SOU 1983:22

Utbildning för arbetslivet

Bilogedel till betänkandet

UTBILDNING FÖR ARBETSLIVET

Betänkande ov kommiHén För orbetsmorknodsufbildning

och företogsufbildning (KAFU)

Bilagedel SOU 1983 22

x ';

Bilogedel till betänkandet

UTBILDNING FÖR

ARBET SLIVETE;

Betänkande av kommittén för orbetsmorknodsufbildning

och företogsutbildning (KAFU)

Bilagedel SOU 1983 22

.. .- ,.nl'.

l..: .

'|' ill "II

'-..-|-| ”. |..' I. 'II'. ”JA.:

| "||" || ' '

"||| ”|||

'..H ' '

u'Wu'

||,”

.. .., .. |... |.

__I'll _ '..' """.' H... |" .I "'”: .." '.C ..

..". . '. -. '... ' J”" -""'| . ..."," -l-. ' -' ::..-1. -. '='- ' tf. ' % ..... 3,- .. "F" n”."'." l' -' ..n" " :;"-N'... .-.- i. . |, ' || . "'|'Il ! IH- ” | | " ' ' ”"'""- r:;h H:|?" ""-"E: " rg; ':'" 'i'-i.?" ':'! ' " | ?” "'.'. ' "'|'."'.l.'..' ' ”"'? ""F "1." N. I'-

. l' . . _ ulrl_u

,. . .fi! ' ',". '| '.. . 'i' ' ' ' |. ||]! .. .. .'" '. .. " ||' | I ' ' .' ' '.'" ..' H, . "| _ .

n 1 1

.. f..||.|. '.' _| '.'

"H |I ".

' ' . ".. 11"

|"...

& Statens offentliga utredningar ESS/w 1983z22 & Arbetsdepartementet

Utbildning för arbetslivet

Bilagedel

Betänkande av KAFU Stockholm 1983

ISBN 91—38-07747-7 ISSN 0375—250X

minab/gotab Stockholm 1983

InnehåH

Förord

Bilaga I Kostnadsutvecklingen vid skolöverstyrelsens AMU-kurser under perioden 1975/76—1979/80. Universitetsadjunkt Sune Håkans- son, Högskolan i Växjö

Bilaga 2 Resursplaneringen vid AM U—centren. Lars Möllerfors och Ulf Åsén, Statskonsult 1 Uppdraget 2 Resursutnyttjande 2.1 Utbildningsplatser 2.2 Lärare, kursledning 2.2.1 Disponering av lärare . . 2. 2. 2 Speciella problem för lärarna/kursledningen 2.2.3 Kursföreståndare,utbildningsmän 2.3 Administrativa resurser . 2.3.1 Centrets administrativa system 2 3. 2 Resursdimensionering . . . . . . 2. 3. 3 Datorer som hjälp 1 AMU: s administrativa system 2.4 Lokaler, utrustning 3 Företagsutbildning 4 Sammanfattning

Bilaga 3 Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsvä- sendet. En studie av utvecklingen under 1979, 1980 och 1981. Byrådirektör Anne-Marie Ringertz, Arbetsmarknadsstyrelsen

1. Omfattning 2 Kvinnor och män 3 Ålder 4 Kurslän 5 Kurstyp 6 Kursens yrkesinriktning

7 Utbildningsbakgrund .

8. Yrke vid utbildningens början 9 Sysselsättningsstatus 10 Arbetshandikappade 11 Utländska medborgare

29 29 30 30 35 35 35 36 37 38 42 43 43 44 45

47 47 48 50 52 53 56 60 62 64 66 68

12 Ungdomar under 20 år 13 Kursavbrott . Sammanfattande kommentar Tabellförteckning

Bilaga 4 PM från Planerings- och budgetgruppen inom KA FU. Uppföljning av planerings- och budgetsystem för arbetsmarknadsutbild— ning anordnad av skolöverstyrelsen

Bilaga 5 Enkäter KA F U:s enkät till samtliga kursstyrelser för AM U — enkät A

KA F U.'s enkät till ledamöter och sekreterare i kursstyrelserna för A M U — enkät B

Bilaga 6 Rekrytering av kursdeltagare till arbetsmarknadsutbildning. Ulla Engqvist-Edlund och Lasse Holmquist. FAMU-gruppen. Peda— gogiskt centrum vid Stockholms skolförvaltning

Undersökningens uppläggning och genomförande . . Sammanfattning av resultat från intervjuer med personal på arbetsför- medlingskontor . . . .

Sammanfattning av kursdeltagarenkäten . . . Redovisning av resultat från enkätstudien bland kursdeltagare Kursdeltagarnas bakgrund . .

Sysselsättning före arbetsmarknadsutbildningen Erfarenheter från arbetsförmedlingen Synpunkter på arbetsmarknadsutbildningen

Bilaga 7 Deltagares bakgrund, åsikter om kurserna och sysselsättning efter bristyrkesutbildning. Björn Lagerdahl och Leif Nilsson. FAMU— gruppen, Pedagogiskt centrum vid Stockholms skolförvaltning Sammanfattning Bakgrund och syfte

Kursdeltagarnas bakgrund . . . .

Kursdeltagarnas arbetsförhållanden innan utbildning Kursdeltagarnas åsikter om utbildningen Huvudsaklig sysselsättning efter utbildningen Vårdyrkesutbildningen

Bilaga 8 Kursavbrytare inom arbetsmarknadsutbildningen med okänd eller ospeczficerad avbrottsorsak. En register- och enkätstudie bland ] 800 avbrytare hösten 1980. Björn Lagerdahl. Hans Malmström och Leif Nilsson, FAMU-gruppen, Pedagogiskt centrum vid Stockholms skolförvaltning

Sammanfattning . . , .

Undersökningens uppläggning och genomförande

Den avbrutna utbildningen . .

Attityder till den avbrutna utbildningen

71 73 73 75

79

83

86

91 91

93 94 96 96 100 101 103

105 105 107 113 117 121 126 142

147 147 149 152 153

Avbrottsorsaker . . . . . . . Kursdeltagarnas förslag till åtgärder mot avbrott

Bilaga 9 Sex år efter arbetsmarknadsutbildning. Uppföljningsdata från en bredare kartläggningsstudie vid sju kursorter. Björn Lagerdahl och Hans Malmström, FAMU-gruppen. Pedagogiskt centrum vid Stock- holms skolförvaltning

Sammanfattning . .

Undersökningens bakgrund och uppläggning

Sysselsättning sex år efter utbildningen Deltagare i förvärvsarbete sex år efter utbildningen Inställning och attityder till utbildningen sex år efteråt

Bilaga 10 Erfarenheter av utbildning vid risk för permittering eller uppsägning. Företagen fem år efter utbildningen. Anna Dandenell och Lars Holmquist. FAMU-gruppen. Pedagogiskt centrum vid Stock- holms skolförvaltning

Bilaga I I Persona/utbildning [ företag — samhällsekonomiska aspekter. Fil. dr Åsa Sohlman. Stockholms universitet

1 Inledning .

2. Den svenska arbetsmarknaden — några utvecklingstendenser

3 Teorier om personalutbildning i företag . .

3.1. Företagsutbildning som specifika humankapitalinvesteringar 3.2 Företagsutbildning som konsumtion

3. 3 Företagsutbildning som sortering

3. 4 Företagsutbildning och interna arbetsmarknader

4. Företagsutbildning, marknadsmisslyckanden, institutionella förhål- landen och behov av offentlig styrning

5. Sammanfattning och slutsatser

Bilaga 12 Personalutbildning i företag, inkomstbildning och arbetslös- het — empiriska aspekter. Fil. dr Åsa Sohlman, Stockholms universi- tet .

1 Inledning . . . .

2 Personalatbildning som specifik humankaptalinvestering

3 Datamaterialet .

4 Personalutbildningens fördelning enligt ULF

4.1. Empiriska resultat

4.2 Tolkning av resultaten .

5 Personalutbildningen och inkomstbildning 5.1 Tidigare undersökningar

5.2 Empiriska resultat 5.3 Datamaterialets tolkning 6 Personalutbildning och arbetslöshet 6.1 Tidigare undersökningar 6.2 Empiriska resultat 6.3 Tolkning av resultaten 7 Avslutning

153 162

169 169 172 174 187 195

205

209 209 210 212 212 218 219 220

221 224

227 227 228 230 232 232 233 235 235 235 238 241 241 242 244 246

Litteraturförteckning . Bilaga 1 Variabelförteckning Bilaga 2 Tabeller

Bilaga 13 Översikt över kunskapsläget avseende personalutbildning i Sverige. Fil. dr Magnus Söderström, Uppsala universitet Forskningsläget beträffande personalutbildning i stort

Omfattning och deltagande . . . . . . Personalutbildning och personalutveckling som verksamhetsområde 1 stort . . . . . . . . . . . Metoder för planering, genomförande och utvärdering av personalut- bildning .. Program, utredningar m. m. som framlagts av parterna på arbetsmark- naden . .

Sammanfattande synpunkter Referenser

247 248 251)

259 259 260

264

271

273

275 281

Förord

Kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) hari sitt slutbetänkande Utbildning för arbetslivet (SOU 1983:22) redovisat sin syn på framtidens arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning från främst arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter.

I denna bilagedel till betänkandet presenteras en del av det material som KAFU har tagit fram som grund för sitt utredningsarbete. Några av rapporterna återges i sin helhet, medan andra publiceras i förkortat skick. Författarna ansvarar själva för innehållet i rapporterna.

KAFU vill framföra ett tack till alla dem som genom dessa studier har medverkat till att ge utredningen ett värdefullt underlag för diskussioner och utarbetande av förslag.

Stockholm i april 1983

Bosse Ringholm ordförande i KAFU

Bilaga 1 Kostnadsutvecklingen vid

skolöverstyrelsens AMU-kurser under perioden 1975/76—1979/80

Sune Håkansson, Högskolan i Växjö

Inledning

Kostnaderna för de av SÖ drivna AMU-kurserna har stigit snabbt. Under budgetåret 1975/76 uppgick kostnaderna till ca 466 miljoner kr.. för att fyra budgetår senare. 1979/80 uppgå till inte mindre än 1 309 miljoner kr. Samtidigt förekom uppgifter om att verksamheten. mätt i antalet kursdelta- gare. endast genomgått en mycket måttlig ökning.

Vid uppläggningen av denna studie fann jag det lämpligt att försöka göra en uppdelning av kostnadsökningen i olika komponenter. Kostnadsökningen kunde bero på att exempelvis:

A. Antalet elevveckor ökat. Det är. ur kostnadssynpunkt. inte bara antalet

elever som har betydelse. kursernas längd spelar också in. Därför bör antalet kursdeltagarveckor vara det relevanta måttet.

. Kapacitetsutnyttjandet har ändrats. Det är oftast inte antalet elever utan antalet elevplatser som bestämmer kostnaderna. Finns lärare. maskiner och lokaler påverkas kostnaderna endast marginellt om en del elevplatser inte blir utnyttjade. Därför har i studien större vikt lagts vid kapacitets- utvecklingen än vid elevutvecklingen. . Inriktningen på kurserna har ändrats. Därför befanns det lämpligt att undersöka hur kapacitet och utnyttjande har utvecklats inom olika sektorer. dessa då i huvudsak definierade som "yrkesområden". . Inflation har förekommit. Konsumentpriserna har under perioden stigit

med i medeltal 10 procent per år. Någon exakt uppräkning av kostnaderna p. g. a. inflationen år för år har inte gjorts. utan inflationen har antagits vara jämn.

Alla kostnadskomponenter behöver inte stiga lika snabbt som konsument- prisindex. Detta gäller exempelvis:

1. Lönekostnaderna per anställd. som kan ha ökat genom att i. reallönerna har ökat ii. lönebikostnaderna har ökat iii. andelen högavlönade har ökat. . Lokalkostnaderna. Dessa kan ha ökat genom att i. kvalitén på lokalerna har förbättrats. Lokalerna var "ingångså- ret" i dåligt skick på många platser. En förbättring har därför varit nära nog nödvändig

ii. lokalytan per elevplats ökats iii. oljeprishöjningarna slagit igenom i höjda hyror iv. en del hyreskontrakt är ränteberoende. Räntan har stigit under perioden.

3. Investeringarna i maskiner. Även här kan en kvalitetshöjning ha skett. Avvägningen om vilken ”modernitetsgrad” man skall ha ute på ett AMU-center är förvisso svär. Dels gäller det att ha en "modern” utbildning. men samtidigt måste man ha en maskinpark som överens- stämmer med den som finns ute på företagen. E. Kvalitén på utbildningen kan ha förbättrats. Detta kan ha skett genom exempelvis att lärartätheten ökats.

Det måste påpekas att det för en del av kostnadsposterna kan ha en synnerligen stor betydelse vilket basår som väljs. Detta gäller t. ex. investeringarna. Har det varit ”ovanligt" höga investeringar under det första året. är det lätt att ha en "bra" kostnadsutveckling under de följande. Är däremot investeringarna låga under det första året är det "ogörligt" att hålla kostnadsutvecklingen på en ”rimlig” nivå.

I princip är det kostnadsutvecklingen som undersöks, inte kostnadsnivån. Om det av någon anledning förekommer ett stort ”slöseri” inom en sektor. så framgår detta inte av kostnadsutvecklingen. Där kan bara ett tilltagande slöseri spåras. På samma sätt är det med kapacitetsutnyttjandet. Ett lågt, men konstant. kapacitetsutnyttjande påverkar sålunda inte kostnadsutveck- lingen. Genomslag fås först när kapacitetsutnyttjandet sjunker.

Denna studie är inte tänkt att ge exakta svar på varför kostnaderna har stigit. Däremot är det min förhoppning att storleksordningarna år de rätta.

2 Kapacitet och kapacitetsutnyttjande

Undersökningen har gjorts utifrån den av SÖ månatligen utgivna statistiken. Det som redovisas är genomsnitten för de 12 rapporteringarna per år. Siffrorna ger därför ingen exakt bild över antalet deltagarveckor. bl, a. därför att rapporteringsdagen har ändrats under perioden.

Tabell a Rikssiffror totalt inklusive allmänna ämnen

Budgetår Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitetsutnytt- jande i procent

1975—76 24 784 100 17 850 100 72 1976-77 26 987 109 22 216 124 82 1977—78 31 611 128 26 860 150 85 1978—79 35 420 143 27 669 155 78 1979—80 34 559 139 25 015 140 72

Indexen. här liksom i fortsättningen, utgår alla från att basårets. det första årets. index är 100. Indexet 139 talar alltså om att kapaciteten ökat med 39 procent under den undersökta perioden.

Tabell b Rikssiffror. Allmänna ämnen

Budgetår

1975—76 1976—77 1977—78 1978-79 1979—80

Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitetsutnytt- jande i procent

1 636 100 1 020 100 62 1 629 100 978 96 60 1 629 100 996 98 61 2119 130 1 182 116 56 1 649 101 774 76 47

"Allmänna ämnen” ställer till problem i analysen. Detta p. g. a. att eleverna samtidigt registreras som inskrivna i Allmänna ämnen och inom respektive yrkesutbildning. Därigenom blir kapacitetsutnyttjandet överskat— tat med ca 3 procent för totalsiffrorna. samt med 1—2 procent för de olika yrkesgrupperna. Också för "Allmänna ämnen" blir kapacitetsutnyttjandet överskattat, och detta i en ännu högre grad.

Tabellc Yrkesområde 0 Tekniskt, naturvetenskapligt, samhällsvetenskapligt, hu- manistiskt och konstnärligt arbete

Budgetår

1975—76 1976—77 1977—78 1978—79 1979—80

Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitets- Flex utnyttjande i procent

1 422 100 1 186 100 83 57 1 421 100 1 270 107 89 55 1 849 130 1 561 132 84 53 1635 115 1415 119 87 52 1 325 93 1 112 94 84 62

Flex (flexibilitet) är ett index på hur mycket kapaciteten ändras under året. Värdet visar kvoten mellan den lägsta månadssiffran dividerad med den högsta månadssiffran. Kvoten multipliceras sedan med 100.

Ett lågt värde visar sålunda på att verksamheten varierar mycket under året. Ett värde nära 100 visar att yrkesområdet under hela året har en nästan oförändrad kapacitet.

Tabell d Yrkesområde 1 Administrativt arbete

Budgetår Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitets- Flex utnyttjande i procent 1975—76 67 100 43 100 64 33 1976—77 46 69 32 74 70 0 1977—78 52 78 46 107 89 38 1978—79 47 70 30 70 63 16 1979—80 7 1 l 6 14 87 0

Tabell e Yrkesområde 2 Kameralt och kontorstekniskt arbete

Budgetår Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitets- Flex

utnyttjande

i procent 1975—76 3 113 100 2 358 100 76 96 1976—77 3 170 102 2 686 114 85 87 1977—78 3 491 112 2 922 124 84 92 1978—79 3 492 112 2 730 116 78 95 1979—80 3 560 114 2 854 121 80 90 Tabell f Yrkesområde 3 Kommersiellt arbete Budgetår Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitets- Flex

utnyttjande i procent 1975—76 169 100 103 100 61 44 1976—77 138 81 110 107 80 49 1977—78 197 117 171 168 87 49 1978—79 289 17 1 251 244 88 41 1979—80 206 122 173 169 84 55

Tabell g Yrkesområde 4 Lantbruks-, skogs— och fiskeriarbete

Budgetår Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitets- Flex

utnyttjande i procent 1975—76 143 100 106 100 74 9 1976—77 164 115 119 112 73 9 1977—78 186 130 119 112 64 6 1978—79 167 117 132 125 79 2 1979—80 162 1 13 107 101 66 6

Tabell h Yrkesområde 5 Gruv- och stenbrytning m. m.

Budgetår Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitets- Flex

utnyttjande i procent 1975—76 17 100 13 100 73 32 1976—77 29 171 22 169 78 18 1977—78 22 129 10 77 46 () 1978—79 39 229 35 269 90 ()

1979—80 92 541 87 669 94 52

Tabell 1 Yrkesområde 6 Transport- och kommunikationsarbete

Budgetår Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitets- Flex utnyttjande i procent 1975—76 433 100 379 100 88 65 1976—77 599 138 522 138 87 57 1977—78 803 185 71 1 188 89 63 1978—79 932 215 797 210 86 67 1979—80 872 201 713 188 82 78 Tabell ] Yrkesområde 7—8 Tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m. Budgetår Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitets- Flex utnyttjande i procent 1975—76 12 448 100 8 590 100 69 96 1976—77 13 090 105 10 543 123 81 91 1977—78 14 751 119 12 415 145 84 89 1978—79 16 239 130 11 915 139 73 92 1979—80 16 077 129 10 595 123 66 96 Tabell k Yrkesområde 9 Servicearbete Budgetår Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitets- Flex utnyttjande i procent 1975—76 817 100 639 100 78 63 1976—77 878 107 770 121 88 65 1977—78 989 121 943 148 95 70 1978—79 1 154 141 1 009 158 87 68 1979—80 1 312 161 1 047 164 80 80 Tabelll Förberedande teoretisk utbildning till yrkesutbildning Budgetår Kapacitet OIndex Utnyttjande Index Kapacitets- Flex utnyttjande i procent 1975—76 1 794 100 1 293 100 72 94 1976—77 1 868 104 1 676 130 90 82 1977—78 2 306 129 2 224 172 96 57 1978—79 3 799 212 3 470 268 91 68 1979—80 4 779 266 3 782 292 79 88

Tabell m Svenska för invandrare

Budgetår Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitets- Flex utnyttjande i procent 1975—76 1 031 100 931 100 90 49 1976—77 2 095 203 2 103 226 100 60 1977-78 3 002 291 2 838 305 95 77 1978—79 3 571 346 3 068 330 86 91 1979—80 3 289 319 2 692 289 90 94

Tabell n Arbetsliv och utbildning

1975—76 1 612 100 1 116 100 69 73 1976—77 1 622 101 1 172 105 73 83 1977—78 1 655 103 1 234 111 75 66 1978—79 1 550 96 1 283 115 83 52 1979—80') 658 595 90

" Bara halva året.

Tabell 0 Övriga ämnen

Budgetår Kapacitet Index Utnyttjande Index Kapacitets— Flex utnyttjande i procent 1975—76 75 100 72 100 96 43 1976—77 239 319 192 267 80 18 1977—78 627 836 656 91 1 105 30 1978—79 382 509 345 479 90 87 1979—80 472 629 41 1 571 87 70

Tabell p Genomsnittligt kapacitetsutnyttjande, rikssiffror

Juli 69 Augusti 72 September 76 Oktober 79 November 81 December 78 Januari 82 Februari 84 Mars 85 April 84 Maj 81 Juni 75

Tabell q Länsgenomsnitt på kapacitetsutnyttjande, ovågda siffror

Län Utnyttjande Allmänna ämnen Kapacitet exkl. allmän- maj 1980 na ämnen exkl. allmän-

na ämnen

ABStockholm 87 5 466 C Uppsala 77 1 037 D Södermanland 80 1 137 E Östergötland 83 39 2 142 F Jönköping 75 998 G Kronoberg 79 46 664 H Kalmar 70 942 I Gotland 76 40—44 355 K Blekinge 69 825 L Kristianstad 77 706 M Malmöhus 80 2 153 N Halland 77 603 0 Göteborg 0. Bohus 86 2 952 P Älvsborg 79 1 561 R Skaraborg 75 745 S Värmland 79 50 738 T Örebro 81 76 1 056 U Västmanland 80 49 1 234 W Kopparberg 76 24 (25 vägt) 1 010 X Gävleborg 76 42 871 Y Västernorrland 72 56 1 116 Z Jämtland 71 71 712 ACVästerbotten 69 22 (22 vägt) 1 ()63 BDNorrbotten 74 42 2 611

Med ovägda siffror menas det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet utan hänsyn till om ett högt. eller lågt. kapacitetsutnyttjande nas under juni (då kapaciteten är låg) eller november (då kapaciteten är hög).

Med vägda siffror menas att först summeras antalet deltagare. därefter kapaciteten, varefter det förra divideras med det senare.

För vissa län. där det framgått att kapacitetsutnyttjandet varit relativt högt, har kapacitetsutnyttjandet inte framräknats.

Kommentarer

Av tabellerna framgår att den redovisade kapaciteten totalt sett ökat med 39 procent under perioden. Kapacitetsutnyttjandet var lågt första och sista året, högst under det tredje året. Det synes vara vissa svårigheter att minska en verksamhet som en gång startats. Under det senaste året sjönk kapacitets- utnyttjandet avsevärt, men kapaciteten sänktes med endast 2.5 procent. Störst ökningar under perioden registrerades inom yrkesområdena 5. 6 och 9. Yrkesområde 6 är en dyr utbildning.

De stora ökningarna finns dock inom de teoretiska utbildningarna. vilket visas i tabellerna 1. m och 0. Svenska för invandrare torde vara jämförelsevis dyr. detta då indelningstalet vid klassindelningen är lågt. 9. Däremot bör preparandkursen enligt tabell 1 vara billig. Delningstalet är här högt.

Ökningen i den senare gruppen förklaras med att allt fler "svagpresterande" börjar på AMU.

Kapacitetsutnyttjandet varierar ganska mycket mellan åren. För rikssiff— roma gäller att de under perioden har 73 procent som minimivårde och 86 procent som maximivärde. allt räknat på årsbasis. För hela perioden är medeltalet 79.4 procent.

Även mellan månaderna varierar utnyttjandet avsevärt. Månaderna maj—september har överlag låga siffror. Det kan ifrågasättas om alla lärarna på AMU behöver ha längre läsår än i det normala skolväsendet. ] dag kompenseras den högre undervisningsbördan med två lönegrader högre lön.

Än mer anmärkningsvärt är den stora skillnaden i kapacitetsutnyttjande mellan de olika länen. Högst på listan ligger Stockholms län med 87 procent som medeltal för de fem åren. medan Blekinge och Västerbotten inte nådde en högre genomsnittssiffra än 69 procent.

Det skall betonas att det knappast är möjligt att nå högre än till ett 90-procentigt kapacitetsutnyttjande under en längre period. (Inom det allmänna skolväsendet kommer man sällan högre.) På en del kurser sker intaget endast vid kursstart. Även om alla platser är besatta vid kursstarten medför avgången att det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet blir i storleksordningen 90 procent. ty avgången synes vara i storleksordningen 20 procent. Problemet kan måhända delvis lösas genom en viss ”'överinskriv- ning”.

Genom att ha ett successivt intag ges möjlighet till att ha ett högre kapacitetsutnyttjande. Även här kan det dock vara svårt att snabbt fylla uppkomna vakanser. Successivt intag anses vara bra först och främst p. g a. att man härigenom också får ett successivt utsläpp. Negativt är dock att man vid en eventuell avveckling av en längre kurs får ett lågt kapacitetsutnytt- jande under avvecklingstiden. Det skall dock sägas att huvudintrycket år att kurser sällan avvecklas helt. Utbildningsprogrammet är i huvudsak detsam- ma år från år. I de fall kursen har många elever. dvs. omfattar mer än en ”klass” kan kapacitetsutnyttjandet hållas på en rimlig nivå genom en successiv sänkning av antalet klasser. På kurser där kapaciteten är större än en ”klass" (dvs. deltagareantalet är högre än det gällande delningstalet) gäller dock att den "sista" klassen oftast har ett mycket lågt kapacitetsut- nyttjande. Antag exempelvis att det finns 48 platser i en utbildning där delningstalet är 16. Om det finns 35 elever. så är kapacitetsutnyttjandet 73 procent för hela utbildningen. Man kan dock påstå att kapacitetsutnyttjandet är 100 procent för de två första klasserna. men endast 19 procent i den tredje. Även om man sänker kapacitetsutnyttjandet till mer realistiska 90 procent i de två första klasserna medför det att kapacitetsutnyttjandet stannar på 40 procent i den tredje klassen. En slumpvis genomgång antyder att kapaci— tetsutnyttjandet i den ”sista” klassen i många fall ligger nära noll.

En sänkning av kapaciteten med 10 procent i ett län där kapacitetsutnytt- jandet är lågt medför därigenom ingalunda att antalet elever som har genomgått utbildningen sjunker med 10 procent. Det finns därför skäl att undersöka i vilken mån antalet utbildningsgrupper kan sänkas.

En annan sak är att det kan vara försvarligt att ha en undervisningsgrupp kvari ett ämne även om kapacitetsutnyttjandet är lågt. Utbildning i närheten

av hemmet är värdefull för många. Samtidigt hålls också reskostnaderna nere.

Kapacitetsutnyttjandet i Allmänna ämnen är synnerligen lågt i flera län. Delvis kan detta förklaras av att man bara har en undervisningsgrupp, varför det låga kapacitetsutnyttjandet delvis kan försvaras. Dock, iviss utsträckning bör man överväga antingen en övergång till självinstruerande material. Alternativt bör man undersöka möjligheterna till en samkörning med den kommunala vuxenundervisningen.

Egentligen bör man göra en uppdelning i två sorters ”kapaciteter”. Vi kan kalla Typ 1 den kapacitet ett visst AMU-center är byggt för enligt kursprogrammet, Typ 2 den kapacitet centret skall ha enligt gällande ramplan. De fasta kostnaderna för lokaler och maskiner som finns minskar inte för att kapaciteten av typ 1 minskas under en kortare tid. I normalfallet torde dock endast 25 procent av kostnaderna vara helt fasta, dvs. kvarstå om man minskar kapaciteten av typ 2 medan kapaciteten av typ 1 är oförändrad.

Likaså bör det vara möjligt att höja kapacitetsutnyttjandet i de stora ämnena ingående i yrkesgrupperna 7 och 8. Detta kan lämpligen ske genom en sänkning av antalet klasser.

Det bör dock påpekas att en viss flexibilitet nås genom att tillämpa ett lägre delningstal än det man skall ha enligt "normerna". En lärares frånvaro kan man då klara av genom att fördela eleverna på de övriga lärarna. Om man har alla klasserna fulla. måste vikarie inkallas. Detta problem kan dock mötas genom att ha en pool av vikarier, som kan undervisa i mer än ett ämne.

3. Läroplansutveckling

Varje år utarbetas en del nya läroplaner. Ur undervisningssynpunkt gäller att läroplansarbetet mycket väl kan ske under ett år medan fastställandet sker under ett annat. Endast fastställelsetidpunkten är känd.

Generellt gäller dock att antalet nya läroplaner har varit stabilt under perioden.

Ej heller finns någon tendens till att en kurs. via en ny läroplan, förlängs. I princip är det som påpekats tidigare preparandkurserna som ökar. Följden av detta blir sålunda att ett oförändrat antal elever kräver ett högre antal elevveckor.

4 Kostnadsutvecklingen

Kostnadsuppgifterna i tabell r är erhållna från byrå V3 på SÖ. Alla kostnadskomponenterna är ej analyserade. Hur kostnadsredovisningen i fullständigare form ser ut för ett år visas i bilaga 1.

I de av byrå V 3 redovisade kostnaderna ingår även kostnaderna för köpta kurser. Vad gäller de av SÖ köpta kurserna ingår dessa ej i elevstatistiken. De får sålunda ej heller medtas bland de redovisade kostnaderna. När det

Tabell r Kostnadsutveckling för olika komponenter

Lön, lärare Lön, adm. personal

Summa persanalkosmader Lokalhyror Maskinhyror

Konsult

Summa köpta tjänster Summa konsumtion Summa diverse Summa investeringar Summa bruttoutgifler

Summa nettoulgifter

1975/76 Mkr 200.7

24.8

2625 55.1 3.6 4.5

86.6 86.7 0.9 38,1 474,8 466.0

1976/77 Mkr 269 .0

31.7

343.5 62,9 6.0 7.5 109.2 115.7

2.3 102.8 673.5 652.2

index

134 128 131 114 167 167 126 133 255 270 142 140

1977/78 Mkr 373 .2

44,3

486,6 95.1 8.3 17.5 182.5 163.7

3.1 134.6 970.5 944.5

index

186 179 185 173 231 388

21 1 189 344 353 204 203

1978/79 Mkr 448.3

58.0

579.2 126,0 12,1 53.5 262.1 179.1 3.6 119.6

1 143,6 1 112.1

index

1979/80

Mkr

index

223 234 221 229 336 1 188 303 207 400 314 241 239

484,6 70.8 640,8 169,6 25,1 43,9 331.9 2022 4.5 157.8

1 337.2 1 309.5

241 285 244 308 697 976 383 233 500 414 282 281

Tabells Kostnadsutveckling om denna endast varit beroende av kapacitet och prisnivå

År A B C Kapacitetsindex Kostnadsindex AxB/100 1975/76 100 100 100 1976/77 109 110 120 1977/78 128 121 155 1978/79 143 133 190 1979/80 139 146 203

Tabellt Konsumentprisindex

1975 årsmedeltal 347

1976 ” 282 1977 ” 426 1978 " 469 1979 ” 502 1980 maj 561

Tabellu Kostnadsändringar, rensade från kapacitets- och prisnivåförändringar. Index

1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80

Lön. lärare 100 112 120 118 119 Lön. adm. personal 100 106 115 151 141 Summa personal 100 109 120 116 120 Lokalhyror 100 95 111 120 151 Maskinhyror 100 139 149 177 343 Konsult 100 139 251 625 481 Summa köpta tjänster 100 105 136 159 189 Summa konsumtion 100 111 122 109 115 Summa diverse 100 213 222 211 246 Summa investeringar 100 225 228 165 204 Summa bruttoutgifter 100 118 132 127 138 Summa nettoutgifter 100 117 131 126 138

gäller de kostnader som redovisas under "Konsult" m. m. gäller dessa bl. a. köpta kursavsnitt. I huvudsak torde deltagare i sådana kurser vara med i elevstatistiken. *

Indexen i tabell r visar hur de olika kostnadskomponenterna utvecklats under perioden. Indexet 308 visar sålunda att lokalhyrorna har blivit något mer än 3 ggr dyrare från 1975/76 till 1979/80.

Tabell 5 visar hur kostnadsutvecklingen skulle ha sett ut om kostnaderna bara hade berott på kapacitet och inflation. För år 1977/78 gäller t. ex. att verksamheten ökat med 28 procent sedan 1975/76. Samtidigt har prisnivån

stigit med 21 procent. 128 multiplicerat med 121, dividerat med 100, ger 155. Tolkningen är att kapacitetsökningen och inflationen förklarar 55 procent av kostnadsstegringen mellan de två åren.

Vi kallar indexet i tabell 5, kolumn c, för S-indexet. Vi kan nu noggrannare analysera tabell r. Vi dividerar indexen i tabellen med motsvarande S-index, och multiplicerar sedan med 100. Därigenom får vi reda på om en komponent stiger saktare eller snabbare än vad kapacitet och prisnivåändring förklarar. Detta göres i tabell u. U-indexet 119 säger sålunda att lönerna till lärare har ökat 19 procent ”för mycket” under perioden.

Påpekas bör att siffrorna för år 1975/76 är något osäkra, detta då anslaget XII C 5 ej särredovisats mer än som totalsiffra. Därför antogs att kostnadsfördelningen inom konto XII C 5 var lika mellan åren 1975/76 och 1976/77. Då utgifterna på anslag XII är små i förhållanden till de totala utgifterna bör felet vara ytterst ringa.

Kommentar

Lärarlönerna har stigit snabbare än vad kapacitet och inflation ”berättigar till", detta trots att ”kapaciteten synes vara ”lärarrelaterad”. Det är att märka att kapacitetsutnyttjandet sjunkit under perioden.

Med hänsyn till att förhållandevis många av deltagarna går på kurser inom ”yrkesområde X", där undervisningen skall kunna ske i 30-grupp (då med lärare med 24 vtr undervisningsskyldighet) samt att yrkeslärarna har 32 vtr undervisningsskyldighet (när det gäller Svenska för invandrare är dock delningstalet lågt), synes det finnas en viss överbemanning på lärarsidan. I viss mån har denna tilltagit.

Under perioden har de svenska löntagarna fått ut en större del av lönen i form av betald ”fritid". Det gäller ledighet vid barns sjukdom, föräldrale- dighet vid barns födelse etc. Samtidigt får man intrycket att internutbild- ningen ökat, vilket medför ett högre lärarbehov.

Lärartätheten inom AM U

För att, så att säga bakvägen, räkna fram lärartätheten inom AMU gjorde jag sålunda:

a) Yrkeslärare och adjunkter med maximalt antal ålderstillägg hade 1981—01-01 143 526 kr. som årslön inklusive lönekostnadspåslag. Lönen för ej behöriga lärare antogs vara 12 procent lägre. Andelen obehöriga antogs utgöra 30 procent. Samtidigt antogs att det faktum att alla inte har alla ålderstillägg sänker den genomsnittliga lönenivån med 4 procent. Den genomsnittliga lönekostnaden per lärare skulle sålunda bli 132 824 kr. Löneutvecklingen 1975—81 antogs vara 10 procent per år.

b) Tabell r visar hur lönekostnaden för lärare har utvecklats under den undersöka perioden. Division av totalkostnaden med lönekostnaden för en lärare ger antalet lärare.

SOU 1983:22 År Totalkostnad Lön/lärare Antal lärare 1975/76 200 700 000 82 473 2 433,5 1976/77 269 000 000 90 721 2 965,1 1977/78 373 200 000 99 793 3 739,7 1978/79 448 300 000 109 772 4 083,9 1979/80 484 600 000 120 749 4 013,2

c) Tabell a ger kapaciteten och tabell a och b ger det totala kapacitetsut- nyttjandet. (Tabell a visar kapacitetsutnyttjande inklusive allmänna ämnen. För att undgå dubbelräkning måste kapacitetsutnyttjandet inom allmänna ämnen dras ifrån, detta då eleven är registrerad på både allmänna ämnen och den ”normala” kursen.) Genom att dividera antalet elever med antalet lärare erhålles antalet elever per lärare. Vi får:

Är Elevkapacitet/lärare Elevutnyttjande/Iärare 1975/76 10,18 6,92 1976/77 9,10 7,16 1977/78 8,45 6,92 1978/79 8,67 6,49 1979/80 8,61 6,04

Jag har dock en känsla av att antalet lärare är något överskattat i slutet av perioden men något underskattat i början av perioden. Vissa andra siffror tyder på detta. Skillnaden är dock liten, säg att antalet elever per lärare har ändrats från 9,5 till 9 när man mäter mot kapacitet och varit kring 6,5 under hela tiden när det gäller utnyttjandet. Det måste dock påpekas att siffrorna inte innebär att läraren i genomsnitt bara har 6 elever i genomsnitt i undervisningssituationen. Även inom AMU gäller att läraren har färre undervisningstimmar än vad eleven har.

Administrativa personalens lönekostnadskonto har stigit avsevärt snabbare än vad kapacitet och inflation "motiverar”. Dags för en noggrannare undersökning? Alternativt kan konstateras att byråkratin får en allt större del även inom AMU.

Lokalkostnaderna

En snabbt växande kostnadspost har varit ”lokalkostnader och markhyror”. Att detta konto vuxit snabbt, och fortfarande växer, är i och för sig inte svårförståeligt. Under perioden har förvisso ett flertal nybyggda lokaler tagits i bruk. Delvis har detta berott på yrkesinspektionens förelägganden. Å den andra sidan får man inte bortse från en önskan att övergå från provisoriska lösningar till mer permanenta sådana.

När det gäller kallhyran så gäller egentligen samma problem som är välkänt för alla byggare som inte kommer i åtnjutande av statliga

räntesubventioner. Kostnaderna känns tyngst när byggnaden är ny. Anled- ningen härtill är väl känd. Lånesystemet är nominellt, medan vi samtidigt har en icke obetydlig inflation. Inflationen medför att den löpande räntan är hög, men i verkligheten är en del av räntekostnaden en real amortering. Lånen läggs upp som annuitetslån, dvs. den nominella utgiften är oförändrad under hela lånetiden (såvida ej räntan ändras). Vid en inflation på 10 procent är penningvärdesförändringen snabb. 100 kr. om 15 år är inte mer än 24 kr. i dag, realt sett.

Att det inte är AMU som bygger saknar i sammanhanget betydelse. Respektive kommun är byggherre, men sedan hyr AMU ofta till ”självkost- nadspris”. Förhyrningen sker naturligtvis på långtidskontrakt, i exempelvis Ronneby på 17 år.

Påpekansvärt är att räntekostnaden bestäms efter den gällande kommun- låneräntan vid lånetillfället, för att sedan vara bunden i tio år. En räntehöjning slår därför ej igenom på hyran. Den drabbar i stället kommunen, såvida ej kommunen har upptagit ett långfristigt lån med bunden ränta.

Underhållskostnaderna, inklusive försäkringar och skatt, för lokalerna är däremot inte konstanta i nominella termer. Man utgår i stället från byggnadsvärdet vid kontraktstillfället och låter underhållskostnaderna vara en viss del därav, i Ronneby 1,15 procent. Därefter uppräknas beloppet i takt med konsumentprisindexets stegring. Underhållskostnaderna blir därför konstanta i reala termer.

I Ronneby var kapitalkostnaderna 1979 2,3 miljoner kr. medan under- hållskostnaderna var 438 000 kr. Om inflationen är tio procent per år, tar det 18 år innan kostnadsposterna är lika stora.

Övriga kostnader för fastigheten bekostas av hyresgästen. Detta medför att exempelvis oljeprishöjningar direkt slår igenom. Likaså har kostnaderna för vatten och avlopp under senare år stigit snabbare än inflationen (per m3 räknat). Detta då kommunerna inte längre vill subventionera de affärsdri- vande verken.

Det kan påpekas att regelsystemet sannolikt innebär att ”marknadshyran" sannolikt kommer att vara högre än "kontraktshyran” när det blir dags att skriva om kontrakten p. 5. s. som inflationen medfört att marknadsvärdet på villor legat högre än låneskuld plus det initiala egna kapitalet. Ingenting finns i kontrakten om hur en framtida hyra skall bestämmas.

Budgetåret 1979/80 var lokalkostnaderna, inklusive reparationer. städ- ning, el, värme, vatten etc. ca 18 procent av de totala kostnaderna. Än finns ”nybyggnadslovsbehov”. I de nya anläggningarna är dock lokalhyran avsevärt högre. Likväl, även nya anläggningar blir efterhand äldre, och de kommer då att framstå som relativt billiga.

Inte alltid är det kommunerna som är lokalägare. I sådana fall gäller oftast inte '”självkostnadsprissättning', utan snarare ”marknadsprissättning". (Ge- nerellt gäller en tendens att övergå till den senare formen av kontrakt.)

Som tumregel gäller att SÖ anser att det bör finnas 25 m2 lokalyta per utbildningsplats. Idag förhyr SÖ ca 900 000 ml, vilket skulle ge utrymme för maximalt 36 000 elever.

Av detta framgår inte att det finns alltför mycket överflödiga lokaler. Under vissa månader har den redovisade kapaciteten varit över 36000

elever. (Febr.—mars 1979.) Att kapaciteten under juni 1979 sänktes till 31 000 elever minskar i sig inte behovet av fasta lokaler. I mångt och mycket synes problemet vara att ha en jämn och hög beläggning på de kurser man har, samtidigt som kapaciteten hålls nära 36 000 elevplatser. (Detta skulle dock något strida mot tanken om utbildningens flexibilitet!)

Klart är dock att det på några ställen i landet finns stora outnyttjade lokaler, som år efter år slukat någon miljon kr. Att alla dessa lokaler, p. g. a. hyreskontrakten, inte direkt kan avvecklas kan också fastslås.

Påpekas bör att lokalhyran i en nybyggd lokal numera är ca 1 000 kr./mz. Genomsnittshyran under budgetåret 1980/81 beräknas till 445 kr. Det finns sålunda risk för att hyreskostnaderna fortsätter att stiga förhållandevis snabbt.

Att maskinhyrorna stigit snabbt på kostnadssidan är sannolikt till större delen beroende på fordonsförarutbildningens expansion.

Under kontot "konsumtion" finns en mängd skilda utgiftsslag. Ökningen kan sannolikt förklaras med att häri ingår kostnader för varugrupper som stigit snabbare än den allmänna inflationen. exempelvis papper och kontorsvaror, värme, vatten etc.

Diverse utgifter gäller i huvudsak fordonsskatt. Investeringarna gäller fordon, ny-, till- och ombyggnader, maskiner och instrument samt "Övriga investeringar". Maskiner och instrument omfattar något mer än halva kontot.

Generellt gäller, och då i synnerhet för gruppen investeringar, att BASÅRET har en stor betydelse för undersökningarnas utfall. Om man ligger ”högt” under basåret är det "lätt” att ha en ”bra” kostnadsutveckling under de följande åren. Detta gäller i synnerhet om undersökningsperioden är kort.

Som tidigare påpekats finns det en svår avvägning angående den ”modernitet” som maskinparken inom AMU-utbildningen bör ha. Intrycket är att en modernisering har skett under perioden, dvs. maskinparken har blivit yngre. Detta är också rimligt under tidsperioder då lokalerna moderniseras.

Kostnadsutvecklingen i kronor

Från 1975/76 till 1979/80 har AMU:s kostnader ökat med 38 procent mer än vad ”kapacitet” och ”inflation” ”försvarar”. Detta motsvarar ca 370 miljoner kr.

Kostnaderna för lärarna har, sannolikt mest p. g. a. ålderstillägg, kortare effektiv arbetstid och mindre undervisningsgrupper inneburit ca 77 miljoner kr. ”mer” under det senaste budgetåret.

Den administrativa personalen har genom sin expansion kostat 21 miljoner kr. ”mer”. Övriga personalkostnader har stigit med 8 miljoner. Huvuddelen av denna kostnadspost finns under ”övriga personalutg., bl. a. retroaktiva tillägg”. Dessa miljoner har sannolikt kommit lärarna till del i stor utsträckning. då i form av mindre undervisningsgrupper.

Lokalhyrorna har ökat 57 miljoner kr. ”för mycket”. Detta torde nästan helt motsvaras av bättre, ochi många fall större” lokaler. Vi vet att det finns helt tomma lokaler. sålunda att det finns en ”extra kapacitet”. Vidare vet vi

Tabell x Kostnadsskillnaden i milj. kr. mellan åren 1975/76 och 1979/80 utöver vad som förklaras av kapacitet- och prisnivåförändringar

Lön, lärare 77 Lön, adm. pers. 21 Summa personal 106 Lokalhyror 57 Maskinhyror 18 Konsult 35 Summa köpta tj. 156 Summa konsumtion 26 Summa diverse 3 Summa investeringar 80 Summa bruttoutg. 361

att man generellt har en viss överkapacitet, dvs. större lokaler än vad läroplanerna föreskriver.

Maskinhyrorna har ökat med 18 miljoner kr. ”för mycket”. ”Konsult” har ökat mycket, och står för 35 miljoner av merkostnaden. Övriga köpta tjänster har ökat med 46 miljoner kr.

Diverseposten har ökat med 3 miljoner kr. Konsumtionsvarorna har ökat med 26 miljoner kr. , medan investeringarna har ökat med 80 miljoner kr. Vi sammanställer tabell x.

Sammanfattning av kostnadsutvecklingen

Att den utbildning som bedrivits blivit allt dyrare, även när det tagits hänsyn till kapacitet och den allmänna prisstegringen i samhället är i sig inte förvånande. Från ansvarigt håll har funnits viljan att, via en förbättrad utbildning, ge de omskolade bättre möjligheter att stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Som visats i andra utredningar har kostnadskontrollen varit otillfredsstäl- lande. Detta kan ha medfört en onödigt hög kostnadsstegring. Detta torde gälla lönekostnaderna, då antalet elever/lärare torde kunna ökas. Ett ”problem” är att allt fler av eleverna är ”lågpresterande”, vilket i sig kräver en högre lärartäthet.

Lokalkostnaderna torde fortsätta att öka i samband dels med att nya lokaler tas i bruk, dels att nya kontrakt skrivs på äldre lokaler. Man kan dock ifrågasätta i vilken utsträckning undervisningen skall ske i fasta lokaler.

Kostnadsstegringen för investeringarna kan till stor del förklaras av det synnerligen låga ingångsvärdet. Utvecklingen framledes blir till stor del beroende på hur ”dyra” sektorer man ger sig in på i undervisningen. Generellt synes gälla att det numera inte finns någon kvalitetseftersläpning att ”ta in" gentemot näringslivet.

Generellt gäller att kostndsstegringen var snabb under de två första av de undersökta budgetåren. Man får intrycket att kostnadsstegringen i sig kom att verka som en spärr mot ytterligare stegringar. Dock, även under det sista året steg kostnaderna per utnyttjad plats snabbt. Många kostnader inom

verksamheten är fasta, och man har inte klarat av att gå från en snabb expansion till en minskande verksamhet. Under 1979/80 blev därför kostnadsökningen per utnyttjad plats så hög som 30 procent i nominella termer, dvs. ca 18 procent i fast penningvärde.

Synnerligen stor vikt måste läggas vid att inte den administrativa apparaten får växa i så snabb takt som hittills.

1979-08-29

Bilaga 1

Dnr V 79:7302

Utfallet uppdelat på vissa utgiftsslag. Arbetsmarknadsutbildningsfonden, budgetåren 1977/78 och 1978/79. (Bygger på fördelningen av utgiftsslag enligt kontoklass 2). Beloppen anges i miljoner kronor.

Utgiftsslag Bå 77/78 Bå 78/79 Lön till lärare 373,2 4483 Lön till administrativ personal 44,3 58.0 Lön till Städpersonal 19.5 23.0 Lön till kursledningspersonal 21.6 26.5 Lön till köks- och ekonomipersonal 8.4 10.6 Lön till kurativ-social personal 3,6 4.4 Övriga personalutgifter (Bl. a. retroaktiva tillägg) 16,0 8,4 Summa personalutgifter 486,6 579.2 Lokal och markhyror 95,1 126.() Maskinhyror 8.3 12.1 Fastighetsreparationer 10,2 10,4 Maskinreparationer 5,2 6,7 Resor 10,1 12,1 Av SÖ, byrå V 3, köpta kurser 24.4 47.1 Av SÖ, byrå V 1, köpta kurser (Svenska för invandrare, anordnade av studieförbund) 9,3 23.5 Konsult (bl. a. av kursstyrelse/kurs- föreståndare köpta kurser) 17,5 53,5 Städning m.m. 10,6 14,9 Övriga köpta tjänster 25,5 26.4 Summa köpta tjänster 216,2 332.7 Livsmedel 14,3 15.6 Trävaror 11,0 10,6 Papper. kontorsmaterial 6,4 7,2 Böcker, tidskrifter 35,7 39.2 Kemikalier 8,0 8.6 Elmaterial 7,6 9.9 El, värme. vatten 15,6 18.2 Övriga konsumtionsvaror 65,1 69.8 Summa konsumtionsvaror 163.7 179.1 Fordonsskatt 2,7 3.0 Övriga diverse utgiftsslag 0,4 3.6 Summa diverse utgiftsslag 3.1 3,6

Utgiftsslag Bå 77/78 Bå 78/79 Bilar, bussar 14.3 5.6 Ny—. till- och ombyggnad 24,7 20,7 Maskiner, instrument m. m. 77.0 68,3 Ovriga inventarier - 16.5 17.1 Ovriga investeringar 2.1 7.9 Summa investeringar 134.6 119,6 Summa bruttoutgifter 1 004,2 1 214,2 Inkomster Försäljning av ledig utbildningskapacitet 0.7 1,4 Produktionsinkomster 17,4 20,9 Inkomster från försäljning och ser- "vering av mat 5,6 5,2 Ovriga inkomster 2.3 4.0 Summa inkomster 26.0 31.5

Summa nettoutgifter 9782 1 182.7

| BIK-l . . Elk. t'lt - (...i-muut" -. Who?... ': .-_..-

._|Äp'n'l.|i_|-'!im * kill"? "Y=-"""

Bilaga 2 Resursplaneringen vid AMU-centren

Lars Möllerfors och Ulf Åsén

1 Uppdraget

Kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) uppdrog hösten 1981 åt Statskonsult Administrationsutveckling AB att företa en studie rörande resursplaneringen vid AMU-centren. Denna rapport utgör redovisningen av detta uppdrag.

Studien syftar, enligt uppdragets formulering. till att ge KAFU

en bild av hur lärarresurserna vid AMU-centren fn disponeras uppslag till hur lärarresurserna effektivare kan tas till vara en uppfattning huruvida AMU—centrens datorutrustningar kan vara ett hjälpmedel för resursplaneringen en bedömning av på vilka sätt AMU-centrens resurser mot avgifter kunde ställas till andra utbildningsanordnares och näringslivets tjänst.

Uppdraget har under hand tillförts uppgiften att kartlägga även de administrativa resursernas omfång och arbetsuppgifter.

Planteringen och uppläggningen av studien har skett i samarbete med KAFU och SÖ. Den del av arbetet som bestått i miljöstudier. kartläggning av fakta och insamling av bakgrundsmaterial för analyser och bedömningar har gjorts i samarbete med AMU-centren i Helsingborg. Tumba och Luleå.

Dessa center, som valts på inrådan av SÖ, representerar olika storleks- klasser, landsändar och beläggningssituationer.

Centrens storlek och (under studiens planläggning aktuella) beläggning. framgår av nedanstående tabell.

Helsing- Tumba" Luleå borg Kapacitet 329 490 374 (per 81—09-30) (671) Beläggning 306 381 243 (per 81-09-30) 1 absoluta tal (539) Beläggning 93 78 65 (per 81—09-30) i % av absoluta tal ( 80)

" Siffror inom parentes inkluderar filialen i Södertälje.

Vid vart och ett av de tre centren har vi med hjälp av självredovisning kartlagt

fakta om lärarnas arbetssituation

C den administrativa personalens arbetsuppgifter

samt genomfört intervjuer och diskussioner med kursföreståndarcn. företrädare för utbildningsmännen, lärarna. den administrativa persona— len och i vissa fall även driftpersonalen. Totalt har vi intervjuat drygt 30 personer.

2 Resursutnyttjande

AMU har idag goda resurser av olika slag. Man har byggt upp anläggningar av god kvalitet med bra lokaler och omfattande utrustning. Man har välutbildad personal med i många fall lång erfarenhet av utbildning inom AMU. Allt detta har byggts upp under "de goda åren". då AMU expanderade utan påtagliga ekonomiska begränsningar. Förutsättningar för att åstadkomma en mot det nuvarande bistrare ekonomiska klimatet svarande stramare ekonomisk styrning och kontroll har skapats genom det nya budgetsystemet. Man har alltså ett gott utgångsläge för att kunna bedriva utbildning med vettig ekonomisk styrning och kontroll. Problemet är att den kapacitet man byggt upp inte utnyttjas tillräckligt effektivt.

I detta kapitel kommer vi att granska resursanvändningen inom några områden. I avsnitt 2.1 utgår vi från resursen ”utbildningsplats” och beskriver ett antal anledningar till att inte en tillräckligt stor del av platserna utnyttjas. Därefter, i avsnitt 2.2. tar vi upp en del specifika synpunkter på lärare och kursledning. Avsnitt 2.3 ger en översikt av de administrativa funktionerna och en bedömning av kvalitet och personaldimensionering. Utnyttjandet av lokaler och utrustning ligger egentligen utanför vårt uppdrag. I ett sista avsnitt. 2.4. har vi dock några korta reflektioner kring lokalutnyttjandet.

2.1. Utbildningsplatser

Grundläggande för ett bra resursutnyttjande är att de utbildningsplatser som finns är belagda.

Ett centers ”kapacitet” kan uttryckas på olika sätt. Ett sätt är att beräkna hur många kursdeltagare man kan ha med de begränsningar som lokaler och utrustning utgör. Genom att därefter ta hänsyn till den tillgängliga lärarresursen får man den verkligt tillgängliga kapaciteten.

Den verkligt tillgängliga kapaciteten borde då vara antal lärare multipli- cerat med fastställd gruppstorlek (15 för praktiska respektive 30 för teoretiska ämnen). Den kapacitet man uppger, och som utgör utgångsvärde i SÖ:s statistik. är dock lägre. Detta beror främst på att man av pedagogiska skäl genomgående valt gruppstorleken 25 för de teoretiska ämnena. I vissa fall är gruppstorleken minskad ytterligare av lokalskäl.

Utnyttjandet av utbildningsplatserna kan aldrig nå upp till 100 %. Sune Håkansson anger. i sin utredning från april 1981, 90 % som ett tänkbart tak sett över en längre period. Många center nådde under 1981 inte upp till 90 %. Flera ligger avsevärt lägre.

Vilka faktorer är det då som begränsar och hindrar kapacitetsutnyttjan- det? Vi har i det följande tagit upp de olika faktorer som vi funnit vid vår studie. För varje hinder pekar vi på olika möjligheter och metoder att minska eller undanröja hindret.

Hinder för ett 100 %-igt utnyttande av tillgängliga utbildningsplatser

] Arbetsförmedlingen har svårighe- ter att rekrytera kursdeltagare. Det största hindret för att uppnå fullt kapacitetsutnyttjande är att arbetsförmedlingarna inte kan rekrytera deltagare till alla till- gängliga utbildningsplatser. Orsakerna kan, som också AMS utbildningsenhet visar i sin PM 81-10-19, vara flera, bl. a.:

att situationen på arbetsmark- naden skapar negativa för- väntningar på AMU:s möjlig- heter lokal bundenhet rekryteringsproblem till vissa

yrken bostadsproblem

Vi tror dessutom att det kan bero på bristande information om AMU-utbudet hos arbetsför-

medlarna (se vidare pkt 9).

2 Alla kallade kommer inte. Vid intagning till ny kurs händer det att enstaka kursdeltagare uteblir av olika anledningar. Deras plat- ser fylls vid nästa intagningstill- fälle. Till dess står platsen obe- satt. (F. n. anser man att det är relativt få kallade som inte kom- mer. Tidigare har en större andel uteblivit).

3 Successiv intagning med långt intervall. Av pedagogiska skäl undviker man i en del fall att ta in nya

Tänkbara vägar att undanröja hind- ren

Öppna utbildningen för andra kategorier, ex.vis ungdom under

20 år (sker f. n. i Luleå) Aktivt sälja lediga utbildnings-

platser till företag

Öka informationen till arbetsför-

medlarna om AMU:s kursut—

bud.

Söka vägar att öka flexibiliteten

t. ex. genom att — utreda tänkbara möjligheter att förbättra utvärderings- och beslutsprocessen när efterfrågan inom ett visst utbildningsområde minskar — förbättra planeringen av kurs— utbudet så att det ännu bättre än nu överensstämmer med behoven.

Kalla fler än vad man har platser för. Förutsätter att man accepte- rar viss tillfällig överintagning (Enligt SÖ:s föreskrifter 82-02— 10 skall överinskrivning använ- das). Aktiv medverkan från AMU-C vid uttagningen för att undvika att fel utbildning väljs. (1 Luleå är utbildningsmännen med vid ut- tagningen).

För att utnyttja kapaciteten så väl som möjligt bör man sträva mot tätare intagning än var 14:e dag.

elever oftare än var 14:e dag. För vissa utbildningar (ex.vis kontor) strävar man mot att få nya grup- per med 4—6 veckors mellan— rum. Av naturliga skäl sammanfaller inte kursernas slut exakt med intagningstidpunkterna för efter- följande kurser. Detta gör att man ofta får ett glapp mellan kursslut och ny intagning.

4 Gruppvis intagning

För vissa kurser tillämpar man gruppvis intagning. Detta inne- bär att en kursdeltagare som slutar, normalt inte ersätts av ny kursdeltagare. Beläggningen blir alltså successivt sämre ju längre kursen pågår. Gruppvis intag- ning används främst för SFI (Svenska för invandrare).

5 Start av helt ny kurs Vid start av ny kurs blir ibland rekryteringstiden för kort för arbetsförmedlarna. Man hinner inte skaffa kursdeltagare till startdagen. utan tvingas starta med en halvfylld kurs som fylls successivt under de första kurs- veckorna.

6 Nedläggning av kurs När nedläggning är beslutad införs rekryteringsstopp. Detta innebär att en kurs med successiv antagning efterhand får allt färre elever.

7 Intagningsstopp för vissa kurser påverkar andra. När yrkesinriktade kurser är full- belagda och intagningen/köbild-

Vi har svårt att bedöma i hur hög grad utbildningens kvalitet på— verkas av ex.vis veckovis intag- ning. En överslagsberäkning tyder på att ett centers kapacitetsutnytt- jande kan öks med ca 1 %-enhet (se bilaga 1) om man övergår från 14-dagars till veckovis intag- ning.

Man bör överväga om inte fler kurser kan tillämpa successiv intagning. (1 Helsingborg sker intagningen till SFI successivt medan Luleå och Tumba har gruppintagning). Genom överinskrivning vid star- ten kan en kurs med gruppintag- ning genomsnittligt komma att ligga på 100 % kapacitetsutnytt- jande.

De enskilda arbetsförmedlarna bör få information om nya kurser snabbare.

Ju längre framförhållning LAN har i sin kursplanering desto stör- re är chansen att kursen är fullbe- lagd från start.

Vid en viss nivå i kursens ned- trappning kan deltagarna flyttas till annan grupp inom centret eller till annat center. Deltagare från olika nivåer (grund, fortsätt- ning) kan sammanföras i samma grupp. Hela blocket bör alltså betraktas som en enhet, vilket överensstämmer med vad SÖ säger i sin PM 82-02-10.

Preparandkursernas kapacitet bör anpassas till de yrkesinrik- tade kurserna Kanske prep.kurser för flera

ningen stoppas, så stoppas också intagningen till preparandkurser- na. Detta gör att beläggningen för en tid går ned i preparandkur- sen. Att det blir så här beror på att man redan vid utbildningens start vill vara alldeles säker på att kursdeltagaren kan få hela sin yrkesutbildning utan avbrott.

8 "Beställningsrutinen", nya kurs- deltagare. AMU-C ”beställer” nya kursdel- tagare hos arbetsförmedlingen i god tid före en intagningstid- punkt (Hälsingborg: 2 veckor, Tumba 5 veckor, Luleå: 1 vecka). Mellan ”beställningsda- gen” och intagningsdagen upp- står oplanerade vakanser. Kurs- deltagare slutar av olika anled- ningar. Ansträngningarna att fyl- la dessa vakanser förefaller ibland vara bristfälliga. Ibland, men inte alltid, tar man telefon- kontakt med arbetsförmedlingen för att fylla de sista vakanserna.

9 Arbetsförmedlarnas kunskap om AMU har brister Kontakten mellan AMU-centret och arbetsförmedlingen kan vara av skiftande kvalitet. Framför allt i stora lån med många arbets- förmedlare och stor personalom- sättning förekommer det, enligt den information vi fått, att för- medlarna har alltför dålig kun- skap om AMU:s utbud. Effek- terna av detta kan vara att rekry- teringen försvåras och/eller att fel kurs väljs. Vid sidan av den officiella, skriftliga informa- tionen om kurser etc. till förmed- larna tycks det förekomma infor- mell information som ibland sät- ter käppar i hjulet. 1 något fall har ex.vis rykten om nedläggning av viss kurs gjort att man inte

centra kan anordnas på en plats Skapa möjlighet för kursdeltaga- re att gå kvar, i prep.kursen i väntan på plats. En förutsättning är att den förlängda utbildningen kan göras meningsfull

”Telefonbeställning” av nya kursdeltagare tätt inpå intag- ningsdagen bör användas i större utsträckning. Överintagning kan utgöra en gar- dering mot beläggningsvakan- ser.

Undersöka möjligheterna att an- vända arbetsförmedlingarnas terminalsystem för bokning av kursdeltagare.

Bättre information till arbetsför- medlarna. Dels i form av utförlig, korrekt skriftlig information till förmedlaren, dels i form av pre- sentationsmaterial att användas av förmedlaren i kontakten med den sökande. Någon föreslog att man spelar in videokassetter som skildrar de vanligaste utbild- ningsvägarna. Återinförande av den kurskata- log som tagits bort. Kanske kan kursinformation läggas in i data- systemet så att aktuell informa- tion kan nås vid de terminaler som i dag finns på arbetsförmed- lingarna. Fler personliga kontakter mellan AMU-centret och arbetsförmed- hngen Insatser av personal från AMU—

10

anvisat deltagare till den kur- sen.

Kursdeltagare får specialutbild- ning i annan kurs.

Inom vissa center utnyttjas andra kurser än den där kursdeltagaren är inskriven för längre eller kor- tare specialutbildning. Ex.vis kan en blivande verkstadsmeka- niker få sin svetsutbildning i en svetskurs. Om man tvingas hålla lediga platser i vissa kurser för dessa ”extraelever” så påverkas kapacitetsutnyttjandet. (Dess- - utom är statistiken fel, mottagan-

11

12

13

de avdelning får för lågt kapaci- tetsutnyttjande, givande avdel- ning för högt).

Kursstart vid "svåra tidpunk- ter”.

Kurser som startar vid tidpunkter som kursdeltagarna upplever som obekväma är svåra att fylla. Ex.vis kan en kontorskurs som startar i juni vara svår att få

deltagare till.

”Sommarsammanslagning” Eftersom elevantalet minskar under sommaren praktiserar man att i viss utsträckning slå samman två grupper med en lärare. Den andre läraren har då semester. Lokalresurserna ut- nyttjas då sämre, och i SÖ:s statistik ser det ut som 50% kapacitetsutnyttjande!

Praktikanter Man tar emot praktikanter från gymnasiet och från AMI. Dessa tar upp utbildningsplatser men räknas inte i statistiken.

C i det direkta informationsarbe- tet ute hos arbetsförmedlingar- na. (Ex.: Luleå där kursförestån- dare och utbildningsmän finns hos arbetsförmedlingen 0.5 dag/ vecka för personlig rådgivning åt arbetssökande).

I vissa fall kan kanske utrustning anskaffas för specialutbildning inom kursdeltagarens ”hemma— kurs". Ex.vis svetsarbetsplatser i verkstadsmekanisk kurs. När överflyttning till annan kurs är nödvändig bör statistiken utvi- sa det rätta förhållandet. Acceptera de överflyttade kurs- deltagarna som ”överinskriv- ning”.

Försöka undvika de starttid- punkter som erfarenhetsmässigt ger få deltagare Stänga hela centret för semester en sommarmånad.

Mest ett statistikfel. I verklighe- ten är detta oftast ett bra sätt att utnyttja kapaciteten. Ännu bätt- re är kanske att stänga hela centret för semester under juli.

Bör tas in i statistiken.

2.2. Lärare, kursledning

2.2.1. Disponering av lärare

Genom att

en del lärare är anställda på "viss—tids-förordnande”, fn 6 månader,

E de tillsvidare-anställda lärarna kan flyttas till annat center var som helst i landet

finns det underlag för en god flexibilitet på lärarsidan. Inte från dag till dag, men däremot på några månaders sikt.

Vi har kommit till den uppfattningen att undersysselsättning av lärare, i den formen att de inte har en egen grupp att undervisa, bara förekommer marginellt. Givetvis kan situationer uppstå där kurser läggs ned med kort varsel, men det tillhör ovanligheterna. Vi har inte heller funnit mer än något enstaka fall där ”extralärare" förekommit. (Alltså att en lärare gått in som extraresurs i en kurs.) Dubbla lärare kan någon gång förekomma i ett utvidgningsskede. Vid vårt besök i Luleå fanns ex.vis en svetskurs med 19 deltagare och 2 lärare. Kursdeltagarantalet skulle här ökas successivt och två grupper bildas.

Den enkät vi utfört, och i vilken vi bett lärarna redovisa sina arbetsupp- gifter under 4 veckor (en vecka per kvartal) 1981 , har visat att det är mycket liten del av lärartiden som läggs ned på annat än undervisning.

Av totalt 393 redovisade lärarveckor för ordinarie lärare har ca 10 veckor redovisats som projektarbete, intern ADB-utbildning. planering för ny kurs etc. För undervisningstimmar motsvarande ca 8 veckor har ingen arbetsupp- gift redovisats.

Vi drar den slutsatsen att det inte förekommer någon allvarlig underbe- läggning av lärarna.

Vid underbeläggning finns det möjligheter att exempelvis _ använda läraren som vikarie placera läraren tillfälligt vid annat center D använda läraren för någon typ av projektarbete.

2.2.2. Speciella problem för lärarna/kursledningen

Femdagarsveckan

En förändring som just nu är aktuell och som engagerar lärarna är omläggningen till en konsekvent genomförd femdagarsvecka. Vi avstår från att ha synpunkter på 4— respektive 5-dagarsveckans fördelar och nackdelar ur olika synpunkter, men kan konstatera att omläggningen fn påverkar arbetsklimatet och därmed lärarnas motivation att arbeta övertid, ta extratimmar etc. Extrainsatser från lärarnas sida för att få utbildningen att fungera smidigt har blivit färre. Ett exempel: En lärare blir sjuk under helgen. Tidigare ringde han till utbildningsmannen under helgen så att vikarie kunde finnas på plats måndag morgon. Nu kommer sjukanmälan måndag morgon till växeln, med kanske en hel lärarlös dag för kursen som följd.

Schemaläggning

Normalt är schemaläggning en relativt enkel arbetsuppgift. Man korrigerar tidigare scheman och skriver ut nya, med en mycket måttlig arbetsinsats. Någon större tidsvinst tror vi inte att man uppnår med ett ADB-system. Möjligen kan man tänka sig att utnyttja ett ordbehandlingsprogram, t ex det som finns på de befintliga Datasaab—datorerna.

Just nu, vid övergången till femdagarsvecka för alla lärare är schemalägg- ningen ett arbete som kräver mer tid än normalt. Men detta är ett engångsjobb, som ligger till grund för kommande års scheman.

Vikarier

Inget av centren uppger sig ha några större svårigheter att skaffa vikarier. Normalt sköter utbildningsmännen detta. I Tumba har dock en särskild tjänst inrättats för vikarierekrytering och för utskrift av förordnanden. Detta är en tung. byråkratisk, administrativ rutin. För varje vikarie. även om det bara är ett par timmar, och även om vikarien har arbetat vid centret tidigare fordras ett förordnande, vilket innebär att en blankettsats fylls i med en lång rad uppgifter, förordnandet diarieförs etc. Vi tycker att SÖ borde initiera en undersökning om hur rutinen kan förenklas.

2.2.3. Kursföreståndare, utbildningsmän

Det har inte ingått i vårt uppdrag att studera kursledningens arbete. annat än när det har direkt inverkan på kapacitetsutnyttjandet.

Kursföreståndaren är, enligt vår uppfattning, den som från centrets sida har de största möjligheterna att påverka effektiviteten vid centret. Främst genom att han deltar i den övergripande planeringen av centrets resurser, kan påverka LAN:s beställningar av utbildning och aktivt verka för samordning med andra centra.

Utbildningsmännen har mindre möjligheter än kursföreståndaren att påverka det långsiktiga kapacitetsutnyttjandet. Genom täta kontakter med arbetsförmedlingen kan man dock minska ”glappet" när någon oplanerat slutar en kurs, eller när deltagare uteblir vid intagning.

Utbildningsmännen förefaller ha ungefär samma arbetsuppgifter vid de tre centra vi besökt.

Man rör sig inom tre områden: 1 Frågor som har med kursernas planering och drift att göra. T ex planering, schemaläggning, uttagning (”beställning") av kursdeltagare. introduk- tion av eleverna vid kursstart, lektionsbesök, elevsamtal etc. 2 Frågor som ligger inom områdena rekrytering och personalvård. Tex rekrytering och introduktion av lärare och vikarier. rådgivning i pedagogiska och andra frågor, ämneskonferenser etc. 3 Administrativa uppgifter, ex.vis budgetarbete. deltagande i ledningsgrup- pens möten. ta hand om besökande samt en del post och telefonsam- tal.

Antalet utbildningsmän är olika.

SOU 1983:22 Antal Kapacitet Kapacitet utb.män Antal utb.— Antal utb.- platser totalt platser per 81-09-30 utb.m 81-09-30 Hälsingborg 2 329 165 Tumba/Södertälje 4 671 168 Luleå 3.85 374 97

I Tumba har arbetet med vikarieanskaffning och utskrift av förordnanden avlastats utbildningsmännen.

Med denna hela tjänst medräknad är jämförelsetalen följande: Tumba/Södertälje 5, 671 resp 134.

I Tumba och Luleå finns dessutom en driftsingenjör. Räknar man in hela ledningsgruppen (kursföretåndare, utbildningsmän, kanslichef och driftingenjör) får man följande jämförelse:

Ledn.- Kapacitet Kapacitet personal Antal utb.- Antal utb.— platser totalt platser per 81-09-30 ledn.p 81-09-30 Hälsingborg 4 329 82 Tumba/Södertälje 8" 671 84 Luleå 6,85b 374 55

” FörTumba inkluderas den kontorist som sysslar med förordnanden/vikarieanskaff- ning. bDen höga siffran för ledningspersonal beror, enligt uppgift, på att man byggt organisationen med tanke på en kapacitet av ca 800 kursdeltagare.

2.3. Adminstrativa resurser

Ett AMU-centers administration kan delas upp i följande huvudfunktio-

ner:

D Kursdeltagaradministration. Inskrivning, registrering av frånvaro. rap- portering till försäkringskassan, intygsutskrift. statistik etc. D Personaladministration. Beställning, fakturabehandling, förrådsbokfö-

ring etc.

Materialadministration. Beställning. fakturabehandling, förrådsbokfö-

ring etc.

E Ärendehantering, sekreteraruppgifter. Diarium. sekreteraruppgifter i ledningsgrupp. nämnder etc.

D Ekonomiadministration. Budgetering. budgetuppföljning, kundfakture— ring, kassahantering etc.

Större delen av de administrativa arbetsuppgifterna utförs inom centrets kansli. Men även utbildningsmän, driftsingenjörer och förrådspersonal har en del rent administrativa arbetsuppgifter.

Kansliet leds av en kanslichef som förutom sina arbetsledande uppgifter fungerar som ”avtalsexpert" vid personalärenden av olika typ.

En "typisk” kansliorganisation kan se ut så här:

Antalet anställda inom kansliet varierar givetvis med centrets storlek. Ett ”normalcenter” med ca 400 kursdeltagare beräknar vi har 7,5 anställda inom kansliet. (Se vidare avsnitt 2.3.2).

Kanslichef

2.3.1. Centrets administrativa system

Vid varje AMU-center finns ett antal administrativa system för att klara av de administrativa huvudfunktioner som vi tidigare berört. Dessa funktioner är likartade vid varje center, men rutinerna skiljer sig åt avsevärt eftersom varje center byggt sina egna system.

Här följer en kort beskrivning av de viktigaste rutinerna. Avsnittet inleds med några allmänna synpunkter på systemens kvalitet.

1 Allmänna synpunkter på systemens kvalitet

Varje AMU-center har till största delen utvecklat sina egna administrativa system. Detta har både fördelar och nackdelar. Fördelarna är att man har anpassat sig till de människor och den tradition som finns vid det aktuella centret. Nackdelen är dels att kvalitén skiftar starkt mellan de olika centrerna. dels att det utvecklingsarbete som pågår. pågår på 50 olika platser parallellt. Detta innebär ett slöseri med utvecklingsresurser.

Just nu står man inför en ny period när det gäller utvecklingsarbetet för de olika systemen. På flera håll har man börjat arbeta med datorbaserade system. I detta skede blir det betydligt mer allvarligt att låta varje center utveckla sina egna system. Kostnaderna är nu av en helt annan storleksord- ning än tidigare. Fördelarna som man kan vinna genom en central utveckling är också betydligt större.

Vår allmänna bedömning av de administrativa systemens kvalitet är att man i och för sig har arbetat fram fungerande system på de olika centren. Däremot är vi inte övertygade om att rutinerna är effektiva när det gäller att ta väl vara på resursinsatsen. Vi tror alltså att med mer genomarbetade system. kanske med vissa ADB-inslag. kan systemen göras resurssnålare. Dessa effektivare system bör utarbetas centralt under medverkan av praktiskt erfaret folk från centren. I sina huvuddrag bör sedan samma system införas på samtliga centra.

2 Budgetering och budgetuppföljning

Budgetsystemet är ännu så nytt att man inte har hunnit finslipa alla rutiner kring budgeten. För själva budgeteringsarbetet har man fått instruktioner och hjälpblanketter. Man har också fått en del utbildning.

Ännu återstår dock uppenbarligen en del arbete för att få budgetarbetet att fungera på ett tillfredsställande sätt. Innevarande budgetårs budget var fortfarande efter 7 månader in på året inte slutgiltigt fastställd.

För att kunna följa upp resultatet gentemot budgeten har dock varje center tvingats konstruera sin egen budgetuppföljningsrutin. Detta beror till viss del på att de resultatlistor som SÖ framställer ännu inte har fått budgeten inlagd.

Uppföljningsrutinerna är av skiftande slag. I Tumba har man tagit en dator i anspråk. Det rör sig här om en överbliven dator från yrkesutbildningen. Man har gjort ett budgetuppföljnings- och beställningsbokföringsprogram speciellt för just denna dator. Programmet har gjorts med hjälp av programmeringskunniga lärare.

På de övriga två centra vi besökt har man gjort manuella blankettrutiner av skiftande ambitionsnivå för att följa upp utfallet.

Vår uppfattning är att man centralt bör utveckla ett budgetuppföljnings- system, som ger så liten personalbelastning som möjligt.

3 Kursdeltagarregistrering, rapportering

Ett för centret centralt system är det system som håller reda på kursdelta- garen från inskrivningen vid centret och genom hela utbildningen. Som grund för systemet — som idag är helt manuellt — ligger ett kursdeltagarre- gister. Kursdeltagarregistret innehåller alla de uppgifter om kursdeltagaren som behövs. Fortlöpande under utbildningen registreras sedan frånvaro av skilda slag. Varje månad rapporteras kursdeltagarens närvaro till försäk- ringskassan som underlag för utbetalning av studiebidrag. Efter avslutad kurs skrivs intyg. Dessutom skrivs kursdeltagarförteckning för olika ändamål under kursens gång.

Varje center har valt sin egen uppläggning av systemet. Man arbetar med olika typer av kortsystem och planeringstavlor. Arbetsuppgifterna inom systemet är också olika fördelade. På något ställe svarar ex.vis lärarna för en komplett ifyllnad av de blanketter som går till försäkringskassan. Där gör man inom kansliet bara en kontroll av blanketterna innan de skickas vidare. På andra centra görs mer av arbetet inom kansliet och baserar sig då på dagboksuppgifter från lärarna.

I Tumba experimenterar man med en skrivautomat som hjälpmedel för

bl a intygsutskriften. Detta underlättar utskriften av intygen, vilket dock är en relativt liten arbetsuppgift. Man har prövat att lägga in elevregistret på skrivautomaten men funnit att fördelarna med de nuvarande planeringstav- lorna överväger.

Det är med tillfredsställelse vi konstaterar att SÖ har kommit långt på väg i utvecklingen av ett nytt system där Dlö-datorerna kommer att utnyttjas.

4 Löner

Alla AMU-anställda är anslutna till SLÖR-systemet. Detta innebär att lönebearbetningen görs centralt. Underlag för löneberäkningen. tex upp— gifter om frånvaro, skickas varje månad in till SÖ:s redovisningscentral. Blanketter och rutiner är likartade för samtliga centra.

På alla de besökta centren är man klart negativ till SLÖR-systemet. Framför allt efterlyser man en möjlighet att direkt ute på centret kunna registrera de uppgifter som skall in i systemet. Man tänker sig alltså någon typ av terminal eller registreringsutrustning. Dock är det fråga om relativt små volymer, de flesta centra har ganska få anställda.

1 det här sammanhanget vill vi passa på att nämna att det inom försvaret (som använder en något modifierad variant av SLÖR) pågår försök med ett system för decentraliserad kontroll och registrering av löpande lönehändel- ser. Detta system, som är uppbyggt runt lokala smådatorer, gör det möjligt att eliminera de preliminära lönekörningarna (som huvudsakligen består av kontroller av det inrapporterade materialet), vilkas funktioner således flyttas ut till de lokala datorerna. Detta i sin tur medför, att löneadministratörerna får betydligt längre tid på sig för att sköta inrapporteringen av lönehändelser — samtidigt som arbetet på lokal nivå blir både mer omväxlande och ansvarsfullt. Förutsättningarna för att i en organisation som AMU — en mängd arbetsplatser, utspridda över hela landet. och redan försedd med viss lokal datorkraft — införa en dylik typ av försystem till SLÖR. är väl värda att studeras.

5 Leverantörsfakturahantering

Till varje center kommer ett antal fakturor från leverantörer av läromedel, livsmedel och annat material. Vid centret sker kontroll. kontering och attest av dessa fakturor. Sedan går de till SÖ:s redovisningscentral för betal— ning.

Enligt uppgift har konteringsarbetet försvårats av uppdelningen av budgeten i basbudget och komplementbudget.

Kontroll av att de varor som är fakturerade verkligen har kommit hem görs av annan personal än kansliets. Hela kontroll- och konteringsarbetet förefaller alltför tidskrävande och bör utredas. 6 Förrådsbokföring

Bokföringen av de läromedel, kontorsmaterial och verkstadsmaterial som finns i centrets förråd är relativt omfattande. Bokföringen görs på traditionella kortsystem. Bokföringen omfattar så gott som alla artiklar. även kontorsmaterial av typ pennor, block och saxar.

Till förrådsbokföringsrutinen finns kopplad en beställningsrutin. Intern. skriftlig beställning fordras för allt material som finns med i förrådsbokfö- ringen. Detta innebär att även när man beställer kontorsmaterial så fordras beställningsblankett med underskrift av attestberättigad person.

Vad beträffar förrådsrutinerna, kan det finnas anledning se över reglerna för vilka artiklar som skall förrådsbokföras. Det bör även vara intressant att närmare studera vilka arbetsbesparande hjälpmedel som finns att tillgå, och med vilkas hjälp kostnaderna för förrådsbokföring m m skall kunna hållas nere.

7. Inventariesystemet

AMU-centrens inventarier finns registrerade i ett centralt ADB-baserat inventariesystem, administrerat av SÖ. Ett av systemets syften år att underlätta ”clearing” mellan olika kursorter av inventarier som är övertaliga på ett håll men efterfrågade på ett annat.

För varje inventarium erhåller AMU-centret en liten numrerad bricka, som skall fästas på inventariet. Brickans nummer är inventariets ”id- begrepp”. Centralt d v 5 hos SÖ, finns en ”databank” med uppgifter om samtliga inventarier i hela AMU-organisationen. Med hjälp av denna information skall inventarier kunna omfördelas mellan AMU-centren.

Det här systemet börjar nu få en del är på nacken, och det kan finnas skäl granska det ur olika aspekter. Behöver begreppet "inventarium” omdefi- nieras? Måste m ao systemet omfatta alla de artiklar som det gör fn? Beloppsgränsen för vad som skall anses vara inventarium är förmodligen en annan idag än när systemet infördes. Och i vilken utsträckning används systemet för sitt syfte — ”clearing" av inventarier mellan olika kursorter?

En detalj som berör anskaffningen av inventarier och i och för sig inte inventariesystemet. kan ändå nämnas i anslutning till detta. 1 och med att AMU-organisationen nu har ett budgetsystem bör det — så länge man håller sig inom budgetramen — inte erfordras att man för varje anskaffning inhämtar SÖ:s bemyndigande (vilket enligt uppgift fortfarande sker).

8 Vikariatsförordnanden

Centren har relativt ofta vikarier för kortare eller längre perioder. För varje sådant förordnande finns en relativt omfattande rutin. En blankettsats skall fyllas i med en mängd olika uppgifter. Förordnandet skall undertecknas av kursföreståndaren. Därefter skall uppgifterna föras in i ett särskilt diari- um.

Rutinen sköts normalt av utbildningsmännen och utgör då en naturlig avslutning på en vikarierekrytering. I Tumba har man valt att inrätta en särskild tjänst för att klara förordnandena. Större delen av en heltidskonto- rist går här åt för denna arbetsuppgift. Vi föreslår att regler och rutiner för vikarierekryteringen ses över förutsättningslöst.

9. Övriga rutiner

Förutom ovanstående större arbetsrutiner så finns det inom centret en rad smårutiner. T ex diarieföring. arbetsorder och kundfakturering. kassaredo- visning etc. Dessa rutiner är var för sig av liten omfattning. Andra

arbetsuppgifter är maskinskrivning och postöppning.

Varje center har någon typ av personalhandbok. Innehållet är till stora delar generellt för alla centra. varför en stor del av materialet borde kunna tas fram centralt. Därigenom skulle en hel del dubbelarbete undvikas.

2.3.2 Resursdimensionering

För att ge en allmän uppfattning om hur personalen i dag fördelas inom kanslierna har vi, med ledning av de siffror vi fått vid de besökta centrena. ”bemannat" ett kansli vid ett ”normalcenter" med ca 400 kursdeltagare. Exemplet visar alltså den nuvarande "normalbemanningen".

Kanslichef 1.0 Kursdeltagarärenden 2,0 Registrator, sekreterare 0,5 E Löner 1,0 Leverantörsfakturor 1,0 Telefonist 1,0 Vaktmästare 1_,() 7,5

Kanslipersonal vid de undersökta centren

Tumba Luleå Helsing- inkl. borg Södert. — Kansliföreståndare/kanslichef 1,0 1.0 1.0 — Kursdeltagarärenden 2,0" 2,05. (' — Registrator 0,5 1,0 — Löner 1,0 1.0 1.0 — Leverantörsfakturor 1.217 1,0f l,()"- 8 — Telefonist 2.0 1.0 1.0" - Förordnande. vikariatanskaffning 1.0 — — — Vaktmästeri, kopiering 2.0" 2.0" 1,0 — Diverse arbetsuppgifter 1.5(3 4 1.0? 1.0"-[ Totalt antal anställda inom kansliet 12,2 9.0 8.0 Rensad, jämförbar. antalsuppgift 11,0i 8,54 — Kapacitet (egen uppgift 81—09—30) 671 374 329 Antal kursdeltagare (kapacitet) per adm. person 61 44 47 — Beläggning (enl. stat 81-09—30) 539 243 306 Antal kursdeltagare (beläggning) per adm. person 44 29 44

" Inkl. kundfakturor. arbetsorder. '7 Inkl. kontantkassan. f Inkl. budgetuppföljning. d Kansliskrivare, Södertälje. Kassa. löner, vikarier etc. 9 Sekreterare i styrelse. nämnder etc. Postöppning. fInkl. förrådsbokf. och utlämning av visst material. 8 Stor del av konteringen görs av materialförvaltaren. " Tillsatt p. g. a. saxningen. iVarav 1 anställd med lönebidrag. iAntalet minskat med den extra personal som behövs vid två skilda platser. * 0.5 person sysslar uppskattningsvis med förrådsbokföring. materialutl. etc.

Arbetsuppgifterna av mindre omfattning fördelas idag på de olika tjänsterna. Exempel på sådana arbetsuppgifter:

kontantkassan 3 kundfakturor, arbetsorder

maskinskrivning

D budgetuppföljning D postöppning

Vår allmänna bedömning är att man har personella resurser av genomsnitt- ligt god kvalitet. Det är till stor del personal som arbetat länge vid AMU och som kan de speciella förhållanden som råder där och som är lojala mot AMU. Hela organisationen präglas dock av en viss brist på smidighet, vilket gör att det i en del fall finns ett motstånd mot att hjälpas åt över gränserna. Detta medför i sin tur att man lätt får för stora personella resurser — man planerar för toppar inom alla delsystem. I kombination med en. som vi upplever det. alltför låg produktivitet, gör detta att det totalt sett finns för många personer sysselsatta med administrativt arbete inom AMU.

Vår bedömning är att, efter en förenkling av arbetsuppgifterna och en förbättring av rutinerna. 20—40% av den administrativa personalen borde kunna ges andra arbetsuppgifter.

2.3.3 Datorer som hjälp i AM U's administrativa system

Ett sätt att förbättra AMU:s administrativa effektivitet är att i större utsträckning än nu utnyttja datorer. Främst är detta aktuellt inom kursdeltagaradministrationen. men också för att få en enklare förrådsbok- föring, en smidigare budgetuppföljning etc. På några håll har man börjat experimentera med olika lösningar. I ett av de centra vi besökte. Tumba, har man plockat in en "överbliven", dator från utbildningssidan och utvecklat program för beställningsbokföring och budgetuppföljning. Inom kursdelta- garsystemet använde man en överbliven skrivautomat för automatisk utskrift av intyg.

I föregående kapitel pekade vi på behovet av samordning när det gäller systemutveckling. Denna samordning är särskilt viktig när man står i början av ett snabbt ökande datorutnyttjande. Vi anser att det är viktigt att utveckla en klar strategi, en plan för hur AMU”s administration skall utvecklas under de närmaste åren, framförallt mot bakgrund av datorutvecklingen.

Vi är klart oroade av den tendens som finns till oplanerad parallell utveckling av datorsystem på många olika center. Detta kan medföra höga totalkostnader och dessutom stora svårigheter om man i en framtid vill kunna kommunicera mellan olika system, utnyttja gemensamma databaser etc.

En viktig del i den framtida ADB-strategin blir att avgöra på vilket sätt man bör utnyttja de Datasaab-datorer som nu används för undervisningsän- damål. Det bör vara möjligt att använda dessa datorer för kursdeltagarsys- tem. ordbehandling, diarieföring. förrådsbokföring etc.

2.4. Lokaler, utrustning

Investeringen i lokaler och utrustning är omfattande. Denna resurs är av naturliga skäl relativt svår att förändra. När man vill öka antalet utbildnings-

platser — eller ändra "kursmixen” — blir lokaltillgången lätt en begränsande faktor.

För att undvika nya investeringar i lokaler och utrustning och för att dra maximal nytta av redan gjorda investeringar måste man sträva efter att utbilda fler per utbildningsplats.

Ett sätt, som nu prövas, är att '”saxa” utbildningen, alltså förskjuta utbildningen över dagen, så att två grupper kan utnyttja samma lokaler. Det finns en del praktiska problem med saxningen, men fördelarna är uppenba- ra.

Andra sätt:

3 Större del av utbildningen ute i företagen. T ex halva veckan hos AMU, halva ute i företag. Gör att två grupper kan undervisas parallellt. Cl Kortare vecka hos AMU för kursdeltagaren kombinerat med visst hemarbete.

Lokalernas storlek och disposition påverkar ibland gruppstorlekarna. Framförallti kontorsubildningen har vi funnit att man ansett sig tvungna att minska gruppstorlekarna eftersom lokalerna inte rymmer tillräckligt antal av de kontorsarbetsplatser man bygger upp.

3 Företagsutbildning

Vid våra samtal med ledning och lärare vid AMU-centren, har vi tagit upp deras erfarenheter av sådan utbildning för företag och organisationer som inte är en direkt följd av en arbetsbristsituation.

Vi har endast funnit några få exempel på att företag köpt utbildningsplat- ser. I något fall har man anordnat utbildning för en hel grupp.

Lärare och kursledning framhåller att AMU”s möjligheter att idag sälja utbildningsplatser är begränsade. Man måste vara helt säker på att platsen inte behöver disponeras av arbetsförmedlingen, och kan alltså inte erbjuda platsen i så god tid att en ev. kund kan planera med tillräcklig säkerhet.

Vi har diskuterat tänkbara framtida utvidgningar för att på ett bredare sätt utnyttja AMU”s kapacitet. Den idé som de flesta upplevde som positiv, innebär att kortare kurser inom AMUls ämnesområden erbjuds till företagen. Med ”kortare kurser” menar vi då kurser med en varaktighet från några dagar och upp till 3 a 4 veckor. För att dessa kurser skall kunna marknadsföras, måste de planeras in i ”terminsprogrammet" relativt långt i förväg. Kurserna måste aktivt erbjudas marknaden.

Vi tror att det finns en efterfrågan av den här typen av kurser inom en del "traditionella AMU-områden". främst kanske på kontorssidan: 3 "den nya kontorstekniken" (nya hjälpmedel för ord- och textbehandling, smådatorbaserade hjälpmedel för bokföring, redovisning etc, terminalar- bete, nya kommunikationsmetoder — listan kan säkert göras längre) 3 ”ADB-lära" (grundläggande allmänna ADB-kunskaper).

Detta är ämnesområden som AMU även i sin "vanliga" utbildning måste ha god kompetens att utbilda i, och vilkas utveckling man måste följa. Vi tror att AMU kan ha en stor uppgift att fylla i fråga om utbildningsfrågorna i anslutning till den datorisering av kontorsarbetet som redan påbörjats och

som säkerligen kommer att intensifieras under kommande år. AMU”s reguljära utbildning bör vidare kunna dra fördel på olika sätt — innehållsligt, pedagogiskt, ekonomiskt — av ett dylikt engagemang betr utbildning av icke-arbetslösa.

Det finns säkert ämnesområden där motsvarande förhållanden gäller även på verkstadssidan. Inte minst framgår detta av att de utbildningsplatser som hittills sålts enligt uppgift huvudsakligen avsett vissa svetstekniker — AMU'S svetsutbildning är uppenbarligen känd för att hålla en mycket hög standard.

En av de första förutsättningarna för att få en kursverksamhet av denna typ att fungera, är att lätta upp de byråkratiska former för kursutvecklingsarbe- te, planering etc som idag sätter sin prägel på AMU.

De lärare som varit med och diskuterat idén om kortkurser. menar att det skulle vara stimulerande för dem att arbeta med dessa kortare kurser, vilka har en annan typ av kursdeltagare. Man tror också att det skulle öka kontaktytan mot företagen.

Andra åtgärder för att öka kontaktytan med omvärlden kan ex.vis vara: El Hyra ut undervisningslokaler och utrustning till andra kursanordnare. D Ge företag möjlighet anlita AMU-lärare som ””utbildningskonsulenter" i frågor som rör ex.vis inriktning, uppläggning och omfattning av företagsintern (vidare-) utbildning.

4 Sammanfattning

Uppdraget har främst syftat till att ge KAFU en uppfattning om hur lärare och administrativ personal disponeras vid AMU-centren och ge synpunkter på hur dessa resurser effektivare kan tas till vara.

Vår beskrivning grundar sig på studier vid tre AMU-center; Helsingborg, Luleå och Tumba.

Vi konstaterar att någon "undersysselsättning" av lärare knappast förekommer i den meningen att de inte har egen grupp att undervisa. Problemet är snarare att så många olika faktorer samverkar till att dra ned beläggningen inom de olika undervisningsgrupperna. I avsnitt 2.1 har vi redovisat dessa faktorer och också pekat på olika sätt att förbättra beläggningen.

De administrativa resurserna har kartlagts vid de besökta centrerna. Med utgångspunkt från denna kartläggning gör vi den bedömningen att man efter en del förenklingar och förbättringar av de administrativa systemen kan klara arbetsuppgifterna med 20—40% reduktion av personalen. Alternativt klara nya arbetsuppgifter med befintlig personal.

Varje AMU-center har till största delen utvecklat sina egna administrativa system. Vi tror att flera av systemen bör utarbetas centralt och därefteri sina huvuddrag införas på samtliga centra. Att utveckla en strategi för hur ADB och då särskilt de egna Datasaab-datorerna skall användas är i detta sammanhang viktigt.

I vårt uppdrag har också ingått att söka idéer inom företagsutbildnings- området. En idé som många upplevt positiv är att erbjuda marknaden korta kurser (några dagar, upp till 3—4 veckor) inom en del traditionella AMU-områden.

Bilaga 1

Intagning var 14:e dag jämförd med intagning varje vecka:

Förutsättning: En viss del av kurserna slutar efter udda antal veckor, beroende på D att kurslängden redan vid planeringen inte är jämt delbar med två D att kurstiden förlängs p g a helger D att kurstiden är individuell

När en kurs slutar efter udda antal veckor får man en vecka i ”glapp” innan nästa kurs startar om man har intagning var 14:e dag.

Beräkning:

El Ett center med 400 platser antar vi har en kurslängd av i snitt 20— 25 veckor = 2 kursperioder per är B Vi antar att 25 % av eleverna slutar en vecka utan intagning = 25 % av 800 kursdeltagare ger en glappvecka = 200 kursdeltagarveckor per är. B Av en kapacitet av 400x50 veckor = 20 000 kursveckor är detta 1 %.

Man kan alltså höja beläggningen med 1 %-enhet om man tar in nya kursdeltagare varje vecka i stället för varannan.

Bilaga 3 Arbetsmarknadsutbildning inom det

reguljära utbildningsväsendet — En studie av utvecklingen under 1979, 1980 och 1981

Anne-Marie Ringertz, Arbetsmarknadssryrelsen

Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendetl kan beviljas på vissa villkor (se kapitel 5 Villkor för rätt till arbetsmarknadsut- bildning). Genom speciellt framtagen statistik från arbetsmarknadsstyrelsen över personer i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsvä- sendet för åren 1979, 1980 och 1981 kan förändringar mellan åren såväl som uppgifter om dem som beviljats utbildning med avseeende på ålder, kön, typ av utbildning, utbildningsbakgrund, sysselsättningsstatus. andel arbetshan- dikappade och utländska medborgare m.m. studeras. I det följande redovisas personer som beviljats arbetsmarknadsutbildning mot bakgrund av dessa variabler samt förändringar under perioden 1979 t.o.m. 1981.

1 Omfattning

Antalet personeri arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildnings- väsendet sjönk kraftigt från år 1979 till år 1981. Samtidigt minskade också andelen arbetsmarknadsutbildning inöm det reguljära utbildningsväsendet jämfört med övrig arbetsmarknadsutbildning (exkl. AMU i företag). Även arbetsmarknadsutbildningen totalt minskade i omfattning.

År 1979 påbörjade 92 953 personer arbetsmarknadsutbildning (exkl. AMU i företag). År 1981 var antalet personer som påbörjade arbetsmark- nadsutbildning bara drygt hälften, 49 733 personer. Andelen personer som år 1979 påbörjade arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsvä- sendet2 var cirka 33 procent (30 707 personer) men år 1981 hade denna andel minskat till 17 procent (8 472 personer). I stället ökade andelen personer i skolöverstyrelsens AMU-kurser från 63 procent år 1979 till 80 procent år 1981. (Se tabell 1 och diagram 1.)

Tabell 1 Antal personer som påbörjade AMU (exkl. AMU i företag) är 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter kursanordnare

Kursanordnare 1979 1980 1981 Antal % Antal % Antal % personer personer personer Skolöverstyrelsens AMU—kurser 58 744 63.2 44 382 71.7 39 888 80.2 Reguljära utbildnings— __väsendet 30 707 33.1 15 725 15.4 8 472 17.2 Ovriga kursanordnare 3 265 3.5 I 655 2,7 1 251 2.5 Uppgift saknas 237 0.3 102 0,2 122 0.2 Summa 92 953 100 61 864 100 49 733 100

' Med arbetsmarknads- utbildning inom det re— guljära utbildningsväsen- det avses utbildning för vilken utbildningsbidrag beviljas inom följande utbildningsformer: gym- nasieskola, kom—vux, folkhögskola och hög- skola.

2 I texten inkluderas, när ej annat anges. i begreppet ”AMU inom det reguljära utbildnings- väsendet" även AMU som anordnas av ”övriga kursanordnare" dvs. utbildning som anordnas av t.ex. studieförbund eller organisationer.

Diagram 1 Antal perso- ner som påbörjar AM U (exkl. AMUiföretag) år 1979, 1980 och 198]. Fördelning efter kursan- ordnare.

Antal

Skolöverstyrelsens AMU-kurser Reguljära utbild- ningsväsendet Övriga kursanordnare

'o- 00

90000

o oo

80 000

1980 1981 År

2 Kvinnor och män

Andelen kvinnor som påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsen- det har under perioden 1979 till 1981 varit ungefär lika stor — 69 procent. Däremot sjönk andelen kvinnor i AMU (exkl. AMU i företag) totalt från 54 procent år 1979 till 42 procent år 1981. Förklaringen till detta är bl.a. minskningen av omfattningen av AMU inom det reguljära utbildningsväsen— det där kvinnorna haft en så hög andel. Antalet kvinnor som påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsendet hade år 1981 minskat med drygt 15 000 jämfört med år 1979. (Se tabell 2)

Kvinnorna har också minskat kraftigt inom SÖ:s AMU- kurser. Minsk- ningen är nära 13 000 kvinnor. Männen har också minskat i antal (-14.205) men minskningen är knappt hälften av kvinnornas (-29 015). I SÖ:s AMU—kurser har männen minskat med cirka 6 000 och i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet med cirka 7 000. Fördelningen män/kvinnor har förändrats från år 1979 till år 1981 då kvinnornas andel var 47 procent till år 1981 då kvinnornas andel minskat till 37 procent. Den restriktivitet som arbetsmarknadsverket tillämpat för AMU inom det reguljära utbildningsvä- sendet under 1980 och 1981 har för kvinnornas del inte kompenserats av en ökning av deras deltagande i SÖ:s AMU-kurser. (Se tabell 2 och diagram 2.)

Tabellz Antal personer som påbörjade AMU (exkl. AMU i företag) är 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter kursanordnare och kön. Procentuell fördelning inom parentes

Kursanordnare 1979 1981 Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga Skolöverstyrelsens AMU-kurser 31 360 27 384 58 744 25 302 14 586 39 888 (53,4) (46.6) (100) (63,4) (36,6) (100) Reguljära utbildnings- väsendet 9 673 21 034 30 707 2 672 5 800 8 472 " (31,5) (68,5) (100) (31,5) (68,5) (100) Ovriga kursanordnare 1 805 I 460 3 265 698 553 1 251 (55,3) (44.7) (100) (55,8) (44,2) (100) Uppgift saknas 107 130 237 48 54 122 Summa 42 945 50 008 92 953 28 740 20 993 49 733 (46,2) (53,8) (100) (57,8) (42,2) (100) Anita! 35000 :] Män 30612 . 0 g 0 . Kvinnor 30000

15000

10000

5 000

1979 1980 1981

Diagram 2 Antal perso- ner som under 1979, 1980 och 1981 påbörjat arbetsmarknadsutbild- ning inom det reguljära utbildningsväsendet

3 Ålder

Åldersfördelningen bland dem som påbörjat arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet har förändrats från år 1979 till år 1981. Den allra yngsta åldersgruppens (till och med 17 år) andel har sjunkit från cirka 20 procent år 1979 till 2,5 procent år 1981. För gruppen 18 till 19 år har andelen sjunkit från 12,5 procent till 5,5 procent år 1981. Åldersgruppen 20 till 24 år är ungefär densamma under alla tre åren — cirka en fjärdedel.

Ökat har åldersgruppen 25 till 34 år från 26 procent 1979 till 36 procent år 1981. Även åldersgruppen 35 till 44 år har ökat från 14 procent år 1979 till 22 procent år 1981. En liten ökning märks för åldersgruppen 45 till 54 år från 4 procent år 1979 till 7 procent år 1981. Den äldsta åldersgruppen över 55 år har under hela tiden haft samma låga andel —cirka 0,7 procent. (Se vidare tabell 3

och diagram 3.) Av nedanstående tabeller (tabell 4 och 5) över antalet kvinnor och män som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet framgår minskningen på åldersgrupper från år 1979 till år 1981. Praktiskt taget

Tabell 3 Antal personer som under år 1979, 1980 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter ålder samt förändring 1979 till 1981

Åler 1979 1980 1981 Förändring —————— —— ___— 1979—1981 Antal % Antal % Antal % Antal —17 6 134 20,0 2 221 14.1 209 2,5 — 5 925 18—19 3 834 12,5 1 588 10.1 465 5,5 — 3 369 20—24 7 196 23,5 3 951 25.0 2 274 26,9 — 4 922 25—34 7 796 25,5 4 482 28.4 3 037 36,0 — 4 759 35—44 4 265 13,9 2 666 16,9 1 841 21,8 _ 2 424 45—54 1 188 3,9 763 4,8 559 6,6 — 629 55— 199 0,7 103 0,7 61 (),7 — 138 Summa 30 612 100 15 774 100 8 446 100 —22 166

Tabell 4 Antal kvinnor som under år 1979 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter ålder samt förändring från år 1979 till år 1981

Ålder 1979 1981 Förändring Antal % Antal %

_17 3 849 18,4 99 1.7 _ 3 750 1319 2 928 14,0 319 5,5 _ 2 609 20-24 4 684 22,4 1 542 26.7 _ 3 142 25_34 5 050 24,2 1 983 34.3 _ 3 067 35414 3 284 15.7 1 371 23.7 _ 1 913 45—54 942 4.5 426 7.4 _ 516 55— 164 0.8 41 0.7 _ 123

Summa 20 901 100 5 781 100 —15 120

SOU 1983:22 Procent Mån 50 40 30

10

Procent

20 30 40 50 Kvinnor

Tabell 5 Antal män som under år 1979 och 1981 påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter ålder samt förändring från år 1979 till år 1981 Ålder 1979 1981 Förändring Antal % Antal %

_17 2 285 23,5 110 4,1 _2 175 18—19 906 9,3 146 5,5 — 760 20-24 2 512 25,9 732 27,5 _l 780 25-34 2 746 28,3 1 054 39,5 _1 692 35-44 981 10,1 470 17,6 _ 511 45—54 246 2,5 133 5.0 _ 113 55— 35 0,4 20 0,8 _ 15

Summa 9 711 100 2 665 100 _7 046

samtliga under 18 år har fallit bort. Även åldersgruppen 18—19 år har minskat kraftigt. För både kvinnor och män har därför en förändring skett så att andelen i åldersgrupperna över 20 år ökat. Åldersgruppen över 55 år har dock fortfarande en så låg andel kvinnor och män som under 1 procent.

Diagram 3 Fördelning efter ålder och kön av personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet år 1979, I 980 och 1981

4 Kurslän

Hemlän för de elever som under år 1979, 1980 och 1981 påbörjade AMU (exkl AMU i företag) framgår av tabell 6. I tabellen redovisas också andelen som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet i varje län under perioden. Totalt för riket har andelen elever i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet minskat från år 1979 till 1981 till ungefär hälften. Andelen elever i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet skiljer sig dock väsentligt mellan länen. År 1979 hade flera län över 40 procent av eleverna i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Högst andel hade Örebro och Västernorrlands län är 1979 med ca 47 procent. År 1981 var andelen för det län som låg högst (Skaraborgs län) 29 procent.

Tabell 6 Personer som under år 1979, 1980 och 1981 påbörjade AMU (exkl. AMU i företag). Fördelning efter elevens hemlån samt andel i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet

Län 1979 _ 1980 1981

Samtliga Därav inom det Samtliga Därav inom det Samtliga Därav inom det som på- reguljära utbild- som på- reguljära utbild- som på— reguljära utbild—

börjat ningsväsendet börjat ningsväsendet börjat ningsväsendet

AMU _ AMU _ AMU

Antal Antal % Antal Antal % Antal Antal % Stockholms 12 703 2 347 18,5 9 410 1 368 14,5 7 291 626 8.6 Uppsala 3 007 838 27,9 1 949 442 22.7 1 288 178 13.8 Södermanlands 3 257 1 150 35,3 2 429 692 28,5 1 938 396 20,4 Ostergötlands 5 514 1 321 24,0 3 767 630 16.7 2 681 233 8.7 Jönköpings 2 849 914 32,1 1 473 380 25.8 1 187 190 16.0 Kronobergs 2 126 913 42,9 1 355 440 32.5 1 220 232 19.0 Kalmar 2 646 749 28,3 1 651 403 24.4 1 393 234 16,8 Gotlands 1 150 393 34,2 829 172 20,7 649 79 12,2 Blekinge 1 857 503 27,1 1 232 289 23,5 987 181 18,3 Kristianstads 2 520 775 30,8 1 598 388 24,3 1 216 230 18,9 Malmöhus 6 206 2 176 35,1 3 990 849 21,3 3 045 318 10.4 Hallands 2 137 768 35,9 1 424 409 28,7 1 028 193 18,8 Göteborg 0 Bohus 7 725 3 396 44,0 4 971 1 627 32,7 4 515 999 22,1 Alvsborgs 3 835 1 218 31,8 2 793 733 26.2 2 381 468 19.7 Skaraborgs 3 099 1 069 34,5 2 017 603 29,9 1 856 538 29,0 Värmlands 3 381 1 380 40,8 2 321 747 32,2 1 903 419 22,0 Örebro 3 428 1 599 46,6 ' 2 146 753 35,1 1 677 416 24,8 Västmanlands 3 093 991 32,2 1 840 488 26,5 1 468 205 14,0 Kopparbergs 2 407 987 41,0 2 004 522 26,0 1 665 118 7.1 Gävleborgs 4 002 1 414 35,3 2 442 692 28.3 1 716 359 20.9 Västernorrlands 4 002 1 890 47,2 2 415 845 35,0 1 829 417 22,4 Jämtlands 1 796 481 26,8 1 073 186 17,3 1 202 132 11,0 Västerbottens 3 258 1 215 37,3 2 123 631 29,7 1 463 320 21.9 Norrbottens 6 847 2 167 31,6 4 487 1 395 31.1 4 015 960 23.9 Uppgift saknas 108 53 125 41 120 31

Hela riket 92 953 30 707 33.0 61 864 15 725 25.4 49 733 8 472 17,0

Vissa län har minskat antalet elever i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet mycket kraftigt. Kopparbergs län hade t ex är 1979 987 eleveri AMU inom det reguljära utbildningsväsendet, 1981 endast 118 och andelen elever i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet sjönk från 41 procent år 1979 till 7 procent år 1981. 1979 fanns Kopparbergs län med bland de sex län som alla hade en andel elever i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet som låg över 40 procent. År 1981 låg Kopparbergs län med sin andel, 7 procent elever i AMU inom det reguljära utbildningsvä- sendet. lägst av alla län.

5 Kurstyp

Fördelningen på kurstyp av män och kvinnor som under perioden 1979 till 1981 deltagit i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet visar att majoriteten, ca 70 procent, genomgick gymnasieskolan, varav två tredjede- lar inom gymnasieskolan som ej var kommunal vuxenutbildning. (Se tabell 7.)

Andelen kvinnor har under alla tre åren varit omkring 67 procent. Kvinnorna har också haft denna andel dvs. drygt två tredjedelar, inom samtliga kurstyper med undantag av folkhögskola där andelen kvinnor varit omkring hälften. (Se tabell 8.)

Förändringen från år 1979 till år 1981 visar att den till antalet största minskningen (15 497 personer) har skett inom kurstypen gymnasieskola, ej kommunal vuxenutbildning. I procent innebär detta en minskning med 58 procentenheter. Den procentuellt största minskningen har dock skett inom kurstyperna grundskola (kom. vuxenutb.) resp. övrig reguljär utbildning som minskat med 63 resp. 65 procentenheter. (Se tabell 9.)

Tabell 8 Procentuell fördelning på kurstyp av män och kvinnor som under år 1979, 1980 och 1981 deltagit i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet

1979 1980 1981 Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga Grundskola (kom. vuxenutb.) 29,7 70.3 100 29.7 70,3 100 31,6 68,4 100 Gymnasieskola (kom. vuxenutb.) 31,9 68,1 100 32,5 67,5 100 34,7 65,3 100 Gymnasieskola (ej kom. vuxenutb.) 30,7 69,3 100 27,8 72,2 100 29,7 70,3 100 Folkhögskola 48,6 51,4 100 49,6 50,4 100 50,6 49,4 100 Övrig reguljär utbildn. 37,4 62,6 100 34,9 65,1 100 39,8 60,2 100

Summa 32.9 67.1 100 33.0 67,0 100 34,1 65,9 100

Tabell 7 Personer som under år 1979, 1980 och 1981 deltagit i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter kurstyp och kön

Kurstyp 1979 1980 1981

Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Grundskola

(kom.

vuxenutb.) 2327 13,2 5500 15,3 7827 14,6 1800 13,2 4269 15,4 6069 14,6 906 11,0 1957 12,3 2863 18 Gymnasie-

skola (kom.

vuxenutb.) 3 426 19,4 7316 20,3 10 742 20,0 3058 22,4 6342 22,8 9400 22,7 2109 25,6 3 974 25,0 6083 22 Gymnasiesko-

la (ej kom. vux. utb.) 8 197 46,4 18 539 51,5 26 736 49,8 5 813 42,5 13 494 48,5 19 307 46,6 3 336 40,5 7 903 49,6 11 239 46 Folkhög-

skola 2538 14,4 2688 7,5 5226 9,7 2225 16,3 2260 8,1 4485 10,8 1457 17,7 1425 8,9 2882 19 Övrig regulj.

utb. 1 189 6,7 1 990 5,5 3 179 5,9 769 5,6 1434 5,2 2 203 5,3 438 5,3 663 4,2 1 101 46

Summa 17677 100 36 033 100 53 710 100 13665 100 27799 100 41464 100 8246 100 15922 100 24168 100

Tabell 9 Antal personer som år 1979 och år 1981 deltagit i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter kurstyp och kön samt förändring från år

1979 till år 1981

Grundskola (kom.

vuxenutb.) Gymnasieskola (kom.vuxen- utb.) Gymnasieskola (ej kom.- vuxenutb.) Folkhögskola Övrig reguljär utb.

Summa

1979 1981

Män Kvinnor Samtliga

Män

Antal % Antal % Antal % Antal

%

2 327 13,2 5 500 15.3 7 827 3 426 19,4 7 316 20,3 10 742

8 197 2 538

26 736 5 226

46, 4 14,4

18 539 51,5 2 688 7,5

1 189 6,7 1 990 5,5 3 179

17 677 100 36 033 100 53 710

14,6 906

20,0 2 109 49,8 3 336 9,7 1 457 5,9 438

100 8 246

11,0

25,6 40,5 17,7 5,3

100

Kvinnor

Antal

1 957 3 974 7 903 1 425

663

15 922

Förändring

Samtliga

% Antal

12.3 2 863 25,0 6 083

49,6 11 239 8,9 2 882 4,2 1 101 100 24 168

%

11,8 25,2 46,5 11,9

4,6

100

Mån Antal

Kvinnor Antal

—1421 — 3 543 —1 317 — 3 342

—10 636 — 1 263

—4 861 —1081 — 751 — 1327

—9 431 —20 111

Samtliga Antal

— 4969 — 4659 —15 497 —— 2344 — 2078

—29 542

6. Kursens yrkesinriktning

Merparten av dem som påbörjade arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet under perioden 1979 till 1981 återfanns i yrkesinriktad utbildning. År 1979 var andelen yrkesinriktad utbildning cirka 68 procent, år 1980 cirka 70 procent och år 1981 cirka 78 procent av all AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Av den yrkesinriktade utbildningen dominerade utbildning inom hälso- och sjukvårdsarbete samt kameralt och kontorstekniskt arbete. Tillsammans utgjorde de 62 procent år 1979, 67 procent år 1980 och 71 procent år 1981. Därav var flest personer i utbildning inom hälso-och sjukvårdsarbete, cirka tre gånger så många som inom kameralt och kontorstekniskt arbete. Genom att den totala omfattningen av AMU inom det reguljära utbildningsväsendet minskat så kraftigt från år 1979 till 1981 var antalet personer som år 1981 påbörjade utbildning inom hälso— och sjukvårdsarbete och kameralt och kontorstekniskt arbete bara en tredjedel jämfört med år 1979. Andelen kvinnor i utbildning inom hälso- och sjukvårdsarbete var cirka 90 procent och inom kameralt och kontorstekniskt arbete drygt 80 procent under alla tre åren.

Inom den icke yrkesinriktade utbildningen återfanns nära hälften är 1979i orienterande kursverksamhet. År 1980 hade denna andel sjunkit till cirka 40 procent för att år 1981 vara så låg som cirka 4 procent. Det var nära nog uteslutande ungdomar under 18 år som deltog i sådan utbildning. Minsk- ningen beror som tidigare nämnts på att riksdagens beslut våren 1980 med anledning av den s.k. ungdomspropositionen innebar att de arbetsmarknads-

Tabell 10 Antal och procentuell fördelning av de personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet år 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter kursens yrkesinriktning

Kursens yrkes- 1979 1980 1981 inriktning —————-— _ Antal % Antal % Antal %

Yrkesinriktad utbild- ning 20 706 (67,6)21 11 089 (70.3) 6 613 (78,3) därav hälso- och sjuk- vårdsarb. 9 138 44.1 5 786 52,2 3 597 54.4 kameralt och kont. tekn. arbete 3 635 17,6 1 929 17.4 1 125 17,0 tillverkningsarbete 1 306 6,3 501 4,5 285 4.3 servicearbete ] 442 7,0 527 4.8 322 4.9

Icke yrkesinriktad utb. 9 906 (32.4) 4 685 (29.7) 1 833 (21,7) därav utb. på grundsko- lenivå 2 995 30.2 1 788 38.2 1 035 56.5 orienterande kurs— verksamhet 4 882 49.3 1 883 40.2 71 3.9 utb. på gymnasie— nivå 759 7,7 558 11.9 375 20.5

Summa yrkesinrik- tad och icke yrkes- inriktad utb. 30 612 (100.0) 15 774 (1000) 8 446 (1000) (inkl. uppg. saknas) (23) (10) (15)

politiska insatserna för ungdomar under 18 är kraftigt begränsades. I stället ökade andelen personer som påbörjade utbildning på grundskolenivå från 30 procent år 1979 till 57 procent år 1981. Även andelen som genomgick utbildning på gymnasienivå ökade från cirka 8 procent år 1979 till cirka 21 procent år 1981. (Se tabell 10 och lla och 11 b samt 12 a och 12 b).

Tabell lla Personer som under år 1979, 1980 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära Fördelning efter kursens yrkesinriktning samt kön

utbildningsväsendet.

1979 1980 1981 Män Kvin- Samtliga Män Kvin- Samtliga Män Kvin- Samtliga nor nor nor Yrkesinriktad utbild- ning 6 063 14 643 20 706 3 000 8 089 11 089 1 870 4 743 6 613 därav Tekniskt arbete m. m. 801 247 1 048 423 98 521 315 57 372 Arb. inom hälso- o. sjukvård 892 8 246 9 138 561 5 225 5 786 359 3 238 3 597 Pedagogiskt arbete 244 557 801 122 149 271 64 61 125 Konstn. socialt arb. m. m. 517 491 1 008 232 227 459 88 78 166 Administrativt arbete 7 14 21 8 1 9 9 4 13 Kameralt och kont.tekn. arb. 528 3 107 3 635 317 1 612 1 929 207 918 1 125 Kommersiellt arb. 106 152 258 32 60 92 18 17 35 Lantbr.-. skogs- o. fiskeriarb. 828 280 1 108 381 143 524 194 46 240 Gruv- o. sten— brytn.arb. m.m. ] — l 6 1 7 1 — 1 Trsp. o. kommuni- kationsarb. 533 70 603 306 35 341 217 39 256 Tillv.arb., maskin- skötsel m. m. exkl. byggnads- o. lage- rarb. m. m. 966 340 1 306 364 137 501 224 61 285 Byggnads- 0. an- läggn. arb. 293 9 302 107 5 112 73 2 75 Stuveri, lager 0. div. arb. 30 5 35 7 3 10 1 — 1 Servicearhete 317 1 125 1 442 134 393 527 100 222 322 Icke yrkesinriktad utbildn. 3 640 6 243 9 883 1 882 2 793 4 675 791 1 027 1 818 därav Utb. på grundsko- lenivå (prep.kurser m. m.) 1 191 1 804 2 995 747 1 041 1 788 455 580 1 035 Orienterande kurs- verks. 1 591 3 291 4 882 688 1 195 1 883 37 36 73 Svenska för invand- rare 18 31 49 11 17 28 3 7 10 Anpassningsutb. 5 13 18 — — — — — — Utb. på gymnasie— skolenivå 354 405 759 244 314 558 176 204 380 Körkortsutbildning 7 3 10 7 2 9 1 — 1 Övriga 474 696 1 170 185 224 409 119 200 319 Uppgift saknas 8 15 23 4 6 10 4 11 15 Totalt 9 711 20 901 30 612 4 886 10 888 15 774 2 665 5 781 8 446

Tabell llb Män och kvinnor som under 1979 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet samt förändringen från 1979 till 1981. Fördelning efter kursens yrkesinriktning

Kursens yrkes- Män Kvinnor inriktning ___—_ ———— Antal Antal Föränd— Antal Antal Föränd- 1979 1981 ring 1979 1981 ring Yrkesinriktad utbild- ning 6 063 1 870 —4 193 14 643 4 743 — 9 900 därav Tekniskt arbete m. m. 801 315 — 486 247 57 — 190 Arb. inom hälso- och sjukvård 892 359 — 533 8 246 3 238 — 5 008 Pedagogiskt arbete 244 64 — 180 557 61 — 496 Konstn. socialt arb. m.m. 517 88 — 429 491 78 — 413 Administrativt arbete 7 9 + 2 14 4 — 10 Kameralt o. kont. tekn. arb. 528 207 — 321 3 107 918 — 2 189 Kommersiellt arbete 106 18 — 88 152 17 — 135 Lantbr.— skogs- o. fiskeriarb. 828 194 — 634 280 46 — 234 Gruv— o. stenbrytn. arb. 1 l 0 — — — Transp. o. kommu- nikationsarb. 533 217 — 316 70 39 — 31 Tillv. arb. maskin- skötsel m. m. exkl. byggn- o. lagerarb.

m. m. 966 224 — 742 340 61 — 279 Byggn. o. anläggn. arb. 293 73 — 220 9 2 — 7 Stuveri. lager 0. div. arb. 30 l — 29 5 — — 5 Servicearbete 317 100 — 217 1 125 222 — 903 Icke yrkesinriktad utbildning 3 640 791 —2 849 6 243 1 027 — 5 216 därav

Utb. på grundsko- lenivå (prep. kurser

m.m.) 1 191 455 — 736 1 804 580 — 1 224 Orienterande kurs- verksamhet 1 591 37 —1 554 3 291 36 — 3 255 Svenska för invand-

rare 18 3 — 15 31 7 - 24 Anpassningsutbild- ning 5 — — 5 13 — — 13 Utb. på gymnasie- skolenivå 354 176 — 178 405 204 — 201 Körkortsutbildning 7 1 — 6 3 — — 3 Övriga 474 119 _ 355 696 200 _ 496 Uppgift saknas 8 4 — 4 15 11

Totalt 9 711 2 665 —7 046 20 901 5 781 —15 120

Tabell 12a Antal personer som år 1979 påbörjade yrkesinriktad AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelningen efter kursens yrkesinriktning

Kursens yrkes- 1979 1981 Förändring inriktning Antal % Antal Cl Antal

Tekniskt arbete m. m. 1 048 5,1 372 5.6 — 676 Arb. inom hälso- o. sjuk—

vård 9 138 44.1 3 597 54.4 — 5 541 Pedagogiskt arbete 801 3,9 125 1,9 — 676 Konstn. socialt arbete m. m. 1 008 4.9 166 2,5 — 842 Administrativt arbete 21 0.1 13 0.2 — 8 Kameralt o. kont.tekn.arb. 3 635 17,6 1 125 17.0 - 2 510 Kommersiellt arbete 258 1.2 35 0.5 — 223 Lantbr.-, skogs- o. fiskeri-

arb. 1 108 5.4 240 3.6 — 868 Gruv— o. stenbrytn. arb.

m. m. 1 — 1 — — Trsp. o. kommunikations-

arb. 603 2.9 256 3.9 — 347 Tillv. arb.. maskinskötsel

m. m. exkl. byggnads- o. lagerarb. m.m. 1 306 6, 285 4.3 — 1 021 Byggnads- o. anläggnarb. 302 I,. 75 1.1 — 227 Stuveri. lager 0. div.arb. 35 0,2 1 — — 34 Servicearbete 1 442 0 332 4.9 — 1 120

Summa yrkesin-

riktad utb 20 706 100 6 613 100 —14 093

Tabell 12b Antal personer som år 1979 och 1981 påbörjade icke yrkesinriktad AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter kursens yrkesinriktning

Kursens yrkes- inriktning

Utb. på grundskolenivå (prep.kurser m.m.) Orienterande kursverks. Svenska för invandrare

Anpassningsutb. Utb. på gymnasieskolenivå Körkortsutbildning

Övriga

Summa icke yrkes- inriktad utbildning

1979 1981 Föränd- ring Antal % Antal % Antal 2 995 30.3 1 035 56.9 —1 960 4 882 49.4 73 4.0 —4 809 49 0.5 10 0.6 — 39 18 0.2 _ _ - 18 759 7.7 380 20.9 — 379 10 0.1 l — — 9 1 170 11.8 319 17,5 — 851 9 883 100 1 818 100 —8 065

7 Utbildningsbakgrund

Ungefär 30 procent av dem som påbörjat kurser i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under åren 1979 till 1981 hade folkskola, cirka 55 procent grundskolekompetens, cirka 14 procent gymnasiekompetens och omkring 1 procent examen från högskola. Det var inga markanta skillnader varken mellan åren eller mellan män och kvinnor. (Se tabell 13.) Andelen personer i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet som hade gymna- siekompetens är något lägre än för samtliga deltagare i AMU (exkl. AMU i företag).

För delgrupperna arbetshandikappade och utländska medborgare är fördelningen efter tidigare utbildning annorlunda. Arbetshandikappade har t.ex. en högre andel med folkskola och en lägre andel med gymnasiekom- petens än för samtliga. Utländska medborgare har också en högre andel med folkskola men också en betydligt lägre andel med grundskolekompetens. Däremot är andelen utländska medborgare med examen från högskola något högre än för samtliga. (Se tabell 14.)

Tabell 14 Antal arbetshandikappade resp. utländska medborgare som började kurs/kurser i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter utbildning vid den senast påbörjade kursen

Utbildnings- Arbetshandikappade Utländska medborgare bakgrund _—

1979 1980 1981 1979 1980 1981

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Folkskola 3 120 37.3 2 313 35.5 1 458 32.3 1 194 38.6 766 38.9 442 37.6 Grundskole— kompetens 4 456 53.2 3 616 55.4 2 553 56.5 1 217 39,3 774 39.3 474 40.3 Gymnasie- kompetens 761 9.1 578 8.9 493 10.9 532 17,2 340 17,3 211 18.0 Examen från högskola 34 0.4 17 0.3 11 0.2 153 4.9 88 4,5 48 4.1

Summa 8371 100 6524 100 4515 100 3096 100 1968 100 1175 100

Tabell 13 Utbildningsbakgrund för elever i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet 1979—1981. Antalet personer som började kurs/kurser inom AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter utbildning vid den senast påbörjade kursen samt kön

Utbildnings- 1979 1980 1981 bakgrund

Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Folkskola 3 184 27,5 7 147 29,4 10 331 28.8 1 772 28,6 4 044 30.1 5 816 29.7 1 090 31.9 2 260 31.4 3 350 31.6 Grundskole—

kompetens 6 677 57,7 13 550 55.8 20 227 56.4 3 607 58.3 7 481 55,7 11 088 56.5 1 791 52,4 3 855 53.6 5 646 53.2 Gymnasie-

kompetens 1 591 13,7 3 427 14,1 5 018 14.0 750 12.1 1 809 13.5 2 559 13.0 510 14,9 1 011 14,1 1 521 14.3

Examen från högskola 128 1,1 146 0,6 274 0.8 56 0.9 96 0.7 152 0,8 24 0,7 65 0.9 89 0,8

Summa 11580 100 24 270 100 35 850 100 6185 100 13 430 100 19 615 100 3415 100 7191 100 10606 100

8 Yrke vid utbildningens början

För personer som påbörjade arbetsmarknadsutbildning inom det regulljära utbildningsväsendet år 1979, 1980 och 1981 finns uppgifter om fördelming efter yrke vid utbildningens början.

År 1979 var nyexaminerade den största gruppen med cirka 26 procent. Den gruppen minskade sin andel till drygt 11 procent år 1981. Männens aindel var något högre än kvinnornas under 1979 och 1980. Minsknimgen sammanhänger med att andelen ungdomar i AMU inom det regulljära utbildningsväsendet minskat. Andelen nyinträdande som arbetat i eget hem har under alla tre åren varit ungefär 7—8 procent. Denna grupp består näistan enbart av kvinnor.

Fördelningen efter yrke visar att omkring 15 procent har haft servicear-

Tabell 15a Personer som under år 1979, 1980 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Procentuell fördelning efter yrke vid utbildningens början samt kön

Yrke vid utbild- ningens början

Tekniskt arbete Arbete inom hälso— och sjukvård Pedagogiskt arbete Konstnärligt, social arbete m. m. Administrativt arbete Kameralt och kontroste- knisk arbete Kommersiellt arbete Lantbruks—, skogs. o. fiskeriarbete Gruv- och stenbrytnings- arbete m. m. Transport- o. kommuni- kationsarbete

Tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m. exkl. byggnads- o. lage— rarbete m. m.

Byggnads- och anlägg- ningsarbete Stuveri-, lager- 0, diver- searbete Servicearbete Militärt arbete Studerande

Nyexaminerade

Nyinträdande som arbetat i eget hem Uppgift saknas

Summa

1979 1980 1981

Män Kvin- Samt- Män Kvin- Samt- Män Kvin- Satmt-

nor lika nor liga nor liga 1.7 0,5 0.9 1.6 0.5 0,8 1,7 0,5 0.9 3.5 18,6 13,8 4,3 22,4 16,8 5,0 26.6 19.8 0,7 1,0 0.9 1.0 1,0 1.0 0,8 1,0 1,0 1,6 1.0 1.2 1.8 1,1 1,3 1,9 1.1 1,3 0,6 0,2 0,3 0.3 0.1 0,2 0.4 0.1 0.2 1,3 5.3 4.0 1.3 5,6 4,3 1.5 5.8 4,5 4,8 4,2 3,2 5,4 4,7 3.8 5,2 4.7 6.7 1.4 3.1 7.4 1.7 3,5 6,6 1,4 3.1 0,5 0,01 0,2 0.5 0.0 0,2 0,5 0,0 0,2 5,8 0,9 2,4 5,4 1,0 2,4 7,5 0,9 3,0 22,3 7,7 12,3 24,9 8,4 13,5 28.6 10,3 16.1 6,8 0,1 2,2 7.5 0,0 2,4 11,3 0,1 3,7 5,8 0,5 2,2 6,5 0,4 2,3 6,6 0,7 2,6 4,3 18,8 14,2 4,5 19,4 14,7 4,9 20,5 15,6 0,1 0,0 0,0 0,1 0,0 0,1 0,0 — 0.0 3,9 2,8 3,1 3,6 2,4 2,8 4,2 1,8 2,6 27,9 24,5 25.6 23.2 18.1 19,7 12.0 11,1 11.4 . 9.5 6.5 0.3 9.4 6,6 0.5 11.2 7.8 3,1 2,5 2.7 2.5 3,0 2,8 2,1 l 3 1.6

100 100 100 100 100 100 100 100 100

bete. Andelen som arbetat inom hälso-och sjukvård ökade från cirka 14 procent år 1979 till 16 procent år 1981. Omkring 4 procent hade haft kameralt och kontorstekniskt arbete resp. kommersiellt arbete. För dessa grupper är skillnaderna andelsmässigt mellan åren obetydliga.

Män och kvinnor redovisar olika yrkesfördelningar. Männen kommer främst från tillverkningsarbete, maskinskötsel m.m.. byggnads- och anlägg- ningsarbete samt från lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete. Andelen män från tillverkningsarbete, maskinskötsel m.m. samt byggnads- och anläggningsar- bete har ökat under perioden.

Kvinnorna kommer i första hand från arbete inom hälso- och sjukvård där de ökat sin andel från 19 procent år 1979 till cirka 27 procent år 1981. Därnäst hade ungefär en femtedel av kvinnorna före utbildningen haft servicearbete. Denna andel är densamma under hela perioden. (Se tabell 15a och 15b.)

Tabell 15b Personer som under åren 1979—1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter yrke vid utbildningens början samt kön

Yrke vid utbild- 1979 1980 1981

ningens början

Män Kvin- Samt- Män Kvin- Samt- Män Kvin— Samt- nor liga nor liga nor liga

Tekniskt arbete 162 111 273 77 54 111 46 31 77 Arbete inom hälso- o.

sjukvård 340 3 892 4 323 212 2 442 2 654 134 1 538 1 672 Pedagogiskt arbete 68 219 287 48 109 157 22 59 81 Konstnärligt, socialt

arbete m. m. 156 201 357 89 116 205 50 64 114 Administrativt arbete 63 43 106 15 11 26 10 8 18 Kameralt o. kontorste-

kniskt arbete 126 1 101 1 227 63 614 677 40 337 377 Kommersiellt arbete 287 1 011 1 298 155 590 745 102 299 401 Lantbr.-, skogs- o. fiske-

riarbete 676 287 963 361 183 544 176 83 259 Gruv- o. stenbrytnings—

arbete m. m. 45 1 46 24 4 28 14 2 16 Transport- o. kommuni-

kationsarbete 568 181 749 263 109 372 200 52 252 Tillverkningsarb., maskin-

skötsel m. m. exkl.

byggnads— o. lagerarb. m.m. 2166 1 599 3 765 1 217 913 2 130 761 597 1 358 Byggnads- och anlägg-

ningsarbete 662 12 674 367 5 372 302 8 310 Stuveri-, lager— 0. diver—

searb. 563 100 663 320 43 363 177 43 220 Servicearbete 416 3 922 4 349 218 2 107 2 325 131 1 184 1 315 Militärt arbete 6 2 8 7 1 8 1 — 1 Studerande 376 575 951 178 264 442 111 106 217 Nyexaminerade 2 705 5 126 7 831 1 134 1 974 3 108 319 642 961 Nyintrådande som arb.

i eget hem 21 1 978 1 999 16 1 024 1 040 12 650 662 Uppgift saknas 305 529 834 122 325 447 57 78 135

Summa 9 711 20 901 30612 4 886 10888 15 774 2 665 5 781 8 446

9 Sysselsättningsstatus

Uppgifter över fördelningen efter sysselsättningsstatus finns tillgängliga för de personer som beviljades utbildning inom det reguljära utbildningsväsen- det. Eftersom man kan förutsätta att de flesta av dessa personer också påbörjade utbildning kan dessa uppgifter också i stort sett ange fördelningen efter sysselsättningsstatus för de personer som under år 1979, 1980 och 1981 påbörjade arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsen- det.

De flesta besluten avsåg personer som saknade arbete, dvs. arbetslösa, i genomsnitt cirka 68 procent under de tre åren. Tillfälligt arbete hade cirka 16 procent. För dem som var arbetslösa vid utbildningens början var det andelsmässigt obetydliga skillnader mellan kvinnor och män. Däremot var det några procentenheter fler kvinnor än män som hade tillfälligt arbete. Varaktigt arbete hade i genomsnitt cirka 8 procent. Andelen med varaktigt arbete ökade mellan 1979 och 1980 för att därefter minska med nära tre procentenheter. Av tabell 17 kan man utläsa att de arbetshandikappade dominerari denna grupp och att de har kommit att utgöra en allt större andel under perioden 1979 till 1981. Personer som beviljas AMU trots att de har varaktigt arbete löper sannolikt risk för arbetslöshet. Arbetshandikapp kan vara orsaken till detta. För åren 1980 och 1981 var andelen män med varaktigt arbete något högre än andelen kvinnor. Detsamma var fallet för dem som var i arbetsmarknadspolitiska åtgärder vid utbildningens början och detta gällde för alla tre åren. (Se tabell 16.)

För ungdomar under 20 år är fördelningen efter sysselsättningsstatus annorlunda än förstagångsbesluten för samtliga. Detta redovisas under avsnittet ”Ungdomar under 20 år”.

Också den relativa fördelningen efter sysselsättningsstatus för arbetshan- dikappade skilde sig från fördelningen av samtliga personer. Andelen beslut för arbetshandikappade i arbetsmarknadspolitiska åtgärder resp. med varaktigt arbete var ungefär dubbelt så hög som för samtliga medan andelen arbetshandikappade med tillfälligt arbete var cirka hälften jämfört med samtliga. (Se tabell 17.)

Tabell 17 Sysselsättningsstatus för arbetshandikappade vid utbildningens början (förstagångsbeslut) under åren 1979, 1980 och 1981. AMU inom det reguljära utbildningsväsendet

Sysselsättnings- 1979 1980 1981 status __— _— Antal % Antal % Antal %

Utan arbete och aktuell för omedel- bar placering 3 475 60,7 2 414 59,0 1 950 64,1 Har tillfälligt arbete 452 7.9 381 9,3 249 8,2 Har varaktigt arbete 1 061 18,5 723 17,7 428 14,1 I arbetsmarknadspoli—

tiska åtgärder 737 12,9 575 14.0 415 13,6

Summa 5 725 100 4 093 100 3 042 100

Tabell 16 Under åren 1979, 1980 och 1981 fattade förstagångsbeslut fördelade efter personernas sysselsättningsstatus vid utbildningens början. Arbetsmarknads- utbildning utom det reguljära utbildningsväsendet

Sysselsättnings- status

1979 1980 1981

Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga

Män Kvinnor Samtliga

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Utan arbete och aktuell för ome- delbar placering

Har tillfälligt arbete

Har varaktigit arbete

I arbetsmark- nadspolitiska åtgärder

Summa

6154 71,4 13256 70,0 19410 70,5 2752 65,4 6141 65,8 8893 65,7 1620 67,0 3781 67,1 5401 67,1 999 11,6 3023 16,0 4022 14,6 495 11,81714 18,4 2209 16,3 297 12,31184 21,01481 18,4

742 8,6 1575 8,3 2317 8,4 449 10,7 835 8,9 1284 9,5 241 10,0 312 5,5 553 6,7 720 8,4 1079 5,7 1799 6,5 513 12,2 642 6,9 1155 8,5 260 10,8 359 6,4 619 7,7 8615 100 18 933 100 27 548 100 4209 100 9332 100 13541 100 2418 100 5636 100 8054 100

10. Arbetshandikappade

Av tabell 18 framgår att andelen arbetshandikappade personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet ökat väsentligt från år 1979 till år 1981. År1979 var andelen arbetshandikappade ca 22 procent, år 1980 ca 32 procent och år 1981 ca 41 procent. Både arbetshandikappade män och kvinnor har ungefär fördubblat sina andelar. Männens andel har ökat från 35 procent till 63 procent och kvinnorna från 16 procent till 31 procent från år 1979 till år 1981.

I tabell 19 finns uppgifter på andelen arbetshandikappade inom olika åldersgrupper och uppdelat på män och kvinnor. Andelen arbetshandikap- pade har ökat i alla åldersgrupper. Den största förändringen har skett inom de yngsta åldersgrupperna. Som exempel kan nämnas att andelen arbets- handikappade i den allra yngsta åldersgruppen — under 18 år — för män var 81 procent år 1981 (7 procent under 1979) och för kvinnor var andelen år 1981 86 procent (5 procent år 1979). Praktiskt taget samtliga som påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under 18 år var således är 1981 arbetshandikappade.

Arbetshandikappade som påbörjade AMU inom det reguljära utbild- ningsväsendet under åren 1979, 1980 och 1981 finns fördelade efter kursens yrkesinriktning i tabell 20. Ungefär två tredjedelar av de arbetshandikap- pade genomgick yrkesinriktad utbildning, den andelen är ungefär lika stor under alla tre åren. Inom den yrkesinriktade utbildningen gick över hälften i utbildning inom hälso- och sjukvårdsarbete och kameralt och kontorstek- niskt arbete. Fördelningen inom den icke yrkesinriktade utbildningen visar att de flesta, ca två tredjedelar, gick i utbildning på grundskolenivå (preparandkurser m.m.) och att ungefär en femtedel gick i utbildning på gymnasienivå. Det är inga större skillnader i dessa andelar mellan åren.

Tabell 18 Antal personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under år 1979, 1980 och 1981 samt därav arbetshandikappade. Fördelning efter kön

Kön 1979 1980 1981 Totalt Därav arb. Totalt Därav arb. Totalt Därav arb. antal handik. antal handik. antal handik. Antal % Antal % Antal % Mån 9 711 3 435 35,4 4 886 2 486 50,9 2 665 1 677 62,9 Kvinnor 20 901 3 349 16,0 10 888 2 561 23,5 5 781 1 772 30.7 Samtliga 30 612 6 784 22,2 15 774 5 047 32,0 8 446 3 449 40,8

Tabell 19 Personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under år 1979, 1980 och 1981 samt därav andel arbetshandikappade. Fördelning efter ålder och kön

Kön Ålder 1979 1980 1981 Totalt Därav arb. Totalt Därav arb. Totalt Därav arb. antal handik. antal handik. antal handik. Antal % Antal % Antal % Mån _17 2 285 165 7,2 841 113 13,4 110 89 80,9 18—19 906 205 22.6 445 171 38,4 146 84 57,5 20—24 2 512 938 37,3 1 213 641 52,8 732 437 59,7 25—34 2 746 1 468 53,5 1 550 1 028 66,3 1 054 683 64,8 35—44 981 543 55.4 644 437 67,9 470 318 67,7 45—54 246 110 44,7 170 86 50,6 133 62 46,6 55— 35 6 17.1 23 10 43,5 20 4 20,0 Summa 9 711 3 435 35.4 4 886 2 486 50,9 2 665 1 677 62,9 Kvinnor —17 3 849 181 4,7 1 380 154 11,2 99 85 85,9 18—19 2 928 367 12,5 1 143 242 21,2 319 165 51,7 20—24 4 684 830 17,7 2 738 677 24,7 1 542 468 30,4 25—34 5 050 1 110 22,0 2 932 808 27,6 1 983 564 28,4 35—44 3 284 665 20,2 2 022 553 27,3 1 371 369 26,9 45—54 942 169 17,9 593 115 19,4 426 114 26,8 55— 164 27 16,5 80 12 15,0 41 7 17,1 Summa 20 901 3 349 16,0 10 888 2 561 23,5 5 781 1 772 30,7 Samtliga —17 6 134 346 5,6 2 221 267 12,0 209 174 83,3 18—19 3 834 572 14,9 1 588 413 26,0 465 249 53,5 20—24 7 196 1 768 24.6 3 951 1 318 33,4 2 274 905 39,8 25—34 7 796 2 578 33,1 4 482 1 836 41,0 3 037 1 247 41,1 35—44 4 265 1 208 28,3 2 662 990 37,2 1 841 687 37,3 45—54 1 188 279 23,5 763 201 26,3 559 176 31,5 55— 199 33 16,6 103 22 21,4 61 11 18,0

Summa 30 612 6 784 22,2 15 774 5 047 32,0 8 446 3 449 40,8

Tabell 20 Antal arbetshandikappade personer som år 1979, 1980 och 1981 påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter kursens yrkesinrikt-

ning

Kursen yrkesinriktning 1979 1980 1981

Antal Antal Antal Tekniskt arbete m. m. 560 373 294 Arbete inom hälso- o. sjukv. 984 891 650 Pedgogiskt arbete 261 153 72 Konstn. soc. arb. m.m. 418 246 100 Adm. arbete 11 7 8 Kameralt o. kont.tekn. arb. 993 789 582 Kommersiellt arbete 40 21 18 Lantbr.-, skogs- o. fiskeriarb. 170 121 89 Transp. o. kommunikationsarb. 121 126 97 Tillv.arb., maskinskötsel m. m.

(exkl. byggn. o. lagerarb. m.m.) 312 208 158 Byggn.- o. anläggningsarbete 80 54 30 Stuveri, lager 0. div.arb. 9 2 1 Servicearbete 198 143 129

Summa yrkesinriktad utbildning 4 157 3 130 2 228 Utb. på grundskolenivå (preparand-

kurser m. m.) 1 591 1 197 759 Orienterande kursverksamhet 241 154 20 Svenska för invandrare — 2 1 Anpassningsutbildning 18 — — Utb. på gymnasieskolenivå 473 369 258 Körkortsutbildning 7 6 — Övriga 290 184 180

Summa icke yrkesinriktad utbild- ning 2 620 1 912 1 218 Uppgift saknas 7 5 3 Totalt 6 784 5 047 3 449

11. Utländska medborgare

Utländska medborgare som påbörjade AMU inom det reguljära utbildnings- väsendet var år 1979 2 247. År 1981 var antalet utländska medborgare 848, en minskning med ungefär två tredjedelar.

Utländska medborgares andel av dem som påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under åren 1979 till 1981 var däremot ungefär lika stor dvs. mellan 7 och 10 procent. Andelen män med utländskt medborgarskap var något högre än andelen kvinnor under åren 1979 och 1980 men densamma under år 1981. (Se tabell 21.)

I tabell 22 finns de utländska medborgarna som påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsendet 1979 till 1981 fördelade efter ålder och kön. Av tabellen framgår att andelen män är drygt en tredjedel av samtliga under åren 1979 och 1980 men knappt en tredjedel under 1981. Vissa skillnader från år 1979 och till år 1981 finns i åldersfördelningen. Den yngsta åldersgruppen.

Tabell 21 Antal personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under år 1979, 1980 och 1981 samt därav andel utländska medborgare. Fördelning efter kön Kön 1979 1980 1981 Totalt Därav utl. Totalt Därav utl. Totalt antal medb. antal medb. antal Antal % Antal % Män 9 711 851 8 8 4 886 485 9,9 2 665 Kvinnor 20 901 1 396 6,7 10 888 860 7,9 5 781 Samtliga 30 612 2 247 7,3 15 774 1 345 8,5 8 446

Tabell 22 Utländska medborgare som påbörjat AMU inom det reguljära utbildnings- väsendet under år 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter ålder och kön

Kön Ålder 1979 1980 Antal Antal Mån —17 160 91 18—19 100 46 20—24 164 80 25—34 292 185 35—44 1 16 68 45—54 16 15 55— 3 — Summa 851 485 Kvinnor —1 7 192 93 18—19 1 15 73 20—24 325 206 25—34 569 341 35—44 165 122 45—54 28 22 55— 2 3 Summa 1 396 860 Samtliga —17 352 184 18—1 9 215 1 19 20—24 489 286 25—34 861 526 35—44 281 190 45—54 44 37 55— 5 3 Summa 2 247 1 345

Därav utl. medb. Antal 267 581 848

1981

%

10,0 10,1 10,0

Antal

1 1 27 68 99 44 16

2

267

9 26 115 306 105 18

581

20 53 183 405 149 34

848

under 18 år, har minskat från ca 16 procent till ca 2,3 procent. Ökat har åldersgrupperna 25 till 34 år från ca 38 procent till ca 48 procent och åldersgruppen 35 till 44 år från ca 12,5 procent till ca 18 procent.

De utländska medborgarnas fördelning efter kursens yrkesinriktning kan studeras i tabell 23. Ungefär 60 procent påbörjade yrkesinriktad utbildning. Vanligast var utbildning till arbete inom hälso- och sjukvård. Den andelen ökade också från ungefär 40 procent år 1979 till ca 50 procent år 1981. Därnäst kom utbildning till kameralt- och kontorstekniskt arbete. Ungefär en femtedel av de utländska medborgarna i yrkesinriktad utbildning återfanns där och andelen var ungefär densamma under alla tre åren.

Inom den icke yrkesinriktade utbildningen dominerade utbildning på grundskolenivå (preparandkurs m.m.). Den andelen ökade också från ca 44 procent år 1979 till ca 51 procent år 1981. Andelsmässigt ökade också de utländska medborgarna i utbildning på gymnasieskolenivå från ca 10 procent år 1979 till ca 23 procent år 1981.

Tabell 23 Antal utländska medborgare som år 1979, 1980 och 1981 påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter kursens yrkesinriktning

Kursens yrkesinriktning 1979 1980 1981

Antal Antal Antal Tekniskt arbete m. m. 107 69 41 Arb. inom hälso- och sjukvård 485 357 255 Pedagogiskt arbete 51 33 11 Konstnär]. soc. arbete m. m. 57 26 14 Administrativt arbete — — 1 Kameralt o. kont.tekn. arbete 236 133 90 Kommersiellt arbete 11 8 1 Lantbr.-, skogs- o. fiskeriarbete 21 9 7 Gruv- o. stenbrytnarbete m.m. — — — Transp. o. kommunikationsarbete 37 19 21 Tillv.arb., maskinskötsel m.m.

(exkl. byggn. o. lagerarb. m.m.) 124 72 28 Byggnads- o. anläggnarb. 19 9 3 Stuveri. lager 0. div.arb. 2 — - Servicearbete 103 36 38

Summa yrkesinriktad utbildning 1 253 771 510 Utb. på grundskolenivå (preparand-

kurser m. m.) 432 267 172 Orienterande kursverksamhet 279 123 25 Svenska för invandrare 32 24 9 Anpassningsutbildning 1 — -— Utb. på gymnasieskolenivå 95 105 77 Körkortsutbildning 1 l 1 Övriga 148 51 50

Summa icke yrkesinriktad utbildning 988 571 334 Uppgift saknas 6 3 4

Totalt 2 247 1 345 848

12. Ungdomar under 20 år

Antalet ungdomar under 20 år som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under år 1979, 1980 och 1981 framgår av tabell 24 som också anger orsak till undantag från 20-årsrege1n.

Minskningen av antalet ungdomar under 20 år i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet har varit mycket stor. År 1979 påbörjade 9 968 ungdomar utbildning, är 1981 endast 674 ungdomar, en minskning med 9 294 ungdomar eller 93 procent.

Tabellen visar också att förändringar har skett mellan de olika grupperna. Andelen ungdomar med arbetshandikapp har ökat från ca 7 procent år 1979 till drygt 51 procent år 1981. Nära hälften av ungdomarna uppfyllde år 1979 villkoret för EAK (erkänd arbetslöshetskassa). Denna grupp hade år 1981 minskat till en fjärdedel. Ca 13 procent av ungdomarna år 1979 och 1980 beviljades AMU inom det reguljära utbildningsväsendet på grund av att de var 18 eller 19 år och varit arbetssökande i minst 3 månader. År 1981 hade denna orsak till undantag från åldersvillkoret i stort sett bortfallit.

De redovisade minskningarna för ungdomarna är huvudsakligen en följd av det tidigare nämnda riksdagsbeslutet våren 1980 som innebär att skolstyrelsernas uppföljningsansvar för ungdomar har utökats till att gälla alla ungdomar under 18 år.

Tabell 24 Ungdomar under 20 år som år 1979, 1980 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter orsak till undantag från åldersvillko- ret

Orsak till undan- 1979 1980 1981 tag från ålders- ————— ___—— villkoret Antal % Antal % Antal % Arbetshandikapp 702 7,3 516 13,5 347 51,5 Flykting 159 1,6 121 3,1 42 6,2 Försörjningsplikt

mot eget barn 193 2,0 84 2,2 31 4.6 Uppfyller villkor

för EAKa 4 592 47,5 1 809 47,5 163 24,2 Uppgift saknasb 4 022 41,6 1 279 33,6 91 13,5

Summa 9 668 100 3 809 100 674 100

" Erkänd arbetslöshetskassa. " Här ingår också ett antal som troligen har felkodats.

Tabell25 visar antalet ungdomar under 20 är fördelade efter dem som är under 18 år och gruppen 18-19 år samt fördelning efter kön. I tabellen är också andelen ungdomar som är arbetshandikappade och utländska med- borgare redovisade. Av tabellen framgår hur andelen arbetshandikappade ökat, särskilt i den yngsta åldersgruppen under 18 år. Även andelen utländska medborgare har ökat under perioden.

Tabell 25 Personer under 20 år som under år 1979, 1980 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter ålder, kön och andel arbetshandikappade resp. utländska medborgare

Kön 1979 1980 1981 Ålder

Totalt Därav Totalt Därav Totalt Därav

Arbets- Utländska Arbets- Utländska Arbets- Utländska handikappade medborgare handikappade medborgare handikappade medborgare

Antal Antal % Antal % Antal Antal % Antal % Antal Antal % Antal %

Mån —17 2 285 165 7,2 160 7,0 841 113 13,4 91 10,8 110 89 80,9 11 10,0 18—19 906 205 22,6 100 11,0 445 171 38,4 46 10,3 146 84 57,5 27 18,5

Summa 3 191 370 11,6 260 8,1 1 286 284 22,1 137 10,7 256 173 67,6 38 14,8

Kvinnor

—17 3 849 181 4,7 192 5,0 1 380 154 11,2 93 6,7 99 85 85,9 9 9,1 18—19 2 928 367 12,5 115 3,9 1 143 242 21,2 73 6,4 319 165 51,7 26 8,2

Summa 6 777 548 8,1 307 4,5 2 523 396 15,7 166 6,6 418 250 59,8 35 8,4

Samtliga

—17 6 134 346 . 5,6 352 5,7 2 221 267 12,0 184 8,3 209 174 83,3 20 9,6 18—19 3 834 572 14,9 215 5,6 1 588 413 26,0 119 7,5 465 .. 249 53,5 53 11,4 Summa 9 968 918 9,2 567 5 ,7 3 809 680 17,9 303 8,0 674 423 62,8 73 10,8

Tabell 26 Under åren 1979, 1980 och 1981 fattade förstagångsbeslut för ungdomar under 20 år. Fördelning efter sysselsättningsstatus vid utbildningens början. AMU inom det reguljära utbildningsväsendet

Sysselsättning- 1979 1980 1981 status

Antal % Antal % Antal %

Utan arbete för

omedelbar placering 8 849 88.9 3 148 84.9 485 76.6 Har tillfälligt arbete 424 4,3 145 3.9 66 10,4 Har varaktigt arbete 47 0,5 37 1.0 11 1,7 I arbetsmarknads-

politiska åtgärder 629 6,3 379 10.2 71 11.2

Summa 9 448 100 3 709 100 633 100

De flesta av ungdomarna under 20 år var arbetslösa före utbildningen. Andelen arbetslösa ungdomar var år 1979 89 procent, år 1980 85 procent och år 1981 77 procent. Både gruppen som hade tillfälligt arbete eller fanns i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat under perioden. (Se tabell 26.)

13. Kursavbrott

Av tabell 27 framgår att kursavbrotten bland dem som deltar i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet är få och har minskat under perioden 1979—1981. Andelen kvinnor som avbryter utbildningen är något lägre än andelen män. Jämfört med SÖ:s AMU-kurser där avbrottsfrekvensen är 14,5 procent resp. 14,2 procent och 16 procent under åren 1979. 1980 och 1981 är avbrottsfrekvensen bland dem i AMU inom det reguljära utbildningsväsen- det väsentligt lägre (4,6 procent, 3,1 procent och 2.7 procent).

Sammanfattande kommentarer

Statistiken över arbetsmarknadsutbildningen (exkl. företagsutbildning) för AMU1979, 1980 och 1981 visar dels en nedgång totalt av omfattningen, dels en minskning av andelen kursdeltagare i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. År 1979 påbörjade 92 953 personer AMU (exkl företagsutbildning), år 1981 49 733 personer. Andelen kursdeltagare i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet sjönk från ca 33 procent är 1979 till drygt 17 procent år 1981.

I AMU inom det reguljära utbildningsväsendet har särskilt åldersgruppen under 20 år minskat från 9 968 personer år 1979 till 674 personer år 1981. För drygt hälften av ungdomarna under 20 år angavs år 1981 arbetshandikapp som orsak till undantag från åldersvillkoret. motsvarande siffra för år 1979 var 7 procent. I den allra yngsta åldersgruppen under 18 år, var andelen arbetshandikappade bland pojkarna 81 procent och bland flickorna 86 procent. Totalt har andelen arbetshandikappade i AMU inom det reguljära

Tabell 27 .

avbrutit utbildningen

Personer som avslutat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under år 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter kön samt andel som fullföljt resp.

Män Kvinnor Samtliga

1979

Samtliga

8 820 18 922 27 742

1980

Därav

Fullföljt utbildning

Antal %

8 266 93.7 18 186 96,1 26 452 95,4

Avbrott

Antal

%

Samtliga

1981

Därav

Fullföljt utbildning

Antal %

554 736 1 290

6.3 3.9 4.6

8 121 17 576 25 697

Avbrott

Antal

Samtliga

Därav

Fullföljt utbildning

Antal %

Avbrott

Antal

%

7 781 95.8 17 118 97,4 24 899 96,9

340 458 798

4 425 9 500 13 925

4 278 96,7 9 274 97,6 13 552 97,3 147 226 373 3.3 2,4 2,7

utbildningsväsendet ökat från 22 procent år 1979 till 41 procent år 1981. För kvinnorna från 16 procent till 31 procent och för männen från 35 procent till 63 procent.

Kvinnorna har länge utgjort en stor andel av eleverna i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet — drygt två tredjedelar. Denna andel har varit i stort sett oförändrad under åren 1979—1981. Antalsmässigt har kvinnorna minskat från år 1979 till år 1981 med drygt 15 000. Männen har också minskat i antal men minskningen är bara ungefär hälften jämfört med minskningen för kvinnorna. Fördelningen män/kvinnor inom AMU har förändrats från år 1979 till år 1981. År 1979 var andelen kvinnor inom AMU 47 procent. Den andelen minskade med 10 procentenheter till 37 procent år 1981. Kvinnorna har följaktligen inte genom att öka sitt antal i SÖ:s AMU-kurser kompen- serats för minskningen i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Även där har kvinnorna minskat sitt antal med ungefär 13 000.

I AMU inom det reguljära utbildningsväsendet har kvinnorna minskat speciellt 1 utbildningar till hälso- och sjukvårdsarbete (ca 5 000). i kameralt och kontorstekniskt arbete (ca 2 100) samt i den icke yrkesinriktade utbildningen (ca 5 200). Minskningen av kvinnor i utbildningarna till hälso- och sjukvårdsområdet resp. kameralt och kontorstekniskt arbete kan förklaras av att tillgången på lediga platser inom dessa områden minskat och att då arbetslösheten ökat. De flesta arbetslösa kvinnor som sökte arbete inom hälso- och sjukvårdsarbete eller kameralt och kontorstekniskt arbete hade utbildning till och/eller erfarenhet av sådant arbete.

Männen har minskat i antal i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet med drygt 4 000 inom den yrkesinriktade utbildningen. Främst har antalet män minskat i utbildning till tillverkningsarbete, maskinskötsel m.m. (ca 1 200) och i utbildning till lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete (ca 600) samt i utbildning till arbete inom hälso- och sjukvård (ca 500).

Andelen kursavbrott bland dem som deltar i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet är betydligt lägre än för deltagarna i SÖ:s AMU-kurser. 1 SÖ:s AMU-kurser var avbrottsfrekvensen mellan 14—16 procent under perioden 1979 till 1981. motsvarande för AMU inom det reguljära utbildningsväsendet var 4,6, 3,1 resp. 2.7 procent.

Enligt AMS nuvarande skärpta riktlinjer skall SÖ:s yrkesinriktade AMU-kurser prioriteras framför annan utbildning. Endast i de fall en lämplig AMU-kurs ej finns tillgänglig kan en arbetslös placeras i den reguljära skolutbildningen. Undantag får dock göras för handikappade. Statistiken bekräftar alltså att riktlinjerna följts.

Det försämrade arbetsmarknadsläget under 1981 borde dock ha motiverat en ökning av antalet deltagare i AMU och även en mindre uttalad restriktivitet för AMU inom det reguljära utbildningsväsendet.

Tabell förteckning

1 Antal personer som påbörjade AMU (exkl. AMU i företag) är 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter kursanordnare. 2 Antal personer som påbörjade AMU (exkl. AMU i företag) är 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter kursanordnare och kön.

10

lla

11b

12b

13

14

15a

15b

16

Antal personer som under år1979, 1980 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter ålder samt föränd- ring 1979 till 1981. Antal kvinnor som under år 1979 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter ålder samt förändring från år 1979 till år 1981. Antal män som under 1979 och 1981 påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter ålder samt förändring från år 1979 till år 1981. Personer som under år 1979, 1980 och 1981 påbörjade AMU (exkl. AMU i företag). Fördelning efter elevens hemlån samt andel i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Personer som under år 1979, 1980 och 1981 deltagit i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter kurstyp och kön. Procentuell fördelning på kurstyp av män och kvinnor som under år 1979, 1980 och 1981 deltagit i AMU inom det reguljära utbildnings- väsendet. Antal personer som år 1979 och år 1981 deltagit i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter kurstyp och kön samt förändring från år 1979 till år 1981. Antal och procentuell fördelning av de personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet år 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter kursens yrkesinriktning. Personer som under år 1979, 1980 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter kursens yrkesinrikt- ning och kön. Män och kvinnor som under 1979 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet samt förändringen från 1979 till 1981. Fördelning efter kursens yrkesinriktning. Antal personer som år 1979 och 1981 påbörjade icke yrkesinriktad AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter kursens yrkesinriktning. Utbildningsbakgrund för elever i AMU inom det reguljära utbild- ningsväsendet 1979—1981. Antalet personer som började kurs/kurser inom det reguljära utbildningsväsendet under 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter utbildning vid den senast påbörjade kursen samt kön. _ Antal arbetshandikappade resp. utländska medborgare som började kurs/kurser i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter utbildning vid den senast påbörjade kursen. Personer som under år 1979, 1980 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Procentuell fördelning efter yrke vid utbildningens början samt kön. Personer som under åren 1979—1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter yrke vid utbildningens början samt kön. Under åren 1979, 1980 och 1981 fattade förstagångsbeslut efter personernas sysselsättningsstatus vid utbildningens början. AMU

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

inom det reguljära utbildningsväsendet. Sysselsättningsstatus för arbetshandikappade vid utbildningen början (förstagångsbeslut) under åren 1979, 1980 och 1981. AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Antal personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildnings— väsendet under år 1979, 1980 och 1981 samt därav arbetshandikap- pade. Fördelning efter kön. Personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under år 1979, 1980 och 1981 samat därav andel arbetshandikappade. Fördelning efter ålder och kön. Antal arbetshandikappade personer som år 1979, 1980 och 1981 påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter kursens yrkesinriktning. Antal personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildnings- väsendet under år 1979, 1980 och 1981 samt därav andel utländska medborgare. Fördelning efter kön. Utländska medborgare som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under år 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter ålder och kön. Antal utländska medborgare som år 1979, 1980 och 1981 påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter kursens yrkesinriktning. Ungdomar under 20 år som år 1979. 1980 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter orsak till undantag från åldersvillkoret. Personer under 20 år som under år 1979, 1980 och 1981 påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter ålder, kön och andel arbetshandikappade resp. utländska medborgare. Under åren 1979, 1980 och 1981 fattade förstagångsbeslut för ungdomar under 20 år. Fördelning efter sysselsättningsstatus vid utbildningens början. AMU inom det reguljära utbildningsväsen- det.

Personer som avslutat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet under år 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter kön samt andel som fullföljt resp. avbrutit utbildningen.

Diagramförteckning

1 Antal personer som påbörjat AMU (exkl. AMU i företag) år 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter kursanordnare. Antal personer som under åren 1979, 1980 och 1981 påbörjat arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Fördelning efter ålder och kön av personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet år 1979, 1980 och 1981.

1| |||

.'Pfii...

.. . . ruin,”

il". .'

nu"]l uh ' ' 111,15110'

rim-|

' "UA": -'_|| "i _|||| En. . r' - ..'» ”1521. ”PI |" '

. _ _ _ ' . Pimli-i.u” mlji. till. ..:l .','.r"H' . ." . ' . -, ' ' . 'u'u'i' Lpf. - m-l' ..”'|) i...... ,_ ., -, _ .- .. : - .. - _ lin."; ' | :$. _, 1 '.'Il

_ 1

H Lu "w..

in.

”a...... .

:"I'll

| r" ||| 1juji . Ii _3 nu

..."... ."f 41- ' '

..i: ="”

. "...- .. . --.g . "$iilin

Bilaga 4 PM från Planerings- och budgetgruppen

inom KAFU (1982-09-16)

Uppföljning av planerings- och budgetsystem för arbetsmarknadsutbildning anordnad av skolöverstyrelsen

Inledning

KAFU överlämnade i mars 1981 till regeringen sitt betänkande Budget för AMU-center (Ds A 1981:3). Efter remissbehandling beslutade regeringen att ett budgetsystem med de riktlinjer som föreslagits av KAFU skulle införas fr.o.m. den 1 juli 1981.

I betänkandet framhölls att ett budgetsystem för en så omfattande och komplex organisation som AMU anordnad av SÖ inte i alla detaljer kan vara färdigt från början. Ett sådant system måste prövas praktiskt, utvärderas och förändras successivt för att passa AMU:s förutsättningar. Genom att följa upp införandet av systemet kan KAFU ges möjlighet att i sitt slutbetänkande föreslå ev. kompletteringar och korrigera systemet.

Den arbetsgrupp (budgetgruppen) inom KAFU som utarbetade förslaget till planerings- och budgetsystem har också fått i uppdrag att följa upp systemet.

Uppföljningen har skett i två etapper, en första uppföljningsstudie genomfördes under oktober — november 1981 i samband med planering av basbehovet för budgetåret 1982/83. En rapport härom lämnades till KAFU vid sammanträdet den 19 november 1981.

En andra uppföljningsstudie har genomförts under april — maj 1982. Denna etapp inföll efter det att den lokala planeringen för komplementbe- hovet var avslutad.

Den andra uppföljningsstudien har lagts upp på samma sätt som den första med inledande samtal med de centrala myndigheterna och besök vid två länsarbetsnämnder — senast i Kopparbergs och Göteborgs och Bohus län — samt ett AMU-center i resp. län. I samtalen på länsarbetsnämnderna har även kursstyrelseexperter deltagit.

I den senare uppföljningen har dessutom diskussioner förts med repre- sentanter för de centrala arbetsmarknadsorganisationerna.

Syftet med planerings- och budgetsystemet angavs i ”Budget för AMU- center" vara att få ett hjälpmedel för planering och kontroll av anslagsförbrukning- en

D att få tillfredsställande information för budgetprövningen på statsmakts- nivå genom bättre beräkningar. redovisningar och analyseri anslagsfram- ställningen Cl att budget- och uppföljningsinformation skall ge möjlighet till ett förbättrat kapacitets- och resursutnyttjande.

Därutöver skall systemet kunna medverka till att underlätta kontakterna mellan lokal, regional och central nivå. Vidare skall budgetsystemet medverka till ett förbättrat kostnadsmedvetande inom organisationen och till en effektivisering av arbetet inom byrå V 3.

Med anledning av uppföljningen vill budgetgruppen redovisa följande synpunkter.

Inledningsvis bör understrykas att inställningen till införandet av budget- systemet överlag är positiv på alla nivåer i AMU-organisationen. De synpunkter som framkommit berör till stor del budgettekniska detaljer som bör kunna utvecklas efter hand.

Ökat kostnadsmedvetande m.m.

Budgetgruppen har fått uppfattningen att man har kommit en god bit på väg vad gäller syftet att nå ökad ekonomisk medvetenhet inom organisationen. Det har visat sig på alla nivåer.

Vid besöken på AMU-center framhölls bl.a. att den kontinuerliga uppföljningen av utfallet och kontrollen av avvikelser i förhållande till budget bidragit till större aktsamhet om materiel och läromedel samt för underhåll av utrustning m.m. Kontakten mellan de lokala, regionala och centrala delarna i organisationen fungerar i stort sett tillfredsställande även om man från fältet har efterlyst en bättre samordning mellan AMS och SÖ vad avser anvisningar inför planeringen och budgeteringen av bas- resp. komplementutbildning. Efter den första uppföljningsetappen har dock en samordningsgrupp bildats mellan AMS och SÖ för att avhjälpa denna brist. Budgetgruppen menar att samordningen mellan AMS och SÖ bör fortsätta och gärna förstärkas med deltagande av ansvariga byråchefer.

Planering för bas- resp. komplementbehov av utbildning

Budgetgruppen har erfarit något olika uppfattningar om uppdelningen i bas och komplement mellan å ena sidan SÖ, AMU—center och å andra sidan AMS, länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadens parter. SÖ och AMU- centren ställer sig positiva till uppdelningen och förklarar sig ha klara fördelar av att resurser för basutbildningen kan beräknas och säkerställas innan budgeteringsarbetet för den mer föränderliga komplementutbildning- en vidtas. På AMS—sidan ställer man sig mer tveksam till planering vid två tillfällen. Ett flertal nämnder har planerat delar av komplementbehovet samtidigt med basbehovsutbildningen. Uppdelning på bas-och komplement- utbildning upplevs inte öka flexibiliteten utom vad avser sådan komplement- utbildning som kan köpas hos företag. *

Vid budgetgruppens överläggningar med parterna framkom också att organisationerna har svårare att ta ställning till förslagen om utbildning då dessa presenteras i två omgångar.

AMS menar att uppdelningen i bas och komplement bör bibehållas men har framfört möjligheten att pröva ett system med planering vid ett tillfälle men i två ”dimensioner”. Budgetgruppen anser att den nuvarande plane- ringen med uppdelning på bas- och komplementbehov bör bibehållas t.v. Någon förändring bör inte ske förrän systemet fungerat en viss tid efter tidplanen. En förutsättning är dock att AMS och SÖ centralt kan samordna sina anvisningar till länsarbetsnämnder och kursstyrelser samt att parternas representanter i kursstyrelsen och kursnämnder kan engageras i planerings- arbetet på regional nivå.

I detta sammanhang kan också nämnas att tidplanen för planeringsarbetet allmänt har upplevts som alltför snäv. Detta går ut över samrådet med parterna vars remisstider varit alltför korta för att en seriös behandling av länsarbetsnämndernas förslag till bas- resp. komplementbehov skall kunna göras.

Samrådsförfarandet på central nivå skulle kunna underlättas genom en löpande kontakt med AMS. Vidare bör samrådet med parterna kunna underlättas genom lättillgänglig information om hur basen ser ut och en klarare redovisning av minskning resp. ökning. För att kunna ta ställning till awikelser behöver dock parterna en gång gå igenom behov och resurser för basutbildningen. Budgetgruppen har erfarit att AMS inför kommande remissomgång har för avsikt att endast gå ut med förändringar i basutbild- ningen. Budgetgruppen menar att AMS och parterna gemensamt borde kunna komma fram till en godtagbar ordning för samrådet. En rekommen- dation är att lägga ökat ansvar på regional nivå dvs. på kursstyrelser och kursnämnder i vilka arbetsmarknadens parter finns representerade.

Kapacitetsutnyttjande

AMU-centren har tidigare budgeterat för hundraprocentig beläggning medan kapacitetsutnyttjandet varit genomsnittligt lägre.

Vid fastställande av budget för basutbildningen 1982/83 har man beräknat medel för en lägre, ungefärlig genomsnittlig beläggning. Vid fastställande av budget för komplementresurserna har man utöver hänsyn till genomsnittlig beläggning också att bedöma graden av genomförande, vilken för komple- mentverksamheten är mer osäker och svår att förutsäga. I detta sammanhang kan nämnas att metoden att saxa kurser, som under våren 1982 har skett i utökad grad inom komplementverksamheten, har medfört att kapacitetsut- nyttjandet kunnat öka markant då elevtillströmningen ökat.

Det är enligt budgetgruppen viktigt att AMS även fortsättningsvis planerar för den utbildning som verkligen är realistisk och kan genomföras samt ”beställer” denna utbildning hos SÖ. SÖ skall då självfallet budgetera för denna realistiska nivå. I dagsläget torde det genomsnittliga kapacitetsutnytt- jandet ligga på ca 80 procent.

SÖ (byrå V 3) har pekat på att budgetsystemet inte kan lösa problemet med låg beläggning vid kurserna. Budgetgruppen håller med om det. En viss beredskap måste finnas med hänsyn till konjunkturförhållandena. Budget- gruppen vill emellertid framhålla betydelsen av att man på alla nivåer följer upp utfallet och ställer kostnader mot genomförd utbildning. Efter en analys av detta ges möjlighet till korrigeringar av verksamheten vid nästa

planeringstillfälle. Sammantaget bör detta ge ett effektivare resursutnyttjan- de och leda till att alltför låg beläggning kan undvikas.

Uppföljning och redovisning

Det är viktigt att alla kostnader för verksamheten kan redovisas på ett tillförlitligt sätt. Budgetgruppen har erfarit vissa svårigheter att hantera investeringarna. Även SÖ anser att investeringarna vållar problem. Budget— gruppen vill därför understryka vikten av att en fördelning av investerings- utgifterna kommer till stånd. Det är också viktigt att kostnaderna för olika stödfunktioner fördelas, t.ex. för administration, elevsociala insatser, lokaler m.m. Därigenom kan också kostnad per kurs beräknas vilket är en nödvändig information vid diskussion om t.ex. besparingar i verksamheten. Uppdelningen på bas och komplement upplevs besvärlig vid redovisningen. Förbrukningsartiklar kan fördelas schablonmässigt mellan bas och komple- ment medan t.ex. uppdelningen av personalkostnader för timanställda och tillsvidareförordnade lärare föranleder en mängd omfördelningar varje månad.

Enligt SÖ är budgetuppföljning enbart via Systern S otillräcklig för AMU-verksamheten. Det behövs vissa ytterligare redovisningsrutiner men det finns idag inga anvisningar om hur det skall gå till. Rutinerna varierar från center till center. Budgetgruppen anser det nödvändigt att SÖ medverkar till att sådana stödrutiner för uppföljning kommer till stånd.

Budgetgruppen har noterat att det kan finnas viss risk för att man i uppföljningen och redovisningen koncentrerar sig på detaljfrågor. Redovis- ningen skall givetvis vara riktig och tillförlitlig men budgetgruppen vill understryka att det inledningsvis gäller att få grepp om de mer resurskrä- vande delarna av verksamheten.

Kursstyrelsen

Kursstyrelserna har i och med det nya budgetsystemet fått en omfattande och klart avgränsad arbetsuppgift. Genom den nya instruktionen har kursstyrel- sen också fått befogenheter som svarar mot det ökade ansvaret. Budget- gruppen har dock erfarit att ledamöterna borde få någon form av utbildning och information för att bättre kunna sätta sig in i budgetarbetet. Som en första åtgärd har budgetgruppen översänt departementets restupplaga av Budget för AMU-center till SÖ för vidare befordran till kursstyrelseleda- möter. Ytterligare utbildning och information förefaller behövas. Olika former härför bör prövas.

Byrå V 3

Budgetgruppen kan konstatera att delmålet med att effektivisiera arbetet inom byrå V 3 ännu inte till fullo har uppnåtts. Det finns bl.a. behov av vissa rationaliseringar på den personaladministrativa sidan. De olika sektionerna bör samordnas på sådant sätt att personalplanering. lokalplanering m.m. kan synkroniseras med budgetarbetet.

Bilaga 5 KAFUzs enkäter

KAFU:s enkät till samtliga kursstyrelser (KS) — enkät A

Sammanställning av svaren

Fråga 1. Samordning mellan AMU och komvux

1 a) Förekommer det något samarbete mellan KS och komvux vid planeringen av utbildning inom AMU resp. inom komvux? I så fall, i vilka former?

Sammanfattning av svaren

9 KS har svarat ja. Det är huvudsakligen i samband med ramplanearbetet som KS har samarbete med komvux. Några har påpekat att KS däremot inte har motsvarande möjlighet att påverka komvux utbildningsplanering. Endast en KS har uppgivit att man har en samordningsgrupp för vuxenut- bildning i länet. 15 KS har svarat nej på frågan.

1 b) Har komvux anlitats för att genomföra AMU-kurser under år 1979 och 1980? Om ja, ange typ av utbildning samt belopp. Ange fördelar/ nackdelar.

Sammanfattning av svaren

8 KS har svarat att komvux anlitats för att genomföra AMU-kurser både under 1979 och 1980. 3 KS har svarat att komvux anlitats under 1979. 13 KS har svarat nej på frågan. Omfattningen varierar kraftigt. Det vanligaste är att man köpt utbildning för ca 200 000 kr för 1979 och 1980. AB län redovisar den ojämförligt största omfattningen med köp för 9,5 milj. kr. för 1979 och 1980. De vanligaste utbildningarna är vårdbiträdeskurser och ekonomiska kurser av olika slag. Fördelar: Att kurserna kan genomföras på hemorten. Rationellt att AMU utnyttjar komvux då komvux har ledig kapacitet i stället för att skaffa egna resurser.

Nackdelar: KS saknar resurser att följa upp kursverksamheten. Svårt med en långsiktig samplanering. Komvux resurser kan endast utnyttjas av AMU under perioder då komvux har ledig kapacitet.

] c) Förekommer det någon samverkan när det gäller lokaler, utrustning och lärare? Beskriv i så fall kortfattat hur samverkan sker. Ange ev. problem/ svårigheter.

Sammanfattning av svaren

5 KS har svaratja. I de flesta fall rör det sig om att komvux har hyrt lokaler av AMU. I ett fall har komvux hyrt både lokaler, lärare och utrustning. Det gällde städutbildning. KS i R län har uppgivit att man har regelbundna personalträffar med olika lärarkategorier från AMU, komvux och gymnasieskolan. Skolorna har också haft studiedag tillsammans och lånat lärare av varandra. 18 KS har svarat nej på frågan. En KS har inte besvarat frågan.

Fråga 2. Samordning mellan AMU och gymnasieskolan

2 3) Har KS under år 1980 sålt ledig utbildningskapacitet inom AMU till gymnasieskolan? Ange i så fall typ av utbildning samt belopp. Ange ev. problem/svårigheter.

Sammanfattning av svaren

Samtliga KS, utom en som inte har besvarat frågan, har svarat ja.

KS har främst sålt utbildning inom det verkstadsmekaniska blocket. plåt- och svetsmekanisk utbildning och byggnadsutbildning. Man har sålt såväl hela utbildningar som enstaka platser.

I de flesta fall rör det sig om 10—15 platser. Inga större svårigheter har noterats. Som ett problem har dock nämnts, att statsbidraget till kommun- erna är kopplat till en undervisning under ca 30 timmar per vecka medan AMU pågår 40 timmar per vecka.

2b) Förekommer det någon samverkan när det gäller lokaler, utrustning och lärare?

Sammanfattning av svaren

12 KS har svarat ja. Utöver den samverkan som sker i och med att AMU säljer ledig kapacitet till gymnasieskolan finns exempel på att AMU hyrt lokaler av gymnasiesko- lan (N och S län) och att AMU och gymnasieskolan har ”lånat” lärare av varandra (I, P och Y län). Problem/svårigheter: Samplanering med gymnasieskolan försvåras av att man använder olika läroplaner, ämnen, lektionstider och att gymnasieskolan har terminsindelning. Gymnasieskolan vill köpa kapacitet av AMU för helår. Svårt att överblicka arbetsmarknadsläget för så lång tid. 11 KS har svarat nej på frågan. En KS har inte besvarat frågan.

Fråga 3. Har KS under år 1979 och 1980 tagit initiativ till att lägga ned eller slå samman kurser p.g.a. vakansläget? I så fall vilka kurser? I så fall, vad har hänt med lärarna?

Sammanfattning av svaren

7 KS har tagit initiativ till att lägga ned eller slå samman kurser såväl under 1979 som under 1980. 12 KS har tagit initiativ till nedläggningar etc. under 1980. Det gäller främst utbildningar inom v-mek., svetsmek., fordonsmek., svenska för invandrare och preparandkurser. 11 KS har uppgivit att åtgärderna fått till följd att man nödgats säga upp lärare (5 KS) samt att lärare med tidsbegränsade förordnanden ej fått förlängning (6 KS). Fler KS har uppgivit att lärare själva sökt sig till andra anställningar t.ex. inom gymnasieskolan. Omplaceringar till andra center har också förekommit. 5 KS har svarat nej på frågan.

Fråga 4. Har KS under år 1979 resp. 1980 köpt utbildning av annan utbildningsanordnare än komvux?

Ange i så fall typ av utbildning samt belopp för resp. utbildningsanordna- re.

Sammanfattning av svaren

Samtliga KS har köpt utbildning från annan utbildningsanordnare än komvux såväl under 1979 som 1980 med undantag för KS i N län som inte köpt sådan utbildning under 1980.

Vanligast är att KS har köpt utbildning av landstingen — främst vård- och lantbruksutbildningar. Exempel på övriga utbildningsanordnare som flera KS har köpt utbildning av är gymnasieskolor, högskolor, lantbruksskolor/ nämnder och skogsvårdsstyrelsen. Köp av utbildning i företag utgör en mindre del.

Omfattningen varierar betydligt mellan länen. Vanligen har KS köpt utbildning för 1—2 milj. kr. per år. KS i AB län har köpt mest utbildning— för ca 7,9 milj. kr. under 1979 och 1980. Allmänt har köpen minskat under 1980 med undantag för två KS som har ökat utbildningsköpen under 1980.

KAFU:s enkät till ledamöter och sekreterare i kursstyrelserna för AMU — enkät B

90 procent av de tillfrågade eller 151 personer har besvarat enkäten. Alla har dock inte besvarat samtliga frågor.

Fråga 1. Ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ för AMU

1 a) Anser Du att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ bör behållas oförändrad?

Svar:

76 ja och 69 nej, dvs. en svag majoritet vill inte ha några förändringar av den nuvarande ansvarsfördelningen. Svaren fördelar sig som följer.

Ja Nej Tveksamt Kursstyrelse ns ordförande 8 9 2 sekreterare 7 15 Repr. för länsskolnämnden 10 13 yrkesutbildn. 13 10 LO 15 4 TCO 13 10 SAF 10 8 76 69 2

Av dem som svarat att de anser att den nuvarande ansvarsfördelningen bör bibehållas är det dock flera som ändå besvarat fråga 1 b och därmed visat att de vill ha vissa förändringar.

1 b)Ange på vilket sätt den nuvarande ansvarsfördelningen bör förändras. Motivera gärna Din ståndpunkt.

Svar:

Flera anser — och det gäller även dem som inte vill ha någon annan förändring — att SÖ bör överta ansvaret för elevsociala åtgärder inom AMU. Det är flera som framför följande åsikter. D Det nuvarande dubbelkommandot SÖ/AMS bidrar starkt till AMU:s bristande flexibilitet. En huvudman är att föredra: administrationen blir enklare, beslutsprocessen snabbare, planeringen underlättas och det blir lättare att styra resursinsatserna.

Eftersom det handlar om arbetsmarknadspolitik mer än om utbildnings- politik är det naturligt att AMS blir huvudman. Den arbetsmarknadspo- litiska rollen bör markeras ytterligare. SÖ bör behålla det pedagogiska ansvaret. Det är nödvändigt med en ökad decentralisering.

Fråga 2. Hur uppfattar Du kursstyrelsen såsom den fungerar idag?

Svar:

52 personer uppfattar kursstyrelsen som ett SÖ-organ och 82 uppfattar den som ett AMS-organ, 8 svarar ”både och". Svaren fördelar sig som följer.

Som SÖ- Som AMS- Både och

organ organ Kursstyrelsens ordförande 13 4 sekreterare 17 3 Repr. för länsskolnämnden 7 11 2 yrkesutbildn. 3 20 l LO 2 17 TCO 5 15 l SAF 5 12 52 82 8

Fråga 3. Vilka beslutsbefogenheter bör länsorganet för AMU få?

a Anställa lärare och annan personal

b Ha budgetansvar för AMU i länet

c Besluta om kursstarter resp. nedläggning av kurser inom ramen för en centralt fastställd plan

Svar:

148 personer har besvarat denna fråga.

a

115 personer (78 %) ansåg att länsorganet för AMU bör få anställa lärare och annan personal. Övriga ansåg att tillsvidareanställningar skulle ske centralt. Nästan alla (145 personer) ansåg att länsorganet borde ha budgetansvar för AMU. 140 personer ansåg att länsorganet bör få besluta om kursstarter resp. nedläggning av kurser inom ramen för en centralt fastställd plan.

Fråga 4. Om någon form av kansliresurs skulle tillföras kursstyrelsen — var bör den i så fall ligga?

Vid ett AMU-center Inom kursstyrelsen som får status av egen myndighet Vid länsarbetsnämndens utbildningsavdelning

Vid länsskolnämnden Vid annan myndighet

(nano-m

Svar:

Alternativ C samlade flest svar: 63 personer anser att kursstyrelsens kansliresurs bör ligga vid länsarbetsnämndens utbildningsavdelning. 48 personer anser att den bör ligga inom kursstyrelsen som får status av egen myndighet. Att kansliresursen bör ligga vid ett AMU-center anser 11 personer och 8 personer anser att den bör ligga vid länsskolnämnden. 7 personer anser att den kan ligga antingen inom kursstyrelsen eller vid länsarbetsnämndens utbildningsavdelning. Svaren fördelar sig som följer

a) vid ett b) inom KS c) vid läns- d) vid läns- Inom KS i anslutn. AMU-center som egen arbetsnämn— skolnämnden myndighet dens utb. avd. till läns- till AMU- arbnämnden center Kursstyrelsens 2 4 10 l ordförande sekreterare 9 10 4 Repr. för länsskolnämnden l 8 5 6 yrkesutbildn. 2 7 9 2 1 LO 2 10 7 TCO 2 5 12 2 SAF 2 5 10 11 48 63 8 8 2 Fråga 5

a Bör kursdeltagarna vara representerade i kursstyrelsen? b Bör personalen vara representerad i kursstyrelsen?

Svar:

a De flesta, 101 personer, anser att kursdeltagarna inte bör vara represen- terade i kursstyrelsen. 41 personer tycker dock att kursdeltagarna bör vara representerade. Svaren fördelar sig på följande sätt.

Ja Nej Tveksamt Kursstyrelsens ordförande 2 15 1 sekreterare 2 19 Repr. för länsskolnänmnden 4 18 ] yrkesutbildn. 6 18 LO 15 4 TCO 9 11 2 SAF 2 16 1 41 101 5 b 101 personer har svarat att personalen bör vara representerad i

kursstyrelsen, medan 44 svarat att den inte bör vara det. Svaren fördelar sig på följande sätt.

Ja Nej Kursstyrelsens ordförande 15 2 sekreterare 17 5 Repr. för länsskolnämnden 7 15 yrkesutbildn. 14 10 LO 17 2 TCO 22 SAF 9 10 101 44

Övriga synpunkter

Bland de övriga synpunkter som har lämnats och som framförts av flera personer kan nämnas följande.

El

Det är viktigt att värna om AMU:s flexibilitet. En långtgående decentralisering till länsnivån bör bl.a. underlätta att flexibiliteten säkerställs. Budgetansvaret bör åvila den myndighet som fastställer inriktning, omfattning och lokalisering av AMU. Planerings- och budgetfrågor hänger så nära samman att någon åtskillnad i beslutsbefogenheterna mellan dessa ej bör göras. AMS och länsarbetsnämnderna bör därför ha detta ansvar, vilket också antas medverka till att flexibiliteten säker- ställs. Kursstyrelserna bör tillföras kansliresurser. Det är nödvändigt med samverkan mellan AMU, gymnasieskolan och komvux, inte minst i frågor som gäller utbildningsplanering.

' | |||1||z

'n ju 'iål'll

Bilaga 6 Rekrytering av kursdeltagare till arbetsmarknadsutbildning

Ulla Engqvist-Edlund och Lasse Holmquist

Undersökningens uppläggning och genomförande

Bakgrund och syfte

AMU är en verksamhet som under det senaste decenniet expanderat kraftigt. Verksamheten inrymmer idag ett brett fält av olika utbildningar. Orsaken till AMU:s expansiva utveckling är de tekniska och ekonomiska förändringarna i arbetslivet som medfört förnyade yrkeskrav.

Kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) har till uppgift att göra en översyn av arbetsmarknadsutbildningen. I direktiven till KAFU-kommittén (Dir. 19791139) anges följande tre huvuduppgifter:

Undersöka om den nuvarande inriktningen av AMU svarar mot faställda mål och hur resurser ska kunna anpassas efter rådande konjunktur- och arbetsmarknadsläge

Klargöra gränserna mellan AMU:s ansvarsområde och uppgifter som normalt bör ligga på företagens internutbildning för de anställda Pröva om det behövs åtgärder från samhällets sida för att främja en utveckling av personalutbildningen så att följande tre syften tillgodoses; åstadkomma en jämn och trygg sysselsättning, stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden genom att tillgodose dennes utbildnings- behov, tillgodose företagens behov av yrkesutbildad arbetskraft

KAFU-kommittén har givit yrkessektionen vid Pedagogiskt centrum i uppgift att studera rekryteringen av kursdeltagare till AMU. Syftet med föreliggande undersökning är att ge en uppfattning om hur arbetsförmed- lingen använder AMU som arbetsmarknadspolitiskt instrument. Undersök- ningen skall belysa i vad mån det verkligen är de som har en svag ställning på arbetsmarknaden som nås med AMU (det fördelningspolitiska målet). Undersökningen skall vidare se hur stor andelen ny- och återinträdande i AMU är. En väsentlig punkt är även att belysa arbesförmedlarnas attityder till AMU och till olika typer av AMU.

Problemställning

Undersökningen har följande problemställningar:

D hur ser arbetsförmedlarna på AMU som arbetsmarknadspolitiskt instru- ment

:! med vilka sökande tar arbetsförmedlarna upp diskussion om AMU EJ når arbetsförmedlingen dem som har en svag ställning på arbetsmarkna- den genom AMU D vilken bakgrund har de personer som beviljas AMU, främst med avseende på tidigare sysselsättning, utbildning, arbetslöshet El hur ser kursdeltagare på den hjälp de fick på arbetsförmedlingen

El hur ser kursdeltagare på den AMU-utbildning de beviljats

Omfattning och genomförande

Tre län utvaldes att ingå i rekryteringsstudien, nämligen Stockholms, Östergötlands och Västerbottens län. Undersökningen bestod av två separata delar, dels intervjuer med personal vid arbetsförmedlingar och dels av en enkätstudie av kursdeltagare på AMU—center och i reguljär utbildning med AMU-bidrag. De arbetsförmedlingar som ingick i Stockholms län var Sollentuna och Farsta, i Östergötlands län Norrköping och Finspång samt i Västerbottens län Skellefteå, Robertsfors och Vännäs. Totalt genomfördes 26 personliga intervjuer fördelade enligt följande:

Stockholms län (Sollentuna af, Farsta af)

Kontorschefer 2 Sektionschefer 1 Arbetsförmedlare 4 Totalt 7 Östergötlands län (Norrköping af, Finspång af) Kontorschefer 2 Sektionschefer 2 Arbetsförmedlare 5 Totalt 9 Västerbottens län (Skellefteå af, Robertsfors af, Vännäs af) Kontorschefer 3 Sektionschefer _ Arbetsförmedlare 7 Totalt 10

Frågeformulären delades ut till nya kursdeltagare på AMU—center och till kursdeltagare i reguljär utbildning. Frågeformulärsstudien omfattade AMU— centren i Tumba, Norrköping och Holmsund samt kursdeltagare i reguljär utbildning med AMU-bidrag från Stockholm, Norrköping och Skellefteå. Antalet kursdeltagare som deltog i undersökningen var totalt 275 och fördelade sig enligt följande:

AMU Tumba 46 personer Norrköping 72 personer Holmsund 68 personer

186 personer

Reguljär Stockholm 13 personer Norrköping 12 personer Skellefteå 64 personer

89 personer

Den första delen av följande redovisning innehåller resultat från intervju- undersökningen på arbetsförmedlingarna och den andra delen innehåller resultat från enkätstudien med kursdeltagare.

Sammanfattning av resultat från intervjuer med personal på arbetsförmedlingskontor

Antalet personer med arbetsförmedlande uppgifter varierade på förmedling- arna från 2 till 61. Arbetet var ofta uppdelat så att förmedlarna ansvarade för olika sökandegrupper eller yrkesområden. De vanligaste sökandegrupperna var kvinnor, ungdomar, arbetshandikappade. Antalet sökande per dag varierade stort.

Arbetsförmedlarnas bakgrund

Samtliga förmedlare, frånsett en, har genomgått AMS” utbildning för arbetsförmedlare. Utbildningsbakgrunden varierar mycket men vanligast är någon typ av yrkesutbildning. Fyra förmedlare har tidigare arbetat inom industrin men i övrigt är tidigare sysselsättning mycket skiftande. Anställ- ningstiden som förmedlare ligger i genomsnitt på 8,2 år och samtliga arbetar heltid.

Arbetet på arbetsförmedlingskontoren

Antalet sökande som förmedlarna träffade dagligen varierade men uppskat- tades till mellan 5 och 10. Den administrativa delen av arbetet tog mycket tid och förmedlarna uppgav svårigheter med att kunna följa upp sitt arbete. Resurser och hjälpmedel i arbetet upplevdes som otillräckliga och de arbetsmarknadspolitiska målen var svåra att uppnå. Vanmakt angavs vara det svåraste i förmedlararbetet.

Synpunkter på och kring arbetsmarknadsutbildning

AMU ansågs ej stärka svaga grupper på arbetsmarknaden men angavs vara det rätta för flertalet av dem som går där. Man framhöll t.ex. att personer med sociala arbetshandikapp ofta inte klarar av en AMU-kurs. Andra synpunkter var bl.a. att de svaga grupperna ändå inte får arbete efter utbildningen. De personer som rekryterats till AMU framhölls vara i avsaknad av tidigare yrkesutbildning och vara arbetsmarknadsprövande. Förmedlarna ansåg att det var de som behövde AMU som fick det, även om gruppen ombytessökande framhölls vara eftersatt. Svaga grupper ansågs ha svårt att klara en AMU-utbildning. AMU-elevernas önskemål när de kom till förmedlingen var i första hand arbete och förmågan att hävda sina önskemål hade stor betydelse. Numera är det ovanligt att AMU inom reguljär utbildning föreslås framkom det. Reglerna för beviljande av AMU har skärpts och till det var förmedlarna både negativt och positivt inställda. Beviljandet av AMU sker på ett konsekvent sått.

Grupper med speciella problem på arbetsmarknaden

Kvinnor: många som kommer till förmedlingen var f.d. hemarbetande utan gångbar utbildning. Svårigheter för kvinnorna att få arbete uppgavs vara få lediga platser, arbetsgivarens inställning, könsbundet yrkesval. I fråga om AMU fanns problem för kvinnorna p.g.a. dåligt självförtroende, barnpass- ning, könsbundet val av utbildningsyrke. AMU ansågs vara ett bra hjälpmedel för kvinnorna.

Ungdomar: problem på arbetsmarknaden framhölls bero på arbetsgivares negativa inställning och ålderskrav för vissa arbeten. Grundskola och någon typ av gymnasial utbildning var vanlig bakgrund bland ungdomarna.

Arbetshandikappade: socialt handikapp var vanligast och samtidigt svårast vid anställning och AMU-utbildning. Negativ inställning till arbetshandikap- pade från arbetsgivare och arbetskamrater uppgavs som problem. Långa väntetider till AMU, främjandelagen används ej, AMU bra som hjälpmedel var synpunkter som framkom kring arbetshandikappades situation.

Invandrare: vanligaste invandrargruppen kom från Finland. Språkpro- blem var en—svårighet samtidigt som tolkhjälpen ansågs tillräcklig. Bristande språkkunskaper var den vanligaste orsaken till deltagande i AMU. Svensk- kursen (SFI) menade förmedlarna borde ligga fristående utan krav på efterföljande yrkesutbildning. Även för invandrare utgjorde arbetsgivares negativa inställning svårigheter. AMU ansågs vara det rätta för invand- rare.

Sammanfattning av kursdeltagarenkåten

Kursdeltagarnas bakgrund

Andelen kvinnor bland kursdeltagarna var större än andelen män (59 % resp. 41 %). De flesta kursdeltagarna fanns inom åldersgruppen 25 — 34 år.

63 % av kursdeltagarna var gifta eller sammanboende och drygt hälften hade hemmavarande barn. 30 % var invandrare, den största gruppen från Finland, och 51 % av invandrarna hade flyttat till Sverige under åren 1977 — 79. Nästan hälften av kursdeltagarna hade 10 år eller längre skolutbildning. Till gymnasieskolan hade närmare hälften sökt tidigare. 23 % hade fullföljt en gymnasieutbildning och 14 % avbrutit. 32 % hade tidigare gått yrkeskurs vid skola, företag eller liknande och 16 % hade yrkesutbildning genom långvarigt arbete. Tidigare kurs inom AMU var det 27 % som hade och av dem hade flertalet gått en förberedande kurs.

Erfarenheter från arbetsförmedlingen

Drygt hälften av kursdeltagarna hade gjort 1 — 3 besök på arbetsförmedlingen innan kursen. 55 % hade önskemål om arbete och 45 % om utbildning. Vid förmedlingen erbjöds 26 % arbete och 71 % någon form av utbildning. I regel hade kursdeltagarna träffat en arbetsförmedlare på förmedlingen, men vanligt var även att de träffat en yrkesvägledare. I allmänhet var kursdelta- garna nöjda med besöken vid arbetsförmedlingarna. De flesta ansåg att de fått den hjälp de behövde och nästan alla var nöjda med att ha fått en AMU-utbildning beviljad. 43 % ansåg sig ha fått nya idéer vid arbetsför- medlingen angående arbete och utbildning. Tre fjärdedelar ansåg att de fått tillräckligt med tid på förmedlingen. Vidare ansåg majoriteten av kursdel- tagarna att de fått tillräcklig information om olika kurser och om den aktuella kursen. Hälften tyckte att de fått god information om kursens svårighetsgrad. Flertalet ansåg sig ha fått tillräckliga upplysningar om vad man gör i utbildningsyrket och om möjligheterna att erhålla arbete efter utbildningen. Mindre än hälften av kursdeltagarna ansåg dock att de fick tillräcklig information om graden av fysiska ansträngningar och om lön och anställ- ningsvillkor i utbildningsyrket. Informationen om de ekonomiska bidragen ansågs tillräcklig, till skillnad från informationen om andra utbildningsvägar än AMU. Vid en jämförelse mellan föreliggande undersökning och två tidigare undersökningar gjorda på Pedagogiskt centrum, framkommer det att informationen vid arbetsförmedlingarna förbättrats i flera avseenden.

Synpunkter på arbetsmarknadsutbildningen

56 % av kursdeltagarna hade tidigare erfarenheter från utbildningens yrkesområde. För 35 % var väntetiden till kursen en månad eller mindre, 40 % väntade 1 — 3 månader och 25 % väntade mer än 3 månader på kursstarten. Kvinnorna hade längre väntetid till kursen än männen. Intresse för yrkesområdet var den vanligaste orsaken till kursvalet. 88 % ansåg att de kunnat välja den kurs de ville gå på, samtidigt som 27 % hellre velat gå en annan kurs. Av de arbetshandikappade personerna angav 48 % att de hade rygg- och ledsjukdomar. Mer en hälften av kursdeltagarna (55 %) angav att de ej klarade sig ekonomiskt på AMU-bidraget. Framtidsplanerna för de allra flesta var att fullföja den utbildning de påbörjat.

Redovisning av resultat från enkätstudien bland kursdeltagare

Kursdeltagarnas bakgrund

Sammanlagt deltog 275 personer i enkätstudien. Av dessa återfanns 186 personer inom AMU—centerutbildning och 89 inom det reguljära utbildnings- väsendet.

I följande redovisning har vi särskiljt deltagare i AMU-centerutbildning och i reguljär utbildning, då vi funnit det lämpligt. Likaså har vi gjort en uppdelning av de s.k. svaga grupperna kvinnor, ungdomar, arbetshandikap- pade och invandrare. De personer som angav att de hade något hälsobesvär och som trodde att dessa besvär kunde var ett hinder i yrket som utbildningen leder till, har vi definierat som arbetshandikappade. Invandrare är de som angivit att de ej är födda i Sverige.

Antal personer inom de s.k. svaga grupperna: D Kvinnor 159 D Ungdomar 65 El Arbetshandikappade 40 Cl Invandrare 80 Könsfördelning

Andelen kvinnor bland kursdeltagarna var större än andelen män, 59 % resp. 41 %. Inom AMU-centerutbildningen var antalet kvinnor något större än inom det reguljära utbildningsväsendet.

Tabell ] Könsfördelning. Antal personer som besvarat frågan: 269 av 275

Kön Procentandel

Totalt Svensk Invan- Handi- Ung- AMU Reguljär

drare kappade domar utbildning Man 41 39 44 33 39 39 45 Kvinna 59 61 56 68 61 61 55 100 100 100 101 100 100 100

Inom gruppen handikappade var två tredjedelar kvinnor.

Ålder

Totalt sett fanns de flesta kursdeltagarna inom åldersgrupper 25 till 34 år. Kursdeltagare inom det reguljära utbildningsväsendet var något äldre än inom AMU-centerutbildningen.

Tabell 2. Åldersfördelning. Antal personer som besvarat frågan: 242 av 275

Åldersgrupper Procentandel Totalt Man Kvinna Svensk lnvan- Handi- Ung- AMU Reguljär drare kappade domar utbildning —19 år 2 2 l 3 3 6 3 20—24 år 25 26 24 25 24 23 94 28 20 25—34 år 37 50 28 30 51 29 40 31 3.5—44 år 24 12 32 28 14 23 17 35 45—54 är 12 12 13 14 8 20 11 13 55 år 1 1 1 1 3 1 1 101 101 100 99 100 101 100 100 100

Som framgår av tabell 2 fanns kvinnorna till största delen inom åldersgruppen 35 — 44 år. Gruppen handikappade har den största andelen personer över 44 år. Noteras kan också, att 6 % av ungdomarna, var under 20 år. Dessa ungdomar var kursdeltagare på AMU-center.

Nationalitet

Sammanlagt var det 80 personer, eller 30 % av undersökningsgruppen, som var invandrare, dvs. den andel som uppgivit att de inte var födda i Sverige. Av dem återfanns endast 6 personer, eller 7 %, inom det reguljära utbildningsväsendet. Den största invandrargruppen, en tredjedel av samtliga invandrare, kom från Finland. Flertalet av invandrarna hade flyttat till Sverige efter år 1977.

Tabell 3. Invandrare fördelade på utbildningsform. Antal personer som besvarat frågan: 271 av 275

Utbildningsform Procentandel

Invandrare Totalt AMU-center Reguljär utbildning Invandrare 30 40 7 Ej invandrare 70 60 93 100 100 100

Utbildningsbakgrund

Sammanlagd skolutbildning

Närmare hälften av kursdeltagarna hade 10 år eller längre skolutbildning. Endast 9 personer, 3 %, hade 6 år eller kortare skolutbildning.

98 Bilaga 6 sou 1983:22 Tabell 4. Sammanlagd längd för skolutbildning. Antal personer som besvarat frågan: 268 av 275 Sammanlagd skol— Procentandel utbildningstid Totalt Man Kvinna Svensk Invan— Handi- Ung— AMU Reguljär drare kappade domar utbildning 6 år 3 6 2 4 2 8 2 4 3 7 år 12 10 14 17 1 26 2 10 18 8 år 9 11 7 7 13 5 2 8 12 9 år 27 14 29 34 13 28 33 29 22 10 år 48 49 47 39 71 33 62 50 45 99 100 99 101 100 100 101 101 100

Några större skillnader vad gäller tiden för den sammanlagda skolutbild- ningen föreligger inte mellan män och kvinnor. Däremot kan konstateras, att grupperna invandrare och ungdomar har den största andelen personer med 10 år eller längre skolutbildning. Personer med handikapp har kortare skolutbildning än övriga. Kursdeltagare inom AMU-center har något längre skolutbildning än de inom den reguljära utbildningen.

Tabell 5. Gymnasieskola. Antal svarande

Gymnasieskola

Nej, har ej sökt Ja. sökt men ej kommit in Ja, påbörjat och fullföljt utbild- ningen Ja, påbörjat men avbrutit utbild— ningen Ja, kom in, men påbörjade ej ut- ningen

Procentandel Totalt Man Kvinna Svensk Invan— Handi- Ung- AMU Reguljär drare kappade domar utbildning 52 46 55 46 85 59 22 53 50 3 3 3 3 8 — — 3 3 23 32 19 27 8 15 40 21 20 14 15 11 15 — 19 24 13 16 8 3 11 10 — 7 13 1 1 3 Gymnasieskola

Närmare hälften av samtliga kursdeltagare hade tidigare sökt till gymnasie- skolan. 23 % fullföljde utbildningen och 14 % avbröt den. Det framgår av tabell nr 5 att gruppen invandrare har sökt gymnasieskola i minst utsträckning. Vidare har ungdomarna fullföljt gymnasieutbildningen i störst utsträckning.

Yrkesutbildning

Sammanlagt var det ungefär en tredjedel av kursdeltagarna. 32 %, som tidigare gått yrkeskurs eller yrkesutbildning vid skola, företag eller liknande.

| 1 l l

16 % ansåg sig ha yrkesutbildning genom långvarigt arbete. Drygt hälften, 52 % . angav att de varken hade yrkesutbildning genom skola (eller liknande) eller genom långvarigt arbete.

Tabell 6. Yrkesutbildning. Antal personer som besvarat frågan: 259 av 275

Yrkesutbildning Procentandel

Man Handi- AMU

kappade

Kvinna Svensk Invan— drare

Totalt Ung-

domar

Nej 52 44 58 50 58 53 69 56 Ja, genom arbete 16 13 17 16 14 18 7 13 Ja, genom yrkes- kurs 32 42 25 34 28 30 25 30

Kvinnorna har i mindre utsträckning än männen någon tidigare yrkesut- bildning genom yrkeskurs. Gruppen ungdomar är de som i minst utsträck- ning har någon yrkesutbildning, i synnerhet genom tidigare arbete. Kursdeltagare i reguljär utbildning har i något större utsträckning än övriga grupper deltagit i någon form av tidigare yrkesutbildning. Av de kursdelta- gare som angav att de hade tidigare yrkesutbildning, genom långvarigt arbete eller yrkesskola, hade en fjärdedel fått den i annat land än Sverige.

Tre fjärdedelar, 77 % av de kursdeltagare som hade yrkesutbildning, angav att de haft nytta av den i sitt arbete under de senaste tio åren. Att de inte haft nytta av yrkesutbildningen ansåg 15 %. De arbetshandikappade personerna hade i minst utsträckning haft nytta av sin tidigare yrkesutbild- ning. . Brist på arbetstillfällen på hemorten var den vanligaste orsaken till att kursdeltagare med yrkesutbildning inte kunnat använda den. Totalt 25 % angav detta som skäl. Att arbetet varit alltför krävande angav 12 % som ett hinder. Totalt var det 9 % av kursdeltagarna som uppgav att dålig kunskaper i svenska hindrat dem från att ha fått användning av sin yrkesutbildning.

Tidigare kurs inom AMU

Drygt en fjärdedel av kursdeltagarna, 27 %, har tidigare deltagiti någon kurs inom AMU, sammanlagt 74 personer.

Tabell 7. Tidigare kurs inom AMU. Antal personer som besvarat frågan: 271 av 275

Tidigare kurs Procentandel

Totalt Man

Handi- kappade

Kvinna Svensk Invan- AMU

drare

Ung- domar

Reguljär utbildning

43 21

Reguljär utbildning

Nej 73 76 71 74 68 60 80 74 J 3 27 24 29 26 32 40 20 26

100 100 100 100 100 100 100 100

71 29

Någon större skillnad mellan män och kvinnor föreligger inte, vad gäller deltagande i tidigare AMU-kurs. Däremot har invandrare deltagit i tidigare kursi större utsträckning än personer födda i Sverige, vilket kan bero på att invandrare deltagit i svenskundervisning inom AMU. Vidare har personer med handikapp deltagit i tidigare kurs i störst utsträckning och ungdomar i minst utsträckning. Av de 74 personer som angav att de tidigare deltagit i en AMU-kurs, hade flertalet gått en förberedande kurs.

Tabell 8. Typ av tidigare kurs inom AMU

Kurstyp Procentandel Förberedande kurs 59 Yrkeskurs 30 Övrig kurs 6 Ej specificerat kurs 5

Totalt 100

Sammanlagt var det således 30 %, eller 22 personer av de 74 som angivit tidigare AMU-kurs, som hade deltagit i någon yrkeskurs.

Sysselsättning före arbetsmarknadsutbildningen

S ysselsättningssituationen

Av den totala andelen kursdeltagare var 35 % förvärvsarbetande 6 månader före kursen. Bland de olika grupperna har ungdomar uppgivit förvärvsarbete i störst utsträckning (47 %). I övriga grupper varierade andelen förvärvsar— betande mellan 33 %, (handikappade) till 36 %, (invandrare).

En del av de personer som ingick i undersökningsgruppen hade gått i olika former av utbildningar tiden före kursen, totalt 10 %. Av dessa gick 3 % i AMU—utbildning. Invandrarna hade gått i AMU-utbildningi större utsträck- ning, 15 %, än övriga grupper, som varierade mellan 6 — 8 %. I övrigt hade 15 % skött hemmet, 11 % hade varit sjukskrivna, 6 % genomgick AMI, 16 % var arbetslösa samt 16 % av undersökningsgruppen hade gjort annat.

Av de kursdeltagare som förvärvsarbetat, hade 35 % arbetat mer än tio år. Handikappade personer hade den längsta perioden förvärvsarbete. Av dem hade 42 % arbetat mer än 10 år. Bland ungdomarna hade man, av naturliga skäl arbetat kortare tid. De flesta, 31 %, hade arbetat 3 år.

Frekvensen arbetsbyten kan bl.a. utläsas av hur många olika arbetsgivare en person haft under de senaste 10 åren. Drygt en fjärdedel, 26 % av kursdeltagarna hade haft samma arbetsgivare. Kvinnor har bytt arbetsgivare i mindre utsträckning än män. Av kvinnorna hade 30 % haft samma arbetsgivare de senaste tio åren, men endast 21 % av männen. Drygt en sjättedel, 15 %, av männen hade bytt arbetsgivare sju eller fler gånger under de senaste tio åren.

Arbetslöshet

Drygt en tredjedel av undersökningsgruppen, 37 %, har över huvud taget inte varit arbetslös under de senaste 10 åren. Bland ungdomar har arbetslösheten varit större. Endast 23 % har inte varit arbetslösa. Ungdo— marna har i allmänhet haft en (37 %) eller två (22 %) arbetslöshetsperioder. De som haft minst arbetslöshetsperioder är invandrare. 43 % har inte varit arbetslösa de senaste 10 åren och 37 % endast en gång. Personer i reguljär utbildning med utbildningsbidrag har varit arbetslösa i mindre utsträckning, 30 %, än personer som utbildar sig på AMU-center, 40 %.

Av de personer som uppgivit arbetslöshet har totalt en fjärdedel, (25 %), varit arbetslösa tolv månader eller mer under den senaste tioårsperioden. Handikappade har varit arbetslösa längst tid, 32 % har varit arbetslösa 12 månader eller mer. Sex månader före kursen var 16 % av hela undersök- ningsgruppen arbetslös. Männen var de som i störst utsträckning var arbetslösa före kursen, 21 % jämfört med övriga som varierade mellan 8 % (handikappade) till 17 % (invandrare).

Erfarenheter från arbetsförmedlingen

Alla personer som går i AMU eller i reguljär utbildning med utbildningsbi- drag har först gjort besök på arbetsförmedlingen. Detta kapitel kommer att belysa hur de personer som ingår i undersökningsgruppen har upplevt arbetsförmedlingens service.

Antal besök på arbetsförmedlingen och syftet med dem

Mer än hälften av kunderna på arbetsförmedlingen (56 %) gör mellan ett till tre besök. Fyra till sex besök gör 24 %. Av männen gör 17 % så mycket som sex till tio besök och av ungdomarna gör 20 % motsvarande antal besök på arbetsförmedlingen. Av hela gruppen var det 55 % som kom till arbetsför- medlingen för att de ville ha ett arbete och 45 % ville ha utbildning. De grupper som i störst utsträckning var intresserade av arbete var handikap- pade, (65 %), och ungdomar (64 %). De mest utbildningsintresserade grupperna var invandrare (47 %) samt personeri reguljär utbildning (48 %). Av de sökande på arbetsförmedlingen var det 26 % som erbjöds arbete i någon form och 71 % erbjöds olika utbildningsvägar. Det vanligaste utbildningserbjudandet var arbetsmarknadsutbildning vid AMU-center (48 %).

Utredning eller prövning i samband med arbetsmarknadsutbildningen

Arbetsförmedlingen kan ge olika former av service till sina kunder. Det vanligaste är att den sökande samtalar med en arbetsförmedlare. Av undersökningsgruppen hade 74 % haft samtal med arbetsförmedlare. Därnäst kom samtal med yrkesvägledare, (21 %), rådgivning på AMI (13 %) samt psykologiskt anlagstest (13 %) och läkarundersökning (13 %). Av invandrarna hade 28 % genomgått svensktest. På vissa arbetsförmedlingar

har man prövat med yrkesvägledning i grupp. Endast 1 % av undersöknings— gruppen hade erfarenhet av sådan gruppvägledning.

Kursdeltagarnas attityder till besöken på arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingens kunder vari allmänhet nöjda med sina besök. Av hela undersökningsgruppen var det 43 %, som ansåg att de fick nya idéer när det gällde arbets- och utbildningsmöjligheter. Mest positiva var personer som gick i reguljär utbildning (49 %). Totalt 76 % av undersökningsgruppen ansåg att de fått tillräckligt med tid på arbetsförmedlingen och 71 % ansåg att arbetsförmedlarna tagit reda på tillräckligt mycket om deras bakgrund för att kunna hjälpa dem att välja arbete eller utbildning. De personer som ingick i undersökningsgruppen var också relativt nöjda med sina möjligheter att diskutera olika alternativ till arbete med arbetsförmedlaren eller yrkesväg- ledaren. Totalt ansåg 68 % att de fått tillräckliga möjligheter att diskutera framtida arbete. Personer i reguljär utbildning med utbildningsbidrag var mer nöjda, 71 %, än AMU-center gruppen.

Arbetsförmedlingens kunder var alltså i stort sett positiva till den hjälp de fick på arbetsförmedlingen, totalt 77 % ansåg att de fått den hjälp de behövde och nästan alla, (98 %), var nöjda med att ha fått någon form av arbetsmarknadsutbildning beviljad.

Information på arbetsförmedlingen

Majoriteten av kursdeltagarna, 61 %, ansåg att de vid arbetsförmedlingen fick tillräckliga upplysningar om olika kurser och kurstyper. En fjärdedel. 25 %, ansåg sig ej ha fått tillräcklig upplysning om detta. Ungdomarna var de enda av de svaga grupperna där mindre än hälften ansåg sig ha fått tillräckliga upplysningar om olika kurser och kurstyper.

74 % av kursdeltagarna ansåg att de fick tillräcklig information om hur lång väntetiden var till kursen och 12 % ansåg sig ej ha fått tillräcklig information. De handikappade personerna var mest nöjda med denna information och ungdomarna minst nöjda.

Vad gäller informationen om kursens uppläggning, var det 63 % som ansåg att de fick tillräcklig information. En relativt stor del, 29 %, ansåg dock att informationen varit otillräcklig. Kursdeltagare inom det reguljära utbildningsväsendet var mer nöjda med informationen om kursens upplägg- ning än de inom AMU-center. Ungdomar och handikappade var minst nöjda med denna information.

Hälften av kursdeltagarna, 50 %, tyckte att upplysningarna om kursens svårighetsgrad varit tillräcklig. En dryg tredjedel, 37 %, var inte nöjda med dessa upplysningar. De handikappade personerna var de som till största delen, 55 %, ej ansåg sig fått tillräckliga upplysningar om kursens svårighetsgrad. Även ungdomar var till relativt stor del missnöjda med dessa upplysningar.

Den största delen av kursdeltagarna, 62 %, ansåg sig ha fått tillräckliga upplysningar om vad man göri det yrke de utbildades till. En femtedel, 21 %, tyckte de fått otillräcklig information om detta. Personer med handikapp ansåg i mindre utsträckning att de fått tillräckliga upplysningar i denna fråga än övriga grupper.

I vilken grad utbildningsyrket är fysiskt ansträngande, var det mindre än hälften, 48 %, som ansåg sig ha fått tillräckliga upplysningar om. En dryg fjärdedel, 27 %, tyckte att de inte fått tillräcklig information om detta. Inom AMU-center var kursdeltagarna mindre nöjda med informationen om graden av fysiska ansträngningar i utbildningsyrket än inom den reguljära utbildningen.

Endast 34 % av kursdeltagarna ansåg att de fått tillräcklig information om lön och anställningsvillkor i utbildningsyrket. Närmare hälften, 47 %, tyckte denna information var otillräcklig. Befordringsmöjligheterna inom utbild- ningsyrket var det endast en fjärdedel, 25 %, som ansåg sig ha fått tillräcklig information om.

Flertalet av kursdeltagarna. 59 %, var nöjda med informationen om möjligheterna att erhålla arbete i utbildningsyrket efter utbildningens slut. En femtedel, 21 %, var ej nöjda med denna information. Inom det reguljära utbildningsväsendet var man något mer tillfredsställd med information om möjligheterna till arbete än inom AMU-center.

Information om de ekonomiska bidragen under utbildningstiden ansåg det stora flertalet, 87 %, var tillräcklig. Endast 9 % tyckte den var otillräcklig. Däremot var det bara 40 % som ansåg sig ha fått tillräckligt med information om andra utbildningsvägar än AMU. En lika stor del av kursdeltagarna ansåg informationen otillräcklig. Framförallt var det kursdeltagare inom AMU— center som var missnöjda.

En jämförelse mellan föreliggande undersökning och tidigare undersökning

Vid en jämförelse mellan föreliggande undersökning och två tidigare undersökningar gjorda på Pedagogiskt centrum (Kursdeltagarstudie 1973, Gustavsson m.fl., 1974), framkommer det att man i föreliggande undersök- ning är mer nöjd med följande information innan kursen:

kursens uppläggning D olika kurser och kurstyper

kursens svårighetsgrad vad man gör i utbildningsyrket C fysisk ansträngning i utbildningsyrket IJ lön och anställningsvillkor i utbildningsyrket

möjligheterna att erhålla arbete efter utbildningens slut

Synpunkter på arbetsmarknadsutbildningen

Tidigare erfarenhet av utbildningsyrket

Något fler än hälften av kursdeltagarna, 56 %, ansåg att de hade någon tidigare erfarenhet av det yrkesområde de utbildades inom. 29 % ansåg sig ej ha någon sådan erfarenhet. Ungdomarna har mindre erfarenhet från yrkesområdet än övriga grupper. Inom det reguljära utbildningsväsendet hade kursdeltagarna mer erfarenhet från yrkesområdet än inom AMU- center. Av de kursdeltagare som uppgav att de hade någon tidigare erfarenhet från utbildningsyrkets område, hade 25 % mindre än ett års erfarenhet. Mer än tio års erfarenhet var det 14 % som hade.

Sammanlagt var det 35 % av kursdeltagarna som fick börja arbetsmarknads- utbildningen inom en månad från det att ansökan hade inlämnats. En något större grupp, 40 %, fick vänta mer än en månad och upp till tre månader. Mer än tre månader var det 25 % av deltagarna som fått vänta på kursstarten. Anmärkningsvärt är att kvinnorna fick vänta längre än männen på sin utbildning. Inom en månad hade 48 % av männen börjat sin kurs, men endast 27 % av kvinnorna. Kvinnorna fick även i större utsträckning än männen vänta 3 månader eller längre på sin kurs.

Kursval

Den vanligaste orsaken som angavs till att deltagarna just valt den kurs de gick, var intresse för yrkesområdet. Andra vanliga orsaker var att de trodde att de skulle trivas med yrket, att de tidigare arbetat inom samma yrkesområde, att de sedan kunde fortsätta till annan utbildning. Personer med handikapp angav i klart större utsträckning än andra att de ej valt kursen själva, utan arbetsförmedlare eller motsvarande hade valt kursen. Totalt sett ansåg 82 % av kursdeltagarna att de kunnat välja den kurs de i första hand ville gå på och 18 % ansåg att de inte kunnat välja kurs. Ungefär en fjärdedel av deltagarna, 27 %, skulle hellre ha velat gå en annan kurs inom AMU. Grupperna handikappade och ungdomar ville i något större utsträckning än övriga gå någon annan kurs. Det vanligaste hälsobesväret som påverkat deltagares val av kurs var rygg- och ledsjukdomar. Sammanlagt 19 % uppgav detta.

Den ekonomiska situationen

Mer än hälften av kursdeltagarna (55 %) angav att AMU—bidraget inte var tillräckligt för att klara sig ekonomiskt. De flesta som ej klarade sig ekonomiskt fick hjälp av sin make/maka. 13 personer av dem som angav att de inte klarade sig på AMU-bidraget, uppgav att de pga. ekonomin kanske måste avbryta studierna. Männen angav i större utsträckning än kvinnorna att de inte klarade sig ekonomiskt. Ungdomarna var den enda grupp där majoriteten (52 %), angav att de klarade sig på AMU-bidraget.

Framtidsplaner

De allra flesta kursdeltagarna uppgav att de hade som närmast framtidspla- ner att fullfölja den utbildning de påbörjat. Möjligheterna att få arbete efter utbildningens slut bedömde drygt hälften, 54 %, som goda. 28 % bedömde möjligheterna som varken goda eller dåliga och 18 % som dåliga. Männen var något mer optimistiska än kvinnorna i bedömningen av möjligheterna till arbete. Gruppen handikappade hade den minsta tilltron till arbetsmöjlighe— terna efter utbildningens slut.

Som avslutning i enkätformuläret fick kursdeltagarna ta ställning till vad de helst skulle vilja göra efter kursens slut, om de kunde bortse från ekonomiska förhållanden, familjeförhållanden m.m. Det vanligaste svaret på frågan var att de ville arbeta inom det yrke de utbildades till. Två andra vanliga svar var ”vidareutbildning inom utbildningsyrket" och ”fortsätta med annan utbildning”.

Bilaga 7 Deltagares bakgrund, åsikter om kurserna och sysselsättning efter bristyrkesutbildning En register- och enkätstude bland 550 deltagare

hösten 1980

Björn Lagerdahl och Leif Nilsson

Sammanfattning

Bakgrund

Arbetsmarknadsutbildningen (AMU) avser bl a att underlätta för arbetslösa och handikappade att erhålla arbete samt att öka tillgången på yrkesutbildad arbetskraft inom sektorer där brist råder — s k bristyrkesutbildning.

Med bristyrkesutbildning anges i ”Utbildning för arbete” (SOU 1974:79) två huvudmålsättningar, nämligen: en tillväxtpolitisk målsättning, bristyr- kesutbildningen skall motverka de samhällsekonomiskt negativa verkning- arna av bristande arbetskraftsutbud i viktiga yrkesområden; en fördelnings- politisk målsättning, utbildningen avses bereda främst grupper med svag ställning på arbetsmarknaden möjlighet att skaffa sig yrkesutbildning inom expansiva yrkesområden.

Bristyrkesbegreppet, såsom det tidigare definierades har dock urholkats alltmer. Många av de yrkesutbildningar som omfattades av bristyrkesutbild- ningen ledde inte till yrken där brist på utbildad arbetskraft förelåg. För att begränsa antalet deltagare såväl som antalet yrkeslinjer inom bristyrkesut- bildningen, har efter hand skärpningar i reglerna tillkommit, dels från oktober 1979 då vissa begränsningar i rätten till utbildning infördes, dels från januari 1981 då antalet utbildningslinjer skars ner och den tidigare regeln om att all bristyrkesutbildning skulle vara riksgiltig ändrades. Bristyrkesutbild- ningen är undantagen från den annars generella regeln inom AMU att deltagarna skall vara, eller löpa risk att bli arbetslösa.

Undersökningens syfte och uppläggning

Studiens syfte är att belysa deltagarnas bakgrund, deras tidigare sysselsätt- ningsförhållanden, anledningarna till att man började utbildningen samt attityderna till denna. Dessutom redovisas deltagarnas sysselsättning efter utbildningen och en studie av relationen mellan arbete före utbildningen — utbildningen — arbete efter utbildningen.

Undersökningen omfattar dels registeruppgifter från arbetsmarknadssty- relsens register över deltagare i AMU. dels en enkät som sändes ut till de 808 kursdeltagare som ursprungligen ingick i undersökningsgruppen.

Kursdeltagarnas bakgrund

Av de 552 personer som deltog i undersökningen var 80 % män. Deltagarnas medelålder var omkring 29 år. Andelen invandrare var ca 15 %, varav flertalet var finländare. Andelen gifta eller sammanboende var 58 % och knappt hälften, 46 % hade barn. 39 % av deltagarna hade endast folksko— leutbildning och 46 % grundskola, medan andelen med gymnasieutbildning var 14 %. Andelen lågutbildade deltagare i denna undersökning är högre än inom AMU som helhet. En dryg tredjedel, 35 %, hade yrkesutbildning vid yrkesskola etc, 22 % hade yrkesutbildning genom långvarigt arbete.

Kursdeltagarnas arbetsförhållanden innan utbildningen

Nästan alla, 98 %. av deltagarna uppgav att de hade ett arbete då de påbörjade utbildningen. Endast 1 % av dem hade varit arbetslösa mer än 6 månader under lZ-månadersperioden innan utbildningen. medan 5 % varit arbetslösa högst 6 månader.

Av dem som hade arbete innan utbildningen hade 69 % arbetat inom tillverkningsindustrin, maskinskötsel m ut, medan 15 % arbetat inom vårdområdet, och 6 % inom servicesektorn. 67 % hade arbetat inom den privata sektorn, medan 20 % arbetat inom den offentliga sektorn och 13 % inom statsägda, kooperativa företag etc. 19 % av deltagarna riskerade permittering eller uppsägning från sina tidigare arbeten. 63 % ansåg att de tidigare arbetat i ett låglöneyrke. En fjärdedel, (25 %), av deltagarna uppgav att de hade löneutfyllnad från arbetsgivaren under utbildningstiden och tre fjärdedelar (75 %) hade tjänstledigt för studier.

Deltagarnas åsikter om utbildningen

Flertalet deltagare, 83 %, ansåg att utbildningen motsvarat deras förvänt- ningar och 89 % ansåg sig ha haft personlig nytta av den. 79 % ansåg att utbildningen förbättrat möjligheterna att få arbete och 78 % ansåg att den givit en grund för framtida yrkesbyten. De vanligaste anledningarna till att börja utbildningen var att man ville ha ett bättre/mer kvalificerat arbete (43 %) och att man ville stärka sin ställning på arbetsmarknaden (43 %). Det utbyte man främst ansåg sig ha haft av utbildningen var personlig stimulans (40 %) samt att man klarar sitt arbete bättre (27 %). 14 % uppgav att de avbrutit sin utbildning. Den vanligaste avbrottsorsaken var att man erhållit arbete.

Huvudsaklig sysselsättning vid uppföljningstillfället

Vid uppföljningstillfället hade totalt 81 % av kursdeltagarna arbete. En jämförelse mellan andelen arbetande inom olika yrkesområden före resp efter utbildningen visar att andelen anställda inom verkstad — byggnadsme- tallområdet ökade med 4 %, transport- och kommunikationsarbete samt vårdarbete med vardera 3 %-enheter och lantbruks- och skogsarbete med 2 %-enheter, medan tillverkningsarbete (utom verkstadsarbete) minskat med 9 %-enheter och maskinskötsel m m, driftövervakning minskat med 2 %-enheter. Andelen anställda inom den privata sektorn minskade till

62 %, medan andelen offentliganställda ökade till 25 %. 72 % hade efter utbildningen åter börjat i samma bransch, 66 % i samma företag och 61 % i samma yrke som tidigare. 17 % riskerade permittering eller uppsägning från arbetet. 92 % arbetade på heltid, 71 % arbetade på dagtid och 78 % hade fast lön, 77 % trivdes bra och 52 % kände personlig tillfredsställelse i arbetet. Jämfört med arbetet innan utbildningen ansåg 39 % att det nuvarande arbetet var mer självständigt och intressant, 40 % angav att förtjänsten var bättre och 41 % ansåg att arbetet som helhet nu var bättre.

50 % uppgav att de arbetade i utbildningsyrket och 22 % i närliggande yrke. Ser man till de olika kurserna fann man högsta andelarna som arbetar i utbildningsyrket bland dem som utbildat sig till skötare inom psykiatrisk värd (85 %), sjukvårdsbiträden/vårdbiträden (63 %) samt inom grafiskt arbete (67 %). Dock var andelarna som arbetade inom utbildningsyrket innan utbildningen nästan lika stora (80 %, 53 % resp 43 %). Största andelen nyrekryterade till utbildningsyrket återfanns bland dem som genomgått buss/lastbilsförarutbildning, (från 5 % till 36 %).

Vid uppföljningstillfället befann sig 12 % av deltagarna i utbildning, 11 % inom AMU och 1 % vid andra utbildningsområden. Männen och de yngre deltagarna var överrepresenterade i denna grupp. Huvuddelen. 78 %, utbildade sig inom tillverkningsområdet.

Andelen arbetslösa var vid uppföljningstillfället 6 %. I denna grupp var invandrarna överrepresenterade. Denna grupp hade också kortare allmän utbildning än övriga och saknade i större utsträckning tidigare yrkesutbild- ning. 78 % av de arbetslösa hade utbildat sig inom tillverkningsarbete, maskinskötsel m m. Den vanligaste orsaken till arbetslöshet angavs vara att lämpliga arbetstillfällen saknades, (39 %). Samtliga arbetslösa var intresse- rade av att gå ut på arbetsmarknaden.

Bakgrund och syfte

A rbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildningen (AMU) i Sverige är en sysselsättningspolitiskt motiverad yrkesutbildning för vuxna. Verksamheten har två huvudsyften: att underlätta för arbetslösa och handikappade att gå över till nya arbetsuppgifter, samt att öka tillgången på yrkesutbildad arbetskraft inom sektorer där brist föreligger.

Arbetsmarknadsutbildning sker i särskilt anordnade kurser vid Skolöversty- relsens kurscenter (AMU-center). genom företagsutbildning, i kurser inom det reguljära utbildningsväsendet samt i kurser anordnade av studieförbund m fl.

Arbetsmarknadsutbildningen expanderade kraftigt från början av 1960- talet fram till senare hälften av 1970-talet, för att därefter minska. Medan antalet personer som började någon form av arbetsmarknadsutbildning 1963 var drygt 22 000, var motsvarande antal närmare 233 000 år 1977, varav ca 69 000 i av Skolöverstyrelsen särskilt anordnade kurser och 123 000 i

företagsutbildning. År 1980 hade antalet personer som började AMU minskat till ca 66 500, varav drygt 44 000 började utbildning inom Skolöver- styrelsens AMU-kurser och ca 4 600 i företagsutbildning. Att företagsutbild- ningen minskat så kraftigt beror på att antalet personer som börjat ”utbildning vid risk för permittering” minskat från drygt 120 000 år 1977 till 1 638 år 1980.

Bristyrkesutbildningen

Under budgetåret 1965/66 påbörjades viss försöksverksamhet med yrkesut- bildning av kursdeltagare vid AMU-center, inom yrkesområden som besvärades av arbetskraftsbrist, som inte kunde lösas genom exempelvis geografisk rörlighet. Med bristyrkesutbildning avsågs sådana yrkesutbild- ningar inom vilka det förelåg en generell brist inom hela landet. Bristyrkes- utbildningen är undantagen från det krav på arbetslöshet eller risk för arbetslöshet som annars gäller för arbetsmarknadsutbildningen. I ”Utbild- ning för arbete," (SOU 1974:79) anges två huvudmålsättningar för bristyr- kesutbildningen, nämligen:

1. Tillväxtpolitiska målsättningar. Bristyrkesutbildningens huvudsyfte är att ”genom insatser på strategiska områden begränsa de samhällsekonomiskt negativa verkningarna av brist på arbetskraft.”

2. Fördelningspolitiska målsättningar. Genom bristyrkesutbildning avses att förbättra ”sysselsättnings- och inkomstsituationen för människor med bristfällig förankring på arbetsmarknaden och med låga inkomster.”

Bristyrkesutbildningen kom — liksom AMU i övrigt — att expandera kraftigt vad gällde deltagarantal fram till slutet av 1970-talet. Budgetåret 1977/78 påbörjade närmare 7 500 personer bristyrkesutbildning. Därefter har denna. liksom arbetsmarknadsutbildningen i övrigt haft ett minskat antal deltagare, se fig nr 1.

Även antalet utbildningslinjer som fick anordnas som bristyrkesutbildning ökade med tiden. I juni 1980 var antalet yrkeslinjer som omfattades av bristyrkesutbildningen 137 st inom ett 20-tal olika yrkesområden, vilket framgår av sammanställningen i det följande.

Bristyrkesbegreppet, så som det tidigare definierades. kom emellertid att urholkas alltmer. Flera av de kurser som bristyrkesutbildningen omfattade ledde inte till yrken med brist på utbildad arbetskraft, och omfattningen av bristyrkesutbildningen bedömdes efterhand som alltför omfattande, både vad gällde antalet kurser och antalet kursdeltagare. För att begränsa omfattningen av bristyrkesutbildningen genomfördes därför ett antal skärp— ningar av reglerna enligt följande:

a) Fr o m oktober 1979 angavs som huvudregel, att den som arbetar inom ett område inom vilket bristyrkesutbildning anordnas och som är yrkesutbil- dad eller har motsvarande kunskaper, inte skall beviljas bristyrkesutbild- ning. Dessutom skall den som tidigare genomgått bristyrkesutbildning inte få beviljas ny bristyrkesutbildning till annat yrkesområde förrän minst 4 år förflutit sedan den tidigare utbildningen avslutats.

Antal

7 500 6 500

5 500 4 500 3 500

2 500

1 500 500 I

71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 80/81

b) Fr 0 m 1 januari 1981 har det totala antalet yrkeslinjer inom bristyrkes- utbildningen minskats. Dessutom ändrades de tidigare reglerna om att all bristyrkesutbildning skulle vara riksomfattande. Bristyrkesutbildning kan numera anordnas regionalt inom vissa yrkesområden, om brist på utbildad arbetskraft föreligger. Beslut om vilka utbildningslinjer, som skall anordnas som regional bristyrkesutbildning fattas av länsarbets- nämnderna. Fr o m januari 1981 finns 40 yrkeslinjer för riksgiltig bristyrkesutbildning och 43 regionala yrkeslinjer.

Ett sätt som bristyrkesutbildningen kommit att utnyttjas på, är som en form av företagsutbildning. Vid lågkonjunkturen 1975 — 1977 genomgick många anställda, som arbetade i företag med sysselsättningssvårigheter bristyrkes- utbildning. Liksom i den tidigare genomförda undersökningen (Lagerdahl, 19781 visar det sig även i föreliggande undersökning att en stor del av deltagarna har löneutfyllnad och/eller tjänstledigt från sina arbetsgivare under utbildningstiden, och att deltagarna i stor utsträckning gått tillbaka till sina tidigare arbetsplatser. Det gäller inte enbart i företag med sysselsätt- ningsvårigheter utan förekommer inom ett flertal olika branscher, bl a inom vårdområdet.

Figur nr 1. Antalet per— soner som påbörjat brist- yrkesutbildning budget- åren 1971/72 — 1980/8].

' Efter genomgången bristyrkesutbildning. Rapport Y:164 från sek- tionen för yrkesutbild— ning, Pedagogiskt cen— trum, Stockholm

Undersökningens syfte

Huvudsyftet med föreliggande studie är att belysa konsekvenserna, för de deltagare som genomgår en bristyrkesutbildning, vad gäller exempelvis sysselsättning, yrkesinriktning, arbetsförhållanden o dyl. Vidare avses att sei vad mån utbildningen tillför arbetsmarknaden yrkesutbildad arbetskraft inom yrken där brist råder. Ett särskilt kapitel ägnas dessutom åt deltagarnas attityder till utbildningen. Undersökningen äri mycket en uppdatering av en vid sektionen för yrkesutbildning tidigare företagen kursdeltagarstudie inom bristyrkesutbildningen (Lagerdahl, 1978). Sedan ovanstående studie genom- fördes har de tidigare nämnda inskränkningarna i rätten till bristyrkesutbild- ning genomförts (oktober 1979). Denna undersökning omfattar kursdelta- gare som slutade sin utbildning under andra halvåret 1980, varför effekterna av minskningen av antalet yrkeslinjer inom bristyrkesutbildning och regionaliseringen ej kan studeras i denna undersökning.

Undersökningen omfattar en vidgad beskrivning av sambandet mellan arbete och utbildning jämfört med tidigare undersökning, dessutom redovi- sas andelen anställda inom olika sektorer av samhället före resp efter utbildningen. Några frågor om kursdeltagarnas motiv att börja utbildningen och utbytet av denna har också medtagits.

Undersökningens uppläggning och genomförande

Denna undersökning berör sådan utbildning som bedrivs vid Skolöversty- relsens AMU-center. Underlag till undersökningen har varit de personer som påbörjade bristyrkesutbildning efter 31 oktober 1979 och som slutade utbildningen andra halvåret 1980. Uppgifterna om dessa har hämtats från Arbetsmarknadsstyrelsens utbildningsregister, där varje deltagare redovisas med gruppering efter kursens yrkesinriktning. Från registret har också hämtats uppgifter om deltagarnas ålder, allmänteoretisk utbildning, syssel- sättningsstatus före kurs, medborgarskap, arbetshandikapp, kurslän, datum för kursstart resp kursslut samt tidigare arbete.

Från underlaget. som omfattade totalt 3 232 personer gjordes sedan ett slumpmässigt, 25 %—igt urval. som omfattade 808 personer. De kurser som finns representerade varierar från 1 veckas längd (exempelvis truckförar— kompetens), upp till 64 veckor (verktygstillverkning).

Av de 3 232 personer som utgjorde urvalsunderlaget var 79,4 % män och 20,6 % kvinnor. Åldersfördelningen framgår av tabell nr 1.

Uppföljningsenkät

Efter diskussioner med bl a representanter för KAFU. färdigställdes och utsändes ett frågeformulär till kursdeltagarna i undersökningsgruppen med följande huvudområden: kursdeltagarnas bakgrund och tidigare arbete. attityder till utbildningen, nuvarande sysselsättning och attityder till nuva- rande arbete (i förekommande fall) samt några frågor om framtidsplaner etc. Dessutom fanns jämförelser mellan nuvarande och tidigare arbete samt (i förekommande fall) orsaker till att man ej hade arbete.

Enkäten sändes ut i slutet av april 1981 och till dem som ej svarat utsändes

Tabelll Åldersfördelning, samtliga bristyrkesutbildade i urvalsunderlaget. Fördel- ning efter kön

Ålder Procentandelar

Män Kvinnor Samtliga (Antal = 2 566) (Antal = 666) (Antal = 3 232)

- l 9 1 1 1 20—24 35 28 34 25—34 43 36 42 35—44 15 21 16 45— 6 14 8

Totalt 100 100 101

tre påminnelser. Insamlingsarbetet avslutades i juni. Då kursdeltagarna avsågs ha avslutat sin utbildning någon gång under andra halvåret 1980 kunde mellan 4 månader och ett år ha förflutit från den tidpunkt då kursdeltagarna avslutat utbildningen till dess att de besvarade enkäten.

Bortfall

I en uppföljningsundersökning av detta slag får man alltid räkna med ett visst bortfall. Arbetsmarknadsstyrelsens register, som ursprungligen inte avser att ligga som grund för bearbetningar av detta slag, har i sig inbyggt vissa felkällor. Bland dessa kan nämnas att man registrerar deltagare som sedan aldrig börjar i utbildningen. Några deltagare vägrar alltid att medverka medan det för andra är svårt, för att inte säga omöjligt. att få fram en aktuell adress. Några hade också flyttat utomlands efter avslutad utbildning.

Av de totalt 808 personer som från början utgjorde undersökningsgruppen utgick 48 personer ur denna:

42 personer utgick av registertekniska skäl, de hade exempelvis aldrig påbörjat utbildningen, men ändå registrerats. eller också stämde inte de i registret angivna tidpunkterna för kursstart eller kursslut med de verkli- ga.

5 personer hade efter avslutad utbildning flyttat utomlands. 1 person hade avlidit.

En beskrivning av bortfallet

Då ett flertal bakgrundsfaktorer samt uppgifter om kursinriktning för bortfallsgruppen finns tillgängliga i de registeruppgifter över kursdeltagarna vi fått från AMS. går det att göra en tämligen utförlig beskrivning av dessa. Bl. a. kan nämnas att:

85 % var män

åldern varierade mellan 18 och 59 år och att medelåldern var ca 29,5 år

_ 19 % var utländska medborgare

85 % hade högst grundskoleutbildning

Tabell 2 En jämförelse mellan kursdeltagare som besvarade enkäten och kursdeltagare som inte deltog

Faktor Procentandelar

Svarande Bortfall (Antal = 552) (Antal = 208)

Kön: Man 80 85 Kvinna 20 15 Ålder:

—24 år 35 35 25—29 år 26 28 30—39 år 24 28 40— år 15 10

Medborgarskap: Svenskt 85 81 Finländskt 9 10 Övriga 6 9 Tidigare utbildning: Folkskola 39 40 Grundskola 46 45 Gymnasieskola 13 13 Universitet/Högskola 1 2 Tidigare yrkesområde: Vårdarbete m. m. (NYK 0) 15 14 Kontorstekniskt arbete (NYK 2) 1 1 Kommersiellt arbete (NYK 3) Lantbruk, skogsbruk m. m. samt gruv- och stenbrytning (NYK 4—5) 3 6 Transport o. kommunikation (NYK 6) 4 6 Tillverkningsarbete, maskinskötsel

m. m. (NYK 7—8) 69 64 Servicearbete (NYK 9) 6 7 Kursens yrkesinriktning:

Vårdarbete m. m. (NYK 0) 16 12 Kontorstekniskt o. kommersiellt arbete (NYK 2—3) 1 0,5 Lantbruk, skogsbruk m. m. samt gruv- o. stenbrytning (NYK 4—5) 2 Transport o. kommunikation (NYK 6) 9 11

Tillverkningsarbete, maskinskötsel

m. m. (NYK 7—8) 63 59 därav:

— verkstads- o. byggnadsmetallarbete

(NYK 75) 41 45 — övrigt tillverkningsarbete (NYK 70—74, 76—85) 11 10

— maskinskötsel m. m. (NYK 86—89) 11 4

Servicearbete (NYK 9) 2 2 Förberedande kurser 6 11 Okänd kursinriktning 2 0,5

D 64 % hade tidigare arbetat inom tillverkningsindustri, maskinskötsel rn m (Nyk 7-8) D 45 % hade utbildat sig inom verkstadsmekaniskt — byggnadsmetallområ— det.

En jämförelse mellan svarande och bortfallet

Som framgår av följande tabell föreligger en tämligen likartad fördelning mellan de svarande och bortfallet vad beträffar flertalet bakgrundsfaktorer och kursinriktning. Det kan dock noteras att bortfallet består av en något större andel män. Likaså är andelen utländska medborgare något större i bortfallet. Vad gäller kursinriktning är andelen med verkstadsmekanisk utbildning större i bortfallet.

Kursdeltagarnas bakgrund

Deltagarnas bakgrund och förutsättningar för utbildningen redovisas i följande kapitel. Syftet är här närmast att försöka beskriva deltagarna samt i någon män att jämföra olika bakgrundsvariabler hos deltagarna i bristyrkes- utbildning med deltagare i allmänhet inom AMU.

De faktorer som närmare behandlas är kön, ålder, födelseland, civilstånd, försörjningsplikt mot hemmavarande barn, arbetshandikapp, kurslän samt tidigare utbildning.

Kön

Av de personer som genomgick arbetsmarknadsutbildning budgetåret 1979/80 var 49 % män och 51 % kvinnor. Fördelningen varierade mellan olika kursanordnare, vid SÖ:s AMU-kurser var den 56 % män resp 44 % kvinnor. _

Tidigare undersökningar har konstaterat att deltagarna i bristyrkesutbild- ningen till övervägande delen är män, vilket också bekräftas i föreliggande undersökning. Av de 552 deltagarna var 80 % (439 st) män och 20 % (113) kvinnor. Denna undersökning visar på en större överrepresentation av männen än vad som var fallet i den av yrkessektionen tidigare företagna uppföljningen av deltagare i bristyrkesutbildning, (Lagerdahl, 1978). Där var motsvarande andelar 62 % män resp 38 % kvinnor.

Ålder

Av samtliga deltagare som påbörjade AMU (exkl företagsutbildning) under budgetåret 1979/80 var 44 % under 25 år, 47 % mellan 25 och 44 år, medan andelen som var 45 är eller äldre var 9 %. Motsvarande andelar för samtliga som påbörjade bristyrkesutbildningen under samma period var 34 %, 58 % resp 9 %. Det framgår således att andelen yngre deltagare var något mindre inom bristyrkesutbildningen än inom AMU som helhet. Åldersfördelningen i denna undersökning stämmer dock väl överens med bristyrkesutbildningen i stort; 35 % av deltagarna var under 25 år, 57 % var

SOU 1983:22 Tabell 3 Kursdeltagarnas ålder (1980). Fördelning efter kön Ålder Procentandel Män Kvinnor Samtliga (Antal = 439) (Antal = 113) (Antal = 552)

—19 1 1 1 20—24 36 27 34 25—34 41 37 41 35444 14 22 16 4554 6 12 7 55— 1 — 1

Totalt 99 99 100

mellan 25 och 44 år medan 8 % var 45 år eller äldre. Deltagarnas ålder varierade mellan 18 och 60 år, medelåldern var drygt 29 år och medianåldern var 27 år (åldersangivelserna avser i samtliga fall 1980).

Av tabell 3 framgår att kvinnorna i något högre utsträckning återfinns i de högre åldersklasserna. Deras medelålder ligger mellan 31 och 32 år, medan medianåldern var 30 år. Männens medelålder var ca 28,5 år.

Födelseland

Av samtliga som påbörjade arbetsmarknadsutbildning (exkl företagsutbild- ning) under budgetåret 1979/80 var 19 % utländska medborgare. Andelen utländska medborgare i denna undersökning var 15 % alltså en tämligen likartad andel jämfört med AMU istort. De flesta utländska medborgare var finländare. Nedan anges antalet deltagare med utländskt medborgarskap efter AMS medborgarskapskod:

— Finländskt 5 — Övriga norden — Grekiskt

— Turkiskt — Jugoslaviskt — Latinamerikanskt

— Övriga

oomu-ku-ä—o

Civilstånd och försörjningsplikt

Bland deltagare i arbetsmarknadsutbildning brukar man finna att något mer än hälften är gifta eller sammanboende. I föreliggande undersökning var andelen gifta eller sammanboende 58 % vilket stämmer tämligen väl överens med AMU-deltagarna i stort.

Dryft hälften, 54 %, av deltagarna uppgav att de inte hade några barn. 30 % av deltagarna hade ett eller flera barn mellan 0 och 11 år, 10 % hade barn som var äldre än 11 år; 6 % av deltagarna hade barn i båda

åldersgrupperna.

Arbetshandikapp

Begreppet arbetshandikapp har en tämligen vidsträckt tolkning. Förutom de grupper som av fysiska eller psykiska orsaker är handikappade, definieras även de som av olika sociala eller arbetsmarknadsmässiga skäl har svårigheter att erhålla anställning som arbetshandikappade. En relativt stor andel av AMU:s deltagare definieras som arbetshandikappade. Således ansågs drygt 20 % av dem som påbörjade AMU exkl företagsutbildning budgetåret 1979/80 som arbetshandikappade. Om man ser till samtliga som började bristyrkesutbildning under samma period rörde det sig om en betydligt mindre andel — drygt 6 % — som hade någon form av arbetshandi— kapp. Att det är en lägre andel arbetshandikappade inom bristyrkesutbild- ningen förefaller tämligen naturligt med tanke på att deltagarna i denna till övervägande del hade anställning innan de påbörjade utbildningen.

Andelen deltagare med arbetshandikapp — 7 % — i denna undersökning, stämmer tämligen väl överens med den ovan nämnda andelen för bristyr- kesutbildningen i sin helhet.

Kurslän

Samtliga län fanns representerade som kurslän i denna undersökning. Största andelen deltagare, 19 %, hade genomgått sin utbildning i Stockholms län, därnäst följde Östergötlands län med 10 % och Kronobergs län med 9 %.

Tabell 4 Deltagarna fördelade efter kurslän - procentandelar

Kurslän Procentandelar

Män Kvinnor Totalt (Antal = 439) (Antal = 113) (Antal = 552)

... Stockholms 3 Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

_-

_.

Nol häw—l—I ViN—*I Hår—_| anwa—eocen; u—l

_; b—NwNwwb—ÅMNAONUINWOXUJNNXONOMJBXO

H—åwwu—wwåmawwuuwmowmawm

Utbildning

En av huvudmålsättningarna med bristyrkesutbildningen är att förbättra arbetsmarknadssituationen för grupper med svag ställning på arbetsmarkna- den, genom att erbjuda möjligheter till utbildning inom expansiva yrkesom- råden. Avsikten är att det främst skall vara lågutbildade grupper som skall beredas utbildning genom bristyrkesutbildningen.

Teoretisk grundutbildning

En jämförelse mellan utbildningsbakgrund för AMU-eleverna och arbets- kraften i stort visar att AMU-eleverna har en klart lägre allmän utbildnings- nivå.

_ Medan över hälften (53 %) av samtliga i arbetskraften som helhet har gymnasie- eller universitetsutbildning är motsvarande andel bland AMU- eleverna en dryg femtedel (21 %). Att andelen med enbart folkskola är något högre bland arbetskraften än bland AMU-eleverna kan förklaras med den olikartade åldersfördelningen inom de båda grupperna. En större andel AMU-elever tillhör de yngre åldersklasserna där effekterna av införandet av den obligatoriska 9-åriga grundskolan har gjort sig gällande. En indelning i åldersklasser visar att inom varje åldersklass är andelen lågutbildade högre bland AMU-eleverna jämfört med arbetskraften. Således har exempelvis 68 % av AMU-eleverna mellan 20 och 24 år grundskoleutbildning medan motsvarande andel bland arbetskraften är 27 %. Inom åldersgruppen 25—54 år har 82 % av AMU-eleverna högst grundskola medan detta endast gäller 44 % bland arbetskraften.

Jämför man sedan AMU-eleverna som helhet med kursdeltagarna i bristyrkesutbildningen visar det sig att deltagarna i föreliggande undersök- ning har en något lägre utbildningsnivå. Således har 39 % av deltagarna i denna undersökning en utbildningsbakgrund motsvarande folkskola medan detta endast gäller 28 % av AMU-eleverna i stort, samtidigt som 21 % av AMU-eleverna har gymnasie- eller universitetsutbildning gäller detta endast 15 % av deltagarna i denna undersökning.

En större del av AMU-eleverna har således någon form av utbildning

Tabells Utbildningsbakgrund för arbetskraften 1980, AMU-elever (som fullföljt yrkesinriktad AMU, Zza kvartalet 1980) och deltagare i bristyrkesutbildningen

Tidigare utbildning Procentandelar

Arbets- AMU- Kursdeltagarei kraften elever bristyrkesut— 1980 bildning (Antal = 552) Folkskola 32 28 39 Grundskola 14 51 46 Gymnasieutbildning 37 19 14 Universitet eller högskola 16 2 1

Totalt 100 100 100

utöver den för sin årsklass obligatoriska grundutbildningen, än vad som är fallet för deltagarna i denna undersökning.

Sammanfattningsvis kan sägas att deltagarna i denna undersökningen generellt har kortare utbildningsbakgrund än såväl arbetskraften totalt som eleverna inom yrkesinriktad AMU. Det övervägande flertalet har endast den för sin årsklass obligatoriska grundutbildningen.

Yrkesutbildning

Av SCB:s levnadsnivåundersökning framgår att 1974 hade omkring 45 % av Sveriges befolkning (48,4 % av männen och 40,3 % av kvinnorna) mellan 16—74 är någon form av yrkesutbildning. (Då har ej utbildning genom yrkeserfarenhet. praktik etc medräknats.)

Jämför man deltagarna i undersökningen med totalbefolkningen finner vi att andelen med yrkesutbildning genom skola, yrkeskurs etc — är lägre än bland befolkningen i stort. En relativt stor andel av kursdeltagarna anser sig dock ha yrkesutbildning genom långvarigt arbete, medan 45 % anger att de helt saknar någon form av yrkesutbildning.

Tabell 6 Kursdeltagarnas tidigare yrkesutbildning

Svarsalternativ Procentandel (Antal = 546)

Saknar yrkesutbildning 45 Yrkesutbildning genom långvarigt arbete 22 Yrkesskola, företagsutbildning etc. 35 Totalt 102”

" Mer än ett alternativ möjligt att avge.

För många av deltagarna innebär bristyrkesutbildningen inte en omskol- ning utan snarare en formell utbildning i — eller en vidareutbildning inom — det tidigare yrket. Således uppger 50 % av dem med yrkesutbildning att den aktuella bristyrkesutbildningen i stor utsträckning eller viss utsträckning liknar den tidigare yrkesutbildningen vad gäller inriktning och innehåll.

Ser man till den tidigare yrkesutbildningens inriktning finner man att flertalet, 64 %, hade utbildning inom yrkesområdet tillverkningsarbete, maskinskötsel m m, medan 16 % hade utbildning inom vårdyrke, 6 % inom transport—kommunikationsarbete och 5 % inom lantbruks—skogsarbete.

Kursdeltagarnas arbetsförhållanden innan utbildningen

I detta kapitel redovisas några uppgifter om deltagarnas tidigare arbete,— vilken samhällssektor de var anställda inom, attityder till det tidigare arbetet samt hur säkert de upplever att detta arbete varit. Dessutom redovisas om deltagarna under utbildningstiden haft tjänstledigt och om de erhållit löneutfyllnad från företaget under utbildningstiden.

Tidigare sysselsättning

Bristyrkesutbildningarna kan ses som ett av arbetsmarknadspolitikens instrument att underlätta strukturomvandlingen i samhället. Anställda i krisbranscher ges här möjlighet till yrkesutbildning inom andra områden där brist på utbildad arbetskraft anses råda. Detta är naturligtvis ett risktagande för individen — speciellt med tanke på att de bristyrkesutbildningar som ges inte alltid leder till yrken med uttalad brist på arbetskraft.

För att få genomgå bristyrkesutbildning gäller inte kravet på arbetslöshet. Den övervägande majoriteten, 93 % av deltagarna hade inte varit arbetslösa någon gång under året innan utbildningen, 5 % hade varit arbetslösa mindre än 6 månader. Endast 1 % av deltagarna hade varit arbetslösa 6 månader eller mer. Totalt uppgav 98 % att de hade arbete innan de började utbildningen.

Tidigare yrkesområde och anställningssektor

Flertalet av deltagarna, 69 %, hade före utbildningen arbetat inom yrkesområdet ”tillverkningsarbete, maskinskötsel m m”, dvs oftast inom industrin. Den näst största gruppen, 15 %, hade tidigare arbetat inom servicesektorn och 4 % inom ”transport- och kommunikationer". Skillna- derna var här stora mellan män och kvinnor; 80 % av männen mot 23 % av kvinnorna arbetade inom tillverkningsområdet medan 7 % resp 47 % arbetade inom ”vårdarbete m m.” 3 % av männen och 20 % av kvinncrna arbetade inom serviceområdet.

De yrken kursdeltagarna arbetade inom var ytterst varierande. Omkring 200 olika individualyrken fanns representerade bland de 540 kursdeltagare som arbetat innan utbildningen. Den största delen av yrkena återfanns irom tillverkningsindustrin, maskinskötsel m m, samt inom vårdområdet.

En femtedel (20 %) av deltagarna hade innan utbildningen varit anstälda inom den offentliga sektorn, medan två tredjedelar (67 %). arbetat irom privata företag. Sammanlagt 13 % hade arbetat inom statsägda före'ag. kooperativa företag och liknande. Även här finner vi betydande skillnader mellan män och kvinnor. Av männen hade tidigare 10 % varit anställda irom den offentliga sektorn, mendan 74 % hade arbetat inom privata före'ag. Motsvarande siffror för kvinnorna var 60 % resp 34 %. Av dem som arbetade inom den offentliga sektorn hade flertalet, 72 %, arbetat irom vårdområdet.

Tidigare arbetsförhållanden

Det övervägande flertalet av deltagarna i bristyrkesutbildningen, 93 %. hide i sin senaste anställning arbetat på heltid, medan 7 % hade arbetat på delid. Här föreligger en klar skillnad mellan männen — där 99 % hade laft heltidsanställning — och kvinnorna, där motsvarande siffra var 68 %. Ai de deltidsanställda hade 35 % arbetat mindre än 20 timmar i veckan.

Två tredjedelar, 67 %, hade arbetat under dagtid ("normala arbetsla- gar”), 15 % hade haft två-skift, och 19 % hade haft annan skittfom. exempelvis tre- eller femskift eller rullande schema (med omväxlande tag- och nattarbete).

Vad gäller löneformer, hade 70 % av deltagarna haft fast tidlön, medan 10 % hade haft rakt ackord. 20 % av deltagarna hade blandackord, gruppackord eller annan löneform.

Majoriteten av deltagarna, 62 %. uppgav att de trivdes mycket bra eller ganska bra med sina tidigare arbeten. En femtedel uppgav att de hade trivts varken bra eller dåligt. medan 18 % uppgav att de trivdes ganska dåligt, eller mycket dåligt med sina tidigare arbeten. Ser man till materialets olika delgrupper. finner man att de som haft den högsta arbetstrivseln var kvinnorna, de äldre kursdeltagarna, och de som hade löneutfyllnad under utbildningstiden.

Deltagarna fick ta ställning till vilket av nedanstående påståenden som stämde bäst med vad de tyckte om sitt tidigare arbete.

1. ""Det där jobbet var som alla andra jobb. Man gjorde sitt, men det som betydde mest var förtjänsten".

2. "'Det där jobbet var det något särskilt med. Förutom lönen gav det mig också en känsla av personlig tillfredsställelse".

En klar majoritet, 64 %. uppgav att de inte upplevt någon personlig tillfredsställelse i sitt tidigare arbete. medan drygt en tredjedel, 36 %, ansåg att de känt personlig tillfredsställelse med sitt tidigare arbete. Ser man till delgrupperna finner man här i stort sett samma mönster, som vad gäller arbetstrivsel. dvs det är kvinnorna, de äldre deltagarna och de med löneutfyllnad från företaget, som i störst utsträckning upplevt personlig tillfredsställelse i sina tidigare arbeten.

Flertalet deltagare, 63 %, ansåg att de arbetat i ett låglöneyrke, medan 15 % var av motsatt uppfattning. Det var främst kvinnorna som ansåg att de arbetade i ett låglöneyrke (73 %).

En grupp som i högre utsträckning än övriga uppgav att de trivts med sina tidigare arbeten var de som utbildat sig till vårdyrken. Huvudddelen av dessa arbetade även innan utbildningen inom vårdområdet. Trots att en betydligt större andel av dem ansåg att de arbetat i ett låglöneyrke jämfört med övriga (78 % jämfört med 58 % för övriga). var det hela 81 % som trivts mycket bra eller ganska bra i sitt tidigare arbete och 69 % som upplevt att arbetet givit dem en känsla av personlig tillfredsställelse.

Den bild ovanstående beskrivning av deltagarnas tidigare arbetsförhållan- den ger, är inte helt entydig. Trots att en klar majoritet av dem i många avseenden uttryckt negativa attityder till sitt tidigare arbete, såväl vad gäller engagemang och personlig tillfredsställelse, som vad gäller förtjänsten, uppgav trots allt en majoritet att de trivdes med sina tidigare arbeten.

Bristyrkesutbildningen som "företagsutbildning”

En knapp femtedel av kursdeltagarna (19 %), uppgav att de riskerade uppsägning eller permittering från sina tidigare arbeten.

Man kan förmoda att bristyrkesutbildningen här ofta kan ha utnyttjats som ett alternativ till företagsintern utbildning i företag med sysselsättningssvå- righeter. Om man betraktar deltagarnas egna motiv att påbörja bristyrkes- utbildningen finner man dock att en tämligen liten andel, 8 %, uppgav permitterings- eller uppsägningsrisk som motiv. En dryg femtedel av

deltagarna hade emellertid rekommenderats att genomgå utbildningent av arbetsgivare etc.

En ytterligare faktor som pekar mot att bristyrkesutbildningen utnytttjas som en form av företagsutbildning, är att 25 % av deltagarna under utbildningen fick löneutfyllnad från sina företag.

Tabell 7 Risk för permittering eller uppsägning

Svarsalternativ Procentandel (Antal = 523) Ja, risk för permittering 12 Ja, risk för uppsägning 7 Nej, sådan risk förelåg ej 81 Totalt 100

Tabell 8 Löneutfyllnad och risk för permittering

Löneutfyllnad från företaget förekommer Procentandelar

Risk för permittering JA NEJ Totalt eller uppsäg- ning föreligger

JA 3 16 19 NEJ 22 59 81 Totalt 25 75 100

Bastal för procentberäkningen är 510.

Tabell 8 visar närmare sambandet mellan löneutfyllnad från företaget och risken för permittering. Det framgår att inget större samband föreligger mellan löneutfyllnad och risk för permittering eller uppsägning. Av de 510 personer som besvarat båda frågorna uppgav 3 % att de riskerade arbetslöshet/permittering och att de samtidigt fick löneutfyllnad. För dessa kan man anta att bristyrkesutbildningen utnyttjats som en form av företagsintern arbetsmarknadsutbildning.

Drygt en femtedel, 22 % , av deltagarna hade rekryterats från företag, där risk för permittering inte förelåg, men där man trots detta gav deltagarna löneutfyllnad från företaget. Man kan möjligen se detta som en form av intern företagsutbildning.

Ett ytterligare faktum som kan tala för att bristyrkesutbildningen ofta ses som en form av företagsutbildning eller i varje fall är nyttig för arbetsgivaren är att drygt tre fjärdedelar av deltagarna uppgivit att de hade haft tjänstledigt under studietiden.

Det var främst de som tidigare arbetat inom vårdsektorn samt de som haft kommersiellt arbete som utbildade sig med löneutfyllnad (44 % resp 34 %). Av dem som genomgick utbildning inom vårdområdet hade också 89 % haft tjänstledigt för studier under utbildningstiden.

Kursdeltagarnas åsikter om utbildningen

I detta kapitel redovisas kursdeltagarnas motiv att börja utbildningen, vad man avsåg att göra efter utbildningen, attityderna till utbildning samt vilket utbyte man ansåg sig ha haft av den. Vidare redovisas kursavbrott och avbrottsorsaken Dessutom redovisas kursdeltagarnas flyttning och resvägar efter utbildningen.

Kursdeltagarnas motiv att börja på utbildningen

En av målsättningarna med bristyrkesutbildningen är att ge deltagarna möjlighet att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Om man ser till deltagarnas egna motiveringar att påbörja bristyrkesutbildning visar det sig också att de vanligaste anledningarna var att man ville ha ett bättre arbete och att man ville stärka sin ställning på arbetsmarknaden/avancera. Båda dessa motiv uppgavs av 43 % av deltagarna.

Vad beträffar alternativet ”ville ha ett bättre arbete...” förelåg en stor skillnad mellan de yngre och de äldre kursdeltagarna. l åldersgruppen upp till 24 år angav 52 % detta som ett motiv till utbildningen, medan endast 20 % av de i gruppen 40 år och äldre angav detta som ett motiv. En betydande skillnad förelåg även mellan dem som hade löneutfyllnad under studietiden där 21 % uppgav ”bättre arbete” som motiv, medan det bland dem som ej hade löneutfyllnad var 51 % som uppgav att de ville ha ett bättre arbete. Även vad gäller motivet ”rekommenderad att genomgå kursen" förelåg en markant skillnad mellan åldersgrupperna. Vad gäller kursdeltagare upp till 29 år, var det 15 % som angav detta motiv, medan det i gruppen över 40 år var 43 % som angav detta som ett skäl till att man börjat utbildningen. Också vad gäller deltagare med — resp utan — löneutfyllnad var skillnaderna stora, 49 % resp 11 %.

En förhållandevis liten del av kursdeltagarna sökte sig till utbildningen på

Tabell 9 Anledningen till att deltagarna påbörjat bristyrkesutbildningen

Anledning Procentandel (Antal = 545)

Ville ha ett bättre arbete med mer kvalificerade arbets-

uppgifter, bättre arbetsförhållanden etc. 43 Ville förbättra mina möjligheter på arbetsmarknaden

och/eller mina möjligheter att kunna avancera 43 Trodde att jag skulle trivas med det yrke som kursen ledde

till 25 Rekommenderad att genomgå kursen av arbetsgivare, arbets-

förmedling, yrkesvägledning etc. 21 Hoppades att utbildningen skulle vara personligt stimulerande 18 Ville ha ett arbete med högre lön eller andra ekonomiska

förmåner 18 Var arbetslös, permitterad eller riskerade att bli det 8 Jag brydde mig inte om innehållet i kursen, huvudsaken var att

jag fick sluta mitt tidigare arbete 1 Annat 14

Mer än ett svarsalternativ möjligt.

grund av arbetslöshet, permittering eller hot om detta, endast 8 %. Här föreligger inga större skillnader mellan de olika delgrupperna.

På frågan om kursdeltagarna som började kursen visste vad de skulle göra efter kursens slut hade drygt hälften, 52 %, redan arbete ordnat efter kursens slut. Även här förelåg skillnader mellan åldersgrupperna, 38 % av dem upp till 24 år resp 74 % av dem över 40 år hade arbete ordnat. Också mellan de deltagare som hade löneutfyllnad resp de som inte hade löneutfyllnad förelåg en klar skillnad. 83 % resp 43 % hade arbete ordnat. Totalt 36 % av deltagarna tänkte vid kursens slut söka arbete, 9 % avsåg att vidareutbilda sig, göra militärtjänst etc, medan 4 % inte hade några planer för vad de skulle göra när de var färdiga med kursen.

Den bild man får av ovanstående uppgifter är att de yngre deltagarna i stor utsträckning började utbildningen för att förbättra sin ställning på arbets- marknaden och finna nya mer stimulerande arbetsuppgifter. och att de oftare hade för avsikt att lämna sina tidigare arbeten. De äldre kursdeltagarna har däremot oftare haft för avsikt att efter bristyrkesutbildningen gå tillbaka till samma företag och forsätta sitt arbete där. För dem innebar bristyrkesut- bildningen i större utsträckning att man förbättrade sina kunskaper inom det yrkesområde man hade tidigare.

Attityder till utbildningen

Vid utvärdering och granskning av olika utbildningar utgör deltagarnas egna åsikter om utbildningen en grundläggande del. I denna undersökning har deltagarna tillfrågats om ett flertal olika aspekter på utbildningen. tex vilket utbyte man haft av den, om den motsvarat deltagarnas förväntningar, om utbildningen förbättrat möjligheterna att få arbete eller byta arbete m m.

Ser vi till förväntningar på utbildningen, finner vi att utbildningen motsvarade förväntningarna för drygt fyra femtedelar av kursdeltagarna, medan endast 9 % ansåg att utbildningen inte motsvarade deras förvänt- ningar.

Närmare 90% av deltagarna ansåg att de haft personlig nytta av utbildningen, medan endast 6 % ansåg att de inte haft någon nytta av utbildningen. Två frågor ställdes också som mer direkt berör nyttan av

Tabell 10 Åsikter om förväntningar respektive personlig nytta av utbildningen Fråga Procentandel Svarsalternativ Totalt Ja, i hög grad Varken ja Nej, knappast Ja, i någon män eller nej Nej, absolut

inte Kursen motsvarar för— väntningarna 83 9 9 101 (Antal = 537) Haft personlig nytta av kursen 89 5 6 100 (Antal = 539)

Tabell ]] Åsikter om utbildningen förbättrat möjligheterna att få respektive byta arbete

Fråga Procentandel Svarsalternativ Totalt Ja, i hög grad Varken ja Nej, knappast Ja, i någon män eller nej Nej, absolut

inte

Utbildningen har förbätt—

rat möjligheterna att få arbete 78 11 11 100 (Antal = 536)

Utbildningen har givit

en grund för framtida yrkesbyten 79 9 11 99 (Antal = 539)

yrkesutbildningen i relation till möjligheterna att få arbete och att byta från ett till ett annat arbete.

Närmare fyra femtedelar av deltagarna ansåg att utbildningen ökat deras möjligheter såväl vad gäller att få arbete, som att byta yrke i framtiden. Detta visar att de flesta deltagare upplever att deras ställning på arbetsmarknaden stärks även om man stannat kvar vid tidigare anställning/yrke.

Inom arbetsmarknadsutbildningen har man ofta - speciellt vad gäller kursdeltagare som läst allmänna ämnen eller preparandkurser — kunnat konstatera ett ökat intresse hos deltagarna för utbildning.

På frågan ”Anser Du att bristyrkesutbildningen gjort Dig mer intresserad av utbildning överhuvudtaget", svarade närmare tre fjärdedelar (74 %) jakande. medan 10 % ansåg att de ej blivit mer intresserad av utbildning.

71 % uppgav att de var intresserade av att vidareutbilda sig inom det yrkesområde de fått bristyrkesutbildning till, 19 % var osäkra och 10 % uppgav att de inte hade något intresse av vidareutbildning.

Deltagarna i denna undersökning har genomgående uppgivit mer positiva attityder till utbildningen jämfört med den tidigare uppföljningen av deltagare inom bristyrkesutbildningen (Lagerdahl. 1978). Exempelvis hade andelen som ansåg att utbildningen förbättrat möjligheterna att få arbete ökat från 71 % till 78 % och andelen som ansåg att utbildningen givit en grund för framtida yrkesbyten från 71 % till 79 %. Andelen som ansåg att kursen motsvarade förväntningarna hade ökat från 79 % till 83 % och 89 % ansåg nu att de haft personlig nytta av kursen mot tidigare 85 %.

Utbytet av utbildningen

Det utbyte man främst ansåg att utbildningen givit var personlig stimulans, vilket 40 % angav. Här föreligger en klar skillnad mellan de manliga och de kvinnliga deltagarna, 36 % resp 54 % angav detta skäl. Övriga skäl som angavs var:

— klarar mitt arbete bättre 27 % — fått bätte arbete, högre lön, mer kvalificerade/intressanta

arbetsuppgifter, bättre arbetsförhållanden 23 % — fått arbete med ökad trivsel 19 % — fått arbete 9 % — inget utbyte 6 % — annat 15 %

Vad gäller "klarar mitt arbete bättre" föreligger en markant skillnad mellan dem som hade löneutfyllnad, där 43 % uppgav detta som skäl, och dem som inte hade löneutfyllnad där motsvarande siffra var 20 %. (Inom gruppen som fick löneutfyllnad var "klarar mitt arbete bättre”, det vanligaste angivna utbytet av utbildningen).

Ser man till det utbyte deltagarna uppgivit att de haft av utbildningen finner man att oavsett vilket motiv att börja utbildningen man hade så var det främsta utbytet i allmänhet den personliga stimulansen. Undantagen härifrån utgör de som uppgivit att de blivit rekommenderade att genomgå utbildningen. Dessa anser att det främsta utbytet med utbildningen varit att de klarar arbetat bättre. De som angav som motiv att de ville ha ett arbete med högre lön uppgav som främsta utbyte att de fått ett bättre arbete. (Dessutom har de fyra individer som påbörjade utbildningen för att de ville komma ifrån sina tidigare arbeten i främsta rumment angivit att utbildningen inte givit något utbyte.)

I tabell nr 12 har — för varje kursvalsmotiv — de positiva egenskaperna med kursen rangordnats från 1 till 3, där 1 anger den egenskap som de flesta uppgivit. Således ser vi att bland dem som angivit att de påbörjat kursen för

Tabell 12 Utbytet av utbildningen i relation till motiven att påbörja den

Varför började Du bristyrkesut- Vilket utbyte hade Du av utbildningen? bildningen? Gav Fick Klarar Fick ett Fick Inget Annat person— bättre arbetet yrke jag ett utbyte lig sti- arbete bättre trivs med arbete mulans

Ville ha ett bättre arbete med mer in- tressanta/kvalificerade uppgifter 1 2 3 Ville förbättra mina möjligheter på ar-

betsmarknaden/avancera 1 3 2 Trodde mig trivas med det yrke kursen ledde till 1 3 2 Blev rekommenderad att gå kursen 2 3 1 Hoppades att kursen skulle ge person- lig stimulans 1 2 Ville ha arbete med högre lön 2 1 3 Var arbetslös, permitterad eller ris- kerade att bli det 1 3 2 Ville sluta mitt tidigare arbete 1 2 Annat 1 3 2

att de ville ha ett bättre arbete med mer intressanta/kvalificerade arbetsupp- gifter, så uppgavs den personliga stimulansen som det främsta utbytet, medan man i andra hand uppgivit att man fått ett bättre arbete. Av de ovanstående svaren kan man dra slutsatsen att de allra flesta har upplevt utbildningen som givande och meningsfull. Om man emellertid jämför de motiv som oftast angavs för att man började utbildningen med det utbyte man tyckte sig ha haft av utbildningen sedan man väl avslutat denna, ser man en klar skillnad mellan förväntningar och faktiskt utbyte. Medan man främst sökte sig till bristyrkesutbildningen därför att man ville ha ett bättre och mer kvalificerat arbete och därför att man ville stärka sin ställning på arbetsmarknaden angav man personlig stimulans som det vanligaste utbytet av utbildningen.

Kursavbrott och avbrottsorsaker

I flera studier har man konstaterat att det bland vissa grupper är speciellt vanligt att man avbryter. Kännetecknande för dem som avbryter är att de är män, är yngre, är psykiskt eller socialt handikappade eller att de går på vissa kurser, t ex verkstadsmekanisk grundkurs.

Av samtliga kursdeltagare som slutade AMU budgetåret 1979/80. hade 90 % fullföljt sin utbildning, medan 10 % avbrutit utbildningen. Motsvaran- de siffror för budgetåret 1978/79 var 88 resp 12 %.

De uppföljningar av kursdeltagare inom AMU, som genomförs av AMS” utredningsenhet, visar att under perioden 1978—1980 mellan 81 % och 83 % av deltagarna fullföljde sina kurser. Om man ser till bristyrkesutbildningen visar dessa uppföljningar att en något högre andel fullföljer sina kurser (84—88 %).

Resultaten i föreliggande undersökning stämmer väl överens med vad som ovan nämnts om avbrott. 86 % av deltagarna uppgav att de fullföljt sin

Tabell 13 Orsaker till kursavbrott

Avbrottsorsak Procentandelar (Antal = 71) — hade fått arbete 21 — ekonomiska problem 18 — sjukdom 17 — trivdes ej med kursen 11 — familjeskäl 10 — Språksvårigheter 8 — bytte till annan kurs 8 — placerad på fel kurs 7 — för lång resväg 6 — nervösa besvär 4 — kursen var för svår 4 — barnpassningsproblem 3 — för hög studietakt 3 — ville ej arbeta i utbildningsyrket 3 — problem med alkohol/narkotika 1

Mer än ett alternativ möjligt.

utbildning medan 14 % ansåg att de avbrutit. I den tidigare studien var motsvarande andel 88 % som fullföljde, resp 12 % som avbröt. Ser man till de olika delgrupperna, avbröt männen oftare än kvinnorna (15 % resp 9 %), och de som ej hade löneutfyllnad avbröt oftare än de som hade löneutfyllnad (16 % resp 7 %). Av dem som genomgick utbildning inom vårdområdet avbröt endast 2 %.

Den yngsta åldersgruppen (— 24 år) avbröt också utbildningen oftare än de övriga, (16 %).

Som vanligaste orsak till att man avbröt angavs att man hade fått arbete, det därnäst vanligaste skälet var ekonomiska problem.

Männen avbröt oftast för att de fått arbete. medan den vanligaste orsaken att kvinnorna avbröt, var ekonomiska skäl. De yngre avbröt också oftast därför att de fått arbete, medan den vanligaste avbrottsorsaken bland de äldre (40 år —) var sjukdom.

Flyttning efter utbildningen

I AMS” uppföljningar av elever inom arbetsmarknadsutbildningen har de senaste åren andelen som efter utbildningen bytt bostadsort legat omkring 13 %. Andelen deltagare i denna undersökning som uppgivit att de bytt hemort efter utbildningen är något lägre — 7 % eller 35 stycken. Av dessa 35 flyttade knappt hälften (48 %) på grund av arbetsmarknadsskäl. Av samtliga som flyttat hade 19 % erhållit någon form av flyttningsbidrag. De yngre deltagarna (under 30 år) hade flyttat i något större utsträckning än de över 30 år, (8 % mot 5 %).

Resväg mellan arbete och bostad

De deltagare som innan utbildningen hade minst en timmes enkel resväg mellan bostaden och arbetsplatsen ombads att uppge om de efter utbildning- en kunnat få arbete närmare bostadsorten. Av de totalt 135 personer som besvarat denna fråga uppgav 10 % att de fått arbete betydligt närmare, 16 % hade fått arbete något närmare bostadsorten. medan 74 % inte hade fått arbete närmare bostadsorten.

Bland dem som svarat på denna fråga är det främst kvinnorna som fått arbete närmare bostadsorten (50 % mot 21 % av männen).

Huvudsaklig sysselsättning efter utbildningen

De uppföljningar av elever i arbetsmarknadsutbildning som genomförs vid AMS utredningsenhet visar att omkring 70 % av deltagarna son-; avslutar yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning erhåller arbete. I allmänhet är andelen med arbete något högre bland dem som genomgått AMS/SÖ kurser än bland övriga. Sysselsättningsgraden varierar naturligtvis med konjunk- turläget och tidsavståndet från kursslutet. Ju kortare tid som förflutit desto vanligare är det att deltagarna fortfarande befinner sig i utbildning eller inte hunnit finna något arbete.

Deltagarna i föreliggande undersökning avsågs ha avslutat sin utbildning

under andra halvåret 1980. Enkätuppföljningen genomfördes under april — juni 1981. Således kunde avståndet mellan kursslut och uppföljning variera mellan drygt 3 månader till närmare ett år. I praktiken visade det sig att åtskilliga deltagare vid uppföljningstillfället fortfarande befann sig i utbild- ning. En del av dessa hade ännu inte avslutat sin bristyrkesutbildning medan andra påbörjat annan utbildning.

Följande uppdelning av samtliga deltagares sysselsättning kan göras:

Arbete 81 % Utbildning 12 % Arbetslös 6 % Annat 2 %

101 %

Mer än ett alternativ möjligt.

Om man jämför deltagarna i denna undersökning med kursdeltagarna i yrkesinriktad AMU som helhet visar det sig att en förhållandevis stor del fått arbete vid undersökningstillfället. Jämför man däremot andelen sysselsatta kursdeltagare i denna undersökning med motsvarande siffror i AMS uppföljningar över personer som fullföljt bristyrkesutbildningen, 2:a kvar- talet 1980, blir bilden annorlunda. 91 % av de deltagare (som fullföljde) hade arbete efter 6 månader. Anledningarna till skillnaden i sysselsättningsgrad med 10 %-enheter beror säkerligen på flera faktorer. Exempelvis kan nämnas att andelen kvinnor (38 %) och andelen med vårdyrkesutbildning (36 %) var större i den undersökningsgrupp som ingick i AMS/SCB's uppföljning. Som framgår av tabell nr 14 har dessa båda delgrupper stor andel förvärvsarbetande. Vidare tycks i AMS/SCB's undersökning urvalet vara ”renare”. Som kommer att framgå i avsnittet om utbildning hade en tämligen betydande andel av deltagarna i föreliggande undersökning faktiskt inte avslutat sin bristyrkesutbildning vid uppföljningstillfället. Dessutom redovisas i AMS/SCBs uppföljning endast de som fullföljt utbildningen. Man bör emellertid erinra sig att 93 % inte hade varit arbetslösa någon gång under ettårsperioden som föregick utbildningen och att 98 % hade arbete innan de påbörjade utbildningen, förvärvsintensiteten sjönk således. Ande- len deltagare i utbildning var dock 12 % vid uppföljningstillfället.

Arbete

Drygt fyra femtedelar, 81 % av deltagarna, uppgav att de hade arbete vid uppföljningstillfället. Huvuddelen av dessa, 77 %, arbetade inom den öppna marknaden medan 4 % hade beredskapsarbete. arbete i skyddad verkstad etc. Ser vi till olika delgrupper i undersökningen finner vi att dessa skiljer sig åt vad beträffar andelen som fått arbete. Högsta andelen med arbete åtefinns bland dem som utbildade sig inom vårdområdet. hela 99 % av dem hade arbete. Kvinnorna har i större utsträckning än männen fått arbete. de äldre i större utsträckning än de yngre och de som utbildat sig med löneutfyllnad i större utsträckning än de utan löneutfyllnad.

De grupper som i största utsträckning erhållit arbete är de som tidigare hade den högsta arbetstrivseln och som i största utsträckning uppgav sig ha arbete ordnat redan när de påbörjade utbildningen. Som framgår av avsnittet ”återgång till samma bransch, företag eller arbete” är det också dessa grupper som i största utsträckning återgått till sina tidigare arbetsplatser och arbeten/yrken, medan de som sökt sig till nya arbetsområden efter utbildningen haft svårare att få arbete.

Tabell 14 Andelen deltagare som hade arbete vid uppföljningstillfället. Uppdelning efter delgrupper

Delgrupp Procentandel som hade fått arbete

Samtliga (Antal = 552) 81 Kön

Män (Antal = 439) 79 Kvinnor (Antal = 113) 87 Ålder

—24 år (Antal = 192) 76 25—29 år (Antal = 144) 78 30—39 år (Antal = 134) 88 40— år (Antal = 82) 85 Löneutfyllnad

Utbildning med löneutfyllnad (Antal = 128) 97 Utbildning utan löneutfyllnad (Antal = 384) 77 Civilstånd

Gift (Antal = 321) 82 Ogift (Antal = 223) 80 Utbildade inom vårdområdet (Antal = 87) 99 Arbetskraftsströmmar

Genom att jämföra deltagarnas yrkesområde före resp efter kurs kan man få en uppfattning om hur utbildningen påverkat arbetskraftsströmmarna. Följande tabell uppställd efter yrkesområde enligt NYK, (nordisk yrkesklassificering) kan ge oss en uppfattning om dessa strömmar. Av tabellen framgår att strömmarna går från tillverkningsarbete, maskin- skötsel m m till vårdarbete, transport och kommunikationer till lantbruk och skogsbruk. Förutom minskningen av andelen arbetande inom tillverkning, maskinskötsel m m rör det sig om tämligen små förändringar. Det är dock värt att notera att arbetskraftsströmmarna av deltagare i denna undersökning sammanfaller tämligen väl med vad som framkom vid den av yrkessektionen tidigare företagna undersökningen av deltagare i bristyrkesutbildningen, (Lagerdahl, 1978). Emellertid är strömmarna mindre markerade i denna undersökning även om de går i samma riktning. Således visade exempelvis den tidigare undersökningen en minskning av andel anställda inom tillverkningsindustri med 16 %, medan det här rör sig om en minskning med 7 %. Medan ökningen i denna undersökning av andelen anställda inom transport/kommunikationsarbete var 3 % var motsvarande ökning i den

Tabell 15 Yrkesområde före och efter bristyrkesutbildning

Yrkesområde (enl. NYK) Procentandelar

Efter utbildningen

() Vårdarbete m. m. 1 Administrativt arbete 2 Kameralt och kontors- tekniskt arbete 3 Kommersiellt arbete

4 Lantbruk, skogsarbete rn. m. 5 Gruv- och stenbrytnings— arbete 6 Transport- och kommunika— tionsarbete

7—8 Tillverkningsarbete, maskin—

skötsel m. m.

därav Verkstads- och byggnads—me- tallarbete NYK 751—759 Övriga tillverkningsarbeten NYK 701—741, 761—859 Maskinskötsel driftövervakning. lagerarbe- te m.m. NYK 861—891

Servicearbete

Totalt

Före utbildningen Föränd- ring Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga Samtliga (n=430) (n=110) (n=540) (n=357) (n=101) (n=458) 7 47 15 8 53 18 +3 — — — 0 — 0 to 0 4 l 0 4 1 +0 O 4 1 1 1 1 10 4 1 3 6 3 5 +2 0 — 0 1 0 0 10 5 1 4 9 3 7 +3 81 23 69 74 20 62 —7 26 9 22 32 9 26 +4 39 11 34 29 8 25 —9 16 3 13 13 3 1 1 —2 3 20 6 1 16 5 —1 100 100 99 100 100 — 99

tidigare redovisningen 8 % etc. I tabell nr 15 baseras procentan delarna på dem som hade arbete. Om mani stället baserar andelarna på totalantalet deltagare blir bilden något annorlunda. Det visar sig då exe mpelvis att 14,7 % av deltagarna arbetade inom vårdsektorn såväl före som efter utbildningen. De yrkesområden där andelen kursdeltagare ökat var inom jordbruk, skogsarbete m m (NYK 4), där andelen anställda deltagare gick upp från 3,3 % till 4,2 % samt inom transport- och kommunikationsarbete (NYK 6). Ökningen var där 1,8 %- enheter (från 4,3 % till 6,1 %). Dessutom ökade andelen anställda inom verkstadsmetallindustrin (NYK 751—756) från 17,6 % till 19,2 % även om andelen anställda inom tillverkningsindustrin totalt sett minskade från 67 % till 52 %. Med tanke på den stora andel kursdeltagare som utbildat sig inom verkstadsmetallarbete kan sägas tämligen blygsam.

att uppgången av andelen anställda där, är

Anställningssektor före och efter utbildningen

Jämför man vilken anställningss ektor deltagarna arbetade inom före resp efter bristyrkesutbildningen finner man också att strömmen har gått från den privata sektorn till den offentliga.

Tabell 16 Anställningssektor före och efter bristyrkesutbildning

Anställningssektor Procentandelar Före utbildningen Efter utbildningen Föränd- ring Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga Samtliga (n=425) (n—108) (n—533) (n—362) (n—101) (n—463) 1 Offentliga sektorn 10 60 20 13 67 25 +5 2 Privata företag (inkl. egna företagare) 75 36 67 72 29 62 —5 3 Statsägda, kooperativa företag etc. 15 4 13 15 4 13 iO Totalt 100 100 100 100 100 100 —

Av de deltagare som efter utbildning hade arbete återfanns 25 % (13 % av männen och 67 % av kvinnorna) inom den offentliga sektorn. och 13 % (15 % av männen och 4 % av kvinnorna) arbetade inom statsägda. kooperativa företag etc.

Ser man till strömmen mellan de olika sektorerna. för de deltagare som hade arbete såväl före som efter utbildningen, finner man att det övervägande flertalet, 87 %, efter utbildningen är kvar inom samma sektor som före utbildningen.

Tabell 17 Tidigare och nuvarande anställningssektor

Nuvarande sektor Procentandelar

Tidigare sektor

Offentliga Privata Samhällsägda Totalt sektorn företag kooperativa företag etc.

Offentliga sektorn 20 4 1 25 Privata företag (inkl. egna företagare) 2 57 3 62 Samhällsägda, koopera- tiva företag etc. 0 3 10 13 Totalt 22 64 14 100

Basta] för procentberäkningarna är 448.

Av tabellen framgår också att andelen deltagare anställda inom den offentliga sektorn ökat med 3 %, medan de övriga sektorerna minskat sin andel med motsvarande. Detta har skett genom att 5 % av deltagarna nyrekryterats till den offentliga sektorn samtidigt som 2 % har lämnat den. (Observera att procentandelarna inom resp sektor i denna tabell inte helt stämmer med vad som tidigare redovisats, eftersom vi här endast medtagit de 448 personer som uppgivit både tidigare och nuvarande sektor.)

Arbete — kurs — arbete

Som tidigare framgått omfattas en stor mängd olika yrkesutbildningar inom AMU av bristyrkesutbildningen. Bland deltagarna i denna undersökning fanns ett drygt femtiotal olika yrkesutbildningar representerade. Ser man till de olika yrkesområdena finner man att deltagarna främst utbildade sig inom tillverkningsarbete och vårdarbete.

Tabell 18 Deltagarnas kursinriktning. Fördelning efter yrkesområde

Arbete Procentandelar (Antal = 552)

Vårdarbete 16 Kontorstekniskt och kommersiellt arbete 1 Lantbruk, skogsarbete rn. m. 2 Transport- och kommunikationsarbete 9 Tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m. 63 därav: Yerkstads- och byggnads-metallarbete 41 Ovrigt tillverkningsarbete 11 Maskinskötsel m. m. 11 Sericearbete 2 Förberedande kurser 6 Övriga kurser samt okänd kursinriktning 1 Totalt 100

För att se i vad mån utbildningen påverkat kursdeltagarnas yrkesinrikt- ning, jämförs i nedanstående tabell andelen som arbetar i utbildningsyrket

Tabell 19 Andelen anställda i utbildningsyrket före resp. efter utbildningen

Utbildning %-andelar före utbildningen %-andelar efter utbildningen

Utbild- Nära— Samtliga Utbild- nings— liggande nings- yrket yrke yrket Skötare psykiatrisk vård (n=40) 80 18 98 85 Sjukvårdsbitråde/vårdbiträde (n=30) 53 30 83 63 Buss/lastbilsförare (n=44) 5 7 12 36 Verkstadsmekaniker, grundkursa (n=39) 36 36 Svarvare, fråsare m. m. (n=29) 14 24 38 28 Montörer. reparatörer (n=14) 14 50 64 14 Maskin-, fordonsmekaniker (n=15) 7 27 34 13 Plåtslagare, plåt- och svetsmekaniker (n=22) 9 27 36 32 Svetsare (n=103) 13 22 35 28 Grafiskt arbete (n=21) 43 57 100 62 Maskinteknisk grundkurs för skogsbyggnads- maskinförarea (n=32) 53 53 Truckförare (n=13) 23 62 85 23 Restaurant—storkökspersonal (n=10) 30 10 40 20

Nära- Samtliga liggande yrke 5 90 20 83 9 45 46 46 24 52 36 50 13 26 18 50 17 45 29 91 56 56 69 92 20

" Utbildningarna är ej tillräckligt specificerade för att kunna anses leda till ett visst utbildningsyrke.

eller näraliggande yrke, före resp efter, för de kursinriktningar som omfattar minst 10 personer.

De största andelarna kursdeltagare som arbetar inom utbildningsyrket har vårdutbildningarna. Även de grafiska utbildningarna uppvisar en tämligen hög andel kursdeltagare som arbetar inom utbildningsyrket. Det framgår emellertid också att huvuddelen av dem som utbildat sig inom dessa yrkesområden, redan innan utbildningen arbetade inom utbildningsyrkena och att utbildningen här tycks fungera främst som en formell utbildning inom det yrke där man tidigare varit verksam eller som en fortbildning/ vidareutbildning. Således hade 80 % av dem som genomgick vårdyrkesut- bildningen redan ordnat arbete efter utbildningen när de började denna. 44 % av dem utbildade sig med löneutfyllnad från arbetsgivaren och 89 % hade tjänstledigt för studier.

De utbildningslinjer som har störst andel nyrekryterade till utbildningsyr- ket eller närliggande yrke är främst fordonsförarutbildningen. 12 % av dem som utbildade sig till lastbils- eller bussförare arbetade innan utbildningen i utbildningsyrket eller närliggande yrke och motsvarande andel 45 % efter utbildningen. Även på verkstadsmetallsidan uppvisar en del utbildningar viss nyrekrytering till utbildningsyrkena, exempelvis utbildningarna till svetsare. plåt- och svetsmekaniker samt svarvare, fräsare m m. Att notera är emellertid även att andelen som arbetari utbildningsyrket eller närliggande yrke i vissa fall tycks ha minskat efter utbildningen.

Av deltagarna arbetade 18 % i utbildningsyrket innan utbildningen och 25 % av dem arbetade efter utbildningen i utbildningsyrket. Huvuddelen 62 %, av dem som efter utbildningen arbetade i utbildningsyrket. arbetade även tidigare i utbildningsyrket. Av samtliga de 504, deltagare som genomgick yrkesinriktad bristyrkesutbildning, var det endast 50 personer eller 10 % som hade nyrekryterats till utbildningsyrket.

Yrke efter utbildningen

Antalet individualyrken minskade från ca 200 före utbildningen till ca 150 efter utbildningen. Som framgått tidigare återfanns de flesta av kursdelta— garna inom tillverkningsindustrin, maskinskötsel m m samt inom vårdområ- det. De individualyrken som fått den största tillströmningen efter bristyr- kesutbildningen är svetsare, 23 före utbildningen — 44 efter, grävmaskinfö- rare (2—9), bussförare (0—6) samt lastbilsförare (6—11). Den grupp som emellertid ökat allra mest var de som ej hade arbete, (från 12 till 80 personer).

Anställning i utbildningsyrket

Ett sätt att se effekten av utbildningsverksamheten är otvivelaktigt att försöka bedöma hur stor andel av deltagarna som verkligen får arbete i utbildningsyrket även om yrkesutbildningen i sig kan stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden. Ser vi till AMS uppföljningar av kursdeltagare finner vi att de senaste åren omkring 60 % av samtliga som fullföljde AMU och var sysselsatta, arbetade i utbildningsyrket. För bristyrkesdeltagarna har

motsvarande andel i genomsnitt varit ännu något högre ca 65 % (även om den fluktuerat något).

I föreliggande undersökning har alla — oavsett om de avbrutit eller fullföljt utbildningen — tillfrågats om de arbetade inom utbildningsyrket. Detta kanske delvis förklarar att en klart lägre andel —50 % — uppgivit att de arbetar inom utbildningsyrket. Ytterligare 22 % anser att de arbetar i ett närliggande yrke.

Tabell 20 Arbete i utbildningsyrket

Svarsalternativ Procentandel (Antal = 450) Utbildningsyrket 50 Närliggande yrke 22 Helt annat yrke 29 Totalt 101

Vid en närmare granskning av bedömningarna förefaller det rimligt att även räkna in dem som säger sig arbeta i ett näraliggade yrke. Deltagarna är själva ganska snäva i sina bedömningar, vilket kanske beror på frågans lydelse och på svarsalternativens utformning. Det är även rimligt att anta att exempelvis utbildning till svarvare även kan meritera till en anställning som fräsare. Att man i ovanstående fall arbetar i utbildningsyrket är det ytterst få kursdeltagare som anser. Om man således räknar samman de som arbetar i utbildningsyrket och de som arbetar i närliggande yrke finner man att det rör sig om något mindre än tre fjärdedelar av deltagarna. Även detta är dock något färre än motsvarande andelar i AMS uppföljningstudier.

Återgång till tidigare bransch, företag och yrke

De deltagare som haft arbete före bristyrkesutbildningen och också hade arbete vid uppföljningstillfället ombads uppge om de återgått till samma bransch, samma företag samt samma arbete/yrke som tidigare. Som framgår av nedanstående tabell återgick närmare tre fjärdedelar till samma bransch och två tredjedelar till samma företag som tidigare. Huvuddelen av deltagarna hade också återgått till sitt tidigare arbete/yrke.

En närmare granskning av de olika delgrupperna visar att männen är rörligare än kvinnorna. 31 % av männen mot 21 % av kvinnorna har bytt

Tabell 21 Åter börjat i samma bransch, företag eller arbete som före bristyrkesutbild- ningen

Börjat i samma: Procentandel

Ja Nej Totalt Bransch (Antal = 437) 72 28 100 Företag (Antal = 439) 66 34 100 Arbete/yrke (Antal = 439) 61 39 100

bransch, 37 % resp 26 % har bytt företag och 41 % resp 31 % har bytt arbete/yrke. De yngre deltagarna visar — vilket stämmer väl överens med tidigare erfarenhet — större rörlighet än de äldre. 37 % av dem under 25 år hade bytt bransch, 48 % hade bytt företag och 49 % hade bytt _vrke. Motsvarande siffror för dem över 39 år var 7 %, 13 % resp 23 %.

En skillnad föreligger också mellan dem som utbildat sig med resp utan löneutfyllnad. Medan endast 8 % av dem med löneutfyllnad hade bytt bransch och 11 % hade bytt företag var motsvarande siffror för dem utan löneutfyllnad 37 % resp 44 %. Av dem med löneutfyllnad hade 24 % bytt arbete/yrke medan detta gällde 46 % av dem utan löneutfyllnad. Det visar sig också att de ogifta deltagarna har en högre rörlighet än de gifta/ sammanboende. En grupp som uppvisar liten rörlighet är de som genomgått utbildning inom vårdområdet. Där har endast 12 % bytt bransch. medan 18 % bytt arbetsplats och 16 % bytt arbete/yrke.

En ytterligare analys av företags— resp yrkesrörlighet bland deltagarna visar att drygt hälften (55 %) både var kvar vid sitt tidigare företag och hade sitt tidigare yrke, medan 29 % hade bytt såväl yrke som företag.

Tabell 22 Sambandet mellan företags- och arbetsbyte

Samma arbete/yrke Procentandelar (Antal = 436) Samma företag Ja Nej Totalt Ja 55 6 61 Nej 11 29 40 Totalt 66 35 101

Nuvarande arbetsförhållande

Det är naturligt att när man investerat i en yrkesutbildning. på det sätt som många kursdeltagare gjort, önskar man förbättra sina arbetsförhållanden. Vi har redan tidigare konstaterat att omkring två tredjedelar av deltagarna började i samma företag som de arbetade vid innan utbildningen. Något mer än 60 % gick också tillbaka till samma arbete/yrke. För dessa torde förändringarna inte vara så stora.

Tabell 23 Anställningstid i nuvarande arbete

Anställningstid Procentandel (Antal = 449)

—6 månader 27 6 månader—1 år 12 1 år—3 år 15 Över 3 år 45

Totalt 99

På frågan "Hur länge har Du haft Ditt nuvarande arbete?” uppgav 60 % att de haft sitt nuvarande arbete i mer än ett år.

Som man kan förvänta sig finner man stora skillnader i fråga om anställningstid mellan de olika åldersgrupperna. Medan närmare fyra femtedelar (79 %) av dem över 40 år varit anställda vid sitt nuvarande arbete i minst ett år, gäller detta för knappt hälften (49 %) i åldersgruppen under 25 är. Kvinnorna har också i genomsnitt längre anställningstid än männen. Medan 69 % av kvinnorna haft sitt nuvarande arbete längre än 1 år, gäller detta 58 % av männen. Vad beträffar gruppen som utbildat sig med löneutfyllnad, uppgav 76 % att de varit anställda mer än ett år vid sitt nuvarande arbete.

Det stora flertalet, eller 92 % , uppgav att de i sina nuvarande anställningar arbetade på heltid. Här förelåg en skillnad mellan männen som till 97 % arbetade heltid och kvinnorna, där motsvarande andel var 72 %. Även mellan äldre och yngre deltagare förelåg skillnader. Medan 96 % av dem under 30 år arbetade på heltid, gällde detta 81 % av dem över 39 år.

Bland dem som arbetade på deltid hade en dryg fjärdedel (26 %) halvtid eller därunder medan knappt tre fjärdedelar. (74 %), arbetade mer än 20 timmar.

Andelen som arbetade dagtid hade ökat från 67 % innan utbildningen — till 71 % i den nuvarande anställningen, 11 % arbetade i tvåskift medan 17 % hade någon annan skiftform. De högsta andelarna med skiftarbete återfinns bland dem över 40 år, 45 % hade där skiftarbete och bland dem som utbildat sig med löneutfyllnad från företaget hade 42 % skiftarbete.

Andelen med fast lön har också ökat jämfört med innan utbildningen från 70 % till 78 %. 5 % uppgav att de hade rakt ackord och 17 % hade annan form av ackord eller annan löneform.

Vad gäller riskerna för permittering eller uppsägning uppgav 10 % att de riskerade att bli permitterade och 7 % att de riskerade uppsägning, medan det för 84 % av dem som efter utbildningen hade anställning, inte förelåg någon sådan risk. Om man återigen jämför med förhållandena för dem som _ innan utbildning hade anställning finner man en högst blygsam förändring. Då förelåg permitteringshot för 12 % och uppsägningshot för 7 %. Om man dessutom betänker att andelen förvärvsarbetande deltagare sjunkit, så förefaller det knappast som om utbildningen givit deltagarna i denna undersökning någon större anställningstrygghet.

Drygt tre fjärdedelar av dem som fått arbete (77 %) uppgav att de trivdes ganska bra eller mycket bra med sitt nuvarande arbete, medan 8 % trivdes ganska eller mycket dåligt. Dessutom var det 14 % som varken trivdes bra eller dåligt. I den tidigare uppföljningen av deltagare i bristyrkesutbildning (Lagerdahl, 1978) var det en något högre andel (82 %) som trivdes bra med sitt arbete efter utbildningen. Försöker man få en djupare bedömning av trivseln i arbete, t ex genom att fråga om det är något speciellt med detta arbete och om det ger en känsla av personlig tillfredsställelse framkommer en något annorlunda bild.

Här anger sammanlagt drygt hälften (52 %) att de verkligen trivs med sitt arbete medan 48 % har en mer instrumentell attityd gentemot sitt arbete och anger förtjänsten som det viktigaste.

En uppdelning efter kön ger, som framgår av tabell nr 24, markanta

Tabell 24 Arbetsengagemang. Kursdeltagare med arbete vid uppföljningstillfället

Svarsalternativ Procentandel

Män Kvinnor Samtliga (Antal = 329) (Antal = 93) (Antal = 422)

Det här arbetet är som

alla andra arbeten, man gör sitt, men det som betyder mest är för- tjänsten 53 29 48 Det här arbetet trivs jag

verkligen med, det ger en känsla av personlig till— fredsställelse 47 71 52

Totalt 100 100 100

skillnader. 71 % bland de kvinnliga deltagarna instämmer i påståendet att de verkligen trivs med sitt arbete mot 47 % bland männen. Svarsbilden är den normala, kvinnor uppgeri allmänheti större utsträckning än män att de trivs. Huvuddelen av kvinnorna, 53 % arbetade inom vårdsektorn och många hade gjort det även före utbildningen. Av dem som utbildat sig inom vårdområdet är det hela 84 % som uppgav att de ansåg sitt arbete meningsfullt.

Jämför man på motsvarande sätt de olika åldersgrupperna finner man att bland dem över 40 år, upplevde 62 % att arbetet gav djupare tillfredsstäl- lelse, medan 49 % av dem under 25 år upplevde detta.

Jämför vi med resultatet på frågan om arbetsengagemanget i det arbete man hade före utbildningen finner vi att en högre andel av samtliga grupper angett att de efter utbildningen trivts bättre med sina arbeten. Om vi däremot jämför med motsvarande fråga i vår tidigare studie om bristyrkesutbildningar finner vi att medan männen i de båda undersökningarna i ungefär samma utsträckning uppgivit att de känt engagemang i sitt arbete, så har andelen kvinnor som upplever detta minskat från 81 % till 71 % i denna undersök- ning. Detta kan kanske förklaras av att andelen med arbete inom vårdsektorn var mindre i denna undersökning.

Jämförelser med tidigare arbete

Av tidigare delar av resultatredovisningen har framgått att andelen med arbete sjönk från 98 % innan utbildningen till 81 % vid uppföljningstillfället. Ur sysselsättningssynpunkt kan man således inte säga att bristyrkesutbild- ningen fungerat särskilt effektivt. Vi väntar oss emellertid inte att förvärvs- intensiteten skall öka vid alla de utbildningar som bristyrkesutbildningen omfattar. Andra positiva effekter måste tillmätas stor betydelse, bl a förbättrade löne- och anställningsvillkor, ökad självständighet i arbetet etc.

De kursdeltagare som hade arbete både före och efter utbildningen ombads att jämföra de båda arbetsplatserna ur några aspekter. Av följande tabell framgår att av dem som erhållit arbete efter utbildningen, så har flera

Tabell 25 Jämförelser mellan arbete före och efter kurs. Samtliga

Olika sidor av arbetet Procentandelar

Bättre Varken Sämre Svårt Totalt

nu bättre nu att eller jämföra sämre Självständigt och intressant 39 53 3 5 100 Förtjänsten och ekonomiska förmåner 40 51 8 2 101 Befordringsmöjligheter 22 61 5 12 100 Fysisk belastning i arbetet 20 66 6 8 100 Förhållanden i arbetslokalen (buller, värme, smuts m. m.) 20 62 12 6 100 Arbetstakt och psykisk påfrest- ning 23 63 8 6 100 Arbetet som helhet 41 51 4 5 101

fått det bättre nu än tidigare, medan i allmänhet mellan 5 och 10 % anser arbetet efter utbildningen var sämre beträffande vissa aspekter.

Det man främst anser att man vunnit i jämförelse med arbetet före utbildningen är att arbetet blivit mer självständigt och intressant samt att förtjänsten har förbättrats. Dessutom upplever en stor del av deltagarna att arbetet som helhet är bättre efter utbildningen.

Ser vi till hur de olika delgrupperna svarat finner vi att kvinnorna främst anser att förtjänsten ökat samt att deras befordringsmöjligheter ökat, 51 % resp 34 %, mot 37 % resp 18 % för männen. Samtidigt upplevde 17 % att förhållandena i arbetslokalerna försämrats, jämfört med 11% för männen.

De under 25 år ansåg i större utsträckning än de äldre att de fått intressantare och självständigare arbetsuppgifter, 43 %, jämfört med 29 % för dem över 40 år; att förtjänsten förbättrats, 48 % mot 28 % för dem över 40 år. (Samtidigt skall dock noteras att 11 % av de yngre ansåg att förtjänsten blivit sämre i arbetet efter utbildningen. detta gällde endast 3 % av dem över 40 år.) Vidare ansåg nästan hälften av de yngre deltagarna (49 %) att arbetet som helhet blivit bättre, jämfört med en dryg fjärdedel 26 %, av dem över 40 år. De äldre hade överlag en större tendens att svara med alternativet ”varken bättre eller sämre”, vilket sannolikt sammanhänger med att de i större utsträckning än övriga har gått tillbaka till samma arbete som innan utbildningen.

De som utbildade sig med löneutfyllnad ansåg i större utsträckning än de utan löneutfyllnad att deras befordringsmöjligheter hade ökats (39 % mot 19 %) medan de vad gällde alla övriga aspekter i mindre utsträckning ansåg att arbetet blivit bättre.

I stort sett samma frågor rörande olika sidor av arbetet har använts i "Omställningar och anpassningsproblem på arbetsplatsen" (Nyrén, 1969). I nedanstående tabell jämförs resultaten från föreliggande undersökning med resultaten från Nyréns studie som omfattade ca 5 000 LO-medlemmar och som genomfördes i april 1968. I tabellen gjorda jämförelser berörde endast detn som bytt arbete och anser att bytet varit till det bättre.

Tabell 26 Förändringar till det bättre ijämförelse med tidigare arbete. Lilla LO 3 och kursdeltagare i bristyrkesutbildning

Olika sidor av arbetet Procentandel som fått det bättre nu

Lilla LO 3. 1968 Bristyrkesutbildade Byte av anställning 1980 Byte av anställning

Självständigt och intressant" 44 46 67 Förtjänsten och ekonomiska/7 för-

måner 48 26 56 Arbetstakt och psykisk belastning 30 45 Befordringsmöjligheter 17 19 Fysisk belastning i arbetet 28 36 Förhållanden i arbetslokalerna 35 40 Arbetet som helhetf — 70

” Denna fråga vari "Lilla LO" uppdelad i två frågor; Självständigt, resp. omväxlande och intressant. bDenna fråga var i ”Lilla LO" uppdelad i två frågor; förtjänsten resp. andra ekonomiska förmåner. ' Denna fråga fanns ej med i "Lilla LO".

Av tabellen framgår att de som genomgått bristyrkesutbildningen hade en mer positv uppfattning om sitt nya arbete än vad LO-medlemmarna hade. Detta gäller för samtliga aspekter av det nya arbetet.

På samma sätt kan vi jämföra dem i föreliggande undersökning som bytt arbete efter utbildningen med samtliga deltagare. Vi finner då att de som bytt arbete i större utsträckning angivit positiva svar vad beträffar de olika aspekterna av arbetet. Endast vad gällde befordringsmöjligheterna uppgav de som bytt arbete något lägre andel positiva svar. De aspekter man främst var mer positiv till i det nya arbetet var "självständigt och intressant”, där 67 % av dem som bytt arbete ansåg sig ha fått det bättre, mot 39 % för samtliga. Dessutom ansåg 70 % att arbetet som helhet blivit bättre (41 % för samtliga).

Samtidigt hade också de som bytt arbete i större utsträckning uppgivit att arbetet blivit sämre nu, om man jämför med samtliga deltagare, medan andelen "liknöjda" har minskat. Således uppgav exempelvis drygt en femtedel (21%) att förhållandena i arbetslokalen var sämre på det nya arbetet och 17 % uppgav att förtjänsten försämrats.

Framtidsplaner — förvärvsarbetande

De flesta av dem som vid uppföljningstillfället hade arbete ämnade stanna vid det arbete de hade (72 %). En knapp femtedel av de arbetande (18 %) tänkte byta arbete.

En mindre grupp, 7 %, av dem med arbete planerade att fortsätta utbilda sig, 4 % planerade att utbilda sig inom AMU, medan 3 % tänkte sig någon annan utbildning.

De återstående 3 % planerade göra något annat, såsom militärtjänstgö- ring, hemarbete etc. Flera av dem som uppgivit att de skulle göra "annat”

funderade på att försöka starta egna företag.

Ser vi till delgrupperna, var det främst de yngre som tänkte både byta arbete och vidareutbilda sig, medan de äldre oftare avsåg att fortsätta sina nuvarande arbeten. Männen avsåg i större utsträckning än kvinnorna att byta arbete, medan kvinnorna i större utsträckning uppgivit att de planerar att vidareutbilda sig samt att arbete hemma.

Utbildning

Deltagarna i denna undersökning avsågs att ha avslutat sin utbildning någon gång under andra halvåret 1980. Det visade sig dock att flera av dem vid uppföljningstillfället ännu inte avslutat sin utbildning. Många av dessa hade i AMS” register noterats ha avslutat en förberedande kurs eller en grundkurs och befann sig alltså fortfarande i bristyrkesutbildningen. Andra hade påbörjat ny utbildning inom eller utanför AMU. Totalt befann sig 12 % av deltagarna fortfarande i utbildning vid uppföljningstillfället, 11 % utbildade sig inom AMU, medan 1 % genomgick annan utbildning.

I jämförelse med samtliga deltagare var männen överrepresenterade i denna grupp, 87 % — mot 80 % i totalgruppen, likaså de yngre deltagarna, samt de som utbildat sig utan löneutfyllnad.

Huvuddelen, 88 % av dem som befann sig i utbildning hade tidigare arbetat inom yrkesområdet ”tillverkningsarbete, maskinskötsel m m" därav

Tabell 27 Kursinriktning för deltagare i utbildning vid uppföljningstillfället

Yrkesinriktning/kurs Antal

Gymnsieutb. — naturvetenskaplig linje (ej AMU) Svenska för invandrare Maskiningenjör (ej AMU) Förmansutbildning skog (ej AMU) Kontorsutbildning Reservdelsman, motorbranschen Animalieproduktion (ej AMU) Verkstadsmekaniker Svarvare Fräsare Maskinmekaniker Fordonsmekaniker Hushållsmaskinreparatör Verktygsmaskinreparatör Verktygsskärpare Verktygstillverkning Montor o. reparatör Plåtslagare, plåt o. svetsmekaniker Svetsare El- och teleteknik grundkurs Verkstadssnickare Trafikövervakare (ej AMU) Servitör Okänd utbildning

,... m————mmNN—mew—mh—————N—

Totalt

05 x]

33 % inom verkstads- och byggnadsmetallarbete, 37 % inom övrigt tillverk- ningsarbete och 18 % inom maskinskötsel m m. Motsvarande andel för totalgruppen var 69 %. För övrigt hade 2 personer arbetat inom servicesek— torn, 1 person inom vardera vårdområdet, kontorstekniskt arbete, detalj- handelsarbete, skogsbruk samt transport—kommunikation, 1 person hade ej uppgivit slag av arbete.

Beträffande kursinriktning kan sägas att majoriteten, 62 %, som första kurs utbildat sig inom någon form av verkstadsmetallarbete (därav 31 % som svetsare, 16 % verkstadsmekansik grundkurs och 15 % inom övriga verk- stadsmetallutbildningar). En tredjedel 33 % hade som första kurs någon preparandkurs och 4 % hade utbildat sig inom övriga områden.

15 % av dem som fortfarande befann sig i utbildning hade avslutat 2 delkurser och 3 % tre delkurser. Flertalet av dem med 2 eller 3 kurser hade utbildat sig inom verkstads—metallarbete.

Av tabellen framgår att många olika utbildningar finns representerade, såväl förberedande och grundutbildningar som påbyggnadskurser och längre utbildningar typ verktygstillverkning.

Bland dem som fortfarande gick i utbildning var det några som uppgivit att de räknade med att bli klara ganska snart efter uppföljningstillfället medan andra hade ett halvår eller mer kvar av utbildningstiden.

Framtidsplaner — studerande

Av dem som vid uppföljningstillfället befann sig i utbildning planerade 71 % att börja arbeta efter utbildningen, medan 24 % tänkte sig ytterligare vidareutbildning. 2 % hade andra planer och 3 % visste inte vad de skulle göra efter utbildningen. När det gällde planer på vidareutbildning var de yngre och ogifta deltagarna överrepresenterade medan de äldre i större utsträckning hade tänkt sig gå tillbaka till förvärsarbete efter kursen.

Arbetslösa

Av samtliga deltagare uppgav totalt 6 % att de var arbetslösa vid uppföljningstillfället. Köns- och åldersfördelning bland de arbetslösa över- ensstämmer i stort sett med den totala gruppen, likaså andelen gifta eller sammanboende. Däremot var det något färre som hade barn (33 %). Andelen invandrare var också något högre bland de arbetslösa (27 %), av vilka flertalet var finländare.

Drygt hälften av de arbetslösa (55 %) hade ingen yrkesutbildning, medan en femtedel (21 %) hade någon form av skolmässig yrkesutbildning och en (knapp) fjärdedel, (24 %), hade yrkesutbildning genom långvarigt arbete. Nästan hälften 49 % av de arbetslösa hade högst folkskolebakgrund, medan 39 % hade grundskola. Endast 6 % hade gymnasial utbildning. De arbetslösa hade således sämre utbildningsbakgrund än totalgruppen vad beträffar såväl yrkesutbildning som allmän teoretisk utbildning.

Huvuddelen, (88 %), av de arbetslösa hade inte varit arbetslösa någon gång under de 12 månaderna innan utbildningen, medan 9 % varit arbetslösa mindre än 6 månader och 3 % mer än 6 månader.

Det stora flertalet, 82 %, hade tidigare arbetat inom yrkesområdet

tillverkningsarbete, maskinskötsel m m. Övriga hade arbetat främst inom service, kommunikation, vård och lantbruk. Fyra femtedelar, 80 %, hade arbetat inom privata företag, medan 6 % arbetat inom den offentliga sektorn och 9 % inom statliga eller kooperativa företag.

Flertalet av de arbetslösa (73 %) hade likaså utbildat sig inom yrkesom- rådet tillverkningsarbete maskinskötsel m m, medan 9 % utbildat sig inom transport- och kommunikationsarbete, och 6 % inom serviceyrken. Övriga hade utbildat sig inom vårdyrken, kurser för konstnärer eller endast genomgått preparandkurser eller Svenska för invandrare.

Ser man till de arbetslösas tidigare arbetsförhållanden finner man att en större andel av dessa riskerade att bli arbetslösa eller permitterade, än vad som gällde totalgruppen. Således uppgav 18 % att de riskerade att bli arbetslösa och 12 % att hot om permittering förelåg medan 64 % uppgav att det inte förelåg någon risk för sysselsättningssvårigheter. En betydligt mindre andel av de arbetslösa hade haft löneutfyllnad från företaget under utbildningen — 9 % — jämfört med 25 % för totalgruppen. Detsamma gäller andelen med tjänstledighet under utbildningstiden, 45 % resp 75 %.

På frågan om arbetstrivseln i det tidigare arbetet var det en större del av de arbetslösa som uppgav att de trivts mycket eller ganska dåligt — 27 % mot 18 % av totalgruppen. Annars förelåg inga större skillnader i attityder till det tidigare arbetet.

Den vanligaste anledningen till att man sökte sig till utbildningen var att man ville ha ett bättre eller mer kvalificerat arbete (49 %) och att man ville förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden (30 %). En något större andel av de arbetslösa— jämfört med totalgruppen — uppgav som ett motiv att de riskerade arbetslöshet eller permittering (15 % mot 8 % av totalgruppen). Två tredjedelar, (67 %), av de arbetslösa uppgav att de planerade att söka arbete efter utbildningen, 9 % visste inte vad de skulle göra, lika många uppgav att de tänkte vidareutbilda sig, medan 12 % av de arbetslösa hade (eller trodde sig ha) arbete ordnat efter utbildningen.

Ser man till de arbetslösas attityder till utbildning finner man att de är något mer negativa än totalgruppen, även om skillnaderna inte är särskilt påtagliga. Exempelvis upgav 85 % av dem att de haft personlig nytta av utbildningen, medan 12 % inte tyckte att detta var fallet. Två tredjedelar 66 % ansåg att utbildningen förbättrat deras möjligheter att få arbete medan 27 % inte ansåg att deras möjligheter att få arbete förbättrats. På frågan om utbildningen motsvarade de förväntningar man haft svarade drygt fyra femtedelar, 81 %, ja medan 12 % svarade nej. Det utbyte man främst angav sig ha haft av utbildningen var personlig stimulans.

Andelen av de arbetslösa som fullföljt sin utbildning var i stort sett densamma som för totalgruppen — 85 %; 15 % uppgav att de ej fullföljt utbildningen.

Orsaker till att man saknade arbete

Till de som uppgivit att de var arbetslösa ställdes även en fråga om orsakerna till detta. Som framgår nedan var den vanligaste orsaken att lämpliga arbetstillfällen saknades.

Procent — Lämpliga arbetstillfällen saknas 39 — Sökt för få arbeten 36 — För höga krav från arbetsgivarna 18 — Saknar praktik 12 — För dålig utbildning 12 — Handikapp 3 — Kan endast ta arbeten på bostadsorten 3 — Andra orsaker 6

Samtliga arbetslösa uppgav att de var intresserade av att gå ut på arbetsmarknaden. Dessutom ville samtliga helst arbeta på heltid.

Knappt hälften av de arbetslösa, (49 %), avsåg att försöka finna ett arbete som stämde med deras krav, medan 30 % var intresserade av att ta vilket arbete som helst — 12 % uppgav att de planerade att utbilda sig.

Vårdyrkesutbildningen

Bland kursdeltagarna i bristyrkesutbildningen skiljer sig de som genomgått utbildning inom vårdområdet markant från övriga kursdeltagare i många avseenden, exempelvis vad gäller andelen som arbetar inom utbildningsyrket och vad gäller arbetstrivsel. Det kan därför vara av intresse att titta närmare på denna grupp.

Bakgrund

Av de totalt 87 personer som hade någon vårdutbildning som första kurs var 72 % kvinnor och 28 % män. Vad beträffar åldersfördelningen var de något äldre än genomsnittet för kursdeltagarna i övrigt.

Medelåldern för dem som utbildade sig inom vårdområdet var 31 ,5 år mot 29 år för totalgruppen.

56 % av dem var gifta eller sammanboende och 54 % hade försörjnings- plikt mot ett eller flera barn. En större del av deltagarna inom vårdutbild- ningen var svenska medborgare (93 %) än vad som var fallet för samtliga

Tabell 28 Åldersfördelning, deltagare i vårdutbildning

Ålder Procentandel

(Antal = 87) —19 år — 20—24 år 23 25—34 år 46 35—44 år 20 45—54 år 11 55— —

Totalt 100

kursdeltagare. Av de övriga var 6 % finländska medborgare. Endast 1 % hade någon form av arbetshandikapp.

30 % hade högst folkskoleutbildning och 46 % grundskola, medan 24 % hade gymnasial utbildning.

Vad beträffar tidigare yrkesutbildning, uppgav 38 % att de hade någon form av yrkesutbildning, medan 24 % ansåg sig ha yrkesutbildning genom långvarigt arbete; 40 % saknade yrkesutbildning.

Av dem som hade tidigare yrkesutbildning var det 64 % som hade utbildning inom vå:dområdet medan 16 % tidigare utbildat sig inom något servicearbete och 11 % hade kontorsutbildning. Drygt hälften, 56 %, av dem med yrkesutbildning ansåg att den tidigare yrkesutbildningen liknade bristyrkesutbildningen, medan 30 % ansåg att den tidigare utbildningen hade vissa likheter med bristyrkesutbildningen.

Tidigare arbetsförhållanden

Innan utbildningen hade 80 % arbetat inom vårdområdet, 16 % inom servicesektorn, 1 % inom vardera kommersiellt arbete resp tillverkningsar- bete, medan 1 % inte hade något arbete innan utbildningen. Av dem som arbetat inom servicesektorn hade flertalet haft vårdbetonade arbeten såsom hemsamarit eller dagbarnvårdare. 90 % hade tidigare varit anställda inom den offentliga sektorn.

Flertalet (70 %) hade arbetat på heltid, drygt hälften 59 % hade arbetat på ”normala arbetstider”, medan 38 % hade haft någon form av skifttjänstgö- ring.

Som tidigare nämnts hade de som genomgick vårdutbildning överlag mer positiva attityder till sitt tidigare arbete än totalgruppen, 81 % uppgav att de trivdes mycket bra eller ganska bra på det tidigare arbetet och 69 % hade upplevt att det givit dem personlig tillfredsställelse. Endast 1 % hade tidigare trivts ganska dåligt på det tidigare arbetet. Detta trots att en klar majoritet (78 %) ansåg att de arbetat i ett låglöneyrke.

Närmare hälften (44 %) hade haft löneutfyllnad från arbetsgivaren och 89 % hade haft tjänstledigt från arbetet under utbildningstiden.

De som genomgick vårdutbildningen hade också haft tryggare arbetsför- hållanden än totalgruppen. Endast 2 % hade riskerat permittering och 3 % uppsägning från sina tidigare arbeten, 3 % hade varit arbetslösa någon gång under 12-månadersperioden innan utbildningen.

Attityder till utbildningen

Det vanligaste motivet till att börja utbildningen var att man ville stärka sin ställning på arbetsmarknaden och öka möjligheterna att avancera. Detta motiv angavs av 55 %. Andra vanliga anledningar var att man ville ha ett bättre arbete med mer kvalificerade/intressanta arbetsuppgifter (36 %), och att man hoppades att utbildningen skulle vara personligt stimulerande (32 %). En dryg femtedel, (21 %), hade blivit rekommenderade att genomgå utbildningen. Trots att en stor del av dem som utbildade sig inom vårdområdet ansett sig lågavlönade, var det endast 16 % som uppgivit att de börjat utbildningen för att få ett arbete med högre lön.

Vad gäller attityder till utbildningen förelåg inga större skillnader mellan dem som utbildar sig inom vårdområdet och övriga kursdeltagare.

Det utbyte man främst ansåg sig ha haft av utbildningen var personlig stimulans, vilket angavs av 54 %. En dryg tredjedel, (36 %), ansåg att utbildningen medfört att de klarar sina arbetsuppgifter bättre och ungefär lika många, (34 %), ansåg att utbildningen medfört att de fått mer intressanta/kvalificerade arbetsuppgifter, högre lön etc.

Nuvarande arbetsförhållanden

I stort sett samtliga, 99 %, av dem som utbildat sig inom vårdområdet uppgav att de hade arbete. Ungefär fyra femtedelar (79 %), dvs lika många som innan utbildningen, arbetade inom vårdområdet medan 10 % arbetade inom servicesektorn, 2 % arbetade inom kontors- eller kommersiellt arbete, 2 % inom transport- och kommunikationsarbete medan 3 % hade okänt arbete. Således har inte utbildningen medfört någon nyrekrytering till vårdsektorn. Det bör dock påpekas att flertalet kurser inom vårdutbildningen vänder sig till dem som redan har praktisk yrkeserfarenhet från utbildningsområdet. Tre fjärdedelar, (74 %), arbetar i utbildningsyrket, 16 % i närliggande yrke och 5 % inom helt annat yrke. En betydligt högre andel av de vårdutbildade arbetar således i utbildningsyrket jämfört med totalgruppen.

Största delen 92 % arbetade inom den offentliga sektorn. Flertalet har kvar sina tidigare arbeten. Endast 18 % har bytt arbete/yrke efter utbild- ningen, medan 16 % bytt företag/arbetsplats. Flertalet, 95 %, av dem som besvarat frågan om uppsägnings- eller permitteringsrisk ansåg att ingen sådan föreligger medan 4 % riskerade uppsägning och 1 % riskerade permittering.

Ungefär lika stor andel som tidigare arbetade på heltid 71 %, och 62 % arbetade på dagtid, medan 38 % hade någon form av skiftarbete. Nio tiondelar hade fast lön.

Av dem som besvarat frågan om arbetstrivsel uppgav 90 % att de trivdes mycket eller ganska bra medan 9 % trivdes varken bra eller dåligt och 1 % trivdes mycket dåligt med sitt nuvarande arbete. 85 % upplevde arbetet som meningsfullt och tillfredsställande medan 15 % ansåg det främst vara förtjänsten som betydde något. En betydligt större del av dem som genomgått vårdutbildning trivdes och upplevde arbetstillfredsställelse jäm- fört med totalgruppen.

Vid en jämförelse mellan arbetet före utbildningen och nuvarande arbetet ansåg de framför allt att de aspekter som förbättrats var förtjänsten (52 %) och befordringsmöjligheterna (46 %). Trots att flertalet gått tillbaka till sina tidigare arbeten ansåg man tydligen ändå att möjligheterna att gå vidare förbättrats tack vare utbildningen. Vad beträffar övriga aspekter av arbetet förelåg inga större skillnader jämfört med vad totalgruppen svarade.

Framtidsplaner

De flesta (67 %) av dem som genomgick vårdutbildning planerade att stanna kvar vid nuvarande arbete, medan 2 % avsåg att byta arbete. Ungefär en femtedel (19 %) planerar att vidareutbilda sig, därav 6 % inom AMU och

13 % inom annan utbildning. Vad man tänkte utbilda sig till varierade naturligtvis men huvuddelen avsåg att vidareutbilda sig inom vårdområdet exempelvis till sjuksköterska, arbetsterapeut och liknande; Ytterligare 10 % hade arbete men avser att göra någonting annat, i denna grupp ingick dock många som också avsåg att utbilda sig.

Bilaga 8 Kursavbrytare inorn

arbetsmarknadsutbildningen med okänd eller ospecificerad avbrottsorsak

En register- och enkätstudie bland 1 800 avbrytare hösten 1980

Björn Lagerdahl, Hans Malmström och Leif Nilsson

Sammanfattning

Bakgrund och syfte

Kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) har uppdragit åt den s.k. FAMU-gruppen vid Pedagogiskt Centrum vid Stockholms skolförvaltning att genomföra en kursavbrottsstudie. Undersök- ningen avser att beskriva de kursdeltagare som i AMS register registrerats som avbrytare av annan eller ej angiven orsak samt att redovisa kursdelta- garnas egna uppgifter om skälen till avbrotten. I samband härmed undersöks även kursdeltagarnas inställning och attityder till den avbrutna utbildningen, deras förslag till åtgärder mot kursavbrott, sysselsättningssituationen efter avbrott samt planerna inför den närmaste framtiden.

Undersökningens uppläggning

Undersökningen har genomförts i två delar. Den första delen består av en registerstudie där samtliga 1 852 kursdeltagare som avbröt någon av SÖ:s kurser inom arbetsmarknadsutbildningen av annan eller ej angiven orsak andra halvåret 1980 ingår. Registeruppgifterna omfattade kursavbrytarnas ålder, kön, kurstyp, arbetshandikapp, medborgarskap, kurslän, tidigare utbildning samt sysselsättningssituation före kursen.

Undersökningens andra del utgörs av en postenkät som tillsändes ett slumpmässigt urval omfattande hälften av de registrerade kursavbrytarna. De områden som ingår i enkäten rör huvudsakligen kursavbrottsorsaker, sysselsättning efter avbrottet, inställning och attityder till utbildningen, framtidsplaner samt åsikter om möjliga åtgärder för att underlätta för kursdeltagarna att fullfölja kursen.

Kursavbrytarnas bakgrund

Av registeruppgifterna framgick att av dem som under andra halvåret 1980 avbröt SÖ:s AMS-kurser av okänd orsak så var 70 procent män och 30 procent kvinnor. Åldern varierade mellan 17—62 år och drygt en tredjedel

(37 %) var under 25 år. Två tredjedelar av avbrytarna hade svenskt medborgarskap. Inom den yrkesinriktade utbildningen uppgick andelen avbrytare med utländskt medborgarskap till ca 25 procent och inom den icke yrkesinriktade till 60 procent. För drygt en tredjedel av avbrytarna utgjordes den teoretiska utbildningsbakgrunden av folkskola, hälften hade grundsko- lekompetens, 12 procent gymnasiekompetens och 1 procent hade avlagt examen vid universitet eller högskola. Längre teoretisk utbildning innan kursen var vanligare inom den yrkesinriktade utbildningen. Den övervägan- de delen av kursavbrytarna (75 %) var arbetslösa vid ansökningstillfället för utbildningen, omkring var tionde befanns i arbetsmarknadspolitiska åtgär- der och något färre (7 %) hade tillfälligt arbete. Andelen med varaktigt arbete uppgick till 9 procent. Av samtliga deltagare i registerundersökningen så hade 20 procent beviljats utbildningen av handikappskäl.

Uppgivna orsaker till kursavbrott

Omkring en tiondel av de i enkätundersökningen medverkande ansåg att de inte avbrutit utbildningen. I allmänhet uppgav dessa att de endast tidsmässigt slutat kursen något tidigare än vad som från början var avsett, men att de innehållsmässigt tillgodogjort sig den. De avbrottsorsaker som enkätdelta- garna själva oftas uppgav var otrivsel med kursen (21 %), sjukdom (17 %) och familjeskäl (16 %). En del (14 %) sade sig också avbryta p.g.a. ekonomiska problem under utbildningstiden. Var tionde avbröt p.g.a. nervösa besvär och ungefär lika många avbröt då de ansåg att resvägen till och från AMU-centret var för lång eller tröttsam. Några kurdeltagare (7 %), hade avbrutit därför att de erhållit arbete under kursens gång. Exempel på övriga avbrottsorsaker är alkohol- och narkotikaproblem (7 %). utbildning- en ansågs för svår (7 %) och Språksvårigheter (6 %). Avbrottsorsakerna varierade markant mellan olika delgrupper av den totala undersökningsgrup- pen. Så framkom t.ex. att den vanligaste avbrottsorsaken inom den yrkesinriktade utbildningen var att man inte trivdes på kursen. Detta uppgavs i betydligt mindre omfattning inom den icke yrkesinriktade där i stället familjeskälen dominerade. Skillnaden här bör ses mot bakgrund av olikheternai könsfördelningen i de båda grupperna. Männen uppgav. totalt sett, i större utsträckning än kvinnorna att man avbröt av trivselskål, ekonomiska problem, missbruksproblem och erhållet arbete medan kvin- norna oftare avbröt p.g.a. familjeskäl och barnpassningsproblem. Det framkom också att trivselskäl och ekonomiska orsaker framförallt uppgavs av yngre kursdeltagare.

Avbrytarnas situation efter kursen

Vid tidpunkten för enkätens besvarande i april-maj 1981 uppgav 47 procent av avbrytarna att de hade någon form av arbete. En fjärdedel var arbetslösa och 17 procent befann sig i utbildning. De allra flesta (34 %) hade arbete på den öppna marknaden medan 8 procent hade beredskapsarbete och 2 procent hade skyddat, halvskyddat eller arkivarbete. Utbildning vid enkättillfället förekom betydligt oftare bland dem som avbrutit en icke

yrkesinriktad utbildning — 28 procent av dessa befann sig i utbildning jämfört med 13 procent av dem som avbröt yrkesinriktad AMU. Arbetsmarknads- utbildningen dominerar dock klart i de båda grupperna.

Attityder till den avbrutna utbildningen

Trots att kursdeltagarna avbröt sin utbildning så uppvisade de allra flesta i stort en positiv inställning till den. Ungefär tre fjärdedelar ansåg att den kurs de avbröt var intressant och 61 procent ångrade heller inte att de påbörjade kursen. Sju av tio uppgav att de skulle börja igen på någon kurs inom AMU och två tredjedelar ansåg att de lärt sig något som de haft direkt nytta av.

Kursdeltagarnas förslag till åtgärder mot avbrott

Något färre än hälften (45 %) av avbrytarna ansåg att förändringar i undervisningen skulle ha underlättat att fullfölja utbildningen. Omkring en tredjedel av kursavbrytarna ansåg att ekonomiska bidrag, bättre egna förkunskaper eller erfarenhet från kursens arbetsområde eller bättre information före kursen hade underlättat fullföljandet av utbildningen. Bland övriga förslag till åtgärder kan nämnas ökad undervisning i Studietek- nik (28 %). bätte bostadsförhållanden under studietiden (21 %) och hjälp eller råd från kurator, psykolog eller läkare (18 %).

Undersökningens uppläggning och genomförande

Metoder

Undersökningen har genomförts i två delar— dels som en registerstudie, dels som en enkätundersökning. Registerstudien omfattade samtliga de (1 852) kursdeltagare som av ovan nämnda registrerade orsaker avbrutit kurs tillhörande SÖ:s AMU-kurser under andra halvåret 1980. Registeruppgif- terna omfattade kursdeltagarnas ålder, kön, kurstyp. arbetshandikapp, medborgarskap, kurslän, tidigare utbildning samt sysselsättningsstatus före kurs.

I syfte att erhålla mer detaljerade upplysningar om kursavbrottsorsaker, attityder och inställning till den genomgångna utbildningen samt om kursdeltagarnas sysselsättningssituation efter avbrottet drogs ett slumpmäs- sigt urval omfattande hälften av de registrerade kursavbrytarna . Dessa ingick i en frågeformulärsstudie vilken utformades som en postenkät. Det i enkäten använda frågeformuläret var av sedvanlig utformning, dvs. med enkla frågor med fasta svarsalternativ. Formuläret baserar sig på FAMU- gruppens erfarenheter från forskning rörande arbetsmarknadsutbildningen och är en vidareutveckling av tidigare använda instrument.

De områden som huvudsakligen berördes i frågeformuläret var följande: deltagarnas bakgrund, attityder till utbildningen, kursavbrottsorsaker, sysselsättning efter avbrottet och åsikter om möjliga åtgärder för att underlätta för kursdeltagarna att fullfölja kursen samt planer inför den närmaste framtiden.

Bortfall

Totalt besvarades enkäten av 472 kursavbrytare vilket utgör 51 procent av de i urvalet ingående deltagarna. Andelen fullständigt besvarade formulär var något lägre men då viss information varit möjlig att tillvarata har även dessa ofullständigt ifyllda och besvarade formulär ingått i bearbetningen.

Tillsammans med frågeformuläret skickades ett informationsbrev till kursdeltagarna om undersökningens bakgrund och syften. I detta brev poängterades även vikten av att samtliga besvarade formulären, samtidigt som garantier om anonymitetsskydd gavs och att deltagandet naturligtvis var frivilligt. Till de kursdeltagare som inte inkom med svar sändes upp till fem påminnelser med förnyade uppmaningar och ytterligare information.

Det tämligen höga bortfallet kan förklaras av en rad olika faktorer. Erfarenheter från FAMU-gruppens tidigare undersökningar har givit vid handen att kursdeltagare som avbrutit sin utbildning vanligen inkommer med en lägre andel svar än vad som är fallet för dem som fullföljt sin utbildning. Det har också visat sig att just de som avbrutit av "annan orsak" har en lägre svarsbenägenhet än de med andra avbrottsorsaker (Gustavsson & Lager- dahl, 1974). Det finns även skäl att anta, att bland de icke svarande. fanns kursdeltagare som ansåg att de inte avbrutit utbildningen. För dessa var frågeformuläret irrelevant. Tre kursdeltagare har uttryckligen uppgivit att de inte avbrutit kursen och vägrade därför besvara enkäten. Tre kursdeltagare har också strukits ur undersökningsgruppen då de uppgivit att de aldrig har anmält sig till eller påbörjat någon kurs inom AMU.

Det var totalt 451 kursdeltagare som inte besvarade enkäten och för en mindre del av dessa är skälen kända. Nedanstående sammanställning sammanfattar dessa:

Adress okänd 43 Utvandrade 16 Avlidna 2 Vägrade 32 Utgick p. .g. a. att de ej gick AMU-kurs under den aktuella tiden 3 Totalt 96 96 Anledning okänd 358 Antal som svarat 472 Samtliga i urvalet 926

Beskrivning av bortfallet

Då ett flertal bakgrundsfaktorer finns registrerade i AMS statistikregister är det möjligt att ge en förhållandevis god beskrivning av bortfallet vilket kan jämföras med dem som deltog i undersökningen. De i analysen ingående variablerna är kön, ålder, medborgarskap, tidigare utbildning. sysselsättning före kurs, arbetshandikapp och kurslän.

Den grupp som överhuvudtaget inte deltog i uppföljningen utgjordes av 451 personer. Om dessa kan sägas att

74 procent var män, åldern varierade mellan 17 och 61 år och att ca två tredjedelar var under 30 ar, ungefär en tredjedel var arbetshandikappade, omkring en tredjedel var utländska medborgare, tre fjärdedelar inte hade arbete vid ansökningstillfället före kursen, ca 90 procent hade en teoretisk utbildning omfattande folkskola eller grundskola.

Jämförelse mellan svarande- och bortfallsgrupp

En jämförelse mellan de avbrytare som deltog i enkäten och de som av olika anledningar inte svarade, visade att skillnaderna mellan grupperna var förhållandevis små. Dock med undantag för variabeln kön, då det framkom att männen besvarat enkäten i signifikant mindre utsträckning än kvinnorna. De med kortare teoretisk utbildning och de som vid ansökningstillfället till kursen inte hade arbete är också något överrepresenterade i bortfallsgrup- pen.

Tabelll Jämförande översikt mellan kursdeltagare som besvarade enkäten och kursdeltagare som inte deltog ___/#— Variabel Procentandel Besvarade Ej besvarat enkäten enkäten (Antal = 472) (Antal = 451) ___—###

Kön Man 67 74 Kvinna 33 25 Ålder 17—24 år 37 38 25—29 år 23 26 30—39 år 28 27 40—61 år 12 9 Medborgarskap Svenskt 64 64 Utländskt 33 34 Arhetshandikapp Ja 28 31 Nej 70 67 Tidigare teoretisk utbildning Folkskola 32 39 Grundskola 50 50 Gymnasium 15 8 Högskoleexamen 2 1

Sysselsättningsstatus före kurs Utan arbete aktuell för omedelbar placering 69 75 Tillfälligt arbete 6 7 Varaktigt arbete 10 8 I arbetsmarknadspolitiska åtgärder 12 8

Den avbrutna utbildningen

De i studien medverkande kursdeltagarna gick på ett flertal av skolöversty- relsens/AMS kurser inom arbetsmarknadsutbildningen. Den mångfald kurser som ingår i studien representerar naturligtvis skiftande svårighetsgrad och har olika utbildningstider. Från tidigare studier av avbrottsproblemati- ken vet vi att avbrottsfrekvensen varierar mellan olika kurser, vilket kan antas bero bl.a. på Utbildningarnas skiftande längd och svårighetsgrad samt kursdeltagarnas bakgrund och förutsättningar.

Av de 86 051 personer som började arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1979/80 (exkl. utbildning vid risk för permittering) började 31 procent icke yrkesinriktad utbildning medan 69 procent började yrkesinrik- tad utbildning. Något mer än en fjärdedel (29 %) av de som under andra halvåret 1980 avbröt sin utbildning av okänd orsak utgjordes av kursdelta— gare från icke yrkesinriktade kurser och 71 procent gick en yrkesinriktad utbildning. Över hälften av kursavbrytarna utbildade sig inom ett yrkesom- råde som avsåg att leda fram till ett tillverknings- och maskinskötselyrke.

Jämför man kursinriktningen för dem som avbröt med samtliga personer som under budgetåret 1979/80 påbörjade AMU (exkl. företagsutbildning) finner man att andelen avbrytare är betydligt större inom tillverkningsarbete. maskinskötsel m.m. jämfört med samtliga (51 % resp. 21 %). Medan 23 procent under budgetåret 1979/80 började en kurs inom området "teknisk naturvetenskapligt arbete”, var det endast 2 procent av avbrytarna som haft denna kursinriktning (dvs. huvudsakligen inom vårdområdet.)

Tabell 2 Kursinriktning. Samtliga deltagare som avbröt SÖ/AMS kurser andra halvåret 1980 p. g. a. ”annan” eller ej angiven orsak samt personer som påbörjat AMU (exkl. företagsutbildning) budgetåret 1979/80

&

Kursinriktning Procentandelar Samtliga som avbröt Samtliga personer som 2:a halvåret 1980 påbörjade AMU (exkl. p. g. a. "annan" eller företagsutbildning bud— ej angiven orsak getåret 1979/80)

(Antal = 1 833) (Antal = 81 991)

Tekniskt, naturvetenskapligt, humanistiskt och konstnär- ligt arbete 2 23 Kameralt och kontorstekniskt

arbete 6 7 Kommersiellt arbete 1 1 Lantbruks-, skogs- och fis-

keriarbete 1 5 Transport- och kommunika-

tionsarbete 5 5 Tillverkningsarbete och

maskinskötselarbete 51 21 Serice-arbete 5 5 Preparandkurser m. m. 18 23 Svenska för invandrare 11 8 Uppgift saknas + övriga 1 2

Totalt 101 100

Attityder till den avbrutna utbildningen

Inställningen till utbildningen påverkas av många faktorer, vilka antingen tillsammans eller var för sig kan vara av avgörande betydelse för utbildnings- resultatet och genomförandet av utbildningen.

Trots att kursdeltagarna avbröt sin utbildning så var den övervägande delen i stort positiva till den. Ungefär tre fjärdedelar ansåg nämligen att den kurs de avbröt var intressant och närmare två tredjedelar ångrade inte heller att de påbörjat kursen.

Tabell 3 Avbrytarnas åsikter om kursen

Åsikter om kursen Procentandel Tyckte kursen var intressant 73 Vill börja någon kurs inom AMU igen 70 Har haft direkt nytta av kursen 67 Ångrar ej att de börjat 61 Har bättre möjligheter att få arbete 34 Ansåg att kursen förbättrat inkomstmöjligheterna 23

Något mer än två tredjedelar av avbrytarna ansåg att de under kursen lärt sig något som de haft direkt nytta av och sju av tio kursdeltagare uppgav att de skulle vilja börja igen på någon kurs inom AMU. En tredjedel ansåg att de efter kursen hade bättre möjligheter att få arbete, medan ca hälften ansåg att kursen inte förbättrat deras möjligheter att få arbete. Vad beträffar möjligheterna att få arbete kan som jämförelse nämnas att av dem som under samma period avslutat en bristyrkesutbildning ansåg närmare fyra femtede- lar (78 %). att möjligheterna att få arbete förbättrats. Jämfört med den tidigare företagna undersökningen om kursavbrott inom arbetsmarknadsut- bildningen (Gustavsson & Lagerdahl, 1974) visar dock deltagarna i denna undersökning tämligen likartade attityder till den avbrutna utbildningen. Enda undantaget är att viljan bland deltagarna i föreliggande undersökning att åter börja någon kurs inom AMU är klart större (70 % mot 55 % i den tidigare undersökningen).

Avbrottsorsaker

De kursdeltagare som under 2:a halvåret 1980 avbröt sin arbetsmarknads- utbildning p.g.a. annan eller ej angiven orsak tillfrågades vad som låg bakom avbrottet i deras fall. Avbrytarna fick härvid välja bland ett antal givna svarsalternativ som i FAMU-gruppens tidigare undersökningar visat sig ha betydelse för huruvida man fullföljer sin utbildning eller ej.

Avbruten utbildning eller fullföljd

För att få en klar bild av om kursdeltagarna verkligen avbrutit den aktuella kursen tillfrågades de om de själva ansåg att de fullföljt eller inte. Av samtliga som besvarade enkäten uppgav 12 procent att de hade fullföljt utbildningen.

Det var något vanligare att kursdeltagare från icke yrkesinriktad utbildning ansåg sig ha fullföljt kursen (17 procent jämfört med 10 procent av de från yrkesinriktad utbildning). De kursdeltagare som ansåg att de fullföljde utbildningen uppgav huvudsakligen att de innehållsmässigt tillgodogjort sig kursen men att de tidsmässigt slutade något tidigare än vad som från början var avsett.

Iden tidigare undersökningen rörande kursavbrott inom arbetsmarknads- utbildningen (Gustavsson & Lagerdahl, 1974) var det en betydligt större andel. 31 procent, av dem som registrerats ha avbrutit. som själva uppgav att de fullföljt utbildningen.

I det följande avsnittet om avbrottsorsaker har de som enligt egen uppgift fullföljde utbildningen inte betraktats som kursavbrytare.

Avbrottsorsaker

För samtliga kursdeltagare sammantagna gäller att den vanligaste avbrotts- orsaken var att man inte trivdes på kursen. Ca en femtedel (21 %) uppgav detta som en kursavbrottsorsak, men här föreligger avsevärda skillnader mellan olika delgrupper. Så framkom t.ex. att 25 procent av deltagarna i de yrkesinriktade kurserna och 11 procent av dem i de icke yrkesinriktade uppgav trivselskäl. Skillnaden kan inte förklaras utifrån olikheterna i könsfördelning i de båda grupperna. Otrivsel som kursavbrottsorsak var vanligare inom de yrkesinriktade kurserna både för män och kvinnor (26 % av männen och 20 % av kvinnorna i de yrkesinriktade kurserna, jämfört med 18 % av männen och 7 % av kvinnorna i de icke yrkesinriktade). Resultaten antyder också att äldre kursdeltagare och utländska medborgare i mindre utsträckning avbröt p.g.a. detta.

Den näst vanligaste kursavbrottsorsaken var sjukdom. Av samtliga. angav 17 procent detta som skäl, och det förekom totalt sett ungefär i lika stor utsträckning bland män och kvinnor. Bland kvinnorna angavs dock denna orsak i större utsträckning av dem med yrkesinriktad utbildning (23 % ) än av dem med teoretisk (13 %). En motsvarande skillnad förelåg inte för männen.

En grupp där sjukdom varit en vanligt förekommande avbrottsorsak är de arbetshandikappade. Ungefär en fjärdedel (24 %) av de arbetshandikap- pade. jämfört med 14% av de icke handikappade, avbröt p.g.a. sjuk- dom.

16 procent av kursdeltagarna uppgav familjeskäl som orsak till kursav- brottet. Den skillnad som här framkom mellan män (8 %) och kvinnor (33 %) skall ses mot bakgrund av att relativt många kvinnor avbrutit p.g.a. graviditet.

Av samtliga kursdeltagare så angav 14 procent ekonomiska problem som skäl till varför man avbröt kursen. Det var framför allt männen som uppgav detta, vilket till en del förklarar varför ekonomiska orsaker förekom oftare inom de yrkesinriktade kurserna. Uppenbart är att ekonomin varit bekymmersam främst bland yngre avbrytare (18 % av dem upp till 24 är avbröt av ekomiska skäl och endast 4% av dem som var 40 år eller äldre).

Bland övriga kursavbrottsorsaker kan nämnas att 10 procent avbröt p.g.a. nervösa besvär. 9 procent ansåg sig placerade på fel kurs och 8 procent uppgav barnpassningsproblem eller att resvägen var för lång. Det förekom också att man avbrutit därför att man fått arbete under kursen (7 %) eller att kursen ansågs vara svår (7 %) samt p.g.a. missbruksproblem (7 %). Några kursdeltagare (6 %) hade också avbrutit p.g.a. att de gick direkt över till en annan kurs.

Som framgår av tabell 4 så skiljer sig andelen uppgivna avbrottsorsaker avsevärt mellan de som genomgått yrkesinriktad utbildning och de som gått icke yrkesinriktad utbildning. De yrkesinriktade avbrytarna uppgav främst trivselskäl, sjukdom och ekonomiska orsaker medan de icke yrkesinriktade i större utsträckning uppgav familjeskäl. barnpassningsproblem samt att de gått direkt över till annan kurs.

I tabellen har också tagits med de uppgivna avbrottsorsakerna i den tidigare undersökningen om kursavbrott inom AMU (Gustavsson & Lagerdahl, 1974). I denna undersökning ingick personer från samtliga i AMS register förekommande avbrottsorsaker alltså ej endast de som avbrutit av "annan" eller "okänd" anledning. Av naturliga skäl är därför andelen som avbrutit p.g.a. att de fått arbete större i den tidigare undersökningen. likaledes är andelen som avbrutit p.g.a. sjukdom samt gått över till annan kurs större.

Tabell4 Kursavbrottsorsaker för avbrytare inom yrkesinriktad respektive icke yrkesinriktad utbildning samt personer som avbröt AMU andra halvåret 1972

Uppgiven avbrottsorsak Procentandel

Yrkesinriktad Ej yrkesinrik- Samtliga utbildning tad utbildning (Ant. = 426)

(Ant. = 304) (Ant. = 122)

Trivdcs ej på kursen 25 11 21 Sjukdom 18 13 17 Familjeskäl 12 28 16 Ekonomiska problem 17 8 14 Nervösa besvär 11 9 10 Placerad på fel kurs 11 5 9 Barnpassningsproblem 7 12 8 Resvägen för lång eller tröttsam 11 2 8 Hade fått arbete 7 6 7 Ansåg utbildningen för svår 6 9 7 Problem med alkohol eller narkotika 8 5 7 Gick direkt över till annan kurs 4 11 6 Språksvårigheter 5 8 6 För hög studietakt 5 2 4 Ville ej arbeta i utbildningsyrket 5 2 4 Flyttade till annan ort 2 5 3

" Avbrottsorsak som ej fanns med i den tidigare undersökningen.

Personer som av- bröt AMU 2:a halvåret 1972. Samtliga avbrotts- orsaker (Ant. = 991)

11 20

5 15 10

Ett femtiotal kursdeltagare angav avbrottsorsaker som inte kan hänföras till något av ovanstående svarsalternativ. Orsakerna var mycket varierande men en sammanfattning av dessa visade att de flesta inte fick fortsätta kursen p.g.a. för hög frånvaro från kursen (4 %), anstaltsvistelse (2 %). att man inte klarade av utbildningen (2 %) eller p.g.a. värnplikt (2 %). Andra orsaker bottnade i dispyter med lärare (2 %), att man kände sig överkvalificerad (1 %), att man inte trivdes på utbildningsorten (1 %).

Inom den icke yrkesinriktade utbildningen förekom avbrottsskälen otrivsel och ”placerad på fel kurs" endast inom preparandkurserna och inte inom svenskkurser för invandrare.

Tabell 5 Kursavbrottsorsaker för avbrytare inom icke yrkesinriktad utbildning. Jämförelse mellan förberedande kursverksamhet (preparandkurser m. m.) och svens- ka för invandrare

Uppgiven avbrottsorsak Procentandel Preparand- Svenska för kurser m. m. invandrare (Ant. = 75) (Ant. = 44)

Trivdes ej på kursen 19 — Sjukdom 12 16 Familjeskäl 27 32 Ekonomiska problem 7 Nervösa besvär Placerad på fel kurs Barnpassningsproblem 1 Hemvägen för lång eller tröttsam Hade fått arbete

Ansåg utbildningen för svår

Problem med alkohol eller narkotika Gick direkt över till annan kurs Språksvårigheter För hög studietakt Ville ej arbeta i utbildningsyrket Flyttade till annan ort

..— ©

kliNUt—JÄDONXIXINONI

Urk,-VI &CONINOUlw—QXONO >..—

Det var däremot enbart deltagare från svenskkurser för invandrare som avbrutit p.g.a. studietakten. Det var också vanligare att dessa avbrutit genom att de gick direkt över till en annan kurs.

I tabell 6 är kursavbrottsorsakerna fördelade efter deltagarnas kursinrikt- ning. Jämförelser mellan grupperna blir naturligtvis vanskliga då så många avbrytare var samlade inom samma yrkesområde. Ungefär tre fjärdedelar av samtliga avbrytare befann sig ju inom tillverknings- och maskinskötselom- rådet. Av tabellen framgår dock att trivselskälen dominerar inom detta yrkesområde. I denna grupp har man också i större utsträckning avbrutit p.g.a. missbruksproblem och p.g.a. att man ansåg sig placerad på fel kurs.

Tabell 6 Kursavbrottsorsaker för avbrytare inom yrkesinriktad utbildning. Jämförelse mellan de fem största kursinriktningarna

Avbrottsorsak

Trivdes ej på kursen

Sjukdom

Familjeskäl

Ekonomiska problem

Nervösa besvär

Placerad på fel kurs Barnpassningsproblem

Resvägen hem för lång eller tröttsam Hade fått arbete

Ansåg utbildningen för svår

Problem med alkohol eller narkotika Gick direkt över till annan kurs Språksvårigheter

För hög studietakt Ville ej arbeta i utbildningsyrket Flyttade till annan ort

Kursinriktning

Procentandel

Tekniskt etc."

arbete (Ant. = 13)

15 15 15 8 8 15 15 15 15

Kameralt och kontorstek- niskt arbete (Ant. = 22)

23 23 36 14 14

9 23 18

Transport- och

Tillverknings-

kommunikations- arbete och

arbete (Ant. = 25)

OCC???

” Kursinriktningen avser tekniskt, naturvetenskapligt, samhällsvetenskapligt. humanistiskt och konstnärligt arbete.

maskinskötsel (Ant. = 222)

28 18 9 18 10 13 6 12 8 6 1

ovomom

Servicearbete (Ant. = 20)

20 30 25 20 25

lnlfilhln

Figur I Avbrottsorsaker inom icke yrkesinriktad utbildning. Fördelning efter kön

Procentandel

40 30

ml

Trivdes ej Sjukdom på kursen

Avbrottsorsaker inom de icke yrkesinriktade kurserna fördelade efter avbrytarnas bakgrund

Kön

Den mest förekommande avbrottsorsaken bland män. inom de icke yrkesinriktade kurserna. var otrivsel på kursen. [ jämförelse med kvinnorna var det också betydligt vanligare att de avbrutit på grund av att de övergått till annan kurs (16% av männen och 8 % av kvinnorna). nervösa besvär. ekonomiska problem och p.g.a. att de fått arbete. De dominerande avbrottsorsakerna för kvinnorna var familjeskäl och barnpassningsproblem. Den sistnämnda avbrottsorsaken uppgavs av 19 procent av kvinnorna och endast av 2 procent av männen.

Medborgarskap

Svenska och utländska medborgare skiljde sig avsevärt är vad gäller a ndelcn som uppgivit att de avbrutit p.g.a. att de inte trivdes på kursen. Ca en femtedel av svenskarna jämfört med 5 procent av de utländska medborgarna avbröt av denna orsak. Missbruksproblem och ekonomiska problem uppgavs också oftare av svenskarna. I båda grupperna dominerade familjeskäl men en betydligt större andel av de utländska medborgarna uppgav att de avbrutit p.g.a. barnpassningsproblem (16 % jämfört med 7 9? av svenska medbor- gare). Andelen utländska medborgare som avbrutit av Språksvårigheter var

Ekonomiska Familje- Nervösa Missbruks- Hadefått Avbrottsorsak problem skäl besvär problem arbete

Procentandel

30

venska medborgare n=63

Ej svenska medborgare

20 n=71

10

Trivdes ej Sjukdom Ekonomiska Familje- Nervösa Missbruks- Hade fått Avbrottsorsak på kursen problem skäl besvar problem arbete

Figur .? Avbrottsorsaker inom icke yrkesinriktad lika stor inom den icke yrkesinriktade utbildningen som inom den utbildning. Fördelning yrkesinriktade. nämligen 16 procent. en" '"edbwgm'Skap

Arbetshandikappade

Nervösa besvär och ekonomiska problem förekom i betydligt högre utsträckning bland arbetshandikappade än bland icke handikappade. Det framkom också att andelen som avbrutit p.g.a. erhållet arbete var högre bland de handikappade. De icke handikappade avbröt oftare av familjeskäl. barnpassningsproblem och p.g.a. att de gått direkt över till annan kurs. Fil—'””? Ame”-W'Wk” inom icke yrkesinriktad utbildning. Fördelning Procentandel efter arbetshandikapp

30 Ej arbetshandi kappade

n=93

Arbetshandikappade n=41

20

10

Trivdesej Sjukdom Ekonomiska Familje- Nervösa Missbruks- Hade fått Kursavbrottsorsakv på kursen problem skäl besvär problem arbete

Ålder

Utmärkande för de yngre kursdeltagarna (24 år eller yngre) var att de ottare avbröt utbildningen p.g.a. familjeskäl, otrivsel och ekonomiska probem. Bland äldre kursdeltagare förekom oftare avbrott p.g.a. sjukdom ocl att man ansåg utbildningen vara för svår.

Avbrottsorsaker inom de yrkesinriktade kurserna fördelade efter avbrytarnas bakgrund

Kön

Männen avbröt i större utsträckning än kvinnorna p.g.a. ekonorriska problem och missbruksproblem. Otrivsel på kursen samt erhållen anställning var också mer förekommande avbrottsorsaker bland män. Kvinmrna uppgav däremot oftare än männen att de tvingats avbryta utbildningen pga. sjukdom och familjeskäl. En större andel av kvinnorna avbröt också p.g.a. nervösa besvär och att man ansåg att utbildningen var för svår (9 % av kvinnorna och 5 % av männen avbröt p.g.a. att man ansåg utbildningen för svår).

Medborgarskap

De mest markanta skillnaderna som framkom mellan svenskar och invandrare vad beträffar kursavbrottsorsak var att svenska medborgare i

Figur4Avbrottsorsak större utsträckning avbrutit p.g.a. trivselskäl. missbruksproblem, erhållen inom yrkesinriktad u,- anställning och nervösa besvär. Invandrarna avbröt oftare av sjukdoms— och bildning. Fördelning familjeskäl samt att de i större utsträckning ansåg sig placerade på fel kurs. 16 efter kön

procent av invandrarna avbröt också p.g.a. Språksvårigheter.

Procentandel

Trivdes ej Sjukdom Ekonomiska Familje— Nervösa' Missbruks- Hade fått AVbHDtttsorSak på kursen problem skäl besvär problem arbete

Procentandel 30 28 ' n=237 ' Ej svenska medborgare n=86 20 10 Trivdes ej Sjukdom Ekonomiska Familje- Nervösa Missbruks- Hadefått Avbrottsorsak på kursen problem skäl besvär problem arbete

Figur 5 Avbrottsorsaker inom yrkesinriktad ut-

' bildning. Fördelning Arbetshandikapp efter medborgarskap

Den dominerande avbrottsorsaken bland de arbetshandikappade var sjuk- dom. Det framkom också att dessa i jämförelsevis hög utsträckning avbrutit p.g.a. missbruksproblem. Andelen som avbrutit p.g.a. otrivsel är även i denna grupp stor. dock något mindre än bland de icke arbetshandikappade. I den senare gruppen förekom oftare. förutom otrivsel, orsaker som erhållen anställning, barnpassningsproblem. familjeskäl och ekonomiska problem. Figur 6 Avbrottsorsak inom yrkesinriktad ut— bildning. Fördelning Procentandel efter arbetshandikapp

30 28 E] arbetshandikappade n=239

Arbetshandikappade n=87

20

10

Trivdes ej Sjukdom Ekonomiska Familje- Nervösa Missbruks- Hade fått Avbrottsorsak på kursen problem skäl besvär problem arbete

Ålder

Den vanligaste avbrottsorsaken bland de yngre avbrytarna var att de inte trivdes på kursen. 35 procent av de upp till 24 år uppgav detta. vilket kan jämföras med 24 procent av de mellan 25—29 år, 12 procent av de mellan 30—39 år samt 15 procent av de som var 40 år eller äldre. Ekonomiska problem har i avsevärt mindre utsträckning uppgivits som avbrottsorsak bland äldre kursdeltagare. Endast 3 procent av de som var 40 år eller äldre. jämfört med ca en femtedel av de i åldrarna 17—39 år, uppgav detta skäl. Inte oväntat visade resultaten att avbrottsorsaken sjukdom ökade i frekvens med stigande ålder. Det framkom t.ex. att 21 procent av de som var 40 år eller äldre, och att 13 procent av de upp till 24 år, avbröt av detta skäl.

Kursdeltagarnas förslag till åtgärder mot avbrott

Ett syfte med en undersökning av detta slag är att ge förslag på åtgärder hur kursavbrotten inom arbetsmarknadsutbildningen ska kunna nedbringas. Vissa av de avbrott som sker går av naturliga skäl inte att åtgärda men det kan antas att en viss del av det som nu betraktas som kursavbrott inte skulle vara det om man redan vid utbildningens början var införstådd med deltagarnas målsättning med utbildningen. Det som nu ser ut som ett avbrott kan för den enskilde kursdeltagaren innebära att han fullföljt den utbildningsdel han behövde eller var intresserad av. Av hela undersökningsgruppen uppgav 3 procent att de ej heller haft för avsikt att fullfölja den kurs de påbörjade.

I denna studie tillfrågades deltagarna om vilka åtgärder som skulle kunnat underlätta för dem att fullfölja den påbörjade utbildningen. Det framkom att nära hälften av avbrytarna ansåg att förändringari undervisningen skulle ha

Tabell 7 Avbrytarnas åsikter om vad som kunnat underlättat fullföljandet av utbildningen. En jämförelse mellan personer som avbrutit AMU andra halvåret 1980 och andra halvåret 1972

Åtgärdsförslag Procentandel

Personer som Personer som avbrutit AMU avbrutit AMU 2:a halvåret 2:a halvåret 1980 1972 (Antal = 354) (Antal = 595) Ändringar i själva undervisningen 45 48 Högre ekonomiska bidrag 37 52 Bättre egna förkunskaper eller erfarenhet från kursens arbetsområde 34 43 Bättre information före kursen 33 43 Ökad undervisning i Studieteknik 28 39 Bättre bostadsförhållanden under kurstiden 21 25 Hjälp eller råd fråna kurator, psykolog eller läkare 18 25, 18, 21

" I den tidigare studien uppdelad i ”Hjälp eller råd från kurator", "Hjälp eller råd från psykolog” resp. ”Hjälp eller råd från läkare."

kunnat underlätta att fullfölja utbildningen. Något färre (37 %) ansåg att högre ekonomiska bidrag hade underlättat fullföljandet av kursen. Ungefär en tredjedel uppgav att bättre förkunskaper eller erfarenhet från kursens arbetsområde samt att bättre information före kursen hade varit till hjälp. Andra önskemål var ökad undervisning i Studieteknik, bättre bostadsförhål- landen samt hjälp eller råd från kurator. psykolog eller läkare.

I den tidigare undersökningen av studieavbrott i AMU (Gustavsson & Lagerdahl, 1974), presenterades deltagarna i stort sett samma förslag till åtgärder som kunnat underlätta fullföljandet av utbildningen. Då var det i första hand högre ekonomiska bidrag som av deltagarna angavs ha kunnat förhindra avbrottet.

En jämförelse mellan avbrytare från yrkesinriktade kurser och från icke yrkesinriktade visade att åtgärdsförslagen bättre information och hjälp från kurator, psykolog eller läkare förekom i större utsträckning bland de senare. Bättre bostadsförhållanden uppgavs i betydligt större omfattning av delta- gare från yrkesinriktad utbildning.

Tabell 8 Avbrytarnas åsikter om vad som kunnat underlätta fullföljandet av utbild- ningen. Jämförelse mellan avbrytare inom yrkesinriktad och icke yrkesinriktad utbildning

Åtgärdsförslag Procentandel Icke yrkesin- Yrkesinriktad riktad utbild- utbildning ning (Antal = 268) (Antal = 85) Ändringar i själva undervisningen 42 45 Högre ekonomiska bidrag 34 37 Bättre egna förkunskaper eller erfarenhet från kursens arbetsområde 33 34 Bättre information före kursen 42 31 Ökad undervisning i studieteknik 30 27 Bättre bostadsförhållanden under kurstiden 14 23 Hjälp eller råd från kurator, psykolog eller läkare 22 16

Jämförelser av åtgärdsförslag mellan olika kurser eller kursinriktningar inom den yrkesinriktade utbildningen har inte varit möjliga att göra då majoriteten av deltagarna var samlade inom tillverkningsarbete och maskin- skötselarbete, och att de var utspridda på en mängd olika kurser. Grupperna blir därvid för små för att göra jämförelser. I tabell 15 har därför avbrytare inom tillverkningsarbete och maskinskötsel jämförts med övriga avbrytare inom den yrkesinriktade utbildningen.

Som framgår av tabell 9 så skiljer sig de med tillverkningsarbete etc. avsevärt från övriga inom den yrkesinriktade utbildningen vad gäller förslag på vad som hade underlättat att fullfölja utbildningen. Andelen som uppgivit högre ekonomiska bidrag av dessa var 43 procent jämfört med 22 procent av övriga. Även åtgärdsförslagen bättre information och hjälp från kurator, psykolog eller läkare uppgavs i mycket större utsträckning av de inom tillverkningsarbete och maskinskötsel.

Tabell 9 Åsikter om vad som kunnat underlätta att fullfölja utbildningen. Avbrytare med kursinriktning på tillverkningsarbete och maskinskötsel m. m. och övriga inom den yrkesinriktade utbildningen

Åtgärdsförslag Procentandel

Tillverknings- Övriga arbete, maskin- (Antal = 69) skötsel m. m.

(Antal = 199)

Ändringar i själva undervisningen 47 40 Högre ekonomiska bidrag 43 22 Bättre egna förkunskaper eller erfarenhet

från kursens arbetsområde 34 34 Bättre information före kursen 32 25 Ökad undervisning i Studieteknik 28 23 Bättre bostadsförhållanden under kurstiden 24 19 Hjälp eller råd från kurator, psykolog

eller läkare 19 9

Inom den icke yrkesinriktade utbildningen framkom att de som avbröt svenskkurser för invandrare i högre utsträckning än de från preparandkur- serna uppgav förslag som bättre bostadsförhållanden, bättre förkunskaper och ökad undervisning i Studieteknik. Hjälp eller råd från läkare, psykolog eller kurator uppgavs däremot oftare av avbrytare inom preparandkurser.

Tabell 10 Åsikter om vad som kunnat underlätta att fullfölja utbildningen. Kursdel- tagare som avbrutit preparandkurser m. m. resp. svenska för invandrare

Åtgärdsförslag Procentandel

Preparandkur— Svenska för in-

ser m. m. vandrare (Antal = 58) (Antal = 27)

Ändringar i själva undervisningen 39 42 Högre ekonomiska bidrag 36 33 Bättre egna förkunskaper eller erfarenhet

från kursens arbetsområde 28 38 Bättre information före kursen 40 44 Ökad undervisning i Studieteknik 25 41 Bättre bostadsförhållanden under kurstiden 12 20 Hjälp eller råd från kurator, psykolog

eller läkare 24 16

Undersökningens resultat antyder vissa möjligheter att underlätta för flertalet kursdeltagare att fullfölja sin utbildning även om det skulle innebära ett svårt och kostnadskrävande arbete. Nedan presenteras närmare kursdel- tagarnas åsikter om för dem önskvärda åtgärder.

Ändringar i själva undervisningen

Nära hälften av-avbrytarna ansåg att ändringar i undervisningen hade kunnat underlätta för dem att fullfölja utbildningen. Med förändringar avsågs här t.ex. mer hjälp från läraren och lugnare studietakt. Detta åtgärdsförslag förekom i störst utsträckning bland utländska medborgare. Det framkom också att två tredjedelar av de som avbrutit p.g.a. Språksvårigheter också föreslog ändringar i undervisningen. De som avbrutit p.g.a. att de inte orkade med studietakten och de som ansåg att utbildningen var för svår föreslog också dessa åtgärder i större utsträckning än andra.

Några av de kursdeltagare som föreslog ändringar i undervisningen kommenterade detta på följande sätt:

"Bättre planering av undervisningen"."Om jag fått muntliga frågor i stället för skriftliga hade jag nog klarat mig”. ”Om jag sluppit repetera sådant somjag mycket väl kunde innan kursen, och i stället fått uppgifter för att lära mig något". ”Jag hoppade av p.g.a. kursens utförande”. "Att man fick lära sig något. ej så mycket dötid". ”Tyvärr tycker jag att undervisningen var dålig, det var inget intresse från lärarnas sida."

Ofta grundade sig förslagen på ändringar i undervisningen just på missnöje med lärarna:

"Bättre samarbete med läraren". "Bättre lärare”. ”En lärare som man visste var han fanns när det uppstod problem — jag upplevde det som hopplöst stundtals". "Mer kontakt med läraren”. ”Fler lärare och mer kontakt mellan elever och lärare.”

Ett av de vanligaste problemen för de utländska medborgarna var Språksvårigheter, varför många förslag rörde ökad undervisning i svenska och hjälp på hemspråket:

"Mer undervisning i svenska". "Läsa och skriva svenska bättre”. "Hjälp på finska”. "En tolk — från polska till svenska". "Mera finsk stödundervisning."

Högre ekonomiska bidrag

Totalt ansåg 37 procent att högre ekonomiska bidrag hade kunnat underlätta för dem att fullfölja utbildningen. Arbetshandikappade och ungdomar uppgav detta oftare än andra. Tre fjärdedelar av dem som avbröt av ekonomiska skäl, och nära hälften (45 %) av dem som avbröt p.g.a. erhållet arbete, ansåg att de bättre kunnat fullfölja utbildningen om utbildningsbi- draget varit högre. De som avbröt av familjeskäl uppgav i mindre utsträckning att högre bidrag skulle underlättat fullföljandet av kursen.

Några av deltagarnas egna förslag och kommentarer till de ekonomiska villkoren var:

"Högre ekonomiska bidrag under kursen". ”Ökat studiebidrag". "Om lönen räckt till att betala restskatten på ca 20 000 kronor". "Om jag fått mer än 75 kronor om dagen”. "Ekonomin. för mycket bekymmer med pengar och räkningar". "Jag hade mycket dålig ekonomi under kursen, ökat bidrag hade hjälpt mig”. "Jag hade ekonomiska problem redan före kursen."

Bättre egna förkunskaper eller erfarenheter från kursens arbetsområde

Cirka en tredjedel av avbrytarna ansåg att det hade varit en fördel om de haft bättre förkunskaper eller mer erfarenhet från kursens arbetsområde när de började. Detta gällde i något högre utsträckning de utländska medborgarna då 38 procent av dessa jämfört med 32 procent av de svenska medborgarna uppgav detta. Det framkom också att åtgårdsförslaget oftare kom ifrår: de som avbrutit p.g.a. att de ansåg kursen för svår. Språksvårigheter och att de ej orkade med studietakten.

Några av deltagarnas kommentarer var:

"Bättre förkunskaper". "Mer erfarenhet av tunga fordon". "Läst mer matematik i förväg". "Att ha haft ett jobb inom området". "Praktik. övningskörning". "Vana inom det aktuella studieområdet". "Körkort."

Bättre information före kursen

Informationen före utbildningen kan spela en stor roll för den senare anpassningen till kursen. Det kan t.ex. gälla upplysningar om kursutbudet. mer detaljerad information om den kurs man väljer. ekonomiska bidrag under utbildningstiden, möjligheter till arbete efter utbildningen etc.En tredjedel av de som avbröt ansåg att information hade underlättat att fullfölja utbildningen. För några hade emellertid bättre information inneburit att de aldrig påbörjat utbildningen. En kursdeltagare uttrycket sitt missnöje med kursen på detta sätt:

"Hade jag vetat att det var så låg kapacitet på kursen så hade jag aldrig börjat!"

Mer än hälften av dem som avbröt sin utbildning p.g.a. att de valt fel kurs eller för att de tyckte att kursen var för svår trodde att bättre information före kursen hade kunnat underlätta för dem att fullfölja utbildningen:

”Om informationen varit mer utförlig så hade jag kunnat välja en kurs som passade min arbetserfarenhet bättre", ”Man skulle ha fått mer information om hur kursen var upplagd", Bättre information om ämnena vi skulle läsa". "Bättre information om kursen så hade jag kunnat välja en lämpligare utbildning”. Bättre information om vad det fanns för andra kurser". "Arbetsvården kunde ha informerat lite mer och samarbetat med min kurator."

Ökad undervisning i Studieteknik

Vid de preparandkurser som föregår många av de längre yrkesutbildningarna behandlades Studieteknik och dithörande frågor. Många av kursdeltagarna är inte vana med det sätt på vilket studierna i allmänhet bedrivs inom arbetsmarknadsutbildningen. Självinstruerande metoder och läromedel används förhållandevis ofta och många kursdeltagare saknar den lärarledda undervisningen:

”Mer hjälp från läraren”, ”Mer lärartid". ”Bättre stöd från läraren", "Läraren kunde ha hjälpt till mer än vad han gjorde”, ”Mer hjälp av läraren när man behövde hjälp med frågor i böckerna".

Av samtliga avbrytare trodde 28 procent. främst arbetshandikappade och äldre, att ökad undervisning i Studieteknik hade underlättat att fullfölja den påbörjade kursen. Åtgärdsförslaget förekom också oftare bland de som avbrutit av skäl som att kursen var för svår och att studietakten var för hög:

"Lugnare takt. mer tid". Långsammare studietakt. mer handledning av läraren". "Förliinga kursen”. ”Mer gemensam undervisning". "Mera hjälp av läraren när man behövde hjälp med frågor i böckerna och när man frågade honom om någonting."

Bättre bostadsförhållanden under studietiden

Cirka en femtedel av avbrytarna ansåg att bättre bostadsförhållanden hade underlättat fullföljandet av kursen — oftast hade dessa avbrutit p.g.a. att de hade för lång resväg. ekonomiska problem. nervösa besvär och familje- skäl.

"Bättre bostadsförhållanden". "Hjälp med bostad". "Om vår bostad kunde vara närmare eller tvärtom”. ”Friare boendemöjligheter”. ”Att veta hur bostadsförhål- landena var på kursorten”. ”Annan bostadsmiljö”. ”Möjligheter till annan bostad."

Hjälp eller råd från kurator, psykolog eller läkare

Något färre än en femtedel av kursavbrytarna ansåg att hjälp eller råd från kurator, psykolog eller läkare hade underlättat fullföljandet av studierna. De arbetshandikappade uppgav detta i betydligt större utsträckning än de icke handikappade. De som avbrutit p.g.a. nervösa besvär. missbruksproblem ansåg också oftare att hjälp från någon av de tre personalgrupperna hade underlättat studierna. Några kursdeltagare kommenterade detta på följande sätt:

"Det hade underlättat om jag hade haft egen bostad och inte så mycket socialt trassel". "Att få tala med läkare och bli ställd på mediciner bl.a. antabus". "Jag skulle behövt någon form av behandling för mina narkotikaproblem".

Deltagarnas egna kommentarer till avbrottet

Förutom de fasta förslag till förbättringar som skulle kunnat underlätta fullföljardet av kursen fanns i enkäten dessutom två öppna frågor där deltagarna kunde ange vad de själva ansåg kunna underlätta fullföljandet av kursen. En del av dessa förslag och kommentarer har citerats under de tidigare åtgärdsförslagen. Bland de övriga problem som försvårat fullföljan- det av kursen nämndes ofta svårigheter med barntillsyn:

”Bättre btrnpassnig, t.ex. språkproblemet hos mitt barn". "Dagisplats”. "Barnpass- ning”. "Min fru var sjuk så jag var tvungen att vara hemma och ta hand om pojken".

”Om jag haft fast barnpassning". ”Dagmamman var inte heller bra. Mitt barn fick nervösa besvär. Det hade varit bättre med dagisplats.”

Några kursdeltagare uppgav att de varit tvungna att avbryta utbildningen p.g.a. anstaltsvistelser och fängelsestraff:

”Om jag fått uppskov med anstaltsvistelse”. "Dels varit fri från fängelsevistelsen. dels haft mina tänder i fint skick”. ”Att jag ej blev dömd till ett straffsom jag skulle avtjäna efter kursen”. ”Att jag gjort kursen i fritt tillstånd och inte suttit i UVS". "Jag hade klarat kursen om jag fått vara i frihet.”

Andra faktorer som påverkat deltagarna att avbryta utbildningen har varit t.ex. osäkerheten om möjligheterna att få arbete efter avslutad utbildning, otrivsel med studiekamrater, dålig studiemotivation, sjukdom och personli- ga problem, samt att man ej fått genomgå den kurs man själv önskat. Några kommentarer kring dessa teman var:

"Möjligheterna att få arbete vid min ålder — 56 år". "Inte gått igenom så mycket negativa saker på arbetsmarknaden. Då hade man kanske haft en positivare syn på kursen”. "Annan kurs där det fanns bra arbetsmöjligheter efteråt."

”Att vara tillsammans med kurskamrater som skulle ha varit intresserade och/eller med samma kunskaper”. "bättre stämning på kursen". ”Om jag vetat att det fanns så gott om droger, hade jag bett om omplacering till en annan skola". ”Jämlikhet mellan svenskar och invandrare”. "Bra arbetskamrater."

”Om jag känt mig verkligt motiverad hade jag kunnat fullfölja kursen". "Om jag inte haft så mycket annat att göra". "Intresse för kursen."

"Kunde ej fortsätta kursen då jag fick mycket svåra personliga problem. vilket gjorde att jag tvingades sjukskriva mig". "Bättre psykisk balans". "ordnade familjeförhållanden”. ”Stabilare nerver, hade besvär att koncentrera mig på studierna". ”Om jag fått vara frisk hade jag utan tvekan fullföljt kursen. Men under sjuktiden kom jag på andra tankar". "Att jag fått veta att jag inte tålde metaller”. ”Stadgad tillvaro."

”Bli placerad därjag ville". "Om jag fått välja den kursen jag önskade". "Tvingades in på kursen p.g.a. KAS som jag förlorat om jag tackat nej. Kurs skall man välja frivilligt.” "Om jag varit säker på att jag skulle ha kommit in på rörsvetskursen. Jag måste kunna svetsa rör för att kunna fortsätta mitt yrke som montör". "Om de talat om att kursen bara är till för att skyffla undan arbetslösa och ingen större mening med förutom att man skall ha något att göra i stället för att sova."

Bilaga 9 Sex år efter arbetsmarknadsutbildning

Uppföljningsdata från en bredare kartläggningsstudie vid sju kursorter

Björn Lagerdahl och Hans Malmström

Sammanfattning

Till grund för den här redovisade uppföljningsundersökningen ligger data från en bred kursdeltagarstudie från 1973, vars allmänna uppläggning redovisats i rapport Y:156. En översikt över de berörda kursdeltagarnas bakgrundsförhållanden, tidigare arbetserfarenhet samt psykiska och fysiska förutsättningar för utbildning och yrke ges i rapport Y:158.

Den ursprungliga undersökningens uppläggning

Den ursprungliga undersökningen — även kallad huvudundersökningen - från vilken uppföljningen utgår, genomfördes 1973 på sju olika kursorter. Sammanlagt medverkade något mer än 2 000 kursdeltagare. För 1973 av dem föreligger så fullständiga data att de kan ingå i en totalsammanställning. För insamling av data användes frågeformulär, begåvningsprov, lärarbedöm- ningsformulär samt registerinventeringar. Valda delar av formulären fanns översatta till finska, serbokroatiska och grekiska (även instruktionerna till proven). Frågeformulären berörde bakgrundsfaktorer. inställningen till informationen före kursen, trivseln på kursen, attityderna till utbildningssi- tuationen samt upplevda hinder för effektiva studier. En framåtblickande del av formulären tog upp frågor om intresse för fortsatt utbildning samt attityder till framtida arbete och arbetsmöjligheter. Det begränsade antal psykologiska prov som ingick i undersökningen valdes med hänsyn till möjligheterna till jämförelser med andra grupper. Lärarbedömningarna omfattade ett flertal faktorer, inklusive bedömning av kunskaper i svenska språket hos invandrare. De registerdata som samtidigt insamlades innehöll uppgifter om tidigare kurser samt sysselsättning före utbildningen och orsaker till kursavbrott. En detaljerad redovisning ges i rapport Y: 156, som även innehåller en kortfattad beskrivning av de kurser som vid undersök- ningstillfället gavs på de aktuella kursorterna.

Deltagarnas bakgrund och förutsättningar

Medianåldern bland deltagarna i den ursprungliga undersökningen var 31 år. Utländskt medborgarskap hade 19 %, 24 % var födda i utlandet. Ungefär hälften av deltagarna var gifta eller sammanboende och 60 % hade hemmavarande barn mot vilka de hade försörjningsplikt. Omkring två

tredjedelar av deltagarna hade börjat utbildningen av arbetsmarknadsskäl. Resultaten från begåvningsproven visar stora likheter med de allmänna tendenser som erhålles vid andra tvärsnittsstudier bland vuxna. Proven visar som väntat samband med ålder och utbildningsnivå. Provresultaten samva- rierar också med de lärarbedömningar som parallellt insamlades beträffande deltagarnas utbildningsframgång. Omkring tre fjärdedelar av deltagarna ansåg att de hade eller brukade ha någon form av hälsobesvär. Vanligast var ryggbesvär (27 %). Något mer än en tredjedel av deltagarna ansåg att de besvär som man hade utgjorde ett hinder under utbildningen. Omkring hälften av deltagarna ansåg själva att de hade någon form av tidigare yrkesutbildning. antingen genom yrkesskola eller genom långvarigt arbete inom ett och samma yrke. Något mer än var tionde deltagare gick i utbildning inom samma yrkesfamilj eller individualyrke som den tidigare yrkesutbild- ningen omfattat. Praktiskt taget samtliga hade förvärvsarbetat någon gång före utbildningen. Inemot hälften hade mer än tio års arbetserfarenhet. Enligt registeruppgifterna var mer än hälften av deltagarna arbetslösa före utbildningen. Omkring var femte hade gått någon annan utbildning, vanligen förberedande kurs inom arbetsmarknadsutbildningen. En mera detaljerad beskrivning av här refererade uppgifter ges i rapport Y:158, som också innehåller detaljredovisningar av data om deltagare på någon av de 67 olika kurser som vid tillfället var aktuella.

Sexårsuppföljningens omfattning och genomförande

Sexårsuppföljningen vände sig till samtliga de 1 973 kursdeltagare som ingick iden ursprungliga undersökningen 1973. Av dessa redovisas här resultat för 1 301 kursdeltagare. Uppföljningen ägde rum ungefär sex år efter det att man slutat den kurs man gick på vid det ursprungliga undersökningstillfället. Datainsamlingen skedde genom postenkät och frågeformuläret som över- satts till finska, grekiska och serbokroatiska utformades så att viss jämförbarhet skall finnas med AMS” tremånadersuppföljningar. övriga uppföljningar vid yrkessektionen samt det formulär som användes vid den ursprungliga undersökningen.

Sysselsättning vid uppföljningstillfället

Vid tidpunkten för uppföljningstillfället förvärvsarbetade 86 % av kursdel- tagarna. En jämförelse mellan olika deltagargrupper visade att förvärvsar— bete förekom i större utsträckning bland män, svenskfödda och bristyrkes- utbildade. I jämförelsen mellan de tio största kurstyperna framkom att andelen förvärvsarbetande var betydligt högre bland styr- och reglermeka- niker och fordonsmekaniker (95 resp 93 %) än bland t ex deltagare från preparandkurser och allmänna ämnen (80 %).

Majoriteten av de förvärvsarbetande (94 %) hade en varaktig anställning och 91 % uppgav att de arbetade på den reguljära arbetsmarknaden. Någon form av skyddad anställning förekom oftast bland äldre och deltagare utbildade av handikappskäl.

Knappt två tredjedelar av de förvärvsarbetande (60 %) arbetade i ett yrke som. helt eller delvis, motsvarade den yrkesutbildning de genomgick sex år

tidigare. Dessa ansåg själva att de arbetade i utbildningsyrket eller i ett näraliggande yrke. Kvinnor arbetade i större utsträckning än män och svenskfödda i större utsträckning än utlandsfödda i ett yrke som motsvarade yrkesutbildningen. De bristyrkesutbildade hade också i större utsträckning ett yrke som motsvarade utbildningen än deltagare utbildade av arbetslös- hetsskäl och handikappskäl. En jämförelse mellan de tio största kurstyperna visade att arbete i utbildningsyrket var vanligare bland industrielektriker och bland de som gått allmän kontorskurs, än bland deltagare i övriga kurstyper. Verkstadsmekanikerna hade den lägsta andelen med arbete i utbildningsyr- ket. Vid undersökningstillfället uppgick andelen arbetslösa till 4 %. Över en tredjedel av kursdeltagarna (38 %) uppgav att de varit arbetslösa någon gång sedan de slutade kursen sex år tidigare. Särskilt ofta uppgavs detta av kvinnor. utlandsfödda och yngre deltagare. De som genomgått preparand- kurs och allmän kontorskurs uppvisade den största andelen som varit arbetslösa någon gång efter kursen. För närmare två tredjedelar (64 %) rörde sig den sammanlagda arbetslöshetstiden om högst ett halvår och för 22% rörde det sig om ett år eller längre tid. En jämförelse av olika delgrupper visade att kvinnor hade en längre arbetslöshet än män. att utlandsfödda deltagare varit arbetslösa under längre tid än de svenskfödda och handikappade längre än icke handikappade.

Drygt en tredjedel av deltagarna (34 %) uppgav att de fortsatt i någon form av utbildning efter kursen 1973. Över hälften av dessa hade genomgått någon slags yrkesutbildning, 11 % teoretisk gymnasieutbildning och 8 % grundskoleutbildning. Vid undersökningstillfället befann sig 5 % i utbildning och cirka en fjärdedel av dessa gick i arbetsmarknadsutbildning.

Attityder till anställningsyrke

En majoritet av de förvärvsarbetande deltagarna (84 %) uppgav att de trivdes bra med sitt nuvarande arbete. De som arbetade i utbildningsyrket uppgav detta i större utsträckning än de som hade ett yrke som inte motsvarade utbildningen. Det framkom också att kvinnor oftare än män. och svenskfödda oftare än utlandsfödda. ansåg att de trivdes bra med sitt arbete. En viss variation förekom också mellan de olika kurstyperna. Plätslagare och styr- och reglermekaniker uppvisade den lägsta andelen med en positiv inställning till arbetet — industrielektriker och deltagare från allmänna kontorskurser hade den största. Knappt hälften av deltagarna (49 %) uppgav att de ville ha mer kvalificerade arbetsuppgifter. Denna inställning var vanligare bland yngre, svenskfödda och manliga deltagare. Detta uppgavs också oftare av industrielektriker och telemontörer och i mindre utsträckning av bl a svetsare och verkstadsmekaniker. Av samtliga förvärvsarbetande ansåg 38 % att arbetet var hetsigt och psykiskt påfrestande. De utlandsfödda uppgav detta betydligt oftare än de svenskfödda deltagarna. De deltagare som gick allmän kontorskurs hade också den största andelen som ansåg att arbetet var psykiskt ansträngande. Omkring en fjärdedel av de förvärvsar- betande (23 %) ansåg att de hade ett fysiskt ansträngande arbete. Äldre deltagare och utlandsfödda var överrepresenterade här. Fysiskt ansträngan- de arbeten uppgavs också oftare av plåtslagare och fordonsmekaniker.

Attityder till utbildningen sex år efteråt

Över tre fjärdedelar av deltagarna (78 %) hade haft direkt personlig nytta av den arbetsmarknadsutbildning de gick sex år tidigare. Särskilt positiva var de med förvärvsarbete och i synnerhet de med arbete i utbildningsyrket. Verkstadsmekanikerna ansåg i betydligt mindre utsträckning än övriga att de haft nytta av kursen. Omkring två tredjedelar (62 %), främst de med arbete i utbildningsyrket, uppgav att utbildningen förbättrat möjligheterna att erhålla arbete. Deltagare utbildade av handikappskäl liksom de som gick preparandkurs och allmänna ämnen ansåg i mindre utsträckning at dess möjligheter förbättrats. Över hälften av deltagarna (57 %) uppgav att arbetsmarknadsutbildningen bidragit till ett ökat intresse för utbildning i allmänhet. Särskilt de utlandsfödda deltagarna menade att utbildningen haft denna effekt. En jämförelse mellan de olika kurstyperna visade. att industrielektriker och de som gått preparandkurs i störst utsträckning. och verkstadsmekanikerna i minst utsträckning. tyckte att utbildningen bidragit till ett ökat allmänt utbildningsintresse.

Undersökningens bakgrund och uppläggning

Bakgrund och syfte

Arbetsmarknadsutbildningens omfång har vuxit snabbt sedan denna form av utbildning startade. Det är en verksamhet som idag berör många personer och rymmer ett brett fält av olika utbildningar. En angelägen uppgift är att ge en beskrivning av vilka effekter arbetsmarknadsutbildningen haft på olika grupper av kursdeltagare. Dels är det viktigt att ta reda på kursdeltagares sysselsättning och anpassning på kortare sikt som tre och sex månader efter kursen, dels är det också väsentligt att utreda effekterna på längre sikt genom tre-och sexårsuppföljningar.

De som deltar i arbetsmarknadsutbildning utgör en mycket heterogen grupp. Kursdeltagarnas bakgrund och förutsättningar varierar i hög grad. Många olika åldersgrupper finns representerade liksom att många olika nationaliteter förekommer. Vidare har kursdeltagarna varierande arbetslivs- erfarenheter och olika skolbakgrund. Inställningen till utbildningen är också mycket varierande. För de berörda personernas del är det angeläget att deras enskilda förutsättningar beaktas vid valet av kurs och framtida yrke. Undervisningen bör också, så långt det är möjligt. anpassas till den enskilde kursdeltagaren. exempelvis vad det gäller uppläggning av studierna och valet av läromedel. Det är även vid en utvärdering av arbetsmarknadsutbildning- ens effekter viktigt att ta hänsyn till kursdeltagarnas olika bakgrundsfaktorer och göra beskrivningar av olika gruppers kursdeltagare. exempelvis äldre, kvinnliga, utländska kursdeltagare. En sådan delgruppsanalys ger en mer nyanserad bild av hur utbildningen fungerat.

I och med ökningen av antalet kursdeltagare i arbetsmarknadsutbildning har också kravet på en effektiv utbildning ökat. Samtidigt har nya undervisningsmetoder införts på flertalet kurser. En adekvat utvärdering av de nya undervisningsmetoderna samt av arbetsmarknadsutbildningens

effektivitet, förutsätter en mer detaljerad kunskap om kursdeltagarna. Även i sammanhang där utbildningens effekter efter kursen utvärderas, dvs hur det går för kursdeltagarna på kortare och längre sikt, är det viktigt att ha kunskap om bakgrundsfaktorerna. Att sätta utbildningsresultat i relation till kursdel- tagarnas bakgrund ger möjligheter att analysera effekterna på ett mer användbart sätt. I syfte att få underlag till mer utförliga beskrivningar av kursdeltagarna påbörjade sektionen 1973 en relativt omfattande undersök- ning, i vilken 1 973 personer deltog. Syftet med undersökningen var att ge en aktuell beskrivning av deltagarna i AMU. deras förutsättningar, attityder och anpassning i undervisningssituationen och sedan kunna sätta detta i relation till hur det gått för olika grupper av kursdeltagare kortare och längre tid efter utbildningen. Den stora datamängden har möjliggjort många olika typer av delstudier och problemställningar. Resultaten från de olika delstudierna redovisas i ett flertal rapporter och annat informationsmateri- al.

De under år 1973 insamlade data ligger alltså till grund för de uppföljningsundersökningar som genomförs vid olika tidpunkter efter utbildningens slut. Syftet med uppföljningsstudierna är att utvärdera arbetsmarknadsutbildningens effekter på kortare och längre sikt. Dels analyseras hur arbetsmarknadsutbildningen fungerat ur samhällets synpunkt (hur många som fått arbete, eventuella arbetslöshetsperioders längd), dels genomförs analys av vad arbetsmarknadsutbildningen betytt för den enskilde individen (hur trivs han i arbetet, har han haft personlig nytta av utbildningen osv).

Föreliggande rapport avser närmast att beskriva kursdeltagarnas inställ- ning och attityder till den sex år tidigare genomgångna arbetsmarknadsut- bildningen samt deras aktuella sysselsättningssituation. I viss utsträckning behandlas också sysselsättningssituationen under den förflutna sexårsperio- den. Resultatredovisningen utgår huvudsakligen från en indelning av undersökningsgruppen efter kön, ålder, utbildningsorsak. födelseland, tidigare teoretisk utbildning och kurstyp.

Metoder

Huvudundersökningen

Huvudundersökningen planerades under hösten 1972 och våren 1973. I april 1973 inleddes datainsamlingen. Undersökningen var förlagd till följande sju AMU-center: Eskilstuna, Gävle. Norrköping, Stockholm (Vällingby), Tumba. Uppsala och Örebro. I samband med huvudundersökningen förekom täta kontakter mellan berörda center och undersökningsledningen. Datainsamlingen slutfördes under maj 1973. 17 undersökningsledare genom- förde datainsamlingen under en tidsperiod av 27 dagar.

I huvudundersökningen ingick ett flertal metoder. Ett relativt omfattande frågeformulär, vissa icke språkberoende begåvningsprov samt lärarbedö- mingar användes i undersökningen. Dessutom genomfördes registerinven- teringar på grundval av AMS” insamlade uppgifter. Valda delar av formulären översattes till finska, serbokroatiska och grekiska. Även instruktioner till begåvningsproven fanns översatta.

Sexårsuppföljningen

Datainsamlingen i uppföljningen, som skedde med hjälp av postenkät, pågick under tiden januari — mars 1980. Detta innebär, att för de allra flesta. så hade ca sex år förflutit sedan de avslutade utbildningen. Att det i detta avseende fanns skillnader mellan deltagarna sammanhänger med att vissa kurser tillämpat successiv antagning och att den mångfald kurser som ingick i undersökningen varierade i längd. Frågeformuläret utformades så att jämförbarhet skall finnas med AMS” tremånadersuppföljningar samt övriga uppföljningar som genomförts vid sektionen. I de följebrev som sändes med formulären, har undersökningens bakgrund, syfte och påpekande om att deltagande i undersökningen är frivilligt, redovisats.

Bortfall [ undersökningen

Med bortfall avses de personer som var tänkta att ingå i undersökningen och till vilka även formulär skickats ut, men som av olika anledningar trots detta inte besvarat frågeformuläret. Bortfall i undersökningar av denna typ kan göra att de resultat som redovisas skiljer sig från de "sanna” resultat man skulle ha erhållit om samtliga svarat. Bortfallet kan således göra resultaten mindre tillförlitliga. Ett sätt att granska om så är fallet är att göra en bortfallsanalys för att se om bortfallet, på viktiga frågor i huvudundersök— ningen, skiljer sig från dem som besvarat formuläret i uppföljningsunder- sökningen.

Föreliggande sexårsuppföljning vände sig till samtliga de 1 973 kursdelta- gare som ingick i huvudundersökningen 1973. Emellertid kunde adressupp- gifter från myndigheternas register endast erhållas på 1 855 personer. Av dessa medverkade 1 301 personer, dvs 70 %, i uppföljningen. Ett bortfall således på 30 %, vilket måste betraktas som tämligen måttligt både med tanke på datainsamlingsmetoden och att så lång tid förflutit sedan utbildningen avslutades. För en mindre del av de 554 personer som inte besvarade den utskickade enkäten föreligger orsakerna till detta. 92 personer vägrade av olika anledningar att delta i underökningen, 24 personer kunde inte nås med enkäten p g a felaktiga adressuppgifter och nio personer var avlidna. Resultatet av bortfallsanalysen kan sammanfattas som att i deltagandegruppen var kvinnor, svenskfödda, bristyrkesutbildade och äldre överrepresenterade. Kursdeltagare med längre teoretisk utbildning, högre begåvningspoäng och som trivdes på kursen deltog också i större utsträck- ning i undersökningen. I vilken utsträckning och i vilken riktning detta inverkat på resultaten är svårt att uttala sig om. De erhållna signifikanta skillnaderna mellan bortfalls- och deltagargrupp bör dock observeras vid tolkning av de redovisade resultaten.

Sysselsättning sex år efter utbildningen

Följande kapitel innehåller främst en redovisning av kursdeltagarnas sysselsättningssituation vid undersökningstillfället, dvs sex år efter genom- gången arbetsmarknadsutbildning. Då det är av intresse att se hur

sysselsättningssituationen förändrats över tiden görs vissa jämförelser med resultat erhållna vid tidigare uppföljningsstudier (halvårs- och treårsuppfölj- ningen).

Redovisningen utgår huvudsakligen från en indelning av undersöknings- gruppen efter kön, nationalitet, ålder (avser kursdeltagarnas ålder under utbildningen 1973). utbildningsorsak. kurstyp och tidigare utbildning. Kapitlet är indelat i fyra avsnitt och redovisas i följande ordning: arbete, utbildning, arbetslöshet och icke förvärvsarbetande.

Arbete

Vid uppföljningsstudier av yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning finner man vanligen att omkring 70 % av deltagarna har fått arbete. Andelen förvärvsarbetande varierar naturligtvis. inte minst beroende på konjunktur- läget. Men även tidsavståndet från kursens avslutande spelar en väsentlig roll. Ju kortare tid som förflutit sedan kursen avslutades ju vanligare är det att man finner kursdeltagare i fortsatt utbildning. Det sammanhänger bl a med att kursdeltagare som genomgått grundutbildningar inom vissa yrkes- områden fortsätter utbildningen med påbyggnadskurser av olika slag.

I uppföljningsstudien ett halvår efter kursen uppgav 71 % av kursdelta- garna att de hade arbete. Tre år senare hade de förvärvsarbetandes andel stigit till 87 %. Sysselsättningssituationen, beträffande förvärvsarbete, vid de två tidigare uppföljningsstudierna framgår av figur nr 1. I figuren återfinns delgrupper som i arbetsmarknadspolitiska sammanhang ofta är föremål för särskilt intresse. nämligen kvinnor, utlandsfödda. ungdomar och handikap- pade.

Av uppföljningsresultaten framgår att andelen förvärvsarbetande var betydligt högre tre år efter utbildningen än ett halvår efter kursen. Detta gäller särskilt för handikappade och utlandsfödda. För kvinnornas och ungdomarnas del har ingen markant förändring skett.

Med utgångspunkt från den totala undersökningsgruppen så har det inte Sken någon nämnvärd förändring sedan treårsuppföljningen då det framkom att 86 % av samtliga kursdeltagare hade förvärvsarbete sex år efter utbildningen. Liksom tidigare studier kan man även i sexårsuppföljningen konstatera att sysselsättningsgraden är högre hos männen. Andelen förvärvs- arbetande män uppgick till 88 %. Av kvinnorna hade 81 % arbete.

Någon skillnad mellan svenskfödda och utlandsfödda vad gäller andelen förvärvsarbetande kunde inte konstateras tre år efter utbildningen. Vid undersökningstillfället sex år efter utbildningen framkom att 87 % av de svenskfödda hade arbete eller anställning. Av de utlandsfödda var det något färre. 82 %.

Bland såväl de svenskfödda som de utlandsfödda var sysselsättningsgraden lägre hos kvinnorna. Skillnaden mellan könen var dock mer markant i gruppen utlandsfödda. där 85 % av männen och 74 % av kvinnorna förvärvsarbetade. I gruppen svenskfödda arbetade 89 % av männen och 83 % av kvinnorna.

Sysselsättningsgraden varierade också med kursdeltagarnas ålder. De yngsta och äldsta kursdeltagarna hade arbete i något mindre utsträckning än kursdeltagare i mellangrupperna. Så framkom t ex att 82 % av ungdomarna

Figur nr] Förändringar av ande/en förvärvsarbe— tande efler kursen bland kvinnor, utlandsfödda, ungdomar och handikap- pade.

Procent

100

70

50

25

Kvinnor Utlands- Ungdomar Handikap- Samtliga födda pade 6 månader 0 o ,, 3 år efter 6 år efter

efter kursen 00 kursen kursen

och 79 % av de över 39 år hade arbete vilket kan jämföras med 90 % av dei åldrarna 25 — 39 år.

Det visade sig också föreligga en viss skillnad avseende sysselsättning mellan kursdeltagare med olika utbildningsorsaker. Handikappade hade en något lägre sysselsättningsgrad än icke handikappade (82 resp 87 %). Vidare kan konstateras att andelen förvärvsarbetande bland de handikappade har sjunkit sedan treårsuppföljningen, vilket är allvarligt med tanke på de problem dessa har att erhålla arbete. En närmare granskning av detta förhållande bör ske för att få klarhet i om de allvarligast handikappade har tappat förankringen på arbetsmarknaden under de år som gått sedan utbildningen.

Inom gruppen icke handikappade hade de bristyrkesutbildade en något högre andel förvärvsarbetande (91 %) än de som utbildade sig av arbetslös- hetsskäl (87 %) Detta bör naturligtvis ses mot bakgrund av bristyrkesut- bildningens syfte. nämligen att utbilda arbetskraft till sådana arbeten där stor brist på arbetskraft råder.

En viss variation i sysselsättningsgrad förekom mellan de olika kurstyper- na. Styr- och reglermekaniker och fordonsmekaniker skilde sig t ex avsevärt

Tabell 1 Förvärvsarbete sex år efter kursen. Fördelning efter kurstyp (de tio största kurstyperna)

Kurstyp Procentandel Styr- och reglermekaniker (118) 95 Fordonsmekaniker ( 54) 93 Svetsare (108) 91 Industrielektriker ( 63) 90 Allmän kontorskurs (145) 88 Telemontör ( 73) 85 Verkstadsmekaniker (176) 85 Plåtslagare ( 51) 84 Allmänna ämnen ( 75) 80 Preparandkurs (139) 80

från preparandkurserna och allmänna ämnen (tabell nr 1).

En indelning av undersökningsgruppen efter tidigare teoretisk utbildning uppvisade inga märkbara skillnader vad gäller sysselsättning i förvärvsarbe- te. 84 % a de med högst sju års utbildning uppgav att de förvärvsarbetade vid undersökningstillfället. Av de med åttaårig eller minst nioårig utbildning var det 87 %. Det ska här påpekas att den tidigare teoretiska utbildningens längd var relaterad till kursdeltagarnas ålder. De yngre hade i allmänhet en längre utbildning. En konstant hållning av ålder och utbildningslängd antydde emellertid att de med kortare utbildning i mindre utsträckning förvärvsar— betade.

Med utgångspunkt från tidigare yrkesutbildning framkom inga anmärk- ningsvärda skillnader vad gäller förvärvsarbete. Andelen var endast obetyd- ligt högre bland dem som hade yrkesutbildning genom långvarigt arbete (88 %) än bland dem som hade yrkesutbildning genom skola (85 %) eller de som saknade yrkesutbildning (86 %).

Utbildning

Sex månader efter den genomgångna arbetsmarknadsutbildningen uppgav 12 % av samtliga kursdeltagare att de befann sig i utbildning. Två och ett halvt år senare var andelen markant reducerad (5 %). Av figur nr 2 framgår att för kvinnornas del kunde ingen förändring noteras i treårsuppföljningen. Det mest anmärkningsvärda, vad beträffar de resultat som framkom sex år efter kursen, är att ungdomsgruppen i betydligt större utsträckning än vid det senaste uppföljningstillfället befann sig i utbildning. Om man ser till hela undersökningsgruppen så har dock ingen ökning skett. Endast 1 % av deltagarna i sexårsuppföljningen uppgav att de gick i arbetsmarknadsutbild- ning. I ungdomsgruppen förekom detta i något större utsträckning än i övriga grupper (3 %).

Som en komplettering till de i figur nr 2 redovisade resultaten, som ju endast ger upplysning om hur många som vid ett givet tillfälle befann sig i utbildning, kan nämnas att över en tredjedel (34 %) av samtliga kursdelta- gare i sexårsuppföljningen uppgav att de fortsatt att utbilda sig efter kursen 1973. Ytterligare utbildning har varit något vanligare bland kvinnorna (37 %) än bland männen (32 %). De yngre kursdeltagarna hade också i

Figur nr 2 Förändringar av andelen kursdeltagare i fortsatt utbildning i delgrupperna kvinnor, utlandsfödda, ungdomar och handikappade.

Procent

15

10

Kvinnor Utlands- Ungdomar Handikap- födda pade

6 månader efter 3 3 år efter 6 år efter kursen . - kursen kursen

större utsträckning genomgått ytterligare utbildning (39 % av de som var 24 år eller yngre och ca 30 % av kursdeltagare mellan 30 — 49 år). Det hade däremot förekommit i samma utsträckning bland svenskfödda och utlands- födda. Inte heller mellan handikappade och icke handikappade förelåg någon skillnad i detta avseende. Man kan också konstatera att fortsatt utbildning förekommit oftare bland de med längre teoretisk utbildning. Drygt en fjärdedel (26 %) av de med högst sjuårig utbildning. 34 % av de med åttaårig och 40 % av de med nio år eller längre utbildning uppgav detta. Kursdeltagare med tidigare yrkesutbildning och icke yrkesutbildade hade efter kursen 1973 fortsatt att studera i samma utsträckning (34 %).

Heltidsstudier har varit helt dominerande bland kursdeltagarna. Drygt tre fjärdedelar (77 %) av samtliga kursdeltagare, 78 % av männen och 75 % av kvinnorna, uppgav att de bedrivit heltidsstudier.

Heltidsstudier var dock vanligare bland de utlandsfödda. Tre fjärdedelar av de svenskfödda uppgav heltidsstudier, jämfört med 85 % för de utlandsfödda. De handikappade hade i lika stor utsträckning som icke handikappade bedrivit sina studier på heltid. Äldersmässiga skillnader vad beträffar studiernas omfattning förelåg inte. Kursdeltagare med kortare utbildning hade en något högre andel heltidsstuderande (81 % av de med högst sjuårig utbildning jämfört med 76 % av de övriga).

Det vanligaste utbildningsalternativet efter kursen, för såväl män som kvinnor, var yrkesutbildning. Över hälften av alla män med ytterligare utbildning (57 %) hade genomgått yrkesinriktad sådan. För kvinnornas del var det 45 %. Drygt en fjärdedel uppgav vad som i tabell nr 2 kallas ”annan utbildning”. Med detta avses här icke yrkesinriktade kurser inom AMU, studiecirkelverksamhet, facklig utbildning 0 dyl. Som framgår av tabellen var kvinnorna i majoritet här. Cirka en tiondel av samtliga kursdeltagare hade genomgått teoretisk gymnasieutbildning och 8 % grundskoleutbildning. Det senare utbildningsalternativet förekom också oftare bland kvinnor (13 %) än bland män (6 %).

Tabell 2 Slag av utbildning bland kursdeltagare med fortsatt utbildning efter kursen 1973. Fördelning efter kön

Slag av utbildning Procentandel

Män Kvinnor Samtliga (Ant. = 276) (Ant. = 149) (Ant. = 425)

Grundskoleutbildning 6 13 8 Teoretisk gymnasieutbildning 12 11 11 Yrkesutbildning 57 45 53 Annan utbildning 25 31 27

Totalt 100 100 99

En jämförelse av slag av utbildning mellan kursdeltagare i olika ålderskategorier uppvisade inga anmärkningsvärda skillnader. Resultaten antyder dock att yrkesutbildning var något mer förekommande i ungdoms- gruppen och att ”annan utbildning” var mindre vanligt där. Av ungdomarna hade 57 % gått i yrkesutbildning vilket kan jämföras med 51 % av de övriga kursdeltagarna sammantagna. Ca en fjärdedel av ungdomarna hade gått annan utbildning mot 29 % av de övriga kursdeltagarna.

Vissa skillnader förelåg också mellan svenskfödda och utlandsfödda. Yrkesutbildning här var något vanligare bland de utlandsfödda, medan grundskole— och teoretisk gymnasieutbildning samt ”annan utbildning" förekommit oftare i gruppen svenskfödda.

En jämförelse mellan handikappade och icke handikappade med avseende på slag av utbildning uppvisade påfallande likheter. Över hälften (55 %) av de handikappade hade genomgått yrkesutbildning och 28 % annan utbild- ning. För de icke handikappade var procentandelarna 52 % respektive 27 %,

I jämförelsen mellan kursdeltagare indelade efter den tidigare teoretiska utbildningens längd framkom att de med kortare utbildning i betydligt större utsträckning genomgått grundskolestudier efter kursen. Teoretiska gymna- siestudier har förekommit i ungefär lika stor utsträckning bland de med kortare utbildning som bland de med längre. Någon markant skillnad mellan grupperna vad gäller yrkesutbildning kan inte konstateras. Resultaten antyder dock att yrkesutbildning varit något vanligare bland de med kortare utbildning.

Knappt hälften (47 %) av de som efter kursen genomgått ytterligare utbildning hade också erhållit utbildningsbidrag för detta. I stort sett hade kvinnorna erhållit utbildningsbidrag i samma utsträckning som männen.

Bidrag för studierna förekom dock oftare bland de utlandsfödda, då 60 % av dessa jämfört med 44 % av de svenskfödda erhållit sådant. De handikappade uppvisade också en något högre andel (51 %) med utbild- ningsbidrag än de icke handikappade (46 %). Även bland ungdomar kunde en något högre andel noteras (49 %). Av kursdeltagare i övriga åldersgrup- per var andelen ca 45 %. En jämförelse mellan kursdeltagare med utgångspunkt från tidigare teoretisk utbildning visade att utbildningsbidrag främst förekommit bland de med kort utbildning (dvs högst sjuårig

Figur nr 3 Förändringar av andelen arbetslösa kursdeltagare i delgrup- perna kvinnor, utlands- födda, ungdomar och handikappade

utbildning). Av dessa uppgav 61 % att de erhållit sådant bidrag för studierna. Av de med åttaårig och minst nioårig utbildning var andelarna 50 % respektive 38 %. Arbetslöshet

Arbetslöshet efter utbildningen

Sex månader efter den genomgångna arbetsmarknadsutbildningen uppgick andelen arbetslösa till 10 %. Tre år efter utbildningen hade arbetslösheten sjunkit till 4 %. Andelen arbetslösa vid de två undersökningstillfällena för kvinnor, utlandsfödda, ungdomar och handikappade framgår av figur nr 3.

Över en tredjedel (38 %) av kursdeltagarna uppgav att de varit arbetslösa någon gång sedan de slutade sex år tidigare. Om man enbart ser till dem som vid undersökningstillfället hade arbete, så var det främst de med ett helt annat yrke än det de utbildade sig för som varit arbetslösa under perioden. En fjärdedel av de i utbildningsyrket, jämfört med 43 % av de med ett helt annat yrke, uppgav att de varit arbetslösa någon gång.

Om hänsyn tas till hela undersökningsgruppen. dvs både förvärvsarbetan— de och icke förvärvsarbetande, så framkom att arbetslöshet förekommit i betydligt högre utsträckning bland kvinnor än bland män (44 % av kvinnorna och 35 % av männen).

Procent

10

.. _ . . . . o . _ Kvinnor Utlands- Ungdomar Handikap— Samtliga

födda pade

6 månader efter ” 3 år efter 6 år efter utbildningen - utbildningen utbildningen

Tabell 3 Arbetslöshet någon gång efter kursen 1973. Fördelning efter kön

Arbetslöshet efter kursen Procentandel

Män Kvinnor Samtliga (Ant. = 863) (Ant. = 398) (Ant. = 1261)

Har ej varit arbetslösa 65 56 62 Har varit arbetslösa 35 44 38 Totalt 100 100 100

En jämförelse mellan svenskfödda och utlandsfödda visade också att arbetslöshet varit något mer förekommande bland de senare, 42 %, jämfört med 37 % av de svenskfödda.

De yngre kursdeltagarna hade också en klart högre andel. Ungefär hälften av ungdomarna (49 %), jämfört med en tredjedel (34 %) av de övriga kursdeltagarna sammantagna, uppgav att de varit arbetslösa någon gång sedan de slutade utbildningen 1973.

Någon skillnad mellan kursdeltagare med olika teoretisk utbildning, eller mellan handikappade och icke handikappade, avseende arbetslöshet efter utbildningen kan inte påvisas. Inom gruppen icke handikappade uppvisade dock de bristyrkesutbildade en betydligt lägre andel (24 %) än kursdeltagare av andra utbildningsorsaker (ca 40 %).

En jämförelse mellan de tio största kurstyperna visade att arbetslöshet under de sex åren oftast förekommit bland deltagare från preparand- och allmän kontorskurs.

Tabell 4 Arbetslöshet någon gång efter kursen 1973. Fördelning efter kurstyp (de tio största kurstyperna)

Kurstyp Procentandel Preparandkurs (136) 41 Allmän kontorskurs (143) 41 Verkstadsmekaniker (163) 39 Telemontörer ( 71) 38 Fordonsmekaniker ( 52) 37 Svetsare (104) 36 Allmänna ämnen ( 71) 35 Industrielektriker ( 62) 34 Plåtslagare ( 48) 33 Styr- och reglermekaniker (118) 31

För närmare två tredjedelar (64 %) av samtliga kursdeltagare rörde sig den sammanlagda arbetslösheten om ett halvår eller kortare tid. En sammanlagd arbetslöshetstid på ett år eller därutöver gällde för 22 % av samtliga kursdeltagare.

Som framgår av tabell nr 5 så hade kvinnorna en längre arbetslöshetstid än männen. Öven en fjärdedel av kvinnorna (27 %) hade varit arbetslösa i ett år eller längre. Motsvarande andel för männen var 19 %. Även om hänsyn tas

SOU 1983:22 Tabell 5 Sammanlagd arbetslöshetstid. Fördelning efter kön Arbetslöshetens längd Procentandel Män Kvinnor Samtliga

(Ant. = 299) (Ant. = 173) (Ant. = 472)

— 1 månad 20 14 18 2— 3 månader 28 23 26 4— 6 månader 20 21 20 7—12 månader 13 16 14 12— månader 19 27 22

Totalt 100 101 100

enbart till dem som vid undersökningstillfället arbetade i utbildningsyrket (och uppgivit arbetslöshet någon gång efter kursen) så hade kvinnorna en längre arbetslöshetstid. Av de kvinnor som arbetade i utbildningsyrket hade 19 % varit arbetslösa i ett år eller längre. Av männen var det 10 %.

En jämförelse mellan svenskfödda och utlandsfödda visade att de senare varit arbetslösa under längre tid. Av de svenskfödda hade 21 % en arbetslöshetstid på ett år eller längre och av de utlandsfödda 26 %. Skillnaden får emellertid helt tillskrivas de utlandsfödda kvinnorna. Hela 37 % av dessa hade en arbetslöshetstid på ett år eller mer.

De handikappade hade också en jämförelsevis lång arbetslöshetstid. För en tredjedel av dessa var arbetslöshetstiden ett år eller längre. Av de icke handikappade uppgav 17 % en sådan arbetslöshetstid.

Arbetslöshet vid undersökningstillfället

Någon förändring av andelen arbetslösa, jämfört med vad som framkom i treårsuppföljningen har inte skett. då den också sex år efter utbildningen uppgick till 4 %. Någon markant skillnad vad beträffar andelen arbetslösa män och kvinnor kan inte påvisas i sexårsuppföljningen (3 % av männen och 5 % av kvinnorna). En jämförelse mellan svenskfödda (3 %) och utlands- födda visade också att arbetslösheten var något högre bland de senare (6 %). Det skall också påpekas att de utlandsfödda kvinnorna hade en relativt hög andel. Denna uppgick till 11 % vilket kan jämföras med att 4 % av de svenskfödda kvinnorna var arbetslösa. Det framkom också vissa skillnader mellan ungdomarna och övriga kursdeltagare i detta sammanhang. I ungdomsgruppen uppgav 6 % att de var arbetslösa. Motsvarande andel för övriga kursdeltagare var 3 %.

Tidigare konstaterades att andelen förvärvsarbetande bland de icke handikappade uppgick till 87 % och att 82 % av de handikappade hade arbete eller anställning. Dessa siffror antyder en högre arbetslöshet bland de handikappade. Kursdeltagarnas uppgifter om huruvida de betraktade sig själva som arbetslösa påvisade dock ingen större skillnad mellan grupperna. Av de handikappade uppgav 3 % att de var arbetslösa och av de icke handikappade var det 4 %. Detta indikerar att många icke anställda handikappade inte aktivt sökte sig ut på arbetsmarknaden. De stod på så sätt ej heller till arbetsmarknadens förfogande. De uppgifter som föreligger om kursdeltagare i respektive grupper som erhöll sjukbidrag. förtidspension, eller någon annan slags pension ger också stöd för antagandet att många av de

handikappade inte ingår i arbetskraften. Av de handikappade erhöll 13 % någon form av pension eller sjukbidrag. Endast 2 % av de icke handikappade gjorde detta.

Andelen arbetslösa kursdeltagare varierade också mellan de olika kurstyperna. Ingen av de kursdeltagare som genomgått de fordonsmekanis- ka kurserna uppgav att de var arbetslösa och endast 1 % av styr- och reglermekanikerna. För dem som gått plåtslagarkurs och allmänna ämnen var situationen något annorlunda då 8 % respektive 7 % uppgav att de var arbetslösa.

Tabell 6 Arbetslöshet sex år efter kursen. Fördelning efter kurstyp (de tio största kurstyperna)

Kurstyp Procentandel Fordonsmekaniker ( 54) 0 Styr- och reglermekaniker (118) 1 Verkstadsmekaniker (176) 2 Svetsare (108) 3 Telemontör ( 73) 4 Allmän kontorskurs (145) 5 lndustrielektriker ( 63) 5 Preparandkurs (139) 6 Allmänna ämnen ( 75) 7 Plåtslagare ( 51) 8

Icke förvärvsarbetande

Som framgått tidigare så utgör de icke förvärvsarbetande en mindre del (14 %) av hela undersökningsgruppen. I enlighet med de tidigare redovisade skillnaderna i sysselsättning mellan olika delgrupper följer att kvinnor, utlandsfödda, ungdomar, äldre och handikappade år överrepresenterade här.

Tabell 7 Andel arbetssökande för olika delgrupper av de icke förvärvsarbetande

Delgrupp Procentandel Arbetssökande

Kön Män ( 87) 45 Kvinnor ( 66) 41 Nationalitet Svenskfödda (111) 38 Utlandsfödda ( 42) 57 Utbildningsorsak Arbetslöshetsskäl ( 95) 52 Bristyrkesskäl ( 7) 43 Handikappskäl ( 49) 27 Ålder (25 år ( 56) 46

25—44 år ( 70) 49 >44 år ( 27) 22

Av de icke förvärvsarbetande så uppgav 43 % att de vid undersöknings- tillfället sökte arbete. Det förekommer dock betydande skillnader mellan olika delgrupper. Endast omkring en fjärdedel av de handikappade jämfört med över hälften av de icke handikappade gjorde detta. Vidare framkom att andelen arbetssökande bland de svenskfödda var betydligt lägre än bland de utlandsfödda och att kvinnor sökte arbete i mindre utsträckning än män.

De skäl som de icke förvärvsarbetande uppgav till varför man inte arbetade varierade mellan olika delgrupper, men generellt gäller att sjukdom och utbildning var den vanligaste motiveringen. Ungefär var tredje kursdeltagare angav sjukdom som skäl och drygt var fjärde pågående utbildning. Nedan redovisas de av samtliga kursdeltagare angivna orsakerna till varför de inte förvärvsarbetade.

Tabell 8 Uppgivna skäl till varför kursdeltagarna ej hade förvärvsarbete

Skäl till varför man ej förvärvsarbetade Procentandel (antal = 173)

Sjukdom 31 Går i utbildning 27 Lämpliga arbetstillfällen saknas 16 Vill vara hemma med barnen ll Dålig utbildning 10 Handikapp 9 Kan endast ta arbete på bostadsorten Kan endast ta deltidsarbete Saknar praktik Åldersskäl

mamoo

En jämförelse mellan könen visade bl.a. att utbildning var en lika vanlig orsak bland män som bland kvinnor. Sjukdom och handikapp uppgavs dock i betydligt större utsträckning av männen. Nära hälften av männen (44 %) jämfört med 12 % av kvinnorna ansåg att sjukdom var orsaken till att de inte arbetade. Det var däremot betydligt vanligare att kvinnor ansåg att de hade för dålig utbildning. Kvinnorna var också mindre benägna att arbeta utanför bostadsorten och på heltid. Kvinnorna utgör också majoriteten av dem som ansåg att lämpliga arbetstillfällen saknades. Det framkom också att endast kvinnor valt hemarbete framför arbetsmarknaden. Drygt en fjärdedel av kvinnorna ville vara hemma medan barnen var små.

Det är påfallande stora likheter mellan de orsaker som svenskfödda och utlandsfödda uppgivit. Sjukdom och utbildning var de mest förekommande svarsalternativen i de båda grupperna. Sjukdom var dock något vanligare bland de utlandsfödda, liksom att det var större andel i denna grupp som endast kunde ta arbete på bostadsorten.

De vanligaste skälen till att de handikappade inte hade anställning var sjukdom och handikapp. De uppgav i mindre utsträckning pågående utbildning som skäl. Vad gäller orsakerna dålig utbildning, saknar praktik, och hemarbete så skilde sig de handikappade inte nämnvärt från de med annan utbildningsorsak. De hade dock i mindre utsträckning uppgivit att de endast kunde ta arbete på bostadsorten och att de endast kunde arbeta på deltid.

Procentande' Figur nr 4 Uppgivna skäl 50 till varför män och kvin-

nor ej förvärvsarbetade. Undersökningsgrupp: 173 icke förvärvsarbetan- de, varav 99 män och 74 kvinnor.

& Kvinnor DM”

30

20

10

Gåri Sjukdom Lämpliga Villvara För dålig Handikapp Kan endast Kan endast Saknar utbildning arbetstill- hemma utbildning ta arbete ta dellldS' pfakllk fallen med på bostads— arbete saknas barnen orten Procentandel

Figur nr 5 Uppgivna skäl till varför svenskfödda och utlandsfödda ej för- värvsarbetade. Undersökningsgrupp: 173 icke förvärvsarbetan- de, varav 127 svenskföd- da och 46 utlandsfödda.

30 Utlandsfodda

20

10

Går | Sjukdom Lämpliga Vlll vara För dållg Handikapp Kan endast Kan endast Saknar utbildning arbetstrll- hemma utbildning ta arbete ta deltrds— praktik fallen med på bostads- arbete saknas barnen orten

Figur nr 6 Uppgivna skäl till varför handikappade och icke handikappade ei förvärvsarbetade.

Undersökningsgrupp: 171 icke förvärvsarbetan- de, varav 114 utbildade av arbetslöshersskäl och 57 av handikappskäl.

Figur nr 7 Uppgivna skäl till varför kursdeltagarna inte förvärvsarbetade. Jämförelser mellan ung— domar och övriga. Undersökningsgrupp: 173 icke förvärvsarbetan- de varav 62 under 25 år.

Procentandel

51

Går i Sjukdom Lämpliga Vill vara För dålig Handikapp Kan endast Kan endast Saknar utbildning arbetstill- hemma utbildning ta arbete ta deltids- praktik fallen med på bostads- arbete saknas barnen orten Procentandel 50 D Ovriga 40

Ungdomar (under 25 är)

”i

Går : Sjukdom Lämpliga Vill vara For dålig utbildning arbetsrill- hemma utbildning ta arbete ta delttds— praktik tallen med på bostads' arbete saknas barnen orten

Nära hälften av ungdomarna uppgav utbildning som skäl till varför de inte hade anställning, vilket år en hög andel i jämförelse med övriga kursdelta- gare. Hemarbete på grund av småbarn var också ett vanligt skäl i denna grupp, liksom att man i stor utsträckning ansåg att man saknade praktik.

Sammanfattning

Någon förändring av andelen förvärvsarbetande jämfört med 3-årsuppfölj- ningen har inte skett, då det framkom att 86 % av kursdeltagarna förvärvsarbetade sex år efter utbildningen. Sysselsättningsgraden varierade mellan olika delgrupper. Så framkom t ex att kvinnor. utlandsfödda. yngre. äldre och handikappade hade en något lägre andel förvärvsarbetande än andra delgrupper. Deltagare som genomgått preparandkurs och allmänna ämnen hade i betydligt mindre utsträckning arbete än t ex styr- och reglermekaniker och fordonsmekaniker.

Över en tredjedel av deltagarna har genomgått någon form av fortsatt utbildning sedan kursen 1973. Fortsatt utbildning har förekommit något oftare bland de med längre teoretisk utbildning innan kursen. Även yngre kursdeltagare och kvinnor dominerade här. Det vanligaste utbildningsalter- nativet var yrkesutbildning. Knappt hälften av de som fortsatt att utbilda sig hade erhållit utbildningsbidrag för detta. Särskilt bland de utlandsfödda förekom utbildningsbidrag för studierna. Vid undersökningstillfället befann sig 5 % av samtliga i undersökningsgruppen i utbildning. En fjärdedel av dessa gick i arbetsmarknadsutbildning.

Öven en tredjedel av kursdeltagarna uppgav att de varit arbetslösa någon gång sedan de slutade kursen. Arbetslöshet under perioden har förekommit oftare bland kvinnor, utlandsfödda och yngre kursdeltagare. Styr- och reglermekaniker har i jämförelse med övriga kurstyper den lägsta andelen kursdeltagare som uppgivit arbetslöshet under perioden. Någon förändring av andelen arbetslösa, jämfört med vad som framkom vid treårsuppföljning- en har inte skett. då arbetslösheten också sex år efter utbildningen uppgick till 4 %.

Drygt hälften av de icke förvärvsarbetande uppgav att de heller inte sökte arbete vid undersökningstillfället. De vanligaste skälen till varför man inte förvärvsarbetade var sjukdom och pågående utbildning.

Deltagare i förvärvsarbete sex år efter utbildningen

I detta avsnitt ges en mer ingående beskrivning av de kursdeltagare som vid uppföljningstillfället förvärvsarbetade. Kapitlet innehåller dels objektiva data om deltagarnas arbetssituation, dvs slag av anställning. arbetets överensstämmelse med utbildningen, arbetstidens omfattning etc. Dels innehåller beskrivningen subjektiva data och med detta avses deltagarnas inställning och attityder till sin arbetssituation. t ex arbetstrivsel, huruvida man önskade byta yrke och om man upplevde arbetet som fysiskt eller psykiskt påfrestande.

Redovisningen kommer i detta kapitel huvudsakligen utgå från en indelning av den totala undersökningsgruppen efter kön. nationalitet, ålder. utbildningsorsak och kurstyp.

Typ av arbete

De förvärvsarbetande kursdeltagarna hade i allmänhet en anställning som de betraktade som varaktig. En mindre andel uppgav dock att de inom kort skulle bli uppsagda eller att anställningen av andra skäl skulle upphöra. För hela undersökningsgruppen gäller att 94 % ansåg att de hade en varaktig anställning och det förelåg inga anmärkningsvärda skillnader mellan de olika delgrupperna. Den övervägande delen av de förvärvsarbetande kursdelta- garna hade också arbete/anställning på den öppna marknaden. Någon markant skillnad mellan män och kvinnor förelåg inte vad beträffar öppet eller någon form av skyddat arbete. Av männen hade 92 % arbete på den öppna marknaden och av kvinnorna 90 %. Tabell nr 9.

De äldre kursdeltagarna hade i större utsträckning än yngre någon form av skyddat arbete. Två tredjedelar av de äldre (» 50 år) arbetade på den öppna marknaden vilket kan jämföras med 93 % av ungdomarna och 94 % av kursdeltagarna i åldrarna 25—39 år.

Tabell9 Typ av arbete bland förvärvsarbetande kursdeltagare. Fördelning efter kön

Typ av arbete Procentandel

Män Kvinnor Samtliga (Ant. = 788) (Ant. = 328) (Ant. = 1 116)

9 9

Arbete på öppna marknaden 9 Halvskyddat arbete Beredskapsarbete Arkivarbete Skyddad verkstad Uppgift saknas

wN—i—w—N NNAINO UJNNb—lb—db—A

Totalt 100 100 100

Någon nämnvärd skillnad mellan svenskfödda och utlandsfödda vad beträffar öppet eller skyddat arbete förelåg inte då 91 % av de svenskfödda och 89 % av de utlandsfödda uppgav att de arbetade på den öppna marknaden.

Drygt 10 % av de handikappade hade någon form av skyddat arbete vilket betyder att de i jämförelse med icke handikappade hade färre förvärvsarbe- tande på den öppna marknaden — 84 % av de handikappade och 93 % av de icke handikappade.

Andelen kursdeltagare med arbete på den öppna marknaden varierade också mellan de olika kurstyperna. Bland styr- och reglermekaniker återfanns flest kursdeltagare med öppet arbete (98 %). Verkstadsmekaniker hade i betydligt mindre utsträckning ett arbete på öppna marknaden

(83 %).

Tabell 10 Arbete/anställning på öppna marknaden bland de med förvärvsarbete. Fördelning efter kurstyp (de tio största kurstyperna)

Kurstyp Procentandel Styr- och reglermekaniker (112) 98 Industrielektriker ( 57) 96 Preparandkurs (111) 95 Telemontör ( 62) 95 Plåtslagare ( 43) 93 Svetsare ( 98) 91 Fordonsmekaniker ( 50) 90 Allmänna ämnen ( 60) 88 Allmän kontorskurs (127) 87 Verkstadsmekaniker (149) 83

Arbetstidens omfattning

Majoriteten av de förvärvsarbetande kursdeltagarna. 86 %, uppgav att de arbetade på heltid. Framför allt var det kvinnorna som deltidsarbetade, 39 % jämfört med 3 % av männen.

Tabell ll Arbetstidens omfattning bland förvärvsarbetande kursdeltagare. Fördelning efter kön

Arbetstidens omfattning Procentandel

Män Kvinnor Samtliga (Ant. = 762) (Ant. = 319) (Ant. = 1081)

Heltid 97 61 86 Deltid 3 39 14 Totalt 100 100 100

Med undantag av att också äldre kursdeltagare i något större utsträckning deltidsarbetade, så framkom små variationer mellan de olika deltagargrup- perna.

Anställning i utbildningsyrket

Ett mått bland många, på effekten av utbildningsverksamheten är i vilken utsträckning kursdeltagarna efter utbildningen fått arbete i utbildningsyrket. Kursdeltagarna ombads därför ange huruvida de själva ansåg att de arbetade i utbildningsyrket, i ett närliggande yrke eller i ett helt annat yrke.

De flesta förvärvsarbetande (60 %) uppgav att de hade ett arbete som helt. eller delvis, motsvarade den yrkesutbildning de genomgått.

Tabell 12 Andelen förvärvsarbetande med arbetei utbildningsyrket, närliggande yrke eller helt annat yrke. Fördelning efter kön

Yrkesinriktning Procentandel Män Kvinnor Samtliga (731) (294) (1 025) Utbildningsyrket 29 42 33 Närliggande yrke 27 25 27 Helt annat yrke 44 33 40 Totalt 100 100 100

Som framgår av tabell nr 12 så var det en betydande skillnad mellan män och kvinnor i den totala undersökningsgruppen — 67 % av kvinnorna mot 56 % av männen. ansåg att de arbetade i utbildningsyrket. Den skillnad mellan könen som föreligger i den totala gruppen får till stor del tillskrivas de svenskfödda, där 70 % av kvinnorna mot 57 % av männen arbetade i utbildningsyrket. I gruppen utlandsfödda hade 52 % av kvinnorna jämfört med 54 % av männen ett sådant yrke. Detta betyder således att de utlandsfödda totalt sett, i mindre utsträckning arbetade i utbildningsyrket eller ett närliggande yrke (54 % av de utlandsfödda och 61 % av de svenskfödda). Det kunde också konstateras att de handikappade oftare hade ett helt annat yrke än de utbildat sig till då 57 % av dessa, jämfört med 61 % av de icke handikappade hade ett arbete som helt eller delvis motsvarade utbildningen.

En jämförelse mellan de olika kurstyperna uppvisade också relativt stora skillnader. Arbete i utbildningsyrket var betydligt vanligare bland dem som gått de allmänna kontorskurserna och de industrielektriska kurserna. än bland t ex verkstadsmekaniker och svetsare.

Tabell 13 Andel förvärvsarbetande kursdeltagare med arbete i utbildningsyrket eller närliggande yrke. Fördelning efter kurstyp (de största yrkesinriktade kurstyperna)

Kurstyp Procentandel Allmän kontorskurs (122) 71 Industrielektriker ( 55) 71 Telemontör ( 58) 57 Styr— och reglermekaniker (108) 56 Plåtslagare ( 42) 56 Fordonsmekaniker ( 46) 54 Svetsare ( 91) 51 Verkstadsmekaniker (138) 47

Inställning och attityder till arbetet

En majoritet av de förvärvsarbetande kursdeltagarna uppgav att de trivdes bra med sitt nuvarande arbete. Resultaten antyder att kvinnor var mer positiva till sitt arbete än männen. Av samtliga kvinnor så ansåg 89 % att de trivdes mycket eller ganska bra med sitt arbete och av männen var det 81 %.

Tabell 14 Arbetstrivsel bland förvärvsarbetande kursdeltagare. Fördelning efter kön

Trivsel med arbetet Procentandel Män Kvinnor Samtliga (757) (321) (1 078) Mycket bra/ganska bra 81 89 84 Varken bra eller dåligt 13 7 11 Ganska dåligt/mycket dåligt 6 4 5 Totalt 100 100 100

Det är emellertid enbart bland de svenskfödda som denna skillnad mellan könen förekommer. Det var således lika vanligt att utlandsfödda kvinnor trivdes med sitt arbete som att utlandsfödda män gjorde det. Hög arbetstrivsel förekom dock inte i samma utsträckning bland de utlandsfödda som bland de svenskfödda, då 85 % av de svenskfödda. jämfört med 78 % av de utlandsfödda uppgav att de trivdes mycket eller ganska bra med sitt arbete.

Frågan om arbetstrivsel gav inga större skillnader vid jämförelser mellan kursdeltagare med olika utbildningsorsak eller mellan kursdeltagare i olika åldrar. Så framkom t ex att 83 % av de icke handikappade och 86 % av de handikappade ansåg att de trivdes med sitt arbete. Av ungdomarna uppgav 81 % detta, vilket kan jämföras med 85 % av övriga. l—lög arbetstrivsel förekom dock betydligt oftare bland dem som arbetade i ett yrke som motsvarade den utbildning de genomgått. 88 % av de med arbete i utbildningsyrket. jämfört med 78 % av de med arbete i ett helt annat yrke ansåg att de trivdes bra.

En jämförelse mellan olika kurstyper visade att kursdeltagare från de allmänna kontorskurserna hade den högsta andelen som uppgav att de trivdes med sitt arbete (93 %). Styr— och reglermekaniker och de som genomgått plåtslagarutbildning uppgav i betydligt mindre utsträckning detta. Det bör observeras att könsfördelningen. liksom andelen förvärvsarbetande

Tabell 15 Andel förvärvsarbetande kursdeltagare som uppgav att de trivdes mycket eller ganska bra med sitt arbete. Fördelning efter kurstyp (de tio största kurstyper- na)

Kurstyp Procentandel Allmänna kontorskurser (126) 93 Industrielektrikerkurs ( 55) 91 Preparandkurs (108) 88 Svetsare ( 94) 87 Fordonsmekaniker ( 48) 85 Verkstadsmekaniker (145) 79 Telemontör ( 59) 78 Allmänna ämnen ( 56) 77 Styr- och reglermekaniker (108) 76 Plåtslagare ( 42) 76

i utbildningsyrket, varierar kraftigt mellan de olika kurstyperna. Kursdelta- gare i de allmänna kontorskurserna var till den absolut övervägande delen kvinnor och de arbetade i stor utsträckning i utbildningsyrket. Styr- och reglermekaniker och t ex kursdeltagare med plåtslagarutbildning var huvudsakligen män och hade en jämförelsevis liten andel förvärvsarbetande i utbildningsyrket.

I anslutning till frågan om arbetstrivsel tillfrågades kursdeltagarna om de skulle vilja byta yrke. Av samtliga kursdeltagare uppgav 80 % att de inte skulle vilja byta yrke. Det är för övrigt ingen nämnvärd skillnad mellan de olika delgrupperna. Det framkom dock att de som arbetade i utbildnings- yrket i mindre utsträckning än de i ett helt annat yrke önskade byta. Procentandelarna var 88 respektive 69 %.

I syfte att ytterligare fördjupa den mer allmänt hållna frågan om arbetstrivsel fick kursdeltagarna ange vilket av följande påståenden som bäst stämde in på deras egen syn på arbetet:

1) "Det här arbetet är som alla andra arbeten, man gör sitt men det som betyder mest är förtjänsten”. 2) ”Det här arbetet trivs jag verkligen bra med, det ger mig en känsla av personlig tillfredsställelse”.

De flesta kursdeltagarna (62 %) ansåg att alternativ två överensstämde med den syn man hade på sitt arbete. Mot bakgrund av de resultat som kommit fram beträffande arbetstrivsel är det inte förvånande att kvinnorna i större utsträckning än männen anslöt sig till detta alternativ (74 % av kvinnorna och 57 % av männen). Skillnader mellan könen förekom både bland svenskfödda och utlandsfödda. Det framkom dock att de utlandsfödda totalt sett, i större utsträckning ansåg att förtjänsten var viktigare (50 % av de utlandsfödda och 35 % av de svenskfödda). I gruppen handikappade var det något färre (34 %), som uppgav att förtjänsten betyder mest, jämfört med de icke handikappade (39 %). Någon anmärkningsvärd skillnad mellan kursdelta- gare i de olika åldersgrupperna förelåg inte. Man kan dock konstatera att den personliga tillfredsställelsen i allmänhet skattades högre av de med arbete i utbildningsyrket (86 %) än av de som hade ett helt annat yrke (52 %).

Ungefär hälften (49 %) av de förvärvsarbetande uppgav att de önskade mer kvalificerade arbetsuppgifter i sin yrkesutövning och männen domine- rade här.

Tabell 16 Förvärvsarbetande kursdeltagares åsikter om mer kvalificerade arbetsupp- gifter. Fördelning efter kön

Skulle ni vilja ha mer kvalificerade Procentandel arbetsuppgifter?

Män Kvinnor Samtliga (741) (317) (1 058) Ja 51 45 49 Varken ja eller nej 32 32 32 Nej 18 22 19

Totalt 101 99 100

Det framkom också att önskan om kvalificerade arbetsuppgifter hade ett samband med kursdeltagarnas ålder. Andelen som uppgav detta avtog med stigande ålder. Det var också något vanligare att svenskfödda (50 %) önskade mer kvalificerade arbetsuppgifter än de utlandsfödda (44 %). Skillnaden mellan handikappade och icke handikappade var obetydlig i denna fråga.

En indelning av kursdeltagarna efter kurstyp påvisade stora variationer. Bland industrielektriker och telemontörer uppgav över två tredjedelar att de önskade mer kvalificerade arbetsuppgifter. Verkstadsmekaniker och svetsa- re uppvisade de lägsta andelarna, ca 40 %.

Tabell 17 Andel förvärvsarbetande kursdeltagare som önskade mer kvaliticerade arbetsuppgifter. Fördelning efter kurstyp (de tio största kurstyperna)

Kurstyp Procentandel Industrielektriker ( 55) 69 Telemontör ( 55) 67 Plåtslagare ( 40) 60 Styr— och reglermekaniker (106) 55 Preparandkurs (109) 50 Allmänna ämnen ( 54) 50 Allmän kontorskurs (125) 46 Fordonsmekaniker ( 49) 45 Svetsare ( 91) 43 Verkstadsmekaniker (143) 40

Av samtliga förvärvsarbetande ansåg 38 % att deras arbete var hetsigt och psykiskt påfrestande. Som framgår av tabellen nedan förelåg ingen skillnad mellan män och kvinnor i detta avseende.

En jämförelse mellan svenskfödda och utlandsfödda visade att de senare i större utsträckning upplevde psykiska påfrestningar i sitt arbete (43 % av de utlandsfödda och 34 % av de svenskfödda).

Ingen nämnvärd skillnad mellan handikappade (41 %) och icke handikap- pade (37 %) kan noteras med avseende på psykiska påfrestningari arbetet. Inom gruppen icke handikappade hade dock de bristyrkesutbildade en relativt låg andel (31 %). Frågan tycktes inte vara relaterad till kursdelta-

Tabell 18 Förvärvsarbetande kursdeltagares åsikter om psykiska påfrestningar i arbetet. Fördelning efter kön

Anser Ni att en arbete är alltför Procentandel hetsigt och psykiskt påfrestande?

Män Kvinnor Samtliga (754) (319) (1 073) Ja 37 39 38 Varken ja eller nej 24 20 23 Nej 39 41 39 Totalt 100 100 100

Tabell 19 Andel förvärvsarbetande kursdeltagare som ansåg att arbetet var hetsigt och psykiskt påfrestande. Fördelning efter kurstyp (de tio största kurstyperna)

Kurstyp Procentandel Allmän kontorskurs (126) 43 Plåtslagare ( 41) 41 Styr- och reglermekaniker (107) 41 Svetsare ( 93) 40 Preparandkurs (107) 39 Telemontör ( 59) 39 Fordonsmekaniker ( 48) 38 Verkstadsmekaniker (144) 34 Industrielektriker ( 55) 29 Allmänna ämnen ( 57) 28

garnas ålder då yngre kursdeltagare i samma utsträckning som äldre ansåg sig ha ett hetsigt och psykiskt påfrestande arbete.

Vad beträffar de olika kurstyperna framkom att kursdeltagare från allmänna ämnen och industrielektriker i minst utsträckning ansåg att de hade ett hetsigt och psykiskt ansträngande arbete.

Knappt en fjärdedel (23 %) av de förvärvsarbetande uppgav att de hade ett arbete som var fysiskt ansträngande. Inte heller här skiljde sig män och kvinnor åt. Kursdeltagare med olika utbildningsorsak hade också likartade svarsfördelningar i den här frågan. Det framkom dock att särskilt de utlandsfödda ansåg att de hade fysiskt ansträngande arbeten. En tredjedel av dessa uppgav detta, vilket ska jämföras med en femtedel av de svenskfödda. Inte oväntat var också denna fråga relaterad till kursdeltagarnas ålder. En fjärdedel av ungdomarna, jämfört med 40 % av de som var 50 år eller äldre. ansåg att de hade fysiskt ansträngande arbeten.

Ungefär en tredjedel av kursdeltagarna som genomgått plåtslagarutbild- ning och fordonsmekanikerkurs ansåg att de hade ett fysiskt ansträngande arbete. Skillnaden mellan dessa och styr- och reglermekaniker samt de som genomgått allmänna kontorskurser var särskilt markant.

Tabell 20 Förvärvsarbetande kursdeltagare som ansåg att arbetet var fysiskt ansträng- ande. Fördelning efte kurstyp (de tio största kurstyperna)

Kurstyp Procentandel Plåtslagare ( 41) 37 Fordonsmekaniker ( 49) 33 Svetsare ' ( 93) 30 Allmänna ämnen ( 58) 28 Verkstadsmekaniker (144) 24 Telemontör ( 59) 22 Preparandkurs (107) 21 Industrielektriker ( 55) 20 Allmän kontorskurs (125) 17 Styr- och reglermekaniker (108) 15

Sammanfattning

De flesta, 91 % av de förvärvsarbetande hade arbete på den öppna marknaden. Någon form av skyddat arbete förekom främst bland äldre och kursdeltagare utbildade av handikappskäl. Jämförelser mellan olika kursty- per visade att verkstadsmekaniker i mindre utsträckning arbetade på den öppna marknaden.

De förvärvsarbetande hade i allmänhet en anställning som de betraktade som varaktig, och de arbetade i stor utsträckning på heltid. Knappt två tredjedelar av samtliga förvärvsarbetande arbetade i utbildningsyrket eller ett till utbildningen närliggande yrke. Detta förekom i mindre utsträckning bland män, utlandsfödda och utbildade av handikappskäl. Verkstadsmeka- niker skiljde sig något från övriga kurstyper då jämförelsevis få av dessa arbetade i utbildningsyrket,

En majoritet av kursdeltagarna uppgav att de trivdes med sitt arbete och särskilt positiva var de med arbete i utbildningsyrket. Drygt hälften — främst män, yngre och svenskfödda — uppgav att de skulle vilja ha mer kvalificerade arbetsuppgifter. Denna inställning var särskilt vanlig bland industrielektriker och telemontörer och förekom i mindre utsträckning bland t ex verkstads- mekaniker. Drygt en tredjedel ansåg att de hade ett alltför hetsigt och psykiskt påfrestande arbete. Detta gällde särskilt utlandsfödda och de som genomgått allmän kontorskurs.

En fjärdedel av de förvärvsarbetande uppgav också att de hade ett alltför fysiskt ansträngande arbete. Äldre kursdeltagare och utlandsfödda var här överrepresenterade. De som genomgått plåtslagarutbildning ansåg i jämfö- relsevis stor utsträckning att de hade ett alltför fysiskt ansträngande arbete.

Inställning och attityder till utbildningen sex år efteråt

De tidigare redovisade resultaten av sexårsuppföljningen har gett en bild av vilka effekter kursen kan ha haft dels på kursdeltagarnas sysselsättningsför- hållanden, dels på deras anpassning i sysselsättningssituationen. Det är också viktigt att komplettera dessa uppgifter med kursdeltagarnas attityder och inställning till den utbildning de genomgått. I detta kapitel ges en bild av kursdeltagarnas åsikter om kursen sex år efter det att man avslutat den.

En mer allmän aspekt på vad man tycker om utbildningen är om man anser sig ha haft personlig nytta av kursen eller inte. Majoriteten, 78 %, av de i sexårsuppföljningen medverkande ansåg att de haft direkt personlig nytta av kursen.

Tabell 21 Kursdeltagarnas åsikter om kursen sex år efteråt

Åsikter om kursen Procentandel Har haft direkt nytta av kursen 78 Utbildningen har förbättrat möjligheterna att erhålla

arbete 62 Utbildningen har bidragit till ett ökat utbildnings- intresse 57

Resultaten pekade inte på någon större variation i faktorerna kön. ålder. nationalitet eller tidigare teoretisk utbildning eller yrkesutbildning. Det framkom däremot att de handikappade i något mindre utsträckning än de icke handikappade ansåg att de haft nytta av kursen (73 % av de handikappade och 80 % av de icke handikappade).

En uppdelning av gruppen icke handikappade utbildade av arbetslöshets- skäl och bristyrkesutbildade visade att de senare hade en mycket hög andel som upplevt personlig nytta av kursen. Hela 89 % av de bristyrkesutbildade jämfört med 79 % av de av arbetslöshetsskäl utbildade ansåg detta.

Det kunde också konstateras att den upplevda nyttan av kursen varierade markant mellan olika kurstyper. Så framkom t ex att 89 % av kursdeltagarna som genomgått plåtslagarutbildning och 88 % av fordonsmekanikerna ansåg att de hade haft direkt personlig nytta av kursen. Verkstadsmekanikerna hade en betydligt lägre andel, 63 %.

Ett rimligt antagande beträffande den upplevda nyttan av utbildningen är naturligtvis i vilken utsträckning de för kursdeltagaren uppställda målsätt- ningarna förverkligats efter utbildningen. Här är förmodligen sysselsätt- ningssituationen efter kursen av stor betydelse. Resultaten visade också att personlig nytta av kursen uppgavs oftare av förvärvsarbetande (79 %). än av icke förvärvsarbetande (71 %). En jämförelse mellan förvärvsarbetande i bristutbildningsyrket och de med ett helt annat yrke visade också att det var betydligt färre bland de sistnämnda som ansåg sig ha haft nytta av kursen (91 % av de 'i utbildningsyrket och 65 % av de i ett helt annat yrke).

Knappt två tredjedelar av samtliga kursdeltagare (62 %) ansåg att den utbildning som de genomgått förbättrat möjligheterna att erhålla arbete. Inte oväntat så var det främst de förvärvsarbetande som ansåg detta (64 %). Andelen av de icke förvärvsarbetande uppgick till 49 %. Även den här frågan var relaterad till huruvida man arbetade i utbildningsyrket eller ej. Av de med arbete i utbildningsyrket var andelen 86 %. medan den var betydligt lägre av de med arbete i ett helt annat yrke, 38 %. Intressant är också att notera att över hälften (52 %) av dem som vid undersökningstillfället var arbetslösa ändock ansåg att utbildningen förbättrat möjligheterna att erhålla arbete.

För den totala gruppen förelåg inga köns- eller åldersmässiga variationer i denna fråga. Svenskfödda och utlandsfödda ansåg också i ungefär samma

Tabell 22 Deltagare som ansåg att de haft direkt personlig nytta av kursen. Fördelning efter kurstyp (de tio största kurstyperna)

Kurstyp Procentandel Plåtslagare ( 46) 89 Fordonsmekaniker ( 51) 88 Styr- och reglermekaniker (113) 86 Allmän kontorskurs (139) 83 Svetsare (102) 79 Preparandkurs (129) 78 Industrielektriker ( 60) 77 Telemontör ( 70) 77 Allmänna ämnen ( 71) 71 Verkstadsmekaniker (167) 63

utsträckning att möjligheterna att erhålla arbete förbättrats genom utbild- ningen. Även i denna fråga framkom att de handikappade hade en något lägre andel med positiv inställning till utbildningen. 57 % av de handikap- pade, jämfört med 64 % av de icke handikappade, ansåg att möjligheterna att erhålla arbete förbättrats. Det ska påpekas att bland de icke handikap- pade så uppvisade de bristyrkesutbildade en betydligt högre andel än de som utbildats av arbetslöshetsskäl (80 % resp 62 %).

Kursdeltagare med kortare utbildning uppgav i något mindre utsträckning att utbildningen förbättrat möjligheterna att erhålla arbete. Av de med högst sju års teoretisk utbildning ansåg 59 % detta, vilket kan jämföras med 64 % av de med nioårig eller längre utbildning. En jämförelse mellan de olika kurstyperna visade också att deltagare från kurser med en lägre sysselsätt- ningsgrad i mindre utsträckning ansåg att utbildningen förbättrat möjlighe- terna att erhålla arbete. Mindre än hälften av deltagarna som genomgick preparandkurs eller allmänna ämnen uppgav detta, jämfört med de tre fjärdedelarna fordonsmekaniker- och de från allmän kontorskurs.

I många undersökningar har man kunnat konstatera att en genomgången arbetsmarknadsutbildning medfört ett ökat intresse hos deltagarna för utbildning. Även i denna studie framkom resultat som tyder på ett sådant ökat utbildningsintresse. Över hälften av kursdeltagarna (57 %) ansåg att arbetsmarknadsutbildningen gjort dem mer intresserade av utbildning. Det ökade utbildningsintresset var jämnt fördelat mellan män och kvinnor. Det visade sig emellertid att det var något vanligare bland utlandsfödda än bland svenskfödda kursdeltagare (64 % resp 55 %). Ett antagande var att det sammanhängde med att de utlandsfödda hade färre kursdeltagare med högre utbildning (42 % av de svenskfödda och 23 % av de utlandsfödda hade nio-årig eller längre utbildning). Det skulle således vara olikheter i utbildningsbakgrund som förklarade skillnader i utbildningsintresse mellan grupperna. Emellertid framkom inget som talar för detta, då en jämförelse mellan kursdeltagare ur de båda grupperna med lika lång utbildning visade samma tendens. Som exempel kan nämnas att 68 % av de utlandsfödda med nio-årig eller längre utbildning, jämfört med 54 % av de svenskfödda, uppgav ökat utbildningsintresse.

Det förekommer också en viss variation i de olika åldersklasserna vad gäller denna fråga. Ett ökat utbildningsintresse var mindre förekommande

Tabell 23 Deltagare som ansåg att utbildningen förbättrat möjligheterna att erhålla arbete. Fördelning efter kurstyp (de tio största kurstyperna)

Kurstyp Procentandel Fordonsmekaniker ( 50) 74 Allmän kontorskurs (138) 72 Industrielektriker ( 60) 70 Styr- och reglermekaniker (113) 69 Plåtslagare ( 47) 68 Svetsare (102) 62 Telemontör ( 70) 60 Verkstadsmekaniker (164) 55 Preparandkurs (129) 49 Allmänna ämnen ( 70) 46

bland äldre och yngre kursdeltagare. Av kursdeltagare i åldrarna 25—39 år var andelen ca 60 %, jämfört med 50 % av de under 25 år. Någon skillnad mellan handikappade och icke handikappade kursdeltagare kan inte noteras i detta avseende, men en uppdelning av gruppen ej handikappade i bristyrkesutbil- dade och kursdeltagare utbildade av arbetslöshetsskäl, visade att de förra i betydligt större utsträckning ansåg att utbildningen bidrog till ett ökat utbildningsintresse, 68 respektive 57 %.

Ökat utbildningsintresse varierade också mellan de olika kurstyperna. Över två tredjedelar av industrielektrikerna och de inom preparandkurserna uppgav ett ökat utbildningsintresse. Detta kan jämföras med de verkstads— mekaniska kurserna och allmänna ämnen där andelarna uppgick till 45—47 %.

Tabell 24 Deltagare som ansåg att utbildningen bidragit till ett ökat utbildningsintresse över huvud taget. Fördelning efter kurstyp (de tio största kurstyperna)

Kurstyp Procentandel Industrielektriker ( 59) 68 Preparandkurs (129) 67 Styr- och reglermekaniker (111) 64 Fordonsmekaniker ( 51) 63 Telemontör ( 69) 62 Plåtslagare ( 46) 61 Allmän kontorskurs (137) 61 Svetsare (101) 50 Allmänna ämnen ( 70) 47 Verkstadsmekaniker (163) 45 Sammanfattning

En majoritet. över tre fjärdedelar av de i sexårsuppföljningen medverkande, ansåg att de haft direkt personlig nytta av den arbetsmarknadsutbildning de genomgick sex år tidigare. Mest positiva var de som förvärvsarbetade och särskilt de med arbete i utbildningsyrket. Nio av tio kursdeltagare med arbete i utbildningsyrket eller ett till utbildningen närliggande yrke. ansåg att de haft direkt personlig nytta av kursen. Verkstadsmekaniker och kursdeltagare som genomgått allmänna ämnen uppgav i betydligt mindre utsträckning att de hade haft direkt personlig-nytta av kursen.

Knappt två tredjedelar av samtliga kursdeltagare. främst de med arbete i utbildningsyrket, ansåg att den genomgångna utbildningen förbättrat möjligheterna att erhålla arbete. Bland handikappade och kursdeltagare som genomgått preparandkurs och allmänna ämnen ansåg man i mindre utsträckning att dessa möjligheter förbättrats.

Över hälften av kursdeltagarna uppgav att arbetsmarknadsutbildningen gjort dem mer intresserade av utbildning i allmänhet. Ett ökat utbildnings- intresse förekom oftare i gruppen utlandsfödda. Bland verkstadsmekaniker och de som genomgått allmänna ämnen uppgavs detta i mindre utsträck- ning.

Tabellsammanfattning

Tabell 25 Bakgrund och förutsättningar

Deltagargrupp Antal Kvinnor Utlands- Ålder Ålder Utbildad Utbildad Utbildad Högst 7 års Saknade yr- delta- % födda under över av handi- av arbets— av brist- skolutbild— kesutbildning gare % 25 år 39 år kappskäl löshetsskäl yrkesskäl ning före kursen

% % % % % % %

Hela den undersökta gruppen 1 973 28 24 29 19 26 66 7 33 51

Kön Mån 1 427 — 25 29 17 29 62 8 33 49 Kvinnor 545 100 20 29 23 17 78 3 33 59

Nationalitet Svenskfödd 1 507 29 — 32 19 25 68 Utlandsfödd 466 23 100 19 16 29 62

Ålder (under utbildning) -24 år 567 28 16 100 _ 23 71 25—29 år 508 23 25 _ _ 22 68 1 30—39 år 532 27 33 — — 26 68 4049 år 276 37 23 — 100 36 58 so år 90 27 12 — 100 40 50

Ulbildningsorsak Handikapp 515 18 26 26 26 100 — — 41 46 Arbetslöshet 1 312 32 22 31 16 — 100 — 30 54 Bristyrkesutbildning 130 11 32 23 12 — — 100 28 48

Teoretisk utbildning Högst 7 år 650 28 23 5 39 32 61 6 100 52

8 år 542 27 37 24 25 66 53 Minst 9 år 747 29 15 52 7 21 72 6 — 50

33 50 32 57

005

6 63 23 50 46 47 66 45 79 34

wool/"lm

| 00 O

Tabell 26 Bakgrund och förutsättningar

Deltagargrupp

Antal delta- gare

Kvinnor Utlands-

%

födda % Ålder under 25 år

%

Ålder över 39 år %

Utbildad Utbildad av arbets- löshetsskäl

av handi- kappskäl %

%

Utbildad av brist- yrkesskäl

%

Högst 7 års skolutbild- ning

%

Saknade yr— kesutbildning före kursen

%

Hela den undersökta gruppen

De tio största kurserna Preparandkurs

Allmän kontorskurs Svetsare

Styr- och reglermekaniker Telemontörer Allmänna ämnen Verkstadsmekaniker grk Fordonsmekaniker Industrielektriker Plåtslagare

v—ooimsrln'xo'lxoo'oåo.

_—

1 973

211 184 177 149 127 122 99 95 95 80

28 48 97

v—tMNO

20 25

mm.—4

24 15 13 20 16 19 39 44 23 16 35 29 22 24 38 26 32 25 27 35 40 29 19 12 28 11 15 13 20 27 26 32 23 10 36 46 20 22 19 28 15 66 67 76 74 64 54 69 67 54 71 73

7

33 40 29 33 24 28 47 32 31 27 30 51 46 57 49 48 47 55 58 61 47 54

Tabell 27 Arbete och sysselsättning

Deltagargrupp

Hela den undersökta gruppen

Kön Män Kvinnor Nationalitet

Svenskfödd Utlandsfödd

Ålder (sexårsuppföljningen)

—24 år 25—29 år 30—39 år 40—49 år 50— år

Utbildningsorsak Handikapp Arbetslöshet Bristyrkesutbildning

Teoretisk utbildning Högst 7 år

8 år

Minst 9 år

Antal del- tagare i

uppfölj- ningen

1 301

897 404

1 025 276

358 337 347 195 328 866 98 442 343 496

Har varit arbetslös efter ut— bildningen %

38 35 44 37 42 49 37 32 34 30 39 39 24 36 38 39

Har genomgått Förvärvsar-

ytterligare utbildning %

betar sex år efteråt %

Går i ut- bildning %

Är arbets— Har arbete på

los %

den öppna ar- betsmarknaden (av dem som för- värvsarbetar)

%

Arbetar i ut— bildningsyrket eller närlig— gande yrke (av dem som för-

värvsarbetar) %

34 32 37 34 34 39 39 30 27 16 35 34 34 26 34 40 86 88 81 87 82 82 89 91 84 82 87 91 84 87 87

Vil/') ONVVNO frln (4500 ("10 ost-mmm |") =???

91

92 91 89 93 95 93 83 66 84 93 96 86 92 94

60 56 67 61 54 56 63 56 60 86 54 60 72 61 59 60

Tabell 28 Arbete och sysselsättning

Deltagargrupp

Hela den undersökta gruppen

De tio största kurserna

éoiviwr'u—Z 650650"

Preparandkurs

Allmän kontorskurs Svetsare

Styr- och reglermekaniker Telemontörer Allmänna ämnen Verkstadsmekaniker grk Fordonsmekaniker Industrielektriker Plåtslagare

Antal del- tagare i uppfölj- ningen

Har varit arbetslös efter ut- bildningen %

Har genomgått Förvärvsar-

ytterligare utbildning %

betar sex år efteråt

%

1301

139 145 108 118 73 75 53 54 63 51

38 41 41 36 31 38 35 40 37 34 33

23 41 27

86 80 88 91 95 85 80 8 1 93 90 84

Går i ut— bildning %

lnlnNN—INOINCN .—

v—1

Är arbets- lös %

Har arbete på den öppna ar- betsmarknaden (av dem som för— värvsarbetar)

% 91 95 87 91 98 95 88 79 90 96 93

Arbetar i ut- bildningsyrket eller närlig- gande yrke (av dem som för-

värvsarbetar) %

60

71 51 56 57 49 54 71 56

Tabell 29 Attityder till utbildning och arbete sex år efteråt

Deltagargrupp

Antal del- tagare i uppfölj- ningen

Har haft direkt per- sonlig nytta av kursen %

Anser att utbildningen förbättrat möjligheten att få ar- bete

%

Anser att utbildningen bidragit till ökat utbild- ningsintresse % Trivs bra

Anser att ur-

med nuvaran- betet är alltför

de arbete %

hetsigt och psy- kiskt påfres- tande

%

Anser att arbetet är alltför fy- siskt an- strängande %

Önskar mer kvalificerade arbetsuppgifter %

Hela den undersökta gruppen

De tio största kurserna

ärxim'v'nribtx'oöa'o'

Preparandkurs

Allmän kontorskurs Svetsare

Styr- och reglermekaniker Telemontörer Allmänna ämnen Verkstadsmekaniker grk Fordonsmekaniker Industrielektriker Plåtslagare

1 301

139 145 108 118 73 75 53 54 63 51

78 78 83 79 86 77 69 63 88 77 89 62 49 72 62 69 60 46 54 74 70 68

67 61 50 64 62 47 40 63 68 6 1

84 88 93 87 76 78 77 76 85 91 76

39 43 40 41 39 28 37 38 29 41

2 1 17 30 l 5 22 28 24 33 20 37

49 50 46 43 55 67 50 49 45 69 60

Tabell 30 Attityder till utbildning och arbete sex år efteråt

Deltagargrupp Antal del- tagare i uppfölj— ningen

Hela den undersökta gruppen 1 301

Kön Män 897 Kvinnor 404

Nationalitet Svenskfödd 1 025 Utlandsfödd 276

Ålder —24 år 358 25—29 år 337 30—39 år 347 40—49 år 195 50— år 64

Utbildningsorsak Handikapp 328 Arbetslöshet 866 Bristyrkesutbildning 98

Teoretisk utbildning Högst 7 år 442 8 år 343 Minst 9 år 496

Har haft direkt per- sonlig nytta av kursen %

78 79 77 78 77 75 80 82 74 77 73 79 89 77 77 80

Anser att utbildningen förbättrat möjligheten att få ar- bete %

62 62 62 62 61 59 68 61 59 62 57 62 80 59 63 64

Anser att utbildningen bidragit till ökat utbild— ningsintresse %

57 57 59 55 64 51 61 62 56 46 55 57 68 57 65 53

Trivs bra

Anser att ar-

med nuvaran- betet är alltför

de arbete %

84

81 89 85 78

8 1 84 86 86 79

86 83 85 85 86 81

hetsigt och psy- kiskt påfres- tande

%

Anser att arbetet är alltför fy- siskt an- strängande %

Önskar mer kvaliciferade arbetsuppgifter %

38 37 39 36 43 38 36 39 39 35 41 37 31 23 23 23 21 31 24 20 23 23 40 23 23 20 23 20 49 51 45 50 54 52 46 43 33 52 48 46 42 48 56

Bilaga 10 Erfarenheter av utbildning vid risk för

permittering eller uppsägning

Företagen fem år efter utbildningen

Anna Dandenell och Lars Holmquist

Sammanfattning

Sektionen för yrkesutbildning vid Pedagogiskt centrum erhöll våren 1976 ett uppdrag från den statliga utredningen om företagsutbildning (UFU). Uppdraget bestod i att utvärdera olika former av arbetsmarknadsutbildning (AMU) i företag, främst lokaliseringsutbildningens utbildningsbidrag och utbildning vid risk för permittering eller uppsägning. Undersökningen genomfördes i Malmöhus (M), Värmlands (8), Örebro (T) och Västernorr- lands (Y) län. Studierna finns redovisade i UFU:s betänkande (SOU 1977:92) samt i arbetsrapporter från sektionen. Y:97, Yz98 och Y:112.

De nu aktuella studierna har gjorts på uppdrag av kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU). Syftet är att ta del av de erfarenheter som gjordes i samband med utbildningsaktiviteterna 1976 samt att få en bedömning av dess effekter på kort och på lång sikt. Vidare ska studien ge en uppfattning om arbetsgivarrepresentanternas och fackliga företrädares syn på utbildningsbehov inom företagen. Uppföljnings- studierna har skett dels genom intervjuer vid företagen och dels genom postenkät till f.d. kursdeltagare. Dessa båda delar redovisas var för sig liksom varje stödform också redovisas separat. Studierna redovisas således i fyra delrapporter.

Undersökningens uppläggning och genomförande

I föreliggande rapport redovisas resultat från en uppföljning av företag som 1976 erhöll stöd för utbildning vid risk för permittering eller uppsägning. I undersökningen ingår totalt 25 företag i M-, S-. T-och Y-län. Intervjuer har genomförts vid 20 av företagen och information från de resterande 5 har erhållits genom telefonkontakter samt information från länsarbetsnämnder- na.

Redovisning av samtliga företag

De dominerande verksamhetsinriktningarna bland företagen var verkstads- branschen och järn-stål-metall-branschen. Sammanlagt var det 10 företag som bedömdes fungera ungefär som 1976 och 8 hade utvecklats positivt. 2 företag har lagts ner och tre befann sig i kris. Vidare var det 2 företag som hade ombildats men fungerade bra. Sammantaget är det således 20 av de 25

företagen som idag fungerar tillfredsställande eller bra.

Vid de 25 företagen har det skett en minskning av antalet anställda med 13 %. Ser man enbart till de kvarvarande företagen är minskningen 12 %. Den största nedgången i antalet anställda har drabbat Malmöhus län. Mer än var fjärde person har där försvunnit från företagen sedan 1976.

Deltagare i undersökningen

Totalt har 51 personer intervjuats vid 20 företag i M-. 8- och T-län. Vid samtliga dessa företag har utbildningsansvarig eller motsvarande intervjuats. Av de fackliga representanter som intervjuades kom 15 från LO-klubb, 9 från SALF och 7 från SIF.

Erfarenheter av utbildningsstödet 1976

Från de olika parterna framhölls i första hand att utbildningsstödet medförde att företaget kunde undvika permitteringar 1976. Att stödet gav vissa utbildningseffekter framfördes också. men inte i samma utsträckning som stödets sysselsättningseffekter.

Arbetsgivarrepresentanterna: Den erfarenhet som vanligtvis framfördes var att företaget genom stödet undvek permitteringar. En annan vanlig erfarenhet var att vid liknande svårigheter som 1976 skulle stödet vara ett alternativ också idag. Angående själva utbildningen framhölls vanligtvis att den skulle ha genomförts även utan bidraget. Vidare uppgavs att utbildning— en gav erfarenhet för senare internutbildning och att deltagarna lärde sig nya arbetsuppgifter under utbildningen.

LO-representanterna: Även hos LO-representanterna var den vanligaste erfarenheten av stödet att permitteringar undveks. Att utbildningen skulle ha genomförts även utan stödet och att det var tveksamt om stödet gjorde nytta var andra erfarenheter som framfördes.

SALF-representanterna: Att utbildningsstödet medförde att företaget inte behövde permittera personal var också bland SALF-representanterna den vanligaste erfarenheten.

SIF-representanterna: Erfarenheter som framfördes var att utbildningen bestod av vanligt produktionsarbete och att utbildningen inte kunde betraktas som egentlig utbildning. Vidare uppgavs att de anställda fick bättre arbetsuppgifter efter utbildningen och även att bidraget medförde att permitteringar undveks.

Utbildning inom företaget 1981

Vid 14 av samtliga företag bedrevs internutbildning. De företag som bedrev utbildning hade fler anställda än de företag som inte bedrev någon utbildning. Den vanligaste formen av internutbildning som förekom inom de 14 företag där utbildning bedrevs. var sådan som hade anknytning till företagets verksamhet. Mer än hälften av företagen. 12 stycken. hade ingen organiserad eller schemalagd introduktion.

Parternas syn på utbildningsbehov

Synen på utbildningsbehov skilde sig åt mellan parterna. Arbetsgivarrepre— sentanterna framhöll att utbildning i anknytning till företagets verksamhet utgjorde ett behov. De LO-fackliga företrädarna menade att facklig utbildning och utbildning som ökade de anställdas insikt i företaget saknades. Relationsfrågor och ansvarsfrågor var områden där SALF-representanterna efterlyste utbildning. SIF—representanterna menade att ADB och utbildning i samband med omstrukturering utgjorde det angelägnaste behovet.

Bilaga 11 Personalutbildning i företag — samhällsekonomiska aspekter

Äsa Sohlman, nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet

1 Inledning

I många arbeten ges möjligheter till kunskapsutveckling och kompetensupp- byggnad. I vissa fall sker det genom formellt anordnade kurser, i andra mer informellt. Vissa grupper av individer har stora möjligheter att delta i kunskapsutvecklingen och kunskapsspridningen. andra få eller inga möjlig— heter alls. I denna rapport skall vi först göra en teoretisk analys av varför företagen, privata och offentliga arbetsgivare, kan ha ett intresse av och delvis stå för kostnaderna för den kunskapsutveckling som sker på arbetsplatsen. Vi kommer att behandla några olika hypoteser — humanka- pitalhypoteser, sorteringshypoteser och konsumtionshypoteser. Den empi- riska forskningen beträffande företagsintern utbildning tyder på att det finns visst fog för alla dessa hypoteser.l Tyvärr ger den ännu inte underlag för att exakt avgöra i vilken utsträckning och i vilka olika sammanhang dessa olika hypoteser har ett förklaringsvärde.

Vi kommer inte att behandla arbetsmarknadsutbildningen (AMU) i företagen. Däremot skall vi i avsnitt fyra mot bakgrund av den teoretiska analysen och vissa institutionella förhållanden diskutera olika orsaker till att den företagsinterna (formella och informella) utbildningen ur samhällseko- nomisk synvinkel kan bedömas som ineffektiv (av för liten omfattning, felinriktad etc.). Dessa ineffektiviteter skulle då i sin tur kunna rättas till genom olika statliga styrmedel, typ AMU i företagen och utbildningsfonder. I avsnitt fem diskuterar vi vilka krav som bör ställas på de offentliga insatserna för att de inte skall ställa till större skada än nytta. Dessutom sammanfattar vi våra resultat och drar vissa slutsatser beträffande statlig styrning av den företagsinterna utbildningen och alternativa, kompletteran- de styrmedel.

För att vår diskussion om den företagsinterna utbildningen skall få konkretion kommer vi inledningsvis, i avsnitt två, att kortfattat redogöra för vissa utvecklingstendenser på den svenska arbetsmarknaden, som vi anser vara särskilt viktiga, när man skall analysera företagsintern utbildning. Vår analys av personalutbildningen i företagen anknyter sedan till den sålunda beskrivna situationen. För att göra diskussionen om styrmedelsfrågorna mer politiskt relevant skall vi vidare ange några viktiga krav, som förmodligen kommer att ställas på arbetsmarknaden under 80-talet.

1Jfr Å. Sohlman: Utbild- ning och arbetsmarknad. Studentlitteratur 1982.

2 Jfr t. ex. Arbetsmark- nadspolitik i förändring, SOU 1978:60.

3 Jfr t. ex. C. Wretborn: "Extern och intern ar- betsmarknad". Ekono— misk Debatt 1974.

2 Den svenska arbetsmarknaden - några utvecklings- tendenser

Arbetsmarknaden kan betraktas om ett dynamiskt. sammanhängande system.2 Regionala och yrkesmässiga delarbetsmarknader kan dock urskil- jas. Storstädernas arbetsmarknad är inte densamma som glesbygdens. Norra och södra Sverige har olika arbetsmarknadsförhållanden. Ingenjörer och sjuksköterskor behöver inte ha samma konjunkturläge etc. Individerna. som antingen kan befinna sig ”utanför arbetskraften". vara "sysselsatta" eller "arbetslösa”. kan på kortare eller längre sikt förflytta sig från en delarbetsmarknad till en annan. Ibland krävs därvid en fysisk förflyttning, ibland att individen skaffar sig en annan utbildning. Av dessa. men även andra skäl, förändras det regionala utbudet av olika typer av arbetskraft över tiden. Detsamma gäller efterfrågan på arbetskraft. Företag läggs ner på vissa orter. medan nya kommer till på andra. Företagen ändrar produktionsin- riktning och produktionsteknik. Detta kan leda till att deras behov av olika typer av arbetskraft förändras.

En faktor, som — förutom arbetsmarknadspolitiken — ofta påskyndat anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden har varit lönedifferenser. I yrken och regioner där efterfrågan på arbetskraft överstigit utbudet har lönerna tenderat att stiga och därigenom har arbetskraften kunnat ”lockas" dit. En annan anpassningsmekanism har med sannolikheten att finna jobb att göra. Om en arbetssökande inte finner någon anställning på en viss arbetsmarknad kan benägenheten att vända sig till andra arbetsmark- nader förväntas öka även om man kanske i och för sig inte får högre lön där. På motsvarande sätt kan företagen stötas bort från regioner med högt löneläge och där man har svårigheter att hitta arbetskraft. Ett annat alternativ är att de ändrar sin organisation och/eller produktionsteknik så att de kan utnyttja den typ av arbetskraft som det är lättare att få tag på (exempelvis deltidsarbetande kvinnor).

Med den solidariska lönepolitiken och ett ökat skattetryck har lönediffe- rensernas möjligheter att skapa en anpassning mellan utbudet och efterfrå- gan på arbetskraft minskat. Arbetsmarknaden har mer fått förlita sig på den andra anpassningsmekanismen dvs. att det är svårt att skaffa sig jobb respektive arbetskraft. Med färre anpassningsmekanismer och långsamt verkande anpassningsmekanismer försvåras omställningarna på arbetsmark- naden. Behovet av arbetsmarknadspolitik har gjort sig alltmer kännbart.

Ett annat fenomen som alltmer uppmärksammats på den svenska arbetsmarknaden under senare tid är uppkomsten av s. k. interna arbets— marknader. En annan beteckning på samma företeelse är ”japanisering". Inom speciellt större företag skulle ha uppstått en tendens att t. ex. favorisera de egna anställda jämfört med externt sökande vid tillsättning av vakanser. Företaget har kommit att fungera som något av en egen arbetsmarknad där de i företaget anställda i första hand skall "matchas" mot de uppgifter, som behöver utföras. Internutbildning är ett sätt att anpassa tillgänglig arbets- kraft i företaget till aktuella arbetsuppgifter.3

De interna arbetsmarknaderna rycker delvis undan grunden för den ”externa” anpassningen, dvs. anpassningen mellan utbud och efterfrågan på

arbetskraft mellan olika företag. Ju färre individer och jobb som deltar i den externa "matchningen” dess sämre blir förutsättningarna för den externa rörligheten och möjligheterna att finna lämpliga kombinationer av jobb och sökande och dess långsammare kommer anpassningsmekanismerna på den externa arbetsmarknaden att fungera. Den interna anpassningen kan också bli relativt dålig eftersom urvalet av jobb för de anställda blir litet och vice versa när det gäller att besätta vakanser.

Orsakerna till uppkomsten av interna arbetsmarknader kan vara flera. Både företag och anställda kan ha ett intresse av den typ av långsiktigare anställningsförhållanden som en intern arbetsmarknad implicit innebär. Ur företagets synvinkel kan det vara fördelaktigt att undvika arbetskraftsom- sättning om rekryterings— och inskolningskostnaderna är höga. För storfö- retagen kan det dessutom vara relativt ”billigt” att erbjuda interna arbetsmarknader speciellt om de inte'är konjunkturkänsliga och expanderar. Vidare kan den informella utbildningen som sker på jobbet fungera bättre om de äldre känner en viss trygghet. Ett explicit uttryck för dylika hänsynstaganden är mer eller mindre formella senioritetsregler. För arbetstagaren innebär den interna arbetsmarknaden en ökad trygghet som kanske är speciellt värdefull då man uppnått en viss grad av materiell behovstillfredsställelse. Till detta kommer den s. k. trygghetslagstiftningen. På sätt och vis kan den betraktas som ett försök till ett mer allmänt införande av långsiktiga kontrakt på arbetsmarknaden, en reglerad spridning av tendenser som ”marknadskrafterna” drivit fram på vissa delar av arbets- marknaden.

Låt oss nu också kortfattat peka på vissa effekter av existerande anpassningsmekanismer på arbetsmarknaden och uppkomsten av interna arbetsmarknader.

De interna arbetsmarknaderna kan påverka effektiviteten i resursutnytt- jandet. Om man bara ser till den ekonomiska tillväxten mätt i termer av bruttonationalprodukten (BNP) är det sannolikt att den blir lägre i och med att den externa rörligheten blir lägre och går långsammare. Ju smidigare och effektivare arbetsbyten och omskolning kan ske på den givna arbetsplatsen dess mindre blir dessa nackdelar. I ett vidare välfärdsorienterat perspektiv är effekterna mer svårbedömbara. Den ”marknadskonforma” delen av de interna arbetsmarknaderna ger effektivitetsvinster i form av bl.a. ökad trygghet och minskade transaktionskostnader för både arbetstagare och företag. Den ”framreglerade” delen av de interna arbetsmarknaderna bör medföra vissa effektivitetsförluster. Med framväxten av interna arbetsmark- nader ställs arbetsmarknadspolitiken delvis inför nya uppgifter. Dels kan offentliga insatser behövas för att underlätta omställningar inom företagen dels blir det viktigt att underlätta frivilliga extera arbetsbyten för att motverka ”inlåsningseffekter”.

Fördelningsmässigt drabbas de grupper som t. ex. vid en konjunkturned- gång inte har några ”långsiktiga arbetsmarknadskontrakt", exempelvis på arbetsmarknaden ny- och återinträdande ungdomar och kvinnor. En annan effekt av de interna arbetsmarknaderna är att de kan leda till en hårdare gallring. Enbart förekomsten av ej försumbara anställnings- och inskolnings- kostnader ger upphov till olika sorteringsförfaranden från företagens sida. Dessa förstärks ju längre period företagen riskerar att vara bundna till vissa

4 Teknik och industri- struktur — 70—talets eka- namiska kris i historisk belysning. Industriens utredningsinstitut, Ingen- jörsvetenskapsakademin 1979.

anställda. De har anledning att söka skaffa sig garantier för att arbetskraften är duglig för olika typer av uppgifter, pålitlig etc. Företagen kan ha svårt att skaffa sig en uppfattning om den enskilde individens kapacitet. Han/hon kan komma att bedömas efter vad som statistiskt sett är normalt för den gruppen han/hon tillhör. Dessutom kan hela grupper komma att diskrimineras.

Stabiliseringspolitiskt kan de interna arbetsmarknaderna ha vissa fördelar. I en konjunkturnedgång blir uppsägningarna färre. I en konjunkturuppgång kan löneglidningen och inflationstendenserna bli svagare. För den konjunk- turpolitik som trots allt behöver föras kan dock utbredningen av interna arbetsmarknader utgöra ett hinder.

För de externa arbetsmarknaderna innebär lönernas trögrörlighet att kraven på arbetsmarknadspolitik ökar om man skall få en bra hushållning med resurserna. Anpassning via långt och fruktlöst sökande ger långa arbetslöshets— och vakanstider. Eftersom dessutom lönerna i allmänhet enbart är trögrörliga nedåt kommer den anpassning som trots allt fortfarande går via lönedifferenser att vara inflationsdrivande.

Den svenska arbetsmarknaden karaktäriseras för närvarande av stora svårigheter. Inom den offentliga sektorn sker nedskärningar och industrin befinner sig i en långkonjunktur. Industrins investeringar har dessutom under ett antal år legat på en låg nivå. De osäkra framtidsutsikterna tycks ha gjort industrin försiktigare. I stället för breda satsningar på forskning och utveckling förefaller man inrikta sig på smalare nischer.4

Allmänt räknar man med en långsammare tillväxttakt för OECD—länderna framöver. Dessutom förestår en omställningsperiod för OECD-ländernas näringsliv. Om Sverige skall förbli ett höglöneland måste realkapitalinves- teringarna höjas och näringslivet anpassa sig efter de förändrade förutsätt— ningarna på världsmarknaden. Om den kunskapsintensiva varu- och tjänsteproduktionen skall utvecklas ställs krav på en hög allmän utbildnings- nivå i arbetskraften och en företagsintern utbildning i nivå med forsknings- och investeringsutvecklingen. Det är mot bakgrund av denna problemupp- fattning vi i avsnitt fyra skall komma tillbaka till behovet av offentliga insatser på området personalutbildning i företagen.

3 Teorier om personalutbildning i företag

Humankapitalteorin analyserar kostnader och effekter av åtgärder som påverkar individernas produktionsförmåga. Exempel är utbildning som ger kunskaper och färdigheter. I humankapitallitteraturen brukar man skilja mellan generella och specifika humankapitalinvesteringar. De generella investeringarna har ett värde inom många områden. Utan statliga ingrepp kan man förvänta sig att den person vars produktionsförmåga höjs själv får stå för kostnaderna för dylika investeringar och ensam tar hand om intäkterna. De specifika humankapitalinvesteringarna har ett mer begränsat användningsområde. De kunskaper och den utbildning en individ får på en

viss arbetsplats kan många gånger vara av föga eller intet värde i andra sammanhang. Ur företagets synvinkel är de dock värdefulla eftersom de gör att individen kan fungera bättre inom företaget (hans/hennes produktivitet är större med än utan utbildningen).

Då det gäller specifika humankapitalinvesteringar skulle man analogt med vad som gäller för de generella humankapitalinvesteringarna kunna tänka sig att företaget fick bekosta dylik utbildning, eftersom det har störst intresse av den. Ett vinstmaximerande företag skulle då driva dylik utbildning så långt att på marginalen kostnaden blev lika stor som det diskonterade värdet av de förväntade intäkterna. Ofta är emellertid inte investeringarna fullständigt specifika. Snarare kan man tala om en varierande grad av "specificitet”. Även om investeringen resulterar i en större produktivitetsökning på den arbetsplats där den görs, kan produktivitetsökningen vara betydande också i andra sammanhang. Om detta är fallet, har företaget svårt att behålla sina anställda om inte lönerna stiger åtminstone i takt med vad de anställda kan få i andra företag. Företaget får då anledning att söka dela investeringskost- naderna med de anställda om man på detta sätt tvingas dela på intäkterna. Men även om investeringarna vore fullständigt specifika, skulle det finnas incitament att dela på kostnader och intäkter. Arbetstagaren skulle ju av olika skäl kunna säga upp sig. Av familjeskäl kanske den anställde vill flytta, vara borta från arbetsmarknaden eller byta jobb även om han/hon i och för sig inte stimuleras till detta av en högre lön i ett annat jobb. Företagets investering skulle därmed åtminstone delvis ha varit förgäves. Om arbetsta- garen får vara med att dela kostnaderna och intäkterna minskas denna risk. Omvänt har arbetstagaren ett intresse av att företagaren åtminstone delvis finansierar dessa investeringar för det kan skydda honom/henne mot risken att bli uppsagd.

Företaget kan i allmänhet inte med säkerhet förutse de efterfrågeförhål- landen som kommer att råda i framtiden. Trots detta tänker vi oss, i linje med vad som sades i föregående avsnitt, att lönen hålls på oförändrad nivå även i konjunkturnedgångar. Detta innebär att den anställdes produktivitet kan förväntas understiga lönen vid efterfrågebortfall. Det är alltså mot risken att bli avskedad i dylika situationer som den anställde har anledning att söka garantera sig genom att få företaget att binda upp sig genom humankapital- investeringar.

Med anledning av ett företagsinternt utbildningssystem av här skisserat slag är det intressant att fråga sig vad det får för fördelningseffekter (vilka individer, grupper av individer, företaget kommer att vara intresserat av att satsa på), stabiliseringspolitiska effekter och effekter på resursutnyttjandet. Låt oss dock först påpeka att de specifika humankapitalinvesteringarna båda avser den av företaget mer formellt organiserade utbildningen (t. ex. kurser inom företaget och hos exerna utbildningsanordnare) och den kompetens- uppbyggnad som sker informellt under arbetets gång (s. k. on-the-job training). Dessutom att investeringskostnaderna både är direkta (utgifter för lärare, undervisningsmaterial etc.) och indirekta (utebliven produktion). Ett sätt för den anställde att ”betala” sin del av investeringskostnaderna är att inledningsvis acceptera en lön som ligger under den han/hon skulle ha kunnat få i ett annat företag. Individens och företagets kostnader och intäkter vid specifik humankapitalbildning illustreras i figur 1. För enkelhetens skull

Figur 1 Specifika hu- mankapitalinvesteringar, kostnader och intäkter.

Tid

Y'= individens produktivitet vid utträdet på arbetsmarknaden

Y = individens lön Pf = individens faktiska produktivitet

Pv = individens potentiella produktivitet i företaget under utbildningen

—— individens kostnader l—l och intäkter (+)

= företagets kostnader (—) och intäkter (+)

bortser vi här från skatterna men återkommer till dem i avsnitt fyra. Investeringen antas vara fullständigt specifik. Individens produktivitet och potentiella lön i andra företag antas ligga konstant på nivån Y*. Individens kostnader består av minskad lön i förhållande till Y* och intäkterna av ökad lön i förhållande till Y*. I det illustrerade fallet består företagets kostnader dels av indirekta kostnader dvs. skillnaden mellan individens potentiella och faktiska produktivitet (Pv-Pf med avdrag för den del individen står för) dels direkta kostnader. Företagets intäkter utgörs av skillnaden mellan individens faktiska produktivitet och lönen (Pf—Y) efter avslutad utbildning.

Vad som för en enskild individ avgör hur mycket specifika humankapital- investeringar. som kommer honom/henne till del (genom företagets och egna satsningar) är marginalkostnader och marginalintäkter. Marginalkostnader— na påverkas — förutom av företagets effektivitet i att ordna inlärningstillfällen — även av arbetstagarens egenskaper. Somliga har lättare att lära än andra. Individer med längre formell utbildning kan ha lättare att lära sig vissa saker men med högre utbildningsnivå kan också en högre potentiell produktivitet och därmed större marginalkostnader följa. Marginalintäkterna beror av en rad företagsanknutna förhållanden: realkapitalintensiteten, komplexiteten i produktionsprocesserna. förändringstakt vad avser teknik, produktionsmix. organisationsformer etc. För intäkterna måste också företaget räkna med risken att den anställde trots allt säger upp sig och den anställde med att han/hon trots allt kan bli uppsagd.

Utifrån dessa utgångspunkter skulle man kunna vänta sig att i dynamiska

företag. företag med mer stabila efterfrågeförhållanden och expanderande företag blir internutbildningen större dvs. individens chanser att delta i företagsintern utbildning skulle bl. a. bero på vilken typ av företag han/hon arbetar i. Dessutom skulle individer. som t. ex. genom normala karriärmön- ster, är mer beroende av företaget och individer med låg mobilitet (dvs. inte ungdomar och kvinnor), som arbetar heltid och som inte är alltför gamla och eventuellt individer med högre utbildning (dvs om utbildningens inlärnings- effekt är större än dess effekt på arbetsproduktiviteten) ha större chanser till mer företagsintern utbildning. Speciellt kvinnorna kan komma in i en ond cirkel. Kvinnor arbetar ofta deltid och har dessutom ofta kortare utbildning. Som deltidsarbetande kan det ur företagets och deras egen synvinkel vara mindre intressant att satsa på företagsrelaterad utbildning. Om de går över till heltidsarbete kan deras möjligheter vara små att först bygga på och fräscha upp den formella utbildningen och/eller att fullfölja ett utbildnings- program inom företaget som t. ex. kräver arbetsinsatser även på fritiden (ett ytterligare och troligen inte alltför ovanligt sätt för arbetstagaren att "betala" sin del av investeringen). Om kvinnorna av dylika "institutionella" skäl inte får någon (eller endast lite) företagsutbildning kan deras kapacitet komma att inte utnyttjas effektivt. Skiftarbetande kan få liknande problem om inte deras vidareutbildning sker inom företaget.

Fördelningseffekterna kan bli särskilt stora om arbetsmarknaden befinner sig i ojämvikt och det finns olika typer av barriärer, som hindrar att löner och andra anställningsförhållanden utjämnas mellan företag och delarbetsmark- nader. Individens möjligheter till kompetensutveckling blir därmed mer slumpmässig och beroende på var han/hon råkar bo, ta sig in på arbetsmarknaden etc. Därtill kommer naturligtvis den orättvisa, som även vid jämvikt på arbetsmarknaden, kan uppfattas ligga i att vissa individer får åtnjuta ”begåvningsräntor" även i ”specifika” humankapitalsammanhang. Vid jämvikt skulle dock för individer med samma individuella förutsättning- ar (marginalkostnader. mobilitetstendenser etc.) kostnader och intäkter utjämnas så att livsinkomsterna blev lika stora med såväl stor som liten företagsintern utbildning.

Ur resursanvändningssynvinkel kan vi först — innan vi går igenom den traditionella listan på faktorer som kan orsaka avvikelser mellan det företags-privatekonomiskt önskvärda och det samhällsekonomiskt önskvär- da. externa effekter o. dyl. — ställa oss frågan om det är något speciellt med kunskapsutvecklingen i företag. som gör att den kanske inte ens får en sådan omfattning och inriktning som vore lönsamt ur strikt företags-privatekono- misk synvinkel. Det skulle i så fall vara att det är två parter inblandade: företaget och den anställde. Ett första problem kan då vara att de har olika planeringshorisont och räknar med olika diskonteringsfaktorer. Givet att de har samma utgångspunkter i dessa båda avseenden återstår dock en rad andra problem. Antag att för en given anställd en utbildningsinvestering av viss omfattning framstår som lönsam dvs. att på marginalen kostnaden är lika med de diskonterade förväntade intäkterna. Om företaget ensamt skall stå för kostnaderna för investeringen kommer inte en investering av den givna omfattningen att komma till stånd om: a) den anställde får någon del av avkastningen (vilket blir följden om åtminstone någon del av kunskaperna har ett värde i något annat företag) b) det finns en viss sannolikhet för att den

5 Liknande förhållanden skulle gälla om den an- ställde ensam stod för kostnaderna.

anställde slutar vid företaget utan att beakta den ”skada" företaget därigenom åsamkas (vilket det kan förmodas att det finns).5 Om av institutionella eller andra skäl företaget ensamt tvingas stå för investerings- kostnderna kommer investeringarna att bli mindre än vad som ligger i företagets och den anställdes gemensamma intresse. Även om "gemensam- ma” investeringar skulle komma till stånd kan problemen vara stora att få till stånd en sådan fördelning av kostnaderna och intäkterna att rätt incitament skapas för båda parterna vad avser investeringens storlek, avskedanden och uppsägningar. Andra stötestenar i ”förhandlingarna" mellan företaget och den anställde kan vara graden av ”specificitet” och ”generalitet" i investeringarna. Att investeringarna skulle bli för stora verkar uteslutet. Däremot förefaller risken stor att de blir för små.

Skillnder mellan företags—privatekonomisk lönsamhet uppstår sedan om det föreligger ojämvikt på t. ex. arbets— och kapitalmarknaden. De företag (anställda) som t. ex. utsätts för en högre marknadsränta kommer att investera mindre än de som åtnjuter en lägre. Detta kan gälla mindre företag jämfört med större. Är det allmänna ränteläget högre än vad som är motiverat ur samhällsekonomisk synvinkel kommer man i alla företag att satsa för lite på företagsintern utbildning och allra mest så i företag med det högsta ränteläget. Ränteläget och marknadsojämvikt kan således vara två skäl till att den företagsekonomiska/privatekonomiska lönsamheten i speci- fika humankapitalinvesteringar avviker från den samhällsekonomiska. Andra skäl är:

— informationsbrist om samtida förhållanden. Företagen och de anställda har inte fullständig information vare sig om individernas utvecklingsmöj- ligheter eller om olika metoder som kan praktiseras för att anordna utbildning eller vilka vinsterna kan vara av att anpassa såväl arbetskraft som produktionsmetoder till bästa tillgängliga teknik. Kostnaderna kan därför te sig större och intäkterna mindre än vad de i själva verket är. — osäkerhet om framtida förhållanden. Dylik osäkerhet kan göra företagen försiktiga och leda till att de snarare satsar på kortsiktiga än långsiktiga investeringar vilket utbildningsinvesteringarna kan bli särskilt lidande av. Riskaversion hos företag och anställda kan också drabba speciellt investeringar i utbildning. Förutom att de lider av problemet att vara svårkalkylerade till sina effekter har de också den speciella osäkerheten beträffande samarbetet företag—anställd inbyggd i sig, som vi tidigare berört.

— externa effekter av specifik humankapitalbildning. Ibland kan utbild- ningsinvesteringar ha effekter som inte kommer till uttryck vare sig i ökade intäkter för företaget eller den anställde. Är dessa effekter positiva blir investeringarna mindre än vad som är samhällsekonomiskt motive- rat.

— kollektiva drag i utbildningsprocessen. I viss utsträckning kan företags- utbildning likaväl som annan utbildning och kunskapsinhämtande över huvud taget betraktas som en kollektiv vara. Kunskaper förbrukas inte då de lärs ut. Företag och anställda, som besitter unika kunskaper, kan dock ha intresse av att de inte sprids i alltför stor skala. — monopol och Stordriftsförhållanden. Stordriftsförhållanden i anordnan— det av personalutbildning skulle kunna leda till att den togs om hand av

speciella företag. Så småningom kan dessa få monopol och därmed ta ut ett högre pris än marginalkostnaden vilket hämmar utbildningen i företagen. Speciellt små företag kan drabbas av detta.

Av de nämnda faktorerna bedömer vi de som har med räntedifferenser. ränteläget, institutionella hinder för "gemensamma" investeringar, riskaver- sion och kortsiktighet i företagens planering att göra som särskilt hämmande för utvecklingen av företagsspecifika färdigheter. Informationsbrist, externa effekter, kollektiva aspekter, monopol och Stordriftsförhållanden torde vara av underordnad betydelse. Konkurrensförhällanden bland externa utbild- ningsanordnare kan dock vara av viss betydelse för de mindre företagen speciellt som även andra faktorer kan göra att just deras personalutbildning blir av för liten omfattning. På längre sikt bör inte heller informationsbrist (i företaget och hos de anställda) rörande individernas potentiella utvecklings- möjligheter underskattas som en hämmande faktor.

Grundforskning och allmän utbildning kan staten utan större olägenheter ta hand om men den företagsspecifika utbildningen måste ske i företagen. I ett höglöneland behövs den på alla nivåer. t. ex. både för ingenjörer och arbetare. Att den blir otillräcklig ur effektivitetssynvinkel skulle bl. a. hänga samman med företagens korta planeringshorisont. Redan för realkapitalin- vesteringarna tycks den vara kort och detsamma torde gälla för investering- arna i personalutbildning. En viktig fråga i detta sammanhang är om investeringarna i personalutbildning enbart är ett komplement till FoU- investeringar och realkapitalinvesteringar eller en oberoende produktivitets- höjande faktor. Något generellt svar på den frågan kan inte ges men i den mån personalutbildningen är ett komplement till andra investeringar är det naturligt att planeringshorisonten för dem blir kortare. Man planerar knappast kompletterande utbildning för produktionsprocesser. maskiner och organisatoriska förändringar man ännu inte beslutat om.

Ur kortsiktig stabiliseringspolitisk synvinkel är det en fördel att, som vi tidigare nämnt, företagens incitament att avskeda anställda minskar om de satsat specifik utbildning på dem. Långsiktigt kan stabiliseringspolitiken försvåras. Ju mer företaget satsat och ju mer det tar hem av avkastningen dess mindre anledning har man att avskeda vid tillfälliga efterfrågebortfall. I detta avseende kan dock vissa skillnader mellan olika typer av företag föreligga. Små företag kan bl. a. av likviditetsskäl trots allt bli tvungna till avskedanden vilket i sin tur minskar deras intresse för personalutbildning.

Man kan också förvänta sig att det finns ett visst samband mellan avskedanden och förhållandet mellan generellt och specifikt humankapital. Antag att den allmänna utbildningsnivån stiger (mängden generellt human- kapital växer) utan att behoven av företagsspecifik utbildning ökar. För det generella men inte det specifika humankapitalet betalar företaget så att säga fullt pris. Om det generella humankapitalet dominerar lönen ökar sannolik- heten för att lönen kraftigt överstiger produktiviteten och att företaget i en lågkonjunktur avskedar den anställde. Motsatsen skulle gälla om vi fick en utveckling mot mer specifikt humankapital i förhållande till det generella.

Under en enskild individs livstid kan man vidare förvänta sig ett utvecklingsmönster av följande typ: I unga år dominerar det generella humankapitalet och anställningsförhållandena är konjunkturkänsliga. I

6 Jfr t. ex. A. 0. Kreu- ger: "The Political Econ— omy of the Rent-Seeking Society". The American Economic Review. Juni 1974.

medelåldern dominerar det specifika humankapitalet och anställningsförhål- landena blir mindre konjunkturkänsliga. I högre åldrar minskar den specifika humankapitalbildningen och tidigare specifika investeringar skrivs successivt av. Det generella humankapitalet kan komma att dominera igen och anställningstryggheten sjunker.

Ur företagets synvinkel ingår den specifika humankapitalbildningen i den mer långsiktiga planeringen. Detta hindrar inte att man. om man har tillräcklig flexibilitet, kan ha viss anledning att söka utnyttja lågkonjunkturer för dylika ändamål. I så fall blir det snarare en omfördelning i tiden än en ökad volym på de specifika humankapitalinvesteringarna.

3.2. Företagsutbildning som konsumtion

Konsumtion är på sätt och vis motsatsen till investering. Konsumtion är omedelbar förbrukning. Att det skulle förekomma renodlade konsumtions- inslagi den företagsinterna utbildningen förefaller inte otroligt. Vem har inte hört talas om angenäma ”kurser” förlagda till sydligare länder. flotta kursgårdar med bastu, swimmingpool etc. I samband med inlärning under arbetets gång kanske konsumtionsinslagen är mindre sannolika men inte helt uteslutna.

Låt oss anta att det är företagen som står för kostnaderna för dylik konsumtionsutbildning och ställa frågan varför de skulle göra det och vad det i så fall får för effekter. En anledning för företagen att bekosta dylik utbildning kan vara att det är ett billigt sätt att belöna vissa anställda. Konsumtionsutbildning skulle ju vara en obeskattad löneförmån. Dessutom är den mindre synlig. Vidare kanske företagen i vissa fall. av institutionella eller andra skäl. inte kan höja lönerna tillräckligt för att dra till sig arbetskraft utan i stället gör det genom att locka med "immateriella” förmåner. Företaget kan också ha som policy att erbjuda olika kombinationer av materiella och immateriella förmåner efter de arbetssökandes önskemål.

Iden ekonomiska litteraturen har också diskuterats om det inte i skyddade företag, monopol och liknande uppstår vissa tendenser till ”vinstdelning” mellan företag och anställda.6 Ett sätt att föra över en del av producentö- verskottet till de anställda är genom utbildningskonsumtion. 1 ”belönings- fallen” får utbildningskonsumtionen en individuell karaktär medan den i det senare fallet kan vara mer kollektiv. Iden offentliga sektorn skulle en del av utbildningen kunna vara denna karaktär.

Att marknadstnekanismerna inte skulle tendera att motverka dessa fenomen beror i de förstnämnda fallen — belöningsfallen — på att de uppkommit för att motverka effekterna av icke marknadskonforma ingrepp i lönebildningen eller helt enkelt på att de är "marknadsmässiga”. I ”vinstdelningsfallet” uppstår de p. g. a. brist på konkurrens. Man skulle då eventuellt få behov av att ”ransonera” arbetstillfällena. Detta ligger främst i de anställdas intresse.

Fördelningsmässigt innebär konsumtionsutbildning att enbart lönejämfö— relser mellan olika anställda inom ett företag eller mellan företag inte ger en riktig bild av de anställdas kompensation för arbetet. I belöningsfallen skulle förmodligen ett inkluderande av företagsbekostad utbildningskonsumtion

liksom andra ”fringe benefits” öka lönedifferenserna mellan hög- och lågavlönade. I ”vinstdelningsfallet” kanske effekten snarare är att lönediffe- renserna mellan olika grupper på samma nominella lönenivå (både hög- och lågavlönade) i olika företag ökar.

Ur resursanvändningssynvinkel bör påpekas att genom att konsumtions- utbildning är en skattefri förmån får man en snedvridning i förhållandet mellan ersättning för arbete i form av kontant lön och dylika immateriella förmåner som knappast kan vara samhällsekonomiskt motiverad. I övrigt är inte mycket att säga om "belöningsfallen”. Huruvida företagen fungerar effektivt eller inte torde inte i någon högre grad bero av förekomsten av dylik utbildningskonsumtion. Det är möjligt att samhällsekonomiskt kan utbild- ningskonsumtion vara ett dyrbart sätt att återupprätta marknadsmässiga lönedifferenser men det är knappast troligt att den är något större problem. Om de anställda vill ha olika kombinationer av materiella och immateriella förmåner är det en fördelaktig resursanvändning. I "vinstdelningsfallet" uppstår frågan om vad resurserna skulle ha använts till om de inte gått till de anställda. Kanske hade konsumenterna i gemen (men ej de anställda i det skyddade företaget) tjänat på ett annat resursutnyttjande.

Ur stabiliseringspolitisk synvinkel torde inte utbildningskonsumtionen ha några fördelar. Företagen blir inte mer benägna att behålla anställda som fått dylik utbildning. Inte heller torde det vara något företagen kan tänka sig att satsa på i en lågkonjunktur.

3.3. Företagsutbildning som sortering

En tredje hypotes beträffande utbildning är att den vare sig är en humankapi- talinvestering (en satsning som ger avkastning på längre sikt) eller en konsumtionsaktivitet (en aktivitet som man har glädje av medan den pågår) utan sortering.7 Utbildningen skulle då vare sig syfta till att de inblandade lärde sig något nytt eller hade det trevligt utan till att testa deras givna kapacitet. För företaget kan det vara ett sätt att skaffa sig information om de anställda för att kunna placera dem på rätt nivå, välja ut lämpliga kandidater för befordran eller ytterligare intern utbildning.

Det ligger inte i alla anställdas intresse att ställa upp på dylik utbildning eller att dylik utbildning förekommer. För dem som tror sig ha något att vinna är den en fördel. Eventuellt kan det vara individer med sämre formella meriter som vill gripa chansen att visa framfötterna. Ur företagets synvinkel kan enbart en indikation om vilka som är intresserade och inte vara av värde. Ju mer det allmänna utbildningsväsendet fungerar sorterande och ju bättre information företaget har om de anställda dess mindre blir utrymmet för sorteringsutbildning i företagen. Även om utbildningsväsendet har sorte- ringsinslag är det inget perfekt sorteringsinstrument, speciellt inte på de högre utbildningsnivåerna. Dessutom sorterar det inte alltid efter företags- relevanta kriterier. I företag med interna arbetsmarknader ökar informa- tionen om de anställda och man skulle kunna förvänta sig att sorteringsut- bildningen främst kom att vända sig till de nyanställda (jfr dock nedan).

Om företaget har en mer eller mindre fix tjänstehierarki torde inte sorteringsutbildning ha några större fördelningseffekter. Den påverkar

7 Jfr t. ex. M. Spence: "Job Market Signalling". Quarterly Journal of Economics 1973. I

eventuellt vem som får givna poster men inte den totala tillgången på tjänster på olika nivåer. Om organisationen är flexibel skulle sorteringsutbildningen kunna få utjämnande eller motsatta effekter beroende på vad man antar om fördelningen av de anställdas kapacitet. Om många inte har möjligheter att utnyttja sin fulla kapacitet skulle sorteringsutbildning kunna vara ett sätt att påvisa detta.

Ur resursanvändningssynvinkel är det naturligtvis av största vikt att arbetskraftens kapacitet utnyttjas fullt ut. Ett problem i detta sammanhang kan vara att företaget har dålig information om de anställdas kapacitet. Sorteringsutbildning ger en möjlighet att lösa detta problem. Företaget har intresse av att bedriva sorteringsutbildning så att man får överensstämmelse mellan lön och prestation. Ju mindre information företaget och den anställde har inte bara om existerande diskrepanser mellan lön och prestation utan även mellan aktuell och potentiell prestation dess sämre blir resursutnyttjan- det.

Stabiliseringspolitiskt torde inte sorteringsutbildningen ha någon beydelse även om en lågkonjunktur skulle kunna utnyttjas för sorteringsaktivite- ter.

3.4. Företagsutbildning och interna arbetsmarknader

De typer av företagsutbildning som diskuterats i de föregående tre delavsnitten kan både förekomma i företag med och utan intern arbetsmark- nad. Låt oss dock göra några kompletterande kommentarer ur perspektivet med interna arbetsmarknader.

Uppkomsten av interna arbetsmarknader hänger delvis samman med utbildningen i företagen. Dessutom ökar behovet av företagsutbildning i företag med interna arbetsmarknader. En återhållande faktor för den specifika humankapitalbildningen var risken för uppsägningar. Ett sätt att minska den är genom långsiktiga anställningskontrakt. De interna arbets— marknaderna implicerar just långsiktiga anställningsförhållanden. Om behovet av specifika humankapitalinvesteringar ökar är interna arbetsmark- nader ett sätt att stabilisera förutsättningarna för den verksamheten. Dessutom kan de effektivisera den interna utbildningen om de som har monopol på vissa kunskaper är garanterade trygghet.

Företag med interna arbetsmarknader kan få större information om de anställda genom att de stannar längre i företaget men samtidigt kan de också bli mer intresserade av att verkligen ta reda på de anställdas potentiella kapacitet varför sorteringsutbildningen trots allt kan komma att öka. Dessutom kanske de anställdas preferenser för immateriella förmåner (inklusive konsumtionsutbildning) mer kan komma till uttryck i företag med interna arbetsmarknader.

När företaget med intern arbetsmarknad under skiftande omständigheter skall sysselsätta samma individer uppkommer en ny typ av utbildningsbehov i företaget: omskolning. Omskolningsverksamhet i företagets regi kan ha vissa samhällsekonomiska fördelar. Den kan förmodligen sättas in snabbare och genomföras till lägre kostnader än AMS-utbildningen. Kombinationen generell och specifik humankapitalbildningi omskolning inom företaget kan

dock bli ofördelaktig. Antagligen betonar man starkare de specifika inslagen i företagets omskolning än i samhällets vilket kan vara en nackdel speciellt om de anställda så småningom trots allt mister sin anställning i företaget. En annan nackdel, som vi tidigare varit inne på, är att urvalet individer för dylik utbildning blir snävt. Dessutom kommer de externa arbetsmarknaderna att fungera mindre effektivt eftersom deras räckvidd reduceras. Detta måste dock vägas mot de välfärds- och effektivitetsvinster som ökad trygghet och minskade transaktionskostnader medför.

Fördelningsmässigt blir det en skillnad om företaget och den anställde eller staten (skattebetalarna) bekostar omskolningen. Hur ökad omskolning i företagen och minskad AMS-utbildning slår fördelningsmässigt beror bl. a. på hur man skulle utnyttja möjligheterna till skattesänkningar.

Fördelningseffekterna inom löntagarkollektivet av den omskolning inom företaget som uppkommer till följd av interna arbetsmarknader blir troligen främst skillnader mellan dem som jobbar inom interna arbetsmarknader och dem som står utanför.

Omskolningen i företagen har inte primärt med lågkonjunkturer att göra och underlättar därför inte stabiliseringspolitiken (men väl industri- och strukturpolitiken). Om företaget har en långsiktig planering skulle man dock kunna lägga in omskolningsverksamheten under lågkonjunkturer vilket kan vara fördelaktigt ur samhällets synvinkel.

4 Företagsutbildning, marknadsmisslyckanden, institutionella förhållanden och behov av offentlig styrning

I avsnitt tre har vi i de olika delavsnitten diskuterat effekterna av de alternativa typerna av företagsutbildning i dimensionerna fördelnings-. resursanvändnings- och stabiliseringsmässiga konsekvenser. Detta har naturligtvis inte skett godtyckligt utan baserats på erfarenheten att oaccep- tabla resultat i dessa avseenden brukar vara de huvudsakliga argumenten för statliga ingrepp. Innan vi summerar de marknadsmisslyckanden som därvid framkommit och som förefaller oss vara de allvarligaste och således kan motivera offentliga ingrepp måste vi dock göra vissa tillägg. Det gäller bl. a. de snedvridningar i förutsättningarna för personalutbildning i företagen som uppkommer p. g. a. den offentliga sektorn. Vi skall inte här ifrågasätta den offentliga sektorn, dess storlek och inriktning, utan tar den för given liksom andra institutionella förhållanden på den svenska arbetsmarknaden. Vi skall dock peka på vissa förhållanden som speciellt påverkar personalutbildningen i företagen och som därför också kan utgöra grund för korrigerande åtgärder. En sådan faktor. som vi tidigare snuddat vid. är skattesystemet en annan det offentliga utbildningsväsendet.

Skattesystemet inte bara uppmuntrar konsumtionsutbildning utan dess viktigaste effekt är förmodligen att reducera incitamenten till specifika humankapitalinvesteringar. Både individen och företaget får mindre avkast- ning på investeringen då skatterna beaktas. Även kostnaderna i termer av

8 Den enda faktor, som vi kunnat identifiera. som drar i andra rikt- ningen är den subven- tionering av företagsut- bildning som vissa (stör- re) företag kan komma i åtnjutande av genom att utnyttja kommunala vuxenutbildningen

o. dyl.

alternativlön reduceras men eftersom de är mindre under investeringen än efter och speciellt som inkomstskatten är progressiv bör nettoeffekten bli minskade investeringsincitament.

Den solidariska lönepolitiken kan också leda till minskade specifika humankapitalinvesteringar genom att höja företagets kostnader för dem.

Beträffande utbildningssystemet skall vi bara göra ett påpekande och det är att i viss utsträckning utnyttjas delar av det redan i dag till företagsutbild- ning. Det gäller delar av den kommunala vuxenutbildningen,x AMU- kurserna och den s. k. bristyrkesutbildningen. Speciellt större företag tycks ha möjlighet att utnyttja dessa institutioner för företagsspecifika utbildnings— ändamål och därigenom få den subventionerad.

Förutom skattesystemet och den solidariska lönepolitiken finns. som vi tidigare sett, vissa andra faktorer som också kan göra att investeringarna i personalutbildning blir för små ur samhällsekonomisk synvinkel.8 I avsnittet om specifika humankaptalinvesteringar pekade vi på problemen med höga räntor, räntedifferentieringen och det speciella risktagande som investering i personalutbildning innebär. Det senare förstärks om ”gemensamma" investeringar av olika skäl försvåras. Skattesystemet och den solidariska lönepolitiken kan ha en dylik effekt genom att minska investeringsincita- menten mer för individerna än företagen, respektive omöjliggöra för individen att bära en del av investeringskostnaderna genom sänkt individuell lön.

Att företagen har korta planeringsperioder kan också bidra till för lite personalutbildning ur samhällsekonomisk synvinkel. Man kan dock inte bortse från att frågan om företagsutbildning ofta är nära kopplad till FoU-investeringar, realkapitalinvesteringarna, ändringar i produktmix och organisatoriska förändringar. I den mån företagsutbildning är ett komple— ment till realkapitalinvesteringar är det inte effektivt att stimulera de förra om inte de senare kommer till stånd. Ett stöd till personalutbildning skulle dock göra ”paketet” investeringar i realkapital och tillhörande personalut- bildning billigare vilket kan vara ett alternativ eller komplement till att enbart stimulera realkapitalinvesteringarna.

All personalutbildning är dock inte komplement till realkapitalinveste- ringar. I samband med diskussionen om sorteringsutbildning kom vi t. ex. in på vissa informationsbrister hos både företaget och de anställda avseende de senares potentiella kapacitet vilka även vid givna tekniska förutsättningar kan resultera i för liten företagsutbildning. Bristande fantasi och fördomar kan göra att tillgänglig kompetens inte tillvaratas.

De mindre och medelstora företagen kan ha speciella problem med förutsättningarna för företagsutbildning. Risken för dem att någon som fått företagsutbildning lämnar företaget eller att de måste avskeda dem i en lågkonjunktur är förmodligen större än i andra företag. Dessutom är de för sin företagsutbildning ofta beroende av externa utbildningsanordnare. Ur deras synvinkel, men även samhällsekonomiskt sett, är det viktigt att de externa utbildningsarrangörerna bedriver sin verksamhet så effektivt som möjligt. Utan konkurrens på den marknaden kan ineffektiviteter uppstå som särskilt drabbar företagsutbildningen i de mindre företagen.

Den företagsutbildning som kommer till stånd på företagens initiativ kan också vara för kortsiktig i en annan bemärkelse än den vi diskuterade ovan.

Vi syftar då på andelen allmänt användbar utbildning i förhållande till andelen utbildning för specifika behov i företaget. Samhällsekonomiskt kan även detta ge en viss ineffektivitet i resursutnyttjandet. Givet att detta inte är något större problem skulle det säkert vara fördelaktigt att föra över en större andel av omskolningsverksamheten till företagen.

Konsumtionsutbildning finns det ingen anledning att stödja. Ur effektivi- tetssynvinkel skulle den snarare behöva motarbetas speciellt i skyddade företag och kanske också den offentliga sektorn.

Fördelningsmässigt är det uppenbart att det kan uppstå skillnader mellan vad staten anser vara en önskvärd fördelning på olika grupper av utbildningsresurserna i företagen och vad som ligger i företagens intresse. Utbildningspolitiken —- åtminstone vad gäller det allmänna skolsystemet — präglas av vissa jämlikhetsideal: jämlikhet mellan män och kvinnor, mellan individer från olika socialgrupper, i olika delar av landet, mellan generatio- ner etc. Dessa ideal har förvisso inte förverkligats i det offentliga utbildningssystemet och kan än mindre förväntas bli realiserade i företags- utbildningen.

De grupper som främst kan förväntas komma stå utanför den företagsin- terna utbildningen är exempelvis de som inte arbetar i företag med interna arbetsmarknader (ofta liktydigt med att de inte arbetar i stora och/eller dynamiska företag), äldre anställda, grupper med mindre stark anknytning till arbetsmarknaden (t. ex. ungdomar och kvinnor) och grupper som har svårare att få ut något av utbildningen.

Personalutbildningen i små företag kanske man i första hand bör göra något åt av effektivitetsskäl och först därefter överväga om ytterligare åtgärder behövs.

Beträffande grupper i olika åldrar kan det i allmänhet vara lämpligt att se företagsutbildningen i ett livslångt perspektiv. Det behöver ju inte betraktas som högsta rättvisa att alla varje år får lika mycket utbildning. Ett undantag skulle dock kunna vara situationer då krav på anpassning till strukturella förändringar uppkommer. Även äldre kan behöva få chansen att komma till rätta med dylika omställningar.

Två alternativ finns då det gäller att göra något åt de orättvisor som kan anses föreligga. Antingen söker man, där så är möjligt, undanröja de underliggande orsakerna till skillnaderna i incitament till företagsutbildning eller går man in för att påverka dem direkt. I det förra fallet kan man t. ex. genom den allmänna Utbildningspolitiken söka förbättra de svagare grup- pernas möjligheter att dra nytta av företagsutbildning, ordna daghemsplatser för småbarnsmödrar etc. I det senare fallet kan man t. ex. genom subventioner och lagstiftning söka styra vilka grupper som får del av företagsutbildningen.

Frågan om skattebetalarna i gemen eller företagen skall stå för omskol- ningskostnaderna är också intressant. Ett tänkbart. eventuellt svåradmini- strerat, alternativ vore att ha ett obligatoriskt försäkringssystem där utfallande försäkringsbelopp antingen kunde användas i företaget eller i AMS-utbildning.

Stabiliseringspolitiskt kan man förvänta sig att ökade specifika humanka- pitalinvesteringar minskar tendenserna till avskedanden vid tillfälliga efterfrågebortfall. Företagen kan också ha vissa incitament att förlägga

företagsutbildning av olika slag till dylika tidsperioder. Dessa kan dock vara tämligen svaga. Ur samhällets synvinkel kan det vara av intresse att företagen behåller de anställda under lågkonjunkturer och t. ex. sysselsätter dem med företagsutbildning.

5 Sammanfattning och slutsatser

Styrmedel avsedda att rätta till en viss marknadsbrist. någon snedvridning, som uppstått till följd av existerande restriktioner. eller fördelningsfråga medför inte bara samhällsekonomiska intäkter (om man lyckas i sitt uppsåt) utan även samhällsekonomiska kostnader. De senare består i minimifallet av administrationskostnaderna. Till dessa kan komma negativa bieffekter i form av icke avsedda snedvridningar i resursanvändningen och av inkomst- fördelningen.

Som allmän regel skulle man därför kunna ha att endast ingripa om skillnaden mellan intäkter och kostnader är stora "per enhet" och det dessutom gäller många ”enheter". Vårt problem i detta sammanhang är att vi inte har några empiriska undersökningar direkt relaterade till de problem vi studerar att stödja oss på. Detta föranleder oss att vara restriktiva i våra slutsatser om behov av statliga åtgärder inom området personalutbild- ning.

En annan viktig princip då man föreslår statliga åtgärder inom ett område är att de aktörer som styrs har möjligheter att välja med vilken metod deti det enskilda fallet kan vara lämpligast att närma sig målet. Detaljerad reglering avt. ex. stödberättigad utbildning via kursplaner och schemaläggning kan bli stelbent och kontraproduktiv. I allmänhet bör det också vara bättre att knyta styrmedlet direkt till det man vill uppnå — kompetensuppbyggnad, omskol- ning etc. — än till indirekta indikatorer på att verksamhet pågår som eventuellt kan leda till det uppsatta målet.

Mot denna bakgrund och vad som tidigare sagts bör man i första hand överväga att stimulera långsiktiga investeringar i personalutbildning av effektivitetsskäl. Speciellt gäller detta de mindre företagen.

De långsiktiga investeringarna i personalutbildning som eventuellt skulle stödjas är främst av typen specifika humankapitalinvesteringar. Här skulle dock även kunna ingå en del utbildning av kreativt sorterande slag och omskolningsutbildning. Konsumtionsutbildning finns knappast någon anled- ning att stödja snarare tvärt om.

De fördelningsmässiga motiven för ingrepp i personalutbildningen förefal- ler svagare och problemen i detta sammanhang löses förmodligen bättre med indirekt verkande medel även om deras effekter först kan mogna ut på längre sikt. Vid snabba omställningar i ekonomin kan man dock behöva bevaka att även utsatta grupper t. ex. de äldre får en chans att klara omställningen.

Återstår de stabiliseringspolitiska frågorna och personalutbildningen. En utbyggd långsiktigt planerad företagsutbildning bör i sig stärka tendenserna att inte avskeda i lågkonjunkturer. Ur många synvinklar är detta positivt även om det — med tanke på inlåsningseffekter och minskad rörlighet på arbetsmarknaden — inte är helt riskfritt. Utbildning i företagen utan klar

långsiktig motivering bör därför knappast stödjas ens i lågkonjunkturer.

En annan fråga i detta sammanhang är dock om ett eventuellt stöd till långsiktig personalutbildning skall ges en sådan utformning att det uppmunt- rar till förläggning av dylik utbildning till lågkonjunkturer. Företagen skulle i sig ha vissa incitament att anpassa utbildningsvolymen efter konjunkturerna. Ur samhällsekonomisk synvinkel kan det finnas vissa skäl att förstärka dessa tendenser åtminstone upp till en viss nivå.

De styrmedel man skulle kunna överväga för att stimulera de långsiktiga investeringarna i personalutbildning och deras konjunkturanpassning är av olika — mer eller mindre genomgripande — slag. En tänkbar åtgärd vore att mer uttryckligen öppna vissa delar av utbildningssystemet — kommunal vuxenutbildning, bristyrkesutbildning etc. för specifik företagsutbildning. Ett nära samarbete måste i så fall etableras mellan de offentliga utbildnings- anordnarna och företagen. Speciellt de mindre-företagens utbildningsbehov måste beaktas, så att inte enbart de större företagen får sin utbildning subventionerad den vägen.

Samhällsekonomiskt kan det dock finnas vissa fördelar med att huvudde- len av personalutbildningen sköts av företagen. Allmänna lättnader på kreditmarknaden skulle naturligtvis gynna dessa likaväl som andra företags- investeringar. Ett företagsanknutet stöd till speciellt personalutbildningen skulle kunna ta formen av ett lånesystem eller ett försäkrings- och fondsystem. Särskilt gynnsamma villkor skulle kunna gälla för utnyttjande av lånen eller fonderna i lågkonjunkturer. Av effektivitetsskäl skulle man inte lägga alltför mycket restriktioner på hur medlen fick utnyttjas förutom att de kunde ges en långsiktig motivering.

Ett individanknutet stödsystem är också tänkbart. Det kunde antingen ha en utformning liknande den som gäller för studiemedlen eller få karaktären av en generell arbetsmarknadsförsäkring. Att överföra personalutbildning till individuellt ansvar och finansiering vore dock en mycket genomgripande förändring. En individanknuten generell arbetsmarknadsförsäkring, där individerna själva fick välja var (i det ordinarie utbildningsväsendet, kommunala vuxenutbildningen, AMU, företaget eller hos någon annan utbildningsanordnare), hur (till omskolning, långsiktig kompetensuppbygg- nad, vidareutbildning etc.) och när (under en lågkonjunktur, i olika åldrar etc.) de skulle utnyttja den, kan ha många fördelar. Utbildningsanordnarna skulle bli mer angelägna att tillfredsställa ”kundernas" önskemål och konkurrensen skulle eventuellt öka. Individerna kunde själva få välja på vilket sätt de skulle vilja klara av en omställningssituation. Frågan är dock hur de långsiktiga investeringarna i företagsrelevant kunskapsuppbyggnad skall kunna komma till sin rätt i ett dylikt system. Dylika behov föreligger inte bara i krissituationer utan kontinuerligt. Därmed kommer man snarare in på något som mer liknar de ”dragningsrätter” som föreslagits av t. ex. Gösta Rehn.9 Vi skall inte här närmare gå in på effektivitets- och fördelningsaspekter förknippade med olika sätt att finansiera låne-, försäk- rings- och fondsystem, att ställa medlen till förfogande och fördela beslutanderätten i fallet med företags- eller branschanknutna system.

Bland viktiga kompletterande styrmedel kan nämnas stimulans till FoU- och realkapitalinvesteringar och andra omställningsprocesser i företagen. En bredare satsning i ungdomsskolan på ”egenadministration” vore också

9 G. Rehn: ”Flextid och flexliv" Ekonomisk De— batt 197521.

önskvärd. Med detta syftar vi på det faktum att individerna, vare sig de kommer att arbeta som egna företagare eller inte, kommer att förvalta ett stort kunskapskapital. Dess storlek, sammansättning och förnyelse måste planeras. Planeringen måste ske under osäkerhet men detta är något individerna själva måste ta ansvar för. Skolan kan ge viss hjälp. Speciellt viktigt är att individerna på ett kreativt sätt får möjlighet att upptäcka sina

potentiella möjligheter. Liknande inslag, men med bredare syftning, borde också finnas i den

informations- och utbildningsverksamhet för bättre företagsledande, som bedrivs genom SIND (statens industriverk), SIFU (statens institut för personalutbildning), utvecklingsfonderna, branschorganisationerna etc. Detsamma gäller fackföreningarnas utbildningsverksamhet. Förmodligen ägnas inte frågan om hur man upptäcker de anställdas potentiella kapacitet och hur den kan vidareutvecklas tillräcklig uppmärksamhet. Det är viktigt att även de anställda engageras i denna verksamhet. Det är de som har mest att vinna på den även om den också är intressant ur företagets synvinkel.

Bilaga 12 Personalutbildning i företag, inkomstbildning och arbetslöshet — Empiriska aspekter

En rapport till kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU)

Åsa Sohlman, Nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet

1 Inledning

I en tidigare rapport till kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) har vi redogjort för tre olika typer av teorier angående personalutbildning i företag.1 De tre teoriansatserna var: perso- nalutbildning som specifik humankapitalinvestering, som konsumtion och som sortering. Utifrån dessa teoretiska utgångspunkter diskuterade vi riskerna för ineffektivitet i företagens personalutbildning och personalutbild- ningens fördelningseffekter. Vi konstaterade att med existerande empiriska kunskaper om personalutbildningens funktioner kan det vara svårt att dra mer preciserade slutsatser om behovet av offentlig styrning inom området personalutbildning.

I föreliggande rapport skall vi ge en empirisk belysning av personalutbild- ningens förekomst och sambanden mellan personalutbildning och inkomster samt personalutbildning och arbetslöshet. Vi skall använda oss av statistiska centralbyråns (SCB) undersökning av levnadsförhållandena (ULF) 1979. I den finns vissa uppgifter om såväl mer formell som informell utbildning på arbetstid. Hur långt kan man komma i beskrivningen av personalutbildning med hjälp av dessa variabler? Om man söker relatera personalutbildnings- variablerna till andra variabler i ULF, kan man då bilda sig någon uppfattning om personalutbildningens effekter?

Som teoretisk utgångspunkt för denna vår empiriska utvärdering skall vi ta hypotesen om personalutbildning som specifik humankapitalinvestering. I samband med analysen av de empiriska resultaten kommer dock även de alternativa hypoteserna att diskuteras. En fråga som aktualiseras i detta sammanhang och som vi återkommer till i avslutningen är om vi på grundval av denna empiriska studie kan dra några ytterligare slutsatser av arbetsmark- nadspolitisk art beträffande personalutbildningen.

Studien är av exploativ karaktär och i detta första försök till empirisk utvärdering av personalutbildningen kommer vi att använda oss av enklast tänkbara statistiska metoder, dvs. enbart korstabuleringar. I ett senare skede kan det finnas anledning att förfina metoderna.

Rapportens uppläggning är den följande. I avsnitt två redogör vi kortfattat för hypotesen om personalutbildning som specifik humankapitalinvestering.

1 Å. Sohlman: Personal- utbildning i företag. Samhällsekonomiska aspekter. En rapport till kommittén för ar- betsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU).

Vad skall i detta perspektiv förstås med personalutbildning? Vilka samband kan man förvänta sig mellan personalutbildning och individrelaterade variabler såsom ålder, utbildning, inkomst etc. och arbetsmarknadsrelate- rade variabler såsom företagsstorlek, lokaliseringsort etc.? Undersökning- ens datamaterial beskrivs översiktligt i avsnitt tre. I avsnitt fyra redogör vi för de empiriska resultaten beträffande personalutbildningens förekomst och diskuterar dem utifrån hypotesen om specifika humankapitalinvesteringar och alternativa hypoteser. Avsnitten fem och sex innehåller en motsvarande beskrivning och analys av sambanden mellan personalutbildning och inkomster respektive personalutbildning och arbetslöshet. Det avslutande avsnittet innehåller slutsatser av arbetsmarknadspolitisk art och beträffande behov av fortsatt forskning. Delar av datamaterialet redovisas i bilaga 2.

2 Personalutbildning som specifik humankapitalinvestering

En humankapitalinvestering är en sådan investering (resursuppoffring i nuet), som leder till att en individs produktionskapacitet höjs. En specifik, till skillnad från en generell, humankapitalinvestering innebär att avkastningen på investeringen är knuten till vissa organisatoriska, institutionella eller andra förhållanden som är specifika för t.ex. det enskilda företaget och som således inte karaktäriserar hela arbetsmarknaden.

Investeringen kan bestå i att individen i stället för att utföra vissa produktiva uppgifter inhämtar kunskaper, som gör honom/henne bättre skickad att utföra samma arbetsuppgifter som tidigare eller helt nya arbetsuppgifter. Kunskaperna kan förmedlas "formellt” eller "informellt". Speciella yrkesutbildande kurser är exempel på ”formell” kunskapsförmed— ling; handledning av arbetskamrater och självstudier i arbetet på "informell” kunskapsförmedling.

På en perfekt fungerande arbetsmarknad, en konkurrensmarknad i jämvikt, kan man förvänta sig att bland i övrigt lika individer skall de, som gör större generella humankapitalinvesteringar, inledningsvis ha lägre löner och senare högre löner än andra. Även för specifika humankapitalinveste- ringar borde man få liknande skillnader. Företaget kan dock förväntas stå för vissa av investeringskostnaderna och ta hand om en del av intäkterna.

De individer som själva och företagen kan antas investera mest i. är de med de lägsta investeringskostnaderna. En hypotes i detta sammanhang är att individer med längre formell utbildning är billigare att investera i. En snabbare inlärningsförmåga skulle uppväga de högre löner de högutbildade oftast har. Man skulle i så fall få ett positivt samband mellan personalut- bildning och skolutbildning, dvs. mer personalutbildning för högutbildade. Vidare kan man förvänta sig att satsningarna på personalutbildning blir mindre i äldre åldersgrupper på grund av kortare avskrivningsperiod.

Om vissa företag är skickligare än andra på att anordna personalutbildning (kan arrangera personalutbildningen billigare) eller får större intäkter av personalutbildningen kan man förvänta sig att individerna i dessa företag får mer personalutbildning än i andra. Aktuella hypoteser i detta sammanhang

är att större företag och företag på större tätorter av båda dessa skäl mer skulle ägna sig åt personalutbildning.

Man kan vidare förvänta sig att personalutbildningen inte bara påverkar individernas inkomster utan även deras arbetslöshet. Ett företag som satsat personalutbildning på en anställd bör vara mindre benäget att säga upp den anställde liksom den anställde mindre benägen att sluta vid det företag där han/hon får en viss del av avkastning på den specifika humankapitalinves- teringen. Arbetslösheten borde därför vara lägre i grupper som fått mer personalutbildning än i grupper som fått mindre. Eller mer indirekt: om högre utbildning, arbete i större företag och i större tätorter betyder mer specifik humankapitalinvestering borde dessa grupper ha lägre arbetslöshet. Dessutom skulle man kunna vänta sig ett negativt samband mellan arbetslöshet och ålder, dvs. lägre arbetslöshet i högre ålder. I unga är bör individens innehav av specifikt humankapital vara litet. Chansen att det är större bör växa med åldern och därmed risken för avskedande och uppsägning minska. Av samma skäl skulle man kunna förvänta sig ett negativt samband mellan arbetslöshet och arbetsmarknadserfarenhet eller anställningstid.

För att kunna urskilja personalutbildningens effekter på t.ex. inkomster eller arbetslöshet måste man naturligtvis beakta att även andra faktorer påverkar dessa variabler. Bestämmande för lönerna på en perfekt fungeran- de arbetsmarknad i jämvikt är individens produktiva kapacitet. Indikatorer på produktiv kapacitet kan vara ålder, utbildning och arbetsmarknadserfa- renhet. Det senare motiverat med att längre arbetsmarknadserfarenhet, liksom längre utbildning, skulle tyda på större generella humankapitalinves- teringar. Beträffande ålder väntar man sig ofta inledningsvis ett positivt inflytande på inkomsterna och senare ett negativt, dvs. ett omvänt U-format samband mellan inkomster och ålder. Ökningen skulle vara motiverad av mognadseffekter och minskningen av avtagande incitament till humankapi- talinvesteringar och föråldrande av tidigare gjorda humankapitalinvestering- ar.

Den lön, som i detta allmänna humankapitalperspektiv förutsätts vara lika med individens produktivitet, är potentiell lön. Potentiell lön avser den lön individen skulle få om han/hon inte ägnade sig åt humankapitalinvesteringar. Den avviker från den lön. som statistiskt registreras under investeringspe- rioden, men för den lönen, den observerade lönen under investeringsperio- den, finns som tidigare nämnts också vissa hypoteser. Till lönen hör också teoretiskt sett de s.k. icke pekunjära förmånerna. Exempel på icke pekunjära förmåner, som bör beaktas vid lönejämförelser, är mindre fysiskt och psykiskt påfrestande arbetsmiljö och mer stimulerande arbetsuppgif- ter.

Vid jämvikt på arbetsmarknaden borde alla individer med samma produktivitet (med det undantag om nämndes ovan) — oberoende av kön, yrke, sektor, bransch, region etc. — ha samma lön. I ojämvikt, under t.ex. en period av anpassning till förändrade produktionsförutsättningar, behöver så inte vara fallet.

I jämvikt kommer vidare de generella och specifika humankapitalinves- teringarna att utsträckas lika långt för alla individer som har samma

2 Dessa frågor återfinns i utbildningsavsnittet. Det finns även en fråga om kursdeltagande i sysselsättningsavsnittet. I denna undersökning använder vi oss genom- gående av svaren på frågorna i utbildningsav- snittet.

lönsamhetsprofil dvs till den punkt där investeringarna på marginalen ger en avkastning lika med marknadsräntan. I ojämviktssituationer med t.ex. en segmentering av utbildnings- och arbetsmarknaden i olika icke kommunice- rande delar är detta inte nödvändigtvis fallet. Vissa individer skulle då kunna få del av avkastningen på humankapitalinvesteringar utan att behöva betala någonting för dem medan andra inte får det.

Efter denna operationalisering av humankapitalansatsens innebörd och vissa av de samband mellan personalutbildning och andra variabler den leder till, skall vi övergå till datafrågorna.

3 Datamaterialet

I ULF-materialet finns två frågor med anknytning till personalutbildning som vi har använt oss av. På den ena får individen svara om han/hon ”deltagit i någon utbildning på arbetstid föregående år". Om så är fallet finns två följdfrågor av intresse i detta sammanhang: antal timmar som kurserna pågått och nivån på kurserna (förgymnasial, gymnasial, eftergymnasial).2 På den andra frågan får individen svara om han/hon har ”stora möjligheter att lära nya saker i arbetet".

Den första frågan skulle kunna indikera formellt arrangerad humankapi- talbildning. Att döma av det faktum att den i så fall försiggår på (betald) arbetstid skulle arbetsgivaren stå för en stor del av kostnaderna. Det behöver dock inte vara hela kostnaden. I utbildningen kan t.ex. ingå att individen får en lägre lön under kursen än potentiell lön eller ”läxuppgifter” på fritiden. Men kurserna behöver inte nödvändigtvis vara av investeringskaraktär. Det kan ju också vara frågan om avkoppling, testning etc.

Den andra frågan har mer med informell s.k. on-the-job training att göra. Huruvida det i så fall rör sig om generell eller specifik utbildning kan vi inte uttala oss om direkt. Genom att studera hur de båda ”personalutbildnings- variablerna” samvarierar med andra faktorer borde det dock vara möjligt att få en viss uppfattning om vad de står för. Med hjälp av mer inträngande frågor om innehållet i kurserna och vad inlärningsmöjligheterna i arbetet består av skulle man dock förmodligen kunna komma lite längre i en direkt kartläggning av i vilken utsträckning personalutbildningen är att betrakta som en humankapitalinvestering eller t.ex. konsumtion.

Vi har begränsat oss till att studera individer i åldern 16-64 år och som arbetar heltid. Heltid definieras i detta sammanhang som ja-svar på frågan om individerna är heltidsanställda (arbetade mer än 35 timmar veckan före intervjun för företagare). Detta garanterar naturligtvis inte att individen normalt eller hela föregående år arbetade heltid. Vi har ändå på detta sätt i denna första empiriska studie sökt koncentera oss på heltidsarbetande. Orsaken är dels att personalutbildningen kan tänkas spela olika roller för heltids- och deltidsarbetande dels att analysen av inkomster och arbetslöshet blir mer komplicerad att genomföra om man även skall ha med icke heltidsarbetande. I ett senare skede kan det vara lämpligt att utvidga analysen till icke heltidsarbetande. Personalutbildning kan t.ex. spela en viktig roll för steget mellan deltids- och heltidsarbete men då kommer man in på tidsserieanalyser.

Så vitt möjligt kommer vi att särredovisa resultat för fyra grupper: män och kvinnor, privat- och offentliganställda. I enstaka fall finns jämförbara uppgifter för företagare (manliga och kvinnliga). Att vi valt att särskilja dessa grupper beror dels på att våra teoretiska diskussioner i den tidigare rapporten gav vid handen att personalutbildningen kan fylla olika funktioner för dessa grupper dels på att de kan vara lämpade för att studera frågan om ojämvikt på arbetsmarknaden. Liknande funktioner fyller variablerna socioekonomisk grupp och region.

Förekomsten av personalutbildning kan vi för de fyra (sex) grupperna relatera till: utbildningsnivå ålder arbetsmarknadserfarenhet företagsstorlek3 region socioekonomisk grupp.

DDDDDD

Beträffande arbetsmarknadserfarenheten hade det varit intressant att också kunna särskilja hur stor del av den som hänförde sig till det företag individen vid intervjutillfället arbetade vid. Det har dock inte varit möjligt i denna undersökning.

För analysen av inkomstvariationerna har vi gjort korstabuleringar avseende medelinkomsten år 1979 för de fyra (sex) grupperna efter tre variabler. De två första är alltid utbildning och ålder och den tredje: arbetsmarknadserfarenhet socioekonomisk grupp inställning till arbete företagsstorlek region möjligheter att lära nya saker i arbetet timmar på kurs på arbetstid nivå på kurs på arbetstid.

DDDDDDDD

På motsvarande sätt har vi gjort korstabuleringar av andelen arbetslösa i de fyra grupperna efter tre variabler4. De två första är också här utbildning och ålder och den tredje: Cl arbetsmarknadserfarenhet

företagsstorlek

socioekonomisk grupp deltagande i kurs på arbetstid möjligheter att lära nya saker i arbetet.

DUBB

Det faktum att vi arbetar med ett tvärsnittsmaterial är en begränsande faktor vid analysen av sambanden mellan personalutbildningsvariablerna och inkomst/arbetslöshet. Vad som ur humankapitalsynvinkel är intressant att undersöka är sambanden mellan tidigare, sammanlagd personalutbild- ning och senare inkomster/arbetslöshet. Speciellt tydligt blir detta problem i fråga om arbetslösheten. Andelen arbetslösa i respektive grupp utgörs av de ”heltidsarbetande” som i slutet av 1979 (intervjuerna gjordes då) svarade ja på frågan om de under 1979 någon gång varit arbetslösa. Kurserna avser

3 För anställda i den privata sektorn.

4 För företagarna finns inga uppgifter om ar- betslöshet.

5 I bilaga 2 presenteras ett urval av de tabeller som detta avsnitt och avsnitten 5 och 6 bygger pa.

också år 1979 och möjligheterna att lära nya saker det arbete som innehades vid intervjutillfället. Tidsföljden borde ha varit den omvända, dvs. att man undersökte individer som man visste att de fått mer eller mindre personal- utbildning med avseende på senare arbetslöshetserfarenheter. Eftersom vi inte arbetar med individuella data utan med inkomster/arbetslöshet för olika grupper efter personalutbildning etc. blir dock personalutbildningsvariabler- na av intresse i den mån samma grupper normalt även tidigare fått mer eller mindre personalutbildning. Det kan därför finnas anledning att titta på inkomsterna/arbetslösheten i de grupper för vilka vi har direkta mått på personalutbildningen förutom de grupper för vilka indirekta mått på tidigare personalutbildning föreligger, dvs. utbildnings-, åldersgrupper etc.

En annan allvarlig brist i datamaterialet är att av de sex huvudgrupper vi velat studera är i två fall samplen små: 220 manliga företagare och 50 kvinnliga företagare. I de andra fyra fallen är de inte så små (1.470, 440, 510 respektive 530 män och kvinnori privat tjänst och män och kvinnor i offentlig tjänst) men inte välstrukturerade för våra ändamål. Det finns t.ex. knappast någon användbar information i korstabellerna för kvinnor med eftergymna- sial utbildning i privat tjänst. Vissa av dessa brister skulle kunna rättas till om man vid fortsatta analyser slår samman ULF-uppgifter från olika år.En förteckning av de variabler vi använt oss av återfinns i bilaga 1.

4 Personalutbildningens fördelning enligt ULF

De tidigare nämnda frågorna om personalutbildning har funnits med i ULF-undersökningarna ett antal är. UFU (1977) liksom KAFU har använt delar av detta material för att kartlägga personalutbildningens förekomst. Så vitt vi kunnat finna har det inte tidigare analyserats utifrån teoretiska utgångspunkter.

Den ”formella" personalutbildningen tycks vara mindre vanligt förekom- mande än den ”informella”. Medan hela 77 procent av de anställda männen uppgav att de inte hade ”deltagit i någon utbildning på arbetstid föregående år” sade sig drygt 60 procent ha ”stora möjligheter att lära nya saker" i arbetet. Motsvarande siffror för de kvinnliga anställda var 83 procent och 50 procent.5

Den formella utbildningen (kurserna) tycks ha legat på en låg utbildnings- nivå — i allmänhet inte överstigande grundskolenivå. Dessutom verkar kurserna i allmänhet ha varit tämligen korta (11—40 timmar).

Både för männen och kvinnorna ökade andelen, som deltagit i formell personalutbildning liksom andelen som hade stora möjligheter att lära nya sakeri arbetet, med utbildningsnivå. Utvecklingen med tidigare arbetsmark- nadserfarenhet var något mer variabel. För männen steg den (i båda fallen) först och sjönk sedan. Detsamma gällde den formella personalutbildningen för kvinnorna. Andelen med möjligheter att lära nya saker i jobbet sjönk däremot successivt med tidigare arbetsmarknadserfarenheter.

I detta sammanhang kan också konstateras att de anställda kvinnorna får

mindre både formell och informell personalutbildning än de anställda männen. Detta gäller inte bara totalt utan även i de olika grupperna efter tidigare arbetsmarknadserfarenhet och utbildningsnivå.

De anställdas deltagande i formell personalutbildning är dock större än de egna företagarnas. Över 90 procent av de senare hade inte deltagit i någon kurs. Däremot tycks de manliga och kvinnliga företagarna i lika stor utsträckning ha möjligheter att lära sig nya saker i arbetet som anställda män och kvinnor.

Jämför man de privat- och offentliganställda männen uppträder likartade skillnader, dvs. båda grupperna har ungefär lika stora möjligheter att lära sig nya saker i arbetet medan de offentliganställda går på fler kurser. De privatanställda kvinnorna har dock väsentligt mindre möjligheter både att lära nya saker och att gå på kurser än de offentliganställda kvinnorna.

Även uppdelat efter ålder och företagsstorlek, region och socioekonomisk grupp (arbetare, tjänstemän) står sig i stort dessa skillnader, dvs. kvinnorna deltar mindre ofta i personalutbildning än männen både i privat och offentlig sektor och personalutbildning är mer vanligt förekommande i den offentliga äni den privata sektorn. Vad gäller möjligheter att lära nya saker ligger dock även i dessa fall männen i privat och offentlig sektor tämligen nära varandra. För tjänstemännen på högre yrkesnivåer är t.o.m. frekvenserna högre i den privata sektorn. Överhuvudtaget kan man notera att i den privata sektorn finns en stor skillnad i personalutbildningsfrekvensen mellan arbetare och tjänstemän. Iden offentliga sektorn stiger den mer successivt när man jämför ej facklärda och facklärda arbetare, lägre och högre tjänstemän.

För de privatanställda männen ökar kursdeltagandet (givet ålder) med företagsstorlek. Den andra personalutbildningsvariabeln uppvisar ett mindre entydigt samband med företagsstorlek men tycks snarast minska med företagets storlek. För kvinnorna är båda personalutbildningsvariablerna oregelbundet relaterade till företagsstorleken.

För de privatanställda männen och kvinnorna varierar både personalut- bildningsvariablerna positivt med regionens täthetsgrad (givet åldern). I den offentliga sektorn tycks de regionala skillnaderna vara mindre och de skillnader som finns uppvisar inte något systematiskt mönster.

4.2. Tolkning av resultaten

I vilken utsträckning kan då dessa uppgifter tolkas i termer av specifika humankapitalinvensteringar? Ett- positivt samband mellan utbildningsnivå och personalutbildning är vad man skulle kunna förvänta sig om längre utbildning gav en så pass mycket snabbare inlärningsförmåga att den uppvägde de högutbildades högre löner (jfr tabellbilagan). Vad som dock i detta sammanhang kan förefalla något förvånande beträffande kurserna är att de ligger på låg nivå och är så pass korta. Det är möjligt att det förklaras av att det i huvudsak rör sig om orienteringskurser till följd av ändrad lagstiftning etc. snarare än om vidareutbildning. Med det kan naturligtvis också finnas andra förklaringar till sambandet mellan utbildningsbakgrund och personalutbildning: D Med personalutbildning som konsumtion därför att personalutbildning är en del av lönen för de högutbildade. Lönen i pengar är för liten för att

skapa jämvikt på marknaden. Alternativt är de högutbildade skickligare i att förhandla till sig en del av ”överskottet” i skyddade verksamheter. D Med personalutbildning som sortering (test) därför att (av rationella eller andra skäl) är hög utbildning en förutsättning för befordran, som i sin tur förutsätter personalutbildning och test av förmåga och lämplighet för befordran.

Att personalutbildningen har ett omvänt U—format samband med arbets- marknadserfarenhet stämmer bra med hypotesen om personalutbildning som specifik humankapitalinvestering. På grund av den kortare avskrivnings- tiden lönar det sig sämre att satsa på äldre individer. För kvinnorna skulle dock i så fall, att döma av den informella personalutbildningen, avskriv- ningsperioden redan tidigt betraktas som kort.

De genomgående skillnaderna mellan män och kvinnor i personalutbild- ning även vid given ålder och socioekonomisk grupptillhörighet (eller företagsstorlek och region) eller vid given utbildningsnivå och arbetsmark- nadserfarenhet antyder att om det rör sig om en investeringssituation så befinner man sig i så fall inte i långsiktig jämvikt. Även om en del av skillnaderna skulle kunna hänföras till olikheter i den närmare yrkesfördel- ningen måste dessa i sin tur förklaras, exempelvis som ett ojämviktsfeno- men.

På liknande sätt skulle skillnaden mellan kvinnor i privat och offentlig tjänst både vad avser informell och formell personalutbildning (vid given ålder och utbildning eller socioekonomisk grupptillhörighet) i humankapi- taltermer snarast få tolkas som ett utslag av ojämvikt.

Att vidare personalutbildningi form av kurser men inte on-the-job training är mer vanligt förekommande bland de anställda än bland företagare och med liknande skillnader mellan offentlig- och privatanställda män, skulle kunna tolkas som ett tecken på att det förekommer en hel del sorterings- eller eventuellt konsumtionsutbildning bland de anställda, främst de offentligan- ställda. Företagarna har ingen särskild anledning att satsa sorteringsutbild- ning och, med undantag för skatteskäl, knappast heller konsumtionsutbild- ning på sig själva. Om den informella utbildningen ger uttryck för lika stora behov av/förutsättningar för humankapitalinvestering borde då inte omfatt- ningen på kurserna vara lika stor om de också bara skulle representera investeringar?

För våra vidare diskussioner är det också värt att notera att personalut- bildningen, förutom att vara positivt relaterad till utbildning och stå i en omvänd U-formad relation till arbetsmarknadserfarenhet och ålder, i den privata sektorn tycks variera positivt med regionens täthetsgrad och för männens del även med företagsstorleken. I den offentliga sektorn varierar inte personalutbildningen på något systematiskt med region.

Mot denna allmänna bakgrund låt oss gå vidare till sambanden mellan personalutbildning och inkomster som eventuellt kan ge nya infallsvink- lar.

5 Personalutbildning och inkomstbildning

5.1. Tidigare undersökningar

I Sohlman (1982) diskuteras vissa av SCB:s uppgifter om de anställdas utbildning och inlärningsmöjligheter på arbetsplatsen utifrån perspektivet generella humankapitalinvesteringar och lönebildning. En slutsats där är att den informella on-the-job training som sker på arbetsplatsen förmodligen inte allmänt sett är att betrakta som en generell humankapitalinvestering. Det kan därför vara angeläget att mer i detalj och för olika grupper pröva hypotesen om humankapitalinvestering på den inlärning som sker i jobbet och överhuvudtaget mer generellt studera personalutbildningens inverkan på lönebildningen. Så vitt vi känner till finns inga tidigare svenska undersökningar inom detta område.

Däremot finns naturligtvis en mängd undersökningar av olika faktorers inverkan på individernas löneförhållanden. Kön. utbildning, ålder, arbets- marknadserfarenhet och begåvning liksom yrke och region brukar påverka inkomstens storlek. Nedan kommer vi också att undersöka effekterna av vissa av dessa variabler.

5 .2 Empiriska resultat

I den privata sektorn ligger genomgående männens löner över kvinnornas. I den offentliga sektorn finns vissa undantag.

De manliga företagarna har en genomsnittlig lön i nivå med de anställda männen. Vid en låg utbildningsnivå ligger den klart under och vid högre klart över. Jämför man de privat- och offentliganställda männens löner kan konstateras att den genomsnittliga lönen är högre för de offentliganställda. Vid given utbildningsnivå gäller detta inte män med eftergymnasial utbildning. Dessutom vid given utbildningsnivå och ålder eller arbetsmark- nadserfarenhet har i allmänhet männen i den privata sektorn högre löner. Arbetare har däremot vid given utbildning och ålder oftast högre löner i offentlig sektor medan motsatsen gäller för tjänstemännen.

Beträffande kvinnorna har de offentliganställda högre genomsnittliga löner än de privatanställda. Detta gäller också på högre utbildningsnivå men inte på den lägsta (givet ålder och arbetsmarknadserfarenhet).

Inkomst, utbildning, ålder och arbetsmarknadserfarenhet

För de manliga företagarna stiger inkomsterna med utbildning men sjunker med åldern för medelålders män. Hur dessa förhållanden ser ut givet ålder respektive utbildning kan vi endast uttala oss om i två fall: på den lägsta utbildningsnivån tycks inkomsterna inte påverkas av åldern och i gruppen medelålders män stiger inkomsterna med utbildningsnivå.

För de privat och offentligt anställda männen stiger inkomsterna med ålder och utbildning. För kvinnorna är sambanden inkomst-ålder och inkomst— utbildning omvänt U-formade iden offentliga sektorn. I den privata sektorn stiger inkomsterna med utbildningsnivå och i allmänhet också med ålder. Dessa samband kommer vi att, åtminstone för männen, återfinna tämligen

genomgående även när vi standardiserar för ytterligare variabler. Så t.ex. gäller det för männen och inkomster och utbildning även givet arbetsmark— nadserfarenhet. Likaså består för kvinnorna det positiva sambandet i privat sektor mellan inkomster och utbildning även givet arbetsmarknadserfaren- het. För kvinnorna i den offentliga sektorn fortsätter inkomsterna att inte alltid stiga med utbildning inte ens när arbetsmarknadserfarenheten är given.

I kombinationen utbildning, ålder och arbetsmarknadserfarenhet förefal- ler åtminstone ålder och utbildning vara självständiga förklarande faktorer med positiva effekter för männen medan arbetsmarknadserfarenhetens inverkan är svårare att fastställa. För kvinnorna förefaller sambanden vara än mer osäkra.

Socioekonomisk grupp

När det gäller socioekonomisk grupp skall vi främst jämföra arbetare och tjänstemän. Beträffande företagare låt oss endast notera att gruppen består av dels lantbrukare, dels övriga företagare. De förra har genomsnittligt sett lägre löner än de senare men p.g.a. samplets begränsade storlek kan inga jämförelser i övrigt göras.

För männen fortsätter (med vissa undantag för arbetarna) inkomsterna att stiga med åldern och utbildningen även givet socioekonomisk grupp. Tjänstemännen har också en högre inkomst än arbetarna givet ålder eller utbildningsnivå.

För kvinnorna är situationen mer variabel. I den privata sektorn är inkomsterna för arbetarna omvänt U-formade med åldern medan de stiger för tjänstemännen. I den offentliga sektorn är det tvärtom. Att inkomsterna skulle stiga med utbildning givet socioekonomisk grupp gäller bara för kvinnliga arbetare i den offentliga sektorn. Däremot gäller även för kvinnorna att vid given ålder har tjänstemännen högre lön än arbetarna.

I kombinationen utbildning, ålder och socioekonomisk grupp tycks åtminstone för männen alla tre variablerna ha en självständig effekt även om kanske utbildningseffekterna för arbetarna är något tveksam. För kvinnorna finns inte några lika tydliga samband.

Inställning till arbete

En majoritet av individerna har en icke instrumentell inställning till arbete. Denna inställning tycks vara något vanligare hos kvinnor än män i_den offentliga men ej i den privata sektorn. Både bland män och kvinnor är den dessutom vanligare i den offentliga än den privata sektorn. Bland individer med högre utbildning minskar andelen med instrumentell inställning.

Individer med en icke instrumentell inställning tycks ha högre inkomster än individer med en instrumentell inställning både totalt och givet ålder eller utbildning.

Oavsett inställningen till arbete stiger för männen inkomsterna med ålder och utbildning med ett undantag (män i privat sektor med instrumentell inställning där inkomsterna sjunker med utbildningsnivå). För kvinnorna i offentlig sektor återfinns det omvänt U-formade sambandet mellan inkomst

och utbildning bland dem som har en icke instrumentell inställning till arbete. I den privata sektorn har, precis som männen, endast de med en icke instrumentell inställning en stigande inkomst med utbildningsnivå.

I kombinationen ålder, utbildning och inställning till arbete tycks för männen ålder behålla en självständig positiv effekt. Detsamma gäller utbildning åtminstone för dem som har en icke instrumentell inställning. För männen med icke instrumentell inställning följer också oftast högre inkomster än för män med instrumentell inställning även givet ålder och utbildning. För kvinnorna är som vanligt observationerna färre men åtminstone i privat sektor tycks även för dem icke instrumentell inställning ge högre lön (givet utbildning och ålder).

Företagsstorlek

För de privatanställda finns vissa uppgifter om inkomster och företagsstor— lek. Både för män och kvinnor stiger den genomsnittliga inkomsten med företagsstorlek. För männen gäller detta också givet ålder. Vid given utbildningsnivå har vi dock både för männen och kvinnorna ett omvänt U-format samband mellan inkomster och företagsstorlek på den lägsta utbildningsnivån.

För männen fortsätter de tidigare noterade positiva sambanden mellan inkomst och ålder samt inkomst och utbildning att gälla även givet företagsstorlek. För kvinnorna stiger inte inkomsterna nödvändigtvis med utbildning i större företag.

För männen förefaller utbildning behålla en positiv effekt givet både företagsstorlek och ålder, och företagsstorlek ha en positiv effekt givet både utbildning och ålder.

Region

För alla fyra grupperna tycks inkomsterna öka med regionens tätortsgrad. Detta gäller även givet ålder. För given utbildningsnivå finns endast uppgifter för männen i privat sektor och de tyder på att regionens tätortsgrad även har en positiv effekt givet utbildningsnivå.

De inledningsvis noterade sambanden mellan inkomster och ålder och inkomster och utbildning står sig för alla fyra grupperna även givet regionsstorlek.

Inlärningsstillfällen i arbetet

I alla fyra grupperna har de individer som har stora möjligheter att lära nya saker i arbetet högre inkomster än de som inte har dylika möjligheter. Detta gäller också givet ålder (med undantag för män i den privata sektorn i den yngsta åldersgruppen) och utbildning.

De tidigare konstaterade positiva sambanden mellan inkomst och ålder och inkomst och utbildning står sig för männens del men bara för dem som har möjligheter att lära sig nya saker i arbetet. För kvinnorna stiger inkomsterna med utbildningsnivå givet inlärningsmöjligheter. Inkomsternas utveckling med åldern är i den privata sektorn positiv för dem som har

möjligheter till inlärning i arbetet och omvänt U-format för övriga. I den offentliga sektorn år det tvärtom.

I kombinationen ålder, utbildning och inläringstillfällen i arbetet tycks för männen åldern behålla en positiv effekt. Även utbildning förefaller ha en självständig positiv effekt dock för männen i privat sektor främst för dem som har möjligheter att lära sig nya saker i arbetet. I den privata sektorn tyder data på att även inlärningstillfällen har en självständig positiv effekt.

Kursdeltagande

För männen i privat sektor stiger de genomsnittliga inkomsterna med timmar kursdeltagande både totalt och givet ålder eller utbildningsnivå. För männen i offentlig sektor är sambandet omvänt U-format och för kvinnorna negativt, dvs. medelinkomsten är lägre i de grupper som gått fler timmar på kurs.

De tidigare noterade sambanden mellan inkomster och ålder och inkomster och utbildning står sig i alla fyra grupperna beträffande dem som inte deltagit i några kurser. För dem som deltagit i kurser kan vi i detta sammanhang endast uttala oss om männen i privat sektor och för dem består de positiva sambanden.

I kombinationen utbildning, ålder och kursdeltagande tycks åtminstone utbildning och ålder ha en självständig positiv effekt på inkomsterna för män i privat sektor. Eventuellt gäller detsamma för kursdeltagande.

5.3. Datamaterialets tolkning

Innan vi kommer in på huvudfrågan om lönebildningen och humankapita- linvesteringarna skall vi försöka belysa en annan i sammanhanget viktig aspekt nämligen förekomsten av icke pekunjära förmåner. Den lön som är aktuell i humankapitalfallet är ju lön inklusive dylika förmåner. Om vi visste hur de senare samvarierade med penninginkomsten skulle vi stå på fastare mark när vi skall tolka penninginkomstens samband med andra variabler.

Genom 'att vi i denna undersökning tagit med variabeln ”inställning till arbete” har vi vissa möjligheter att indirekt identifiera förekomsten av icke pekunjära förmåner. Hypotesen skulle vara den att individer med en instrumentell inställning till arbete söker sig till jobb med renodlad pekunjär ersättning. Om de (vid given produktivitet) har mycket högre löner än individer med icke instrumentell inställning till arbete bör de icke pekunjära förmånerna var stora och vice versa.

Att döma av jämförelserna av löner mellan grupper där instrumentell respektive icke instrumentell inställning till arbete är mer eller mindre vanligt förekommande verkar skillnader i lön inte kunna förklaras med icke pekunjära förmåner. Förmodligen blir "inkomstskillnaderna" större om man beaktar de icke pekunjära förmånerna. Ett undantag kan dock vara skillnader i lön mellan män i privat och offentlig sektor. Män och kvinnor i privat tjänst har i ungefär samma utsträckning en instrumentell inställning till arbete medan männen i offentliga sektorn har det i något högre grad än kvinnorna. Trots detta är det även vid närmare uppdelningar efter de variabler vi undersökt främst i den privata sektorn som kvinnorna har lägre lön än männen. På högre utbildningsnivå har också kvinnorna i offentlig

sektor högre löner än kvinnorna i privat sektor även här givet vissa andra variabler trots att de i större utsträckning har en icke instrumentell inställning till arbete. Männen i privat sektor har däremot oftare en instrumentell inställning än männen i offentlig sektor och högre lön i olika delgrupper. (Beträffande personalutbildning som icke pekunjär förmån jfr. nedan.)

Med detta i minnet skall vi nedan enbart ägna oss åt de observerade inkomstskillnaderna. Beträffande de allmänna (och specifika) humankapi- talhypoteserna att inkomsterna borde stiga med utbildning och arbetsmark— nadserfarenhet (och att de i det specifika fallet borde stiga med utbildning och arbetsmarknadserfarenhet om dessa är korrelerade med personalutbild- ning, vilket vi i avsnitt 4 sett dem i stort sett vara) och vara opåverkade av åldern utom i högre ålder (och i det specifika fallet åtminstone inledningsvis stiga med åldern eftersom vi sett personalutbildning och ålder vara korrelerade då) kan följande noteras.

Att inkomsterna stiger med utbildning såsom för de manliga företagarna och tämligen genomgående även efter uppdelning på ytterligare variabler för de manliga anställda i både privat och offentlig sektor ligger väl i linje med ett humankapitalperspektiv. Det finns även ett positivt samband mellan inkomster och utbildning för kvinnor i privat sektor men det är inte lika genomgående. För kvinnor i offenlig sektor är det i huvdsak omvänt U-format, vilket vi inte förväntat oss utifrån ett humankapital perspektiv.

Till andra mer eller mindre svårförklarade undantag hör i sammanhanget de för arbetare, individer som inte har möjligheter att lära nya saker i arbetet och individer med instrumentell inställning.

Att inkomster och utbildning samvarierar är dock även väl förenligt med olika sorterings- och s.k. jobb-konkurrensteorier. I dessa fall skulle man dock snarast vänta sig att utbildningseffekten var störst i unga år för att sedan avta med ålder och arbetsmarknadserfarenhet speciellt givet omfattningen på personalutbildningen. Jämför man inkomstskillnaderna mellan olika utbildningsgrupperi olika åldrar visar det sig dock att de växer i den privata sektorn och är ungefär konstanta i den offentliga. Samma växande skillnader tycks gälla i den privata sektorn för männen även vid given personalutbild- ningsnivåf) Detta tyder på att "sortering" skulle förekomma mindre i den privata sektorn och eventuellt mer i den offentliga.

Att arbetsmarknadserfarenhet har en positiv effekt, såsom är fallet för män och kvinnor i både privat och offentlig sektor, är i stort sett vad vi kan förvänta oss utifrån ett humankapitalperspektiv.

Att åldern inte har någon effekt eller en negativ effekt mot slutet av arbetslivsperioden, såsom noteras för de manliga företagarna ligger i linje med ett generellt humankapitalperspektiv. Älderns genomgående positiva effekt på lönerna även i hög ålder för anställda män för tanken snarast till senioritetsprinciper och liknande icke produktivitetsorienterade sorterings- fenomen. I kvinnornas variabla samband mellan inkomster och ålder är det svårare att se något teoretiskt förklarbart mönster. Det skulle kunna vara frågan om generationseffekter men sambanden är ofta de motsatta i privat och offentlig sektor.

Även om vissa ovan nämnda inkomstskillnader ligger i linje med humankapitalansatsen måste den kompletteras med ojämviktsresonemang t.ex. för att förklara skillnaderna i lön mellan män och kvinnor även efter

” Tyvärr endast indike- rad av det senaste årets personalutbildning.

7 I en studie (Hause, 1980) fann man belägg för att just för (unga) män i den privata sek— torn kunde inkomstskill- naderna tolkas i termer av humankapitalinveste— ringar.

uppdelning på olika variabler (t.ex. ålder, utbildning och arbetsmarknads- erfarenhet) framför allt i den privata sektorn. Löneskillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper kan ha en liknande förklaring. Men vi har också sett att personalutbildningen samvarierar med socioekonomisk grupp.

Skulle dessa löneskillnader vid eventuellt given produktivitet kunna förklaras om man tog hänsyn till att personalutbildning skulle kunna vara en icke pekunjär förmån? Skillnaderna i lön mellan män och kvinnor förefaller inte kunna förklaras med personalutbildning eftersom kvinnorna får mindre både formell och informell utbildning än männen. Löneskillnaderna mellan privat och offentlig sektor även efter närmare uppdelning på olika variabler för män respektive kvinnor skulle eventuellt delvis kunna förklaras med hänvisning till förekomsten av personalutbildning.

Lönebildningen skulle också kunna tänkas gå till på olika sätt i skilda sektorer. Sektorer där det är svårare att mäta produktiviteten och säga upp individer skulle kunna komma att förlita sig mer på urval och sortering av individerna efter formella kriterier. Man skulle då kunna vänta sig att i jämvikt hade individerna i dessa sektorer genomsnittligt sett högre utbild- ning men vid samma utbildning lägre lön än'i andra sektorer. Jämför man manliga företagare, män anställda i privat och offentlig sektor har de i nu nämnd ordning en stigande andel högutbildade. Samma rangordning finns för kvinnor i privat och offentlig sektor. För högutbildade män (men inte kvinnor) är rangordningen inkomstmässigt mellan sektorerna den motsatta. Detta kan tyda på större sorteringsinslag för männen i privat sektor jämfört med företagare och i offentlig sektor jämfört med privat sektor.7

Om vi så går över till personalutbildningsvariablerna och inkomsterna kan noteras att det faktum att kursdeltagande samvarierar positivt med inkomst- erna ligger i linje med hypotesen om specifika humankapitalinvesteringar. Här finns dock ett antal undantag. Bl.a. vissa män och kvinnor i offentlig sektor även med högre utbildning. Skillnaderna i inkomster i olika åldrar stöder inte heller hypotesen om kurser som specifik humankapitalinveste- ring.

Högre inkomster som samvarierar med större möjligheter att lära nya saker i arbetet stödjer också hypotesen om specifika humankapitalinvesteringar. Här följer även inkomstskillnadernas utveckling med åldern den hypote- sen.

Som tidigare nämnts är emellertid personalutbildningsvariablerna inte idealiskt definierad för att studera hypotesen om specifika humankapitalinA vesteringar. Att man trots detta finner så pass klara samband är snarast förvånande och skulle faktiskt kunna tolkas som indicium på andra och mer komplicerade mekanismer: Individer som det går bra för, som redan är utvalda för en karriär, får personalutbildning. Den kan mycket väl vara en specifik humankapitalinvestering men skillnaden kan vara den att individen inte behöver betala för den och i den mån han/hon får del i avkastningen föreligger då en ojämviktssituation.

Att inkomster och företagsstorlek samvarierar såsom vi kunnat konstatera i vårt datamaterial huvudsakligen för männen kan förklaras av specifika humankapitalinvesteringar. I avsnitt 4 "såg vi ju att för männen var personalutbildning och företagsstorlek positivt relaterade. Undantagen i samband mellan inkomsten och företagsstorlek på den lägsta utbildningsni-

vån indikerar att specifika humankapitalinvesteringar främst görs i de högutbildade. Huruvida detta är ”produktivitets”- eller ”sorterings”- motiverat beror på om utbildning verkligen höjer avkastningen på investe- ring i personalutbildning eller inte. Utvecklingen av inkomstskillnaderna med åldern mellan grupper som arbetar i olika stora företag ger inget definitivt stöd åt investeringshypotesen.

Den postiva effekten av tätortsgrad på inkomsterna kan också tolkas som belägg för hypotesen om specifika humankapitalinvesteringar åtminstone i den privata sektorn. I den, till skillnad från den offentliga sektorn, såg vi i avsnitt 4 att personalutbildningen samvarierade positivt med tätortsgrad. Inte heller här ger dock utvecklingen av inkomstskillnaderna med åldern något direkt belägg för humankapitalhypotesen.

Det kan naturligvis även finnas andra förklaringar till de positiva sambanden mellan inkomster och företagsstorlek och tätortsgrad. En segmenterad arbetsmarknad kan exempelvis också ge dylika effekter till resultat.

6 Personalutbildning och arbetslöshet

6.1. Tidigare undersökningar

Sambandet mellan arbetslöshet och personalutbildning har, så vitt vi kunnat finna, inte studerats tidigare i Sverige. Däremot finns vissa undersökningar av sambandet mellan arbetslöshet och andra variabler. Vi skall här, som en bakgrund, kort redogöra för några resultat från dylika studier.

Mellan ålder och arbetslöshet har man i Sverige i allmänhet funnit ett U-format samband. Högre utbildningsgrupper har vidare ofta visat sig ha mindre arbetslöshet än lägre utbildningsgrupper totalt och givet ålder. Dessutom tycks arbetslöshetens stegring med åldern vara mer markerad för lägre utbildningsgrupper än högre.8 Kvinnor har ofta, men inte alltid, en högre arbetslöshet än män.9

I en mer detaljerad studie av arbetslösheten9 fann man att ”sannolikheten att någonsin bli arbetslös under den studerade perioden” (1969—1974) sjönk med anställningstiden. Vid given anställningstid hade för männen åldern endast en svagt U-formad effekt medan den för kvinnorna var mer markerad och negativ, dvs. arbetslösheten sjönk med åldern. I regressionsanalysen för kvinnor för år 1968 visade sig dock anställningstiden inte ha någon signifikant effekt medan däremot tiden på arbetsmarknaden (arbetsmarknadserfaren- heten) hade en signifikant (negativ) effekt. För männen var det tvärt om. Vidare gällde för båda könen att offentlig anställning signifikant minskade sannolikheten för arbetslöshet. För männen hade dessutom högre utbildning samma effekt.

När regressioner för åren 1968 och 1974 respektive åren 1967 och 1973 jämfördes visade sig ungefär samma variabler vara av betydelse, dvs. arbetsmarknadserfarenhet '” och utbildning. Vissa förändringar kunde dock iakttas. Till variabler som tidigare haft en signifikant effekt men inte senare hade det hörde anställning i offentlig tjänst (kvinnor) ”, hälsotillstånd och arbetslösheten på bostadsorten. Till de variabler som blev mer betydelsefulla

8 Å. Sohlman: Utbild- ning och arbetsmarknad. Studentlitteratur, 1982.

9 Jfr. L. Leighton, S. Gustafsson: ”The Unem- ployment Impact of Swe- dish Labor Market Poli- cies". Stencil 1982.

10 I dessa jämförelser användes ej anställnings- tid som förklarande va- riabel.

” För män var denna variabel icke signifikant i dessa regressioner.

och/eller signifikanta hörde arbetsmarknadserfarenhet (kvinnor) och deltidsarbete (män och kvinnor 1968—1974 men ej kvinnor 1967—1973).

Motsvarande jämförelser av regressionerna för åren 1967 och 1973 för antal arbetslöshetsveckor gav mer variabelt resultat. Arbetsmarknadserfa- renhet hade en signifikant effekt för män 1967 och för kvinnor 1973. Utbildning hade en signifikant effekt utom 1973 för kvinnor. Dålig hälsa hade en signifikant effekt utom 1967 för kvinnor. Deltidsarbete var signifikant både för män och kvinnor 1973.

Skillnaderna i dessa samband kan tolkas som tecken på strukturella förändringar men föränderligheten kan också tas som en varning då vi utifrån data från ett enda är söker kopplingar mellan arbetslöshet och andra variabler.

6.2. Empiriska resultat

Först några allmänna observationer. Totalt sett är arbetslösheten större i den privata sektorn än i den offentliga. Med mer finfördelade indelningar finns en tendens åt samma håll men den ärinte lika markerad. Iden privata sektorn är vidare i allmänhet arbetslösheten högre bland kvinnorna än bland männen såväl totalt som uppdelat efter olika variabler. I den offentliga sektorn gäller detsamma totalt sett men inte genomgående på disaggregerad nivå.

Beträffande arbetslöshet och ålder och arbetslöshet och utbildningsnivå finner vi i huvudsak negativa samband. Undantag är kvinnor i privat tjänst med ett U-format samband mellan arbetslöshet och ålder och ett positivt samband mellan arbetslöshet och utbildning.

Vid given utbildningsnivå fortsätter också det negativa sambandet mellan arbetslöshet och ålder för män i privat och offentlig sektor och kvinnor i offentlig tjänst att gälla men med vissa undantag. För kvinnorna i privat sektor förblir det U-format. Det negativa sambandet arbetslöshet och utbildningsnivå står sig också givet ålder. För kvinnor i privat tjänst vänds det positiva sambandet i ett negativt i den lägsta åldersgruppen.

För vi sedan in den socioekonomiska grupptillhörigheten i bilden står sig i huvudsak de negativa sambanden mellan arbetslöshet och ålder och arbetslöshet och utbildning. För kvinnor i privat tjänst visar det sig att det U-formade sambandet mellan arbetslöshet och ålder endast gäller arbetare och ej tjänstemän. För männen i privat tjänst finns en viss tendens till stigande arbetslöshet med utbildningsnivå för tjänstemän och för kvinnorna i privat sektor består denna tendens både för arbetare och tjänstemän. Vid given ålders- eller utbildningsnivå har i allmänhet tjänstemännen en lägre arbetslöshet än arbetarna.

Datamaterialet ger inga klara besked om var och en av de tre faktorerna ålder, utbildning och socioekonomisk grupp har en självständig effekt givet de två andra. För män i privat tjänst förefaller dock socioekonomisk grupptillhörighet påverka arbetslösheten givet ålder och utbildning. Ålder skulle i sammanhanget vara en faktor med negativ inverkan på arbetslöshe- ten och utbildning en faktor med positiv inverkan.

Byter vi nu ut variabeln socioekonomisk grupp mot arbetsmarknadserfa— renhet fortsätter i stort sett de tidigare konstaterade sambanden mellan arbetslöshet och ålder och arbetslöshet och utbildning att gälla. För kvinnor i

priva: tjänst stiger arbetslösheten med utbildning både vid kort och lång arbetsmarknadserfarenhet. Och för både män och kvinnor i offentlig tjänst finnsdet en tendens till att utbildningens negativa effekt på arbetslösheten vänds i sin motsats åtminstone vid lång arbetsmarknadserfarenhet.

Läigre arbetsmarknadserfarenhet påverkar i allmänhet arbetslösheten i negativ riktning och detta även givet utbildning och där så går att observera (mäni privat tjänst) givet åldern. Av dessa data går inte att uttala sig om arbetsmarknadserfarenhet har en självständig effekt givet utbildning och ålder. Medan utbildning och ålder för männen tenderar att dra ner arbetslösheten var för sig givet de andra två variablerna gäller motsatsen för kvinror i privat tjänst.

Beträffande företagsstorlek finns endast uppgifter för de privatanställda. För männen fortsätter de negativa sambanden mellan arbetslöshet och ålder och arbetslöshet och utbildningi stort sett att gälla även givet företagsstorlek och för kvinnorna det U-formade sambandet mellan arbetslöshet och ålder. Däremot stiger deras arbetslöshet med utbildning endast i medelstora företag medan den sjunker i små och är ungefär konstant i stora företag.

Anetslösheten minskar oftast med företagsstorlek även givet ålder eller utbildning. Undantag är här främst kvinnorna på den lägsta utbildningsnivån vars arbetslöshet delvis stiger med företagsstorlek.

För åtminstone männen tycks finnas en viss tendens att företagsstorleken drar ner arbetslösheten givet ålder och utbildning. Utbildning skulle snarare dra ipositiv riktning och ålder i negativ.

Lä". oss nu gå över till sambanden mellan arbetslöshet och personalutbild- ningsvariablerna. Om vi börjar med möjligheter att lära nya saker kan först konstateras att de tidigare sambanden för arbetslöshet och ålder och arbetslöshet och utbildning fortfarande i huvudsak står sig. För kvinnorna i privat tjänst visar det sig dock att det U-formade sambandet mellan arbetslöshet och ålder endast gäller för dem som inte har möjligheter att lära sig nja saker i arbetet. För män i privat sektor och kvinnor i offentlig finns också en tendens att arbetslösheten stiger med utbildningsnivå för dem som inte har möjligheter att lära sig nya saker i arbetet.

I allmänhet har de som har möjligheter att lära sig nya saker i arbetet en högre arbetslöshet än de som inte har det givet ålder eller utbildningsnivå. Undantag är männen i offentlig sektor (de yngsta och vid given utbildnings- nivå) och vissa kvinnor (de äldre i privat och offentlig sektor).

I konstellationen arbetslöshet, ålder, utbildningsnivå och möjligheter att lära nya saker tycks åtminstone för män i privat sektor ålder men även ”möjligheter att lära nya saker” ha en självständig negativ respektive positiv effekt.

Med kursdeltagande i antal timmar sjunker i allmänhet arbetslösheten först medan den senare kan stiga eller förbli konstant. Detta gäller även så vitt man kan bedöma givet ålder eller utbildning.

För män och kvinnor i den privata sektorn står sig de tidigare noterade sambanden mellan arbetslöshet och ålder och arbetslöshet och utbildning för dem som inte deltagit i några kurser. För männen som gått på kurser är arbetslösheten densamma i de två äldsta åldersgrupperna och stiger arbetslösheten med utbildningsnivå (gymnasial jämfört med förgymnasial nivå). I offentlig sektor kan vi notera att det negativa sambandet mellan

arbetslöshet och utbildningsnivå byts mot ett omvänt U-format samband för dem som inte deltagit i några kurser.

6.3. Tolkning av resultaten

I ett humankapitalperspektiv skulle man kunna förvänta sig ett negativt samband mellan arbetslöshet och ålder, utbildningsnivå. arbetsmarknadser- farenhet och företagsstorlek. I samtliga dessa fall skulle sambandet ytterst vara motiverat av att de senare variablerna var indikatorer på specifik humankapitalbildning. Att så i stort sett är fallet för utbildning och åtminstone till att börja med för ålder och arbetsmarknadserfarenhet och för region och företagsstorlek (män) i den privata sektorn har vi sett i avsnitt 4.

I våra data har vi konstaterat att arbetslösheten tämligen genomgående sjunker med åldern. Givet personalutbildningens förekomst hade vi från ett humankapitalperspektiv inte väntat oss att den tendensen skulle stå sig även i högre åldrar. Till undantagen hör främst kvinnori privat sektor (arbetare och sådana som inte har möjligheter att lära nya saker i arbetet) och män på den högsta utbildningsnivån. Av dessa undantag är det förra väl förenligt med hypotesen om specifika humankapitalinvesteringar.

I många fall minskar arbetslösheten med utbildningsnivå i våra data men inte helt genomgående. Framför allt är det kvinnorna i privat sektor som har högre arbetslöshetsandel vid högre utbildning (både arbetare och tjänste- män, både sådana med kort och lång arbetsmarknadserfarenhet etc.). Men det finns även andra undantag. Somliga ter sig lättare att foga in i bilden av personalutbildning som specifik humankapitalinvestering i övrigt (t.ex. att det för männen i privat sektor är de som inte har möjligheter att lära sig nya saker som har högre arbetslöshet vid högre utbildningsnivå) än andra (t.ex. att det för männen i privat sektor är just tjänstemännen som har ett positivt samband mellan utbildning och arbetslöshet).

Allmänt kan noteras att högre formell utbildning inte alltid predestinerar individerna till trygga jobb.

Arbetsmarknadserfarenhet och företagsstorlek påverkar arbetslösheten i negativ riktning såsom man skulle kunna förvänta sig utifrån hypotesen om personalutbildning som specifik humankapitalinvestering. Vad gäller före- tagsstorlek har vi dock igen vissa undantag för kvinnor i privat tjänst men för dem är inte heller personalutbildning och företagsstorlek lika nära kopp- lade.

Att arbetslösheten varierar med socioekonomisk grupp skulle kunna förklaras med de skillnader i personalutbildning som finns mellan dessa grupper även om inte något samband mellan personalutbildning och socioekonomisk grupp direkt förväntas utifrån humankapitalperspektivet.

Den formella utbildningen mätt med antal kurstimmar har. åtminstone inledningsvis, effekter liknande dem man kan förvänta sig utifrån human- kapitalhypotesen. Att arbetslösheten stiger med utbildningsnivå för dem som gått på kurser i den privata sektorn och att sambandet arbetslöshet- utbildning blir omvänt U-format för dem som inte gått på kurser i den offentliga sektorn är mer svårförklarat.

Det kanske mest förvånande resultatet i våra data beträffande arbetslös-

heten är att individer som har större möjligheter att lära nya saker i allmänhet hade haft större arbetslöshet. Här måste vi dock erinra om mätproblemet med denna variabel. Kanske skulle också resultaten förändras om man fick möjlighet att analysera avskedanden och uppsägningar. Att undantagen just är äldre kvinnor i privat och offentlig sektor och män i offentlig sektor är dock förvånande.

Även andra hypoteser än humankapitalhypotesen stöds dock delvis av våra data beträffande arbetslösheten. Utifrån ett sorteringsperspektiv skulle man också kunna förvänta sig ett negativt samband mellan arbetslöshet och personalutbildning samt arbetslöshet och utbildning. Idet första fallet därför att även t.ex. sorteringsutbildning av testkaraktär ur företagets synvinkel är att betrakta som en investering och kan ge ett visst anställningsskydd för dem som klarat testen. Eftersom huvuddelen normalt brukar klara dylika kurser kunde man få ett negativt samband mellan personalutbildning, främst av formell karaktär, och arbetslöshet. Detta kan vara en förklaring till det tidigare konstaterade negativa sambandet mellan formell men ej informell personalutbildning och arbetslöshet även om man med detta perspektiv inte precis hade väntat sig ett positivt samband i det senare fallet.

Idet andra fallet, ett negativt samband mellan utbildning och arbetslöshet, kan en ”'sorteringsförklaring'” vara att utbildningsbakgrund i ett mer allmänt sorteringsperspektiv tas som indikator på duglighet och utgör grund för vidarebefordran och skydd mot uppsägningar.

Utifrån en konsumtionshypotes angående personalutbildningen skulle man inte förvänta sig något samband mellan personalutbildning och arbetslöshet. Den prediktionen motsägs dock av våra data givet den tidigare gjorda reservationen beträffande tidsföljden i obeservationerna.

Även för sambanden mellan företagsstorlek och arbetslöshet samt arbetsmarknadserfarenhet och arbetslöshet kan alternativa förklaringar tänkas. Större företag kan exempelvis p.g.a. bättre likviditet slippa göra uppsägningar i lågkonjunktur. De individer man då främst ”spar" på kan vara de med längre arbetsmarknadserfarenhet.

Som vi tidigare varit inne på kan en rimlig hypotes vara att den offentliga sektorn är mer skyddad och kan ha svårare att mäta de anställdas produktivitet. Detta skulle kunna leda till mer konsumtions- och sorterings- utbildning. I det förra fallet utan effekter på arbetslösheten och i det senare fallet med lägre arbetslöshet som följd. De anställda i den offentliga sektorn kan vara mer angelägna än anställda i den privata att personalutbildning av sorteringskaraktär förekommer som ett alternativt sätt att visa sin förmåga. Uppsägningarna i den offentliga sektorn skulle därmed kunna bli färre än i den privata sektorn.

Mer formell och informell utbildning i den offentliga sektorn kan tyda på både mer konsumtions- och sorteringsutbildning. Kombinerat med allmänt sätt lägre arbetslöshet i den offentliga sektorn skulle det då snarare röra sig om sorterings— än konsumtionsutbildning. Tendenserna till lägre arbetslös- het i den offentliga sektorn för männens del kombinerat med mer formell men lika mycket informell utbildning stödjer också hypotesen att sorterings- utbildning är mer ofta förekommande bland de offentliganställda. Den större anställningstryggheten i den offentliga sektorn behöver dock inte vara direkt kopplad till större personalutbildning. Båda fenomenen skulle ju kunna

förklaras av en gemensam faktor t.ex. att den offentliga sektorn inte är lika utsatt för konkurrens.

Att arbetslösheten för de män som har "stora möjligheter att lära sig nya saker i arbetet” i offentlig sektor ligger under den i privat sektor (och tvärt om för dem som inte har dylika inlärningsmöjligheter) kan också tyda på att personalutbildning ger ett extra skydd åt männen i den offentliga sektorn. För kvinnorna är det tvärt om. Beträffande kursdeltagande är skillnaderna i arbetslöshet mellan privat och offentlig sektor både för män och kvinnor liknande dem som gäller för männen och informell utbildning.

Allmänt sett indikerar även vissa av våra arbetslöshetsdata att någon fullständig jämvikt inte torde föreligga på arbetsmarknaden. Kvinnorna i den privata sektorn har högre arbetslöshet än männen även givet utbildning. ålder, arbetsmarknadserfarenhet etc. Även socioekonomisk grupptillhörig- het påverkar arbetslösheten.

7. Avslutning

Det bör avslutningsvis framhållas att detta är en första explorativ studie av personalutbildningen och dess funktioner såsom de kan avläsas bl.a. i arbetslöshets- och inkomstförhållanden. Helt naturligt reser studien mer frågor än den kan besvara.

Personalutbildningen blir förmodligen en viktig fråga för den svenska ekonomin under 80- och 90—talen. Forskningen inom området kan därför behöva förstärkas. Vår bedömning är att det för det första kan vara fruktbart att göra mer detaljerade analyser av personalutbildningens förekomst och effekter med utgångspunkt från det datamaterial som finns i ULF— undersökningarna. Mer kraftfulla statistiska metoder, såsom t.ex. regres- sionsanalys, skulle också av allt att döma kunna användas. Resultaten kan då bli mer precisa och fler variabler, t.ex. deltidsarbete och familjeförhållan- den, beaktas liksom skillnader mellan olika perioder studeras. Tvärsnitts- studierna skulle dock behöva kompletteras med tidsserieanalyser. I det sammanhanget blir det aktuellt att samla in speciellt datamaterial genom intervjuer, enkäter o.dyl. varvid också en fördjupning av analysen bör eftersträvas. Hur går inskolningen i olika yrken till? Hur mycket tid tar den? Vad kostar den i termer av t.ex. handledning? Hur ser innehållet i den formella och informella fort- och vidareutbildningen ut?

Utifrån vårt datamaterial kan vi inte dra några definitiva slutsatser om effektiviteten i personalutbildningen. Följande hypoteser skulle dock kunna framföras.

Personalutbildning av ren konsumtionskaraktär kan förekomma men förmodligen i begränsad omfattning.

Sorterings— och testutbildning skulle kunna förekomma relativt ofta i den offentliga sektorn.

Mycket talar för att stora delar av den personalutbildning som föreligger är av humankapitalkaraktär. Att arbetsmarknaden inte är särskilt flexibel leder dock förmodligen till att vissa individer har möjlighet att få dylik personalutbildning av både specifikt och generellt slag utan att behöva stå för kostnaderna men ändå få del av avkastningen. Detta kan leda till en ur

samhällsekonomisk synvinkel alltför liten omfattning på personalutbildning- en.

Iden offentliga sektorn kan personalutbildningen delvis vara av lönekom- penserande slag. Personalutbildningen i den offentliga sektorn kan också vara motiverad av institutionella förhållanden och informationsproblem.

Hur skall då statsmakterna förhålla sig till personalutbildningen? En ökad flexibilitet på arbetsmarknaden skulle förmodligen både öka effektiviteten i personalutbildningen och ge den en bättre spridning. I ett kortare tidsperspektiv då arbetsmarknadens funktionssätt måste tas för givet skulle det eventuellt kunna vara motiverat att av effektivitetsskäl stödja de specifika humankapitalinvesteringarna och sorteringsinvesteringarna. Det är möjligt att den privata sektorn allmänt sett ligger för lågt i personalut- bildningshänseende. Speciellt kan detta gälla de små företagen och företag på mindre orter. Kvinnor och lågutbildade kanske också får för lite personalutbildning och de högutbildade för lite kvalificerad utbildning.

Litteraturförteckning

J. Hause: The Fine Structure of Earnings and the On-the-job Training Hypothesis. Econometrica 1980:4. L. Leighton, S. Gustafsson: ”The Unemployment Impact of Swedish Labor Market Policies". Stencil 1982. Å. Sohlman: Personalutbildning i företag. Samhällsekonomiska aspekter. En rapport till kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsut- bildning (KAFU). Å. Sohlman: Utbildning och arbetsmarknad. Studentlitteratur, 1982. UFU: Utbildning i företag, kommuner och landsting. Betänkande av utredningen om företagsutbildning. SOU 1977:92.

Variabelförteckning

Nivå på kurs på arbetstid

O ingen kurs 1 förgymnasial 2 gymnasial 3 eftergymnasial

Timmar på kurs på arbetstid

0 noll timmar 1 1-10 timmar 2 11-40 timmar 3 40- timmar

Utbildningsnivå

1 förgymnasial 2 gymnasial 3 eftergymnasial

Arbetsmarknadserfarenhet

1 0-2 år 2 3-5 år 3 5— år Ålder

1 16-24 år 2 25-44 år 3 45-64 år

Socioekonomisk grupp

1 arbetare 1a ej facklärda 1b facklärda 2 tjänstemän

2a lägre tjänstemän 2b tjänstemän på mellannivå 2c högre tjänstemän

Bilaga 1

Inställning till arbete12

] instrumentell inställning 2 ej instrumentell inställning

Företagsstorlek

1 1-19 anställda 2 20-99 anställda 3 100- anställda

Region

1 Stockholm 2 större städer 3 övriga regioner

'2 1 om instämmer med påståendet: "Det här jobbet är som alla andra jobb. Man gör sitt. men det enda som betyder något är förtjänsten". 2 om instämmer med påståendet: "Det här jobbet är det något särskilt med. Förutom lönen ger det mig en känsla av

personlig tillfredsställelse".

Billiga 2

Tabeller

Nedan presenteras ett urval tabeller. Det fullständiga datamaterialet kan på begäran erhållas från författaren.

Variabelbeteckningar enligt bilaga 1. ( ) = sifferuppgifter bygger på få observationer.

I Bakgrundstabeller

12.1 Nivå på kurs (%)

Nivå på Män Kvinnor kurs Företagare Anställda Företagare Anställda

0 93 77 93 83 1 21 15 2—3 7 2 7 2 12.2 Möjligheter att lära nya saker (%) Möjlig- Män Kvinnor heter —————————

Före- Anställda Före- Anställda

tagare ___—— tagare

Pri- Offent- Pri- Of- vat lig vat fent- lig

Ja 63 63 63 68 48 50 45 66 Nej 37 37 37 32 52 50 55 34 12.3 Deltagit i kurs efter arbetsmarknadserfarenhet (%) Arbetsmark- Anställda män Anställda kvinnor nadserfl —————— ——-——-—— Deltagit —2 3—5 5— Totalt —2 3—5 5— Totalt Ja 14 ( ) 25 24 10 ( ) 19 17 Nej 86 ( ) 75 77 90 79 81 83 12.4 Möjligheter att lära nya saker efter arbetsmarknadserfarenheter (%) Arbetsmark- Anställda män Anställda kvinnor nadserf./ ___—__— ——_—————_ Möjligheter —2 3—5 5— Totalt —2 3—5 5— Totalt Ja 66 72 62 63 59 55 47 50 Nej 34 () 38 37 41 45 53 50

12.5 Inte deltagit i kurs, ålder och utbildning (%)

Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Utbildning 1 93 84 90 87 95 83 91 89 2 85 74 70 75 87 83 ( ) 81 3 ( ) 68 ( ) 68 ( ) ( ) ( ) ( ) Totalt 88 76 80 79 91 85 84 86 Offentliganställda Utbildning l ( ) 71 80 76 92 78 82 83 2 ( ) 61 56 61 85 72 ( ) 75 3 ( ) 66 ( ) 67 ( ) 66 ( ) 69 Totalt ( ) 65 68 67 87 70 73 75 12.6 Timmar på kurs (%) Män Kvinnor Privat Offentlig Privat Offentlig Timmar på kurs 0 79 67 86 75 1 2 3 2 3 2 12 20 8 16 3 7 10 4 6 12.7 Deltagit i kurs efter företagsstorlek (%) Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Företags- storlekl 9,3 21,7 11,6 16,6 ( ) 15,4 ( ) 10,9 2 14,5 26,7 17,2 22,1 ( ) ( ) ( ) 15,9 3 16,1 25,5 25,7 24,2 5,1 18,1 16,4 14,9

12.8 Möjligheter att lära nya saker efter företagsstorlek (%)

Ålder

Privatanställda Företags- storlek 1

2 3

Män Kvinnor

1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt 70,6 68,9 62.5 67.6 ( ) 56,6 ( ) 48,0 72,8 67,5 54.8 64.2 ( ) ( ) ( ) 42,5 56,2 63,6 53,5 59,0 44,3 41,7 32,9 39,6

12.9 Deltagit i kurs efter region (%)

Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Regionl ( ) 24,4 31,1 25,9 ( ) 12,4 ( ) 18,1 2 15,9 24,3 19,6 21,6 10,4 13,8 20,3 15.1 3 8,2 23,9 22,5 13,7 8,2 23,1 ( ) 13,1 Offentliganställda Regionl ( ) 32,4 ( ) 33,3 ( ) 35,0 ( ) 28,1 2 ( ) 36,5 34,8 34,4 11,9 30,9 26.2 25,4 3 ( ) 32,2 28,8 31,2 16,3 29,2 30,1 26,2 12.10 Möjligheter att lära nya saker efter region (%) Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Regionl ( ) 72,7 67,0 70,2 ( ) 55,5 ( ) 52,5 2 61,9 65,9 59,4 63,3 55,0 48,8 36,9 46,4 3 69,4 66,3 46,7 61,1 52,7 39,0 ( ) 40,9 Offentliganställda Regionl ( ) 71,8 ( ) 68,2 ( ) 70,5 ( ) 61,1 2 ( ) 71,4 61,6 69,3 74,5 72,6 48,6 66,5 3 ( ) 69,2 60,3 64,9 78,3 68,9 47,1 65,3 12.11 Deltagit i kurs efter socioekonomisk grupp (%) Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda 1 Arbetare 13,2 16,2 12,9 14,7 8,4 12,9 9,0 10,1 varav 1 a 10,4 10,4 10,0 10,3 6,6 11.6 8.4 8,9 1b 17,4 21,1 16,4 19,2 ( ) ( ) ( ) ( ) 2Tjänstemän 16,2 35,9 29,3 32,5 ( ) 18,4 26,2 19,5 varav2a ( ) 35,4 15,0 25,5 ( ) 13,7 ( ) 15,7 213 ( ) 38.3 34.9 36.4 ( ) ( ) ( ) 27.6 2c ( ) 32.1 31.0 31.3 ( ) ( ) ( ) ( ) Totalt 12,9 24,2 20,5 21,3 9,3 16,0 16,5 14,5 Offentliganställda . lArbetare ( ) 29,6 22,6 25, 12,9 22,9 20,6 19,2 varavla ( ) 22,0 ( ) 20,0 15,7 16,8 ( ) 15,8 lb ( ) 39,6 ( ) 34,1 ( ) ( ) ( ) 28-0 2Tjänstemän ( ) 38,2 37,8 37,9 14,7 34,8 31,1 30,5 varav2a ( ) 39,7 ( ) 34,1 ( ) 36,7 ( ) 31,8 2b ( ) 45,7 ( ) 40,8 ( ) 38,8 ( ) 34,0 2c ( ) 31,5 44,8 37,6 ( ) 27.3 ( ) 22,9

12.12 Möjligheter att lära nya saker efter socioekonomisk grupp (%)

Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Arbetare 62,2 53,7 37,7 52,2 44,1 25,7 22,7 30,7 varavla 53,0 42,0 25,7 40,2 42,7 20,2 20,4 22,5 lb 75,9 63,5 51,9 62,8 ( ) ( ) ( ) ( ) Tjänstemän ( ) 83,9 75,0 80,5 ( ) 60,6 50,5 60,0 varav2a ( ) 70,0 52,0 61,9 ( ) 58,2 43,6 56,3 2b ( ) 87,7 79,5 84,7 ( ) ( ) ( ) 64,2 2c ( ) 88.8 92.3 90.2 ( ) ( ) ( ) ( ) Totalt 64,8 66,1 55,4 62,5 54,1 46,5 34,8 44,9 Offentliganställda Arbetare ( ) 57,5 35,1 54,3 75,5 55,8 26,9 55,4 varavla ( ) 48,5 ( ) 46,6 75,5 48,4 ( ) 50,3 lb ( ) 69,3 ( ) 65,3 ( ) ( ) ( ) 68.9 Tjänstemän ( ) 78,0 73,4 75,6 74,7 80,8 60,0 73,5 varav2a ( ) 72,6 ( ) 67,0 ( ) 72,9 ( ) 63,3 2b ( ) 71,1 ( ) 72,1 ( ) 82,6 ( ) 80,0 2c ( ) 86.1 78,8 82,6 ( ) 88,5 ( ) 84,4 Totalt 81,0 70,7 61,2 67,8 75,7 71,5 48,1 66,1 12.13 Utbildning (%) Företagare Privatanställda Offentliganställda Män Utbildning 1 34 41 27 2 57 47 38 3 9 12 35 Kvinnor Utbildningl ( ) 50 22 2 ( ) 42 44 3 ( ) 8 34 12.14 Instrumentell inställning (%) Män Kvinnor Privat Offentlig Privat Offentlig Ja 34 17 34 11 Nej 66 83 66 89

11 Inkomster

12.15 Inkomst, ålder och utbildning (1 000 kr)

Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 totalt Företagare Utbildningl ( ) 51,4 50,7 50,5 ( ) ( ) ( ) ( ) 2 ( ) 1393 ( ) 100.4 ( ) ( ) ( ) ( ) 3 ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) Totalt ( ) 93,1 51,7 72,9 ( ) ( ) ( ) ( ) Privatanställda Utbildning 1 44,5 66,0 67,9 63,7 38,6 56,3 52,2 50,2 2 47,4 71,0 83,4 69,7 42,8 55,2 62,1 53,7 3 () 93.4 () 98.4 () () () () Totalt 46,3 73,0 79,1 70,8 40,7 56,9 56,6 52,8 Offentliganställda Utbildning] ( ) 62,7 68,4 63,6 ( ) 45,6 56.3 47.7 2 ( ) 69,5 80,2 71,0 44,6 100,2 61.1 71.5 3 ( ) 84,7 105,2 91,2 47,7 65,1 72,8 64,7 Totalt 48,3 74,5 83,9 76,1 43,3 74,4 62,2 63,9 12.16 Inkomst, ålder och socioekonomisk grupp (1 000 kr) Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Arbetare 46,7 63,4 63,2 59,7 37,9 50,2 47,7 45.5 Tjänstemän ( ) 87,3 97,7 89,7 46,6 61,9 68,6 61,0 Offentliganställda Arbetare ( ) 63,1 65,7 61,7 41,7 46,3 53,4 46,4 Tjänstemän ( ) 81,0 92,7 84,6 47,0 91,4 67,1 77,0 12.17 Inkomst, ålder och instrumentell inställning (1 000 kr) Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Ja 46,1 64,0 64,7 59,8 39,0 53,0 ( ) 47,4 Nej 46,3 77,7 86,0 77,0 43,1 58,7 58,1 55,7 Offentliganställda Ja ( ) 62.7 69.9 64.4 ( ) ( ) ( ) 492 Nej ( ) 78,2 85,2 78,7 44,0 78,9 62,7 66,8

12.18 Inkomst, ålder och företagsstorlek (1 000 kr)

Män Kvinnor

Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt

Privlanställda

Företags-

storlek 1 42,7 70,4 71,5 64,9 ( ) 51,8 56,0 49,7 2 48,2 75,8 77,4 72,6 ( ) ( ) ( ) 53,5 3 48,4 75,1 80,8 72,8 ( ) 56,1 ( ) 52,2 4 49,8 73,0 83,7 73,8 ( ) ( ) ( ) 56,8

12.19 Inkomst, ålder och region (1 000 kr)

Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Regionl 51,2 79,2 96,1 80,9 ( ) 62,4 ( ) 60.0 2 45,2 74,2 77,8 70,9 40,7 54,8 54,5 51,3 3 45,4 70,0 70,8 64,1 ( ) ( ) ( ) 49,2 4 ( ) 68,7 72,0 66,0 ( ) ( ) ( ) 46,5 Offentliganställda Regionl ( ) 74,6 89,7 78,7 ( ) 135,7 ( ) 93,1 2 ( ) 78,0 85,7 78,5 41,9 58,1 62,2 55,3 3 ( ) 73,8 ( ) 73,1 ( ) 53,3 ( ) 53.9 4 ( ) 65,1 76,4 68,8 ( ) ( ) ( ) 55,3 12.20 Inkomst, ålder och möjligheter att lära nya saker (1 000 kr) Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Ja 46,1 77,0 88,7 75,2 42,8 58,7 63,2 54,9 Nej 46,5 65,7 67,8 63,6 38,3 552 53,1 50,9 Offentliganställda Ja ( ) 78,3 88,8 78,9 42,4 84,6 67,0 70,0 Nej ( ) 66,7 75,4 70,0 ( ) 51,1 58,0 53,2

12.21 Inkomst, ålder och kursdeltagare (] 000 kr)

Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Ej kurs 45,2 71,1 76,1 68,1 40,4 55,3 54,0 50,9 Totalt 46,3 73,0 79,1 70,8 40,7 56,9 56,6 52,8 Offentliganställda Ej kurs ( ) 72,5 81,2 73,4 42,8 81,7 61,5 65,9 Totalt ( ) 74,5 83,9 76,1 43,3 74,4 62,2 63,9

III Arbetslöshet

12.21 Arbetslöshet, ålder och utbildning (%)

Män Kvinnor

Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Utbildning 1 12,0 1,2 1,2 2,6 9,8 1,5 2,5 4,0

2 2,6 1,9 0,8 1,8 9,2 2,7 3,6 4,7 3 ( ) 1,0 0 0,7 ( ) ( ) ( ) ( )

Totalt 6,2 1,5 0,9 2,1 9,3 1,8 2,9 4,0

Offentliganställda Utbildning] ( ) 4,5 0 1,9 ( ) , 0 6,0

2 ( ) 1,8 0 1,7 11,9 1,0 1,0 4,6 3 ( ) 0,7 1,3 , ( ) 1,4 () 15

Totalt 6,8 1,7 0,4 1,6 12,4 1,6 0,4 3,8 12.22 Arbetslöshet, ålder och socioekonomisk grupp (%) Män Kvinnor

Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Arbetare 7,3 2,3 1,7 3,2 12,4 1,5 5,1 6,2 Tjänstemän ( ) 0,4 0 0,2 3,1 0,9 0 1,0 Offentliganställda Arbetare ( ) 3,3 0 2,6 12,3 2,6 1,2 5,5 Tjänstemän ( ) 0,8 0,6 1,0 13,3 1,1 0 2,7

12.23 Arbetslöshet, ålder och företagsstorlek (%)

Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Företags— storlek 1 7,2 2,3 1,9 3,2 ( ) 2,1 4,4 5,0 2 7,8 2,1 1,2 2,6 ( ) ( ) ( ) 5,7 3 5,0 0,6 0,4 1,2 8,8 0 1,0 2,1 12.24 Arbetslöshet, ålder och möjligheter att lära nya saker (%) Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Privatanställda Ja 7,6 1,8 1,1 2,5 10,8 1,8 0 4,1 Nej 3,7 1,1 0,7 1,3 7,6 1,7 4,4 3,9 Offentliganställda Ja ( ) 1,2 0,6 1,4 12,4 1,6 0 4,1 Nej 13,1 2,8 0 2,0 ( ) 1,8 0,9 3,3 12.25 Arbetslöshet, ålder och kursdeltagande (%) Män Kvinnor Ålder 1 2 3 Totalt 1 2 3 Totalt Prlvatanställda Ej deltagit 6,6 1,8 1,2 2,4 10,3 2,1 3,4 4,7 Totalt 6,2 1,5 0,9 2,1 9,3 1,8 2,9 4,0 Offentliganställda Ej deltagit ( ) 2,5 0,6 2,4 14,5 2,0 0,6 5,0 Totalt 6,8 1,7 0,4 1,6 12,4 1,6 0,4 3,8

Bilaga 13 Översikt över kunskapsläget avseende personalutbildning i Sverige

Magnus Söderström, Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet

Forskningsläget beträffande personalutbildning i stort

Trots att personalutbildning i dag förekommer inom de flesta verksamhets- områden har relativt liten forskning ägnats området. Pedagogikutredningen (SOU 197022, 1971 :24) framhöll redan för drygt tio år sedan att forskningen om personalutbildningen kunde betecknas som "synnerligen eftersatt" i förhållande till områdets snabbtväxande betydelse. Utredningen pekade på flera skäl till denna eftersläpning, skäl som till stor del alltjämt finns med i bilden. Avsaknaden av naturliga kontaktmönster mellan yrkesliv och pedagogiska forskare är ett viktigt skäl. Inriktningen mot många och väsentliga forskningsuppgifter inom skolans område har också under en period medfört att andra angelägna uppgifter kommit i bakgrunden.

Idag kan dessutom noteras att forskning om personalutbildning finansie- ringsmässigt ofta hamnat utanför de vanliga källorna, vilket medfört att någon mer omfattande forskning inom området varit svår att finansiera. Situationen kompliceras kanske även av att personalutbildning med fördel kan belysas tvärvetenskapligt, vilket ofta fordrar ett närmare samarbete mellan t.ex. pedagoger, sociologer och företagsekonomer. Tradition spelar också på ett annat sätt in eftersom forskning kring yrkespedagogiska frågor över huvud taget länge varit eftersatt både i Sverige och internationellt.

Sedan pedagogikutredningens dagar har en väsentlig ökning skett när det gäller forskningen kring vuxenutbildning i allmänhet (jfr SÖ 1974, Dahllöf& Westin 1977, NU B 1977z41). Pedagogikutredningens båda betänkanden och den kartläggning av vuxenutbildningens omfattning som på utredningens uppdrag gjordes av Eliasson & Höglund (1971) har säkert bidragit till att området uppmärksammats. Det väsentliga är dock att vuxenutbildning i stort blivit mer utbildningspolitiskt intressant. Problemen inom personalutbild- ningsområdet har dock ännu inte i någon större omfattning hamnat i forskarnas blickpunkt. Intresset har i stället koncentrerats på frågeställning- ar, t.ex. forskning kring rekrytering och studiemotiv, mål och funktioner inom vuxenutbildningen i stort, högskolefrågor, Studieförbunden, arbets— marknadsutbildningen samt i någon mån kring metodfrågor. Vissa insatser som avser personalutbildning har dock successivt kommit till stånd och en hel del forskningsresultat av allmänt intresse finns faktiskt i dag. En översikt över dessa skall därför lämnas i det följande.

Utöver forskning i egentlig mening har ett antal utredningar, rapporter, fackliga handlingsprogram och debattartiklar också framlagts inom området

personalutbildning. Om man lägger samman de olika arbeten som gjorts inom främst forskning och utredningsverksamhet finns trots allt ett rikhaltigt material att använda vid fortsatt planering och diskussion av personalutbild— ning. Den forskning och det övriga kunskapsunderlag som primärt avser personalutveckling kan därvid indelas i följande delområden: El Översiktliga studier rörande omfattning av och deltagande i personalut—

bildning,

frågor om personalutbildning som verksamhetsområde i stort, t.ex. mål- och funktionsstudier, olika synsätt på utbildningens mål och funktioner, anknytning mellan personalutbildning och andra vuxenutbildningsområ- den, samband med återkommande utbildning m.m., El frågor om metoder för planering, genomförande och utvärdering av personalutveckling D program av ideologisk karaktär etc som framlagts av parterna på arbetsmarknaden.

I det följande skall en översiktlig bild tecknas av kunskapsläget inom dessa olika delområden. Vidare ges ett antal hänvisningar till relevanta arbeten för de frågor som behandlas i KAFUzs betänkande.

Omfattning och deltagande

En rad undersökningar har gjorts i syfte att kartlägga omfattning, deltagan- de, inriktning samt kostnader avseende personalutbildning inom olika områden. Bland tidigare sådana undersökningar kan nämnas Eliasson & Höglund (1971), Rådet för tjänstemannautbildning inom industrin (1971) samt Riksrevisionsverket (1973). Vissa uppgifter om deltagande i och uppfattning om utbildning i arbetet har vidare redovisats av SCB:s undersökningar om levnadsnivån, den s.k. ULF-undersökningen (SCB 1975) samt i en av TCO initierad undersökning om tjänstemännens arbetsmiljöer (Wahlund & Nerell 1976). Omfattande undersökningar har också utförts av två offentliga utredningar, nämligen utredningen om statlig personalutbildning (UPI, SOU 1976:61) samt utredningen om utbildning i företag, kommuner och landsting (UFU 1977z92). Dessa utredningar innehåller dels resultat av företagna undersökningar och sammanfattande kommentarer till dessa, dels mera generella analyser och förslag avseende bl.a. personalutbildningens inriktning, organisation och planeringi myndig- heter respektive företag, landsting och kommuner. Dessa delar av utred— ningarna tas upp i nästa avsnitt.

RTI:s undersökning som gjordes 1969 bestod av en enkätundersökning om vissa frågor rörande internutbildning inom företag med mer än 50 anställda inom SAF-området (RTI 1971). Syftet var att få fram totalkostnaderna för extern och intern utbildning, kostnadernas fördelning samt i vilken utsträckning systematisk utbildningsplanering och särskilda utbildningsav— delningar förekom inom företagen. Undersökningen omfattade 375 företag med mer än 50 anställda inom 27 branscher och uppvisade betydande variationer såväl mellan branscherna som mellan företag inom samma bransch.

Företagen satsade vid denna tidi genomsnitt 300—500 kr per anställd och år på utbildning, vilket räknat på omsättningen motsvarade 0,25—0,50 procent. I ca 3/4 av företagen förekom utbildning, i 150 företag fanns långsiktig systematisk utbildningsplanering och 129 hade särskilda utbildningsavdel- ningar. Ca 3/4 av företagens utbildningskostnader avsåg intern utbildning och 1/4 extern. RTI betonar svårighterna att få fram rättvisande ekonomiska jämförelser som följd av svårigheterna vid kalkylering av utbildningskostna- der.

UFU (SOU 1977:92) har genomfört ett antal kartläggningar. En större enkät har gått ut till ca 2 900 företag, en likartad till 50 kommuner och samtliga landsting. Vidare har fackliga organisationer vid 188 företag tilfrågats om i första hand medinflytande i utbildningen. Vissa data från SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) i maj 1976 samt material från Statistiska Centralbyråns undersökning om levnadsförhållanden år 1975 har utnyttjats och bearbetats särskilt. Resultaten innebär i korthet följande.

Omfattningen av utbildningen i såväl företag som kommuner och landsting har ökat under senare år. UFUzs undersökningar pekar på att 20—25 procent av alla företagsanställda, ca 25 procent av de kommunalanställa samt ca 35 procent av landstingens anställda deltog i personalutbildning under 1975. De sammanlagda utbildningskostnaderna i företag inklusive deltagarlöner under året uppskattas till 1,5 milj. kronor, motsvarande närmare 3 procent av företagens lönesumma. Företagen erhöll samtidigt statsbidrag motsvarande ungefär 100 milj. kronor. Statsbidragen till arbetsmarknadsutbildning i företag ökade starkt budgetåret 1976/77. De sammanlagda utbildningskost- naderna (inklusive deltagarlöner) för kommunerna uppgick till ca 110 milj. kronor jämfört med ca 390 milj. kronor för landstingen, vilket motsvarar ca 1,2 procent av kommunernas respektive ca 2,8 procent av landstingens totala lönesummor.

UFU finner, att större företag i högre grad än mindre företag bedriver personalutbildning i systematiserade former. Nästan alla företag med 500 anställda eller fler hade sådan utbildning under 1975, jämfört med endast 15 procent av företag med mindre än 20 anställda. Bland primärkommunerna finns ett klart samband mellan kommunernas storlek och personalutbild- ningens omfattning. Relativt fler anställda deltar i utbildning på arbetsgiva- rens bekostnad i de större kommunerna än i de mindre och medelstora. Bland landstingen som sinsemellan uppvisar kraftiga skillnader i utbildnings- volym, fanns ej detta tydliga samband.

Personalutbildning förekommer i olika utsträckning inom olika närings— grenar och branscher. Variationerna kan bero på skillnader i företagsstruk- tur eller produktions- och personalstruktur liksom skillnader i arbetets art och kvalifikationskrav och skillnader när det gäller samhällets utbud av utbildning, framhåller UFU. Intresset för utbildning kan också variera, bl.a. med hänsyn till i vilken grad företagen bedömer utbildning som lönsamt. Personalutbildning tycks vara vanligast förekommande i banker och försäkringsbolag. Även el-, gas-, värme- och vattenverk har relativt ofta utbildning för sin personal. Inom industrin i stort motsvarar personalutbild- ningens omfattning ungefär vad som genomsnittligt gäller för hela företags- sektorn. Verkstadsindustrin har dock mer utbildning per anställd än vad övriga branscher som särredovisatsi UFUzs material, har. Inom varuhandeln

består utbildningen av förhållandevis korta kurser och branschens utbild- ningsvolym ligger under genomsnittet för hela företagssektorn. Byggnadsin- dustrin, hotell- och restaurangbranschen samt transportsektorn visar en klart mindre omfattning på personalutbildningen än övriga näringsgrenar.

Inom den kommunala sektorn är det likaledes relativt korta kurser som utgör ett dominerande inslag i personalutbildningen. Landstingens utbild- ning med förhållandevis mycket grundutbildning tycks däremot genomsnitt- ligt vara längre än kommunernas.

Yrkesinriktad färdig- och vidareutbildning dominerar inom såväl företa- gen som kommuner och landsting. Hälften av deltagarna i företagens personalutbildning under 1975 deltog sålunda i yrkesteknisk fort- och vidareutbildning, ca 1/4 1 introduktions- eller grundutbildning och ca 1/4 i ledarutbildning, arbetsmiljöutbildning, språkutbildning m.m. Tjänstemän återfanns i relativt hög grad i sistnämnda typ av utbildningar. Arbetare får främst grundutbildning.

Även i kommunerna utgör fort- och vidareutbildning i yrket drygt hälften av personalutbildningen. Övrig utbildning t.ex. ledarutbildning, samver- kansutbildning och arbetsmiljöutbildning kommer därnäst med drygt 20 procent. Inom landstingen svarar också fortbildningen mot drygt hälften av antalet deltagare. Det största antalet deltagare inom såväl grund-, fort- som vidareutbildningen avser inom kommunerna socialvård och socialförsäkring och i landstingen hälso- och sjukvård.

De iakttagelser RRV (1973) redovisat avseende vilka grupper av anställda som i större utsträckning än andra deltar i personalutbildning bestyrks av UFU i allt väsentligt vad gäller näringsliv, kommuner och landsting. Som UFU påpekar kan deltagandemönstret förklaras på flera sätt varvid en viktig orsak är att personalutbildningen inte har tilldelats någon fördelningspolitisk målsättning. Heltidsanställda deltar sålunda i utbildning oftare än deltidsan- ställda, män oftare än kvinnor och anställda i åldrarna 25—44 år oftare än anställda som är yngre än 25 år och äldre än 44 år.

För att ge en bättre överblick över vissa av ovanstående uppgifter skall enkel jämförelse göras mellan de ”stora” sektorerna på arbetsmarknaden (tabell 1). Det skall betonas att uppgifterna delvis är osäkra eftersom de bygger på _olika beräkningsmetoder varför bilden blir relativt ”grov”. Uppgifterna är sammanställda ur RRV (1973), SOU 1976:61 samt SOU 1977:92.

Som synes är deltagandet, såväl i fråga om den andel anställda som får utbildning i arbetet som den del av utbildningen som sker internt. av samma storleksordning oavsett sektor. Däremot skiljer sig sektorerna i fråga om genomsnittlig utbildningstid samt årliga utbildningskostnader. Att notera är kanske främst kommunernas lägre satsningar uttryckt i såväl utbildningstid per deltagare som andel av den totala lönesumman jämfört med övriga sektorer. Betydelsefullt är även de mycket stora variationerna såväl mellan olika branscher inom företagssektorn som inom främst den kommunala verksamheten (jfr UFU, SOU 1977:92 avsnitt 3.1 och 4.1). Av intresse är vidare att endast omkring 20 procent av företagen anordnar personalutbild- ning i egen regi. Förklaringen härtill är, som UFU framhåller (jfr även Dsl 1978z38), att ett betydande antal små och medelstora företag i stället anlitar branschorgan, utbildningsinstitut, regionala utvecklingsfonder eller det

Tabell 13.1 Jämförelse mellan olika arbetsmarknadssektorer avseende vissa uppgifter om personalutbildning.

Jämförelsevariabler Statsför- Företags- Primärkom— Lands- valtningen sektorn muner” tingen (a) (b) (C) (d)

Andel företag/myndigheter

som bedriver egen utbildning, ca 90 % 20 %d 95 % 100 % Andel i deltagandet i ut-

bildning som sker internt, ca 80 % 80 % 70 % 70 % Andel anställda som deltar i personalutbildning ca 30 % 20—25 %b 24 % 33 %

Genomsnittlig utbildningstid

per deltagare och år ut- tryckt i dagar (=8 tim.) 4,1 3,1 1,0 4,5 Årlig utbildningskostnad

(inkl. deltagarlöner)

a) Totalt 900 milj. 1 500 miljc 110 milj 390 milj b) Per deltagare 2 500 krig 2 450 kr? 1 150 kr 3 800 kr c) Andel av totala lönesum-

man 2,8 % 1,2 % 2,8 %

Källa: För statsförvaltningen (kol. a) RRV (1973) och SOU 1976:61. För övriga sektorer UFU (SOU 1977:92). Uppgifterna avser 1972 (a) respektive 1975/76 eller 1976 (b—d). Källa: Söderström (1981b, kap. 9) Anmärkningar: " Obligatorisk fortbildning av lärare undantaget. ” Av UFU skattad siffra som bygger på sammanvägning av tre olika undersökningar. I företag som ordnar egen utbildning ca 43 % med en variationsvidd mellan ca 97 % (banker och försäkringsföretag) och ca 13 % (hotell och restaurangföretag). (I detta belopp ingår statligt stöd om ca 100 milj. kronor. " Här bör noteras att ca 70 % av alla anställda inom företagssektorn enligt UFU år1975 arbetade i företag som hade personalutbildning i systematiserade former, främst medelstora och större företag. ? Osäker siffra som följd av osäkra beräkningsgrunder. fSkattad siffra. Bygger på RRV (1973) sid. 41 varvid underlaget troligen är för knapphändigt.

8 Avser 1975/76.

allmänna utbildningsväsendet för sin utbildning.

En annan aspekt på deltagandet i utbildning som har ett särskilt intresse för KAFU har nyligen studerats av Forsberg (1982). Hon har inom ramen för ett av TCO initierat forskningspro jekt om tjänstemäns utbildningsförhållanden utfört en reanalys av SCB:s undersökning av svenska folkets levnadförhäl- landen (ULF, SCB 1979). Redovisningen avser ett urval som utgörs av i undersökningen ingående TCO-medlemmar. Inledningsvis studeras utbild- ningsförhållanden i relation till traditionella bakgrundsvariabler som kön, ålder och utbildningsbakgrund. Med utbildningsförhållanden avses här deltagande i, behov av, intresse samt hinder för utbildning (såväl personal- utbildning som övriga former av vuxenutbildning).

Vidare analyseras individens arbetsförhållanden utifrån uppgifter om befattning, ansvar, inflytande och kontroll, arbetstidens längd och förlägg-

ning, trivsel och kontakt, resväg och lön. Resultatet av denna analys relateras därefter till utbildningsförhållanden.

Undersökningsgruppen är mycket heterogen med avseende på bakgrunds- variabler. Totalt sett visar gruppen ett relativt stort intresse för utbildning. Intresset varierar emellertid med faktorer som kön, utbildningsnivå, typ av befattning samt vissa arbetsförhållanden. Detta gäller också för deltagande i olika former av utbildning. En närmare analys av deltagande visar, att grupper med arbetsförhållanden som präglas av ansvar, inflytande och kontroll deltar i större utsträcknig än övriga befattningsgrupper. De vanligaste hindren för att deltaga i utbildning är att man ”inte har tid" eller att det ”ej blivit av”. Dessutom anger man hinder av institutionell karaktär t.ex. arbetsförhållanden och begränsningar i utbildningsutbudet.

Ett väsentligt resultat av stort intresse för KAFU är de skillnader [ arbetsförhållanden som framkommer mellan grupper med skiftande utbild- ningsförhållanden.

I huvudsak bestyrker Forsbergs undersökningar de resultat som tidigare redovisats av bl.a. RRV och UFU. Nu kommer dock en intressant förklaringsaspekt av mera generellt intresse in i bilden, eftersom ett klart samband finns mellan förhållanden i arbetet (typ, ansvar, inflytande, kontroll) å ena sidan samt efterfrågan på och deltagande i olika former av utbildning å den andra. Hur orsaksförhållanden faktiskt ser ur här är dock inte helt klarlagt. Sannolikt förklaras deltagande i utbildning dessutom av dels faktorer på individnivå, dels tillgänglighet hos olika former av utbildning (se även Rubenson 1976, Söderström 1981 b). Likväl understryks behovet av atti större utsträckning diskutera frågor om personalutbildningi förhållande till frågor om arbetsorganisation, arbetsinnehåll och medbestämmande.

Mot denna bakgrund skall vi övergå till den litteratur som berör mål-, funktions- och samverkansfrågor.

Personalutbildning och personalutveckling som verksamhetsområde i stort

Först bör här nämnas tre arbeten som inte är av forskningskaraktär men ändå intressanta för debatten om företagsutbildning. Tidigt ute var Ringmar (1967, 1969), då utbildningschef inom Svenska Sparbanksföreningen. I ett par framsynta artiklar argumenterar han för en ökad satsning på personal- utbildning inom sparbankerna. Faktorer som kunskapsexplosionen och förändringstakten i samhället, den tekniska utvecklingen men också en ökad insikt rörande vuxnas inlärningsmöjligheter understryker behovet av en mera systematisk internutbildning för all personal i sparbankerna. Viktig är också kopplingen till återkommande utbildning i allmänhet (1969, sid 5):

Att återkommande deltaga i en systematisk utbildning blir det normala för alla som är sysselsatta i yrkeslivet.

Ringmar framhåller att all företagsutbildning måste vara rationellt planerad, målinriktad och förankrad i verksamheten. Det ställer bl a krav på en genomtänkt utbildningspolitik i företag där inte minst företagsledningarna

måste engagera sig aktivt. Utbildning kan inte ses som ”trivsam avkoppling" utan som en ”integrerad verksamhet" av investeringskaraktår. Ett vidareut- bildningsmotiv är också angeläget, hävdar Ringmar (1967, sid 5):

Tiden är mogen att nu avsevärt bredda möjligheterna för sparbankernas personal att erhålla djupare kunskaper och att vidare fä förkovra sig i sitt yrke.

Liknande, om än mera utvecklade tankegångar återfinns i en bok om företagsutbildning som framlades av Uggelberg (1973). Här behandlas en rad faktorer av betydelse för modern företagsutbildning från mål- och miljöfrå- gor till metoder för planering, genomförande och utvärdering. Uggelberg menar att företagsutbildningen i huvudsak följt samma utveckling som samhällets kraftigt Ökande utbildningsverksamhet. Den tekniska, ekono- miska och sociala utvecklingen kräver ökad utbildning även i företagen för att dessa bättre skall kunna uppfylla sina mål och för att de anställda skall kunna utvecklas yrkesmässigt och individuellt. Utbildningsåtgärder behövs både för produktivitet och arbetstillfredsställelse och för möjligheten att utveckla företagsdemokrati.

Uggelberg pekar liksom Ringmar på behovet av en genomtänkt utbild- ningspolitik i företagen. Utbildningen bör vidare kunna effektiviseras genom bättre planering, mer flexibla metoder och mer systematisk utvärdering. Uggelberg sammanfattar sina ståndpunkter under rubriken "Sätt fräs på utbildningen!" och ställer följande "nulägesbeskrivning” mot en önskvärd ”framtidsbild” (1973, sid. 195).

Utbildningsfunktionen är idag i många företag en dold reserv, som företagsledningen haft svårt att utnyttja på rätt sätt. Av tradition har utbildning låg status i företaget. Den betraktas i värsta fall som en besvärande kostnad snarare än som ett medel att effektivare nå överordnade mål.

Men utbildningens roll i företagen håller enligt Uggelberg på att förändras. Mycket talar för att pedagogikens plats i företagets verksamhet måste omvärderas, summerar han (1973, sid. 200—201):

Utbildning kommer allt mer att brytas loss från personalavdelningarna — en trend som redan nu är uppenbar — och ges en roll både i personalutveckling och hela företagets utveckling. Utbildningsplanen blir inte bara en funktion av personalplaner utan också av verksamhetsplaner. Utbildningsresursernas användning blir i högre grad än nu en angelägenhet för företagsledningens initiativ och övervakning. Vi lär oss att systematiskt hantera modern pedagogik i förändrings- och påverkansprocesserna.v

Uggelberg tillägger att behovet av återkommande utbildning ökar som följd av den snabba kunskapsutvecklingen. Utbildning måste systematiskt kunna varvas med arbete för de flesta anställda.

För att sedan gå över till egentlig forskning om företagsutbildning som verksamhetsområde i stort kan först nämnas en studie av Rubenowitz (1968) för att belysa arbets- och utbildningsförhållanden för högre tjänstemän i näringslivet. Syftet var att göra en allsidig bedömning av vissa tjänsteman- nagruppers behov av fort- och vidareutbildning inom olika områden. Resultaten avsågs ligga till grund för utveckling av den utbildning som bedrivs inom SAF (ALI-RATI). Förhållandena belyses från företagsled-

ningshåll, från personalchefshåll och från de berörda tjänstemannagrupper- nas egen sida. Rubenowitz utgår från att främst tre faktorer kan antas påverka utvecklingen av företagsutbildningen i framtiden, nämligen den stigande utbildningsnivån, företagens och näringslivets omstrukturering samt marknadens internationalisering. Utbildning och forskning bedöms vidare spela en större roll i företagens framtida utveckling. Utbildning i företagen kan därvid bl.a. ses som en kapitalinvestering.

Intervjuer företogs med ett antal företagsledare respektive personalchefer i slumpmässigt utvalda företag med mer än 200 anställda och en enkätun- dersökning genomfördes för cirka 5 000 högre tjänstemän inom de större branscherna. Rubenowitz visar bl.a. att utbildningsbehoven vid denna tid bedömdes som vida större än de åtgärder som vidtogs av företagen för att tillgodose dessa. Kraven på ökad förståelse för utbildningens betydelse ökar. Inte minst betonas utbildningens betydelse som styrmedel för att nå de av företagen uppsatta målen. Behovet av en förbättrad utbildningsplanering understryks, inte minst vad gäller bättre integration mellan verksamhets— och utbildningsplanering. Dessutom framhålls vikten av att bättre kunna mäta effekterna av utbildningsinsatser i företagen.

Principiella resonemang om personalutbildningens mål, roll och inriktning förs av RRV (1973) av den statliga personalutbildningsutredningen (UPI, SOU 1976:61) samt av utredningen om utbildning i företag, kommuner och landsting (UFU, SOU 1977:92). Dessa utredningar baseras delvis på empiriska undersökningar som i stort uppfyller vetenskapliga krav. Särskilt gäller det RRV:s studie men också de övriga undersökningarna kan bedömas tillförlitliga vad gäller metodik och slutsatser. Däremot bör naturligtvis betonas att utredningarnas allmänna bedömningar och slutsatser också bygger på andra grunder, t.ex. ideologiska, personalpolitiska och ekono- miska skäl.

UPI diskuterar sålunda personalutbildningens roll mot bakgrund av de ökande kraven på effektivitet samt mot den pågående strukturrationalise- ringen inom de statliga myndigheterna. Som främsta mål bör personalut- bildningen ha att som ett led i ett personalutvecklingstänkande förbättra effektiviteten i den statliga verksamheten. Personalutbildning skall företas i tjänsten om den kan anses ”påkallad av myndighetens verksamhet”. Mot bakgrund av effektivitetskravet trycker man på behovet av bättre planering (jfr RRV 1973) av utbildningsverksamheten. Att varje enskild myndighet har ett klart ansvar för utbildning och utveckling betonas särskilt och ett ökat engagemang i utbildningsfrågor efterlyses (SOU 1976:61, sid. 16):

Enligt utredningens mening bör en nära anknytning till myndigheternas arbetsområde vara en avgörande utgångspunkt för den fortsatta utvecklingen på personalutbild- ningsområdet. Om den personalutbildning som genomförs eller planeras av anställ- ningsmyndigheterna bör detta också kunna stimulera myndigheterna och deras personal till ett mera aktivt engagemang på utbildningsområdet. Det blir då fråga om ett större inflytande för och behov av större medverkan från olika personalgruppers sida än om myndigheten till övervägande delen är hänvisad till externa utbildnings— anordnare.

Utredningen betonar också att en utbyggd personalutbildning skall ses som ett led i personaladministrationen och underordnas fastställda personalpoli- tiska mål.

UFU diskuterar förutom de omfattande empiriska undersökningar som refererats även vissa principiella frågor. Man konstaterar att rollfördelningen mellan företag och samhälle är avgörande för utformningen av personalut- bildningens mål och inriktning. Utredningen sammanfattar sitt arbete under tre huvudrubriker, nämligen E personalutbildningens betydelse för att stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden, Cl personalutbildningens betydelse för företagens, kommunernas och lands- tingens behov av personal med yrkeskunskaper, !] personalutbildningens betydelse med hänsyn till behovet av att upprätt- hålla sysselsättningen i konjunktursvackor.

UFU har ej kunnat belysa i vilken utsträckning personalutbildning faktiskt bidrar till att stärka den enskilde på arbetsmarknaden. Däremot pekar man på att personalutbildning, som följd av att ett överordnat fördelningspolitiskt mål saknas, har ett ojämnt och från arbetsmarknadssynpunkt ogynnsamt deltagandemönster. Personalutbildningen kan emellertid ha stor betydelse för att tillgodose företagens behov av kunskaper genom utbildning i intern eller extern regi. Ofta får företagen t.ex. svara för kompletterande utbildning utöver vad allmänna utbildningsväsendet kan ge. Utredningen diskuterar vidare olika typer av önskvärd kompetens i företagen och finner att den består av tekniskt kunnande, socialt kunnande och kunnande om verksam- heten i stort. Slutligen anser utredningen att personalutbildning i en rad avseenden bör kunna bidra till uppfyllandet av samhällets sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik.

UFU undersökte särskilt vilka samband som fanns mellan konjunkturned- gångar och förändrade satsningar på intern utbildning. Resultaten visar en delvis svårtolkad bild. I huvudsak kan dock följande allmänna slutsatser dras ur UFU:s material: 3 När det gäller utbildning av icke nyanställd arbetskraft inom företagen kunde en volymmässig uppbromsning iakttas i samband med den lågkonjunktur, som inträffade i början av 1970-talet. Därefter visar emellertid företagens uppskattningar, att det skett en fortsatt årlig tillväxt av företagsutbildningens omfattning. Den lågkonjunktur. som inleddes i mitten av 1970-talet, har däremot inte medfört någon dämpning av företagens utbildningsinsatser motsvarande den som skedde 1971/72. Snarare tyder enkätuppgifterna på en expansion av utbildningen. D UFU:s enkät tyder dock på, att det främst är de största företagen. som ju också har den mest omfattande personalutbildningen, som de senaste åren kunnat expandera sina utbildningsinsatser oberoende av konjunk— turutvecklingen. De medelstora företagen har haft en nedgång i utbild- ningsaktiviteterna både i samband med lågkonjunkturen i början av 1970-talet och i samband med den avmattning. som inträffade i mitten av 1970-talet. De minsta företagen uppvisar enligt enkäten kraftiga årliga variationer i personalutbildningen. Verksamheten inom kommuner och landsting är i väsentliga delar inte lika konjunkturkänslig som företagens verksamhet. Inom vissa kommun- er ökar emellertid efterfrågan på socialvård under perioder som präglas av lågkonjunktur och ökad arbetslöshet. De ekonomiska konjunkturerna i stort kan också indirekt påverka utbildningen.

Det bör tilläggas att dessa erfarenheter delvis också varierar mellan olika branscher samt att vissa mät- och bortfallsproblem funnits med i bilden. Några entydiga slutsatser om sambandet mellan konjunkturförändringar och satsningar på intern personalutbildning torde därför inte kunna dras utifrån UFU:s material.

UFU finner vidare liksom UPI att systematisk planering av personalut- bildningen skeri alltför liten utsträckning i företag, kommuner och landsting. En behovsorienterad planering förespråkas. Allmänt bör noteras att UFU:s data nu är mer än fem år gamla. Vissa förändringar kan därför ha inträtt vad gäller utbildningsdeltagande, samband mellan konjunkturutveckling och utbildningssatsningar liksom i fråga om sättet att planera utbildning i företagen. Under hand inhämtade data från bl.a. SCB ger dock inte underlag för slutsatser av annan principiell karaktär.

Utöver UPI och UFU bör också nämnas att Landstingsförbundet genomfört en intern utredning om landstingens personalutbildning i framti- den (den s.k. PUR-utredningen). Denna utredning har haft delvis annan inriktning, i stället för empiriska studier har man i en serie delrapporter försökt stimulera till utveckling av utbildningsfunktionerna i de enskilda landstingen. Ett viktigt led i arbetet har varit att successivt utarbeta handlingsprogram. Ett antal frågor rörande bl.a. personalutbildningens mål. metoder, effekter, funktioner och inriktning i övrigt har därvid bearbetats (se t.ex. Landstingsförbundet 1980 a. b).

De överordnade mål som därvid kunnat urskiljas uppdelas i fyra huvudgrupper, nämligen verksamhetsinriktade mål, vuxenutbildnings-, arbetsmarknads- och personalpolitiska mål. Av utredningen framgår att tyngdpunkten i utbildningen hittills varit verksamhetsrelaterad utbildning men att de övriga målen synes öka i betydelse.

Två andra, mindre omfattande undersökningar som särskilt studerat målfrågor inom personalutbildningen har utförts av Myrberg m.fl. (1974) samt Aspling & Lindestad (1978). Myrbergs m.fl. undersökning är en kartläggning av olika forskningsbara problem inom personalutbildningsom- rådet. De har bl.a. intervjuat ett antal utbildningschefer inom större företag för att få ett grepp om vilka problem som finns och hur företagens ”utbildningspolicy” var utformad. Många företag saknade "policies" men det visade sig ändå möjligt att urskilja tre olika grupper av ”policies": D ”Utbildningen skall främja företagets lönsamhet och utveckling” var en policy som knappt hälften av de undersökta företagen hade. Dessa hade i allmänhet ett utbildningsteknologiskt tänkande samt systematiska meto- der för planering, utveckling och genomförande av målrelaterad utbild- ning. El En annan kategori av policies kunde sammanfattas som "organisationen utvecklas genom att utveckla sina medlemmar”. De flesta företagen fanns i denna kategori. Här initieras utbildningen i samverkan mellan ledning och anställda och man såg mera till medarbetarnas behov än i kategori 1. D Den tredje gruppen av policies var "utbildningen är en bland flera metoder för att möjliggöra förändring”. Ett fåtal av företagen hade denna grundsyn och använde någon form av organisk utbildningsmodell. Organisationen själv arbetade med förändringskrav där samtliga medver- kar.

Aspling & Lindestad (1978) redovisar en ”case study" i tre större företag och anser att utbildningsmålen kan ses som en funktion av företagets mål och individens mål. I ett företag tecknades bilden enligt nedan (1978, sid. 96):

Företagets mål Individens mål Exempel: Exempel: lönsamhet personlig utveckling E effektivitet Cl trygghet i anställningen E utveckling av personal arbetstillfredsställelse

Aspling & Lindestad menar att bilden givetvis inte är renodlad men konstaterar i likhet med Jerkedal (1973) att utbildningen i realiteten inte enbart baseras på organisationens mål, även om detta ofta väger tyngst i praktiken.

'Behoven av utbildning i små och medelstora företag har ägnats särskild uppmärksamhet i både utredningsarbete och forskning. En utredning om företagarutbildning i sådana företag framlades sålunda av Statens Industri- verk (SIND 111974). Uppgiften var att belysa utbildningsmöjligheterna för företagsledande personal i dessa företag. I utredningen ingår ett visst statistiskt material, redovisningar av fallstudier samt en sammanfattande diskussion. Vidareutbildning bör i större utsträckning ses som ett naturligt led i utvecklingen av företagen, betonar utredningen. Men småföretagen är oftast hänvisade till externa utbildningsanordnare. Utbildningsintresset varierar även i hög grad med företagsstorlek och personliga förhållanden. Utredningen pekar på brister i utbudet av utbildning både i fråga om innehåll och form (1974, sid. 149):

Om kunskaperna skall inhämtas vid vanliga kurser är dessa oftast arrangerade på ett sådant sätt att företagarna på grund av tidsbrist och av ekonomiska skäl får göra stora uppoffringar för att delta. Innehållet i kurserna är sedan endast till vissa delar relevant för den enskilde företagaren. Effektiva former för individuellt upplagd utbildning i direkt anslutning till företagets verksamhet saknas i stor utsträckning.

Den s.k. SIFU-kommittén (Dsl 1978138) har sedan behandlat småföretagens hela behov av utbildning. Dessa företag, enheter med mindre än 200 anställda, saknar sålunda ofta kvalificerad ekonomisk och teknisk kompe- tens och är därför i särskilt behov av utbildningsinsatser och andra serviceåtgärder från samhällets sida. Kommittén förordar (Ds] 1978:38) att SIFU (statens institut för företagsutveckling) för att fullgöra sin näringspo- litiska uppgift måste "ständigt anpassa sin kursverksamhet till marknadens, framförallt småföretagens, krav och de fortlöpande förändringarna i samhället".

I en avhandling vid Linköpings universitet har Engvall (1980) nyligen studerat småföretagens möjligheter att tillgodose sina behov av fort- och vidareutbildning genom samverkan med studieförbund och kommunal vuxenutbildning. Syftet var att beskriva och analysera denna samverkans- process, att mäta och påverka utbildningsintresset inom småföretag samt att analysera hur de nya regionala utvecklingsfonderna som har ett särskilt ansvar för småföretagens utbildningsfrågor kan lösa sin uppgift. I huvudsak

menar Engvall att dessa syften uppnåtts. En modell för behovsanalys och samverkan mellan småföretag och utbildningsanordnare har utvecklats. Men, det har varit svårt att få fram de totala utbildningsbehoven i företagen eftersom detta hade fordrat en omfattande personlig och aktiv påverkan på företagsledare och företag. Den samverkansprocess som ägt rum mellan företag och utbildningsanordnare betecknas dock som en framkomlig väg. En viktig tanke i Engvalls arbete är att utbildningsfrågorna i småföretagen kan lösas betydligt bättre om ett närmare samarbete kan utvecklas mellan företagen, de fackliga organisationerna, kommunala vuxenutbildningen och studieförbunden. Olika synsätt på personalutbildningens mål och funktioner för samhälle, arbetsgivare, fackliga organisationer och anställda behandlas även i en annan aktuell avhandling (Söderström 1981 b). Personalutbildning antas där ha flera olika funktioner; främst en verksamhetsrelaterad, en vuxenutbildnings- politisk samt en arbetsmarknadspolitisk. Frågor om personalutbildningens fortsatta utveckling bör därför behandlas utifrån den utgångspunkten. Det betyder att, förutom verksamhetsintressen, såväl samhället som fackliga organisationer, utbildnings- och arbetsmarknadsmyndigheter m.fl. har intressen att bevaka inom personalutbildningsområdet. Personalutbildning kan vidare, under vissa förutsättningar, bli ett verksamt sätt för att realisera tanken om återkommande utbildning.

Mera avgränsade studier rörande personalutbildning inom olika yrkesom- råden eller sektorer har börjat bli relativt vanliga, ofta inom ramen för företags eller förvaltningars verksamhet eller i form av uppsatser och projektarbeten inom högskolan. Det är svårt att överblicka hela detta fält. Här bör dock nämnas Stensmos (1980) utredning om personalutbildningens bakgrund, nuvarande problem och framtida inriktning inom kriminal-, nykterhets- och ungdomsvård, en studie som inte minst från ambitions- och metodsynpunkt bör vara av intresse också för andra verksamhetsområ- den.

I en i och för sig begränsad men tänkvärd undersökning av internutbild- ningen inom Malmöhus läns landsting och Malmö kommun redovisar Högström, Lövdén & Petersson (1979) några intressanta skillnader mellan personalpolitiska ambitioner och verkliga förhållanden i fråga om personal- utveckling. I tre delundersökningar har personalpolitiska program respekti- ve behovet av personalutveckling granskats samt jämförts med de åtgärder som vidtagits. Resultatet är måhända inte oväntat, men samtidigt troligen representativt också för många andra arbetsplatser i landet (1979, sid.

69):

I samtliga tre undersökningar har slutsatsen av undersökningsresultaten blivit att intentionerna såsom de uttryckts i de personalpolitiska programmen endast till vissa delar har uppfyllts. Orsakerna till detta tycks vara flera. såsom bristande ekonomiska resurser, bristande information, svårigheten att lösa ersättarefrågan i anslutning till

kursledighet etc.”

Författarna noterar att såväl ansvariga som tjänstemän är medvetna om förhållandet men att (ibid): ”... trots att utbildningsanslagen hela tiden stigit så har utbildningsinsatsen kvantitativt inte kunnat höjas på grund av bl.a. höjda löner, höjda kursavgifter och inflation”.

Metoder för planering, genomförande och utvärdering av personalutbildning.

Olika metoder för planering av personalutveckling har under förhållandevis lång tid intresserat vissa forskare. Särskilt har detta avsett kartläggning och analys av utbildningsbehov. Det klassiska bidraget i Sverige inom detta område är Gestrelius (1972 a,b) arbeten om befattningsanalys och bestäm- ning av utbildningsbehov. Gestrelius har också senare utvecklat sina tankegångar dels i ett par uppsatser (1976 a, 1979), dels tillsammans med Alehammar, Fredriksson & Klasson i det s.k. B-projektet som avser befattningsanalyser inom skolsektorn (Alehammar m.fl. 1979). Även RRV:s (1973) undersökning behandlar planeringsfrågor och —kan i den meningen betraktas som vägledande för mycket av det nuvarande arbetet med personalutbildning inom den statliga sektorn. RRV finner med stöd av empiriska data att en välutvecklad behovsinventering är en förutsättning för en välutvecklad planering, vilket i sin tur kan ge positiva effekter för utbildningen. Vidare diskuteras personalutbildningens miljö, planeringsun- derlag, mål och administration.

En konsekvent systemteoretisk syn på utbildningsplanering och särskilt befattningsanalys har utifrån tillämpningar inom försvaret utvecklats av Bäck (1976). Han ger dessutom en översikt över viktigare utländsk litteratur inom detta område. Bäcks huvudtes är att utbildningsplanerarna bör lämna ”skrivbordet", och med hjälp av systematiska befattnings- eller behovsana- lyser ta fram mera realistiskt utbildningsunderlag. Han anvisar en modell för detta arbete där en mekanistisk syn på databearbetning utvecklats i riktning mot att "människans slutledningsförmåga kommer till användning för att ”expandera” data”. Bäck menar också att planering inte bör uppfattas som något magiskt som löser alla problem men väl är ett instrument med vars hjälp tankar och förväntningar kan bringas att stå på en realistisk grund.

Aspling & Lindestad (1978) har med hjälp av fallstudier belyst hur utbildningen av tjänstemän planeras och genomförs i tre stora industriföretag med olika slags produktion och organisation. En genomgående strävan i samtliga fall visar sig vara att genom noggranna behovsanalyser verklighets- anknyta den interna utbildning som ordnas av företagen samt att därutöver i hög grad utforma lärosituationer i själva arbetet. Mot den bakgrunden för Aspling & Lindestad ett mera generellt resonemang om företagsutbildning- ens planeringsförutsättningar varvid man betonar att behovsfångst, behovs- översättning samt utformning av utbildningssituationer är de främsta problemen. Att behovsanalys såväl teoretiskt som praktiskt kan vara ett svårt kapitel visar Gestrelius (1976 a) i ett projekt där yrkesverksamma vuxenutbildare inom sex områden själva haft svårigheter att ange egna utbildnings- och utvecklingsbehov. Bland mera begränsade skrifter kring enskilda metoder för behovsanalys bör främst erinras om Andersson & Nilssons (1966) undersökning avseende arbets- och utbildningskrav för affärsföreståndare där man utvecklat en critical incident-metod som i olika varianter ofta kommit till användning i praktiskt utbildningsarbete. Vidare kan nämnas frågor om planerings- och utvecklingssamtal som från normativa utgångspunkter behandlas av bl.a. Bergstedt m.fl. (1976), Jäghult (1977) och Granberg (1980). Som ett exempel på nyare grepp i fråga om behovsanalys

kan vidare nämnas Carlins (1977) bok om problemorienterade gruppsam- tal.

Ett annat område som nära anknyter till planering är utvärdering av personalutbildning. Först kan här erinras om Jerkedals (1967, 1970) arbeten i fråga om utvärdering av högre chefsutbildning respektive översikt över utvärderingsproblem vid företags- och yrkesutbildning. En teoretiskt intres- sant studie rörande personalutbildning i ett industriföretag ur organisations-, effekt- och attitydsynpunkt är Backlunds & Melanders (1974) C-uppsats om SCA:s interna utbildning. De utgår från ett systemteoretiskt perspektiv och betraktar utbildningseffekter som en fråga om företagets respektive den enskildes förväntningar på utbildning ställda i relation till upplevt resultat av utbildning. Härigenom uppkommer ett spänningstillstånd på såväl företags- och individnivå, vilket enligt författarna bör kunna prövas empiriskt i fortsatta fältexperiment, en tanke som förefaller välmotiverad (jfr dock kritiken mot systemteorin som ett generellt problem, Söderström 1981 a, kapitel 6-7).

Utvärdering av relationsorienterad utbildning i arbetslivet har väckt viss uppmärksamhet inom tillämpad utvärderingsforskning. Ett tidigt exempel på denna inriktning är Lennungs (1974) studie av effekterna av gruppdyna- misk träning inom Emmaboda Glasverk. En aktuell översikt över de teoretiska och metodiska frågorna vid denna form av utvärdering ges av Menchel (1980). Som exempel på mera avgränsade studier inom området kan anges PA-rådets (1976) utvärdering av sensitivitetsträning i rådets regi, Rubenowitz (1976) utvärdering av gruppdynamiska kurser inom Statens Personalutbildningsnämnd samt Jerkedals (1980) undersökning av struktur och process i deltagarstyrd utbildning för personalchefer. Här bör också nämnas Jerkedals pågående projekt om utvärdering av relationsträning i svenskt arbetsliv vilket ännu inte avslutats. En belysande sammanfattning av teorier, metoder och erfarenheten inom området har skrivits av Derefeldt (1975). I en uppsats ett par år senare gör Derefeldt (1977) också en kritisk granskning av de gruppdynamiska metodernas möjligheter att medverka till ökad demokratisering i arbetlivet. Ett flertal arbeten som berör området organisationsutveckling behandlar också pedagogiska frågor t.ex. avseende inlärningsproblem eller metodfrågor.

Ett annat område i fråga om metoder som torde ha ägnat många personalutbildare huvudbry är chefsutbildning och ledningsutveckling. En översikt över forskningsläget inom detta område finns hos Borgbrant (1978). Härtill kan läggas en tillämpad analys av ledningsproblem inom statsförvalt- ningen som gjorts av den statliga personalutbildningsutredningen (SOU 1978:41) samt några exempel på förändringsprojekt inom ledningsområdet som har ett mera allmänt intresse. Ett sådant är en redovisning av ett utvecklingsarbete som bedrevs inom sex företag under 1970-talets mitt (Lennerlöf 1976), ett annat projekt inom Arendalsvarvet (Andersson & Rengen 1979), ett tredje är en nyligen genomförd studie av skolledareut- bildning (Hultman 1981). Ett uppmärksammat projekt var också det s.k. PLF—projektet inom statsförvaltningen som ingående dokumenterats och analyserats av Borgbrant (1980). De teoretiska överväganden som föregick projektet har även sammanfattats av Söderström (1979 b).

En utvärderingsstudie som kanske i första hand är intressant från allmän

pedagogisk synpunkt är Carlstedts (1979) utvärdering av ett utvecklingspro- gram för flyglärare inom flygvapnet. Carlstedt visar hur man genom en kombination av utbildnings- och organisationsutvecklingsåtgärder för led- ningspersonal och flyglärare samt förbättrade psykologiska urvalsprov för flygelever väsentligt kunnat höja verkningsgraden inom flygvapnets grund- läggande flygutbildning.

En annan aspekt på personalutbildningsfrågor som ytligt sett haft nära samband med metodfrågor, men som egentligen har en mera ideologisk bakgrund är en debatt som tidvis förts om olika synsätt på personalutbild- ning. Två ”linjer” i debatten kan här urskiljas. Den mest bestående avser att man inte bör diskutera en personalutbildning i termer av utbildning utan i stället fokusera på lärande i olika utbildnings- och arbetssituationer. Här inspirerades diskussionen i tidigt 1970-tal av Jerkedal (1973) genom debattskriften ”Utbildning och/eller lärande”. Läroaspekten har sedan utvecklats vidare i en rad arbeten. Särskilt kan nämnas projektet ”Vuxen— utbildning — vardagsinlärning (Eldh m.fl. 1979, Stockfelt och Sköld 1981), Uggelbergs (1981) bok "Utbildning utan kurs” samt Targamas (1982) utredning för Nordiska Ministerrådet om utbildning och lärande i arbetslivet sett i ett framtidsperspektiv.

En annan vinkling av debatten om synsätt på utbildning var utvecklingen av en organisk utbildningssyn vid mitten av sjuttiotalet. Arbeten som Gunnerblad m.fl. (1974), SOU 1976:61 (bilaga 1) samt Granberg (1980) ger en god bild av tankegångarna kring ”organisk” utbildning som motsats till konventionell undervisningsteknologi (se även Söderström 1981 b, kap. 12).

Medan vikten av att betona läroprocesserna i all utbildning kvarstår har frågan om organisk utbildning tonat ned och mera övergått till att behandla metodfrågor vid vuxenutbildning.

Utöver de arbeten som nu nämnts bör tilläggas att läroböcker inom det personaladministrativa området vanligen belyser frågor om personalutbild- ning och personalutveckling. Ofta sker det genom att diskutera personalut- veckling som ett led i det personaladministrativa arbetet i företag och myndigheter (jfr SOU 1976:61). Vidare behandlas metoder för planering, genomförande och utvärdering av utbildning och andra utvecklingsåtgärder. En kort överblick över området finns hos Bengtsson m.fl. (1979) och mera utförligt avsnitt hos Granberg (1980), Fält & Midunger (1977) samt hos Rubenowitz (1978). Som exempel på ett par bidrag som tar upp speciella aspekter på personalutbildning bör till sist nämnas Ryman (1973) som belyser sambandet mellan personal- och chefsutveckling inom statsförvalt- ningen och där gällande rättsliga förutsättningar samt B. Sandbergs (1974) bok om företagsutbildningens ekonomiska problem.

Program, utredningar m.m. som framlagts av parterna på arbetsmarknaden

Samhället genom regering och riksdag har hittills inte uttryckt särskilt omfattande eller klara ställningstaganden i fråga om personalutbildning, möjligen med undantag för den arbetsmarknadspolitiska funktionen. En

indirekt vägvisning i fråga om tillämpning av återkommande utbildning och vuxenutbildningi anslutning till arbetet har dock givits genom prop. 197523. I direktiven till UPI kan dels motsvarande tankegångar spåras, dels skönjas en betoning av främst ökade kompetensutvecklingsbehov inom statsförvalt- ningen. Här är dock gränsen mellan samhälls- och arbetsgivareintressen oklar. I direktiven till UFU betonas däremot den arbetsmarknadspolitiska funktionen liksom även behovet av kompetensutveckling inom företagen. Behovet av samordning mellan arbetslivets utbildning och övriga vuxenut- bildningsområden har också berörts i dessa sammanhang. Tillkomsten av KAFU kan dock ses som ett ökat samhälleligt intresse också för personal- utbildning.

Intressenternas syn i övrigt redovisas översiktligt av UFU (SOU 1977z92. kap. 2) medan mera utförliga redovisningar finns för LO:s del främst i LOVUX II (1973) och LOVUX IV (1976) samt hos TCO (1973, 1977, 1978, 1981). SACO/SR synes främst ha uttalat uppfattningari fråga om personal— utveckling i vissa promemorior och remissvar samt i ett nyantaget utbild- ningspolitiskt program (SACO/SR 1980). Här kan även erinras om Sveriges Civilingenjörsförbunds (1978) undersökning om fort- och vidareutbildning inom industrin.

Generella arbetsgivareintressen redovisas främst hos Halden (1970), i SAFzs förslag till centralt medbestämmandeavtal för SAF/LO/PTK-området 1979, av de nordiska arbetsgivarorganisationerna (1980) samt av Landstings- förbundet (1979, 1980 b). Även de olika intressenternas remissyttranden avseende UPI och UFU avspeglar delvis motsvarande uppfattningar. I huvudsak kan sägas att arbetsgivareintressena starkt förespråkar behovet av den verksamhetsrelaterade funktionen och i försiktig omfattning även viss allmän vuxenutbildning. De fackliga organisationerna är däremot mera benägna att understryka vuxenutbildningsfunktionens betydelse jämsides med verksamhetsrelaterad utbildning.

LO har sålunda successivt utvecklat allt klarare krav på genomgripande reformer av den interna personalutbildningen i företag och förvaltningar, så att denna ej fortsätter att vara ett privilegium utan blir en resurs för alla anställda och ett hjälpmedel i demokratiseringsarbetet (LOVUX IV 1976). L0 betonar behovet av en förändrad arbetsorganisation och som följd därav bredare personalutbildningssatsningar.

TCO anser att personalutbildningen kraftigt bör breddas och avse samtliga personalkategorier samt att övriga utvecklingsåtgärder måste intensifieras. De fackliga organisationerna måste ges större inflytande över utbildnings— frågorna och även utbildningsbehov, som inte omedelbart leder till ökad lönsamhet, måste tillgodoses. TCO (1977) för i den s.k. SAMKO-rapporten ett mera utförligt resonemang dels om behovet av utveckling i arbetet, dels om utbildningsverksamheten i företag och myndigheter. En grundläggande uppfattning är att den mest betydelsefulla utvecklingen av de anställda sker i det dagliga arbetet. Detta kräver en utvecklande arbetsorganisation, utvecklande uppgifter och särskilda utvecklingsprogram. All utbildnings- verksamhet bör vidare regleras i avtal. Utbildning kan vara uppgiftsorien- terad, ha breddande karaktär eller syfta till ökad demokratisering i arbetet. Utbildning skall vara en rättighet för alla anställda, även om skilda arbetsuppgifter och krav temporärt kan framtvinga andra prioriteringar.

Utbildning bör företrädesvis ske på arbetsplatsen och bekostas av arbetsgi- varen. I en aktuell kongressrapport (TCO 1981) understryks vidare personalutbildningens allt större betydelse som förändringsstrategi i arbets- livet.

Sveriges Civilingenjörsförbund (1978) framhåller kraftfullt, som nyss nämnts, behovet av omfattande utbildningsinvesteringar inom det tekniska området i arbetslivet. UFU sammanfattar de olika centrala parternas mål- och funktionsuppfattningar enligt följande (SOU 1977:92, sid. 54):

Av ovan citerade syn på personalutbildning från de fackliga organisationernas sida framgår att dessa ställt ökade krav på personalutbildningen i form av ökat medbestämmande, vidgat innehåll i utbildningen med inslag av mera allmänna ämnen samt en bredare rekrytering så att alla grupper får del av den resurs som utbildningen utgör. (...)

Av arbetsgivareorganisationernas återgivna syn på personalutbildning framgår att personalutbildningens primära syfte är att tillgodose företagens behov av personal med yrkeskunskaper. Vidare tar man ställning för en systematiserad internutbildning i syfte att underlätta för den enskilde arbetstagaren att vara med och analysera sina utbildningsbehov.

Härutöver pekar UFU på att arbetsgivareorganisationerna, liksom för övrigt säväl LOVUX IV (1976) som TCO (1973, 1978) och SACO/SR (1980) ansluter sig till principerna om återkommande utbildning.

Personalutbildningsfrågor behandlas också i ett mindre antal forsknings- rapporter eller utredningar som initierats av fackliga organisationer. Ett uppmärksammat projekt som initierats av LO och Brevskolan har varit projektet "Vuxenutbildning — vardagsinlärning" (Sköld 1979, Eldh m.fl. 1979, Stockfelt & Sköld 1981) som resulterat i ett antal rapporter där flertalet kan anses ha stor betydelse för diskussionen om återkommande utbildning och personalutbildning. Bland mera avgränsade undersökningar kan nämnas ett pågående utredningsarbete inom Handelstjänstemannaförbundet röran- de personalutbildning där ett steg avrapporterats (HTF 1981) medan ett andra pågår.

Som en allmän iakttagelse kan här nämnas att någon mera omfattande forskning som särskilt berör personalutbildning från facklig synpunkt i övrigt inte kommit till stånd i landet.

Sammanfattande synpunkter

Den bild av personalutbildning och personalutveckling som här växt fram kan i korthet karakteriseras enligt följande. Det vetenskapliga underlaget är allmänt sett av begränsad omfattning trots att utbildningsområdet volym- mässigt är betydande och under snabb utveckling. Dessutom är området i hög grad heterogent. Om deltagandemönstret i personalutbildning vet vi dock en hel del, främst att det är ojämnt fördelat med hänsyn till verksamhetsområden och företagsstorlek samt personliga variabler som utbildningsbakgrund, befattningsnivå, kön och ålder. Relativt få anställda - 20—30 % — tycks regelmässigt få någon utbildning i arbetet. Det finns vidare en relativt god kunskap om metoder i det dagliga utbildningsarbetet inom

företag och myndigheter. En påtaglig uppfattning som återfinns i många arbeten är behovet av en bättre och mer systematisk planering för personalutveckling i företag och myndigheter.

En annan iakttagelse är att mera övergripande frågor som personalutveck- lingens roll, mål och funktioner som samhällsfenomen eller som del av vuxenutbildningssamhället mera sällan tycks ha behandlats i forskning, utredningsarbete och debatt, låt vara att utredningar som UPI (SOU 1976:61) och UFU (SOU 1977:92) berör dessa aspekter. Dessa båda betänkanden kan dock knappast anses utgå från ett i egentlig mening pedagogiskt perspektiv. I synnerhet UFU har genom såväl sin ansats som sammansättning främst arbetat utifrån ett arbetsmarknadspolitiskt perspek- tiv. Däremot har en viss ideologisk debatt under några år förts om personalutveckling även om följderna av debatten förefaller oklara.

Det finns alltså en rad exempel på studier rörande avgränsade men i och för sig intressanta problem. Vidare pågår endast ett fåtal forskningsprojekt inom området och även dessa synes behandla begränsade frågeställningar (jfr. NU B 1977:41). Sammanfattningsvis kan alltså sägas att om helhetsbilden av personalutvecklingens funktioner i företag och myndigheter liksom i samhället vet vi mindre — såväl teoretiskt som empiriskt — medan många delproblem belysts mer eller mindre utförligt.

Även om en hel del forsknings- och utredningsarbete, totalt sett, ägnats personalutbildning finns ett antal viktiga problemområden kvar att bearbeta. Som exempel kan särskilt nämnas följande:

]. Frågor om personalutbildningens mål och faktiska effekter i olika typer av verksamhet med olika ägareförhållanden, storlek traditioner och beslutsformer

Här behövs framför allt empiriska undersökningar, inte minst kan fallstudier av den typ Aspling & Lindestad (1978) samt Eldh m.fl. (1979) initierat vara en väg att få ett bättre grepp om dessa frågeställningar. Här finns också ett behov av att klarlägga vilka effekter personalutbildning faktiskt får för den enskilde, för företagen och för samhället. Med utgångspunkt från en kognitiv syn på mänsklig inlärning och utveckling bör det vara möjligt att här berika de ofta alltför traditionellt upplagda utvärderingarna av personalutbildning genom att fokusera på vilken kvalitativ behållning olika deltagare får i olika slags personalutbildning samt varför denna behållning får en viss innebörd (Söderström 1981 b, kap. 6).

Också målfrågorna är av stort intresse att studera vidare. Från den läroplansteoretiska forskningen finns erfarenheter kring hur olika ”osynli- ga” koder i realiteten styr utbildningens innehåll och arbetsformer. Säkert finns ett behov av att klarlägga hur olika osynliga påverkansmekanismer i företag och förvaltningar styr den utbildning som bedrivs i en rad avseenden (jfr Söderström 1981 b, kap 11—12).

2. Vilka samband som finns mellan den arbetsrättsliga utvecklingen under senare år och förändringar i personalutbildningens inriktning, mål, deltagandemönster, effekter och kostnader

Det är rimligt att anta att medbestämmandelagen och medbestämmandeav- talen i olika avseenden påverkat personalutbildningen. Det finns dock inga mera omfattande eller systematiska studier inom detta område. Inte heller inom den mer generella forskningen kring effekterna av MBL tycks personalutbildningsfrågorna ha uppmärksammats särskilt (se t.ex. Arbets- livscentrum 1980).

Betydelsen av hittills ingångna medbestämmande- och utvecklingsavtal på central respektive lokal nivå när det gäller personalutbildningens utveckling är här ett viktigt problemområde.

3. Hur man kan utveckla en närmare samverkan mellan personalutbildning å ena sidan samt studieförbund, kommunal vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning och högskola å andra sidan

Om man betraktar personalutbildning som en del av samhällets ansträng- ningar för att utveckla återkommande utbildning ter sig en närmare samverkan mellan dessa olika vuxenutbildningsformer angelägen. Proble- met är dock att finna pedagogiskt, ekonomiskt och administrativt ändamåls- enliga samverkansformer, något som torde fordra både teoretiska övervä- ganden och empiriska försök. Fältstudier av den typ Engvall (1980) genomfört kan här vara en möjlighet att öka kunskapen om dessa samverkansfrågor.

4. Bättre metoder för att planera personalutbildning, dels i fråga om behovsanalyser och rekryteringsaspekter, dels vad gäller för vuxna särskilt lämpliga pedagogiska metoder

Inom den allmänna vuxenutbildningsforskningen finns i dag en relativt god kunskap om vilka faktorer som främjar respektive hämmar vuxnas delta- gande i utbildning (se Rubenson 1976). Denna forskning behöver emellertid fördjupas och kompletteras inom personalutbildningsområdet. Teoretiska analyser av vad utbildningsbehov egentligen innebär är därvid ett väsentligt led. Arbeten som kan tjäna som vägledning är här t.ex. Bergstens (1978) samt Borgström_& Skog-Östlins (1980) diskussion om behovsanalyser samt det arbete som påbörjats rörande olika tjänstemannagruppers utbildnings- förhållanden (Forsberg 1982). I anslutning härtill fordras också studier av hur olika pedagogiska metoder kan anpassas till och utnyttjas i personalutbild- ning av olika slag. Inte minst är kopplingen mellan ren utbildning och systematiskt lärande i själva arbetssituationen av stort intresse att studera vidare. (se t.ex. Targama 1981, Uggelberg 1981).

5. Frågor kring hur personalutbildning kan användas som ett aktivt sätt att förebygga respektive mildra effekterna för olika grupper anställda av företags- och branschkriser

Inom detta område saknas egentlig forskning trots att utveckling av kunskaper bland olika grupper av anställda för att bättre kunna klara kriser synes angelägen från såväl arbetsmarknadspolitisk som facklig synpunkt.

Mot bakgrund av den snabba omstrukturering som nu kännetecknar svenskt arbetsliv har kunskapsfrågan, som redan understrukits. alltmer tonat fram som särskilt betydelsefull. De anställdas möjligheter att påverka utvecklingen torde i hög grad sammanhänga med vilken kunskapsmässig handlingsberedskap som kunnat byggas upp genom fackliga organisationer respektive hos enskilda individer och grupper. Kriser av typ varvs-, skogs- och tekoindustrin ställer stora grupper anställda med kort förvarning utan arbete eller inför uppgifter som fordrar omfattande omskolning. ofta även i förening med flyttning. Andra strukturförändringar av typ successivt införande av ny teknik, t.ex. inom grafiskt arbete, redovisning, bank- och försäkringsarbete, löpande kontorsarbete, kan medföra att arbetsinnehåll och yrkeskunnande snabbt förändras kvalitativt för stora grupper.

I sådana fall kan finnas behov av att, som grund för mera långsiktiga fackliga åtgärder, undersöka kvalifikations- och utbildningsförhållandena samt olika behov av fort- och vidareutbildning inom vissa branscher eller för vissa yrkesgrupper. Ingen egentlig forskning tycks ha ägnats sådana problem medan behoven i flera fall redan framförts från fackliga organisationers såväl som från arbetsmarknadsstyrelsens sida. Här finns naturligt nog problem på flera olika nivåer och av varierande art. Först är det en fråga om behovet av pedagogiska åtgärder inom en bransch eller ett enskilt företag i god tid före strukturella förändringar. Vidare kortsiktiga åtgärder som kan behöva vidtas under eller efter en uppkommande krissituation. Problemen kan också hänföras till makronivån, dvs. åtgärder avseende vissa grupper av regional eller branschinriktad nivå, åtgärder avseende vissa grupper av anställda samt i någon mån även åtgärder på individnivå. De olika ansatserna kan enkelt åskådliggöras enligt vidstående figur.

Förebyggande Pedagogiska Pedagogiska pedagogiska åtgärder åtgärder åtgärder under kriser efter kriser

- Åtgärder avseende regioner, branscher etc

Åtgärder avseende vissa yrkesgrupper, vissa företag etc

Åtgärder avseende individer

Inledningsvis kan det här vara önskvärt att urskilja och särskilt studera ett antal ”kritiska" grupper, branscher eller regioner från denna utgångspunkt. Sådana insatser bör ske i nära samarbete med arbetsmarknadens organisa- tioner och får naturligt nog delvis utredningskaraktär. Här finns säkert ett

omfattande empiriskt material att utnyttja från aktuella krisbranscher, utsatta regioner etc.

Inom detta område kvarstår också till viss del behovet av att närmare studera sambandet mellan konjunkturförändringar och satsningar på perso- nalutbildning och särskilt vilka mekanismer i företag och samhälle som reglerar detta sammanhang.

Sammanfattningsvis kan sägas att vi sannolikt bara befinner oss i början av en intensiv forskningsfas när det gäller pedagogiska problem i arbetslivet överhuvud taget. Problemen kring utbildning, inlärning och kunskapsut- veckling tenderar att öka snabbt och bli alltmer komplexa. I allt fler arbeten talar man om lärande som en strategi för utveckling och t.o.m. överlevnad (Bohlin m.fl. 1980, TCO 1981, Targama 1981). Det är förstås angeläget att därvid kunna utnyttja de teoretiska och metodiska erfareheter som under lång tid gjorts inom både pedagogisk och sociologisk forskning kring andra utbildnings- och påverkanssystem i samhället. Arbetslivets pedagogik behandlas för övrigt i en aktuell UHÄ-rapport som ett eftersatt forsknings- område inom högskolan (UHÄ-rapport 1982119).

Ett första samlat grepp på forskning rörande personalutbildning har nyligen tagits av Arbetslivscentrum som inlett ett samarbete med pedago- giska institutionen vid Uppsala universitet (se Wallin, E., Söderström, M. & Hede, G. 1982). Förhoppningsvis kan detta leda till att flera projekt inom området snabbt kommer till stånd samt att den hittills blygsamma forskar- rekryteringen inom området också kan ökas.

Referenser

Alehammar, S. m.fl. 1979: Probleminriktad utbildningsplanering. Skolöver- styrelsen, FoU-rapport nr 34. Stockholm: Liber Utbildningsförlaget. Andersson, B-E. & Nilsson, S-G. 1966: Arbets- och utbildningsanalyser med

hjälp av critical incidentmetoden. Stockholm: Läromedelsförlagen. Andersson, C. & Rengen, L. 1979: Arendalsliv. Malmö: Utbildningshu- set. Arbetslivscentrum 1980: Tre är med MBL. Stockholm: Liber förlag. Aspling, A. & Lindestad, L. 1978: Företagsutbildning. Reflektioner kring tre praktikfall. Stockholm: RTI. Backlund, Y. & Melander, K. 1974: Personalutbildning i ett större industriföretag — något om organisation, effekter och attityder. Umeå: Avdelningen för företagsekonomi, Umeå universitet. Bengtsson, M. m.fl. 1979: Persona/administration istatsförvaltningen. Andra upplagan. Stockholm: Liber Förlag. Bergstedt, M., Possne, K. & Sjöbom, K. 1976: Ettföretag inför planerings- samtal. Stockholm: PA-rådet. Bergsten, U. 1978: Läroplaner och läromedel för vuxenutbildning. Forsk- ning om utbildning, 1: 24—31. Bohlin, H. m.fl. 1980: Strategier för förnyelse. Kunskap som nydanare av teknik och industri. Stockholm: SNS. Borgbrant, J. 1978: Chefsrollen i förändring. Rapport LiU-PEK-R-19. Linköping: Pedagogiska institutionen, Linköpings universitet. Borgbrant, J. 1980: Ledningsutveckling. Modellanalys i anslutning till två utvecklingsprojekt. LiNköping Studies in Education, Dissertations, 11. Linköping: Pedagogiska institutionen, Linköpings universitet. Borgström, L. & Skog-Östlin, K. 1980: Vuxnas utbildningsbehov i teori och praktik. Rapport nr 12/1980. Stockholm: Institutionen för pedagogik, Högskolan för lärarutbildning. Bäck, P. 1976: Befattningsanalysen i utbildningsplaneringen. FOA-rapport C56007-H8, Stockholm: Försvarets Forskningsanstalt. Carlin, G. 1977: Att lösa problem i utbildningen. Lund: Studentlitteratur Carlstedt, L. 1979: Effektivare flygförareutbildning genom modifieringar i urvalsprocedur och utbildningsklimat, Stockholm: Försvarets Forsknings- anstalt. Dahllöf, U. & Westin, 0. 1977: Forskningsprogram för Uppsala-projektet om återkommande utbildning. Projektet UPPÅT nr 1. Rapport från institutionen för pedagogik, Uppsala universitet 51.

Derefeldt, A. 1975: Sensiträning — myt och verklig/ret. Stockholm: PA- rådet. Derefeldt, A. 1977: Gruppdynamik och förändring. I PA-rådets jubileums- skrift 1977. Stockholm: PA-rådet. DsI l978:38: SIFU.'s organisationsform. Principförslag om framtida organi- sationsform för Statens Industriverks enhet för företagsutveckling (SIFU) avgett av SIFU-kommittén. Stockholm: Industridepartementet. Eldh, C. m.fl. 1979: Slutrapport från projektet Vuxenutbildning — vardags- inlärning. Stockholm: Brevskolan. Rapport A 37. Eliasson, T. & Höglund, B. 1971: Vuxenutbildning i Sverige — en strukturell översikt. Stockholm: Lärarhögskolan. Engvall, T. 1980: Förutsättningar och hinder för smäföretagsutbildning. Linköping: Pedagogiska institutionen, Linköpings universitet. Linköping Studies in Education, Dissertations. Forsberg, B. 1982: Hur påverkar arbetet tjänstemäns deltagande i utbild- ning? En empirisk analys avseende vissa tjänstemannagruppers utbild- ningsförhållanden. Pedagogisk Forskning i Uppsala, 32. Fält, H. & Midunger, L-G. 1977: Personaladministration [ kommuner och landsting. Lund: Liber läromedel. Gestrelius, K. 1972 (a): Job analysis and determination of training needs. Examples of methods applied to teacher trainers. Lund: Läromedelsför- lagen. Gestrelius, K. 1972 (b): Utbildningsplanering med befattningsanalytiska metoder. Lund: Läromedelsförlagen. Gestrelius, K. 1976 (a): Vuxenutbildare arbetsproblem. Pedagogisk-Psyko- logiska problem. Lärarhögskolan i Malmö, 207. Gestrelius, K. 1976 (b): Återkommande utbildning, livslångt lärande och vuxenutbildning. Särtryck och småtryck från Pedagogisk-psykologiska institutionen, Lärarhögskolan i Malmö, 207. Gestrelius, K. 1979: Idémässig bakgrund till probleminriktad utbildnings- planering. Särtryck och småtryckfrån Pedagogisk-psykologiska institutio- nen, Lärarhögskolan i Malmö, 207. Granberg, 0. 1980: Personaladministration och organisationsutveckling. Stockholm: Natur och Kultur. Gunnarblad, G., Holmquist, H. & Possne, K. 1974: Organisk utbildning. Bakgrund, program, metoder. Stockholm: PA-rådet. Halden, F. 1970: Näringslivet och utbildningen. Stockholm, SAF. Hultman, G. 1981: Organisationsutveckling genom ledarutbildning. Linkö- ping Studies in Education. Dessertations no 13. Linköping: Pedagogiska institutionen, Linköpings universitet. Högström, B., Lövdén, B. & Petersson, H. 1979: Personalpoiitik — intentioner och genomförande. En studie rörande personalutbildning inom Malmöhus läns landsting och Malmö kommun. Lund: Lunds universitet, Statsvetenskapliga institutionens meddelande 197912. Jerkedal, Å. 1967: Top management education. Stockholm: PA-rådet. Jerkedal, Å. 1970: Evaluering och utbildning. Stockholm: RTI. Jerkedal. Å. 1973: Utbildning och/eller lärande. Stockholm: PA-rådet. Jerkedal, Å. 1980: Utvärdering i deltagarstyrd utbildning: struktur och process. Stockholm: PA-rådet.

Jäghult, B. 1977: Planeringssamtal. Malmö: Liber läromedel. Landstingsförbundet 1979: Landstingens personalutbildning. Landstingsför- bundets personalutbildningsutredning (PUR), PM 1—3, Stockholm: Landstingsförbundet. Landstingsförbundet 1980 (a): Personalutbildning som ett medel att nå förändringar. PUR, PM 7. Stockholm: Landstingsförbundet. Landstingsförbundet 1980 (b): Mål, värderingar och ideologi. PUR, PM 8, Stockholm: Landstingsförbundet. Lennerlöf. L. 1976: Arbetsledning. En diskussion på grundval av Utveck- lingsrådets försöksverksamhet, Stockholm: PA-rådet. Lennung, S-Å. 1974: Meta-learning, laboratory training and individually different change. Stockholm: PA-rådet.

LOVUX II. 1973: Vuxenutbildning. Fakta — erfarenheter — förslag. Stockholm: LO. LOVUX [V. 1976: Utbildning för arbete och demokrati. Stockholm: LO.

Menchel. E. 1980: Utvärdering [ relationsträning. Analys av några utvärde- ringsrapporter. Stockholm: PA-rådet.

Myrberg. M. m.fl. 1974: Företagsinitierad utbildning — ett fält för tvärve- tenskaplig utbildningsforskning. Rapport, Institutionen för pedagogik, Uppsala universitet, 41.

NU B 1977:39: Arbetsmarknads- och socialpolitiska förutsättningar för återkommande utbildning. NU B 1977:41: Nye vejer i voksenupplaeringen — en kartleggning av forsknings- og utviklingsarbeid i Norden. PA-rådet 1976: Uppföljning av sensitivitetsträning i PA-rädets 23 laboratorier 1972—75. Stockholm: PA-rådet. Prop. 197523 Om vidgad vuxenutbildning. Riksrevisionsverket (RRV) 1973: Personalutbildningsfunktionen inom stats- förvaltningen. (den s.k. PUFF-rapporten). Stockholm: RRV. Ringmar, R. 1967: Planera företagsutbildningen. Svensk Sparbankstidskrift, 1967, 5. Ringmar, R. 1969: Utbildning — mot vilka mål? Svensk Sparbankstidskrift, 1969, 4. Rubenowitz, S. 1968: Arbets- och utbildningsförhållanden för högre tjänste- män. Stockholm: SAF. Rubenowitz, S. 1976: Utvärdering av PUN:s kurser i personalledning/ personalsamverkan genomförda under perioden 1972 — juni 1975. Stockholm: Statens personalutbildningsnämnd. Opublicerad rapport. Rubenowitz. S. 1978: Personaladministration och arbetspsykologi. Fjärde upplagan. Göteborg: Esselte Studium. Rubenson. K. 1976: Rekrytering till vuxenutbildning. En forskningsstrategi. Rapport, Pedagogiska institutionen, Lärarhögskolan i Stockholm. Ryman, S-H. 1973: Personal- och chefsutveckling inom statsförvaltningen — några synpunkter mot bakgrund av gällande rättssystem. I Ledarskap, 1973. Stockholm: Statskontoret Rådet för tjänstemannautbildning inom industrin (RTI) 1971: Företagsintern utbildning. En undersökning. Stockholm: RTI. SACO/SR. 1980: Utbildningspolitiskt program. Stockholm: SACO/SR.

Sandberg, B. 1974: Företagsutbildningens ekonomiska problem. Stockholm, RTI. Skolöverstyrelsen 1974: Forskning om vuxenutbildning. Rapport & biblio- grafi. Stockholm: Liber läromedel Sköld, M. 1979: Den otillräckliga vuxenutbildningen. Rapport A 38. Stockholm: Brevskolan. SOU 1970:22: Pedagogisk utbildning och forskning. Betänkande av Peda- gogikutredningen. SOU 1971:24: Vuxenpedagogisk utbildning och forskning. Betänkande av Pedagogikutredningen. SOU 1976:61: Statlig personalutbildning. Ett principbetänkande. Betänkan- de av utredningen om statlig personalutbildning. (UPI) SOU 1977:92: Utbildning i företag, kommuner och landsting. Betänkade av utredningen om företagsutbildning (UFU). SOU 1978:41: Statlig personalutbildning. Utbildning för administration och ledning. Betänkande av utredningen om statlig personalutbildning (UPI). Statens Industriverk, 1974: Företagsutbildning i mindre och medelstora företag. Utredningar SIND 1: 1974. Statistiska Centralbyrån (SCB) 1975: Levnadsförhållanden. Rapport nr 4. Utbildning och studiedeltagande 1974. Stockholm: Liber Distribution. Stensmo, C. 1980: Grundutbildning av vård- och tillsynspersonal inom kriminalvård, nykterhetsvård och ungdomsvård. Norrköping: Vårdut- bildningsnämnden. Stockfelt, T. & Sköld, M. 1981: Vardagsinlärning. Grunden för vuxenut- bildning. Stockholm: Brevskolan.

Sverigens Civilingenjörsförbund 1978: Satsa på industrin — studie av industrins utvecklingsförutsättningar. STU-rapport 78-5685.

Söderström, M. 1981 (a): Ett organisationsteoretiskt perspektiv för analys av personalutveckling i arbetslivet. Pedagogisk Forskning i Uppsala, 27. Söderström, M. 1981 (b): Personalutveckling i arbetslivet och återkomman- de utbildning. Några problem och utvecklingsmöjligheter. Uppsala Studies in Education 17. Targama, A. 1982: Utbildning och lärande i arbetslivet. Stockholm: Liber förlag. TCO, 1973: Vuxenutbildning — återkommande utbildning. Stockholm: TCO. TCO, 1977: Villkor i arbetet. En skrift om personalpolitik. Stockholm: TCO. TCO, 1978: Tjänstemännen och studiearbetet. Stockholm: TCO. TCO, 1981: Arbetsliv och utbildning. Stockholm: TCO. Uggelberg, G. 1973: Att utbilda iföretag. Malmö: Hermods. Uggelberg, G. 1981: Utbildning utan k'irs. Stockholm: RTI. UHÄ-rapport 1982:19: Personal- och arbetslivsfrågor. Förslag till en förstärkt tjänstemannaorganisation. Wahlund, I. & Nerell, G. 1976: Tjänstemännens arbetsmiljöer. Stockholm: TCO.

WVallin, E., Söderström, M. & Hede, G. 1982: Program för en arbetslivsin- riktad pedagogisk forsknings- och utvecklingsverksamhet vid pedagogis- ka institutionen, Uppsala universitet, 1982—85 . Pedagogisk forskning i Uppsala, 40.

Statens offentliga utredningar 1983

Kronologisk förteckning

Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. U. Nytt militärt ansvarssystem. Ju. Skatteregler om traktamenten m. m. Fi. Om hälften vore kvinnor. A. Koncession för försäkringsrörelse. Fi. Radon i bostäder. Jo. Ersättning för miljöskador. Ju. Stämpelskatt. Fi. Lagstiftningen på kärnenergiomrädet. I.

10. Användning av växtnäring. Jo. 11. Bekämpning av växtskadegörare och ogräs. Jo. 12. Former för upphandling av försvarsmateriel. Fö. 13. Att möta ubåtshotet. Fö. 14. Barn kostar. 8. 15. Kommunalforskning i Sverige. C. 16. Svsselsättningsstrukturen i internationella företag. I. 17. Näringspolitiska effekter av internationella investeringar. |. 18. Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. A. 19. Den stora omställningen. I. 20. Bättre miljöskydd ll. Jo. 21. Vilt och jakt. Jo. 22. Utbildning för arbetslivet. A.

59903???pr

Statens offentliga utredningar 1983

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Nytt militärt ansvarssystem. [2] Ersättning för miljöskador. [7]

Försvarsdepartementet

Former för upphandling av försvarsmateriel. [12] Att möta ubåtshotet. [13]

Socialdepartementet Barn kostar. [14]

Finansdepartementet Skatteregler om traktamenten m. m. [3] Koncession för försäkringsrörelse. [5] Stämpelskatt. [8]

Utbildningsdepartementet Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. [1]

Jordbruksdepartementet

Radon i bostäder. [6] Utredningen om användningen av kemiska medel i jord och skogsbruket m. m. 1. Användning av växtnäring. [10] 2. Bekämp- ning av växtskadegörare och ogräs. [11] Bättre miljöskydd ||. [20] Vilt och jakt. [21]

Arbetsmarknadsdepartementet

Om hälften vore kvinnor. [4] Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [18] Utbildning för arbetslivet. (22)

Industridepartementet

Lagstiftningen på kärnenergiomrädet. [9] Direktinvesteringskommittén. 1. Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. [16] 2. Näringspolitiska effekter av inter- nationella investeringar. [17] Den stora omställningen. [19]

Civildepartementet Kommunalforskning i Sverige. [15]

, . 'V

| "11.14"? ""'.ll'w'li'f - '|.. "'till. -.L1,' .'l."l.'.-.u ' - ,"*,, |». " ,

| , " ' nu- || ”'i. i? i” ' .

ä'i. »».i..l."|'|'-.. , ' ' .,:

l . |L , , [Hf.Tth..."" h|| , F' . ,, || ll | | | ;hi .. F-h',h'l'p ,, , ,. .., , ,, , & MH' "' ,'u-nhvl. , .',1,H # "

lll [| I'l,.,;l'l,l.l:','|,l,I Ill " I 'I '. || Ill

"' '|' ||| || ||| ' ","|' i * ,vi." L"..' |... | .. ,, . , |,,||l'f|F' ,||r.. , ,||||.. ,',L |,,|II , | Nyth-| J'äi'l'inih, ||| 1,,l | ,,,, ' 'vaih ' ll"-' - _ .

. ,,,.,, i .. ”' , ."

l ' u '

u'l , ' |'i & = |, |' | i '”5md, . , .., ' | .nu, ., ,,. . | ,,'.' .' | ||” 11 || , "'n' ! ||| ' ' .. ." ' . ' . T”Ä| 1l" '.. ||]- I | || ||- ., .. ., , II , II | ' "'I,, '.' ...."1"? . . .le H, , "'d,'HH u n - | ,; .'»».l| '.

u ', _, ,.e g, . . ,n , ,, .'_ + ":|. '_1 ' " " '. ,.|"',.'."_1." --

Liber