle välfärdsförlusterna orsakade av prisregleringar få en större vikt än under valår samtidigt som den politiska vins- ten av lägre inflationstakt genom regleringar är mindre. Åren fö— re o%h efter val skulle priskontrollgraden följaktligen vara min- dre.

Den totala omfattningen av priskontroller, mätt som de enligt prisregleringslagen prisreglerade varornas och tjänsternas andel av den totala konsumtionen under 1970—talet, beskrivs i tabell 3.1 och figur 3.1. (Förutom prisregleringar enligt prisreglerings-

l) Ett samband mellan priskontroller och valtaktik diskuteras även i genomgången av utländska pris- och löneregleringar i bilaga 7. Jämför med slutsatsen i avsnitt 5 i bilaga7: "Det förefaller sålunda som om regeringarna i flera länder lagt valtaktiska aspekter på konjunkturpolitiken och infört pris- stopp i samband med att val varit förestående. Inför valen i USA, Italien och Frankrike är l972 infördes prisstopp och myndigheterna bedrev samtidigt en expansiv ekonomisk politik för att minska arbetslösheten. Samma typ av åtgärder vidtogs i Storbritannien inför valet 1974. Även i Sverige infördes ett prisstopp under hösten 1970 i nära anslutning till val.”

lagen har SPK under större delen av 1970—talet genomfört en pris— övervakning som i praktiken utgjort en form av prisreglering. Pris— övervakningen har i det närmaste täckt hela den privata konsumtio- nen.)En1igt tabell 3.1 och figur 3.1 är priskontrollgraden högre unde valår än under året dessförinnan vid tre av fyra val under 1970— talet. ökningen i omfattningen av de prisregleringar som bygger på prisregleringslagen från året före valåret till valåret är ganska liten från 1972 till 1973 och från 1975 till 1976. Dess- utom stiger priskontrollgraden under året efter valet vid tre av fyra tillfällen, nämligen 1971, 1974 och 1977. Bilden av pris— kontrollgradens utveckling i figur 3.1 ger således föga stöd för ett klart valmönster.

Tabell 3.1 Priskontrollgraden, inflationstakten, arbetslös- heten och valperioderna under 1970-talet.

Priskontrollgraden Inflationstakten Arbetslösheten Procent Procent Procent

(3) (4)

2,8 6,8

7,6 5,9 6,7

lOJ 9,8 10,1

11,5 10,0 7,0

13,7

Kommentar: Priskontrollgraden i kolumn (2) mäter den enligt pris— regleringslagen prisreglerade andelen av total konsumtion av va— ror och tjänster som ett årsgenomsnitt av månadsdata. Om SPK:s prisövervakning också inräknas i priskontrollgraden, är andelen prisreglerade varor nära 100 procent under de flesta åren av 1970-talet. Se tabell 3.1 i bilaga 10. Inflationstakten i kolumn (3) mäts som förändringen i årsmedel- tal av månadsvärden. Arbetslösheten i kolumn (4) mäts med relativa arbetslöshetstal, dvs. antalet arbetslösa i procent av arbetskraften.

Figur 3.1 Priskontrollgraden (staplar), inflationstakten (heldragen linje) och valperioderna under 1970-talet. Valåren är skuggade.

Prisdkontlåzll- Inflations- gra en 1 takten i %

1969 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80

Källa: Se tabell 3.l

Det förefaller att döma av figur 3.1 som att en kraftig ökning i inflationstakten medfört en ökning av priskontrollgraden ungefär

samtidigt eller efter en viss tidsförskjutning. Höjningen 1977

motiverades av devalveringarna under våren och början av hösten

det året, då priskontrollgraden för mars-april och september—

oktober låg över 70 procent. Se tabell 3.1 i bilaga 10. Devalve-

ringarna i sin tur kan hänföras till en alltför snabb inhemsk

inflation i förhållande till de länder som Sverige höll en fast

växelkurs till. Inflationen utlöste här fast indirekt och med en

viss tidsförskjutning - en skärpning av kontrollernas omfattning.

Löneavtalet 1978—1979 omfattade bestämmelser om en s.k. garanti— regel. Denna föreskrev omförhandlingar om konsumentprisindex över— steg vissa i förväg angivna värden under avtalsperioden. Rege- ringen höjde priskontrollgraden 1978 i syfte att hålla inflations-

takten inom den ram som angavs i avtalet och hindra omförhandling-

ar. Den höga priskontrollgraden under 1979 på 62 procent förkla-

ras också av förekomsten av garantiregeln. Det allmänna prisstop- pet och medföljande höga priskontrollgrad under våren 1980 utgjor- de ett led i regeringens politik att underlätta en överenskommel-

se i avtalsförhandlingarna. Även de centrala löneavtalen för 1980 och 1981—1982 innefattade garantiregler.

Resonemanget kan sammanfattas på följande sätt. Den långsiktiga tillväxten i den totala priskontrollgraden (omfattande de pris- regleringar som täcks av prisregleringslagen) i Sverige under 1970—talet är associerad med inflationstaktens trendmäSSiga tillväxt. Regleringarna förefaller ha tillkommit som en reaktion på en stigande prisnivå. Kopplingen mellan avtalsförhandlingar och priskontroller är ett nytt inslag i slutet av 1970rtalet. Den- na utveckling, dvs. tillkomsten av s.k. garantiregler, har för— stärkt incitamentet för regeringen att utnyttja priskontroller. Någon klar valcykel kan knappast skönjas (omfattande de prisreg— leringar som täcks av prisregleringslagen) under 1970—talet.

3.1.2 Urvalet av_priskontrollerade varor och tjänster

Den svenska priskontrollpolitiken under 1970—talet har varit ba— ) serad på 1956 års prisregleringslag (l956:236). Vissa skärpningar ( av denna lag gjordes 1973 (l973z301). Förarbetena till 1973 års ändring utgår från att priskontroller skall användas i ett sta- biliseringspolitiskt syfte.1) Enligt lagtexten kan prisregle— rande åtgärder vidtas bl.a. då det "uppkommit fara för allvar- lig prisstegring inom riket på viktigare varu— eller tjänste— område".

Vilka principer skall man vänta sig som vägledande enligt eko— nomisk teori vid urvalet av prisreglerade områden? Den amerikans- ke ekonomen Charles Cox (1980) har utvecklat en modell för att besvara denna frågä. Hans modell, som av allt att döma är den enda inom sitt område, är intressant att beskriva här eftersom den torde vara tillämplig i betydande utsträckning på de svens— ka erfarenheterna.

Cox påpekar inledningsvis att priskontroller inte kan avskaffa inflation. Det tillhör standardövningarna i ekonomisk teori att visa hur ett reglerat pris under marknadspriset leder till över— skottsefterfrågan, ransonering på andra grunder än priset och felallokering av resurser. Enligt honom saknas det däremot kunskap om hur priskontroller mera i detalj fungerar. Hur kom— mer användningen av kontroller att variera från industri till industri och vilka industrier kommer att kontrolleras? Vem vin- ner och vem förlorar på priskontroller? Hur anpassar sig företag för att undvika eller dämpa effekterna av kontroller? Av dessa tre frågor söker Cox besvara den förstnämnda.

Cox utgår från att målet för den priskontrollerande myndigheten är att maximera det politiska stödet mätt i röster, pengar eller andra resurser för de makthavande politikerna. Han sätter lik— hetstecken mellan den priskontrollerande myndighetens mål och

1) Se departementspromemorian ”Prisreglering som stabiliserings- politiskt instrument" (DS H 197214)-

regeringens.]) Han antager vidare att en nedgång i inflationstak- ten ökar det politiska stödet och att välfärdsförlusten (deadweight loss) av regleringarna minskar det politiska stödet. Förekomsten av t.ex. köer och minskad tillgång på prisreglerade varor är således en politisk kostnad för ett kontrollprogram. Den prisregle— rande myndigheten, som har en given budget, söker balansera de politiska intäkterna för varje reglerad industri eller varugrupp

4)

mot övervakningskostnaden och de politiska kostnaderna.

Cox påpekar att det inte är helt klart vilka politiska intäkter som priskontroller ger. De kan i princip vara av två slag, dels stabiliseringspolitiska, dvs. priskontroller gör inflationstakten temporärt lägre än vad den annars skulle varit, dels fördelnings- politiska, dvs. priskontrollerna används för att överföra inkoms— ter från vissa grupper till andra. Han lämnar denna fråga öppen

i sin modell men antyder att det vore värdefullt om teorin kunde utvecklas för att avgöra den relativa betydelsen av stabilise- ringspolitiska och fördelningspolitiska mål. I modellen är den priskontrollerande myndighetens mål att hålla nere inflationstak— ten genom att dämpa prisstegringarna i olika industrigrenar, där varje industrigren har en speciell struktur. Kostnaderna för att kontrollera en industri beror på denna struktur.

Den modell som Cox bygger ger upphov till en rad testbara empi- riska implikationer. Modellen förutsäger att priserna kommer att hållas lägre i de industrier vars varor och tjänster har stora vikter i det officiella prisindexet därför att effekten av pris— kontrollen på prisindex är proportionell till vikten. Priserna kommer att hållas mer under jämviktsprisnivån i industrier med oelastiskt utbud och mer elastisk efterfrågan därför att den väl-

1) En möjlig utveckling av modellen vore att tillåta olika mål- funktioner för den prisreglerande myndigheten och regeringen. 2) På kort sikt är budgeten given för den prisreglerande myndig- heten. På lång sikt kan budgeten ökas om priskontrollprogram— met förbättrar det politiska stödet för de politiker som är ansvariga för prisregleringarna. Detta är ett skäl till att den priskontrollerande myndigheten strävar efter att anpassa sig till politikernas mål.

färdsförlust dessa förhållanden förorsakar är mindre än vid elas— tiskt utbud och oelastisk efterfrågan. Modellen ger också en för— klaring till att priskontroller blir impopulära med tiden och till att de så småningom avskaffas. När kontrollerna införs är ut- budet till en början relativt oelastiskt. På längre sikt blir utbudet mer elastiskt och välfärdsförlusten ökar varför priskon- trollen till slut elimineras. Modellen visar också att priserna kommer att hållas mer nedpressade under jämviktsnivån i industri- er som är koncentrerade, producerar homogena varor, har stabila marknadsförhållanden och har stor försäljning till den offentliga sektorn, eftersom dessa karaktäristika gör branscherna ifråga relativt lätta att övervaka. Cox genomför en rad empiriska tes- ter för ett stort antal amerikanska industrier och finner ett stöd för sina hypoteser.

Cox drar slutsatsen att maximering av det politiska stödet är en god förklaring till den faktiska utformningen av det amerikanska regleringsprogrammet 1971—1974. Under priskontrollpolitiken hölls priserna nere där de politiska fördelarna var höga, de politiska kostnaderna låga och kostnaderna att reglera priserna låga.

Hur ser det svenska urvalet ut av varor och tjänster som varit föremål för olika kontrollåtgärder enligt prisregleringslagen un— der l970-talet? Vilka faktorer förklarar detta urval? En metod att besvara denna fråga vore att använda den modell och de tester som Cox presenterar. En sådan förhållandevis avancerad test lig- ger dock utanför ramen för beskrivningen i denna bilaga. Det finns dessutom en annan och lovande metod att tillgå för svenskt vidkommande, nämligen att granska de argument som lämnats i han- delsdepartementets pressmeddelanden i samband med införandet av nya prisregleringar enligt prisregleringslagen. Den följande dis- kussionen utgår från tabell 3.2 som visar de varor och tjänster som varit föremål för selektiva ingripanden, förutom de mer gene— rella kontroller som allmänt prisstopp och obligatorisk förhands— anmälan har utgjort. Tabellen bygger på en uppdelning i fem grup— per: (1) livsmedel, (2) hushållsartiklar, (3) bilar och olje-

produkter, (4) byggnadsmaterial, papper och trävaror och (5) övrigt.

Tabell 3.2 Enskilda varor och tjänster föremål för selektiva prisreglerande åtgärder 1973—1980 enligt prisregleringslagen_

Schematisk uppdelning på fem områden. Prisregleringens varaktighet anges inom parentes. Prisreglerande åtgärder omfattar prisstopp, högstpris, obligatorisk förhandsanmälan och utfästelsepris.

Livsmedel

Kyckling (6/9 76 - 31/12 80)

Konserverade och djup— frysta livsmedel (3/3 76 21/12 76)

Mjöl, matbröd (15/3 74 -)

Margarin (28/5 75 - 6/4 77)

Matpotatis (24/11 75 - 24/6 76)

Kaffe (26/7 75 - 4/8 77) (19/5 79 - 1/2 80)

Subventionerade baslivs- medel prisreglerade (ost, kött, fläsk och chark l/l 73 - 21/10 80; mjölk 1/1 73 -)

Hushållsartiklar

(2)

Kemisk-tekniska varor (18/6 75 - 24/3 76)

Blöjor och mjukpapper (15/3 74 - 24/3 77) (24/10 78 - 25/1 79)

Menstruationsskydd (24/7 74 21/12 75) (16/6 76 24/3 77)

Elektriska hushålls— apparater (21/12 74 21/12 75)

Bilar, oljeprodukter

(3)

Bensin, eldningsolja (19/10 73 - 30/6 75) (18/11 78 - 12/9 80)

Personbilar, bilreserv— delar (4/8 76 - 21/12 76)

Startbatterier (18/11 78 - 25/1 79)

Papper, trävaror, bygg- nadsvaror

(4)

Byggnadsmaterial m.m. (15/3 74 - 21/12 75)

Trävaror, snickerier m.m. (7/9 73 21/12 74) (16/6 76 —-)

Pappersmassa, finpapper, kraftpapper och kartong (7/9 73 - 24/3 77)

Massaved (7/9 73 - 21/12 75) (16/6 76 -)

Mineralull, isolerrutor och cellplast (25/3 77 —-)

Takpannor av betong (Zl/12 77 - 10/10 78)

Tegel (27/1 78 - 3/5 78)

Planglas (4/8 78 - 10/10 78)

Plastgolv (24/10 78 - 18/5 79)

-Köksskåp och garderobsskåp

av trä (28/3 79 - 16/5 80)

Spånskivor (28/6 80 - 21/10 80)

övrigt

(5)

Hudar, skinn, läder (3/3 76 10/10 78)

Lantbruksmaskiner (ll/9 74 24/2 76)

Gödselmedel (ll/9 74 21/10 75)

Lastbilstransporter (2/9 75 — 13/7 76) (18/12 79 31/12 80)

Rumsuthyrning (19/5 79 - 31/8 79)

Kommentar:

Tabellen gör inte anspråk på att vara heltäckande. I åtskilliga fall gjordes justeringar l typen av prisreglering av—

en viss vara. Tiden för prisregleringens varaktighet i tabellen täcker alla former av prisregleringsåtgärder enligt:» prisregleringslagen.

Det kanske mest slående intrycket av tabell 3.2 är antalet pris— regleringar för livsmedel och byggnadsvaror. Det är i första hand dessa grupper som varit föremål för särskilda prisregleringsåtgär— der. I tabellen underskattas i vissa fall betydelsen av dessa va— ruområden. Regleringen beträffande elektriska hushållsapparater i grupp (2) var nära knuten till kontrollen av byggnadsvaror i grupp (4). Regleringen av lantbruksmaskiner och gödselmedel i grupp (5) motiverades med hänsyn till livsmedelsprisernas utveck— ling.

Vilka principer har styrt valet av varor och tjänster i tabell 3.2? De pressmeddelanden som lämnats av handelsdepartementet i samband med införandet av olika prisregleringar ger en god redo- visning av preferenser och motiv som varit vägledande för de se— lektiva regleringarna i tabellen. En systematisk genomgång av dessa visar på olika motiv.

Den enligt tabellen höga frekvensen av regleringar av priser på matvaror och byggnadsmaterial förklaras troligen till stor del av den centrala plats i den politiska debatten som kostnaderna för livsmedel och bostad har. Dessa utgör betydande poster i hushål- lens utgifter och har därmed stora vikter i konsumentprisindex1). Det är följaktligen av intresse för de ansvariga för den ekonomis— ka politiken att koncentrera åtgärder till dessa varugrupper.

Pressmeddelandena från handelsdepartementet ger ett klart stöd för denna tolkning. När prisstoppet för matbröd, mjöl, en rad byggnadsmaterial, tidningspapper, hushållspapper, servietter, toalettpapper och barnblöjor infördes i mars 1974 motiverade då— varande handelsministern dessa åtgärder som en fortsättning på "vår politik att söka begränsa hushållens kostnader för maten och bostaden"2 .Liknande argument framfördes också när matpotatisen prisreglerades i november 1975. Då hävdade det ansvariga statsrå-

1) Under 1970—talet låg vägningstalet för livsmedel kring 25 pro— cent och för bostad, bränsle och lyse något över 20 procent. De utgjorde de största enskilda posterna förutom posten "di— verse".

2) Pressmeddelande från handelsdepartementet den 8 mars 1974.

det att de kraftiga prisstegringar som inträffat på matpotatis ”drabbar särskilt barnfamiljer och låginkomsttagare. Det framstår därför för regeringen som angeläget att genom reglering sänka po— tatispriset till en mer skälig nivå".1) Man kan dra slutsatsen

att regleringarna av priset på livsmedel och byggnadsvaror varit

betingade av fördelningspolitiska överväganden — förutom av sta—

biliseringspolitiska.

Fördelningspolitiska argument för kontroller dyker upp i andra former i pressmeddelandena. Priskontrollen på konserverade och

djupfrysta livsmedel i mars 1976 motiverades bland annat med att

prisstegringarna i branschen varit betydande vilket "delvis lett

2).

till ökad lönsamhet hos företagen av vilka fleraär utlandsägda” Inkomstöverföring till utlandsägda företag ansågs således icke— önskvärd. En internationell fördelningspolitisk aspekt motivera— de också prisregleringen på bilar i juli 1976. Enligt pressmedde-

landet av den 28 juli "måste beslutet ses mot bakgrund av den

svenska bilmarknadens snabba expansion. Det kan självfallet inte

accepteras att de svenska bilköparna via betydande prishöjningar

skall stå för eventuella förluster på den internationella mark- naden".

Ett annat argument som kan tolkas i fördelningspolitiska termer är att statliga ingripanden på olika områden kräver ytterligare ingripanden i form av priskontroller. Energisparstödet användes som ett motiv för kontrollen av isoleringsmaterial i mars 19773). Lånen för energisparandet är en orsak till prisregleringen på

4)

livsmedel är motivet för prisstoppet på baslivsmedel mellan 1973 planglas och isolerrutor i augusti 1978 . Subventionerna på bas- och 1980 samt för en rad priskontroller inom livsmedelsområdet. Liknande motiv framförs för prisregleringen av gödselmedel och

l) Pressmeddelande från handelsdepartementet den 18 november 1975. 2) Pressmeddelande från handelsdepartementet den 26 februari 1976. 3) Pressmeddelande från handelsdepartementet den 24 mars 1977. 4) Pressmeddelande från handelsdepartementet den 3 augusti 1978.

1)

pris och en fortsatt prisstegring skulle påverka livsmedelspri-

1antbruksmaskiner i september 1974 . Dessa varor hade stigit i

serna via jordbruksregleringens konstruktion.

Pressmeddelandena pekar på några andra motiv förutom fördelnings- politiska. En vanlig anledning är att kraftiga prishöjningar på varan ifråga redan har inträffat och/eller kraftiga höjningar för— väntas i framtiden. Detta skäl ligger bakom bl.a. priskontrollen på bensin och oljeprodukter, trävaror, pappersmassa och kaffe. Dessa råvaror uppvisar traditionellt kraftiga prisfluktuationer. Syftet med kontrollerna har varit att dämpa dessa svängningar. Förr eller senare måste dock de svenska råvarupriserna motsvara världsmarknadspriserna. Pressmeddelandena återspeglar också den- na insikt men stöder regleringarna med argumentet att genomsla- get på den svenska prisnivån inte skall bli omedelbart och full— ständigt och/eller att priserna befinner sig temporärt på en onor- malt hög nivå.

Priskontroller som införs som en reaktion på redan inträffade prishöjningar kan för övrigt ifrågasättas ur ett stabiliserings— politiskt perspektiv. En sådan kontrollpolitik förefaller snara- re illustrera tesen att det politiska systemet reagerar med pris- kontroller för att visa att något "görs” för att bemöta ett pro- blem som upplevs som politiskt akut.

Mer allmänpolitiska skäl torde också ha bidragit till prisregle- ring av vissa varor. Priskontrollen på menstruationsskydd i juli 1974 får nog betraktas som ett exempel på detta. De krav på gra- tis menstruationsskydd som framfördes i den politiska debatten medförde att priset på menstruationsskydd blev en politiskt upo- märksammad fråga. Denna politisering av en tidigare opolitisk va- ra bidrog till ett intresse från regeringens sida som tog sig Jt— tryck i en prisreglering. Det är orimligt att hävda att denna at- gärd var baserad på stabiliseringspolitiska överväganden, möjligt-

vis kan fördelningspolitiska överväganden även här ha spelat ei roll.

l) Pressmeddelande från handelsdepartementet den 11 september

1974.

Granskningen av det urval av varor och tjänster som blivit före— mål för selektiva prisregleringar enligt prisregleringslagen i Sverige 1973—1980 visar att det inte finns någon klar stabilise— ringspolitisk argumentering bakom regleringarna. Stabiliserings— politiska argument framförs förvisso i huvudsak som motiv men andra grunder är också viktiga. Urvalet har framför allt varit starkt påverkat av politiska överväganden rörande inkomstfördel- ningen. Andra argument har också framkommit vilka delvis kan kny— tas till fördelningspolitiska bedömningar. Regleringar inom ett område har ibland medfört regleringar på andra områden. Hög lön- samhet har varit ett annat motiv. Politiskt känsliga varor har möjligtvis löpt en större risk att bli föremål för kontroller än opolitiserade varor och tjänster.

De svenska erfarenheterna förefaller sammanfalla med Cox argument att kontrollernas inriktning är resultatet av en process som sö— ker maximera det politiska stödet för regeringen. Detta är tyd- ligt fallet med de prisregleringar som motiverats med inkomstpo- litiska hänsyn.

De fördelningspolitiska argumenten tycks huvudsakligen ha brukats under det socialdemokratiska maktinnehavet. Under den borgerliga regeringsperioden under 1970—talet kan en starkare stabiliserings- politisk inriktning skönjas genom att prisregleringar har använts mer generellt i form av allmänna prisstopp i samband med devalve- ringarna 1977 och indexklausulerna 1978 och 1979 samt i avtalsför- handlingarna under våren 1980.

3.2 De amerikanska pris- och löneregleringarna l97l—1974

Den omfattande litteraturen kring det amerikanska pris- och löne- programmet under åren 1971—1974 ger en rik belysning åt de poli- tisk—ekonomiska aspekterna på kontrollpolitik och utgör ett lämp-

ligt komplement till beskrivningen i föregående avsnitt av de svenska erfarenheterna. Det amerikanska kontrollprogrammet inled- des den 15 augusti 1971 när president Nixon i ett tal till ameri- kanska nationen meddelade att priser och löner skulle "frysas”

under 90 dagar. Detta var en dramatisk brytning med den stabili- seringspolitiska traditionen i USA. För första gången i fredstid

i landets historia användes pris- och lönekontroller. De infördes dessutom av en republikansk politiker som tidigare varit hård mot— ståndare till varje form av inkomstpolitik.

Priskontrollprogrammet, som räckte under åren 1971—1974, genom— gick en rad "faser”. Den första varade från augusti till novem- ber 1971 och ersattes då av fas II. Fas III, som tog sin början i januari 1973, hade till syfte att avskaffa kontrollerna. Detta misslyckades när inflationstakten snabbt ökade. Resultatet blev i stället den s.k. "Freeze II" som representerade en skärpning av kontrollerna i juni 1973. Denna ersattes i augusti samma år av fas IV under vilken pris- och lönekontrollerna gradvis elimi— nerades. Den 30 april 1974 var de helt avskaffade.

Den amerikanska stabiliseringspolitiken under åren 1971-1976 har analyserats ingående av Blinder (1979). Han betonar skillnaden mellan allmänhetens och nationalekonomernas syn på löne- och pris— kontroller med utgångspunkt från opinionsundersökningar,sonigjorts av det amerikanska gallupinstitutet, av den amerikanska allmänhe- tens inställning till kontroller före, under och efter reglerings- perioden. Mellan 1958 och 1966 var intervjupersonerna ungefär jämnt uppdelade i två block: för och emot kontroller. Detta var en pe- riod med relativt låg inflation. Efter 1968 ändrades mönstret. De fem undersökningar, som gjordes med början i januari 1971, visade att en majoritet var för kontroller i form av en frysning av lö— ner och priser så länge Vietnamkriget varade. I juni 1971 gav 50 % sitt stöd till en sådan politik, 39 % var emot och 11 % hade ingen bestämd uppfattning.

Den opinionsundersökning som gjordes några dagar efter Nixons tal i augusti 1971 visade att det nya programmet var känt av 91 % av intervjupersonerna, att 68 % uppskattade det, och att enbart 11 % var motståndare till det. Den amerikanska allmänhetens åsikter om kontrollerna undersöktes vid sex tillfällen under kontrollprogram- met mellan november 1971 och april 1973. Intervjupersonerna fick

svara på frågan om kontrollerna skulle göras hårdare, mindre hår- da eller behållas oförändrade. Vid samtliga tillfällen fanns en röstövervikt - och vanligtvis också en majoritet - för att för- stärka regleringarna. De sju undersökningar, som gjordes under perioden 1974—1978 efter det att kontrollprogrammet hade avskaf- fats, gav ett mycket starkt stöd åt ett införande av nya löne- och prisregleringar.

Blinder (1979, s. 111) anser att gallupundersökningarna visar att

det amerikanska folket kontinuerligt krävde kontroller i nästan fyra år innan Nixon till slut införde sådana, att allmänheten öns- kade göra existerande regleringar hårdare, och att allmänheten önskade se dem återupprättade efter deras avskaffande. Enligt Blinder vill allmänheten ha löne- och priskontroller när sådana

1)

inte finns, och finns de, så skall de göras hårdare.

Om gallupinstitutet i stället hade vänt sig till amerikanska natio— nalekonomer, skulle svarsfördelningen blivit annorlunda, tror Blinder. Han gissar att en överväldigande majoritet av ekonomer hade motsatt sig kontroller under 1960—talet. Troligtvis hade mot- ståndet försvagats något i början av 1970—talet. Priskontrollpro- grammet skulle emellertid ha gjort nästan alla nationalekonomer

ö_

kritiska mot tanken på kontroller

Den politiska aspekten av priskontrollpolitiken illustreras ut- märkt i Nixons (1978) memoarer. Som nämnts hade Nixon tidigare i sin karriär varit en uttalad motståndare till varje typ av löne- och priskontroller. Trots detta införde han i augusti 1971 ett omfattande regleringsprogram. Vad förklarar denna fullständiga omsvängning?

l) Intervjuundersökningar gjorda i Sverige av SIFO i oktober 1980 Och under regeringskrisen våren 1981 visar för övrigt att en majoritet av de intervjuade ville ha ett pris— och lönestopp.

Blinders egen ekonometriska analys av effekterna av regle- ringarna 1971—1974 utmynnar i en mycket kritisk slutsats. Programmet representerar ”a remarkable act of national self-flagellation". Blinder (1979, s. 132).

Under Nixons första år i Vita huset, dvs. 1969-1970, steg infla— tionen och arbetslösheten. Kongressen, som kontrollerades av de— mokraterna, röstade under 1970 fram en lagstiftning som gav pre— sidenten möjlighet att reglera löner och priser. Nixon betrakta— de denna lag som en "politisk ploj" från demokraternas sida. Den syftade till att visa att den republikanska administrationen tog otillräckligt ansvar för landets ekonomi genom att inte använda lagen. Nixon fruktade att om han inte gjorde något, så skulle in— aktiviteten bidra till minskad framtidstro och tillförsikt beträf— fande ekonomin. Han valde därför att som ett första steg tillsät- ta en allsidigt sammansatt kommission för att övervaka kostnads- och produktivitetsutvecklingen.

Den amerikanska ekonomin befann sig fortfarande i en recession i början av 1971. Nu började det politiska tålamodet ta slut. Vita huset överöstes av krav på handling. Massmediakritiken blev allt häftigare. Republikanska och demokratiska kongressledamöter pres- sades av sina väljare att föreslå nya ekonomisk-politiska åtgär- der för att bekämpa inflationen och arbetslösheten. Offentlig kontroll av priser och löner betraktades av allt fler som en lämp- lig lösning. Nixon stretade emot. Han lät John Connally, sin ta- lesman i ekonomiska frågor, säga bestämt nej till sådana steg i slutet av juni.

I mitten av juli träffade Nixon ledande kongressledamöter i sam- band med den nya Kina-politiken. Deras stora oro visade sig gälla arbetslösheten och inflationen - inte utrikespolitiken. Efter det- ta sammanträffande.bestämde sig Nixon för att något måste göras

men vad? Han lät Connally utarbeta ett förslag. Nixon väntade sig att han skulle föreslå något djärvt - men inte så djärvt som

en total kontroll av löner och priser. Connally förklarade: "Jag är inte säker på att detta program kommer att fungera. Men jag är säker på att allt mindre än detta kommer att misslyckas”.

Nixon fick också rådet att vänta ett tag och fundera. Tillfället att handla kom oväntat en vecka senare när Storbritannien krävde att få växla ett dollarinnehav på 3 miljarder till guld. USA:s

ställningstagande till framstöten skulle få avgörande effekt på det internationella området. Ett krismöte sammankallades med le- dande ekonomiska beslutsfattare. Resultatet blev ett ekonomiskt program med långtgående effekter: USA skulle lämna guldet och in- föra en 90 dagars ”frysning" av löner och priser.

När Nixon förberedde sitt TV-tal, funderade han på massmedias kom- mande reaktioner till pris— och lönefrysningen. Skulle rubrikerna bli "Nixon handlar djärvt" eller "Nixon ändrar ståndpunkt". Det blev det förstnämnda. Han noterar med förtjusning det goda genom— slaget, som hans kontrollprogram fick i massmedia. 90 procent av måndagens nyheter uppmärksammade talet. På Wall Street steg börs— index. En opinionsundersökning sex veckor senare visade att 53 procent av det amerikanska folket trodde att hans ekonomisk-poli- tiska åtgärder "fungerade".

Problemet blev sedan att avskaffa kontrollerna. Det var betydligt svårare än att införa dem. Mot sina rådgivares vilja införde Nixon en ny "frysning” 1973. George Schultz, en av hans medarbetare i ekonomiska frågor, sammanfattade situationen: "Nu har vi åtmin- stone övertygat alla om att vi hade rätt i vår ursprungliga stånd- punkt att löne- och priskontroller inte är svaret". När kontrollen slutligen togs bort 1974, var inflationstakten och arbetslösheten högre än 1971. Nixon uttrycker också en viss nostalgi över den gamla goda tiden före kontrollerna.

Vilka lärdomar drar Nixon av kontrollprogrammet? Han fastslår att beslutet var "politiskt nödvändigt och oerhört populärt på kort sikt". Men på lång sikt tror han det var "fel". Samtidigt tar han också helt avstånd från kontrollerna genom att deklarera att han "filosofiskt sett" var motståndare till hela idén, men tvingades ty sig till den av de ekonomiska och politiska omständigheterna.

Herbert Stein var en av Nixons närmaste rådgivare i ekonomisk—

politiska frågor. Stein (1978) har sammanfattat sina erfarenheter av och synpunkter på kontrollprogrammet i en uppsats som är mer analyserande och mindre biografisk till sin karaktär än behand-

lingen av pris- och löneregleringarna i Nixons memoarer. Stein försöker besvara två centrala frågor: "Hur kunde en regering som var 'nästan religiöst fientlig till kontroller' införa sådana? Kunde kontrollprogrammets misslyckande ha undvikits, om reglering- arna hade administrerats på ett annat sätt eller av andra besluts- fattare?"

Stein pekar på fyra väsentliga faktorer som bidrog till att kon- trollerna infördes och att regleringarna blev långvariga. Den förs- ta faktorn var lagstiftningen i augusti 1970 som gav presidenten fullmakt (stand-by authority) att introducera pris— och löneregle- ringar. Syftet med lagen var helt politiskt. Nixon skulle place- ras i en besvärlig situation. Den demokratiska kongressen kunde sedan lägga ansvaret för inflationen helt på presidenten. Enligt Stein fanns en allmän övertygelse att Nixon inte skulle använda lagstiftningen. Om så inte hade varit fallet, hade kongressen över- hopats med krav på undantagsbestämmelser vid utarbetandet av lagen.

När fullmaktslagen väl tillkommit, blev det snarast en tidsfråga när den skulle användas. Sex månader senare, i februari 1971, kom det första tillfället i samband med löneförhandlingar inom bygg- nadssektorn. Presidenten uppmanade ledningen för fackföreningarna att frivilligt begränsa lönekraven. Ledningen fruktade emellertid att dess ställning skulle undermineras av konkurrenter inom fack- föreningarna för den händelse att en frivillig överenskommelse nåd— des. Dilemmat löstes genom en formell anknytning till fullmaktslag- stiftningen, vilket skapade intrycket att fackföreningarna hade tvingats att gå med på begränsningar av lönepåslagen. I realite- * ten kom en uppgörelse till stånd genom förhandlingar.

I mars 1971 bad John Connally kongressen på administrationens väg- nar att fullmaktslagstiftningen skulle förlängas. Argumentet var att administrationen önskade att den inte ”skulle framstå som så blyg i sin anti-inflationspolitik att den var rädd för att ha det definitiva vapnet i sitt förråd". Samtidigt försäkrade han dock att det inte fanns några som helst planer på att utnyttja kontrol- lerna. Den slutliga övergången till kontrollen kom sedan i augusti 1971, då Nixon införde en fullständig frysning av löner och priser.

Stein anser att om kongressen inte hade infört fullmaktslagen 1970, så hade inte heller pris- och lönekontrollerna sett dagens ljus. Den republikanska administrationen skulle inte ha valt att vända sig till kongressen med förslag om en sådan lag och utsät— ta sig för de politiska risker som ett sådant steg var förknippat med. Stein tror att om kongressen verkligen varit övertygad om

att presidenten tänkte använda sig av regleringar, så skulle me- ningsskiljaktigheterna inom kongressen medfört att någon lagstift— ning inte komnöt till stånd. Han drar slutsatsen att man inte skall "spela politiska spel med dödliga ekonomiska instrument".

Den andra orsaken till införandet av regleringarna var enligt Stein orealistiska förväntningar om effektiviteten hos de tradi- tionella stabiliseringspolitiska instrumenten. Den amerikanska allmänheten hade i slutet av 1960—talet bibringats uppfattningen » att inflationen kunde reduceras relativt snabbt och smärtfritt med hjälp av konventionell finans— och penningpolitik. Dessa för— väntningar hade huvudsakligen skapats av regeringen såväl Johnsons demokratiska som Nixons republikanska administration. Inflationen visade sig dock svårare att dämpa än vad man ursprung- ligen trott. Samtidigt steg arbetslösheten. De felslagna progno- serna bidrog till uppfattningen att den traditionella konjunktur- politiken inte fungerade längre. En ny lösning behövdes och den bestod i någon typ av löne— och priskontroller. Stein pekar på faran att regeringar även idag skapar orealistiska förväntningar om stabiliseringspolitikens möjligheter. Misslyckanden riskerar då att bidra till att regleringar införs.

Den tredje faktorn bakom regleringarna står att finna i de pro—

cesser som styrde opinionsbildningen i ekonomisk-politiska frå-

gor. Stein, som här kommer in på ett relativt kontroversiellt om- råde, anser att efterfrågan på kontroller stimulerades och kana- liserades av opinionsbildare i ledande positioner inom det poli— tiska livet, inom massmedia och bland intellektuella. Dessa kräv- de att något måste göras och förslagsvis då någon typ av frivil-

liga överenskommelser. Därigenom gavs ett indirekt stöd åt obli- gatoriska och lagstadgade kontroller. Distinktionen mellan fri—

villighet och tvång raderades ut. Detta bidrog till en felaktig ekonomisk-politisk skolning av allmänheten ("miseducation of the public") som röjde mark för ett slutligt införande av obligatoris- ka kontroller.

Den fjärde faktorn i Steins analys är kontrollpolitikens innebo— ende dynamik. Administrationen hade ursprungligen tänkt sig att kontrollerna skulle vara kortfristiga - frysningen planerades att vara i 90 dagar. Det visade sig emellertid snart att det var politiskt och psykologiskt omöjligt att avskaffa dem efter denna tidsfrist. Pris- och lönestoppet blev omedelbart den mest popu— lära ekonomisk—politiska åtgärden i mannaminne. Frysningen före- föll ha visat allmänheten att inflationen kunde stoppas direkt, helt enkelt genom ett förbud. Denna popularitet gjorde att regle- ringarna blev mycket 1ångvarigare än vad man ursprungligen hade tänkt sig på ansvarigt håll.

De amerikanska pris- och löneregleringarna 1971—1974 har kritise— rats med argumentet att de inte administrerades med tillräcklig entusiasm och engagemang. Följaktligen har värdet av erfarenhe- terna från denna politik ifrågasatts. Om förvaltningen av regle— ringarna lagts i händerna på en annan administration, som hade trott mer och satsat mer på kontrollerna, så skulle resultatet också ha blivit annorlunda enligt detta argument.

Stein diskuterar denna ståndpunkt. Han gör en distinktion mellan att "gilla" och att "tro på" kontroller. Det finns inget att vin— na på att de som administrerar regleringarna gillar kontrollerna. Det finns snarare en betydande risk att en förtjusning på den

punkten också leder till ett överdrivet användande av kontroller. Å andra sidan är Stein medveten om att de som administrerar pris- och lönekontroller - och som får en maktposition och en känsla

av betydelse i ett sådant system också kommer att vara positivt

inställda till kontroller1). De pris- och lönekontrollerande för-

1) Stein nämner här Galbraiths stöd för priskontroller och re- laterar det till hans tid som ledande priskontrollör i Washington under andra världskriget.

valtningarna lämnades i stor utsträckning att själva utforma de- taljadministrationen av regleringarna utan inblandning från Vita huset. Kontrollbyråkratins engagemang inför sin uppgift var det

dock inget fel pål).

I sin sammanfattning drar Stein lärdomar av två slag av de ameri- kanska regleringarna under 1970-talet. För det första går det in- te att inbjuda till tankelek med regleringar utan att också drab- bas av dem. För det andra kan den ineffektivitet som kontroller

är förknippad med inte avskaffas genom att man anställer tillräck— ligt entusiastiska kontrollbyråkrater.

Steins analys av sina erfarenheter pekar på det starka politiska elementet i löne- och priskontrollerna. Han poängterar att kon— trollprogrammet var resultatet av "starkt externt tryck", dvs. stark politisk press. Han anser att det främsta hindret för en återgång till nya kontroller är frånvaron av en lagstiftning lik- nande den som Nixon utnyttjade för att införa kontrollerna i au-

gusti l97l.

George Schultz innehade en lång rad höga positioner i Nixons ad- ministration. Han har sammanfattat sina erfarenheter av de ameri- , kanska löne— och prisregleringarna där han i första hand betonar ! den dynamik som finns hos ett regleringsprogram. Se Schultz och Dam (1977). Han ställer följande fråga: ”Varför är det inte möj- ligt att genom detaljerad planering konstruera ett enkelt kon- trollprogram som kan genomföras en gång för alla för att reglera löner och priser för all framtid?”

( l) Ledningen för den ekonomiska politiken, vilken inräknade Nixon, Schultz och Stein, "gillade" inte kontrollerna, men 1 enligt Stein "trodde" den starkt på att använda kontrollerna till att reducera inflationstakten. Detta skulle dock ske på ett sådant vis att den amerikanska ekonomin inte blev en ge- nomreglerad ekonomi för all framtid. Målet att så småningom avskaffa regleringarna var vägledande och gjorde att Stein och hans medarbetare inte önskade inrätta en stor och per- manent regleringsbyråkrati.

Hans svar är enkelt: Varje kontrollprogram utlöser ett dynamiskt förlopp med motåtgärder, förhandlingar och förväntningar från oli- ka grupper i samhället. Denna interaktion mellan den offentliga och privata sektorn ger upphov till en utveckling som inte går

att överskåda. Kontrollprogrammet kommer under sådana omständig— heter inte att förbli opåverkat — det kommer att tvingas genom

en rad faser, som fallet var i USA innan det avskaffades. Ett an- nat viktigt problem med kontrollerna är att de, även sedan de ta- gits bort, har skapat förväntningar om att de på nytt kan införas.

Schultz betonar hur lätt det politiska systemet introducerar kon- troller. Det skapade förväntningar om någon typ av inkomstpoli— tiskt paket under 1970-1971. Trycket på administrationen att "gö— ra något" ökade. Samtidigt torde vissa priser ha höjts just som ett resultat av en väntad ändring i den ekonomiska politiken. Den inre dynamiken i den politiska processen drev fram Nixons frysning av löner och priser enligt Schultz.

Problemet var sedan att gå vidare efter de första 90 dagarnas frys— ning. Det fanns en tendens hos de myndigheter som förvaltade regle— ringarna att göra dem permanenta. Detta skapade en anpassning hos fackföreningarna och hos industrin som gav upphov till ett ändrat handlingsmönster. Nu hamnade de löne- och priskontrollerande byrå- kratierna i en position där de i sin tur sökte uppskatta och an— passa sig till uppträdandet hos näringslivet och löntagarna. Den här förhandlingsprocessen tenderade att skapa sina egna regler

och knep, som ingen hade förutsatt när kontrollerna infördes. Sam— tidigt sökte kontrollbyråkratin permanenta sin ställning.

Kontrollprogrammet påverkade inte enbart den privata sektorn utan också den allmänna ekonomiska politiken, i första hand stabilise— ringspolitiken. Enligt Schultz skapade förekomsten av kontroller känslan att inflationen inte var ett lika allvarligt problem som tidigare. Finans- och penningpolitiken behövde således inte göras så restriktiv som annars hade varit fallet. En jordmån skapades

för en expansiv ekonomisk politik som ökade inflationstakten och motverkade syftet med regleringarna. De intressegrupper som mot—

satte sig en restriktiv stabiliseringspolitik sökte utnyttja kon— trollerna i sin argumentation.

1 Sin sammanfattning framhäver Schultz hur "frestande det är att införa löne- och priskontroller och hur svårt det är att bli av med dem". Hans framställning framhäver, liksom Nixons och Steins, det politiska elementet i regleringsprogrammet — men klarare än Nixon och Stein visar han hur regleringarna tenderar att få ett eget liv och utlösa processer och handlingsmönster som inte fanns med i övervägandena när kontrollerna tillkom i augusti 1971.

De ekonomisk-politiska memoarer, som Nixon, Stein och Schultz pub- licerat, visar klart hur den politiska processen drev fram löne- och priskontroller - trots att administrationen bekände sig som

motståndare till dessa. Den politiska processen skapade en efter— frågan på handling: något måste göras åt inflationen. De ansvari- ga för den ekonomiska politiken tvingades till slut till åtgärder i form av löne- och priskontroller även om de ansåg dessa kon—

troller inte vara det ekonomiska svaret på problemen. De utgjor-

de emellertid det politiska svaret på inflationen och därmed le-

gitimerades regleringspolitiken.

Det saknas öppenhjärtiga Självbiografier liknande Nixons, Steins och Schultz skrivna av ansvariga för den ekonomiska politiken i andra västländer, som prövat löne— och priskontroller under 1970— talet. Det finns föga skäl att tro att den politiska incitament- struktur, som här beskrivits för USA, inte i stora drag också gäller för övriga demokratier. Slutsatsen bör då bli att den politiska processens funktionssätt är en central del i förkla- ringen till att löne- och prisregleringar införts i så många industriländer under de senaste tio åren för att möta en stigan— de inflationstakt.

3.3 Den prisreglerande myndigheten

En beskrivning av priskontrollens politiska ekonomi bör också upp- märksamma den priskontrollerande myndigheten. Denna utgör en s.k. "regulatory agency", dvs. en förvaltning som har till uppgift att praktiskt administrera en reglering som tillkommit genom lagstift— ning. Det finns en omfattande amerikansk litteratur om reglerings- förvaltningar som också är av intresse i detta sammanhang. Denna litteratur arbetar med några centrala hypoteser. Varje "regula- tory agency" utvecklar ett egenintresse kring sin verksamhet, den värnar om sitt kontrollområde och strävar att legitimera sin verk— samhet och att utöka det genom olika aktioner. Ekonomer analyserar ofta dessa myndigheter som "tillväxtmaximerare" eller "budgetmaxi- merare". Den moderna litteraturen poängterar också likheterna mel—

l)

na analyseras således med traditionell ekonomisk teori. En beskriv- lan byråkratier och vinstmaximerande företag . Bägge företeelser-

ning av incitamentstrukturen för en reglerande förvaltning gör det därför möjligt att förutsäga dess uppträdande.

Som regel befinner sig en reglerande förvaltning i en konkurrens- situation med andra myndigheter om anslag från offentliga budge- tar. Den kommer följaktligen att bli inblandad i ett politiskt spel. Offentliga förvaltningar har ju tillkommit genom politiska beslut, och deras existens är beroende av ett fortsatt politiskt

stöd. Denna ståndpunkt sammanfattas av Schuck (1979) på följande

Visz).

"Reglering (regulation) är inte bara en juridisk, administrativ och teknisk företeelse. Den är slutligen och oundvikligen också en politisk företeelse ..... När en reglerande förvaltning väl har etablerats, måste den sträva efter att få fortsatt politiskt stöd i syfte att slå vakt om den lagstiftning som ursprungligen gav regleringsmöjligheten och för att få tillräckligt med budgetan- slag för att genomföra sina egna prioriteringar, kontrollera sin interna aktivitet och upprätthålla sin externa regleringsverk- samhet."

1) Se t.ex. Mueller (1980).

2) Jämför också med Cox (1980) modell av prisreglering där målet för den prisreglerande myndigheten är att maximera det poli- tiska stödet.

Olika myndigheter har olika framgång i denna konkurrens beroende på bl.a. ledningens förmåga att anpassa sig till och utnyttja den politiska situationen. Det finns inget som säger att konkurrensen

behövgr vara mindre på denna marknad än på traditionella markna— 1 der.

I Sverige har statens pris- och kartellnämnd (SPK) svarat för ad— ministrationen av prisregleringarna under 1970—talet. Man kan med utgångspunkt från ovanstående mycket allmänna resonemang göra någ- ra specifika observationer kring SPK s uppträdande. SPK sysslade under 1960—talet huvudsakligen med utrednings— och övervaknings- verksamhet. Tillkomsten av prisregleringspolitiken under 1970-ta— let har öppnat en möjlighet till tillväxt av organisationenz). En

sådan tolkning får ett genomgående stöd av de anslagsframställ- ningar som SPK lämnat. Det hävdas i dessa från SPK 5 sida att om prisregleringarna och prisövervakningen skall administreras så effektivt som statsmakterna kräver, då måste SPK få ökade resur- ser, bl.a. i form av fler tjänster. I 1980/81 års anslagsfram- ställning heter det t.ex. (s. 18):

”Erfarenheterna har emellertid givit vid handen att nämndens re- surser inom väsentliga områden är otillräckliga för att nämnden på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra de uppgifter som lagts på nämnden."

Detta resonemang återkommer i olika sammanhang som motiv till an- hållan om resurser inte bara för områden som redan regleras eller övervakas utan för en utökning av övervakningen till varu- och tjänsteområden som tidigare inte varit föremål för någon ingående granskning från SPK:s sida (5. 18):

Se Posner (1974) som betonar att reglerande förvaltningar var- je år måste vända sig till sin kapitalmarknad, dvs. till re— gering och parlament för att få anslag, vilket förstärker kon— kurrensmomentet.

SPK hade under 1980 cirka 200 heltidstjänster. Av dessa var cirka 30 direkt knutna till prisreglerande verksamhet. En stor del av övrig personals verksamhet var också nära knuten till denna aktivitet genom SPK:s utredande verksamhet.

”Mot denna bakgrund begärde nämnden i anslagsframställningen för budgetåret l979/80 en särskild enhet för prisövervakning och ut— redningsverksamhet på boendeområdet och yrkade totalt elva nya tjänster härför. I anslagsframställningen för budgetåret 1980/81 begärde nämnden dessutom medel för en tjänst för prisövervakande och utredande verksamhet avseende frukt, grönsaker och rotfrukter. Inga resurser för dessa båda angelägna ändamål har ännu tillförts nämnden vilket naturligtvis menligt påverkat resultatet av nämn- dens verksamhet."

Inför budgetåret 1980/81 heter det (s. 19):

”De begränsade personella resurser som stått till nämndens förfo- gande har dock inneburit att en effektiv övervakning inte har kun— nat upprätthållas på alla för konsumenterna viktiga varu- och tjänsteområden. I det föregående avsnittet har redovisats att väsentliga krav på nämndens prisövervakande och utredande verk- samhet inte kunnat tillgodoses.

Resursbrist förekommer på så angelägna områden som bostäder, tran- sporter, kommunala taxor och avgifter samt frukt och grönsaker. Effektiviteten i nämndens verksamhet över huvud taget skulle vi— dare ha kunnat ökas om tillräckliga resurser funnits för statis- tiskt metodarbete och företagsekonomiska analyser samt om assi- stent- och biträdespersonalen varit rätt dimensionerad.”

SPK anhåller inte bara om utökade resurser i form av nyanställ- ningar utan pekar också på vissa ändringar i kontrollagstiftning— en som skulle innebära utökade kontrollmöjligheter under rubriken "Långtidsbedömning" i bl.a. 1981/82 års anslagsframställning. Des- sa utökade möjligheter motiveras på följande vis: om regeringen önskar en bättre fungerande prisövervakning, så bör en rad lagänd- ringar komma till stånd. I anslagsframställningen för 1981/82 dis— kuteras t.ex. en förlängning av anmälningstiden från en till två

månader vid obligatorisk förhandsanmälan (s. 93):

"Erfarenheterna har visat att en förhandsanmälningstid på en må- nad i vissa fall är otillräcklig. Det gäller främst sådana fall där det är motiverat att genomföra ingående analyser av företa— gets kostnads—, intäkts— och lönsamhetssituation och där företa— gen behöver längre tid för att förse nämnden med de erforderliga uppgifterna. En förlängning av anmälningstiden till två månader skulle ge nämnden bättre möjlighet till erforderliga analyser vil— ket ytterligare skulle förbättra regeringens beslutsunderlag och därmed effektiviteten i samhällets prispolitik. En sådan förläng— ning av tiden skulle emellertid inte minska SPK s möjligheter att medge förkortning av tidsfrister när den planerade prishöjningen är klart kostnadsmässigt motiverad.”

En annan synpunkt gäller möjligheten till prisreglering av enbart enstaka företag — en möjlighet som inte finns för närvarande (s. 92):

”Enligt prisregleringslagen kan prisreglering införas avseende visst varu- eller tjänsteområde. En viss prisreglering gäller därmed för samtliga företag som säljer den berörda varan eller utför den berörda tjänsten.

Många av de varuområden som varit föremål för prisreglerande åt— gärder karakteriseras av en marknadssituation där något eller någ- ra dominerande företag har ett avgörande inflytande på prisbild- ningen i branschen medan ett större antal små företag — som till— sammans svarar för en mindre del av den totala försäljningen på området tvingas anpassa sin prissättning till de dominerande företagens beteende. En prisreglering på ett sådant område gäller - som nämnts — för samtliga företag som säljer de berörda varor— na. Ur administrativ synpunkt vore mycket att vinna om en pris— reglering kunde utformas så att endast de marknadsledande före- tagen omfattas av regleringen. De administrativa regler, som föl— jer med en prisreglering, är ofta särskilt betungande för de mind— re företagen, i synnerhet om dessa finner anledning söka dispens att överskrida gällande stoppriser. Ur prisstabiliseringssynpunkt skulle det många gånger inte medföra några olägenheter om de mind- re företagen kunde undantas från en prisreglering. Det skulle så- lunda medföra betydande fördelar för såväl en stor del av företa- gen som myndigheterna om prisregleringslagen medgav att prisregle- ringar kunde avse endast de marknadsledande företagen i en viss bransch."1)

SPK pekar också på en utökning av prisregleringslagens räckvidd till fast egendom (s. 92):

”Genom slopande av hyresregleringen har bortfallit ett motiv för att fast egendom skulle undantas från prisregleringslagens räck— vidd. Prisregleringslagens beröringspunkter med SPK:s löpande prisövervakning som även omfattar fast egendom - och KBL respek— tive uppgiftsskyldighetslagen — som föreslagits ändras så att de även omfattar fast egendom - motiverar att även prisreglerings- lagens räckvidd ändras."

SPK diskuterar också möjligheten att införa en marginalreglering med stöd av prisregleringslagen (s. 91):

1) Dessa synpunkter kan ses som ett led i att ”effektivisera" prisregleringen. Jämför med resonemanget i Cox (1980) modell.

"Den enda möjligheten att stoppa en allvarlig prisstegring på va— ruområden med snabbt skiftande varusortiment, som återstår, är att genomföra en marginalreglering. Oklarhet råder för närvaran- de om möjligheterna att införa marginalreglering med stöd av pris— regleringslagen. Frågan har behandlats bl.a. i prisregleringskom— mitténs delbetänkande Prisstoppet på vissa baslivsmedel — en över— syn. Det är angeläget att den oklarhet som för närvarande råder beträffande möjligheterna att med stöd av prisregleringslagen in- föra marginalreglering undanröjs på så sätt att i lagen klart an- ges möjligheterna till och utformningen av ingripanden i företa— gens marginalsättning och kalkylering. Därmed ges de politiska in— stanserna möjlighet att - i den mån de anser erforderligt - ingri- pa på ett selektivt men samtidigt effektivt sätt i en inflationis- tisk prissättning.”

Ovanstående citat är hämtade ur SPK:s anslagsframställning för 1981/82. SPK s anslagsframställningar under de senaste tio åren kan tolkas som en lång lista på förslag till expansion av den prisövervakande och prisreglerande verksamheten dels i form av personalförstärkningar, dels i form av en mer omfattande lagstift— ning. SPK diskuterar och pekar på lagändringar vars innebörd skul-

1)

inget anmärkningsvärt. SPK bedriver här samma budgettekniska spel

le vara att ge myndigheten större befogenheter . Detta är i sig

som andra offentliga förvaltningar.

SPK har enligt sin instruktion bl.a. till uppgift att övervaka

prisutvecklingen och skall enligt av regeringen givna riktlinjer för prisövervakningen anmäla till regeringen "om utvecklingen av prisnivån påkallar särskild åtgärd". SPK informerar således rege-

1) Ett intressant räkneexempel på vad en kraftig expansion av re—

gleringarna skulle innebära nämns i SPK s petita från 28/8 1971. Här refereras till en departementsutredning som under- sökte hur mycket personal som skulle behövas för en allmän prisreglering. Kalkylen bygger på att den prisreglering som infördes under andra världskriget omfattade maximalt 250 per- soner (under budgetåret 1947/48). Detta antal torde dock inte vara tillräckligt, bl.a. därför att det finns "avsevärt fler varupriser att kontrollera än tidigare". Utredningen beräknar i stället att "den centrala prisadministrationen kräver en per— sonalstyrka om ca 500 personer inklusive skriv- och räkneper- sonal vartill måste komma en avsevärt utbyggd fältorganisa- tion". SPK fann dock i sin petita att detta antal inte var behövligt. (SPK:s personal omfattade cirka 160 tjänstemän centralt under hösten 1970).

ringen genom handelsdepartementet om prisförändringar som kan mo- tivera prisregleringar. Det blir sedan regeringens sak att bestäm- ma om någon typ av priskontroll skall införas. SPK är således ålagd en skyldighet som i realiteten representerar en viktig ini- tiativrätt när det gäller priskontrollpolitiken. Det finns inga enkla regler för när ett ärende skall anmälas eller ej till rege- ringen. Den ekonomiska litteraturen kring priskontroller visar att det inte existerar någon klar kalkylmetod för vad som är ett "skä— ligt” pris och vad som är ”motiverade" eller "omotiverade" pris-

1)

SPK:s egna bedömningar är betydande. höjningar . Det ligger därför i sakens natur att utrymmet för

Uppställningen i appendix 2 visar att under perioden 1977-1980 gjorde SPK sammanlagt 123 anmälningar till handelsdepartementet rörande företag som i sin prissättning bl.a. inkalkylerat kompen- sation för förväntade kostnadsökningar, minskad volym och/eller löneglidning utöver centrala avtal. Dessa förhållanden kunde var för sig ha varit ett tillräckligt argument för en reglering en- ligt gällande bestämmelser, dvs. enligt de riktlinjer som rege- ringen gav SPK i oktober 1977.

Samtliga anmälningar skulle ha kunnat medföra regeringsbeslut om priskontroller. Regeringen beslöt att införa prisstopp eller högst- pris på sammanlagt 12 varuområden. Ett sätt att tolka appendix 2 är att SPK har haft en förhållandevis expansionistisk attityd till prisregleringar eftersom det funnits ett skönsmässigt utrymme för SPK:s bedömningar. Det skulle kunna förklara att områden som plås— ter m.m. (1977-11—22), likkistor (1978—02—14), amerikanska bilar (1978—07-20), stearinljus (1978-12-22) och tidningen Vi (1979-10- 02) blivit föremål för anmälningar. En annan tolkning vore att

SPK följt sin instruktion mycket bokstavstroget och anmält varje prisstegring som betraktats som ett ”hot” mot en "lugn" prisut- veckling.

1) På denna punkt se Grayson Jackson (1974).

En aspekt på SPK:s verksamhet är den särskilda inflationstolkning som finns i SPK s publikationer. Den bygger på några centrala mo- ment. I SPK s månatliga stencil Prisutvecklingen analyseras in- flationen som orsakad av en rad prisändringar på enskilda varor och tjänster under rubriken ”faktorer som påverkar prisutveckling- en". Med detta synsätt nedtonas eller elimineras de grundläggande orsakerna bakom inflationsprocessen såsom utvecklingen av stabi- liseringspolitiken och den allmänna efterfrågan i samhällsekono— min. Om man i stället fokuserar intresset på de omedelbart regi- strerade prisstegringarna på enskilda varor, liggerdet nära till hands att föreslåingripanden med prisregleringar för att stoppa inflationen. En sådan kortsiktig syn på inflationen kan betraktas som ett led i en politik att motivera och legitimera priskontrol—

ler.

En oligopolistisk marknadsstruktur anförs ofta som ett viktigt ar— gument för prisövervakningen i SPK:s anslagsframställningar. Den teoretiska och empiriska hållbarheten hos detta argument är emel—

1)

kan medföra en prishöjning initialt. Det ger emellertid inte upp- lertid mycket svagt . Ett införande av ett monopol eller oligopol hov till inflation, dvs. en långvarig uppgång av den allmänna pris- nivån. I så fall skulle man hävda att en kontinuerlig ökning i mo- nopolgraden har bidragit till den kraftiga inflationen i industri- länderna under 1970-talet. Något empiriskt stöd för denna tolkning finns knappast. Modern konjunkturpolitisk forskning förkastar för övrigt uppfattningen att en hög marknadskoncentration skapar infla- tion. Inflationens orsaker står att finna i uppläggningen av den allmänna konjunkturpolitiken. Det är denna som är den huvudsakliga förklaringen till skillnader i inflationstakt mellan länder med ungefär samma industriella struktur.

Interaktionen mellan å ena sidan SPK och å andra sidan de företag som varit föremål för priskontroller är en sida av priskontroll— politikens "inre dynamik" enligt Schultz terminologi. Införandet av priskontroller har i åtskilliga fall lett till ett komplicerat

1) Se t.ex. Lustgarten (1975).

och utdraget förhandlingsspel mellan SPK och berörda företag och

1)

tagets marknader, konkurrenssituation, kostnader, produktionsap- branscher . Dessa överläggningar har rört sig bl.a. kring före- parat, leverantörsförhållanden och vilka motiv det finns för och

emot en höjning av företagets priser till en viss nivå. Förhand-

lingarna har utvecklats till en typ av spelsituation med bud och motbud där det slutliga resultatet bestämts av de bägge parternas relativa förhandlingsstyrka.

1) Se Jonung (1980).

SLUTSATSER

Tillgängliga samhällsekonomiska utvärderingar av prisreglerings- politik, se bl.a. bilaga 1, bilaga 7 och bilaga 10, pekar ganska entydigt på slutsatsen att löne- och priskontroller är en ineffek— tiv metod att reducera inflationstakten. Varför har då sådana kon- troller kommit att användas under 1970-talet i en rad industri- länder?

Det svar som lämnas i denna bilaga har ungefär följande innehåll. Den politiska processen skapar en efterfrågan på kontroller. Det blir då politiskt sett lönsamt att införa och utnyttja prisregle— ringar. Priskontroller har vissa attraktiva drag ur ett politiskt perspektiv — men därmed inte nödvändigtvis ur ett samhällsekono- miskt perspektiv. Priskontroller kan appliceras omedelbart. Rege— ringen kandärmed skapa ett intryck av att den gör någonting - är handlingskraftig - mot en impopulär inflation. Kontroller ger ett konkret och begripligt budskap till allmänheten-väljarna: de stigande priserna skall inte längre få stiga. Inflationen skall stoppas eller åtminstone begränsas genom att den helt en— kelt förbjuds. Regeringen kan peka på själva förekomsten av re- gleringar och hävda att något görs för att bekämpa prisstegring-

arna .

Priskontrollpolitik ger således omedelbara politiska intäkter me- dan de politiska kostnaderna inte är märkbara på kort sikt. Dessa skjuts på framtiden och är dessutom betydligt svårare att obser— vera och fastslå som effekter av just prisregleringar. Ofta har själva införandet av priskontroller i syfte att bekämpa infla- tionen hälsats med tillfredsställelse från snart sagt alla grup- per i samhället. Efter en tid förefaller dock entusiasmen och stödet att sjunka. Denna utveckling sammanfattas i appendix 1 som behandlar priskontrollens livscykel.

En generell åtstramningspolitik med målet att reducera inflations- takten har i stort sett det omvända tidsmönstret för de politiska

kostnaderna och intäkterna. En restriktiv konjunkturpolitik får som regel först effekter i form av en stigande arbetslöshet. En nedgång i inflationstakten inregistreras betydligt senare. De an- svariga för den ekonomiska politiken upplever således i början av ett åtstramningsprogram en stigande arbetslöshet och en förhållan— devis oförändrad eller t.o.m. en stigande inflationstakt. Detta är ingen önskvärd situation för en sittande regering, särskilt inte kort före ett val. Priskontrollpolitik har således i jämfö— relse med en restriktiv stabiliseringspolitik - framför allt på kort sikt - klara politiska fördelar. En priskontrollpolitik kan t.o.m. användas som täckmantel för en mer expansiv politik som på sikt ökar inflationstakten.

Genomgången av den svenska prisregleringspolitiken under 1970—ta- let visar att de selektiva regleringsingreppen har varit starkt påverkade av fördelningspolitiska överväganden. Prisregleringar— na har således inte enbart varit ett medel inom stabiliseringspo— litiken. Denna fördelningspolitiska tonvikt bör ses som en metod att förstärka det politiska stödet för regleringspolitiken.

APPENDIX 1

PRISKONTROLLENS LIVSCYKEL

Den moderna debatten om den politiska sektorns uppträdande har betonat förekomsten av cykler i efterfrågan på och utbudet av of— fentliga eller kollektiva varor och tjänster (s.k. public goods). Denna diskussion kan betraktas som ett försök att skapa en dynamisk teori för dessa varor, dvs. att beskriva hur en viss vara kommer att efterfrågas i den politiska processen och hur det politiska systemet utbjuder varan i fråga. Frey (l978a) har en elementär beskrivning av detta cykliska förlopp. Han skiljer på två faser. I den första fasen uppstår en icke—jämviktssituation som bidrar till en politisk efterfrågan på handling. Konsumenterna—väljar- na försöker övertyga regeringen och/eller politiska partier att en ökning i utbudet av viss kollektiv vara är önskvärd. En sådan åtgärd skulle öka polulariteten för de politiska grupper som stö- der en expansion.

I denna fas framhävs fördelarna medan kostnadsaspekten är nedto- nad, eftersom fördelningen av kostnaderna är okänd innan ett po- litiskt beslut har tagits. Det finns vanligtvis också en stor enighet rörande behovet av varan i fråga. Den politiska efterfrå- gan tvingar regeringen oberoende av dess inställning till för- slaget - att handla. Om den inte gör något alls, finns det en stor risk att den förlorar i väljarstöd. Regeringen och partierna kommer att tendera att vidtaga åtgärder som relativt snabbt har effekter som är synliga för väljarna.

I den andra fasen har det ökade utbudet av den offentliga varan lett till kostnader som börjar bli dominerande, samtidigt som fördelarna inte får samma uppmärksamhet som tidigare. Olika grup- per i samhället söker undvika betalningsbördan genom att lägga den på andra. Det ursprungligen relativt enstämmiga stödet för åtgärden i fråga tenderar att försvinna. Regeringen börjar att minska utbudet. I vissa fall har programmet tillskapat en myndig- het som har ett egenintresse i verksamheten. Myndigheten söker

under dessa förhållanden stöd hos intressegrupper för en fortsätt— ning av produktionen av den offentliga varan eller tjänsten.

Frey exemplifierar sin diskussion om cykler i offentliga varor med följande fyra områden som han anser gemensamma för industri- länderna i väst under efterkrigstiden: (l) U—hjälp, (2) ekonomisk tillväxt, (3) utbildning, forskning och hälsovård och (4) miljö- program. Han menar att inom dessa områden kan man notera ett cyk- liskt förlopp med först en kraftig efterfrågan som sedan minskar när kostnaderna visat sig överstiga de fördelar som förväntades av programmen.

Man kan betrakta löne— och priskontroller som en typ av kollektiv vara, som efterfrågas av väljarna och utbjuds av den politiska sektorn. Mycket tyder på att det är rimligt att tala om en livs- 1). De flesta inkomstpolitiska program som införts i olika industriländer under efterkrigstiden har till en

cykel för priskontroller

början fått ett positivt mottagande. Den historiska erfarenheten pekar på ett liknande mönster: själva införandet av kontroller möts av ett allmänt gillande. När så småningom kontrollerna visar sig ineffektiva eller inflationstakten minskar avskaffas regle—

ringarna.

1) Se också Posner (1974), som kortfattat diskuterar en livs- cykel för ”administrative regulation". Regleringen och re- gleringsmyndigheten tillkommer när den lagstiftande försam- lingen vill lösa ett akut problem. Med tiden tillkommer nya problem och de existerande reglerande förvaltningarna läm- nas då att utforma sin verksamhet mer eller mindre själv— ständigt.

APPENDIX 2

Företag som anmälts till regeringen av SPK 1977-1980. De företag som anmälts har enligt SPK i sin prissättning till någon del in— kalkylerat kompensation för förväntade kostnadsökningar, minskad volym och/eller löneglidning utöver centrala avtal. Varje anmä- lan kunde i sig utgöra motiv för en prisreglerande åtgärd.

Varuområde där regeringen infört prisstopp eller högstpriser

Tidsperiod

Betongtakpannor Tegel Planglas Plastgolv Mjukpapper och blöjor Motorbensin, dieselbrännolja, eldningsolja (Oljebolagen)

Startbatterier Kökssnickerier Kaffe (branschen) Rumsuthyrning Befordran av gods med lastbil i inrikes fjärrtrafik

Spånskivor (branschen)

l977—12-21--1978-10-10 1978-01—27--1978—05-03 l978-O8—D4——1978-10—10 1978-10-24-—1979-05-18 1978-10-24--1979-Dl-25

1978-11-18--1980—09-12 1978—11—18-—1979-01—25 1979-03—28--198D-05—16 1979-05—19—-1980-02-01 1979—05-19—-1979—08-31

1979-12-18--l980-12-3l 1980—06—28--1980-10—21

Varuområden där regeringen inte in- fört prisstopp eller högstpriser

Datum då PM upprättats

Fönstersnickerier Dagstidningar, abonnemang Plåster, våtservetter m.m.

Stuveritjänster (enstaka enskilda stuveribolag)

Läkemedel

Dagstidningar, lösnummer Tidningspapper Reservdelar Bilreparationer Likkistor

1977-11—16 1977-11—16 1977-11—22

1977-11-29 1977-12-20 1977—12-22 1977—12—22 1978-01-30 1978-01-30 1978-02—14

Plastgolv

Transporter av fabriksnya bilar Personbilar till återförsäljare Veckotidningar Dagligvaruhandelns marginaler Kartonger

Papperssäckar

Kemisk-tekniska produkter Amerikanska bilar

Finpapper

Bensin 0 eldningsolja Dagligvaruhandelns marginaler Lokala lastbilstransporter Husvagnar

Säckar

Skodetaljhandeln Veckotidningar Lastbilar Journalpapper Stearinljus Tidningspapper Fönstersnickerier

Finpapper Kartong

Bult och skruv Fjärrtrafiktaxor

Reparationer av radio och TV Frisörer

Tvätterier

Möbeldetaljhandeln

Inrikes fjärrtrafik Personbilar Möbeldetaljhandeln Elektriska hushållsapparater Personbilar

Färger och lacker Personbilar

Serietidningar

1978-02—20 1978-05—09 1978-05-11 1978-05-22 1978—05—23 1978-06-05 1978-06-06 1978—06—21 1978-07-20 1978-08-18 1978—08-18 1978-09-06 1978-09—15 1978-09-27 1978-10—05 1978-10-23 1978—11-09 1978-11-13 1978—12-22 1978-12-22 1979-01-03 1979—01—03 1979-01-22 1979—01-22 1979-01-22 l979-02-06 1979-02-23 1979-03-01 1979-03—01 l979—03-05 1979—03-19 1979—04-06 1979-04—10 1979-04—23 1979-04—26 1979—05-02 1979-05-10 l979-05—28

Bilreservdelar

Godstransporter med lastbil i fjärrtrafik

Veckotidningar Dagstidningar

Personbilar

Tandkräm

Tvättmedel Färg—TV-apparater Fritidsbåtar

Personbilar

Husvagnar

Personbilar

Plastbåtar

Spånskivor Färg—TV—apparater Jordbrukstraktorer Personbilar och lastbilar Elektriska hushållsapparater

Godsbefordran med lastbil i inrikes fjärrtrafik Tidningen Vi Personbils— och lastvagnsdäck

Godsbefordran med lastbil i yrkes- mässig inrikes fjärr— och lokal- trafik

Veckotidningar Byggmaterialhandeln Tidskrifter

Personbils- och lastvagnsdäck Personbilar

Frisörtjänster

Tvål och schampo Jordbrukstraktorer

Pannor, elvattenvärmare och värme- växlare

Spånskivor Reparations- och underhållsarbeten för motorfordon Oljeprodukter

1979-05-29

1979-05-29 1979-05-30 l979-06—08 l979—06-l3 1979-06—21 1979—06-21 l979—06-25 l979-06-25 1979—07-03 1979-07-23 l979—08-15 1979-08—15 l979-08-24 1979-09—14 1979-09-19 1979-09-20 1979-09-26

1979-09—26 1979-10-02 1979-10-12

1979—10-12 1979—10-12 1979-10-18 1979-10—19 1979—10-23 1979-10-25 l979—10-29 1979-11—15 1979—11-15

1979-11-26 l979-11—27

1979—11-29 l979-11-30

Tvättmedel Veckotidningar Personbilar Lastbilar Husvagnar

Elektriska kablar och ledningar i grossistledet

Reparationer av radio— och TV- artiklar

Logi, maträtter och vissa drycker vid OK Motorhotell

Entreprenadmaskiner

Film

Konfektyrer Teleavgifter Personbilar

Vissa kolonialvaror till detaljister Spånskivor Gods— och persontrafiktaxor Veckotidningar Inrikes flygtrafik Personbilar

Bilreservdelar och biltillbehör Jordbrukstraktorer

Husvagnar Veckotidningar

Personbilar

Veckotidningar

Gods— och persontrafiktaxor samt busslinjetrafikens taxor

Toalett— och hushållspapper Olja och bensin Marginalerna i VVS-grossistledet

l979-12—10 1979—12-19 1979-12-19 l979-12—21 1979-12—21

1980-01—04

1980—01—25

1980-01—25 1980-01—29 1980-01-31 1980—01—31 1980-02—07 1980—02—08 1980-02—14 1980-02—27 1980—03-13 1980—06-10 1980—06-10 1980-06—16 1980-06-24 1980-06-27 1980—07-29 1980-07-31 1980-08—04 1980-08—29

1980—08-29 1980-10-02 1980—10—16 1980-11—03

REFERENSER

Alt, J., (1979), The Politics of Economic Decline. Economic Management and Political Behavior in Britain since 1964, Cambridge University Press, Cambridge.

Blinder, A.S., (1979), Economic Policy and the Great Stagflation, Academic Press, New York.

Cox, C.C., (1980), "The Enforcement of Public Price Controls", Journal of Political Economy, s. 887-916.

Frey, B.S., (1978a), Modern Political Economv, Martin Robertson, Oxford. '

Frey, B.S., (l978b), "Politico-Economic Models and Cycles”, Journal of Public Economics, s. 203-220.

Freys B-S-, (1979), "POlitometrics of Government Behavior in a Democracy”, Scandinavian Journal of Economics, s. 308-322.

Grayson Jackson, C., (1974), Confessions of a Price Controller, Irwin, l974.

Jonung, L., (1980), "Fallet Gullfiber", stencil, Nationalekono- miska institutionen, Lund.

Jonung, L. och Wadensjö, E., (1979a), "Ekonomi och politik i Sverige”, Statsvetenskaplig Tidskrift, s. 111-117.

Jonung, L. och Wadensjö, E., (l979b), ”The Effect of Unemploy- ment, Inflation and Real Income Growth on Government Popularity in Sweden", Scandinavian Journal of Economics, s. 343—353.

Jonung, L. och Wadensjö, E., (1980), "Den svenska Phillips-kurvan", Skandinaviska Enskilda Bankens Kvartalsskrift, s. 36—47.

Lindbeck, A., (1975), "Konjunkturer, politik och utlandsberoende", Skandinaviska Enskilda Bankens Kvartalsskrift, s. 49-61.

Lustgarten, S., (1975), Industrial Concentration and Inflation, Domestic Affairs Studies,—Ämerican Enterprise Institute for Public Policy Research, Washington.

Madsen, H.J., (1980), "Electoral Outcomes and Macro—Economic Policies. The Scandinavian Cases", s. 15-46 i P. Whiteley, red., Models of Political Economy, Sage Modern Politics Series; vol. 4, London.

Mueller, D., (1980), "Power and Profit in Hierarchical Organi- sations”, Statsvetenskaplig Tidskrift, s. 293-302.

Nixon, R.M., (1978), The Memories of Rickard Nixon, Grosset & Dunlop, New York.

Paldam, M., (1979), "Is There an Electional Cycle? A Comparative Study of National Accounts”, Scandinavian Journal of Economics, s. 323-342.

Paldam, M., (1981), "A Premature Survey of the Theories and Fin- dings on Vote and Popularity Functions", stencil, Aarhus universitet, under utgivning i European Journal of Poli— tical Research.

Posner, R., (1974), "Theories of Economic Regulation”, The Bell Journal of Economics and Management Science, s. 335-358.

Rydé, K., (1950), "Ekonomi och politik: Konjunkturer och allmänna val till riksdagens andra kammare i Sverige 1896—1948”, Statsvetenskaplig Tidskrift, s. 323—326.

Schuck, P.H., (l979), "Regulation: Asking the Right Questions”, National Journal, 28 april. vol. 11, nr 17.

Schuettinger, R.L. och Butler, E.F., (1979), Forty Centuries of Wage and Price Controls , Heritage Foundation, Washing- tOl'l-

Schultz, G.P. och Dam, K.W., (1977), "The Life Cycle of Wage and Price Controls", kapitel 4 i G.P. Schultz och K.W. Dam, Economic Policy Beyond the Headlines, Norton, New York.

Stein, H., (1978), "Price-Fixing as Seen by a Price-Fixer: Part II", 5. 113—135 i W. Fellner, red., Contemporary Economic Problems, 1978, American Enterprise Institute for Pub ic Policy Research, Washington.

Whiteley, P., red., (1980), Models of Political Economy, Sage Modern Politics Series, vol. 4, London.

Åkerman, J., (1946), Ekonomiskt skeende och politiska föränd— ringar, Lund.

BILAGA 3

UPPFATTAD OCH FORVANTAD INFLATION I SVERIGE

Av Lars Jonung

NLEDNING

Inflationsförväntingar tilldelas en central roll i dagens forsk- ning kring stabiliseringspolitiken. Många empiriska studier drar slutsatsen att inflationsförväntningar utövar ett betydande in— flytande på inflationstakt, löner, sysselsättning, tillväxt, no— minella räntesatser och växelkurser. En rad teorier rörande de processer som styr inflationsförväntningarna har formulerats och testats under de senaste decennierna. Detta forskningsfält har i första hand engagerat amerikanska ekonomer. Argument från ameri- kanska studier har sedan överförts till Sverige och den svenska konjunkturpolitiska diskussionen.

I 1970—talets debatt och forskning, både i Sverige och i utlandet, kring effekterna av olika typer av prisregleringsåtgärder har man fäst stor vikt vid förekomsten av inflationsförväntningar. Detta är bland annat fallet med förarbetena till 1973 års svenska lag- stiftning om prisreglering som stabiliseringspolitiskt instrument. Argument såväl för som mot priskontroller har kretsat kring skil— da antaganden om egenskaperna hos de processer som styr inflations- förväntningarna.

Trots den stora betydelse som tillskrivits inflationsförväntning— arna i pris- och 1önebildningsprocessen, finns det inget för— sök i Sverige att direkt undersöka och mäta de förväntningar om framtida ändringar i prisnivån som den svenska allmänheten antas hysa. Det saknas därför ett empiriskt underlag för Sverige för att bedöma många av de argument, som framförts både i svenska och ut- ländska utvärderingar av prisregleringspolitik. Det finns emeller- tid metoder för att indirekt mäta allmänhetens inflationsförvänt- ningar. Dessa metoder är dock behäftade med svagheter, bland

annat bygger de på olika antaganden om hur allmänhetens pris— förväntningar genereras. Graden av realism i dessa antaganden är emellertid föremål för debatt.

På prisregleringskommitténs initiativ genomfördes i januari 1978 en intervjuundersökning av ett representativt urval av svenska hushåll rörande deras inflationsuppfattning. Syftet med under— sökningen var att kartlägga intervjupersonernas uppfattning om såväl inträffade (historiska) som kommande (framtida) ändringar i prisnivån. Målet var således att belysa både den uppfattade, historiska, och den förväntade, framtida, inflationstakten ge— nom att söka finna numeriska värden på dessa storheter och de- ras fördelning.

En central hypotes i teorierna för inflationsförväntningar sä- ger att den förväntade inflationstakten är en funktion av den tidigare inträffade inflationsutvecklingen. Det förutsätts att allmänheten har full kännedom om redan inträffade förändringar i prisnivån, dvs. att den vet storleken på den historiska in- flationstakten. Det är emellertid oklart i vilken utsträckning allmänheten faktiskt besitter korrekt information om tidigare fluktuationer i prisnivån. Prisregleringskommitténs undersökning syftade bland annat till att belysa denna fråga.

Undersökningen strävade också efter att belägga eventuella sam- band mellan hushållens inflationsuppfattning och variabler som kön, ålder, inkomst, bostadsort och barnantal. Genom att under- sökningen omfattade en mycket stor grupp av intervjupersoner - mer än 8 000 svar erhölls - kan en rad grupperingar av materialet goras.

Undersökningen sökte dessutom kartlägga graden av osäkerhet och spridning i allmänhetens svar beträffande inflationsutvecklingen. I makroekonomiska studier av såväl teoretisk som empirisk karak- tär, som omfattar inflationsförväntningar, förekommer som regel några centrala antaganden rörande egenskaperna hos inflationsför— väntningarna. För det första antas att samtliga individer inom den grupp som studeras hyser identiskt lika inflationsförvänt—

ningar. För det andra förutsättes att dessa förväntningar hyses med absolut säkerhet. Dessa bägge antaganden tas upp till diskus—

sion mot bakgrund av resultaten från intervjuerna. Således syf— tade undersökningen till att belysa en rad frågor. Några av dem har inte analyserats tidigare i vare sig svenska eller utländska studier.

Denna bilaga är organiserad på följande vis. Efter avsnitt 1,

som utgörs av denna inledning, presenteras i avsnitt 2 kortfat- tat de moderna teorierna om inflationsförväntningsbildningen.

I avsnitt 3 finns en genomgång av olika metoder att mäta allmän- hetens inflationsförväntningar. I första hand diskuteras några amerikanska direkta mätningar av förväntningar. Mot bakgrund av avsnitt 2 och 3 behandlas sedan prisregleringskommitténs inter- vjuundersökning. Denna presentation omfattar de tre följande av- snitten. Det första av dessa, avsnitt 4, beskriver de svar som gavs i kvalitativa och i kvantitativa termer med hjälp av olika grupperingar. Avsnitt 5 innehåller en serie regressionsberäkning- ar rörande inflationsuppfattningens bestämningsfaktorer. Osäker- heten och spridningen hos samt den statistiska fördelningen för den uppfattade och förväntade inflationen analyseras i avsnitt 6. En sammanfattning av resultaten av undersökningen finns i avsnitt 7. Till sist följer samtliga tabeller, vilka utgör en väsentlig del av bilagan.

TEORIER FOR PRISFÖRVÄNTNINGSBILDNINGEN

Under 1950- och större delen av 1960—talet befann sig den årliga inflationstakten i de flesta industriländer på en förhållandevis låg nivå. Under dessa decennier uppfattades som regel inte pris- nivåns utveckling som ett allvarligt problem för stabiliserings- politiken. Under 1970-talet har emellertid inflationstakten varit betydligt högre än tidigare under efterkrigstiden. Som en konse- kvens av den trendmässigt snabbare tillväxten i prisnivån har da- gens stabiliseringspolitiska forskning i betydande utsträckning kommit att studera inflationens orsaker, dess effekter på resurs- allokeringen och inkomstfördelningen samt ekonomisk—politiska medel mot inflation. Man har här kommit att fästa stor vikt vid

; de förväntningar som olika ekonomiska enheter antas hysa rörande den framtida inflationen. Vissa ekonomer hävdar att förekomsten

| av allmänt hållna förväntningar om framtida prisstegringar är en av de viktigaste drivkrafterna bakom dagens inflation.

Det finns idag en mycket omfattande litteratur om prisförvänt— ningarl). En rad teorier har presenterats som beskriver hur pris- förväntningar uppkommer. Dessa teorier kan uppdelas i två grupper: (1) teorier om s.k. autoregressiva förväntningar och (2) teorier om rationella förväntningar.

Den grundläggande tanken bakom teorin om en autoregressiv förvänt- ningsbildning är att den förväntade framtida utvecklingen av pris- nivån är helt grundad på den historiska utvecklingen av prisnivån. Kortfattat uttryckt: om priserna varit stigande under tidigare år, så väntar man sig också att de skall vara stigande under nästa år, har de varit sjunkande, så tror man att priserna kommer att fort— sätta att falla, och har prisnivån varit konstant, så prognosti-

1) Med prisförväntningar menas i fortsättningen förväntningar rörande utvecklingen av den allmänna prisnivån. Begreppet prisförväntningar gäller således inte priset på en enskild vara eller tjänst, dvs. relativpriset. Prisnivåförväntningar vore en korrektare men något krångligare term att använda i denna framställning. I det svenska språket har "förväntningar" en positiv klang. Sådana associationer bör undvikas i detta sammanhang.

serar man en konstant prisnivå för framtiden. De olika ekonomiska enheterna i samhällsekonomin bygger således sin prognos om den framtida inflationstakten på enbart tidigare prisändringar. All annan information är ointressant i detta sammanhang.

Inom ramen för den autoregressiva prisförväntningsbildningen finns olika scheman för vägningen av de historiska inflations- takterna. Tabell l beskriver några sådana typer av autoregressiva system. En enkel form av förväntningsgenerering låter den förvän— tade inflationstakten under den kommande tidsperioden vara en Vägd funktion av tidigare perioders inflationstakter, där summan av vikterna blir ett. Här antar man som regel att de mest närliggan- de årens inflation får de största vikterna medan mer avlägsna pe-

rioder tilldelas mindre eller inga vikter alls.

En extrapolativ/regressiv förväntningsfunktion erhålles om en korrektion för den trendmässiga utvecklingen av prisnivån intro- duceras. Tabell l presenterar tre fall av extrapolativa förvänt- ningar där korrektionstermen har definierats som skillnaden mellan det nuvarande årets inflationstakt och den trendmässiga tillväxten i prisnivån under en längre tidsperiod. Om allmänheten antages skri— va fram trenden i prisutvecklingen, blir koefficienten för korrek— tionstermen positiv. En regressiv förväntningsbildning blir resul- tatet om korrektionstermens koefficient sätts mindre än noll. Då förutsätts att allmänheten betraktar dagens inflationstakt som ; avvikande från trenden. Prisförväntningen för nästa år justeras således nedåt, "dämpas", med korrektionstermen. Om inflationstak—

ten under senare år har varit trendmässigt stigande, så väntas en nedgång under nästa år enligt denna hypotes. En statisk förvänt— ningsbildning representeras av det fall då allmänheten förväntar att nästa års inflationstakt kommer att vara lika med det nuva- rande årets. Man tror således att det som hänt idag med prisnivån också skall hända i morgon.

En central autoregressiv teori, teorin om adaptiva förväntningar, säger att allmänheten utformar sin bedömning av den framtida infla— tionen med hänsyn till det prognosfel som den tidigare gjort, där

prognosfelet är skillnaden mellan den faktiskt inträffade inflatio—

nen och den förväntade inflationstakten under samma period. JU större prognosfelet är desto kraftigare antages korrektionen bli.

Här tillåts således allmänheten att lära av tidigare förväntnings-

fel till skillnad från de mer mekaniska framskrivningarna av den historiska prisutvecklingen i de olika varianterna av teorin för den extrapolativa förväntningsbildningen. Den adaptiva, eller "er—

ror—learning”, förväntningsprocessen har använts i många ekonomiska

studier.

Teorin om rationella förväntningar har tilldragit sig ett stort forskningsintresse under l970—talet1). Teorin, som har sitt ur—

sprung i en studie av Muth (l96l), utgör ett tungt vägande alter- nativ till de olika teorierna om adaptiva och extrapolativa för- väntningar. Enligt denna formar allmänheten sina förväntningar om framtida prisändringar med utgångspunkt från den information som

finns tillgänglig vid tidpunkten för prognosen. Man utgår ifrån att de ekonomiska agenter som prognostiserar den framtida infla—

tionen har en uppfattning av inflationsprocessen, en modell, vil-

ken innefattar information om alla relevanta variabler, dvs. inte

bara om tidigare prisstegringar utan också om andra förhållanden såsom om den kommande ekonomiska politiken. Allmänheten antages göra perfekta prognoser om den framtida inflationstakten, vilket

innebär att skillnaden mellan den faktiska prisutvecklingen och den förväntade prisutvecklingen utgörs av en slumpmässigt för- delad felterm. Rationella förväntningar blir då också optimala förväntningar i den bemärkelsen att de minimerar kvadratsumme— felet i prognosen. Se också tabell 1 för en beskrivning av teo— rin för rationell förväntningsbildning.

Teorin om rationella förväntningar säger att all relevant infor— mation, som finns tillgänglig vid prognostidpunkten, utnyttjas. Detta bör tolkas som att ekonomiska enheter utnyttjar och söker information till dess att den förväntade avkastningen motsvarar gränskostnader för ytterligare informationsbearbetning. Här skil— jer sig rationella förväntningar från autoregressiva förväntning- ar vilka utgår ifrån att enbart tidigare ändringar i prisnivån bestämmer den förväntade inflationstakten. Man kan sedan införa

l) Se till exempel översikterna i Barro (l976), Gordon (1977) samt Kantor (l979).

olika antaganden om karaktären hos den information som de en— skilda ekonomiska enheterna har tillgång till. Beroende på vilka antagande som görs på den här punkten, så ger hypotesen om ratio— nella förväntningar upphov till olika slutsatser beträffande för- väntningsbildningen och effekterna av stabiliseringspolitiken.

En ansats utgår ifrån att allmänheten har fullständig informa- tion, dvs. den kan exakt förutsäga den framtida inflationstakten. I korthet innebär detta att man gör en perfekt prognos med ut— gångspunkt från en korrekt modell över samhällsekonomin.

Den empiriska och teoretiska forskningen kring inflationsförvänt- ningsbildningen har varit livlig under senare år. Någon klar syn- tes kan ännu inte skönjas1). Det torde dock stå klart att pris— förväntningarna inte helt bildas efter ett autoregressivt schema. Den extrema versionen av denrationella förväntningshypotesen är å andra sidan knappast en realistisk beskrivning av verkligheten. Frågan som man bör söka besvara blir då hur omfattande graden av rationella element i förväntningsbildningen är.

Forskningen under senare tid har också börjat undersöka fenomen rörande spridningen av inflationsförväntningarna inom en ekonomi. Det är knappast realistiskt att vänta sig att samtliga hushåll och företag hyser exakt samma uppfattning om den framtida infla— tionens storlek. Praktiskt taget alla makroekonomiska studier av prisförväntningar av såväl teoretisk som empirisk karaktär har emellertid byggt på några, inte uttalade, centrala antaganden om egenskaperna hos prisförväntningarna med denna innebörd.

För det första förutsätts att samtliga individer i samhällseko— nomin har exakt samma uppfattning om storleken på den framtida ändringen i prisnivån, dvs. alla individer hyser identiskt lika inflationsförväntningar. Det är av detta skäl som prisförvänt— ningar i ekonomiska modeller representeras med ett enda tal. Eftersom ekonomer som regel antagit att alla hyser samma för— väntade inflationstakt, finns det relativt få studier kring si- tuationer där prisförväntningarna är olika för skilda grupper och individer.

1) Se sammanfattningar av bl.a. Kantor (l979) och McCallum (l979).

För det andra antas att denna prisförväntning hyses med absolut säkerhet. Detta innebär att prisförväntningen inte är associerad med någon bedömning av de sannolika utfallen för olika framtida inflationstakter1). Vad som här sagts om förutsättningarna röran— de den förväntade inflationen gäller också för den uppfattade inflationen. Dessutom antages implicit att den uppfattade in— flationstakten är identisk med den faktiskt registrerade histo- riska inflationstakten. Direkta mätningar av prisförväntningarna hos ett urval av intervjupersoner ger möjlighet att närmare grans— ka dessa icke uttalade antaganden i teorierna rörande prisför— väntningsbildningen.

1) Se Laidler och Parkin (l975, s. 770).

3 MATT PÅ INFLATIONSFöRVÄNTNINGAR 3.l Indirekta mätningar

Det finns en lång rad empiriska studier av ekonomiska processer där prisförväntningsbildningen ingår som ett centralt inslag. Dessa gäller områden som pris- och lönebildningen, bestämningen

av den nominella räntenivån och av växelkurser, effekterna av prisregleringar och av finans- och penningpolitiska åtgärder.

Ett väsentligt problem förknippat med dessa ekonometriska studier är bristen på tidsserier som direkt mäter allmänhetens prisför— väntningar. Ekonomer har därför tvingats att göra specifika an- taganden om den process som genererar prisförväntningar. Sedan

har man konstruerat data som skall gälla som mått på allmänhetens prisförväntningar med utgångspunkt från den historiska utveckling- en av priser och/eller andra variabler som bedömts vara av intressej) Dessa tidsserier har sedan använts i olika ekonometriska skatt— ningar som s.k. proxy-variabler för de faktiska inflationsförvänt- ningarna. Denna metod för att mäta inflationsförväntningarna kan betecknas som "indirekt" till skillnad från "direkta” mätningar där man frågar ett urval intervjupersoner om deras prisförvänt- ningar. Resultaten av dessa proxy—konstruktioner är beroende av vilken teori för prisförväntningsbildningen som bedöms vara mest realistisk eller relevant för den uppgift som man satt sig att studera.

Frånvaron av tidsserier byggda på direkta mätningar av prisför— väntningarna är en bidragande orsak till att man inte kunnat klart diskriminera mellan olika teorier om inflationsförväntningsbild— ningen. En annan svårighet i detta sammanhang är att rationella förväntningar i sig kan innehålla ett betydande autoregressivt element. Det är således möjligt att ett system av autoregressiva förväntningar är rationella i den bemärkelsen att kunskap om pris-

l) Man har här valt olika ansatser. Den förväntade inflationstakten har ofta beräknats som en vägd summa av tidigare inflationstakter. I vissa studier har data från olika finansiella marknader använts, där skillnaden mellan nominella och reala räntesatser tolkats som ett mått på rådande inflationsförväntningar.

nivåns utveckling är tillräcklig för att göra optimala prognoser eller att göra prediktioner med stor precision. Om detta är fal- let, blir det utomordentligt svårt att kartlägga i vilken utsträck- ning som den faktiska förväntningsbildningen är autoregressiv el— ler rationell, även om det skulle finnas tillgång till direkta data på allmänhetens prisförväntningar.

3.2 Direkta mätningar

Det finns ett fåtal undersökningar som syftar till att direkt mä- ta de inflationsförväntningar som allmänheten hyser. De omfattar i första hand Carlson (l975), Carlson (l977), Carlson och Parkin (l975), Defris och Williams (l979), Foster och Gregory (l977),Knöbl (l974), de Menil och Bhalla (1975) och Wachtel (l977). Under se— nare tid har ekonomers intresse för denna typ av data ökat markant.

Dessa studier får betraktas som inledande undersökningar av ett l relativt outforskat område. Det begränsade antalet av direkta mät— l ningar av inflationsförväntningar står i skarp kontrast till det i stora utbudet av såväl empiriska som teoretiska studier, som pub— * licerats under l960- och l970-talen, och där olika antaganden om förväntningarna om den framtida utvecklingen av prisnivån ingår som centrala element i analysen.

De direkta mätningar av prisförväntningar som finns är grundade på intervjuundersökningar där ett urval intervjupersoner besvarat frågor rörande sin uppfattning om den framtida förändringen av prisnivån. Dessa undersökningar kan delas upp i två grupper be- roende på valet av dataunderlag: kvantitativa och kvalitativa. Den första gruppen av studier omfattar svar som bygger på kvanti- tativa värden. Här anger intervjupersonerna med en siffra antingen storleken på den framtida ändringen i prisnivån eller nivån på ett visst prisindex vid en bestämd framtida tidpunkt. Den andra typen av undersökning baseras på kvalitativa svar, där intervjupersoner- na säger vilket ”förtecken” de tror att prisrörelsen kommer att ha genom svaret på en fråga av följande innehåll: "Kommer priserna att stiga, sjunka eller vara oförändrade"?

Studier som syftar till att direkt mäta prisförväntningar kan ock— så uppdelas efter de intervjupersoner som ingått i undersöknings— populationen. Det finns en rad undersökningar som omfattat speciel- la populationer, som producenter och företagsanalytiker, samt un— dersökningar som strävat efter att kartlägga större gruppers såsom allmänhetens och konsumenters förväntningar.

3- 2-1 Kvantumyunéersälsningér

Amerikanska studier, som arbetat med data över prisförväntningar angivna med numeriska värden av en grupp intervjupersoner, har i regel utnyttjat den s.k. Livingston—serien. Denna serie har insam- lats och konstruerats av en amerikansk ekonomisk journalist, Joseph Livingston, som använt uppgifterna i en regelbundet publi- cerad bedömning av den ekonomiska utvecklingen i USA. Livingstons serie sträcker sig tillbaka till l947. Serien har tillkommit ge- nom att Livingston vänt sig till en grupp intervjupersoner med ett frågeformulär. Dessa angav med siffror i formuläret bl.a. vilken utveckling av det amerikanska konsumentpris- och grosshandelspris- indexet som de väntade sig under den närmaste framtiden. Med ut- gångspunkt från svaren har Livingston sedan ställt samman uppgif- ter över den genomsnittligt förväntade utvecklingen av prisnivån.

Från de numeriska värdena på den prisnivå, som intervjupersonerna förväntade sig i framtiden, har sedan den förväntade tillväxten i prisnivån beräknats. Livingstons serie representerar således ett kvantitativt mått på prisförväntningarna hos intervjupersonerna. Eftersom hans data länge varit de enda tillgängliga, har eko— nomer utnyttjat hans siffror i empiriska studier av prisförvänt- ningsbildningen. Turnovsky (l970) var den förste som fäste uppmärk- samhet på Livingstons statistik i en granskning av olika hypoteser för prisförväntningsprocessen. Sedan dess har Livingstons data kommit till användning bland annat i undersökningar av räntebe— stämningen, se t.ex. Gibson (l972) och Pyle (1972), samt av pris— och lönebildningen, se t.ex. Gordon (1977) och Turnovsky och Nachter (1972). Se också tabell 2.

Dessa undersökningar har som regel utnyttjat Livingstons siffror i kombination med andra statistiska serier utan någon närmare granskning av konstruktionen på Livingstons data och deras re— presentativitet. En orsak till frånvaron av källkritik var en iver att testa teorier om förväntningsbildningen med metoder som förutsätter tillgång till direkta mätningar av prisförväntningar. En rad förhållanden inbjuder emellertid till en viss försiktighet vid användningen av Livingstons serier, vilket framgår av en de— taljerad granskning av Carlson (l977). Det är värdefullt att be- handla hans synpunkter här eftersom konstruktionen av och resul- taten från prisregleringskommitténs undersökning är intressanta att jämföra med Livingstons data.

Livingston konstruerade sina uppgifter på följande sätt. Två gång— er om året sände han ett frågeformulär till en grupp intervjuperso— ner som bestod av ekonomer och företagsanalytiker. Denna grupp var inte stor. Den omfattade i genomsnitt ett 50-tal personer. Antalet sVar under åren l947 - l974 var som lägst 28 och som högst 63. For- muläret, som skickades ut i oktober — november och i april — maj, omfattade l4 till l7 frågor, bl.a. rörande konsumentprisindex och grosshandelsprisindex. Livingston bifogade också de senaste till— gängliga uppgifterna på de serier som han önskade få en prognos på.

Intervjupersonerna angav det läge, som de trodde att prisnivån skulle ha dels sex, dels tolv månader fram i tiden. Före l972 uppskattade de också den förväntade prisnivån 18 månader fram i tiden. Sedan svaren flutit in i mitten av december och i mit- ten av juni månad, beräknades medelvärdet av de enskilda uppskatt— ningarna. Dessa värden publicerades sedan kring årsskiftet och kring halvårsskiftet.

Det finns starka skäl att inte tolka Livingstons data som repre— sentativa för de förväntningar som den amerikanska allmänheten hyst rörande den framtida prisutvecklingen. För det första vände sig Livingston till en begränsad grupp av specialister. Man kan på goda grunder antaga att en sådan grupp har bättre kunskaper om den stabiliseringspolitiska utvecklingen och om den ekonomiska politiken än den breda allmänheten. För det andra

hade intervjupersonerna tillgång till data över prisnivån och andra centrala ekonomiska variabler vid intervjutillfället. Grup- pens svar kan av dessa skäl förväntas uppvisa en mindre spridning och en större genomsnittlig precision än de förväntningar som all- mänheten håller vid en intervju där ingen information ges om den historiska utvecklingen.

Prisregleringskommitténs undersökning har undvikit några av de pro- blem som Livingstons statistik är behäftad med. Den svenska inter— vjuundersökningen vände sig till cirka 9 000 slumpmässigt utvalda hushåll. Detta är ett betydligt större och mer representativt ur— val än Livingstons. Vidare fick de svenska intervjupersonerna ing— en information om den tidigare ändringstakten i den allmänna pris- nivån eller om utvecklingen i andra samhällsekonomiska storheter såsom fallet var i Livingstons undersökningar. Det finns därför an— ledning att betrakta de svenska resultaten, som presenteras här, som en mer representativ beskrivning av allmänhetens prisförvänt— ningar än Livingstons data.

Amerikanska ekonomer har förhållandevis länge känt till och an- vänt sig av Livingstons data. Under senare år har man också börjat intressera sig för de tidsserier över den amerikanska allmänhetens prisförväntningar som konstruerats av the Survey Research Center (SRC) vid the Institute for Social Research vid Michiganuniversi- tetet. Detta institut är ledande inom forskningen i USA om hushålls och konsumenters attityder och förväntningar. Dessa serier har kon- struerats med utgångspunkt från intervjuundersökningar rörande ame- rikanska konsumenters attityder och planer, de s.k. Surveys of Con- sumer Finances, vilka påminner mycket om statistiska centralbyråns undersökningar av de svenska hushållens inköpsplaner.

The Survey Research Center har genomfört intervjustudier av den amerikanska allmänhetens prisförväntningar sedan år l946. Under- sökningarna har varit baserade på telefonintervjuer som omfattat slumpmässigt utvalda hushåll. Detta är en helt annan metod än Livingstons, vars serier är grundade på skriftliga frågor till en begränsad population. Vidare får de personer som utfrågas av SRC ingen information om den tidigare prisutvecklingen.

SRC:s frågor rörande prisutvecklingen har förändrats flera gånger, något som försvårar konstruktionen av sammanhängande serier. Ur— sprungligen frågade man: "Vad tror Du kommer att hända med priserna på de varor som Du köper - kommer de att stiga, sjunka eller för- bli oförändrade?” Frågan var således ursprungligen av en helt kva- litativ karaktär. Så var fallet efter diverse modifieringar fram till år 1966. Från och med andra kvartalet år l966 till andra kvar— talet år l977 fanns en tilläggsfråga för de intervjupersoner som svarat att de väntade att priserna skulle stiga med följande ly— delse: "Hur stor är den prisökning som Du väntar Dig? Naturligtvis kan ingen veta med säkerhet, men skulle Du vilja säga att priser- na kommer att vara omkring 1 % eller 2 % högre eller 5 % eller närmare 10 % högre om ett år från nu".

Här kombinerades en kvalitativ med en kvantitativ fråga med olika svarsalternativ. Intervjupersonerna uppmanades att välja något av de förslag som intervjuarna hade nämnt. Det fanns med andra ord en styrning av svaren till alternativ som gavs av intervjuformu— läret.

Från och med tredje kvartalet år l977 ställs följande fråga: l ”Tror Du att priserna i allmänhet kommer att stiga, sjunka eller l förbli oförändrade under de kommande 12 månaderna?" Om svaret är

att de skall stiga så kommer tilläggsfrågan. "Med ungefär hur l många procent väntar Du att priserna skall stiga i genomsnitt * under de kommande 12 månaderna?" Nu har man således kommit fram % till en helt öppen fråga rörande ett numeriskt värde på infla— tionstakten. Intervjupersonen får själv ange storleken på den . förväntade tillväxten i prisnivån.

Denna långsamma utveckling från kvalitativa till kvantitativa frå- gor förklarar Juster och Comment (l978) vid SRC som en konsekvens

av den sekulärt stigande amerikanska inflationstakten. Under l940—talets slut och under l950-talet var den amerikanska infla— tionstakten förhållandevis låg. Det föreföll därför ointressant att fråga allmänheten efter storleken på den förväntade infla- tionstakten. När sedan inflationen ökade under l960- och

l970—talet önskade man emellertid få numeriska värden på den för- väntade prisstegringstakten. Efter en rad experiment med olika typer av frågor fastnade SRC slutligen för helt öppna frågor rörande det numeriska värdet på den förväntade prisutveck—

lingen.

Denna typ av fråga motiverades med att den troligtvis gav en rätt- visare bild av fördelningen av allmänhetens prisförväntningar än frågor där intervjuaren gav intervjupersonen olika numeriska vär— den på inflationstakten att välja mellan. Det visade sig att ge- nomsnittsvärdet för den förväntade inflationen blev större samt att andelen "vet ej" svar ökade med öppna frågor.

l öppna frågor förekommer på en kontinuerlig basis från och med

det tredje kvartalet 1977. Det finns således ingen längre sam-

manhängande tidsserie bestående av numeriska värden på den ameri—

kanska allmänhetens prisförväntningar. Juster och Comment (l978) har med utgångspunkt från intervjuundersökningar, som gällt se—

nare tids öppna kvantitativa frågor, "baklänges” konstruerat en serie genom att kedja ihop de kvalitativa uppgifterna med de

kvantitativa värdena för den period där det finns data från bäg-

ge typerna av frågor. På så vis har de byggt upp en sammanhäng-

? ande serie från l948 till l977. l

Trots de reservationer man kan ha beträffande denna SRC-serie - den är dock den enda tillgängliga sammanhängande tidsserie som

direkt mäter den amerikanska allmänhetens prisförväntningar - är det intressant att jämföra den med Livingstons data. Juster och Comment (l978) har i en sådan analys funnit att SRC—serien uppvisar ett mer sågtandat mönster än den förhållandevis jämna utveckling som Livingstons serie har. Vidare uppvisar allmänhe- tens prisförväntningar en större spridning än förväntningarna hos den grupp som svarat på Livingstons enkät.

Hachtel (l977) har också jämfört Livingston-serien med en serie över den amerikanska allmänhetens prisförväntningar som konstru- erats från SRC—enkäterna. Hans undersökning, som är mindre om- fattande än Juster och Comments studie, pekar liksom denna på

avsevärda skillnader mellan prisförväntningarna hos gruppen av ekonomer i Livingston—serien och prisförväntningarna hos de amerikanska hushållen.

3—2-2 E!?liEéFiYé_géEå

Det finns en rad intervjuundersökningar där intervjupersonerna gett kvalitativa svar beträffande den förväntade prisutvecklingen. Dessa undersökningar har vanligen ställt frågor av typen: "Kommer priserna att stiga, kommer de att sjunka eller kommer de att vara oförändrade?” Fördelningen av svaren över dessa tre alternativ eller förändringar i fördelningen har sedan använts som indika— torer på allmänhetens prisförväntningar. Detta mått ger således inte någon numerisk uppskattning av den förväntande inflations— takten utan en antydan om den riktning i vilken intervjupersoner— na väntar sig att prisnivån kommer att röra sig.

Ekonomer har utvecklat statistiska tekniker för att överföra

dessa kvalitativa data till kvantitativa serier. Sådana under— sökningar har gjorts bland annat av Carlson och Parkin (1975),

som utnyttjat Gallup-data för England, Knöbl (l974) för Tyskland samt de Menil och Bhalla (1975) och Wachtel (1977) för USA samt av Danes (1975) för Australien. Samtliga dessa studier bygger på en gemensam metod att transformera kvalitativa data till kvantitativa.

Man har för det första antagit att prisförväntningarna är normal— fördelade. Det främsta argumentet för detta är att normalfördel- ningen är relativt enkel att arbeta med. Några teoretiska argument för valet av fördelning har knappast introducerats. Man måste dessutom göra ett antagande om storleken i procent på den pris— ändring som utlöser en revidering av de existerande prisförvänt- ningarna. Detta tröskelvärde satte till exempel Carlson och Par— kin (1975, s. l29) till 1,76 procent. Siffran konstruerades ge- nom att låta den genomsnittliga förväntade inflationstakten vara lika med den genomsnittliga faktiska inflationstakten för den pe- riod som de studerade. För USA använde Hachtel (l977, s. 373) ett tröskelvärde på l,25 procent, medan Knöbl (1974, s. 87) valde 2 procents inflation som gränsen för känslighetsintervallet för

Tyskland. Kombineras dessa bägge antaganden med information om andelen intervjupersoner som tror att priserna kommer att stiga och andelensom tror att priserna kommer att sjunka, så kan medel— värdet och standardavvikelsen för inflationsförväntningarna be-

räknas.

De transformeringar av kvalitativa data till kvantitativa som

gjorts är öppna för olika invändningar. Det är tvivelaktigt om prisförväntningarna bör beskrivas som normalfördelade. Detta fram- går bland annat av avsnitt 6 i denna rapport som analyserar den

statistiska fördelningen av de svenska hushållens prisförvänt— ningar. Transformeringarna bygger också på andra förutsättningar vilka kan ifrågasättas.1) Försök att överföra kvalitativa data

till kvantitativa måste därför betraktas som en nödlösning i si-

tuationer där inga andra serier finns som direkt mäter prisför— väntningarna. Till försvar för de transformeringar som gjorts bör dock sägas att de ekonometriska studier som använt dessa da- ta har gett upphov till goda resultat.

Diskussionen i detta avsnitt har behandlat några direkta mätning— ar av prisförväntningar, vilka gjorts utomlands. Några motsvaran-

2) Den bedömning av pris—

de undersökningar finns inte för Sverige. utvecklingen som konjunkturinstitutet presenterar varje höst sedan ; l950-talet bör dock nämnas i detta sammanhang. Detta är en form av förväntningar rörande den framtida inflationstakten i Sverige. Denna tidsserie används i bilaga ll för att studera olika för— väntningshypoteser. Dessa prognoser representerar inte den svenska

allmänhetens prisförväntningar utan inflationsbedömningen hos ett

prognosinstitut som i en viss utsträckning torde påverkas av po- litiska överväganden.3)

1) Se bland annat kritiken i Foster och Gregory (l977) samt i Defris och Williams (l979)

2) Ruist och Söderström (1975) har utvecklat en teknik för att transformera kvalitativa data till kvantitativa data. Denna teknik, som skiljer sig från den ansats som Carlson och Parkin (l975) m.fl. har utnyttjat, har dock inte kommit till använd- ning vid analys av inflationsförväntningar.Se OCKSå appendix i bilaga 4. 3) En analys av konjunkturinstitutets prognoser rörande utveckling- en i olika makroekonomiska storheter finns hos Hultcrantz (l97l).

3.3 Ekonometriska studier med direkta förväntningsmått

Ekonomer har som regel i ekonometriska studier tvingats att konst- ruera tidsserier över prisförväntningar med hjälp av tidigare (his- toriska) inflationstakter. Man har utnyttjat sådana indirekta mått eftersom det har saknats sammanhängande tidsserier som di- rekt mäter allmänhetens prisförväntningar. Under senare tid har också olika direkta mått på inflationsförväntningar hämtade från intervjuundersökningar använts i ekonometriska tester. Dessa kan grovt uppdelas i två grupper. Den första består av studier där direkta mått på prisförväntningar är den beroende variabeln, dvs. den storhet som förklaras, den andra är undersökningar där direkta mätningar ingår som en oberoende variabel.

Som exempel på den första typen av studier kan nämnas Turnovsky (l970) och Pesando (l975), vilka använder Livingstons data för att studera hypoteser rörande prisförväntningsbildningen. Bland annat söker de se om prisförväntningar genereras enligt teorin om rationella förväntningar. Jacobs och Jones (l980) använder Living- stons data för att studera hur prisförväntningar bildas. Defris och Hilliams (l979) granskar bland annat om prisförväntningarna är en funktion av tidigare ändringar i konsumentprisindex och i konsumenternas attityder. Turnovsky och Hachter (1972) utnyttjar Livingston-serien för att granska effekterna av prisförväntningar på löne- och prisbildningen. Gibson (l972) och Pyle (l972) använ— der samma data för att undersöka räntebildningen. Juster och Nach- tel (1972) utnyttjar SRC-data för att granska sambandet mellan osäkerhet, inflation och sparande. Se också tabell 2 för en över- sikt av dessa studier.

de Menil och Bhalla (l975) och Hachtel (l977) utgör prov på den andra typen av studier. Se tabell 2. de Menil och Bhalla (1975) kommer fram till att direkta mått på prisförväntningar, som de konstruerat från kvalitativa SRC-data, förklarar förändringar* lönenivån lika bra eller bättre än de indirekta mått, härledda ur autoregressiva system, som använts i tre studier av den ame- rikanska lönebildningen. De visar också att serierna med direkta prisförväntningar skiljer sig avsevärt från de indirekt konstru— erade serierna.

Hachtel (l977) genomför en rad tester som granskar hur väl di- rekta mått på prisförväntningarna, härledda från SRC-data, jäm- för sig med olika adaptiva och extrapolativa prisförväntnings- schema i ekvationer för prisnivån, lönenivån och räntenivån. Hans viktigasteslutsats är att direkta mätningar av prisförväntningar ger information som inte kan erhållas genom autoregressiva system. De ekonometriska studier som baseras på adaptiva eller extrapola- tiva förväntningar saknar således en central del av beskrivningen av förväntningsbildningen. Han hävdar dessutom att spridningen i inflationsförväntningarna inom en grupp av intervjupersoner tro- ligen är en viktig, men försummad, förklaringsvariabel för ekono- miskt beteende.

Man kan sammanfatta resultaten från dessa studier på följande sätt. När man använder direkta mätningar av prisförväntningarna i ekonometriska analyser så förbättras de statistiska resultaten och den ekonomiska tolkningen av olika ekonomiska förlopp. Det finns följaktligen starka skäl för att använda serier grundade på direkta observationer av prisförväntningarna istället för att in- direkt söka härleda data genom olika a priori-antaganden.1)

l) Detta avsnitt samt tabell 2 täcker några studier som använder medelvärdet av de svar som intervjupersonerna har gett för den förväntade inflationstakten. Några undersökningar har också granskat spridningen och fördelningen av de numeriska värden på inflationsförväntningarna inom de populationer som inter- vjuats. Se bland annat Defris och Nilliams (l979), Figlewski och Nachtel (1978) samt Holden och Peel (1979).

4 PRISREGLERINGSKOMMITTENS UNDERSÖKNING AV UPPFATTAD OCH FöRVÄNTAD INFLATIONSTAKT

4.l Intervjufrågorna

Det finns ingen undersökning av den svenska allmänhetens uppfatt- ning om den historiska och förväntade utvecklingen av prisnivån

i likhet med de kartläggningar som gjorts utomlands och då främst i USA. I syfte att direkt mäta allmänhetens prisförväntningar genomfördes på prisregleringskommitténs uppdrag en intervjuunder- sökning under perioden den 16 januari till den 23 januari l978. Denna undersökning, som statistiska centralbyrån svarade för,

var fogad till en undersökning rörande hushållens inköpsplaner, som genomförts kvartalsvis och som omfattar omkring l0 000 hus- håll. Intervjufrågorna i enkäten behandlade bland annat hushål- lens planerade inköp av olika typer av varor och tjänster samt hushållens attityder beträffande det framtida ekonomiska läget, den framtida arbetslösheten och kreditmarknadssituationen. Pris- regleringskommitténs frågor rörande prisutvecklingen passade följ- aktligen väl ihop med karaktären hos de övriga intervjufrågorna.1)

De fyra frågor som ställdes beträffande prisernas förändring finns återgivna i tabell 3. Intervjupersonerna fick först i fråga Tl ange sin uppfattning om riktningen på ändringen i prisnivån under

de senaste l2 månaderna. Fyra svarsalternativ gavs: priserna har ökat, minskat, varit oförändrade samt vet ej. Den andra frågan, fråga TZ, sökte få ett numeriskt värde på den uppfattade prisni— våförändringen. Det fanns anledning att tro att många intervjuper- soner snarare var villiga att ange ett intervall än en exakt siff- ra. Av detta skäl kunde svaret på den andra frågan ges antingen med ett numeriskt värde eller med en undre och en övre gräns för pris- utvecklingen. De bägge sista frågorna, fråga T3 och T4, var konstru- erade på samma sätt som de första med den skillnaden att här behand— lades prisutvecklingen under de närmaste kommande l2 månaderna.

Som framgår av tabell 3 var frågorna ämnade att ge en bild av bå- de den uppfattade och den förväntade prisutvecklingen. Syftet med

l) Dessa intervjufrågor finns beskrivna i Statistiska meddelanden P l978 7.2.

denna uppläggning var att studera sambandet mellan den uppfattade historiska inflationstakten och den förväntade framtida inflations— takten eftersom ekonomisk teori rörande prisförväntningsbildningen ofta förutsätter ett förhållande mellan dessa variabler. Vidare syftade intervjuundersökningen till att erhålla svar i såväl kvan- titativa som kvalitativa termer. Dessa svar ger ett underlag för

att diskutera bland annat argument och tekniker som använts vid utländska undersökningar för att överföra kvalitativa svar till numeriska värden på prisförväntningarna.

Svaren på frågorna om prisutvecklingen har kombinerats med andra variabler som ingår i undersökningen av hushållens inköpsplaner. Detta har gjort det möjligt att kartlägga eventuella samband mel- lan uppfattad och förväntad inflationstakt och en rad storheter som kan tänkas vara relaterade till förväntningsbildningen. Följande va— riabler är av intresse: intervjupersonens ålder, kön, bostadsort samt antalet barn i hushållet och hushållets sammanlagda inkomster.

Frågorna som ställdes rörde utvecklingen av "priserna i allmänhet". Intervjupersonerna gavs emellertid ingen information om vilket pris— index som åsyftades med "priserna i allmänhet”. Det förefaller dock rimligt att anse att dessa priser omfattar konsumentpriserna och

att konsumentprisindex följaktligen är den indexserie som är den lämpligaste mätaren av begreppet "priserna i allmänhet”. Hushåll och privatpersoner är i första hand konfronterade med de priser som ingår i konsumentprisindex såsom priser på livsmedel, bostad. . bränsle, lyse, kläder, skor och husgeråd. Det är detta urval av varor och tjänster - och inte urvalet i något index som netto— prisindex, partiprisindex eller exportindex — till vilket hushål- len torde associera när begreppet ”priserna i allmänhet" nämns. Av detta skäl används det konsumentprisindex som statistiska cen— tralbyrån producerar i den följande beskrivningen som mätaren på utvecklingen av "priserna i allmänhet".

Det är emellertid knappast troligt att varje enskilt hushåll an— vänder samma vägningsschema som det som ligger till grund för be— räkningarna av det officiella konsumentprisindexet. Det är till

exempel möjligt att ett hushåll, där livsmedelskonsumtionen mot- svarar en relativt stor andel av hushållets utgifter, låter livs-

medelspriserna få bestämma uppfattningen av prisutvecklingen i stor utsträckning. Om då livsmedelspriserna har stigit snabbare än den genomsnittliga prisnivån, finns det anledning att misstän- ka att detta hushåll kommer att ange en högre uppfattad infla- tionstakt än genomsnittet för alla hushåll i undersökningen. Ana- lysen av intervjusvaren för män och kvinnor diskuterar hur skill— nader i vägningsschema kan tänkas ha påverkat den uppfattade och förväntade inflationstakten. Olika ändringar i relativa priser

i kombination med skillnader i konsumtionsmönster kan således för— väntas ge upphov till skillnader i inflationsuppfattningen. Detta spörsmål behandlas i avsnitt 6.2, som även tar upp frågan om vari— från hushållen får information om inflationsutvecklingen.

Intervjupersonerna erhöll inte någon upplysning vid intervjutill- fället om den historiska utvecklingen av "priserna i allmänhet”, dvs. om hur konsumentpriserna hade förändrats under l970—talet. Sådan information skulle troligtvis ha påverkat svaren och gett

en oriktig bild av hushållens uppfattning om den uppfattade och den förväntade prisändringstakten. För att kunna diskutera svaren på intervjufrågorna är det emellertid lämpligt att ha statistiköver inflationstakten under l970—talet i bakgrunden. Tabell 4 anger den årliga procentuella förändringen i konsumentprisindex under åren l972-l978. Som framgår av denna tabell varierade inflationstakten i Sverige mellan 6 och l3 procent per år under denna period. Siffrorna utgör en fortsättning på den sekulärt stigande infla- tionstakten i Sverige under l950- och l960—talen.

Det bör påpekas att resonemangen kring undersökningen utgår ifrån att de hushåll som blivit intervjuade, den s.k. undersökningspopu- lationen, utgör ett representativt urval av samtliga svenska hus- håll. Det finns dock ett visstbortfall i det här fallet på 13,7 procent av nettourvalet. Vägran att svara på intervjufrågorna är den främsta bortfallsorsaken - cirka lO,3 procent av nettourvalet.1) Detta är gängse siffror för SCB:s undersökning av hushållens in-

l) Se Statistiska meddelanden P l978 7.2 för en närmare diskus— sion av urvalsintervjuer och bortfall.

köpsplaner i vilken prisregleringskommitténs frågor om prisrörel- serna ingick i januari l978. Det vore i sig värdefullt med en stu- die av inflationsuppfattningen hos bortfallsgruppen.]) I avsaknad av en sådan antas här att bortfallsgruppen inte skiljer sig beträf- fande inflationsuppfattningen från de hushåll som har svarat på frågorna. Man bör också hålla i minnet att regressionerna inte täcker de intervjupersoner som svarat vet ej".

4.2 De kvalitativa svaren

Intervjupersonerna lämnade kvalitativa svar på två frågor (Tl och T3). Svaren på den första frågan, som gällde hushållens uppfatt— ning om prisförändringen under de senaste 12 månaderna, presente- ras i tabell 5. Enligt denna tabell hade allmänheten en mycket klar uppfattning av att priserna var stigande under 1977. Det är värt att notera att inte något av de mer än 8 000 svaren angav att priserna hade sjunkit under de senaste l2 månaderna. Hela 99 pro- cent av de'öllfrågade ansåg att priserna stigit. En liten grupp hyste uppfattningen att priserna varit oförändrade. Det är möj— ligt att en del av dessa intervjupersoner har tolkat frågan som att den gällde inflationstakten - och inte handlade om prisnivån. Det är rimligt att några intervjupersoner har gjort en sådan sam- manblandning mellan förändringstakt och nivå. Mindre än en halv procent av svaren utgjordes av "vet ej".

Tabell 5 visar tydligt att hushållen anser att de lever i en tid med stigande priser. Inflationsprocessen har således uppmärksam— mats av praktiskt taget samtliga hushåll. Det faktum att ingen har angivit deflationsalternativet förstärker detta intryck. Det visade sig för övrigt att många intervjupersoner reagerade genom att bli förargade över att en så "enkel" eller ”dum" fråga ställ- des. Om man tänker sig att frågan ingått i en intervjuundersökning som genomfördes under en period med lägre inflationstakt eller med förhållandevis stabil prisnivå, som t.ex. under l950-talet, finns det anledning att misstänka att åtskilligt fler hushåll hade valt deflationsalternativet.

1) En sådan studie för gruppen "vet ej svar" skulle också vara av värde. Det är t.ex. möjligt att åtskilliga i denna grupp har en uppfattning owiden historiska och framtida inflations— takten men inte vågar eller vill meddela den.

När man övergår från att granska allmänhetens uppfattning om pris- utvecklingen under de senaste 12 månaderna till att studera hus- hållens förväntningar om den framtida prisutvecklingen så finner man en något större spridning i svaren. Enligt tabell 5 väntade sig ett stort antal hushåll omkring 92 procent - stigande pri- ser även under de närmaste kommande 12 månaderna. Detta är en lägre siffra än de 99 procent, som ansåg att inflationstakten va— rit positiv under de senaste 12 månaderna. En försvinnande liten grupp på 28 personer väntade sig en deflationistisk utveckling. De svar som angav prisstabilitet omfattar 6 procent av totala an- talet svar. Det är möjligt att vissa hushåll här liksom vid den föregående frågan har förväxlat inflationstakten med prisnivå och tänkt sig att frågan gällde den framtida inflationstakten. De har då menat att tillväxten i prisnivån komner att vara lika stor un— der de kommande 12 månaderna som den var under de närmast föregå- ende 12 månaderna. Andelen "vet ej" har också ökat i förhållande till den första frågan, vilket kan tolkas som att det råder en stör- re osäkerhet om den framtida än om den historiska prisutvecklingen.

Som tidigare påpekats antar ekonomer som regel att allmänhetens förväntningar om den framtida prisutvecklingen till stor del byg- ger på tidigare förändringar i prisnivån. Tabell 5 ger stöd åt detta synsätt. Tabellen visar nämligen att mer än 90 procent anser att priserna stigit under de senaste 12 månaderna och att mer än 90 procent av hushållen också tror på en inflation under de kommande 12 månaderna.

När de kvalitativa svaren kombineras med intervjupersonernas ål- der, inkomst, kön, bostadsort och barnantal framkommer följande bild:

Ålder. Samtliga åldersklasser förefaller ha samma uppfattning om den historiska prisutvecklingen, vilket framgår av kolumn (2) i tabell 6. Svaren i denna kolumn för åldersgrupperna ligger väl samlade kring 99 procent. Åldersgruppen 70-74 år har den minst frekventa bedömningen av att "priserna har ökat". Svarsfrekvensen är här 97,5 procent jämfört med.den högsta andelen på 99,7 procent som åldersgruppen 40-44 år uppvisar. Skillnaden är emellertid in- te påfallande. Granskar man svarsfördelningen rörande den förvän—

tade inflationstakten - kolumnerna (6) - (9) i tabell 6 — blir bilden en annan. Det finns en svagt fallande trend med stigande ålder i kolumn (6). Denna trend börjar med gruppen 45—49 år. Åldersgruppen 70-74 år står för den lägsta kvoten av intervju— svar som väntar sig en ökning av inflationstakten. Detta mönster, som även återkommer i svaren som angavs med numeriska värden, dis— kuteras närmare i nästföljande avsnitt. Vidare ökar osäkerheten rörande den framtida prisutvecklingen mätt i andelen "vet ej"

med stigande ålder enligt kolumn (9) i tabell 6.

Inkomst. Det finns en svag tendens till att en stigande inkomst är associerad med ett större antal svar av typen ”priserna kommer

att öka” i tabell 7. Svarsandelen i kolumn (6) stiger från cirka 86 procent för en hushållsinkomst mellan 10—20 000 kronor om året till 95 procent för hushåll med en inkomst över 120 000 kronor om året. Någon liknande trend kan inte urskiljas för den uppfat- tade inflationstakten i kolumn (2) i samma tabell. Det lägsta och högsta värdet ligger där inom ett intervall på mindre än två pro- centenheter. Samtliga inkomstklasser har således samma uppfattade inflationstakt men olika förväntningar om den framtida prisutveck- lingen. Osäkerheten om inflationstakten under de kommande 12 må- naderna är lägst relativt sett i de högre inkomstgrupperna enligt kolumn (9) i tabell 7.

Kön, region och barnantal. Beträffande den uppfattade och förvän— tade prisutvecklingen har män och kvinnor praktiskt taget identisk fördelning av svarsprocenten. De kvantitativa svaren komner emel- lertid att visa på betydande skillnader mellan könen. Hushållen i storstäderna har en något högre svarsfrekvens än hushållen i skogs— länen och övriga län på frågorna om priserna har ökat och kommer att öka. De regionala differenserna är emellertid inte stora. Hus— håll utan barn visar sig ha en något lägre svarsandel för pris- stegringar. Även här måste skillnaderna betraktas som ringa. (Des- sa beräkningar redovisas ej här i tabellform).

Resultaten för den kvalitativa delen av intervjuundersöknirgen kan sammanfattas på följande vis. Hushållen har i stort sett sam- ma fördelning av svaren på frågorna rörande den historiska ut—

vecklingen av prisnivån oberoende av vilkagrupperingar som görs. Det finns emellertid markanta skillnader i svarsmönstret beträf— fande frågan om den förväntade prisutvecklingen, i första hand med avseende på inkomst och ålder. Hushållen har vidare en klar bild av att de befinner sig i en inflationsekonomi där priserna har varit stigande. Svaren ger också ett gott stöd för antagandet att det finns utbredda förväntningar inom alla samhällsgrupper om en

stigande prisnivå i framtiden.

4.3 Svaren som angavs med ett numeriskt värde

Två frågor, T2 och 14, syftade till att ge numeriska värden i form av heltal på hushållens uppfattning av prisrörelserna. Intervju- personerna kunde svara på dessa frågor antingen genom att ange ett exakt procenttal eller ett intervall bestående av en undre och en övre gräns för ändringen i prisnivån. Det visade sig att den första typen av svar dominerade. Omkring 4 200 i ett urval på något över 8 000 hushåll valde att svara med en enda siffra för både den uppfattade och den förväntade inflationen enligt kolumn (3) och (6) i tabell 8. Betydligt färre — cirka 2 000 angav i stället ett intervall för prisrörelsen.

Antalet "vet ej" på frågorna 12 och T4 var förhållandevis stort - ungefär 1 600 enligt kolumn (3) och (6) i tabell 8. Detta måste tolkas som att många intervjupersoner var osäkra om storleken på inflationstakten och att de inte önskade precisera den med ett numeriskt värde. Hushållen har således en mer bestämd kvalitativ än kvantitativ uppfattning om förändringarna i prisnivån, vilket framgår av svaren på frågorna T1 och T3 i tabell 5, där bara 31 respektive 157 personer av mer än 8 000 ansåg att de inte kunde bedöma riktningen av den historiska och förväntade prisrörelsen.

Mer än hälften av de tillfrågade hushållen lämnade således ett numeriskt värde som svar på frågorna om den uppfattade och för- väntade prisutvecklingen. Dessa svar uppvisar en stor spridning enligt tabell 9. Praktiskt taget alla svar ligger mellan 1 och 50 procents inflationstakt. Man kan därför koncentrera sig på att studera detta område och utelämna övriga observationer utan

någon större förlust. Nästan samtliga tabeller och beräkningar bygger därför i fortsättningen på svaren i intervallet 1-50 pro— cent.

Ett problem i detta sammanhang gäller behandlingen av intervju- personer som på fråga Tl svarat att priserna har varit oföränd— rade eller på T3 svarat att priserna kommer att vara oförändrade. Se tabell 5. Man kan tolka dessa två svarsalternativ som att de

i numeriska termer anger noll procent uppfattad eller förväntad inflation. Vid intervjuundersökningen ställdes därför inte någon följdfråga till dem som svarat med alternativet oförändrade pri— ser på fråga Tl eller T3. Dessa intervjupersoner fick således aldrig en direkt uppmaning att ange ett numeriskt värde eller

_ intervall på sin uppfattade eller förväntade inflationstakt. Om

de ställts inför en sådan fråga förefaller det troligt att många inom denna grupp skulle ha svarat med ett Värde skilt från noll.]) Troligtvis skulle många ha insett att de blandat ihop inflationstakten med den allmänna prisnivån och önskat revidera sina svar på T1 eller T3. Eftersom det finns skäl att utgå ifrån att en person som angett att priserna har varit eller kommer att vara oförändrade i själva verket torde ha menat att inflations— takten - inte prisnivån - har varit eller kommer att vara oför- ändrad, har inte ”nollsvaren” på fråga T1 och T3 tagits med i tabell 9-11. Denna tabell täcker således bara svaren på frågor— na T2 ochT4.

Detta förfarande är främst ett problem vid analysen av frågan T4 där 503 personer hade åsikten att priserna kommer att vara oförändrade som svar på fråga T3 enligt tabell 5. (Motsvarande siffra för fråga T1 är bara 42 i samma tabell). I den utsträck— ning som denna grupp verkligen väntade sig noll procents infla— tion, kommer genomsnittsvärdet för den uppfattade inflationstak- ten, beräknat för enbart svaren på fråga T4 i tabell 9, att vara

1) Det vore av stort intresse att göra en närmare undersökning av inflationsuppfattningen hos e intervjupersoner som svarat med att priserna har varit eller kommer att vara oförändrade. En sådan studie skulle kunna klargöra i vilken utsträckning som intervjupersonernablandat ihop begreppen "inflationstakt" och ”allmän prisnivå".

högre än det "sanna"genomsnittsvärdet som då också skulle bygga på de svar som angav noll procents inflation. Om såväl svaren på fråga T4 för intervallet 1—50 procents inflation som nollsvaren på fråga T3 medtas i beräkningen av den genomsnittligt uppfatta— de och förväntade inflationstakten i tabell 12 sjunker den för- väntade inflationstakten med 1,17 procentenheter från 10,92 till 9,75 procent. Genomsnittsvärdet för den uppfattade inflationstak- ten påverkas emellertid knappast. Det faller från 14,53 till 14,39 procent.

Frekvenstabellen över hushållens uppfattade inflationstakt i ta- bell 9 är beskriven i grafisk form i tabell 10. Diagrammet visar att svaren är kontinuerligt fördelade inom området l-2O procent. De är vidare mycket starkt koncentrerade till varje multipel av fem och särskilt då till 10 och 15 procent. Omkring hälften av svaren hänför sig till något av dessa bägge alternativ. Detta möns- ter ger upphov till mycket markanta staplar för multipler av fem

i diagrammet men även för värden som 25, 30, 40 och 50 procents årlig inflationstakt. Det är värt att notera att samtliga svar som föreslog en större prisstegring än 23 procent är jämt del— bara med fem. Samma mönster återkommer också i svaren rörande den' förväntade inflationstakten i tabell 9 och tabell 11. Här är för övrigt svaren på 10 procents prisnivåförändring helt dominerande. Omkring 1 900 intervjupersoner eller i det närmaste hälften av dem som svarade med ett enda numeriskt värde valde denna prognos.

Vilka egenskaper har talet fem som gör det till ett så attraktivt svarsalternativ? Olika faktorer torde ha bidragit till ett sådant mönster. Nivån på inflationstakten i Sverige under senare delen av 1970-talet låg mellan 10-15 procent om året. Se tabell 4. Den- na nivå återspeglas också i svarsmönstret. Hade tillväxten i pris- nivån varierat till exempel mellan 0-6 procent per år under åren före undersökningen, så kan man misstänka att svaren i större ut— sträckning hade bestått av multipler av två eller tre.

Om Sverige i stället upplevt en period av mycket snabb inflation, liknande den i Tyskland under 1920—talets hyperinflation eller den i vissa sydamerikanska ekonomier under efterkrigstiden, så skulle man vänta sig svar som bygger på 20, 25, 50 eller ännu högre tal som multipler. Den historiska inflationstakten är således en or-

sak till den höga frekvensen av multipler av fem.

Man kan dessutom betrakta ett svar på 10 procent som ett slags genomsnittsvärde för ett intervall som omfattar talen närmast kring 10. Detta heltal skulle således inte stå för en punktskatt— ning utan skulle utgöra en approximation för ett intervall som går från kanske 7-8 till 12—13 procent, där 10 är medelvärdet för skattningen och därmed också den siffra som intervjuperso- nen väljer att lämna som sitt svar. Enligt detta resonemang bör man vänta sig relativt sett färre observationer omedelbart kring multiplerna av fem. Ett stöd för denna tolkning får man också

av diagrammen, där värdena 7 och 8 är mer frekventa än 6 och 9, liksom 12 och 13 i förhållande till 11 och 14.

4-3-1 Den-geefeztégsjnflatignstalstsmfér-1222

Medelvärdet för svaren i tabell 9 utgör måttet på den genomsnitt- ligt uppfattade inflationstakten hos hushållen i intervjuunder- sökningen. Denna prisstegringstakt blir 14,5 procent i tabell 12 beräknad för de svar som ligger inom intervallet 1-50 procent ök— ning per år. Hur väl sammanfaller då hushållens genomsnittliga uppfattning om storleken på inflationstakten under de senaste 12 månaderna, dvs. under 1977, med den faktiskt registrerade prisutvecklingen under samma tidsperiod? Tabell 13, som visar några olika mått på inflationstakten för perioden december - februari l977-1978, ger svaret.

Två tolkningsproblem uppkommer emellertid i detta sammanhang. För det första: hur skall begreppet "priser i allmänhet" definieras? Som påpekats tidigare är det rimligt att tyda detta i termer av konsumentprisindex och således använda detta prisindex som mäta— re på prisutvecklingen. För det andra: vilken tidsperiod motsva-

rar bäst "de senaste tolv månaderna"? Intervjuundersökningen gjordes under den senare hälften av januari 1978. Man kan då häv- da att de senaste 12 månaderna omfattar tiden från den första hälften av januari 1977 till den första hälften av januari 1978. Detta periodval har dessutom den fördelen att det finns ett kon- sumentprisindex beräknat över denna tidsrymd. Det finns också an- ledning att misstänka att många intervjupersoner tänkte sig att de senaste 12 månaderna omfattade bara det föregående kalender- året, dvs. 1977. I så fall hade de prisutvecklingen från decem- ber 1976 till december 1977 i tankarna. Oberoende av vilken peri- od man väljer så omfattar de senaste 12 månaderna nästan enbart utvecklingen under 1977. Av detta skäl har året 1977 använts som synonym till beteckningen "under de senaste 12 månaderna” eller mer exakt, prisstegringen från januari 1977 till januari 1978. På samma sätt omfattar de kommande 12 månaderna utvecklingen un- der 1978, dvs. från januari 1978 till januari 1979.

När man jämför den uppfattade inflationstakten i tabell 12 med den faktiskt registrerade uppgången i priserna enligt statistis— ka centralbyråns index, så måste man konstatera att hushållen har beskrivit prisutvecklingen under 1977 med en mycket god precision i sina kvantitativa svar med ett numeriskt värde. Den genomsnitt- ligt uppfattade inflationstakten på 14,5 procent skiljer sig med några få tiondels procentenheter från ökningen på 14,2 procent av konsumentprisindex från januari 1977 till januari 1978.1) Detta resultat kan förefalla överraskande med tanke på spridningen för svaren i tabellerna 9-11. Det visade sig således att hushållen - trots spridningen - i genomsnitt har en uppfattad inflationstakt som ligger mycket nära den faktiskt inträffade. Det bör också påpekas att ändringen i konsumentprisindex för januari 1978 var beräknad och publicerad först den 17 februari 1978, dvs. tre vec- kor efter det att intervjuundersökningen hade slutförts. Informa- tion om januariindexet kan således inte ha påverkat intervjusvaren.

1) Skillnaden blir en tiondels procentenhet mindre om de svar på fråga Tl som angett att priserna varit oförändrade inräknas vid beräkningen av den genomsnittligt uppfattade inflations- takten.

Konsumentprisindex för december 1977 och därmed inflationstakten från december 1976 till december 1977 offentliggjordes emellertid kring den 17 januari 1978. Detta kan ha haft ett visst inflytande på undersökningens resultat i den utsträckning som intervjuperso- nerna fick kunskap om decembersiffran. Även om man väljer att mäta inflationstakten från december till december eller från februari till februari i tabell 13 så ligger hushållens uppfattade infla- tionstakt i denna undersökning mycket nära den officiellt beräk- nade tillväxten i prisnivån.

4.3.2 Den förväntade inflationstakten för 1978

Medelvärdet för de svar som angav ett numeriskt värde på den för- väntade inflationen under de närmast kommande 12 månaderna är 10,9 procent enligt tabell 12. Denna siffra bör betraktas som hushållens prognos för prisutvecklingen under 1978 eftersom intervjuundersök- ningen genomfördes i januari 1978. Hur förhåller sig då allmänhe— tens förväntningar om prisutvecklingen tillden faktiskt inträffa— de ändringen i prisnivån? Tabell 14 ger svaret på frågan. Den vi- sar att den faktiska inflationen under 1978 - oberoende av hur den mätts i tabell 14 - ligger klart lägre än den förväntade inflations- takten. Konsumentprisindex steg från januari 1978 till januari 1979 med 5,9 procent medan hushållen väntade sig en inflation på 10,9 procent.1) Detta är en skillnad på fem procentenheter. Utfallet

är nästan hälften av prognosen. Det ligger dock inom intervallet för standardavvikelsen på 5,79 procentenheter.

Det bör påpekas att allmänheten väntade sig en lägre inflations- takt under 1978 än den inflation som man angav som den uppfattade för 1977. Allmänheten hade således korrekta förväntningar om rikt— ningen på ändringen i inflationsnivån. Man väntade sig en nedgång från 14,5 till 10,9 procent, där det faktiska utfallet blev 5,9

1) Om de intervjupersoner som svarat att priserna kommer att vara oförändrade på fråga T3 inkluderas vid beräkningen av medelvär— det för den förväntade inflationstakten, så sjunker detta värde från 10,92 till 9,75 procent. Skillnaden mellan det förväntade och det faktiska utfallet blir då något mindre.

procents inflation under 1978. Används utfallet för december 1977 till december 1978 som mått på inflationen ligger utfallet på 7,6 procents inflation betydligt närmare förväntningen på 10,9 enligt tabell 14.

Det står emellertid klart att det finns en markant skillnad mel- lan allmänhetens prisförväntningar för 1978 och det faktiska ut— fallet. Hur bör man förklara den bild som tabell 14 ger? Hade det funnits sammanhängande tidsserier över allmänhetens prisförvänt- ningar i Sverige skulle det ha varit enklare att svara. Nu måste emellertid diskussionen bli relativt spekulativ. Man kan börja med att fastslå att förväntningsbildningen inte bygger på en en— kel framskrivning av den tidigare pristrenden. Detta framgår av tabell 4 som visar hur nivån på prisstegringarna i stort sett har varit stigande under åren på 1970—talet. En linjär extrapolation av trenden för åren 1972—1977 i tabell 4 skulle föreslå en in- flation för 1978 på 12,8 procent för kolumn (1) och på 13,7 pro— cent för kolumn (2). Det är emellertid möjligt att förväntnings— bildningen bör beskrivas med ett autoregressivt schema som om- fattar ett regressivt element, dvs. hushållen väntar att en pe— riod med hög inflationstakt kommer att följas av en period med lägre inflationstakt. Tabell 4 skulle kunna vara en illustration till detta resonemang där året 1974 i kolumn (2) följs av två år med en lägre inflationstakt än under 1974. På samma sätt skul- le det kunna vara så att 1978 års prisförväntningar represente- rar en rekyl, dvs. en reaktion till inflationstakten under 1977, som allmänheten då skulle ha betraktat som "onormalt" hög.

En helt annan typ av förklaring till skillnaden mellan den uppfat— tade och den förväntade inflationstakten fås om man hävdar att allmänheten baserar sina prisförväntningar även på annan informa- tion än enbart tidigare inträffade fluktuationer i prisnivån. All— mänheten låter i detta fall sina förväntningar om den framtida infäationen påverkas av aktuella kunskaper och prognoser rörande den ekonomiska politiken och det ekonomiska läget.

Många intervjupersoner måste ha varit medvetna om den strama sta- biliseringspolitik som fördes under 1977 och vars fortsättning var aviserad för 1978. Den restriktiva politiken motiverades främst av betalningsbalanshänsyn och i synnerhet av en önskan att låta 1977 års devalveringar få effekt på exporten och importen i syfte att häva den s.k. kostnadskrisen. Arbetslösheten var stigande, industri- produktionen fallande och penningpolitiken betraktades allmänt som restriktiv. Den politiska debatten frammanade en bild av Sverige som en ekonomi i kris. Svaren på attitydfrågorna, som ingick i sam— ma undersökning som prisregleringskommitténs frågor, ger ett stöd för uppfattningen att intervjupersonerna väntade sig en besvärlig ekonomisk situation under 1978. Det finns således skäl att tro att den negativa utvecklingen för den svenska ekonomin påverkade hus— hållens förväntningar om inflationen i en nedåtgående riktning jäm— fört med den uppfattade inflationstakten för 1977.

Det måste också noteras att prisförväntningarna för 1978 ligger på en hög nivå i förhållande till den registrerade inflationstak- ten under större delen av efterkrigstiden. Nivån på den förvänta— de inflationstakten kan man dock knappast betrakta som orimlig sett i perspektivet av den trendmässigt stigande inflationen under 1970—talet.1)

Nu får skillnaden mellan förväntningar och utfall för tiden janu- ari 1978 till januari 1979 inte överdrivas i den bemärkelsen att allmänheten betecknas som en dålig prognosmakare. Givet den in- formation om det ekonomiska läget som hushållen hade i början av 1978 var deras prisförväntningar kanske den mest realistiska be- dömningen. (Jämför med diskussionen om rationella förväntningar i avsnitt 2.)

Det är kanske orimligt att vänta sig en högre grad av precision i förväntningar som sträcker sig exakt 12 månader framåt i tiden. Allmänheten gör eventuellt något slags utjämning av de förvänta- de utfallen. Man gör inte en skattning av vad inflationen exakt

1) Jämför också med diskussionen i bilaga 4 om utvecklingen av

inflationsförväntningarna under 1978—80.

skulle vara från januari till januari enligt ändringen i konsu- mentprisindex utan snarare är prognosen något genomsnitt av t.ex. inflationstakten från december februari till samma månader ett år senare. Denna ansats skulle jämna ut tillfälliga ”störningar" på prisnivån som kan inträffa för en viss månad. En sådan typ av mätning ger upphov till en inflationstakt på 6,3 procent för 1978, vilket är något högre än januarisiffran i tabell 14.

De kvantitativa svaren gör det möjligt att närmare studera varia- tioner mellan å ena sidan den uppfattade och förväntade inflations- takten och å den andra variabler som kön, ålder, inkomst, bostads- ort och barnantal. Man får dock inte tolka en eventuell samvaria— tion som en kausal effekt av dessa sistnämnda variabler på pris— uppfattningen, snarare bör man säga att dessa variabler fångar upp någon eller några faktorer som utövar ett inflytande på den pro— cess som styr den uppfattade och förväntade inflationen.

Kön. Det finns markanta skillnader mellan männens och kvinnornas bedömning av prisutvecklingen i tabell 12. Kvinnorna anger en siff- ra för den uppfattade inflationstakten under 1977 som är mer än en halvannan procentenhet högre än männens: 15,5 procent jämfört

med 13,8 procent. Kvinnorna förväntar sig också en tillväxt i prisnivån för 1978 som är något högre än den siffra som männen svarar med i tabellen. Mönstret återkommer i praktiskt taget alla samnanhang där en könsgruppering har gjorts.

Tabell 13 pekar på en möjlig förklaring varför kvinnorna hade en högre uppfattad inflationstakt än männen. Under 1977 steg livs- medelspriserna betydligt snabbare än totalindex för konsument— priserna. Skillnaden låg kring två till tre procentenheter. Ar- betsfördelningen inom hushållen är sådan att kvinnorna ansvarar för den största andelen av inköpen, särskilt för köpen av livs— medel. En undersökning genomförd av 1971 års distributionsutred-

ning visar att i genomsnittshushållet i tätorten svarar husmor

för över 60 % av inköpen oavsett om måttet var frekvens, inköps-

värde eller volym. Husfar utförde 21 % av inköpen enligt olika mått."]) Dessa siffror härstammar från 1974 men det finns knap- past skäl att tro att dagens arbetsfördelning inom hushållen har ändrats markant sedan dess.

Kvinnorna bör således äga bättre kunskap och kännedom om livs— medelspriserna än männen. Som en konsekvens av detta skall man vänta sig att kvinnornas uppfattade inflationstakt är påverkad i större grad av livsmedelsprisernas utveckling än vad männens be- dömningar är. Mönstret i svaren i tabell 12 där kvinnorna konse- kvent anger högre siffror än män för samtliga tre regioner - det— ta förhållande gäller också svaren rörande den framtida förvänta— de inflationstakten kan troligtvis bäst förklaras med kombina— tionen att (1) livsmedelspriserna steg snabbare än övriga kom- ponenter av konsumentprisindex under 1977 och (2) kvinnorna sva- rade för den största andelen av hushållens inköp av livsmedel. De demonstrationer, som genomfördes i början av 1970-talet i Sverige mot stigande priser, förefaller för övrigt i första hand ha varit organiserade av kvinnor och inriktade mot matpriserna ett förhål- lande som stödjer argumenteringen här ovan.

Skillnaden mellan männens och kvinnornas uppfattade inflationstakt i tabell 13 är 1,8 procentenheter, men beträffande den förväntade inflationstakten är skillnaden mindre än hälften så stor. Kvinnor— na har således reviderat sin prisuppfattning nedåt betydligt mer än vad fallet är med männen. Samma mönster återkommer för in- tervallsvaren i tabell 24. Här har kvinnorna i storstadslänen till och med en lägre förväntad inflationstakt än männen vilket är det enda tillfället i materialet där männen bedömer prisstegringen vara högre än vad kvinnorna gör. Denna kraftiga nedrevidering av den förväntade inflationen i förhållande till den uppfattade in- flationen hos kvinnorna i förhållande till männen — bör också ses mot bakgrund av att livsmedelspriserna under 1978 steg betydligt mindre än konsumentprisindex. Som framgår av tabell 14 var dessa siffror 3,8 respektive 5,9 procent. 1) Samhället och distributionen (SOU l975:69, s. 150). Liknande siffFör—främkömmer_i_käpit51 5 "Hushållsarbetets fördelning mel— lan kvinnor och män" i Hur jämnställda är viZT_Leynagsförhållen- dena 1975/77. Rapport nr 20, SCB, Stockholm 1980.

Ålder. Det finns ett klart samband mellan ålder och förväntad inflationstakt i tabell 15 på så vis att den förväntade infla— tionstakten faller med stigande ålder. Detta förhållande illust- reras även grafiskt av tabell 16. Den yngsta åldersgruppen på 18—24 år väntar sig en inflation på 11,5 procent under 1978 me- dan den äldsta gruppen på 70-74 år förutser en prisstegring på 9,5 procent under sanma tid. Dessa bägge värden utgör också extremvärdena i kolumn (4) i tabell 15. Det går emellertid inte att urskilja några markanta differenser mellan åldersgrupperna beträffande den uppfattade inflationstakten i kolumn (2) i ta— bell 15 samt i tabell 16. Samtliga årsklasser befinner sig med ett undantag i intervallet 14—15 procent. Det är således tydligt att alla åldrar har ungefär samma uppfattning om de historiska prisrörelserna men olika bedömningar av den framtida utveckling- en av prisnivån. Samma bild framkom för övrigt i svaren till de kvalitativa frågorna i tabell 6 och i svaren på intervallfrågorna i tabell 25.

Hur skall man tyda detta mönster? En grundläggande hypotes i de moderna teorierna om prisförväntningsbildningen är att de ekono— miska agenterna, dvs. individer, hushåll och företag, bygger sina förväntningar om framtida priser på den historiska prisutveckling— en. Enkelt uttryckt: om prisnivån har varit stigande, så väntar de sig stigande priser också i framtiden, om prisnivån har varit sjunkande så tror de på en fortsättning av denna trend. Det bru— kar vidare antas att de i tiden mest närliggande prisändringarna har en större vikt än tidsmässigt mer avlägsna fluktuationer i prisnivån. Information om och erfarenhet av det historiska pris— förloppet blir följaktligen ett centralt element i den process som alstrar förväntningarna om framtida prisrörelser. Jämför med framställningen i tabell 1.

Detta synsätt kan användas till följande tolkning av mönstret i tabell 15 och 16. De äldre intervjupersonerna har erfarenhet av prisrörelser som sträcker sig längre tillbaka i tiden än vad som är fallet med de yngre. De äldsta intervjupersonerna kommer ihåg 1920- och 1930-talet då konsumentpriserna var fallande eller i stort sett stabila under många år. En 70-årig intervjuperson bör

minnas åtminstone prisutvecklingen under sin ZO-årsålder - dvs. i slutet av 1920—talet då prisnivån var svagt sjunkande och därmed påverkas i sina prisförväntningar. De yngre årsklasserna har däremot bara upplevt efterkrigstidens trendmässigt stigande prisnivå. Mot bakgrund av detta borde man vänta sig att ju yngre intervjupersonen är, ju högre inflationsförväntningar har han eller hon. Det är också denna bild som framtonar i tabell 15 och 16 samt i tabell 6 och 25.

Detta resonemang får en schematisk illustration i tabell 17, som visar tre kurvor. Varje kurva representerar tre tänkta tidsmäs— siga förlopp för prisnivån. Det första förloppet, som uttrycks i kurva I, består av en trendmässigt stigande inflationstakt från ett utgångsläge med stabil prisnivå. De äldre, som upplevt en tid med förhållandevis låg inflation, låter denna erfarenhet trycka ner sina prisförväntningar i förhållande till de yngre, som enbart har information om en högre och tidsmässigt mer närliggande in- flationstakt. Det är denna förklaring som applicerats på tabell 16.

I det andra förloppet, kurva II, har inflationstakten varit kons— tant under en mycket lång tid — åtminstone under en lika lång pe— riod som de äldsta årsgrupperna använder som underlag för sina prisförväntningar. När samtliga ålderskategorier grundar sina förväntningar på identiska inflationstakter så bör det finnas ett samband mellan ålder och förväntningar såsom i kurvan II. Argu— mentationen för detta förlopp kan överföras till att gälla den uppfattade inflationstakten i tabell 16. Denna är i det närmaste identisk för alla åldrar, vilket enklast låter sig förklaras av att samtliga åldersgrupper exponeras för samma kunskap och infor— mation rörande inträffade förändringar i prisnivån.

Om den trendmässiga inflationstakten i Sverige skulle sjunka un— der det närmast kommande halvseklet, så skulle en intervjuunder- sökning av prisförväntningar genomförd under 2020—talet troligt— vis resultera i kurvan III i tabell l7. Dagens 18—24—åringar befinner sig då i de högsta åldersklasserna. De har minnen av en kraftigare tillväxt i prisnivån än de yngre åldersgrupperna en- ligt antagandet att prisnivåns tillväxt har varit avtagande. Följ— aktligen bör också de yngsta intervjupersonerna ha de lägsta in— flationsförväntningarna. Förlopp III representerar således om-

vändningen till det förlopp som återges av kurvan I i tabellen. Det bör påpekas att resonemanget kring tabellen förutsätter att allmänhetens prisförväntningar huvudsakligen bestämmes av den historiska utvecklingen av prisnivån.

Inkomst. Det är svårt att urskilja ett klart samband mellan hus- hållens inkomster och den uppfattade och förväntade inflationen i tabell 18. Samtliga inkomstklasser har ungefär samma numeriska uppskattningar. Hushåll med inkomster mellan 40 och 50 tusen kro- nor om året står för maximivärdena i tabellen för både den upp- fattade och förväntade inflationen, men det finns föga anledning att ge detta mönster en särskild tolkning. Slutsatsen bör bli att hushållens inkomster inte är en särskilt central faktor bakom intervjupersonernas prisuppfattning.])

Bostadsort och barnantal. Det finns en tendens till något högre siffror för tillväxten i prisnivån i svaren från storstadslänen i tabell 12 samt från barnfamiljerna i tabell 19. Skillnaderna mellan de olika grupperna i dessa bägge tabeller är emellertid inte stora. Det är därför rimligt att hävda att hushållens pris- uppfattning i stort sett är oberoende av den geografiska fördel— ningen av bostaden och av antalet barn.

4.4 Intervallsvaren

Ett betydande antal intervjupersoner valde att svara på fråga T2 och T4 med ett intervall för prisrörelsen. Den uppfattade infla- tionstakten för 1977 angavs med ett intervall i 27 procent av svaren och den förväntade prisstegringen i 25 procent av svaren enligt tabell 8. Dessa svar finns beskrivna i tabell 20 och 21 som återger de undre och övre intervallgränserna inom svarsområ— det 0 till 60 procents årlig inflation. Sammanlagt finns det bara fyra svar utanför detta område. De kan följaktligen helt igno- reras.

l) Hushållens inkomst anges här före skatt. Det är möjligt att hushållens inkomst efter skatt och bidrag vore ett bättre mått i detta sammanhang.

Tabellerna 20 och 21 visar klart att de intervall som består av multipler av fem är det vanligaste alternativet. För den uppfat- tade inflationstakten under 1977 är intervallet 10-15 procent vanligast med 642 svar, följt av 323 svar på 15—20 procent och 183 svar på 5-10 procent. För den förväntade inflationstakten gäller en något omkastad rangordning. Här dominerar intervallet 5-10 procent med 404 svar och området 10-15 procent med 393 svar. En uppfattad inflation på 15 procent är den mest förekommande intervallgränsen i tabell 20, en förväntad inflation på 10 och 15 procent är de vanligaste gränserna i tabell 21. Svar där den ena av intervallgränserna är en multipel av fem är också mycket vanliga. Det är således samma mönster av multipler av fem som observerades för de svar som angavs med ett numeriskt värde i tabell 9 som här återkommer i intervallsvaren.

Resultaten i tabell 20 och 21 sammanfattas i tabell 22 där en upp— delning på män och kvinnor också har gjorts. Tabellen anger genom— snittsvärdet för den undre och övre intervallgränsen i svaren. På så vis erhålls ett numeriskt värde för varje intervallsvar. Ta- bellen visar som väntat på tydliga toppar för en inflationstakt på 8, 13 och 18 procent per år. Dessa värden erhölls efter av— rundning när intervallgenomsnittet beräknats.

Hur förhåller sig den genomsnittligt uppfattade och förväntade in- flationstakten för intervallsvaren till motsvarande storheter för svaren som angavs med ett numeriskt värde? Tabell 23 visar att det finns en skillnad mellan prisuppfattningen hos dessa två typer av svar. Den uppfattade inflationstakten är 13,05 för intervall- svaren och 14,53 för svaren som angavs med ett numeriskt värde. Motsvarande siffror för den förväntade inflationstakten är 9,74 och 10,92. Det finns alltså en tendens för intervallsvaren att ligga på en något lägre nivå än den andra typen av svar. Skill- naden är inte stor, den ligger mellan l—l,5 procentenheter och befinner sig väl inom standardavvikelserna för de bägge formerna

av svar.

Det är svårt att finna en helt tillfredsställande förklaring till detta mönster. En möjlighet är att de personer som väljer ett

intervall istället för en exakt siffra är försiktigare till sin läggning, en försiktighet som tar sig uttryck dels i att de sva— rar med ett intervall istället för den mer "djärva” handlingen att peka på en viss siffra, dels i att de hyser en mer dämpad prisuppfattning.

Ett annat problem i detta sammanhang är tekniken att beräkna ge- nomsnittet för intervallsvaren i syfte att få jämförbarhet med svaren som angavs med ett numeriskt värde. Man kan inte med sä- kerhet utgå ifrån att detta medelvärde också är de svar som in- tervjupersonerna skulle välja om de tvingades att precisera sig med en siffra för prisuppfattningen. Det finns således skäl till viss försiktighet så att man inte helt likställer de bägge typer- na av svarsalternativ.

Tabell 23 visar också det genomsnittliga intervallet som inter- vjupersonerna har svarat med. Det är något mindre för den för- väntade inflationstakten än för den uppfattade inflationstakten, 3,91 respektive 4,34 procentenheter.

När man granskar samvariationen mellan å ena sidan kön, ålder, in- komst och bostadsort och å andra sidan intervallsvaren framkommer följande bild. Kvinnor uppfattar inflationstakten som klart högre än vad män gör i tabell 24. Det är således samma mönster som finns för svaren som angavs med ett numeriskt värde i tabell 12. Beträf— fande den förväntade inflationstakten är emellertid skillnaden mellan kvinnornas och männens uppfattning försvinnande liten i tabell 24. Kvinnorna anger som genomsnitt för hela landet en 0,23 procentenheter högre förväntad prisstegring, för storstadslänen svarar till och med kvinnorna med en lägre inflationstakt för de nästkommande 12 månaderna än männen. Ålder står i ett tydligt sam- band med den förväntade inflationstakten. Denna sjunker med sti- gande ålder och når sitt lägsta värde för män i åldersklassen

70-74 år i kolumn (4) i tabell 25. Kvinnors intervallsvar följer ett liknande mönster.

Ett klart mönster för den uppfattade inflationen och åldern är inte direkt urskiljbart i tabell 25. Några tydliga mönster fram-

kommer inte heller i tabell 26 som beskriver sambandet mellan hushållens inkomster och prisuppfattning. Den största diskrepan- sen finns mellan män och kvinnor i inkomstklasser lägre än

40 000 kronor om året. Slutligen kan man dra slutsatsen från tabell 24 att bostadsorten knappast ger ett klart utslag på prisuppfattningen.

Om man jämför samvariationen mellan kön, ålder, inkomst, bostads— ort och den uppfattade och förväntade inflationstakten i de svar som angavs med ett numeriskt värde med bilden för intervallsva- ren, kan man konstatera att i stort sett samma mönster gäller för de bägge typerna av svar. Jämförelsen här ovan visar på gemensam— ma egenskaper hos de processer som alstrar de två formerna av svar. Denna slutsats är således ett argument för att behandla svaren som angavs med ett numeriskt värde och intervallsvaren som relativt likvärdiga.

5 EN REGRESSIONSANALYS AV INFLATIONSUPPFATTNINGENS BESTAMNINGSFAKTORER1)

Det föregående avsnittet - avsnitt 4 — studerade skillnader i medel— värden för den uppfattade och förväntade inflationstakten för en rad grupperingar av de hushåll som deltog i intervjuundersökningen. Detta avsnitt studerar sambandet mellan olika bakgrundsvariabler som ålder, kön och prisuppfattningen med hjälp av regressionsana- lys. Denna teknik har fördelen att man samtidigt kan undersöka in- flytande från mer än en förklaringsvariabel på den beroende varia- beln. När man analyserar skillnader mellan exempelvis män och kvin— nor kan man alltså samtidigt kontrollera om det förekommer påverkan från andra faktorer, såsom ålder och inkomst, givet att man använ- der en realistisk modell. Regressionsberäkningarna är baserade på användningen av dummyvariabler. Detta är en teknik som ofta utnytt— jas i samhällsvetenskaperna vid analys av samband där kvalitativa

2)

data ingår bland förklaringsvariablerna.

Detta avsnitt analyserar det statistiska materialet med en additiv dummyvariabelmodell utan samspelstermer. Andra funktionsformer som en multiplikativ modell, med eller utan samspelstermer, kan också väljas. Inom ramen för prisregleringskommitténs undersökning före- faller dock en additiv regressionsmodell vara förhållandevis rea- listisk för att studera prisuppfattningens bestämningsfaktorer. Dessutom ger den förhållandevis lättolkade resultat.

De ekonometriska skattningarna omfattar den uppfattade och den för- väntade inflationstaktens bestämningsfaktorer. Som framgått tidi- gare i avsnitt 4 är kön, inkomst och ålder faktorer som förefaller ha samband med prisuppfattningen. Dessa faktorer ingår därför som

1) Margareta Holgersson och Christina österberg vid SCB har läm— nat Värdefulla synpunkter beträffande den statistiska bearbet— ningen l detta och det följande avsnittet.

2) Regressionsmodeller med dummy—variabler används till exempel av låginkomstutredningen för att studera relationen ålder—kön-utbild— ning och inkomst. Se SOU 1970:34 kapitel 5 samt bilaga 1, som ger en utförlig introduktion till dummyvariabeltekniken. Denna har ock- så utnyttjats för analys av arbetsförmedlingarnas åtgärdsförfarande Vld placering av arbetslösa. Se kapitel 12 i SOU l978:60.

förklaringsvariabler i ett antal skattningar, medan barnantal,

bostadsort och bostadstyp inte studeras närmare.

En vedertagen ståndpunkt inom litteraturen om prisförväntnings- bildningen är att den historiska inflationstakten påverkar den förväntade inflationstakten. Jämför med presentationen av olika teorier för prisförväntningsbildningen i avsnitt 2. Av detta skäl införs också den uppfattade historiska prisutvecklingen som en förklaringsvariabel i några regressionsmodeller för den förvänta- de inflationstakten. Följande fyra regressionsmodeller skattas till en början.

Modell 1:

(lzl) pu

Modell 2: f _ (112) P _ 012+ 51X1+ 32X2+ B3x3+ B4X4+e2,

o1+ B1x1+ 32x2+ B3x3_+ B4x4+ 91,

Modell 3: . f _ u (1.3) P —a3+ Bop + 93, Modell 4: u (124) Pf : %* Bop + B1X1+ 52X2+ B3X3+ B49911» 64. där följande beteckningar används:

pu = den uppfattade inflationstakten p.F = den förväntade inflationstakten x] = kön, x] = 1 om kvinna, x] = 0 om man

x2 = medelinkomst, x2 = 1 om inkomsten ligger i intervallet 50 000 - 80 000 kronor, x2 = 0 för övrigt

x3 = hög inkomst, x3 = 1 om inkomsten ligger över 80 000 kronor,

0 för övrigt x4 = ålder, denna variabel är kontinuerlig inom intervallet från

och med 18 till och med 74 år.

ei = felterm, i = 1, ..., 4-

Regressionsberäkningar har gjorts på både ett vägt och ovägt urval av hushållen. Sammansättningen av intervjupersonerna utgör nämligen inte en exakt avbildning av samtliga hushåll, bland annat är antalet höginkomsttagare överrepresenterade. Genom att väga det ursprungli— ga datamaterialet med inverterade urvalssannolikheter och använda den nya datamängden i skattningarna, får man estimat som kan be— tecknas som mer representativa för hushållens prisuppfattning. Det visade sig emellertid attden genomförda viktningen inte påverkade resultatet av beräkningarna. De numeriska skillnaderna var mycket små, vilket illustreras av tabell 29, vilken använder både vägda och ovägda data. I övrigt rapporteras enbart resultaten av beräk-

l)_

ningar med ovägda data

En begränsning på variationsområdet införs genom att svar som an- ger en positiv inflationstakt från och med 1 till och med 50 pro- cents årlig förväntad ökning analyseras medan övriga utesluts. Det— ta är samma intervall som analyseras i avsnitt 4. Regressionsbe- räkningen omfattar tre grupper av svar: (1) hela materialet, (II) enbart intervallsvallen, där det numeriska värdet beräknas som ge- nomsnittet för den övre och undre gränsen, och (III) enbart svar som angavs med ett numeriskt värde.

Tabellerna 27 och 28 presenterar regressionsskattningarna av de fy-

ra modellerna och de tre svarsgrupperna. Skattningar där regressions- koefficienten är signifikant skild från noll på 5-procentsnivån är markerade med en asterisk.

Modell 1 och 2 studerar inflytandet av kön, inkomst och ålder på den uppfattade och förväntade inflationstakten. Här har de inkoms- ter, som intervjupersonerna uppgivit, indelats i tre grupper: en grupp med låginkomsttagare, som omfattar alternativet "mindre än 10.000 kronor" till ”40 001—50 000 kronor" en grupp medelinkomst- tagare med inkomster mellan 50 001-80 000 kronor samt en grupp höginkomsttagare med inkomster större än 80 000 kronor. Eftersom sambandet prisuppfattning—inkomst inte föreföll starkt - se tabel— lerna 18 och 26 - så syntes en noggrannare inkomstuppdelning o- fruktbar.

1) Liknande vägningar har gjorts på delar av materialet som redovi- sades i avsnitt 4. Dessa visade inte på några skillnader mellan vägt och ovägt material.

Skattningarna av modellerna 1 och 2 ger i stora drag resultat som sammanfaller med dem som framgår av diskussionen i avsnitt 4. Tabell 27 visar att könskoefficienten är signifikant skild från noll för samtliga svarsgrupper i modell 1 rörande den uppfattade inflationstakten samt för svarsgrupp I och III i modell 2 beträf— fande den förväntade inflationstakten även om man som här tar hän— syn till ålder och inkomst. Det finns således en markant skillnad mellan män och kvinnor främst när det gäller bedömningen av den uppfattade inflationstakten men också av den förväntade prisut- vecklingen. Könskoefficientens storlek ger ett mått på denna dif— ferens. Kvinnorna har i genomsnitt en högre bedömning av den upp— fattade inflationstakten än männen. Skillnaden minskar kraftigt för den förväntade inflationstakten. Den är också mindre för in- tervallsvaren än för de svar som angavs med ett numeriskt värde. Det finns inga signifikanta skillnader mellan olika inkomstgrupper när det gäller bedömningen av den uppfattade inflationstakten en- ligt tabell 27. För den förväntade inflationstakten i svarsgrupp I och III gäller emellertid att höginkomsttagarna väntar sig en högre inflation än övriga inkomsttagare.

Åldern är en signifikant variabel för den förväntade prisutveck- lingen. Med stigande ålder sjunker den förväntade inflationstak— ten i genomsnitt för svaren med 0,05 procentenheter för varje år. En åldersdifferens på 50 år motsvaras således av en diskrepans i den förväntade inflationstakten med i genomsnitt 2,5 procentenhe— ter. Samtliga åldersklasser har dock ungefär samma bedömning av den inträffade inflationstakten, vilket framgår av att koeffici- enten för åldersvariabeln i modell 1 är icke signifikant skild från noll i tabell 27.

Modellerna 1 och 2 ger upphov till mycket låga RZ-värden. Detta bör tolkas som att modellernas förklaringsgrad är låg. Informa— tion om enbart en persons kön, inkomst och ålder ger således inte underlag för en god prediktion av hans/hennes uppfattade och för— väntade inflationstakt. En prognosmodell för prisuppfattningen be— höver följaktligen omfatta andra förklaringsvariabler än de som är medtagna i modellerna 1 och 2.

Ett vanligt argument i litteraturen om inflationsförväntningar är att den tidigare inträffade prisutvecklingen är ett centralt argu- ment i förklaringen av prisförväntningarna. Det är möjligt att ge- nomföra en typ av test av denna syn genom att låta den förväntade inflationstakten förklaras av den uppfattade inflationstakten så— som i modell 3. Modell 4 låter den förväntade inflationstakten va- ra en funktion av både den uppfattade inflationstakten och variab- lerna kön, ålder och inkomst.

Skattningarna av modell 3 och modell 4 i tabell 28 visar att den uppfattade inflationstakten är en signifikant förklaringsvariabel. Koefficientvärdet ligger kring 0,5. Förklaringsgraden mätt med RZ- värdet är markant högre jämfört med modellerna 1 och 2. Slutsatsen bör därför bli att det finns ett signifikant samband mellan den

uppfattade prisutvecklingen och förväntningarna om den kommande.

Korrelationskoefficienten mellan den uppfattade och förväntade in— flationstakten är relativt hög. Den ligger kring 0,50 för svaren som angav ett numeriskt värde och 0,61 för intervallsvaren. Anled— ningen till att korrelationen i tabell 28 är större för intervall- svaren än för svaren som angavs med ett numeriskt värde är troli- gen den följande: en intervjuperson som svarar med en uppfattad inflationstakt inom ett visst intervall har en betydande sanno— likhet för att svara med en förväntad inflationstakt inom samma intervall, även om han eller hon anser att den framtida inflations- takten kommer att skilja sig från den uppfattade historiska. Denna skillnad i bedömning fångas inte upp i intervallsvaren på samma exakta sätt som svaren som omfattar enbart ett värde. Av detta skäl finns det anledning att vänta sig en större korrelation mel- lan uppfattad och förväntad inflation för intervallsvaren än för svaren som angavs med ett numeriskt värde.

Här kön, inkomst och ålder läggs till modell 3 som ytterligare förklaringsfaktorer framkommer följande bild. Se modell 4 i ta- bell 28. Regressionskoefficienterna för den uppfattade inflations— takten förblir praktiskt taget oförändrade. Samna sak gäller för RZ-värdet. Förklaringsgraden hos modell 4 är således i stort sett

densamma som hos modell 3. Könskoefficienten sjunker däremot i jämförelse med modell 2 och blir ej signifikant skild från noll. Detta får tolkas som att det inte finns någon skillnad mellan män och kvinnor beträffande den förväntade inflationstakten - givet ett visst värde på den uppfattade inflationstakten, en viss in- komst och en viss ålder. Den process som genererar inflationsför— väntningar är med andra ord relativt lika hos män och kvinnor. Koefficienten för åldersvariabeln förblir däremot oförändrat sig— nifikant skild från noll även sedan den uppfattade inflationstak- ten införts som förklaringsvariabel. Jämför modell 2 med modell 4, vilket förstärker intrycket att ålder är en viktig del av för- klaringen av prisförväntningarna.

Beräkningarna i tabell 27 och 28 omfattar de inflationsbedömning— ar som ligger i intervallet från ett till 50 procents årlig in- flation. Det är möjligt att svar som ligger inom ett snävare intervall ger upphov till ett annat regressionsresultat än samt- liga svar mellan ett och 50 procent. I syfte att undersöka detta har enbart svaren i intervallet 5-20 procent använts i tabell 29 l för skattningar av samtliga fyra modeller. Här är även inkomstvari— ablerna uteslutna eftersom dessa inte tidigare haft ett lika märk- bart inflytande på prisuppfattningen som ålder och kön. Antalet observationer sjunker genom nedskärningen av svaren från omkring

6 000 till omkring 5 000.

Tabell 29 visar att denna begränsning av svarsmängden inte leder ) till bättre resultat i form av högre RZ-värden, snarare tvärtom. Den medför inte heller några ytterligare signifikanta koefficien— ter för någon av förklaringsvariablerna. Bland dessa är liksom tidigare uppfattad inflationstakt och ålder de viktigaste. Resul- tatet är med andra ord ganska likartat det som framkom för samt— liga svar i intervallet l—SO procents inflation. En vägning av materialet i tabell 29 ger dessutom inte upphov till några slå— ende skillnader.

Prisregleringskommitténs frågor ingick som en del i en större undersökning rörande hushållens inköpsplaner och attityder. Den— na omfattade några attitydfrågor om hushållens förväntningar om

utvecklingen under de närmaste l2 månaderna av bl.a. den ekono— miska situationen, lånemöjligheterna och arbetslösheten. Dessa frågor beskrivs i tabell 30. I syfte att undersöka om det finns några samband mellan den förväntade inflationen och förväntning- arna kring dessa ekonomiska variabler, används svaren på de tre attitydfrågorna i tabell 30 som förklaringsvariabler i följande modell:

Modell 5:

f p : or + Bopu + B1x1+ B4x4+ Y143B+ Y243S+ Y344L+ T444S+

+ YE45M + Y64SU+e5 där svaret på:

fråga 43 = 43

44 dvs lättare att låna) ger 44L = l, annars 0,

l (dvs bättre ekonomisk situation) ger 438 = l, annars 0, 3( l( 44 3 (dvs svårare att låna) ger 445 = l, annars 0, l( 3(

dvs sämre ekonomisk situation) ger 435 = l, annars 0,

45 45

dvs minskad arbetslöshet) ger 45M = l, annars 0, dvs ökad arbetslöshet) ger 45ö = l, annars 0.

Svarsalternativet "vet ej" är således inkluderat i svarsalternativet "ungefär som nu". Se modell l—4 för en beskrivning av de övriga vari- ablerna i modell 5.

Modell 5 skattas i tabell 3l för svaren i intervallet 5—20 pro- cents årlig inflation. Enligt tabellen är den uppfattade infla- tionen och ålder liksom tidigare signifikanta variabler. Detta är också fallet med de attitydsvar, som pekar på en försämrad ekonomisk situation, svårare lånemöjligheter och en högre arbets- löshet. Den förväntade inflationen är alltså signifikant högre för de intervjupersoner som har förväntningar om en negativ all— män utveckling av andra makroekonomiska storheter.

Det finns knappast någon entydig tolkning av detta mönster. In- tervjppersonerna anser inte att en förväntad högre inflationstakt ger en förväntad lägre arbetslöshet. En tolkning är den följande:

många hushåll väntade sig troligen en åtstramning av den ekono— miska politiken i januari l978 som en konsekvens av devalvering— arna under l977. Denna åtstramningspolitik skulle under l978 för— sämra den ekonomiska situationen, göra det svårare att låna och öka arbetslösheten utan att samtidigt få en dämpande effekt på inflationen. En annan tolkning är att de intervjupersoner som väntade sig en hög inflationstakt också väntade sig att de ansva— riga för konjunkturpolitiken, som en reaktion till den höga in- flationen,skulle svara med en mer restriktiv ekonomisk politik. Denna skulle i sin tur försämra det ekonomiska läget, begränsa kreditutbudet och minska sysselsättningen. Med det material som finns tillgängligt från undersökningen går det dock inte att av— göra hur resultaten i tabell 3l bör tolkas. Förekomsten av tids- serier skulle i framtiden kunna kasta bättre ljus över sambanden mellan förväntningarna rörande olika områden av samhällsekonomin.

Detta avsnitt har presenterat en rad regressionsskattningar av olika modeller för den uppfattade och förväntade inflationens bestämningsfaktorer. Åtskilliga slutsatser har dragits. Huvud- resultat från undersökningarna är att det finns ett signifikant samband mellan den uppfattade inflationstakten och den förvän- tade inflationen, vilket i sin tur är ett stöd för hypotesen att den uppfattade inflationen påverkar den förväntade.

Detta (mätt med R2 variabler enligt de tester som gjorts. Demografiska variabler

-värdet) dominerar över alla andra förklarings-

som kön och ålder har också visat sig i vissa fall vara signifi- kanta förklaringsvariabler. Det finns en klar skillnad mellan männens och kvinnornas uppfattade inflation. Åldern är negativt relaterad till den förväntade inflationen med stigande ålder faller den förväntade inflationstakten.

Man bör tolka variablerna "kön" och "ålder" och ”uppfattad in- flation" som att de återspeglar en specifik information hos in— tervjupersonerna rörande prisnivåns historiska utveckling. Det är sedan denna informationsmängd som bestämmer den förväntade inflationstakten. Resultaten stöder således i stort uppfattning-

en att den historiskt erfarna inflationen utövar ett centralt in— flytande på den förväntade inflationen.

OSÄKERHET, SPRIDNING OCH FURDELNING

Det har framgått av avsnitt 4 och 5 att intervjupersonerna har olika bedömningar av den historiska och framtida inflationstak- ten. Det finns betydande individuella skillnader som diskuteras här under tre rubriker: osäkerheten hos intervjupersonerna om svaren, spridningen i svaren och den statistiska fördelningen av svarsalternativen.

6.l Osäkerhet

Den enskilda intervjupersonen vet inte exakt hur prisutvecklingen har varit och hur den kommer att bli. Varje numeriskt svar som lämnas är således förknippat med en viss osäkerhet. En intervju- person som anger ett numeriskt värde för den uppfattade eller framtida inflationen väntar sig inte med fullständig säkerhet att detta också skall visa sig vara den faktiska inflationen. Svars- siffran bör snarare betraktas som en typ av prognos för det mest troliga utfallet. Svaren är med andra ord associerade med en osä— kerhet i form av en subjektiv sannolikhetsfördelning kring det numeriska värdet som den enskilde intervjupersonen har valt att uppge. Det går emellertid inte att ur materialet från intervjuun- dersökningen härleda och beskriva denna subjektiva sannolikhets- fördelning för varje intervjuperson.

En metod att belysa existensen av osäkerhet hos de enskilda hus— hållens uppfattning rörande prisutvecklingen är att studera den relativa förekomsten av "vet ej" svar. Denna kan tolkas som en enkel mätare av hushållens osäkerhet. Det visar sig att detta svarsalternativ är relativt sällsynt för den kvalitativa delen av undersökningen. Enligt tabell 5 utgör "vet ej" 0,5 procent av svaren för den uppfattade och 1,9 procent för den väntade pris- utvecklingen. Osäkerheten ökar enligt denna indikator något när man går från den historiska till den framtida prisutvecklingen men den är fortfarande försvinnande liten.

Tar man steget över till de kvantitativa svaren, så stiger andelen "vet ej” dramatiskt. Omkring 8 200 svar gavs på frågan om numeriskt

värde på den uppfattade prisutvecklingen. Av dessa svarar ca 20 procent "vet ej” enligt tabell 8 som visar fördelningen av de tre typerna av svar: svar som angavs med ett numeriskt värde, svar som angavs med intervall samt "vet ej” svar, uppdelat på män och kvinnor. Samma siffra framkom också beträffande den för— väntade inflationen. Osäkerheten förefaller således vara lika stor för den inträffade som för den framtida tillväxten i pris— nivån enligt detta mått.

Detta är kanske förvånande eftersom man på förhand torde ha vän- tat sig att andelen ”vet ej" skulle vara klart större när det gällde att förutse den framtida utvecklingen än när problemet var att bedöma redan inträffade prisrörelser. Nu ökar emeller— tid bortfallet mellan fråga T2 och T4 kraftigt. Antalet svar för den uppfattade inflationstakten är 8 220 och 7 594 för den förväntade inflationen. Denna nedgång bör förklaras med att in- tervjupersonernas osäkerhet gör det svårare att få fram svar på frågorna om den framtida inflationsutvecklingen än om den histo— riska prisutvecklingen. Det finns för övrigt en markant skillnad mellan män och kvinnor beträffande osäkerheten i svaren. Kvinnor— na har enligt tabell 8 en mer än dubbelt så stor kvot av "vet ej" svar som männen. Detta bör delvis tolkas som att kvinnor uttrycker en större osäkerhet än männen rörande prisutvecklingen.

6.2 Spridning

Som framgår av tabellerna över svaren som angavs med kvantitativa värden, så uppvisar hushållen en spridning i sina svar, där spridningen mäts med standardavvikelsen i svarspopulationerna. Denna finns återgiven inom parentes i de flesta tabeller över svaren med ett numeriskt värde. Ett annant spridningsmått, som också är av intresse i detta sammanhang, är den s.k. variations- koefficienten, som är standardavvikelsen dividerad med medelvärdet.

Standardavvikelserna i tabellerna är ungefär hälften av medelvär— dena, dvs. variationskoefficienten ligger kring 0,5. Detta är ett lågt värde jämfört med de resultat för Australien som rappor- teras av Defris och Williams (l979). De finner att standardavvi-

kelserna och medelvärdena för prisförväntningarna är ungefär lika stora för åren l973—l977. Variationskoefficienten är således om— kring ett. Juster och Comment (l978) fastslår för USA att varia- tionskoefficienten har ett värde något större än ett för perioden l970-l977. Vissa indikationer tyder således på att spridningen i den svenska studien är lägre än i liknande utländska undersökningar. Man skulle kunna tolka detta mönster som att det finns en relativt sett mer uniform inflationsuppfattning i Sverige. Detta är dock en fråga som kräver mer ingående studier innan några definitiva slutsatser låter sig dras.

Utländska undersökningar som Defris och Williams (l979) och Wach- tel (l977) antyder att spridningen i svaren tenderar att öka med högre inflationstakt. Det finns ett visst stöd för denna slutsats i tabellerna. De visar nämligen att svarsgrupper med höga medel- värden också har relativt stora standardavvikelser. Detta inne- bär att variationskoefficienterna inte förändras lika mycket som standardavvikelserna med nivån på svaren.

Standardavvikelsen sjunker som regel när man går från den upp— fattade till den förväntade inflationen samtidigt som variations- koefficienten stiger. Det finns en tendens för kvinnor att ha bå— de en högre standardavvikelse och en högre variationskoefficient än männen. Kvinnor har således en större spridning än männen i sina svar. Andra grupperingar efter variabler som ålder, inkomst, bostadsort och barnantal ger inte upphov till några nämnvärda skillnader beträffande spridningen i svaren.

Spridningen i inflationsförväntningarna har blivit föremål för ett såväl teoretiskt som empiriskt intresse i slutet av l970-ta— let. Forskare såsom Defris och Williams (l979) och Wachtel (l977) har sökt inkludera spridningen i empiriska tester. De sistnämnda betraktar standardavvikelsen i prisförväntningarna som en mätare på osäkerheten beträffande inflationens utveckling. Om man accep- terar detta synsätt, kan man konstatera att osäkerheten beträffan- de den uppfattade inflationstakten och den förväntade inflations- takten är ungefär av samma storlek. Se till exempel tabell l2, där variationskoefficienten för samtliga svar är kring 0,5 för

såväl den historiska som för den framtida inflationen. Detta resultat förstärker den tidigare slutsatsen att hushållen är ungefär lika osäkra om uppfattade som om förväntade prisnivå— ändringar.

Nu bör spridningen inte betraktas som ett mått på enbart osäker- het. Förändringarna i relativpriser under en inflationsprocess är inte av samma storlek och äger inte rum vid identiska tid— punkter. Det finns samtidigt skillnader i hushållens konsum- tionsmönster, vilket innebär att hushållen upplever olika in— flationstakter beroende på konsumtionens sammansättning. Se t.ex. Assarssons (l977) studie för Sverige och Michaels (l979) för USA. Detta resonemang innebär att den uppfattade inflations- taktens spridning dels förklaras av olika relativprisförändring— ar, som påverkar hushållen på ett icke uniformt sätt på grund av skillnader i konsumtionsmönster, dels orsakas av osäkerhet.

Spridningen påverkas också av den process som styr inflations- uppfattningen. Det finns lite kunskap på den här punkten. Denna process påverkas i stort av två informationskällor, dels allmän— hetens direkta erfarenheter av prisnoteringar vid köp av varor och tjänster, dels av information i massmedia om inflationsut- vecklingen såsom den mäts med konsumentprisindex. Prisreglerings— kommitténs undersökning kan inte avgöra i vilken utsträckning som dessa bägge informationskanaler påverkat intervjupersonernas svar. Detta är ett område för framtida studier.

Undersökningar av spridningen i relativa prisändringar visar också - se t.ex. Parks (l978) för USA och Assarsson (1980) för Sverige - att spridningen samvarierar positivt med inflations— takten. En högre inflationstakt är således associerad med en större spridning i relativa prisändringar. Detta borde följakt— ligen medverka till en större spridning (mätt med standardav- vikelsen) för höga medelvärden på den uppfattade inflationstak- ten än för lägre medelvärden. Som tidigare påpekats framkommer också denna tendens i tabellerna.

Standardavvikelserna för den uppfattade inflationstakten i bland annat tabell l2 kan jämföras med spridningen i relativprisänd- ringarna under l977. Två mått på denna har beräknats. Standard- avvikelsen var 3,64 procentenheter för de sex huvudkomponenterna i konsumentprisindex. Den var 7,94 procentenheter för samtliga 333 varor som ingick i konsumentprisindex under detta år. (Här har ingen vägning gjorts utan samtliga varor har tilldelats sam— ma vikt). Dessa siffror ger en grov bild av storleken på sprid- ningen av de relativa prisändringarna.

6.3 Fördelningen av uppfattad och förväntad inflation

Som framgått av den tidigare beskrivningen finns en betydande spridning i svaren på frågorna om hushållens prisuppfattning. Detta avsnitt studerar närmare den uppfattade och förväntade in- flationens statistiska fördelning. Diskussionen här anknyter till problemet att överföra kvalitativa data från prisförvänt- ningsundersökningar till kvantitativa data som presenterades

i avsnitt 3.2. Som regel har ekonomer i detta sammanhang anta— git att prisförväntningarna är normalfördelade. Genom detta an- tagande har man kunnat använda en teknik som transformerar svar som anger riktningen på den förväntade prisändringen till svar som ger numeriska värden. Följande fråga står därför i centrum i detta avsnitt: är de numeriska svaren på den uppfattade och förväntade inflationen normalfördelade?

Chitvåmetoden används här för att testa hypotesen att

den uppfattade och förväntade inflationen är normalfördelade. De numeriska värdena på intervjusvaren delas upp på ett antal klasser. Sedan studeras differensen mellan den faktiska obser— verade och den teoretiska (hypotetiska) frekvens som normal— fördelningen är associerad med i de olika klasserna i test- funktionen.

Hypotesen att prisuppfattningen är normalfördelad testades för sex svarsgrupper: den uppfattade inflationen samt den förvän- tade inflationen för män, för kvinnor och för bägge könen. Re- sultaten av dessa tester förkastade nollhypotesen i samtliga

sex fall, dvs. prisuppfattningen är icke normalfördelad i inter—

l)

vjuundersökningen på 0,l % signifikansnivå.

Frekvenstabellerna över hushållens uppfattade och förväntade änd— ringar i prisnivån enligt den grafiska framställningen i tabeller— na l0—ll visar att svaren är starkt koncentrerade till multipler av fem, främst till alternativet l0 och l5 procents inflation.

Man kan emellertid tänka sig att ett svar på t.ex. l0 procent re— presenterar ett slags genomsnittsvärde för ett intervall som om— fattar talen närmast kring l0. Detta heltal skulle då inte stå för en punktskattning utan utgör snarare en approximation för ett intervall som går från kanske 7—8 till l2-l3 procent, där l0 är medelvärdet för skattningen och därmed också den siffra, som

intervjupersonen väljer att lämna som svar.

Om nu prisuppfattningen inte är normalfördelad, vilken fördelning har den då? Något svar på den frågan skall inte lämnas här inom ramen för prisregleringskommitténs undersökning. Utländska stu- dier har för övrigt inte kommit fram till något entydigt svar. Det finns ett betydande antal statistiska fördelningar som skul- le kunna prövas, men ingen fördelning förefaller på förhand

lämplig av teoretiska skäl.

Ett sätt att belysa fördelningens utseende är att beräkna dess snedhet och excess.2) Dessa värden presenteras i tabell 32 för den uppfattade och förväntade inflationen enligt de svar som gavs av män, kvinnor och samtliga. När en fördelning är heltsym— metrisk, såsom normalfördelningen, är snedhetsmåttet 0. Excess mäter toppigheten hos fördelningen. Detta mått är 3,0 för nor— malfördelningen. Tabell 32 visar att samtliga svarsgrupper har en positiv snedhet. Detta innebär att fördelningarna utmärkts av många svar med låga värden och få svar med mycket höga värden. Detta resultat sammanfaller med bilden i tabell l0-ll.

l) Ett liknande resultat har visats för Livingstons data av Carlson (l975). Livingstons data representerar dock ett helt annat svars material än det svenska som undersöks här. Se avsnitt 3.2.

2) Snedhet definieras som m3/m23/2

, där m3 är det tredje och m2 det andra centralmomentet. Excess eller toppighet definieras

som m4/må, där m4 är det fjärde centralmomentet.

Beräkningarna av excess i tabell 32 visar på fördelningar som är toppigare än normalfördelningen. Detta gäller för samtliga svars— grupperingar. Denna bild av fördelningar med positiv snedhet och mer toppigt utseende än normalfördelningen har även framkommit i Carlsons (l975) undersökning av amerikanska data över prisför- väntningar. Det svenska materialet visar att den uppfattade in- flationstakten har ungefär samma snedhet och excess som den för— väntade inflationstakten.

Det har tidigare framgått att kvinnor och män har olika bedöm— ningar av den uppfattade och förväntade inflationstakten. De skiljer sig också åt beträffande andelen ”vet ej” svar. Enligt tabell 32 har fördelningarna för kvinnornas svar dessutom större snedhet än männens fördelningar. Det finns således anledning att

misstänka att de svar som männen och kvinnorna lämnar kan vara hämtade från olika fördelningar. Det är därför av intresse att testa om det föreligger homogenitet mellan männens och kvinnornas sätt att uppfatta och förvänta inflationstakten. En sådan test visar att fördelningarna för männens prisuppfattning skiljer sig signifikant från kvinnornas fördelningar vid en signifikansnivå

på 0,l %.1)

Den viktigaste slutsatsen av detta avsnitt är att den uppfattade och förväntade inflationstakten inte följer en normalfördelning. Fördelningarna för de olika svarsgrupperna rörande prisuppfatt- ningen har en positiv snedhet och ett toppigare utseende än nor—

1) Det bör observeras att detta är en test rörande homogenitet hos två fördelningar. En annan typ av test rörande skillnader mellan männens och kvinnornas uppfattade och förväntade infla— tionstakt är att undersöka om medelvärdena för den uppfattade och förväntade inflationstakten skiljer sig signifikant. En sådan test visar att medelvärdena skiljer sig Signifikant åt för den uppfattade inflationstakten för samtliga tre regioner. För den förväntade inflationstakten gäller detta for storstads— länen men ej för svaren för övriga län och skogslänen. Detta resultat gäller för de svar som angavs med ett numeriskt varde i intervallet l till 50 %. Testerna är utförda på 0,l%-nivån.

malfördelningen. Fördelningarna för'prisuppfattningen hos män förefaller vara en annan än fördelningen för kvinnornas svar. En praktisk rekommendation för analysen av prisförväntnings- bildningen är att tekniken att överföra kvalitativa prisför— väntningsdata till kvantitativa värden med hjälp av antagan— det om en normalfördelning av prisförväntningarna bör betraktas med en viss tveksamhet.

7 SAMMANFATTNING AV UNDERSÖKNINGENI)

Den intervjuundersökning som presenterats här pekar på en rad re- sultat. Den fundamentala slutsatsen är att de svenska hushållen hyser en uppfattning om såväl den historiska utvecklingen av pri— serna som om den framtida utvecklingen vilken de i flertalet fall kan uttrycka i kvantitativa termer. Det är av ett grundläggande in- tresse för debatten om konjunkturpolitiken att kunna fastslå detta.

Undersökningen har således visat att hushållen har vissa bedöm—

ningar rörande inflationens historiska utveckling och hyser vis- sa inflationsförväntningar. På detta generella plan sammanfaller resultaten med den accepterade uppfattningen inom den stabilise- ringspolitiska litteraturen. En närmare granskning av resultaten visar på några nya och speciella slutsatser. Följande förhållan- de är av intresse.

Precisionen i prisuppfattningen. Genomsnittsvärdet för den uppfat- tade inflationstakten låg mycket nära den faktiskt registrerade prisändringen. Det är frestande att säga förvånansvärt nära. De hushåll som svarade hade i genomsnitt en mycket god bedömning av tillväxten i prisnivån. Det finns föga stöd för uppfattningen att allmänheten har någon typ av inflationsillusion, dvs. att man inte är medveten om eller är svagt medveten om förändringstakten i pris— nivån. Precisionen hos allmänhetens prisförväntningar var dock in- te lika god som hos den uppfattade inflationstakten. Den förvänta— de inflationstakten var förvisso lägre än den uppfattade, men den faktiska inflationstakten var i sin tur klart lägre än den för- väntade.

Skillnader i prisuppfattningen. Undersökningen visade att det i vissa fall fanns markanta skillnader i bedömningen av prisrörel— serna mellan olika grupperingar inom urvalspopulationen. De kla- raste differenserna existerade mellan män och kvinnor och mellan olika åldrar. Kvinnorna hade som regel de högsta Skattningarna

l) En sammanfattning på engelska av några centrala resultat av

undersökningen finns i Jonung (l980).

av prisutvecklingen, vilket närmast kan förklaras med att kvin— nor svarar för merparten av livsmedelsinköpen. Priserna på livs- medel steg snabbare än övriga komponenter av konsumentprisindex under l977. Alder framstår vid sidan av kön som en väsentlig för— klaringsfaktor. Med stigande ålder blir prisförväntningarna lägre. Den uppfattade inflationstakten var emellertid densamma för alla åldersgrupperingar. övriga indelningar efter bostadsort, inkomst och barnantal gav inte upphov till några signifikanta skillnader

i inflationsuppfattningen.

Osäkerhet. Hushållen visade en betydande osäkerhet när de skulle

göra en numerisk skattning av prisutvecklingen, vilket framgår av den stora andelen "vet ej" svar. De kvalitativa frågorna orsakade däremot inte något liknande resultat - andelen ”vet ej” svar var försvinnande liten. Osäkerheten föreföll dessutom vara ungefär lika stor för den uppfattade som för den förväntade inflations- takten.

Spridningen. Intervjupersonerna hyste olika uppfattning om infla- tionsutvecklingen. Standardavvikelsen för svarsvärdena var i de flesta fall omkring hälften så stor som den genomsnittliga bedöm— ningen av inflationstakten. Några större skillnader i spridning mellan olika grupper kunde inte registreras. Praktiskt taget alla svar låg inom området l till 50 procents årlig tillväxt i pris- nivån. Inom detta intervall var multipler av fem det helt domi— nerande svarsalternativet. Statistiska tester visade att fördel— ningen av prisuppfattningen inte var normalfördelad.

Den uppfattade inflationstaktens betydelse. En rad ekonometriska tester klargjorde att den uppfattade inflationstakten var den mest centrala förklaringsfaktorn för den förväntade inflationstakten. Denna slutsats är konsistent med uppfattningen att prisförvänt— ningsbilden är starkt influerad av ett autoregressivt element. Regressionsberäkningar visade också att ålder samt förväntningar om andra makroekonomiska variabler är signifikant relaterade till den uppfattade inflationstakten. Det bör också påpekas att un- dersökningen inte kan användas för att diskriminera mellan olika hypoteser rörande inflationsförväntningarnas tillkomst.

Det finns ingen svensk eller utländsk undersökning som är direkt jämförbar med den studie som presenterats här. Resultaten från denna granskning är emellertid i relevanta delar samstämmiga med

i)

slutsatser från olika utländska studier.

Diskussionen här ovan har byggt på en enda intervjuundersökning. Det går därför inte att säga i vilken utsträckning som resultaten är av mer allmän giltighet. Det är av största vikt att det görs kontinuerliga studier av den svenska allmänhetens inflationsupp- fattning. Tillgången till sådana serier är en förutsättning för att få ökade kunskaper om inflationsförväntningsbildningen.

l) Den uppfattade och förväntade inflationens utveckling under åren l978-l980 belyses i bilaga 4 som också gör jämförelser med resultaten som presenterades i denna bilaga.

TABELLER

10

11

12

13

14

Sid.

Teorier för inflationsförväntningsbildningen ....... 257

Några ekonometriska studier som utnyttjar di- rekta mått på inflationsförväntningar .............. 258

Prisregleringskommitténs intervjuundersökning

av hushållens uppfattning rörande den uppfat- tade och den förväntade prisutvecklingen i januari 1978 ....................................... 259

Inflationstakten i Sverige l972—l978 ............... 260

Hushållens uppfattning om prisutvecklingen un— der de senaste 12 månaderna, dvs. under 1977, samt hushållens förväntningar om prisutveck- lingen under de närmaste 12 månaderna, dvs.

under 1978 ......................................... 260

Ålder och uppfattad samt förväntad prisutveck- ling. Svaren på fråga T1 och T3 .................... 261

Hushållsinkomsten och uppfattad samt förvän- tad inflation. Svaren på fråga T1 och T3 ........... 262 Fördelningen av intervjusvaren på fråga T2 och T4 för den uppfattade och förväntade prisutvecklingen. Uppdelning efter kön ............. 263

Uppfattad och förväntad inflationstakt. Fre— kvenstabell för fråga T2 och T4 för svar som angav ett numeriskt värde för ökning i priser- na enligt könsuppdelning ........................... 264

Allmänhetens uppfattning av inflationstakten under 1977. Frekvensdiagram för de svar som angavs med ett numeriskt värde ..................... 265

Allmänhetens förväntade inflationstakt under l978. Frekvensdiagram för de svar som angavs med ett numeriskt värde ............. , ............... 266 Allmänhetens uppfattning om prisutveckningen under de senaste 12 månaderna, dvs. under 1977, samt allmänhetens förväntningar om prisutveck- lingen under de närmast kommande l2 månaderna, dvs. under 1978. Uppdelning efter kön och bo- stadsort för de svar som angavs med ett nume-

riskt värde ................... . ................... 267

Uppfattad och faktisk inflationstakt under december-februari l977-l978. Svaren på fråga T2 ................................................ 268

Förväntad och faktisk inflationstakt under december-februari 1978—l979. Svaren på fråga T4 ................................................ 268

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

Sid. Ålder och uppfattad inflationstakt under 1977 samt förväntad inflationstakt under 1978 för de svar som angavs med ett numeriskt värde .......... 269 Alder och uppfattad inflationstakt för 1977 samt förväntad inflation under 1978 ................. 270 Sambandet ålder och förväntad inflationstakt. Tre schematiska förlopp ............................. 270 Hushållsinkomsten under år 1976 och uppfatt— ningen om inflationsutvecklingen under 1977 samt inflationsförväntningarna för 1978 för de svar som angavs med ett numeriskt värde .......... 271 Barnantal och uppfattad inflationstakt under 1977 samt förväntad inflationstakt under 1978 för de svar som angavs med ett nume—

riskt värde ......................................... 272

Den uppfattade inflationstakten under 1977. Frekvenstabell för de svar som angavs med intervall ........................................... 273

Den förväntade inflationstakten under 1978. Frekvenstabell för de svar som angavs med intervall ........................................... 274

Uppfattad och förväntad inflationstakt. Fre- kvenstabell för de svar som angavs med ett intervall enligt könsfördelning ...................... 275 Uppfattad och förväntad inflation enligt de svar som angavs med intervall och med ett numeriskt värde. Svar på fråga T2 och T4 ............ 276 Kön, region och uppfattad samt förväntad in— flation enligt de svar som angavs med inter— vall. Svar på fråga T2 och T4 ....................... 277

Alder och uppfattad samt förväntad inflations- takt för de svar som angavs med intervall. Svar på fråga T2 och T4 ............................. 278 Hushållsinkomsten under år 1976 och uppfatt— ningen om inflationsutvecklingen under 1977 samt inflationsförväntningarna för 1978 för de svar som angavs med ett intervall. Svar på fråga T2 och T4 .................................. 279

Den uppfattade och förväntade inflationstak- tens bestämningsfaktorer. Skattning av mo— dell 1 och modell 2 ................................. 280 Den förväntade inflationstaktens bestämnings— faktorer. Skattning av modell 3 och modell 4 ........ 281

Den uppfattade och förväntade inflationens be- stämningsfaktorer. Ovägd och Vägd analys av svaren som angav 5-20 procents förväntad in- flation ............................................. 282

30 Attitydfrågorna rörande den framtida ekonomiska Sid. utvecklingen i statistiska centralbyråns under- sökning av hushållens inköpsplaner i januari 1978 ............................................... 283

31 Den förväntade inflationens bestämningsfaktorer för svaren som angav 5—20 procents förväntad in— flation. En test av modell 5 ....................... 284 32 Snedhet och excess hos den uppfattade och för- väntade inflationstakten ........ ...... ............. 234

Tabell 1. Teorier för inflationsförväntningsbildningen. p9 är den förväntade och pa den faktiska tillväxten i prisnivån, på+1 står för den förväntade inflationen för perioden t+l som hålls vid tidpunkten t

______._________.__________________________________________________._______________ Autoregressiva förväntningar: Förväntningar baserade på enbart tidigare inträffade prisändringar.

Generell form: på+1 = 2 "|: . 0 Wi pt—i där wi är en Vikt

Extrapolativa/regressiva förväntningar: e _ a a _ a pt+i —00 + al ' pt +Q(2 ' (pt pt-l)

Förväntningarna är grundade på den tidigare inträffade prisändringen,

| sou 1981:41 Bilaga 3 257 f

] pg, plus en korrektion för trendutvecklingen av prisnivån, där ”2 (på - p2_1) 1

är korrektionen för trenden.

Några specialfall:

oo = l, a] = 1, 02 > 0 extrapolering av trenden 00 = 0, G] = 1, ”2 ( 0 regressiva förväntningar : ”2 = 0, a] = 1 statiska förväntningar Q C)

Adaptiva förväntningar ("error-learning"):

e e a e

pt+1 - pt = B (pt - pt)

Förändringen i prisförväntningarna mellan tidpunkten t och t+l, (Pi+1 på), är en funktion av den tidigare periodens prognosfel, där (på - på) är prognosfelet och B en parameter.

Rationella förväntningar:

Förväntningar grundas på tillgänglig ”relevant" information vid prognostill— fället (It), dvs.inte på enbart tidigare inträffade ändringar i prisnivån.

e _ &_ pt+l " E (pt' It)

Rationella förväntningar minimerar det förväntade värdet av skillnaden mellan den förväntade och den faktiska inflationstakten:

. e 2 min E (pt - på) , dvs på = E (på)

Tabell 2. Några ekonometriska studier som utnyttjar direkta mått på inflationsförväntningar

Typ av Författare Årtal Syftet med undersökningen förväntningsdata

Livingstons data Turnovsky 1970 Test av olika inflationsförväntningshypoteser.

- - Turnovsky och Wachtel 1972 Test av effekter av inflationsförväntningar på priser och löner.

- Gibson 1972 Test av effekter av inflationsförväntningar på räntesatser.

-"- Pyle 1972 Test av effekter av inflationsförväntningar på räntesatser.

- - Jacobs och Jones 1980 Test av olika inflationsförväntningsteorier.

SRCdata Juster och Wachtel 1972 Test av effekten av inflationsförväntningar på konsumtion och sparande.

- de Menil och Bhalla 1975 Test av effekter av inflationsförväntningar på lönebildningen.

Wachtel 1977 Test av inflationsförväntningars effekter på löner, priser, räntor och konsumtion - - Juster och Taylor 1975 Test av inflationsförväntningars effekter på sparande.

IAESR data Defris och Williams 1979 Test av olika prisförväntningsteorier.

Kommentar: Direkta mått hänför sig till inflationsförväntningar som erhållits genom olika typer av intervjuundersökningar. Livingstons data representerar de tidsserier som sammanställts av Livingston. För en beskrivning se Carlson (l977). SRC data är de tidsserier som konstruerats av Social Research Institute vid University of Michigan. En presentation av dessa finns i bland annat Wachtel (l977).IAESR data är sammanställda av Institute of Applied Economic and Social

Research vid University of Melbourne. Se beskrivningen i Defris och Williams (1979). Se för övrigt diskussionen i

avsnitt 3.3. Referenser till studierna l tabellen finns i litteraturförteckningen.

Tabell 3.

Prisregleringskommitténs intervjuundersökning av hus: hållens uppfattning rörande den uppfattade och den for- väntade prisutvecklingen i januari 1978

Till slut skall jag ställa några frågor på uppdrag av prisregleringskommittén.

Hur anser Ni att priserna i allmänhet har utvecklats under de senaste 12 månaderna? Anser Ni att de har ökat, minskat eller varit ungefär oförändrade?

OKAT MINSKAT VARIT OFURÄNDRADE

Hur många procent anser Ni att de har ökat/minskat? INTERVALL FÅR ANGES

...... procent

98 VET EJ

Hur tror Ni att priserna i allmänhet kommer att utveck- las under de närmaste 12 månaderna? Tror Ni att de kom— mer att öka, minska eller vara ungefär oförändrade?

1 öKA

2 MINSKA

3 VARA OFöRÄNDRADE

4 VET EJ

Hur många procent tror Ni att de kommer att öka/minska? INTERVALL FÅR ANGES

...... procent

98 VET EJ

___—M_—

Kommentar: Frågorna Tl-T4 utgjorde tilläggsfrågor i statistiska centralbyråns undersökning av hushållens inköpsplaner i januari 1978. Det fullständiga frågeformuläret samt en presentation av svaren finns i Statistiska medde- landen P l978:7.2.

År

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

Inflationstakten i procent per år:

(1) (2)

6,0 6,3 6,8 7,5 9,9 11,6 9,8 8,9 10,3 9,6 11,4 12,7 10,0 7,4

Källa: Statistiska meddelanden P l980:8 Kommentar: Inflationstakten i kolumn (1) är beräknad som den årliga

Tabell 5.

procentuella förändringen av totalindex, där totalindex är ett årsgenomsnitt för konsumentpriserna. Inflationstakten är beräknad i kolumn (2) som den årliga procentuella förändringen från december månad till december månad ett år senare. De bägge metoderna ger i stort sett samma inflationstakt.

Hushållens uppfattning om prisutvecklingen under de senaste 12 månaderna, dvs. under 1977, samt hushållens förväntningar om prisutvecklingen under de närmaste 12 månaderna, dvs. under 1978

Svaren på intervjufråga Tl

Intervjupersoner som Antal I procent av to— tror att: tala antalet svar (1) (2) priserna har ökat: 8 232 99 priserna har minskat: 0 0 priserna har varit oförändrade: 42 0,5 vet ej: 31 0,5 Summa 8 305 100 Svaren på intervjufråga T3 Intervjupersoner som Antal I procent av to— tror att: tala antalet svar (1) (2) priserna kommer att öka: 7 610 91,7 priserna kommer att minska: 28 0,3 priserna kommer att vara oförändrade: 503 6,1 vet ej: 157 l,9 Summa 8 298 100

Ålders— QFUPP

18—24 år 25-29 år 30—34 år 35—39 år 40-44 år 45—49 år 50-54 år 55-59 år 30—64 år

Kommentar:

Ålder och uppfattad samt förväntad prisutveckling. Svaren på fråga T1 och T3. Procentuell fördelning inom varje åldersgrupp

Uppfattad prisutveckling under de Förväntad prisutveckling under de senaste 12 månaderna. närmaste 12 månaderna. Intervjupersoner som anser att Intervjupersoner som anser att priserna har: priserna kommer att: ökat: minskat: varit vet ej: öka: minska: vara vet ej: oföränd- oföränd- rade: rade: (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) (9) 99,1 0 0,5 0,4 93,3 0,4 5,2 1,1 99,4 0 0,5 0,1 95,0 0 3,6 1,4 99,6 0 0,3 0,1 94,1 0,2 5,1 0,3 99,0 0 0,1 0,9 93,0 0,2 4,6 1,2 99,7 0 0,2 0,2 94,2 0 5,0 0,8 98,4 0 0,7 0,8 91,6 0,1 6,2 2,1 99,3 0 0,1 0,6 91,0 0,6 7,0 1,4 98,5 0 0,6 0,9 87,9 0,7 6,6 4,8 99,3 0 0,5 0,2 88,6 0,3 7,8 3,2 98,7 0 0,7 0,6 86,2 0,7 8,9 4,2 97,7 0 1,7 0,7 82,1 0,7 10,6 6,6 99,1 0 0,5 0,5 91,6 0,3 6,0 2,1

På grund av avrundning är summan av kolumnerna (2)-(5) inte nödvändigtvis lika med 100. Bortfallen har inräknats i gruppen "vet ej". Ett fåtal perso- ner i intervallen "17 år eller yngre" och ”75 år eller äldre" är inte med- tagna vid beräkningen av tabellen.

Tabell 7. Hushållsinkomsten och uppfattad samt förväntad inflation. Svaren på fråga T1 och T3. Procentuell fördelning inom varje inkomstgrupp

Inkomst per år i Uppfattad inflationstakt under de 12 senaste mån. Förväntad inflationstakt under de närmaste 12 mån. 1 000 tal kronor Intervjupersoner som tror att priserna har: Intervjupersoner som tror att priserna kommer att:

ökat minskat varit oför- "vet ej" öka minska vara oför- "vet ej ändrade ändrade (1) (4 (5) 7) 9

1.3 0.4 90.2 0.4 7.2 2.1 0.6 1.2 min. 85.7 0.2 7.4 5.8 1.1 0.2 88.1 0.7 8.6 2.5 0.4 0.5 88.7 0.3 7.0 4.0 0.7 0.6 93.4 0.3 5.2 1.1 0.3 0.2 91.4 0 7.5 1.1 0.3 0.4 93.8 0.4 5.2 0.7 0.3 0 94.3 0.1 4.7 0.9 0.5 0 94.5 0.4 4.8 0.4 0.4 0.2 max.95.2 0.4 4.1 0.2

mindre än 10 min. 98.3 10 — 20 min. 98.3 20 - 30 98.7 30 - 40 99.1 40 - 50 98.7 50 - 60 99.5 60 80 99.4 80 - 100 max. 99.7 100 - 120 99.5 mer än 120 99.4

OOOOOOOOOO

Tabell 8. Fördelningen av intervjusvaren på fråga T2 och T4 för den uppfattade och förväntade prisutvecklingen. Uppdelning efter kön

_______________________________________________________________________________________

Absolut fördelning:

Svarsalternativ Uppfattad inflationstakt: Förväntad inflationstakt: Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt (1) (2) (3) (H) (5) (6) __________________________________________________________________________________

Svar som angavs med ett numeriskt värde: 2 401 1 870 4 271 2 376 1 816 4 192

Svar som angavs med intervall: 1 373 894 2 267 1 135 753 1 888

Svar: ”vet ej” 569 1 113 1 682 519 995 1 514 ____________________________________________________________________

1 Totala antalet svar: H 343 3 877 8 220 N 030 3 569 7 594

, ______________________________________________________,_____.__._______________._______

___________________.__————-————____________________.___.———- i Relativ fördelning:

* Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt 1 Svar som angavs med ett numeriskt värde: 55,3 % 48,2 % 52,0 % 59,0 % 51,0 % 55,2 % Svar som angavs med intervall: 31,6 % 23,l % 27,6 % 28,2 % 21,1 % 24,9 % Svar: "vet ej" 13,1 % 28,7 % 20,5 % l2,9 % 27,9 % 19,9 % Totalt 100 100 100 100 100 100

Kommentar: Se tabell 3 för en beskrivning av intervjufrågorna. Ovanstående tabell bygger på tabell 9 och 22. Svar som angav att priserna har varit eller kommer att vara oförändrade och att priserna har minskat eller kommer att minska är uteslutna från tabell 8 och 9. Det är ett mycket litet antal svar som utelämnats utom vad gäller svarsalternativet att priser— na kommer att vara oförändrade på fråga T3. Se tabell 5. Det finns an— ledning att tro att åtskilliga intervjupersoner här har blandat ihop nivå och förändringstakt och många gånger menat att inflationstakten — inte prisnivån — kommer att vara oförändrad. Se resonemanget i av- snitt 4.3.

Tabell 9. Uppfattad och förväntad inflationstakt. Frekvenstabell för fråga 12 och T4-. för svar som angav ett numeriskt värde för ökning i priserna enligt könsuppdelning

Inflationstakt Uppfattad inflationstakt Förväntad inflationstakt Svar Svar Totala Svar Svar Totala av av antalet av av antalet män kvinnor svar män kvinnor svar

(1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) l l 0 l 3 l 4 2 7 2 9 25 25 50 3 8 21 29 37 33 70 4 6 9 15 14 18 32 5 85 82 167 322 315 637 6 15 11 26 32 15 47 7 31 15 46 46 31 77 8 52 20 72 107 50 157 9 15 10 25 46 17 63 10 718 584 1302 1135 768 1903 11 10 4 14 11 3 14 12 141 49 190 68 27 95 13 164 56 220 30 11 41 14 44 16 60 16 2 18 15 608 374 982 315 246 561 16 36 31 67 3 4 7 17 47 33 80 5 6 11 18 18 8 26 5 3 8 19 2 2 4 0 0 0 20 252 281 533 101 137 238 21 0 0 0 0 0 0 22 0 2 2 1 0 1 23 0 1 1 0 0 0 24 0 0 0 0 1 1 25 69 121 190 32 55 87 26 - - 0 1 1 27 — — — 1 0 1 28 - - - - 29 - - - 30 43 50 93 9 23 32 35 2 4 6 1 l 2 40 7 18 25 1 4 5 45 0 1 1 — - - 50 11 50 61 9 15 24 60 0 1 1 - - 70 1 1 2 — - - 75 0 4 4 - - 80 O 1 1 - - 90 0 l 1 100 % och

därutöver 8 8 16 l 3 4

Antal Svar

1 300

1 200

1100

1 000

900

800

700

600

500

400

300

200

100

Tabell 10. Allmänhetens uppfattning av infla- tionstakten under 1977. Frekvensdia— gram för de svar som angavs med ett numeriskt värde. Diagrammet omfattar de svar som ligger inom intervallet 1-50 procents ökning per år

266 Bilaga 3 SOU 1981:41 Tabell 11. Allmänhetens förväntade inflationstakt under 1978. Frekvensdiagram för de svar Antal . .. . Sva, som angavs med ett numeriskt varde. Dia- & grammet omfattar de svar som ligger inom 1300 intervallet 1-50 procents ökning per år 1200 1100 1000 900 800 700 600 500 400 300

200 100 I I _ I

01 2 3 4 5 6 7 8 9101112131415161718192021222324252627 30 35 40 50

Tabell 12. Allmänhetens uppfattning om prisutvecklingen under de senaste 12 månaderna, dvs. under 1971 samt allmänhe- tens förväntningar om prisutvecklingen under de när- mast kommande 12 månaderna, dvs. under 1978. Uppdel- ning efter kön och bostadsort för de svar som angavs med ett numeriskt värde. Procentuell ökning per år. Standardavvikelsen inom parentes.

Uppfattad inflationstakt:

Bostadsort Män Kvinnor Samtliga

Storstadslän: 13.93 (5.86) 15.64 (8.53) 14.73 (7.29) Skogslän: 13.49 (5.44) 15.84 (9.85) 14.49 (7.72) övriga län: 13.71 (5.55) 15.28 (7.94) 14.35 (6.68)

Hela landet: 13.75 (5.65) 15.54 (8.58) 14.53 (7.13)

Förväntad inflationstakt:

Bostadsort Män Kvinnor Samtliga

Storstadslän: 10.64 (4.50) 11.52 (6.42) 11.04 (5.48) Skogslän: 10.22 (4.36) 11.10 (7.31) 10.60 (5.81) övriga län: 10.69 (5.65) 11.30 (6.57) 10.94 (6.05) Hela landet: 10.58 (5.00) 11.35 (6.65) 10.92 (5.79)

___—________——————-—————

Kommentar: Tabellen omfattar de svar som ligger inom intervallet 1-50 procents ökning per år enligt tabell 9. Antalet svar som därigenom uteslutits är utomordentligt litet. Svaren beträffande den uppfattade inflationstakten byg- ger på sammanlagt 4 247 svar, därav 2 392 av män och 1 855 av kvinnor. Svaren rörande den förväntade infla- tionstakten omfattar 4 187 svar, därav 2 375 av män och 1 812 av kvinnor.

Tabell 13, Uppfattad och faktisk inflationstakt under december-februari 1977—1978. Svaren på fråga 12. Procent per år.

___—___— __...

Uppfattad infla- ökning i konsumentprisindex ökning av livsmedelspriserna tionstakt enligt intervjuundersök— dec l976— jan 1977— feb 1977- dec 1976— jan 1977— feb l977" ningen för 1977 dec 1977 jan 1978 feb 1978 dec 1977 jan 1978 feb 1978

(1) ' (2) (3) (A) (5) (6) (7) _____.__________________________________________________________________________________

14,5 13,1 14,2 14,1 16,2 16,7 16,4

Källa: Kolumn (1) se tabell 12, övriga kolumner statistiska centralbyråns kon— sumentprisindex,

Kommentar: Vid procentuella jämförelser över årsskiftet har frånräknats effekterna av att indextalen justerats mellan december och januari med anledning av bl.a. under det gångna året inträffade förändringar i konsumtionens sammansättning. Tar man hänsyn till dessa justeringar blir som regel den registrerade inflationstakten några tiondels procent lägre. För pe- rioden januari 1977—1978 anger till exempel långtidsindex en inflations- takt 0,2 procent mindre än i tabellen här ovan. Undersökningsperioderna för konsumentprisindex för 1978 var den 9-15 januari samt den 13—19 feb- ruari. Intervjuundersökningen genomfördes under perioden 16-23 januari 1978.

Tabell 14. Förväntad och faktisk inflationstakt under december—februari 1978—1979. Svaren på fråga T4. Procent per år.

Förväntad infla— ökning i konsumentprisindex Ökning av livsmedelspriserna tion enligt in— tervjuundersök- dec l977- jan 1978— feb 1978— dec 1977— jan l978— feb 1978- ningen för 1978 dec 1978 jan 1979 feb 1979 dec 1978 jan 1979 feb 1979 (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) ____________________________________________________________________________________ 10,9 7,6 5,9 5,6 6,0 3,8 3.3

M..—_

Kä11a: Se tabe11 13.

Kommentar: Se kommentar till tabell 13. Undersökningsperioderna för konsument- prisindex för 1979 var den 15—21 januari samt den 12—18 februari.

Tabell 15. Ålder och uppfattad inflationstakt under 1977 samt förväntad infla—

tionstakt under 1978 för de svar som angavs med ett numeriskt värde. Standardavvikelserna inom parentes.

Uppfattad inflations- Antal Förväntad inflations— Antal takt under 1977 i % svar takt under 1978 i % svar

(2) (3) (4) (5)

29 34 39 44 49 54 59 64 69 74

14,87 573 max. 11,46 583

13,83 481 11,09 480 år . 14,95 578 11,44 593 år 14,53 474 11,19 461 år 14,76 342 11,01 345 år 14,30 361 10,73 357 år 14,24 364 10,93 371 år 14,52 387 10,19 351 år 14,72 270 10,52 264 år 14,70 241 9,81 231 år 14,15 171 min. 9,45 146

Genomsnittsvärdet: 14,53 (7,13) Genomsnittsvärdet: 10,92 (5,79)

————_______—______—__

Kommentar: Tabellen omfattar de svar som ligger inom intervallet 1-50 procents okning per år. Antalet svar som därigenom uteslutits är utomordentligt litet. Tabellen bygger på sammanlagt 4 247 svar, därav 2 392 av män och 1 855 av kvinnor.

Ett svar i intervallet 1—17 år och fyra svar i intervallet 75-99 år är inte medtagna i kolumn (2). Två svar i intervallet 0-17 år och tre svar 1 intervallet 75—99 år är inte medtagna i kolumn (4). Dessa uppgifter in- går dock i genomsnittsvärdena längst ned i tabellen.

Procent 16 - Uppfattad inflationstakt 15 för 1977

10 Förväntad inflationstakt under 1978

18—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—74

Källa: Se tabell 15.

Tabell 17. Sambandet ålder och förväntad inflationstakt. Tre schematiska förlopp

Förväntad in- Förväntad in- Förväntad in- flationstakt flationstakt flationstakt Ålder Ålder Ålder

Tabell 18. Hushållsinkomsten under år 1976 och uppfattningen om inflations- utvecklingen under 1977 samt inflationsförväntningarna för 1978 för de svar som angavs med ett numeriskt värde. Standardavvikel- serna inom parentes.

Inkomst per år i Uppfattad inflationstakt Förväntad inflationstakt 1 000 tal kronor under 1977 i procent under 1978 i procent

(1) (2) (3) mindre än 10 14,57 11,33 10 - 20 14,28 10,24 20 30 14,36 10,52 30 40 14,59 10,80 40 50 . 15,24 11,40 50 60 14,47 10,70 60 80 14,49 11,17 80 100 14,47 10,73 100 - 120 ' . 13,74 10,51 mer än 120 14,60 11,09

ingen inkomst 14,11 min. 9,22

uppgift saknas om 14,85 8 74) max. 11,44 inkomSten ................................

Uppfattad genomsnitt— Förväntad genomsnitt- lig inflationstakt: 14,53 lig inflationstakt: 10,92

Totala antalet svar 4 247 Totala antalet svar 4 187

Kommentar: Tabellen omfattar de svar som ligger inom intervallet 1—50 procents ökning per år. Antalet svar som därigenom uteslutits är utomor— dentligt litet. Tabellen bygger på sammanlagt 4 247 svar, därav 2 392 av män och 1 855 av kvinnor. Hushållens inkomster omfattar lön, rörelseinkomster och pension innan skatten var dragen. Det föreligger endast 27 svar från gruppen "ingen inkomst" i kolumn (2) och 32 svar i kolumn (3) vilket i bägge fallen motsvarar mind- re än en procent av det totala antalet svar. Uppgifterna för denna kategori i tabellen bör därför användas med försiktighet.

Tabell 19. Barnantal och uppfattad inflationstakt under 1977 samt förväntad inflationstakt under 1978 för de svar som angavs med ett numeriskt värde. Standardavvikelsen inom parentes.

Uppfattad infla— Antal Förväntad infla— Antal tionstakt under svar tionstakt under svar 1977 i procent 1978 i procent (1) (2) (3) (4) Utan barn: 14,37 (7,16) 2 532 10,66 (5,74) 2 458 Med barn: 14,77 (7,09) 1 715 11,28 (5,84) 1 729 Sammantaget: 14,53 (7,13) 4 247 10,92 (5,79) 4 187

Kommentar: Tabellen omfattar de svar som ligger inom intervallet 1—50 procents ökning per år. Antalet svar som därigenom uteslutits är utomordentligt litet. Gruppen "med barn" omfattar barn som ännu ej fyllt 18 år.

Tabell 20. Den uppfattade inflationstakten under 1977. Frekvenstabell för de svar som angavs med intervall. Procent per år.

Interval 1 gränser övre: 3 4 17 18 19 20 22 23 25 27 28 33

Undre:

25 30 35 40 50

Summa: 14 72 15 285 17 174 57 41 775 30

Kommentar: Tabellen omfattar svar som ligger mellan1 och 60 procents inflation under 1977. Tre svar angav en övre inter- vallgräns större än 60 procent Dessa svar har tilldelats 60 som övre intervallgräns.

Tabell 21. Den förväntade inflationstakten under 1978. Frekvenstabell för de svar som angavs med intervall. Procent per år.

Intervallgränser: Summa: övre: 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 25 30 40 50 60 Undre:

49 6 9 "| 65

48 58 27 19 404 1 19 528 45 7 8 60 92 1 15 103 24 99 4 1 128 30

10 11 97 2 1 393 81 1 1 587 11 4 4 12 19 4 20 1 44 13 6 3 1

14 1 15 1 2 16 1 17 18 1

19 20 18 11 1 3

1 0 0 25 7 1 8 6 1 2

,— m (" (T Or—NMQLDKDINQ

N 63 os

124 2 132

.-—.—m.—m

30 6 35 1 40 2

51) . ._ ___ ___—___4—4—

Summa: 6 49 49 84 62 75 119 25 557 11 108 21 11 437 2 4 9 O 208 21 19 8 3 1 1889

Kommentar: Tabellen omfattar svar som ligger mellan 1 och 60 procents förväntad inflation under 1978. Ett svar avgavs med en övre intervallgräns större än 60 procent. Detta svar har tilldelats 60 som övre intervallgräns.

Tabell 22. Uppfattad och förväntad inflationstakt. Frekvenstabell för de svar som angavs med ett intervall enligt könsfördelning

Inflationstakt Uppfattad inflationstakt: Förväntad inflationstakt: Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) 0 0 0 0 O 0 0 1 0 0 0 0 0 0 2 0 0 0 3 3 6 3 10 7 17 28 34 62 4 13 11 24 39 38 77 5 16 5 21 30 19 49 6 27 15 42 61 29 90 7 21 10 31 52 19 71 8 137 115 252 277 228 505 9 65 29 94 103 36 139 10 23 9 32 33 18 51 11 124 58 182 80 30 110 12 14 3 17 8 0 8 13 432 273 705 258 158 416 14 99 36 135 20 9 29 15 75 48 123 38 46 84 16 23 18 41 3 2 5 17 11 5 16 2 3 5 18 200 138 338 80 50 130 19 10 6 16 1 0 1 20 6 7 13 1 2 3 21 1 1 2 0 0 0 22 1 0 1 O 0 0 23 25 32 57 9 9 18 24 1 0 1 0 0 0 25 7 17 24 3 8 11 26 0 l l 0 0 0 28 14 22 36 1 6 7 30 2 0 2 0 1 1 33 2 1 3 0 0 0 35 12 16 28 3 3 6 38 1 3 4 2 O 2 40 0 1 1 0 0 0 43 0 1 1 0 O 0 45 1 6 7 0 2 2 Totala antalet svar: 1 373 894 2 267 1 135 753 1 888

___—___—

KOmmentar: Tabellen består av genomsnittsvärden för den undre och den övre

intervallgränsen som intervjupersonerna angav. Svaren har av— rundats till närmaste heltal.

Tabell 23. Uppfattad och förväntad inflation enligt de svar som angavs med intervall och med ett numeriskt värde. Svar på fråga T2 och T4. Standardavvikelsen inom parentes.

Uppfattad infla- Genomsnittlig Förväntad infla- Genomsnittlig tionstakt för 1977 längd på inter— tionstakt för 1978 längd på inter— Procent per år vallsområdet Procent per år vallsområdet Procentenheter Procentenheter

(l) (2) (3) (4)

Intervall-

svar:

13,05 (5,64) 4,34 (2,56) 9,74 (4,81) 3,91 (2,47)

Svar med ett numeriskt värde:

14,53 (7,13) - 10,92 (5,79) -

Kommentar: Tabellen omfattar de svar som angavs med intervall belägna inom området 1-50 procents ökning i priserna per år. Antalet svar som uteslutits är mycket lågt. Den genomsnittliga läng- den på intervallområdet är beräknad som skillnaden mellan den övre och undre intervallgränsen för svaren. Kolumnerna (1) och (2) för intervallsvaren är baserade på 2 267 svar och kolumnerna (3) och (4) på 1 888 svar. Konstruktionen av sva- ren med ett numeriskt värde är beskriven i kommentaren till tabell 12.

Tabell 24. Kön, region och uppfattad samt förväntad inflation enligt de svar som angavs med intervall. Svar på fråga 12 och T4. Standardavvikelsen inom

parentes Män: Kvinnor:

Bostadsort Uppfattad infla- Genomsnittlig Uppfattad infla- Genomsnittlig

tionstakt 1977 intervallängd tionstakt 1977 intervallängd

(l) (2) (3) (4) (5)

Storstadslän 12,74 (5,01) 4,12 (2,53) 13,73 (6,10) 4,77 (2,72) Skogslän 12,26 (4,90) 3,91 (2,25) 13,79 (7,02) 4,96 (2,91) övriga län 12,60 (4,76) 4,07 (2,32) 13,72 (6,93) 4,71 (2,73) Hela landet 12,60 (4,88) 4,06 (2,39) 13,74 (6,58) 4,77 (2,75)

Förväntad infla- Förväntad infla— tionstakt 1978 tionstakt 1978 Storstadslän 10,02 (4,72) 3,82 (2,55) 9,71 (5,01) 4,20 (2,46) Skogslän 9,50 (4,71) 3,55 (2,35) 10,86 (6,80) 4,54 (2,49) övriga län 9,33 (3,82) 3,59 (2,30) 9,69 (5,23) 4,25 (2,59) Hela landet 9,64 (4,37) 3,68 (2,42) 9,87 (5,40) 4,27 (2,51)

Kommentar:Se kommentaren till tabell 22. Jämför med tabell 13 som omfattar de svar som angavs med ett numeriskt värde

Tabell 25. Ålder och uppfattad samt förväntad inflationstakt för de svar som angavs med intervall. Svar på fråga T2 och T4. Längden på intervallområdet 1 procent inom parentes

——_—_______________ Uppfattad inflationstakt under Förväntad inflationstakt under

Ålder 1977: 1978: Män Kvinnor Män Kvinnor

(1) (2) (3) (4) (5) 18 - 24 år 12,51 (4,69) 14,56 (5,52) 10,05 (4,48) 10,63 (4,92) 25 - 29 år 12,91 (4,53) 12,92 (5,17) 11,17 (4,53) 10,84 (4,83) 30 - 34 år 12,78 (4,25) 14,12 (5,11) 10,53 (4,18) 10,47 (4,54) 35 39 år 12,58 (3,96) 13,44 (5,06) 9; 63 (3,24) 9, 75 (4,58) 40 — 44 år 12,61 (3,98) 14,10 (4, 46) 9,30 (3, 57) 10,78 (4,51) 45 — 49 år 13,13 (3,93) 14,56 (4,29) 9,93 (3,58) 9,02 (3,56) 50 - 54 år 12,55 (4,17) 12,92 (4,00) 9,21 (3,43) 8,84 (3,57) 55 - 59 år 13,00 (3,80) 13,20 (4, 54) 9,04 (3,06) 9,13 (3,77) 60 - 64 år 11,72 (3,61) 13,35 (3,78) 8,41 (3,05) 8,73 (3,73) ; 65 - 69 år 13,10 (3,33) 14,50 (5,42) 7,89 (2,59) 8,19 (2,97) 70 - 74 år 10,64 (3,26) 13,00 (4,00) 7,85 (2,73) 8,39 (3,33) Genomsnittsvärde 12,60 (4,88) 13,74 (6,58) 9,64 (4,37) 9,87 (5,4) ___—___ —————-————————_—______.________

Kommentar: Tabellen omfattar de svar som angavs med intervall inom området 1-50 pro— cents ökning per år. Antalet svar som därigenom uteslutits är utomordentligt litet. Jämför med tabell 15 som omfattar de svar som angavs med numeriskt värde.

Tabell 26. Hushållsinkomsten under år 1976 och uppfattningen om inflationsutveck- lingen under 1977 samt inflationsförväntningarna för 1978 för de svar som angavs med ett intervall. Svar på fråga T2 och T4. Längden på in- tervallområdet i procentenheter inom parentes.

Inkomst per år i 1 000 tal kronor

(1)

mindre än 10

10 - 20 20 — 30 30 - 40 40 50 50 60 60 80 80 100 100 120 mer än 120

Kommentar: Se kommentaren till tabell 22. Jämför med tabell 18 som omfattar de svar som angavs med numeriskt värde.

Uppfattad inflationstakt under 1977 i procent: Män

(2)

12,00 11,07 11,74 11,52 13,49 12,33 12,88 12,88 12,32 13,34

Kvinnor

(3)

14,21 14,84 13,66 14,30 13,31 14,07 13,90 13,14 12,43 13,06

9,46 8,92 8,68 9,45 9,90 9,04 9,62

10,40

9,31 10,58

Förväntad inflationstakt under 1978 i procent: Män

(4)

Kvinnor

10,42 10,36 11,56 10,11 9,55 9,46 9,77 10,00 9,40 9,23

Tabell 27. Den uppfattade och förväntade inflationstaktens bestämningsfaktorer. Skattning av modell 1 och modell 2. Standardfelen inom parentes.

Modell l. Uppfattad inflation Modell 2. Förväntad inflation Svarsgrupp: Svarsgrupp: Koefficient I II III I II III a (intercept) 13,670 13,431 13.788 11,821 12,244 11,599 51 (kön) 1,453* 0,975* 1,854* 0,285* 0,159 0.374: 32 (inkomst) 0,143 0,161 0.014 0,338* —0,235 0,542* 33 (inkomst) 0,003 -0,086 -0,118 0,688* 0,308* 0,812* 34 (ålder) -0,010 —0,010 -0,005 "0,061 -0,053 -0,063 RZ 0.012 0.007 0,016 0.026 0,029 0,025 Antal svar 6 019 2 179 4 174 6 513 1 834» 4 679

WWW,—___—

Kommentar: Intervjusvaren har delats upp i tre grupper: (I) samtliga svar, (II) in- tervallsvaren och (III) svaren som angav ett numeriskt värde. Intervjupersonernas inkomster har här delats upp i tre kategorier: låg- inkomsttagare (50 000 kronor och mindre), medelinkomsttagare (50 000 80 000 kronor) samt höginkomsttagare (mer än 80 000 kronor). Inkomst- uppgifterna gäller för hushållets inkomst under 1976. Intervjupersoner som uppgivit att hushållets inkomst är lika med noll har uteslutits ur analysen.

En asterisk markerar en koefficient som är signifikant skild från noll på 5-procentsnivån.

Tabell 28. Den förväntade inflationstaktens bestämningsfaktorer. Skattning av modell 3 och modell 4. Standardfelen inom parentes.

Modell 3. Förväntad inflation Modell 4. Förväntad inflation

Svarsgrupp Svarsgrupp Koeffic19nt 1 11 111 1 11 111 o (intercept) 3,656 3.691 3.702 5,625 5.902 5.510 00 (pu) 0.447* 0.519* 0.446* 0.445* 0.517* 0.443* (0.010) (0.020) (0.013) (0.010) (0.020) (0.013) 01 (kön) -0.020 -0,226 -0,010 (0.130) (0.227) (0.189) 32 (inkomst) 0.019 0.074 0,049 (0.152) (0.259) (0.222) 93 (inkomst) 0.381* 0.221 0.437 (0.156) (0.273) (0.228) 84 _(ålder) -0.049* -0,053* 0.045* (0.004) (0.007) (0.006) 42 0.254 0.371 0.350 0.270 0.397 0.262 Antal svar 6 019 1 101 3 309 6 019 1 101 3 309

W

Kommentar: Se konmentar till tabell 27. pu står för den uppfattade infla- tionstakten.

Tabell 29. Den uppfattade och förväntade inflationens bestämninqs faktorer. Ovägd och vägd analys av svaren som angav 5—20 procents förväntad inflation.

0 (intercept) (l)

Modell 1 Uppfattad inflation ovägda data 12.9 vägda data 12,7 Modell 2 Förväntad inflation ovägda data 11,4 vägda data 11,3 Modell 3 Förväntad inflation ovägda data 4,28 vägda data 4,29 Modell 4 Förväntad inflation ovägda data 5,33 vägda data 5,32

B0 B1 (uppfattad (kön) inflation)

(2) (3)

0,088

- 0,164

0,012

- 0,087

* 0,468 - * 0.468 - * 0.469 —0,029 * 0,470 0,010

0.001 0.004

—0,025 -0,027

* —0,025 *

-0,026

0.001 0,001

0,01 0,01

0,23 0,23

0,24 0,24

Kommentar: Beräkningarna omfattar en sammanslagning av intervallsvaren och de svar som angavs med ett numeriskt värde, dvs. enbart svarsgrupp (III) i tabell 27 och 28. Dessa tabeller bygger på svaren i intervallet 1-50 procents inflation. Se kommentarerna till tabell 27.

Tabell 30. Attitydfrågorna rörande den framtida ekonomiska utvecklingen i statistiska centralbyråns undersökning av hushållens inköps— planer i januari 1978. *

Fråga 43

Fråga 44

Fråga 45

Hur tror Ni den ekonomiska situationen blir i Sverige under de närmaste 12 månaderna? Tror Ni den blir bättre, sämre eller ungefär som nu?

1 BÄTTRE

2 UNGEFAR SOM NU 3 SÄMRE 4 VET EJ

Tror Ni att det under de närmaste 12 månaderna kommer att vara svårare eller lättare att låna pengar i bank eller att få kredit för avbetalningsköp, eller kommer det att vara ungefär som nu?

1 LÄTTARE 2 UNGEFÄR SOM NU 3 SVÅRARE 4 VET EJ

Tror Ni att arbetslösheten i Sverige under de närmaste 12 månaderna kommer att minska, öka eller vara ungefär som nu?

1 MINSKA 2 UNGEFAR SOM NU 3 ÖKA 4 VET EJ

En närmare beskrivning av svaren på dessa frågor finns i Hushållens inköpsplaner januari 1978, Statistiska meddelanden P. 1978 7.2

Tabell 31. Den förväntade inflationens bestämningsfaktorer för svaren som angav 5-20 procents förväntad inflation. En test av modell 5.

Koefficient Ovägda data

o (intercept) 4,97

BO (uppfattad inflation) 0,463* 0, (kön) —0,133* &, (ålder) —0,026 11 (det ekonomiska läget blir bättre) 0.108* YZ (det ekonomiska läget blir sämre) 0.406 T3 (det blir lättare att låna pengar) 0,000* Y4 (det blir svårare att låna pengar) 0.257 Y5 (arbetslösheten kommer att minska) -0,101* Y6 (arbetslösheten kommer att öka) 0.304 R2 0,25

Antal svar 4 733

Kommentar: För en beskrivning av frågorna se tabell 30.

Tabell 32." Snedhet och excess hos den uppfattade och förväntade inflationstakten

Uppfattad inflationstakt: Förväntad inflationstakt:

Män Kvinnor Samtqiga Män Kvinnor Samtliga

(1) (2) (3) (4) (5) (6)

Snedhet 2,27 2,44 2,71 2,60 2,86 2,93 Excess 14,50 11,76 15,34 18,68 19,67 21,54

Kommentar: En beräkning av snedhet och excess gjordes även med en upp- delning på storstadslän, skogslän och övriga län. I stort sett samma bild framkom som i tabellen här ovan. Tabellen täcker svar som angavs med ett numeriskt värde.

LITTERATURFÖRTECKNING

Assarsson, B.,(1977),"0m konsumentprisindex representativitet", stencil. Nationalekonomiska institutionen, Lund. Assarsson, B.,(1980),"The Relationship between Inflation and the Variability of Relative Price Changes: The Case of Sweden", Stencil, Nationalekonomiska institutionen, Lund

Barro, R.J.,(l976),"Rationa1 Expectations and the Role of Mone- tary Policy”, Journal of Monetary Economics, s. 1—31. Carlson, J.A.,(l975),"Are Price Expectations Normally Distribu- ted?”, Journal of the American Statistical Association, 5. 749—54.

Carlson, J.A..(l977),"A Study of Price Forecasts", Annals of Economic and Social Measurement, s. 27-56. Carlson, J.A. och Parkin, M.,(l975),"Inflation Expectations", Economica. 5. 123-38.

Cukierman. A. och Nachtel, P.,(1979), "Differential Inflationary Expectations and the Variability of the Rate of Inflation: Theory and Evidence", American Economic Review. s. 595-609. Danes, M.,(1975),"The Measurement and Explanation of Inflatio— nary Expectations in Australia", Australian Economic Papers, s. 75-87.

Defris, L.V. och Williams, R.A.,(l979),"The Formation of Consumer Inflationary Expectations in Australia", Economic Record, 3. 136—48.

de Menil, G. och Bhalla, S.,(1975),"Direct Measures of Popular Price Expectations", American Economic Review, 5. 169-80. Figlewski, S. och Naöhtel,P.,(l978),"The Formation of Inflatio- nary Expectations", stencil, New York Graduate School of Business Administration.

Foster, J. och Gregory, M.,(l977),"Inflation Expectations: The Use of Qualitative Survey Data", Applied Economics, s. 319- 29.

Gibson, w.,(1972),"Interest Rates and Inflationary Expectation: New Evidence". American Economic Review, 5. 854-65. Gordon, R.,(1977),"Recent Developments in the Theory of Inflation and Unemployment", Journal of Monetary Economics, s. 185—219. Holden. K. och Peel. D.A.,(1979)."Price Expectations: Workers Ver— sus Capitalists”, Applied Economics, 5. 235-40. Hultcrantz, G.,(l97l)."Prognos och 'ekonomisk verklighet'", s. 104-63 1 E. Lundberg (red.) Svensk finanspolitik i teori och praktik, Lund, 1971. Jacobs, R. och Jones, R.,(l980),"Price Expectations in the United States: 1947—1973", American Economic Review, 5.269-77. Jonung, L.,(l980),"Perceived and Expected Inflation in Sweden", stencil,_Nationalekonomiska institutionen, Lund, under ut- givning i American Economic Review.

Juster, T. och Nachtel, P..(1972),”Inflation and the Consumer", Brookings Papers on Economic Activity, 3. 71—121. Juster, T. och Taylor, L.,(1975),"Towards a Theory of Savings Behavior", American Economic Review, 5. 203-09.

Juster, T. och Comment, R.,(l978),"A Note on the Measurement of Price Expectations", stencil, Institute for Social Research, University of Michigan. Kantor, B.,(l979),"Rational Expectations and Economic Thought", Journal of Economic Literature. 5. 1422—41. Knöbl. A..(l974),”Price Expectations and Actual Price Behavior

in Germany", IMF Staff Paper . 5. 83—100.

Laidler, D. och Parkin, M.,(l975),"Inf1ation: A Survey", Econo— mic Journal. s. 741—809.

Mc Callum, B.,(1979),”The Current State of the Policy Ineffecti— veness Debate", American Economic Review, 5. 240—45.

Michael, R.,(l979),"Variation across Households in the Rate of Inflation", Journal of Money. Credit and Banking, s 32—46. Muth, J.F.,(l96l),"Rational Expectations and the Theory of Price Movements", Econometrica, 5. 315-35. Parks, R.H.,(l978),"Inf1ation and Relative Price Variability", Journal of Political Economy. s. 79—96. Pesando, J.,(1975),"A Note on the Rationality of the Livingston

Price Expectations Data", Journal of Political Economy, 5. 849-57.

Pyle, D.,(l972),”0bserved Price Expectations and Interest Rates", Review of Economics and Statistics, s. 275—80. Ruist, E. och Söderström, H.,(l975),”Measuring Capacity Utiliza— tion and Excess Demand", European Economic Review, 5. 369-86. Turnovsky, S.,(1970),"Empirical Evidence on the Formation of Price Expectations", Journal of the American Statistical Association, s. 1441—54.

Turnovsky. S. och Wachter, N.L.,(1972),”A Test of the 'Expecta- tions Hypothesis' Using Directly Observed Wage and Price Expectations", Review of Economics and Statistics, s. 47-54. Nachtel, P.,(1977),"Survey Measures of Expected Inflation and Their Potential Usefulness", 5. 361—95 1 J.P.Popkin (red.) Analysis of Inflation 1965—1974, Cambridge. Mass. l977.

BILAGA 4

INFLATIONSUPPFATTNINGEN OCH PRISREGLERINGSPOLITIKEN 1978—1980

Av Lars Jonung *) 1 INLEDNING

I bilaga 3 analyseras resultaten från en intervjuundersökning av hushållens inflationsuppfattning som genomfördes i januari 1978. Frågorna i denna intervju upprepades vid följande sex tillfällen under åren 1979—1980: januari, juli och oktober 1979 samt januari,

1)

omfattande än den i januari 1978. behandlas här. april och juli 1980 . Dessa undersökningar, som i regel var mindre

Föreliggande bilaga består av två delar. Den första delen beskri— ver utvecklingen av inflationsuppfattningen, dvs av den uppfatta— de och förväntade inflationstakten, under åren 1978-1980. Tonvik— ten ligger på en granskning av inflationsuppfattningens föränd- ring under perioden. Här görs inte en lika detaljerad uppdelning på olika grupper som i bilaga 3. Enbart skillnader mellan män

och kvinnor analyseras. Resultaten från de sex undersökningarna från 1979-1980 jämförs genomgående med undersökningen från janu— ari 1978.

En stor del av debatten om priskontroller under 1970-talet har gällt deras effekter på inflationsförväntningarna. Den andra delen av bilagan diskuterar kring frågan om eventuella samband mellan prisregleringspolitiken och den förväntade inflationen med utgångspunkt från beskrivningen av den uppfattade, förvän- tade och faktiska inflationens utveckling under åren 1978-1980. Bilagan avslutas med en sammanfattning av de viktigaste resul— taten.

*) Jag har fått värdefulla kommentarer från kolleger vid natio— nalekonomiska institutionen vid Lunds universitet och vid konjunkturinstitutet.

l) Undersökningen av hushållens inflationsuppfattning görs för närvarande kontinuerligt av statistiska centralbyrån på konjunkturinstitutets uppdrag.

2 INFLATIONSUPPFATTNINGEN 1978-1980

2.1 De kvalitativa svaren

Exakt samma frågor användes vid de sex undersökningarna 1979-1980 som vid den första intervjun i januari 1978. (Frågorna är åter— givna i tabell 3 i bilaga 3.) Först fick intervjupersonen ange riktningen hos prisändringen under de senaste 12 månaderna enligt fråga 11. Svarsfördelningen för denna fråga vid de sju undersök- ningarna 1978-1980 presenteras i tabell 2.l.

Det framgår klart av denna tabell att praktiskt taget alla hushåll ansåg att "priserna har ökat". Genomsnittet för samtliga intervju- tillfällen enligt kolumn 15 i tabell 2.1 ligger något över 97 pro— cent. I januari 1978 noterades den högsta siffran för detta svars- alternativ. Som framgår av tabell 2.7 hade också inflationstakten en topp denna månad under perioden oktober 1977 augusti 1980. Se även diagram 2.l.

Andelen "priserna har ökat" är för de tre undersökningarna under 1979 något lägre än för de tre undersökningarna under 1980. Detta kan närmast förklaras av att inflationstakten var betydligt lägre under 1979 än under första hälften av 1980. Inflationstakten föll också kraftigt under 1978 vilket torde ha bidragit till mönstret. Frekvensen för svaren "priserna har minskat" och "vet ej" ligger på en i stort sett oförändrat låg nivå mellan noll och en procent för samtliga undersökningar.

Av de sju undersökningarna enligt tabell 2.2 framgår att i fråga om den förväntade inflationen, dvs svaren på fråga T3. ansåg i genomsnitt mer än 90 procent av hushållen att "priserna kommer att öka" under de kommande 12 månaderna. Det är genomgående en något lägre siffra än för svaren på fråga Tl rörande den uppfat— tade inflationen. För svaret "priserna kommer att vara oförändra— de" finns den högsta frekvensen i april 1980. Svarsfrekvensen för "priserna kommer att minska" liksom för "vet ej" är låg med undan- tag för april månad 1980 med 3,8 procent för det sistnämnda alter-

Tabell 2.1 Allmänhetens uppfattning om prisutvecklingen under de senaste 12 månaderna vid sju undersökningar 1978—80. Svaren på intervjufråga Tl.

Intervjutill— Januari 1978 Januari 1979 Juli 1979 Oktober 1979 Januari 1980 April 1980 Juli 1980 Genom— fälle: Antal Pro— Antal Pro— Antal Pro— Antal Pro— Antal Pro— Antal Pro— Antal Pro— snitt i % cent cent cent cent cent cent cent för samtl undersök—

ningar

(12) (13) (14) (15)

(l) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) (9) (10) (11)

Intervjupersoner som tror att:

priserna har ökat: 8 232 99,0 7 984 95,0 5 304 95,8 5 381 96,3 5 493 98,5 5 426 97,8 5 249 97,6 97,17 priserna har minskat: 0 0 11 0,1 4 0,1 2 0,1 0 0 0 0 l 0 0,04 priserna har

varit oföränd—

rade: 42 0,5 362 4,3 190 3,4 155 2,8 60 1,1 92 1,7 85 1.6 2.22 vet ej: 31 0,5 46 0,5 38 0.7 51 0,9 23 0,4 29 0,5 41 0,8 0,58

Summa 8 305 100 8 403 100 5 536 100 5 589 100 5 576 100 5 547 100 5 376 100 100

Kommentar: På grund av avrundningar blir summan 1 kolumnerna för den procentuella fördelningen ej alltid hundra.

Tabell 2.2 Allmänhetens förväntningar om prisutvecklingen under de närmast kommande 12 månaderna vid sju undersökningar 1978—80. Svaren på intervjufråga T3.

________________________________.___———_———

Intervjutill— Januari 1978 Januari 1979 Juli 1979 Oktober 1979 Januari 1980 April 1980 Juli 1980 Genom- fälle: Antal Pro- Antal Pro- Antal Pro- Antal Pro- Antal Pro— Antal Pro— Antal Pro— snitt i cent cent cent cent cent cent cent % för samtl. undersök— ningar

(l) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) (9) (10) (11) (12) (13) (14) (15)

Intervjupersoner som tror att:

priserna kommer att öka: 7 610 91,7 7 387 88,3 5 142 93,0 5 210 93,5 5 531 95,8 4 726 85,2 5 140 95.8 91.68 priserna kommer att minska: 28 0,3 31 0,4 4 0,1 11 0,2 3 0,1 16 0,3 4 0.1 0.22 priserna kommer att vara oför-

ändrade: 503 6,1 777 9,3 293 5,3 236 4,2 174 3,0 595 10,7 152 2,8 6,14 vet ej: 157 1,9 171 2,0 91 1,6 116 2,1 63 1,1 209 3,8 69 1,3 1,97

Summa 8 298 100 8 366 100 5 530 100 5 573 100 5 771 100 5 546 100 5 365 100 100

_____________________________—.___—-__——_————_-—

Kommentar: På grund av avrundningar blir summan i kolumnerna för den procentuella fördelningen ej alltid hundra.

nativet. Detta mönster för april månad tillskrivs i avsnitt 3 de ekonomisk-politiska händelserna under våren 1980.

2.2 De kvantitativa svaren

Två frågor - fråga T2 och T4 var ämnade att ge kvantitativa vär— den på hushållens uppfattade och förväntade inflation. Det fanns här tre svarsmöjligheter enligt uppställningen i tabell 3 i bi— laga 3. Intervjupersonen kunde svara med ett enda numeriskt värde, med ett intervall eller med "vet ej". Den relativa fördelningen

av intervjusvaren på fråga 12 rörande den uppfattade inflationen och på fråga T4 rörande den förväntade inflationen finns återgiv— na i tabell 2.3 och tabell 2.4.

Dessa tabeller tyder på en förhållandevis konstant fördelning av svaren. Något under 50 procent av dessa angavs med ett numeriskt värde enligt kolumn 24 i tabell 2.3 och tabell 2.4. Omkring 30 pro— cent lämnade svar med ett intervall och omkring 20 procent svarade "vet ej". Det är värt att notera att en jämförelse mellan tabell 2.3 och 2.4 visar att den relativa fördelningen av den uppfattade och förväntade inflationen i stora drag är gemensam.

2.2.1 Den uppfattade inflationstakten för svaren

Medelvärdena för de svar som angavs med ett numeriskt värde i in- tervallet 1-49 procents inflation återfinns i rad 1 i tabell 2.5. Denna visar att den uppfattade inflationen föll från ett maximum på 14,5 procent i januari 1978 till ett minimum på 9,1 procent för juli och oktober 1979 för att sedan stiga till en nivå på 11 procent i april 1980 och notera en mindre sänkning till 10,5 pro— cent för juli 1980.

Detta mönster för den uppfattade inflationen följer grovt sväng- ningarna i inflationstakten under åren 1978-1980 enligt diagram 2.l. Det framgår av detta diagram att den faktiska inflationstak— ten sjönk kontinuerligt från en topp på 14 procent i januari 1978

Tabell 2.3 Den relativa fördelningen av intervjusvaren på fråga 12 rörande den uppfattade inflationsutvecklingen vid sju undersökningar 1978-1980. Uppdelning efter kön. Antal svar inom parentes.

_______________.______—_____—___———————_—————

Intervjutillfälle Januari 1978 Januari 1979 Juli 1979 Oktober 1979 Män Kv Tot Män Tot Män Kv Tot Män Kv Tot

Kv (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) (9) (10) (11) (12)

___—ww

Svar som angavs med 48,2 % 52,0 % 49,1 % 41,3 % 45,2 % 50,2 % 43,0 % 46,6 % 48,3 % 42,0 % 45,3 % ett numeriskt värde: (1870) (1972) (1616) (1323) (1134) (1342) (1078) Svar som angavs med 23,1 % 27,5 % 36.3 % 25.4 % 30,9 % 35,2 % 24,1 % 29.7 % 37,7 % 26,5 % 32,2 % intervall: (894) (1459) (994) (928) (635) (1048) (680) Svar: "vet ej”: 28,7 % 20,5 % 14,7 % 33,3 % 23,9 % 14,5 % 32,9 % 23,7 % 14,1 % 31,5 % 22,4 % (1113) (589) (1304) (383) (868) (391) (809)

Totala antalet svar: 3877 8220 4020 3914 7934 2634 2637 5271 2781 2567 5348

Genomsnitt för samtliga Intervjutillfälle Januari 1980 April 1980 Juli 1980 undersökningar

Män Kv Tot Män Kv Tot Män Kv Tot Män Kv Tot (13) (14) (15) (16) (17) (18) (19) (20) (21) (22) (23) (24) Svar som angavs med 50,8 % 43,8 % 47,5 % 51,3 % 41,7 % 46,7 % 49,9 % 42,2 % 46.1 % 50,7 % 43,2 % 47,1 % ett numeriskt värde: (1451) (1139) (1445) (1074) (1340) (1070) Svar som angavs med 35,9 % 28,5 % 32,3 % 36,1 % 28,8 % 32,6 % 36,2 % 28,1 % 32,3 % 35,6 % 26,4 % 31,9 % intervall: (1024) (740) (1018) (743) (971) (714) Svar" "vet e-n_ 13,3 % 27,8 % 20,2 % 12,6 % 29,5 % 20,7 % 13,9 % 29,7 % 21,6 % 13,7 % 30,5 % 21,9 % ' J ' (381) (722) (354) (761) (374) (754)

Totala antalet svar: 2856 2601 5457 2817 2578 5395 2685 2538 5223

Kommentar: Tabellen omfattar de svar som angavs med ett numeriskt värde inom området 1- 49 procents inflation samt med ett intervall inom området 0-50 procents inflation per 12 månader.

Tabell 2.4 Den relativa fördelningen av intervjusvaren på fråga 14 rörande den förväntade inflationsutvecklingen vid sju undersökningar 1978-1980. Uppdelning efter kön. Antal svar inom parentes.

_________________________________________________________________________________________________________________________ Intervjutillfälle Januari 1978 Januari 1979 Juli 1979 Oktober 1979 Män Kv Tot Män Kv Tot Män Kv Tot Män Kv Tot (l) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) (9) (10) (11) (12)

Svar som angavs 59,0 % 51,0 % 55,2 % 51,2 % 46,2 % 48,8 % 53,6 % 44,5 % 49,1 % 51,6 % 45,4 % 48,7 % med ett numeriskt värde: (2376) (1816) (1944) (1648) (1397) (1112) (1412) (1109) 28,2 % 21,1 % 24,9 % 36,7 % 25,2 % 31,1 % 32,4 % 24,7 % 28,6 % 34,9 % 26,1 % (1135) (753) (1391) (897) (846) (617) (955) (637) 12.9 % 27,9 % 12,1 % 28,6 % 20,1%14.0 % 30.9 % 13.4 % 28,5 % (519) (995) (459) (1019) (365) (772) (367) (697)

Totala antalet svar: 4030 3364 7594 3794 3564 7358 2608 2501 5109 2734 2443 5177 __________________________________________________________________________________________________________________

Genomsnitt för samtliga

Svar som angavs med intervall:

30,8 % Svar: ”vet ej 19,9 % 22,3 % 20,6 %

Intervjutillfälle Januari 1980 Juli 1980

Män (13)

Kv (14)

Tot (15) Män (16)

April 1980 Kv (17)

Tot (18) Män (19)

Kv (20)

Tot (21)

undersökningar

Mån (22)

Kv (23)

___—___—

Svar som angavs med ett numeriskt värde:

Svar som angavs med intervall:

Svar: "vet ej .

Totala antalet svar:

52.2 % (1453) 35,0 % (976) 12,8 % (357)

2786

44,2 % (1104) 27,9 % (697) 27,8 % (694)

2495

48.4 % 31,7 % 19,9 %

5281

54,1 % (1351)

33,8 % (844) 12,0 % (300)

2495

44,6 % (984) 26,7 % (589) 28,6 % (631)

2204

49,7 % 53,0 % 44,6 % 30,5 % 34,8 % 19,8 % 12,2 %

4699

(1400) (920)

(321)

2641

(1096)

27,3 % (672) 28,1 % (690)

2458

49,0 % 31,2 % 19,8 %

5099

53,5 % 45,8 % 33,7 % 25,6 % 12,8 % 28.6 % 49,8 % 29,8 % 20,3 %

Kommentar:

Se kommentaren till tabell 2.3.

till 5,5 procent för februari 1979. Sedan steg den äter och låg på en nivå kring 13 procent under de första sju månaderna av 1980. Se också kolumn 1 i tabell 2.7.

Den uppfattade inflationen följde således den faktiska men med mindre svängningar. Detta tyder på att den uppfattade inflationen är trögrörligare än de registrerade svängningarna i konsumentpris- index. När den faktiska inflationen sjönk uppstod en positiv dif— ferens mellan den uppfattade inflationen och den faktiska enligt rad 3 i tabell 2.5, dvs en överskattning. När sedan tillväxten i konsumentpriserna åter ökade, följde den uppfattade inflationen inte med uppåt lika snabbt. dvs en underskattning uppstod.

2.2.2 Dep_förväntade_ipflatigngtaktep

Den förväntade inflationstakten, beräknad som medelvärdet av sva- ren angivna med ett numeriskt värde i intervallet 1—49 procent, uppvisar samma fast något flackare mönster än den uppfattade in- flationen enligt tabell 2.5, rad 4, och diagram 2.2. Inflations- förväntningarna sjönk från 10,9 procent i januari 1978 till 7,8 procent ett år senare. Sedan steg de till en topp på 9,9 procent för januari 1980, följt av en obetydlig nedgång till nivån 9,2 och 9,3 procent för april och juli 1980. Variationsområdet för den förväntade inflationen är således mindre än för den uppfatta- de och därmed också för den faktiska.

Skillnaden mellan den förväntade och den faktiska inflationstak— ten för de tre observationer som täcks av rad 6 i tabell 2.5 är relativt stor. Förväntad inflation är i dessa tre fall inte en god prognos för den faktiska prisutvecklingen. Differensen lig— ger nära standardavvikelsen för den förväntade inflationen.

Det är möjligt att den förväntade inflationstakten i tabell 2.5 snarare bör betraktas som en bedömning av den långsiktiga infla- tionstrenden i den svenska ekonomin eller som starkt påverkad av en förväntad inflationstakt för en längre period än 12 månader. Allmänheten undviker kanske att söka bedöma vad som är kortsikti—

Tabell 2.5 Uppfattad, förväntad och faktiskt inträffad inflation vid sju undersökningar 1978-1980. Den faktiska

inflationen mätt enligt konsumentprisindex. Standardavvikelsen inom parentes. Svar som angavs med ett numeriskt värde. Procent per år.

Intervjutillfälle Jan 1978 Jan 1979 Juli 1979 Okt 1979 Jan 1980 April 1980 Juli 1980

MM

l. Uppfattad inflation 14,5%(7.1) 9,4%(5.4) 9,l%(5,3) 9,l%(5,0) 10,9%(5.5) ll,0%(5,l) 10.5%(5,0) under de senaste 12

månaderna

2. Faktisk inflation 14,0% 5,9% 6,6% 8.4% 12,6% 13.6% 13.2% under de senaste 12 månaderna

3. Differens (rad 1-rad.2) +0,5 +3,5 +Z,5 +0,7 -1,7 —2,6 '2,7

4. Förväntad inflation 10,9%(5,8) 7,8%(4,6) 8,6%(4,8) 8.6%(4.5) 9,9%(5.1) 9,2%(4,6) 9,3%(4.6) under de kommande 12

månaderna

5. Faktisk inflation 5,9% 12,6% 13,2% under de kommande 12 månaderna

6. Differens (rad 4—rad 5) +5,0 '4,8 "4,5 7. Differens (rad 1-rad 4) +3,6 +l,6 +0,5 +0,5 +l=0 +1,8 8. Differens (rad 2—rad 4) +3,1 -1,9 "2,0 '0,2 +2'7 +4*4 +3?9

Källa: Tabellen täcker svaren som angavs med ett numeriskt värde i intervallet 1-49 procents inflation per 12

månader. Den faktiska inflationen i rad 2 och 5 är hämtad från tabell 2.7.

Diagram 2.l Faktisk och uppfattad inflation 1978—1980. Procentuell förändring per år. Faktisk inflation heldragen linje och uppfattad inflation streckad linje. Procent per år.

Proce nt/ år

(OmQrMNu—oo) ——.—.—.—.—.—

8 7 6 5 4 3 2 1 O

Källa: Faktisk inflation enligt kolumn (1) i tabell 2.7 och uppfattad inflation enligt rad 1 i tabell 2.5.

Diagram 2.2 Faktisk och förväntad inflation 1978-1981. Faktisk inflation heldragen och förväntad streckad linje. Årlig procentuell förändring. De tolv månaderna fram i tiden som täckes av inflations- förväntningen är markerad med en pil med början i månaden då förväntningsintervjun gjordes. Den uppfattade inflationstakten under denna månad utgör utgångsläget för pilen.

Procent/år

1979

Källa: Faktisk inflation enligt kolumn (1) i tabell 2.7, uppfattad inflation enligt rad 1 och förväntad inflation enligt rad 4 i tabell 2.5.

ga - och därmed också mer tillfälliga och svårprognosticerbara fluktuationer kring en trend. Den långsiktiga inflationstrenden är troligtvis också mer väsentlig för hushållens planering än kortsiktiga svängningar i inflationen. Om detta resonemang är riktigt, låg den långsiktigt fögväntade inflationstakten l978—

ka mot bakgrund av 1970—talets inflationsutveckling. Ett större 1980 kring 8-10 procent per år . Siffrorna förefaller realistis— antal undersökningar kommer att göra det möjligt att närmare ana— lysera denna tolkning.

Skillnaden mellan förväntad och uppfattad inflation (rad 7 i ta- bell 2.5) är betydligt mindre än mellan förväntad och faktisk pris— utveckling under de kommande 12 månader som förväntningen täcker (rad 6 i tabell 2.5). Differensen mellan den förväntade och den faktiska inflationen under de senaste 12 månaderna före prognos— tillfället (rad 8 i tabell 2.5) är i genomsnitt större än mellan den förväntade och den uppfattade inflationen vid prognostillfäl— let (rad 7 i tabell 2.5). Detta mönster kan tolkas som att den uppfattade inflationstakten utövar ett väsentligt inflytande på förväntningsbildningen.

Rad 7 i tabell 2.5 visar också att den uppfattade inflationen för samtliga undersökningar ligger över den förväntade. Differensen är emellertid inte särskilt stor i procentenheter räknat med un— dantag av undersökningen i januari 1978. Det är möjligt att hus- hållen låter erfarenheten av inflationen under den första hälften av 1970—talet, som inte var så hög som i slutet av 1970-talet, få ”pressa ner" den förväntade inflationstakten i förhållande till den omedelbart uppfattade inflationen. Detta kan vara en del av förklaringen till att förväntad inflation är lägre än uppfattadz).

1) Jämför med Kane och Malkiel (1976) som föreslår att varje in-

divid har en uppfattning om den långsiktiga inflationstakten, som påverkar hans eller hennes kortsiktiga inflationsförvänt- ningar.

2) En sådan tolkning överensstämmer med Frenkels (1975) analys rörande regressiva förväntningar. Se också uppställningen i tabell 1 i bilaga 3.

Om observationerna i diagram 2.1 och 2.2 är allmängiltiga, dvs att den faktiska inflationstakten uppvisar kraftigare svängningar än den uppfattade och förväntade,är det rimligt att den process som styr uppfattad och förväntad inflation har ett utjämnande infly- tande på konjunkturutvecklingen. Å andra sidan kan en viss trög— rörlighet hos den uppfattade och förväntade inflationen eventuellt bidra till en speciell utformning av den ekonomiska politiken. Om en nedgång i inflationstakten initialt underskattas av allmänheten, dvs väljarna, kan detta vara ett argument för de ekonomiskapoli— tiskt ansvariga att undvika en politik som reducerar inflations- takten, särskilt om en sådan politik i övrigt är förknippad med kostnader i form av ökad arbetslöshet och lägre tillväxt på kort sikt. Om dessutom en uppgång i inflationstakten till en början un- derskattas, utgör detta på kort sikt en lockelse för regering-

en att driva en expansionistisk politik som ger fördelar i form av ökad sysselsättning och högre tillväxt. Trögrörligheten hos den uppfattade och förväntade inflationen skulle enligt detta resone—

l)

mang kunna bidra till en inflationsdrivande politik .

2.2.3 Uppdelpipgen_män:kvipnpr

Det finns en klar skillnad mellan männens och kvinnornas svar rö— rande den historiska såväl som den framtida inflationstakten en— ligt undersökningen från januari 1978. Tabell 2.6 och diagram 2.3 visar att skillnaden minskat kraftigt vid de sex efterföljande in- tervjutillfällena. Kvinnorna anger dock fortfarande en något hög— re uppfattad inflation i sina svar. Beträffande den förväntade in— flationen återkommer samma mönster fast betydligt svagare. Diffe— rensen var som störst för januari 1978. Den sjunker till en nivå mellan 0,01 och 0,13 procentenheter för perioden juli 1979 - april 1980. lännen förväntar för första gången en högre inflation än kvinnorna i juli 1980.

Hur bör detta mönster förklaras? I bilaga 3_betonas livsmedelspri- sernas tillväxt i förhållande till uppgången i det allmänna kon—

1) Jämför med diskussionen i bilaga 2 rörande priskontrollens politiska ekonomi.

sumentprisindexet. Kvinnor handlar livsmedel oftare och i större utsträckning än män. Av detta skäl bör deras inflationsuppfatt— ning vara influerad av livsmedelspriserna i större utsträckning

än männens. Följaktligen kan skillnader mellan männens och kvin- nornas uppfattade och förväntade inflation bero på differensen mellan tillväxten av totalindex och av livsmedelsprisindex.

Tabell 2.7 visar inflationen under perioden oktober 1977 till och med augusti 1980 enligt konsumentprisindex och livsmedelsprisin- dex. Tillväxten i livsmedelspriserna är till en början betydligt högre än i den allmänna prisnivån. Från mitten av 1978 till och med sommaren 1980 är bilden den motsatta. Detta mönster är fören— ligt med tolkningen här ovan. Skillnaden mellan männens och kvin— nornas inflationsuppfattning är störst i januari 1978 och minskar sedan kraftigt. Kvinnorna behåller dock en högre uppfattad infla— tion än männen. Beträffande den förväntade inflationen är emeller- tid skillnaden helt obetydlig.

2.2.4 Svaren som apggvs med intervall

Ungefär 30 procent av svaren på fråga 12 och 14 gavs med inter- vall. Den uppfattade inflationstakten för intervallsvaren i ta- bell 2.8 följer samma mönster som svaren som lämnades med ett numeriskt värde i tabell 2.5. De ligger emellertid på en något lägre nivå. Differensen varierar mellan 1,4 och 1,0 procentenhe— ter enligt rad 9 i tabell 2.8.

Intervjupersoner som väljer att svara med ett intervall förefal— ler vara mer "dämpade" i sin bedömning. Samma slutsats gäller ock- så för den förväntade inflationstakten för intervallsvaren i ta- bell 2.9. I den föregående bilagan, där det spekulerades kring detta mönster, föreslogs som en förklaring att de personer som lämnar ett intervallsvar är mer försiktiga till sin läggning än de som "slår till" med ett enda numeriskt värde. Resultatet i ta—

bellerna 2.8 och 2.9 från samtliga sju undersökningar motsäger inte denna tolkning.

Tabell 2.6 Mäns och kvinnors uppfattade och förväntade inflation enligt svaren med ett numeriskt värde

vid sju undersökningar 1978-1980. Procent per år. Standardavvikelsen inom parentes.

Intervjutill- Jan 78 Jan 79 Juli 79 Okt 79 Jan 80 April 80 Juli 80 fälle (l) (2) (3) (4) (5) (6) (7) Uppfattad

inflation:

(1) Män 13.75%(5,65) 8,90%(5,05) 8,67%(4,70) 8,86%(4,51) 10,60%(4.90) 10,81%(4,62) 10,l9%(4,43) (2) Kvinnor 15,54%(8,58) 9,89%(5,84) 9.68%(5,90) 9,50%(5,56) 11.26%(6.09) 11,30%(5,68) 10,83%(5,54)

(3) Differens (rad l—rad 2) —1,79 -O,99 -1,01 —O,64 —O,66 —O,49 -O,64

Förväntad inflation: (4) Män 10.58%(5,00) 7,70%(4,10) 8,57%(4,47) 8,63%(3,88) 9,88%(4,77) 9.15%(4,25) 9,34%(4,28) (5) Kvinnor 11,35%(6,65) 7,94%(5,02) 8,58%(5,25) 8,57%(5.14) 10,01%(5,59) 9,20%(5,06) 9.26%(4,98)

(6) Differens (rad 4-rad 5) —O,77 —0,24 —0,0l —0,06 -0,13 -0,05 +0,08

Kommentar: Svaren 1 tabellen täcker intervallet 1—49 procents inflation.

Livsmedels-

.7 Tillväxten i konsumentprisindex och livsmedelspris-

Tabell 2

okt 76 - okt nov 76 - nov dec 76 — dec jan 77 - jan feb 77 feb mar 77 mar apr 77 apr maj 77 — maj jun 77 - jun jul 77 — jul aug 77 - aug sep 77 sep okt 77 - okt nov 77 nov dec 77 - dec jan 78 - jan feb 78 - feb mar 78 mar apr 78 - apr maj 78 — maj jun 78 jun jul 78 - jul aug 78 - aug sep 78 — sep okt 78 - okt nov 78 - nov dec 78 - dec jan 79 — jan feb 79 - feb mar 79 - mar apr 79 - apr maj 79 - maj jun 79 - jun jul 79 - jul aug 79 - aug Kommentar: Källa:

index oktober 1977 - augusti 1980. Procent per år.

77 77 77

78

78 78

78 78 78

78 78 78

78 78 78

79 79 79

79 79 79

79 7

75 79 79 79 80 80 80

80 80 80

80 80

Inflationstakten har beräknats som den årliga procen— tuella förändringen från en månad till samma månad

Konsument- Differens prisindex prisindex (2) (l) (l) (2) (3) 12,2 17,0 + ,8 12,4 16,3 + ,9 12,6 15,8 + ,2 14,0 16,8 + 58 13,8 16,8 + ,0 13,0 15,0 + 90 12,3 1 , + ,9 11, 1 + ,8

6

vuwuuwuuuvuuuuuwkuwvu

wuu NU.) www www LOKOG) xloom mmm mmm Num 000000 QD Nm —-'(.».)05 buon oo-z>-1> cocoa: Nooo (1)ka 4>rx>o owoo (A)-P-

,. ».

ett år senare.

Allmän månadsstatistik.

uuuuuuuwuwuuuuuuuuuuuu

__|

nu»)

O—J OOO kOkOkO OWNIXI O'iXJU'l ååå») bo.”» mmm 01010 NINOO

,. »

050 kOCDU'I 01le (JW-HO oomw h&m ONKO (300103 OOU'IUJ mmm

uuuu

u »

u

»

u

» w

u »;

,.

wuu utan uu». u CSN MkII—' 03030"! NOJ—(> ooow oowlx) ex)—(>o —'O"1-K> NCOU'I

»:

HN www www GGN—' -—'O—' —'—'N _lNN —'—IN NNN —'OO www (adhd-lä u

»:

Diagram 2.3 Inflationen enligt konsumentprisindex (heldragen linje), ökningen i livsmedelsprisindex (streckad linje), mäns uppfattade inflationstakt (heldragen linje M-M)samt kvinnors uppfattade inflationstakt (prickad linje K—K)1978-1980. Svar med ett numeriskt värde.

Procent/år

(om i—-—

v ..

MN u—u—

FOU) 1—1—

wNOmCle—O

Källa: Se tabell 2.6 och 2.7.

Tabell 2.8 Uppfattad inflationstakt för intervallsvaren vid sju undersökningar 1978—1980. Procent per år. Genomsnittlig längd på intervallområdet i procentenheter. Uppdelning efter kön.

Intervjutillfälle Jan 1978 Jan 1979 0011 1979 Okt 1979 Jan 1980 April 1980 0011 1980 (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7)

(1) Uppfattad inflationstakt för intervallsvaren: 13,05 % 8,01 % 7,78 % 8,14 % 9,91 % 9,66 % 9,47 %

(2) För män: 12,60 % 7,55 % 7,52 % 7,88 % 9,82 % 9,52 % 9,34 % (3) För kvinnor: 13,74 % 8,69 % 8,16 % 8,53 % 10,03 % 9,84 % 9,65 % (4) Differens (rad 2-rad 3): -1,14 -1,14 —0,64 —0,65 -0,21 -0,32 -O,3l

(5) Genomsnittlig intervall- 1ängd: 4,34 3,15 3,28 3,28 3,69 3,51 3,33

(6) För män: 4,06 2,83 2,99 3,03 3,46 3,29 3,08 (7) För kvinnor: 4,77 3,62 3,72 3,67 4,01 3,81 3,67 (8) Differens (rad 6-rad 7): -0,71 -0,79 -O.73 —0,64 —O,55 -O,52 -O,59

(9) Skillnad mellan upp- fattad inflation för svar som angavs med numeriskt värde och intervallsvar: +l,4 +l,4 +l,3 +l,0 +1.0 +l,3 +l.0 __________________________________________________________________________________________________________________ Kommentar: Tabellen omfattar de svar som angavs med intervall belägna inom området 0-50 procents ökning i pri- serna per 12 månader. Antal svar som uteslutits är mycket lågt. Den genomsnittliga längden på inter- vallsområdet är beräknad som skillnad mellan den övre och undre intervallsgränsen för svaren. Rad 9 är beräknad som differensen mellan den uppfattade inflationstakten enli t rad 1_i tabell 2.5 (svar med ett numeriskt värde) och rad 1 i tabellen ovan efter avrundn1ng til en dec1mal av vardet för den uppfattade inflationstakten för intervallsvaren.

Tabell 2.9 Förväntad inflationstakt enligt intervallsvaren vid sju undersökningar 1978—1980. Procent per år. Genomsnittlig längd på intervallområdet i procentenheter. Uppdelning efter kön.

Intervjutillfälle Jan 1978 Jan 1979 Juli 1979 Okt 1979 Jan 1980 April 1980 Juli 1980

____ (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (l) Förväntad inflationstakt

för intervallsvaren: 9,74 % 6,85 % 7,59 % 7,78 % 9,27 % 8,29 % 8,54 % (2) För män: 9,64 % 6,78 % 7,69 % 7,86 % 9,20 % 8,53 % 8,56 % (3) För kvinnor: 9,87 % 6,96 % 7,45 % 7,66 % 9,36 % 7,94 % 8,5l % (4) Differens (rad 2-rad 3): -0,23 -0,l8 -0,24 +0,20 -O,18 +0,59 +0,05

(5) Genomsnittlig inter- vallängd: 3,91 2,93 3,46 3,34 3,75 3,46 3,14

(6) För män: 3,68 2,76 3,31 3,21 3,54 3,31 2,98 (7) För kvinnor: 4,27 3,18 3,67 3,53 4,03 3,69 —0,39 (8) Differens (rad 6—rad 7): —0,59 -0,42 —0,36 —0,32 -0,49 —0,38 —0,39

(9) Skillnad mellan förvän- tad inflation för svar som angavs med numeriskt värde och intervallsvar: +l,2 +0,9 +l,0 +0,8 + 0,6 +0,9 +0,8

Kommentar: Se kommentaren till tabell 2.8 för beräkning av tabellen ovan.

Rad 9 är beräknad som differensen mellan den förväntade inflationstakten enli t rad 4.i tabell 2.5 (svar med ett numeriskt värde) och rad 1 i tabellen ovan efter avrundning til en decimal av vardet

för den förväntade inflationstakten för intervallsvaren.

Den genomsnittliga intervallängden varierar mellan 3 och 4 pro- centenheter. Den följer ganska väl nivån i inflationsuppfattning— en. Till den högsta uppfattade inflationstakten är knuten det längsta genomsnittliga intervallet (januari 1978), och till den lägsta förväntade inflationstakten hör det minsta intervallet (januari l979). Den här relationen skulle man vänta sig. Ju stör- re inflationen uppfattas vara, desto större borde spridningen va— ra. Samma bild framkommer i relationen mellan standardavvikelsen och medelvärdet i tabell 2.5.

En uppdelning av intervallsvaren enligt kön ger upphov till i stort sett samma skillnader som för svaren som angavs med ett nu— meriskt värde. Den av kvinnorna uppfattade inflationstakten lig— ger i samtliga fall över männens i tabell 2.8. Beträffande den förväntade inflationen ligger männens vid tre av sju tillfällen högre. Den genomsnittliga intervallängden för kvinnornas svar är i samtliga undersökningar större än männens. Förklaringen till detta mönster diskuteras nedan under rubriken ”osäkerhet".

2.2.5 Osäkerhet

Intervjupersonerna hyser en viss osäkerhet rörande svaren på in- tervjufrågorna. Tabell 2.10 presenterar tre mått på osäkerheten. Det första består av andelen "vet ej"-svar på fråga T1 och T3 vil— ka rör riktningen på prisrörelsen. I detta sammanhang måste osä- kerheten betecknas som mycket låg, bara mellan 0,5 och 3,8 pro— cent av de tillfrågade svarade "vet ej".

Andelen "vet ej"-svar på fråga T2 och T4 är ett mått på osäkerhe— ten hos de svarspersoner som svarat att priserna har varit stigan— de och/eller priserna kommer att stiga. Omkring 20 procent av des- sa intervjupersoner anser sig så osäkra om den numeriska storleken på prisrörelsen att de väljer "vet ej"-alternativet. Denna kvot är relativt konstant för samtliga undersökningar. Det har således in- te inträffat några större förändringar i hushållens svarsbenägen— het rörande de numeriska värdena. Se också tabell 2.3 och 2.4.

Tabell 2.10 Osäkerhet rörande den uppfattade och förväntade inflationstakten vid sju undersökningar 1978-l980 enligt tre olika mått.

___—___—__—_—___——_————————————_

Jan 78 Jan 79 Juli 79 Okt 79 Jan 80 April 80 Juli 80 Intervjutillfälle (l) (2) (3) (4) (5) (6) (7)

___—___m

U fattad inflation: (l) Andel "vet ej"-svar för fråga Tl 0,5 % 0,5 % 0,7 % 0,9 % 0,4 % 0,5 % 0,8 % (2) Andel "vet ej"-svar för fråga T2 20,5 % 23,9 % 23,7 % 22,4 % 20,2 % 20,7 % 2l,6 %

Variationskoefficienten för (3) män 0,41 0,57 0,54 0,51 0,46 0,42 0,43 (4) kvinnor 0,55 0,59 0,6l 0,58 0,54 0,50 0,5l

Förväntad inflation: (5) Andel "vet ej'äsvar för fråga T3 1,9 % 2,0 % 1,6 % 2,1 % l,l % 3,8 % 1,3 % (6) Andel "vet ej"—svar för fråga T4 19,9 % 20,1 % 22,3 % 20,6 % 19,9 % l9,8 % l9,8 % Variationskoefficienten för (7) män 0,47 0,53 0,52 0,45 0,48 0,46 0,46 (8) kvinnor 0,58 0,63 0,61 0,60 0,56 0,55 0,54

Kommentar: Rad 1 bygger på tabell 2.l, rad 2 på tabell 2.3, rad 3 och 4 på tabell 2.6, rad 5 på tabell 2.2, rad 6 på tabell 2.4 och rad 7 och 8 på tabell 2.6.

Spridningen hos svaren som angavs med ett numeriskt värde kan ock- så betraktas som ett mått på osäkerhet. Standardavvikelsen före- faller variera ungefär proportionellt med nivån på medelvärdena. Variationskoefficienten är genomgående något större för kvinnor än för män. Den mest slående skillnaden mellan könen beträffande osäkerhet finns i frekvensen av "vet ej"-svar. Se tabell 2.3 och 2.4. Här visar det sig att kvinnor genomgående har något mer än dubbelt så hög frekvens av detta svarsalternativ. Kvinnorna ver— kar alltså osäkrare än männen. Det är antagligen denna osäkerhet som också reflekteras i större längd på intervallsvaren hos kvin— nor än hos män i tabell 2.8 och 2.9.

Resultaten av de sex undersökningarna från l979-l980, som presen— teras i denna bilaga, visar i stora drag samma bild som undersök— ningen från januari l978, vilken behandlats i bilaga 3. Följakt-

ligen får resultaten från januari 1978 en förstärkt trovärdighet

på jämförbara punkter.

3 PRISREGLERINGSPOLITIKEN OCH DEN FURVÄNTADE INFLATIONEN

Konjunkturpolitiken genomgick betydande förändringar under perio- den l977—l980. En kraftig åtstramningspolitik bedrevs under l977. Det året devalverades den svenska kronan i två omgångar. Infla— tionstakten pressades ned markant under 1978. Den ekonomiska po- litiken gjordes mer expansiv under 1978-1979. Budgetunderskotten nådde under l979 och 1980 rekordstor omfattning. Inflationstakten började åter stiga under 1979 och hamnade på en förhållandevis hög och jämn platå under första hälften av 1980. Under våren 1980 påverkades den svenska arbetsmarknaden av omfattande strejker och lockouter.

Prisregleringspolitiska åtgärder enligt prisregleringslagen kom till flitig användning under inflationen l977-l980 såsom framgår av tabell 3.l, diagram 3.1 och appendix 1. Dessa omfattade prisstopp, högstpris och obligatorisk förhandsanmälanl). Allmänt prisstopp in- fördes vid tre tillfällen: april-maj l977, september-oktober l977 samt mars—maj l980. De bägge första allmänna prisstoppen motivera- des av devalveringarna under 1977. Prisstoppet våren l980 var en del av ett åtgärdspaket med målet att få arbetsmarknadens parter att acceptera en förlängning av gällande avtal. Obligatorisk för— handsanmälan infördes i mars 1978 i syfte att hålla inflationstak- ten under de gränser som skulle utlösa omförhandlingar enligt gäl— lande avtal på arbetsmarknaden. Obligatorisk förhandsanmälan fanns kvar för omkring 50 procent av den totala privata konsumtionen un— der hela l979. Nivån sänktes i början av 1980 till kring en tred- jedel av den totala privata konsumtionen. Under hela denna period gällde också ett prisstopp på subventionerade baslivsmedel omfat- tande cirka 5 procent av den totala privata konsumtionen.

Företag var dessutom medvetna om ett potentiellt hot om priskon- troller under denna period. Även om en viss produkt var undanta- gen från priskontroll, så kunde den med kort varsel bli föremål

l) Se bilaga 5 för en närmare beskrivning av de prisreglerings- åtgärder som täcks av prisregleringslagen.

Tabell 3.l Andelen av den totala privata konsumtionen av varor och tjänster som var prisreglerad enligt prisreglerings- lagen januari l977 - augusti l980. Procent.

Månad Prisstopp varav sub- Högstpris Obligato- Totalt

ventione— risk för— rade bas- handsan— livsmedel mälan (l) (2) (3) (4) (5) (6) _ jan 77 6,9 5,5 — 2,4 9,3 feb 77 6,9 5,5 — 2,4 9,3 mar 77 6,9 5,5 - 1,9 8,8 apr 77 73,8 5,5 - — 73,8 maj 77 73,8 5,5 — 73,8 jun 77 6,8 5,5 l,3 8,l jul 77 8,l 5,5 — — 8,l aug 77 6,8 5,5 - 6,8 sep 77 77,7 5,5 - — 77,7 okt 77 77,7 5,5 — — 77,7 nov 77 6,8 5,5 — 6,8 dec 77 6,8 5,5 - 6,8 jan 78 6,7 5,4 - - 6,7 feb 78 6,7 5,4 - 6,7 mar 78 6,7 5,4 - 7l,l 77,8 apr 78 6,7 5,4 7l,l 77,8 maj 78 6,7 5,4 7l,l 77,8 jun 78 6,7 5,4 7l,l 77,8 jul 78 6,7 5,4 — 7l,l 77,8 aug 78 6,7 5,4 - 7l,l 77,8 sep 78 6,7 5,4 7l,l 77,8 okt 78 7,0 5,4 42,6 49,6 nov 78 ll,5 5,4 42,6 54,l dec 78 ll,5 5,4 — 42,6 54,l jan 79 ll,5 5,4 - 42,4 53,9 feb 79 6,7 5,3 5,0 42,5 54,2 mar 79 6,7 5,3 5,0 42,5 54,2 apr 79 6,7 5,3 5,0 42,5 54,2 maj 79 8,l 5,3 4,8 44,3 57,2 jun 79 8,l 5,3 4,8 44,3 57,2 jul 79 8,l 5,3 5,0 44,l 57,2 aug 79 8,1 5,3 5,0 44,l 57,2 sep 79 7,9 5,3 5,0 44,l 57,0 okt 79 7,9 5,3 5,0 44,l 57,0 nov 79 7,9 5,3 5,0 44,l 57,0 dec 79 7,9 5,3 5,0 44,1 57,0 jan 80 7,6 5,l 6,l 43,3 57,0 feb 80 6,4 5,l 6,l 34,3 46,8 mar 80 73,8 6,3 6,l — 79,9 apr 80 73,8 6,3 6,1 79,9 maj 80 6,4 5,l 6,l 34,3 46,8 jun 80 6,4 5,l 6,1 34,3 46,8 jul 80 6,4 5,1 6,l 34,3 46,8 aug 80 6,4 5,1 6,1 34,3 46,8

Kommentar: SPK:s prisövervakning, som inte regleras i prisregle- ringslagen, är ej medtagen i tabellen. Denna form av prisreglering var mycket omfattande under åren 1977- l980. Den täckte praktiskt taget hela den privata konsumtionen. Se också bilaga 8.

Diagram 3.l Enligt prisregleringslagen prisreglerade varors och tjänsters andel av den totala privata konsumtionen

Procent

100

90 80 70 60 50 40 30 20 10

=— Å,:rA. januari l977—augusti 1980. Omfattningen av prisövervakningen är ej medtagen i diagrammet.

WN m

_____._____.rIau-s-Llyyy.luuulil.l|_-Ännu"

OW/ll/ll/l/l/ll/l/I/Il/l/I/I/l/I/l/I/ll/l/I/l/l/I/ll/l/l/l/I

JFMAMJJASONDJFMAMJJASONDJFMAMJJASONDJFMAMJJA

1977 1978 l979 1980

obligatorisk förhandsanmälan

högstprisreglering prisreglerat, totalt prisstopp, ovriga varor och tjanster ] prisstopp, totalt

prisstopp, subventionerade baslivsmedel

Källa: Se tabell 3.l

för prisreglering. Man kan hävda att priskontrollpolitiken i den— na bemärkelse var mer genomgripande än vad som framgår av dia—

gram 3.l och appendix l.

Till bilden hör också SPK:s prisövervakning1). Denna, som inte reg- leras i prisregleringslagen, täckte under 1970—talets senare hälft praktiskt taget hela den privata konsumtionen. Prisövervakningen bör betraktas som en form av prisreglering. Följaktligen kan man hävda att åren l977—l980 var en period med mycket omfattande pris— kontroller.

I diskussionen under l970—talet om priskontrollers effekter spelar sambandet mellan prisregleringar och inflationsförväntningar en central roll. Priskontroller har presenterats som en metod att "direkt” reducera existerande inflationsförväntningar. Vilka ef- fekter har då den svenska prisregleringspolitiken haft på allmän— hetens inflationsförväntningar? För att kunna ge ett uttömmande svar på frågan bör man bl a ha tillgång till tidsserier över för— väntningsbildningen från perioder såväl med som utan priskontrol— ler för att kunna undersöka om inflationsförväntningarna påverkats av införandet av kontroller. Nu finns det i princip enbart en ob— servation, nämligen de sju intervjuundersökningar som samtliga härrör från en längre period med priskontroller. Det går således inte att här göra en tillfredsställande test av priskontrollpoli- tikens effekter på inflationsförväntningarna.

Man kan ändå diskutera kring frågan om eventuella effekter av pris— regleringspolitiken på inflationsförväntningarna med utgångspunkt från de resultat som framkommit i intervjuundersökningarna av all- mänhetens inflationsuppfattning. Man kan tänka sig att priskon- trollpolitiken påverkat den förväntade inflationstakten genom i stora drag tre effekterZ): (l) genom ett inflytande på den faktiska historiska inflationen och därmed, via den uppfattade inflationen, på den förvänta— de prisutvecklingen,

1) Se bilaga 8 för en beskrivning av SPK s prisövervakning. 2) I'en mer fullständig beskrivning kan andra indirekta effekter av prisregleringar uppmärksammas än de som diskuteras här.

(2) genom ett inflytande på den uppfattade inflationstakten och därigenom på den förväntade, (3) genom en direkt effekt på den förväntade inflationstakten. Denna effekt skulle till exempel kunna åstadkommas genom att införandet av priskontroller av allmänheten uppfattas som en signal till att inflationen verkligen kommer att reduceras.

Resonemanget om de bägge indirekta effekterna (l) och (2) bygger på regressionsberäkningarna i bilaga 3 som visar att den förvän— tade inflationen påverkas av den uppfattade inflationsutveckling— en. Denna i sin tur är kraftigt influerad av den faktiska infla— tionen.

Diskussionen av dessa tre effekter bygger på följande enkla syn på förhållandet mellan historisk, uppfattad, förväntad och fram- tida inflation, där en pil markerar påverkan. Det bör påpekas att nedanstående relation är en del av en större, inte specificerad, modell av hur inflationsförväntningarna genereras i samhällseko—

nomin.

förväntad framtida inflation

uppfattad inflation

historisk inflation

inflation

Prisregleringspolitikens effekter på den faktiska inflationen un- der slutet av 1970—talet undersöks i bilaga lO. Huvudresultatet i denna är att priskontrollerna inte har haft något signifikant lång— varigt inflytande på den svenska inflationstakten under dessa år. Det förefaller därför rimligt att utesluta ett märkbart inflytan— de enligt effekt (1) ovan.

Skulle prisregleringspolitiken haft ett sjävständigt inflytande på den uppfattade och den förväntade inflationen enligt effekt (2) och (3)? Det resultat som intervjuundersökningarna lämnar är inte tillräckligt för att besvara denna fråga. Man kan dock kon— statera att den uppfattade och den förväntade inflationstakten följer den faktiska inflationen med en viss trögrörlighet. De nu-

meriska värden, som intervjusvaren angav befinner sig inte på nå— gon uppseendeväckande hög eller låg nivå med tanke på den faktis— ka inflationsutvecklingen. En förväntad inflation mellan 8 och ll procent per år under l978—l98l bör snarast betraktas som rimlig och realistisk mot bakgrund av den trendmässigt stigande inflatio- nen i Sverige och omvärlden under 1970—talet. Detta resonemang utesluter dock inte att prisregleringspolitiken kan ha haft ett

lk

inflytande på den förväntade inflationen

Beträffande den kortsiktiga utvecklingen kan man tänka sig att in— förandet eller avskaffandet av priskontroller, dvs en markant för— ändring i priskontrollgraden i kolumn 6 i tabell 3.1, har haft en omedelbar och konstaterbar effekt på den förväntade inflationstak— ten så som den anges vid de olika intervjutillfällena. De intervju— er som gjordes med ett kvartals mellanrum, juli 1979 - juli l980, är intressanta att granska i detta sammanhang. Den förväntade in— flationen varierar mellan 8,6 och 9,9 procent under denna tid en— ligt tabell 2.5. Dessa små fluktuationer utgör knappast någon in— dikation på att prisregleringspolitiska åtgärder eller någon an- nan ekonomisk—politisk händelse orsakat klara svängningar i infla— tionsförväntningarna på kort sikt.

Det går att spekulera kring en effekt i april 1980, som återspeg— las i en nedgång i frekvensen för svarsalternativet "priserna kom— mer att öka” samt i en uppgång för svaret ”priserna kommer att minska” och för "vet ej" i tabell 2.2. Denna tabell täcker svaren

l) Det har hävdats att priskontroller direkt kan dämpa infla—

tionsförväntningarna genom någon form av demonstrations- el- ler informationseffekter. Jämför med effekt (3) ovan. Före— komsten av regleringar skulle få allmänheten att tro att den framtida inflationstakten blir lägre än vad som annars vore fallet. Som en följd av detta kommer förväntningarna att re- videras nedåt, vilket också skulle bidra till en lägre faktisk inflation. Priskontroller har emellertid varit ett mer eller mindre permanent inslag under 1970-talet i Sverige utan att allmänheten sett en nedgång i inflationstakten jämfört med ut— vecklingen under l950— och l960—talen. Priskontrollpolitiken i den utsträckning som den överhuvudtaget uppmärksammats av allmänheten torde därför ha förlorat mycket av sin trovär— dighet som ett medel mot inflationen. Följaktligen kan man starkt ifrågasätta förekomsten av någon märkbar direkt infor— mationseffekt genom priskontrollerna. Se också Jonung (l973).

som gavs i kvalitativa termer. I mars 1980 gjorde regeringen ett utspel, det 5 k 6-punktsprogrammet, som syftade till att nå ett avtal med relativt låga löneökningar. Som ett led i detta paket infördes allmänt prisstopp. Se också tabell 3.l. Det är möjligt att detta utspel i kombination med prisstoppet och de pågående avtalsförhandlingarna temporärt orsakade detta mönster i aprilun— dersökningen. Någon effekt på den förväntade inflationen som den angavs med ett numeriskt värde i tabell 2.5 kan dock knappast re— gistreras för april 1980.

Den faktiska inflationen förefaller ha utövat det centrala infly- tandet på den uppfattade och förväntade inflationen. Det är där— för av intresse att närmare beskriva inflationstaktens beteende under 1978—1979. Under 1978 halverades praktiskt taget inflatio— nen från 14 till 7 procent. Följande år fördubblades den från 6 procent i januari 1979 till 12 procent i januari 1980. Detta V— formade mönster, som återges i tabell 2.7 och diagram 2.l bör när»

mast förklaras med bl.a. den allmänna stabiliseringspolitiken och den internationella konjunkturutvecklingen.

Det bör påpekas i detta sammanhang att den genomsnittliga månat— liga kontrollgraden enligt kolumn 6 i tabell 3.1 var ungefär lika stor för 1978 som för 1979 - 60 procent av den totala privata kon- sumtionen under 1978 täcktes av olika prisreglerande åtgärder me— dan motsvarande siffra var 56 procent för 1979. Graden av kon- trollomfattning var enligt detta mått praktiskt taget densamma un- der de bägge åren. Prisövervakningens omfattning torde också ha varit oförändrad under denna period. Man kan således hävda att prisregleringspolitikens inflytande på inflationen hölls ungefär- ligen konstant under dessa två år enligt detta mått. Slutsatsen bör därför bli att andra faktorer än priskontrollerna utövade det centrala inflytandet på den faktiska inflationens svängningar och därmed också på den uppfattade och förväntade inflationens föränd- ringar under 1978-1979. Man kan förvisso inte utesluta ett infly- tande från priskontrollerna. Som tidigare poängterats visar dock Skattningarna i bilaga 10 att prisregleringspolitikens inverkan på inflationstakten under 1978-1979 synes vara försumbar.

4 SAMMANFATTNING

Presentationen i denna bilaga av resultaten från de sex undersök— ningarna om allmänhetens inflationsuppfattning under 1979—1980 vi— sar att dessa på alla väsentliga punkter sammanfaller med konklu— sionerna från den första intervjuundersökningen från januari 1978 vilken beskrivs ingående i bilaga 3. Detta innebär att analysen av undersökningen från januari 1978 förefaller mer robust än tidigare i och med att samma mönster upprepas i de följande undersökningar— na.

Denna bilaga har också gjort det möjligt att följa den tidsmässi— ga utvecklingen hos den uppfattade och förväntade inflationen un- der åren 1977-1980 till skillnad från den tvärsnittsstudie som bilaga 3 representerar. Det framgår här som ett viktigt resultat att den uppfattade och förväntade inflationen förefaller vara re— lativt trögrörliga i förhållande till svängningarna i den fakti5v ka inflationstakten såsom de registreras av konsumentprisindex. Den uppfattade och förväntade inflationen följer den faktiska fast med betydligt mindre amplitud.

Den förväntade inflationen under åren 1978-1980 låg i ett inter— vall mellan 8 och 11 procent. En intressant fråga i detta samman— hang är då om prisregleringspolitiken påverkat den uppfattade och förväntade inflationstakten och därmed indirekt den faktiska in- flationstakten i den svenska ekonomin. Ett fullständigt svar på frågan kräver bl a ingående ekonometriska tester vilka lämpligen bör bygga på data över allmänhetens inflationsförväntningar från perioder såväl med som utan priskontroller.

Den mer spekulativa diskussionen kring intervjuundersökningarnas resultat för 1978-1980 pekar dock mot ett negativt svar på frå— gan. Flera argument kan åberopas med denna innebörd. De ekonomet— riska testerna i bilaga 10 visar att prisregleringspolitiken inte hade någon statistiskt signifikant långvarig effekt på den faktis—

ka inflationstakten under senare hälften av 1970—talet. Därmed är det föga troligt att priskontrollerna indirekt har påverkat den uppfattade och förväntade inflationstakten via den historis— ka inflationen.

Möjligheten att drastiska förändringar i omfattningen av priskon— troller har påverkat inflationsförväntningarna på kort sikt dryf— tades också. Något stöd för ett sådant mönster upptäcktes inte. Eftersom prisregleringspolitiken blivit något av ett permanent in— slag i den ekonomiska politiken under slutet av 1970—talet, bör man inte vänta sig att hushållen reagerar märkbart inför tillkoms— ten eller avskaffandet av generella eller selektiva kontroller. Den typen av åtgärder löper snarare risken att dränkas i det eko— nomisk—politiska informationsutbud som hushållen är föremål för.

LITTERATURFÖRTECKNING

Frenkel, J.A.,(l975),"Inflation and the Formation of Expecta— tions", Journal of Monetary Economics, 5. 403—21.

Jonung, L., (1973), "Prisreglering som stabiliseringspolitiskt instrument", _Ekonomisk Debatt, s. 432-440. Kane, E. och Malkiel, B., (l976),"Autoregressive and Nonautore- gressive Elements in Cross—Section Forecasts of Inflation", Econometrica, s. 1—16.

APPENDIX 1

Regeringsbeslut rörande prisreglerande åtgärder enligt prisregleringslagen l977—l980.

Besluts— Ikraft- Beslutets innebörd datum trädande- datum

(1) (2) (3)

77-03-24 77-03-25 Pappersmassa och papper m m undantas från prisstopp. Obligatorisk förhands— anmälan upphävs för papper m m och in- förs för vissa byggnadsmaterial för isoleringsändamål (SFS 1977:86)

77—04—03 77-04—07 Allmänt prisstopp införs. (SFS 1977:100)

77—05-18 77—06-01 Allmänt prisstopp upphävs. Prisstopp återinförs på de köttvaror, mejeripro- dukter, mjöl och bröd samt trävaror som var föremål för prisstopp vid det all- männa prisstoppets införande. Obligato- risk förhandsanmälan återinförs för de varor inom områdena sågtimmer och pap- persved, trävaror, kaffe, hudar och skinn samt byggnadsmaterial som var fö— remål för förhandsanmälningsplikt vid det allmänna prisstoppets införande. Obligatorisk förhandsanmälan för margai rin återinförs dock ej. (SFS 1977;262)

77-07-07 77-07-09 Prisregleringen på kaffe ändras från obligatorisk förhandsanmälan till pris— stopp. (SFS 19771582)

77—08-04 77-08-05 Prisstoppet på kaffe upphävs. (SFS l977z636)

77—09—01 77—09-02 Allmänt prisstopp införs. (SFS 1977: 753

77-10—20 77—11-01 Allmänt prisstopp upphävs och de pris- regleringar som gällde omedelbart före det allmänna risstoppet återinförs. (SFS i977:77ol

77—12—08 77-12—21 Prisstopp införs på betongtakpannor. (SFS l977:986)

78-01-19 78-01-27 Prisstopp införs på mur— och fasadte- gel. (SFS 1978:10)

Besluts— datum

(l) 78—03-16

78-04—27

78-08—03

78-10-05

78-10-20

78-11—16

79-01—18

79-02—01

79—02-15

Ikraft- trädande- datum

(2) 78-03-18

78—05-04

78-08-04

78-10—11

78-10—24

78—11-18

79—01—26

79—02-06

79-02—21

Beslutets innebörd

(3)

Obligatorisk förhandsanmälan införs för samtliga varor och tjänster som inte omfattas av prisstopp. Samrådsskyldig— het föreskrivs för samtliga statliga myndigheter. (SFS 1978 90)

Prisstopp upphävs för trävaror och mur- och fasadtegel. (SFS 1978 195)

Prisstopp införs på planglas. (SFS 1978:641)

Prisstoppet på betongtakpannor och plan- glas upphävs. Förhandsanmälningsskyldig— heten begränsas till vissa varor inom områdena livsmedel och andra dagligva— ror, byggnadsmaterial m m, produktions— medel för jordbruket, timmer, massa och papper, bilreservdelar, »tillbehör och husvagnar, oljeprodukter, tidningar och tidskrifter, beklädnadsvaror, möbl r och

läkemedel m m samt vissa tjänster1 . (SFS l978:711)

Prisstopp införs på golvbeläggningsmate— rial av plast samt mjukpapper och blöjor. (SFS l978:7ll)

Prisstopp införs på vissa oljeprodukter och startbatterier. (SFS 19781746)

Prisstoppet på mjukpapper och blöjor samt startbatterier upphävs. (SFS 1979:2)

Prisregleringen på vissa oljeprodukter ändras från prisstopp till högstprisreg- lering. (SFS 1979:29)

Vissa varor inom områdena köttvaror och mejeriprodukter undantas från prisstop- pet. (SFS 1979 46)

l) Områden som omfattas av prisstopp undantas automatiskt från

förhandsanmälningsskyldigheten.

Besluts- datum

(1)

Ikraft— trädande- datum

(2)

Beslutets innebörd

(3)

79—03—22

79—05—17

79-05—17

79—06—07

79—07—17

79-08—30

79—12—13

80—01—31

80—03—27

79—03—28

79-05-19

79—06—09

79—07-19

79-09-01

79—12—18

80-02—02

80—03—29

Prisstopp införs på köksskåp och garde— robsskåp av trä. Medlemsblad och perso- naltidningar samt sådana oljeprodukter som omfattas av högstprisregleringen undantas från förhandsanmälningsskyldig- heten. (SFS l979:ll4)

Samrådsskyldigheten för statliga myndig- heter begränsas till vissa myndigheter.

Prisstoppet på golvbeläggningsmaterial av plast upphävs. Prisstopp införs på hotellrumsuthyrning och kaffe. Hund— och kattmat undantas från obligatorisk för— handsanmälan. Tunga eldningsoljor undan— tas från högstprisregleringen. (SFS 1979 251)

Obligatorisk förhandsanmälan upphävs för tunga eldningsoljor. (SFS l979z370)

Högstprisreglering återinförs för tunga eldningsoljor. (SFS l979:718)

Prisstoppet på hotellrumsuthyrning upp— hävs. (SFS l979:761)

Prisstopp införs på inrikes fjärrtrafik med lastbil. (SFS l979:lO86)

Prisstoppet på kaffe upphävs. Glödlam— por, startbatterier, dagstidningar och organisationstidskrifter samt andra tryckeriarbeten än sådana som avser tid- ningar och tidskrifter undantas från ob— ligatorisk förhandsanmälan. (SFS l980:34)

Allmänt prisstopp införs. För oljepro- dukter kvarstår dock högstprisreglering— en. Samrådsskyldighet föreskrivs för samtliga statliga myndigheter. (SFS l980:106)

_______________.__—_—-_——

Besluts- Ikraft— Beslutets innebörd datum trädande— datum (1) (2) (3) 80-05-14 80—05-17 Det allmänna prisstoppet upphävs. Pris-

stopp återinförs för de varu— och tjäns- teområden, som omfattades av prisstopp omedelbart före det allmänna prisstop- pet, utom för köksskåp och garderobs- skåp av trä. Obligatorisk förhandsanmä- lan återinförs för de områden som omfat— tades av denna regleringsform omedel- bart före det allmänna prisstoppet. Sam— rådsskyldigheten begränsas till de stat- liga myndigheter som omfattades av sam— rådsskyldighet före det allmänna pris— stoppet. (SFS 1980 267)

Kommentar: Se tabell 3.1 för en numerisk uppskattning av de prisreglerande åtgärdernas omfattning.

APPENDIX 2

lNFLATIONSFORVÄNTNINGARNA I SVERIGE l97l-1980

Det finns ingen tidsserie som består av direkta mått på den svens- ka allmänhetens inflationsförväntningar under 1970—talet. SIFO har sammanställt en månatlig serie som mäter inflationsförväntningar- nas kvalitativa utveckling, dvs. intervjupersoner har fått ange om de tror att priserna kommer att stiga, sjunka eller vara oföränd- rade under de kommande tolv månaderna. En sådan fråga har ingått i SIFO:s månatliga s.k. konsumentklimatmätningar, vilka har gjorts regelbundet sedan januari 1971. Denna intervjuundersökning har om- fattat ett antal frågor rörande allmänhetens förväntningar om den framtida ekonomiska utvecklingen.

Frågan rörande inflationsförväntningarna har haft följande lydelse:

Tror Ni att priserna under de kommande tolv månaderna på det he- la taget kommer att öka, minska eller förbli ungefär desamma? l öka Minska 2 3 Ungefär desamma 4 Tveksam, vet ej I augusti 1980 ändrades frågan till:

Tror Ni att priserna under de kommande tolv månaderna på det he- la taget kommer att öka kraftigt, öka något, förbli ungefär som nu eller minska? l öka kraftigt 2 öka något 3 Ungefär desamma 4 Minska 5 Tveksam, vet ej

Svarsalternativet "öka" delades då upp i två alternativ: "öka kraf-

tigt" och "öka något". Den höga inflationstakten i slutet av 1970-talet motiverade denna ändring där "öka kraftigt" står för

en högre förväntad inflation än alternativet "öka något”.

SIFO:s undersökning har samma uppbyggnad som den intervjuundersök— ning prisregleringskommittén uppdrog åt SCB att genomföra 1978 be- träffande hushållens kvalitativa uppfattning om riktningen på den kommande prisutvecklingen. Se fråga T3 i tabell 3 i bilaga 3. Frå- ga T3 upprepades under 1979-1980. Man undrar då i vilken utsträck— ning som SIFO:s svar sammanfaller med SCB:s svar. Tabell A 1 vi— sar andelen intervjupersoner som tror att priserna kommer att öka under de kommande tolv månaderna enligt SCB:s och enligt SIFO:s mätningar. SCB:s uppgifter är hämtade från tabell 2.2 i bilaga 4 för de sju undersökningstillfällen som presenteras där. Motsva- rande värde har tagits från SIFO:s intervjuer för samma månader.

Tabell A 1 visar att det finns en betydande samstämmighet i svaren från de bägge typerna av intervjuundersökningar_ Differensen en— ligt tabellen bör bedömas som liten. Det finns således goda skäl att betrakta SIFO:s intervjuer som jämförliga med de mätningar som SCB har gjort åt prisregleringskommittén. En skillnad ligger

i antalet intervjupersoner. SIFO:s undersökningar omfattar ca tu—

sen personer medan SCB:s som regel har täckt ett större antal inter- vjuer. En annan är att SCB:s undersökningar bygger på telefoninter- vjuer medan SIFO:s är baserade på hembesök. Besöksintervjuer anses vara av högre kvalité än telefonintervjuer.

Utvecklingen under 1970—talet för andelen intervjupersoner som tror att priserna kommer att öka under de kommande tolv månaderna enligt SIFO:s tidsserie är beskriven i diagram A 1. Enligt diagram- met har denna andel ökat trendmässigt under detta årtionde. ökning- en är mest markant under 1971, sedan är trenden positiv med bety— dande variationer uppåt och nedåt längst trendlinjen. En kraftig nedgång inträffar l977—l978. Denna följs av en kraftig uppgång med början i Slutet av 1978. Denna serie tolkas här som en indikator

1)

på inflationsförväntningarnas utveckling .

1) SIFO:s serie blev tillgänglig på ett alltför sent stadium av

framställningen av denna bilaga. Någon närmare analys av se— riens egenskaper har därför inte kunnat göras inom ramen för prisregleringskommitténs arbete. En sådan undersökning på— går emellertid inom konjunkturinstitutet.

Diagrammet anger också inflationstakten under perioden l97l—1980 enligt konsumentprisindex. Ett slående intryck av diagrammet är samvariationen mellan inflationstakt och inflationsförväntningar mätt enligt de mått som finns i diagram A 1. Inflationstakten fö- refaller följa inflationsförväntningarna ganska väl. Detta är sär- skilt markant under perioden 1976—1980. Nedgången i inflationstak— ten föregås då av en minskning i inflationsförväntningarna. På samma sätt följs en uppgång av inflationsförväntningarna under 1979 av en kraftig tillväxt i den faktiska inflationstakten.

Diagrammet bygger på konsumentprisindex som också omfattar änd- ringar i indirekta skatter och subventioner. Ett flertal Skatte— ändringar genomfördes under 1970—talet vilka har gett upphov till betydande svängningar i konsumentprisindex. Om dessa svängningar skulle elimineras, är det möjligt att en starkare samvariation mellan förväntad inflation och faktisk inflation blir resultatet.

Diskussionen kring inflationsprocessen och prisregleringspoliti— ken i bland annat bilaga 10 tilldelar inflationsförväntningarna en central plats i inflationsprocessen. Bilden i diagram A 1 mot— säger inte detta synsätt. Den kan tolkas som att ändringar i för— väntad inflationstakt tidsmässigt föregår ändringar i den faktis— ka inflationstakten. Framtida Studier får närmare analysera de kausala förloppen bakom diagram A 1.

Tabell A 1 Andelen intervjupersoner som tror att priserna kom- mer att öka under de kommande tolv månaderna enligt SCB:s undersökningar kolumn (1) och enligt SIFO:s undersökningar - kolumn (2). Procent.

Intervjutillfälle SCB:s SIFO:s Differens

intervjuer intervjuer (1) (2)

(1) (2) (3) Januari 1978 91,7 92,5 —0,8 Januari 1979 88,3 86,1 2,2 Juli 1979 93,0 92,0 1,0 Oktober 1979 93,5 94,8 -1 ,3 Januari 1980 95,8 96,0 —O,2 April 1980 85,2 89,1 —3,9 Juli 1980 95,8 96,1 -0,3

Källa: Kolumn (1) är hämtad från tabell 2.2. Kolumn (2) är ursprungsdata enligt SIFO:s konsument— klimatundersökningar.

Diagram A 1 Andelen intervjupersoner som tror att priserna kommer att öka under de kommande tolv månaderna - heldragen linje. Inflationstakten enligt konsumentprisindex - streckad linje. Resultaten från de månatliga mätningarna - markerade med kryss - har utjämnats med ett centrerat glidande medel—

tal i syfte att eliminera slumpmässiga variationer.

Inflationstakten enligt konsumentprisindex (pro- cent/år)

Andelen intervjupersoner som tror att priserna under de kommande tolv måna- derna kommer att öka (procent)

100 % 14 13 12

1 1 90 %

1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981

BILAGA 5

PRISPOLITIKENS FRAMVÄXT, UTFORMNING OCH ADMINISTRATION

l RESUME OVER LAGSTIFTNING OCH UTREDNINGAR PÅ PRISOMRÅDET

Under 1900—talet har ett omfattande lagstiftnings- och utred— ningsarbete förekommit på pris— och konkurrensområdet. Under de båda världskrigen och krisåren därefter har ett flertal la— gar som möjliggjort direkta ingrepp i prisbildningen avlöst varandra. Samtliga dessa lagar har varit avsedda att tillämpas endast under krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Här bortses då från reglering av prisbildning på Särskilda områden exempelvis jordbruksområdet och hyresmarknaden — som också under normala tider förekommit i Sverige, liksom i många andra länder.

1.1 Lagstiftningen under första världskriget och mellan- krigstiden

I oktober 1914 - strax efter första världskrigets utbrott an- togs en lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigs- fara. I denna förfogandelag ingick bl.a. bestämmelser om rätt för Kungl. Maj:t att fastställa maximipriser för de viktigaste förnödenheterna. År 1916 bröts dessa bestämmelser ut ur förfo— gandelagstiftningen och ombildades - med vissa kompletteringar - till en särskild lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga av krig föranledda förhållanden m.m. 1916 års lag ersattes år 1918 av en ny lag om fastställande av högsta pris, som reviderades år 1920. Den prisregleringslagstiftning som föranleddes av förhål- landena under och omedelbart efter första världskriget upphörde att gälla i februari 1921. Maximiprisreglering på socker en- ligt en särskild författning av år 1921 - gällde dock i ytter- ligare drygt två år.

334

1916 och 1918 års lagar omfattade livsmedel, kreatursfoder, bränsle, beklädnadsvaror och liknande förnödenheter. Reglering— en var till formen en högstprisreglering. Högstpriser föreskrevs i allmänhet av Kungl. Maj:t då priset för någon vara som omfat— tades av lagen steg väsentligt mer än förhållandena påkallade. I viss omfattning hade även länsstyrelserna befogenhet att fast-

ställa högstpriser inom en kommun.

Efter år 1923 och under återstoden av mellankrigstiden förekom ingen lagstiftning i syfte att reglera den allmänna prisbild— ningen. Samhällets prisvårdande åtgärder inriktades i stället på att främja fria och effektiva konkurrensförhållanden. År 1925 tillkom den första lagstiftningen på kokurrensområdet i och med lagen den 18 juni 1925 om undersökning angående mono— polistiska företag och sammanslutningar. Undersökning med stöd av denna lag genomfördes i fem fall, nämligen rörande kvarnföre— tagen, jästtillverkningen, sockertillverkningen, porslinstill— verkningen samt bränn- och smörjoljeföretagen.

1.2 Lagstiftningen under åren 1939 - 1947

År 1939 antogs - inför hotet av ett nytt stormaktskrig - en ny lag med syfte att möjliggöra reglering av prisbildningen, näm— ligen maximiprislagen den 22 juni 1939 (nr 349). Denna lag bygg— de till väsentliga delar på samma principer som prisreglerings— lagarna under första världskriget. Enligt maximiprislagen kunde Konungen föreskriva att vid frivillig försäljning av förnöden— het, som var av vikt för befolkningen eller produktionen, visst pris som av Konungen funnits skäligt (maximipris) inte fick överskridas. Förutsättning för att maximipris fick före— skrivas var att priset på förnödenheten i fråga kunde förväntas visa en stegring som - ensam eller i förening med prisstegring på andra förnödenheter - kunde medföra en fortgående försämring av den svenska kronans inhemska köpkraft eller en avsevärd ned- sättning av befolkningens levnadsstandard. Enligt maximiprisla- gen var det möjligt att fastställa skilda maximipriser för oli— ka geografiska områden liksom för olika slag av handel. 1939 års

maximiprislag innehöll vidare bl.a. vissa bestämmelser om skyl- dighet att sälja förnödenheter med maximipris, maximipris på transport av förnödenheter med maximipris, förbud mot kombina— tionserbjudanden vid försäljning av förnödenheter med maximi- pris, skyldighet att lämna upplysning om innehav av förnödenhe— ter med maximipris samt skyldighet att anslå prisuppgift avse- ende förnödenheter med maximipris.

Vid slutet av år 1939 - efter krigsutbrottet - antogs ytterli— gare en lag på prisregleringsområdet, nämligen lagen den 8 de— cember 1939 (nr 838) med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen (prisregleringslag). Enligt 1939

års prisregleringslag kunde Konungen fastställa ggrmalpris vid frivillig försäljning eller transport av viss förnödenhet. Den säljare som tillämpade högre pris än normalpriset var skyldig att efter anmodan avge förklaring om skälen för den tillämpade prissättningen. Förutsättning för att normalpris fick faststäl- laS var att detta befanns erforderligt för att få en fortlöpan- de kontroll över den allmänna prisutvecklingen. 1939 års pris- regleringslag innehöll vidare bl.a. vissa bestämmelser om dels tvångskartellering och nyetableringsspärr, dels uppgiftsskyl- dighet i syfte att möjliggöra prövning av den tillämpade pris— sättningens skälighet eller bedömning av den allmänna prisut— vecklingen.

1939 års maximiprislag och prisregleringslag kom att gälla jäm- sides t.o.m. juni 1941, då de ersattes av prisregleringslagen den 13 juni 1941 (nr 370). En nyhet i 1941 års prisreglerings— lag, jämfört med 1939 års 1agar,var möjligheten för Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer - dvs. statens priskon— trollnämnd (PKN) - att föreskriva skyldighet att anmäla priser eller prishöjningar. Anmälningsskyldigheten kunde enligt lagen utformas på tre olika sätt, nämligen dels Skyldighet att oför- dröjligen anmäla gällande pris, dels skyldighet att ofördröjli— gen anmäla prishöjningar varje gång sådana genomfördes, dels förbud mot att utan tillstånd höja förnödenhetens pris förrän en vecka efter det att säljaren inkommit med anmälan om den pla- nerade prishöjningen och skälen till denna. Då anmälan om plane-

rad prishöjning inkommit till myndigheten (PKN) kunde denna -

om särskilda skäl förelåg - föreskriva att prishöjningen inte fick genomföras förrän upp till en månad efter den dag då anmä— lan inkom.

Vidare innehöll 1941 års prisregleringslag en ny bestämmelse om s.k. prisocker, som stadgade att säljare av förnödenhet inte fick ta eller betinga sig vederlag som han insett eller bort inse vara med hänsyn till föreliggande omständigheter uppenbart oskäligt. Bestämmelsen om normalpris i 1939 års prisreglerings— lag ändrades i 1941 års prisregleringslag såtillvida att nor— malpriset inte fick överskridas om inte säljaren fått tillstånd härtill. Bestämmelsen om maximipris omfattade i 1941 års pris— regleringslag, förutom förnödenheter, alla slag av transporter och inte som i 1939 års maximiprislag - enbart transporter av förnödenheter med maximipris. 1941 års prisregleringslag inne- höll vidare - i likhet med närmast föregående lagstiftning - bl.a. bestämmelser om tvångskartellering och nyetableringsspärr, kombinationserbjudanden, uppgiftsskyldighet avseende underlag för prissättningen respektive innehav av vissa förnödenheter, skyldighet att Sälja förnödenhet med maximipris samt skyldighet

att anslå prisuppgifter.

1941 års prisregleringslag ersattes redan följande år av pris— regleringslagen den 30 juni 1942 (nr 459). I denna lag utvid— gades bestämmelserna om anmälningsskyldighet, normalpris och prisocker till att omfatta - förutom förnödenheter - även vis— sa slag av tjänster, främst tillverkning och underhåll av för- nödenheter samt transporttjänster. Vidare infördes i 1942 års prisregleringslag en ny bestämmelse om utfästelsepriser. Denna bestämmelse innebar att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse om högsta pris för förnödenhet eller visst slag av tjänst, fick detta pris inte överskridas om inte myn— digheten givit tillstånd till detta. De bestämmelser om maxi- mipris, som ingick i 1941 års prisregleringslag, slopades i 1942 års lag. De tidigare bestämmelserna om tvångskartellering och nyetableringsspärr kompletterades i 1942 års pris- regleringslag med bestämmelser om vissa ytterligare åtgärder

för att hindra onödig, fördyrande mellanhandel och andra miss- förhållanden inom näringslivet, som uppkommit till följd av krigsförhållandena och medfört onödiga prisstegringar.

Med stöd av 2 5 första stycket 3) 1942 års prisregleringslag (förbud mot att utan tillstånd höja priset förrän en vecka ef- ter anmälan) och Kungl. Maj:ts bemyndigande införde PKN all- mänt prisstopp per den 31 oktober 1942.

År 1943 genomfördes vissa skärpningar i 1942 års prisregle- ringslag. Genom lag den 26 februari 1943 (nr 70) ändrades be- stämmelserna om förbud mot att utan tillstånd genomföra pris- höjning förrän en vecka efter det att anmälan inkommit till priskontrollnämnden så att myndigheten fick rätt att utsträcka respittiden till tre månader mot tidigare en månad. Dessa be- stämmelser ändrades på nytt genom lag den 4 juni 1943 (nr 308) om fortsatt giltighet av 1942 års prisregleringslag. Priskon- trollnämndens rätt att i tre månader uppskjuta prishöjningar, som anmälts enligt bestämmelserna om obligatorisk förhands- anmälan av planerade prishöjningar, ersattes med rätt för Ko- nungen eller myndighet som Konungen bestämmer (PKN) att före- skriva prisstopp för förnödenheter och tjänster. Prisstoppet fick härigenom karaktär av självständig prisregleringsform. Med prisstopp avsågs därvid förbud för säljare av förnödenheter el- ler tjänster att överskrida det pris han tillämpade en viss, an- given dag. Förekom ingen försäljning denna dag gällde gängse pris eller senast tillämpat pris. Föreskrift om prisstopp skul— le meddelas att gälla för viss tid, högst tre månader, men kunde därefter förlängas med högst tre månader i taget. Enligt be- stämmelserna om prisstopp fick förnödenheter som avsågs ersätta eller dryga ut prisstoppade förnödenheter, och som inte sålts före prisstoppet, inte säljas förrän priskontrollnämnden fast- ställt ett godkänt pris, som inte fick överskridas. Vidare ut— vidgades 1942 års prisregleringslag genom lagen den 4 juni 1943 till att omfatta alla slag av tjänster samt hotell- och pensio— natsrörelse.

Genom lag den 18 maj 1945 (nr 203) genomfördes ytterligare vissa ändringar i 1942 års prisregleringslag. Den viktigaste av dessa ändringar var en ny bestämmelse om möjlighet för Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer att förordna om sänkning av stoppris eller godkänt pris. Sådan prissänkning kunde i första hand föreskrivas då förhållanden som inverkar på prisbildningen ändrats på ett sådant sätt att priset skäligen borde sänkas. För- ordnande om prissänkning kunde meddelas beträffande dels viss förnödenhet eller tjänst, dels viss företagare. Förordnande om prissänkning beträffande viss företagare kunde även meddelas då hans gällande stoppris väsentligt översteg det gängse priset.

1942 års prisregleringslag ersattes år 1947 av prisregleringsl - gen den 30 juni 1947 (nr 303). 1947 års prisregleringslag överf ensstämde i stora drag med den tidigare prisregleringslagen ef- ter 1945 års ändringar. Bestämmelserna om skyldighet att anmäla gällande pris respektive genomförda eller planerade prishöjning- ar saknades emellertid i 1947 års lag. Även de tidigare bestäm— melserna om skyldighet att lämna uppgift om innehav av viss för- nödenhet saknades i den nya lagstiftningen. Vidare kunde - enligt 1947 års prisregleringslag - föreskrift om prisstopp meddelas för sex månader i taget mot tidigare tre månader. Bestämmelserna om godkänt pris utvidgades till att omfatta dels alla slag av för— nödenheter — således inte enbart sådana som avsågs ersätta pris- reglerade förnödenheter , dels tjänster. Slutligen medgav 1947 års prisregleringslag sänkning av stoppris i de fall då priset var högre än som kunde anses skäligt.

1947 års prisregleringslag förlängdes efter hand med ett år åt gången. Denna lag kom härigenom att gälla i nära ett decennium i oförändrad form så när som på en mindre ändring av tillämplig- heten i fråga om hotell- och pensionatsrörelse, vilken genomför- des år 1948.

1.3 Offentliga utredningar på_pris- och konkurrensområdet under l940— och 1950-talen

Vid sidan av den prisregleringslagstiftning, som var direkt för- anledd av krisförhållandena under och efter andra världskriget, behandlades prisfrågorna ur ett mer allmänt perspektiv av olika offentliga utredningar under l940— och 1950-talen. De under 1940- talet verkande utredningarna intresserade sig i första hand för inverkan på prisbildningen av i olika avseenden otillfredsställ- ande konkurrensförhållanden - bl.a. de eventuella riskerna för monopolistisk prissättning. Under 1950—talet kom diskussionen i högre grad än tidigare att röra sig kring möjligheterna att mot— verka tendenser till inflationistisk prisutveckling.

År 1940 avgav 1936 års näringsorganisationssakkunniga sitt be— » betänkande Organiserad samverkan inom svenskt näringsliv (SOU ' l940:35). De sakkunniga hade bl.a. haft i uppdrag att utreda ut- bredningen inom näringslivet av organiserad samverkan mellan fö- l retagarna och den prispolitik m.m. som kommit till stånd på grund l av sådan samverkan. Med hänsyn till de ändrade förutsättningar 1 som inträtt i och med krigsutbrottet avstod de sakkunniga från att lämna mer utarbetade förslag till lösning av de behandlade problemen och stannade i stället vid att redovisa de linjer, som de sakkunnigas överväganden rörande eventuella statliga åtgärder närmast rört sig efter. Näringsorganisationssakkunniga fann så- lunda bl.a. att det borde tillkomma samhället att genom lämpliga organ såvitt möjligt förhindra att näringsorganisationer eller företag utnyttjade sin ställning på ett sätt som medförde priva- ta monopolvinster på förbrukarnas bekostnad. I fråga om behovet ) av offentliga kontrollåtgärder framhöll de sakkunniga att de in— l te haft möjlighet att göra en allomfattande undersökning rörande förhållandet mellan priser och produktionskostnader i det svens- ka näringslivet och därför inte kunnat bilda sig någon uppfatt- ning om i vilken utsträckning missbruk i form av för höga pri- ser under senare år förekommit i landet. De sakkunniga fann emellertid, genom de utredningar som gjorts, att en prispolitik kommit till användning på vissa håll, som måste betecknas som

missbruk av möjligheten att behärSka den svenska marknaden för varuslaget i fråga. Vidare fanns, enligt de sakkunniga, exem— pel på att internationella monopol tagit ut höga priser på den svenska marknaden. Första förutsättningen för att myndigheterna skulle kunna vidtaga erforderliga åtgärder var, enligt närings- organisationssakkunniga, tillgång till ökad kunskap om de fak— tiska förhållandena, bl.a. genom en förbättrad och utvidgad sta— tistik rörande priser, kostnader och omsättning på olika områ— den. De sakkunniga hade mot denna bakgrund övervägt inrättandet av ett offentligt organ som, stött på erforderlig lagstiftning, skulle ägna sig åt en övervakning av prisutveckling och affärs— metoder inom näringsgrenar där ofullständig konkurrens rådde. Denna institution, som kunde inordnas i förslagsvis kommers- kollegium, skulle ha till uppgift att mottaga klagomål, att utföra och publicera undersökningar inom områden av närings- livet där ofullständig konkurrens rådde, att förhandla med sammanslutningar och ensamtillverkare rörande deras pris- och konkurrenspolitik samt att föreslå offentliga åtgärder i en- skilda fall eller ändringar av gällande lagstiftning. I fråga om behovet av åtgärder mot för höga priser ansåg de sakkunni- ga Kungl. Maj:ts dittillsvarande befogenheter tillsammans med det övervägda kontrollorganets verksamhet vara tillräckliga. Vissa skäl talade dock för att Kungl. Maj:t borde få rätt att förklara en överenskommelse ogiltig om en sammanslutning höll oskäligt höga priser. Först om även en Sådan utvidgning av Kungl. Maj:ts befogenheter visade sig otillräcklig för att motverka för höga priser borde man, enligt näringsorganisations— sakkunniga, överväga en längre gående lagstiftning direkt rik— tad mot för höga priser.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering angav år 1946 Betänkande angående övervakning av konkurrensbegränsande före- teelser inom näringslivet (SOU l945:42). Kommissionens förslag ledde till att en ny speciallagstiftning på trust- och kartell— området utfärdades samma år, nämligen lagen den 29 juni 1946 gm övervakning av konkurrensbegränsning inom näringlivet

(nr 448). Denna s.k. övervakningslag ersatte 1925 års under-

sökningslag. 1946 års övervakningslag syftade till att före- bygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom näringsli— vet genom dels registrering av konkurrensbegränsande överens— kommelseri ett s.k. kartellregister, dels särskild undersök— ning om det fanns anledning att befara skadlig verkan av kon— kurrensbegränsning eller eljest särskilda skäl därtill förelåg. Som övervakningsmyndighet bestämdes en inom kommerskollegium nyinrättad byrå, monopolutredningsbyrån. I enlighet med efter- krigsplaneringskommissionens överväganden fick monopolutrednings— byrån endast registrerings- och undersökningsuppgifter - inte nå— gon exekutiv befogenhet. Enligt kommissionens uppfattning var en skarp gränsdragning av största vikt mellan den utredande verksamheten och den verksamhet, som avsåg att bedöma det fram— lagda materialet och att besluta formen för ett eventuellt stat— ligt ingripande. De senare uppgifterna tillkom i stället Kungl. Maj:t och i vissa fall - riksdagen. En utveckling av över- vakningsorganets uppgifter som kunde glida över i allmän pris- kontroll ansåg kommissionen icke önskvärd. Stor betydelse till- mättes vid kommissionens bedömning offentligheten kring konkur— rensbegränsande företeelser. Enligt kommissionens uppfattning skulle nämligen statliga åtgärder i detta sammanhang över huvud taget inte bli talrikt förekommande om tillräcklig publicitet åstadkoms.

1946 års övervakningslag gav inte monopolutredningsbyrån till uppgift att vidtaga åtgärder eller utforma förslag om åtgärder mot monopolistiska företeelser. Redan 1936 års näringsorganisa— tionssakkunniga hade emellertid - som ovan nämnts - övervägt inrättandet av ett offentligt organ som skulle ha till uppgift att bl.a. förhandla med organisationer och företag rörande de— ras pris— och konkurrenspolitik samt att föreslå offentliga åt- gärder i enskilda fall eller ändringar av gällande lagstift- ning. Efterkrigsplaneringskommissionen föreslog därför även i sitt betänkande att frågan om lagstiftning mot olämpliga kon- kurrensmetoder - exempelvis bojkott, exklusivavtal och pris- differentiering - borde utredas särskilt. En sådan utredning tillkallades i juni 1946, vilken antog namnet nyetablering - sakkunniga. År 1951 avgav utredningen betänkandet Konkurrens— begränsning (SOU 1951:27).

Nyetableringssakkunniga behandlade i sitt betänkande bl.a. olika

former av konkurrensbegränsning - såsom monopol, karteller, brutto— prisbindningar och diskrimination - och verkningarna därav på bl.a. prisbildningen. Vidare föreslog utredningen en ny lag om skydd mot samhällsskadlig konkurrensbegränsning inom näringslivet, inrättan-

det av en näringsfrihetsnämnd och en ombudsman för näringsfrihets— frågor (NO) samt en utbyggnad av monopolutredningsbyrån. ;

Vad beträffar prisreglerande åtgärder från samhällets sida ansåg nyetableringssakkunniga att näringsfrihetsnämnden normalt inte skulle uppträda som priskontrollorgan. När det gällde priskar- teller eller bruttoprisbindningar skulle sålunda näringsfrihets— nämnden inte söka sätta några andra priser än de gällande utan

i stället inrikta sig på att häva de förekommande prisbindning- arna om nämnden fann dem vara till skada. Denna metod kunde, enligt de sakkunniga, inte användas vid mer eller mindre ofrån- komliga konkurrensbegränsningar, t.ex. då ett företag hade en så dominerande ställning på marknaden att det i avsevärd grad kunde bestämma prissättningen och det inte var möjligt eller lämpligt att söka undanröja denna inskränkning i konkurrensen. I sådana fall ansåg utredningen att endast priskontrollmetoden kunde användas. Utredningen föreslog därför att Kungl. Maj:t skulle kunna bemyndiga näringsfrihetsnämnden att för en tid av högst ett år meddela föreläggande om dels skyldighet för före— tagare eller grupp av företagare att tillämpa viss grund för bestämmande av pris eller andra affärsvillkor, dels högsta pris på angivna förnödenheter eller nyttigheter, som inte fick över- skridas.

Nyetableringssakkunnigas förslag lades efter vissa omarbetningar till grund för lagen den 25 september 1953 (nr 603) om motver- kande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Enligt denna konkurrensbegränsningslag förbjöds fasta brutto- priser och vissa slag av anbudskarteller. I övrigt ankom det på det nyinrättade näringsfrihetsrådet att genom förhandling söka undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning som kom un- der dess bedömning. För att förhandling skulle kunna upp-

tagas fordrades - utöver att visst slag av skadlig verkan före— låg - även att konkurrensbegränsningen bestod i en kartellbild— ning eller monopolsituation. Den av nyetableringssakkunniga föreslagna näringsfrihetsnämnden skulle, då förhandlingar inte lett till rättelse, haft möjlighet att meddela olika

slag av föreläggande — direkt prisreglerande förelägganden dock först efter bemyndigande av Kungl. Maj:t. Någon sådan möjlighet gavs emellertid inte åt näringsfrihetsrådet enligt 1953 års konkurrensbegränsningslag.

År 1951 tillkallades åtta utredningsmän med uppdrag att verk- ställa vetenskapliga undersökningar syftande till att belysa möjligheterna att bevara ett stabilt penningvärde i ett sam- hälle med full sysselsättning. Utredningen, som antog namnet 1951 års penningvärdesundersöknin , avlämnade under år 1955 två delstudier, nämligen Utlandstransaktionerna och den svens- ka ekonomin (SOU 1955:13) och Finanspolitikens ekonomiska teo— ri (SOU 1955:25). Penningvärdeundersökningens arbete, som av- slutades i december 1955, ledde inte till några förslag om ny lagstiftning på prispolitikens område. Följande år publicera- des en tredje delstudie, nämligen Investeringsverksamhet och

sparande. Balansproblem på lång och kort sikt (SOU 1956:10).

Varudistributionsutredningen (VDU) tillkallades år 1953 med uppgift att utreda varudistributionen och dess rationalise— ring, huvudsakligen såvitt angick prissättningen inom handeln. Till VDU:s uppgifter hörde bl.a. även att överväga huruvida prisövervakning och utredningsverksamhet från det allmännas sida kunde visa sig vara ändamålsenliga för att tillgodose konsumenternas intresse av en viss insyn i prissättningen. I sitt betänkande Pris- och prestation i handeln (SOU 1955:16) anförde VDU - utifrån de rent distributionsekonomiska synpunk- ter utredningen haft i uppdrag att beakta bl.a. att en god hushållning med de gemensamma produktiva resurserna bäst upp— nåddes genom en så långt möjligt rörlig prisbildning. En så- dan prisrörlighet hade enligt VDU bättre förutsättningar i ett samhälle som befinner sig i något så när ekonomisk balans än i ett samhälle under mer eller mindre starkt inflationstryck.

En priskontroll av samma typ som utövades under andra världs- kriget med punktvisa aktioner och förelägganden om normalpri- ser efter vissa standardiserade kostnadsbedömningar var enligt VDU:s åsikt inte förenligt med den rörliga prisbildning som ut- redningen ansåg det angeläget att främja. Punktkontroller kunde dock vara nödvändiga under särskilda omständigheter som krigs- och krissituationer o.d. Vidare fann utredningen att i den mån höga marginaler på grund av konkurrensbegränsningar förekom på vissa konsumentkapitalvaruområden, Så kunde samhället här lät- tare än på andra områden med mer blandat varusortiment ingripa med prisreglering utan att detta skulle få ogynnsamma verkning- ar på handelns struktur.

En viktig förutsättning för att samhället skulle vara villigt att satsa på fri prisbildning ansåg VDU vara att företagarna Själva accepterade priskonkurrensen som alternativ till stat— lig priskontroll. För att utröna i vilken utsträckning så sked- de, föreslog VDU inrättandet av ett permanent organ som löpan— de kunde följa och studera prisutveckling och prisstruktur, publicera rapporter om prisutvecklingen och vid konstaterandet av en prisstelhet eller prisutveckling, som bedömdes vara av samhällsskadlig natur och var förorsakad av konkurrensbegräns- ning, anmäla förhållandet till agerande myndighet i och för åt— gärder eller till Kungl. Maj:t. VDU föreslog vidare att närings— frihetsrådets befogenheter att, i enlighet med 1953 års konkur— rensbegränsningslag, ingripa mot otillbörliga prisbindningar skulle utvidgas till att - utöver kartell- och monopolfallen - även omfatta motsvarande förhållanden under oligopol. Några konkreta förslag om hur prisövervakningen och/eller priskon- trollen över näringslivet skulle utformas och organiseras läm— nades inte av VDU med hänsyn till att en annan offentlig utred— ning - 1954 års priskontrollutredning — hade i uppdrag att ut- reda behovet av en fortsatt statlig priskontroll och grunderna för den prisreglerande verksamhet som kunde finnas erforderlig.

Priskontrollutredningen avgav i slutet av år 1955 sitt betän- kande Konkurrens och priser (SOU 1955 45). Utgångspunkten för utredningens överväganden var att förutsättningarna för den

statliga prisreglering, som bedrevs med stöd av 1947 års pris— regleringslag, undergått betydande förskjutningar. Bestämmel- serna i 1947 års lag — som genom upprepade förlängningar fort- farande var i kraft - syftade främst till att hindra och kon- trollera prisstegringar samt motverka oskäliga priser och vins- ter under tider av varuknapphet. Däremot saknades exempelvis föreskrifter som skulle ta sikte på förhållandena vid en åter- gång till friare prisbildning. Bestämmelserna i lagen var inte heller särskilt väl lämpade för att i ett fallande prisläge ska- pa garanti för att skäliga prissänkningar skulle komna konsumen— terna till godo. Genom tillkomsten av 1953 års konkurrensbegräns— ningslag hade betingelserna för fortsatt statlig prisreglering ytterligare förändrats.

Priskontrollutredningen deklarerade som sin principiella in— ställning att konkurrens, om den är effektiv, är en bättre pris- regulator ur samhällsekonomisk synpunkt än varje form av stat— lig priskontroll. Utredningen fann emellertid att man inte utan vidare kunde acceptera konkurrensteorin såsom en grund för att helt avstå från samhällelig kontroll över näringslivet. Det mo- derna ekonomiska livet var betydligt mera komplicerat än det som uppfyllde denna teoris förutsättningar. De avvikelser från effektiva konkurrensförhållanden som kunde tänkas motivera en statlig priskontroll var, enligt utredningen, av två typer, nämligen dels rubbningar i samhällsbalansen till följd av ex- empelvis krigsförhållanden, internationella råvarukriser eller inhemsk inflation under en överkonjunktur med överfull syssel- sättning, dels olika former av begränsningar av konkurrensen. Utredningen konstaterade vidare att priskontroll kunde medföra vissa olägenheter. Dessa olägenheter bedömdes emellertid inte vara så stora att de skulle överväga de fördelar som skulle kunna uppnås vid priskontroll motiverad av externa förhållan- den, dvs. krigsförhållanden eller internationella prisstegring- ar av typ Koreakrisen.1) Utredningen kom därför till slutsatsen

l) Utredningens genomgång av tänkbara fördelar och olägenheter av priskontroll, liksom den följande riksdagsbehandlingen av utredningens förslag, redovisas mer i detalj i kapitel 3 i denna bilaga.

att man i båda dessa fall borde kunna tillgripa priskontroll såsom ett medel vid sidan av generellt verkande ekonomisk—po— litiska medel för att i största möjliga utsträckning bibehålla samhällsekonomisk balans trots inflationspåfrestningar. Vid inflation av inhemska orsaker borde däremot, enligt utredningen, priskontroll i regel inte tillgripas. Utredningen kunde emeller- tid inte bortse från möjligheten av att de inflatoriska krafter- na även i det senare fallet kunde tänkas göra sig gällande med en sådan kraft, att de inte skulle kunna behärskas med generellt verkande medel, och att en statlig priskontroll då skulle kunna bidraga till att återställa den samhällsekonomiska balansen. Ut- redningen påpekade därvid särskilt den psykologiska betydelse som enbart möjligheten att införa priskontroll kunde få på både företagarnas och löntagarnas handlande.

De angivna fallen då priskontroll kunde vara motiverad betrak- tade priskontrollutredningen som extraordinära. De skulle en- ligt utredningens förslag behandlas i en beredskapslag, som en- dast skulle tillämpas under vissa angivna förhållanden med risk för starka rubbningar i den samhällsekonomiska balansen. För normala förhållanden ansåg utredningen att man borde bygga helt på principen om konkurrensen som prisregulator.

Den typ av avvikelse från effektiva konkurrensförhållanden, som sammanhänger med konstaterade brister i konkurrensen, kun- de enligt priskontrollutredningen hänföras till två orsaker, nämligen dels bristande priskännedom och prismedvetande hos konsumenterna, dels av företagare eller av deras organisatio— ner vidtagna konkurrensbegränsande åtgärder. Utredningen kon- staterade att den formella möjligheten att undersöka varje typ av konkurrensbegränsning redan fanns genom 1946 års övervak- ningslag. Den utredningsapparat som inrättats för detta ända- mål hade emellertid givits otillräckliga resurser och borde, enligt priskontrollutredningen, därför nu byggas ut i syfte att dels möjliggöra ökad insyn i prisbildningen, dels skapa underlag för en målmedveten konsumentupplysning.

Formen för de ingripanden, som borde göras i händelse av sam— hällsskadlig konkurrensbegränsning, hade angivits i 1953 års konkurrensbegränsningslag. Priskontrollutredningen fann att

ett upphävande av gällande prisreglering enligt 1947 års lag motiverade en utvidgning av konkurrensbegränsningslagen i två avseenden. Det första fallet var då den skadliga verkningen av konkurrensbegränsningen låg däri, att ett pris stod i uppenbart missförhållande till kostnaderna och rättelse inte kunde nås genom förhandling. Enligt utredningen var det nödvändigt att efter ett slopande av den allmänna priskontrollen ha kvar en möjlighet att ingripa i särskilda fall genom att fastställa ett högsta pris för förnödenheten eller tjänsten i fråga. Den andra utvidgningen, som priskontrollutredningen fann nödvändig, gällde de typer av konkurrensbegränsningar som lagen täckte. Enligt ut— redningen kunde priskontrollinstrumentet släppas endast om kon- kurrensbegränsningslagen medgav förhandlingsrätt i fråga om alla konkurrensbegränsningar således inte endast i kartell- och monopolfallen.

1.4 1956 års lagstiftning på pris- och konkurrensområdet

Till följd av priskontrollutredningens förslag ersattes 1947 års prisregleringslag av allmänna prisregleringslagen den 1 juni 1956 (nr 236). Allmänna prisregleringslagen är en bered- skapslag, avsedd att i första hand träda i tillämpning vid krig eller krigsfara. I motsats till tidigare förekommande prisregleringslagstiftning kunde 1956 års lag emellertid även träda i tillämpning, efter förordnande av Konungen, när - enligt lagens ursprungliga lydelse - det av annan orsak upp— kommit betydande fara för allvarlig stegring av allmänna pris— läget inom riket. I övrigt anslöt allmänna prisregleringslagen nära till 1947 års lag. Bland de ändringar som genomfördes kan nämnas att bestämmelserna om utfästelsepris och godkänt pris och om uppgiftsskyldighet slopades. Vidare ändrades beteckning- en normalpris till högstpris. Slutligen infördes en ny be- stämmelse om att Konungen kunde föreskriva att förnödenhet fick tillhandahållas endast i viSst utförande, till viss myc-

kenhet, i viss förpackning e.d., om detta erfordrades för ge— nomförande av prisreglering.

I prop. l956:l47 med förslag till allmän prisregleringslag m.m. anförde departementschefen bl.a. följande:

"Såsom i det föregående utvecklats bör prisreglering vara ett av de medel, som Kungl. Maj:t i extraordinära lägen kan tillgripa i inflationsbekämpande syfte. I första hand skall prisreglering kunna ifrågakomma när riket är i krig eller befinner sig i krigs— fara. Härjämte bör emellertid, som tidigare nämnts, prisregle- ring kunna begagnas även vid samhällsekonomiska rubbningar som beror av andra orsaker vare sig dessa är att hänföra till inter- nationella eller inhemska förhållanden.

Att på ett fullt tillfredsställande sätt avgränsa de sistnämnda beredskapsfallen bjuder betydande svårigheter och det torde va— ra omöjligt att uppnå en formulering, om vars tolkning icke 0— lika meningar inom vissa gränser kan råda. Det naturligaste torde vara att såsom utredningen gjort söka en formel, som uttrycker lagens allmänna syfte. Att i författningen försöka när— mare angiva de faktorer, t.ex. varuknapphet, vilkas prissteg- rande verkan lagen avser att bryta, lär knappast låta sig göra. I allt fall torde, vilken metod man än väljer, gränsdragningen för lagens användningsområde bli vansklig. Mot den formulering, varom de sakkunniga enats, kan alltså visserligen invändas att dess allmänna ordalag kan tänkas lämna visst utrymme för olika meningar om när läget är sådant att lagen ger Kungl. Maj:t rätt att besluta prisreglering. Å andra sidan anser jag att en snävare avgränsning icke är lämplig. Enligt min mening torde av de sakkunnigas avfattning av lagtexten det väsentliga tillräck- ligt tydligt framgå, nämligen att prisreglering vid sidan av krigs- och krigsfarefallen förutsätter ett påtagligt krisläge med otvetydig fara för en inflationistisk prisstegring."

Priskontrollutredningens förslag ledde vidare till vissa änd— ringar i 1953 års konkurrensbegränsningslag (SFS l956z244). De viktigaste ändringarna bestod i dels att näringsfrihetsrådet fick möjlighet att ta upp förhandling i samtliga fall då kon— kurrensbegränsning som bringades under dess bedömning befanns medföra skadlig verkan - således inte enbart i kartell- och mo- nopolfallen -, dels en ny bestämmelse om förordnande om visst högsta pris. Sådant högsta pris fick fastställas av Konungen då förhandling avslutats av näringsfrihetsrådet utan att skadlig verkan av konkurrensbegränsning kunnat undanröjas, under bl.a. förutsättning att den skadliga verkan innebar att visst pris med hänsyn till kostnaderna och övriga omständigheter var uppen- bart för högt. Förordnandet skulle vidare avse viss tid, högst ett år.

1946 års övervakningslag upphävdes och ersattes av lagen den 1 juni 1956 om uppgiftsskyldighet rörande pris— och konkurrens- förhållanden (nr 245). Uppgiftsskyldighetslagen ersatte även bestämmelsen om uppgiftsskyldighet i 1947 års prisreglerings- lag, vilken utgjort grunden för den av priskontrollnämnden be- drivna prisövervakande verksamheten. Samtidigt genomfördes en viss följdändring i sekretesslagen. Genom uppgiftsskyldighets— lagen ålades företagarna att efter anmaning lämna uppgift om dels i anmaningen närmare angiven konkurrensbegränsning, dels olika förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen.

I samband med 1956 års lagstiftning skedde också vissa föränd- ringar beträffande administrationen. Genom att den direkta pris- reglerande verksamheten upphävdes, försvann en av priskontroll- nämndens viktigaste uppgifter och därmed fick även PKN upphöra. I stället inrättades statens pris- och kartellnämnd (SPK) som övertog PKN:s prisövervakande och -utredande uppgifter. Vidare fick - i enlighet med priskontrollutredningens förslag - mono- polutredningsbyrån respektive statistiska byråns avdelning för analys av pris- och marknadsförhållanden inom kommerskollegium upphöra med sin verksamhet i samband med att dessa enheters uppgifter överfördes till det nybildade SPK. SPK fick samti- digt1gnsvaret för konsumentupplysningsverksamheten i prisfrå- gor.

1.5 Offentliga utredningar på pris- och konkurrensområ— det under 1960-talet

1956 års lagstiftning på pris— och konkurrensområdet trädde i kraft den 1 januari 1957. Under de närmast följande åren blev pris— och konkurrensfrågorna föremål för livlig uppmärksamhet i såväl den allmänna debatten som riksdagen. Mot bakgrund av de första årens erfarenheter av SPK:s prisövervakande verksam— het tillkallades år 1960 en utredning om vad som kunde göras för att åstadkomma ytterligare skärpt prisövervakning. Utred-

l) SPK:s tillkomst, utveckling och uppgifter beskrivs utför— ligare i kapitel 7 i denna bilaga.

ningen fick i uppgift att behandla såväl lagstiftningen som

administrationen av verksamheten. Syftet var dock inte att ska- pa grundval för prisreglerande åtgärder utan att föreslå sådana justeringar av lagstiftningen som skulle vara ägnade att under- lätta den erforderliga skärpningen av prisövervakningen, en ef- fektivisering av åtgärderna mot konkurrensbegränsningar och en förbättring av konsumenternas prismedvetande. Utredningen, som

antog namnet 1960 års prisövervakningskommitté, avgav år 1961 betänkandet Effektivare prisövervakning (SOU l96l:3).

Prisövervakningskommittén erinrade i Sitt betänkande om att pris- och konkurrenslagstiftningen vid olika tillfällen upp— givits vara av försökskaraktär. Dittills vunna erfarenheter kunde enligt kommittén inte sägas direkt tyda på att lagstift- ningen skulle vara otillräcklig eller otillfredsställande, men kommittén utgick ändå ifrån att en allmän och mera förutsätt- ningslös översyn av hela problemkomplexet förr eller senare måste komma till stånd. Vad beträffar den mera begränsade över- syn av lagreglerna inom ramen för gällande principer, som föll inom kommitténs utredningsuppdrag, fann kommittén inte anled- ning att föreslå några lagändringar. Kommitténs bidrag till en lösning av effektivitetsfrågan återfanns i stället på resurs— och tillämpningsplanet. Utöver en genomgång av olika områden, där en effektivisering av verksamheten syntes möjlig, före— slog kommittén dels vissa personella förstärkningar vid pris— och kartellnämnden och ombudsmannaämbetet för näringsfrihets- frågor, dels ett engångsanslag för genomförandet av en riks- omfattande upplysningskampanj i prisfrågor, vilket av statens konsumentråd skulle fördelas bland intresserade studieorgani— sationer.

I början av år 1965 tillsattes en arbetsgrupp med uppgift att inom handelsdepartementet skyndsamt utreda utformningen av den

samhälleliga prisövervakningen. I en PM av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor (Ds H 1965:2) framförde gruppen sin uppfattning om hur pris- och konkurrenspolitiken borde vara utformad för att bäst kunna bidra till en för konsumenterna gynnsam prisutveckling. Gruppen sökte sålunda bl.a. analysera

verkningarna av prisreglering och fann därvid dessa vara av

en synnerligen negativ art. Däremot fann man att konkurrensen inom näringslivet skärpts väsentligt under den tioårsperiod som den gällande konkurrenslinjen tillämpats. Mot denna bak- grund ansåg gruppen det lämpligast att även i fortsättningen bedriva den svenska pris- och konkurrenspolitiken enligt den rådande konkurrenslinjen och således inte återgå till pris- reglering, vare sig allmän eller partiell. Gruppen fann dock även att tendenser till kostnadsfördyrande struktur eller väl höga priser och marginaler otvivelaktigt kunde påvisas på vis- sa områden. Gruppen föreslog därför en rad åtgärder i syfte att effektivisera pris- och konkurrenspolitiken inom ramen för gällande lagstiftning. Bland annat pekade gruppen på behovet av en effektivisering och utbyggnad av SPK:s prisövervakande och konsumentupplysande verksamheter och föreslog för dessa ändamål betydande personalförstärkningar. Vidare uppmärksamma- de gruppen behovet av skärpta åtgärder mot riktpriser och andra konkurrensbegränsningar. Gruppen föreslog därför att dels de personella resurserna vid SPK och NO-ämbetet skulle förstärkas i syfte att intensifiera bekämpningen av skadligt prissamar- bete, dels en särskild utredning skulle tillsättas med uppgift att förutsättningslöst utreda och bedöma riktprissystemets - och i samband därmed de bindande horisontella prissättningsav- talens - omfattning och verkningar.

Den av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor föreslagna utredningen tillsattes i april 1965 och antog namnet rikt- prisutredningen. Följande år redovisade utredningen sina

slutsatser av de genomförda undersökningarna i betänkandet Prissamverkan och konkurrens (SOU l966:48). Utredningen fann sålunda en ytterligare effektivisering av den svenska pris— och konkurrenspolitiken nödvändig men ansåg inte ytterligare förbudsbestämmelser utgöra den lämpligaste formen för detta. Någon allmän eller partiell priskontroll borde enligt utred- ningen inte förekomma under normala förhållanden, då det - särskilt på längre sikt - ur många synpunkter skulle ställa sig fördelaktigare att genom konkurrens söka uppnå relativt sett låga konsumentpriser och ett rikt urval av varor och

tjänster. Vidare borde specialregleringar. som var undantagna från konkurrensbegränsningslagens tillämpningsområde, avvecklas i möjligaste mån och i övrigt ges en klar avgränsning så att alla förhållanden, som regleringen inte direkt omfattade, kun- de bedömas enligt den allmänna pris— och konkurrenspolitikens gängse normer. De områden utredningen här avsåg var bl.a. jord- bruksområdet, försäljning och upplåtelse av fast egendom, bank- och försäkringsverksamhet samt samhällets övriga åtgärder i nä— ringspolitiskt syfte såsom bebyggelseplanering och arbetsmark- nads- och sysselsättningspolitik. I fråga om riktprissystemet föreslog utredningen att termen riktpris utbyttes mot cirka- pris. SPK s prisövervakning och undersökningsverksamhet borde enligt utredningen i högre grad utformas så att resultaten di- rekt kunde läggas till grund för NO:s bedömning. Företagen borde i ökad utsträckning åläggas att motivera sina prisänd- ringar och delge nämnden sina kalkyler. Vidare föreslog utred- ningen att SPK:s registerverksamhet skulle effektiviseras och byggas ut, dels genom att kartellregistret utvidgades i fråga om konkurrensbegränsningar på prissidan, dels genom att ett särskilt storföretagsregister inrättades, där monopol, oligopol och större företagssammanslutningar förtecknades. För detta än- damål föreslogs en viss personalförstärkning vid nämnden. Ut- redningen föreslog också en förstärkning av N0:s kansli och tillskapandet av en fristående befattning som konsumentombuds- man (KO).

I syfte att skapa förutsättningar för en fortlöpande utbyggnad av konsumentupplysningen i prisfrågor föreslog riktprisutred— ningen dels en upplysningskampanj med cirkaprisbegreppet och ökad prismedvetenhet som centralt tema, dels en förstärkning av SPK s upplysningssektion. Det nordiska samarbetet på pris- och konkurrensområdet borde enligt utredningen intensifieras. Slutligen fann utredningen att den fortsatta utrednings- och undersökningsverksamheten på pris- och konkurrenspolitikens område motiverade att en särskild planeringsenhet tillskapa— des med uppgift att följa de långsiktiga trenderna i utveck— lingen och föranstalta om utredningar av mera generella och principiella problem på pris- och konkurrensområdet.

På grundval av bl.a. riktprisutredningens betänkande beslöt 1967 års riksdag i enlighet med propositionen (1967z75) - vissa åtgärder i syfte att effektivisera den statliga över- vakningen av pris- och konkurrensförhållandena samt prisupp- 1ysningen, i första hand genom förstärkning av personalresur- 'serna vid NO:s kansli och SPK. Några nya organ för nordiskt samarbete respektive planering av den fortsatta utrednings- verksamheten på pris- och konkurrensområdet inrättades emel— lertid inte i detta sammanhang.

År 1964 och år 1971 genomfördes vissa mindre ändringar i all- männa prisregleringslagen. Dessa ändringar, som avsåg straff- satser respektive formen för anförande av besvär, påverkade inte formerna för prispolitiken.

1.6 1973 års ändringar i allmänna prisregleringslagen

Enligt en är 1972 inom handelsdepartementet upprättad prome- moria, Prisreglering som stabiliseringspolitiskt instrument (DS H 1972 4), kunde det ifrågasättas om den svenska pris- regleringslagstiftningen var helt lämpligt utformad. Man bor- de, enligt promemorian, överväga att komplettera lagstift— ningen - utan att dess rådande huvudprinciper rubbades - så att prisreglerande åtgärder vid behov skulle kunna sättas in snabbt och effektivt. I promemorian konstaterades bl.a. att prisstegringar genom en prisreglering kunde stoppas med omedelbar verkan. Därmed skapade regleringen en tids— frist för valet av de ekonomisk—politiska medel som behövde sättas in mot de bakomliggande orsakerna till prishöjningar- na. En temporär prisreglering kunde enligt promemorian också på längre Sikt verka dämpande på prisutvecklingen. Reglering- en kunde nämligen genom sin omedelbara verkan på priserna dels begränsa eventuella kompensationskrav i kommande löneförhand- lingar, dels påverka eventuella förväntningar hos näringsliv och allmänhet om fortsatta prisstegringar. Promemorian beto- nade dock att resonemanget endast avsåg kortvariga prisregle- ringar som tillämpades i ett läge då prisstegringarna berodde

på rubbningar i den samhällsekonomiska balansen, dvs. pris— regleringar som ett instrument i konjunkturpolitiken. Enligt promemorian kunde det vidare i vissa konjunktursituationer va- ra en fördel att kunna tillgripa prisstopp inom begränsade va- ru- eller tjänsteområden eller tillgripa andra selektiva pris- politiska åtgärder med stabiliserande syfte. Dessa åtgärder kun- de nämligen vidtagas utan att de fick sådana negativa verkning- ar på sysselsättning och produktion som generella medel skulle

medföra.

I departementspromemorian föreslogs vissa ändringar i allmänna prisregleringslagen.1) Dessa ändringar genomfördes den 1 juli 1973 genom lagen (1973z301) om ändring i allmänna prisregle—

ringslagen.

Genom ändringarna kan allmänna prisregleringslagen numera träda i tillämpning då av annan orsak än krig eller krigsfara fara uppkommit för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu- eller tjänsteområde. Tidigare krävdes, som nämnts, i detta sammanhang att betydande fara uppkommit för allvarlig stegring av allmänna prisläget inom riket. Vidare återinför- des två prisregleringsformer som förekommit i tidigare lag- stiftning, nämligen utfästelse om högsta pris (förekom senast i 1947 års lag) och obligatorisk förhandsanmälan av planerad prishöjning (förekom senast i 1942 års lag). Förhandsanmäl— ningstiden sattes vid 1973 års lagändring till en månad utan möjlighet för prisregleringsmyndigheten att förlänga denna tid.

I propositionen (l973:58) med förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen m.m. anförde departementschefen bl.a. följande.

1) Bakgrunden till ändringarna i allmänna prisregleringslagen redovisas utförligare i kapitel 4 i denna bilaga.

"Under de senaste åren har vid ett par tillfällen uppstått behov av att tillgripa prisreglering i situationer på vilka prisregleringslagens nuvarande formuleringar möjligen inte utgör en helt adekvat beskrivning. Jag syftar på de tillfäl- len i augusti 1970 och i december 1972 då regeringen beslu- tade att prisregleringslagen skulle tillämpas och att pris- stopp av viss omfattning skulle införas. Besluten om pris- reglering godkändes i båda fallen av riksdagen. De förslag som läggs fram i promemorian innebär att lagens formulering närmare anpassas till den praxis som sålunda redan godtagits av riksdagen.

När tanken på prisreglering avvisats i olika sammanhang under efterkrigstiden, har frågan gällt en permanent priskontroll av den typ som fanns under kriget och åren närmast därefter. Vad frågan nu gäller är prisregleringar av en annan typ, näm- ligen kortvariga ingrepp i prismekanismen som ett instrument i stabiliseringspolitiken. Det finns ingenting som tyder på att sådana ingrepp skulle medföra olägenheter av det slag som kan följa av en mera permanent priskontroll. Inte heller står de i motsättning till strävandena att främja en sund och ef- fektiv konkurrens i näringslivet. Detta arbete bör även fram- gent bedrivas med all möjlig kraft.

Dessa konstateranden innebär inte någon underskattning eller nedvärdering av den konkurrens med konsumenternas bästa i sikte som förekommer på marknaden och som särskilt konsument— kooperationen gjort betydelsefulla insatser för.

Vad jag nu anfört förutsätter naturligtvis att prisreglering liksom hittills tillgrips endast i undantagsfall. Jag instäm— mer således i de remissuttalanden som understryker att även den typ av prisreglering som här diskuteras bör tillämpas mycket restriktivt.

Det är klart att också prisregleringar av detta slag kan ha vissa nackdelar. Som påpekas i promemorian kan företagen i efterhand kompensera sig i större eller mindre utsträckning för uteblivna prishöjningar. Vid remissbehandlingen har ock- så anförts att en utvidgad möjlighet till prisreglering i vis- sa lägen kan Skapa förväntningar om att reglering skall infö- ras och därigenom i och för sig driva upp takten i prissteg- ringen. Det kan inte bestridas att Sådana risker finns. Deras betydelse bör dock inte överdrivas, eftersom de prisregleran- de åtgärderna kan ges retroaktiv verkan. Vetskapen härom tor- de göra företagen mindre benägna att söka förekomma prisstopp e.d. Jag anser därför att dessa risker inte är så allvarliga, att man på grund av dem bör avstå från att skaffa möjligheter för samhället att använda prisreglering för att motverka en inflatorisk utveckling.

Jag delar således uppfattningen att en både till tiden och om- fattningen begränsad prisreglering i vissa situationer kan vara lämplig som ett led i stabiliseringspolitiken.

Av förarbetena till allmänna prisregleringslagen framgår att lagen i väsentlig mån bygger på samna synpunkter som här har anförts. Förutsättningarna för lagens tillämpning är emeller— tid väl snävt formulerade med hänsyn till behovet av prisin- grepp i ett tidigt skede inom begränsande områden. Jag föror- dar därför att lagtexten i detta hänseende jämkas på det sätt som föreslås i promemorian."

l.7 Offentliga utredningar på pris— och konkurrensområdet

under l970-talet

I november l975 tillkallade dåvarande chefen för industride— partementet sju sakkunniga för utredning om vissa frågor rö— rande byggnadsmaterialindustrin. Enligt direktiven skulle de sakkunniga bl.a. utreda effekterna av koncentrations— och in— tegrationstendenserna inom vissa delar av byggnadsmaterial—

industrin samt - på grundval av en kartläggning av företagens beteende i olika avseenden - göra en bedömning av för- och nackdelar av förhållandena utifrån konkurrenspolitiska, in- dustripolitiska, sysselsättningspolitiska och företagsdemo- kratiska synpunkter. Vidare hade de sakkunniga till uppgift att utifrån denna allsidiga bedömning analysera och redovisa alternativa handlingslinjer som skulle syfta till att ge sam- hället och de anställda det inflytande som kunde visa sig mo- tiverat för att minska eller eliminera sådana effekter som framstod som påtagligt negativa från samhälleliga synpunkter.

De sakkunniga, som antog namnet byggkoncentrationsutredningen, avlämnade år 1977 betänkandet Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin($0U l977z43). Betänkandet innehöll dels en analys av koncentrationsutvecklingen och konkurrens- förhållandena inom byggnadsmaterialindustrin, dels en kart- läggning av de större företagens verksamhet. Vidare redovisa- des ägandeförhållandena i berörda företag och företagens be— teende i olika avseenden.

Utredningens bedömning av fördelar och olägenheter med nuva- rande förhållanden tog utgångspunkt i konstaterandet att ut- vecklingen mot färre och större enheter inom många närings- grenar inte nödvändigtvis behövde vara av ondo. För att hävda

sig i den internationella konkurrensen kunde enligt utredning— en de ofta, internationellt sett, små svenska företagen behö— va gå samman i större enheter. Utredningen fann vidare att en ökad koncentration inom en viss bransch också kunde ha ett po- sitivt värde genom att den skapade möjlighet till ökad plan- mässighet, Mot sådana eventuella positiva effekter fick - en— ligt direktiven för utredningen - ställas tänkbara negativa i form av exempelvis tendenser till monopolvinster och lägre produktivitetsökningstakt.

Byggkoncentrationsutredningen konstaterade - som utgångspunkt för genomgången av de konkurrenspolitiska problemställningar- na - att den ökande koncentrationen inom byggnadsmaterialin— dustrin hade medfört att det inom flera områden fanns endast en eller två tillverkare. Ju färre konkurrerande företag som fanns på en marknad, desto lättare vore det, enligt utredning— en, för företagen att påverka prisbildningen på marknaden. Be- hovet från företagens synpunkt av att reglera prissättningen inom en bransch med horisontella prisöverenskommelser hade en— ligt utredningen minskat och prissättningen syntes i ökande grad styras av prisledarskap etc. Då koncentrationsutveckling— en inom ett område gått så långt att endast ett eller ett par företag återstod — såsom fallet var exempelvis beträffande gipsskivor resp. mineralull - uppkom frågan om på vilket sätt samhällets intressen skulle tas tillvara så att eventuella ne- gativa effekter av koncentrationen elimineras. Utredningens genomgång av befintliga möjligheter att övervaka och reglera företagens prissättning visade på tre huvudlinjer, nämligen dels frivilliga överenskommelser av den typ som träffats mel- lan staten och Euroc/Cementa, dels prisövervakning med stöd av uppgiftsskyldighetslagen jämte ingripanden enligt konkurrens- begränsningslagen, dels då allmänna prisregleringslagen satts i kraft direkta prisregleringar, t.ex. förhandsanmälan av pla— nerade prishöjningar.

Enligt byggkoncentrationsutredningens mening borde det allmän- nas inflytande över prissättningen hos företag som arbetar på marknader med hög koncentration i första hand söka uppnås ge- nom frivilliga överenskommelser mellan samhället och aktuella företag. Avtalet mellan staten och Cementa kunde här enligt utredningens mening tjäna som förebild. Om frivilliga överens— kommelser inte kunde uppnås fick, enligt utredningen, övervä— gas om den förbättrade insynen kunde uppnås inom ramen för nu- varande prislagstiftning. Om så icke vore fallet förutsatte byggkoncentrationsutredningen att vid ett system baserat på prisregleringslagen - prisregleringskommittén skulle komma med förslag till de förändringar i prisregleringslagstiftningen som skulle krävas för att t.ex. medge mer permanent förhandsan- mälan av prisändringar och skälen för dessa för företag på mark— nader där koncentrationen gått långt.

I oktober l974 tillkallade dåvarande chefen för handelsdepar- tementet fem sakkunniga med uppdrag att se över lagstiftning— en om konkurrensbegränsning. Utredningen, som antog namnet kon- kurrensutredninge , avlämnade i december l977 betänkandet By

konkurrensbegränsningslag gsou l978:9).

Konkurrensutredningen fann det vara uppenbart att särskild lagstiftning alltjämt krävs mot olämpliga följder av konkur- rensbegränsningar inom näringslivet. För att främja ett mark— nadssystem som så långt möjligt tjänar allmänna intressen bor— de, enligt utredningen, den nuvarande lagstiftningen skärpas och kompletteras med ett system för kontroll av företagskon- centration. Utredningen framlade mot denna bakgrund ett för- slag till ny konkurrensbegränsningslag. Vidare föreslog utred- ningen viss ändring i uppgiftsskyldighetslagen, som innebar att uppgiftsskyldigheten skulle gälla också i fråga om bl.a. fast egendom.

I fråga om prispolitiken fann konkurrensutredningen en avgö- rande fråga vara vilken huvudlinje som väljs: regleringslinjen eller konkurrenslinjen. Utredningen konstaterade att man i Sverige sedan mitten av l950-talet bygger på konkurrenslinjen.

Enligt konkurrensutredningens mening innebar prisregleringarna under senare år inte att konkurrenslinjen hade övergivits.

De skulle snarare ses som en del av den kortsiktiga stabili- seringspolitiken under en period med kraftiga prisstegringar. Utredningen fann vidare - med tanke på det svenska närings- livets starka koncentration - att en effektiv prisövervakning även i fortsättningen borde ske på framför allt redan koncent- rerade marknader. Härigenom kunde monopolistisk prissättning,

prisstelhet och andra effekter av koncentration spåras och mot— verkas.

2 l956 ÅRS ALLMÄNNA PRISREGLERINGSLAG

Allmänna prisregleringslagen av den l juni l956 (nr 236)]) är en beredskapslag, som automatiskt träder i tillämpning (l å) då riket kommer i krig. Under vissa andra förutsättningar kan regeringen förordna om tillämpning av lagens bestämmelser, nämligen dels då riket befinner sig i krigsfara, dels då av annan orsak fara uppkommit för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu— eller tjänsteområde. I de senare fal- len gäller att regeringens förordnande inom en månad skall underställas riksdagen. I krigsfarefallet skall förordnandet

förutsatt riksdagens godkännande - gälla till dess krigs- faran upphör. Förordnande i övriga fall skall avse viss tid, högst ett är varje gång.

De former av prisreglering som allmänna prisregleringslagen omfattar är högstpris, stoppris, utfästelse om högsta pris och obligatorisk förhandsanmälan av planerad prishöjning.

Högstpris (2 5) innebär att den som säljer viss förnödenhet eller utför viss tjänst inte utan tillstånd får överskrida det högstpris som föreskrivits för förnödenheten eller tjäns— ten. Högstpriset gäller således lika för alla säljare.

Stoppris (3 &, l mom.) innebär att den som säljer viss förnö— denhet eller utför viss tjänst inte utan tillstånd får över- skrida det pris han tillämpade en viss, i föreskriften angiven dag. Om säljaren inte sålde förnödenheten eller utförde tjäns— ten på den föreskrivna stopprisdagen gäller i stället det pris som var att anse som gängse pris på stopprisdagen eller det pris som säljaren senast tillämpade före stopprisdagen. Stopp- pris skall föreskrivas för viss tid högst sex månader och kan därefter förlängas med högst sex månader varje gång. Om stoppris finnes vara högre än som kan anses skäligt kan skälig sänkning av priset föreskrivas (3 g, 2 mom.). Föreskrift om sänkning av stoppris kan även avse en enstaka säljare.

l) Lagen återges i sin helhet i appendix 5:l.

Bestämmelsen om utfästelsepris (3 a 5) innebär att om någon till myndighet, som regeringen bestämmer, har gjort en utfästelse om högsta pris eller andra försäljningsvillkor, så får utfästelsen inte frångås utan tillstånd av myndigheten.

Obligatorisk förhandsanmälan (3 b 5) innebär att den som säljer viss förnödenhet eller utför viss tjänst inte utan tillstånd får genomföra prishöjning förrän viss föreskriven tid högst en månad efter det att han till myndighet gjort anmälan om den planerade prishöjningen och skälen för den.

Enligt prisregleringslagen kan även föreskrift meddelas om att viss förnödenhet eller tjänst inte får säljas respektive utföras om inte högstpris eller stoppris gäller för förnödenheten eller tjänsten (4 5). En sådan föreskrift kan även avse endast en en— staka säljare.

Högstpris, stoppris, sänkning av stoppris, skyldighet att för- handsanmäla planerad prishöjning och förbud mot att sälja förnö- denhet eller utföra tjänst om inte högstpris eller stoppris gäl— ler kan föreskrivas av regeringen eller av myndighet som rege- ringen bestämmer. Tillstånd att överskrida högstpris eller stopp- pris respektive tillstånd att genomföra prishöjning utan hinder av bestämmelsen om obligatorisk förhandsanmälan beviljas av myn— dighet som regeringen - eller den myndighet som föreskrivit högstpriset, stoppriset respektive anmälningsskyldigheten - bestämmer.

I praktiken har de olika formerna av prisreglering införts av regeringen. Regeringen har utsett statens pris— och kartellnämnd (SPK) till administrerande myndighet utom vad gäller bank- och försäkringsverksamhet. Det ankommer sålunda på SPK att bevilja överskridande av stoppris respektive tillstånd att vid obligato— risk förhandsanmälan höja priset tidigare än en månad efter det att anmälan inkommit till nämnden. Utfästelse om högsta pris görs även till SPK. Vidare har SPK efter bemyndigande av regeringen

i varje enskilt fall fastställt högstpriser inom ramen för

gällande högstprisreglering.

AM.-___. _.__._

Allmänna prisregleringslagen innehåller vidare en bestämmelse om s.k. prisocker (5 5), som stadgar att den som tillhandahåller en

förnödenhet eller tjänst inte får begära eller mottaga ett veder- lag som i märklig mån överstiger det i allmänhet tillämpade pri—

set. Vederlaget får inte heller i övrigt vara att anse som oskä—

ligt med hänsyn till självkostnaden och de andra grunder som all- mänt tillämpas vid prissättning av liknande slag av förnödenheter eller tjänster.

En bestämmelse om s.k. kombinationserbjudanden (6 &) hindrar säl- jare att kringgå prisregleringen genom att som villkor för för— säljning kräva att köparen samtidigt köper en icke prisreglerad förnödenhet eller tjänst.

Enligt bestämmelserna om s.k. tvångskartellering och nyetable- ringsspärr (7 5) kan regeringen föreskriva att rätt att bedriva yrkesmässig handel eller utföra viss tjänst endast skall till— komma den som är medlem av viss sammanslutning eller som tidiga— re bedrivit sådan handel eller utfört sådan tjänst. Regeringen kan vidare föreskriva andra begränsningar av rätten att bedriva handel eller utföra viss tjänst om detta behövs för att förhind- ra onödig fördyring av handeln eller för att undanröja missför— hållanden inom näringslivet som leder till onödig prisstegring.

Myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva skyldighet för säljare att på försäljningsstället ha anslag med prisuppgifter (8 5). Myndigheten kan vidare föreskriva skyldighet för säljare att sälja förnödenhet efter vikt eller mått eller i förpackningar märkta på visst sätt. Myndigheten kan även meddela andra, lik— nande bestämmelser i syfte att bl.a. motverka oskälig prissteg- ring. Motsvarande bestämmelse kan även meddelas i fråga om yrkes— mässigt utförande av viss tjänst. Om det för genomförande av prisreglering skulle erfordras andra föreskrifter om att förnö- denhet endast får tillhandahållas i visst utförande, i viss mängd, i viss förpackning eller liknande, så ankommer det på re- geringen att förordna detta (9 ©).

Vid brott mot bestämmelserna i allmänna prisregleringslagen dömes - beroende på brottets art — till dagsböter eller fäng— else i högst två år (lO—l4 så). Enligt bestämmelsen om s.k. husbondeansvar (l5 5) är arbetsgivare ansvarig för brott mot prisregleringslagen även om brottet begåtts av någon av hans anställda, förutsatt att brottet skett med arbetsgivarens vet- skap och vilja. Köpare som medverkar till att säljare begår brott mot prisregleringslagen kan straffas för medhjälp om

han uppsåtligen förlett säljaren till brottet (l6 5). Den som begår brott mot prisregleringslagen kan vidare förpliktas att till kronan betala värdet av avtalat eller uppburet vederlag. Detta värde kan dock nedsättas om skäl därtill föreligger (l7 é). Åtal för brott mot prisregleringslagen kan endast väckas ef— ter anmälan eller medgivande av myndighet som regeringen be— stämmer (l8 9).

Allmänna prisregleringslagen omfattar slutligen vissa sär— skilda bestämmelser om bl.a. vad som avses med tjänst res- pektive försäljning av förnödenhet (l9 å), talan mot myndig— hets beslut (20 g), åtgärder, då prisregleringslagen upphört att äga tillämpning, mot brott som begicks då lagen var i tillämpning (2l 5) samt bestämmelser om delgivning m.m. (22 5).

Allmänna prisregleringslagen trädde i kraft den l januari l957. Ändringar i lagen har trätt i kraft den l januari 1965 (lag l964z208), den l januari l972 (lag l97lzll60) och den l juli l973 (lag l973 30l).

3 BAKGRUNDEN TILL 1956 ÅRS ALLMÄNNA PRISREGLERINGSLAG

3.l Prispolitikens inriktning under andra världskriget och efterkrigsåren

Offentlig priskontroll tillämpades alltsedan slutet av år l939 under först krigsåren, därefter de av fortsatt varu- knapphet präglade efterkrigsåren. Lagstiftningen på prisreg— leringsområdet ändrades under denna tid vid ett flertal till- fällen.1) Prisregleringarna under slutet av l940—talet och första hälften av l950-talet tillämpades med stöd av l947 års prisregleringslag (l947z303, ändrad l948z408). Den prisreg— lerande verksamheten åvilade sedan år l940 en för ändamålet särskilt inrättad myndighet, statens priskontrollnämnd (PKN).

Prispolitiken under 1940-talet kom i stort att präglas av det allmänna prisstopp, som infördes den 3l oktober l942 och in- ledde en period med skärpt prisreglering. Under l950—talet förändrades betydligt förutsättningarna för den prisregleran- de verksamheten. Efter hand hävdes prisregleringen för allt fler varor. Enligt Kungl. Maj:ts direktiv för den prisregle— rande verksamheten skulle bl.a. prisutvecklingen följas på de områden som undantogs från prisstoppet och främjandet av pris- sänkningar vara en central punkt i verksamheten. I början av år l956 omfattade de direkta prisregleringarna endast ca lO procent av den totala privata konsumtionen exklusive bostads— hyror.

Frågan om priskontrollens bibehållande var under efterkrigs— åren föremål för starka meningsmotsättningar. Vid l946 års riks— dag framlades motionsvägen förslag om att den statliga priskon- trollen skulle bestå även sedan mera normala förhållanden in- trätt och därvid framför allt inriktas på monopolistiskt beting- ad prissättning. Förslaget avvisades dock av riksdagen, liksom

l) Utvecklingen av lagstiftningen på prisregleringsområdet beskrivs i kapitel l i denna bilaga.

riksdag om utredning av den statliga priskontrollens framtid och fortsatta organisation. I remissyttrande över de senare motionerna hävdade PKN, att priskontrollen borde avvecklas i den mån en rikligare varuförsörjning skapade förutsättningar för en sådan konkurrens, att avvecklingen kunde ske utan risk för prisutvecklingen. Andra lagutskottet uttalade dock i an- slutning till samma motioner, att priskontrollen under rådande akuta inflationsfara borde bestå och att frågan om priskontrol— lens eventuella framtida uppgifter därför var alltför tidigt väckt. Även vid l949 års riksdag förekom motioner om avskaffan- de av den prisreglerande verksamheten, vilka motiverades med att något behov av en sådan verksamhet inte längre skulle före— ligga. Riksdagen avslog dessa motioner liksom senare motioner med samma yrkande.

SOU 1981:41 fallet blev med framställningar från motionärer vid l947 års I samband med att l954 års riksdag behandlade frågan om förläng— ning av prisregleringslagen diskuterades även behovet av en fort— satt statlig priskontroll. Andra lagutskottet framhöll bl.a. att den gällande prisregleringslagstiftningen inte var avsedd att ut- göra grundval för en under normala förhållanden verkande statlig priskontroll. Dessutom hade bl.a. den ekonomiska utvecklingen och antagandet av l953 års konkurrensbegränsningslag (l953z603) ändrat förutsättningarna för den prisreglerande verksamheten. Utskottet förordade därför en förutsättningslös utredning om behovet av en fortsatt statlig priskontroll och av grunderna för den priskon- trollerande verksamhet som kunde finnas erforderlig. Riksdagen be— slöt att hemställa till Kungl. Maj:t om en sådan utredning och bi-

föll därmed samtidigt en motion i samma ämne. 3.2 l954 års priskontrollutredning

Den l7 december l954 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att verk- ställa utredning och avge förslag i fråga om behovet av en fort— satt statlig priskontroll och grunderna för den prisreglerande verksamhet, som kunde finnas erforderlig. De sakkunniga, som an— tog benämningen l954 års priskontrollutredning, avgav den 3 de—

cember l955 betänkandet Konkurrens och priser (SOU l955 45). Ut— redningen föreslog i sitt betänkande att 1947 års prisreglerings— lag skulle ersättas av en ny allmän prisregleringslag. Vidare fö- reslogs vissa ändringar i l953 års konkurrensbegränsningslag och att l946 års övervakningslag skulle ersättas av en ny uppgifts- skyldighetslag. På det organisatoriska området föreslog utredning- en dels vissa personella förstärkningar vid näringsfrihetsombuds- mannens kansli respektive näringsfrihetsrådet, dels inrättandet av en ny myndighet med utredande, analyserande och övervakande upp— gifter på pris— och konkurrensområdet. Myndigheten - som även skul- le svara för konsumentupplysning i prisfrågor avsågs bl.a. er- sätta PKN och monopolutredningsbyrån vid kommerskollegium.

3.2.l Fördelar av priskontroll enligt priskontrollutredningen

Priskontrollutredningens förslag vilade bl.a. på en genomgång av tänkbara fördelar och olägenheter av priskontroll. De fördelar som man enligt utredningen kunde tänkas uppnå med priskontroll var

- penningvärdevårdande syften, - att öka priskännedomen och prismedvetandet, - att förbättra näringslivets struktur och öka utvecklingstakten, samt

- att hindra oskäliga priser.

Priskontrollutredningen analyserade priskontrollen som ett penningvärdevårdande medel med utgångspunkt från tre olika fall. I det första - det s.k. krigsfallet - belystes de fak— torer, som under krigstider erfarenhetsmässigt leder till knapp— het, och vilka åtgärder som i sådana fall skulle vara påkalla-

de för att motverka prisstegringstendenser. I det andra det s.k. Kgreakrjsfallet - diskuterades priskontrollen i en situation med rådande internationell varuknapphet på vissa viktiga pro— dukter, som genom en därav betingad markant prisstegring via utrikeshandeln hotar att undergräva penningvärdet. Såsom exem— pel på en sådan situation nämnde utredningen förhållandena un-

der Koreakrisen. I det tredje fallet som av priskontrollutred- ningen benämndes inléEi99-9!_iDD€Tål£é_9Eåél£€E — behandlades en situation med en av främst inhemska förhållanden betingad markant uppåtgående löne- och prisspiral.

Vid diskussionen av krigsfallet konstaterade priskontrollutred- ningen att bekämpandet av den inflationistiska prisutvecklingen

i stort kunde tänkas ske på två sätt; dels kunde samhället vidta- ga åtgärder i syfte att påverka de för prisbildningen betydelse- fulla faktorerna, dels kunde samhället direkt påverka prisbild- ningen. De förra åtgärderna innefattade främst användandet av pen— ning- och finanspolitiska medel men kunde också omfatta bl.a. reg- lering av investeringsverksamheten, arbetsmarknaden och förbruk- ningen av vissa varor. Priskontrollen kunde, enligt utredningen, knappast tänkas annat än som ett komplement - om än i vissa lägen ett viktigt sådant - till de övriga åtgärderna. Utredningen kons— taterade dock att de generellt verkande medlen - även om man accep— terar deras grundläggande betydelse inte räckte till för att ska— pa samhällsekonomisk balans under krig eller krigsfara. Att en pris— kontroll i detta läge kunde bidraga till en lugnare utveckling kun— de, enligt utredningen, bestyrkas redan med en hänvisning till vun- na erfarenheter av priskontroll under krigsförhållanden.

Utredningen framhöll i detta sammanhang särskilt att priskontrol- len - om köparnas tilltro till kontrollen var fast — inte enbart angrep själva symptomen på inflationen, dvs. prisnivåns utveck- ling, utan i hög grad även en av dess grundorsaker, förväntning- arna om höjda priser. Det skulle därför vara nödvändigt att göra de prisreglerande ingreppen redan innan några nämnvärda prisök- ningstendenser gjort sig märkbara. Utredningen påpekade samtidigt att det inte syntes nödvändigt att samtliga varor och tjänster infogades i ett allmänt prisstopp, för att en prisreglerande verk- samhet skulle bidraga till en stabil prisnivå. I de flesta fall torde tillräckliga garantier för en lugn prisutveckling kunna upp- nås genom frivilliga överenskommelser mellan en priskontrollerande myndighet och vederbörande företag eller branschorganisation. Det väsentliga var, enligt utredningen, att möjlighet fanns att snabbt göra prisreglerande ingrepp i sådana fall, där kostnadsmässigt icke motiverade prishöjningar inträffade.

Priskontrollutredningens slutsatser om de priskontrollerande åt- gärdernas betydelse i krigsfallet kunde, enligt utredningen, i stort anses vara tillämpliga även på den situation, som uppkommer i övergången från krigs— till fredshushållning. Så länge de ge- nom krigsförhållandena uppkomna allvarliga rubbningarna i den sam- hällsekonomiska balansen inte kunnat elimineras kunde, enligt utredningen, en prisreglerande verksamhet aktivt bidraga till en stabilisering av prisnivån.

Vid genomgången av Kgregkrjsfallet konstaterade priskontroll— utredningen att de ekonomisk—politiska medel, som i första hand borde komma till användning för att motverka genom utrikeshan- delns prisförändringar uppkomna störningar, utförligt hade be- lysts av l951 års penningvärdeundersökning i betänkandet Utlands- transaktionerna och den svenska ekonomin (SOU 1955:13). Åtgärder i form av valutakursförändringar, exportavgifter och importsub- ventioner samt penning- och finanspolitik kunde enligt priskon- trollutredningen givetvis i viss utsträckning dämpa de utländska prisimpulserna, särskilt om dessa var av mindre storleksordning. Att en statlig prisreglerande verksamhet vid större prisföränd- ringar i utrikeshandeln verksamt kunde bidraga till samhällseko- nomisk stabilitet framgick enligt utredningens uppfattning klart av främst följande tre omständigheter.

”l. Det är synnerligen svårt att uppnå en gynnsam effekt med allmänna ekonomisk-politiska åtgärder i en inflatorisk press av typ Koreakris. För att dessa skall verka dämpande, måste de insättas mycket snabbt och med en våldsam kraft. I inlednings- skedet av en sådan kris är emellertid prisstegringarna begrän- sade till vissa varugrupper, vilka, även om de har stor betydel- se i det senare förloppet, endast berör en ringa del av närings- livet. De allmänna ekonomisk-politiska åtgärderna drabbar emel— lertid hela näringslivet, och man löper därför risken att åstad- komma icke avsedda svårigheter i andra sektorer av näringslivet. Även om de generellt verkande medlen måste övervägas och använ- das vid lämpliga tidpunkter, förefaller det därför icke troligt, att man enbart med dylika medel - även med hänsyn tagen till alla deras verkningar - kan hindra de internationella prisstegringarna att slå igenom.

2. I de flesta fall kan efter en tids prishöjningar en tendens till prisfall väntas. Har man under prisstegringsperioden genom priskontroll kunnat dämpa den horisontella prisstegringseffekten, dvs. de prisstegringar, som åtminstone till en början är en kon- sekvens av en stegring i import- eller exportpriserna på samma el-

ler liknande varor, finns gott hopp om att de inflationistiska dragen i utvecklingen inte bara fördröjs utan även förhindras att slå igenom. En fördröjning av prisstegringarna kan nämligen väntas medföra, att löntagarnas krav på ökade löner som kompen- sation för fördyrade levnadskostnader blir mindre än vad som skulle ha varit fallet, om den horisontella prisstegringsef— fekten fritt fått göra sig gällande. Av detta följer, att även den allmänna kostnadsnivån'för produktion och konsumtion får en lugnare utveckling, vilket kan vara av största betydelse för be- varandet av landets konkurrenskraft gentemot utlandet, särskilt om priserna där senare börjar falla.

3. En begränsning av prisstegringarna är enligt utredningens åsikt av största betydelse med hänsyn även till faran för att den kumulativt uppåtgående pris- och lönespiralen fortsätter även efter det att uppgången i export- och importpriserna upp- hört. Som tidigare framhållits, kan det förväntas, att en åter- gång till de före den ursprungliga prishöjningen gällande in— komstrelationerna för olika bransch- och löntagarkategorier kom- mer att eftersträvas. Eftersom lönerna är mycket trögrörliga ned- åt kan en dylik strävan väntas medföra svåra inflationspåfrest— ningar, om inkomstutvecklingen under prisstegringsperioden va— rit olikartad för skilda kategorier." »

Priskontrollutredningen uttalade sålunda som sin åsikt, att en ( statlig priskontroll i ett fall som Koreakrisfallet verksamt ' kunde bidraga till att skapa samhällsekonomisk balans och att förhindra en penningvärdeförsämring.

l Priskontrollutredningens genomgång av inflgtign_ay_jphemska l grsgker behandlade huvudsakligen det läge där en inflationis-

tisk löne- och prisspiral utbildats. Utredningen konstaterade att den fulla sysselsättningen uppenbarligen medfört en perma- nent, tidvis kanske latent och tidvis akut prisstegringsrisk. De inflationistiska krafterna kunde vidare, enligt utredningen,

i vissa situationer bli så starka, att de allmänna ekonomisk- politiska medlen inte vore tillräckliga för att säkra penning— värdet. Särskilt gällde detta, om den samhällsekonomiska ba— lansen redan rubbats och ett efterfrågeöverskott utbildat sig. Den inflationistiska tendensen uppstod då genom att den starka efterfrågan medgav höga priser i förhållande till kostnaderna och därmed övervinster. Då prisstegringen väl kom i gång, spred den sig lätt av sig själv, vilket i sin tur gav upphov till läng— re gående lönekrav än vad produktivitetsstegringen medgav. Ut— redningen var av den uppfattningen att en priskontroll verksamt kunde bidraga till att stabilisera prisnivån i ett läge då en

inflationistisk löne— och prisspiral var under full utveckling. Detta skulle enligt utredningens uppfattning ske dels genom pris- kontrollens direkta verkan på prisnivån, dels genom den psykolo— giska effekt som priskontrollen fick på förväntningarna om den framtida prisutvecklingen och därmed både på löntagarnas och fö— retagarnas handlande.

Den främsta verkan av priskontroll vid inflation av inhemska or- saker skulle,enligt priskontrollutredningen, vara av psykologisk art. Förekomsten av priskontroll skulle dämpa fruktan för och för- väntningarna om fortsatt prisuppgång. Detta skulle i sin tur verka dämpande på löntagarorganisationernas krav, konsumenternas konsum— tionsbenägenhet och företagarnas investeringslust. Utredningen an- förde dock som sin åsikt att denna psykologiska verkan mycket väl kunde tänkas uppnås redan genom att möjlighet fanns att ingripa med priskontroll.

Den statliga priskontrollens totala verkan på konsumenternas pris-

kännedom och prismedvetande - och därmed på förutsättningarna för en effektiv konkurrens - syntes priskontrollutredningen vara tvek- sam. Samtidigt som utredningen konstaterade att priskännedomen uppenbarligen kunde ökas genom den insyn i prisbildningen som priskontroll medför, tvingades utredningen även konstatera att priskontrollen kunde ha en rakt motsatt effekt vad beträffar ut- nyttjandet av kännedomen. Enligt utredningen låg det i sakens na— tur att de enhetliga priser, som tenderar bli en följd av pris- kontrollen, kunde medföra att konsumenten automatiskt kopplade bort prisjämförelserna mellan olika inköpskällor ur sin övervak— ning. Vidare kunde den statliga auktorisationen av priserna i och för sig medföra att konsumenterna blev mer villiga att acceptera fastställda priser.

Utredningen diskuterade vidare frågan om man i vissa fall kunde åstadkomma en strukturell rationalisering genom en statlig pris— kontroll. Den tankegång som resonemanget härvid baserades på var att bristande priskonkurrens skulle kunna ersättas med en pris—

nedpressande priskontroll, som åstadkom samma resultat som en

priskonkurrens skulle ha gjort. Utredningen fann att en pris—

kontroll kunde ha den nämnda effekten, vilket dock inte innebar att detta gällde generellt eller att en priskontroll i alla si— tuationer var ett lämpligt medel för att åstadkomma denna effekt. Även om det i och för sig vore möjligt att undvika vissa svårig— heter, som kunde vara förenade med användandet av en priskontroll som strukturpolitiskt medel, skulle man enligt utredningen därmed komma så långt från det huvudsakliga syftet med en priskontroll att det kunde ifrågasättas om administrationen härav kunde info— gas i den organisation, som i övrigt erfordrades för samhällets verksamhet på prisområdet.

Frågan om priskontrollen kunde verka höjande på utvecklingstak- tgg_i näringslivet ansåg sig priskontrollutredningen inte gene- rellt kunna besvara. När en hård och effektiv konkurrens råder kunde, enligt utredningens uppfattning, en statlig priskontroll inte fylla någon uppgift ur denna synpunkt. I fall då konkurren- sen inte är effektiv.kunde förhållandet vara annorlunda - även om detta inte behövde vara fallet, eftersom företag även i så- dana fall ofta är utsatta för en betydande press.

Priskontrollutredningen diskuterade slutligen vid genomgången av tänkbara fördelar av priskontroll - priskontrollen som medel att förhindra oskäliga priser, dvs. dess betydelse för inkomst— fördelningen i samhället. Utredningen erinrade härvid om den grundläggande principen att en effektiv konkurrens var över— lägsen en samhällelig priskontroll. Med den effektiva konkur- rensen följde, enligt utredningen, en viss inkomstfördelning som i stort sett fick accepteras utan bedömning av förhållan— det mellan prestation och pris endast med den korrigering som samhället åstadkom genom beskattning och socialpolitiska åtgärder. Där konkurrensen däremot inte var effektiv fann ut— redningen att samhälleliga ingripanden kunde vara motiverade. Bl.a. borde det enligt utredningen vara möjligt att förhindra uppenbart oskäliga priser, dvs. sådana som påtagligt avviker från vad som är kostnadsmässigt betingat eller eljest brukligt. Utredningen erinrade om att oskäliga priser i fall av bristan- de konkurrens i första hand förutsattes motverkas genom för-

handlingar med stöd av l953 års konkurrensbegränsningslag, vil— ka skulle syfta till att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens. I den mån sådana förhandlingar inte ledde till re- sultat fann utredningen att priskontroll kunde erbjuda en möj— lighet till att förhindra oskäliga priser. Syftet med priskon- trollen skulle enligt utredningen i sådana fall vara att undvi- ka eller undanröja de skadliga verkningarna av konkurrensbe— gränsningen och inte att påverka inkomstfördelningen. I den mån så skedde, skulle detta vara en icke avsedd men förmodligen i detta fall gynnsam effekt.

3- 2-2 91egenheter-ey-priskgntrelLenligmriåkenirellstred-

010920

Priskontrollutredningen övergick därefter till att behandla olika tänkbara olägenheter av priskontroll. Med olägenheter avsågs i detta sammanhang olägenheter på lång sikt ur samhälle- lig synpunkt. Vidare bortsågs från sådana olägenheter som inte

var en oundviklig följd av priskontrollsystemet som sådant utan

var en följd av det priskontrollerande organets bristande kvan- titativa och kvalitativa resurser. De tänkbara olägenheter som enligt priskontrollutredningen skulle kunna följa av priskon- trollen var

kostnaderna för administrationen av priskontrollen,

minskad konkurrens,

- minskad utvecklingstakt,

att priskontrollen kunde verka prisuppehållande,

- snedvridning i varuförsörjningen,

- försämrad kvalitet eller service,

- sämre konsolideringsmöjligheter för svenska företag jämfört med utländska, samt

- snedvridande verkan på distributionens struktur.

För att bereda underlag för sin bedömning av eventuella olägen- heter av priskontroll genomförde priskontrollutredningen en skriftlig företagsenkät som tillställdes ett tusental företag

inom industri och handel. Av de 440 företag som besvarade en- käten besökte utredningen l70 i syfte att få konkreta exempel på olägenheter av priskontrollen under åren l950—l955.

Enligt priskontrollutredningen faller kostnaderna för administ- rationen av priskontrollen endast till ringa del på det pris- kontrollerande organet. Den största kostnaden faller på före- tagen i samband med att dessa genomför särskilda utredningar och upprätthåller direkta kontakter med myndigheterna. Utred— ningen fann det emellertid inte nödvändigt att närmare beräkna storleken av kostnaderna för priskontrollen.

Risken för minskad konkurrens till följd av priskontroll sam— manhänger enligt utredningen med dels det samarbete mellan före— tagare som priskontroll kan framtvinga, dels möjligheten att kun- dernas prismedvetande minskar genom den statliga auktorisationen av priserna. Av de företag som besvarat utredningens företagsenkät hade endast ett fåtal givit svar som pekade på att priskontrol— len lett till ett samarbete med andra företag, som fortsatt även efter priskontrollens upphörande. Med hänsyn till svårigheten att få rättvisande svar på frågor avseende denna typ av olägen- het stannade priskontrollutredningen ändå vid den uppfattning- en, att den samverkan priskontroll framtvingar mellan företa— garna, i vissa fall medför risk för en begränsning av konkur— rensen när priskontrollen upphör.

I fråga om risken för minskad utvecklingstakt erinrade utred- ningen om att den funnit det omöjligt att generellt uttala, om priskontroll medför fördelar eller nackdelar i detta avseende. Det troliga syntes vara att priskontrollen i vissa fall haft fördelar genom att tvinga till rationalisering men att den i andra fall medfört olägenheter genom att försvåra ekonomiskt

befogade investeringar.

Priskontrollens prisuppehållande verkan illustrerades i före— tagsenkäten av olika fall där företag uppgav att prissänkning- ar skulle kunna ha kommit till stånd om priskontrollen inte fun- nits. Priskontrollutredningen kom till uppfattningen att pris—

kontroll medförde otvetydiga risker för en prisuppehållande ver- kan under ett övergångsskede från starkt efterfrågetryck till nonnala avsättningsförhållanden.

Priskontrollutredningens företagsenkät lämnade flera exempel på snedvridning av varuförsörjningen inom tillverknings- och han- delsleden genom företagens strävan att inrikta sitt sortiment mot lönsamma artiklar. Utredningen ansåg att, även om många av de lämnade exemplen kunde bero på missförstånd eller de uppgivna snedvridningarna kunde vara hänförliga till andra förhållanden än priskontroll, det insamlade materialet tillsammans med de upp— ställda hypotesernas sannolikhet klart visade risken för sned- vridning i varuförsörjningen vid priskontroll. Det syntes i själ— va verket omöjligt att utforma en priskontroll så att sned- vridningar undveks. Utredningen fann att dessa utgjorde ett ofrånkomligt pris, som måste betalas för de fördelar priskon- trollen kunde ge, men att det inte fanns någon möjlighet att bedöma den ekonomiska betydelsen härav.

Priskontrollens verkan på kvaliteten kunde enligt utredningen

ta sig uttryck i såväl högre som lägre kval