Sammanfattning

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m. ............................

I Inledning

1 Utredningsarbetets bakgrund och genomförande .............

1.1 Samhällets tillsyn överförsvarsindustrin -en översikt . . . . 1.2 Riksdagens riktlinjer för prövning av ärenden om undan- tag från exportförbudet ............................. 1.2.1 Kriterier för val av länder .................... 1.2.2 Defensiv och övrig materiel .................. 1.2.3 Civil och militär användning .................. 1.2.4 Reservdelar .............. i ................ 1.2.5 Slutanvändarintyg .......................... 1.2.6 Licensthal och utbildning ................... 1.3 Regler och riktlinjer för kontroll av krigsmaterielexporten i olika länder ...................................... 1.4 Direktiven till utredningen ....... i .................. 1.5 Utredningsarbetets genomförande — källor ............. 1.6 Betänkandetsdisposition ............................ 2 Svensk export av krigsmateriel åren 1970—85 ................. 2.1 Krigsmaterielexportens storlek åren 1970—85 ........... 2.2 Världshandeln med tyngre vapen enligt SIPRI åren 1970— 85 ............................................... 2.3 Exportens fördelning mellan olika slag av krigsmateriel åren 1970—85 ...................................... 2.4 Exportens fördelning mellan mottagarländer åren 1970—85

11

17

17

21 21

22 22 23 24 24 24 25

25 28 28 29 31 31

33

34 36

• Sida 6
•  Original

2.5 Tillstånd att överföra tekniskt kunnande till andra länder

åren 1983—85 ...................................... 36 2.6 Återkallade ansökningar om tillstånd att exportera ...... 39 2.7 Sammanfattning av de viktigaste uppgifterna i kapitel 2 . . 39

Utredningens kartläggning

Svenska försvarsindustrins verksamhet i utlandet ............. 41 3.1 Försvarsindustrins olika former av utlandsverksamhet . _ . 41 3.1.1 Kartläggningens allmännainriktning .......... 41 3.1.2 Begreppet utlandsbolagi kartläggningen ....... 42 3.1.3 Begreppet samarbete i kartläggningen ......... 42 3.2 Företagen som ingår i utredningens kartläggning ........ 43 3.2.1 Tre grupper av företag ....................... 43

3.2.2 Företagens årsomsättning, krigsmaterielproduk- tion och export ............................. 44 3.3 Svenska försvarsindustrins bolagi utlandet ............. 45 3.3.1 Antalet utlandsbolag ........................ 45 3.3.2 Utlandsbolagens tillkomstår och fördelning mel— lan länder .................................. 46 3.3.3 Utlandsbolagens verksamhet ....... ' .......... 48 3.4 Licenser till utländska företag ........................ 49 3.4.1 Antalet licenser ............................ 49 3.4.2 Licensavtalens tillkomstår och fördelning mellan länder .................................... 50 3.4.3 Licensavtalens inriktning .................... 51 3.4.4 Företagens bedömning av för- och nackdelarna med licensgivningen ........................ 52 3.5 Samarbete mellan svenska och utländska företag ........ 53 3.5.1 Begreppet samarbete ....................... 53 3.5.2 Antalet överenskommelser om samarbete ...... 53 3.5.3 Samarbetsöverenskommelsernas tillkomstår och fördelning mellan länder ..................... 53 3.5.4 Samarbetets inriktning ...................... 56 3.5.5 Företagens bedömning av för- och nackdelarna med samarbetet ............................ 59 3.6 Teknisk rådgivning och annat konsultarbete inom det militära området ................................... 60 3.7 Sammanfattning av de viktigaste uppgifterna i kapitel 3 . . 60 Svenska försvarsindustrins marknadsföring utomlands ......... 63 4.1 Organisation och arbetssätt i stora drag ................ 63 4.2 Genomförandet av marknadsföringen utomlands ....... 64 4.2.1 Valet av medel ............................. 64 4.2.2' Användningen av andra koncernföretags utlands- bolag ..................................... 67 4.2.3 Valet av länder ............................. 67 4.2.4 Marknadsföringens relativa kostnader ......... 68

4.3 Konkurrensen med företagi andra länder .............. 70

• Sida 7
•  Original

5 Företagens syn på den svenska försvarsindustrins framtida ut- veckling ............................................... 73 5.1 Den försvarstekniska utvecklingens krav .............. 73 5.2 Den svenska försvarsindustrins struktur och lönsamhet . . 74 5.3 Det internationella samarbetet ....................... 75

III Utredningens överväganden och förslag

6 Svenska försvarsindustrins verksamhet ..................... 77 6.1 Försvarsindustrins betydelse för säkerhetspolitiken ..... 77 6.2 Svenska försvarsindustrins tekniska kompetens ......... 78 6.3 Företagsstrukturen — exportens betydelse .............. 79 6.4 Samarbetet mellan svenska och utländska företag ....... 80 7 Styrningen av den svenska krigsmaterielexporten ............. 81 7.1 Inledning ......................................... 83 7.2 Riskerna för vidareförsäljning av svensk krigsmateriel . . . 84 7.3 Effektivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad . . . . 85

7.3.1 Ökad intern kontroll inom företagen ........... 85 7.3.2 Tullverkets kontroll av exporten ............... 87 7.3.3 Medverkan av de svenska utlandsmyndigheterna 91 7.3.4 Företagens skyldigheter att lämna uppgifter och handlingar ................................ 92 7.4 Försvarsindustrins marknadsföring utomlands .......... 92 7.4.1 Företagens sätt att marknadsföra krigsmateriel — en allmän karaktäristik ...................... 92 7.4.2 Tillsyn över försvarsindustrins marknadsföring utomlands ................................. 93 7.4.3 Försäljning och förmedling via utländska före- tagsbindningar— företagens utlandsetableringar 94 7.5 Samarbete mellan svenska och utländska företag ........ 96 7.5.1 Utgångspunkter för utredningens bedömning av behovet att påverka samarbetet ............... 91

7.5.2 Försvarskommitte'ns överväganden och förslag om samarbetet mellan svenska och utländska

företag .................................... 96

7.5.3 Utredningens överväganden om principerna för samarbetet ................................ 97 7.5.4 Förslag till regler för handläggningen .......... 98 7.6 Teknologiöverföring ............................... 99 7.6.1 Licensgivning .............................. 99 7.6.2 Teknisk rådgivning och annat konsultarbete . . . . 100 7.7 Ökad samordning i frågor om försvarsindustrins utlands- verksamhet ....................................... 101

8 Specialmotivering ....................................... 103

• Sida 8
•  Original

Bilaga

Utredningens direktiv ........................................ 107

• Sida 9
•  Original

Tabeller och figurer Tabeller Tabell 3.1 Total omsättning, krigsmaterielproduktion och ex-

Tabell 3.2 Tabell 3.3

Tabell 3.4

Tabell 3.5 Tabell 3.6

Tabell 3.7

Tabell 3.8 Tabell 3.9

Tabell 3.10 Tabell 3.11 Tabell 3.12

Tabell 3.13

Tabell 3.14

Figurer

Figur 2.1

port av krigsmateriel inom de tre företagsgrupperna år 1985 ..................................... Svenska utlandsbolag inom krigsmaterielområdet Utlandsbolagen fördelade mellan åren för etable- ring eller förvärv ............................. Utlandsbolagen fördelade mellan länder- och före- tagsgrupper ................................. Inriktningen av utlandsbolagens verksamhet ..... Utlandsbolagen fördelade mellan geografiska verk- samhetsområden . . . . ........................ Den svenska försvarsindustrins licensgivning utom- lands ....................................... Licensavtalen fördelade mellan tillkomstår ....... Licensavtalen fördelade mellan mottagarländer och företagsgrupper ............................. Samarbetsöverenskomme[serna fördelade mellan tillkomstår .................................. Samarbetsöverenskommelserna fördelade mellan länder och företagsgrupper .................... Inriktningen av de svenska företagens samarbete med de utländska företagen .................... Samarbetsöverenskommelserna fördelade mellan företagsgrupper och områden där verksamheten skall genomföras ............................. Samarbetsöverenskommelserna fördelade mellan företagsgrupper och överenskommelsernas plane- rade varaktighet .............................

Den svenska krigsmaterielexportens andel av vår- det på den i Sverige tillverkade krigsmaterielen (fakturerad försäljning) åren 1974—85 ............

46

46

47 48

49

49 50

51

55

56

57

57

58

31

• Sida 10
•  Original

Figur 2.2

Figur 2.3

Figur 2.4

Figur 2.5 Figur 26

Figur 3.1

Figur 3.2 Figur 3.3

Figur 3.4

Figur 3.5 Figur 4.1 Figur 4.2

Figur 4.3

Den svenska krigsmaterielexporten i löpande och fasta priser samt krigsmaterielexportens andel av hela den svenska exporten åren 1970—85 ......... Utvecklingen av världshandeln med konventionella tyngre vapen enligt SIPRI och den svenska krigsma- terielexporten enligt KMI åren 1970—85 .......... Den svenska krigsmaterielexportens fördelning mellan olika slag av materiel — relativa tal åren 1970—85 .................................... Den svenska krigsmaterielexportens fördelning mellan mottagarområden — relativa tal åren 1970—85 Den svenska krigsmaterielexportens fördelning mellan mottagarländer åren 1984 och 1985 ....... Den svenska krigsmaterielexportens fördelning mellan grupper av företag — relativa tal åren 1970— 85 ......................................... Utlandsbolagens lokalisering i olika delar av värl- den ........................................ Licensavtalens fördelning mellan olika delar av världen ..................................... Nytillkomna utlandsbolag, licensavtal och överens— kommelser om samarbete årsvis 1976—85 (planerat 1986) ...................................... Samarbetsöverenskommelsernas fördelning mellan olika delar av världen ......................... Valet av medel i marknadsföringen av svensk krigsmateriel utomlands ...................... Fördelar i marknadsföringen av svensk krigsmate- riel utomlands — företagens bedömning .......... Nackdelar i marknadsföringen av svensk krigsmate- riel utomlands — företagens bedömning ..........

32

35

37

38

45

47

50

54

55

65

69

71

• Sida 11
•  Original

Sammanfattning

De 23 företag inom den svenska försvarsindustrin som ingår i utredningens kartläggning levererade civila och militära produkter under år 1985 för drygt 20 miljarder kronor. Nästan 7 miljarder kronor var krigsmateriel. Exporten av krigsmateriel uppgick till knappt 2 miljarder kronor eller mindre än en procent av hela den svenska exporten under året.

Utlandsbolagen

Enligt utredningens kartläggning har den svenska försvarsindustrin 17 utlandsbolag som arbetar med krigsmateriel (ytterligare ett har etablerats efter kartläggningens slutförande). Nio av utlandsbolagen är helägda. Två år delägda majoritetsbolag, medan de återstående sex är intressebolag.

Åtta av utlandsbolagen verkar i Västeuropa och fyra i Nordamerika. Två bolag finns i Sydamerika, ett i Indien, ett i Singapore och ett i Australien.

Marknadsföring är den huvudsakliga uppgiften för 13 av den svenska försvarsindustrins 17 bolag i utlandet. Tre bolag tillverkar också krigsmate- riel i etableringslandet och fyra ägnar sig åt utvecklingsarbete.

Licenser till utländska företag

Den svenska försvarsindustrin har upplåtit eller överlåtit totalt 69 tillverk- ningsrättigheter. Antalet har ökat med ett 20-tal sedan år 1979.

Något mer än hälften av licenserna har gått till företag i Västeuropa. Singapore, Brasilien och Förenta staterna är de främsta mottagarländerna utanför Västeuropa.

Överenskommelser om samarbete med utländska företag

Den svenska försvarsindustrin har ingått 59 överenskommelser om samarbe- te — s. k. joint ventures— med tillverkare i utlandet. Denna form av samarbete har ökat mycket starkt under de senaste åren. Av samtliga 59 överenskom— melser träffades 43 eller drygt 70 % åren 1984—86.

Även detta samarbete är i hög grad koncentrerat till företag i Västeuropa och Nordamerika. Förenta staterna är det ledande samarbetslandet. Den svenska försvarsindustrin har emellertid träffat nästan lika många överens- kommelser med företag i Storbritannien och i Förbundsrepubliken Tyskland

• Sida 12
•  Original

som med företag i Förenta staterna. Efter dessa tre länder följer Norge. Italien, Schweiz, Franrike och Nederländerna. Samarbetsöverenskommelserna avser i 80 % av fallen någon form av

utvecklingsarbete.

Marknadsföring

Den svenska försvarsindustrin arbetar i sin marknadsföring utomlands med de olika slag av medel som är vanliga inom de flesta industrigrenar.

Den huvudsakliga marknadsföringen utomlands sker med företagens resurser i Sverige. Marknadsavdelningen eller motsvarande funktion inom företagen demonstrerar materielen, utarbetar offerter och förhandlar. De agenter som företagen i varierande utsträckning använder verkar i första hand genom att förmedla kontakter mellan utländska köpare och den svenska marknadsavdelningen.

Några företag använder egna eller samägda utlandsbolag som i marknads- föringen arbetar på ungefär samma sätt som agenterna. Utarbetandet av offerter och förhandlingarna med olika köpare sker som regel även i dessa fall i regi av företagets marknadsorganisation i Sverige.

Säkerhetspolitiska krav på svenska försvarsindustrin

Långsiktigheten och stabiliteten i den svenska säkerhetspolitiken ställer stora krav på den svenska försvarsindustrin. En egen försvarsindustri ökar det militära försvarets möjligheter att anskaffa en utrustning som är särskilt lämpad för vår miljö och vårt värnpliktssystem. Genom en egen försvarsin- dustri stärker vi vårt Säkerhetspolitiska oberoende.

Exporten har stor betydelse för försvarsindustrins utveckling. Den gör det möjligt att upprätthålla en tillverkning även när livslängden på försvarets materiel ökar och tiden mellan beställningarna blir längre. Exporten bidrar till kontinuiteten — att det finns tekniker och annan personal som upprätthål- ler det för det svenska försvaret viktiga yrkeskunnandet inom försvarsindu- strin.

Även om bredden i kunnandet är stor måste försvarsindustrin i ökad utsträckning kunna samarbeta med teknologiskt kvalificerade företag i andra länder. Detta skapar förutsättningar för en betydligt högre grad av självstän- dighet än om vi skulle tvingas att i ökad omfattning importera färdiga

vapensystem.

Den svenska exportkontrollen

De svenska reglerna för kontroll av krigsmaterielexporten tillgodoser redan nu högt ställda krav.

Utredningens kartläggning visar emellertid att det finns flera frågor i utförselkontrollen som behöver övervägas. För dessa överväganden talar också de misstankar om olovlig utförsel av krigsmateriel som föreligger.

• Sida 13
•  Original

Övervägandena omfattar

Kontrollen över bestämmelsernas efterlevnad; Marknadsföringen; Utlandssamarbetet; och 3 Teknologiöverföringen.

Utredningen konstaterar att det kan vara svårt att spåra vidareexport av lättare vapen som tillverkas i stora serier, begagnad materiel och stapelvaror som krut och sprängämnen. Tillämpningen av kraven på slutanvändarintyg för vapen och ammunition och på deklaration om bearbetningen av krut och sprängämnen bygger på det förtroende som svenska myndigheter måste kunna ha för myndigheter och tillverkare i mottagarländerna. Om en köpare sviker förtroendet, måste detta påverka hans möjligheter att få nya leveranser från Sverige.

Utredningen utgår från att regeringen har möjligheter att upphäva ett beslut om tillstånd att exportera om mottagaren senare skulle visa sig vara en annan än som har framgått av de i ansökan lämnade uppgifterna.

Utredningens förslag till ökad styrning

Förbättrad intern företagskontroll

Att exportera krigsmateriel och föra ut kunnande är i princip förbjudet. Bestämmelserna medger undantag från förbudet. Företagen mäste med det samhällsansvar de har se till att det inte sker någon olovlig utförsel eller att de på annat sätt kringgår reglerna. Myndighetskontrollen kan aldrig bli heltäckande. En förbättrad intern företagskontroll har däremot möjligheter att på ett brett plan minska riskerna för överträdelser av exportreglerna.

Utredningen anser att de anställda i företagen genom utbildning och information bör få ökade kunskaper om exportbestämmelserna och hur de tillämpas. Det är angeläget att de statliga myndigheterna medverkar i denna utbildning och information.

Utredningen anser vidare att företagen bör se över sin administrativa organisation och sina styrsystem. Ändrade rapporteringsrutiner och besluts- befogenheter kan göra den interna kontrollen effektivare. Utredningen förutsätter att exportfrågor av betydelse behandlas i företagens styrelser.

Revisorernas roll i den interna kontrollen bör bli mer uppmärksammad än som hittills har varit fallet. Det hör till revisorernas förvaltningsrevision att undersöka hur styrelsen och verkställande direktören hanterar olika frågor så att åtgärderna ekonomiskt inte skadar företagen. Utredningen föreslår att revisorerna skall vara skyldiga att till regeringen överlämna en avskrift av revisionsberättelsen, om de har anmärkt på något som gäller krigsmate— rielexporten.

Tullkontrollen

Tullverket svarar för en mycket viktig funktion och har omfattande befogenheter i utförselkontrollen. Utredningen anser att förutsättningarna

• Sida 14
•  Original

för kontrollen skulle förbättras om företagen ålades att till myndigheterna inge ett s.k. landningsintyg eller annat bevis på att köparen i det land som framgår av exporttillståndet har tagit emot varorna. Det är också angeläget att företagen hos tullmyndigheterna förhandsanmäler planerade exportleve- ranser och att tullmyndigheterna får information om inlämnade ansökningar och beviljade tillstånd till utförsel av krigsmateriel.

Medverkan av de svenska utlandsmyndigheterna

Även de svenska utlandsmyndigheterna bör få information om inlämnade ansökningar och beviljade tillstånd. Syftet är att de skall kunna delta i utförselkontrollen med bedömningar som bekräftar att leveranserna har nått de mottagare som anges i exporttillstånden.

Ökad skyldighet för företagen att lämna uppgifter

Utredningen anser att det behövs en kontroll som ger myndigheterna en ökad insyn i exportverksamheten. Underlaget för denna kontroll behöver förbättras. Utredningen föreslår att företagen skall åläggas en skyldighet att till regeringen lämna uppgifter om exporterad materiel och om upplåtna eller överlåtna tillverkningsrättigheter. Företagen skall enligt utredningens för— slag vara skyldiga att på begäran lämna även andra uppgifter och handlingar om exportverksamheten på krigsmaterielområdet. Uppgifterna skall på begäran bestyrkas av företagens revisorer.

Tillsyn över företagens marknadsföring utomlands

Den svenska försvarsindustrin bedriver enligt utredningens bedömning en marknadsföring som med hänsyn till utförselkontrollens syften är i stort rimlig när det gäller omfattningen och valet av medel. I enstaka fall har företagen emellertid brukat metoder eller övervägt att använda medel som med hänsyn till riktlinjerna för krigsmaterielexporten inte har varit lämpliga.

Till planeringen av marknadsföringen utomlands hör att företagen väljer länder för försäljningsarbetet. Företagen begär ofta synpunkter och råd från krigsmaterielinspektionen (KMI) i fråga om ländervalet och kan sägas vara lyhörda för KMI:s bedömningar. Emellertid har det i några fall förekommit att företagen har gått längre i sin marknadsföring i vissa länder än som senare från andra synpunkter har visat sig lämpligt. Utredningen föreslår att företagen inom försvarsindustrin och de som bedriver försäljningsverksamhet inom krigsmaterielområdet skall vara skyl- diga att till regeringen redovisa sin planering av marknadsföringen utom- lands. Redovisningen skall också omfatta den marknadsföring som företagen uppdrar åt andra, t. ex. en agent eller ett utlandsbolag, att genomföra. Som har framhållits finns det exempel på åtgärder i marknadsföringen som under senare år har orsakat problem för både myndigheterna och industrin. Utredningen föreslår mot bakgrund av dessa erfarenheter att regeringen skall få möjligheter att i enskilda fall förbjuda vissa marknadsföringsåtgärder som företagen planerar eller håller på att genomföra. Ett sådant förbud kan innebära att ett företag inte får lämna anbud, ingå avtal eller vidta liknande

• Sida 15
•  Original

åtgärder som syftar till att en försäljning skall komma till stånd i ett land som regeringen inte är beredd att godta för krigsmaterielexport.

Utredningen föreslår också att regeringen skall kunna förbjuda ett svenskt företag att ge i uppdrag åt annan — t. ex. ett hel- eller delägt utlandsbolag— att vidta samma slag av åtgärder.

För att regeringen skall ha en aktuell bild över verksamheten inom utlandsbolagen föreslår utredningen att företagen skall vara skyldiga att lämna uppgifter om ägar- eller delägarskap i utlandsbolag inom krigsmate- rielområdet.

Samarbete med försvarsindustrin iandra länder

Samarbetet mellan svenska och utländska försvarsindustriföretag har ökat starkt under senare år. Företagen har i genomsnitt under de tre senaste åren träffat 15 nya överenskommelser om samarbete. Enligt utredningens bedöm- ning kommer ökningen i samarbetet i fortsättningen att ligga kvar på ungefär samma nivå.

Utredningen anser i likhet med 1984 års försvarskommitté att regeringen skall pröva innehållet i överenskommelserna och bl. a. bedöma frågan om export till tredje land av de produkter som företagen gemensamt utvecklar och tillverkar. Exporten från det samarbetande företaget skall i många fall kunna ske enligt de regler som det andra landet tillämpar för sin utförsel av krigsmateriel. I en del fall kan det däremot vara nödvändigt med särskilda exportvillkor. Det gäller samarbete mellan svenska företag och företag i länder som har en markant annorlunda syn på krigsmaterielfrågorna än Sverige. Bedömningar får ske från fall till fall med utgångspunkt i den typ av materiel som gäller och vilka regler och riktlinjer som tillämpas i landet där det samarbetande företaget bedriver sin verksamhet.

Om regeringen godkänner en överenskommelse om samarbete mellan ett svenskt och ett utländskt företag, kommer svenska komponenter eller annan materiel sannolikt i flera fall att behöva exporteras till det utländska företaget. Utförseln av sådana varor fordrar tillstånd enligt den svenska utförselkontrollagen. Ett sådant tillstånd bör kunna ges generellt för t. ex. en viss period eller för en bestämd kvantitet av produkter som skall ingå i samarbetet.

Prövning av licensupplåtelser från andra än tillverkare

Utförselkontrollagen förbjuder den som inom riket tillverkar krigsmateriel att utan tillstånd upplåta eller överlåta tillverkningsrättighet. Det är däremot inget hinder för andra, t. ex. ett handelsföretag eller en enskild som har förvärvat en tillverkningslicens, att sälja denna vidare till ett företag i ett annat land.

Att utlandssamarbetet sannolikt kommer att fortsätta växa på en bred front under de kommande åren är enligt utredningens mening ett motiv för att nu överväga en komplettering av lagen så att den reglerar export av tillverkningsrättigheter även i regi av den som inte tillverkar krigsmateriel. Utredningen föreslår att förbudet att utan tillstånd utomlands sälja en tillverkningsrättighet i fortsättningen skall gälla var och en som till någon i utlandet upplåter eller överlåter rätt att tillverka krigsmateriel m.m.

• Sida 16
•  Original

Förstärkning av K MI :s resurser

De åtgärder som utredningen föreslår i betänkandet syftar till en effektivare intern kontroll inom företagen och en ökad insyn från myndigheternas sida. Den föreslagna skyldigheten för företagen att lämna uppgifter om export- verksamheten kommer att medföra en ökad verksamhet inom KMI. Utredningen bedömer att de nya krav som ställs på KMI kommer att fordra en förstärkning av de personella resurserna. Det är också viktigt att olika slag av kompetens är företrädda inom inspektionen.

• Sida 17
•  Original

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

dels att nuvarande 7—9 %& skall betecknas 12—14 åå, dels att 2 & samt nya 13 och 14 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 7—11 och 15—17 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 &

Den som inom riket tillverkar Rätt att utom riket tillverka krigs- krigsmateriel får inte utan tillstånd av materiel får inte upplåtas eller överlå- regeringen upplåta eller överlåta rätt tas utan tillstånd av regeringen. att utom riket tillverka sådan mate- En överenskommelse som innebär riel. komplettering, precisering eller an-

nan ändring av upplåten eller överlå- ten rätt att utom riket tillverka krigs- materiel skall underställas regeringen för prövning av tillstånd enligt första stycket.

7 &

Den som har fått tillstånd enligt I eller 2 5 skall, enligt de närmare föreskrifter som regeringen medde- lar, lämna

1. uppgifter rörande utförd krigs- materiel eller upplåten eller överlåten rätt att utom riket tillverka sådan materiel,

2. andra uppgifter och handlingar som behövs för kontrollen av verk- samheten.

• Sida 18
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

85

Om en revisor i sin gransknings- verksamhet har framfört någon an— märkning i en sådan revisionsberät- telse som sägs i 10 kap. 10 # aktiebo— lagslagen ( I 975 :1385 ) om att det bo— lag som berättelsen avser vidtagit nå— gon åtgärd som innebär handlande i strid mot denna lag eller eljest gjort någon anmärkning av betydelse tried avseende på bolagets verksamhet in— orn krigsmaterielområdet, skall han genast sända in en avskrift av revi- sionsberättelsen till regeringen. Mot- svarande skyldighet åligger revisor [ statlig myndighet.

En revisor är också skyldig, om det begärs, att bestyrka uppgifter som lämnas med stöd av 7 $$.

Den som har fått tillstånd enligt 2 eller 3 5 lagen (l983.'1034) om kan- troll över tillverkningen av krigsma- teriel, m.m. eller statlig myndighet som tillverkar eller tillhandahåller krigsmateriel skall. enligt de närmare föreskrifter som regeringen medde- lar, lämna en redOvisning om plane- ringen av sin marknadsföring utom riket. Detta gäller även om mark— nadsföringen uppdras åt någon annan.

Om regeringen finner att mark- nadsföringen inte bör genomföras, får regeringen förbjuda att anbud lämnas, avtal ingås eller liknande åtgärder vidtas som syftar till att försäljning skall komma till stånd. Regeringen får också förbjuda att uppdrag om sådana åtgärder lämnas åt annan.

10%

Den som har fått tillstånd enligt 2 5 lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. skall, enligt de närmare före- skrifter som regeringen meddelar, lämna uppgifter om ägar- eller del- ägarskap i en utländsk juridisk per- son inom krigsmaterielområdet.

• Sida 19
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11%

8 % Den som bryter mot 2 eller 3 & döms,

1. om gärningen skett uppsåtli- gen, till böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen skett av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

9 &

Är brott som avses i 8 5 första stycket 1 att anse som grovt, döms till fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det avsett tillverkningsrätt av betydande värde eller utbildning av betydande omfattning eller varaktighet eller om gärningen eljest varit av särskilt far- lig art.

Den som avser att med någon i utlandet ingå ett avtal, som syftar till gemensam utveckling eller tillverk- ning av krigsmateriel, är skyldig att innan avtalet ingås anmäla detta till regeringen för prövning om godkän- nande. Regeringen får förena ett god- kännande med villkor.

Den som har fått regeringens god- kännande skall, enligt de närmare föreskrifter som regeringen medde- lar, lämna uppgifter om samarbetet.

13 5

Den som bryter mot 2, 3, II 6 första stycket eller förbud som med— delats med stöd av 9 5 andra stycket döms,

1. om gärningen skett uppsåtli- gen, till böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen skett av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

14 &

Är brott som avses i 13 5 första stycket 1 att anse som grovt, döms till fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det avsett tillverkningsrätt av betydande värde, utbildning, samarbete eller marknadsföring av betydande om- fattning eller varaktighet eller om gärningen eljest varit av särskilt far- lig art.

155

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot andra föreskrifter i denna lag än som avses i 1—3 55, I I 6 första stycket eller förbud som meddelats med stöd av 9 5 andra stycket eller motföreskrifter eller vill- kor som har meddelats med stöd av lagen,

• Sida 20
•  Original

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den

Föreslagen lydelse

2. lämnar oriktig uppgift vid full- görande av uppgiftsskyldighet enligt denna lag.

Om en gärning som har begåtts av oaktsamhet är att anse som ringa. skall inte dömas till ansvar.

16 & Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

17%

Allmänt åtal för brott sorti avses i 15 55 får väckas endast efter medgi- vande av regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer.

• Sida 21
•  Original

1. Inledning

1.1. Samhällets tillsyn över försvarsindustrin — en översikt

Den svenska försvarsindustrin är underkastad kontroll när det gäller (1) tillverkning, försäljning och förmedling av krigsmateriel m.m. och (2) utförsel av sådan materiel. Kontrollen omfattar också (3) överlåtelse och upplåtelse av rätt att tillverka krigsmateriel utom riket och (4) bedrivande av militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare i Sverige. Tillverkning, försäljning, förmedling och utförsel av krigsmateriel samt licensupplåtelser och anordnande av militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare kräver tillstånd av regeringen.

Tillverkning och försäljning av krigsmateriel m.m. regleras genom E Lagen (198311034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel,

m.m.; och

Förordningen (198311036) om kontroll över tillverkningen av krigsma- teriel, m. m.

Reglerna om förbud mot export av krigsmateriel och licensupplåtelser m.m. finns i

D Lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.; ochi

D Förordningen (198211062) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

De bestämmelser om kontroll över tillverkning av krigsmateriel m. m. som nu gäller trädde i kraft den 1 januari 1984. Lagen är en modernisering av tidigare bestämmelser. Den slår fast att tillverkning av krigsmateriel inte får ske utan tillstånd. Även yrkesmässig försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling i Sverige av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmate- riel eller metod för framställning av sådan materiel till mottagare både inom och utom landet fordrar tillstånd.

Lagen och förordningen om förbud mot utförsel av krigsmateriel trädde i kraft den 1 januari 1983. Genom lagen infördes förbudet — med möjligheter ,till undantag — också för upplåtelse eller överlåtelse av rätten att i ett annat land

• Sida 22
•  Original

tillverka krigsmateriel. Med upplåtelse och överlåtelse menas inte bara dispositioner avseende tillverkningsrättigheter som i mottagarlandet åtnju- ter legalt skydd i form av t. ex. patent. Bestämmelserna reglerar även all annan licensgivning som innebär att licensgivaren tillhandahåller det teknis— ka underlag som mottagaren behöver för att själv kunna tillverka materielen. Förbudet att upplåta eller överlåta tillverkningsrättighet gäller den som inom Sverige tillverkar krigsmateriel.

Exporten av kunnande regleras också genom ett krav på tillstånd för militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare i Sverige. Utbildningen får ske utan tillstånd om den står under tillsyn av skolöverstyrelsen eller universitets- och högskoleämbetet, om den följer en läro- eller utbildnings- plan som någon av dessa myndigheter har fastställt eller om den anordnas av staten. Samma sak gäller utbildning som sker i samband med försäljning av krigsmateriel.

Regeringen beslutar, som redan har framgått, i ärenden om undantag från förbudet att tillverka eller sälja krigsmateriel m.m. Ett tillstånd får förenas med villkor och med kontroll- och ordningsbestämmelser.

Regeringen prövar vidare ärenden om undantag från förbudet att exporte- ra krigsmateriel m. m. I exportärenden som inte avser någon större kvantitet eller inte har en mer principiell vikt beslutar utrikeshandelsministern.

Beredningen av tillståndsärendena ankommer på krigsmaterielinspektio- nen (KMI) inom utrikesdepartementets handelsavdelning. De företag som enligt lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. har tillstånd att tillverka och sälja krigsmateriel m. m. står under tillsyn av KMI. Företagen är skyldiga att lämna uppgifter till KMI om bl. a. försäljningens storlek i Sverige och andra länder.

I viktigare ärenden om export av krigsmateriel överlägger regeringen med utrikesnämnden (10 kap. 65 regeringsformen). Som forum för ett mer löpande samråd om krigsmaterielexportärenden inrättades under år 1985 en nämnd med rådgivande uppgifter. Nämndens ledamöter är utsedda på parlamentarisk grund. Regeringen har också inrättat ett tekniskt-vetenskap- ligt råd. Rådet består av ett antal tekniskt sakkunniga som biträder KMI vid bedömningar av frågor om klassificering av materiel.

Det finns inga regler om förhandsprövning i ärenden om undantag från förbudet att exportera krigsmateriel m.m. Ett företag som avser att börja marknadsföra krigsmateriel i ett land utanför Norden eller de neutrala europeiska länderna brukar emellertid kontakta KMI för att få en bedöm— ning av möjligheterna att senare erhålla exporttillstånd. Om ett företag får besked om att några hinder för närvarande inte föreligger, framgår att ett slutligt ställningstagande sker först efter en formell ansökan om exporttill- stånd.

1.2. Riksdagens riktlinjer för prövning av ärenden om undantag från exportförbudet

1.2.1. Kriterier för val av länder

Den svenska försvarsindustrins möjligheter att inom landet utveckla, tillverka och underhålla materiel har betydelse för Sveriges Säkerhetspolitis—

• Sida 23
•  Original

ka trovärdighet och för den svenska försvarsmaktens utformning och utnyttjande. Försvarets beställningar hos försvarsindustrin är emellertid inte så omfattande att företagen kan upprätthålla den storlek, kompetens och tekniska utvecklingsnivå som en hög självförsörjningsgrad fordrar. En viss export är därför nödvändig. Genom samarbete med utländska företag sker ett utbyte av försvarstekniska erfarenheter som den svenska försvarsindu- strin kan ha nytta av för sina leveranser till det svenska försvaret.

Gällande riktlinjer för prövning av ärenden om tillstånd till export av krigsmateriel beslutades av riksdagen i december 1971 (prop. 19711146, UU 21, rskr. 343). De har senare bekräftats i samband med antagandet av lagen mot förbud om utförsel av krigsmateriel, m.m. år 1982 (prop. 1981/821196, UU 26, rskr. 345).

Enligt riktlinjerna råder det i en del fall ovillkorliga hinder mot krigsmate- rielexport. Sådana ovillkorliga hinder föreligger på grund av internationella avtal, beslut av FN:s säkerhetsråd och folkrättsliga regler om export från neutrala stater under krig. Regeringen har i övrigt att bedöma om de utrikes- och neutralitetspolitiska skälen är sådana att export — trots det grundläggan- de förbudet — kan tillåtas. Denna bedömning sker mot bakgrund av riksdagens riktlinjer.

Enligt riktlinjerna bör tillstånd inte beviljas för export till Stat som är i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej;

Stat som är invecklad i en internationell konflikt, som kan befaras leda till en väpnad konflikt;

Stat som har inre väpnade oroligheter; eller

Stat som kan komma att använda materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter.

Särskild försiktighet bör vid prövningen iakttas när det kan bedömas att köparlandets yttre eller inre stabilitet är i fara — eller när informationen om landet är bristfällig eller motsägelsefull.

De utrikes- och neutralitetspolitiska skälen saknar betydelse i prövningen av ärenden om export till de nordiska länderna och till de neutrala länderna i Europa. Enligt riktlinjerna bör tillstånd i fredstid beviljas för export till dessa länder.

1.2.2. Defensiv och övrig materiel

Riktlinjerna för ländervalet skiljer mellan materiel av utpräglat defensiv karaktär och övrig krigsmateriel. De allmänna utrikespolitiska skälen mot export har inte samma tyngd för defensiva vapen, t. ex. kustartilleri- och luftvärnsmateriel, som för offensiva vapen. I 1982 års proposition pekar föredraganden emellertid på svårigheterna att dra en strikt skiljelinje mellan materiel av defensiv karaktär och övrig krigsmateriel. Den vapentekniska utvecklingen har komplicerat avgränsningen och totalbedömningen har fått ökad vikt vid prövningen av exportärendena.

I totalbedömningen måste enligt propositionen flera faktorer vägas in — t.ex. mottagarlandets inrikespolitiska förhållanden, den utrikespolitiska

• Sida 24
•  Original

situationen och det sätt på vilket mottagarlandet kan komma att använda materielen. En sådan totalbedömning minskar riskerna för att en uppdelning i defensiv och övrig krigsmateriel skall leda till en alltför generös bedömning av den defensiva materielen.

1.2.3. Civil och militär användning

Produkter som har både civil och militär användning skall behandlas som civila, framgår det vidare av förarbetena till lagen. Förordningen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. innehåller en förteckning över den materiel som vid prövningen av ärenden om undantag från exportförbudet utgör krigsmateriel. I förteckningen används ofta uttrycket ”för militärt bruk utformad/e". Denna beteckning innebär att materielen för att falla under utförsellagen skall ha konstruerats, utrustats eller ändrats på ett sådant sätt att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel. Andra i förteck- ningen förekommande uttryck är "speciella delar till" eller "speciella tillbehör till". Dessa bestämningar anger att materielen inte skall ha civil användning utan vara särskilt konstruerad eller ändrad för att infogas i en slutprodukt som är krigsmateriel.

1.2.4. Reservdelar

För export av reservdelar till tidigare levererad krigsmateriel gäller särskilda principer. Med det restriktiva urval av stater som krigsmaterielen får exporteras till är det enligt riktlinjerna osannolikt att tveksamhet uppstår vid utförsel av reservdelar till materiel som företagen tidigare har fått tillstånd att exportera. Om detta ändå skulle inträffa, bör vid tillståndsprövningen avgörande vikt fästas vid att reservdelarna är ett komplement till materiel som tidigare har exporterats med tillstånd. För att den svenska försvarsindu- strin skall kunna verka på exportmarknader inom de ramar som gäller är det enligt riktlinjerna angeläget att köparna har goda garantier för att få reservdelar till den inköpta materielen. Reservdelar till tidigare levererad materiel bör därför få exporteras oavsett de förhållanden som enligt riktlinjerna skall vara ett hinder för export. De ovillkorliga exporthindren — se avsnitt 1.2.1. - gäller emellertid även för utförsel av reservdelar.

1.2.5. Slutanvändarintyg

Endast en statlig myndighet eller en av stat auktoriserad importör av krigsmateriel godtas som köpare av svensk krigsmateriel. Om utförseln avser vapensystem, ammunition och reservdelar skall en skriftlig förklaring — ett slutanvändarintyg—som regel avkrävas köparen bl. a. om att materielen skall användas av den köpande statens egen försvarsmakt. Syftet är att minska riskerna för vidareexport till ett land som materielen inte är avsedd för.

Slutanvändarintyget skall normalt utfärdas av försvarsministeriet i motta- garlandet och gälla all framtida användning av materielen. Före år 1983 krävdes inte intyg vid export till alla länder. Slutanvändarintyget avsåg vanligen inte heller användningen av materielen under mer än de första fem åren efter leveransen.

• Sida 25
•  Original

Sedan år 1985 krävs intyg om användningen vid export även av krut och sprängämnen. Mottagaren, som i allmänhet är en ammunitionstillverkare, måste numera skriftligt deklarera att han kommer att använda krutet eller sprängämnena i den egna tillverkningen och inte sälja dem vidare utan

väsentlig bearbetning.

1.2.6. Licensavtal och utbildning

Prövningen av ärenden om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrättig- het och om genomförande av militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare i Sverige skall ske enligt de principer som gäller för export av vapen, vapensystem och ammunition. Enligt förarbetena till lagen bör vid prövningen av ärenden om licensupplåtelse särskilt beaktas vad licensgivaren och licenstagaren har avtalat om rätten till vidareexport eller om vidare upplåtelse eller överlåtelse av en tillverkningsrättighet.

1.3. Regler och riktlinjer för kontroll av krigsmaterielexporten i olika länder

Tillverkning av krigsmateriel i enklare eller mer kvalificerade former förekommer i sannolikt alla industriländer och i många av u-länderna. De flesta länderna som själva framställer vapen och annan militär utrustning har någon form av kontroll över försäljningen till andra länder. Utredningen har sammanställt uppgifter om de regler och riktlinjer för kontroll av krigsmate- rielexporten som förekommer inom 17 länder i Västeuropa, Nord- och Sydamerika och Australien. Till dessa 17 länder hör för jämförelsens skull Sverige.

Syftena med kontrollen av krigsmaterielexporten varierar mellan länderna som ingår i undersökningen. Neutrala länder exporterar enligt sina riktlinjer inte till stater som bedriver en sådan utrikespolitik att leveranserna skulle riskera att skada trovärdigheten i ländernas neutralitetspolitik. De flesta 17 länderna — inte bara de neutrala — vill enligt riktlinjerna förhindra att de militära resurserna förstärks i länder som kan komma att använda materielen mot grannländerna, andra länder i närheten eller den inhemska befolk- ningen.

Export av krigsmateriel är i allmänhet inte tillåten till länder för vilka FN:s säkerhetsråd har beslutat om sanktioner, länder som är eller riskerar att råka i krig och länder som undertrycker mänskliga rättigheter. De paktbundna staterna exporterar inte heller till länder som kan komma att hota alliansens egna intressen. Flertalet NATO-länder och Japan bedriver samarbete inom sammanslutningen Cocom (Coordinating Committee) för att hindra en icke önskvärd export till ett antal stater främst i Östeuropa och Asien av krigsmateriel och kvalificerad teknologi som kan komma att användas militärt. Det kan ibland också finnas en strävan — även om den sällan är uttalad — att från kommersiella synpunkter påverka den export som består av licensupplåtelser och det samarbete mellan inhemska och utländska företag som förekommer.

Utredningen beskriver i tablå I.] i schematisk form den kontroll som förekommer i de 17 länderna. Sammanställningen visar att alla länderna i

• Sida 26
•  Original

Tablå 1.1 Regler och riktlinjer för kontroll av krigsmaterielexporten i olika länder — en översikt Land Reglering av Ny prövning av Krav på Påverkan av exporten Parlamentarisk ___—— ansökan om slutanvändarintyg till tredje land insyn i Materiel- Licens- Militärt- Mark— reservdels- _— __ handläggningen export export inrikt ut— nads— leveranser Generellt Delvis Licens- Gemensamt av vissa ärenden bildning föring” eller i produkter utvecklade allmänhet produkter

Sverige Ja Ja Ja — Ja Ja — Ja Ja Ja Danmark Ja —- - — Ja — Ja — Ja — Norge Ja — - — Ja — Ja — - Ja Finland Ja — — — Ja Ja — — — —

Storbritannien Ja Ja — Ja”) Ja — Ja Ja Ja — Belgien Ja — — — Ja — 1 a — — — Nederländerna Ja — — — — Ja — — — — Förbundsrepubliken

Tyskland Ja Ja — — Ja — Ja — Ja — Frankrike Ja Ja — Ja Ja Ja — Ja Ja - Spanien Ja — - — Ja — 1 a — — — Italien" Ja Ja Ja Ja Ja — Ja Ja Ja — S_chweiz J a — — — Ja Ja — — — — Osterrike Ja — - — Ja — Ja — — — Canada Ja — - — Ja Ja — — — — Förenta staterna Ja Ja — Ja Ja — Ja Ja Ja Ja Brasilien Ja Ja — Ja Ja — Ja — — — Australien Ja Ja — — Ja Ja — — Ja — Antal länder 17 8 2 5 16 7 10 5 8 3

a) Tillstånd är i vissa länder ett villkor för att företaget skall få inleda kontakter med köpare i andra länder. b) Förhandsprövningen är obligatorisk för hemlig materiel men frivillig för öppen materiel. c) Uppgifterna avser ett förslag till lag om kontroll av export och transitering av krigsmateriel.

• Sida 27
•  Original

undersökningen reglerar export av materiel som tillverkas inom landet. Kontroll av upplåtelser eller överlåtelser av tillverkningsrättigheter — i översikten kallad licensexport — förekommer däremot i endast åtta av länderna. En av orsakerna till denna skillnad i reglerna kan vara att krigsmaterielproduktionen i många länder inte är så allsidig och produkterna tekniskt sett så kvalificerade att det hittills har skett några upplåtelser eller överlåtelser av tillverkningsrättigheter. Länder med en betydande försvars- industri som inte har underkastat licensförsäljningen något tillståndstvång är Belgien, Nederländerna och Schweiz.

Reglering av marknadsföringen inom krigsmaterielområdet sker i fem länder. Företagen måste ha ett tillstånd för att få inleda kontakter med tilltänkta köpare i andra länder — och för att få förhandla och lämna offerter. Frankrike, Storbritannien, Italien (förslag till lag), Förenta staterna och Brasilien har en sådan prövning. Kraven på tillstånd varierar något mellan länderna. Undantag från kraven på prövning gäller i Storbritannien för materiel som inte är hemlig och i Förenta staterna för leveranser upp till en bestämd storlek (i vissa fall 14 milj. dollar). I flera länder som ingår i kartläggningen kan företagen få förhandsbesked från tillståndsmyndigheter- na. Inga sådana förhandsbesked är bindande vid den slutliga prövning som myndigheterna senare gör.

Reservdelsleveranser är i praktiskt taget alla de undersökta länderna underkastade krav på nytt tillstånd. Prövningen sker emellertid ofta i enklare former än vid besluten om de ursprungliga leveranserna. Flera länder tillämpar i sådana ärenden endast den typ av hinder som i Sverige kallas ovillkorliga.

Någon form av slutanvändarintyg förekommer i prövningen hos alla de 17 ländernas tillståndsmyndigheter. För sju av länderna — i Västeuropa bl. a. Frankrike, Nederländerna, Schweiz och Sverige — fordras slutanvändarintyg i samtliga eller de flesta ärendena. Tillståndsmyndigheten i de återstående tio länderna kräver intyg i endast en del fall.

En minoritet av de 17 länderna söker på olika sätt påverka exporten till tredje land av licensprodukter eller av produkter som det egna landets företag utvecklar och tillverkar i samarbete med företag i andra länder. Motiven för strävandena att påverka kan i hög grad vara kommersiella. Det finns i allmänhet inga regler för denna påverkan av exporten till tredje land. Det förekommer att staterna ibland genom t.ex. ett Memorandum of Understanding söker få ett inflytande över exporten av de gemensamt utvecklade produkterna även från det andra landet. Några stater har klart uttalat att det andra landets exportregler i sådana fall skall gälla utan begränsningar. Uppgifterna är på dessa punkter något mindre säkra än de övriga uppgifter som översikten innehåller.

Utförselkontrollen utövas i allmänhet på regeringsnivå. En parlamenta- risk insyn i handläggningen av åtminstone viktigare ärenden förekommer i Sverige, Norge och Förenta staterna.

Den översiktliga redogörelsen visar att reglerna för utförselkontrollen varierar mellan många av länderna. Bestämmelserna uppställer i allmänhet mycket stränga krav. Skillnader förekommer däremot i tillämpningen, framför allt när det gäller ländervalet. Flera länder bedriveri detta avseende en utförselkontroll som i stor utsträckning överensstämmer med den

• Sida 28
•  Original

' Set. ex. WorldArma- ments and Disarma- ment. SIPRI Yearbook 1986. London 1986.

2 Med sikte på nedrust- ning, Del 1 (SOU 1984:62) och Del 2 (SOU 1985:44).

svenska. Några länder lämnar emellertid tillstånd till utförsel av krigsmate- riel till betydligt fler stater än Sverige och andra länder med ungefär samma syn på krigsmaterielexporten som den svenska.

1.4. Direktiven till utredningen

Utredningen skall enligt sina direktiv (Dir 1985128) kartlägga den svenska försvarsindustrins verksamhet i utlandet. Efter denna kartläggning bör utredningen överväga de åtgärder som kan visa sig påkallade för att samhället skall kunna styra utvecklingen i överensstämmelse med de riktlinjer för exporten av svensk krigsmateriel som riksdagen har uppställt. Bakgrunden till utredningens uppdrag är det ökade internationella samarbe- tet och svenska företags inriktning på utländska marknader. Utredningen citerar ur direktiven:

I kartläggningen bör ingå en beskrivning av bl. a. svenska företags dispositioner via utländska dotter- eller intressebolag, förekomsten av joint ventures på krigsmate- rielområdet samt i vilken män i utlandet etablerade företag nyttjas för en vidareförsälj- ning av svensk eller svenskbaserad krigsmateriel.

Vid denna kartläggning bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan om hur tillämp- ningen av den svenska krigsmaterielexportpolitiken påverkas av denna verksamhet i utlandet och vilka möjligheter samhället har att styra utvecklingen i enlighet med de av riksdagen fastlagda riktlinjerna. En sådan genomgång bör enligt min mening ge en bild av vilka åtgärder som — om sådana visar sig vara påkallade — skulle kunna komplettera nu gällande regler, bl.a. vad avser förmedlings- eller försäljningsverksamhet via utländska företagsbindningar. tekniköverföring till utlandet bl. a. med avseende på äldre licensavtal och kontroll över utlandsetableringar.

En viktig del i detta arbete är också att granska förutsättningarna för en samhällelig kontroll över svensk marknadsföring av krigsmateriel i utlandet. Slutligen framgår det av direktiven att utredningen kan behandla även andra frågor som har betydelse för analyser och slutsatser. Direktiven ingår som bilaga i betänkandet.

1.5. Utredningsarbetets genomförande — källor

Utredningens kartläggning skall enligt direktiven omfatta den svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet — genom bl. a. egna utlandsbolag, licen'sgivning och samarbete med utländska företag. Som underlag för utredningens bedömning av förutsättningarna för en kontroll av den svenska försvarsindustrins marknadsföring utomlands skall utredningen undersöka formerna för den försäljning som sker i andra länder med företagens marknadsföringsresurser utomlands och i Sverige.

Utredningen har tagit del av de uppgifter om utlandsverksamheten som finns i offentliga periodiska redogörelser, främst företagens årsredovisningar, den av KMI redovisade statistiken över krigsmaterielexporten under olika år och SIPRI:s årsböckerl. Flera under senare år utkomna arbeten av icke- periodisk karaktär innehåller också uppgifter om den svenska försvarsindu- strins verksamhet i utlandet. Det gäller bl. a. betänkandena av utredningen om samband mellan nedrustning och utvecklingz.

För den mer detaljerade kartläggning av utlandsverksamheten som

• Sida 29
•  Original

uppdraget syftar till har utredningen inhämtat uppgifter direktfrånföretagen. Med företagen menar utredningen i betänkandet även det statliga affärsver- ket FFV. Utredningen har under arbetets gång haft kontakter med KMI, försvarets materielverk (FMV), generaltullstyrelsen, 1984 års försvarskommitté och branschorganisationen Sveriges försvarsindustriförening.

Under den tid som utredningen arbetat har förundersökning ägt rum med anledning av misstankar mot två svenska företag, AB Bofors och AB Nobel Kemi. om olovlig utförsel av krigsmateriel.

1.6. Betänkandets disposition

KapitelZ beskriver översiktligt utvecklingen av den svenska krigsmaterielex- porten åren 1970—85. I kapitel 3 redogör utredningen för den svenska försvarsindustrins verksamhet i utlandet. Redovisningen är baserad på de uppgifter om utlandsbolagen, licensgivningen och samarbetet med utländska försvarsindustrier som företagen inom kartläggningens ram har lämnat till utredningen. Kapitel 4 innehåller en redogörelse för resultaten av den studie av företagens marknadsföring utomlands som utredningen har genomfört.

Utredningen har i kapitel 5 samlat den svenska försvarsindustrins mer övergripande synpunkter på utvecklingen inom krigsmaterielområdet. Ut- redningens egna överväganden och förslag följer i kapitlen 6 och 7. En Specialmotivering till utredningens författningsförslag redovisas i kapitel 8.

• Sida 30
•  Original

.Vu' . 'llllll ljl

tlf-.

” i' . Utv” R ”ut "Jillll'dfl' .

|| -| lljll

• Sida 31
•  Original

2. Svensk export av krigsmateriel åren 1970—85

2.1. Krigsmaterielexportens storlek åren 1970—851

Den svenska krigsmaterieltillverkningens saluvärde uppgick under år 1985 till nära 6700 milj. kronor. I beloppet ingår uppgifter både om den produktion av krigsmateriel som den enskilda industrin enligt bestämmelser- na skall anmäla till KMI och om den tillverkning avförsvarsmateriel som sker inom den statliga FFV-koncernen. Begreppet försvarsmateriel är något vidare än begreppet krigsmateriel. Till försvarsmaterielen räknas i allmänhet också utrustning som företagen levererar till militära organ men som har även civil användning och följaktligen inte faller under exportbestämmelser- na för krigsmaterielen.

Utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling beräknade att krigsmaterielexporten under år 1983 omfattade något mer än 60 % av exporten av försvarsmateriel. Enligt försvarskommitténs beräkningar ut- gjorde värdet på krigsmaterielexporten under år 1985 omkring hälften av

Måttenhet: Andel i procent

100

1 985

1 980

År 1974 1975

' Redovisningen i kapitel 2 är, om inte annat sägs, baserad på de uppgifter som KMI harsamman— ställt. Siffrorna avser fakturerad försäljning, som regel faktiska leve— ranser under respektive ar.

En utförligare redo- visning av krigsmate- rielexportens storlek och struktur under sena- re år lämnas i regering- ens redogörelser till riks- dagen (skr. 1984/851223 och 1985/86: 178).

Figur 2. I Den 5 venska krigsmaterielexportens andel av värdet på den i Sverige tillverkade krigsmaterielen ( fakturerad försäljning) åren I 974 — 85

• Sida 32
•  Original

Figur 2.2 Den svenska krigsmaterielexporten i löpande och fasta priser samt krigsmaterielexpor- tens andel av hela den svenska exporten åren I 970—85

försvarsmaterielexporten. En mindre del av krigsmaterielproduktionen — för några år sedan skattad till 5 a 10 % av den fakturerade volymen — utgör leveranser mellan försvarsindustriföretagen och räknas av det skälet två gånger.

Krigsmateriel för 2 137 milj. kronor eller knappt en tredjedel av den svenska krigsmaterielproduktionen levererades under år 1985 till andra länder. Som framgår av figur 2.1 svarade exporten under flera år på 1970-talet för 20 a 25 % av tillverkningsvärdet. Under åren 1980—85 varierade exportandelen mellan drygt 25 och knappt 40 %.

Svenska krigsmaterielexporten i absoluta tal Måttenhet: Milj kr

2 500

2 000

1 500

1 000

500

År 1970 1975 1980 1985

Krigsmaterielexportens andel av hela svenska exporten Måttenhet Procent

2.0 1,5 '

År 1970 1975 1980 1985

• Sida 33
•  Original

Antalet ärenden om export av krigsmateriel uppgick under första delen av 1980—talet till mellan 1 500 och 2 000 per år. De allra flesta ärendena avsåg utförsel av enstaka handeldvapen och annan krigsmateriel av ringa omfatt- ning. Övriga ärenden — som alltså kan sägas utgöra den egentliga krigsmate- rielexporten — var under år 1985 endast 182. Dessa ärenden svarade emellertid för 97 % av värdet på den beviljade exporten under året.

Figur2.2 visar att den svenska krigsmaterielexporten ökade i både löpande och fasta priser från mitten av 1970-talet och fram till år 1980. Efter den starka uppgången under åren 1979 och 1980 följde en minskningi fasta priser under tre år. Först år 1984 redovisades en ökning i både löpande och fasta priser. men utvecklingen bröts redan år 1985. Enligt preliminära uppgifter har en ökning på nytt ägt rum under år 1986. I den tillfälligt förhållandevis stora exporten under år 1971 ingick utförsel av ett 50-tal Draken-flygplan.

Krigsmaterielexportens andel av hela den svenska varuexporten förändras som regel också från år till år. Figur 2.2 visar att andelen varierade åren 1970—85 från drygt 0,5 till något mer än 1,5 % av hela exporten. Krigsmate— rielexportens andel av hela utförseln följde under perioden i stort sett förändringarna i krigsmaterielexportens värde räknat i fasta priser.

Ökningen i den svenska krigsmaterielexporten under 1970-talets senare del var enligt tidigare gjorda bedömningarl inte resultatet av någon ny och generösare tillämpning av 1971 års riktlinjer. Utvecklingen berodde i stor utsträckning på att flera slag av vapen — framför allt de som väger tungt i exportstatistiken — blev väsentligt dyrare att tillverka. Modern elektronik hade gjort materielen mer komplicerad och kostnaderna per tillverkad enhet ökade betydligt mer än tidigare.

Ett luftvärnssystem, för att ta ett exempel, blev hela sju gånger dyrare under 1970-talet. Kostnaderna i inköp för en luftvärnspjås med eldlednings- utrustning ökade mellan åren 1970 och 1980 från omkring 5 till ca 35 milj. kronor. Kostnadsökningen innebar en förbättring av vapnet som medförde en anpassning till den efter hand förändrade försvarstekniska hotbilden.

2.2. Världshandeln med tyngre vapen enligt SIPRI åren 1970—85

Som framgår av figur 2.3 var den svenska krigsmaterielexportens relativa ökning mellan åren 1970 och 1985 något mindre än uppgången i handeln med tyngre konventionella vapen2 i hela världen under samma period. Beskriv- ningen av världshandelns utveckling är baserad på uppgifter som SIPRI3 sammanställer för varje år. Enligt redogörelsen i SIPRI:s årsbok år 19854 berodde den starka uppgången mellan åren 1973 och 1978 främst på konflikterna i Mellersta Östern, ol jeländernas starkt ökade inkomster och — paradoxalt nog— Vietnam-krigets upphörande. U-länderna kom att svara för en allt större del av vapenhandeln. Att materielen blev betydligt mer komplicerad och dyrare att framställa inverkade givetvis på saluvärdet även för världshandeln med vapen.

Svårigheter med betalningsbalansen och andra ekonomiska problem i många av köparländerna förklarar enligt SIPRI den nedåtgående tendensen fr.o.m. år 1979. De oljeexporterande ländernas starkt avtagande inkomster

' Set.ex. betänkandet (SOU 1981:39) Svensk krigsmaterielexport. 2 Militära flygplan, örlogsfartyg, pansarfor- don och robotar. SIPRI använder beteckningen major weapons.

3 Stockholm Internatio- nal Peace Research In- stitute. 4 Michael Brzoska, Tho- mas Ohlson, The trade in major conventional weapons (Kapitel 11).

• Sida 34
•  Original

Figur 2.3 Utvecklingen av världshandeln med konventionella tyngre vapen enligt SIPRI och den svenska krigsmateriel- exporten enligl KM I åren 1970—85 Index 1970=100

' Michael Brzoska, Thomas Ohlson, The trade in major con ven- tional weapons (Kapi- tel 17).

400

300

Svenska 200 exponen A*

_N/

100

År 1970 1975 1980 1985

under de allra senaste åren minskade just dessa länders vapeninköp. En del andra länder fick genom de sjunkande oljeinkomsterna svårare att låna till inköpen. Till detta kommer att många länder hade hunnit skaffa sig den materiel som de anser sig behöva och samtidigt ha råd med. En orsak till den minskande världshandeln är slutligen att flera importländer i ökad utsträck- ning själva tillverkar vapen, framgår det av SIPRl:s årsbok för år 1986'.

Figuren visar också att den svenska krigsmaterielexporten inte följde med i ökningen i relativa tal av världshandeln med tyngre vapen åren 1974—78. Inte förrän år 1979, när handeln med tyngre vapen i världen började vika, ökade den svenska exporten. Minskningen i den svenska exporten inleddes först år 1981 och följde under några år den förhållandevis svaga trenden för världshandeln med tyngre vapen mellan åren 1979 och 1985. Indexserierna avseri båda fallen handeln med krigsmateriel ifasta priser. Som har framgått är underlaget för de båda kurvorna av delvis olika slag. Uppgifterna om den svenska exporten omfattar även lätta och medeltunga vapen,

Sveriges andel av den inom SIPRI årligen registrerade exporten av tyngre vapen i världen var under perioden vanligen mellan 0,1 och 0,7 %. Genomsnittet uppgick för åren mellan 1975 och 1980 till knappt 0,4 % och för 1980-talets första hälft till 0.2 %. Den svenska andelen för hela perioden från mitten av 1970-talet och fram till år 1985 låg ungefär i nivå med den nederländska, kanadensiska och schweiziska. Andelen var däremot lägre — i några fall väsentligt lägre — än andelarna för länder som Frankrike, Storbritannien, Västtyskland och Italien. Förenta staterna och Sovjetunio- nen svarade tillsammans för den dominerande exporten i världen av tunga konventionella vapen under perioden, omkring två tredjedelar.

2.3. Exportens fördelning mellan olika slag av krigsmateriel åren 1970—85

Utvecklingen av den svenska krigsmaterielexporten sedan åren 1970—85 var inte lika för alla slag av utrustning. Figur 2.4 visar att produktgruppen vapen och ammunition — granatgevär, fältartilleri, luftvärnspjäser, robotar, torpe- der, minor m.m. — ökade sin andel av hela krigsmaterielexporten från knappt

• Sida 35
•  Original

Måttenhet: Procent

Vapen och ammunition 25 Krut och sprängämnen m.m.

100

75 År 1970 1975 1980 1985

50

Krigstartyg och pansrade fordon 25

0 År 1970 1975 1980 1985 Militära flygplan m.m. 60 Elektronik, utbildningsmateriel m.m. 60

År 1970 1975 19804 1985 År 1970 1975 1980 1985

Figur 2. 4 Den svenska krigsmaterielexportens fördelning mellan olika slag av materiel — relativa talåren 1970—85

• Sida 36
•  Original

50 % i mitten av 1970-talet till omkring 75 % efter år 1980. Detta skedde under samma period som den totala svenska krigsmaterielexporten steg relativt kraftigt.

En minskning i exportandelen ägde rum under 1970—talet för exporten av militära flygplan och flygplansdelar. Som framgår av figuren svarade försäljningarna inom flygområdet under några åri början av 1970-talet för en stor del av exporten.

Till de förhållandevis höga andelarna för gruppen krigsfartyg och pansrade fordon är 1979 bidrog framför allt Karlskronavarvets försäljningar av svenska patrullbåtar utomlands.

Bland de återstående produktgrupperna förändrade inte krut och spräng- ämnen i någon större utsträckning sin andel av krigsmaterielexporten under perioden sedan år 1970. Gruppen svarade under många år föri runt tal 5 % av hela utförseln av krigsmateriel. Exporten av elektronikkomponenter. utbildningsmateriel m. m. varierade mera— mellan omkring 30 % i mitten av 1970-talet och 15 a 20 % under 1980-talet.

2.4. Exportens fördelning mellan mottagarländer åren 1970—85

Något mer än hälften av den svenska krigsmaterielexporten mellan åren 1978 och 1985 gick till länderna i Västeuropa. Andelen minskade från de omkring 75 % av hela krigsmaterielförsäljningen utomlands som exporten till Väst- europa utgjorde i början och mitten av 1970-talet.

De asiatiska länderna ökade omvänt sin andel, som under de flesta åren efter 1978 låg på en nivå kring 25—30 % eller högre. Detta framgår av figur 2.5, som också visar att länder i Nordamerika och Afrika under första delen av 1980-talet tog emot något större andelar av den svenska utförseln av krigsmateriel än tidigare. Efter ett uppehåll åren 1981 och 1982 började exporten till Sydamerika på nytt år 1983.

Figur 2.6 visar krigsmaterielexportens fördelning mellan de omkring 40 länder som företagen åren 1984 och 1985 fick tillstånd att exportera till.

2.5. Tillstånd att överföra tekniskt kunnande till andra länder åren 1983—85

Kravet på tillstånd för upplåtelse eller överlåtelse av rätten att tillverka krigsmateriel utom riket infördes, som tidigare har framgått, den 1 januari 1983. Ett företag fick under år 1983 tillstånd att genom licensgivning sälja tillverkningsrätt till Singapore. Under år 1984 meddelades sex tillstånd att upplåta tillverkningsrätt till företag utomlands. Två av tillstånden gällde licensproduktion i Schweiz och de fyra övriga fallen tillverkning i Brasilien, Canada, Förbundsrepubliken Tyskland och Japan.

Tre tillstånd till licensförsäljning — de mottagande företagen finns i Danmark, Grekland och Norge — beviljades under år 1985.

• Sida 37
•  Original

Måttenhet: Procent

Västeuropa Nordamerika 100

75 År 1970 1975 1980 1985

50

25 År 1970 1975 1980 1985

År 1970 1975 1980 1985

As,-e,, År 1970 1975 1980 1985

År 1970 1975 1980 1985

Figur 2.5 Den svenska krigsmaterielexportens fördelning mellan mottagarområden — relativa tal åren 1 970—85

• Sida 38
•  Original

—2 10 50 150 350 milj. kronor

1 984

1985

Figur 2.6 Den svenska krigsmaterielexportens fördelning mellan mottagarländer åren 1984 och 1985

(I figuren ingår inte uppgifter om sex länder är 1984 och fem länder är 1985. Exporten understeg för vart och ett av dessa länder 200 000 kronor per år.)

• Sida 39
•  Original

2.6. Återkallade ansökningar om tillstånd att exportera

Försvarsindustrin kontaktar i många fall KMI i frågor som gäller marknads- föringen. Rådfrågningen avser framför allt valet av land. Om det är oklart med klassificeringen av produkten som skall marknadsföras, begär företaget som regel ett besked i klassificeringsfrågan.

Företagens rådfrågning kan ibland leda till att en tillverkare avstår från att fullfölja en planerad affär och inte heller lämnar in den ansökan som fordras. KMI brukar årligen i ett antal fall på ett tidigt stadium avråda krigsmate- rielexporterande företag från att inleda en planerad försäljning — eller att fortsätta den marknadsföring som de redan har inlett.

2.7. Sammanfattning av de viktigaste uppgifterna i kapitel 2

Den svenska försvarsindustrin exporterade krigsmateriel under år 1985 för 2 137 milj. kronor. Detta var knappt en tredjedel av hela produktionen av krigsmateriel under året. Den ökning i exportvolymen räknat i löpande priser som ägde rum åren 1983 och 1984 bröts under år 1985. Enligt preliminära uppgifter har en ökning på nytt ägt rum under år 1986.

Den svenska krigsmaterielexporten låg under år 1985 på ungefär samma nivå räknat i fasta priser som genomsnittet för hela perioden från år 1970 och fram till 1985.

Knappt 75 % av krigsmaterielexporten under år 1985 utgjordes av vapen och ammunition — bl.a. granatgevär, fältartilleri, luftvärnspjäser, robotar, torpeder och minor. Andelen för denna dominerande produktgrupp var ungefär lika stor från år 1978 och framåt.

Exporten av elektronisk utrustning, utbildningsmateriel m. m. uppgick under år 1985 till ca 15 % av hela utförseln, medan militära flygplan — egentligen delar till flygplan — svarade för 8 %. Produktgrupperna krigsfar- tyg och pansrade fordon samt krut och sprängämnen utgjorde 3—4 % av den svenska krigsmaterielexporten under år 1985. Inte heller dessa båda andelar förändrades i någon större utsträckning från slutet av 1970-talet och fram till år 1985.

Hälften av den svenska krigsmaterielexporten gick under år 1985 till länder i Västeuropa. Ett antal länder i Asien var mottagare av leveranser för omkring en fjärdedel av det totala saluvärdet. Andelarna för Nordamerika, Sydameri- ka och Afrika uppgick till mellan 5 och 8 %.

Även fördelningen mellan mottagarområden var förhållandevis stabil från slutet av 1970-talet och framåt. Köparna av svensk krigsmateriel finns i ett 40-tal länder, men värdet på exporten varierade givetvis för enskilda länder och är beroende på hur de olika leveranserna slog igenom i siffrorna för exporten.

• Sida 40
•  Original

l'-..ilj.1-,= "__-11 l 'I ."" (I,

|__ "i

Maximalt”. ' H . _ .

limma ihn- .r_ __ ll'nil'nm- ..unn-

ll,” rflln'lllllll 'n'] L_3 :derura Il'J ! IQU'IW'LLMM "ll Mill . ll' nu

155781" I:. tj.".r. 1,1 "; inatt-'image

jla—ilmmf-mlfu'il

* mer ut näthinnan å,!ål'yhmlm lx

• Sida 41
•  Original

II Utredningens kartläggning

3. Svenska försvarsindustrins verksamhet i utlandet

3.1. F örsvarsindustrins olika former av utlandsverksamhet

3.1.1. Kartläggningens allmänna inriktning

Den svenska försvarsindustrins verksamhet i utlandet kan indelas i följande former:

(l) Utveckling, tillverkning eller marknadsföring genom egna bolag i utlandet eller bolag som företagen har intressen i;

(2) Upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrättigheter till företag i ut- landet;

(3) Utveckling. tillverkning eller marknadsföring genom samarbete med utländska företag (s.k. joint ventures);

(4) Marknadsföring i regi av företagets organisation i Sverige.

Utredningens kartläggning i betänkandet omfattar dessa fyra verksamhets- former. Avgränsningen innebär att utredningen inte behandlar det underleve- rantörssamarbete som är vanligt inom industrin. Som underleverantör säljer ett svenskt företag komponenter till en utländsk tillverkare men har normalt inte varit med och utvecklat den produkt som samarbetet avser. Samarbetet kan givetvis också gå i andra riktningen — många utländska företag är underleverantörer till den svenska försvarsindustrin.

Utredningens kartläggning beskriver förhållandena i början av är 1986. Några väsentliga förändringar i formerna för den svenska försvarsindustrins verksamhet i utlandet — eller i omfattningen av den — har inte ägt rum sedan dess.

Begreppet marknadsföring har en vid innebörd i betänkandet. I begreppet ingår såväl förberedelser för försäljningen — alltså undersökningar av marknaden och planering av marknadsbearbetningen — som själva genomfö- randet av försäljningen och uppföljningen av leveranserna.

Beskrivningen av utlandsbolagens verksamhet, licensgivningen och sam- arbetet sker i detta kapitel. Redogörelsen för marknadsföringen följer i kapitel 4.

• Sida 42
•  Original

3.1.2. Begreppet utlandsbolag i kartläggningen

Den svenska försvarsindustrins utlandsbolag omfattar i utredningens kart- läggning Helägda bolag i utlandet;

IJ Bolag som de svenska företagen är majoritetsägare i — de äger mer än 50 % och har alltså ett bestämmande inflytande; samt

E Bolag där de svenska företagen har intressen på minst 20 %, s.k. intressebolag.

I praktiken brukar en ägarandel under 20 % inte ge något inflytande på verksamhetens utformning eller drift. Företagen får i dessa fall ofta inte utse någon ledamot i styrelsen. Det finns för övrigt endast några enstaka utlandsbolag inom krigsmaterielområdet i vilka de svenska företagen har andelar under 20 %.

Kartläggningen omfattar de dotter- och intressebolag utomlands som arbetar med materiel för militärt bruk. Några av de svenska försvarsindustri- företagen har bolag i utlandet som inte är verksamma inom försvarsmate— rielområdet. Inom de koncerner som försvarsindustriföretagen ingår i finns det åtskilliga systerföretag som driver verksamhet med civila produkter och som också har utlandsbolag. Försvarsindustrins egna bolag inom det civila området och systerföretagens utlandsbolag har som regel resurser för marknadsföring. Verksamheten är emellertid ofta av ett helt annat slag än den särpräglade marknadsföringen av krigsmateriel. Både produkterna och den miljö som kunderna verkar i ger marknadsföringen av krigsmateriel en speciell karaktär.

Utredningen har konstaterat att de svenska försvarsindustriföretagen i ingen eller mycket liten utsträckning använder de egna bolagen på det civila området eller systerföretagens utlandsbolag i sitt arbete på försvarsmate- rielområdet. Dessa koncernbolag ingår följaktligen inte i kartläggningen. Det sätt på vilket koncernföretagens utlandsbolag i några fall har medverkat i marknadsföring — det har främst gällt att förse försvarsindustriföretaget med en allmän länderkunskap — framgår av redogörelsen i kapitel 4.

3.1.3. Begreppet samarbete i kartläggningen

Med samarbete menar utredningen att två eller flera företag har ställt resurser till förfogande för att tillsammans utveckla eller tillverka en ny eller delvis ny produkt. Detta innebär som regel att båda företagen bidrar med de olika slag av kunnande som varje tillverkare inte själv förfogar över. Båda företagen har nytta av produkten — och båda får också del av resultaten som framkommer i utvecklingsarbetet. Utvecklingen av den nya eller förändrade materielen — en delprodukt eller ett helt vapensystem — kan i en senare fas leda till en gemensam tillverkning och ibland till gemensam marknadsföring. Det långtgående samarbete som det ofta är fråga om innebär som regel ett risktagande, vilket framgår av den även i svenskt språkbruk ofta använda termen för denna typ av samarbete — joint venture. Samarbete mellan svenska och utländska tillverkare av försvarsmateriel förekommer i några fall även i bolagsform. Detta mer fast organiserade samarbete redovisas i avsnitt 3.3 om utlandsbolagen.

• Sida 43
•  Original

3.2. Företagen som ingår i utredningens kartläggning

3.2.1. Tre grupper av företag

Utredningens kartläggning av den svenska försvarsindustrins utlandsverk- samhet omfattar 23 företag. Till dessa hör de båda affärsverksdelarna inom FFV-koncernen. Utredningen har för redovisningen i betänkandet indelat företagen i tre olika grupper.

Företagen i de tre grupperna tillverkar och exporterar varor eller kunnande inom områdena

(1) Vapen och ammunition ........ Pjäser, robotar, granatkastare, handeldvapen, minor, torpeder, krut, sprängämnen, ammunition m.m.;

(2) Vapenbärare ................. Militära flygplan, örlogsfartyg, bandfordon, stridsfordon m. m.;

(3) Försvarselektronik ............ Spanings-, sambands- och eldled- ningsutrustning, navigerings- och styrsystem för bl.a. robotar, störningsutrustning och andra motmedel m. m.

Företagen som ingår i utredningens kartläggning framgår av följande översikt.

Företagsgrupp Företag

(1) Vapen och ammunition AB Bofors FFV Ordnance Saab Missiles AB Lindesbergs Industrier AB FFV Norma AB AB Nobel Chemicals SA Marine AB Norabel AB AB Nobel Chematur

(2) Vapenbärare FFV Aerotech Saab-Scania AB, Flygdivisionen AB Hägglund & Söner Volvo Flygmotor AB Karlskronavarvet AB Kockums AB'

(3) Försvarselektronik Philips Elektronikindustrier AB Ericsson Radio Systems AB Saab Instruments AB SATT Communications AB Bofors-Aerotronics AB Air Target Sweden AB FFV Elektronik AB Saab Training Systems AB

' Företaget heter numera Kockums Marine AB.

• Sida 44
•  Original

' Svensk försvarsindustri. FOA-rapport C 10200— MS. Februari 1982.

Frågor om struktur och utvecklingsvillkor för den svenska för- svarsindustrin behand- las också i ett senare arbete: Försvarsindu- strin mot 90-talet. FOA- rapport A 10009-M5. Juni 1986.

Hela svenska krigsmate— rielexporten uppgick under år 1985 ti112 137 milj. kr. De företag och enskilda personer vars export inte ingår i kart- läggningen svarade för en utförsel på totalt 163 milj. kr.

|.»

Sex av de 23 företagen står i ägaravseende helt fria från andra företag som ingåri kartläggningen. De övriga 17 företagen ingår i fyra olika ägargrupper. Flera av dessa är svenska koncerner med en mycket omfattande civil verksamhet i andra länder.

De allra flesta företagen i kartläggningen tillverkar och exporterar färdiga produkter, komponenter eller kunnande. Några av företagen utvecklar och säljer systemkunskap. För två av dessa företag har strävandena att utomlands sälja kunnande på det militära området ännu inte gett några resultat. Även uppgifter om dessa företag ingår emellertid i redovisningen.

En mer detaljerad redogörelse för verksamheten inom olika produktområ- den och företag lämnar utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling i betänkandet (SOU 1984:62) Med sikte på nedrustning. Försva- rets forskningsanstalt (FOA) har i en rapport' på ett mer övergripande sätt beskrivit den svenska försvarsindustrins struktur, kompetens och utveck- lingsbetingelser. Företagen som behandlas i dessa båda arbeten är i stort desamma som ingår i utredningens kartläggning i detta betänkande.

3.2.2. Företagens årsomsättning, krigsmaterielproduktion och export

Som framgår av tabell 3.1 uppgick den sammanlagda omsättningen — civila och militära produkter — hos de 23 företagen under år 1985 till drygt 20 500 milj. kr. Krigsmaterielproduktionen utgjorde något mer än 6 500 milj. kr., eller 32 % av denna omsättning. Exporten av krigsmateriel hade ett värde av totalt nära 2 000 milj. kr. , vilket var 30 % av hela krigsmaterielproduktionen under året hos de 23 företag som ingår i kartläggningenz. Beloppen avser fakturerad försäljning. Utredningen har redan påpekat att företagen levere- rar komponenter även till varandra och att en mindre del av krigsmate- rielproduktionen — uppskattningsvis 5 år 10 % — räknas två gånger.

Som också framgår av tabellen varierade omsättningen för de tre företagsgrupperna mellan drygt 5 000 och något mer än 8 500 milj. kr. Stora skillnader mellan grupperna förelåg även i andelarna tillverkad och exporte-

Tabell 3.1 Total omsättning, krigsmaterielproduktion och export av krigsmateriel inom de tre företagsgrupperna år 1985

Företagsgrupp Total om- Krigsmaterielpro— Export av krigs- sättning, duktion materiel milj. kronor Milj. Andel i Milj. Andel i (civila kronor procent kronor procent och mili- av om— av krigs- tära pro- sätt- materiel- dukter) ningen produk- nonen (1) Vapen och ammunition 5 291 3 006 57 1 636 54 (2) Vapenbärare 8 541 2 835 33 140 5 (3) Försvars- elektronik 6 670 699 10 198 28 Samtliga 20 502 6 540 32 1 974 30

___—___—

• Sida 45
•  Original

Måttenhet: Procent

sx Xxxx WXXXXXX

100

Vapen— bärare

80 60 Vapen och

40

20

1985

1980

År 1970 1975

rad krigsmateriel. Gruppen vapen och ammunition — som domineras av AB Bofors och FFV Ordnance — hade under år 1985 den avgjort största krigsmaterieltillverkningen i relativa tal, 57 %, och den högsta exportande- len. 54 %.

En del av företagen inom främst gruppen försvarselektronik säljer utrustning som har både civil och militär användning och följaktligen inte utgör krigsmateriel. Det gäller bl. a. utrustning för flygledningscentraler och olika slag av utbildningsmateriel. Det har inte varit möjligt att beräkna omfatt- ningen av dessa leveranser. Klart är emellertid att andelarna 10 och 28 % för elektronikföretagen utgör en underskattning av produktionen respektive exporten för militära ändamål hos dessa företag. De sammanlagt 15 försvarsindustriföretagen inom Nobel Industrier, FFV-gruppen och Saab-Scania-företagen svarade under år 1985 för tillsam- mans 52 % av omsättningen hos företagen i kartläggningen. De tre företagsgruppernas andel av krigsmaterielproduktionen utgjorde 73 %, medan exportandelen var 84 %. För gruppen vapenbärare, som i allmänhet tillverkar stora och kostsamma vapensystem, får enstaka leveranser stort genomslag i statistiken. Figur 3.1 visar krigsmaterielexportens relativa fördelning mellan företagsgrupper under åren 1970—1985. Ett dominerande drag i bilden sett över en längre period är den under 1970-talet ökande andel av hela krigsmaterielexporten som gruppen vapen och ammunition svarade för. Ökningen skedde på bekostnad av exportandelen för gruppen vapenbärare. Efter år 1981 minskade gruppen vapen och ammunition sin relativa del något, medan elektronikföretagens andel ökade i ungefär motsvarande grad.

3.3. Svenska försvarsindustrins bolag i utlandet 3.3.1 Antalet utlandsbolag

Utredningens kartläggning visar att de 23 företagen har sammanlagt 17 utländska dotter- och intressebolag som arbetar med krigsmateriel'. Nio av

ammunition

Figur 3.1 Den sven ska krigsmaterielexportens fördelning mellan grupper av företag relativa tal åren ] 970— 85

' Sedan kartläggningen genomfördes har ett av företagen etablerat ett . helägt bolag i Finland för

marknadsföring. Bola- get har ersatt den agent som företaget tidigare hade i landet.

• Sida 46
•  Original

bolagen är helägda. Företagen är majoritetsägare i två delägda bolag. I de återstående sex bolagen har de svenska företagen ett intresse på mellan 20 och 40 %. Till detta kommer några enstaka utlandsbolag där den svenska ägarandelen uppgår till omkring 10 %. De svenska företagen har i dessa fall ingen representant i styrelsen och som regel ingen kontakt med verksamhe- ten. Som tidigare har framhållits omfattar utredningens kartläggning inga av dessa bolag.

Tabell 3.2 visar att 14 av de 17 utlandsbolagen hör till gruppen vapen och ammunition. Elektronikgruppen har två och gruppen vapenbärare ett bolagi utlandet. Ett av företagen har sex, ett annat fyra och ett tredje företag tre egna utlandsbolag eller intressen i bolag utomlands.

Totalt 16 av de 23 företagen har inga egna utlandsbolag eller några intressen i sådana bolag inom krigsmaterielområdet. Många av dessa företag säljer förhållandevis lite på export.

Tabell 3.2 Svenska utlandsbolag inom krigsmaterielområdet

Företagsgrupp Antal utlandsbolag Helägda Delägda Intresse- Samtliga bolag bolag bolag

(1) Vapen och

ammunition 9 — 5 14 (2) Vapenbärare — — (3) Försvars-

elektronik — 2 - 2

p... ...-

Summa 9 2 6 17

3.3.2. Utlandsbolagens tillkomstår och fördelning mellan länder

Drygt hälften av de 17 utlandsbolagen har tillkommit — etablerats eller förvärvats — under åren 1983—85. Till dessa räknar utredningen också några bolag som tidigare verkat endast inom det civila området men som har fått uppgifter även inom krigsmaterielområdet. Som framgår av tabell 3.3 utökades verksamheten under år 1984 med fem nya bolag och under vart och ett av åren 1983 och 1985 med tre bolag. Utvecklingen av antalet utlandsbo- lag illustreras också i figur 3.4, tillsammans med uppgifter om antalet nya licensavtal och andra överenskommelser om samarbete mellan svenska och

utländska försvarsindustriföretag.

Tabell 3.3 Utlandsbolagen fördelade mellan åren för etablering eller förvärv

Företagsgrupp Antal bolag etablerade/förvärvade år Samt-

1973 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 liga

________________—___—_

(1) Vapen och

ammunition 1 1 — — — l 1 1 3 4 2 14 (2) Vapenbärare — — — — _ _ _ _ _ _ 1 1 (3) Försvars- '

elektronik — — — — _ 1 _ _ _ 1 _ 2 Summa 1 1 — — - 2 1 1 3 5 3 17

______________—__—___—__———

• Sida 47
•  Original

& 1? Figur 3.2 &

Utlandsbolagens lokalisering i olika delar av världen

Utlandsbolagens lokalisering i olika delar av världen framgår av figur 3.2. Knappt hälften av bolagen finns i Västeuropa. Tre bolag verkar i USA och två i Brasilien. I vart och ett av länderna Australien, Canada, Indien och Singapore arbetar ett svenskt dotter- eller intressebolag inom krigsmate- rielområdet.

De 17 utlandsbolagens fördelning mellan enskilda länder och grupper av företag redovisas i tabell 3.4.

Tabell 3.4 Utlandsbolagen fördelade mellan länder- och företagsgrupper Land Antal utlandsbolag

Vapen och Vapenbärare Försvars- Samtliga ammunition elektronik

Förenta staterna — - Norge Storbritannien

NNv—tw || ||— NNNX»

Brasilien Förbundsrepub- liken Tyskland Schweiz >—- >_- I l | I

Italien Spanien Canada Singapore Indien Australien

j...... ...,..j || || ,......— ._.__.._. ...—.

Summa 14 1 2 17

• Sida 48
•  Original

3.3.3. Utlandsbolagens verksamhet

De utlandsbolag som de svenska krigsmaterielföretagen äger eller har intressen i arbetar i regel med marknadsföring. Som framgår av tabell 3.5 gäller det 13 av de 17 företagen. Utvecklingsarbete sker i fyra bolag utomlands och tillverkning i tre bolag. Fem utlandsbolag bedriver vad som i tabellen kallas annan verksamhet.

Tabell 3.5 Inriktningen av utlandsbolagens verksamhet

Företagsgrupp Antal utlandsbolag som bedriver Samt- Till- Mark- Ut— Ut- Annan liga verk— nads— veck- bild— verk- utlands ning föring ling ning samhet bolag (1) Vapen och ammunition ] 11 1 — 5 14 (2) Vapenbärare — — l — — l (3) Försvars- elektronik 2 2 2 — — 2 Summa 3 13 4 — 5 17

Tillverkning av krigsmateriel genom utländska bolag förekommer i Norge, Italien och Singapore. Det gälleri samtliga tre fall delägda utlandsbolag— det svenska företaget är majoritetsägare i två av bolagen. Det norska och det italienska bolaget producerar elektronisk utrustning för militära ändamål. Tillverkningen i Singapore sker på licens i ett särskilt företag som det svenskägda utlandsbolaget driver tillsammans med inhemska intressenter.

Samtliga tre tillverkande företag hör till de fyra utlandsbolag som ägnar sig åt utvecklingsarbete. Det fjärde utlandsbolaget som utvecklar produkter finns i Australien.

Bland de fem utlandsbolag som bedriver annan verksamhet finns några som utövar projektledning i samarbete med utländska tillverkare. Ett av bolagen i Förenta staterna har till uppgift att finna produktide'er, ny teknik och nya marknadskanaler. Det skall också kunna delta i exportarbetet med juridisk, finansiell och politisk rådgivning.

De svenska företagen har i åtta fall valt att driva bolaget'tillsammans med andra ägare — som regel försvarsindustriföretag i de länder där företagen är etablerade. Ett sådant samarbete är i några fall ett krav från regeringen i dessa länder. De svenska ägarföretagen har i flera fall upplåtit licenser till de samägda tillverkningsbolagen. Även andra typer av medintressenter före- kommer — t.ex. handelsföretag och utvecklings— eller finansieringsbolag. Inget av de 17 utlandsbolagen ägs gemensamt av svenska försvarsindustrifö- retag.

Samtliga utlandsbolag driver verksamhet i länderna där de är etablerade. Detta framgår av tabell 3.6, som också visar att fyra bolag verkar även i andra länder. Ett av dessa senare bolag har verksamhet i Sverige. Fjorton av de 17 utlandsbolagen har endast en eller ett par anställda och driver för närvarande en begränsad verksamhet. Det gäller särskilt de bolag som har tillkommit under de senaste åren. Några bolag har ersatt tidigare agenter. Flera bolag fungerar enligt företagen ungefär som representations- kontor.

• Sida 49
•  Original

Tabell 3.6 Utlandsbolagen fördelade mellan geografiska verksamhetsområden

Företagsgrupp Antal utlandsbolag med verksamhet i Samt- ———_—— liga Landet där Sverige Andra länder utlands- bolaget är bolag etablerat

(1) Vapen och

ammunition 14 — 2 14 (2) Vapenbärare l — — 1 (3) Försvars-

elektronik 2 1 1 2 Summa 17 l 3 17

De utlandsbolag som enbart bedriver marknadsföring sluter i allmänhet inte några egna avtal med utländska köpare. Uppgiften är som regel att följa utvecklingen i landet, hålla kontakter med försvarsmyndigheter eller andra köpare och att förmedla förfrågningar till den svenske tillverkaren. Dessa utlandsbolag arbetar i regel självständigt i den inledande kontaktverksamhe- ten. I praktiskt taget samtliga fall är det de svenska moderföretagen som utarbetar offerterna och slutligen träffar avtal om leveranser.

Enligt företagens bedömningar har resultatet av verksamheten i flera av utlandsbolagen hittills varit blygsamma. Endast några av utlandsbolagen har på ett aktivt sätt deltagit i försäljningssträvanden utomlands. I något fall har ett svenskägt utlandsbolag förmedlat affärer mellan utländska tillverkare av krigsmateriel och köpare i andra länder.

3.4. Licenser till utländska företag

3 .4.1 Antalet licenser

Utredningens kartläggning visar att den svenska försvarsindustrin har upplåtit eller överlåtit tillverkningsrättigheter genom 69 licensavtal. Samtliga dessa avtal är i kraft. Som framgår av tabell 3.7 vilar emellertid nio av licensavtalen — någon produktion sker inte längre eller har ännu inte kommit igång. Företagen i gruppen vapen och ammunition svarar för de allra flesta licenserna.

Tabell 3.7 Den svenska försvarsindustrins licensgivning utomlands

Företagsgrupp Antal Därav licenser vilande

(1) Vapen och ammunition 58 8 (2) Vapenbärare 1 — (3) Försvarselektronik 10 1

Summa 69 9

• Sida 50
•  Original

Figur 3.3 Licensavtalens fördelning mellan olika delar av världen

(Varje ruta anger ett licensavtal) - . ., .. . .. 3.4.2 Licensavtalens tzllkomstar och fordelmng mellan lander

Av de 69 licensavtalen kom 21 till före år 1976. Genomsnittligt per år har företagen sedan mitten av 1970-talet upplåtit eller överlåtit fem tillverknings- rättigheter. Tabell3.8 visar att det största antalet avtal, tolv, ingicks under år 1982, innan bestämmelserna med förbud mot teknologiöverföring trädde i kraft. Året efter träffades endast ett licensavtal. Under år 1984 ingick de svenska företagen sex nya licensavtal och under år 1985 tre. Utvecklingen år för år framgår också av figur 3.4.

De 69 avtalen innebär en stor ökning sedan slutet av 1970-talet. 1979 års krigsmaterielexportkommitté konstaterade då genom sin inventering att det fanns omkring 45 upplåtelser eller överlåtelser av tillverkningsrättigheter inom krigsmaterielområdet.

Tabell 3.8 Licensavtalen fördelade mellan tillkomståren

____________________________

Företagsgrupp Antal nya avtal t.o.m. år Samt- liga

—1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

(1) Vapen och

ammunition 19 3 6 4 — 3 4 11 1 5 2 58 (2) Vapenbärare 1 — — — — — — — — — — l (3) Försvars-

elektronik 1 2 1 1 1 1 — 1 — 1 1 10

Summa 21 5 7 5 1 4 4 12 1 6 3 69

• Sida 51
•  Original

Tabell 3.9 Licensavtalen fördelade mellan mottagarländer och företagsgrupper

Land Antal licenser Samtliga

Vapen och Vapen- Försvars- ammunition bärare elektronik Förbundsrepubliken Tyskland 9 — 1 10 Singapore 10 — — 10 Brasilien 8 — 1 9 Schweiz 6 — — 6 Förenta staterna 3 — 3 6 Spanien 5 — 1 6 Frankrike 4 — l 5 Norge 4 _ _ 4 Italien 3 — — 3 Storbritannien 1 — 1 2 Canada 2 - — 2 Japan 2 — — 2 ' Danmark — — 1 I Grekland 1 — — l Jugoslavien 1 — — 1 Indien 1 — — ] Pakistan — 1 — 1 Summa 60 l 9 70

Anm. Ett avtal i gruppen vapen och ammunition avser tre företag i lika många länder. Uppgifter saknas i tabellen om ett avtal som gäller samtliga företag inom en internationell koncern. Summan överstiger alltså det tidigare redovisade antalet med ett.

Företagen inom gruppen vapen och ammunition svarar för 19 av de 22 nya licensavtalen från år 1982 och framåt.

Den svenska försvarsindustrin har sålt licenser till företag i många olika länder. Detta framgår av figur 3.3. Ledande mottagarländer är enligt tabell 3.9 Förbundsrepubliken Tyskland. Singapore och Brasilien. Tabellen inne- håller en uppdelning också efter företagsgrupper. Tre av licenserna från svenska företag som tillverkar försvarselektronik har enligt tabellen upplåtits till företag i Förenta staterna.

3.4.3. Licensavtalens inriktning

Några exempel på produkter som den svenska försvarsindustrin har gett utländska företag rätt att tillverka: 3 Granatgevär med ammunition; D Stridsvagnsminor;

Eldledningsutrustning;

D Robotlavetter;

Zonrörselektronik.

Praktiskt taget alla licensavtalen innehåller bestämmelser om att det svenska företaget skall godkänna export från licenstagaren till ett tredje land.

• Sida 52
•  Original

Bakgrunden är kommersiell. Det svenska företaget vill inte möta licenstaga- ren som en konkurrent i andra länder. I de tillstånd till licensgivning som företagen har erhållit sedan år 1983 har regeringen prövat villkoren som gäller begränsningar i exporten till tredje land.

3.4.4. Företagens bedömning av för— och nackdelarna med licensgivningen

Den svenska försvarsindustrin har en mycket samstämmig uppfattning om för- och nackdelarna med licensgivningen. Företagen hari ökad utsträckning tvingats möta flera köparländers krav på att själva, i samband med inköp. få tillverka materielen eller delar av den. Köparländernas syften kan vara industripolitiska men också Säkerhetspolitiska. Licenstillverkningen ger sysselsättning men garanterar även tillgång till materielen i en krissituation med avspärrning eller andra hinder.

Licensgivningen ger emellertid exportföretaget en intäkt och i början ofta också en produktion i Sverige av komponenter och ibland verktyg. Licensgiv— ningen bidrar på det sättet till att täcka de höga utvecklingskostnaderna inom försvarsindustrin. Flera företag anser att det genom licenstillverkningen går att knyta köparlandet närmare till sig. Samarbetet ger ofta företaget ett gott anseende som väger tungt även i förhandlingar vid kommande anskaffningar av materiel. Licensgivningen minskar ibland också behovet av att tillfälligt öka kapaciteten i Sverige. Licenstillverkningen är ett etablerat sätt att lösa många olika slag av problem i verksamheten, anser flera av företagen.

Det finns emellertid alltid en risk att licenstagaren så småninom blir en konkurrent. Licensgivningen bidrar till att bygga upp den utländske tillver— karens kunnande. Från produktområdet vapen och ammunition finns exempel på att utländska företag efter hand har vidareutvecklat och modifierat licensmaterielen. En sådan utveckling tar emellertid lång tid. Elektronikföretagen ser inte lika allvarligt på det problemet. Den tekniska utvecklingen inom deras områden går mycket snabbt, och de svenska företagen kommer enligt sina bedömningar under tiden att hinna utveckla nya produkter.

Konkurrensnackdelarna beror på bl. a. hur långt industrin i mottagarlan- det har utvecklats. Graden av utveckling hos licenstagaren avgör också hur mycket arbete som fordras innan licensproduktionen har kommit igång. I många fall kan det vara svårt för det utländska företaget att ta emot det ökade kunnande som licensen ger. Störningar under inkörningsperioden kan vara besvärliga och fordra stora arbetsinsatser även från licensgivarens personal. De kompletteringar som kan behöva ske i licenstagarens tekniska underlag efter hand som licensgivaren ändrar produkten är som regel också arbetskrä- vande.

• Sida 53
•  Original

3.5. Samarbete mellan svenska och utländska företag

3.5. l Begreppetsamarbete

Med samarbete menar utredningen att två eller flera företag har ställt resurser till förfogande för att tillsammans utveckla eller tillverka en ny eller delvis ny produkt. Det innebär som regel en kraftsamling med insatser av de olika slags kunnande som varje enskilt företag inte för egen del förfogar över. Båda företagen har nytta av produkten, och båda får också del av resultaten som framkommer i utvecklingsarbetet. Utvecklingen av den nya eller förändrade produkten kan i en senare fas leda till en gemensam tillverkning och ofta till gemensam marknadsföring.

Som har framgått av redogörelsen i avsnitt 3.3 sker samarbetet i några fall i bolagsform.

Endast om samarbetet är förenat med licensupplåtelser eller med export av komponenter från Sverige faller samarbetet med utländska företag under den svenska lagstiftningen om förbud mot export av krigsmateriel. Från säkerhetskyddssynpunkt prövar emellertid regeringen i många fall även de överenskommelser som svenska försvarsindustriföretag ingår med utländska tillverkare.

3.5.2. A ntalet ö verenskommelser om samarbete

Utredningens kartläggning visar att den svenska försvarsindustrin har träffat 59 överenskommelser om samarbete med utländska företag. Överenskom- melserna avser samarbete som företagen har inlett senast våren 1986 eller som enligt företagens planer skulle börja senare under år 1986. Följande sammanställning visar att gruppen vapen och ammunition svarar för de allra flesta överenskommelserna.

Företagsgrupp Antal överenskommelser

om samarbete M_—

(1) Vapen och ammunition 47 (2) Vapenbärare 7 (3) Försvarselelektronik 5

Summa 59

3.5.3. Samarbetsöverenskommelsernas tillkomstår och fördelning mellan länder

Samarbetet mellan svenska och utländska försvarsindustriföretag ökar sedan några år tillbaka mycket starkt. Detta framgår av figur 3.4 med årsvisa uppgifter om antalet nya samarbetsavtal. Det går inte att på motsvarande sätt beskriva utvecklingen av samarbetets volym räknat i t. ex. omsättning eller projektkostnader. Enligt företagens skattningar har ökningen av antalet överenskommelser emellertid medfört en uppgång i samarbetets omfattning av ungefär samma relativa storlek.

Figuren beskriver för jämförelsens skull också antalet nya utlandsbolag och licensavtal.

• Sida 54
•  Original

Måttenhet: Antal Utlandsbolag

År 1976 1980 1981 1982 1983 1984 1985

Licensavtal

15

10

0 .. År 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

Överenskommelser om samarbete 20

15

10

Figur 3.4 Nytillkomna utlandsbolag, licensavtal

och överenskommelser 5 om samarbete årsvis 1976—85 ( planerat I 986 ) (Uppgifterna avser verksamhet som var i gång 0 ellerviladevåren1986) År 1979 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Planerat

Tabell 3. 10 visar utvecklingen av samarbetet också för de tre företagsgrup- perna. De 19 nya samarbetsöverenskommelserna under år 1984 är betydligt fler än de mellan tre och fem nya avtalen under vart och ett av åren närmast innan. Under år 1986 skulle företagen i 17 fall starta samarbete med utländska företag.

• Sida 55
•  Original

Figur 3.5 Samarbetsöverenskom- melsernasfördelning & mellan olika delarav världen &

(Varje ruta anger en över- enskommelse)

Tabell 3.10 Samarbetsöverenskommelserna fördelade mellan tillkomstår ”'

Företagsgrupp Antal överenskommelser med verksamhet som startar år Samtliga —1978')1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986”)

(1) Vapen och

ammunition 3") 1 — 4 2 2 15 5 15 47 (2) Vapenbärare — — — l — l 3 1 1 7 (3) Försvarselektronik — — — — 1 l 1 1 l 5 Summa 3 l — 5 3 4 19 7 17 59

”) Av de tre som tillkom fram till år 1978 är ett projekt från år 1953, ett från 1969 och ett från 1971. *” Avtalade och planerade överenskommelser.

De allra flesta utlandsbolagen som ingår i den svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet finns i de västeuropeiska länderna. Även den form av samarbete som behandlas i detta avsnitt sker i hög grad inom Västeuropa. Som framgår av figur 3.5 spelar emellertid också amerikanska företag en stor roll för samarbetet. I både Västeuropa och Förenta staterna finns ett stort antal tillverkare med kvalificerat kunnande som den svenska försvarsindu- strins teknologi ligger väl i nivå med.

Tabell 3.1] innehåller uppgifter om antalet överenskommelser mellan företagen fördelade mellan enskilda länder och de tre företagsgrupperna. Tabellen visar att de flesta samarbetande utlandsföretagen finns i Förenta staterna, Storbritannien, Västtyskland och Norge. Att den svenska för- svarsindustrin samarbetar med danska och finländska företag är som framgår av tabellen inte lika vanligt.

• Sida 56
•  Original

Tabell 3.11 Samarbetsöverenskommelserna fördelade mellan länder och företags- grupper Land Antal överenskommelser Samtliga Vapen och Vapen— Försvars— ammunition bärare elektronik Förenta staterna 10 2 1 13 Storbritannien 3 2 5 10 Förbundsrepubliken Tyskland 9 — — 9 Norge 5 1 -— 6 Italien 4 — — 4 Schweiz 3 — — 3 Frankrike 3 — — 3 Nederländerna 3 — — 3 Canada 2 — — 2 Singapore — 2 — 2 Danmark 1 — — 1 Finland 1 — — 1 Spanien 1 — — 1 Brasilien 1 — - 1 Malaysia 1 — — I Australien 1 — - 1 Summa 48 7 6 61

Anm. I ett fall är det ännu inte avgjort vilket företag den svenske tillverkaren kommer att samarbeta med. Två tänkbara samarbetspartners finns i olika länder. Båda dessa överenskommelser redovisas i tabellen.

En annan överenskommelse omfattar samarbete mellan ett svenskt företag och två utländska företag i två olika länder. Aven detta avtal ingår i tabellen som två överenskommelser. Summan överstiger alltså det tidigare redovisade antalet överenskommelser med två.

Bland de svenska företagen som tillverkar försvarselektronik dominerar samarbetet med brittiska företag. Avtalen med amerikanska elektronikföre- tag är inte lika många. Flera av de brittiska företagen som tillverkar försvarselektronik har sedan länge hört till de ledande inom detta område. Tillämpningen av de amerikanska embargoreglerna har enligt företagen sannolikt bidragit till att samarbetet med försvarsindustrin i Förenta staterna inte har utvecklats i samma grad.

3.5 .4 Samarbetets inriktning

Tyngdpunkten i de svenska utlandsbolagens verksamhet ligger, som utred- ningen tidigare har visat, på marknadsföring. De flesta överenskommelserna om samarbete avser i stället någon form av gemensam utveckling av produkterna. Som framgår av tabell 3.12 gäller 48 av de 59 avtalen produktutveckling. Tabellen visar emellertid att även tillverkning och marknadsföring ingår i många överenskommelser om samarbete mellan företagen.

• Sida 57
•  Original

Tabell 3.12 Inriktningen av de svenska företagens samarbete med de utländska

företagen Företagsgrupp Antal överenskommelser som omfattar Samtliga ' __ överens- Till- Mark- Ut- Ut- Annat kommelser verk- nads- veck- bild— ning föring ling ning (1) Vapen och ammunition 31 28 39 — 3 47 (2) Vapenbärare 4 5 4 — — 7 (3) Försvars— elektronik 4 4 5 — — 5 Summa 39 37 48 — 3 59

Enligt de uppgifter som företagen har lämnat är syftet med samarbetet i ett 20-tal fall att kombinera produktutveckling, tillverkning och marknadsfö- ring. Ett tiotal överenskommelser avser utveckling och tillverkning och lika många gäller utveckling och marknadsföring. Enbart produktutveckling förekommer i sju fall. Tre överenskommelser om samarbete syftar uteslutan- de till produktion i gemensamma former.

Några exempel på produkter som ingår i samarbetet mellan svenska och utländska företag:

Vapenhuv med automatkanon för stridsfordon; Pansarvärnssystem för helikopter; Laserriktinstrument; D Flygmotor för JAS;

Katapultstolar för JAS; Radarutrustning för JAS;

3 ]

Tabell3.l3 visar att det överenskomna gemensamma arbetet i de flesta fallen skall genomföras hos det samarbetande utländska företaget. Det gäller 54 av de 59 överenskommelserna. I 41 fall skall arbetet ske i Sverige. Verksamhe- ten kommer således till största delen att genomföras i båda länderna.

Tabell 3.13 Samarbetsöverenskommelserna fördelade mellan företagsgrupper och områden där verksamheten skall genomföras

Företagsgrupp Antal överenskommelser som Samtliga avser verksamhet i överens— _——_———"—— kommelser Sverige Andra Ovriga

landet länder

(l) Vapen och ammunition 33 42 — 49

(2) Vapenbärare 3 7 2 5

(3) Försvars- elektronik 5 5 — 5

Summa 41 54 2 59

• Sida 58
•  Original

Uppgifter om samarbetets varaktighet saknas för nästan hälften av de 59 avtalen. I många fall beror det på att samarbetet mellan företagen sker tills vidare — genom automatisk förlängning under t. ex. ett eller två år i taget. Av de tidsbestämda 32 överenskommelserna — se tabell 3.14 — gäller åtta i tio år och sex i fem år. Tre avtal reglerar ett samarbete som skall pågå minst 15 år framåt i tiden.

Orsakerna till det ökade samarbetet är flera. Som mer i detalj framgår av företagens synpunkter i avsnitt3.5.5 har samverkan blivit alltmer nödvändig. Det beror på bl.a. de snabbt stigande tekniska kraven inom just krigsmate- rieltillverkningen som fordrar stora investeringar i utvecklingsarbete. Det finns företag inom försvarsindustrin som anslår upp till hälften av de omsatta medlen varje år för utvecklingsarbete. Delade kostnader innebär för flera av företagen att de kan finansiera projektverksamhet som annars i många fall inte hade kunnat genomföras.

En annan förklaring till det ökade samarbetet är att FMV under senare år har ändrat principerna för inköpsarbetet. Den nya ordningen tillämpas i upphandlingen av JAS-flygplanet. Tidigare hade FMV systemansvaret vid anskaffningen även av många delsystem. Materielen utvecklades på FMV:s uppdrag — i en del fall hos utländska industrier — och importerades för sammansättning med svenska delar hos svenska tillverkare. FMV lägger numera i större utsträckning ansvaret även för sammanhållningen av ett system eller delar av systemen på företagen.

Det utökade leverantörsansvaret innebär att de svenska tillverkarna själva organiserar samarbetet med andra företag — ofta utländska industrier. I några

Tabell 3.14 Samarbetsöverenskommelserna fördelade mellan företagsgrupper och samarbetets planerade varaktighet

Varaktighet, Antal överenskommelser Samtliga antal år ___—”___ Vapen och Vapen- Forsvars- ammunition bärare elektronik

1 — — 1 1 2 1 — — 1 3 1 1 — 2 4 2 — l 3 5 4 2 — 6 6 1 — — 1 7 1 — 2 3 8 1 — — l 9 1 — — 1 10 8 — — 8

12 — — l 1 15 2 - — 2

Fler än

15 — 1 — 1

Uppgift

saknas 25 3 — 28 (en del av dessa avtal gäller tills vidare)

Summa 47 7 5 59

• Sida 59
•  Original

fall ligger ansvaret för delsystemen på utländska företag, som utvecklar och tillverkar delprodukterna gemensamt med svenska företag. Saab-Scanias flygdivision räknar med att det utländska samarbetet medför besparingar i JAS—projektet på uppemot 40 % av de totala kostnaderna. Företagen framhåller att den ökade kompetensen att hålla samman utvecklingen av nya system är till stor nytta i exportverksamheten.

3.5.5. Företagens bedömning av för- och nackdelarna med samarbetet

Den svenska försvarsindustrin ser genomgående mycket positivt på det samarbete som de driver med utländska företag. Syftet är att öka kunnandet och att bredda marknadsföring och produktion. Företagen skall så långt möjligt säkerställa sin egen förmåga att följa med i den försvarstekniska utvecklingen. Vapensystemen och många av de olika delprodukterna håller på att bli så komplicerade att varje enskilt företag inte längre klarar att helt i egen regi driva utvecklingsarbetet — ibland inte heller den produktion och marknadsföring som stora vapensystem fordrar. Tendensen till ökat utlands- beroende finns inom praktiskt taget hela den svenska industrin. Den slår emellertid igenom med särskilt stor kraft inom den tekniskt mycket kvalificerade försvarsindustrin, anser företagen.

De svenska försvarsindustriföretagen hör till de tekniskt ledande inom sina områden men har inte samma möjligheter som tidigare att på stor bredd och med egna resurser förse det svenska försvaret med modern materiel. Samarbetet med andra länders företag ökar teknologibasen — till delade kostnader. Två tillverkare kan förena sina starka sidor och eliminera de svaga. Var och en av de samarbetande parterna koncentrerar sig på det som den kan bäst. Båda lär sig en kvalificerad teknik som det skulle kosta varje företag alltför mycket att utveckla på egen hand, betonar företagen.

Om utvecklingssamarbetet leder till marknadsföring och produktion — eller om samarbetet från början avser enbart dessa funktioner — får det svenska företaget tillgång till det andra landets hemmamarknad. Företaget får en identitet även i detta land. Samma sak kan naturligtvis gälla det utländska företaget i Sverige. En ökad kapacitet och minskade motköpskrav är andra fördelar.

Samarbetet har emellertid också nackdelar. Det är administrativt krävan— de, anser flera av företagen. En orsak är att de samarbetande företagen lever i olika kulturer med olika slag av tekniska standarder. Några företag pekar även här på att det samarbetande företageti framtiden kan bli en konkurrent. Risken är att det svenska företaget genom specialiseringen tappar kunnande på ett viktigt delområde. Ett annat problem är att företagen på sikt inte kommer att vara helt fria i t. ex. offertgivningen.

De positiva synpunkterna på samarbetet väger mycket klart över de negativa i företagens bedömningar. Företagen värderar avgjort samarbetet mycket högre än licensgivningen. Att samverka med andra försvarsindustrier är ett naturligt sätt att arbeta, framför allt när båda parterna i samarbetet har ungefär lika mycket att bidra med. Det är stimulerande att kunna föra en dialog med andra tillverkare, framhåller flera av företagen.

• Sida 60
•  Original

3.6. Teknisk rådgivning och annat konsultarbete inom det militära området

Några av de svenska försvarsindustriföretagen som ingår i kartläggningen säljer tekniskt kunnande till företag i andra länder. För två av företagen är försäljning av kunskaper en av de bärande affärsidéerna. Två andra försvarsindustriföretag har vid några tillfällen hyrt ut konstruktörer. Samver— kan har i dessa fall haft anknytning till det svenska företagets produkter men inte i sådan omfattning att det har fordrat licens eller varit ett utvecklingssam- arbete. De svenska företagen har arbetat närmast som konsulter åt de utländska tillverkarna.

Flera renodlade konsultföretag inom det tekniska området — inga av dessa ingår i utredningens kartläggning — säljer ett kunnande som inte heller omfattas av licensbestämmelserna. Företagen utvecklar system av olika slag som kan användas inom försvarsverksamheten. Arbetet sker som regel på beställning av den utländske köparen och utgör närmast en konsultverksam- het baserad på det systemkunnande inom data-, elektronik- och telekommu- nikationsområdet som företagen har samlat.

3.7. Sammanfattning av de viktigaste uppgifterna i kapitel 3

De svenska försvarsindustriföretagen som ingår i utredningens kartläggning levererade civila och militära produkter under år 1985 för drygt 20 miljarder kronor. Nästan 7 miljarder kronor var krigsmateriel. Exporten av krigsmate- riel uppgick till knappt 2 miljarder kronor eller mindre än en procent av hela den svenska exporten under året. Den största andelen krigsmateriel levererade företagen som tillverkar vapen och ammunition, 57 %. Exporten för företagen i denna grupp uppgick till 54 % av deras sammanlagda krigsmaterielleveranser. Företagen som tillverkar vapenbärare hade större krigsmaterielproduktion relativt sett än företagen i gruppen försvarselektronik. Elektronikföretagens exportandel var emellertid större än exportandelen för gruppen vapenbärare.

Utlandsbolagen

Den svenska försvarsindustrin har 17 bolag i utlandet som arbetar med krigsmateriel. Nio av bolagen är helägda, två är delägda majoritetsbolag, medan de sex återstående är intressebolag.

Fjorton av de 17 utlandsbolagen ägs av företagen i gruppen vapen och ammunition. Åtta av utlandsbolagen verkar i Västeuropa och fyra i Nordamerika. Två bolag finns i Sydamerika, ett i Indien, ett i Singapore och ett i Australien. Marknadsföring är den huvudsakliga uppgiften för 13 av den svenska försvarsindustrins 17 bolag i utlandet. Tre bolag tillverkar också krigsmate- riel i etableringslandet och fyra ägnar sig åt utvecklingsarbete. Alla utlandsbolagen utom de tre som driver egen tillverkning har endast ett par anställda och verkar i huvudsak som agenter i länderna där de är etablerade.

• Sida 61
•  Original

Licenser till utländska företag

Den svenska försvarsindustrin har upplåtit eller överlåtit totalt 69 tillverk- ningsrättigheter. Antalet har ökat med ett 20-tal sedan år 1982.

Företagen i gruppen vapen och ammunition svarar för 58 av de 69 avtalen. Något mer än hälften av licenserna har gått till företag i Västeuropa. Singapore, Brasilien och USA är de ledande mottagarländerna utanför Västeuropa.

Överenskommelser om samarbete med utländska företag

Den svenska försvarsindustrin har ingått59 överenskommelser om samarbete — s.k. joint ventures — med tillverkare i utlandet. Denna form av samarbete har ökat mycket starkt under de senaste åren. Av samtliga 59 överenskom- melser träffades 43 eller drygt 70 % åren 1984—86. JAS-projektet har haft stor betydelse för denna utveckling.

Företagen i gruppen vapen och ammunition dominerar även samarbetet. Av samtliga 59 överenskommelser svarar dessa företag för 47 eller nära 80 %. Gruppen vapenbärare har ingått sju och försvarselektronikföretagen de återstående fem överenskommelserna om samarbete.

Samarbetet är i hög grad koncentrerat till företag i Västeuropa och Nordamerika. Förenta staterna är det ledande landet, men den svenska försvarsindustrin har träffat nästan lika många överenskommelser med företag i Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Efter dessa länder följer Norge, Italien, Schweiz, Frankrike och Nederländerna.

Samarbetsöverenskommelserna avser i 80 % av fallen någon form av utvecklingsarbete. Tillverkning och marknadsföring sker emellertid — eller avses komma att ske — enligt omkring två tredjedelar av överenskommelser- na om samarbete mellan företagen.

• Sida 62
•  Original

'Hj |l'|*"'”| ijlllllu'

'm'l initial. v,,wnt r- Hu." . ”'tit-ilrll'lilänl ”"f-'_

. . . Wi, ,l..1

new"

,'lll.,'|..__

gill" .,

• Sida 63
•  Original

4. Svenskaförsvarsindustrins marknadsföring utomlands

4.1. Organisation och arbetssätt i stora drag

De svenska försvarsindustriföretagen har i allmänhet särskilda enheter inom sina marknadsavdelningar för försäljningen på export. Inom AB Bofors är ett 100-tal anställda inom marknadsfunktionen i Sverige sysselsatta med export. FFV Ordnance har ungefär hälften så många. För en stor del av de övriga företagen är antalet anställda inom exportfunktionen mellan 10 och 20. Några företag har endast ett par personer i marknadsföringen utomlands.

Marknadsföringen består normalt av fyra faser:

(1) Undersökningar och analyser av marknaden; (2) Planering av marknadsbearbetningen; (3) Genomförande av marknadsbearbetningen;

(4) Uppföljning av leveranserna.

Marknadsavdelningen hos företagen i Sverige styr och genomför i stor utsträckning marknadsföringen utomlands — i alla fyra faserna. För under- sökningar och analyser av planerna på nyanskaffningar för försvaret i olika länder utnyttjar företagen de resurser — agenter, egna marknadsföringsbo- lag, representationskontor eller konsulter — som de i olika utsträckning har tillgång till utomlands. Arbetet i denna första fas fordrar täta och omfattande kontakter med försvarsmyndigheterna. Det kan vara en nästan kontinuerlig dialog med företrädare för militära och politiska organ i de olika länderna.

En del av företagen har sporadiskt kontakter även med några länder till vilka svenska regeringen för tillfället inte tillåter export. Det gäller länder som företagen bedömer inom överskådlig tid kan komma att bli godkända som mottagarländer.

De inledande undersökningarna och analyserna i den krävande marknads- bearbetningen fortsätter nästan alltid i regi av marknadsavdelningen i Sverige. Krigsmaterielen är som regel tekniskt komplicerad och fordrar av det skälet kvalificerade marknadsförare. Företagen måste inför planerade exportförsäljningar oftast modifiera de produkter som de ursprungligen har utvecklat för det svenska försvarets behov. Marknadsavdelningens personal fångar upp idéer och teknik som den tekniska avdelningen tillgodogör sig i sitt utvecklingsarbete även för det svenska försvaret.

• Sida 64
•  Original

Företagen planerarförst bearbetningen — väljer strategi för presentation av produkterna och för den offertgivning som kan bli resultatet. Till marknads— bearbetningen hör demonstrationer och andra visningar vid bl.a. mässor. Om det gäller försäljning av stora och kostnadskrävande vapensystem, är bearbetningen en mycket omfattande process. Det fordras ofta också kontakter med kreditinstituten för finansiering av exportaffärerna.

Arbetet övergår i förhandlingar om priser och andra leveransvillkor. Även förhandlingarna är i allmänhet mycket arbetskrävande och drar som regel ut på tiden. En stor del av företagens övriga organisation — ledningen, den tekniska avdelningen och ekonomiavdelningen — deltar normalt också i arbetet.

Försäljning av enklare produkter, reservdelar till tidigare levererade vapensystem eller komponenter sker i betydligt enklare former. Lagerpro- duktionen är emellertid förhållandevis liten inom krigsmaterielverksamhe- ten — det rör sig huvudsakligen om krut, sprängämnen, ammunition och en del elektronikprodukter. Även försäljning av reservdelar och komponenter är ofta ett rutinarbete. Köparna känner i dessa fall väl till produkterna och säljarna vet var kunderna finns.

I förberedelserna inför i varje fall större exportaffärer kan ingå kontakter med företrädare för svenska myndigheter. Mottagarlandets militära myn— digheter vill som regel studera hur materielen fungerar hos det svenska försvaret. Innan tillverkaren får redovisa prestanda och andra hemliga uppgifter för den som förhandlar på köparens sida fordras det avtal som syftar till att skydda sekretessbelagda uppgifter.

4.2. Genomförandet av marknadsföringen utomlands

4.2.1. Valetav medel

Den svenska försvarsindustrin arbetar i allmänhet med ett mycket stort urval av medel i marknadsföringen. Detta gäller framför allt de företag inom gruppen vapen och ammunition som svarar för den största delen av den svenska krigsmaterielexporten. Figur 4.1 visar att samtliga företag utom ett använder broschyrer och kataloger. Företagen deltar nästan överlag också i mässor och andra utställningar för att få kontakter med kunder och hitta samarbetspartners. Alla företagen utom två annonserar i internationella facktidskrifter.

För sin marknadsföring utomlands har alla företagen utom två någon form av resurser i andra länder. I de flesta fallen är det fråga om agenter. Sju av företagen inom försvarsindustrin har också dotter- och intressebolag i utlandet som marknadsför krigsmateriel. Sex företag har representations- kontor i andra länder — fyra av dessa företag hör för övrigt till de sju tillverkare som har egna bolag utomlands.

Utlandsrepresentationens uppgift — det gäller agenterna, representations- kontoren och utlandsbolagen — är framför allt att kartlägga planerade anskaffningar, att allmänt informera om företagets produkter och att förmedla kontakter mellan marknadsavdelningen i Sverige och lämpliga personer hos köparlandets militära myndigheter eller andra köpare.

• Sida 65
•  Original

VAPEN OCH AMMUNITION

. Samarbete med egna koncernföretag

VA BA

PEN- "RARE '..

. Samarbete med utländska företag: Utveckling Produktion

Försäljning

8. Samarbete med utländska myndigheter .

10. Samarbete med grossister ' 9. Samarbete med andra svenska företag

¹ 1. Samarbete med konsulter

FÖRSVARS- ELEKTRONIK

12. Annonser i tackpress

13. Broschyrer, kataloger 14. Särskilda kampanjer 15. Utställningar, mässor

SAMTLIGA

Antal 1 procent

35 83 13 57

21 22 21 91 96 35 91

16. Särskilda demonstrationer

17. Referensmaterial hos svenska företag 18. Lobbyverksamhet 19. Annat

21 21 91 91 65 13

Figur 4.1

Valet av medeli marknadsföringen av svensk krigsmateriel utomlands

(Varje rutai figuren motsvarar ett företag)

• Sida 66
•  Original

Som redan har framgått svarar organisationen i Sverige hos samtliga företag däremot för den kommande kundbearbetningen i form av demon— strationer. offertgivning. förhandlingar om priser och andra leveransvillkor. Den utlandsbaserade representationens uppgift i den nya fasen är att följa utvecklingen av kundbearbetningen, bedöma hur den presumtive kunden har uppfattat företagets presentation och komma med förslag till eventuellt nya marknadsföringsåtgärder. Som utredningen också framhållit har det förekommit att svenska försvarsindustriföretags utlandsbolag har förmedlat affärer mellan utländska tillverkare av krigsmateriel och köpare i andra länder.

Figuren visar vidare att de svenska försvarsindustriföretagen samarbetar på olika sätt med andra företag i marknadsföringen. Vanligast är samarbete med andra svenska företag — 17 samarbetar inom och 19 utanför sina koncerner. Av de totalt 23 företagen arbetar 16 i en del av sin marknadsföring tillsammans med utländska företag.

Tretton svenska tillverkare använder marknadskonsulter, medan bara tre företag arbetar tillsammans med grossister eller handelshus i sin marknadsfö- ring. Marknadskonsulternas uppgift är bl.a. att utarbeta analyser över marknadsutvecklingen och ge råd om uppläggningen av marknadsföringen i andra länder.

Någon övergripande exportsamverkan förekommer inte mellan de sven- ska försvarsindustriföretagen. Den nyligen bildade branschorganisationen Sveriges förvarsindustriförening har inga direkt säljfräm jande arbetsuppgif- ter. De företag som levererar hela vapensystem — flygplan, örlogsfartyg, robot- och pjässystem — arbetar emellertid i sin marknadsföring även för svenska elektronikföretag som bidrar med delsystem av olika slag. Kontak- terna är goda mellan många av företagen och det förekommer att de informerar varandra om planerade nyanskaffningar i andra länder.

Ett begränsat samarbete förekommer vidare genom Exportrådet, som samordnar framträdandena vid utställningar och mässor för en del av de svenska försvarsindustriföretagen. Exportrådet förhandlar med olika mäs- sarrangörer men bedriver inte någon aktiv marknadsföring i egen regi på företagens vägnar. Ett mindre industrikontor inom exportrådet arbetar emellertid på försök under tiden från den 1 januari 1986 t. o. m. den 30 juni 1987 för att underlätta kompensationsbeställningar som utländska leverantö- rer till JAS-flygplanet har förbundit sig att göra hos svenska företag. Industrikontoret skall ge service åt svenska och utländska företag inom ramen för den industrisamverkan som JAS—programmet förutsätter.

Kontorets uppgift är att finna svenska produkter som tillgodoser de utländska leverantörernas behov, kanalisera förfrågningar och på det sättet skapa kontakter. Genom dessa åtgärder finns det förutsättningar för ett samarbete som resulterar i en överföring av teknik även till svenska företag utanför försvarsindustrin. En närmare beskrivning avindustrikontorets verksamhet lämnas i betänkandet (Ds I 1986z8) JAS Industrisamverkan av utredningen om de industri- och regionalpolitiska effekterna av JAS projektet, m.m. .

Alla de svenska försvarsindustriföretagen med två undantag genomför demonstrationer av sina produkter — ibland i stor skala med många inbjudna kunder och andra gäster. De utnyttjari allmänhet också referensmateriel hos

• Sida 67
•  Original

svenska eller utländska försvarsmyndigheter. Särskilda kampanjer i länder eller länderområden förekommer hos åtta av företagen. Lobbyverksamhetär slutligen ett medel i marknadsföringen hos 15 av de 23 företagen. I lobbyverksamheten ingår bl. a. att informera beslutsfattare i de berörda länderna om verksamhetens uppbyggnad och organisation, de produkter som företagen tillverkar och företagens tidigare affärer i olika länder.

De stora svenska krigsmaterielexporterande företagen har resurser för marknadsföringen i mellan 30 och 40 länder. Andra tillverkare i gruppen vapen och ammunition är representerade i 15—25 länder. Företagen i gruppen vapenbärare har representation i endast några få länder eller saknar helt egna representanter utomlands. Egna resurser för marknadsföring i andra länder är något vanligare hos elektronikföretagen än hos företagen som tillverkar vapenbärare.

4.2.2 An vändningen av andra koncernföretags utlandsbolag

En del av företagens egna representanter täcker flera länder. Marknadsfö- ringen i de flesta länder där företagen inte har några egna resurser sker emellertid genom marknadsavdelningen i Sverige. Utredningen har i endast ett fall funnit att krigsmaterielföretagen systematiskt använder ett utlandsbo- lag hos ett systerföretag inom koncernen för sin marknadsföring.

Att marknadsföra krigsmateriel kräver en så speciell kompetens att det i regel inte är meningsfullt att förena den med marknadsföring inom andra produktområden. Den militära marknaden är som miljö i regel helt annorlunda än den civila. Det fordras kunskaper inte bara om de tekniskt komplicerade produkterna utan även om de förhållanden som de skall användas under. Marknadsförarna måste vara produktspecialister och skall dessutom känna till försvarsmakten i olika länder.

Enligt företagens sätt att resonera ligger det närmare till hands att arbeta genom egna agenter än att använda koncernföretagens utlandsbolag på det civila området.

Några av företagen uppger emellertid att de ibland har bett andra koncernföretags utlandsbolag om råd i bedömningar som fordrar allmän kunskap om olika länder. Volvo Flygmotor AB har på det sättet haft nytta av Volvo Internationals representation i ett annat land. AB Bofors har — av administrativa skäl — tidigare i två fall haft representanter placerade inom andra utlandsbolag i koncernen. Bolagen som sådana har emellertid inte varit engagerade i krigsmaterielexporten. Dessa båda utlandsbolag ingår inte längre i Nobel Industrier och samarbetet med ett av bolagen har upphört. Slutligen skall nämnas att Saab-Scanias Flygdivision och Ericsson Radio Systems har anlitat personal i enstaka utlandsbolag inom andra branscher för att öka sitt allmänna kunnande om de berörda länderna. Företagen uppger att denna typ av medverkan emellertid inte har något strategisk betydelse för marknadsföringen av militär materiel i andra länder.

4.2.3 Valet av länder

Valet av länder i marknadsföringen har i de flesta fallen skett enligt riktlinjer som företagsledningen — ibland företagens styrelser — har dragit upp. Företagen har i allmänhet en bestämd uppfattning om hur de i marknadsfö-

• Sida 68
•  Original

ringen skall hantera olika länder. Flera av företagen har en egen länderklassi- ficering, som i stor utsträckning styr planeringen av marknadsföringen.

Företagen har vidare i allmänhet kombinerat ländervalet med bedömning- ar av vilka medel som de skall använda i marknadsföringen. På det förberedande stadiet kan styrkan i aktiviteterna variera mellan olika länder. Längre fram i marknadsföringen — framför allt när företaget har lämnat en offert — är det däremot knappast några olikheter i arbetsinsatsen mellan länderna. När företaget väl har offererat. och så länge ett positivt resultat framstår som möjligt, sker kundbearbetningen vanligen med alla de resurser som företaget kan mobilisera.

Företagen ändrar emellertid inriktningen och styrkan i sin marknadsföring när de inte längre kan räkna med att få exportera till en stat som tidigare av den svenska regeringen har varit godkänd som mottagarland. I den situationen bedömer företagen det viktigt att inte med en gång klippa av alla kontakter. Företagen räknar med att förhållandena kan komma att ändras igen. Under tiden håller de kontakten med landet och skaffar information om t. ex. planerade nya anskaffningar. En rent kommersiell bedömning fordrar enligt företagen att de fortsätter att resonera med de presumtiva kunderna men på en mindre konkret nivå än tidigare. På samma sätt förbereder sig företagen för att kunna marknadsföra sina produkter i länder som regeringen enligt deras bedömning inom överskådlig tid kan komma att godkänna som mottagarländer.

Företagen diskuterar i regel valet av länder med KMI. De har i det sammanhanget möjligheter att få del av KMl:s bedömningar. Dessa bedömningar avgör i allmänhet om de skall gå vidare eller inte. Det har emellertid också förekommit att ett företag utan förhandskontakter har drivit en affär så långt att det i slutskedet av förhandlingarna med köparen har fått avslag på sin begäran om exporttillstånd. En sådan icke önskad marknadsföring kan skapa problem i förhållandet mellan Sverige och köparlandet. Detta kan också komma att påverka situationen för företag som exporterar produkter på det civila området till det aktuella landet.

Det händer däremot sällan att företagen överväger valet av medel i marknadsföringen eller omfattningen av arbetet tillsammans med KMI. De tillverkare som sedan länge har exporterat vet av erfarenhet ungefär vilka resurser de behöver avdela för att marknadsföringen utomlands skall ge resultat. Företagen som inte har några sådana erfarenheter känner sig för. Det är ett led i strävandena att bygga upp en kunskap om marknadsföringen, förklarar dessa företag. Utredningen vill framhålla att drygt hälften av de 23 företagen ännu inte har bedrivit marknadsföring utomlands i någon större skala. Flera av företagen har emellertid ambitioner att bygga ut sin marknadsföring i andra länder för att på det sättet öka exporten.

4.2.4 Marknadsföringens relativa kostnader

De uppgifter som företagen har lämnat till utredningen visar att marknadsfö- ringen av de militära produkterna hos 15 tillverkare vanligen drar kostnader på mellan 5 och 10 % av årsomsättningen. För de återstående åtta företagen är andelen lägre. En mycket stor del av kostnaderna för marknadsföringen avser exporten.

• Sida 69
•  Original

motsvarar ett företag)

VAPEN OCH AMMUNITION

VAPEN- BÄRARE

FÖRSVARS— ELEKTRONIK

SAMTLIGA Antal | procent

. Produkternas pris

_ Produkternas egenskaper

. Lager, service och underhåll

. Möjlighet till samarbete med utländska företag

. Möjlighet till kompensationsaffärer

. Samutnyttjande av civil o militär kompetens

. Referensmaterial hos svenska företag

. Sverige ett politiskt oberoende land

. Annat

(Varje ruta i figuren Figur 4.2 Fördelar [ bedömning svensk krigsmateriel utomlands — företagens marknadsföringen av

• Sida 70
•  Original

Av de 23 företagen har 17 uppgett för utredningen att de inte betraktar marknadsföringen i utlandet som särskilt stor. En tillverkare anser att den är mycket liten. Endast fem företag — bland dem de största tillverkarna av krigsmateriel i Sverige — har karakteriserat sin marknadsföring utomlands som stor.

4.3 Konkurrensen med företag i andra länder

Som framgår av figur 4.2 bedömer samtliga företag, med ett undantag. att materielens egenskaper är en fördeli konkurrensen med utländska tillverka— re. Att det finns referensmateriel hos svenska försvaret och att Sverige är ett politiskt obundet land är en tillgång, anser nästan lika många företag. Standarden på lager, service, underhåll och utbildning har betydelse för 15 av företagen. Möjligheterna att samutnyttja civilt och militärt kunnande och att samarbeta med utländska företag är andra fördelar i exportarbetet som den svenska försvarsindustrin gärna pekar på. Enligt företagen anser andra neutrala och alliansfria länder det särskilt värdefullt att kunna köpa hos ett politiskt obundet land med högt utvecklade produkter.

Priset har en positiv betydelse för konkurrensen för tre respektive fem av företagen inom grupperna vapenbärare och försvarselektronik. Sex av de nio företagen inom gruppen vapen och ammunition bedömer i stället priset allmänt sett som en nackdel. Det senare framgår av figur 4.3. Skillnaden i bedömningar på denna punkt är naturlig med hänsyn till att vapen- och ammunitionstillverkarnas produkter är utsatta för konkurrens från betydligt fler länder än materielen inom de övriga grupperna.

Flera av konkurrensländernas företag tillverkar på licens till lägre arbets- kraftskostnader än den svenska försvarsindustrin. Enligt de svenska företa- gen har några av produkterna inom t. ex. ammunitionsområdet mycket goda egenskaper, bl. a. en hög grad av hanteringssäkerhet. Dessa produkter hävdar sig trots höga kostnader bra mot andra länders produkter. Kvaliteten bryter igenom priset, som ett av företagen uttrycker det.

Nackdelar i konkurrensen för nästan alla de svenska försvarsindustriföre- tagen är enligt deras bedömningar den svenska exportregleringen, det förhållandet att andra länders tillverkare av krigsmateriel har företräde av politiska skäl — inom länder som hör till de militära pakterna — och andra länders exportsubventioner. Drygt hälften av företagen har svårt att göra de kompensationsköp som köparländerna i allt större utsträckning kräver i samband med framför allt mer omfattande exportaffärer. För några av företagen beror detta på att de redan nu har en så stor kompensationsverk- samhet att den är besvärlig att hantera. Enligt företagens bedömningar kommer det att bli ännu svårare att organisera ökade affärer av detta slag.

Kritiken mot exportregleringen avser inte kontrollen som sådan. Företa- gen anser överlag att utförseln av krigsmateriel skall regleras av statsmakter- na. De har inte heller några invändningar mot innehållet i reglerna och riktlinjerna. Som framgår av redogörelsen i kapitel5 har flera av företagen emellertid andra uppfattningar än regeringen om hur dessa regler och riktlinjer skall tillämpas. Det gäller framför allt bedömningen av vilka länder som företagen skall få exportera till. De företag som skaffar sig egen information om utvecklingen i olika länder menar att regeringen i några fall

• Sida 71
•  Original

Antal 1 procent

NACKDEL VAPEN OCH VAPEN- FÖRSVARS- SAMTLIGA AMMUNITION BARARE ELEKTRONIK

1. Produkternas pris I.... .I. 48

2. Produkternas egenskaper 4

. Alltför svensk profil på produkterna '. .... 39 . Svårt att samarbeta med utländska företag .I. 5. Svårt att genomföra kompensationsaffärer ...-

. Andra länders exportsubventioner

E:... i..-.::: *

22 *I 57 74

9. Annat

. Andra länders företag har företr av politiska skäl ...-II I... ...-.- 8. Den svenska exportregleringen ...-... .... ...-..

Figur 4.3 bedömning Nackdelar [ utomlands — företagens marknadsföringen av svensk krigsmateriel (Varje ruta i figuren motsvarar ett företag)

|_2

84 87

• Sida 72
•  Original

är överdrivet försiktig när den bedömer vilka länder företagen skall få sälja till.

Något mer än en tredjedel av företagen — framför allt de som tillverkar försvarselektronik — anser att materielen har en alltför svensk profil för att riktigt passa för export. Flera företag inom de andra grupperna har emellertid pekat på att det ofta är en fördel att materielen har utvecklats för det svenska försvaret. Det gäller främst företag som marknadsför produkter i länder med ungefär samma geografiska, Säkerhetspolitiska, militära och ekonomiska förutsättningar för försvaret som Sverige. En del av denna materiel är enkel att underhålla. En annan fördel enligt företagen är att det ofta också är relativt lätt att utbilda personalen som skall sköta den.

De utländska företag som konkurrerar med de svenska krigsmaterieltill- verkarna på exportmarknaden finns som regel i Västeuropa. Företagen i de berörda länderna har som regel en mycket stor produktion och håller på det sättet styckkostnaderna nere.

• Sida 73
•  Original

5. Företagens syn på den svenska försvarsindustrins framtida utveckling

Kapitlet utgör en sammanfattning av svaren på ett antal frågor som utredningen har ställt till försvarsindustriföretagen.

5.1. Den försvarstekniska utvecklingens krav

Den svenska försvarsindustrin verkar i en dynamisk teknisk miljö. Den tekniska utvecklingen förbättrar inte bara vapensystemen utan även de spaningsmedel, skydd och motmedel som också har en stor operativ betydelse. Alla företagen som ingår i utredningens kartläggning säger sig ha erfarenheter av den höga takten i förändringarna.

Den nya mikroelektroniken, fiberoptiken och laseranvändningen driver på den försvarstekniska utvecklingen. Förändringar sker emellertid även på andra områden. Nya material gör t. ex. flygplanen lättare och de blir mindre och svårare att upptäcka. Pansarmaterialet blir starkare. Det allmänna systemkunnandet inom krigsmaterielområdet förbättras också. Det leder enligt företagen till att materielen blir enklare att hantera och samtidigt tillförlitligare. Den svenska försvarsindustrin tillverkar en rad militära produkter med höga prestanda. Flera av dessa produkter är enligt företagens bedömningar ledande i världen.

Kraven på den svenska försvarsindustrins tekniska kompetens ökar emellertid mot bakgrund av den svenska alliansfria säkerhetspolitiken, framhåller företagen. Det svenska försvaret måste efter hand kunna anpassas till de förändringar i hotbilden som den internationella försvarstekniska utvecklingen leder till. Om den svenska industrin inte själv skall utveckla, tillverka och underhålla nya och förbättrade vapensystem tvingas Sverige köpa från andra länder. Det måste bli dyrare och leda till betydligt osäkrare leveranser, anser företagen.

Efter hand blir det svenska försvarets inköp under alla förhållanden dyrare — även den svenska produktionen av krigsmateriel. Genom exporten skall företagen kunna slå ut de mycket höga utvecklingskostnaderna på större serier och fler tillverkade enheter. Men exporten bidrar också genom köparländernas krav till att höja den tekniska nivån. De flesta länder har fått sofistikerade system för att specificera kraven och för att värdera de olika leverantörernas materiel. Även detta driver på utvecklingen. Fler och fler krigsmaterielföretag i Sverige och utomlands blir tekniskt beroende av varandra. Ett av företagen har för utredningen framhållit att utvecklingen inom försvarselektronikens område nu går så fort att det knappast är möjligt att i detalj föreställa sig framtiden.

• Sida 74
•  Original

5 .2 Den svenska försvarsindustrins struktur och lönsamhet

Den svenska försvarsindustrin har efter hand strukturerat produktionen och produktsortimentet efter de nya förutsättningarna — minskade materielans— lag i fasta priser. ökade utvecklingskostnader och en allt större konkurrens utomlands. För de flesta tekniskt avancerade produkterna finns det numera bara en tillverkare i Sverige. Den inhemska konkurrensen är i huvudsak begränsad till elektroniken, men även på detta område har skett en förändring i produktionsstrukturen under senare år. Teknikutvecklingskra- ven kan emellertid komma att leda till att företagen som tillverkar försvarselektronik om några är kommer att bli ännu färre. Underhåll inom landet av militära flygplan och tillverkning av krut och sprängämnen kommer sannolikt även i fortsättningen att ske i både enskild och statlig regi. På de flesta materielområdena svarar andra länders tillverkare för konkurrensen.

Strukturåtgärderna syftar till att varje företag skall få en så långt möjligt jämn och smhi/produktion. Den är nödvändig, anser företagen. om de skall kunna förränta det kapital som utvecklingsarbetet fordrarl. Strävan från företagens sida är att få så stora serier som möjligt men också att fylla ut mellan produktionscyklerna med annan lämplig tillverkning — civil eller militär — som innebär att de tar till vara sitt specialkunnande.

Livslängden på de militära produkterna har ökat. Genom minskande anslag i reala termer har försvaret fått skjuta en del nyanskaffningar på framtiden. Det har enligt företagen accentuerat kraven på åtgärder som skapar en säker och jämn produktion. Att fylla luckorna är nödvändigt både för lönsamheten på kort sikt och för bevarandet av den försvarstekniska kompetensen. Kontinuiteten i produktionen är därmed enligt företagen viktig för lönsamheten även på lång sikt.

Renovering och modifiering av äldre militär materiel bidrar för flera företag till den eftersträvade kontinuiteten i produktionen. Möjligheterna till sådana arbeten ökar om tillverkarna i ökad utsträckning bygger upp materielen i moduler. Flera av företagen framhåller att de vid tillfälliga större leveranser helst inte vill öka den egna tillverkningskapaciteten. Att senare avveckla delar av produktionsapparaten kostar också mycket.

Exporten har för den svenska försvarsindustrin blivit ett allt viktigare medel för strävandena att upprätthålla produktionen. Enligt flera av företagen är exporten helt avgörande för deras möjligheter att konkurrera med andra företag och att fortsätta utveckla nya produkter. Den framtida lönsamheten inom försvarsindustrin gäller i stor utsträckning hur företagen skall kunna betala de allt högre utvecklingskostnaderna och upprätthålla det teknologiska kunnandet i verksamheten. Ett företag med en omfattande export uppger för utredningen att priset på den del av produktionen som det svenska försvaret köper skulle behöva öka mellan två och tre gånger, om företaget med oförändrade krav på räntabilitet skulle sluta att exportera.

' Utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling beräknade kostnader- na för den svenska försvarsindustrins forsknings- och utvecklingsarbete under budgetåret 1983/84 till 2 500 milj. kronor, Försvarsindustrins egen finansiering skattades till 500 milj. kronor eller 20 % av hela beloppet.

• Sida 75
•  Original

Enligt de uppgifter som utredningen har tagit del av är lönsamheten bland de olika krigsmaterielprodukterna ganska ojämn. En del företag menar att den tekniska nivån på produkten blir avgörande för både avkastningen och konkurrenskraften. Det ekonomiska utbytet är i stort tillfredsställande men marginalerna är små, anser dessa företag. Den av beredskapsbehoven betingade överkapaciteten som förekommer i Sverige och utomlands för tillverkning av stapelvarorna krut och sprängämnen är den avgörande orsaken till dessa produkters bristande lönsamhet.

För några av företagen ger varje produkt ett större ekonomiskt utbyte i slutet än i början av produktens livscykel. Initialkostnaderna är oftast mycket höga. Det är viktigt för företagen att de har en bredd i tillverkningen, som gör det möjligt för dem att klara förnyelsen. Det går inte att samtidigt förändra alla produkter. I den långsiktiga planeringen av utvecklingsarbetet och av produktionen spelar exporten en stor roll.

5.3. Det internationella samarbetet

Den tekniska utvecklingen på krigsmaterielområdet kommer enligt företa- gens samstämmiga bedömning att fordra ett ökat samarbete med utländska tillverkare. Stora vapensystem kommer i fortsättningen som regel att utvecklas i samarbete mellan företag i olika länder. Framför allt gäller det utvecklingen och tillverkningen av flygplan. Den svenska försvarsindustrin har sedan länge hämtat kunnande och köpt komponenter i utlandet. Detta har kunnat ske eftersom de svenska företagen har en hög teknologisk kompetens och i samarbetet med andra företag har bidragit med egna utvecklingskunskaper. Det senare har medverkat till att ge materielen en svensk profil.

Problemet för ett alliansfritt land som Sverige är att kampen om högteknologin har blivit ett allt viktigare medel i stormakternas strävanden efter ett rustningsövertag. Den svenska försvarsindustrin behöver många olika slag av utländska komponenter och företagen blir i exportarbetet beroende också av andra länders kontroll. Denna kontroll berör även rent civila produkter byggda på högteknologiskt kunnande som har både civil och militär användning.

Anslagen för inköp av försvarsmateriel minskar sedan flera år i reala termer på flera håll i världen. Det har skärpt konkurrensen mellan företagen — både hos den svenska och inom den utländska försvarsindustrin. De flesta länder slår vakt om sin försvarsmaterieltillverkning. Skälen är både samhälls- ekonomiska och Säkerhetspolitiska. Det efter hand ökade kunnandet har bidragit till den allt större konkurrensen i länder som inte har en egen försvarsindustri. Men vapensystemen är stora och det finns många nischer. Företagen anser det viktigt att de genom den specialisering som är ett syfte med samarbetet kan bli ledande inom åtminstone något av delområdena. Bredden måste de avstå från.

Överföringen av teknik mellan länderna kommer även i fortsättningen att ske framför allt genom samarbete mellan företagen. Men även licensgivning- en kommer av allt att döma att öka. Fler länder än tidigare har nu företag som kan ta emot en utländsk tillverkning. Licensgivningen kan ibland vara en bättre lösning än de kompensationsköp som numera ofta fordras vid

• Sida 76
•  Original

försäljning av krigsmateriel. De svenska företagens möjligheter att delta i denna licensgivning beror på konkurrensförhållandena och olika länders sätt att reglera exporten. Konkurrensen påverkas i sin tur av exportsubventioner och de politiska bindningar som förekommer mellan olika länder, betonar företagen.

Samarbetet i särskilda projekt kommer enligt företagens bedömningar att öka mer än licensgivningen. Det har att göra med att försvarsindustriföreta- gen både i Sverige och utomlands i större utsträckning blir systemleverantö- rer och ansvariga även för utvecklingsarbetet. Antalet samarbetsavtal kommer att öka men också volymen genomsnittligt sett i samarbetsprojek- ten. Den ökade aktiviteten utomlands får på det sättet ytterligare en dimension. Flera av företagen har uppgett att de inför varje nytt utvecklings- arbete tidigt frågar sig vilket utländskt företag de skall samarbeta med.

• Sida 77
•  Original

III Utredningens överväganden och förslag

6. Svenska försvarsindustrins verksamhet

6.1. Försvarsindustrins betydelse för säkerhetspolitiken

Sveriges Säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet. Vi skall inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle politiskt, ekonomiskt, socialt, kultu- rellt och i varje annat avseende efter våra egna värderingar. Vi skall verka utåt för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Vår strävan är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig och konflikter.

1984 års försvarskommitté har på detta sätt beskrivit de yttersta målen för den svenska säkerhetspolitiken.l Ett samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken skall säkerställa målen. Huvudlinjen i denna politik är neutralitetspolitiken — en alliansfrihet i fred, som syftar till neutralitet i krig. Neutralitetspolitiken förutsätter att omvärlden har förtroende och respekt för vår vilja och förmåga att orubbligt hålla fast vid den valda utrikespoliti- ken, framhåller försvarskommittén.

Neutralitetspolitiken förutsätter vidare en konsekvent försvarspolitik, som redan i fred skapar förtroende bland andra stater och hos svenska folket för vår vilja och förmåga att försvara oss. Ett starkt och allsidigt försvar gör säkerhetspolitiken trovärdig, betonar försvarskommittén. Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande. Det skall ha en sådan styrka, sammansättning och beredskap att en angripares förluster och andra uppoffringar vid ett försök att utnyttja vårt land inte framstår som rimliga sett i relation till fördelarna. Vi accepterar aldrig kränkningar i fredstid av vårt territorium. Sådana kränkningar kan öka främmande staters förmåga att vid ett väpnat angrepp bekämpa vårt försvar.

Som försvarskommittén vidare framhåller skall vi snabbt och flexibelt kunna anpassa vår beredskap till aktuella situationer genom balanserade och samordnade åtgärder inom hela totalförsvaret. Vid anskaffningen av mate- riel till det svenska försvaret skall vi undvika beroenden av andra länder som dessa kan utnyttja för påtryckningar. Vi måste också självständigt kunna underhålla materielen. En svensk försvarsindustri som är kompetent att utveckla och tillverka

' 1984 års försvarskom- mittés rapport (SOU 1985223) Svensk sä- kerhetspolitik inför 90-talet.

• Sida 78
•  Original

försvarsmateriel underlättar uppfyllandet av de säkerhetspolitiska målen. En inhemsk försvarsindustri ökar det militära försvarets möjligheter att anskaffa en utrustning som är särskilt lämpad för vår miljö och vårt värnpliktssystem. Det militära försvaret kan under sådana omständigheter välja en egen profil på materielen, vilket minskar effekterna av de vapen och motmedel som maktblocken utvecklar mot varandra.

Så långt försvarskommittén, vars bedömningar ingår i underlaget för utredningens överväganden och förslag. Utredningen anser att långsiktighe- ten och stabiliteten i säkerhetspolitiken ställer stora krav på den svenska försvarsindustrins kunnande. En svensk tillverkning som gör oss så långt möjligt oberoende av andra länder när det gäller försörjningen med försvarsmateriel är en betydande tillgång för den svenska säkerhetspolitiken.

Den försvarstekniska bilden förändras, materielen blir mer komplicerad och både utvecklingsarbetet och tillverkningen mer krävande. Förändringar— na leder till att den svenska försvarsindustrin inte i samma utsträckning som förr på egen hand kommer att kunna tillgodose det svenska försvarets högt ställda krav. Även om bredden i kunnandet fortfarande är stor måste försvarsindustrin i ökad utsträckning kunna samarbeta med teknologiskt kvalificerade företag i andra länder. Detta skapar förutsättningar för en betydligt högre grad av självständighet än om vi skulle tvingas att i ökad omfattning importera färdiga vapensystem.

Utredningen konstaterar också att det finns begränsningar i möjligheterna att importera försvarsmateriel till Sverige. De viktigaste tillverkarländerna omger en stor del av framför allt den elektroniska försvarsmaterielen med särskild sekretess och utrustningen får bara i begränsad skala säljas till stater utanför den egna militäralliansen.

6.2. Svenska försvarsindustrins tekniska kompetens

Utvecklingen av den tekniska kompetensen hos den svenska försvarsindu- strin har i stort följt den internationella utvecklingen när det gäller konventionella vapen. Nya forskningsrön har efter hand kunnat omsättas i en förändrad teknik. Det svenska robotkunnandet. för att ta ett exempel, har vuxit fram ur den kompetens som flyg—, ammunitions- och elektronikindu- strierna tidigt skaffade sig.

Det svenska militärtekniska kunnandet har ökat i takt med den allmänna teknologiska nivåns höjning i landet. Företagsstrukturen inom försvarsindu- strin och de höga Säkerhetspolitiska kraven har bidragit till förändringarna. En utveckling av företagens kompetens är nödvändig även i framtiden om Sverige skall kunna hålla en egen tillverkning som går att anpassa till de nya inslagen i den försvarstekniska bilden. En egen tillverkning gör det möjligt att skräddarsy vapensystem för det svenska försvaret. Svensk profil innebär också att tillverkarna avstår från prestanda som är onödiga i Sverige.

Regeringen har i sina planeringsanvisningar till överbefälhavaren framhål- lit att svensk kompetens för forskning, utveckling och tillverkning skall finnas inom i första hand följande områden:

D Underrättelse-, lednings- och sambandssystem med stor motståndskraft mot störning;

• Sida 79
•  Original

_ Kvalificerade vapensystem som avser målinmätning, styrning, målsök- ning och verkan;

Styrd ammunition och land- och Sjöminor med olika sensorer. tändsys- tem och utspridningsanordningar;

Elektronisk krigföring;

Undervattensteknologi, i första hand medel för upptäckt, lokalisering och bekämpning av olika slag av undervattensverksamhet.

Den svenska försvarsindustrin är teknologiskt kunnig och internationellt sett mångsidig. Den export på viktiga materielområden som har ägt rum under ett antal år till teknologiskt krävande köparländer och det kvalificera- de utvecklingsarbete som pågår i samarbete mellan svenska och utländska företag styrker denna bedömning. Den svenska försvarsindustrin har under senare år fått en ökad kompetens som systemsammanhållande. en kompe- tens som anses unik för länder av Sveriges storlek. Företagen har en god förmåga att hålla samman utvecklingen och tillverkningen av komplexa system med flera svenska och utländska leverantörer. De nya systemerfaren- heterna är till nytta för den fortsatta teknologiska utvecklingen.

6.3. Företagsstrukturen — exportens betydelse

Den svenska försvarsindustrin har efter hand anpassat sin delvis historiskt betingade struktur till de nya tekniska och ekonomiska kraven. För de flesta produkterna finns det numera endast en tillverkare. Specialiseringen har ökat inom gruppen vapen och ammunition hos AB Bofors som tillverkar huvudsakligen tyngre materiel och hos FFV Ordnance som gör framför allt lättare vapen. Målsökarrobotar mot främst sjö- och luftmål utvecklas och tillverkas inom Saab Missiles AB. Bofors robotar styrs av skytten och är avsedda att bekämpa i första hand luft- och markmål. Ett visst tekniskt samarbete förekommer emellertid mellan dessa båda företag. Den svenska robottillverkningens framtida struktur kommer att bestämmas av de operati- va, tekniska och ekonomiska kraven.

Samverkar gör Bofors numera också med AB Hägglund & Söner i utvecklingen och tillverkningen av stridsfordon. Samarbetande företag inom ubåtsområdet är Kockums Marine AB och Karlskronavarvet AB.

Den konkurrens som förekommer inom den svenska försvarsindustrin gäller bl.a. vidmakthållandet av flygmotorer. Kompetens finns hos både FFV Aerotech och Volvo Flygmotor AB. Militärt krut tillverkas också vid två anläggningar — hos Nobel Industrier och inom FFV-koncernen. Kapacite- ten är på båda dessa områden betydligt större än det inhemska behovet.

Något större är konkurrensen mellan försvarselektronikföretagen. Även utvecklingen på detta område har emellertid börjat leda till en specialisering. Ericsson Radio Systems AB ägnar en stor del av sina resurser åt flygelektro- nik. Tyngdpunkten inom Philips Elektronikindustrier AB ligger i stället på marin elektronik. Motmedel och modifiering av den befintliga eldlednings- materielen har blivit speciella produkter för SATT Communications AB. Bofors-Aerotronics AB tillverkar främst eldledningssystem för artilleripjä—

• Sida 80
•  Original

ser. Saab-Scania—gruppen har fört samman sin elektroniska tillverkning i dotterkoncernen Saab-Scania Combitech AB, som inom försvarsområdet tillverkar bl. a. flygelektronik och utbildningsmateriel.

Försvarselektronikföretagen driver emellertid också utvecklingsarbete och tillverkning inom produktområden som är gemensamma för företagen. En del av eldledningsmaterielen som företagen tillverkar kan efter modi- fieringar ingå i flera olika slag av vapensystem. Ett annat gemensamt produktområde är sambands- och telekommunikationsutrustning. Både specialiseringen och utvecklingen inom de gemensamma produktområdena har under senare år lett till ett ökande samarbete mellan de svenska elektroniktillverkarna. I allt fler av de slutliga produkterna ingår delsystem från olika försvarselektroniktillverkare. Som ett resultat av detta samarbete kan antalet företag och arbetsställen även i fortsättningen komma att minska. Företagen räknar med en sådan utveckling och att denna kommer att öka förutsättningarna för de återstående företagen att få ett underlag för det mycket krävande utvecklingsarbetet.

Exporten har vid sidan om strukturåtgärderna en stor betydelse för den svenska försvarsindustrins lönsamhet. Utlandsförsäljningen gör det möjligt att upprätthålla en tillverkning även när livslängden på det svenska försvarets materiel ökar och tiden mellan beställningarna blir längre. Exporten bidrar till att säkerställa kontinuiteten och att trygga tillgången på tekniker och annan personal som skall upprätthålla det för den svenska försvarspolitiken viktiga yrkeskunnandet inom försvarsindustrin. Det kommer därmed att finnas en kompetens även för den viktiga vidareutvecklingen av materielen.

Exporten är nödvändig för beläggningen i produktionen hos många av företagen. Alltför stora svårigheter att utnyttja kapaciteten skulle minska deras förutsättningar att bidra till den inhemska försvarstekniska utveckling- en. Tillverkningen av vapen och vapensystem i en skala som motsvarar enbart vår inhemska efterfrågan skulle efter hand bli allt dyrare. Efter en tid skulle det sannolikt inom flera materielområden inte gå att driva en tekniskt avancerad produktion. En sådan utveckling skulle också snabbt minska den säkerhetspolitiskt viktiga förmågan att under kriser och i krig självständigt vidmakthålla den svenska försvarsmaterielen.

6.4. Samarbetet mellan svenska och utländska företag

Försvarsindustrins utvecklingsarbete är, som utredningen har framhållit, tekniskt och ekonomiskt mycket krävande. Sverige har liksom de flesta jämförbara länder efter hand fått allt svårare att på egen hand utveckla all den materiel som det egna försvaret behöver. Även om försvarsindustrins struktur fortsätter att förändras talar mycket för att ett land av Sveriges storlek inte helleri fortsättningen på egen hand kommer att kunna bygga upp eller bibehålla en teknisk kompetens som till alla delar svarar mot den försvarstekniska nivån i vår omvärld. För svenska försvarsindustriföretag är det av flera skäl nödvändigt att kunna samarbeta med andra tillverkare både i Sverige och utomlands.

Utbytet av kunskaper mellan svenska och utländska försvarsindustriföre- tag ärinte någonting nytt. Men det har efter hand som materielen blivit mer komplicerad fått större betydelse. Samarbete med utländska tillverkare

• Sida 81
•  Original

förekommer hos alla tre företagsgrupperna som ingår i utredningens kartläggning. De flesta överenskommelserna har emellertid träffats av företagen som tillverkar vapen och ammunition.

Utredningens kartläggning visar också att den svenska försvarsindustrins överenskommelser om samarbete med utländska företag har kraftigt ökat i antal under senare år. Företagens bedömningar av samarbetets omfattning och betydelse i framtiden pekar i samma riktning. Samverkan har blivit en allt vanligare arbetsform för många svenska och utländska krigsmaterieltill- verkande företag, Den svenska försvarsindustrins höga tekniska nivå är en förutsättning för samarbetet. De företag som vill öka sin kompetens måste kunna bidra med ett eget kunnande. Tyngdpunkten i utvecklingsarbetet har hittills legat på samarbete med företag i andra teknologiskt kvalificerade länder i Västeuropa och i Förenta staterna.

• Sida 82
•  Original

• Sida 83
•  Original

7. Styrningen av den svenska krigsmaterielexporten

7.1. Inledning

De svenska reglerna för kontroll av krigsmaterielexporten tillgodoser enligt utredningens mening redan nu högt ställda krav. Regelsystemet omfattar kontroll över både utförsel av materiel och överföring av kunnande. Genom att förbättra systemet med slutanvändarintyg har Sverige vidtagit åtgärderi syfte att hindra att svensk krigsmateriel når länder som den inte är avsedd för. Prövningen av licensgivningen innebär en möjlighet att kontrollera villkoren för exporten till tredje land av de licenstillverkade produkterna.

Utredningens kartläggning visar emellertid att det finns flera frågor som behöver övervägas. Dessa gäller bl.a. kontrollen över bestämmelsernas efterlevnad, marknadsföringen, utlandssamarbetet och tekniköverföringen. Frågan om kontrollen över bestämmelsernas efterlevnad och risken för vidareexport av svensk materiel skall ses mot bakgrund av att förundersök— ning pågår med anledning av misstankar om olovlig utförsel från två svenska företag. Utredningen återkommer till dessa frågor i avsnitt 7.2.

Problem i tillämpningen av utförselbestämmelserna kan enligt utredning- ens mening uppstå när förhållandena i ett mottagarland förändras på ett sådant sätt att det påverkar villkoren för exporten. Problemen blir ofta besvärliga om det är oklart hur förhållandena i landet skall bedömas. Svårigheterna accentueras om ett företag bedriver en aktiv marknadsföring i ett land där förhållandena efter hand förändras och har kommit långt i förhandlingarna om försäljning av svensk materiel eller av en tillverkningsli- cens. Förhållandena är desamma om ett svenskt företag förbereder försälj- ning i ett land dit svenska företag inte får exportera krigsmateriel. Frågor om marknadsföringen utomlands behandlar utredningen i avsnitt 7.3.

När det gäller teknologiöverföring konstaterar utredningen att de gällande bestämmelserna inte reglerar alla former av verksamhet som förekommer och att reglerna i några avseenden behöver förtydligas. Överväganden bör också ske när det gäller regleringen av samarbetet mellan svenska och utländska företag. Utredningen behandlar dessa frågor i avsnitten 7.4 och 7.5 .

• Sida 84
•  Original

7.2. Riskerna för vidareförsäljning av svensk krigsmateriel

Endast en statlig myndighet eller en av stat auktoriserad importör av krigsmateriel godtas som köpare av svensk krigsmateriel. Om utförseln avser vapensystem, ammunition och reservdelar skall en skriftlig förklaring — ett slutanvändarintyg— som regel avkrävas köparen bl. a. om att materielen skall användas av den köpande statens egen försvarsmakt. Detta syftar till att minska riskerna för att materielen genom vidareexport skall levereras till ett land som den inte är avsedd för.

En stor del av den svenska krigsmaterielen som företagen säljer på export har en identitet som gör det svårt att föra den vidare till andra länder. Detta gäller i första hand de större vapensystemen som i regel är anpassade till mottagarlandets militära förhållanden. För utformningen av leveransvillko— ren, t.ex. garantiåtagandena, behöver säljaren känna till hur materielen skall användas. En vidareförsäljning kan också av andra skäl vara svår att genomföra utan att det exporterande svenska företaget känner till planerna.

Det skulle sannolikt vara betydligt svårare att spåra leveranser av lättare vapen som tillverkasi stora serier, t. ex. granatgevär och minor, om de såldes vidare till andra än de godkända mottagarländerna. Samma sak gäller begagnad krigsmateriel som i de ursprungliga användarländerna skall ersättas av modernare utrustning. Det senare gäller materiel som har använts i ett land under många år och som den svenske leverantören har släppt kontakten med. Som regel sker det i sådana fall inte länge några komplette- rande köp. Ett skäl kan vara att mottagarlandet har byggt upp ett tillräckligt omfattande reservdels- och ammunitionslager. Några garantiarbeten eller någon utbildning som fordrar leverantörens medverkan förekommer inte heller. Svenska granatgevär, för att ta ett exempel, har under årens lopp sålts i ett mycket stort antal exemplar runt om i världen och detär givetvis svårt för den svenske tillverkaren att hela tiden bedöma om de godkända mottagarlän- derna fortfarande själva använder materielen.

Ett förhållande som försvårar vidareexport av nya eller begagnade vapen och av ammunition är att slutanvändarintygen numera skall gälla för i princip all framtid. Före år 1983 avsåg de användningen i som regel fem år och det fanns följaktligen inte några garantier för att mottagarlandet skulle avstå från vidareförsäljning av äldre materiel. Numera krävs också slutanvändarintyg -för export till alla länder.

För stapelvaror som krut och sprängämnen har det tidigare inte funnits något krav på intyg om användningen. Efter leveransen förlorar dessa produkter lätt sin identitet. Detta har i en del fall gjort det möjligt för utländska ammunitionstillverkare som har köpt krut och sprängämnen från Sverige att sälja de delar av varorna som företagen inte själva förbrukat till ammunitionsfabriker i andra länder. Under år 1985 har rutinerna för handläggningen av dessa exportärenden emellertid kompletterats i syfte att förhindra export av dessa varor till andra länder än som varorna har varit avsedda för. En ammunitionstillverkare måste numera skriftligt deklarera att företaget kommer att använda krutet eller sprängämnena i sin egen tillverkning och inte sälja dem vidare utan väsentlig bearbetning.

Tillämpningen av kraven på slutanvändarintyg för vapen och ammunition

• Sida 85
•  Original

och på deklaration om bearbetningen av krut och sprängämnen bygger på det förtroende som svenska myndigheter måste kunna ha för myndigheter och tillverkare i mottagarländerna. Om en köpare sviker förtroendet, måste detta påverka hans möjligheter att få nya leveranser från Sverige. Utredning— en utgår från att regeringen har möjligheter att upphäva ett beslut om tillstånd att exportera krigsmateriel om mottagaren skulle visa sig vara en. annan än som har framgått av de ursprungligen lämnade uppgifterna.

7.3. Effektivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad

7.3.1. Ökad intern kontroll inom företagen

Bakgrund

Förundersökning pågår för närvarande med anledning av misstänkt olovlig utförsel av krigsmateriel från två svenska företag. Undersökningen har vid avlämnandet av detta betänkande inte slutförts. Enbart misstanken om. olovlig export talar emellertid för att åtgärder bör övervägas som så långt möjligt förhindrar sådan verksamhet.

Lagstiftningen som reglerar krigsmaterielexporten innehåller ett generellt förbud mot utförsel av materiel och mot tekniköverföring. Bestämmelserna medger undantag från förbuden. Staten måste kunna kräva att företagen, med det samhällsansvar de har genom effektiva åtgärder ser till att det inte sker någon olovlig utförsel av krigsmateriel eller annat kringgående av reglerna. En myndighetskontroll kan aldrig bli heltäckande. En förbättrad intern företagskontroll har däremot möjligheter att på ett brett plan minska riskerna för överträdelser av reglerna om exporten av krigsmateriel.

Företagens utlandsverksamhet varierar i storlek och form beroende på vilka vapen eller vapensystem som de tillverkar. Den uppdelning i företags- grupper som utredningen i kapitel 3 har använt för redovisningen av kartläggningens resultat har syftat till att illustrera detta. Utredningen anser att en utökad intern kontroll skall kunna anpassas till olikheterna i verksamhetens omfattning och inriktning mellan företagen. De åtgärder som är möjliga inom ett företag går kanske inte att genomföra — eller är inte nödvändiga — inom ett annat företag.

Utredningen vill understryka att även om en stor del av kontrollen sker hos det enskilda företaget måste det finnas regler som tillförsäkrar myndigheter- na handlingsmöjligheter i de fall där den interna kontrollen inte fungerar. Utredningen kommer i fortsättningen i kapitel 7 att föreslå bestämmelser avsedda att komplettera de nuvarande reglerna för myndigheternas kontroll av krigsmaterielexporten.

Utbildning och information

Utredningen anser att företagen som en grund för den förbättrade interna kontrollen skall verka för att de anställda genom utbildning och information får ökade kunskaper om exportbestämmelserna och hur de tillämpas. Det har i utredningens arbete framkommit att anställda som arbetar med exportförsäljning ofta har begränsade kunskaper om regelsystemet och om

• Sida 86
•  Original

riktlinjerna för tillämpningen. Ett ökat kunnande hos personalen bör kunna bidra till att minska riskerna för t. ex. en olovlig vidareexport. Det är enligt utredningens mening angeläget att de statliga myndigheterna medverkar i denna utbildnings- och informationsverksamhet inom företagen.

Rapporteringsrutiner och beslutsbefogenheter

Utredningen anser det också viktigt att försvarsindustriföretagen överväger sin administrativa organisation och sina styrsystem. Ändrade rapporterings- rutiner och beslutsbefogenheter kan göra den interna kontrollen effektivare och medföra att fler ansvariga tjänstemän inom företagen kommer att delta i besluten om leveransåtagandena och i den interna kontrollen av exporten. Utredningen förutsätter att exportfrågor av betydelse behandlas i företagens styrelser.

Förvaltningsrevision

Företagens revisorer skall enligt aktiebolagslagen (1975: 1385) i den omfatt- ning som god revisionssed bjuder granska aktiebolagens årsredovisningar samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Revisorerna skall också pröva hur bolagen har fullgjort de skyldigheter de har enligt flera skatte- och avgiftsförfattningar.

Revisorernas granskning av förvaltningen syftar främst till att klargöra om en åtgärd eller försummelse som kan leda till ersättningsskyldighet ligger verkställande direktören eller en styrelseledamot till last. I granskningen ingår att pröva om verkställande direktören eller en styrelseledamot på annat sätt har handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Till revisorernas uppgifter hör att granska om bolagets system för planering och administrativ kontroll är utformade på ett ändamålsenligt sätt.

Revisionsberättelsen skall enligt aktiebolagslagen innehålla uppgifter om de anmärkningar som revisorerna vill göra med anledning av försummelser som verkställande direktören eller någon ur styrelsen kan ha gjort sig skyldig till. Revisorerna kan dessutom i revisionsberättelsen redovisa synpunkter som de anser bör komma till aktieägarnas kännedom. Enligt de rekommen- dationer som Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har utfärdat skall en revisor som upptäcker väsentliga svagheter i t. ex. företagets kontrollsystem rapportera dessa till företagsledningen. Avsikten är att ledningen omedel- bart skall kunna vidta åtgärder och på det sättet förhindra avsiktliga eller oavsiktliga fel i verksamheten.

Om revisorerna har anmärkt på brister i företagens tillämpning av skatte- och avgiftsförfattningarna, föreligger det en skyldighet för dem att till länsstyrelsen överlämna en avskrift av revisionsberättelsen (aktiebolagsla- gen 10 kap. 10 5). På några områden — det gäller bl. a. inom den regionalpolitiska stödverksamheten — förekommer det att revisorerna skall bedöma och verifiera de uppgifter som företagen lämnar till myndigheterna. Det senare är inte något allmänt åliggande för revisorerna. Skyldigheten åvilar företaget, som enligt speciallagstiftningen skall inge ett intyg från revisorerna för att få det statliga ekonomiska stöd som företaget har ansökt om.

En olaglig vapenutförsel riskerar att ekonomiskt skada ett företag som

• Sida 87
•  Original

tillverkar och exporterar krigsmateriel. Genom kontrollåtgärder av olika slag kan företagen skydda sig mot förluster av detta slag. Det hör till revisorernas förvaltningsrevision att undersöka hur styrelsen och verkstäl- lande direktören hanterar olika frågor så att åtgärderna ekonomiskt inte skadar företagen. En för företagen skadligverksamhet skulle enligt utred- ningens mening kunna omfatta åtgärder som strider mot lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. Enligt utredningens mening är det angeläget att kraven på revisorerna i detta avseende blir mer uppmärksam- made än som hittills har varit fallet. Som ett led i dessa strävanden föreslår utredningen att lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m. utökas med en bestämmelse motsvarande den som föreligger inom skatte- och avgiftsområdet. Utredningens förslag innebär att revisorerna skall vara skyldiga att till regeringen överlämna en avskrift av revisionsberättelsen, om de har anmärkt på något som gäller krigsmaterielexporten.

Aktiebolagslagen omfattar inte statlig myndighet. Reglerna i lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m. är emellertid tillämpliga också på statlig myndighet som exportör. Utredningen anser att en motsvarande skyldighet för revisorerna i statlig myndighet bör föreligga när det gäller rapporteringsskyldighet i fråga om anmärkning av betydelse med avseende på myndighetens verksamhet inom krigsmaterielområdet.

Det kan vidare vara lämpligt att revisorerna, om det behövs, verifierar de uppgifter om den genomförda krigsmaterielexporten som företagen regel- bundet bör lämna till myndigheten. Bestämmelser om sådana intyg grundade på utdrag ur företagens ekonomiska redovisning finns, som har framhållits, inom andra verksamhetsområden. Utredningen återkommer till denna fråga i avsnittet om företagens skyldigheter att lämna uppgifter om krigsmate- rielexporten.

Frågan om statliga styrelseledamöter

Utredningen har övervägt frågor om en mer allmän insyn i de exporterande försvarsindustriföretagens arbete genom en ordning med statligt utsedda styrelseledamöter. Syftet skulle vara att utöka kontrollen i samband med exporten av krigsmateriel. Skillnaderna i verksamhet och organisation mellan företagen är emellertid stora och behovet av insyn i verksamheten varierar. Även med ett ökat direkt inflytande för styrelseledamöterna skulle det enligt utredningens mening bli svårt för de statligt utsedda representan- terna att i praktiken kontrollera de enskilda exportaffärerna. Utredningen anser att en effektivare insyn kan uppnås genom andra åtgärder.

7.3.2. Tullverkets kontroll av exporten

Bakgrund

Tullverket har till uppgift att vid gränsen kontrollera att utförsel av krigsmateriel får ske. Tullverkets allmänna kontrolluppgifter och befogenhe- ter vid utförsel är reglerade i bl.a. tullagen (1973:670) och tullstadgan (19731671). En tullmyndighet kan i enlighet med tullagstiftningen kontrolle- ra riktigheten avlämnade uppgifter om exportgods genom bokförin-gsgransk-

• Sida 88
•  Original

ning och liknande undersökningar. Detta kan ske både hos exportören och hos annan som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för kontrollen kan hämtas ur anteckningar och andra handlingar. Det senare kan gälla transport- och speditionsföretag.

Tullverket kan vid kontroll av efterlevnaden av exportbestämmelserna anlita tullmyndigheter i andra länder. Sverige har slutit samarbetsavtal med de nordiska länderna. Förbundsrepubliken Tyskland. Frankrike. Nederlän- derna. Storbritannien och Nordirland. Inom ramen för det internationella tullsamarbetsrådets (CCC) verksamhet kan det svenska tullverket räkna med ett visst men mer begränsat bistånd från tullmyndigheter i en rad andra länder. Av rådets omkring 100 medlemsstater har ett stort antal » bl. a. Sverige — anslutit sig till den s.k. Nairobi-konventionen om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor.

Generaltullstyrelsens förslag till utökad kontroll

Generaltullstyrelsen har i en skrivelse till utredningen redovisat hur ett utbyggt kontrollsystem skulle kunna utformas. Skrivelsen innehållerföljande skiss till förändringar i bestämmelser och organisation:

D Lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. skulle kunna kompletteras med en föreskrift om att bevissäkringslagen (1975: l()27)för skatte- och avgiftsprocessen får tillämpas vid tullens kontroll av krigsmate— rielexporten på samma sätt som gäller vid skattekontroll. Detta skulle utöka möjligheterna för tullverket att efterforska bevismedel i förvar eller utrymmen till att omfatta situationer även när förutsättningar för husrann— saken inte föreligger.

El Genom ett tillägg i lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m. m. skulle det bli möjligt för tullverket att ta del av handlingar som offerter, telex och skrivelser i god tid före utförseltillfället. Tullmyndigheten skulle på det sättet få ett underlag för planering av eventuella kontrollinsatser.

B En skyldighet för exportörer att på anfordran av svensk tullmyndighet förete ett s. k. landningsintyg — en försäkran från utländsk tullmyndighet i mottagarlandet att krigsmaterielen förts in och förtullats i detta land — eller förete andra bevis som styrker att materielen slutligt har nått destinatio- nen i utförseltillståndet skulle komplettera andra och mer effektiva metoder.

EI Kontrollen hos exportföretagen skulle i huvudsak kunna ske i regi av en för ändamålet särskilt inrättad enhetvid tulldirektionen i Stockholm (Östra tullregionen). Generaltullstyrelsens bevaknings- och kontrollbyrå skulle kunna svara för samordning av kontrollen och för kontakter med bl. a. KMI och utländska tullmyndigheter. För denna kontroll skulle det enligt generaltullstyrelsen fordras ett tillskott på elva tjänster och viss utrust- ning.

El KMI skulle till tullverket kunna översända kopior av både beviljade utförseltillstånd och själva ansökningarna om tillstånd. Ansökningarna skulle behövas för kontroll av att utförsel inte sker trots förbud.

• Sida 89
•  Original

D Exportörerna skulle kunna åläggas attförhandsanmäla varje exporttillfälle till tullverket. Utförsel av krigsmateriel skulle få ske endast över vissa angivna gränsorter. Den fysiska kontrollen skulle emellertid så långt möjligt äga rum i samband med inlastningen i transportmedlet. En skyldighet för exportören att tydligt och på ett varaktigt sätt märka ytteremballaget på godset med mottagarlandets namn skulle inte förhindra men kunna försvåra en olovlig utförsel.

Generaltullstyrelsen har i skrivelsen till utredningen framhållit att tullverket, om åtgärderna blir genomförda, skulle kunna kontrollera omkring 25 % av exporten på ett grundligare sätt än som svarar mot den hittills i huvudsak formella granskningen av exporttillståndens giltighet.

Utredningens bedömning av generaltullstyrelsens förslag

Tullverket svarar för en mycket viktig kontrollfunktion och har redan i dag omfattande befogenheter i utförselkontrollen. Det internationella samarbe- tet inom tullområdet är av stor betydelse för kontrollen. Utredningen gör följande bedömningar av generaltullstyrelsens förslag till åtgärder för utökning av tullmyndigheternas kontroll.

En komplettering av lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. med en föreskrift som innebär att tullen vid kontroll av krigsmaterielexpor- ten får tillämpa den s.k. bevissäkringslagen skulle allmänt sett förbättra förutsättningarna för kontrollen. Samma sak gäller förslaget om att det skulle bli möjligt för tullmyndigheterna att i god tid före utförseltillfället ta del av t. ex. offerter, telex och skrivelser som har med den aktuella exporten att göra. Åtgärder för bevissäkring förekommer på skattekontrollens område. Bestämmelserna har tillkommit för att tillgodose statens rent fiskala behov och kraven på en så långt möjligt rättvis och likformig beskattning. Dessa intressen har ansetts motivera de möjligheter myndigheterna har att för sina undersökningar säkra bevis — dvs. beslagta, försegla och söka efter material även när misstanke om brott inte föreligger. Förutsättningen för ett ingripande är att det finns en risk för att den skatte- eller avgiftsskyldige skall undanhålla eller förvanska uppgifter som skattemyndigheterna behöver.

Behovet av särskilda åtgärder av detta slag är enligt utredningens mening inte detsamma inom krigsmaterielområdet. Kontrollen av krigsmaterielex- porten har jämfört med i varje fall skatteverksamheten en begränsad omfattning. De företag som exporterar krigsmateriel är få. Enligt utredning- ens mening är det lämpligare att välja andra medel för en utökad kontroll än de föreslagna möjligheterna till bevissäkring. Samma sak gäller den av generaltullstyrelsen föreslagna skyldigheten för företagen att innan utförseln är aktuell, på tullmyndigheternas begäran, lämna uppgifter om exporten. Frågan har större räckvidd än som framgår av generaltullstyrelsens förslag. Enligt utredningens mening bör skyldigheten att lämna uppgifter utgöras av ett allmänt åliggande för företagen att för regeringen redovisa handlingar som gäller exportverksamheten. Utredningen återkommer till denna fråga i avsnitt 7.3.4.

Frågan om de åtgärder som generaltullstyrelsen har föreslagit skall bedömas också med utgångspunkt i förslaget om en särskild enhet inom tullmyndigheten i Östra tullregionen som skulle få till uppgift att hos den

• Sida 90
•  Original

svenska försvarsindustrin genomföra en skärpt exportkontroll. En sådan enhet skulle enligt förslaget göra både fysiska kontroller och andra slag av inspektioner i företagens verksamhet. Arbetet skulle ske Stickprovsvis och i sådan omfattning att tullverket skulle uppnå en rimlig grad av säkerhet i exportkontrollen. Generaltullstyrelsen framhåller att förslaget inte tar sikte på behovet av styrda kontrollinsatser som tullverket utför vid misstanke om brott. Den nya kontrollen inom företagen skulle. framgår det av skrivelsen. kunna omfatta förslagsvis ett besök per tio exporttillfällen.

Enligt utredningens synsätt föreligger det ett samband mellan å ena sidan förslagen om bevissäkring och företagens skyldigheter att i god tid före utförseltillfället lämna tullmyndigheterna uppgifter och å andra sidan inrättandet av en särskild kontrollenhet. När utredningen inte förordar åtgärderna som avser bevissäkring och skyldigheter för företagen att lämna uppgifter ser utredningen inte heller några motiv för att tullkontrollen skall styras till en särskild kontrollenhet. Utredningen utesluter därmed inte att det kan finnas skäl för en förstärkning av tullverkets personella resurser för kontroll av krigsmaterielexporten.

När det gäller generaltullstyrelsens förslag om förhandsanmälningar till tullmyndigheterna av exportsändningar delar utredningen uppfattningen att sådana anmälningar kan vara ett sätt att göra tullkontrollen effektivare. Tullmyndigheterna får genom denna ordning mer tid att utöva de befogen- heter som tillkommer dem enligt gällande bestämmelser. Företagen bedri- ver sannolikt ofta en sådan planering av exportverksamheten att förhandsan- mälningar av utförsel inte behöver försvåra transporthanteringen. Enligt ut- redningens mening kan ett smidigt systern åstadkommas genom ett dispens— institut. Utredningen lägger här inte fram något förslag utan menar att frå- gan bör tas upp inom ramen för en utveckling av utförselkontrollens admi- nistrativa rutiner. Utredningen är däremot tveksam till fördelarna med att begränsa utförseln till ett antal i förväg bestämda gränsarter. Även denna fråga bör emellertid bedömas inom ramen för utvecklingen av kontrollens administrativa rutiner.

Det föreslagna systemet med landningsintyg innebär att en tullmyndighet skall förete en försäkran från utländsk tullmyndighet i mottagarlandet om att varorna har förts in och förtullats i det landet. Kontrollen förutsätter att tullmyndigheterna i andra länder medverkar och det fordrar en utveckling av det internationella tullsamarbetet. Sannolikt är möjligheterna att få till stånd ett heltäckande system av detta slag begränsade. Enligt utredningens mening har frågan emellertid stor betydelse för tullverkets kontroll av krigsmate- rielexporten och bör övervägas inom ramen för tullsamarbete mellan Sverige och andra länder. '

En annan lösning kan vara att det exporterande svenska företaget åläggs en skyldighet att inom en viss tid från utförseltillfället inge en handling från mottagaren som visar att varorna har anlänt. En sådan ordning skulle enligt utredningens mening kunna vara ett andra steg i rutinerna för infordrande av slutanvändarintyg. Den som inte på ett tillfredsställande sätt kan styrka att varorna har gått till mottagaren i det land som framgår av ansökan bör tills vidare inte beviljas nya exporttillstånd, om inte omständigheterna föranleder annat. Ett blankettset som är gemensamt för båda slagen av kontrollrutiner skulle sannolikt underlätta infordrandet av intygen. Utredningen anser att

• Sida 91
•  Original

också dessa frågor bör övervägas inom ramen för en utveckling av utförsel- kontrollens administrativa rutiner. Även formerna för information till tullverket om inlämnade ansökningar och beviljade utförseltillstånd i enlighet med generaltullstyrelsens förslag bör tas upp i det sammanhanget.

7.3.3. Medverkan av de svenska utlandsmyndigheterna

Även de svenska utlandsmyndigheterna kan spela en viktig roll i strävandena att få bekräftelse på att materielen har nått den mottagare som anges i ansökan om exporttillstånd. Utredningen anser att utlandsmyndigheterna enligt fasta rutiner bör få uppgifter om ingivna ansökningar, beslutade exporttillstånd och intyg eller andra slag av bevis som myndigheterna i Sverige har tagit emot. Utlandsmyndigheterna får därmed ett underlag för att själva kunna göra bedömningar som bekräftar att leveranserna har nått rätt mottagare.

7.3.4. Företagens skyldigheter att lämna uppgifter och handlingar

KMl har enligt lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. in. en allmän tillsyn över de företag och andra som har fått regeringens tillstånd att i Sverige tillverka, sälja och förmedla krigsmateriel m.m. Företagen är skyldiga att till kontrollmyndigheten lämna uppgifter om verksamheten. KMI kan också begära de upplysningar och handlingar som kontrollen fordrar. Den som har fått tillstånd är vidare skyldig att lämna tjänstemän hos KMI tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs.

Kontrollen i exportavseende utövas bl. a. med ledning av de uppgifter som företagen lämnar i egenskap av tillverkare eller agenter och med stöd av de handlingar och uppgifter som är aktuella för de enskilda exportärendena.

Utredningen föreslår att underlaget för kontrollen inom utförselområdet utökas genom att företagen åläggs en skyldighet att lämna uppgifter om exporterad krigsmateriel och upplåtna eller överlåtna tillverkningsrättighe- ter. Det bör ankomma på regeringen att närmare föreskriva om uppgiftsläm- nandet. Företagen skall vara skyldiga att på begäran lämna även andra uppgifter och handlingar om exportverksamheten inom krigsmaterielområ- det, när en effektiv kontroll fordrar detta. Uppgifter som företagen lämnar skall på begäran bestyrkas av företagens revisorer.

KMI förbereder för närvarande en datorisering av registerföringen. I registren ingår grunduppgifter om de tillverkande och exporterande försvar- sindustriföretagen, detaljer från tillsynsarbetet och data om tillstånden att tillverka och exportera. Datoriseringen kommer att göra det lättare för KMI att få en aktuell överblick över verksamheten. Den kommer vidare att frigöra resurser som bör kunna användas för det arbete som den föreslagna utökade uppgiftsskyldigheten innebär även för myndigheten.

Utredningen kommer att i avsnitt 7.4 behandla frågor som gäller redovis- ning om planeringen av företagens marknadsföring och om utlandsbolagens verksamhet.

• Sida 92
•  Original

7.4. Försvarsindustrins marknadsföring utomlands

7.4.1. Företagens sätt att marknadsföra krigsmateriel — en allmän karaktäristik

Den svenska försvarsindustrin arbetar i sin marknadsföring utomlands med de olika slag av medel som är vanliga inom de flesta industrigrenar. Genom annonser i fackpress, broschyrer och deltagande i mässor eller utställningar talar företagen om att de finns och vilka produkter de tillverkar. De får på det sättet kontakter med köpare av olika slag. Kataloger. demonstrationer och andra visningar beskriver mer i detalj materielen som de säljer på export. Innan företagen får lämna uppgifter om militärt känslig utrustning måste det finnas ett avtal om sekretesskydd med myndigheterna i det andra landet.

Den huvudsakliga marknadsföringen utomlands sker med företagens resurser i Sverige. Marknadsavdelningen eller motsvarande funktion inom företagen demonstrerar materielen, utarbetar offerter och förhandlar. De agenter som företagen i varierande utsträckning använder verkar i första hand genom att förmedla kontakter mellan utländska köpare och den svenska marknadsavdelningen. Några företag använder egna eller samägda utlandsbolag som i marknadsföringen arbetar på ungefär samma sätt som agenterna. De flesta utlandsbolagen som den svenska försvarsindustrin äger eller har intressen i förfogar över mycket begränsade personella resurser — oftast en eller ett par anställda. Med undantag för några av intressebolagen sker utarbetandet av offerter och förhandlingarna med olika köpare även i dessa fall i regi av företagets marknadsorganisation i Sverige.

Den uppdelning i tre företagsgrupper som utredningen har använt för redovisningen av kartläggningen visar att företagen har anpassat marknads- föringen till de olika slag av produkter som de tre grupperna arbetar med. Flera företag — de finns representerade i alla tre grupperna — driver för närvarande en begränsad marknadsföring utomlands. Strävan från alla företagen är emellertid att i fortsättningen sälja mer på export. De flesta tillverkarna anser att deras erfarenheter av försäljning på export är otillräck- liga. Företagen håller mot den bakgrunden på att bygga upp ett kunnande om utlandsmarknaderna som syftar till en ökad avsättning senare under 1980- talet och under 1990-talet.

Den svenska försvarsindustrin bedriver enligt utredningens bedömning en marknadsföring som med hänsyn till utförselkontrollens syften är i stort rimlig när det gäller omfattningen och valet av medel. I enstaka fall har företagen emellertid brukat metoder eller övervägt att använda medel som med hänsyn till riktlinjerna för krigsmaterielexporten inte har varit lämpliga. Diskussioner mellan företagen och myndigheterna har uppstått om detaljer i försäljningsbroschyrer och annonser samt om deltagandet vid mässor och utställningar i några länder.

Till planeringen av marknadsföringen hör att välja länder för försäljnings- arbetet. Som utredningen har framhållit diskuterar företagen i regel dessa frågor med KMI. Företagen får synpunkter och råd och kan sägas vara lyhörda för KMI:s bedömningar. Emellertid har det i några fall förekommit att företagen har gått längre i sin marknadsföring i vissa länder än som senare från andra synpunkter har visat sig önskvärt. Det har förekommit att

• Sida 93
•  Original

företagen rent av har ingått preliminära avtal om leveranser. Sådana försäljningsansträngningar kan i enstaka fall bli ett allvarligt problem som komplicerar exportverksamheten för både företagen och myndigheterna. Det som inträffar riskerar att försvåra exportarbetet även för svenska företag som verkar inom andra branscher i dessa länder.

7.4.2. Tillsyn över försvarsindustrins marknadsföring utomlands

Problemen i exportverksamheten skulle enligt utredningens mening i hög grad minska om den statliga styrningen på ett tidigt stadium omfattade också marknadsföringen. Utredningen anser att en skyldighet för företagen att till regeringen inge skriftliga redovisningar om planerade marknadsföringsåt- gärder skulle kunna bidra till en mer långsiktigt inriktad och därför mer ändamålsenlig utförselkontroll.

Utredningen föreslår att de krigsmaterieltillverkande företagen och de som bedriver försäljningsverksamhet m. m. inom krigsmaterielområdet skall vara skyldiga att redovisa sin planering av marknadsföringen utomlands. Redovis- ningen bör också omfatta den marknadsföring som företagen uppdrar åt andra, t.ex. en agent eller ett utlandsbolag, att genomföra. Redovisningen bör ligga till grund för en diskussion mellan företagen och KMI om inriktningen av marknadsföringen. Diskussionen bör omfatta inte bara valet av länder, som företagen redan nu i stor utsträckning diskuterar med KMI, utan även innehållet i marknadsföringen, t. ex. valet av medel och omfatt- ningen av kontaktarbetet i de olika länderna.

Utredningens förslag innebär att företagen genom skriftliga redogörelser regelbundet skall lämna information om marknadsplaneringen. Det bör vara regeringens uppgift att närmare bestämma i vilka avseenden och hur ofta uppgifterna skall lämnas.

Utredningen har övervägt frågan om en allmän tillståndsprövning som skulle avse försvarsindustrins marknadsföring utomlands. Utredningens bedömning är emellertid att en sådan ordning skulle leda till en adminstrativt sett extra omgång som i onödan skulle tynga utförselkontrollen. Utformning- en av riktlinjerna för tillståndsprövningen skulle sannolikt medföra svåra avvägningar. Risker skulle vidare föreligga att ett tillstånd till marknadsfö- ring av både köpare och säljare skulle uppfattas som ett bindande förhands- besked. Det skulle också motverka strävandena efter en kontinuerligt fungerande intern kontroll av exportverksamheten inom företagen.

Utredningen utesluter emellertid inte att det i vissa situationer kan finnas behov av att direkt påverka företagens marknadsföring. Som utredningen har framhållit finns det exempel på åtgärderi marknadsföringen som under senare år har orsakat problem för både myndigheterna och industrin. Företagen har i dessa fall gått längre i sina kontakter och förhandlingar än som har varit lämpligt.

Utredningenföreslår mot denna bakgrund att regeringen skall få möjlighet att förbjuda vissa marknadsföringsåtgärder som företagen planerar eller håller på att genomföra. Regeringen skall också kunna förbjuda att uppdrag om sådana åtgärder ges åt annan, t.ex. en agent eller ett utlandsbolag. Handläggningen innebär att KMI för regeringen redovisar de uppgifter och bedömningar avseende marknadsföringen utomlands som företagens redo-

• Sida 94
•  Original

görelser och diskussionerna med dem ha resulterat i. Regeringen skall efter denna redovisning kunna förbjuda ett företag att lämna anbud, ingå avtal eller vidta liknande åtgärder som syftar till att försäljning av krigsmateriel skall komma till stånd.

Utredningen vill framhålla att en rapportering som inte resulterar i ett förbud mot marknadsåtgärder inte med nödvändighet leder till att företaget senare får tillstånd till att exportera krigsmateriel till ett visst land enligt de planer som företaget har redovisat för myndigheterna.

7.4.3 Försäljning och förmedling via utländska företagsbindningar — företagens utlandsetableringar Utredningen behandlar i detta sammanhang frågan om användningen av svenska utlandsbolag på krigsmaterielområdet och om — eller i vilken utsträckning — åtgärder bör vidtas som syftar till att reglera försäljnings- och förmedlingsverksamhet via utländska företagsbindningar och att kontrollera etableringar av verksamhet i utlandet. Som framgår av redogörelsen i kapitel 3 arbetar de flesta utländska dotter- eller intressebolagen med marknadsföring inom krigsmaterielområdet. Någ- ra bolag bedriver utvecklingsarbete. Tillverkning av materiel förekommer i ett par fall. Flera av bolagen bedriver annan verksamhet, bl. a. projektled- ning. I de fall de svenska försvarsindustriföretagen använder sig av egna eller av de svenska systerbolagens utländska dotter- eller intressebolag inom det civila området har medverkan från dessa utlandsbolag bestått av marknads- föringsåtgärder. Dessa utlandsbolag har deltagit främst genom att förse det svenska företaget med en allmän länderkunskap. Utredningen konstaterar att i de fall en utländsk tillverkning grundar sig på svenska licenser kan en tillfredsställande kontroll av förutsättningarna för försäljning av den licenstillverkade materielen uppnås inom ramen för prövningen av licensupplåtelsen. Villkoren för försäljning av materiel som ett svenskt och ett utländskt företag gemensamt utvecklar bör kunna regleras i samband med den prövning av samarbetsöverenskommelsen som utredning- en anser bör komma till stånd. Utredningen återkommer till denna senare fråga i avsnitt 7.4. När det gäller marknadsföringen visar utredningens kartläggning att utlandsbolagen inom denna sektor hittills har bedrivit en mycket begränsad verksamhet. Bolagen arbetar närmast som agenter. Det innebär att de skaffar information och förmedlar kontakter mellan presumtiva köpare och företagens marknadsavdelningar i Sverige. Utredningens nyss redovisade förslag till reglering av marknadsföringen syftar bl. a. till att regeringen skall kunna förbjuda en svensk tillverkare eller agent att lämna ett uppdrag åt ett utländskt bolag att t. ex. lämna en offert om viss försäljning till en mottagare i ett land som inte skulle godkännas som mottagare av svensk materiel. Ett sådant förbud förhindrar enligt utredningens mening en icke önskad försäljning eller förmedling genom utländska företagsbindningar. Utredningens förslag avser således försäljning eller förmedling för den svenske tillverkarens eller agentens räkning. Förslaget är en komplettering till nu gällande bestämmelser om tillhandahållande av krigsmateriel m.m. Bestämmelserna som finns intagna i 3 5 lagen om kontroll över tillverkning- en av krigsmateriel, m.m. innebär att såväl krigsmateriel som uppfinning

• Sida 95
•  Original

avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel inte får yrkesmässigt tillhandahållas här i riket genom försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon inom landet eller i utlandet utan tillstånd av regeringen. Från bestämmelserna finns vissa undantag. bl. a. i fråga om tillhandahållande till svensk statlig myndighet. Förbudet avser den som häri landet utövar näringsverksamhet som omfattar tillhandahållande av nyss nämnt slag eller på annat sätt yrkesmässigt tillhandahåller sådan materiel eller uppfinning m.m.

Utredningen har övervägt om det därutöver bör krävas att svenska myndigheter skall kontrollera sådan förmedling av krigsmateriel mellan utländska tillverkare och köpare i andra länder som kan ske genom utländska bolag som domineras av svenska intressen. Utredningen tar i detta samman- hang också upp frågan om kontroll över svenska utlandsetableringar inom krigsmaterielområdet.

När det gäller förmedlingen av krigsmateriel utan anknytning till närings- verksamhet här i riket eller till marknadsföringsuppdrag från t. ex. svenska tillverkare torde det enligt utredningens mening i och för sig vara möjligt att kräva tillstånd för t. ex. svenska bolag att bedriva sådan verksamhet genom utländskt bolag. Enligt utredningens mening skulle det emellertid bli utomordentligt svårt att i sådana fall kontrollera efterlevnaden av bestäm- melserna och dessa skulle därmed lätt kunna kringgås.

En reglering av utlandsverksamheten måste vidare ses i ett folkrättsligt perspektiv. Att en stat inte kan utöva jurisdiktion inom ett annat lands territorium hör till de grundläggande principerna inom den internationella folkrätten. Någon kontroll över verksamheten som sådan kan därför inte ske. Ingenting hindrar emellertid en suverän stat att upprätta rättsregler beträffande dess egna medborgare, även om reglerna har bäring på medborgarnas handlande utom riket. I den mån svenska rättsregler kollide- rar med utländska regler är grundprincipen att de egna rättssubjekten, när dessa lyder under en främmande stats territorialhöghet, inte kan tvingas till handlingar som är oförenliga med utländska lagsystem.

Resonemanget kan tillämpas också på kontrollen över svenska utlandseta- bleringar inom krigsmaterielområdet. Ett handlingssätt som skulle innebära en direkt kontroll över utländska bolag, även om dessa domineras av svenska intressen, kan inte vara förenligt med folkrätten. Däremot möter det enligt utredningens mening inga hinder att reglera tillåtligheten av svenskt ägande i utländska bolag eller att införa skyldighet att lämna uppgifter om sådant ägande.

Utredningen har vid sin genomgång inte funnit skäl att genom reglering begränsa svenskt ägande i utländska bolag. Däremot har utredningen funnit det ändamålsenligt att föreslå en reglering av kontrollen på det sättet att svenska företag inom krigsmaterielområdet bör vara skyldiga att lämna uppgifter om sitt utlandsengagemang i form av ägande eller delägarskap i utländska företag inom sektorn. Detta bör kunna ge svenska myndigheter en ständigt aktuell bild av svenskt ägande i utländska bolag inom krigsmate- rielområdet. Utredningen föreslår mot denna bakgrund att svenska tillverka- re av krigsmateriel skall åläggas en skyldighet att i den ordning regeringen föreskriver rapportera om ägande av eller delägarskap i utländska bolag inom krigsmaterielområdet.

• Sida 96
•  Original

7.5. Samarbete mellan svenska och utländska företag

7.5 .1 Utgångspunkter för utredningens bedömning av behovet att påverka samarbetet

Sveriges ställning som alliansfri stat ställer särskilda krav på försvaret och försvarsindustrin att kunna bedöma den försvarstekniska utvecklingen. Företagen får allt svårare att med egna resurser driva det utvecklingsarbete och den produktion av alla slag av materiel som fordras för det svenska försvaret. Sverige behöver ett försvarstekniskt informationsutbyte med andra länder på olika nivåer och i olika former. Detta är ingenting nytt men kraven har efter hand ökat.

Som redogörelsen i kapitel 3 visar har de svenska försvarsindustriföretagen för närvarande ett 60-tal överenskommelser om samarbete med företag i andra länder. Samarbetet syftar i första hand till gemensam utveckling och tillverkning av materiel. Företagen hari genomsnitt under de senaste tre åren träffat 15 nya överenskommelser om samarbete.

Export av gemensamt utvecklade produkter som senare tillverkasi Sverige prövas enligt de svenska exportreglerna. Frågan är i vilken utsträckning svenska myndigheter bör ställa villkor om den export av gemensamt utvecklade produkter som sker från det utländska företaget till tredje land.

7.5 .2 Försvarskommitténs överväganden och förslag om samarbetet mellan svenska och utländska företag

Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande1 behandlat frågor om samver- kan mellan svenska försvarsindustriföretag och företagen i utlandet. Enligt kommitténs mening blir samarbete mellan försvarsindustrin i olika tekniskt välutvecklade länder allt viktigare för en framgångsrik utveckling av ny försvarsmateriel. Denna gradvisa förändring gäller även de svenska företa— gen. Försvarskommittén anser att formerna för den statliga kontrollen över samarbetet av denna anledning bör ses över så att ett sådant samarbete kan fortgå friktionsfritt. Alternativet till ett sådant samarbete är en ökad import av försvarsmateriel.

Enligt försvarskommitténs förslag skall industriella samarbetsavtal inom försvarsmaterielområdet underställas regeringens prövning. Prövningen bör omfatta bl. a. en granskning av det aktuella projektets förenlighet med svensk utrikes- och försvarspolitik samt en granskning av säkerhetsskyddsas- pekterna. Kommittén understryker vikten av att en samlad bedömning kommer till stånd. I det sammanhanget bör normalt även eventuella import- och exportfrågor klarläggas och besked lämnas till företagen.

Försvarskommittén pekar på att praktiskt taget alla länder har nationella regler och tillämpningar som på olika sätt begränsar krigsmaterielexporten. Arten och graden av dessa restriktioner varierar kraftigt mellan olika länder. Flera länder har en jämfört med Sverige likartad syn på krigsmaterielexpor- ten. Detta innebär emellertid inte att samma regler och länderval tillämpas i

1 Det svenska totalförsvaret inför 90-talet (SOU:1987:9).

• Sida 97
•  Original

alla avseenden. Andra länder har en markant annorlunda syn på krigsmate- rielexportfrågorna än Sverige.

Om regeringen har godkänt försvarsindustrisamarbete med länder som har en jämfört med Sverige likartad syn på krigsmaterielexporten bör enligt försvarskommitténs mening följa att gemensamt utvecklade eller tillverkade produkter kan exporteras enligt respektive lands nationella regler. Någon svensk prövning av villkoren för samarbetslandets eventuella export skall alltså inte behöva ske. Svenskt slutanvändarintyg torde då inte krävas. En sådan ordning kräver emellertid särskilda rapporteringsrutiner som gör det möjligt för svenska myndigheter att följa den svenska samarbetspartnerns verksamhet. I de fall där synen på krigsmaterielexporten markant skiljer sig skall det enligt försvarskommitténs mening träffas mellanstatliga avtal som för samarbetsprojekten reglerar bl.a. en eventuell krigsmaterielexport.

Regeringen föreslår i proposition (prop. 1986/87:95) om totalförsvarets fortsatta utveckling att ställning inte skall tas till frågor om samarbete och andra hithörande frågor förrän utredningen om svenskt utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet har överlämnat sina förslag och dessa närmare behandlats.

7.5.3. Utredningens överväganden om principerna för samarbetet

Riktlinjerna för tillämpningen av lagen om förbud mot utförsel av krigsmate- riel. m.m. innehåller följande principer för reglering av export som är ett resultat av samarbete mellan svenska och utländska företag. Vid avtal mellan företag i Sverige och andra länder om gemensam utveckling och produktion av krigsmateriel bör den utförsel till det andra landet som avtalet föranleder medges oavsett förhållanden som enligt riktlinjerna har angetts som villkorli- ga hinder för krigsmaterielexport. Även i dessa fall gäller emellertid de ovillkorliga exporthindren. Avtal av detta slag förutsätter en mycket restriktiv prövning vid valet av samarbetspartner. Avtalen skall enligt riktlinjerna alltid underställas regeringen för prövning, och myndigheterna skall ha full insyn i den svenska samarbetspartnerns verksamhet.

Enligt utredningens mening bör varje samarbetsavtal som avser gemensam utveckling eller tillverkning göras till föremål för regeringens prövning. Prövningen bör omfatta en granskning av samarbetsprojektets förenlighet med svensk utrikes- och försvarspolitik och en granskning av säkerhetsskyd- det. Regeringen får därmed möjligheter att påverka valet av länder för samarbete. Exportfrägor m.m. bör om möjligt klarläggas i samband med prövningen. I ländervalet bör ingå en bedömning av exportreglerna i samarbetsländerna. Utredningen anser i likhet med försvarskommittén att exporten till tredje land från ett samarbetande företag i många fall skall kunna ske enligt de regler som det andra landet tillämpar för sin utförsel av krigsmateriel utan att särskilda villkor ställs upp i fråga om bl.a. försäljning av gemensamt utvecklade produkter. Det är regeringens sak att bedöma vad som i dessa fall skall avses med acceptabla exportregler.

Även med en sådan ordning kan det emellertid i vissa fall av samarbete vara motiverat med särskilda exportvillkor. Det gäller samarbete mellan svenska företag och företag i länder som har en markant annorlunda syn på krigsmaterielfrågorna än Sverige. De villkor som skall gälla för exporten från

• Sida 98
•  Original

det andra landet anges lämpligen i en överenskommelse mellan regeringar- na. Bedömningar bör ske från fall till fall med utgångspunkt i vilken typ av materiel samarbetet avser och vilka regler och riktlinjer för krigsmaterielex- porten som tillämpas i de länder där de samarbetande företagen bedriver sin verksamhet. Genom överenskommelser med de berörda regeringarna bör det i de speciella situationer som efter hand uppkommer vara möjligt att från svensk sida få ett inflytande även över den export till tredje land av gemensamt utvecklade produkter som inte har varit avsedd från början.

Utredningen anser det viktigt att reglerna för samarbetet mellan företagen tillämpas på ett sätt som inte försvårar en tillverkning i Sverige av de gemensamt utvecklade produkterna. Det kan av bl. a. beredskapsskäl vara angeläget att det skapas förutsättningar för en svensk produktion och sammansättning av materielen. En fördelning av tillverkningen som innebär slutmontering hos båda företagen kan komma att kräva en export på i huvudsak samma villkor av de gemensamt utvecklade produkterna. En export av sådan materiel bör därför medges till samarbetslandet utan begränsningar i möjligheterna till försäljning av de gemensamt utvecklade och tillverkade produkterna.

De svenska myndigheterna kan naturligtvis inte göra anspråk på att få ställa villkor som gäller exporten från det andra landet av alla delar i det kunnande som företagen tillsammans har byggt upp. Om de båda företagen gemensamt har utvecklat och håller på att producera t. ex. ett riktmedel för en viss typ av sikten, är det rimligt att den utländske tillverkaren utan särskilda villkor från svensk sida får använda sina nya kunskaper för att i nästa fas på egen hand tillverka och exportera även andra typer av sikten.

Ett utländskt företag måste givetvis fritt kunna disponera även det grundkunnande som företaget har skaffat sig genom att på beställning — utan jämbördigt samarbete i den mening som utredningen har diskuterat i detta avsnitt —- utveckla och tillverka en produkt åt den svenska försvarsindustrin. En annan sak är att säkerhetsskyddet för det svenska försvarets materiel fordrar en bestämmelse i köpeavtalet om försäljningen till andra stater av den särskilda produkt som beställningen omfattar.

7.5 .4 Förslag till regler för handläggningen

Utredningen anser att varje planerat samarbete med utländska företag — även i de fall samarbetet inte är förenat med licensupplåtelser — skall underställas regeringen för prövning. En skyldighet för företagen att underställa planerade avtal regeringens prövning bidrar till att göra systemet heltäckande och att eliminera riskerna för problem i senare faser av samarbetets utveckling när det eventuellt också fordras utförsel av materiel från Sverige. Utredningen föreslår att företagen skall åläggas en skyldighet att till regeringen för godkännande anmäla överenskommelser om samarbete som syftar till en gemensam utveckling och tillverkning av krigsmateriel. Regeringen skall enligt utredningens förslag kunna förena ett godkännande med villkor.

Prövningen av frågor om export till tredje land av gemensamt utvecklade produkter sker i samband med att regeringen granskar överenskommelserna mellan företagen i de båda länderna. Om samarbetet inte från början är så

• Sida 99
•  Original

utvecklat att det vid prövningen går att förutse vilka konsekvenserna för exporten kommer att bli, får regleringen av exporten ske vid ett senare tillfälle. Handläggningen kan på det sättet komma att omfatta flera steg.

Ett godkännande av export till tredje land enligt det andra landets exportregler eller särskilda exportvillkor kommer att innebära att svenska komponenter eller delsystem får exporteras till det samarbetande utländska företaget som eventuellt svarar för monteringen och sammansättningen. Utförseln av sådana komponenter eller delsystem fordrar exporttillstånd enligt lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. Om regeringen godkänner den överenskommelse om samarbete som företagen avser att träffa, bör tillstånd kunna ges generellt för en viss period eller för en bestämd ramkvantitet som skall ingå i samarbetet. En sådan prövning kan ske med stöd av de nuvarande bestämmelserna och fordrar inga kompletteringar i reglerna.

Utredningen bedömer att antalet överenskommelser om samarbete — och följaktligen antalet ärenden som regeringen skall pröva — årligen inte kommer att bli fler än de i genomsnitt 15 nya överenskommelser som företagen har träffat under de tre senaste åren. Särskilda rutiner bör utformas som gör det möjligt för regeringen att följa utvecklingen av både samarbetet och exportverksamheten som blir resultatet av dessa överens- kommelser mellan företagen. Utredningen föreslår att företagen skall åläggas en skyldighet att lämna uppgifter om samarbetets utveckling.

7.6. Teknologiöverföring

7.6.1. Licensgivning

Förändringari licensavtalen

Regeringen har under åren 1983—85 bifallit sammanlagt tio ansökningar från svenska försvarsindustriföretag om att få upplåta rätt att tillverka krigsmate- riel. Genom prövningen av licensärendena ges förutsättningar för en granskning av bl. a. villkoren för eventuell vidareexport och avtalens giltighetstid.

För närvarande finns det omkring 60 licensavtal ingångna före år 1983. I dessa fall har villkoren för t. ex. vidareexport inte granskats av myndigheter- na. Enligt de uppgifter som företagen har lämnat till utredningen innehåller praktiskt taget alla de äldre licensavtalen däremot villkor om att licensgivaren skall godkänna försäljning av licensprodukter till ett annat land. Dessa villkor har tillkommit på de svenska företagens egna initiativ. Licensgivaren vill inte möta det licenstillverkande företaget som en konkurrent på andra marknader. De praktiska verkningarna av de äldre avtalen minskar efter hand som tiden går. Produkterna blir äldre och ersätts av modernare utrustning.

Principiella skäl talar mot att dessa äldre upplåtelser eller överlåtelser av tillverkningsrättigheter genom föreskrifter med retroaktiv verkan skall underkastas regeringens prövning. En annan sak är att t. ex. ett tilläggsavtal till äldre licensupplåtelse som påverkar denna måste ses som en ny upplåtelse

• Sida 100
•  Original

och som sådan bli föremål för regeringens prövning. Detta ligger i sakens natur. På samma sätt måste varje överenskommelse om licens som fyller ut. ändrar eller preciserar villkoren för en upplåtelse eller överlåtelse understäl- las regeringen. En erinran om detta kan i fråga om nya tillstånd till upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningssätt finnas i tillståndet. Enligt utredningens mening bör en sådan erinran emellertid göras generellt och tas in i lagen som ett tillägg till bestämmelsen om upplåtelse och överlåtelse av rätten att utom riket tillverka krigsmateriel.

Upplåtelse av licens genom andra än tillverkare

Enligt lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. rn. får den som inom riket tillverkar krigsmateriel inte utan tillstånd upplåta eller överlåta tillverk- ningsrättighet. Lagen förbjuder således inte andra, t. ex. ett handelsföretag eller en enskild som har förvärvat en tillverkningslicens, att sälja denna till ett företag i ett annat land. 1979 års krigsmaterielexportkommitté föreslog ingen reglering av denna typ av teknologiöverföring. I förslaget till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (prop. 1981/82:196) anslöt sig regering- en till kommitténs bedömning. Föredraganden framhöll bl. a. att den upplåtelse eller överlåtelse som oftast förekommer och som det framstår som angeläget att reglera sker från företag inom landet som själva tillverkar krigsmateriel. Riksdagen gjorde ingen erinran (UU 1981/82:26, rskr. 345).

Det har inte framkommit att någon licensförsäljning till utlandet i regi av andra än tillverkare skulle ha ägt rum sedan de gällande reglerna infördes år 1983. Tillverkningsföretagens upplåtelser och överlåtelser av tillverknings- rättigheter har som framgått ökat i antal sedan år 1979 när krigsmaterielex- portkommittén inventerade denna form av samarbete. Att utlandssamarbe- tet sannolikt kommer att fortsätta växa på en bred front under de kommande åren är enligt utredningens mening emellertid ett motiv för att nu överväga en komplettering av lagen så att den reglerar export av tillverkningsrättighe- ter även i regi av den som inte tillverkar krigsmateriel. Utredningen utesluter inte att försäljningar av licenser genom andra än tillverkare i framtiden kan bli aktuella i enstaka fall. En komplettering av reglerna skulle eliminera de problem som i det läget riskerar att uppkomma.

Utredningen föreslår att förbudet mot licensupplåtelse m. m. i fortsättning- en skall gälla var och en som till någon i utlandet upplåter eller överlåter rätt att tillverka krigsmateriel m.m.

7.6.2 Teknisk rådgivning och annat konsultarbete Flera svenska företag säljer ett kunnande som inte omfattas av licensbestäm- melserna. Företagen utvecklar system av olika slag som kan användas inom försvarsverksamheten. Arbetet sker som regel på beställning av den utländske köparen. Det är i dessa fall inte fråga om någon licensgivning — snarare en konsultverksamhet baserad på det systemkunnande inom data-, elektronik- eller telekommunikationsområdet som företagen har samlat genom arbeten åt det svenska försvaret. Några av de tillverkande företagen inom försvarsindustrin säljer också systemkunskaper — verksamheten äri dessa fall en av de bärande affärsidéer- na. Mycket talar för att verksamheten hos dessa systemutvecklare och andra

• Sida 101
•  Original

konsultföretag som utför konstruktionsarbete inom både det civila och det militära området kommer att öka i framtiden. En komplettering av reglerna till att omfatta även export av systemlösningar skulle göra lagstiftningen heltäckande och ge en rättslig grund åt den statliga tillsynen också för denna sannolikt växande form av teknologiöverföring.

Praktiska skäl talar emellertid mot en utökning av reglerna och tillämp- ningen till att omfatta även teknisk rådgivning och annan konsultverksam- het. Rådgivning och konsultarbete kan som verksamhetsområde vara svårt att avgränsa från teknologiöverföring i enklare former och problem skulle sannolikt uppstå vid tillämpningen av bestämmelserna. Det har framkommit att konsultföretagen för i varje fall de större rådgivnings- och konstruktions- uppdragen utomlands redan konsulterar berörda myndigheter. bl. a. KMI. Utredningen anser det värdefullt med sådana konsultationer och bedömer att det även i fortsättningen är tillräckligt med frivilliga åtgärder från företagens sida.

7.7. Ökad samordning i frågor om försvarsindustrins utlandsverksamhet

Den svenska försvarsindustrin kommer även i fortsättningen att behöva exportera en del av sin produktion. Detta är nödvändigt om företagen skall kunna finansiera det ekonomiskt krävande utvecklingsarbetet och även behålla den nuvarande kompetensen. En fortsatt hög teknologinivå är förutsättningen för en betydande egen svensk försörjning med kvalificerade vapensystem. Som utredningen har framhållit är det nödvändigt om Sverige som en alliansfri stat skall kunna fortsätta att driva en försvarspolitik som innebär alliansfrihet i fred och neutralitet i krig.

Stora krav måste ställas på de exporterande försvarsindustriföretagen att utförseln sker i enlighet med reglerna och riktlinjerna som gäller för tillämpningen. De åtgärder som utredningen föreslår i betänkandet syftar till en effektivare intern kontroll inom företagen och en ökad insyn från myndigheternas sida. Den föreslagna uppgiftsskyldigheten på exportområ- det och de delvis nya rutinerna för tullkontrollen avser att förbättra myndigheternas möjligheter att kontrollera efterlevnaden av bestämmel- serna.

Uppgiftsskyldigheten leder till en ökad verksamhet inom KMI. Utredning- en bedömer att de nya krav som ställs på KMI kommer att fordra en förstärkning av de personella resurserna. Det är också viktigt att olika slag av kompetens är företrädda inom inspektionen.

Erfarenheten från Sverige och andra länder visar att försvarsindustriföre- tag som skall exportera måste samordna sina åtgärder med myndigheternas. Köparen är för de allra flesta slagen av materiel ett annat lands regering. Försäljningen fordrar ibland en förklaring från säljarlandets regering om t. ex. möjligheterna att längre fram få även reservdelar eller ytterligare leveranser. Även andra Säkerhetspolitiska frågor kan behöva bedömas gemensamt av de båda ländernas centrala myndigheter. Till dessa hör frågor om samarbete mellan företagen, licensutbyte och export till tredje land av gemensamt utvecklade produkter.

• Sida 102
•  Original

Avvägningar måste ske mellan bl. a. de försvars-, säkerhets- och industri- politiska kraven. Utredningen anser att det kan finnas skäl att överväga formerna för en ökad samordning i de svenska myndigheternas arbete av de olika bedömningar och åtgärder i frågor som gäller exporten av svensk materiel och svenskt kunnande till länder som uppfyller så stränga krav att de kan komma i fråga för svensk krigsmaterielexport.

• Sida 103
•  Original

8. Specialmotivering

2.5

Förbudet för den som inom riket är tillverkare av krigsmateriel att utan tillstånd av regeringen upplåta eller överlåta tillverkningsrättighet utom riket utvidgas till att gälla envar. Det innebär att också andra än tillverkare. t. ex. ett handelsföretag eller en enskild individ, som innehar en tillverkningsrättig- het inte får upplåta eller överlåta den till någon — ett företag eller en enskild — i ett annat land om inte regeringen har gett sitt tillstånd.

I andra stycket har gjorts ett tillägg som innebär en erinran om att varje överenskommelse om ändring i t. ex. en licensupplåtelse kräver tillstånd av regeringen. Vad som i detta hänseende är av särskild betydelse är förändring- ar eller tillägg i fråga om materielomfattning, klausuler rörande vidareupplå- telse eller vidareförsäljning av licenstillverkad material samt bestämmelser om avtalets giltighetstid.

7å

I bestämmelsen införs en skyldighet för den som har fått tillstånd till utförsel av krigsmateriel enligt 1 % eller tillstånd att upplåta eller överlåta tillverk- ningsrättighet enligt 2 % att lämna uppgifter dels om utförd materiel eller t. ex. upplåten tillverkningsrättighet, dels andra uppgifter som behövs för myndigheternas kontroll. Det är naturligt att uppgiftsskyldigheten fullgörs hos regeringen.

På vilket sätt uppgiftsskyldigheten skall fullgöras har regeringen fått bemyndigande att närmare föreskriva. Det får således ankomma på regering- en att i förordning besluta om detta.

Om det begärs är ett företags revisor skyldig att bestyrka sådana uppgifter som lämnas eller inhämtas med stöd av denna bestämmelse. Det framgår av 8 % andra stycket.

8 %

Paragrafens första stycke reglerar skyldigheten för en revisor att, om någon anmärkning har gjorts av betydelse med avseende på bolagets verksamhet inom krigsmaterielområdet, genast ge in en kopia av revisionsberättelsen till regeringen. Bestämmelsen har utformats med utgångspunkt i det förhållan- det att det till en revisors granskningsområde även hör att uppmärksamma

om någon åtgärd som strider mot lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. har vidtagits och därmed en för företaget skadlig

• Sida 104
•  Original

verksamhet kan ha åstadkommits. Ett tillägg har gjorts av innehåll att revisor i statlig myndighet har motsvarande skyldighet. Andra stycket innehåller en bestämmelse som ålägger revisorerna att bestyrka sådana uppgifter som lämnas eller begärs med stöd av 7 %.

9å

Paragrafens första stycke föreskriver skyldighet dels för den som har fått tillstånd enligt 2 eller 3 % lagen (198311034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., dvs. innehavare av tillverkningstillstånd eller försäljnings- eller förmedlingstillstånd, dels för statlig myndighet som bedriver krigsmaterieltillverkning eller tillhandahåller sådan materiel att lämna redovisning om planeringen av sin marknadsföring av krigsmateriel utom riket. Detta skall gälla även om marknadsföringen uppdras åt annan. t. ex. en agent eller ett utlandsbolag.

Redovisningen bör omfatta inriktningen av marknadsföringen, länderva- let, avsedda medel för marknadsföringen samt presumtiv köpare och. där detta är möjligt, planerade kontakter. Redovisningen bör lämnas i sådan tid att det finns praktiska möjligheter att pröva åtgärderna. Som anförts i avsnitt 7.3.2 bör det ankomma på rege- ringen att meddela närmare föreskrifter om redovisningen.

I andra stycket anges att regeringen får förbjuda vissa åtgärder, om den finner att marknadsföringen inte bör genomföras. Regeringen får sålunda förbjuda att anbud lämnas, avtal ingås eller att annan liknande åtgärd som syftar till att försäljning skall komma till stånd vidtas. Med liknande åtgärd avses inledande av förhandlingar, tecknande av preliminära avtal eller eljest avlämnande av skriftliga förbindelser. Regeringens beslut kan också innefat- ta ett förbud om att lämna uppdrag om sådana åtgärder är annan.

10%?

Genom bestämmelsen införs en skyldighet för den som har fått tillstånd enligt 2 & lagen (1983:1034) om kontroll övertillverkningen av krigsmateriel, m.m. att tillverka krigsmateriel här i riket att redovisa ägande av eller delägarskap i utländska företag inom krigsmaterielområdet. Bestämmelsen syftar till att vid varje tidpunkt ge regeringen möjlighet att kunna bedöma utvecklingen av den svenska försvarsindustrins utlandsengagemang inom krigsmaterielområdet.

11%

I paragrafens första stycke åläggs var och en som avser att med någon utländsk samarbetspartner ingå samarbetsavtal som syftar till gemensam utveckling och tillverkning av krigsmateriel en skyldighet att anmäla detta till regeringen för prövning. Liksom när det gäller uppgiftsskyldigheten enligt 7 & bör företagen vara skyldiga att lämna uppgifter om samarbetet. Detta framgår av andra stycket. Uppgiftslämnandet bör närmare regleras i rege- ringens föreskrifter.

• Sida 105
•  Original

13, 14 och 15 åå

Straffbestämmelsen i den nya 13 5 första stycket utökas med att avse också den som bryter mot föreskriften i 11 5 första stycket och förbud som meddelats med stöd av 9 5 andra stycket.

Den nya 14 9" upptar bestämmelser om en särskild straffskala för grova brott. I dess andra stycke som anger vilka omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedömandet av om brottet är grovt skall, såvitt avser brott mot 11 55 första stycket och förbud som meddelats med stöd av 9 5 andra stycket, hänsyn tas till om samarbetet eller marknadsföringen är av betydande omfattning eller varaktighet eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art.

Bestämmelsen i 15 5 är ny och straffbelägger gärning som innefattar brott mot annan föreskrift än som avses i 1—3 åå, 11 & första stycket eller förbud som meddelats med stöd av 9 % andra stycket eller mot föreskrift eller villkor som har meddelats med stöd av lagen.

Med lämnande av oriktig uppgift enligt 15 åförsta stycket 2 bör jämställas förtigande av uppgift som har betydelse för kontrollens fullgörande.

Av 15 å andra stycket framgår att det i ringa fall av oaktsamhet inte skall dömas till ansvar. En gärning kan vara att bedöma som ringa exempelvis när en oaktsamhet är mer obetydlig. Även när oaktsamheten är framträdande bör dock gärningen kunna bedömas som ringa, exempelvis om en oriktig uppgift gäller ett förhållande som är utan större betydelse i saken.

165

Bestämmelsen om att ansvar enligt lagen är subsidiärt i förhållande till ansvar enligt brottsbalken har tillagts för tydlighetens skull. Närmast kan det bli fråga om att tillämpa bestämmelserna om osant intygande.

175

Paragrafen innehåller en regel om att allmänt åtal för brott som avses i 15 & endast får väckas efter medgivande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vid prövningen kan hänsyn tas till bl. a. att lagföring skulle te sig stötande eller att en gärning, t. ex. underlåtenhet att lämna viss uppgift, i det enskilda fallet kan vara särskilt ursäktlig.

• Sida 106
•  Original

; imnuri

l i l

.: , iw. l.f.,g(|]'

...-...å 'T .' .

= .

-. ..l.'.. . _. .._..er

.. ”.H.”... ,, . ...... il .. ..».., ull"

- ... .. där ___ __ "DIM! ...: =- ......

- .. liv..., . ..__l_.|

• Sida 107
•  Original

Bilaga

Kommittédirektiv

Utredning om svensk utlandsverksamhet på krigsmate- rielområdet

Dir 1985z28 Beslut vid regeringssammanträde 1985—06-19.

Statsrådet Hellström anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att företa en kartläggning och genomgång av den svenska försvarsmaterielindustrins verksamhet i utlandet. Utifrån denna genomgång bör utredaren överväga de åtgärder som kan visa sig vara påkallade för att från samhällets sida styra utvecklingen så att de riktlinjer som riksdagen har uppställt kan fullföljas.

Bakgrund

I Sverige råder sedan länge ett generellt förbud mot utförsel av krigsmateriel. Regeringen kan dock medge undantag från förbudet.

Att viss utförsel på detta sätt tillåts har sin grund i nödvändigheten av att kunna upprätthålla en hög självförsörjningsgrad när det gäller försvarsmate- riel. Det svenska försvarets egna beställningar är inte så stora att vår försvarsindustri enbart på denna grund kan vidmakthålla den omfattning. kompetens och tekniska utvecklingsnivå som krävs för vår egen del. Villkoren för krigsmaterielexporten är dock att den sker med en betydande restriktivitet och i enlighet med de riktlinjer som riksdagen har uppställt.

Det föreligger också ett behov av att köpa försvarsmateriel från utlandet när svensk industri har svårt att på egen hand själv utveckla och producera önskad materiel. Våra egna försvarsansträngningar måste alltså i viss utsträckning kompletteras genom köp och tillförsel av materiel och militärtekniskt kunnande från utlandet. Det samarbete som härvid utvecklas måste självfallet ske på ett sätt som är förenligt med vår neutralitetspoli- tik.

Samarbete skapar också möjligheter för svensk industri att tillverka delar

de

&& &

Dir l985:28

• Sida 108
•  Original

eller delsystem i en planerad anskaffning. Genom en sådan svensk medverkan i ett systemarbete kan också värdefullt utländskt kunnande överföras till den svenska industrin.

Gällande bestämmelser

Grundläggande bestämmelser om krigsmaterielexport återfinns i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m. m. Genom lagen. som trädde i kraft den 1 januari 1983. infördes krav på tillstånd också för att upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel. Detta tillståndskrav är begränsat till att avse upplåtelse eller överlåtelse som görs av den som själv tillverkar krigsmateriel. Slutligen infördes genom den nyssnämnda lagen krav på tillstånd för att inom riket bedriva militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare.

Utförsellagen kompletteras av vissa bestämmelser i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m. m. Däri föreskrivs krav på regeringens tillstånd för den som yrkesmässigt här i riket försäljer. utbjuder mot vederlag eller förmedlar krigsmateriel m. m.. vare sig detta sker till någon inom riket eller i utlandet. Från tillståndskravet är dock undantagen bl. a. innehavare av tillverkningstillstånd. i den mån tillhandahållandet avser krigsmateriel som tillhör eller innehas av :illståndshavaren. Bestämmelsen har sin grund i behovet av att kunna kontrollera inte bara den inhemska tillverkningen utan även sådana dispositioner som utan reglering genom lagstiftning kan bidra till en okontrollerad rustningsindustri.

Utredningsuppdraget

Mot bakgrund av intresset av att det ökade internationella samarbetet och svenska företags inriktning på utländska marknader utvecklas på ett sätt som står i överensstämmelse med de intentioner som ligger bakom riksdagens riktlinjer för export av krigsmateriel, är det enligt min mening angeläget att göra en kartläggning och genomgång av den svenska försvarsmaterielindu- strins verksamhet i utlandet.

I kartläggningen bör ingå en beskrivning av bl. a. svenska företags dispositioner via utländska dotter- eller intressebolag. förekomsten av joint ventures på krigsmaterielområdet samt i vilken män i utlandet etablerade företag nyttjas för en vidareförsäljning av svensk eller svenskbaserad krigsmateriel.

Vid denna kartläggning bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan om hur tillämpningen av den svenska krigsmaterielexportpolitiken påverkas av denna verksamhet i utlandet och vilka möjligheter samhället har att styra utvecklingen i enlighet med de av riksdagen fastlagda riktlinjerna. En sådan

• Sida 109
•  Original

3

genomgång bör enligt min mening ge en bild av vilka åtgärder som — om sådana visar sig vara påkallade - skulle kunna komplettera nu gällande regler. bl. a. vad avser förmedlings- eller försäljningsverksamhet via utländska företagsbindningar. tekniköverföring till utlandet bl. a. med avseende på äldre licensavtal och kontroll över utlandsetableringar.

En viktig del i detta arbete är också att granska förutsättningarna för en samhällelig kontroll över svensk marknadsföring av krigsmateriel i utlan- det.

Det bör slutligen vara utredaren obetaget att utöver vad jag här har anfört behandla frågor som i sammanhanget kan vara av betydelse för analyser och slutsatser.

Utredaren bör också samråda med berörda myndigheter samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare med uppgift att företa en sådan kartläggning och genomgång som jag nyss nämnt.

att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utrikesdepartementet)

• Sida 110
•  Original

. A | .. -_ "', T*.” lll. när. klirr—' . .

".r.

,__ j_... ugd ,"l, a...”" ll ”_.L'j 'J

nå”

• Sida 111
•  Original

Statens offentliga utredningar 1987

Kronologisk förteckning

Otillbörlig efterbildning. Ju. Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m.m. Ju. Långtidsutredningen '87. Fi, En ny kyrkolag. Del 1. C. En ny kyrkolag. Del 2. C. Folkstyrelsens villkor. Ju. Barnets rätt. Ju. Svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet. Ud.

995.030?!” NH

• Sida 112
•  Original

Statens offentliga utredningar 1987

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Otillbörlig efterbildningh]

Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m.m.[2] Folkstyrelsens villkor.[6] Barnets rätt.[7]

Utrikesdepartementet

Svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet.[8]

Finansdepartementet Långtidsutredningen '87.[3]

Civildepartementet

En ny kyrkolag m.m. Del 'l.[4l En ny kyrkolag m.m. Del 2.[5]

kuneuaiuin 1987 —01.- 0 7

STOCKl-Llel/l

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

• Sida 113
•  Original

'll .

• Sida 114
•  Original