DI

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

ZN HÖGSKOLA l UTVECKLING

l990zl04

Statens

offentliga utredningar

1990:104

gg

?§33 Utbildningsdepartementet

- en

i

högskola utveckling

Betänkande av översyn av

utredningen angående

verksamheten vid dramatiska institutet Stockholm 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvalmingskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst

106 47 Stockholm

Tel 08/7 39 96 30

Telefax: 08fl39 95 48

Publikationema kan också köpas i Infonnationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

ISBN 91-38-10703-1 REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1990

Till statsrådet och chefen för

utbildningsdepartementet

Genom beslut den 22 december 1988

bemyndigade regeringen

chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över verksamheten vid dramatiska institutet (Dl). Med stöd av detta

bemyndigande

förordnades undertecknad Mats Johansson som särskild utredare den 13 januari 1989. Departementssekreteraren Herbert Nilsson har varit förordnad som sekreterare.

Jag gav utredningen namnet Dl-utredningen.

Utredningen har besvarat remisser om

dockteaterutbildning

och om statligt till Filmskolan Lars

bidrag Egler Utbildning.

Den har också avlämnat en skrivelse med till försöksverk-

förslag

samhet med

dockteaterutbildning.

Dl-utredningen får efter avslutat arbete härmed avlämna sitt betänkande.

Stockholm i december 1990

Mats Johansson

Herbert Nilsson

Innehållsförteckning

Uppdraget och direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Utredningsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Sammanfattning och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

60-talets ulbildningsreformer . . . . . . . . . . . . . . . 15 2.1 Scenskolorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 2.2 Filmskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 2.3 Dramatiska institutet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Utvecklingen inom DI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Dls organisation i dag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 4.1 Pedagogisk organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 4.2 Förvaltningsorganisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

Den tvärmediala tanken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

ldén__omen teaterhögskola . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 6.1 UHAs diskussionsunderlag . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 6.2 Ytterligare förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35

Teaterutbildningen vid DI och i

skådespelarlinjen

Stockholm . . . . . . 37

- idén om en sammanslagning 7.1 Organisatoriska och ekonomiska skäl . . . . . . . . . . 38 7.2 Pedagogiska skäl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 7.3 Kulturpolitiska skäl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 7.4 Lokalmässiga skäl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 7.5 Slutsats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42

En ny organisation av DI . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Pedagogisk organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förvaltningsorganisation

En ny pedagogisk målsättning för DI

9.1 Regiutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Dramaturgutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Scenografiutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Producent/produktionsledarutbildningen . . . . . . . . 9.5 Maskörutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.6¶Fotograf-, ljudtekniker- och klippare/redigerarutbildningarna . . . . . . . . . . . . . .

9.7 Radioutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.8 Genomförandet av en ny pedagogisk målsättning

10 Allmänpraktiska medielinjen . . . . . . . . . . . . . . . 53

11 Utbildning av teatertekniker . . . . . . . . . . . . . . . . 55

12 Kursverksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61

13 Konstnärligt utvecklingsarbete . . . . . . . . . . . . . . 63

14 Vägen till DI - förutbildning och antagning 65 14.1 Ett till en vid Dl . . . . . . . . . 67

förslag förutbildning

14.2 Antagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

15 DI och arbetsmarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 D] - Norden - EG - världen . . . . . . . . . . . . . . . .

17 Slutord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Praktik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Slutproduktioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3 Lokaler och teknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behovet av skådespelare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 och direktiven

Uppdraget

Det är nu tjugo år sedan Dramatiska institutet sina (Dl) tog emot första studerande hösten 1970. Under dessa år har mediernas funktion i samhällslivet radikalt förändrats. av tele- Verkningarna visionens tillväxt kan ännu inte bedömas. En helt ny arbetsmarknad har emellertid tillkommit tekniker och konstför journalister, nårliga yrkesutövare. Filmen förmedlad genom

offentlig visning

har trängts tillbaka som TV-kanalernas behov av film

samtidigt

har ökat. Teaterlivets efter beslut om

decentralisering riksdagens

en ny kulturpolitik år 1974 pågår fortfarande.

Utvecklingen utanför Dl har alltså varit intensiv under dessa tjugo år. lnom institutet har också medfört stora utvecklingen

förändringar.

Det är mot denna bakgrund som jag fått uppdraget att göra en Översyn av Dl.

Enligt direktiven för denna med utredning bör jag inte räkna en vidgad ekonomisk ram för DI utan i stället om de reklargöra surser som finns på området används bästa sätt. på På en punkt, den förberedande ansett det nödutbildningen, har jag emellertid vândigt att föreslå en viss verksamhet. vidgning av högskolans Av den ut-

utredningsdirektiven framgår att jag bör utvärdera bildning som givits inom Dl, kartlägga övriga utbildningar på om-

rådet och beskriva Dls roll i framtiden. Vidare ställer direktiven

upp ett antal konkreta

frågeställningar.

- Är det fortfarande viktigt att olika yrkesgrupper inom olika medier utbildas tillsammans inom Dl? - Kan teaterutbildningen vid Dl sammanföras med utbildningen av skådespelare vid i Stockholm?

teaterhögskolan

- Är det fortfarande ändamålsenligt att inte ställa formella be-

hörighetsvillkor för till Dl? antagning

Vilka möjligheter till förberedande utbildning finns för dem

som vill söka till DI? V

- Kan man finna samnordiska inom medieutbild-

lösningar

ningen?

l direktiven sägs vidare att Dl under åren har haft vissa problem med att klara sina uppgifter. l mitt uppdrag har därför ingått att granska Dls organisation och lämna förslag till förändringar som kan underlätta och effektivisera verksamheten.

Direktiven i sin helhet (bilaga).

bifogas

Utredningsarbetet

Jag har valt att genomföra mitt utredningsuppdrag utan att begära medverkan av sakkunniga eller experter. Jag har i stället under mitt arbete haft omfattande kontakt med lärare och personal vid Dl samt med de studerande. Jag har också haft tillfälle att följa arbetet i Dls styrelse. Vidare har jag samrått med olika företrädare för de medier Dl utbildar för. Slutligen finns i propositioner,

verksamhetsberättelser och protokoll ett

anslagsframställningar,

fylligt material som beskriver Dls uppdrag, utveckling och ambitioner.

På detta sätt har jag fått en god bild av arbetet och problemen inom Dl. Jag har samtidigt känt mig obunden att utifrån information och fakta göra en bedömning av problemen inom

översiktlig

Dl.

Under utredningsarbetet har jag besökt teaterhögskolan i Helsingfors, filmskolan i Köpenhamn, teaterhögskolan i Malmö samt

i Piteå och Nordiska scenografiskolan i

ljudteknikerutbildningen

Skellefteå.

En utvärdering av Dl skulle självfallet kunna göras mera detaljerad. Framför allt har jag känt behov av att tränga in i de pedagogiska arbetsmetoderna för att kunna ge mera exakta förslag till

av innehållet i undervisningen. Jag har emellertid in-

förändringar

te ansett det ligga inom ramen för mitt utredningsuppdrag.

1.2 och

Sammanfattning förslag

Den mycket aktiva kulturpolitiken under 60-talet innebar bl.a. att staten tog ett större ansvar för utbildningen medieområdet.

på

Scenskolornas frigörelse från teatrarna år 1964, Filmskolans tillkomst samma år och Dls start läsåret 1970/71 var milstol-

viktiga

par. Jag redogör relativt detaljerat för tillkomsten av dessa utbildningar, eftersom de alla var uttryck för samma på kulturlivets syn betydelse och statens ansvar. Utvecklingen inom Dl under 70-talet innebar genomgripande

förändringar. En ettårig allmänpraktisk medielinje (AP-linjen)

växte fram redan under de första åren, likaså kursverksamheten som fr.o.m. läsåret 1975/76 blev permanent. beslöt riks-

Samtidigt

dagen emellertid att antagningen till den då tvååriga medielinje-n skulle minskas från 30 studerande till 24 i syfte att föra över resurser till AP-linjen och kursverksamheten. Är 1981 beslutade

riksdagen att förlänga medieutbildningen för film/TV och teater

till tre år. Denna förändring finansierades genom att antagningen av studerande periodicerades, examinationen från mc-

varigenom

dielinjen minskades med cirka en tredjedel. l min redogörelse för Dls att

organisation i dag påpekar jag

styrelsen enligt beslut av regeringen även skall vara linjenåmnd men att styrelsen inte i någon större utsträckning behandlar

linje-

nâmndsfrågor. Den pedagogiska av Dl utövas av lärar-

ledningen

na genom lärarkollegierna och de studerandes möjligheter att få insyn i och påverka av är starkt be-

uppläggningen utbildningen

gränsade. Vidare har uppdelningen av D] i separata

avdelningar

för teater, film/TV och radio medfört att kommunikationen mellan avdelningarna och därmed mellan i olika me-

undervisningen dier, år bristfällig. Förvaltningsuppgifterna vid Dl handläggs för närvarande av ett

provisoriskt organ under rektors ledning medan tjänsten som administrativ chef är vakant. En av de tankarna bakom av Dl

grundläggande utformningen

var att olika yrkesutövare inom medier skulle utbildas

samtliga

tillsammans. Vid ett studium av Dls kan man konstate-

utveckling

ra att den tvärmediala undan för undan För grundidén övergivits.

Dls utveckling anser

jag att det år mycket angeläget att kontakterna mellan medierna utvecklas och förstärks. Det är

tillgången på

teknik och kunnande inom medier som är Dls särart.

samtliga

Efter att ha tecknat genom att beskriva tanken på

bakgrunden

en teaterhögskola där skådespelare och regissörer skulle utbildas tillsammans, granskar jag idén att sammanföra teaterutbildningen vid DI med i Stockholm. Även om det kan fin-

skådespelarlinjen nas organisatoriska skâl som talar för en sådan sammanslagning,

talar både och skäl emot. Jag drar

pedagogiska kulturpolitiska

slutsatsen att sammanslagning av teaterutbildningen vid Dl

någon

med vid teaterhögskolan i Stockholm in-

skådespelarutbildningen

te bör Däremot bör samarbetet mellan de båda hög-

genomföras.

skolorna fortsâttas och utvecklas ytterligare.

l att skapa förutsättningar för ett bättre samband mellan

syfte

i olika medier föreslås vissa förändringar av Dls undervisningen organisation. De nuvarande avdelningarna, film/FV-avdelningen, teateravdelningen och måste få en fastare orga-

radioavdelningen,

nisation och bli institutioner i högskoleförordningens mening. Genom att dessa institutioner får chefer som är förordnade för viss tid och inrättande av institutionsstyrelser med representa-

genom tion från både lärare och studerande uppnås en klarare ansvarsfördelning inom Dl. l institutionsstyrelserna skall praktiska utbildningsfrågor behandlas, problem och motsättningar lösas och

till DI-styrelsen och andra organ beredas. Här kommer

förslag

också de studerande att få insyn och inflytande. Dl-styrelsen och rektorsâmbetet kommer i en sådan organisation att kunna delege-

och ansvar till institutionschefer och institutionsra befogenheter styrelser. Därigenom skapas bättre möjligheter att i samverkan mellan institutionerna den planerade undervisningen

genomföra

och uppnå för Dl fastställda gemensamma mål. Ärenden som fö-

kan detta sätt bli bättre beredda och D1reläggs Dl-styrelsen på

får bättre möjligheter att i sin funktion som linjenämnd

styrelsen

ta ansvar för organisationen av utbildningen.

Den nuvarande lösningen av den administrativa

provisoriska

bör avvecklas och som administrativ

ledningsfunktionen tjänsten

chef återbesâttas.

Den studiegången vid Dl bör behållas. Däremot

linjebundna

föreslår att den målsättningen ses över i syfte att

jag pedagogiska

utbildningen skall breddas och spänna över flera medier. Regiut-

för teater och film bör föras samman när det gäller

bildningen vissa t.ex. personinstruktion, gemensamma utbildningsavsnitt,

och teoriämnen av olika slag. På samma sätt måste ett textanalys tvârmedialt samarbete utvecklas vid utbildningen av scenografer,

teaterproducenter respektive filmproduktionsledare och maskörer. Även filmens bild- och ljudmedarbetare bör veta mer om teater och om skådespelarens arbete. Också inom den mycket väl fungerande radioavdelningen skulle min mening en större kon-

enligt

takt med andra avdelningar kunna verka stimulerande för arbetet i det egna mediet. Den av riksdagen beslutade professuren i dramatik bör inrättas vid Dl och utbildningen av dramaturger bör utvecklas till en utbildning kring den dramatiska textens funktioner i medierna. Den ettåriga allmänpraktiska medielinjen vänder sig till dem som i sitt arbete behöver använda medier, t.ex. lärare, ungdomsoch fritidsledare och bibliotekarier. Denna som arbetar med linje, alla Dls medier, har utvecklats till att bli en lin-

mediepedagogisk

je och jag föreslår därför att den skall benämnas mediepedagogis-

ka linjen.

lnom en lokal linje anordnas vid Dl en teatergrundläggande teknisk utbildning. Jag föreslår att Dl av genom omprioriteringar sina resurser, genom samarbete med teaterinstitutioner och regionala högskolor samt genom utnyttjande av sin kursverksamegen het medverkar till ytterligare i olika tekniska

utbildningsinsatser

teateryrken. Dl bör ta ansvar för den teatertekniska utbildningen på högskolenivå och samarbeta med utbildningsutskottet inom Svensk teaterunion lTl i dessa

utbildningsfrågor.

En fristående enhet inom Dl ansvarar under för Dls styrelsen kursverksamhet. Denna omfattar i princip och vida-

fortbildning

inom det mediet eller vidareutbildning egna av yrkesverksamma reutbildning inom annat medium än det Kursverksamheten egna. är en viktig samarbetspartner i det nordiska samarbetet. Likaså samarbetar kursverksamheten med de regionala högskolorna. Kursverksamheten måste också i vara en

fortsättningen självstän-

dig enhet och får inte bli en förlängning av Dls grundutbildning. Ytterligare en fristående enhet inom Dl svarar för det konstnärliga utvecklingsarbetet. Denna verksamhet som motsvarar de övriga högskolornas forskning, har fått i grunden ändrade förutsättningar i och med att en professur i inrättats. Det

regi nyligen

konstnärliga utvecklingsarbetet bör nu ingå i professorns arbete med sina projekt, i de studerandes och i dokuövningsuppgifter mentationen av konstnärliga och erfarenheter.

pedagogiska

Ett kapitel om de studerandes väg till Dl inleder med att jag

belysa behörighetsvillkoren och urvalsmetoderna för antagning till

ll

Dl. att samma behörighetskrav som gäller för flertalet Jag föreslår skall också för Dl, dvs. tvåårigt eller högskolor gälla gymnasium motsvarande. För vissa ämnen är det dessutom motiverat med särskilda behörighetsvillkor. En ändring bör göras av föreskrifterna både om allmän behörighet och den särskilda behörighet som

bör gälla för vissa yrkesinriktningar.

Vågen till Dl går emellertid inte direkt från gymnasieskolan. Både arbetslivserfarenhet och en viss förutbildning behövs för att

kunna tillgodogöra sig undervisningen. Vissa folkhögskolor och även vissa studieförbund ger grundlägkurser inom olika En viss privat utbildning fögande medieyrken. rekommer också, dock mot avgifter. Dessa kurser kan vara höga

en för den som söker en praktisk yrkesinrikutbildningsmöjlighet

tad inom kvalificerad förut-

grundutbildning medieyrken. Någon

bildning för den som avser att söka en medieutbildning på högskolenivå vid Dl finns däremot inte. föreslår att Dl vartannat år organiserar en förberedande Jag kurs omfattande en termin för sökande till teaterutbildningen vid Dl och vartannat år en motsvarande kurs för sökande till filmut- Dessa kurser skulle rum varje hösttermin det år bildningen. äga medium inom Dl grund av den an-

respektive på periodicerade

tagningen, arbetar med endast en årskurs. Antalet examinerade år från Dl har minskat på grund av per att resurser förts över till en av utbildningen samt till

förlängning

och kursverksamheten. Samtidigt har arbetsmarknaden AP-linjen inom medier starkt. Behovet av en högskolesamtliga expanderat utbildning på medieområdet har därmed ökat. Utbildningskapaciteten vid Dl kommer i framtiden inte att stå i rimlig proportion till utbildningsbehovet. Av siffror som jag sammanställt framgår att närmare 90 % av de som studerat vid Dl är verksamma inom de som de utbildats för. Undervisningen vid konstnärliga yrken Dl bereder alltså i mycket hög grad de studerande arbete på me-

diemarknaden. l betänkandet 1990:39) Konstnärens villkor framhåller (SOU utredaren Carl Tham att en höjning av antalet utbild-

generell

för yrken måste under 90ningsplatser konstnärliga genomföras talet. Dls har i fråga om antalet studerande inte fått medielinje att utveckla sig i takt med medieutvecklingen under de

möjlighet

senaste tjugo åren.

Redan vid beslutet om att inrätta Dl framhölls vikten av det nordiska samarbetet. Samtliga nordiska mediehögskolor år i princip öppna för nordiska medborgare under av att

förutsättning

dessa besitter nödvändiga språkkunskaper. Den nordiska kursverksamheten svarar för en betydande del av och vi-

fortbildning

dareutbildning. De nordiska teater- och har

film/TV-högskolorna

sökt nå de mål som uppställts för det nordiska samarbetet. Ãven i Övrigt har Dl goda kontakter med andra länder, inte minst genom medlemskapet i den internationella

filmhögskoleorganisationen

CILECT. Möjligheterna att i framtiden få till

tillgång Nordplus-

medel i det nordiska samarbetet och från

bidrag Erasmusprojek-

tet inom EG bör bevakas.

l utredningens slutkapitel understryker jag de studerandes behov av praktik och kontakt med arbetsmarknaden i hela landet. Lokaler och teknisk behövs för

utrustning att skapa verklighets-

trogna arbetssituationer inom Dl. Men det största problemet för

undervisningens kvalitet år bristen på skådespelare. Denna fråga måste Dl-Iedningen lösa.

2 60-talets

utbildningsreformer

Staten tog under 60-talet ett större ansvar för

utbildningen på

medieområdet. En viktig reform var tillkomsten av de nya scenskolorna som skildes från teatrarna. Svenska filminstitutet startade den första filmskolan i Sverige. Tillkomsten av Dl innebar att vi fick en reguljär utbildning i regi och att kraven en stat-

på

lig utbildning för film, television och radio blev tillgodosedda.

Som ett led i en mer aktiv statlig aktualiserades kulturpolitik under 1960-talet också bl.a. om ut-

utbildningsfrågorna, frågan

bildning av de yrkesgrupper som arbetar inom teater, film, TV och radio.

2.1¶Scenskolorna

Når den av regeringen tillsatta s.k. av-

provinsteaterutredningen

gav sitt betänkande år 1961 (Den sceniska stencil)

utbildningen,

påtalade den att av skådespelare var otillfredsställan-

utbildningen

de både kvantitativt och kvalitativt. en stat-

Utredningen föreslog lig treårig utbildning av skådespelare. En ny dramatisk

och en ny lyrisk skola skulle inrättas och elevintagningen skulle ökas vid de redan existerande skolorna. betonade starkt vikten

Utredningen

av att de nya skolorna gjordes fristående i förhållande till sina moderteatrar. Året därpå väcktes motioner i riksdagen med om utred-

förslag

ning av utbildningsfrågorna för verksamma inom teater, film, TV och radio. Teaterns utbildningsråd, som var ett bildat av

samrådsorgan

Svenska Teaterförbundet och Teatrarnas Riksförbund, dvs. den

och på teater-

fackliga organisationen arbetsgivarorganisationen

lade år 1963 fram ett förslag till utbyggnad av skådespeområdet, larutbildningen som delvis avvek från provinsteaterutredningens. skulle ersätta utbildningarna vid Drama- En ny skola i Stockholm tiska teatern, stadsteatern i Norrköping-Linköping samt Riksteatern. Denna skola skulle tillgodose hela den del av det samlade som inte täcktes utbildningarna i Mal-

utbildningsbehovet genom

mö och l var och en av dessa senare städer skulle en- Göteborg. i fortsättningen finnas en skola med både dramatisk ligt förslaget och lyrisk utbildningslinje. l prop. 1963:103 (SU 126, rskr. 299) för dessa men var inte be-

redogjorde departementschefen frågor

redd att till organisation och ta slutlig ställning undervisningens Han bl.a. viss försöksverksamhet i Malmö förläggning. föreslog och och att vissa resurser skulle ställas till Göteborg ytterligare Vidare angavs riktlinjer för det fortsatta planeringsförfogande. och utredningsarbetet. att ge Åke Meyerson i uppdrag att 1 maj 1963 beslöt regeringen närmare överväga organisationen av en statlig scenisk utbildning. skulle i samråd med Teaterns utbild- Utredningen genomföras

ningsråd.

fick kort tid till sitt förfogande. Teatrarna Utredningsmannen och Teaterförbundet hade emellertid haft tillfälle att mycket vad som borde göras åt utbildningen på teateromlänge diskutera rådet. Ett resultat av samrådet blev kom att utredningsförslaget att omfatta tre scenskolor, i Stockholm, Göteborg och Malmö. Redan hösten 1963 förelåg betänkandet (stencil E 1963) Statens skolor för scenisk och under vårriksdagen 1964 fattautbildning des beslut om riktlinjerna och organisationen av skådespelarutbildningen i huvudsak i enlighet med utredningens förslag (prop. 1964:66, SU 115, rskr. 250). Beslutet scenskolorna år 1964 kom att få utomom de statliga ordentligt stor betydelse för teaterlivet. Det var ingen tillfällighet att slutet av 60-talet blev en så omvälvande och vital period på teatrarna. De mer välutbildade och allmänorienterade elevkullar som under dessa år ut från scenskolorna var en viktig förut-

gick

för förändringarna både inom och utom institutionerna. sättning

2.2¶Filmskolan

Provinsteaterutredningen uppmärksammade också behovet av en ökad utbildning för radio, television och film och särskild föreslog utredning av denna fråga. Svenska Filmsamfundet, som var en föregångare till Svenska Filmakademien och vars medlemmar bestod av ledande filmkonstnärer och kritiker, hade redan tidigare mycket aktivt verkat för att få till stånd en för film

utbildning

och television och hade också vid flera tillfällen uppvaktat ecklesiastikministern i ärendet. Samtidigt pågick inom

finansdepartementet planeringen av nya finansieringsformer för svensk film-

produktion.

l prop. 1963:101 redovisades ett avtal mellan filmbranschen och staten vilket innebar att en stiftelse benämnd Svenska Filminstitutet bildades. Till stiftelsens uppgifter skulle höra att stödja artistisk och teknisk liksom och

utbildning undervisning forskning

inom filmens område. Svenska filminstitutet startade redan året därpå sin filmskola, den första filmskolan i Denna skola verkade sedan i sex

Sverige.

år fram till år 1970 då den övertogs av det Dl. nystartade

2.3¶Dramatiska institutet

Teaterns utbildningsråd spelade en viktig roll inte bara för reformeringen av Åren 1963 och 1964 före-

skådespelarutbildningen.

slog rådet en provisorisk av och

utbildning regissörer scenografer. Även provinsteaterutredningen hade liknande tidigare lagt förslag.

Scenskolan i Stockholm, som då fortfarande bar namn efter Dramaten, föreslog år 1964 en provisorisk vid

regissörsutbildning

Dramaten. Otåligheten att gå vidare och lösa även återstående ut-

bildningsfrågor var alltså stor.

Samma år som Äke Meyerson fick att utreda skåde-

uppdraget spelarutbildningen, alltså 1963, tillsatte regeringen en utredning

som under ledning av borgmästaren Sven Lutteman i Norrköping skulle utreda utbildningen inom teaterns, filmens, radions och televisionens områden. Den Luttemanska utredningens

förslag (Ecklesiastikdeparte-

mentet 1965:9 Utbildning av regissörer av

m.fl.) avsåg utbildning

regissörer, vissa producenter inom TV och radio, scenografer,

filmarkitekter och maskörer. Utredningen hade bl.a. diskuterat möjligheten att knyta utbildningen till existerande produktionsenheter för olika medier. Man hade emellertid funnit detta alternativ ogenomförbart, främst med hänsyn till att lokaler och utrustning inte kunde göras tillgängliga i erforderlig omfattning. I stållet inriktade utredningen sig med stöd av sina direktiv på att utforma förslag till en institutionellt sammanhållen utbildning.

Vid detta institut skulle finnas utbildningsvägar för regissörer, producenter för television och radio, scenografer, filmarkitekter och maskörer. Utbildningen skulle till stor del utformas som övningsproduktion med en nära samverkan mellan olika yrkesgrupper. För att institutet skulle kunna fungera på detta sätt måste det enligt de sakkunnigas mening få sådana lokaler och tekniska resurser att en kvalificerad övningsproduktion kunde genomföras i tillräcklig omfattning inom institutet. Utredningen föreslog att lokalfrågan skulle lösas genom att institutet skulle inrymmas i den byggnad som skulle uppföras för Svenska filminstitutet med bl.a. lokaler för filminstitutets filmskola. Viss scenografutbildning föreslogs emellertid bli förlagd till konstfackskolan.

Vid remissbehandlingen underströks genomgående att det fanns behov av en vålorganiserad utbildning på medieområdet. Regissörerna och övriga berörda yrkeskategorier var av sådan betydelse för den framtida utvecklingen att utbildningsfrågorna måste ägnas den största uppmärksamhet. Utredningens förslag om en till ett särskilt institut samordnad utbildning tillstyrktes i allmänhet. Bå-

och ekonomiska skäl tala för en sådan lösde pedagogiska ansågs ning.

l prop. 1966:95 angående vissa utbildningsfrågor inom teaterns, filmens, televisionens och radions områden tog föredragande statsråd ställning till utredningens förslag och konstaterade att nu

förelåg ett sammanhängande och praktiskt taget fullständigt ut-

bildningssystem för de dramatiska konstarterna. Han föreslog därför att ett principbeslut skulle fattas om att upprätta en utbildningsinstitution för de aktuella yrkesgrupperna.

Föredraganden tog därvid upp frågan om den nya utbildningens samordning med annan liknande utbildning. Han ansåg att starka skäl talade för en samordning mellan det nya institutet och Svenska filminstitutets filmskola.

Även förhållandet till Sveriges Radios utbildning berördes och frågan om någon del av denna utbildning kunde föras över till

den nya institutionen togs upp. Föredraganden framhöll att den nya utbildningen skulle komma att komplettera Sveriges Radios men ansåg sig inte kunna ta ställning i frågan om ett sammanförande. Han fann det angeläget att saken undersöktes närmare. Utvecklingen i Norden på detta område berördes och föredraganden ansåg att det var väsentligt att samordningen mellan den nya svenska utbildningen och motsvarande verksamhet i andra nordiska länder ägnades uppmärksamhet i det fortsatta plane-

ringsarbetet.

Riksdagen fattade i enlighet med propositionen ett principbeslut att upprätta Dl och en organisationskommitté tillsattes vars ordförande blev skolrådet Birger Gårdstedt. Denna organisationskommitté skulle göra kompletterande utredningar i om ut-

fråga

bildningsbehovet, utbildningens organisation, kostnader m.m. Kommitténs förslag (Ecklesiastikdepartementet 1967:7) överlämnades till regeringen ijuni 1967. l mars 1968 tillsatte regeringen en interimsstyrelse för Dl. l prop. 1969:1 (bil. 10 s. 166) redovisade departementschefen sina ställningstaganden med anledning av förslagen dels från organisationskommittén, dels från interimsstyrelsen samt remissynpunkterna på dessa. Riksdagen beslutade med i enlighet propositionen att inrätta Dl den l juli l969 och undervisningen startade hösten 1970. Då överfördes också filmskolan från Filminstitutet till Dl enligt en särskild uppgörelse. Att staten under 60-talet tog ett större ansvar för

utbildningen

på medieområdet, innebar en omfattande av utbilduppbyggnad ningsresurserna vilka dittills varit närmast obefintliga. En

viktig

förändring var scenskolornas från teatrarna. Tillkomsten

skiljande

av Dl innebar att vi för första fick en gången reguljär regiutbildning i stället för de tidigare sporadiska försöksverksamheterna och att kraven på en för film, television och ra-

statlig utbildning dio blev tillgodosedda.

;mwwr-øuuww-

“w .

3 inom D1

Utvecklingen

Under 70-talet genomfördes successivt betydande förändringar av DIs verksamhet. En kursverksamhet för bl.a. fortbildning inrättades, den allmänna produktionstekniska linjen fick ställning som en fristående linje och slutligen förlängdes vissa utbildningar inom medielinjen för film/TV, radio och teater till tre år. För

att möjliggöra dessa förändringar periodicerades intagningarna.

Examinationen av studerande har därför minskat.

När utbildningen vid Dl skulle påbörjas läsåret 1970/71 var lokalerna i Filmhuset ännu inte färdiga att tas i bruk och utbildningsprogrammet det första året kunde därför inte genomföras fullt ut. Antalet studerande fick begränsas och kompletterande utbildning ges även under det följande läsåret som kompensation

för förlorade undervisningsmoment.

Under detta och de närmast följande läsåren skedde successiva förändringar av verksamheten utifrån de erfarenheter man gjorde. Dessa frågor behandlades i det årliga budgetarbetet. Förändringarna kom att bli i förhållande till de

betydande ursprungliga pla-

nerna.

l prop. 1972:1 (bil. 10 s. 140) tog departementschefen ställning till vissa förslag om ändrad utbildningsstruktur som

föreslagits

och som i praktiken bl.a. skulle innebära en oavbruten treårig studiegång vid institutet.

Departementschefen ansåg att man i stället skulle välja en lösning som innebar att grundutbildningen också fortsättningsvis skulle vara avslutad efter två år och att påbyggnadskurserna skulle upphöra i dess dåvarande form. l dess ställe skulle erbjudas kortare eller längre kurser som var anpassade till aktuella fort-

bildningsbehov.

Studerande som den tvååriga utbildningen skulle ef-

genomgått

ter en tids yrkesverksamhet kunna tas in till sådana fortbildningskurser tillsammans med andra yrkesverksamma.

Institutets styrelse skulle få i att förbereda en sådan

uppdrag

och den skulle gälla fr.o.m. läsåret 1973/74. Dessför-

omläggning

innan skulle en viss försöksverksamhet bedrivas.

1 prop. 1973:1 (bil. 10 s. 158) redogjordes för den beslutade

av utbildningsstrukturen vid D1. l fråga om de tvååriga ändringen

föreslog Dls styrelse att utbildningen skulle ut-

utbildningslinjerna

formas så att den gav de studerande kompetens att fylla ansvariga

funktioner inom sitt yrkesområde vid programframställning inom

minst ett av de medier som institutet utbildar för. Departementschefen anslöt sig till denna uppläggning.

Den produktionstekniska utbildning som bedrivits sedan star-

ten år 1970 och som riktade sig till inom andra

yrkesverksamma

områden skulle behålla sin och ha formen av en ettårig

inriktning

lärokurs inom den allmänna linjen.

Vad gäller frågan om institutets kursverksamhet sade sig departementschefen avvakta erfarenheterna av den pågående för-

vilja

söksverksamheten innan han tog ställning till dess framtida utformning.

1974:1 (bil. 10 s. 87) återkom till

l prop. departementschefen

frågan om Dls kursverksamhet. Styrelsen hade i sin anslagsfram-

redovisat den fortbildning som hade bedrivits på försök

ställning

och föreslagit att kursverksamheten fr.o.m. läsåret 1974/75 skulle ingå i institutets ordinarie verksamhet. Den skulle därvid syfta till att dels ge fortbildning och kompletterande utbildning åt yrkesmän inom programproduktion i teater, radio och television, dels möta utbildningsbehov som hängde samman med att använd-

nya ningen av dessa medier vidgades i samhället. Vidare ansåg styrelsen att man inom kursverksamheten skulle kunna utföra viss ex-

för att i olika avseenden bidra till utveckling-

perimentproduktion

en inom de områden som berörs av institutets utbildning.

ställde sig positiv till en fortsatt försöks-

Departementschefen

verksamhet med som institutet hade föreslagit, men vil-

de syften le avvakta ytterligare erfarenheter innan han tog ställning till hur verksamheten definitivt skulle utformas och till resursfördelningen mellan grundutbildning och fortbildning.

l prop. 1975:1 (bil. 10 s. 114) redovisade departementschefen Dls bedömning av utvecklingen i fråga om efterfrågan på institu-

tets utbildningar samt sina egna ställningstaganden. En ökad ef-

terfrågan på fortbildnings- och vidareutbildningskurser motivera-

de enligt Dls mening att verksamheten blev Institutet reguljär. önskade också en mer flexibel resursfördelning så att det hade möjlighet att omfördela utbildningsresurserna mellan grundutbildning och kortare kurser. Dessa synpunkter fick departementschefens stöd. Antagningen till den tvååriga skulle

utbildningen enligt

denne minskas från 30 till 24 studerande per år, ut-

varigenom

bildningsresurser kunde föras över till den ettåriga allmänna produktionstekniska utbildningen och till kursverksamheten. Samtidigt tog departementschefen ställning för att den allmänna produktionstekniska utbildningen skulle vara en fristående linje. l mitten av 1970-talet rörande

förelåg förslag ny organisation

för den högre utbildningen i vårt land. Därvid fattade regeringen och riksdagen beslut som också berörde Dl. I prop. 1976/77:59 (s. 68) föreslog departementschefen att utbildningarna på kulturområdet, bland dem Dl, skulle föras till den nya högskolan den l juli 1978. Den organisatoriska ställningen för sådana utbildningar inom skulle emel-

Stockholmsregionen

lertid ses över ytterligare. Medel för Dl bli anvisade un-

föreslogs

der sektorn för kultur- och 59 s. 300

informationsyrken (prop.

och s. 306). I prop. l977/78:lOO (bil. 12 s. 339 och s. 390) behandlades frågan om organisationen för konstnärlig i Stockholm

utbildning

med anledning av förslag från universitets- och högskoleämbetet (UHÃ). Departementschefen förordade att bland

utbildningarna,

dem Dl, skulle utgöra fristående högskoleenheter. Han förutsatte att enheterna själva sökte former för att bl.a. samordna de administrativa funktionerna i syfte att frigöra resurser för pedagogisk

och konstnärlig utveckling. I samma proposition (s. 464) föreslogs

att inom sektorn för kultur- och skulle inrät-

informationsyrken

tas bl.a. allmänpraktiska medielinjen samt för film/ medielinjen TV, radio och teater om 40 poäng respektive 80 poäng. I oktober 1979 föreslog en av UHÃ tillsatt att den

arbetsgrupp tvååriga grundutbildningen, medielinjen för filmfTV, radio och

teater, skulle förlängas till tre år, motsvarande Bland 120 poäng. skälen för denna förlängning av studietiden anförde arbetsgruppen: En förlängning av bättre

utbildningen ger förutsättningar

för de studerande till en av både och arbetsmarkkonstnärliga

nadsmässiga skäl önskvärd orientering om ett eller flera andra medier vid sidan av huvudmediet.

I prop. 1981/821100 (bil. 12 s. 456) biträdde utbildningsministern detta förslag som då i från

ingick anslagsframställningen

UHÃ. Statsfinanserna hade emellertid inte tillåtit motsvarande resurstillskott. Förlângningen av utbildningen möjliggjordes i stället

en ändrad dimensionering som innebar att man till film/ genom TV skulle ta in studerande vartannat läsår och till teater samt

två av tre läsår. Radioutbildningen för-

maskering-perukmakeri blev tvåårig.

Detta beslut innebar att årskurser och antalet årsstudieplatser och därmed kostnaderna kom att variera mellan skilda budgetår, ett förhållande som tidvis vållat Dls ledning betydande svårigheter. Vidare innebar förlängningen av utbildningen att examinationen av studerande från medielinjen kom att minska med ca en

tredjedel.

l och med beslutet om förlängningen av undervisningen och den fick Dl den som för

periodicerade intagningen utformning

närvarande gäller.

4¶DIs i

organisation dag

Dls nuvarande möter kritik från både lärare och

organisation

studerande. De studerande saknar insyn och inflytande. Kommunikationen mellan avdelningarna är dålig. Styrelsen, som även är linjenämnd, behandlar endast i begränsad utsträckning

linjenåmndsfrågor. Förvaltningsuppgifterna handläggs proviso-

riskt av en arbetsgrupp under rektor.

l styrelsen förordnar regeringen fem representanter för allmänna intressen av vilka tre skall representera konstnärliga yrken. Styrelsen består i övrigt av tre ledamöter som representerar de anställda och tre ledamöter som företrädare för de studerande samt rektor. Den nuvarande styrelsens mandat gäller t.o.m. juni 1991.

Pedagogisk organisation

Enligt högskolelagen skall för den grundläggande högskoleutbild-

finnas linjenämnder om inte annat följer av föreskrifter

ningen

som regeringen meddelar. Linjenämnd skall inom sitt verksamhetsområde planera utbildningen och handlägga övriga frågor om vad utbildningen skall innehålla och hur utbildningen skall organiseras.

Genom beslut 1978-06-15 föreskrev regeringen att Iinjenâmnd inte skall finnas bl.a. vid Dl. Det innebär att institutets styrelse skall svara för de uppgifter som normalt ligger på linjenämnd.

Vid D] finns två allmänna linjer, medielinjen för film/TV, radio och teater samt allmånpraktiska medielinjen. lnom medielinjen för film/TV, radio och teater finns ett flertal olika yrkesutbild-

ningar inom samtliga berörda medier. En del av dessa yrkesinriktningar kan leda till framtida arbetsuppgifter inom flera medier.

Inom denna medielinje är utbildningen för radio tvåårig, medan

utbildningarna för olika yrken inom film/TV och teater är treårig.

Den allmänpraktiska medielinjen är ettårig.

Utöver de här angivna utbildningsenheterna finns för Dls kursverksamhet en särskild enhet med egen budget. Fristående från grundutbildningen bedrivs konstnärligt utvecklingsarbete vid ytterligare en enhet. Vidare anordnas en tvåårig teaterteknisk ut-

bildning inom en lokal linje. Organisationen under styrelsen av den pedagogiska ledningen

för medielinjen för film/TV, radio och teater kan beskrivas med

följande figur.

Rektor

Lärarkollegium

l

Teateravdelning FilmfTV - avdeln. Radioavdelning

Avd. - Avd. - Avd. -

kollegium kollegium kollegium Avd. - ledare Avd. - ledare Avd. - ledare

l lärarkollegiet ingår huvudlärare men inte rektor och inte heller representanter för institutets kursverksamhet eller konstnärligt utvecklingsarbete. Avdelningarna har var sitt avdelningskollegium med avdelningsledare. Avdelningskollegiet utser avdelningsledaren för kortare eller längre tid.

Ett mera informellt forum är den s.k. rektorsföredragningen. I denna deltar rektor och huvudlärarna från avdelningarna. Sammanträdena har karaktär av samråd men även regelrätta föredragningar kan förekomma och beslut fattas av rektor. Sammanträdena har hållits varje vecka eller mera oregelbundet.

Styrelsen synes inte i någon större utsträckning behandla frågor som normalt handhas av linjenämnd och med den detaljerings-

grad som krävs när utbildningsprogram skall göras upp och skilda krav skall vägas in.

Lärarkollegiet har blivit huvudforum för den pedagogiska planeringen. Det betyder att inflytande och möjligheter att påverka upplåggningen av utbildningen för de studerande är starkt begränsade. Kollegiet är endast rådgivande.

De nuvarande förhållandena möter kritik från såväl lärare som studerande.

_

Kritiken går bl.a. ut på att nuvarande organisation försvårar och i många fall hindrar samarbete både mellan lärare och mellan studerande i de olika utbildningarna. Den försvårar också värdefulla och önskvärda kontakter med andra högskolor och med branschen.

De studerande säger sig ha intresse för samarbete

i utbildningen men konstaterar att man inte har kontakt med andra studerande vid institutet än de som går i den egna utbildningen. Det finns för lite kommunikation mellan avdelningarna. De studerande säger sig i många fall känna stark i sin utbildningssitua-

isolering

tion. Den nuvarande anses också be-

uppdelningen i avdelningar gränsa de studerandes möjligheter att välja alternativ

inriktning

på sin utbildning. l själva verket har den studerande redan vid ansökningstillfället bundits till en viss inriktning. De studerande anser sig sakna möjlighet att påverka utbildningen utom i vissa fall i den praktiska arbetssituationen.

Också för många lärare framstår den strikta uppdelningen i avdelningar som ett hinder för en effektiv verksamhet. Man konstaterar att det nu är vattentäta skott mellan avdelningarna med strikt fördelning av anslagen mellan dessa. Det hindrar en bredd-

ning av utbildningen och gör det

omöjligt att t.ex. ge en utbild-

ning som går över avdelningsgrånserna.

En grundläggande brist i den nuvarande pedagogiska organisationen synes vara att det vid institutet saknas ett forum med ansvar och inflytande från dem som berörs av verksamheten - såväl studerande som lärare samt övrig personal - där också större och mindre problem och motsättningar kan få komma i dagen och lösas.

4.2¶Förvaltningsorganisation

Förvaltningens uppgifter kan delas in i tre grupper, dels budget, anslagsframstâllning, bokföring och uppföljning, dels personaladministration, dels också service åt styrelse och rektor. Det är således fråga om åligganden som normalt faller på en högskoleförvaltning. Detta arbete har inte i alla avseenden fungerat så smi-

och med ett sådant resultat som man kunnat önska. Stora

digt

problem har t.ex. uppstått vid arbetet med institutets budget där man bl.a. har haft att fördela de resurser som riksdag och regering har anvisat för Dls verksamhet. Det har således gällt frågor om vad olika utbildningar får kosta, avvägning mellan olika satsningar, inre planering t.ex. storleken på olika delar av en utbildning, personalbemanning m.m. Arbetet med att få fram underlag för styrelsens slutliga bedömning och beslut har ofta synts onödigt mödosam och tidskrävande. Enligt min mening ligger en väsentlig orsak till svårigheterna i de brister i den pedagogiska organisationen som jag har pekat på i det föregående, dvs. att vissa berörda inte har del i beslutsprocessen och att det inte finns ett

ansvar för besluten på de skilda nivåerna. Problem kan

reglerat

ha uppfattats ha sin grund i bristande saklighet och ansvarstagande på den pedagogiska sidan eller olämplig inblandning i utbildningsfrågor från förvaltningspersonalens sida.

Sedan administrative direktören frånträtt sin tjänst, har styrelsen fördelat förvaltningsuppgifterna på fyra av institutets tjänstemån under rektors ledning. Denna provisoriska lösning gäller tills vidare. Vissa förändringar i arbetssätt planerades redan av administrative direktören, bl.a. inköptes viss datorutrustning för förvaltningen, men denna har först senare tagits i bruk.

5¶Den tvärmediala tanken

Under utredningsarbetet inför inrättandet av Dl och vid förlängningen av medielinjen framhölls sambandet mellan medierna och behovet av undervisning i samtliga medier. Orienteringen om skilda medier har i dag en undanskymd plats på schemat. Det är angeläget att kontakterna mellan medierna inom Dl förstärks.

Uppdelningen av Dl i separata avdelningar för teater, film/TV

och radio gjordes av pedagogiska och organisatoriska skål. Denna uppdelning har emellertid bidragit till att Dl inte har lyckats genomföra den tvårmediala utbildning som ingick i den ursprungli-

ga målsättningen.

Redan den Luttemanska utredningen berörde behovet av att de studerande skulle få en i flera medier: Det är - - - av

utbildning

vikt att en yrkesutbildning i synnerhet för centrala yrkesgrupper ger orientering om de olika medias produktionsteknik. Samtidigt år det emellertid en konstnärligt vital angelägenhet att så sker.

Fortsättningsvis talas det om hur olika medier kan befrukta varandra och om vikten av att de kreativa yrkesgrupperna inte isoleras från varandra under utbildningen.

Denna tvärmediala tanke finns också med i den därpå följande organisationskommitténs arbete men överskuggas där av andra problem såsom den mycket höga beräknade per capitakostnaden samt frågor som hängde samman med filmskolans införlivande i DI.

När regeringen år 1969 föreslog riksdagen att inrätta Dl, framhöll departementschefen bl.a. följande: Jag anser det vara av vikt att betona att utbildningens mål inte bör vara att enbart ge erfarenhet och yrkesskicklighet i teknisk mening. Som

interimsstyrel-

sen framhåller bör utbildningen också syfta till att pröva elevernas talang och utveckla de fyra konstarterna var för sig och i inbördes samverkan.

Når DI-styrelsen år 1972 föreslog en ändring av utbildnings-

strukturen angav man bl.a. som mål att ge de studerande kompetens att fylla ansvariga funktioner inom minst ett av de medier för vilka institutet meddelade utbildning. Detta mål skulle uppnås

en specialisering under utbildningstiden. Därmed

genom gradvis

hade man avsevärt avlägsnat sig från målsättningen från år 1969 att utveckla de fyra konstarterna var för sig och i inbördes samverkan. Nu gällde det i stället specialisering på minst ett medium.

När utbildningen år 1981 förlängdes till tre år, var ett av syftena emellertid att skapa förutsättningar för en av både konstnärli-

arbetsmarknadsmåssiga skål önskvärd orientering om ett ga och eller flera andra medier vid sidan av huvudmediet.

Ett studium av Dls visar att den sökande nu

Utbildningskatalog

har att välja mellan att utbilda sig inom teater, filmfTV eller radio. Endast maskörutbildningen anges avse både fiImfTV och teater. Bland kursmomenten inom respektive medium och yrkesin-

inte heller någon orientering i något annat medi-

riktning anges

um. Undantaget är utbildningen i dramaturgi för teater, där man bland kursmomenten återfinner dramaturgi och produktionsorientering avseende film/TV.

Den orientering om skilda medier som ursprungligen ansågs vara en viktig del av undervisningen vid Dl, har i dag uppenbarli-

plats på schemat. Som skäl för detta anförs gen en undanskymd bristande intresse från både studerande och lärare. lntagningsprinciperna förstärker dessutom den vid ett medium starkt yrkesfixerade målsättningen hos de sökande.

När utredarna framhöll behovet av orientering i flera medier, byggde man på det faktiska förhållandet att i första hand regissörer under ofta arbetar inom både teater, film, TV och

sitt yrkesliv radio. Det är fortfarande på det sättet. Mot den bakgrunden förefaller det att kontakten mellan teaterregi och filmregi âr

olyckligt så begränsad. Beträffande dramaturgi, scenografi, produktionsled-

ning och mask gäller i stort sett samma förhållanden. När det gäller filmens och TVs tekniska funktioner, bild, ljud, klippning och

redigering är naturligtvis bundenheten vid mediet mera påtaglig.

Men just därför borde erfarenheter och utblickar över andra me-

diers arbetsformer kunna ge värdefulla perspektiv på det egna arbetsområdet.

Bortsett från de rent yrkesinriktade utbildningssynpunkterna finns det emellertid ett annat och kanske väsentligare skäl att överväga en ökad kontakt mellan medierna inom Dl. De olika medierna påverkar varandra. Filmen har starkt påverkat det moderna dramat. TV som distributionsmedium av både film och teater påverkas av och _påverkar dessa båda konstformer.

Dl âr den enda utbildningsinstitution i landet där personal och tekniska resurser finns tillgängliga för samtliga medier. Denna unika uppbyggnad borde Dl bättre utnyttja genom att skapa undervisningssituationer där olika konstarter befruktar varandra. Dl skulle därigenom också kunna medverka till och driva på utvecklingen inom tex. film och teater.

För Dls framtida utveckling bedömer jag det som mycket angeläget att kontakterna mellan medierna förstärks och utvecklas. Det år tillgången på teknik och kunskap inom samtliga medier som är Dls särart.

.-wmnwm-wm-.øww

6¶Idén om en

,sn-s teaterhögskola

.. .

Synen på förhållandet mellan regissören och skådespelarna har

förändrats under 70- och 80-talen. Tanken på en gemensam ut-

bildning av skådespelare och regissörer, en teaterhögskola, har

förts fram i debatten. Också en rad andra förslag till

regiutbild-

ningar har presenterats.

Mycket hade hänt på teatrarna mellan år 1963, då den Lattemanska utredningen tillsattes och de första åren på 70-talet, då de första Dl-eleverna gick ut på arbetsmarknaden. lnstitutionsteatrarnas arbetsformer hade radikalt förändrats och synen på regissörens roll hade blivit en annan än den som beskrevs i den Luttemanska utredningen. Detta kan vara en av förklaringarna till att Dls tillkomst inte kom att få samma omedelbara betydelse för teatrarna som tillkomsten av de statliga scenskolorna år ti-

några digare.

Om regissörens uppgift heter det i utredningen år 1963 att den

personligt

ägna sig ett drama så starkt och på ett så visionärt sätt att scenens olika krafter kan enas kring regiidén. Det är på grundval av denna visionära - - som stundom litte-

förmåga regiidén regissören

rärt bearbetar texten för sceniskt bruk, i samarbete med dekoratör, koreograf och maskör, fastställer skisser till dekor, kostym och mask, utarbetar scenerier, dvs. de uppträdandes grupperingar och rörelser samt instruerar artisterna.

De mera kollektiva arbetssätt som växte fram inom teatrarna under slutet av 60-talet och början av 70-talet kunde självfallet inte förutses av utredningsmännen. Därför berör de inte heller skådespelarnas medansvar och medverkan i utformningen av den konstnärliga idén. Utbildningen vid scenskolorna omnämns endast

som en tänkbar förutbildning för sökande till regiutbildningen vid DI. Dessutom säger utredningen att det ur praktisk synpunkt är

att regieleverna gör sin första iscensâttning med tred-

fördelaktigt jeårseleverna vid skådespelarutbildningen.

Inte heller organisationskommittén tar i sitt betänkande år 1967 upp frågan om det eventuella behovet av ett samband mellan utbildningen av skådespelare och utbildningen av regissörer.

Först år 1978 berörs de nya arbetsmetoderna och de nya konstnårliga målen i betänkandet (UHÃ-rapport 1978:1) Utbildningen vid statens scenskolor. Bland de förhållanden som ändrat utbildningsbehovet nämns, att det kollektiva arbetssätt som initierades av de fria bedrivs nu även inom andra mindre ensem-

grupperna bler och inom vissa grupper på de stora teatrarna. Vidare nämns i betänkandet den uppsökande teatern, barn- och ungdomsteatern, där kontaktarbetet med publiken både före

föreningsteatern,

och efter själva föreställningen är en viktig del av arbetet. Längre fram i detta betänkande heter det:

De utvecklingstendenser som finns inom teatern tyder på att det kollektiva arbetssättet och samverkan mellan olika yrkesgrupper inom teatern blir allt nödvändigare. Behovet av en breddad yrkesroll för såväl skådespelare som musikdramatiska artister talar för en ökad samordning mellan olika utbildningar inom teaterområdet. De små regionala ensemblernas behov av allsidigt utbildade artister understryker också behovet av ökad integrering mellan exempelvis scenskoleutbildningen och den utbildning som dramatiska institutet bedriver.

Vi anser att utbildningarna inom teaterområdet bör samordnas i teaterhögskolor. Frågan om en mer integrerad teaterutbildning inom ett antal ram kräver att man går in på en

teaterhögskolors

rad utbildningar vid sidan av skådespelarutbildningen och den musikdramatiska utbildningen och därmed faller den utanför vårt uppdrag. Vi föreslår därför att frågan om en för olika yrkesgrupper inom teaterområdet mer integrerad utbildning görs till föremål för en särskild utredning.

Bland remissinstanserna var de flesta mycket positiva till den av framförda tanken på en teaterhögskola

scenskoleutredningen

och många ansåg att frågan borde utredas. Någon sådan särskild utredning har emellertid ännu inte kommit till stånd.

6.1¶UHÄs

diskussionsunderlag

Åtta år senare tog Jonsson åter

avdelningsdirektören Benny upp

tanken på en teaterhögskola i ett

diskussionsunderlag (Teaterut-

bildning i framtida teaterhögskolor, UHÃ Han skisserade 1986). där förslag och utkast till modeller av scenutför en samordning bildningarna. l härtill två moanslutning pekade promemorian på deller för en i Stocksammanslagning av Dl och teaterhögskolan holm. Antingen hela Dl samman med

skulle gå teaterhögskolan

eller också skulle enbart slås med skåde-

teateravdelningen ihop

spelarutbildningen, varvid man alltså skulle få en film- och en

teaterhögskola i Stockholm.

Ytterligare förslag

Är 1987 föreslog teaterhögskolan i Malmö, som år en institution inom universitetet i Lund, i sin

anslagsframstâllning att en regi-

och skulle inrättas i Malmö. Man

dramaturgiutbildning åberopade

därvid Benny Jonssons om en samordnad teaterut-

tankegångar

bildning. Malmöskolan har också under flera år

framgångsrikt

samarbetat med Dl och genomfört projekt för både regi- och dramaturgistuderande. Operahögskolan i Stockholm och institutionen teateroch operahögskolan vid Göteborgs universitet har i

anslagsframstâllningar

presenterat ett förslag till en i

påbyggnadslinje musikteaterregi.

Utbildningen skulle omfatta 80 poäng och av studeran-

intagning

de skulle äga rum vartannat år i Stockholm och vartannat år i

Göteborg med start i läsåret 1991/92.

Göteborg

Styrningsgruppen for nordiskt samarbeid innen utdanhöyere ning, en grupp inom Nordiska Ministerrådet, låt år 1989 företa en

utredning genom förre chefen för Den Norske Gunnar

Opera

Brunvoll som föreslog en gemensam nordisk

utbildning i operare-

gi, förlagd till operahusen Oslo och

i Köpenhamn, Helsingfors,

Stockholm. Det finns alltså en rad olika till för förslag nya former utbildning av regissörer.

7 vid DI och

Teaterutbildningen

-

i Stockholm

skådespelarlinjen

idén om en

sammanslagning

Tanken på att föra samman teaterutbildningen vid Dl med skådespelarlinjen i Stockholm bör granskas från en rad olika synpunkter. En sådan granskning leder enligt min mening till slutsatsen att man inte bör föra samman dessa utbildningar.

Redan år 1972 beslöt Dls styrelse att dela Dl i en teateravdelning och en filmavdelning. Kontakten mellan dessa båda avdelningar är som nämnts inte särskilt välutvecklad. Det faktum att vissa årskurser inom teateravdelningen periodvis arbetat i andra lokaler än Övriga Dl, har naturligtvis också försvårat kontakten mellan avdelningarna.

Däremot samarbetar varje avdelning för sig med olika scensko-

lor. Filmavdelningen har svarat för viss film/TV-utbildning på

scenskolorna, vilket varit framgångsrikt och uppskattat. Teateravdelningen har också haft samarbetsprojekt både med skådespelarlinjen i Malmö och med den i Stockholm.

Det är i detta läge naturligt att tanken vuxit fram att Dls teateravdelning kanske borde sammanföras med skådespelarlinjen i Stockholm, som ju f.ö. redan kallar sig teaterhögskolan. Vi skulle i så fall i Stockholm få en teaterhögskola bestående av den nuva-

rande skådespelarutbildningen vid teaterhögskolan och den nuva-

rande teateravdelningen inom Dl. Filmavdelningen vid Dl skulle då utvecklas på motsvarande sätt till en filmhögskola.

Frågan om en eventuell sammanslagning av teaterhögskolan i Stockholm med teateravdelningen inom Dl kan övervägas från

olika synpunkter. Bland de skäl som kan talaför eller

många

emot en mer eller mindre omfattande sammanslagning finns i första hand organisatoriska och ekonomiska, pedagogiska, kulturpolitiska samt lokalmässiga.

7.1¶Organisatoriska och ekonomiska skäl

DI år sedan år 1978 en egen högskola. Samma sak gäller teaterhögskolan i Stockholm och Operahögskolan i Stockholm. Utöver

dessa tre högskoleenheter finns i Stockholm ytterligare fem

konstnärliga högskolor. Ur organisatorisk och ekonomisk synpunkt är detta säkerligen inte rationellt. Varje nögskola måste avsätta resurser för administration som naturligtvis skulle kunna ske i en central enhet. Dessutom kan det vara svårt för dessa små ad-

ministrationer att inom sig rymma tillräcklig förvaltningsmässig

kompetens. Dessa frågor kommer att i annat samman-

granskas

hang. Utan att föregripa resultatet av denna granskning kommer jag emellertid i första hand att fästa vikt vid de pedagogiska och kulturpolitiska faktorerna. Enbart och ekonomis-

organisatoriska

ka skål bör inte vara tillräckliga för att förorda en sammanslagning av Dls teateravdelning och teaterhögskolan i Stockholm.

7.2 skäl Ä

Pedagogiska

På många håll hävdas att en skådespelarutbildning eller åtminstone en grundläggande kortare scenisk utbildning måste ingå i regiutbildningen. Det är sant att de flesta regissörer har skådespelarbakgrund. Bristen på regiutbildning har självfallet också lett till

att rekryteringen skett bland skådespelarna. Det är att en viktigt

regissör för att vara en god personinstruktör har tillägnat ett

sig

språk med vars hjälp han kan kommunicera med skådespelarna och förmedla ofta komplicerade tankegångar och instruktioner. Ett sådant språk förutsätter också en känslighet och förståelse för de många gånger irrationella processer som ingår i en skådespelares arbete med rollen och med sig själv. Personliga egenskaper och erfarenheter liksom praktiskt arbete tillsammans med äldre

- både och - kan emellertid ha

kollegor skådespelare regissörer väl så stor betydelse som en grundutbildning som skådespelare.

Ytligt sett kan det naturligtvis förefalla praktiskt att regielever- f

^

na får tillfälle att praktisera på de jämnåriga skådespelareleverna.

Men inget kan vara felaktigare. Ett sådant arrangemang kan tvärtom få karaktären av att en blind leder en blind. Skådespelareleverna behöver få tillfälle att arbeta under ledning av erfarna och kunniga regissörer. Regieleverna behöver få tillfälle att arbeta

med erfarna och kunniga skådespelare. Det stående problemet på både teaterhögskolorna och Dl att få fram pengar till engagemang av skådespelare och regissörer får inte locka till att bortse från denna enkla sanning.

Däremot är det självfallet alldeles utmärkt om regielever och skådespelarelever någon gång under sin utbildningstid ställs inför uppgiften att tillsammans med sina generationskamrater lösa en gemensam konstnärlig uppgift. Sådana projekt bör högskolorna gemensamt planera och lägga in i undervisningen, vilket man också för närvarande gör.

På samma sätt kan det naturligtvis finnas skäl för ett nära samarbete mellan Dl och den statliga skådespelarutbildningen i en rad olika ämnen, både praktiska och teoretiska. För de regielever som helt saknar erfarenhet av skådespelaryrket kan en viss grundutbildning i scenframställning vara nödvändig. l en rad teoretiska ämnen finns det också möjligheter till samarbete.

Även andra ämnen än regi kan ha fördel av ett samarbete mellan DI och teaterhögskolorna. Detta gäller t.ex. mask, scenografi, dramaturgi och produktion. l ämnen av det slaget gäller emellertid att Dl-eleverna genomgår en mycket kvalificerad Specialistut-

bildning med fördjupning i sina ämnen under det att skådespela-

releverna endast får anledning att relativt flyktigt beröra dessa. Samarbetsmöjligheterna blir därför trots allt begränsade. Omvänt gäller att skådespelareleverna genomgår en tidskrävande och mycket kvalificerad utbildning på sitt speciella område och därför endast flyktigt har anledning att sysselsätta sig med de olika ämnen som förekommer inom Dl.

Sammanfattningsvis gäller alltså att det finns en rad pedagogis-

ka beröringspunkter mellan undervisningen på Dl och teaterhög-

skolorna. Tyngdpunkten i undervisningen ligger emellertid på skilda områden. Omfattningen av det pedagogiska samarbetet kan därför aldrig bli av den storleken att det motiverar en sammanslagning av skolorna. Jag utgår därvid från att två högskolor gemensamt skall kunna planera, schemalägga och genomföra projekt utan att detta gör det nödvändigt att slå samman skolorna.

Inte heller pedagogiska skäl motiverar enligt min mening en

sammanslagning av Dls teateravdelning och teaterhögskolan i

Stockholm.

7.3 skäl

Kulturpolitiska

De kulturpolitiska mål som riksdagen fastställde år 1974 och som fortfarande gäller, byggde ju i hög grad på den aktiva kulturpolitiska debatt som fördes under 60-talet och början av 70-talet. De utbildningsreformer på medieområdet som beslutades under 60talet växte också fram ur denna debatt. Utbildningsinstitutionerna och den gällande kulturpolitiken har alltså samma rötter.

Ett av de viktigaste målen i 1974 års kulturpolitiska beslut var decentraliseringen av kulturlivet. På teaterns område har stora insatser gjorts för att förverkliga detta mål. Länsteatrar har etablerats i femton län och dessa teatrar tillsammans med stadsteatrarna och Riksteatern svarar i dag för att teaterlivet blivit en hela landets angelâgenhet. På filmens område finns inte samma utveck-

i fall inte på produktionssidan, vilket ju bl.a. beror på

ling, varje

en tyngre och mera kostnadskråvande teknik och andra produktionsvillkor. På TV-sidan finns emellertid regional produktion.

För teatrarna har det varit viktigt att skådespelarutbildningen varit förlagd till både Stockholm, Göteborg och Malmö. Att Norrland ännu inte fått sin egen skådespelarutbildning har vållat svårigheter för de norrländska teatrarna. Att Dl med sin speciella utbildning och sitt behov av komplicerad och dyrbar teknisk utrustning blev förlagt till Stockholm, har emellertid upplevts som en nödvändighet.

Om däremot delar av Dl skulle föras samman med skådespelarutbildningen vid teaterhögskolan i Stockholm, skulle detza medföra att den likvârdighet som i dag finns mellan skådespelarutbildningen i Stockholm, Göteborg och Malmö försvann. Det skulle därmed finnas risk för att teaterhögskolorna i Göteborg och Malmö hamnade i en nivå under teaterhögskolan i Stockholm. En stor teaterhögskola i Stockholm, innehållande delar av Dls nuva- i

l rande utbildning, skulle innebära en centralisering av teaterutbild- i

l

1 ningen till Stockholm som går helt emot de kulturpolitiska målen.

Detta hindrar inte att teaterhögskolorna i landet bör få möjligheter att bredda sin verksamhet att omfatta exempelvis viss regiutbildning. På samma sätt bör regionala högskolor kunna utveckla sin undervisning i olika medieâmnen.

Kulturpolitiska skål talar alltså mot att teateravdelningen vid Dl och teaterhögskolan i Stockholm sammanförs. Tvärtom bör en över hela landet spridd undervisning i ämnen som rör teater,

film, television och radio stimuleras. Vägarna för dem som vill utbilda sig för en yrkesmässig verksamhet inom medierna kan gärna vara mångskiftande och sinsemellan olika så att olika begåvningstyper kan söka sig olika vägar till kunskap och utveckling. Redan befintliga organ vid universitet och högskolor kan liksom också UHÃ svara för överblick och dimensionering utan att nya centrala organ inrättas.

7.4¶Lokalmässiga skäl

DI hyr genom byggnadsstyrelsen sina lokaler i Filmhuset av Svenska filminstitutet. Teaterhögskolan i Stockholm hyr på samma sätt lokaler i f.d. Katarina realskola på Söder. Både teaterhögskolan och Dl kan sägas arbeta under relativt tillfredställande lokalförhållanden, framför allt sedan Dl nu fått tillgång till vissa av danshögskolans tidigare lokaler och dessutom räknar med ett utvidgat samarbete med Svenska filminstitutet.

Varken D1 eller teaterhögskolan skulle emellertid i sina nuvarande lokaler kunna inrymma en undervisning utökad med delar av den andra institutionen. Jag utgår från att det inte är realistiskt att inom en överblickbar framtid få till stånd en lokallösning i form av ett nybygge eller en ombyggnad för en ny samordnad teaterhögskola.

Ett av de starkaste skälen för en sammanslagning av teaterutbildningarna vid Dl och teaterhögskolan skulle emellertid ha varit studenternas möjlighet att få arbeta och leva sida vid sida i samma lokaler. I en större nybyggd anläggning för flera konstnärliga utbildningar skulle de flesta utbildningarna säkerligen stimuleras av kontakterna mellan studenter från olika konstnärliga uttrycksformer. En sådan lokallösning är emellertid i dag en vision som inte kan ligga till grund för några förslag till nu fungerande arbetsformer.

Lokalmâssiga skäl talar alltså inte för en sammanslagning av DIs teateravdelning och teaterhögskolan i Stockholm. l detta sammanhang finns det emellertid anledning att understryka vikten av att studerande från de båda högskolorna får möjligheter att träffas under samma tak inte bara i gemensamma projekt och gemensamma moment i undervisningen utan också i andra sammanhang, debatter, seminarier och samvaro i största allmänhet.

7.5¶Slutsats

En genomgång av de organisatoriska, ekonomiska, pedagogiska,

kulturpolitiska och lokalmässiga skål som kan anföras för eller

emot en sammanslagning av Dls teateravdelning och teaterhög-

skolan i Stockholm leder enligt min mening till slutsatsen att någon sådan sammanslagning inte bör ske. Däremot bör samverkan mellan de båda högskolorna ges fastare och mera långsiktigt planerade former.

8¶En av DI

ny organisation

Dls styrelse bör också i fortsättningen vara linjenämnd. Under-

visningen vid DI bör liksom nu organiseras i två utbildningslinjer. De nuvarande medieavdelningarna bör utvecklas till institutioner. De studerande måste tillförsäkras inflytande genom re-

presentation i dessa institutioners styrelser. Den nuvarande provisoriska lösningen av den administrativa ledningsfunktionen bör avvecklas och tjänsten som administrativ chef bör återbesättas.

8.1¶Pedagogisk organisation

Som jag tidigare påtalat har Dls styrelse inte i någon större utsträckning behandlat frågor som det ankommer på en linjenämnd att fatta beslut om. Innehållet i Dls utbildning har i själva verket fastställts av rektor i samverkan med skolans tillsvidareanstâllda lärare inom ramen för de olika lärarkollegierna. De studerandes möjligheter till insyn och inflytande har varit mycket begränsade. De allmänna intressenas representanter bl.a. från olika mediebranscher har fått mycket lite information om verksamheten, vilket isolerat Dl i förhållande till arbetsmarknaden.

Jag har övervägt att föreslå att en linjenämnd omfattande alla institutets utbildningar skulle inrättas. Bland annat med hänsyn till att det här gäller utbildningar med relativt få studerande har jag emellertid bedömt det vara olämpligt att föreslå ytterligare beslutsorgan. Jag föreslår därför att nuvarande bestämmelser skall gälla också i fortsättningen, dvs. att Dls styrelse tillika skall vara linjenämnd. Därvid krävs emellertid ett annat arbetssätt inom styrelsen. För att detta skall bli möjligt krävs en distinktare organisation av Dls funktioner under styrelsen/linjenämnden.

De två allmänna linjerna inom Dl är inriktade mot två skilda arbetsmarknader. Medielinjen för film/TV, radio och teater syftar till yrkesverksamhet inom konstnärlig medieproduktion. Den allmänpraktiska linjen syftar till att ge kunskap om medierna som instrument inom skola, ungdomsverksamhet, biblioteksverksamhet och föreningsliv. Det är viktigt att dessa båda utbildningsmål hålls isär. Organisationen av undervisningen inom Dl i två linjer bör därför bibehållas. Sambandet mellan de två utbildningslinjerna är emellertid också viktigt. Dl-styrelsens funktion som linjenämnd för båda utbildningslinjerna har därför en stor betydelse som bör tas till vara.

För att stärka kontakten mellan undervisningen i olika medier har övervägt att föreslå att den nuvarande uppdelningen i av-

jag

delningar för olika medier skulle slopas och ersättas av en organisation där olika yrkesinriktningar skulle löpa horisontellt genom alla medier. Enligt min bedömning skulle en sådan omorganisation emellertid bli komplicerad att genomföra. Den nuvarande uppdelningen i medieavdelningar bygger på ett behov av att administrera lärarkrafter, lokaler och utrustning medievis. Avdelningarna utgör uppenbarligen naturliga grupperingar för de delvis mycket specialiserade utbildningar det här är fråga om och de samlar kunnande och materiella resurser för bestämda yrkesutbildningar. Jag har därför kommit till slutsatsen att uppdelningen av Dl i avdelningar trots allt bör behållas.

Arbetet inom de olika medieavdelningarna måste emellertid organiseras så att det inte avgränsar undervisningen inom ett medium från undervisningen i övriga medier. Medieavdelningarna måste i stället vara fungerande organ för en tvärmedial pedagogik, där de studerande under sin studiegång rör sig mellan avdelningarna för att delta i undervisning och projekt inom olika medier.

För att detta skall kunna uppnås måste de nuvarande avdelningarna organisatoriskt ges en fastare form med möjligheter att klarare definiera varje avdelnings specifika pedagogiska uppgifter i ett tvärmedialt undervisningsprogram. l stället för att föreslå att medieavdelningarna slopas, vill jag därför föreslå att avdelningarna utvecklas till institutioner i högskoleförordningens mening.

Medielinjen för film/TV, radio och teater skulle enligt detta

organiseras i tre institutioner, en för varje medium, varvid

förslag

film och TV skulle rymmas inom samma institution för rörliga

bilder. Vid varje institution bör finnas en institutionsledning enligt högskoleförordningen, dvs. en styrelse och en institutionschef förordnad för viss tid. Utöver de två allmänna föreslår att den teatertek-

linjerna jag

niska utbildningen också anordnas som en lokal

fortsättningsvis

linje. Likaså bör såsom för närvarande särskilda enheter under styrelsen organisera Dls kursverksamhet och det ul-

konstnärliga vecklingsarbetet.

Den organisation jag här föreslår kommer att ge de studerande en bättre insyn och ett större över sin

inflytande utbildning ge-

nom att både lärare och studerande är i institurepresenterade tionsstyrelserna. l dessa skall praktiska behand-

utbildningsfrågor

las, problem och motsättningar lösas och förslag till Dl-styrelsen och andra organ beredas. Dl-styrelsen och rektorsämbetet kommer i en sådan organisation att kunna delegera befogenheter och ansvar till institutionscheferna och institutionsstyrelserna. Därigenom skapas en klarare ansvarsfördelning och bättre att i samverkan mellan

möjligheter

institutionerna genomföra den planerade och

undervisningen

uppnå för Dl fastställda gemensamma mål. Ärenden som förelåggs Dl-styrelsen kan på detta sätt vara bättre beredda och styrelsen får bättre möjligheter att i sin funktion som linjenämnd ta ansvar för organisationen av utbildningen. är det

Samtidigt viktigt

att regeringen till företrädare för allmänna intressen utser personer som är väl förtrogna med och kan den medierepresentera verksamhet som institutet utbildar för.

8.2 F

örvaltningsorganisation

När det gäller organisationen för och service har den

förvaltning

för närvarande en delvis provisorisk lösning, som i det jag angett föregående. Även om den i nuläget och under nuvarande

ledning

väl fyller sina uppgifter, bör enligt min ormening, en permanent ganisation ledas av en administrativ chef som bidrar till att ge

högskolan den förvaltningskompetens som behövs. Den närmare

utformningen är det styrelsens uppgift att besluta om. Jag förutsätter dessutom att den nyligen tillsatta utredningen om den

konstnärliga utbildningen inom högskolan ytterligare överväger de konstnärliga högskolornas administration.

9 En

ny pedagogisk målsättning

för DI

Dls linjebundna studiegång ibland i debatten. Utbild-

ifrågasätts

ningen måste emellertid hållas samman för i linjer och årskurser att det skall vara möjligt att arbeta med kollektiva

konstnärliga

övningar. Däremot behövs vid Dl en ny pedagogisk målsättning med en bredare orientering om andra medier än den studerandes huvudmedium. bör utvecklas till att

Dramaturgutbildningen

avse den dramatiska texten i medierna beoch den av riksdagen slutade professuren i dramatik bör inrättas vid Dl.

l diskussionerna kring Dl ifrågasätts ibland att år

utbildningen

organiserad i linjebundna studiegångar. Fria studiegångar skulle ge den studerande möjlighet att sätta samman sin utbildning efter individuella studiebehov. Vidare skulle sådana fria

studiegångar

göra det möjligt att varva studier och yrkesverksamhet, vilket skulle förbättra kontakten mellan den studerande och den blivande arbetsmarknaden. Det år lätt att finna som talar för argument en sådan studieorganisation. Jag vill emellertid inte föreslå en så genomgripande förändring av undervisningen vid Dl. där är en

Utbildningen yrkesutbildning

som bygger på en laborativ arbetsmetod med och

konstnärliga

praktiska övningar i grupp. Utbildningen kan inte brytas upp i poängberåknade avsnitt som den studerande fritt ställer samman efter sitt personliga behov. Den måste hållas samman i årskurser och yrkesinriktningar med till kollektiva undervis-

möjligheter

ningsavsnitt. Dessutom ges även i detta system till an-

möjligheter

passning till de studerandes individuella behov. Det är emellertid nödvändigt att vid Dl breddas

utbildningen

och ger den studerande kontakt även med andra medier ån det egna valda huvudmediet. För att detta skall bli möjligt måste in-

nehållet i DIs olika yrkesutbildningar ses över. Både teateravdelningen och film/TV-avdelningen innehåller ett antal olika yrkesutbildningar. Fördelningen av de yrken i vilka respektive avdelning undervisar kan illustreras med följande uppställning.

Teatera vdelnin gen Film/TV-a vdelni n gen

regissör regissör dramatu rg scenograf producent produktionsledare maskör (maskör)

fotograf

ljudtekniker

klippare/redigerare

Dessutom beskrivs i utbildningskatalogen utbildningen av ra- V. dioproducenter på radioavdelningen samt utbildningen på den

i mediepedagogiska AP-linjen och den teatertekniska utbildningen inom den lokala linjen.

Med ovanstående uppställning vill jag visa hur teateravdelningen och undervisar parallellt med varandra i

filmfTV-avdelningen

ämnen som innehållsmässigt ligger varandra nära samtidigt som andra för båda medierna viktiga ämnen endast förekommer inom

teateravdelningen.

Utan att se det som min uppgift att närmare gå in på pedagogiska detaljer i undervisningen skulle jag dock vilja peka på några möjligheter till en samverkan mellan teateravdelningen och film/

TV-avdelningen.

Regiutbildningen

Undervisning i regi bedrivs både inom teateravdelningen och fiIm/IV-avdelningen. En av kursplanerna visar att

genomgång

flera av momenten i regiutbildningen borde kunna genomföras gemensamt för de studerande som valt att inrikta sig på teaterregi och de som valt filmregi. Skådespelarövningar i samarbete med teaterhögskolan, regiövningar med skådespelare, personinstruktion, rörelse? och röstövningar, textanalys och olika teoretiska

ämnen är exempel på undervisningsmoment som borde Iâmpa sig

väl för ett sådant samarbete mellan teateravdelningen och film/

TV-avdelningen. Detta gäller självfallet i första hand under inled-

ningen av den treåriga utbildningstiden. Senare under utbildning-

en borde projekt under ledning av professorn omfati regi kunna ta uppgifter både inom teater och film liksom också television och radio, speciellt som den nuvarande innehavaren av denna professur har utomordentliga erfarenheter och kvalifikationer inom dessa medier. måste undan för

Regiutbildningen självfallet

undan inriktas mot den studerandes huvudmedium fram till genomförandet av en i det egna mediet.

slutproduktion

Dramaturgutbildningen

Målsättningen för Dls skulle min me-

dramaturgutbildning enligt

ning behöva preciseras och Avser Dl att utbilda i dra-

förnyas.

maturgi och dramatik eller avses endast en av

yrkesutbildning

dramaturger? Om svaret är att avser och

utbildningen dramaturgi

den dramatiska textens funktioner i berâttandet, flera öppnar sig vågar för den som gått denna kan

igenom utbildning. Antingen

man utnyttja sina kunskaper till eller också kan

eget författarskap

man bli dramaturg och arbeta med andras texter. Enligt min mening är det angeläget att den nuvarande dramaturgutbildningen vid Dl utvecklas till en den dra-

utbildning kring

matiska textens funktioner i medierna. En sådan till en

utveckling

undervisning i dramatik skulle bli ett stöd för den svenska

viktigt

dramatiken. Ämnet dramatik bör omfatta även filmen. Svensk film lider av bristen på Bilden av

goda manuskript. filmskaparen

som berättar sin historia och själv svarar för både manus och

regi,

vilar tungt över branschen. Stora resurser ner att

läggs på produ-

cera tekniskt fulländade filmer som manus. Hår

bygger på svaga

kan Dl göra en insats för av svensk film. Vid den

utvecklingen

under senare år så uppmärksammade danska filmskolan år utbildning av författare för film ett viktigt inslag. Jag föreslår att den av beslutade i drariksdagen professuren matik inrättas vid Dl med en som innefattar

åmnesbeskrivning

den dramatiska textens funktioner i medierna.

9.3¶Scenografiutbildningen

Även om skillnaden mellan teater- och filmscenografi är stor måste jag dock ställa mig frågande till att undervisningen i detta ämne vid ett institut som rymmer alla medier, inte omfattar mer ån ett av dem. Även om de studerande valt en utbildning i teater-

måste dock en orientering om filmens och televisio-

scenografi,

nens särskilda krav och möjligheter vara värdefull, om inte annat för att belysa skillnaden mellan dessa medier.

Ämnet scenografi vid DI bör enligt min mening inte endast omfatta utbildning i teaterscenografins funktion i det tomma rummet utan även beröra filmscenografins funktion för den rörliga bilden. Scenografiutbildningen vid Dl skulle därmed få en spännvidd som endast Dl kan erbjuda.

9.4¶Producent/produktionsledarutbildningen

lnom detta yrkesområde är rutinerna på arbetsmarknaden relativt olika inom medierna. Teatrarnas producenter och filmens produktionsledare arbetar med delvis olika arbetsuppgifter. Men mycket är trots allt ganska likartat. Man kan därför ifrågasätta om inte Dl skulle undersöka möjligheterna att i varje fall i de teoretiska delarna slå samman undervisningen. Erfarenheterna av planering och genomförande av produktioner i olika medier skulle kunna befrukta varandra och bidra till att skapa nya och bättre arbetsformer också i arbetslivet.

9.5¶Maskörutbildningen

Maskörutbildningen är det enda ämne inom teateravdelningen som enligt utbildningskatalogen omfattat både teater, film och television. Det är emellertid viktigt att arbetsinsatser inom projekt på olika avdelningar samordnas med det aktuella utbildningsmomentet så att de studerande inte endast upplever sig som billig arbetskraft.

9.6 och

Fotograf-, ljudteknikerklippare/redigerarutbildningarna

Dessa tekniskt/konstnärliga yrken är naturligtvis mer bundna vid filmen och televisionen än övriga yrken. Det hindrar emellertid inte att just dessa för det konstnärliga resultatet så viktiga funktioner kräver en bakgrund som i många avseenden måste vara densamma som regissörens. scenografens och skådespelarens. Det är därför väsentligt att undervisningen i dessa ämnen öppnas mot annan undervisning inom Dl och mot flera medier.

Radioutbildningen

Radioutbildningen vid Dl, som är tvåårig, tar in 4-5 elever varje år. Utbildningen bedrivs inom en särskild avdelning och omfattar en bred skolning inom radions olika områden,

nyhetsförmedling,

kultur- och samhällsprogram samt gestaltande program i form av dokumentärer och radioteater.

Radioavdelningen är den del av Dl som är minst ifrågasatt. Både lärare och elever vittnar om att utbildningen fungerar vål och att det är värdefullt med denna

utbildning.

Kontakterna mellan radioavdelningen och andra avdelningar inom Dl är inte särskilt utvecklade. Det måste dock att av-

sägas

delningen står i god kontakt med arbetsmarknaden. De studerande får ordentliga praktikperioder både ute i distrikten och red-

på

aktioner i Stockholm. Huvudlärarna varvar halvårsvis sin anställning vid Dl med arbete på Riksradion och håller därmed kontakt med sitt yrke på ett sätt som borde kunna som modell för

tjäna

fler avdelningar inom Dl. Dessutom medverkar olika

yrkesutövare inom Sveriges Radio i undervisningen.

Trots allt det positiva som finns att säga om

radioavdelningens

vill jag ändå våga påståendet att en mer utvecklad

utbildning,

kontakt med andra avdelningar inom Dl skulle kunna verka stimulerande och förnyande på utvecklingen av det medium de studerande valt att ägna sig åt.

9.8 Genomförandet av en ny pedagogisk

målsättning

är medveten om att de synpunkter jag här framfört på sam- Jag

mellan olika utbildningar inom olika avdelningar komordningen mer att till debatt och kanske protester. En rad in-

ge anledning vändningar kan säkerligen resas och en rad praktiska svårigheter

påvisas.

Som redan nämnt, kan jag inte inom ramen för en utred-

jag ning som denna ange lösningar på interna pedagogiska problem inom Dl. har emellertid punkter sökt rikta upp-

Jag på några

märksamheten att närvaron av de olika medierna inom ett och

på

samma institut inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning i Dls under-

Innehållet i undervisningen är inte heller alltid ett led i visning. en för de olika utbildningarna genomtänkt och klart formulerad

Den mångmediala av Dl har uppen-

målsättning. uppbyggnaden

barligen skapat svårigheter. Jag anser trots detta att man inte får

idén med Dl. svårigheterna måste genom bättre samverge upp kan vändas i möjligheter och därigenom bli grunden för en klarare målsättning för hela Dl.

pedagogisk

Ett institut som Dl blir naturligtvis i hög grad en produkt av lärarnas ambitioner och de studerandes förväntningar. Nya mål kan därför inte från ett läsår till ett annat. Redan av

förverkligas utbildningskatalogen måste emellertid Dls målsättning framgå på ett sådant sätt att de ungdomar söker sig till Dl som intresserar

för målen i Dls undervisning.

sig

En viktig fråga är naturligtvis lärarkårens sammansättning. Lärarkåren har i dag, som framgått av det föregående, en mycket stark i som rör det pedagogiska innehållet i Dls

ställning frågor

En tillsvidareanställd lärarkår kan bidra till kontiundervisning. nuitet i undervisningen och därmed vara en viktig förutsättning för att skolans erfarenheter tas till vara. Men det är samtidigt viktigt med impulser både från mediebranschen och från de nya generationer som söker medieutbildning. För lärarna själva är det också väsentligt att inte förlora kontakten med sin tidigare konstnärliga l takt med förändringar i lärarkårens sam-

yrkesutövning.

mansättning är det därför viktigt att Dl-ledning finner anställningsformer för lärarna som tillgodoser dessa synpunkter.

10¶Allmänpraktiska medielinjen

Den ettåriga allmânpraktiska medielinjen har utvecklats mot en

mediepedagogisk inriktning. En sådan fyller utbildning uppen-

barligen ett stort behov. Jag föreslår att denna full-

utveckling

följs och att linjen kallas mediepedagogiska linjen.

Redan från starten år 1970 ingick det i Dls att utöver

uppgifter

den allmänna medieutbildningen också anordna

en produktionsteknisk utbildning för yrkesverksamma på andra områden. Denna utbildning fick år 1975 ställning som en ettårig lärokurs inom den allmänna linjen. Allmänpraktiska medielinjen vänder

(AP-linjen)

sig till dem som i sitt arbete behöver använda medierna, t.ex. lärare, ungdoms- och fritidsledare, bibliotekarier m.fl.

Man har på senare år utvecklat från att i huvudsak beto-

linjen

na en teknisk till att få en inrikt-

undervisning mediepedagogisk

ning på det audiovisuella området i skol- och

utbildningssamman-

hang. Enligt en ny kursplan vill man genom arbete med film, video och scenisk gestaltning ge en grund för att förstå medierna som språk. Denna nya inriktning min ett

fyller enligt mening

stort utbildningsbehov. Jag föreslår därför att i

linjen fortsättning-

en genomförs med den nya och kallas

inriktningen mediepedago-

giska linjen.

l den nya mediepedagogiska utbildningen arbetar man tvärme-

dialt med bild, ljud, teater, film och video. Projekt är en

vanlig

arbetsform men målet är inte programproduktion.

Utbildningen

förutsätter att den studerande har tidigare erfarenheter av medier. Man vill ge tillfälle till reflektion och teoretisk

kunskapsinhâmt-

ning samtidigt som de pedagogiska problemen belyses.

Bland de studerande finns bl.a. och högsta-

folkhögskollårare

dielårare inom språk och samhällslära. Man räknar med ett ökat

utbildningsbehov inom den senare gruppen på grund av möjligheterna till tillval inom det estetiska området. Även en del bildlärure söker efter års verksamhet efter sin yrkesutbildning en vi-

några

dareutbildning vid linjen. Av årets lö studerande vid den nuvarande AP-linjen är 14 från orter utanför Stockholm. avsnitt om Dls organisation har jag föreslagit att APl tidigare även skall vara en självständig ettårig alllinjen i fortsättningen män inom Dl, beroende på att linjen har ett annat utbild-

linje

för filmfTV, radio och teater och närningsmål än medielinjen

mast har karaktär av påbyggnadsutbildning.

11 av teatertekniker

Utbildning

l en år 1982 en utbildning av teatertek-

UHÄ-rapport föreslogs

niker inom Dl. Sedan år 1985 anordnas en grundläggande tvåårig teknikerutbildning inom en lokal linje vid Dl. Krav framförs emellertid på ytterligare utbildningsinsatser inom olika teatertekniska yrken. Dl bör avsätta medel för sådana utbildningar. Vissa tekniska utbildningar kan förläggas till regionala högskolor.

Frågan om utbildning av teatertekniker har sedan 1960-talet

varit aktuell parallellt med övriga utbildningsfrågor på medieområdet. Utredningar om teknikerutbildningen har gjorts inte bara i Sverige utan också inom ramen för det nordiska samarbetet. På regeringens uppdrag lät UHÄ i början av 80-talet utreda behovet av grundutbildning för teatertekniker liksom behovet av fortbildning och vidareutbildning av redan verksamma inom dessa yrken. Som ett resultat av utredningen framlades en rapport

(UHÃ-rap-

port 1982:28) Teknik kring tiljan - om utbildning för teatertekniker.

l sin för budgetåret 1984/85 återkom

anslagsframställning

UHÄ till ett tidigare förslag att utbildning för teatertekniker skulle anordnas som en allmän utbildningslinje vid Dl. l prop. l984/85:l00 (bil. lO s. 331) tog föredraganden upp förslaget och anförde bl.a. att han delade UHÃs uppfattning att en systematiserad utbildning för yrkesområdet behövdes. Han bedömde det naturligt att inledningsvis pröva den föreslagna utbildningen som en lokal linje vid Dl och beräknade vissa förstärkningar för ändamålet under Lokala och individuella linjer och fristående

anslaget

kurser.

Hösten 1985 inleddes vid Dl en grundutbildning för teatertekniker. Utbildningen som är tvåårig gavs från början beteckningen BAS-utbildning (Belysning, Atelje och Scen) och avser att ge en bred, grundläggande kompetens inom teatertekniken. Under det andra året har de studerande möjlighet att profilera sig och skaffa sig särskild kompetens inom ämnen som ljus, ljud, inspiciering osv. Utbildningen ges som en lokal linje om 80 poäng och omfattar för närvarande 8 årsstudieplatser. lntagningar gjordes ursprungligen vartannat år men från hösten 1989 sker intagningen årligen med 4 studerande vilket medfört pedagogiska och organisatoriska fördelar.

Den nuvarande teaterteknikerutbildningen vid Dl var ur-

tänkt som en utbildning som skulle ge en bred kom-

sprungligen

lämpad för t.ex. tekniker på länsteatrar och andra mindre petens teatrar. Vid de stora institutionerna efterlyser man emellertid en mera specialinriktad teknikerutbildning. Dessutom råder på arbetsmarknaden en besvärande brist på dekormålare. ljus- och ljudtekniker m.fI. Från olika håll ställs därför krav på Dl att medverka till utbildning inom dessa områden.

Ãren 1977-80 genomfördes under Dls ledning en mycket lyckad utbildning av dekormålare. Utbildningsdepartementet anslog särskilda medel och Sveriges television, Filminstitutet, Riksteatern, och Dramatiska teatern förband sig att efter den

Operan

treåriga utbildningens slut anställa eleverna. Dessa fem institutioner medverkade också i utbildningen som delvis genomfördes som praktik och delvis var förlagd till konstfackskolan. Det finns i dag starka önskemål om en ny liknande utbildningsinsats från Dl, eftersom det nu åter råder brist på dekormålare.

Också från utbildningsutskottet inom Svensk teaterunion (UBU) framförs upprepade krav på ökade utbildningsinsatser från Dl inom de tekniska teateryrkena. UBU är sammansatt av företrädare för de fackliga organisationerna, Teatrarnas Riksförbund, Teatercentrum och utbildningsinstitutionerna på teaterområdet och har sedan många år en god överblick över utbildningsbehovet.

Slutligen har arbetsgruppen för ökat samarbete inom rekvisitaområdet (den s.k. rekvisitagruppen) i skrivelse till Dl-utredningen framfört krav på samarbete och ökad teknisk utbildning inom Dl, Rekvisitagruppen år ett samarbetsorgan mellan Filminstitutet, Sveriges Television, Operan, Dramatiska teatern samt Riksteatern

och bildades år 1982 för att utreda till bättre tek-

möjligheterna

niskt samarbete mellan teaterinstitutionerna i Stockholm. DI har i en rad om en

anslagsframställningar framlagt förslag

utbyggnad av teaterteknikerutbildningen att omfatta ytterligare teatertekniska yrkesfunktioner, i första hand teaterljudtekniker och dekormålare. Dl har därvid tänkt varva olika utbildsig att

ningsinriktningar så att utbildningarna skulle kunna därigenom

anpassas till de vid varje tidpunkt aktuella

utbildningsbehoven.

Eftersom utbildningarna i med i Teknik

enlighet tankegångarna

kring tiljan skulle förläggas till teatrarnas verkstäder och tekniska avdelningar, skulle kostnaderna bli relativt begränsade. l sin senastewanslagsframställning anger Dl för 1990/91 en tillkommande kostnad om 450 000 kr. Endast del av detta en obetydlig belopp har anvisats och Dl har inte heller genomfört av

någon utökning

den nuvarande verksamheten. Enligt direktiven för min översyn av Dl skall inte räkna

jag

med vidgade ekonomiska ramar för Dl. Det är emellertid angeläget att Dl när det gäller den kvalificerade teaterteknikerutbildningen kan tillmötesgå arbetsmarknadens krav. Om inte Dl också på detta område i samråd med teatrarna kan med gå i spetsen konkreta insatser, finns det risk att teatrarna till att

själva återgår

svara för utbildningen i form av ett Detta vore att

lärlingssystem.

vrida klockan tillbaka för den teatertekniska Om in-

utbildningen.

te ökade kan tillföras ankom-

anslag teaterteknikerutbildningen,

mer det enligt min mening på Dls styrelse att en mindre överväga omfördelning av resurserna inom Dl så att en av

vidareutveckling

teaterteknikerutbildningen kan ske efter samråd med UBU. Dls ledning bör därvid överväga om delar av den teatertekniska utbildningen skulle kunna förläggas utanför Dl, dels i form av praktikutbildning ute på teatrarna, dels genom samarbete med andra utbildningar som under senare år startats i landet. I Piteå anordnas sedan år 1987 inom en gymnasieskolan ettårig påbyggnadskurs i ljudteknik. För inträde krävs el-

genomgången

teleteknisk gymnasielinje eller motsvarande samt dokumenterad musikalisk verksamhet. Skolan har sina lokaler i till

anslutning

Musikhögskolan i Piteå och samarbetar intimt med denna

högsko-

la. Jag har vid besök på skolan kunnat konstatera att lokaler och utrustning är av mycket hög klass. Den nuvarande

utbildningen

är ettårig och 16 elever i Luleå har i sin tas in varje år. Högskolan

anslagsframställning för budgetåret 1990/91 uttalat att man ser

det som naturligt att en tvåårig utbildning i ljudteknik på högskolenivå inrättas på sikt i Piteå.

I Skellefteå finns också sedan år l987 inom gymnasieskolan en påbyggnadsutbildning i scenografi under namnet Nordiska scenografiskolan. Utbildningen år tvåårig och 16 elever tas in varje år. Sedan år 1989 ingår i skolan en utbildning i TV-scenografi. Jag har även besökt Skellefteå och där sammanträffat med Nordiska scenografiskolans ledning. bokalerna är av hög klass och för utbildningen i TV-scenografi har kommunen nyligen gjort stora investeringar i en övningsstudio. Utbildningen vid Nordiska scenografiskolan har emellertid varit omdiskuterad, bl.a. på grund av det stora antalet elever. Skellefteå kommun har i skrivelse till utbildningsdepartementet föreslagit att Nordiska scenografiskolan skulle överföras till högskolan i samband med kommande förändringar inom gymnasieskolan. Också ifråga om denna utbildning uttalar sig högskolan i Luleå i sin anslagsframställning för att den

omvandlas till högskoleutbildning.

Vissa av de teknikerutbildningar som Dl bör ta ansvar för, kan i enlighet med tankegångarna i Teknik kring tiljan genomföras i form av praktikutbildning ute på teatrarna, varvid Dl bör svara för planering och ledning av utbildningen samt genomföra de teoretiska avsnitten av undervisningen. Andra teknikerutbildningar kan, i varje fall delvis, förläggas till utbildningsenheter ute i landet. Om t.ex. ljudteknikerutbildningen i Piteå förs in under högskolan i Luleå, bör det finnas goda möjligheter att samordna denna utbildning med motsvarande utbildningar inom Dl. Den just nu aktuella frågan om utbildning av Ijudtekniker för teatrar skulle kunna lösas på detta sätt.

Däremot bör den utbildning av dekormålare som UBU och teatrarna efterlyser, förläggas till Stockholm på samma sätt som skedde år 1977. De stora teaterinstitutionerna är de som har behov av denna yrkesgrupp och där finns kunskaperna och praktikmöjligheterna. Frågan om utbildning av dekormålare bör lösas genom en ny punktinsats liknande den som med så lyckat resultat genomfördes åren 1977-80.

Generellt gäller att Dls utbildning av teatertekniker inte bör utformas på ett sådant sätt att olika yrkesutbildningar blir kontinuerligt återkommande. Inom teaterbranschen finns många udda yrken där punktinsatser kan lösa utbildningsbehovet.

På högskolenivå bör Dl ha överblick över

utbildningsbehoven

inom olika medier, hålla kontakt med olika för

organ utbildnings-

frågor och ta ansvar för utbildningsinsatser både i form av kortare kurser och långre l denna verksamhet bör Dl

utbildningar. fortsätta och vidareutveckla sitt samarbete med de

regionala hög-

skolorna för att på det sättet utnyttja lokala resurser och verka för en spridning över landet av

medieutbildningarna.

12¶Kursverksamheten

Kursverksamheten vid Dl svarar för fortbildning och vidareutbildning. Kursverksamheten samarbetar med högskolor och med andra medieutbildningar inom Norden. Verksamheten bör vara fristående och inte bli en förlängning av grundutbildningen vid Dl.

Som jag nämnt startades redan år 1973 en försöksverksamhet vid Dl med kurser för fortbildning och vidareutbildning. Dl ville på detta sätt komplettera den linjebundna utbildningen med en organiserad utbildning för dem som redan var yrkesverksamma inom medieyrken. Dessutom var tanken att genom utlokaliserade kurser främja det regionala kulturlivet. Behovet av detta slags utbildning visade sig snart vara mycket stort. Under läsåren 1973/74-1988/89 har ca S25 kurser och seminarier genomförts. Därtill kommer ca 150 samarbetskurser med olika teatrar, Sveriges television, Riksradion, högskolor med flera. Över 8000 personer har under dessa år deltagit i någon Dl-kurs eller något seminarium. Innevarande läsår upptar kursprogrammet 34 planerade kurser och seminarier.

Verksamhetsidén âr att Dl skall bedriva

fortbildning av yrkesverksamma inom medierna, dvs. för-

djupning av de egna yrkeskunskaperna,

vidareutbildning av yrkesverksamma inom medierna, exem-

pelvis vidareutbildning inom ett nytt medium, vidareutbildning av yrkesverksamma inom andra områden.

utbildningen medverkar i viss utsträckning Dls fasta lärare men flertalet lärare engageras utifrån. Dessa har i många fall ock-

så uppgifter som projektanställda vid Dls utbildningslinjer.

Jag har i detta betänkande argumenterat för en mera tvärmedialt orienterad undervisning vid Dl. Dls kursverksamhet år jämte AP-linjen den enhet inom D1 som redan nu arbetar i denna anda. Det är emellertid viktigt att kursverksamheten år riktad utåt mot arbetsmarknaden. Dls inre problem att skapa samband mellan medieutbildningarna får inte lösas att man tar resurser in-

genom om kursverksamheten i anspråk. Det är viktigt att Dls kursverksamhet får uppfylla sitt mål som en fristående enhet. Kursverksamheten får inte bli en förlängning av medielinjens grundutbild-

ning.

Kursverksamheten vid D1 har en viktig funktion som samarbetspartner i nordiska kurser och seminarier. Jag återkommer till det i ett senare kapitel.

Slutligen bör framhållas den utomordentliga betydelsen av kursverksamhetens samarbete med regionala högskolor och kulturlivet över hela landet. Det är bl.a. genom sin kursverksamhet som DI kan skapa de kontakter som gör Dl till en hela landets högskola för medieutbildning.

13¶Konstnärligtutvecklingsarbete

Det konstnärliga utvecklingsarbetet inom Dl har fått i grunden ändrade förutsättningar i och med att en professur i regi har inrättats. Jag föreslår nya former för ett konstnärligt utvecklingsarbete som syftar till pedagogisk och konstnärlig

fördjupning.

Begreppet konstnärligt utvecklingsarbete skall inom den

konstnärliga högskoleutbildningen motsvara begreppet forskning inom den övriga högskolan. Den vetenskapliga grund som byggs

upp av forskningen skall på det konstnärliga högskoleområdet

motsvaras av en konstnärlig grund, uppbyggd genom konstnärligt utvecklingsarbete. Vid de konstnärliga högskolorna är därför professorstjänsterna knutna till undervisning och utvecklingsarbete.

Det är angeläget att det konstnärliga utvecklingsarbetet vid Dl stärks så att det kan påverka utvecklingen inom medieområdet. Det är också nödvändigt att en

medieutbildning på högskolenivå

hela tiden kan stödja sig på ett parallellt

fungerande konstnärligt

utvecklingsarbete.

Vid Dl organiseras det konstnärliga utvecklingsarbetet inom en särskild enhet omfattande professorn i regi och en

avdelningsleda-

re. Tillkomsten av regiprofessuren har i grunden ändrat förutsättningarna för det utvecklingsarbetet. Arbetet inriktas

konstnärliga

just nu på att i samverkan med Dls lärare och studerande få till

stånd en pedagogisk och konstnärlig fördjupning av undervisning

och studier.

De konstnärliga högskolorna har genom åren haft uppenbara svårigheter att finna formerna för det konstnärliga utvecklingsarbetet. Själva benämningen på verksamheten har skapat oklarhet om dess innehåll och syfte. En rapport från institutionen för Vetenskapsteori vid Göteborgs universitet om utveck-

konstnärligt

lingsarbete med namnet Kejsarens nya kläder (Häggström, Cecilia, Kejsarens nya kläder, Institutionen för Vetenskapsteori. (Böteborgs universitet. Rapport nr E59). Författaren granskar i rapporten tankegångarna bakom begreppet konstnärligt utvecklingsarbete och gör en kritisk genomgång av det som skrivits i ämnet. l slutkapitlet sammanfattar hon sin syn på målsättning och funktion för ett konstnärligt utvecklingsarbete på följande sätt.

Det konstnärliga utvecklingsarbetet borde ha till uppgift att medvetet, med konstnärlig avsikt, helt eller delvis osystematiskt, men målinriktat, söka producera kvalitativt nya empiriska exempel som möjliggör nytt eller förtydligar såväl exeptionellt som vardagligt upplevande och uppfattande av artefaktiska ordningar. Arbetets syfte skulle vara att på en sinnlig nivå realisera möjliga förutsättningar för upplevelse/sätt att se och pröva den mänskliga kognitiva förmågans potential, och på en intellektuell nivå att empiriskt stödja skapande och utveckling av begrepp och teorier.

För en konstnärlig högskola med Dls uppgifter och målsättning bör ett konstnärligt utvecklingsarbete av detta slag vara en viktig drivkraft i strävan att genom pedagogiskt arbete utveckla medierna.

Det är säkerligen nödvändigt att det konstnärliga utvecklingsarbetet utgör en egen enhet med en egen budget inom Dl. Men själva arbetet måste göras utanför enheten, i professorns arbete med sina projekt, i de studerandes experiment med nya former, i undersökningarna av mediernas gränser, i dokumentation av konstnärliga erfarenheter. För Dls utveckling till

och pedagogiska en tvärmedial konstnärlig högskola är det också viktigt att genom det konstnärliga utvecklingsarbetet knyta an till den forskning i olika medier, filmhistoria, teaterhistoria osv. som bedrivs vid andra högskolor.

Jag föreslår alltså inte någon ny organisation av det konstnärliga utvecklingsarbetet vid Dl. Men jag föreslår ett energiskt sökande efter nya arbetsformer som inte hämtar sina förebilder i de humanistiska fakulteternas avhandlingar.

-

14 till DI

Vägen förutbildning

och

antagning

Behörighetsvillkoren för antagning till Dl bör ändras. Tvåårigt gymnasium bör vara ett villkor för allmän behörighet liksom vid flertalet övriga högskolor. Vägen till DI går emellertid inte direkt från gymnasiet. En kvalificerad förutbildning saknas. .lag föreslår att Dl får möjlighet att anordna en sådan utbildning.

Av Dls utbildningskatalog framgår i att den som inledningen

genomgått grundskola år behörig att antas som studerande vid Dl. Längre fram i katalogen uppger emellertid både teateravdel-

ningen och filmavdelningen att genomgånget tvåårigt gymnasium

är ett villkor för antagning.

Inom Dl anser man alltså numera att tvåårigt gymnasium bör vara ett villkor för behörighet att antas till utbildningen. .lag delar denna uppfattning. De allmänna behörighetskrav som gäller för flertalet övriga högskolor kan inte längre sägas utgöra någon spärr för de speciella begåvningar som Dl vänder sig till. För nivån på undervisningen är det också vid en

konstnärlig högskola

viktigt att man kan förutsätta vissa grundkunskaper. inom ämnen som t.ex. regi och dramaturgi är det dessutom motiverat med sär-

skilda behörighetsvillkor i fråga om språkkunskaper, förmåga att

skriva svenska, litterär osv.

orientering

Jag föreslår därför att en görs både av föreskrifterna

ändring

om allmän behörighet samt av de föreskrifter om villkor för särskild behörighet som skall gälla för antagning till vissa yrkesin-

riktningar inom Dl. Även om genomgånget tvåårigt gymnasium blir ett villkor för

behörighet att antas till Dl, kan vägen till Dl inte gå direkt från avslutade gymnasiestudier. Dl ställer också krav på erfarenhet av arbete inom något medium, yrkesmässigt eller i amatörsamman-

hang. Dessutom ställs särskilda krav på mognad, konstnärlig uttrycksvilja och förmåga att tillägna sig undervisningen. Genomsnittsåldern hos de sökande till D1 också relativt högt. Vid

ligger

senaste till film/TV-utbildningen våren 1990 var ge-

antagningen

nomsnittsåldern drygt 26 år.

Mellan gymnasieutbildningen och Dl-utbildningen bör det alltså finnas möjligheter både till praktik och förberedande utbildning.

Ett folkhögskolor erbjuder utbildningar som svarar

tjugotal

mot Dls ämnesområden. De för närvarande för den numerärt

står

mest omfattande utbildningen på dessa områden. Det är fråga om grundläggande utbildning med en längd från några veckor upp till 2; läsår. Utbildningen kan ges inom allmän kurs med särskild inriktning mot medierna, inom särskild medielinje eller som korta kurser. Folkhögskoleutredningen har i sitt betänkande (SOU 1990:65) Folkhögskolan i framtidsperspektiv uttalat att en viss yrkesinriktad utbildning inom folkhögskolorna bör bedrivas också i framtiden, dock utan att folkhögskolorna därför får bli ett slags yrkesskolor. Om utbildningen på bl.a. medieområdet och det praktiskt estetiska området heter det att det bör dimensioneras både efter huvudmännens och arbetsmarknadens behov och efter behovet av nya insatser bl.a. för att stimulera amatörverksamheten.

Inom Sveriges Radio AB har Televisionen, Riksradion och Lokalradion var sin utbildningsverksamhet, som står öppen för de egna medarbetarna men i vissa fall också för övriga som då får betala utbildningen. Sålunda har Televisionen i samarbete med universitetet i Stockholm och Sveriges film- och videoproducen-

ters förening genomfört en tvåårig TV-producentutbildning. Hös-

ten 1990 anordnades en fyra månader lång vidareutbildning av bildproducenter med efterföljande praktikperiod.

Bildningsförbunden och kursverksamheterna ger också vissa grundläggande kurser i film/video.

Det finns dock behov av ytterligare utbildning och därmed finns också utrymme för utbildning i privat regi. Ett problem för de privata utbildningarna är emellertid kostnaderna för teknisk utrustning och de höga avgifter eleverna därmed måste betala.

För den som söker en praktiskt yrkesinriktad grundutbildning inom yrken med anknytning till filmfTV-produktion finns det alltså vissa utbildningsmöjligheter. För den som inriktar sig på en

medieutbildning på högskolenivå är möjligheterna till en kvalificerad förutbildning dock mycket begränsade.

Däremot är den arbetsmarknad där de blivande Dl-studenterna kan skaffa sig en praktisk och grundläggande erfarenhet av medierna mycket större i dag än den var när D1 startade. Speciellt gäller ju detta TV. Den snabba utvecklingen på det området har dessutom skapat nya utbildningsbehov som inte kan tillgodoses av Dl. Jag har i ett tidigare kapitel påpekat hur Dl inte har haft möjlighet att växa i takt med utvecklingen på medieområdet.

14.1 Ett till en vid Dl

förslag förutbildning

lnom Dl har man diskuterat en förutbildning omfattande en termin, anknuten till Dl men utanför ramen för de båda allmänna linjerna. Dl skulle på det sättet bidra till en viss elementår grundutbildning utan att eftersätta sin funktion som högskola.

Denna förutbildning skulle ha ett dubbelt syfte. Dels skulle den tjäna som förutbildning för antagning till Dl. Dels skulle den ge Dl möjlighet att erbjuda en elementär grundutbildning för den som väljer att gå den långa vägen genom praktisk yrkesverksamhet inom något av medierna.

När utbildningen vid Dl år 1981 förlängdes till tre år, finansierades reformen som jag tidigare nämnt genom att antagningen av studerande periodicerades. l dag antar Dl studerande enligt följande.

Antagning varje år Teaterteknik, lokal 2-årig linje

Radio, 2-årig utbildning inom medielinjen

AP-linjen, l-årig allmän linje Antagning vartannat år, jämna årtal Film/TV, 3-årig utbildning inom medielinjen Antagning vartannat år, ojämna årtal Teater, 3-årig utbildning inom medielinjen Maskering/peruk, 3-årig utbildning inom medielinjen.

Genom att antagningarna till de treåriga utbildningarna i teater, respektive film/TV sker vartannat år och växelvis, uppstår en arbetsrytm inom Dl som i princip innebär att vartannat år finns

två årskurser på teateravdelningen samtidigt som filmavdelningen

det året har en årskurs. Året därpå är det tvärtom, en årskurs teater och två årskurser film.

Detta förhållande skulle Dl kunna utnyttja genom att varje hösttermin en förberedande kurs, vartannat år för tea-

arrangera ter, vartannat år för film. Det läsår då teater omfattar endast en årskurs skulle en förberedande kurs i teater ges under höstterminen. Under vårterminen sker antagningar för studiestart kommande hösttermin. Läsåret därpå ges på samma sätt en förberedande kurs under höstterminen för fiImfTV och under vårterminen sker antagningar för kommande läsår.

Dls förberedande kurser för teater, respektive film/TV skulle göra det möjligt att redan vid studiestarten på den allmänna medielinjen förutsätta vissa grundkunskaper hos alla studerande. Undervisningen vid Dl skulle därmed redan första terminen kunna läggas på högskolenivå utan att man som nu skulle behöva ägna tid åt att komplettera förkunskaperna hos vissa studerande. Den förberedande kursen skulle alltså medverka till att höja nivån på

inom Dl och samtidigt bereda bättre utrymme inundervisningen om ramen för den Dl-utbildningen för väsentliga för-

treåriga

stärkningar av undervisningen, såsom t.ex. en mera tvärmedial verksamhet.

Samtidigt skulle Dls årliga förberedande mediekurser fylla en viktig funktion för att bereda intresserade ungdomar möjlighet att skaffa sig en kortare men kvalificerad praktisk grundläggande medieutbildning. Under den snabba utveckling som TV-mediet befinner nu, in i TV-produktion med ingen el-

sig i just går många ler bristfällig utbildning. Dls förberedande mediekurser skulle säkerligen bidra till att öka grundkunskaperna hos dem som arbetar inom TV-produktion och därmed verksamt bidra till att på sikt höja kvaliteten.

Antalet elever i de förberedande Dl-kurserna skulle kunna vara ganska stort, dock högst 45 elever med olika yrkesinriktningar inom mediet. Intresset för att genomgå en utbildning av detta slag skulle säkerligen bli betydande. Man måste emellertid med hånsyn till att det rör sig om en kortare utbildning, räkna med ett

förenklat antagningsförfarande. Det år först nästa steg, an-

ganska

tagningen till Dl, som blir verkligt avgörande både för Dl och för

^ den sökande.

Kostnaden för att anordna dessa förberedande Dl-kurser kan bli relativt begränsad. En viss utbildningskapacitet bestående av

lärare och lokaler torde kunna frigöras de år då endast en årskurs studerar inom teater eller film/TV. Vidare kan vissa kostnader för den nuvarande antagningen av studerande förväntas bli

lägre.

Enligt min bör Dls styrelse att utarbeta

mening få i uppdrag detaljerade förslag till en sådan förberedande och

medieutbildning

ange beräknade merkostnader. Genom en relativt för-

begränsad

stärkning av Dl torde här finnas möjligheter att lösa ett för den

expanderande TV-produktionen viktigt utbildningsproblem samti-

digt som DI får möjlighet att effektivisera sin

utbildning.

Antagning

Jag har tidigare berört behörighetsvillkoren för att bli till

antagen Dl. Vid den senaste antagningen till våren

film/TV-utbildningen

1990 fördelade sig de sökande olika

på yrkesinriktningar enligt följande:

Regi 93 Bild 31 Ljud 22 Klippning/redigering 33 Produktionsledning 43

Summa 222

Till varje antogs tre studerande.

yrkesinriktning

Ansökan till Dl sker på en särskild ansökningsblankett. Där meddelas också vilka uppgifter och eventuella som

arbetsprover

skall ingå i ansökan. En 3-4 svarar

antagningsgrupp på personer

för urvalet bland de sökande. Det första urvalet med

görs ledning

av uppgifterna i ansökan. Det fortsatta urvalet sker

på grundval av intervjuer och Efter i an-

förelagda arbetsuppgifter. varje steg tagningsprocessen meddelar antagningsgruppen de sökande om de

får gå vidare till nästa steg eller ej.

Ansökningstiden går ut den 15 januari varje år. l början av juni var den senaste antagningen av studerande för film/TV klar.

Själ-

va antagningsförfarandet är alltså tidsödande och

komplicerat,

kostnadskrävande. Men det ger enligt min också relativt

mening

goda möjligheter att bedöma de sökande. Som jag påvisat

tidigare

leder undervisningen vid Dl i de allra flesta fall till fortsatt yrkesverksamhet inom medierna. Det tyder också på att de antagnings-

metoder som utvecklats inom Dl fungerar relativt tillfredsställande.

Ledamöterna i antagningsgrupperna redovisar emellertid sina svårigheter att på alltför kort tid bedöma de sökande. Den förberedande kurs som jag ovan föreslagit, skulle kunna lösa en del av dessa problem. De sökande som valt att genomgå den förberedande kursen har under utbildningen där fått möjlighet att dokumentera sin lämplighet för fortsatt utbildning. De sökande som valt att inte gå vägen via förutbildningskursen, har att styrka att de genom praktik eller annan förutbildning skaffat sig motsvarande kunskaper. En av Dl arrangerad förutbildning skulle alltså skapa en bättre grund för bedömningen av de sökande och därigenom bidra till att den årliga antagningsproceduren både kan förkortas

och göras mera tillförlitlig.

15¶DI och arbetsmarknaden

Antalet examinerade per år från Dl har minskat med en tredjedel samtidigt som betydelsen av en högskoleutbildning på medieområdet har ökat. 90 % av dem som studerat vid Dl är verksamma inom konstnärliga yrken. Dl har emellertid inte tillåtits växa i takt med mediernas starka utveckling.

Under det utredningsarbete som föregick beslutet att inrätta

Dl, gjordes undersökningar av arbetsmarknadens behov av utbildad personal inom de yrken Dl skulle utbilda för. Den interimsstyrelse som förberedde Dls verksamhet föreslog efter analys av såväl tekniska som utbildnings- och

arbetsmarknadsmässiga

aspekter en årlig intagning av 88 studerande. Som tidigare nämnts fick emellertid antalet studerande begränsas redan vid starten eftersom undervisningslokalerna inte var helt färdiga.

När Dls kursverksamhet beslutades år 1975 finansierades den delvis genom att antagningarna till den då tvååriga allmänna medielinjen för film/TV, radio och teater minskades från 30 till 24 studerande per år.

När studietiden vid medielinjen år 1982 förlängdes till tre år, möjliggjordes detta genom att intagningarna till film/TV begränsades till vartannat år och till teater samt maskering och perukmakeri till två av tre läsår. Antalet årsstudieplatser blev därmed oförändrat men examinationen av studerande från

medielinjen

minskade med en tredjedel.

Reduceringen av antalet examinerade har alltsåinte skett efter någon analys av utbildningsbehovet utan för att finansiera den kvalitetshöjning av undervisningen som förlängningen av studietiden innebar. Dl-utredningen har heller inte haft att

möjlighet

mera ingående analysera dagens En enkät till

utbildningsbehov.

teatrarna, filmbranschen och TV-företagen skulle just nu inte ge något tillförlitligt resultat. Utvecklingen på medieområdet är så hektisk att det är svårt att bedöma hur arbetsmarknaden kommer att utveckla sig på lite längre sikt. Dessa förhållanden berör inte bara TV utan också filmbranschen och teatrarna. Att teatrarna redan nu har svårigheter att rekrytera viss teknisk personal beror t.ex. på att arbetsmarknaden för tekniker har breddats inom samtliga medier. Också de konstnärliga grupperna är självfallet beroende av vart den just nu så dynamiska utvecklingen leder.

Enligt min mening är det emellertid helt klart att betydelsen av en högskoleutbildning på medieområdet blir ännu större efter den expansion som nu Utbildningskapaciteten vid [)l kommer i

pågår.

framtiden inte att stå i rimlig proportion till utbildningsbehovet.

l det i maj 1990 avlämnade betänkandet (SOU 1990:39) Konstnärens villkor berör utredaren Carl Tham konstnärernas utbildning och yrkesverksamhet. Vissa av de uppgifter som utredaren där lämnar och vissa slutsatser han drar, har relevans också för Dl.

I Konstnärens villkor konstateras t.ex. att flertalet av utbildningsgrupperna inom konstnärsutbildningen är små och att ingen ökning har skett av andelen högskoleutbildade inom musik-, scen- och bildkonstnärliga yrken. Om inte en utveckling och förstärkning av utbildningen på dessa områden kommer till stånd, riskerar man t.o.m. en minskning av andelen högskoleutbildade bland de konstnärligt verksamma till kommande sekelskifte. Sam-

framhåller utredaren att en av manfattningsvis generell höjning antalet utbildningsplatser för konstnärliga yrken måste genomföras under 90-talet.

En uppgift i utredningen Konstnärens villkor vill jag emellertid kommentera. Utredningen uppger (tabell 10 s. 93) att av de studerande som gått igenom medielinjen vid DI skulle 46 % ha arbetat inom konstnärliga yrken år 1985 medan 54 % hade annat arbete. Jag har sammanställt uppgifter som jag inhämtat från Dl beträffande yrkesverksamheten hos dem som examinerats från

och därvid fått fram en delvis annan bild av förhållandena.

linjen

Läsåren 1975/76-1986/87 var antalet examinerade från medielinjen för film/TV, radio och teater 279. Av dessa är 229 verksamma inom det yrke deras avsåg, 17 verksamma inom

utbildning

angränsande yrken och 33 inte verksamma inom konstnärligt yrke

eller saknas uppgift om dem. Detta visar på en hög yrkesbenägenhet hos dem som utbildats på linjen, närmare 90 %.

Man har anledning att fråga sig vad som är orsaken till den stora skillnaden mellan uppgifterna i Konstnärens villkor och dem som jag här har redovisat. En väsentlig orsak âr att uppgifterna i Konstnårens villkor år hämtade från Statistiska Centralbyråns folk- och bostadsrâkning (FoB). Denna bygger på uppgifter om sysselsättningsgrad en viss tidsperiod under året. De yrkesgrupper det här år fråga om, har ofta uppdrag och projekt som inte ger kontinuerlig sysselsättning. Detta kan i många fall ha inneburit att uppgiftslämnaren till FoB har uppgivit att han inte varit sysselsatt i sitt yrke under en viss angiven period trots att han ändå är kvar i yrket. En annan orsak till skillnaderna kan vara att de uppgifter som D] redovisat inte omfattar de elever som utbildades de första åren av institutets verksamhet. Man hade under dessa år stora svårigheter att genomföra undervisningen på grund av lokalproblem m.m.

Med tanke på de klagomål som ibland framförs mot undervisningen vid D1 vill jag med stöd av här redovisade siffror göra gällande att undervisningen vid Dl i mycket hög grad berett de studerande arbete på mediemarknaden.

Som jag tidigare redovisat har den årliga examinationen av studerande från Dl undan för undan minskats avsevärt, bl.a. för att finansiera den år 1982 genomförda av vissa utbild-

förlängningen

ningar. Om man ser till antalet examinerade från medielinjen kan man konstatera att under perioden 1972-1980 examinerades i medeltal 27 studerande per läsår, medan under perioden 1981-1990 medeltalet examinerade var 18. Genom beslut av regering och riksdag har alltså antalet från Dl examinerade studerande minskats med en tredjedel.

Mot detta kan sägas att Dl i stället fått möjlighet till en värdefuli kursverksamhet som berört många studerande och att för-

längningen av utbildningen inneburit en höjning av kvaliteten på

utbildningen.

lcke desto mindre måste man av dessa siffror dra slutsatsen att grundutbildningen vid Dls medielinje i fråga om antalet studerande inte fått möjlighet att utveckla sig i takt med medieutvecklingen under de senaste tjugo åren.

Under de två decennier D1 varit landets enda mediehögskola har TV-mediet vuxit till flera i Sverige producerande kanaler och

produktionsbolag. På teaterområdet har femton lânsteatrar byggts upp samtidigt som flera institutionsteatrar har ökat antalet scener och därmed antalet anställda. Under denna tid har också de fria grupperna utvecklats till ett viktigt inslag i teaterlivet.

Når man diskuterar vilken roll Dl lyckats spela i denna utveckling, måste man påminna om att Dl under denna tid inte tillåtits växa i takt med de ökade krav som ställts på institutet.

l Dl-utredningens uppgift ingår inte att föreslå reformer som medför nya kostnader. Möjligen kan den mera övergripande utredning av samtliga konstnärliga högskolor som nu beslutats. fö-

reslå omprioriteringar mellan olika konstnärliga utbildningsområ-

den. l avsaknad av beslut om sådana lösningar just nu, måste Dlledningen i stället aktivt ompröva all verksamhet och undersöka varje möjlighet att styra över medel till områden som på grund av förändringar i medievärlden omkring Dl kräver ökade utbildningsinsatser.

- - -

16¶DI Norden EG

världen

Samtliga mediehögskolor inom Norden är Öppna för nordiska medborgare med nödvändiga språkkunskaper. Utbyte av lärare och studerande sker också. Även i övrigt har Dl goda kontakter

med andra länder, främst genom sitt medlemskap i ClLECl. Möjligheterna att få medel för pedagogiska kontakter genom NORDPLUS och ERASMUS bör bevakas.

l prop 1966:95 som bl.a. innehöll förslag om principbeslut att inrätta Dl berörde föredragande departementschefen frågan om nordisk samverkan i utbildningen och anförde bLa. följande.

Är 1963 rekommenderade Nordiska rådet de nordiska regeringarna att påskynda utredningsarbetet om en grundutbildning av personal inom teater, film, radio och television och att vid utredningsarbetet beakta möjligheten att anordna vidareutbildning på nordisk basis. l direktiven till föreliggande svenska utredning underströks att det var angeläget att utvecklingen i de nordiska länderna beaktades så att möjligheterna till en nordisk samordning på längre sikt kunde tas till vara. Utredningsarbetet har sedan år 1963 pågått samtidigt i vårt land samt i Danmark och Norge.

Nordiska kulturkommissionens sektion lll har behandlat frågan om hur samordningsproblem inom det aktuella området bör lösas i nuvarande läge, då utredningar föreligger i alla tre länderna. Sektionen har uttalat att det nordiska samarbetet borde bestå i att man på nordisk basis maximalt utnyttjar de institutioner som beräknas bli upprättade. Utbildningen inom varje land bör stå Öppen för deltagare från övriga nordiska länder. Olikheter i institutionernas utformning anses inte innebära nackdelar utan närmast vara ägnade att ge ökad bredd i fråga om utbildningsmöjligheter-

na. Vidare förordar sektionen ett utsträckt samarbete i syfte att utnyttja lärarkrafterna på området. Sektionen finner det också vara av stor betydelse att den redan påbörjade nordiska kursverksamheten vidareutvecklas efter mönster av Vasaseminarierna. För egen del finner jag det väsentligt att samordningen mellan den nya utbildningen i Sverige och motsvarande verksamhet i andra nordiska länder ägnas uppmärksamhet i det fortsatta ;ulaneringsarbetet i vårt

land.

Detta är alltså den målsättning för det nordiska samarbetet som fastslogs när riksdagen beslutade att inrätta Dl. Mediehögskolorna inom Norden står i princip öppna för kande från de nordiska länderna under förutsättning att den kande behärskar det språk på vilket undervisningen bedrivs. Teaterhögskolan i Helsingfors omfattar institutioner för skådespelarutbildning, regi och dramaturgi med ett delvis gemensamt undervisningsprogram. Vidare finns där en institution för ljudoch Ijusdesign. Utbildning av svenskspråkiga skådespelare ges inom en egen institution. För scenografer samt för olika yrkesgrupper inom film, television och video finns en utbildning vid Konstindustriella högskolan i Helsingfors. Teaterhögskolan tar emot sökande från andra nordiska länder under förutsättning att de kan finska. Den Danske Filmskole i Köpenhamn undervisar i regi, produktion, klippning, foto och ljud. Dessutom ges en särskild utbildning i manuskriptarbete för film och television. Skolan tar emot elever från andra nordiska länder under förutsättning att de kan tillgodogöra sig undervisningen på danska. Av skolans 120 elever under läsåret 1989/90 var 9 från övriga nordiska länder. l Norge har filmutbildningen utretts vid flera tillfällen men någon grundutbildning har ännu inte kommit till stånd. Statens Studiesenter for Film erbjuder en viss vidareutbildning och samarbetar i Sverige med Dls kursverksamhet. Teaterregissörer utbildas tillsammans med skådespelarna vid teaterhögskolan i Oslo. D1 är öppet för studerande som kan uttrycka sig på svenska, norska eller danska. Av 279 studerande vid läsåren

medielinjen

1975/76-1986/87 har 26 kommit från andra nordiska länder. Dls teateravdelning och teaterhögskolan i Helsingfors har fortlöpande kontakter med varandra. Utbyten av lärare och även av studerande ingår i samarbetet. Dls har motsvarande

filmavdelning

kontakter med filmskolan i Köpenhamn.

En viss diskussion har förekommit inom Dl om det år lämpligt att studerande från övriga Norden kan konkurrera ut svenska sökande. Enligt min mening bör man vid en sådan diskussion peka på hur det nordiska kultursamarbetet stimulerats av att de nordiska mediehögskolorna har varit öppna på detta sätt. På filmområdet har flera intressanta nordiska samproduktioner genomförts. Den nyinrättade nordiska filmfonden kommer att ytterligare stimulera till sådana nordiska projekt. På teaterområdet rör sig regissörer och scenografer i betydande omfattning över hela den nordiska arbetsmarknaden.

Man kan alltså säga att de nordiska teater- och film/FV-högskolorna i hög grad sökt att uppfylla de mål som uppstâllts för det nordiska samarbetet. Jag anser inte att några av de utbildningsproblem inom Dl som jag haft att behandla i denna utredning kan lösas genom ytterligare samverkan mellan mediehögskolorna i Norden.

Däremot är det viktigt att den nordiska kursverksamhet som ägt rum inom fortbiidningen och vidareutbildningen och som varit mycket framgångsrik, får fortsätta och vidareutvecklas. Nordiska Ministerrådet har lämnat stöd till denna verksamhet. Inom Dls kursverksamhet finns exempelvis i höst en kurs för producenter och administratörer inom dansområdet som genomförs i samverkan med Ministerrådets kommitté Teater och Dans i Norden. Dls ledning bör noga följa utvecklingen och bevaka möjligheterna att bl.a. med stöd av de särskilda s.k. Nordplusmedlen finansiera kursverksamheter och samarbetsprojekt med övriga nordiska högskolor.

Dl har även utanför Norden ett ganska omfattande kontaktnät. Genom att vara medlem i ClLECT (Centre International de Liaison des Ecoles de Cinéma et de Télévision) får Dl kontakt med ett sextiotal film- och TV-skolor över hela världen. Student- och lärarutbyten samt olika studiebesök har på detta sätt kunnat genomföras. Dl har för denna verksamhet fått vissa internationaliseringsmedel genom UHÄ. Dl har också genom SIDA kunnat bereda studerande från tredje världen möjligheter till studier i Sverige. Även teateravdelningen arbetar med internationella kontakter, dels genom studieresor, dels genom utbyte av lärare och studerande med andra högskolor. En av Dls studerande i maskering gästutbildas just nu i Prag medan en grupp studerande från Prag inom kort kommer att vara Dls gäster under några veckor. Sådana

initiativ har ofta sitt ursprung i personliga kontakter som enskilda lärare har i olika länder. Enligt min mening vore det önskvärt med ett mer permanent och organiserat kontaktnät med utlandet också inom Dls teateravdelning.

av EG-frågan får naturligtvis stor betydelse för Utvecklingen

mediesamverkan inom Europa och därmed för Dl. Kultursamarbetet avses emellertid ske på helt andra villkor än EG-samarbetet på övriga områden. Det finns därför anledning för Dl att redan nu noggrant följa utvecklingen så att eventuella möjligheter till varatas att få del av resurserna inom det s.k. Erasmus-programmet, som bl.a. syftar till att skapa möjligheter för studerande att läsa vid andra europeiska högskolor.

17¶Slutord

Jag har påvisat att närmare 90 % av dem som utbildats

tidigare

vid Dl finns kvar inom det konstnärliga yrke de utbildat sig för. Trots detta är utbildningen omdiskuterad, både av de studerande själva och av företrädare för den arbetsmarknad som förväntas ta emot de studerande efter avslutad utbildning.

lnnan jag ytterligare kommenterar bakgrunden till denna debatt kring Dl, måste jag emellertid påminna om att i den medievärld Dl utbildar för, är en kritisk inställning till institutioner något fullkomligt normalt och närmast ett axiom som all debatt bygger på.

Som framgått av denna översyn finns det mycket inom DI som bör kritiseras och förändras. Men jag vill hävda att det är viktigt att slå vakt om Dl som idé och att arbeta vidare för att utnyttja och utveckla alla Dls inneboende möjligheter.

En stående anmärkning mot Dl är att kontakten med omvärlden inte fungerar. Den kritiken finns inom Dl och riktar sig då mot omvärlden och den finns utanför Dl och riktar sig då mot Dl. Det kan finnas anledning att som avslutning peka på några av de problem som ligger bakom talet om Dls isolering.

17.1¶Praktik

Praktik år ett viktigt inslag i all konstnärlig undervisning. lnom Dl sker ju större delen av undervisningen i laborativ form och som träning av samordningen mellan olika yrken i den konstnärliga produktionsprocessen. Det är viktigt att de studerande också får tillfälle att undersöka och iaktta hur detta går till i verkligheten utanför Dl, inte bara i Stockholm utan i hela Sverige. Avtalstekniska och juridiska hinder måste här undanröjas. Teatrar,

film-, TV- och radioproducenter liksom de fackliga organisationerna måste känna ansvar för att lösa de formella problem som vid flera tillfällen lagt hinder i vägen för de studerandes praktik.

17.2¶Slutproduktioner

Under senare år har teateravdelningens studerande fått möjligheter att ta steget över till teatrarna genom att slutproduktionen lagts in i den ordinarie repertoaren på en teater. Metoden är under diskussion och det finns de som menar att debuten på detta sätt kan innebära en smärtsam kollision med verklighetens krav. Filminstitutet har i samarbete med Dl löst problemet mycket elegant genom verksamheten i det s.k. Växthuset där nyexaminerade Dl-studerande fått göra korta filmer under helt professionella former men utan den ekonomiska press och den hårdhänta kritikerbevakning som annars gäller. Liknande modeller kunde kanske prövas på teaterområdet. Men självfallet kräver lösningar som dessa också ekonomiska resurser som i dag inte finns. Introduktionen i yrkeslivet är emellertid en viktig slutpunkt i Dls insatser för sina studerande. Dl kan inte ensamt lösa dessa frågor och det år därför viktigt att de kontakter som på senaste tiden tagits mellan olika parter leder till konkreta och fungerande överenskommelser.

17.3¶Lokaler och teknik

Lika viktig som praktiken är ute på arbetsplatserna, lika viktigt är det att inne på Dl kunna skapa de arbetssituationer som den studerande senare kommer att möta i sin yrkesverksamhet. För detta behövs professionellt utformade lokaler, en fullgod teknisk ut-

rustning och inte minst skådespelare.

Lokalfrågorna vid Dl har detta läsår fått en något bättre lösning i och med att nya lokaler kunnat tillföras Dl i Filmhuset genom danshögskolans flyttning. Samarbetet med Filminstitutet har också förbättrats vilket underlättar hanteringen av Iokalproblemen. Den tekniska utrustning som Dl behöver för sin undervisning âr både omfattande och dyrbar - alltför dyrbar tycker den som inte inser att en teknisk utbildning kräver en teknisk utrust-

ning. Ett stående bekymmer som jag i denna utredning inte kunnat gå in på, är emellertid underhåll och förnyelse av den tekni-

ska utrustningen.

.i 17.4 Behovet av

skådespelare

För de registuderande är samarbetet med skådespelare en nödvändighet för att en realistisk arbetssituation skall kunna skapas. Bristen på skådespelare inom Dl är det största problemet för undervisningens kvalitet. Samarbetet med teaterhögskolan löser, som jag tidigare understrukit, inte detta problem. lnte heller är samarbete med AMS annat än undantagsvis en lämplig lösning. Det är inte arbetslösa skådespelare de studerande vid Dl i första hand har något att lära av. De bästa lärarna för en registuderande är i 4 stället de erfarna skådespelare som under många år varit utsatta för olika regissörers ansträngningar att genom dem uttrycka sina i avsikter. Motståndet och stödet från skådespelarna är den materia mot vilken den registuderande skall slipa sitt instrument och som kommer att forma hans konstnärliga erfarenheter från åren vid Dl. Man har diskuterat inom Dl att anställa en fast ensemble. .lag

tvivlar på att det är den lämpligaste lösningen. Dls ledning bör i

stället fortlöpande arbeta för att rekrytera intressanta och intresserade skådespelare till längre eller kortare undervisningsprojekt. För närvarande saknas emellertid medel i Dls budget för detta. Frågan är dock så viktig för kvaliteten i undervisningen att Dls ledning bör överväga en betydande omprioritering inom ramarna för att lösa den.

Kommittédirektiv

www

Dir. l988:7|

av verksamheten vid Dramatiska institutet

Översyn

Dir. maxar

Beslut vid regeringssammaintriide l9H8-l2-22

Chefen för utbildningsdcpixrtementet. statsrådet Bodström. anför.

Mitt förslag

En särskild utredare bör tillkallas för att se över verksamheten vid dramatiska institutet (Dl).

Bakgrund

Ulhildningell rid I)I

Utbildningen vid Dl piibörjatdes låisátret 1970/71. Da övertog Dl den filmskola som sedan nåigra ar tillbaka ingatt i Svenska filminstitutets verksamhet.

Sedan högskolerelorinen ingar Dl i högskoleorgztttisationcn och har bade grundutbildning i form av linjer och en omfattande kursverksamhct. Dl bedriver ocksii visst konstnärligt utvecklingsarbete.

l)l har tvåi ;illmåinnzi utbildningslinjer. Huvuddelen av grundutbildningen sker pa ntedielinjen for film/FV. radio och teater. Den syftar till att utbilda (tllkit yrkeskategorier för konstnärligt kreativa zirbetsuppgiftcr inom de konstarter som berörs av linjen. l teaterutbiltlningen ingar utbildning av regissörer. scenografer. dramaturger och producenter. Inom utbildningen för film/TV finns inriktning mot regi. bild. ljud. produktionsledning samt klippning och redigering. l niedielinjen ingar ocksa utbildning av pcrukmakare/ mztskörer för olika medier samt utbildning för radioproduktion. Sedan ttftgra ar tillbaka iir medielinjen förlängd till tre år ( l2ll poäng) för alla inriktningar utom utbildning för radioproduktion som fortfarande iir tvaarig (80 poäng). Linjen har i genomsnitt 56 studerande per iir.

Allmåinprziktiska medielinjen om 40 poäng iir den andra zillmåinna utbildningslinjeit. Den har funnits alltsedan DI startade sin verksamhet. Den viin-

h)

från skilda yrkesområden som vill ha mediekunskaper der sig till studerande vidare eller annan verksamhet inom sina arsom de kan föra i pedagogisk betsomradett. Till linjen ;intas årligen 16 studerande. Sedan år 1985 har Dl en lokal utbildningslinje om 80 poäng för utbildning av teatertekniker. Dessutom svarar Dl för en lång rad fristående kurser på olika i landet. Kurserna ger fortbildning och vidareutbildning högskoleorter - - radio. för redan inom området filmfTV/video teater yrkesverksamma för innevarande 19 148 000 kr. underanslaget Ut- Dl disponerar budgetår för kultur- och informationsyrken och l 792 (XX) kr. under anslaget bildning och individuella samt fristående kurser. Därtill kommer Lokala linjer 43l (lill) kr. för konstnärligt utvecklingsarbete. Dl har lokaler och egen, dyrhar utrustning för att kunna erbjuda en komplett och verklighetstrogen prodår de studerande tillsammans kan tråna de olika yrkesfunkduktionsmiljö tioner för vilka de utbildas. Dl år inte ensamt om att meddela utbildning för medierna. Sveriges Radio-koncernett har en omfattande lnom högegen utbildningsverksaimhet. i både Stockholm. Göteborg och Malmö. Vid skolan finns skådespelarlinje journalistlinjen utbildas journalister inte bara för pressens behov utan också för verksamhet inom andra medier. Det finns initiativ till medieutbildning vid olika i landet. En omfattande utbildning med inriktning högskoleenlteter finns också vid På flera håll i mot massmedieontriidet folkhögskolornzi. landet finns på eller försök med sådan utbildning i gymnasieskolan. planer Det finns llera exempel på utbildningi privat regi. Dl har under sin verksamhetstid haft många problem. Utbildningsstrukturen har redan från varit komplicerad. Arbetsuppgifterna har varit början många och svåra att hålla samman. Den snabba utvecklingen på ntedieområ- Kontakterna med medievårlden har inte alltid det har skapat spänningar. mellan Dl och andra anordnare av mcdieutfungerat. Ansvarsfördelningen efterhand vuxit fram. å I bildning har blivit alltmer oklar som nya utbildningar 5 .= Dl har också haft svårt att få verksamheten att fungera vål och ;invända sina resurser så effektivt som det finns anledning att kråva.

Utvecklingen på mvtlieømrzitlcl

Sedan vid DI inleddes har det skett betydelsefulla förändutbildningen för de medier som berörs av utbildningen. Särskilt för film. radio och ringar TV har förändringarna: varit snabba. Hemvitleons genombrott under l98fl-tzilet har inneburit att en helt ny distributionsvåg har öppnats för biograffilmen. Video finns i dag i över 40 70 av de svenska hemmen. Den svenska hyrvideobransehen omsätter två till tre av film. Enligt vissa uppgifter år videogånger så mycket som biografvisning

inkomsterna i dag mer betydelsefulla iin biografinkomsternzi för världens filmproducenter.

Efter en omorganisation ar 1979 ar numera Sveriges Radio AB moderbolag i en koncern dar Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB är programföretag. Lokalratlioii har byggts ut. Lätt eget. fjärde FM-nat för lokalradion håller på att tas i bruk. Programproduktionen inom övriga bolag sker till viss del decentraliserat.

Sveriges Radio-koncernens programföretzig har inte längre någon ensamstallmng inom radio och television. Ljudradio och TV produceras nu i vart land aven inom iamcn for nåirradit) och egensändningar i kabelnät. Närradio finns redan pa l3ll orter i landet. En rad nya satellitförmedlade TVkanaler har blivit tillgängliga for kabelanslutnzi hushåll. Över en miljon svenskar kan se nagot annat an Sveriges Radios TV-sändningar i sina apparater.

Marknaden for reklam- och bestallningsfilm har vuxit kraftigt under senare ar.

En effekt av den tekniska utvecklingen som kan förutses är att teknik och utrustning för avancerad ljud- och bildbehandling kommer att bli tillgänglig for allt flera manniskor hade i olika slags yrkesutövning och i verksamhet på fritiden.

Utvecklingen innehar att marknaden för ljud- och bildproduktion vielgas. För de yrkesverksamma tillkommer nya arbetsmetoder och nya uppdragsgivare. Allt detta påiverkar Litbildningsbehoven.

Nar det galler utbildningen pa teateromradet pagar en diskussion om samordning av den utbildning pa teateromradet som nu bedrivs pa Dl och inom skåidestueleirlinjen. l)et finns ett diskussionsunderlag med rubriken Teatern!bi/dning i frunzlirla I(t1I(r/1Ög.\'/()/()r som utarbetats inom universitets- och högskoleiimbetct och som ocksa remissbehantllztts. lntresset är stort ute i landet för att decentralisera den teaterutbildning som nu iir koncentrerad till Stockholm.

Medieutbildning iir ett ämne som diskuteras flitigt i det nordiska samarbetet. De nordiska länderna iir alla i samma situation. Alla söker lösningar för att tillgodose nya utbildningsbehov pa omrálden som manga ganger bilde är smala och kostnadskråivzinde.

Behovet av en utredare

Det iir nu snart 20 ar sedan DI kom till. Sedan dess har mycket hänt pa medicomratlet som paverkar den utbildning som Dl svarar för. Dl har ocksåi haft vissa problem att klara sina uppgifter. Det iir mot denna dubbla bakgrund som jag anser det ;angeläget med en utredning. Vi behöver bade en

allmän bild av läget för medieutbildningen och en ordentlig (översyn av [)l:s verksamhet. Syftet är inte att vidga högskolans uppgift när det gäller medieutbildningen utan att klargöra om den kompetens och de resurser som redan finns pa (imradet används pa bästa sätt.

Jag anser att en särskild utredare bör tillkallas för denna uppgift.

Uppdraget

Dl har spelat en viktig roll inom medieuthildningen, Institutet har som speciellt zmsvarsomratlc att ge kvalificerad. konstnärlig grundutbildning för nyckelgrupper (regissörer. scenografer. produktionsledare. yrkesutövare med bild- och ljudarbete m.ll.) inom teater. film/TV och radio. Redan under institutets första ar fick Dl även andra uppgifter. Den zillmänpraiktiska medieutbildningen kom till liksom en omfattande kursverksamhet för fortbildning och \ idarcutbildning för yrkesverksamma inom de olika medierna.

Enligt min mening är det viktigt hade av kulturpolitiskzu och mediepolr tiska skäl att det inom högskolan finns en medieutbiltlning med konstnärlig inriktning. Motiven för att ha en utbildning med konstnärligt ;msvar pa medieomratlet ar minst lika starka. om inte starkare. nu än det var när DI inrättades. Det är svart att kräva kvalitet pa innehallet i medieutbutlet utan att erbjuda en Litbildning för konstnärliga insatser av det slag som Dl bedriver. Det är ocksa viktigt att resurserna för utbildningen även i fortsättningen och i sa stor utsträckning som det iir möjligt kan utnyttjas för ;indra uppgifter än den egentliga grundutbildningen.

Därmed har jag angett de ;allmänna utgangspunkternai för utredarens arbete. l detta arbete bör det finnas utrymme för utredaren att närmare definiera Dlzs framtida roll och :insvarsomratle och (överväga om det finns skäl inom nuvarande ekonomiska ramar - att göra förändringar av utbiltlningens struktur. niva. omfattning och innehall.

Det finns ett par principer som redan fran början styrt Dlzs verksamhet och som ocksa gjort att Dlzs ansvarsomratle varit svart att avgriiiisa. Dl startades för att erbjuda den utbildning för programproduktion för teater. film/TV och raidio som inte tillgodosags genom utbildning pa ;mdra hall. DI byggdes upp pa iden att olika yrkesgrupper behöver utbildas tillsammans och att det finns ett värde i att utbildningen för olika medier halls szimmzm.

Lltredaren bör pröva om förklaringen till en del av Dlzs problem - den komplicerade utbildningsstrukturen. den stora spridningen av ;arbetsuppgifter. den oklara - för

zmsvarsförtlelningen finns invävd i förutsattningarna verksamheten och om det därför finns skäl att lranga de ursprungligt: principerna och definiera Dl:s ansvar pa ett annat sätt. l detta sammanlizmg bör utredaren knyta an till den pagaende Lliskussionen om högskoleutbildningen pa tcateromratlet och om våirdel av att föra tealerullviltlningen vid l)l när-

marc samman med utbildningen vid skadespelzirlinjen. De samlade konsekveuserii;i av en eventuell förändring av ;msvarsfördelningen för teaterutbildnittgcn maste noggrant belysas.

Utredaren bör inte rakna med att Dlzs nuvarande ekonomiska: ram kan vidgas. Uppgiften for utredaren bestar alltsa i att föresla hur denna ram till- sammans med l)l :s möjligheter att erbjuda fria och kreativa produktionsvillkor kan ;mvantlas för att bli till bast nytta bade för de studerande och för de _vrkesvetksainma pa inedieomrattlct.

laagaii om utbildningens niva ar nåira knuten till möjligheterna: för de studerande att loiberetl:i sig för utbildningen. För narvarantle sker ;intagningen till l)l pa grundval av intradesprov men utan formella behörighetsvillkor. l)et kan finnas ;inledning för utredaren att pröva om det nuvarande systemet iir iintlznmilsculigt. l detta sammanhang bör utredaren samrada dels med folkliögskinekoinmitten (U wssznv). dels med utredningen zingaende mittbloeket i gyntnztsieskolan (U 1988: lll).

.lag iir införstatltl med att utredaren för att kunna fullgöra sitt uppdrag maste göra en zmalys av utvecklingen pa medieomrzidet och skaffa sig en helhetsbild av låiget för utbildningen pa omradet. Jag utgar ifran att utredaren inte skall behöva lagga ner nagot eget. omfattande arbete för att beskriva medieutvecklingen. l)et bor ga att bygga vidare pa den redovisning som jag

Nar det galler ittbildningen bör utredaren göra en utvartlering nyss liimnat. av Dlzs egen utbildning genom aren. Utredaren bör vidare kartlägga annan

inom det omrade diir Dl verkar. klargöra zmsvarsförhallaitdenat utbildning och lörstäka bedöma Litvecklingstentletusernzi.

Lltretlaren bör bilda sig en uppfattning om Dlzs kontakter och samverkan med ntedievåirlden och med andra anordnare av utbildning pa medieomradet och vid behov föresla och underlätta

zitgåirder som kan stiirka kontakterna samverkan.

lin viktig uppgift för utredaren iir att ta del av den diskussion om medieut-

som förs i vara nordiska grannländer och undersöka om det finns lviltlning

nordiska löslörutsåittniiigztr och intresse för nåigon form av gemensamma ningar.

Utredaren bör älven granska Dlzs organisation och lämna förslag till sa-

som kan underlätta och effektivisera verksamheten. l dana foriiiitlringzir

bör ledningsfunktionerna och de ekonomiska och :admidetta sanimaiiliatrig nistrativa stvrforinernzi sâirskilt uppmärksammas.

Utredaren skall samradzi med berörda organisationer och

myndigheter. statliga kommittéer. mamma-nun

______V__,__W___M i _ 4

Här utredarens arbete gå lea-aükti ,Åwx 15) II samtliga kümnm teer oeh såirskildzt utredare

nQgidggUe

och LilfCkllYCll (dir. 1988:4) tande v EG-aspekter.

:nu: _diha

Utredaren skall redovisa . Avan.

(1

Hemställan

Pa grund av vad jag nu ;infört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbiIdningdepartementet

att tillkalla en särskild utredare - (imfattad

av kommitteförnrtlningcn

- vid dramatiska institu- (I976:l 19) med uppdrag att se över verksamheten tet.

att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat hitråide ;it utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åittonde huvudtitclns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemståillan.

KUNGL. BlBL.

mo -12-20

STOCKHOLM;

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

2. Övcrklagningsrätt och ekonomisk behovsprovning förslag. C. inom socialtjänsten. S. 42. Internationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshögskola i Stockholm - struktur. 43. Förenklad statistikreglering; med forslag till lag om organisation och resurser för en självständig den statliga statistikframställningen. C. högskola på idrottens omrâde. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. Transponradet. K. 45. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Fi. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. 46.Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi. . Förbud mot tjänstehandcl med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskattning av stipendier. Fi. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. 48. Samhällssüi till underhallsbidragsbetättigade bam. . Samhällsstöd till undcrhällsbidragsberättigade bam. del lll. S. *S995* S. 49. Arbete och hälsa. A.

ldéskisser och bakgrundsmaterial. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. l0.Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 51. SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalll. Vidgad vuxenutbildning for utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfrihet. C. 12. Meddelanatt. Ju. 52. Utbyte av utländska körkort. K. 13. Översyn av sjolagen 2. Ju. 53.l skuggan av de stora › De mindre partiernas villkor i Mlângtidsutredningen 1990. Fi. komrnunalpolitiken. C. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fo. 54. Arbetslivsforskning - lnrikming, organisation. lostorstadsuafik 5 - ett samlat underlag. K. finansiering. A. l7.0rganisation och arbetsformer inom bilateralt 55. Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i utvecklingsbistånd. UD. framtiden. K. 18. Lag om folkbokföringsregistcr m.m. Fi. 56. Skatt pâ lotterier och spel. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. Fo. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionema. SB. 58. Konkurrens i inrikesflyget. C. 21. Den elintensiva industrin under kämkraftsavveck- 59. Sätt värde på miljön! Miljoavgifter och andra lingen. MF. ekonomiska styrmedel. M. 22. Den elintensiva industrin under kämkraftsavvcck- 60. Skada av vilt. Jo. lingen. Bilagedel. MF. 6l.Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad 23.Tomträttsavgäld. Bo. datalag. Ju. 24. Ny kommunallag. C. 62. Konkurrensen inom bygglbosektom. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 26. Fönnânssystemet för värnpliktiga m. fl. Fo. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 27. Post 8a Tele - Affarsverk med regionalt och socialt 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. U. ansvar. K. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlagg om 28. Att följa upp kommunal verksamhet -En folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. internationell utblick. C. 67. Återbetalning av mervärdcskatt till utländska 29. Tobakslag. S. företagare. Fi. 30. Översyn av upphovsrättslagstiftningcn. Ju. 68. Vad kostar ett statsbidrag? C. 3l.Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 69. SlPRl 90 - om SlPRls finansiering och arbetsformer. 32.Staden. SB. UD. 33. Urban Challenges. SB. 70. Lokalt ledd närradio. U. 34.SIadsregioner i Europa SB. 71. Sekretess for landskapsinfonnation. Fo. 35. Storstädunas ekonomi 1982-1996. SB. 72. Lokalkontor. C. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB. 73. Transponstod. K. 37. Författningsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 74. Skuldsaneringslag. Ju. 38. Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 75. Utvärdering av forsöksverksamheten med treårig 39. Konstnärens villkor. U. yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. 40. Kämkrafuavveckling - kompetens och sysselsätt- Andra året. U. ning. ME

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Allmän pension. S. . Allmän pension. Bilagor. S.

Allmän pension. Expert rapponcr. S. . Utlänningsnämnd. A. . Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? S. . Vapcnfriprövningcns effekter. En undersökning av ssa;:a tillstandsärenden 1980 - 1989. Fö.

. Vad kostar begravningar - vcm betalar? C. . Ny budgetproposition. C.

Spräkbytc och sprakbevarandc. Ju. Översyn av skatten på dryckcsförpackningar. M. . Finansiering av vägar och järnvägar. K.

Den nya centrala jordbruksmyndigheten. Jo. Nya mål och nya möjligheter. M. . En ny vämpliktslag. Fö. . Pedagogiska meriter i högskolan. U. . Samerätt och samiskt språk. Ju. . Våld och brottsoffer. Ju. . Miljön i Västra Skåne. År 2000 i vara händer. M. . Miljön i Västra Skåne. Divcrsc underlagsmaterial och sammanställningar. M. 3tssssegsäeaes . Miljön i Västra Skåne. Undcrlagsmaterial Mark

och vattendrag. M. 8 . Miljön i Västra Skåne. Undcrlagsmaterial Energi. M. 97. Miljön i Västra Skane. underlagsmaterial Trafik. M. 98. Rapportering från den öppna vården. Basdata för uppföljning. S. 99. Statistikbehovet inom livsmedelssektom - vissa förslag till förändringar på kort sikt. Jo. 100.AvIalsvil1k0r eller föreskrifter. En rättslig översyn av postens och televerkets kundvillkor. K. 10LF6rsäkringsföreningar. Fi. l02.Renl till 2000. M. l03.Turism i Norrbotten - att utveckla affärs- och privatresandeti läneL I. 104.Dl - en högskola i utveckling. U.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Allmän pension. [76]

Allmän pension. Bilagor. [77] Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10]

Allmän pension. Expert rapponer. [78] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20]

Förskola för alla bam 1991- hur blir det? [80] Staden. [32]

Rapportering från den öppna vården. Basdata för Urban Challenges. [33]

uppföljning. [98] Sladsltuivltu l EUIOW. Storstarlernas ekonomi 1982-1996.[35] Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] Demokrati och makt i Sverige. [44] Kommunikationsdepartementet

Transportrâdet. [4] Justitiedepartementet Storstadstrañk 5 - ett samlat underlag. [16]

Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt Meddelanäll. [12]

ansvar. [27] Översyn av sjölagen 2. [13]

Utbyte av utländska körkorL [52] Översyn av upphovsrättslagstiftrtingen. [30]

Flygplats 2000 - De svenska flygplatsernai framtiden. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad datalag.

1551 1611

Transportstbd. [73] Skuldsaneringslag. [74]

Finansiering av vägar och järnvägar. [86] Språkbyte och språkbevarande. [84] Sarnerätt Avtalsvillkor eller Rireskrifter. En rättslig översyn av

och samiskt sprak.[9l]

postens och televerkets kundvillkor. [100] Våld och brottsofIer. [92]

Utrikesdepartementet Finansdepartementet Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Långtidsutredrtingen 1990.[14]

Organisation och arbetsfonner inom bilateral! Lag om folkbokföringsregister m.m. [18]

utvecklingsbistånd. [17] Författningsreglering av nya importrutirter m.m. [37] SIPRI 90 - om SlPRIs finansiering och arbetsformer. Kapitalavkastningcn i bytesbalansen. [45] 169] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46]

Beskattning av stipendier. [47] Försvarsdepartementet Ny folkbokföringslag. [50]

Skatt pá lotterier och spel. [56] Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] till utländska

Återbetalning av mervärdeskatt Beredskapen mot oljeutslapp till sjöss. [15]

företagare. [67] Förmânssystemet lör värnpliktiga m. ll. [26]

Försäkringsföreningar. [101] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Sekretess för landskapsinfonnation. [71]

Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av Utbildningsdepartementet

tillstándsårenden 1980 - 1989.[81] En idrottshogskolai Stockholm - struktur, organisation En ny våmpliktslag. [89]

och resurser för en självständig högskola på idrottens

område. [3] Socialdepartementet Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7]

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [l 1] inom socialtjänsten. [2] Konstnarens villkor. [39]

Samhällsstöd till underhallsbidragsberättigade bam. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65] ldéskisset och bakgrundsmaterial. [8] Det fria bildningsarbetet. Debattinlågg om

Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19] folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66] Tobakslag. [29] Lokalt ledd närradio. [70]

Samhällsstöd till underhâllsbidragsberättigade barn, del lll. [48]

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utvärdering av försöksverksamhet enmed treårig Svensk lönestatistik. [63] yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra AreL Årlig revision i statsförvaltningen. [64] [75] Vad kostar ett statsbidrag? [68] Pedagogiska meriter i högskolan. [90] Lokalkonlor. [72] DI - en högskola i utveckling. [104] Vad kostar begravningar -vem betalar? [82]

Ny budgetproposition. [83]

Jordbruksdepartementet

Miljö- och energidepartementet Skada av vilt. [60]

Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveckling- Den nya centrala jordbrtaktmyndigheten. [87] Statistikbehovet inom Iivsmedelssektom - vissa en.[2l]

Den elintensiva indusuin under kåmkraftsawecklingförslag tiil förändringar på kort sikt. [99]

en. Bilagedcl. [22]

Översyn av naturvårdslagen mm. [38] Arbetsmarknadsdepartementet Kämkraftsavveckling - kompetens och Perspektiv på arbetsförmedlingen. [3 l] sysselsättning. [40] Arbete och hälsa.[49] Arbetslivsforskning - Inriktning. organisation,

Miljödepartementet finansiering. [54]

Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra Utlanningsnåmnd. [79]

ekonomiska styrmedel. [S9]

Översyn av skauen på dryckestbrpackningar. [85] Bostadsdepartementet Nya mål och nya möjligheter. [88] Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Miljön i Västra Skane. Å: 2000 i vara händer. 1931

Miljön i Västra Skane. Diverse underlagsmaterial och Tomuättsavgald. [23]

sammanställningar. [94]

Miljön i Våsua Skåne. Underlagsmaterial Mark och Industridepartementet vattendrag. [95] Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [l] Miljön i Västra Skane. Underlagsmaterial Energi. [96] Turism i Norrbotten - att utveckla affärs» och Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Trafik. [97] privatresandet i länet [103] Rent till 2000. [102]

Civildepartementet Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Att följa upp kommunal verksamhet a En internationell utblick. [28] Tio år med jämställdhetslagen -utvärdering och förslag. [41] Intemationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43] SÄPO Sakerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet. [51] l skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikesflygeL [58] Konkurrensen inom bygg/boscktom. [62]