Utbildning för arbetslivet betänkande

Till Statsrådet och chefen för

arbetsmarknadsdepartementet

Kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) överlämnar härmed sitt huvudbetänkande Utbildning för arbetslivet jämte en separat bilagedel.

Kommittén har tidigare avgett ett delbetänkande med förslag om budgetoch planeringssystem för AMU, Budget för AMU-center (Ds A 1981:3).

Vilka som under arbetets gång har varit ledamöter, sakkunniga och experter i kommittén samt personal vid sekretariatet framgår av bilagda förteckning.

Vi beskriver kortfattat i kapitel 1 hur vårt utredningsarbete har bedrivits.

Reservation har lämnats av ledamoten Artur Olsson. Särskilda yttranden har lämnats av de sakkunniga Inga-Britt Ahlenius, Tore Andersson och Tore Hultqvist gemensamt, Nils Hultquist, Tore Hultqvist samt Olle Tegman.

Kommitténs arbete är härmed slutfört.

Stockholm i april 1983

Bosse Ringholm

Artur Olsson Per Silenstam

/Ewa Arenbro Birgirra Thellman-Gustavson

över ledamöter, sakkunniga, Förteckning

sekretariat och experter

Ledamöter Ringholm, Bosse, dåvarande departementsråd, utbildningsdepartementet, numera landstingsråd (fr. 0. m. 1980-02-27) Olsson, Artur, Skolråd, sö (fr. o. m. 1980-02-27) Rollén. Berit, dåvarande avdelningschef, AMS. numera statssekreterare i arbetsmarknadsdepartementet (fr. o. m. 1980-02-17 t. o. m. 1982-10-14) Silenstam, Per, avdelningschef, AMS (fr. o. m. 1982-10-15)

Sakkunniga

Ahlenius, Inga-Britt, departementsråd, finansdepartementet (fr. o. m. 1980-05-16) Andersson, Tore, ombudsman, LO (fr. o. m. 1981-10-01) Engfors, Gösta, sektionschef, Landstingsförbundet (fr. o. m. 1982-02-15) Fogelström, Hans, ombudsman. LO (fr. o. m. 1980-07-01 t. o. m. 1981- 09-30) Nils, direktör, Lärarnas Riksförbund, SACO/SR (fr. o. m. Hultquist, 1980-07-01) Hultqvist, Tore, ombudsman, TCO (fr. o. m. 1980-07-01) Kylerud, Elisabet, departementssekreterare, arbetsmarknadsdepartementet (fr. o. m. 1980-05-16) Strömberg, Claes, sekreterare, Kommunförbundet (fr. 0. m. 1982-02-15) Tegman, Olle, ingenjör, SAF (fr. o. m. 1980-07-01)

Sekretariat

Sekreterare Arenbro, Ewa, departementssekreterare, utbildningsdepartement (förordnad 1980-08-15) Thellman-Gustavson, Birgitta, avdelningsdirektör, AMS (förordnad 1980- 08-15)

Inom sekretariatet har ansvaret fördelats så att Ewa Arenbro står för avsnitten om personalutbildning och Birgitta Thellman-Gustavson står för avsnitten om arbetsmarknadsutbildning.

Assistent Pages, Gunilla, arbetsmarknadsdepartementet (fr. 0. m. 1980-11-01)

Mellberg, Lena, arbetsmarknadsdepartementet, och Unby, Marika, arbetsmarknadsdepartementet, har medverkat vid utskrift av betänkandet.

Experter

Asp, Kenneth, avdelningsdirektör, statens väg- och trafikinstitut (fr. o. m.

1980-09-01 t. 0. m. 1981-02-28) Ekborn, Eva, byrådirektör, RRV (fr. 0. m. 1980-09-11 t. 0. m. 1981-

02-28) Eriksson, Sören, byrådirektör, AMS (fr. 0. m. 1981-10-12 t. 0. m. 1982-

06-30) Gustavsson, Kjell, avdelningsdirektör, SÖ (fr. 0. m. 1980-05-16) Håkansson, Sune, universitetsadjunkt, Högskolan i Växjö (fr. o. m. 1981-

02-01 t. o. m. 1981-03-31) Jerwheim, Leif, avdelningsdirektör, AMS (fr. o. m. 1980-08-01) Jonsson, Kenny, departementsråd, arbetsmarknadsdepartementet (fr. o. m.

1980-05-16) Lindén, Lars, t. f. avdelningsdirektör, SÖ (fr. 0. m. 1980-08-01) Ossvik, Kristina, byrådirektör, AMS (fr. o. m. 1981-10-26 t. o. m. 1982-

01-31) Persson, Harald, kursföreståndare, AMU-centret i Östersund (fr. 0. m.

1981-01-15 t. o. m. 1981-03-15) Ringertz, Anne-Marie, byrådirektör, AMS (fr. o. m. 1982-09-20 t. o. m.

1982-11-30) Schwartz, Ulf, expert, SÖ (fr. o. m. 1981-10-26 t. o. m. 1982-01-31) Sohlman, Åsa, filosofie doktor, Stockholms universitet (fr. 0. m. 1981-11-01

t. 0. m. 1982-02-28 samt fr. o. m. 1982-06-26) Söderström, Magnus, filosofie doktor, Uppsala universitet (fr. o. m. 1982-

02-15 t. 0. m. 1982-06-30) Winter, Fredrik, byrådirektör, AMS (fr. 0. m. 1982-02-15 t. 0. m. 1982-

06-30) Östberg, Göran, byrådirektör, RRV (fr. 0. m. 1980-05-16 t. o. m. 1981-

02-28)

Innehåü

Förkortningar

Sammanfattning 15

1 Kommitténs uppgifter och arbete 55 1.1 Bakgrund 55 1.2 Direktiv . 57 1.3 Kommitténs arbete 59 1.4 Undersökningar . 60 1.5 Andra statliga utredningar 60 1.6 Begrepp/definitioner . . . . . . . . . . . . 61 1.7 -

Arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning möjligheter

v 61

och begränsningar

2 Arbetsmarknadsutbildningens mål och omfattning 63 2.1 Allmänt om målen . 63

2.1.1 Tillväxtpolitiska mål 65

2.1.2 Fördelningspolitiska mål 65

2.1.3 Stabiliseringspolitiska mål 66 2.2 Arbetsmarknadsutbildningens . 67

omfattning 2.3 Arbetsmarknadsutbildningens konjunkturanpassning 69 2.4 Finansiering och utgifter 72 2.5 Sammanfattande bedömningar 73

3 Personalutbildningens mål och omfattning 79 3.1 Inledning 79

3.3 Personalutbildningens omfattning 84 3.4 i företag 88

Arbetsmarknadsutbildning 3.5 Kostnader och finansiering 89 3.6 Sammanfattande kommentarer 91

4 Avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens och personalutbild-

. . . . . . . . . . . . .. 95

ningensuppgijfter 4.1 Avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens uppgifter 95

411.1 Avgränsning mot övrig vuxenutbildning 95

4.1.2 överväganden 96

4.1.3 Avgränsning mot ungdomsskolan 102 4.1.4 överväganden . . . . . . . . . 103 4.1.5 Avgränsning mot personalutbildningen 105 4.1.6 överväganden och förslag 106 4.1.7 Avgränsning mot regionalpolitiken 108 4.1.8 Övrväganden och förslag . . . . 109 4.1.9 Avgränsning mot de sociala myndigheterna . . . . 110 4.2 Avgränsning AMU i företag gentemot övrig personalutbildning . . . . . . . . . . 110 4.2.1 Överväganden och förslag . . . . . . . . . . 114 4.3 - mellan samhället och Personalutbildningen rollfördelning företagen . 119

4.3.1¶Överväganden 123

4.4 Sammanfattning av förslagen 123

5 Villkor för rätt till arbersmarknadsutbildning 127 5.1 Inledning . . . 127 5.2 Risk för arbetslöshe 128 5.3 Åldersvillkoret 130 5.4 Arbete eller utbildning 131 5.5 Bristyrkesutbildning . . . . . . . . . . . . 132 5.5.1 AMS uppföljningsundersökningar av personer som deltagit i bristyrkesutbildning 134 5.5.2 Studier av bristyrkesutbildningen 135 5.6 Överväganden och förslag 139 5.7 Sammanfattning av förslagen 145

6 Villkor för personalutbildning 147 6.1 Inledning . . . . . . . . . 147 6.2 Frivilliga organ till följd av trygghetsavtal 147 6.3 Medbestämmandelagen och medbestämmandeavtal 148 6.4 Företagens personalutbildning . . . . . 150 6.5 Kommuners och landstings personalutbildning 150 6.6 Arbetsmarknadsutbildning i företag 151 6.7 Sammanfattande bedömningar 152

7 Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning? 155 7.1 Inledning 155 7.2 Män och kvinnor 156 7.3 Kursanordnare 158 7.4 Yrkesinriktning 159 7.5 Ålder . . . 164 7.6 Arbetshandikappade 164 7.7 Utländska medborgare . . . . . . 165 7.8 Sysselsättnings- och utbildningsbakgrund . . . . . 167 7.9 Studie av rekryteringen av kursdeltagare till arbetsmarknadsutbildning . . . . . 169 7.10 Sammanfattande bedömningar 170

8 Vilka deltar 175

ipersonalutbildning? 8.1 175

Inledning 8.2 . . . . 177

Företag 8.3 Kommuner och landsting 178 8.4 AMU . . . 181

i företag 8.5 Sammanfattande bedömningar 183

9 Arbetsnzarknadsutbildningens resultat 187

187 9.2 Uppföljning ca sex månader efter avslutad yrkesinriktad arbets-

marknadsutbildning 188 9.2.1 Ålderoch kön . . 188 9.2.2 Yrkesinriktning . . . 190 9.2.3 Arbete i utbildningsyrket 191 9.2.4 Bristyrkesutbildning . . . . . . . . 192 9.2.5 Arbetslöshet före arbetsmarknadsutbildning 193 9.2.6 Kursavbrott . . . . . 194 9.2.7 för vissa grupper 196

Utbildningsresultat 9.2.8 Utbildningens längd . . . . . . . 198 9.2.9 Flyttning efter arbetsmarknadsutbildning 198

9.3 efter två år . 199

Uppföljning 9.4 Uppföljning efter sex år . . . . . 201 9.5 studie av kursavbrott 202

FAMU-gruppens 9.6 Kostnads- och intäktsanalyser 204 9.7 Sammanfattande bedömningar 205

10 Personalutbildningens betydelse 209 10.1 Inledning 209 10.2 Samhället 212 10.3 Arbetsgivarna 215 10.4 De anställda 217

11 Det framtida behovet av arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning . . . 221 11.1 Inledning . . . . . . . . . . 221 11.2 Befolkningens utbildningssammansättning . 222 . 11.3 Utvecklingen inom det reguljära utbildningsväsendet 227

11.3.1 Ungdomsskolan 227 ]1.3.2 Vuxenutbildningen 230

11.4 Utvecklingen på arbetsmarknaden 232

11.4.1 Sysselsättningen 232 l1.4.2 Arbetslösheten . . . . . . . . 235 11.43 Den externa och den interna rörligheten . . . . . 238 11.4.4 Bristande anpassning mellan arbetssökande och lediga

platser . . . . . 239

11.5 Sammanfattande bedömningar 240

12 Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll 247 12.1 Inledning 247

10 sou 1983:22

12.2 Förberedande AMU-kurser 248

12.2.1 Allmänna ämnen 249

12.2.2 Preparandkurser . . . . . . 250

12.2.3 Grundutbildning för vuxna zigenare 252

12.24 Svenska för invandrare 253 12.3 Yrkesutbildande AMU-kurser 253 12.4 överväganden och förslag 258 12.5 Sammanfattning av förslagen 267

13 Personalutbildningens inriktning och innehåll 269 13.1 Inledning . . . . . . . . . . 269 13.2 Den traditionella personalutbildningen 269 13.3 AMU i företag . 274 13.4 Sammanfattande bedömningar 276

14 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet 279 14.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279 14.2 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet och förändringar i voly-

14.3 AMU-kursernas kapacitet och beläggning 284 14.4 Studie i Östergötlands län . . . 290 14.5 Flexibiliteten inom SÖ:s AMU-kurse 292 14.6 Köp av AMU-kurser . . . . . . . . . . . . . . 293 14.7 Samarbete mellan arbetsmarknadsutbildning, gymnasieskola och

Kommunal Vuxenutbildning . . . . . . . . . . . 294

14.7.1 Gymnasieutredningens förslag i fråga om samarbete med

AMU . . . . . . . . . . . . . 295

14.7.2 Komvuxutredningens förslag i fråga om samarbete med

AMU . . . . . . . . . . . . . . . . 296

14.7.3 Nuvarande samarbete mellan AMU och gymnasiesko-

lan . . . . . . . . . . . . . . . . 297

14.7.4 Nuvarande samarbete mellan AMU och komvux 298 14.8 Överväganden och förslag 300 14.9 Sammanfattning av förslagen 306

15 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 309 15.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 309 15.2 Nuvarande ansvarsfördelning mellan arbetsmarknadsverket och

skolöverstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . 310 15.3 Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde -

organisation och upp-

gifter . . . . . . . . . . . . . . . . . 311

l5.3.1 Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna 311

15.3.2 AMS Utbildningsenhet . . . . . 313 15.4 Samarbetsdelegationen för omskolningskurser (SAMS) 314

ansvarsområde - 314 15.5 Skolöverstyrelsens organisation och uppgifter

15.5.1 SÖ:s byrå v 3 314

15.5.2 Kursstyrelserna 317

15.5.3 Kursnämnderna 321

15.5.4 AMU-centrerna 322

15.6 Personal inom den lokala AMU-organisationen 322 1.5.6.1 Personal anställd av skolöverstyrelsen 322 156.2 Personal anställd av arbetsmarknadsverket 326 1.5.6.3 Statskonsults studie . . . . . . . . . . . . 327 15.7 Genomförda som rör AMU:s organisation och utredningar

1.5.7.1 Statskontorets översyn av organisationen av SÖ:s byrå 329 15.7.2 för AMU . . . . . . 330 Decentraliseringsgruppen 7.3 Kommittén för översyn av den statliga skoladministratio-

av den nuvarande organisationen 332 15.8 Bedömning 15.9 och förslag . . . 339

överväganden

15.9.1 Allmänna . . . . . 339 utgångspunkter 15.9.2 av uppgifter och ansvar 340 Decentralisering 15.9.3 De regionala AMU-organens ställning 342 - 343 15.9.4 En ny organisation principiella utgångspunkter 15.9.5 Alternativa organisationsmodeller 344 Alternativ A (SAMS-alternativet) 344 Alternativ B (AMS-alternativet) 347 Alternativ C . 351

(SO-alternativet)

AlternativD (Ny myndighet) . . . . . . . 354 15.9.6 om framtida organisation för AMU 355 Principförslag 15.9.7 Genomförande 360

roll i arbetsmarknadspolitiken 363 16 Personalutbildningens 16.1 Allmänna . . . . . . . . . . . . . 363 överväganden 16.2 Ansvarsfördelning mellan företag/kommuner/landsting och sta- 367 16.3 Planering och genomförande av personalutbildningen 368 de fackliga organisationerna och samhället 370 16.4 Arbetsgivarna, 16.5 Olika stödformer för 370

personalutbildningsändamål

16.6 Parternas . . . . 371 medverkanipersonalutbildningen till av nuvarande regler för AMU i 16.7 Förslag förändringar 372 företag 16.8 Försöksverksamhei med vidgade motiv för AMU i företag 374 16.9 Olika modeller för att skapa utrymme för framtida personalut- . . . . 377 bildningsinsatser 16.9.1 Olika fondmodeller 378 16.9.2 Olika finansieringsvägar 382 16.9.3 Sammanfattande diskussion 385

17 Kostnader och finansiering 387 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 387 17.1 Inledning 17.2 KAFUzs studie av kostnadsutvecklingen för AMU-kurserna 1975/76-1979/80 388 under budgetåren . . . . . . . . . . . . 390 17.3 Utbildningsbidragen 17.4 Kostnadsberäkning av KAFU:s förslag i fråga om arbetsmark- 393 nadsutbildningen

17.5 Kostnadsberäkning av KAFUzs förslag i fråga om AMU i företag och personalutbildningen . . . . . . . . . . . . . 396

Reservation av Artur Olsson . . . . . . . . . . . . . 401 Särskilt yttrande av Inga-Britt Ahlenius . . . . . . . . . 407 Särskilt yttrande av Tore Andersson . . . och Tore Hultqvist . 408 Särskilt yttrande . . . . . . . . . av Nils Hultquist . . 410 Särskilt yttrande . . . . . . . . . . av Tore Hultqvist . 413 Särskilt yttrande av Olle Tegman . . . . . . . . . . . . 414

Bilaga 1 Direktiv (Dir 1979:139) . . . . . . . . . . . . 417 Bilaga 2 Tilläggsdirektiv (Dir 1980:65) . . . . . . . . . . 427 Bilaga 3 Direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir 1981:20) . . . 429 Bilaga 4 SCB:s socioekonomiska gruppering av individer . . . . 433 Bilaga 5 Förslag till ändringar avförordning om bidrag till arbetsmarknadsutbildning iföretag m. m. . . . . . . . . . . 435

Förkortningar

Af Arbetsförmedlingen AKU Arbetskraftsundersökningarna AMK Arbetsmarknadskungörelsen AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU Arbetsmarknadsutbildning AMV Arbetsmarknadsverket CSN Centrala studiestödsnämnden Ds A Departementspromemoria, arbetsmarknadsdepartementet FAMU Forskning om arbetsmarknadsutbildning FoU Forsknings- och utvecklingsarbete Komvux Kommunal vuxenutbildning KS Kursstyrelsen LAN Länsarbetsnämnden LO Landsorganisationen i Sverige prop. Regeringsproposition SACO/SR Centralorganisationen SACO/SR SAF Svenska arbetsgivareföreningen SAMN Statens arbetsmarknadsnämnd SCB Statistiska centralbyrån sfi svenska för invandrare SFS Svensk författningssamling SIND Statens industriverk SOU Statens offentliga utredningar SÖ Skolöverstyrelsen TCO Tjänstemännens Centralorganisation UFU Utredningen om företagsutbildning UHÄ Universitets- och högskoleämbetet ULF Undersökning av levnadsförhållanden (SCB) YTH Yrkesteknisk högskoleutbildning

Sammanfattning

Kommitténs och arbete (kapitel I)

uppgifter

Kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) påbörjade sitt arbete under hösten 1980. Kommittén har utöver de ursprungliga direktiven även fått tilläggsdirektiv om s.k. utbildningsfonder. I likhet med övriga kommittéer har också direktiv erhållits om att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser.

Direktiven angav tre huvuduppgifterför kommittén: CJ med utgångspunkt från de av riksdagen antagna målen för arbetsmark-

nadsutbildning pröva i vad mån den nuvarande inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen svarar mot dessa mål eller behöver ändras. Betydelsen av flexibilitet- dvs. att med kort varsel kunna öka eller minska arbetsmarknadsutbildningen - framhölls särskilt.

D klargöra gränserna mellan arbetsmarknadsutbildningens ansvarsområde

och de uppgifter som normalt bör ankomma på företagens interna utbildning för de anställda.

El pröva om åtgärder behövs från samhällets sida för att främja en sådan

inriktning av personalutbildningen att följande samhälleliga mål kan

förverkligas:

- strävandena att åstadkomma

de arbetsmarknadspolitiska en jämn och

trygg sysselsättning

- den enskilda behov för att dennes

arbetstagarens av utbildning

ställning på arbetsmarknaden skall stärkas

-

tillgodose företagens behov av personal med yrkeskunskaper.

Tilläggsdirektiven om utbildningsfonder innebar att kommittén fick i uppdrag att utreda och pröva frågan om inrättandet av särskilda fonder för utbildning i företagen.

Direktiven för kommitténs arbete återges i sin helhet i bilagan.

Enligt direktiven skulle KAFU med förtur pröva frågan om ett system för lokal budgetplanering och budgetuppföljning vid AMU-centrerna. Detta uppdrag redovisades för regeringen i mars 1981 (DsA 1981:3) Budget för AMU-center. KAFU:s förslag till budgetsystem har börjat tillämpas fr.o.m. budgetåret 1981/82.

I enlighet med direktiven har kommittén under arbetets gång informerat SACO/SR, SF och TCO-S. Kontakt har även hållits med ett flertal statliga

16 Sammanfattning

utredningar. På uppdrag av kommittén har olika experter utfört studier av följande frågor: D samverkan mellan kommunal arbetsmarkandutbildning, vuxenutbildning och gymnasieskola, D inom kostnadsutvecklingen arbetsmarknadsutbildningen. D den samhällsekonomiska betydelsen av personalutbildningen.

Vidare har Statskonsult för kommitténs studerat räkning resursutnyttjandet vid AMU-center och därvid särskilt arbetssiuppmärksammat personalens tuation. Den numera upplösta s.k. om arbetsmark- FANlU-gruppen (forskning nadsutbildning) vid pedagogiskt centrum, Stockholms skoldirektion. har för kommitténs räkning genomfört studier till arbetsmarkbl.a. av rekryteringen nadsutbildning och av bristyrkesutbildningen. Sammanfattningar av resultat från några av FAMU-gruppens studier återfinns i bilagedelen till betänkandet.

mål och

Arbetsmarknadsutbildningens omfattning

(kapitel 2)

Arbetsmarknadsutbildningen, som efter platsförmedlingen är det viktigaste arbetsmarknadspolitiska instrumentetmåste tillgodose två väsentliga uppgifter: Samtidigt som utbildningsinsatser måste inriktas mot dem som är eller riskerar att bli arbetslösa eller för har en övrigt svag ställning på arbetsmarknaden måste utbildningen också anpassas till företagens behov av arbetskraft. De övergripande målen för arbetsmarknadsutbildningen är stabiliseringspolitiska, fördelningspolitiska och tillväxtpolitiska. Det är enligt direktiven en huvuduppgift för KAFU att. med i de utgångspunkt övergripande målen för arbetsmarknadsutbildningen, vilka har fastställts av riksdagen år 1975 och vilka bör ligga fast, pröva i vad mån den nuvarande inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen svarar mot dessa mål eller behöver ändras. För att få en uppfattning av graden av måluppfyllelse har KAFU bl.a. studerat och analyserat bristyrkesutbildningen, kursdeltagarnas sysselsättnings- och utbildningsbakgrund, resultaten av AMU inkl. kursavbrotten samt AMU:s lokalisering och kursutbud, vilket redovisas i olika avsnitti betänkandet. (Kapitel av resultaten av 5, 7, 9 och 14). Mot bakgrund dessa analyser lägger KAFU i betänkandet ett antal förslag som syftar till att förbättra måluppfyllelsen för arbetsmarknadsutbildningen. I detta kapitel behandlas den stabiliseringspolitiska uppgiften. Kommittén konstaterar bl. a. att utvecklingen under av arbetsmarknadsutbildningen 1970-talet visar en något tydligare konjunkturanpassning med jämfört tidigare då arbetsmarknadsutbildningen under ett uppbyggnadsskede ökade tämligen oberoende av konjunkturutvecklingen. av arbets- Utvecklingen marknadsutbildningen under de senaste fyra åren har emellertid visat en bristande konjunkturanpassning. Orsakerna till detta diskuteras i kapitlet. Enligt kommitténs uppfattning är det nödvändigt att finna för en vägar

fortsatt anpassning av AMU till konjunkturutvecklingen. Arbetsmarknads-

bör koncentreras till lågkonjunkturperioder så att den utbilutbildningen dade arbetskraften finns tillgänglig när efterfrågan ökar. Samtidigt vill vi

att det inte är fråga om att i en konjunkturuppgång drastiskt understryka minska arbetsmarknadsutbildningen. Även i ett sådant läge finns det behov av en förhållandevis stor omfattning av arbetsmarknadsutbildningen. Då konjunkturen vänder uppåt är det angeläget att genom AMU medverka till att underlätta för personer att söka sig till expansiva sektorer.

Kommittén vill i detta sammanhang peka på möjligheten att öka också den

i en lågkonjunkturperiod. En särskild vuxenutvanliga vuxenutbildningen bildningsavgift finansierar f.n. de olika formerna av vuxenstudiestöd. Vuxenstudiestöden som administreras av vuxenutbildningsnämnderna, är i första hand avsedda för arbetstagare med kort tidigare utbildning, vilka tar

för att studera och då går miste om sin lön. Det särskilda ledigt vuxenstudiestödet beviljas för längre utbildningar på grundskole- eller

samt för utbildning vid yrkesteknisk högskola. Kommittén gymnasienivå menar att medlen till särskilt vuxenstudiestöd skulle kunna ökas i en lågkonjunkturperiod i syfte att öka utbildningsmöjligheterna för korttidsutbildade och förlägga studieperioder till de tidpunkter då arbetskraftsbehovet är lägst.

För att AMU skall vara ett verksamt arbetsmarknadspolitiskt instrument är det nödvändigt att ha tillgång både till en fast basorganisation och till tillfälliga utbildningsinsatser som snabbt kan avvecklas. En vidgad samverkan med andra utbildningsanordnare och med företag skulle enligt kommitténs mening främja flexibiliteten i AMU-kursernas volym och inriktning samt bidra till ett bättre utnyttjande av utbildningskapaciteten vid AMUcentrerna. Som ett alternativ till utbildning vid AMU-center bör AMUkurser exempelvis förläggas till företag. Det är ofrånkomligt att det i vissa lägen uppstår en överkapacitet vid AMU-centrerna. I syfte att optimalt

den lediga utbildningskapacitet som AMU tillfälligt inte har behov utnyttja av bör AMU samverka med andra utbildningsanordnare och med företagen. Samverkan med företagen kan avse deras utbildning av redan anställda och sådan utbildning kan särskilt anpassas efter ett företags behov och mot avgift anordnas helt eller delvis vid AMU-center. Även utbildning för vilken

erhåller arbetsmarknadspolitiskt stöd, nuvarande AMU i företag, företagen bör kunna förläggas till AMU-center.

Samverkansfrågorna behandlas i kapitel 14 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet.

mål och omfattning (kapitel 3) Personalutbildningens

I direktiven till KAFU anförs att det troligen finns stora potentiella utbyggnadsmöjligheter inom företagens, kommunernas och landstingens personalutbildning när det gäller att anpassa denna till de arbetsmarknadspolitiska strävandena att åstadkomma en jämn och trygg sysselsättning, att tillgodose den enskilde arbetstagarens behov av utbildning för att dennes ställning på arbetsmarknaden skall stärkas samt att tillgodose arbetsgivarnas behov av personal med yrkeskunskaper. I kapitlet återges dels utdrag från

olika centrala medbestämmandeavtal rörande mälformuleringar för denna utbildning, dels utdrag från olika programskrifter som visar enskilda parters syn på personalutbildningen.

Utifrån de citerade texterna konstaterar KAFU att parterna på arbetsmarknaden tillmäter personalutbildningen stor vikt och stort intresse. De formuleringar som har antagits i avtalen framhåller som regel att den utbildning som bör bedrivas bör ske utifrån resp. verksamhets särskilda behov, något som enligt KAFU:s mening inte hindrar att personalutbildningen i många avseenden kan bidra till att ovan nämnda arbetsmarknadspolitiska målsättningar tillgodoses.

KAFU skall enligt direktiven i sitt arbete utgå från den kartläggning över personalutbildningen som utredningen om företagsutbildning (UFU) redovisade i sitt betänkande (SOU 1977:92) Utbildning i företag, kommuner och landsting. Utöver de resultat som redovisas i nämnda kartläggning har KAFU låtit göra specialbearbetningar av det material som statistiska centralbyrån (SCB) har insamlat för 1979 års undersökningar om levnadsförhållandena (ULF).

Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken kan arbetsmarknadsutbildning i företag (AMU i företag) anordnas utifrån särskilda syften som statsmakterna har fastställt. I kapitlet redogörs för de befintliga formerna av AMU i företag samt för omfattningen av denna verksamhet. Den utbildningsform som har använts i störst utsträckning är utbildning för att förhindra permittering eller uppsägning. Budgetåret 1977/78 var omfattningen av denna stödform den hittills största. Då beviljade AMV bidrag för utbildning av ca 143 500 personer. Budgetåret 1981/82 uppgick detta antal till 8 700 personer. De övriga bidragen för AMU i företag har alltsedan resp. stödforms tillkomst endast använts i mycket begränsad omfattning.

KAFU framhåller vikten av fortsatta satsningar på olika personalutvecklande åtgärder. Kommittén konstaterar även att de riktlinjer som anges i direktiven innebär att vidgade krav måste ställas på den utbildning som skeri företag, kommuner och landsting. Målformuleringarna i de olika centrala MBL-avtalen har också i stor utsträckning en innebörd som ligger i linje med målsättningar för arbetsmarknadspolitiken. I vilken utsträckning MBLavtalen kan få till följd att även arbetsmarknadspolitiska målsättningar tillgodoses är avhängigt arbetsmarknadens parter.

av arbetsmarknadsutbildningens och Avgränsning personalutbildningens uppgifter (kapitel 4)

Avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens uppgifter

Avgränsning mot övrig vuxenutbildning

Arbetsmarknadsutbildningen skall utgöra ett komplement till det reguljära utbildningsväsendet. Enligt direktiven är det en uppgift för KAFU att belysa om arbetsmarknadsutbildningen fortfarande fungerar som ett sådant komplement eller om arbetsmarknadsutbildningen i vissa fall kan sägas

konkurrera med reguljära utbildningsanordnare. Det problemområde som därvid är särskilt viktigt att granska är när utbildningsbidrag skall beviljas enskilda personer för studier i det reguljära utbildningsväsendet. Kommittén konstaterar att något fritt utbildningsval inte kan förekomma inom arbetsmarknadsutbildningen. Valet styrs förutom av den enskildes önskemål och förutsättningar också av den rådande och förväntade arbetsmarknadssituationen. Detta är även en förutsättning vid prövning om utbildningsbidrag skall beviljas för utbildning i det reguljära utbildningsväsendet. Kommittén redogör för huvuddragen i de anvisningar som AMS har utfärdat beträffande AMU i det reguljära utbildningsvåsendet. Enligt dessa gäller bl.a. att utbildning i första hand skall erbjudas arbetslösa vid AMU-kurser. AMS har sökt att åstadkomma en klarare gränsdragning i ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsutbildningen och den övriga vuxenutbildningen alltsedan hösten 1979, vilket bl.a. resulterade i den neddragning av AMU-volymen i det reguljära utbildningsvåsendet som kommittén har kommenterat i kapitel 2.

Kommittén anser att de principer som i dag gäller för att få rätt till arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet i huvudsak bör ligga till grund för avgränsningen av AMU mot den övriga vuxenutbildningen även i framtiden.

KAFU har uppfattat statsmakternas uttalanden om att AMU skall utgöra ett komplement till det reguljära utbildningsväsendet på så sätt att AMU-kurser bör anordnas inom områden där företagen inte får sina behov av utbildad arbetskraft tillgodosedda genom det reguljära utbildningsväsendet. KAFU anser att AMU-kurser i princip inte bör anordnas mer permanent inom områden där utbildning saknas inom det reguljära utbildningsväsendet. AMU bör inte vara den enda utbildningsanordnaren som inom ett visst område svarar för att angelägna utbildningsbehov tillgodoses. Ett samarbete bör etableras med såväl gymnasieskolan som med komvux inom utbildningsområden där AMU är ensam kursanordnare och där samhället har intresse av att låta även ungdomar och vuxna ej arbetslösa personer få del av utbildningen.

Avgränsning mot ungdomsskolan

Bl.a. på grund av brister i utbildningsväsendets resurser har arbetsmark-

och arbetsmarknadsutbildning fått ta nadspolitiken genom beredskapsarbete ett stort ansvar för sysselsättningen av de ungdomar som har lämnat grundskolan. AMS har vid ett flertal tillfällen aktualiserat gränsdragningen gentemot utbildningspolitiken. Kommunerna har med stöd av beslut av riksdagen ålagts ett uppföljningsansvar för alla ungdomar under 18 år, således även för dem som efter avslutad grundskola varken genomgår utbildning eller har arbete. Olika utbildningspolitiska åtgärder för ungdomar under 18 år har inneburit att de arbetsmarknadspolitiska insatserna för dessa åldersgrupper har begränsats.

Enligt bestämmelser i arbetsmarknadskungörelsen kan emellertid ungdomar under 20 år och följaktligen även ungdomar under 18 år, i vissa fall (bl.a. de som är försörjningspliktiga mot eget barn, flyktingar och arbetshandikappade) beviljas arbetsmarknadsutbildning under förutsättning att de har

Sammanfattning

avslutat sin grundskoleutbildning. Gränsdragningsproblem kan här uppstå mellan kommunernas uppföljningsansvar och arbetsmarknadsverkets formella möjlighet att bevilja utbildningsbidrag.

Mot av det kommunala uppföljningsansvaret anser KAFU att

bakgrund möjligheterna för ungdomar under 18 år att få arbetsmarknadsutbildning helt bör bortfalla. KAFU:s förslag på den här punkten återfinns i kapitel 5. KAFU anser att samhället måste erbjuda arbetsmarknadsutbildning för

som trots avslutad gymnasieutbildning har svårt att få arbete. I ungdomar

vid AMU-kurser erbjudas arbetslösa ungdomar i första hand bör utbildning likhet med vad som bör gälla för vuxna. Med hänsyn till såväl den nuvarande som förväntade arbetsmarknadssituationen för 18-19-åringar lägger KAFU likaledes av åldersgränsen för tillträde till

i kapitel 5 förslag om en sänkning AMU från 20 till 18 år. Med hänsyn till att många ungdomar saknar erfarenhet från arbetslivet är det en fördel om AMU-kurserna för dessa läggs

så att ingår som en del av utbildningen. AMU-kurser för upp praktik arbetslösa ungdomar bör i största möjliga utsträckning läggas upp så att AMU utgör en komplettering till ungdomarnas tidigare grundutbildning.

Avgränsning mot personalutbildningen

Företagens behov av utbildad arbetskraft tillgodoses i viss utsträckning

arbetsmarknadsutbildningen. Främst är det dock det allmänna genom

som har ansvaret för att fylla dessa behov. Genom att utbildningsväsendet parterna på arbetsmarknaden medverkar i beslutsprocessen när AMUkurser skall anordnas inom för AMU nya yrkesområden ges bästa möjliga säkerhet för att AMU-kurserna svarar mot arbetsmarknadens behov.

KAFU anser att det inte är möjligt eller önskvärt att göra någon definitiv gränsdragning mellan AMU:s uppgifter med undantag för bristyrkesutbild-

och det utbildningsansvar som åvilar företagen för utbildning av de ningen anställda. KAFU:s bör AMU även i fortsättningen kunna

Enligt uppfattning inriktas mot såväl grundläggande yrkesutbildnig som kvalificerad vidareutbildning. Vissa gränsdragningsproblem har dock kommit att uppstå vad gäller bristyrkesutbildningen. Genom bristyrkesutbildningen har vissa branscher även kunnat få mer specifika utbildningsbehov tillgodosedda, såväl av grundläggande karaktär som vidareutbildningskurser. Man kan konstatera att bristyrkesutbildning i viss utsträckning används som personalutbildning. Utbildningen bedöms nämligen i många fall så värdefull av

att denne betalar löneutfyllnad till den anställde under arbetsgivaren

en undersökning som den s.k. FAMU-gruppen vid utbildningstiden. Enligt Pedagogiskt centrum, Stockholms Skolförvaltning, har genomfört 1981 på uppdrag av KAFU, hade 25 procent av deltagarna i undersökningen

av arbetsgivaren under utbildningen. Huvuddelen av de löneutfyllnad deltagare som haft arbete före utbildningen återgick till tidigare arbete/yrke. 72 procent till samma bransch och 66 procent återgick till samma

återgick företag.

KAFU anser att det inte är något som hindrar att bristyrkesutbildningen används som personalutbildning. För att en viss utbildning mer permanent skall anordnas som bristyrkesutbildning bör dock vissa kriterier vara uppfyllda. Bristen skall vara påtaglig och orsaka produktionsbegränsningar.

Bristen på arbetsförmedlingen och kvarstå trots skall vara registrerad förrnedlingens försök att fylla bristen genom interlokal förmedling. Bristyrkesutbildning kan anordnas på två olika nivåer; grundutbildning och vidareutbildning. Grundutbildningen avser tillskott till branschen av ny arbetskraft eller utbildning för personer som arbetar i branschen men har okvalificerade arbetsuppgifter. Utbildning på den högre nivån avser kvalificerad vidareutbildning för personer som redan arbetar i branschen. som KAFU Det-är främst vad gäller det senare slaget av bristyrkesutbildning anser att gränsdragningsproblem kan uppstå mellan arbetsmarknadsutbildoch företagens ansvar för utbildning av den egna ningens uppgifter .,.,_\_4,, KAFU anser att så korta vidareutbildningskurser som en till två personalen. veckor inte bör anordnas som bristyrkesutbildning. Det bör ligga inom ansvarsområde att bekosta sådan utbildning för den egna företagens personalen. Det är väsentligt att bristyrkesutbildningen svarar mot de utbildningsbehov som bedöms föreligga inom en viss bransch snarare än mot enskilda arbetsgivares behov. Bristyrkesutbildningen bör enligt KAFU:s mening inte användas för att enbart ge viss begränsad kompetens eller kortare inom av sådan karaktär anser uppskolning ett yrke. Utbildningsbehov ., KAFU ansvarsområde. Vidare anser KAFU bör ligga inom arbetsgivarens ...»a..,..,-wr.sq».-zwwmu.-uw-uuoww»uw.mmm att bristyrkesutbildningen inte bör användas för att ge formell kompetens till

som saknar sådan men som ändå i sin anställning fullgör personer arbetsuppgifter som egentligen kräver formell utbildning. ..._..__..,_..,-..r..,,, Vidare föreslår KAFU att arbetsmarknadsmyndigheterna, utöver riksgil-

bristyrkesutbildning, får möjlighet att anordna särskilda tig och regional bristyrkesutbildningssatsningar i likhet med den under hösten 1982 påbörsärskilda bristyrkesutbildningssatsningen inom verkstadsindustrin. jade Därvid bör företräde kunna ges till personer som redan är anställda. Särskilda bristyrkesutbildningssatsningar bör vara klart avgränsade i tiden. KAFU anser att det som särskilt villkor för sådana satsningar även i framtiden bör gälla att arbetsgivaren har förbundit sig att till den anställde och lön. Vidare föreslår KAFU att betala utfyllnad mellan utbildningsbidrag krav på någon form av motprestation från företagen bör ställas i framtiden vid särskilda bristyrkesutbildningssatsningar. Krav kan t.ex. ställas på att anställning av vikarier eller nyrekrytering till företagen skall ske i samband med att anställda utbildas. I detta sammanhang bör jämställdhetsaspekter beaktas.

Avgränsning mot regionalpolitiken

Både arbetsmarknads- och regionalpolitiken syftar till att skapa balans mellan och efterfrågan KAFU föreslår att företag tillgång på arbetskraft. stöd i form av offertstöd för utbildning mot som beviljas regionalpolitiskt kursutbud. Om det föreligger behov av betalning skall få tillgång till AMU:s som inte finns inom AMU bör de länsansvariga för AMU i en utbildning samråd med företaget kunna lägga upp en utbildningsplan som exempelvis Utbildningen kan kan bestå av olika moment från gällande AMU-läroplaner. helt eller delvis vid AMU-center eller helt förläggas till genomföras att därvid genomföra utbildningen med lärare från företaget. Möjligheterna AMU-centret bör särskilt beaktas.

Sammanfattning

mot de sociala myndigheterna Avgränsning

Kommittén för översyn av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation skall enligt sina direktiv även fastställa riktlinjer för arbetsmarknadsverkets ansvar inom det sociala området. Enligt den allmänna syn som arbetsmarknadsverket har på dessa frågor är kravet att de sociala myndigheterna skall svara för den nödvändiga grundläggande rehabiliteringen. KAFU delar helt denna uppfattning, men avstår från att mera ingående behandlade gränsdragningsproblem som kan uppstå mellan arbetsmarknadsutbildningen och olika vårdområden, eftersom en särskild kommitté har tillsatts för att utreda bl.a. dessa frågor.

Avgränsning AMU i företag gentemot övrig personalutbildning

Mot bakgrund av den kartläggning som UFU redovisade i sitt betänkande skall KAFU pröva om åtgärder behövs för att klarare markera gränserna mellan AMU i företag och företagens egen utbildning. Av de studier som UFU redovisade rörande AMU i företag framkom vissa brister t.ex. vad gäller planering och genomförande av utbildningen. Dessa brister kunde enligt UFU ofta förklaras av att informationen kring de olika stödformerna hade varit otillräcklig samt av att det saknades erfarenhet av att genomföra de olika utbildningarna. Under de år som har förflutit sedan UFU överlämnade sitt betänkande har informationen kring verksamheten med AMU i företag förbättrats och intensifierats. Därutöver har regeringen och AMS under denna tid vidtagit olika åtgärder för att förhindra att de olika stödformerna används på ett sätt som inte har varit avsett. Med det regelsystem som numera finns för AMU i företag torde det inte längre finnas några formella oklarheter angående vilken utbildning som kan anordnas inom ramen för denna verksamhet.

De olika bestämmelser som gäller för att anordna AMU i företag regleras i en särskild förordning (SFS 1981:541). Av denna förordning framgår bl.a. regler för hur utbildningen skall vara upplagd. T.ex. anges att bidrag inte kan utgå för sådan utbildning som det enligt lag eller avtal åligger arbetsgivaren att bekosta. Den utbildning som anordnas för att förhindra permittering eller uppsägning samt utbildning av redan anställd samtidigt som ersättare anställs skall enligt förordningen i princip vara skild från den ordinarie produktionen. KAFU föreslår att detta även bör gälla för utbildning som anordnas med bidraget till utbildning till yrken med ojämn könsfördelning samt vid utbildning för att underlätta införandet av datateknik. Om det finns pedagogiska eller andra skäl bör dock vissa moment i utbildningen kunna ske i samband med den ordinarie produktionen.

I förordningen finns inskränkningar vad gäller bidrag till utbildning av arbetstagare i statlig och kommunal förvaltning. I sina anslagsframställningar har AMS vid upprepade tillfällen föreslagit att även kommunerna skall få bidrag för samtliga former av AMU i företag. Enligt KAFU:s mening finns inte anledning att inskränka rätten till att få bidrag för utbildning att gälla endast kommunala bolag och stiftelser. KAFU föreslår därför att samtliga förekommande bidrag för AMU i företag skall kunna utgå även till kommunala och landstingskommunala arbetsgivare.

i

Sammanfattning 23

De arbetsgivare som erhåller bidrag för att anordna AMU i företag har bl.a. att se till att lämpliga kursplaner, lärare och lokaler finns att tillgå. UFU kunde utifrån sin kartläggning konstatera att det förelåg stora skillnader mellan främst stora och små företags förutsättningar därvidlag. Enligt UFU uppgav många mindre företag att de hade svårigheter med att planera och genomföra utbildning. Att det förhåller sig så har även framförts i andra sammanhang. Enligt KAFU skulle AMU-centrerna i många avseenden kunna spela en viktig roll när det gäller att bistå företag, kommuner och

som skall anordna arbetsmarknadspolitiskt motiverad personalutlandsting bildning. KAFU föreslår att AMU-centrerna i mån av tillgång skall ges

att försälja olika tjänster till företag, kommuner och landsting. möjlighet Regeringen bör fastställa grunderna för prisnivån för den service som AMU-centrerna försäljer. Prisnivån bör kunna varieras t.ex. med hänsyn till utbildningens angelägenhetsgrad eller med hänsyn till konjunkturläge. Med hänsyn till att mindre företag ofta har särskilda svårigheter med att anordna utbildning, föreslår kommittén att dessa skall prioriteras om konkurrens om AMU-centrernas tjänster uppstår. Genom att AMU-centrerna får möjlighet att medverka vid planering och genomförande av utbildning som anordnas inom ramen för AMU i företag skapas ökade garantier för att utbildningen inte skall bli alltför snävt företagsinriktad. För lärare vid AMU-centrerna kan de ökade kontakterna med företagen dessutom utgöra ett värdefullt inslag.

I kapitel 15 om arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration föreslår KAFU att den nuvarande kursstyrelsen skall ombildas till en delegation för AMU vid länsarbetsnämnden. Dessa delegationer bör enligt kommitténs uppfattning bl.a. handlägga ärenden som rör AMU i företag. KAFU menar att dessa delegationer kan utgöra ett värdefullt kontaktorgan när det gäller att informera och stimulera företag, kommuner och landsting att använda de tjänster som AMU-centrerna föreslås kunna erbjuda. KAFU föreslår att nämnda delegationer även får i uppgift att informera om den service som kan erhållas vid AMU-centrerna samt att informera om de olika utbildningar som kan anordnas inom ramen för AMU i företag.

I kapitel 4 redogörs även för olika bestämmelser vad gäller att använda utbildningsformer inom det reguljära utbildningsväsendet för olika personalutbildningsbehov. Gemensamt för dessa utbildningsformer är att utbild-

står öppen för alla samt att samhället fastställer kursplaner och ningen liknande samt har tillsyn över utbildningarna. Under senare år har utvecklingen allt mer gått i riktning mot att samhällets utbildningsresurser bör användas för fortbildning och vidareutbildning. Såväl från statsmakternas sida som från kommuner, landsting och branschorganisationer finns uttalanden om att det reguljära utbildningsväsendet i möjligaste mån bör

för att tillgodose personalutbildningsbehov. Företagens, kommunutnyttjas ernas och landstingens möjligheter att utnyttja samhällets utbildningsutbud i personalutbildningssyfte varierar dock bl.a. med hänsyn till företagsstorlek och geografisk placering.

s

Villkor för rätt till

arbetsmarknadsutbildning

(kapitel 5)

I detta kapitel diskuteras de formella regler som skall gälla för att en person skall komma ifråga för arbetsmarknadsutbildning. Grundförutsättningarna för att en person skall beviljas arbetsmarknadsutbildning är att han eller hon är eller löper risk att bli arbetslös, har fyllt 20 år samt söker arbete genom arbetsförmedlingen. Från åldersvillkoret finns dock ett flertal undantag. Den som inte är arbetslös men som har fyllt 20 år kan beviljas arbetsmarknadsutbildning för yrke i vilket det råder särskild brist på arbetskraft (bristyrkesutbildning).

Ãldersvillkoret

I KAFU:s direktiv anges att utgångspunkten bör vara att ungdomar under 20 år i princip skall få sin utbildning inom den reguljära skolutbildningen. KAFU delar denna uppfattning, men finner bl.a. med hänsyn till de många möjligheterna till undantag från åldersregeln, att denna stränga gränsdragning inte är ändamålsenlig. Regleringen av tillträdet till AMU för ungdomsgrupperna är dessutom svåröverskådlig och ägnad att medföra tolkningssvårigheter som bl.a. kan få till följd att enskilda individer har svårt att bedöma sina möjligheter att få arbetsmarknadsutbildning. Med hänsyn till att kommunernas uppföljningsansvar inte sträcker sig längre än till 18 år har kommittén bedömt detta vara en lämplig gräns för tillträde till AMU. Kommittén föreslår att gränsen för rätt till AMU inkl. bristyrkesutbildning sänks från 20 till 18 år. I likhet med vuxna som är arbetslösa bör arbetslösa ungdomar i första hand erbjudas i form av

arbetsmarknadsutbildning

AMU-kurs. Denna princip bör gälla både ungdomar som har genomgått gymnasieutbildning och sådana ungdomar som har sökt sig ut på arbetsmarknaden direkt efter grundskolan och som trots åtgärder inom ramen för kommunernas uppföljningsansvar inte har fått en förankring på arbetsmarknaden. KAFU föreslår att de nuvarande undantagsvillkoren för åldersgränsen slopas med hänsyn til kommunernas uppföljningsansvar för ungdomar under 18 år. För närvarande kan gravt handikappade ungdomar som, om de haft kontakt med arbetsförmedlingen, få utbildningsbidrag för gymnasiestudier som vidtar i direkt anslutning till grundskolan. KAFU anser att principen bör vara att handikappade ungdomsstuderande bör omfattas av de reguljära studiesociala systemen, studiehjälp och studiemedel. I likhet med studiestödsutredningen anser KAFU att handikappade studerande bör få alla merkostnader täckta vilka har föranletts av handikappet. KAFU understryker att förbättringar inom det studiesociala området för handikappade studerande är en förutsättning för genomförande av KAFU:s förslag i denna del.

Bristyrkesutbildningen

Under lågkonjunkturen i slutet av 1970-talet och i det nuvarande konjunkturläget har det i vissa fall visat sig relativt svårt för personer som har

Sammanfattning 25

arbetsmarknadsutbildning att få arbete. Detta har gällt även genomgått

som bristyrken. Bristyrkesutbildningen har då yrken som har betecknats medverkat till att skapa orealistiska förväntningar hos sökande på möjligheterna att få arbete efter utbildningen. Särskilt olyckligt är det givetvis när

för att delta i bristyrkesutbildning, har sökande, som lämnar en anställning svårt att finna arbete efter utbildningen. KAFU framhåller att bristyrkesutbildningen måste inriktas mot sådana områden där bristen på yrkesutbildad arbetskraft är påfallande stor. KAFU anser att det finns skäl som talar för att

används på ett mer flexibelt sätt. Arbetsmarknadsbristyrkesutbildningen myndigheterna bör under löpande verksamhetsperiod kunna ompröva beslut om att en viss utbildning skall rubriceras som bristyrkesutbildning. Kommit-

att bristyrkesutbildningen kompletteras med tén har i kapitel 4 föreslagit

att rikta särskilda mot vissa branscher och möjligheter utbildningsinsatser särskilda Ett sådant användningssätt kommer enligt kommitténs

företag. mening att medverka till att göra bristyrkesutbildningen till ett mer operativt instrument och öka graden av måluppfyllelse främst vad gäller bristyrkesut-

tillväxtpolitiska mål. bildningens

Bristyrkesutbildningen har haft en särskild fördelningspolitisk betydelse. Anställda kunnat förbättra

med låga löner har genom bristyrkesutbildningen

Resultaten av den undersökning av sin ställning på arbetsmarknaden. bristyrkesutbildningen som FAMU-gruppen vid Pedagogiskt centrum, Stockholms på uppdrag av KAFU visar att

Skolförvaltning, genomförde

utbildning än deltagarna i bristyrkesutbildning generellt har kortare teoretisk såväl arbetskraften totalt som deltagarna inom AMU. Detta tyder på att bristyrkesutbildningen i förhållandevis stor utsträckning när den målgrupp

i hög grad är avsedd för, nämligen korttidsutbildade som utbildningen personer.

Kommittén anser emellertid att det är angeläget att ytterligare slå vakt om och utveckla arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska målsättningar. Kommittén föreslår att i princip alla AMU-kurser blir tillgängliga för

som har anställning men har föråldrad. kortare eller ingen personer yrkesutbildning. Kommittén föreslår att högst tio procent av alla AMU-

för denna målgrupp. Det bör vara platserna i ett län bör vara tillgängliga länsarbetsnämnden som inom den givna ramen och efter samråd med

avgör i vilken utsträckning redan anställda parterna på arbetsmarknaden skall få tillträde till länets AMU-kurser. I likhet med vad som gäller i fråga om AMU för arbetslösa bör arbetsförmedlingen göra en bedömning av den anställdes att tillgodogöra sig utbildningen. En

personliga förutsättningar

för att anställda skall beviljas AMU-kurs bör vara ytterligare förutsättning att de bedöms kunna ta anställning i utbildningsyrket, ev. vara beredda att

samt ha sin huvudsakliga försörjning i utbildningsyrket. Beträffande flytta

under föreslår kommittén med ersättning till deltagarna utbildningstiden hänsyn till de fördelningspolitiska motiven att utbildningsbidrag får beviljas. Utöver den planering av AMU som görs för arbetslösa bör länsarbetsnämnderna i sin planering ta hänsyn till att högst 10 procent av AMU-platserna skall kunna tas i anspråk av redan anställda som tillhör den angivna målgruppen. Om det emellertid skulle visa sig senare att platserna för de arbetslösa inte räcker till bör länsarbetsnämnderna med hänsyn till målen för arbetsmarknadsutbildningen kunna hänvisa arbetslösa till de platser som i

i

26 Sammanfattning

sou 1983:22

planeringen har avsatts för utbildning av redan anställda. Det är enligt KAFU:s uppfattning främst genom att bereda arbetslösa personer möjlighet till sysselsättning som arbetsmarknadsutbildningen uppfyller sitt fördelningspolitiska mål.

Villkor för

personalutbildning (kapitel 6)

Inom delar av den statliga och privata arbetsmarknaden har särskilda organ, s.k. trygghetsråd, tillkommit som en följd av trygghetsöverenskommelser mellan berörda parter på arbetsmarknaden. Dessa organ har bl.a. till uppgift att genom olika förebyggande åtgärder stödja anställda som berörs av resp. avtal samt att vid arbetsbrist söka finna alternativa sysselsättningar. Lagen om medbestämmande i arbetslivet, MBL, reglerar de fackliga organisationernas möjligheter till inflytande över bl.a. som rör frågor personalutveckling och personalutbildning. Genom MBL har arbetsgivaren i vissa frågor skyldighet att fortlöpande informera de fackliga organisationerna på arbetsplatsen och dessutom har de fackliga organisationerna själva möjlighet att ta initiativ till förhandling. De avsnitt i de centrala medbestämmandeavtalen som behandlar personalutbildning skiljer sig från varandra både vad gäller innehåll, detaljeringsgrad och vilka frågor som kan tas upp i lokala avtal. Villkoren för personalutbildningen, dvs. frågor som rör utbildningens dimensionering, omfattning. inriktning och vem som skall deltaga m.m. anges idag tämligen ensidigt av arbetsgivaren. På vissa arbetsplatser har de anställda dock ett betydande inflytande i frågor av nämnt slag medan detta saknas helt eller nästan helt på andra arbetsplatser. Medbestämmandelagen och de lokala avtal som har eller som kommer att slutas till följd av denna ger dock de anställda ökade möjligheter till att aktivt påverka frågor som rör personalutbildningen. statsmakterna saknar direkta t.ex. möjligheter, genom lagstiftning, att påverka personalutbildningen. Undantag från detta utgör den utbildning som kan anordnas inom ramen för AMU i företag. Enligt KAFUzs uppfattning finns anledning för samhället att i högre grad söka påverka företag, kommuner och landsting att anordna sådan personalutbildning som liggeri linje med samhällets intressen. Detta kan ske genom att samhället stimulerar företag, kommuner och landsting att öka den del av personalutbildningen som kan anordnas med statliga bidrag, dvs. AMU i företag. Den grad av stimulans som samhället ger för personalutbildningen är främst beroende av vilka arbetsmarknadspolitiska effekter man förväntar sig kunna uppnå med utbildningen samt i vilken utsträckning man anser det vara nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att nå dessa effekter. Därutöver anser KAFU att den roll som personalutbildningen kan spela i arbetsmarknadspolitiskt hänseende i hög grad är beroende som av den inställning arbetsgivare och fackliga organisationer intar i denna fråga. Dessa har bl.a. att ta ställning till behovet av utbildning på kortare och längre sikt, att avgöra i vilken samt att komma form olika utbildningsinsatser skall genomföras överens om vilka anställda som i första hand bör komma för ifråga utbildning.

Sammanfattning 27

Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning? (kapitel 7)

I detta över utvecklingen under senare år av kapitel ges en översikt i arbetsmarknadsutbildning med avseende på bl.a. kön, ålder, deltagarna tidigare sysselsättning, arbetsmarknadssituation och tidigare utbildning. på att KAFU särskilt Redovisningen gäller främst åren 1979-1981 beroende av AMU i det reguljära utbildningsväsendet under har studerat utvecklingen den perioden. Andelen kvinnor i arbetsmarknadsutbildning har under en följd av år från 54 varierat mellan 50 och 60 procent. Andelen kvinnor sjönk emellertid andelen kvinnor procent år 1979 till 42 procent år 1981. 1982 minskade Kvinnornas andel utgjorde 40 procent av dem som ytterligare något. AMU 1982. Den främsta förklaringen till minskningen av andelen påbörjade kvinnor i AMU är den kraftiga neddragningen av AMU i det reguljära utbildningsväsendet som har skett under dessa år. Kvinnorna har huvudsakligen påbörjat utbildningar inom yrkesområdena samt kameralt och kontorstekniskt arbete, dvs. inom hälso- och sjukvård traditionella Därmed har kvinnornas utbildningsval fallit inom kvinnoyrken. sådana områden, AMS har begränsat på grund av en vars omfattning sjunkande efterfrågan på arbetskraft. av dem som började arbetsmarknadsutbildning 1981 var Ca två tredjedelar i åldrarna 20-34 år. En jämförelse med år 1975 visar att det har skett vissa åldersfördelningen. Andelen ungdomar har minskar markant förändringari främst som en följd av riksdagens beslut med anledning_ av prop. 1979/80: 145 i 1975 var om åtgärder för att främja ungdomars utbildning gymnasieskolan. ca 18 procent av kursdeltagarna under 20 år. 1981 hade denna andel minskat Vidare har andelen kursdeltagare över 45 år successivt till 9 procent. minskat. År 1975 var ca 13 procent av kursdeltagarna över 45 år mot knappt 8 procent 1981. beräknades en tredjedel av deltagarna i AMU vara Länge omkring i fysiskt, eller socialt avseende. Under åren handikappade psykiskt 1979-1981 har de arbetshandikappade utgjort mellan 21 och 25 procent av deltagarna i AMU. Av dem som beviljas AMU i det reguljära utbildningsväsendet är en mycket stor del arbetshandikappade. Deras andel i denna utbildningsform har ökat väsentligt under de senaste åren som en följd av av AMU i det reguljära utbildningsväsendet. 1979 var neddragningen andelen arbetshandikappade av dem som påbörjade AMU i det reguljära utbildningsväsendet ca 22 procent. Denna andel hade år 1981 ökat till ca 41 har samtidigt minskat kraftigt i antal i procent. De arbetshandikappade AMU i det reguljära utbildningsväsendet. 1981 var det endast ca hälften så många arbetshandikappade som påbörjade AMU i det reguljära utbildningsväsendet jämfört med 1979. Andelen utländska i AMU har successivt ökat. År 1972 medborgare utgjorde de utländska medborgarna 11 procent av dem som påbörjade AMU. Ãr 1979 hade deras andel ökat till 19 procent och år 1981 till 24 Andelen utländska år störst i SÖ:s AMU-kurser. Av procent. medborgare dem som påbörjade sådan utbildning var 23 procent utländska medborgare år 1979 och 26 procent år 1981. är att medverka till att Ett väsentligt mål för arbetsmarknadsutbildningen

åstadkomma större jämställdhet för olika grupper på arbetsmarknaden genom att stödja dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Som tidigare nämnts är det en huvuduppgift för kommittén att pröva i vad mån den nuvarande inriktningen svarar mot

av arbetsmarknadsutbildningen de av riksdagen antagna målen för arbetsmarknadsutbildningen. I syfte att få en uppfattning om graden av måluppfyllelse vad gäller det fördelningspolitiska målet har vi bl.a. dels studerat tillgänglig statistik över deltagarna i arbetsmarknadsutbildning, dels låtit genomföra en särskild studie av rekryteringen av kursdeltagare till arbetsmarknadsutbildning.

Av den redovisning av deltagarna i arbetsmarknadsutbildning som görs i detta kapitel framgår klart att arbetsmarknadsutbildningen i stor utsträckning med ett undantag - de äldre - också inriktas mot grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Kommittén anser dock att ökade ansträngningar behöver göras för att underlätta för konkurrenssvaga grupper på arbetsmarknaden att delta i arbetsmarknadsutbildning. Kommitténs förslag i kapitel 12 om inrättandet av en särskild förberedelseperiod vid AMU-centrerna kommer därvid att medverka till att främja dessa strävanden.

Vilka deltar i

personalutbildning? (kapitel 8)

UFU:s kartläggning från åren 1975-1976 över personalutbildningen ger en tämligen entydig bild av vilka grupper av anställda som får del av utbildningen i företag. kommuner och landsting. Anställda i arbetsledareoch tjänstemannabefattningar deltar oftare i personalutbildning än anställda i arbetaryrken. Kartläggningen visar vidare att personer i befattningar med högre utbildningskrav oftare deltar i personalutbildning än övrig personal och de förra har också ofta en relativt lång formell grundutbildning. Enligt UFU:s bedömning har befattningstillhörigheten och arbetssituationen överhuvudtaget större betydelse för deltagandet i utbildning än de anställdas utbildningsnivå. Antalet utbildningstimmar per anställd arbetare var dock. enligt UFU:s undersökning, fler än för de anställda tjänstemänen. Skälet till detta är att grundutbildning förekommer i större omfattning för anställda i arbetaryrken än för tjänstemän.

De bearbetningar som KAFU låtit utföra på material från ULF-79 överensstämmer i stor utsträckning med den bild som UFU gav över vilka anställda som deltar i utbildning. ULF-79 visar således att andelen som uppgav sig ha deltagit i någon form av utbildning på arbetstid under den närmast föregående 12-månadersperioden var betydligt större bland anställda med eftergymnasial utbildning än bland dem som hade högst förgymnasiala studier som grund. Materialet visar vidare att männen. oberoende av utbildningsnivå, deltog oftare än kvinnorna i utbildning på arbetstid. Bland såväl män som kvinnor var deltagande i någon form av utbildning

vanligast för dem som var mellan 25 och 44 år.

I likhet med vad UFU fann visar ULF-79 att betydligt fler heltidsanstáillda än deltidsanställda deltog i utbildning. Det senare materialet visar vidare att av samtliga anställda i privat tjänst uppgav knappt 30 procent att de hade deltagit i utbildning på arbetstid medan för anställda i kommuner och

landsting motsvarande andel uppgick till 40 procent. Av de privat anställda kvinnorna som anordnats under

uppgav 25 procent sig ha deltagit i utbildning arbetstid. För de privat anställda männen var motsvarande andel 34 procent. Motsvarande för anställda i kommuner och landsting var 38

uppgifter procent för kvinnorna och 48 procent för männen.

I ULF-undersökningarna redovisar SCB vissa uppgifter efter s.k. socioekonomisk gruppindelningl. Denna indelning syftar främst till att fördela den vuxna befolkningen efter yrke och anställningsförhållanden. KAFU har bl.a. resultat från ULF-75 med dem från ULF-79 vad gäller

jämfört

efter socioekonomisk gruppindelning. Inom den utbildningsdeltagande

facklärda arbetarna som i ULF-79 privata sektorn var det 9 procent fler av de

För uppgav sig ha deltagit i utbildning på arbetstid än vad fallet vari ULF-75. de lägre kvinnliga tjänstemännen återfinns den minsta ökningen, 1 procent, mellan de båda mättillfällena. I ULF-75 uppgick den andel av denna grupp som deltagit i utbildning till 24 och i ULF-79 således till 25 procent.

procent

för de kvinnliga högre tjänstemännen hade emeller- Utbildningsdeltagandet tid ökat med 17 procent från ULF-75 till ULF-79. Vid det förra mättillfället uppgav 44 procent av de högre kvinnliga tjänstemännen att de hade deltagit i

medan vid det senare motsvarande andel var 61 utbildning på arbetstid procent.

Med undantag för den grupp, som enligt den socioekonomiska indelningen

män, har utbildningsdeltagandet oavsett kön ökat utgörs av icke facklärda för samtliga grupper av anställda inom kommun- och landstingsområdetDe största ökningarna mellan de båda mättillfällen vad gäller utbildningsdeltagande uppvisar grupperna lägre kvinnliga och högre manliga tjänstemän. Ökningen för dessa två grupper utgörs av ca 17 procent.

och tekniska förändringarna i arbetslivet

Som en följd av de strukturella kommer att försvinna eller kraftigt förändras

många arbetsuppgifter

som nya kommer att framstå. Många anställda med en starkt samtidigt

och kort kommer därigenom att hotas av specialiserad yrkesutbildning arbetslöshet. För dessa grupper är utsikterna att få nytt arbete ofta mycket

Det är därför, KAFUzs uppfattning. angeläget att begränsade. enligt företagen. kommunerna och landstingen kan möta olika förändringar genom

och vidareutbildning av den egna personalen. Genom olika fortbildning former av personalutbildning kan de mest utsatta grupperna omskolas till nya arbetsuppgifter och därigenom få en förbättrad beredskap för omställningar. För arbetsgivarna innebär utbildningsinsatser som ges i ett längre tidsperspektiv, dvs. utbildning som innebär framförhållning och som ger förän-

en god investering. För arbetsgivarna bör det, inte minst dringsberedskap, från ekonomisk synpunkt, vara angeläget att utveckla hela den befintliga arbetskraftens kompetens.

Om som helhet skall kunna medverka till att

personalutbildningen arbetsmarknadspolitiska målsättningar tillgodoses måste utbildningsinsatserna bli betydligt mer omfattande och de tillgängliga utbildningsresurserna på olika arbetsplatser måste fördelas jämnare mellan olika personalkategoner. Se bilaga

i

30 Sammanfattning

Arbetsmarknadsutbildningens resultat(kapitel 9)

När man skall värdera arbetsmarknadsutbildningens resultat är det naturligt att främst studera i vilken grad de som har genomgått utbildning också har erhållit anställning i utbildningsyrket eller närliggande yrke. På uppdrag av AMS genomför SCB en uppföljningsundersökning av de personer som slutar yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet varje år. Uppföljningen görs ca ett halvår efter avslutad utbildning.

Resultaten från uppföljningsundersökningarna visar en viss konjunkturvariation. Andelen sysselsatta efter fullföljd arbetsmarknadsutbildning har varierat mellan 54 procent och 68 procent under perioden 1978-1981. Om man jämför SÖ:s AMU-kurser inom det

med arbetsmarknadsutbildning reguljära utbildningsväsendet finner man en tendens till utjämning av sysselsättningsresultaten under de senaste åren. Det sammanhänger bl a med förändringar i kurssammansättningen främst till följd av den neddragning som har skett av AMU i det reguljära utbildningsväsendet. I genomsnitt var andelen förvärvsarbetande ca 62 procent för båda dessa kursanordnare under 1981. Vid tidigare uppföljningsundersökningar studerade vid uppföljningstillfället en betydligt större andel av dem som genomgått AMU i det reguljära utbildningsväsendet. Den övervägande delen av dessa uppbar inte utbildningsbidrag för de fortsatta studierna. Uppenbarligen fungerade den erhållna arbetsmarknadsutbildningen i det reguljära

utbildningsväsendet tidigare för många som en inkörsport till vidare studier utanför arbetsmarknadsutbildningens ram.

Under de senaste åren har andelen med arbete i utbildningsyrket eller närliggande bland dem som fullföljt AMU uppgått till ca 80 procent. Av betydelse för en bedömning av utbildningens effektivitet är också i vilken utsträckning de som har påbörjat utbildningen fullföljer och tillgodogör sig utbildningen. Ett negativt resultat är att så många avbryter sin utbildning av annan anledning än att de har erhållit arbete (ca 12 % under de senaste åren). Den s.k. FAMU-gruppen vid Pedagogiskt centrum, Stockholms skolförvaltning har på uppdrag av KAFU genomfört en studie av kursdeltagare som hösten 1980 avbröt sin arbetsmarknadsutbildning av annan anledning är att de hade erhållit arbete. De avbrottsorsaker som kursdeltagarna själv oftast uppgav var otrivsel med utbildningen (21 %), sjukdom (17 %) och familjeskäl (16 %). En del (14 %) sade sig ha avbrutit utbildningen på grund av ekonomiska problem under utbildningstiden. I kapitel 12 lämnar kommittén förslag som syftar till att motverka kursavbrott.

Uppföljningar som har gjorts på längre sikt visar mycket positiva sysselsättningseffekter av arbetsmarknadsutbildningen. AMS har låtit SCB göra en uppföljning även efter två år av de kursdeltagare som slutade arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet 1980. Bland dem som fullföljde utbildningen hade andelen sysselsatta ökat från 68 procent vid mättillfället efter sex månader till 77 procent vid undersökningstidpunkten efter två år. Huvuddelen av de sysselsatta (80 %) hade arbete i utbildningsyrket eller närliggande yrke.

Den tidigare nämnda FAMU-gruppen har på uppdrag av AMS och SÖ genomfört en uppföljning av kursdeltagare vid sju kursorter sex år efter avslutad AMU-kurs. Även denna uppföljning visar positiva sysselsättnings-

effekter. Sålunda uppgav 86 procent av de tidigare kursdeltagarna att de hade arbete vid uppföljningstillfället. Av dessa uppgav 60 procent att de arbetade i utbildningsyrket eller i närliggande yrke.

De kostnads- och intäktsanalyser som har gjorts av arbetsmarknadsutbildningen visar att de ekonomiska effekterna är positiva för den enskilde. Det kan däremot konstateras att erhållna resultat vad gäller de samhällsekonomiska effekterna är direkt beroende av vilka antaganden som görs av de indirekta effekterna, dvs. effekterna för andra personer än de utbildade.

Kommittén anser att de olika undersökningarna ger en relativt entydig bild av arbetsmarknadsutbildningens effekter. Sammantaget kan sägas att arbetsmarknadsutbildningen har haft mycket positiva sysselsättningseffekter. Kommittén anser dock att initiativ bör tas till ytterligare effektstudier av arbetsmarknadsutbildningen. Dessa bör ta sikte på sociala verkningar av utbildningen samt ge en indikation om alternativen till att utbildningsåtgärder sätts in. Enligt vad KAFU har erfarit har AMS och SÖ under utredningsarbetet tagit initiativ till en ny samhällsekonomisk utvärdering av arbetsmarknadsutbildningens effekter.

Personalutbildningens betydelse (kapitel 10)

Begreppet personalutbildning omfattar många olika aktiviteter alltifrån kortare informationsinslag till mer traditionellt anordnade utbildningar. Utbildning som en del av arbetsprocessen och s.k. vardagsinlärning år andra former. Avsikten med de olika inslagen av personalutbildning varierar likaså kraftigt. Det kan vara fråga om att genomföra förändringar i arbetsorganisationen eller arbetsrutiner, att bevara. fördjupa eller bredda kompetensen likaväl som personalutbildning kan användas för att komma till rätta med specifika problem på arbetsplatsen t.ex. driftsstörningar, olämpliga arbetsrutiner eller hög personalomsättning. Personalutbildning kan även. som tidigare nämnts, anordnas med statliga bidrag - s.k. AMU i företag. I dessa fall förväntas utbildningsinsatserna bidra till att samhället uppnår vissa arbetsmarknadspolitiska syften.

Efterhand har personalutbildningen breddats innehållsmässigt och inrymmer i allt större utsträckning b1.a. arbetsledare. arbetsmiljö- och medbestämmandeutbildning samt utbildning inom ramen för utveckling av arbetsorganisation och arbetsrutiner. Personalutbildning kan även vara ett led i administrativ rationalisering. organisationsutveckling eller verksamhetsplanering. Termer som kompetens- eller resursutveckling förekommer då ofta. Ur företags- och myndighetssynpunkt kan utbildning med detta synsätt betraktas som en strategi för att främja ett bättre resursutnyttjande. kreativitet, teknisk utveckling, ökad konkurrenskraft osv.

De omfattande förändringar som skett såväl inom arbetsmarknaden som allmänt inom utbildningssystemet har givetvis fått stor betydelse för personalutbildningen i arbetslivet. Personalutbildningsfrågor har blivit en allt viktigare fråga för arbetsmarknadens parter både centralt och på de enskilda arbetsplatserna. Allt större resurser avsätts även till utvecklingsåtgärder för anställda, såväl kollektivt som individuellt. Trots detta är deltagandet i personalutbildning alltjämt ojämnt fördelat med hänsyn till

yrkestillhörighet, ålder, kön, utbildningsbakgrund. företagsstorlek, bransch, arbetsmarknadssektor m.m. Medan vissa yrkesgrupper av hävd eller som följd av speciella yrkeskrav får en i det närmaste regelbunden fort- och vidareutbildningi arbetet erbjuds andra, och mycket stora, personalgrupper ingen form av systematisk sådan utbildning.

Personalutbildningen är således mångfacetterad och avsedd att tjäna många olika syften. Utformning och genomförande av utbildningen spelar dessutom en stor roll. Betydelsen av utbildningen varierar också för den anställde, för arbetsgivaren och för samhället. För att kunna föra meningsfulla diskussioner kring personalutbildningens betydelse räcker det inte att enbart relatera utbildningen till ett företags- eller myndighetsperspektiv. Möjligheten att utbildas och utvecklas i arbetet har också från samhällets synpunkt en utbildningspolitisk betydelse, varför frågan bör ses även från den utgångspunkten. Härtill kommer ytterligare ett perspektiv, nämligen att använda utbildning i arbetslivet som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument.

Utifrån samhällets arbetsmarknadspolitiska strävanden om att åstadkomma en hög. jämn och trygg sysselsättning. skulle personalutbildningen kunna spela en betydligt större roll än vad fallet är i dag. I rapporten Personalutbildning i företag - Samhällsekonomiska aspekter diskuterar fil.dr. Åsa Sohlman olika orsaker till att denna utbildning kan anses vara ineffektiv ur samhällsekonomisk synvinkel.

Det framtida behovet av

arbetmarknadsutbildning och personalutbildning (kapitel 11)

Arbetsmarknadsutbildningens dimensionering och inriktning måste bedömas med utgångspunkt från den aktuella arbetsmarknadssituationen. då de som påbörjar AMU i allmänhet går ut på arbetsmarknaden efter kortare tid än ett år. Kursutbudet måste därför snabbt kunna anpassas till förändringar på arbetsmarknaden. Det är således inte rationellt att för lång tid söka fastställa dimensioneringen och inriktningen av AMU med utgångspunkt från långsiktiga prognoser för arbetsmarknadens behov. I stället är det en väsentlig uppgift för AMU att medverka till att anpassa utbudet av yrkesutbildad arbetskraft till sådana förändringar på arbetsmarknaden som inte har kunnat förutses i långsiktiga prognoser.

Det finns dock behov av att ha vissa allmänna bedömningar av bl.a. utvecklingen på arbetsmarknaden som utgångspunkt för kommitténs överväganden och förslag. I detta kapitel redovisas översiktligt olika faktorer som påverkar behovet av arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning. Det gäller det reguljära utbildningsväsendets anpassning till efterfrågan på utbildning samt bedömningen av utvecklingen på arbetsmarknaden i stort.

Svårigheterna att passa ihop sökande och lediga platser har ökat påtagligt. Den obalans som råder mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft geografiskt och yrkesmässigt visar inte någon tendens att minska i omfattning. Det finns snarare tecken som tyder på att dessa problem kommer att bli ännu större under resten av l980-talet. sammansättningen av

Sammanfattning

arbetskraftsefterfrågan kommer att förändras på grund av den tekniska

och då framför av datateknik inom v utvecklingen allt genom införandet verksamhetsomrâdena industri, kontor och service. Omfattande utbildningsinsatser kommer att behövas för att stödja konkurrenssvaga grupper på arbetsmarknaden. De som saknar yrkesutbildning och de som har en för arbetsmarknaden icke adekvat utbildning kommer att få mycket svårt att hävda sig i konkurrensen om arbetstillfällena.

Sammanfattningsvis bedömer kommittén att behovet av arbetsmarknadsutbildning med hänsyn till den förväntade arbetsmarknadsutvecklingen och det reguljära utbildningsväsendets utveckling kommer att vara stort även i framtiden. Den verkliga omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen kommer naturligtvis att vara helt beroende av statsmakternas vilja och ambitionsnivå för sysselsättningspolitiken. Av grundläggande betydelse är också den av statsmakterna förda ekonomiska politiken, men även utvecklingen inom andra samhällsområden spelar stor roll. De arbetsmarknadspolitiska insatserna och därmed också arbetsmarknadsutbildningen bör, som kommittén tidigare har framhållit i kapitel 2 Arbetsmarknadsutbildningens mål och omfattning ses som ett komplement till i första hand den ekonomiska politiken.

I direktiven till KAFU framhålls starkt önskemålet om att personalutbildningen i framtiden skall spela en mer framträdande roll när det gäller att anpassa denna till samhällets arbetsmarknadspolitiska strävanden. Personalutbildningens volym förutsätts därvid kunna öka speciellt under perioder av lågkonjunktur. Oberoende av konjunkturläge finner kommitten många skäl för att öka omfattningen av denna utbildning. De ekonomiska, tekniska och organisatoriska förändringar som ständigt pågår i samhället leder bl.a. till att arbetskraften har behov av bredare och ständigt förnyade yrkeskunskaper.

Enligt KAFU:s mening finns flera skäl för att principen om återkommande utbildning även skall vara vägledande för den utbildning som bedrivs i arbetslivet. Bland de motiv som finns för att i ökad utsträckning satsa på återkommande utbildning kan nämnas behovet av en fortgående kunskapsutveckling på arbetsplatserna samt vikten av att främja eller i varje fall underlätta såväl extern som intern rörlighet på arbetsmarknaden. Behov av en fortgående demokratisering och utveckling av medbestämmande i olika former föreligger också liksom av att utjämna kunskapsklyftor inom och mellan generationer.

Kunskapsutvecklingen och behovet av kunskap har också en strukturell sida. Genom ny teknik och nya kunskaper blir en fortlöpande förändring av produktionsteknik och arbetsformer möjlig. Härigenom ersätts vissa yrkesgrupper successivt av andra och behov av nya yrkesgrupper uppkommer. Yrkesstrukturen förändras därför påtagligt över tid såväl i fråga om yrkenas interna kvalifikationskrav och normsystem som beträffande olika yrkesgruppers relativa storlek. Nya yrken fordrar ny utbildning. Förskjutningar inom och mellan yrkesgrupper aktualiserar vidare behov av omfördelning av kunskap. Även ny lagstiftning påverkar strukturerna i samhället och fordrar ofta för att kunna tillämpas på avsett sätt särskilda utbildningsâtgärder.

Sammanfattningsvis bedömer KAFU att behovet av olika personalutbild-

ningsinstser, inklusive sådana som av arbetsmarknadspolitiska skäl stöds av samhället, kommer att öka i framtiden.

Arbetsmarknadsutbildningens och innehåll inriktning (kapitel 12)

I detta kapitel diskuteras i första hand AMU-kursernas inriktning. bl.a. de förberedande teoretiska utbildningarna och ambitionsnivån vad gäller sådan utbildning. De förberedande utbildningarna har successivt ökat sin andel av AMU-kurserna. Särskilt markant har ökningen varit för preparandkurserna. Som en förberedelse för en planerad yrkesutbildning kan preparandkurs

inleds med en allmänteoretisk beviljas. Utbildningen etapp grundläggande preparandkurs - om 8 veckor, varefter utbildningen uppdelas i antingen en allmän gren om 8 veckor eller en merkantil resp. teknisk gren om vardera 16 veckor. Att genomgå preparandkurs är inte obligatoriskt för tillträde till någon AMU-kurs. Arbetsförmedlingen prövar behovet av preparandutbildning i varje enskilt fall med hänsyn till sökandens bakgrund och den planerade yrkesutbildningens krav på teoretiska förkunskaper.

Vid AMU-centret i Ronneby har försöksverksamhet med varvning av preparandutbildning (även allmänna ämnen) och yrkesutbildning bedrivits sedan hösten 1980. Enligt den uppföljning av försöket som har gjorts har kursavbrotten minskat avsevärt. 1976 och 1979 var kursavbrotten vid förberedande teoretisk utbildning 24 resp. 21 procent (genomsnitt för hela landet). Under försöksperioden har kursavbrotten vid Ronnebycentret uppgått till 7,2 procent inkl. avbrott vid yrkeskurserna. Samtidigt har kurstiden för de teoretiska utbildningarna minskat från 20-24 veckor i genomsnitt med konventionell uppläggning till 11,2 veckor. Enligt uppföljningen upplevs också det nya systemet som motivationshöjande av både kursdeltagare och lärare.

För kursdeltagare som har sådana brister i sin utbildning att de inte kan tillgodogöra sig den nuvarande preparandutbildningen anordnas vid vissa centrer sedan budgetåret 1979/80 försöksverksamhet med preparandkurs som börjar på en lägre nivå än den grundläggande delen i preparandkursen, benämnd baspreparandkurs. Med hänsyn till gränsdragningen mot kommunernas ansvarsområde är denna utbildning avsedd för kursdeltagare som har sådana kunskaper att alfabetiseringsundervisning inte är aktuell.

Sedan 1969 ges inom AMU undervisning i allmänna ämnen (8 veckor). Införandet av allmänna ämnen i AMU-kurserna är ett uttryck för att också AMU, även om dess huvudsyfte är ett annat, har en viktig uppgift att fylla när det gäller att minska utbildningsklyftorna i samhället. Syftet med undervisningen i kursen Allmänna ämnen är enligt läroplanen att hjälpa och stimulera deltagaren att på bästa sätt tillvarata och utveckla sina förutsättningar både som enskild individ och som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Undervisningen i allmänna ämnen är f.n. inte relaterad till den efterföljande yrkesutbildningen.

Innehållet i kursen Allmänna ämnen är identiskt med innehållet i den grundläggande preparandkursen. Undervisning i allmänna ämnen är enligt AMS anvisningar en rättighet för kursdeltagare som har kortare utbildning

Sammanfattning 35

och som inte är i behov av preparandkurs som en än nioårig grundskola förberedelse för den planerade yrkesutbildningen. Uppfattningarna om allmänna ämnen skiftar. I en undersökning som FAMU-gruppen gjorde 1977 framfördes från lärare och utbildningsmän önskemål om att anpassa momenten i allmänna yrkesutbildningens krav. ämnen till den efterföljande Det är tydligt att man vid många centrer i första hand ser allmänna ämnen som en direkt yrkesförberedande utbildning och att man önskar betona den inriktningen i ökad utsträckning. De allmänna ämnena inom AMU utgör ett viktigt gränsområde mellan allmän och yrkesutbildning. Då de allmänna ämnena vuxenutbildning infördes var det något mer än 70 procent av deltagarna i AMU som inte hade utöver folkskola. någon allmän skolutbildning en 1981 uppgick denna andel till 33 procent. Det är således fortfarande andel av deltagarna i arbetsmarknadsutbildning som inte har betydande skolutbildning utöver folkskola. någon tidigare KAFU bedömer att behovet av förberedande teoretisk utbildning kommer att vara stort även i fortsättningen. Kommittén föreslår att kursen Allmänna ämnen ersätts med preparandutbildning (7 veckor) i samma ämnen som ingår i den nuvarande kursen Allmänna ämnen. Det bör vara en obligatorisk åtgärd från arbetsförmedlingens sida att erbjuda alla kursdeltagare preparandkurs, vilka har kortare allmän utbildning än vad som motsvarar nioårig eller som har genomgått grundskolan med svaga betyg. grundskola bör läggas upp så att den ger kursdeltagarna vad dessa behöver Utbildningen av teori för att med framgång kunna genomföra sin yrkesutbildning. bör individuellt kunna förlängas till högst 23 veckor. Preparandkurserna KAFU förordar sker av preparandutbildningen med att en varvning men understryker att det bör finnas en stor frihet att yrkesutbildningen, lokalt utveckla olika modeller för varvning. KAFU föreslår att baspreparvid behov får anordnas inom AMU för kursdelandutbildning (23 veckor) som en föreberedelse inför en yrkesutbildning, har behov av tagare vilka, utbildning på mer grundläggande nivå, dock ej alfabetiseringsundervisning. bör kunna ske upp till maximalt 71 En varvning med yrkesutbildningen veckor i det enskilda fallet. Kommittén redovisar också resultat från olika studier som visar att informationen om den AMU-utbildning som har på arbetsförmedlingen planerats med en sökande ofta är otillräcklig. Detta är särskilt påfallande för AMU-kurserna. Det är sannolikt att kursavbrotten i AMU-kurserna delvis om utbildningsvalet och otillräcklig informahänger samman med osäkerhet tion om utbildningen före kursen. Det är inte alltid möjligt att i detalj fastställa utbildningsmålet redan på arbetsförmedlingen. Det är inte heller fastställa vilken utbildningsväg som alltid möjligt att på arbetsförmedlingen för att nå ett visst utbildningsmål, att t.ex. avgöra om är lämpligast KAFU menar yrkesutbildningen skall föregås av en teoretisk preparandkurs. att det är en fördel om den diskussion som har påbörjats på arbetsförmedlingen får fortsätta på AMU-center för sökande som är osäkra om vilken AMU-kurs de skall välja. Det är önskvärt att man på arbetsförmedlingen även för dem som är osäkra, i stort sett kan ange yrkesområde för den utbildningen. Den exakta målinriktningen bör dock fastställas vid planerade AMU-centret. Eftersom behovet av att satsa på en kompletterande

Sammanfattning

utbildning för vissa målgrupper, bl.a. ungdomar och invandrare är och kommer att vara stort är det också viktigt att det finns en möjlighet att vid AMU-centrerna gå igenom sökandes utbildning för att se vilka kompletteringar som behöver ske. KAFU föreslår därför att en särskild förberedelseperiod om högst 4 veckor får införas vid AMU-center. Förberedelseperioden skall fylla följande tre huvudsyften: D Bestämt utbildningsmål skall fastställas under förberedelseperioden för deltagare som är osäkra om vilken AMU-kurs de skall välja. Det bör ingå orientering om de olika utbildningarna som finns på centret och även studiebesök vid de kurser som deltagarna är intresserade av. Under förberedelseperioden kan också särskilda insatser göras för att främja otraditionella yrkesval och ge ett aktivt stöd till dem som väljer otraditionella yrken. D Det bör under förberedelseperioden fastställas hur utbildningsmålet skall nås för såväl de kursdeltagare som har fått utbildningsmålet fastställt vid AMU-centret som de vilka redan på arbetsförmedlingen har fått beslut om en bestämd yrkesutbildning. KAFU anser att det är väsentligt att AMU-kurserna i större utsträckning än f.n. inriktas mot en individuell studiegång för deltagarna. En kartläggningsfas före utbildningen underlättar en individuell anpassning av utbildningen. Under förberedelseperioden bör därför en preliminär utbildningsplan läggas upp för varje kursdeltagare. D Det tredje huvudsyftet med förberedelseperioden är att ge allmän introduktion till AMU och centret av det slag som f.n. ges i kursen Allmänna ämnen och preparandkurs. Den resurs om totalt 32 veckor som står till förfogande i dessa kurser bör överföras till förberedelseperioden. Den allmänna introduktionen kan antingen ges under en koncentrerad period eller också delas upp under längre tid med en eller några dagars information per vecka under de första veckorna på centret.

Förberedelseperioden skall vara en allmän resurs för AMU-kurserna. en station där kursdeltagarna kan fångas upp om något går galet i utbildningen. Om det t.ex. visar sig att en kursdeltagare har valt fel utbildning skall han eller hon kunna hänvisas till förberedelseperioden för förnyad utredning och uppläggning av en ny utbildningsplanering. Förberedelseperioden bör inte enbart avse förberedelse för själva arbetsmarknadsutbildningen utan också ge förberedelse inför arbetssökandet. Varje kursdeltagare bör därför erbjudas att tillbringa en dag i slutet av sin utbildning i förberedelseperioden för att få råd om hur man förbereder sig för att söka arbete. I förberedelseperioden bör ett eller flera team av personal arbeta. Ett team kan t.ex. bestå av en lärare i teoretiska ämnen och en lärare i yrkesämnen. Vid behov kan olika yrkeslärare till teamet. Teamet bör ha adjungeras tillgång till arbetsförmedlare och kurativ personal. KAFU föreslår i kapitel 15 att särskilda kuratorstjänster skall inrättas vid AMU-centrerna i enlighet med ett förslag som tidigare framlagts av en arbetsgrupp med företrädare för AMS, SÖ och parterna på arbetsmarknaden, den s.k. AMU/S-gruppen. Genom förslaget att inrätta särskilda kuratorstjänster kan arbetsförmedlingspersonalens uppgifter koncentreras dels till att söka arbetsplacera kursdeltagarna efter avslutad utbildning, dels till insatser av utredande

karaktär i förberedelseperioden. En särskild handledare bör samordna verksamheten i förberedelseperioden och samtidigt vara kontaktperson med arbetsförmedlingen.

och innehåll

Personalutbildningens inriktning (kapitel

13)

I UFU:s enkäter till ett urval företag, kommuner och till samtliga landsting ingick frågor som avsåg att belysa hur deltagarna i personalutbildning fördelade sig om olika slag av utbildningar. Svarsfrekvensen blev emellertid låg på dessa frågor beroende främst på att arbetsgivarna hade vissa svårigheter med att lämna sådana uppgifter. Om hänsyn endast tas till antalet deltagare i olika slag av utbildningar, dvs. bortsett från antalet utbildningstimmar eller från kostnader för utbildningarna, tyder UFU:s studie på att en stor del av företagens utbildning låg på yrkesteknisk fortbildning och vidareutbildning. Denna tendens förelåg för såväl arbetare som tjänstemän. Även för kommunernas och landstingens del var andelen deltagare störst i fortbildnings- och vidareutbildningskurser.

Den utbildning som bedrivs inom ramen för AMU i företag anordnas för redan anställd personal alternativt för personer som anställs i samband med att bidrag för utbildning erhålls. De utbildningar som bedrivs med AMU i företag skall som regel följa en av arbetsgivaren uppställd utbildningsplan, av vilken skall framgå utbildningens mål och de olika delmomenten i utbildningen. I sina anvisningar för AMU i företag ger AMS ett exempel som kan tjäna som underlag vid upprättandet av en plan för utbildningen. Denna kan således t.ex. innehålla introduktion, arbetslivsorientering, yrkesarbete med arbetsteknik, materiallära och branschkännedom. De moment av praktiskt arbete som ingår i utbildningen skall enligt AMS ske under ledning av en kvalificerad instruktör.

Med undantag av den del av personalutbildningen som bedrivs inom ramen för AMU i företag samt viss utbildning som t.ex. anordnasi anslutning till nya lagar saknar samhället möjligheter att påverka frågor som rör personalutbildningen. Samtidigt är det utan tvekan så att samhället har stort intresse av olika frågor som rör denna utbildning. Det gäller såväl dess omfattning, dess förläggning i tiden och fördelning av utbildningsresurser på olika grupper av anställda som utbildningens innehåll och genomförande.

De överenskommelser rörande personalutbildning, som parterna har enats om i t.ex. medbestämmandeavtal, inrymmer till stora delar moment som ligger i linje med den viljeinriktning av personalutbildningen som återfinns i KAFU:s direktiv. I kapitlet återges vissa texter från olika avtal. I dessa texter berörs t.ex. behovet av att planera personalutbildningen på lång sikt, utbildningens roll i frågor som rör trygghet i anställningen samt utveckling och breddning av yrkeskunnandet. Med hänsyn till innehållet i de olika avtalen finns således förutsättningar för att samhällets intressen vad gäller t.ex. utbildningens inriktning och innehåll skall tillgodoses i ökad utsträckning. Likväl anser kommittén att behovet av statligt stöd för viss del av personalutbildningen kommer att kvarstå i framtiden. KAFU menar således att det är en angelägen uppgift för samhället att stödja personalut-

l

bildning för att därigenom exempelvis undvika permitteringar eller för att förebygga arbetslöshet för grupper av anställda som p.g.a. brister i utbildningen har en svag ställning på arbetsmarknaden.

I samtliga fall då samhället av skilda orsaker finner anledning att stödja eller stimulera personalutbildning bör enligt KAFU:s mening gälla att arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer skall vara överens om såväl utbildningens innehåll som uttagning av deltagare till utbildningen.

Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet (kapitel 14)

Arbetsmarknadsutbildningen är efter platsförmedlingen det viktigaste hjälpmedlet för att lösa enskilda arbetssökandes sysselsättningsproblem och underlätta den yrkesmässiga rörligheten. Ett av huvudkraven på arbetsmarknadsutbildningen liksom på hela arbetsmarknadspolitiken är att den måste vara flexibel. Arbetsmarknadsutbildningen skall snabbt kunna anpassas till förändringar på arbetsmarknaden såväl vad gäller verksamhetens omfattning som dess inriktning och innehåll. Det innebär att verksamheten skall kunna ställas om i förhållande till konjunkturerna samt kunna möta nya utbildningsbehov och nya sökandegrupper.

I detta kapitel för vi en diskussion om arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet från flera utgångspunkter bl.a. den länsvisa dimensioneringen av AMU-kurserna och volymmässiga förändringar av såväl AMU-kurserna som av AMU i det reguljära utbildningsväsendet. Frågan om samarbete med andra utbildningsanordnare behandlas också.

De långsiktiga konsekvenserna av besluten om utbyggnad av AMUcentrerna under främst 1960- och 1970-talen har inneburit att AMU har byggt upp betydande resurser i form av lokaler, utrustning och personal. Under denna period var också de ekonomiska förutsättningarna betydligt gynnsammare än idag. Den nödvändiga flexibiliteten i omfattning och kursutbud kunde lättare tillgodoses under sådana omständigheter. Idag kan man urskilja två huvudproblem i verksamheten. Det ena är att den kapacitet som man har byggt upp inte utnyttjas tillräckligt effektivt. Det andra är att det finns risk för att den flexibilitet som borde vara arbetsmarknadsutbildningens främsta kriterium håller på att gå förlorad. Dessa problem är nära förbundna med varandra. En hög grad av flexibilitet i omfattning av AMU-kurserna innebär samtidigt periodvis ett ineffektivt resursutnyttjande med hänsyn till att det till övervägande delen är fråga om fasta resurser som inte kan _ avvecklas utan en lång förberedelsetid. Det är en kombination av dessa problem som uppträder i verksamheten idag. Det kan konstateras att utbildningens volym under de senaste åren inte har anpassats i tillräcklig utsträckning till förändringarna på arbetsmarknaden. Det är givet att det alltid är förenat med svårigheter att med relativt kort varsel minska utbildningsvolymen. Men inte heller när det gällt att under 1981 och 1982 öka verksamheten (dvs. öka den aktuella kapaciteten och öka kapacitetsutnyttjandet) i takt med det förändrade konjunkturläget har man varit tillräckligt framgångsrik. Kapacitetsutnyttjandet har emellertid förbättrats betydligt under 1982. Sammanlagt 32 kursorter hade i oktober månad 1982 en beläggning som översteg 90 procent. Det genomsnittliga antalet deltagare i

SÖ:s AMU-kurser nådde emellertid under 1981 och 1982 dock inte upp till den nivå som uppmåttes under 1978 och 1979.

Det största hindret för att uppnå fullt kapacitetsutnyttjande är att arbetsförmedlingen inte kan rekrytera deltagare till alla tillgängliga utbildningsplatser. Orsakerna härtill är flera. Som framkom vid en studie som KAFU genomfört av AMU i Östergötlands län kan det också vara fråga om bristande anpassning mellan de sökandes behov av utbildning och kursutbudet. Ofta finns de lediga platserna i påbyggnadsutbildningarna. Många sökande saknar grundutbildning.

Ett sätt att delvis komma till rätta med det problemet är att utnyttja de lediga platserna i påbyggnadsutbildningarna för grundutbildning. En annan orsak kan vara att situationen på arbetsmarknaden har skapat negativa förväntningar hos de arbetssökande på arbetsmarknadsutbildningens möj-

att varaktigt lösa deras sysselsättningsfråga. Lokal bundenhet kan ligheter också vara en bidragande orsak till svårigheterna att rekrytera deltagare till AMU. Vidare kan arbetsförmedlingen ha svårt att motivera vissa sökande-

inom tillverkningsområdet, vilket är det område grupper att välja utbildning som dominerar AMU-centrernas utbildningar. I ett läge då arbetsförmedlingens resurser är hårt ansträngda kan det vara svårt att avsätta tillräckligt med tid för dessa uppgifter. Statskonsult hari sin studie av resursplaneringen vid AMU-center pekat på ytterligare ett antal hinder för att uppnå fullt kapacitetsutnyttjande. Bl.a. har den gruppvisa antagningen av kursdeltagare och successiv antagning med långt intervall därvid angivits som hinder.

Ett mindre gott resursutnyttjande kan också vara ett tecken på att verksamheten brister i flexibilitet. Orsakerna till detta kan stå att finna i flera faktorer. Den höjning som successivt har skett av utbildningens standard har sannolikt medfört en minskad flexibilitet därigenom att en ökad låsning har skett till fasta resurser. De berättigade kraven på höjd kvalitet i läroplaner, utrustning och organisation har sannolikt bidragit till att systemet har kommit att präglas av en ökad stelhet. KAFU vill emellertid understryka kraven på kvalitet i utbildningen. Det är bl.a. genom att hålla en kvalitetsmässigt god utbildning som målen för utbildningen kan uppnås. KAFU föreslår i kapitel 15 att läroplansarbetet till viss del skall decentraliseras. Detta kommer att ge förutsättningar för en ökad flexibilitet i innehåll och även i viss mån i inriktning (försöksläroplaner).

I KAFUzs direktiv betonas flexibilitetsaspekterna. AMU skall kunna följa förändringarna i efterfrågan på utbildning samtidigt som de tillgängliga resurserna skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Här finns en målkonflikt inbyggd. Lokalerna är byggda och utrustade för vissa utbildningar. Lärarna är anställda för att utbilda i vissa ämnen. Bortsett från utökningar av redan befintliga utbildningar tar det lång tid att förändra verksamheten. Den

beslutsprocessen är också en väsentlig anledning till att ett komplicerade förändringsarbete blir långdraget eller ibland omöjliggörs. KAFU lägger i kapitel 15 förslag till förändringar i beslutsprocessen som bedöms komma att underlätta AMU:s flexibilitet. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ställer krav på snabbhet i insatserna för att de skall vara verkningsfulla. Det ställs också större ekonomiska krav på att man skall öka och minska kapaciteten efter förändringarna på arbetsmarknaden.

Detta resonemang talar för att behovet av nytillskott av utbildning till stor

del bör ligga utanför Centrerna. Centrerna bör utgöra en fast basorganisation, där saxad utbildning vid behov tillämpas, men för att skapa ökad flexibilitet bör man pröva att köpa ledig utbildningskapacitet hos andra utbildningsanordnare. Möjligheterna att utnyttja det reguljära utbildningsväsendet för AMU ökar under resten av 1980-talet genom att gymnasieskolan får ledig kapacitet i och med att ungdomskullarna minskar. Man bör också pröva att finna resurser i företagen. I nedåtgående konjunkturer sjunker företagens utnyttjande av kapaciteten. Samtidigt ökar arbetslösheten och därmed behovet av arbetsmarknadsutbildning. Då bör det finnas ett utrymme för utbildningsinsatser i företagen. Även flexibiliteten i inriktning, exempelvis helt nya utbildningar, bör delvis kunna tillgodoses genom att viss utbildning helt eller delvis förläggs till företag. Det bör vara en allmän riktpunkt att utbildningsinsatserna vid AMU-centrerna koncentreras till sådana yrkesområden där en arbetskraftsefterfrågan kan bestå också i ett längre tidsperspektiv. Dimensioneringen av centrerna bör utgå från sådana bedömningar. Utbildning för områden där arbetskraftsefterfrågan bedöms vara tillfällig eller där behovet av AMU-insatser är tillfälligt i väntan på att det reguljära utbildningsväsendet skall få igång utbildning, bör tillgodoses utanför Centrerna genom köp av utbildning i företag eller hos andra utbildningsanordnare. Köp av utbildning i företag kan förberedas genom överenskommelser mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och företagen. Ett sådant synsätt främjas också genom det nya planeringssystem som tillämpas för AMU-kurserna. Mot denna bakgrund och under de betingelser som har anförts föreslår KAFU att AMU-kurserna delvis förläggs utanför AMU-centrerna hos företag och hos andra utbildningsanordnare. Kommittén vill dock understryka att detta inte får innebära att man gör avkall på AMU-kursernas bredd vad gäller utbildningens innehåll. Utbildningen skall normalt bedrivas enligt av SÖ fastställd läroplan. Om lärare vid AMU-center finns tillgängliga bör dessa engageras i genomförandet av utbildningen. Köpt utbildning bör vara underställd berört AMU-center för tillsyn och uppföljning.

Tidigare under verksamhetens uppbyggnad klarades flexibiliteten i stor utsträckning genom en volymtillväxt. KAFU vill understryka att länsarbetsnämndernas beställningar av utbildning måste betraktas som ett åtagande att också anvisa deltagare till de aktuella utbildningarna. Utbildningar där kapacitetsutnyttjandet under en längre tid varit lågt, bör helt avvecklas om man bedömer att svårigheterna att utnyttja kapaciteten kommer att bestå. Kapacitet som endast avvecklas temporärt bör företagen få möjlighet att utnyttja för såväl personalutbildning som anordnas av arbetsmarknadspolitiska skäl (AMU i företag) som traditionell personalutbildning.

Samverkan med andra utbildningsanordnare kan också medverka till ett effektivare resursutnyttjande. KAFU understryker att samverkan vad gäller lokaler och utrustning bör eftersträvas med både gymnasieskolan och komvux från den utgångspunkten att tillgängliga resurser skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Gymnasieskolan har redan möjlighet att på tämligen förmånliga villkor utnyttja ledig kapacitet inom AMU. KAFU anser att även komvux bör erbjudas liknande möjligheter. Vi föreslår därför att komvux får utnyttja lediga resurser inom AMU mot ersättning av de merutgifter för administration, drift, lokaler, utrustning och personal som kan uppstå.

Motsvarande bör gälla när AMU köper resurser av komvux. Regeringen bör fastställa grunderna för ersättningen.

och

Arbetsmarknadsbildningens organisation

administration (kapitel 15)

Huvudmannaskapet för AMU-kurserna är delat mellan AMS och SÖ. Enligt den nuvarande mellan myndigheterna ankommer det ansvarsfördelningen på arbetsmarknadsverket att svara för den arbetsmarknadspolitiska planeatt hänvisa deltagare till utbildningen samt ringen av utbildningsinsatserna, att förmedla arbete till deltagarna efter avslutad utbildning. AMS har också huvudansvaret för elevsociala åtgärder. SÖ ansvarar för genomförandet av den utbildning som AMS beställer och har samtidigt ansvaret för driften av AMU-centrer och filialer. AMS är anslagsmyndighet för arbetsmarknadsutbildningen och har i denna egenskap ett övergripande ansvar för utbildningen som arbetsmarknadspolitiskt instrument. AMU-verksamheten skiljer sig i flera väsentliga avseenden från andra skol- och utbildningsformer. Sålunda bedrivs utbildningen hela året utan terminsuppehåll. Lärarna har inte ferier utan semester på samma villkor som statsanställda. Till flertalet utbildningar antas deltagare successivt. övriga Med hänsyn till att utbildningen främst är avsedd för vuxna deltagare som måste uppläggningen av utbildningen vad ofta har tidigare yrkeserfarenhet och längd som undervisningsmetoder vara en annan än gäller såväl innehåll inom vissa delar av den reguljära utbildningsverksamheten. Det arbetsmarkställer krav på flexibilitet i utbildnadspolitiska syftet med verksamheten och omfattning. Snabbhet i insatserna ingår som ett av de ningsplanering elementen i ett arbetsmarknadspolitiskt handlande och måste viktigaste främjas av korta beslutsvägar och en rationell administration. Att AMUkurser snabbt kan göras tillgängliga för arbetslösa personer är viktigt. De

arbetslösa skall i princip inte behöva vänta för att få tillträde til AMU-kurser. Snabbheten i insatserna får dock inte gå ut över kvaliteten i utbildningen. Genom AMU-kurserna skall arbetslösa personer kunna få en kvalitetsmässom väsentligt ökar deras möjligheter att erhålla sigt god utbildning stadigvarande arbete.

““““ i AMS SAMS sö -----: "" :---- 1 l Länsarbets- I Kurssty. nämnde l relsen Planeringsavd. | T I I

Kursnämnder = Arbetsför- l l medlingen | l J AM U-center/ Figur. Nu varande orgafilial nisarion

Sammanfattning

För att AMU-kurserna skall kunna utnyttjas effektivt i arbetsmarknadspolitiken är det nödvändigt att dessa synpunkter blir tillgodosedda. Detta medför att särskilda krav måste ställas på AMU-verksamhetens organisation.

l kapitlet redovisar kommittén sin bedömning av den nuvarande organisationen. Olägenheterna av det delade huvudmannaskapet får, som vi ser det, främst konsekvenser för AMU-kursernas flexibilitet och för den ekonomiska styrningen och kontrollen av verksamheten. Den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna medför att beslutsprocessen blir onödigt komplicerad med långa beslutsvägar och uppenbar risk för att angelägna utbildningsinsatser försenas. Omvänt gäller att risken är stor att resurser för utbildning inte avvecklas i tid när behovet av AMU minskar och kapacitetsutnyttjandet sjunker. Det är inte att förvåna att det här beskrivna organisationsmönstret skapar svårigheter för ledning och samordning av verksamheten. Oklarheter i de olika organens roller och kompetensfördelningen dem emellan skapar också risker för dubbelarbete och ett ineffektivt resursutnyttjande. Överblicken och kontrollen av tillgängliga resurser försvåras.

Genom det nya planerings- och budgetsystemet har grunden lagts för ett förbättrat kostnadsmedvetande inom organisationen såväl på AMS- som på SÖ-sidan. Samtidigt har det nya systemet inneburit att nackdelarna med det delade huvudmannaskapet har blivit tydligare. Det framstår nu som än mer oacceptabelt att ha planeringsansvaret hos en myndighet och det ekonomiska ansvaret hos en annan. Den omständigheten att man har två huvudmän för verksamheten innebär nära nog definitionsmässigt att den ekonomiska styrningen och kontrollen försvåras och ibland omöjliggörs.

Kommittén framhåller att det delade huvudmannaskapet inte är den enda orsaken till risken för bristande flexibilitet. Det finns också andra bidragande orsaker. t.ex. den starka centraliseringen av verksamheten. En slutsats är emellertid att förutsättningarna för en förbättrad flexibilitet i utbildningsinsatserna skulle främjas av att ansvaret för planering och genomförande samlades hos en huvudman som också hade det fulla ekonomiska ansvaret för verksamheten. Genom att ha en huvudman för verksamheten undviks dubbelarbete och beslutsvägarna blir kortare. Vi bedömer att detta i förening med ett decentraliserat ekonomiskt ansvar för verksamheten leder till att flexibiliteten i utbildningsinsatserna kommer att främjas.

Principiella utgångspunkter för kommitténs överväganden om

AM U-verksamhetens organisation och administration

D Den planerande funktionen och det ekonomiska ansvaret för verksam-

heten bör hållas samman hos en instans. Det ankommer f.n. på AMS att

svara för planeringen av AMU-kurserna, dvs. fastställa omfattning, inriktning och lokalisering av utbildningen, men AMS har inte möjlighet

att ta de direkta ekonomiska konsekvenserna av sina beslut. eftersom det

ekonomiska ansvaret för genomförandet av utbildningen åvilar en annan

myndighet. EI Vi konstaterar i kapitlet att den nuvarande kursstyrelsens formella

ställning är oklar. AMU-verksamheten bör på regional nivå ledas av ett

Sammanfattning 43

organ som har ställning av myndighet. Detta kan ske antingen så att den nuvarande får ställning av regional myndighet ellerpå så kursstyrelsen sätt att kursstyrelsen inordnas i en annan regional myndighet. D Decentralisering av uppgifter och ansvar bör ske till regional och- lokal nivå i största möjliga utsträckning. En förutsättning för en omfattande decentralisering är att verksamheten på det regionala planet leds av ett organ som har ställning av myndighet.

I direktiven understryks att kommittén bör överväga skilda åtgärder för att med oförändrad kvalitet värna om och förbättra flexibilipå verksamheten teten i arbetsmarknadsutbildningen. Kommittén bör enligt direktiven att förändra den nuvarande organi_satioanalysera och pröva möjligheterna nen med beaktande av flexibilitetsaspekterna. Kommittén är därvid enligt direktiven oförhindrad att överväga om den nuvarande ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ skall behållas. Direktiven anger dock en begränsning i ett avseende: Det pedagogiska ansvaret för utbildningen bör även framledes åvila skolöverstyrelsen. KAFU har definierat begreppet pedagogiskt ansvar” på följande sätt. _ innebär att SÖ skall D Pedagogisk tillsyn. Det pedagogiska tillsynsansvaret biträda och ge service i pedagogiska frågor åt AMU:s fältorganisation. SÖ skall utarbeta och fastställa riksgiltiga läroplaner för El Läroplansarbete. AMU samt konsulteras inför regionalt läroplansarbete på försöksba- SIS. utvärdering. SÖ skall utvärdera kursverksamheten från El Pedagogisk utgångspunkter och ta initiativ till de åtgärder som denna pedagogiska utvärdering kan föranleda.

skall utövas mot bakgrund av att föreskrifter om under vilka Tillsynsansvaret AMU-verksamheten skall bedrivas har i förordning av betingelser utfärdats KAFU anser att det är befogat att vissa förutsättningar för regeringen. AMU-verksamhetens bedrivande fastställs i förordning. Avsikten är inte att verksamheten, utan att fastställa de grundläggande förutsättdetaljreglera ningarna under vilka AMU-verksamheten skall bedrivas. Det gäller t.ex. att AMU-kurserna vid centret och filialer skall bedrivas utan terminsindelning året runt. Det gäller vidare att successiv antagning av och i princip i största möjliga utsträckning skall tillämpas vid sådan kursdeltagare utbildning, vilket innebär att sökande kan hänvisas till utbildningen varje vecka. KAFU föreslår att en sådan förordning utarbetas och fastställs av regeringen. KAFU:s av begreppet pedagogiskt ansvar” innebär att arbetstolkning givaransvaret för den personal av olika kategorier som är anställd i AMU:s fältorganisation kan ligga hos annan huvudman än SÖ i likhet med vad som i fråga om den statliga skoladministrationens roll beträffande gäller skolväsendet och övrig vuxenutbildning. Kommittén skisserar följande alternativa organisationsmodeller samt belyser fördelar och nackdelar med de olika modellerna. Gemensamt för dem är dels att en långtgående decentralisering sker, dels att det pedagogiska ansvaret åvilar SÖ. U Alternativ A (SAMS-alternativet)

Alternativet innebär endast marginella förändringar med jämfört nuläget. I stort behålls den nuvarande mellan uppgiftsfördelningen myndigheterna med undantag för att det elevsociala ansvaret överflyttas till SÖ. Kursstyrelsen får status av regional myndighet med SÖ som chefsmyndighet. För att understryka verksamhetens arbetsmarknadspolitiska målsättningar anknyts SAMS till AMS som en rådgivande delegation och generaldirektören i AMS blir ordförande i delegationen. EI Alternativ B (AMV-alternativet) Alternativ B innebär att arbetsmarknadsverket är ensam huvudman för verksamheten. Kursstyrelsen ombildas till en delegation hos länsarbetsnämnden. Nämnden får överlämna åt delegationen att i dess ställe fatta beslut i den utsträckning som AMS avgör. En särskild AMU-avdelning inrättas hos länsarbetsnämnden. Kursnämnderna att ges möjlighet repliera på AMU-avdelningens kansliresurser. I alternativ B koncentreras SÖ:s uppgifter till det pedagogiska området. EI Alternativ C

(SÖ-alternativet)

Alternativ C innebär att det sker en förskjutning av ansvaret för AMU-kurserna till SÖ och länsskolnämnderna. ombildas Kursstyrelsen till en delegation hos länsskolnämnden. Länsskolnämnden har möjlighet att delegera beslutsfunktioner till delegationen. SÖ fastställer budgetramar för AMU-kurserna och fördelar dessa till länsskolnämnderna. Efter samråd med länsarbetsnämnden och arbetsmarknadens parter fattas länsskolnämnden beslut och om inriktning omfattning av kursverksamheten. l alternativ C koncentreras AMS uppgifter till den arbetsmarknadspolitiska bedömningen av om enskilda personer skall beviljas arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag. U Alternativ D (ny myndighet) Alternativ D innebär att det huvudsakliga ansvaret för AMU-kurserna anförtros åt en ny myndighet, förslagsvis kallad Centrala AMUnämnden. Kursstyrelserna omvandlas till myndigheter. AMUregionala nämnder. Till den nya myndighetens uppgifter hör att svara för planeringen och genomförandet av AMU-kurserna samt för driften av AMU-centrerna. Den nya myndigheten bör tillhöra arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde med hänsyn till sin karaktär av arbetsmarknadspolitiskt organ. AMS resp. SÖ får i huvudsak samma uppgifter som i alternativ C resp. B.

Alternativ B, AMV-alternativet, är enligt vår mening det från arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter mest rationella alternativet med hänsyn till AMU:s uppgifter och verksamhetsvillkor. för en Avgörande argument överföring av driftansvaret för AMU-kurserna från SÖ till AMS är enligt vår bedömning att de planerande och verkställande funktionerna därigenom hålls samman i en organisation. Nackdelarna med ett delat ansvar mellan två myndigheter i den delen har länge varit uppenbara. Frågan har därför närmast gällt vilken av myndigheterna som vi skulle förorda få ett ökat ansvar för verksamheten. I Vägvalet mellan att knyta AMU närmare arbetsmark-

Sammanfattning 45

nadspolitiken eller att låta AMU tydligare ingå som en del i utbildningspolitiken har vi valt den förra lösningen. Enligt vår bedömning bör AMU knytas närmare till arbetsmarknadspolitiken varigenom AMU bättre kan fylla sina uppgifter i framtiden. Den nödvändiga anpassningen av kursutbudet efter förändringarna på arbetsmarknaden kan lättare säkerställas om den planerande insatsen också får det fulla ansvaret för driften av AMU-kurserna. Därigenom ges också bättre förutsättningar för en effektiv ekonomisk styrning och kontroll av verksamheten. Ett särskilt argument för att AMS bör bli ensam huvudman för verksamheten är de nya uppgifter inom personalutbildningens område som KAFU har föreslagit skall åvila AMU i framtiden. Det är arbetsmarknadsmyndigheterna som har ansvaret för AMU i företag. Genom förmedlingsverksamheten har arbetsmarknadsmyndigheterna också kontaktytor mot företagen.

Alternativ B är också det av de redovisade alternativen som ter sig mest fördelaktigt från statsfinansiell synpunkt. Enligt kommitténs bedömning bör alternativ B kunna genomföras genom omprioritering av befintliga resurser. Enligt av regeringen 1980-03-13 utfärdade särskilda direktiv skall utgångspunkten för samtliga kommittéer vara att de förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område förslagen avser. Enligt KAFU:s mening uppfyller kommitténs förslag till förändrad organisation för AMU-verksamheten dessa riktlinjer.

Förslaget innebär att SÖ kan koncentrera sina insatser beträffande AMU till det pedagogiska området. Sammantaget innebär förslaget att SÖ:s roll beträffande AMU bättre kommer att överensstämma med de uppgifter som SÖ i övrigt har för skolväsendet och övrig vuxenutbildning även om vissa skillnader fortfarande består. När det gäller t.ex. läroplansarbete för riksgiltiga läroplaner kommer SÖ även i fortsättningen att agera efter beställning från AMS. I övriga pedgogiska frågor agerar SÖ på eget initiativ. Förslaget innebär att SÖ har ett pedagogiskt tillsynsansvar och ett pedagogiskt utvärderings- och FoU-ansvar för AMU-verksamheten. Det innebär b1.a. att SÖ skall inspektera verksamheten och lämna förslag till AMS att erforderliga åtgärder vidtas för att den pedagogiska kvaliteten på utbildningen hålls på en hög nivå och att utbildningen är effektiv och ändmålsenlig i förhållande till pedagogiska mål.

Förslaget innebär vidare att länsarbetsnämnden tillförs ett övergripande ledningsansvar för den verksamhet som bedrivs vid länets AMU-centrer och filialer. Den nuvarande kursstyrelsen omvandlas till en delegation hos länsarbetsnämnden med länsarbetsdirektören som ordförande. Övriga ledamöter i delegationen bör vara företrädare för länsskolnämnden, arbetsmarknadens parter: SAF. LO, TCO och SACO/SR. landstinget och Kommunförbundets länsavdelning. KAFU föreslår att SAF och LO får två representanter vardera i delegationen med hänsyn till att den övervägande delen av kursverksamheten faller inom dessa organisationers intresseområden. Hos länsarbetsnämnden inrättas en särskild AMU-avdelning, där frågor som rör såväl AMU-planering och genomförande av AMU-kurser som AMU i företag handläggs. Chefen för länsarbetsnämndens AMU-avdelning bör vara föredragande i delegationen för AMU och ansvara under länsarbetsdirektören för samordning av verksamheten inom länet. Delegationen för AMU bör utöver rådgivande funktion också ha beslutandefunk-

tioneri den utsträckning som AMS bestämmer. som bör Exempel på ärenden kunna delegeras till delegationen för AMU är att i enlighet med regionala behov fatta beslut om att kombinera olika moment/moduler ur befintliga läroplaner samt att efter samråd med SÖ svara för att försöksläroplaner utarbetas. Arbetet med läroplansutveckling bör ske i samarbete med kursnämnderna. Kursnämnderna bör ges möjlighet att repliera på AMUavdelningens kansliresurser. Kursnämndernas bör inte låsas sammansättning genom en på förhand fastställd ordning. Enligt KAFU:s uppfattning är det mest ändamålsenligt att delegationen för AMU får möjlighet att efter sin bedömning fastställa och utse representanter i kursnämnderna. Ett förbehåll bör dock vara att arbetsgivare och arbetstagare skall företrädas av lika många ledamöter samt att kursdeltagare och utbildningssmän/lärare alltid skall vara företrädda i kursnämnd. KAFU anser att det med hänsyn till ändamålet med vkursnämnderna bör var övervikt för representanterna för arbetsmarknaden.: Genom ett enhetligt för verksamheten bortfaller också huvudmannaskap den splittring av ansvaret för de elevsociala åtgärderna som f.n. gäller. KAFU har inte fått något uppdrag av regeringen att särskilt behandla de elevsociala frågorna. Vi anser emellertid att det är mycket angeläget att den .elevsociala servicen vid AMU-centerna förstärks genom att kuratorstjänster inrättas i enlighet med den s.k. AMU/S-gruppens SÖ har också förslag. inrättat kuratorstjänster vid vissa centret. KAFU föreslår att sammanlagt 64,5 kuratorstjänster inrättas vid AMU-centret och filialer. Genom inrättande av kuratorstjänster kan arbetsförmedlingspersonalens uppgifter koncentreras dels till att söka arbetsplacera efter avslutad kursdeltagarna utbildning, dels till insatser av utredande karaktär i den förberedelseperiod som KAFU i kapitel 12 har föreslagit skall inrättas vid AMU-centrerna. Personalmässigt får kommitténs förslag till konsekvens att all personal inom den regionala och lokala AMU-organisationen som f.n. är anställd av SÖ får ny statlig arbetsgivare. Kommittén har enligt sina direktiv inte haft anledning att behandla tjänstekonstruktionen för lärarpersonalen. För byrå V 3:5 del innebär kommitténs förslag som föranleds såväl av förändringar förslaget om decentralisering som av förslaget om ändrat huvudmannaskap för verksamheten. Kommitténs förslag om en ny organisation för AMU är ett principförslag. Förberedelsearbetet i detalj inför överförandet till arbetsmarknadsverket av uppgifter och ansvar från SÖ bör, om statsmakterna godkänner det lagda förslaget, anförtros åt en organisationskommitté, som bör utarbeta en organisationsplan för de enheter som skall ingå i verksamheten på olika nivåer samt medverka vid överföring av personal och egendom från SÖ till arbetsmarknadsverket. . Tidsmässigt bedömer vi att våra förslag kan genomföras så att den nya organisationen kan påbörja sin verksamhet den 1 juli 1985. Vi har därvid tagit hänsyn till den tid som behövs för bl.a. remissbehandling, propositionsarbete och riksdagsbehandling, arbete samt föri organisationskommitté handlingar med personalorganisationerna.

AMS - - - - - -- SÖ

LAN

AMU-avdeln. Delegation

för AMU

/

/

\ /

Kursnämnder

I

/

/

/ Fgur I . KAFU sförslrzg :

/

- - - - - - / till organisation - Drin-

Adâfistör me ngen âmvcemer/

cipiell grundsmtktur.

roll i

Personalutbildningens arbetsmarknadspolitiken

(kapitel 16)

inleds med kommitténs allmänna överväganden rörande personal- Kapitlet utbildningens olika funktioner och den betydelse olika utbildningsinsatser kan ha i skilda sammanhang. KAFU framhåller bl.a. starkt vikten av att det finns en god beredskap för att utifrån de behov som uppstår på kortare och längre sikt genomföra olika utbildningsaktiviteter.

Enligt KAFUzs mening bör utbildningsinsatser som sker i förebyggande

personalutbildningen. Det syfte främst göras inom ramen för den interna finns dock även anledning för staten att medverka till en sådan utveckling eftersom den innebär att mer långsiktiga sysselsättningspolitiska målsättningar kan tillgodoses.

I kapitlet för KAFU en diskussion om ansvarsfördelningen mellan företag. kommuner, landsting och staten vad gäller olika slags utbildningar för arbetslivet. Kommittén konstaterar i detta sammanhang att det inte är

att rent generellt avgöra på vilkendera part det ekonomiska ansvaret möjligt bör läggas. Den utbildning som kan vara nödvändig för att grupper av anställda skall klara av framtida omställningar kan i vissa fall karaktäriseras som ren grundutbildning medan det i andra fall snarare kan vara fråga om en breddning eller förbättring av tidigare yrkeskunskaper. Enligt KAFU:s mening skulle därför en finansiering som innebär ekonomiskt bidrag från arbetsgivarna och staten vara att föredra. Från allmän rättvisesynpunkt anser KAFU dessutom att det torde vara tilltalande med ett system som innebär att alla arbetsgivare är med och bekostar utbildning av de anställda.

Under sitt utredningsarbete har KAFU kunnat konstatera att det finns anledning att i ökad utsträckning söka stimulera arbetsmarknadens parter att mer aktivt medverka i olika frågor som rör utbildning av anställda. Enligt KAFUzs mening kan parterna - enskilt eller gemensamt - på central nivå t.ex. utarbeta generella riktlinjer och rekommendationer för hur planeringsoch inventeringsarbete bör bedrivas ute på arbetsplatserna. Vidare kan de

t.ex. inför en bedömd sysselsättningsförändring inom en bransch eller liknande inventera utbildningsbehov för nya arbetsuppgifter för de anställda. Genom att parterna ges ökade möjligheter att förbereda olika utbildningsinsatser för anställda finns förutsättningnar för att få till stånd ökad utbildningsberedskap och därigenom höja kvaliteten på utbildningen. KAFU föreslår att 5 milj. kr. av de medel som AMS årligen förfogar över för verksamheten med AMU i företag skall fördelas på arbetsmarknadens parter för olika planerings- och inventeringsprojekt rörande olika personalutbildningsinsatser, såväl sådana som avses äga rum inom ramen för den interna personalutbildningen som dem inom ramen för AMU i företag.

I kapitlet behandlas även förslag till vissa förändringar av den förordning som reglerar verksamheten med AMU i företag. KAFU anser att det bidrag som utgår per anställd och utbildningstimme för att anordna AMU i företag som regel bör vara detsamma oavsett syftet med utbildningen. Regeringen bör liksom vad fallet är i dag fastställa bidragsbeloppet. Bidraget bör kunna konjunkturvarieras samt varieras efter utbildningsändamål beroende på om staten finner det angeläget att stimulera en viss utbildning vid ett givet tillfälle. KAFU föreslår även att den längsta tid för vilken bidrag kan utgå bör vara densamma. 960 timmar. för de olika stödformerna. Bidraget bör vidare utgå för hela denna tid.

Omfattande strukturförändringar eller införande av ny teknik innebär ofta att vissa grupper av anställda blir övertaliga. Ett sätt att förebygga öppen arbetslöshet för dessa grupper är att tidigt ge dem den utbildning som behövs för att de skall kunna få arbetsuppgifteri den nya produktionen. Med hänsyn till att beredskapen för att anordna utbildning av skilda orsaker torde förbättras - -

genom att parterna speciellt då de fackliga organisationerna föreslås få reella möjligheter att planera utbildning samt då KAFU anser det synnerligen angeläget att staten på ett mer aktivt sätt söker förhindra arbetslöshet som kan uppstå genom förändringar av skilda slag, har KAFU tidigare föreslagit att motiven för att erhålla bidrag för AMU i företag skall utvidgas till att även omfatta utbildning som bedrivs i samband med mer omfattande strukturförändringar eller införande av ny teknik i större omfattning. KAFU har även föreslagit att de stödåtgärder som vidtas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken skall vidgas att även omfatta utbildning som anordnas utifrån fördelningspolitiska grunder.

KAFU:s förslag om att vidga motiven för att erhålla statligt stöd för personalutbildningsändamål beror således på att kommittén anser det vara synnerligen angeläget att samhället intensifierar sina ansträngningar när det gäller att förbättra den enskildes ställning på arbetsmarknaden samt att kommittén anser det vara viktigt att kunna höja den totala omfattningen av personalutbildningen vid vissa givna tidpunkter. Om staten ger bidrag till de företag, kommuner och landsting som anordnar utbildning utifrån nämnda motiv på samma sätt som för den övriga arbetsmarknadspolitiskt motiverade personalutbildningen finns emellertid inga garantier för att utbildningens omfattning verkligen ökar när så är avsett. För att få garantier för att den utbildning som föreslås kunna anordnas av struktur- och fördelningspolitiska skäl kommer att innebära en reell nettoökning av utbildningsvolymen vid företagen, kommunerna och landstingen är det nödvändigt att kunna fastslå att en viss nivå har uppnåtts på den personalutbildning som tidigare har

bedrivits inom den aktuella verksamheten.

KAFU föreslår att de vidgade motiven för att anordna AMU i företag prövas i en försöksverksamhet under budgetåren 1984/85 och 1985/86. I försöksverksamheten bör grunden för att företag, kommuner och landsting skall ha rätt att ansöka om bidrag för utbildning vara att resp. verksamhet kan uppvisa att det genomsnittliga antalet utbildningstimmar per anställd uppgick till minst 20 under närmast föregående verksamhetsår. Om det under försöksverksamhetens gång visar sig att den föreslagna nivån är för lågt eller för högt satt bör den föreslagna gränsen kunna korrigeras. Innan företag, kommuner eller landsting ansöker hos länsarbetsnämnden om att få anordna den utbildning som föreslås prövas i försöksverksamheten, bör arbetsgivaren och de berörda fackliga organisationerna på arbetsplatsen vara överens om att den fastställda utbildningsnivån har uppnåtts samt vilka som skall deltaga i utbildningen och syftet med denna. Vid ansökan om bidrag bör arbetsgivaren bifoga ett intyg med uppgifter om det genomsnittliga antalet utbildningstimmar per anställd avseende det närmast föregående verksamhetsåret. Reglerna för den utbildning som bedrivsi försöksverksamheten bör i övrigt vara desamma som dem KAFU föreslår skall gälla för flertalet utbildningsformer med AMU i företag. Berörda länsarbetsnämnder bör noga följa den utbildningsverksamhet som kan komma att genomföras. De erfarenheter som därigenom erhålls bör därefter ligga till grund för hur reglerna skall utformas i en permanent verksamhet.

Till KAFU:s uppgifter har även hört att utreda och pröva frågan om ett system med särskilda fonder för utbildning av de anställda bör inrättas. Såväl UFU som sysselsättningsutredningen berörde denna fråga. Huvudmotivet för att få till stånd någon form av investeringsfondsystem för personalutbildningsändamål var, enligt UFU och sysselsättningsutredningen, att utbildningen i ökad utsträckning skall kunna tjäna arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiska syften. Den viktigaste uppgiften för ett fondsystem skulle enligt dessa utredningar vara att förvalta resurser vilka, under vissa förhållanden, skulle kunna tas i anspråk för utbildningsändamål. Dessa resurser utgörs, förutom av kapital, av olika slags utbildningsberedskap som, när det av arbetsmarknadspolitiska, konjunkturpolitiska eller av andra skäl bedöms angeläget att öka personalutbildningens volym, snabbt kan användas.

KAFU delar den syn som sysselsättningsutredningen och UFU redovisade i sina betänkanden angående vilka fördelar man kan uppnå genom ett system med utbildningsfonder. I den svenska arbetsmarknadspolitiken har utbildning sedan länge använts som ett offensivt instrument för att underlätta för nytillträdande på arbetsmarknaden och för att ge arbetslösa en möjlighet till en ny och mer stadigvarande anställning. Utbildning har i många lägen betraktats som en av de viktigaste faktorerna bakom de ekonomiska framstegen under efterkrigstiden.

Huvudtanken bakom idén om utbildningsfonder är, som den skisseras av sysselsättningsutredningen, att redan den nuvarande personalutbildningen i företag, kommuner och landsting samt hos andra arbetsgivare borde kunna utformas så att den bättre tjänar de arbetsmarknadspolitiska målen. Därtill kommer att en ökad samordning av dessa olika former av utbildning bör kunna komma till stånd i syfte att nå ett bättre utnyttjande av resurserna.

KAFU anser att det bör vara möjligt att konstruera utbildningsfonder i företagen så att de aktivt bidrar till de tre arbetsmarknadspolitiska mål för personalutbildningen som anges i direktiven för kommitténs arbete.

KAFU redovisar i betänkandet olika organisatoriska utformningar av ett system med utbildningsfonder samt hur ett sådant system skulle kunna finansieras. Kommittén har även övervägt om allmän investeringsfond skulle kunna användas för att nå de syften som ett särskilt system med utbildningsfonderi direktiven förutsätts kunna ge. Enligt KAFU:s mening talar flera faktorer mot att enbart använda allmän investeringsfond för att uppnå de uppsatta målsättningarna

Den organisatoriska utformningen av ett system med utbildningsfonder är i huvudsak beroende av vilka uppgifter systemet tilldelas. KAFU diskuterar i betänkandet några olika modeller för hur ett fondsystem kan organiseras samt de uppgifter dessa system kan tilldelas.

Finansieringen av ett fondsystem kan lösas på olika sätt beroende bl.a. på vilka uppgifter man tilldelar systemet samt vilken politisk ambitionsnivå man har när det gäller att påverka omfattningen och inriktningen av utbildningen. KAFU har diskuterat vinstavsättningar motsvarande dem i investeringsfondssystemet, obligatoriska arbetsgivaravgifter samt finansiering via skattemedel.

Som ovan har nämnts anser KAFU det inte vara lämpligt med ett system som motsvarar det allmänna investeringssystemet. I Frankrike finns sedan år 1971 en lag som bl.a. ålägger samtliga arbetsgivare med mer än tio anställda att redovisa att 1,1 procent av lönesumman används för utbildningskostnader för de anställda., Arbetsgivare som inte kan redovisa att den lagstadgade procentsatsen har använts för utbildningskostnader åläggs att betala en särskild arbetsgivaravgift till staten.

För att få till stånd den omfattning och inriktning av personalutbildningen som samhället finner önskvärt kan man i likhet med Frankrike välja en modell som innebär att avgift endast uttas av de arbetsgivare som inte uppfyller de villkor som samhället ställer. Det är också möjligt att differentiera avgiften beroende på vilken utbildningsnivå som uppnås.

KAFU har diskuterat möjligheten att genom en differentiering av arbetsgivaravgiften få till stånd en sådan anpassning av personalutbildningen som anges i direktiven. En differentiering av arbetsgivaravgifterna liknande den som tillämpas i Frankrike, skulle enligt KAFU:s åsikt, kunna

ge stimulans för att öka omfattning av den interna personalutbildningen

på det sätt som anges i direktiven.

En ökad anpassning av personalutbildningen till de arbetsmarknadspolitiska strävandena som anges i direktiven, kan även bekostas med skattemedel, dvs. med ett bidragssystem som vi i dag har för t.ex. verksamheten med AMU i företag. KAFU menar dock att ett system som innebär att staten, efter ansökan, ger bidrag för särskilda personalutbildningsändamål inte kan ge lika stora stimulanseffekter som ett system som innebär att företag, kommuner och landsting fonderar medel alternativt har möjlighet att få reducerad arbetsgivaravgift.

De samlade förslag, som KAFU lägger fram i detta betänkande, syftar således till att på olika sätt förbättra de arbetsmarknadspolitiska instrument som utgörs av arbetsmarknadsutbildningen inkl. verksamheten med AMU i

företag. Dessa förslag kommer, enligt KAFU:s uppfattning, att ge bättre grund för att öka bl.a. omfattningen och kvaliteten på den del av personalutbildningen som staten stödjer av arbetsmarknadspolitiska skäl. KAFU har i kapitlet diskuterat såväl för- och nackdelar med olika organisatoriska modeller för ett system med utbildningsfonder som olika finansieringsvägar. Denna fråga är enligt KAFU:s mening av mer övergripande arbetsmarknads- och utbildningspolitisk karaktär varför den bör bedömas utifrån ett vidare ekonomiskt-politiskt perspektiv.

Kostnader och finansiering (kapitel 17)

AMU-verksamheten (exkl. AMU i företag) finansieras f.n. dels genom en arbetsgivaravgift, dels genom anslag över statsbudgeten. Enligt direktiven faller det utanför kommitténs uppgifter att föreslå förändringar i finansieringsordningen.

Mot bakgrund av att kostnaderna för AMU-kurserna har stigit snabbt under senare hälften av 1970-talet har KAFU genomfört en särskild studie av kostnadsutvecklingen under perioden 1975/76 - 1979/80. Den snabba kostnadsutvecklingen har sin grund i flera faktorer. Kapacitets- och prisnivåförändringar är några självklara komponenter. Resultaten av studien ger vid handen att kostnaderna för AMU-kurserna har ökat med 38 procent mer än vad som kan förklaras av förändringar i kapacitet och inflation under perioden. En sammanfattande bedömning är att flera åtgärder med syfte att förbättra kvaliteten i utbildningen har vidtagits under perioden. Bl.a. har flertalet lokaler förnyats och förbättrats och stora investeringar i ny utrustning har gjorts. Många kostnader inom verksamheten är fasta och det har visat sig svårt att gå från en snabb expansion till en minskande verksamhet. Under 1979/80 blev därför kostnadsökningen per utnyttjad utbildningsplats så hög som 30 procent i nominella termer, dvs. ca 18 procent i fast penningvärde.

Studien belyser bl.a. konsekvenser av de problem beträffande planering och ekonomisk styrning och kontroll av AMU som det delade huvudmannaskapet medför. Kopplingen mellan AMS planering och SÖ:s genomförande av AMU-kurserna har varit bristfällig. Denna koppling har förbättrats efter det att KAFU:s förslag till budget- och uppföljningssystem har börjat tillämpas. Fortfarande gäller dock som KAFU tidigare har påpekat att ordningen med två huvudmän för verksamheten innebär att den ekonomiska styrningen och kontrollen försvåras.

De nuvarande grunderna för beräkning av utbildningsbidrag, vilka gäller sedan 1976, innebär att bidraget är knutet till den ersättning som utgår vid arbetslöshet. I enlighet med bidragets konstruktion har dagpenningbeloppet för dem som är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa följt de ändringar som har gjorts av ersättningarna vid arbetslöshet. Den senaste höjningen skedde den 1 januari 1983, då det högsta dagpenningbeloppet ökade från 230 till 280 kr. Dagpenningen för dem som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa är f.n. 165 kr. Den senaste höjningen skedde den 1 juli 1982, då dagpenningen för denna grupp höjdes med 10 kr.

Sammanfattning

AMS beräknar att ca 60 procent av deltagarna i AMU tillhör denna grupp.

Sedan 1976 har dagpenningbeloppet för dem som är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa ökat med 115,4 %, medan dagpenningbeloppet för dem som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa har ökat med 83,3 % under motsvarande tid. De dagpenningbelopp som infördes 1976 avsåg emellertid egentligen 1974 (förslag av KAMU i betänkandet Utbildning för arbete SOU 1974:79). Mot bakgrund av

av bl.a. löner och priser sedan 1974 föreslår KAFU att utvecklingen dagpenningen för kursdeltagare som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa höjs till 200 kr. från den 1 januari 1984. En höjning av dagpenningbeloppet för denna grupp är angelägen också för att främja rekryteringen till AMU. Med hänsyn till de positiva sysselsättningseffekterna av arbetsmarknadsutbildning som har redovisats i kapitel 9 finner kommittén det angeläget att AMU i nuvarande arbetsmarknadsläge görs mer attraktivt så att en avlastning kan ske av andra arbetsmarknadspolitiska insatser, främst beredskapsarbete.

I kapitlet beräknar kommittén kostnaderna för de förslag som kommittén har lagt fram i fråga om arbetsmarknadsutbildningen samt anger i stort vägar till finansiering.

Verksamheten med AMU i företag finansieras över statsbudgeten. De statliga kostnaderna för denna verksamhet har varierat kraftigt mellan olika budgetår. Budgetåret 1978/79 uppgick de statliga kostnaderna för denna verksamhet till ca 245 milj. kr. för att under det påföljande budgetåret uppgå till ca 85 milj. kr. För budgetåret 1983/84 beräknas i budgetprop. ca 231 milj. kr. för denna verksamhet.

Beroende på stödform uppgår det statliga bidraget i dag till 20 resp. 35 kr. per anställd och utbildningstimme. KAFU har övervägt olika alternativ för vad som kan anses vara en rimlig nivå på det bidrag som bör utgå till företag för den utbildning som anordnas av arbetsmarknadspolitiska skäl. Kommittén har i detta sammanhang jämfört den kostnadstäckning som arbetsgivaren har erhållit av staten för att under kalenderåren 1977 och 1982 välja utbildning i stället för permittering eller uppsägning. Av dessa studier framgår att under år 1977 erhöll arbetsgivaren en 65-procentig kostnadstäckning för ifrågavarande utbildning för en industriarbetare, medan för år 1982 en kostnadstäckning med ca 55 procent. Arbetskostnadsindex mellan åren 1977 och 1982 har gått upp med ca 64 procent, dvs arbetsgivarens kostnader för den anställde har ökat med nämnda procentsats. Om bidraget för att anordna utbildning i stället för permittering under år 1982 skulle ge den kostnadstäckning som var fallet under år 1977, skulle bidraget ha uppgått till 41 kr. per utbildningstimme och anställd.

KAFU har i kapitel 16 föreslagit att det bidrag som utgår per anställd och utbildningstimme i AMU i företag som regel bör vara enhetligt för de olika stödformerna. Regeringen bör dock kunna variera bidragets storlek med hänsyn till exempelvis konjunkturläge eller ändamål med utbildningen. KAFU anser att som en allmän princip bör vara att bidragets storlek i normalfallet- dvs., då regeringen inte har särskilda skäl för att ändra på bidragsbeloppet - bör utformas så att det ger arbetsgivaren en 65-procentig

kostnadstäckning när denne anordnar utbildning inom ramen för AMU i företag.

I kapitlet redovisar kommittén alternativa teoretiska beräkningar för de statliga kostnader som uppkommer om bidrag för all AMU i företag utgår med 35 resp. 45 kr. per utbildningstimme och deltagare.

1¶Kommitténs och arbete

uppgifter

1.1¶Bakgrund

Ett av de centrala medlen i den arbetsmarknadspolitik som har utvecklats under efterkrigstiden är arbetsmarknadsutbildning. Till en början erbjöds arbetslösa möjlighet att delta i kortare yrkesinriktade kurser i syfte att stärka den enskildes möjligheter att snabbt återgå till arbetsmarknaden. Tanken var och är att utnyttja arbetslöshetstiden till en meningsfull utbildning som kan stärka den enskildes yrkeskunskaper eller ge honom eller henne möjlighet att förvärva en lämplig yrkesutbildning. Dessa enstaka kurser för arbetslösa under 1940-talets senare del har utvecklats till ett idag omfattande system av arbetsmarknadsutbildning. Merparten av dem som idag deltari arbetsmarknadsutbildning studerar vid särskilda AMU-centrer, men en stor andel bedriver också studier inom det reguljära utbildningsväsendet, främst inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. I vissa fall anordnas också arbetsmarknadsutbildning i företag.

Arbetsfördelningen mellan företag och samhälle ifråga om yrkesutbildning har kraftigt förändrats under de senaste årtiondena. Yrkesutbildningen har samtidigt för framför allt ungdomar expanderat mycket kraftigt under efterkrigstiden. Detta är ett resultat av en medveten utbildningspolitisk strävan att föra över ansvaret för den grundläggande yrkesutbildningen från företag till samhälle. Möjligheterna för vuxna att få ta del av yrkesutbildning inom företaget eller på företagets bekostnad har i förhållande till ungdomsutbildningen varit mycket begränsade. I mitten av 1970-talet fick endast var fjärde anställd del av någon form av personalutbildning. Den genomsnittliga utbildningstiden var cirka fem dagar per år och anställd. Utbildningen var dock mycket ojämnt fördelad. Arbetstagare med så kallade okvalificerade arbetsuppgifter, kvinnor, invandrare, handikappade och deltidsarbetande deltog mycket sällan i någon form av personalutbildning i företag, kommuner och landsting.

En del av målen för samhällets utbildningspolitik -framförallt jämlikhetsoch demokratimålen - har inte tillhört de centrala målen i företagens personalutbildning. Det helt dominerande syftet har varit att utbilda anställd personal för verksamhetens behov.

I en nordisk rapport Vuxenutbildning i arbetslivet (NU A 1979:9) konstateras att hypotesen att personalen vid lågkonjunktur sysselsätts med utbildning stämmer bara i undantagsfall och då förutsätts att samhället går in och till viss del finansierar utbildningen. Rapporten bekräftar hypoteserna

56 Kommitténs uppgifter och arbete

Tabell 1.1 Kostnader för vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder i de nordiska länderna år 1979. Pr0cent“ Åtgärdsformer Danmark Finland C

Norge Sverigebv

Individinriktade sysselsätt-

Kontant stöd vid arbetslös-

het 84 33 43 10

Summa 100 100 100 100 (Summa milj. i resp. lands

valuta) (10 728) (2 334,9) (1 116,6) (11 356,4) “

Tabellvärdena för samtliga länder bygger delvis på uppskattningar. Beräkningsgrunderna är vidare i vissa fall något olika i resp. land varför jämförelser bör göras med viss försiktighet. bVärdena avser budgetperioden 1 juli 1978-30 juni 1979 ° En förskjutning av kostnaderna har skett sedan 1979. Budgetåret 1981/82 utgjorde kostnaderna för kontant stöd vid arbetslöshet ca 20 procent av de totala kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Källa: NAUT

att ju högre upp i hierarkin en anställd befinner sig desto fler tillfällen till utbildning ges och att anställda med längre skolutbildning deltar oftare i utbildning än anställda med kortare skolutbildning. Ett av skälen för detta förhållande har varit att mer komplicerade arbetsuppgifter har ansetts kräva mer personalutbildning.

Arbetsmarknadsutbildningen i Sverige har fungerat som ett offensivt arbetsmarknadspolitiskt medel, dvs. utbildningen har stärkt individens möjligheter på arbetsmarknaden och en mycket hög andel av de utbildade har erhållit arbete efter avslutad utbildning. Som jämförelse kan nämnas att bland de nordiska länderna har arbetsmarknadsutbildningens andel av de samlade kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken varit större i Sverige än i något annat nordiskt land. Detta framgår av tabell 1.1!.

Målen för den nuvarande arbetsmarknadsutbildningen i Sverige fastställdes av 1975 års riksdag efter en proposition som grundades på ett förslag (Utbildning för arbete, SOU 1974:79) från kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU). Arbetsmarknadsutbildningen har efterhand blivit en allt viktigare åtgärd inom arbetsmarknadspolitiken för att underlätta den yrkesmässiga rörligheten och göra det lättare för svårplacerade att erhålla anställning. Under 1970-talet fördubblades i stort sett antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning vid jämförbara konjunkturlägen.

Utvecklingen därefter har lett till en diskussion om följande huvudproblem inom arbetsmarknadsutbildningen: möjligheterna att snabbt såväl öka som minska kapaciteten inom framför allt verksamheten vid AMU-center, gränsdragningen mellan samhällets och arbetsgivarnas ansvar för utbildning, samverkan eller konkurrens med reguljära utbildningsanordnare, kostnads-

Kommitténs uppgifter och arbete 57

utvecklingen samt växande institutionalisering av verksamheten vid AMU-center.

Den första samlade kartläggningen av personalutbildning i företag, kommuner och landsting som någonsin gjorts i vårt land redovisades av utredningen om företagsutbildning (UFU) i sitt betänkande Utbildning i företag, kommuner och landsting (1977:92). I denna rapport framkom bl.a. att målen för personalutbildningen ofta ej sammanföll med de mål som samhället i övrigt har ställt upp för utbildningspolitiken. Vidare kunde UFU konstatera att personalutbildningen i företag, kommuner och landsting inte stod i samklang med den konjunkturpolitiska ambitionen att i lågkonjunkturer öka utbildningen i olika sammanhang. Ett annat huvudproblem som också diskuterades av UFU var behovet av samverkan mellan samhället och företagen i fråga om personalutbildning.

Mot denna bakgrund tillsatte regeringen i februari 1980 en kommitté med uppgift att dels göra en viss översyn av arbetsmarknadsutbildningen, dels följa upp det material och de analyser som UFU redovisat i fråga om personalutbildning i företag, kommuner och landsting. Vidare fick kommittén i uppgift att se över möjligheterna till en förstärkt samverkan mellan samhälle, företag och fackliga organisationer i fråga om möjligheterna att utnyttja utbildning i olika former i arbetsmarknadspolitiken i framtiden.

1.2¶Direktiv

Kommittén/KAFU har utöver de ursprungliga direktiven (1979-11-22, se bilaga 1) också fått tilläggsdirektiv (1980-09-18, se bilaga 2) om s.k. utbildningsfonder. I likhet med övriga kommittéer har också direktiv (1980-03-13, se bilaga 3) erhållits om att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser.

I direktiven anges tre huvuduppgifter för kommittén: För det första skall kommittén med utgångspunkt från de av riksdagen

antagna målen för arbetsmarknadsutbildningen pröva i vad mån den nuvarande inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen svarar mot dessa mål eller behöver ändras. Betydelsen av flexibilitet- dvs. att med kort varsel kunna öka eller minska arbetsmarknadsutbildningen - framhålls särskilt.

För det andra bör kommittén klargöra gränserna mellan arbetsmarknadsutbildningens ansvarsområde och de uppgifter som normalt bör ankomma på företagens interna utbildning för de anställda.

För det tredje bör kommittén pröva om åtgärder behövs från samhällets sida för att främja en sådan inriktning av personalutbildningen att följande samhälleliga mål kan förverkligas: E! de arbetsmarknadspolitiska strävandena att åstadkomma en jämn och

trygg sysselsättning _ EI den enskilda arbetstagarens behov av utbildning för att dennes ställning

på arbetsmarknaden skall stärkas D tillgodose företagens behov av personal med yrkeskunskaper.

I direktiven görs ytterligare preciseringar av kommitténs uppgifter. Dessa kan sammanfattas på följande sätt:

58 Kommitténs uppgzfter och arbete

D Frågan om arbetsmarknadsutbildningen fortfarande fungerar som ett komplement till det reguljära utbildningsväsendet eller om arbetsmarknadsutbildningen i vissa fall kan konkurrera med reguljära utbildningsanordnare bör belysas. D Kommittén bör finna former för en samordning mellan arbetsmarknadsutbildningen och samhällets övriga utbildningsanordnare med utgångspunkt att tillgängliga resurser för utbildning skall utnyttjas så effektivt som möjligt. D Kommittén bör pröva organisationen och administrationen av den av SÖ särskilt anordnade kursverksamheten. D Kommittén bör med förtur pröva frågan om ett system för lokal budgetplanering och budgetuppföljning vid AMU-center. Resultatet bör redovisas i sådan tid att regeringen får ett underlag för kommande budgetanvisningar. (Detta uppdrag har slutförts och redovisats för regeringen i mars 1981. Förslaget- Budget för AMU-center, DsA 1981:3 - har genomförts fr.o.m. den 1 juli 1981.) D Kommittén bör pröva frågan om planeringen och styrningen av verksamheten vid AMU-center kan förbättras samt ge förslag till hur detta skall kunna ske. V D Kommittén bör överväga skilda åtgärder för att med oförändrad kvalitet på verksamheten värna om och förbättra flexibiliteten i arbetsmarknadsutbildningen. D Kommittén bör särskilt belysa förutsättningarna att koncentrera resurserna till ett mindre antal center med större utnyttjande av tillfälliga förhyrningar. D Kommittén bör vara oförhindrad att överväga om den nuvarande ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ skall behållas. Det pedagogiska ansvaret för utbildningen bör även framdeles åvila skolöverstyrelsen. Olika alternativa lösningar bör prövas och redovisas. D Kommittén bör utvärdera de olika formerna av arbetsmarknadsutbildning i företag inklusive den utbildning som har skett inom verksamheten med arbetsmarknadsutbildning i kombination med beredskapsarbete inom kommuner och landsting. D Kommittén bör pröva om åtgärder behövs för att klarare markera gränserna mellan arbetsmarknadsutbildning och företagens egen internutbildning. D Möjligheten att låta personalutbildningen spela en aktiv sysselsättningspolitisk roll i olika konjunkturlägen bör studeras. Enligt det föredragande statsrådet bör det finnas stora potentiella utbyggnadsmöjligheter inom företagens personalutbildning när det gäller att anpassa denna till de arbetsmarknadspolitiska målsättningarna. I detta sammanhang bör kommittén överväga om de nuvarande åtgärderna inom arbetsmarknadspolitikens ram är ändamålsenliga eller behöver ändras. D Kommittén bör närmare studera formerna för medverkan av arbetsmarknadens parter i företagsutbildningen. D Kommittén bör med utgångspunkt från UFU:s kartläggning analysera och lägga fram förslag till hur den enskilde arbetstagarens behov av utbildning samt företagens behov av personal med yrkeskunskaper bättre skall kunna tillgodoses i personalutbildningen.

Kommitténs uppgifter och arbete 59

El Kommittén bör särskilt uppmärksamma frågan hur personalutbildningen

skall kunna användas för att medverka till att öka jämställdheten mellan

män och kvinnor i arbetslivet. CI Kommittén bör belysa personalkonsekvenser av sina förslag rörande de

anställda inom arbetsmarknadsutbildningen. . D För dem som utbildas inom AMU-verksamheten finns olika former av

statligt stöd. Kommittén bör vara oförhindrad att ta upp dessa till

behandling. Det faller dock utanför utredningsuppdraget att behandla stödformer speciellt riktade mot den ungdomskategori som normalt berörs av gymnasieskolan.

Enligt direktiven bör kommittén under sitt arbete samråda med andra statliga kommittéer som har till uppgift att behandla frågor med anknytning till arbetsmarknadsutbildningens område. Det gäller bl.a. gymnasieutredningen (U 1976:10) och kommittén för översyn av svenskundervisningen för invandrare (A 1978:07). I planerings- och redovisningsfrågor bör kommittén samråda med riksrevisionsverket. Kommittén skall vidare under arbetets gång informera SACO/SR, SF och TCO-S och bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter i frågor som rör statligt anställd personal. Sådant samråd har också skett under kommitténs arbete med angivna kommittéer, myndigheter och organisationer.

Tilläggsdirektiven om utbildningsfonder innebar att kommittén fick i uppdrag att utreda och pröva frågan om inrättandet av särskilda fonder för utbildning i företagen.

Direktiven för kommitténs arbete återges i sin helhet i bilaga.

1.3 Kommitténs arbete

Kommittén påbörjade sitt arbete i september 1980. Under det första arbetsåret har kommittén sammanträtt i regel en gång per månad, medan det framför allt under senare delen av arbetsperioden har varit nödvändigt att ha sammanträde med betydligt tätare intervaller.

Kommitténs ledamöter, sakkunniga och sekretariat har besökt ett stort antal AMU-center, företag, olika utbildningsinstitutioner, organisationer och myndigheter i syfte att inhämta synpunkter och material om olika former av utbildning samt informera om kommitténs arbete.

Med bistånd av de svenska arbetsmarknadsråden har ett visst internationellt material om personalutbildning i företag inhämtats.

Kommitténs sekretariat har deltagit i överläggningar med fackförbund, arbetsgivarorganisationer, Sveriges AMU-studerandes riksförbund, SÖ:s kursföreståndarkonferenser samt andra sammankomster där arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning har diskuterats.

Kontakt har hållits med följande andra statliga utredningar: gymnasieutredningen (U 1976:10), komvux-utredningen (U 1978:04), SFI-kommittén (A 1978:07), dataeffektutredningen (A 1978:05), handikapp-kommittén (A 1982:02), delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning (EFA) (A 1981:01), utredningen om vissa frågor rörande trygghetsfonder (I 1981:03) samt utbildningsekonomiska utredningen (U 1981:03).

i 60 Kommitténs uppgifter och arbete 1

Undersökningar

Kommittén har tagit initiativet till en rad studier av olika problem inom arbetsmarknadsutbildningen och personalutbildningen. Olika experter har, på kommitténs uppdrag, utfört studier av följande frågor: D samverkan mellan arbetsmarknadsutbildning, kommunal vuxenutbild-

ning och gymnasieskola, EI kostnadsutvecklingen inom arbetsmarknadsutbildningen, D den samhällsekonomiska betydelsen av personalutbildningen.

Vidare har Statskonsult för kommitténs räkning studerat resursutnyttjandet vid AMU-centrer och därvid särskilt uppmärksammat personalens arbetssituation.

Den numera upplösta s.k. FAMU-gruppen (forskning om arbetsmarknadsutbildning) vid Pedagogiskt centrum, Stockholms skoldirektion, har för kommitténs räkning genomfört följande studier: E! Rekrytering till arbetsmarknadsutbildning

Utbildning vid permittering Bristyrkesutbildning Kursavbrott inom arbetsmarknadsutbildningen

DUUEJ Jämställdhetsbidraget.

sammanfattningar av resultat från några av dessa studier återfinns i bilagedelen till betänkandet.

1.5¶Andra

statliga utredningar

Gymnasieutredningen har i sitt betänkande En reformerad gymnasieskola (SOU 1981:96) diskuterat frågor om samarbetet mellan gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen. Gymnasieutredningen anser att dess förslag till ny studieorganisation för gymnasieskolan ger en grund för ökat samarbete med de två andra utbildningsformerna. Gymnasieutredningen föreslår att regeringen tar initiativ till ett beredningsarbete i denna samarbetsfråga när även komvuxutredningen och KAFU har lagt fram sina betänkanden. En utgångspunkt i detta arbete bör vara att samverkan, samplanering och samordning enligt gymnasieutredningens förslag skall nås. Utredningen föreslår vidare att den statliga skoladministrationen bör få i uppdrag att verka för att ett närmare samarbete mellan komvux, arbetsmarknadsutbildningen och gymnasieskolan redan nu kommer till stånd.

Komvux-utredningen har i sitt huvudbetänkande Kommunal utbildning för vuxna (SOU 1982:29) bl.a. föreslagit att länsskolnämnderna tar initiativ till årliga samråd om planering, dimensionering och lokalisering av kursutbudet i gymnasieskolan, komvux och AMU i länet.

SFI-kommittén har under hösten 1981 lämnat ett betänkande Svenskundervisning för vuxna invandrare (SOU 1981:86 och 87).

Kommitténs och arbete 61

uppgifter

Begrepp/definitioner

UFU definierade personalutbildning som en av arbetsgivaren bekostad utbildning av den anställda personalen i företagets eller annans

regi. Personalutbildningen kan dock med nuvarande bestämmelser ibland bedrivas med samhälleligt stöd. Exempel på detta är dels de olika former av arbetsmarknadsutbildning i företag som finns, dels kommunal vuxenutbildning som samverkar med företag om viss utbildning. I fortsättningen använder KAFU begreppet personalutbildning som en av arbetsgivaren (företag, kommun, landsting osv.) helt eller delvis finansierad utbildning av den egna personalen oavsett om utbildningen genomförs i egen regi (internt) eller av annan anordnare (externt).

1.7 och

Arbetsmarknadsutbildning personalutbildning

-

möjligheter och begränsningar

Arbetsmarknadsutbildning har hittills erbjudits arbetssökande i ett läge då arbetsförmedlingen inte kunnat anvisa ett arbete eller då arbetsförmedlingen i övrigt bedömt den sökandes möjligheter på arbetsmarknaden som mycket begränsade därför att han eller hon saknar eller har brister i sin yrkesutbildning. Arbetsmarknadsutbildning har också kunnat erbjudas även icke arbetslösa personer som har varit villiga att utbilda sig inom yrkesområden där stor brist på arbetskraft råder, s.k. bristyrkesutbildning. Efterhand har även personer som riskerar arbetslöshet kunnat beviljas arbetsmarknadsutbildning.

För att förebygga arbetslöshet bland redan anställda har vidare arbetsmarknadsutbildning under senare tid kunnat användas som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument i företagen. Det har skett genom arbetsmarknadsutbildning i företag (AMU i företag), exempelvis den s.k. 20-kronan.

Merparten av dem som hittills fått arbetsmarknadsutbildning har alltså varit antingen arbetslösa eller nytillträdande på arbetsmarknaden, framför allt kvinnor. Möjligheterna att i större utsträckning använda arbetsmarknadsutbildning som ett sätt att förhindra eller förebygga arbetslöshet diskuterades i bl.a. sysselsättningsutredningens slutbetänkande Sysselsättningspolitik för arbete åt alla (SOU 1979:24).

För många arbetslösa har möjligheten till arbetsmarknadsutbildning varit ett mycket konstruktivt bidrag till möjligheterna för dem att erhålla arbete. Arbetslöshetsperioden har kunnat utnyttjas för att ge individen en helt ny yrkesutbildning eller för att komplettera en tidigare utbildning. I enstaka fall har utbildning även förekommit under kortare permitteringstider.

Grunden för verksamheten har varit föreställningen att utbildning är en både för samhällsekonomin och företagsekonomin i

positiv investering yrkeskunnande. Ifråga om arbetsmarknadsutbildning har detta dokumenterats bl.a. i en doktorsavhandling (Åke Dahlberg: Arbetsmarknadsutbildning - för den enskilde

verkningar och samhället, 1972), medan det i fråga om personalutbildning inte har gjorts någon motsvarande studie. Det finns dock skäl att anta att resultaten i långa stycken också gäller för personalutbildningen. Fil.dr. Åsa Sohlman vid Stockholms universitet har utfört vissa

i 62 Kommitténs uppgifter och arbete

teoretiska beräkningar för kommitténs räkning på detta område.

Arbetsmarknadsutbildning är idag den form av vuxenutbildning som samhället har givit högsta prioritet. Naturligtvis är inte och får inte arbetsmarknadsutbildningen bli en del av det reguljära utbildningsväsendet. Det är viktigt att det som är arbetsmarknadutbildningens särmärke - den arbetsmarknadspolitiska inriktningen, kraven på hög flexibilitet, de fördelningspolitiska kraven osv. - ges ökad betydelse i framtiden.

Personalutbildningen har en förhållandevis stor omfattning i många större och medelstora företag liksom i landsting och större primärkommuner. Den är emellertid mycket ojämnt fördelad mellan branscher. företag och individer. Den resurs som personalutbildningen utgör bör i samverkan med arbetsmarknadsutbildningen kunna bli ett ytterligare tillskott till samhällets arbetsmarknadspolitiska arsenal. Detta skulle kunna innebära en klar förbättring för den enskilde individen genom att förebygga arbetslöshet och ge företagen ökat yrkeskunnande bland sin personal i syfte att förbättra företagens kapacitet och effektivitet. En förbättrad utbildning av personalen kan innebära konkurrensfördelar för företagen. Detta kan sammantaget medverka till en förstärkt samhällsekonomi.

Ytterst beror naturligtvis möjligheterna att utnyttja såväl arbetsmarknadsutbildning som personalutbildning i arbetsmarknadspolitiken på den efterfrågan på arbetskraft som föreligger. Utbildning kan i och för sig ha ett egenvärde, men i detta sammanhang är möjligheterna att använda utbildning som ett arbetsmarknadspolitiskt medel nära förbundna med utsikterna till en ny eller förstärkt ställning på arbetsmarknaden.

2 mål och

Arbetsmarknadsutbildningens

omfattning

2.1 Allmänt om målen

En huvuduppgift för KAFU är enligt direktiven att, med utgångspunkt i de mål för arbetsmarknadsutbildningen som fastställdes genom riksdagens beslut år 1975 och som bör ligga fast, pröva i vad mån den nuvarande inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen svarar mot dessa mål eller behöver ändras.

Riksdagens beslut år 1975 innebar bifall till regeringens proposition nr 45 år 1975 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen. I prop. 1975:45 fastslår föredraganden att arbetsmarknadsutbildningen är ett arbetsmarknadspolitiskt medel som har stabiliseringspolitiska, fördelningspolitiska och tillväxtpolitiska mål.

Den skall liksom övriga arbetsmarknadspolitiska medel ges en sådan inriktning och flexibilitet att den motverkar konjunktursvängningar och minskar olägenheterna i dessa svängningar. Den skall vidare medverka till att åstadkomma större jämställdhet mellan olika grupper genom att stödja dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden, och den skall främja ekonomisk tillväxt genom att tillgodose behov av yrkesutbildad arbetskraft.

Arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska uppgift har skjutits i förgrunden i takt med att en rad studier pekat på sambandet mellan inkomst och sysselsättning samt mellan dessa faktorer och utbildning. lnte minst låginkomstutredningens material underströk detta samband. Arbetslöshetsvillkoret. som är det grundläggande villkoret, får därför ses som ett viktigt uttryck för arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska roll. Den utbildning i bristyrken som vänder sig till andra än arbetslösa måste planeras med särskilda hänsyn till bl.a. önskemålen bland anställda som har en svag ställning på arbetsmarknaden eller låga inkomster. Alla utbildningar måste läggas upp så att de leder till arbeten som ger en varaktig och tillfredsställande sysselsättning.

Föredraganden fastställer vidare att arbetsmarknadsutbildningens främsta uppgift är att den skall leda till en sådan lämplig stadigvarande anställning som annars inte kan komma till stånd. Vidare sägs att det arbetsmarknadspolitiska målet att öka möjligheterna till yrkesmässig rörlighet är centralt.

KAMU (kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen), vars betänkande Utbildning för arbete (SOU 1974:79) ligger till grund för regeringens proposition 1975:45, talar om följande mål för arbetsmarknadsutbildningen. D ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska,

D fördelningspolitiska och E! utbildningspolitiska mål.

Det är att märka att de utbildningspolitiska målen inte finns omnämnda i prop. 1975:45 såsom självständiga mål för arbetsmarknadsutbildningen. Detta hindrar dock inte att arbetsmarknadsutbildningen spelar en roll i utbildningspolitiken, t.ex. när det gäller att utjämna utbildningsklyftor dels mellan äldre och yngre generationer, dels inom generationerna.

Arbetsmarknadsutbildningens roll och omfattning är naturligtvis avhängig av statsmakternas ambitionsnivå för arbetsmarknadspolitiken i dess helhet. Målen för arbetsmarknadspolitiken konkretiseras i officiella dokument: utredningar, propositioner och riksdagstryck. Arbetsmarknadspolitikens uppgifter har efter hand vidgats och förändrats. De officiella motiven till den starka satsningen på arbetsmarknadspolitiken som inleddes i slutet av 1950-talet återfinns i det betänkande som avgavs av 1960 års arbetsmarknadsutredning (Arbetsmarknadspolitik, SOU 1965:9) och i propositionen med anledning av betänkandet, prop. 1966:52. Utredningen underströk att en tillräckligt aktiv och omfattande arbetsmarknadspolitik lämnar ett oumbärligt bidrag till lösningen av den konflikt som föreligger mellan skilda ekonomiska mål. Den utgör därigenom ett nödvändigt komplement till de generellt verkande ekonomisk-politiska medlen. Utredningen hänvisade till att det samtidigt förekom en markerad arbetskraftsbrist i vissa expansiva industrier och svårigheter att sysselsätta de anställda i vissa andra branscher. Mot denna bakgrund ansåg utredningen att det var nödvändigt med en förstärkning av de åtgärder som avsåg att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden. Utredningens förslag avsåg bl.a. åtgärder för omskolning och fortbildning samt ekonomiska bidrag till och bostäder för flyttande arbetskraft.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har efter hand varierats och förnyats. Samtidigt har ambitionsnivån successivt höjts. Det skedde en nyorientering av arbetsmarknadspolitiken i början av 1970-talet på så sätt att en försämring av konjunkturläget förutom med individinriktade åtgärder även möttes med företagsinriktade åtgärder och speciellt då lagerstöd och företagsutbildning för permitteringshotade.

I regeringens proposition 1980/812126, som antogs av riksdagen under våren 1981 och som bl.a. behandlade sysselsättningsutredningens betänkande Sysselsättningspolitik för arbete ät alla (SOU 1979:24), anges de allmänna riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken under 1980-talet. Därvid framhålls särskilt behovet av att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och underlätta den ömsesidiga anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadspolitikens tyngdpunkt skall ligga i förmedling av arbeten på den öppna arbetsmarknaden. Samtidigt fastslår föredraganden att den roll som arbetsmarknadspolitiken tilldelades redan under 1960-talet kvarstår: att bidra till att lindra konflikterna mellan de centrala ekonomiskpolitiska målen tillväxt, prisstabilitet, välfärdsfördelning och full sysselsättning.

De arbetsmarknadspolitiska insatserna skall ses som ett komplement till i första hand den ekonomiska politiken. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är många, men i 1982 års budgetproposition markerar föredraganden

S/OU 1983:22

_ Arbetsmarknadsutbildnirtgens mål och omfattning 65

att arbetsmarknadsutbildningen efter platsförmedlingen / är det viktigaste arbetsmarknadspolitiska instrumentet. Kommittén har sålunda att utgå från att AMU skall vara ett arbetsmarknadrpolitiskt medel med tillväxtpolitiska, fördelningspoliriska och stabiliseringspolitzlska mål.

2.1.1¶Tillväxtpolitiska mål

Ett av de övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken och därmed för arbetsmarknadsutbildningen är således att främja den ekonomiska tillväxten. Detta sker i huvudsak genom att kan

arbetsmarknadsutbildningen

tillvarata och utveckla de enskildas resurser och underlätta personalrekryteringen för de expansiva delarna av näringslivet och överhuvudtaget underlätta anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadsutbildningen måste således tillgodose två väsentliga uppgifter: Samtidigt som utbildningsinsatser måste inriktas mot dem som är eller riskerar att bli arbetslösa eller för övrigt har en svag ställning på arbetsmarknaden måste utbildningen också anpassas till företagens behov av arbetskraft.

2.1.2¶Fördelningspolitiska mål

Arbetsmarknadsutbildningen har traditionellt haft fördelningspolitiska mål jämsides med de tillväxtpolitiska. Detta ter sig naturligt mot bakgrund av att utbildningen från början var inriktad mot handikappade personer. Med hänsyn till sambandet mellan inkomst och sysselsättning samt mellan . båda dessa faktorer och utbildning får arbetslöshetsvillkoret ses som ett viktigt uttryck för arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska uppgift. De grupper som står utanför arbetsmarknaden har i allmänhet en mycket svag ekonomisk ställning.

Genom bristyrkesutbildningen

har även redan anställda fått möjlighet att skaffa sig en grundläggande yrkesutbildning eller bygga på sina yrkeskunskaper. Bristyrkesutbildningens fördelningspolitiska betydelse har framhållits i olika sammanhang. Enligt sina direktiv skulle KAMU pröva den roll som arbetsmarknadsutbildningen kan och bör spela som fördelningspolitiskt instrument, dvs. för att förbättra inkomstsituationen för människor med bristfällig förankring på arbetsmarknaden och med låga inkomster. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas åt bristyrkesutbildningen. KAMU föreslog bl.a. att ett särskilt låginkomstkriterium försöksvis skulle införas för tillträde till 5.000 utbildningsplatser inom den ramplanerade delen av arbetsmarknadsutbildningen. Detta förslag godkändes emellertid inte av föredraganden i prop. 1975:45 med hänvisning till att gränsdragningskonflikter härigenom skulle kunna uppstå mellan arbetsmarknadsutbildningen och övrig vuxenutbildning finansierad med det studiestöd för vuxna - särskilt vuxenstudiestöd - som regeringen avsåg att införa fr.0.m. den 1 juli 1975 och som också infördes från denna tidpunkt. I stället föreslogs i propositionen att arbetslösa och personer som hotas av arbetslöshet skulle få visserligen företräde till bristyrkesutbildningen men att plats därnäst skulle beredas

mål och 66 Arbetsmarknadsutbildningens omfattning

som har en svag ställning på arbetsmarknaden eller låga sysselsatta inkomster.

En viktig fördelningspolitisk aspekt för arbetsmarknadsutbildningen är också att den skall medverka till att öka kvinnornas möjligheter till arbete och främja jämställdheten på arbetsmarknaden. I prop. 1975:45 underströk

att det är nödvändigt att aktivt motverka koncentrationen av föredraganden kvinnor i ett begränsat antal yrken med traditionellt kvinnlig rekrytering. Arbetsmarknadsutbildningen framhölls därvid som ett viktigt instrument genom att den skapar förutsättningar för en långsiktig lösning av sysselsätt-

för dem som söker sig ut på arbetsmarknaden efter en tids ningsfrågan bortavaro.

2.1.3¶Stabiliseringspolitiska mål

Arbetsmarknadspolitikens stabiliseringspolitiska uppgifter innefattar såväl att stabilisera sysselsättningen över kon junkturcykeln som att bidra till ökad

Därvid har olika arbetsmarknadspolitiska medel. såsom prisstabilitet.

och arbetsmarknadsutbildning inkl. AMU i lagerstöd, beredskapsarbeten

kommit att spela en viktig roll, då de kan bidra till att mildra företag målkonflikten mellan full sysselsättning och stabila priser. De stabiliseringspolitiska fördelarna med selektiva åtgärder framför mer generella är att de kan riktas mot delarbetsmarknader som har relativt hög arbetslöshet och liten inflationskänslighet. Detta innebär att sysselsättningseffekten kan bli större och pris- och löneeffekten mindre med selektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder än med enbart generella medel.

Under 1970-talet har den ekonomiska politiken kommit att använda selektiva i ökad utsträckning för att söka komma till rätta med

åtgärder stagflationsproblemen, dvs. lägen med en kombination av hög arbetslöshet och hög inflation. Det innebär att arbetsmarknadspolitiken har tilldelats ökade stabiliseringspolitiska uppgifter. Delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning, EFA, har i betänkandet Arbetsmarknadspolitik i förändring (SOU 1978:60) bl.a. redovisat en diskussion av arbetsmarknadspolitikens stabiliseringspolitiska roll. EFA anser att utvecklingen med ökade stabilise-

för arbetsmarknadspolitiken innebär att ökad ringspolitiska uppgifter

och forskning kan behöva ägnas åt samordnings- och uppmärksamhet awägningsproblemen mellan arbetsmarknadspolitik och övrig ekonomisk politik.

AMS framhåller i uppföljningsrapporten Arbetsmarknadspolitiken i en konjunkturdämpning, augusti 1980, att en alltför stor del av det stabilise-

ansvaret vid konjunkturnedgången under andra hälften av ringspolitiska 1970-talet kom att åvila arbetsmarknadspolitiken. AMS påpekar att den mycket stora åtgärdsvolymen för konjunkturstabilisering av sysselsättningen i kombination med begränsade resurser för att administrera en så omfattande

medförde att utrymmet för platsförmedling och arbetsförbeåtgärdsvolym redande åtgärder för särskilt utsatta grupper blev för _litet för att insatserna totalt sett skulle få en väl avvägd utformning.

omfattning

Arbetsmarknadsutbildningens omfattning

Arbetsmarknadsutbildning har bedrivits sedan mitten av 1940-talet. I samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna anordnade Överstyrelsen för yrkesutbildning (sedan 1964 skolöverstyrelsen) särskilda yrkesutbildningskurser. Till en början var flertalet deltagare handikappade och flyktingar, som under utbildningstiden kunde få bidrag till sitt uppehälle enligt särskilda regler. Först år 1954 fick arbetsmarknadsstyrelsen möjlighet att bevilja utbildningsbidrag till alla arbetslösa som deltog i yrkesutbildningskurserna.

Till en början var verksamheten av ringa omfattning med ett genomsnittligt antal deltagare av 1 000 personer per år. Under konjunkturnedgången 1958 ökade verksamheten betydligt i omfattning. Samtidigt fick arbetsmarknadsstyrelsen möjlighet att bevilja utbildningsbidrag till arbetslösa även för utbildning i det reguljära utbildningsväsendet och i företag.

Från att enbart ha gällt utbildning av arbetslösa utvidgades möjligheterna år 1963 till att gälla även personer som riskerade att bli arbetslösa samt anställda som deltog i bristyrkesutbildning, dvs. utbildningi vissa yrken med särskilt stor brist på utbildad arbetskraft.

Som tidigare har omnämnts skedde i början av 1970-talet en ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiken så att ökad vikt kom att läggas vid åtgärder som syftade till att stödja sysselsättningen inom företagen. Bland annat infördes två nya stödformer med denna inriktning; lagerstöd och bidrag till utbildning av permitteringshotad personal.

Den ökning av arbetsmarknadsutbildningen som inleddes i slutet av 1950-talet fortsatte fram till början av 1970-talet. År 1959 deltog i genomsnitt ca 4 600 personer i arbetsmarknadsutbildning. Det genomsnittliga antalet deltagare hade år 1972 stigit till drygt 36 000 personer (exkl. AMU i företag). Under hela 1970-talet låg arbetsmarknadsutbildningen på en förhållandevis hög nivå. Det högsta genomsnittliga antalet deltagare uppmättes under 1979. Därefter minskade antalet deltagare i arbetsmarknudsutbildning under 1980 och 1981 för att åter öka under 1982.

De olika formerna av AMU i företag behandlas i kapitel 3 Personalutbildningens mål och omfattning. I syfte att ge en samlad bild av omfattningen av de utbildningsinsatser som har bedrivits inom ramen för arbetsmarknadspolitiken hari tabell 2.1 även AMU i företag upptagits. l de följande kapitlen behandlas AMU i företag skilt från den del av arbetsmarkrtadsutbildningen som kännetecknas av att utbildningsbidrag utgår till deltagarna. Begreppet arbetsmarknadsutbildning (AMU) har KAFU förbehållit utbildning som beviljas på arbetsmarknadspolitiska grunder och för vilken deltagaren erhåller utbildningsbidrag (helt eller delvis). För arbersmarknadsutbildning i företag (AMU i företag) gäller särskilda villkor. Bl.a. gäller att utbildningsbidrag inte utgår till deltagarna. Dessa erhåller avtalsenlig lön och bidrag utgår till arbetsgivaren. I fortsättningen i betänkandet behandlas AMU i företag under huvudrubriken Personalutbildning.

Som framgår av tabell 2.1 har kursdeltagarnas fördelning på olika slag av kurser varierat betydligt. Fram till och med 1976 ökade alla typer av kurser tämligen likartat. Under den konjunkturdämpning som började 1977 hade utbildning vid permitteringshot sin största volym. SÖ:s AMU-kurser ökade också kraftigt 1977 (+71 % från 1976). Antalet deltagare i AMU i det

Tabell 2.1 Genomsnittligt antal personer i arbetsmarknadsutbildning inkl. arbetsmarknadsutbildning i företag åren 1963-1982. Fördelning efter kursanordare

1976 15 000 10 500 1 200 26 700 1 600 5 000 6 600 33 300 1977 25 600 13 200 1 300 40 100 16 000 5 200 21 200 61 300 1978 28 700 20 900 1 400 51 000 11 500 3 300 14 800 65 800 1979 29 500 21 400 1 400 52 300 1 400 2 200 3 600 55 900

27 50017 50 300b 7005 2 100 52 400b

Källa: AMS Arbetsmarknadsstatistik nr 12 1980 och Meddelanden från statistiksektionen, serie B. . “ Skattade uppgifter. AMS särredovisar antalet personer som deltar i företagsutbildning för permitteringshotade i mitten av varje månad. Pga. att utbildningen kan fördelas på deltid uppstår svårigheter att tolka dessa uppgifter. Uppgifterna i tabellen avser det genomsnittliga antalet personeri utbildning på heltid och har skattats med ledning av det antal timmar för vilka bidrag har beviljats under respektive period. Förfaringssättet är närmare redovisat i kap. 5 i SOU 1978:60 Arbetsmarknadspolitik i förändring (EFA). i b och Samhällsföretag. Till AMI överfördes bl. a.

Den l januari 1980 bildades arbetsmarknadsinstituten (AMI) kurserna Arbetsliv och utbildning (ALU) och Omställning och träning (OT) och till Samhällsföretag bl. a. kurstypen Introduktion vid verkstad för skyddat arbete. Dessa utbildningar tillhörde arbetsmarknadsutbildningen t. o. m. ,december 1979. I siffrorna markerade med b ingår inte det antal personer som under året deltog i någon av dessa utbildningar.

reguljära utbildningsväsendet ökade från 1977 till 1978 med 58 procent. Ökningen av antalet deltagare i utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet bestod till stor del av kvinnor. En begränsad utökning följde under 1979. Under 1980 bröts denna utveckling och antalet deltagare i reguljär utbildning minskade kraftigt såväl under 1980 som under 1981. Antalet

i AMU i det reguljära utbildningsväsendet har minskat ytterligare deltagare

under 1982, då i genomsnitt 8 600 personer deltog i reguljär utbildning. SÖ:s

AMU-kurser hade sitt högsta genomsnittliga deltagarantal 1979, då 29 500

mål och 69

Arbetsmarknadsutbildningens omfattning

personer deltog i sådan utbildning. Därefter har antalet deltagare i SÖ:s AMU-kurser successivt minskat fram till 1982, då en ökning åter skedde.

Orsakerna till utvecklingen för de olika utbildningsformerna behandlas i det efterföljande avsnittet 2.3.

Arbetsmarknadsutbildningens konjunkturanpassning

Fram till 1970-talet skedde en uppbyggnad

av arbetsmarknadsutbildningen som innebar att utbildningen ökade i omfattning oberoende av

tämligen konjunkturutvecklingen.

Under 1970-talet blir konjunkturanpassningen av arbetsmarknadsutbildningen mer tydlig. I början av lågkonjunkturen 1971-1973 ökade arbetsmarknadsutbildningen kraftigt. Den trappades ned under konjunkturuppgången för att sedan åter öka, speciellt under 1977.

I förhållande till antalet arbetslösa har emellertid utbildningsinsatserna varit betydligt större vid konjunkturdämpningen under andra hälften av 1970-talet än vid motsvarande konjunkturläge i början av 1970-talet. Se figur

1 OOO-tal 200- 190- 180* 170- 160- 150- 140- 130- 120- 110- 100- 90- 80- 70- 60-

Arbetslösa 50- 40- 30

. . døq

20_ Deltagare u AMU exkl. AMU i 0*

Figur 2.1 Arbetslöshet 10* enligt AK U och deltagare

Deltagare i AMU-kurser i arbetsmarknadsutbild-

0 r I I I I I

I I I I I I ning exkl. AM U i företag

1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 År

1970-1982 (genomsnitt)

70 mål och omfattning

Arbetsmarknadsutbildningens

2.1. AMS har i rapporten Arbetsmarknadspolitiken i en konjunkturdämp-

och menar att arbetsmarkning, augusti 1980, pekat på detta förhållande nadsutbildningen fått svara för en väsentlig del av åtgärdsbehovet vid konjunkturdämpningen under andra hälften av 1970-talet. Under 1979 när arbetslösheten minskade kvarstod antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning på en hög nivå. (Antalet personer som deltog i AMU 1979, exkl AMU i företag, ökade med genomsnittligt ca 1 300 jämfört med 1978 samtidigt som antalet arbetslösa minskade med i genomsnitt ca 6000 personer.) AMS påpekar i sin rapport att det förelegat svårigheter att snabbt anpassa utbildningsvolymen till ett förbättrat arbetsmarknadsläge och anger som en förklaring till detta att det kan ta tid innan en minskad tillströmning av

markant påverkar antalet kvarstående kursdeltagare. AMS kursdeltagare framhåller att det finns indikationer på att de genomsnittliga kurstiderna har förlängts under andra hälften av 1970-talet, vilket bl.a. kan hänga samman med att en ökad andel av arbetsmarknadsutbildningen skett inom det reguljära utbildningsväsendet.

Under år 1980 minskade AMU kraftigt till ungefär samma nivå totalt sett som för år 1973. Att jämföra med år 1973, som var ett utpräglat lågkonjunkturår, är dock inte adekvat. Snarare bör man jämföra med år 1975, då det rådde ett förbättrat konjunkturläge. Jämfört med år 1975 var det genomsnittligt 9 700 fler personer i AMU totalt sett under år 1980. Om man undantar AMU i företag är skillnaden ännu större. Det var under år 1980 genomsnittligt 16 000 fler personer i AMU exkl. AMU i företag jämfört med år 1975. Arbetslösheten var dock väsentligt högre under 1980, vilket förklarar behovet av betydande utbildningsinsatser under detta år.

Efter den förbättrade konjunkturen år 1980 nådde arbetslösheten under 1981 nivåer som är jämförbara med och i slutet av året överskrider de högsta nivåerna under lågkonjunkturen 1971-1972. Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning fortsatte emellertid att minska främst i det reguljära

I slutet av året skedde dock en ökning av antalet utbildningsväsendet. deltagare i SÖ:s AMU-kurser. Totalt minskade det genomsnittliga antalet

i AMU exkl. AMU i företag med 11300 personer under 1981 deltagare jämfört med 1980. Det genomsnittliga antalet deltagare i SÖ:s AMU-kurser ökade 1982 med 4 400 personer. Antalet deltagare i AMU i det reguljära utbildningsväsendet minskade även under 1982.

Det finns fler orsaker till att arbetsmarknadsutbildningen minskade under

inriktades under 1981 liksom under 1980 i 1981. Arbetsmarknadspolitiken hög grad på den egentliga platsförmedlingen. Arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete utnyttjades därför först när det hade visat sig att en sökande efter en tids aktivt arbetssökande inte kunde få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Den kraftigaste minskningen gällde AMU i det reguljära

Denna minskning kan ses som ett resultat av en utbildningsväsendet. medveten strävan från arbetsmarknadsstyrelsens sida att begränsa användningen av AMU i det reguljära utbildningsväsendet, ett handlingssätt som senare har komfirmerats vid flera tillfällen av statsmakterna. Det skedde en omläggning av AMS policy beträffande AMU i det reguljära utbildningsväsendet redan hösten 1979, då AMS utfärdade tillämpningsföreskrifter som innebar en markerad gränsdragning mellan arbetsmarknadsutbildningen och den reguljära ungdoms- och vuxenutbildningen. Denna avgränsning innebar

bl.a. att länsarbetsnämnderna skulle vara restriktiva med att bevilja utbildningsbidrag för teoretisk utbildning på högre nivå än grundskola och för långa yrkesinriktade utbildningar på gymnasienivå. I första hand skulle arbetslösa personer beviljas utbildning vid SÖ:s yrkesutbildande AMUkurser. Kommittén behandlar frågan om avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens uppgifter gentemot bl.a. vuxenutbildningen i kapitel 4. Vi vill emellertid redan nu understryka att det är nödvändigt med en klar avgränsning av AMU:s uppgifter gentemot utbildningspolitikens satsningar på den övriga vuxenutbildningen. AMU skall främst inriktas mot yrkesinriktad utbildning, medan individuella önskemål om längre teoretisk utbildning får tillgodoses med reguljärt studiestöd, dvs studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd.

Som framgår av tabell 2.1 skedde emellertid en minskning även av antalet deltagare i SÖ:s AMU-kurser under 1981. Denna nedgång kan till viss del förklaras av att AMS och SÖ redan i början av budgetåret 1980/81 beräknade att de för budgetåret disponibla medlen inte var tillräckliga för den omfattning av AMU som var planerad. Förberedelser vidtogs därför för att begränsa kapaciteten vid AMU-kurserna. Efter besked från regeringen om tilldelning av ytterligare medel som planeringsmässigt ställdes till AMS förfogande i december 1980, vidtogs åtgärder för att åter öka utbildningskapaciteten. Denna utökning kunde dock endast till viss del genomföras p. g.a. alltför kort planeringstid. Ytterligare en anledning till minskningen av antalet deltagare i SÖ:s AMU-kurser är att det har varit svårt att motivera vissa sökandegrupper att väl ja t.ex. utbildningar inom tillverkningsområdet vid AMU-center i stället för förberedande teoretisk utbildning inom komvux och gymnasieskolan eller vårdutbildning i det reguljära utbildningsväsendet, vilkas andel av arbetsmarknadsutbildningen AMS medvetet har dragit ned.

Från arbetsförmedlingarna har enligt AMS rapporterats att många sökande inte varit motiverade för utbildning, eftersom dessa har ansett att utbildningen inte skulle förbättra deras möjligheter till arbete på hemorten. Detta har resulterat i det paradoxala läget att AMU-centrerna tidvis har haft stora vakanser samtidigt som arbetslösheten har legat på en mycket hög nivå. Kommittén behandlar dessa frågor utförligare i kapitel 14 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet.

Under 1982 har arbetslösheten ökat ytterligare. Under tredje kvartalet 1982 uppgick antalet arbetslösa till i genomsnitt 158 300 personer eller 3,6 procent av arbetskraften, vilket var 42 400 fler arbetslösa än under motsvarande kvartal 1981. Detta är den högsta arbetslöshetsnivån som har registrerats något kvartal under de 20 år som AKU-mätningarna har gjorts. Antalet arbetslösa var 1982 i genomsnitt 137 000 personer eller 3,1 procent av arbetskraften vilket är den högsta genomsnittliga arbetslösheten som har uppmätts för något år. Den hittills näst högsta arbetslöshetsnivån för ett år uppmättes 1972, då motsvarande tal var 2,7 procent.

Antalet deltagare i AMU exkl. AMU i företag var i januari 1982 18 000 färre än i januari 1980, trots att arbetslösheten var över 50 procent högre i januari 1982 än samma månad två år tidigare. Under 1982 har antalet deltagare i AMU ökat. Antalet personer som har påbörjat utbildning vid SÖ:s AMU-kurser har ökat betydligt. Under 1982 påbörjade ca 55000 \

personer AMU-kurser, vilket är en ökning med ca 16 000 jämfört med 1981. Det är också fler som har påbörjat AMU i det reguljära utbildningsväsendet under 1982. (+ 2 600 personer jämfört med 1981).

Trots den försämring av arbetsmarknadsläget som ägt rum under 1981 har AMU i företag haft en ringa omfattning till skillnad från vad som var fallet under lågkonjunkturen i slutet av 1970-talet. Denna utveckling är ytterligare en orsak till den bristande konjunkturanpassningen av arbetsmarknadsutbildningen. Under konjunkturdämpningen 1977-1978 utnyttjades i stor utsträckning den s.k. 25-kronan för utbildning inom företag med tillfälligt personalöverskott som ett alternativ till arbetslöshet genom

permittering eller uppsägning. År 1979 skedde förändringar av bidragets storlek och konstruktion som bl.a. har resulterat i att bidraget inte tillräckligt kunnat stimulera företag att välja utbildning framför

permitteringar/uppsägningar. Tidigare konstruktion av reglerna för bidraget premierade en fördelning av utbildningsvolymen på ett större antal personer under en kortare period. Nuvarande bidragskonstruktion verkar i motsatt riktning, eftersom

inget bidrag utgår under de första 40 utbildningstimmarna. Sedan slutet av 1981 har användningen av bidraget till utbildning vid permitteringshot ökat något. Användningen är dock alltjämt mycket måttlig. _Man kan konstatera att bidraget tilldenna utbildningsform inte har varit tillräckligt stort för att stimulera företagen att välja utbildning

före permittering/uppsägning.

2.4 och

Finansiering utgifter

Utgifterna för arbetsmarknadsutbildningen bestreds före den 1 juli 1981 från en särskild arbetsmarknadsutbildningsfond som finansierades dels av arbetsgivaravgifter (0,4 procent av lönesumman), dels av medel som anvisades över statsbudgeten.

Riksdagen beslöt under våren 1981 om en upplösning av arbetsmarknadsutbildningsfonden och arbetslöshetsfonden. Fondernas medel fördes samman till ett särskilt konto med rörlig kredit hos riksgäldskontoret. Riksdagens beslut innebar också att de båda arbetsgivaravgifterna på vardera 0,4 procent som utgick för att finansiera delar av arbetslöshetsersättningar och arbetsmarknadsutbildning fr.o.m. den 1 juli 1981 ersattes av en gemensam avgift på 0,8 procent, den s.k. arbetsmarknadsavgiften. Den nya arbetsgivaravgiften användes för att täcka 55 procent av kostnaderna för statsbidragen till arbetslöshetskassorna, det kontanta arbetsmarknadsstödet, utbildningsbidragen till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering samt arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för arbetslöshetsersättning. Riksdagen har i december 1982, med anledning av förslag i proposition 1982/83:55, beslutat om en höjning av arbetsmarknadsavgiften fr.o.m. den 1 januari 1983 från 0,8 procent till 1,3 procent för att täcka kostnaderna för höjda arbetslöshetsersättningar och förbättrade bidrag till arbetslöshetskassorna. Samtidigt ändrades kostnadsandelarna så att i fortsättningen 35 procent av de ovan nämnda kostnaderna för bl.a. utbildningsbidrag täcks av budgetmedel och 65 procent av arbetsmarknadsavgiften.

Inflytande medel från arbetsgivaravgiften disponeras av riksförsäkrings-

Arbetsmarknadsutbildningens mål och omfattning 73

Tabell 2.2 Utgifter för arbetsmarknadsutbildningen (exkl. AMU i företag) och genomsnittligt antal personer i arbetsmarknadsutbildning

74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 80/81 81/82

Utgifter i milj. kr. 822 1 133 l 859 2 654 3 372 3 656 3 092 3 119 därav AMV (inkl. totala utgifter för utbildningsbidrag) 456 744 l 188 1 724 2 122 2 416 l 586 1 646 SÖ 365 389 671 930 1 250 1 240 1 506 l 473 Andel av AMV:s totala budget (%) 18 22 23 24 29 28 27 21 Genomsnittligt antal personer i arbets» marknadsutbildning 29 500 28 800 36 600 46 200 51 600 51 100 38 300 37 000

Källa: AMS.

verket som också disponerar ett reservationsanslag för att betala den andel av utgifterna som inte skall täckas av avgiftsmedel. Utgifter för genomförande av arbetsmarknadsutbildningen och för bidrag till AMU i företag bestrids helt av statliga medel.

2.5¶Sammanfattande

bedömningar

Arbetsmarknadsutbildningen tillhör den traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen. Arbetsmarknadsutbildningen har volymmässigt blivit en allt viktigare åtgärd. De övergripande målen för arbetsmarknadsutbildningen är tillväxtpolitiska, fördelningspolitiska och stabiliseringspolitiska. Som tidigare nämnts är det en huvuduppgift för KAFU att pröva i vad mån den nuvarande inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen svarar mot de av riksdagen antagna målen. För att få en uppfattning om graden av måluppfyllelse har KAFU bl.a. studerat

och analyserat bristyrkesutbildningen, kursdeltagarnas sysselsättnings- och utbildningsbakgrund, resultaten av AMU inkl. kursavbrotten samt AMU:s lokalisering och kursutbud, vilket redovisas i olika avsnitt i betänkandet. (Kapitel 5 Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning, kapitel 7 Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning, kapitel 9 Arbetsmarknadsutbildningens resultat och kapitel 14 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet.) Mot bakgrund av resultaten av dessa analyser lägger KAFU i betänkandet ett antal förslag som syftar till att förbättra måluppfyllelsen

för arbetsmarknadsutbildningen.

I detta kapitel (i det följande) behandlas den stabiliseringspolitiska uppgiften. Arbetsmarknadspolitikens stabiliseringspolitiska uppgifter omfattar såväl att stabilisera sysselsättningen över konjunkturcykeln som att bidra till ökad prisstabilitet. Under lågkonjunkturperioden 1977-1978 var tidvis 4r5 procent av arbetskraften placerade i arbetsförberedande och sysselsättningsskapande åtgärder. Selektiva åtgärder som riktades direkt mot företagen för att stödja sysselsättningen eller påverka personalrekryteringen fick en allt större betydelse. Till dessa åtgärder hörde bl.a. bidrag till utbildning av permitteringshotad personal, den dåvarande s.k. 25-kronan. Den åtgärden var ändamålsenlig såtillvida att det var möjligt att snabbt få en stor volym på verksamheten och att avveckla den lika snabbt när konjunkturläget förbättrades. Även AMU-kurserna och AMU i det reguljära utbildningsvåsendet ökade kraftigt i omfattning 1977-1978.

74 Arbetsmarknadsutbildningens mål och omfattning

Utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen under 1970-talet visar en

något tydligare konjunkturanpassning jämfört med tidigare då arbetsmark-

nadsutbildningen under ett uppbyggnadsskede ökade tämligen oberoende av

konjunkturutvecklingen. Under lågkonjunkturperioden 1977-1978 ökade

utbildningen kraftigt.

Efter konjunkturdämpningen låg arbetsmarknadsutbildningen kvar på en

fortsatt hög nivå, vilket främst torde bero på att det tar tid innan en minskad

tillströmning av kursdeltagare markant påverkar antalet kvarstående kurs-

deltagare. Detta gäller givetvis särskilt när det är fråga om långa kurser. De

genomsnittliga kurstiderna synes också ha förlängts under andra hälften av

1970-talet. Utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen efter 1980 visar på

vissa svårigheter. Under 1981 ökade arbetslösheten till i stort sett samma nivå

som under lågkonjunkturen i början av 1970-talet. Under 1982 ökade

arbetslösheten ytterligare och kom att betydligt överstiga 1972 års nivå.

Utbildningsinsatserna kom under 1981-1982 i stort sett upp till 1971-1972 års

nivå. Med hänsyn till arbetslöshetens utveckling hade det emellertid varit

motiverat med ett väsentligt högre antal deltagare i AMU under 1981 och

1982.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen under de senaste fyra åren har visat en bristande konjunkturanpassning. Den neddragning av AMU-volymen i det reguljära utbildningsväsendet som påbörjades under 1979/80 skedde som tidigare nämnts avsiktligt främst i syfte att åstadkomma en gränsdragning gentemot den allmänna vuxenutbildningen. Neddragningen började i ett för åtgärden

lämpligt konjunkturläge. Arbetsmarknadsläget förändrades emellertid dras-

tiskt under 1981. Då hade antalet kvarstående arbetssökande vid arbetsförmedlingarna ökat med 28 000 personer från 1980 till 123 000 personer.

Antaletsysselsatta i beredskapsarbete ökade, medan antalet personer i

arbetsmarknadsutbildningen minskade. Den uppbromsning av den offentliga sektorns tillväxt som tog sin början under 1979-1980 medförde ett minskat På grund av bristfällig

statistik för tiden före utbildningsbehov inom främst hälso- och sjukvårds- samt barnomsorgsom- 1978 är det inte möjligt rådet. Även inom områdena handel och kontor sjönk efterfrågan på att klart ange att kursti- arbetskraft. Därtill visade det de som var arbetslösa inom dessa

sig att derna verkligen har förl-

områden ofta hade utbildning och erfarenhet från området. Det var således ängts under hela den

inte meningsfullt att genom utbildning inom dessa sektorer söka förbättra angivna perioden. Enligt AMS årliga uppfölj- deras möjligheter att konkurrera om de arbetstillfällen som fanns. Denna ningsundersökning av föranledde av AMU inom dessa områden och var en

utveckling en minskning personer som fullföljt orsak till att av AMU i det

starkt bidragande minskningen reguljära yrkesinriktad arbets-

utbildningsväsendet kom att bli så kraftig. Det bör observeras att merparten marknadsutbildning under 2:a kvartalet uppgick av utbildningarna till hälso- och sjukvårdsområdet (60 %) har skett inom det den genomsnittliga ut- reguljära utbildningsväsendet. Minskningen av det genomsnittliga antalet bildningstiden för per- år 1980 och

personer i arbetsmarknadsutbildning var drygt 11 000 mellan soner som avslutat ar-

1981, varav drygt 7 000 inom det reguljära utbildningsväsendet. Sålunda korn betsmarknadsutbildning under 2:a kvartalet 1978 neddragningen av AMU i det reguljära utbildningsväsendet olyckligtvis att till 20 veckor. Därefter sammanfalla med ett arbetsmarknadsläge som motiverade en kraftig satsning har en förlängning skett

på AMU. till 22 veckor 1979, till

Vi har särskilt studerat utvecklingen under 1979-1981 av AMU i det omkring 30 veckor 1980

reguljära utbildningsväsendet. Vi behandlar detta närmare i kapitel 7. Vilka och till omkring 32 veckor 1981. deltar i arbetsmarknadsutbildning? En redovisning av utvecklingen under

Arbetsmarknadsutbildningens mål och omfattning 75

1979-1981 ges också i bilagedelen till betänkandet.

Även antalet deltagare i SÖ:s AMU-kurser minskade under 1981. Under 1982 skedde visserligen en ökning av antalet deltagare i AMU-kurser, men den var otillräcklig med hänsyn till utvecklingen av arbetslösheten. Orsakerna till detta är flera. Vi har tidigare (sid. 71) nämnt den otillräckliga medelstilldelningen för AMU-kurserna budgetåret 1980/81. En annan viktig orsak är svårigheterna för arbetsförmedlingen att motivera sökande att

utbildning vid AMU-center. Det är givet att det är svårt för påbörja

att i ett utpräglat besvärligt arbetsmarknadsläge med arbetsförmedlingen

på arbetskraft motivera arbetssökande att satsa på en svag efterfrågan utbildning. Det är rimligt att dessa svårigheter är störst när det gäller utbildningar inom olika industriyrken, eftersom nedgången av antalet arbetstillfällen inom denna sektor har varit markant.

Det ansträngda arbetsmarknadsläget har medfört att kraven på arbetsförmedlingen har ökat avsevärt. I det läget har det varit svårt för arbetsför-

att avsätta tillräckliga resurser för att motivera arbetssökande att medlingen

vid AMU-center. En stor del av de arbetssökande vid satsa på en utbildning arbetsförmedlingarna är dessutom kvinnor som har önskemål om arbete/ utbildning inom traditionella kvinnoyrken. Att motivera denna grupp för utbildning vid AMU-center inom för dem otraditionella yrkesområden är givetvis särskilt tidskrävande.

I kapitel 14 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet återkommer vi till frågan om orsakerna till svårigheterna att öka antalet deltagare i SÖ:s- AMU-kurser.

Enligt kommitténs uppfattning är det nödvändigt att finna vägar för en fortsatt anpassning av AMU till konjunkturutvecklingen. Det är rimligt att tidsanpassningen av utbildningsvolymen svarar mot arbetslöshetens utveck-

kvartals förskjutning. Arbetsmarknadsutbildningen bör ling med något koncentreras till lågkonjunkturperioder så att den utbildade arbetskraften finns tillgänglig när efterfrågan ökar. Samtidigt vill vi understryka att det inte är fråga om att i en konjunkturuppgång drastiskt minska arbetsmarknads-

Även i ett sådant läge finns det behov av en förhållandevis stor utbildningen. omfattning av arbetsmarknadsutbildningen. Då konjunkturen vänder uppåt är det angeläget att genom AMU medverka till att underlätta för personer att söka sig till expansiva sektorer. Dessutom ökar antalet personer som söker sig ut på arbetsmarknaden i en konjunkturuppgång och dessa behöver ofta utbildning. med svag ställning på arbetsmarknaden, framför allt

Grupper arbetshandikappade, behöver också i en högkonjunktur tillgång till utbildningsinsatser för att kunna konkurrera om de lediga platserna. Oberoende av konjunkturläge erfordras således utbildningsinsatser för att effektivt passa ihop arbetssökande med lediga platser.

Det är emellertid nödvändigt, för att målen för AMU skall kunna uppnås, att utbildningsinsatsernas volym i största möjliga utsträckning anpassas efter

I detta syfte har kommittén bl.a. diskuterat konjunkturutvecklingen. möjligheten att på ett mer strategiskt sätt använda utbildningen i det reguljära utbildningsväsendet som regulator. I ett uppåtgående konjunktur-

i princip förekomma endast vid läge skulle därvid arbetsmarknadsutbildning SÖ:s AMU-kurser. Undantag skulle medges för företrädesvis arbetshandi-

med starkt begränsade möjligheter att välja utbildning. Vid en kappade

omfattning

konjunkturdämpning skulle AMS tillåta länsarbetsnämnderna att även bevilja utbildningsbidrag för studier i det reguljära utbildningsväsendet. Kommittén har emellertid av främst följande skäl valt att ej lägga fram ett sådant förslag. Vi anser att det är viktigt att reguljärutbildningen i alla konjunkturlägen får fungera som ett komplement till SÖ:s AMU-kurser. vilket kan ge ökad flexibilitet såväl vad gäller utbildningens inriktning som lokalisering. Det innebär att även arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet såväl bör kunna utnyttjas oavsett konjunkturläge som variera efter konjunkturförloppen. Samtidigt vill vi understryka att huvuddragen i de allmänna riktlinjerna för användandet av AMU i det reguljära utbildningsväsendet inte skall ändras. Det skall således främst vara fråga om yrkesinriktad utbildning. Det finns också begränsningar när det gäller att använda AMU i det reguljära utbildningsväsendet. Arbetsmarknadsmyndigheterna är till största delen hänvisade Vi till att utnyttja lediga platser. återkommer till frågan om användandet av AMU i det reguljära utbildningsväsendet i kapitel 4 Avgränsning och av arbetsmarknadsutbildningens personalutbildningens uppgifter. Kommittén att öka också den vill i detta sammanhang peka på möjligheten vanliga vuxenutbildningen i en lågkonjunkturperiod. En särskild vuxenutbildningsavgift på 0,25 procent av lönesumman finansierar f.n. de olika formerna av vuxenstudiestöd (timstudiestöd, och särskilt dagstudiestöd vuxenstudiestöd). Vuxenstudiestöden, som administreras av vuxenutbildningsnämnderna, är i första hand avsedda för arbetstagare med kort tidigare utbildning vilka tar ledigt för att studera och då går miste om sin lön. Det särskilda vuxenstudiestödet beviljas för längre utbildningar på grundskoleeller gymnasieskolenivå samt för utbildning vid yrkesteknisk högskola. Stödet består av en bidragsdel som kan kombineras med en lånedel. Beloppets storlek anknyter till utbildningsbidraget och varierar på samma sätt som detta bidrag med tidigare inkomst. Under budgetåret 1981/82 var det 48.100 personer som ansökte om särskilt vuxenstudiestöd för studier på grundskole- och gymnasienivå. Beroende på begränsade medel var det endast 24 443 personer som beviljades stödet. Kommittén menar att medlen till särskilt vuxenstudiestöd i skulle kunna ökas i en lågkonjunkturperiod syfte att öka utbildningsmöjligheterna för korttidsutbildade och förlägga studieperioder till de tidpunkter då arbetskraftsbehovet är lägst. Det är således enligt kommitténs önskvärt med en mer uppfattning markerad konjunkturanpassning Vi är av arbetsmarknadsutbildningen. samtidigt medvetna om svårigheterna att åstadkomma en tydligare konjunkturanpassning. Det kan vara svårt att styra arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning efter förändringarna i arbetsmarknadsläget, i synnerhet när det gäller att minska omfattningen i uppåtgående konjunkturer. När det gäller AMU-kurserna får en minskning av deltagarantalet också oftast till följd att resursutnyttjandet försämras. Det är till största delen fråga om fasta resurser som inte kan avvecklas utan lång förberedelsetid. För att AMU skall vara ett verksamt instrument arbetsmarknadspolitiskt är det nödvändigt att ha tillgång både till en fast basorganisation och till tillfälliga utbildningsinsatser som snabbt kan avvecklas. En vidgad samverkan med andra utbildningsanordnare och med företagen skulle enligt kommitténs mening främja flexibiliteten i AMU-kursernas och volym

omfattning

inriktning samt bidra till ett bättre utnyttjande av utbildningskapaciteten vid AMU-centrerna. Det är ofrånkomligt att det i vissa lägen uppstår en överkapacitet vid AMU-centrerna. Som framgår av kapitel 14 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet har emellertid denna överkapacitet periodvis varit betydande. I syfte att optimalt utnyttja den lediga utbildningskapacitet som AMU tillfälligt inte har behov av bör AMU samverka med andra utbildningsanordnare och med företagen. Samverkan med företagen kan avse deras utbildning av redan anställda och sådan utbildning kan särskilt anpassas efter ett företags behov och mot avgift anordnas helt eller delvis vid AMU-center. Även utbildning för vilken företagen erhåller arbetsmarknadspolitiskt stöd, nuvarande AMU i företag. bör kunna förläggas till AMUcenter, om det finns ledig utbildningskapacitet. Bidragen till AMU i företag kan öka i ett läge, då det är arbetsmarknadspolitiskt motiverat med en ökning av utbildningsvolymen. Kostnaderna för företagen att köpa utbildning av AMU kan också variera med hänsyn till arbetsmarknadsläget.

Kommitténs överväganden och förslag beträffande samverkan med företagen i utbildningsfrågor återfinns i kapitel 4 Avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens och personalutbildningens uppgifter.

Samverkan med företagen bör också kunna innebära att AMU-kurser förläggs till företag som ett alternativ till utbildning vid AMU-center. Köp av utbildningskapacitet i företag bör kunna medverka till att öka flexibiliteten i utbildningsinsatserna såväl vad gäller volym som inriktning. Frågan om köp av AMU-kurser i företag behandlar vi närmare i kapitel 14 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet.

3 mål och

Personalutbildningens

omfattning

3.1¶Inledning

skall kommittén i sitt arbete utgå från den kartläggning av Enligt direktiven och landsting som UFU redovisade i sitt utbildning i företag, kommuner betänkande (SOU 1977:92) Utbildning i företag. kommuner och lands-

ting. hade UFU material från flera olika Som grund för denna kartläggning källor relativt omfattande enkätunderatt tillgå. Dels gjorde utredningen till företag, fackklubbar, kommuner och landsting, dels erhöll sökningar UFU kompletterande information med hjälp av tilläggsfrågor till statistiska (SCB) arbetskraftsundersökningar (AKU) samt från SCB:s centralbyråns om levnadsförhållandena (ULF) från 1975. Därutöver lät undersökningar UFU av det material som inhämtats i göra vissa specialbearbetningar samband med 1975 års ULF-undersökning. Förutom UFU:s kartläggning över personalutbildning. har 1979 års ett värdefullt referenstnaterial för kommitténs ULF-undersökning utgjort arbete. KAFU har också låtit göra vissa specialbearbetningar av uppgifter som inhämtats i samband med 1979 års ULF-undersökning. I sitt kartläggningsarbete använde UFU följande definition på personalutbildning:

Med personalutbildning avses av företaget* bckostad utbildning av den egna personalen i företagets eller annan regi. Som utbildning räknas därvid i kursplan eller liknande reglerad utbildning av teoretisk och praktisk art. Den skall vidare omfatta minst 8 timmar. Inbyggd gymnasieskola, företagsskola och utbildning där statsbidrag eller kommunala bidrag UFU valt. .utgår omfattas av det personalutbildningsbegrepp inte betraktats Följande typer av utbildning hari UFU:s undersökningar emellertid som personalutbildning: El allmän introduktion på arbetsplatsen som ej är Standardiserad och understiger 8 timmar, D svenskundervisning för invandrare. m facklig utbildning. D konferenser och informationsmöten.

I sitt personalutbildningsbegrepp skilde UFU på intern och extern utbild- *Med företag avses även som anordnas internt inom kommuner och landsting ning, där den förra utgörs av sådan utbildning och den senare av utbildning som anordnas utanför företaget av i relevanta sammanhang. företaget

80 Personalutbildningens mål och omfattning

skilda kursanordnare. I de fall då resultat från UFU:s kartläggning återges i denna text används intern och extern således i vissa fall benämningarna personalutbildning. När enbart ”personalutbildning” används avses såväl intern som extern utbildning.

3.2 Mål

I sitt betänkande summerade UFU att företagens främsta mål för personal» utbildning är att bredda och fördjupa det kunnande som behövs för att utveckla företagens verksamhet. Personalutveckling är ett viktigt led i den målsättningen. UFU konstaterade också att personalutbildningen till stor del tar sikte på att komplettera eller att vidareutveckla företagens samlade kompetens med utgångspunkt från produktionens behov. UFU menade dock att det från företagsekonomiska synpunkter åtminstone på längre sikt skulle vara av intresse att vidga personalutbildningen så att den främjar de enskildas allmänna utveckling. Detta skulle kunna vara av betydelse inte minst i framtida förändringar av produktionen. vilka torde underlättas om utbildningen på detta sätt får en bredare inriktning. I det centrala medbestämmandeavtal som träffades (MBA-S) på den statliga sektorn våren 1978 definieras personalutbildning enligt följande:

Med personalutbildning avses sådan utbildning som är pâkallad av myndighetens verksamhet. Utbildning kan anses påkallad av myndighetens verksamhet om någon av följande omständigheter föreligger, nämligen att utbildningen är nödvändig för att arbetstagaren skall kunna utföra arbetsuppgifterna, det kan antas att utbildningen medför att arbetstagaren kan utföra sina arbetsuppgifter effektivare och säkrare, utbildningen avser ny lagstiftning, nya bestämmelser. ny teknik eller dylikt som direkt berör arbetsuppgifterna och förutsättningarna för myndighetens verksamhet, utbildningen avser att öka den anställdes förmåga att utföra andra arbetsuppgifter inom myndigheten, utbildningen är av betydelse för att myndigheten skall kunna bereda den anställde mer kvalificerade arbetsuppgifter. Med personalutbildning avses i avtalet inte utbildning av längre omfattning som har grundskolekaraktär. All personalutbildning skall bedrivas i tjänsten. Personalutbildning får bedrivas i tjänsten oavsett vem som är huvudman för utbildningens genomförande. Möjligheterna att använda det allmänna utbildningsväsendets resurser bör så långt möjligt tas tillvara.

Den definition av personalutbildning som antagits i medbestämmandeavtalet för kommuner och landsting (MBA-KL 80 och MBA-KLU 80) överensstämmer till stora delar med den i MBA-S:

Med personalutbildning avses här grundutbildning, fortbildning och vidareutbildning.

Med grundutbildning avses en utbildning D som skall ge grundläggande kunskaper och färdigheter för ett visst område och samtidigt en grund för fortsatt utbildning.

Med fortbildning avses en utbildning D som är nödvändig för att den anställde skall kunna utföra sina arbetsuppgifter, men

sou 1983:22 mål-och 81

Personalutbildningens omfattning

som inte har karaktären av grundutbildning och inte är av längre omfattning D som medför att den anställde kan utföra sina arbetsuppgifter effektivare eller

säkrare D som avser nya lagar, nya bestämmelser, ny teknik eller motsvarande som direkt rör

arbetsuppgifterna D som underlättar ändringar av verksamheten.

Med vidareutbildning avses en utbildning D som ökar den anställdes förmåga att utföra nya arbetsuppgifter.

I de gemensamma bestämmelser som parterna har antagit rörande personalutbildningen föreskrivs:

Personalutbildningen syftar till att utifrån verksamhetens behov och inom ramen för tillgängliga resurser D utveckla den kommunala verksamhetens effektivitet och stärka beredskapen inför

ändringar D underlätta den personliga utvecklingen för de anställda och medverka till en god

arbetsmiljö, tillfredsställelse i arbetet och trygghet i anställningen D skapa förutsättningar för de anställda att engagera sig i och påverka en fortlöpande

utveckling av företagsdemokratin D förmedla kunskaper, att utveckla färdigheter och att ändra attityder.

I LO:s rapport till kongressen 1976, Utbildning för arbete och demokrati, anförs bl.a. följande om personalutbildning:

Den interna personalutbildningen kan med få undantag karaktäriseras som en utbildningsform som verkar rakt emot de strävanden till utjämning och demokrati som LO verkar för. Personalutbildningen innefattari regel utvecklingsfrågor och företagets policy när det gäller personer i ledande ställning. Iden utsträckning det överhuvud blir utbildning för arbetargrupperna blir innehållet i denna däremot snävt knutet till yrkesarbetet eller till delar av det. Därtill sker rekryteringen till personalutbildningen ensidigt på arbetsgivarens villkor och är klart ojämnt fördelad mellan personalgrupperna. Därmed gynnar såväl målsättning, innehåll som rekrytering påtagligt dem som befinner sig i beslutandepositioner och som har tidigare god utbildning - förstärker alltså skillnaderna i utbildning och därtill i utvecklingsmöjligheter.

Mot bakgrund av detta betonar LO behovet av genomgripande reformer av den interna personalutbildningen inom företag, verk och institutioner, så att denna inte fortsätter som ett privilegium för redan välutbildade

i beslutspositioner utan blir en resurs för alla anställda och ett hjälpmedel i demokratiseringsarbetet.

I LO:s program mot ungdomsarbetslösheten från 1981 anförs:

Ungdomar som har gymnasieutbildning och ändå inte får arbete erbjuds ofta fortsatt utbildning trots att de hellre vill arbeta. För dem kan utbildning upplevas som något negativt, en förvaring i stället för arbete.

Samtidigt finns det många vuxna i arbetslivet som har behov av utbildning. I dag har fortfarande ungefär hälften av- dem som arbetar kortare utbildning än nio år. Många saknar yrkesutbildning och får ingen eller lite utbildning på arbetsplatsen. Mer utbildning av anställda behövs t.ex. inom vårdomrädet, inom kontor och handel och i industrin.

Utbildning är ett sätt att höja kvaliteten på olika områden och underlätta

förändringar i framtiden. På lång sikt har det stor betydelse för utvecklingen av ekonomin. Att satsa mer på utbildning av dem som arbetar kan också vara ett led i ansträngningarna att snabbt förbättra produktionen och exporten. Nu står många maskiner stilla i industrin. När investeringarna ökar och det blir bättre tider kan bristen på yrkesarbetare bli ett hinder för att öka produktionen. I stället borde man satsa på att vidareutbilda anställda så att företagen är väl förberedda för en uppgång. Ungdomars behov av arbete och de vuxnas behov av yrkesutbildning bör kombineras så att vuxna får möjlighet att utbilda sig på fördelaktiga villkor om arbetsgivarna anställer ersättare. En stor satsning på detta över en längre tid skulle ge många arbetstillfällen, något som framför allt ungdomar skulle ha glädje av. Det som behövs nu är en mycket mer omfattande satsning på yrkesutbildning med bra kvalitet. Den bör finansieras på ett sätt som gör det intressant för arbetsgivare inom stat, kommuner och näringsliv att kraftigt öka personalutbildningen och anställa ersättare. Systemet bör också innehålla stimulans för att utbilda i stället för att säga upp eller permittera personal. Även detta har ungdomar glädje av eftersom de i allmänhet är sist anställda och får gå först när företagen har problem.

I medbestämmandeavtalet för kooperativa och rörelseägda företag anges (§41) följande:

Möjligheter till internutbildning ska genom arbetsgivaren beredas alla grupper av anställda. Intern utbildning ska genomföras i enlighet med utbildningsplan. Utbildningsplan ska innehålla uppgifter om utbildningens målsättning samt vilka Studieformer som ska användas vid utbildningens genomförande. Vidare ska anges efter vilka grunder urval ska ske av personalkategorier och personer som avses bli internt utbildade. Dessutom ska av utbildningsplanen framgå vilken utbildning som är att betrakta som intern utbildning och ske på betald arbetstid eller eljest på arbetsgivarens bekostnad.

Medbestämmandeavtalet för bankerna innehåller bl.a. följande rörande personalutbildning:

Den teoretiska och praktiska utbildningen skall ge de anställda tillfälle till personlig och yrkesmässig utveckling. Detta skall syfta till ökad kompetens och skicklighet att utföra nuvarande och kommande arbetsuppgifter samt inom ramen för bankyrket ge stimulans till allsidig utveckling av personliga förutsättningar och intressen och främja jämlika och fria samarbetsformer i arbetsgrupperna och i hela arbetsorganisationen. Personalutbildningen skall syfta till att öka de anställdas förmåga att självständigt lösa sina arbetsuppgifter, att medverka i ändrade arbetsuppgifter och samarbeta på arbetsplatsen och i banken. Alla personalkategorier skall omfattas av bankens utbildningsplanering.

Våren 1982 träffades ett utvecklingsavtal mellan SAF-LO/PTK. Detta avtal skiljer sig i sin utformning från andra centrala medbestämmandeavtal såtillvida att det inte är uppdelat på olika personalpolitiska delområden. Frågor rörande personalutbildning är således inte samlade under en rubrik utan förekommer på skilda ställen i avtalet. I 3 § Utveckling av arbetsorganisationen - moment l - anges:

Arbetsorganisationerna måste fortlöpande utvecklas på alla nivåer för att öka företagens styrka och kompetens och därigenom bidra till trygghet och sysselsättning.

Personalutbildningens mål och omfattning :83

Utveckling av arbetsorganisationen skapar också möjligheter att bättre tillvarata de anställdas erfarenheter och kunskaper. Arbeten. ledningsformer och styrsystem som är stimulerande och engagerande för de anställda skall därvid eftersträvas.

Och i moment 3 under samma paragraf:

Omväxlande och utvecklande arbetsformer eftersträvas så att den enskilde kan öka sina kunskaper och erfarenheter i arbetet och därigenom kunna få mera krävande och ansvarsfulla arbetsuppgifter.

§ 4 berör den tekniska utvecklingen. I moment 4 anförs:

Det är viktigt att de anställda ges möjligheter till vidareutveckling av sina yrkeskunskaper. Företaget tillhandahåller i så god tid som möjligt utbildning för de nya arbetsuppgifter som tekniken medför. Sådan utbildning sker på företagets bekostnad och med oförändrade anställnings- och löneförmåner.

I 1976 års vuxenutbildningsprogram angav TCO följande mål och syften för personalutbildningen:

måste tillgodose både företagens/förvaltningarnas och de Personalutbildningen anställdas behov samt ingå som en del i mera omfattande program för utvecklingen av varje individ. Centrala mål måste vara att främja den enskildes anställningstrygghet, V i att ge anställda möjlighet att inhämta nya och vidgade kunskaper inom sitt verksamhetsområde, att främja intern rekrytering, rörlighet samt befordringsmöjligheter på arbetsplatsen och i branschen och att medverka till utvecklingen av en mera demokratisk arbetsorganisation. Personalutbildningen bör också ta sikte på att öka den enskildes förutsättningar att påverka sin egen arbetssituation.

I TCO:s Arbetsliv och utbildning som behandlades vid 1982 års

rapport TCO-kongress framhålls att mycket betydande insatser måste göras för att

av personalutbildningen. Vidare anförs bl.a.: öka omfattningen

Personalutbildningens inriktning måste vidare allmänt sett förändras så att individens behov och de fackliga målen i högre grad än för närvarande blir styrande vid sidan av arbetsgivarens syfte med utbildningen. Detta förutsätter ett ökat fackligt inflytande över personalutbildningen. Det är inte minst av samhällsekonomiskt: skäl som en ökning av volymen personalutbildning är nödvändig. Den industriella omstruktureringen inom den varuproducerande sektorn (robotisering, datorisering etc.) kommer att innebära behov av ytterligare investeringar i befintligt mänskligt kapital, dvs. anställda. Samma slutsats ger utvecklingen mot en ökad tjänstesektor på bekostnad av den varuproducerande sektorn, eftersom kunskapsproduktion och kunskapsdistribu-

- är tion - forskning och utveckling samt information och utbildning om man så vill nyckelelement inom tjänstesektorn.

Den minskade rörligheten på arbetsmarknaden är också motiv för ökad personalutbildning. Den leder till att rekryteringsbasen till lediga jobb i högre grad än tidigare blir ny- och återinträdande på arbetsmarknaden utan utpräglad yrkeserfarenhet, och dessa behöver inskolning. Utbildningsnämnden vill här särskilt understryka vikten av ett grundligt inskolningsprogram vid all nyanställning.

berör även frågan om ett fondsystem för att finansiera TCO-rapporten personalutbildning:

omfattning

I syfte att öka volymen personalutbildning och få en jämnare fördelning mellan branscher och arbetsplatser av olika slag har TCO väckt tanken på ett fondsystem med i princip likartad uppbyggnad över hela arbetsmarknaden men anpassat till olika branscher och arbetsgivarområden och förvaltat av partsammansatta organ. Till dessa fonder skulle avgifter per anställd inbetalas, och uttag skulle få ske för att bekosta personalutbildning. Frågan om finansiering av personalutbildning utreds nu inom KAFU. Utbildningsnämnden anser att de skisserade riktlinjerna för ett finansieringssystem fortfarande är aktuella. Utbildningsnämnden anser att det tänkta fondsystemet också skulle skapas i konjunkturutjämnande syfte. Detta skulle vara särskilt värdefullt för de mindre och medelstora företagen, vilka enligt UFUs företagsenkät i särskilt hög grad drar ner sina utbildningsaktiviteter i samband med lågkonjunkturer.

I SACO/SR:s programskrift Handlingslinjer för personalpolitik, politisk demokrati och medbestämmande anges b1.a. följande om personalutbildning:

Med personalutbildning avses sådan utbildning som gagnar verksamheten. Personalutbildning kan omfatta grundutbildning, fortbildning och vidareutbildning. Bl.a. följande situationer aktualiserar utbildningsbehov: D Utbildningen är nödvändig för att arbetstagaren skall kunna utföra sin arbetsuppgifter (grundutbildning). 0 Utbildningen medför att arbetstagaren kan utföra sina arbetsuppgifter bättre och avser t.ex. ny lagstiftning, nya bestämmelser, ny teknik eller dylikt som direkt berör arbetsuppgifterna och förutsättningarna för verksamheten (fortbildning). D Utbildningen avser att öka den anställdes förmåga att utföra andra arbetsuppgifter t.ex. för att den anställde bereds mer kvalificerade arbetsuppgifter (vidareutbildning).

Med personalutbildning avses i allmänhet inte grundutbildning eller vidareutbildning av längre omfattning. All fortbildning skall bedrivas i tjänsten - oavsett vem som är huvudman för utbildningens genomförande. Möjligheterna att använda det allmänna utbildningsväsendets resurser skall tillvaratas.

I svenska arbetsgivarföreningens skrift Skapande eller bevakande Sverige som utgavs inför SAF-kongressen hösten 1980 står b1.a. följande:

Det är nödvändigt att understryka att företagens primära uppgift är produktion. Den interna utbildningen måste i huvudsak inriktas på att fördjupa och utveckla de anställdas professionella kvalifikationer. En bred kunskapsbas är en nödvändighet för alla anställda om de skall klara krav och omställningar. Därför är det av största värde för företagen att främja de anställdas studier och bildningssträvanden även inom andra områden. Det kan dock inte vara företagens uppgift att själva svara för sådan utbildning. Folkbildning och andra former för vuxenutbildning spelar här en viktig roll.

Personalutbildningens omfattning

Som tidigare har nämnts i kap. 1 avser KAFU med begreppet personalutbildning följande: ”en av arbetsgivaren helt eller delvis finansierad utbildning av den egna personalen oavsett om utbildningen genomförs i egen regi (internt) eller av annan anordnare (externt). Personalutbildningens

omfattning i företag, kommuner och landsting kan beskrivas med flera olika mått, t.ex. antal anställda som har deltagit i någon utbildning, antal eller kostnader för utbildningen. Något enhetligt och utbildningstimmar allmänt vedertaget mått för personalutbildningens omfattning finns emellertid inte. Under senare år har dessutom s.k. vardagsinlårning blivit ett allt De olika utbildningsmoment som vanligare inslag på många arbetsplatser. utförs inom ramen för denna verksamhet äger rum i nära anslutning till de dagliga arbetsuppgifterna och kan som regel inte betecknas som kurs eller utbildning. Den utbildning som bedrivs inom det privata näringslivet, i stat, kommuner och i landsting år mångsidig och tillgodoser en rad olika syften. Främst anordnas utbildning av anställda för deras nuvarande eller planerade dvs. yrkesinriktad utbildning samt sådan nivåhöjande utbildbefattningar uppgifter. Utbildningen sker ning som behövs för att utföra mer kvalificerade dels genom de enskilda företagen, kommunerna och landstingen, dels genom Kommunerna att anställd personal deltar i olika former av extern utbildning. och landstingen använder sig också i stor utsträckning av de centrala kurser som Kommunförbundet och Landstingsförbundet anordnar. De flesta större företag har särskilda utbildningsavdelningar som utarbetar och genomför stor del av utbildningen. Även landstingen och de större kommunerna har särskilda resurser avdelade för detta ändamål. UFU:s visar bl.a. att av de företag som under år 1975 hade kartläggning personalutbildning var det ca 50 procent som själva anordnade utbildning. men även sådana som själva anordnade utbildning- anlitade Övriga företagutomstående kursarrangörer. Sådana kursarrangörer kan vara branschorganisationerna, studieförbund, andra företag, konsulter eller institutioner inom det reguljära utbildningsväsendet. UFU:s enkät till företagen visar att flertalet anställda var verksamma inom Visserligen var det endast sådana företag som hade personalutbildning. ungefär 20 procent av alla företag med två anställda eller fler som bedrev personalutbildning, men i dessa företag återfanns mer än 70 procent av alla anställda. Enligt UFU deltog 20-25 procent av alla anställda i företag i personalutbildning under år 1975. Under samma år redovisade de företag där det förekom systematiserad utbildning totalt ca 35 milj. deltagartimmar, vilket innebar i genomsnitt 25 deltagartimmar per anställd. Ca 7 milj. timmar beräknades därvid ha avsett inbyggd gymnasieskoleutbildning. Av UFUzs företagsenkät framgår vidare att praktiskt taget alla företag med 500 eller fler anställda bedrev personalutbildning i systematiserade former medan motsvarande andel bland företag med mindre än 20 anställda Idetta sammanhang konstaterade UFU att de mindre uppgick till 15 procent. företagen ofta ställs inför praktiska problem såsom t.ex. att själva anordna utbildning eller att klara vikariatfrågan när en anställd genomgår utbildning. fann vidare att personalutbildning förekommer i varierande Utredningen inom olika näringsgrenar och branscher. Dessa variationer kan utsträckning med skillnader i företagsstruktur eller produktions- och sammanhänga liksom skillnader när det gäller samhällets utbud av personalstruktur utbildning. UFU menade också att intresset för utbildning kan variera, bl.a. med hänsyn till i vilken grad företagen bedömer utbildning som lönsamt.

Enligt UFU:s studier är personalutbildning vanligast förekommande bland banker och försäkringsbolag, vilka förutom att de som regel är relativt stora har ett uttalat behov av specialutbildad personal. Även el-. gas-, värmeoch vattenverk har enligt UFU relativt ofta

utbildning av den egna personalen. Inom industrin motsvarar

personalutbildningens omfattning ungefär vad som genomsnittligt gäller för hela företagssektorn. Verkstadsindustrin uppvisar dock mer utbildning räknat i timmar

per anställd än vad övriga branscher, som särredovisasi UFU:s material, har. Inom varuhandeln innehåller personalutbildningen förhållandevis korta kurser, och branschens utbildningsvolym räknat i antal timmar ligger under genomsnittet för hela företagssektorn. Vidare har byggnadsindustrin, hotell- och restaurangbranschen samt transportsektorn, enligt UFU, en klart mindre omfattning

på personalutbildningen än övriga näringsgrenar.

Utifrån den enkät, som UFU sände ut till ett representativt urval kommuner och till samtliga landsting, bedömde utredningen att andelen anställda inom kommuner och landsting, som är 1975 deltog i personalutbildning uppgick till i genomsnitt ca 25-30 procent. Variationen var dock stor såväl inom som mellan kommuner och landsting. Både för kommunerna och för landstingen låg tyngdpunkten på intern utbildning och vanligtvis rörde det sig om relativt korta kurser.

UFU:s enkäter visar vidare att den genomsnittliga utbildningstiden var längre för landstingsanställda än för kommunalanställda, vilket sammanhänger med att har förhållandevis mycket

landstingen grundläggande yrkesutbildning (t.ex. grundutbildning för sjukvårdsbiträden). Den genomsnittliga utbildningstiden låg för kommunernas del på åtta deltagartimmar medan för landstingen på 36 deltagartimmar.

När de gäller primärkommunerna fann UFU att de anställda i de största kommunernai landet genomgick utbildning i större utsträcknig än anställda i

Tabell 3.1 Andel av de anställda (hel- och deltid) som under de s * tolv månaderna deltagit i någon utbildning på arbetstid. Särredovisning efter socioekonomisk grupp” och arbetsgivare. Procent

Privat Statligt Kommunalt

Samtliga anställda anställda anställda

1975 1979 1975 1979 1975 1979 1975 1979

A. Produktions- och distributionsanställda m. fl.

B. Kontorsanställda, tekniker m. fl.

“ Se bilaga Källa: SCB, ULF

Personalutbildningens mål och omfattning 87

de minsta kommunerna. Inom landstingsområdet fann man inte något sådant

samband. I SCB:s levnadsnivåundersökningar (ULF) tillfrågas samtliga intervjupersoner - vilka vid undersökningstillfället hade anställning - om de har deltagit på arbetstid under den senaste tolvmånaderspei någon form av utbildning resultat av de specialbearbetningar som UFU rioden. I tabell 3.1 redovisas Tabellen och KAFU låtit göra av 1975 resp. 1979 års ULF-undersökningar. statligt eller kommunalt anställda som visar hur stor andel av de privat, i sådan utbildning. Svaren har uppdelats efter uppgett att de har deltagit SCB:s indelning av socioekonomiska grupper.: Av tabellen framgår bl.a. att andelen anställda som har deltagit i någon form var genomgående större vid 1979 års av utbildning på arbetstid undersökning jämfört med den från 1975. Enligt ULF -75 hade ca 27 procent under de närmast av samtliga anställda deltagit i någon kurs på arbetstid tolv månaderna och vid 1979 års undersökning uppgick föregående Det motsvarande andel till ca 36 procent, dvs. en ökning med ca 9 procent. bör dock noteras att SCB inte ställer några följdfrågor till dem som besvarar att man endast erhåller ett mått på hur många frågan med ja. Detta innebär om vilken slags utbildning det har som har deltagit i utbildning. Uppgifter utbildning, svenskundervisning för varit fråga om - t.ex. yrkesanknuten invandrare eller facklig utbildning - saknas likaväl som uppgifter om hur lång

utbildningen har varit. Av den indelning som visar om de tillfrågade personerna är privat, statligt eller kommunalt anställda framgår att det är betydligt fler statligt anställda som deltar i utbildning på arbetstid. Vid 1975 års mätning var det ca 45 som utfördes år 1979 var det ca 53 procent, dvs. procent och vid den mätning Motsvarande resultat för de privat och en ökning med ca 8 procent. kommunalt anställda var vid ULF-75 ca 22 procent resp. ca 28 procent, vid

ULF-79 ca 29 procent resp. ca 40 procent. Den senare gruppen, dvs. de som är anställda vid kommuner och landsting, uppvisar den största ökningen - mellan de båda mätningstillfällena. Det är, som ovan plus 12 procent nämns, inte möjligt att avgöra vad slags utbildning de tillfrågade personerna har deltagit i. Troligt är dock att en förhållandevis stor andel av den ökning i utbildningsvolymen som konstateras mellan de båda undersökningstillfällena utgörs av utbildning till följd av nya lagar m.m. (t.ex. MBL). Andelen anställda som, i ULF-79, uppger sig ha deltagit i utbildning på

arbetstid under den närmast föregående tolvmånadersperioden, skiljer sig mellan de olika grupperna av anställda. Således uppger anmärkningsvärt endast ca 30 procent av dem i enskild tjänst att de deltagit i någon sådan utbildning medan motsvarande andel för de statligt anställda uppgår till drygt återfinns zEn beskrivning av den mellan de olika grupperna av anställda _ N _ 50 procent. Skillnaderna .. .. tillampade socioekono- .. .. bland arbetare och lagre tjänsteman. Bland de hogre tjänstemännen [niska indelningen åter_ lika finns i bilaga 4 ti betän. föreligger inte någon sådan skillnad, utan här är utbildningsdeltagandet kandet. stort oavsett arbetsgivare.

88 Personalutbildningens mål och omfattning

3.4 i

Arbetsmarknadsutbildning företag

Som en del av den totala arbetsmarknadspolitiken ingår flera former av bidrag till utbildning som är förlagd till företag. Sådan utbildning genomförs i samverkan mellan arbetsmarknadsverket, det företag som anordnar utbildningen samt arbetsmarknadens parter. De främsta uppgifterna för i

arbetsmarknadsutbildning i företag (AMU

företag) är:

D att underlätta för personer som är svårplacerade och att få utbildning arbete, EI att motverka negativa effekter av konjunktursvängningar, D att medverka och arbete inom till att män och kvinnor får utbildning otraditionellt yrkesområde.

Under flera tidsperioder under 70-talet har det införts tillfälliga bidrag till företag som anordnat utbildning i samband med nyanställning av personal. Under åren 1972-1974 har bidrag kunnat utgå till företag som utöver normal rekrytering anställt och utbildat ungdomar och kvinnor. Sedan år 1974 finns ett bidrag, det s.k. jämställdhetsbidraget, till företag som anställer kvinnor i traditionellt manliga yrken och vice versa. Från år 1976 kan bidrag utgå till företagsutbildning av redan anställda i samband av med nyanställning ersättare. Under 1970-talet infördes även olika slags tidsbegränsade utbildningsstöd för att förhindra permitteringar under och uppsägningar konjunkturnedgångar. Under första halvåret 1972 utgick vid risk för permittering bidrag till personalutbildning till de företag som inte kunde utnyttja lagerstödet. Från och med andra halvåret 1974 har det utgått bidrag till utbildning av personal som hotas av permittering eller uppsägning. Budgetåret 1981/82 fanns följande former för AMU i företag:

a) Utbildning vid risk för permitte- utbildning som anordnas av konring eller uppsägning junkturskäl b) Utbildning av redan anställd i kombination med anställning av ersättare c) Jämställdhetsbidrag utbildning som anordnas för att motverka ett könsbundet yrkesval d) Utbildning av äldre eller handi- åtgärder för svårplacerade kappade e) Praktikanställning

Från och med budgetåret 1982/83 kan jämställdhetsbidraget (c) och bidraget till utbildning av redan anställd i kombination med anställning av ersättare (b) kombineras, så att man får ersättning för såväl den anställde som ersättaren. Detta budgetår infördes en särskild stödform för utbildning

Persona/utbildningens mål och omfattning 89

Tabell 3.2 Antal beviljade bidrag för några former av AMU i företag budgetåren 1977/78-1981/82

. 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82

Jrirøzställdhetsbidraget: Antal beviljade bidrag för kursdeltagare 101 187 881 617 194 Antal företag för vilka

48 58 289 278 133 bidrag beviljades Utbildning vid permitteringshot: Antal beviljade bidrag för kursdeltagare 143 449 35 517 2 419 6 753 8 732 Antal företag för vilka

3 304 1 308 239 179 406 bidrag beviljades Utbildning av redan anställd i kombination med (Inställning av ersättare: Antal beviljade bidrag för kursdeltagare 600 503 367 82 227 Antal företag för vilka bidrag beviljades 60 70 50 23 31 Antal personer som anställts 245 317 266 198 278

Källa: AMS

av anställda som riskerar arbetslöshet vid införandet av datateknik. Bidrag för sådan utbildning kan endast utgå till arbetsgivare som har högst 200 anställda.

Med undantag för budgetåren 1976/77 och 1977/78, då bidraget för utbildning vid risk för permittering och uppsägning utnyttjades i förhålladevis stor utsträckning, har de olika bidragen för AMU i företag endast haft en mycket begränsad omfattning.

3.5¶Kostnader och finansiering

Genom enkäten försökte UFU få en uppfattning om storleken av företagens,

och kommunernas utbildningskostnader. Utredningen framhöll landstingens dock att detta var förenat med stora svårigheter, eftersom redovisningen av utbildningskostnader inte var enhetlig. Därtill kommer att det i många fall råder delade meningar om vad som skall definieras som utbildning och om vad som skall räknas som kostnader.

I det frågeformulär, som användes i UFU:s företagsenkät, uppmanades företagen att medräkna följande poster bland de redovisade utbildningskostnaderna: kostnader för lärare, undervisningsmaterial, lokaler, utrustning, administration, resor, traktamenten och kursavgifter. Även kostnader för anställda som på deltid sysslat med utbildning skulle medräknas. Kostnader för heltidsanställd utbildningspersonal i företagen torde som regel vara

omfattning

relativt lätta att redovisa. Till följd av de mätsvårigheter som föreligger när det gäller att redovisa utbildningskostnader, betraktade UFU de kostnadsuppgifter som redovisades i betänkandet som en grov uppskattning av

storleksordningen på dessa

kostnader. Utredningen framhöll dessutom att ett relativt stort bortfall förelåg på den fråga i enkäten som avsåg kostnader. Företagens sammmanlagda utbildningskostnader inklusive deltagarlöner under 1975 kan, enligt UFU, grovt uppskattas till 1,5 miljarder kronor, motsvarande ca 3 procent av företagens lönesumma. erhöll Företagen samtidigt statsbidrag till företagsskolor, till inbyggd utbildning i företag samt till AMU i företag med ca 100 milj. kronor. De sammanlagda utbildningskostnaderna (inkl. deltagarlöner) för kommunerna uppgick år 1975 till uppskattningsvis 110 milj. kronor3, vilket motsvarade ca 1 procent av de totala lönekostnaderna. För landstingens del uppskattade UFU utbildningskostnaderna till ca 390 milj. kronor eller ca 3 procent av de totala lönekostnaderna. Storleken på de sammanlagda bidrag, som har beviljats för AMU i företag, har varierat kraftigt mellan olika budgetår. Som framgår av tabell 3.3 uppvisar särskilt utbildning vid risk för permittering eller uppsägning stora variationer i detta avseende. Detta kan främst förklaras av det rådande konjunkturläget under resp. budgetår. Av tabellen framgår t.ex. att bidrag vid risk för permittering beviljades i förhållandevis liten utsträckning under budgetåret 1979/80 då konjunkturen tillfälligt var på uppåtgående. En annan 3 Kommunernas kostna- förklaring torde vara att nya bestämmelser för bidraget infördes fr.0.m. den 1 der för fortbildning av januari 1979. Efter denna tidpunkt utgår inte bidrag för de första 40 lärare ingår ej. timmarna för varje person som deltar i utbildningen.

Tabell 3.3 Beviljade bidrag för AMU i företag budgetåren 1977/78-1981/82. Milj. kronor

Utbildningsform 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82

Jämställdhetsbidrag 1.2 1,4 14,2 10,5 3,6 Utbildning vid permitteringshot 667.4 193,2 287.2 55,3 93,1 Utbildning av redan anställd i kombination med anställning av ersättare 6,1 5,7 5,1 0,8 3,3 Utbildning av äldre och/ “ 9.3 eller handikappade 23.6 36.7 23,7 Praktikanställning av äldre och/eller handikapi 0.5 pade 4.3 6.7 12,7

Sammanlagt 674.7 210.1 334.4 110.0 136,4 “ Uppgift saknas Källa: AMS

Personalutbildningens mål och omfattning 91

3.6 Sammanfattande kommentarer

Det övergripande reformer inom vuxenutbildningssyftet med 1970-talets har varit utbildningsklyftor inom och mellan området att överbrygga Genom en rad åtgärder, t.ex. studieledighetslagen, studiegenerationerna. verksamhet, har samhället sökt undanröja olika hinder stöd och uppsökande för främst korttidsutbildade att delta i ett system av återkommande De olika delmål, som samhället har formulerat inom och mellan utbildning. de olika har sammantaget en stor räckvidd. vuxenutbildningsformerna, Samhällets vuxenutbildning skall således t.ex. bidra till social och ekonomisk jämlikhet, stärka individers och gruppers ställning i arbetslivet samt bygga vidare men också kompensera brister i denna. på ungdomsutbildningen som målen för såväl vuxenutbildning som annan utbildning har Samtidigt vidgats har samhället successivt övertagit delar av vad som tidigare har varit och utbyggnaden av personalutbildning. Detta framgår bl.a. av framväxten kurserna inom komvux samt kursutbudet bland de enstaka de yrkesinriktade kurserna inom högskolan. Under senare år har emellertid vissa begränsningar införts inom det Fr.o.m. budgetåret 1978/79 infördes en allmänna utbildningsväsendet. begränsning av den kommunala vuxenutbildningens gymnasieskolekurser kurser för särskild yrkesinriktad utbildning) och fr.o.m. budgetåret (inkl. 1980/81 begränsades även antalet undervisningstimmar för grundskolekurser. En nedskärning av statsbidraget till landstingskommunerna för utbildinom den kommunala vuxenutbildningen har införts ning på vårdområdet fr.o.m. budgetåret 1982/83. samhällets vuxenutbildningsutbud vissa delar av de I dag tillgodoser som finns ute i företag, landsting och kommuner. En utbildningsbehov fortsatt av samhällets vuxenutbildningsutbud kan clock få till begränsning för samarbete i minskar följd att förutsättningarna personalutbildningsfrågor mellan samhället och företagen. Därtill kommer, att det sannolikt är så, att

den personalutbildning som anordnas inom företag, landsting och kommuner i många fall ges lägre prioritet än tidigare på grund av den rådande

ekonomiska situationen. Från samhällets sida har det inte funnits några klart uttalade önskemål för som bedrivs i företagen. [direktiven till KAFU anger den personalutbildning regeringen dock vissa riktlinjer för vad den vill åstadkomma genom denna statsråd anför således att det, mot bakgrund av utbildning. Föredragande UFU:s kartläggning, är troligt att det finns stora potentiella utbyggnadsmöjligheter inom företagens personalutbildning när det gäller att anpassa denna målsättningarna* Vidare att KAFU skall “ Att åstadkomma en till de arbetsmarknadspolitiska att dessa jämn och trygg pröva om det behövs åtgärder för att främja en sådan inriktning sysselsättning syften blir tillgodosedda. Att tillgodose den en- Tidigare i detta kapitel har vi återgett utdrag från centrala medbestäm- skilde arbetstagarens bemandeavtal och programskrifter i vilka ges exempel på hur parterna på hov av utbildning för att - dennes ställning på ararbetsmarknaden gemensamt eller enskilt - ser på personalutbildningen. betsmarknaden skall stärpersonalutbildningen stor vikt Av det citerade framgår att parterna tillmäter kas och stort intresse. Av naturliga skäl poängteras som regel i medbestäm- Att tillgodose företagens mandeavtalen att den utbildning som bör komma ifråga bör ske utifrån resp. behov av personal med verksamhets aktuella behov. Detta hindrar emellertid inte att personalut- yrkeskunskaper

92 Personalutbildningens mål och . omfattning

bildningeni många avseenden kan bidra till att arbetsmarknadspolitiska mål uppnås. UFUzs undersökningar av personalutbildningen i företag, kommuner och landsting pekar på att 20-25 procent av alla anställda deltog i personalutbildning under år 1975. Av den totala utbildningsvolymen utgjordes ca en fjärdedel av grundutbildning och introduktionsutbildning. För kommunernas och landstingens del uppskattade UFU att ca 25-30 procent av de anställda deltog i utbildning under år 1975. UFU fann vidare ett klart positivt samband mellan kommunstorlek och personalutbildningens omfattning. Detta mönster kunde däremot inte urskiljas för landstingens del. Den ULF-undersökning som SCB genomförde under 1975 visar att av samtliga förvärvsarbetande inom företag vid undersökningstillfället hade 22 procent deltagit i utbildning på arbetstid under den senaste tolvmånadersperioden. Motsvarande andel för anställda inom den kommunala sektorn var 28 procent. Som tidigare har nämnts torde t.ex. och facklig utbildning svenskundervisning för invandrare ingå i detta mått. torde Samtidigt minnesfel hos dem som tillfrågas tendera till att ge viss underskattning. Bortsett från de sistnämnda reservationerna rörande ULF-undersökningen föreligger en relativt god överensstämmelse mellan UFU:s resultat över personalutbildningens omfattning och resultaten från ULF 1975. En jämförelse mellan resultaten avseende år från ULF-undersökningarna 1975 och 1979 visar att andelen förvärvsarbetande - oavsett arbetsgivare som uppger sig ha deltagit i utbildning på arbetstid under den senaste tolvmånadersperioden har ökat relativt mycket vid det senare mättillfället (tabell 3.1). KAFU bedömer emellertid att denna ökning till stor del utgörs av utbildning till följd av nya lagar som t.ex. MBL-utbildning. Av AMS uppföljningar av verksamheten med AMU i företag framgår att omfattningen av de olika formerna har varit mycket liten under senare budgetår. Särskilt anmärkningsvärt är att bidraget för utbildning vid risk för permittering eller uppsägning har utnyttjats i så ringa utsträckning. Budgetåret 1977/78 beviljades bidrag som motsvarade utbildning för ca 143 500 personer, medan för budgetåret 1981/82 endast för ca 8 700 personer. I oktober 1982 höjdes bidraget för denna stödform för företag inom tillverkningsindustrin från 20 kr till 35 kr per utbildningstimme. Utbildning i stället för permittering eller torde ha blivit mer uppsägning därigenom attraktivt för företagen. Kommittén vill dock understryka vikten av fortsatta och i många fall ökade satsningar på olika personalutvecklande åtgärder -däribland personalutbildning. Väl planerade utbildningsinsatser ter sig ofta i ett längre perspektiv som lönsamma investeringar som bidrar till att stabilisera företagen. Den enskilde arbetstagaren kan genom utbildning uppnå ökad säkerhet och därmed ökad trygghet i arbetet och därigenom bli bättre rustad att klara av nya arbetsuppgifter. För företagen kan personalutbildningsinsatser bl.a. leda till ett bättre utnyttjande av befintliga produktionsresurser och även underlätta nya investeringar. Enligt KAFUzs uppfattning innebär de riktlinjer som anges i direktiven att vidgade kravi olika avseenden måste ställas på personalutbildningen. De mål och riktlinjer som kommer till uttryck i de olika för denna utbildning medbestämmandeavtalen har till stora delar den innebörd som de ovan

nämnda arbetsmarknadspolitiska målsättningarna. Kommittén anser därför att det finns formella förutsättningar för att personalutbildningen även skall medverka till att dessa målsättningar tillgodoses. I vilken utsträckning detta kan komma att realiseras avgörs av parterna på arbetsmarknaden.

För den del av personalutbildningen som bedrivs med hjälp av statliga

för AMU i företag. är målsättningarna klart bidrag, dvs. de olika formerna arbetsmarknadspolitiska. Betydelsen av de olika utbildningsformerna skulle emellertid kunna vara betydligt större om dessa utbildningar anordnades i större utsträckning. Kommittén har vid flera tillfällen under sitt utredningsuppdrag erfarit att den förordning och de anvisningar som reglerar denna verksamhet upplevs som alltför strikta och administrativt svårhanterliga. Detta torde vara en viktig orsak till att många företag inte anser det vara mödan värt att anordna sådan utbildning i sådana lägen då AMU i företag borde ett naturligt alternativ. I syfte att stimulera företagen att

utgöra anordna utbildningar som ligger inom ramen för AMU i företag kommer kommittén i några av de kommande kapitlen att föreslå olika åtgärder, däribland en viss förenkling av regelsystemet för denna verksamhet.

4 av

Avgränsning

och

arbetsmarknadsutbildningens

personalutbildningens uppgifter

4.1¶Avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens

uppgifter

4.1.1¶Avgränsning mot övrig vuxenutbildning

vars främsta målgrupp är arbetslösa vuxna Arbetsmarknadsutbildningen, över 20 år, har en särskild ställning inom vuxenutbildningen beroende på dess arbetsmarknadspolitiska målsättning. Det sägs ofta att arbetsmarknadsutbildningen skall utgöra ett komplement till det reguljära utbildningsväsendetta så att samhällets utbildningsutbud har det. I prop. 1975:45 formuleras med en särskild utbildningsorganisation som står direkt till kompletterats arbetsmarknadsmyndigheternas förfogande för att arbetsmarknadspolitiken skall kunna anpassas till förändringar i näringsliv och med framgång arbetsrutiner. Också i prop. 1980/812126 om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning uttalas att arbetsmarknadsutbildningen skall tjäna som till den reguljära utbildningen. I direktiven till KAFU tas ett komplement också denna aspekt upp. Det är sålunda en uppgift för KAFU att belysa om fortfarande fungerar som ett komplement till arbetsmarknadsutbildningen eller om arbetsmarknadsutbildningen i det reguljära utbildningsväsendet vissa fall kan sägas konkurrera med reguljära utbildningsanordnare. I prop. 1980/812126 sägs också att arbetsmarknadsutbildningen skall vara ett instrument i arbetsförmedlingens hand och underlätta arbetsförmedlingoch lediga platser. Det ens arbete med att passa samman arbetssökande uttalas klart att arbetsmarknadsutbildningen inte bör ta över ansvaret att tillgodose grundläggande utbildningsbehov som primärt skall tillgodoses genom det reguljära utbildningsväsendet. aviserades den kommitté som senare tillsattes för att I propositionen närmare arbetsmarknadsverkets primära ansvarsområde, den s.k. klarlägga AMS-kommittén (Direktiv 1981:65). AMS-kommittén fick bl.a. i uppdrag att föreslå riktlinjer för arbetsmarknadsverkets ansvar på utbildningsområdet. AMS-kommittén har nyligen erhållit tilläggsdirektiv (Dir. 1983:16) med hänvisning till direktiven för KAFU har befriats Med utbildning i det enligt vilka kommittén reguljära utbildningsväfrån denna del av sitt uppdrag. sendet avses här utbild- Det problemområde mellan arbetsmarknadsutbildningen och den övriga ning av vuxna över 20 vuxenutbildningen som är särskilt viktigt att granska är när utbildningsbidrag år i gymnasieskola, komskall beviljas enskilda personer för studier i det reguljära utbildningsväsen- vux, folkhögskola och det. högskola.

96 Avgränsning av och . . .

arbetsmarknadsutbildningens

Enligt AMS nuvarande anvisningar bör arbetsförmedlingen. då det blir aktuellt att diskutera med en sökande, i första arbetsmarknadsutbildning hand pröva att anvisa sökanden till AMU-kurs. Om i det enskilda fallet utbildningen inte lämpligen kan ske vid AMU-kurs kan utbildningsbidrag beviljas för studier i det reguljära utbildningsväsendet. Länsarbetsnämnderna uppmanas dock att vara restriktiva med att bevilja tre-och fyraåriga yrkesinriktade gymnasieutbildningar, då så långa utbildningar sällan är motiverade enbart av arbetsmarknadsskäl. Beträffande icke yrkesinriktade studier på högre nivå än grundskola gäller allmänt att sådan utbildning inte bör beviljas som arbetsmarknadsutbildning om inte särskilda skäl föreligger i form av arbetshandikapp. För ungdomar under 25 år gäller sedan budgetåret 1979/80 särskilda föreskrifter. mot I syfte att få en avgränsning av arbetsmarknadsutbildningen ”normal ungdomsutbildning har AMS föreskrivit att utbildningsbidrag för studier på gymnasial nivå inom det reguljära utbildningsväsendet (gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning och folkhögskola) får beviljas ungdomar under 25 år endast i undantagsfall och efter ingående prövning om den sökta utbildningen är den enda tänkbara med hänsyn till sökandens situation. Såsom undantagsfall anger AMS arbetshandikappade med sådant handikapp som avsevärt begränsar yrkesvalet samt andra sökande med svåra problem bland de grupper som är undantagna från kravet att ha fyllt 20 år för att få delta i arbetsmarknadsutbildning. Vidare kan enligt AMS föreskrifter kortare yrkesinriktad kurs upp till ett år inom det reguljära utbildningsväsendet vilken bedöms lämplig från arbetsmarknadssynpunkt även beviljas ungdomar under 25 år. Grundregeln är dock att AMU-kurs skall prioriteras vid val mellan AMU-kurs och utbildning inom reguljära skolor.

4.1.2¶Överväganden

Den enskildes arbetsmarknadssituation är avgörande vid arbetsförmedlingens bedömning om arbetsmarknadsutbildning skall beviljas. I huvudsak gäller att den enskilde skall vara arbetslös eller riskera att bli det för att en diskussion om arbetsmarknadsutbildning skall tas upp. I nästa steg gäller det att ta ställning till vilken typ av utbildning som skall beviljas; dess inriktning och nivå. Något fritt utbildningsval kan inte förekomma inom arbetsmarknadsutbildningen. Valet styrs förutom av den enskildes önskemål och förutsättningar också av den rådande och förväntade arbetsmarknadssituationen. Detta är även en förutsättning vid prövning om utbildningsbidrag bör beviljas för utbildning i det reguljära utbildningsväsendet. Enligt 4 § arbetsmarknadskungörelsen skall arbetsmarknadspolitikens medel utnyttjas för att ge den arbetssökande möjlighet att ta arbete i ett yrke där arbetskraft efterfrågas och som nära ansluter till den sökandes önskemål och förutsättningar. En ändring av målformuleringen har skett under 1981, då denna passus i arbetsmarknadskungörelsen fick sin nuvarande lydelse. Enligt den tidigare lydelsen som för sedan 1974 skulle övrigt gällt arbetsmarknadspolitikens medel utnyttjas för att ge den arbetssökande möjlighet att ta arbete som nära ansluter till hans önskemål och förutsättningar”. Ändringen har således inneburit en starkare betoning på de krav som arbetsmarknaden ställer. Det är givet att denna ändring har fått

för rekryteringen till arbetsmarknadsutbildning och för arbetsbetydelse marknadsutbildningens avgränsning mot övrig vuxenutbildning. Lydelsen i arbetsmarknadskungörelsens fjärde paragraf kan tjäna som utgångspunkt för en grov avgränsning av arbetsmarknadsutbildningen mot övrig vuxenutbildning. Den ger emellertid ingen ledningi fråga om utbildningens längd och nivå.

KAFU har redogjort för de anvisningar som AMS har utfärdat beträffande utbildningens längd och nivå. KAFU anser att de principer som idag gäller för att få rätt till arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet i huvudsak bör ligga till grund för avgränsningen av AMU mot den övriga vuxenutbildningen även i framtiden. KAFU anser emellertid att dessa

bör kunna utvecklas ytterligare i riktning mot en klarare principer

KAFU anser det dessutom angeläget att en förenkling av de avgränsning. nuvarande anvisningarna kommer till stånd, så att både arbetsförmedlings-

och de sökande lättare skall kunna få en överblick över de tjänstemännen regler som gäller.

Arbetsmarknadsmyndigheterna har f.n. stor handlingsfrihet när det gäller att besluta om vilka utbildningar som skall kunna utgöra arbetsmarknadsutbildning. KAFU anser att det är väsentligt att denna handlingsfrihet får behållas även i framtiden. Vi ger i det följande uttryck för ett generellt synsätt på problemet med att bevilja AMU i det reguljära utbildningsväsendet.

Huvudregeln bör givetvis vara att utbildning i första hand skall erbjudas vid AMU-kurs. Om lämplig AMU-kurs inte finns att tillgå t.ex. på grund av att AMU-kurs inte anordnas på orten och sökanden är lokalt bunden eller om den sökandes yrkesval är begränsat på grund av handikapp bör utbildningsbidrag kunna beviljas för studier i det reguljära utbildningsväsendet. Utbildningsbidrag bör dock som regel beviljas endast för kortare yrkesinriktad utbildning. Två år kan enligt KAFU:s uppfattning därvid vara en lämplig gräns. Genom att fastställa en generell gräns som gäller alla sökandegrupper utom vissa arbetshandikappade åstadkommer man en förenkling av regelsystemet och får samtidigt en tydligare gränsdragning mot övrig vuxenutbildning. Utbildningsbidrag för längre studier på gymnasial nivå (längre än två år) bör kunna beviljas endast i undantagsfall och då för arbetshandikappade med sådant handikapp som avsevärt begränsar yrkesvalet. Längre utbildningar är sällan motiverade enbart av arbetsmarknadsskäl. Syftet med all arbetsmarknadsutbildning är att den skall leda till stadigvarande arbete. En tvåårig yrkesinriktad utbildning bör i de flesta fall vara tillräcklig för att nå detta mål. Det är således främst arbetsmarknadsskäl, men även allmänna rättviseskäl mot personer som får finansiera sin utbildning med reguljärt studiestöd, som motiverar att långa reguljära utbildningar inte skall utgöra arbetsmarknadsutbildning, utom i speciella fall, då andra alternativ saknas (för vissa arbetshandikappade).

Arbetsmarknadsutbildningen bör självfallet inte ta över ansvaret för att

grundläggande allmänteoretiska utbildningsbehov. Dessa skall tillgodose

tillgodoses genom det reguljära utbildningsväsendet och med primärt reguljärt studiestöd. Emellertid kan arbetsmarknadsmyndigheterna behöva använda sig av möjligheten att bevilja utbildningsbidrag för studier på grundskolenivå i det reguljära utbildningsväsendet om sådana studier är en nödvändig förutsättning för en planerad yrkesutbildning.

I det praktiska arbetet på arbetsförmedlingarna kan det vara svårt att få till stånd en sådan handläggning av ansökningar om arbetsmarknadsutbildning att det sker en styrning av arbetsmarknadsutbildningens inriktning och omfattning efter förändringarna i arbetsmarknadsläget, inte minst när det gäller att begränsa omfattningen i uppåtgående konjunkturer. Under budgetåren 1978/79 och 1979/80 hade arbetsmarknadsutbildningen i det reguljära utbildningsväsendet en mycket stor omfattning. Som har framgått i kapitel 2 Arbetsmarknadsutbildningens mål och omfattning visade det sig också vara svårt att begränsa utbildningens omfattning då arbetsmarknadsläget tillfälligt förbättrades under 1979-1980. Med motivering att arbetsmarknadsutbildningen tydligare skall kunna konjunkturvarieras, men också i syfte att åstadkomma en klarare gränsdragning i ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsutbildningen och den övriga vuxenutbildningen har AMS sedan hösten 1979 strävat efter att minska AMU:s i utbildningsvolym det reguljära utbildningsväsendet. statsmakterna har vid flera tillfällen konfirmerat detta handlingssätt. Omfattningen av AMU i det reguljära utbildningsväsendet har också som redovisatsi kapitel 2 minskat betydligt under de senaste åren. År 1979 hade arbetsmarknadsutbildningen en omfattning som innebar att ca 93 000 personer påbörjade AMU, varav ungefär en tredjedel inom det reguljära utbildningsväsendet (ca 30 700 personer). År 1981 hade antalet personer som påbörjade AMU sjunkit till ca 49 700 personer. Andelen som påbörjade arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet var nu bara 17 procent (ca 8 400 personer), dvs. ca en sjättedel. En stor andel av deltagarna i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet har länge utgjorts av kvinnor. Denna andel har varit i stort sett oförändrad under åren 1979-1981. Antalet kvinnor som påbörjat AMU i det reguljära utbildningsväsendet har emellertid minskat från år 1979 till 1981 med drygt 15 000. Den största minskningen procentuellt sett har skett för kvinnor i icke yrkesinriktad utbildning (-84 % 1981 jämfört med 1979) och därvid främst vad gäller utbildning på grundskolenivå. Under 1981 påbörjade 580 personer sådan utbildning jämfört med 1 804 år 1979. Att antalet påbörjade utbildningar med utbildningsbidrag på grundskolenivå minskat är i och för sig en naturlig följd av minskningen inom hela sektorn reguljär utbildning. Frågan är då vad som har hänt med den grupp människor som inte har fått möjlighet till arbetsmarknadsutbildning i form av förberedande teoretisk utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet under de senaste åren. Har de i stället deltagit i utbildning vid AMU-center? Ett studium av preparandkursernas utveckling under 1981 visar att så inte har varit fallet. Även vid AMU-kurserna av den har det således skett en neddragning förberedande utbildningen. 1981 var det drygt 1000 färre personer som påbörjade sådan utbildning. Som tidigare nämnts hade antalet kvinnor som påbörjade AMU i det reguljära utbildningsväsendet 1981 minskat med drygt 15 000 jämfört med 1979 (-72 %). Minskningen har inte kompenserats av en ökning av kvinnornas deltagande i SÖ:s AMU-kurser. Även där har kvinnorna minskat sitt antal med ca 13 000. Den största minskningen i antal har emellertid skett inom de yrkesinrik-

tade utbildningarna. (-14 093 personer 1981 jämfört med 1979) och därav inom utbildningar till hälso- och sjukvårdsarbete samt kameralt och kontorstekniskt arbete. Det bör noteras att minskningarna inom dessa områden har varit föranledda av arbetsmarknadsskäl. På grund av att en majoritet av deltagarna i utbildningar inom dessa områden traditionellt

har minskningen därigenom kommit att avse kvinnorna i utgörs av kvinnor större utsträckning än männen. Att kvinnorna också har minskat inom SÖ:s AMU-kurser, som främst är inriktade mot tillverkningsindustrins behov av utbildad arbetskraft, avspeglar svårigheterna att motivera kvinnorna till att påbörja utbildning inom mansdominerade yrkesområden.

Sannolikt har en del av de personer som genom neddragningen av AMU i det reguljära utbildningsväsendet inte fått möjlighet att erhålla utbildningsbidrag ändå genomfört sin utbildning men med en annan studiefinansiering. En analys av utvecklingen av vuxenstudiestöd och studiemedel visar att främst studiemedlen har ökat betydligt under budgetåret 1981/82 jämfört med 1978/79. Antalet ansökningar om särskilt vuxenstudiestöd hade 1981/82 ökat med 6 898 jämfört med 1978/79. Antalet beviljade ansökningar (exkl.

hade ökat med 2244, varav 1858 på gymnasieskolenivå. 19 066 YTH)

eller 78 procent av dem som beviljades särskilt vuxenstudiestöd personer 1981/82 var kvinnor.:

Om vi ser till studiemedlen var det 1978/79 39 772 personer som erhöll studiebidrag för utbildning på gymnasial nivå, varav 32 613 också erhöll återbetalningspliktiga studiemedeP och 6 777 personer erhöll dessutom

1981/82 hade antalet personer som erhöll studiebidrag för barntillägg. gymnasial utbildning ökat till 62 066 (+56%). Antalet personer som erhöll återbetalningspliktiga studiemedeP för gymnasial utbildning hade ökat till 55 859 (+ 71%) och antalet personer med barntillägg hade ökat till 15 865 (+

134%).Z

Som KAFU tidigare har konstaterat i kapitel 2 var det olyckligt att neddragningen av AMU i det reguljära utbildningsväsendet sammanföll med ett arbetsmarknadsläge som motiverade en kraftig satsning på arbetsmarknadsutbildning. Om inte AMU-volymen i det reguljära utbildningsväsendet hade dragits ned så kraftigt skulle denna form av AMU ha kunnat fungera som en regulator. Omläggningen av policyn tog emellertid så pass lång tid att genomföra att ett sådant användningssätt inte var möjligt att tillämpa. Om AMS skulle ha gått ut med anvisningar om att även AMU i det reguljära utbildningsväsendet skulle ha tillåtits att öka under 1981/82 är det troligt att man skulle ha äventyrat intentionerna att få en klarare gränsdragning gentemot övrig vuxenutbildning. När nu den nya policyn har fått genomslagi 2 u _ fältorganisationen bör det emellertid vara möjligt att i viss utsträckning

Stlââååiánileálâåâlâtäålâgle

konjunkturvariera även AMU i det reguljära utbildningsväsendet. (En stödsstaüstik 978/79 ökning har också skett under 1982 av antalet personer som har påbörjat (rapport 5 1979) och AMU i det reguljära utbildningsväsendet). Den centrala styrningen bör 1981/82 (rapport 3 1982)-

variation i den länsvisa medelstilldelningen 3 givetvis också kunna ske genom Enligt uppgift från för utbildningsbidrag till deltagare i reguljär utbildning. Ett problem i Centrala studiestödssammanhanget är emellertid att det oftast rör sig om längre utbildningar i det “ämndW _är åmlâetal *reguljära utbildningsväsendet och att det därför kan vara svårt att snabbt få Stuljlemedel

:llilgsnphktlgla

en önskvärd volymförändring till stånd. Det är dock inte alltid nödvändigt

nasågjfbâfgåfgüggjyfåf

med en fullständig reguljär utbildning för att individens möjligheter att få räknade.

arbete skall förbättras. I den nu rådande konjunktursituationen har arbetslösheten drabbat även personer med utbildning från både gymnasieskola och högskola. I dessa fall kan en komplettering till

tidigare grundutbildning vara tillräcklig. I synnerhet komvux system med modulinriktade läroplaner kan vara användbart för sådan kompletterande utbildning främst för arbetslösa med gymnasieutbildning.

I syfte att underlätta arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet föreslår KAFU i kapitel 14 ett samarbete med komvux när det gäller att anordna preparandkurser. En allt större del av AMU-deltagarna kommeri framtiden att ha genomgått grundskolan. De kan emellertid behöva fräscha upp sina kunskaper eller komplettera vissa ämnen. Detta gäller i hög grad även dem som har lämnat grundskolan med ofullständig utbildning. En preparandkurs eller delar av en preparandkurs kan vara en lämplig förberedelse för dessa inför en planerad yrkesutbildning. Om AMU-centerutbildning inte finns att tillgå geografiskt och sökanden är lokalt bunden borde det finnas möjlighet för länsarbetsnämnden att köpa en preparandutbildningsplats av komvux. Detta kan vara en bland många möjligheter att öka flexibiliteten i arbetsmarknadsutbildningen. Ett problem i sammanhanget är dock att komvux har så få intagningstillfällen under året. Förslaget ligger i linje med komvux-utredningens överväganden i frågan om samverkan mellan komvux och AMU. Komvux-utredningen har emellertid inte lagt något förslag på den här punkten. Vi återkommer till samverkansfrågorna i kapitel 14 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet.

Som nämnts inledningsvis har KAFU enligt sina direktiv i uppgift att belysa om arbetsmarknadsutbildningen fortfarande fungerar som ett komplement till det reguljära utbildningsväsendet eller om arbetsmarknadsutbildningen i vissa fall kan sägas konkurrera med andra utbildningsanordnare.

Enligt KAFU:s mening kan man inte bortse från att AMU kan förorsaka konkurrenseffekter gentemot ungdomsgrupperna om utbildning i gymnasieskolan. Det är å andra sidan inte möjligt att bevisa att sådana effekter förekommer. 1979 deltog ca 26 700 personer i utbildning vid gymnasieskola med utbildningsbidrag. Av dessa var ca 9 500 ungdomar under 20 år. Således deltog ca 17 200 vuxna i utbildning vid gymnasieskola med utbildningsbidrag. Huruvida dessa skulle ha påbörjat sin gymnasieutbildning även om de inte hade fått utbildningsbidrag för studierna är givetvis omöjligt att veta och därmed bortfaller möjligheten att säkert uttala sig om huruvida dessa genom att de beviljats AMU i det reguljära utbildningsväsendet har upptagit utbildningsplatser som i annat fall skulle ha kunnat besättas av ungdomar. Man kan emellertid inte utesluta att AMU kan förorsaka sådana konkurrenseffekter. Risken för konkurrenseffekter av denna art har givetvis minskat i takt med att omfattningen av AMU i det reguljära utbildningsväsendet har minskat. Under 1981 var det ca 11200 personer som deltog i utbildning vid gymnasieskola med utbildningsbidrag. Av dessa var ca 800 personer under 20 år. Efterhand som antalet 16-åringar minskar ökar den lediga kapaciteten i gymnasieskolan. Eventuella konkurrenseffekter får därför också av denna anledning mindre betydelse. i

KAFU har uppfattat statsmakternas uttalanden om att AMU skall utgöra ett komplement till det reguljära utbildningsväsendet på så sätt att

AMU-kurser bör anordnas inom områden där företagen inte får sina behov av utbildad arbetskraft tillgodosedda genom det reguljära utbildningsväsendet. Det utesluter inte att AMU-kurser till stor del kan ha samma innehåll som utbildningar inom det reguljära utbildningsväsendet. Störst likheter finns med utbildningar inom komvux. Komvux kan också efter särskilt tillstånd från SÖ:s byrå V2 anordna utbildning efter AMU-läroplaner. Sådant tillstånd har sammanlagt getts för ett 50-tal AMU-läroplaner. Dessutom förekommer i vissa fall samverkan mellan SÖ:s byrå V3 och byrå V2 vid utarbetandet av läroplaner. Så har exempelvis skett inom städområdet. yrkesutbildningar som endast Det finns också exempel på grundläggande finns som AMU-kurser. Så är fallet med vissa utbildningar inom maskinförarområdet (maskinteknisk grundkurs för bygg- och skogsmaskinförare samt olika påbyggnadsutbildningar av en till tio veckors längd). Enligt KAFU:s är det inte fel att AMU i vissa fall är ensam kursanordnare under uppfattning att det antingen är relativt kortvariga utbildningsbehov som förutsättning skall täckas eller, om det är fråga om långvariga utbildningsbehov, att det reguljära utbildningsväsendet tar över ansvaret för att anordna utbildningen efter en tid. KAFU anser däremot att AMU-kurser i princip inte bör anordnas mer permanent inom områden där utbildning saknas inom det reguljära utbildningsväsendet. AMU bör inte vara den enda utbildningsanordnaren som inom ett visst område svarar för att angelägna utbildningsbehov tillgodoses. I det nämnda exemplet har AMU snarare ersatt utbildningsinsatser inom det reguljära utbildningsväsendet. Det torde vara såväl kommunalekonomiska som praktiska skäl som har medverkat till att denna situation har uppstått. KAFU anser att ett samarbete bör etableras med såväl som med komvux inom utbildningsområden där AMU är gymnasieskolan ensam kursanordnare och där samhället har ett intresse av att låta även och vuxna ej arbetslösa personer få del av utbildningen. KAFU ungdomar behandlar samverkansfrågorna i kapitel 14 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet. Sammanfattningsvis anser KAFU att man av främst följande skäl knappast kan se det så att AMU-kurserna konkurrerar med andra utbildningsanordnare. Genom sin uppläggning är AMU unik som utbildningsanordnare. AMU-kurserna bedrivs på dagtid under hela året utan terminsindelning. Detta är ett väsentligt krav med hänsyn till arbetsmarknadsutbildningens arbetsmarknadspolitiska målsättning. Främst i syfte att minska arbetslöshetstiderna sker dessutom i de flesta kurser antagning successivt. Dessutom är AMU-kurserna ofta relativt korta utbildningar, som är inriktade mot ett yrke snarare än ett yrkesområde. Samtliga dessa förutsättningar kan ingen annan utbildningsanordnare erbjuda. KAFU anser emellertid att en ökad samverkan mellan olika utbildningsanordnare bör komma till stånd med resurser för utbildning skall utnyttjas så effektivt som syftet att befintliga möjligt. Som tidigare nämnts behandlar vi dessa samverkansfrågor i kapitel 14.

4.1.3¶Avgränsning mot ungdomsskolan

Bl.a. på grund av brister i utbildningsväsendets resurser har arbetsmarknadspolitiken genom beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning fått ta ett stort ansvar för sysselsättningen av de ungdomar som lämnat grundskolan. AMS har vid ett flertal tillfällen aktualiserat gränsdragningen gentemot utbildningspolitiken. Kommunerna har med stöd av beslut av riksdagen ålagts ett uppföljningsansvar för alla ungdomar under 18 år, således även för dem som efter avslutad grundskola varken eller har

genomgår utbildning arbete. Mot bakgrund av arbetsmarknadssituationen för ungdomar i den aktuella åldern och kommunernas uppföljningsansvar beslutade riksdagen våren 1980 efter förslag i prop. 1979/802145, (den s.k. ungdomspropositionen) om olika utbildningspolitiska åtgärder som syftar till att alla berörda 16-17-åringar skall kunna få en utbildning inom gymnasieskolan. Utbildningsmöjligheterna förbättrades genom ett tillskott av intagningsplatser på gymnasieskolans reguljära yrkesinriktade linjer och specialkurser. Dessutom infördes inom ramen för gymnasieskolan

s.k. introduktionsprogram för utbildning om högst fyra veckor samt yrkesintroduktion om högst 40 veckor som anordnades i samverkan med bl.a. företag. De nämnda utbildningspolitiska åtgärderna för ungdomar under 18 år har inneburit att de arbetsmarknadspolitiska insatserna för dessa åldersgrupper har begränsats.

Under 1982 har dessutom s.k. ungdomsplatser i företagen för 16-17åringar tillkommit. Genom riksdagens beslut i juni 1982 angående ungdomsplatser har skolmyndigheterna tillerkänts ett ansvar för samtliga åtgärder inom den uppföljande verksamheten. I årets budgetproposition

(prop. 1982/83:10O Bilaga 10 Utbildningsdepartementet) uttalas att de nuvarande formerna av arbetslivspraktik, yrkesintroduktion och ungdomsplatser bör ersättas av enbart ungdomsplatser, för vilka det finns avtal mellan arbetsmarknadens parter. För dem som är anställda på en ungdomsplats räknar föredraganden med en särskild resurs för utbildningsinslag.

I KAFU:s direktiv sägs att utgångspunkten bör vara att ungdomar under 20 år i princip skall få sin utbildning inom den reguljära skolutbildningen. Genom gällande undantag från 20-årsgränsen har denna princip emellertid kommit att urholkas avsevärt, även om det tidigare nämnda riksdagsbeslutet har medfört att ungdomarnas andel i AMU har minskat sedan 1980. 1981 utgjorde andelen ungdomar under 20 år som påbörjade AMU ca 9 procent (4 373 personer) av det totala antalet personer som påbörjade AMU jämfört med ca 17 procent (16 260 personer) år 1979.

Kommunernas uppföljningsansvar gäller som tidigare nämnts alla ungdomar upp till 18 år. Ungdomar under 20 år och följaktligen även ungdomar under 18 år vilka uppfyller undantagsvillkoren från åldersgränsen (bl.a. försörjningspliktiga mot eget barn, flyktingar och arbetshandikappade) kan dock beviljas AMU under förutsättning att de har avslutat sin grundskoleutbildning. Gränsdragningsproblem kan här uppstå mellan kommunernas uppföljningsansvar och arbetsmarknadsverkets formella möjlighet att bevilja utbildningsbidrag.

Avgränsning

4.1.4 överväganden

Som en följd av det kommunala uppföljningsansvaret har skolan under de senaste åren kommit att få en allt mera framträdande roll som balansfaktor i förhållande till arbetsmarknaden. B1.a. på grund av den höga ungdomsarbetslösheten har man försökt att få ungdomarna att satsa på en utbildning inom gymnasieskolan. Så sker också i ökad grad.Ungdomarna övergår också i allt större utsträckning direkt till gymnasieskolan utan att ha några mellanår på arbetsmarknaden. Ca 84-85 procent av varje årskull går för närvarande vidare direkt till gymnasieskolan. Som en följd härav har antalet 16-17på arbetsmarknaden minskat. Andelen arbetslösa av det totala åringar antalet har enligt AKU varit i stort sett oförändrad under de 16-17-åringar senaste tio åren. Men det relativa arbetslöshetstalet* har ökat, beroende på att konkurrensen om arbetena har hårdnat från de något äldre och mer utbildade. Trots att fler ungdomar går vidare till gymnasieutbildning har andelen som befinner sigi arbetskraften ökat under de senaste tio åren. 18-19-åringar Orsaken till detta är bl.a. att ungdomarna i ökad utsträckning går har 18-19-åringarna fått gymnasieutbildningar på högst två år. Samtidigt ökad konkurrens om arbetena från ungdomar i åldersgruppen 20-24 år, som i finns på arbetsmarknaden. Detta tillsammans med den stor utsträckning allmänna arbetsmarknadssituationen har lett till att andelen arbetslösa har stigit kraftigt under de senaste åren. Av samtliga l8-19-åringar 18-19-åringari arbetskraften var 6 procent arbetslösa 1977, 8 procent 1981 och 10 procent 1982. Ungdomarna med enbart grundskoleutbildning har det svårast på arbetsmarknaden. för de gymnasieskolutbildade är Arbetsmarknadsproblemen emellertid kvantitativt sett större. Hösten 1980 hade ungefär hälften av de vid arbetsförmedlingarna kvarstående arbetssökande ungdomarna genomgått en gymnasieutbildning av något slag. Eftersom allt fler ungdomar under de senaste åren har gått vidare till gymnasieskolan har denna andel sannolikt ökat. Enligt vad SÖ uppger i sin anslagsframställning för budgetåret 1983/84 till 60-70 procents uppgår denna andel nu uppskattningsvis Således är gymnasieutbildning som sådan inte ett effektivt skydd mot arbetslöshet för ungdomar. Risken för arbetslöshet påverkas dock av typ av gymnasieutbildning. Enligt en uppföljningsundersökning som gjorts av SCB° i mars 1979 fanns högst andelar arbetslösa bland dem som avslutat utbildning vid linjerna Dk (Distribution/kontor), Ko (Konsumtion) och So (Social) där uppemot hälften eller fler hade varit arbetslösa någon gång efter avslutad SPPPM* °m_d° _arbew sokandes utbrldmngsbakgrund redovisas ej löpande av AMS. Hösten 4 När man räknar fram det relativa arbetslöshetstalet ställer man antalet arbetslösa i 1980 gjordes en särskild relation till antalet i arbetskraften, dvs. de som befinner sig på arbetsmarknaden. Det undersökning. relativa arbetslöshetstalets användbarhet när det gäller ungdomsgrupperna har diskuterats då en minskning i antalet ungdomar som ger sig ut på arbetsmarknaden kan 6 SCB:s elevuppföljning ge höjning av arbetslöshetstalet trots att antalet ungdomar som är arbetslösa inte har 1979 (SCB Statistiska ökat. Det relativa arbetslöshetstalet är för ungdomsgrupperna, där en stor andel meddelanden Ul982z3) befinner sig i skolan, ett mått på svårigheten för de ungdomar som befinner sig på omfattar 65 000 elever arbetsmarknaden att finna arbete, men ger inte som för de vuxna, där merparten som läsåret 1976/77 avbefinner sig på arbetsmarknaden, även en bild av hur mängden av arbetslösa slutade gymnasieutbildförändras. ning.

104 Avgränsning av och . . .

arbetsmarknadsutbildningens

gymnasieutbildning. Allra svårast att få arbete tycks det vara för dem som gått Dk-linjen, och i synnerhet flickorna där. Enligt en preliminärrapport från SCB visar den senaste elevuppföljningen som redovisar arbete, m.m. under 1978-1981 utbildning perioden bland avgångna från gymnasieskolan 1977/78 liknande resultat. För de tvååriga yrkesinriktade linjerna noteras de högsta arbetslöshetstalen. Bland dem som avslutat de tvååriga yrkesinriktade var det kvinnorna från den linjerna distributiva grenen på distributionsoch kontorslinjen som uppvisade högst andel, 58 procent, arbetslöshet någon gång under perioden. Från distributions- och kontorslinjens kontorsgren var motsvarande andel 44 procent av männen och 52 procent av kvinnorna. Från de tvååriga teoretiska linjerna var det främst kvinnorna från sociala och ekonomiska linjerna som med 50 resp. 57 procent hade varit arbetslösa någon gång under perioden. De som avslutat de tvååriga linjerna, speciellt då de yrkesinriktade linjerna, hade också de längsta arbetslöshetsperioderna. Kvinnorna hade längre arbetslöshetsperioder än männen. Mot bakgrund av kommunernas uppföljningsansvar för ungdomarna upp till 18 år anser KAFU att möjligheterna för ungdomar under 18 år att få arbetsmarknadsutbildning helt bör bortfalla. KAFU:s förslag på den här punkten återfinns i kapitel 5 Villkor för rätt till

arbetsmarknadsutbildning.

Beträffande gravt handikappade ungdomar som f.n. kan få utbildningsbidrag för gymnasiestudier i direkt till anslutning grundskolan understryker emellertid KAFU studiei kapitel 5 att förbättringar inom det reguljära stödsområdet för handikappade studerande är en förutsättning för KAFUzs förslag i denna del. KAFU anser att samhället måste erbjuda för

arbetsmarknadsutbildning

ungdomar som trots avslutad har svårt att få arbete. I gymnasieutbildning första hand bör utbildning vid AMU-kurser erbjudas arbetslösa i ungdomar likhet med vad som bör gälla för vuxna. Denna princip bör enligt KAFU:s uppfattning gälla både ungdomar som har genomgått gymnasieutbildning och sådana ungdomar som har sökt sig ut på arbetsmarknaden direkt efter grundskolan och som trots åtgärder inom ramen för kommunernas uppföljningsansvar inte har fått en förankring på arbetsmarknaden. Samma regler för tillträde till AMU som KAFU i avsnitt 4.1.2 har ansett bör gälla för vuxna bör också gälla för ungdomar. Med hänsyn till såväl den nuvarande som förväntade arbetsmarknadssituationen för KAFU 18-19-åringar lägger likaledes i kapitel 5 förslag om en sänkning av åldersgränsen för tillträde till AMU från 20 till saknar 18 år. Med hänsyn till att många ungdomar erfarenhet från arbetslivet är det en fördel om AMU-kurserna för dessa läggs upp så att praktik ingår som en del av utbildningen. AMU-kurser för arbetslösa ungdomar bör i största möjliga utsträckning läggas upp så att AMU utgör en komplettering till ungdomarnas tidigare grundutbildning. Detta förutsätter bl.a. en mer flexibel användning av AMU:s läroplaner och sannolikt också helt nya läroplaner Vi för utbildning av dessa grupper. återkommer till dessa frågor i kapitel 12 Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll och i kapitel 15 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration.

Avgränsning

4.1.5¶Avgränsning mot personalutbildningen

den ansvarsfördelning som informellt gäller mellan samhället och Enligt - inklusive kommuner och landsting - skall samhället genom skilda företagen utbildningsformer, bl.a. arbetsmarknadsutbildning. ge en grundläggande Den för varje företag eller bransch speciella utbildning som yrkesutbildning. behövs härutöver skall arbetsgivarna svara för. Detta har bl.a. uttryckts i 1975:45 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen. Mellan dessa prop. båda former av utbildning finns gränsdragningsproblem. Vi berör dessa närmare i avsnitt 4.4. I den fortsatta texten används några utbildningsbegrepp som KAFU har definierat sätt. Det gäller grundutbildning. fort- och vidareutpå följande KAFU:s definitioner överensstämmer i stort med de definitioner bildning. som UFU gjorde.

Med grundutbildning avses en utbildning kunskaper och färdigheter för ett visst EI som skall ge grundläggande område och samtidigt en grund för fortsatt utbildning.

Med fortbildning avses en utbildning för att den anställde skall kunna utföra sina D som är nödvändig men som inte har karaktär av grundutbildning och inte är arbetsuppgifter, av längre omfattning D som medför att den anställde kan utföra sina arbetsuppgifter effektivare och säkrare ny teknik eller motsvarande som D som avser nya lagar, nya bestämmelser. direkt rör arbetsuppgifterna.

Med vidareutbildning avses en utbildning D som ökar den anställdes förmåga att utföra nya och ofta mer kvalificerade arbetsuppgifter.

Samhället har således tagit ett växande ansvar för den grundläggande yrkesutbildningen. Företagen har däremot ett stort ansvar för den yrkesinriktade fort- och vidareutbildningen. Samhällets stöd till företagens fort- och är huvudsakligen motiverat utifrån regionalpolitiska eller vidareutbildning skäl. En annan grund för samhällets stöd till arbetsmarknadspolitiska personalutbildning är då nya lagar införs. Som UFU konstaterade gäller den nämnda informella ansvarsfördelningen inte inom alla branscher eller för alla som praktiska hinder har yrkesgrupper. På grund av såväl ekonomiska samhället att bereda en grundläggande yrkesutbildning inom alla svårigheter områden och därför har företagen själva i vissa fall fått svara för den grundläggande yrkesutbildningen. Detta gäller särskilt områden, där behovet av specialutbildad personal är stort, t.ex. bland banker och försäkringsbolag. En förklaring till att samhället efter hand har tagit över ansvaret för grundläggande yrkesutbildning är en medveten strävan att bredda yrkesutbildningarna och göra dem mindre snävt företagsinriktade för att bl.a. på detta sätt underlätta för individen att byta arbetsplats och arbetsuppgifter. Detta gäller också arbetsmarknadsutbildningen även om arbetsmarknadsut-

bildningen är mera inriktad mot ett bestämt yrke än t.ex. gymnasieskolans yrkesutbildningar.

4.1.6 överväganden och

förslag

Företagens behov av utbildad arbetskraft tillgodoses i viss utsträckning genom arbetsmarknadsutbildningen. Främst är det dock det allmänna utbildningsväsendet som har ansvaret för att fylla dessa behov. Genom att parterna på arbetsmarknaden medverkar i beslutsprocessen när AMUkurser skall anordnas inom för AMU nya yrkesområden ges bästa möjliga säkerhet för att AMU-kurserna svarar mot arbetsmarknadens behov. KAFU anser att det inte är möjligt eller önskvärt att göra någon definitiv gränsdragning mellan AMU:s uppgifter med undantag för bristyrkesutbildningen och det utbildningsansvar som åvilar företagen för utbildning av de anställda. Enligt KAFU:s bör AMU kunna uppfattning även i fortsättningen inriktas mot såväl grundläggande som kvalificerad vidareutyrkesutbildning bildning. Vissa gränsdragningsproblem har dock kommit att uppstå vad gäller bristyrkesutbildningen. Genom bristyrkesutbildningen har vissa branscher även kunnat få mer specifika utbildningsbehov tillgodosedda, såväl av grundläggande karaktär som vidareutbildningskurser. (Vi redogör närmare för utvecklingen av bristyrkesutbildningen i kapitel 5 Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning.) Man kan konstatera används att bristyrkesutbildningen i viss utsträckning som personalutbildning. Utbildningen bedöms nämligen i många fall så väsentlig för arbetsgivaren att denne betalar löneutfyllnad till den anställde under utbildningen. Enligt en undersökning som den s.k. FAMU-gruppen, Pedagogiskt centrum vid Stockholms Skolförvaltning, har genomfört 1981 på uppdrag av KAFU, hade ca 25 procent av deltagarna i undersökningen löneutfyllnad av arbetsgivaren under utbildningen. Enligt en tidigare undersökning som FAMU-gruppen genomförde under 1978/79 hade 18 procent av deltagarna löneutfyllnad av arbetsgivaren under utbildningen. Enligt FAMU-gruppens senaste studie återgick huvuddelen (61 %) av de deltagare som haft arbete före utbildningen 72 till tidigare arbete/yrke. procent återgick till samma bransch och 66 procent till samma återgick företag. Även FAMU-gruppens tidigare undersökning visade att flertalet (70 %) återgick till samma bransch, och till samma som före företag utbildningen (68 %). 54 procent återgick till samma arbete/yrke. KAFU anser att det inte år något som hindrar att bristyrkesutbildningen används som personalutbildning. För att en viss utbildning mer permanent skall anordnas som bristyrkesutbildning bör dock vissa kriterier vara uppfyllda. Bristen skall vara påtaglig och orsaka produktionsbegränsningar. Bristen skall vara registrerad och kvarstå trots på arbetsförmedlingen förmedlingens försök att fylla bristen genom interlokal förmedling. Bristen kan vara allmängiltig över hela landet (riksgiltig bristyrkesutbildning) eller inom viss eller vissa arbetsmarknadsregioner (regional bristyrkesutbildning). Det är en arbetsmarknadspolitisk uppgift att verka för att hinder som begränsar sysselsättningsmöjligheterna undanröjs. Det kan finnas risk för att brist på yrkeskunnig arbetskraft hämmar och produktionen begränsar

Avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens och . . . 107

sysselsättningen även inom andra områden än där bristen finns. Bristyrkesutbildning kan anordnas på två olika nivåer; grundutbildning och vidareutbildning. Grundutbildningen avser tillskott till branschen av ny arbetskraft eller utbildning för personer som arbetar i branschen men har okvalificerade arbetsuppgifter. Utbildning på den högre nivån avser kvalificerad vidareutbildning för personer som redan arbetar inom branschen. Det är främst vad gäller det senare slaget av bristyrkesutbildning som KAFU anser att gränsdragningsproblem kan uppstå mellan arbetsmarknadsutbildningens uppgifter och företagens ansvar för utbildning av den egna KAFU anser att så korta vidareutbildningskurser som en till två personalen. veckor inte bör anordnas som bristyrkesutbildning. Det bör ligga inom företagens ansvarsområde att bekosta sådan utbildning för den egna AMS har också under 1981 beslutat att de korta vidareutbildpersonalen. ningskurserna inom ramen för bristyrkesutbildningen (inom pappers- och massaindustrin och skogsbruksområdet) inte längre skall anordnas som bristyrkesutbildning. Det är väsentligt att bristyrkesutbildningen svarar mot de utbildningsbehov som bedöms föreligga inom en viss bransch snarare än mot enskilda arbetsgivares behov. Bristyrkesutbildningen bör enligt KAFU:s mening inte användas för att enbart ge viss begränsad kompetens eller kortare inom ett yrke. Utbildningsbehov av sådan karaktär anser uppskolning KAFU bör ligga inom arbetsgivarens ansvarsområde. Inom vårdområdet tycks bristyrkesutbildningen i stor utsträckning har gett formell inom det yrke där man tidigare varit verksam. En kompetens förklaring till att AMU har kommit att användas på detta sätt är att utbildningskapaciteten på vårdområdet inom det reguljära utbildningsväsendet har varit otillräcklig och att landstingen därför har tvingats att anställa outbildad personal i stor utsträckning. Enligt den undersökning som KAFU låtit Pedagogiskt centrum vid Stockholms skoldirektion göra var 80 resp. 85 av dem som hösten 1980 deltog i bristyrkesutbildning till skötare i procent vård anställda i utbildningsyrket före resp. efter utbildningen. Vi psykiatrisk redovisar resultat från denna och den tidigare undersökningen som Pedagogiskt centrum genomfört i kapitel 5 Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning. KAFU anser att bristyrkesutbildningen inte bör användas för att ge formell kompetens till personer som saknar sådan men som ändå i sin anställning fullgör arbetsuppgifter som egentligen kräver formell utbildning. Det får snarare anses vara en uppgift för det reguljära utbildningsväsendet att tillhandahålla utbildning som ger formell kompetens till personer som redan är anställda inom det område utbildningen avser. KAFU att arbetsmarknadsmyndigheterna utöver riksgiltig och föreslår regional bristyrkesutbilding får möjlighet att göra särskilda bristyrkesutbildningssatsningar i vissa lägen. Den hösten 1982 påbörjade satsningen på fortbildning inom AMU för erfarna yrkesarbetare inom det Verkstadsmekaniska området kan tjäna som exempel på en sådan särskild bristyrkesutbildär att flaskhalsproblem orsakade av brist på ningssatsning. Bakgrunden kvalificerade kan bli kännbara inom verkstadsindustrin när yrkesarbetare konjunkturen vänder uppåt. Tiden fram till en väntad konjunkturuppgång bör därför kunna utnyttjas för att genom fortbildning av erfarna yrkesarbetare förebygga sådana flaskhalsproblem. AMS föreslog därför i skrivelse till

regeringen en särskild satsning på bristyrkesutbildningen under budgetåret 1982/83. Regeringen har medgivit att AMS som försöksverksamhet under innevarande budgetår får bedriva projektet med fortbildning inom AMU för kvalificerat yrkesarbete inom verkstadsindustrin och därvid ge företräde åt anställda som rekommenderas av företaget i fråga efter samråd med personalorganisationerna på arbetsplatsen.

Det skall vara fråga om relativt korta kurser. högst femton veckor. Utbildning kan beviljas enligt hel läroplan eller del av läroplan. Som särskilt villkor för fortbildningen gäller att arbetsgivaren skall ha förbundit

sig att till den anställde betala utfyllnad mellan utbildningsbidrag och lön.

Vid särskilda bristyrkesutbildningssatsningar bör arbetsmarknadsmyndigheterna ha möjlighet att ge företräde till personer som redan är anställda. Särskilda bristyrkesutbildningssatsningar bör vara klart avgränsade i tiden. KAFU anser att det som särskilt villkor för sådana satsningar även i framtiden bör gälla att arbetsgivaren har förbundit sig att till den anställde betala utfyllnad mellan utbildningsbidrag och lön. Vidare föreslår KAFU att krav på någon form av motprestation från företagen bör ställas i framtiden vid dylika utbildningssatsningar. Krav kan t.ex. ställas på att anställning av vikarier eller nyrekrytering till företagen skall ske i samband med att anställda utbildas. I detta sammanhang bör jämställdhetsaspekter beaktas. Ett annat slag av motprestation från företagens sida kan vara att anställda i för dem otraditionella yrken prioriteras vid uttagning till utbildningen, t.ex. kvinnor i verkstadsyrken.

KAFU anser att AMU därutöver i mån av resurser mot betalning bör kunna erbjuda företagen service i utbildningssammanhang. Det kan t.ex. gälla att sälja konsulthjälp i utbildningsplanering till företagen eller utbildningsplatser i t.ex. en kvalificerad påbyggnadsutbildning

till företag som har intresse av att en eller flera redan anställda får genomgå utbildning. Inte minst för små och medelstora

företag kan detta vara av värde. Priset på utbildningen skall därvid kunna variera. Då samhället vill stimulera till utbildningsinsatser. t.ex. i ett lågkonjunkturläge eller då samhället har intresse av att stimulera utbildning i vissa syften t.ex. för att främja jämställdheten mellan män och kvinnor, skulle samhället kunna subventionera utbildningen kraftigt.

4.1.7¶Avgränsning mot regionalpolitiken

När de regionalpolitiska stöden utvärderades år 1979 avskaffades introduktionsstödet som utgått i form av ett allmänt inskolningsstöd. Som ersättning infördes bl.a. ett utbildningsstöd som skulle beviljas endast för kvalificerad utbildning”.

Utbildningsstödet kom att utnyttjas i relativt liten usträckning. I 1981 års anslagsframställning föreslog AMS, med hänvisning till att kostnaderna för administrationen av stödet blivit relativt sett höga, att utbildningsstödet skulle omprövas och att i stället speciella utbildningskostnader skulle få täckas med offertstöd.

Riksdagen beslutade 1982 med anledning av förslag i prop. 1981/82: l 13 att avskaffa utbildningsstödet som särskild stödform. I stället kan offertstöd beviljas i de fall behov av kvalificerad utbildning föreligger. Offertstöd kan

som gör speciella insatser vilka bedöms angelägna från ges till företag

synpunkt. Offertstödet kan således användas för att bekosta regionalpolitisk kvalificerad utbildning av personal som kan vara nödvändig när företaget expanderar. Offertstöd kan också användas för att täcka speciella marknads-

produktutvecklingskostnader och inkörningskostnader som förings-och uppstår vid expansion utan direkt samband med investeringar i byggnader och maskiner. Offertstödet är flexibelt och kan utformas från fall till fall. Ansökan om offertstöd lämnas till länsstyrelsen. Beslut fattas av regeringen efter yttrande från länsstyrelsen och AMS.

Totalt beviljades under budgetåret 1981/82 utbildningsstöd till 56 företag med totalt 16 milj. kr. Antalet personer som berördes av besluten var något fler än under tidigare budgetår, även om antalet företag i det närmaste förblev oförändrat.

Större delen av utbildningsstödet har beviljats företag, företrädesvis

som utökat sin verksamhet. Endast ett fåtal beslut har Iokaliseringsföretag, avsett utbildning av redan anställd personal för nya arbetsuppgifter i samband med omstrukturering av verksamheten. ,

Under de senaste fyra budgetåren har totalt 189 företag beviljats 43 milj. kronor för utbildning av 2 177 personer. De disponibla medlen har emellertid inte utnyttjats till fullo. För stödformen har för femårsperioden 1979/ 80-1983/84 disponerats en beslutsram om totalt 284 milj. kr. (varav 84 milj. kr. utgör outnyttjat utrymme från tidigare beslutsram). T.o.m. budgetåret 1981/82 hade endast 14 procent eller 39 milj. kronor förbrukats.

4.1.8¶Överväganden och förslag

En kartläggning som AMS har gjort av hur stödet fördelades budgetåren 1978/79 och 1979/80 visar att 43 av de 57 orterna, där utbildningsstöd beviljats under denna period ligger inom AMU-centrernas upptagningsområde (inom ett avstånd av 50 km). Det ligger därför nära till hands att låta företagen få tillgång till AMU:s kursutbud för utbildning på regionalpolitiska grunder. Både arbetsmarknads- och regionalpolitiken syftar ju till att skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft. KAFU föreslår därför att företag som beviljas offertstöd för utbildning mot betalning skall få tillgång till AMU:s kursutbud. Om det föreligger behov av en utbildning som inte finns inom AMU:s kursutbud bör de länsansvariga för AMU i samråd med företaget kunna lägga upp en utbildningsplan som exempelvis bl.a. kan bestå av olika moment från gällande AMU-läroplaner. Utbildningen kan genomföras helt eller delvis vid AMU-center eller helt förläggas till företaget.

att därvid genomföra utbildningen med lärare från AMU- Möjligheterna center bör särskilt beaktas.

som avser att ansöka om offertstöd bör samråda med de

Företag länsansvariga för AMU för att undersöka om AMU har resurser att helt eller delvis anordna utbildningen samt få kostnadsförslag för utbildningen. KAFU utgår ifrån att företagen, om AMU skall anordna utbildningen, beviljas offertstöd för utbildning med belopp som motsvarar de beräknade kostnaderna för köp av utbildning från AMU.

I

110 Avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens och . . .

4.1.9 Avgränsning mot de sociala

myndigheterna

Sedan den 1 januari 1980 finns arbetsmarknadsinstitut inrättade inom arbetsmarknadsverket. Verksamheten vid instituten syftar till att genom vägledning och arbetsförberedande och insatser pröva arbetshandikappade yrkesobestämda personers förutsättningar för arbete eller utbildning. Till arbetsmarknadsinstituten har vissa kurser överförts som tidigare anordnades som AMU-kurser. Det gäller kursen Omställning och Träning (OT) som anordnades för vissa handikappgrupper synskadade. döva. hörselskadade, intellektuellt arbetshindrade samt psykiskt arbetshandikappade. Även kursen Arbetsliv och Utbildning (ALU) som bl.a. anordnades för socialt handikappade ungdomar överfördes till arbetsmarknadsinstituten. Genom denna omläggning kan gränsdragningsproblemen för AMU gentemot de sociala myndigheterna sägas ha minskat något. Dessa kurser (OT och ALU för socialt handikappade ungdomar) hade emellertid ej så stor omfattning. Enligt KAMU beräknades 1974 omkring en tredjedel av deltagarna i AMU vara handikappade i fysiskt, eller socialt psykiskt avseende även om detta inte alltid var huvdskälet till att utbildningen beviljades. Sedan 1979 har gruppen arbetshandikappade i AMU utgjort mellan 21 och 25 procent av deltagarna. Den tidigare nämnda kommittén för översyn av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation skall enligt sina direktiv även fastställa riktlinjer för arbetsmarknadsverkets ansvar inom det sociala området. l kommitténs direktiv sägs:

Vårdinstitutioner och sociala myndigheter släpper enligt AMS i många fall ansvaret för enskilda alltför tidigt. Därför tvingas arbetsförmedlingen att lägga ner mycket stora resurser på arbetssökande som inte är tillräckligt rehabiliterade för att en arbetsplacering skall vara möjlig. Effekterna av förmedlingens insatser kan därför i praktiken ofta bli mycket små eller obetydliga. Kommittén bör belysa i vilken utsträckning förmedlingens resurser tas i anspråk för just sådana uppgifter som primärt intc år arbetsmarknadspolitiska och ge förslag på en lämplig ansvarsfördelning.

Enligt den allmänna syn som arbetsmarknadsverket har på dessa frågor är kravet att de sociala myndigheterna skall svara för den nödvändiga grundläggande rehabiliteringen. KAFU delar helt denna uppfattning men avstår från att mera ingående behandla de gränsdragningsproblem som kan uppstå mellan arbetsmarknadsutbildningen och olika vårdområden då en särskild kommitté tillsatts för att utreda bl.a. dessa frågor.

4.2 AMU i

Avgränsning företag gentemot övrig

I

personalutbildning

Mot bakgrund av den kartläggning som UFU redovisade i sitt betänkande skall KAFU, enligt direktiven, pröva om åtgärder behövs för att klarare markera gränserna mellan AMU i företag och företagens egen utbildning. År 1977 då UFU arbetade med sitt utredningsuppdrag fanns följande former för AMU i företag:

Avgränsning

Utbildningsstöd Syfte: Tillgodose behovet av

yrkesutbildning för nyanställda. huvudsakligen inom stödområdet lntroduktionsstöd Syfte: Allmän inträning av nyanställda, huvudsakligen inom stödområdet

Stöd till vid risk för Syfte: Undvika permittering och

utbildning permittering uppsägning

Stöd till av redan Syfte: Genom tidigareläggning av

utbildning anställda i kombination med fast nyanställning dels minska arbetslösanställning av ersättare, företrädes- heten, dels ge redan anställda utbildvis under 25 år ning

Syfte: Underlätta för kvinnor

Jämställdhetsbidrag

resp. män att erhålla utbildning och

arbete inom yrkesområden som

domineras av motsatt kön

av person som Syfte: Underlätta för äldre och

Stöd till utbildning fyllt 50 år eller har svårare handi- handikappade att få anställning kapp

Stöd till introduktionsutbildning i Syfte: Genom särskild introduksamband med anställning på verk- tion underlätta anpassningen till stad för skyddat arbete arbetsmiljön

Stöd till utbildning av svetsare och Syfte: Öka antalet yrkesutbildade

inom varvsindustrin svetsare och plåtslagare inom bl.a. plåtslagare

varvsindustrin

Utöver nämnda stödformer fanns ytterligare en som bestod av arbetsmarknadsutbildning i kombination med beredskapsarbete i kommuner och landsting (BAMU). BAMU-verksamheten, som bedrevs inom vårdområdet och barnomsorgsområdet åren 1973-1980, hade till syfte dels att ge utbildning åt redan anställda och främst då åt dem med kort eller ingen yrkesutbildning, dels att ge möjligheter för arbetslösa - främst ungdomar att få erfarenheter från arbetslivet. Projektet var upplagt så att en anställd kunde få utbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildniitgen mot att en ersättare, som anvisades av arbetsförmedlingen. fick beredskapsarbete hos arbetsgivaren.

Utbildningen anordnades i form av arbetsmarknadsutbildning. Vårdutbildningen bedrevs vid landstingens vårdskolor genom köp av ledig utbildningskapacitet. Annan utbildning anordnades som köpt utbildning i gymnasieskolan, komvux eller förlades till AMU-center. De som deltog i utbildningen erhöll oavkortad lön från resp. arbetsgivare. I vissa fall utgick även utbildningsbidrag i form av traktamente och resekostnader. De

som anställdes som ersättare under utbildningstiden anvisades personer genom arbetsförmedlingen kommunalt beredskapsarbete med lön enligt gällande kollektivavtal. För att kommunerna inte skulle belastas med alltför

Dessa stödformer erhölls stora lönekostnader under utbildningstiden utgick ett statsbidrag motsvaran-

av regionalpolitiska skäl. de 75 procent av kostnaderna för ersättarnas löner inkl. lönebikostnader.

Det ingår ej i KAFUzs

l regleringsbrevet för budgetåret 1979/80 uppdrogs åt AMS att till

uppgifter att behandla

redovisa erfarenheter av BAMU-verksamheten. Av den skrivelse regionalpolitiska stöd. regeringen

112 av och . . .

Avgränsning arbetsmarknadsutbildningens

som AMS därav inlämnade till regeringen framgick bl.a. att det hade förelegat vissa svårigheter med att planera denna verksamhet under de första åren. I påföljande regleringsbrev uppdrog regeringen åt AMS att uppta överläggningar med berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer i syfte att avveckla BAMU-verksamheten med utgången av kalenderåret 1980. I direktiven till KAFU anförs att kommittén även skall utvärdera BAMU-verksamheten. Vid den tidpunkt då direktiven skrevs

pågick nämnda verksamhet, men som ovan framgår upphörde verksamheten en kort tid efter det att KAFU påbörjade sitt utredningsarbete. KAFU har därför inte haft möjlighet att närmare studera denna verksamhet.

Från och med är 1982 har ett annat system införts dels för att underlätta för kommuner och landsting att utbilda redan :Inställd personal inom vårdområdet, dels för att motverka den ökade arbetslösheten bland vårdpersonal. Det nya systemet innebär att kommuner och landsting anordnar och bekostar utbildning av anställda samtidigt som ersättare kan anställas i beredskapsarbete. För ersättarna utgår statsbidrag enligt gällande bestämmelser för kommunala beredskapsarbeten. dvs. 75 procent av lönen och lönebikostnader. Vid anvisning av ersättare. vilka skall kunna ingå i det direkta vårdarbetet eller på annan plats i organisationen, skall arbetslösa med erfarenhet av och utbildning från vårdarbete prioriteras.

Från och med hösten 1982 finns möjlighet att varva beredskapsarbete med arbetsmarknadsutbildning. För att ytterligare förstärka och utveckla nya åtgärder för arbetslösa ungdomar i åldern 18-24 år med och utan yrkesutbildning har AMS beslutat att en kombination av beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning får anordnas under budgetåret 1982/83. Denna åtgärd kan, enligt AMS. ge en betydelsefull kompletterande utbildning samtidigt som den ger arbetslivserfarenhet i beredskapsarbetet. Den kan även motivera icke yrkesutbildade ungdomar till vidare studier. Målet är att denna kombination skall öppna en väg in i arbetslivet och därmed öka chanserna till ett arbete på den öppna marknaden.

Beredskapsarbetet kan förläggas till enskilda, primärkommunala. landstingskommunala samt statliga arbetsplatser. Den sammanlagda tiden får som regel uppgå till högst sex månader såväl om beredskapsarbetet anordnas inom den offentliga tjänste- eller vårdsektorn som om det äger rum hos enskild huvudman. Systemet skall utnyttjas på så sätt att två ungdomar delar på ett beredskapsarbete och på en utbildningsplats. För tiden i beredskapsarbete utgår ersättning enligt avtal och i arbetsmarknadsutbildningen erhåller ungdomarna utbildningsbidrag villkor.

enligt gällande

Några av de stödformer, som fanns vid tiden för UFU:s utredningsarbete har numera upphört och andra har tillkommit eller har utformats

på ett annorlunda sätt. För närvarande, dvs. budgetåret 1982/83 finns följande former för AMU i företag:

Utbildning vid risk för permitte- Syfte: Förhindra permittering elring eller uppsägning ler uppsägning under perioder med

vikande orderingång

Bidrag till utbildning av den som Syfte: Stimulera till utbildning av redan är anställd samtidigt som redan anställda ersättare ersättare anställs

Utbildning till yrken med ojämn Syfte: Medverka till ett otraditiokönsfördelning nellt yrkesval såväl vid nyanställning

som vid utbildning av redan anställ-

da

av anställda som riske- Syfte: För att förhindra arbetslös-

Utbildning rar arbetslöshet vid införandet av het vid införandet av datateknik. datateknik Företaget i fråga får ha högst 200

anställda.

av äldre eller handi- Syfte: Underlätta för äldre och

Utbildning kappade handikappade att få anställning

Syfte: Underlätta för äldre och

Praktikanställning

handikappade att få anställning

I såväl SFS 1981:541 (ändrad 1982:33, 96. 436) som i AMS anvisningar anges utförligt de villkor som skall gälla för att bidrag skall kunna utgå. Regler om hur utbildningen skall vara upplagd ingår i förordningstexten. I de allmänna bestämmelser, som finns uppställda, anges särskilt att bidrag inte får lämnas

som det enligt lag eller avtal åligger arbetsgivaren att för sådan utbildning bekosta. Med undantag för bidraget till praktikanställning gäller vidare att den utbildning som bedrivs inom ramen för denna verksamhet skall följa en

som har upprättats av arbetsgivaren och som har godkänts av plan länsarbetsnämnd eller arbetsförmedling. Planen skall ange utbildningens mål, de olika momenten i utbildningen och utbildningstidens längd. Berörda

och arbetstagarorganisationer inom branschen skall beredas arbetsgivartillfälle att yttra sig över planen och nämnda organisationer skall även ges tillfälle att medverka vid genomförandet och tillsynen av utbildningen.

Utöver allmänna bestämmelser finns i förordningen särskilda bestämmelser för de olika stödformerna, däribland i ett par fall särskilda villkor för hur

skall genomföras. För de två bidragsformerna Bidrag för att utbildningen förhindra eller uppsägning och Bidrag förutbildning av redan

permittering anställd samtidigt som ersättare anställs, anges att utbildningen skall var skild från den ordinarie Vad gäller det förstnämnda bidraget ”får

produktionen. dock enstaka moment i utbildningen ske i samband med produktionen medan för det sistnämnda bidraget ”praktiska moment i utbildningen får dock ske i samband med produktionen. Utbildning som anordnas i syfte att undvika permittering eller uppsägning skall vidare, enligt förordningen, vara yrkesinriktad. Allmänna ämnen får ingå under högst halva utbildningstiden, dock högst 160 timmar. För de övriga stödformerna anges inga särskilda bestämmelser om hur utbildningen skall vara upplagd.

AMS har i sina anvisningar utarbetat följande mall som kan tjäna som underlag när en utbildningsplan skall upprättas:

Timfördelning per vecka

Timfördelning per vecka Introduktion och arbetslivsorientering 1,5 tim/vecka Yrkesarbete 36 tim/vecka Arbetsteknik Materiallära 2,5 tim/vecka Bransch- och produktkännedom

i

40 tim/vecka

4.2.1 och förslag

Överväganden

UFU redovisade i sitt betänkande resultat av olika studier som har gjorts rörande AMU i företag. Av dessa studier framgick att berörda parter i många fall var positivt inställda till den utbildning som hade bedrivits. Studierna visade även att det hade förekommit brister i olika avseenden t.ex. vad gäller planering och genomförande av utbildningen. Dessa brister kunde, enligt UFU, ofta förklaras av att informationen kring de olika stödformerna hade varit otillräcklig samt av att det saknades erfarenhet av att genomföra de olika utbildningarna. Under de år som har förflutit sedan UFU överlämnade sitt betänkande till regeringen, har informationen kring AMU i företag förbättrats och intensifierats. Därutöver har regeringen och AMS under denna tid vidtagit olika åtgärder för att förhindra att de olika stödformerna används på ett sätt som inte har varit avsett. Med det regelsystem som har utformats för AMU i företag torde det inte längre finnas några formella oklarheter angående vilken utbildning som kan anordnas inom ramen för denna verksamhet.

Ansvaret för att de olika utbildningsformerna genomförs på det sätt som statsmakterna avser vilar till stor del på den arbetsgivare som anordnar resp. utbildning. Ytterst ansvarar dock AMS/länsarbetsnämnderna för att missbruk inte förekommer. Så som reglerna för AMU i företag är utformade kan även de fackliga organisationerna ha ett stort inflytande över utbildningens uppläggning och genomförande. Det har emellertid visat sig att arbetstagarorganisationerna ofta inte har reella möjligheter att engagera sig tillräckligt i dessa frågor, beroende främst på att det saknas ekonomiska förutsättningar till detta. Kommittén kommer därför i kapitel 16 att föreslå att arbetsgivaroch arbetstagarorganisationerna på central nivå skall kunna erhålla särskilda medel, som t.ex. skall användas för behovsinventering och planering av olika slags personalutbildningsinsatser, även sådana som ligger inom ramen för den interna personalutbildningens upgifter. Det arbete som kan utföras med dessa medel kan t.ex. bestå av att parterna - enskilt eller gemensamt - på central nivå utarbetat generella riktlinjer och rekommendationer för hur planerings- och inventeringsarbetet bör bedrivas på lokal nivå. Projekten kan även ha en mer specifik inriktning som t.ex. att göra inventeringar och bedömningar av mer långsiktiga utbildningsbehov för en särskild bransch, för små och medelstora företag inom en bransch eller för vissa verksamheter inom den kommunala sektorn. De möjligheter till bl.a. planeringsarbete som

därvid föreslås stå parterna till buds, kommer, enligt KAFU:s uppfattning, att innebära förbättrade förutsättningar för att utbildningen utformas så att den i ökad utsträckning tillgodoser de arbetsmarknadspolitiska syften, som avses med de olika stödformerna inom AMU i företag.Med hänsyn till att endast utbildningsbidraget för att förhindra permittering eller uppsägning har kommit att få någon större omfattning, har de gränsdragningsdiskussioner som förts angående AMU i företag och den interna personalutbildningen främst kommit att avse detta utbildningsbidrag. Eftersom bidraget för att förhindra permittering eller uppsägning infördes av sysselsättningspolitiska skäl är det, enligt KAFU:s mening, av mindre intresse om den utbildning som bedrivs är av sådan art att den normalt borde vara en uppgift för företagens interna utbildning av de anställda. Det väsentliga är -förutom att företagen avstår från permittering eller uppsägning - att det statliga bidraget används till sådan utbildning som bedöms ge företaget och de anställda en förbättrad position i ett förändrat konjunkturläge. Det bör således vara helt förenligt med bidragsvillkoren att anordna sådan utbildning som normalt borde ingå i den interna personalutbildningen.

Bidraget för praktikanställning är idag inte förknippat med några särskilda utbildningskrav förutom att de praktikanställda skall genomgå introduktion och arbetslivsorientering. Således kan bidrag utgå för praktikanställning av en person som är äldre eller som har ett svårare handikapp, utan krav på att en läroplan skall upprättas. Detta bidrag får endast lämnas för anställning av arbetstagare som bedöms ha ett icke ringa antal år kvar i arbetslivet. Anställningen skall ge en sådan yrkes- och arbetslivserfarenhet att arbetstagaren skall erhålla stadigvarande arbete efter praktikanställningens slut. En annan stödform som har mycket gemensamt med den nu nämnda är bidraget till utbildning av den som är äldre eller handikappad . Detta bidrag kan lämnas till arbetsgivare som utbildar en person som bedöms vara svårplacerad på arbetsmarknaden och som har fyllt 50 år eller som har ett svårare handikapp.

får som regel endast lämnas för arbetstagare som nyanställts, men Bidraget det är i vissa fall även möjligt att erhålla bidrag för utbildning av redan anställd t.ex. om den anställde har ett sådant handikapp att det är nödvändigt att arbetsgivaren bereder honom eller henne ett annat arbete hos sig. För att erhålla detta utbildningsbidrag skall arbetsgivaren, enligt förordningen, upprätta en läroplan.

har formulerats för ovan nämnda -

Såsom syftena bidragsformer

av äldre eller handikappad - finns inte praktikanställning och utbildning orsak att närmare beröra frågor som rör ansvarsfördelningen mellan staten och arbetsgivarna i personalutbildningsavseende. KAFU anser inte heller att det finns anledning att föreslå ändringar av de syften som gäller för dessa bidragsformer. Nämnas bör även att kommittén om de handikappades situation på arbetsmarknaden nyligen (januari 1983) i tilläggsdirektiv uppdragits att överväga vilka möjligheter det finns att förenkla bidragsgivningen till utbildning eller praktikanställning av äldre och handikappade. Bl.a. skall nämnda kommitté om syftet med bidragsgivningen kan

överväga

regler för bidrag i samband med anställning med uppnås genom ändrade lönebidrag eller om stödformerna kan ersättas med beredskapsarbete.

För att erhålla bidrag för utbildning för att förhindra permittering eller

uppsägning samt de återstående stödformerna; bidraget till utbildning av den som redan är anställd samtidigt som ersättare anställs, bidraget till utbildning till yrken med ojämn könsfördelning samt att underlätta bidraget för införandet av datateknik skall arbetsgivaren upprätta en läroplan. Som tidigare har nämnts skall den utbildning som anordnas med det förstnämnda bidraget samt utbildning för att förhindra eller permittering uppsägning i princip vara skild från den ordinarie produktionen. Enligt KAFU:s mening bör detta även gälla för utbildning till med ojämn yrken könsfördelning samt utbildning för att underlätta införandet av datateknik. KAFU föreslår därför att utbildning som anordnas inom ramen för AMU i företag skall vara skild från den ordinarie produktionen. Om det finns pedagogiska eller andra skäl bör dock vissa moment i utbildningen kunna ske i samband med produktionen. I de nu gällande reglerna för AMU i företag finns inskränkningar vad gäller bidrag till arbetstagare i statlig och kommunal förvaltning. I förordningen, 5 §, anges således:

Om inte annat följer av vad som föreskrivs för varje särskild bidragsform, får bidrag inte lämnas till statliga myndigheter eller till kommuner. Vad som nu har sagts gäller dock inte affärsdrivande verk och kommunala bolag och stiftelser.

De nuvarande bestämmelserna innebär att kommuner och landsting inte kan få bidrag för utbildning av redan anställd i samband med av anställning ersättare och inte heller för utbildning av permitteringshotad personal. AMS har, i sina anslagsframställningar för budgetåren 1979/80 och 1980/81, föreslagit att även kommunerna skall få bidrag för samtliga former av AMU i företag. I budgetprop. för nämnda budgetår har föredragande statsrådet avstyrkt detta förslag med hänsyn till att KAFU har att behandla denna fråga. Från och med budgetåret 1982/83 kan det s.k. jämställdhetsbidraget och bidraget till utbildning av redan anställd som ersättare anställs samtidigt kombineras på så sätt att arbetsgivaren får ersättning för såväl den anställde som ersättaren. Kommuner och landsting kan, enligt förordningen, erhålla det förra bidraget men däremot inte det senare. att kombinera Möjligheten de båda stödformerna - såsom avsågs i budgetprop. för detta budgetår föreligger således inte för kommuner och landsting. Enligt KAFU:s mening finns inte anledning att för kommuner och landsting inskränka rätten till att få bidrag för AMU i företag att gälla endast kommunala bolag och stiftelser. KAFU anser det således vara angeläget att även andra verksamheter inom den kommunala och landstingskommunala sektorn får möjlighet att använda bidraget för utbildning för att förhindra permittering eller uppsägning samt bidraget för att utbilda redan anställd samtidigt som ersättare anställs. KAFU föreslår att samtliga förekommande bidrag inom ramen för AMU i företag skall kunna utgå även till kommunala och landstingskommunala arbetsgivare. Enligt kommitténs mening är det en angelägen uppgift för staten att även stödja personalutbildning som anordnas i förebyggande syfte och som har mer långsiktig karaktär. Utbildning som anordnas i sådant syfte kan medföra samhällsekonomiska vinster genom att utsatta grupper får en förbättrad beredskap för omställningar av skilda slag. Genom att staten med

av och . . . 117

Avgränsning arbetsmarknadsutbiläningens

ekonomiskt stöd stimulerar företag, kommuner och landsting att anordna som har karaktär av framtida investering, kan det framtida utbildning behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder komma att minska. Anställda som dels har kort formell skolunderbyggnad och som dels i ringa eller ingen utsträckning har givits möjlighet att genom personalutbildning vidga eller förnya sitt yrkeskunnande är en i detta sammanhang angelägen grupp. Kommittén föreslår därför att de nuvarande motiven för statligt stöd till arbetsmarknadsutbildning i företag utvidgas till att även avse utbildning som anordnas av fördelningspolitiska skäl, och som syftar till att stärka positionen för särskilt utsatta grupper. Kommittén föreslår vidare på arbetsmarknaden att statligt stöd även skall kunna utgå för personalutbildning som anordnas inför mer omfattande strukturförändringar. t.ex. om ny teknik införs eller om det görs större förändringar av produktionen. Då dessa utökade motiv för AMU i företag till en början kan medföra gränsdragningsproblem vad gäller ansvarsfördelningen mellan arbetsgivarna och staten i personalutbildningssammanhang, anser KAFU att utbildning som anordnas utifrån dessa motiv först bör prövas i en försöksverksamhet. Kommittén återkommer till denna fråga i kapr 16. Kommittén för i kapitel 10 ett resonemang kring personalutbildningens olika funktioner och vilken betydelse olika utbildningsaktiviteter kan ha för samhället, arbetsgivarna och de anställda. I detta sammanhang framhåller KAFU vikten av att det finns beredskap för att möta de utbildningsbehov som uppstår i olika lägen. Den beredskap som därvid bör finnas bör, i den mån det är möjligt, avse såväl utbildning som anordnas för att tillgodose akuta behov som utbildning med ett längre tidsperspektiv, dvs. utbildning som innebär framförhållning som ger förändringsberedskap. Genomförandet av den utbildning som anordnas med hjälp av de olika bidragen sker idag ute på den berörda arbetsplatsen. Det företag som erhåller bidrag för en viss stödform har bl.a. att se till att lämpliga kursplaner, lärare och lokaler finns att tillgå. UFU kunde utifrån sin kartläggning konstatera stora skillnader mellan främst stora och små företags förutsättningar därvidlag. Enligt UFU uppgav många mindre företag att de hade svårt att anordna AMU i företag beroende bl.a. på svårigheter med att ta fram och kursmaterial samt ordna handledare för utbildningen. Att det läroplaner förhåller sig så har även dokumenterats i andra sammanhang t.ex. i rapporter från SIND och i prop. 1981/822118 om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning. Enligt kommitténs mening kan AMU-centrerna i många avseenden spela förbereda och genomföra sådan en viktig roll när det gäller att planera, som samhället av arbetsmarknadspolitiska skäl finner personalutbildning anledning att stödja. Lärare från AMU-centrerna kan t.ex. hjälpa företagen att planera utbildning och att utarbeta läroplaner för utbildningen samt ge råd om lämpligt kursmaterial. I vissa lägen - då ett AMU-center i ett - kan högkonjunkturläge eller av andra skäl förfogar över viss överkapacitet delar av utbildningen förläggas till centret eller kan lärare från AMU-centret medverka vid genomförandet av utbildningen ute på den aktuella arbetsplatsen. I de fall AMU-centrerna har utrymme för att erbjuda företagen tjänster bör denna möjlighet stå öppen för alla företag. Med hänsyn till att små och medelstora företag ofta upplever svårigheter med att anordna

118 Avgränsning av och . . .

årbetsmarknadsutbildningens

utbildning föreslår kommittén att dessa skall prioriteras om konkurrens om resurserna uppstår. Regeringen bör fastställa grunderna för prisnivån för den service som AMU-centrerna försäljer. Dessa priser bör kunna varieras t.ex. med hänsyn till utbildningens angelägenhetsgrad och med hänsyn till konjunkturläge. Enligt KAFU:s mening bör den tillgängliga service som AMU-centrerna föreslås bistå företag, kommuner och landsting avse såväl sådan utbildning för vilken statligt bidrag erhålls som den övriga personalutbildningen. Kommittén anser att flera fördelar står att vinna med ett system som ovan har föreslagits. Förutom läroplaner, kursmaterial m.m. har AMU-centrerna tillgång på pedagogisk kompetens och erfarenhet. Genom att AMU-centrerna medverkar vid planering och genomförande av utbildningen skapas också ökade garantier för att utbildningen inte skall bli alltför snävt företagsinriktad. För lärare vid AMU-centrerna kan sådana kontakter med företagen dessutom vara värdefulla, genom att lärarna får ökad kunskap om olika förhållanden på företagen, t.ex. sådana av produktionstekniskt slag. I kapitel 15 kommer KAFU att föreslå att den nuvarande kursstyrelsen skall ombildas till en delegation för AMU vid länsarbetsnämnden. Enligt KAFU:s uppfattning kan dessa delegationer kontaktutgöra ett värdefullt organ när det gäller att informera och stimulera företag, kommuner och landsting att använda de tjänster som AMU-centrerna kan erbjuda. Därutöver kan delegationerna göra återkommande över de inventeringar utbildningsbehov som finns inom en bransch eller inom kommun- eller landstingsområdena. Om utbildningsbehoven är av det slag att AMUcentrernas resurser kan komma till användning, kan ett center t.ex. anordna utbildningi vilken anställda från ett eller flera företag inom en bransch deltar samtidigt. KAFU föreslår att de delegationer för AMU vid länsarbetsnämnderna, som kommittén behandlar i kapitel 15, även får i uppgift att ge företagen information om den service som AMU-centrerna kan tillhandahålla. Vidare att delegationerna får i uppgift att informera om den verksamhet som kan bedrivas inom ramen för AMU i företag samt att undersöka om företag, kommuner eller det aktuella landstinget har utbildningsbehov som kan tillgodoses vid ett AMU-center. I SÖ:s instruktion senast 1982för arbetsmarknadsutbildningen (ändrad 07-01) skall kursstyrelsen inrätta särskilda kursnämnder för yrken eller yrkesområden som företräds vid utbildningen i länet. Dessa nämnder har att inom sitt verksamhetsområde biträda kursstyrelsen i frågor rörande utbildningens innehåll och utformning. Nämnderna skall följa hur utbildningarna bedrivs och utfaller. skall vidare till kursstyrelsen överlämna De förslag till åtgärder i fråga om utbildningen som nämnden finner påkallade eller lämpliga. Enligt instruktionen får nämnderna vid behov tillsätta särskilda arbetsgrupper och med sig adjungera ytterligare ledamöter. Kursstyrelsen och kursnämnderna har idag inte till uppgift att följa verksamheten med AMU i företag. Frågor som rör denna verksamhet åvilar främst länsarbetsnämnden. Denna skall bl.a. bevaka utvecklingen på arbetsmarknaderna i länet och följa behovet av AMU. Till länsarbetsnämn- _dernas eller i vissa fall arbetsförmedlingens uppgifter hör vidare att fatta beslut i ärenden om AMU i företag.

Avgränsning

Genom kommitténs förslag om att kursstyrelserna ombildas till delegationerför AMU vid länsarbetsnämnderna samlas t.ex. kunskaperna om länets företag och kontakterna med dem på ett ställe. Detta torde öka förutsättför att effektivt utföra bl.a. de kontaktuppgifter som kommittén ningarna ovan har föreslagit. I de fall den föreslagna delegationen för AMU anser det befogat att göra särskilda kontakt- eller informationsinsatser till företag inom en viss bransch eller till kommunerna i länet kan t.ex. en lärare från AMU-center eller en arbetsförmedlare under viss begränsad tid frikopplas från sina ordinarie arbetsuppgifter vid centret/arbetsförmedlingen och i stället, i enlighet med gällande instruktion för arbetsmarknadsutbildningen, knytas till en kursnämnd. I kapitel 16 kommer KAFU dessutom att föreslå att arbetsmarknadens - enskilt eller gemensamt- skall kunna ansöka om särskilda medel för parter och för inventering av särskilda planering av personalutbildningsaktiviteter utbildningsbehov. Sammantaget kommer de av KAFU föreslagna åtgärderna rörande AMU-centrernas service gentemot företagen, kommunerna och för delegationerna för AMU samt möjligheten för landstingen, uppgifterna att mer aktivt förbereda personalutbildningsaktiviteter att innebära parterna för att förbättra beredskapen för att anordna sådan ökade förutsättningar Detta kommer att medföra fördelar i bl.a. flexibilitetsavseende utbildning. för personalutbildningen som helhet, dvs. såväl för den interna utbildningen som för den som anordnas inom ramen för AMU i företag. För att den sistnämnda delen av personalutbildningen skall kunna ha den flexibilitet som är önskvärd ur samhällsperspektiv, är det därutöver nödvändigt att det statliga bidraget fastställs på en sådan nivå att företag, kommuner och landsting stimuleras att anordna utbildning. Detta är särskilt viktigt när det gäller att få företag att välja utbildning i stället för permittering och uppsägning.

- mellan

4.3¶Personalutbildningen rollfördelning samhället och företagen

Samhällets utbildningsväsende erbjuder ett brett utbud av olika reguljära som tillgodoser sådana som rör utbildningar många olika behov däribland och vidareutbildning av redan yrkesverksamma. Genom de fortbildning reformer som under senare år har ägt rum inom högskole-och vuxenutbildningsområdena har möjligheterna för olika grupper av anställda ökats när det gäller att få tillgång till adekvat fortbildning eller vidareutbildning. Som tidigare har nämnts har arbetsgivarna i första hand ansvar för den av yrkesutbildningen, inskolningen och företagsinriktade specialiseringen fort- och vidareutbildningen av de anställda. Inom vissa den yrkesinriktade branscher yrkesteknisk utbildning av och företag bedrivs även omfattande Samhället har å sin sida tagit ett större ansvar för den ungdomar. Under senare år har utvecklingen allt mer grundläggande yrkesutbildningen. mot att samhällets utbildningsresurser inte enbart skall tas gått i riktning tillvara för grundläggnde utbildning utan även för fort- och vidareutbildning. Såväl från statsmakternas sida som från kommuner, landsting och bransch-

organisationer finns uttalanden om att samhällets bör utbildningsutbud utnyttjas i möjligaste mån för att tillgodose personalutbildningsbehov. I det följande ges ett par exempel på detta. I budgetpropositionen från 1977/78, bil. 11 (s. 58-59) behandlas förslag från utredningen om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation. Föredraganden uttalar sig där bl.a. för en närmare samverkan mellan den utbildning som staten som arbetsgivare själv bedriver för sina anställda och den utbildning som ges inom det allmänna utbildningsväsendet, bl.a. inom den statliga och kommunala vuxenutbildningen och den nya högskolan. I budgetpropositionen från 1979/80, bil. 12 (s. 368) anfördes bl.a. att de enstaka kurserna vid högskolan skall möta individernas och arbetsmarknadens Önskemål om kortare studieprogram för fortbildning och vidareutbildning. I en underbilaga till prop. 1981/82:118 om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning anförs att det finns anledning att pröva möjligheterna att i högre grad än hittills tillgodose små och medelstora företags utbildningsbehov genom specialkurser inom ramen för gymnasieskolan och/eller den kommunala och statliga vuxenutbildningen. Landstingsförbundet tillsatte år 1978 en utredning (PUR) med uppgift att kartlägga och analysera landstingens personalutbildningsverksamhet. Av resultaten från denna utredning framgår att de olika landstingen i varierande utsträckning tillgodoser vissa delar av utbildningsbehoven genom arbetsmarknadsutbildning, högskola, komvux, studieförbund och folkhögskola. Från många landsting anges att man har planer på, alternativt har önskemål om, att i högre grad utnyttja någon eller några av nämnda utbildningsformer.

Kommunal och

statlig vuxenutbildning

Den kommunala och statliga vuxenutbildningen omfattar utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och för gymnasieskolans linjer och specialkurser. Dessutom finns särskild yrkesinriktad som utbildning, .saknar motsvarighet i gymnasieskolan. Dessa kurser räknas som gymnasieskolkurser inom komvux. Fr.o.m. läsåret 1982/83 gäller en särskild läroplan för komvux. Den nyligen avslutade komvux-utredningen hade bl.a. till uppgift att kartlägga i vilken utsträckning det inom den kommunala Vuxenutbildningens ram förekommer utbildning som vanligtvis bedrivs av resp. företag samt att föreslå en gränsdragning mellan arbetsmarknadsinriktad kommunal vuxenutbildning och företagsintern utbildning och ange i vilka avseenden ett samarbete bör förekomma. I sitt slutbetänkande (SOU 1982:29) föreslår komvux-utredningen att, med utgångspunkt i de uppgifter som gäller för komvux och de prioriteringar som har fastställts av riksdag och regering, den allmänna principen bör vara att stat, kommun, landsting och enskilda företag skall kunna använda komvux för yrkesutbildning, fortbildning och vidareutbildning av anställda under förutsättning att vissa villkor uppfylls. De villkor som anges är: D Utbildningen skall följa kursplan som fastställs av SÖ, El Beslut om utbildningens anordnande skall fattas av Skolstyrelsen -i fråga

om yrkesinriktad utbildning- efter lokalt samråd med arbetsmarknadens parter,

E! utbildningen skall anordnas enligt gällande föreskrifter och stå under

länsskolnämndens och SÖ:s tillsyn, E1 information om utbildningen skall ges till allmänheten och utbildningen

skall vara öppen för alla, E! intagning till utbildningen skall göras av den kommunala intagningsnämn-

den enligt gällande bestämmelser om behörighet och urval, E! lärare skall anställas och läromedel skall antas av skolstyrelsen.

Redan idag samverkar statens skolor för vuxna och komvux-enheter på vissa håll i landet med branschorganisationer, enskilda företag samt statliga och kommunala organ. Komvux-utredningen anför i sitt huvudbetänkande att i en relativt stor andel av de stora kommunerna förekommer sådant samarbete i fråga om kurser som förläggs till arbetsplatser och kurser där deltagarna deltar på betald arbetstid. Mellansmå och små kommuner anger mer sällan sådant samarbete. Komvux-kurser där läroplaner utarbetas i samråd med företag förekommer i några stora kommuner.

För lärlingsutbildning inom rörbranschen finns två utbildningsvägar som leder fram till yrkesarbetarkompetens som rörmontör. Den ena utgörs av

där lärlingarna först genomgår grundläggande VVS-utbildning i skollinjen,

under två år eller vid AMU-center under ett år och därefter gymnasieskolan färdigutbildas i ett rörinstallationsföretag under två år. Den andra utbildningsvägen är företagslinjen där lärlingen genomför hela utbildningstiden, fyra år, i ett rörinstallationsföretag.

Enligt det yrkesutbildningsavtal som träffades mellan parterna 1956 är företagslärlingarna berättigade att erhålla samma svets- och fackteoretiska utbildning som eleverna i gymnasieskolan. Tidigare klarades de fackteoretiska avsnitten av genom korrespondensstudier vid Hermods Skola och svetsutbildningen anordnades vid yrkesskolornas cirkulationsavdelningar för svetsning. I och med gymnasieskolans tillkomst, 1971, försvann denna möjlighet eftersom nämnda cirkulationsavdelningar inte inrättades där. För att tillgodose företagslärlingarnas behov av svetsutbildning köpte rörbranschen ledig utbildningskapacitet vid AMU-center under ett par år. Detta

slog emellertid inte så väl ut p.g.a. att företagen inom arrangemang branschen ansåg att utbildningskostnaderna vid AMU-center blev för höga eftersom de förutom lön till lärlingarna nu även fick betala kursavgift för svetsutbildningen. Följden blev att intresset för att anställa och utbilda företagslärlingar minskade kraftigt bland företagen. Därtill kom att allt fler lärlingar inte fullföljde de fackteoretiska korrespondensstudierna.

Efter olika överläggningar startades hösten 1978 vid Holavedsgymnasiet i Tranås en försöksverksamhet som innebar att komvux skulle ge landets alla företagslärlingar den svets- och fackteoretiska utbildning som branschen hade haft sådana problem med sedan 1971. Fr.o.m. vårterminen 1979

försöksverksamheten att även gälla komvux i Huddinge kornutvidgades mun. Vid denna komvux-enhet erhåller numera företagslärlingarna från Stockholmsområdet och norrlandslänen sin utbildning.

x

122 Avgränsning av och . . ..

arbetsmarknadsutbildningens

Studiecirkelverksamhet

Folkbildningens roll i personalutbildningen behandlas i prop. 1980/812127 om folkbildning m.m. l propositionen anges att avgörande för om studiecirkelverksamhet, som vänder sig till anställda i ett företag, kan betraktas som bidragsberättigat folkbildningsarbete är i vad mån verksamheten uppfyller de grundläggande krav som gäller för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Enligt dessa krav skall deltagandet vara frivilligt och deltagarna skall ha möjlighet att själva välja studieförbund, påverka val av studiematerial och ledare samt studiernas innehåll l och inriktning. propositionen slås fast att statsbidrag inte kan utgå till studiecirkelverksamhet som ingår i intern personalutbildning. Vidare anförs att statsbidrag inte bör utgå till utbildningsverksamhet där arbetsgivaren utser ledare eller där cirkelledaruppgiften ingår som en del i vederbörandes anställning i företaget eller motsvarande. Inte heller bör bidrag utgå till verksamhet som är öppen endast för vissa grupper av anställda eller till verksamhet där arbetsgivaren eventuellt i samarbete med de fackliga organisationerna avgör vilka anställda som får delta eller som skall erbjudas att delta, eller då syftet är att inskola eller utbilda för en bestämd funktion på den egna arbetsplatsen. Folkbildningsutredningen angav i sitt slutbetänkande (SOU 1979:85) några vanliga arbetsplatsanknutna studieaktiviteter, däribland t.ex.: El cirklar i anslutning till arbetsmarknadslagstiftning, E1 verksamhet i samarbete med mindre företag, exempelvis företagsekonomi, arbetspsykologi och mekaniseringsfrågor, El utbildning vid permitteringshot, E! facklig utbildning.

Folkhögskoleverksamhet

I prop. 1976/77:55 om folkhögskolan anges att yrkesinriktade kunskaper och färdigheter kan ges inom ramen för denna utbildningsform. Folkhögskolan bör däremot inte erbjuda yrkesutbildning och yrkesfortbildning på områden där andra utbildningsformer har fått uppgifter och resurser av samhället. För varje kurs som anordnas vid folkhögskola skall finnas en studieplan som skall godkännas av skolöverstyrelsen (SÖ). I SÖ:s föreskrifter och anvisningar (SÖ-FS 1977:23) i anslutning till folkhögskoleförordningen (SFS 1977:551) anges att de studieplaner som berör kurser vilka är yrkesutbildande - såväl vad gäller grundutbildning som fort- och vidareutbildning - skall innehålla mer omfattande bakgrundsinformation än övriga studieplaner. Omkring hälften av landets folkhögskolor har landstingen som huvudman. Många landsting förlägger vissa delar av sin personalutbildning till folkhögskolan. Den utbildning som därvid anordnas i samverkan med folkhögskolan är som regel av mycket allmän karaktär.

Högskoleverksamhet

Högskolereformen år 1977 har inneburit att högskoleutbildningen har breddats, decentraliserats och att nya grupper av studerande har fått möjlighet till tillträde. Utbildningen vid högskolan är organiserad dels som

_ av och . . . 123

Avgränsning arbhetsmarknadsutbildningens

linjer, dels som enstaka kurser. Linjerna kan vara allmänna, päbyggnadslinjer eller lokala linjer. Inom sektorn för utbildning för tekniska yrken ingår ett flertal yrkestekniska linjer (YTH). Utbildningen på dessa linjer riktar sig till vuxna och yrkesverksamma. Lokala och regionala behov inom främst det industriella området kan ofta tillgodoses genom dessa utbildningar. De enstaka kurserna är bl.a. avsedda att möta individernas och arbetsmarknadens önskemål om kortare studieprogram för fortbildning och och kortare allmänna utbildningar. Vid högskolorna kan vidareutbildning s.k. uppdragsutbildning anordnas, dvs. företag m.f1. kan köpa utbildning, som utformas i enlighet med beställarens önskemål. Uppdragsutbildning sker oftast i form av enstaka kurser. För uppdragsutbildningen har regeringen utfärdat särskilda bestämmelser, av vilka det bl.a. framgår att den som beställaren skall betala skall täcka alla kostnader för ersättning verksamheten.

4.3.1 överväganden

Gemensamt för de utbildningsformer i samhällets regi som har nämnts ovan står öppen för alla samt att samhället fastställer är att utbildningen kursplaner och har tillsyn över verksamheten. Av detta följer bl.a. att utbildningen inte får avse att tillgodose interna utbildningsbehov som är specifika för en viss arbetsplats. Företagens möjligheter att utnyttja samhällets utbildningsutbud i personalutbildningssyfte varierar bl.a. med företagets storlek och dess geografiska Stora företag, där deltagarunderlaget är tillräckligt stort, kan placering. genom samverkan med ett studieförbund eller en komvuxenhet exempelvis förlägga studierna på den egna arbetsplatsen och på tider som är lämpliga. Ett sådant arrangemang är till fördel för företaget som därigenom får mindre tidspillan. Mindre företag har inte samma produktionsbortfall p.g.a. att utnyttja det allmänna utbildningsutbudet. Bortsett från att de möjlighet ofta inte har tillräckligt stort deltagarunderlag för att få utbildningen förlagd till lokaler inom den egna arbetsplatsen, arbetar man ofta med så små ekonomiska och personella marginaler att man inte kan undvara den personal som skulle behöva fort- eller vidareutbildas. Som tidigare har nämnts kan man finna uttalanden om att samhället i allt högre grad bör erbjuda tjänster inom fortbildningen och vidareutbildningen av anställda. Enligt kommitténs mening för en utveckling i denna riktning med sig positiva effekter för anställda som deltar i utbildningen, eftersom den utbildning som bedrivs i samhällets regi som regel har en större bredd än den utbildning som genomförs av arbetsgivarna. Vid en fortsatt utveckling i denna riktning finns det emellertid risk för att den nuvarande rollfördelningen mellan samhället och arbetsgivarna blir allt vagare. Dessutom kan en sådan utveckling få till följd att samhällets samlade resurser för vuxenutbildningsändamål inte räcker till. I ett sådant läge kan åtstramningar drabba den del av vuxenutbildningen som är av allmän karaktär och som bl.a. har till utbildning möjlighet till uppgift att ge vuxna personer med kort och bristfällig studier. Detta skulle enligt kommitténs mening vara mycket olyckligt. För att förhindra att omfattningen av den allmänt inriktade utbildningen drabbas av nedskärningar vore det möjligt att öka den nuvarande vuxenutbildningsav-

arbetsmarknadsutbildningens

giften eller att ta ut en särskild avgift av samtliga arbetsgivare såväl statliga som kommunala, landstingskommunala och enskilda företag. En annan möjlighet är att samhället i möjligaste mån tillhandahåller den utbildning som företag, myndigheter och förvaltningar har behov av mot att dessa får stå för de faktiska utbildningskostnaderna under perioder av högkonjunktur medan samhället subventionerar utbildningarna under lågkonjunktur.

4.4 av

Sammanfattning förslagen

E! KAFU föreslår att arbetsmarknadsmyndigheterna utöver och riksgiltig regional bristyrkesutbildning får möjlighet att göra särskilda bristyrkesutbildningssatsningar i vissa lägen. Vid särskilda bristyrkesutbildningssatsningar bör arbetsmarknadsmyndigheterna ha möjlighet att ge företräde till personer som redan är anställda. Särskilda bristyrkesutbildningssatsningar bör vara klart avgränsade i tiden. KAF U anser att det som särskilt villkor för sådana satsningar även i framtiden bör gälla att arbetsgivaren har förbundit sig att till den anställde betala utfyllnad mellan utbildningsbidrag och lön. Vidare föreslår KAFU att krav på någon form av motprestation från företagen bör ställas i framtiden vid dylika utbildningssatsningar. Krav kan t.ex. ställas på att anställning av vikarier eller nyrekrytering till företagen skall ske i samband med att anställda utbildas. I detta sammanhang bör jämställdhetsaspekter beaktas. Ett annat slag av motprestation från företagens sida kan vara att anställda i för dem otraditionella yrken prioriteras till vid uttagning utbildningen, t.ex. kvinnor i verkstadsyrken. D KAFU föreslår att företag som beviljas regionalpolitiskt stöd i form av offertstöd för utbildning av anställda mot betalning skall få tillgång till AMU:s kursutbud. Om det föreligger behov av en utbildning som inte finns inom AMU bör de länsansvariga för AMU i samråd med företaget kunna lägga upp en utbildningsplan som exempelvis kan bestå av olika moment från gällande AMU-läroplaner. Utbildningen kan genomföras helt eller delvis vid AMU-center eller helt förläggas till företaget. Möjligheterna att därvid genomföra utbildningen med lärare från AMU-center bör därvid särskilt beaktas. EI Med undantag för bidraget till till praktikanställning och bidraget utbildning av äldre och handikappade föreslår KAFU att all utbildning som anordnas inom ramen för AMU i företag skall vara skild från den ordinarie produktionen. Om det finns pedagogiska eller andra skäl bör dock vissa moment i utbildningen kunna ske i samband med produktionen. Med undantag för de ovan nämnda stödformerna för handikappade skall läroplan upprättas för utbildning som äger rum inom AMU i företag. D KAFU föreslår att samtliga bidrag för AMU i företag skall kunna utgå till samtliga verksamheter inom det kommunala och landstingskommunala området. El KAFU föreslår att de nuvarande motiven för att erhålla statligt stöd till personalutbildningen skall vidgas till att även omfatta utbildning som

Avgränsning

anordnas i förebyggande syfte och som avser att ge mer utsatta grupper en förbättrad beredskap inför förändringar av skilda slag. KAFU föreslår även att arbetsmarknadspolitiskt stöd skall kunna utgå för viss utbildning som anordnas inför mer omfattande strukturförändringar. E1 KAFU föreslår att AMU-centrerna, i mån av lediga resurser, bör kunna bistå med vissa tjänster till företag, kommuner och landsting. Prisnivån för dessa tjänster föreslås fastställas av regeringen. E! Kommittén föreslår vidare att de delegationer för AMU vid länsarbetsnämnden, som kommittén behandlar i kapitel 15, bl.a. får i uppgift att informera företag, kommuner och landsting om den service som AMU-centrerna kan tillhandahålla.

5¶Villkor för rätt till

arbetsmarknadsutbildning

5.1¶Inledning

Arbetsmarknadsutbildningen var ursprungligen avsedd endast för arbetslösa. Efterhand har verksamheten kommit att omfatta även personer som riskerar att bli arbetslösa. Nuvarande villkor för tillträde till arbetsmarknadsutbildningen finns i arbetsmarknadskungörelsen (AMK) (19661368, omtryckt 1981:543, senast ändrad l982:l223).*

I 13 § arbetsmarknadskungörelsen AMK stadgas att arbetsmarknadsutbildning utgör sådan yrkesutbildning och annan utbildning samt sådana orienterande och förberedande kurser som någon genomgår av arbetsmarknadsskäl efter beslut av arbetsmarknadsmyndighet. Utbildning som kan finansieras med studiemedel enligt bilagan, avdelning B till studiestödsförordningen, eller därmed jämförlig utbildning utgör inte arbetsmarknadsutbildning, om inte annat bestäms av regeringen eller, med stöd av 14a §3 av AMS eller, efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnd. Detta gäller i huvudsak utbildningar på eftergymnasial nivå. Från huvudregeln att arbetsmarknadsutbildning inte beviljas för eftergymnasial utbildning finns ytterligare undantag. Enligt föreskrifter i regleringsbrev får arbetsmarknadsutbildning vid enstaka korta yrkeskurser som AMS anger, där I arbetsmarknads-

beviljas studiemedel kan utgå enligt bilagan, avdelning B, till studiestödsförordning- kungörelsen regleras

endast rätten till arbetsen. Undantag medges också för eftergymnasial utbildning som handikap-

marknadsutbildning rried pade personer genomgår, förutsatt att han eller hon inte kan beredas lämpligt

utbildningsbidrag. Förearbete på annat sätt. Därvid får utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag för skrifter för arbetsmarkmerkostnader som kan anses förorsakade av handikappet lämnas jämsides nadsutbildning i företag med studiemedel. Hela kostnaden för utnyttjande av tal- och punktskrifts- återfinns i förordningen

(1981:541) om bidrag böcker för synskadade får därvid ersättas.

till arbetsmarknadsut- Som villkor gäller enligt 13a§ AMK, att arbetsmarknadsutbildning får

bildning i företag. beviljas den som

2 I 14 a § AMK återfinns EJ är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmark-

bestämmelser angående

naden

anordnande av AMU- E! har fyllt 20 år kurser. AMS och SÖ D söker arbete genom arbetsförmedlingen och att förmedlingen därvid har således möjlighet

att anordna AMU-kurser

bedömer att han/hon inte kan få stadigvarande arbete utan utbildning-

på eftergymnasial nivå.

en.

AMS har också möjlig-

het att anlita annan Enligt 13a § AMK får AMS föreskriva att arbetsmarknadsutbildning kan kursanordnare än SÖ beviljas anställda vid företag som har varslat om uppsägningar på grund av för sådan utbildning.

a

*

128 Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning

driftsinskränkning. Det behöver därvid inte vara personer som har varslats om uppsägning som skall kunna beviljas arbetsmarknadsutbildning. Det kan gälla anställda som själva önskar byta anställning. Ett villkor är nämligen att anställningen upphör för den som deltar i AMU på dessa grunder.

Från åldersgränsen finns också vissa undantag. Dessa gäller den som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa (och uppfyller villkoren för ersättning från kassan eller är utförsäkrad), den som har försörjningsplikt mot eget barn, den som är handikappad eller som är flykting. Vidare får den som inte har fyllt 20 år men som uppfyller villkoren för kontant arbetsmarknadsstöd beviljas arbetsmarknadsutbildning vid AMU-kurser. Detta gäller även den som är 18 eller 19 år och som i minst en månad har sökt arbete genom arbetsförmedlingen och för vilken förmedlingen, efter samråd med skolmyndigheterna, finner att utbildning inte kan beredas inom gymnasieskolans ram. Undantag från åldersvillkoret medges också för den som deltar i kurs för arbetslös ungdom om högst tio veckor vid folkhögskola.

Enligt 13b § AMK får den som inte är arbetslös men som har fyllt 20 år beviljas arbetsmarknadsutbildning för yrke i vilket det råder särskild brist på arbetskraft (bristyrkesutbildning).

5.2 Risk för arbetslöshet

Rätten till arbetsmarknadsutbildning har successivt vidgats från att gälla enbart de faktiskt arbetslösa till att omfatta alla som löper risk att bli arbetslösa. I prop. 1966:52 framhöll chefen för inrikesdepartementet att en förhållandevis vidsträckt bedömning av denna risk innebar att arbetsmarknadspolitiken kunde utnyttjas mer effektivt. Utbildning skulle sålunda kunna beviljas inte bara när sysselsättningssvårigheterna var nära förestående utan också när en bedömning på längre sikt visade att det var nödvändigt att övergå till ett annat yrke. Bestämmelsen om risk för arbetslöshet har kommit att tillämpas så att man har varit generös med att bevilja utbildningsbidrag till anställda i näringsgrenar där sysselsättningen allmänt sett minskar påtagligt eller där stora säsongsvängningar förekommer, Lex. i jord- och skogsbruket, byggnadsindustrin och tekoindustrin.

Kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) ansåg i betänkandet Utbildning för arbete (SOU 1974:59) att generella bedömningar av risken för arbetslöshet borde kunna göras även för enstaka yrkesgrupper som drabbas av minskad sysselsättning på hela arbetsmarknaden bl.a. till följd av den tekniska utvecklingen inom en bransch. I prop. 1975:45, som bifölls av riksdagen, anförde det föredragande statsrådet att var och en som kan förutses bli arbetslös inom de närmaste åren, om ingen åtgärd vidtas, måste kunna beviljas arbetsmarknadsutbildning vid lämplig tidpunkt, om utbildningen bedöms nödvändig för att vederbörande skall kunna få ett nytt arbete. .

Enligt AMS föreskrifter och anvisningar utformade på grundval av uttalanden i prop. 1975:45 skall arbetsförmedlingen vid bedömning av risk för arbetslöshet ta hänsyn inte enbart till individuella faktorer utan också Akunna beakta arbetsmarknadssituationen inom en hel bransch. Allmänt har en generös bedömning tillämpats när det gällt anställda i näringsgrenar eller

i

Villkor rätt till arbetsmarknadsutbildning 129 för

yrken där stora strukturella förändringar äger rum.

AMS har i anvisningar 1979 modifierat sin uppfattning, med hänsyn till att ett växande antal sektorer i näringslivet under senare år har kommit att framstå som områden med vikande arbetskraftsefterfrågan. Det har därför inte bedömts vara rimligt att generellt säga att alla anställda i branscher med vikande sysselsättning skall ha rätt till AMU med hänvisning till begreppet risk för arbetslöshet.

Enligt AMS skall en individuell prövning med hänsyn tagen både till den enskilde individen och den aktuella arbetsplatsen alltid göras. Ett enskilt företag kan betraktas som en mycket stabil arbetsplats även om branschen som helhet betraktas som vikande. Att bevilja anställda i ett sådant företag arbetsmarknadsutbildning har av AMS bedömts inte vara arbetsmarknads-

motiverat, framför allt inte om det rör sig om personer i politiskt

som arbetsförmedlingen inte kan anvisa ersättare för. nyckelbefattningar Däremot har man ansett att riskbegreppet bör kunna tillämpas generöst för anställda inom stabila företag i en vikande bransch om de är sysselsatta i arbeten som kräver endast en kortare inskolning på arbetsplatsen och om arbetsförmedlingen kan anvisa någon lämplig arbetslös person i stället.

Vidare gäller allmänt att risk för arbetslöshet också kan bedömas föreligga om den anställde av medicinska skäl inte bör fortsätta med sina arbetsuppgifter och inte kan erbjudas andra arbetsuppgifter inom företaget utan en utbildning, som är mer omfattande än som normalt ges en nyanställd. Det förutsätts att sådana ärenden först aktualiseras i företagets anpassningsgmPP-

Det är inte möjligt att ur befintlig statistik direkt avläsa hur många personer som beviljas arbetsmarknadsutbildning med stöd av begreppet risk för arbetslöshet. Det förefaller dock som om denna andel har minskat under senare år. Åren 1979-1981 var det ca 12 procent av samtliga personer som beviljades AMU vilka uppgav att de hade tillfälligt arbete. År 1979 var det med undantag av dem som beviljades bristyrkesutbildning 9 procent som uppgav att de hade varaktigt arbete. Denna andel hade år 1981 minskat till 3

Tabell 5.1 Under åren 1979-1981 fattade beslut om AMU (exkl. bristyrkesutbildning och AMU i företag) med fördelning efter personernas Sysselsättningsstatus vid

utbildningens början Sysselsättningsstatus 1979 Procent 1980 Procent 1981 Procent

Utan arbete och aktuell

för omedelbar placering 71 326 68,5 46 321 67,0 48 161 75,5 Har tillfälligt arbete 13 442 12,9 9 484 13,7 .8 121 12,7 Har varaktigt arbete

(exkl. bristyrkesutbildning) 9 459 9,0 6 126 8,8 1 938 3,0

I arbetsmarknadspolitiska

åtgärder 9 832 9,4 7 128 10,3 5 555 8,7

Summa berörda perso-

ner 104 059 ==100 69059 2100 63 775 z100

procent (tabell 5.1). En trolig orsak till att personer som har varaktigt arbete beviljas arbetsmarknadsutbildning är att de bedöms löpa risk för arbetslöshet på grund av arbetshandikapp. En förklaring till denna minskning kan vara att personer med varaktigt arbete, även om de har hälsobesvär som på sikt gör det omöjligt för dem att fortsätta med sitt arbete, tvekar att lämna sin anställning för att delta i utbildning i ett besvärligt arbetsmarknadsläge.

5.3¶Åldersvillkoret

Huvudregeln är att arbetsmarknadsutbildning endast får beviljas den som har fyllt 20 år. Enligt arbetsmarknadskungörelsen får dock undantag göras för vissa grupper. Undantag från 20-årsregeln får göras för den som har försörjningsplikt mot eget barn, för den som är handikappad och för den som är flykting. Den som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa och uppfyller villkoren för ersättning från kassan får också beviljas arbetsmarknadsutbildning även om han eller hon inte har fyllt 20 år. Vidare får den som uppfyller villkoren för kontant arbetsmarknadsstöd och som har fyllt 18 år beviljas arbetsmarknadsutbildning, dock endast vid AMU-kurser.

Före 1982 fanns s.k. riksyrkesskolor i Gamleby, Hudiksvall, Torpshammar och Hedenäset där det anordnades yrkesinriktade AMU-kurser för arbetslösa ungdomar under 20 år som inte kunde erhålla lämplig yrkesutbildning på annat sätt. Avsikten har varit att riksyrkesskolorna successivt skulle avvecklas efter hand som motsvarande utbildningar inom gymnasieskolan byggdes ut?

Från början rekryterades eleverna från hela landet. Efter hand kom emellertid en allt större del av deltagarna att utgöras av elever som var hemmahörande i det län där skolan är belägen. Många av eleverna var bosatta i själva skolkommunen eller i angränsande kommuner. 3Redan år 1964 uttalade Mot denna bakgrund beslutade AMS i samråd med SÖ och efter kontakt riksdagen att riksyrkes- med gymnasieutredningen4 att fr.o.m den 1 januari 1982 omvandla skolorna på sikt borde till AMU-centrer och -filialer. riksyrkesskolorna V avvecklas eller överföras

Genom olika tidsbegränsade bemyndiganden har regeringen tidigare till det reguljära utbildningsväsendet. medgivit att ungdomar under 20 år, som inte har uppfyllt undantagsvillkoren 4 För innevarande Gymnasieutredningen har fått beviljas viss arbetsmarknadsutbildning. budgetår fick i tilläggsdirektiv gäller att ungdomar i åldern 18-19 år med utbildningsbidrag får genomgå 1977 i uppdrag att utre- kurs för arbetslös ungdom om högst tio veckor vid folkhögskola. da riksyrkesskolornas

Som framgår av tabell 5.2 utgörs den största gruppen av sådana ungdomar framtida ställning. Utsom uppfyller villkoren för ersättning från KAS eller arbetslöshetskassa redningen konstaterar i sitt betänkande En (A-kassa). Ca hälften av ungdomarna tillhörde denna grupp 1979-1981. Den reformerad gymnasie- näst största gruppen 1979 var de som beviljats kurs om högst 10 veckor i skola (SOU 1981:96) avskaffades gymnasieskola. Denna undantagsregel 1980 som en följd av det att utredningsuppdraget tidigare nämnda riksdagsbeslutet om kommunernas uppföljningsansvar för beträffande riksyrkesungdomarna upp till 18 år. Arbetshandikappade är den därnäst största skolorna är löst genom AMS beslut. gruppen, vars andel har ökat under de senaste åren.

Tabell 5.2 Ungdomar under 20 år som påbörjat AMU (exkl. AMU i företag) 1979-1981

Orsak till undantag 1979 1980 1981 från åldersvillkoret

Antal Procent Antal Procent Antal Procent

Utbildning vid riksyrkes›

Försörjningsplikt mot eget barn 365 2 213 3 145 3 Uppfyller villkor för ersättning från KAS!”

A-kassa 8 276 51 4 054 53 2 320 53 Uppfyller villkor för 1 718 10 564 7 104” 2 KAS förutom kvalifikationstidenc Vakant plats vid AMUcenter 298 2 214 3 4 0,1

119 1 - - - Ungdoms-ALUd 0,7 Kurs om högst 10 veckor

2 682 17 624 8 - i gymnasieskolan” Uppgift saknas 816 5 575 7 719 16

Summa 16 260 100 7 715 100 4 373 100 Procent av totala antalet

personer som påbörjat utbildning 17 12 9

“ KAS=kontant arbetsmarknadsstöd b 18 eller 19 år samt arbetslös och arbetssökande minst tre månader f Tillfälligt bemyndigande från regeringen att bevilja utbildningsbidrag vid AMU-kurs till ungdomar som varit arbetslösa minst en månad och som i övrigt uppfyllde villkoren för KAS. (Kvalifikationstiden för KAS är i vanliga fall tre månaders arbetslöshet.) Bemyndigandet upphörde den 1 april 1980 ”Tillfälligt bemyndigande som upphörde den 1 april 1980

5.4¶Arbete eller utbildning

Det tredje huvudvillkoret som skall vara uppfyllt för att en sökande skall kunna beviljas arbetsmarknadsutbildning är att han eller hon skall söka arbete genom arbetsförmedlingen och därvid vara aktivt arbetssökande, dvs. vid upprepade tillfällen ha besökt arbetsförmedlingen. En förutsättning för att frågan om arbetsmarknadsutbildning skall bli aktuell är att lämpligt arbete inte finns att tillgå. AMS har i tillämpningsföreskrifter framhållit att arbetsmarknadsutbildningen skall kunna konjunkturvarieras. I tider med brist på arbete skall det vara lättare att kunna få arbetsmarknadsutbildning. Arbetsförmedlingens prövning av den sökandes möjligheter att få stadigvarande arbete måste emellertid göras mer ingående och under längre tid under en period då sysselsättningsläget är förbättrat. AMS har vidare föreskrivit att arbetsmarknadsutbildningen skall prövas och planeras i samråd med

132 Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning S()U 1983:22

arbetförmedlingen. Avsikten med samrådskravet är att arbetsförmedlingen skall beredas tillfälle att pröva dels den sökandes möjligheter att få ett lämpligt stadigvarande arbete utan utbildning, dels inriktningen och omfattningen av en eventuell utbildning med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden och den sökandes förutsättningar.

Bristyrkesutbildning

Huvudvillkoret för arbetsmarknadsutbildning är således arbetslöshet eller risk för arbetslöshet. Detta villkor behöver dock som nämnts inledningsvis inte vara uppfyllt vid bristyrkesutbildning. Redan i början av 1960-talet blev det möjligt att som försöksverksamhet i begränsad omfattning anordna bristyrkesutbildning. Under budgetåret 1965/66 fick t.ex. högst 500 000 kronor användas för att anordna utbildning av ej arbetslösa personer till vissa yrken med brist på arbetskraft. Enligt vad departementschefen anförde i prop. 1966:52 borde utbildning av icke arbetslösa ske inom yrkesområden som besvärades av bristsituationer av flaskhalskaraktär, vilka inte kunde lösas genom geografisk rörlighet. Kostnadsramen vidgades budgetåret 1966/67 till 10 milj. kronor, vilket belopp sedan gällde för varje budgetår t.o.m. 1971/72. Budgetåret 1972/73 ersattes kostnadsramen av en maximering av antalet deltagare till 3 000 personer per budgetår. Bristyrkesutbildningen borde enligt departementschefen anordnas som försöksverksamhet tills frågan om Vuxenutbildningens framtida organisation och omfattning hade lösts. De diskussioner om bristyrkesutbildningen som ägde rum under 1960-talet präglades i hög grad av den stora arbetskraftsbrist som rådde under perioden. Kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) framhöll utbildningens fördelningspolitiska effekter och värdet för den enskilde av att genom utbildning kunna stärka sin ställning på arbetsmarknaden. KAMU föreslog att bristyrkesutbildningen skulle utökas både när det gällde antalet utbildade och tillgängliga yrken. KAMU föreslog att den övre gränsen för antalet personer som får genomgå bristyrkesutbildning skulle höjas från 3 000 till 10 000 per år. I propositionen 1975:45 ansåg det föredragande statsrådet att bristyrkesutbildningen borde öka till att omfatta en större del av de särskilt anordnade AMU-kursema med hänsyn till att AMU-kurser endast anordnas om det finns en överefterfrågan på arbetskraft inom det aktuella yrkesområdet. Föredraganden ställde sig också bakom KAMU:s förslag att utöka ramen för bristyrkesutbildningens omfattning till att gälla 10 000 påbörjade utbildningar per år. Som tidigare nämnts i kapitel 2 accepterades emellertid inte KAMU-utredningens förslag att försöksvis slopa arbetslöshetskriteriet för låginkomsttagare vid 5 000 av platserna inom SÖ:s AMU-kurser. Föredraganden hänvisade till att gränsdragningskonflikter därigenom skulle kunna uppstå mellan arbetsmarknadsutbildningen och övrig vuxenutbildning finansierad med vuxenstudiestöd. I stället föreslogs i propositionen att arbetslösa och personer som hotas av arbetslöshet visserligen skulle få företräde till bristyrkesutbildningen, men att plats därnäst skulle beredas sysselsatta som

har en svag ställning på arbetsmarknaden eller låga inkomster. Därvid åsyftades främst anställda i företag eller branscher med svaga framtidsutsikter.

Under sextiotalet anordnades bristyrkesutbildning för ett tiotal yrken och yrkesområden bl.a. yrken inom verkstadsindustrin, vårdområdet samt kontorsområdet (korrespondenter/sekreterare).

En utökning av försöksverksamheten med bristyrkesutbildning till flera yrken och yrkesområden skedde 1976. Bland annat fick bristyrkesutbildning anordnas inom hela kontorsområdet med endast den begränsningen att påbyggnadskurser ej fick vara längre än 25 veckor.

Alltsedan den 1 juli 1978 är det arbetsmarknadsstyrelsen som i samråd med berörda parter på arbetsmarknaden fastställer inom vilka yrken AMUkurser får anordnas som bristyrkesutbildning. För bristyrkesutbildning på eftergymnasial nivå fordras dock regeringens medgivande. Vid samma tidpunkt upphörde bristyrkesutbildningen att vara försöksverksamhet.

Mot bakgrund av att det förekom att personer genomgick flera bristyrkesutbildningar eller lämnade en anställning inom ett yrkesområde med brist på yrkesutbildad arbetskraft för att utbilda sig inom ett annat bristområde har AMS utfärdat tillämpningsföreskrifter som innebär vissa inskränkningar i rätten till bristyrkesutbildning.

För närvarande gäller bl.a. att den som arbetar inom ett yrke till vilken bristyrkesutbildning anordnas och som är yrkesutbildad eller har motsvarande kunskaper inte skall beviljas bristyrkesutbildning. Undantag kan göras om utbildningen sker inom samma yrkesgrupp där han eller hon arbetar och utbildningen innebär en breddning eller nivåhöjning som av arbetsförmed-

eller lingen bedöms avsevärt stärka sökandens ställning på arbetsmarknaden bidra till att flaskhalsproblem löses. Vidare kan undantag göras för en person som söker sig till ett för sitt kön otraditionellt yrke.

För den som har genomgått bristyrkesutbildning gäller härutöver att en ny bristyrkesutbildning till ett annat yrkesområde inte får beviljas förrän minst fyra år förflutit sedan utbildningen avslutats.

Enligt regleringsbrev för budgetåret 1982/83 får antalet personer som under budgetåret påbörjar bristyrkesutbildning utan att vara eller löpa risk att bli arbetslösa eller vara svårplacerade på arbetsmarknaden inte överstiga 10 000. Antalet elevveckor får inte överstiga 300 000. Om antalet sökande till en viss kurs är större än antalet tillgängliga platser skall företräde ges åt den som är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden och därnäst åt den som har en svag ställning på arbetsmarknaden eller

Detta skall främst gälla anställda i branscher med svaga låg inkomst. framtidsutsikter.

kunde eller kurs i svenska för invandrare vid

Tidigare preparandkurs behov beviljas som förberedelse för en yrkesinriktad bristyrkesutbildning. Denna möjlighet slopade regeringen fr.o.m. den 1 juli 1981. Efter beslut av

har emellertid denna möjlighet återinförts fr.o.m. den 1 januari regeringen 1983.

Under de senaste åren har bristyrkesutbildning anordnats inom 22 yrkesområden. Den har som mest omfattat 130 olika kurser med en längd av en till 80 veckor.

Beslutet att en viss utbildning skall vara bristyrkesutbildning har omfattat

› Tabell 5.3 Antalet deltagare (ej arbetslösa) i bristyrkesutbildning budgetåren 1969/70-1981/82 År Antal Kostnads- År Antal Medgivet an- År Antal som på- Medgivet antal

a Uppgifterna är hämtade från AMS anslagsframställningar b Varav ca 2 300 påbörjat utbildning f Varav ca 2 400 påbörjat utbildning d Enligt regleringsbrev för tiden 1 juli-31 december 1975 får högst l 500 elever utbildas. Enligt regleringsbrev för tiden den l januari-30 juni 1976 får högst 5 000 personer påbörja brisyrkesutbildning

alla kurser (enligt angiven läroplan), således även på orter där det inte förelegat någon bristsituation. Detta har medfört vissa negativa effekter allteftersom benägenheten att flytta har tenderat att minska. Från 1 januari 1981 är inte längre all bristyrkesutbildning riksomfattande. AMS har föreskrivit att bristyrkesutbildning kan anordnas regionalt inom vissa yrkesområden. Samtidigt minskades det totala antalet bristyrkesutbildningar. Under 1982 var 30 läroplaner, av vilka 9 avsåg utbildning inom metall- och verkstadsindustrin, godkända för riksgiltig bristyrkesutbildning. 42 läroplaner, av vilka 15 avsåg utbildning inom metall- och verkstadsindustrin, var 1982 godkända för regional bristyrkesutbildning. Beslut om vilka yrkeslinjer som skall anordnas som regional bristyrkesutbildning fattas av länsarbetsnämnden i samråd med berörda arbetsmarknadsparter.

5.5.1¶AMS uppföljningsundersökningar av personer som deltagit i bristyrkesutbildning

Sedan 1977 genomför statistiska centralbyrån (SCB) på uppdrag av AMS årligen en uppföljning av de personer som avslutar yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet. Kommittén redovisar resultaten från uppföljningsundersökningarna i kapitel 9 Arbetsmarknadsutbildningens resultat. I föreliggande avsnitt behandlas enbart bristyrkesutbildningen.

Den uppföljning som gjordes under 1981, vilket är den senaste från vilken data föreligger för närvarande, visar att drygt 900 personer avslutade bristyrkesutbildning under andra kvartalet 1981. Av dessa fullföljde 88 procent sin utbildning och 4 procent avbröt på grund av att de erhållit arbete, vilket kan jämföras med 82 procent respektive 6 procent för hela undersökningsgruppen. Bristyrkesutbildning förekom framför allt inom sjukvården och tillverkningsområdet. Ungefär ett halvår efter avslutad utbildning förvärvsarbetade 80 procent av deltagarna, vilket innebar en minskning jämfört med de senaste åren (tabell 5.3). De flesta sysselsatta

för

Tabell 5.4 Personer som fullfölide bristyrkesutbildning andra kvartalet respektive år 1978-1981. I förvärvsarbete ca 6 månader efter kursens slut, fördelade efter de två största yrkesområdena. Procent Kursens yrkesutbildnings- I förvärvsarbete Antal Därav i yrket eller inriktning näraliggande yrke

1978 1979 1980 1981 (1981) 1978 1979 1980 1981 Vårdarbete 83 80 93 73 (235) 99 94 84 100 Tillverkningsarbete 91 95 90 85 (414) 64 77 75 82

Summa bristyrkes› utbildning 88 84 90 80 (804) 80 74 77 87

Tabell 5.5 Personer som fullföljde bristyrkesutbildning (AMS/SÖ-kurser) under andra kvartalet 1980 och 1981. Sysselsättningssituation ca 6 månader efter utbildningen Sysselsättningssituation Procent Antal

Arbete i eget hushåll sjukskrivna m. fl. 6 5 44

Summa 100 100 803

(55 %) fanns inom industrin och drygt var fjärde var sysselsatt inom den offentliga sektorn.

87 procent arbetade i utbildningsyrket eller närliggande yrke, vilket innebär en relativt kraftig ökning jämfört med de senaste åren (tabell 5.4). De inskränkningar i rätten till bristyrkesutbildning som skedde i slutet av 1979 har sannolikt bidragit till att öka andelen med förvärvsarbete i utbildningsyrket eller närliggande.

5.5.2¶Studier av bristyrkesutbildningen

5Rappot1 Y:230 1981; På uppdrag av KAFU har den s.k. FAMU-gruppen, Pedagogiskt Centrum

Björn Lagerdahl och vid Stockholms Skolförvaltning (FAMU=Forskning rörande arbetsmark- Leif Nilsson: Deltagares

en särskild av bristyrkesutbildning- bakgrund, åsikter om nadsutbildning) genomfört undersökning en5 kurserna och sysselsätt-

ning efter bristyrkesut-

Målgrupp för undersökningen har varit de personer som påbörjade

bildning.(Återfinns i bristyrkesutbildning efter den 31 oktober 1979 (då AMS nya föreskrifter om

bilagedelen till betänbristyrkesutbildningen började gälla) och som avslutade utbildningen under kandet.)

andra halvåret 1980. Uppgifterna som hämtades från AMS utbildningsregister omfattade totalt 3 232 personer. Av dessa gjordes ett tjugofemprocentigt slumpmässigt urval. En enkät utsändes till 760 personer, av vilka 552 besvarade enkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 73 procent.

Syftet med undersökningen var att belysa deltagarnas bakgrund, tidigare sysselsättningsförhållanden, anledningen till att de började utbildningen, attityder till utbildningen samt sysselsättning efter utbildningen.

En viktig målsättning för bristyrkesutbildningen är som tidigare nämnts att förbättra arbetsmarknadssituationen

för grupper med en svag ställning på arbetsmarknaden genom att erbjuda dem möjligheter till utbildning inom expansiva yrkesområden.

En jämförelse mellan utbildningsbakgrund för deltagare i bristyrkesutbildning, samtliga AMU-deltagare samt arbetskraften som helhet visar att deltagarna i bristyrkesutbildning generellt har kortare teoretisk utbildning än såväl arbetskraften totalt som deltagarna inom AMU.

Tidigare utbildning Deltagare i AMU-deltagare Arbetskraften

bristyrkes- som fullföljt yr- 1980

utbildning kesinriktad

(antal=552) AMU 2:a kvar-

talet 1980

Procentandelar

Universitet eller

högskola l 2 16

Totalt 100 100 100

Att andelen med enbart folkskola är något högre bland arbetskraften än bland AMU-deltagarna förklaras av den olikartade åldersfördelningen inom de båda grupperna. En större andel av AMU-deltagarna tillhör de yngre åldersklasserna där effekterna av införandet av den obligatoriska, 9-åriga grundskolan har gjort sig gällande. En indelning i åldersklasser visar att andelen korttidsutbildade är högre inom verje årsklass bland AMUdeltagarna jämfört med arbetskraften.

Det övervägande flertalet av deltagarna i bristyrkesutbildning har endast den för sin årsklass obligatoriska grundutbildningen.

FAMU-gruppens studie visar vidare att bristyrkesutbildningen för många av deltagarna inte innebär en omskolning utan snarare en formell utbildning eller vidareutbildning inom det tidigare yrket. Således uppger varannnan person av dem som hade yrkesutbildning tidigare (55 % hade yrkesutbildning, antingen formell sådan eller genom långvarigt arbete) att den aktuella bristyrkesutbildningen i stor eller viss utsträckning liknar den tidigare yrkesutbildningen vad gäller inriktning och innehåll. Flertalet, 64 procent, hade utbildning inom yrkesområdet tillverkningsarbete, maskinskötsel m.m., medan 16 procent hade utbildning inom vårdyrkesområdet, 6 procent

Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning 137

inom transport- och kommunikationsarbete samt 5 procent inom lantbruksoch skogsarbete. Flertalet av deltagarna, 69 procent, hade också arbetat inom yrkesområdet tillverkning, maskinskötsel m.m., det vill säga oftast inom industrin. Den näst största gruppen, 15 procent, hade tidigare arbetat inom vårdområdet. En femtedel av deltagarna hade före utbildningen varit anställda inom den sektorn, medan två tredjedelar hade arbetat inom privata offentliga företag. Flertalet ansåg att de arbetat i ett låglöneyrke. Det var främst deltagare kvinnorna som uppgav detta. Majoriteten av deltagarna uppgav att de trivdes De som utbildat sig inom mycket eller ganska bra med sina tidigare arbeten. vårdyrkesområdet uppgav i högre utsträckning än övriga att de trivts med sina tidigare arbeten. Huvuddelen av dessa arbetade även före utbildningen inom vårdområdet. Man kan konstatera att bristyrkesutbildningen i viss utsträckning hade använts som personalutbildning. En fjärdedel av deltagarna (138 personer varav 38 inom vårdsektorn) uppgav sålunda att de fått löneutfyllnad av arbetsgivaren under utbildningen. I vissa fall hade bristyrkesutbildningen också använts som ett alternativ till ”permitteringsutbildning”. En knapp femtedel av kursdeltagarna uppgav sålunda att de riskerade uppsägning eller permittering från sina tidigare arbeten. Löneutfyllnad var vanligast bland dem som utbildade sig inom vårdsektorn. Närmare hälften (44 %) av dessa hade haft löneutfyllnad från och 89 procent hade haft tjänstledigt från arbetet under arbetsgivaren utbildningstiden, vilket i kombination med löneutfyllnaden kan anses tyda på att utbildningen utnyttjades som personalutbildning. Totalt har tre fjärdedelar av deltagarna uppgivit att de haft tjänstledigt under utbildningstiden, en faktor som i och för sig inte behöver betyda att utbildningen använts som personalutbildning. När det gäller kursdeltagarnas motiv att genomgå utbildningen kan man konstatera att de yngre deltagarna i stor utsträckning började utbildningen för att förbättra sin ställning på arbetsmarknaden och finna nya mer stimulerande arbetsuppgifter. De hade också oftare för avsikt att lämna sina tidigare arbeten. De äldre kursdeltagarna har däremot oftare haft för avsikt att efter bristyrkesutbildningen gå tillbaka till samma företag. För dem innebar bristyrkesutbildningen i större utsträckning att man förbättrade sina kunskaper inom det tidigare yrkesområdet. Närmare av deltagarna ansåg att utbildningen ökat deras fyra femtedelar möjligheter såväl vad gäller att få arbete som att byta yrke i framtiden. Sålunda upplevde de flesta deltagarna att deras ställning på arbetsmarkna- “Björn Lagerdahl: Efter den har stärkts utbildningen. Detta gäller även dem som uppgivit att genom genomgången bristyrkes_ de återgått till tidigare anställning/yrke, utbildning: Rapport FAMU-gruppen vid Pedagogiskt centrum har tidigare under 1978/79 på 35164_ studien omfattar ett riksomfattande urval uppdrag av AMS och SÖ gjort en särskild studie av bristyrkesutbildningenf E enkät i den studie som FAMU-gruppen genomfört på uppdrag av (Eimdevall- Deltagarna KAFU har genomgående uppgivit mer positiva attityder till utbildningen

flaeçdsfnåltpägöfååtizåii

jämfört med den tidigare studien. yrkesutbildning under Detta kan bero på flera faktorer. Andelen arbetslösa efter utbildningen 1976/77_ Svarsfrekvgns var t.ex. högre i den tidigare undersökningen. 9 procent jämfört med 6 72 procent.

138 Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning j

procent i den senare studien. 18 procent av deltagarna i den tidigare undersökningen hade löneutfyllnad från arbetsgivaren under utbildningen jämfört med 25 procent i den senare studien. Av undersökningsresultaten kan man vidare dra den slutsatsen att de allra flesta har upplevt utbildningen som givande och meningsfull. Det utbyte man främst ansåg att utbildningen givit var personlig stimulans vilket 40 procent av deltagarna angav. Bland övriga positiva effekter som angavs var - klarar mitt arbete bättre (27 %) - fått bättre arbete, högre lön, mer kvalificerade/ intressanta arbetsuppgifter, bättre arbetsförhållanden - fått arbete (23 %) med ökad trivsel (19 %) - fått arbete (9 %). Endast 6 procent uppgav att de inte hade haft något utbyte av utbildningen. Vad gäller variabeln klarar mitt arbete bättre” som främsta utbyte av utbildningen föreligger en markant skillnad mellan sådana som hade löneutfyllnad, där 43 procent uppgav detta som utbyte av utbildningen och sådana som inte hade löneutfyllnad, där motsvarande siffra var 20 procent. Inom gruppen som hade löneutfyllnad var variabeln ”klarar mitt arbete bättre det vanligaste angivna utbytet av utbildningen. När det gäller kursavbrott stämmer resultaten väl överens med tidigare undersökningar. De uppföljningar av kursdeltagare inom AMU som regelbundet genomförs av AMS visar att 81 till 83 procent av deltagarna fullföljde sina kurser under perioden 1978-1980. Om man ser till bristyrkesutbildningen visar dessa uppföljningar att en något högre andel fullföljer sin utbildning. I FAMU-gruppens studie uppgav 86 procent av deltagarna att de fullföljt sin utbildning. Iden tidigare studien som genofördes av Pedagogiskt centrum var motsvarande andel 88 procent. Männen avbröt oftare än kvinnorna och de som inte hade löneutfyllnad avbröt oftare än de som hade löneutfyllnad (16 resp. 7 %). Av dem som genomgick utbildning inom vårdområdet avbröt endast 2 procent. Den vanligaste uppgivna orsaken till att man avbröt var att man hade fått arbete. Det därnäst vanligaste skälet var ekonomiska svårigheter. FAMU-gruppens studie visar att 81 procent av deltagarna hade arbete vid uppföljningstillfället jämfört med 98 procent före utbildningen. Att förvärvsintensiteten sjunkit förklaras delvis av att åtskilliga deltagare fortfarande vid uppföljningstillfället befann sig i utbildning (12 %). Resultaten från FAMUgruppens studie skiljer sig i detta avseende markant från SCB:s uppföljning av personer som slutat bristyrkesutbildning under 2:a kvartalet 1980. Som tidigare nämnts visar SCB:s uppföljning en mycket hög andel i arbete efter avslutat bristyrkesutbildning; hela 91 procent och endast 2 procent arbetslösa mot 81 procent respektive 6 procent för FAMU-gruppens studie. Förutom att det i FAMU-gruppens studie var fler som vari utbildning och fler som var arbetslösa kan skillnaderna förklaras av att andelen kvinnor och andelen med vårdyrkesutbildning var större i den undersökningsgrupp som ingick i SCB:s uppföljning. Båda dessa delgrupper hade en stor andel förvärvsarbetande. En jämförelse av inom vilka yrkesområden deltagarna var sysselsatta före och efter utbildningen visar att arbetskraftsströmmarna går från tillverkningsarbete, maskinskötsel m.m. till vårdarbete, transport och kommunikationer samt till lantbruk och skogsbruk. Förutom av andelen minskningen

Villkor arbetsmarknadsutbildning 139

för rätt till

arbetande inom tillverkning, maskinskötsel m.m. rör det sig om tämligen små förändringar. Man kan konstatera att strömmarna följer i stort sett samma mönster som vid den tidigare bristyrkesstudien som genomfördes av 1978/79. Emellertid är strömmarna mindre markerade i FAMU-gruppen denna undersökning. Således visade exempelvis den tidigare undersökningav andelen anställda inom tillverkningsindustrin med 16 en en minskning procent medan FAMU-gruppens studie visar en minskning med 7 procent. Huvuddelen (52 %) av dem som efter utbildningen arbetade i utbildningsyrket arbetade även tidigare i utbildningsyrket. Av samtliga 504 deltagare som genomgick yrkesinriktad bristyrkesutbildning var det endast 50 personer eller 10 procent som hade nyrekryterats till utbildningsyrket. Huvuddelen (61 %) av de deltagare som haft arbete före bristyrkesutbildningen återgick till tidigare arbete/yrke. 72 procent återgick till samma En bransch och 66 procent eller 439 personer återgick till samma företag. ytterligare analys av företags- resp. yrkesrörlighet bland deltagarna visar att företag och hade sitt drygt hälften (55 %) både var kvar vid sitt tidigare arbete/yrke medan 29 procent av deltagarna hade bytt såväl tidigare arbete/yrke som företag. På fråga om deltagarnas trivsel med arbetet uppger ca hälften (52 %) att de trivs med sitt arbete, medan 48 procent har en annan attityd verkligen gentemot sitt arbete och uppger att förtjänsten är det viktigaste. Det är dock en högre andel av deltagarna som anger att de trivs bättre med arbetet efter än innan. Det man främst anser att man vunnit i jämförelse med utbildningen och intressant samt det tidigare arbetet är att arbetet blivit mer självständigt att förtjänsten förbättrats.

5.6 och förslag

Överväganden

Grundförutsättningarna för att en person skall beviljas arbetsmarknadsutbildning är att han eller hon är eller löper risk att bli arbetslös, har fyllt 20 år samt söker arbete Från åldersvillkoret finns genom arbetsförmedlingen. dock som redovisats i avsnitt 5.3 vissa undantag. Vidare gäller att även som inte är arbetslösa får antas till sådana AMU-kurser som har personer betecknats som bristyrkesutbildning. En diskussion om förutsättningarna för att beviljas arbetsmarknadsutbildning gäller emellertid inte enbart frågan om till sådan utbildning, utan också vem eller vilka grupper som är berättigade vilka utbildningar som kan komma ifråga. På grund av de arbetsmarknadsfinns det restriktioner för utbildningsvalet, främst politiska målsättningarna i det reguljära utbildningsväsendet. I kapitel 4 ifråga om utbildning Avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens och personalutbildningens och 12 Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och uppgifter kapitel innehåll diskuteras närmare vilken typ av utbildning som bör kunna utgöra arbetsmarknadsutbildning. Olika krav kan ställas på de regler som bör gälla för att en individ skall Ett primärt syfte med regelsystemet är beviljas arbetsmarknadsutbildning. att det bör medverka till att skapa största möjliga effektivitet i användningen av åtgärder. Detta ställer krav på att reglerna utformas så att arbetsmark-

140 Villkor för rätt till

arbetsmarknadsutbildning

nadsutbildningen kan anpassas till den rådande arbetsmarknadssituationen och till individens behov. Detta talar för att reglerna bör utformas så att de ger tämligen stor handlingsfrihet för arbetsmarknadsmyndigheterna att besluta om utbildning. Dessa måste att kunna ha möjlighet anpassa tillämpningsföreskrifterna till olika arbetsmarknadslägen. Ett annat krav som bör ställas på regelsystemet är att det skall vara överskådligt och begripligt för allmänheten samtidigt som det skall vara lätthanterligt för de tjänstemän som skall handlägga utbildningsärendena. Ytterligare ett syfte med regelsystemet bör vara att åstadkomma en så effektiv användning av samhällets resurser som möjligt. Detta ställer krav på att reglerna utformas så att de klart definierar olika myndigheters ansvarsområde, t.ex. arbetsmarknads- och skolmyndigheternas ansvar för ungdomar som slutar grundskolan utan vidare yrkesutbildning. Kommittén har konstaterat att de nuvarande för tillträde till reglerna arbetsmarknadsutbildningen inte till alla delar är utformade så att de medverkar till att uppfylla de angivna syftena. Så är fallet beträffande åldersregeln och bristyrkesutbildningen.

Äldersregeln

Enligt den ansvarsfördelning som till följd av den tidigare nämnda propositionen 1980/81:145 råder mellan arbetsmarknadsverket och skolmyndigheterna åvilar det skolmyndigheterna att svara för åtgärder för ungdomar under 18 år. De grundläggande bestämmelserna om kommunernas s.k. uppföljningsansvar finns fr.o.m. den 1 juli 1982 i skollagen (1962:319). I skollagen föreskrivs att varje kommun skall bedriva uppföljande studie- och yrkesorientering och vidta andra åtgärder till stöd för ungdomar som inte har fyllt 18 år och som efter avslutad grundskola inte genomgår utbildning eller har fast anställning. Åtgärder inom detta område skall normalt ankomma på Skolstyrelsen i kommunen. Målet är att ungdomarna till skall ges möjlighet arbete, utbildning eller praktik. Det faktum att det formellt inte finns någon generell lägsta åldersgräns inom arbetsmarknadsutbildningen för dem som uppfyller undantagsvillkoren från 20-årsregeln har medfört stora gränsdragningsproblem gentemot kommunernas uppföljningsansvar. I KAFU:s direktiv anges att utgångspunkten bör vara att ungdomar under 20 år i princip skall få sin utbildning inom den reguljära skolutbildningen. KAFU delar denna uppfattning, men finner bl.a., med hänsyn till de många möjligheterna till undantag från åldersregeln, att denna stränga gränsdragning inte är ändamålsenlig. Regleringen av tillträdet till AMU för ungdomsgrupperna är dessutom svåröverskådlig och ägnad att medföra tolkningssvåligheter som kan få till följd att enskilda individer har svårt att bedöma sin rätt till arbetsmarknadsutbildning. Det finns två möjligheter att få en klarare gränsdragning gentemot skolmyndigheterna och samtidigt få enklare och mer överskådliga regler. Den ena möjligheten är att avskaffa undantagsreglerna och samtidigt behålla 20-årsgränsen för tillträde till

arbetsmarknadsutbildning. Den andra möjlig-

heten innebär likaledes att man avskaffar men att man undantagsreglerna sänker åldersgränsen till 18 år.

Motivet för 20-årsgränsen för tillträde till arbetsmarknadsutbildning är

att man vill förhindra att ett stort antal ungdomar genom de givetvis

studiesociala villkoren inom arbetsmarknadsutbildningen lockförmånligare as till att avstå från utbildning i gymnasieskolan för att i stället söka arbetsmarknadsutbildning. Kommittén är medveten om att en sänkning av åldersgränsen till 18 år teoretiskt skulle kunna medföra att vissa ungdomar avstår från att gå vidare i gymnasieskolan omedelbart efter grundskolan och i stället väntar år för att sedan beviljas gymnasieutbildning med

något

En generell sänkning av åldersgränsen till 18 år skulle utbildningsbidrag. kunna bidra till att öka riskerna för en dylik strategiplanering från

sida. Ett sätt att omöjliggöra en sådan användning av ungdomarnas

vore att föreslå att utbildningsbidrag för arbetsmarknadsutbildningen ungdomar i åldern 18 till 20 år endast skulle få beviljas vid AMU-kurser. Kommittén anser emellertid att en sådan regel skulle utgöra en alltför stark begränsning både i fråga om yrkesval och geografisk tillgänglighet.

restriktiva karaktär i fråga om att bevilja AMU i det Anvisningarnas

utbildningsväsendet kommer i realiteten att innebära att sådan reguljära utbildning blir tillgänglig som AMU endast i speciella fall.

Med hänsyn till att kommunernas uppföljningsansvar inte sträcker sig längre än till 18 år har kommittén bedömt detta vara en lämplig gräns för tillträde till arbetsmarknadsutbildning. Kommittén föreslår därför att gränsen för tillträde till AMU sänks från 20 till 18 år. En 18-årsgräns sammanfaller dessutom med myndighetsåldern, en gräns som tidigare alltid följts när det gäller tillträde till arbetsmarknadsutbildning.

I likhet med vuxna som är arbetslösa bör arbetslösa ungdomar i första hand

i form av AMU-kurs. Denna princip bör erbjudas arbetsmarknadsutbildning som vi har framhållit i närmast föregående kapitel gälla både ungdomar som har genomgått gymnasieutbildning och sådana ungdomar som har sökt sig ut på arbetsmarknaden direkt efter grundskolan och som trots åtgärder inom ramen för kommunernas uppföljningsansvar inte har fått en förankring på arbetsmarknaden. Om lämplig AMU-kurs inte finns att tillgå t.ex. på grund av att AMU-kurs inte anordnas på orten och sökanden är lokalt bunden eller om den sökandes yrkesval är begränsat på grund av handikapp bör det inte vara uteslutet att bevilja utbildningsbidrag för studier i det reguljära utbildningsväsendet även för ungdomar i åldern 18-20 år. Utbildningsbidrag bör dock med undantag för vissa arbetshandikappade beviljas endast för yrkesinriktad utbildning om högst två år. Utbildningsbidrag för längre eller icke studier nivå bör beviljas endast i

yrkesinriktade på gymnasial

och då för arbetshandikappade med sådant handikapp som undantagsfall avsevärt begränsar yrkesvalet. AMU:s främsta syfte är att leda till stadigvarande arbete. En tvåårig yrkesinriktad utbildning bör i de flesta fall vara tillräckligt för att nå detta mål.

För närvarande kan gravt handikappade ungdomar få utbildningsbidrag för gymnasiestudier som vidtar i direkt anslutning till grundskolan, om de har haft kontakt med arbetsförmedlingen. Bakom denna användning av arbetsmarkadsutbildningen ligger ett synsätt som innebär att arbetsmarknadsutbildningen medvetet kan användas för att i görligaste mån kompensera handikapp. Kommittén anser att detta främst är en studiesocial fråga. Principen bör vara att handikappade ungdomsstuderande bör omfattas av de

reguljära studiesociala systemen, studiehjälp och studiemedel. I likhet med studiestödsutredningen° anser KAFU att handikappade studerande bör få alla merkostnader täckta vilka föranletts av handikappet. I övrigt bör strävan vara att i görligaste mån jämställa handikappade studerandes ekonomiska situation med övriga studerandes. Studiestödsutredningen är kritisk till att utbildningsbidrag beviljas denna elevgrupp utan att arbetsmarknadsskäl föreligger. Utredningen har i stället föreslagit förbättringar inom det studiesociala området. Bland annat har utredningen föreslagit att återbetalningspliktiga studiemedel som är att hänföra till merskuldsättning på grund av handikapp skall avskrivas. Regeringen har ännu ej tagit ställning till utredningens förslag. KAFU vill betona att ett genomförande av vårt förslag om sänkt åldersgräns till 18 år samt slopande av undantagsvillkoren förutsätter att förbättringar först genomförs inom det studiesociala området för handikappade studerande.

Kommittén vill understryka att utbildningsbidrag givetvis bör kunna utgå till handikappade ungdomar över 18 är om arbetsmarknadsskäl föreligger. Särskild hänsyn bör därvid tas till den sökandes förutsättningar och begränsningar i utbildningsvalet på grund av handikapp. Personer med olika slag av arbetshandikapp utgör en viktig målgrupp för arbetsmarknadsutbildningen. Bakom utslagningen på arbetsmarknaden ligger ofta olika slag av handikapp som antingen är orsaker till eller effekter av utslagning. Arbetsmarknadsutbildning kan vara en förutsättning för att dessa grupper skall få en meningsfull sysselsättning.

Bristyrkesutbildningen

Det huvudsakliga syftet med bristyrkesutbildningen var enligt departementschefens uttalande i propositionen 1966:52 att ”genom insatser på särskilt betydelsefulla yrkesområden medverka till att begränsa de negativa verkningarna av bristsituationer av flaskhalskaraktär”. Verksamheten förutsattes bygga på initiativ från arbetsmarknadsverket och aktualiseras i de fall då arbetsförmedlingen kunde konstatera att viss utbildad arbetskraft inte fanns att tillgå. Bristen skulle gälla hela landet och sålunda inte kunna övervinnas genom geografisk omflyttning.

Bristyrkesutbildningens huvudsyfte är enligt KAMU att genom insatser på strategiska områden begränsa de samhällsekonomiskt negativa verkningarna av brist på arbetskraft. Genom bristyrkesutbildning avsåg man att förbättra sysselsättnings- och inkomstsituationen för människor med bristfällig förankring på arbetsmarknaden och med låga inkomster. Som tidigare har nämnts önskade KAMU förstärka bristyrkesutbildningens fördelningspolitiska effekter.I propositionen med anledning av KAMU:s förslag, prop. 1975:45. framhöll föredraganden att bristyrkesutbildningen borde kunna utvidgas till att omfatta en större del av de särskilt anordnade AMU-kurserna. Som skäl härför anfördes att AMU-kurser endast anordnas om det finns en överefterfrågan på utbildad arbetskraft i resp yrke. Detta uttalande skall ses mot bakgrund av den stora brist på arbetskraft som rådde under 1960-talet och “Studiestöd Handikapsom i hög grad länge kom att prägla diskussionerna om bristyrkesutbildningpade studerande. Utbilden. ningsdepartementet, Ds U 1981:11 Bristyrkesutbildningsbegreppet så som det tidigare definierades kom att

urholkas allt mer. Den arbetskraftsrörlighet som förutsattes i prop. 1966:52 kom inte att få särskilt stor omfattning. B1.a. mot denna bakgrund infördes 1981 möjligheten att anordna regional bristyrkesutbildning. De undersökningar som KAFU har refererat i det föregående ger knappast några entydiga svar på frågan om bristyrkesutbildningen verkligen uppfyller de mål som har satts för verksamheten. Införandet av regional bristyrkesutbildning har emellertid sannolikt medverkat till att åstadkomma en bättre måluppfyllelse.

Under lågkonjunkturen i slutet av 1970-talet och i det nuvarande konjunkturläget har det i vissa fall visat sig vara relativt svårt för personer som genomgått arbetsmarknadsutbildning att få arbete. Det har gällt även

som bristyrken. Bristyrkesbeteckningen har då yrken som har betecknats medverkat till att skapa orealistiska förväntningar hos sökande på möjligheterna att få arbete efter utbildningen. Särskilt olyckligt är det givetvis när sökande, som lämnar en anställning för att delta i bristyrkesutbildning, har svårt att finna arbete efter utbildningen. FAMU-gruppens studie av bristyrkesutbildningen 1978/79 visade att 9 procent av deltagarna var arbetslösa vid uppföljningstillfället. Enligt den studie som FAMU-gruppen genomförde på uppdrag av KAFU uppgick andelen arbetslösa till 6 procent. Enligt vad som framgår av resultaten i den senare studien hade de som var arbetslösa efter bristyrkesutbildningen genomgående sämre utbildningsbakgrund än totalgruppen vad beträffar såväl yrkesutbildning som allmän teoretisk utbildning.

Flertalet av de arbetslösa (88 %) hade tidigare arbetat inom yrkesområdet tillverkningsarbete, maskinskötsel m.m. Likaså hade flertalet av de arbetslösa utbildat sig inom detta yrkesområde. Ser man till de arbetslösas tidigare arbetsförhållanden finner man att en större andel av dessa riskerade att bli arbetslösa eller permitterade än vad som gällde för totalgruppen. Den vanligaste anledningen till att dessa sökt sig till utbildningen var att de önskade få ett bättre eller mer kvalificerat arbete och att de ville förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden. En något större andel av de arbetslösa än av totalgruppen uppgav som ett motiv att de riskerade arbetslöshet eller permittering. Den vanligaste orsaken till att de saknade arbete efter utbildningen var att lämpliga arbetstillfällen saknades. Detta uppgav 39 procent av de arbetslösa. 36 procent uppgav att de sökt för få arbeten och 18 procent att arbetsgivarna hade för höga krav. Endast 3 procent uppgav att det förhållandet att de endast kunde ta arbete på bostadsorten var orsaken till att de var arbetslösa.

KAFU anser att det finns skäl som talar för att bristyrkesutbildningen används på ett mer flexibelt sätt. Arbetsmarknadsmyndigheterna bör under löpande verksamhetsperiod kunna ompröva beslut om att en viss utbildning skall rubriceras som bristyrkesutbildning. Som kommittén har föreslagit i kapitel 4 Avgränsning av arbetsmarknadsutbildningens och personalutbildningens uppgifter bör de nuvarande möjligheterna att använda bristyrkesutbildningen kompletteras med möjligheten att rikta särskilda bristyrkesutbildningsinsatser mot vissa branscher och särskilda företag. Ett sådant användningssätt skulle enligt kommitténs mening medverka till att göra bristyrkesutbildningen till ett mer operativt instrument och öka graden av måluppfyllelse vad gäller bristyrkesutbildningens tillväxtpolitiska mål.

Mot bakgrund av resultaten av de särskilda undersökningarna av bristyrkesutbildningen kan vi konstatera att bristyrkesutbildning i viss utsträckning har kommit att användas som personalutbildning. Vi vill understryka att vi inte finner att ett sådant användningssätt av bristyrkesutbildningen är principiellt felaktigt. Det viktiga är att utbildningsinsatserna inriktas mot sådana områden där bristen på yrkesutbildad arbetskraft är påfallande stor. KAFU vill framhålla att bristyrkesutbildningen måste inriktas mot sådana områden.

Som vi har framhållit i kapitel 4 anser vi att det är viktigt att en gränsdragning mellan arbetsmarknadsutbildningens uppgifter och företagens ansvar för utbildning av den egna personalen upprätthålles i följande avseenden.

iBristyrkesutbildningen bör enligt KAFU:s mening inte användas för att enbart ge viss begränsad kompetens eller kortare uppskolning inom ett yrke. Utbildningsbehov av sådan karaktär anser KAFU bör ligga inom arbetsgi» varens ansvarsområde. Det är väsentligt att bristyrkesutbildningen svarar mot de utbildningsbehov som bedöms föreligga inom en viss bransch snarare än mot enskilda arbetsgivares behov.

KAFU anser att bristyrkesutbildningen inte bör användas för att ge formell kompetens till personer som saknar sådan men som ändå i sin anställning fullgör arbetsuppgifter som egentligen kräver formell utbildning.

Bristyrkesutbildningen har haft en särskild fördelningspolitisk betydelse. Anställda med låga löner har genom bristyrkesutbildningen kunnat förbättra sin ställning på arbetsmarknaden. Samtidigt har det visat sig vara svårt att fylla kvoten för bristyrkesutbildning. För närvarande får som tidigare nämnts högst 10 000 personer påbörja bristyrkesutbildning per budgetår. Som mest har 7 500 personer påbörjat bristyrkesutbildning. Budgetåret 1981/82 var det endast 2 200 personer som påbörjade bristyrkesutbildning vilket främst har sin orsak i att en stor del av platserna i dessa utbildningar i enlighet med gällande bestämmelser har utnyttjats för arbetslösa.

Som vi tidigare har redovisat i avsnitt 5.5.2 visar resultaten av den undersökning som FAMU-gruppen genomförde på uppdrag av KAFU att deltagarna i bristyrkesutbildning generellt har kortare teoretisk utbildningsbakgrund än såväl arbetskraften totalt som deltagarna inom AMU. Detta tyder på att bristyrkesutbildningen i förhållandevis stor utsträckning når den målgrupp som utbildningen i hög grad är avsedd för nämligen korttidsutbildade personer. .

Kommittén anser att det är angeläget att slå vakt om och ytterligare utveckla arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska målsättningar. I detta syfte har kommittén övervägt att föreslå att anställda med föråldrad, kortare eller ingen yrkesutbildning skulle få tillgång till lediga platser i AMU-kurserna. Kommittén har emellertid bedömt att det finns risk för att dessa sökande inte kan utnyttja den erbjudna möjligheten om endast lediga platser blir tillgängliga. De sökande behöver längre tid på sig för att planera för utbildningsperioden. Den lagstadgade rätten till ledighet för studier måste kunna utnyttjas. Detta förutsätter besked om plats i god tid. Kommittén föreslår därför att i princip alla AMU-kurser blir tillgängliga för sökande som har anställning men har föråldrad, kortare eller ingen

sou 1983:22 Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning 145

Förslagsvis högst tio procent av alla AMU-platserna i ett län yrkesutbildning. bör vara öppna för anställda som har föråldrad, kortare eller ingen yrkesutbildning. Platserna bör kunna bokas i god tid, exempelvis tre månader före kursens början. Det bör vara länsarbetsnämnden som inom den givna ramen och efter samråd med parterna på arbetsmarknaden avgör i vilken utsträckning anställda skall få tillträde till länets AMU-kurser. I likhet med vad som gäller f.n. för alla sökandekategorier bör arbetsförmedlingen göra en bedömning av de anställdas personliga förutsättningar att tillgodo-

En ytterligare förutsättning för att anställda skall göra sig utbildningen. beviljas AMU-kurs bör vara att de bedöms kunna ta anställning i utbildningsyrket, vara beredda att flytta om de inte kan erhålla arbete i utbildningsyrket på hemorten samt ha sin huvudsakliga försörjning i utbildningsyrket. Mot bakgrund av de fördelningspolitiska motiven för utbildningen anser kommittén att anställda med föråldrad kortare eller ingen yrkesutbildning även bör kunna beviljas sådan förberedande utbildning (AMU-kurs) som är nödvändig för att dessa skall kunna tillgodogöra sig den planerade yrkesutbildningen inom AMU.

Beträffande ersättningen till de anställda under utbildningstiden föreslår kommittén med hänsyn till de fördelningspolitiska motiven att utbildningsbidrag får beviljas.

Utöver den planering av AMU som görs för arbetslösa bör länsarbetsnämnderna i sin planering ta hänsyn till att högst 10 procent av AMUplatserna skall kunna tasi anspråk av redan anställda. Länsarbetsnämnderna bör själva i samråd med arbetsmarknadens parter få bestämma vid vilka utbildningar som dessa platser skall läggas samt också hur stor del av platserna som skall avsättas för denna målgrupp. (10 % av samtliga AMU-platser är en högsta gräns.) Om emellertid en senare bedömning skulle ge vid handen att platserna för de arbetslösa inte kommer att räcka till bör länsarbetsnämnderna med hänsyn till målen för arbetsmarknadsutbildningen kunna hänvisa arbetslösa till de platser som i planeringen har avsatts för utbildning av redan anställda. Det är enligt KAFU:s uppfattning främst genom att bereda arbetslösa personer möjlighet till sysselsättning som arbetsmarknadsutbildningen uppfyller sitt fördelningspolitiska mål.

5.7 av förslagen Sammanfattning

KAFU föreslår

E! att åldersgränsen för tillträde till arbetsmarknadsutbildning inkl. bristyr-

kesutbildning sänks från 20 till 18 år D att de nuvarande undantagsvillkoren från åldersgränsen slopas med

uppföljningsansvar för ungdomar under 18

hänsyn till kommunernas

ar D att arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska betydelse förstärks

alla AMU-kurser - av samtliga genom att i princip högst 10 procent AMU-platser - blir tillgängliga även för sökande som har anställning, men har föråldrad, kortare eller ingen yrkesutbildning.

6¶Villkor för

personalutbildning

6.1¶Inledning

Villkoren för att delta i den utbildning som bedrivs i företag, kommuner och landsting är inte jämförbara med dem som gäller för annan vuxenutbildning. Iden utsträckning lokala medbestämmandeavtal, vilka berör personalutbildningsfrågor, har slutits, har parterna enats om vissa villkor för personalutbildningen och inom olika branscher har LO och SAF träffat avtal som reglerar villkoren för bla. yrkesutbildning inom resp. område.

För den enskilde arbetstagaren skiftar villkoren för deltagande i olika personalutbildningsaktiviteter främst beroende på dennes befattning och de kompetenskrav och utvecklingsmöjligheter som följer med denna. Utifrån sin kartläggning över personalutbildningen i företag, kommuner och landsting kunde UFU b|.a. konstatera att det genomgående är så att personer i befattningar med förhållandevis höga kvalifikationskrav oftare deltar i personalutbildning än övrig personal. Personer i befattningar för vilka det inte anses krävas utbildning eller ringa utbildning kommer i andra hand eller blir helt utan personalutbildning.

För att vara behörig att söka tillträde till någon av de olika former av vuxenutbildning som helt eller delvis regleras av samhället måste de sökande som regel uppfylla vissa krav. Dessa avser t.ex. ålder, tidigare studier, betyg eller inträdesprov. Utöver sådana tillträdesbestämmelser tillkommer särskilda urvalsbestämmelser som tillämpas när antalet sökande till den aktuella utbildningen överstiger antalet tillgängliga platser. Utifrån de behörighetsoch urvalsbestämmelser, som gäller för en viss utbildningsform, har de personer som efterfrågar denna vissa möjligheter att bedöma sina chanser att få tillträde till denna utbildning. Möjligheten att göra sådana bedömningar saknas däremot ofta för dem som vill delta i personalutbildning.

Förutom de rent formella krav som gäller för att kunna bli antagen till en viss utbildning inom det allmänna utbildningsväsendet, återstår dock för

förutsättningar - t.ex. vuxenstudiemånga att se till att de har ekonomiska stöd - för att kunna genomgå utbildningen.

6.2 till av

Frivilliga organ följd trygghetsavtal

För delar av den statliga och privata arbetsmarknaden finns särskilda organ som arbetar med olika sysselsättningsfrågor. Dessa organ har tillkommit som

en följd av trygghetsöverenskommelser mellan berörda parter på arbetsmarknaden. På det privata området finns Trygghetsrådet SAF/PTK och för statsföretagen Trygghetsrådet inom SFO-området, TRS. Trygghetsråden har bl.a. till uppgift att dels genom olika förebyggande åtgärder stödja tjänstemän och företag som omfattas av avtalet, dels vid arbetsbrist söka finna alternativa sysselsättningar för dem som drabbas. De företag, som omfattas av avtalet, tillför årligen som de trygghetsfonder respektive råd förvaltar en avgift som beräknas på tjänstemananlönerna i vissa befattningsskikt. Bland de åtgärder som står till buds för trygghetsråden när det gäller att hjälpa enskilda tjänstemän, ingår utbildning som en del. Råden anordnar dock inte själva utbildning, utan lämnar bidrag till fortbildning eller annan utbildning som medför breddning av berörda personers yrkeskunskaper och som därmed möjliggör för dem att övergå till andra arbetsuppgifter eller annan anställning. År 1981 hade Trygghetsrådet SAF/PTK ca 800 milj. kr. i sin fond. Detta år utbetalades ca 10,5 milj. kr. av fonden för olika utbildningsändamål såsom t.ex. studiebidrag, studiematerial och kurskostnader. Sammanlagt 385 personer erhöll bidrag för något eller några av nämnda ändamål.

6.3 och medbestämmandeavtal

Medbestämmandelagen

Lagen om, medbestämmande i arbetslivet, MBL, reglerar de fackliga organisationernas möjligheter till inflytande över bl.a. frågor som rör personalutveckling och personalutbildning. Genom MBL har arbetsgivaren i vissa frågor skyldighet att fortlöpande informera de fackliga organisationerna på arbetsplatsen om verksamheten (18-22 §§) och dessutom har de fackliga organisationerna själva möjlighet att ta initiativ till förhandling (12 §).

Sedan MBL tillkom år 1977 har följande åtta centrala medbestämmandeavtal slutits: statliga sektorn (MBA-S), år 1978, bankområdet, år 1979, Statsföretag, år 1979, kooperativa företagen, år 1979, försäkringsbolagen, år 1979, kommunala och allmännyttiga bostadsföretagen,år 1980, kommuner och landsting (MBA-KL och MBA-KLU),år 1980, privata sektorn, år 1982.

DDDDDUDU

Till de befintliga centrala medbestämmandeavtalen finns som bilagor reglerar medbestämmandets sakområden. Där anges som regel dels de allmänna riktlinjer som har formulerats för respektive område, dels vilka frågor som kan bli föremål för lokala kollektivavtal.

Antalet medbestämmandeområden varierar mellan de centrala avtalen. Medbestämmandeavtalet för kommuner och landsting har t.ex. delats in i följande sju områden: C1 planering,

organisationsutveckling och rationalisering, arbetsledning och arbetsorganisation personalrörlighet, personalutveckling, förslagsverksamhet. personalinformation.

DEDDDU

I bankavtalet ingår 13 medbestämmandeområden: E1 principer för delegering och decentralisering i frågor som avser arbetets organisation, metodik och teknik, EI administrativa styrsystem som berör organisations- och arbetsförhållanden, El införande eller väsentlig förändring av datasystem, Cl ekonomisk planering och budgetering av bankens verksamhet samt alla väsentliga förändringar i verksamhetens bedrivande i övrigt, personalbudget och personaldimension, fusion, etablering, flyttning och nedläggning personalpolitik och jämställdhetsfrågor, och personalutbildning, . program för personalutveckling för registrering, sammanställning eller användande av personprinciper ElDDEIDEl avseende de anställda,

uppgifter Cl för beredning och tillsättning av befordrade tjänster, principer El för urval av deltagare till olika utbildningar, principer E1 frågor som avser arbetsmiljö och företagshälsovård enligt särskilt avtal.

De avsnitt i de centrala medbestämmandeavtalen som behandlar personalutbildning skiljer sig från varandra både vad gäller innehåll, detaljeringsgrad centrala avtal och vilka frågor som kan tas uppi lokala avtal. I bankväsendets har riktlinjerna utformats på ett mer övergripande sätt, och här anges varken definition på vad som är att betrakta som personalutbildning eller finns några anvisningar om vilka frågor som kan tas upp i lokala avtal. I MBA-KL däremot definieras personalutbildning som grundutbildning, fortbildning och vidareutbildning och avtalstexten ger också exempel på vad som kan avses med de olika utbildningsformerna. MBA-KL och MBA-S anger också vilka frågor som kan ingå i lokala medbestämmandeavtal och i kommentarerna till avtalets preciseras ytterligare vad detta innebär. Avtalet för de och folkrörelseägda företagen är, vad gäller beskrivning och kooperativa rekommendationer kortfattat. I kring de olika medbestämmandeområdena, detta avtal anges exempelvis att alla anställda skall beredas möjlighet till intern utbildning, men vad som år att betrakta som sådan utbildning fastställs i de lokala medbestämmandeavtalen. Bankavtalet och avtalet för de kooperativa företagen framhåller särskilt att utbildnings- och utvecklingsprogrammen samt utbildningsplaneringen bör omfatta alla personalkategorier. Sådana formuleringar finns däremot inte direkt uttalade i MBA-KL. I de centrala avtalen förutsätts att parterna träffar lokala avtal om medbestämmandet. Med undantag för bank-och försäkringsområdena har hittills endast ett fåtal lokala avtal träffats. En stor del av de lokala avtalen rör

endast formerna för det lokala medbestämmandet, medan endast ett fåtal omfattar det materiella innehållet i de olika sakområdena.

Företagens personalutbildning

Enligt UFU uppstår företagens behov av personalutbildning ofta genom förändringar av teknik, administrativa rutiner och arbetsorganisation. Inom ramen för företagens bedömning av utbildningsbehov kan individuella arbetstagares upplevda behov av utbildning tillgodoses i varierande utsträckning. Enligt UFU:s erfarenheter är det mindre vanligt att företagens utbildningsinsatser bygger på inventeringar av den enskilde arbetstagarens upplevda behov av utbildning. Däremot menade UFU att det numera är mer vanligt att hänsyn tas till individuella ändamål inom de fastställda ramarna för utbildningen.

UFU försökte kartlägga hur information om planerade utbildningsaktiviteter sprids inom företag. Man fann därvid att sättet att sprida denna information varierade mycket mellan olika företag. På de riktigt stora företagen var det vanligt att en kurskatalog eller ett kursprogram sändes ut till chefer på olika nivåer ett par gånger om året. Denna information brukade ofta kompletteras med särskilda kursinbjudningar och påminnelser som sändes ut någon tid före kursstart. På företag som hade en personaltidning brukade information om olika utbildningsaktiviteter lämnas i denna. I mindre företag brukade information om utbildning ske genom notiser på anslagstavlor och genom muntlig information från chefer till anställda.

UFU fann vidare att fackliga företrädare ofta ansåg sig vara dåligt informerade om företagets planerade utbildningsaktiviteter. Utredningens kontakter med olika företag visade också att fackliga företrädare sällan har några direkta informationsuppgifter när det gäller företagets personalutbildning.

Information om utbildning är en förutsättning för rekrytering till personalutbildning. När väl informationen har gått ut, återstår uppgiften att få med målgrupperna i utbildningen. Enligt UFU:s erfarenheter från studiebesök vid olika företag, är det sällan som anställda avböjer ett direkt erbjudande om deltagande i utbildning, såvida det inte finns praktiska hinder för detta. Bland vissa grupper anställda, t.ex. bland äldre och deltidsarbetande, uppgavs det dock ibland vara svårt att rekrytera till utbildning.

6.5¶Kommuners och

landstings personalutbildning

Vid UFU:s samtal med företrädare i olika kommuner och landsting sökte utredningen kartlägga olika metoder för inventering av utbildningsbehov. Utredningen försökte därvid särskilt ta reda på vilka möjligheter som står till buds för den enskilde arbetstagaren när det gäller att redovisa sitt eget utbildningsbehov. UFU fann att bedömningen av utbildningsbehoven och beslut om utbildning ofta görs av den anställdes närmaste chef. Hur ofta utbildning diskuteras mellan chef och medarbetare hade UFU dock svårt att få en uppfattning om. Inom landstingen och inom de större kommunerna är

det vanligt att utbildningsbehov inventeras av de större utbildningsenheterna

eller enkäter till de lokala enheterna. På många håll genom förfrågningar görs också inventeringar på lokalt initiativ, t.ex. inom förvaltningar, sjukhus etc., utan inblandning från den centrala utbildningsenheten, vilken i detta fall endast beviljar utbildningsanslag. Personalutbildningen inom kommuner och landsting genomförs till allra största delen under arbetstid.

Information om förvaltningsgemensam och i vissa fall förvaltningsspecifik utbildning sprids inom landstingen och inom de största kommunerna genom

eller program, vilka sänds till förvaltningarna. I vissa kurskataloger kommuner sänds kursprogram till samtliga anställda. I de minsta kommunerna sprids informationen, enligt UFU, muntligt och på anslagstavlor. I likhet med vad UFU fann när det gäller rekrytering till företagens personalutbildning, avböjer sällan anställda i kommuner och landsting direkta erbjudanden om att delta i en viss utbildning. Skäl till att avböja deltagande var även här ofta av praktisk natur.

6.6¶Arbetsmarknadsutbildning i företag

För de olika former av AMU i företag, vilka har beskrivits i kapitel 3.4, finns i förordning samt i anvisningar från AMS angivet såväl allmänna villkor för att erhålla sådana bidrag som särskilda bestämmelser för de olika utbildningsformerna.

Arbetsmarknadsutbildning i företag avser i vissa fall arbetslösa personer som anvisas till anställning/utbildning av arbetsförmedlingen och i andra fall

som redan innehar anställning i det företag som anordnar personer utbildningen. Anställningsförhållande skall råda vid all utbildning i företag redan då utbildningen påbörjas. Den som utbildas skall uppbära löne- och andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal eller med kollektivavtal jämförbara lönc- och anställningsförmåner. Bidrag till utbildningen utgår till arbetsgivaren med visst belopp per anställd och utbildningstimme. Utbildningen skall som regel följa en läroplan som har godkänts av arbetsmarknadsverket och som har varit föremål för samråd med arbetsmarknadens

Den berörda fackliga organisationen vid parter inom den aktuella branschen.

skall dessförinnan ha uttalat sig om behovet av utbildning m.m. Till företaget företaget utgår ersättning med visst belopp per kursdeltagare och timme. Den längsta tid för vilken bidrag kan utgå uppgår som regel till sex månader eller 960 timmar. I tabell 6.1 redovisas de villkor som idag gäller för de olika formerna för AMU i företag vad gäller bidragstidens längd, bidragsbelopp per studietimme samt vilka arbetsgivare som kan erhålla bidrag. Utöver de bestämmelser som ovan redovisas, finns i förordningarna, särskilda villkor för hur utbildningsplanerna för de olika stödformerna skall utformas.

Den utbildning som anordnas skall stå under tillsyn av två särskilda

i tillsynsmän, varav den ene representerar arbetsförmedlingen och den andre berörd facklig organisation. Tillsynsmännens uppgifter är bl.a. att tillsammans med företagsledningen gå igenom hur utbildningen skall läggas upp samt under utbildningens gång kontrollera att utbildningsplanen följs. Arbetsmarknadens parter har således enligt gällande regler ett avgörande inflytande över arbetsmarknadsutbildningen i företag. De skall godkänna

Tabell 6.1

Stödform Längsta period un- Ersättning per Särskilda anmärk-

der vilken bidrag timme ningar” kan utgå

Utbildning vid 920 timmar 20 kr eller 35 kr Det högre timbidraget risk för permit- kan endast beviljas för tering el. upp- utbildning inom tillsägning verkningsindustrin Utbildning av 960 timmar 20 kr redan anställd samtidigt som ersättare anställs Utbildning till 960 timmar 20 kr Kan beviljas till komyrken med ojämn muner och till statliga könsfördelning myndigheter med

uppdragsverksamhet

samt i vissa fall till

statlig förvaltning Utbildning av 180 timmar 20 kr anställda som riskerar arbetslöshet vid införande av datateknik Utbildning av äld- 960 timmar (i vissa 75 % av lönen (i Kan beviljas till komre eller handi- fall fler) vissa fall mer) muner kappade Praktikanställning 480 timmar 75 % av lönen Kan beviljas till statli-

ga myndigheter och

kommuner “ Bidrag får som regel inte lämnas till statliga myndigheter eller till kommuner. Det är dock möjligt att bevilja bidrag till kommunala bolag och stiftelser samt till statliga affärsdrivande verk och bolag.

läroplaner och därmed bedöma om utbildningen som sådan är lämplig. Därutöver medverkar de fackliga organisationerna i den direkta tillsynen över utbildningen.

6.7¶Sammanfattande

bedömningar

De olika villkoren för den traditionella personalutbildningen - dvs. frågor som rör utbildningens dimensionering, omfattning, inriktning och vem som skall deltaga m.m. anges idag tämligen ensidigt av arbetsgivaren. På enstaka arbetsplatser har de anställda visserligen ett betydande inflytande i sådana frågor medan detta saknas helt eller nästan helt på andra. Medbestämmandelagen och de avtal som har eller som kommer att slutas som en följd av denna ger dock de anställda i högre grad än tidigare möjligheter att aktivt påverka personalutbildningen.

statsmakterna saknar direkta möjligheter - t.ex. genom lagstiftning - att påverka personalutbildningen. Undantag från detta utgör den utbildning som anordnas inom ramen för AMU i företag. Förutom att samhället är intresserat av att en effektiv personalutbildning som främjar verksamheten i stort bedrivs i företag, kommuner och landsting, har samhället även speciella intressen i denna utbildning. Detta framgår, som tidigare har nämnts, av direktiven till KAFU. Det stöd som idag ges till personalutbildningen, sker utifrån klart uttalade arbetsmarknadspolitiska motiv, som t.ex. att motverka

och uppsägningar eller att motverka ett könsbundet yrkesval. permitteringar Enligt kommitténs uppfattning finns anledning för samhället att i högre grad söka påverka företag, kommuner och landsting att anordna sådan personalutbildning som även ligger i linje med samhällets intressen. För att stimulera företag, kommuner och landsting att öka den arbetsmarknadspolitiskt motiverade personalutbildningen finns flera sätt. Det kan t.ex. ske genom att det görs ekonomiskt mer fördelaktigt att anordna sådan utbildning. Ett annat sätt är att förenkla det nuvarande regelsystemet så att arbetsgivare och fackliga organisationer inte upplever villkoren och den administrativa hanteringen kring utbildningen alltför krävande. Åter andra sätt är att vidga motiven för den utbildning som kan bedrivas med statliga bidrag samt att

eller ställa till förfogande olika slag av de resurser som AMUförsälja centrerna tillhandahåller.

Vilken utformning som ges för det statliga stödet till personalutbildningen är främst beroende av vilka arbetsmarknadspolitiska effekter man förväntar

samt i vilken utsträckning man anser det sig kunna uppnå med utbildningen

att vidta särskilda åtgärder för att nå dessa effekter. Bortsett vara nödvändigt från vilken vikt man tillmäter det statliga stödets utformning i olika avseenden, anser kommittén att den roll som personalutbildningen kan spela i arbetsmarknadspolitiskt hänseende i hög grad är beroende av den inställning som arbetsgivare och fackliga organisationer intar i denna fråga. Dessa har bl.a. att ta ställning till behovet av utbildning på kortare och längre sikt, att avgöra i vilken form olika utbildningsinsatser skall genomföras samt att komma överens om vilka anställda som i första hand bör komma ifråga för utbildning.

För KAFU:s del finns det anledning att understryka att personalutbildning kan ha betydelse både när det gäller att förhindra arbetslöshet och att vidga individens yrkeskunskaper och därmed förbättra dennes möjligheter på arbetsmarknaden. Kommittén, som anser det vara angeläget att personalutbildningen i större utsträckning kan användas som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument, lägger i några av de kommande kapitlen om personalut-

fram olika förslag som syftar till att förbättra villkoren för att bildningen anordna sådan utbildning med statligt stöd.

i sou 1983:22 155

7 Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning?

7.1¶Inledning

Arbetsmarknadsutbildningen har kraftigt ökat i omfattning under de senaste decennierna. År 1963 påbörjade ca 22 100 personer AMU. Tio år senare hade antalet personer som påbörjade utbildning ökat till ca 83 000. Under 1977 och 1978 hade arbetsmarknadsutbildningen sin hittills största omfattning mätt i antalet personer som påbörjade AMU. Under dessa år var det

som påbörjade AMU. Under 1979-1981 minskade drygt 200 000 personer

Tabell 7.1 Antal personer som börjat arbetsmarknadsutbildning 1963-1982. Fördelning efter kursanordnare År Utbildning exklusive AMU i företag

SÖ:s Reguljära Övriga Uppgift Summa Därav Andelen

1977 68 547 26 014 4 635 10 537” 109 733 54 718 49,8 1978 63 644 34 782 4 415 503 103 344 53 183 51,4 1979 58 744 30 707 3 265 237 92 953 50 008 53,8 1980 44 382 15 725 1 655 102 61 864 30 904 50.0 1981 39 888 8 472 1 251 122 49 733 20 993 42,2 1982 55 405 11 084 1 958 215 68 662 27 543 40,1

“ Bristfällig statistik på grund av en omläggning av AMS statistiksystem för AMU Källa: AMS Arbetsmarknadsstatistik nr 12 1982

antalet personer som påbörjade utbildning bl.a. beroende kraftigt på den tidigare nämnda avsiktliga neddragningen av AMU utbildi det reguljära ningsväsendet. Under 1982 skedde åter en ökning. (Tabell 7.1) Avgörande för rekryteringen till arbetsmarknadsutbildning är dels de formella villkoren, som vi har gått igenom i kapitel 5, dels arbetsförmedlingens bedömning av de arbetssökandes i förhållande till förutsättningar deras önskemål om utbildning och utsikterna Som på arbetsmarknaden. framgår av kapitel 2 Arbetsmarknadsutbildningens mål och omfattning är det ett mål för arbetsmarknadsutbildningen att medverka till att åstadkomma större jämställdhet mellan olika grupper på arbetsmarknaden att genom stödja dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Som tidigare nämnts är det en huvuduppgift för kommittén att pröva i vad mån den nuvarande inriktningen svarar mot de av av arbetsmarknadsutbildningen riksdagen antagna målen. I syfte att få en uppfattning om av graden måluppfyllelse vad gäller det nyss nämnda målet har vi dels studerat tillgänglig statistik över deltagarna i arbetsmarknadsutbildning, dels låtit genomföra en särskild studie av rekryteringen av kursdeltagare till arbetsmarknadsutbildning. Denna rekryteringsstudie har genomförts av den s.k. FAMU-gruppen vid Pedagogiskt Centrum, Stockholms Skolförvaltning* Ett sammandrag av studien återfinns i bilagedelen till betänkandet. Vi har också genomfört en särskild bearbetning av statistiskt material avseende i deltagare AMU inom det reguljära utbildningsväsendet för åren 1979-1981, vilket har resulterat i en studie som också återfinns i bilagedelen till betänkandet.: i I detta kapitel ges en översikt över under senare år av utvecklingen deltagarna i arbetsmarknadsutbildning med avseende på bl.a. kön, ålder,

tidigare sysselsättning, arbetsmarknadssituation och tidigare utbildning. Redovisningen gäller främst åren 1979-1981 beroende särskilt på att KAFU har studerat utvecklingen av AMU i det reguljära under utbildningsväsendet den perioden.

7.2¶Män och kvinnor

Som framgår av tabell 7.1 har andelen kvinnor i

arbetsmarknadsutbildning

under en följd av år varierat mellan 50 och 60 procent. Andelen kvinnor sjönk emellertid från 54 procent år 1979 till 40 procent 1982. Förklaringen till *Ulla Engqvist-Edlund detta är bl.a. minskningen av omfattningen av AMU i det och Lasse Holmquist: reguljära Rekrytering av kursdel- utbildningsväsendet. Som framgår av tabell 7.2 är andelen kvinnor störst i tagare till arbetsmark- AMU i det reguljära ca 69 procent under de senaste utbildningsväsendet, nadsutbildning, Rapport till att kvinnornas åren. Förklaringen andel totalt har minskat så kraftigt är från Pedagogiskt Cenbl. a. neddragningen av AMU i det reguljära där trum vid Stockholms utbildningsväsendet, Skolförvaltning, sektio- kvinnorna har en så hög andel. Antalet kvinnor som påbörjade AMU i det nen för yrkesutbildning. reguljära utbildningsväsendet hade år 1981 minskat med drygt 15 000 jämfört 2 Anne-Marie Ringertz, med år 1979.

AMS: Arbetsmarknads- Kvinnorna har också minskat i SÖ:s AMU-kurser. Antalet kraftigt utbildning inom det rekvinnor har minskat med nära 13 000 år 1981 jämfört med år 1979. Männen guljära utbildningsväsenhar också minskat i antal (totalt -14 200), men minskningen det. En studie av utveck- är knappt hälften lingen under 1979, 1980 av kvinnornas (totalt -29 000). Fördelningen män/kvinnor har förändrats och 1981. från år 1979, då kvinnornas andel i SÖ:s AMU-kurser till år var 47 procent,

Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning? 157

mmm mmm mmm mmm

so: så so: so:

mm :m 3 mm

...Emm

m______u.:mm

m8 mom m2.. am

om Ammmm om 85mm mm .mms mm mms

5:55_

__..:==o§._

Am,

må mmm m: :mm

...mm

mm am: om 3.5 mm Q5 om .mm

mEEsm :m2

å..

mmm mo. mm: mmm

...Emm

aä=_...e=um:=_ mm

om_

mgxmm 5:55* Em.

ba...

mv

:m2 S_ mmm

añaaD

msszzm: mmm mmm :mm mmm

m so: _ so: _ so: _ so:

.mms .CEmm

å..

omv om» mmm mmm

H

_ma_ A33 :m: me: :m:

5:55_

Emâvzämmäm_

...må mom .mm mmm mmm

_ m

:m2 Ammmm ;mmm Ammmm Ammmm

mwväO

.m5

.m

S» mmm ma. mmm

so: so: m så m so:

mm m:

.ZEam

.asså _

mmm mmm omm omm

m m

D24. -mmicvznä :m mms o_ a? ?mmm 8.5

3:55.

.§3 mmm sm mmm mmm

m m m m

:m2 2.5 :ämm 85 :m8

mmmrømom .un:umm

D24.

så mmm mmm mmm

so: so: so: Sms

mm 3 om mm

...Emm

åørmmm:

mmm mm: mmm mmm

E8

mm :mm: 2 ams E oss m_ C49

5:53_

.um.=5_-D2 mmm mom mmm

omm

...EEE

?Om :m2 .m ?mmm mm amma mm ?mmm mm mms

Bmcnzoimmmsv_

.§2

m...

82.522_

._25 :BE ...ax ma_ om.: _ma_ mmm.

x 1981, då kvinnornas andel har minskat till 37 procent. Den restriktivitet som arbetsmarknadsverket har tillämpat när det gäller att använda sig av AMU i det reguljära utbildningsväsendet har för kvinnornas del inte kompenserats av en ökning av deras deltagande i SÖ:s AMU-kurser.

7.3¶Kursanordnare

År 1979 påbörjade 92 953 personer arbetsmarknadsutbildning. År 1981 var antalet personer som påbörjade bara

arbetsmarknadsutbildning drygt hälften, 49 733 pesoner. Andelen personer som år 1979 påbörjade arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet var ca 33 procent (30 707 personer) men år 1981 hade denna andel minskat till 17 procent (8 472 personer). I stället ökade andelen personeri skolöverstyrelsens AMU-kurser

från 63 procent år 1979 till 80 procent år 1981. (Se tabell 7.3 och diagram 7.1.)

Resultat från den tidigare nämnda studien av AMU

i det reguljära utbildningsväsendet 1979-1981 visar att majoriteten, ca 70 procent, genomgick gymnasieutbildning, varav tvâ tredjedelar inom gymnasieskolan som ej var kommunal vuxenutbildning. (Tabell 7.4)

Andelen kvinnor har under alla tre åren varit omkring 67 procent. Kvinnorna har också haft denna andel dvs. drygt två tredjedelar, inom samtliga kurstyper med undantag av folkhögskola där andelen kvinnor varit omkring hälften.

Förändringen från år 1979 till år 1981 visar att den till antalet största minskningen (15 497 personer) har skett inom kurstypen gymnasieskola, ej kommunal vuxenutbildnig. I procent innebär detta en minskning med 58 procentenheter. Den procentuellt största minskningen har dock skett inom kurstyperna grundskola (kom. vuxenutb.) resp. övrig reguljär utbildning som minskat med 63 resp. 65 procentenheter.

Tabell 7.3 Antal personer som påbörjade AMU (exkl. AMU i företag) år 1979, 1980, 1981 och 1982. Fördelning efter kursanordnare. Procentuell fördelning inom parentes

Kursanordnare Antal personer

1979 1980 1981 1982

Skolöverstyrelsens AMUkurser 58 744 44 382 39 888 55 405

(632) (7L7) (802) (80.7) Reguljära utbildningsväsendet 30 707 15 725 8 472 11 084

(33,1) (15.41) (172) 06,1) Övriga kursanordnare 3 265 1 655 1 251 1 958

(3,5) (2,7) (2.5) (19) Uppgift saknas 237 102 122 215

(0,3) (0,2) (0,2) (03)

Summa 92 953 61 864 49 733 68 662

Antal

Skolöverstyrelsens

AM U-kurser 90 00°

Reguljära utbild-

ningsväsendet

.Övriga kursan»

ordnare 80 000_

70 000-

60 000-4

50 000-

40 000-

30 000-

20 000-

Diagram 7.1 Antal per- 10 000* soner som påbörjat AM U

(exkl. AM U i företag)

år 1979, 1980, 1981 och

1982. Fördelning efter

1979 1980 1981 1982 År kursanordnare.

7.4¶Yrkesinriktning

Av tabell 7.5 framgår könsfördelningen i olika kurser fördelade efter yrkesinriktning för år 1978 och 1981. I tabellen avspeglas tydligt att det finns en uppdelning av arbetsmarknaden i kvinnliga och manliga yrkesområden. I en stor del av de yrkesinriktade kurserna är andelen kvinnor antingen under 20 procent eller över 70 procent. Detta gäller såväl för 1978 som för 1981. Endast smärre förändringar har skett under perioden. Av de drygt 32 000 kvinnor som påbörjade yrkesinriktad AMU år 1978 hade 44 procent påbörjat utbildning för vårdarbete inom hälso- och sjukvård mot 5 procent av männen. Av de drygt 34 000 män som påbörjade yrkesinriktad AMU samma år hade 55 procent påbörjat utbildning inom yrkesområdet tillverkning, maskinskötsel m.m. mot 6 procent av kvinnorna. År 1981 påbörjade 37 procent av kvinnorna utbildning för vårdarbete inom hälso- och sjukvård mot 3 procent av männen. Av de drygt 23 000 män som påbörjade yrkesinriktad AMU år 1981 hade 70 procent påbörjat utbildning inom yrkesområdet

0% 09

em. m.: m.mm m3 Q2

m8 m8 omm mww s. m.:

m 0 m H

?En Z vm

mwEEmw

3 3 02

E: å Q2 Qmm 9%

å..

So v5 8a mmv m00mmo

0 m n _

:zum m_

.occäx

39:a_ m.m 8.

om. 0,: 0.mm md.. EE

å:

00a m.: omm Rv m? 0vm

_ä_ :m2 _Sca m m _ w

.Hm oc_

mm. 0.3 En 0.3 mä

?Ezusm

00e S.. Em mwv mom v:

0 o 2 v m

?En s.

amEEaw

Q Nm 8_

å. 1D w.mm a?

00m mvm 00mv9. ä»

v 0 m .

.su=aå›mu=_=u__.z= .Sam §3_ R

._o:=_v_

0.m 8_

om. m.: .mmm nä Q9

Emäüø.

E. som wmo ms ...om m00 mmm

_ m m m

82 :m2 _mEu 2

så_

nd om o.:

mm. 0.3 ...om ma..

:så

_

Sw m3 0? 0mm o: OK

m m m .Sam 9 0m mm

mmEEam

gasa.. mm m.m S_

em. n: nom Gm

_ä_

com 03 mmm mä oâ m8

:S m 5 m _ .Sam m_ om

5:55_

S.:

E0 8_

em. Nä vd_ to.. ...E

ä.: å ha å. 5 mmm a: §0 m m w m _

os_ :m2 .Sam E

.oEE

E8

.Es

50:35._ önäcoxg v4. . 60:58:;

imo.

.Eox

5 asså

.Eoå

:aaah ?så wto

.goêäeo _goäoaacemo möüoümcøcmü .geamocåom

^.n.::ox=.Eoxv

tillverkning, maskinskötsel m.m., medan kvinnornas andel hade ökat till 18 procent.

Som framgår av tabell 7.5 har antalet personer som påbörjat utbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet samt kontorsområdet minskat kraftigt. Minskningen kan förklaras av arbetsmarknadsskäl. Tillgången på lediga platser inom dessa områden har minskat drastiskt med en ökad arbetslöshet som följd. Dessa utbildningar har som tidigare nämnts ofta förlagts till det reguljära utbildningsväsendet. KAFU:s undersökning av AMU i det reguljära utbildningsväsendet visar att utbildning inom hälso- och sjukvårdsarbete samt kameralt och kontorstekniskt arbete dominerar inom de yrkesinriktade utbildningarna på reguljärsidan. Tillsammans utgjorde de 62 procent år 1979, 67 procent år 1980 och 71 procent år 1981. Antalet personer som påbörjade AMU i det reguljära utbildningsväsendet inom hälso- och sjukvårdsarbete och kameralt och kontorstekniskt arbete var bara en

Tabell 7.5 Personer som började utbildning exkl. AMU i företag under 1978 och 1981. Fördelning efter kön och kursens yrkesinriktning

Kursens yrkesinriktning 1978 1981

Antal Därav Andel Antal Därav Andel

kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor

procent procent

Yrkesinriktad utbildning Tekn., naturvetenskapl. humanistiskt arb. m_ m_ 22 207 16 775 75,5 7 198 5 763 80,1 Därav

tekniskt arbete 2 423 461 19,0 602 114 18,9 kem.- o. fysikaliskt, biolog. arb. 299 204 68,2 58 44 75,9 vårdarb. o. övrigt arb. inom hälso-

Därav lantbruks-, skogs- 0. trädgårdsarbete 2 037 350 17,1 606 124 20,5 lantbruks- o. trädgårdsarb., djurskötsel 959 263 27,4 369 84 22,8 Därav

Därav

sjöbefäls- samt däcks- o. maskin-

manskapsarbete 235 14 5,9 14 0

vägtrafikarbete 3 859 461 11,9 2 720 309 11,4

Kursens yrkesinriktning 1978 1981

Antal Därav Andel Antal Därav Andel

kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor

procent procent

Tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m. 21 288 l 969 9,2 18 803 2 569 13,7 Därav tillskärnings- 0. sömnadsarbete m. m. 159 135 84,9 83 73 88,0 järnbr.-, metallv.-, smides- 0. gjuteriarb. 322 34 10,5 89 3 3.4 finmekaniskt arb. (styr- och reglermek. m. m.) 929 203 21,8 301 25 8,3 verkstads- o. byggnadsmetallarb. 12 634 1 104 8.7 12 187 2 121 17,4 Därav,

Därav

övrigt inom byggnads- o. anlägg-

236 3 1,3 148 2 1,4 ningsarbete grafiskt arbete 202 20 9,9 70 9 12,9 driftövervakning och maskinskötsel 1 104 30 2,7 1 094 10 0.9 Därav

anläggningsmaskinförare

Därav

kockar, kallskänkor o. köks-

biträden m. fl. 2 394 1 794 74,9 1 446 1 022 70.7

°

fastighetsskötsel och städning 1 145 800 69,9 517 338 65.4 Summa yrkesinriktad utbildning 67 491 32 581 48,3 37 329 14 217 38,1 Icke yrkesinriktad utbildning Utbildning på grundskolenivâ (preparand-

Anpassningsutbildning

SOU l983g22 Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning? 163

i Tabell 7.6 Antal och procentuell fördelning av de personer som påbörjat AMU inom det reguljära utbildningsväsendet år 1979, 1980 och 1981. Fördelning efter kursens yrkesinriktning

1979 1980 1981 Kursens yrkesinriktning

antal % antal % antal % Yrkesiizriklad utbildning 20 706 (67,6)“ 11 089 (70,3) 6 613 (783) därav

därav

2 995 30.2 1 788 38.2 1 035 56.5 utb. på grundskolenivå orienterande kursverksamhet 4 882 49,3 1 883 40,2 71 3.9 utb. på gymnasienivå 759 7.7 558 11,9 375 20,5

Summa yrkesinriktad och icke 30 612 (1000) 15 774 (100,0) 8 446 (100,0)

yrkesinriktad utb. (inkl. uppg. saknas) (23) (10) (15)

“ Procentsiffrorna inom parentes anger andelen _vrkesinriktad utbildning resp. icke yrkesinriktad utbildning. Övriga procentsiffror anger andelarnas storlek inom yrkesinriktad resp. icke yrkesinriktad utbildning.

tredjedel 1981 jämfört med år 1979. Andelen kvinnor i utbildning inom hälso- och sjukvårdsarbete var ca 90 procent och inom kameralt och kontorstekniskt arbete drygt 80 procent under alla tre åren.

Som framgår av tabell 7.6 hade den icke yrkesinriktade utbildningen minskat med ca 8 000 personer 1981 jämfört med 1979 (81 %). Drygt hälften av denna minskning har skett inom området orienterande kursverksamhet. Det var nära nog uteslutande ungdomar under 18 år som deltog i sådan utbildning. Minskningen beror som tidigare nämnts på att riksdagens beslut våren 1980 med anledning av den s.k. ungdomspropositionen innebar att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för ungdomar under 18 år kraftigt begränsades.

Tabell 7.7 Personer som under år 1981 påbörjade AMU (exkl. AMU i företag). Fördelning efter kön och ålder

Källa: AMS; Arbetsmarknadsstatistik nr 1 B 1982

7.5¶Ålder

År 1981 påbörjade ca 50 000 personer arbetsmarknadsutbildning. Av dessa tillhörde 36 procent åldersgrupperna 25-34 år. 30 procent av samtliga kursdeltagare tillhörde åldersgruppen 20-24 år. Se tabell 7.7. Ca två tredjedelar av dem som började AMU 1981 var alltså i åldrarna 20-34 år. Omkring 9 procent var under 20 år.

En jämförelse med år 1975 visar att det skett vissa förändringar i åldersfördelningen. Andelen ungdomar under 20 år har minskat markant främst som en följd av riksdagens beslut med anledning av prop. 1979/80: 145 om åtgärder för att främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan. Genom nämnda beslut fastslogs skolans ansvar för ungdomars yrkesutbildning upp till 18 år. Frågan om ungdomars möjligheter att delta i arbetsmarknadsutbildning har behandlats i kapitel 5 Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning. År 1975 var ca 18 procent av kursdeltagarna under 20 år. 1981 hade denna andel minskat till ca 9 procent. Vidare har andelen kursdeltagare över 45 år successivt minskat. År 1975 var ca 13 procent av kursdeltagarna över 45 år mot knappt 8 procent 1981.

Arbetshandikappade

IAMU:s uppbyggnadsskede utgjorde de handikappade en dominerande del av deltagarna. Länge beräknades omkring en tredjedel av deltagarna i arbetsmarknadsutbildning vara handikappade i fysiskt. psykiskt eller socialt avseende. Sedan 1979 har de arbetshandikappade mellan 21 och 25

utgjort procent av deltagarna i AMU. År 1981 var 21 procent av dem som påbörjade AMU registrerade som arbetshandikappade. I SÖ:s AMU-kurser har andelen arbetshandikappade av dem som påbörjade utbildning utgjort ca 17 procent under åren 1980 och 1981 (18 % 1979. 1980 överfördes som tidigare nämnts vissa kurser för handikappade till arbetsmarknadsinstituten). Av dem som beviljas arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet är en mycket stor del arbetshandikappade. De arbetshandikappades andel har ökat väsentligt i denna utbildningsform under de senaste åren som en följd av neddragningen av AMU i det reguljära utbildningsväsendet. 1979 var andelen arbetshandikappade av dem som påbörjade AMU i det reguljära utbildningsväsendet ca 22 procent, 1980 ca 32 procent och 1981 ca 41 procent. De arbetshandikappade har samtidigt minskat kraftigt i antal i AMU inom det reguljära utbildningsväsendet. 1981 var det endast ca hälften så många arbetshandikappade (3 449 personer) som påbörjade AMU i det reguljära utbildningsväsendet jämfört med 1979 (6 784 personer).

De arbetshandikappade fanns representerade i alla åldersgrupper men var genomsnittligt något äldre än övriga personer som påbörjade arbetsmarknadsutbildning 1981. Jämfört med 1979 har skillnaderna dock minskat, beroende på att andelen ungdomar i AMU har minskat kraftigt.

Ungefär två tredjedelar av de arbetshandikappade som påbörjade AMU i det reguljära utbildningsväsendet under 1979-1981 genomgick yrkcsinriktad utbildning. Inom den yrkesinriktade utbildningen gick över hälften i utbildning inom hälso- och sjukvårdsarbete och kameralt och kontorstek-

Vilka deltar i 165

arbetsmarpknadsutbildning?

Tabell 7.8 Personer som påbörjade AMU (exkl. AMU i företag) under 1979 och 1981

Antal

22 155 10 688 75 147 39 045 personer

niskt arbete. Fördelningen inom den icke yrkesinriktade utbildningen visar att de flesta; ca två tredjedelar, deltog i utbildning på grundskolenivå och att ungefär en femtedel deltog i utbildning på gymnasienivå.

7.7 Utländska medborgare

Andelen utländska medborgare i AMU har successivt ökat. År 1972 utgjorde de utländska medborgarna 11 procent av dem som påbörjade AMU. År 1979 har deras andel ökat till 19 procent och 1981 till 24 procent. Fördelningen efter medborgarskap år 1981 framgår av tabell 7.9.

var således finländare (7 % av

Den största gruppen utländska medborgare samtliga kursdeltagare). 3 procent utgjordes av latinamerikaner. De minsta

Tabell 7.9 Personer som under år 1981 påbörjat AMU exkl. AMU i företag. Fördelning efter medborgarskap

. Antal Procentuell Medborgarskap

fördelning

Övriga nordbor

Jugoslaver

z

166 Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning? 1983:22

S00

Tabell 7.10 Personer som påbörjat AMU-kurser 1981

Kursens yrkesinriktning Svenska medborgare Utländska medborgare

antal proc. antal proc.

fördeln. fördeln.

Arbete inom hälso- och sjukvård 2 044 7 260 3 Tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m. exkl. byggnads- och lagerarbete 15 785 53 2 605 25 Övriga yrkesinriktningar 8 405 28 l 195 12 Summa yrkesinriktad utbild-

Övrig icke yrkesinriktad ut-

bildning 85 - 74 1 Summa icke yrkesinriktad

utbildning 3 338 11 6 251 61

- Samtliga 29 577 100 10 311 100

specificerade nationaliteterna var övriga nordbor, greker och turkar. Ca 12 000 utländska medborgare påbörjade således AMU under år 1981. Ca 5 700 av dessa var kvinnor (47 %).

Andelen utländska medborgare är störst i SÖ:s AMU-kurser. Av dem som påbörjade sådan utbildning år 1972 var uppskattningsvis ca 17 procent utländska medborgare. (Andelen utländska 11 % av

medborgare utgjorde samtliga som påbörjade all AMU 1972 inkl. AMU i företag. Statistiken för 1972 anger ej fördelning på olika kursanordnare.) De utländska medborgarnas andel i AMU-kurserna

hade ökat till 23 procent år 1979 och till 26 procent år 1981.

De utländska medborgarna skiljer sig markant

från de svenska deltagarna vad gäller fördelning efter kursens yrkesinriktning. Se tabell 7.10.

Av de kursdeltagare som var utländska medborgare genomgick

omkring 60 procent icke yrkesinriktad utbildning mot endast 11 procent av de svenska, vilket förklaras av att invandrarna oftast börjar sin AMU-utbildning med en kurs i svenska språket. Flertalet av de utländska medborgarna som deltog i icke yrkesinriktad utbildning genomgick utbildning i svenska språket.

I AMU inom det reguljära utbildningsväsendet har antalet utländska medborgare som påbörjat utbildning minskat med ungefär två tredjedelar 1981 jämfört med 1979. Andelen utländska medborgare av dem som påbörjade AMU inom det reguljära utbildningsväsendet 1979-1981 var däremot ungefär lika stor; mellan 7 och 10 procent.

Vilkadeltar i arbetsmarknadsutbildning? 167

7.8¶Sysselsättnings- och utbildningsbakgrund

i AMU är arbetslösa strax före ansökan om AMU. 1979 Flertalet deltagare

arbetsmarknadsutbildning arbetslösa var 66 procent av dem som beviljades

definition: utan arbete aktuell för omedelbar (med arbetsförmedlingens

Denna andel hade år 1981 ökat till 72 procent. Flertalet hade placering”).

före utbildningen eller arbetslöshetens också någon gång förvärvsarbetat inträde. Som framgår av tabell 7.11 hade omkring 15 procent av kursdelta-

senaste arbetslöshetsperioden ägnat sig åt annat garna före kursen eller den än förvärvsarbete, vanligen studier eller hemarbete. Sedan 1979 har gruppen

(dvs. studerande, nyexaminerade och nyinträdande på arbetsmarknaden nyinträdande som arbetat i eget hem) minskat sin andel i arbetsmarknadsutbildningen. Denna grupp utgjorde 1979 22,7 procent (21 093 personer) av

som påbörjade arbetsmarknadsutbildning. 1981 utgjorde gruppen samtliga

15,6 procent (7 772 personer). Inom denna grupp är det nyinträdande delgruppen nyexaminerade som minskat mest. (-9 163 personer 1981 jämfört med 1979) Denna delgrupp utgjorde 15 procent av samtliga som påbörjade

Tabell 7.11 Personer som under 1981 började arbetsmarknadsutbildning. Fördelning efter kön och yrke vid utbildningens början

Yrke vid utbildningens Antal Procentuell fördelning

början

Pedagogiskt arbete

socialt arbete m. m. 427 465 892 1,5 2,2 1,8 Konstnärligt Administrativt arbete 113 47 160 0,4 0,2 0,3

Kameralt och kontorstekniskt

345 1 972 2 317 .1,2 9,4 4,7 arbete Kommersiellt arbete 762 1 064 1 826 2,7 5,1 3,7

Lantbruks-, skogs- och fiskeriar-

1 629 369 1 998 5,7 1,8 4,0 bete

Gruv- och stenbrytningsarbete m. m. 130 3 133 0,5 0,0 0,3

Transport- och kommunikations-

arbete 2 026 305 2 331 7,0 1,5 4,7

Tillverkningsarbete, maskinsköt-

sel m. m. exkl. byggnads- och

6 135 2 684 8 819 21,3 12,8 17,7

lagerarbete m. m.

4 397 38 4 435 15,3 0,2 8,9 Byggnads- och anläggningsarbete

1 943 151 2 094 6,8 0,7 4,2 Stuveri-, lager- och diversearbete

Studerande

2 508 2 034 4 542 8,7 9,7 9,1 Nyexaminerade Nyinträdande som arbetat i eget hem 100 2 342 2 442 0,3 11,2 4,9

474 421 895 1,6 2,0 1,8 Uppgift saknas

28 740 20 993 49 733 100 100 100

Summa

168 Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning?

AMU 1979. 1981 hade den minskat sin andel till 9 procent. Denna minskning är främst föranledd av att antalet ungdomar under 20 år har minskat kraftigt till följd av riksdagens beslut med anledning av den tidigare nämnda s.k. ungdomspropositionen. Delgruppen nyinträdande som arbetat i eget hem har också minskat sin andel, men väsentligt mindre; från 6 procent (5 534 personer) av samtliga som påbörjade AMU 1979 till 5 procent 1981 (2 442 personer). Ser vi enbart till det reguljära har andelen utbildningsväsendet nyinträdande som arbetat i eget hem uppgått till under 7-8 procent 1979-1981. Ca 18 procent av dem som påbörjade AMU under 1981 hade yrken som tillhörde gruppen tillverkningsarbete, maskinskötsel m.m. exkl. byggnadsoch lagerarbete. Omkring 13 procent hade haft servicearbete och 8 procent hade arbetat inom hälso- och sjukvård. De flesta som påbörjade AMU under 1981 var arbetslösa vid utbildningens början (73 %).3 Omkring 13 procent hade tillfälligt arbete, 9 procent hade varaktigt arbete och ca 5 procent befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder vid Det kan

arbetsmarknadsutbildningens början. förefalla

anmärkningsvärt att 9 procent eller ca 4 000 personer hade varaktigt arbete. Av dessa påbörjade emellertid flertalet bristyrkesutbildning. Av dem som påbörjade AMU (exkl. AMU i företag) år 1981 hade den största gruppen personer, omkring 46 procent, grundskolekompetens vid

arbetsmarknadsutbildningens början.

En stor men minskande andel, 33 procent, hade folkskola (ca 50 f/ø år 1975), 18 procent hade gymnasiekompetens och ca 2 procent hade examen från universitet eller högskola. Utöver den allmänteoretiska utbildningen hade ca 7 procent av kursdeltagarna mer än två års yrkesutbildning. 8 procent av männen och 6 procent av kvinnorna hade sådan yrkesutbildning. Om vi betraktar arbetskraften* totalt finner vi en genomsnittligt högre utbildningsbakgrund. (Procenttalen för AMU-deltagarna anges inom parentes.) Även här har var tredje person folkskoleutbildning (AMU 33 %). Däremot är det endast 14 procent som har grundskoleutbildning ( AMU 46%), medan 40 procent har gymnasieutbildning (AMU 18 %) och 17 procent utbildning från universitet eller högskola (AMU 2 %). För vissa delgrupper skiljer sig fördelningen efter tidigare utbildning väsentligt. Utländska medborgare hade en högre andel med enbart folkskola 3 Statistiken avser under (41 %). De hade också en betydligt lägre andel med grundskoleutbildning. året fattade beslut (för- Däremot var andelen utländska medborgare med gymnasiekompetens resp. stagångsbeslut) om ut- examen från universitet eller högskola högre än för samtliga (25 % resp. 7 % bildning. Då man kan att jämföras med 18 % resp. 2 % för samtliga). Av de utländska medborförutsätta att de flesta personer som besluten garna hade 12 procent mer än två års yrkesutbildning. avsåg även påbörjade De arbetshandikappade hade en högre andel med endast utbildning vid utbildningen under 1981, folkskola, 40 procent mot 33 procent för samtliga. Det var också en lägre torde uppgifterna i stort andel av de arbetshandikappade, 10 procent mot 18 procent för samtliga, ange den relativa fördelsom hade gymnasiekompetens. ningen för samtliga per- Studien av AMU i det reguljära soner som påbörjade utbildningsväsendet visar inte någon AMU under 1981. markant skillnad mellan utbildningsbakgrunden för deltagare i reguljär 4 Källa: AKU februari j utbildning jämfört med samtliga deltagare i AMU. Andelen personer med 1981. grundskoleutbildning var dock högre i det reguljära utbildningsväsendet

år 1981 jämfört med 46 % för samtliga). Däremot var andelen (53 % personer i AMU i det reguljära utbildningsväsendet som hade gymnasieutbildning något lägre än för samtliga deltagare i AMU (14 % år 1981 mot 18 % för samtliga).

7.9¶Studie av av kursdeltagare till rekryteringen arbetsmarknadsutbildning

På uppdrag av KAFU har den s.k. FAMU-gruppen vid Pedagogiskt Centrum, Stockholms Skolförvaltning, genomfört en studie av rekryteringen av kursdeltagare till arbetsmarknadsutbildning. Syftet med undersökningen var bl.a. att söka belysa hur arbetsförmedlingen uppfattar AMU som arbetsmarknadspolitiskt instrument. FAMU-gruppen utgick bl.a. från följande frågeställningar: _ D Upplever arbetsförmedlarna att AMU når dem som har en svag ställning

på arbetsmarknaden? D Hur ser kursdeltagarna på den hjälp som de fick på arbetsförmedling-

en? t: Hur ser kursdeltagarna på den utbildning som de har beviljats?

Tre län ingick i undersökningen nämligen Stockholms, Östergötlands och Västerbottens län. Undersökningen bestod av två delar, dels intervjuer med

dels en enkätstudie av kursdeltagare i personal vid arbetsförmedlingskontor, AMU. 26 personer vid sammanlagt sju arbetsförmedlingskontor intervjuades. Totalt deltog 275 kursdeltagare i undersökningen. På grund av att intervjumaterialet är så litet vill vi understryka att det bör tolkas .försiktigt.

De vanligaste sökandegrupperna vid kontoren uppgavs vara kvinnor,

och arbetshandikappade. l Stockholms och Östergötlands län var ungdomar även invandrare en vanlig sökandegrupp. Bland de synpunkter som framkom vid intervjuerna kan nämnas att arbetsförmedlarna ansåg att AMU var den rätta åtgärden för flertalet deltagare. Emellertid framkom att man ansåg att personer med sociala och personliga problem ofta inte klarar en AMU-kurs men att dessa ändå ofta hänvisas till AMU.

Nästan samtliga arbetsförmedlare framhöll att det numera är mycket ovanligt att en sökande föreslås delta i en utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet med utbildningsbidrag på grund av de skärpta reglerna. Vissa ansåg att de skärpta reglerna var berättigade medan andra var kritiska. Orsaker till att AMU ändå beviljades i det reguljära utbildningsväsendet

vara t.ex. långa avstånd till AMU-center, väntetider till vissa uppgavs AMU-kurser och då reguljär utbildning används som komplement till AMU-kurser, exempelvis utbildning vid folkhögskola för socialt arbetshan-

Vidare framkom att reglerna för att bevilja AMU dikappade personer. allmänt upplevdes ha blivit strängare i och med att en noggrannare arbetsmarknadsprövning skall göras. Arbetsförmedlarna hade olika åsikter om detta och de var ungefär till lika stor del positiva som negativa. Bland dem som var positiva framhölls att reglerna nu har blivit klarare och därmed lättare att arbeta efter. Bland dem som var negativt inställda till den

170 Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning? , sou 1983:22

noggrannare arbetsmarknadsprövningen framkom bl.a. följande synpunkter: att det blivit svårare att tillgodose individens behov och att det kan uppstå en konflikt mellan att anvisa ett okvalificerat arbete och att anvisa AMU som på sikt kan ge ett arbete som bättre passar den sökande.

Samtliga kursdeltagare som deltog i undersökningen kunde hänföras till grupper med en svag ställning på arbetsmarknaden, nämligen kvinnor. ungdomar, arbetshandikappade och invandrare. Av resultaten framgår bl.a. att drygt hälften (52 %) av deltagarna inte hade tidigare yrkesutbildning. varken formell sådan eller genom långvarigt arbete. 32 procent hade tidigare genomgått yrkeskurs eller yrkesutbildning vid skola. företag eller liknande. 16 procent ansåg sig ha yrkesutbildning genom långvarigt arbet. Drygt hälften. 52 procent. uppgav att de varken hade yrkesutbildning genom skola (eller liknande) eller genom långvarigt arbete. Brist på arbetstillfällen på hemorten var den vanligaste orsaken till att kursdeltagare med yrkesutbildning inte kunnat använda den. Drygt en fjärdedel av kursdeltagarna (27 92) hade tidigare deltagit i någon kurs inom AMU. Av dessa hade flertalet deltagit i förberedande utbildning. sannolikt som förberedelse för den pågående yrkesutbildningen.

Beträffande kursdeltagarnas kontakter med kan

arbetsförmedlingen nämnas att det av hela gruppen var 55 procent som uppgav att de kom till arbetsförmedlingen för att de ville ha ett arbete och 45 procent för att de ville ha utbildning. De grupper som i störst utsträckning uppgivit arbete var arbetshandikappade och ungdomar. De mest utbildningsintresserade grupperna var invandrare samt personer i reguljär utbildning. Även dessa uppgifter bör tolkas försiktigt. Det är troligt att många av dem som uppgivit att de gick till arbetsförmedlingen med önskemål om att få en utbildning gjort detta i vetskap om osäkerheten att kunna få ett arbete i det rådande arbetsmarknadsläget.

Vidare framkom att deltagarna i undersökningen allmänt var mer nöjda med informationen på arbetsförmedlingen om utbildningen och utbildningsyrket än vad som framkommit i tidigare FAMU-undersökningar av liknande karaktär (1973 och 1974). En relativt stor del av kursdeltagarna

ansåg dock att informationen om kursens uppläggning (29 %) och svårighetsgrad (37 %) varit otillräcklig.

7.10¶Sammanfattande

bedömningar

Som framgår av kommitténs redovisning i kapitel 2 av målen för arbetsmarknadsutbildningen skall utbildningen medverka till att åstadkomma en större jämställdhet mellan olika grupper genom att stödja dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Av den redovisning av deltagarna i 5 Det relativa arbetslösarbetsmarknadsutbildning som gjorts i detta kapitel framgår klart att hetstalet uppgick under 1982 enligt AKU till 4,0 arbetsmarknadsutbildningen i stor utsträckning med ett undantag - de äldre procent för endast för- - också inriktas mot grupper som har en särskilt

svag ställning på gymnasialt utbildade 3.0 arbetsmarknaden.

Till de mest utsatta grupperna hör äldre, arbetshandikapprocent för gymnasialt pade, invandrare och ungdomar med bristande utbildning. Även kvinnor har utbildade och 1.l procent för eftergymnasialt en svagare ställning på arbetsmarknaden. Personer med bristande utbildning utbildade. kan -allmänt sägas utgöra en riskgrupp på arbetsmarknaden. Risken för

Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning? 171

arbetslöshet har ett tydligt samband med utbildningsnivånsl Problemen på arbetsmarknaden för äldre arbetstagare och arbetstagare har vuxit under senare år bl.a. genom strukturförändringar i med handikapp AKU:s löpande undersökningar av arbetslöshetens bakgrund näringslivet. drabbas hårdast i samband med tyder på att de äldre arbetstagarna arbetslöshet vid personal- eller driftsinskränkningar därigenom att de, då de blivit arbetslösa, genomsnittligt har längre arbetslöshetstider. AMS har gjort en jämförelse av arbetslöshetens bakgrund under första halvåret 1977 med motsvarande tid 1981.” l denna intervall var således i genomsnitt ca 40 procent av de arbetslösa i åldern 55-64 år utan arbete till eller driftsinskränkningar och permitteringar mot endast följd av personal- De som blivit arbetslösa i samband 10 procent av de arbetslösa ungdomarna. med personal- eller driftsinskränkningar hade också längst arbetslöshetstid. berör mest män. Personal- eller driftsinskränkningar är Dessa problem bland kvinnor som bland män. vilket inte en lika vanlig orsak till arbetslöshet med att en mindre andel av kvinnorna arbetar inom sammanhänger branscher. Arbetskraftsdeltagandet har också minskat konjunkturkänsliga för de äldre. Nedgången i de äldres arbetskraftsdeltagande har pågått sedan 1960-talet, men har varit kraftigast under 1970-talet. En starkt bidragande orsak till detta är det ökade antalet förtidspensioneringar. Det kan konstateras att den äldre arbetskraften i stort sett står utanför arbetsmarknadsutbildningen. Av SCB:s s.k. ULF-undersökningar (Undersökning om levnadsförhållanden) framgår att intresset för utbildning sjunker markant är med stigande ålder. Andelen äldre i arbetsmarknadsutbildning dock mindre ån vad som kan förväntas med hänsyn till hur intresset för utbildning fördelas mellan åldersgrupperna. År 1975 utgjorde andelen över AMU. 1981 hade denna andel 45 år 13 procent av samtliga som påbörjade minskat till knappt 8 procent. Efter initiativ av sysselsättningsutredningen har AMS i samråd med SÖ under 1976-1977 bedrivit en försöksverksamhet i Gävleborgs län för att pröva olika åtgärder i syfte att öka andelen äldre i arbetsmarknadsutbildning. Resultaten från försöksverksamheten är ganska blygsamma. Av de ca 600 lyckades man intressera 65 personerna som ingick i undersökningsgruppen Ett sätt att i viss mån personer att påbörja en arbetsmarknadsutbildning. försöka mäta effekterna av försöksverksamheten är att jämföra antalet inom Gävledistriktet under den beviljade arbetsmarknadsutbildningar aktuella med motsvarande ett år tidigare. Vid en sådan perioden period att antalet arbetsmarknadsutbildningar för jämförelse framgår beviljade äldre ökat under försöksperioden från 84 till 116. Kvinnorna svarade för hela ökningen medan männen minskade sin andel från 41 till 34 beviljade 6 utbildningar. Ungefär hälften av de ca 600 som deltog i försöksverksamheten. framför allt de över 60 år och kvinnorna, var fortfarande aktuella som 1981:25 Arbetslöshetens arbetssökande vid försöksperiodens slut. bakgrund. Under 1981 Kommittén anser att förnyade ansträngningar bör göras att öka andelen utgjorde andelen arbetsatt ösa l Per äldre i arbetsmarknadsutbildning. Det är också viktigt Sambamj ”led personer företräde till arbetsmarknadsutbildning. En långtidsarbetslösa personer ges

:Erâåkilifgrafrâgsâtgcent

av AMU-kurserna skulle sannolikt också av den totala arbetslösförändring av uppläggningen medverka lättare skulle kunna motivera i heten. till att man på arbetsförmedlingen

synnerhet personer med lång arbetslivserfarenhet att påbörja en AMU-kurs. Den nuvarande uppläggningen av AMU-kurserna med en i förväg fastställd läroplan för varje utbildning kan därvid vara ett hinder. I kapitel 12 Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll lägger kommittén fram förslag om b1.a. inrättande av en s.k. förberedelseperiod vid AMUcenter, då en preliminär utbildningsplan skall läggas upp för varje kursdeltagare. Det är nödvändigt att i AMU-kurserna mera ta tillvara deltagarnas kunskaper och arbets- och livserfarenhet. l synnerhet gäller detta för de äldre kursdeltagarna. En mera individanpassad utbildning skulle sannolikt öka förutsättningarna för att intressera fler äldre att delta i arbetsmarknadsutbildning. Möjligheter att i utbildningen lägga in praktik vid företag skulle sannolikt också medverka till att öka intresset hos äldre att delta i arbetsmarknadsutbildning. Oberoende av konjunkturläge är svårigheterna stora att för handikappade få förankring på arbetsmarknaden. Svårigheterna förvärras givetvis när konjunkturerna försvagas. Under 1982 sökte varje månad drygt 30 000 arbetshandikappade arbete vid arbetsförmedlingen enligt AMS sökandestatistik. Vid utgången av budgetåret 1981/82 kvarstod 25 100 arbetshandikappade som sökande vid arbetsförmedlingen. Andelen arbetshandikappade i AMU uppgår till ca 20 procent. Av samtliga sökande vid arbetsförmedlingarna under budgetåret 1981/82 var drygt var tionde eller 74000 personer arbetshandikappade. Under 1981/82 påbörjade 11 200 arbetshandikappade en arbetsmarknadsutbildning och ca 10 400 arbetshandikappade skrevs in vid olika arbetsmarknadsinstitut Under (AMI). 1981/82 var 63 procent eller 10 500 personer arbetshandikappade av dem som skrevs ut från arbetsmarknadsinstituten. Ca 3 000 personer eller 18 procent av dem som skrevs ut från AMl under budgetåret 1981/82 var föreslagna arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning. Drygt hälften av dessa var arbetshandikappade. En mera individuellt anpassad utbildning underlättar för alla kursdeltagare att genomföra en arbetsmarknadsutbildning. För arbetshandikappade är det av särskilt stor betydelse att utbildningen individens anpassas efter förutsättningar. För dessa och för andra deltagare med särskilda behov, t.ex. invandrare kan det dessutom vara nödvändigt under med stödundervisning själva yrkesutbildningen. Vi återkommer till dessa frågor 12 i kapitel Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll. I avsnitt 7.6 konstaterade vi att antalet arbetshandikappade som påbörjat AMU i det reguljära utbildningsväsendet har minskat kraftigt. Neddragningen av AMU i det reguljära utbildningsväsendet synes i hög grad även ha berört gruppen arbetshandikappade. KAFU vill understryka att gränsdragningen mellan AMU och övrig vuxenutbildning med åtföljande restriktivitet att bevilja AMU i det reguljära utbildningsväsendet inte får inverka negativt på de arbetshandikappades möjligheter att erhålla en utbildning som bidrar till att stärka deras ställning på arbetsmarknaden. Invandrarna har generellt sett en svag ställning på arbetsmarknaden. *Arbetslösheten - dubbelt är - enligt AKU ungefär så hög för utländska medborgare som för svenska medborgare; 5,8 procent under 1982. mot 3.1 procent för hela arbetskraften. Utländska ungdomar är den grupp som har högst arbetslöshet på den svenska arbetsmarknaden. Den högre arbetslöshetsnivån bland utländska medborgare jämfört med svenska medborgare

Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning? 173

kan ha flera orsaker. Skillnader i åldersstrukturen. bristande kunskaper i svenska och olikheter i utbildning kan vara några av de faktorer som har medfört en högre arbetslöshet. Utländska medborgare sysselsätts till större - som är mest del än befolkningen i övrigt inom den näringsgren -industrin vilket kan medföra att deras arbetslöshetsnivå påverkas konjunkturkänslig. mer av konjunktursvängningarna än vad som är fallet för svenska medbor-

gare. Invandrarnas att delta i arbetsmarknadsutbildning är helt möjligheter beroende av vilka möjligheter som finns för dem att lära sig svenska språket. För närvarande kan invandrare i samband med yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning beviljas kurs i svenska språket i högst 18 veckor. I anslutning till kursen i svenska språket kan en två veckor lång informationskurs beviljas. som har det huvudsakliga syftet att orientera om s.k. informationsdagar. och möjliggöra ett riktigt utbildningsval. Den s.k. olika yrkesutbildningar SFI-kommittén har i betänkandet Svenskundervisning för vuxna invandrare, att kommunerna skall vara huvudmän för utbild- SOU 1981:86 föreslagit ningen i svenska för invandrare och att utbildningen organisatoriskt knyts till den kommunala vuxenutbildningen. SFI-kommittén har också föreslagit en rätten till svenskundervisning från 240 till 600 ökning av den lagstadgade Den svenskundervisning som invandrarna i AMU maximalt kan timmar. erbjudas för närvarande uppgår till 594 timmar. varför förslaget för dessa inte innebär SFI-kommittén har dessutom förordat att någon reell förbättring. alla nuvarande resurser för svenskundervisning inom AMU skall överföras till den föreslagna SFI-organisationen. Vi återkommer till SFI-kommitténs 12 Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll. förslag i kapitel andel i AMU har som framgår av redovisningen i detta Ungdomarnas mycket kraftigt de senaste två åren. Det bör dock noteras att kapitel minskat denna minskning är ett resultat av en medveten neddragning till följd av det tidigare nämnda riksdagsbeslutet 1980. Samtidigt har ungdomsarbetslöshesiffror. ten stigit till en nivå som överstiger de två senaste lagkonjunkturernas Särskilt svår är situationen för de unga kvinnorna. Under 1982 var den relativa arbetslösheten bland kvinnorna i åldern 16-19 år 11.6 procent jämfört med 9,6 bland de unga männen och 3.1 bland samtliga män och kvinnor i åldern 16-74 år. Arbetslöshetstiderna för ungdomar är dock kortare än vuxnas. Således drabbas relativt sett betydligt fler genomsnittligt av arbetslöshet än vuxna under ett år. men ungdomarna är ungdomar arbetslösa kortare tid än vuxna. l kapitel 5 Villkor för rätt till betydligt har kommittén föreslagit att åldersgränsen för

Varbetsmarknadsutbildning

rätt till AMU skall sänkas från 20 år till 18 år. Härigenom kommer arbetslösa att genom en yrkesutbildning kunna förbättra sin ställning på ungdomar arbetsmarknaden. Andelen kvinnor i AMU har under en lång följd av år uppgått till ca 50 av kursdeltagarna med undantag för 1981 och 1982. då andelen procent kvinnor under uppgick till 42 resp. 40 procent. Orsakerna till minskningen dessa år har angivits i avsnitt 7.3 och 7.4. Kvinnornas svagare ställning på arbetsmarknaden visas bl.a. av att kvinnorna har allmänt högre arbetslöshet än männen. Kvinnorna svarar också för större delen av de s.k. latent arbetssökande. Såsom latent arbetssökande kan de personer betraktas som i

arbetskraftsundersökningarna uppger att de vill ha arbete. men inte sökt på

174 Vilka deltar i

arbetsmarknadsutbildning?

grund av att lämpliga arbeten på bostadsorten saknats eller att möjligheterna att få arbete bedömts som alltför små för att ett aktivt arbetssökande skulle vara motiverat: Kvinnorna dominerar också bland de deltidsarbetande som skulle vilja arbeta mer. Inom arbetsmarknadsutbildningen deltar kvinnorna i huvudsakligen utbildningar inom yrkesområdena hälso- och sjukvård samt kameralt och kontorstekniskt arbete, dvs. inom traditionella Jämfört med kvinnoyrken. 1980/81 har dock andelen kvinnor som påbörjat inom tillverkutbildning ningsarbete ökat något 1981/82; från 10 till 12 procent. Om utvecklingen av arbetskraftsefterfrågan inom traditionella kommer att fortsätta kvinnoyrken att försvagas innebär det ett ökat behov att bredda kvinnornas yrkesval för att inte arbetslösheten bland kvinnor skall öka mer än bland män. Tidigare var de s.k. ALU-kurserna (Arbetsliv ett verksamhet och utbildning) instrument när det gällde att låta en person få pröva och känna sig för inom ett för dem otraditionellt yrkesområde. I kapitel 12 Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll lämnar kommittén till en särskild förslag förberedelseperiod vid AMU-center. Enligt kommitténs bör en mening sådan förberedelseperiod även kunna användas för att samla sökande som är osäkra om de vill påbörja inom ett för dem otraditionellt utbildning yrkesområde och särskilt förbereda dem inför utbildningen samt låta dem göra studiebesök vid de aktuella utbildningarna. Det att är väsentligt kvinnorna i ökad utsträckning Den får del av arbetsmarknadsutbildningen. föreslagna åtgärden med förberedelseperiod kommer att vara ett verksamt medel att nå detta syfte.

8¶Vilka deltar i

personalutbildning?

8.1¶Inledning

De uppgifter som UFU presenterade i sin kartläggning över personalutbildfår del ningen visar en tämligen entydig bild av vilka grupper av anställda som och landstingens personalutbildning. Anställda av företagens, kommunernas i arbetsledare- och tjänstemannabefattningar deltar oftare i sådan utbildning år att personer i befattningar med än anställda i arbetaryrken. Genomgående oftare deltar i personalutbildning än Övrig personal högre utbildningskrav och de förra har också ofta en relativt lång formell grundutbildning. bland tjänstemän är Tendensen till en högre andel utbildningsdeltagare inom flertalet och branscher. Kartläggningen visar genomgående företag på mellannivå är relativt fler som deltar i också att det bland tjänstemän företagens personalutbildning än bland kontorspersonal i lägre befattningar arbetare än samt att yrkesutbildade har en högre andel utbildningsdeltagare icke yrkesutbildade. Enligt UFUzs bedömning har befattningstillhörigheten större betydelse för deltagandet i och arbetssituationen överhuvudtaget än de anställdas utbildningsnivå. Antalet utbildningstimmar per utbildning anställd arbetare var dock, enligt UFUzs egen undersiâkning. fler än för de Skälet till detta är att grundutbildning förekommer anställda tjänstemännen. i större omfattning för arbetare än för tjänstemän. redovisats, och där I kapitel 3 har resultat av SCB:s ULF-undersökningar framgår att den totala andel anställda som uppger sig ha deltagit i utbildning under den senaste tolvmånadersperioden har ökat mellan de på arbetstid mättillfällen som ägde rum 1975 resp. 1979. Även om ULF-undersökningarna inte ger någon information om vad slags utbildning det har varit fråga om - t.ex utbildning som har anknytning till arbetsuppgifterna eller facklig - resultaten från den senaste ULF-undersökningen utbildning uppvisar som UFU fann i sin kartläggning. Således är det samma deltagarmönster män i högre befattningar som deltar i även enligt ULF 1979 företrädesvis olika former av utbildning under arbetstid. I tabellerna 8.1 (ULF 1975) och senaste 8.2 (ULF 1979) redovisas andel av samtliga anställda som under de tolv månaderna har deltagit i någon form av utbildning på arbetstid. Resultaten efter de anställdas utbildningsnivå, kön och har uppdelats ålder. Av tabellerna framgår bl.a. att. såväl vid 1975 års som vid 1979 års andelen mån som deltagit i utbildning på arbetstid var ULF-undersökningar, andel för kvinnorna. UFU menade att ca 8 procent större än motsvarande

Tabell 8.1 Andel av de anställda

som under de senaste tolv månaderna deltagit i någon kurs på arbetstid. Särredovisning efter utbildningsnivå, kön och ålder. Procent

Utbildningsnivå Män Kvinnor

Samtliga

16-24 25-44 45-64 Alla 16-24 25-44 45-64 Alla

Källa: SCB, ULF 1975

Tabell 8.2 Andel av de anställda

som under de senaste tolv månaderna deltagit i någon kurs på arbetstid. Särredovisning efter utbildningsnivå, kön och ålder. Procent

- Utbildningsnivå _ Män Kvinnor

Samtliga

16-24 25-44 45-64 Alla 16-24 25-44 45-64 Alla

man kvinnor

(1-2) Förgymn. 9,0 27,0 25,6 23,7 11,7 26,1 18,2 20,1 21,9 ›

Källa: SCB, ULF 1979

detta främst beror på att kvinnor företrädesvis arbetar inom sadana områden som i relativt begränsad berörs eller

utsträckning prioriteras i företagens. kommunernas och landstingens personalutbildning. Kvinnorna

är exempelvis överrepresenterade bland sådana grupper som lägre tjänstemän och deltidsarbetande.

Av tabellerna framgår också att det i första hand är personer från ca 25 ar och upp till 40-45-årsåldern som deltar i utbildningen, något som enligt UFU:s uppfattning till stor del beror att en del av

på betydande personalutbildningen riktar sig till nyanställda. De som tillträder

nya anställningar i företagen är ofta i de aktuella åldrarna. UFU menade vidare att personalutbildning ganska ofta ingår som ett led i en intern befordran eller annan omplacering och att även denna typ av rörlighet är koncentrerad till yngre åldrar eller yngre medelålder.

Enligt UFU har invandrare också en begränsad andel i

deltagare företagens personalutbildning. Den typ av arbeten, som invandrare ofta återfinns i, påverkar att erhålla

i hög grad deras möjligheter utbildning. Dessutom uppstår praktiska svårigheter att anordna för dem som

utbildning har begränsade språkkunskaper och begränsad grundutbildning.

8.2¶Företag

För de anställda i enskild den totala andelen som tjänst har, enligt ULF, deltagit i någon form av utbildning på arbetstid ökat från 22,3 procent år 1975 till 29.4 procent år 1979. dvs. en ökning med ca 7 procent. I tabell 8.3, där de som har deltagit i utbildning. har uppdelats efter socioekonomisk grupp och kön. redovisas resultat från ULF 1975 och ULF 1979.

mätningstillfällena i

Inom den privata sektorn är ökningen mellan de båda på arbetstid jämnt fördelad mellan könen, fråga om utbildningsdeltagande eller +8 Beroende föreligger dock stora procent. på tjänsteställning variationer såväl inom som mellan könen. Inom gruppen produktions- och distributionsanställda uppvisas den största ökningen, +9 procent, vad gäller bland facklärda arbetare. Bland de kontorsanställda, utbildningsdeltagande tekniker m.fl. är ökningen i utbildningsdeltagande lika stor, ca +4 procent, De minsta respektive de största för de lägre och högre tjänstemännen. återfinns bland de kvinnliga anställförändringarna i utbildningsdeltagande da. Således har utbildningsdeltagandet endast ökat med ca 1 procent för de lägre tjänstemännen, medan för de facklärda och för de högre kvinnliga tjänstemännen motsvarande ökningar är ca 9 respektive ca 17 procent. som UFU En genomgående tendens i samtliga statistiska undersökningar, deltar i personalutbildning i större hade tillgång till, var att heltidsanställda än deltidsanställda. UFU menade att en anledning till att utsträckning deltidsanställda deltar i förhållandevis begränsad utsträckning i personalutbildning är att utbildningsmöjligheterna i företagen vanligen ej är anpassade till dessa gruppers villkor. från i ULF-undersökningen 1979 tyder också på att deltidsanställda mera sällan återfinnsi personalutbildning än heltidsanställda. Som företagen framgår av tabell 8.4 föreligger det betydande skillnader i utbildningsdeltagande beroende på arbetstidens längd. Se bilaga 4

Tabell 8.3 Andel av de privat anställda som under de senaste tolv månaderna har deltagit i någon utbildning på arbetstid. Särredovisning efter socioekonomisk” grupp och kön. Procent

ULF 1975 ULF 1979

män kvinnor samtliga män kvinnor samtliga

A. Produktions- och distributionsanställda m. fl.

B. Kontorsanställda,tekniker

m. fl.

31,6 24,2 26,5 41,0 25,4 31,1

lägre tjänstemän

“ Se bilaga Källa: SCB, ULF 1975 och 1979

Tabell 8.4 Andel av de privat anställda som under de senaste tolv månaderna deltagit i någon kurs på arbetstid. Särredovisning efter kön och arbetstidens längd. Procent

Källa: SCB, ULF 1979

Av tabellen framgår att något fler deltidsarbetande kvinnor än män uppger sig ha deltagit i någon form av kurs på arbetstid. Detta kan troligen förklaras av att kvinnor oftare än män deltidsarbetar, och att de deltidsarbetande kvinnorna ofta är under 40 år. De deltidsarbetande männen återfinns framför allt i den äldsta åldersgruppen bland de förvärvsarbetande.

8.3¶Kommuner och

landsting

Resultatet av UFU:s enkät till kommuner och landsting visade att närmare 25 procent av de anställda (exklusive lärare) i kommunerna deltog i någon form av personalutbildning under år 1975. Motsvarande andel för de landstingsanställda låg på drygt 30 procent. Andelen deltagare varierade dock kraftigt mellan olika kommuner och landsting. 1975 års ULF-undersökning pekade på att 28 procent av samtliga anställda inom den kommunala sektorn hade deltagit i utbildning på arbetstid under den närmast föregående tolvmánadersperioden. I 1979 års ULF-undersökning uppgav en betydligt större andel, 40 procent, att de deltagit i någon form av utbildning på zirbetstid (tabell 8.5).

Tabell 8.5 Andel av de kommunalt anställda som under de senaste tolv månaderna har deltagit i någon utbildning på arbetstid. Sârredovisning efter socioekonomisk grupp och kön. Procent

ULF 1975 ULF 1979

män kvinnor samtliga män kvinnor samtliga

A. Produktions- och distributionsanställda m. fl.

B. Kontorsanställda, tekniker

m. fl.

Källa: SCB, ULF 1975 och 1979

För de kommunalt anställda har andelen, som deltagit i någon form av utbildning på arbetstid, ökat från år 1975 till år 1979 med ca 12 procent. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande ökning för de statligt och privat anställda uppgår till ca 7 procent.

Med undantag för den grupp som, enligt den socioekonomiska indelningen utgörs av icke facklärda män, har utbildningsdeltagandet ökat för samtliga grupper. För den förra gruppen har andelen som deltagit i någon kurs på arbetstid minskat med ca 3 procent mellan de båda ULF-undersökningarna. De största ökningarna vad gäller utbildningsdeltagandet uppvisar grupperna lägre kvinnliga och högre manliga tjänstemän. Ökningen för dessa två grupper är ca 17 procent.

På samma sätt som när det gällde företagen fann UFU att, för kommuner och landsting, personer i tjänstemannabefattningar oftare deltar i personalutbildning än övriga anställda. År 1975 utgjorde tjänstemännen ca 1/3 av samtliga anställda i såväl kommuner som landsting samtidigt som denna grupp svarade för ca hälften av alla deltagare i personalutbildningen. UFU fann vidare att skillnaden vad gäller deltagande i personalutbildning var särskilt markant beträffande deltagande i utbildning i extern regi.

UFU fann vidare att de anställda i de största kommunerna i landet genomgår utbildning i större utsträckning än de anställda i de minsta kommunerna. Denna tendens kunde däremot inte konstateras inom landstingsområdet.

Liksom i företagen fann UFU att andelen män som deltari personalutbildning är relativt stor, samtidigt som man kunde konstatera att merparten eller ca 70 procent av de anställda var kvinnor. Den viktigaste förklaringen till detta torde vara att kvinnor oftare återfinns inom sådana befattningsgrupper, som inte prioriteras i kommunernas och landstingens personalutbildning. Män arbetar oftare inom områden, som har fått en högre prioritet. Exempelvis utgörs en stor andel av läkare, tandläkare. högre tjänstemän m.fl. av män, medan kvinnorna svarar för merparten av hemsamariter, kökspersonal, vårdbiträden, kontorister osv.

Av UFU:s kartläggning framgick även att personalutbildningen i kommuner och landsting i större utsträckning berör heltidsanställda än deltidsanställda. Denna tendens gjorde sig gällande inom samtliga kommuner och landsting oavsett storlek. I de särskilda bearbetningar som KAFU låtit utföra på 1979 års ULF-material kan en likartad tendens utläsas (tabell 8.6).

Tabell 8.6 Andel av de kommunalt anställda som under de senaste tolv månaderna deltagit i någon kurs på arbetstid. Särredovisning efter kön och arbetstidens längd. Procent

Källa: SCB, ULF 1979

Under år 1981 genomförde Landstingsförbundet en undersökning rörande arbetstider och frånvaro för anställda vid fem sjukhus. Sammanlagt 18 068 anställda, 2 673 män (15 %) och 15 395 kvinnor (85 %), omfattades av studien, i vilken mättes all frånvaro fördelad på orsak. Vid dessa sjukhus utgjordes den totala frånvaron under året av ca 2 milj. dagar. varav knappt 400 000 dagar eller ca 20 procent bestod av utbildning av olika slag. Det genomsnittliga antalet utbildningsdagar fördelat på samtliga anställda (18 068 personer) uppgick i denna studie till 21.6 dagar under år 1981. För samtliga anställda män var det genomsnittliga antalet utbildningsdagar

per person 25,4 och för kvinnorna 21 ,0. Antalet utbildningstillfällen för samtliga anställda var i genomsnitt 0,7 per person under år 1981. En uppdelning av antalet utbildningstillfällen på kön visar att männen i genomsnitt även hade fler utbildningstillfällen än kvinnorna. För den förra gruppen var det genomsnittliga antalet utbildningstillfällen 1,4 medan för den senare 0,6. l tabell 8.7 redovisas hur det totala antalet utbildningsdagar och utbildningstillfällen fördelar sig på de hel- och deltidsanställda män och kvinnor som deltog i någon form av utbildning under år 1981.

Landstingsförbundet har även gjort en uppdelning av antalet utbildningsdagar och antalet utbildningstillfällen på följande tre personalgrupper: sjukvårdsbiträden, undersköterskor och läkare. Vid de fem sjukhusen var år 1981 sammanlagt 4 671 sjukvårdsbiträden anställda. För denna grupp uppgick det totala antalet utbildningsdagar till 123 003, dvs. i genomsnitt 26.3 utbildningsdagar per sjukvårdsbiträde. Motsvarande genomsnittliga antal utbildningsdagar för undersköterskor och för läkare var 3.8 resp. 8.4.

Det totala antalet utbildningstillfällen uppgick för dessa grupper till 4 927. En fördelning av utbildningstillfällena på alla anställda inom grupperna visar att sjukvårdsbiträden hade i genomsnitt 0.4. undersköterskorna 0.5 och

Tabell 8.7 Utbildningsdagar och utbildningstillfällen under år 1981 vid fem sjukhus för de anställda som under året deltagit i utbildning. Fördelning efter kön och arbetstid. Absoluta tal och procent

Utbildningsdagar Utbildningstillfâllen

antal % antal %

Män: Heltid 20 008 16 3 504 28 Deltid 5 854 2 152 1 Kvinnor:

Källa: Landstingsförbundet

Vilka deltar i 181

personalutbildning?

Tabell 8.8 Utbildningsdagar och utbildningstillfällen under år 1981 vid fem sjukhus för Absoluta tal och vissa grupper av anställda, vilka under året deltog i utbildning. procent

Utbildningsdagar Utbildningstillfällen

antal % antal %

123 003 62 l 820 37 Sjukvårdsbiträden Undersköterskor 66 366 34 924 19 Läkare 8 323 4 2 183 44

Källa: Landstingsförbundet

läkarna 2,2. l tabell hur det totala antalet utbildningsdagar och 8.8 framgår fördelar som under året deltog i utbildningstillfällen sig på de anställda utbildning.

8.4¶AMU i företag

Med för åren 1976-1978, då utbildningsbidraget vid risk för undantag eller användes i förhållandevis stor utsträckning, permittering uppsägning av de olika utbildningsformerna för AMU i företag varit har omfattningen liten under senare år. Under budgetåret 1980/81 påbörjade sammanlagt 6 317 personer någon form inom ramen för AMU i företag. I tabell 8.9 redovisas hur av utbildning dessa fördelade bidragsform och ålder. Av tabellen personer sig efter är relativt jämnt fördelade ide olika åldersgrupframgår bl.a. att deltagarna perna. i företag under Av samtliga personer som deltog i någon form av AMU kvinnor. av dem som anställdes med detta är var 25 procent 96 procent

efter ålder. Procent Tabell 8.9 Personer som påbörjat AMU i företag under budgetåret 1980/81. Fördelning

Ålder Samtliga

-17 18-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55- antal %

Utbildning av äldre eller 16,7 24,4 17,6 18,8 12,4 575 100

Utbildning vid permitte-

6.0 16.3 28,6 22,6 16,0 9,5 3 384 100 ringshot eller uppsägning (1,0) Utbildning av redan anställd i kombination med

- 31.0 28.4 19,7 (9,2) (4,8) 229 100 anställning av ersättare (7,0)

a Procsnttal inom parentes bygger på uppgifter från 30 individer eller färre Källa: AMS

.182 Vilka deltar i

personalutbildning?

Tabell 8.10 kursdeltagare i företagen under budgetåret 1980/81; fördelning efter kön“

Män Kvinnor Summa Antal

% % %

Utbildning av äldre och handikappade 70,4 29,6 100 575 Praktikanställning 68,1 32,0 100 l 324 Jämställdhetsbidrag (6,8) 93,1 100 466 Utbildning av anställd i samband med anställning av ersättare 84,7 (_15,3) 100 229 Utbildning vid permitteringshot eller risk för uppsägning 79,9 20,1 100 3 384

“ Procenttal inom parentes bygger på uppgifter från 30 individer eller färre

jämställdhetsbidraget var kvinnor, medan 17 procent av de anställda som erhöll utbildning samtidigt som en ersättare anställdes var kvinnor. I tabell 8.10 framgår andelen män respektive kvinnor som påbörjade utbildning under budgetåret 1980/81. En uppdelning efter storleken på de företag som erhöll bidrag för någon av de olika formerna för AMU i företag visar att mer än hälften av företagen hade mindre än 25 anställda. En länsvis uppdelning - där hänsyn tas till dem som påbörjat någon form av AMU i företag - visar att de olika bidragen utnyttjas över landet. ojämnt Under budgetåren 1979/80 och 1980/81 har exempelvis bidraget för utbildning av äldre eller handikappad använts i större utsträckning i Blekinge län än vad fallet är för övriga län. Av dem som påbörjade denna utbildning under något av nämnda anställda budgetår var ca 15 procent vid företag i Blekinge län. Praktikanställningsbidraget utnyttjades under denna tid oftare i Kalmar och Jönköpings län än i övriga län. Budgetåret 1979/80 var 27 procent av dem som påbörjade denna utbildning anställda på arbetsplatser belägna i något av dessa län och budgetåret 1980/81 var motsvarande andel 21 procent. Under budgetåret 1979/80 uppvisade Kalmar län jämförelsevis många kursdeltagare som utbildades med jämställdhetsbidraget. Knappt en tredjedel av kursdel-

Tabell 8.11 Beslutade bidrag för AMU i företag under budgetåret 1980/81. Fördelning efter antal anställda. Absoluta tal

Antal anställda Totalt antal -25 25-99 100-499 -500 företag

Utbildning vid permitteringshot el. uppsägning 78 49 31 21 179 Övriga AMU i företag l 267 427 303 277 2 274

Sammantaget I 345 476 334 298 2 453

Vilka deltar i 183

personalutbildning?

Tabell 8.12 Utbildning vid risk för permittering eller uppsägning budgetåret 1980/81. Fördelning efter kursdeltagare och beviljade bidrag per län. Procent

Län Utbildning vid Andel av be-

folkningen i permitteringshot e arbetskraften Beviljade Deltagare år 1981

Uppsala Södermanlands 13,5 22,8 3,0

5,0 4,6 4,7 Östergötlands

0.1 0.1 3,6 Jönköpings

0,8 0.4 2,1 Kronobergs

Blekinge

Göteborgs och Bohus

5,6 6,6 5,0 Älvsborgs

1,1 0,6 3,2 Skaraborgs

Kopparbergs

2,9 2,4 3,4 Gävleborgs

Sammantaget

var anställda vid företag i detta län. Budgetåret 1980/81 utnyttjades tagarna detta bidrag oftare i Jönköpings län, ca 16 procent. andelen av den sammanlagda bidragssumman som Av tabell 8.12 framgår under budgetåret 1980/81 beviljades för utbildning vid risk för permittering i de olika länen samt andelen kursdeltagare fördelat på eller uppsägning respektive län. Som framgår av tabellen föreligger i några fall stora skillnader mellan storlek och andelen kursdeltagare. Så vad gäller relationen bidragets Södermanlands län stor andel kursdeltagare i förhållande till hade t.ex. under budgetåret, medan Norrbotstorleken på det bidrag som beviljades en motsatt bild, dvs. liten andel kursdeltagare i förhållande tens län uppvisar Orsaken till nämnda skillnader står främst att finna till det beviljade bidraget. i utbildningstidens längd per person.

8.5¶Sammanfattande bedömningar

kan i huvudsak av de mål som finns Personalutbildningen sägas styras för en verksamhet. Utifrån dessa mål görs bedömningar av vilka uppställda

184 Vilka deltar i personalutbildning?

utbildningsbehov som föreligger, dvs. vilken kompetens som behöver tillföras verksamheten. som ar direkt Vid sidan av de utbildningsbehov relaterade till verksamhetsmålen uppstår emellanåt till utbildningsbehov följd av förändringar av skilda slag, t.ex. tekniska och förändringar förändringar i lagar och avtal. Till KAFU:s uppgifter hör bl.a. att (iverväga om personalutbildningen även kan bidra till att tillgodose sådana mål som samhället har formulerat av arbetsmarknadsoch sysselsättningspolitiska skäl. Enligt direktiven bör kommuner och personalutbildning i företag, landsting kunna bidra till att tillgodose dels de arbetsmarknadspolitiska strävandena att åstadkomma dels den en jämn och trygg sysselsättning, enskilde arbetstagarens behov av utbildning för att dennes ställning på arbetsmarknaden skall stärkas, dels företagens behov med av personal yrkeskunskaper. Av de uppgifter som har redovisats tidigare i detta kapitel framgår att fördelningen i utbildningsdeltagande mellan grupper med olika utbildningsbakgrund ofta är ojämn. Resultaten av den studie som Landstingsförbundet under år 1981 genomförde vid fem olika sjukhus, och där all frånvaro för de anställda fördelades på orsak, visar en delvis annorlunda bild. Vid dessa fem sjukhus prioriterades under 1981 utbildning av sjukvårdsbiträden. För denna grupp anställda uppmättes i genomsnitt 26.3 utbildningsdagar per person. Motsvarande andel för undersköterskor och läkare var 2.8 resp. 8,4 utbildningsdagar. Utifrån tillgänglig statistik kan den typiske deltagaren i personalutbildning grovt förenklat sägas vara: E1 En man i 25-45-årsåldern arbetar som har god formell grundutbildning. heltid på en högre befattning inom ett större företag eller inom en större kommun.

Motpolen, dvs. den person som i minst utsträckning erbjuds deltagande i personalutbildning är EJ en kvinna som har låg formell grundutbildning, som är deltidsarbetande och som har ett mindre kvalificerat arbete inom ett mindre företag eller i en mindre kommun. Om kvinnan dessutom är invandrare minskar hennes chanser att delta i personalutbildning ytterligare.

Den ojämna fördelningen i utbildningsdeltagande brukar förklaras på olika sätt. Tolkningar, som att anställda ofta har sådana i högre befattningar arbetsuppgifter som kräver återkommande eller att utbildningsinsatser. intresset för att delta i utbildning varierar mellan olika grupper av anställda, brukar förekomma. Enligt ett annat synsätt anses utbildningsinsatser för anställda i högre befattningar oavsett prioriteras utbildningsbehov eller intresse för att delta i utbildning hos anställda i lägre befattningar. De strukturella och tekniska i samhället förändringarna som helhet kommer att fortsätta och i många fall intensifieras. Till följd av detta kommer många arbetsuppgifter att försvinna eller kraftigt förändras samtidigt som nya kommer att uppstå. Många anställda med en starkt specialiserad och kort yrkesutbildning kommer därigenom att hotas av arbetslöshet. Arbetslösheten drabbar därtill hårdast med personer låg utbildning och relativt rutinbetonade arbetsuppgifter. För dessa grupper är utsikterna att få nytt

arbete ofta mycket begränsade. Det är därför angeläget att företagen. kommunerna och landstingen kan möta olika förändringar bl.a. genom fortbildning och vidareutbildning av den egna personalen. Genom olika former av personalutbildning kan de mest utsatta grupperna omskolas till nya arbetsuppgifter och därigenom få en förbättrad beredskap för omställningar. För arbetsgivarna innebär utbildningsinsatser som ges i ett längre perspektiv, dvs. utbildning som innebär framförhållning och som ger förändringsberedskap, en god investering. Därigenom kan exempelvis personalplaneringen

För arbetsgivarna bör det därför- inte minst från ekonomisk göras stabilare. synpunkt - vara angeläget att utveckla hela den befintliga arbetskraftens kompetens.

Om personalutbildningen som helhet skall kunna medverka till att de ovan nämnda arbetsmarknadspolitiska strävandenzi tillgodoses måste utbildningsinsatserna bli betydligt mer omfattande och de tillgängliga utbildningsresurserna på olika arbetsplatser måste fördelas jämnare mellan olika personalkategorier. Således bör enligt KAFU:s mening en proportionellt större andel kortutbildade. lågavlönade, kvinnor osv. erbjudas personalutbildning i framtiden. Dessa grupper tillhör idag de mest utsatta på arbetsmarknaden och just avsaknaden av yrkesutbildning försämrar ofta deras möjligheter att bibehålla sitt arbete eller att kunna erhålla ett nytt.

För de fackliga organisationerna är skyddet av medlemmarnas möjligheter till personlig utveckling i arbetet och därmed en större trygghet i anställningen viktigt. De fackliga organisationerna har därför självfallet intresse av att personalutbildningen fördelas jämnare på olika grupper av anställda. Sett från samhällets utgångspunkter är det av intresse att olika personalutbildningsinsatser - t.ex. sådana som syftar till att ge de anställda förbättrad

eller till att bredda beredskap inför förändringar deras yrkeskunnande kommer allt fler anställda till del. Det är enligt kommittens mening mycket angeläget att förändringar i denna riktning kommer till stånd. När det gäller den traditionella personalutbildningen har parterna på arbetsmarknaden huvudansvaret, men samhället bör på olika sätt understödja en utveckling där företag, kommuner. landsting och andra arbetsgivare erbjuder personalutbildning till sådana anställda som idag inte alls eller endast i ringa utsträckning får delta i personalutbildning.

9 resultat

Arbetsmarknadsutbildningens

9.1¶Inledning

Arbetsmarknadsutbildningens främsta uppgift är att leda till lämpligt

arbete som annars inte kan komma till stånd. När man skall stadigvarande utvärdera utbildningens resultat blir det därför naturligt att främst studera i vilken utsträckning de som genomgått utbildning också har fått en varaktig anställning. Det är också av intresse för att bedöma utbildningens effektivitet att undersöka i vilken utsträckning de som påbörjar AMU fullföljer utbildningen.

AMS har sedan år 1969 årligen genomfört en uppföljning av alla som avslutat AMU. Till en början gjordes uppföljningen en månad efter utbildningens slut. Från och med år 1972 skedde uppföljningen efter tre månader och sedan år 1977 görs årligen en uppföljningsundersökning sex månader efter det att utbildningen avslutats. För att få en längre uppföljningsperiod samt med tanke på att de berörda kursdeltagarna slutar sin utbildning just före semesterperioden med den ökning av tillfälliga arbeten som inträffar under sommarmånaderna har det bedömts lämpligt att göra en tvärsnittsredovisning av deltagarnas sysselsättningssituation ca ett halvt år efter avslutad utbildning. För att få viss jämförbarhet med tidigare uppföljningar behöll man under en viss period frågan om andelen förvärvsarbetande inom tre månader efter avslutad utbildning. Från och med 1981 har man upphört med denna tillbakablickande fråga. dvs. man mäter endast

l Faktamaterialet till vid sexmånaderstillfâllet. Sedan år 1977 genomförs uppföljningen av

avsnitten om uppföljstatistiska centralbyrån (SCB) på uppdrag av AMS och avser de personer

ningsundersökningarna som avslutar AMU under andra kvartalet varje år. har hämtats från AMS

har som främsta att undersöka redovisning av under-

Uppföljningsundersökningarna syfte

efter visar sökningarna i meddelsysselsättningssituationen avslutad AMU. Undersökningarna

anden från utredningsbl.a. hur många som har fått anställning i utbildningsyrket eller närliggande enheten 1978:9. 1979:13. yrke. Uppföljningarna ger också information om hur många som har avbrutit 1980:23, 1981:13. 1982:6

dels på grund av att de erhållit arbete. dels på grund av annan och 1982:16. utbildningen. orsak. Undersökningarna avser samtliga typer av yrkesinriktad AMU 3 Det bör noteras att exklusive AMU i företag. uppföljningarna t.0.m.

Andelen förvärvsarbetande efter avslutad AMU är svagt konjunkturbe- utgången av år 1975 inte roende. Under 1972-1973 är helt jämförbara med

lågkonjunkturåren översteg andelen förvärvsar-

upplöljningarna därefter. betande inte vid något tillfälle 75 procent. Under konjunkturuppgången

Uppföljningarna t.0.m. 1974-1976 varierade andelen förvärvsarbetande mellan 76 och 86 procent.

1975 var bl.a. totalupp- Genomsnittet för perioden uppgick till 81 procent.: följningar.

54% 64%

Andel förvärvsarbetande Diagram 9.1. Andelen förvärvsarbetande totalt respektive i utbildnings- därav i utbildningsyrket (eller närliggande) yrket eller närliggande yrke ca 6 månader efter fullföljd AMU (AMU-kurser, reguljära utbildningsväsendet sam! Övriga kurser) 1978-1981. 1978 1979 1980 1981

Under lågkonjunkturen 1977-1978 var andelen som erhållit arbete på den öppna arbetsmarknaden efter fullföljd arbetsmarknadsutbildning 68 resp. 65 procent vad avser AMU-kurserna, vilket är den enda jämförelse som är relevant mellan dessa två år eftersom uppföljningen 1977 endast omfattade sådana kurser. Sammanlagt med AMU inom det reguljära utbildningsväsendet var emellertid andelen i förvärvsarbete på den öppna arbetsmarknaden endast 54 procent år 1978. Mellan 1979 och 1980 då zirbetsmarknadsläget successivt förbättrades ökade andelen med förvärvsarbete från 64 till 68 procent för att under 1981 minska till 62 procent? är i huvudsak Minskningen en avspegling av det försämrade konjunkturläget med en överlag lägre efterfrågan på arbetskraft jämfört med året innan. För att belysa AMU-deltagarnas sysselsättningssituation också i ett något längre tidsperspektiv än i de ordinarie uppföljningarna har AMS låtit SCB göra motsvarande uppföljning efter två år på ett urval av dem som slutade yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet 198(). Resultatet från denna undersökning redovisas översiktligt i avsnitt 9.3.

9.2 ca sex månader efter avslutad

Uppföljning yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning

9.2.1 Ålder och kön 3 Ökningen med tio procentenheter mellan 1978 Av de ca 11850 elever som fullföljde yrkesinriktad AMU under andra och 1979 beror inte en- kvartalet 1981. förvärvsarbetade 62 procent ca 6 månader efter utbildningen. bart på att proportionellt Det innebar en viss minskning jämfört med uppföljningen året innan, da 68 fler personer erhöll för- av förvärvsarbetade. procent samtliga Minskningen var i huvudsak en värvsarbete, utan har avspegling av det försämrade konjunkturläget med en överlag även i viss mån sin orsak lägre efterfrågan av arbetskraft mot slutet av 1981. jämfört med året innan. i att grupperna i arkivresp. skyddat arbete Det förelåg praktiskt taget ingen skillnad mellan män och kvinnor fr.o.m. 1979 redovisas beträffande efter sysselsåttningssituationen AMU. vilket bl.a. sammani gruppen med förvärvshänger med den könsbundna koncentrationen till olika kurser. arbete. Dessa två an- Liksom vid tidigare undersökningar steg andelen förvärvsarbetande i stort ställningsformer redovisades tidigare under sett med högre ålder (diagram 9.2). Skillnaden i förhållande till genomsnittet beredskapsarbete. (62 %) var dock inte stor utom för tonåringarna bland vilka endast 31 procent

resultat 189

Arbetsmarknadsutbildningens

60-

50-

40-

30-

20-

10* 10-

-19 20-24 25-54 55- ÅLDER -19

Diagram 9.2 Personer som fullföljde yrkesinförvärvsarbetade. Det innebar en påtaglig försämring jämfört med året riktad AM U (samtliga innan. särskilt för tonårsflickorna. Det var också inom tonårsgruppen som kurser) under I 980 resp. förekom 1981. Andel förvärvsarden ojämförligt högsta arbetslösheten (31 (70). betande resp. arbetslösa Det råder. till skillnad mot tidigare uppföljningar, inte längre någon efter ca 6 månader. Förskillnad i andelen förvärvsarbetande mellan SÖ:s AMU-kurser och de delning på ålder Det sammanhänger bl.a. med förändrade kurssamreguljära utbildningarna. och förändrad deltagarsammansâttning. Andelen ungdomar mansättningar har minskat kraftigt mellan 1980 och 1981. främst inom de reguljära utbildningarna. Andelen sysselsatta efter utbildningen var låg bland tonå-

ringarna. Andelen arbetslösa ca 6 månader efter fullföljd utbildning hade jämfört med 1980 ökat från 14 procent till 20 procent 1981 (tabell 9.1). Ingen nämnvärd skillnad kunde påvisas mellan män och kvinnor. Det var framför

Tabell 9.1 Personer som fullföljde yrkesinriktad AMU (samtliga kurser) under 2:a kvartalet 1981. Sysselsättningssituation 6 månader efter utbildningen. Jämförelsetal för 1980. Procent

2:a kvartalet 1981 2:a kvartalet 1980 Sysselsättningssituation Antal Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga

Förvärvsarbete (7 368) 63 62 62 67 69 68

Beredskapsarbete ( 677) 5 7 6 2 2 2 Arbetslösa (2 394) 21 19 20 13 15 14 AMU 1 1 1 1 1 1 ( 102) Övriga studerande 5 6 6 9 6 7 ( 658) Arbete i eget hushåll, sjukskrivna m. fl. 5 5 5 9 7 8 ( 636)

(11 835) 100 100 100 100 100 100 Samtliga

190 Arbetsmarknadsutbildningens resultat .

allt bland tonåringarna som en hög arbetslöshet förekom (ca 30 3/0 arbetslösa). En något högre andel arbetslösa förekom bland dem som deltagit i SÖzs AMU-kurserjämfört med dem som deltagit i reguljära utbildningar. Omvänt var andelen i beredskapsarbete något högre bland dem i de som deltagit reguljära utbildningarna. Andelen personer i beredskapsarbete ca 6 månader efter utbildningen hade ökat från 2 procent 198() till 6 procent 1981. Det var framför allt kvinnor under 25 år som i ganska hög grad placerats efter sin i beredskapsarbete arbetsmarknadsutbildning (blna. efter utbildningar inom kontorsområdet). Ca sex månader efter fullföljd AMU befann äter i sig l procent av deltagarna AMU och 6 procent i övrig utbildning. Den andelen åter i studier högsta avsåg dem som genomgått kontorsutbildningar.

9.2.2¶Yrkesinriktning

Vidjämförelse med 1980 års undersökning har andelen förvärvsarbetande ca sex månader efter fullföljd andra kvartalet 1981 minskat utbildning något inom praktiskt taget alla kursområden. Det sammanhänger med den lägre efterfrågan på arbetskraft som rådde vid det senare uppföljningstillfället. Inom tillverkningsarbete och vårdarbete var av andelen minskningen förvärvsarbetande måttlig. medan den var påtagligt större inom kameralt och kontorstekniskt arbete (knappt hälften förvärvsarbetade 1981) samt inom transport- och kommunikationsarbete. Andelen förvärvsarbetande inom servicearbete var något högre 1981 än 1980. Under tidigare år har i allmänhet andelen förvärvsarbetande varit högre efter SÖ:s AMU-kurser än efter de reguljära utbildningarna. Med undantag för kameralt och kontorstekniskt arbete detta inte längre i 1981 års gällde undersökning. Denna förändring beror sannolikt på en mängd faktorer.

YRKESOMRÅDE 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Procent Vårdarbete inom hälsooch sjukvård v

Kameralt och kontorstekniskt arbete

Lantbru ks- och skogsarbete

Transport- och kommunikationsarbete Diagram 9.3 Personer som full/följde yrkesin- Tillverkningsarbete riktad AM U (samtliga kurser) under 2:a kvar- Servicearbete talet 1980 resp. 1981. Andelen förvärvsarbetande ca 6 månader efter Totalt utbildningen med fördelning på vissa större yrkesområden. 1980 E1981

Arbetsmarknadsutbildningens resultat 191

Tabell 9.2 Personer som fullföljde yrkesinriktad AMU (samtliga kurser) under 2:a kvartalet 1981 och hade förvärvsarbete 6 månader efter utbildningen. Fördelning på vissa större yrkesområden

Yrkesområde I förvärvsarbete efter Antal Antal

cirka 6 månader kursdeltagare kvinnor

Samtliga Kvinnor % % (100 %) (100 %)

Vårdarbete inom hälso-

72 73 2 985 2 643 och sjukvård Kameralt- och kontorstekniskt arbete 47 48 2 130 1 888

62 35 3 378 396 Tillverkningsarbete Servicearbete 66 73 559 356

Totalt 62 62 11 852 6 166

bland vilka kan nämnas förändrad kurssammansättning och kursinnehåll och förändrad sammansättning av elever. Antalet ungdomar i AMU har minskat kraftigt mellan 1980 och 1981. framför allt inom de reguljära utbildningarna. Som tidigare nämnts var andelen sysselsatta efter utbildningen låg bland tonåringarna.

Inom tillverkningsarbete hade kvinnorna en påtagligt lägre andel sysselsatta än männen. Det var dock relativt få kvinnor som deltog i sådana

I de yrkesområden där kvinnorna dominerade andelsmässigt utbildningar. var andelen minst lika stor för kvinnorna som för männen. I

sysselsatta

för alla kurser hade därför män och kvinnor lika stor andel i genomsnitt förvärvsarbete efter utbildningen.

9.2.3¶Arbete i utbildningsyrket

Av de knappt 7 400 personer som i 1981 års uppföljning var i förvärvsarbete ca 6 månader efter fullföljd utbildning, arbetade 81 procent i utbildningsyrket eller yrke. Det var ungefär samma andel som året innan.

närliggande Under tidigare år har denna andel ökat påtagligt med högre ålder men denna skillnad Liksom tidigare var

har väsentligt utjämnats i 1981 års uppföljning. andelen i utbildningsyrket eller närliggande högre bland kvinnorna (85 %) än bland männen (77 %). Denna skillnad sammanhänger med kvinnornas dominans inom till vårdarbete där näst intill samtliga av de

utbildningar sysselsatta hade placerats i utbildningsyrket eller närliggande yrke. En hög

eller närliggande förekom också beträfandel sysselsatta i utbildningsyrket fande servicearbete 89 %).

Inom tillverkningsarbete har andelen i arbete i

utbildningsområdet

eller närliggande yrke ökat de senaste åren och uppgick utbildningsyrket 1981 till 75 procent. De verkstadsmekaniska kurserna låg dock som tidigare klart under genomsnittet.

mellan SÖ:s AMU-kurser och de reguljära kurserna med

Vid jämförelse

YRKESOMRÃDE 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Procent Vårdarbete inom hälsooch sjukvård

Kameralt och kontorstekniskt arbete

Lantbruks- och skogsarbete

Transport- och kommu Diagram 9.4 Personer nikationsarbete som ful/följde yrkesinriktad AMU (samtliga Tillverkningsarbete kurser) under 2:a kvar» talet 1980 resp. 1981 och Servicearbete hade förvärvsarbete ca ett halvår efter utbildningen. Andel i utbild- Totalt ningsyrker eller närliggande. Fördelning på

1980 1981 vissa yrkesområden E

fördelning på de större yrkesområdena, finner man en hög överensstämmelse av andelen som erhållit förvärvsarbete i utbildningsyrket

eller närliggande yrke.

9.2.4¶Bristyrkesutbildning

Drygt 900 personer avslutade en bristyrkesutbildning under andra kvartalet 1981. Av dessa fullföljde 88 procent sin utbildning. 4 procent avbröt p.g.a. att de erhållit arbete och 8 procent avbröt på grund av annan orsak. Bristyrkesutbildning förekom framför allt inomiyrkesområdena hälso- och sjukvård och tillverkningsarbete (bla. svetsarutbildning). Ungefär ett halvår efter fullföljd utbildning förvärvsarbetade 80 procent

av kursdeltagarna. vilket innebar en minskning jämfört med de Senaste åren. Av dem med förvärvsarbete, arbetade en relativt hög andel (87 %) i utbildningsyrket eller

Tabell 9.3 Personer som fullföljde bristyrkesutbildning under andra kvartalet 1981. Sysselsättningssituation 6 månader efter utbildningen

Arbete i eget hushåll, sjukskrivna m. fl. 44 5

Summa 803 100

Tabell 9.4 Personer som fullföljde hristyrkesutbildning andra kvartalet, respektive år (1978-81). I förvärvsarbete 6 månader efter kursens slut, fördelade efter de två största yrkesområdena Kursens yrkes- I förvärvsarbete Antal Därav i utbildningsyrket eller inriktning närliggande yrke

1978 1979 1980 1981 (1981) 1978 1979 1980 1981

Vårdarbete 83 80 93 73 (235) 99 94 84 100 Tillverkningsarbete 91 95 90 85 (414) 64 77 75 82

Summa bristyrkesutbild-

ning 88 84 90 80 (804) 80 74 77 87

närliggande yrke. De flesta sysselsatta (55 %) fanns inom industrin och drygt var fjärde var sysselsatt inom den offentliga sektorn.

9.2.5¶Arbetslöshet före arbetsmarknadsutbildning

Av de ca 14 500 personer som slutade (fullföljde eller avbröt) en utbildning under andra kvartalet 1981, hade under året närmast före utbildningen 9 procent varit arbetslösa under högst 1 månad. 16 procent hade varit arbetslösa 1-3 månader. 15 procent i 3-6 månader och 18 procent mer än 6 månader. 43 procent uppgav att de inte hade varit arbetslösa. Jämfört med enkäten året innan innebar detta en viss ökning av den genomsnittliga arbetslöshetstiden före AMU. Det kan förefalla egendomligt att en så stor andel har uppgivit att de inte varit abetslösa före utbildningen. Uppföljningarna för 1979 och 1980 visar ungefär lika stor andel som uppgivit att de inte varit arbetslösa före arbetsmarknadsutbildningen. Det förefaller sannolikt att en viss andel av dem som uppgivit sig ej ha varit arbetslösa egentligen skulle ha betraktats som korttidsarbetslösa. För detta talar det förhållandet att en relativt stor grupp av AMU-deltagarna är ny- eller återinträdande på arbetsmarknaden. Dessa grupper utgjorde tillsammans ca 15 procent av dem som påbörjade arbetsmarknadsutbildning under 1981. Sannolikt har många av dessa inte upplevt sig som arbetslösa. Som framgår i kapitel 7 Vilka deltari arbetsmarknadsutbildning? har arbetsförmedlingen registrerat de flesta (72 0/0) av dem som påbörjade arbetsmarknadsutbildning 1981 som arbetslösa.

Vid de senaste årens uppföljningar har deltagarna i SÖ:s AMU-kurser och de reguljära utbildningarna uppvisat lika långa arbetslöshetstider före utbildningen. En viss förändring skedde emellertid vid 1981 års uppföljning, då de genomsnittliga arbetslöshetstiderna före utbildningen ökade mer inom SÖ:s AMU-kurser än inom de reguljära utbildningarna. Förändringen sammanhänger bl.a. med att andelen ungdomar i de reguljära utbildningarna sjunkit kraftigt under 1981.

Inom SÖ:s AMU-kurser fanns, i likhet med året innan, en högre andel arbetslösa (och en högre andel långtidsarbetslösa) bland dem som avbröt utbildningen av annan anledning än att de erhållit arbete, än inom de reguljära utbildningarna. Liksom vid tidigare undersökningar kunde det

Andel sysselsatta efter kursen, procent

801-

70 t- 73% 72%

62%

50% 40l- 44%

30l- Diagram 9.5 Personer 201som fullföljde yrkesinriktad AM U under andra kvartalet 1981. Arbets- Iöshetstid före AM U och förvärvsarbetande ca 6 1-3 Mer än Högst 3-6 månader efter utbildning- mån 1 mån mån mån 6- mån en Arbetslöshetst id före AM U

konstateras att det råder ett negativt samband mellan andelen sysselsatta efter utbildningen och arbetslöshetstiden före utbildningen. Ju längre arbetslöshet före utbildningen desto lägre andel sysselsatta efter kursen (se diagram 9.5).

9.2.6 Kursavbrott

Under andra kvartalet 1981 slutade ca 14 500 elever yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Av dessa var 7 060 (49 %) kvinnor och antalet ugdomar under 25 år uppgick till ca 4 700 (32 %). Antalet tonåringar var drygt 600 (4 %). Av de ca 14 500 elever som slutade AMU, fullföljde 82 procent sin

Fullföljde

11835 (82%) _

Abt...e- r Ab

hållletoarpbgtg arilnargtogsglça

[-931 (em-L | (12%lI

Diagram 9.6 Samtliga personer som fullfäljde 1980: 83% 5% 11 % respektive avbröt yrkesinriktad AM U andra 1979: 82% 6% 12% kvartalet 1981. Jämförelsetal får 1978-1980 1978: 81% 7% 12%

Tabell 9.5 Personer som avslutade (fullföljde eller avbröt) yrkesinriktad AMU under 2:a kvartalet 1981. Fördelning på samtliga kurser, ålder och kön

Samtliga Därav Avbröt pga. Avbröt pga.

fullföljde erhållet arbete annan orsak

% % %

14 525 82 6 12 Samtliga

utbildning medan 6 procent avbröt p.g.a. att de erhållit förvärvsarbete och 12

avbröt av annan orsak. Andelarna fullföljda resp. av olika orsaker procent avbrutna utbildningar var ungefär desamma som tidigare uppföljningar visat.

9.6.) Liksom vid tidigare uppföljningar var andelen avbrott högst (Diagram bland tonåringarna, av vilka 23 procent avbröt av annan orsak. Vid

mellan män och kvinnor, finner man att männen avbröt oftare jämförelse framför förvärvsarbete. G

allt p.g.a. att de erhöll (Tabell 9.5.)

Andelen som avbröt sin utbildning av annan orsak än att de

personer erhållit arbete var inom SÖ:s AMU-kurser (16 %) än inom de

högre reguljära kurserna (6 %). Detta sammanhänger delvis med att denna typ av avbrott förekommer oftare än genomsnittligt vid utbildningar inom tillverk-

55 procentgav de kursdeltagare som slutade en AMU-kurs ningsområdet. hade mot endast 7 procent bland

deltagit i just en tillverkningsutbildning

i de reguljära utbildningarna. Bland personer som deltagit i deltagarna

till Verkstadsmekaniker andelen avbrott av utbildning resp. svetsare , uppgick annan orsak än att de erhållit arbete till 39 resp. 32 procent. (Tabell 9.6.) Vad

avbrott p.g.a. att kursdeltagaren erhållit arbete, var även dessa mer gäller

förekommande än genomsnittligt bland deltagare i utbildningar inom vanligt tillverkningsområdet.

Bland de kursdeltagare som avbrutit utbildningen av annan orsak än att de erhållit arbete förekom en betydligt lägre andel sysselsatta efter ett halvår i jämförelse med dem som fullföljde kursen. Endast 25 procent av kursdeltagarna med avbrott av annan orsak var i förvärvsarbete vid uppföljningstillfället 1981 och andelen arbetslösa uppgick till 33 procent (jämfört med 62 %

resp. 20 % för dem som fullföljt utbildningen).

196 Arbetsmarknadsutbildningens resultat SOL 1983:22

Tabell 9.6 Personer som avslutade (fullföljde eller avbröt) yrkesinriktad AMU under 2:a kvartalet 1981. Fördelning på vissa större yrkesområden

Kursens yrkesområde Samtliga Därav Avbröt pga. Ahröt pga.

fullföljde erhållet arbete annan orsak

% 94- Vr

Tekniskt arbete 557 84 10 6 Vårdarbete inom hälso- och sjukvård 3 208 93 l 6 Kameralt och kontorstekniskt arbete 2 403 89 3 8 Lantbruks- och skogsarbete 726 91 5 4 Transport- och kommunikationsarbete 792 88 4 8 Tillverkningsarbete m. m. 5 040 67 13 20 Därav:

9.2.7 Utbildningsresultat för vissa grupper

Utländska medborgare

D Ca 1 700 utländska avslutade arbetsmarknadsut-

medborgare yrkesinriktad bildning under andra kvartalet 1981. Andelen som fullföljde

sin utbildning uppgick till 79 procent medan 5 procent avbröt p.g.a. att de erhåillit arbete och 15 procent avbröt av annan orsak. Jämfört med svenska

medborgare innebär det en något högre andel avbrott p.g.a. annan orsak än att de hade erhållit arbete. Liksom bland de svenska medborgarna, en större

fullföljde andel av de utländska kvinnorna sin utbildning jämfört med männen. Avbrott av annan orsak än erhållet arbete förekom oftare än bland svenska medborgare inom yrkesområdena vårdarbete och servicearbete.

Skillnaderna i avbrottsfrekvens mellan svenska och utländska medborgare har minskat betydligt under de senaste åren. vilket bl.a. hänger samman med det försämrade arbetsmarknadsläget. Vid 1980 års uppföljning 61

fullföljde procent av de utländska medborgarna sin utbildning. medan 17 procent avbröt på grund av att de hade fått arbete och 22 procent avbröt på grund av annan orsak.

Av de drygt 800 utländska medborgare som förvärvsarbetade efter ca 6 månader, arbetade 78 procent inom sitt utbildningsyrke eller

närliggande yrke, vilket inte innebär någon nämnvärd skillnad jämfört med samtliga medborgargrupper.

Jämfört med svenska medborgare var andelen utländska medborgare som erhållit förvärvsarbete i utbildningsyrket eller närliggande något högre inom kontorsutbildningzir. Så har inte tidigare varit fallet och det kan tyda på att arbetsförmedlingarna successivt har skärpt kraven på svenskkunskaper vid rekryteringen till kontorsutbildningar.

Arbetshandikappade

Drygt 3100 kursdeltagare med arbetshandikapp avslutade yrkesinriktad AMU under andra kvartalet 1981. Andelen som fullföljde sin utbildning uppgick till 75 procent medan 7 procent avbröt pga. att de hade erhållit arbete och 15 procent avbröt p.g.a. annan orsak. Det innebar en högre avbrottsfrekvens än bland övriga kursdeltagare. Andelen avbrott utan känd orsak har dock minskat under de senaste åren. Denna andel uppgick vid 1979 och 1980 års uppföljningar till 30 procent resp. 20 procent.

Liksom året innan var vid 1981 års uppföljning andelen avbrott utan känd orsak för arbetshandikappade kursdeltagare högst vid utbildningar inom tillverkningsområdet, bland vilka den uppgick till 39 procent. Andelen avbrott utan känd orsak var liksom vid 1980 års uppföljning lägst inom kontorsutbildningen.

Under de senaste åren har andelen arbetshandikappade i förvärvsarbete efter AMU tenderat att öka. I förvärvsarbete vid slutet av 1981 fanns 61 procent av de arbetshandikappade kursdeltagarna, dvs. praktiskt taget samma andel som bland övriga kursdeltagare. 18 procent var arbetslösa och 5 procent studerade (utanför arbetsmarknadsutbildningens ram). Ungdomarna förvärvsarbetade i något lägre grad än äldre åldersklasser.

Andelar sysselsatta över 70 procent förekom inom yrkesområdena vårdarbete och tillverkningsarbete medan samma förhållande som bland övriga (icke handikappade) kursdeltagare rådde efter kontorskurser, dvs. knappt 50 procent var sysselsatta på öppna marknaden.

Bland de ca 1 400 arbetshandikappade kursdeltagare som förvärvsarbe-

Tabell 9.7 Arbetshandikappade som fullföljde yrkesinriktad AMU under andra kvartalet 1981. Sysselsättningssituation ca 6 månader etter avslutad utbildning

AMU Ovriga studerande 5 6 7 Arbete i eget hushåll, sjukskrivna m. fl. 5 6 7

Samtliga 100 100 100

(2 360) (1 105) (613)

tade efter kursen, hade 72 procent (jämfört med 81 % av samtliga) erhallit arbete i utbildningsyrket eller närliggande yrke. Denna andel var högst inom vårdutbildningarna.

9.2.8¶Utbildningens längd

Den genomsnittliga kurslängden har ökat under de senaste åren. 1978 uppgick den genomsnittliga utbildningstiden för personer som under andra kvartalet fullföljde yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning till 20 veckor. För de drygt 11 800 elever som fullföljde AMU under andra kvartalet 1981. uppgick den genomsnittliga kurslängden kalkylmässigt till omkring 32 veckor. Det är en mindre ökning jämfört med 1980, vilket bla. förklaras av den kraftiga minskningen 1981 av tonåringar i korta kurser om högst 10 veckor. Kvinnor deltog i genomsnittligt längre kurser än männen.

Det råder inget entydigt samband mellan kurslängd och andelen i förvärvsarbete efter kursen och inte heller mellan kurslängd och andelen arbetslösa. För männen var andelen i förvärvsarbete ungefär densamma oavsett kurslängd. För kvinnorna var andelen i förvärvsarbete lägst efter 21-40 veckor långa kurser och högst efter korta kurser.

9.2.9¶Flyttning efter arbetsmarknadsutbildning

AMS uppföljningsundersökningar ger även besked om i vilken utsträckning de som har genomgått yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning

byter bostadsort efter utbildningen. Resultaten tyder inte på att arbetsmarknadsutbildningen särskilt skulle stimulera till geografisk rörlighet. Vid den senaste undersökningen 1981 hade 12 procent bytt bostadsort efter utbildningen. Andelen personer som flyttat var därmed ungefär lika stor som under de senaste åren. (Tabell 9.8.)

Tabell 9.8 Personer som fullföljde yrkesinriktad AMU under andra kvartalet 1981 och var i förvärvsarbete ca 6 månader efter utbildningen. Förekomst av flyttning efter kursen. Jämförelsetal för 1978-80

Antal Flyttat Flyttat Sum- 1980 1979 1978

flyttare tillannan tillort ma

ort inom utom

hemlänet hemlänet

9.3 efter två år

Uppföljning

I avsikt att belysa vad som skett med AMU-deltagarnas sysselsättningssituation i ett något längre tidsperspektiv har AMS låtit SCB göra en uppföljning även efter två år av de kursdeltagare som slutade arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet 1980. Bland dem som fullföljde utbildningen hade andelen sysselsatta ökat från 68 procent vid mättillfället efter sex månader till 77 procent vid undersökefter två år. Ökningen gällde såväl män som kvinnor och alla ningstidpunkten åldersgrupper. Huvuddelen av de sysselsatta (80 %) hade arbete i utbildningsyrket eller närliggande yrke. av diagram 9.7 var det inte några nämnvärda skillnader i Som framgår sysselsättningsgrad mellan de olika åldersgrupperna utom för tonåringarna. Bland tonåringarna var hälften i förvärvsarbete efter två år. Arbetslösheten, som minskat för alla åldersgrupper, var fortfarande hög bland tonåringarna. Om man ser till hela tvåårsperioden efter kursens slut, så hade nästan alla arbetat vid åtminstone ett tillfälle. Åtta procent av samtliga hade inte arbetat alls. De flesta hade bara haft ett arbete, men ungdomarna hade bytt arbete oftare än de äldre. Det var också en något större andel bland ungdomarna som inte alls hade arbetat efter kursens slut (13 %). De flesta av dem som varit arbetslösa efter utbildningen hade haft en arbetslöshetstid som understeg ett halvår, men tre procent hade varit arbetslösa större delen av tiden efter utbildningens slut. Den som hade varit långtidsarbetslösa före AMU har i alla grupp Sex månader uppföljningar haft mycket sämre resultat efter utbildningen. efter AMU förvärvsarbetade gruppen långtidsarbetslösa till 49 procent dvs. i mycket lägre utsträckning än övriga. Efter två år hade emellertid denna andel ökat till 72 procent och det är en betydligt kraftigare ökning än för övriga grupper.

FÖRVÄRVSÄRBETE ARBETSLÖSHET Procent Procent 100 Efter 6 månader 100 E Efter 24 månader 90 90_ 80 80-

70 70 50 60 50 50* 40 40- Diagram 9.7 Personer 30e_ som fallföljde yrkesinriktad AM U andra kvartalet 1980. Andel förvärvsarbetande resp. arbetslösa ca 6 resp. 24 › - 5 månader efter kursens -19 20-24 25-54 55- ÅLDER -19 20-24 25-54 55- slut. Fördelning på ålder

200 Arbetsmarknadsutbildningens resultat

Tabell 9.9 Andel sysselsatta efter AMU. Procent

Ser man till sysselsättningen för olika yrkesinriktningar (diagram 9.8) sa hade sysselsättningsandelen ökat för alla större yrkesområden mellan mättillfällena vid sex månader Andelen i

och två år efter utbildningen. förvärvsarbete efter vårdutbildning hade ökat till Även

84 procent. yrkesområdena transport- och kommunikationsarbete visade lika

höga sysselsättningstal. Efter utbildning inom yrkesområdena kontorsarbete och tillverkningsarbete var andelen i förvärvsarbete 72 procent.

Det är ett fåtal yrken som bryter mot den allmänna bilden av en ökad sysselsättningsandel mellan de två uppföljningstillfällena. Inom t.ex. byggnadsarbete var sysselsättningen nära nog oförändrad;

ca 60 procent efter sex resp. 24 månader. Att andelen byggnadsarbetare i sysselsättning inte hade Ökat hänger givetvis samman med den allt kärvare byggarbetsmarknaden under uppföljningsperioden.

Män och kvinnor hade samma andel sysselsatta efter 6 som efter 24 månader. Inom de av kvinnorna dominerade

utbildningarna, dvs. värd-, kontors- och servicearbete, hade män och kvinnor

ungefär samma syssel-

YRKESOMRÅDE

10 20 30 40 50 so 80 90 100 Procent

70 A R B ETE Kameralt- och kontorstekniskt arbete

Lantbruks- och skogsarbete

Transport- och kommumkationsarbete

Tillverkningsarbete Diagram 9.8 Personer som fullföljde yrkesin- 4 . Servtcear e e b t (kuk o soch städarbete mm)

Zfáfzâågálgänjâfdzfeüra

förvärvsarbetande ca 6 resp. 24 månader efter utbildningen med fördelning på vina större yr- Efter s

Efter 24 kesomrdden .

månader månader

Men ser man till de av männen dominerade utbildningarna i sättningstal. tillverkningsarbete, lantbruks- och skogsarbctc. så var sysselsättningen lägre

bland kvinnorna. Att kvinnorna ändå hade genomsnittligt samma andel i

förvärvsarbete som männen beror främst på den höga andelen förvärvsar-

betande efter genomgången vårdutbildning.

Av samtliga som fullföljde yrkesinriktad AMU sjönk andelen sysselsatta i

industrin mellan sex och 24 månader från 30 procent till 22 procent. De som

hade en var sysselsatta inom den offentliga sektorn och övriga näringsgrenar

större andel som stod kvar i arbete i samma näringsgren.

9.4 efter sex år

Uppföljning

Den s.k. FAMU-gruppen (FAMU = forskning om AMU) vid Pedagogiskt

centrum hos Stockholms skolförvaltning har på uppdrag av AMS och SÖ

en uppföljning av kursdeltagare vid sju kursorter sex år efter genomfört avslutad AMU-kursi Huvudundersökningen genomfördes under 1973 vid

AMU-center i Eskilstuna. Gävle, Norrköping, Stockholm (Vällingby).

Tumba, och Örebro. Totalt ingick 1 973 kursdeltagare i huvudun-

Uppsala

som innefattade en kartläggning av bl.a. kursdeltagarnas dersökningen,

till utbildningen samt problem och studiehinder. Bland resultaten attityder från huvudundersökningen kan nämnas att

D 81 procent av kursdeltagarna uppgav att de trivdes ganska eller mycket

bra på kursen

D 40 procent ansåg att kursen var ganska eller mycket svår

D 58 procent uppgav att de var nöjda med kursens uppläggning D nära hälften (47 %) av kursdeltagarna ansåg att varken lärare eller

kursdeltagare hade något att säga till om vad gäller utbildningen

4 EI de största hindren för effektiva studier uppgavs vara ovana vid studier Björn Lagerdahl och

Hans Malmström: Sex

ekonomiska bekymmer (som 34 % uppgav) och

(som 35 % uppgav), år efter arbetsmarknads-

bristande förkunskaper (som 21 % uppgav) samt att

utbildning. Rapport Y D en fjärdedel (25 %) ofta eller ibland funderat på att avbryta kursen. 235 Pedagogiskt centrum

första kvartalet vid Stockholms skolför- Sexårsuppföljningen som genomfördes 1980 vände sig till

1973.5 valtning, sektionen för samtliga de 1 973 kursdeltagare som ingick i huvudundersökningen

yrkesutbildning. 1982.

sex år efter det att kursdeltagarna hade Uppföljningen ägde rum ungefär avslutat för huvudundersök- 5 Av dessa medverkade

den utbildning som de deltog i vid tidpunkten

att de 1.301 personer. dvs. 70 ningen. Vid uppföljningen 1980 uppgav 86 procent av kursdeltagarna

procent i uppföljningen. hade förvärvsarbete. En jämförelse mellan olika deltagargrupper visade att

Ett bortfall således på förvärvsarbete förekom i större utsträckning bland män. svenskfödda och

30 procent vilket får bristyrkesutbildade. De flesta av dem som hade förvärvsarbete uppgav att de betraktas som tämligen

och 91 procent uppgav att de arbetade på den måttligt dels med tanke hade en varaktig anställning

av dem som hade förvärv- på datainsamlingsmeto öppna arbetsmarknaden. Knappt två tredjedelar

den (skriftliga enkäter). sarbete i ett yrke som helt eller delvis motsvarade den

(60 %) arbetade dels med tanke på att

som de hade genomgått sex år tidigare. Dessa så lång tid förflutit sedan

arbetsmarknadsutbildning

ansåg själva att de arbetade i utbildningsyrket eller i närliggande yrke. Över utbildningen avslutades.

l deltagandegruppen var en tredjedel av kursdeltagarna (38 %) uppgav att de hade varit arbetslösa

kvinnor. svenskfödda. någon gång sedan de slutade utbildningen sex år tidigare. Detta uppgavs

bristyrkesutbildade och särskilt ofta av kvinnor, personer födda i utlandet och yngre deltagare.

personer över 30 år

Över tre fjärdedelar av deltagarna (78 %) uppgav att de hade haft direkt överrepresenterade.

personlig nytta av den arbetsmarknadsutbildning som de hade genomgått sex år tidigare. Särskilt positiva var icke oväntat de med förvärvsarbete och i synnerhet de med arbete i utbildningsyrket. Omkring två tredjedelar (62 f/r). främst de med arbete hade i utbildningsyrket, uppgav att utbildningen förbättrat möjligheterna att erhålla arbete. Över hälften av deltagarna (57 %) uppgav att arbetsmarknadsutbildningen hade bidragit till ett ökat intresse för utbildning i allmänhet. Omkring en tredjedel av (leltzigarna (33 % eller 425 personer) uppgav också att de hade fortsatt i någon form av utbildning efter kursen 1973. Över hälften av dessa hade genomgått nagon slags yrkesutbildning. 11 procent hade genomgått teoretisk gymnasieutbildning och 8 procent grundskoleutbildning. Knappt hälften (47 %) av dem som efter kursen hade genomgått ytterligare utbildning hade också erhållit utbildningsbidrag för denna. En jämförelse mellan kursdeltagarna med utgångspunkt från tidigare teoretisk utbildning visar att utbildningsbidrag främst förekommit bland dem med kort teoretisk utbildning (dvs. högst sju år). Av dessa uppgav 61 procent att de hade erhållit utbildningsbidrag för studierna.

9.5 studie av kursavbrott

FAMU-gruppens

Under en följd av år har andelen kursdeltagare som fullföljt yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning uppgått till ca 80 procent. Ca 6 procent har avbrutit på grund av att de har erhållit arbete och ca 12 procent har avbrutit på grund av annan orsak. I tidigare uppföljningsundersökningar har även de kursdeltagare ingått som avslutat (fullföljt eller avbrutit) icke yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. De icke yrkesinriktade kurserna har uppvisat en betydligt högre avbrottsfrekvens än de yrkesinriktade. I 1980 års uppföljning, vilken är den sista uppföljningen där andelen avbrott från icke yrkesinriktad utbildning redovisas framgår att 16 procent av dem som slutat icke yrkesinriktad utbildning avbröt på grund av att de fått arbete och 22 procent på grund av annan orsak. Motsvarande tal för yrkesinriktad utbildning var detta år 6 procent och 12 procent. Mot denna bakgrund fann kommittén det angeläget att göra en särskild undersökning av de kursdeltagare som avbrutit utbildningen av annan orsak än att de hade erhållit arbete. KAFU gav därför i uppdrag till den tidigare nämnda FAMU-gruppen = (FAMU forskning om AMU) vid Pedagogiskt centrum hos Stockholms Skolförvaltning att genomföra av en undersökning de kursdeltagare som avbrutit utbildningen av annan orsak än att de hade ° Björn Lagerdahl, Hans erhållit arbete.” I undersökningen ingick samtliga kursdeltagare som avbrutit Malmström och Leif en AMU-kurs (yrkesinriktad eller icke yrkesinriktad) under andra halvåret Nilsson: Kursavbrytare 1980 sammanlagt 1852 personer. En sammanfattning av undersökningen inom arbetsmarknadsutfinns i bilagedelen till betänkandet. bildningen med okänd eller ospecificerad av- Undersökningen har genomförts i två delar. Den första delen består av en brottsorsak. Rapport registerstudie där hela målgruppen ingår. omfattar Registeruppgifterna Yz233 Pedagogiskt cenkursavbrytarnas ålder. kön, kurstyp, arbetshandikapp. medborgarskap. trum vid Stockholms kurslän, tidigare utbildning samt sysselsättningssituation före kursen. Skolförvaltning, sektionen för yrkesutbildning, Undersökningens andra del utgörs av en postenkät som tillsändes ett 1982. urval som omfattade hälften slumpmässigt av de registrerade kursavbrytar-

Arbetsmarknadsutbildningens resultat 203

avbrottsorsaker, na. De områden som ingår i enkäten rör huvudsakligen efter avbrottet samt inställning och attityder till utbildningsysselsättning en. i Totalt besvarades enkäten av 472 personer vilket utgör 51 procent av de Det höga bortfallet kan förklaras av en rad olika urvalet ingående deltagarna. undersökningar har faktorer. Erfarenheter från FAMU-gruppens tidigare som har avbrutit sin utbildning vanligen givit vid handen att kursdeltagare inkommer med en lägre andel svar än vad som är fallet för dem som fullföljt

sin utbildning. Det har också visat sig att just de som avbrutit av annan orsak än att de erhållit arbete har en lägre svarsbenägenheU Det finns även skäl att

anta att det bland dem som inte svarade fanns kursdeltagare som ansåg att de

hade fullföljt utbildningen trots att de hade registrerats som kursavbrytare.

en tiondel av dem som medverkade i enkåitundersökningen svarade Omkring också att de ansåg att de inte hade avbrutit utbildningen.

De avbrottsorsaker som enkätdeltagarna själva oftast uppgav var otrivsel

med kursen (21 %). sjukdom (17 0/0) och familjeskäl (16 %). En del (14 %) sade sig också har avbrutit p.g.a. ekonomiska problem under utbildningstiavbröt den. Var tionde avbröt p.g.a. nervösa besvär och ungefär lika många eftersom de ansåg att resvägen till och från AMU-centret var för lång eller

(7 (70) hade avbrutit utbildningen därför att besvärlig. Några kursdeltagare de hade erhållit arbete (trots att man hade registrerat att de hade avbrutit sin av annan Andra hade avbrutit p.g.a. alkohol- eller utbildning orsak). de ansåg att utbildningen var för svår narkotikaproblem (7 %). emedan

(7 %) eller p.g.a. språksvårigheter. Avbrottsorsakerna varierade markant mellan olika delgrupper av den

totala undersökningsgruppen. Sä framkom t.ex. att den vanligaste avbrotts-

orsaken inom den yrkesinriktade utbildningen var att man inte trivdes på mindre utsträckning inom kursen (25 %). Denna orsak uppgavs i betydligt den icke utbildningen (ll %). där i stället familjeskäl yrkesinriktade dominerade till kursavbrott (28 92, ). Skillnaden bör ses mot som anledning av olikheterna i könsfördelningen i de båda grupperna. Männen bakgrund totalt sett i större än kvinnorna att de avbröt av uppgav utsträckning trivselskäl, ekonomiska problem. missbruksproblem och på grund av att de

hade erhållit arbete, medan kvinnorna oftare avbröt på grund av familjeskäl 7 Eftersom ett flertal

Det framkom också att trivselskäl och ekono- bakgrundsfaktorer finns och barnpassningsproblem. miska orsaker framför allt uppgavs av yngre kursdeltagare. Vidare framkom registrerade i AMS statistikregister är det möjatt ekonomiska problem var en vanligare avbrottsorsak inom den yrkesinligt att ge en förhållanriktade utbildningen (17 % jämfört med 11 % för den icke yrkesinriktade devis god beskrivning av bortfallsgruppen. En utbildningen). (45 %) av dem som hade avbrutit sin utbildning jämförelse mellan de Något färre än hälften skulle ha underlättat för dem att avbrytare som deltog i ansåg att förändringar i undervisningen enkäten och de som av utbildningen. Omkring en tredjedel ansåg att ekonomiska bidrag, fullfölja olika anledningar inte erfarenhet från kursens arbetsområde eller bättre svarade visar att skillnabättre egna förkunskaper. före kursen skulle ha underlättat för dem att fullfölja utbild- derna mellan grupperna information i är förhållandevis små ningen. Bland övriga förslag till åtgärder kan nämnas ökad undervisning med ett undantag: män- Studieteknik under studietiden (21 5/0) (28 %). bättre bostadsfåirhallanden nen har besvarat enkäoch hjälp eller rad från kurator. psykolog eller läkare (18 %). ten i signifikant mindre sig över hälften av dem som hade utsträckning än kvinnor- Som framgår av tabell 9.10 utbildade och maskinskötsel. na. avbrutit sin utbildning inom yrkesområdet tillverkning

204 resultat

Arbetsmarknadsutbildningens

Tabell 9.10 Kursinriktning. Samtliga deltagare som avbröt SÖ:s AMU-kurser andra halvåret 1980 pga. annan

eller ej angiven orsak samt personer som påbörjat AMU (exkl. AMU i företag) budgetåret 1979/80

Kursinriktning Procentandelar

Samtliga som av- Samtliga personer

bröt 2:a halvåret som påbörjade

1980 pga. annan AMU (exkl. AMU

eller ej angiven or- i företag budgetåret

sak 1979/80)

(Antal=l 833) (Antal=81 991)

Tekniskt. naturvetenskapligt. humanistiskt och konstnärligt arbete 2 23 Kameralt och kontorstekniskt arbe-

Transport- och kommunikationsarbete 5

5 Tillverkningsarbete och maskinsköt-

Jämför man kursinriktningen för dem som avbröt med samtliga personer som under budgetåret 1979/80 påbörjade AMU (exkl. AMU i företag) finner man

att andelen som avbrutit sin utbildning är påtagligt överrepresenterad inom utbildningar till tillverkningsyrken. 51 procent av kursavbrytarna återfanns

inom detta område jämfört med att andelen som hade påbörjat sådan utbildning uppgick till 21 procent. Medan 23 procent under budgetåret 1979/80 började en utbildning inom området tekniskt, naturvetenskapligt, humanistiskt och konstnärligt arbete” var det endast 2 procent av avbrytarna som hade haft denna kursinriktning.

Över hälften (53 %) av dem som hade avbrutit saknade sin utbildning arbete vid uppföljningstillfället. Majoriteten av dessa var arbetslösa (25 %) eller deltog i utbildning (17 %), mestadels

arbetsmarknadsutbildning.

9.6 Kostnads- och

intäktsanalyser

En samhällsekonomisk kostnads- och intäktsanalys innebär alltid att man

jämför två alternativ med varandra. Det ena alternativet är att en viss åtgärd, t.ex. en marginell utökning av AMU. kommer till stånd och det andra

resultat 205 Arbetsmarknadsutbildningens

alternativet är vanligen att denna åtgärd uteblir och att ingen annan liknande insätts. Till samhällsekonomiska kostnader och intäkter räknas åtgärd effekter av såväl ekonomisk som icke-ekonomisk art t.ex. miljö- och kan sägas att samhällsekonomiska intäkter trivselaspekter. Något förenklat avseende ekonomiska pFOÖLRKIlOHSIlllSkOIK som poster utgörs av värdet av det kostnader uppkommer om man vidtar en viss åtgärd. Samhällsekonomiska avseende ekonomiska för poster utgörs då i princip av alternativkostnzidernzi de resurser som tas i anspråk om man vidtar en viss atgärd. De svenska samhällsekonomiska kostnads- och intåiktszinalyserna av AMU den samhällsekonomiska lönsamheten av en syftar till att bedöma av den befintliga arbetsmarknadsutbildningen. Dvs. man marginell ökning har försökt bedöma om en ökning av arbetsmarknadsutbildningen skapar mera reala resurser än den tar i anspråk. Det bör noteras att denna typ av analys inte förekommer i andra utbildningsformer. I Sverige har Åke Dahlberg (1972)“, Gösta Dahlström (1974) och Sten (1975)° genomfört kostnads- och intäktsanalyser av arbetsmark- Kjellman nadsutbildningen. Dahlbergs studie omfattar personer som år 1965 avslutade i Västerbottens län. Gösta Dahlströms studie arbetsmarknadsutbildning redovisas i EFAzs betänkande Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. SOU 1974:29. Dahlströms studie avser ett urval av personer som påbörjade hösten 1968. Undersökningspersonerna valdes arbetsmarknadsutbildning Älvsborgs, Gävleborgs och Norrbottens län). från fyra län (Malmöhus, framstår AMU som lönsam för individen från Enligt Dahlbergs kalkyler privatekonomisk synpunkt. Resultaten av den samhällsekonomiska kalkylen

tyder på en ännu högre lönsamhet. Dahlströms undersökning skulle emellertid vinsterna framför allt Enligt för samhällsekonomin vara förhållandevis små. I individfallet skulle det ta två år innan inkomstvinsterna hade täckt förlusterna under utbildknappt När det gäller den samhällsekonomiska kalkylen förutsätts att ningstiden. man måste ta hänsyn till vissa indirekta sysselsiittningseffekter för att

kalkylen skall ge positivt resultat. l fall visar analysen att det i genomsnitt fem år innan utbildningens samhällsekonomiska intäkter har täckt dröjer dess kostnader. Resultaten i Kjellmans studie tyder på att treårsperioden efter arbetsmarkför en stor del av undersökningsgruppen varit en tid med nadsutbildningen och ökad sysselsättning, jämförd med tiden närmast före högre inkomster utbildningen. Kjellman framhåller dock att resultaten pekar på att konkurrenseffekterna innebär att de utbildade efter utbildningen besätter (vilka som i alternativfallet skulle ha besatts av personer som nu arbetsplatser förblir arbetslösa) inte är försumbara och att de t.o.m. kan vara betydelse-

fulla. ““ Arbetsmarknadsutbild- _. _ ning - verkningar för 9.7 Sammanfattande den enskilde och sam_

bedömningar

hället. Umeå 1972. har vuxit i omfattning har ., . _ . I takt med att arbetsmarknadsutbildningen _ _ _ Riksdagens revisorer: behovet av kunskaper om effekterna ökat. Vi hari detta kapitel begränsat oss Granskningspromcmoria från nr 9/1975 till att översiktligt redogöra för resultat främst ur sysselsättningsaspekter

uppföljningsundersökningar på kortare och längre sikt. AMS uppföljningar inriktas på att belysa sysselsättningssituationen efter arbetsmarknadsutbildning. I de svenska utvärderingsstudier som har gjorts av arbetsmarknadsutbildningen framhålls att en central indikator på sociala och ekonomiska verkningar är just sysselsättningsvolymens förändringar.

Resultaten från AMS sexmånadersuppföljningar visar en viss konjunkturvariation. Andelen sysselsatta efter genomgången arbetsmarknadsutbildning har varierat mellan 54 procent och 68 procent under perioden 1978-1981. Om man jämför SÖ:s AMU-kurser med arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet finner man en tendens till utjämning av sysselsättningsresultaten under de senaste åren. Det sammanhänger bl.a. med förändrade kurssammansättningar främst till följd av den neddragning som skett av utbildningen i det reguljära utbildningsväsendet. I genomsnitt var andelen förvärvsarbetande ca 62 procent för båda kursanordnarna 1981. Vid tidigare uppföljningsundersökningar studerade vid uppföljningstillfället en betydligt större andel av dem som genomgått utbildning i det reguljära utbildningsväsendet. Den övervägande delen av dessa uppbar inte utbildningsbidrag för de fortsatta studierna. Uppenbarligen fungerade den erhållna arbetsmarknadsutbildningen i det reguljära utbildningsväsendet tidigare för många som en inkörsport till vidare studier utanför arbetsmarknadsutbildningens ram. (Av dem som fullföljt yrkesinriktad AMU i det reguljära utbildningsväsendet studerade 12 % vid uppföljningstillfället 1979 jämfört med 2 % av dem som fullföljt AMU-kurs. Motsvarande för 1981 var 8 70 resp. 4 %.)

Vad uppföljningarna på längre sikt beträffar är det inte möjligt att göra några direkta jämförelser emellan dem, eftersom urvalet och tiderna är så olika. Det är emellertid intressant att notera att resultaten från dessa uppföljningar uppvisar mycket positiva sysselsättningseffekter av arbetsmarknadsutbildningen.

De kostnads- och intäktsanalyser som har gjorts visar att de ekonomiska effekterna är positiva för den enskilde. Det kan däremot konstateras att erhållna resultat vad gäller de samhällsekonomiska effekterna är direkt beroende av vilka antaganden som görs av de indirekta effekterna. dvs. effekterna för andra personer än de utbildade. Hittills utförda kostnads- och intäktsanalyser får främst anses vara av metodprövande och metodutvecklande karaktär. Det finns risk för att kostnads- och intäktsanalyser i alltför hög grad inriktas mot ekonomiska aspekter. Även sociala effekter bör belysas inom ramen för samhällsekonomiska effektstudier genom att dessa

“

Uppföljningar och utvärdering av SÖ:s AMU-kurser från pedagogiska utgångspunkter har till stor del genomförts av den tidigare nämnda FAMU-gruppen vid Stockholms Skolförvaltning. Vi återkommer till FAMU-gruppen och dess arbete i kapitel 15 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration. En väsentlig del av arbetsmarknadsforskningen ar knuten till Delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning (EFA) vid arbetsmarknadsdepartementet. Delegationen har till uppgift att initiera och samordna arbetsmarknadsforskningen. Delegationen har initierat det tidigare nämnda projektet om arbetsmarknadsutbildningens samhällsekonomiska kostnader och intäkter. vilket har genomförts av Gösta Dahlström, EFA genomför f.n. en utvärdering av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

resultat 207 Arbetsmarknadsutbildningens

med mera sociologiskt inriktade analyser. kompletteras syftar i huvudsak till att kontinuerligt få AMS uppföljningsundersökningar information om utfall, främst på utbildningens sysselsättningsmässiga riksnivå. I det löpande planeringsarbetet på lokal och regional nivå har dessa undersökningar därmed inte haft samma betydelse. För lokal nivå (AMUcentrer och -filialer) använder sig AMS av ett registeruppföljningssystem som beskriver andelen arbetssökande efter olika kurser (yrken). Kommittén anser att det är viktigt att resultaten fran uppföljningarna även används som beslutsunderlag. Ett huvudsyfte med evalueringar är att ge för framtida beslutsfattande. Kommittén anser därför att uppföljunderlag ningsundersökningzirna också bör omfatta dem som fullföljer resp. avbryter arbetsmarknadsutbildning. För närvarande avser en icke yrkesinriktad eller avbrutit) en uppföljningarnet endast de personer som slutat (fullföljt yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Inom AMS pågår f.n. ett utvecksom innebär registerbearbetningar av icke yrkesinriktade kurser. lingsarbete skall resultera i en modell för uppföljning av dessa Utvecklingsarbetet kurser. En återkommande även av dem som slutar icke uppföljning arbetsmarknadsutbildning kan ge viktig information när det yrkesinriktad effekter och ge underlag för framtida beslut gäller att bedöma utbildningens om bl.a. utbildningens omfattning och uppläggning. Av såväl praktiska som ekonomiska skäl kan dessa uppföljningar göras fristående från de årliga samt med längre intervall. Det är därvid av sexmånadersuppföljningarna största att få belyst i vilken utsträckning kursdeltagare i icke betydelse utbildning övergår till yrkesinriktad utbildning. De nuvarande yrkesinriktad ger inget besked på den punkten. Det vore

uppföljningsundersökningarna

också av värde att i de årliga uppföljningarna av personer som avslutat yrkesinriktad utbildning få information om i vilken utsträckning deltagarna teoretisk utbildning som AMU. har genomgått förberedande Kommittén anser att de olika undersökningarna ger en relativt entydig bild av arbetsmarknadsutbildningens effekter. Sammantaget kan sägas att arbetsmarknadsutbildningen har haft mycket positiva sysselsättningseffekter. Kommittén anser dock att initiativ bör tas till ytterligare effektstudier av

arbetsmarknadsutbildningen. Dessa bör även ta sikte på sociala verkningar av utbildningen samt ge en indikation om alternativen till att utbildningsåtsätts in. vad KAFU har erfarit har AMS i den s.k. gärder Enligt ledningsgruppen för FAMU som finns inom SÖ tagit initiativ till en ny samhällsekonomisk av arbetsmarknadsutbildningens effekter. I utvärdering skall analyseras vad olika faktorer som bl.a. ålder, tidigare projektet utbildning och yrkeserfarenhet betyder för utfallet av AMU på kort och lång institutionen vid sikt. Studien genomförs av forskare vid nationalekonomiska Umeå universitet. Den påbörjades under budgetåret 1982/83 och beräknas

pågå även under 1983/84. Genom de nuvarande kan man bl.a. uppföljningsundersökningztrna konstatera i vilken de som utbildats inom AMU har fått utsträckning Emellertid får man ingen information om anställning i utbildningsyrket. arbets- och lönevillkor. Uppgift om inkomstförhållanden såväl före som efter utbildningen skulle vara av värde vid bedömningen av i vilken utsträckning AMU målen. Kommittén förutsätter att uppfyller de fördelningspolitiska att belysas i den nu initierade effektstudien. dessa frågor kommer

En slutsats av den statistiska genomgången i avsnitt 9.2-9.5 är således att arbetsmarknadsutbildningen har varit framgångsrik när det gäller att nå sitt främsta mål, nämligen att bereda arbetslösa personer stadigvarande anställning. Av betydelse för en bedömning av utbildningens effektivitet är också i vilken utsträckning de som påbörjat utbildning fullföljer och tillgodogör sig den. Ett negativt resultat som har framgått av redovisningarna i avsnitt 9.2.7 och 9.5 är att så många avbryter sin utbildning av annan orsak än att de har erhållit arbete. Vi återkommer

till denna fråga i kapitel 12 Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll. där vi lämnar förslag som syftar till att motverka kursavbrott.

10¶Personalutbildningens betydelse

10.1¶Inledning

inom företag och offentlig förvaltning har utvecklats Personalutbildning avsevärt under senare tid. Flera orsaker finns till detta, inte minst en snabbare förändringstakt och ett härigenom ökande och alltmer föränderligt kunskapsbehov i arbetlivet. Den tekniska utvecklingen torde här spela en allt större roll. Men även strävanden för arbetslivets demokratisering, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utveckling av arbetsmiljön i vid mening har ökat behovet av utbildning för de anställda inom företag och påtagligt myndigheter. omfattar många olika aktiviteter alltifrån Begreppet personalutbildning kortare informationsinslag till mer traditionellt anordnade utbildningar. som en del av arbetsprocessen och s.k. vardagsinlärning är andra Utbildning former. Avsikten varierar likaså med de olika inslagen av personalutbildning kraftigt. Det kan vara fråga om att genomföra förändringar i arbetsorganisationen eller arbetsrutiner, att bevara, fördjupa eller bredda kompetensen likaväl som personalutbildning kan användas för att komma till rätta med t.ex. driftsstörningar. olämpliga arbetsspecifika problem på arbetsplatsen rutiner eller hög personalomsättning. Personalutbildning kan även, som tidigare nämnts, anordnas med statliga bidrag - s.k. AMU i företag. I dessa fall förväntas bidra till att samhället uppnår vissa utbildningsinsatserna arbetsmarknadspolitiska syften. Pesonalutbildning bedrivs i dagi huvudsak i tre former, dels internt inom företag och myndigheter, dels vid centrala utbildningsinstitut, konsultföretag eller skolor med anknytning till olika verksamhetsområden, dels genom samverkan med andra externa vuxenutbildningsanordnare som studieförbund och kommunal Olika kombinationer av dessa former vuxenutbildning. kan också förekomma. Efterhand har personalutbildningen breddats innehållsmässigt och inrymmer i allt större utsträckning bl.a. arbetsledare-, arbetsmiljö- och medbestämmandeutbildning samt utbildning inom ramen för utveckling av arbetsorganisation och arbetsrutiner. Personalutbildning kan även vara ett led i administrativ rationalisering, organisationsutveckling eller verksamhetsplanering. Termer som kompetens- eller resursutveckling förekommer då ofta. Ur företags- och myndighetssynpunkt kan utbildning med detta synsätt betraktas som en strategi för att främja ett bättre resursutnyttjande, kreativitet, teknisk utveckling, ökad konkurrenskraft osv. Begreppet

personalutbildning i mera snäv mening har ofta kommit att ersättas av begreppet personalutveckling, vilket avser alla de olika pedagogiska åtgärder som kan förekomma i företag och myndigheter. Sammanfattningsvis är följande områden därvid i dag aktuella, nämligen D yrkesmässig grund-, fort- och vidareutbildning, EI ledarskaps- och samverkansutbildning, D utvecklingsåtgärder inom ramen för tekniskt och administrativt förändringsarbete, Organisationsutveckling, rationalisering osv.. EI utvecklingsåtgärder för att öka och fördjupa medbestämmande för de anställda, CI utvecklingsåtgärder för att skapa en bättre arbetsmiljö i fysiskt eller psykosocialt avseende, El utbildningsinsatser som syftar till att öka jämställdheten mellan män och kvinnor i arbetslivet. E1 underlätta personlig utveckling mot högre arbetstillfredsställelse och livskvalitet över huvud taget.

De omfattande förändringar som skett såväl inom arbetsmarknaden som allmänt inom utbildningssystemet har givetvis fått stor för betydelse personalutbildningen i arbetslivet. Personalutbildningsfrågor har blivit en allt viktigare fråga för arbetsmarknadens parter både centralt och på de enskilda arbetsplatserna. Allt större resurser avsätts även till utvecklingsåtgärder för anställda, såväl kollektivt som individuellt. Trots detta är deltagandet i personalutbildning alltjämt ojämnt fördelat med hänsyn till yrkestillhörighet, ålder, kön. utbildningsbakgrund, företagsstorlek, bransch. arbetsmarknadssektor m.m. Medan av hävd eller som vissa yrkesgrupper följd av speciella yrkeskrav får en i det närmaste regelbunden fort- och vidareutbildning i arbetet erbjuds andra. och mycket stora, personalgrupper ingen form av systematisk sådan utbildning. Allt starkare fackliga krav i fråga om större utbildningssatsningar, förändrat deltagandemönster samt ökat fackligt inflytande över personalutbildningens inriktning har också framförts från olika inom håll t.ex. LO, TCO och Sveriges Civilingenjörsförbund SACO/SR (LOVUX IV 1976, TCO 1977, 1978. Sveriges Civilingenjörsförbund 1978). Organisatoriskt utgör personalutbildning vanligen en del av företagens och myndigheternas personaladministrativa uppgifter. Sambanden med åtgärder avseende personalplanering, rekrytering, omplacering och personalsocialt arbete tycks allt oftare uppmärksammas. Personalutbildning kan dessutom användas som arbetsmarknadspolitiskt hjälpmedel som alternativ till arbetslöshet eller permitteringar. Samhället stöder därvid under vissa villkor ekonomiskt företags interna utbildningsåtgärder. Personalutbildningen är mångfacetterad och avsedd att tjäna olika syften. Utformning och genomförande av utbildningen spelar stor roll. Därför varierar även betydelsen av utbildningen för den anställde. arbetsgivaren samt för samhället. I detta avsnitt skall vi diskutera personalutbildningens betydelse för de olika intressenterna. För att kunna föra meningsfulla diskussioner kring personalutbildningens betydelse räcker det inte att enbart relatera personalutbildning till ett

Möjligheten att utbildas och utvecklas företags- eller myndighetsperspektiv. i arbetet har också från samhällets synpunkt en utbildningspolitisk betydelse, varför frågan bör ses även från den utgångspunkten. Härtill kommer

ett perspektiv, nämligen att använda utbildning i arbetslivet som ytterligare ett arbetsmarknadspolitiskt instrument. De skilda funktioner personalutbildning kan ha för olika intressenter kan därför indelas i en verksamhetsrelaterad. en vuxenutbildningspolitisk, och en arbetsmarknadspolitisk funktion (jfr. M. Söderström 1981: Ett organisationsteoretiskt perspektiv för analys av personalutveckling).

Den verksamhetsrelaterade funktionen innebär att tillgodose företagens behov av yrkesutbildad arbetskraft, t.ex. yrkesmässig grund-, fort- och vidareutbildning, men också i fråga om ledarutveckling, arbetsmiljöutbild-

del inom denna funktion är utbildning i samband ning m.m. En allt viktigare med övergång till ny teknik, nya arbetsmetoder eller vid rationalisering. Hit kan även föras sådan fort- och vidareutbildning som följer av samhällsreformer. förändrad lagstiftning, nya avtal etc. som för den offentliga förvaltningens del särskilt understrukits av utredningen om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation (UPI) och av Landstingsförbundet i sin personalutbildningsutredning (PUR 1979).

Vidare förekommer på allt fler arbetsplatser allmänutbildning av olika slag, t.ex. studiecirklar i allmänna ämnen, språk- eller jämställdhetsutbild-

m.m. Kommitténs för försöksverksamhet med ning, svenska för invandrare vuxenutbildning, FÖVUX, försök i början av 1970-talet med studiecirklar i allmänna ämnen under arbetstid är känt exempel. Utbildningsformer av denna typ ingår i den vuxenutbildningspolitiska funktionen. Olika former av arbetsmarknadsutbildning i företag och myndigheter har redan berörts.

Det är naturligtvis svårt att utan mera omfattande empirisk forskning

omfattningen av de olika funktionerna och deras inbördes klarlägga förhållande. En viss utbildning kan ofta fylla mer än en av dessa funktioner. Man kan dock med stöd av de undersökningar som gjorts utgå från att

som den ser ut i dag i allt väsentligt har en personalutbildningen verksamhetsrelaterad funktion. I huvudsak är det därvid företagsintressen som tillgodoses, något som UFU också påvisade.

Härtill finns historiska och strukturella förklaringar. Vuxenutbildningsfunktionens omfattning är däremot oklar. UFU fann att utbildningen i allmänna ämnen inte är särskilt omfattande. Samtidigt pekar fackliga krav liksom ingångna centrala medbestämmandeavtal mot en ökad omfattning av

Mycket talar för att utbildningar av allmän karaktär med en sådan utbildning. inriktning på språk, teknik och administration liksom viss grundskoleutbildning får allt större betydelse på många arbetsplatser.

Det rör sig här om möjliga funktioner såväl generellt som på företags- /myndighetsnivå Hur de tar sig uttryck i verkligheten skiftar givetvis mellan olika branscher och för olika kategorier av anställda. Man kan emellertid bestämma sig för vilka funktioner man vill ge personalutvecklingen både i samhället i stort och i varje företag/myndighet (fig. 10.1). En schematisk indelning av denna typ kan givetvis alltid diskuteras. Landstingsförbundet som använde detta schema i sin personalutbildningsutredning (PUR) lade till ytterligare en funktion, en personalpolitisk. Denna aspekt kan också inrymmas i den verksamhetsrelaterade, respektive vuxenutbildningsfunktio-

Funktioner Verksamhets- Allmän vuxen- Arbetsmark-

relaterad utbildnings- nadspolitisk

intressenter funktion funktion funktion

Samhället genom

regering och

riksdag

Arbetsgivare

a. Centralt

b. Lokalt

Fackliga orga-

nisationer

a. Centralt

b. Lokalt Figur 10.1 Personalutvecklingens funktioner Den enskilde och intressenter (M. Sö- anställde derström)

nen, om dessa ställs i relation till de olika intressenternas perspektiv. Man kommer då in på vilka intressenter som finns och hur deras behov tillgodoses respektive bör tillgodoses.

De samband som finns mellan personalutbildningens olika funktioner och intressenter kan schematiskt beskrivas så här:

Med utgångspunkt från schemat kan man klarlägga hur inriktningen ser ut idag, såväl nationellt som i varje företag/myndighet. Vidare kan man avgöra vilket inflytande de olika intressenterna har och på vilket sätt de får sina behov tillgodosedda. Men det går också att föra ett resonemang om hur personalutbildning bör kunna utvecklas vidare ur olika intressenters perspektiv. Inte minst kan man diskutera vilket behov av övergripande samhällsinsatser som kan finnas inom detta område.

Schemat kan även användas som underlag för utformning av styrning av personalutveckling som system med övergripande finansiering. resursinsatser, målinriktning m.m. Förhandlings- och avtalsarbetet mellan de centrala arbetsmarknadsparterna syftar ju också till stor del till en sådan övergripande styrning av personalutbildningen.

10.2 Samhället

UFU hade bl.a i uppgift att belysa personalutbildningen mot bakgrund av El de arbetsmarknadspolitiska strävandena att åstadkomma en jämn och

trygg sysselsättning

I direktiven angavs att utredningen därvid borde studera möjligheterna att låta personalutbildningen spela en aktiv sysselsättningspolitisk roll i olika konjunkturlägen. De undersökningar som UFU hade tillgång till tyder på att det i första hand är de största företagen med den mest omfattande personalutbildningen, som under 1970-talet har kunnat öka sina utbildnings-

Personalutbildningens betydelse 213

insatser oberoende av konjunkturutvecklingen. De medelstora företagen hade däremot en nedgång i utbildningsaktiviteterna i början av 1970-talet som inträffade i mitten av 1970-talet. De minsta och vid den avmattning företagen uppvisade enligt UFU kraftiga årliga variationer i personalutbild- UFU menade att verksamheten inom kommuner och landsting i ningen. väsentliga delar inte då var lika konjunkturkänslig som företagens verksamhet. Sammanfattningsvis menade UFU att det under vissa förutsättningar inom företagens, kommunerfinns stora potentiella utbyggnadsmöjligheter nas och landstingens personalutbildning när det gäller att anpassa denna till målsättningarna. Ett sätt är att ytterligare de arbetsmarknadspolitiska de instrument, som finns inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. finslipa annat att utnyttja system med fonder inom Ett sätt är möjligheterna som liknar för men företagen, investeringsfonderna konjunkturutjämning som skulle avse investering i utbildning. Dessa fonder skulle enligt UFU:s mening kunna utnyttjas för att påverka företagens personalutbildning. Graden av flexibilitet i personalutbildningen är enligt KAFU:s mening till stor del beroende för utbildningen. Förutom ekonomiska av beredskapen består denna förutsättningar för att genomföra olika utbildningsaktiviteter beredskap t.ex. i analys, kartläggning och prioritering av utbildningsbehov på kortare och på längre sikt. Sett ur arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiskt perspektiv är det självfallet angeläget att det finns förutsättningar för att i vissa lägen öka volymen på personalutbildningen - t.ex. under perioder av lågkonjunktur eller för att underlätta för vissa grupper. t.ex. ungdomar, att få arbete. De resultat rörande sambandet mellan konjunkturutvecklingen och personalutsom UFU redovisade i sitt betänkande är, som tidigare har bildningsvolymen Företagens personalutbildning anordnas framgått, inte entydigt positiva. oftast vid de tidpunkter då resp. verksamhet har behov av att vidga de anställdas kompetens i något avseende och/eller öka antalet anställda. Bl.a. utifrån UFU:s studier ofta sammanfaller med vet vi att dessa tidpunkter uppåtgående konjunkturer. Det finns således en tendens till att företagens snarare förstärker konjunkturvariationerna än bidrar till personalutbildning Vad gäller personalutbildningen i kommunett jämnare konjunkturförlopp. som den er och landsting ansåg UFU att denna inte är lika konjunkturföljsam utbildning som bedrivs i företagen. Det finns emellertid tecken som tyder på att det finns en viss konjunkturvariation i dag. De statliga stöden till olika personalutbildningsaktiviteter borde rimligen till viss del underlätta av sådan utbildning som inte varit genomförandet planerad att äga rum vid ett givet tillfälle, t.ex. om ett företag råkar i en sådan kris att det kan bli aktuellt med permitteringar eller uppsägningar. Erfarenheterna av det stöd som kan utgå vid risk för permittering eller är emellertid skiftande. Av tabell 10.1 framgår omfattningen av uppsägning 1974/75 t.o.m. 1981/82. Under åren 1977-1979 detta bidrag budgetåren denna stödform i förhållandevis stor utsträckning och utnyttjades visserligen hade därigenom tillfälligt konjunkturpolitiskt betydelse. Under budgetåret av ca 143 500 1977/78 beviljades 3 304 företag detta bidrag för utbildning var år 1977 25 kr. för de första 160 timmarna för att personer. Timbidraget därefter i maximalt 800 timmar uppgå till 15 kr. per utbildningstimme. l Numera allmän inves- Fr.o.m. Däremot har teringsfond l januari 1978 utgick 25 kr. för de första 480 timmarna.

Tabell 10.1 Beviljade bidrag för utbildning för att undvika permittering eller uppsägning. Budgetåren 1974/75-1981/82

Källa: Budgetprop. för budgetåren 1974/75-1981/82

utnyttjandegraden varit liten under de påföljande budgetåren. Budgetåret 1980/81 beviljades 179 företag detta bidrag för utbildning av 6 753 personer och påföljande budgetår, 1981/82, 406 för

beviljades företag bidrag utbildning av 8 732 personer. Under dessa budgetår uppgick timbidraget till 20 kr. Bidrag utgick inte för de 40 första

utbildningstimmarna.

Regeringen beslöt i oktober 1982 att höja bidraget för utbildning vid risk för permittering eller uppsägning från 20 kr. till 35 kr. inom

per timme tillverkningsindustrin. Bidrag utgår inte för de 40 första utbildningstimmarna som varje arbetstagare deltar i utbildning. Med de regler som f.n. gäller för detta bidrag kan en arbetsgivare som väljer av de anställda

utbildning framför permittering eller uppsägning erhålla maximalt 32 200 kr per anställd (eller 5 366 kr. per månad och anställd) under förutsättning att den totala utbildningstiden omfattar 960 timmar. I den mån bidragets storlek har utgjort det främsta hindret för att välja utbildning framför eller

permittering uppsägning kan man nu konstatera förbättrade förutsättningar för företagen att anordna utbildning.

Utifrån samhällets arbetsmarknadspolitiska strävanden om att åstadkomma en hög, jämn och trygg sysselsättning, skulle personalutbildningen kunna spela en betydligt större roll än vad fallet är i dag. I rapporten Personalutbildning i företag - samhällsekonomiska aspekter diskuterar fil.dr. Åsa Sohlman vid nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet olika orsaker till att denna kan anses vara ineffektiv ur

utbildning samhällsekonomisk synvinkel.

Idenna rapport anförs bl.a. att den typ av personalutbildning. som det ur samhällsekonomisk synvinkel finns speciell anledning att bevaka. är personalutbildning av långsiktig investeringskaraktär. Både företag och anställda har intresse av dylik utbildning. Den kan förväntas

ge framtida intäkter. Dessa måste dock vägas mot kostnaderna. utan

Om avvägningen vidare överlåts åt företag och anställda kan den komma att utfalla

på ett ur effektivitetssynvinkel mindre tillfredsställande sätt. Skälen till detta är bl.a. följande. För det första kan skattesystemet verka snedvridande. Företag och anställda får ju avstå en del av intäkterna i form av skatter.

Skattesystemets nettoeffekt torde vara att omfattningen på personalutbildningen blir alltför

liten. Det är vidare troligt att företaget och den anställde kommer att dela på intäkterna. vilket då I många fall kan företaget få stå för hela kostnaden, minskar dess investeringsintresse. Det kan också av andra skäl naturligtvis vara svårt för företag och anställda att komma överens om gemensamma i tillräcklig omfattning p.g.a. risken för uppsägningar från den ena satsningar höga räntor och korta eller andra partens sida. Kreditmarknadsproblem. planeringsperioder är andra faktorer som kan vara till nackdel speciellt för investeringar i personalutbildning. 1 synnerhet för mindre och medelstora företag kan dylika investeringar te sig dyra och alltför riskabla. Å. Sohlmans till betänkandet. rapport återges i sin helhet i bilagedelen För att arbetsmarknaden skall fungera är det av stor betydelse att det finns en balans melan utbud och efterfrågan på arbetskraft med olika slags utbildning. Av detta följer att utbildning är viktig såväl för dem som står utanför arbetskraften som för dem som har arbete. För den senare gruppen kan personalutbildningen i många fall spela en viktig roll. De tekniska och ekonomiska förändringar som äger rum i samhället leder till att arbetskraften behöver större och ständigt förnyade yrkeskunskaper. Olika utbildningsinsatser- såväl sådana som syftar till att hålla tidigare kunnande på aktuell nivå kan få nya arbetsuppgifter - bör som de som avser att leda till att anställda därför vara naturliga och återkommande inslag på arbetsplatserna. Utbildningen bör givetvis omfatta alla grupper av anställda. Bland annat UFU:s visar att anställda med kort formell utbildning och i lägre kartläggning befattningar inte får del av personalutbildningen i någon större omfattning. Samtidigt är det som regel anställda inom denna grupp som blir överflödiga när ny teknik införs eller när förändringar av annat slag sker. Kommittén endast kan är givetvis medveten om att personalutbildningen bidra med lösningar till ett begränsat antal av de problem som finns ute i arbetslivet. Det råder likväl ingen tvekan om att personalutbildningen, och i då den verksamhet som bedrivs inom ramen för AMU i företag, synnerhet ett medel bland andra för att upprätthålla en jämn och hög utgör sysselsättning.

10.3¶Arbetsgivarna

avsnitt för vad UFU kommit fram till I föregående har bl.a. redogjorts rörande personalutbildningens samhälleliga betydelse. När det gäller betydelsen av denna utbildning med hänsyn till arbetsgivarnas behov av personal anförde UFU att företagen tillgodoser en stor del av med yrkeskunskaper sina behov av yrkeskunskaper genom utveckling av den anställda personalen. Ny kompetens tillförs även genom anställning av personal med lämplig skolväsendet och/eller praktisk erfarenhet från utbildning från det offentliga andra företag. I viss utsträckning kan företagen lösa sina problem när det gäller brist på den bristyrkesutbildning som personal med vissa yrkeskunskaper genom anordnas vid AMU-center. I kapitel 5.4.5 har redovisats resultat från den studie över bristyrkesutbildningen som Pedagogiskt centrum vid Stockholms har utfört av KAFU. Resultaten från denna Skolförvaltning på uppdrag studie tyder på att en fjärdedel av dem som år 1979-1980 deltog i sådan

utbildning erhöll löneutfyllnad av arbetsgivaren under utbildningstiden. I en rapportz berör statens industriverk (SIND) bristen på yrkesarbetare inom industrin. Där anförs bl.a. att på kort sikt kan en sådan brist innebära att företagen får svårt att öka sin produktion i takt med efterfrågan under en konjunkturuppgång; leveranstiderna förlängs och företagen får svårare att konkurrera om nya order. Detta kan medföra att svenska företag åtminstone temporärt förlorar marknadsandelar till andra länder. I vissa fall kan sådana förlorade marknadsandelar senare visa sig vara svåra att återvinna, varför problemen även har en något mera långsiktig dimension. På medellång sikt menar SIND att brist på yrkesarbetare också kan utgöra ett hinder för tillräcklig expansion för vilken av den typ av produktion Sverige i övrigt har goda produktionsförutsättningar. Och på lång sikt skulle bristen på yrkesarbetare kunna innebära att landets industri i högre grad än annars inriktas på sådan produktion där yrkesarbete kan ersättas av maskiner. Eftersom maskiner och annan utrustning går i internationell handel skulle detta, enligt SIND, kunna delvis betyda att produktionen inriktas på områden där man i framtiden kan vänta allt hårdare konkurrens från mindre utvecklade länder. I tabell 10.2 framgår hur stor andel av företagen som i den årliga DIS-enkäten - (Delegationen för informationssystemet företag samhälle) uppgav att brist på yrkesarbetare väntas utgöra ett utvecklingshinder de närmaste åren. SIND menar att en viktig principiell förklaring till bristen på yrkesarbetare är att det här till stor del rör sig om internutbildning som bekostas av företagen själva. Den företagsekonomiska nyttan av sådan verksamhet tenderar alltid att vara mindre än den samhällsekonomiska. Orsaken är att det företag som bekostar utbildningen knappast kan räkna med att behålla de 3 utbildade personerna som anställda Höstrapport 1980, under hela den tid som deras nyförvär- SIND vade kunskaper skulle vara till nytta för företaget.

Tabell 10.2 Brist på arbetskraft enligt DIS

Utvecklingshinder Procent av antal svarande företag” de närmaste åren 1975 1977 1978 1979 1980

Brist på yrkesutbildad arbetspersonal Stort hinder 23,0 17,2 12,0 18,1 25,3 Visst hinder 45,0 46,0 42,2 44,6 46,0 Brist på arbetspersonal utan särskild yrkesutbildning Stort hinder 5,0 3,6 2,5 3,7 8,3 Visst hinder 31,0 24,1 17,3 24,7 23,1

DIS-enkäten omfattar samtliga företag inom industri och partihandel med mer än 50 anställda, varav i genomsnitt ca 85 procent har besvarat frågorna rörande brist på arbetskraft Källa: SIND 1980

l likhet med SIND anser KAFU att ett skäl till att företagens egen kan vara underdimensionerad är den organisation och de yrkesutbildning fasta kostnader som krävs. Sådana kostnader blir särskilt kännbara då antalet deltagare är litet. Utbildningsverksamhet i egen regi kan därför ställa sig mycket dyrbar för mindre och medelstora företag.

10.4 De anställda

Utifrån de undersökningar som UFU hade tillgång till, kunde utredningen inte dra några entydiga slutsatser om personalutbildningens betydelse för att stärka den enskilde arbetstagarens ställning på arbetsmarknaden. UFU det vara rimligt att anta att de personer som deltar i ansåg dock ofta får en starkare ställning i arbetslivet och på personalutbildningen arbetsmarknaden bl.a. därigenom att de genom utbildning lättare kan möta förändringar som uppstår, kan uppleva större trygghet och säkerhet, mening i arbetet och självförverkligande. Det är också rimligt att anta att allt deltagande i personalutbildning är betydelsefull för den enskilde. Enbart det faktum att en person blir erbjuden att delta i en utbildning. kan för honom eller henne upplevas som positivt, eftersom detta kan ses som ett bevis på att man är uppskattad, är värd att satsa på etc. Många anställda anmäler sig dessutom inte självmant till utbildning, boeroende bl.a. på att de har svårt att själva bedöma sina brister och möjligheter i arbetet. Hur uppfattar enskilda anställda betydelsen av de olika funktionerna? En viss vägledning kan erhållas genom olika rekryterings- och motivstudier vid vuxenutbildning. Ofta efterfrågar anställda utbildning som på olika sätt till yrkesrollen, således fort- och vidareutbildning som i vårt schema anknyter (avsnitt 10.1) kan hänföras till den verksamhetsrelaterade funktionen. Sannolikt kan dock dessa erfarenheter ges en vidare tolkning. Borgström & Skog-Östlin hävdar att utifrån en

sålunda man rad forskningsresultat .kan 3 Hur påverkar arbetet

sammanfatta tre huvudsakliga skal för deltagande i vuxenutbildnig, nämligen tjänsten-läns deltagande skäl som avser individers arbetssituation, sociala skäl samt skäl som i utbildning? B. Forsberg 1982. inrymmer personlig utveckling i vidare mening. l ett aktuellt forskningsprojekt om tjänstemäns utbildningsförhållanden* 4 I Uuaundersökning_ finns också ett intressant samband mellan vissa förhållanden i arbetet och de arna mäter SCB instruanställdas intresse bl.a. menn?” inställning för och efterfrågan på olika slags utbildning, til personalutbildning. I Forsbergs undersökningar. som bygger på s.k.

?Äiâfáegçââz

av 1979 års ULF-undersökning, visar det sig att grupper av reanalyser av de när meningarna anställda med arbetsförhållanden som präglas av ansvar, inflytande och stämmer bas; med vad kontroll (över arbetssituationen) deltar i utbildning i större utsträckning än ni tycker Om det arbete u hä övriga grupper. Totalt sett varierar intresset för utbildning också med Vi h§?De' ar andra faktorer lobbet Sofi] alla som kön, utbildningsnivå och typ av befattning. jobb. Man gor sitt, men 1975 års ULF-undersökning visade att de grupper av anställda som minst det som betyder något deltar i personalutbildning har en instrumentell inställning* till arbetet i är förtjänsten. - Det ä âgm avsevärt större utsträckning än övriga. Resultaten från undersökningen hjfirlflbbel d? visade också att skillnaderna är stora mellan olika socioekonomiska grupper.

iågilglågeddátüirägam

En instrumentell inställning till arbetet är betydligt vanligare bland känsla av personlig tillproduktions- och distributionsanställda m.fl. än bland kontorsanställda, fredsstâllelse.

Kategori_ A. Kategori s. Produktoons- och Kontorsanställda, distributionsanställda tekniker m fl

40h-

(38) 35

Siffror inom parentes

- -_-_

och streckade linjer

= 1975 30 i

(28) 25 (2s› 27 _ (23) 25

20l-

- (15) 12

m*

m 7

(4) 5

O

- z

7a ° c

o å E

t: 25 E » 5

3 I: ru 3 a m

u E .g L 0 T_-

3 g-c

*o »§3 Q : O ö 22 o Figur 10.2 Instrumentell 7- g å E å, E å,

ä å, inställning till arbetet m E 2 i å? 2 g _ än” §2

tekniker m.fl. Enligt denna studie är en instrumentell inställning till arbetet ovanligast bland ingenjörer, specialister m.fl., det vill säga i grupperna med de högsta utbildningskraven för yrketul de särskilda bearbetningar av 1979 års ULF-undersökning som KAFU låtit genomföra är tendensen densamma som i undersökningen från år 1975 (figur 10.2 och 10.3).

Vissa kunskaper och viss utbildning, som den enskilde arbetstagaren får i eller genom sitt arbete, har ett värde endast så länge han/hon stannar kvar på samma arbetsplats. Andra är av den arten att de även har ett värde ute på arbetsmarknaden. För anställda med mycket specialiserade

arbetsuppgifter är möjligheterna till att få nytt arbete små om de förlorar det arbete de har. För individen är det därför önskvärt att få möjligheter till att bredda yrkeskunskaperna. Därigenom kan han/hon lättare klara omställningar på arbetsplatsen eller söka nytt arbete.

Vi har tidigare poängterat vikten av att personalutbildningen är väl planerad. Av vikt i detta sammanhang är också hur utbildningen genomförs. För den anställde som deltar i personalutbildning, likaväl som för deltagare i all annan utbildning, har studiernas uppläggning och anpassning till deltagarnas förkunskaper m.m. stor betydelse. Det är också viktigt att de som deltar i en viss utbildning kan se sambandet mellan de kunskaper de

Personalutbildnirzgens betydelse 219

Kategori A. Kategori B. Produktions- och Kontorsanställda, distributionsanställda tekniker m fl 50- (46) 47

Siffror inom parentes och streckade linjer (40›40 = 1975 40 (38) 35 (37) 38

---i

30-

(20) 23

20-

(14) 15

10* (a) 8

7 E* - z E 3 3 t- s L :t- E .b å 8 e; .g E :u: 0 å r- c» *- h- :O a o -= ° -- = ° å! ä! ... w : 0w _s. x C 0 gi ° u; E E Figur 10.3 Instrumentell e: .x g 4,; o g m ä co E 2 u. 2 .x :c - w x inställning till arbetet

tillägnar sig och dessas tillämpning i en rådande eller kommande situa-

tion.

11¶Det framtida behovet av

och

arbetsmarknadsutbildning

personalutbildning

11.1¶Inledning

Arbetsmarknadsutbildningen har som tidigare framhållits ett dubbelt syfte: dels skall arbetslösa hjälpas till sysselsättning. dels skall lediga platser inom

områden fyllas. AMU:s dimensionering och viktiga på arbetsmarknaden

måste bedömas med utgångspunkt från den aktuella arbetsmarkinriktning nadssituationen, då de som påbörjar AMU i allmänhet går ut på arbetsmarknaden efter kortare tid än ett år. Kursutbudet måste därför snabbt kunna anpassas till förändringar på arbetsmarknaden. Det är således inte rationellt att för lång tid söka fastställa dimensioneringen och inriktningen av AMU med utgångspunkt från långsiktiga prognoser för arbetsmarknadens behov. I stället är det en väsentlig uppgift för AMU att medverka till att

av yrkesutbildad arbetskraft till sådana förändringar på anpassa utbudet arbetsmarknaden som inte har kunnat förutses i långsiktiga prognoser.

Det finns dock behov av att ha vissa allmänna bedömningar av bl.a.

på arbetsmarknaden som utgångspunkt för kommitténs överutvecklingen

olika faktorer som väganden och förslag. I detta kapitel redovisas översiktligt

behovet av arbetsmarknadsutbildning och pcrsonalutbildning. Det påverkar gäller det reguljära utbildningsväsendets anpassning till efterfrågan på

samt av utvecklingen på arbetsmarknaden i utbildning bedömningen stort.

Bedömningar och prognoser över arbetslivets utformning och utveckling görs från många skilda håll som t.ex. av långtidsutredningar. statliga verk, av

samt av fackliga och politiska organisationer. Kommittén näringslivet

sig till att endast mycket allmänt beröra nâgra av de faktorer som begränsar kan antas påverka utformningen av arbetslivet och därför är av speciellt intresse i frågor som rör det framtida behovet av arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning.

Av avgörande betydelse för omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen i framtiden ambitionsnivå för sysselsättnings- och

är givetvis statsmakternas

Även utvecklingen av personalutbildningen komarbetsmarknadspolitiken.

för behovet av arbetsmarknadsutbildning i framtimer att ha betydelse den.

Olika utbildningsinsatser för anställda har framstått och kommer framöver att framstå som allt mer nödvändiga. De förändringar som sker t.ex. vad

arbetsorganisation och arbetsmiljö måste mötas med gäller arbetsinnehåll. utbildningsaktiviteter i olika former. I detta avseende kan personalutbild-

222 Det framtida behovet av . . .

arbetsmarknadsutbildning

ningen ha viktiga funktioner. Utbildningen kan medverka till att skapa balans mellan den nödvändiga strukturella och tekniska och utvecklingen den enskildes trygghet. Den snabba tekniska har i varierande för zitvecklingen grad betydelse enskilda människors sysselsättning och arbetssituation. För många arbetstagare innebär införandet av ny teknik positiva effekter, exempelvis genom att såväl rutinbetonade som tunga och riskfyllda arbetsmoment försvinner eller att nya stimulerande arbetsuppgifter tillkommer. För andra grupper av anställda upplevs de tekniska förändringarna i arbetet negativt genom att arbetsuppgifterna utarmas. Kvalificerade arbetsuppgifter ersätts i en del fall av rutinbetonade och okomplicerade arbetsmoment, varigenom fordringarna på yrkesskicklighet i många fall minskar. Den tekniska utvecklingen kan därigenom medverka till en polarisering av arbetsuppgifterna ute på arbetsplatserna. Anställda med goda teoretiska hari kunskaper många fall möjlighet att förstärka sin position på arbetsplatsen medan förhållandet kan bli det motsatta för dem som inte har tillräckliga teoretiska och kunskaper där yrkesskickligheten inte längre efterfrågas. Utvecklingen inom datatekniken anses av många bedömare medföra väsentligt förändrade produktions- och arbetsförhållanden. Bland de fördelar som nämns är att företag som tar datatekniken i anspråk kan förbättra sin konkurrenskraft gentemot andra tillverkare inom och utom landet och därigenom bl.a. erbjuda tryggare anställningsförhållanden. Från fackligt håll befaras att arbetsmiljön kan komma att försämras genom att de anställda får mindre kontakt med arbetskamraterna samt får ökad känsla av att vara övervakade. Det befaras även att många kvalificerade inom yrkesfunktioner industrin kommer att tas över av datastyrda processer och industrirobotar. En liknande utveckling förutspås för många kvalificerade funktioner inom administrations- och servicesektorerna. Data- och Elektronikkommittén (DEK) konstaterar i sitt delbetänkande. SOU 1981:10 Datateknik i verkstadsindustrin, att utvecklingen på det datatekniska området inom överskådlig tid kommer att medföra förändrade arbetsförhållanden för flertalet industrisysselsatta. DEK finns det Enligt inget som talar för att den totala sysselsättningsnivån skulle förändras negativt genom införandet av en ny teknik. Däremot understryker DEK att den nya tekniken leder till förändringari sysselsättningens sammansättning såtillvida att arbetskraftsefterfrågan kommer att öka för vissa yrken och inom vissa branscher medan den sjunker för andra. Ett flertal lagar och avtal har tillkommit vilka på skilda sätt påverkar och förändrar arbetslivet. och Bland dessa kan nämnas medbestämmandelagen medbestämmandeavtalen, främjandelagen. arbetsmiljölagen och arbetsmiljöavtalen, anställningsskyddslagen samt jämställdhetslagen.

Befolkningens utbildningssammansättning

Under de senaste årtiondena har ungdomsskolan reformerats i olika etapper. Den obligatoriska skolan har gjorts längre, utbildningskapaciteten på gymnasieskolenivå har vidgats. Den eftergymnasiala utbildningen har reformerats och tillströmningen till högskolan har ökat.

Det behovet av . . . 223

framtida arbetsmarknadsutbildning

Tabell 11.1 Utbildningsnivån februari 1982 (AKU). Befolkningen fördelad efter utbildning och ålder. Procent

Utbild- Ålder Samtliga ningsnivå

16-17 år 18-19 år 20-24 år 25-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år 65-74 år

Förgymnasi-

al utb. 90,9 42,7 23,4 28,4 42.6 57,9 69,5 80,9 51.8 Gymnasial

utb. 9,0 55,9 64,6 46,8 37,1 28,3 21.3 11,5 33.8 Eftergymn.

utb. 0,2 1,4 11.9 24,6 20,1 13,1 8,7 6,0 14.0 Uppgift sak-

nas - - 0,1 0.2 0,3 0,7 0,5 1.5 0.5

100 100 100 100 100 100 100 100 100

Samtliga

Källa: SCB

Den kraftiga satsningen på ungdomsutbildning har lett till stora skillnader i

mellan Till en del har r utbildningsnivå de äldre och de yngre generationerna.

motverkats av de satsningar på vuxenutbildning som generationsskillnaderna har gjorts. De är dock fortfarande mycket stora. Drygt hälften (5l.8 %) av den vuxna befolkningen har folkskola, grundskola eller realskola. dvs. en förgymnasial utbildning som högsta utbildning. medan ca en tredjedel har gymnasial utbildning och ungefär var sjunde har genomgått en eftergymnasial utbildning. Generationsklyftorna vad gäller den formella utbildningsnivån framgår av tabell 11.1.

En uppdelning av befolkningens utbildningsnivå efter kön (tabell 11.2) visar att kvinnorna i genomsnitt har något lägre utbildning än männen. Omkring en tredjedel av kvinnorna (33 9/0) och männen (35 %) har någon form av gymnasial utbildning medan ca 14 70 har eftergymnasial utbildning. Diagram 11.1 visar en fördelning av befolkningen efter utbildning. kön och ålder.

Tabell 11.2 Utbildningsnivå februari 1982 (AKU). Befolkningen fördelad efter utbildning och kön. Procent

Källa: SCB

10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Procent

l 1 1 1 1 I l I | 1 l

Ålder

16 - 17 Män

yxa

Kvinnor

18 - 19 Män

Kvinnor

kçky

20 -24 Män

Kvinnor

25 -34 Män

Kvinnor

35-44 Män

Kvinnor

45-54 Män

Kvinnor

55-64 kiän

Kvinnor

65-74 I\län

Kvinnor

16 - 74 Män Diagram 11.1 Befolk- Kvinnor ningen. Procentuell fördelning efter utbildning , kön och ålder. Februari 1982. Arbetskraftsunder- Förgymnasial Gymnasial Efter ymnasial

utbildning utbildning utbil ning sökningarna (AK U)

10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Procent

l i l I 1 J_ l l l I

Jordbruk, skogs- Män bruk mm

Kvinnor

Gruvor, tillv_erk- Män ningsindustri

Kvinnor

Män Byggnadsindustri

Kvinnor

Handel, restau- Män rang, hotell

”-.\“\ \ x Kvinnor

Samfärdsel mm Män

Kvinnor

Banker, försäk- Män ringsinstitut, uppdragsverksamhet mm Kvinnor

Offentlig för- Män valtning och andra tjänster

Kvinnor

Män Samtliga nanngsgrenar

Diagram 11.2 Personer

Kvinnor

iarbetskraften. Procen-

tuell fördelning efter

näringsgren, kön och

utbildning. Februari

Efter ymnasial 1982. Arbetskraftsunder-

Förgymnasial utb dning I utbil ning

sökningen (AK U)

När man endast studerar personeri arbetskraften visar det sig, att av denna grupp är andelen med gymnasial och eftergymnasial utbildning något större för kvinnor än för män, diagram 11.2. Av detta diagram framgår även att det

är vanligare med högre utbildningsnivå bland dem som är anställda i offentlig förvaltning m.m. än vad fallet är inom övriga näringsgrenar.

De mest markanta utbildningsskillnaderna mellan könen finner man då man ser till utbildningens yrkesinriktning. Av tabell 11.3 framgår att kvinnorna främst har yrkesutbildning med anknytning till

förvaltning, handel, kontor m.m. (13 %) samt vårdyrken (11 %) och service m.m. (7 %). För männens del ser det annorlunda ut. Endast ca 1 procent av männen har t.ex. utbildning till något vårdyrke. Män med yrkesinriktad utbildning har främst någon utbildning inom området industri, hantverk samt teknisk eller naturvetenskaplig utbildning (ca 28 %).

Befolkningens utbildningsnivå varierar likaså mellan dem som är i respektive utanför arbetskraften. Av tabell 11.4 framgår således bl.a. att av dem som står utanför arbetsmarknaden enbart en

har ca tre fjärdedelar förgymnasial utbildning medan motsvarande andel för dem som är i arbetskraften endast uppgår till 43 procent. Denna skillnad kan till viss del förklaras av att andelen yngre personer - vilka av åldersskäl inte hunnit med annan utbildning - är något större i gruppen som står utanför arbetskraften.

Att notera är också de påtagliga skillnader i utbildningsnivå som finns mellan de grupper som är i arbetskraften, dvs. sysselsatta och arbetslösa. Som framgår av tabell 11.4 har de arbetslösa i genomsnitt lägre utbildningsnivå än de sysselsatta.

En uppdelning av AKU-materialet på sysselsatta och arbetslösa efter region visar att den förra gruppen genomgående har något högre utbildningsnivå i storstadslänen jämfört med skogslänen. Förhållandet är det omvända för de arbetslösa i skogslänen. Denna grupp har således i genomsnitt högre utbildningsnivå jämfört med de arbetslösa i storstadslänen (tabell 11.5).

Tabell 11.3 Utbildningens yrkesinriktning för män och kvinnor. 16-74 år. År 1979. Procent

4 Förvaltn., handel, kontor samt ekon.

samh.vet. el. beteendevet. utb. 9,4 12,5 11,0 5 Industri, hantverk samt teknisk el. natur-

Antal i den vuxna befolkningen (tusental) 2 953 3 019 5 976 Källa: SCB, ULF 1979

(f

Det behovet av arbetsmarknadsutbildning . . . 227

framtida

Tabellll.4 på utbildningsnivåer av hela befolkningen i och utanför Fördelning arbetskraften samt av de sysselsatta och de arbetslösa enligt AKU, februari 1982, Procent

Ej i Syssel- Arbets- I arbets- Hela be- Utbildningsnivå arbets- satta lösa kraften folkkraften ningen

Förgymnasial utbildning 73,6 42,5 54,6 42,9 51,8 Gymnasial utbildning 18,8 39,9 38,8 39,9 33,8 Eftergymnasial utbildning 6,3 17,4 6,2 17,1 14,0 1,3 0,1 0,5 0,1 0,0 Uppgift saknas Summa 100 100 100 100 100 Antal i den vuxna befolk- 17 566 41 815 1 347 43 162 60 728 ningen (IOO-tal)

Källa: SCB

Tabell 11.5 Utbildningsnivå för sysselsatta och arbetslösa. Fördelning efter region. Procent

Skogslänen Storstadslänen Hela riket S,W,X,Y,Z,AC,BD AB,M,O

Syssel- Arbets- Syssel- Arbets- Syssel- .Arbetssatta lösa satta lösa satta lösa

Förgymn. utb. 43,7 50,8 37,2 62,3 42,5 54,6 42,0 39,5 40,5 29,5 39,9 38,8 Gymn. utb. utb. 14,1 9,7 22,2 7,3 17,4 6,2 Eftergymn. - 0,2 0,2 0,9 0,1 0,4 Uppgift saknas 100 100 100 100 100 100 Samtliga Antal i den vuxna befolk- 8 447 390 16 036 342 41 815 1 347 ningen (100-tal)

Källa: SCB. AKU februari 1982

11.3 inom det

Utvecklingen reguljära utbildningsväsendet

11.3.1¶Ungdomsskolan

Under de senaste decennierna har det skett kraftiga förändringar inom skolväsendet. Den obligatoriska skolan har förlängts och utbildningskapaciteten på gymnasieskolenivå har vidgats. Det är emellertid många elever som lämnar med en ofullständig utbildning. En undersökning av grundskolan l Km ÅSÖ b å P1_ elever som gick i årskurs 9 läsåret 1974/75 (eller skulle ha gått där) visar att

Ofuilsfándig*ggándskå_

5,5 procent då lämnade grundskolan med en utbildning som i ett eller annat leutbildning, ,apport avseende var ofullständig 1977;4_

228 Det framtida behovet av . . .

arbetsmarknadsutbildning

Uppgifter från SCB 1980 tyder på att andelen elever med ofullständig grundskolekompetens har ökat markant sedan 1975. Andelen ligger enligt SCB:s grundskoleuppföljning 1980 på ca 8 procent. På grund av metodiska skillnader i undersökningarna finns det anledning att befara att den ökning som ägt rum mellan undersökningsåren är en underskattning av den verkliga ökningen? Resultaten från SCB:s undersökning visar vidare att 40 procent av dem som lämnat grundskolan med en ofullständig utbildning varit arbetslösa någon gång under uppföljningsperioden. Andelen som fortsätter att studera efter grundskolan har ökat under sjuttiotalet. Det stora flertalet av en årskull 16-åringar, f.n. omkring 85 procent, fortsätter direkt i gymnasieskolan. till Ytterligare några kommer gymnasieskolan efter en tids praktik eller yrkesarbete, medan andra förvärvar motsvarande kompetens genom den kommunala vuxenutbildningen. Enligt de riktlinjer riksdagen lagt fast skall gymnasieskolan ha en elevkapacitet i årskurs 1 som minst motsvarar av antalet 100 procent 16-åringar. Gymnasieskolans yrkesinriktade linjer har under senare år rönt ett allt större intresse. Flertalet av de tvååriga linjerna avser att ge en grundläggande yrkesutbildning. Detta innebär dock inte, att eleverna skulle vara fullt utbildade för ett yrke, när de går ut från dessa linjer. Det kan krävas åtskillig tid av inskolning på arbetsplatsen och färdigutbildning i olika former, innan yrkesutbildningen kan betraktas som avslutad. Utbildningsvalet styrs i hög grad av kön och social bakgrund. Allmänt gäller att flertalet yrkesinriktade linjer domineras av endera könet. Som tidigare nämnts går det stora flertalet ungdomar vidare från grundskolan till gymnasieskolan. På grund av situationen på arbetsmarknaden har det emellertid blivit allt svårare att få ett arbete för de ungdomar som av olika skäl inte går direkt vidare till gymnasieskolan. Därför har särskilda kompletterande åtgärder tillskapats inom ramen för skolstyrelsernas uppföljningsansvar för alla ungdomar upp till 18 år. Med anledning av förslagen i den s.k. ungdomspropositionen (prop. 1979/802145) fattade riksdagen våren 1980 beslut om dels introduktionsprogram för utbildning (högst 4 veckor), dels yrkesintroduktion (högst 40 veckor), som anordnas av skolan och olika företag tillsammans. Enligt ungdomspropositionen skall beredskapsarbete och AMU inte längre komma i fråga för ungdomar under till 18 år. Vissa möjligheter undantag finns dock. Genom beslut 1981-06-11 bemyndigade regeringen AMS att bevilja ungdomar under vid AMU-kurs om de 18 år utbildning uppfyllde villkoren för KAS. En förutsättning var dock att varken arbete eller utbildning i gymnasieskolan inkl. lärlingsutbildning och yrkesintroduktion kunde erbjudas ungdomarna. För ungdomar under 20 år fick AMS enligt samma beslut låta anordna yrkesinriktade kurser om högst 12 månaders längd i företag under förutsättning att utbildning inte kunde erbjudas ungdomarna vare sig inom gymnasieskolans ram eller vid AMU-kurser. Dessa särskilda möjligheter AMU bortföll 2 att bevilja ungdomar den 1 juli Enligt fil.dr. Mats 1982. Vi har i kapitel 5 redogjort för övriga möjligheter till undantag från Myrberg i forskningsrapåldersvillkoret. porten Studieorganisation och elevströmmar Under 1982 har dessutom ungdomsplatser i företagen för 16-17-åringar SOU 1981:98. tillkommit. I årets budgetproposition (prop. 1982/83:100 Bilaga 10 Utbild-

1 50 000-

100000*

Diagram 11.3 Antalet

l

I r r I I r I 7 I I I I 6-åringar 1 978-] 990.

r

1978 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 År I OOO-tal.

ningsdepartementet) föreslås att de nuvarande formerna av arbetslivspraktik, yrkesintroduktion och ungdomsplatser ersätts av enbart ungdomsplatser. Föredraganden räknar med en särskild resurs för utbildningsinslag för dem som är anställda på ungdomsplatser.

Antalet elever som lämnar grundskolan under de fyra första åren av åttiotalet kommer att vara väsentligt större än under de senaste åren och också mycket större än under 1984 och åren närmast därefter. Enligt den senaste befolkningsprognosen från SCB kommer antalet 16-åringar att utvecklas på följande sätt.

Budgetåret 1981/82 var antalet elevplatser i intagningsklasser för gymnasieskolans linjer och direkt grundskolanknutna specialklasser (den s.k. stora ramen) 133 950 elevplatser. Antalet 16-åringar år 1981 var 123 950. Inom denna totalram fattar SÖ beslut om utläggning av elevplatser. SÖ:s beslut baseras på framställningar från kommunerna. SÖ:s beslut om antalet utlagda platser speglar således vad kommunerna bedömt vara möjligt att anordna av olika gymnasiala utbildningar. För läsåret 1981/82 fattade SÖ beslut om 124 151 utlagda platser. Hur många av de utlagda platserna som faktiskt tas i anspråk framgår av de s.k. höstrapporterna, dvs. av uppgifter om antalet elever på olika studievägar per den 15 september som varje år skickas in till SÖ från skolorna. Bl.a. på grund av lokala obalanser mellan de sökandes önskemål och tillgänglig kapacitet på olika studievägar kan det vara svårt att utnyttja hela kapaciteten. Det ökade intresset för gymnasieskolstudier har emellertid medfört att antalet ianspråktagna platser numera alltmer närmar sig antalet utlagda platser. Den lediga kapaciteten i gymnasieskolan har aldrig varit så liten som under läsåret 1981/82, då antalet lediga intagningsplatser per den 15 september 1981 var 3 160 (att jämföra med 124 151 utlagda platser). Den lediga kapaciteten var därmed 2,5 procent, vilket innebär en minskning med ca 40 procent jämfört med föregående läsår.

Samtidigt fanns ca 137 000 behöriga förstahandssökande till gymnasie-

230 Det framtida behovet av . . .

arbetsmarknadsutbildrting

skolans linjer och de direkt grundskoleanknutna specialkurserna. vilket innebär en ökning med ca 3800 jämfört med föregående läsår. Det är uppenbart att allt fler söker sig tillbaka till skolan för fortsatta studier efter kortare eller längre uppehåll efter grundskolan. Det är också uppenbart att platserna inte räcker till för att möta den stora efterfrågan på utbildning. Totalt fanns 176 687 sökande till gymnasieskolans linjer och specialkurser om minst 20 veckor läsåret 1981/82. Den 15 september 1981 hade 127 477 elever antagits. Det var således drygt 49 000 personer som inte fått plats i gymnasieskolan vid höstterminens början 1981.

Iden stora ramen för gymnasieskolan fanns enligt riksdagens beslut våren 1982 för budgetåret 1982/83 132 340 intagningsplatser (mot 133 950 för budgetåret 1981/82). Antalet behöriga förstahandssökande var 143 190 (mot 136 752 föregående år).

11.3.2¶Vuxenutbildningen

Sedan slutet av 1960-talet har samhällets insatser på vuxenutbildningsområdet ökat kraftigt. De stora skillnaderna i utbildningsnivå mellan generationerna har varit en av drivkrafterna i denna utveckling. På grundval av prop. 1967:85 angående vissa åtgärder inom Vuxenutbildningens område m.m. inrättades fr.o.m. den 1 juli 1968 gymnasial vuxenutbildning som organiserades dels som statlig dels som kommunal vuxenutbildning.

Vid mitten av 1970-talet förbättrades de vuxenstuderandes villkor. Efter initiativ från LO och TCO tillkom 1974_ lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för studier.

Stor betydelse för de vuxenstuderande fick riksdagens beslut med anledning av 1975 års vuxenutbildningsproposition (prop. 1975:23 om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd till vuxna m.m.) som bl.a. innebar att ett särskilt vuxenstudiestöd infördes samt att statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser kunde beviljas. Enligt förordningen 1975:395 om statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser kan lokal facklig organisation få statsbidrag för uppsökande verksamhet på arbetsplatser för att informera -

om studiemöjligheter.

Enligt de mål som fastställdes av riksdagen med anledning av prop. 1975:23 skall vuxenutbildningen D bygga vidare på ungdomsutbildningen men också kompensera brister i

denna, D bidra till de studerandes personlighetsutveckling, D stärka individens ställning i arbetslivet, D fördelas mer rättvist så att möjligheterna till social och kulturell

utveckling och ekonomisk trygghet blir jämnare fördelade, D ge redskap för deltagande i arbetslivet, D utvecklas så att återkommande utbildning främjas, D tillgodose de kortutbildades behov av överbryggande utbildning.

Det har emellertid skett en åtstramning i den expansiva vuxenutbildningspolitiken. Med hänvisning till det statsfinansiella läget har antalet undervisningstimmar i gymnasieskolkurser inom kommunal vuxenutbildning inte fått

o

Det framtida behovet av arbetsmarknadsutbildning-. . . 231

Tabell 11.6 Antal kursdeltagare i komvux 1974-1982

“ Härtill kommer i yrkesinriktade kurser för arbetslösa (enligt särskilda medgivanden): 1978/79 5 000 1979/80 8 700 1980/81 6 500 b

Beräknat antal Källor: SO:s petita budgetåren 1978/79-1982/83. Centrala studiestödsnämnden

öka sedan budgetåret 1978/79. Detsamma gäller sedan budgetåret 1980/81

Utöver tilldelade gymnasieskoltimmar har komvux också grundskolekurser. sedan läsåret 1978/79 kunnat anordna yrkesinriktade kurser för arbetslösa utöver den av riksdagen fastställda timramen.

För folkbildningens del sjönk verksamheten under 1980/81 med ca fem

med 1979/80. Ett av skälen till denna minskning är sannolikt procent jämfört att studieförbunden under senare år har tvingats ta ut högre deltagaravgifter än tidigare. Ett nytt statsbidragssystem infördes fr.o.m. budgetåret 1981/82,

studiecirkeltimmar beräknades genom vilket antalet statsbidragsberättigade minska. Också för folkhögskolans del har det i besparingssyfte skett vissa förändringar i statsbidragssystemet.

Expansionen av komvux var mycket kraftig under de första åren. Efter

av elevantalet. Det skedde uppbyggnadsskedet stagnerade utvecklingen t.o.m. en tillbakagång av antalet elever i grundskolekurser och yrkesinriktad

i komvux på nytt att öka. Införandet av utbildning. 1975 började elevantalet det särskilda vuxenstudiestödet medverkade sannolikt till detta. Tabell 11.6

i komvux fr.o.m. 1974/75. visar utvecklingen av antalet kursdeltagare

Under gymnasieskolkurserna haft det

en följd av år har de teoretiska högsta antalet kursdeltagare. De yrkesinriktade utbildningarna gick tillbaka under 1970-talet, men ökar nu åter.

Komvux anordnades under budgetåret 1981/82 i 278 kommuner och i 19

landstingskommuner.

har studier på dagtid ökat kraftigt. De elever

Sedan mitten av sjuttiotalet som studerar på dagtid är oftast heltidsstuderande som läser flera ämnen

Fortfarande bedriver dock den övervägande delen av eleverna parallellt.

232 Det framtida behovet av . . .

arbetsmarknadsutbildning

Undervisnin svol men Elever hösten 1978 (lärartimmar 19 8-79 (osäker skattningl

Komvux AMU

Folkhögskola

Studieförbund

Studieförbund

Folkhögskola Diagram 11.4 Omfattningen av olika former av vuxenutbildning hästen 1978.

studierna på kvällstid. Trots att komvux vänder sig särskilt till korttidsutbildade är dessa underrepresenterade inom komvux i förhållande Av till hela befolkningen. nybörjarna vid komvux läsåret 1978/79 hade endast 16 procent högst 7-årig folkskola bakom sig. Av befolkningen i åldern 16-64 år hade år 1980 hela 27 procent enbart denna utbildning. Omfattningen av olika former av vuxenutbildning beror till stor del på vilka mått man använder. Studiecirklarna har t.ex. som många deltagare läser få timmar. Nedanstående diagram av ger en grov bild av omfattningen olika vuxenutbildningsformer mätt i dels antalet elever hösten 1978, dels undervisningsvolymen (antalet lärartimmar) läsåret 1978/79. För jämförelsens skull har AMU inkluderats.

11.4 arbetsmarknaden

Utvecklingen på

11.4.1. Sysselsättningen

Den ökning av sysselsättningen som ägt rum under flera årtionden har under 1981 och 1982 övergått i en minskning och arbetslösheten har ökat. Antalet sysselsatta uppgick under 1982 i genomsnitt till ca 4 219 300 enligt arbets-

framtida

sysselsatta uppgick under 1982 i genomsnitt till ca 4 219 300 enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU).3 Under perioden 1970-1980 ökade antalet

i åldrarna 16-74 år med 10 procent eller 379000 personer. I sysselsatta åldersgruppen 16-64 år är ökningen 431 000 personer, varav ca 400 000 är kvinnor.

Den kraftigaste ökningen av sysselsättningsgraden har skett bland kvinnor med barn under sju år, vilket lett till att sysselsättningsgraden för dessa 1980 var lika hög som för samtliga kvinnor. 1980 var 77 procent av alla män och 63 procent av alla kvinnor i åldrarna 16-74 år sysselsatta. Som tidigare nämnts skedde en nedgång i sysselsättningen under 1981. Det var männen som svarade för nedgången i antalet sysselsatta. 1981 var motsvarande tal för

Sysselsättningsgraden för männen 75 procent och 64 procent för kvinnorna. kvinnor med barn under 7 år ökade även under 1981 och uppgick då till 77 procent.

Kvinnorna har svarat för hela sysselsättningsökningen mellan 1970 och 1980. Se tabell 11.5. Ökningen är nästan helt att hänföra till deltidsarbete mellan 20 och 34 timmar i veckan. Nästan hälften av alla sysselsatta kvinnor arbetar deltid jämfört med endast var femtonde man.

3 I AKU sägs en person vara sysselsatt om han/hon under mätveckan antingen D arbetat minst 1 timme som avlönad arbetstagare eller egen företagare D arbetat minst 15 timmar som oavlönad medhjälpare i företag tillhörande

make/maka eller annan familjemedlem som han/hon bor tillsammans med,

eller El innehaft anställning eller arbete som egen företagare men varit tillfälligt

frånvarande under hela mätveckan. Med tillfällig frånvaro avses här frånvaro

värnpliktstjänstgöring, arbetskonflikt p.g.a. sjukdom, semester, tjänstledighet, e.d. Något avseende fästes ej vid huruvida frånvaron varit betald eller inte. En sysselsatt person för vilken a eller b gäller säges vara i arbete.

Personer som deltar i AMU och har anställning, t.ex. personer som deltar i

utbildning för vilken 20-kronan utgår, klassificeras som sysselsatta, medan övriga i

AMU klassificeras som ej tillhörande arbetskraften.

Tabell 11.7 Antal sysselsatta (l 000-tal) enligt AKU

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Heltid totalt 3173 3165 3143 3143 3 217 3 253 3 238 3191 3152 3167 3187 3161 3143

Totalt heltid och deltid 3 854 3 860 3 862 3 879 3 962 4 062 4 088 4 099 4 115 4 179 4 232 4 225 4 219 Källa: SCB

234 Det framtida behovet av . . .

arbetsmarknadsutbildning

06 0.0 E

ämm a.Hm 0.0m vdm

mmoH så:

0.0 w.0 0,0

v.vm.Mmm H.0m ...ä

så 0.8_

06 Q0 3

Q. vä m.vm 06m mdm

owe så:

E395

m6 w.0 0.0

En 0.vm EN odm

m3_ 0.09

.HwaHneäH

.cowcizwzummzm v,0 HK E0

:S2

mdm så 06m m,vm

ma_ Q8_

229 N

:w 0.0 0,0

mä 0.2 w.0m wdH

Hova/x OSH odoH

=ouEEHm2ommmm ›a

00mm wxâ :ä 0Kwm ñmom ...m3 o.00m w.vmm

HwoH H H H v

.En v.08 38 00mm mwâ Hög .Emm .ämm

.EHoHEaHeHxom så_ H H H H v

cmvm 0.08 v.0mø ...än ämm 0.08 m.mHm 0.05

023.394... os_ H H H H v

73-090

H

58.25¶H0 H.H0m mdmH 32 Sam ER mig W000 mao

mSH H H H H v

.mzaâomwä

._3038 ma.:

man §8 mo? 900m 38 M33 maa

08. H H H .m

HmE

8=.: E2:

ti»

H v.m.m m m p odd

nouTHZm vmaåá vmlHmmmHm

azaâommam

:oo _szouoewkw

._3335 .mom ,E2

00.25.: .ouoiow

xaawoä 0102080_

wHH -mwuHcguuåHHHu kassa.: .mom

.mMECxHOZ-E

.E

.E N.H.N.U »H8 mmaså

.Henne .Siam .SEED .E265 E265

;_2092 _xazi mmHHEoHHO H25.

Eâucuuacmmä_ .HomnHmHEwm

Det behovet av arbetsmarknadsutbildning . 235

framtida

Bland de deltidsarbetande finns också personer som skulle vilja arbeta varav 71 600 kvinnor, arbetsmarkmer. 1981 uppgav totalt 99 600 personer. nadsskäl som orsak till sitt deltidsarbete. Enbart mellan 1980 och 1981 har hela denna grupp undersysselsatta ökat med 21 procent från att tidigare ha varit relativt stabil under sjuttiotalet, beroende på att en stor del av den finns sektorn, där efterfrågan på arbetskraft inte varierat inom den offentliga särskilt mycket med konjunkturväxlingarna. Samtidigt med att antalet sysselsatta har ökat har det skett förskjutningari Den viktigaste förändringen är sysselsättningen mellan olika näringsgrenar. nedgången i industrisysselsättningen och ökningen av antalet anställda i den sektorn. Av tabell 11.8 framgår antalet sysselsatta i olika offentliga näringsgrenar. andra hälften ökade antalet sysselsatta inom den Under av sjuttiotalet offentliga sektorn med ungefär 50 000 per år. Denna trend bröts under 1979-1980 tjänster ökade med ca 25 000. då antalet sysselsatta i offentliga 1980-1981 uppgick ökningen till 37 500 personer. Inom tillverkningsindustrin minskade antalet sysselsatta mellan 1970-1981 motsvarande ungefär 80000 personer. Med hänsyn till med 7,5 procent industrins har dock de branschvisa och årsvisa variakonjunkturberoende varit stora. Bland tillverkningsindustrins olika tionerna i sysselsättningstal sektorer var det endast inom verkstadsindustrin som fler personer sysselsattes 1981 än 1970. Mellan 1979 och 1980 kunde en svag uppgång noteras inom trävaruindustrin, massa- och pappersindustri samt kemisk industri. 1980 har i sitt huvudalternativ förutsatt en tillväxt av Långtidsutredningen industrisysselsättningen med i genomsnitt 10 000 personer per år fram till innebär ett betydande trendbrott i förhållande till 1985. En sådan utveckling under I den offentliga debatten har framförts utvecklingen sjuttiotalet. delade om det sannolika i en sådan utveckling. Med fortsatta meningar inom industrin framstår det rationaliserings- och automatiseringsåtgärder mindre troligt att industrisysselsättningen kommer att öka i någon väsentlig grad under åttiotalet? Detta innebär dock ej att industrins rekryteringsbehov försvinner. För verkstadsindustrin beräknas enbart de s.k. naturliga avgångarna kräva ett årligt nytillskott på ungefär 16000 personer per år vid

oförändrad sysselsättning-l

4 Industriverkct har i 11.42 Arbetslösheten sin höstrapport SIND kal Arbetslösheten har ökat under senare delen av 1970-talet. Ökningen 198154__T°9°Vi53_tT° under 1981-1982 var i genomsnitt 158 000 fortsatte och tredje kvartalet :ålegnüggaâdäâtâläágeâk vilket är den högsta arbetslöshetsnivån som har 1 beräknas man_ personer arbetslösa, kaäyl något kvartal under de 20 år som AKU-mätningarna har gjorts. strisysselsättningen mmsregistrerats ka med drygt 42 000 Antalet arbetslösa i procent av arbetskraften uppgick under 1982 till 137 000 P°5°° I de °Vga arbetslösheten som har eller 3,1 procent, vilket är den högsta genomsnittliga två kalkylerna beräknas .. .. . ., . . uppmatts for nagot ar 1 Sverige. sysselsättningen förbli Under 1960- och 1970-talen har arbetslösheten successivt ökat något såväl oförändrad_ under som under högkonjunkturår. Ett undantag är lågkonjunkturår 5 Källa: Sveriges Verk- 1977-1978 då arbetslösheten med omfattande arbetsperioden dämpades Stadsförening_ Verk_ insatser. Exempelvis deltog 1978 i genomsnitt ca 1,6 Stadsindnstriás marknadspolitiska personal av arbetskraften i arbetsmarknadsutbildning inkl. AMU i företag _ 19784983_ procent

236 Det framtida behovet av . . .

arbetsmarknadsutbildning

160-

140-

1 20 Arbetslöshet

100-

:.__ 80_ oc. .. l 50 1\\ _. Arbetslösa \ _.° kassamedlemmar ,I . aa p, I \. .å. \ an°ia. .. \ V \* 40- *IN *ny* \

.Jik a.,

3.905, \,4 g g

ooo°°lo.. \ 20- “ o. V Diagram 11.5 Arbetslösa \s_, enligt AK U, arbetslösa Lediga platser kassamedlemmar och kvarstående lediga platser { 1976-1982. 1 000-tal. T 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 Säsongrensade månadsdata. Källa: AMS, och SCB. Konjunkturinstitutet

mot i genomsnitt ca 0,8 procent under 1982.

Arbetslösheten är genomgående högre bland kvinnor än bland män. Den är också väsentligt högre bland ungdomar och något högre bland äldre än

bland övriga åldersgrupper. Arbetslösheten är högst bland 16-19-åringar.

Denna grupp är också känsligast för konjunkturvariationer. Situationen är

särskilt svår för de unga kvinnorna. Ungdomsarbetslösheten varierar kraftigt

mellan olika delar av landet. Den är störst i skogslänen. En genomgående

Tabell 11.9 Relativa arbetslöshetstal enligt AKU

1970 1979 1980 1981 1982

Män

Kvinnor

Källa: SCB

VSOU 1983:22 Det framtida behovet av arbetsmarknadsutbildning . . . 237

tendens är också att utländska medborgare har högre arbetslöshet än svenskar. År 1982 var arbetslösheten bland invandrare 5,8 procent jämfört med 3,1 procent för samtliga.

Den trendmässiga förändringen av arbetslösheten under 1960- och 1970-talen kan till stor del hänföras till att arbetslöshetsperiodernas längd har ökat. Detta gäller såväl under hög- som lågkonjunkturer. Mellan högkon-

1965 och 1974 ökade sålunda den genomsnittliga tiden i junkturåren arbetslöshet från 8,3 till 15,8 veckor. Under 1970-talets senare hälft har den genomsnittliga tiden i arbetslöshet varit ungefär oförändrad. Ungdomarnas

arbetslöshetsperiod har varit 10 veckor mot 15 veckor för genomsnittliga vuxna. Risken att bli arbetslös är dock 3-4 gånger större för ungdomar än för vuxna. För alla (16-74 år) var arbetslöshetstiden i genomsnitt 19 veckor 1982, vilket innebär en ökning från 1981 med 2,5 veckor.

Den genomsnittliga tiden i arbetslöshet har under de senaste åren varit

för kvinnor än för män. Den högre arbetslösheten bland något kortare kvinnor beror därför på att de oftare är arbetslösa. Risken att bli arbetslös har minskat något över tiden för kvinnorna, vilket kan hänga samman med att de har fått en starkare anknytning till arbetsmarknaden under sjuttiotalet.

Av ca 137 200 arbetslösa 1982 var ca 30 400 arbetslösa mer än sex månader och av dem 11500 mer än ett år vilket är en kraftig ökning från 1981. Långtidsarbetslöshet är vanligast i åldrarna över 55 år. Kvinnor och män drabbas i ungefär samma utsträckning. Risken för långvarig arbetslöshet är större i skogslänen än i övriga regioner.

De långtidsarbetslösa som grupp betraktad utgör sålunda en relativt stor andel (22 %) av de arbetslösa.

Vad gäller orsakerna till de extremt långa arbetslöshetstiderna är det rimligt att anta att dessa står att söka i både arbetsmarknadsfaktorer och individuella arbetshandikapp.

I de äldre åldersgrupperna har också ökningen av antalet förtidspensionärer varit särskilt markant. I åldrarna 60-64 år har antalet förtidspensionärer fördubblats under det senaste decenniet? Ökningen i hela åldersintervallet 16-64 år är nästan 75 procent.

Personer utanför arbetskraften som på grund av att lämpliga arbeten på bostadsorten saknats eller att möjligheterna att få arbete bedömts alltför små för att ett aktivt arbetssökande skulle vara motiverat- den grupp som brukar kallas latent arbetssökande - var år 1982 57 000 varav 62 procent kvinnor. Denna grupp har ökat med 10 500 från 1981.

* Tabell 11.10 Arbetslöshetstidens längd i veckor enligt AKU

6 År 1972 tillkom en

1979 1980 1981 1982 regel som gav dem som

fyllt 60 år och utförsäk- Män 16,9 16,5 16,8 19,6 rats från arbetslöshets- Kvinnor 16,7 14,6 16,2 18,5 försäkringen möjlighet Personer 16-19 år 9,4 9,1 11,5 11,9 att få förtidspension på Personer 35-44 år 15,9 16,1 16,6 18,0 arbetsmässiga grunder, Personer 55-64 år 32,9 33,3 32,2 34,2 utan medicinsk prövning

- s.k. A-fall. Andelen Källa: SCB A-fall är dock få.

238 Det framtida behovet av arbetsmarknadsutbildning . . . sou 1983:22

Gruppen som arbetar mindre än 35 timmar/vecka och som velat och kunnat ta mer arbete har ökat med 62 procent, från 73 700 år 1977 till 119 100 år 1982. Andelen kvinnor var lika stor under båda åren ca 73 procent.

11.4.3 Den externa och den interna rörligheten

Rörligheten på arbetsmarknaden har minskat under 1970-talet_ dels har antalet personer som bytt arbetsgivare minskat, dels har antalet flyttningar över länsgräns minskat.

Antalet arbetsgivarbyten, den s.k. externa rörligheten, har minskat trendmässigt under perioden 1966-1981. Se tabell 11.11.

Den minskade externa rörligheten sammanhänger till stor del med att antalet sysselsatta i delårsarbetskraften har gått ned. Som framgår av tabell 11.10 är det nämligen ungefär dubbelt så vanligt att dessa har mer än en arbetsgivare under ett år.

Både bland män och kvinnor är rörligheten inte oväntat störst bland ungdomarna, för att sedan avta med stigande ålder.7 Bland olika yrkesgrupper uppvisar byggnadsarbetare den högsta rörlighetskvoten. Den allmänna tendensen till trendmässigt minskad extern rörlighet gäller samtliga yrkesgrupper och gäller över hela landet.

Andra orsaker till att den externa rörligheten har minskat är den långsammare tillväxt och avtagande efterfrågan på arbetskraft som har varit påtaglig under 1970-talet. Ytterligare en förklaring till att den externa rörligheten har minskat kan vara att de s.k. interna arbetsmarknaderna, som möjliggör byte av arbetsuppgifter inom företagen, har tenderat att växa i betydelse. Detta har bl.a. diskuterats av EFA i betänkandet Arbetsmarknadspolitik i förändring (SOU 1978:60). EFA påpekar att en sådan utveckling i princip kan vara fördelaktig för både arbetsgivare och arbetstagare. Tendenserna till en mera långsiktig bindning mellan arbetsgivare och arbetstagare har även förstärkts både genom lagstiftning och genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder (20-kronan). EFA påtalar också att 7 Under 1981 hade en framväxten av interna arbetsmarknader kan försvåra externa byten genom femtedel av de sysselsat- att det totala antalet tillgängliga vakanser minskar. De som önskar byta ta ungdomarna i åldrar- arbete kan då i större bli hänvisade till att söka arbete

utsträckning på sina na 16-19 år bytt arbetsegna interna arbetsmarknader. givare mot ca 3 procent av dem i åldern 55-64 Denna utveckling ger i sin tur minskade möjligheter att passa ihop ar. arbetssökande och lediga platser, vilket resulterari längre arbetslöshets- och

Tabell 11.11 Antal arbetsgivarbyten i procent av antal sysselsatta (rörlighetskvoten)

1966 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1981

Källa: SCB, AKU och AMS

vakanstiderf* Detta skulle till viss del kunna förklara de ökade arbetslöshetsoch vakanstiderna. Den allvarligaste konsekvensen är dock att de som står utanför arbetsmarknaden har svårt att komma in. Antalet med internt arbetsplatsbyte har ökat från 120 000 1975 personer eller 2,7 procent av antalet sysselsatta till 155 000 eller 3,3 procent av antalet rörligheten var dock mer än dubbelt så hög. sysselsatta 1980. Den externa Det förhållandet att antalet arbetsställen blivit färre, men större med avseende anställda talar också för framväxten av de interna på antalet arbetsmarknaderna.

11.4.4 Bristande anpassning mellan arbetssökande och lediga

platser

Antalet nyanmälda lediga platser har minskat kraftigt under 1970-talet. Samtidigt har det kommit att ta allt längre tid att besätta de lediga platserna. Antalet kvarstående lediga platser har dock inte förändrats trendmässigt. Sammankopplingen av arbetssökande och lediga platser har kommit att kännetecknas av en påtaglig tröghet under 1970-talet. Förklaringarna härtill är flera. En förklaring är den tidigare nämnda tendensen till mer långsiktiga bindningar mellan arbetsgivare och arbetstagare. EFA menar att arbetsgivarna synes ha kommit att betrakta arbetskraften mera som en fast produktionsfaktor. Rekryterings- och introduktionskostnader i samband 3 Antalet nyanmälda

har ökat. Det ligger därföri företagens intresse att knyta lediga platser har sedan med nyanställningar mitten av 1960-talet den etablerade arbetskraften fastare till sig genom förmåner och åtgärder av minskat i ungefär samma olika slag. Detta har bl.a. lett till att de interna arbetsmarknaderna har fått en takt som antalet arbets- Ökad betydelse som tidigare nämnts samtidigt som den externa rörligheten givarbyten. har minskat. 9 I prop 1980/81:126 om I ett läge då allt fler vakanser tillsätts på de interna arbetsmarknaderna blir arbetsmarknadspolitidet färre lediga platser som kommer ut på den externa arbetsmarknaden. Det kens framtida inriktning förs ett sådant resonekan antas att de platser som inte tillsätts internt är sådana arbeten som de mang. Föredraganden redan anställda inte vill eller kan ta, dvs. antingen anses de inte attraktiva framhåller att det är eller också kräver de särskilda kvalifikationer. Detta får till följd att de lediga nödvändigt att en anplatser som annonseras ut blir svåra att tillsätta och vakanstiderna blir allt passning sker efter aroch arbetsta- betsmarknadens krav längre. Den mera långsiktiga bindningen mellan arbetsgivare hos både arbetsgivare gare medför även att arbetsgivarna tenderar att göra en noggrannare och arbetstagare. Här sortering av de arbetssökande i samband med rekryteringen? Det blir har arbetsförmedlingen svårare för nytillkommande grupper på arbetsmarknaden och för sådana som en viktig uppgift. Förblivit arbetslösa genom driftsinskränkningar och företagsnedläggelser. medlingen måste dels också i industrins medverka till att kraven svårigheterna att tillsätta lediga platser återspeglas på anpassning främst uttalade svårigheter att rekrytera arbetskraft. Svårigheterna gäller främst riktas mot sådana sökanyrkesarbetare. Bristen på yrkesarbetare är tydlig även i konjunkturnedgång- degrupper som har bättar. Som framgår av diagram 11.6 har denna brist minskat något över re förutsättningar att inom såväl industrin totalt som verkstadsindustrin. Kon- klara omställningar dels konjunkturerna också aktivt påverka junkturinstitutets undersökningar visar att det i första hand varit vikande företagens rekrytering produkter och inte arbetskraftsbrist som efterfrågan på industriföretagens så att arbetssökande utgjort ett hinder för industriell expansion under den senaste högkonjunk- med varierande förutturen. Detta hindrar inte att bristen på arbetskraft kan vara ett problem. sättningar anställs.

Procent

90h -_- Industrin totalt

a- _ n Verkstadsindustrin

Diagram 11.6 Andel företag som uppgivit

ut.rrrl|rrlvlllrlllrIuliivlrvvlvullll|lrf brist på yrkesarbetare, 1970 72 74 76 78 80 År industrin totalt och verkstadsindustrin 1970-1980 Källa: Konjunkturinstitutet

Nästan 60 procent av företagen inom verkstadsindustrin 1980 att de

uppgav hade brist på yrkesarbetare. Därefter har konjunkturen vänt. Under 1982 har endast 12-18 procent av företagen inom verkstadsindustrin brist

angett på yrkesarbetare.

11.5¶Sammanfattande

bedömningar

Flera faktorer påverkar behovet av arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning i framtiden. Utvecklingen på arbetsmarknaden är naturligtvis av avgörande betydelse, men också det reguljära utbildningsväsendets anpassning till efterfrågan på utbildning påverkar behovet av arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under 1970-talet har som framgått av det redovisade främst påverkats av följande faktorer; nedgången av industrisysselsättningen, expansionen av sysselsättningen i den offentliga sektorn och i samband därmed den stora av kvinnor till

utströmningen arbetsmarknaden. Minskningen i industriproduktionen har följts av en nedgång i industrins sysselsättning 1979-1982 med genomsnittligt ca 20 000 personer per år. Sysselsättningsminskningen inom industrin har visserligen motverkats av en ökning av sysselsättningen inom den offentliga sektorn med ca 30 000 personer årligen. Detta har dock inte varit tillräckligt för att hindra

en kraftig ökning av arbetslösheten. Offentliga tjänster sysselsätter f.n. drygt en och en kvarts miljon personer, dvs. närmare en tredjedel av samtliga sysselsatta. _

Såväl i den allmänna debatten som bland ekonomer har meningarna varit delade om industrisysselsättningens framtida utveckling. Man har ansett att den senaste Iångtidsutredningens (LU) syn är alltför positiv och att industrin inte kommer att kunna absorbera ett så stort sysselsättningstillskott som LU kalkylerar med. Det kan nu konstateras att industriutvecklingen under de två första åren av LU:s kalkylperiod inte på någon punkt har gått i riktning mot en ökad balans i ekonomin.” Det är mindre troligt att strävandena att öka produktionen inom industrin kommer att leda till ett ökat antal sysselsatta inom denna del av näringslivet. Det är tveksamt om det blir ett nettotillskott till industrisysselsättningen under 1980-talet, men det kommer ändå att vara fråga om stora bruttoströmmar.

Vi kan förvänta att strävandena till rationaliseringar och arbetskraftsbe-

att fortsätta inom industrin bl.a. genom användandet av sparinga kommer industrirobotar och processtyrning. Numeriskt styrda maskiner väntas öka sin andel av nyanskaffningen av verkstadsmaskiner. Enligt datadelegationen ligger Sverige redan i dag i utvecklingstâten när det gäller industrirobotar. Mer integrerade lösningar som väntas få större spridning är datorstödda system för planering och kontroll av stora delar av produktionsprocessen. En stark utveckling av datatekniken kommer att ske inte bara inom industrin utan också inom tjänstesektorn. Mycket tyder på att tjänstesektorn är den sektor i samhällsekonomin som under 80-talet kommer att genomgå den mest omfattande rationaliseringen med hjälp av datatekniken.

Den snabba takten i datateknikens utveckling och spridning ställer stora krav på anpassning och vidareutveckling hos breda grupper av människor. Därigenom ställs mycket stora krav på utbildningsplatser i alla delar av utbildningssektorn och inte minst på arbetsmarknadsutbildningen. Den förväntade utvecklingen inom datateknikens område kommer att ställa nya och annorlunda krav på arbetskraften. Detta kommer i sin tur att få stor betydelse bl.a. för utformningen av arbetsmarknadsutbildningen med

till utbildningens innehåll och inriktning. Den här skisserade hänsyn utvecklingen kommer också att leda till krav på omfattande omställningar och krav på rörlighet på arbetsmarknaden, vilket kommer att få avgörande konsekvenser för behovet av arbetsmarknadsutbildning i framtiden.

Som framgått av det redovisade förefaller svårigheterna att passa ihop sökande och lediga platser ha ökat påtagligt. Den obalans som råder mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft geografiskt och yrkesmässigt visar inte några tecken på att minska i omfattning. Det finns tecken som tyder på att dessa problem kommer att bli ännu större under resten av 1980-talet. sammansättningen av arbetskraftsefterfrågan kommer att förändras på grund av den tekniska utvecklingen och då framför allt genom införandet av datatekniken inom verksamhetsområdena industri, kontor och service.

En väsentlig uppgift för arbetsmarknadspolitiken är att underlätta en ömsesidig anpassning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbets- . __ marknadsutbildningen är ett av de viktigaste hjälpmedlen för att främja

zoprrsüvåátstâåâifagxi

anpassningen på arbetsmarknaden. Samtidigt som arbetsmarknadsutbild- 1980 års

långüdsugtred_

ningen medverkar till att lösa enskilda arbetssökandes sysselsättningspro- ning, SOU 1982:14.

blem underlättas den yrkesmässiga rörligheten och därmed

den pågående strukturomvandlingen. En förutsättning för att arbetsmarknadsutbildningen skall få dessa positiva effekter är att den ständigt förändras och anpassas efter arbetsmarknadsutvecklingen. Kommittén anser att arbetsmarknadsutbildningen i olika avseenden behöver effektiviseras för att än mer framgångsrikt kunna fylla sina uppgifter. I detta syfte lägger kommittén

fram förslag i kapitel 12, 14 och 15.

Utvecklingen inom det reguljära utbildningsväsendet är ytterligare en faktor som i hög grad påverkar behovet av AMU. Som tidigare har redovisats kommer fler ungdomar att lämna utbildningssystemet

och gå ut på arbetsmarknaden under 1980-talet. Det är sammanlagt ungefär 85 000 fler än under 1970-talet.”

En bidragande orsak till att utflödet från skolväsendet blir så mycket större under 80-talet är att den andel av de gymnasieutbildade

som kan få plats i högskolan sannolikt kommer att minska under 80-talet, eftersom årskullarna är så stora och högskolan knappast kommer att byggas ut tillräckligt. Detta innebär att många ungdomar kommer att söka sig ut på arbetsmarknaden efter gymnasieskolan. Utflödet av gymnasieskoleutbildade beräknas komma att öka från strax över 300 000 perioden 1975-1980 till ungefär 390 000 under var och en av 80-talets båda femårsperioder. beräknas antalet

Samtidigt personer som lämnar utbildningsväsendet efter grundskolan minska från knappt 110 000 under perioden 1975-1980 till ungefär 90 000 för hela 80-talet. Även den högskoleutbildade arbetskraften kan möta ökad arbetslöshet under 1980-talet om den offentliga sektorn begränsas.

Mot bakgrund av den skisserade utvecklingen bedömer kommittén att behovet av arbetsmarknadsutbildning kommer att vara stort även i framtiden. Omfattande utbildningsinsatser kommer att behövas bl.a. för att stödja konkurrenssvaga grupper på arbetsmarknaden. Minskad efterfrågan på arbetskraft slår snabbast och hårdast mot grupper med svag ställning på arbetsmarknaden. Vid driftsinskränkningar har många äldre och handikappade inte lyckats få nytt arbete. Kommittén har tidigare i kapitel 7 Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning? konstaterat att det är få äldre personer som deltar i arbetsmarknadsutbildning. I det sammanhanget framhöll kommittén att förnyade ansträngningar måste göras för att öka andelen äldre i arbetsmarknadsutbildning. För att arbetsmarknadsutbildningen mer effektivt skall kunna hjälpa grupper med svag ställning på arbetsmarknaden krävs förutom

en rimlig tillgång till lediga platser inte bara tillgång till utbildningsmöjligheter, utan också resurser för en intensifierad platsförmedling. Arbetsmarknadsutbildningen bör vara ett medvetet led i arbetsförmedlingens aktiva arbete med att söka passa samman arbetssökande

och lediga platser.

Invandrare och kvinnor är andra grupper med svag ställning på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland utländska medborgare är markant

högre än för svenska medborgare. Det gäller alla åldrar och för såväl män som kvinnor. Arbetslöshetens storlek har samband med hur länge de har varit i SCB: Information i 1980:4. Sverige. Bland andra generationens invandrare är arbetslösheten lägst. De prognosfrågor utländska medborgarna utgör f.n. fem procent av befolkningen. Under Trender och prognoser 1980. andra hälften av 1970-talet av

har den genomsnittliga årliga invandringen

i

Det framtida behovet av arbetsmarknadsutbildning . . . 243

utländska medborgare med rätt att bosätta sig här uppgått till 36 000 personer.

Under senare år har invandringen också ändrat karaktär. De som har invandrat hit har i betydligt större utsträckning än tidigare kommit från ekonomiskt mindre utvecklade länder i andra världsdelar. Den utomeuro-

invandringens andel av den totala invandringen av utländska peiska medborgare till Sverige har ökat från 8 till 31 procent under 1970-talet. Stora insatser kommer att krävas i form av bl.a. arbetsmarknadsutbildning för att underlätta för dessa att komma in på den reguljära arbetsmarknaden.

Sysselsättningsökningen under 1970-talet har till mycket stor del utgjorts av kvinnor som fått anställning i den offentliga sektorn. Om den offentliga sektorn inte kommer att öka i samma utsträckning som hittills och om utvecklingen av arbetskraftsefterfrågan inom traditionella kvinnoyrken kommer att fortsätta att försvagas, innebär det ett behov av att bredda kvinnornas yrkesval för att förhindra att kvinnornas svårigheter på arbetsmarknaden ytterligare förstärks. Här har arbetsmarknadsutbildningen en viktig funktion att fylla.

har svårigheter vid inträdet på arbetsmarknaden. Alla

Många ungdomar studerar inte vidare efter nio år i grundskolan. Åtskilliga lämnar också grundskolan med en ofullständig utbildning. Avsaknaden av yrkesutbildning är en av de viktigaste anledningarna till många ungdomars svårigheter på arbetsmarknaden. Utrymmet på arbetsmarknaden för ungdomar med enbart grundskoleutbildning är krympande. Denna grupp kan förväntas få svårigheter även i framtiden.

Även ungdomar med gymnasieutbildning kommer att möta svårigheter på arbetsmarknaden. De beräkningar som SCB:s prognosinstitut har gjort med utgångspunkt från 1978 års långtidsutrednings prognos över sysselsättnings-

utveckling inom olika näringsgrenar visar stora obalanser mellan volymens arbetsmarknadens rekryteringsbehov och utflödet från utbildningsväsendet. De som saknar yrkesutbildning och de som har en för arbetsmarknaden icke adekvat utbildning kommer att få mycket svårt att hävda sig i konkurrensen om arbetstillfällena. Inte primärt därför att alla arbeten kräver en yrkesutbildning utan främst därför att arbetsgivarna har många att välja mellan. Arbetsmarknadsutbildningen kommer därför även i framtiden att behöva fungera som ett skyddsnät för ungdomar som har svårt att få förankring på arbetsmarknaden. Ungdomarna kan särskilt ha behov av att genom AMU få en komplettering av tidigare grundutbildning. Med hänsyn till att många ungdomar saknar erfarenhet från arbetslivet är det enligt KAFU:s mening en fördel om AMU-kurserna för dessa läggs upp sä att praktik ingår som en del av utbildningen.

Sammanfattningsvis bedömer kommittén att behovet av arbetsmarknadsutbildning med hänsyn till den förväntade arbetsmarknadsutvecklingen och det reguljära utbildningsväsendets utveckling kommer att vara stort även i framtiden. Den verkliga omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen kommer att vara helt beroende av statsmakternas vilja och

naturligtvis ambitionsnivå för sysselsättningspolitiken. Av grundläggande betydelse är också den av statsmakterna förda ekonomiska politiken, men även utvecklingen inom andra samhällsområden spelar stor roll. De arbetsmarknadspolitiska insatserna och därmed också arbetsmarknadsutbildningen bör,

som kommittén tidigare har framhållit i kapitel 2 Arbetsmarknadsutbildningens mål och omfattning ses som ett komplement till i första hand den ekonomiska politiken.

I direktiven till KAFU framhålls starkt önskemålet om att personalutbildningen i framtiden skall spela en mer framträdande roll när det gäller att anpassa denna till samhällets arbetsmarknadspolitiska strävanden. Personalutbildningens volym förutsätts därvid kunna öka speciellt under perioder av lågkonjunktur.

Oberoende av konjunkturläge finner kommittén många skäl för att öka omfattningen av denna utbildning. De ekonomiska, tekniska och organisatoriska förändringar som ständigt pågår i samhället leder bl.a. till att arbetskraften har behov av bredare och ständigt förnyade yrkeskunskaper. Principen om återkommande utbildning har hittills främst tillämpats för planering av den allmänna vuxenutbildningen i samhället. Numera talar flera skäl för att denna princip även skall vara vägledande för den utbildning som bedrivs i arbetslivet. Flera olika motiv finns bakom behovet av återkommande utbildning som strategi för den framtida satsningen på vuxenutbildning som t.ex.: D Behovet av en fortgående kunskapsutveckling och spridning av kunskap

inom företag och förvaltningar E1 Vikten av att främja eller i varje fall underlätta såväl extern som intern

rörlighet på arbetsmarknaden E1 Behovet av en fortgående demokratisering och utveckling av medbestäm-

mande i olika former i arbetslivet El Behovet av att utjämna kunskapsklyftor såväl inom som mellan

generationer

KAFU har ifrån sina direktiv anledning att särskilt beröra kunskapsutvecklings- respektive rörlighetsmotiven. Från olika utgångspunkter hävdas att systematisk utveckling och spridning av kunskap i arbetslivet är nödvändig för att främja utveckling av teknik, produktion och administration. Inte minst gäller detta för att bättre kunna möta, hantera och göra förändringar i företag och förvaltningar. En fortlöpande utbildning kan här, som KAFU redan framhållit, ofta ha en avgörande betydelse för företagens konkurrenskraft och överlevnad.

I prop. 1978/792123 om den framtida industripolitiken diskuteras behovet av kompetensutveckling inom industrin. Hög innovationstakt, kompetens och teknisk kvalitet anges som en förutsättning för landets möjligheter att alltjämt hävda sig på exportmarknaden och för att behålla en hög sysselsättning. Utvecklingsförmågan inom industrin måste ökas. Strukturproblemen anses till stor del bero på att vi inte tillräckligt snabbt lyckats växla över från en arbetsintensiv och râvarubaserad inriktning till en mera kunskapsintensiv produktion. Målsättningen bör därför ständigt vara att höja kunskapsnivån i företagen.

I flera olika studier har under senare tid förts liknande resonemang. Sveriges Civilingenjörsförbund redovisar i en undersökning om forsknings-, utvecklings- och utbildningsinsatser inom nio branscher att hälften av de undersökta företagen avsätter mindre än 1 procent av omsättningen till FoU och utbildning samt att teknikerna vidareutbildas i alltför liten omfattning.

Samtidigt som de undersökta företagen sätter tekniskt kunnande som främsta tillgång i verksamheten så anger få företag utbildning av de anställda som någon hjälp. Ca 60 procent av de tillfrågade företagen planerar inte systematisk fortbildning av tjänstmän och speciellt inte på den tekniska sidan. Av studien framgår att företagens inställning till utbildning av denna personal bedöms genomgående som mera negativ än positiv. Trots att vidareutbildningen betraktas som bristfällig försöker företagen konkurrera med teknik. Kunskaperna ökari och för sig, anser förbundet, men bara inom smala specialområden. Det saknas en utbildning på bredden för att göra teknikerna mera flexibla. Förbundet hävdar vidare, något som även KAFU vill framhålla starkt, att utvecklingsmöjligheterna inom industrin förutsätter en vidgad kunskapsutveckling, varvid personalen och dess kompetens måste utnyttjas bättre. Intern personalutbildning måste ordnas för anställda på samtliga nivåer.

I en studie utförd inom Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, teknisk-industriella rådet, framhålls att även om man kan varna för en övertro på kunskapens möjligheter är det uppenbart att den kunskap som är knuten till maskiner, yrkesinnehåll och institutioner ofta har kort livslängd. Den behöver ständigt förnyas. Det har vidare blivit allt svårare för företagen att förutse omvärldsförändringar. Härigenom har kraven skärpts på arbetslivets förmåga att anpassa sig till nya förutsättningar. Detta måste ske framgångsrikt, samtidigt som den löpande verksamheten skall fungera effektivt. Kunskapsförnyelse och ökat utrymme för personliga initiativ och kreativitet är av central betydelse för Sveriges industriella framtid, betonas i rapporten. Därför måste utbildning och inlärning betraktas som en strategi för överlevnad i framtiden. Ökade satsningar behövs på forskning, tekniskt utvecklingsarbete och kunskapsspridning. Detta berör, enligt studien, både utbildningsväsendet och arbetslivet.

Kunskapsutvecklingen och behovet av kunskap har också en strukturell sida. Genom ny teknik och nya kunskaper blir en fortlöpande förändring av produktionsteknik och arbetsformer möjlig. Härigenom ersätts vissa yrkesgrupper successivt av andra och behov av nya yrkesgrupper uppkommer. Yrkesstrukturen förändras därför påtagligt över tid såväl i fråga om yrkenas interna kvalifikationskrav och normsystem som beträffande olika yrkesgrup-

storlek. Nya yrken fordrar ny utbildning. Förskjutningar inom pers relativa och mellan yrkesgrupper aktualiserar vidare behov av omfördelning av kunskap. Även ny lagstiftning påverkar strukturerna i samhället och fordrar ofta för att kunna tillämpas på avsett sätt särskilda utbildningsåtgärder.

Dessa förhållanden medför enligt KAFU:s mening att kunskapsutvecklingsfrågan är väsentlig såväl för företag och förvaltningar som från facklig utgångspunkt. Det är också en fråga som berör industri-, sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken. KAFU vill här starkt understryka vikten av att kunskapsförnyelsen måste omfatta alla grupper av anställda.

Sysselsättningsutredningen underströk att samhällsutvecklingen ökar behovet av yrkesmässig och geografisk rörlighet. Arbetstillfällena skall i princip så långt som möjligt anpassas till arbetskraftens nuvarande och framtida förutsättningar. En stor del av anpassningen förutsätts dock behöva utbildningsåtgärder och kraven på omskolning, vidareutbildning etc. förväntas öka.

Det är knappast möjligt att göra beräkningar av alla de utbildningsinsatser som erfordras för att möjliggöra en hög rörlighet. Från KAFU:s utgångspunkt är följande tre problem av särskild betydelse för planering av återkommande utbildning, nämligen EI möjligheter att genom återkommande utbildning korrigera felval i

ungdomsåren genom komplettering och ”omval senare under den

yrkesverksamma livstiden, E1 behovet av att inom ramen för såväl extern som intern rörlighet främja

fort- och vidareutbildning liksom i vissa fall grundutbildning vid

påtvingade yrkesbyten, EI vikten av att kunna tillgodose särskilda utbildningsbehov hos svaga eller

på annat sätt eftersatta grupper på arbetsmarknaden för att minska risken för arbetslöshet och utslagning.

Med den tydliga tendens till ökad internrekrytering inom företag och förvaltningar som framträtt under 1970-talet måste utbildningsbehov som avser vidareutbildning antas öka väsentligt. Även lagstiftningen om anställningsskydd kan förväntas öka behovet av intern fort- och vidareutbildning.

Mot bakgrund av de skäl som här har redovisats bedömer KAFU att behovet av olika personalutbildningsinsatser - inklusive sådana som av arbetsmarknadspolitiska skäl stöds av samhället - kommer att öka i framtiden.

12 Arbetsmarknadsutbildningens

och innehåll

inriktning

12.1¶Inledning

I arbetsmarknadskungörelsen (AMK 13 §) sägs bl.a. att ”arbetsmarknadsutbildning utgör sådan yrkesutbildning och annan utbildning samt sådana orienterande och förberedande kurser som någon genomgår av arbetsmarknadsskäl efter beslut av arbetsmarknadsmyndighet. Det finns således

för arbetsmarknadsmyndigheterna att bestämma vilken mycket stor frihet

som skall kunna utgöra arbetsmarknadsutbildning. En typ av utbildning begränsning som anges i arbetsmarknadskungörelsen är dock att eftergymnasial utbildning inte får utgöra arbetsmarknadsutbildning. Emellertid ges som tidigare nämnts i kapitel 5 vissa undantag från denna huvudregel. Sålunda får AM U-kurser anordnas på eftergymnasial nivå. Enligt bestämmelseri regleringsbrev får också enstaka korta yrkeskurser inom högskolan

AMS tolkning av dessa bestämmelser har utgöra arbetsmarknadsutbildning. inneburit att utbildningsbidrag får beviljas för yrkeskurser inom högskolan vilka omfattar högst 20 poäng. Som målgrupp anges i första hand långtidsutbildade vilka på grund av en från arbetsmarknadssynpunkt olämplig eller otidsenlig utbildning behöver en kompletterande utbildning för att kunna erhålla stadigvarande arbete. Samtliga kurser upp till 20 poäng är i princip tillgängliga. Utbildningen får emellertid inte avse en fortsättning eller avslutning på en tidigare påbörjad eftergymnasial utbildning.

I princip kan således alla slags utbildningar förekomma som arbetsmarknadsutbildning. Det innebär emellertid inte att enskilda sökande på arbetsförmedlingarna har fria valmöjligheter. En förutsättning är enligt 16 § AMK att utbildningen kan antas vara ägnad att medföra stadigvarande arbete som inte kan komma till stånd utan utbildningen. Detta är ett grundläggande krav som ställs på all utbildning vid vilken utbildningsbidrag utgår till deltagarna. Vilka utbildningar som kan komma ifråga varierar från tid till annan och mellan olika orter med hänsyn till arbetsmarknadsläget.

Arbetsmarknadskungörelsen anger således få begränsningar när det gäller vilka slags utbildningar som får förekomma som arbetsmarknadsutbildning. AMS har som tidigare nämnts angivit vissa regler i tillämpningsföreskrifter. Enligt dessa skall yrkesutbildning vid AMU-kurser prioriteras.

Som framgår av tabell 12.1 har det skett tämligen stora förändringar i den yrkesmässiga inriktningen bland dem som deltagit i arbetsmarknadsutbildning (AMU-kurser och AMU i det reguljära utbildningsväsendet) under senare år.

“ Exkl. de utredande kurserna Arbetsliv och

utbildning (ALU) och Omställning och träning (OT), vilka fr. o. m. den 1 januari 1980 har överförts till arbetsmarknadsinstitutens verksamhetsområde.

Utbildning för tillverkningsyrken har ökat sin andel av arbetsmarknadsutbildningen under 1981/82 och svarar för ca en tredjedel av kursdeltagarna i yrkesinriktade kurser. Andelen förberedande utbildning ökade 1980/81 jämfört med 1975/76 främst beroende på att den teoretiska preparandutbildningen och utbildningen i svenska språket för invandrare ökat kraftigt. Utbildning för kameralt och kontorstekniskt arbete har kraftigt ökat sin andel jämfört med 1975/76. Inom yrkesområdet hälso- och sjukvård har antalet deltagare medvetet dragits ned under 1981/82 med hänsyn till den minskade efterfrågan inom denna sektor. Från den 1 januari 1981 upphörde dessutom verksamheten med beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning (BAMU) inom vilken drygt 40 procent av utbildningen var inriktad mot vårdområdet.

Huvuddelen av den arbetsmarknadsutbildning som beviljas i det reguljära utbildningsväsendet avser yrkesinriktad utbildning; 78 procent för 1981. Det gäller främst utbildning för arbete inom hälso- och sjukvård samt utbildning för kameralt och kontorstekniskt arbete. Av ca 8 400 personer som påbörjade AMU i det reguljära utbildningsväsendet 1981 var det drygt hälften som började utbildning vid gymnasieskolan, ca 20 procent började gymnasieskoleutbildning inom komvux, ca 10 procent grundskoleutbildning inom komvux, ca 10 procent utbildning vid folkhögskola och ca 5 procent började övrig reguljär utbildning, bl.a. kurser inom studieförbund.

I detta kapitel behandlar kommittén AMU-kursernas inriktning och innehåll.

12.2 Förberedande AMU-kurser

Utvecklingen av de förberedande utbildningarna - den procentuella andelen utbildade inom förberedande kurser enligt AMS planering - för de senaste fyra budgetåren jämfört med 1976/77 framgår nedan.

inriktning och innehåll 249 Arbetsmarknadsutbildningens

De förberedande utbildningarna har successivt ökat sin andel av AMUkurserna. En viss minskning skedde dock i planeringen för budgetåret 1982/83, främst Preparandkurserna ökade vad gäller preparandkurserna. markant mellan 1970/80 och 1980/81. Sannolikt berodde detta främst på förändringar i elevsammansättningen. Som har redovisats i kapitel 7 Vilka deltar i arbetsmarknadsutbildning? utgjorde utländska medborgare uppca 17 procent av dem som påbörjade AMU-kurser 1972. Denna skattningsvis andel hade 1981 ökat till 26 procent. Som en följd härav ökade också kurserna i svenska för invandrare. Det är svårare att få en uppfattning om hur i allmänna ämnen. De allmänna ämnena har många som deltar i utbildning inte ingått i AMS planering utan AMU-centrerna har haft generellt tillstånd att anordna sådan utbildning vid behov. Av AMS statistik över AMU kan man emellertid utläsa att totalt 714 kurser (0,84 % av samtliga startade kurser)i allmänna ämnen startade 1979 mot 381 (0,57 % av samtliga startade kurser) år 1980. (Förändringari registret omöjliggör ytterligare jämförelser.) kan bero på att man i större utsträckning använt sig av Minskningen preparandkurser även för denna målgrupp. 1979 utgjorde preparandkurserna 11,7 procent av samtliga kurser som startat- att jämföra med 14,2 procent år 1980.

12.2.1 Allmänna ämnen

i allmänna ämnen - svenska, matematik, engelska, samhäll- Undervisning sorientering och naturorientering - infördes på försök inom AMU 1969. Sedan 1973 ges en åtta veckor lång utbildning i allmänna ämnen till alla som har kortare allmän utbildning än vad som motsvarar AMU-deltagare, förutsatt att den planerade yrkesutbildningen inte kräver nioårig grundskola, längre teoretisk förberedelse. Invandrare har möjlighet att byta ut timmarna i engelska mot ytterligare undervisning i svenska. Införandet av allmänna ämnen i AMU-kurserna är ett uttryck för att också AMU, även om dess huvudsyfte är ett annat, har en viktig uppgift att fylla när det gäller att minska utbildningsklyftorna i samhället. Även om arbetsmarknadsutbildningens huvudsyfte är ett annat fyller arbetsmarknadsutbildningen en viktig funktion i det sammanhanget. I KAMU-propositionen underströks betydelsen av att AMU-deltagarna får undervisning i allmänna ämnen. Syftet med undervisningen i kursen Allmänna ämnen är enligt läroplanen deltagaren att på bästa sätt tillvarata och utveckla att hjälpa och stimulera sina förutsättningar både som enskild individ och som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Undervisningen i allmänna ämnen är inte relaterad till den efterföljande yrkesutbildningen. Undervisningen syftar inte till att en fastställd kunskapsnivå skall uppnås. Undervisningen innebär enligt läroplanen studier på den enskilde kursdeltagarens nivå och med utgångspunkt från dennes intressen. Läroplanen ger stort utrymme för individualisering, specialisering och fördjupning. En särskild läroplan har utarbetats i allmänna ämnen för invandrare. I denna har ämnena svenska och matematik ett större antal timmar. Timmar för introduktion och ämnet engelska har utgått och ersatts av timmar i svenska.

inriktning

Undervisning i allmänna ämnen har tidigare varit i princip obligatoriskt (genom ett AMS/SÖ-beslut 1973). Befrielse kunde dock medges individuellt och generell dispens beviljades vissa grupper efter framställan från central yrkesnämnd. De allmänna ämnena har efterhand fått mindre I betydelse. 1980 års budgetproposition underströk föredraganden att utbildningen bör vara målinriktad och att den förberedande inte bör vara mer utbildningen omfattande än den planerade yrkesutbildningen kräver. AMS Enligt anvisningar skall kursdeltagare som har behov av förberedande teoretisk utbildning för att kunna nå utbildningsmålet i yrkeskursen genomgå teoretisk preparandkurs. l första hand är det yrkesutbildningens krav och kursdeltagarnas behov som avgör vilket slag av förberedande utbildning som är mest lämplig. Allmänna ämnen är enligt AMS anvisningar en rättighet för kursdeltagare som har kortare utbildning än nioårig grundskola och inte är i behov av preparandkurs.

12.2.2¶Preparandkurser

Som en förberedelse för fortsatt yrkesutbildning kan preparandkurs beviljas. Utbildningen inleds med en allmänteoretisk etapp grundläggande preparandkurs - om 8 veckor, varefter utbildningen uppdelas i antingen en allmän gren om 8 veckor eller en merkantil resp. en teknisk gren om vardera 16 veckor. Preparandutbildningen är således uppbyggd i tre 8-veckorsperioder. Rikttiden på allmän preparandkurs är 16 veckor och för merkantil resp. teknisk preparandkurs 24 veckor. Att rikttid innebär att en tillämpas avkortning eller en förlängning av utbildningstiden kan ske för enskilda kursdeltagare beroende på hur snabbt utbildningsmålet nås. Innehållet i den grundläggande preparandkursen är sedan 1977 identisk med innehållet i kursen Allmänna ämnen. Att genomgå preparandkurs är inte obligatoriskt för tillträde till någon AMU-kurs. Behovet av preparandkurs prövas i varje enskilt fall med hänsyn till sökandens bakgrund och den planerade yrkesutbildningens krav på teoretiska förkunskaper. Det är givet att det är svårt att redan på arbetsförmedlingen bedöma hur omfattande preparandutbildningen bör vara. AMS har därför i anvisningar till länsarbetsnämnderna föreskrivit att beslut om preparandkurs skall omfatta högst åtta veckor. Då utbildningen påbörjats skall ny prövning ske av eventuellt ytterligare behov. Samtidigt skedde 1980 en kraftig neddragning av antalet utbildningsplatser i preparandutbildningen. En minskning skedde med totalt ca 1 200 platser. Minskningen var bl.a. föranledd av att antalet utbildningsplatser i preparandkurserna ökat mycket kraftigt under de senaste åren och att motsvarande ökning inte hade skett i yrkesutbildningarna. Detta förklaras av att det tidigare inte var ovanligt att preparandkurs beviljades som en förberedelse även för annan utbildning än AMU-kurs. Numera beviljas preparandkurs i princip endast som förberedelse för AMU-kurs. Samtidigt var beläggningen på viss förberedande utbildning alltför låg och reservkapaciteten mer omfattande än vad som ansågs motiverat. Vid planeringen av AMU-kurserna budgetåret 1980/81 fastställde AMS ett högsta antal platser för preparandkurserna, vilket innebar att volymen av preparandutbildning avvägdes mot volymen av yrkesutbildningar i resp. län

Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll 251

av den planerade kapaciteten inom de yrkesutbildade (mot 90 procent Fr.o.m. innevarande anordnas även utbildning i AMU-kurserna). budgetår allmänna ämnen inom kapaciteten för preparandkurserna. Försöksverksamhet med varvning av preparandutbildning (även allmänna har bedrivits vid AMU-centret i Ronneby sedan ämnen) och yrkesutbildning hösten 1980. Försöket innebär att alla kursdeltagare som skrivs in vid centret för att därefter gå fyra veckor i börjar med fyra veckor i yrkesutbildningen Därefter följer fortsatt yrkesutbildning. Om det visar preparandutbildning. sig att kursdeltagaren har behov av mer teori följer ytterligare en period om På motsvarande sätt varvas den merkanfyra veckors preparandutbildning. tila resp. tekniska preparandkursen med yrkesutbildningen. Kursdeltagare som har beviljats en kontorsutbildning börjar t.ex. med att genomgå en baskontorskurs om 6 veckor. Därefter går de vidare till en merkantil preparandkurs under 8 veckor. Sedan följer ytterligare en period med Om det anses nödvändigt går kursdeltagaren därefter till yrkesutbildning. nästa teoriperiod om 8 veckor osv. Enligt den uppföljning av försöket som gjorts av personal vid Ronnebycentret har studieavbrotten minskat avsevärt. 1976 och 1979 var kursavbrotten vid förberedande teoretisk utbildning 24 resp. 21 procent- genomsnittssiffror för hela landet. Under försöksperioden har kursavbrotten vid Ronnebycentret uppgått till 7,2 procent inkl. avbrott vid yrkeskurserna. har kurstiden för teoretisk utbildning minskat vid försökscentret Samtidigt från 20-24 veckor i genomsnitt vid konventionell uppläggning till 11,2 veckor. Enligt uppföljningen upplevs också det nya systemet som motivaav både kursdeltagare och lärare. tionshöjande Emellertid finns det också kursdeltagare inom AMU, vilka har sådana brister i kunskaper och färdigheter att de inte kan tillgodogöra sig den nuvarande preparandutbildningen. Sedan budgetåret 1979/80 genomförs inom AMU en försöksverksamhet med preparandkurs som börjar på en nivå än den grundläggande delen i preparandkursen, benämnd lägre baspreparandkurs. kommunerna som enligt förordningen (1977:537) om Det är visserligen för vuxna har ansvar för att ge grundutbildning åt sina grundutbildning invånare. Kommunens ansvarsområde är emellertid att ge grundutbildning åt personer som befinner sig på en kunskapsnivå som motsvarar genomsnitttill selevens prestation i årskurs 4 eller därunder och föra upp vederbörande en nivå som motsvarar genomsnittselevens prestation i årskurs 6. Den som kommunerna har skyldighet att anordna kan närmast grundutbildning beskrivas som alfabetiseringsundervisning. Den baspreparandutbildning som bedrivs inom AMU är med hänsyn till gränsdragningen gentemot kommunernas ansvarsområde avsedd för kursdeltagare som har sådana kunskaper att alfabetiseringsundervisning inte är aktuell. Rikttiden för baspreparandkursen är 24 veckor. Utbildningstiden kan vid behov förlängas till maximalt 72 veckor. Försöksverksamheten med baspreparandutbildning har utvärderats av SÖ och har bedömts vara framgångsrik, dvs. de flesta deltagarna har bedömts kunna fortsätta sin planerade yrkesutbildning efter baspreparandutbildningen. Det betonas i utvärderingen att kursdeltagarna bör rekryteras inom AMU-center. I den mån kursdeltagare rekryteras via arbetsförmedlingen

inriktning

__ Allmänna Försöksverk- Gundlagøande Prep- 8 V- ämnen 8 v. samhet med varav 1 v. introduktion varav 1 V_ basprep. introduktion 24 v. Allmän Merkantil Teknisk gren gren gren 8 v. 16 v. 16 v,

Im n

Möjlighet YRKESUTBILDNlNG-n-_z--tillindividuell Figur 12.1 Förberedande förlängning till max. utbildning 72 v.

bör endast korta förstagångsbeslut åtta veckor ges, t.ex. så att felrekryteringar kan undvikas och kursdeltagare i stället kan överföras till lämpligare utbildningar/åtgärder t.ex. grundutbildning för vuxna i kommunens regi.

12.2.3 för vuxna

Grundutbildning zigenare

För vuxna zigenare anordnas en grundutbildning vid AMU-center som är avsedd att förbereda för yrkesutbildning eller arbete. Delar av grundutbildningen utgörs av alfabetiseringsundervisning. Som tidigare nämnts är det enligt förordningen (1977:537) om grundutbildning för vuxna en uppgift för kommunerna att ge sådan grundutbildning åt sina invånare. förord- Enligt ningen om grundutbildning för vuxna är personer som får sin grundutbildning inom AMU undantagna från kommunens att anordna skyldighet grundutbildning. Grundutbildningen för vuxna zigenare anordnas inom AMU i enlighet med föreskrifter i regleringsbrev. Kursen Grundutbildning för vuxna zigenare är 48 veckor med lång möjlighet till individuell förlängning till totalt högst 144 veckor. Utbildningen har till uppgift att förbereda kursdeltagarna i svenskt för deltagande samhälls- och arbetsliv samt att lägga en grund för yrkesinriktad utbildning, ev. föregången av fortsatt teoretisk utbildning. Sedan grundutbildningen började att anordnas har sammanlagt drygt 900 personer deltagit i utbildningen enligt en uppföljning som FAMU gjort 1981. Av dessa hade vid uppföljningstillfället ca 700 personer avslutat utbildningen. När det gäller den tid deltagarna i kursen för vuxna Grundutbildning zigenare gått i utbildning hade de flesta (61 %) gått ett år eller mindre. En knapp tredjedel (33 %) hade gått mellan ett och två år och 6 % hade gått mer

Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll 253

än 2 år. I genomsnitt hade kursdeltagarna deltagit 60 veckor i utbildningen.

Grundutbildningen för vuxna zigenare innehåller också praktiska moment; praktisk yrkesorientering såväl inom som utanför AMU-center.

12.2.4 Svenska för invandrare

. Sedan år 1971 finns möjlighet att anordna en nio veckor lång kurs i svenska för invandrare som en förberedelse för yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Efter förslag från KAMU-utredningen beslutades 1976 att kursen skulle kunna förlängas efter individuell prövning med ytterligare nio veckor. Totalt får undervisningen i svenska för invandrare således numera omfatta högst 18 veckor. Huvudregeln när förberedande utbildning beviljas är att bestämd målinriktning för den efterföljande yrkesutbildningen skall vara fastställd. Invandrare kan emellertid ofta ha så bristfälliga kunskaper i svenska att det kan vara svårt att på ett tidigt stadium bestämma de fortsatta studiernas inriktning. Därför har AMS medgivit att arbetsförmedlingen får bevilja invandrare kurs i svenska utan att målinriktningen för den efterföljande yrkesutbildningen har fastställts. Det skall dock stå klart att svenskundervisningen bör följas av en yrkesutbildning av något slag, hel eller kompletterande. Det är nämligen enligt föreskrifter i regleringsbrev inte

att som arbetsmarknadsutbildning bevilja enbart kurs i svenska. möjligt

I anslutning till undervisningen i svenska för invandrare kan en två veckor

beviljas, s.k. informationsdagar, som har det huvudlång informationskurs sakliga syftet att orientera om olika yrkesutbildningar och möjliggöra ett riktigt utbildningsval.

Invandrare vilka har genomgått undervisning i svenska för invandrare som arbetsmarknadsutbildning är undantagna från lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning.

AMU-kursen i svenska för invandrare heter enligt läroplanen Svenska som främmande språk med samhällsorientering och syftar till att ge deltagarna sådana kunskaper och färdigheteri svenska språket och i svenskt samhällsliv att de kan genomgå en planerad yrkesutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen. Undervisningen kan antingen ges i ett sammanhang eller varvas med den efterföljande yrkesutbildningen. Flertalet kursdeltagare genomgår 18 veckors utbildning (594 timmar). För en stor del av invandrarna har utbildningstiden ändå visat sig vara otillräcklig för att de skall kunna gå vidare till en yrkesutbildning. Av AMS statistik framgår att en fjärdedel av invandrarna efter svenska för invandrare inte går vidare till yrkesutbildning. Detta trots att invandrarna före svenskutbildningen i AMU som regel har deltagit i någon form av svenskundervisning hos annan kursanordnare.

12.3¶Yrkesutbildande AMU-kurser

Omfattningen och av AMU-kurserna bestäms vid den årliga

inriktningen

planeringen av bas- och komplementbehovet av utbildning. I nära samarbete mellan AMS, SÖ och parterna på arbetsmarknaden bestäms det yrkesmässiga innehållet och uppläggningen av kurserna. Arbetsmarknadens parter är

a inom de flesta yrkesområden företrädda av yrkesnämnder, vilka medverkar vid utarbetandet av läroplaner för AMU-kurserna. Inom områden där yrkesnämnder saknas, bl.a. inom kontorsområdet, sker motsvarande kontakter direkt mellan förbunden och myndigheterna. I samråd med parterna beställer AMS läroplaner hos SÖ. SÖ svarar för att läroplaner utarbetas i samråd med parterna. SÖ fastställer formellt AMU-läroplanerna att gälla för AMU-kurser i hela landet. I kapitel 15 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration återkommer KAFU till läroplansfrågorna och ger bl.a. förslag till en viss decentralisering av läroplansarbetet. KAFU vill emellertid redan nu understryka att det år angeläget att yrkesnämnd för kontorsområdet inrättas för att bl.a. underlätta arbetet med läroplaner inom detta yrkesområde.

Som tidigare nämnts skall AMU-kurserna inriktas mera mot ett bestämt yrke än mot ett yrkesområde. Kurserna är smalare och innehåller betydligt mindre av allmänna ämnen än gymnasieskolans yrkesutbildningar. Därför är de också kortare och mera koncentrerade. Yrkesutbildningarna inom AMU får emellertid inte vara så korta att de inte ger en rejäl grund i yrket och även en lämplig grund för vidareutbildning inom respektive yrkesområde.

De yrkesutbildande kurserna är ofta indelade i grundkurser och påbyggnadskurser. Grundkurserna som ofta har en längd av 10-20 veckor ger grundläggande kunskaper inom ett yrkesområde. Exempelvis finns grundkurser för verkstadsmekaniska yrken (10 veckor), el-teletekniska yrken (14 veckor), svetsmekaniska yrken (10 veckor) och träindustriella yrken (10 veckor). Inom varje område finns ofta ett flertal alternativa påbyggnadskurser. Inom det verkstadsmekaniska området finns också mera specialiserade påbyggnadskurser för dem som har gått igenom både grundkurs och en påbyggnadskurs. Då en stor del av yrkeskurserna anordnas som bristyrkesutbildning underlättas återkommande utbildning genom uppläggningen i grundkurser och påbyggnadskurser.

Inriktningen av AMU-kurserna för budgetåret 1980/81 framgår av tabell 12.2. Det är påfallande stora skillnader mellan planering och utfall vad beträffar områdena hälso- och sjukvård samt förberedande utbildning. l Andelen utbildning till arbete inom hälso- och sjukvård mer än fördubblades Enligt uppdrag i regjämfört med vad som var planerat. Detta berodde främst på att den s.k. leringsbrev avvecklades BAMU-verksamheten = och arbetsmarknads- BAMU vid utgången av (BAMU Beredskapsarbete år 1980. Fr.0.m. hösten ökade i omfattning. BAMU-verksamheten utbildning) kraftigt ingick inte i 1975 omfattade åtgär- av AMU. AMS ramplanering i derna inom BAMU-

Differensen mellan planering och utfall vad beträffar den förberedande projektet hela det primär- och landstingskom- utbildningen kan bero på att arbetsförmedlingarna har varit restriktiva med munala arbetsområdet. att bevilja teoretisk preparandutbildning till följd av de anvisningar som Verksamheten avsåg AMS utfärdade att enskilda

i september 1980, i vilka AMS bl.a. framhöll dels att bereda möjlighet kursdeltagares behov av preparandutbildning skall prövas i varje enskilt fall. till utbildning för redan En länsvis fördelning av högsta antalet platser i preparandutbildning skedde anställd personal inom primär- och landstings- också med hänsyn tagen till den planerade yrkesutbildningen inom resp. län. kommunerna, dels att innebar en minskning AMS planering av preparandutbildningen med drygt under viss tid ge syssel- med länsarbetsnämndernas men 1200 platser jämfört förslag till ramplan, sättning och arbetslivserfarenhet ât i första innebar ändå en mycket kraftig ökning jämfört med planeringen för 1979/80. hand arbetslösa ungdo- Bakgrunden till AMS anvisningar var att preparandutbildningarna hade ökat mar. kraftigt under de senaste åren. En jämförelse mellan 1977 och 1979 visar att

Tabell 12.2 AMU-kurserna. Planering och utfall 1980/81 samt planering 1981/82 Yrkesområde Procentuell fördelning

Planering Utfall Planering

1980/81 1980/81 1981/82

a På grund av att en omläggning av SÖ:s statistiksystem pågår saknas uppgifter om utfall vad gäller utbildningens inriktning för 1981/82.

kapaciteten för preparandutbildningarna hade ökat med 170 procent och att det förberedande blocket ökat med 37 procent, medan ökningen av

för den yrkesinriktade utbildningen uppgick till 9 procent. Det kapaciteten finns flera orsaker till att preparandkurserna ökat så kraftigt. En förklaring är som tidigare nämnts att elevsammansättningen har förändrats. En annan förklaring är att en ny läroplan för kontorsutbildning infördes 1978 och att 4 veckor av merkantil preparandkurs under flera år var obligatoriskt för tillträde till kontorsutbildningen.

Om vi jämför utfall för 1980/81 med planering för 1981/82, finner vi likaledes stora skillnader beträffande vårdområdet och den förberedande utbildningen. Den beräknade nedgången inom hälso- och sjukvårdsområdet samt serviceområdet beror främst på avvecklingen av BAMU-verksamheten.

Den planerade omfattningen och yrkesinriktningen av AMU-kurserna för budgetåret 1982/83 framgår av tabell 12.3. Som framgår av tabellen beräknas

inom nära nog samtliga områden. Det område som beräknas öka ökningar mest är utbildning till verkstads- och byggnadsmetallarbete, bl.a. verkstadsmekaniker och plåt- och svetsmekaniker. Utbildningen inom hälso- och sjukvård beräknas fortsätta att minska.

Som har framgått av redovisningen i kapitel 9 Arbetsmarknadsutbildningens resultat är kursavbrottsfrekvensen hög i de verkstadsmekaniska utbildningarna. Enligt AMS senaste sexmånadersuppföljning uppgick andelen kursavbrott bland personer som deltagit i utbildning till Verkstadsmekaniker resp. svetsare till 39 resp 32 procent jämfört med 12 procent för samtliga yrkesområden. Mot denna bakgrund tillsatte AMS och SÖ 1981 en arbetsgrupp med företrädare för Verkstadsindustrins yrkesnämnd samt de båda myndigheterna (Rapport SÖ 1982-02-01). Gruppen hade bl.a. i uppdrag att belysa hur kursdeltagarna rekryteras till utbildningen och på vilket sätt informationen om utbildningen ges. Vidare skulle gruppen belysa hur utbildningen är organiserad och hur den genomförs samt studera

Tabell 12.3 AMU-kursernas omfattning och yrkesinriktning budgetåret 1982/83

Yrkesgrupper Utbildningsplatser Beräknat

Basbehov Kompl. Summa + ökn., antal ut- + ökn.,

behov -minskn., bildade -minskn.,

jfr med jfr med

planering planering

för 1981/82 för 1981/82

Tekniskt arbete 87 1 093 1 180 + 757 1 386 + 858 - Kemiskt och fysikaliskt arbete 15 15 30 - 33 - Vårdarbete inom hälso- och

161 l 081 1 242 - 288 1 749 - 377 sjukvård Apoteksarbete, rehabiliteringsarbete - - - - 64 - -

- 423 423 + 95 438 + 110 Konstnärligt och litterärt arbete Socialt arbete, biblioteks- och

- 181 181 + 175 175 + 169 personalarbete m. m.

arbete - 440 440 + 400 500 + 460 Företagsadministrativt Kameralt och kontorstekniskt arbete 2 518 1 561 4 079 + 464 5 737 + 360 Kommersiellt kontorsarbete

Trädgårdsarbete

Post- och telekommunikationsarbete“ Postiljons- och expeditonsvaktsarbete m. m.“ Textilarbete - 15 15 + 15 15 + 15 Tillskärnings- och sömnadsarbete m. m. 30 40 70 + 30 185 + 45 Sko- och läderarbete 15 54 69 + 42 76 + 43 Järnbruks-, metallverks-, smides- och gjuteriarbete - 121 121 + 9 83 + 2 Finmekaniskt arbete 8 15 23 + 11 48 - 24 Verkstads- och byggnadsmetall-

Byggnads- och anläggningsarbete, ej hänförbart till annan yrkesgrupp 945 968 1 913 + 359 3 740 + 971 Livsmedelsarbete 24 151 175 + 73 178 + 64 Kemiskt processarbete, massaoch pappersarbete - 51 51 + 21 165 + 15

8 27 35 - 2 28 - 8 Övrigt tillverkningsarbete Driftövervakning och maskinskötsel 262 90 352 - 23 1 251 + 10 Stuveri-, lager- och förrådsarbete 16 45 61 + 37 214 + 142 Husligt arbete, portierarbete m. m. och serveringsarbete 824 567 1 391 + 304 2 486 + 470 Fastighetsskötsel och städning 165 474 639 + 350 1 053 + 477

Yrkesgrupper Utbildningsplatser Beräknat

Basbehov Kompl. Summa + ökn. . antal ut- + ökn.,

behov -minskn., bildade -minskn.,

jfr med jfr med

planering planering

för 1981/82 för 1981/82

- 15 15 + 3 30 + 6 Hygien och skönhetsvård

- - - - 15 - - 15 Tvätt- och pressarbete Summa yrkesinriktade kurser 15 023 15 998 31 021 +5 105 45 949 +7 803 Förberedande kurser” _4 684 3 291 7 975 + 385 22 527 +1 158

Totalt 19 707 19 289 38 996 +5 490 68 476 +8 961 “ Redovisat under Kameralt och kontorstekniskt arbete Specifikation av vissa yrkesområden: b Verkstadsmekaniker 2 865 1 680 4 545 + 433 6 367 + 628 Fordonstekniker 877 294 1 171 - 30 850 - 32 Plåt- och svetsmekaniker 2 716 1 362 4 078 + 598 7 219 +1 286 Övr. inom verkst.- och byggmmetallarb. 953 1 327 2 280 + 638 3 796 +1 267 c Preparandkurser f. yrkesut-

2 782 1 505 4 287 + 264 12 420 + 792 bildning Övr. preparandkurser (spec.

130 606 736 - 143 2 804 - 312 varianter) Svenska för invandrare 1 764 1 154 2 918 + 256 7 127 + 614 Förb. kurser f. arbetshandikappade 8 26 34 + 8 176 + 64

effekterna av en varvning/integration av allmänna ämnen med yrkesutbildningen. Gruppen har bl.a. besökt ett antal AMU-centrer samt genomfört en

som avsåg handläggande personal (98 personer) vid

enkätundersökning

några arbetsförmedlingskontor. Resultaten av enkätundersökningen visar att en majoritet av handläggarna upplevde behov av ytterligare kunskaper om de aktuella utbildningarna. I drygt hälften av AMU-ärendena rekommenderades sökanden studiebesök vid AMU-center innan beslut om AMU-kurs fattades. Detta sker främst då sökanden är osäker inför kursvalet och/eller i behov av en mer ingående information om utbildningen. Vidare framkom att knappt hälften av de sökande har önskemål om arbetsmarknadsutbildning.

När det gäller deltagande i förberedande teoretisk utbildning kom arbetsgruppen fram till att procentandelen kursdeltagare som deltar i sådan utbildning före verkstadsmekanisk eller plåt- och svetsmekanisk utbildning varierar mellan 10 och 90 procent. Vid fem av de besökta centrerna (nio centrer besöktes) deltog mer än 75 procent av kursdeltagarna i förberedande teoretisk utbildning.

Arbetsgruppen kom vidare fram till att i genomsnitt tio procent av kursdeltagarna under pågående utbildning begär att få ett förändrat utbildningsbeslut. Orsakerna till detta uppgavs bl.a. vara bristande informa-

tion vid kursval, felval, svårigheter att klara utbildningen samt medicinska problem. Vidare kom gruppen fram till att i genomsnitt 15 procent av kursdeltagarna beviljas förlängning av utbildningstiden. Orsakerna till detta uppgavs bl.a. vara att kursdeltagaren inte uppnått målen enligt läroplanen på grund av t.ex. språksvårigheter, långsam studietakt eller otillräcklig grundutbildning. För ca två procent av kursdeltagarna har utbildningsbeslutet avkortats på grund av att utbildningsmålet har uppnåtts och/eller att kursdeltagaren erhållit arbete. De vanligaste orsakerna till att kursdeltagaren har avbrutit utbildningen uppgavs vara (utan rangordning) sjukdom, frånvaro av okänd anledning, sociala problem, ekonomiska problem eller vantrivsel.

Bland arbetsgruppens förslag till åtgärder kan nämnas att studiebesök på center eller filial föreslogs bli ett obligatoriskt inslag i informationen till blivande kursdeltagare. Arbetsgruppens bedömning var att en förvånansvärt hög andel kursdeltagare genomgick allmänna ämnen eller grundläggande preparandkurs före yrkesutbildningen. Gruppen rekommenderade att deltagarnas behov av förberedande utbildning utreds i högre grad.

Efter förslag från arbetsgruppen har ett s.k. försökscenter utsetts (centret i Eskilstuna) där man avser att utpröva bl.a. nya tekniker, arbetsformer och läromedel i samarbete mellan SÖ, Verkstadsindustrins yrkesnamnd och AMS. \ AMU-kurser kan även anordnas nivå. Kurserna

på eftergymnasial anordnas som regel av universitet och högskolor genom köp av SÖ. Det gäller huvudsakligen två slag av kurser; 1) påbyggnadsutbildningar inom framför allt yrkesfunktionerna administrativt arbete, ekonomi, personaladministration och marknadsföring och 2) reaktiveringskurser förlagda till samma högskolor och institut som bedriver grundutbildningen, t.ex. socialhögskolor och sjukgymnastinstitut. Det senare slaget av utbildningar anordnas inte längre. Numera är det främst fråga om enstaka satsningar inom olika områden t.ex. utbildning till programmerare, 30 veckor, anpassad utbildning för arkitekter och utbildning för energihushållning.

12.4 och förslag

överväganden

Det främsta syftet med all arbetsmarknadsutbildning är att den skall leda till stadigvarande arbete som annars inte kan komma till stånd. Därtill kommer att arbetsmarknadsutbildningen också har andra motiv, t.ex. att öka jämställdheten mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden. Målen för AMU har behandlats i kapitel 2.

Med hänsyn till arbetsmarknadsutbildningens speciella uppgift måste en rad särskilda krav ställas. Sålunda kan något fritt yrkesval inte förekomma. Valet av utbildning måste ske inom vissa ramar. Valet av utbildningsmål mäste alltid föregås av en dialog mellan sökanden och arbetsförmedlingen. Det kan emellertid vara svårt att på arbetsförmedlingen mera ingående informera om t.ex. AMU-kursernas uppläggning och svårighetsgrad. Det kan också vara svårt att redan på arbetsförmedlingen mera i detalj bestämma utbildningsmålet och vägen att nå detta mål t.ex. att avgöra hur lång teoretisk

inriktning och innehåll 259

Arbetsmarknadsutbildningens

förberedelse en sökande behöver för att kunna tillgodogöra sig en planerad yrkesutbildning. Den studie av rekryteringen av kursdeltagare till AMU som Pedagogiskt centrum vid Stockholms skoldirektion gjort för KAFU:s räkning visar att med utbildningsbidrag i det reguljära utbildningsväsendet var kursdeltagare mer nöjda med arbetsförmedlingssamtalen än deltagare i AMU-kurser. studien var det endast 59 procent av de tillfrågade deltagarna i Enligt AMU-kurser som ansåg att de fått tillräcklig information på arbetsförmedom den planerade utbildningens uppläggning mot 72 procent av lingen i AMU i det reguljära utbildningsväsendet. Vidare var det endast deltagarna 45 procent av deltagarna i AMU-kurser som ansåg att de fått tillräcklig information om kursens svårighetsgrad, vilket skall jämföras med 60 procent av dem som deltog i AMU i det reguljära utbildningsväsendet. En förklaring till skillnaderna mellan deltagargrupperna kan vara att de sökande allmänt har mindre kännedom om AMU-kurserna än om utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Sannolikt är det också för arbetsförmedlingspersonalen svårare att beskriva AMU-kurserna än utbildning i det reguljära utbildningsväsendet. Det var också fler deltagare i AMU-kurser som ansåg att de fått otillräckliga upplysningar på arbetsförmedlingen om olika kurser och kurstyper. Den tidigare nämnda enkätundersökningen som visade att en majoritet av arbetsförmedlingspersonalen upplevde behov av ytterligare kunskaper inom i det här fallet de verkstadsmekaniska utbildningarna tyder också på att kunskaperna om AMU-kurserna varierar hos arbetsförmedlingspersonalen. KAFU anser att en allmän reservation bör göras för resultaten från FAMU-undersökningen med hänsyn till den tid som förflutit mellan samtalen och undersökningstillfället samt med på arbetsförmedlingen sannolikt inte är motiverade för information hänsyn till att kursdeltagarna om t.ex. utbildningens uppläggning på detta stadium. Detta hindrar inte att sådan information är mycket viktig och att väl avvägd information given vid rätt tidpunkt kan vara en väsentlig faktor när det gäller att förhindra kursavbrott. Andelen som avbryter sin utbildning av annan personer anledning än att de erhållit arbete är också betydligt högre inom AMUkurserna än bland i reguljär utbildning. Detta samman- AMU-deltagare delvis med att denna typ av avbrott förekommer oftare än hänger genomsnittligt vid utbildningar inom tillverkningsområdet och att dessa är mer vanligt förekommande i AMU-kurserna. Av den studie över kursavbrott inom AMU-kurserna som Pedagogiskt centrum vid Stockholms skolförvaltav KAFU framgår också att de som avbryter sin ning gjort på uppdrag utbildning av annan anledning än att de fått arbete allmänt sett har en svagare än de som fullföljer sin utbildning. De som ställning på arbetsmarknaden hade varit arbetslösa innan de påbörjade utbildningen i avbröt sin utbildning större utsträckning än de som fullföljde utbildningen. De som betydligt avbröt utbildningen hade också kortare formell utbildningsbakgrund än de som fullföljde utbildningen. Det är sannolikt att kursavbrotten i AMU-kurserna delvis hänger samman med osäkerhet om utbildningsvalet och otillräcklig information om utbildföre kursen. Det är inte alltid möjligt att i detalj fastställa ningen utbildningsmålet redan på arbetsförmedlingen. För närvarande finns det

260 inriktning och innehåll

Arbetsmarknadsutbildningens

dock ett krav på att så skall ske med undantag för att kurs i svenska språket kan beviljas invandrare utan att målinriktningen för den efterföljande yrkesutbildningen slutgiltigt har fastställts. Det är inte heller alltid möjligt att på arbetsförmedlingen fastställa vilken utbildningsväg som är lämpligast för att nå ett visst utbildningsmål, att t.ex. avgöra om yrkesutbildningen skall föregås av en teoretisk preparandkurs. KAFU menar att det vore en fördel om den diskussion om utbildningsmålet som har påbörjats på arbetsförmedlingen får fortsätta på AMU-center för sökande som är osäkra om vilken AMU-kursde skall välja. Det är önskvärt att man på arbetsförmedlingen även för dem som är osäkra, i stort kan ange yrkesområde för den planerade utbildningen. Den exakta målinriktningen bör dock fastställas vid AMUcentret. Eftersom behovet av att satsa på kompletterande för

utbildningar t.ex. ungdomar, kommer att vara stort är det också viktigt att det finns en möjlighet vid AMU-centrerna att igenom sökandes utbildning för att se

gå

vilka kompletteringar som behöver ske.

KAFU föreslår därför att en särskild förberedelseperiod får införas vid AMU-center. Förberedelseperioden skall fylla tre huvudsyften. Det första är att ett bestämt utbildningsmål skall fastställas under förberedelseperioden för deltagare som är osäkra om vilken AMU-kurs de bör välja. Det bör ingå orientering om de olika utbildningarna som finns vid centret och även studiebesök vid de kurser som deltagarna är intresserade av. Också arbetsplatsbesök bör kunna förekomma.

Förberedelseperioden kommer att fylla en viktig uppgift i synnerhet för invandrare, vilka redan har en yrkesutbildning som inte kan leda till en direkt arbetsplacering, men som ändå bedöms användbar på längre sikt på svensk arbetsmarknad. I sådant fall kan det vara lämpligt med en kompletterande utbildning av något slag. Under förberedelseperioden bör man söka komma fram till vad denna komplettering lämpligen bör innehålla. Även invandrare som helt saknar erfarenhet av industriarbete och som kommer från länder där det är ovanligt med vuxenutbildning kommer att ha stor nytta av förberedelseperioden. KAFU anser att de tidigare nämnda informationsdagarna för invandrare bör samordnas med förberedelseperioden eftersom de i huvudsak har samma syfte.

Under förberedelseperioden kan också särskilda insatser göras för att främja otraditionella utbildningsval och ge ett aktivt stöd till dem som väljer traditionella yrken. Den möjlighet som tillkom 1980 för arbetssökande som är osäkra om valet av utbildning, yrke och arbete att med utbildningsbidrag praktiskt pröva en yrkesinriktad AMU-kurs under fyra veckor. s.k. 4-veckorsbeslut, har enligt arbetsmarknadsmyndigheterna visat sig vara ett bra medel för att intressera kvinnor för bl.a. utbildning till Verkstadsmekaniker. KAFU anser att det i vissa fall kan vara lämpligt att kombinera förberedelseperioden med 4-veckorsbeslut för att därigenom skapa ännu bättre förutsättningar för otraditionella yrkesval genom att t.ex. en grupp kvinnor kan samlas under förberedelseperioden och gemensamt få diskutera de möjligheter och svårigheter som arbete i otraditionellt yrkesområde innebär.

Det andra huvudsyftet är att fastställa hur utbildningsmålet skall nås för såväl de kursdeltagare som fått utbildningsmålet fastställt vid AMU-center som de vilka redan på arbetsförmedlingen har fått beslut om en bestämd

inriktning och innehåll 261

Arbetsmarknadsutbildningens

AMU-kurserna riktar sig främst till vuxna med arbets- och yrkesutbildning. livserfarenhet. Utbildningen skall utgå från och ta tillvara deras kunskaper och erfarenheter. KAFU anser att det är väsentligt att AMU-kurserna i större utsträckning än för närvarande inriktas mot en individuell studiegång för deltagarna. En kartläggningsfas före utbildningen underlättar en individuell anpassning av utbildningen. Under förberedelseperioden bör därför en preliminär utbildningsplan läggas upp för varje kursdeltagare. Det tredje huvudsyftet med förberedelseperioden år att ge allmän introduktion till AMU och centret av det slag som för närvarande gesi kursen Allmänna ämnen och Grundläggande preparandkurs. Den resurs om totalt 32 timmar som står till förfogande i dessa kurser bör överflyttas till förberedelseperioden. Den allmänna introduktionen kan antingen ges under en koncentrerad period eller också delas upp under längre tid med en eller några dagars information per vecka under de första veckorna på centret. Beslut om förberedelseperiod kan omfatta en till fyra veckor. Det första beslutet bör dock inte omfatta mer än två veckor. Personalen vid förberedelseperioden bör själva i samråd med kursdeltagaren avgöra om det finns behov av en förlängning. För sökande där man redan på arbetsförmedhar kommit fram till en bestämd målinriktning kan beslut om lingen förberedelseperiod omfatta en vecka. Denna tid disponeras lämpligen på så sätt att fyra timmar ägnas åt planering av en individuell studiegång och 32 timmar ägnas åt introduktion. Förberedelseperioden skall vara en allmän resurs för AMU-kurserna, en station där kursdeltagarna kan fångas upp om något går galet i utbildningen. Om det t.ex. visar sig att en kursdeltagare har valt fel utbildning skall han eller hon kunna hänvisas till förberedelseperioden för förnyad utredning och uppläggning av en ny utbildningsplanering. Studiebesök vid AMU-center av presumptiva kursdeltagare som hänvisats till centret av arbetsförmedlingen, kan också lämpligen anordnas av den personal som är verksam i förberedelseperioden. Det är idag ofta praktiska med att anordna meningsfulla studiebesök vid svårigheter förknippade AMU-centrerna, främst beroende på att det är svårt att planera in dessa i verksamheten med hänsyn till att det inte finns någon fri lärarresurs att för detta ändamål. På många håll är det utbildningsmän som har utnyttja hand om denna uppgift. Det förekommer också att beredskapsarbetare används för att ta emot studiebesök av presumptiva kursdeltagare. Förberedelseperioden bör inte enbart avse förberedelse för själva arbetsmarknadsutbildningen, utan också ge förberedelse inför arbetssökandet. Varje kursdeltagare bör därför erbjudas att tillbringa en dag i slutet av sin utbildning i förberedelseperioden för att få råd om hur man förbereder sig för att söka arbete. Moment som bör tas upp är t.ex. hur man ställer samman en meritförteckning, hur man formulerar en platsansökan samt råd inför en anställningsintervju, förslagsvis i form av rollspel. I förberedelseperioden bör ett eller flera team av personal arbeta. Ett team kan t.ex. bestå av en lärare i teoretiska ämnen och en lärare i yrkesämnen. Vid behov kan olika yrkeslärare adjungeras till teamet. Teamet bör ha tillgång till arbetsförmedlare och kurativ personal. KAFU förslår i kapitel 15 att särskilda kuratorstjänster skall inrättas vid AMU-centrerna i enlighet med förslag som tidigare framlagts av en arbetsgrupp med företrädare för

262 Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll sou 1933422

AMS, SÖ och berörda arbetsmarknadsparter, den s.k. AMU/S-gruppen. Ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ är f.n. oklar vad gäller det elevsociala området. Den gängse ordningen är f.n. att arbetsförmedlare har elevsociala uppgifter vid sidan av de arbetsförmedlande Genom

uppgifterna. förslaget att inrätta kuratorstjänster kan arbetsförmedlingspersonalens uppgifter koncentreras dels till att söka arbetsplacera kursdeltagarna efter avslutad utbildning, dels till insatser av utredande karaktär i förberedelseperioden. KAFU vill understryka att det är angeläget att de personalresurser som frigörs genom inrättandet av kuratorstjänster kommer AMU-centrerna till del och att de används dels till att förstärka de förmedlingsresurser som f.n. finns vid AMU-centrer och filialer, dels till utredande och vägledande insatser inom förberedelseperioden. En särskild handledare bör samordna verksamheteni förberedelseperioden och samtidigt vara kontaktperson med arbetsförmedlingen. KAFU vill understryka vikten av att verksamheten i förberedelseperioden sker i nära samarbete med arbetsförmedlingen och därvid främst den förmedlingspersonal som finns stationerad vid AMUcenter. Arbetsförmedlingens (i de flesta fall distriktskontorcts) beslut om arbetsmarknadsutbildning skall i vissa fall kunna avse enbart rambeslut om AMU. Bestämd målinriktning och utbildningsväg skall kunna fastställas i förberedelseperioden. För att detta skall kunna fungera smidigt är det önskvärt att beslutanderätten i utbildningsärenden, där rambeslut har fattats, delegeras till förmedlingspersonal vid AMU-center.

En åtta veckor lång utbildning i allmänna ämnen ges sålunda normalt till alla AMU-deltagare som har kortare allmän utbildning än vad som motsvarar nioårig grundskola. Uppfattningarna om allmänna ämnen skiftar. I en undersökning som FAMU gjorde 1975 tillfrågades lärare inom AMU om effekterna av införandet av allmänna ämnen. Resultaten tyder på att lärarna upplevde det som om införandet av allmänna ämnen avsevärt förbättrat utbildningsresultatet. Lärarna ansåg vidare att undervisningsresultatet med självinstruerande material hade förbättrats avsevärt efter införandet av allmänna ämnen. Beträffande rekommenderad för

undervisningsmodell allmänna ämnen dominerade förslaget till koncentrerad kurs före yrkesutbildningen starkt inom samtliga lärargrupper.

I en studie om allmänna ämnen som FAMU gjorde 1977 framfördes från utbildningsmän och lärare önskemål om att utöka den yrkesinriktade målsättningen dvs. anpassa momenten i allmänna ämnen till den efterföljande yrkesutbildningens krav. Vid 28 av 46 centrer önskade man mer av yrkesinriktade moment. Man ansåg också att det för kursdeltagarnas del fanns behov av en fastare anknytning till den efterkommande yrkesutbildningen, framför allt som ett medel att motivera kursdeltagarna att mer effektivt utnyttja den tid som de går på allmänna ämnen.

Det är tydligt att man vid många centrer i första hand ser allmänna ämnen som en direkt yrkesförberedande utbildning och att man önskar betona den inriktningen i ökad utsträckning. Det är troligt att resultaten från den nämnda FAMU-studien fortfarande i stor utsträckning är giltiga. Uppläggningen av den försöksverksamhet med varvning av förberedande teoretisk utbildning och yrkesutbildning som bedrivits vid AMU-centret i Ronneby tyder också på det.

De allmänna ämnena inom AMU utgör ett viktigt gränsområde mellan

inriktning och innehåll 263 Arbetsmarknadsutbildningens

allmän och yrkesutbildning. Då de allmänna ämnena vuxenutbildning infördes 1969 var det något mer än 70 procent av deltagarna i AMU som inte hade någon allmän skolutbildning utöver folkskola. 1973 hade denna andel sjunkit till 55 procent. Som har redovisats i kapitel 7 hade ca 46 procent av dem som påbörjade AMU 1981 grundskolekompetens, 18 procent gymnasium. 2 procent eftergymnasial utbildning och 33 procent enbart folkskola. Jämfört med arbetskraften totalt i Sverige har AMU-deltagarna en utbildningsnivå och det gäller för alla genomsnittligt påtagligt lägre åldersgrupper. För tillträde till yrkesutbildningar inom gymnasieskolan krävs formell motsvarande grundskola. För tillträde till AMU-kurser krävs kompetens däremot i allmänhet inte någon formell kompetens. Det är viktigt att de AMU-kurserna kan hålla en hög kvalitet och upprätthålla sitt yrkesinriktade anseende som fullgoda yrkesutbildningar. KAFU anser därför att kraven på faktiska förkunskaper inom AMU-kurserna inte kan hållas väsentligt lägre I och med att en allt större del av arbetskraften i än i gymnasieskolan. framtiden kommer att ha gått igenom grundskolan är det inte rimligt att sänka kraven på teoretiska förkunskaper i AMU-kurserna. Snarare kan man allmänt sett ökar. KAFU anser dock att vänta att kraven på förkunskaper man även i fortsättningen bör undvika att ställa formella kompetenskrav i AMU-kurserna. som kraven på kvalitet i yrkesutbildningen inte får sänkas måste Samtidigt AMU tillgodose utbildningsbehoven hos dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Bland dessa grupper kan nämnas invandrare som förutom svårigheter att tillgodogöra sig utbildningen på svenska ofta också har bristande formell utbildningsbakgrund. En annan grupp som kommer att ha behov av AMU i framtiden för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden är ungdomar som lämnat grundskolan utan fullständig utbildning. Mot bakgrund av det som har anförts bedömer KAFU att behovet av förberedande teoretisk utbildning inom AMU kommer att vara stort även i KAFU vill understryka behovet av individuellt differentiefortsättningen. KAFU förordar följande modell. Eftersom rade prepa_randutbildningar. kursinnehållet i allmänna ämnen preparandkurs är och grundläggande identiskt förefaller det mest praktiskt att föra samman utbildningen i allmänna ämnen med preparandutbildningen och i fortsättningen benämna den förberedande teoriutbildningen preparandkurs. Med hänsyn till att AMU fortfarande har en stor andel korttidsutbildade anser KAFU att det är viktigt att den ursprungliga målsättkursdeltagare med införande av allmänna ämnen får behållas - att stimulera till ningen vidare studier utanför arbetsmarknadsutbildningens ram och därigenom medverka till i samhället utjämnas. KAFU anser att utbildningsklyftor åtgärd från arbetsförmedlingens sida därför att det bör vara en obligatorisk att erbjuda alla kursdeltagare preparandkurs, vilka har kortare allmän utbildning än vad som motsvarar nioårig grundskola eller som har genomgått grundskolan med svaga betyg. Preparandkursens innehåll bör emellertid lägga tyngdpunkten på de ämnen och den nivå som kursdeltagaren behöver av teori för att med kunna genomföra sin yrkesutbildning. Den kritik som riktats mot framgång

de allmänna ämnena från såväl kursdeltagare som lärare har främst haft sin grund i att det inte har funnits något direkt samband mellan de teoretiska utbildningen och den planerade yrkesutbildningen. Detta har varit förbryllande för många kursdeltagare, vilka, när de beviljats arbetsmarknadsutbildning, har varit inställda på klart målinriktade studier. Undervisningen i kursen Allmänna ämnen har varit inriktad

mot att ge en mycket översiktlig allmänbildning i ämnena matematik, fysik, kemi, svenska, och

engelska samhällskunskap. Var och en skulle få tillgodogöra sig så mycket som han/hon själv önskade under de åtta veckorna. KAFU föreslår

inte någon förändring beträffande de ämnen som ingår i den nuvarande grundläggande preparandkursen/allmänna ämnen. Kommittén vill emellertid framhålla att det är nödvändigt att innehållet i de ämnen som kursdeltagare, vilka ej har genomgått nioårig grundskola, inte med nödvändighet behöver för att kunna genomföra sin yrkesutbildning, anknyter till aktuella frågor i samhällslivet och därmed bidrar till att stimulera deltagarnas

intresse att utbilda sig vidare utanför arbetsmarknadsutbildningens ram. Därvid bör de pedagogiska formerna särskilt uppmärksammas.

Enligt KAFUzs uppfattning är det troligt att kursdeltagarna genom en målinriktad preparandutbildning kommer att uppleva de teoretiska studierna som mer meningsfulla. Därigenom kommer sannolikt också de ursprungliga målen med allmänna ämnen att lättare kunna uppfyllas. Om kursdeltagarna upplever de teoretiska studierna i arbetsmarknadsutbildningen som intressanta och meningsfulla kommer också deras intresse för vidare teoretiska studier att stimuleras.

Även kursdeltagare som behöver aktualisera sina grundskolekunskaper bör kunna beviljas tillämpliga delar av en preparandutbildning inför en yrkesutbildning. Omfattningen bör bedömas under förberedelseperioden. Även invandrare som har utbildning motsvarande grundskola från sitt hemland kan behöva en preparandutbildning.

KAFU finner för sin del inte några skäl för att generellt sänka utbildningstiden i den grundläggande delen av preparandkursen. Det bör dock finnas mycket stor frihet att lägga upp utbildningen så att den svarar mot varje kursdeltagares behov och förutsättningar. Utbildningen bör som tidigare nämnts anpassas efter den planerade yrkesutbildningens krav. En förutsättning för att preparandutbildningarna skall kunna få den flexibla utformning som är önskvärd är emellertid att innehållet

avpassas i moduler som har klart samband med de krav som

på teoretiska kunskaper yrkesutbildningarna ställer.

Inom skolöverstyrelsen pågår f.n. en revidering av läroplanerna för förberedande teoretisk utbildning. SÖ har bl.a. analyserat behovet av förberedande teoretisk utbildning i förhållande till de krav som den efterföljande yrkesutbildningen ställer på mera allmänna ämneskunskaper. Tyngdpunkten i detta arbete har lagts vid en analys av läroplanerna inom kontors- och el-teleområdena, eftersom huvuddelen av de kursdeltagare som genomgår preparandutbildning utbildas inom något av dessa yrkesområden.

Det arbete som har initierats inom SÖ kommer att vara av stort värde vid genomförandet av KAFU:s förslag. Ingående kännedom om vad som krävs av teoretiska förkunskaper i olika yrkesutbildningar kommer att ha stor

a. Principskiss av den nuvarande organisationen

Allmänna Försöksverk- Grundläggande prep. 8 v. ämnen 8 v. samhet med varav 1 v. introduktion varav 1 v. basprep_

introduktion 24 v_

Allmän Merkantil Teknisk gren 8 v. gren gren

16 v. 16 v.

Möjlighet

YRKESUTB|LDNING .á-átiuindi.

viduell

förlängning

till max.

72 v.

b. KAFU:s förs|ag

Förberedelseperiod 1 - 4 v. varav 1 v. introduktion 7 v. prep. Flexibelt 3359799innehåll beroende på 23 Vförkunskaper och planerad yrkesutbildn.

Möjlighet till individuell förlängning till max. 23 v. Varvning med yrkesutbildningen. (Stor frihet att lokalt bestämma uppläggning. Varvning med yrkesutbildning kan t.ex. ske direkt efter förberedelsetidenl

1¶Möjlighet till

förlängning

till max. 71 v.

Varvning med

yrkesutbild-

ningen

l _ Figur 12.2 Förberedande

YRKESUTB|LDNING utbildning

betydelse för den mer flexibla uppläggning av preparandutbildningen som KAFU föreslår. En förutsättning är dock som tidigare nämnts att dessa krav ges ett innehåll som fogas samman i moduler, så att man i förberedelseperioden fritt kan kombinera dessa och lägga upp individuella studiegångar.

Det första beslutet om preparandkurs kan lämpligen omfatta sju veckor (nuvarande 8 veckor -1 veckas introduktion som i fortsättningen kommer att ges under förberedelseperioden) med möjlighet till individuellförlängning till högst 23 veckor efter det att diagnostisering av behovet av teoretisk utbildning i förhållande till den planerade yrkesutbildningen har skett under förberedelseperioden. Förlängningen bör också kunna användas för stödinsatser i vissa ämnen under yrkesutbildningen. Eftersom man inom AMU i stor utsträckning använder självinstruerande material kan stödinsatser vara av stor betydelse i synnerhet för invandrarna.

Med hänsyn främst till den motivationsskapande verkan som en varvning har förordar KAFU att preparandutbildningen varvas med yrkesutbildningen, men vi vill samtidigt understryka att det bör finnas en stor frihet att lokalt utveckla olika modeller för varvning. Enligt KAFU:s mening är det viktigast att utbildningen kan anpassas individuellt efter varje kursdeltagares förut» sättningar och behov i förhållande till yrkesutbildningens krav på teoretiska kunskaper.

En varvning bör kunna ske upp till högst 71 veckor i det individuella fallet för kursdeltagare som har behov av utbildning på mer grundläggande nivå; baspreparandutbildning, som förberedelse för en yrkesutbildning.

KAFU har diskuterat möjligheten att föra samman den nuvarande grundutbildningen för zigenare med baspreparandutbildningen. Med hänsyn till att regeringen i juni 1982 har givit Statskontoret i uppdrag att se över förutsättningarna för att föra över ansvaret för alfabetiseringsundervisningen för zigenare inom AMU till den kommunala grundutbildningen för vuxna har KAFU emellertid valt att inte lägga något förslag på detta område. Statskontoret, som i arbetet skall samråda med AMS, SÖ och statens invandrarverk (SIV), skall ha slutfört uppdraget före augusti månad 1983.

SFI-kommittén har i sitt betänkande ”svenskundervisning för vuxna invandrare” del 1 (SOU 1981:86) föreslagit en utökning av den lagstadgade rätten till svenskundervisning för invandrare från nuvarande 240 till 600 timmar. SFI-kommitténs förslag innebär att alla invandrare. oavsett sysselsättningsförhållanden, skall få möjlighet att med visst studiestöd delta i svenskundervisning. Kommitténs förslag att svenskundervisningen skall kunna omfatta 600 timmar per individ innebär en påtaglig och nödvändig förbättring för bl.a. invandrare som idag endast får 240 timmars lagstadgad svenskundervisning. Eftersom de 600 timmarna inte får överskridas innebär förslaget emellertid inte någon reell förbättring för en stor del av den grupp invandrare som idag får svenskundervisning om högst 594 timmar inom arbetsmarknadsutbildningen såsom en förberedelse för yrkesutbildning.

KAFU anser att detta förhållande är otillfredsställande, i synnerhet som erfarenheterna klart visar att många invandrare redan idag har betydande svårigheter att tillgodogöra sig en yrkesutbildning vid AMU-center. Som KAFU tidigare har understrukit i sitt yttrande över SFI-kommitténs betänkande är det utomordentligt viktigt att, om SFI-kommitténs förslag genomförs, det blir möjligt att överskrida normen 600 timmar för sådana invandrare som visar sig ha ej tillräckliga kunskaper i svenska språket för att kunna tillgodogöra sig en planerad yrkesutbildning.

Mot bakgrund av att vi f.n. inte vet hur svenskundervisningen kommer att

i framtiden är det svårt att ha någon exakt uppfattning om organiseras behovet av ytterligare svenskundervisning inom arbetsmarknadsutbildningens ram. KAFU konstaterar endast att det om SFI-kommitténs förslag kommer att finnas ett behov av svenskundervisning i facksvenska genomförs som skall genomföra en yrkesutbildning inom AMU. för de kursdeltagare KAFU håller emellertid för troligt att svenskundervisning inom AMU, vid ett bifall till SFI-kommitténs förslag, skulle behöva ges med en ungefärlig rikttid av 300 timmar. Denna svenskundervisning skulle enbart vara och således nära anknyta till yrkesutbildningen. Den yrkesförberedande skulle kunna ges i form av stödundervisning i samband med yrkesutbildningen. I detta sammanhang vill KAFU understryka vikten av att den svenskundervisning som f.n. ges inom AMU i största möjliga utsträckning varvas med Erfarenheter av försöksverksamhet med varvning av yrkesutbildningen. svenskundervisning och yrkesutbildning som har pågått bl.a. vid AMUcentret i Norrköping är genomgående positiva. vill KAFU framhålla betydelsen av att När det gäller yrkesutbildningarna innehållet i dessa fortlöpande utvecklas så att de nya krav som ställs på av nya tekniker inom industrin kan utbildningarna genom t.ex. införandet så snabbt som möjligt. På grund av att förändringarna inom tillgodoses datatekniken sker så snabbt kan vissa delar av utbildningarna behöva

tillgodoses genom köp i företagen. KAFU bedömer med hänsyn till att arbetslösheten nu drabbar även personer med utbildning från gymnasieskola och högskola att kursutbudet inom AMU behöver utökas med påbyggnads- och kompletteringskurser för t.ex. gymnasie- och högskoleutbildade samt för tjänstemän med lång erfarenhet. För att tillgodose utbildningsbehov hos dessa grupper kan köp av utbildning behöva ske i större omfattning än tidigare. Kurser med stort inslag av praktik kan vara särskilt värdefulla för att lösa sysselsättningssituationen för långtidsutbildade som drabbats av arbetslöshet. Områden där utveckmed arbetslivserfarenhet bör lingen går snabbt och där högskoleutbildade kunna göra betydande insatser är t.ex. ADB, personalutveckling, produktutveckling, organisationsutveckling och marknadsföring.

12.5 av förslagen

Sammanfattning

KAFU föreslår m att en särskild om högst 4 veckor inrättas vid förberedelseperiod AMU-center med följande tre huvudsyften: - som är osäkra om utbildningsmålet skall bestämt För kursdeltagare utbildningsmål fastställas under förberedelseperioden - Det bör under avgöras hur utbildningsmålet förberedelseperioden skall nås - en preliminär utbildningsplan bör läggas upp för varje kursdeltagare - Allmän introduktion till AMU och centret bör ges under förberedel-

seperioden EI att kursen Allmänna ämnen ersätts med preparandutbildning (7 veckor) i samma ämne som ingår i den nuvarande kursen Allmänna ämnen. KAFU

anser att det bör vara en obligatorisk åtgärd från arbetsförmedlingens sida att erbjuda alla kursdeltagare preparandkurs, vilka har kortare allmän utbildning än vad som motsvarar nioårig eller som har

grundskola genomgått grundskolan med svaga betyg. Utbildningen bör läggas upp så att den ger kursdeltagarna vad dessa behöver av teori för att med framgång kunna genomföra sin yrkesutbildning. Preparandkursema bör individuellt kunna förlängas till högst 23 veckor. KAFU förordar att en varvning sker av preparandutbildningen med yrkesutbildningen. men understryker att det bör finnas stor frihet att lokalt utveckla olika modeller för varvning. D Kursdeltagare som har behov av utbildning på mer grundläggande nivå, dock ej alfabetiseringsundervisning, bör kunna beviljas baspreparandutbildning som förberedelse inför en yrkesutbildning. En varvning med yrkesutbildningen bör kunna ske upp till 71 veckor i det enskilda fallet.

13 och

Personalutbildningens inriktning

innehåll

13.1¶Inledning

UFU hade i uppdrag att belysa personalutbildningen mot bakgrund av tre olika aspekter: de arbetsmarknadspolitiska strävandena att åstadkomma en

och trygg sysselsättning, den enskilde arbetstagarens behov av jämn utbildning för att dennes ställning på arbetsmarknaden skall stärkas samt

behov av personal med yrkeskunskaper. Mot bakgrund av de företagens överväganden UFU gjorde utifrån sina studier över personalutbildningen har KAFU i uppdrag att pröva om åtgärder behövs från samhällets sida för att främja en sådan inriktning av personalutbildningen att dessa syften blir tillgodosedda.

KAFU har i några av de tidigare kapitlen återgett många av de resultat och överväganden som UFU redovisade i sitt betänkande över utbildningen i

kommuner och landsting. KAFU har därvid bl.a. konstaterat att det företag, av olika skäl är angeläget att personalutbildningen fördelas jämnare mellan olika grupper av anställda. Frågan om utbildningens inriktning och innehåll är självfallet av betydelse i detta sammanhang.

Genom de centrala medbestämmande- och utvecklingsavtalen föreligger nu parternas gemensamma syn på olika frågor rörande personalutbildningen. Att döma av främst de avtal, som innehåller utförliga beskrivningar av

med har förutsättningarna ökat för att syftena personalutbildningen, samhälleliga intressen skall tillgodoses.

13.2¶Den traditionella

personalutbildningen

I UFU:s enkäter till ett urval företag, kommuner och landsting ingick frågor som avsåg att beskriva hur deltagarna fördelar sig på olika typer av utbildning. Svarsfrekvensen blev emellertid relativt låg på dessa frågor beroende främst på företagens svårigheter att lämna sådana uppgifter. Resultaten av företagsenkäterna i detta avseende bör således tolkas med viss försiktighet. Om hänsyn endast tas till antalet deltagare i olika slag av utbildningar- dvs. om man bortser från t.ex. antalet utbildningstimmar eller från kostnaderna för - UFUzs studie

utbildningarna tyder på att för företagens del låg tyngdpunkten i den interna personalutbildningen på yrkesteknisk fortbildning och vidareutbildning (tabell 13.1).

Åv tabell 137.1 framgår att hälften av samtliga deltagare i de studerade

Tabell 13.1 Deltagare i personalutbildning under 1975 inom företag med minst 20 anställda enligt UFU:s företagsenkät. Förordning efter typ och

av utbildning befattningskategori. Procent

Typ av utbildning Arbetare Arbets- Samtliga

ledare och

tjänstemän

Introduktionsutbildning 18 4 11 Grundutbildning 20 7 13

därav grundläggande yrkesutbildning (inkl. lärlingsutbildning och inbyggd utbildning) 16 5 10

därav färdigutbildning efter utbildning i gymnasieskola eller arbetsmarknads-

därav språkutbildning (exkl. svenska

företagens personalutbildning under 1975 berördes av yrkesteknisk fortbildning eller vidareutbildning. För såväl arbetare som tjänstemän var ifrågavarande utbildningar vanligast förekommande. Tabellen visar vidare, att ungefär 1/4 av samtliga deltagare i personalutbildningen under året deltog i introduktionsutbildning eller grundutbildning. En ungefär lika stor andel. 1/4, deltog i annan typ av utbildning, såsom ledarutbildning, samarbetsutbildning, arbetsmiljöutbildning, språkutbildning m.m.

UFU ansåg att det under vissa förutsättningar finns stora potentiella utbyggnadsmöjligheter inom företagens, kommunernas och landstingens personalutbildning när det gäller att anpassa denna till de arbetsmarknadspolitiska målsättningarna. Rent principiellt menade UFU att personalutbildningen kan bidra till uppfyllandet av samhällets sysselsättnings- och

avseenden: arbetsmarknadspolitiska mål i följande El genom att allmänt stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden och

därigenom underlätta omställningar, som följer av strukturella och

konjunkturella förändringar, D genom att när det gäller långsiktigt stabila företag inom konjunkturkän-

sliga branscher motverka uppsägning eller permittering av personal i

samband med konjunkturbetingade nedgångar i arbetskraftsefterfrågan samtidigt som behovet av utbildning tillgodoses inför en kommande konjunkturuppgång,

D genom att hålla tillbaka en alltför stor ansvällning av friställningar inom

strukturellt tillbakagående branscher under perioder av allmän nedgång i

arbetskraftsefterfrågan fram till dess att efterfrågan börjar stiga igen och

sysselsättningsmöjligheterna ökar,

c] genom att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för bl.a. ny- och

återinträdande arbetskraft.

Både kommuner och landsting har en dubbelfunktion när det gäller utbildning. Kommunerna är huvudmän för grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen, men de är också ansvariga för personalutbildningen av sina anställda. På motsvarande sätt är landstingen huvudmän för framför allt vårdyrkesutbildningen för vilka statliga bidrag utgår. Vårdskolorna kan användas även för utbildning av anställda.

Kommuner och landsting har ansvar för den yrkesinriktade fortbildningen och i viss mån även vidareutbildningen av sina anställda. Ansvaret för grundutbildningen inom en rad yrkesområden åvilar numera samhället, dvs. framför allt kommunerna genom utbyggnaden av gymnasieskolan. Men detta ansvar har kommunerna inte i funktion av arbetsgivare utan som huvudmän.

Den grundutbildning som nedan redovisas genom UFU:s enkät kan således dels utgöras av utbildning i gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning e.d. för anställda som uppbär lön under utbildningstiden, dels av andra utbildningar som kommuner och landsting ansett utgöra grundutbildning i förhållande till övriga utbildningar, dvs. fort- eller vidareutbildningar.

UFU framhöll i betänkandet att det resultat som redovisas i tabellerna 13.2 och 13.3 inte stämmer överens med de uppgifter som utredningen presenterade rörande antalet deltagare i kommunernas och landstingens personalutbildning. Däremot ansåg UFU att tabellerna gav en någorlunda korrekt bild av fördelningen av antalet deltagare på olika typer av utbildning.

I likhet med vad som gällde för företagen hade, år 1975, framför allt fortbildning och vidareutbildning den största andelen, 56 procent, deltagare i kommunernas personalutbildning. Även inom landstingen hade fortbildningen och vidareutbildningen det största antalet deltagare, 57 procent, medan introduktionsutbildningen svarade för den näst största andelen, 25 procent.

Av de centrala avtal, se även kapitel 3, som har slutits som en följd av

Tabell 13.2 Deltagare i olika typer av utbildning i kommunerna efter avtalsområde och intern/extern utbildning år 1975. Procent av samtliga deltagare

Typ av utbildning Intern utbildning Extern utbildning Summa

ABK- ABT- ABK- ABTanställda“ anställda” anställda anställda 2 2 - - 4

Introduktionsutbildning Grundutbildning 6 7 2 3 18

16 21 6 13 56 Eort- och vidareutbildning Ovrig utbildning 5 16 1 22

Summa 29 46 8 17 100 Antal svar: 33 av 50 “ ABK = allmänna bestämmelser för kollektivanställda. ABT = allmänna bestämmelser för tjänstemän.

Tabell 13.3 Deltagare i olika typer av utbildning i landstingen efter avtalsområde och intern/extern utbildning år 1975. Procent av samtliga deltagare

Typ av utbildning Intern utbildning Extern utbildning Ospecifice- Summa

rad utbild-

LABK” LABT” LABK LABT ning

Introduktionsut-

22 3 - 25 bildning

9 - 1 - - 10 Grundutbildning

1 2 - 1 - 4 Vidareutbildning

Antal svar: 17 av 26

LABK = allmänna bestämmelser för kollektivanställda inom landstingen LABT = allmänna bestämmelser för tjänstemän inom landstingen

medbestämmandelagen framgår i varierande grad hur arbetsmarknadens parter ser på personalutbildningens inriktning och innehåll. Några avtal anger tämligen utförligt vilken inriktning grundutbildningen, fortbildningen och vidareutbildningen bör ha. I andra avtal finns inga direkta definitioner rörande utbildningarnas inriktning. Det avtal som gäller för kommun- och landstingsområdena hör till den förstnämnda gruppen. Här sägs bl.a.:

Med personalutbildning avses här grundutbildning, fortbildning och vidareutbildning.

Med grundutbildning avses en utbildning D som skall ge grundläggande kunskaper och färdigheter för ett visst område och

samtidigt en grund för fortsatt utbildning.

Med fortbildning avses en utbildning D som är nödvändig för att den anställde skall kunna utföra sina arbetsuppgifter, men

som inte har karaktär av grundutbildning och inte är av längre omfattning D som medför att den anställde kan utföra sina arbetsuppgifter effektivare och

säkrare D som avser nya lagar, nya bestämmesler, ny teknik eller motsvarande som direkt rör

arbetsuppgifterna - som underlättar ändringar av verksamheten.

Med vidareutbildning avses en utbildning EI som ökar den anställdes förmåga att utföra nya arbetsuppgifter.

En viktig utgångspunkt i de hittills träffade medbestämmandeavtalen har varit att tyngdpunkten i medbestämmandet skall ligga på lokal nivå och utövas på de enskilda arbetsplatserna och förvaltningarna. De effekter som medbestämmandeavtalen kan få avseende frågor som rör personalutbildning är för närvarande svåra att bedöma. Detta beror till stor del på att det hitintills endast har slutits ett mycket begränsat antal lokala avtal, och ibland dem berör endast ett fåtal personalutbildningsområdet.

Inom en del branscher har parterna träffat avtal om eller kommit överens

om riktlinjer för t.ex. yrkesnämnd, yrkesombud och yrkesutbildning. I inledningen till det yrkesutbildningsavtal som 1978 ingicks mellan Grafiska arbetsgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivareförening och Grafiska fackförbundet anges bl.a. följande:

Den produktionstekniska utvecklingen har föranlett parterna att ompröva såväl målet för yrkesutbildningen som metoderna att genomföra den. Samtidigt som man fortfarande måste slå vakt om flerårig yrkesutbildning måste allt större uppmärksamhet ägnas åt utbildning av personalkategorier med specialiserade uppgifter i produktionen. Allt kraftigare har också behovet av systematik och planmässighet i yrkesutbildningen kommit att framstå.

Vidare anges

Med yrkesutbildning avses inte endast en flerårig systematisk yrkesutbildning utan även varje annan form av yrkesutbildning, såsom arbetsmarknadsutbildning, omskolningskurser, introduktionskurser och andra kortare kurser för grund-, fort- och vidareutbildning.

På våren 1982 ingick Handelns arbetsgivareorganisation, Kooperationens förhandlingsorganisation. Handelstjänstemannaförbundet och Handelsanställdas förbund ett utbildningsavtal. I avtalet definieras företagsintern utbildning enligt följande:

Med företagsintern utbildning avses sådan utbildning som bedrivs i företagen för anställd personal i syfte att ta tillvara de anställdas kunskaper och färdigheter och att vidareutveckla dessa. Utbildningen bör därför på kort och lång sikt syfta till att öka företagets styrka och kompetens och ge de anställda stimulans och omväxling i arbetet.

Flera kommuner och landsting har utarbetat personalpolitiska program i vilka som regel anges inriktningen för olika delar av personautbildningen. Definitionerna över grundutbildning, fortbildning och vidareutbildning samt inriktningen av dessa utbildningar har i många fall stora likheter med dem som återfinns i MBA-KL. Följande exempel är hämtat från Uddevalla kommuns personalpolitiska program.

Personalutbildning utgör planerad verksamhet för att ge de anställda kunskaper och erfarenheter för att möta förändringar och förbereda för sådana samt att göra de anställda aktiva till att själva initiera förändringar. Personalutbildning innehåller även påverkan av attityder och inställningar.

Personalutbildning utgör ett led i personalutvecklingen och kan innehålla moment av grundutbildning, fortbildning och vidareutbildning. Den kan bedrivas såväl i kommunens som i utomstäendes regi. t] Grundutbildning

-

utbildning som anses ge för ett visst område grundläggande kunskaper och

färdigheter och samtidigt ge en grund för fortsatt utbildning.

Grundutbildning skall i princip vara avklarad före anställningens början. EJ Fortbildning

-

utbildning som den anställde genomgår för att hans kunskaper och färdigheter

skall vara aktuella för den anställning han innehar.

274 Personalutbildningens inriktning och innehåll S()U 1983:22

»i

Fortbildning kan omfatta fördjupade kunskaper och färdigheter dels kring de nuvarande arbetsuppgifterna och dels för att möta utvecklingen i det egna arbetsområdet vad gäller exempelvis lagstiftning, teknisk utveckling. metodutveckling och hjälpmedel inom arbetsområdet.

Deltagande i fortbildning där arbetstagaren utsetts av kommunen att delta sker som uppdrag i anställningen med åtföljande rättigheter och skyldigheter. El Vidareutbildning

-

utbildning med syfte att möjliggöra för den anställde att erhålla andra ofta mer

kvalificerade arbetsuppgifter.

Vidareutbildning initieras av den anställde. Vidareutbildning sker i princip utanför anställningen. Efter prövning av arbetskrav och planerad utveckling kan kommunen lämna bidrag till vidareutbildning. Kommunen ser positivt på vidareutbildning för anställda.

I det utbildningspolitiska programmet för Värmlands läns landsting anges följande om utbildningens innehåll:

Utbildningen skall ü ge eleverna sådana kunskaper och färdigheter som krävs för kommande

yrkesverksamhet E1 ge eleverna beredskap att möta de förändringar i yrkesverksamheten som

kan komma att genomföras El främja elevernas personliga, emotionella och sociala utveckling så att de

bibringas positiva attityder till grundläggande demokratiska verksamhetsformer och vilja till engagemang i samhällets och arbetslivets utveckling och förnyelse.

13.3 AMU i

företag

Huvudsyftet med de olika formerna för AMU i företag är som tidigare har framhållits direkt arbetsmarknadspolitiskt. Förutsättningarna för AMU i företag och annan AMU skiljer sig åt på en väsentlig punkt. Vid AMU i företag är den som genomgår utbildning redan anställd alternativt får genom det särskilda bidraget anställning vid ett visst företag. medan det vid övrig AMU - med undantag för bristyrkesutbildning - inte förekommer något anställningsförhållande. Uppläggningen av den AMU som bedrivs i företag är därför mer inriktad på att tillgodose det aktuella företagets behov.

De utbildningar som bedrivs inom ramen för denna verksamhet skall som regel följa en utbildningsplan om högst 960 timmar. I denna plan skall bl.a. anges utbildningens mål och de olika delmomenten i utbildningen.

Inriktningen av den utbildning som bedrivs med bidraget vid risk för permittering eller uppsägning bör enligt AMS anvisningar vara någon av följande: E! utbildning i nya arbetsuppgifter som tillkommersom ersättning för

produktion som minskat eller upphört inom företaget. ü yrkesteoretiska kurser för att fördjupa den teoretiska bakgrunden inom

nuvarande eller kommande arbetsuppgifter, E! arbetsutvidgning för att ge den anställde möjlighet att lära sig arbetsupp-

gifter utanför det egna arbetsområdet,

och innehåll 275

Personalutbildningens inriktning

El uppskolning för att ge den anställde möjlighet att klara mer kvalificerade

arbetsuppgifter, EI allmänna ämnen för att vidga den anställdes allmänna kunnande. Till

allmänna ämnen räknas bl.a. arbetarskydd, medbestämmandefrågor,

miljöfrågor, arbetslivskunskap m.m. jämställdhetsfrågor,

Utbildningsplan behöver inte upprättas vid praktikanställning. Den praktikanställde skall emellertid erhålla introduktion och arbetslivsorientering. För de övriga formerna för AMU i företag skall en utbildningsplan finnas. I sina anvisningar ger AMS ett exempel på en mall som kan tjäna som underlag vid

av en läroplan. Denna kan, enligt AMS, t.ex. innehålla upprättandet introduktion, arbetslivsorientering, yrkesarbete med arbetsteknik, materiallära och branschkännedom. I den upprättade läroplansmallen beräknas 36 timmar per vecka ägnas åt yrkesarbete med arbetsteknik. Denna redovisning har enligt AMS, till uppgift att utveckla de färdigheter som behövs för att med hjälp av förekommande maskiner, utrustning och hjälpmedel, utföra de

som ingår i det valda arbetet. Undervisningen bör olika arbetsuppgifter organiseras så att teoretiska genomgångar och praktiska övningar samordnas. Det praktiska arbetet skall vidare, enligt AMS, ske under ledning av kvalificerad instruktör. Eventuellt kan en s.k. fadder utses, som den som utbildas kan vända sig till med olika problem och frågor som ka uppstå under den första tiden på arbetsplatsen.

Vissa studier har genomförts rörande den utbildning, som har bedrivits med de olika bidragen till AMU i företag. T.ex. genomförde sektionen för

vid Pedagogiskt centrum inom Stockholms skolförvaltning yrkesutbildning

under hösten 1976 studier av UFU. Dessa studier (FAMU) på uppdrag omfattade lokaliseringsutbildningens utbildningsstöd, stödet för utbildning vid risk för permittering eller uppsägning, stödet för utbildning av redan anställda i kombination med fast anställning av ersättare samt arbetsmarknadsutbildning i kombination med beredskapsarbete inom kommuner och landsting* På uppdrag av KAFU har FAMU under 1980-1981 genomfört en uppföljning av de studier som avsåg lokaliseringsutbildningens utbildningsstöd samt utbildning för att förhindra permittering och uppsägning? Avsikten med uppföljningsstudierna var bl.a. att belysa mer långsiktiga effekter för såväl berörda företag som för enskilda kursdeltagare avseende den utbildning som hade genomförts.

Urvalet av företag till de studier som UFU lät utföra skedde inte

Eftersom KAFU:s studier replierar på de förstnämnda kan slumpmässigt. inte heller de resultat som har erhållits från de senare undersökningarna anses vara representativa för samtliga företag som använde sig av stödformerna under den undersökta tidsperioden. Studierna ger emellertid en viss uppfattning om vilka effekter de genomförda utbildningsinsatserna ansågs ha haft vid de berörda företagen.

Syftet med stödet vid risk för permittering eller uppsägning är att ge utbildning som ett alternativ till arbetsinskränkningar. Vid en bedömning av

l stödformen upphörde stödets effekter bör detta syfte tjäna som utgångspunkt. Det är emellertid 31 december 1980. inte möjligt att dra några entydiga slutsatser avseende stödformens

2 En kon Sammanfatt_ sysselsättningseffekter vid de undersökta företagen. Av samtliga intervjuade

ning av dessa rapporter arbetsgivarrepresentanter uppgav 8 av 20 att bidraget hade medfört att återfinns i bilagan,

företagen undvek permittering eller uppsägning. Motsvarande antal av LO-representanterna vid företagen var 6 av 15. Under den tid som hade förflutit mellan de två undersökningstillfällena, 1976 resp. 1981. hade två av företagen lagts ner, och antalet anställda inom de kvarvarande företagen hade 1981 minskat med 13 procent. Som jämförelse kan nämnas att antalet anställda inom hela den svenska industrin minskade med 5 procent under tidsperioden 1975-1980 (AMS utredningsenhet 1981:14).

Det är också svårt att göra en bedömning av kvalitén på den genomförda utbildningen och vilka utbildningseffekter som uppnåddes. Vid intervjuerna framhölls vissa utbildningseffekter, men dessa kom i andra hand jämfört med de sysselsättningseffekter som framfördes. Exempel på utbildningseffekter från arbetsgivarhåll var att utbildningen gav erfarenheter för genomförande av senare internutbildning samt att deltagarna lärde sig nya arbetsuppgifter. Från fackligt håll framfördes bl.a. att man genom utbildningsstödet kunde nå fler medlemmar än vanligt med facklig information.

Några arbetsgivare uppgav att de aktiviteter som bedrevs med anledning av bidraget inte var att betrakta som utbildning eller att de utgjordes av vanligt produktionsarbete. Jämfört med år 1976 har reglerna för att erhålla bidraget vid risk för permittering eller uppsägning skärpts. bl.a. vad gäller att utbildningen skall vara skild från den ordinarie produktionen.

13.4¶Sammanfattande

bedömningar

Den nya tekniken leder till en allt snabbare förändring av yrkesstrukturen. och det blir allt svårare för såväl stora som små företag att förutse de nya kunskapsbehoven. Inom många yrkesområden blir de befintliga kunskaperna snabbt föråldrade och således inte längre användbara. till

Förändringar följd av t.ex. ny teknik är visserligen ingen ny företeelse. men den stora skillnaden nu är att dessa förändringar

och de därmed följande kunskapsförändringarna sker så snabbt. Därtill kommer att teknikutvecklingen är mer omfattande idag än vad den har varit tidigare. Vilken strategi bör vi välja för att möta de krav på kunskapsförändringar som teknikutvecklingen för med sig? Skall vi satsa på ett större antal kortare utbildningar som tillgodoser de mest akuta behoven, och som inriktas på att ge undervisning kring den kända kunskapen? Eller bör vi främst sikta in utbildningen på längre. bredare kurser, som ger de anställda en bättre grund att möta kommande teknikomställningar?

Med undantag av den del av personalutbildningen som bedrivs inom ramen för AMU i företag samt viss utbildning

som t.ex. anordnas i anslutning till nya lagar saknar samhället som helhet möjligheter att påverka frågor som rör personalutbildningen. Samtidigt är det utan tvekan så att samhället har stort intresse av olika frågor som rör personalutbildningen. Det gäller såväl omfattning av denna utbildning, dess förläggning i tiden och fördelning av utbildningsresurser på olika grupper av anställda som utbildningens innehåll och genomförande.

Med de olika bidragen för AMU i företag kan samhället under vissa förutsättningar stödja delar - t.ex. vid risk för

av personalutbildningen permittering eller uppsägning - eller stimulera företagen att anställa vissa

grupper, t.ex. jämställdhetsbidraget. Den förordning som reglerar villkoren för att anordna AMU i företag anger, som tidigare har redovisats i detta kapitel. på vilket sätt statsmakterna anser att resp. stödform skall användas för att - utöver de rent arbetsmarknadspolitiska motiven - även ge utbildningseffekter åt företagen och de anställda. För att utbildningseffekterna skall bli de avsedda, är det som KAFU tidigare har framhållit, viktigt att det finns olika former av beredskap för att även med kort varsel kunna genomföra viss utbildning.

De överenskommelser rörande personalutbildningen, vilka parterna på arbetsmarknaden redovisar i olika avtal inrymmer till stora delar moment som ligger i linje med den viljeinriktning som återfinns i KAFU:s direktiv. I de tidigare citerade avtalstexterna berörs t.ex. behovet av att planera personalutbildningen på kort och lång sikt, utbildningens roll i frågor som rör trygghet i anställningen samt utveckling och breddning av yrkeskunnandet. I MBA för bankområdet anges särskilt att alla personalkategorier skall omfattas av utbildningsplaneringen och i utvecklingsavtalet anförs bl.a. ”att företaget tillhandhåller i så god tid som möjligt utbildning för de nya arbetsuppgifter som tekniken medför”.

Med hänsyn till innehållet i de olika avtalen finns således förutsättningar för att samhällets intressen i frågor som rör den traditionella personalutbild-

skall tillgodoses i ökad utsträckning. Likväl anser kommittén att ningen behovet av statligt stöd för viss del av personalutbildning kommer att kvarstå i framtiden. Kommittén menar således att det är en angelägen uppgift för samhället att stödja personalutbildningen för att därigenom exempelvis undvika permitteringar eller för att stimulera företag att inför en konjunkturuppgång tidigarelägga nyrekrytering och utbildning. För att förebygga arbetslöshet för grupper av anställda som p.g.a. brister i utbildningen har en svag ställning på arbetsmarknaden samt vid mer omfattande strukturförändringar är det likaså angeläget för staten att ge stöd till utbildning av anställda. Kommittén menar vidare att det t.ex. under perioder av lågkonjunktur kan finnas skäl att ge speciellt utsatta grupper ökade möjligheter till kompletterande studier inom det allmänna utbildningsväsendet. Detta kan exempelvis ske genom att staten ger den som skall delta i en viss utbildning ett bidrag som motsvarar mellanskillnaden mellan det särskilda vuxenstudiestödet och avtalsenlig lön.

I samtliga fall då samhället av skilda orsaker finner anledning att stödja eller stimulera personalutbildning av redan anställd personal bör enligt kommitténs mening gälla att arbetsgivare- och berörda arbetstagarorganisationer skall vara överens om såväl utbildningens inriktning och innehåll som uttagning av deltagare till utbildningen.

Som framgår av de tidigare refererade avtalstexterna anser arbetsmarknadens parter att det är viktigt att personalutbildningen planeras både på kort och lång sikt. Kommittén vill särskilt understryka vikten av detta. Rent allmänt ter sig välplanerade utbildningsinsatser i ett längre perspektiv som lönsamma investeringar som bidrar till att stabilisera företagen och som ger ökad garanti för den långsiktiga planeringen. Den ökade tillgången på kunskaper som erhålls genom en väl planerad och väl genomförd personalutbildning. där man tar till vara och utvecklar personalens yrkeskunnande, för med sig positiva effekter för såväl samhället som företagen och individerna.

14 Arbetsmarknadsutbildningens

flexibilitet

14.1¶Inledning

Arbetsmarknadsutbildningen är efter platsförmedlingen det viktigaste hjälpmedlet för att lösa enskilda arbetssökandes sysselsättningsproblem samt underlätta den yrkesmässiga rörligheten och därmed den pågående strukturomvandlingen. Ett av huvudkraven på arbetsmarknadsutbildningen liksom för hela arbetsmarknadspolitiken är att den måste vara flexibel. Arbetsmarknadsmyndigheterna måste vara beredda att möta nya utbildningsbehov hos olika målgrupper. Arbetsmarknadsutbildningen skall snabbt kunna anpassas till förändringar på arbetsmarknaden såväl vad gäller verksamhetens omfattning som inriktning och innehåll. Det innebär att verksamheten skall kunna ställas om i förhållande till konjunkturerna samt kunna möta nya utbildningsbehov och nya sökandegrupper.

Som kommittén har konstaterat i kapitel 2 Arbetsmarknadsutbildningens mål och omfattning föreligger det svårigheter att snabbt anpassa utbildningens volym till de konjunkturbetingade förändringarna på arbetsmarknaden. Utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen sedan 1979 har visat att detta gäller såväl för AMU-kurserna som för AMU i det reguljära utbildningsväsendet.

I detta kapitel diskuteras arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet från flera utgångspunkter bl.a. den länsvisa dimensioneringen av AMU-kurserna samt volymmässiga av såväl AMU-kurserna som av AMU i det

förändringar

utbildningsväsendet. Analysen av AMU-kurserna försvåras dock reguljära av att SÖ:s för AMU sedan 1981 är föremål för en

statistiksystem omläggning. Det senaste av SÖ publicerade materialet gäller september 1981. I ett särskilt avsnitt tas frågan om samarbete med andra utbildningsanordnare upp från den utgångspunkten att tillgängliga resurser för utbildning skall utnyttjas så effektivt som möjligt.

14.2 flexibilitet och

Arbetsmarknadsutbildningens förändringar i volymen

När man talar om arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet menar man vanligen anpassningen i volym efter utvecklingen på arbetsmarknaden. Diagram 14.1 visar att det inte finns något entydigt samband mellan arbetslöshetsnivå och andel av arbetskraften som deltar i arbetsmarknads-

Procent Procent

7 6 5 4 3 2 1 1 2 3 4 5 6 7 Län | 1 I 1 | l 1 1 1 1 | 1 J Stockholms

Uppsala \ Södermanlands

Östergötlands

\\ Jönköpings Q7.

\\;\\\\ Kronobergs Kalmar

Gotlands

Blekinge Kristianstads Malmöhus \

Hallands

Göteborgs o Bohus Älvsborgs

\ Skaraborgs \

.. k Varmlands x_

\ \ Örebro Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Diagram 14.1 Relativa Västerbottens arbetslöshetstal (antalet arbetslösa i procent av Norrarbetskraften) samt ande- bottens len av arbetskraften i Relativt arbetslöshets- Andel av arbetskraften i AMU resp arbemmarknadsutbild- tal (AKU) beredskapsarbete (AMS ststistikl ning resp. beredskapsar- Arbetsmarknads-

Relativa arbets- Beredskapsarbete bete. Fördelning efter (AMU)

löshetstal utbildning län. Årsmedeltal 1982

Procent Procent

5 4 1 2 3 4 5 6 7

1 1 l-w -ro l J l l I J Län Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro ›/ Västmanlands Kopparbergs

,///r

Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands

Diagram 14.2 Relativa Västerbottens

arbetslöshetstal (antalet

arbetslösa i procent av Norrbottens

arbetskraften) samt ande-

iRelativt arbetslöshets- Andel av arbetskraften i AMU resp len av arbetskraften i

tal (AKU) beredskapsarbete (AMS statistik) arbetsmarknadsutbild-

ning resp. beredskapsar-

Relativa arbets- Arbetsmarknads- Bereds kaps-

. bete. Fördelning efter

Iöshetstal \*\\ utbildning (AMU) arbete

län. Årsmedeltal 1980

utbildning (årsmedeltal 1982). Detta belyses av att län som Östergötlands. Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs län. vilka har upp till tre gånger så stor arbetslöshet som Stockholms län, har ungefär samma andel i arbetsmarknadsutbildning. Län med samma arbetslöshetsnivå som t.ex. Malmöhus och Skaraborgs samt Kristianstads och Värmlands län borde ha ungefär lika stora andelar av arbetskraften i AMU. Det framgår tydligt av diagrammet att så inte är fallet.

Om man jämför med läget 1980 (diagram 14.2) finner man att samma förhållande rådde. dvs. det fanns inte heller då något entydigt samband mellan arbetslöshetsnivå och andel av arbetskraften som befann

sig i arbetsmarknadsutbildning. Detta belyses t.ex. av att län som Blekinge, Kristanstads, Älvsborgs och Örebro län. vilka hade ungefär samma arbetslöshetsnivå inte hade motsvarande överensstämmelse vad gäller andelen av arbetskraften i arbetsmarknadsutbildning.

Man har inom AMS gjort liknande observationer med utgångspunkt från kvartalssiffror (3ze och 4:e kvartalet 1981) och därvid också funnit att det inte finns något entydigt samband mellan arbetslöshetsnivå och andel av arbetskraften som deltar i arbetsmarknadsutbildning. Mellan tredje och fjärde kvartalet 1981 ökade antalet personer i arbetsmarknadsutbildning i samtliga län. Samtidigt ökade de länsvisa skillnaderna. dvs. andelen personer i AMU ökade mer påtagligt i vissa län än i andra trots ungefär samma arbetsmarknadsläge. Det finns däremot ett tydligare samband mellan andelen av arbetskraften som är sysselsatt i beredskapsarbete och det aktuella arbetsmarknadsläget vilket också framgår av diagram 14.1 och 14.2. Ju högre arbetslöshet desto större andel av arbetskraften som är sysselsatt i beredskapsarbete. Det är givet att beredskapsarbetena är betydligt lättare att konjunkturvariera. De är inte lika resurskrävande som utbildningsinsatser. Det tar betydligt längre tid för den arbetsförmedlande personalen att förmå arbetssökande att satsa på en arbetsmarknadsutbildning jämfört med ett beredskapsarbete. Planeringen av utbildningsinsatser är också som regel mer tidskrävande än planeringen av beredskapsarbeten. Beredskapsarbetena ställer heller inte krav på att arbete skall kunna erhållas efter insatt åtgärd. Kravet (visserligen informellt) att AMU skall leda till ett stadigvarande arbete utgör naturligt nog en begränsning när det gäller att snabbt öka AMU. Vi har tidigare i bl.a. kapitel 2 redovisat att AMU i det reguljära utbildningsvåsendet medvetet har dragits ned bl.a. inom vårdområdet främst beroende på att åtstramningen inom den offentliga sektorn har minskat utsikterna till arbetsplacering efter genomgången utbildning.

Det finns inga enkla förklaringar till dessa skillnader mellan länen. Det är givet att arbetslöshetens sammansättning har en avgörande betydelse för dimensioneringen av AMU. En förklaring till att t.ex. Stockholms län har en jämförelsevis stor andel av arbetskraften i arbetsmarknadsutbildning. är det stora inslaget av invandrare. Som har redovisats i kapitel 11 är arbetslösheten bland invandrare större än bland svenskar. En annan faktor som kan ha en hämmande effekt på omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen är rekryteringssvårigheter. I ett län med svagare arbetskraftsefterfrågan kan man anta att det år svårare för arbetsförmedlingen att förmå arbetssökande att påbörja arbetsmarknadsutbildning. Detta kan vara en förklaring till att t.ex. Värmlands län ligger jämförelsevis lågt vad gäller deltagare i AMU. Det

förhållandet att arbetsmarknadsutbildningen skall vara ett komplement till

det reguljära utbildningsväsendet och att det därför kan finnas olika behov av

AMU i olika län kan också vara en bidragande orsak till de redovisade

skillnaderna. En är också olikheter i dimensioneringen av förklaring AMU-kurserna. av AMU-centrer och filialer har drivits olika Utbyggnaden i länen. Detta kan bl.a. förklaras av att man inte har kunnat långt dimensionera centrer och filialer i enlighet med någon övergripande plan

och utbyggnaden av det som utgår från bl.a. befolkningsutvecklingen

Utbyggnaden av centrer och filialer har skett reguljära utbildningsväsendet.

successivt allteftersom behov har uppstått. Detta har fått till följd att t.ex.

Malmöhus län, som tidigare har haft en relativt god arbetsmarknad, inte har

haft anledning att bygga ut sin arbetsmarknadsutbildning till en nivå som

skulle behövas för att möta det besvärliga arbetsmarknadsläge som f.n. råder

i länet. Olikheterna kan givetvis också bero på att man har satsat olika på

AMU i olika län.

Tabell 14.1 Antal personer i arbetsmarknadsutbildning 1982 (årsmedeltal) samt

förändring från 1980 (årsmedeltal) enligt AMS statistik

Län Personer Föränd- Pers. i Föränd-

i SÖ:s ring från AMU ring från

AMU-kur 1980 inom re- 1980

ser årsme- guljär deltal 1982 utb.

årsmedel-

tal 1982

Stockholms 4 221 -485 764 - 836

727 -141 293 - 403 Uppsala 977 + 22 388 - 317 Södermanlands 1352 -272 194 - 565 Östergötlands 736 + 79 191 - 247 Jönköpings 792 +285 248 - 235 Kronobergs 827 +121 204 - 111 Kalmar 247 + 10 38 - 87 Gotlands 565 + 29 98 - 73 Blekinge 577 + 18 212 - 228 Kristianstads 1610 + 54 316 - 591 Malmöhus Hallands 487 + 23 160 - 248

2 596 +508 1 064 -1 071 Göteborgs och Bohus 1200 - 52 449 - 337 Älvsborgs 821 +198 487 - 326 Skaraborgs

Kopparbergs

888 + 49 346 - 299 Gävleborgs Västernorrlands 983 +103 369 - 531

534 + 25 102 - 87 Jämtlands

768 + 11 323 - 267 Västerbottens

1 753 + 38 1 134 - 716 Norrbottens

Riket 25 889 +921 8 620 -8 993

Den procentuella andelen av arbetskraften som deltar i arbetsmarknadsutbildning (AMU-kurser och reguljär utbildning) har minskat med i genomsnitt 0,19 procent 1982 jämfört med 1980. Hela minskningen har skett inom de reguljära utbildningarna, medan andelen av arbetskraften som deltar i AMU-kurser har ökat något. Genom att arbetsmarknadsläget kraftigt har försämrats under perioden har det uppstått en påtaglig obalans mellan arbetslöshetsnivå och den andel av arbetskraften som deltar i arbetsmarknadsutbildning. Antalet arbetslösa uppgick 1982 till 137 000 personer eller 3,1 procent av arbetskraften att jämföra med 86 000 personer eller 2,0 procent av arbetskraften 1980. Samtidigt var det under 1982 ca 8 000 personer färre i arbetsmarknadsutbildning jämfört med två år tidigare. Som vi tidigare har nämnt står den främsta förklaringen till nedgången av antalet deltagare i AMU att finna i den medvetna meddragningen av AMU i det reguljära utbildningsväsendet.

Tabell 14.1 visar antalet personer i arbetsmarknadsutbildning 1982 (årsmedeltal) samt förändring jämfört med 1980. Som framgår av tabellen har antalet deltagare i AMU i det reguljära utbildningsväsendet minskat med knappt 9 000 personer. medan antalet i AMU-kurserna har ökat med ca 900 personer. Det är stora skillnader mellan länen. De största minskningarna har skett i Stockholms, Göteborgs och Bohus och Norrbottens län. där ca 800 resp. ca 1000, resp. ca 700 färre personer deltog i AMU i det reguljära utbildningsväsendet 1982 jämfört med 1980. Endast i tvâ län (Kronobergs och Kalmar län) har minskningen inom det reguljära

utbildningsväsendet kompenserats av minst motsvarande ökning inom AMU-kurserna.

Den ojämförligt största ökningen av antalet deltagare i AMU-kurserna har ägt rum i Göteborgs och Bohus län, där deltagarantalet har ökat med ca 500 personer under 1982 jämfört med 1980. I fyra län (Stockholms, Uppsala, Östergötlands och Älvsborgs län) har det skett en minskning även av deltagarantalet i AMU-kurserna.

14.3 AMU-kursernas och

kapacitet beläggning

Det finns två kapacitetsbegrepp. kapacitet enligt kursprogram och s.k. aktuell kapacitet angiven av kursföreståndarna vid en viss tidpunkt (den sista arbetsdagen i månaden). Beläggningen beräknas på den aktuella kapaciteten. Kapaciteten enligt kursprogram redovisas ej löpande av SÖ. För att bilden skall bli fullständig bör man även söka beakta kapaciteten

enligt kursprogram.

Kursprogram kallas det dokument som ligger till grund för anskaffningen av mer permanenta lokaler för AMU-kurserna. Kursprogrammen fastställdes av AMS i samråd med SÖ. Sedan det nya budgetsystemet infördes använder AMS inte längre begreppet kursprogram. AMS fastställer numera ”underlag för lokalförsörjningen inom AMU”. I ett sådant underlag anges inriktning, omfattning och lokalisering (ort) av AMU men ställning tas ej till exakt var, i vilken byggnad etc. som utbildningen skall äga rum. SÖ talar dock fortfarande om kursprogram. I det statistiksystem som f.n. utarbetas av SÖ kommer fyra kapacitetsbegrepp att användas; kapacitet

enligt: l) kursprogram. 2) länsarbetsnämndens beställning av basresurs. 3) länsarbets-

nämndens beställning av komplementresurs samt 4) aktuell resurs (motsvarar nuvarande aktuell kapacitet). Beläggningen kommer att beräknas på den aktuella resursen.

I anslagsframställningen för budgetåret 1982/83 lämnade SÖ uppgift även om kapaciteten enligt kursprogram. Sålunda uppgick kapaciteten enligt kursprogram 1981-04-30 till 32 386 utbildningsplatser. Därtill kom 3 635 platser vid kursorter som saknade kursprogram (kursprogram finns inte för exempelvis mindre filialer). Den aktuella kapaciteten var vid samma tidpunkt 28 485 utbildningsplatser, vilket visar den kapacitet för vilken centren hade lärare. lokaler och annan utrustning som direkt kan tas i anspråk för utbildning. Antalet inskrivna kursdeltagare uppgick till 22 885. Genomsnittligt utnyttjades således 80.3 procent av den aktuella kapaciteten. men bara 63,5 procent av den totala kapaciteten enligt kursprogram (eller motsvarande).

Slutsatsen att ytterligare 13136 personer skulle ha kunnat sättas in i utbildning efter en tid av förberedelser är emellertid osäker, bl.a. på grund av att samtliga kursprogram inte hade realiserats, att lokaler kunde vara uthyrda och att lokalerna inte alltid är avpassade för delningstalen (15 kursdeltagare per klassavdelning vid yrkesinriktad utbildning och 30 vid teoretiska kurser). I synnerhet gäller detta vid teoretiska kurser. där lokalerna ofta endast tillåter klassavdelningar med 25 kursdeltagare.

Diagram 14.1 och 14.2 visar antalet arbetslösa i procent av arbetskraften samt andelen av arbetskraften i arbetsmarknadsutbildning. Ser man dessutom till den aktuella utbildningskapaciteten och beläggningen vid AMUkurserna blir obalansen än mer framträdande (tabell 14.2).

Diagram 14.3 visar hur kapacitet (aktuell kapacitet) och beläggning har förändrats under tiden 1977-1983 (februari månad). Som framgår av diagram 14.3 var beläggningen bortsett från februari månad 1983 högst under februari 1978; 92 procent. 1979 hade kapaciteten byggts ut med ca 3 200 platser. Samtidigt hade beläggningen sjunkit till 83 procent. 1980 hade kapaciteten ökat något medan antalet deltagare hade sjunkit med ca 1600, varför beläggningen hade sjunkit till 78 procent. 1981 hade kapaciteten minskat (- 6 630 platser). men beläggningen var fortfarande 78 procent. I februari 1982 hade såväl kapaciteten som beläggningen ökat (+ 2 167 platser). Beläggningen uppgick då till 88 procent. (Siffrorna för 1982 har räknats fram manuellt.) I februari 1983 översteg antalet inskrivna den aktuella kapaciteten. Uppgifterna för februari 1983 är emellertid osäkra dels beroende på felaktigheter i det nya statistiksystemet som ännu ej fungerar tillfredsställande, dels beroende på att centrerna sannolikt har tillämpat olika principer vid inrapportering av antalet platser i saxad utbildning.

Som framgår av diagram 14.3 har AMU-kursernas aktuella kapacitet och beläggning inte stämt särskilt väl överens med arbetslöshetens utveckling. En samvariation med förändringen av arbetslösheten fanns dock fram till 1980. Den utveckling som följde under och efter 1980 ledde till en kraftig obalans. Då arbetslösheten ökade under 1980 minskade såväl AMU-kursernas aktuella kapacitet som antalet inskrivna kursdeltagare. Under 1981 ökade kapaciteten och antalet inskrivna kursdeltagare men ökningen av arbetslösheten var betydligt kraftigare. De främsta orsakerna till neddragningen 1980 och den måttliga ökningen 1981 står att finna i två faktorer. Den ena är att

1 OOO-tal

150- u. _ a_ Antal arbetslösa

i Aktuell kapacitet 150- nouu-o Antal inskrivna

l 140-

130- I

120- I

110- /

100-1 /

90-1 /

80- /

Diagram 14.3 Kapacitet och beläggning vid SÖ:s AM U-kurser februari månad 1977-1983. Antal arbetslösa. För jämförbarhet har uppgifterna för 1977-1979 rensats från kurserna Arbetsliv och utbildning sam! Om- ,goooanoouuøooooog ställning och träning. ncni°°. °nnou 20-* Dessa utbildningar överfördes från den 1 januari 10-* 1980 till arbetsmarknadsinstituten. Källa: AKU och SÖ 1977 197s 1959 1950 19181 19182 1953 Är

statsmakternas nedskärning av medelstilldelningen för budgetåret 1980/81 ledde till att besparingsâtgärder sattes in för AMU-kurserna. Varje beställning av utbildning från länsarbetsnämnderna blev föremål för en rigorös granskning av AMS. Den andra huvudsakliga förklaringen är att tillströmningen av deltagare till AMU-kurserna har varit låg under 1980, 1981 och början av 1982. Detta kan i sin tur bl.a. bero på att situationen på arbetsmarknaden har skapat negativa förväntningar hos de arbetslösa på arbetsmarknadsutbildningens möjligheter.

Det är givet att centrerna måste ha en viss överkapacitet för att kunna möta krav på förändringar i både omfattning och inriktning. Periodvis har emellertid denna överkapacitet varit avsevärd. Genomsnittlig kapacitet och beläggning under de senaste sju budgetåren framgår av tabell 14.3.

Som framgår av tabell 14.4. som visar vakansläget (kvartalsmedeltal 1:a kvartalet) för åren 1978-1981, har vakanserna varit koncentrerade till yrkesområdet tillverkningsarbete. maskinskötsel m.m. samt till förberedande teoretiska utbildningar. Ca 41 till 58 procent av vakanserna har för den undersökta tiden varit koncentrerade till utbildningar som leder till

Tabell 14.2 3:e kv. 1981 AKU. Antal arbetslösa, rel. arbetslöshetstal. Fördelning på kön och län. Aktuell kapacitet och beläggning vid S0:s AMU-kurser

Källa: SCB och SÖ Tabell 14.3 Genomsnittlig kapacitet och beläggning vid SÖ:s AMU-kurser budgetåren 1975/76-1981/82

(uppskattat) Källa: SÖ:s petita för delprogrammet Arbetsmarknadsutbildning för budgetåren 1976/77-1982/83

tillverkningsarbete. AMS har medvetet valt att hålla en hög beredskap inom dessa utbildningar. Vad gäller vakanserna inom de förberedande teoretiska utbildningarna uppträder dessa i huvudsak inom utbildningen i allmänna ämnen. Beläggningen inom allmänna ämnen var i genomsnitt för de fyra åren 59,5 procent. En svårighet som vi tidigare har berört i kapitel 12 Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll är att utbildningen i allmänna ämnen inte har ingått i AMS planering av AMU, utan AMUcentrerna har haft generellt tillstånd att starta sådan utbildning vid behov. Det har inte varit lätt för AMU-centrerna att förutse behovet av kurser i allmänna ämnen. Fr.0.m. innevarande budgetår ingår allmänna ämnen i planeringen av teoretiska preparandkurser. vilket kan medverka till att resursutnyttjandet för dessa utbildningar ökar.

Under 1982 har antalet kursdeltagare ökat och kapacitetsutnyttjandet har förbättrats. I tabell 14.5 har vi jämfört AMU-kursernas kapacitet och

- oktober med beläggning vid en viss tidpunkt förändring 1982 jämfört oktober 1980. Av tabellen framgår att samtliga läns kursprogram utom tre har förändrats under perioden. I Stockholms län har det skett en relativt stor ökning (+ 1 282 utbildningsplatser) vilken förklaras av att ett nytt AMUcenter har uppförts (i Jakobsberg). I övrigt är det vanligast att det har skett minskningar i kursprogrammen. l fem län har det skett minskningar som överstiger 100 utbildningsplatser. Minskningarna förklaras till största delen av att SÖ har räknat om kursprogrammen under perioden i syfte att få en bättre överensstämmelse med verkliga förhållanden. Arbetet med översyn

Tabell 14.4 Vakanser vid AMU-kurser med successiv antagning (kvartalsmedeltal). Rikssiffror

Kursens 1:a kvartalet 1978 1:a kvartalet 1979 1:a kvartalet 1980 1:a kvartalet 1981 yrkesinriktning Antal Antal Antal Antal vakanser % vakanser % vakanser % vakanser %

Tekniskt, naturvetenskapligt, samhällsvetenskapligt, humanistiskt och konstnärligt arbete 314 8,22 151 2,18 242 2,92 141 2,20 Kameralt och kontorstekniskt arbete 524 13,71 698 10,05 657 7,94 523 8,14 Kommersiellt arbete 26 0,68 44 0,63 - - 5

0,08 Lantbruks-, skogsoch fiskeriarbete 165 4,32 74 1,07 107 1,29 19 0,30 Transport- och kommunikationsarbete, maskinskötsel m. m. 66 1,73 137 1.97 133 1,61 139 2,16 Tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m. 1 558 40,76 4 016 57.85 4 789 57,87 2 685 41,80 Servicearbete - - 128 1,84 169 97

2,04 1,51 Förberedande teoretiska utbildningar 1 169 30,59 1 694 24,48 2 179 26,33 2 814 43,81

Totalt 3 822 100 6 942 100 8 276 100 6 423 100

Källa: SÖ

av kursprogrammen pågår f.n. l tre fall är minskningen till viss del föranledd av att filialer har avvecklats (Kalmar län; filialen i Hultsfred har avvecklats, Kristianstads län; filialen i Ängelholm har avvecklats samt Malmöhus län; filialen i Ystad har avvecklats).

Den aktuella kapaciteten har byggts ut med totalt 2 745 utbildningsplatser.

har skett i nära nog samtliga län. Beläggningen har ökat En utbyggnad

och totalt har antalet inskrivna kursdeltagare ökat med genomgående 4 215. _

13 län hade i oktober 1982 en genomsnittlig beläggning som

Följande översteg 85 procent av den aktuella kapaciteten: Stockholms, Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus län,

Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Koppar-

Älvsborgs.

bergs län.

Tabell 14.5 Kapacitet och beläggning vid SÖ:s AMU-kurser oktober 1980 samt förändring till oktober 1982

Kapacitet enl. Aktuell Beläggning Procent av

kursprogram kapacitet aktuell kapacitet

1980 1982 1980 1982 1980 1982 1980 1982

Stockholms län 4 630 +1 282 5 022 +263 4 301 +267 86 86

1 121 +21 1 009 -26 838 -2 83 85 Uppsala län Södermanlands län 1 199 -104 1 044 +217 753 +229 72 78

2 020 -43 2 060 -96 1 554 +81 75 83 Östergötlands län

1 088 -20 882 +98 583 +155 66 75 Jönköpings län

Blekinge län

Göteborgs och Bohus

1 529 +90 1 512 -104 1 232 +91 81 94 Älvsborgs län

1 192 0 703 +179 515 +258 73 88 Skaraborgs län

Kopparbergs län

832 +127 848 +230 640 +216 75 79 Gävleborgs län

Rikskapacitet för kursorter utan kursprogram 3 821 -338

Totalt 36 282 +115 Källa: SÖ

Afbetsmarknadsutbildningens flexibilitet

14.4¶Studie i län

Östergötlands

För att få någon uppfattning om hur kapaciteten enligt kursprogram förhåller sig till den aktuella kapaciteten studerade en arbetsgrupp inom KAFU förhållandena i Östergötlands län. I länet finns två AMU-centrer som är belägna i Norrköping och Motala. Till centret i Motala hör AMU-filialen i Linköping. Arbetsgruppen har särskilt belyst läget för centret i Norrköping. Resultaten redovisas översiktligt i det följande. AMU-centret i Norrköping är ganska nytt. Kursprogrammet fastställdes 1976. Inflyttning skedde 1980. Kontraktet löper på 20 år. Antalet utbildningsplatser enligt kursprogrammet är 1 236. Kapacitet och beläggning under budgetåret 1980/81 framgår av diagram 14.4. Den aktuella kapaciteten uppgick genomsnittligt under budgetåret till 1 159 platser. Antalet inskrivna kursdeltagare var 900, vilket gör en genomsnittlig beläggning av 78 procent. Vid centret fanns (hösten 1981) sedan en tid en överyta på ca 500 m3, vilket uppgavs motsvara ca 65 utbildningsplatser. Lokalerna fanns således som en förutsättning för en ev. utökning av den aktuella kapaciteten. men utrustning fanns inte och inte heller lärare. Vid för KAFUzs studie tidpunkten undersökte kursstyrelsen möjligheterna att hyra ut lokaler till landstinget. En jämförelse med AMU-centret i Motala visade att den aktuella kapaciteten understeg kursprogrammet med endast ett tiotal platser. Vid filialen i Linköping var läget det motsatta; den aktuella kapaciteten var större än kursprogrammet. Bilden var således mycket splittrad. Vid tidpunkten för arbetgruppens undersökning (nov. 1981) var totalt 1 445 kursdeltagare inskrivna vid center och filialer i länet, vilket innebar en beläggning på 84 procent. Vid centret i Norrköping vari november 1981 890 kursdeltagare inskrivna. Den aktuella kapaciteten var 1 065 platser. Beläggningen uppgick således till 84 procent. Lokalmässigt borde det således ha funnits utrymme för ytterligare 171 platser (kursprogrammets 1 236 -aktuell kapacitet 1065 = 171). Emellertid man vid centret uppgav att överytan motsvarade 65 platser. Dessutom hade man ett sextiotal platser Lediga i utbildningar som var temporärt nedlagda. För dessa platser fanns också i stor utsträckning utrustning men inga lärare. Differensen mot kursprogrammet uppgick således till ca 40 platser. Det fanns samtidigt 48(l personeri kö till AMU 1981-11-30. i hela länet. Gruppen studerade läget vid en viss tidpunkt: Genomgången visade att centret då hade anmält 88 vakanser till arbetsförmedlingen som hade kallat 28 personer, av vilka 23 personer infann sig vid kursstarten. Att arbetsförmedlingen kallat sökande till endast 30 procent av vakanserna berodde på att de inte hade tillräckligt med sökande till de aktuella utbildningarna. Så gott som alla vakanserna återfanns i påbyggnadsutbildningarna och den övervägande delen sökande på arbetsförmedlingen saknade grundutbildning. Det var således en bristande överensstämmelse mellan sökande och kursutbud. En slutsats av studien i Östergötlands län är bl.a. att kursprogrammen är ett alltför osäkert underlag för att ligga till grund för bedömningar av centrernas beredskap för utbildning. Arbetsgruppen uttalade sig för att man på sikt borde överväga att ha endast ett kapacitetsbegrepp för AMU-centrerna: kapacitet enligt lokalplan för AMU.

Antal utbildnings- Måmd Akt Ant % platser

kap inskr

Kursprogram (1236)

Juli 1147 830

Augusti 1116 824

September 1175 903

oktober 1236 940

Aktuell

November 1191 935

Basbehov (789)

Mår-I 1082 91 4

utbildning Antaiin.

J åu 1082 769

skrivna

Diagram 14.4 Aktuell

kapacitet och beläggning

inkl. köp vid AMU-cen-

ter i Norrköping (enl.

JÃåÖNÖJEKAÃMTMän SÖ-statistik) budgetåret

- _ 1981 År 1980/81

Länsarbetsnämnden och kursstyrelsen vidtog följande åtgärder i syfte att höja kapacitetsutnyttjandet. D Antagning av kursdeltagare sker nu minst varje vecka mot tidigare var

14:e dag. Antagning till kontors- och sekreterarutbildningen var 14:e dag

mot tidigare var 4:e vecka. t] Efter preparandkurs får kursdeltagare lämna centret och vänta tills det

finns plats i yrkesutbildningen. Man reserverar således inte platser för

dem som går preparandutbildning. (Detta är givetvis en nödlösning i ett

speciellt läge och i avvaktan på andra modeller.) E! Skriftlig veckorapportering från centrerna till länsarbetsnämnden och

arbetsförmedlingen om vakanserna.

En aktuell uppföljning av läget vid Norrköpingscentret ger vid handen att kursstyrelsen nu har lyckats hyra ut ca hälften av överytan till landstingets vårdyrkesskola. Resterande del har planerats att tas i anspråk under den närmaste tiden för en ny AMU-utbildning; en 40 veckor lång utbildning av tryckmediaframställare och tryckare inom screentryckningsområdet. Nedläggning av utbildningi metall-hemslöjd har emellertid resulterat i en överyta på ca 300 m3. Denna beräknas tas i anspråk för en temporär påbyggnadskurs för arbetslösa elektriker.

14.5¶Flexibiliteten inom SÖ:s AMU-kurser

Flexibiliteten inom SÖ:s AMU-kurser uttryckt i nybeställningar och avbeställningar av kurser under verksamhetsåret 1978/79 har undersökts av riksrevisionsverket (RRV) (Rapport 1980:1121, Arbetsmarknadsutbildning - mellan

beslutsgâng och betalningsströmmar). RRV gjorde en jämförelse beställda och genomförda AMU-kurseri Eskilstuna och Örebro. Beräkningarna visar att man i Eskilstuna genomfört ca 70 procent och i Örebro ca 74 procent av antalet beställda kursdeltagarveckor enligt ramplanering och särbeställningar. RRV menar att detta är ett mått på AMUzs formella flexibilitet.

RRV har vidare gjort vissa beräkningar av det planerade utbudet av kursdeltagarveckor för hela landet under budgetåret 1978/79. Dessa beräkningar visar att den formella flexibiliteten. dvs. rörligheten i ramplanen och särbeställningarna uppgick till ca 11 procent och medförde ett nettotillskott på ca 5 procent av ramplanen. Motsvarande beräkningar av antalet genomförda kursdeltagarveckor på riksnivå har inte gjorts.

Tabell 14.6 Förändringar i AMUzs kursutbud under budgetåret 1981/82

Totalt 7 217 456 -920 47 1 135 83 2 837 183 3 972 266 12 109 769 Källa: SÖ

SÖ har för KAFU av antalet beslut som har resulterat i

gjort en beräkning faktiska förändringar av utbildningskapaciteten vid AMU-centrerna (utökningar eller minskningar). En genomgång av AMU-centrernas månadsrapporter för budgetåret 1981/82 visar som framgår av tabell 14.6 att AMU-centrernas aktuella utbildningskapacitet har ökats vid 722 tillfällen med totalt 11 189 utbildningsplatser (+ ca 40 % av den aktuella utbildningskapaciteten på 27 694 utbildningsplatser som fanns vid budgetårets början). 35 procent av utökningen (3 972 utbildningsplatser) har effektuerats genom

Till detta kommer att den aktuella utbildningskapaciteten vid 47 köp. tillfällen under budgetåret har minskats med totalt 920 utbildningsplatser.

Utökningarna har delvis varit föranledda av beslut om saxning av utbildning. (I mars 1982 hade totalt i hela landet drygt 1 300 utbildningsplatser tillskapats genom saxning.)

På grund av att mätningarna har gjorts på olika sätt är det inte möjligt att göra någon direkt jämförelse mellan RRV:s undersökning och de resultat som KAFU redovisar. KAFUzs bedömning är emellertid att det är troligt att flexibiliteten i AMU-kurserna vad gäller volymförändringar har ökat som ett resultat av bl.a. införandet av ett nytt planerings- och budgetsystem.

14.6 Köp av AMU-kurser

De köp av utbildning hos företag, kommuner och landsting som har förekommit har främst skett inom vârdsektorn och särskilt inom ramen för det numera avslutade BAMU-projektet. I övrigt har köp av utbildning endast förekommit i undantagsfall. Under perioden 1978/79 gjordes dock en mera koncentrerad insats i form av köpt utbildning i företag för arbetslösa ungdomar. Ca 3 500 platser upphandlades då inom företag i olika branscher. SÖ har beräknat kostnaderna för köpt utbildning (hos företag och andra utbildningsanordnare) under budgetåret 1981/82 till ca 45 milj. kr. inom en totalkostnad av 1458 milj. kr., dvs. en marginell del.

SÖ:s köp av utbildning

Genom försöksverksamheten med bristyrkesutbildning i projektet fortbildning inom AMU för kvalificerat yrkesarbete inom verkstadsindustrin, som påbörjades under hösten 1982 har köpen av utbildning i företag ökat betydligt. Hittills har ca 4 000 personer påbörjat utbildning inom ramen för projektet. Utbildningen har till största delen kommit att genomföras i företagen.

Enligt bestämmelser i arbetsmarknadskungörelsen kan AMS om särskilda skäl föreligger låta anordna AMU-kurs genom annan kursanordnure än SÖ. Detta har skett i ökad utsträckning under de senaste åren. 1980 bemyndigande AMS länsarbetsnämnderna att köpa 12 utbildningsplatser i företag och 202 platser hos andra utbildningsanordnare, varav 90 i svenska för invandrare och 75 inom vårdsektorn. De sammanlagda kostnaderna för “lan-köp” uppgick 1980 till ca 1,5 milj. kr. 1981 köpte länsarbetsnämnderna 22 utbildningsplatser hos företag och 282 platser hos andra utbildningsanordnare, varav 100 inom administration, data och ekonomi för långtidsutbildade sökande. 1981 uppgick de sammanlagda kostnaderna för lan-köp till ca 4 milj. kr. 1982 ökade lan-köpen ytterligare. Då köpte länsarbetsnämnderna efter bemyndigande från AMS 296 utbildningsplatser i företag och 835 platser hos andra kursanordnare, varav ca 550 inom administration, ekonomi och ADB (huvudsakligen köp av komvux och högskola).

Enligt SÖ:s anvisningar för köp av arbetsmarknadsutbildning gäller att utbildningsanordnarens faktiska kostnader

bör ligga till grund för beräkningen av priset vid köp. Kostnaderna varierar kraftigt beroende på typ av utbildning. Vid köp av AMU exempelvis inom verkstadsindustrin varierar kostnaderna från ca 600 till ca 2 000 kr. per kursdeltagare och vecka beroende på typ av utbildning. Vid köp av AMU inom verkstadsindustrin gäller särskilda villkor. Sveriges Verkstadsförening och Svenska Metallindustriarbetareförbundet har i januari 1981 avtalat om riktlinjer vid förläggning av arbetsmarknadsutbildning till företag. I överenskommelsen sägs bl.a. att läraren är AMU-centrets platsrepresentant för den till företaget förlagda utbildningen. Lärare bör därför vara anställd av AMU-center. Lärare/ handledare med ordinarie tjänst vid företaget bör under utbildningstiden helt eller delvis beviljas tjänstledighet från sin ordinarie tjänst för att på hel- eller deltid bli anställd vid AMU.

14.7¶Samarbete mellan

arbetsmarknadsutbildning,

och kommunal vuxenutbildning

gymnasieskola

Både gymnasieutredningen (GU) och komvux-utredningen hade enligt sina direktiv i uppdrag att finna former för en ökad samverkan mellan olika utbildningsformer inklusive arbetsmarknadsutbildningen. Enligt våra direktiv är det en viktig uppgift för KAFU att finna former för samordning mellan AMU och samhällets övriga utbildningsanordnare. De utbildningsanordnare som därvid främst kan komma i fråga är gymnasieskolan och komvux.

Ett ökat samarbete mellan de tre utbildningsformerna kan ske på olika plan och drivas olika långt. Definitionsmässigt kan man tala om tre olika slag av samarbete (GU:s definitioner): D Samverkan D Samplanering E1 Samordning

Samverkan kan avse lokaler och utrustning, eventuellt också personal.

Samplanering innebär att man inom en region söker skaffa sig en gemensam överblick över hela utbildningsbehovet i regionen.

SOU Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet 295

19§3:22

Med sanzordning menas att kurser och studievägar som leder till samma slutmål inom två eller tre utbildningsformer slås samman. De studerande ingår enligt detta alternativ i samma grupp. I förlängningen kan i princip ligga att en utbildningsform organisatoriskt uppgår i en annan.

14.7.1¶Gymnasieutredningens förslag i fråga om samarbete

med AMU

Gymnasieutredningen och KAFU har haft en gemensam expert, Harald Persson, kursföreståndare vid AMU i Östersund, som från AMU-synpunkt har analyserat GU:s förslag till ny studieorganisation för gymnasieskolan. Sammanfattningsvis menar Persson att det finns vissa möjligheter till ökad samverkan och samordning. Han understryker dock att arbetsmarknadsutbildningens speciella roll som ett arbetsmarknadspolitiskt medel utgör en begränsning för en mer långtgående samordning.

GU menar att ambitionen måste vara att såväl samverkan som samplanering och samordning mellan AMU och gymnasieskolan skall tillämpas, dock med två förbehåll. Cl Det ena är att arbetsmarknadsutbiIdningen allt framgent kommer att vara

ett led i arbetsmarknadspolitiken. Det är därför inte aktuellt att driva

samarbetet så långt att man inom AMU tvingas eftersätta detta

grundläggande mål. E1 Den andra reservationen är att samarbetets omfattning är beroende av

vilken kommun det gäller.

Förhållandena skiftar i fråga om bl.a. befolkningsunderlag. arbetsmarknad och arbetskraftsbehov inom olika branscher. Utgångspunkterna för samarbete mellan utbildningsformerna är därför olika för storstadsområden, medelstora samhällen och glesbygd.

l storstadsregioner är elevunderlaget stort för alla utbildningsanordnarna. Det som krävs här är främst att de olika anordnarna får överblick över utbildningsbehovet och utbildningsutbudet så att det får en rimlig total

I fråga om mer resurskrävande utbildningar och mindre dimensionering. frekventa utbildningar kan dock vinster nås också genom att elever och/eller grupper av elever samläser.

För medelstora samhällen torde i huvudsak gälla detsamma som för storstadsregioner. Samverkan beträffande lokaler och utrustning inom AMU, gymnasieskola och komvux bör också kunna innebära vissa vinster.

För rena glesbygdsregioner kan ett samarbete mellan utbildningsanordnarna innebära stora fördelar. GU menar att utbildningsformerna genom en samordning av studieorganisationen skulle kunna stödja och komplettera varandra så att det samlade utbildningsutbudet i möjligaste mån kan \ tillgodose behovet av utbildning på hemorten. GU har också tagit initiativ till försöksverksamhet på detta område (försöksverksamhet i Årjäng).

Mot bakgrund av direktiven för de tre utredningarna föreslår GU i sitt betänkande En reformerad gymnasieskola (SOU 1981:96) sammanfattningsvis följande handlingsprogram i fråga om ökat samarbete mellan utbildningsformerna.

U Regering och riksdag tar positiv ställning till GU:s förslag till en ny studieorganisation för gymnasieskolan. Det ger en grund för ökat samarbete med de två andra utbildningsformerna. E1 Regeringen tar initiativ till ett beredningsarbete i samarbetsfrågor när förslag från de tre utredningarna föreligger. E1 En utgångspunkt i detta arbete bör vara att samverkan (bla. samläsning mellan ungdomar och vuxna), samplanering och samordning enligt ovan skall nås. E1 Den försöksverksamhet som GU har initierat eller planerar rörande samverkan med komvux och arbetsmarknadsutbildning fullföljs och utvärderas. Rapporteringen sker löpande på sådant sätt att det kan ingå som underlag i beredningsarbetet enligt ovan. U Annat arbete av betydelse för samverkansfrågan stimuleras. Som exempel kan nämnas den typ av kartläggnings- och analysarbete som bedrivs inom SÖ. Projekt där utbildningsformer samlokaliseras uppmärksammas. D Den statliga skoladministrationen bör få i uppdrag att verka för att ett närmare samarbete mellan komvux, arbetsmarknadsutbildningen och gymnasieskolan redan nu kommer till stånd.

14.7.2¶Komvux-utredningens förslag i fråga om samarbete

med AMU

I likhet med gymnasieutredningen föreslår komvux-utredningen i sitt betänkande Komvux - kommunal vuxenutbildning för vuxna (SOU 1982:29) att regeringen tar initiativet till ett nytt utrednings- eller beredningsarbete i fråga om samverkan mellan gymnasieskolan, komvux och AMU. när de tre utredningarna har fullföljt sitt arbete och remissbehandlingen avslutats. Komvux-utredningen föreslår att den kommitté eller motsvarande som därvid tillsätts får i uppdrag att utreda följande former av samverkan mellan komvux och AMU: EI Komvux används i större utsträckning för arbetsmarknadsutbildning genom att elever med utbildningsbidrag placeras i komvux-kurser särskilt i fråga om föreberedande teoretisk utbildning och utbildningar inom vård, handel och kontor, el-tele m.fl. områden, ü samarbetet i fråga om utveckling av kursplaner, kommentarmaterial. diagnostiserings- och utvärderingsinstrument bör intensifieras. En strävan bör vara att komvux och AMU i så stor utsträckning som möjligt använder samma kursplaner för att möjliggöra övergångar och senare kompletteringar, EJ samarbetet i fråga om forsknings- och utvecklingsarbete, försöksverksamhet och lärarfortbildning bör byggas ut, E! det lokala och regionala samrådet bör inkludera även företrädare för AMU-center, arbetsförmedling och länsarbetsnämnd.

Enligt komvux-utredningen bör den föreslagna utredningen särskilt uppmärksamma vissa utvecklingstrender inom AMU och föreslå åtgärder som kan underlätta samverkan: E1 Utvecklingen mot en varvning av föreberedande teoretisk utbildning och

Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet 297

yrkesutbildning för att öka motivationen hos deltagarna. ü ökande individualisering av utbildningen både i fråga om innehåll, längd och uppläggning för att förbereda för anställning i visst yrke.

föreslår vidare att varje myndighet tar initiativet till att Komvux-utredningen undanröja de hinder för samverkan som nu finns inom resp. myndighets område i syfte att åstadkomma ett bättre resursutnyttjande och ökade för vuxna. Samarbetet mellan komvux och AMU bör utbildningsmöjligheter enligt utredningen kunna utvidgas och fördjupas inom följande områden: EI Möjligheten att ta in komvux-elever i AMU-kurser, dvs. låta vuxna som till utbildningsbidrag få sin utbildning vid AMUinte är berättigade center. t:) möjligheten att utnyttja ledig kapacitet vid AMU-center för utbildning inom komvux. Ansvars- och försäkringsfrågor bör särskilt uppmärksammas och kostnader analyseras. att för lärare kombinera tjänstgöring i komvux och AMU D möjligheten samt förutsättningarna för gemensam fortbildning särskilt av lärare i yrkesämnen.

1417.3 Nuvarande samarbete mellan AMU och gymnasieskolan

Den samverkan som förekommer mellan gymnasieskolan och AMU består till största delen av att AMU på vissa villkor upplåter ledig utbildningskapacitet till gymnasieskolan. 1980/81 har SÖ regeringens bemyndigande att via Sedan budgetåret kursstyrelserna träffa avtal med kommun om försäljning av ledig kapacitet inom AMU till Det skall gälla sådan utbildning som gymnasieskolan. länsarbetsnämnden anser sig behöva på längre sikt men som tillfälligt är vakant. SÖ har i samråd med AMS föreskrivit att kursstyrelseri får träffa avtal om försäljning av ledig utbildningskapacitet för högst ett år i sänder. får ske till en kostnad motsvarande statsbidraget till kommun- Försäljningen som i övrigt gäller för inbyggd utbildning. Två erna och på de villkor förekommer. Den ena är att försäljning sker av lediga möjligheter utbildningsplatser i pågående kurser. l sådant fall bedrivs undervisningen enligt AMUzs läroplaner, men utbildningen betraktas som gymnasieutbildning. Den andra möjligheten är att kursstyrelseri säljer hela kurser som är men som länsarbetsnämnden av beredskapsskäl ändå temporärt nedlagda. önskar ha kvar som en resurs. l det fallet bedrivs undervisningen enligt läroplaner och av lärare som är anställda av kommunen. gymnasieskolans Den försöksverksamhet som GU tog initiativ till i Årjäng har hittills inte haft särskilt för AMU:s del. AMU har hyrt lokaler och stor betydelse utrustning av gymnasieskolan för 12-15 deltagare i verkstadsteknisk utbildning. KAFU under våren 1981 en enkät till samtliga kursstyrelser i genomförde vilken frågor togs upp om bl.a. samarbetet med gymnasieskolan. Resultaten visar att alla kursstyrelser utom en. som inte har besvarat frågan. har sålt ledig utbildningskapacitet till gymnasieskolan under 1980. Man har sålt såväl hela utbildningar som enstaka platser. Det rör sig totalt om ca 200 platser. Det är främst inom det verkstadsmekaniska blocket. fråga om utbildning

plåt- och svetsmekanisk utbildning samt byggnadsutbildning.

Som ett problem vid försäljning till gymnasieskolan har framförts att gymnasieskolan vill köpa kapacitet av AMU för helår och att det kan vara svårt att avhända sig den lediga kapaciteten för så lång tid.

I övrigt framgår det av KAFUzs enkät att AMU nästan inte har något samarbete med gymnasieskolan utöver försäljningen av ledig kapacitet. Två kursstyrelser redovisar att AMU har hyrt lokaler av gymnasieskolan och tre kursstyrelser redovisar att AMU och gymnasieskolan har lånat lärare av varandra.

Som hinder vid samarbete med gymnasieskolan anförs att man har olika läroplaner och lektionstider samt det förhållandet att gymnasieskolan har terminsindelning.

14.7.4 Nuvarande samarbete mellan AMU och komvux

Komvux-utredningen gjorde i januari 1979 en enkätundersökning om komvux i 48 kommuner; ett riksrepresentativt urval. l enkäten ställdes frågor om samverkan mellan komvux och AMU. Endast fyra kommuner

anger att man har anordnat av SÖ köpta AMU-kurser. Flertalet kommuner

anger dock att det finns deltagare med utbildningsbidrag i komvuxkurserna.

Andra former av samarbete som uppges är att representant för arbetsförmedlingen eller länsarbetsnämnden deltar i syo-konferenser och att kurser planeras i samarbete med länsarbetsnämnden. Bland de problem som nämns i samarbetet med AMU är att antalet deltagare i

med utbildningsbidrag komvux har minskat och att AMU anses ha ett orimligt ekonomiskt

övertag. vilket anses motverka samarbetet med komvux. Man nämner

i några kommuner preparandkurser som man anser borde kunna till

förläggas komvux. .

KAFUzs enkät till samtliga kursstyrelser som genomfördes under våren 1981 upptog också frågor om samarbetet med komvux.

På frågan om det föreligger något samarbete mellan kursstyrelser och komvux vid planeringen av utbildning inom AMU resp. inom komvux svarade nio kursstyrelser att de har någon form av samarbete. vanligen i samband med ramplanearbetet. Elva kursstyrelser uppger att de har anlitat komvux för att genomföra kurser, vårdbiträdeskurser. Arton

vanligen kursstyrelser svarar att de inte har något samarbete med komvux i fråga om lokaler, utrustning och lärare. Endast fem kursstyrelser uppger att sådan samverkan förekommer. Det är då fråga om att komvux har hyrt lokaler av AMU.

Under perioden 1977-09-12-1980-07-01 pågick i Haninge kommun ett fältförsök angående samordnad utbildning mellan AMU komvux. l

och

samband med att ett AMU-center lokaliserades till Haninge kommun 1976 aktualiserades frågan om hur man skulle kunna samordna resurserna för vuxenutbildning inom kommunen.

Ett övergripande syfte med försöksverksamheten var att undvika dubblering av resurserna för förberedande utbildning genom att AMU-deltagare. som skulle utbildas i allmänna ämnen och preparandkurs. skulle integreras i befintliga grundskolegrupper inom komvux. En förutsättning var att integrering av kursdeltagare till allmänna ämnen och preparandkurs skulle

Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet 299

ske successivt och oberoende av terminstider. Under försöksperioden skedde emellertid antagning till preparandutbildning ca en gång varannan månad med undantag för två tillfällen, då det var sju resp. fyra månader mellan antagningstillfällena. kom också huvuddelen av AMU-deltagarna. sammanlagt 400 Ipraktiken att få sin utbildning i komvuxkurser med enbart AMU-deltagare. personer. Det var endast tio AMU-deltagare som deltog i integrerad komvuxutbild-

ning. Enligt den utvärdering av försöksverksamheten som SÖ låtit göra kunde den ursprungliga tanken bakom försöket att AMU skulle utnyttja lediga l det genomförda försöket platser inom komvux ej till någon del realiseras: övertalades i Haninge komvux att ta in preparandelever i skolledningen utan att behov från komvux sida förelåg. Situationen var grundskolekurser mer orealistisk än så. Det fanns ej heller platser utan sådana måste reserveras för försökets skull och andra reguljära komvux-elever kom därvid att utestängas från utbildningen. Frågan om lokaler utgjorde ett särskilt problem på grund av att komvux ej hade egna lokaler utan var inhysta i ungdomsgymnasiet. Trångboddheten inte kunde ta emot kursdeltagare så ofta som länsarbetsgjorde att komvux nämnden önskade och inte alltid i så stora grupper som var önskvärt från länsarbetsnämndens sida. Vid något tillfälle fick en grundskolekurs inställas för att bereda plats åt preparandutbildningar. Utvärderingen visar vidare att lårarbehovet vid preparandutbildningen kunde täckas till cirka 70 procent av redan tjänstgörande lärare inom komvux. av administrativa resurser i form av skolledare eller Ingen utökning gjordes med anledning av försöksvcrksamheten. biträdespersonal utbildning, dvs. utan terminsindelning. lyckades komvux Kontinuerlig tillhandahålla under försöksperioden med undantag för sommaren 1979. då skolan stängdes helt. De kursdeltagare som efterfrågade utbildning under sommaruppehållet erbjöds plats vid ett närbeliiget AMU-center. Bland de positiva effekter som har uppnåtts kan nämnas att det var få som avbröt utbildningen, knappt tre procent att jämföra med hela deltagare 51 procent som avbröt preparandkurser inom AMU 2:a kvartalet 1979 enligt AMS uppföljningsundersökning (18 procent avbröt på grund av att de fått arbete och 33 procent på grund av annan orsak). Till en del kanske detta har berott på att flertalet av de ca 400 kursdeltagare som erhållit preparandutbildningi komvux regi har bott i Haninge med omnejd. varför restiden blivit kortare än om de skulle ha genomgått preparandutbildning vid det närmast

belägna AMU-centret. Övergången till yrkesutbildning vid AMU-center efter genomgången inom komvux har emellertid enligt utvärderingen inte preparandkurs sätt. Det var få kursdeltagare som under sin fungerat på ett tillfredsställande preparandutbildningi komvux hade deltagit i studiebesök vid AMU-center. Flertalet av de kursdeltagare som deltog i utvärderingen uppgav att de under synpunkter på en fält_ fått ingen eller bristfällig information om den försök i Haninge med sin preparandutbildning Vuxenutblld inom AMU. Många kursdeltagare har Sêmmdmld efterföljande yrkesutbildningen framhållit betydelsen av att preparandutbildningen anpassas till de krav som

:Lügqfxnäänaäoüiágnus

ställs i den efterföljande yrkesutbildningen. RO” och Torsten Anhar försöksverksamheten bidragit till att belysa några dersson. oktober 1980. Sammanfattningsvis

300 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet S()U 1983:22

av de problem som uppstår vid utbildningssamverkan mellan AMU och komvux. Det egentliga syftet med försöksverksamheten. att integrera AMU-deltagare i befintliga komvux-kurser och därigenom åstadkomma ett effektivt resursutnyttjande kan emellertid inte sägas ha uppnåtts. Därför kan man inte heller dra några slutsatser om eventuella samhällsekonomiska vinster av försöksverksamheten. SÖ har i samråd med AMS beslutat att bedriva fortsatt försöksverksamhet med samordning av komvux och AMU i två lan: Värmlands och Våistmztnlands län (integrering i grundskolekurser av AMU-deltagare som har beviljats preparandkurs). Syftet är enligt projektplanen att genom praktiska försök visa att man genom utbildningssamverkan mellan AMU och komvux vad gäller preparandutbildning före yrkesutbildning kan nå såväl samhällsekonomiska som individekonomiska vinster samt lägga en grund för fortsatt vidgad samverkan. Försöksverksamheten i Värmlands och Västmanlands län påbörjades den 1 juli 1981 och avses pågå till den 1 juli 1983. Enligt en lägesrapport i september 1982 har hösten 1982 totalt åtta AMU-kursdeltagare integrerats i pågående komvuxkurser i Värmlands län. I Västmanlands län hade enligt samma rapport inga AMU-kursdeltagare rekryterats. I skrivelse till regeringen 1982-04-16 har skolöverstyrelsen anhållit om att inom försöksverksamhetens ram få tillämpa de principer för resursutnyttjande som har föreslagits av komvux-utredningen. nämligen att komvux endast betalar de merkostnader som uppstår vid användningen av AMUcentrernas lokaler och utrustning. Ärendet bereds f.n. inom regeringskansliet.

14.8 och

Överväganden förslag

Som framgår av redovisningen i avsnitt 14.2 är det stora skillnader mellan länen vad gäller utnyttjande av arbetsmarknadsutbildningen. KAFU vill framhålla vikten av att arbetsmarknadsutbildningen aktivt som ett utnyttjas arbetsmarknadspolitiskt instrument. De långsiktiga konsekvenserna av besluten om utbyggnad av AMUcentrerna under främst 1960- och 1970-talen har inneburit att AMU har byggt upp betydande resurser i form av lokaler, utrustning och personal. Under denna period var också de ekonomiska förutsättningarna betydligt gynnsammare än idag. Den nödvändiga flexibiliteten i omfattning och kursutbud kunde lättare tillgodoses under sådana omständigheter. Idag kan man urskilja två huvudproblem i verksamheten. Det ena är att den kapacitet man har byggt upp inte utnyttjas tillräckligt effektivt. Det andra är att det finns risk för att den flexibilitet som borde vara arbetsmarknadsutbildningens främsta kriterium håller på att gå förlorad. Dessa problem är nära förbundna med varandra. En hög grad av flexibilitet av AMU-kurserna i omfattning innebär samtidigt periodvis ett ineffektivt resursutnyttjande. med hänsyn till att det till övervägande delen är fråga om fasta resurser som inte kan avvecklas utan en lång förberedelsetid. Båda dessa problem har belysts i det föregående. Man kan säga att det är en kombination av dessa problem som uppträder i verksamheten idag. Det

kan konstateras att utbildningens volym under de Senaste åren inte har anpassats i tillräcklig utsträckning till förändringarna på arbetsmarknaden. Det är givet att det alltid är förenat med svårigheter att med relativt kort varsel minska utbildningsvolymen. Men inte heller när det under 1981 och 1982 har gällt att öka verksamheten (dvs. öka den aktuella kapaciteten och öka kapacitetsutnyttjandet) i takt med det försämrade konjunkturläget har man varit tillräckligt framgångsrik. Den bristande flexibiliteten har emellertid inte varit en följd av att man har saknat resurser för utbildning. De utbildningsplatser som finns har inte varit fullt utnyttjade. Utnyttjandet av utbildningsplatserna kan aldrig nå upp till 100 procent. Sune Håkansson angeri sin rapport från april 1981 90 procent som ett tänkbart tak sett över en Flera längre period. Många centrer nådde under 1981 inte upp till 90 procent. lägre. Vid undersökningen av läget i Östergötlands län låg avsevärt senhösten 1981 bedömde man från centrets sida att det borde vara möjligt att av 95 procent. Kapacitetsutnyttjartdet har förbättrats uppnå en beläggning under 1982. Sammanlagt 32 kursorter hade i oktober 1982 en betydligt beläggning som översteg 90 procent. Det genomsnittliga antalet deltagare i SÖ:s AMU-kurser nådde emellertid under 1982 inte upp till den nivå som uppmättes under 1978 och 1979. Det största hindret för att uppnå fullt kapacitetsutnyttjande är att inte kan rekrytera deltagare till alla tillgängliga utbildarbetsförmedlingen Orsakerna härtill är flera. Som framkom vid studien i ningsplatser. Östergötlands län kan det också vara fråga om en bristande anpassning mellan de sökandes behov av utbildning och kursutbudet. Många sökande saknar grundutbildning. Ofta finns de lediga platserna i påbyggnadsutbildningar. Ett sätt att delvis komma tillrätta med det problemet är att utnyttja de i påbyggnadsutbildningarna till grundutbildning. En annan lediga platserna orsak kan vara att situationen på arbetsmarknaden har skapat negativa förväntningar hos de arbetssökande på arbetsmarknadsutbildningens möjatt varaktigt lösa deras sysselsättningsfråga. Lokal bundenhet kan ligheter också vara en bidragande orsak till svårigheterna att rekrytera deltagare till AMU. Vidare kan arbetsförmedlingen ha svårt att motivera vissa sökandeatt välja t.ex. utbildningar inom tillverkningsområdet. vilket är det grupper område som dominerar AMU-centrernas utbildningar. I ett läge då arbetsförmedlingens resurser är hårt ansträngda kan det vara svårt att avsätta tillräckligt med tid för dessa uppgifter. AMS säger i sin anslagsframställning för budgetåret 1983/84 att det under den första hälften av budgetåret 1981/82 vid olika AMU-center bl.a. visade sig vara svårt att fylla AMU-kurserna beroende på svårigheterna att motivera vissa sökandegrupper att välja t.ex. inom tillverkningsområdet vid AMU-center i stället för utbildningar förberedande teoretisk utbildning inom komvux och gymnasieskolan eller vårdutbildning i reguljära utbildningsväsendet, vilkas andel av arbetsmarknadsutbildningen AMS medvetet har dragit ned. AMS säger vidare att det har rapporterats från arbetsförmedlingarna att många sökande inte var motiverade för utbildning, eftersom dessa ansåg att utbildningen inte förbättrade deras möjligheter till arbete på hemorten. KAFU:s förslag i 12 om införande av en särskild förberedelseperiod vid AMUkapitel centrerna kommer att vara till stor hjälp för arbetsförmedlingen i arbetet med att motivera sökande att satsa på en arbetsmarknadsutbildning.

Statskonsult har i sin studie av resursplancringen vid AMU-center. vilken

redovisas översiktligt i kapitel 15, pekat på ytterligare ett antal hinder för att

uppnå fullt kapacitetsutnyttjande. Bl.a. har den gruppvisa antagningen och

successiv antagning med långt intervall därvid angivits som hinder.

Ett mindre gott resursutnyttjande kan också vara ett tecken på att

verksamheten brister i flexibilitet. Orsakerna till detta kan stå att finna i flera

faktorer. Den höjning som successivt har skett av utbildningens standard har

sannolikt medfört en minskad flexibilitet därigenom att en ökad låisning har

skett till fasta resurser.:

De berättigade kraven på höjd kvalitet i läroplaner. utrustning och

organisation har sannolikt bidragit till att systemet kommit att präglas av en

ökad stelhet. KAFU vill emellertid understryka kraven på kvalitet i

utbildningen. Det är bl.a. genom att hålla en kvalitetsmässigt god utbildning

som målen för utbildningen kan uppnås. KAFU föreslår i kapitel 15

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

att läroplans-

arbetet till viss del skall decentraliseras. Detta kommer att ge förutsättningar för en ökad flexibilitet i innehåll och även i viss mån av inriktning (försöksläroplaner).

Flexibiliteten i kursutbudet vid AMU-center är måttlig. Det är oftast fråga

om att revidera läroplaner för utbildningar som redan är igång. Det sker

ständigt förändringar av innehållet i utbildningarna och en anpassning till

arbetsmarknadens krav. Det är sällan fråga om att byta ut en kurs mot en

annan vid samma center, utan det har tidigare vanligen rört sig om

utökningar. Under de två senaste åren har flexibiliteten förutom volymmässiga förändringar även inneburit att utbildningar helt slopats.

l KAFUzs direktiv AMU

betonas flexibilitetsaspekten. skall kunna följa

förändringarna i efterfrågan på utbildning samtidigt som de tillgängliga resurserna i form av lärare. lokaler och utrustning skall utnyttjas effektivt

som möjligt. Här finns som tidigare nämnts en mälkonflikt inbyggd. Det

stöter på svårigheter att inom AMU-centrernas ram snabbt möta förändring-

ari efterfrågan på utbildning. Lokalerna är byggda och utrustade för vissa

utbildningar. Lärarna är anställda för att utbilda i vissa ämnen. Bortsett från

utökningar av redan befintliga utbildningar tar det lång tid att förändra

verksamheten. Sannolikt bedöms det ibland ta alltför lång tid för att åtgärden

skall förutses få önskad effekt. Den komplicerade är en

beslutsprocessen

väsentlig anledning till att ett förändringsarbete blir längdraget eller ibland

omöjliggörs. KAFU lägger i kapitel 15 fram förslag till förändringar i

beslutsprocessen som bedöms komma att underlätta AMU:s flexibilitet. De 3 Under budgetåret 1981/82 förfogade SÖ arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ställer krav på snabbhet i insatserna för över närmare 895 000 att de skall vara verkningsfulla. Det ställs också större ekonomiska

krav på m2 till en total kostnad

att man skall öka och minska kapaciteten efter förändringarna på arbetsav 400 milj.kr. Enligt

marknaden. SÖ beräknades den förhyrda ytan ca 15-20 pro- Detta resonemang talar för att behovet av nytillskott av utbildning till stor cent för stor i förhållan- del bör ligga utanför centrerna. Centrerna bör utgöra en fast basorganisade till SÖ:s Iokalnormer. tion. vid behov

där saxad utbildning tillämpas, men för att skapa ökad 5-6 000 nya utbildnings- flexibilitet

bör man pröva att köpa ledig utbildningskapacitet hos andra platser bedömdes kunna

utbildningsanordnare. skapas om den förhyrda ytan utnyttjades effekti- Möjligheterna att utnyttja det reguljära utbildningsväsendet för AMU vare. ökar under resten av 1980-talet genom att gymnasieskolan

får ledig kapacitet

i och med att ungdomskullarna minskar.

Man bör också pröva att finna resurser i företagen. I nedåtgående konjunkturer sjunker företagens utnyttjande av kapaciteten. Samtidigt ökar arbetslösheten och därmed behovet av arbetsmarknadsutbildning. Då bör det finnas ett utrymme för utbildningsinsatser i företagen. Den volymmässiga flexibiliteten skulle således till viss del kunna tillgodoses genom att AMU-kurser förläggs helt eller delvis till företagen. Att i en tid av undersysselsättning ta tillvara företagens resurser måste vara ett intresse inte bara för dem som vill utnyttja resurserna utan också för företagen.

Även flexibiliteten i inriktning. exempelvis utbildning inom helt nya områden. bör delvis kunna tillgodoses genom att viss utbildning helt eller delvis förläggs till företag. Inte minst för nya grupper av arbetslösa. t.ex. högskoleutbildade, kan AMU-kurser helt eller delvis förlagda till företag vara av värde. En allmän riktpunkt bör enligt KAFUzs mening vara att utbildningsinsatserna vid AMU-center koncentreras till sådana yrkesområden. där en arbetskraftsefterfrågan kan bestå också i ett längre tidsperspektiv. Dimensioneringen av centrerna bör utgå från sådana bedömningar. Utbildning för områden där arbetskraftsefterfrågan bedöms vara tillfällig eller där behovet av AMU-insatser är tillfälligt i väntan på att det reguljära utbildningsväsendet skall få igång utbildning, bör tillgodoses utanför centrerna genom köp av utbildning i företag eller. om resurser finns. hos andra utbildningsanordnare. Köp av utbildning i företag kan förberedas genom överenskommelser mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och företagen.

Ett sådant synsätt främjas genom det nya planeringssystem som tillämpas för AMU-kurserna. För att AMU-verksamheten snabbt skall kunna anpassas efter ändrade krav och förutsättningar krävs en så effektiv planering som möjligt. Genom det förslag till planerings- och budgetsystem som KAFU har lagt i delbetänkandet Budget för AMU-center (Ds A 1981:3) och som har genomförts från den 1 juli 1981 har förutsättningar skapats för att åstadkomma en ekonomisk styrning och kontroll av verksamheten. Det nya systemet innebär en planering och budgetering som delar upp utbildningsbehovet i en återkommande resp. icke återkommande del; basbehov resp. komplementbehov av utbildning. Mot basbehovet svarar basresurser. vilka är de resurser (lokaler, lärare. investeringar i utrustning m.m.) som binds upp under flera år för att möjliggöra basutbildningen. Mot komplementbehovet svarar komplementresurer. vilket kan innebära köp av utbildning, lokalförhyrning på uppemot ett år samt korttidsanställning av lärare. Komplementbehovet av utbildning skall i första hand täckas in genom ökat utnyttjande av de resurser som redan finns samt genom köp av utbildning utanför AMU-centrerna. Avsikten är att komplementutbildningen skall garantera flexibilitet och möjliggöra snabba punktinsatser vid förändringar på arbetsmarknaden. En planering av AMU-kurserna från dessa utgångspunkter bör enligt KAFUzs uppfattning medföra en ökad flexibilitet i utbildningsinsatserna.

Mot denna bakgrund och under de betingelser som anförtsföreslår KAFU att AMU-kurserna delvis förläggs utanför AMU-centrerna hos företag och hos andra utbildningsanordnare. Kommittén vill dock understryka att detta inte får innebära att man gör avkall på AMU-kursernas bredd vad gäller

304 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet

utbildningens innehåll. Utbildningen skall normalt bedrivas enligt av SO fastställd läroplan. Även då AMS eller länsarbetsnämnd köper utbildning används normalt SÖ:s läroplaner. Saknas sådana skall förslag till läroplan fastställas av AMS efter tillstyrkan av berörda arbetsmarknadsparter. Om lärare vid AMU-center finns tillgängliga bör dessa engageras i genomförandet av utbildningen. När utbildningen köps bör utbildningen vara underställd berört AMU-center för tillsyn och uppföljning.

Tidigare under verksamhetens uppbyggnadsskede klarades flexibiliteten i stor utsträckning genom en volymtillväxt. KAFU vill understryka att länsarbetsnämndernas beställningar av utbildning måste betraktas som ett åtagande att också anvisa deltagare till de aktuella utbildningarna. Utbildningar. där kapacitetsutnyttjandet under en längre tid varit lågt_ bör helt avvecklas om man bedömer att svårigheterna att utnyttja kapaciteten kommer att bestå. Kapacitet som endast avvecklas temporärt bör företagen få möjlighet att utnyttja för såväl personalutbildning som anordnas av arbetsmarknadspolitiska skäl (nuv. AMU i företag) som traditionell personalutbildning. De ekonomiska incitamenten blir sannolikt avgörande för i vilken utsträckning detta kan realiseras. KAFU har i kapitel 4 lagt fram förslag som syftar till att öka möjligheterna för AMU att erbjuda företagen service i utbildningssammanhang.

Vad gäller den vanliga personalutbildningen är möjligheterna sannolikt mindre goda för AMU att kunna sälja utbildning till företagen så länge det finns vissa möjligheter för företagen att utan kostnad använda komvux för personalutbildning.

KAFUzs förslag i kapitel 5 Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning att anställda under vissa förutsättningar skall kunna få tillträde till AMU på en viss kvot kan antas bidra till att kapacitetsutnyttjandet höjs. Därtill kommer att en ökad decentralisering av planeringen av AMU i kombination med ett decentraliserat ekonomiskt ansvar för verksamheten kan antas medföra positiva effekter för resursutnyttjandet. Genom det nya budgetsystemet har som tidigare nämnts förutsättningar också skapats för att åstadkomma en förbättrad ekonomisk styrning och kontroll av verksamheten.

Ytterligare ett sätt att söka höja kapacitetsutnyttjandet är att kalla fler kursdeltagare än man har platser för. Detta förutsätter att man accepterar en tillfällig överinskrivning. Enligt SÖ:s föreskrifter 1982-02-10 skall också överinskrivning användas. Det förefaller dock som om dessa föreskrifter inte tillämpas tillräckligt effektivt. Det finns ett starkt motstånd mot överinskrivning från lärarpersonalens sida. Ytterligare vägar att höja kapacitetsutnyttjandet är att låta fler utbildningar tillämpa successiv antagning och att därvid sträva mot tätare antagning än var fjortonde dag. I detta sammanhang vill vi emellertid understryka att de pedagogiska konsekvenserna av sådana åtgärder noga måste övervägas innan beslut om förändring sker. Genom att rutinerna för rapportering av vakanser från centrerna till länsarbetsnämnd och arbetsförmedlingar förbättras kan sannolikt också kapacitetsutnyttjandet höjas. En förutsättning är dock att arbetsförmedlingen har effektiva rutiner för kallelse av kursdeltagare. Statskonsult fann i sin studie av resursplaneringen vid AMU-center att ansträngningarna att fylla vakanserna ibland förefaller vara bristfälliga. Enligt vår uppfattning bör man mer aktivt

sou 1983:22 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet 305

arbeta med att fylla uppkomna vakanser såväl från centrernas som från arbetsförmedlingens sida.

Samverkan med andra utbildningsanordnare kan också medverka till ett effektivare resursutnyttjande. KAFU vill understryka att samverkan vad gäller lokaler och utrustning med både gymnasieskolan och komvux bör eftersträvas från den utgångspunkten att de tillgängliga resurserna för utbildning skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Gymnasieskolan har redan möjlighet att på tämligen förmånliga villkor utnyttja ledig kapacitet inom AMU. KAFU anser att även komvux bör erbjudas liknande möjligheter. KAFU vill för sin del föreslå att komvux får utnyttja lediga resurser inom AMU mot ersättning av de merutgifter för administration. drift, lokaler, utrustning och personal som kan uppstå. Motsvarande bör gälla när AMU köper utbildning av komvux. Grunderna för ersättning bör fastställas av regeringen.

KAFU anser vidare att det är särskilt angeläget att samverkan mellan AMU. gymnasieskolan och komvux kommer till stånd på regional nivå när det gäller planering av kursutbudet inom resp. utbildningsform. Bristen på samverkan i utbildningsplaneringen kan få allvarliga konsekvenser för dem som utbildas. Om exempelvis en utbildningsanordnare beslutar att lägga ned en viss utbildning av arbetsmarknadsskäl och en annan utbildningsanordnare därefter startar en liknande utbildning kan det leda till att det inom ett visst område utbildas fler personer än vad som svarar mot arbetsmarknadens behov. KAFU tillstyrker därför det föreslag som komvux-utredningen har lagt på den här punkten. Komvux-utredningen har föreslagit att länsskolnämnden skall ta initiativet till ett årligt samråd om planeringen av kursutbudet i främst gymnasieskolan, komvux och AMU i länet.

Regeringen har nyligen uppdragit åt länsstyrelserna att medverka i planeringen av den yrkesinriktade utbildningen i länen. Uppdraget innebär att länsstyrelserna dels skall lämna regionalpolitiska riktlinjer för sådan utbildning som bedöms ha en strategisk betydelse för länets utveckling på längre sikt. dels skall biträda de utbildningsansvariga myndigheterna med underlag för deras långsiktiga planering.

I likhet med komvux-utredningen anser vi att samverkan i utbildningsplaneringen i större utsträckning också bör kunna ske på central nivå mellan AMU och komvux vad gäller läroplansarbete och forsknings- och utvecklingsarbete.

Som tidigare har nämnts har både gymnasieutredningen och komvuxutredningen föreslagit ett fortsatt utredningsarbete vad gäller samverkansfrågor mellan de tre utbildningsanordnarna. KAFU vill för sin del ifrågasätta om det är nödvändigt med ett fortsatt utredningsarbete. Vi anser att det snarast är politiska beslut och konkreta åtgärder som behövs. De regionala utbildningsorganen bör därefter ta initiativ till att vidta de åtgärder som de finner lämpliga för att samverkan i olika avseenden, t.ex. vad gäller lokaler och utrusting, skall komma till stånd.

När det gäller frågan om ett ökat samarbete mellan AMU, gymnasieskolan och komvux vill vi emellertid erinra om de förutsättningar som gäller för AMU:s del och som måste beaktas. Arbetsmarknadsutbildningen är och kommer även i framtiden att vara ett led i arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutbildningens speciella roll som arbetsmarknadspolitiskt

306 Arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet

medel innebär bl.a att utbildningen snabbt skall kunna anpassas till förändringar på arbetsmarknaden. Särskilda krav gäller också för utbildningens bedrivande. Ett väsentligt krav är t.ex. att utbildningen skall vara

hela året och att antagning skall ske successivt. Samarbetet mellan tillgänglig arbetsmarknadsutbildningen och andra utbildningsanordnare får inte drivas så långt att man inom AMU tvingas eftersätta det grundläggande arbetsmarknadspolitiska målet.

Det är rimligt att anta att samordning mellan utbildningsanordnarna kan innebära stora fördelar i glesbygdsregioner. De försöksverksamheter som har initierats av gymnasieutredningen och av SÖ bör noga följas och utvärderas. Det är ännu alltför tidigt att ha någon bestämd uppfattning om resultaten då verksamheterna pågått alltför kort tid. Principiellt är vi positiva till att t.ex. preparandutbildningar förläggs till komvux om det innebär fördelar, både för den enskilde som därigenom kan få delar av sin utbildning på hemorten, och för samhället, om följden blir ett effektivare resursutnyttjande. dvs. om komvux kan integrera AMU-deltagarna i sina vanliga grundskolekurser.

Fördelarna får vägas mot ev. nackdelar. Som kommittén tidigare har framhållit är det angeläget att preparandutbildningen nära anknyter till den efterföljande yrkesutbildningen. I kapitel 12 Arbetsmarknadsutbildningens inriktning och innehåll har vi förordat att en varvning sker av preparandutbildningen och yrkesutbildningen. Det är fortfarande vår uppfattning att en sådan ordning är att föredra från pedagogiska utgångspunkter. I det enskilda fallet bör det emellertid inte vara uteslutet att preparandutbildning ges i ett sammanhang inom komvux.

KAFU har också i kapitel 12 lagt förslag som syftar till att öka flexibiliteten i utbildningen. Frågan om flexibilitet sammanhänger emellertid också i högsta grad med möjligheterna till administrativ styrkraft. Utöver förslagen i detta kapitel lägger KAFU i kapitel 15 Arbetsmarknadsutbildningens

och administration förslag som syftar till att öka flexibiliteten i organisation arbetsmarknadsutbildningen.

14.9¶Sammanfattning av förslagen

Utöver de förslag som syftar till att främja flexibiliteten i AMU, vilka KAFU presenterar i kapitel 12 och 15 föreslår KAFU i kapitel 14 D att AMU-kurserna, för att flexibiliteten i deras omfattning och inriktning

skall kunna främjas, delvis skall kunna förläggas till företag och andra

utbildningsanordnare. Dock gäller vissa förutsättningar för detta, vilka

anges i avsnitt 14.6. D att samverkan vad gäller lokaler och utrustning bör eftersträvas med både

gymnasieskolan och komvux från den utgångspunkten att tillgängliga

resurser skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Gymnasieskolan har

redan möjlighet att på tämligen förmånliga villkor utnyttja ledig kapacitet inom AMU. Vi anser att även komvux bör erbjudas liknande möjligheter.

Därför föreslår vi att komvux får utnyttja lediga resurser inom AMU mot

ersättning av de merutgifter för administration, drift. lokaler, utrustning

och personal som kan uppstå. Motsvarande bör gälla när AMU köper resurser av komvux. Regeringen bör fastställa grunderna för ersättningen.

SOU 1983:22 . 309

15 Arbetsmarknadsutbildningens

och administration

organisation

15.1¶Inledning

De grundläggande förutsättningarna för arbetsmarknadsutbildningens orga-

nisation och administration anges i arbetsmarknadskungörelsen (AMK 1966:368, omtryckt 1981:543 14, 14a,14b, 14e, 27, 27a, 27b, 28, 28a och 116 §§). Med begreppet arbetsmarknadsutbildning (AMU) avses, som tidigare har påpekats. all utbildning som beviljas på arbetsmarknadspolitiska grunder och för vilken deltagaren erhåller utbildningsbidrag (helt eller delvis). Detta innebär att AMU i organisatoriskt avseende inte behöver vara en självstän-

knuten till en bestämd utbildningsanordnare. För att dig utbildningsform

behovet av AMU kan arbetsmarknadsmyndigheterna utnyttja i tillgodose princip samtliga utbildningsresurser i samhället. Större delen av AMU bedrivs emellertid som kurser vilka särskilt anordnats av SÖ för AMS

de s.k. AMU-kurserna. SÖ har möjlighet att anlita annan räkning, kursanordnare när det är lämpligt. Om det finns särskilda skäl, får AMS låta anordna AMU-kurs genom annan kursanordnare än skolöverstyrelsen.:

Inom SÖ utövar byrå V 3 den centrala ledningen av AMU-organisationen. Denna omfattar regionala kursstyrelser och kursnämnder samt AMU-

För arbetsmarknadsut-

och AMU-filialer.

centrer

bildning i företag gäller

Tre ämbetsverk är på olika sätt involverade i administrationen av AMU: särskilda villkor. Bl.a. AMS, SÖ och riksförsäkringsverket, (RFV). gäller att utbildningsbi-

AMS har i egenskap av anslagsmyndighet för AMU inkl. AMU i företag drag inte utgår till del-

som arbetsmark- tagarna. Dessa erhåller ett övergripande ansvar för arbetsmarknadsutbildningen

avtalsenlig lön och binadspolitiskt instrument.

drag utgår till arbetsgi-

Huvudmannaskapet för AMU-kurserna är delat mellan AMS och SÖ. Det

varen. AMU i företag ankommer på arbetsmarknadsverket att bedöma arbetsmarknadsutsikter regleras i förordningen

om arbetsmarknadsutoch utbildningsbehov, dvs. svara för den arbetsmarknadspolitiska planering-

medan bildning i företag en av utbildningsinsatserna, samt att hänvisa deltagare till utbildning,

(1981:541, senast ändrad skolöverstyrelsen handhar genomförandet av själva utbildningen.

1982:436).

RFV svarar genom de allmänna försäkringskassorna för beräkning och

2 Med AMU-kurs avses utbetalning av utbildningsbidrag till deltagare i AMU.

I detta behandlas främst AMU-kursernas och i texten, om ej annat

kapitel organisation

anges, av SÖ anordnad administration med avseende på uppgiftsfördelningen mellan arbetsmark-

AMU-kurs antingen i nadsverket och skolöverstyrelsen. Organisation och administration av AMU

SÖ:s egen regi eller av i företag behandlas i kapitel 16. SÖ köptiutbildning.

310 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration S()U 1983:22

15.2¶Nuvarande mellan

ansvarsfördelning

arbetsmarknadsverket och

skolöverstyrelsen

I enlighet med bestämmelser i arbctsmarknadskungöreIsen och av AMS och SÖ meddelade tillämpningsföreskrifter gäller f.n. följande ansvarsfördelning mellan myndigheterna.

Arbetsmarknadsstyrelsen svarar för de övergripande arbetsmarknadspolitiska bedömningarna av behovet av särskilda kurser av olika slag. AMUkurser. AMS fastställer inriktning, omfattning och lokalisering av AMUkurserna. Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde omfattar också uttagning av deltagare till alla former av AMU samt förmedling av arbete åt deltagarna efter avslutad utbildning. Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ innebär att AMS är huvudman för den elevsociala personalen och servicefunktionerna för deltagarna i AMU (hälsovård. fritidsverksamhet, bostäder och kosthåll). I vissa fall svarar dock SÖ för elevsociala åtgärder.

Skolöverstyrelsen verkställer AMS beställningar av utbildning. SÖ svarar för den administrativa, pedagogiska, yrkestekniska och ekonomiska ledningen av den särskilt anordnade kursverksamheten, AMU-kurserna. SÖ:s ansvarsområde omfattar konstruktion av läroplaner, uppföljning och utvärdering av AMU-kurserna, utarbetande av lokalnormer, studieplaner, utrustningsspecifikationer och övningsobjekt samt anskaffning av resurser i form av personal, lokaler och utrustning.

Ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ regleras i 14, 14 a-c §§ AMK.

14§ Arbetsmarknadsstyrelsen, eller, efter arbetsmarknadsstyrelsens beståimmandc. länsarbetsnämnd prövar behovet av särskilda kurser för olika slag av arbetsmarknadsutbildning (AMU-kurser).

14a§ På begäran av arbetsmarknadsstyrelsen anordnar skolöverstyrelsen AMUkurser. När det är lämpligt, får skolöverstyrelsen i stället anlita annan kursanordnarc. Om det finns särskilda skäl, får arbetsmarknadsstyrelsen låta anordna AMU-kurs genom annan kursanordnare än skolöverstyrelsen.

Åtgärder som enligt första eller andra stycket ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen får efter styrelsens bestämmande beslutas av länsarbetsnämnden.

14b§ Vid planering av AMU-kurser skall arbetsmarknadsstyrelsen samråda med skolöverstyrelsen. parterna på arbetsmarknaden, kommuner och landstingskommuner samt övriga anordnare av utbildning i berörda ämnen och yrkesomrâden. Leds utbildning inom visst yrkesområde av annan myndighet, skall samråd ske även med den myndigheten.

14 c § Skolöverstyrelsen svarar inom sitt område för den administrativa. pedagogiska. yrkestekniska och ekonomiska ledningen av kursverksamheten.

I varje län skall finnas en kursstyrelse. Föreskrifter om kursstyrelse och om inrättande av kursnämnder för tillsyn över utbildningen inom visst _vrkes- eller ämnesområde meddelas av skolöverstyrelsen.

Personal som behövs för den av skolöverstyrelsen anordnade kursverksamheten anställs av skolöverstyrelsen. Personal för speciella uppgifter kan tillhandahållas av arbetsmarknadsmyndighet.

r - l AMS SAMS so ----{ :---- L _____ _ _ ..|

Utbildnings- Byrå V3 enheten l I Lämarbets l Kursstyrelnämnden l Se Planeringsavd | l l | | Kursnämnder Arbetsför- | medlingen | : l I AM U-center Figur 15.1 AMU:s orgafilial nisation

meddelar efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen föreskrifter Skolöverstyrelsen som anordnas av skolöverstyrelsen och om om inskrivning av deltagare i AMU-kurs skiljande av deltagare från utbildningen.

För att samarbetet nivå har AMS och SÖ bildat en främja på central SAMSÃ i vilken ingår representanter för AMS, SÖ, samarbetsdelegation, LO. SAF. TCO, SACO/SR, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. SAMS har rådgivande uppgifter åt AMS och SÖ. främst i frågor som gäller planeringen av AMU-kurserna. AMU:s organisation framgår av figur 15.1.

ansvarsområde -

15.3¶Arbetsmarknadsverkets

och uppgifter organisation

l5.3.1 Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna

Länsarbetsnämnden är länsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och för arbetsförmedlingen. Länsarbetsnämnden består av ordföranden och nio ledamöter. En av ledamöterna är vice ordförande. Länsarbetsdirektören ledamot i nämnden. Ordförande i nämnden är i alla län är självskriven landshövdingen. Av ledamöterna utses två efter förslag av SAF, två efter av LO, en efter av TCO och en efter förslag av SACO/ förslag förslag SR. Hos länsarbetsnämnden finns ett kansli med tre avdelningar: förmedlings-, och administrativa avdelningen. Ärenden om arbetsmarknadsplaneringsinom nämndens planeringsavdelning utom i Stockutbildning handläggs holms och Malmöhus län, där AMU-ärenden handläggs inom nämndens förmedlingsavdelning. 3 SAMS = Samarbets- Länsarbetsnämnden har bl.a. till att utvecklingen på delegationen AMS-SO. uppgift följa

312 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

arbetsmarknaden samt planlägga och vidta åtgärder som betingas av denna utveckling. Länsarbetsnämnden svarar för den länsvisa årliga planeringen av AMU-kurserna. Planeringen sker med utgångspunkt från de krav som länets arbetsmarknad ställer på AMU-kursernas och lokainriktning, omfattning lisering. I planeringen medverkar lokala och regionala arbetsmarknadsparter samt berörda myndigheter och organisationer, t.ex. länsskolnämnd. SSA-råd, högskola, kommunal vuxenutbildning och handikapporganisationerna. Samråd sker även med kursstyrelsen, kursnämnder och företrädare för AMU i länet. Länsarbetsnämnden fattar även beslut om tillträde till AMU-kurs med gruppintagning, till utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet samt i ärenden om bidrag till utbildning i företag vid permitteringshot. Länsarbetsnämnden har också till uppgift att leda den yrkesinriktade rehabiliteringen som bedrivs vid arbetsmarknadsinstitut (AMI). Hos länsarbetsnämnden finns fr.o.m. den l juli 1982 en delegation för den yrkesinriktade rehabiliteringen och andra för arbetsmarknadspolitiska åtgärder handikappade. Delegationen består av länsarbetsdirektören. som är ordförande, och högst femton andra ledamöter som utses av länsarbetsnämnden. Dessa representerar landstinget, kommunerna i länet, kriminalvården. den allmänna försäkringskassan, arbetsmarknaarbetsmarknadsutbildningen. dens parter och handikapporganisationerna. I regeringens instruktion för arbetsmarknadsverket (förordningen 1965:667, senast ändrad 1982:457) framgår ej om den regionala delegationen enbart skall ha rådgivande funktion eller ha vissa beslutsbefogenheter. Den regionala delegationen för yrkesinriktad rehabilitering ersatte den l juli 1982 den regionala arbetsvårdsdelegationen och styrelsen för AMI. som bestod av länsarbetsdirektören som ordförande samt högst tretton ledamöter. Styrelsen för AMI hade formellt vissa beslutsfunktioner, men var i realiteten rådgivande. Frågan om vilka uppgifter som delegationen skall ha bereds f.n. inom AMS. Hos länsarbetsnämnderna finns en länsansvarig chef för arbetsmarknadsinstituten, som svarar för planering och samordning av institutens verksamhet i länet samt för och vid instipersonalutbildning metodutveckling tuten. Arbetsförmedlingen är lokal myndighet för allmänna arbetsförmedlingsfrågor. Varje län *är indelat i arbetsförmedlingsdistrikt som leds av en distriktsarbetsnämnd. Inom varje distrikt finns ett distriktskontor och ett eller flera lokalkontor. Arbetet i distriktet leds av chefen för distriktskontoret. Distriktarbetsnämnden består av ordförande och nio ledamöter. Chefen för distriktskontoret är självskriven ledamot och ordförande i nämnden. Övriga ledamöter utses av AMS. Av dessa ledamöter utses två efter förslag av kommunerna i distriktet, två efter förslag av vardera SAF. LO, TCO och en efter förslag av SACO/SR. Vid slutet av budgetåret 1981/82 bestod arbetsförmedlingens yttre kontorsorganisation av 278 kontor. varav 80 distriktskontor och 198 lokalkontor. Arbetsförmedlingen svarar för den utredning som ligger till grund för varje enskilt beslut om AMU. I flertalet ärenden har som gäller SÖ:s AMU-kurser

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 313

beslutanderätten delegerats till arbetsförmedlingen. Chefen för distriktskontoret* har rätt att fatta beslut om tillträde till AMU-kurser med kontinuerlig intagning samt till flertalet former av AMU i företag.

Inom AMS har en arbetsgrupp. PLOG? under 1979-80 utarbetat ett

till en ny organisation av arbetsförmedlingen. Det centrala i förslag utredningens förslag är att arbetsförmedlingens platsförmedlande funktion skall förstärkas genom en omfördelning av kontorens personalresurser och genom en specialisering bland handläggarna på platsförmedlande och arbetsvägledande uppgifter. PLOG:s förslag innebär att minst 50 procent av den handläggande personalen avdelas för platsförmedling; platsförmedlare, och att resterande handläggare inkl. nuvarande yrkesvägledare och arbetsvårdare avdelas för arbetsförberedande och sysselsättningsskapande uppgifter; arbetsvägledare. Tyngdpunkten i platsförmedlarnas uppgifter bör enligt PLOG ligga på individuell platsförmedling. Det innebär att såväl aktivt arbete med enskilda sökande som aktiva företagskontakter ingår i varje platsförmedlares uppgifter. Gemensamt för alla arbetsvägledare är enligt PLOG att de skall vägleda sökande som inte kan arbetsplaceras utan arbetsförberedande eller sysselsättningsskapande åtgärder. De organisationsförändringar som föreslagits av PLOG införs successivt och skall vara fullt genomförda 1983.

15.3.2¶AMS utbildningsenhet

Arbetsmarknadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen.

Hos styrelsen finns sedan den 1 juli 1982 en delegation för yrkesinriktad rehabilitering och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för handikappade. Delegationen för yrkesinriktad rehabilitering. som ersatte den tidigare arbetsvårdsdelegationen. vilken enbart hade rådgivande funktion, har enligt 17 § AMS instruktion rådgivande funktion. men styrelsen får överlämna åt delegationen att i dess ställe handlägga ärenden med undantag av ärenden om viktigare författningsfrågor. anslagsframställningar och frågor som innebär att anslag som tilldelats arbetsmarknadsverket tas i anspråk”. Frågan om vilka beslutsbefogenheter som eventuellt skall överlämnas ät delegationen bereds f.n. inom AMS.

av styrelsens utbildningsenhet, som totalt har 28 4 Samma beslutanderätt

AMU-frågor handläggs

i en sektion och en 50m Chef fö anställda. Utbildningsenheten är indelad allmän fjlstrlkls kurssektion. Den allmänna sektionen har arton anställda inklusive enhetens

äågtzrâåiägnåiåksgnâir

kansli och kurssektionen har nio anställda. Den allmänna sektionen svarar

i stockhomFNorrmalm, för administrativa frågor. främst anvisningar och föreskrifter om rätten till Göteborg och Malmö

av besvärsärenden Vilken leder Och Samordarbetsmarknadsutbildning, petitafrägor. handläggning och frågor som gäller arbetsmarknadsutbildning i företag. Kurssektionen

gêlrsacfåeefteertnigcâg:163:???

handlägger som rör behov och planering av AMU-kurser vad avser

frågor kontoren Farsta. Väl_ yrkesinriktnmg. volym och lokalisering samt hithörande frågor.

“ngby och Ma|mö_5ö.

Från och med budgetåret 1981/82 tillämpas efter beslut av regeringen det der. förslag och för AMU-kurserna som KAFU har

5 PLOG är en förkort_

tillplanerings- budgetsystem

föreslagit. Det innebär att planeringen sker vid två tillfällen under året.

ning av p|at5förmed. Under februari månad fastställer AMS på grundval av länsarbetsnämndernas lingens organisation.

314 Arbetsmarknadsutbildizingens organisation och administration

planeringsförslag och efter hörande av de centrala arbetsmarknzidspztrterna länens behov av basutbildning för AMU-kurserna. l början av april månad fastställer AMS likaledes på grundval av planeringsunderlag fran låinsarbetsnämnderna och efter hörande av de centrala arbetsmarknztdspzirternzi. länens behov av komplementutbildning för AMU. Det sålunda liastställdzt basbehovet av AMU-kurser överlämnas till SÖ:s hyra V3 som en beställning. Det fastställda komplementbehovet överlämnas likaledes till hyra V3 men inte som en beställning. utan som en information om den största utbildningsvolym som länsarbetsnämnderna har rätt att beställa.

Därtill kommer att ett antal särbeställningar av utbildning. som under året inkommer från länsarbetsnämnderna. handläggs av utbildningsenheten.

Vi återkommer närmast till frågan om planerings- och budgetsystemet i avsnitt l6.9.2 Decentrzilisering av uppgifter och ansvar.

15.4 för

Samarbetsdelegationen omskolningskurser

(SAMS) Samarbetsdelegationen för omskolningskurser (SAMS) är ett rådgivande organ till AMS och SÖ. som består av företrädare för de båda myndigheterna och för arbetsmarknadens parter. SAMS bildades 1960 genom överenskommelse mellan AMS och dåvarande överstyrelsen för yrkesutbildning? Båda myndigheternas generaldirektörer är med i delegationen. SÖ:s generaldirektör är ordförande.

Organisatoriskt är SAMS inte knuten till någon av myndigheterna. SAMS finns inte omnämnd vare sig i AMK eller i regeringens instruktion för AMS. Inte heller i regeringens instruktion för den statliga skoladministrationen *finns SAMS omnämnd.

Delegationen lämnar råd i samband med den övergripande planeringen av AMU-kurserna samt i övriga frågor av principiell art som myndigheterna väljer att föredra i delegationen.

SAMS sammanträder i regel fyra gånger om året.

15.5 ansvarsområde -

Skolöverstyrelsens organisation

och

uppgifter

15.54¶SÖ:s byrå v3

Byrå V3. som ingår i vuxenutbildningsavdelningen inom skolöverstyrelsen, har det centrala ansvaret för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen. AMU-kurserna. Vid byrån handläggs alla viktigare administrativa, pedagogiska. yrkestekniska och ekonomiska ärenden som gäller AMUkurserna. Vid byrån tjänstgjorde hösten 1982 77 personer. I detta antal ingår de personer (f.n. högst 16) som SÖ enligt regeringens medgivande får låna in från AMU:s fältorganisation. Antalet inrättade tjänster vid byra V3 uppgår “ Efter anbefallning i till 61. På grund av deltider understiger emellertid de sammanlagda brev av Kungl. Majzt den 14 oktober 1960. personalresurserna 50 helårsarbetare.

Arbetsmarknadsurbildningens organisation

i fyra sektioner. Sektionerna och deras huvudsakliga Byrå V3 är indelad arbetsuppgifter är följande: som svarar för planering, samordning och information Planeringssektionerz har för närvarande nio anställda. (Två tjänster ar vakanta.) Sektionen medverkar vid AMS planering av AMU-kurserna och svarar för samordnig hos andra kursanordnare. Sektionen medverkar även av köp av utbildning av lokaler för AMU-verksamheten. Från l juli 1982 gäller vid planeringen föreskrifter att lokalförsörjningsansvaret för AMUenligt i regleringsbrev enheterna handhas av byggnadsstyrelsen. Det innebär emellertid inte att SÖ helt har befriats från inom detta omrâde. Enligt vad som har uppgifter överenskommits mellan SÖ och byggnadsstyrelsen skall SÖ när ett lokalförsörjningsårende blir aktuellt utarbeta en Verksamhetsbeskrivning som översänds till byggnadsstyrelsen. Efter och underlag för lokalprogram bearbetning och komplettering remitterar byggnadsstyrelsen lokalprogrammet till SÖ för samråd före fastställelse. SÖ svarar för nödvändigt samråd och AMS. Förhandling med hyresvärd och tecknande av med kursstyrelserna kontrakt sker genom byggnadsstyrelsen. Sektionen svarar för de pedagogiska frågorna och för undervisningsfrågor har för närvarande 23 anställda. varav nio är inlånade från fältorganisationen. Sektionen utarbetar och reviderar läroplaner. studieplaner samt över utrustning och läromedel. utvecklar läromedel, konstrueförteckningar rar övningsobjekt och studieplatser samt handlägger övriga utbildningsfråom kurskombinationer. successiv antagning. betyg gor såsom föreskrifter och Från l 1982 gäller enligt föreskrift i regleringsbrev att intyg. juli för nya utbildningar eller nya eller ändrade läroplaner för redan läroplaner existerande utbildningar får fastställas av SÖ endast om de i icke väsentlig eller indirekta kostnadsökningar. För fastställande av grad leder till direkta som medför icke oväsentliga kostnadsökningar erfordras regeläroplaner ringens medgivande. Sektionen svarar även för tillsyn och utvärdering av undervisningen inom AMU. av AMU-kurserna sker i samverkan mellan AMS och Utvärderingen SÖ genom en ledningsgrupp med representanter för de båda myndigheterna, den s.k. för FAMU (FAMU = forskning om AMU). ledningsgruppen och uppföljningsprojekt har huvudsakligen genomförts av den Forskningss.k. FAMU-gruppen vid Pedagogiskt Centrum. sektionen för yrkesutbildhos Stockholms skolförvaltning. Flertalet områden och aspekter har ning därvid uppmärksammats. Exempelvis har ett stort antal kursdeltagarstudier som bl.a. har belyst bakgrund. förutsättningar. attityder hos genomförts särskilda målgrupper bl.a. invandrare. äldre och kvinnor. Undervisningsmetoder är andra områden som i stor utsträckning har varit och nya läroplaner föremål för utvärdering och uppföljning. av att Stockholms skoldirektion har sagt upp avtalet om Som en följd samverkan med SÖ har emellertid FAMU-gruppens verksamhet avvecklats från och utvecklingsarbetet skall dock fortsätta att 1 juli 1982. Forskningsbedrivas som SÖ. efter det att beslut har huvudsakligen genom uppdrag fattats i ledningsgruppen. lägger ut på olika institutioner. för FAMU mellan AMS och SÖ har under hösten 1982 Ledningsgruppen antagit ett forskningsprogram för FAMU som tar sikte på följande fyra

områden:

316 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

D Långsiktiga ekonomiska av AMU.

utvärderingar som belyser effekterna

företrädesvis med kontrollgrupper. D Deltagarstudier, vilka framför

allt bör avse grupper med särskilda behov,

t.ex. äldre. handikappade och invandrare D som t.ex. kan avse orsaker till kursavbrott.

Specialundersökningar. rekryteringsstudier, attitydundersökningar och pedagogiskt utvecklingsarbete

D Lokalt utvecklingsarbete. som bl.a. vid

kan gälla det dagliga arbetet

centrerna; undervisningens innehåll. arbetsformer. läromedel osv.

Bland aktuella projekt kan nämnas en pilotstudie till en större

kursdeltagarstudie som genomförs under första halvåret 1983 av forskare vid Lärarhögskolan i Stockholm. Vidare pågår vid nationalekonomiska institutionen vid universitetet i Umeå en samhällsekonomisk utvärdering av AMU-kursernas effekter.

Organisationen för FAMU består. förutom av ledningsgruppen mellan AMS och SÖ, av en tjänst vid undervisningssektionen inom byrå V 3.

Persona/administrativa sektionen svarar dels för övergripande personaladministrativ planering såsom bedömning av arbetskraftsbehov (tjänster). dels för mer direkta personaladministrativa åtgärder

såsom rehabiliteringsärenden, förhandlingar, besvärsärenden. förordnande av kursledningspersonal och lärare samt arbetsmiljöfrågor. Sektionen handhar även allmänt administrativa ärenden. organisationsfrâgor samt övriga uppgifter som inte kan hänföras till någon av de andra sektionerna. Sektionen har 25 anställda. varav tre är inlånade från fältorganisationen.

Ekonomiadminstrativa sektionen svarar för budgetarbete. utformning av ekonomiska anvisningar, utövar tillsyn samt ger råd och service till fältorganisationen i ekonomiadministrativa frågor. Sektionen svarar även för anskaffningsfrågor och utarbetar rutiner för anskaffning, egen tillverkning, registrering, underhåll och avyttring av varor och tjänster. Sektionen har femton anställda, varav tre är inlånade från fältorganisationen och en tjänst upphandlad av ett konsultföretag.

Från år 1965 till nyligen har Kommunsamköp AB (KSK) svarat för i stort sett all upphandling åt AMU-centrerna. Centrerna har under denna tid haft möjlighet att göra lokala köp direkt från leverantör på orten i fråga om smärre inköp som erfordrats för den löpande verksamheten. t.ex. livsmedel för restaurangutbildning samt småbeställningar upp till 100 kronors värde.

Riksrevisionsverket (RRV) granskade år 1979 upphandlingen för AMUcentrerna och pekade i sin rapport (1979-05-04) på olika brister i upphandlingsverksamheten. RRV förde därvid också fram en alternativ lösning som gick ut på att låta en statlig myndighet överta den upphandling som ombesörjdes av KSK och som inte skedde via avropsavtal.

Som en följd av bl.a. RRV:s granskning påbörjades den l oktober 1981 försöksverksamhet vid fyra AMU-centrer med till resp. center delegerad upphandling. Delegeringen består i att centrerna kan göra inköp

enligt befintliga lokala och statliga avropsavtal samt direktupphandla utrustning m.m. där beställningsvärdet inkl. moms uppgår högst till 7000 kr.

per beställning. Mer kostnadskrävande inköp såsom fordon. verkstadsmekanisk

SHOU 1983:22 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 317

och liknande skulle även fortsättningsvis ombe- i utrustning, svetsutrustning sörjas av en central upphandlingsinstans.

Sedan KSK meddelat SÖ att KSK fr.0.m. den 1 januari 1983 inte längre åtar för AMU-centrernas räkning. har SÖ utvidgat

sig upphandling försöksverksamheten med decentraliserad upphandling till samtliga AMUcentrer. Den centrala upphandlingen handhas f.n. i avvaktan på ställnings-

till en definitiv upphandlingsinstans av försvarets materielverk tagande (FMV).

F.n. uppgår den totala upphandlingssvolymen inom AMU till 300-350 milj. kr. per budgetår. Enligt beräkningar gjorda inom SÖ kan de centrala inköpen. sedan en delegering av upphandlingen skett till AMU-centrerna och med beaktande av införandet av den nya budgetsystemet, beräknas omfatta 5-10 procent av den totala upphandlingsvolymen som beställs av AMU-centrerna.

har erfarit bereds f.n. inom regeringskansliet direktiv till

Enligt vad KAFU en översyn av anskaffningen av utrustning för arbetsmarknadsutbildningen och högskolesektorn m.m. Avsikten är bl.a. att söka åstadkomma en

lösning beträffande organisationen för upphandling för arbetspermanent marknadsutbildningen.

15.5.2¶Kursstyrelserna

Inom varje län finns en kursstyrelse för de AMU-kurser som bedrivs inom länet. Enligt 14 c § AMK meddelar SÖ föreskrifter om kursstyrelse och om inrättande av kursnâmnder för tillsyn över utbildningen inom visst yrkeseller ämnesområde. SÖ har efter samråd med AMS 1982-05-24 utfärdat en ny instruktion för AMU som bl.a. reglerar uppgifterna för kursstyrelsen. kursnämnderna och AMU-centrerna.

Kursstyrelsen består av åtta ledamöter med liinsarbetsdirektören som ordförande. Övriga ledamöter är länsskolinspektören i länet som är

vice ordförande, en av AMS utsedd ledamot. en representant för styrelsens AMU-organisationen i länet samt en representant för var och en av SAF. LO. TCO och SACO/SR. Två av ledamöterna är självskrivna. nämligen länsarbetsdirektören och länsskolinspektören. Övriga ledamöter förordnas av SÖ för en tid av högst tre år efter förslag av respektive organisation med undantag för den ledamot som utses av SÖ. Enligt den tidigare instruktionen skulle representant för resp. organisation i länsarbetsnämnden i första hand ifrågakomma.

Enligt den instruktion som gällde tidigare hade kursstyrelsen ingen egen kansliresurs utan fick repliera på länsarbetsnämndens kansli. Utbildningsinspektören vid länsarbetsnämnden var tidigare sekreterare i kursstyrelsen.

För att underlätta för kursstyrelsen att mera aktivt ta ansvar för verksamheten medgav SÖ i november 1979 att en expert fick anställas för tjänstgöring vid kursstyrelsen. Kursstyrelsen hade bl.a. till uppgift att bevaka

i olika AMU-kurser. att initiera samverkan med andra beläggningen utbildningsanordnare samt att undersöka möjligheterna att vid behov köpa utbildningsresurser i företag resp. att sälja ledig utbildningskapacitet vid AMU-center/filial. SÖ har i princip avvecklat experternas förordnanden från den 1 januari 1983. Några län har emellertid fått behålla en kursstyrelseex-

318 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

pert t.0.m. 1983-06-30. Enligt den nya instruktionen finns hos kursstyrelsen en arvodestjänst på heltid som verkställande tjänsteman. Denne har emellertid tilldelats en annan ställning och delvis andra uppgifter än den tidigare experten. Om det endast finns ett AMU-Center i länet kan SÖ bestämma att tjänsten somñkursföreståndare för centret skall vara förenad med uppdrag som verkställande tjänsteman. Den verkställande tjänstemannen är föredragande i kursstyrelsen. Denne kan emellertid efter samråd med ordföranden utse en annan tjänsteman som föredragande. Den verkställande tjänstemannen skall enligt instruktionen planera. leda och samordna arbetet inom kursstyrelsens verksamhetsområde. Denne utövar kursstyrelsens beslutanderätt i sådana ärenden som inte skall avgöras av kursstyrelsen i plenum.

Kursstyrelsen har sålunda inte längre möjlighet att repliera på länsarbetsnämndens kansli. I stället föreskriver SÖ i instruktionen att tjänsteman som är anställd för tjänstgöring vid utbildningsenhet. dvs. AMU-ccnter. är skyldig att biträda kursstyrelsen vid handläggning av ärende hos kursstyrelsen eller kursnämnd.

Kursstyrelsen har enligt SÖ:s nya instruktion följande huvudsakliga arbetsuppgifter.

Ledning

Utöva under SÖ och i enlighet med dess föreskrifter den administrativa. ekonomiska. pedagogiska och yrkestekniska ledningen av kursverksamheten i länet.

Tillsyn

Ha allmän tillsyn över kursverksamheten och svara för att uppgifterna fullgörs.

Meddela de ytterligare föreskrifter och anvisningar för sakomrildet som behövs.

Samordning

Svara för samordnande planering av resurser.

Samordna budgetarbetet vid kursorterna.

Vid planering av resurser samråda med andra utbildningsanordnare i länet i syfte att effektivt utnyttja de samlade utbildningsresurserna.

Ekonomi

Till SÖ inlämna förslag till anslagsfrantställning och internbudget.

Årligen fastställa en plan för fördelning och användning av de samlade resurserna samt svara för den ekonomiska förvaltningen.

Utveckling

Ta initiativ till åtgärder som kan främja förnyelse och utveckling i utbildningen och övrig verksamhet.

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 319

Personal

Tillsätta som lärare om tjänstgöringsunderlaget beråiknasvara för tjänst längre tid än sex månader och motsvarar mer än en halv tjänst. (Denna föreskrift har ännu ej trätt i kraft.) i Tillsätta annan personal med undantag för tjänst som verkställande kursföreståndare. utbildningsman. (lriftirtgenjör eller kanslifötjänsteman. reståndare. vilka tillsätts av SÖ. Annan tjänst än låirzirtjänst i F ll eller L 10 och högre lönegrad eller motsvarande lönesättning tillsätts av SÖ. Bestämma om tjänstemännens placering pa olika kursorter i den mån beslut inte har meddelats av SÖ. (Denna föreskrift har annu ej trätt i kraft.) Främja de anställdas fortbildning och annan personalutveckling. Verka för goda arbetsförhållanden. däri inbegripet jämställdhet mellan män kvinnor.

och

K ursdeltagare

Besluta i frågor om antagning av kursdeltagare eller skiljande av kursdeltagare från utbildning. Verka för goda studieförhållzinden. däri inbegripet _iamställdhet mellan män och kvinnor.

Lokaler och utrustning

Medverka vid anskaffning av lokaler och utrustning. Enligt den nya instruktionen finns numera ett arbetsutskott inom vilket skall besta av ordförande. vice ordförande. den ledamot kursstyrelsen. som företräder AMU-organisationen och _vtterligare minst en ledamot som kursstyrelsen utser. Kursstyrelsen har möjlighet att delegera beslutanderätten till arbetsutskottet i alla ärenden som kursstyrelsen har rätt att besluta i. En med den tidigare instruktionen som för övrigt i sina jämförelse huvuddrag gällt sedan 1972 visar bl.a. att en renodling har skett av kursstyrelsens uppgifter i förhållande till lêinsarbetsnämnden. Uppgiftsfördelningen mellan dessa organ var tidigare oklar pa flera punkter. Exempelvis hade kursstyrelsen enligt den tidigare instruktionen som en övergripande uppgift att följa behovet av AMU-kurser: en uppgift som får anses ligga inom länsarbetsnämndens ansvarsområde. Gränsdragningstvroblem gentemot arbetsmarknadsverkets ansvarsområde kan däremot uppstå genom före- 7 Av svaren på den enhar att besluta kåt skriften i den nya instruktionen att kursstyrelsen i frågor om 5°_mKAFU Vlmef av kursdeltagare. Enligt 14 c § AMK skall SÖ efter samråd med

antagning åâålsålálrsêilâiâiel?lägger

AMS meddela föreskrifter om inskrivning av deltagare i En AMD-kurs. styrelserna framgår ma_ grundläggande punkt i uppgiftsfördelningen mellan AMV och SO är att det att en majoritet av de åvilar AMV att besluta om rätten för en person att delta i AMU-kurs. tillfrågade “Ppfaltade Genom har SÖ markerat kursstyrelsen 5°m e den nya instruktionen kursstyrelsens ställning En Sam- Tidigare= erhöll kursstyrelsen administ- AMS-ifrån som SÖ:s regionala organ för AMU.7 manstallmng av svaren rativt stöd från länsarbetsnämnden. Denna anknytning har som tidigare återfinns g büagedejen nämnts och har fått möjlighet att repliera på till betänkandet.

nu borttagits kursstyrelsen

320 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

AMU-centrerna för bl.a. administrativa göromål. Bla. att SÖ har

genom föreskrivit att en arvodestjänst som verkställande tjänsteman skall finnas vid kursstyrelsen har SÖ kunnat ge kursstyrelsen ett verkligt driftansvar för AMV i länet. Centrerna som tidigare avseenden var direkt

i väsentliga underställda SÖ har nu inordnats under som förfogar över

kursstyrelsen personalen inom lånet.

I övrigt ligger de viktigaste förändringarna i instruktionen på det personaladministrativa området och det ekonomiska området. SÖ har till kursstyrelsen decentraliserat handläggningen av de flesta ärenden som galler anställning och uppsägning av personal. låt vara att föreskrifterna så vitt gäller tillsättning av lärartjänster ännu ej har trätt i kraft. Då dessa föreskrifter har trätt i kraft kommer

byrå V 3 inte längre att handlägga nägra tillsättningsärenden vad gäller lärartjänster. SÖ föreskriver vidare i den nya instruktionen att AMU-lärare och andra tjänstemän vid utbildningsenhet inom AMU år anställda inom AMU-organisationen i länet. Lärarna anses genom långvarig praxis vara anställda i riket. Några formella bestämmelser om riksanställning uppges emellertid aldrig ha utfärdats. Att dessa föreskrifter ännu ej trätt i kraft hänger bl.a. samman med frågan om kursstyrelsens ställning i förhållande till den centrala instansen. Vi återkommer till detta i avsnitt 15.8.

Förändringarna på det ekonomiska området är främst betingade av KAFU:s förslag till budgetsystem för AMU-kurserna. En viktig

förändring av ekonomisk art är att kursstyrelsen nu har fått befogenhet att utan inskränkning svara för utbildningens anordnande. dvs. fatta beslut om .start och nedläggning av kurser. Formellt behöver kursstyrelsen således inte längre invänta bemyndigande från SÖ för att effektuera länsarbetsnåmndens beställning resp. avbeställning av utbildning. I praktiken gäller emellertid fortfarande i stora drag den långa beställningsgången länsarbetsnåimndcn - AMS- SÖ - kursstyrelsen. Vi diskuterar detta närmare i avsnitt 15.8. Andra exempel på utökning av kursstyrelsens uppgifter är att den skall planlägga verksamheten vid AMU-centrer och filialer i händelse av krig eller krigsfara.

Det finns också exempel på uppgifter som tidigare åvilade kursstyrelsen, men som inte finns angivna i den nya instruktionen. Ett exempel har redan nämnts inom området kursplanering, där kursstyrelsen tidigare hade till uppgift att följa behovet av AMU, en uppgift som faller inom länsarbetsnämndens ansvarsområde. I direkt anslutning till denna uppgift

angavs emellertid tidigare att kursstyrelsen fortlöpande skulle bedöma

hur tillgängliga resurser bäst utnyttjas och ta initiativ till lämpliga åtgärder i fråga om utbildningsresurser. Kursstyrelsen skulle därvid även beakta grannlänens resurser för AMU, liksom Övriga tillgängliga utbildningsresurser inom länet och i regionen. Aspekten att beakta grannlånens resurser för AMU finns inte angiven i den nya instruktionen, men får anses vara en viktig uppgift i arbetet med att åstadkomma ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna för AMU.

SÖ har också i samråd med byggnadsstyrelsen

delegerat handläggningen av vissa lokalärenden för AMU till kursstyrelsen fr. 0. m. 1983-01-15. Kursstyrelsen har bemyndigats att anmäla behov av lokaler och ev. föreslå hyresobjekt direkt till byggnadsförvaltningen bl. a. under att

förutsättning

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 321

kostnaderna för lokalerna inte överstiger 100 000 kr. per år. (Kursstyrelsen hade också liknande möjligheter enligt den tidigare instruktionen).

En sammanfattande bedömning är att SÖ genom den nya instruktionen har lagt grunden för en långtgående decentralisering av uppgifter och ansvar till regional nivå. Därtill kommer att en delegering i stor utsträckning har skett av beslutanderätten till den verkställande tjänstemännen.

15.5.3 Kursnämnderna

För yrken eller yrkesområden som företräds vid AMU-kurserna i länet skall det finnas särskilda kursnämnder som inrättas av kursstyrelsen. Kursnämnd består av ordförande, och minst fem andra ledamöter som utses av kursstyrelsen. Enligt SÖ:s instruktion skulle kursstyrelsens verkställande

eller annan tjänsteman som denne bestämde. vara ordförande i tjänsteman kursnämnd. Genom en ändring i instruktionen har SÖ föreskrivit att kursstyrelsen utser en av ledamöterna i kursnämnd till ordförande. Ändringen trädde i kraft den l januari 1983. Av de ledamöter som kursstyrelsen utser skall en vara företrädare för länsarbetsnämnden, minst en vara företrädare för utbildningsmän och lärare inom verksamhetsområdet, minst två vara företrädare för yrkeslivet (en representant för arbetstagarna och en för arbetsgivarna) samt minst en vara företrädare för kursdeltagarna.

Enligt den tidigare instruktionen bestod kursnämnd av sju ledamöter, varav en representant för länsarbetsnämnden, en för SÖ (kursföreståndare eller utbildningsman) två representanter för arbetstagarsidan, två för arbetsgivarsidan samt en representant för kursdeltagarna.

Kursnämndernas huvudsakliga uppgift är att inom sakområdet biträda kursstyrelsen i frågor som rör utbildningens innehåll och utformning. Kursnämnderna skall följa utbildningen och verka för att den anpassas till arbetslivets och enskilda kursdeltagares behov. Kursnämnderna skall hos kursstyrelsen föreslå de åtgärder som de finner nödvändiga för att förbättra utbildningen. Vidare skall kursnämnderna främja lärarnas möjligheter till yrkesstudier och andra kontakter med arbetslivet.

Generellt har kursnämndernas insatser varit högst varierande. En allmän erfarenhet är att de har haft svårigheter att fullgöra sina arbetsuppgifter bl.a. därör att de saknat tillgång till kansliresurser. Enligt den nya instruktionen får kursnämnd vid behov tillsätta särskilda arbetsgrupper och med sig adjungera ytterligare ledamöter. Vidare har kursnämnd numera möjlighet att utse sekreterare inom eller utom nämnden. Den nya instruktionen har varit i bruk alltför kort tid för att man skall kunna uttala sig om erfarenheterna av hur den fungerar.

Uppskattningsvis finns cirka 250 kursnämnder i hela landet. I t.ex. Östergötlands län finns 13 kursnämnder inrättade (läget 1983-01-01) inom följande områden: kontors- och administrativ utbildning, byggutbildning, verkstadsmekanisk utbildning, fordonsteknisk utbildning, el-teleutbildning, träindustriella yrken, vård, städutbildning, livsmedelsteknisk utbildning, transportutbildning, maskinförarutbildning, restaurang och storhushåll och grafisk utbildning.

322 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

15.5.4 AMU-centrerna

AMU-kurserna anordnas huvudsakligen vid särskilda utbildningsenheter, AMU-centrer som leds av en kursföreståndare.

Till ett AMU-center kan höra en eller flera AMU-filialer, som föreslås av en platschef.

Kursföreståndaren har ansvar för den omedelbara ledningen av kursverksamheten. Det åligger bl.a. kursföreståndare att handha personaladministrationen och den ekonomiska förvaltningen för verksamheten samt lämna kursstyrelsen underlag för förslag till anslagsframställning och internbudget. För ledningen av verksamheten biträds kursföreståndaren av platschef (som förestår filial), utbildningsman, kansliföreståndare, driftingenjör/materialförvaltare, till vilka kursföreståndaren har rätt att delegera beslutanderätten i ärenden som ej är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på kursföreståndare”. (36 § SÖ:s instruktion för AMU.) Denna delegeringsrätt tillkom inte kursföreståndare enligt den befattningsbeskrivning som gällde tidigare (före tillkomsten av SÖ:s instruktion för AMU 1982-05-24).

Kursföreståndaren har sedan 1977 rätt att anställa lärare och föreläsare om tjänstgöringsunderlaget beräknas vara mindre än sex månader. Kursföreståndaren hade tidigare befogenhet att anställa annan personal än lärare i högst lönegrad F8 under förutsättning att SÖ hade inrättat den aktuella tjänsten och medgivit att den fick återbesättas. Enligt den nya instruktionen har det på två punkter skett en utökning av kursföreståndarens befogenheter, och i ett avseende en inskränkning. Sålunda har kursföreståndare numera rätt att tillsätta tjänst som lärare, om tjänstgöringsunderlaget beräknas vara mindre än sex månader eller motsvarar mindre än halv tjänst. Kursföreståndare anställer även föreläsare eller specialist som skall medverka vid utbildning enligt läroplan. Annan personal än lärare, föreläsare eller specialist tillsätts enligt den nya instruktionen av kursstyrelsen eller. om det är fråga om placering i lönegrad F 11 eller L 10 eller högre. av SÖ.

Hela beredningen av de tillsättningsärenden som kursstyrelsen beslutar i sker emellertid av personal vid AMU-center. Kursstyrelsen i Stockholms län har på grund av den stora anhopningen av ärenden hos SÖ hemställt om ett återförande av beslutanderätten i tillsättningsärenden till kursföreståndare i enlighet med den tidigare instruktionen.

Det finns 52 AMU-centrer i landet med 55 filialer. (Läget 1983-01-01.)

15.6¶Personal inom den lokala

AMU-organisationen

15.6.1 Personal anställd av skolöverstyrelsen

Enligt 14 c § AMK anställer skolöverstyrelsen den personal som behövs för att genomföra den av SÖ anordnade kursverksamheten. Personal för speciella uppgifter kan enligt samma paragraf tillhandahållas av arbetsmarknadsmyndighet. Därmed åsyftas den elevsociala personalen vid AMUcentrerna.

Personalläget vid AMU-centrerna vad avser den av SÖ anställda personalen framgår av nedanstående förteckning. Uppgifterna är hämtade

organisation Förteckning 15.1

- Lärare i barnkunskap, obehöriga Lärare i gymnastik, behöriga 2 Lärare i gymnastik. obehöriga 2,55 Lärare i textilkunskap, behöriga 5 Lärare i textilkunskap, obehörig 1 Slöjdlärare, obehörig 1

324 Arbetsmarknádsutbildningens organisation och administration

” Beträffande lärare inräknas i antalet såväl de som har löneplacerad tjänst som de som har arvodestjänst som timlärare.

från SÖ:s anslagsframställning för delprogrammet Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1983/84. En jämförelse med läget vid motsvarande tidpunkt 1980 och 1981 visar att det totala antalet anställda minskade med drygt 600 mellan 1980 och 1981 för att sedan åter öka med ca 400 1982 (tabell 15.1). Den 1 juli 1982 var det ca 240 personer färre anställda inom AMU jämfört med motsvarande tid 1980. Antalet lärare har minskat mest. Mellan 1980 och 1981 minskade antalet lärare med ca 900. Det var därvid antalet obehöriga lärare som minskade mest. De minskade med ca 600. Andelen behöriga lärare inom AMU har inte genomgått någon nämnvärd förändring under de senaste tre åren. Denna andel uppgick för de tre åren till 62, 68 resp. 63 procent. Lokalvårdspersonalen ökade med ca 180 personer eller 70 procent mellan 1980 och 1981. En förklaring till denna kraftiga ökning är att man från SÖ:s sida har eftersträvat att ha egen lokalvårdspersonal anställd och i mindre utsträckning använda sig av städbolagens tjänster. Personalkategorin övrig personal som domineras av administrativ personal (bl.a. assistent/kansliskrivare. kontorist och materialförvaltare) har ökat såväl mellan 1980 och 1981 som mellan 1981 och 1982. Den 1 juli 1982 hade denna personalkategori ökat med Ca 140 personer jämfört med motsvarande tid 1980. Personalkategorierna assistent/förrådsman svarade för största delen av ökningen; 50,5 resp. 46 personer.

Med stöd av 14 c§ arbetsmarknadskungörelsen inrättar SÖ de tjänster som SÖ bedömer behövs för AMU-verksamheten. När det gäller t.ex. tjånstetyper, kompetenskrav och förordnandeformer för lärarna tillämpar SÖ fortfarande 1962 års skolstadga, som numera är upphävd och ersatt av 1971 års skolförordning (1971:235, omtryckt 1979:717). Bakgrunden till detta är en föreskrift i ett regleringsbrev från år 1963. där det hänvisas till bestämmelserna i 1962 års skolstadga om lärare vid de kommunala yrkesskolorna, vilka numera har uppgått i den nya gymnasieskolan. I samband med dennas tillkomst år 1971 beslöt SÖ att inte gå över på den nya

skolförordningens bestämmelser utan hålla fast vid den gamla stadgan tills vidare. Bestämmelserna i 1971 års skolförordning skiljer sig från den gamla

bl.a. såtillvida att ett nummersystem har införts på de olika stadgan

och att det i tjänsterna kan ingå olika ämnen med olika tjänsterna undervisningsskyldighet. Enligt den gamla stadgan är undervisningsskyldigheten knuten till tjänsten som sådan.

I övrigt regleras anställningsförhållandena för lärarna inom AMU som för andra statstjänstemän av dels statliga föreskrifter. dels avtal. Det nuvarande arbetstidsavtalet för lärare inom AMU gäller i sina huvuddrag sedan den 31 december har sänkts

1970, med undantag av att undervisningsskyldigheten för lärare i vårdyrken och lärare i handelsyrken från 30 till 29 veckotimmar (vtr) fr.0.m. den 1 juli 1979 samt för yrkeslärare från 32 till 29 vtr fr.0.m. den 1 december 1980.

Lärare inom AMU har enligt 15§ specialbestämmelser AST (Allmänt

för statliga och vissa andra tjänstemän) två lönegrader mer än avlöningsavtal de skulle ha fått vid tjänstgöring i det allmänna skolväsendet som ersättning för att de till motsats från andra lärare inte har ferier.

De huvudsakliga tjänstetyperna för lärare inom AMU är yrkeslärare, adjunkter, ämneslärare, lärare i handelsyrken och lärare i vårdyrken. Undervisningsskyldigheten för yrkeslärare är som tidigare nämnts 29 vtr, vilket motsvarar undervisningsskyldigheten för yrkeslärare i gymnasieskolan. Adjunkter och ämneslärare inom AMU har oftast 24 vtr mot 21 vtr i gymnasieskolan. (21 vtr förekommer inom AMU i utbildningar som bedöms

nivå, t.ex. för lärare i läroämnen i sekreterarutbildligga på eftergymnasial

i handelsyrken och lärare i vårdyrken har 29 vtr inom AMU ning). Lärare mot 27 i gymnasieskolan.

Tabell 15.1 Antal anställda vid AMU-centrer och filialer per den 1 juli 1980-1982

Antal an- Antal an- Förändring Antal an- Förändring Förändring

ställda ställda från 1980 ställda från 1981 från 1980

Lokalvårdspersonal

Övrig personal 671 757 + 86 811,5 + 54,5 +140,5

6 005 5 373 -632 5 762 +389 -243

Summa personal

1980 1981 1982 Kursdeltagare

Antal inskrivna i slutet av april enl. AMS statistik 29 045 23 822 27 684 Antal inskrivna i slutet av juni enl. AMS statistik 21 699 18 950 23 096

Källa: SÖ:s anslagsframställning för delprogrammet Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1981/82 och 1983/84.

326 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

Beroende på att medel för AMU-verksamheten anvisas över arbetsmark-

nadsdepartementet handläggs alla ärenden som rör personal inom AMU-

verksamheten, således även beträffande lärarpersonalen, ytterst av arbets-

marknadsdepartementet. Anställning av kursföreståndare och lärare regle-

ras i förordning utfärdad av regeringen (arbetsmarknadsdepartementet)

1976-06-23. Arbetsmarknadsdepartementet har också utfärdat en särskild

förordning (1976-11-18) om kompetenskrav för lärare i svenska för

invandrare inom AMU som endast gäller för AMU-verksamheten.

15.6.2 Personal anställd av arbetsmarknadsverket

Ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ är oklar inom följande elevsociala

områden: kurativa, hälsovårds-, fritids-, kost- och bostadsområdena. För-

delningen av uppgifter mellan AMS och SÖ var enligt den nedan nämnnda

AMU/S-gruppens utredning till en början sådan att SÖ hade ansvar för den

pedagogiska delen av verksamheten och AMS för övriga frågor i samband med AMU. En överenskommelse mellan verksledningarna kom sedermera till stånd, som innebar att SÖ skulle överta ansvaret för servicefunktionerna

vid vissa Omställnings- och träningskurser (OT-kurser), huvudsakligen vid

sådana som var belägna utanför AMU-center. Anledningen till detta var att

undervisning/träningi =

form av ADL-träning (ADL anpassning till dagligt liv, bl.a. boendeträning) ingick i dessa kurser. Ansvaret för servicefunktio-

nerna i samband med AMU kom därvid att delas mellan AMS och SÖ.

Efterhand har även annan elevsocial personal kommit att anställas av SÖ,

t.ex. fritidsledare och kuratorer för invandrare.

En arbetsgrupp, den s.k. AMU/S-gruppen, med representanter för AMS och SÖ lade i december 1976 fram ett förslag till förändrad ansvarsfördelning mellan AMS och SÖ vad avser det elevsociala området inom AMU.

Vid den tidpunkt då gruppen lade sitt förslag ingick OT-kurserna fortfarande i AMU-kurserna. Då var den elevsociala personalen vid flertalet OT-kurser bl.a. läkare, sjuksköterska, sjukgymnast anställd av SÖ. Fr.0.m. den 1 januari 1980 ingår OT-kurserna i organisationen för den yrkesinriktade rehabiliteringen och AMS är huvudman för personalen, liksom för verksamheten i övrigt.

AMU/S-gruppen föreslog att SÖ skulle överta alla elevsociala funktioner för kursdeltagare i AMU med undantag för platsförmedling. Förslaget omfattar således inte enbart servicefunktioner för deltagare i AMU-kurser, utan även t.ex. anvisning av elevbostäder till kursdeltagare med utbildnings-

8 Inom det reguljära bidrag inom det reguljära utbildningsväsendet. AMU/S-gruppen menade att skolväsendet är det en- kursstyrelsen kunde bevaka att även kursdeltagare utanför AMU-center får ligt AMU/S vanligt med tillgång till elevbostäder. en dimensionering av

AMU/S-gruppen lämnade även förslag till dimensionering av viss personal en sjuksköterska per

med elevsociala uppgifter. Gruppen konstaterade att tillgången 1 500 elever i grundsko- på t.ex. lan och för gymnasiesko- hälsovårdande personal var för liten. Som exempel kan nämnas att det i lan 1 200 elever per sjuk- Stockholm fanns (1976) en sjuksköterska per 800 kursdeltagare vid sköterska. Kursdeltagar- AMU-kurser.” KAMU i sitt betänkande

föreslog Utbildning för arbete. na i AMU bedöms ha

SOU 1974:79 att det skulle finnas en heltidsanställd sjuksköterska per 400 ett väsentligt större behov av kurativa insatser kursdeltagare. AMU/S-gruppen anslöt sig till KAMU:s förslag. Beträffande i utbildningssituationen. läkare föreslog gruppen en dimensionering av en läkare minst fyra timmar

organisation och administration 327

Arbetsmarknadsutbildningens

AMU/S-gruppen anslöt sig likaledes till per vecka per 400 kursdeltagare. KAMUzs om en av en sjukgymnast per 300 förslag dimensionering kursdeltagare samt en fritidsledare per 400 kursdeltagare. vidare att en ny funktionär - kurator med socionomex- Gruppen föreslog amen eller motsvarande - skulle tillföras AMU-kurserna. utbildning innebar att en kuratorstjänst skulle inrättas per ca 400 kursdelta- Förslaget gare. Vidare en utökning av antalet arbetsförmedlare för föreslog gruppen i AMU: en heltidsanställd arbetsförmedlare per ca 300 kursdeltagare vid AMU-center och för kursdeltagare utanför center en kursdeltagare arbetsförmedlare (Skillnaden motiveras av att tid per ca 250 kursdeltagare. mellan de olika utbildningarna utanför center.) åtgår för resor Efter samråd med AMS fattade SÖ den 3 juli 1977 beslut om att överta det elevsociala ansvaret för deltagarna i AMU från tidpunkt som skulle överenskommas med AMS. Myndigheterna kom överens om att Övertagandet skulle ske i början av budgetåret 1979/80. Övertagandet kunde dock inte Efter framställning under hand till statssekreteraren i ske som planerat. arbetsmarknadsdepartementet erhöll generaldirektören i SÖ 1980-08-20 besked om att det inte är uteslutet att den tänkta överföringen till SÖ av det elevsociala ansvaret får sådana ekonomiska konsekvenser att frågan enligt om begränsning i myndighets rätt att meddela kungörelsen (1970:641) föreskrifter, anvisningar eller råd måste underställas regeringens prövning. I skrivelsen erinras också om att det i KAFU:s uppdrag ingår att pröva frågan om fördelningen av huvudmannaskapet för olika uppgifter inom AMU. Mot denna bakgrund beslöt SÖ att avvakta med övertagandet. År 1977 hade arbetsmarknadsverket 303 anställda med enbart elevsociala Därutöver hade 132 arbetsförmedlare elevsociala uppgifter vid uppgifter. sidan av de arbetsförmedlande uppgifterna. Enligt AMS är den senare uppgiften fortfarande aktuell.

15.6.3 Statskonsults studie

Statskonsult har på uppdrag av KAFU företagit en studie rörande resursplaneringen vid AMU-centrerna. Uppdraget har redovisats i rapporten vid AMU-centrerna 1982-04-05, som återfinns i Resursplaneringen bilagedelen till kommitténs betänkande. Studien bl.a. till att ge KAFU en bild av hur lärarresurserna vid syftade AMU-centrerna I uppdraget ingick att kartlägga även de disponeras. administrativa resursernas omfång och arbetsuppgifter. till studien var att Sune Håkansson, högskolan i Växjö, som Bakgrunden engagerats som expert i KAFU med uppdrag att analysera kostnadsutveckför AMU-kurserna har funnit att kostnaderna under en femårsperiod lingen har ökat mer än vad kan anses vara motiverat med hänsyn till kapacitetsoch inflation. Därvid befanns kostnaderna för lärare och förändringar administrativ personal vara den tyngsta posten. (Håkanssons rapport behandlasi kapitel 17. Ett sammandrag av rapporten återfinns i bilagedelen till betänkandet.) Den del av arbetet som bestått i miljöstudier, kartläggning av fakta m.m. i samarbete med AMU-centrerna i Helsingborg, Tumba och har gjorts

328 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

Luleå. Dessa centrer, som valts på inrådan olika av SÖ, representerar storleksklasser och landsändar samt hade vid tidpunkten för undersökningen olika beläggningssituationer. Statskonsult fann att undersysselsättning av lärare, i den formen att de inte hade en egen grupp att undervisa, endast förekom marginellt. Den enkät som Statskonsult utförde, och i vilken lärarna ombads att redovisa sina arbetsuppgifter under fyra veckor (en vecka per kvartal under 1981), visade att det var en mycket liten del av lärartiden som användes för annat än undervisning. Av totalt 393 redovisade lärarveckor för ordinarie lärare har ca 10 veckor redovisats som projektarbete, intern ADB-utbildning, planering för ny kurs etc. För undervisningstimmar motsvarande ca åtta veckor har ingen arbetsuppgift redovisats. Statskonsult drar den slutsatsen att det inte förekommer någon allvarlig underbeläggning av lärarna vid de berörda centrerna. Statskonsult noterar beträffande den administrativa personalen och dess arbetsuppgifter att vart och ett av de centrer som ingick i studien till största delen har utvecklat sina egna administrativa system. Statskonsult påpekar att detta kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser, då man på flera håll har börjat arbeta med datorbaserade system. Dessutom innebär det ett slöseri med utvecklingsresurser att inte ha en central utveckling av administrativa system för centrerna. Statskonsult säger sig vidare inte vara övertygade om att de nuvarande rutinerna är effektiva när det gäller att ta väl vara på resursinsatsen. Med mera genomarbetade system, ev. med vissa ADBinslag, kan systemen troligtvis göras resurssnålare. På en rad punkter framför Statskonsult kritiska omdömen beträffande den administrativa styrningen. Det gäller exempelvis till uppföljningsrutinerna det nya budgetsystemet. För att kunna följa resultatet gentemot budgeten har varje center tvingats konstruera en egen budgetuppföljningsrutin. Ett annat exempel är rutinerna för kursdeltagarregistrering och rapportering beträffande kursdeltagarna. Vart och ett av de centrer som ingick i studien har valt sin egen systemuppläggning. Inom området kursdeltagarregistrering och rapportering kan dock konstateras att SÖ har kommit långt på väg i utvecklingen av ett nytt system där centrernas datorer för kontorsutbildningen kommer att utnyttjas. Andra områden där rutiner och regler bör ses över enligt Statskonsult är hanteringen av leveransfakturor, förrådsbokföringen, inventariesystemet och rutinerna för vikariatsförordnanden. Statskonsult konstaterar att de undersökta centrerna till stor del har personal som har arbetat länge vid AMU och som kan de speciella förhållanden som råder vid AMU. Statskonsult menar dock att hela organisationen präglas av en viss brist på smidighet, vilket gör att det i en del fall finns ett motstånd mot att hjälpas åt över gränserna. Detta medför, enligt Statskonsult, i sin tur att man lätt får för stora personella resurser eftersom man planerar för toppar inom alla delsystem. I kombination med en, som Statskonsult upplever det, alltför låg produktivitet, gör detta att det totalt finns för många personer sysselsatta med administrativt arbete inom AMU. Statskonsults bedömning är att 20-40 procent av den administrativa personalen borde kunna ges andra arbetsuppgifter efter en förenkling av arbetsuppgifterna och en förbättring av rutinerna - alternativt klara nya

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration, 329

arbetsuppgifter med befintlig personal.

Statskonsult kom således till den slutsatsen att det inte förekom någon allvarlig undersysselsâttning av lärarna vid de aktuella centrerna. KAFU delar i stort sett den uppfattningen, men vi vill samtidigt notera att lärarna för en viss tidsperiod inte redovisat några arbetsuppgifter. Vi vill understryka att det, med hänsyn till att studien är begränsad till att gälla förhållandena enbart vid tre centret, inte är möjligt att dra några mera vittgående slutsatser med anledning av studien.

Det kan givetvis finnas flera förklaringar till det redovisade förhållandet. En anledning kan vara att en viss kurs har beställts av länsarbetsnämnden, men att arbetsförmedlingen av olika skäl inte har kunnat hänvisa tillräckligt många sökande till utbildningen och att kursen därför inte kommit igång. En annan anledning kan vara att det var gruppintagning till den aktuella utbildningen och att den undersökta perioden inföll i skarven mellan två utbildningar. Sådana oplanerade avbrott i verksamheten är det omöjligt för AMU-centrerna att gardera sig emot. Det anmärkningsvärda är att lärarna inte har tilldelats andra arbetsuppgifter i mellantiden.

Statskonsults iakttagelser vad gäller den administrativa personalen har inte ifrågasatts vare sig av de berörda centrerna eller av SÖ. Såväl de berörda centrerna som SÖ och AMS har haft tillfälle att ge synpunkter på Statskonsults rapport. Kommittén bedömer att det är troligt att Statskonsults iakttagelser i fråga om den administrativa personalen kan ha viss relevans även för landet i övrigt, eftersom man har levt under likartade förhållanden, en bedömning som också delas av Statskonsult.

Såväl mot denna bakgrund som mot bakgrund av de resultat som Sune Håkansson redovisat i sin rapport bedömer vi att det finns en viss rationaliseringspotential i fältorganisationen på det administrativa området.

15.7 Genomförda som rör AMU:s

utredningar

organisation och administration

15.7.1 Statskontorets översyn av organisationen av SÖ:s

byrå V3

På uppdrag av regeringen utförde Statskontoret år 1975 en översyn av organisationen av SÖ:s byrå V3. I den rapport med anledning av uppdrag, 1975:27 AMU -

Byrå V3 vid skolöverstyrelsen - en organisationsöversyn, som Statskontoret samma år överlämnade till regeringen föreslogs bl.a. en förstärkning av byråns ledningsfunktion. I rapporten anfördes vidare att byråns arbetsuppgifter på sikt borde förändras och mer inriktas på övergripande uppgifter som pedagogiska frågor samt planering, samordning och uppföljning av kursverksamheten. Löpande driftsadministrativa ärenden borde i så stor utsträckning som möjligt överföras till fältorganisationen.

Regeringen beviljade den föreslagna förstärkningen av byråledningen. Regeringen uppdrog vidare genom beslut 1976-06-03 åt SÖ att inom givna

330 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

anslagsramar verkställa de föreslagna utvecklingsinsatserna inom byråns verksamhetsområde. För detta ändamål tilldelades SÖ expertismedel till en projektledare. Vidare uttalade regeringen att SÖ i detta arbete borde samråda med Statskontoret och AMS.

15.7.2¶Decentraliseringsgruppen för AMU

För att leda och samordna utvecklingsarbetet tillsatte SÖ en arbetsgrupp, den s.k. decentraliseringsgruppen för AMU. med representanter för AMS och SÖ, senare också för statskontoret. Gruppens uppdrag vidgades senare till att omfatta även planeringen av AMU-kurserna med avseende

på fördelningen av beslutsbefogenheter mellan AMS och länsarbetsnåmnderna.

Utgångspunkten för decentraliseringsgruppens förslag, 1978-04-14 Decentralisering av AMU-verksamhetens administration,

var att förändringar skulle ske med bibehållen ansvarsfördelning mellan AMS och SÖ och mellan respektive fältorganisation. Decentraliseringsgruppen föreslog bl.a. att länsarbetsnämnderna skulle få befogenhet att ansvara för planeringen av AMU-kurser och därvid besluta om inriktning, starter, nedläggningar och volymer avseende AMU-kurser i länet. I vissa angivna planeringsärenden skulle dock AMS beslut inhämtas.

Vidare föreslog decentraliseringsgruppen att kursstyrelsen skulle få ställning av egen myndighet (ny regional myndighet till SÖ) med ett särskilt kansli om vars placering kursstyrelsen själv skulle besluta.

Decentraliseringsgruppen föreslog en betydande decentralisering från SÖ till kursstyrelserna bl.a. vad gäller beslut om anordnande och nedläggning av kurser samt beslut om anställning av pesonal med undantag av kursledningspersonal.

SÖ avsåg att fortsätta utvecklingsarbetet i enlighet med de förslag som decentraliseringsgruppen framlagt. Genomförandet beräknades vara klart den 30 juni 1980. Med hänsyn till att regeringen i 1979 års budgetproposition aviserat att den avsåg att tillsätta KAFU beslöt SÖ:s ledning att avgränsa utvecklingsarbetet till att gälla delegering av beslutsbefogenheter från SÖ till kursstyrelser och centrer inom områdena verksamhetsplanering, personaladministration och ekonomiadministration. Bl.a. tillsattes en särskild arbetsgrupp inom avdelningen för vuxenutbildning.

Statskontoret hemställde i skrivelse i februari 1979 att regeringen måtte återkalla sitt beslut om fortsatta utvecklingsinsatser vid byrå V 3, i vart fall vad gäller Statskontorets medverkan. Genom beslut den 10 juli 1980 återkallade regeringen det i beslut den 3 juni 1976 åt skolöverstyrelsen givna uppdraget angående fortsatta utvecklingsinsatser inom byrå V 3:5 verksamhetsområde. Regeringen föreskrev samtidigt att det utredningsmaterial som hittills framkommit skulle överlämnas till KAFU. Utredningsmaterialet, som överlämnades till KAFU den 16 februari 1981, har utgjort en grund för kommitténs överväganden och förslag om decentralisering av administrationen.

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 331

1.5.7.3 Kommittén för översyn av den statliga skoladministrationen

Kommittén för översyn av den statliga skoladministrationen, SAK, har i sitt slutbetänkande (SOU 1980:5, Förenklad skoladministration) lagt fram två översiktliga alternativ för en regional/lokal administration av AMU:s kursverksamhet.

Det första alternativet innebär att genomförandeansvaret för driften av AMU-kurserna överlåts till kommuner och landsting, som således skulle handha AMU-kurserna för statens räkning. Detta alternativ innebär inte någon ändring i det nuvarande huvudmannaskapet. Ansvaret för planering och dimensionering av AMU-kurserna samt för personal och ekonomi skulle ligga oförändrat kvar hos staten. Genom att samma myndighet svarar för i princip all utbildning på lokal nivå skulle en samordning underlättas mellan gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning och AMU-kurserna, främst vad avser utnyttjande av personal, lokaler och utrustning. Vidare innebär alternativet att SÖ:s myndighetsfunktion gentemot AMU-kurserna renodlas och blir mer jämförbar med den roll som SÖ har gentemot övriga utbildningar inom sitt verksamhetsområde. SAK påpekar att ett genomförande av alternativet kan medföra vissa kostnadsfördelnings- och redovisningsproblem genom att helt statlig och kommunal verksamhet blandas.

Som ett andra alternativ framför SAK att genomförandeansvaret och driften av AMU-kurserna skulle överföras till arbetsmarknadsverket. Den regionala organisationen skulle då kunna likna organisationen för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Kursstyrelsen skulle därvid organisatoriskt få samma status som den dåvarande styrelsen för arbetsmarknadsinstituten (AMI) och i likhet med denna ha nära anknytning till länsarbetsnämnden. Detta alternativ skapar en förutsättning för en renodling av SÖ:s myndighetsfunktion beträffande AMU-kurserna till att avse centrala övergripande pedagogiska uppgifter. SAK påpekar att alternativet, även om det har vissa administrativa fördelar, dock innebär oförändrade eller minskade möjligheter till samordning med övriga utbildningsanordnare.

Vid remissbehandlingen tillstyrkte följande instanser att SÖ även fortsättningsvis skall ha det centrala ansvaret för de pedagogiska frågorna inom AMU, nämligen RRV, SAMN, SÖ, länsskolnämnderna i Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar och Skaraborgs län, komvuxutredningen, Kommunförbundet, LO och SACO/SR. Av de remissinstanser som har berört AMU:s organisation förordade RRV, SÖ, länsskolnämnderna i Uppsala och Kristianstads län samt länsstyrelsen i Kristianstads län att decentraliseringen av AMU-administrationen sker med nuvarande organisation som grund. Beträffande de alternativa organisationsformer som SAK presenterat tillstyrktes alternativ 1 med överförande av genomförandeansvaret till primärkommuner och landstingskommuner av SAMN, länsskolnämnderna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Älvsborgs, Kopparbergs och Västerbottens län, länsstyrelsen i Malmöhus län, komvuxutredningen. Stockholms, Norrköpings och Solna kommuner, Östergötlands läns landstingskommun och skoladministrativa föreningen.

Alternativ 2, dvs. med en flyttning av genomförandeansvaret till AMS, tillstyrktes av länsskolnämnden i Kalmar län och LO. AMS avvisade

332 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

alternativ l, men ville i avvaktan på resultaten av KAFU inte ta ställning till de övriga organisationsalternativen. I proposition 1980/812107, Den statliga skoladministrationen m.m., som godkänts av riksdagen, har regeringen lämnat förslag med av anledning SAK, vilka innebär att den skoladministrationen - SÖ och statliga länsskolnämnderna - från den 1 juli 1982 har fått en förändrad organisation och delvis förändrade upgifter. mellan SÖ och Fördelningen av uppgifter länsskolnämnderna har därmed renodlats. SÖ:s arbete inriktas mot övergripande ekonomiska frågor, långsiktig planering, uppföljning och utvärdering av reformverksamheten på skolområdet. av Ytterligare decentralisering uppgifter från SÖ till länsskolnämnderna har skett, vilket innebär att den operativa verksamheten ligger så långt möjligt på länsskolnämnderna. Exempelvis har de årliga besluten om gymnasieskolans dimensionering inom olika kommuner i allt väsentligt decentraliserats från SÖ till länsskolnämnderna. Dessa får i övrigt främst en funktion att och utvärdera stödja verksamheten på lokal nivå. Förändringarna för den centrala myndigheten innebär bl.a. att det hos SÖ fr.o.m. den 1 juli 1982 har inrättats fyra avdelningar mot tidigare fem - en för den obligatoriska skolan. en för gymnasieskolutbildningen, en för vuxenutbildningen (statlig och kommunal vuxenutbildning, grundutbildning för vuxna, folkhögskolor och folkbildning samt arbetsmarknadsutbildning) samt en för administrativa frågor. Vidare har ett planeringssekretariat inrättats för att bl.a. samordna arbetet med anslagsframställning, verksamhetsplanering samt planering på lång sikt. De tre sakenheterna har ett samlat ansvar för verksamheten inom respektive utbildningssektor. Antalet tjänster vid SÖ föreslogs i propositionen minskas från 654 till cirka 450. Personalförändringarna förutsattes kunna vara genomförda den 30 juni 1985 och ske i takt med naturlig avgång och genom omplaceringar. Den nya organisationen innebär för de regionala myndigheterna bl.a. att varje länsskolnämnd får stor frihet att utforma inom sin egen organisation ramen för en för samtliga nämnder Under en gemensam grundstruktur. lekmannanämnd och en chef för nämndens kansli har länsskolnämnderna en skolinspektör för vart och ett av två ansvarsområden obligatorisk utbildning resp. frivillig utbildning. Länsskolnämndernas nya organisation har genomförts i huvudsak inom ramen för oförändrat antal tjänster. En särskild organisationskommitté fick i uppdrag att lämna om förslag detaljutformningen av den nya organisationen. Organisationskommittén konstaterari sin rapport 1981-08-31 att byrå V3:s verksamhet berörs endast marginellt av riksdagens beslut om ny organisation för SÖ, varför kommittén inte har föreslagit några ändringar i V3:s organisation, arbetsuppgifter eller personaldimensionering.

15.8 av den nuvarande

Bedömning organisationen

AMU-verksamheten skiljer sig i flera väsentliga avseenden från andra skoloch utbildningsformer. Sålunda bedrivs utbildningen hela året utan terminsuppehåll. Lärarna har inte ferier utan semester på samma villkor som övriga statsanställda. Till flertalet utbildningar antas successivt. Med deltagare

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 333

hänsyn till att utbildningen främst är avsedd för vuxna deltagare som ofta har tidigare yrkeserfarenhet måste uppläggningen av utbildningen vad gäller såväl innehåll och längd som undervisningsmetoder vara en annan än inom vissa delar av den reguljära utbildningsverksamheten. Det arbetsmarknadspolitiska syftet med verksamheten ställer krav på flexibilitet i utbildningsplanering och omfattning. Snabbhet i insatserna ingår som ett av de viktigaste elementen i ett arbetsmarknadspolitiskt handlande och måste främjas av korta beslutsvägar och en rationell administration. Att AMU-kurser snabbt kan göras tillgängliga för arbetslösa personer är viktigt. De arbetslösa skall i

inte behöva vänta för att få tillträde till AMU-kurser. Snabbheten i princip insatserna får dock inte gå ut över kvaliteten i utbildningen. Genom AMU-kurserna skall arbetslösa personer kunna få en kvalitetsmässigt god utbildning som väsentligt ökar deras möjligheter att erhålla stadigvarande arbete.

För att AMU-kurserna skall kunna utnyttjas effektivt i arbetmarknadspolitiken är det nödvändigt att dessa synpunkter blir tillgodosedda. Detta medför att särskilda krav måste ställas på AMU-verksamhetens organisation.

Vi har i det föregående beskrivit den nuvarande organisationen med den

som gäller mellan myndigheterna. Olägenheterna av det uppgiftsfördelning delade huvudmannaskapet får. som vi ser det, främst konsekvenser för AMU-kursernas flexibilitet och för den ekonomiska styrningen och kontrollen av verksamheten.° Den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna medför att beslutsprocessen blir onödigt komplicerad med långa beslutsvägar och uppenbar risk för att angelägna utbildningsinsatser försenas. Omvänt gäller att risken är stor att resurser för utbildning inte avvecklas i tid när behovet av AMU minskar och kapacitetsutnyttjandet sjunker. Det är inte att förvåna att det här beskrivna organisationsmönstret skapar svårigheter för ledning och samordning av verksamheten. Oklarheter i de olika organens roller och kompetensfördelningen dem emellan skapar också risker för dubbelarbete och ett ineffektivt resursutnyttjande. Överblicken och kontrollen av tillgängliga resurser försvåras.

Vi vill i detta sammanhang erinra om att ett planerings- och budgetsystem för AMU anordnad av SÖ har börjat att tillämpas fr.o.m. den l juli 1981 efter förslag från KAFU (Delbetänkande Budget för AMU-center Ds A 1981:3). Syftet med planerings- och budgetsystemet var bl.a. att få ett styrinstrument för planering och kontroll av anslagsförbrukningen samt att genom budgetoch uppföljningsinformation få möjlighet till ett förbättrat kapacitets- och

9 Det kan råda viss osäkerhet om vad begreppet huvudman rymmer. I betänkandet Huvudmannaskapet för de gymnasiala skolformerna (SOU 1968:63) behandlas bl.a. frågan om den offentliga huvudmannens skyldigheter. Den hänvisning som i det nedan citerade stycket görs till skolans område torde i samma mån gälla arbetsmarknadsutbildningen. Huvudmannens väsentligaste uppgifter kan anges vara att organisera resp. verksamhet, anställa erforderlig personal. anskaffa lokaler. inventarier o.dyl. samt svara för erforderliga kostnader i den mån de inte bestrids av annan. Tillämpat på skolans område innebär detta, att huvudmannen har att planera och organisera undervisnings- och utbildningsverksamheten samt bära det ekonomiska ansvaret för dess fortgång.

334 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

resursutnyttjande. Genom planerings- och budgetsystemet har grunden också lagts för ett förbättrat kostnadsmedvetande inom organisationen såväl på AMS- som på SÖ-sidan. Samtidigt har det nya systemet inneburit att nackdelarna med det delade huvudmannaskapet har blivit Det

tydligare. framstår nu som än mer oacceptabelt att ha planeringsansvaret hos en myndighet och det ekonomiska ansvaret hos en annan. Den omständigheten att man har två huvudmän för verksamheten innebär nära nog definitionsmässigt att den ekonomiska styrningen och kontrollen försvåras och ibland omöjliggörs.

KAFU har genom en särskild arbetsgrupp, den s.k.

Budgetgruppen genomfört en uppföljning av planerings- och budgetsystemet. Som framgår av Budgetgruppens rapport, som återfinns i bilagedelen till betänkandet. finns det i nuläget ingen anledning att föreslå några förändringar av systemet som sådant. Vissa rutiner av

kan givetvis behöva ändras vid en ev. förändring huvudmannaskapet. Utvecklingsarbetet har hittills koncentrerats på att få budgetsystemet i drift inom organisationen. Arbetet med att utveckla handfasta rutiner och bedömningsgrunder när det gäller bl.a. underlag för petitaarbete, internbudget och kontroll av slutlig belastning mot tilldelade medel behöver fortsätta.

Det delade huvudmannaskapet är som tidigare framhållits inte den enda orsaken till risken för bristande flexibilitet. Det finns också andra bidragande orsaker, t.ex. den starka centraliseringen av verksamheten och trygghetslagstiftningen. Av dessa faktorer kan vi påverka huvudmannaskapet och centraliseringen. Genom att decentralisera beslutsfattandet

kan beslutsgången och rutinerna göras snabbare och smidigare. Ett decentraliserat beslutsfattande innebär emellertid inte att flexibiliteten

med nödvändighet främjas. Ju närmare beslutsfattandet kommer den faktiska verkställigheten desto större risk att nödvändiga beslut om t.ex. neddragningar inte fattas eftersom man kan förutsätta att lokala påtryckningar kommer att göras då besluten medför konsekvenser som uppfattas som negativa för den

exempelvis berörda personalen. Dessa risker får emellertid inte överdrivas. Även i nuvarande system med ett centraliserat beslutsfattande bereds alla ärenden om t.ex. neddragningar av fältorganisationen.

Ytterligare en negativ konsekvens som direkt härrör från det delade huvudmannaskapet och som bidrar till trögheter i processen är att informations- och förhandlingsskyldigheten enligt MBL blir kom-

onödigt plicerad. KAFU har erfarit att det även rått osäkerhet på fältet om vilket organ, länsarbetsnämnden eller kursstyrelsen, som är att betrakta som förhandlingspart i olika frågor. Länsarbetsnämnden har. utöver skyldighet att förhandla med de lokala arbetstagarorganisationerna enligt huvudavtalet (HA) också förhandlingsskyldighet i frågor som rör förhållandena utanför den egna myndigheten (6§ HA) Sådan förhandling skall föras med de centrala arbetstagarorganisationerna. Nämnden skall således förhandla med de centrala arbetstagarorganisationerna innan den fattar beslut eller

avger förslag som innebär viktigare förändring för SÖ:s personal inom AMUverksamheten. Motsvarande gäller i fråga om information (9§ I

HA). ärenden där beslut fattas av AMS informerar länsarbetsnämnden de centrala organisationerna om innehållet i AMS beslut. Därefter sker förhandling på kursstyrelsenivå beträffande formerna för genomförandet av AMS

resp.

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 335

länsarbetsnämndens beslut. .

En slutsats är att förutsättningarna för en förbättrad flexibilitet i utbildningsinsatserna skulle främjas av att ansvaret för planering och genomförande samlades hos en huvudman som också hade det fulla ekonomiska ansvaret för verksamheten. Genom att ha en huvudman för verksamheten undviks dubbelarbete och beslutsvägarna blir kortare. Vi bedömer att detta i förening med ett decentraliserat ekonomiskt ansvar för verksamheten leder till att flexibiliteten i utbildningsinsatserna kommer att främjas.

Som framgått av redovisningen i avsnitt 15.3 och 15.5 fattas en stor del av de beslut som rör verksamheten centralt av AMS och SÖ. För SÖ:s vidkommande har visserligen en ändring nyligen skett genom den nya kursstyrelseinstruktionen bl. a. när det gäller beslut om anordnande av utbildning. Genom de nya kursstyrelseinstruktionen har hela detta område decentraliserats från SÖ till kursstyrelserna. Kursstyrelsens rätt att fatta beslut om att anordna utbildning har dock i praktiken begränsats till att gälla de utbildningar som har godkänts av de centrala myndigheterna genom beslut om länsvis fördelning av bas- och komplementbehov resp. bas- och komplementresurser. För att anordna utbildning enligt särbeställningar från länsarbetsnämnderna och AMS, dvs. då utbildningsbehov uppstår under planeringsperioden, erfordras fortfarande beslut av AMS och SÖ.

Att det i stor utsträckning krävs centrala beslut för att driva verksamheten bidrar givetvis till att administrationen har blivit tungrodd. De negativa effekterna av centraliseringen i kombination med det delade huvudmannaskapet har accentuerats i takt med att verksamheten har vuxit i omfattning. Detta har bl.a. lett till att de centrala instanserna har uppfattats som onödigt byråkratiska och krångliga av de regionala och lokala organen.

Planeringen av AMU-kurserna är ett belysande exempel på den långa och komplicerade beslutsprocessen. l det följande skisseras berednings- och beslutsprocessen i ett ärende om kursplanering.

Om länsarbetsnämnden i samråd med berörda lokala arbetsmarknadsparter kommer fram till att en viss utbildning, som inte ingår i det centralt fastställda bas- och komplementbehovet av AMU-kurser, av arbetsmarknadsskäl skulle behövas i länet, t.ex. på en ort som har AMU-center, kontaktar länsarbetsnämnden den verkställande tjänstemannen vid kursstyrelsen som i sin tur kontaktar kursföreståndaren vid AMU-centret. Kursföreståndaren meddelar den verkställande tjänstemännen exempelvis att lokaler finns men att en lärare behöver anställas för att utbildningen skall kunna anordnas. Den verkställande tjänstemännen meddelar länsarbetsnämnden detta som efter information enligt MBL inlämnar en framställning till AMS om beställning av kursen hos SÖ. Samtidigt vidtar AMU-centret med förbehåll av AMS och SÖ:s godkännande av länsarbetsnämndens framställning åtgärder för att anställa en lärare för utbildningen.

Om AMS utbildningsenhet delar länsarbetsnämndens bedömning sänder AMS framställningen från länsarbetsnämnden till SÖ:s byrå V 3 som en beställning. Med sin kännedom om centrernas resurser behöver planeringssektionen vid V 3 oftast inte kontakta AMU-centret ifråga, utan bemyndigar. efter samråd med ekonomiadministrativa sektionen. kursstyrelsen att anordna utbildningen.

336 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

Hela den process som beskrivits i det föregående tar vanligen ca tre månader. Om ärendet är mer komplicerat är det inte ovanligt att processen tar upp till sex månader. Om en ny läroplan dessutom skall utarbetas kan processen inklusive kontakter med parterna ta betydligt längre tid, i vissa fall upp till två år. Den tid som åtgår för att utarbeta nya läroplaner påverkas emellertid inte av en decentralisering av planeringsprocessen eller av en förändring av huvudmannaskapet.

Det är uppenbart att denna ordning inte är ändamålsenlig. Den medför dubbelarbete och förseningar. En decentralisering av planeringen till regional nivå underlättar hanteringen, men så länge planeringsansvaret och ansvaret för genomförandet av utbildningen åvilar skilda myndigheter kommer ändå processen att vara osmidig och dubbelarbete kommer inte att kunna undvikas. KAFU bedömer att en decentralisering av beslutsfattandet innebär att handläggningstiden i det skisserade exemplet skulle kunna förkortas med ca en månad. Om man hade en huvudman för verksamheten skulle handläggningstiden kunna förkortas ytterligare. Det bör emellertid noteras att rutinerna idag för anställning av lärare oberoende av huvudmannaskapet tar ca tre månader. Framför allt skulle dubbelarbete kunna undvikas och handläggningen bli mer rationell. Planerings- och rekryteringsarbetet skulle kunna bedrivas parallellt och utföras med större säkerhet. Arbetsförmedlingen skulle tämligen omgående, efter det att önskemål om ett nytillskott till kursutbudet uppkommit, kunna påbörja rekryteringen av kursdeltagare.

Även på central nivå medför det delade huvudmannaskapet nackdelar. Ett delat myndighetsansvar ställer stora krav på vilja och förmåga hos berörda parter att samarbeta. Samverkan mellan de båda verken har enligt vad vi har erfarit bl.a. vid våra kontakter med AMU:s fältorganisation inte fungerat helt problemfritt. På central nivå har det erforderliga samspelet mellan AMS och SÖ beträffande arbetsmarknadsutbildningen visat sig vara tungrott och komplicerat. Därtill kommer att den ofta oprecisa fördelningen av uppgifter mellan myndigheterna gör att det är ofrånkomligt att AMS och SÖ ibland går in och gör bedömningar på varandras områden. Som exempel kan nämnas frågan om AMU-kursernas lokalisering. Enligt den ansvarsfördelning som gäller skall AMS besluta om AMU-kursernas lokalisering. AMS tolkar sitt ansvar så att AMS skall avgöra inom vilket område t.ex. en viss förhyrning skall göras. SÖ kan å sin sida ha synpunkter på var en lokalisering bör ske med hänsyn till sin kännedom om hur resurserna är fördelade. SÖ:s synpunkter kan vara berättigade med hänsyn till att SÖ har det ekonomiska ansvaret för driften av verksamheten. AMS uppfattning om var en viss utbildning skall förläggas kan med hänsyn till möjligheterna att dels rekrytera kursdeltagare, dels arbetsplacera deltagarna efter utbildningen vara avgörande för om utbildningssatsningen skall bli framgångsrik. Det är uppenbart att en mer samlad bedömning behövs i frågor som exemplet belyser. Naturligtvis blir det under alla förhållanden nödvändigt att väga samman ekonomiska och andra synpunkter som har att göra med rekryteringen- oavsett delat eller samlat huvudmannaskap. Det är en stor fördel om denna sammanvägning kan ske i samband med beslutsfattandet hos en instans.

Att kursstyrelsen inte har haft egna kansliresurser har medfört svårigheter

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 337

i flera avseenden. Den ekonomiska och administrativa styrningen av verksamheten har försvårats också av den anledningen. SÖ:s byrå V 3 och AMS utbildningsenhet har inte kunnat delegera beslutsbefogenheter till

nivå i den utsträckning som hade varit önskvärd. Avsaknaden av regional kansliresurer för kursstyrelsen har vidare bl.a. medverkat till att en regional samordning av utbildningsresurserna för AMU-kurser och samverkan med övriga utbildningsanordnare vad gäller lokaler och utrustning inte har kunnat ske i önskvärd utsträckning.

Också decentraliseringsfrågan hör ihop med det delade huvudmannaska-

förberedde en decentralisering av planeringen av AMU-kurser pet. AMS redan 1979 på grundval av den tidigare nämnda decentraliseringsutredningens arbete. Då tillkom efter önskemål från AMS en ändring i 14§ arbetsmarknadskungörelsen som innebär att inte bara arbetsmarknadsstyrelsen utan också länsarbetsnämnd efter arbetsmarknadsstyrelsens bestämmande, prövar behovet av skilda kurser för olika slag av arbetsmarknadsutbildning (AMU-kurser).

Karsstyrelserzs formella status

Ett förhållande som också har medverkat till att försvåra för SÖ att delegera beslutsbefogenheter till regional nivå är att det finns oklarheter beträffande

formella status. Dessa oklarheter sammanhänger med att kursstyrelsens kursstyrelsen saknar av regeringen utfärdad instruktion och ej heller finns omnämnd i regeringens instruktion för SÖ.

I regeringens förordning (1981:1371) med instruktion för den statliga skoladministrationen 4 § andra stycket anges: ”Om SÖ:s uppgifteri fråga om anordnande av särskilda kurser för olika slag av arbetsmarknadsutbildning (AMU-kurser) gäller särskilda föreskrifter. Dessa särskilda föreskrifter återfinns i 14 a, 14 c, 14 e och 116 §§ AMK. I 14 c§ AMK andra stycket återfinns föreskrifter i fråga om kursstyrelsen: I varje län skall finnas en

Föreskrifter om kursstyrelse och om inrättande av kursnämnkursstyrelse. der för tillsyn över utbildningen inom visst yrkes- och ämnesområde meddelas av skolöverstyrelsen”.

Frågan gäller närmast om kursstyrelserna och AMU-centrerna utgör en egen myndighet över vilken SÖ har tillsyn eller om verksamheten skall anses organisatoriskt inordnad i myndigheten SÖ.

En statlig myndighet skapas genom att regeringen genom instruktion eller liknande föreskrift utfärdar de bestämmelser som behövs för den verksamhet myndigheten avses bedriva och vidare utser vissa befattningshavare eller överlåter till exempelvis centralt ämbetsverk att utse befattningshavare. Eftersom inrättande av nya myndigheter så gott som alltid kräver att medel

° Det förekommer också anvisas för verksamheten, behövs i praktiken även beslut av riksdagen.”

att i lag finns bestäm-

Det finns inget enhetligt myndighetsbegrepp, vilket medför att myndig-

melse om att viss mynhetsformen inom sig rymmer organ som organisatoriskt skiljer sig starkt åt. dighet skall finnas. Be-

som sådant är dessutom oskarpt i sin kontur. Ett organ slut om inrättande har Myndighetsbegreppet kan betraktas i en då skett direkt genom

som myndighet i ett hänseende men inte vara myndighet

där lagen och det ankommer annan situation. Ett exempel är departementen. I t.ex. personalärenden

på regeringen att utfärda departementschefen är beslutande betraktas varje departement som en egen

föreskrifter om organimyndighet. I regeringsärenden däremot, sker beredningen av ett regerings- sationen.

338 Arbetsmarknadsutbildningens och administration

organisation

ärende inom departementet, men departementet betraktas inte som en egen myndighet utan ingår i myndigheten regeringskansliet. Bestämmelsen i arbetsmarknadskungörelsen om särskilda kursstyrelser för AMU-kurserna och om befogenhet för SÖ att utfärda föreskrifter för kursstyrelserna talar för att kursstyrelserna och den lokala AMU-organisationen utgör särskilda organ över vilka SÖ har tillsyn. Så gör även det förhållandet, att kursstyrelserna inte finns upptagna i instruktionen för SÖ. I regeringens proposition 1980/81:107 om den statliga skoladministratioen sägs beträffande kursstyrelserna att dessa är regionala organ för arbetsmarknadsutbildningen som är kopplade till såväl SÖ som AMS och på den regionala nivån till länsarbetsnämnderna. Vidare anges att det på den lokala nivån finns de statliga skolorna, bl.a. utbildningscenter för arbetsmarknadsutbildning och att dessa skolor verksamhetsmässigt i varierande utsträckning är knutna både till den regionala länsskolnämnd organisationen, resp. kursstyrelse och den centrala organisationen, SÖ resp. SÖ och AMS. Detta talar för att kursstyrelsen närmast skulle kunna betraktas som ett gemensamt organ för AMS och SÖ. Något författningsmässigt stöd för en sådan tolkning finns emellertid inte. Kursstyrelsen finns inte heller upptagen i regeringens instruktion för arbetsmarknadsverket (1982:457). En förklaring till skrivningen i SAKpropositionen kan vara att kursstyrelsen vid den tidpunkt då propositionen skrevs i visst organisatoriskt hänseende kunde anses vara knuten till länsarbetsnämnden, eftersom länsarbetsnämnden enligt den tidigare instruktionen svarade för kursstyrelsens kansligöromål.” » Kursstyrelsens verksamhet innebär myndighetsutövning. SÖ har sålunda med stöd av 14c§ AMK delegerat beslutanderätten i vissa ärenden till kursstyrelsen. 12 Detta leder till slutsatsen att kursstyrelsen i dessa hänseenden är att betrakta som myndighet. Om kursstyrelsen däremot skulle anses ha ställning av egen myndighet skulle SÖ inte ha möjlighet att delegera beslutanderätten i tillsättningsärenden till kursstyrelsen. Nuvarande lydelse i 14 c §, där det föreskrivs att personal som behövs för den av SÖ anordnade kursverksamheten anställs av skolöverstyrelsen, medger inte en delegering av beslutanderätten i tillsättningsärenden. Med denna tolkning är en delegering av beslutanderätten i tillsättningsärenden till kursföreståndaren inte heller möjlig. Kommittén har kommit till den uppfattningen att det finns skäl som talar för att följande synsätt kan vara giltigt- att kursstyrelsen är att betrakta som en förvaltningsgren i myndigheten SÖ samt att kursstyrelsen i vissa hänseenden är att betrakta som myndighet. Kommittén anser att denna oklarhet bör undanröjas. Eftersom frågan om det regionala AMU-organets

2 Räckvidden av bemyn- “ Detta har en historisk förklaring. På den tid då AMU-kurserna stod under ledningav digandet i 14 c § AMK Överstyrelsen för yrkesutbildning (KOY) erhöll länsarbetsnämnderna, eftersom KOY lydelsen ”Föreskrifter saknade regional organisation, bemyndigande genom Kungl. brev den 14 oktober om kursstyrelse med- 1960, att verka som KÖY:s regionala organ i frågor som annars skulle ankomma på delas av skolöverstyrel- Överstyrelsen: kursstyrelse, bestående av tre ledamöter, utsågs av Länsarbetsnämnden sen” - är f.ö. också 0koch inrättades till en början för varje central arbetslöshetskurs. Fr.o.m. den 1 januari lar. 1962 inrättades en kursstyrelse i varje län.

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 339

ställning hänger nära samman med huvudmannaskapsfrågan tas frågan åter upp i det sammanhanget (avsnitt 15.9).

15.9 och förslag

överväganden

15.9.1¶Allmänna utgångspunkter

En av utgångspunkterna för kommitténs överväganden rörande AMUverksamhetens organisation och administration har varit statsmakternas uttalanden om ökad decentralisering. I KAFUzs direktiv att det ankommer på skolöverstyrelsen att anges förbereda och inom de för verksamheten givna ekonomiska ramarna en delegering av beslutanderätten i den omfattning som den genomföra nämnda arbetsgruppen föreslagit i rapporten Decentralisering av tidigare AMU-verksamhetens administration. Vidare anges att kommittén bör pröva att så långt möjligt ytterligare decentralisera befogenheter och möjligheterna ansvar vad gäller verksamhetsplanering, undervisningsplanering samt driftsadministration. I direktiven understryks att kommittén bör överväga skilda för att med oförändrad kvalitet på verksamheten värna om och åtgärder förbättra flexibiliteten i arbetsmarknadsutbildningen. Kommittén bör enligt direktiven och pröva möjligheterna att förändra den nuvarande analysera med beaktande av flexibilitetsaspekterna. Kommittén är organisationen därvid enligt direktiven oförhindrad att överväga om den nuvarande ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ skall behållas. Direktiven anger dock en begränsning i ett avseende: Det pedagogiska ansvaret för utbildningen bör även framledes åvila skolöverstyrelsen. KAFU har definierat begreppet ”pedagogiskt ansvar på följande sätt. D Pedagogisk tillsyn Det pedagogiska tillsynsansvaret innebär att SÖ skall biträda och ge service i pedagogiska frågor åt AMU:s fältorganisation. D Läroplansarbete. SÖ skall utarbeta och fastställa riksgiltiga läroplaner för AMU samt konsulteras inför regionalt läroplansarbete på försöksbasis. D Pedagogisk SÖ skall utvärdera kursverksamheten från utvärdering. utgångspunkter och ta initiativ till de åtgärder som denna

pedagogiska

utvärdering kan föranleda.

skall utövas mot bakgrund av att föreskrifter om under vilka Tilllsynsansvaret AMU-verksamheten skall bedrivas har utfärdats i förordning av betingelser KAFU anser att det är befogat att vissa förutsättningar för regeringen. AMU-verksamhetens bedrivande fastställs i förordning. Avsikten är inte att i förordning detaljreglera verksamheten, utan att fastlägga de grundläggande förutsättningarna under vilka AMU-verksamheten skall bedrivas. Det gäller Lex. att AMU-kurserna vid centrer och filialer skall bedrivas utan terminsindelning och i princip året runt. Det gäller vidare att successiv av kursdeltagare i största möjliga utsträckning skall tillämpas vid antagning sådan utbildning, vilket innebär att sökande kan hänvisas till utbildningen varje vecka. KAFU föreslår att en sådan förordning utarbetas och fastställs av regeringen.

.340 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

KAFU:s tolkning av begreppet pedagogiskt ansvar innebär att arbetsgivaransvaret för den personal av olika kategorier som är anställd i AMU:s fältorganisation kan ligga hos annan huvudman än SÖ i likhet med vad som gäller i fråga om den statliga skoladministrationens roll beträffande skolväsendet och övrig vuxenutbildning. Enligt regeringens

förordning (1981:1371) med instruktion för den statliga skoladministrationen skall den statliga skoladministrationens insatser i fråga om skolformer och utbildningsformer med kommuner eller landstingskommuner som huvudmän främst avse planering, forskning, tillsyn, utvärdering, läroplansarbete. rådgivning och information samt viss administration.

15.9.2 Decentralisering av och ansvar

uppgifter

Trots att en viss decentralisering har skett, som redovisats

i det föregående, till kursstyrelserna av beslutsbefogenheter från SÖ är den regionala och lokala AMU-organisationen till stor del beroende av centrala beslut. Kommittén anser att AMU-organisationen bör förändras så att en långtgående decentralisering av befogenheter och ansvar sker till den regionala nivån. Genom det nya budgetsystemet för AMU-center har en ekonomisk ramstyrning av kursstyrelsernas utgifter för AMU börjat utvecklas. AMS har på motsvarande sätt givit länsarbetsnämnderna budgetar för utbildningsbidrag. Ramarna bestäms främst med ledning av de behov som kan förutses. Utvecklingen mot en ökad handlingsfrihet för de regionala AMU-organen måste enligt KAFU:s mening fullföljas. Beslutsbefogenheterna bör ligga så nära de verkställande funktionerna som möjligt. Kommittén föreslår därför att även planeringsfunktionen, dock med vissa undantag, decentraliseras till

SÖ fastställer läroplan

L l

l

Information till

personalorganisationerna

l

Remiss till yrkesnämnd

myndigheter

l

Arbetsgivarorganisation SÖ byrå V3 utarbetat läroplans-

yrkesnämnd -2-_-› förslag (experter, arbetsgrupper) Arbetstagarorganisation Yrkesanalyser

AMS beställer läroplan av SÖ

L l

AMS överlägger med parterna

I I

Figur 15.2 Tillkomsten

Arbetsmarknadsverket bedömer av en AM U-Iäroplan.

behovet av utbildning Nuvarande process

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 341

nivå. Beslut om bas- och komplementbehov av AMU samt beslut regional om särbeställningar av utbildning decentraliseras från central till regional för bristyrkesutbildning och lågfrekventa utbildningar för nivå med undantag vilka beslut även fortsättningsvis enligt KAFU:s mening bör fattas centralt. Ett system med budgetramar ger i kombination med ett ökat regionalt ansvar för rörelsefrihet för de regionala organen som kan AMU-planeringen efter sina bedömningar av behovet av AMU. prioritera Genom att beslutsvägarna blir kortare kan handläggningstiderna reduceras och flexibiliteten i kursutbudet lättare säkerställas. En förutsättning är emellertid att även vissa delar av läroplansarbetet decentraliseras till regional nivå. En decentralisering av läroplansarbetet är också en viktig förutsättning för att AMU skall kunna som KAFU föreslår skall åvila fylla de nya uppgifter AMU i framtiden, nämligen att vara en utbildningsresurs för företag och delvis kunna tillgodose deras behov av utbildning för den egna personalen. Vid utarbetandet av läroplaner för AMU samarbetar SÖ med olika branschorgan och institutioner inom aktuella yrkesområden. Läroplansförslagen granskas av yrkesnämnder, dvs. av företrädare för både arbetsgivare och arbetstagare. Läroplanerna fastställs av SÖ. KAFU föreslår att Iäroplansutvecklingen decentraliseras såtillvida att de organen får befogenhet att fritt kombinera olika moment/moduler regionala ur befintliga läroplaner. Även helt nya läroplaner bör på försök kunna få utarbetas på regional nivå om man regionalt bedömer att man har tillgång till erforderlig expertis. SÖ bör dock konsulteras innan sådant arbete påbörjas

Lan överlägger med parterna 1

Regionala AMU-organen kombinerar olika moment/ moduler ur befintliga Lan bedömer behovet läroplaner av utbildning

SÖ fastställer ev. läroplanen för riksgiltig användning efter arbete i central läroplansgrupp och efter information t. personalorganisation

Lan konsulterar SÖ

Redovisning och utvärdering till SÖ

Lan överlägger med P°”°a Figur 15.3 KAFU:s för- Försöksläroplan utarbetas slag till decentralisering aV de 7395M33 AMU° av läroplansutvecklingen ganen (nuv, kursstyrelser k de _ ømplmerar Lan bedömer behovet och kursnämnderl i sam- ((1e processen som s lsse-:liven av utbndning råd med lpartema rats ifigur 15.2)

342 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration sou 1933:22

så att en samordning av läroplansarbetet kan ske mellan länen. Läroplanen bör få tillämpas försöksvis under en period, varefter redovisning och utvärdering sker till SÖ för ev. fastställande för riksgiltig användning.

I detta sammanhang vill KAFU understryka vikten av att arbetsmarknadens parter deltar i AMU-planeringen och i läroplansarbetet även på regional nivå. Det är väsentligt att deltagarna får en kvalitetsmässigt god utbildning som inte bara i ett kortsiktigt perspektiv bedöms leda till stadigvarande arbete utan även bidrar till att stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden också på längre sikt. För utarbetande av riksgiltiga läroplaner bör centrala läroplansgrupper tillsättas med representanter för berörda arbetsmarknadsparter i likhet med vad som gäller vid utarbetande av läroplaner inom komvux. Företrädare för AMS bör ingå i central läroplans- BTUPP-

Handläggningen av ekonomi- och personaladministrativa ärenden bör också flyttas till regional och lokal nivå i största möjliga utsträckning. Genom SÖ:s instruktion för AMU har som tidigare nämnts en grund lagts för en sådan överflyttning. Generellt innebär decentraliseringen att de centrala myndigheternas roller förändras och att de kan inriktas mer mot övergripande uppgifter. Den centrala nivåns uppgifter blir i stor utsträckning att verka för att arbetet bedrivs enligt statsmakternas intentioner, att samordna, fördela resurser och ge impulser till fältorganisationen samt följa upp och utvärdera verksamheten utifrån övergripande perspektiv. Det behövs självfallet alltid en väl avvägd balans mellan ett decentraliserat beslutsfattande och en central samordning samt tillsyn. Skall de centrala organen, även om den direkta ärendehandläggningen begränsas, kunna ha en överblick över verksamheten måste det finnas metoder för överföring av erfarenheter och resultat från lokal och regional nivå till de centrala instanserna.

15.9.3¶De regionala AMU-organens ställning

Arbetsmarknadsverkets regionala organ är länsarbetsnämnden. Länsarbetsnämnden är länsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och för arbetsförmedlingen. Skolöverstyrelsens regionala AMU-organ är kursstyrelsen. I administrativa frågor utgör länsskolnämnderna den statliga skoladministrationens fältorganisation.

Kommittén har konstaterat att det finns oklarheter beträffande kursstyrelsens myndighetsställning, vilket bl.a. hänger samman med att kursstyrelsen saknar av regeringen utfärdad instruktion och ej heller finns omnämnd i regeringens instruktion för den statliga skoladministrationen.

En omfattande decentralisering av uppgifter och befogenheter förutsätter enligt KAFU:s bedömning också en bättre utvecklad organisation på regional och lokal nivå. En förutsättning för att de regionala AMU-organen skall kunna fullgöra nuvarande och nytillkommande arbetsuppgifter på ett effektivt sätt är att de får en mer självständig ställning i förhållande till de centrala myndigheterna än de nuvarande kursstyrelserna har. I synnerhet de nya uppgifter inom företagsutbildningens område som KAFU föreslår skall åvila AMU kräver ett flexibelt handlande i fråga om överenskommelser om samverkan i utbildningsfrågor med näringslivet. En mer självständig organisation har enligt kommitténs uppfattning större möjligheter att klara

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 343

dessa nya uppgifter. Vi har därför kommit till uppfattningen att de regionala AMU-organen bör ha myndighets ställning. Detta kan ske antingen så att den ,nuvarande kursstyrelsen får ställning av regional myndighet eller på så sätt att kursstyrelsen inordnas i en annan regional myndighet.

15.9.4 En -

ny organisation principiella utgångspunkter

För att fullgöra sin arbetsmarknadspolitiska uppgift måste AMU-verksamheten ständigt anpassas till de fortlöpande förändringarna på arbetsmarknaden. För att kunna lyckas med detta krävs en flexibel organisation med smidiga beslutsprocesser. En organisation utgör i sig endast ett medel för att uppnå vissa angivna mål. En viss organisatorisk lösning har därför inte något egenvärde.

Det dubbla huvudmannaskapet med nuvarande ansvarsfördelning mellan AMS och SÖ har som kommittén tidigare redovisat betydande nackdelar. Båda myndigheterna har f.n. ungefär lika tunga uppgifter. AMS får dock i egenskap av dels initiativtagare till utbildningen och dels verkställande

för arbetsmarknadspolitiken anses ha principiellt ett större ansvar myndighet för verksamheten. AMS har emellertid ej formella möjligheter att till fullo ta ett större ansvar för verksamheten, eftersom SÖ enligt AMK har det ekonomiska ansvaret för AMU-kurserna. Det ankommer på AMS att svara för planeringen av AMU-kurserna, dvs. fastställa omfattning, inriktning och lokalisering av utbildningen, men AMS har inte möjlighet att ta de direkta ekonomiska konsekvenserna av sina beslut, eftersom ansvaret för genomförandet av utbildningen åvilar en annan myndighet. Detta förhållande finner kommittén inte förenligt med allmänna principer för en ändamålsenlig planering. Ett grundläggande motiv för en förändring av organisationen är därför att en av myndigheterna åläggs ett större ansvar för verksamheten och att det organ som svarar för planeringen också har det fulla ekonomiska ansvaret för verksamheten. Vid de regionala och lokala kontakter som kommittén har haft med företrädare för AMU-verksamheten har dessutom ofta framförts den synpunkten att flexibiliteten i insatserna har hindrats

det dubbla huvudmannaskapet och dess uppgiftsfördelning mellan genom myndigheterna. Omständlig beslutsprocess som medför dubbelarbete och förseningar har därvid framförts som negativa effekter av nu gällande uppgiftsfördelning mellan AMS och SÖ.

Kraven på att AMU:s kursutbud snabbt skall kunna anpassas vad gäller volym, inriktning och innehåll efter förändringarna på arbetsmarknaden kommer inte att minska i framtiden. Det finns tvärtom skäl att anta att kraven på att AMU skall kunna uppvisa ett högt mått av flexibilitet kommer att öka främst beroende på konsekvenserna av den snabba tekniska utvecklingen. KAFU har i kapitel 13 Personalutbildningens inriktning och innehåll föreslagit att AMU skall tilldelas nya uppgifter inom företagsutbildningens område. KAFU:s förslag innebär bl.a. att AMU:s fältorganisation på olika sätt skall medverka i planeringen och genomförandet av sådan personalutbildningi företag för vilken arbetsmarknadspolitiskt stöd beviljas. Dessa nya uppgifter kommer också att ställa speciella krav på flexibilitet och snabbhet i insatserna.

Sammantaget har kommittén kommit till den uppfattningen att AMU på

i 344 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

ett mer effektivt sätt skulle kunna fullgöra sina uppgifter med en annan organisation än den nuvarande. Mot bakgrund av vår bedömning av hur den nuvarande organisationen fungerar och mot bakgrund av de allmänna utgångspunkter som vi i det föregående har ställt upp för en förändring av organisationen anger vi sammanfattningsvis följande principiella utgångspunkter för en ny organisation. ü En av myndigheterna åläggs ett större ansvar för verksamheten. Den

planerande funktionen och det ekonomiska ansvaret för verksamheten hålls samman hos en instans.

E! Decentralisering av uppgifter och ansvar sker från central till regional och

lokal nivå i största möjliga utsträckning. E! På det regionala planet leds AMU-verksamheten av ett organ som har

ställning av myndighet. Som tidigare nämnts kan detta ske antingen så att

den nuvarande kursstyrelsen får ställning av myndighet eller på så sätt att

kursstyrelsen inordnas i en annan regional myndighet.

I det följande skisseras fyra alternativa organisationsmodeller. Gemensamt för dem alla är dels att en långtgående och

decentralisering av uppgifter ansvar sker till regional nivå, dels att det pedagogiska ansvaret åvilar SÖ.

15.9.5¶Alternativa organisationsmodeller

Alternativ A - (SAMS-alternativet)

Alternativ A innebär endast marginella förändringar jämfört

med nuläget. Nuvarande uppgiftsfördelning mellan myndigheterna behålles i stort med undantag för att det elevsociala ansvaret överflyttas till SÖ. Kursstyrelsen får status av egen myndighet över vilken SÖ bl.a. utövar tillsyn. Antalet ledamöter i kursstyrelsen utökas med representanter för kommuner och landsting. SAMS får formellt status av rådgivande delegation och blir ett forum för diskussion av principiella frågor. För att understryka verksamhetens arbetsmarknadspolitiska målsättningar anknyts delegationen till AMS och generaldirektören i AMS blir ordförande i delegationen. Till

delegationen knyts ett mindre kansli.

Alternativ A innebär följande huvudsakliga mellan

uppgiftsfördelning myndigheterna. (Nya uppgifter i förhållande till nuläget är kursiverade)

Följande uppgifter åvilar AMS centralt: D Petitafrågor E! Länsvis fördelning av budgetramar

för utbildningsbidrag D Övergripande innebärande

planeringsuppgifter

- av kursutbudet

samordning

- beslut som inte kunnat

i planeringsärenden avgöras i interregionalt

samråd

-

planering av bristyrkesutbildning och lågfrekventa AMU-kurser E1 Beslut i lokaliseringsfrågor av mer omfattande karaktär

- av center/filial till

lokalisering ny ort

- av center/filial

nedläggning

- av center/filial

flyttning

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 345

D Tillsyn av regeltillämpningen inom sakområdet innefattande - föreskrifter och anvisningar uppföljning E1 Uppföljning av AMU som arbetsmarknadspolitiskt instrument D Initiativ och sakansvar beträffande - allmänt informationsmaterial om AMU - om AMU att användas i verkets interna personalutbildningsmaterial utbildning. D Fatta Övergripande beslut i frågor om AMU i företag

Alternativ A innebär att följande huvudsakliga uppgifter åvilar länsarbetsnämnden: D Bevaka utvecklingen på arbetsmarknaderna i länet och följa behovet av AMU D Planera och inom ramen för av SÖ till kursstyrelsen fördelade budgetramar fatta beslut om AM U-kursernas omfattning - och inriktning - i den mån centrala beslut ej erfordras lokalisering Vissa ärenden länsarbetsnämnden besluta om efter samråd med får angränsande län. AMS gör en förteckning på utbildningar för vilka beslut om anordnande skall ske efter interregiorzalt samråd. (Exempel på utbildningar som bör avgöras i interregionalt samråd är utbildningar som bedöms kräva ett större geografiskt underlag än ett län.) D Fatta beslut i ärenden om arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet D Fatta beslut i ärenden om bidrag till AMU i företag i den utsträckning som AMS bestämmer

Alternativ A innebär att arbetsförmedlingen får följande huvudsakliga uppgifter: D Fatta de arbetsmarknadspolitiska besluten om rätt för enskilda att delta i AMU-kurs samt om utbildningen skall vara förenad med rätt till utbildningsbidrag D Arbetsplacera kursdeltagare efter avslutad utbildning El Fatta beslut i ärenden om bidrag till AMU i företag i den utsträckning som AMS bestämmer

Alternativ A innebär att S Ö, får följande huvudsakliga uppgifter beträffande AMU: Petitafrågor Fördela budgetramar till kursstyrelsen Fastställa riksgiltiga läroplaner FoU-arbete och pedagogisk utvärdering Ha tillsyn över kursstyrelsens och AMU-centers verksamhet. SÖ:s

EIUEJDD

tillsyrsområde omfattar såväl pedagogisk som administrativ och ekonomisk tillsyn D Ha övergripande ansvar för elevsociala åtgärder

346 och administration S()U 1983:22

Arbetsmarknadsutbildningens organisation

D ansvar Ha övergripande i personalpolitiska frågor personalutbildning beslut om anställning av kursledningspersonal D Samarbeta av lokaler med byggnadsstyrelsen i frågor om anskaffning och med annan myndighet i vissa upphandlingsfrågor. D Fatta beslut i lokaliseringsärenden avseende - av center/filial den exakta platsen för lokalisering (följdbeslut av AMS

beslut) - av center/filial nedläggning (följdbeslut av AMS beslut) - av center/filial flyttning (följdbeslut av AMS beslut) - av center till filial och vice versa omvandling

Alternativ A innebär att kursstyrelsen får följande huvudsakliga uppgifter: D Inom ramen för SÖ:s beslut och anvisningar ha det övergripande ansvaret för driften av kursverksamheten i länet D Fatta beslut om anordnande av AMU-kurser inkl. och nedläggning köp av AMU-kurser efter beställning från länsarbetsnämnden D Samordna för AMU i länet utbildningsresurserna D Fatta beslut om försäljning av ledig utbildningskapacitet D hemställan länsarbetsnämnd beslut om att kombinera

Efter från fatta olika

moment/moduler ur befintliga läroplaner efter regionala behov D hernställan länsarbetsnämnd Efter från och efter samråd med SÖ svara för att försöksläroplaner utarbetas D Fatta beslut om anställning och uppsägning av personal. Undantag görs dock för kursledningspersonal och lärare, om tjänstgöringsunderlaget beräknas vara mindre än sex månader eller motsvarar mindre än halv tjänst samt föreläsare/specialist som skall medverka vid utbildning enligt läroplan D av AM U i länet Svara för information och marknadsföring D Medverka av lokaler vid anskaffning D Efter framställan från länsarbetsnämnden fastställa utbildningsplaner för AM U i företag samt via AM U-centrerna medverka vid genomförandet av

utbildningen.

Alternativ A innebär att kursföreståndare vid AMU-center får följande huvudsakliga arbetsuppgifter: D Inom ramen för SÖ:s och KS beslut och ha det direkta anvisningar ansvaret för den löpande driften av kursverksamheten D Tillsätta tjänst som lärare om beräknas vara tjänstgöringsunderlaget mindre än sex månader eller motsvarar mindre än halv tjänst D Anställa föreläsare eller skall medverka specialist som enligt läroplan i

utbildning D av material i ärenden Svara för upphandling där inköpen ej överstiger 7 000 kronor.

Följande fördelar kan särskilt framhållas med alternativ A: D De båda myndigheternas renodlas i och med uppgifter i viss utsträckning att ansvaret för de elevsociala åtgärderna till SÖ. överflyttas (Detta

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 347

innebär endast ett principiellt ställningstagande och innebär inte att KAFU i detta sammanhang tar ställning i sak till AMU/S-gruppens Arbetsförmedlingspersonalens insatser kan därigenom koncenförslag.) treras att söka arbetsplacera kursdeltagarna efter avslutad till uppgiften och SÖ får ett samlat ansvar för kursdeltagarna under utbildning utbildningen.

Alternativ A kan sägas ha följande nackdelar: D Ansvaret för verksamheten är i ekonomiskt avseende fortfarande delat och de nuvarande oklarheterna punkten består. AMS har i på den av anslagsmyndighet ett övergripande ekonomiskt ansvar för egenskap AMU. har SÖ det direkta ekonomiska ansvaret för driften av Samtidigt AMU-centrerna. I detta alternativ kan övervägas att föra över det ekonomiska ansvaret för driften av AMU-centrerna till AMS. En sådan ter sig dock inte rationell då det är personal som är anställd överföring inom en annan som i sådant fall är berörd av AMS beslut. myndighet AMS har inte möjlighet att utföra ekonomisk kontroll av en verksamhet som hanteras av personal som är anställd inom en annan myndighet. D Det förhållandet att den statliga skoladministrationen vid ett genomförande av alternativ A tillförs ytterligare en regional myndighet är föga tilltalande från allmänna kostnadsaspekter. Att tillskapa regionala för att kunna decentralisera en verksamhet är tveksamt. myndigheter

En sammanfattande bedömning är att alternativet innebär att de nuvarande av olika sett kommer att bestå. Alternativet är olägenheterna slag i stort också ologiskt med hänsyn till en väsentlig princip som vi i avsnitt 16.9.4 har av organisationen, nämligen den att ansvaret för ställt upp för en förändring och ekonomi bör hållas samman hos en instans. planering

Alternativ B - (AMV-alternativet)

I alternativ B är arbetsmarknadsverket ensam huvudman för AMUverksamheten. Ansvaret för frågor åvilar fortfarande SÖ. pedagogiska Alternativet innebär att kursstyrelsen ombildas till en delegation hos länsarbetsnämnden. Antalet ledamöter i delegationen utökas med representanter för kommuner och landsting. Nämnden får överlämna åt delegationen att i dess ställe fatta beslut i den som AMS En särskild AMU-avdelning inrättas hos utsträckning avgör. länsarbetsnämnden. Kursnämnderna ges möjlighet att repliera på AMUavdelningens kansliresurser. Alternativ B innebär att AMS centralt får följande huvudsakliga arbetsuppgifter. (Nya uppgifter i förhållande till nuläget är kursiverade.)

D Petitafrågor D Länsvis av budgetramar för anordnande av AMU samt för fördelning utbildningsbidrag D Övergripande planeringsuppgifter innebärande - av kursutbudet samordning

348 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration S()U 1983:22

- som inte har kunnat beslut i planeringsärenden avgöras i interregionalt samråd planering av bristyrkesutbildning och lågfrekventa AMU-kurser Beslut i lokaliseringsfrågor av mer omfattande karaktär - av center/filial lokalisering till ny ort” - av center/filial” nedläggning - av center/filial” flyttning omvandling av center till filial och vice versa. Samarbeta med byggnadsstyrelsen i frågor om anskaffning av lokaler och med annan myndighet i vissa upphandlingsfrågor Tillsyn av regeltillämpningen inom sakområdet innefattande - föreskrifter och anvisningar uppföljning Uppföljning och utvärdering av AMU som arbetsmarknadspolitiskt instrument Initiativ- och sakansvar beträffande - allmänt informationsmaterial om AMU - att användas i verkets utbildningsmaterial interna personalutbildning Ha tillsyn över verksamheten inom den regionala och lokala AMUorganisationen Ha övergripande ansvar i elevsociala frågor Ha övergripande ansvar i personalpolitiska frågor personalutbildning, dock med undantag av att SÖ skall ha ansvar för innehåll i lärarutbildning i samband med och läroplansförändringar nya läroplaner beslut om anställning av kursledningspersonal D Fatta övergripande beslut i frågor om AMU i företag

Alternativ B innebär att SÖ får följande huvudsakliga arbetsuppgifter beträffande AMU: D Ha tillsyn över AMU-kursernas genomförande såtillvida - att SÖ skall inspektera verksamheten vid AM U-centrer och AM Ufilialer och lämna förslag till AMS att erforderliga åtgärder vidtas för att den pedagogiska kvaliteten på utbildningen hålls på en hög nivå och att utbildningen är effektiv och ändamålsenlig i förhållande till pedagogiska mål (pedagogiskt tillsynsansvar) - utvärdera kursverksamheten från pedagogiska utgångspunkter och ta initiativ till de åtgärder som denna kan föranleda utvärdering (pedagogiskt utvärderings- och FoU-ansvar) D Efter från AMS utarbeta och fastställa framställning riksgiltiga läroplaner för AMU D Utarbeta material i samband för fortbildning av lärarpersonalen med mer omfattande läroplansförändringar och utarbetande av nya läroplaner D Biträda och service i åt ge pedagogiska frågor kursstyrelser och 3 I alternativ B fattar AMU-centrer AMS beslutet i sin helhet. Jämför alternativ För att uppfylla sitt pedagogiska ansvar för AMU-kurserna behöver SÖ A. där följdbeslut av ett antal AMU-inspektörer anställda som reser runt till de olika SÖ erfordras. AMU-enheterna utformar och på grundval av sina iakttagelser rapporter

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 349

som tillställs huvudmannen. Vidare behöver SÖ för att uppfylla det

pedagogiska uppföljnings- och utvecklingsansvaret en fast resurs för

FoU-arbete rörande AMU, till vilken även tidsbegränsade projekt, som

genomförs vid andra institutioner skall kunna knytas.

Alternativ B innebär att följande huvudsakliga arbetsuppgifter ävilar länsarbetsnämnden. E1 Bevaka utvecklingen på arbetsmarknaderna i länet och följa behovet av

AMU E! Planera och inom ramen för av AMS anvisade budgetramar fatta beslut

om AMU-kursernas (även köp av A MU-kurser) omfattning, inriktning och

lokalisering i den mån centrala beslut ej erfordras

Vissa ärenden får länsarbetsnämnden besluta om efter samråd med

angränsande län. AMS gör en förteckning på utbildningar för vilka beslut

om kursstart skall ske efter interregionalt samråd. (Exempel på utbild-

ningar som bör avgöras i interregionalt samråd är utbildningar som

bedöms kräva ett större geografiskt underlag än ett län.) E! Inom ramen för AMS beslut, föreskrifter och anvisningar ha det

övergripande ansvaret för kursverksamheten i länet D Fatta beslut om försäljning av ledig utbildningskctpacitet EI Samordna utbildningsresurserrza »för AMU i länet. Länsarbetsnämnden

bör fortlöpande bedöma hur tillgängliga resurser bäst utnyttjas och ta

initiativ till lämpliga åtgärder ifråga om utbildningsresurser. Därvid bör

länsarbetsnämnden även beakta grannlänerts resurser för AM U liksom

övriga tillgängliga utbildningsresurser inom länet och i regionen. D Fatta beslut om att efter regionala behov kombinera olika monzent/ntoduler

ur befintliga läroplaner” D samråd med SÖ svara för att försöksläroplaner utarbetas”

Efter

E1 Fatta beslut om anställning och uppsägning av personal

Undantag görs dock för kursledningspersorzal och lärare, om tjänstgöringsunderlaget beräknas vara mindre än sex månader eller motsvarar mindre än halv tjänst samt föreläsare/specialist som skall medverka vid utbildning enligt läroplan

D Svara för information och marknadsföring av AM U i länet El Medverka vid anskaffning av lokaler för kursverksanthetert D Fatta beslut i ärenden om arbetsmarknadsutbildning i det reguljära

utbildningsväsendet E1 Fatta beslut i ärenden om bidrag till AMU i företag i den utsträckning som

AMS bestämmer E! Fastställa utbildningsplaner för AMU i företag samt via AMU-centrerna

medverka vid genomförandet av utbildningen

Alternativ B innebär att kursföreståndare vid AMU-center får följande

i huvudsakliga arbetsuppgifter: E1 Inom ramen för AMS och länsarbetsnämndens beslut, föreskrifter och

ha det direkta Befogenheter som

anvisningar ansvaret för den löpande driften av kursverk-

enligt KAFUS uppfatt_

samheten

ning bör kunna delege- D Tillsätta tjänst som lärare om tjänstgöringslunderlaget beräknas vara ras m1 delegationen för

mindre än sex månader eller motsvarar mindre AMU.

än halv tjänst

350 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

D Anställa föreläsare eller skall medverka i

specialist som enligt läroplan utbildning D Svara för upphandling av material i ärenden där inköpen

ej överstiger 7 000 kronor.

Alternativ B innebär att arbetsförmedlingen får samma huvudsakliga arbetsuppgifter beträffande AMU som i alternativ A.

Följande fördelar kan framhållas med alternativ B som helhet: D Det övergripande ansvaret för verksamheten samlas hos en huvudman vilket allmänt är en fördel av effektivitets- och ansvarsskäl.

Att ansvaret samlas hos AMV, som även har att pröva behovet av andra former av AMU, kan antas få positiva konsekvenser för resursutnyttjandet vid AMU-center. Det kan förutsättas att länsarbetsnämnderna kommer att bli mer angelägna att utnyttja AMU-centernas resurser om nämnderna samtidigt har ett samlat ansvar för AMU-kurserna. Samtidigt kan man hålla för troligt att länsarbetsnämnderna när de får också det fulla ekonomiska ansvaret för AMU-verksamheten kommer att ha intresse av att i största möjliga utsträckning söka utnyttja lediga platser alt. köpa AMU-kurser hos andra utbildningsanordnare om det ter sig ekonomiskt fördelaktigt i jämförelse med att ev. utöka resurserna vid AMU-centrerna. D Att AMV blir huvudman för verksamheten arbetsmark-

gör att AMU:s nadspolitiska målsättningar ytterligare markeras. D Att AMV blir huvudman för AMU-kurserna har stor med

betydelse tanke på de nya uppgifter som KAFU föreslår att de regionala och lokala AMU-organen skall få vad beträffar företagens personalutbildning. Arbetsmarknadsmyndigheterna har i sin verksamhet många kontaktytor med företagen. En organisatorisk anknytning av AMU till arbetsmarknadsverket ger större utrymme för samverkan med företagen i utbildningsfrågor. D En fördel med en huvudman finns också det

på personalpolitiska området. Det blir en huvudman för all AMU-personal och huvudman blir den part som är initiativtagare inom verksamhetsområdet.

Genom alternativ B kommer SÖ:s roll beträffande AMU att bättre överensstämma med den roll som SÖ i övrigt har för skolväsendet och övrig vuxenutbildning. Idag skiljer sig SÖ:s uppgifter för AMU markant från de uppgifter som SÖ har för den övriga vuxenutbildningen. Genom att alternativet innebär att SÖ blir befriat från driftansvaret för AMU-kurserna kan SÖ koncentrera sina insatser på de uppgifter som är specifika för SÖ och där SÖ har särskild kompetens, nämligen de pedagogiska uppgifterna. Alternativet kan därigenom förutsättas skapa en mer enhetlig för

grund samverkan i vuxenpedagogiska frågor inom SÖ. Alternativet innebär att medel för SÖ:s verksamhet beträffande AMU i sin helhet anvisas över utbildningsdepartementet. Mot alternativ B skulle kunna anföras att AMS därigenom erhåller utvidgade arbetsuppgifter. AMS har i olika sammanhang framfört uppfattningen att dess uppgifter behöver renodlas och verket har för att kunna

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 351

utnyttja sina resurser inom området för den egentliga arbetsmarknadspolitiken velat frigöra sig från andra uppgifter. AMS har till regeringen givit exempel på verksamheter som helt eller delvis bör flyttas över från arbetsmarknadsverket till andra myndigheter. Det gäller bl.a. flyktingverksamheten, utplacering av vapenfria tjänstepliktiga i utbildning och investeringsfondernas administration. Ansvaret för vapenfriverksamheten har fr.0.m. den 1 januari 1983 överförts till annan huvudman. Administrationen av investeringsfonderna kommer att överföras till SIND fr. o. m. den 1 juli 1983. Kommittén för översyn av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation kommer att överväga lämpligheten av att föra över uppgifter frän AMS till annan huvudman.

Det finns således en allmän strävan att renodla AMS arbetsuppgifter så att verkets resurser kan koncentreras på de egentliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vid sidan av platsförmedlingen spelar de arbetsförberedande åtgärderna, dvs. AMU och AMI, en central roll i arbetsmarknadspolitiken. För den yrkesinriktade rehabiliteringen har AMS övertagit hela ansvaret. Det förhållandet att AMS uppgifter ökar vid ett genomförande av alternativ B utgör enligt KAFUzs mening inte någon invändning mot detta alternativ med hänsyn till den stora betydelse som arbetsmarknadsutbildningen har i arbetsmarknadspolitiken. Att utöka AMS ansvar för AMU ligger tvärtom, som vi ser det, väl i linje med AMS strävan att renodla sina uppgifter och koncentrera resurserna till platsförmedling och arbetsförberedande åtgärder.

En invändning som kan riktas mot alternativ B är att AMS därigenom blir huvudman för utbildning, ett område som skiljer sig från verkets övriga verksamheter och att verket får arbetsgivaransvar för nya personalgrupper. Det finns rent formellt ingenting som hindrar att arbetsmarknadsverket åläggs detta ansvar. Enligt regeringens instruktion för arbetsmarknadsverket (1965:667, senast ändrad 1982:457) är styrelsen central förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor. AMU utgör en allmän arbetsmarknadsfråga. I instruktionen anges vidare att personal fin ns hos styrelsen enligt särskilda föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar. Motsvarande bestämmelse anges för länsarbetsnämnden. Kommittén har för sin del bedömt att det inte finns något som hindrar att AMS blir ensam huvudman för AMU-verksamheten.

Ett genomförande av alternativ B underlättas sannolikt av att ambitionsnivån för AMU t.ex. vad gäller inslag av förberedande teoretisk utbildning samt även de betingelser under vilka AMU skall bedrivas anges i förordning, t.ex. att successiv antagning skall tillämpas och att utbildningen skall bedrivas i princip året runt utan terminsindelning.

Alternativ C - (SÖ-alternativet)

Alternativ C innebär att det sker en förskjutning av ansvaret för AMUkurserna till SÖ och länsskolnämnderna. Kursstyrelsens uppgifter övertas av länsskolnämnden. Kursstyrelsen ombildas till en delegation hos länsskolnämnden. Länsskolnämnden har möjlighet att delegera beslutanderätten i ärenden om AMU-kurser till delegationen i den utsträckning som nämnden bestämmer. SÖ fastställer budgetramar för AMU-kurserna och fördelar

352 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

dessa till länsskolnämnderna. Efter samråd med länsarbetsnämnden och arbetsmarknadsparterna fattar länsskolnämnden beslut om inriktning och omfattning av kursverksamheten. Beslut om vissa mindre frekventa utbildningar av riksintresse fattas av SÖ. Länsskolnämnden svarar också för driften av AMU-centrerna. Alternativet innebär att AMS fördelar budgetramar till länsarbetsnämnderna för köp av AMU-kurser av andra utbildningsanordnare inkl. företag. AMS utfärdar anvisningar i policyfrågor till länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar. AMS har också det övergripande ansvaret för verksamheten med AMU i företag. Det är fortfarande arbetsförmedlingen/länsarbetsnämnden som avgör om en person skall beviljas en viss AMU-kurs. Alternativ C innebär att AMS centralt får följande huvudsakliga arbetsuppgifter: D Petitafrågor D Länsvis fördelning av budgetramar för utbildningsbidrag och för köp av AMU-kurser hos annan utbildningsanordnare än länsskolnämnden inkl. köp av utbildning i företag D Tillsyn av regeltillämpningen inom sakområdet innefattande - föreskrifter och anvisningar uppföljning D Initiativ- och sakansvar beträffande - allmänt informationsmaterial om AMU - att användas i verkets interna utbildningsmaterial personalutbildning D Uppföljning och utvärdering av AMU som arbetsmarknadspolitiskt instrument. D Fatta övergripande beslut i frågor om AMU i företag

Alternativ C innebär att länsarbetsnämnden får följande huvudsakliga arbetsuppgifter: D Bevaka utvecklingen på arbetsmarknaderna i länet och följa behovet av AMU D Beställa AMU-kurser hos länsskolnämnden D Besluta om köp av AMU-kurser hos annan utbildningsanordnare och i företag. D Fatta beslut om utbildningsbidrag till deltagare i reguljär utbildning D Fatta beslut i ärenden om bidrag till AMU D Fastställa utbildningsplaner för AMU i företag

Alternativ C innebär att arbetsförmedlingen får samma huvudsakliga arbetsuppgifter beträffande AMU som i alternativ A och B.

I alternativ C får SÖ följande huvudsakliga arbetsuppgifter (Nya uppgifter i förhållande till dagsläget är kursiverade): D Petitafrågor D Fördela budgetramar till länsskolnämnden D Fastställa riksgiltiga läroplaner

D Övergripande

planeringsuppgzfter innefattande - av kursutbudet samordning

Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration 353

- som inte har kunnat beslut i planeringsärenden avgöras i interregionalt samråd - av bristyrkesutbildningar och Iågfrekventa AM U-kurser planering Beslut i lokaliseringsfrågor av mer omfattande karaktär - av center/filial till ny ort” lokalisering nedläggning av center/filial” flyttning av center/filial” - av center till filial och vice versa omvandling Samarbeta med byggnadsstyrelsen i frågor om anskaffning av lokaler och med annan myndighet i vissa upphandlingsfrågor. Pedagogisk utvärdering av AMU-kurserna Ha tillsyn över länsskolnämnds och AMU-centers verksamhet Ha övergripande ansvar i personalpolitiska frågor personalutbildning - beslut av kursledningspersonal om anställning D Ha övergripande ansvar i elevsociala frågor

Alternativ C innebär att länsskolnämnden får följande arbetsuppgifter beträffande AMU (Samtliga uppgifter är nya): D Planera och inom ramen för av SÖ tilldelade budgetramar fatta beslut om AMU-kursernas omfattning - och inriktning - i den mån centrala beslut lokalisering ej fordras. Vissa ärenden får länsskolnämnd fatta beslut om efter interregionalt samråd med angränsande län. SÖ gör en förteckning på utbildningar för vilka beslut om kursstart får ske efter regionalt samråd. D Inom ramen för SÖ:s beslut, föreskrifter och anvisningar ha det övergripande ansvaret för driften av AMU-kurserna i länet Fatta beslut om anordnande och nedläggning av AMU-kurser Fatta beslut om försäljning av ledig utbildningskapacitet Fatta beslut om att anpassa riksgiltiga läroplaner efter regionala behov DDDD Fatta beslut om anställning och uppsägning av personal med undantag för

och lärare som kursföreståndare har befogenhet att kursledningspersonal anställa Samordna utbildningsresurserna för AMU-kurserna vid centrer och filialer i länet. Länsskolnämnden bör fortlöpande bedöma hur tillgängliga resurser bäst utnyttjas och ta initiativ till lämpliga åtgärder i fråga om utbildningsresurser. Därvid bör länsskolnämnden även beakta grannlänens resurser för AMU liksom övriga tillgängliga utbildningsresurser inom länet och i regionen D Svara för information och marknadsföring av AMU-kurserna i länet 5 Jämför alternativ A D Svara för att försöksläroplaner för AMU vid behov utarbetas där SÖ:s beslut i aktuell D Ansvara för regionalt och lokalt FoU-arbete i fråga om AMU. lokaliseringsfråga var följdbeslut av AMS be- Alternativ C innebär att kursföreståndare vid AMU-center får samma slut. I alternativ C fattar huvudsakliga arbetsuppgifter som i alternativ A och B. SÖ beslutet i sin helhet.

354 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

En fördel med alternativ C är i likhet med alternativ B (AMV-alternativet) att den operativa verksamheten, dvs. planering, genomförande och driftansvar hålls samman hos en organisation och att det regionala organet har ställning av myndighet.

Ytterligare en fördel med alternativ C är att ett genomförande av alternativet sannolikt skulle innebära ökade möjligheter till samordning med andra utbildningsanordnare. Ytterligare ett steg i denna riktning skulle kunna tas om alternativet innebar att ansvaret för genomförande och driften av AMU-kurserna överlåts genom överenskommelse till berörda kommuner. Kommittén bedömer dock att en organisatorisk samordning med kommunerna skulle innebära att resurserna för AMU splittrades samt en osmidighet i beslutsprocessen som allvarligt skulle försämra AMU:s möjligheter att vara ett flexibelt arbetsmarknadspolitiskt instrument. Genom att helt statlig och kommunal verksamhet blandades skulle dessutom kostnadsfördelnings- och redovisningsproblem uppstå. Mot denna bakgrund och mot bakgrund av att arbetsmarknadsutbildningen är en statlig angelägenhet har kommittén ej funnit skäl att närmare överväga ett sådant alternativ. Kommitténs bedömning är också att kommuner och landsting av bl.a. de skäl som KAFU angett i det föregående finner ett sådant alternativ mindre lämpligt.

Den avgörande invändningen mot alternativ C är att ett genomförande av alternativet sannolikt skulle medföra att AMU-kursernas karaktär av arbetsmarknadspolitiskt instrument med särskilda krav på utbildningsinnehåll och flexibilitet och snabbhet i insatserna kraftigt skulle försvagas. Därigenom skulle själva grunden för AMU-kursernas existensberättigande på sikt hotas.

Alternativ D (ny myndighet)

Alternativ D innebär att det huvudsakliga ansvaret för AMU-kurserna anförtros åt en ny myndighet, förslagsvis kallad Centrala AMU-nämnden. Kursstyrelserna omvandlas till myndigheter, regionala AMU-nämnder.

Till den nya myndighetens uppgifter hör att svara för planeringen och genomförandet av AMU-kurserna samt för driften av AMU-centrerna. Det pedagogiska ansvaret åvilar fortfarande SÖ. Den nya myndigheten bör tillhöra arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde med hänsyn till sin karaktär av arbetsmarknadspolitiskt organ.

Uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna innebär att AMS centralt, länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingen får samma huvudsakliga arbetsuppgifter som i alternativ C. Den centrala AMU-nämnden får samma huvudsakliga arbetsuppgifter som AMS har i alternativ B. Den regionala AMU-nämnden får samma arbetsuppgifter som länsarbetsnämnden har i alternativ B.

I alternativ D får S Ö ansvar för de rent pedagogiska frågorna, dvs. samma uppgifter som i alternativ B (AMV-alternativet). Alternativ D innebär vidare att kursföreståndare vid AMU-center får samma huvudsakliga arbetsuppgifter som i de övriga alternativen.

En fördel med alternativ D är i likhet med alternativ B och C att den operativa verksamheten, dvs. planering, genomförande och driftansvar hålls

samman hos en organisation och i en enhet med stor självständighet, i en egen myndighet.

En annan fördel med alternativet är att man med en från AMS och SÖ fristående organisation kan överväga en mer flexibel Organisationsform än den rena myndighetsformen; uppdragsmyndighet eller stiftelse. Uppdragsmyndigheten skiljer sig i ett väsentligt avseende från de egentliga ämbetsverken: de har i likhet med affärsverken möjlighet att använda löpande inkomster för att bestrida driftsutgifter. Vanligen anslagsfinansieras delar av verksamheten. Enligt nya föreskrifter i regleringsbrev för budgetåret 1982/83 har SÖ rätt att förfoga över inkomster från AMU-verksamheten. Detta motiv till att föreslå en annan Organisationsform har således bortfallit. V_

Stiftelseformen för statlig verksamhet har särskilt under senare tid valts i åtskilliga fall där myndighetsformen ansetts mindre lämplig. Till grund för ett sådant val kan ligga flera skäl. Ett skäl är att verksamheten i stiftelseform kan bedrivas mindre formbundet än i myndighetsform och att förvaltningen kan anpassas mera till ändamålet med verksamheten. På det näringspolitiska området förekommer vissa stiftelser. Som exempel kan nämnas de regionala utvecklingsfonderna, där staten och landstingen tillskjutit tillgångarna.

När det gäller bedrivande av verksamheten finns viktiga principiella skillnader mellan myndigheter och enskilda rättssubjekt. En grundläggande olikhet följer av att regeringen direkt kan ingripa med direktiv och föreskrifter i olika avseenden gentemot statliga myndigheter. För myndigheterna gäller vidare ett stort antal bestämmelser som ingående reglerar deras administration och handläggning av ärenden. Vissa olikheter finns också beträffande personalens ställning i myndigheter resp. i enskilda organ. De viktigaste skillnaderna är att de statliga myndigheterna är bundna av regler för inrättande av tjänster, anställning och lönesättning, som saknar motsvarighet i enskild verksamhet. I fråga om anställningstryggheten gäller numera i stort sett samma regler inom hela arbetsmarknaden. Vid omplaceringsärenden betraktas dock staten, dvs. de statliga myndigheterna, som en arbetsgivare, vilket är till fördel för de myndighetsanställda.

Med hänsyn till de nya uppgifter på företagsutbildningens område som kommittén har föreslagit skall åvila AMU skulle det kunna finnas fördelar med en annan myndighetsform än centralt ämbetsverk för en ny från AMS och SÖ fristående organisation för AMU-kurserna. En annan myndighetsform skulle förutom ökad självständighet ge ökad handlingsfrihet bl.a. i kontakterna med näringslivet, kommuner och landsting.

övervägande skäl talar emellertid emot alternativ D. Som en generell nackdel med alternativ D kan anföras att det ter sig mindre tilltalande inte minst från kostnadssynpunkt att utöka statsförvaltningen med ett nytt centralt organ med regionala förvaltningar. En tungt vägande nackdel med alternativet är vidare att ytterligare en part blir involverad i administrationen av AMU.

15.9.6¶Principförslag om framtida organisation för AMU

Kommittén har förordat en ny organisation för AMU-verksamheten. Vi har i det föregående belyst fyra alternativa organisationsmodeller samt analyserat för- och nackdelar med de olika modellerna. Vid en jämförelse mellan de

356 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

olika alternativen har vi funnit att alternativ B, AMV-alternativet, är från arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter det mest rationella med hänsyn till AMU:s uppgifter och verksamhetsvillkor.

Avgörande argument för en överföring av driftansvaret för AMUkurserna från SÖ till AMS är enligt vår bedömning att de planerande och verkställande funktionerna därigenom hålls samman i en organisation. Nackdelarna med ett delat ansvar emellan två myndigheter i den delen har länge varit uppenbara. Frågan har därför närmast gällt vilken av myndigheterna som vi skulle förorda få ett ökat ansvar för verksamheten.

I Vägvalet mellan att knyta AMU närmare arbetsmarknadspolitiken eller att låta AMU tydligare ingå som en del i utbildningspolitiken har vi valt den förra lösningen. Enligt vår bedömning bör AMU knytas närmare till arbetsmarknadspolitiken varigenom AMU bättre kan fylla sina uppgifter i framtiden. Den nödvändiga anpassningen av kursutbudet efter förändringarna på arbetsmarknaden kan lättare säkerställas om den planerande instansen också får det fulla ansvaret för driften av AMU-kurserna. Därigenom ges också bättre förutsättningar för en effektiv ekonomisk styrning och kontroll av verksamheten.

Ett särskilt argument för att AMS bör bli ensam huvudman för verksamheten är de nya uppgifter inom personalutbildningens område som kommittén har föreslagit skall åvila AMU i framtiden.” Arbetsmarknadsmyndigheterna har genom arbetsförmedlingsverksamheten kontaktytor mot företagen. Att utveckla AMU till ett effektivt och allsidigt serviceorgan för företagen underlättas genom AMV-alternativet.

Förslaget innebär att SÖ kan koncentrera sina insatser beträffande AMU till det pedagogiska området. Sammantaget innebär alternativet att SÖ:s roll beträffande AMU bättre kommer att överensstämma med de uppgifter som SÖ i övrigt har för skolväsendet och övrig vuxenutbildning även om vissa skillnader fortfarande består. När det gäller t.ex. läroplansarbete kommer SÖ att agera efter beställning från AMS. I övriga pedagogiska frågor agerar SÖ på eget initiativ (utvärdering och inspektion). Genom KAFU:s förslag kommer SÖ inte längre att ha det direkta driftansvaret för AMU-kurserna. Såtillvida kommer SÖ:s roll beträffande AMU att inte markant skilja sig från den roll SÖ har gentemot kommunerna i fråga om skolväsendet och övrig vuxenutbildning.

AMS bör emellertid vara oförhindrad att vända sig till andra instanser för att köpa tjänster, t.ex. till yrkesnämnderna för inspektion av utbildningen inom ett visst yrkesområde, och till UHÄ för läroplansarbete vad gäller AMU-kurser inom högskolans kompetensområde.

Ett genomförande av alternativ B innebär således att länsarbetsnämnden tillförs ett övergripande ledningsansvar för den verksamhet som bedrivs inom länets AMU-centrer och filialer. Den nuvarande kursstyrelsen 16 Beträffande begreppet omvandlas till en delegation hos länsarbetsnämnden med länsarbetsdirektöhuvudman, se not nr 9. Även med ett enhetligt ren som ordförande. Övriga ledamöter i delegationen bör vara företrädare huvudmannaskap förblir för arbetsmarknadens TCO och

länsskolnåmnden, parter; SAF, LO, emellertid myndighets- och kommunförbundets KAFU SACO/SR, landstinget länsavdelning. ansvaret för AMU delat föreslår att SAF och LO får två representanter vardera i delegationen med mellan i första hand tre AMS, SÖ hänsyn till att den övervägande delen av kursverksamheten faller inom dessa myndigheter; och RFV. organisationers intresseområden.

organisation och administration 357

Arbetsmarknadsutbildningens

_ - _ - _ --l AMS SAMS SÖ ----: """:---- I l

l

Länsarbets- Kurssty. nämnden l relsen Planeringsavd. l

i

| I

Kursnämnder : Arbetsför- l medlingen | : l

AMU-center/ Figur 15.4 Nuvarande filial organisation

AMS ---- -- SÖ

LAN

AMU-avdeln. Delegation för AMU

,I

\ /

Kursnämnder f Z / z Figur 15.5 KAFU:s för- AMU-center/ / - Aybetsför- ____ _ , slag tiII organisation medlingen filial principiell grundstruktur

AMS

- Delegation | u för yrkeså: 3333 b d Lansar etsnamn l mriktad I Förmedlingsavd. lehabilitel Planeringsavd. ring | Administrativ avd. i AMU-avd. |

l

Kursnämnder AMI/AMI/S

\ I / Figur 15.6 Den föreslag- \ \ / na organisationen för \ / AMU-center/ _____ _ Arbetsför- AM U inordnad i arbetsfilial medlingen marknadsverkets organi- Distriktskontor/ sation - principiell lokalkontor grundstruktur

organisation

Hos länsarbetsnämnden inrättas en särskild AMU-avdelning där frågor som rör såväl AMU-planering och genomförande av AMU-kurser som AMU i företag handläggs, Kursnämnderna ges möjlighet att repliera

på AMU-avdelningens kansliresurser. Det är viktigt att kursnämnderna får bl.a. administrativt stöd. Kursnämndernas arbete är av väsentlig betydelse för att AMU-kurserna skall kunna upprätthålla en god kvalitet

och ett gott anseende hos kursdeltagare och arbetsgivare. KAFU föreslår att kursnämndernas sammansättning inte låses genom en på förhand fastställd ordning. Enligt KAFU:s uppfattning är det mest ändamålsenligt att delegationen för AMU får möjlighet att efter sin bedömning fastställa och utse representanter i kursnämnderna. Ett förbehåll bör dock vara att arbetsgivare och arbetstagare skall företrädas av lika många ledamöter samt att kursdeltagare och utbildningsmän/lärare alltid skall vara företrädda i kursnämnd. KAFU anser med hänsyn till ändamålet med kursnämnderna att det i kursnämnderna bör vara övervikt för representanterna för arbetsmarknaden. Kursnämnderna bör även i fortsättningen ha möjlighet att tillsätta arbetsgrupper för särskilda arbetsuppgifter.

Chefen för länsarbetsnämndens AMU-avdelning är föredragande i delegationen för AMU och ansvarar under länsarbetsdirektören för samordning av verksamheten inom länet. Enligt kommitténs hör

uppfattning delegationen för AMU utöver rådgivande funktion också ha beslutandefunktioner i den utsträckning som AMS bestämmer. Exempel på ärenden som enligt vår uppfattning bör kunna delegeras till delegationen för AMU är att efter regionala behov fatta beslut om att kombinera olika moment/moduler ur befintliga läroplaner samt att efter samråd med SÖ svara för att försöksläroplaner utarbetas. Arbetet med läroplansutveckling bör ske i samarbete med kursnämnderna.

Personal- och ekonomiadministrativa rutiner ansluts till länsarbetsnämndens administration. Ärenden av detta slag handläggs inom länsarbetsnämndens administrativa avdelning som numera har ett inarbetat datasystem för personalredovisning och liknande.

Vid en normalstor länsarbetsnämnd är cirka tre-fem personer på heltid sysselsatta med AMU-ärenden inom länsarbetsnämndens planeringsavdelning. Ett genomförande av alternativ B medför väsentliga samordningsvinster genom att ansvaret för planeringen och genomförandet av verksamheten samlas hos en instans som redan idag har vissa resurser för AMU. Därtill kommer att AMU får tillgång till det kunnande i ekonomiska som

frågor länsarbetsnämnderna besitter. Vid varje länsarbetsnämnd finns bl.a. en tjänst som ekonom inrättad. Alternativ B är därför, enligt kommitténs bedömning, det av de redovisade alternativen som ter sig mest fördelaktigt . också från statsfinansiell synpunkt.

Enligt kommitténs bedömning bör alternativ B kunna genomföras genom omprioritering av befintliga resurser. Enligt av regeringen 1980-03-13 utfärdade särskilda direktiv skall utgångspunkten för samtliga kommittéer vara att de förslag som läggs fram ”skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område förslagen avser”. KAFUzs

Enligt mening uppfyller kommitténs förslag till förändrad organisation för AMUverksamheten dessa riktlinjer.

Genom ett enhetligt huvudmannaskap för verksamheten bortfaller också

och administration 359

Arbetsmarknadsutbildningens organisation

den splittring av ansvaret för de elevsociala åtgärderna som vi redogjort för i avsnitt 15.6.2. Den i avsnittet nämnda AMU/S-gruppen föreslog i sin rapport 1976 att en ny personalkategori, kurator, skulle tillföras verksamheten vid AMU-centrerna. AMU/S-gruppen konstaterade att kuratorer med socionomexamen eller motsvarande utbildning behövs vid AMU-centrerna lika väl som i det reguljära skolväsendet. För närvarande har arbetsförmedlare, vilka

kontaktmän och på andra håll elevassistenter, även på vissa håll kallas kurativa uppgifter.

AMU/S-gruppen föreslog en dimensionering av en kurator per 400 kursdeltagare. Av skäl som tidigare redovisats i kapitel 15 avsnitt 15.6.2 har AMU/S-gruppens förslag ej kommit att genomföras. Det kan noteras att KAFU inte har fått något uppdrag av regeringen att särskilt behandla de elevsociala frågorna. Vi anser emellertid att det är mycket angeläget att den elevsociala servicen vid AMU-centrerna förstärks genom att kuratorstjänster inrättas i enlighet med AMU/S-gruppens förslag. Behovet av elevsociala stödåtgärder för kursdeltagare inom arbetsmarknadsutbildningen är stort. I

före utbildningen medfört ekonomiska många fall har en arbetslöshetsperiod och sociala problem. Förutom arbetslösa finns bland kursdeltagarna människor med fysiska och psykiska handikapp och med andra sociala svårigheter än sådana som direkt har samband med arbetslösheten. Gruppen invandrare har också särskilda behov av framför allt sociala hjälpinsatser.

Efter det att AMU/S-gruppen slutfört sitt arbete har SÖ efter hand inrättat

vid 5 AMU-centrer-sammanlagt 11 kuratorstjänster samt 1 kuratorstjänster tjänst som biträdande psykolog. Vidare har SÖ inrättat 32 tjänster som fritidskonsulenter samt 1 som fritidsledare (med lönebidrag). Enligt AMU/ S-gruppen och tidigare även KAMU-utredningen borde dimensioneringen av fritidskonsultenter vid AMU-centrerna vara en per 400 kursdeltagare.

vid AMU-centrerna inkl.

En genomgång av antalet utbildningsplatser filialer” visar att ett genomförande av AMU/S-gruppens förslag innebär att 75,5 kuratorstjänster skulle behövas. Behovet av nyinrättade tjänster skulle således uppgå till 64,5. KAFU föreslår att 64,5 kuratorstjänster inrättas för kursverksamheten vid AMU-centrer och filialer. Genom inrättandet av kuratorstjänster kan arbetsförmedlingspersonalens uppgifter koncentreras dels till uppgiften att söka arbetsplacera kursdeltagarna efter avslutad utbildning, dels till insatser av utredande karaktäri den förberedelseperiod som KAFU i kapitel 12 har föreslagit skall inrättas vid AMU-centrerna. KAFU vill understryka att det är angeläget att de personalresurser som frigörs genom inrättandet av kuratorstjänster kommer AMU-centrerna till

7 Vi har här utgått från del och används dels till att förstärka de förmedlingsresurser som f.n. finns kursorternas kapacitet vid AMU-centrer och filialer, dels till utredande och vägledande insatser enligt s.k. aktuell resurs

per den 28 oktober 1982. inom förberedelseperioden.

För kursorter med lägre

KAFU har i det föregående vid redovisningen av alternativa organisa-

aktuell kapacitet än 400 tionsmodeller angett de huvudsakliga områden som bör decentraliseras till

platser har mindre än

förslag innebär att planeringsuppgifter och hel tjänst beräknats. På regional och lokal nivå. KAFU:s personal- och driftadministration decentraliserasi stor utsträckning. Som har grund av att en omläggredovisats i avsnitt skett under ning av SÖ:s statistik-

15.5 har också en viss decentralisering

system för AMU pågår utredningsarbetet. Behovet av att centralt ha särskilda sektioner för

omöjliggörs en genom-

och personal- och ekonomiadministration för AMU minskar planering gång av behovet från därför. Vidare innebär KAFU:s förslag att även läroplansarbetet i viss ett längre tidsperspektiv.

360 Arbetsmarknadsutbildningens organisation och administration

utsträckning decentraliseras till AMU:s fältorganisation. Detta kan också få konsekvenser för antalet tjänster som på central nivå behövs för läroplansarbetet. Personalmässigt får kommitténs förslag till konsekvens att all personal inom den regionala och lokala AMU-organisationen som f.n. är anställd av SÖ får ny statlig arbetsgivare. Som tidigare redovisats gäller det 5 762 anställda vid AMU-center och filialer, varav 3 969 lärare (personalläget 1982-07-01). Kommittén har enligt sina direktiv inte haft anledning att behandla tjänstekonstruktionen för lärarpersonalen. För byrå V 3:5 del innebär kommitténs förslag förändringar som föranleds såväl av förslaget om decentralisering som av förslaget om ändrat huvudmannaskap för verksamheten. Antalet anställda vid SÖ:s byrå V3 uppgick den 7 oktober 1982 till 77 personer (62 inrättade tjänster) som fördelade sig enligt följande: Byråledning: 3 personer, gemensam personal: 2 personer, planeringssektionen: 9 personer, sektionen för undervisningsfrågor: 23 personer, personaladministrativa sektionen: 25 personer och ekonomiadministrativa sektionen: 15 personer. Genom överförandet till byggnadsstyrelsen av ansvaret för lokalanskaffningen har antalet tjänster vid byrå V 3 minskats med en tjänst och uppgår nu till 61. En översiktlig preliminär bedömning av de personalresurser som SÖ behöver förfoga över för att uppfylla sina pedagogiska uppgifter beträffande AMU har givit vid handen att SÖ för detta behöver cirka 25 tjänster. Med hänsyn till de samordningsvinster som kommittén bedömer uppstår vid ett sammanförande av ansvaret för planering med ansvaret för genomförande av verksamheten kan ett riktmärke vara att AMS skall kunna klara de nya arbetsuppgifterna med ett nytillskott av cirka 10 tjänster. Resterande 26 tjänster samt medel motsvarande 14 heltidstjänster” skulle kunna fördelas till fältorganisationen, dvs. till länsarbetsnämnderna att fördelas till de nya AMU-avdelningarna vid länsarbetsnämnderna och/eller till länsarbetsnämndernas administrativa avdelning. Därigenom skulle varje nämnd teoretiskt kunna tilldelas 1,67 tjänsteri genomsnitt. Därtill kommer arvodestjänsterna som verkställande tjänsteman vid de nuvarande I den kursstyrelserna. organisationskommitté som vi, om statsmakterna godkänner vårt förslag, förutsätter skall förbereda övergången till en ny organisation bör också mer preciserade ställningstaganden ske ifråga om hur nytillskottet av tjänster skall fördelas till länsarbetsnämnderna utifrån de förutsättningar som gäller i olika län.

15.9.7 Genomförande 15 I årets budgetpropo- _ _, . . .. . . .. .. Kommitténs forslag om en ny organisation for AMU ar ett principforslag. SMO 0982832100 Bim_ ga 12 har föreslagits au Förberedelsearbetet i detalj inför överförandet till arbetsmarknadsverket av byrå V 3 under budget- uppgifter och ansvar från SÖ bör, om statsmakterna godkänner det lagda åm få ha 14 1983/34 förslaget, anförtros åt en organisationskommitté, som bör utarbeta en personer inlänade från . . .. . o . . . organisationsplan for de enheter som skall inga l verksamheten pa olika arbetsmarknadsutbüd_ nivåer samt medverka vid överföring av personal och egendom från SO till mngens lokala Organisa_ tion. arbetsmarknadsverket.

Arbetsmarknadsutbildningens och administration 361

organisation

Tidsmässigt bedömer vi att våra förslag kan genomföras så att den nya organisationen kan påbörja sin verksamhet per den 1 juli 1985. Vi har därvid tagit hänsyn till den tid som behövs för bl.a. remissbehandling, propositionsarbete och riksdagsbehandling, arbete i organisationskommitté samt förhandlingar med personalorganisationerna.

16 roll i

Personalutbildningens arbetsmarknadspolitiken

16.1 Allmänna överväganden

Som framgått av det tidigare har personalutbildningen som helhet många varierande upgifter. Den betydelse som skilda utbildningsinsatser får i olika avseenden hänger starkt samman med faktorer som planering, innehåll och genomförande av utbildningen. Rent allmänt ter sig välplanerade utbild-

i ett längre perspektiv som lönsamma investeringar, såväl ningsinsatser företagsekonomiskt som samhällsekonomiskt. De bidrar till att stabilisera

och ger ökad garanti för den långsiktiga planeringen. Den ökade företagen tillgång på kunskaper som erhålls genom en väl planerad och väl genomförd personalutbildning, där man tar till vara på och utvecklar personalens

för med sig positiva effekter för samhället, företag och yrkeskunnande, individ. Den enskilde arbetstagaren kan genom utbildning uppnå ökad säkerhet och därmed ökad trygghet i arbetet och därigenom bli bättre rustad att klara av nya arbetsuppgifter. För företagen och samhället kan personalutbildningsinsatser leda till ett bättre utnyttjande av produktionsresurserna och kan också ge stimulans till nya investeringar.

I de fall då det rör omställningar i produktionen eller i

sig om arbetsrutinerna kan utbildningsinsatser bidra till en smidig anpassning till de nya förutsättningarna och därigenom till ett bättre utnyttjande av befintliga

För den enskilde arbetstagaren bidrar utbildningen till produktionsresurser. att utveckla en beredskap och en öppenhet inför förändringar i organisationen och därigenom ökar hans/hennes förutsättningar att klara av nödvändiga omställningar. Korttidsutbildade personer som har relativt rutinbetonade arbeten drabbas hårdast av arbetslöshet i de fall de blir överflödiga på grund av att mer avancerad utrustning införs. För dessa personer är utsikterna att få nytt arbete ofta mycket begränsade, varför det är särskilt angeläget att de genom olika utbildningsinstser får en ökad beredskap inför förändringar.

I företag inom de områden där det oavsett konjunkturläge är brist på yrkesutbildad arbetskraft kan utbildning av den egna personalen i vissa fall eliminera de flaskhalsproblem som uppstår genom denna brist och eventuellt leda till att företaget kan expandera.

I några av de studier rörande AMU i företag som FAMU-gruppen utförde på uppdrag av UFU framkom bl.a. att många företag saknade helt eller delvis beredskap för utbildningen i fråga. Detta visade sig bl.a. vid vissa företag, som tidigare inte hade bedrivit någon mer egentlig utbildning och där en rad problem uppstod i samband med utbildningen, t.ex. vad gällde planering,

364 Personalutbildningens roll i S()U 1983:22

arbetsmarknadspolitiken

information, undervisningslokaler, lärare. Vidare hade man inte gjort någon form av kartläggning av de anställdas behov av och förutsättningar för viss utbildning.

En generellt sett vidgad personalutbildning som är E! mer anpassad till olika konjunkturlägen D väl planerad och väl genomförd D och som vidgas till att omfatta fler grupper av anställda inom företa-

gen kan således innebära stora fördelar för samhället, företagen och de anställda.

Om de samlade resurser som i dag anslås av företag, kommuner och landsting skulle utnyttjas annorlunda skulle personalutbildningen bättre tillgodose såväl kortsiktiga som långsiktiga behov som uppstår genom både förutsedda och oförutsedda förändringar av skilda slag. Det finns emellertid mycket som tyder på att stora delar av personalutbildningen främst inriktas på att tillgodose akuta behov i stället för att också ge utbildning med ett längre tidsperspektiv. Av flera skäl är det angeläget att de insatser som bedrivs inom ramen för denna verksamhet i högre grad får karaktär av investering, dvs ger framförhållning och förändringsberedskap.

Även om det inte finns förutsättningar till att helt förutse framtida utbildningsbehov är det enligt KAFU:s åsikt möjligt att vidta olika åtgärder, som medför bättre beredskap för att genomföra utbildning när behoven uppstår. Ett sätt är att tillskapa ett ekonomiskt handlingsutrymme som medger att utbildningsinsatser kan genomföras med relativt kort varsel. Ett annat är att genom inventeringar av den samlade kompetens som finns inom en verksamhet t.ex. skapa sig en uppfattning om vilka anställda som kan komma att behöva bredda eller förnya sina yrkeskunskaper på sikt.

Idet senare fallet kan arbetsmarknadens parter spela en viktig roll. Inom såväl gemensamma samrådsorganisationer och liknande som inom enskilda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer utförs i dag ett värdefullt arbete t.ex. vad gäller att utarbeta riktlinjer och rekommendationer för olika yrkesgruppers utbildningsbehov på kort och lång sikt. Det arbete som arbetsmarknadens parter utför påverkar självfallet i många avseenden den konkreta planering och det genomförande som delar av personalutbildningen får. I direktiven anförs särskilt att KAFU närmare bör studera formerna för medverkan av arbetsmarkadens parter i personalutbildningen. Under sitt utredningsarbete har KAFU kunnat konstatera att det finns anledning att i ökad utsträckning söka stimulera parterna att mer aktivt medverka i olika frågor som rör utbildning av anställda. Kommittén kommer därför senare i detta kapitel att lägga fram förslag som innebär att parterna - enskilt eller gemensamt - kan ansöka om särskilda medel för nämnda ändamål.

Ett huvudmål för arbetsmarknadspolitiken är att förbättra de enskilda individernas sysselsättnings- och arbetsmarknadssituation. Enligt direktiven skall KAFU mot bakgrund av UFU:s kartläggning över personalutbildningen pröva om åtgärder behövs från samhällets sida för att främja en sådan inriktning av personalutbildningen att följande syften blir tillgodosedda; D de arbetsmarknadspolitiska stråvandena att åstadkomma en jämn och

Personalutbildningens

trygg sysselsättning, D den enskilde arbetstagarens behov av utbildning för att dennes ställning på arbetsmarknaden skall stärkas samt D företagens behov av personal med yrkeskunskaper.

En del av de totala arbetsmarknadspolitiska resurser som staten förfogar över är inriktade inom personalutbildningens område. I de på stödåtgärder fall staten direkt denna utveckling finns således klart går in och stödjer uttalade arbetsmarknadspolitiska motiv. Bidrag till personalutbildningen kan i dag lämnas av konjunkturpolitiska och andra skäl, t.ex. D för att förhindra att anställda permitteras eller sägs upp under perioder av vikande orderingång, D för att stimulera företag att koncentrera sin utbildning till perioder när det är svårt att hålla sysselsättningen uppe, D för att medverka till att företagen har kunnig personal när konjunkturerna blir bättre, D för att underlätta för dem som är svårplacerade att få utbildning och arbete, D för att medverka till att män och kvinnor får bättre utbildning och arbete inom för dem otraditionella yrkesområden samt D för att förhindra arbetslöshet vid mindre företag vid införandet av datateknik.

De motiv som finns för att ge statligt stöd till personalutbildningen har sammantaget en förhållandevis stor räckvidd. Den s.k. permitteringsutbildi syfte att förhindra arbetslöshet vid ningen och bidraget för utbildning införandet av datateknik avser att komma till rätta med akuta problem på en arbetsplats, medan övriga stödformer kan sägas ha mer långsiktiga uppgifter, dvs. de avser att stegvis bidra till en förändring av arbetskraftens Den senare gruppen stödformer inkl. bidraget för att sammansättning. förhindra arbetslöshet vid införande av datateknik har emellertid, alltsedan inrättades, endast kommit att få marginell arbetsmarknadsresp. stödform politisk betydelse, eftersom de har utnyttjats i mycket begränsad utsträckning. av de tekniska, och ekonomiska förän- Mot bakgrund organisatoriska än en gång understryka vikten av dringar som äger rumi samhället vill KAFU att det görs ökade satsningar på olika utbildningsinsatser i förebyggande Sådana insatser bör främst göras inom ramen för den interna syfte. men det finns, KAFUzs uppfattning, även personalutbildningen enligt för staten att medverka till en sådan utveckling, som innebär att anledning tillgodoses. KAFU har mer långsiktiga sysselsättningspolitiska målsättningar därför, i kapitel 4, föreslagit att staten i vissa fall skall stödja personalutsom anordnas i förebyggande syfte vid mer omfattande strukturförbildning samt även utbildning som sker utifrån fördelningspolitiska ändringar grunder. I det senare fallet bör statligt stöd, enligt KAFUzs mening, kunna ges till grupper av anställda som dels i liten utsträckning har givits möjlighet dels har kort formell skolunderbyggnad bakom att delta i personalutbildning, sig. Anledningen till att KAFU bedömer det som angeläget att statliga medel satsas på dessa grupper är att anställda inom dessa grupper oftare har en

366 Personalutbildningens roll i S()U 1983:22

arbetsmarknadspolitiken

svagare ställning på arbetsmarknaden än dem som har längre utbildningar v bakom sig. Utöver en utvidgning av de motiv som KAFU menar bör ligga till grund för beslut om statligt stöd till personalutbildningen har kommittén även föreslagit andra åtgärder som avser att på olika sätt förbättra kvalitén på utbildningen samt att öka omfattningen av dessa utbildningar. Innan vi gär vidare med ytterligare förslag rörande den arbetsmarknadspolitiskt motivev rade personalutbildningen skall vi göra en kort sammanfattning av de förslag som har framförts i tidigare kapitel. För att underlätta för företag, kommuner att anordna och landsting personalutbildning inom ramen för AMU i företag har kommittén föreslagit att det skall vara möjligt att i mån av utrymme använda de olika resurser som AMU-centrerna förfogar över. Detta kan t.ex. gå till på så sätt att lärare vid AMU-center hjälper till att utarbeta läroplaner eller att de medverkar vid genomförandet av hela eller delar av utbildningen. Om det är lämpligt kan hela eller delar av utbildningen förläggas till AMU-center i annat fall kan lärare från centret medverka i undervisningen på den aktuella arbetsplatsen. AMU-centrerna kan vidare ställa lokaler och maskiner till till förfogande företag m.fl. som vill genomföra utbildningen på egen hand. Prisnivån för AMU-centrernas tjänster bör kunna varieras med hänsyn till konjunkturläge men det bör även vara möjligt att variera priserna efter utbildningsändamål, dvs. beroende på om staten vill premiera en viss sorts utbildning vid ett givet tillfälle. I de fall det kan komma att uppstå konkurrens om AMU-centrernas tjänster bör små och medelstora företag ges förtur. Den av kommittén föreslagna delegationen för AMU vid länsarbetsnämnderna och kursnämnderna kan, KAFU:s ett enligt uppfattning, utgöra värdefullt kontaktorgan när det gäller att stimulera och informera om de tjänster som AMU-centrerna kan erbjuda. Kommittén har därför. i kapitel 4, föreslagit att nämnda delegationer bl.a. skall få i uppgift att ge företag, kommuner och landsting information om den service som AMU-centrerna kan tillhandahålla. I kapitel 4 har kommittén även föreslagit att kommuner och landsting skall få möjlighet att erhålla bidrag för alla former av AMU i företag. I föreliggande kapitel kommer KAFU bl.a. att föreslå att medel för planering och inventering av personalutbildningsbehov skall ställas till parternas förfogande. Vidare kommer kommittén att föreslå förändringar i den förordning som reglerar bidragsbestämmelserna för AMU i företag. I syfte att bl.a. förebygga arbetslöshet har KAFU föreslagit att motiven för att anordna arbetsmarknadspolitiskt motiverad personalutbildning med statliga bidrag skall vidgas. I detta kapitel föreslår kommittén att en försöksverksamhet med de vidgade utbildningsmotiven skall bedrivas under två budgetår. Kommittén kommer vidare att utifrån sina tilläggsdirektiv rörande utredning och prövning av ett system med utbildningsfonder, diskutera föroch nackdelar med olika organisatoriska modeller samt för ett fondsystem olika finansieringsmodeller, som skulle ha till uppgift att ge ekonomisk beredskap för en utbyggnad av personalutbildningen av arbetsmarknadspolitiska skäl.

Personalutbildningens

16.2 mellan företag/kommuner/ Ansvarsfördelning

landsting och staten

Det totala utbudet av personalutbildning - såväl de delar som sker inom ramen för det allmänna utbildningsväsendet som de som anordnas av

eller kursanordnare - kännetecknas av arbetsgivaren av privata 0.dy1. ständigt pågående förändringar och av en mångfald olika former. Dessa former har uppstått ur skilda behov och har utformats med hänsyn till dem. Den gängse uppfattningen är som regel den att samhället bör svara för den grundläggande yrkesutbildningen inom vida områden medan arbetsgivaren bör svara för mer verksamhetsinriktad och specialiserad utbildning samt för inskolning och fortbildning av de anställda. Gränserna vad gäller ansvarsområde för utbildningen mellan samhället och arbetsgivarna är dock flytande och det råder emellanåt skilda uppfattningar om vem som skall anordna viss utbildning. Även gränserna mellan vad som är att betrakta som grundutbildning, fortbildning och vidareutbildning är ofta diffusa. Beroende på t.ex. skillnader i grundutbildning kan det som för en person är fortbildning vara vidareutbildning för en annan.

Att samhällets utbildningsutbud måste fungera och utvecklas i ett intimt samspel med arbetslivet har blivit allt mer påtagligt. Flera av de reformer, som har genomförts under senare år inom utbildningsväsendet, har också inneburit att utbildningsutbudet i ökad utsträckning har anpassats efter arbetsmarknadens behov och möjligheterna till återkommande utbildning har vidgats. Samtidigt har gränserna mellan samhällets och företagens ansvarsområde blivit allt svårare att fastställa. För vissa yrkesområden saknas adekvat grundutbildning inom det allmänna utbildningsväsendets utbud, och där har branschorganisationer eller liknande tagit en stor del av ansvaret för denna del respektive ansvarar helt för den grundläggande utbildningen. Kvarnindustrin och Sveriges Järnhandlztrförbund är exempel på detta.

Inom kvarnindustrin finns en speciell fond för yrkesutbildning av anställda. Till fonden, Kvarnindustrins yrkesutbildnings AB, förs avgifter kvartalsvis från anslutna kvarnar. År 1982 var avgiften 27 öre per malt ton spannmål. Om fonden har ett överskott av medel, kan avgiften slopas under ett kvartal. Utbildningen består dels av korrespondensstudier, dels av kurser vid Vadsboskolan i Mariestad. Under utbildningstiden utgår lön, traktamente samt fria resor till och från kursorten. För dessa kostnader svarar Kvarnindustrins yrkesutbildnings AB. Deltagarna i utbildningen skall ha minst ett års anställningstid inom kvarnindustrin.

Till Sveriges Järnhandlareförbund är anslutna ca 600 företag med sammanlagt ca 6 000 anställda. Förbundet anordnar årligen såväl grundut-

som fortbildning och vidareutbildning för de anställda och för bildning företagsledarna. Man har årligen ca 1 000 utbildningsdagar, som fördelas på kortare och längre kurser samt på seminarier. Utbildningsaktiviteterna

under sådana perioder som betecknas som lågsäsong inom förläggs branschen. På vårterminen t.ex. äger flertalet kurser och seminarier rum under januari-mars.

För den utbildning som äger rum i förbundets regi finns en särskild utbildningsfond som finansieras dels genom medlemsavgifter, dels genom

intäkter. Genom fonden bekostas dels själva utbildningskostnaden för den enskilde deltagaren, dels utbildningsadministrationen på förbundsnivå

(tre tjänster). De företag som anmäler deltagare till kurser eller till seminarier står för reskostnad, lön och traktamente.

Kommittén har i det tidigare konstaterat att personalutbildningsinsatser som är av förebyggande och långsiktig karaktär framstår som alltmer angelägna beroende främst på de många förändringar som ständigt sker i samhället. Den förebyggande utbildning

som är nödvändig för att företagen m.fl. skall kunna möta de förändringar som uppstår på ett tillfredsställande sätt är av intresse både för företagen, kommunerna, landstingen och för samhället som helhet. Bl.a. av denna anledning anser kommittén att det inte är möjligt att rent generellt avgöra på vilkendera part det ekonomiska ansvaret bör läggas. Den utbildning som kan vara nödvändig för att grupper av anställda skall kunna klara av framtida kan i vissa fall

omställningar karaktäriseras som ren grundutbildning, medan det i andra fall snarare kan vara fråga om en breddning eller förbättring av tidigare yrkeskunskaper. En finansiering som innebär ekonomiskt bidrag från båda parterna, dvs. arbetsgivarna och staten, skulle därför vara att föredra. Från allmän rättvisesynpunkt torde dessutom

ett system som innebär att alla företag är med och betalar, vara tilltalande. I avsnitt 16.9 kommer kommittén att fortsätta diskussionen om olika finansieringsalternativ.

16.3 och av

Planering genomförande personalutbildningen

Vi har tidigare redogjort för de syften som finns för de olika formerna för AMU i företag samt för dem som finns för den traditionella personalutbildningen.

I sin kartläggning över personalutbildningen i företag, kommuner och landsting fann UFU bl.a. att diskussioner om utbildningsfrågor mellan företag och personalorganisationer sker i olika former. I större företag är det enligt UFU relativt vanligt att en utbildningskommitté

inrättas, där planering m.fl. frågor diskuteras. I mindre företag behandlas utbildningsfrågor oftare i andra former än i särskilda kommittéer för utbildning - i den mån utbildning alls diskuteras. Även om fackliga företrädare sällan har något primärt ansvar för inventering av utbildningsbehov kan de på olika sätt medverka i denna process. Inflytandet i dessa frågor är emellertid, enligt UFU, mycket varierande. Vad gäller kommun- och landstingssidan fann UFU bl.a. följande. Personalorganisationernas inflytande på utbildningsplaneringen inom kommunerna varierar med kommunstorlek. Inflytande i någon form är relativt vanligt förutom i de allra minsta kommunerna. Inom landstingen varierar inflytandet på utbildningsplaneringen mellan de olika landstingen och inom landstingen, något som bl.a. beror på att många skilda typer av samrådsorgan i utbildningsfrågor förekommer. Inom kommunerna synes det vidare enligt UFU vara relativt ovanligt att fackliga företrädare deltar i inventering av utbildningsbehov. Fackligt deltagande i inventering av sådana behov förekommer inom vissa landsting och avser oftast en begränsad del av utbildningsbehoven.

Personalurbildningens roll i arbetsmarknadspolitiken 369

Bortsett från de arbetsmarknadspolitiska strävanden som föreligger för AMU i företag samt att de fackliga organisationerna genom förordningen alltid har visst inflytande genom at? de ges tillfälle att godkänna kursplanen och utöva tillsyn över utbildningen, finns inga direkta skillnader mellan dessa former av personalutbildningen. Båda delarna är av betydelse för den verksamhet som bedrivs på den aktuella arbetsplatsen och för den enskilde individens utveckling.

Den traditionella personalutbildningen planeras och genomförs utifrån de speciella behov som bedöms föreligga inom en arbetsplats. Delar av denna verksamhet ingår som en återkommande företeelse och som regel krävs därvid mindre planering än om det rör sig om en ny utbildningsaktivitet. I det senare fallet måste de utbildningsansvariga ta ställning till en rad frågor för att kunna planera utbildningsaktiviteterna, varvid de tillgängliga ekonomiska resurserna givetvis är av stor betydelse. De anslagna medlen anger den yttre ramen för verksamheten. De utbildningsansvarigas ambitioner kan ofta och bör kanske också vara större än de faktiska anslagen, varför prioriteringar måste göras. När prioriteringar har gjorts, vilket som tidigare nämnts ibland sker med personalorganisationernas medverkan, kan utbildningen planeras och genomföras.

AMU i företag anordnas däremot ofta under speciella förhållanden. Med undantag av t.ex. den utbildning som anordnas för redan anställd samtidigt som ersättare anställs ingår denna utbildning som regel inte i ett företags utbildningsplanering utan anordnas oftast med kort varsel. I många fall har detta fört med sig att AMU i företag inte kunnat inordnas på ett naturligt sätt i den övriga personalutbildningen.

Delegationen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA) lät år 1977 utföra en studie rörande den utbildning som bedrivs för att förhindra permittering eller uppsägning.

Av denna undersökning, vilken bygger på intervjuer med företag som fått stöd till att utbilda permitteringshotad personal. framgår att villkoren för att erhålla 25-kronebidraget i relativt stor utsträckning inte varit uppfyllda. Enligt undersökningsrapporten tyder detta kanske främst på att de administrativa reglerna kring sysselsättningsstöd av denna typ kan behöva ses över. Sammanfattningsvis konstateras i rapporten att det enligt forskningsresultaten finns motiv för fortsatt användande av dessa åtgärder som ett alternativ eller komplement till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

I sitt betänkande gav UFU flera exempel på hur information och rekrytering till personalutbildningen sker i företagen och i kommuner och landsting. Utredningen fann bl.a. att sättet att sprida information om utbildning inom företagen varierar. Inom företag med flera tusen anställda är det vanligt att kurskatalog eller kursprogram sänds ut till chefer på olika nivåer ett par gånger per år. Denna information brukar ofta kompletteras med särskilda kursinbjudningar och påminnelser som sänds ut någon tid före 1 En granskning av utkursstart. brukar man informera i denna om olika bildninssbidraget föl

Finns personaltidning

UFU även för permitteringshotad* utbildningsaktiviteter. Enligt gäller dessa beskrivningar

Petersson Vaskommuner och landsting. I mindre företag brukar information om utbildning J?? och»

i sihs Vlachos, Nationalske genom notiser på anslagstavlor och genom muntlig information från ekonomiska institutionen chefer till anställda, från anställd till anställd etc. i Lund 1978.

16.4 de och

Arbetsgivarna, fackliga organisationerna

samhället

Genom de centrala och lokala avtal som slutits som en följd av medbestämmandelagen föreligger parternas syn på personalutbildningen. Erfarenheterna av de olika medbestämmandeavtalen är än så länge begränsade vad gäller det medbestämmandeområde som reglerar personalutbildning m.m. Genom de centrala avtalen får de fackliga organisationerna på många arbetsplatser en annan roll än de har för närvarande.

Staten söker med olika medel att motverka konjunkturvariationer och arbetslöshet. Från samhällets sida är det självfallet av intresse att personalutbildningen har en tillfredsställande volym och att den breddas att omfatta alla anställda. Särskilt angeläget är detta under konjunkturnedgångar. Samhället bör dock inte sträva efter att reglera personalutbildningen utan det bör i stället söka stimulera parterna att genomföra delar av personalutbildning i enlighet med samhällets önskemål.

16.5 Olika stödformer för

personalutbildnings-

ändamål

I ett tidigare kapitel har vi lämnat en beskrivning över några av de särskilda organ som har tillkommit som en följd av trygghetsöverenskommelser mellan parterna och i detta kapitel har vi gett exempel på hur branschorganisationer eller liknande genom särskilda avgifter bekostar olika former av branschanknuten utbildning. Utöver dessa former finns även andra exempel på hur personalutbildning finansieras över den normala driftbudgeten, som är den mest vanliga formen.

Vi har tidigare i kapitel 4 redogjort för den pågående särskilda satsningen på fortbildning inom AMU för erfarna yrkesarbetare inom det verkstadsmekaniska området. Satsningen får försöksvis bedrivas under budgetåret 1982/83. Som framgår av redogörelsen i nämnda kapitel har denna verksamhet fått en relativt stor omfattning beroende b1.a. på de tämligen förmånliga villkor som utgår för företagen.

Exempel på andra former av statligt stöd som kan utgå för personalutbildningsändamål är de tillfälliga bidrag som ibland ges i samband med införandet av nya lagar, t.ex. MBL. Vidare kan företag genom att utnyttja investeringsfondssystemet utbilda anställda. Medel som har avsatts i allmän investeringsfond får sedan november 1979 tas i anspråk för kostnader för utbildning av företagets personal. Endast företag som bedriver industriell tillverkning kan av regeringen få tillstånd att använda fondmedel för utbildningskostnader. Även medel som har avsatts i allmän investeringsreserv och på tillfälligt vinstkonto kan användas för utbildningsändamål.

De regionala utvecklingsfonderna bedriver företagsservice i enlighet med de riktlinjer som beslutades av riksdagen 1977. Fonderna arbetar enligt dessa riktlinjer med informations- och kontaktverksamhet, allmän rådgivning och översiktliga företagsanalyser, konsultverksamhet samt utbildningsservice. Syftet är att komplettera serviceutbudet på de områden där det privata utbudet är otillräckligt. Fonderna söker så långt som möjligt utnyttja

roll i arbetsmarknadspolitiken 371 Personalutbildningens

befintliga privata och statliga organ i stället för att bygga upp egna fasta resurser. Utvecklingsfondernas utbildningsservice är uppdelad på sex utbildningsområden som vardera innefattar flera län. Fonderna lägger större vikt vid att informera om och förmedla andra organs utbildning än att utveckla och anordna I de fall fonderna anordnar egen egna kurser. utbildning, förekommer relativt ofta kraftiga subventioner av kursavgifterför na. Detta gäller främst för sådana kurser som bedöms särskilt angelägna små och medelstora företag. Stiftelsen för Företagsutveckling (SIFU) har bl.a. till uppgift att utveckla kurser I prop. l977/78z40, bil.1, underströk och genomföra för företag. statsråd att SIFU:s primära uppgift bör vara att genom föredragande fortbildningskurser stödja småföretagens utveckling.

16.6¶Parternas medverkan i personalutbildningen

I direktiven till KAFU anförs bl.a. att kommittén närmare bör studera formerna för medverkan av arbetsmarknadens parter i företagsutbildningen. Vid den utbildning som anordnas inom ramen för AMU i företag skall enligt förordning berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer gällande inom branschen beredas tillfälle att yttra sig över den utbildningsplan som Berörda arbetstagarorganisationer skall dessupprättas för utbildningen. utom beredas tillfälle att medverka vid genomförandet och tillsynen av

utbildningen. I sitt betänkande underströk UFU vikten av att parternas medverkan ekonomiskt gottgörs för sina säkerställs bl.a. genom att organisationerna i samband och tillsyn av utbildningen. l detta utgifter med planering sammanhang konstaterade utredningen att det- med hänsyn till uppgifternas omfattning - ofta varit svårt att fullgöra tillsynen på det sätt som föreskrivs,

och att det ofta varit svårt att rekrytera tillsynsmän. har utsetts De personer som, genom berörda arbetstagarorganisationer, att medverka vid tillsynen av utbildningen erhåller dagarvode med samma i distriktsarbetsnämnden. Resekostnadserbelopp som lämnas till ledamot sättning och traktamente kan även utgå. För organisationernas planering utgår däremot ingen ersättning. Arbetsgivaren skall enligt tidigare nämnda som skall anordnas och förordning upprätta en plan för den utbildning skall berörda få tillfälle därefter arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer att yttra sig över denna. och Kommittén har tidigare i kapitel 13 föreslagit att berörda arbetsgivarskall vara överens om utbildningens inriktning och arbetstagarorganisationer som staten av arbetsmarknads- och innehåll för den personalutbildning skäl stödjer ekonomiskt. I de fall bidrag utgår för

sysselsättningspolitiska

utbildning av redan anställd personal skall parterna även vara överens om uttagning av deltagare till utbildningen. Detta förslag ger främst de fackliga organisationerna ett ökat ansvar för utbildningen genom att de härigenom förutsätts aktivt medverka i den planering som hänger samman med För att de anställdas medverkan i planeringen skall kunna utbildningen. i enlighet med kommitténs intentioner måste reella möjligheter förverkligas för detta erbjudas. I annat fall finns risk för att bristande tid och kunskap

372 Personalutbildningens roll i arbetsmarknadspolitiken

kommer att begränsa möjligheterna för de anställda att delta i detta arbete. Genom att parterna - enskilt eller gemensamt - får ökade möjligheter att förbereda olika utbildningsinsatser för anställda finns förutsättningar för att få till stånd ökad utbildningsberedskap och därmed även höja kvaliteten på utbildningen. Detta kommer även den utbildning som bedrivs inom ramen för AMU i företag till del. Kommittén föréslår därför att 5 milj. kr. av de medel som AMS förfogar över för AMU i företag årligen skall reserveras för planerings- och inventeringsprojekt rörande olika slags personalutbildnin gsinsatser. Detta gäller såväl sådana som avses äga rum inom ramen för den interna personalutbildningen som dem inom ramen för AMU i företag. Parterna på arbetsmarknaden föreslås därigenom få tillgång till särskilda medel för projekt vilka t.ex. syftar till att göra inventeringar och bedömningar av mer långsiktiga utbildningsbehov inom en särskild bransch eller inom en del av den kommunala sektorn. AMS bör utbetala dessa medel till de centrala parterna på arbetsmarknaden, som därefter har att avgöra hur medlen skall användas. Medlen kan exempelvis användas för att på central nivå utarbeta generella riktlinjer och rekommendationer för hur planeringsoch inventeringsarbete bör bedrivas på lokal nivå. Projekten kan även tänkas ha en mer specifik inriktning som t.ex. att inför en bedömd sysselsättningsförändring inom en bransch inventera utbildningsbehov för nya arbetsuppgifter inom branschen.

16.7 till av nuvarande

Förslag förändringar regler

för AMU i

företag

Som framgått av det tidigare finns allmänna regler som gäller för de olika stödformerna för AMU i företag och därutöver har särskilda bestämmelser utformats för de olika formerna. KAFU anser givetvis att det vore önskvärt med en kraftig nedskärning av antalet bestämmelser i förordningen för AMU i företag. Ett betydligt mindre antal regler skulle t.ex. föra med sig en mer lätthanterlig administration för AMV av ifrågavarande verksamhet samtidigt som arbetsgivare och fackliga organisationer lättare kunde få en överblick över villkoren för att anordna utbildning med statligt stöd. Å andra sidan är det nödvändigt med vissa regler i samband med utbetalning av bidrag av skilda slag. KAFU har haft ambitionen att begränsa antalet regler för delarz av den verksamhet som finns inom ramen för AMU i företag utan att för den skull riskera att syftet med resp. stödform skall förfelas. De förändringar av bestämmelserna för AMU i företag som KAFU föreslår innebär följande: Enligt gällande som förordning skall utbildning anordnas för att förhindra permittering eller uppsägning samt utbildning av i redan anställd samtidigt som ersättare anställs vara skilda från den ordinarie 2 Stödet för utbildning av den som är äldre eller produktionen. För båda dessa stödformer anges dock i förordningstexten som har ett svårare hanvissa undantag från denna regel. För de övriga formerna för AMU i företag dikapp samt stödet vid saknas liknande bestämmelser. KAFU har i kapitel 4 föreslagit att AMU i praktikanställning berörs företag - med undantag för den utbildning som anordnas för äldre eller inte av KAFU:s förslag eftersom en annan ut- handikappad arbetskraft- skall vara skild från den ordinarie produktionen. redning (A 1982:02) Om det finns pedagogiska eller andra skäl bör dock vissa moment kunna ske i utreder dessa frågor. samband med den ordinarie KAFU:s produktionen. förslag i detta avseende

innebär att nämnda bestämmelse i stället bör ingå i de allmänna regler som gäller för AMU i företag. Kommittén har även i nämnda kapitel föreslagit att samtliga förekommande bidrag för AMU i företag skall kunna utgå till kommunala och landstingskommunala arbetsgivare.

KAFU anser vidare att det bidrag som utgår per anställd och utbildningstimme för att anordna AMU i företag som regel bör vara detsamma oavsett syftet med utbildningen. Regeringen bör liksom vad fallet är idag fastställa bidragsbeloppet. Bidraget bör dock kunna kon junkturvarieras samt varieras efter utbildningsändamål beroende på om staten finner det angeläget att stimulera en viss utbildning vid ett givet tillfälle. Vidare bör den maximala utbildningstiden för vilken bidrag kan erhållas vara densamma oavsett syftet med utbildningen. KAFU föreslår att den längsta tid för vilken bidrag kan utgå bör vara 960 timmar. Bidrag bör, enligt KAFU:s uppfattning, utgå för hela denna tid. KAFU föreslår således att bestämmelsen om att arbetsgivaren skall stå för kostnaderna för de 40 första utbildningstimmarna per deltagare i den utbildning som anordnas för att förhindra permittering och uppsägning bör slopas. Kommitténs förslag innebär vidare att utbildningen vid införande av datateknik ökar från nuvarande högst 180 timmar per anställd till högst 960 timmar. I bilaga 5 återfinns dels nuvarande förordning, dels ett förslag till ny förordning.

Kommittén har vidare föreslagit att de nuvarande motiven för att kunna erhålla statligt bidrag skall bibehållas. Detta innebär att statliga bidrag kan utgå till företag, kommuner och landsting för utbildning av anställda som: D riskerar permittering eller uppsägning, D utbildas samtidigt som ersättare anställs, D riskerar arbetslöshet genom införandet av datateknik under förutsättning

att företaget har högst 200 anställda, D skall erhålla arbetsuppgifter inom för män resp. kvinnor otraditionella

arbetsområden, D är äldre eller handikappade och som eljest inte kan få stadigvarande

arbete.

Därutöver har KAFU även föreslagit att staten bör stödja utbildning som sker vid mer omfattande strukturförändringar t.ex. vid införande av ny teknik eller då större förändringar av produktionen äger rum samt utbildning som sker utifrån fördelningspolitiska grunder och som har till syfte att stärka den enskilde individens ställning på arbetsmarknaden. Med hänsyn till att det till en början kan vara förenat med vissa svårigheter att avgöra i vilka fall statligt stöd bör utgå för utbildningsinsatser av ovan nämnt slag, föreslår KAFU att de vidgade motiven för AMU i företag till en början har karaktär av en försöksverksamhet. I följande avsnitt redogör kommittén närmare för detta.

16.8 Försöksverksamhet med motiv för

vidgade

AMU i

företag

Omfattande strukturförändringar eller införande av ny teknik innebär ofta att vissa grupper av anställda blir övertaliga. Ett sätt att förebygga öppen arbetslöshet för dessa grupper är att tidigt ge dem den utbildning som behövs för att de skall kunna få arbetsuppgifter i den nya produktionen.

Inom ramen för AMU i företag finns en särskild stödform, som avser att få till stånd utbildning av ovan nämnda syfte. Denna stödform, bidrag för att förhindra arbetslöshet vid införande av datateknik, har ett begränsat användningsområde och kan därtill endast utgå till företag med högst 200 anställda. Enligt uppgift från AMS har denna stödform sedan införandet, budgetåret 1982/83, ännu aldrig använts, något som främst torde kunna förklaras av att arbetsgivare och fackliga organisationer inte har haft erforderlig beredskap för att använda bidraget på ett meningsfullt sätt. Den särskilda resurs för bl.a. planeringsändamål, som KAFU tidigare har föreslagit skall ställas till förfogande för arbetsmarknadens parter, avser som nämnts, att användas för att få till stånd bättre planering och beredskap för utbildning.

Med hänsyn till att beredskapen för att anordna utbildning av skilda orsaker torde förbättras genom att parterna - och speciellt då de fackliga organisationerna - får reella möjligheter att planera utbildning samt då KAFU anser det synnerligen angeläget att staten på ett mer aktivt sätt söker förhindra arbetslöshet som kan uppstå genom förändringar av skilda slag, har KAFU i kapitel 4 föreslagit att motiven för att erhålla bidrag för AMU i företag skall utvidgas till att även omfatta utbildning som bedrivs i samband med mer omfattande strukturförändringar eller införande av ny teknik i större omfattning. Grupper av anställda som bland annat p.g.a. brister i utbildningen har en svag ställning på arbetsmarknaden behöver ett särskilt stöd. Vid t.ex. produktionsförändringar riskerar ofta dessa grupper av anställda att förlora sina arbeten. I de fall de råkar ut för arbetslöshet blir arbetslöshetsperiodens längd därtill ofta mer långvarig än vad den blir för andra grupper.

För att förebygga arbetslöshet anser KAFU det vara viktigt att dessa grupper ges ökade möjligheter till personalutbildning. KAFU har därför även föreslagit att de stödåtgärder som vidtas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken skall vidgas att även omfatta utbildning som anordnas utifrån fördelningspolitiska grunder. Med fördelningspolitiska grunder avser KAFU sådan utbildning som vänder sig till grupper av anställda som bland annat 3 Forskningsassistent p.g.a. brister i utbildningen har en svag ställning på arbetsmarknaden. vid Nationalekonomiska De ökade kostnader som därvid för samhället

för utbildning uppstår institutionen vid Lunds måste, enligt KAFU:s mening, vägas mot de kostnader som i annat fall universitet samt sekreuppstår genom arbetslöshet. Fil. dr. Inga Persson-Tanimura* har gjort terare i Delegationen för arbetsmarknadspoli- beräkningar* som bl.a. visar att de statsfinansiella kostnaderna för arbetstisk forskning (EFA). löshet är höga. Hon utgår från ett räkneexempel med en löntagare som är ansluten till arbetslöshetskassan och som har en månadslön på 6 500 kr. Om ° On the costs of unemhan/hon är arbetslös kommer den disponibla årliga inkomsten att minska ployment in Sweden. med tre och tio procent vid en resp. sex månaders arbetslöshet. Den llM papers/79-16, Wissenschaftszentrum Berlin offentliga sektorns kostnader för att ha personen ifråga i arbetslöshet är ca

roll i arbetsmarknadspolitiken 375

Personalutbildningens

med 6000 kr. per månad. De senare kostnaderna hänger bl. a. samman av inkomstskatt, konsumtionsskatt och arbetsgivaravgifter samt bortfall kostnaderna för arbetslöshetsersättning. motiven för att erhålla statligt stöd för KAFUzs förslag om att vidga anser det vara personalutbildningsändamål har sin grund i att kommittén att samhålletintensifierar sina ansträngningar när det synnerligen angeläget den enskildes samt att gäller att förbättra ställning på arbetsmarknaden av kommittén anser det vara viktigt att kunna höja den totala omfattningen vid vissa givna tidpunkter. Om staten ger bidrag till de

personalutbildningen

kommuner och landsting som anordnar utbildning utifrån nämnda företag, motiverade motiv på samma sätt som för den övriga arbetsmarknadspolitiskt finns emellertid inga garantier för att utbildningens

personalutbildningen

ökar när så är avsett. För att få garantier för att den omfattning verkligen utbildning som föreslås kunna anordnas av struktur- och fördelningspolitiska att innebära en reell nettoökning av utbildningsvolymen vid skäl kommer kommunerna är det nödvändigt att kunna fastslå företagen, och landstingen som tidigare har att en viss nivå har uppnåtts på den personalutbildning bedrivits inom den aktuella verksamheten.

Nivån kan fastställas utifrån Lex. antal genomförda utbildningstimmar under närmast föregående verksamhetsår, antal deltagare i personalutbild-

viss procentsats av den totala lönesumman på en ningen eller genom att en skall ha använts för sådan utbildning. Uppgifterna om företagens arbetsplats i UFU:s för utbildningskostnader studier tyder på att företagens kostnader detta utbildning under 1975 skulle ha varit närmare 3 procent av lönesumman har dock kostnader för utbildningsdeltagarnas löner år. I denna skattning andel inte medräknats, ej heller löner för ersättare. Utbildningskostnadernas lönesumman varierade förhållandevis lite mellan olika av den totala under år 1975. För kommunerna* redovisades kommuner och landsting intervallet i intervallet 0,1-1,4 variationeri 0-0,8 procent och för landstingen i företag, komprocent. UFU:s skattningar över utbildningskostnaderna

muner och landsting var emellertid förenade med betydande svårigheter, område var av varierande karaktär. eftersom redovisningen på detta om vad Dessutom förekom det en mängd olika begrepp och uppfattningar som UFU som skulle räknas som kostnader. Till följd av de mätsvårigheter utredningen de ovan nämnda kostnadshade att ta hänsyn till, betraktade som en mycket grov uppskattning av storleksordningen på dessa uppgifterna kostnader. deltagartimmar, som UFU inhämtade även uppgifter om det totalaantalet kunde uppmätas i företagens, kommunernas och landstingens personalut-

under 1975. De uppgifter som UFU därigenom erhöll är, i likhet bildning med dem som avser kostnader för utbildningen, endast grova skattningar och redovisningssystem tillämpas i bl.a. beroende på att olika definitioner skilda verksamheter. UFU:s beräkningar uppgick antalet deltagar- Enligt timmar i genomsnitt till 25 per anställd i de företag som hade personalutunder år 1975. Varje deltagare deltog i utbildning under närmare 60 bildning timmar under året, vilket antyder att utbildningarna i genomsnitt är relativt s er anstlld a re . d lt e ag e Syn es ar t Korpmuneänaákostna korta. Når det g äller delta artimmar g p Sp per der for fortbildning av kommunerna ligga klart under de nivåer, som uppmättes för företagen, jämre ha, inte jubel-åk.

kunna förklaras inom detta nats. något som torde av att personalutbildningen

376 Personalutbildningens roll i arbetsmarknadspolitiken

område till mycket stor del består av korta fort- och vidareutbildningskurser. UFUzs enkäter visade att den genomsnittliga utbildningstiden var längre för anställda vid landstingen än för kommunalanställda. Detta sammanhänger med att landstingen har förhållandevis mycket grundläggande yrkesutbildning (t.ex. grundutbildning för sjukvårdsbiträden och undersköterskor). Den genomsnittliga utbildningstiden per anställd var 1975 för kommunernas° del 8 deltagartimmar och för landstingens5 36 deltagartimmar. Per deltagare redovisade kommunerna 34 timmar 116 timmar. och landstingen Det är att föredra att den nivå som väljs som gräns för att avgöra huruvida bidrag för nämnda utbildningar skall är densamma för utgå företag, kommuner och landsting. Vidare bör de beräkningar som skall ligga till grund för att avgöra om den fastställda nivån har uppnåtts vara så enkla som möjligt. Enligt KAFU:s mening skulle det vara önskvärt att fastställa denna nivå utifrån arbetsgivarens bokförda kostnader för utbildningsverksamheten under närmast föregående verksamhetsår. De diskussioner rörande detta som har förts i kommittén samt de problem som UFU beskrev rörande arbetsgivarnas svårigheter att redovisa sådana kostnader, gör emellertid att KAFU finner det mindre lämpligt att föreslå under detta förfaringssätt försöksverksamheten. Kommittén föreslår att man i stället bör pröva en för alla verksamheter enhetlig nivå, som är baserad på ett genomsnittligt antal deltagartimmar per anställd och år i en försöksverksamhet. Kommittén är medveten om att även denna beräkningsmetod kan vara svår att tillämpa, men den förefaller likväl vara enklare än en metod som baseras på bokförda utbildningskostnader. Försöksverksamheten föreslås omfatta hela landet och pågå under budgetåren 1984/85 och 1985/86. KAFU föreslår att den nivå som bör prövas i försöksverksamheten bör grundas på det genomsnittliga antal utbildningstimmar som resp. företag, kommun eller landsting hade för de anställda under det senaste verksamhetsåret. Inledningsvis bör denna nivå utgöras avi genomsnitt 20 utbildningstimmar per anställd och år. Om det under försöksverksamhetens gång visar sig att denna nivå är för lågt eller för högt satt, bör den föreslagna gränsen kunna korrigeras. Innan ett företag, kommun eller landsting ansöker hos länsarbetsnämnden om bidrag för utbildning av ovan nämnt och de slag, bör arbetsgivaren berörda fackliga organisationerna på arbetsplatsen vara överens om att den fastställda utbildningsnivån har uppnåtts samt vilka som skall deltaga i utbildningen och syftet med denna. Vid ansökan om bidrag bör arbetsgivaren bifoga ett intyg med uppgifter om det genomsnittliga antalet utbildningstimmar per anställd under närmast föregående verksamhetsår. Reglerna för den utbildning som bedrivs inom ramen för försöksverksamheten bör i övrigt vara desamma som dem KAFU föreslår skall gälla för flertalet utbildningsformer inom AMU i företag (jfr. föregående avsnitt). Under de budgetår försöksverksamheten föreslås pågå bör länsarbetsnämnderna noga följa den utbildningsverksamhet som kan komma att ° anordnas. De erfarenheter som länsarbetnämnderna erhåller bör Fortbildningsverksam- därigenom het som bedrivs för lära- därefter ligga till grund för hur reglerna skall utformas i en permanent re ingår ej. verksamhet.

16.9¶Olika modeller för att utrymme för

skapa

framtida

personalutbildningsinsatser

I socialdemokratiska partimotioner i anslutning till budgetpropositionen 1977/78 - 1980/81 föreslogs att frågan om ett system med utbildningsfonder skulle utredas närmare. I den partimotion som lades fram under 1980 års vårriksdag hemställde den socialdemokratiska riksdagsgruppen att KAFU borde få i uppdrag att utreda frågan om utbildningsfonder efter riktlinjer som hade skisserats av sysselsättningsutredningen7. Riksdagen beslöt att ställa sig bakom motionen och hösten 1980 fick KAFU tilläggsdirektiv med uppdrag att utreda och pröva frågan om utbildningsfonder.

I den partimotion som lades fram våren 1981 (1980/8l:l433) anfördes bl.a.:

Vad vi tidigare anfört om solidarisk personalpolitik ger ytterligare motiv för att introducera ett system med utbildningsfonder. Samtidigt anges därmed nya uppgifter för systemet. Det skall sålunda kunna tas i anspråk för att dels stärka redan anställdas ställning i företagen genom fördjupad yrkesutbildning eller utbildning för nya arbetsuppgifter, dels underlätta nyrekryterades introduktion och anpassning i arbetet. Denna väg kan utbildningsfonderna medverka till att stärka den enskildes personliga utveckling och öka delaktigheten, ansvaret och engagemanget i produktionen.

Sysselsättningsutredningen ansåg bl.a. att ett införande av utbildningsfonder liknande investeringsfonderna skulle medföra att man i ökad utsträckning skulle kunna få företagen att ta samhällsekonomiska hänsyn vid planeringen av utbildningen. Ett element av konjunkturpolitiska överväganden skulle föras in i företagens planering. Utredningen menade vidare att ett sådant system skulle kunna ses som en markering av företagens ansvar för att en jämn sysselsättningsutveckling upprätthålls.

UFU menade bl.a. att en utökning av utbildningsinsatserna avseende den egna personalen i samband med konjunkturnedgåingar skulle medföra avsevärda fördelar. Uppsägningar och permitteringar skulle därmed kunna undvikas under lågkonjunkturer och företagen skulle kunna möta ett uppsvingi verksamheten med en bättre utbildad personal och skulle därmed slippa en omfattande och kostnadskrävande nyrekrytering i ett läge med hård konkurrens om arbetskraften.

Huvudmotivet för att få till stånd någon form av investeringsfondssystem för personalutbildningsändamål är, enligt UFU och sysselsättningsutredningen, att denna utbildning i ökad utsträckning skall kunna tjäna arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiska syften. Den viktigaste uppgiften för ett fondsystem skulle enligt dessa utredningar vara att förvalta resurser vilka, under vissa förhållanden, skulle kunna tas i anspråk för utbildningsändamål. Dessa resurer utgörs. förutom av kapital, av olika slags utbildningsberedskap som, när det av arbetsmarknadspolitiska, konjunkturpolitiska eller av andra skäl bedöms angeläget att öka personalutbildningens volym, snabbt kan användas.

I detta avsnitt diskuterar KAFU inledningsvis olika utformningar av ett system med utbildningsfonder. Därpå följer diskussioner om finansieringsformer och på vilket sätt fondmedel kan återföras till företag, kommuner och 7 sou 1975390 och landsting. 1979:24

16.9.1 Olika fondmodeller

Konstruktionen av ett fondsystem kan göras på många olika sätt. Vilken utformning av systemet som är att föredra beror dels på vilka verksamheter som omfattas av systemet, dels finansieringen av fonderna, dels vilka konkreta uppgifter systemet tilldelas.

KAFU har under sitt utredningsarbete övervägt olika konstruktioner för ett system med utbildningsfonder. I direktiven erinras KAFU om att allmän investeringsfond får tas i anspråk bl.a. för utbildning av arbetstagare förutsatt att företaget bedriver industriell tillverkning. l det följande redogörs för och diskuteras för- och nackdelar med allmän investeringsfond och därefter återges huvuddragen i några av de modeller som innebär att ett nytt fondsystem konstrueras.

Genom att utnyttja investeringsfondssystemet kan företagen erhålla skatteförmåner i form av direktavskrivning av anläggningstillgångar och inkomstutjämning mellan olika beskattningsår. I lagstiftningen skiljer man på frivilliga och obligatoriska fondavsättningar. Till den förra gruppen hör bl.a. investeringsfonder för konjunkturutjämning, som fr.o.m. 1981 års taxering har ersatts av lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, Svenska aktiebolag, ekonomiska föreningar och svensk Sparbank vilka driver jordbruk eller rörelse får göra avdrag för avsättning till investeringsfond med högst hälften av den justerade årsvinsten. För egenföretagare finns ett liknande - Rätt

fondsystem lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv. till avdrag för avsättning till investeringsreserv medges fysiska personer som är bosatta i Sverige och som redovisar inkomst av jordbruksfastighet eller av rörelse eller som uppbär inkomst i egenskap av delägare i handelsbolag.

Vid 1975 års taxering förelåg obligatorisk skyldighet för företagen att avsätta viss del av vinsten till arbetsmiljöfond och särskild investeringsfond. Dessa två fonder skiljer sig i två viktiga hänseenden från de allmänna investeringsfonderna. För det första måste ett lika stort belopp som avsättningen betalas in på ett räntelöst konto hos riksbanken. För det andra har företaget rätt att under alla förhållanden få tillbaka medlen sedan fem år förflutit från inbetalningsdagen. Vid 1981 års taxering infördes enligt lagen (1980:456) regler om insättning på tillfälligt vinstkonto. Bestämmelserna innebär en skyldighet för aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbank, vilken bedriver jordbruk, skogsbruk eller rörelse att betala in 25 procent av företagets årsvinst - under förutsättning att vinsten överstiger 1 milj. kr. -till ett räntelöst konto i riksbanken. Ett belopp motsvarande det inbetalda beloppet får samtidigt - med avdragsrätt - avsättas till vinstfond.

Fonderna tas i anspråk för vissa i lagstiftningen specificerade ändamål. Allmän investeringsfond, allmän investeringsreserv och vinstkonto får sedan november 1979 bl.a. tas i anspråk för kostnader i samband med tekniskt och naturvetenskapligt utvecklingsarbete samt för kostnader för utbildning av företagets personal. Regeringen eller i vissa fall AMS avgör om ett företag eller en juridisk person skall få tillstånd att utnyttja fondmedel. Ansökningar som avser utbildning av arbetstagare avgörs alltid av regeringen och enligt de lagar som gäller för de olika fonderna får endast företag som bedriver industriell tillverkning tillstånd att använda fondmedel för utbildningskostnader.

roll i arbetsmarknadspolitiken 379

Personalutbildningens

Antalet som har använt fondmedel för utbildningsändamål har företag emellertid varit mycket ringa. Fr.o.m. november 1979 t.o.m. mars 1983 har ett tiotal företag ansökt hos regeringen om att få använda sammanlagt fondmedel i detta syfte. Den främsta anledningen till att ansökningarna har varit så få torde dels vara att utbildningskostnaderna ges plats inom den ordinarie dels att andra användningsområden för fondmedlen årsbudgeten, på betydligt kortare sikt. medger avskrivningar I direktiven erinras KAFU som tidigare har nämnts om att allmän investeringsfond i vissa fall får tas i anspråk för utbildning. Det är naturligtvis en fördel att kunna utgå från ett redan existerande system, men samtidigt är nackdelarna med att använda det nuvarande investeringsfondssystemet Enligt direktiven har KAFU i uppdrag att enligt KAFU:s mening betydande. kommunernas och landstingens personalutbildning i utreda om företagens, arbetsmarknadspolitiska syften. I en modell, som högre grad kan tjäna som skulle medverka till att bygger på att de delar av personalutbildningen sådana målsättningar uppnås, bekostas av investeringsfondsmedel inbegrips tillverkning eller kommuner vare sig företag som inte ägnar sig åt industriell Det blir då nödvändigt att använda sig av en annan och landsting. konstruktion för dessa områden. Bortsett från att hela den kommunala sektorn och vissa företag lämnas utanför ifall man väljer en modell av typ skulle det vidare vara nödvändigt att ändra nuvarande investeringsfonder så att det skulle bli mer attraktivt att använda investeringsfondslagar fondmedel för utbildningskostnader. menar KAFU att följande faktorer talar mot att Sammanfattningsvis använda nuvarande investeringsfondssystem för de syften i fråga om personalutbildning som anges i direktiven: E1 Endast vinstgivande företag kan avsätta medel till investeringsfonder. tillverkning får använda avsatta D Endast företag som bedriver industriell fondmedel för att bekosta utbildning av den anställda personalen. C1 Endast ett fåtal har valt att använda avsatta fondmedel för företag i utbildningskostnader, något som torde bero på att avskrivningstiden dessa fall blir lång jämfört med andra användningsområden. El Kommuner och landsting omfattas inte av investeringsfonder.

Av skäl som här har redovisats finner KAFU det inte lämpligt att förorda en finansieringsmodell som direkt anknyter till investeringsfonderna. Även om KAFU anser att nuvarande investeringsfonder inte år lämpliga att använda för att öka personalutbildningens betydelse i arbetsmarkadspolitiken, menar dock kommittén att det finns flera fördelar med ett system som innebär att vinstmedel avsätts för utbildningsändamål. KAFU delar den syn som sysselsättningsutredningen och UFU redovisade isina betänkanden angående vilka fördelar man kan uppnå genom ett system I den svenska arbetsmarknadspolitiken har utbildmed utbildningsfonder. instrument för att underlätta för ning sedan länge använts som ett offensivt och för att ge arbetslösa en möjlighet till nytillträdande på arbetsmarknaden en ny och mer stadigvarande anställning. Utbildning har i många lägen betraktats som en av de viktigaste faktorerna bakom de ekonomiska under efterkrigstiden. Huvudtanken bakom idén om utbildningsframstegen fonder är, som den skisseras av sysselsåttningsutredningen, att redan den

arbetsmarknadspolitiken

nuvarande personalutbildningen i företag. kommuner och landsting samt hos andra arbetsgivare borde kunna utformas så att den bättre tjänar de arbetsmarknadspolitiska målen. Därtill kommer att en ökad samordning av dessa olika former av utbildning bör kunna komma till stånd i syfte att nå ett bättre utnyttjande av resurserna. KAFU anser att det bör vara möjligt att konstruera utbildningsfonder i företagen så att de aktivt bidrar till de tre arbetsmarkndspolitiska mål för personalutbildningen som anges i direktiven för kommitténs arbete. De uppgifter som tilldelas ett fondsystem kan vara av övergripande slag såsom t.ex. att enbart finansiera direkt arbetsmarknadsoch sysselsättningspolitiskt motiverad personalutbildning. Om ett fondsystem får sådana uppgifter, för vilka det finns anledning att fatta centrala beslut eller centrala rekommendationer kan det vara att föredra att fondmedlen koncentreras till en central fond. Även det sätt som väljs för att finansiera fondens verksamhetsområde kan innebära att det från administrativ är mest synpunkt praktiskt med en central fond. Detta är t.ex. fallet om fonden helt eller delvis förfogar över skattemedel som anvisas över statsbudgeten eller av inbetalda arbetsgivaravgifter. Med en central fond beslutar regeringen eller t.ex. AMS om generella frisläpp för fondmedlen samt beslutar om fondmedlen i vissa fall får tas i anspråk under de spärrade perioderna. På centralt håll bestäms även för vilka utbildningsändamål fondmedlen får användas. Om den centrala fonden enbart har i uppgift att förvalta medel för den nuvarande verksamheten med AMU i företag, är det förvisso naturligt att viss del av fondmedlen generellt är frisläppta, eftersom det - liksom idag - bör vara möjligt att anordna t.ex. utbildning till yrken med ojämn könsfördelning oavsett konjunkturläge 0.d. Däremot kan det vara motiverat att variera det ekonomiska stödet för sådan utbildning utifrån rådande konjunkturläge, dvs. viss del av fondmedlen är spärrade under perioder av högkonjunktur för att senare under sämre konjunkturlägen kunna användas för att ge förhöjda bidrag som en extra stimulans för att anordna ifrågavarande utbildning. Med en modell som här har skisserats förläggs således de övergripande besluten och det yttersta ansvaret på central nivå. För att få en smidig hantering av fondmedlen kan dock viss administration och vissa beslut förläggas regionalt, exempelvis på länsarbetsnämnderna. Ett fondsystem kan även bestå av en central fond och flera lokala fonder. En sådan konstruktion kan vara lämplig om det sammantagna fondsystemet tilldelas såväl utbildningsuppgifter som är direkt arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiskt motiverade som sådana uppgifter som direkt är att hänföra till en viss verksamhets särskilda Den centrala utbildningsbehov. fonden kan då, i likhet med det ovan nämnda exemplet, förvalta fondmedel för verksamheten med AMU i företag, medan de övriga fonderna förvaltar medel för ”eget bruk. De lokala fonderna kan, i likhet med vad fallet är i investeringsfondssystemet, vara företagsanknutna, men de kan även knytas till branscher eller regioner. Inom den kommunala sektorn kan på samma sätt varje kommun och varje landsting ha en egen fond likaväl som man kan tänka sig ett alternativ som innebär att resp. landsting och de kommuner som finns i ett län går samman i en fond.

Personalutbildningens

De fonder som i detta exempel knyts till företag, branscher, kommuner o.d., byggs upp under perioder av högkonjunktur. Under dessa tider bekostar t.ex. företaget eller kommunen ifråga sin personalutbildning över den ordinarie årsbudgeten samtidigt som man avsätter en viss av regeringen fastställd procent av den totala lönesumman till fonden. Regeringen eller AMS avgör när fondmedel får tas i anspråk.

Villkoren för att använda avsatta fondmedel är givetvis beroende av vilka

fonderna har tilldelats. Man kan här tänka sig olika varianter. Ett uppgifter sätt är att fondmedel vid frisläpp får användas för reguljära personalutbildningsinsatser, förutsatt att den årliga utbildningsvolymen tidigare har legat på en acceptabel nivå. Ett annat sätt är att regeringen föreskriver särskilda användningsområden för fondmedlen, t.ex. att utbildningen skall avse vissa personalkategorier. Ett tredje alternativ kan utgöras av en kombination av de ovan nämnda alternativen. Ytterligare ett alternativ är att företag, kommuner och landsting, som har en viss storlek på de fonderade medlen oberoende av konjunkturläge, får använda viss andel - t.ex. 25 eller 50 procent för den reguljära personalutbildningen.

KAFU har diskuterat huruvida det, med en fondkonstruktion av ovan beskrivet slag, är att föredra att de s.k. lokala fonderna knyts till resp. företag, kommun eller landsting eller att fonderna bransch- eller regionsan-

har även förutsättningslöst diskuterat denna fråga med passas. Kommittén företrädare för olika arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. För den

sektorn har för- och nackdelar därvid framförts både rörande privata företags- och branschanpassade fonder. En fördel med företagsvisa fonder är att man genom en sådan konstruktion får en smidigare administrativ hantering än vad fallet blir om bransch- eller regionala organ inkopplas. Samtidigt kommer en fondorganisation som utgörs av företagsfonder troligen att innebära att det blir nödvändigt med två olika system - ett för de stora företagen och ett för de mindre. Från flera håll har framförts att branschvisa fonder skulle vara att föredra. En viss andel av de avsatta fondmedlen skulle därvid ställas till branschens förfogande, och yrkesnämnder eller liknande skulle kunna utarbeta planer för branschanknuten utbildning. Nämnderna skulle likaså i viss utsträckning kunna organisera utbildning för små företag inom branschen.

Olika branschers - antal

behov av utbildning uttryckt i antal utbildningar, utbildningstillfällen och utbildningarnas längd - är dock mycket varierande. Detta förhållande kan därför medföra att fondmedlen inom vissa branscher inte på långt när räcker till för att, i de lägen då fondmedlen frisläpps, anordna den utbildning som företagen har behov av. Inom andra branscher kan förhållandet däremot vara det motsatta, dvs. företagen har inte så stora behov av utbildning, eller en stor del av den utbildning som behövs är mindre kostnadskrävande.

För att komma till rätta med sådana problem kan en viss andel av de totala fondavsättningarna föras till en för samtliga branscher gemensam kassa, vilken används för att utjämna nämnda skillnader. Ett annat alternativ är att staten bidrar med medel för detta ändamål.

Utöver de alternativ till fondkonstruktioner som har beskrivits i det

är det även möjligt att bygga upp ett fondsystem som enbart föregående består av s.k. lokala fonder. Dessa fonder kan då, i likhet med föregående

fondalternativ, bestå av fonder som knyts till företag, kommuner, landsting, branscher eller regioner. En sådan konstruktion kan innebära att företag, kommuner etc. enbart avsätter fondmedel för sådana utbildningsändamål som direkt är att hänföra till den egna verksamhetens behov, eller att viss andel av medlen används för arbetsmarknadspolitiskt motiverad personalutbildning.

16.9.2¶Olika finansieringsvägar

Finansieringen av ett fondsystem kan lösas på olika sätt beroende bl.a. på vilka uppgifter man tilldelat systemet samt vilken politisk ambitionsnivå man har när det gäller att påverka omfattningen och inriktningen av utbildningen. KAFU har diskuterat följande finansieringsvägar för ett system med utbildningsfonder: D vinstavsättningar motsvarande dem i investeringsfondssystemet El obligatoriska arbetsgivaravgifter EI finansiering via skattemedel.

I investeringsfondssystemet avsätter berörda företag en viss del av sin årsvinst till investeringsfond. I princip kan ett system med utbildningsfonder vara uppbyggt på samma sätt, dvs. att företag, kommuner och landsting under ”goda tider avsätter medel som sedan vid t.ex. sämre konjunkturläge kan användas för utbildningsändamål.

KAFU har tidigare i detta avsnitt diskuterat systemet med investeringsfonder. Kommittén har därvid motiverat varför investeringsfondssystemet inte är lämpligt att använda för att uppnå de syften med företagens, kommunernas och landstingens personalutbildning såsom anges i direktiven.

Arbetsgivaravgifter har sedan början av 1960-talet använts för att finansiera vissa samhällssektorer. I vissa fall är avgifterna den enda finansieringen medan de i andra fall används tillsammans med skattemedel. För flertalet av de nuvarande arbetsgivaravgifterna finns centrala fonder. Inom de sektorer där avgifterna utgör den enda finansieringen, som t.ex. i fråga om tilläggspensioneringen, bestäms avgifternas storlek i princip med utgångspunkt i den beräknade kostnadsutvecklingen för de förmåner som beräknas skall utgå framöver. I de fall såväl skatter som avgifter används blir awägningen mellan hur stor del av medelsbehovet som skall tas in via skatter resp. avgifter avhängigt en allmän ekonomisk-politisk bedömning.

De olika lagstadgade arbetsgivaravgifter som nu finns och de olika procentsatser som tillämpas vid uttag av avgifterna under kalenderåret 1983 framgår av tabell 16.1. Genom att avgiftsunderlaget är detsamma för alla avgifter är det i praktiken en avgift som arbetsgivaren erlägger. Den totala avgiftsintäkten fördelas sedan av riksförsäkringsverket på olika ändamål i enlighet med de beräkningar som legat till grund för de procentsatser som anges för resp. ändamål. I vissa fall är avgifterna satta med hänsyn till att en del av finansieringen sker över statsbudgeten. För kalenderåret 1983 debiteras arbetsgivarna en avgift som uppgår till 35,755 % av bruttolönen. En arbetsgivaravgift om en procent motsvarar i stort sett en intäkt av 2,8 miljarder kr. under år 1983.

Personalutbildningens roll i arbetsmarknadspolitiken 383

Tabell 16.1 Arbetsgivaravgifter

Procentszits Arbetsgivaravgifter

9.500 Sjukförsäkringsavgift

9.450 Folkpensionsavgift

9.600 Tilläggspensionsavgift

(L500 Delpensionsavgift

0.200 Löncgarantiavgift Allmän löneavgift 2.000

I Frankrike finns sedan år 1971 en lag (ändrad år 1978) som bl.a. ålägger samtliga arbetsgivare med mer än tio anställda att redovisa att 1,1 procent av lönesumman används för utbildningskostnader. Av den fastställda kvoten direkt till staten som bidrag för utbildning av skall 0,2 procent inbetalas arbetssökande. Resterande 0,9 procent skall användas för vidareutbildning av de anställda. Arbetsgivarna kan välja att använda de medel som utgörs av den föreskrivna procentsatsen på olika sätt t.ex. för kostnader som föranleds av intern eller extern utbildning av de anställda. De kan även avsätta medel för framtida i s.k. försäkringsfonder. Vidare kan t.ex. utbildningsinsatser av lönesumman som skall användas för utbildning intill en den procentsats för att täcka en viss del av lönekostnaderna för viss gräns användas som erhåller studieledighet. Arbetsgivare som inte kan redovisa arbetstagare att den lagstadgade procentsatsen har använts för utbildningskostnader åläggs att betala en särskild avgift till staten. I lagen specificeras vissa målsättningar för den utbildning som anordnas med de föreskrivna medlen. Det anges bl.a. att utbildningen bör underlätta individens att möta de allt snabbare förändringarna i samhället. möjligheter Vidare sägs att utbildningen bör leda till en ökad jämlikhet när det gäller avancemangsmöjligheter inom arbetslivet. Under år 1979 anslog de franska arbetsgivarna i genomsnitt 1,8 procent av lönsumman för utbildningskostnader. Variationen var dock stor mellan olika branscher samt mellan företag av olika storlek. I genomsnitt avsattes 0,9 procent av lönesumman i företag med mellan tio och 19 anställda medan 2,9 procent satsades i företag med mer är 2 000 anställda. För att få till stånd den omfattning och inriktning av personalutbildningen som samhället finner önskvärt kan man i likhet med det ovan refererade exemplet från Frankrike välja en modell som innebär att avgift endast uttas av de arbetsgivare som inte uppfyller de villkor som uppställs eller att avgiften differentieras beroende på vilken utbildningsnivå som uppnås. Ett annat sätt är att samtliga arbetsgivare åläggs att betala en enhetlig avgift oberoende av t.ex. omfattning av personalutbildningen i resp. verksamhet. De avgiftsmedel som inbetalas kan i samtliga fall därefter användas för att ge statliga bidrag till vissa specificerade personalutbildningsåtgärder. KAFU har diskuterat att genom en differentiering av möjligheten

384 roll i

Personalutbildningens arbetsmarknadspolitiken S()U 1983:22

arbetsgivaravgiften få till stånd en sådan anpassning av personalutbildningen som anges i direktiven. Kommittén har i detta sammanhang tagit del av de förslag rörande regional differentiering av de lagstadgade arbetsgivaravgifterna som utredningen om vissa regionalpolitiska medel i sitt presenterade betänkande (DS I 1981:21) Differentierade arbetsgivaravgifter som regionalpolitiskt medel. KAFU har vidare tagit del av inkomna remissvar över betänkandet däribland det svar som avgavs av den nu sittande socialavgiftsutredningen. Av den sistnämnda utredningens remissvar det bl.a. att framgår det inte är lämpligt att utforma ett sådant system på så sätt att rabatteringen sker redan vid inbetalningstillfället, utan denna bör i stället ske i form av återbäring. Socialavgiftsutredningen skall mot bakgrund av den nya lagen om socialavgifter lägga fram till ett som förslag nytt system medför en rationellare och snabbare uppbörd av arbetsgivaravgifterna och som ger möjlighet till en effektiv kontroll. Avsikten skall är att avgiftskontrollen samordnas med skattekontrollen. anför i sitt remissvar Utredningen över nämnda betänkande bl.a. att de nuvarande skatteoch avgiftssystemen i hög grad är specialiserade och att de har utformats med hänsyn till de särskilda behov som finns inom anför vidare: systemen. Utredningen

I stort sett varje ändring i förfarandet som sker för att tillgodose andra syften än de fiskala ger erfarenhetsmässigt upphov till svårigheter och minskar effektiviteten i systemen. Skall systemen för uppbörd av skatt och avgifter belastas med särskilda regler som betingas av andra syften måste man väga mot varandra den nedgång av effektiviteten som sker i skatte- och avgiftssystemen och de fördelar i annat hänseende som står att vinna. Den samlade bedömning som därvid bör ske torde regelmässigt ge till resultat att bästa möjliga effekt sammantaget uppnås om skatte- och avgiftssystemen utformas på ett för sina ändamål lämpligt sätt och de influtna medlen sedan genom särskilda förfaranden används för det önskade syftet. Om arbetsgivaravgiften differentieras efter de grunder som föreslås i det remitterade betänkandet innebär det ett avsteg från de strävanden mot ett enhetligt avgiftsunderlag som ligger till grund för socialavgiftslagen.

Socialavgiftsutredningen förordar i stället att motsvarande ekonomiska stöd tillförs arbetsgivaran på annat ett restitutionsförfasätt, exempelvis genom rande. Härvid kan medlen återföras lämpligen till de avgiftsskyldiga över ett för ändamålet särskilt inrättat anslag i statsbudgeten.” Som framgår över av socialavgiftsutredningens yttrande betänkandet Differentierade arbetsgivaravgifter som regionalpolitiskt medel, avvisar denna utredning ett system som innebär en differentiering av dessa avgifter vid inbetalningstillfället. De skäl som utredningen därvid åberopar är att ett sådant förfarande minskar effektiviteten i avgiftssystemet samtidigt som kontrollfunktionen försvåras. Socialavgiftsutredningen förordar i stället att det ekonomiska stödet skall tillföras över ett arbetsgivarna anslag på statsbudgeten. Om systemet utformas på ett sådant sätt, dvs. att bidrag motsvarande en del av den inbetalda arbetsgivaravgiften via statsbudgeten återbetalas till arbetsgivarna i efterskott, finns emellertid risk för att systemet som helhet förlorari stimulanshänseende. Därtill är det risk för att ett sådant tillvägagångssätt kräver en omständlig byråkratisk hantering. De olägenheter av fiskal natur som av ett följer system där avgiften reduceras vid inbetalningstillfället, måste enligt KAFU:s mening. vägas mot

de fördelar som står att vinna i annat avseende. En differentiering av arbetsgivaravgifterna liknande den som tillämpas i Frankrike skulle, enligt_ KAFU:s åsikt, kunna ge stimulans för att öka omfattning av den interna personalutbildningen på det sätt som anges i direktiven.

Ett system med differentierade arbetsgivaravgifter skulle t.ex. kunna utformas på så sätt att statsmakterna fastställer ett visst mått för den lägsta acceptabla omfattningen av personalutbildningen under närmast föregående verksamhetsåret. För de arbetsgivare vilka kan redovisa att den fastställda nivån har uppnåtts reduceras en viss del av arbetsgivaravgiften medan arbetsgivare som inte kan uppvisa att denna nivå har uppnåtts får betala hela avgiften. De beräkningar som ligger till grund för att avgöra avgiftens storlek avser således tidigare bedriven verksamhet. I de fall avgiften skall reduceras gäller detta hela det påföljande verksamhetsåret. _

En ökad anpassning av personalutbildningen till de arbetsmarknadspolitiska strävandena som anges i direktiven, kan även bekostas med skattemedel, dvs. med ett bidragssystem som vi i dag har för t.ex. verksamheten med AMU i företag. KAFU menar dock att ett system som innebär att staten, efter ansökan, ger bidrag för särskilda personalutbildningsändamål inte kan ge lika stora arbetsmarknadspolitiska effekter som ett system som innebär att företag, kommuner och landsting fonderar medel alternativt har möjlighet att få reducerad arbetsgivaravgift.

16.93 Sammanfattande diskussion

Mot bakgrund av den kartläggning över personalutbildningen i företag, kommuner och landsting, som UFU år 1977 presenterade i sitt betänkande, har KAFU bl.a. haft i uppdrag att överväga om den personalutbildning som bedrivs inom nämnda områden kan användas i arbetsmarknadspolitiskt syfte. Kommittén har vidare bl.a. haft i uppdrag att utvärdera den personalutbildning som kan anordnas inom ramen för AMU i företag.

KAFU har i flera olika sammanhang framhållit hur viktigt det är att det finns en god utbildningsberedskap. Förutom att detta självfallet är till gagn för den aktuella verksamheten, är det även en viktig förutsättning för att personalutbildningsinsatser skall kunna bidra till att arbetsmarknadspolitiska målsättningar tillgodoses. För att möjliggöra en bättre framförhållning av personalutbildningen har KAFU föreslagit olika åtgärder t.ex. att AMUcentrerna skall kunna hjälpa till med bl.a. planering av utbildning samt att de centrala parterna på arbetsmarknaden skall kunna få ansöka om statligt bidrag för att t.ex. initiera planeringsarbete på lokal nivå. Kommittén har även avgett förslag, som innebär att statens ansvar för utbildning av redan anställd personal i företag, kommuner och landsting, skall vidgas att även avse viss utbildning som anordnas i förebyggande syfte.

Kommittén har vidare gjort en översyn av de nuvarande reglerna för AMU i företag, och föreslagit vissa förenklingar av bidragssystemet. Dessa förenklingar torde även få till följd att det blir lättare för verket att marknadsföra de olika utbildningsformerna till företag, kommuner och landsting.

De samlade förslag, som KAFU lägger fram i detta betänkande, syftar således till att på olika sätt förbättra de arbetsmarknadspolitiska instrument

386 roll i arbetsmarknadspolitiken SOU 1983:22» Personalutbildningens

som utgörs av arbetsmarknadsutbildningen inkl. verksamheten med AMU i företagi Dessa förslag kommer, enligt KAFU:s uppfattning, att ge bättre grund för att öka bl.a. omfattning och kvalitet på den del av personalutbildningen som staten stödjer av arbetsmarknadspolitiska skäl. KAFU har i det föregående diskuterat såväl för- och nackdelar med olika organisatoriska modeller för ett system med utbildningsfonder som olika finansieringsvägar. Denna fråga är, enligt KAFUzs mening, av mer övergripande arbetsmarknads- och utbildningspolitisk karaktär varför den bör bedömas utifrån ett vidare ekonomiskt-politiskt perspektiv.

17¶Kostnader och

finansiering

Inledning

AMU-verksamheten (exkl. AMU i företag) finansieras f.n. dels genom en arbetsgivaravgift, dels genom anslag över statsbudgeten. Arbetsgivaravgiften, den s.k. arbetsmarknadsavgiften, som f.n. uppgår till 1,3 procent av lönesumman, används för att täcka 65 procent av kostnaderna för statsbidragen till arbetslöshetskassorna, det kontanta arbetsmarknadsstödet, utbildningsbidragen till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och

rehabilitering samt arbetslöshetsersättning. Verksamheten yrkesinriktad med AMU i företag finansieras helt över statsbudgeten. Enligt direktiven för KAFU faller det utanför kommitténs uppgifter att föreslå ändringar i finansieringsordningen. Däremot anges i direktiven att kommittén är oförhindrad att ta upp till behandling de olika formerna av statligt stöd för dem som utbildas inom AMU-verksamheten dock med det förbehållet att det faller utanför utredningsuppdraget att behandla stödformer speciellt riktade

som normalt berörs av gymnasieskolan. Det står till den ungdomskategori kommittén fritt att framlägga flera alternativa åtgärdsförslag. Minst ett skall vara utformat så att det ryms inom ramen för befintliga resurser. Enligt av regeringen 1980-03-13 utfärdade direktiv skall utgångspunkten för samtliga kommittéer vara att de förslag som läggs fram skall kunna rymmas inom ramen för oförändrade resurser inom det omrâde förslagen avser.

Som har nämntsi kapitel 16 Personalutbildningens roll i arbetsmarknadspolitiken är de statsfinansiella kostnaderna för arbetslösheten höga. De budgetmässiga effekterna för staten att vidta arbetsmarknadspolitiska åtgärder för arbetslösa personer är i många fall relativt små om man jämför med samhällets kostnader för arbetslösheten. En inriktning av den allmänna arbetsmarknadspolitiken mot utbildningsåtgärder kan väntas ge positiva resultat och bidra till att minska belastningen på den offentliga sektorns kostnader för arbetslösheten.

I det följande redovisar vi den studie av kostnadsutvecklingen vid AMU-kurserna under budgetåren 1975/76 - 1979/80 som KAFU låtit

Vidare lägger vi fram förslag beträffande utbildningsbidragen till genomföra. deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt kostnadsberäknar kommitténs förslag.

388 Kostnader och finansiering

17.2 KAFU:s studie av för

kostnadsutvecklingen

AMU-kurserna under budgetåren 1975/76 - 1979/80

Mot bakgrund av att kostnaderna för AMU-kurserna har stigit snabbt under senare hälften av 1970-talet har KAFU genomfört en särskild studie av kostnadsutvecklingen under perioden 1975/76 - 1979/80. Universitetsadjunkt Sune Håkansson, högskolan i Växjö, har för KAFU:s räkning genomfört studien. Ett sammandrag återfinns i bilaga till betänkandet. Under budgetåret 1975/76 uppgick kostnaderna till ca 466 milj. kr., för att fyra budgetår senare uppgå till inte mindre än 1 309 milj. kr.

Den snabba kostnadsutvecklingen har sin grund i flera faktorer. Kapacitets- och prisnivåförändringar är några självklara komponenter. Indexen i tabell 17.1 visar hur de olika kostnadskomponenterna har utvecklats under perioden. Indexet 308 visar sålunda att lokalhyrorna har blivit något mer än 3 gånger dyrare från 1975/76 till 1979/80. Tabell 17.2 visar hur kostnadsutvecklingen skulle ha sett ut om kostnaderna endast hade berott på kapacitetsförändringar och inflation. För 1977/78 gäller t.ex. att verksamheten ökat med 28 procent sedan 1975/76. Samtidigt har prisnivån stigit med 21 procent. Resultatet av beräkningen i kolumn C ger vid handen att 55 procent av kostnadsstegringen mellan de två åren förklaras av kapacitetsökning och inflation. Genom att dividera indexet i tabell 17.1 med motsvarande index i tabell 17.2 kolumn C får vi reda på om en kostnadskomponent stiger

Tabell 17.1 Kostnadsutvecklingen för SÖs AMU-kurser under perioden 1975/76-1979/80. Kostnadsutveckling för olika komponenter

1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/ 80 Mkr Mkr Index Mkr Index Mkr Index Mkr Index

Lön, lärare 200,7 269,0 134 373,2 186 448,3 223 484,6 241 Lön, adm personal 24,8 31,7 128 44.3 179 58.0 234 70,8 285 Summa personal-

Summa köpta tjänster 86, 6 109,2 126 182,5 211 262,1 303 331, 9 383 Summa konsumtion 86, 7 115,7 133 163, 7 189 1 79,1 207 202, 2 233 Summa diverse 0, 9 2,3 255 3, 1 344 3, 6 400 4, 5 500 Summa investeringar 38,1 102,8 270 134, 6 353 119, 6 314 157,8 414 Summa hruttoutgifter 474,8 673 ,5 142 970,5 204 1 143,6 241 1 337.2 282 Summa nettoutgitter 466,0 652,2 140 944,5 203 1 112,1 239 1 309,5 281 Anmärkning: Kostnadsuppgifterna har erhållits från SÖs byrå V 3. Alla mindre komponenter har ej analyserats. Hur kostnadsredovisningen i fullständigare form ser ut för ett år visas i Sune Håkanssons rapport (sammandrag i bilagedelen till betänkandet). I de av byrå V 3 redovisade kostnaderna ingår även kostnaderna för köpta kurser. Deltagarna i sådana utbildningar redovisas ej i SÖs statistik för den undersökta perioden. Kostnaden för köpta kurser ingår därför ej i redovisningen ovan. De kostnader som redovisas under ”Konsult” gäller bl a köpta kursavsnitt. I huvudsak torde deltagarna i sådana kurser ingå i SÖs kursdeltagarstatistik.

Kostnader och finansiering 389 Tabell 17.2 Kostnadsutveckling om denna endast varit beroende av kapacitet och prisnivå

Tabell 17.3 Kostnadsândringar, rensade från kapacitets- och prisnivåförändringar. Index

1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80

Lön, lärare 100 112 120 118 119 Lön, adm personal 100 106 115 151 141

100 109 120 116 120 Summa personal Lokalhyror 100 95 111 120 151

100 139 149 177 343 Maskinhyror

Tabell 17.4 Kostnadsskillnaden i mili kr mellan åren 1975/76 och 1979/80 utöver vad som förklaras av kapacitets- och prisnivåförändringar

390 Kostnader och finansiering S()U 1983:22

snabbare eller långsammare än vad som kan förklaras av förändringar i kapacitet och prisnivå. (Tabell 17.3.) Av tabell 17.3 framgår att kostnaderna för AMU-kurserna har ökat med 38 procent mer än vad som kan förklaras av förändringar i kapacitet och inflation under perioden. Av tabell 17.3 framgår bl.a. att den administrativa personalens lönekostnadskonto har stigit avsevärt snabbare än vad som kan förklaras av kapacitets- och prisnivåförändringar. Kostnadsskillnaden i milj. kr. mellan åren 1975/76 och 1979/80 framgår av tabell 17.4.

En sammanfattande bedömning är att flera åtgärder med syfte att förbättra kvaliteten i utbildningen har vidtagits under perioden. Bl.a. har flertalet lokaler förnyats och förbättrats och stora investeringar i ny utrustning har gjorts. Lokalkostnader har varit en snabbt växande kostnadspost. Att kostnaderna för maskinhyror har stigit snabbt beror sannolikt främst på expansionen av fordonsförarutbildningen. Kostnadsstegringen för investeringarna kan till stor del förklaras av det mycket låga ingångsvärdet. De kostnader som redovisas under ”Konsult” gäller bl.a. köpta kursavsnitt. Generellt gäller att kostnadsstegringen var snabb under de två första av de undersökta budgetåren. Därefter skedde en viss uppbromsning. Dock, även under budgetåret 1979/80 steg kostnaderna per utnyttjad utbildningsplats snabbt. Många kostnader inom verksamheten är fasta och det har visat sig vara svårt att gå från en snabb expansion till en minskande verksamhet. Under 1979/80 blev därför kostnadsökningen per utnyttjad utbildningsplats så hög som 30 procent i nominella termer, dvs. ca 18 procent i fast penningvärde.

Som KAFU har konstaterat i delbetänkandet Budget för AMU-center (Ds A 1981:3) har SÖ tidigare inte haft en tillfredsställande kontroll över medelsförbrukningen. SÖ har inte heller haft möjlighet att tillgodose de krav som ställs på den medelsberäkning som lämnas till AMS för utarbetande av anslagsframställning beroende på att budget- och uppföljningssystem tidigare har saknats för verksamheten.

Studien belyser bl.a. konsekvenser av de problem beträffande planering och ekonomisk styrning och kontroll av AMU som det delade huvudmannaskapet medför. Kopplingen mellan AMS planering och SÖ:s genomförande av AMU-kurserna har varit bristfällig. Denna koppling har förbättrats efter det att KAFU:s förslag till budget- och uppföljningssystem har börjat tillämpas. Fortfarande gäller dock som KAFU tidigare har påpekat att ordningen med två huvudmän för verksamheten innebär att den ekonomiska styrningen och kontrollen försvåras.

17.3¶Utbildningsbidragen

De nuvarande grunderna för utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning fastställdes av 1975 års riksdag i enlighet med förslag som framlagts av KAMU. Dessa grunder innebär att utbildningsbidraget är knutet till utgående ersättning vid arbetslöshet. Förändras dessa senare ersättningar har regeringen av riksdagen bemyndigats att anpassa utbildningsbidraget i anslutning härtill.

Utbildningsbidraget består av en skattepliktig dagpenning som utgår för fem dagar per vecka. I vissa fall utgår dessutom traktamente och särskilda

Kostnader och finansiering 391

i samband med utbildningen. bidrag för vissa extra kostnader 1975 års riksdagsbeslut innebar att högsta resp. lägsta dagpenningbelopp för dem som var berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa (även utförsäkrade) uppgick till 130 resp. 90 kr. per dag, inklusive ett stimulansfick dock inte överstiga elva bidrag på 10 kr. per dag. Dagpenningen tolftedelar av tidigare inkomst. För dem som inte var arbetslöshetsförsäkrade bestämdes dagpenningen till det belopp som lägst kunde utgå till arbetslöshetsförsäkrade inklusive Stimulansbidrag, dvs. 90 kr. per dag.

Oförsäkrade ungdomar under 20 år erhöll en dagpenning på 55 kr. per dag. Därtill kom stimulansbidraget på 10 kr. per dag. Stimulansbidrag utgick till alla kursdeltagare. j alltså utan undantag har dagpenningbeloppet för dem I enlighet med bidragets konstruktion som är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa följt de ändringar som har gjorts av ersättningarna vid arbetslöshet. Den senaste höjningen ökade från 230 skedde den 1 januari 1983, då det högsta dagpenningbeloppet 280 kr. ökade dagpenningbeloppet för oförsäkrade kr. till Samtidigt under 20 år från 85 kr. till 100 kr. i överensstämmelse med att det ungdomar kontanta arbetsmarknadsstödet från samma tidpunkt höjdes till 100 kr. En viktig förändring i principerna för beräkningen av utbildningsbidragen skedde 1981, då stimulansbidraget slopades med hänvisning till riksdagens

beslut i anledning av regeringens proposition (1980/81:20 bil.11, AU 11, rskr 56) om besparingar i statsverksamheten. En väsentlig ändring av beräkningskedde också den 1 juli 1982. Enligt 16 § en för utbildningsbidragen till kassaberättigade kursarbetsmarknadskungörelsen utgick dagpenning med högsta dagpenningbelopp, men fick högst uppgå till elva deltagare av den senaste inkomsten av förvärvsarbete per dag räknat. Detta tolftedelar innebära att kassaberättigade kursdeltagare som vid arbetslöshet kunde tillhörde en lägre dagpenningklass fick en högre ersättning vid arbetsmarkän vid arbetslöshet. De som tillhörde arbetslöshetskassor nadsutbildning fick däremot samma ersättning vid utbildning som med högsta dagpenning vid arbetslöshet. Genom en ändring i 16 § arbetsmarknadskungörelsen per den 1 juli 1982 vid arbetsmarknadsutbildning för kursdeltagare som är utgår dagpenningen berättigade till kassaersättning med samma belopp som den dagpenning har rätt till vid arbetslöshet från sin arbetslöshetskassa. kursdeltagaren dem som inte till ersättning från Dagpenningen för är berättigade arbetslöshetskassa är f.n. 165 kr. Den senaste höjningen skedde den 1 juli

1982, då dagpenningen för denna grupp höjdes med 10 kr. för dem Som framgår av uppställningen nedan har dagpenningbeloppet

1976 1983 Ökning Ökning Ökning kr 1976-1982 procent enligt konsument- _7 prisindex

Dagpenningbelopp för 130 280 150 115,4 236,30 1. Kursdeltagare som är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa 90 165 75 83,3 163,60 2. Annan kursdeltagare som är 20 år eller äldre 55 100 45 81,8 99,90 3. Ungdomar under 20 år

392 Kostnader och

finansiering

som är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa ökat med 115.4 procent sedan 1976, medan dagpenningbeloppen för övriga grupper ökat med 83,3 procent resp. 81,8 procent. Om dagpenningen för kursdeltagare i grupp 2 enligt uppställningen ovan skulle ha tillåtits öka i samma utsträckning som för kursdeltagare i grupp 1, dvs. med 115,4 procent, skulle dagpenningbeloppet för denna grupp idag uppgå till 193,90 kr. Lönerna har under samma tid ökat cirka 68 procent (ökningen av den genomsnittliga timförtjänsten för en arbetare i industrin - timförtjänsten för 1982 är preliminär). . Konsumentprisindex för 1983 beräknas enligt i uppgift regeringens reviderade finansplan (pr0p.1982/83: 150) öka med 9,45 procent. Motsvarande ökning av ersättningsnivåerna skulle innebära att utbildningsbidraget om 165 kr. skulle öka med cirka 16 kr. till 181 kr., dagpenningen om 100 kr. skulle öka med cirka 9 kr. till 109 kr. och dagpenningen om 280 skulle öka med cirka 26 kr. till 306 kr. Som en jämförelse kan vi se på utvecklingen av basbeloppet och gränsen för existensminimum. Basbeloppet har från augusti 1976 (10 400 kr.) ökat med cirka 80 procent till juni 1982 (18 600 kr.) Existensminimum var för ensamstående 1976 9 500 kr. och 1982 16 900 kr. , dvs. en ökning med cirka 78 procent. Det är emellertid riktigare att ha 1974 som basår med tanke på att de dagpenningbelopp som infördes 1976 egentligen avsåg 1974 (förslag av KAMU i betänkandet Utbildning för arbete SOU 1974:79). Dagpenningen om 90 kr. uppräknat med KPI (120,2 %) mellan 1974 och 1982 ger 198 kr. Löneutvecklingen för perioden 1974-1982 visar också en ökning av den genomsnittliga timförtjänsten för en arbetare inom industrin med 120 procent. Mot bakgrund av ovanstående föreslår KAFU för att dagpenningen kursdeltagare som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa höjs från den 1 januari 1984 till 200 kr. Med hänsyn till att dagpenningbeloppen för Övriga grupper följer ersättningen vid arbetslöshet har KAFU inte funnit skäl att föreslå någon ändring beräknar av dessa belopp. KAFU kostnaden för höjningen för av utbildningsbidragets dagpenningsbelopp kursdeltagare över 20 år vilka ej är berättigade till från ersättning arbetslöshetskassa till cirka 213 milj. kr. Vid denna beräkning har »vi i enlighet med vad föredraganden har bedömt i årets budgetproposition (1982/831100 Bilaga 12) utgått från sammanlagt 100 000 deltagare i arb-etsmarknadsutbildning exkl. AMU i företag under 1983/84. I budgetåret enlighet med vad AMS beräknar har vi utgått från att 60 procent av deltagarna inte år berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa. 60000 deltagare . 175 kr vecka . 20,3 veckor per i genomsnitttlig utbildningstid = 213 200 000 kr. En höjning av dagpenningbeloppet för är den angivna målgruppen angelägen också för att främja rekryteringen till AMU. Med hänsyn tilll de positiva sysselsättningseffekterna av arbetsmarknadsutbildning, vilka har redovisatsi kapitel 9 finner kommittén det angeläget att AMU i nuvarainde arbetsmarknadsläge görs mer attraktivt så att en avlastning kan ske av anudra arbetsmarknadspolitiska insatser, främst beredskapsarbete.

Kostnader och finansiering 393

17.4 av KAFU:s i fråga

Kostnadsberäkning förslag

om arbetsmarknadsutbildningen

har KAFU föreslagit I kapitel 5 Villkor för rätt till arbetsmarknadsutbildning att åldersgränsen för tillträde till AMU skall sänkas från 20 till 18 år samt att de nuvarande från åldersgränsen slopas. Gränsen 18 år undantagsvillkoren blir således en definitiv gräns för tillträde till arbetsmarknadsutbildning. I det räkneexempel som följer utgår vi från att 100 000 personer kommer att delta i arbetsmarknadsutbildning (exkl. AMU i företag) budgetåret 1984/85. I exemplet från att 10 procent av deltagarna är utgår vi vidare oförsäkrade ungdomar som erhåller en dagpenning av 100 kr. per dag. Av dessa kan 85 procent eller 8 500 personer uppskattas vara i åldern 18-19 år. KAFU:s förslag innebär inte någon förändring av bidragets storlek för gruppen oförsäkrade ungdomar i åldern 18-20 år. I enlighet med vad som gäller f.n. bör oförsäkrade ungdomar under 20 år vilka har försörjningsplikt mot barn erhålla det bidrag som oförsäkrade personer över 20 år erhåller, dvs. enligt KAFU:s förslag 200 kr. per dag. Om vi antar att en sänkning av åldersgränsen från 20 till 18 år medför en ökning av ungdomarna i AMU i åldern 18-19 år med 30 procent skulle det innebära en kostnadsökning med 29 764 875 kr. (2 550 deltagare - 575 kr. per vecka /dagpenning på 100 kr. + 75 kr. i särskilt bidrag/ -20,3 veckor). Samtidigt medför slopandet av undantagsvillkoren i det uppställda räkneexemplet ett bortfall av ca 1 500 deltagare. (Ca 15 procent av ungdomarna under 20 år är i åldrarna 16-17 år.) Ökningen skulle då stanna vid ca 1 000 deltagare. KAFU förutsätter att huvuddelen av dessa deltagare kan beredas inom ramen för befintlig kapacitet. KAFU beräknar plats vid AMU-kurser med 1000 av antalet ungdomar i AMU medför en att en nettoökning kostnadsökning i fråga om utbildningsbidrag med ca 11,7 milj. kr. (1000 personer - 575 kr. per vecka - 20,3 veckor = ll 672 500 kr.). I syfte att förstärka arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska betydelse har kommittén i kapitel 5 även föreslagit att högst 10 procent av samtliga AMU-platser blir tillgängliga för personer som har anställning men som har föråldrad, kortare eller ingen yrkesutbildning. Kostnaderna för detta förslag beräknar kommittén till ca 216 milj. kr., varav 90 milj. kr. i utbildningskostnader, vid antagandet att 5 000 personer per år deltar i utbildning. 12 Arbetsmarknadsutbildningens innehåll och inriktning har I kapitel KAFU att en särskild förberedelseperiod skall anordnas vid föreslagit AMU-centrer och filialer. Flertalet kursdeltagare kommer att vistas någon tid i föreberedelseperioden. Förberedelseperioden kan omfatta en till fyra veckor och innebär främst utredning, orientering om kursutbudet vid centret, av individuell studiegång, introduktion till centret samt uppläggning förberedelse inför arbetssökandet. I förberedelseperioden bör ett eller flera team av personal arbeta. Ett team kan t.ex. bestå av en lärare i teoretiska ämnen och en lärare i yrkesämnen. Vid behov bör olika yrkeslärare till teamet. En särskild handledare bör samordna verksamheten i adjungeras Teamet bör ha tillgång till arbetsförmedlare och

förberedelseperioden.

kurativ KAFU har i kapitel 15 föreslagit att särskilda kuratorspersonal. inrättas vid AMU-centrer och filialer i enlighet med den s.k. tjänster

394 Kostnader och finansiering SOL 1983:22

AMU/S-gruppens förslag. Därigenom frigörs också förmedlarresurser som bl.a. kan tas i anspråk för arbete i förberedelseperioden.

Med hänsyn till att det redan finns vissa lärarresurser som kan tas i anspråk för arbete i förberedelseperioden (resurser för introduktion i de förberedande utbildningarna samt lärarresurser som f.n. används i kursen Informationsveckor för invandrare) har KAFU beräknat kostnaderna för i genomsnitt 1 team per center/filial (52 centrer och 55 filialer) enligt följande.

107 yrkeslärare i lönegrad L 8+2 ger en kostnad av ca 13 milj. kr. (7 273 - 12 - 1,39 % - 107 = 12 980 559 kr.)

107 lärare i teoretiska ämnen i lönegrad L 12+2 ger en kostnad av ca 14.5 milj. kr. (8138 - 12 - 1,39 % -107 = 14 524 376 kr.).

Därtill kommer kostnaden om ca 8 milj. kr. för de i kapitel 15 föreslagna 64,5 kuratorstjänsterna (7 402 kr /lönegrad 8 tjänstetidsklass 4/ - 12 - 1.39 % . 64,5 = 7 963 516).

De sammanlagda kostnaderna för införande av en särskild förberedelseperiod för kursdeltagare vid AMU-centrer och filialer och förstärkning av de elevsociala åtgärderna genom inrättande av kuratorstjänster har KAFU beräknat till ca 35 milj. kr.

Enligt vad vi har redovisat i kapitel

9 Arbetsmarknadsutbildningens resultat har det under en följd av år varit 11-12 procent av samtliga som slutat en arbetsmarknadsutbildning som har avbrutit sin utbildning av annan anledning än att de erhållit arbete. Det är också betydligt vanligare med kursavbrott i AMU-kurser än i AMU i det reguljära utbildningsväsendet. KAFU bedömer att de föreslagna åtgärderna kommer att medföra positiva effekter i form av bl.a. minskade kursavbrott. Budgetåret 1981/82 var det 4 814 personer som avbröt sin utbildning av annan anledning än att de erhållit arbete. Majoriteten av dessa avbröt en AMU-kurs, 4435 personer.

Genomsnittlig kurstid i AMU-kurserna är 18 veckor. Enligt AMS statistik över kursdeltagare i AMU vet vi att ca 50 procent av dem som avbröt sin utbildning går 9 veckor men ej 18. Vid antagandet att dessa avbryter utbildningen i genomsnitt efter 14 veckor, återstår 4 veckor av kurstiden, eller 8 868 kursdeltagarveckor (kdv) (4 . 2 217 personer = 8 868 kdv). De övriga 2 217 kursdeltagarna går 0-9 veckor. Vid antagandet att de avbryter utbildningen efter i genomsnitt 4 veckor återstår 14 veckors kurstid eller 31 038 kursdeltagarveckor (2 217 . 14 = 31 038). Totalt har 39 906 kursdeltagarveckor friställts genom kursavbrotten (8 868 + 31 038 = 39 906). Vid antagandet att man genom den successiva antagningen efter 8 veckor lyckas återbesätta ca 40 % av de platser som friställts genom avbrotten efter O-9 veckor går 880 kursdeltagare 6 veckor i utbildning, dvs 5 280 kursdeltagarveckor utnyttjas. Resultatet blir då att 34 626 kursdeltagarveckor ej utnyttjas (39 906 - 5 280 = 34 626). Med en genomsnittlig utbildningskostnad av 1 000 kr. per vecka kan kostnaderna för de ej utnyttjade kursdeltagarveckorna beräknas till 34,6 milj. kr. En del av dessa resurser skulle kunna friställas under förutsättning att kursavbrotten kan reduceras. Man kan således utbilda totalt samma antal personer, men slösar inte bort kursdeltagarveckor. Det innebär att AMU-centrerna inte behöver

Kostnader och finansiering 395

tillhandahålla så många kursdeltagarveckor som de gör nu för att klara samma volym. bedömer KAFU att de av kommittén i kapitel 12 Sammanfattningsvis av utbildningen som innebär föreslagna åtgärderna innebär en effektivisering kostnadsbesparingar i ett större perspektiv. I kapitel 15 har KAFU lagt fram ett principförslag om en ny organisation för AMU. Enligt kommitténs bedömning bör förslaget kunna genomföras av befintliga resurser. Därmed uppfyller kommitténs genom omprioritering till förändrad organisation för AMU-verksamheten de tidigare förslag nämnda direktiv som regeringen har utfärdat till samtliga kommittéer.

KAFU:s i fråga om arbetsmarknadsutbildningen förslag

Kostnader

Sänkning av tillträdesåldern: ca 11,5 milj. kr. Särskild förberedelseperiod: ca 27,5 milj. kr. Kuratorstjänster: ca 8 milj. kr. av samtliga AMU-platser blir tillgängliga för anställda Högst 10 procent

Jâbøtøhá

som har föråldrad, kortare eller ingen yrkesutbildning: ca 216 milj. kr. 5 Utvidgning av bristyrkesutbildningen med möjlighet till särskilda bristyr-

kesutbildningssatsningar av allmänteoretisk preparandkurs från 16 veckor till högst 6 Förlängning 23 7 Möjlighet att anordna baspreparandutbildning på flera orter OO om ny organisation för AMU-verksamheten Principförslag 9 från 165 till 200 kr. för kursdeltagare som Höjning av dagpenningbeloppet inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa: ca 213 milj. kr.

Finansiering

av utbildningen som Förslagen enligt punkt 2 och 3 innebär en effektivisering kostnadsminskningar. (Kalkyl i kan förväntas medföra i princip motsvarande avsnitt 17.4) 5 och 8 beräknas kunna genomföras genom Förslagen enligt punkt av befintliga resurser.

omprioritering

Förslagen enligt punkt 6 och 7 beräknas inte medföra någon nettoökning av kostnaderna med hänsyn till att förslaget i kapitel 12 beträffande varvning av preparandutbildning och yrkesutbildning beräknas medföra en minskning av den genomsnittliga utbildningstiden för preparandutbildning. Beträffande finansieringen av förslagen enligt punkt 1, 4 och 9 vill kommittén hänvisa till de kostnader som den offentliga sektorn har för arbetslösheten, kostnader som har ökat påtagligt under de senaste åren. För sektorn, dvs. stat och kommun inklusive socialförsäkringssekden offentliga torn består arbetslöshetens kostnader av bortfall av direkt och indirekt skatt samt och div. inkomstberoende avgifter (t.ex. av arbetsgivaravgifter

396 Kostnader och

finansiering SOLA 1983:22

daghemsavgifter). Den offentliga sektorns kostnader för arbetslösheten består också av utlägg för arbetslöshetsersättning, socialhjälp och ökade direkta inkomstberoende transfereringar som bostadstillägg och socialhjälp. Utläggen för arbetslöshetsersättning svarar för drygt hälften av kostnaderna. Enligt en undersökning som AMS har gjort uppgår den offentliga sektorns kostnader för en industriarbetare som är arbetslös i tre månader till 440 kr. per dag eller drygt 9 000 kr. i månaden* Det är fråga om höga kostnader även om den arbetslöse inte skulle få någon arbetslöshetsersättning. Kostnaderna för en arbetslös industriarbetare som ej får

arbetslöshetsersättning uppgår

enligt AMS undersökning till 350 kr. per dag, huvudsakligen beroende på minskade skatteinkomster. AMS har också räknat på arbetslöshetens samhällsekonomiska kostnader vilka i princip består av värdet av den produktion av varor och tjänster som bortfaller när en person blir arbetslös. För en industriarbetare som blir arbetslös uppskattas produktionsbortfallet till ca 140 000 kr. per år.

17.5 av KAFU:s i

Kostnadsberäkning förslag fråga

om AMU i och

företag personalutbildningen

Verksamheten med AMU Statens i företag finansieras över statsbudgeten. utgifter för AMU i företag har varierat mellan olika budgetår. Budgetåren 1978/79 - 1981/82 beviljades bidrag för sådan utbildning enligt följande:

1978/79 ca 245 milj. kr. ” ” 1979/80 85

1980/81 125 ” ” 1981/82 155 Den egentliga utbildningsvolymen under resp. budgetåret kan emellertid inte sättas i relation till de totalbelopp som anges ovan. beroende bl.a. på att beslut om bidragi många fall har fattats under ett budgetår medan delar av eller hela utbildningen har genomförts under påföljande budgetår. I vissa fall utbetalas inte hela det belopp som har beviljats beroende på att den sammanlagda utbildningstiden blir mindre än vad som har planerats. För budgetåret 1982/83 tilldelades AMS i budgetprop. medel för utbildning av cirka 6000 personer inom de olika formerna för AMU i företag. Den sammanlagda utbildningstidens längd beräknades uppgå till cirka 52 000 utbildningsveckor. I prop. 1982/83:50 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. föreslog regeringen en höjning av bidraget för utbildning som ett alternativ till permittering eller uppsägning för företag inom tillverkningsindustrin. Höjningen innebar att sammanlagt 35 kr. per anställd och utbildningstimme Undersökningen komnu kom att utgå för de berörda företagen. Mot bakgrund av att AMS mer att publiceras senare under 1983 i AMS serie bedömde att det förelåg ett allt större behov av nämnda utbildningsform samt Meddelanden från utred- då höjningen av bidraget skulle medföra att ett ökat intresse från företagens ningsenheten. sida att välja utbildning framför permittering eller uppsägning beräknade

Kostnader och 397

finansiering

AMS att AMU i företag under budgetåret 1982/83 skulle omfatta sammanvarav 18 000 i den s.k. permitteringsutbildningen. lagt 22 000 personer, Sammanlagt 237 milj.kr. har under budgetået 1982/83 beräknats för de olika utbildningsformerna med AMU i företag. 231 I budgetprop. för budgetåret 1983/84 (bil. 12) beräknas sammanlagt milj. kr. för denna verksamhet. Ca 15 000 personer beräknas därvid deltaga i utbildning för att förhindra permittering eller uppsägning och ca 5 000 personer i övriga utbildningar. 1976/77 - 1981/82 har omfattningen av AMU i företag Under budgetåren varit följande: Som framgår av tabell 17.5 har antalet deltagare för vilka bidrag har varierat mellan olika budgetår. Den genomsnittliga beviljats kraftigt utbildningstiden under senare budgetår har legat omkring 10 veckor eller 400 timmar per deltagare. KAFU har övervägt olika alternativ för vad som kan anses vara rimlig nivå som anordnas av på det bidrag som bör utgå till företag för den utbildning arbetsmarknadspolitiska skäl. Då det finns anledning att utgå ifrån att bidragsnivån har stor betydelse när det gäller att avgöra om ifrågavarande skall anordnas, bör denna nivå inte vara alltför låg. Beroende på utbildning stödform uppgår det statliga bidraget idag till 20 kr. och 35 kr. per av äldre eller handikappade samt för utbildningstimme. (För utbildning erhåller arbetsgivaren minst 75 procent av lönekostna-

praktikanställning

den.) Under budgetåret 1977/78 användes, som tidigare har nämnts, bidraget för för att undvika eller uppsägning i förhållandevis stor utbildning permittering första omfattning. Under drygt hälften av detta budgetår utgick 25 kr. för de 160 utbildningstimmarna och 15 kr. för de påföljande. Fr.o.m. den 1 februari första 460 timmarna. Den 1978 höjdes den gräns för vilken 25 kr. utgick till de för en arbetare inom industrin var år 1977 genomsnittliga timförtjänsten 29,34 kr. De sociala avgifterna var samma år 36,9 procent, vilket innebär att arbetsgivarens kostnad uppgick till i genomsnitt 40,17 kr. per anställd och timme. Den kostnadstäckning som arbetsgivaren erhöll av staten för att välja utbildning istället för permittering blir i detta exempel cirka 65 procent. senare delen av kalenderåret för nämnda Fr.o.m. 1982 upgår timbidraget

Tabell 17.5 AMU i företag; antal deltagare, antal utbildningsveckor samt genomsnittlig utbildningstid under budgetåren 1976/77-1981/82

Antal Antal Genomsnittligt antal utb veckor Budgetår deltag utb v Utb vid Övrig AMU Sammanpermit- i företag taget teringshot

398 Kostnader och finansiering

utbildningsform i vissa fall till 35 kr. per anställd och utbildningstimme. Under detta år beräknas den genomsnittliga timförtjänsten för en industriarbetare uppgå till cirka 45,60 kr. Arbetsgivarens sociala avgifter beräknas vidare uppgå till 38,7 procent. Arbetsgivarens kostnad blir då 63,25 kr. per timme och anställd. SS-kronan” motsvarar med då en kostnadstäckning cirka 55 procent. . Arbetskostnadsindex mellan åren 1977-82 har gått upp med cirka 64 procent, dvs. arbetsgivarens kostnader för den anställde har ökat med nämnda procentsats. Om ZS-kronan skulle räknas upp med 64 procent skulle det motsvara 41 kr. per utbildningstimme är 1982. Som en jämförelse kan nämnas att vid försöksverksamheten med fortbildning av anställda inom verkstadsindustrin erhåller deltagarna utbildningsbidrag. Arbetsgivaren betalar den utfyllnad som uppstår mellan utbildningsbidrag och lön. Eftersom det i detta projekt rör sig om erfarna yrkesarbetare, kan man anta att flertalet erhåller maximalt utbildningsbidrag, dvs. f.n. 280 kr. per dag. Den utbildning som sker inom ramen för denna försöksverksamhet anordnas av i stor utsträckning genom köp utbildning i berörda företag. Vid köp av utbildning varierar kostnaderna mellan cirka 600 och 2 000 kr. per kursdeltagare och vecka. KAFU har i kapitel 16 föreslagit att det bidrag som utgår per anställd och utbildningstimme i AMU i företag som regel bör vara enhetligt för de olika stödformerna. Regeringen bör dock kunna variera storlek med bidragets hänsyn till exempelvis konjunkturläge eller ändamål med utbildningen. KAFU anser att som en allmän princip storlek i bör vara att bidragets nonnalfallet - dvs. då regeringen inte har särskilda skäl för att ändra på bidragsbeloppet - bör utformas så att det ger arbetsgivaren en 65-procentig kostnadstäckning när denne anordnar utbildning inom ramen för AMU i företag. I kapitel 16 har KAFU föreslagit att den längsta tid för vilken bidrag för AMU i företag skall kunna utgå skall vara 960 timmar eller 24 veckor. som tidigare har framgått i detta avsnitt har den genomsnittliga utbildningstiden under de senaste budgetåren emellertid endast uppgått till 10 veckor per deltagare. KAFU har även föreslagit att all utbildning som bedrivs inom ramen för AMU i företag skall kunna anordnas av arbetsgivare inom hela den kommunala och landstingskommunala sektorn. Motiven för att anordna arbetsmarknadspolitiskt motiverad personalutbildning föreslås vidare vidgas att i en försöksverksamhet, 1984/85 - 1985/86, gälla viss utbildning som anordnas inför mer omfattande strukturförändringar som samt utbildning avser att förbättra beredskapen inför omställningar av olika slag för särskilt utsatta grupper. Slutligen har KAFU föreslagit att av de medel som beräknas för AMU för de i företag 5 milj. kr. årligen skall ställas till förfogande centrala parterna på arbetsmarknaden för att möjliggöra och planeringsinventeringsarbete inom personalutbildningsområdet. I det följande redovisar KAFU alternativa teoretiska beräkningar över de kostnader som kan uppstå för verksamheten med AMU i företag under budgetåret 1984/85. I den första beräkningen utgår KAFU från att bidraget per anställd och utbildningstimme uppgår till 35 kr. och i den andra att det

Kostnader och 399

finansiering

uppgår till 45 kr. Kommittén har vidare utgått från att försöksverksamheten

att omfatta högst 3 000 med de vidgade motiven för AMU i företag kommer deltagare under det första budgetåret.

Alternativ l: Beräkningar efter ett timbidrag på 35 kr

Antal kurs- Antal ut- Utbildning Kostnad

10 0()0 150 000 10 210 15 000 200 000 10 280 20 000 250 000 10 350 25 000

Alternativ 2: Beräkningar efter ett timbidrag på 45 kr

Antal kurs- Antal ut- Utbildning Kostnad

bildnings- genomsnitt milj kr deltagare veckor i veckor

100 000 10 180 10 000 150 000 10 270 15 000 200 000 10 360 20 000 10 450 25 000 250 000

Reservation

av Artur Olsson

Utredningens majoritet har i kap. 14 och 15 framfört förslag om vittgående förändringar inom arbetsmarknadsutbildningen bl. a. i organisatoriskt avseende. Jag kan inte ansluta mig till majoritetens motiveringar och förslag till lösningar i dessa kapitel och framför i det följande andra förslag till lösningar av i dessa kapitel berörda frågor. De frågor som berörs i dessa kapitel är också delvis behandlade i andra delar av utredningen. Jag godtar följaktligen inte heller i dessa avseenden majoritetens analys och ställningstagande.

Flexibilitet inom arbetsmarknadsutbildningen

I förslagen rörande flexibilitet klargörs inte tillräckligt vad som avses med

flexibilitet. Beroende på vilken innebörd man vill lägga i begreppet begreppet kan flexibilitetskravet få olika och stundom motstridiga konsekvenser.

Flexibilitet kan för det första avse utbildningens innehåll och kvalitet. Flexibilitet kan då innebära förskjutningar av nivå inom utbildningar eller

till en annan. Sådana förändringar kräver övergång från en typ av utbildning ofta omfattande förberedelser i fråga om läroplansarbete och fortbildning av lärare men innebär också ofta krav på förändringar av utrustningar och lokaler.

Flexibiliteti utbildning kan för det andra innebära kapacitetsförändringar. Under perioder av ökande arbetslöshet ställs kravet att arbetsmarknadsutbildningen skall snabbt öka i omfattning. Under perioder av hög sysselsättningsgrad anses däremot utbildningen ofta böra minska kraftigt i omfattning. En hög beredskap för att snabbt åter kunna öka verksamheten kräver investeringar i lokaler och utrustning och en viss övertalighet såväl på den administrativa sektorn som ifråga om pedagogisk personal. Då beläggningen på olika kurser minskar vid en konjunkturuppgång innebär detta att lokaler, utrustning och personal utnyttjas mindre intensivt då beläggningen per kurs blir lägre. En avveckling av kurser kan endast ske successivt under en längre tid. Dessutom belastas verksamheten under en längre period med höga lokaloch personalkostnader.

Iden allmänna debatten liksom också i utredningens förslag framhålles att verksamheten tillfälligt kan ökas genom att behovet av ökad kapacitet kan tillgodoses genom köp av utbildning från andra utbildningsanordnare och

402 Reservation

från näringslivet. En sådan ordning har också alltid tillämpats genom köp av ytterligare kapacitet såväl från AMS som SÖ. Hittills har dock en jämförelsevis begränsad kapacitet kunnat tillgodoses genom sådana köp av utbildning. Det har också visat sig att sådana köp av utbildningskapacitet ofta skett till höga kostnader. En mer omfattande planering av köp av utbildning har inte genomförts. Inte heller har en mer djupgående studie av kostnaderna för en sådan verksamhet genomförts. Erfarenheterna från här ifrågavarande verksamhet ger dock vid handen att utan en omfattande planering finns endast begränsade möjligheter att genom köp och med bibehållen kvalitet snabbt öka omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen. Det kan också ifrågasättas om någon nämnvärd ekonomisk besparing uppkommer vid en sådan här nämnd typ av verksamhet, om kraven på kvalitet i utbildningen och kraven på snabb utplacering av kursdeltagare på arbetsmarknaden skall upprätthållas. En slutsats som kan dras av här förda diskussion om flexibilitet inom arbetsmarknadsutbildningen är att en mer djupgående analys av de olika och delvis motstridande tolkningarna av begreppet flexibilitet behövs. I en sådan analys behöver såväl de allmänna förutsättningarna för en hög flexibilitet belysas liksom kravet på såväl organisatoriska som pedagogiska förberedelser. I samband härmed behöver också de ekonomiska konsekvenserna närmare belysas. Enligt min bestämda uppfattning måste kraven på hög flexibilitet tillåtas innebära ökade kostnader för verksamheten. För att erhålla en rättvisande ekonomisk redovisning bör i det framtida budgetsystemet dessa extra kostnader redovisas särskilt. I huvudsak torde dessa kostnader komma att belasta staten vare sig flexibiliteten tillgodoses inom nuvarande organisation av arbetsmarknadsutbildningen eller genom köp från andra utbildningsanordnare eller näringslivet.

Förändrat huvudmannaskap

Av skäl som jag närmare utvecklar i det följande kan jag inte biträda utredningsmajoritetens förslag om överförande till AMS från SÖ av större delen av myndighetsansvaret för arbetsmarknadsutbildningen. Arbetsmarknadsutbildningen har varit och kommer under den överblickbara framtiden att vara ett mycket viktigt arbetsmarknadspolitiskt instrument. Det måste dock understrykas att arbetsmarknadsutbildningen endast kan fungera som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument så länge som det finns garantier för utbildningens kvalitet såväl ifråga om innehåll som ifråga om genomförandet av utbildningen. Arbetsmarknadsutbildningen har under större delen av efterkrigsperioden svarat för den mest omfattande delen av grundläggande yrkesutbildning för vuxna och för en vidare- och fortbildning av dem som redan har en viss yrkeserfarenhet. Undervisningen i allmänna ämnen och den teoretiskt betonade preparandundervisningen har gjort det möjligt för stora grupper kortutbildade att skaffa sig en fullgod yrkesutbildning anpassad till dagens näringsliv. Inte minst har denna utbildning gjort det möjligt för stora grupper handikappade och för kvinnor att få en starkare ställning på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen har på så sätt i Sverige spelat en viktig roll i den snabba omvandlingen av hela vårt

Reservation 403

näringsliv. Att Sverige i detta avseende i jämförelse med många andra länder kan visa på så goda resultat av arbetsmarknadsutbildningen beror till stor del mellan arbetsmarknads- och utbildningsmyndighepå den nära samverkan ter. av arbetsmarknadsutbildningens omfatt- Såsom framgår av redovisningen ning utgör denna numera en betydande del av de frivilliga utbildningarna efter grundskolan. Utbildningsmyndighetens planering av yrkesutbildningen såväl av vuxna som inom gymnasieskolan kan nämligen inte ske oberoende av AMU. Redan av det skälet förefaller det olämpligt att av planeringen överföra en så omfattande utbildningsverksamhet från utbildningsmyndigheten till en annan fackmyndighet. om huvudmannaskap för arbetsmarknadsutbildningen behand- Frågan lades utförligt i betänkandet om Skolväsendets centrala ledning (SoU I utredningen föreslogs i huvudsak formerna för den nu rådande 1962:28). av arbetsuppgifterna mellan AMS och SÖ. I remissvaren fördelningen föreslog AMS att verksamheten helt borde handläggas inom arbetsmarknadsverket. Såväl LO som SAF och Sveriges industriförbund förordade att skulle förläggas till skolverket men betonade vikten av starkt utbildningen från AMS och parterna på arbetsmarknaden. I propositionen till inflytande av 1963 års riksdag (1963/44) rörande dessa frågor föreslogs en fördelning arbetsuppgifterna i nära anslutning till utredningens förslag och riksdagen fattade också beslut enligt förslagen i propositionen. Kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) föreslog i sitt betänkande (SoU 1974:79) att ansvarsfördelningen mellan skol- och borde bibehållas. Detta blev också beslutet arbetsmarknadsmyndigheterna vid 1975 års riksdag. Såsom framhållits i många sammanhang krävs även fortsättningsvis ett nära samband och nära samverkan mellan arbetsmarknadsutbildning övrig vuxenutbildning och gymnasieskola. Detta har senast betonats av utbildningsministern i bilaga 10 till 1983 års budgetproposition. En nära samverkan hos stat och kommun liksom med utbildningen inom med vuxenutbildning det privata näringslivet behövs likaså. En sådan samverkan som avser såväl ett effektivt av tillgängliga resurser som ett tillgodoseende av utnyttjande utbildningens kvalitet garanteras bäst genom att genomförandeansvaret ligger hos utbildningsmyndigheten. Jag vill här också erinra om pågående försöksverksamhet i två län mellan arbetsmarknadsutbildning och Komvux. Försöksverksamhet mellan olika utbildningsanordnare pågår också eller förbereds med anledning av gymnasieutredningens förslag. Enligt utredningsmajoritetens förslag skulle en samverkan underlättas om arbetsuppgifter rörande arbetsmarknadsutbildning skulle överföras från SÖ till AMS. Detta påstående saknar all grund. De brister som kan påvisas i nuvarande organisation har endast till en mindre del sin grund i det dubbla huvudmannaskapet. Genom begränsade förändringar av ordningen för planering och ekonomiskt ansvar kan existerande oklarheter bortröjas utan att AMU förlorar sin karaktär av arbetsmarknadspolitiskt instrument. Det är av största vikt att arbetsmarknadsutbildningens kvalitet bevaras och förstärkes. Den bästa garantien för att detta skall ske föreligger enligt min mening om ansvaret för såväl förberedelsearbetet i form av läroplansarbete, lokal- och utrustningsplaner-

404 Reservation

ing pedagogiskt och metodiskt arbete såväl som genomförande av utbildningen liksom hittills ligger inom utbildningsmyndigheten.

Utredningsmajoritetens förslag om överförande till arbetsmarknadsverket av allt ansvar för arbetsmarknadsutbildningen med undantag av vissa pedagogiska uppgifter ger inte tillräckliga garantier för att kvaliteten på undervisningen kommer att kunna tillgodoses. Utredningsdirektivens bestämda krav på att det pedagogiska ansvaret skall åvila SÖ har inte tillgodosetts i majoritetsförslaget. Majoritetens tolkningar av vad pedagogiskt ansvar innebär är mycket snäva och synes innebära att huvudansvaret även för de pedagogiska frågorna i realiteten överflyttas till arbetsmarknadsverket. Enligt majoritetsförslaget får SÖ:s uppgifter närmast karaktären konsultinsatser, något som torde vara främmande i samverkan mellan centrala myndigheter. Den jämförelse som göres av utredningsmajoriteten mellan de av utredningen föreslagna uppgifterna för SÖ och SÖ:s uppgifter för utbildningsväsendet i övrigt är till väsentliga delar felaktiga. SÖ:s ansvar och befogenheter i fråga om kommunal och statlig vuxenutbildning är betydligt mer långtgående än vad majoriteten förordar i fråga om AMU.

Oklarheter föreligger i utredningens definition av huvudmannaskap. Enligt vissa skrivningar förutsätts AMS ensam bli ansvarig för arbetsmarknadsutbildningen medan andra skrivningar synes innebära ett visst begränsat myndighetsansvar hos SÖ. I den mån majoriteten avser att ett reellt pedagogiskt ansvar skall ligga hos SÖ - vilket kan ifrågasättas - måste SÖ ges ett reellt inflytande över utbildningskostnaderna per utbildningsplats. Frågor som kurslängd, lärartäthet och utrustning är avgörande såväl för utbildningens pedagogiska utformning och kvalitet som för kostnaderna. Fråntas SÖ möjligheten att påverka resursinsatser per elev blir det pedagogiska ansvaret en chimär.

I två avseenden innebär utredningsmajoritetens förslag ett avsteg från allmänna principer för utvecklingen av den centrala statliga administrationen. Det har sedan länge skett en utveckling mot att utbildningsfrågorna inom olika verksamheter i första hand skall samlas hos skolmyndigheten. Utredningsmajoritetens förslag innebär ett klart avsteg från denna princip. En annan princip som förordats främst av arbetsmarknadsverket har varit att för arbetsmarknadsfrågorna i direkt mening mer perifera frågor flyttas från verket. Så har exempelvis vissa utbildningsfrågor förts över till SÖ.

Utredningsmajoritetens förslag innebär en vidgning av arbetsmarknadsverkets uppgifter med omfattande

nytt ansvar för stora och för utbildningspolitiken betydelsefulla frågor. Förslaget innebär också en överflyttning till AMS av nära 6 000 anställda, som huvudsakligen har utbildningsuppgifter som för utbildningsväsendet i övrigt handläggs av utbildningsmyndigheten.

Min kritik av utredningsmajoritetens förslag innebär inte att jag anser att det inte föreligger svagheter och brister i nuvarande organisation. Jag är helt enig med utredningsmajoriteten om att en betydande decentralisering till regionala och lokala organ behöver genomföras. Jag vill också peka på att en rad sådana åtgärder genomförts under den senaste 10-årsperioden såväl av AMS som av SÖ. Utredningens beskrivning är i dessa delar missvisande och analysen synes bygga på en starkt föråldrad verklighetsbild. Den bristfälliga beskrivningen av rådande förhållanden har också medfört att majoriteten i

Reservation 405

- behovet av resurser för sitt förslag - enligt min mening grovt underskattat

ledning och genomförande av verksamheten. Detta gäller också planering, vid en decentralisering av befogenheter och ansvar.

Av de skäl som jag redovisat i min reservation kan jag inte ansluta mig till de av utredningsmajoriteten förordade förändringarna av huvudmannaska-

Den av utredningen i alternativ A pet för arbetsmarknadsutbildningen.

vid utarbetandet av det angivna lösningen synes kunna tjäna som ledning

till organisation. Enligt min uppfattning skulle en sådan slutliga förslaget

innebära för arbetsmarknadsverkets och lösning ett tillräckligt inflytande arbetsmarknadens parter och ett tillgodoseende av utbildningsmyndigheter-

nas intresse.

Sedan nu aktuell översyn av arbetsmarknadsverkets ställning och uppgif-

erfarenheter föreligger av Skolverkets ter genomförts och sedan tillräckliga

bör vissa justeringar såväl av samverkan mellan de båda omorganisation

som av handläggningen av olika uppgifter inom resp myndigheterna myndigheter kunna övervägas.

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande

av Ahlenius

Inga-Britt

kommittéer och särskilda utredare gäller generella direktiv För samtliga av reformer (Dir 1980:20). I dessa direktiv sägs bl. a. angående finansiering

följande:

“Utgångspunkten skall vara att alla förslag som kommittéerna lägger fram skall kunna resurser inom det område som förslagen genomföras inom ramen för oförändrade visas avser. Det innebär att om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt hur förslagen kan finaniseras genom besparingar i form av rationaliseringar och om

inom utredningsområdet. Kostnadsberäkningarna prövning av pågående verksamhet skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå oavsett

om de drabbar staten, kommuner eller enskilda. Kommittéerna bör så omsorgsfullt ökad administration och som möjligt belysa de indirekta effekter i form av exempelvis och enskilda”. ökat krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter

för är naturligtvis främst de statliga Motiven dessa finansieringskrav och den återhållsamhet detta kräver med nya utgiftsbudgetunderskotten är också att statsmakterna via åtaganden. Men det i sig angeläget till omprioriteringar av utredningsväsendet får genomarbetade förslag

pågående verksamheter. tillfreds- Kommittén har enligt min mening i detta avseende inte på ett

ställande sätt följt direktiven.

Kommittén lägger fram flera förslag till reformer, några av dem mycket

Sammanlagt är kostnaden för kommitténs reformförslag

kostnadskrävande.

huvudmannaskap kommer ca 500 milj. kr. Kommitténs förslag till enhetligt effektivitet i verksamheten kunna medföra sannolikt att via en ökad i besparingar. Besparingar i övrigt finns antydda eller allmänt beskrivna

De är emellertid inte kvantifierade som konkreta omprioritebetänkandet. De är inte heller av den storleksordning rings- eller finansieringsmöjligheter. att de tillnärmelsevis täcker de av kommittén framförda reformförslagen.

termer om alternativa kostnader över Vidare förs i allmänna resonemang och beredskapsarbeten. Vissa statsbudgeten för arbetslöshetsförsäkring förs vidare om de samhällsekonomiska kostnaderna allmänna resonemang för en arbetslöshet. Kommittén har emellertid inte på ett mera systematiskt

för de reformförslag man för fram.

sätt anvisat omprioriteringsmöjligheter

för att ange omfattningen av de Man har inte heller presenterat räkneexempel som de framförda reformförslagen ställer. omprioriteringskrav

408 Särskilda yttranden sou 1983:22

Kommitténs förslag till reformer är sammanfattningsvis följande: Kostnad (mkr.) D Höjning av utbildningsbidraget till de ej arbetslöshetsförsäkrade över 20 år från 165 kr/dag till 200 kr/dag 213,0 D Sänkning av tillträdesåldern till AMU från 20-18 år Kostnad för utbildningsbidrag 11,7 D Utökad kapacitet inom AMU för icke arbetslösa. Kostnad för utbildning och utbildningsbidrag 216,0 D Kurativ verksamhet bl.a. (+ 65 tjänster) 35,5 Förändring av preparandutbildning, reformförslag beträffande AMU i företag. Ej kostnadsberäknat.

Totalt 500,0

Inom en verksamhet som omsluter ca 2000 milj. kr. torde finnas goda möjligheter till

besparingar/omprioriteringar. Exempelvis följande förslag

borde ha prövats av kommittén:

Milj. kr. D Lokalbesparingar (ambitionsnivåsänkning) z 100,0 D Hårdare styrning av utrustningsköp j D Minskning av adm.personal z 15,0 D Besparingar i administrationen genom ett ändrad

huvudmannskap

z 10,0 D Större undervisningsgrupper/minskad lärartäthet (ökning av undervisningsgruppernas genomsnittliga storlek från 6 (82-07-01) till 8 elever per lärare innebär en minskning med drygt 100 lärare) z 200,0 D Sänkning av bidragsprocenten för tilläggsbidraget till ickestatliga beredskapsarbeten z 100,0

Särskilt yttrande

av Tore Andersson och Tore

Hultqvist

Enligt direktiven hade KAFU bl. a. i uppdrag att utreda och pröva frågan om utbildningsfonder för att öka personalutbildningen. KAFU har endast diskuterat olika modeller för att system med utbildningsfonder. Detta kan bero på att utredningens ursprungliga huvuduppgift varit att utreda AMU-verksamheten och att utredningen vare sig fått den sammansättning eller förfogat över de utredningsresurser som erfordras för att utreda personalutbildningsfrågorna mer i detalj. Vi anser att KAFU borde ha utarbetat och förordat ett konkret förslag till ett nytt system för finansiering av personalutbildningen. I kapitel 11 belyser KAFU behoven av personalutbildning. Den snabba strukturomvandlingen och införandet av ny teknik innebär kraftiga förändringar i arbetslivet. För att ta tillvara fördelar och den nya teknikens motverka dess nackdelar måste de anställda ges möjlighet till en bred återkommande kunskapsutveckling. En kraftig satsning på personalutbild-

Särskilda yttranden 409

är sålunda Detta har också en del ning en nödvändig investering. insett. Bilden är dock långt ifrån enhetlig. De små framgångsrika företag företagen har mycket begränsade möjligheter att klara av kunskapstillförseln. För hela arbetsmarknaden gäller att personalutbildningen är mycket fördelad mellan olika personalgrupper. De personalgrupper som ojämnt drabbas hårdast av de snabba förändringarna ges sällan möjlighet att delta i

personalutbildning.

snabba förändringar är det Med hänsyn till dagens och morgondagens nödvändigt att personalutbildningen får en mer stabil bas, att den når och att den planeras mer långsiktigt än hittills. samtliga personalkategorier kan därigenom bättre bidra till företagsekonomisk och Personalutbildningen individuell utveckling samt medverka till att förebygga arbetslöshet. Motiven för en personalutbildningsreform är enligt vår mening uppenbara. Det kan konstateras att resurserna för personalutbildning i ett företag bör på den situation som råder. Grovt sett är det ligga på olika nivåer beroende fråga om behov på tre nivåer: 1. Vid normal verksamhet: bibehålla och utveckla de anställdas kompetens och företagets konkurrensförmåga samt klara normal omstrukturering och utveckling av produktionen på ett par tre års sikt. 2. Vid kraftig omställning av verksamheten eller betydande konjunktureffekter: på kort tid förändra de anställdas kompetens för att klara en kraftig omstrukturering mot ny produktion eller motverka konjunkturbetingad nedgång i sysselsättningen. 3. Vid kraftig produktionsinskränkning eller nedläggning: stödja de anställda så att de får kompetens för verksamhet inom annat område.

Vi anser att den av KAFU föreslagna försöksverksamheten med vidgade motiv för AMU i företag bör betraktas som ett första steg i en mer omfattande satsning på personalutbildning. KAFU har dock avstått ifrån att närmare utreda en vidare utveckling av Vi anser att ett sådant utredningsarbete snarast bör personalutbildningen. och komma till stånd. Detta bör syfta till att skapa ett system för finansiering administration av personalutbildning som leder till att behoven enligt de ovan skisserade nivåerna tillgodoses över hela arbetsmarknaden. I syfte att åstadkomma en sådan reform föreslår vi följande principiella uppläggning. med mer än fem anställda, samtliga kommuner och Samtliga företag landsting bör avsätta medel för att möjliggöra: E! en sådan som anordnas inför mer omfattande personalutbildning samt personalutbildning som avser att underlätta strukturförändringar omställningar av skilda slag för grupper av anställda vilka har en svag ställning i arbetslivet. El planerings- och investeringsinsatser genomförda av arbetsmarknadens kvalitén och öka personalutbildningen. parter för att förbättra

Finansieringssystemet bör konstrueras på ett sätt som liknar det system som finns i Frankrike. De företag, kommuner och landsting vilka under närmast föregående verksamhetsår inte har nått upp till en viss nivå på personalutbildningen skall betala hel avgift till staten, medan de företag som når upp till

i 410 Särskilda yttranden sou 193322

. denna nivå endast behöver betala halv avgift. Mot bakgrund av dagens arbetsmarknadssituation och de omfattande förändringar som kan förutses i arbetslivet är det angeläget att utredningsarbetet startar så snart som möjligt. av En genomgripande reformering personalutbildningen är nödvändig för att garantera att produktionen och arbetslivet utvecklas på ett sådant sätt att vi klarar konkurrensen gentemot omvärlden och förmår utveckla arbetslivet i en för de anställda positiv riktning.

Särskilt yttrande

av Nils Hultquist

Flexibiliteten inom AM U

Jag instämmer i vad ledamoten Artur Olsson anför i sin reservation beträffande flexibiliteten i arbetsmarknadsutbildningen. Därutöver vill jag framhålla följande. I avsnittet 15.8 framhålls det dubbla huvudmannaskapet som en bidragande orsak till bristande kapacitetsutnyttjande och till att resurser för utbildning inte avvecklas när behovet av AMU minskar. Orsakerna till brister i kapacitetsutnyttjandet vid AMU-center behandlas mera ingående i kap 14. Denna analys visar att dessa brister har sin grund i andra förhållanden än det dubbla En huvudorsak huvudmannaskapet. uppges vara svårigheten för arbetsförmedlingen att av olika skäl- bl. a dålig arbetsmarknad - motivera arbetssökande för att ta en AMU-kurs. Bristande personalresurser på arbetsförmedlingarna och därmed otillräcklig tid för information om AMU har också nämnts. Vidare bör man beakta att huvuddelen av vakanserna ligger inom utbildningar som leder till tillverkningsarbete, där AMS medvetet valt att hålla en hög kapacitet, trots att dessa vakanser förelegat under en följd av år. Kommittén lägger förslag som kan öka kapacitetsutnyttjandet vid AMU-kurserna och som kan genomföras med nuvarande fördelning av huvudmannaskapet.

Förändra! huvudmannaskap för AM U

En majoritet inom kommittén har föreslagit att den nuvarande uppdelningen av huvudmannaskapet för arbetsmarknadsutbildningen skall förändras på så sätt att AMS även övertar huvudansvaret för AMU-kurserna. Jag delar inte majoritetens uppfattning utan ställer mig bakom den reservation som avlämnats av ledamoten Artur Olsson. Skälen härför är följande. 1. Arbetsmarknadsutbildningen skall ifråga om omfattning, inriktning och lokalisering styras utifrån arbetsmarknadspolitiska bedömningar. För ett gott resultat av denna åtgärd för kursdeltagarna och avnämarna är det samtidigt nödvändigt att ställa höga krav både på innehåll och genomförande i utbildningen. Dessa krav tillgodoses enligt min mening bäst om huvudansvaret för läroplaner, pedagogik, lärare, fortbildning osv. ligger hos en utbildningsmyndighet. Skolöverstyrelsen är tillsynsmyndighet för övrig utbildning på samma nivå som arbetsmarknadsutbildningen. Därigenom

i Särskilda yttranden 411

överförs erfarenheter av arbetsformer. arbetssätt, organisation osv. mellan olika utbildningar. Detta erfarenhetsutbyte blir ömsesidigt. Det reguljära och skolväsendet kan tillgodogöra sig rön från arbetsmarknadsutbildningen tvärtom. Härtill kommer att en viss del av arbetsmarknadsutbildningen även kommer att ske i fortsättningen - med hänsyn bl. a. till kraven på flexibilitetskolväsendet. det därför orationellt att genom det reguljära Jag finner en central myndighet, särskilt splittra upp utbildningsuppgifter på ytterligare i en tid då hushållning med givna resurser måste prägla verksamheten. 2. AMU är inriktad på arbetsmarknadens behov. Men detta gäller även

Gymnasieskolan och

för stora delar av det skolväsen som SÖ har tillsyn över. har till stora delar denna inriktning. Den den kommunala vuxenutbildningen utformas i nära kontakt med bl. a. arbetsmarknadens parter och berörda Det finns för en anpassning till branscher. alltså goda förutsättningar arbetsmarknadens behov även inom skolväsendet och utbildningsmyndighe- Att så är fallet inte minst av att en betydande del av terna. framgår arbetsmarknadsutbildningen - ibland upp till en tredjedel - har bedrivits inom gymnasieskolan och komvux. Arbetsplaceringen för deltagare som fått AMU från AMUdär har legat på samma nivå som för kursdeltagare center. 3. Under senare år har samverkan och samplanering mellan AMU, komvux och gymnasieskolan kommit att tillmätas allt större betydelse. Jag av sådan samverkan och samplanering kommer att öka tror att behovet både av ekonomiska och utbildningsmässiga skäl. En sådan ytterligare. sker lättare om de tre utbildningsformerna finns under en och utveckling Länsskolnämnderna kommer i framtiden att få en samma tillsynsmyndighet. roll, när det gäller planeringen av gymnasieskolan och komvux. betydelsefull har länsskolnämnden inflytande över planeringen av AMU. I kursstyrelsen Vid en decentralisering av viktiga beslutsfunktioner från SÖ till kursstyrelsen kunna öka ytterligare. Därigenom skulle det finnas skulle detta inflytande goda förutsättningar för samplanering. Denna samplanering skulle försvåras betydligt vid ett förändrat huvudmannaskap. 4. En viktig roll i arbetsmarknadsutbildningen spelar inslaget av allmänna ämnen dels i olika preparandkurser. De är ämnen dels i kursen Allmänna nödvändiga som grund för yrkesutbildningen inom AMU. De fyller också en viktig funktion genom att rent allmänt stärka kursdeltagarnas utbildningsmässiga status och göra dem mera konkurrenskraftiga även på längre sikt. i AMU har bara 6- eller 7-årig folkskola. Även mot den Många av deltagarna står bakgrunden anser jag det är väsentligt att arbetsmarknadsutbildningen under tillsyn av en utbildningsmyndighet. att arbetsmarknadsutbildningens använd- Även i övrigt är det väsentligt sikt beaktas. Detta bl. a. jämförbarheten med barhet på längre gäller motsvarande inom gymnasieskolan och komvux. Enligt min utbildningar beaktas denna bäst om en utbildningsmyndighet har mening aspekt huvudansvaret för själva kursverksamheten. 5. Enligt majoritetsförslaget skall AMS också överta arbetsgivaransvaret Det innebär bl. a. att AMS blir huvudman för flera tusen för personalen. lärare och en betydande grupp skolledare. Det blir en ny uppgift för denna Från de berörda utgångspunkter är denna myndighet. personalgruppernas V förändring ett avgörande skäl mot majoritetsförslaget.

412 Särskilda yttranden sou 1933:22

Att jag avstyrker majoritetsförslaget när det gäller huvudmannaskapet innebär inte att jag finner den nuvarande vara utan brister. organisationen Sålunda anser jag att det bör gå att få den att fungera smidigare genom en decentralisering av arbetsuppgifter till kursstyrelsen och AMU-center. Av avsnitt 15.8 framgår att det till AMS och SÖ centraliserade beslutsfattandet för med sig tungroddhet och bristande flexibilitet. Genom exempel i detta avsnitt visas att en väsentlig förbättring skulle uppnås genom decentralisering. Sådana åtgärder föreslås också i kap 15. Därför tillstyrker jag i första hand alternativ A. I alternativ C i kap 15 står SÖ som ensam huvudman för AMU-centren. AMS/LAN disponerar medel för köp av utbildning hos annan utbildningsanordnare. Detta alternativ kan utvecklas i riktning mot en starkare arbetsmarknadspolitisk styrning i den mån AMS/LAN disponerar större resurser vid AMU-centren. SÖ behåller även för köp av utbildning dock huvudinflytandet över läroplaner, undervisning. lärare, fortbildning osv. Jag finner det önskvärt att denna utvecklingsmöjlighet studeras ytterligare under den fortsatta för AMU. beredningen av frågan om huvudmannaskapet

Personalutbildning och i

arbetsmarknadsutbildning företag

De skilda funktioner personalutbildning kan ha för olika intressenter kan enligt kapitel 10 indelas i en verksamhetsrelaterad, en vuxenutbildningspolitisk och en arbetsmarknadspolitisk funktion. Den verksamhetsrelaterade personalutbildningen kommer att få en allt större betydelse under de kommande åren för att öka kompetensen i företag och samhällsorgan och för att möta omställningar av olika slag. Företagen måste öka sin konkurrenskraft både på export- och hemmamarknaderna. Myndigheter och offentliga serviceinstitutioner måste driva sin verksamhet under ökade krav på hushållning med givna resurser. Den verksamhetsrelaterade personalutbildningen måste därför enligt min mening ges ökade resurser inom både företag och myndigheter. Därvid är det viktigt att man tar tillvara de utbildningsresurser som redan finns i form av komvux. gymnasieskolans specialkurser, enstaka kurser i högskolan samt förekommande ledig kapacitet inom AMU. I kapitel 11 betonas behovet av verksamhetsrelaterad personalutbildning inom industrin i samband med ett referat om den av prop. l978/79zl23 framtida industripolitiken. I detta sammanhang refereras också en undersökning av Sveriges Civilingenjörsförbund som visar att hälften av de undersökta företagen inom nio branscher avsätter mindre än l procent av omsättningen till FoU och utbildning samt att teknikerna vidareutbildas i alltför liten omfattning. Ca 60 procent av de tillfrågade företagen planerar inte systematisk fortbildning Av studien av tjänstemän. framgår att företagens inställning till utbildning av denna personal bedöms genomgående som mera negativ än positiv. Det finns enligt min mening inte utrymme för att minska personalutbildningen för personalgrupper med högskoleutbildning. Tvärtom bör den öka. Om andra grupper skall få del av personalutbildning i större utsträckning än för närvarande måste därför den totala volymen verksamhetsrelaterad personalutbildning öka betydligt.

Särskilda yttranden 413

Denna del är en del av kostnaderna för av personalutbildningen verksamheten och bör därför även i fortsättningen i huvudsak finansieras Kommittén diskuterari över respektive företags och myndigheters budgetar. 16 olika former för en offentligt reglerad finansiering av personalutkapitel med hänvisning till att bildning genom fonder dock utan att föreslå sådana denna fråga bör bedömas utifrån ett vidare ekonomiskt-politiskt perspektiv. av vad jag anför ovan, rent principiellt är Jag anser att det, mot bakgrund olämpligt med sådana finanseringssystem. motiverade personalutbildningen - AMU För den arbetsmarknadspolitiskt i företag -föreslås i detta betänkande flera reformer som jag ansluter mig till. Däremot anser jag inte att AMU i företag skall utvidgas med motivet som anordnas utifrån fördelningspolitiska grunder”. Därmed ”utbildning avses enligt kommitténs förslag i kapitel 16 sådan utbildning som vänder sig har en svag till grupper av anställda som bl. a. p. g. a. brister i utbildningen Kommitténs förslag innebär att gränsen ställning på arbetsmarknaden. mellan arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärder och utbildningspolitik suddas ut. Utbildning för dessa grupper bör enligt min mening ges inom samhällets vuxenutbildning. I konsekvens härmed ställer jag mig bakom reguljära kan förslaget i kapitel 13 ”att det t. ex. under perioder av lågkonjunktur finnas skäl att ge speciellt utsatta grupper ökade möjligheter till kompletterande studier inom det allmänna utbildningsväsendet.

Särskilt yttrande

av Tore Hultqvist

Utredningens majoritet har föreslagit att större delen av myndighets-ansvaret för arbetsmarknadsutbildningen skall överföras till AMS från SÖ. Av skäl vill avrålda från en sådan som jag anger i det följande jag bestämt lösning. Även i fortsättningen krävs en nära samverkan mellan arbetsmarknadsoch gymnasieskola. En nära samverkan utbildning, övrig vuxenutbildning hos stat och kommun liksom med utbildningen inom med vuxenutbildning det privata näringslivet behövs också. En sådan samverkan .som avser dels ett effektivt utnyttjande av resurserna och dels ett tillgodoseende av utbildningens kvalitet garanteras säkrast genom att ansvaret för genomförandet kvarligger hos utbildningsmyndigheten. De brister som kan påvisas i den nuvarande organisationen har enligt min det dubbla huvudmannaskapet. mening endast till en mindre del sin grund i Genom begränsade förändringar av ordningen för planering och ekonomiskt ansvar och en betydande decentralisering till regionala och lokala organ kan oklarheter utan att AMU förlorar sin karaktär av existerande undanröjas arbetmarknadspolitiskt instrument. Det är av största vikt att arbetsmarkkvalitet bevaras och förstärks. För att detta skall ske bör nadsutbildningens ansvaret för såväl förberedelsearbetet i form av läroplansarbete, lokal- och pedagogiskt och metodiskt arbete som genomförandet utrustningsplanering, av utbildningen liksom hittills ligga inom utbildningsmyndigheten. förslag om överförande till arbetsmarknadsverket Utredningsmajoritetens

414 Särskilda yttranden SOU 1933122

av allt ansvar för av vissa

arbetsmarknadsutbildningen med undantag

pedagogiska uppgifter ger inte tillräckliga garantier för att kvaliteten på undervisningen kommer att kunna tillgodoses. Utredningsdirektivens bestämda krav på att det pedagogiska ansvaret skall åvila SÖ har inte tillgodosetts i majoritetsförslaget. Majoritetens tolkningar av vad pedagogiskt ansvar innebär är mycket snäva och synes innebära att huvudansvaret även för de pedagogiska frågorna i realiteten överflyttas till arbetsmarknadsverket. Enligt majoritetsförslaget närmast får SÖs uppgifter karaktären av konsultinsatser. Om det pedagogiska ansvaret, som anges i utredningsdirektiven, även i fortsättningen skall åvila SÖ måste denna myndighet också ges ett inflytande på utbildningskostnaderna. Frågor som kurslängd. lärartäthet och utrustning är avgörande såväl för utbildningens pedagogiska utformning och kvalitet som för kostnaderna. Fråntas SÖ möjligheten att påverka resursinsatser per elev urholkas det pedagogiska ansvaret. Utredningsmajoritetens förslag innebär en utökning av arbetsmarknadsverkets uppgifter :ned omfattande nytt ansvar för stora och för utbildningspolitiken betydelsefulla frågor. Förslaget innebär också en överflyttning till AMS av nära 6 000 anställda, som huvudsakligen har utbildningsuppgifter vilka för utbildningsväsendet i övrigt handläggs av utbildningsmyndigheten. Detta utgör ett klart avsteg från principen att utbildningsfrågorna inom olika verksamheter i första hand skall samlas hos skolmyndigheten. Under utredningstiden har åtskilliga av berörda åtgärder genomförts myndigheter i syfte att åstadkomma en bättre ekonomisk och planering decentralisering av beslutsfunktioner. Resultatet av denna utveckling bör enligt min mening avvaktas innan några sådana genomgripande åtgärder vidtas i organisatoriskt hänseende som utredningsmajoriteten föreslagit. Den av utredningen i alternativ A angivna lösningen, dvs. en förstärkt samarbetsorganisation mellan de berörda myndigheterna, bör i stället tills vidare kunna tjäna till ledning av om mera för en senare bedömning vittgående förändringar av berörda myndigheters arbets- och ansvarsfördelning behöver genomföras.

Särskilt

yttrande

av Olle Tegman

Som underlag för sina överväganden utgår KAFU i stor utsträckning från de undersökningar som utredningen ”Utbildning i företag, kommuner och landsting” (UFU) redovisat. Begreppet personalutbildning definieras av UFU som en av arbetsgivaren bekostad utbildning av den anställda personalen i egen eller annans regi. UFU summerade även att företagens främsta mål för personalutbildning är att bredda och fördjupa det kunnande som behövs för att utveckla företagens verksamhet. Enligt min mening borde KAFU bibehålla denna definition. Ett av kommitténs uppdrag är enligt direktiven att klargöra gränserna mellan arbetsmarknadsutbildningens ansvarsområde och de uppgifter som normalt bör ankomma på företagens interna utbildning av de anställda. När nu kommittén använder som en begreppet personalutbildning av

Särskilda yttranden 415

helt eller delvis finansierad utbildning” försvåras gränsdragarbetsgivaren mellan utbildning, som bör bekostas av arbetsgivaren, och den ningen som faller under samhällets ansvar. utbildning Även i de medbestämmandeavtal som förekommer på arbetsmarknaden poängteras som regel att den personalutbildning som bör komma ifråga bör ske utifrån respektive verksamhets aktuella behov. bör med fördel företagens kapacitet för utbildning , I vissa konjunkturlägen kunna för utbildning av arbetsmarknadspolitiska skäl, liksom i utnyttjas normala fall för yrkesområden som av praktiska och/eller ekonomiska skäl ej kan eller bör förläggas till särskilda utbildningscentra. Gränsen mellan och arbetsmarknadsmyndigheternas ansvar måste därför kunna företagens definieras.

Planering av personalutbildning

av företagens personalutbildning med mål att utveckla företagens Planering verksamhet är ett gemensamt intresse för företag och anställda. I de avtal om yrkesutbildning, som parterna inom SAF/LO-området tecknat, är parterna om att söka åstadkomma en tillfredsställande rekrytering och eniga l de yrkesnämnder och andra samrådsorgan utbildning av personalen. genomföras med den omfattning och parterna skapat kan planeringsarbetet som parterna bedömer önskvärt och nödvändigt för branschens inriktning behov. Inom ramen för utvecklingsavtalet mellan SAF. LO och PTK kan motsvarande planering av personalutbildningen ske. Inom flera yrkesnämnder och många företag sker sådan planering sedan lång tid. Inom de branscher av eller företag, där parterna bedömer att ett behov av planering personalutbildningen föreligger, hindras inte detta av brist på resurser. Ett ekonomiskt stöd kan således inte avhjälpa eventuella brister i planeringen av KAFUs förslag att 5 miljoner kronor reserveras för personalutbildningen. och inventeringsprojekt är således inte ändamålsenligt, varför planeringsjag inte kan biträda förslaget.

AM U av fördelningspolitiska skäl

Kommittén föreslår att i princip alla AMU-kurser blir tillgängliga för sökande som har anställning men har föråldrad, kortare eller ingen i ett län bör yrkesutbildning. Förslagsvis högst 10 % av alla AMU-platser totala omfattvara öppna för dessa sökande. Arbetsmarknadsutbildningens ning skulle genom förslaget öka med 10 %. Vid antagandet att 5 000 personer beräknas kostnaden för förslaget uppgå till ca 216 per år deltar i utbildningen milj. kr. Jag känner stark tveksamhet inför detta förslag, som skulle innebära att delar av de resurser samhället anvisar för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i stället utnyttjas för utbildningspolitiska syften. Vidare föreslår kommittén att statligt stöd även skall kunna utgå till arbetsmarknadsutbildning i företag som anordnas av fördelningspolitiska skäl. I annat sammanhang har kommittén understrukit att det år nödvändigt med en klar avgränsning gentemot utbildningspolitikens satsningar på den Målen för utbildningen av fördelningspolitiska övriga vuxenutbildningen. skäl sammanfaller i hög grad med målen för den kommunala vuxenutbild-

416 Särskilda yttranden sou 1983:22

ningen. Samhällets satsningar på uppsökande verksamhet, kommunal vuxenutbildning och studiestöd riktar sig i första hand till personer som av olika skäl behöver förbättra sin utbildning. KAFU föreslår nu dessutom att 10 % av platserna vid AMU-centren skall reserveras med för personer anställning men med ingen eller begränsad yrkesutbildning. Svårigheten att dra gränsen mellan utbildning som bekostas av företagen, t annan av samhället bedriven som av utbildning och utbildning, fördelningspolitiska skäl bedrivs inom företag med statligt stöd, belyses starkt av att KAFU inte klargör denna gräns. Om den föreslagna försöksverksamheten skall genomföras, måste principerna för hur verksamheten skall avgränsas från annan personalutbildning klargöras. Större delen av all yrkesutbildning har fördelningspolitiska effekter genom att den enskildes ställning på arbetsmarknaden stärks. Utbildning av enbart fördelningspolitiska skäl bör därför enligt min åsikt inte bedrivas inom AMU utan erbjudas med de resurser samhället skapat speciellt för detta ändamål och som är tillgängliga genom lagen om ledighet för studier.

1 Bilaga

Kommittédirektiv

w

Dir 1979439

och utbildning i företag Arbetsmarknadsutbildning

Dir l979zl39

Beslut vid regeringssammanträdc l979-l l-22

statsrådet Wirtén. anför. Departementschefen. Arbetsmarknadsutbildning är den vuxenutbildning som samhället tillhandahåller av arbetsmarknadspolitiska skäl. Arbetsmarknadsutbildningen är ett komplement lill det reguljära utbildningsväsendet och kännetecknas av att den står direkt till arbetsmarknadsförfogande. Dess huvudsakliga uppgift är att stärka dem myndigheternas som har en svag ställning på arbetsmarknaden och samtidigt tillgodose angelägna behov av yrkesutbildad arbetskraft. Arbetsmarknadsutbildningen är främst forbehållen arbetslösa vuxna över 20 år och personer som riskerar arbetslöshet. Efter hand har även andra givits möjlighet att delta i arbetsfrämst tillkomsten av bristyrkesutbildning år marknadsutbildning, genom l966 och till utbildning av permitteringshotad personal år 1974. bidrag Successivt har även möjligheterna ökat for ungdomar som inte fyllt 20 år att delta i arbetsmarknadsutbildningu Det gäller bl. a. den som är försörjningsmot barn. den som iir handikappad eller flykting eller uppfyller pliktig villkoren for kontant arbetsmarknadsstöd. Arbetsmarknadsutbildningen sker i stor utsträckning genom kurser som skolöverstyrelsen (SÖ) anordnar särskilt for detta ändamål. Dessa s. k. AMU-kurscr i regel vid särskilda AMU-center. Utbildningen kan genomförs även bedrivas inom det reguljära utbildningsväsendet. i studieförbund eller vid företag. Utbildningen är kostnadsfri för deltagarna. som lär ett särskilt förmånligt studiestöd, utbildningsbidrag, under utbildningstiden. Den nuvarande inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen har sin grund i riksdagens beslut år I975 om nya riktlinjer for arbetsmarknadsutbild-

ningcnfprop. l975z45, InU l975:l4.rskr I97S:l78). Demål som då fastställdes formulerades på följande satt:

Arbetsmarknadsutbildningcn är ett arbetsmarknadspolitisk! medel. Den har både stabiliseringspolitiska, fordelningspolitiska och tillväxtpolitiska mål. Den skall liksom övriga medel en sådan arbetsmarknadspolitiska ges inriktning och flexibilitet att den motverkar och konjunktursvängningar minskarolägenheterna i dessa svängningar. Den skall vidare medverka till att åstadkomma större jämställdhet mellan olika grupper genom att stödja dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. och den skall främja ekonomisk tillväxt genom att tillgodose behov av yrkesutbildad arbetskraft.

Under senare ar har också arbctsmarknadsutbildning i företag förekommit som ett medel att främja nyanställningar. att motverka permitteringar och uppsägningar och att Förbättra arbetstagarnas befordringsmöjligheter. l fråga om denna form av arbetsmarknadsutbildning gäller att ett anstallningsförhållande skall råda redan då utbildningen påbörjas och att samhällets ekonomiska stöd utgår till arbetsgivaren. Utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen sedan år l975 har inneburit en kraftig ökning bl. u. beroende på konjunkturnedgången. Under budgetåret l975/7h deltog totalt l07 000 personer i arbetsmarknadsutbildning; varav 64 000 i AMU-kurser och lO 000 i Företagsutbildning som anordnats i samband med pcrmitteringshot. Motsvarande antal for budgetåret l976/77 var 2l0 000 respektive 77 000 och 90 000. Antalet deltagare hade budgetåret l977/78 stigit till 245 000 personer. varav 85 000 i AMU-kurser och l20 000 i företagsutbildning i samband med permitteringshot. Det är alltså främst utbildningen i företag för permitteringshotad personal som har svarat för den kraftiga ökningen. Bidraget till sådan utbildning höjdes tillfzilligt till 25 kr. per timme och deltagare under perioden den l februari l977 till den 3l december 1978. Fr. o. m. den l januari l979 utgår bidraget med 20 kr. per timme och reglerna har från denna tidpunkt förändrats så att arbetsgivare själv måste svara for kostnaderna for de första 40 timmarna for varje person som deltar i utbildningen. Under budgetåret l978/79 sjönk antalet deltagare till 186 000 personer. vilket helt var en följd av en nedgång i företagsutbildningen. Även SÖ:s AMU-kurser har ökat i omfattning under denna tid och en fortsatt utbyggnad av AMlJ-center och AMU-filialer har skett. Det finns f. n. 52 AMU-center. fyra riksyrkesskolor och ett hundratal AMU-lilialer i hela landet. Antalet läroplaner för arbetsmarknadsutbildning f. n. till ca uppgår 600. Kurstiderna varierar från en vecka till 80 veckor. Den genomsnittliga kurstiden är sex månader. Arbetsmarknadsutbildningen har alltså expanderat starkt under de senaste åren. Kostnaderna för verksamheten uppgick budgetåret 1978/79 till 3 690 milj. kr. Finansieringen sker genom en fond. arbetsmarknadsutbildningsfonden. som till största delen byggs upp genom statliga anslag och till en del genom arbetsgivaravgifter. Ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ regleras i arbetsmarknadskungörelsenfl966:368.onttryckt 1979:528). AMS gör de arbetsmarknadspolitiska bedömningarna av utbildningsbehovet och fastställer inriktningen. omfattningen och lokaliseringen av kursverksamheten. Det är vidare arbetsmark-

Bilaga 1 419

som hänvisar deltagare till arbetsmarknadsutbildnadsmyndigheterna innehållet i utbildningen och har det ningen. SÖ svarar För det pedagogiska administrativa. tekniska och ekonomiska ansvaret för kursverksamheten. Verksamheten bygger på en nära samverkan mellan skol- och arbetsmarksamt arbetsmarknadens organisationer. För planeringen nadsmyndigheterna på central nivå av AMU-kurserna finns ett rådgivande organ, samarbetsdelegationen För omskolningskttrser (SAMS). AMS fastställer efter samråd med SAMS årligen i en s. k. ramplan volymen av AMU-kurserna. Ramplanen överlämnas till SÖ samtioch inriktningen av den kursverksamhet som skall anordnas i SÖ:s digt med en beställning egen regi och de AMU-kurser som skall anordnas som köp av SÖ. Ramplanen omfattar ett budgetår och en uppföljning sker efter sex månader. Kontinuerligt under året sker dock revideringar av ramplanen genom att nya kurser oeställs och andra utgår ur planen på grund av Förändrade arbetsmarknadsförhållanden. Som SÖ:s regionala organ För AMU-kurserna finns inom varje län en Den består av sex ledamöter med länsarbetsdirektören som Atu-ssrivcIse. ordförande. ledamöter är länsskolinspektören eller i dennes ställe en

Övriga

en sakkunnig som representerar yrkesutbildningen i länet skolinspektör. För var och en av SAF. LO och TCO. Sekreterare i samt en representant är utbildningsinspektören vid länsarbetsnämnden. Denne kursstyrelsen svarar tillika För kursstyrelsens kansligöromål. För kursstyrelsen finns en instruktion som fastställts av SÖ. Kursstyrelsen har enligt instruktionen som att följa behovet av arbetsmarknadsutbildning och huvudsaklig arbetsuppgift resurser bäst kan utnyttjas, däri inräknat fortlöpande bedöma hur tillgängliga AMU:s resurser i angränsande län och tillgängliga resurser hos övriga inom länet och i regionen. l enlighet med av SÖ utbildningsanordnare skall kursstyrelsen medverka till att anskaffa. lörhyra och angivna riktlinjer lokaler for arbetsmarknadsutbildningen. Kursstyrelsen har iordningställa att forhyra lokaler För enstaka kurser som anordnas För att uefogenhet tillgodose ett tillfälligt behov för en tid av högst två år. Lokaler För ett mera långsiktigt behov attskaffas efter det att SÖ har prövat behovet av lokaler med utgångspunkt från ett av AMS godkänt kursprogram För varje AMUcenter. Lokalåirendena bereds i dessa fall av kursstyrelsen. varefter SÖ svarar För slutlig handläggning och beslut om lokalutformning och Förhyrning. För varje yrke eller grupp av niirbesläktade yrken som finns Företrädda inom länets arbetsmarknadsutbildning skall kursstyrelsen enligt SÖ:s föreskrifter tillsätta en kllrsllänlnrl. Kursnämnderna består av Företrädare for Iänsarbetsnämnd och AMU-center samt arbetsgivare, arbetstagare och kursdeltagare. Dess främsta uppgift är atLFölja upp utbildningen och i förekommande fall hos kursstyrelsen aktualisera Förändringar i läroplaner eller undervisningsmetoder. Varje AMU-center har en heltidsanställd kurs/öresrándare med pedagogiskt och ekonomiskt ansvar för kursverksamheten och dess löpande drift. Föreståndaren skall bl. a. se till att lokaler. lärare och utrustning Finns tillgängliga när planerade kurser skall starta. Personaluppsättningen i övrigt varierar mellan olika AMU-center beroende på storlek och inriktning. Varje

420 Bilaga I

center har en kansliforeståndare som svarar för personal- och ekonomiadministration. Vidare finns en eller flera utbildningsmän med ansvar för undervisningen inom olika ämnesområden och med arbetsledarfunktioner for berörd lâirarpersonttl. Vid större AMU-centcr finns dessutom en driftingenjör som i huvudsak svarar för inventarier AMUoch utrustning. verksamheten har f. n. ca 7 000 ttnställda, varav ca 5 400 är lärare. Kostnaderna för SÖs särskilda AMU-kurser uppgick budgetåret l977/78 till ca 975 milj. kr. Den genomsnittliga kostnaden per kursdeltagare och vecka var ca 800 kr. Det centrala ansvaret för den särskilt AMU-

anordnade

verksamheten ligger på SÖ:s byrå V 3. Byrå V 3 har ca 75 anställda. Vid byrån handläggs .illa viktigare ärenden som gäller administrativa. pedagogiska. yrkestekniskzt och ekonomiska frågor rörande AMU-kurserna, På uppdrag av regeringen utförde statskontoret år I975 en översyn av organisationen av SÖ:s byrå V 3. Iden rapport med anledning av uppdraget_ 1975:27 AMU byrå V 3 vid skolöverstyrelsen - En organisationsöversyn. som Statskontoret samma år överlämnade till regeringen bl. a. en föreslogs förstärkning av ledningsfunktionen inom byrån. [rapporten uttalades vidare bl. a. att byråns arbetsuppgifter borde förändras och mer inriktas på övergripande planeringsuppgifter. Löpande driftadministrativa ärenden före- SlOgQÖVCFFÖfLIS till faltorganiszttionen i så stor tttsträckning som möjligt. Genom regeringens beslut den 3 juni l976 tilldelades SÖ medel for en förstärkning av ledningsfunktionen inom byrån. Regeringen uppdrog dessutom åt SÖ att verkställa de fortsatta inom utvecklingsinsatser byråns verksamhetsområde som statskontoret hade föreslagit i sin rapport. SÖ tillsatte ijuni l976 en arbetsgrupp. den s .k.

Decentraliseringsgruppen

for AMU, med representanter lör AMS och SÖ. senare också för Statskontoret. för att föreslå åtgärder i decentraliserande syfte. Gruppens uppdrag kom senare att vidgas till att omfatta även planeringen av arbetsmarknadsutbildningen med avseende på fördelningen ilV beslutsbefogenheter mellan AMS och Iänsarbetsnämndcrna. Den av regeringen tillsatta Decentraliseringsutredningen (Kn l975:0l) överlämnade i oktober l976 promemorian av AMU- Decentralisering verksamhetens administration anförde bl. a. (Ds Kn l976: IO). Utredningen att dess överväganden i promemorian borde ingå i underlaget för den utredning om arbetsmarknadsutbildningens organisation som SÖ och AMS gemensamt hade påbörjat. Decentraliseringsutredningen berörde i sin promemoria bl. a. de delar av AMU:s administration för vilka Statskontoret i sin rapport hade föreslagit decentralisering. SÖ genomförde vid årsskiftet l976/Ti av beslut i en viss delegering personaladministrativa ärenden från byrå V3 till kursföreståndarna vid AMU-center. Kursföreståndaren kan sålunda rekrytera och anställa de lärare och föreläsare som krävs för att genomföra undervisningen. Beslut om tillsvidareanställning fattas dock av SÖ centralt efter lokal beredning. Det är främst utbildningsmännen vid AMU-centren som numera också handlägger ärenden om rekrytering och anställning av lärare. Decentraliseringsgruppen för AMU har i en rapport den 14 april 1978. Decentralisering av AMU-verksamhetens administration. lämnat förslag till en vittgående decentralisering. Enligt gruppens bedömning kan verksamheten effek-

Bilaga I 421

tiviseras till väsentlig del decentraliseras till länsarbetsgenom att besluten nämnder och kursstyrelser. Gruppens förslag innebär i korthet följande. av arbetsmarknadsutbildningen och beställning av AMU-kurser Planering föreslås till stora delar decentraliseras från AMS till Iänsarbetsnämnderna. För att planeringen skall underlättas tilldelas länen en mera stadigvarande s. k. basresurs av kurser. Till denna basresurs fogas en rörlig del, som behandlas närmare och som beslutas antingen av vid varje planeringstillfalle AMS eller av länsarbetsnämnden efter regionalt samråd. Kursstyrelsen föreslås få myndighets status med ett särskilt kansli. Kursstyrelsen föreslås vidare lå ansvar för beslut om anställning och uppsägning av all pesonal med av kursledningspersonal, driftadministrativa beslut samt ekonoundantag miska beslut inom vissa ramar. En decentralisering av ekonomiska beslut kräver att ett för verksamheten anpassat budgetsystem utvecklas. Gruppen föreslår vidare att en branschinriktad serviceenhet inrättas för vart och ett av de större branschområdena inom arbetsmarknadsutbildningen. En sådan serviceenhet föreslås förläggas till AMU-center med en utbyggd och väl verksamhet inom respektive bransch. Dess uppgift skall bl. a. fungerande vara att bistå SÖ med uppföljning och utvärdering av arbetsmarknadsutbild-

ningen. Sammanfattningsvis kan konstateras. att utvecklingen under de senaste åren har inneburit en kraftig ökning av AMU-verksamheten. De statliga for att bereda personer, som är eller riskerar att bli arbetslösa. åtgärderna omskolning eller vidareutbildning. är betydande. Denna kraftiga ökning av AMU-kurserna har medfört stora påfrestningar SÖ:s byrå V 3. Även på den lokala organisationen vid kursstyrelser på främst och AMU-center har utvecklingen medfört ett ökat tryck. En viss avlastning kommer dock att ske. om än i mindre mån. från årsskiftet 1979/80 då vissa förberedande och orienterande kurser öveförs från AMU-verksamheten till den för yrkesinriktad rehabilitering inom arbetsmarknya organisationen nadsverket. Som jag anförde vid min anmälan av medelsbehovet för arbetsmarknadsl978/79:l00bil. l5 sid.64)anser utbildningen i årets budgetpropositionlprop. att göra en viss översyn av arbetsmarknadsutjag att det nu är erforderligt. efter samråd med utbildningsministern och statsråbildningen. Jag förordar det Mogård att en kommitté tillkallas för att göra denna översyn. för kommittén är att med utgångspunkt i de mål för En huvuduppgift som fastställdes riksdagens beslut år arbetsmarknadsutbildningen genom inriktningen av l975, och som bör ligga fast. pröva i vad mån den nuvarande svarar mot dessa mål eller behöver ändras. arbetsmarknadsutbildningen Kommittén bör härvid bl. a. analysera vilka åtgärder som behövs för att säkerställa en sådan flexibilitet att resursinsatserna kan anpassas efter rådande konjunktur- och arbetsmarknadsläge. En annan för kommittén är att klargöra gränserna mellan uppgift arbetsmarknadsutbildningens ansvarsområde och de uppgifter som normalt bör ankomma interna utbildning för de anställda. Allteftersom på företagens i företag har ökat i omfattning har denna arbetsmarknadsutbildningen gränsdragning blivit ett mera påtagligt problem. Utredningen om löretagsutbildning (UFU) har i sitt betänkande (SOU

1977:92) Utbildning i företag. kommuner och landsting. redovisa! omfattningen av Företagens personalutbildning och de olika formerna för arbetsmarknadsutbildning i företag. Utredningen hade i uppdrag att belysa personalutbildningen mot bakgrund av tre olika aspekter: de arbetsmarknadspolitiska strävandena att åstadkomma en jämn och trygg sysselsättning. den enskilde arbetstagarens behov av utbildning för att dennes ställning på arbetsmarknaden skall stärkas samt Företagens behov av personal med yrkeskunskaper. Mot bakgrund av UFUzs kartläggning bör kommittén som en tredje huvuduppgift pröva om åtgärder behövs från samhällets sida för att främja en sådan inriktning av denna personalutbildning att dessa syften blir tillgodosedda. Jag går nu över till att närmare ange kommitténs uppgifter. Arbetsmarknadsutbildningen vänder sig som nämnts främst till personer som är etablerade på arbetsmarknaden men som har blivit arbetslösa eller riskerar arbetslöshet. Den vänder sig också till personer som efter en tids bortovaro genom t. ex. hemarbete söker sig ut på arbetsmarknaden. Vissa gränsdragningsproblem har uppstått gentemot bl. a. övrig vuxenutbildning efter hand som arbetsmarknadsutbildningen har ökat och den kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och den högre utbildningen har reformerats och byggts ut. Genom införandet av det särskilda vuxenstudiestödet år l976 har vuxna fått ökade möjligheter att studera med ett förmånligt studiestöd. Enligt nuvarande regler kan utbildningsbidrag utgå för utbildning inom det reguljära utbildnlngsväsendet. om arbetsmarknadsmyndigheterna bedömer att det är lämpligt. Samtidigt kan det förekomma att liknande utbildning anordnas vid SÖ:s AMU-kurscr. En fortsatt utbyggnad av såväl AMU-center och filialer som kursutbudet vid arbetsmarknadsutbildning har fortlöpande skett under l970-talet. Under de senaste åren har antalet läroplaner för arbetsmark nadsutbildningen dubblerats. från ca 300 under år I974 till ca 600 f. n. Jag anser det därför viktigt att få det belyst om arbetsmarknadsutbildningen fortfarande fungerar som ett komplement till det reguljära utbildningsväsendet eller om arbetsmarknadsutbildningen i vissa fall kan sägas konkurrera med reguljära utbildningsanordnare. Beltovet av samplanering med andra utbildningsanordnare har framstått som allt mer nödvändigt efterhand s0n1 behovet av arbetsmarknadsutbildning har ökat. En angelägen uppgift för kommittén är att finna former för en samordning mellan arbetsmarknadsuthildningen och samhällets övriga utbildningsanordnare med utgångspunkten att tillgängliga resurser för utbildning skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Bl. u. bör prövas vilka möjligheter som finns till organisatorisk och administrativ samverkan med kommunen. Utgångspunkten bör vara att ungdomar under 20 år i princip skall få sin utbildning inom den reguljära Eftersom skolutbildningen. gymnasieutnedningen (U l976: l0) har fått i uppdrag att framlägga forslag om en fördjupad samverkan mellan gymnasieskolan. den kommunala vuxen utbildningen och arbetsmarknadsutbildningen ankommer det inte på utredningen att diskutera gränsdragningsfrågor i detta hänseende. En fråga som kommittén bör pröva är organisationen och administrationen av den av SÖ särskilt anordnade kursverksamheten. Som jag tidigare har nämnt är det arbetsmarknadsmyndigheternas uppgift att bedöma utbild-

Bilaga 1 423

och fastställa inriktning. omfattning och lokalisering av arbetsningsbehov marknadsutbildningen. SÖ verkställer AMS beställningar av utbildning och har det pedagogiska. tekniska. administrativa och ekonomiska ansvaret för kursverksamheten. Verksamheten styrs i mycket stor utsträckning centralt från AMS och SÖ. Att centralt leda kursverksamheten har blivit en alltmer svårhanterlig uppgift efter hand som verksamheten har ökat i omfattning. På grund av ärendevopå byrå V 3 till största delen kommit att inriktas lymen har arbetsuppgifterna driftadministrativa ärenden på bekostnad av på att fatta beslut i löpande av mera långsiktig och övergripande karaktär. SÖ:s kostnader för frågor kursverksamheten har ökat kraftigt under senare år. Budgetåret l974/75 SÖ:s kostnader för AMU-verksamheten till ca 365 milj. kr. uppgick Motsvarande belopp för l975/76 och l976/77 var ca 460 resp. ca 675 milj. kr. Budgetårct l977/ 78 uppgick SÖ:s kostnader till ca 975 milj. kr. och budgetåret 1978/79 till ca l 262 milj. kr. Som Statskontorets rapport har visat är instrumenten för ekonomisk av kursverksamhcten bristfälliga. Ett utvecklat styrning och uppföljning system budgetplanering och budgetuppföljning saknas. Kommittén

förlokal

bör med förtur pröva frågan om hur ett sådant system kan byggas upp och redovisa resultatet härav i sådan tid att regeringen får ett underlag for kommande budgetanvisningar. Möjligheterna att planera arbetsmarknadsutbildningen på längre sikt är beroende på att denna utbildning till sin volym påverkas av begränsade förändringar på arbetsmarknaden. Utvecklingen hittills har emellertid visat att behovet av arbetsmarknadsutbildning har legat på en hög nivå även under bl. a. på grund av obalanser på arbetsmarknaden och konjunkturuppgångar en höjd ambitionsnivå att bereda grupper som står utanför arbetsmarknaden möjligheter till förvärvsarbete. l verkligheten torde en konsolidering ha skett av AMU-verksamheten såtillvida att det finns en bas av kurser främst inom verkstadsindustrin, kontors- och vårdområdet där bristen på yrkesutbildad arbetskraft har visat sig vara bestående. Tilldelningen av permanenta lokaler och fasta lärartjänster måste anpassas efter regionala och lokala förutsättningar. För att verksamheten skall kunna anpassas efter snabbt ändrade krav och krävs en så ellektiv planering som möjligt. AMU-verksamförutsättningar heten skall kunna följa förändringarna i efterfrågan på utbildning samtidigt som de tillgängliga resurserna i form av lärare, lokaler och material utnyttjas effektivt. Det utökade antalet läroplaner visar på en mycket hög beredskap att som har uppkommit inom skilda områden. Kommitmöta utbildningsbehov och styrningen av verksamheten vid tén bör pröva frågan om planeringen AMU-center kan förbättras samt ge förslag till hur detta skall kunna ske. l och redovisningsfrågor bör de sakkunniga samråda med riksre-

planerings-n

visionsverket. En slutsats som kan dras av den kraftiga utbyggnaden av arbetsmarknadsär att det har visat sig vara möjligt att snabbt få igång en utbildningen utbildning inom ett visst angeläget område. Däremot har det många gånger varit svårt när behovet av en utbildning minskar att lägga ned utbildningen kan nämnas att det kan vara svårt ifråga. Skälen härtill är flera. Som exempel

att avgöra hur bestående en förändring i efterfrågan på arbetskraft inom ett visst område kan komma att bli samt att man har bundit form

sig för resurseri av lärare. lokaler och utrustning. Som jag tidigare betonat bör därför en av de sakkunnigas viktigaste uppgifter vara att överväga skilda åtgärder för att med oförändrad kvalitet på verksamheten värna om och förbättra flexibiliteten i arbetsmarknadsutbildningen. Kommittén bör särskilt belysa förutsättningarna att koncentrera resurserna till ett mindre antal center med ett större utnyttjande av tillfälliga förhyrningar.

SÖ och AMS har i den tidigare nämnda rapporten av

Decentralisering AMU-verksamhetens administration lämnat förslag till en långtgående decentralisering av verksamheten. Enligt detta förslag kan planeringen och genomförandet av AMU-kurserna effektiviseras genom att beslut som nu fattas av SÖ och AMS till väsentlig del decentraliseras till kursstyrelser respektive länsarbetsnämnder. I regeringens proposition l978/79:lll om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati uppmärksammades frågan. och jag uttalade därvid den meningen att en delegering av beslutanderätten bör genomföras snarast i den omfattning som arbetsgruppen har föreslagit. Det ankommer på skolöverstyrelsen att förbereda och inom de för verksamheten givna ekonomiska ramarna genomföra en sådan delegering. Erfarenheterna härav bör fortlöpande delges kommittén. Kommittén bör mot denna bakgrund pröva möjligheterna att så långt möjligt ytterligare decentralisera befogenheter och ansvar vad gäller verksamhetsplanering, undervisningsplanering samt driftadministration. Kommittén bör tillgodogöra sig det material som decentraliseringsgruppen lör AMU har sammanställt. Decentraliseringsgruppen för AMU hade att utgå från att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ skall behållas. Kommittén bör analysera och pröva möjligheterna att Förändra den nuvarande organisationen. Man bör därvid särskilt beakta de flexibilitetsaspekter som jag nyss berörde. Kommitten bör vara oförhindrad att överväga om den nuvarande ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ skall behållas. Det pedagogiska ansvaret för utbildningen bör dock även framledes åvila skolöverstyrelsen. Olika alternativa Iösningar bör prövas och redovisas. Ekonomiska och andra konsekvenser för staten av de olika alternativen bör utförligt belysas.

l frågor som gäller organisation och administration av AMU-verksamheten bör kommittén samråda med kommittén lör översyn av den

statliga skoladministrationen (U 1978:99).

lnom ramen förarbetsmarknadspolitiken finns numera ett flertal former av bidrag till arbetsmarknadsutbildning i företag. Denna verksamhet utgör en del av den totala arbetsmarknadsutbildningen. Bakom de olika bidragsformerna ligger bl. a. regional-, konjunktur- och jämställdhetspolitiska motiv. Somjag förut nämnt har arbetsmarknadsutbildningen l företag kraftigt ökat i omfattning under de senaste åren. Det är främst utbildning av anställda som riskerar permittering eller uppsägning som har svarat för denna

ökning. Övriga former av arbetsmarknadsutbildning i företag har haft relativt

ringa omfattning. Kommittén bör utvärdera de olika formerna av arbetsmarknadsutbildning i företag inräknat den utbildning som sker inom verksamheten med arbetsmarknadsutbildning i kombination med beredskapsarbete inom kommuner och landsting. Mot bakgrund av den som den

kartläggning

Bilaga I 425

om Företagsutbildning (UFU) redovisade i sitt tidigare nämnda utredningen betänkande bör kommittén som jag tidigare nämnt också pröva om åtgärder behövs För att klarare markera gränserna mellan sådan arbetsmarknadsutbildning och Företagens egen inlernutbildning. om Företagsutbildning (UFU) har konstaterat att omfatt- Utredningen ningen av Företagens interna utbildning också harökat under senare år. Enligt som UFU har gjort deltog 20-25 procent av alla de undersökningar i personalutbildning under år l975. Hälften av deltagarna Företagsanstiillda fort- och vidareutbildning. ca l/4 i introduktions- eller deltog i yrkesteknisk grundutbildning och ca 1/4 i ledarutbildning. arbetsmiljöutbildning. språkutbildning ctc. Vidare redovisar UFU att personal i tjanstemannabefattningar totalt sett har en större andel deltagare i utbildning än övrig personal. styrs huvudsakligen av de bedömningar som Företagens personalutbildning behovet av kompetens. En konsekvens härav är att företagen gör beträffande med förhållandevis höga kvaliftkationskrav och med anställda i befattningar relativt grundutbildning oftare deltar i utbildning än övriga lång skolmässig av anställda. UFU:s undersökningar visar vidare att andelen grupper iir högre bland man än bland kvinnor samt att deltagare i personalutbildning i lörsta hand i åldern 25-45 år som deltar i sådan det iir personal utbildning. Som jag har nämnt tidigare hade lJFU i uppdrag att belysa personalutbildav de arbetsmarknadspolitiska strävandena att åstadningen mot bakgrund komma en jämn och trygg sysselsättning. Möjligheterna att låta personalutbildningen spela en aktiv sysselsättningspolitisk roll i olika konjunkturlägen borde därvid studeras. UFUts undersökningar tyder på att det i Första hand är personalutbildningeit. som de de största löretagen med den mest omfattande senaste åren har kunnat öka sina utbildningsinsatser oberoende av konjunk- De medelstora företagen har däremot haft en nedgång i turutvecklingen. både i samband med lågkonjunkturen i början av utbildningsaktiviteterna som inträffade i mitten av l970-talet. De 1970-talet och vid den avmattning minsta företagen uppvisar enligt UFU kraftiga årliga variationer i personal-

utbildningen.

Liksom UFU linncr jag det troligt att det linns stora potentiella utbygginom när det gäller att nadsmöjligheter Företagens personalutbildning denna till målsättningarna. Det är anpassa de arbetsmarknadspolitiska emellertid viktigt att en sådan utbyggnad inte negativt påverkar effektiviteten och produktion. Kommittén bör mot bakgrund härav i företagens planering och vad jag tidigare har nämnt om arbetsmarknadsutbildning i Företag inom :irbetsmarknadspolitikens ram överväga om de nuvarande åtgärderna eller behöver andras. Jag vill i detta sammanhang erinra är ändamålsenliga om riksdagens beslut (prop. l978/79:2l0, SkU 1978/79257, rskr l978/79t389) industriell att allmän investeringsfond i fråga om Företag som bedriver får tas i anspråk bla. för utbildning av arbetstagare hos tillverkning företaget. Kommittén bör närmare studera formerna För medverkan av arbetsmarknadens parter i lörctagsutbiltlningen. Härvid bör beaktas de eventuella avtal som kan komma att träffas på området i anledning av medbestämmandelagstiftningcns

UFU hade vidare i uppdrag att belysa personalutbildningen mot bakgrund av den enskilde arbetstagarens behov av utbildning för att dennes ställning på arbetsmarknaden skall stärkas samt Företagens behov av med personal yrkeskunskaper. Kommittén bör med utgångspunkt från UFU:s kartläggning analysera och lägga fram förslag till hur dessa syften bättre skall kunna tillgodosesi personalutbildningen. Kommittén bör särskilt uppmärksamma frågan hur personalutbildningen skall kunna användas för att medverka till att öka jämställdheten mellan män och kvinnor i arbetslivet. Kommittén bör belysa personalkonsekvenser av sina förslag rörande de anställda inom arbetsmarknadsutbildningen. Kommittén bör under sitt arbete samråda med kommittéer som har till uppgift att behandla frågor med anknytning till arbetsmarknadsutbildningens område bl. a. gymnasieutredningen (U l976:IO), om den utredningen kommunala vuxenutbildningen 0978:04) och kommittén för översyn av svenskundervisningen för invandrare (A 1978:100). Kommittén skall vidare under arbetets gång informera SACO/SR. SF och TCO-S och bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter anställd i frågor som berör statligt personal. AMU-verksamheten finansieras om f. n. dels genom en arbetsgivaravgift 0,4 procent. dels genom anslag över statsbudgeten. Det faller utanför kommitténs uppdrag att föreslå ändringar i denna

ñnansieringsordning.

För dem som utbildas inom AMU-verksamheten finns olika former av statligt stöd. Kommittén bör vara oforhindrad att ta upp dessa till behandling. Det fallerdock utanför att behandla stödformer utredningsuppdraget speciellt riktade till den ungdomskategori som normalt Det berörs av gymnasieskolan. står kommittén fritt att framlägga flera alternativa Minst ett åtgärdsförslag. alternativ skall vara så utformat att det ryms inom ramen för oförändrade resurser. Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer att jag regeringen bemyndigar mig att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter för att göra en översyn av arbetsmarknadsutbildningen samt föreslå åtgärder vad beträffar utbildningen iföretag, att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. l Arbetsmarknadsdepartementet)

2 Bilaga

@

Kommittédirektiv E281

EE?

Dir 1980:65

till om arbetsmarknadsut-

Tilläggsdirektiv utredningen

bildning och utbildning i företag (A 1980:02)

Dir 1980:65

Beslut 1980-09-18 vid regeringssammanträde

statsrådet Eliasson. anför. Departementschefen. Den 22 november 1979 beslöt regeringen - med utgångspunkt i riksdagens beslut (prop. l978/79:l0(), AU l978/79:21. rskr 1978/792202) om medelsbehovet m. m. - att tillsätta en kommitté för för arbetsmarknadsutbildningen En av uppgifterna för kommittén är översyn av arbetsmarknadsutbildningen. att utvärdera de olika formerna av arbetsmarknadsutbildningi företag. Mot av som utredningen om bakgrund av den kartläggning personalutbildningen företagsutbildning (UFU) redovisade i sitt betänkande Utbildning i företag. kommuner och landsting (SOU 1977:92) skall kommittén överväga om de nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna avseende utbildning i företag är ändamålsenliga eller behöver ändras. av motion 1978/79: 1049 har arbetsmarknadsutskottet i sitt Med anledning av godkända betänkande (AU 1978/79:21. rskr 1978/792202) riksdagen anfört att frågan om utbildningsfonder skulle komma att prövas inom ramen för den aviserade översynen av försöksverksamheten inom arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet räknade med att så skulle bli fallet. och ansåg därför inte borde föranleda någon åtgärd. Riksdagen beslöt i att motionsyrkandet enlighet med utskottets förslag. l en motion väckt i anslutning till budgetpropositionen 1980 (1979/80:994) om en utredning av frågan om utbildningsfonder i upprepades yrkandet Arbetsmarknadsutskottet erinrade i anledning därav i betänkandet företag. AU 1979/80221, rskr l979/80zl97 om sitt tidigare uttalande och framhöll

vidare att det av direktiven till utredningen om

arbetsmarknadsutbildning

och utbildning i företag inte klart framgår att frågan om utbildningsfonder i företagen skall tas upp. Utskottet förutsatte dock att så skulle ske. Riksdagen har genom skrivelse givit regeringen till känna vad utskottet anfört. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen förtydligar uppdraget till utredningen om och

arbetsmarknadsutbildning

utbildning i företag beträffande utredning och prövning av frågan om särskilda fonder för utbildning av anställda inom företagen på det såitt som riksdagen har förutsatt. l detta sammanhang erinrar direktiv till jag om regeringens (I98U:2ll) samtliga kommittéer och särskilda utredare av angående finansiering reformer.

Regeringen ansluter sig till föredragandens och bifaller hans överväganden hemställan.

lArbetsmarknadsdepalrtementet)

429 sou 1983-222

3 Bilaga

8¶Kommittédirektiv gg

Dir 1980:20 Direktiv till kommittéer och särskilda utredare

samtliga angående finansiering av reformer

Dir 1980:20

Beslut 1980-03-13. vid regeringssammanträde

statsrådet Mundebo. anför. Departementschcfen. (Dir 1978:40) som utfärdades den 28 april 1978 Enligt tilläggsdirektiv ålades kommittéer och särskilda utredare att noga överväga hur samtliga eventuella kostnadskrävande förslag skulle kunna finansieras genom omprövning av pågående verksamhet och omfördelning av befintliga resurser inom det område kommitténs förslag avser. Kommittéerna skulle också göra en prioritering mellan angelägna önskemål inom utredningsområdet och så omsorgsfullt som möjligt belysa de indirekta effekterna i form av exempelvis ökad administration och byråkrati för myndigheter och enskilda som förslagen kunde medföra. [budgetförslaget för budgetåret 1980/81 (prop. l979/80zl0Obil. 2) anförde “En faktor bakom statsutgifternas stegringstakt är de jag följande: väsentlig med till reformer på olika områden som tas fram i utredningar förslag kommittéform eller på annat sätt. l ett kärvt statsfinansiellt läge kan det finnas skäl att noga pröva på vilka områden och med vilken inriktning utredningsresurserna bör sättas in. Detta gäller såväl inom regeringskansliet som inom myndigheter och nu pågående utredningar. Det kommer enligt min mening att bli nödvändigt att i ökad utsträckning använda dessa resurser i effektivitetsfrämjande och omprövande syfte. l budgetförslaget framhålls också att det under de närmaste åren inte kommer att finnas utrymme för en politik präglad av kostnadskrävannågot de reformer eller löften. Det är i nuvarande ekonomiska läge angeläget att

gällande statliga utgiftsåtaganden ges en förutsättningslös prövning. Intresset bör sålunda inte i första hand koncentreras

på förslag till i och för sig befogade ökningar av existerande anslag och nya insatser utan övervägandena bör i stället avse möjligheterna till begränsningar och omprioriteringar inom ramen för gjorda åtaganden.

Enligt anvisningarna för myndigheternas anslagsframställningar avseende budgetåret 1981/82 skall myndigheterna för varje förslag som innebär en höjd ambitionsnivå redovisa besparingsförslag som normalt motsvarar minst kostnaden för ambitionsnivahöjningen.

Mot bakgrund av vad jag nu har redovisat finner jag att de kommittéer som arbetar f. n., på samma sätt som under 1978. bör få ytterligare för

riktlinjer sitt arbete för att detta skall kunna bli meningsfullt i rådande statsfinansiella läge. Därigenom kan undvikas att ett antal förslag till atgärder presenteras för regeringen för vilkas genomförande saknas resurser. Kommitteernas arbete bör i stället tttnyttjzts i effektivitetshöjande och tvmprövzintle

syfte. Även de kommittéer som tillkallas maste givetvis arbeta

i fortsättningen under realistiska ekonomiska förutsättningar. Deras direktiv far utformas med hänsyn härtill.

Lltgångspunkten skall vara att alla förslag som kommitteerna lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för oföråintlrzide resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande

förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet. Kostnadsberäkningarna skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå oavsett om de drabbar staten. kommuner eller enskilda. Kommitté-erna

bör sa omsorgsfullt som möjligt belysa de indirekta effekter i form av exempelvis ökad administration och ökat krångel. som förslagen kan ntedföra för myndigheter och enskilda.

I budgetförslaget för budgetåret 1980/81 framhålls att regeringen för sin del är inriktad pa att i större utsträckning än tidigare vara restriktiv med krav på kommunala insatser. Riksdagen har i samband därmed uttalat (FiU l979/80zl5) att en självklar utgångspunkt för riksdagens ställningstaganden bör vara att kommuner och landstingskommuner inte annat än undantagsvis ásamkas nya utgifter till följd av statliga beslut, l regeringsförklaringen i oktober 1979 betonades också att regeringen avser att noga granska de ekonomiska verkningarna för den kommunala sektorn av statliga beslut. Det är därför nödvändigt att olika reformers effekter

på den kommunala verksamhetens volymutveckling och på den kommunala ekonomin klarläggs. Mot denna bakgrund måste kommittéerna noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag och redovisa ett genomarbetat underlag som medger bedömningar i dessa avseenden.

De förutsättningar för utredningsarbetet som jag nu dragit upp bör gälla för samtliga kommittéer och särskilda utredare oavsett vad som har sagts i enskilda kommittédirektiv. De kommittéer

som på grund av särskilda skäl inte anser sig kunna uppfylla kravet på att alla förslag skall hållasinom ramen för oförändrade resurser skall så snart som möjligt anmäla detta till det statsråd till vars ansvarsområde den hör. Det ankommer att

på regeringen

Bilaga 3 431

besluta om undantag i något särskilt fall kan medges.

att regeringen beslutar att kommittéerna och de särskilda

Jag hemställer utredarna genom departementens försorg ges till känna vad jag anfört i detta ärende.

ansluter överväganden och bifaller

Regeringen sig till föredragandens hemställan.

(Budgetdepartementet)

4¶Socioekonomisk av

Bilaga gruppering

individer

Inom SCB har utvecklats en indelning i socioekonomiska grupper, vilken främst syftar till att fördela den vuxna befolkningen inom den sociala strukturen med ledning av yrke och anställningsförhållanden. Indelningen baseras dels på yrkets normala organisationstillhörighet, dels på yrkets normala utbildningskrav. av den förvärvsarbetande befolkningen i socioekonomiska Indelningen grupper görs på följande sätt:

Yrkeskategorier

A Produktions- och distributionsanställda m. fl.

Biträdespersonal m. fl.

Yrken utan utbildningskrav, normalt LO-anslutna. t. ex. affärsbiträden, banarbetare, förråds- och lagerarbetare. postbiträde och städare.

Icke facklärda

Yrken med krav på kurser efter grundskola. men ej två års utbildning, normalt LO-anslutna, t. ex. anläggningsarbetare, brandman, bussförare, konduktör, sjukvårdsbiträde, sömmerska fångvårdare, jordbruksarbetare, och truckförare.

Facklärda m. f7.

efter grundskola, normalt Yrken med krav på två, men ej fem års utbildning LO-anslutna, t. ex. bagare, damfrisör, elektriker. mekaniker, plåtslagare, typograf och undersköterska.

B Kontorsanställda, tekniker m. fl.

Kontorister, assistenter m. fl.

Yrken med krav på mindre än tre års utbildning efter grundskola, t. ex. 1 Inkl. specialiserade apotekstekniker, biblioteksbiträde, bilinstruktör, ekonomiföreståndare, facklärda enligt SCB:s polisassistent, telefonist, vaktmästare och verkmästare. detaljerade indelning.

434 Bilaga 4

Ingenjörer, specialister m. f??

2 Inkl. ”ledande befatt-

ningar samt fria yrkesutövare Yrken med krav på mer än tre års utbildning efter grundskola, t. ex. advokat.

enligt SCB:s

ingenjör, journalist, lågstadielärare, läkare, professor, sjuksköterska och detaljerade indelning.

verkställande direktör. 3 De företagare som bil-

dat aktiebolag och for-

mellt är anställda i sitt

C Företagare (inkl.

företag klassificeras som lantbrukare)3

egna företagare om de

Denna grupp är mycket heterogen, då den består av såväl små- och själva anser att de är detta, annars klassifice- storföretagare oavsett lantbrukets omfattning

samt medhjälpande familjeras de som anställda. medlemmar.

5 Bilaga

Förslag till av förordning om bidrag till arbetsmarknadsutändringar bildning i företag m. m. SFS 1981:541, ändrad 1982:33, 96, 436, 895 Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1981:541) om bidrag till arbetsmarknadsutbildning i företag m. m. att dels att 12, 13, 16, 18, 19, 23, 26, 28, 29, 29 c och 29 d §§ skall upphöra gälla, dels att 3, 5, 7, 9, 10, 15, 27 och 33 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i förordningen skall införas fyra nya paragrafer, 5 a, 10 a, 10 b och 38 a §§ av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Inledande bestämmelser l § För att upprätthålla och främkan bidrag till ja sysselsättningen utbildning som bedrivs av arbetsgivare lämnas enligt denna förordning. Dessutom kan bidrag lämnas till arbetsgivare i samband med praktikanställning i vissa fall. 2§ Bidrag kan lämna för utbildning 1. när det finns påtaglig risk för permittering eller uppsägning av arbetstagare , 2. av den som redan är anställd samtidigt som en ersättare anställs, 3. till yrken med ojämn könsfördelning, 4. för att underlätta införandet av datateknik, 5. av den som är äldre eller har ett svårare arbetshandikapp. Bidrag till praktikantställning kan

436 Bilaga 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse lämnas vid av personer

anställning

som avses i första stycket 5. 3§ För rätt till bidrag gäller de 3 § För rätt till bidrag gäller de allmänna villkoren i 4-10 §§ och de allmänna villkoren i 4-10 b §§ och de särskilda villkor som anges för varje särskilda villkor som anges för varje bidragsform. bidragsform.

Allmänna villkor 4 § Nyanställning som äger rum i samband med ett bidrag enligt denna förordning lämnas, skall ske genom anvisning av den offentliga arbetsförmedlingen. Sådan anställning skall, utom i de fall som avses i 2 § andra stycket, gälla tills vidare, eller avse provanställning som är tillåten enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd. Den som anvisas till anställning skall, utom i de fall som avses i 2 § första stycket 3, vara arbetslös eller löpa risk att bli det. Då utbildningen påbörjas skall det föreligga ett anställningsförhållande mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. 5§ Om inte annat följer av vad 5 § Om inte annat följer av vad som föreskrivs för varje särskild som föreskrivs för särskild varje bidragsform, får bidrag inte lämnas bidragsform, får bidrag inte lämnas till statliga myndigheter eller till Vad som nu till statliga myndigheter. kommuner. Vad som nu har sagts har sagts gäller dock inte affärsdrigäller dock inte affärsdrivande verk vande verk. och kommunala bolag och stiftel- lämnas 5 a §Bidrag får för ser. som utbildning omfattar högst 960 timmar för varje anställd, om inte annat följer av bestämmelser som regeringen fastställer i särskild 0rdning. För praktikanställning samt vid utbildning av dem som är äldre eller har ett svårare handikapp se 34 och 39 §§. 6§ Bidrag får beviljas endast under förutsättning att det i anställningen utgår lön och andra anställningsförmåner som bestäms i

kollek-

tivavtal eller som är jämförbara med förmåner enligt kollektivavtal inom branschen.

Bilaga 5 437

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För arbetstagare som har varit anställda hos arbetsgivaren innan började får inte anställutbildningen ningsförmånerna minskas under utbildningstiden enbart av det skälet » att arbetstagaren genomgår utbild-

ning. får inte lämnas för 7§ Bidrag får inte lämnas för 7 § Bidrag sådan utbildning som det enligt lag sådan utbildning som det enligt lg att eller avtal åligger arbetsgivaren att eller avtal åligger arbetsgivaren bekosta. får inte heller läm- bekosta. Bidrag nas för arbetstagare för vilka utbildningsstöd lämnas enligt förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt stöd. 8 § I de fall då lönebidrag enligt förordningen (1980:338) om anställlämnas för den ning med lönebidrag anställde, får summan av lönebidraförordget och bidraget enligt denna ning inte överstiga lönekostnaden. 9§ Utbildningen skall ske enligt 9§ Utbildningen skall ske enligt en plan som har upprättats av arbets- en plan som har upprättats av arbetsoch som har godkänts av givaren i samråd med berörda fackligivaren arbetsmarknadsstyrelsen eller, en- ga organisationer på arbetsplatsen bestämmande, av och som har godkänts av arbetsligt styrelsens länsarbetsnämnden eller arbetsför- marknadsstyrelsen eller, enligt styrelsens bestämmande, av länsarbetsmedlingen. Planen skall ange utbildmål, de olika momenten i nämnden eller arbetsförmedlingen. ningens och utbildningstidens Planen skall ange utbildningens mål, utbildningen de olika momenten i utbildningen längd. och utbildningstidens längd. inom branschen skall Berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer beredas tillfälle att yttra sig över utbildningsplanen. skall dessutom beredas tillfälle att Berörda arbetstagarorganisationer medverka vid genomförandet och tillsynen av utbildningen. l0§ Utbildningen skall vara skild l0§ Bidrag lämnas längst för så från den ordinarie produktionen. lång tid som anges för varje bidragsform, om inte annat följer av Om det finns pedagogiska eller andra bestämmelser som regeringen fast- skäl, får dock vissa moment i utbild-

ställer i särskild ordning. ningen ske i samband med produktionen. l0a§ Vid uttagning av anställda skall som har kort arbetstagare eller som saknar grundutbildning ges företräde till yrkesutbildning Vidare skall även utbildningen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse beaktas möjligheterna att genom yrkesutbildning stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. 10 b § Bidrag lämnas med 00 kronor per anställd och utbildningsrimme.

Särskilda villkor Bidrag till utbildning när det finns påtaglig risk för permittering eller uppsägning av arbetstagare ll § Bidrag till utbildning när det finns påtaglig risk för permittering eller uppsägning av arbetstagare får lämnas endast om det finns synnerliga skäl och under förutsättning att 1. risken för permitteringen eller uppsägningen beror på konjunkturutvecklingen eller på sådan omstrukturering av företagets verksamhet som föranleds av att den totala marknaden minskar eller försvinner för produkter eller av det tjänster slag som företaget tillhandahåller. 2. åtgärder som har vidtagits för att genomföra en driftsinskränkning tas tillbaka för den som skall genomgå utbildningen före utbildningens början. 3. den som skall genomgå utbildningen redan är anställd hos arbetsgivaren. l2§ Vid uttagningen av anställda till utbildningen skall särskilt beaktas möjligheterna att genom yrkesutbildning stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. 13 § Utbildningen skall vara skild från den ordinarie produktionen. Om det finns särskilda skäl, får dock enstaka moment i utbildningen ske i samband med produktionen. l4§ Utbildningen skall vara yrkesinriktad. Den får emellertid avse allmänna ämnen under högst halva utbildningstiden, dock högst 160 timmar.

Bilaga 5 439

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 § Bidrag får lämnas för utbild- 15 § Bidrag får lämnas för varje högst 960 timmar anställd under en tid av två år räknat ning som omfattar för varje anställd under en tid av två från den dag då utbildningen påbörär räknat från den dag då utbildning- jades. Se även 5 b §. en påbörjades. Bidrag lämnas dock inte för de första 40 timmarna som arbetstagare deltar i utbildvarje ningen. l6§ Bidrag lämnas med 20 kronor per anställd och utbildningstimme. Till företag inom tillverkningsindustrin lämnas dock bidrag med 35 kronor per anställd och utbildningstimme.

Bidrag till utbildningen av den som redan är anställd samtidigt som en ersättare anställs 17 § Bidrag till utbildning av den som redan är anställd samtidigt som en ersättare anställs får lämnas endast om den redan anställde har års fyllt 25 år eller har minst fem arbetslivserfarenhet. l8§ Arbetstagare som har kort grundutbildning skall ges företräde till utbildningen. 19 § Utbildningen skall vara skild från den ordinarie produktionen. Praktiska moment i utbildningen får dock ske i samband med produktionen. Inom tillverkningsindustrin jämställs deltagande i produktionsutvecklingsarbete med utbildning. 20§ Utbildningen skall vara yrkesinriktad samt för varje deltagare omfatta minst halv normaltid och äga rum under lägst 160 och högst 960 timmar. 2l§ För varje arbetstagare som bereds utbildning skall en person nyanställas. Om två eller flera arbetstagare bereds utbildning, som för var och en av dem. omfattar mindre än 720 timmar, skall en person nyanställas för varje påbörjad sammanlagd

440 Bilaga 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse utbildningstid om 720 timmar. 22§ Vid anvisning av personer som skall nyanställdas, skall arbetsförmedlingen i första hand välja sådana som inte har fyllt 25 år. 23§ Bidrag lämnas med 20 kronor per anställd och utbildningstimme.

Bidrag till utbildning till yrken med ojämn könsfördelning 24§ Bidrag till utbildning till yrken med ojämn könsfördelning av arbetstagare som nyanställs får lämnas endast om det inom yrket finns jämförelsevis få anställda av samma kön som den som skall genomgå utbildningen. Bidrag till sådan utbildning får under samma förutsättning lämnas även för den som redan är anställd, om en ersättare samtidigt anställs. Arbetsmarknadsstyrelsen fastställer inom vilka yrkesområden bidrag till utbildning får lämnas. 25 § Bidrag enligt 24 § första stycket får lämnas för sådan ersättare som avses i 17 §. 25a§ I de fall som avses i 24§ andra stycket lämnas för bidrag utbildning även av ersättaren med samma belopp och under lika lång tid som för den som genomgår utbildningen. 26§ Bidragsangivningen skall av arbetsförmedlingen förenas med särskilda insatser i form av information och vägledning. 27§ Utan hinder av bestämmel- 27 § Bidrag får lämnas till statliga serna i 5 § får bidrag lämnas till med myndigheter uppdragsverkkommuner och statliga myndigheter samhet. Arbetsmarknadsstyrelsen med uppdragsverksamhet. Arbets- får föreskriva att bidrag får lämnas marknadsstyrelsen får föreskriva att även till andra statliga myndigheter i bidrag får lämnas även till andra fråga om viss utbildning. statliga myndigheter i fråga om viss utbildning. 28§ Bidrag lämnas för högst 960

Bilaga 5 441

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utbildningstimmar per anställd. 29§ Bidrag lämnas med 20 kronor för varje anställd och utbild-

ningstimme.

Bidrag till utbildning för att underlätta införandet av datateknik 29a§ Bidrag för att underlätta införandet av datateknik får lämnas för av arbetstagare som utbildning får ändrade genom den nya tekniken och som annars risarbetsuppgifter kerar att bli arbetslösa. 29b§ lämnas endast till Bidrag som har högst 200 arbetsgivare anställda. 29 c § Bidrag får lämnas för som omfattar högst 180 utbildning timmar för varje anställd. 29 d § Bidrag lämnas med 20 kronor per anställd och utbildningstimme. Bidrag till utbildning av den som är äldre eller har ett svårare arbetshandikapp 30§ Bidrag får lämnas till utbildvara svårning av den som bedöms och placerad på -arbetsmarknaden har fyllt 50 år eller har ett svårare arbetshandikapp. 31 § Utbildningen skall avse arsom bedöms ha ett icke betstagare år kvar i arbetslivet och ringa antal som inte kan få stadigvarande arbekommer till te, om inte utbildningen stånd. 32§ Bidrag får lämnas endast för arbetstagare som nyanställs. Bidrag får dock lämnas för utbildning av den som redan är anställd hos arbetsgivaren, om det finns synnerliga skäl och under förutsättning att l. den anställde har ett sådant att det är nödvändigt att handikapp bereder honom annat arbetsgivaren arbete hos sig och 2. behovet av utbildning är större

442 Bilaga 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse än vad som är normalt för arbetstagare som anställs för motsvarande uppgifter. Även om det inte är nödvändigt att den anställde bereds annat arbete hos arbetsgivaren, får bidrag lämnas för utbildning av arbetstagare som efter en längre tids frånvaro på grund av sjukdom behöver inhämta tidigare yrkeskunskaper. 33 § Utan hinder av bestämmel- 33 § Utan hinder av beserna i 5 § får bidrag lämnas till stämmelserna i 10-10 b §§ får bidrag kommuner. för utbildning lämnas. 34§ Bidrag lämnas för högst 960 utbildningstimmar per anställd. Om det finns särskilda skäl får dock såsom försöksverksamhet bidrag lämnas under ett år för utbildning av den som är gravt handikappad. 35§ Bidrag lämnas med 75 procent av lönekostnaden per utbildningstimme. Om det finns särskilda skäl får högre bidrag lämnas för utbildning av densomär gravt handikappad. Bidrag till praktikanställning av den som är äldre eller har ett svårare arbetshandikapp. 36§ Bidrag får lämnas för praktikanställning av arbetstagare som avses i 30§ och som inte behöver ytterligare utbildning för att få stadigvarande arbete. 37 § Bidrag får lämnas endast för anställning av arbetstagare som bedöms ha ett icke ringa antal år kvar i arbetslivet. Anställningen skall ge en sådan yrkes- och arbetslivserfarenhet, som är ägnad att medföra stadigvarande arbete för arbetstagaren efter praktikanställningens slut. 38§ Utan hinder av bestämmel- 38a§ Utan hinder av bestämserna i 5§ får bidrag lämnas till melserna i 10-10 b §§ får bidrag för statliga myndigheter och kommun- utbildning lämnas. er. 39§ Bidrag lämnas med 75 procent av lönekostnaden under högst 480 timmar.

i

Bilaga 5 443

sou 1983:22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Övriga bestämmelser 40 § Arbetsmarknadsstyrelsen eller, enligt föreskrifter som styrelsen meddelar, länsarbetsnämnden eller arbetsförmedlingen prövar ärenden om bidrag enligt denna förordning. 41 § Bidrag betalas ut i efterskott månadsvis eller för de längre perioder som arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer. 42§ Arbetsförmedlingen skall utöva tillsyn över den utbildning för vilken bidrag enligt denna förordning lämnas. Bidragstagaren skall bereda arbetsmarknadsstyrelsen eller den styrelsen utser tillfälle att granska verksamheten. Bidragstagaren skall därvid lämna de uppgifter om verksamheten som begärs. 43§ Arbetsgivaren skall, enligt bestämmelser som arbetsmarknadsstyrelsen meddelar, anmäla ändringar i förhållanden som rör anställningar för vilka bidrag lämnas enligt denna förordning. 44 § När det finns anledning skall beslut om bidrag enligt denna förordning omprövas. Beslut om bidrag förfaller, om utbildningen inte har genomförts och redovisats inom den tid som har angetts i beslutet. 45 § Om en bidragstagare har uppburit bidrag enligt denna förordning som han inte har varit berättivad gad till, skall han betala tillbaka han har fått för mycket. Om det finns särskilda skäl, kan bidragstagaren helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldigheten. Om han har får ålagts återbetalningsskyldighet, ett skäligt belopp av skulden innehållas vid varje senare bidragsutbetill dess skulden har betatalning lats. 46§ Beslut av arbetsförmedling-

444 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse en enligt denna får

förordning överklagas hos länsarbetsnämnden genom besvär. Beslut av länsarbetsnämnden får överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen genom besvär. Beslut som styrelsen har meddelat som första instans får överklagas hos regeringen genom besvär. I övrigt får styrelsens beslut inte överklagas.

47§ Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar föreskrifter för verkställigheten av denna förordning. Styrelsen får därvid föreskriva om de ytterligare villkor för bidrag som behövs med hänsyn till syftet med bidraget eller av annan anledning.

Statens utredningar 1983

offentliga

Kronologisk förteckning

. Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. U.

Nytt militärt ansvarssystem. Ju. Skatteregler om traktamenten m. m. Fi. Om hälften vore kvinnor. A. Koncession för försäkringsrörelse. Fi. Radon i bostäder. Jo.

. Ersättning för miljöskador. Ju. . Stämpelskatt. Fi. . Lagstiftningen på kärnenergiområdet. I. wmvøw›wN- . Användning av växtnäring. Jo.

. Bekämpning av växtskadegörare och ogräs. Jo. . Former för upphandling av försvarsmateriel. Fö. . Att möta ubåtshotet. Fö. . Barn kostar. S. . Kommunaltorskning i Sverige. C. . Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. I. . Näringspolitiska effekter av internationella investeringar. l. . Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. A. . Den stora omställningen. l. . Bättre miliöskydd ll. Jo. . Vilt och jakt. Jo. . Utbildning för arbetslivet. A.

Statens offentliga 1983 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Nytt militärt ansvarssystem. [2] Ersättning för miljöskador. [7]

Försvarsdepartementet Former för upphandling av försvarsmateriel. [12] Att möta ubåtshotet. [13]

Socialdepartementet Barn kostar. [14]

Finansdepartementet Skatteregler om traktamenten m. m. [3] Koncession för försäkringsrörelse. [5] Stämpelskatt. [8]

Utbildningsdepartementet Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. [1]

Jordbruksdepartementet Radon i bostäder. [6] Utredningen om användningen av kemiska medel i [ord och skogsbruket m. m. 1.Användning av växtnäring. [10]2. Bekämpning av växtskadegörare och ogräs. [11] Bättre miljöskydd II. [20] Vilt och iakt. [21]

Arbetsmarknadsdepertementet Om hälften vore kvinnor. [4] Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [18] Utbildning för arbetslivet. (22)

lndustridepartementet Lagstiftningen på kärnenergiområdet. [9] Direktinvesteringskommitten. 1. Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. [16]2. Näringspolitiska effekter av internationella investeringar. [17] Den stora omställningen. [19]

Civildepartementet Kommunalforskning i Sverige. [15]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

ISBN 91-38-07585-7

Liber

AB Allmänna ISSN 0375-250X

Förlaget

Innehåü

Förord

1 Kostnadsutvecklingen vid skolöverstyrelsens AMU-kurser Bilaga under 1975/76-1979/80. Universitetsadjunkt Sune Håkans-

perioden son, Högskolan i Växjö

Bilaga2 Resursplaneringen vid AM U-centren. Lars Möllerfors och Ulf

2.2.1 Disponering av lärare . . . . . . . 35

2.2.2 Speciella problem för lärarna/kursledningen 35

2.2.3 Kursföreståndare,utbildningsmän 36 2.3 Administrativa resurser . . . 37

2.3.1 Centrets administrativa system 38

2.3.2 Resursdimensionering . . . . . . . . . 42

2.3.3 Datorer som hjälp i AMU:s administrativa system 43 2.4 Lokaler, utrustning 43 3 Företagsutbildning 4 Sammanfattning 45

Bilaga 3 Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. En studie av utvecklingen under 1979, 1980 och 1981.