SOU 1996:139
Skatt på avfall : slutbetänkande
Till statsrådet Thomas Östros
Med stöd av regeringens bemyndigande den 23 mars 1995 förord- nades generaldirektören Rolf Annerberg den 18 april 1995 att vara särskild utredare med uppdrag att utreda beskattning av avfall som deponeras.
Som experter har deltagit kammarrättsassessom Rolf Bohlin, docenten Bengt Boström, departementssekreteraren Nina Cromnier, departementssekreteraren Irene Kolare, avdelningsdirektören Lars Lundholm, enhetschefen Björn Södermark och hovrättsassessom
Susanne Åkerfeldt.
Till sekreterare i utredningen förordnades den 2 maj 1995 kanslichefen Gilbert Henriksson.
Sekretariatet har under utredningsarbetet biträtts av Jan Hult, Jan Hult AB och Staffan Modig, Ragn-Sells.
Utredningen, som antagit namnet Deponiskatteutredningen, får härmed överlämna betänkandet Skatt på avfall som deponeras (SOU 1996:139). Utredningsarbetet är därmed slutfört.
Stockholm i oktober 1996 Rolf Annerberg
/Gilbert Henriksson
Författningsförslag Sammanfattning Summary
1.
Inledning
1.1 Utredningens uppdrag 1.2 Utredningens arbete 1.3 Andra utredningsförslag 1.3.1 Avfallsskatteutredningen (SOU 1994:ll4) 1.3.2 Aktionsplan Avfall Skatter och avgifter på avfall i andra länder i Europa
2. 1 Inledning 2.2 Är för skattens införande 2.3 Anläggningar
2.3.1 Skattepliktiga anläggningar 2.3.2 Ej skattepliktiga anläggningar 2.4 Avfallsslag 2.4.1 Skattepliktiga avfall 2.4.2 Skattebefriade eller undantagna avfall 2.5 Skattskyldig 2.6 Nivån på skatter och avgifter 2.7 Användning av intäkterna 2.8 Skattemetod
Förslag till skatt på avfall som deponeras
3.1 Skattesats 3.1.1 Förslag 3.1.2 Skattesatser internationellt 3.1.3 Rapport från Renhållningsverksföreningen 3.1.4 Systemstudier med MIMES/W aste modellen 3.2 Genomförande 3.3 Skattepliktig anläggning och skattskyldig 3.4 Skattemetod 3.4.1 Inledning 3.4.2 Val av skattemetod internationellt 3.4.3 Motiv för val av nettodeponiskatt 3.5 Skattebefrielse 3.5.1 Förslag till skattebefrielse 3.5.2 Motiv 3.6 Vägning 3.7 Kontroll 3.8 Kostnader för administration och kontroll 3.9 Illegal deponering
12 18
24 24 26
28 28 29
30
32 33 35 37
39
43 44 45
49
59 60 61 62
Styrrnedel för minskad deponering av avfall
4.1 Kort om svensk avfallspolicy 4.2 Lagstifming 4.3 Producentansvar
4.4 Naturgrusskatt 4.5 EU:s avfallsstrategi 4.6 Aktionsplan Avfall 4.6.1 Förslag till mål och avfallsdefinition 4.6.2 Förslag till åtgärder för att nå målen 4.6.3 Lagändring, förordning och föreskrifter 4.7 Allmänna råd för deponering 4.8 Kommunal avfallsplanering 4.9 Kommunalt Agenda 21-arbete 4.10 Differentierade avgifter och taxor 4.10.1 Behandlingsavgifter 4.10.2 Renhållningstaxor 4.11 Miljöpolicy Konsekvenser av skatt på konventionellt avfall 5.1 Metod för konsekvensvärdering 5.2 Behandling, ekonomi och miljö 5.2.1 Total avfallsmängd 5.2.2 Materialåtervinning 5.2.3 Biologisk behandling och energiutvinning 5.2.4 Avfallsförbränning och energiutvinning 5.2.5 Effekt på deponerad avfallsmängd 5.2.6 Effekt på antalet avfallsupplag 5.2.7 Transporter 5.2.8 Skatteintäkter 5.2.9 Kostnader och avgifter för deponering 5.3 Hushållsavfall 5.4 Park- och trädgårdsavfall 5.5 Bygg- och rivningsavfall 5.6 Avfall från energiutvinning 5.7 Kommunalt avloppsslam 5.8 Industriellt avloppsslam 5.9 Ej branschspecifikt indusniavfall 5.10 Specialavfall 5.10.1 Miljöfarligt avfall 5.10.2 Annat Specialavfall Konsekvenser av skatt på branschspecifikt avfall 6.1 Metod för konsekvensvärdering 6.2 Behandling, ekonomi och miljö 6.2.1 Effekt på deponerad avfallsmängd 6.2.2 Skatteintäkter för branschspecifikt avfall 6.2.3 Industrins kostnadsökning p.g.a. skatten
63 64 64 65 66 67
71 72 72 73
76
77 78
85 87 88 90 93 94 96 97
101 102
6.3
6.4
6.5
6.6
6.7
6.8
6.9
Allmänt 6.3.1 Industribranscher 6.3.2 Avfall år 1993, 1994 eller 1995 Gruvor och mineralutvinning 6.4.1 Nuvarande avfallssituation 6.4.2 Prognos för minskad deponering [i] 6.4.3 Sammanställd prognos till år 2005 Livsmedelsindustri 6.5.1 Nuvarande avfallssituation 6.5.2 Prognos för minskad deponering 6.5.3 Sammanställd prognos till år 2005 Textil- och läderindustri 6.6.1 Nuvarande avfallssituation 6.6.2 Prognos för minskad deponering Trävaruindustri 6.7.1 Nuvarande avfallssituation 6.7.2 Prognos för minskad deponering 6.7.3 Sarrunanställd prognos till år 2005 Massa- och pappersindustri 6.8.1 Nuvarande avfallssituation 6.8.2 Prognos för minskad deponering 6.8.3 Sammanställd prognos till år 2005 Kemisk industri 6.9.1 Nuvarande avfallssituation 6.9.2 Prognos för minskad deponering 6.9.3 Sammanställd prognos till år 2005
6.10 Jord- och stenindustri
6.11
6.12
6.13
6.10.1 Nuvarande avfallssituation 6.10.2 Prognos för minskad deponering 6.103 Sammanställd prognos till år 2005 Stål- och metallindustri 6.11.1 Nuvarande avfallssituation 6.11.2 Prognos för minskad deponering 6.113 Sammanställd prognos till år 2005
Verkstadsindustri 6.12.1 Nuvarande avfallssituation 6.122 Prognos för minskad deponering 6.123 Sammanställd prognos till år 2005 Övrig industri
6.13.1 Nuvarande avfallssituation 6.13.2 Prognos till år 2005
Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om skatt på avfall 7.2 Behov av viss följdlagstiftning
104
108
111
112
114
116
122
124
127
132
134
136 148
Bilagor
1 Kommittédirektiv.
2 Deponiskatt i internationell jämförelse. Helena Bergman, RVF. 3 Deponiskatt som styrmedel i avfallssystemet, systemstudier med Mimes/Wastemodellen på tre avfallshanteringssystem I Göteborg, Jönköping och Kalmar. Johan Sundberg, Profu.
4 Konsekvenser för avfallsförbränning vid införandet av en de- poniskatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat produ- centansvar. Helena Bredin, RVF. 5 Konsekvensanalys för Sveriges glesbygd av ökade krav vid de- ponering av avfall samt införande av avfallsskatt. analys för Ar- vidsjaur, Luleå och Pajala kommuner. Göran Bergström, VBB/VIAK.
6 Flödesanalys av material och avfallsströmmar som kan bli fö- remål för beskattning. Staffan Modig, Ragn-Sells. 7 Analys av system för avfallsskatt. Staffan Modig, Ragn-Sells. 8 Potential för energiutvinning ur källsorterat brännbart material
i fastbränslepannor. Olle Blidholm, ÅF-Energikonsult.
Författningsförslag
Förslag till Lag om skatt på avfall
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 & Skatt (avfallsskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för avfall och annat material som förs in till en anläggning som är av- sedd för deponering av avfall, om
1. anläggningen med stöd av bestämmelser i miljöskyddslagen (1969z387) har tillstånd att ta emot
a) miljöfarligt avfall, eller
b) annat avfall än som avses under a om mängden avfall över- stiger 50 ton per år, eller
2. avsikten är att avfall som anges i 1 skall tas emot på anlägg- ningen, men tillstånd saknas.
Första stycket gäller dock inte för anläggning som uteslutande är avsedd för deponering av ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen
1. gråberg,
2. jord, sten, grus, lera, skiffer eller kalksten,
3. avfallssand från tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet.
Skattebelopp
2 & Avfallsskatt skall betalas med 250 kronor per ton skatteplik- tigt material.
Undantag från skatteplikt
3 & Avfallsskatt skall inte betalas för material som är avsett att an- vändas för driften av anläggningen.
Vem som är skattskyldig
4 & Skyldig att betala avfallsskatt är den som ansvarar för verk— samheten på en anläggning som avses i 1 5 första stycket.
Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattning— smyndigheten.
Skattskyldighetens inträde m.m.
5 & Skyldigheten att betala avfallsskatt inträder när skattepliktigt material förs in till anläggningen.
6 & Avfallsskatt skall bestämmas på grundval av vägning av det skattepliktiga material som förs in till anläggningen.
Om tillförsel sker i mindre omfattning eller det av annan an— ledning finns särskilda skäl får beskattningsmyndigheten i visst fall medge att avfallsskatten får bestämmas på annan grund än vägning av det skattepliktiga materialet.
Om det skattepliktiga materialet inte kan bestämmas på en grund som anges i första eller andra stycket skall det i stället beräk- nas efter vad som är skäligt.
Avdrag i deklaration
7 5 I en deklaration som avser avfallsskatt får avdrag göras för skatt på
1. avfall eller annat material som a) förts ut från anläggningen, dock inte lakvatten och gas,
b) använts för nödvändiga konstruktionsarbeten inom anlägg- ningen, för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller an— vänts för driften av anläggningen,
2. förorenad jord från marksanering,
3. asbest,
4. muddennassor från sanering av vattensystem, 5. grönlutslam från kausticeringsprocesser,
6. slam från kemiska processer som avser framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat,
7. kalciumfluoridslam från kemiska processer som avser framställning av aluminiumfluorid,
8. slagger från metallurgiska processer,
9. gjuterisand, 10. returfiberavfall och avsvärtningsslarn från upparbetning av returpapper,
11. fluorhaltigt slam och jämhaltigt stoft från tillverkning av jämmalmspellets.
Avdrag enligt första stycket 1 b får dock inte göras för skatt på avfall eller annat material som är avsett att användas för mellan- el- ler arbetstäckning.
Förfarandet
8é Bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter om förfarandet vid beskattningen gäller för avfallsskatt, om inte annat särskilt anges.
9 & Redovisningsperioden för avfallsskatt är kalenderkvartal.
10 & Overstiger avdrag enligt 75 för en redovisningsperiod skat- tens bruttobelopp för perioden, får avdrag göras med överskjutande skattebelopp i deklaration som avser följande redovisningsperioder under innevarande och nästföljande kalenderår.
11 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den närmare tillämpningen av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Sammanfattning
Utredningens arbete
Utredningens huvudsakliga uppgift har varit att utarbeta ett konkret förslag till skatt som syftar till att minska mängden avfall som de— poneras. Utredningen har därvid, enligt direktiven, utgått från det förslag till deponiskatt som Avfallsskatteutredningen lämnat i sitt betänkande Avfallsfri framtid (SOU 1994:ll4).
De samhällsekonomiska och de företagsekonomiska konse- kvenserna har analyserats liksom de handelspolitiska aspekterna. För branschspecifikt avfall har analysen gjorts branschvis. Risken för ökad illegal dumpning har bedömts. Möjligheter till successivt införande av en skatt med avseende på olika avfallsslag har över- vägts.
l direktiven omnämns särskilt att skatten skall vara enkel att tillämpa och att de administrativa kostnaderna så långt som möjligt måste hållas nere. Utredningen har särskilt beaktat detta.
Under utredningsarbetet har kartläggning skett av såväl det konventionella som det branschspecifika avfallet. Utredningen har begärt in underlag från ett flertal branscher. Utredningen har också kartlagt och analyserat olika delar av avfallshanteringen. De utred- ningar som genomförts är följande.
. Deponiskatt i internationell jämförelse. Helena Bergman, RVF (bil. 2). . Deponiskatt som styrmedel i avfallssystemet, systemstudier med Mimes/Wastemodellen på tre avfallshanteringssystem i Göteborg, Jönköping och Kalmar. Johan Sundberg, Profu (bil. 3).
' Konsekvenser för avfallsförbränning vid införandet av en de- poniskatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat produ- centansvar. Helena Bredin, RVF (bil. 4). . Konsekvensanalys för Sveriges glesbygd av ökade krav vid de- ponering av avfall samt införande av avfallsskatt - analys för Arvidsjaur, Luleå och Pajala kommuner. Göran Bergström, VBB/VIAK (bil. 5).
. Flödesanalys av material och avfallsströmmar som kan bli fö- remål för beskattning. Staffan Modig, Ragn-Sells(bil. 6)
0 Analys av system för avfallsskatt. Staffan Modig, Ragn-Sells, (bil. 7)
' Potential för energiutvinning ur källsorterat brännbart material i fastbränslepannor. Olle Blidholm ÅF-Energikonsult (bil. 8)
Utredningen föreslår
. Skatt på avfall som deponeras införs den 1 januari 1998.
. Skattesatsen sätts till 250 kr per ton. Utredningen föreslår att skattesatsen sätts till 250 kr per ton fr.o.m. lagens ikraftträdande, dvs. enligt förslaget den 1 januari 1998. Utredningen föreslår inte någon differentiering mellan olika typer av avfall. Valet av skattesats har gjorts med utgångspunkt i att skatten, i kombination med övriga styrmedel, skall leda till att de- poneringen i stort sett halveras inom 8-10 år.
. Vikten på avfallet fastställs normalt genom vägning. Om det finns särskilda skäl kan dock beskattningsmyndigheten medge att skatten får bestämmas på annan grund än vägning. Enligt utredningens förslag skall avfallsskatten vara viktbase- rad. För att kunna svara upp mot detta erfordras i princip att det finns våg vid upplagen. Som framgår av bilaga 7 finns det våg vid 97 upplag, vilket motsvarar ca 30% av upplagen. Våg finns dock vid samtliga upplag som tar emot 50 000 ton avfall eller mer per år. Det innebär att ca 80% av avfallet som deponeras är invägt. Utred- ningen anser dock att om tillförseln sker i mindre omfattning, eller det finns annan anledning, bör beskattningsmyndigheten få medge att skatten får bestämmas på annat sätt än genom vägning eller be- räknas efter vad som är skäligt.
. Skyldig att betala avfallsskatt är den som ansvarar för verk- samheten på en skattepliktig anläggning. . Skattepliktig anläggning är en anläggning som med stöd av bestämmelser i miljöskyddslagen (1969z387) har tillstånd att ta emot miljöfarligt avfall, eller annat avfall än miljöfarligt avfall om mängden överstiger 50 ton per år. Motsvarande gäller om tillstånd saknas och avsikten är att avfall i den omfattning som nyss nämnts skall tas emot på anläggningen.
. Anläggningar på vilka deponeras endast jord, sten, grus, lera, skiffer eller kalksten omfattas inte av skatteplikt. . Anläggningar på vilka deponeras enbart gråberg eller avfalls- sand från tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet omfattas inte heller av skatteplikt. . Skatt tas, med vissa undantag, ut på avfall och övrigt material som förs in till en skattepliktig anläggning. Avdrag medges för avfall och annat material som förs ut från en skattepliktig an- läggning. Förutsättningen är dock att skatt erlagts för materia- let vid införseln till anläggningen.
0 Om avdraget för en redovisningsperiod överstiger skattens bruttobelopp för perioden får avdrag göras med överskjutande skattebelopp i deklaration som avser följande redovisnings- perioder under innevarande och nästföljande kalenderår. Allt material som förs in till en anläggning, för vilken tillstånd finns för deponering av avfall, är skattepliktigt och skall redovisas i den skattskyldiges deklaration. Undantag från skatteplikt gäller en- dast material som skall användas för driften av anläggningen.
Avfallsskatt skall inte betalas för följande typer av avfall och material:
0 gråberg, ' jord, sten, grus, lera, skiffer eller kalksten, . avfallssand från tillverkningsprocessen i gruvindustriell verk- samhet.
- avfall eller annat material som förts ut från anläggningen, dock inte lakvatten och gas, ' material och avfall som använts för nödvändiga konstruktions- arbeten på anläggningen, för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller använts för driften av anläggningen. Skattebefrielse för avfall enligt de första tre punkterna uppnås genom att ett undantag från lagens tillämpningsområde görs för anläggningar där enbart dessa avfall deponeras. Aven material som används för driften av anläggningen är undantaget från lagens till- lämpningsområde. Skattebefrielse medges dock inte för avfall eller annat material som är avsett att användas för mellan- eller arbets- täckning.
Skattefrihet i övrigt erhålls genom avdrag. Avdrag får dock in- te göras för skatt på avfall eller annat material som är avsett att an- vändas för mellan- eller arbetstäckning. Skattebefrielse föreslås för följande typer av avfall genom avdrag i deklarationen:
' förorenad jord från marksanering,
' asbest,
' muddennassor från sanering av vattensystem, . grönlutslam från kausticeringsprocesser, . slam från kemiska processer som avser framställning av dikal- ciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat,
. kalciumfluoridslam från kemiska processer som avser fram- ställning av aluminiumfluorid,
. slagger från metallurgiska processer,
' gjuterisand,
. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av re- turpapper,
. fluorhaltigt slam och jämhaltigt stoft från tillverkning av järn- malrnspellets.
Förutsättningama för skattebefrielse bör vara föremål för kon- tinuerlig omprövning. När det gäller förorenad jord från mark- sanering och gjuterisand anser utredningen att skattebefrielsen bör kunna upphöra senast år 2002.
Skattepliktig anläggning och skattskyldig
Samtliga anläggningar som är avsedda för deponering av avfall bör omfattas av skatteplikten enligt lagen om skatt på avfall och skyl- digheten att betala avfallsskatt bör knytas till tillståndSplikt enligt miljöskyddslagen. Detta innebär således att skatt skall betalas även när avfall förs till en anläggning som inte innehar sådant tillstånd.
Anläggningar på vilka deponeras enbart jord, sten, grus, lera skiffer eller kalksten omfattas inte av skatteplikt. Anläggningar på vilka deponeras enbart gråberg eller avfallssand från tillverknings- processeni gruvindustriell verksamhet omfattas inte heller av skat- teplikt. Tar en anläggning emot även andra typer av avfall skall dock tillstånd sökas för verksamheten och skatteplikt uppkommer i och med detta för allt avfall som förs till anläggningen.
Anläggningar som tar emot och deponerar mindre än 50 ton per år kommer inte att ingå i skattebasen då 50 ton är gränsen för när en deponi skall prövas enligt miljöskyddslagen. Det kan gälla ett lOO-tal upplag som sammanlagt deponerar ca 5 000 ton per år eller 0,5-1 promille av allt avfall som deponeras. Någon mängd- gräns finns dock inte för anläggningar för deponering av miljö- farligt avfall. Skatteplikt enligt den föreslagna lagen om skatt på av- fall gäller därför alla sådana anläggningar.
Skyldig att betala avfallsskatt (skattskyldig) är den som ansva- rar för verksamheten på en skattepliktig anläggning.
Skattemetod
Enligt direktiven skall utredningen ta fram ett konkret förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras. Skatten skall vara enkel att tillämpa och de administrativa kostna- derna måste så långt som möjligt hållas nere.
Utredningen föreslår en modell som bygger på att skatten tas ut som en nettodeponiskatt. Nettodeponiskatt innebär i princip att allt avfall och övrigt material som tillförs en skattepliktig anlägg- ning beskattas. Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då det
skattepliktiga materialet förs in till anläggningen. För avfall och öv- rigt material som förs ut från anläggningen medges avdrag.
Skattebefrielse
Syftet med skatten är att endast avfall som slutdeponeras skall be- lastas med skatt. Detta åstadkoms genom att den skattskyldige i sin deklaration får göra avdrag för skatt på material som förts ut från anläggningen. Skatten skall således styra mot minskad deponering. Enligt vad som framkommit under utredningens arbete finns under överskådlig tid inga miljömässigt acceptabla alternativ till depone- ring för vissa avfallsslag. Utredningen anser därför att dessa typer av avfall tills vidare bör skattebefrias. Vad gäller flera av avfalls- slagen torde det vidare också saknas möjligheter att minska mäng- den genom realistiska processförändringar, val av råvara eller lik- nande åtgärder. Det är angeläget att kontinuerligt följa utveckling- en.
Kontroll
Avfallsskatten inordnas i det gemensamma skatteadministrativa re- gelverket som tillämpas för flertalet punktskatter. Bestämmelserna finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgif- ter, LPP. Genom att LPP tillämpas för avfallsskatten kommer Skat- temyndigheten i Kopparbergs län att bli beskattningsmyndighet. Kontrollen av de skattskyldigas uppgifter sker enligt LPP genom deklarationsgranskning och skatterevision (3 kap. 1 och 7 åå LPP). Inom Skattemyndigheten i Kopparbergs län administreras punkt- skattema av det Särskilda skattekontoret i Ludvika. Denna skatte- myndighet får uppdra åt skattemyndighetema i Stockholms, Göte- borgs och Bohus sarnt Malmöhus län att fatta beslut om skatterevi- sion för punktskattema. De skattskyldiga skall sörja för att under- lag tinns för bl.a. kontroll av deklarationen (2 kap. 115 första stycket LPP). Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillförlitlig beräkning, eller saknas uppgifter från den skattskyldige, får beslut om beskattning fattas efter skälig grund (4 kap. 13 & LPP).
Kostnader för administration och kontroll
Kostnaden för skattemyndighetemas administration och kontroll av den föreslagna avfallsskatten beräknas till 2,3 mkr per år. Beräk- ningen grundar sig på att antalet skattskyldiga väntas bli ca 720.
Illegal deponering
Det har framförts farhågor bl.a. av tidigare Avfallsskatteutredning- en och i remissyttrandena över dess betänkande att den illegala de-
poneringen kan komma att öka om skatten upplevs för hög. Den risken kan inte negligeras men den måste också vägas mot de för- delar en högre skattesats medför. Utredningen anser att utveckling- en måste följas noggrant och ett behov av ökad tillsyn och kontroll kan inte uteslutas.
Utredningen anser att det får ankomma på tillsynsmyndighe- tema att noga följa utvecklingen av den illegala deponeringen.
Skatteintäkter
En avfallsskatt på 250 kr som införs den 1 januari 1998 beräknas för det konventionella avfallet ge ca 925 miljoner kr i skatteintäk- ter. Skatteintäkterna minskar till ca 730 miljoner kr år 2001 och till ca 610 miljoner kr år 2005.
Det branschspecifika industriavfallet beräknas ge ca 380 miljo- ner kr i skatteintäkter under 1998. Skatteintäkterna minskar till ca 370 miljoner kr år 2005.
Intäkterna är beräknade som nettointäkter efter att skattebefri- ade avfall avräknats och exklusive mervärdesskatt.
Summary
The main task of the Commission was to draw up concrete propo— sals for taxation aimed at reducing the amount of waste deposited on landfills. As stated in the directives, the Commission has taken its point of departure in the proposal concerning a tax on waste submitted by the Government Commission on certain question concerning the taxation of waste and other matters pertaining to waste, in its report (SOU 1994:ll4) Avfallsfri framtid (A waste-free future).
The socio-economic consequences have been analysed, as have the consequences for trade and industry and considerations in the context of trade policies. For specific types of industrial waste, the investigation focused on the relevant sectors of industry. The risk of an increase in the level of illegal dumping has also been conside— red, as have the possibilities of successively introducing a tax for different types of waste.
The directives stress that the tax should be easy to levy and that the administrative costs should be kept to a minimum. The Com- mission has paid special attention to this.
During the course of the Commission's work, an investigation of waste was performed according to sector. The Commission requested information from a number of different sectors. The Commission has also mapped out and analysed different areas of waste management by way of the following studies:
. Deponiskatt i internationell jämförelse (An international com- parison of waste taxes). Helena Bergman, Renhållningsverksfö- reningen (annex 2). . Deponiskatt som styrmedel i avfallssystemet, systemstudier med Mimes/Wastemodellen på tre avfallshanteringssystem: Gö- teborg, Jönköping och Kalmar (Waste tax as an economic in- strument in the waste system, system studies using the Mi- mes/Waste model on three waste management systems in Göte— borg, Jönköping and Kalmar). Johan Sundberg, Profu (an- nex 3).
. Konsekvenser för avfallsförbränning vid införandet av en de- poniskatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat produ- centansvar (Consequences for waste incineration of the intro- duction of a tax on waste, increased environmental demands on landfills and greater producer responsiblity). Helena Bredin, Renhållningsverksföreningen (annex 4).
' Konsekvensanalys för Sveriges glesbygd av ökade krav vid de- ponering av avfall samt införande av avfallsskatt, analys för Arvidsjaur, Luleå och Pajala kommuner (Analysis of con-
sequences for Swedish rural areas of increased regulation of waste deposition and the introduction of a tax on waste). Göran Bergström, VBB/VIAK (annex 5).
. Flödesanalys av material och avfallsströmmar som kan bli fö- remål för beskattning (Flow analysis of materials and waste flows suitable for taxation). Staffan Modig, Ragn-Sells (an- nex 6).
0 Analys av system för avfallsskatt (Analysis of systems for taxa- tion of waste). Staffan Modig, Ragn-Sells (annex 7). ' Potential för energiutvinning ur källsorterat brännbart material i fastbränslepannor. (Potential for energy extraction from source-separated combustible materials in solid fuel boilers). Olle Blidholm ÅF—Energikonsult (annex 8).
The Commission proposes
» That a tax on waste deposited on landfills be introduced as of 1 January 1998.
. That the tax rate be set at 250 Skr per tonne of waste. The Commission proposes that the tax rate be set at 250 Skr per tonne of waste as of the date upon which the Act takes effect, i.e. on 1 January 1998 according to the proposal. The Commission is proposing no differentiation between different types of waste. The tax rate has been determined with a view to reducing the amo- unt of waste deposited on landfills by about half within 8-10 years through a combination of this tax and other instruments.
. The weight of the waste is normally determined by weighing. lf special reasons exist, however, the taxation authority may allow the tax to be determined according to criteria other than weighing.
According to the Commission's proposal, a tax on waste should be based on weight. In order for this to be feasible, scales will have to be available at the landfills. As Annex 7 shows, ninety- seven landfills, corresponding to 30% of the total number of land- fills, possess scales today. Landfills which receive more than 50,000 tonnes of waste or more per year are equipped with such scales, however. This means that approximately 80% of the waste which is deposited on landfrlls is weighed. However, the Commission propo- ses that in cases where smaller amounts of waste are deposited, the taxation authority may allow the tax to be determined according to criteria other than weighing or to be estimated on reasonable gro- unds.
Anyone responsible for operations at taxable facilities will be required to pay a tax on waste. Taxable facilities are facilities which are licensed pursuant to the Environmental Protection Act (19691387) to receive hazar- dous waste or waste other than hazardous waste if the quantity of such waste exceeds 50 tonnes per year or, where no such li- cence has been granted, if the intention is that a quantity of waste exceeding 50 tonnes per year is to be received at the fa- cility. Facilities where only earth, stone, gravel, clay, shale or limesto- ne are deposited are not required to pay a tax on waste. Facilities where only dead rock or waste sand from manufac- turing processes in the quarrying industry are deposited are not required to pay a tax on waste. Tax will be levied on waste and other materials (with the ex- ceptions outlined in the following) which are deposited at a fa- cility which is required to pay tax. Deduction will be allowed for waste and other material which is transported from such a facility on condition that tax has been paid on the material on delivery to the facility. If the deduction for one accounting period exceeds the gross sum of the tax for that period, deduction may be made for the excess tax sum in the tax return for the following accounting period in the present calendar year and subsequent calendar year.
All material brought into a facility which is licensed for the
deposition of waste is taxable and shall be specified in the tax re- turn. Only materials intended for use in the operation of the facility are exempt from this. It is proposed that the following types of waste and materials be ex- empted from the tax:
dead rock, earth, stone, rock, clay, shale or limestone, waste sand from manufacturing processes in industrial quar- rying operations.
Tax exemption, for the types of waste specified in the three points above, applies if the waste is deposited separately or together at a facility intended solely for the deposition of these types of waste.
waste or other material which leaves the facility, but not lea- chate or gas, Material and waste used for essential construction work at the facility.
Tax exemption will not, however, be allowed for waste or other materials intended for intermediate layers or covering during the course of work. . contaminated earth from soil decontamination,
0 asbestos,
. dredging waste from the dredging of water systems, . green liquor sludge from causticizing processes . sludge from chemical processes involving the manufacture of dicalcium phosphate, calcium chloride and sodium phosphate, . calcium fluoride sludge from chemical processes involving the manufacture of aluminium fluoride, ' slag from metallurgical processes, . foundry sand, . recycled fibre waste and de-inking sludge from the processing of recycled paper and ash from incinerated recycled fibre waste and de-inking sludge. . sludge contaminated with fluoride from the pelleting of iron- ore slime
. particles contaminated with iron from the pelleting of iron-ore slime.
Taxable facility and taxable person
All facilities intended for the deposition of waste should be taxable pursuant to the Swedish Act concerning tax on waste. Liability to pay tax is linked to the licensing requirement pursuant to the Envi- ronmental Protection Act. This means that tax is also to be paid when waste is transported to a facility which has no such licence.
Facilities where only earth, stone, rock, clay, shale or limestone are deposited are not taxable, however. It is proposed that this should also apply to facilities where dead rock or waste sand from manufacturing processes in industrial quarrying operations are de- posited. If a facility also receives other types of waste, however, a li- cence is to be applied for and the facility will thereby be taxable for all waste brought to the facility.
Facilities which receive and store less than 50 tonnes per year will not be covered by the tax, since 50 tonnes is the lower limit for licence applications pursuant to the Environmental Protection Act. This may apply to about one hundred landfills which store ap- proximately 5,000 tonnes per year in total, or 0-5-1 pro mille of all waste deposition.
The taxable person is the legal person responsible for the ope- rations at a taxable facility.
Taxation method
According to the directives, the Commission is to produce a con- crete proposal for a tax intended to reduce the quantity of waste which is deposited on landfills. The tax is to be easy to apply and it must be possible to keep the administrative costs to a minimum.
The Commission proposes a model based on levying the tax according to net deposition. In principle, a net deposition tax will involve that all waste and other material which is deposited at a tax- able facility will be taxed. Liability to pay tax arises at the time when the taxable material is transported into the facility. Deduction is allowed for waste and other material which is transported out of the facility.
Tax exemption regulations
The purpose of the tax is, however, that only waste which is to be permanently deposited on the landfill is to be subject to tax. This is achieved by the taxable person making deduction in the tax return for material which is transported from the facility. The tax will the- refore promote a reduction in the amount of material deposited. According to information obtained during the course of the Com- mission's work, however, there is no environmentally acceptable alternative to landfills for certain types of waste. For several types of waste, moreover, it will not be realistic to reduce the quantity through process changes, selection of raw materials or similar mea— sures.
Inspection
The tax on waste will be incorporated in the general tax administra- tion regulations, as applicable to a number of specific taxes. These regulations are contained in the Act (1984: 151) concerning speci— fic taxes and price regulation charges. If this Act is applied to the tax on waste, the Tax Authority in the County of Kopparberg will be the taxation authority. According to this Act (Chapter 3, åål and 7) inspection of information submitted by taxable persons is to take the form of review of tax returns and tax audits. At the Tax Authority in the County of Kopparberg, specific taxes are admi- nistered by the Special Tax Office in Ludvika. This tax authority is authorised to instruct the tax authorities in the Counties of Stock- holm, Gothenburg and Bohus, and Malmöhus to decide on tax au- dits for the specific taxes. The taxable person is responsible for en- suring that documents are available for verification of tax returns (Chapter 2, & 11, first paragraph). If the information provided by the taxable person cannot be used for reliable estimates, or if such information is not forthcoming, a decision may be reached on rea— sonable grounds (Chapter 4, 313).
Costs of administration and inspection
The cost of administration and inspection of the proposed tax on waste is estimated at 2,300 million Skr. This is based on an estimate of 720 taxable person.
Illegal deposition
Concems have been voiced by, among others, the previous Go- vernment Commission on certain questions concerning the taxation of waste and other matters pertaining to waste and in comments on its report that illegal deposition of waste may increase if the tax is perceived as being too high. This risk should not be overlooked, but it must also be weighed against the advantages of a higher tax rate. The view of the Commission is that the situation must be clo- sely monitored and the need for increased supervision and inspec- tion cannot be ruled out.
The Commission considers that it should be the task of the su— pervisory authorities to monitor the situation as regards illegal de- position.
Tax revenue
For conventional types of waste, it is estimated that a tax on waste of 250 Skr, introduced as of 1 January 1998, will generate approxi- mately 925 million Skr in tax revenue. This revenue will decline to 730 million Skr by the year 2001 and to approximately 610 milli- on Skr by the year 2005.
Special types of industrial waste are expected to generate tax revenue of approximately 380 million Skr in 1998. This will fall to approximately 370 million Skr by the year 2005.
The above figures represent net revenue after reduction for the waste which is exempted from tax.
1. Inledning
1.1. Utredningens uppdrag
Imars 1995 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare (Fi 1995:07) för att ta fram ett förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras, Deponiskatteutredningen. Vidare skulle utredaren allsidigt belysa konsekvenserna av att en så- dan skatt införs.
I juli 1993 hade en särskild utredare tillkallats med uppdrag att utreda vissa frågor rörande beskattning av avfall. Utredaren (Av- fallsskatteutredningen) överlämnade sitt betänkande Avfallsfri framtid (SOU 1994:ll4) i juni 1994. Utredaren föreslog fyra olika ekonomiska styrmedel för att minska mängden deponerat avfall. Vid remissbehandlingen av Avfallsskatteutredningens betänkande ställde sig flertalet remissinstanser positiva till att någon form av be- skattning på avfallsområdet infördes. Remissinstansema efterlyste emellertid genomgående bedömningar av vilka samhällsekonomis- ka och företagsekonomiska konsekvenser de föreslagna skatterna skulle få.
Deponiskatteutredningens huvudsakliga uppgift enligt direkti- ven (dir. 1995z37 i bil. 1) har varit att utarbeta ett konkret förslag till skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras. Utredningen har därvid, enligt direktiven, utgått från det förslag som Avfallsskatteutredningen lämnat om en deponiskatt. Det om- nämns särskilt i direktiven att skatten skall vara enkel att tillämpa och att de administrativa kostnaderna så långt som möjligt måste hållas nere. De samhällsekonomiska och de företagsekonomiska konsekvensema skall analyseras liksom de handelspolitiska aspek- terna. För branschspecifikt avfall måste analysen göras branschvis. Risken för ökad illegal dumpning måste bedömas. Möjligheter till successivt införande av en skatt med avseende på olika avfallsslag bör övervägas.
1.2. Utredningens arbete
Under utredningsarbetet har kartläggning skett av såväl det konven- tionella som det branschspecifika avfallet (jfr kapitlen 5 och 6). Ut-
redningen har begärt in underlag från ett flertal branscher. Utred- ningen har under sitt arbete fört fortlöpande diskussioner med fö- reträdare för olika branschorganisationer och dess medlemsföretag.
Utredningen har genom olika utredningsuppdrag till Renhåll- ningsverksföreningen (RVF) m.fl. låtit kartlägga och analysera oli- ka delar av avfallshanteringenli syfte att ta fram underlag för slut- satser om de samhällsekonomiska och företagsekonomiska konse- kvenserna av beskattning av avfall som deponeras. De utredningar som genomförts är:
' Deponiskatt i intemationell jämförelse, Helena Bergman, RVF (bil. 2). . Deponiskatt som styrmedel i avfallssystemet, systemstudier med Mimes/Wastemodellen på tre avfallshanteringssystem i Göteborg, Jönköping och Kalmar. Johan Sundberg, Profu (bil. 3). ' Konsekvenser för avfallsförbränning vid införandet av en de- poniskatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat produ- centansvar. Helena Bredin, RVF (bil. 4). . Konsekvensanalys för Sveriges glesbygd av ökade krav vid de- ponering av avfall samt införande av avfallsskatt, analys för Arvidsjaur, Luleå och Pajala kommuner. Göran Bergström, VBB/VIAK (bil. 5). . Flödesanalys av material och avfallsströmmar som kan bli fö- remål för beskattning. Staffan Modig, Ragn-Sells(bil. 6) 0 Analys av system för avfallsskatt. Staffan Modig, Ragn-Sells, (bil. 7) ' Potential för energiutvinning ur källsorterat brännbart material i fastbränslepannor. Olle Blidholm ÅF-Energikonsult (bil. 8)
Utredningen har i september 1995 besökt Danmark och där träffat tjänstemän vid Skatteministeriet och Miljöstyrelsen samt gjort ett studiebesök vid en avfallsanläggning.
Utredningen har vidare besökt en avfallsanläggning i Stock- holmsområdet.
I utredningens regi har hållits seminarier (21-22 september 1995 och 14-15 december 1995) med Renhållningsverksförening— ens arbetsgrupper för Deponering respektive Avfallsförbränning.
Vidare har en Workshop anordnats den 19 augusti med ett 50- tal aktörer inom det berörda avfallsområdet.
! Utredningen har i avvaktan på en slutlig definition genomgående använt benämningen
"avfall" på alla avfall som utgör överblivet material i process eller konsumtion.
1.3. Andra utredningsförslag
1.3.1. Avfallsskatteutredningen (SOU 1994:1 14)
Avfallsskatteutredningens förslag
Avfallsskatteutredningen redovisade i sitt betänkande fyra olika av- gifts- och skatteförslag varav ett var en deponiskatt. Deponiskatten innebar att i princip allt avfall som deponeras på ett avfallsupplag beskattas och att återbetalning för avfall och material som förs ut från deponin inte medges.
Utredningen föreslog en deponiskatt som skulle omfatta avfall från både hushåll och industrier. Utredningen avrådde från ett skattesystem som ihuvudsak drabbar hushåll och som befriar de stora avfallsproducentema. De miljöpolitiska målen inom avfalls- området ansågs svårligen kunna uppnås om samhället avsa sig möj- ligheten att utnyttja ekonomiska styrmedel för att påverka de stora avfallsflödena. En beskattning av enbart hushållsavfall och icke branschspecifrkt industriavfall ansågs medföra en otillfredsställande fokusering på dessa avfall.
Mot principen om generellt undantag för industriellt avfall an- såg Avfallskatteutredningen tala även danska erfarenheter. När den danska avfallsavgiften på 40 Dkr beslutades 1987 undantogs in- dustrideponiema från skatt. En överföring av industri- och byggav- fall från kommunala deponier till industrins deponier medförde dock att Danmark utvidgade skatten till att gälla samtliga deponier.
Skattesats iAvfallsskatteutredningen
För att förebygga oönskade strukturomvandlings- och arbetsmark- nadspolitiska effekter av en avfallsskatt för branschspecifikt indust- riavfall anvisade Avfallsskatteutredningen vissa försiktighetsmått. Ett sätt är att inledningsvis sätta skattesatsen på en låg nivå för att sedan höja den till en nivå där mer påtagliga styreffekter kan för- väntas. Ett annat sätt är införa en tilltagen tidsmarginal mellan be- slutstidpunkten för skatten och dess ikraftträdande.
Av dessa valde Avfallsskatteutredningen det förstnämnda och föreslog att deponiskatten sattes på en nivå motsvarande 0,15 % av basbeloppet eller 53 kr per ton avfall som deponeras för att senare kunna höjas. För slagg från avfallsförbränning föreslogs, för att jämställa förbränning med deponering, en skatt på 0,6 % av bas- beloppet eller 211 kr. Höjningar av föreslagna nivåer skulle avise- ras i god tid för att ge berörda parter nödvändig tid för att anpassa teknik och beteende till de nya priserna. Förslag om när skatten
borde höjas eller till vilken nivå lämnades emellertid inte i be- tänkandet.
För att uppnå en halvering av mängden avfall som deponeras ansågs en skatt på 53 kr inte vara tillräcklig. Skattesatsen bedömdes då behöva höjas till drygt 200 kr. Naturvårdsverket gav sitt stöd för en skatti samma storleksordning med hänvisning bl.a. till att mer- kostnaden för energiutvinning (baserad på källsortering i våt och torr fraktion) jämfört med deponering av förpackningsmaterial var ca 250 kr per ton. Vidare hänvisade Naturvårdsverket till att i de flesta kommuner med differentierade taxor var det ca 150-300 kr dyrare att lämna osorterat än sorterat brännbart avfall.
Skattemetod och undantag iArfallskatteutredningen
I syfte att göra en deponiskatt enkel att administrera föreslog Av- fallsskatteutredningen att den skulle tas ut som en viktrelaterad skatt i samband med slutlig deponering. Skatten föreslogs vidare omfatta alla tillståndspliktiga deponier oavsett om de drevs i kommunal el- ler privat regi och, med få undantag, oavsett vilken typ av avfall som deponerades. Riktmärket för nämnda undantag var att avfalls- fraktionema skulle vara inerta, inte innehålla organiskt material, deponeras på ett separat upplag för endast denna materialfraktion samt att deras uppkomst inte kan förebyggas p.g.a. råvaromas na- turliga sammansättning.
Skatten skulle inte utgå för deponering av torrt gråberg och anrikningssand från gruvindustrin, sand, grus, jord eller inerta mas- sor i rena självständiga mängder för utfyllnad eller täckning, under förutsättning att betalning inte krävdes för att ta emot materialet, samt för kompost för sluttäckning.
1.3.2. Aktionsplan Avfall
Regeringen gav i september 1995 Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå konkreta mål och styrmedel för en förbättrad avfalls- hantering. Arbetet har skett i samråd med berörda myndigheter och aktörer. Resultatet presenterades i rapporten Aktionsplan Avfall [i] som lämnades till regeringen i augusti 1996. I aktionsplanen pre- senteras en vision om avfallshanteringen en bit in på 2000-talet. Där tecknas bilden av ett samhälle där miljömedvetna konsumenter och företagare lämnar betydligt mindre avfall efter sig än idag. Återvinningen ökar och nya förbättrade behandlingsmetoder för avfall utvecklas. Endast en liten del av avfallet deponeras. För att styra utvecklingen i denna riktning föreslås i aktionsplanen nya mål och styrmedel för avfallsområdet. Aktionsplanen har varit en viktig utgångspunkt i utredningens arbete och dess innehåll med fö- reslagna mål och åtgärder redovisas kortfattat i avsnitt 4.6.
2. Skatter och avgifter på avfall i andra länder i Europa
2.1. Inledning
Renhållningsverksföreningen har på uppdrag av utredningen järn- fört olika avfallsskatter2 i Europa vilket redovisas i bil. 2. Jämfö- relsen omfattar nio länder som har infört eller beslutat att införa skatt på avfall. Dessa länder är Belgien, Danmark, Finland, Frank- rike, Holland, Italien, Storbritannien, Tyskland och Osterrike. Stu- dien visar hur länderna har utformat och tillämpar sina av- fallsskatter.
Renhållningsverksföreningen konstaterar att det är svårt att dra några långtgående slutsatser av skatternas styreffekter och av de er- farenheter som gjorts vid införandet av skatterna. Detta beror på att relativt få länder har någon längre tids erfarenhet av skatter som styrmedel inom avfallsområdet. Det beror också på att andra fakto- rer än skatten påverkat avfallsaktöremas beteende.
2.2. Är för skattens införande
Danmark och Belgien införde sina skatter 1987. I Belgien gäller skatten i Flandern och Vallonien men inte Brysselregionen. Tysk- land och Osterrike införde avfallsskatt 1991. I Tyskland finns av- fallsskatt i fem delstater vars skattesystem dock är likartade och en- dast Baden-Wiirttemberg redovisas i jämförelsen. Frankrike införde skatt på avfall 1993 och Holland 1995 . I Storbritannien kommer en skatt på avfall att tas ut fr.o.m. oktober 1996. Den franska avfalls- skatten är tidsbegränsad till år 2002. Vid denna tidpunkt bedöms deponering endast vara aktuell för avfall som är slutbehandlat och för sådant avfall för vilket det inte finns något annat behandlingsal— temativ än deponering. Finlands avfallsskatt gäller fr.o.m. septem- ber 1996.
2 Betydelsen av begreppen skatt och avgift varierar från land till land. I redovisningen an- vänds normalt det begrepp som tillämpas i respektive land. I avsnitt där olika system jäm- förs som styrmedel används dock generellt benämningen avfallsskatt.
2.3. Anläggningar
2.3.1. Skatteplikti ga anläggningar
I samtliga länder inriktas skatten mot deponeringsanläggningar, ut- om i de tyska delstaterna där det är mängden farligt avfall som uppkommer som är föremål för beskattning. I Belgien, Italien och Danmark omfattas även förbränning. I Frankrike gäller skat- teplikten även för avfallsförbränning och annan behandling, men skatten tas då endast ut för Specialavfall och farligt avfall.
2.3.2. Ej skattepliktiga anläggningar
Frankrike
Anläggningar där ägaren själv omhändertar sitt Specialavfall un- dantas från skatt liksom återvinningscentraler och omlastningssta- tioner. Undantag görs även för tillfällig lagring och för säsongs- lagring på villkor att avfallet kommer att behandlas senare. Vidare har vissa anläggningar för behandling av farligt avfall undantagits från skatteplikt. Det gäller anläggningar för stabilisering av avfall före deponering eller för särskild behandling av förorenad jord.
Danmark
Avfallsavgiften omfattar alla s.k. registreringspliktiga anläggningar. Aven komposteringsanläggningar är registeringspliktiga och drab— bas således av avfallsskatt om inte den mängd avfall som förs in till anläggningen även förs därifrån. Undantag från registrering gäller anläggningar för förbränning av riskavfall och slam, för destruk- tion av olje- och kemikalieavfall samt för deponering av olje- och kemikalieförorenad jord.
Rena jord— och schaktrnassetippar är undantagna från registre- ringsplikt. På vissa villkor kan sorterat bygg- och rivningsavfall få tillföras dessa tippar utan avgift. Det gäller t.ex. sten, tegel och be- tong. Tippen måste då vara fysiskt avskild från deponin och ha en egen tillfartsväg. Samma krav gäller för att en återvinningsanlägg- ning skall avgiftsbefrias.
Anläggningar som tar emot betong och liknande tunga avfall för krossning och återvinning befrias om materialet är utfört från platsen inom 12 månader.
Övriga länder
I Tyskland undantas anläggningar vars huvudsyfte med driften är återanvändning eller återvinning. I Holland är företag som depo- nerar avfall på sitt eget område Skattebefriade. Holländarna plane- rar dock att införa en högsta skattefri gräns på 1 000 årston.
Den finska skatten omfattar s.k. allmänna avstjälpningsplatser som mottar avfall som andra producerat, dock ej schaktmassetippar. Privata avstjälpningsplatser, som används endast för ägarens eget avfall, är inte skattepliktiga. Två motiv för detta anförs. Det ena är att det krävs ytterligare utredning av vilka effekter en skatt kan få för industrin om skatten skulle omfatta även företagens egna depo- nier. Det andra är att begreppet deponeringsanläggning, och i syn- nerhet relationen till långtidslagring, inte definierats entydigt i gäl- lande avfallslagstiftning.
2.4. Avfallsslag
2.4.1. Skatteplikti ga avfall
Grundregeln i flertalet länder är att skatten tas ut på allt avfall som tillförs en skattepliktig anläggning oavsett avfallets ursprung. Den- na grundregel kombineras sedan med bestämmelser om skattebe— frielse av vissa avfallsslag. Enligt grundregeln om att allt avfall skall beskattas borde även branschspecifikt industriavfall vara skatteplik- tigt. I praktiken verkar, av tillgängliga uppgifter att döma, ett ge- nerellt skatteuttag på branschspecifikt industriavfall endast tillämpas i Storbritannien, Italien och i Belgien.
2.4.2. Skattebefriade eller undantagna avfall
De avfallsslag som länderna helt har befriat från skatter och avgifter redovisas nedan. Vissa länder har i stället för total befrielse valt att differentiera skattesatsen efter avfallets art, ursprung och samman- sättning eller efter miljöstandarden på behandlingsarrläggningen.
Branschspecifika industriavfall
I Frankrike, Tyskland, Holland och Finland undantas hela eller de- lar av det branschspecifika industriavfallet. I Danmark befrias allt
avfall som inte omfattas av kommunernas insamlingsordning vilket i regel innebär att även branschspecifikt industriavfall befrias.
Italien tar ut en avgift på 9-23 kr för branschspecifikt industri- avfall i jämförelse med 92 kr för hushållsavfall. Storbritannien till- lämpar en skatteväxling mellan avfallsskatt och arbetsgivaravgift som i princip innebär att industrins totala kostnader inte ökar på grund av avfallsskatten.
Rena massor
Inerta avfall (jord, sten, berg, betong, tegel o.dyl.) för vägar, vallar m.m. och för täckningsändamål skattebefrias i Frankrike, Osterrike och Finland. För att rättigheten inte skall missbrukas har Frankrike som huvudregel att högst 10% av den totala mängden avfall som kommer in till deponin kan anses vara ett normalt behov för täck- ningen av avfallet. Motsvarande godkända behov för täckning äri Osterrike högst S%.
Bergmassor undantas i Holland. Rena jordmassor för utfyllna- der och för sluttäckning av deponier undantas i Danmark.
Bränslen och askor
För halrn och rent trä som används som bränsle i en förbrännings- anläggning, samt för tillsatser (kalk m.m.) som tillförs förbränning för att minska svavelutsläppen, uttas ingen avgift i Danmark. I Frankrike får slagg från förbränning lagras skattefritt högst ett år i avvaktan på användning. I Holland skattebefrias flyg- och bottenas- ka från kolkraftverk.
Specialavfall, förorenade massor m.m.
Specialavfall från sjukvård är avgiftsfritt i Danmark, liksom avfall som måste tas bort från äldre avslutade deponier. Det senare gäller också i Tyskland, där även avfall som uppstår vid tillståndspliktig behandling av Specialavfall undantas. I Frankrike undantas alla an- läggningar som behandlar förorenad jord.
I Holland skattebefrias förorenat slam eller jord som enligt in- tyg från behörig myndighet inte kan saneras ytterligare. Hollän— darna anser att det är bättre att avfallen omhändertas än att de läm- nas kvar på ursprunglig plats. Då tillgänglig teknik för att rena för- orenat slam för närvarande saknas, gäller en generell befrielse för slam fram till den 1 juli 1997.
I Belgien är förorenade massor inte undantagna men skatten när sådant avfall deponeras är bara 4 kr per ton.
I Storbritannien skattebefrias deponering av saneringsmassor från områden som förorenats av den tidigare markägaren. Mudder- massor och avfall från regionala vattenreningsanläggningar är un-
dantagna i Holland. Även i Storbritannien befrias muddennassor från skatt.
I Danmark gäller undantag för alla avfallsslag som inte omfat— tas av kommunens anvisningsplikt. Finland har ett generellt undan- tag för förorenad jord som deponeras.
Hushållsavfall o.dyl.
Avfall från privata hushåll samt avfall från offentlig och kommersi— ell verksamhet som understiger 500 kg per år undantas helt från skatt i Tyskland.
I Holland samlas en organisk fraktion av avfall in för att kom- posteras. Då detta är en behandlingsmetod som förordas framför deponering anser man inte att den skall belastas med skatt. Kom- postfraktioner som måste tillföras en deponi är också skattebefria- de. Insamlat biologiskt avfall som komposteras på deponin slipper skatt äveni Finland. För kompost som tillförs en registreringsplik- tig anläggning för sluttäckning uttas ingen avgift i Danmark under förutsättning att komposten uppfyller de krav som ställs för att den skall kunna användas i jordbruk.
Återvinning
Avfall som återvinns eller återanvänds undantas i Tyskland och Osterrike. Avfall från avsvärtrring av returpapper skattebefrias i Fin- land och i Holland men i Holland bara under en övergångstid på tre år. Motivet för befrielsen är att pappersåtervinningen är önsk— värd och inte skall försvåras med en skatt. Aven avfall från plast- återvinning undantas från skatt i Holland.
2.5. Skattskyldig
Frankrike
Skattskyldig är den som innehar tillståndet att driva anläggningen. För anläggningar som saknar tillstånd är den som slutligen erhåller mottagningsavgiften skattskyldig. Om det inte går att fastställa an- svaret är markägaren skattskyldig. Den som driver en skattepliktig verksamhet skall föra register över de avfall som tas emot med av- seende på vikt, sammansättning, behandling, ursprung, transportör, fordon m.m. Dessutom skall deponiägaren innan han tar ett nytt område i anspråk göra en noggrann beskrivning och kartering av deponiområdet.
Belgien
Skyldig av betala skatt eller avgift är den som utövar deponering och förbränning. Aven de som samlar in avfall i Flandern, för be- handling av avfallet utanför regionen, är avgiftsskyldiga. Denna be- stämmelse har införts för att undvika att avfall transporteras ut från regionen i avsikt att undgå avgiften eller skatten. I Vallonien är hushållen direkt skattskyldiga genom att de måste betala en fast är- lig avfallsskatt.
Österrike
Avgiftsskyldig är den som driver en deponi eller ett lager, som ex— porterar avfall, som har tillstånd att transportera avfall, som fyller ut ojämnheter i landskap med avfall, samt den som organiserar eller upplåter mark för skattepliktig verksamhet.
Övriga länder
I de fem tyska delstaterna anses den vara skattskyldig som produce- rar miljöfarligt och farligt avfall, dvs. sådant avfall som kräver sär- skild övervakning. I Italien är ägaren av deponin eller förbrän- ningsanläggningen skattskyldig. Skyldig att betala avfallsskatt i Finland och Storbritannien är den som utövar deponeringen.
2.6. Nivån3 på skatter och avgifter
Frankrike
Frankrike höjer skatten med 5 kr per år och skattesatsen är f.n. 40 kr per ton. År 1998 skall skatten uppgå till 50 kr per ton för att helt slopas år 2002. Angivna skattenivåer gäller för hushållsavfall. För farligt avfall uttas den dubbla skattesatsen. Den minsta skatt som en avfallsanläggning måste betala är 6 500 kr per år.
Danmark
Danmarks avfallsavgift var inledningsvis 45 kr per ton men höjdes 1990 till 150 kr. 1993 höjdes avgiften för förbränning till 185 kr och för deponering till 225 kr. En ytterligare höjning kommer att ske 1997 då avgiften för deponering höjs till 340 kr och för för—
3 All valutor är omräknade till svenska kronor efter växelkursen i augusti 1996 och belop- pen är avrundade till hela krontal.
bränning utan energiutvinning till 245 kr. För förbränning med energiutvinning skall avgiften ligga kvar på 185 kr.
Tyskland (fem delstater)
Den tyska avgiften på Specialavfall har höjts stegvist och är dif- ferentierad per kategori. Specialavfallen indelas i tre kategorier be- roende på möjligheterna att undvika avfallets uppkomst, att omhän— derta avfallet på ett miljömässigt riktigt sätt och på möjligheten till återanvändning. Avgiften för de tre olika kategorierna är 450 kr, 900 kr respektive 1 350 kr per ton. När avgifterna infördes 1991 var nivåerna 225 kr, 450 kr respektive 675 kr per ton.
Holland
Skattesatsen för avfall som deponeras är 115 kr per ton. För avfall som förs till förbrännning är skatten 0 kr.
Belgien (Flandern och Vallonien)
Avgiften i Flandern är differentierad efter avfallets farlighet och ef- ter hur det behandlas. För farligt avfall som deponeras är avgiften 1400 kr per ton men bara 120 kr per ton om avfallet förbränns med energiutvinning. Hushållsavfall som deponeras belastas med en avgift på 330-350 kr per ton medan avgiften när samma avfall förbränns är 50 kr per ton. Vid införandet 1987 låg avgiften för deponering av hushållsavfall på 10 kr per ton men har därefter stegvist höjts till 330-350 kr per ton.
Avfallsskatten i Vallonien är en kombinerad avfalls- och depo- niskatt. Hushåll av norrnalstorlek måste betala skatt med 220 kr per år men sedan tas ingen skatt ut när hushållens avfall deponeras. Skattesatsen för industrins avfall är mycket hög och uppgår till 1 100 kr/ms. Därutöver beskattas avfall som deponeras enligt en differentierad skala från 2 kr till 200 kr per ton. Förorenade jord- massor beskattas t.ex. med 4 kr per ton och rena jord- och schakt- massor med 2 kr per ton. Avfall från industrier som använder åter- vinningsbart material beskattas med 10 kr per ton.
Italien
I en nationell lag om deponiskatt fastställs de ramar inom vilka skatt får tas ut. Varje region får sedan själv besluta om vilken nivå som skall tillämpas lokalt. För 1996 har följande skattesatser anta- gits i samtliga regioner i Italien: ' Branschspecifikt industriavfall (diff. skatt) 923 kr per ton ' Specialavfall 46 kr per ton ' Hushållsavfall 92 kr per ton
Österrike
Fram till 1997 uttas en differentierad avfallsavgift på 40-100 kr per ton. Efter 1997 planeras avgifterna höjas stegvist till 70-420 kr per ton fram till år 2001.
Storbritannien
Deponiskatten för vanligt avfall är 77 kr per ton och för inert avfall 22 kr per ton.
Finland
Den finska deponiskatten uttas med 130 kr per ton avfall. Anled- ningen till att inte en högre nivå valts motiveras bl.a. med att man bedömer att risken för illegal deponering skulle öka.
2.7. Användning av intäkterna
Frankrike
Skatten går till en fond som används för forskning och utveckling av deponeringsteknik, för investeringar i kommunal avfallshante- ring och för sanering av avslutade deponier och förorenad mark. Fonden tillförs årligen ca 950 mkr. Skatten för farligt avfall läggs i en separat fond som årligen tillförs ca 120 mkr.
Danmark
Intäkterna från avfallsavgiften tillfaller fr.o.m. 1991 staten och medlen är inte reserverade för något särskilt ändamål. Under åren 1987—1990 användes intäkterna för att stimulera forskning och ut- veckling inom renare teknologi och återvinning [m].
Tyskland (fem delstater)
Avgiftsintäktema, som fonderas å delstatsnivå, uppgick t.o.m. 1995 till totalt ca 630 mkr. Medlen återförs till avfallsaktörema genom att de används för att:
. finansiera forskning, utveckling och information om hur mängden Specialavfall kan minska samt hur återvinningen kan förbättras,
. kartlägga och åtgärda miljöskador och miljöhot till följd av Specialavfall och miljöfarliga ämnen.
Holland
Intäkterna från avfallsskatten tillfaller staten och medlen är inte re- serverade för något särskilt ändamål.
Belgien (Flandern och Vallonien)
Intäktema från avfallsavgiftema i Flandern tillförs en fond, som tillsammans med andra miljöavgifter används för att finansiera na- tur- och miljöskyddsåtgärder i regionen.
Avfallsskatteni Vallonien tillfaller en fond för den regionala avfallshanteringen. Medlen används till att höja standarden på de- poniema, främja återvinningen, för att förebygga uppkomsten av avfall, för information, för bättre avfallskontroll m.m.
Italien
Skatten tillfaller den enskilda regionen. 20% skall tillföras en fond för att finansiera miljöskyddsåtgärder, åtgärder för avfallsminime- ring, återvinning av material och energi m.m.
Österrike
Osterrikes avfallsavgift tillförs en fond som används för att finansie- ra återställandet av gamla deponiområden samt för sanering av för- orenad mark. 80% av medlen används för konkreta åtgärder och 20% för kartläggning och riskbedömning.
Storbritannien
Deponiskatten är Storbritanniens första miljöskatt och den ena de- len i ett skatteväxlingssystem som syftar till att den totala skattebör- dan för bl.a. industrierna inte skall öka. Industrier och andra ar— betsgivare kompenseras för sina ökade avfallskostnader genom att arbetsgivaravgiftema samtidigt sänks.
Finland
Årsintäktema från skatten beräknas till ca 350 mkr. De tillfaller staten och är inte reserverade för något särskilt ändamål4.
* Källa: Den finska propositionen om en avfallsskatt RP 48/1996 rd.
2.8. Skattemetod
Frankrike
Skatten baseras på vikt. För att räkna fram den totala skatten får av- drag göras för den mängd avfall som har återvunnits. I Frankrike måste allt Specialavfall stabiliseras före deponering. Skattepliktig vikt på specialavfallet räknas före stabilisering.
Danmark
Registrerade verksamheter skall varje kvartal uppge den mängd av- giftspliktigt avfall som har tillförts verksamheten. Avdrag från vik- ten får göras för det avfall som har forslats bort från anläggningen. Avdrag får inte göras för lakvatten, tillsatsämnen eller ej avgiftsplik- tigt avfall.
Tyskland (fem delstater)
Avgiften räknas fram genom mängduppgifter som avfallsprodu- centen måste lämna till myndigheterna. Med detta underlag fast- ställer myndigheten avfallsavgiften. Avgiften skall betalas in i för- skott med hälften den 1 april och hälften den 1 oktober.
Holland
Beräkningsgrunden för skatteuttaget är avfallets vikt. Om mängden avfall som slutligen läggs på deponin är mindre än den mängd som den skattepliktiga anläggningen har tagit emot, kan verksamhets- utövaren begära att myndigheten fastställer en omräkningstal för aktuellt avfallsslag. Detta tal skall sedan användas för att räkna om tillförd mängd till beskattningsbar mängd.
Belgien (Flandern och Vallonien)
Avgiften i Flandern utgår efter vikt. Den avgiftspliktiga anlägg- ningen skall föra register över mottaget avfall. Anläggningar som tar emot industri- eller hushållsavfall skall vara utrustade med en våg. Redovisning och betalning av avgiften sker kvartalsvis. Det är den Flamländska Avfallsbyrån, som ansvarar för uppbörden av av- giften och kontrollerar efterlevnaden av reglerna.
Avfallsskatten i Vallonien skall redovisas årligen. Den skatt- skyldige skall varje månad rapportera vilket avfall som mottagits vid anläggningen.
Italien
Uppbördsmyndighet är regionen. Redovisning skall ske för kvartal. Skattepliktigt belopp grundas på den kvantitet och typ av avfall som framgår av ett lastnings- och lossningsregister. Skatten skall betalas in månaden efter det kvartal då avfallet deponerades.
Österrike
Den avgiftsskyldige har registrerings- och redovisningsskyldighet gentemot tillsynsmyndigheten vad avser deponityp, avfallsslag, av- giftsnivå och avfallsmängd (vikt). Avgiften beräknas av den avgifts— skyldige och skall betalas in kvartalsvis i efterskott till den lokala Skattemyndigheten.
Finland
Skatten betalas kvartalsvis på basis av den mängd avfall som förts till deponin med avdrag för den mängd avfall som förts bort däri- från. Den skattskyldiga skall föra sådan bokföring som krävs för att kontroll och tillsyn skall kunna utföras.
3. Förslag till skatt på avfall som deponeras
3.1. Skattesats
3.1.1. Förslag
Utredningen föreslår att skattesatsen sätts till 250 kr per ton fr.o.m. lagens ikraftträdande, dvs. enligt förslaget den 1 januari 1998. Va— let av skattesats har gjorts med utgångspunkt i att skatten, i kombi- nation med övriga styrmedel, skall leda till att deponeringen i stort sett halveras inom 8-10 år. Som tidigare redovisats (avsnitt 1.3.1) ansåg Avfallskatteutredningen att en skattesats på drygt 200 kr fordrades för att uppnå en sådan effekt.
Nuvarande kostnad för deponering varierar avsevärt från an- läggning till anläggning. Den kan som ett genomsnitt för landet, med nu gällande miljöskyddskrav, uppskattas till ca 200 kr per ton varav ca 120 kr utgör den fasta kostnadsdelen och ca 80 kr är rör- lig. Inom 5-8 år har förutsätmingama för deponering påverkats av en rad faktorer. Den deponerade mängden avfall kommer, enligt prognoserna, att i stort ha halverats. De viktigaste kostnadspåver- kande faktorerna bedömer utredningen vara de skärpta kraven på miljöskyddsåtgärder till följd av Naturvårdsverkets förslag till All- männa råd för deponering samt den skatt som nu föreslås.
Trots en halverad deponering till år 2005 (om prognosen upp- fylls), kommer kostnaden för deponering att öka. Kostnaden per deponerat ton bedöms komma att mer än tredubblas. För att när- mare belysa kostnadsutvecklingen har utredningen tagit fram ett räkneexempel som visar kostnadsutvecklingen för en tänkt modell- deponi. Deponin antas i utgångsläget deponera 50 000 ton per år. Den fasta kostnaden uppgår till 120 kr per ton och den rörliga till 80 kr per ton. Totalt således 200 kr per ton. En skatt på 250 kr per ton kommer också att leda till kostnader för avfallsminskande åt- gärder. Mängden avfall som deponeras antas dessutom minska till 40000 ton 1998 och till 25 000 ton år 2005. Detta innebär att kostnaden kommer att öka från ca 10 mkr i utgångsläget till ca 19 mkr 1998 när skatten har införts. Fram till år 2005 minskar sedan
kostnaden till ca 15 mkr. Kostnaden per ton deponerat avfall ökar således från ca 200 kr till ca 620 kr (inkl. skatten). I analysen har inte tagits med investeringskostnader i syfte att minska mängden avfall som går till deponering. Det kan gälla kostnader för att sorte— ra, lagra, kompostera, flisa m.m.
Utredningen bedömer således att kostnaden för deponering per ton avfall kommer att öka från idag ca 200 kr till 600 - 700 kr per ton för företagen och till ca 800 kr per ton för hushållen för vilka även moms tillkommer. Utredningen anser det sannolikt att en kostnad på den nivån kommer att innebära en kraftfull styrning från deponering mot ökad återvinning och ökat energiutnyttjande. l förslaget till en skattesats på 250 kr per ton deponerat avfall har utredningen vägt in de totala kostnadsökningama för deponering.
3.1.2. Skattesatser internationellt
Utredningen har uppdragit åt Renhållningsverksföreningen (RVF) att jämföra avfallsskatter i olika länder i Europa. Rapporten - De- poniskatti internationell jämförelse - sammanfattas i kapitel 2 och redovisas i sin helhet i bilaga 2. Utredningen har inte, utöver RVF:s översiktliga sammanställning, haft möjlighet att närmare analysera de olika ländernas avfallsskatter. I många fall har utredningsarbete pågått parallth med den svenska utredningen. Så har t.ex. varit fal- let i Norge och Finland. Det är främst förhållandena i Danmark som kunnat studeras närmare. Danmark är också det enda landet i Europa som har en längre tids erfarenheter av avfallsskatt.
Danmark införde 1987 en deponiavgift på motsvarande 45 svenska kronor. I samband med att avgiftsbasen breddades 1990, höjdes den till motsvarande 150 svenska kronor för både förbrän- ning och deponering. År 1993 ändrades avgiften igen och styr— ningen av avfallet markerades tydligare. Avgiften för förbränning sattes till motsvarande 185 svenska kronor och för deponering till motsvarande 225 svenska kronor. En ytterligare differentiering av avgiften kommer att träda i kraft den 1 januari 1997. Avgifterna blir då för avfall som förbränns i en anläggning med kombinerad värme- och elproduktion motsvarande 185 svenska kronor och för avfall som förbränns i annan förbränningsanläggning motsvarande 245 svenska kronor. Avfall som deponeras kommer att beskattas med motsvarande 340 svenska kronor per ton.
Avfallsavgiftens direkt styrande effekt har främst märkts på slagg från förbränningsanläggningar, på bygg- och rivnin savfall samt på branschspecifikt avfall från t.ex. gjuteriindustrin. tervin- ningen av bygg- och rivningsavfall uppges ha ökat från ca 10% (1986/1987) till ca 60% (1992). Förutom de signifikanta effektema på branschspecifikt industriavfall, anses avfallsavgiften ha haft en
allmänt avfallsbegränsande effekt, genom att peka ut avfalls- produktion som ett oönskat beteende.
För hushållsavfall anses avfallsavgiften ha medverkat till att upprätthålla återvinningen av papper, trots fallande marknadspriser. En i övrigt ökad återvinning och kompostering av hushållsavfall tillskrivs dock andra finansiella åtgärder än avgiften i sig, t.ex. dif- ferentierade och viktrelaterade taxor. Effekterna av dessa åtgärder, i kombination med utbyggd källsortering, har dock förstärkts av av- fallsavgiften. Det konstateras att en avfallsavgifti sig inte har någon påtaglig styreffekt på de enskilda hushållen, så länge den inte kom- bineras med andra åtgärder som ger hushållen realistiska möjlig- heter att undgå avgiften.
3.1.3. Rapport från Renhållningsverksföreningen
Utredningen har även tagit del av Renhållningsverksföreningens rapport Svensk avfallshantering fram till år 2000 eller strax därefter (RVF 1995 :13). RVF bedömer i sin rapport att deponering av kon- ventionella avfall kommer att minska med 37% till 2000/05 vid en skatt på 200 kr per ton om skatten kombineras med producentan- svar, deponidirektiv m.fl. styrmedel. Deponeringen av hushållsav- fall bedöms minska med 42%.
3.1.4. Systemstudier med MIMES/W aste modellen
Slutsatser i studien
Utredningen har uppdragit åt Profu att genomföra en studie av ef- fekten på deponering vid olika skattenivåer. Profu har inkommit med rapporten Deponiskatt som styrmedel i avfallssystemet (bil. 3). Profu kommer fram till slutsatsen att det krävs en skattenivå på när- mare 400 kr för att uppnå en deponireduktion på 45-70%. Detta gäller i de två kommuner i studien där deponering är den huvud- sakliga slutbehandlingen. Askor och slam som är mängdmässigt stora avfallsslag omfattas dock inte av studien.
Studien omfattar Göteborg, Jönköping och Kalmar. Dessa kommuner har valts dels därför att de tidigare studerats med dator- modellen och befintliga databaser därmed finns färdiga, dels därför att de ansågs representera tre intressanta typfall. De två huvud- frågorna i projektet har varit vilka skattenivåer som krävs för att det skall vara kosmadseffektivt att genomföra deponireducerande åt- gärder och vilka avfallsmängder dessa åtgärder kan styra bort från deponin. Tre skattenivåer och tre avfallsslag studeras i systemstudi-
en. Skattenivåema ligger på 0200 kr, 200—400 kr och 400-600 kr. Avfallen utgörs av hushålls-, bygg-, rivnings-, och ej bransch- specifikt industriavfall. Slam från kommunal och industriell av- loppsrening samt askor från energiutvinning hanteras inte av dator- modellen. Resultaten sammanställs i tabell 3:1. Av tabellen framgår att Skattenivåema får mycket olika effekter på deponibehovet i de tre kommunerna. De slutsatser som Profu drar av resultaten är:
1. En skatt på 200 kr har en relativt liten styreffekt för att al- ternativ behandling skall bli lönsam. Resultatet visar en minsk- ning på 0-20%. De åtgärder som blir kostnadseffektiva är ef- fektiviseringar i sorteringen av bygg-, rivnings- och industri- avfall. För Kalrnarregionen med ny förbränningsanläggning uppnås klart högre reduktion eller 70% (förutsättningama i Kalmarregionen är dock inte typiska för Sverige).
2. Vid en skatt på 400 kr är det kostnadseffektivt att genomföra merparten av de åtgärder som studerats i projektet. I grova drag ger skattenivån en deponireduktion på 50% i kommuner utan förbränning. De åtgärder som genomförs är export till andra kommuner av brännbart avfall, central kompostering, utbyggd sortering av bygg-, rivnings- och industriavfall.
3. För en skatt på 600 kr har inga ytterligare åtgärder identifierats som är lönsamma.
Tab. 3:1 Kostnadseffektiv deponireduktion av hushålls-, bygg-, rivnings- och ej branschspecifikt industriavfall vid olika skattesatser
__
Kommun som medverkat Deponireduktion vid olika skattenivå i kronor per ton i systemstudien 0-200 kr 200—400 kr 400-600 kr ___—_ Göteborg 20% 20% > 20% Jönköping ( S% 45% > 40% Kalmar (kommunlösning) 0% 60% > 60% Kalmar (regionlösning) 70% 70% > 70% ___. Källa: [o] Anm: Slam, slagg och askor ingår inte. Skattens effekt på företagens vilja att i ökad grad källsorterar sitt avfall har inte kunnat beräknas.
I Göteborg, som genom Göteborgs Renhållnings AB (GRAAB) har tillgång till ett modernt avfallsbaserat kraftvärmeverk och där- för har ett lågt deponibehov uppnås ytterligare 20% deponireduk— tion (främst av grus och obrännbara material) redan vid en skatt på ca 100 kr. För att uppnå större reduktion krävs en skatt i intervallet 400—600 kr. I Jönköping där deponering är den huvudsakliga slut- behandlingen uppnås en mer påtaglig reduktion av deponibehovet först vid en skatt på närmare 400 kr. Vid denna nivå blir det lön- samt att lämna avfallsbränsle till regionala energianläggningar och att införa längre gående källsortering och biologisk behandling av hushållsavfall. I Kalmar har två fall studerats. Det ena fallet, där
kommunen främst ser till sin egen lokala avfallslösning, ger unge- fär samma utfall som i Jönköping. Det andra fallet utgår från att Kalmar är navet i en regional avfallslösning och uppför ett kraft— värmeverk för 80 000 årston. I detta senare fall visar datorrnodellen på styrning redan vid en skatt på 200 kr. I rapporten framförs dock viss reservation för att kommunens kalkyler för förbränningen kan vara för optimistiska.
Utredningens kommentarer
Datonnodellens resultat i Göteborg verkar sannolikt. En större de- ponireduktion borde dock vara ett mer prioriterat kommunalt mål med tanke på GRAAB-regionens stora svårigheter att finna mark- ytor för nya avfallsupplag. I Jönköping finns tillgång till stora de- ponivolymer. Det förefaller dock mer sannolikt att en kommun väljer att investerai egna åtgärder snarare än att betala en årlig av- fallsskatt på 10-15 mkr. I fallet där Kalmar enbart löser sina egna avfallsproblem blir frågeställningen likartad med den i Jönköping.
I rapporten understryks emellertid att utfallet är modellresultat som endast visar hur en kommunal avfallsaktör kommer att agera på främst ”hårda” styrfaktorer såsom teknik och ekonomi. Det är utifrån dessa faktorer som datorrnodellen är programmerad att fin- na de mest kostnadseffektiva lösningarna. Modellen kan sålunda inte beakta en avfallsskatts generella effekt på beteendet hos poli- tiker, hushåll, företag m.fl. som även väger in ”mjuka” faktorer i sitt beslutsunderlag.
3 .2 Genomförande
Utredningen föreslår att skattesatsen sätts till 250 kr per ton depo- nerat avfall. Utredningen föreslår inte någon differentiering mellan olika typer av avfall.
Utredningen har analyserat ett stegvist införande med en suc- cessivt höjd skattesats. Avfallsskatten skulle i det alternativet inledas år 1998 på nivån 60 kr för att från 2001 höjas till 250 kr. De motiv som utredningen fann för att börja på en låg skattenivå var att det skulle ge avfallsaktörema en relativt lång förberedelse- och om- ställningstid för att vidta åtgärder för att minska deponeringen. För- delen med detta skulle vara att en i förväg aviserad skattesats skulle ge avfallsaktörema en känd (skatte)kostnad som skulle kunna vägas mot investeringskostnader för att undvika deponering och därmed även deponiskatt. En stegvist införd avfallsskatt skulle också mildra effekten av skatten på det branschspecifika avfallet. Den skulle ock- så minska risken för ökad illegal deponering. Nackdelarna skulle
vara att incitamenten för att vidta åtgärder för att minska depone— ringen kraftigt skulle minska. Utredningen anser dock att skatten bör införas med 250 kr fr.o.m. 1998. Det viktigaste motivet för detta är att ge avfallsaktörema ett så starkt incitament som möjligt för att påskynda sina åtgärder att minska mängden avfall som de- poneras. Utredningen anser att det redan i nuläget finns insikt om den kommande utvecklingen hos avfallsaktörema för att kunna planera för och vidta åtgärder i syfte att anpassa sig till denna. Dessutom återstår tiden fram till 1998 för att genomföra lämpliga åtgärder.
Tidigare skatteutredningar, uttalanden från statsmakterna rö- rande avfallskatt, Deponiskatteutredningens direktiv m.m. har redan påverkat utvecklingen. Denna utredning har t.ex. öppet diskuterat en skattesats på mellan 200 till 600 kr per ton och en mycket stor del av aktörerna inom avfallsområdet har haft möjlighet att ta del av förslagen och även beretts möjligheter att inlämna synpunkter. Det torde därför idag vara få inom avfallsområdet som inte känner till statsmakternas prioriteringar och intentioner inom avfallsområdet. Eftersom det enligt utredningen krävs en skattenivå på 250 kr per ton för att syftet med skatten skall uppnås finns det inte någon an— ledning att inleda på en lägre nivå. En lägre nivå skulle tvärtom kunna leda till att aktörerna misstolkar statsmakternas budskap med skatten. Men den största nackdelen med en låg skattesats är att drivkraften i arbetet med att öka återvinningen och minska depone— ringen uteblir. Det riskerar att försena utvecklingen mot minskad deponering.
Utredningen anser inte heller att det går att dra allt för långtgå— ende slutsatser i jämförelser med Danmark eftersom det inte fanns några internationella erfarenheter av deponiskatt när Danmark in- förde skatten. Att Danmark höjt skatten till 330 kr talar däremot för att den svenska deponiskatten bör ligga på en motsvarande nivå.
3.3. Skattepliktig anläggning och skatt- skyldig
Samtliga anläggningar som är avsedda för deponering av avfall bör omfattas av skatteplikten enligt lagen om skatt på avfall och skyl- digheten att betala avfallsskatt bör knytas till tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen. Detta innebär således att skatt skall betalas även när avfall förs till en anläggning som inte innehar sådant tillstånd. Skattepliktig anläggning är en anläggning som med stöd av bestämmelser i miljöskyddslagen (19691387) har tillstånd att ta emot miljöfarligt avfall, eller annat avfall än miljöfarligt avfall om mängden avfall överstiger 50 ton per år. Motsvarande gäller om
tillstånd saknas och avsikten är att avfall i den omfattning som nyss nämnts skall tas emot på anläggningen. Skatteplikten beräknas om— fatta totalt ca 720 anläggningar, varav ca 300 deponier för konven- tionella avfall, ca 300 deponier för branschspecifikt industriavfall samt ca 120 s.k. slamtippar. Antalet bygg- och schaktmassetippar som kan vara skattepliktiga är inte känt.
Anläggningar på vilka deponeras enbart jord, sten, grus, lera, skiffer eller kalksten omfattas inte av skatteplikt. Anläggningar på vilka deponeras enbart gråberg eller avfallssand från tillverknings- processeni gruvindustriell verksamhet omfattas inte heller av skat- teplikt. Anläggningar som tar emot och deponerar mindre än 50 ton per år kommer inte att ingå i skattebasen då 50 ton är gränsen för när en deponi skall prövas enligt miljöskyddslagen. Det kan gälla ett 100-tal upplag som sammanlagt deponerar ca 5 000 ton per år eller 0,5-1 promille av allt avfall som deponeras. Någon mängdgräns finns dock inte för anläggningar för deponering av miljöfarligt avfall. Skatteplikt enligt den föreslagna lagen om skatt på avfall gäller därför alla sådana anläggningar.
Skyldig att betala avfallsskatt (skattskyldig) är den som ansva- rar för verksamheten på en skattepliktig anläggning.
3.4. Skattemetod
3.4.1. Inledning
Enligt direktiven skall utredningen ta fram ett konkret förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras. Skatten skall vara enkel att tillämpa och de administrativa kostna- derna måste så långt som möjligt hållas nere. Vid utformningen av skattemetoden, dvs. det regelsystem som skall styra hur skatten be- räknas och redovisas, har utredningen övervägt två olika modeller.
Det ena modellen bygger på att skatten tas ut som en nettode- poniskatt. Nettodeponiskatt innebär i princip att allt avfall och öv— rigt material som tillförs en skattepliktig anläggning beskattas. Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då det skattepliktiga materialet förs in till anläggningen. För avfall och övrigt material som förs ut från anläggningen medges avdrag.
Den andra modellen som övervägts är en slutdeponiskatt. Slut— deponiskatt innebär i princip att enbart avfall och övrigt material som deponeras beskattas. Skattskyldigheten inträder alltså då det skattepliktiga materialet deponeras. Skatt tas inte ut på avfall och övrigt material som tas in på anläggningen för behandling och se—
dan åter förs ut. Någon återbetalning medges inte av skatt för avfall och övrigt material som transporteras ut från deponin.
Båda modellerna har för- och nackdelar, men utredningen har bedömt att en modell med nettodeponiskatt, kombinerat med vissa möjligheter till skattebefrielse, bäst tillgodoser syftet med skatten. Motiven för utredningens ställningstagande utvecklas nedan.
3.4.2. Val av Skattemetod internationellt
Som inledningsvis nämnts är det svårt att jämföra hur avfallsskatte- systemet utformats i olika länder. Det finns stora skillnader vad det gäller vad som beskattas och vad som är undantaget, skattenivån etc.
När det gäller skattemetoden så har t.ex. Frankrike, Finland och Damnark valt någon typ av nettodeponiskatt, vilket alltså inne- bär att avdrag för utfört avfall eller övrigt material medges. Det finns även system där skatten tas ut direkt av avfallsproducenten (Osterrike, tysk delstatsnivå) och system med slutdeponiskatt med omprövningsmöjligheter (Nederländerna). Belgien och Italien har en form av slutdeponiskatt. Utredningen har i första hand närmare tagit del av de danska erfarenhetema.
3.4.3. Motiv för val av nettodeponiskatt
Skatt skall i princip bara erläggas för avfall som deponeras. Vid så gott som samtliga industriavfallsupplag och hälften av upplagen för konventionellt avfall sker idag ingen annan hantering av avfall än deponering. Vid övriga upplag förekommer även annan verksam- het än deponering, men verksamheten är volymmässigt liten. Detta innebär att en mycket liten del av det som förs in på anläggning- arna också förs ut därifrån. Enligt RVF fördes ca 7 % av invägd mängd ut från upplagen i förädlad form under 1994 när det gäller konventionellt avfall. Procenttalet för branschspecifikt avfall är okänt men bedöms också vara litet. Aven om mängden utfört för- ädlat material torde öka i framtiden är det mest rationella från skattesynpunkt ändock att jämställa införd mängd med skattepliktig mängd.
Ett syfte med en deponiskatt är emellertid att den skall stimule- ra till att avfallets material- och energiinnehåll utnyttjas i stället för att avfallet deponeras. Avfall till anläggningar för förbränning eller biologisk behandling (rötning, kompostering) bör därför inte om- fattas av skatt. Sådana anläggningar prövas inte heller som depone- ringsanläggningar enligt miljöskyddslagen.
I enstaka fall, när en behandlingsanläggning är lokaliserad i di- rekt anslutning till en deponeringsanläggning och därtill har sam- ma huvudman, kan dock miljötillståndet omfatta hela verksamhe- ten. Dessutom utnyttjas normalt samma införselvåg. I dessa fall bör verksamhetsutövaren hos tillståndsmyndigheten kunna begära att det för behandlingsverksamheten utfärdas ett separat tillstånd. Detta bör, anser utredningen, kunna ske på ett enkelt sätt. Att vid inväg- ningen skilja vilka avfall som skall föras till respektive anläggning torde inte vara något problem, eftersom detta ändå krävs från debi- teringssynpunkt. I och med att skyldigheten att betala avfallskatt di- rekt knyts till tillståndsplikt för deponering, innebär en delning av miljötillståndet att avfallsskatt inte skall betalas för material som förs till en anläggning där enligt miljötillståndet enbart annan verk- samhet än deponering bedrivs.
Under senare år har det blivit allt vanligare att vid deponerings- anläggningama, inom ramen för tillståndet, kompostera park- och trädgårdsavfall. Detta bör inte motverkas. Genom avfallsskatten belastas dock denna behandling med en skatt som inte helt kan återfås då komposten förs ut från__ anläggningen, eftersom vikten har minskat genom behandlingen. Aven i dessa fall bör, genom en enkel prövning, verksamheten kunna få ett särskilt tillstånd enligt den särskilda punkt som finns i bilagan till miljöskyddsförord- ningen. Detta torde dock förutsätta att komposteringen sker på en yta väl avgränsad från övrig verksamhet på anläggningen samt att endast väl definierade och i tillståndet specificerade avfall förs till denna yta.
Det har till utredningen framförts farhågor om att sorterings- verksarnhet och tillfällig uppläggning av avfall i mellanlager på andra platser än i anslutning till deponeringsanläggningen gynnas genom en s.k. nettodeponiskatt eftersom dessa fristående anlägg- ningar inte skulle bli skattepliktiga. Det är utredningens uppfatt- ning att sorteringsåtgärder, helst redan vid källan, bör stimuleras. Omfattningen och typen av sortering vid dessa anläggningar bedö- mer utredningen nonnalt inte utgör ett hot mot sorteringen vid de- poniema. Vid de deponier där det bedrivs en omfattande sorte- ringsverksamhet finns möjligheter att på samma sätt som för kom- posteringen av park- och trädgårdsavfall, med hänvisning till miljö- skyddsförordningen, särskilt tillståndspröva denna del av verksam- heten. Detta torde dock förutsätta att verksamheten är så välordnad och avgränsad att tillståndsmyndigheten bedömer att oklarheter, t.ex. ifråga om tillsyn, inte kan uppkomma.
En plats som permanent används för tillfällig lagring av avfall eller annat material skall enligt miljöskyddsförordningen tillstånds- prövas som upplag (deponi). Omsättningstiden för avfallet eller materialet i mellanlager saknar alltså betydelse. Mellanlagring järn- ställs således, inom ramen för tillståndsgivningen med stöd av mil- jöskyddslagstiftningen, med deponering. Detta innebär att avfall som förs till mellanlagring på en sådan anläggning skall beskattas.
En skatt skapar en drivkraft för att utnyttja avfallet eller materialet så att detta, vilket ofta sker idag, inte blir liggande för gott.
Modellen med slutdeponiskatt medför flera problem. Det krävs bl.a. att det finns en av beskattningsmyndigheten godkänd avgräns- ning av en väldefinierad yta på vilken deponering skall ske. Det fordrar vidare att all annan hantering än deponering sker utanför deponiytan. Dettai sin tur leder till att ytor som är väl lämpade för t.ex. efterkompostering av kompost, nedbrytning av oljeskadade jordmassor, balning av avfall för vidare befordran till värmeverk m.fl. aktiviteter, inte kan användas för sådana ändamål. Vidare måste en tidsgräns bestämmas för hur länge ett skattefritt material skall få lagras inom ett upplagsområde innan materialet från skatte- synpunkt skall betraktas som skattepliktigt avfall.
En slutdeponiskatt medför således, enligt utredningens bedöm- ning, omedelbara praktiska konsekvenser för anläggningarna i form av iordningställande av slutdeponiytor, uppmätning av dessa och utveckling av redovisningssystem som kan godtas från tillsyns- och skattekontrollsynpunkt. Från tillsynsmyndighetemas och be- skattningsmyndighetens sida krävs en omfattande kontroll, fram- förallt när det gäller förekomsten av mellanlager.
Med hänsyn till att skatten skall vara enkel att tillämpa och att de administrativa kosmadema så långt möjligt skall hållas nere be- dömer utredningen att nettodeponiskattemodellen är att föredra. Det föreslagna systemet blir administrativt enkelt. För varje bestämd period redovisas invägd mängd material (avfall, returprodukter, naturmaterial m.m.) och utvägd mängd (returprodukter, produkter, varor, material m.m.). Skillnaden mellan mängderna utgör, med avdrag för de mängder som härrör från i lagen särskilt angivna Skattebefriade avfallsslag, den mängd som skall beskattas.
Kalendennånad äridag regelmässigt redovisningsperiod för de olika punktskattema. Aven om skatten får ses som ett viktigt styr- medel i syfte att åstadkomma en snabbare genomströmning genom anläggningen av avfall som återvinns, är det uppenbart att många deponiägare skulle drabbas av en betydande ekonomisk belastning om kalendermånad skulle väljas som redovisningsperiod. Skäl finns därför att - i likhet med vad som skett i bl.a. Danmark och Finland - välja en längre redovisningsperiod. Utredningen anser att kalen- derkvartal är en lämplig period.
För punktskattema gäller vidare att om avdragen för en redo— visningsperiod överstiger skattens bruttobelopp för perioden skall det överskjutande beloppet utbetalas till den skattskyldige. Utan un- dantag skulle denna princip medföra att en skattskyldig som under en redovisningsperiod för ut mer material än som kommer in skulle kunna få pengar utbetalade till sig. Med tanke på den stora mängd material som redan finns på anläggningarna har utredningen be- dömt att det föreligger viss risk för utförsel av obeskattat material efter lagens ikraftträdande i svårkontrollerbar omfattning. Mot den bakgrunden är det olämpligt att ovan angivna princip tillämpas vad
gäller avfallsskatten. I stället föreslås en regel som innebär att, i de fall utförd mängd överstiger tillförd, överskjutande skattebelopp får utnyttjas i senare redovisningsperioder. Av kontrollskäl begränsas dock avdragsrätten till perioderna under innevarande och närmast efterföljande kalenderår.
Utredningen anser sammanfattningsvis att en nettodeponiskatt innebär:
. goda kontrollförutsättningar för myndigheterna. . enkel administration hos såväl tillsyns- och beskattningsmyn- digheter som verksamhetsutövare. ' hög kostnadseffektivitet. Vid en slutdeponiskatt är det nödvän- digt att inom anläggningsområdet särskilja en eller flera be- stämda deponeringsytor som skall vara skattepliktiga. Detta in- nebär omfattande administration för såväl anläggningsinneha- varen som myndigheterna. . stimulans till att källsortering i bostadsområden, affärer, indust- rier m.m. effektiviseras och införs där den idag inte förekom- mer. Detta gynnar i sin tur uppkomsten av rena fraktioner, vil- ket främjar möjligheterna till avsättning. . inget behov att bestämma maximitider för lagring av obeskattat material vilket blir nödvändigt vid slutdeponiskatt. . stimulans till att bättre utnyttja restproduktema. Om materialet blir kvar inom anläggningen längre tid än redovisningspe- rioden skapas incitament för både den som lämnar och den som tar emot avfallet att nyttiggöra så mycket som möjligt av det så snabbt som möjligt.
3 .5 Skattebefrielse
3.5.1. Förslag till skattebefrielse
Allt material som förs in till en anläggning, för vilken tillstånd finns för deponering av avfall, är skattepliktigt och skall redovisas i den skattskyldiges deklaration. Undantag från skatteplikt gäller endast material som skall användas för driften av anläggningen.
Syftet med skatten är att endast avfall som slutdeponeras skall belastas med skatt. Detta åstadkoms genom att den skattskyldige i sin deklaration får göra avdrag för skatt på material som förts ut från anläggningen. Skatten skall således styra mot minskad depo-
nering. Enligt vad som framkommit under utredningens arbete finns under överskådlig tid inga miljömässigt acceptabla alternativ till deponering för vissa avfall. Utredningen anser därför att dessa avfall t.v. bör skattebefrias. Vad gäller flera av avfallen torde det vi- dare också saknas möjligheter att minska mängden genom rea- listiska processförändringar, val av råvara eller liknande åtgärder. Det är angeläget att kontinuerligt följa utvecklingen.
Skattebefrielse som berör industrin faller under EU:s stats- stödsregler. För att kunna godkännas måste undantagen kunna mo- tiveras med miljöskäl samt vara temporära och/eller degressiva. Vi- dare måste undantagsreglema grundas på objektiva och på förhand fastställda kriterier.
Skattebefrielse kan uppnås antingen genom att vissa material undantas helt från skatteplikt, vilket innebär att materialmängden inte skall redovisas i deklarationen, eller genom att avdrag får göras för skatt på vissa typer av avfall och övrigt material som förts in till anläggningen. Endast för sådant material som har beskattats med- ges avdrag. Något avdrag för material som finns på anläggningen redan innan lagstiftningen träder i kraft medges således inte. Mate- rial som undantagits från beskattning ger naturligtvis inte heller möjlighet till avdrag. Skattebefrielse föreslås för följande typer av avfall och material:
. gråberg, . jord, sten, grus, lera, skiffer eller kalksten, . avfallssand från tillverkningsprocessen i gruvindustriell verk- samhet.
. avfall eller annat material som förts ut från anläggningen, dock inte lakvatten och gas,
' material och avfall som använts för nödvändiga konstruktions- arbeten på anläggningen, för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller använts för driften av anläggningen. Hämn- der bör kunna falla exempelvis: . cefyll och betonit för tätning,
' matjord och bark för sluttäckning, släntbeklädnad, plante- rings- och vegetationsytor, . schaktmassor, tegel- och betongkross samt slaggrus som använts för att i enlighet med konstruktionsritningama bygga permanenta vägar, vallar och ledningar m.m. inom anläggningen.
Skattebefrielse för avfall enligt de första tre punkterna uppnås genom att ett undantag från lagens tillämpningsområde görs för anläggningar där enbart dessa avfall deponeras. Aven material som
används för driften av anläggningen är undantaget från lagens tillämpningsområde.
Skattefrihet i övrigt erhålls genom avdrag. Avdrag får dock inte göras för skatt på avfall eller annat material som är avsett att användas för mellan- eller arbetstäckning. Skattebefrielse föreslås för följande typer av avfall genom avdrag i deklarationen: . förorenad jord från marksanering,
' asbest,
. muddennassor från sanering av vattensystem, . grönlutslam från kausticeringsprocesser, . slam från kemiska processer som avser framställning av dikal- ciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat, '
. kalciumfluoridslam från kemiska processer som avser fram- ställning av aluminiumfluorid,
' slagger från metallurgiska processer, . gjuterisand, . returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av re- turpapper, . fluorhaltigt slam och jämhaltigt stoft från tillverkning av järn- malrnspellets.
Förutsättningama för skattebefrielse bör vara föremål för kon- tinuerlig omprövning. När det gäller förorenad jord från mark- sanering och gjuterisand anser utredningen att skattebefrielsen bör kunna upphöra senast år 2002.
Den som driver en skattepliktig anläggning bör, om Natur- vårdsverkets förslag i Aktionsplan Avfall genomförs, kunna redovi- sa kompletta material(avfalls)balanser, vilka blir värdefulla och nödvändiga att tillgå i samband med att avdragsrätten omprövas. Regler och kriterier för ovanstående fall av skattebefrielse utgår från miljömässiga motiv och är dessutom temporära genom att rät- ten till befrielse omprövas kontinuerligt. Reglerna bedöms därför inte komma i konflikt med EU:s statsstödsregler.
3.5.2. Motiv
Gråberg
Med gråberg avses bergrester från gruvbrytning. Det kan vara allt från rent bergmaterial till material som innehåller så låga mineral- halter att det inte är lönsamt att utvinna dessa. Det finns endast obe-
tydliga möjligheter att utnyttja detta material. Till allt övervägande del måste materialet därför deponeras. Eftersom en avfallsskatt där- för inte har någon styrande effekt i detta fall, bör skatt inte tas ut på gråberg. Det rör sig om mycket stora mängder gråberg som årligen deponeras. Deponeringen skeri princip uteslutande i anslutning till gruvorna. Med hänsyn till administrativa skäl och kostnadsaspek- tema är det omotiverat att föra in hanteringen av gråberg i skattesy- stemet. Utredningen föreslår därför att de anläggningar där endast gråberg deponeras inte skall omfattas av skatteplikt.
Jord, sten, grus, lera, skiner och kalksten
I princip rena naturmaterial av jord, sten, grus, lera, skiffer och kalksten, som uppstår vid bl.a. schaktning för anläggningsarbeten och som av olika skäl, t.ex. olämpliga tekniska egenskaper, inte kan umyttjas, läggs idag på särskilda upplag. Det förekommer också vid industriell verksamhet, i synnerhet inom mineral- samt jord- och stenvaruindustrin, att i princip rena avfall från produktionen åter- förs till de täkter varifrån de utvunnits eller till separata deponier som mottar endast dessa avfall.
Dessa avfallsslag läggs huvudsakligen upp separat på så kallade schaktmassetippar. Ett sådant omhändertagande är det lämpligaste från miljösynpunkt och anläggningar där enbart sådana massor läggs upp bör därför undantas från skatteplikt.
Avfallssand
Mängden avfallssand som uppstår ökar i takt med att gruvindustrin utvecklar mer rationella metoder som gör det möjligt att utvinna malm även ur fyndigheter med låga malmhalter. Därmed bildas större rester från anrikningen men samtidigt uppnås en bättre hus- hållning med tillgängliga naturresurser.
Deponeringen av avfallssand från underjordsbrytning begrän- sas genom att grövre sand återförs till gruvschakten, vilken möjlig- het utnyttjas fullt ut. Den större sandmängden uppstår vid dagbrott och denna sand måste deponeras. Deponeringen måste ske på ett från miljösynpunkt säkert sätt så att de metaller som finns kvar i sanden efter anrikningen inte lakas ut i naturmiljön.
Möjligheten att vid nuvarande malmbryming ytterligare mins— ka på volymen avfallssand syns inte åtkomlig inorn nu överblickbar tid. Enda rimliga sättet från miljöskyddssynpunkt att ta hand om överbliven avfallssand är deponering. En skatt kommer därigenom inte att få någon styrande effekt på deponeringen av avfallssand från oxid- och sulfidmalmsframställning. Avfallssand föreslås där- för bli skattebefriat.
Administrativa, tekniska och kostnadsmässiga skäl gör, i likhet med vad som är fallet för gråberg, att det är omotiverat att föra in hanteringen av avfallssand i skattesystemet. Utredningen föreslår
därför att de anläggningar där enbart avfallssand deponeras inte skall omfattas av skatteplikt.
Drijimaterial
På avfallsanläggningama används material för drift och underhåll av byggnader, fordon och arbetsredskap. Vidare behövs drivmedel, kontorsutrustning och annat förbrukningsmaterial. Dessa är nöd- vändiga för den dagliga driften av anläggningen och bör inte be- läggas med skatt.
Material och argfallför konstruktion m.m.
Avfallsupplag behöver successivt avslutas och därvid påföras en topptätning för att minska vatten- och gastransporten till och från avfallet, och därmed minska risken för oacceptabel miljöpåverkan. Denna topptätning behöver vara beständig, vilket fordrar att tätskik- tet skyddas mot uttorkning, rotpenetration, sönderfrysning m.m. Vidare bör möjligheter till god växtetablering skapas. En slut— täckning kan därför behöva bestå av flera delskikt, såsom tätskikt, dräneringsskikt och skyddsskikt, med olika kvalitetskrav. Med hän- syn till nämnda kvalitetskrav kan inte vilka täckmaterial som helst accepteras.
Definitionsmässigt är sluttäckningen alltså den avslutande täck- ningsåtgärd, som krävs för att deponin skall kunna utgöra ett säkert långsiktigt förvar samt för att den skall kunna anpassas till det om- givande landskapet och för den framtida markanvändning som pla- nerats. Dessa material bör inte beskattas eftersom de t.o.m. utgör en kostnad för deponiägaren.
Aven vissa avfallsslag bör utifrån dagens kunskap bli aktuella för skattefrihet. Det gäller avfall som används för sluttäckning, släntbeklädnad, planterings- och vegetationsytor. Det gäller vidare avfall som används för att bygga permanenta vägar, vallar och led- ningar m.m. inom deponianläggningen och avfall som används för att stabilisera och solidifrera avfall som deponeras.
Mellantäckning (arbetstäckning) sker i princip dagligen på upplag där hushållsavfall deponeras, för att minska olägenheterna av lukt, nedskräpning och skadedjur, främst fåglar. Mellantäckning kan också ske för att minska risken för brand samt öka möjlig- heterna att samla upp gas. Rent definitionsmässigt är denna täck- ning alltså att anse som tillfällig, eftersom den relativt snart kommer att överlagras av nytt avfall. Avfall med för ändamålet lämpliga egenskaper bör kunna utnyttjas men de bör inte undantas från be- skattning. Kvalitetskraven är inte högre än att, om detta inte skulle betraktas som beskattningsbart avfall, större delen av deponin skulle kunna sägas vara mellantäckrring. För övrigt torde vissa konstruk- tions- samt mellantäckningsmaterial på en deponi aldrig behöva ut- göras av naturmaterial.
F örorenad jord
Naturvårdsverket har tillsammans med länsstyrelser och kommuner genomfört en nationell kartläggning av förorenade områden, s.k. efterbehandlingsobjekt. Kartläggningen omfattar deponier, mark- områden och sediment som förorenats av industriell eller annan verksamhet. Hittills har ca 2 000 misstänkt eller bekräftat förorena- de områden identifierats. Utöver dessa finns ytterligare ett antal tu- sen områden som kommer att identifieras i de inventeringar som nu pågår. Många av dessa områden är så förorenade att de behöver efterbehandlas (saneras).
De efterbehandlingar som hittills genomförts har framför allt inneburit uppschaktning och deponering av obehandlade massor, vilket i praktiken innebär att man flyttar problemen. Strävan efter hushållning och återanvändning bör i stället styra val av sanerings- metod. Metoder som möjliggör återanvändning av jord bör priori- teras frarnför schaktning och deponering. För att efterbehandlingen skall vara effektiv och meningsfull bör föroreningarna i massorna i första hand destrueras så att jorden kan återanvändas. Deponering av obehandlade massor bör endast förekomma när det inte finns någon fungerande behandlingsteknik. Tillgång till behand- lingsteknik och behandlingskapacitet är en förutsättning för en ut- veckling i linje med kretsloppsprincipen. Den avgörande faktorn för en etablering och utveckling av behandlingstekniken är dock den faktiska efterfrågan på behandling.
Deponering är i dagsläget betydligt billigare än behandling. Ett införande av en avfallsskatt skulle positivt stimulera efterfrågan på behandlingsmetoder som reducerar mängden massor som behö- ver deponeras. Det skulle vara en tydlig signal till såväl de företag som har de förorenade massoma (problemägama) som behand- lingsföretagen att kretsloppsprincipen bör gälla även för detta om- råde. Det skulle vara ett incitament för företag med efterbehand- lingsproblem att aktivt söka efter och stödja forskning och utveck- ling av behandlingsteknik samtidigt som behandlingsföretagen skulle ha lättare att konkurrera med deponering.
En avfallsskatt skulle å andra sidan kunna leda till att intresset för att överhuvudtaget genomföra saneringar minskar. Om den tänkta åtgärden endast är att flytta den förorenade jorden till en de— poni, kan det dock i många fall ifrågasättas om man ändå inte bör avvakta med åtgärden. Med tanke på att det vid behandling är fråga om ny teknik och att resultatet av åtgärden inte är helt klarlagd, ris- kerar man trots behandling att få deponera jorden och därmed be- lastas av en skatt. Detta kan leda till att efterfrågan på behandlings- teknik ändå uteblir. Det föreligger dessutom ännu en osäkerhet om vilka krav som bör uppfyllas för att t.ex. få använda jorden i stället för att deponera den. Naturvårdsverket kommer under hösten 1996 att ange riktvärden för förorenad jord. Dessa bör kunna undanröja den osäkerhet som idag finns om huruvida den behandlade jorden kan återanvändas.
Utredningen konstaterar att det finns starka skäl för att skatten skall gälla även förorenad jord. Den Osäkerhet som föreligger med- för dock att skatten kan tas som intäkt för att inte nu vidta nödvän- diga saneringar respektive investeringar i ny teknik. Förorenad jord från efterbehandling av områden som förorenats genom industriell verksamhet föreslås därför bli skattebefriat. Fr.o.m. år 2002 bör dock ny och tillgänglig teknik finnas som gör att förorenad jord inte behöver deponeras. Skattefriheten bör då också upphöra.
Asbest
Asbestavfall, bestående av omhändertagna takplattor, rör, isolerings- material m.m. från ombyggnader och rivningsarbeten, skall av häl- soskyddsskäl snarast möjligt deponeras och täckas. Hanteringen skall ske i överensstämmelse med Arbetarskyddsstyrelsens för- fattning AFS 1986122 och Naturvårdsverkets allmänna råd 87:3. Asbest får inte blandas med annat avfall och kräver dessutom en specialhantering där avgifterna i regel ligger på 300-500 kr per ton. En avfallsskatt ovanpå denna avgift ökar risken för att asbest- avfallet inte omhändertas på rätt sätt eller på rätt anläggning. Asbest föreslås därför tills vidare bli skattebefriat.
M uddennassor
Muddermassor från sanering av sjöar, hamnar m.m. kan många gånger vara kraftigt förorenade. Ibland muddras vattensystemen som en efterbehandlings- eller saneringsåtgärd, men hittills sker det oftast av anläggnings- och farbarhetsskäl. Beroende på syfte sker hanteringen med olika ambitionsrrivå från miljösynpunkt. Med tanke på föroreningsinnehållet i muddennassoma eftersträvas att dessa skall deponeras på ett säkert sätt, i stället för att som idag allt- för ofta sker, åter tippas i vattnet fast på annan plats. En skatt på muddennassor riskerar att motverka detta syfte. Muddennassor som deponeras föreslås därför tills vidare bli Skattebefriade.
Grönlutslam
Situationen inom skogsindustrin liknar i hög grad den för järn- och stålverken, dvs. många avfall men några som mängdmässigt domi- nerar. För skogsindustrin finns något större möjligheter för utnytt- jande, genom att många av avfallen har ett energiinnehåll som kan utnyttjas även av externa intressenter. I gengäld kan man konstatera att skogsindustribranschen alltid legat långt fram i fråga om att slu- ta sina anläggningar och energiutnyttja sina restprodukter.
Skattebefrielse kan enligt utredningens mening vara aktuell för grönlutslam. Detta uppkommer i stor mängd som är svår att re- ducera eftersom den utgör den rest som vid en slutning av systemen trots allt måste uppkomma p.g.a. föroreningsinnehållet i råvarorna.
Avfallet är enligt skogsindustrin tänkbart för återföring till skogs- bruket som kalknings- och vitaliseringsmedel. Grönlutslammet bör tills vidare undantas från skatt eftersom dess lämplighet för an- vändning i skogsbruket inte är helt klarlagd.
Allt grönlutslam deponeras idag, i regel tillsammans med kalk- grus och mesa och på brukens egna deponier. Grönlutslammets in- nehåll av tungmetallerna kadmium, krom, nickel och zink anses va- ra relativt högt. Halterna överstiger exempelvis redan nu de gräns- värden som gäller för att kommunalt avloppsslam skall kunna åter- föras till jordbruksmark. En ökad slutning av processerna leder till att grönlutslammets metallinnehåll höjs ytterligare.
Att återföra grönlutslam till skog, i likhet med vad som efter- strävas för biobränsleaskor, bedöms inte realistiskt i dagsläget. För- utom ett högre metallinnehåll saknar grönlutslammet också bioas- kans värdefulla näringsämnen som ju utgör ett starkt motiv till att askoma bör återföras till skogen eller annan lämplig odlingsmark. Naturvårdsverket anser att grönlutslammet bör deponeras separat eller tillsammans med annat kausticeringsavfall för att upprätthålla ett högt pH-värde som minimerar utlakningen av metaller. Ren grönlutslam utan inblandning av kalkgrus och mesa kan ha så låg permeabilitet att slammet kan vara lämpligt att använda i botten- och topptätningar av exempelvis deponier.
Slam från kemiska processer
Oorganiska slam från industriell framställning av dikalciumfosfat (mineralfoder), kalciumklorid (vägsalt) och natriumfosfat (tvättrne- delskomponent) samt kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid (flussmedel som används inom primäralumini- umindustrin) innehåller låga metallhalter. Dessa härrör från råvaran (råfosfat) och koncentreras i avfallsprodukten, vilket innebär att de- ponering är den idag bästa lösningen från miljösynpunkt. Dessa av- fallsslag föreslås därför t.v. bli Skattebefriade.
Metallurgisk slagg
Vid järn- och stålverken uppkommer en rad olika restprodukter med varierande egenskaper. De helt dominerande mängderna ut- görs av slagger från raffineringen av olika smältor. Detta sker för att minska föroreningsmängdema i dessa. Raffineringen kräver till- sats av slaggbildare samt förbrukning av energi. Det finns därför intresse från företagen att begränsa slaggmängdema så långt som det bedöms rimligt. Jernkontoret uppskattar att slaggmängdema har ungefär halverats under de senaste 20-30 åren och Sverige lig- ger långt före de flesta andra länder i detta avseende. En skatt skulle möjligen bidra till att slaggmängdema kunde reduceras yt- terligare en del. Reduktionen torde dock inte stå i paritet med de processförändringar som samtidigt skulle krävas. Visserligen har
slaggema oftast materialegenskaper som gör dem intressanta att an- vända som anläggningsmaterial, men avsättningen har hittills varit begränsad och varierande i tiden. Med tanke på föroreningsinne- hållet i en del av slaggema är det därför tveksamt från miljösyn- punkt att i dagsläget alltför kraftigt styra mot ett utnyttjande utan- för kontrollerade deponier.
Ett ökat utnyttjande av slaggema bör dock eftersträvas. Det största hindret för att en marknad skall skapas torde vara det mot- stånd som finns att utnyttja restprodukter och avfall, dels av miljö- skäl, men också på grund av variationer i teknisk kvalitet och till- gång. Stor betydelse får härvid om sektorss- och miljömyndighe- tema kan ena sig om miljökriteria för återvinning av slagg i väg- kroppar och i andra utfyllnader. En skatt borde kunna öka intresset hos producenterna för att övervinna dessa hinder och "övertyga" marknaden. Av skäl som ovan angivits bör man dock avvakta med skatt på nämnda avfallsslag. Slagger av motsvarande slag före- kommer för övrigt vid flera andra metallbearbetande verksamheter. För dessa finns motsvarande motiv för undantag, varför utred- ningen föreslår att en generell skattebefrielse inledningsvis görs för slagger från raffinering vid metallframställning.
Gjuterisand
Den största delen gjuterisand återvinns idag genom recirkulation i gjuteriprocessen. Den del som måste tappas ur utgör 10-15% av totalmängden. För denna rest är deponering eller användning på deponier för flertalet företag den för närvarande enda tillgängliga och från miljösynpunkt acceptabla avfallslösningen. Detta avfall fö- reslås därför bli skattebefriat. Fr.o.m. år 2002 bör dock ny och till- gänglig teknik finnas som gör att gjuterisanden inte behöver depo- neras. Skattefriheten bör då också upphöra.
Returfiberavfall
Returfiberavfallet består av fiber, sand, plast, ståltråd m.m. Askhal- ten varierar från några procent upp till 50%. För att kunna för- bränna materialet krävs i regel förbehandling med rivare, magnet- avskiljare och sikt. Då pappersåtervinningen ökar framöver medför detta att även mängden returfiberavfall kommer att öka.
Avsvärtningsslam uppstår vid massatillverkning baserad på re- turpapper. Slammet kan innehålla höga halter organiskt och oor- ganiskt material och vara blandat med fines och fyllmedel. Metall- haltema är relativt låga. Slammet har låg kväve- och fosforhalt och är inte intressant som jordförbättringsmedel. Returpappersbruken deponerar i regel avsvärtningsslammet medan bruk med egna lämpliga fastbränslepannor om möjligt eldar upp slammet efter av-
5 Exempelvis Vägverket.
vattning. Slammet har ett högt fiberinnehåll och används ofta för att underlätta avvattningen av andra slam.
För returfiberavfall och avsvänningsslam som uppkommer vid returpappersbrukens upparbeming av returpapper är deponering den idag bästa lösningen från miljösynpunkt. En skatt skulle tro— ligen leda till minskad användning av returpapper och därmed minskade möjligheter till pappersåtervinning. Avfallsslagen föreslås därför t.v. bli Skattebefriade.
F luorhalti gt slam
Vid tillverkning av jämmalmspellets avgår en gas som förutom stoft också innehåller gasformigt fluor. Gasen måste, i likhet med många andra rökgaser från processindustrin, renas före utsläpp. Detta sker i ett våtreningssystem varvid ett fluorhaltigt slam uppkommer. På grund av slammets fluorinnehåll, och på grund av att teknik saknas att återvinna eller på annat miljömässigt acceptabelt sätt utnyttja slammet, annat än möjligen i mycket begränsad omfattning, be- döms deponering vara från miljösynpunkt bästa omhändertagande. Detta avfallsslag föreslås därför tills vidare bli skattebefriat.
Järnhalti gt stoft
Vid tillverkning av jämmalmspellets avgår en gas innehållande jämhaltigt stoft. Gasen renas före utsläpp och avskiljt stoft depone- ras. Det saknas för närvarande kunskap om i vilken grad avfallet skulle kunna återvinnas. En avfallsskatt kan eventuellt driva på en sådan utveckling. Det är dock inte troligt att mer än en mindre del av uppkomna mängder kan återtas före år 2005. För huvuddelen återstår då deponering som enda alternativ. Detta avfallsslag före- slås därför tills vidare bli skattebefriat.
.Deponigas
Biologisk behandling av lätmedbrytbart organiskt avfall syftar till att omvandla avfallet till en resurs och bör uppmuntras. Endast till- räckligt rena avfallsfraktioner är lämpliga för sådan behandling, t.ex. park- och trädgårdsavfall liksom rester från restauranger och storkök, livsmedelsindustri, sorterat hushållsavfall och dylikt. För dessa utvecklas nu på allt fler håll reaktorrötningsteknik. Avfall som är orena förorenar restprodukter och omintetgör därmed syf- tet. Mängdema sådant orent organiskt avfall bör i första hand mins- kas genom källsortering. De rester som uppkommer bör omhän— dertas på annat sätt.
Avdrag bör inte medges för den gas som produceras i en röt- cell. Uttaget av gasen sker av miljöskäl och utnyttjandet är i de flesta fall därtill ekonomiskt lönsamt. Syftet med skatten skulle där- för i detta fall vara att ge incitament för att använda bättre teknik.
Metangasutvinning från orent organiskt avfall kan vara en accepta- bel teknisk lösning fram till dess att tillräckligt rena fraktioner kan erhållas från hushållen och mer utvecklade tekniker finns allmänt tillgängliga, även om förbränning utgör en bättre övergångslös- ning. Vid ett skatteavdrag för utvunnen deponigas skulle det också bli svårt att avgöra om gasen har bildats av beskattat avfall eller om det kommer från avfall som deponerades innan deponiskatten in- fördes.
Lakvatten
Det lakvatten som bildas vid en deponi består till huvudsaklig del av utifrån inträngande yt-, grund- eller regnvatten som har infiltrerat avfallsupplaget och genom passagen av avfallet blivit förorenat. För att föroreningsspridningen från ett upplag inte skall bli för stor måste lakvattnets mängd och farlighet minskas. Mängden lakvatten kan begränsas genom att deponin lokaliseras, utformas och drivs så att så lite lakvatten som möjligt bildas. Lakvattnets förorenings- innehåll kan begränsas genom att det avfall som deponeras på upp- laget inte är lakningsbenäget eller innehåller miljöskadliga ämnen.
Lakvatten som trots allt bildas måste samlas upp och behandlas på ett sådant sätt att utsläppen inte ger en oacceptabel miljöpåver- kan. Den dominerande behandlingsforrnen för uppsamlat lakvatten har hittills varit överledning och behandling i kommunala avlopps- reningsverk. Lakvatten från avfallsupplag har dock en sammansätt- ning som medför att denna behandlingsmetod inte alltid är lämplig. och en utveckling mot mer lokalt omhändertagande pågår.
Mot bakgrund av att mängden lakvatten, såväl som förorening- arna i lakvattnet, i första hand skall minskas, skulle ett skatteavdrag för lakvatten som förs ut från avfallsanläggningen ge motstridiga signaler till deponiägaren och därmed kunna få en negativ effekt från miljösynpunkt. Vid ett skatteavdrag för bortfört lakvatten skul- le det, liksom för utvunnen deponigas, också bli svårt att avgöra om lakvatmet har bildas ur beskattat avfall eller om det kommer från avfall som deponerades innan skatten infördes.
3.6. Vägning
Enligt utredningens förslag skall deponiskatten vara viktbaserad. För att kunna svara upp mot detta erfordras i princip att det finns våg vid upplagen. Som framgår av bilaga 7 finns det våg vid 97 upplag, vilket motsvarar ca 30% av upplagen. Våg finns dock vid samtliga upplag som tar emot 50 000 ton avfall eller mer per år. Det innebär att ca 80% av avfallet som deponeras är invägt. Total-
priset för att installera våg uppgår till 130 000 - 200 000 kr. Den årliga driftskostnaden har beräknats till ca 60 000 kr. Medelkosma- den för årlig drift av en våg inklusive kröning och registreringsut- rustning kan beräknas till 60 000 kr. Då erhålls följande kostnader utslaget per ton invägt avfall vid olika anläggningar.
Maximal mottagning Kostnad för vägning 50 ton/år 1 200 kr/ton 500 120 1 000 60 2 000 -"— 30 -"- 5 000 -”- 12 -”-
Av siffrorna framgår att det ned till en anläggningsstorlek på 1 000 ton per år inte är oskäligt att installera våg. Utredningen fö- reslår därför att avfallsskatt skall bestämmas på grundval av vägning av det material som förs in till anläggningen. I den mån verk- samhetsutövaren väljer att i stället för att installera våg vid anlägg- ningen utnyttja annans våg bör detta kunna godtas.
Utredningen anser dock att om tillförseln sker i mindre omfatt- ning eller det finns annan anledning bör beskattningsmyndigheten kunna medge att skatten får bestämmas på annat sätt än genom vägning. I sista hand får skatten beräknas efter vad som är skäligt. Utredningen anser således att det inte bör ställas ett absolut krav på att våg installeras.
3.7. Kontroll
Avfallsskatten inordnas i det gemensamma skatteadministrativa re- gelverket som tillämpas för flertalet punktskatter. Bestämmelserna finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgif- ter, LPP. Genom att LPP tillämpas för avfallsskatten kommer skat— temyndigheten i Kopparbergs län att bli beskattningsmyndighet. Kontrollen av de skattskyldigas uppgifter sker enligt LPP genom deklarationsgranskning och skatterevision (3 kap. 1 och 7 Gå LPP). Inom Skattemyndigheten i Kopparbergs län administreras punkt- skattema av det särskilda skattekontoret i Ludvika. Denna skatte- myndighet får uppdra åt skattemyndighetema i Stockholms, Göte- borgs och Bohus samt Malmöhus län att fatta beslut om skatterevi- sion för punktskattema. De skattskyldiga skall sörja för att under- lag finns för bl.a. kontroll av deklarationen (2 kap. llå första stycket LPP). Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillförlitlig beräkning, eller saknas uppgifter från den
skattskyldige, får beslut om beskattning fattas efter skälig grund (4 kap. 13 & LPP).
Granskningen inriktar sig således på handlingar av olika slag. De skattskyldiga får dessutom förutsättas vara bokföringsskyldiga, varför möjligheterna att kontrollera avlämnade deklarationer är go- da. En ytterligare kontrollmöjlighet öppnas om Naturvårdsverkets förslag i Aktionsplan Avfall (rapport 4601) genomförs. Där finns ett förslag till föreskrifter om deponering av avfall (bil. 2) som i 20 & reglerar att huvudmannen för deponin skall föra anteckningar om mängd och slag av avfall som tas emot, varifrån avfallet kom- mer, hur olika slag av avfall hanteras och till vilken del av deponin avfallet förts. De punktskatterevisioner som företas sker normalt genom besök hos den skattskyldige. Då kan också en fysisk kon- troll ske. Vid dessa förrättningar skulle det vara värdefullt om den myndighet som har tillsynen över deponin vid behov kan biträda Skattemyndigheten (] kap. 6å LPP). Med hjälp av de uppgifter som finns hos denna tillsynsmyndighet bör det vara möjligt att göra jämförelser med deklarationerna. En uppenbart felaktig redovis- ning bör kunna medföra skönsbeskattning. Miljömyndighetens medverkan vid revisioner bör kunna regleras i administrativ ord- ning. Aven om tillsynsmyndigheten har begränsade resurser för en sådan medverkan kan sådana ärenden förväntas förekomma endast i begränsad omfattning.
3.8. Kostnader för administration och kontroll
Kostnaden för skattemyndighetemas administration och kontroll av den föreslagna avfallsskatten beräknas till 2,3 mkr per år. Beräk- ningen grundar sig på att antalet skattskyldiga väntas bli ca 720. Den årliga kostnaden för bevakning av beskattningsområdet kan schablonmässigt beräknas uppgå till 100 000 kr. Grundhantering- en, inklusive skrivbordsgranskning, kan beräknas sysselsätta en handläggare och en assistent på halvtid. Kostnaden för grundhante- ringen kan därvid beräknas till ca 300000 kr per år. Förutom skrivbordsgranskning skall revision och fysisk kontroll av depo- niema ske. Revisioner utförs av fyra olika skattemyndigheter i lan- det och kontroll skall, då sakkunnig från miljötillsynsmyndigheten anlitas, samordnas med dessa myndigheter. Ungefär 100 av de största företagen böri genomsnitt kontrolleras genom revision vart tredje år och de tvåhundra därpå största företagen vart femte år. De övriga företagen bör, för att upprätthålla kontrollens preventiva ef- fekt, kontrolleras i genomsnitt vart tionde år. För den förstnämnda kategorin kan en revision beräknas ta sex dagar i anspråk och för
de övriga beräknas fyra dagar. Sammantaget skulle då ca 100 revi- sioner utföras årligen, vilket motsvarar ca tre revisorers arbete. Där- tillkommer ett biträde för revisionsstöd. Kostnaden för revisioner kan beräknas till 1,4 mkr. Kringkostnadema för kontor, datorer m.m. kan schablonmässigt beräknas till 25% av de direkta kostna- derna eller ca 0,5 mkr. Kostnaderna för kontroll och revision be- räknas således uppgå till sammanlagt 2,3 mkr.
3.9. Illegal deponering
Det har framförts farhågor av bl.a. den tidigare Avfallsskatteutred- ningen och i remissyttrandena över dess betänkande att den illegala deponeringen kan komma att öka om skatten upplevs för hög. Ille- gal deponering är, enligt Naturvårdsverkets rapport ”Illegal depo- nering i Sverige, rapport 4598”, inte omfattande i dagsläget. I takt med att kostnaderna för att ta hand om avfall ökar kan emellertid risken för illegal deponering öka. För att förhindra detta krävs en effektivare tillsyn och kontroll över avfallsflödena. Natur- vårdsverket föreslår i Aktionsplan Avfall följande åtgärder:
. Tillståndsplikten för avfallstransporter utökas till att omfatta alla yrkesmässiga transporter. För verksamheter som inte om— fattas, t.ex. handlare och mäklare, föreslås en registrering. Länsstyrelsen skall handlägga tillstånd och registrering. . De som lämnar, transporterar och på annat sätt hanterar avfall skall vara skyldiga att lämna uppgifter om avfallets mängd, art och ursprung. . Kommunerna skall kunna ta ut en avgift för tillsyn över tran- sporter, insamling, bortskaffande eller återvinning av avfall för annans räkning.
Vad gäller kommuner samt flertalet transportörer och företag bör Naturvårdsverkets föreslagna åtgärder med tillstånd och regist- rering få en bra styreffekt som motverkar illegal deponering. För många mindre företag och hushåll som mer sporadiskt kör bort grov-, bygg- eller grönavfall kommer högre avgifter dock att bli ett ekonomiskt incitament att finna billigare kvittblivning än att lämna avfallet till en avfallsanläggning. Risken för illegal deponering, men kanske framförallt för ökad nedskräpning, kan emellertid inte kvantifieras. Utredningen anser att man inte kan bortse från risken för ökad illegal deponering och nedskräpning som en följd av ökade kostnader för deponering. Det är därför viktigt att tillsyns- myndighetema följer utvecklingen. Ett behov av ökad tillsyn och kontroll kan inte uteslutas.
4. Styrmedel för minskad depo- nering av avfall
4.1. Kort om svensk avfallspolicy
I propositionen 1992/93zl80 om riktlinjer för en kretsloppsanpas- sad samhällsutveckling angav regeringen vägen mot en effektivare resurshushållning än idag. Riktlinjerna byggde på dels de mål för en hållbar samhällsutveckling som antogs vid FN:s Riokonferens 1992, dels på handlingsprogrammet Agenda 21. Ett kretslopps- anpassat samhälle skall skapas genom övergång _till förnyelsebara resurser, energisnåla processer, återvinning etc. Overgången skall göras möjlig bl.a. genom att ekonomiska styrmedel utvecklas och att miljökrav ställs vid offentlig upphandling.
Källsortering framhölls i propositionen som ett viktigt medel för att kunna ta hand om avfall på ett riktigt sätt så att förbränning och deponering upphör av osorterat avfall. Vidare ansågs depone- ring av avfall och material som kan nyttiggöras vara ett slöseri med naturresurser som i längden inte är hållbart och acceptabelt. I stället för att deponeras skall avfall och material så långt som möjligt be- handlas med hänsyn till sina egenskaper och på ett sätt som inte stör eller skadar miljön. Omhändertagandet skall ske på ett sätt som gör det lättare att utvinna material och energi samt närings- och mullämnen. Avfall till förbränning och deponering skall vara sorte- rat. Framtidens avfallshantering skall inte bindas vid en enda tek- nisk lösning.
I Aktionsplan Avfall framhåller Naturvårdsverket att avfallsar- betet måste präglas av en helhetssyn. Varor och produkter måste redan från början utformas så att de är materialsnåla och så att inte onödigt mycket resurser förbrukas när vi använder dem. Varorna måste underlätta källsortering, återanvändning och återvinning och dessutom innehålla så lite skadliga ämnen som möjligt. Att begrän- sa användningen av hälso- och miljöskadliga kemikalier är en vik- tig åtgärd för att nå ett uthålligt samhälle.
Beträffande avfall och deponering sägs vidare i aktionsplanen att kretsloppsarbetet aldrig kommer att kunna få full genomslags- kraft sålänge det fortfarande finns utgångar ur systemet. Återvin- ningen blir inte konkurrenskraftig så länge avfallshanteringen kan ske till för låga priser och med dålig standard. Enkelriktade flöden från konsumtion av varor till deponier behöver stoppas. Först då kan återvinning och materialutnyttjande öka i önskad omfattning.
4.2. Lagstiftning
För reglering av renhållningen och avfallshanteringen finns ett an- tal grundläggande lagar och bestämmelser av vilka kan nämnasG:
' Miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen, . Renhållningslagen och renhållningsförordningen, . Hälsoskyddslagen och hälsoskyddsförordningen, . Lagen om kemiska produkter, 0 N aturresurslagen och Naturvårdslagen, . Plan- och bygglagen, . Förordningama om CFC, halon, miljöfarliga batterier m.m., ' Förordningen om miljöfarligt avfall.
Under senare år har arbete pågått med att samla miljölagama i en ny miljöbalk och i juli 1996 lämnade Miljöbalksutredningen ett sådant förslag i betänkandet SOU 1996:103.
4.3. Producentansvar
Sedan 1994 gäller producentansvar med uppsatta insamlingsmål för ett antal varor och förpackningar (jfr tab. 4.1). Producentema, som har fysiskt och ekonomiskt ansvar för att målen nås, har gått sammani ett antal materialbolag. Kommunerna är inte längre for- mellt ansvariga för tidningar eller förpackningar som hushåll sorte- rat ut för bortforsling av ansvariga producenter. För varor och för- packningar som hushållen lägger bland soporna har kommunen fortfarande kvar sitt ansvar för bortforsling och slutligt omhänder- tagande enligt renhållningslagen.
En utvidgning av producentansvaret utreds f.n.. Här kan näm- nas Kretsloppsdelegationens förslag till producentansvar för bilar, elektronik och elektroniska produkter som lämnades till regeringen i april 1996. Andra produkter som kan bli föremål för utvidgat producentansvar är lysrör, möbler och textilier. Ett ytterligare om- råde är byggsektorn, där dess kretsloppsråd har dels åtagit sig att frivilligt miljöanpassa byggsektoms produkter och aktiviteter, dels satt som mål att halvera sin avfallsdeponering till år 2000.
6 En kort beskrivning av de första sex lagarna finns i Naturvårdsverkets Aktionsplan Av- fall.
Kretsloppsdelegationen har också lämnat förslag till produ- centansvar för byggmaterial, baserat på den handlingsplan som upprättats av Byggsektorns kretsloppsråd. Delegationen har före- slagit att byggsektoms frivilliga åtagande skall följas upp och att in- gående regler om miljöbesiktning och villkor för deponering skall utarbetas i samråd med byggsektoms olika aktörer.
Tab. 4.1 Krav på producentansvariga materialbolag
Förpackning eller vara Metod för utnyttjande Result Krav eller mål av insamlat avfall 1994 år % Returpapper Materialåterv (result 1995) 72% 2000 75% Glasförpackn för til/läsk Återanvändning 97% 1997 95% Glasförpackn för vin/sprit Återanvändning 84% 1997 90% Övriga glasförpackningar Materialårervinning 56% 1997 70% Aluminiumburkar Materialåtervinning 90-95% 1 990 90% Förpackningar av wellpapp Materialåtervinning 74% 1997 65% PET-flaskan Materialåtervinning 85% 1 991 90% Förpackningar av stålplåt Återanvändn/mtrl återv 25% 1997 50% Övr aluminiumförpackn Materialåtervinning S% 1997 50% Förpackn av papper/kart Återanvändn/mtrl återv 5-10% 1997 30% Däck Återvinning 80% 199 7 60% —"— —"— 1999 80%
Källor: Förordningen 1994:1205 om roducentansvar för retu apper, regeringsbeslut nr 20 om aluminumburkar7 juni 19 0, beslut enligt lag 1991: 36 om vissa dryckesförpack- ningar, förordningen om däck 1994:1236 och förordningen 1994:1235 om producen- tansvar för förpackningar.
EG:s direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsav- fall måste implementeras i svensk lagstiftning. Regeringen besluta- de i juni 1996 att till EU-kommissionen notifiera ett förslag till ny förpackningsförordning. Förslaget omfattar en anpassning av den svenska lagstiftningen och tillämpningen av denna till de termer och begrepp (t.ex. återvinning, återanvändning, materialumyttjande, energiutvinning) som används i direktivet. Förslaget omfattar också ytterligare förpackningsavfall som skall tas om hand samt högre återvinningsnivåer med miniminivåer för materialutnyttjande. Den- na del av förslaget skall vara genomfört senast den 30 juni 2001.
4.4. Naturgrusskatt
Den 1 juli 1996 infördes en skatt på 5 kr per ton naturgrus som ut- vinns ur grustäkter (SFS 1995:1667). Naturgrusskatten bör leda till
ett ökat intresse att använda avfallsprodukter till väg- och vallkon- struktioner, täckning m.m. där avfallen kan ersätta naturgrus. Det gäller exempelvis sorterad sopslagg, inerta avfall från byggen och rivningar, avfall från gruv-, järn, och stålindustrin och liknande restprodukter som nu i regel deponeras.
4.5. EU:s avfallsstrategi
EU:s strategi för avfall utgörs av ett antal riktlinjer som innebär att medlemsländerna bör:
. minska mängden och stimulera ren teknologi, återanvända och återvinna samt förbättra slutligt omhändertagande, . åstadkomma en säker transport av miljöfarligt avfall och farli- ga produkter samt påskynda återställningen av förorenade om- råden.
Återanvändning och återvinning av avfall skall uppmuntras. Med återvinning menas även avfallsförbränning som tillämpas på sådant sätt att den utvunna energin utnyttjas. Deponering ses som en sista utväg i avfallshanteringen.
En övergripande strategi för avfallsarbetet inom gemenskapen är att medlemsländerna skall sträva efter att vara självförsörjande med avfallsanläggningar och att avfallet tas omhand på den anlägg- ning som ligger närmast. Den sistnämnda så kallade ”närhetsprin- cipen” gäller dock inte avfall till återvinning. EU-kommissionen har arbetat med att se över avfallsstrategin bl.a. i avsikt att ytter- ligare framhålla vikten av producentansvar för uppkomna avfall. Kommissionens slutliga förslag lades fram i juli 1996. Minister- rådet väntas anta en reviderad strategi i december 1996.
Utgående från riktlinjerna har ett antal direktiv och förord- ningar som rör avfall upprättats. Syftet med dessa är att EU-länder- na skall ha gemensamma miljömässiga och tekniska krav samt har— moniserade konkurrensförutsättningar vad gäller avfall.
Det s.k. ramdirektivet kom redan 1975. Det innehåller övergri- pande regler för kontroll och omhändertagande av avfall, defini- tioner på vissa begrepp inom avfallsområdet, bestämmelser om att varje land skall ha en avfallsplan, bestämmelser om tillståndsplikt för avfallsanläggningar m.m. För att ytterligare precisera vad som menas med avfall har Kommissionen upprättat en förteckning över avfall som kom 1993 och som benämns ”Europeiska avfallskata— 1ogen”. Katalogen, som är bindande för medlemsländerna, skall
underlätta en gemensam tolkning av vad som är avfall samt vara underlag för statistik.
Direktivet om farligt avfall innehåller definitioner på farligt av- fall samt bestämmelser om behandling och transporter. Kommissio- nen tog 1994 fram en förteckning över vad som är att betrakta som farligt avfall. Direktivet om farligt avfall införlivas i svensk lag 1997. Förbränning av avfall regleras i två direktiv, för befintliga re- spektive nya avfallsvänneverk, men dessa direktiv är under revide- ring. Utöver nämnda direktiv finns regler för användning av av- loppsslam i jordbruket, avfallstransporter, återvinning av förpack- ningar m.m.
EU-kommissionen har i flera år arbetat med ett förslag till di- rektiv om deponering med bindande minimikrav på miljöskyddsåt- gärder som länderna själva skall kunna skärpa ytterligare. Mini— sterrådet antog en gemensam ståndpunkt i oktober 1995. Europa- parlamentet förkastade denna vid sin andra läsning våren 1996. Ett nytt förslag från kommissionen väntas under hösten 1996.
4.6. Aktionsplan Avfall
Regeringen gav den 21 september 1995 Naturvårdsverket i upp- drag att föreslå mål och åtgärder för en förbättrad avfallshantering. I uppdraget ingår bland annat att utarbeta:
. förslag till kvantitativa och operativa mål utifrån regeringens och riksdagens övergripande målsättningar för avfall, . förslag till vilka avfall som bör tas emot vid olika typer av än- läggningar så att varje avfall skall kunna behandlas på ett mil- jömässigt optimalt sätt.
0 en tidplan för när deponier och övriga avfallsbehandlingsan- läggningar bör vara omprövade enligt miljöskyddslagen,
Naturvårdsverket har i augusti 1996 redovisat sitt uppdrag i rapporten ”Aktionsplan avfall”.
4.6.1. Förslag till mål och avfallsdefinition
Riksdagens övergripande mål inom avfallsområdet är:
0 att avfallets innehåll av hälso- och miljöfarliga ämnen skall mi- nimeras främst genom åtgärder i produktionsledet,
0 att avfallets mängd skall minimeras genom åtgärder både i pro- duktions- och konsumtionsledet,
. att avfall som uppkommer skall återanvändas eller återvinnas i största möjliga utsträckning, . att mycket hårda miljökrav skall ställas på omhändertagande av avfall som inte kan återvinnas,
. att allt avfall till förbränning eller deponering skall vara sor- terat samt dessutom
. att utformningen av framtidens avfallshantering inte skall bin- das vid en enda teknisk lösning. Som komplement till riksdagens mål föreslås som nytt övergri- pande mål att hantering och omhändertagande av avfall skall ske så att negativa effekter på miljö och arbetsmiljö undviks. Därutöver föreslås följande delmål:
. Ett bättre omhändertagande av avfall skall uppnås genom att avfallet sorteras. Sorteringen bör ske redan vid källan. . Före 2000 skall avfallsproducerande verksamheter ha fått ökad kunskap om mängder, avfallsminskning m.m. genom utnytt- jande av intema avfallsplaner och miljöstymingsinstrument. . Före 2000 skall konsumenternas kunskaper om sambandet mellan konsumtion och avfallsproblem ha ökat genom infor- mation och utbildning. 0 Uppkomna mängder produktionsavfall, exklusive gruvavfall, skall senast 2010 ha minskat med i genomsnitt 10% jämfört med 1993.
0 Senast 2005 skall mängden deponerat produktionsavfall, ex- klusive gruvindustrins avfall, ha minskat med 50% jämfört med 1993.
' Deponering av hushållsavfall, icke branschspecifikt avfall samt bygg- och rivningsavfall skall minska med 50% till 2000 och 70% till 2005. Organiskt avfall skall inte deponeras efter 2005 . 0 Senast 2005 skall samtliga deponier uppfylla högt ställda mil- jökrav och ha nått en enhetlig standard.
Naturvårdsverket föreslår vidare att EU:s definition av begrep— pet avfall7 bör införas i svensk lagstiftning och att den nationella av- fallsstatistiken förbättras så att bl.a. de mål och åtgärder som före- slås i Aktionsplanen kan följas upp. Arbetet med att förbättra av- fallsstatistiken pågår och skall redovisas nu i oktober.
7 Direktivets definition på avfall är "Avfall är varje föremål, ämne eller substans som in- gåri de kategorier som anges i bilaga 1 till direktivet och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med".
4.6.2. Förslag till åtgärder för att nå målen
För att höja standarden på omhändertagandet av avfall och med av- sikten att styra olika avfall till bästa omhändertagande föreslår Na- turvårdsverket bl.a. följande åtgärder:
' Utvidgad rätt att meddela föreskrifter om förbud och andra försiktighetsmått för miljöfarlig verksamhet för att skydda mil- jön och hälsa, och så att avfallets resurser tas tillvara. ' ' Nya föreskrifter för deponering med krav på klassindelning av deponiema, på förbud mot deponering av bl.a. organiskt och brännbart avfall, på avslutningsplan och på att medel skall av- sättas för avslumingsåtgärder. Vidare föreslås att tillstånden för deponier tidsbegränsas och att Naturvårdsverkets Allmänna råd för deponering skall ges ut. . Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om vilken metod för behandling av avfall som skall användas och närmare får utfor- ma kriterier och exempellistor för avfall som skall styras till olika slutbehandling och utnyttjande. . Naturvårdsverket får rätt att meddela generella föreskrifter om källsortering som skall gälla för alla kommuner från 2000. 0 Att en avfallsskatt införs som i framtiden bör kunna differen- tieras och utvidgas att omfatta även avfallsförbränning.
För att tydligare klargöra olika aktörers roller och ansvarsför— hållanden inom avfallsområdet föreslås åtgärder som innebär:
' Att producentemas nuvarande totalansvar bibehålls men kom- pletteras med ett lagstadgat samråd så att kommuner och pro- ducenter kan lösa olika problem på lokal nivå. 0 Att kommunernas rätt till utökat renhållningsansvar avvecklas i takt med att producentansvaret utvidgas. Rätten till utökat an- svar för farligt avfall slopas senast 2003 när kontrollsystemet för farligt avfall varit i kraft en tid. Kommunernas skyldighet att upprätta avfallsplaner kvarstår. 0 Att kontrollen över att avfall förs till en tillståndspliktig avfalls- anläggning förbättras genom att det skall krävas tillstånd från länsstyrelsen för att utföra yrkesmässiga avfallstransporter. För företag som bortforslar sitt eget avfall skall det räcka med en anmälan till länsstyrelsen.
. Att tillsynsresursema förbättras genom att kommunerna ges möjlighet att ta ut avgifter för tillsyn över sådan insamling, bortforsling och återvinning som sker för annans räkning. . Ett samarbete med olika branschorganisationer i syfte att öka företagens användning av interna avfallsplaner.
0 Nya samarbetsprojekt med Konsumentverket som skall syfta till att öka konsumenternas kunskaper om sambanden mellan konsumtion, miljö och avfall.
Kriterier
Kriterier för olika metoder att ta hand om avfallet behöver utformas som en vägledning för aktörerna på avfallsområdet och för att åstadkomma erforderlig avfallsstyming. Med utgångspunkt från dessa kriterier och den kunskap som idag finns om olika avfall bör i ett första steg exempellistor upprättas för vilka avfall som kan omhändertas med olika metoder. Allt eftersom avfallen karakteri- seras bättre kan exempellistoma förfinas så att de med tiden kan bli en bas för allmänna råd och föreskrifter.
Naturvårdsverket föreslår att närmare kriterier och exempel- listor utformas framför allt för avfall till olika deponiklasser och för avfall till fastbränsleanläggningar samt för avfall som kan användas för vägbyggnad och dylikt. Därtill bör kriterier utformas för när rötrest och kompost kan användas som gödsel eller som jordför- bättringsmedel. Detta arbete bör drivas av Naturvårdsverket eller ansvariga sektorsmyndigheter, såsom Vägverket m.fl., i samverkan med såväl de berörda avfallsproducerande verksamhetema som de tänkbara användarna eller mottagama av avfallen.
4.6.3. Lagändring, förordning och föreskrifter
För att regeringen skall få rätt att meddela föreskrifter om behand- ling och deponering och för att kommunerna skall få ta ut till- synsavgifter krävs ändringar i renhållningslagen respektive miljö- skyddslagen eller i den nya miljöbalken.
Naturvårdsverket föreslår vidare i rapporten Aktionsplan Avfall att regeringen skall utfärda en ny förordning om avfall som är kopplad till renhållningslagen eller miljöbalken och som ersätter nuvarande renhållningsförordning. Den nya förordningen skulle ge Naturvårdsverket rätt att meddela föreskrifter om metod för be- handling av olika avfall, om deponering och om att vissa slag av av- fall skall hållas skilda från annat avfall. Verket avser vad gäller sor- tering att då föreskriva att avfall skall sorteras i en brännbar frak- tion och i en deponirest. Sorteringen kan sedan utvecklas till ytter- ligare en fraktion för biologisk behandling, när sådan behand- lingsmöjlighet finns.
4.7. Allmänna råd för deponering
Naturvårdsverket har utarbetat förslag till Allmänna råd om avfalls- deponering. Råden är formulerade med en strategi som utgår från svensk praxis och policy samt från EU-kommissionens senaste för- slag till deponidirektiv.
Strategin innebär att deponering skall bedrivas så att upplaget snabbt blir biologiskt och fysiskt stabilt. Därmed kan den färdigut- nyttjade deponiytan efter relativt kort tid förses med en hållbar och tät sluttäckning som inte skadas av sättningar. Förutom krav på bottentätning ställs krav på säker topptätning. Organiskt avfall så- som slam, livsmedel, bark och grönavfall bör enligt verket inte längre deponeras, liksom inte heller sättningsbenägna och brännba- ra avfall av papp, kartong, wellpapp, trä o.dyl. Måste sådant avfall deponeras bör det förbehandlas så att dess lakbarhet och sättnings- benägenhet reduceras.
För att kunna differentiera kraven med hänsyn till vilka risker olika avfall utgör för hälsa och miljö föreslår Naturvårdsverket att deponiema delas in i tre klasser:
Klass 1 Ett litet antal upplag som i huvudsak mottar farligt avfall och där riskerna för skador på hälsa och miljö är höga. Klass 2 Upplag som i huvudsak mottar konsumtions- och produk- tionsavfall och där riskerna för skada på hälsa och miljö är medelhöga. I denna klass kommer större delen av Sve- riges befintliga avfallsdeponier att ingå. Klass 3 Upplag som i huvudsak mottar lågt förorenat avfall och där riskerna för skada på hälsa och miljö är låga.
Naturvårdsverket föreslår vidare att samtliga deponier skall uppfylla de nya och högt ställda miljöskyddskraven senast år 2005 och anger följande etappvisa förfarande:
1996 Naturvårdsverket ger ut Allmänna råd om deponering och utbildar bl.a. länsstyrelsernas handläggare.
1997 Länsstyrelserna går igenom länets deponier och bedömer för vilka generella föreskrifter inte är tillräckliga, samt upprättar en plan för när deponiema bör ha nya tillstånd. 1998 Utifrån länsstyrelsernas underlag föreslår Naturvårdsver- ket till regeringen lämplig tid för tidsbegränsade tillstånd.
1999 Föreskrifter om tidsbegränsade tillstånd samt om depone- ring av avfall träder i kraft.
För en deponi i klass 1 för miljöfarligt avfall beräknas årskost- naden öka med drygt 100 kr per ton avfall, för en klass 2-deponi med 50 kr per ton och för en deponi i klass 3 med 10 kr per ton.
Detta skall jämföras med dagens deponikostnader som uppges lig- ga på 200-500 kr per ton avfall.
Kostnadsökningen för klass 2-upplagen utgår från att botten- tätningen förutsätts kunna ske med packat rötslam och att alla övri- ga massor som används för konstruktion och sluttäckning kan ut- vinnas lokalt inom avfallsanläggningen. För många upplag är för- utsättningama inte så gynnsamma. För dessa blir kostnadema större än de angivna om de skall uppfylla kraven på miljösäker depone- ring som skall hålla även i ett långsiktigt 1000-årigt perspektiv.
4.8. Kommunal avfallsplanering
Enligt renhållningslagen skall varje kommun ha en renhållnings- ordning som innehåller kommunens föreskrifter om avfallshan- teringen och en avfallsplan. Planen skall innehålla uppgifter om alla avfall i kommunen. Den skall också innehålla en inventering av gamla avfallsupplag och en bedömning av miljörisken för varje så- dant upplag.
Naturvårdsverket har gett ut föreskrifter (SNFS 19913) för planeringen. Till och med maj 1995 hade 240 kommuner lämnat in en avfallsplan till Naturvårdsverket men fler bedöms vara klara eller under framställning. Från 1996 skall avfallsplanema lämnas in till länsstyrelsen som skall sammanfatta planerna och rapportera lä- get till Naturvårdsverket.
Avfallsplaneringen ger god överblick över avfallshanteringen och lägger fast riktlinjer för hur avfallets mängd och farlighet skall minska. Avfallsplanen antas av kommunfullmäktige varvid mål om ökad återvinning, minskad deponering m.m. med åtföljande hand- lingsprogram får en politisk förankring. Avfallsplaneringen har bli- vit ett viktigt hjälpmedel i kommunernas miljöarbete och för att få invånarna att medverka i källsortering och liknande aktiviteter.
4.9. Kommunalt Agenda 21-arbete
Vid miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992 åtog sig Sverige att ar- beta för en hållbar utveckling i enlighet med handlingsprogrammet Agenda 21 med övergripande mål att hindra överbefolkning, miljö- förstöring och rovdrift på jordens naturresurser. Ett arbete som inte bara berör stat, kommuner och myndigheter utan alla individer i samhället.
Det lokala Agenda-arbetet, som till stor del vänder sig till en- skilda människor, sker ute i kommunerna. Enligt en undersökning av Kommunförbundet, hade 212 kommuner år 1995 tillsammans avsatt över 80 mkr som särskilda medel för Agenda-arbetet. 154 kommuner hade anställt så kallade Agenda 21-samordnare som med olika medel skall engagera kommuninvånarna i Agenda-arbe- tet och stödja miljöarbetet i skolorna.
Agenda 21-arbetet skall genom upplysning och goda exempel få människor att iaktta en livsstil där omtanke om miljön, hushåll- ning med naturresurser, kretsloppstänkande och hållbar samhällsut- veckling blir ledstjärnor. Samtidigt får invånare och företag infor- mation om avfallsminimering, återvinning, källsortering och avfalls- behandling. Agenda 21-arbetet bör på sikt leda till att mindre avfall måste slutbehandlas och deponeras.
4.10. Differentierade avgifter och taxor
4.10.1. Behandlingsav gifter
Allmänt
Differentierade behandlingsavgifter tas ut när avfallet lämnas till behandling och tillämpas främst för avfall från verksamheter. Av- gifterna kan variera mellan 0-1 000 kr per ton [e]. Rena och sorte- rade fraktioner får en lägre avgift än osorterat avfall och specialav- fall. De dyraste avfallen kan kräva både sortering och förbehand- ling innan de kan deponeras.
De differentierade avgifterna syftar till att motivera avfallsläm- naren till avfallsminimering och källsortering så att han slipper den högre avgiften. Differentierade behandlingsavgifter är vanliga på deponiema. En differentierad behandlingsavgift kan baseras på så- väl vikt- som volymsbestämning varvid vägning anses mest rättvist. Vägningen sker normalt på fordonsvåg vid avfallsanläggningen. lndustrisopbilar, som samlar avfall från flera avfallslämnare i sam- ma lastutrymme, kan förses med väg för vägning av varje container så att kunden bara betalar för sitt eget avfall.
Erfarenheter
Två studier av differentierade avgifter och deras inflytande på före- tagen redovisasi Avfallsfri framtid. Den ena är utförd av företaget
GfK Marknadsföring för SYSAV8:s räkning. Den andra är utförd av Gothenburg Research Institute (GRI), Handelshögskolan i Göte- borg på uppdrag av Tekniska Verken i Linköping. Båda studierna är från 1991. GRI:s studie baseras på en enkätförfrågan till 400 fö- retag varav 100 svarat. Aven GfK:s undersökning är en enkätunder- sökning men anses grundligare [k].
Att ekonomiska incitament kan användas i sammanhanget får anses bekräftat av undersökningarna. När GfK ställde frågan ”Skulle ni kunna tänka er att källsortera om deponeringsavgiften var 200, 400 altemativt 600 kr per ton?” fick man svaren 50% ja, 90% ja och 97% ja. Vidare ansåg 54% av företagen att avfall är ett väsentligt miljöproblem och en nästan lika stor del av dem (52%) accepterar att avfallshanteringen får kosta mer än självkostnaden. Differentierade avgifter är dock inte enda orsaken till att källsor- teringen och återvinningen ökat. I flera företag fanns viljan att källsortera även innan differentierade avgifter infördes [k].
En genomgående uppfattning är att avgifter styr de mindre och medelstora företagen till sortering. De stora företagen anses inte påverkas i samma utsträckning eftersom de snarare styrs av sin miljöpolicy. I GRI:s undersökning ställdes frågan hur stor del av de totala kostnaderna som kunde relateras till avfallskosmader. Detta uppskattades av företagen till intervallen 0,001% till 2%, beroende av företagsstorlek eller branschtillhörighet. En stor del av företagen hade dock ingen aning om hur stor kostnaden var. Detta bekräftas av GfK:s undersökning där 43% av företagen uppges vara omed- vetna om den totala avfallskostnaden [k].
Vid införandet av differentierade taxor har avfallsbolagen gått ut med information i någon form. I vissa fall har man lagt vikt vid att inte enbart informera om införande av nya taxor utan att även försöka ge en förklaring ur samhällsekonomisk synvinkel, med be— toning på miljöfaktorer, varför företagen måste börja sortera sitt av- fall. Det har även poängterats att det företagsekonomiskt lönar sig att sortera avfallet från den egna verksamheten. I vissa kommuner har infonnationsbladen kompletterats eller ersatts med personliga besök av miljöinformatörer.
Det är dock en krävande uppgift att inom ett stort verksamhets- område besöka alla företag [k]. På Sysav arbetar exempelvis två personer heltid med information, men dessa har under fyra år en- dast hunnit besöka 1 300 av de totalt 13 000 verksamma företagen i regionen. Informationen koncentreras därför till branscher och företag som är särskilt viktiga från avfallssynpunkt.
En allmän uppfattning är att den ökade sortering som följt in- förandet av differentierade taxor inte uteslutande har berott på tax- oma utan i hög grad är ett resultat av den infonnationsverksamhet som bedrivits. I både GfK:s och GRI:s undersökningar påpekas det att behovet av ökad information och rådgivning är stort [k].
” Sydvästra Skånes Avfalls AB.
Det senare bekräftas av de erfarenheter som gjorts i Orebro där avgifterna för blandat avfall höjdes i ett steg från 180 till 320 kr. Aven om höjningen var kraftig (+78%) fick den ingen synbar ef- fekt på avfallshanteringen förrän kommunens industrirådgivare be- sökte företagen och informerade om taxan, dess syfte och om hur företagen kan förbättra sin avfallshantering [e].
Perstorp AB insåg redan omkring 1990 att framtidens kostna- der för avfallshanteringen kommer att öka markant. Sedan några år har man därför en form av intern taxedifferentiering av avfalls- hanteringen. Samtidigt har källsortering introducerats inom alla di- visioner. Osorterat avfall debiteras med höga taxor medan sorterat debiteras med låga. Perstorp AB hade förut ca 9 000 ton avfall per år av vilket 40% brändes internt och 60% gick till deponering. Mängden deponerat avfall hade efter en kort tid minskat med 25- 75%. En division kunde sänka avfallskostrraden från 3 600 kr till knappt 1 000 kr per vecka [k].
4.10.2. Renhållningstaxor
De avgifter som tas ut av hushållen, indirekt via bostadsföretag eller direkt av villaägare, fastställs i en kommunal renhållningstaxa. Avgiften får enligt renhållningslagen sättas till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga kostnader för renhållningen. Inget hindrar dock kommunen från att ta ut avgiften på sådant sätt att återanvändning, återvinning och annan miljövänlig avfallshan- tering stimuleras. För flerbostadshus tillämpas normalt en taxa som innebär att bostadsföretaget och dess lägenhetshushåll enbart beta- lar för det antal fulla sopbehållare av en viss volym som hämtas el- ler töms. Härigenom får abonnenten ett ekonomiskt incitament till att källsortera återvinningsbara material och lämna dessa separat i stället för att blanda materialen med soporna.
Villahushåll är i regel hänvisade till årsabonnemang som inne- bär att en sopbehållare av en viss volym töms var eller varannan vecka oavsett om den är full eller inte. Veckotömning är normalt i tätort medan 14-dagarshämtning är vanligast i glesbygd. Hushåll som hemkomposterar matavfall eller i övrigt har liten sopmängd kan ofta få glesare hämtning till en lägre avgift. Härigenom får de ett incitament att minska sopvolymen. I Villahushåll finns alltid ris- ken att glesare hämmingsintervall leder till att samma sopvikt får hämtas i en mer packad sopbehållare.
För att ge avfallslämnaren motiv att också minska sopvikten har ett par kommuner infört viktbaserade taxor. Sopbilama utrustas då så att de kan väga de sopor som hämtas hos varje abonnent. Varberg var först i landet med en vikttaxa och har till följd av väg- ningen noterat en minskad sopvikt från Villahushåll med upptill 30%. Samtidigt har hemkompostering och återvinning ökat. Taxan
är sammansatt av en fast grundavgift på minst 300 kr per hushåll och år och en rörlig avgift på 1 kr per kg avfall. Under 1996 plane- rar ytterligare ett 10-tal kommuner att införa viktbaserad taxa och intresset ökar i takt med att behandlingskostnadema stiger. De som inför vikttaxan tillämpar den i första hand på villaabonnenter. Där anses den vara ett effektivt styrmedel genom att hushållen via sin sopräkning regelbundet kan informeras om hur de lyckats minska sin sopmängd och vilken ekonomisk besparing de gjort.
4.1 l Miljöpolicy
För industrin blir avfallshantering och miljöskydd en allt vik- tigare strategisk fråga och allt fler företag vill skapa en tydlig miljö- profil. Miljöfrågoma ses som en betydelsefull konkurrensfaktor och allt fler inser betydelsen av att avfall främst bör hanteras miljö- och resursmässigt riktig och inte nödvändigtvis till lägsta kostnad. Denna utveckling drivs ofta på av de anställda som med god ar- betsmiljö inkluderar förmånen att tillhöra ett företag med god ord- ning på miljö- och avfallsfrågoma. Det blir också vanligare att in- köpare begär opartiska redovisningar från säljaren hur denne t.ex. löser sina miljö- och avfallsfrågor. För att klara detta kan företagen kvalitetssäkra sin verksamhet och införa miljöstymingssystem som ger en köpare garantier för att företaget inte fuskar med miljöfrå- gorna.
Uppföljningen sker genom frivilliga miljörevisioner syftande till att förbättra miljöskyddet och minska miljöriskema. Miljörevi- som gör jämförelser med lagstiftning, tillstånd etc. och företagets miljöpolicy. Inom EU finns ett program för miljörevision, Eco- management and Audit Scheme (EMAS). En internationell stan- dard (ISO 14000) håller på att utarbetas och beräknas bli klar i må- nadsskiftet oktober-november 1996.
Frivillig miljöstyming och miljörevision enligt EMAS har in- förts i Sverige och övriga EU-länder via en ny lag från 1995. Svenska Miljöstymingsrådet AB har bildats av regeringen tillsam- mans med Industriförbundet, Företagarnas Riksorganisation och Kommunförbundet. Rådets uppgift är att informera om EMAS, samt att sköta registreringen av de företag som ansluter sig till sys- temet. Det första företaget registrerades i november 1995. Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) har fått i uppgift att utse obe- roende miljökontrollanter som granskar de företag som ansluter sig till EMAS. Den första miljökontrollanten godkändes i oktober 1995. NUTEK har utsetts att ansvara för information och hjälp till små och medelstora företag som är intresserade av att ansluta sig till EMAS [k].
5. Konsekvenser av en skatt på konventionellt9 avfall
5 .1 Metod för konsekvensvärdering
I kapitel 5 visas hur en avfallsskatt på 250 kr exklusive moms — en- ligt det förslag som redovisas i kapitel 3 - och i kombination med andra styrmedel, bedöms påverka hanteringen och deponeringen av konventionellt avfall de närmaste 8-10 åren framöver. Förutom av- fallsskatten ligger följande styrmedel och drivkrafter till grund för analyserna:
. producentansvar för olika varor och förpackningar, . naturgrusskatt, . Naturvårdsverkets ”Aktionsplan Avfall", . ökade krav på deponering i form av förslag till nya deponidi- rektiv i Naturvårdsverkets Allmänna råd, . kommunal/regional avfallsplanering, lokalt Agenda-arbete, . kommunala differentierade taxor m.m. samt . företagens miljöengagemang.
Påverkan av avfallsskatt och de övriga styrrnedlen visas i form av prognoser för de åtta konventionella avfallsslag som är vanligast i kommunerna. Den individuella påverkan av respektive styrmedel visas avfallsslag för avfallsslag i avsikt att så långt som möjligt isole- ra och värdera enbart avfallsskattens bidrag till avfallsutvecklingen. Som prognosår anges generellt 2000/05 vilket skall läsas som att de beskrivna konsekvenserna bedöms vara uppnådda omkring år 2000 eller senast år 2005.
Prognoser, bedömningar och analyser för vissa avfallsslag är osäkra eftersom det saknas tillförlitlig statistik. Det underlag som använts är det bästa som funnits att tillgå i dagsläget. Prognoserna har underhand diskuterats med Naturvårdsverket för att så långt som möjligt samordnas med de bedömningar som redovisas i ver- kets ”Aktionsplan Avfall”.
9 De åtta avfallsslag som beskrivs ikapitel 5 benämns "konventionellt avfall". Dessa av- fall förekommer i de flesta kommuner och omfattar bl.a. hushållsavfall och därmed jäm- förbart avfall från offentlig och privat verksamhet.
5.2. Behandling, ekonomi och miljö
5.2.1. Total avfallsmängd
Totalmängden avfall bedöms minska med 555 000 ton varav 207 000 ton eller 37% kan kopplas till avfallsskatten. För slam från kommunala och industriella reningsverk kan en ökad deponikost- nad undvikas genom åtgärder som minskar vatteninnehållet.
Tab. 5.1 Minskad totalmängd p.g.a. skatt och övriga styrmedel
Styrmedel som nu an- Avfallsmängder 1994 - 2000/05 vänds eller planeras Hush Park By/Ri Slagg Kom Ind Ind Tot (sort i kton) avf avf avf askor slam slam avf kton Avfallsmängd 1994 3 260 130 1 200 820 1 030 230 1 660 8 330 Effekt av skatt 2.50 lcr -85 -2 0 0 -70 -20 -30 -207 Effekt av Övr Styrmedel ;199 __-5 ___9 __9 _;59 _";"39 _;29 & Avfallsmängd 2000/05 3 015 120 1 200 820 900 180 1 540 7 775 Förändring i kton -245 -10 0 0 -130 -50 -120 -555 Skatteffekt%av förändr 35% 20% 0% 0% 54% 40% 25% 37%
Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton. Anm: Skatteeffekten är uppskattad - siffrorna skall tolkas som en trolig storleksordning.
5.2.2. Materialåtervinning
Återvinningen bedöms öka med 1 105 000 ton varav ca 268 000 ton eller 24% kan sägas bero på en avfallsskatt. För bl.a. slagg, as- kor, kommunalt avloppsslam och industriavfall blir skatten ett kon— kret incitament till ökat umyttjande.
Tab. 5.2 Materialåtervinning p.g.a. skatt och övriga styrmedel
Styrmedel som nu an- Återvinning (mtrl/flis/slam) 1994 - 2000/05 vänds eller planeras Hush Park By/Rr' Slagg Kom Ind Ind Tot (sort i kton) avf avf avf askor slam slam avfall kton Återvinning 1994 i 580 10 200 160 300 45 540 1 835 Effekt av skatt 250 lcr +27 +5 +50 +95 +50 +1 +40 +268 men av övr styrmedel 1195 3:12 189 132 3129 __:3 _+_62 +837 Återvinning 2000/05 775 30 530 390 520 50 645 2 940 Förändring i kton +l95 +20 +330 +230 +220 +5 +105 +1 105 Skatteffekt % av förändr 14% 27% 15% 41% 23% 20% 38% 24% ___—___— Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton. Anm: Skatteeffekten är uppskattad — siffrorna skall tolkas som en trolig storleksordning.
5.2.3. Biologisk behandling och energiutvinning
Biologisk behandling ökar med ca 220 000 ton varav ca 73 000 ton eller 33% bedöms bero på avfallsskatten. Stor påverkan har skatten på hushållsavfall och industrislam som antingen förs till be- fintliga kompostverk med ledig kapacitet, strängkomposteras på upplagen eller rötas. Energiutvinningen ökar bl.a. i samband med att mer avfall behandlas i rötreaktorer. Vid reaktorrötning är det möjligt att utvinna ca 0,8 MWh per ton avfall. Vid en ökad tillförsel med 50 000 ton kan ca 40 000 MWh rötgas utvinnas.
Tab. 5.3 Biologisk behandling p.g.a. skatt och övriga styrmedel
Styrmedel som nu an- Biologisk avfallsbehandling 1994 - 2000/05 vänds eller planeras Hush Park By/Ri Slagg Kom Ind Ind Tot (sort i kton) avf avf avf askor slam slam avfall kton Biologisk behandl 1994 90 65 - - 50 0 5 210 Effekt av skatt 250 ln' +28 +3 - - +40 +2 0 +73 Effeld av övr styrmedel __1-62 _123 __-_ _-__ _369 _1-3 __0 +l47 Biol behandl 2000/05 180 90 - - 15 0 5 5 430 Förändring i kton +90 +25 - - +100 +5 +0 +220 Skarteffekt % av förändr 32% 10% - - 40% 40% 0% 33%
Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton. Anm: Skatteeffekten är uppskattad - siffrorna skall tolkas som en trolig storleksordning. Ut- över angiven mängd behandlas 10 000 ton specialavfall 1994 och 85 000 ton 2000/05.
5.2.4. Avfallsförbränning och energiutvinning
Förbränning med energiutvinning bör i kombination med så- songslagring av avfallsbränsle kunna öka med 340 000 ton varav ca 102 000 ton eller 30% kan kopplas till skatten. Avfall med bränn- bara fraktioner, som idag deponeras, förs över till befintliga värme- och kraftvärmeverk som kan motta mer avfallsbränsle.
Tab. 5.4 Ökad förbränning p.g.a. skatt och övriga styrmedel
Styrmedel som nu an- Avfallsförbränn med energiutvinn 1994 - 2000/05 vänds eller planeras Hush Park By/Ri Slagg Kom Ind Ind Tot (sort i kton) avf avf avf askor slam slam avfall kton Avfallsförbränning 1994 1 340 15 100 - - - 305 1 760 Effekt av skatt 250 kr +28 -3 +32 - - - +44 +102 Effekt av övr styrmedel _1-62 _;12 _1-88 __-__ ___-__ __-__ 1102 +238 Avfallsförbränn 2000/05 1 430 0 220 - - - 450 2 100 Förändring i kton +90 -15 +120 - - - +145 +340 Skatteffeld % av förändr 32% 18% 27% - - - 30% 30%
Anm: Skatteeffekten är uppskattad - siffrorna skall tolkas som en trolig storleksordning. Ut- över angiven mängd förbränns även 30 000 ton riskavfall från sjukvård.
Det finns 21 avfallseldade energianläggningar av vilka flertalet uppfördes under 70-talet och i början av 80—talet. Efter 1986 har det inte byggts någon helt ny anläggning. Vid samtliga verk ut- vinns energi för produktion av värme eller ånga som levereras till fjärrvärmenät eller närliggande industrier. Ca 97% av utvunnen energi tas till vara och 1994 producerades 13% av landets fjärrvär- me med avfallsbränsle. Tre avfallsanläggningar producerar både värme och elektricitet. Under 1994 utvanns sammanlagt 4,3 miljo- ner MWh värme och el ur 1,29 miljoner ton hushållsavfall och ur 0,38 miljoner ton industriavfall. Industriavfall har ca 50% högre vännevärde än hushållsavfall [g].
Av ovannämnda uppgifter kan beräknas att hushålls- och in- dustriavfall har ett nettovärmevärde på 2,3 MWh per ton respektive 3,4 MWh per ton. Förbränningen ökar enligt prognoserna till 2,13 miljoner ton varav hushållsavfall 1,43 och industriavfall 0,7 miljo- ner ton. Energiutvinningen från hushållsavfall kan då beräknas öka med 1,43x2,3=3,29 miljoner MWh och från industriavfall med 0,7x3,4=2,38 miljoner MWh, eller totalt 5,67 miljoner MWh.
Beräkningen bygger på 1994 års vännevärden. Vännevärdet i hushållsavfall bedöms dock stiga genom styrmedel som ökar sorte- ringen och för över organiska fraktioner med lågt värmevärde från förbränning till biologisk behandling. Vidare kommer säsongs- lagringen av avfallsbränsle att öka möjligheterna att utvinna ener- gin. Många avfallsvärmeverk kan idag inte köras med full kapacitet på sommaren då värrnebehovet är litet, medan andra har brist på av- fallsbränsle under vintersäsongen.
Med hänsyn till att energivärdet kommer att öka, men att flera avfallsvärmeverk kan antas ha fortsatt leveransbegränsning på som- maren, kan den praktiskt möjliga energiutvinningen före år 2005 beräknas till ca 5 700 000 MWh per år. Detta är en ökning jämfört med 1994 med 1400 000 MWh eller med ca 33%. Frågan om ökad elproduktion med avfallsbränsle hänger ihop med marknads- priset på el. Idag är det inte ekonomiskt försvarbart att bygga om äldre pannor för elproduktion utom möjligen vid större ombygg— nader. Nya anläggningar förses med största sannolikhet med gas- turbin för elproduktion [g].
5.2.5. Effekt på deponerad avfallsmängd
Effekten av de styrmedel som påverkar deponeringen beräknas bli att den årliga deponeringen av konventionellt avfall halveras före år 2005 och minskar med 2 220 000 ton. Av denna minskning kan ca 675 000 ton eller 30% härledas som en effekt av skatten. Skatten får stor påverkan på hanteringen av flertalet avfall. Den relativt låga påverkan på bygg- och rivningsavfall beror på att branschen ge-
nom ett frivilligt producentansvar och en aktiv miljöpolicy själv åtagit sig att halvera deponibehovet till år 2000.
Tab. 5 .5 Minskad deponering p.g.a. skatt och övriga styrmedel
Styrmedel som nu an- Deponering 1994 - 2000/05
vänds eller planeras Hush Park By/Ri Slagg Kom Ind Ind Tot (sort i kton) avf avf avf askor slam slam avfall kton Deponering 1994 1 250 40 900 660 680 185 810 4 525 Effekt av skatt 250 kr -180 -7 -90 -95 -160 -23 -120 -675 men av övr styrmedel ;999 _;99 _999 199 _999 _91 .999 -1 545 Deponering 2000/05 630 0 450 430 230 125 440 2 305 Förändring i kton -620 -40 -450 -230 -450 -60 -370 -2 220 Skatteffekt%av förändr 29% 18% 20% 41% 36% 38% 32% 30%
Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton. Anm: Skane-effekten är uppskattad - siffrorna skall tolkas som en trolig storleksordning. Ut- över angiven mäng deponeras 100 000 ton specialfall 1994 och 105 000 ton 2000/05.
5.2.6. Effekt på antalet avfallsupplag
Tab. 5.6 Avfallsutveckling 1994-2000/05 för samtliga avfallsslag.
AVFAILSSLAG Total Material Summa Biolog Avfalls Depone mängd återvinn behandl behandl förbrän ring
a=b+c b c=d+e+f d e f
1 Hushavfojämf1994 3 260 580 2 680 90 1 340 1 250 —"— år2000/05 3 015 775 2 240 180 1 430 630 2 Parkavfall 1994 130 10 120 65 15 40 —"— år 2000/05 120 30 90 90 0 O 3 Bygg- o rivn avf1994 1 200 200 1 000 0 100 900 —"— år2000/05 ] 200 530 670 0 220 450 4 Aska fr energiutv 1994 820 160 660 0 0 660 —"— år 2000/05 820 390 430 0 0 430 5 Slam fr komm av11994 1 030 300 730 50 0 680 —"— år 2000/05 900 520 380 150 0 230 6 Slam fr indavlopp 1994 230 45 185 0 0 185 —"— år2000/05 180 50 130 5 0 125 9 Ej br spec ind avf1994 1 660 540 1 120 5 305 810 —"— år2000/05 1 540 645 895 5 450 440 10 Specavf exkl MFA -94 140 0 140 10 30 100 —"— år 2000/05 220 0 220 85 30 105 Summa 1994 3.919 3.9.3; 9999 __999 3.299 3.929 Prognos 2000/05 3.999 3.959 9.999 _-919 9.199 3.99 Förändring i kton -475 1 105 -1 580 295 340 -2 215 Förändring i % -6% 60% -24% 134% 19% -48%
Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton.
Det finns idag ca 300 avfallsupplag för konventionella avfall varav ca 170 under 1994 mottog mindre än 10 000 ton avfall för deponering. l Naturvårdsverkets förslag till Aktionsplan Avfall och till Allmänna råd för deponering skärps kraven på miljöskyddsåt- gärder vid deponering. Dessa skärpningar kommer att leda till att
' antalet deponier som kan ta emot t.ex. hushållsavfall minskar.
Med hänsyn till storleksordning och geografisk fördelning be- dömer RVF [f] att antalet deponier för s.k. .f'kommunalt avfall" re- duceras till hälften under en 10—årsperiod. Aven om deponeringen på en liten avfallsanläggning upphör kan det emellertid finnas be- hov att utnyttja området för sortering, kompostering, återvinning, lagring, omlastning och liknande verksamhet. Deponin är från miljösynpunkt lämplig för just sådan verksamhet.
Effekten av de styrmedel som påverkar deponeringen beräknas bli att den årliga deponeringen av konventionellt avfall minskar från 4,6 till 2,4 miljoner ton 2000/05. Deponeringens betydelse som metod för slutbehandling kan med ledning av siffrorna i tabell 5.6 under samma period beräknas minska från 70% (4 625 000/ 6 635 000) till 48% (2 410 000/5 055 000). Deponering kommer under den tid som kan överblickas således fortfarande att vara en betydelsefull metod för att omhänderta avfall som inte kan återvin- nas eller behandlas på annat sätt.
5.2.7. Transporter
När mindre deponier stängs kan insamlat avfall behöva transporte- ras längre sträckor till slutbehandling. Då ökade deponikostnader också ger en avfallsminskning behöver konsekvensen inte automa- tiskt bli ökat transportarbete. Små deponier finns främst i glesbygd där förutsättningama är goda för hushåll att själv kompostera träd- gårds- och matavfall. Detta ger möjlighet för kommunen att minska antalet årliga sophämtningar. Insamlingen av hushållsavfall förbru- kar omkring 90% av ett sopfordons bränslebehov medan motsva- rande förbrukning för transporter till behandling i regel under- stiger 10%. Glesare hämming av en mindre mängd ger därför nor- malt en bränslebesparing som mer än väl kompenserar bränslebe- hovet vid längre körning till en regional anläggning. Overstiger transportsträckan 20-30 km bör avfallet omlastas varvid lasten i 5-6 sopbilar ryms i & större fordon med släp. Med effektiv omlastning kan bränslebehovet för transport till en regional anläggning t.o.m. bli mindre än vid körning till en närmare belägen lokal anläggning.
För att brännbart avfall skall kunna utnyttjas för energiutvin- ning kommer antalet regionala transporter med omlastning att öka. Då lasten med avfallsbränsle kan utnyttjas för energiutvinning er- hålls dock en positiv energibalans vilket framgår av följande räkne- exempel. Ett fordon med släp som transporterar 32 ton avfalls-
bränsle en sträcka på 100 km förbrukar ca 55 liter drivmedel med ett energiinnehåll på ca 650 kWh. Detta skall jämföras med att las- ten vid förbränning kan avge ca 100 000 kWh elektricitet och fjärr- värme. Den förbrukade drivmedelsenergin i detta fall blir mindre än 1% av den utvunna energin. I tab. 5.7 visas förhållandet även vid andra transportavstånd och lastvolymer.
Tab. 5.7 Energibalans vid transport av avfallsbränsle olika sträckor.
FORDONSTYP Avfallshsten Energi i förbrukad diesel [MJ] Andel (Avfall 12,5 MJ/kg och energinnehåll vid olika transportvstånd transport diesel 41,3 MJ per liter) MJ 20 km 50 km 100 km energi Lätt lastbil 4,7 ton 58 750 79 0,13% —"— 58 750 204 0,35% —"— 58 750 392 0,67% Tung lastbil 14 ton 175 000 181 0,10% —"— 175 000 427 0,24% —"— 175 000 836 0,48% Tung lastbil o släp 32 ton 400 000 552 0,14% —"— 400 000 1 158 0,29% —"— 400 000 2 255 0,56%
Källa: [g]. Renhållningsverksföreningen har i sin tur hämtat beräkningsunderlaget ur Reforsk FOU nr 126, maj 1995. "Transporters miljöpåverkan i ett livscykelperspektiv". Sorten 1 M] som används i tabellen motsvarar ca 0,28 kWh.
5.2.8. Skatteintäkter
Tab. 5.8 Beräknade skatteintäkter 1998, 2001 och 2005
ÅRTAL Hush Park By/Ri Slagg Kom Ind Indavf Sum avf avf avf askor slam slam omfa ma
Deponering i 1000-tal ton år1994 1 250 40 900 660 680 185 910 4 625 1998 (1994 minus =20%) 1 000 30 720 530 540 150 730 3 700 2001 (1994 minus =40%) 800 10 450 480 380 140 640 2 900 2005 (enl prognos i kap.5) 630 0 450 430 230 125 555 243 Skatteintäkter i Mkr 3) 2) 1998 (skatt 250 kr/t) 250 10 180 130 130 40 185 925 2001 (skatt 250 kr/t) 200 5 115 120 90 40 160 730 2005 (skatt 250 kr/t) 160 0 115 110 60 30 140 610
Anm: 2) Skatt för beskattningsbart avfall som nu deponeras llå schakt- och byggtippar liksom för täckmassor är inte medräknad. 3) För hushållsavfa tillkommer 25% imoms.
En skatt på 250 kr per ton avfall som införs den 1 januari 1998 beräknas detta år ge 925 mkr i skatteintäkter, vilka minskar till 730 mkr år 2001 och till 610 mkr år 2005. För hushållsavfallet
tillkommer 25% moms på avfallsskatten vilket för 1998 ökar skat- teintäkterna med drygt 60 mkr.
5 .2.9 Kostnader och avgifter för deponering
Ökade deponikostnader
Nuvarande kostnad för deponering varierar stort [e] men kan som ett genomsnitt för landet, och med nu gällande miljöskyddskrav, beräknas till ca 200 kr exklusive moms per ton avfall som depone- ras. Av denna kostnad uppskattas drygt 60% (ca 120 kr per ton) vara fasta och knappt 40% (ca 80 kr per ton) vara rörliga utgifter. För en deponi på vilken det nu årligen deponeras 50 000 ton blir således den fasta årskostnaden 6 mkr och den rörliga årskostnaden 4 mkr eller tillsammans 10 mkr. Den fasta kostnaden förändras i regel inte även om deponeringen skulle minska, utan kommer i princip att ligga kvar på 6 mkr så länge avfall deponeras och så länge det behövs en organisation som sköter och ansvarar för an- läggning och drift.
Inom 5-8 år kommer förutsättningarna för deponeringen att förändras. Den deponerade avfallsmängden kommer enligt prog— noserna att halveras vilket i exemplet ovan innebär att avfallstill- förseln 1995-96 på 50 000 årston minskar till ca 40 000 ton 1998 och till ca 25 000 årston år före 2005. Inom 5—8 år skall deponin också vara försedd med miljöskyddsåtgärder som uppfyller de högt ställda miljökraven som anges i Naturvårdsverkets Allmänna råd. Avfallsskatt på 250 kr exklusive moms införs 1998. Påverkan på deponikostnaden visas i tab. 5.9.
Nuvarande enhetskostnad på 200 kr per ton och årskostnad på 10 mkr ökar från och med 1998 till 480 kr per ton respektive 19,2 mkr per år. Denna mer än fördubblade kostnad från 1995-96 beror främst på att skatten införs 1998. Före 2005 ökar enhetskosmaden ytterligare till 620 kr per ton medan årskostnaden sjunker till 15,5 mkr. Dessa förändringar beror till viss del på ökade kostnader för miljöskyddsåtgärder men till större delen på att deponeringen har halverats till 25 000 ton. (se tab. 5.9).
Utöver de i tabellen visade kostnadsförändringama, tillkommer kostnader för sådana avfallsminskande åtgärder som måste genom- föras för att deponeringen skall kunna sänkas till 40 000 ton 1998 och till 25 000 ton före 2005. Det kan gälla kostnader för sor- tering, lagring, kompostering, flisning m.m. Det kan också gälla kostnader för ombyggnader, extra sopbehållare, separat hämtning av olika avfallsfraktioner etc. för att kunna förbättra källsorte- n'ngen. Dessa åtgärdskostnader kan till viss del reduceras av bespa- ringar i insamlingsledet när en mindre mängd avfall behöver samlas
in. Den samlade effekten av kostnadsökningar och besparingar går inte att bedöma generellt då utfallet till stor del beror på lokala för- hållandena.
Tab. 5.9 Deponikostnader - förändringar till 2000/05
Faktorer som förändrar Enhetskostnad lcr per ton Årskostnad mkr per år deponikostnaderna fast rörlig summa fast rörlig summa
Deponikostnad 1995-96 vid deponering av 50.000 ton/år 120 80 200 6,00 4,00 10,00 Ändrade förutsättn. från 1998
dep minskar till 40.000 ton 150 80 6,00 3,20 tillkommer skatt på 250 kr 250 10,00 Deponikostnad 1998 150 330 480 6,00 13,20 19,20 Ändrade förutsättn. 2000-05
dep minskar till 25.000 ton 240 80 6,00 2,00 tillkommer skatt på 250 kr 25 0 6,25 nya miljöskyddsåtgärder 5 0 1,25 Deponikostnad 2000-05 240 380 620 6,00 9,50 15,50
Förk: mkr = miljoner kronor.
Ökade deponiavgifter
För en kommun, som eftersträvar ekonomisk balans mellan utgifter och intäkter och som inte får gå med ”vinst”, kommer utveck- lingen av enhetskostnaden att styra vilken deponiavgift (behand- lingstaxa) som måste tas ut för hushållens och företagens avfall. År 1998 måste deponiavgiften således höjas till minst 480 kr per ton eller med minst 140%. År 2000/05 måste deponiavgiften höjas igen till minst 620 kr per ton eller med minst 210% jämfört med taxeni- vån 1995-96. Dessa höjningar gäller för företag som kan dra av in- betald moms. För hushåll, som inte är redovisningsskyldiga för mervärdesskatt, tillkommer 25% på avgifterna. År 2000/05 blir den jämförbara deponiavgiften för hushållsavfall således 775 kr per ton.
5 .3 Hushållsavfall
Avfallsutvecklingen till år 2000/05
Totalmängden minskar genom att hushållen i ökad utsträckning medverkar till avfallssnål konsumtion och till hemkompostering av matrester och grönavfall. Viktbaserade taxor som belönar hushåll
som lämnar mindre sopmängder införs i ett flertal kommuner. En ökad användning av ventilerande sopbehållare sänker fukthalten på soporna. Mängden avfall som slutligt omhändertas minskar och mer avfall styrs från deponering över till andra alternativ.
Tab. 5.10 Hushållsavfall - utvecklingsprognos till 2000/05
Åtgärd/händelse som påver— Total Material Summa Biolog Avfalls Depone kar avfallsutvecklingen mängd återvinn behandl behandl förbrän ring (sort i kton) a=b+c b c=d+e+f d e f Avfallssituationen 1994 3 260 5 80 2 680 90 1 340 1 250 Avfallssnål konsumtion -55 —1 5 -40 -1 -19 -20 Ventilerande sopemb -55 -55 -1 -26 -28 Hemkompostering -100 -100 -5 -45 -50 Prodansv - tidn 0 glas +55 -55 -1 -25 -29 Prodansv - kan/plast/al/plåt +90 —90 -2 -42 -46 Avfall fr reng av förpaclm -35 —35 -1 -17 -17 Källsort/återv vitv mm +65 -65 -30 -35 Ökad komposter/rötning +100 »50 -50 Ökad förbränning _____ ____ ____ _____ _3345 _;345 Prognos 2000/05 9.915 __715 3.259 __tåg 3129 __939 Ändring 1994—2000/05 -245 +1 95 -440 +90 +90 -620 —"— procent -8% 34% -16% 100% 7% -50% Källa: [c, d, e, och g] Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton. Anm: I mängden ingår 435 000 ton med hushållsavfall jämförligt avfall från industrier, han- del, kontor, hotell, restauranger, skolor och liknande verksamheter.
Styrmedel som minskar deponeringen Producentansvaret får stor påverkan på materialåtervinningen ge- nom att materialbolagen måste uppnå vissa återvinningsmål. Nya deponidirektiv liksom avfallsskatten ökar kostnaden för deponering vilket ger kommunema ekonomiska incitament att styra avfall till annat omhändertagande. Mål om minskad deponering finns dock redani många kommunala avfallsplaner. Agenda-arbetet och vikt- baserade taxor påverkar hushållen att minska sopmängden och lämna mer avfall till återvinning. En avfallsskatt ger ungefär samma styreffekt som nya deponidirektiv och kommunal avfallsplanering.
Okad källsortering och hemkompostering av hushållsavfall hos enskilda hushåll p.g.a. en avfallsskatt kan inte automatiskt förväntas om inte skatten kombineras med en viktrelaterad taxa eller andra åtgärder som ger hushållen möjligheter att undgå skatten. Enbart det faktum att en avfallsskatt införs kommer emellertid att utnyttjas i kommunernas information till hushållen och påverka dem att minska sina sopmängder.
Danmarks erfarenheter är att deras avfallsavgift har medverkat till att upprätthålla återvinningen av papper trots fallande mark- nadspriser. Annan ökad återvinning och kompostering tillskrivs främst andra finansiella åtgärder än avgiften i sig, t.ex. differentie-
rade och viktrelaterade taxor. Effekterna av dessa åtgärder, i kom- bination med en allmänt utbyggd källsorteringsmöjlighet, har dock förstärkts av avfallsavgiften [m].
Tab. 5.11 Hushållsavfall - effekt på deponibehovet av olika styrmedel
Åtgärd/händelse som Totalt Minskad deponering pga olika styrmedel minskar deponibe- minskad prod deponi skatt agenda avf diff hovet till 2000/05 deponer ansv direktiv 250 kr 21 plan taxa Avfallssnål kons 20 5 1 0 5 Vent sopemballage 45 25 1 0 10 Hemkompostering 50 5 15 10 10 10 Materialåtervinning 110 55 10 15 10 10 10 Komp/rötn/förbrännin g 395 13 _5_ 125 135 Summai kton 620 60 150 180 30 165 35 Andel i procent 100% 10% 24% 29% S% 27% 6%
Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton.
5.4. Park- och trädgårdsavfall
Med park- och trädgårdsavfall avses främst vegetabiliskt avfall från skötsel av parker, kyrkogårdar och större trädgårdsanläggningar. Trädgårdsavfall från hushåll ingår i avsnitt 5.3.
Avfallsutvecklingen till år 2000/05
Tab. 5.12 Parkavfall - utvecklingsprognos till 2000/05
Åtgärd/händelse som påver— Total Flis- Summa Biolog Avfalls Depone kar avfallsutvecklingen mängd ning behandl behandl förbrän ring sort i kton a=b+c b c=d+e+f d e f Avfallssituationen 1994 130 10 120 65 15 40 Komposter i park/kyrka -10 -10 -5 -5 Komposter vid avfallsverk 0 +25 -5 -20 Flisning +20 -20 -5 -15 Prognos 2000/05 __]? ___3_Q ___99 ___90 ___g ____9 Ändring 1994-2000/05 - l 0 +20 -30 +25 -15 -40 —"- procent -8% 200% -25% 38% -100% -100% Källa: [c, d och e], Förkortning: kton = kiloton dvs. 1 000 ton.
Mängden som bortforslas för att omhändertas av avfallshante- rare minskar genom att fler park- och kyrkoförvaltningar och träd- gårdsmästerier själv komposterar sitt grönavfall. Mer parkavfall kommer också att källsorteras eller sorteras ut vid central sortering
varvid utvinningen av kompost ur löv, gräs och ris samt av grönflis från grenar ökar. Mängden avfall som måste slutbehandlas minskar och deponering bedöms i princip upphöra inom den närmaste femårsperioden.
Styrmedel som minskar deponeringen Uppgiften om deponerad mängd är troligen högre än i dagsläget eftersom kompostering och flisning av parkavfall redan är en van- lig företeelse i anslutning till deponiema. Både flis och kompost får bra kvalitet och kan i regel avyttras på acceptabelt sätt dock sällan med ekonomiskt vinst. Höjda deponikostnader innebär att alter- nativen kompostering och flisning kommer att bli mer ekonomiskt fördelaktiga.
Tab. 5.13 Parkavfall - effekt på deponibehovet av olika styrmedel
Åtgärd/händelse som Totalt Minskad deponering pga olika styrmedel minskar deponibe- minskad miljö deponi skatt info avf diff hovet till 2000/05 deponer policy direktiv 250 kr rådgivn plan taxa Komposter i park/kyrka 5 3 1 1 Central kompostering 20 5 5 2 4 4 Flisning l 5 2 2 4 3 4 Summa i kton 40 1 0 7 7 1 7 8 Andel i procent 100% 25% 18% 18% S% 18% 20%
Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton.
5.5. Bygg- och rivningsavfall
Med bygg- och rivningsavfall menas avfall från nyproduktion, re- novering, ombyggnad och dylikt av hus, andra byggnader och an- läggningar samt avfall från rivningsarbeten. Rena jord- och schakt- massor ingår inte i mängderna.
Avfallsutvecklingen till år 2000/05
Mer material, förpackningar och träflis återanvänds eller återvinns som en följd av ökad källsortering och central sortering. Slutbe- handlingen tillförs mindre avfall. Energiutvinning ur sorterat av- fallsbränsle ökar och deponeringen minskar. Totalmängden bygg— och rivningsavfall, som i tab. 5.14 antas bli oförändrad, kan komma att öka. Anledningen är att vissa avfallsfraktioner, som idag läggs på schakt- och byggtippar eller i bullervallar, troligen också kom- mer att omfattas av skatteplikten. RVF uppskattar [d] att ökningen kan bli ca 200 000 ton eller 10% av ett mörkertal på ca 2 miljoner
ton som idag deponeras på detta sätt. Denna bedömning är dock osäker.
Tab. 5.14 Bygg/rivningsavfall - utvecklingsprognos till 2000/05
___—___—
Åtgärd/händelse som påver- Total Återv Summa Biolog Avfalls Depone kar avfallsutvecklingen mängd Fli srt behandl behandl förbrän ring gsort i kton! a=b+c b c=d+e+f d e f Avfallssituationen 1994 1 200 200 1 000 - 100 900 Åtgärder pga prod ansvar - ökad mtrl återvinning +165 -165 - -25 -140 ökad utvinn av ren träflis +165 -165 - -40 -125 ökad utv av avfallsbränsle O - +185 -185 Prognos 2000/05 3399 __529 _éZQ __'__ __22_0 __529 Ändring 1994-2000/05 - +330 -330 - +120 -450 —"— procent - 165 % -33% - 120% -50% Källa: [c, d, e, och v] Förkortning: kton = kiloton dvs. 1 000 ton. Anm: I de redovisade mängderna ingår inte rena jord- och schaktmassor och inte heller så- dant avfall som deponeras på schakt- och byggtippar, i bullervallar och dylikt.
Styrmedel som minskar deponeringen Vad avser bygg- och rivningsavfall har byggsektorn åtagit sig ett frivilligt miljöansvar som bl.a. innebär att utarbeta byggvarudekla- rationer, att bättre omhänderta miljöfarligt avfall, att källsortera av- fallet och att till år 2000 halvera den avfallsmängd som deponeras. Som stöd till branschens åtagande föreslår Kretsloppsdelegationen obligatorisk miljöbesiktning före rivning och en ny lag om återvin- ning av bygg— och rivningsavfall [v]. Effekten av branschens åta- gande, i jämförelse med de styrmedel som bör kunna underlätta att halveringsmålet uppfylls, visas i tab. 5.15.
Anläggningar på vilka deponeras endast jord, sten, grus, lera, skiffer och kalksten omfattas inte av skatteplikt.
Tab. 5.15 Bygg/rivningsavfall - effekt på deponibehovet av olika styrmedel
___—___—
Åtgärd/händelse som Totalt Minskad deponering pga olika styrmedel minskar deponibe- minskad prod deponi skatt info avf diff hovet till 2000/05 deponer ansv direktiv 250 kr råd givn plan taxa Materialåtervinning 140 100 10 10 5 5 10 Flisning 125 65 10 30 5 S 10 Avfallsförbränning 185 60 15 50 5 55 _ _ Summaikton 450 225 35 90 15 65 20 Andel i procent 100% 50% S% 20% 3% 14% 4%
___—___— Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton.
5.6. Avfall från energiutvinning
Avfall från energiutvinning utgörs av slagg, askor och rökgasre- ningsprodukter från koleldning, avfallsförbränning, ved-, flis- och torveldning samt oljeeldning. Askor från industrier, som i regel de— poneras på företagens egna upplag, ingår inte utan redovisas som branschspecifikt avfall i kapitel 6.
Avfallsutvecklingen till år 2000/05
Slagg från avfallsförbränning
Vid förbränning av avfall uppstår två fasta avfall vilka hanteras se- parat: slagg och rökgasreningsprodukter. Slagg, eller bottenaska som den benämns vid pannor av typ fluidiserad bädd, består av inert material och en del oförbränt material. Mängden uppgår till 15-25 vikt-% av tillfört avfallsbränsle. Reningsproduktemas mängd (ca 2-5 vikt-%) och sammansättning beror på rökgasreningsmeto- den. Uttryckt i volym uppgår slagg och reningsproduktema till ca 10 volym-% av eldat avfallsbränsle. Skillnaden mellan slagg och re- ningsprodukt är sammansättningen. Slaggen består av större frak- tioner och liknar grus i sin sammansättning medan reningSproduk- ten är finare som aska och stoft. I reningsprodukten finns en högre koncentration av tungmetaller, klon'der, oförbränt kol, kalcium (till- sats i reningen) än i slaggen [g].
Reningsprodukten är torr och lättflyktig och bör stabiliseras före deponering. Detta sker vid energianläggningen eller direkt på deponin. Genom t.ex. inblandning av vatten eller slam ifrån den vå- ta reningsprocessen, som tillsammans med överskottet av kalk från rökgasreningen bildar en fast produkt, kan utlakning av tungme- taller i stor utsträckning hindras [g].
Ur slagg är det möjligt att utvinna ca 5% slaggskrot och ca 65% slaggrus i olika fraktioner. Skrotet återvinns medan slaggruset används - dock endast på deponiema idag - till att bygga vägar, vallar samt för mellantäckning. Overbliven slagg, som inte kan an- vändas på deponin, deponeras/lagras i osorterat eller sorterat skick i väntan på att användas till projekt utanför deponin. Försök och projekt att miljömässigt och materialtekniskt kvalitetssäkra slaggru- set pågår inom Renhållningsverksföreningens arbetsgrupp Avfalls- förbränning [g].
Främsta anledning till det låga utnyttjandet av slaggrus är en- ligt Renhållningsverksföreningen att det saknas generella regler för hur askoma tekniskt bör användas och vilken användning som till- låts från miljösynpunkt. Dessutom bestäms miljövillkoren av lokala eller regionala myndigheter varvid olika regler tillämpas. Detta för- hållande påpekades redan av Avfallsskatteutredningen [k] som an-
såg att berörda myndigheter borde fastställa normer och anvis- ningar för utnyttjandet av avfallsråvaror vilket skulle undanröja en del onödiga hinder för användning. I Tyskland och Danmark har t.ex. slaggrus sedan lång tid använts i vägar och andra anläggningar för att minska förbrukningen av naturgrus.
Totalmängden slagg kommer genom bättre avfallssortering troligen inte att öka från 1994 års nivå trots att avfallsförbrän- ningen ökar. Av den slagg som uppstår bedöms ca 80% komma att sorteras inom ett par år. Skrotandelen kommer att minska efterhand som avfallsbränslet blir bättre sorterat [d].
Biobränsleaskor
Vad avser askor från värmeverk som använder biobränslen och kol har Svenska Fjärrvärrneföreningen enligt källa [d] bedömt att ca 40% borde kunna återvinnas som fyllnadsmaterial eller i skogsbru- ket före 2005. Dagens återvinning av kol- och biebränsleaskor är inte känd men anses vara obetydlig. Utredningen har i samband med bedömningen av den framtida användningen av biobränslen haft tillgång till tre rapporter:
1. Askåterföring till skogsmark, upprättad den 26 september 1995 av NUTEK, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen på uppdrag av regeringen. Rapporten är en redovisning av kun- skapsläget samt pågående och planerad forskning och utveck- ling.
2. Förutsättningar och hinder för askåterföring till skogsmark i stor skala, upprättad av NUTEK i september 1995 på uppdrag av regeringen.
3. Förslag till svensk standard för fasta bränslen och restproduk- ter från förbränning, upprättad den 15 december 1995 av STG - Allmänna standardiseringsgruppen.
En omfattande forskning har, enligt rapport 1 ovan, pågått se- dan l980-talet och kunskapsläget om askomas egenskaper och miljöeffekter förbättras efterhand. Huvuddelen av forskningen sker numera inom ”Ramprogram askåterföring” som drivs av NUTEK, Vattenfall och Sydkraft sedan 1992. Som ett resultat av detta arbete bör det kring årsskiftet 1996/97 finnas ett tämligen fullständigt un- derlag för att göra en miljökonsekvensbeskrivning som kan utnytt- jas vid storskaliga försök med askåterföring. Askåterföring är en del av ett större system med uttag och eldning av biobränslen där näringsämnen cirkulerar i ett kretslopp. För att åstadkomma minsta möjliga skada på naturen är det viktigt att askan sprids i Stabiliserad form, t.ex. som granuler, pellets eller härdad krossaska. Inom det ekologiska området har åtskilliga försök genomförts som visar:
. Risken för kraftig höjning av pH-värdet samt saltutlakning är liten om granulerad eller härdad aska sprids. . Risken för nitratutlakning är liten vid granulerad aska. _ . Kaliumsulfat och kaliumklorid löses ut relativt snabbt. . Liten risk för att tungmetallhalten i här och svamp skall öka. I den försöksverksamhet som hittills skett anses gällande lag— stiftning inte ha utgjort något hinder för askåterföring. Vidare be— höver Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens riktlinjer för tillförsel av olika ämnen vid askåterföring fastställas med konsistenta gräns— värden. Då askåterföringi framtiden troligen kommer att bli kom- mersiell och storskalig behöver standarder för olika askkvaliteter, enligt rapport 2 ovan, fastställas för att underlätta för inblandade aktörer. Ett förslag till sådan standard finns i den rapport som Stan- dardiseringsgruppen upprättat [nr 3 ovan]. Enligt en modellberäk— ning varierar bränsleproducentens kostnad för askåterföring till skogsmark från ca 200 kr per ton och uppåt beroende på sprid- ningsteknik och logistik. Detta skulle i 1994 års priser öka priset på skogsflis från 109 kr till 117 kr per MWh. För pannägaren innebär detta att priset på levererad fjärrvärme skulle behöva höjas från 40510 kr till 412 kr per MWh. De flesta pannägare deponerar idag sin biobränsleaska och en avfallsskatt på 250 kr per ton bedöms öka intresset för askåterföring. Av de tre rapporterna framgår att förutsättningar för att återfö- ra biobränsleaskor i princip redan finns och att möjligheterna kom— mer att öka. Hur nyttiggörandet av askor och slagg utvecklas beror dock på vilka kriteria som ställs på deras användning. I tab. 5.16 och 5.17 förutsätts att tekniska och miljömässiga kriteria för an- vändning av biobränsleaskor finns klara 1998 eller strax därefter.
Tab. 5.16 Askor och slagg - utvecklingsprognos till 2000/05
Åtgä rd/händelse som påver- Total Äter Summa Biolog Avfalls Depone kar avfallsutvecklingen mängd vinn behandl behandl förbrän ring sort i kton a=b+c b c=d+ e+ d e f Kol- och bioaska 1994 490 okänt 490 - - 490 Slagg fr avfallsförbr 1994 330 160 170 — - 170 Återvinn av kol- o bioaska + 175 -l75 - - -l75 Atervirm av sopslagg +55 -55 - - -55 Prognos 2000/05 820 390 430 - - 430 Ändring 1994-200005 - +230 -230 - - -230 —"—— procent - 144% -35% - - -35 % Källa: [c, d och e] (kton betyder kiloton dvs. 1 000 ton) Anm: I redovisade mängder ingår inte 55 000 ton specialavfall i form av rökgasreningspro- dukter från avfallsförbränning (se avsnitt 5.10). Ej heller ingår askor från industrin som deponeras på deras egna avfallsupplag.
"' Medelpriset 1994 för 1 megawattimme (MWh) levererad fjärrvärmeenergi.
Styrmedel som minskar deponeringen
I avvaktan på miljökriteria som tillåter ökad användning av rena biobränsleaskor blir deponering eller utnyttjande på miljöprövade anläggningar t.v. de enda tillgängliga och miljömässigt acceptabla lösningarna. Sådana miljökriteria bör enligt ovan återgivna rap- porter dock kunna föreligga inom ett par år. Kolaskor kan bl.a. återvinnas som markbyggnadsmaterial och för tillverkning av be- tongliknande produkter (t.ex. cefyll). En skatt gör sådana alternativ mer ekonomiskt intressanta än idag.
Tab. 5.17 Askor - effekt på deponibehovet av olika styrmedel
Åtgärd/händelse som Totalt Minskad deponering pga olika styrmedel minskar deponibe- minskad miljö deponi skatt miljö grus diff hovet till 2000/05 deponer policy direktiv 250 kr kriteria skatt taxa Återv av kol- () bioaska 175 30 5 75 60 5 Återvinn ur sopslagg 55 15 5 20 1 0 3 2 Summai kton 230 45 10 95 70 3 7 Andel i procent 100% 20% 4% 41 % 30% 1% 3%
5.7. Kommunalt avloppsslam
Här ingår slam, rens och sand från kommunal avloppsrening men också slarnvatten från enskilda avloppsanläggningar som tillförs avloppsreningsverken via slamsugningsfordon.
Avfallsutvecklingen till är 2000/05
Tab. 5.18 Avloppsslam - utvecklingsprognos till 2000/05
Åtgärd/händelse som påver— Total Mark Summa Biolog Avfalls Depone kar avfallsutvecklingen mängd spridn behandl behandl förbrän ring (sort i kton) a=b+c b c=d+e+f d e f Avfallssituationen 1994 1 030 300 730 50 - 680 Effektivare avvattning -130 -130 - -130 Markspridning +220 -220 - -220 Slamkompostering 0 +100 - -100 Prognos 2000/05 __299 __än __259 __129 __-__ _239 Ändring 1994-2000/05 -130 +220 -350 +100 - -450 -"— procent -13% 73% -48% 200% - -66% Källa: [c, d och e] Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton. Anm: I de redovisade mängderna ingår inte slam från enskilda avloppsanläggningar som sprids direkt på jordbruksmark.
Den totala mängden slam bedöms minska genom effektivare avvattning. Användningen av slam i jordbruket anses kunna öka ef- terhand som allt fler slam uppnår en miljökvalitet som motsvarar vad som överenskommits mellan Naturvårdsverket, LRF och Svens- ka Vatten- och Avloppsverksföreningen. Likaså ökar sam- kompostering av slam med bark, torv och liknande strukturrnaterial för framställning av slamjord. Det betyder att mindre slam behöver deponeras. Av de 680 000 ton slam som deponerades 1994 ham- nade ca 50 000 ton på ett 120-tal slamtippar. Mängden är dock mycket osäker.
Styrmedel som minskar deponeringen
Många vatten- och avloppsverk strävar efter att minska slamdepo- neringen. Hårdare deponikrav och en avfallsskatt kommer att driva på detta arbete.
Tab. 5.19 Avloppsslam - effekt på deponibehovet av olika styrmedel
Åtgärd/händelse som Totalt Minskad deponering pga olika styrmedel minskar deponibe- minskad miljö deponi skatt accept avf diff hovet till 2000/05 deponer policy direktiv 250 kr Arla mfl plan taxa Effektivare avvattning 1 30 1 0 40 70 1 0 Markspridning 220 20 30 50 110 10 Slamkompostering 100 5 25 40 20 10 Summaikton 450 35 95 160 130 10 20 Andel i procent 100% 8% 21 % 36% 29% 2% 4%
Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton.
De alternativ som genom ökade deponikostnader blir mer eko- nomiskt intressanta är t.ex. avvattning eller kompostering. Det blir också mer ekonomiskt fördelaktigt att betala ut transportbidrag till slammottagare och att bekosta ytor för lagring av slammet mellan spridningssäsongema. Okad användning i jordbruk förutsätter att överenskomna avtal kan fullföljas och att odlingsjorden kan tillfö— ras slam som uppfyller ställda krav. Användningen av slamkompost styrs till stor del av kommunen själv då kompost kan användas vid parkförvaltning, vid anläggningar, för sluttäckning av avfallsupplag och liknande ändamål.
5 . 8 Industriellt avloppsslam
Med industriellt avloppsslam avses slamliknande avfall från be- handling av avloppsvatten i reningsverk, vilka vanligtvis ägs och drivs av företagen själva, men där slammet från reningsanlägg-
ningen omhändertas av kommun eller privat avfallsaktör. Industri- ella slam redovisas även i kapitel 6 för branschspecika avfall. Dessa slam omhändertas i regel av företagen själva. Någon klar gräns mellan de två kategoriema finns inte.
Avfallsutvecklingen till år 2000/05
Tab. 5.20 Industrislam - utvecklingsprognos till 2000/05
Åtgärd/händelse som påver- Total Mark Summa Biolog Avfalls Depone kar avfallsutvecklingen mängd spridn behandl behandl förbrän ring
son i kton a=b+c b c=d+e+f d e f Avfallssituationen 1994 230 45 185 0 - 185 Effektivare avvattning -50 -50 - -50 Markspridning +5 -5 - -5 Biologisk behandling 0 +5 - _ -5 Prognos 2000/05 __1å9 ___29 __129 ____5_ _'___ __122 Ändring 1994-2000/05 -50 +5 -55 +5 - -60 —"— procent —22% 1 1 % -30% - -32% Källa: [c, d och e] Förk: kton = kiloton =l 000 ton.
Anm: I mängderna ingår inte specialavfall (se avsnitt 5.10).
Mängden industrislam minskar bl.a. genom effektivare avvatt- ning som minskar slamvikten och underlättar hanteringen på av— fallsupplagen. Rena och näringsrika slam kommer att hållas avskil- da så att de kan användas i jordbruk. Enkel kompostering av rena slam, t.ex. blandat med bark eller parkavfall, kommer att öka. Så- dan kompostering bör kunna erbjudas av såväl kommunala som privata avfallsaktörer. Åtgärderna gör att deponeringen minskar.
Styrmedel som minskar deponeringen De åtgärder som företagen redan vidtar för att minska slamdepone- ringen kommer att bli än mer motiverade vid införande av en skatt.
Tab. 5.21 Industrislam - effekt på deponibehovet av olika styrmedel
Åtgärd/händelse som Totalt Minskad deponering pga olika styrmedel minskar deponibe- minskad miljö deponi skatt accept avf diff hovet till 2000/05 deponer policy direktiv 250 kr Arla mfl plan taxa Effektivare avvattning 50 10 10 20 10 Markspridning 5 1 1 2 1 Biologisk behandling 5 1 l 2 1 Summai kton 60 11 12 23 2 1 11 Andel i procent 100% 18% 20% 38% S% 2% 18%
Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton.
5.9. Ej branschspecifikt industriavfall
Med detta avfall menas rester som inte är en direkt följd av företa- gets specifika verksamhet. Det rör sig om träpallar, kartonger, plast, plåtburkar, trasor. filter, rivningsmaterial, städsopor från indu- striytor m.m. som uppstår i de flesta verksamheter. Avfallen om- händertas oftast av kommunala eller privata avfallsaktörer.
Avfallsutvecklingen till år 2000/05
Tab. 5.22 Ej branschspecifikt industriavfall - prognos till 2000/05
Åtgärd/händelse som påver— Total Material Summa Biolog Avfalls Depone kar avfallsutvecklingen mängd återvinn behandl behandl förbrän ring (son i kton) a=b+c b c=d+e+f d e f Avfallssituationen 1994 1 660 5 40 1 120 5 305 810 Avfallssnål produktion -120 -60 -60 -20 -40 Prodansv - kart/plast/mm +15 -15 -5 -10 Prod ansv - fordonsdäek +50 -50 -l 0 -40 Materialåtervinning +100 -100 -20 -80 Utvinning av avfallsbränsle O +200 -200 Prognos 2000/05 _1__559 __åiä __åäå ___5_ __iäQ _559 Ändring 1994-2000/05 -120 +105 -225 - +145 -370 —"— procent -7% 19% -20% - 48% -46% Källa: [c, d och e] Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton. Anm: I mängden ingår 200 000 ton från partihandel, industrikontor och liknande verksam- heter. Återvinning av skrot och metall från industriell verksamhet inklusive bilfrag- mentering redovisas i kapitel 6.
Totalmängden minskar genom avfallssnålare produktion. Åter- vinningen av olika material, förpackningar och däck ökar. Avsätt- ningen för förpackningar och däck garanteras av de materialbolag som skall uppfylla producentemas återvinningsmål. Brännbart av- fall sorteras för sig och används för energiutvinning i avfallsvärme- verk. Deponeringen minskar.
Styrmedel som minskar deponeringen
För industrin blir avfallshantering och miljöskydd en allt viktigare strategisk fråga och allt fler företag vill skapa en tydlig miljöprofil. Miljöfrågoma ses som en betydelsefull konkurrensfaktor och allt fler inser betydelsen av att avfall främst bör hanteras miljö- och re- sursmässigt riktig och inte nödvändigtvis till lägsta kostnad. Denna utveckling drivs ofta på av de anställda som med god arbetsmiljö också inkluderar tillfredsställelsen att tillhöra ett företag med god ordning på miljö- och avfallsfrågoma.
Tab. 5.23 Ej branschspecifikt industriavfall - effekt av olika styrmedel
Åtgärd som min- Totalt Minskad deponering pga olika styrmedel skar deponibe- minskad miljö prod deponi skatt avf diff hovet till 2000/05 deponer policy ansvar direktiv 250 kr plan taxor Avfallssnål prod 40 l 5 10 5 1 0 Materialåtervinning ] 30 35 15 15 5 0 5 1 0 Avfallsförbränning 200 20 60 60 60 Summai kton 370 70 25 80 120 65 10 Andel i procent 100% 19% 7% 22% 32% 18% S%
Förk: kton = kiloton dvs. 1 000 ton.
Miljöpolicy och producentansvar blir drivkrafter för avfallssnål produktion, ökad källsortering och återvinning. Avfallsskatten och nya direktiv driver på utvecklingen samt styr avfallet bort från de— ponering till förbränning med energiutvinning.
5 . 1 0 Specialavfall
Specialavfall är ett samlingsbegrepp för miljöfarligt avfall och an- nat specialavfall. I annat specialavfall inkluderas även förorenad jord från sanering av markområden och tippar.
5 . 1 0.1 Miljöfarligt avfall
Avfallshanteringen regleras i förordningen (1985z84l) om miljö- farligt avfall. Miljöfarligt avfall definieras i 2 5 i förordningen. För- ordningen kompletteras av Naturvårdsverkets vägledande förteck- ning. Sverige står dock i begrepp att införliva EU:s direktiv (91/ 689/EEG) om farligt avfall med tillhörande förteckning över farligt avfall (94/904/EG). Genom detta direktiv kommer benämningen miljöfarligt avfall att ersättas med farligt avfall. En ny förordning som innehåller bestämmelserna i direktivet med tillhörande av- fallsslag är under utarbetande inom regeringskansliet.
Miljöfarligt avfall utgörs exempelvis av kasserade oljor, lös- ningsmedel, frätande vätskor, bekämpningsmedel sarnt tungmetall- haltigt och annat liknande avfall från industriell verksamhet.
Avfallsutvecklingen till år 2000/05
I SCB:s meddelande 9201, som avsåg 1990 års statistik, anges mängden miljöfarligt avfall som mottogs av kommunerna till
208 000 ton. För 1993 har denna mängd enligt SCB:s meddelande 9501 minskat till 197 000 ton. Mellan 1990 och 1993 har oljeav- fallet minskat till en tredjedel medan lösningsmedelsavfall samt frä- tande och metallhaltiga avfall har ökat 5-7 gånger. 1 SOU 1992:45 "Miljöfarligt avfall, ansvar och riktlinjer" uppskattas mängden mil- jöfarligt avfall till 328 000 ton. Då ingår även avfall som mottas av företag med tillstånd att omhänderta eller exportera miljöfarligt av- fall. Hur mängden förändras är svårt att bedöma.
Faktorer som innebär att mängden minskar är att industrin ge- nom val av metod och råmaterial strävari denna riktning. Miljöfar- ligt avfall måste av miljöskäl omhändertas på ett kvalificerat sätt vil- ket är kostsamt för företagen. Det ligger även i samhällets intresse att genereringen minskar. Orsaker som kan öka mängden avfall är ökade reningskrav på industriutsläpp och att klassningskriteriema för miljöfarligt avfall ändras. Det sistnämnda kan ju innebära att fler avfall klassas som miljöfarliga och att mängden ökar av denna anledning.
Sryrmedelför att minska deponeringen
Av insamlat miljöfarligt avfall deponeras främst sådana avfall som är fasta eller obrännbara. Naturvårdsverket uppger att det för hela landet kan röra sig om ca 100 000 ton per år som deponeras. Det gäller metallhaltigt avfall som uppstår vid t.ex. ytbehandling och en del färgavfall. Avgiften för deponering av metallhydroxidslam lig- ger på 1 000 till 1 100 kr per ton. För miljöfarligt avfall finns i re- gel starka ekonomiska incitament för att undvika deponering.
5.10.2. Annat specialavfall
Med annat specialavfall menas avfall som inte klassificeras som mil- jöfarligt men som på grund av särskilt hälsofarliga och/eller miljö- störande egenskaper ändå bör hanteras med speciell omsorg och försiktighet. Till kategorin hör riskavfall från sjukvård, asbestavfall, viss förorenad jord, vissa färgslam m.fl.
F örorenad jord
Naturvårdsverket har tillsammans med länsstyrelser och kommuner genomfört en nationell kartläggning av förorenade områden, s.k. efterbehandlingsobjekt. Kartläggningen omfattar deponier, mark- områden och sediment som förorenats av industriell eller annan verksamhet. Hittills har ca 2 000 misstänkt eller bekräftat förorena— de områden identifierats. Utöver dessa finns ytterligare ett antal tu- sen områden som kommer att identifieras i de inventeringar som nu
pågår. Många av dessa områden är så förorenade att de behöver efterbehandlas (saneras).
De efterbehandlingar som hittills genomförts har framför allt inneburit uppschaktning och deponering av obehandlade massor, vilketi praktiken innebär att man flyttar problemen. Strävan efter hushållning och återanvändning bör i stället styra val av sanerings- metod. Metoder som möjliggör återanvändning av jord bör priori- teras framför schaktning och deponering. För att efterbehandlingen skall vara effektiv och meningsfull bör föroreningarna i massorna i första hand destrueras så att jorden kan återanvändas. Deponering av obehandlade massor bör endast förekomma när det inte finns någon fungerande behandlingsteknik. Tillgång till behandlingstek- nik och behandlingskapacitet är en förutsättning för en utveckling i linje med kretsloppsprincipen. Den avgörande faktorn för en eta- blering och utveckling av behandlingstekniken är dock den faktis— ka efterfrågan på behandling.
Deponering är i dagsläget betydligt billigare än behandling. Ett införande av en avfallsskatt skulle positivt stimulera efterfrågan på behandlingsmetoder som reducerar mängden massor som behö- ver deponeras. Det skulle vara en tydlig signal till såväl de företag som har de förorenade massorna (problemägama) som behand- lingsföretagen att kretsloppsprincipen bör gälla även för detta om- råde. Det skulle vara ett incitament för företag med efterbehand- lingsproblem att aktivt söka efter och stödja forskning och utveck- ling av behandlingsteknik samtidigt som behandlingsföretagen skulle ha lättare att konkurrera med deponering.
En avfallsskatt skulle å andra sidan kunna leda till att intresset för att överhuvudtaget genomföra saneringar minskar. Om den tänkta åtgärden endast är att flytta den förorenade jorden till en de- poni, kan det dock i många fall ifrågasättas om man ändå inte bör avvakta med åtgärden. Med tanke på att det vid behandling är fråga om ny teknik och att resultatet av åtgärden inte är helt klarlagd, ris- kerar man trots behandling att få deponera jorden och därmed be- lastas av en skatt. Detta kan leda till att efterfrågan på behandlings- teknik ändå uteblir. Det föreligger dessutom ännu en osäkerhet om vilka krav som bör uppfyllas för att t.ex. få använda jorden i stället för att deponera den.
Naturvårdsverket kommer under hösten 1996 att ange riktvär- den för förorenad jord. Dessa bör komma att undanröja den osä- kerhet som idag finns om huruvida den behandlade jorden kan återanvändas.
Utredningen konstaterar att det finns starka skäl för att skatten skall gälla även förorenad jord. Den osäkerhet som föreligger med- för dock att skatten kan tas som intäkt för att inte nu vidta nödvän- diga saneringar respektive investeringar i ny teknik. Förorenade jordar från efterbehandling av områden som förorenats genom in- dustriell verksamhet föreslås därför bli skattebefriat. Fr.o.m. år 2002 bör dock ny och tillgänglig teknik finnas som gör att förore-
nad jord inte behöver deponeras. Skattefriheten bör då också upp- höra.
l prognosen för 2000/05 antas riskavfall från sjukvård och vis- sa specialavfall komma att minska p.g.a. avfallssnål produktion, medan mängden förorenade massor uppskattas öka med omkring 100 000 ton. Reningstekniken för förorenade massor förutsätts ef- ter några år ha utvecklats så långt att massorna kan renas till en miljökvalitet som tillåter andra alternativ än deponering.
Asbest
Asbestavfall, bestående av omhändertagna takplattor, rör, isolerings- material m.m. från ombyggnader och rivningsarbeten, skall av häl- soskyddsskäl snarast möjligt deponeras och täckas. Hanteringen skall ske i överensstämmelse med Arbetarskyddsstyrelsens för- fattning AFS l986:22 och Naturvårdsverkets allmänna råd 87:3. Asbest får inte blandas med annat avfall och kräver dessutom en specialhantering där avgiftema i regel ligger på 300-500 kr per ton. En avfallsskatt ovanpå denna avgift ökar risken för att asbest- avfallet inte omhändertas på rätt sätt eller på rätt anläggning. Asbest föreslås därför tills vidare bli skattebefriat.
Tab. 5.24 Annat specialavfall - prognos om deponibehov till 2000/05
Åtgärd/händelse som påver- Total Material Summa Biolog Avfalls Depone kar avfallsutvecklingen mängd återvinn behandl behandl förbrän ring (sort i kton) a=b+c b c=d+e+f d e f Avfallssituationen 1994 140 okänt 1 40 1 0 30 100 Avfallssnål produktion -20 -20 —20 Tillkommer förorenad jord +100 +100 +75 +25 Prognos 2000/05 __229 _-__ __239 __o_ä __29 _195 Ändring 1994-2000/05 +80 - +80 +75 0 +5 --"- procent 57% - 57% 750% 0% S%
Källa: [d,e] Förk: kton = kiloton dvs. 1 om ton.
6. Konsekvenser av en skatt på branschspecifikt11 avfall
6.1. Metod för konsekvensvärdering
I kapitel 6 visas hur en avfallsskatt på 250 kr exklusive moms - en— ligt det förslag som redovisas i kapitel 3 - och i kombination med andra styrmedel, bedöms påverka hanteringen och deponeringen av branschspecifikt industriavfall de närmaste 8-10 åren framöver.
Förutom skatten ligger följande styrmedel och drivkrafter till grund för analyserna:
' Producentansvar för olika varor och förpackningar. ' Naturgrusskatt.
. Naturvårdsverkets ”Aktionsplan Avfall”. ' Naturvårdsverkets ”Mål för särskilda avfallsslag”. 0 Ökade krav på deponering i form av förslag till nya deponidi- rektiv i Naturvårdsverkets ”Allmänna råd”.
. Företagens miljöengagemang.
Påverkan av skatt och övriga styrmedel visas i form av prog- noser för de vanligast förekommande avfallsslagen inom 10 olika industribranscher. Redovisningen sker branschvis. Den individuella påverkan av olika styrmedel visas avfallslag för avfallslag i avsikt att så långt som möjligt isolera och värdera enbart skattens påverkan på avfallsutvecklingen.
Prognoser, bedömningar och analyser som rör vissa branscher och vissa avfallsslag är osäkra eftersom det saknas tillförlitlig och tydlig statistik. Det underlag som använts är det bästa som funnits att tillgå i dagsläget. Prognoserna har underhand diskuterats med Naturvårdsverket för att så långt möjligt samordnas med bedöm- ningarna i ”Aktionsplan Avfall”.
” Industriavfall från de 10 branscher som beskrivs i kap. 6 benämns "branschspecifikt av- fall", varmed avses produktions- eller processavfall vars mängd och sammansätming till huvudsaklig del beror på olika industribranschers speciella verksamhet.
6.2. Behandling, ekonomi och miljö
6.2.1. Effekt på deponerad avfallsmängd
Effekten av de styrmedel som påverkar deponeringen beräknas bli att den årliga deponeringen av industrins avfall minskar med 1,75 miljoner ton före 2005, varav deponiskatten bedöms svara för ca 0,64 miljoner ton eller ca 35%. Uttryckt i en annan jämförelse be- döms konsekvensen av föreslagen skatt bli att nuvarande avfallsde- ponering på ca 3,46 miljoner ton minskar med ca 18% före 2005.
Tab. 6.1 Branschspecifikt avfall - minskad deponering 2000 och 2005 p.g.a. olika styrmedel, baserat på konjunkturläget 1993/95
INDUSTRI Depo Minskad depo- Minskad dep i kton 2000 pga olika styrmedel BRANSCH nering neringi kton miljö pr.ansv dep ökad ny skatt
1995 2000 2005 styrn åv-krit dir kunsk teknik 250kr
Gruv/mineral 1 10 5 1 0 l 0 0 1 2 ] Livsmedelind 25 0 40 8 0 1 3 5 0 3 4 1 3 Textil/läder 30 5 10 1 1 0 0 1 1 Trävaruind 1 10 20 5 0 6 1 0 1 1 1 3 Massa/papper 960 190 415 65 36 0 14 8 66 Kemisk ind 1 80 1 0 25 5 0 0 2 l 5 Jord/sten 530 375 450 154 13 0 14 0 194 Stål/metall 900 115 570 24 50 0 11 18 15 Verkstadsind 290 5 0 105 17 5 0 6 6 1 7 Ovri industri 100 20 3 5 5 7 0 2 2 4 Summa 1995 3 460 | | | | | | | | Minskn 2000 kton 830 I 290 115 0 55 40 330 Minskn 2000 % 24% I 8% 3% O% 2% 1% 10% Minslm 2005 kton - 1 750 390 370 170 95 80 640 Minskn 2005 % - 51% 11% 11% S% 3% 2% 18%
Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=l 000 ton. Anm: Imängdema i tabellen ingår inte 1) schaktmassor och avfall understigande 2 000 ton per år, 2) 19 miljoner ton gråberg, 23 miljoner ton avfallssand och 27 miljoner ton jord samt 3) 300 000 ton sand, lera, skiffer, sten, och kalksten.
6.2.2. Skatteintäkter för branschspecifikt avfall
Skattebefriade utfall
De avfallsslag som tills vidare föreslås bli befriade från avfallsskatt sammanställs i tabell 6.2. Det rör sig om en mängd på ca 1,28 mil- joner årston det år skatten införs. Mängden beräknas år 2005 ha minskat till ca 395 000 årston. Undantagna avfall såsom avfalls-
sand, gråberg, jord, kalksten m.m. som deponeras på separata upp- lag ingår ej i sammanställningen
Tab. 6.2 Sammanställning över avfall som t.v. bör skattebefrias
Skattebefriade Gruv Mass Kem Stål Verk Summa avfallsslag (sort i kton) ind ind ind ind ind 1998 2005 År 1228 - 2001 Fluorhaltigt slam 1 0 10 Jämhaltigt stoft 100 100 Grönlutslam 100 100 Returfiberavfall 1 50 1 5 0 Avsvärtningsslam 100 100 Askor från eldning av avsvärtningsslam 4 5 4 5 Oorganiska metallhaltiga slam 85 85 Metallurgiska slagger 63 5 63 5 Gjuterisand 5 0 5 0 År 2005 Fluorhaltigt slam 1 0 l 0 Grönlutslam 100 1 00 Avsvärtningsslam 100 100 Oorganiska metallhaltiga slam 85 85 Metallurgiska slagger 100 1 00 Summa 2005 i 1000-tals ton per år 110 395 85 635 50 1215 Summa 1998 i 1000-tals ton per år 10 200 85 100 & Skatteintäkter
En avfallsskatt på 250 kr per ton avfall som införs den 1 januari 1998 beräknas för branschspecifikt industriavfall ge ca 380 mkr i skatteintäkter under 1998, vilka minskar till ca 370 mkr år 2005 . Intäkterna är nettointäkter efter att Skattebefriade avfall frånräknats.
Tab. 6.3 Skatteintäkter för branschsp. avfall 1998, 2001 och 2005 - depo- niprognos 2000/05 baserat på konjunkturläget 1993/95
Årtal Gruv Livs Text Trä Mass Kem Sten Stål Verk Övr S:a ind ind ind ind ind ind ind ind ind ind mkr
Depon i kton Ar 1993/95 110 250 30 110 960 180 530 900 290 100 3 460 År1998 0 210 20 90 420 80 150 280 190 80 1 520 År 2005 90 170 20 60 390 70 80 360 180 70 1 490
Skatteint i mkr 1998 (250 kr) 0 53 5 23 105 20 38 70 48 20 380 2005(250kr) 23 43 5 15 98 18 20 90 45 18 370
Anm: Beloppen anges exklusive skatteavdrag i tab. 6.2. Utöver angiven skatt tillkommer 1998 skatt på ca 100 mkr för ca 400 000 ton konventionth avfall i kapitel 5.
6.2.3. Industrins kostnadsökning p.g.a. skatten
Skatten kommer att öka industrins kostnader i förhållande till bran- schemas förädlingsvärde 1994 med i genomsnitt 0,15% är 1998 och med 0,12% är 2005. Sett på en enskild verksamhet kan ök- ningen bli större. För exempelvis företag som fragmenterar bilar ökar förädlingsvärdet med 1,5-2%.
Tab. 6.4 Skatteutgift 1998 och 2005 i relation till industrins förädlings- värde 1994, baserat på konjunkturläget 1993/95
Industribransch Branschens Beskattad dep Skattesats 250 kr per ton förädl.värde =1998 2005 Mlcr Ökad Mkr Ökad 1994 mkr/år kton kton 1998 ut % 2005 ut % va- och mineralutv 4 300 0 90 0 0,00% 25 0,58% Livsmedelsindustri 24 100 210 170 50 0,21% 40 0,17% Textil- olädervaruind 3 800 20 20 5 0,13% 5 0,13% Trävaruindustri 12 700 90 60 20 0,16% 15 0,12% Massa- o pappersind 42 700 420 390 105 0,25% 100 0,23% Kemisk och likv ind 34 800 80 70 20 0,06% 15 0,04% Iord- o stenvaruind 6 600 150 80 40 0,61% 20 0,30% Stäl- o metallverk 17 200 280 360 70 0,41% 90 0,52% Verkstadsindustri 120 200 190 180 50 0.04% 45 0,04% Övrig industri 6 000 80 70 20 013395 15 0,25% Summa 272 400 1 520 1 490 380 014% 370 0,14%
Anm: Beloppen anges exklusive skatteavdrag i tab. 6.2. Utöver angiven skatt tillkommer 1998 skatt på ca 100 mkr för ca 400 000 ton konventionellt avfall i kapitel 5.
6.3. Allmänt
6.3 .1 Industribranscher
De industribranscher som redovisas var för sig i avsnitten nedan sammanställs i tab. 6.5. Industriema omfattar totalt 8 325 arbets— ställen med sammanlagt över 608 000 anställda.
Tab. 6.5 Industribranscher enligt SNI-indelning 1994
___—___—
SNI Industribransch enligt Arbetsställen Sysselsatta kod SNI-indelning Antal 1994 Antal 1994 10—14 Gruv- och mineralutvinningsind 156 7 629 15—16 Livsmedelsindustri 834 59 940 17-19 Textil- och lädervaruindustri 279 11 818 20 Trävaruindustri 692 28 734 21 Massa- och pappersindustri 25 0 43 828 22 Förlag och grafisk industri 912 45 414 23—25 Kemisk och likv industri 715 52 138 26 Icke metalliska mineralprod 375 15 747 27 Stål- o metallverk (inkl gjutning) 174 32 118 28—35 Verkstadsindustri (inkl gjuterier) 3 527 292 307 36—37 Övrig industri 411 18 550 Summa 8 325 608 223 Källa: SCB, Iridustristatistik 1994,122 SM 9501. Anm: Branschema jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske omfattas inte.
6.3.2. Avfall år 1993, 1994 eller 1995
Källor
Vid kartläggningen av avfallsslag, mängder och omhändertagande har flera källor använts. Dessa beskriver avfallssituationen under skilda år och utifrån delvis olika utgångspunkter varför ett val bland dessa källuppgifter ibland har fått göras. Vid urvalet har i första hand tagits uppgifter som lämnats till utredningen från re- spektive branschorganisation. Dessa uppgifter kan avse 1993, 1994 och i något fall 1995. För sådana avfall som inte ingår i bransch- emas egna promemorior och rapporter har SCB:s statistik valts för industrins avfall och returråvaror 1993 [c]. För att åstadkomma en mer detaljerad uppdelning av avfallsslagen och deras omhänderta- gande har ett par specialstudier grundade på 1993 års statistik ut- förts av SCB på beställning av utredningen. De uppgifter som valts att ingå i betänkandet har så långt som möjligt stämts av med Na- turvårdsverket och dess experter på industriella verksamheter.
Ett stort arbete har lagts ned på att bearbeta och kontrollera av- fallsstatistiken i syfte att beskriva industriavfallens källor, mängder och omhändertagande på ett rättvisande sätt. Trots detta kan inte felaktigheter uteslutas. Den redovisning som görs är emellertid så långt det i dagsläget går att komma med tillgänglig statistik. Beträf- fande avfallsstatistik har Naturvårdsverket [l] i uppdrag att föreslå
omfattning, inriktning och EU-anpassning för den framtida avfalls- statistiken (projekt FAST).
Avfallsmängd från olika branscher
Med branschspecifikt industriavfall avses produktions- eller pro- cessavfall vars mängd och sammansättning till huvudsaklig del be- ror på de olika industribranschemas speciella verksamhet. Utöver branschspecifikt industriavfall uppkommer i samband med produk- tionen även konventionellt och miljöfarligt avfall vilka närmare be- skrivs i kapitel 5. De branschspecifika avfallen dominerar med ca 15 miljoner ton eller 96% av totalmängden.
Tab. 6.6 Avfall i kton/år från respektive industribransch (1993-95)
Industribransch enligt Miljöf Br spec Konv Summa Andel SNI-indelning avfall avfall l) avfall l) kton br spec Gruv- och mineralutvinningsind 2) 2 1 10 48 159 69% Livsmedelsindustri 1 99 8 8 2 1 081 92% Textil- och lädervaruindustri 1 25 7 33 76% Trävaruindustri 3 5 987 14 6 004 100% Massa- och pappersindustri 14 2 475 98 2 587 96% Kemisk och likv industri 42 325 56 423 77% Jord- och stenvaruindustri 3) 4 1 036 5 1 045 99% Stål- o metallverk 66 2 512 50 2 628 96% Verkstadsindustri 66 1 223 100 1 389 88% Övrig industri 1 31 5 4 320 98% Summa kton resp procentandel 200 15 000 460 15 700 96% Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=l 000 ton. Anm: I mängderna i tabellen ingår inte 1) schakunassor och avfall understigande 2 000 ton/år, 2) 19 miljoner ton gråberg, 23 miljoner ton avfallssand och 2,5 miljoner ton jord samt 3) 300 000 ton sand, lera, skiffer, sten, och kalksten.
Utöver de mängder som anges i tabellen eller i anslutande an- märkningar uppstår en stor mängd andra avfall. Det gäller gödsel, urin, skörderester m.m. från jordbruk som i regel återbrukas i an- slutning till jordbruksverksamheten. Vidare uppstår en stor mängd stubbar, grenar, sly och liknande drivningsrester från skogsbruk vilka rester oftast lämnas kvar i skogen för fönnultning. Dessutom uppkommer 5-10 miljoner ton överskottsjord, vegetationsrester m.m. från anläggningsarbeten. Dessa massor läggs ofta tillbaka i si- dotagen eller placeras i schaktmasselager för senare användning.
Ayfallets omhändertagande med olika metoder
Tab. 6.7 visar med vilka metoder olika avfall omhändertas. För mil- jöfarligt avfall saknas uppgift om omhändertagande i SCB:s sta- tistik. Avfall som innehåller föreningar av vissa metaller utgör ca
60 000 årston och deponeras i regel. Av den mängd som visas i tab. 6.7 kan man se att 41% återvinns, 33% förbränns och 24% depo- neras. Större delen av förbränningen sker genom energiutvinning med bark, flis och vedavfall.
Tab. 6.7 Omhändertagande av avfall i olika ind. branscher 1993/95
lndustribransch enligt Omhändertagande [sort i kton] SNI-indelning depo för kompo åter annat Summa nering bränn Stering vinn omh (4 kton 1) Gruv- och mineralutvinn 2) 1 54 5 1 5 9 Livsmedelsindustri 290 49 5 5 618 69 1 081 Textil- och lädervaruindustri 30 3 3 3 Trävaruindustri 1 21 3 404 1 2 474 4 6 004 Massa- och pappersindustri 95 0 1 412 1 2 208 5 2 587 Kemisk och likv industri 229 54 2 138 423 Jord- och stenvaruind 3) 5 3 3 7 1 7 4 8 8 1 045 Stål- o metallverk 95 4 24 1 423 227 2 628 Verkstadsindustri 3 60 61 3 96 3 2 1 389 Övrig industri 105 143 72 320 Summa kton 3 720 5 150 100 6 400 300 15 700 Procentandel av summa 24% 33% 0,6% 41 % 2% 100% Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=1 000 ton. Anm: Imängdema ingår inte 1) schaktmassor och avfall understigande 2 000 ton/år, 2) 19 miljoner ton gråberg, 23 miljoner ton avfallssand och 27 miljoner ton samt 3) 300 000 ton sand, lera, skiffer, och kalksten. 4) Annat omhändertagande avser främst lagring.
Deponering
Industrierna har 250-300 egna deponier. Av den mängd som depo- neras hamnar ca 30% av det konventionella avfallet (främst hus— hålls-, bygg- och rivningsavfall) på industriemas egna deponier medan resten förs till deponier som drivs kommunalt eller av annan ägare. Av branschspecifikt avfall som deponeras går ca 70% till in- dustriernas egna deponier medan resten förs till i huvudsak kom- munala avfallsupplag.
Tab. 6.8 Deponering inom och utanför arbetsstället 1993/95
Avfallsslag som uppkommer inom industri- Totalt Internt Extern Int % branscher med SNI-kod 10-37 a+b ]) a b a/(a+b) Konventionella avfall 400 120 280 30% Branschspecifika avfall 2) 3) 3 320 2 320 1 000 70% Summor och total procentandel 3 720 2 440 1 280 66% Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=l 000 ton. Anm: 1) Schaktmassor samt avfall mindre än ca 2 000 ton per år ingår inte. 2) Ca 19 miljo- ner ton gråberg, ca 23 miljoner ton anrikningssand och ca 27 miljoner ton jord ingår inte i mängderna. 3) Ca 300 000 ton sand, lera, skiffer. sten, kalksten ingår inte.
Konventionellt avfall inklusive miljöfarligt avfall
Konventionellt avfall uppstår inom alla industrier och fördelar sig med cirka en tredjedel på vardera hushållsavfall, bygg/rivningsavfall och övrigt ej branschspecifikt industriavfall. Aven miljöfarligt avfall uppkommer i de flesta branscher. Konventionellt avfall som lämnas till extern deponering, vilket är huvuddelen, ingår i mängderna i kapitel 5. Därutöver deponeras en rest på ca 120000 ton på in- dustriernas egna avfallsupplag. Industristatistiken över hur denna mängd fördelas och behandlas är dock osäker. Den har därför ute- lämnats i redovisningen vilken därmed begränsas till endast branschspecifikt industriavfall.
6.4. Gruvor och mineralutvinning
6.4.1. Nuvarande avfallssituation
Branschen omfattar anläggningar för brytning och hantering av kol, torv, naturgas, uran, metall- och järnmalm, sten, sand, grus, kalksten, lera, salt och liknande mineral. Rester som uppstår vid ut- vinning av kalki form av kalkslam, läckrringsrester m.m. redovisas under avsnittet om jord- och stenvaruindustrin.
Tab. 6.9 Gruvor och mineralutv - nuvarande avfallssituation 1993/95
Avfall som uppkommer Total Mtrl La S:a slut Biol För- Depo inom industribransch mängd återv ger beh (c) beh brän ni 1) SNI 10-14 (sort i kton) a+b+c a b c=d+e+f d e f Fluorreningsavfall 10 10 10 Jåmhaltigt stoft 100 100 100 SummaSNI 10-14 110 110 110 Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=1 000 ton. Anm: ]) inom branschen finns ca 15 deponier varav ca 5 mottar konventionellt avfall. 19 miljoner ton gråberg, 23 miljoner ton avfallssand och 27 miljoner ton jord visas inte.
Vid framförallt malmbrytning uppstår årligen ca 19 miljoner ton gråberg, ca 27 miljoner ton jord och andra massor som återförs till gruvor och dagbrott eller till separata upplag. Gråberget, som förekommer i upp till meterstora block, samt jorden schaktas eller sprängs bort för att frilägga malmfyndighetema. Ca 2 miljoner ton berg och jord används för lokala anläggningsarbeten men det 10- kala behovet är avsevärt mindre än tillgången. Vid bortforsling från malmfälten (Kiruna och Malmberget) begränsas möjligheten av att järnvägen måste utnyttjas för malmtransporter. Vidare uppstår ca
23 miljoner ton avfallssand från oxid- och sulfidmalmsbrytning vilken deponeras i anslutning till anrikningsplatsen. Avfallssanden uppstår efter en anriknings- och avskiljningsprocess där malmen mals ned till kristallstorlek (( 1 mm). Utöver dessa restprodukter och avfall deponeras ca 110 000 ton annat processavfall vilka visas i tab. 6.9.
6.4.2. Prognos för minskad deponering [i]
Gråberg
Med gråberg avses bergrester från gruvbrytning. Det kan vara allt från rent bergmaterial till material som innehåller så låga mineral- halter att det inte är lönsamt att utvinna dessa. Det finns endast obe- tydliga möjligheter att utnyttja detta material. Till allt övervägande del måste materialet därför deponeras. Eftersom en avfallsskatt där- för inte har någon styrande effekt i detta fall, bör skatt inte tas ut på gråberg. Det rör sig om mycket stora mängder gråberg som årligen deponeras. Deponeringen sker i princip uteslutande i anslutning till gruvorna. Utredningen föreslår därför att de anläggningar där en- dast gråberg deponeras inte skall omfattas av skatteplikt.
F luorhaltigt slam Vid tillverkning av jämmalmspellets avgår en gas som förutom stoft även innehåller gasforrnigt fluor. Gasen måste, i likhet med många andra rökgaser från processindustrin, renas före utsläpp. Detta sker genom våtrening varvid ett fluorhaltigt slar'n uppkommer. På grund av slammets fluorinnehåll, och på grund av att teknik saknas att återvinna eller på annat miljömässigt acceptabelt sätt utnyttja slam- met, annat än möjligen i mycket begränsad omfattning, bedöms deponering vara från miljösynpunkt bästa omhändertagande. Detta avfall föreslås därför tills vidare bli skattebefriat.
Järnhaltigt stoft
Vid tillverkning av jämmalmspellets avgår en gas innehållande jämhaltigt stoft. Gasen renas före utsläpp och avskiljt stoft depone- ras. Det saknas för närvarande kunskap om i vilken grad avfallet skulle kunna återvinnas. En avfallsskatt kan eventuellt driva på en sådan utveckling. Det är dock inte troligt att mer än en mindre del av uppkomna mängder kan återtas före år 2005. För huvuddelen återstår då deponering som enda alternativ. Detta avfallsslag före- slås därför tills vidare bli skattebefriat.
Avfallssand
Mängden avfallssand som uppstår ökar i takt med att gruvindustrin utvecklar mer rationella metoder som gör det möjligt att utvinna malm även ur fyndigheter med låga malmhalter. Därmed bildas större rester från anrikningen men samtidigt uppnås en bättre hus- hållning med tillgängliga naturresurser. Deponeringen av avfalls- sand från underjordsbrytning begränsas genom att grövre sand återförs till gruvschakten, vilken möjlighet utnyttjas fullt ut. Den större sandmängden uppstår vid dagbrott och denna sand måste deponeras. Deponeringen måste ske på ett från miljösynpunkt sä- kert sätt så att de metaller som finns kvar i sanden efter anrikningen inte lakas ut i naturmiljön.
Möjligheten att vid nuvarande malmbrytning ytterligare mins- ka på volymen avfallssand syns inte åtkomlig inom nu överblickbar tid. Enda rimliga sättet från miljöskyddssynpunkt att ta hand om överbliven avfallssand är deponering. En skatt kommer därigenom inte att få någon styrande effekt på deponeringen av avfallssand från oxid- och sulfrdmalmsframställning. Avfallssand föreslås där— för bli skattebefriat.
6.4.3. Sammanställd prognos till år 2005
Prognosen om minskad deponering sammanställs i tab. 6.10. De- poneringen antas kunna minska med 4% till år 2000 och med 9% till 2005. De mängder som anges i tabellen bygger på konjunktur- läget 1993/95. Avfallsmängden följer i princip produktionen. I ta- bellen uppskattas också hur olika styrmedel kan komma att påverka deponeringen. Skatten bedöms bidra med 15% av den minskade deponeringen.
Tab. 6.10 Gruvor och mineralutvinning - deponiprognos 2000/05 baserat på konjunkturläget 1993/95
Avfall från Minskad Minskad deponering pga olrka styrmedel industribransch deponering miljö prod deponi ökad ny skatt SNI10-14 (kton) % kton stym ansv lirektiv kunsk teknik 250 lcr
Fluorreningsavfall 0% - - - _ . .
Jämhaltigt stoft 10% 10 2 3 3 2 Minslm till 2005 — 10 2 3 3 2 Minskn till 2005 (%) 9% — 2% 2% 3% 1% Skatteffekt till 2005 - - - - - - - 15% Minskn till 2000 - 5 l 1 2 1 Minskn till 2000 (%) 4% - 1% 1% l% 1% Skatteffekt till 2000 - - - - - - - 15% Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=l 000 ton. Anm: 19 miljoner ton gråberg, 23 miljoner ton avfallssand och 27 miljoner ton jord visas inte i tabellen.
6.5. Livsmedelsindustri
6.5.1. Nuvarande avfallssituation
Inom branschen framställs kött, mjöl, socker, dryckesvaror, tobak, djurfoder och liknande livsmedel. Tre specificerade avfall som uppstår är slakteriavfall, vassle och slam. Därutöver uppkommer 800000 ton ospecificerat branschavfall såsom drav, jäst, melass, slamkalk och sockerbrukskalk, vilka till största delen återvinns eller utnyttjas som t.ex. djurfoder. Sockerbrukskalken (ca 125 000 ton) används som näringsmedel i jordbruket”. Ca 245 000 ton av de av- fall som uppkommer i branschen deponeras.
Tab. 6.11 Livsmedelsindustri - nuvarande avfallssituation 1993/95
Avfall som uppkommer Total Mtrl La S:a slut Biol För- Depo inom industribransch mängd återv ger beh (c) beh brän ni 1) SNI 15-16 (sort i kton) a+b+c a b c=d+e+f d e f Export av slakteriavfall 10 Slakteriavfall 70 30 40 10 25 Vassle 25 15 10 5 5 Slam 90 30 5 5 20 l 0 25 OsEc branschsp avfall 22 805 520 60 230 20 20 190 Summa SNl 15-16 1 000 595 60 330 55 35 245 Källa: [a, i] Förk: kton = kiloton=l 000 ton. Anm: 1) Inom branschen finns ca 15 egna deponier varav 5-10 mottar konv avfall 2) I ospec mängd ingår bl.a. drav, jäst, slamkalk, melass och jordbrukskalk .
6.5.2. Prognos för minskad deponering
Slakteriavfall, vassle och slam är biologiskt behandlingsbara och ca 50% av den mängd som nu deponeras antas kunna behandlas ge- nom exempelvis rötning, kompostering eller återvinning före år 2005 .
Större delen av de ospecificerade branschspecifika avfallen som deponeras förutsätts också vara biologiskt behandlingsbara. Deponeringen antas vad gäller dessa avfall kunna minska med 30% till 2005. Detta är dock ett osäkert antagande eftersom det saknas närmare uppgifter om avfallens art och sammansätming.
" Uppgift från Lermart Rantzow, Danisco Sugar 960628. Sockerbrukskalken har en torr- substans på 60-65%. Efterfrågan i Skåne är större än tillgången. På Gotland sker viss mellanlagring vid ojämnheter i efterfrågan.
6.5.3. Sammanställd prognos till år 2005
De bedömningar och antaganden som gjorts om minskad depone- ring för respektive avfallsslag sammanställs till en branschprognos i tab. 6.12. Den samlade effekten blir att deponeringen bör kunna minska med ca 15% till år 2000 och med ca 32% till 2005. Angiv- na mängder motsvarar konjunkturläget 1993/95. Nya deponidirek— tiv får troligen ingen påverkan före år 2000. En skatt bedöms bidra till ca 33% av den minskade deponeringen.
Tab. 6.12 Livsmedelsindustri - deponiprognos 2000/05 baserat på konjunk-
turläget 1993/95
Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö prod deponi ökad ny skatt SNI 15-16 (kton! % kton stym ansv iirektiv kunsk teknik 250 kr Slakteriavfall 50% 13 3 3 1 6 Vassle 50% 3 1 1 1 Slam 30% 8 2 2 1 4 Os ec branschs avf 30% 57 14 5 1 l 5 8 14 Minskn till 2005 - 80 19 5 16 7 8 25 Minskn till 2005 (%) 32% - S% 2% 6% 3% 3% 10% Skatteffekt till 2005 - - — - - - - 32%
W Minskn till 2000 (%) 15% - S% 2% 0% 1% 2% S% Skatteffekt till 2000 - - - - - - - 33% Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=1 000 ton.
6.6. T extrl- och laderrndustri
6.6.1. Nuvarande avfallssrtuatron
Tab. 6.13 Textil- och lädervaruind - nuvarande avfallssituation 1993/95 Avfall som uppkommer Total Mtrl La S:a slut Biol För- Depo inom industribransch mängd återv ger beh (c) beh brän ni 1) SNI 17—19 (sort i kton) a+b+c a b c=d+e+f d e f
r branschspec. avfall 2) 25 25 25 Summa SNI 17—19 25 25 25
Källa: [a] Förk: kton = kiloton=l 000 ton.
Anm: 1) Inom branschen finns 2 privata deponier. 2) I mängden ingår textil, polymer, färg, olika slam, stoft, gips, kemprodukter m.fl.
Branschen omfattar verksamheter för framställning av garn, textilier, kläder, gardiner, mattor, tågvirke, päls- och lädervaror, skor och liknande produkter. Aven garvning ingår. Garvning, läderbe- redning, pälsberedning och tillverkning av pälsvaror står för en stor del av det biologiska avfallet med "biologiskt material" som största avfallsgrupp. Andra stora avfall är textil- och fibennaterial i form av natur- och syntetiska fibrer.
Det finns fem större garverier. Lika många har lagts ned under senare år. Enligt Garveriidkarföreningen finns ca 60 garveritomteri Sverige. Kromhaltigt avfall från vattenrening och kromgarvat lä- deravfall, utgör ett problem. Påverkan är dock lokal och läder- tillverkning har liten omfattning.
6.6.2. Prognos för minskad deponering
Institutet för fiber och polymerteknik har upprättat en rapport ”Avfallshantering av textila material och produkter”ls vars syfte är att presentera information om textilt industriavfall från olika typer av teko-företag. Enligt rapporten finns det goda möjligheter att an- vända textilt produktionsspill för energiutvinning i samband med förbränning eller som sekundär råvara för isolermaterial.
Tab. 6.14 Textil- och lädervaruindustri - deponiprognos 2000/05 baserat på konjunkturläget 1993/95
Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö prod deponi ökad ny skatt SNI 17-19 (kton) % kton stym ansv iirektiv kunsk teknik 250 kr Ospec branschsp avf 30% 8 2 1 1 l l 2 Minskn till 2005 - 8 2 1 1 1 1 2 Minskn till 2005 (%) 30% - S% 4% S% 3% 4% 7% Skatteffekt till 2005 - - - - - - - 23% Minslcrr till 2000 - 4 1 1 0 O 1 1 Minskn till 2000 (%) 16% - S% 4% O% 2% 2% 4%
Skatteffekt till 2000 - - - - - - - 22% Källa: [a] Förk: kton = kiloton=l 000 ton.
Det saknas närmare uppgifter om vilka avfallstyper som depo- neras. I prognosen antas att deponeringen av ospecificerade avfall bör kunna minska med 16% till år 2000 och med 30% till 2005. Mängdema som anges i tab. 6.14 utgår från konjunkturläget 1993/95. En skatt bedöms bidra med ca 22% av denna minskning.
” IFP Rapport 96-018, Projekt P408, daterad 960604.
6.7. Trävaruindustri
6.7.1. Nuvarande avfallssituation
Branschen omfattar verksamheter för sågning, hyvling, impregne- ring och tillverkning av varor av trä, faner, kork, halm, rotting, trä— förpackningar, träull, träflis och dylikt. Här ingår även tillverkning av monteringsfärdiga trähus samt byggnads— och inredningssnicke- rier. De stora avfallsslagen är trä- och barkavfall.
Tab. 6.15 Trävaruindustri - nuvarande avfallssituation 1993/95
Avfall som uppkommer Total Mtrl la S:a slut Biol För- Depo inom industribransch mängd återv ger beh (c) beh brän ni 1) SNI 20 (sort i kton) a+b+c a b c=d+e+f d e f Trä- spån- och tlisavfall 3) 3 920 2 375 1 540 1 540 5 Barkavfall 3) 1 750 10 1 740 1 675 65 Aska, sot, stoft o slagg 20 20 20 Os c branschs avfall 2) 300 85 215 190 25 Summa SNI 20 5 990 2 470 5 3 515 1 3 405 115 Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=1 000 ton. Anm: 1) Inom branschen finns ca 30 egna deponier. 2) Utöver visat branschspecifikt avfall ingår uthärda! limavfall, ridåvatten m.fl. 3) 493 000 ton trä och 32 000 ton bark som i statistiken anges som bortforslat antas gå till förbränning med energiutvinning.
6.7.2. Prognos för minskad deponering
Trä, spån, flis och bark
Huvuddelen av dessa avfall går redan idag till återvinning och energiproduktion. Den spillbark som deponeras är ofta blöt eller förorenad med jord, sten och dylikt. Tendensen är att barkspill till deponering minskar. Naturvårdsverket anser att deponeringen av renseri-"och vedgårdsavfall bör kunna minska med minst 50% före 2005. Okad förbränning och kompostering blir möjlig om sten, grus och sand avskiljs från barken och om våt bark torkas eller pressas så att den får ett högre energivärde.
Aska, sot, stoft och slagg
En ökad energiutvinning med bark och andra biobränslen, vilket anses önskvärt, kommer att öka askmängden. Å andra sidan bör mängden kunna minska genom en bättre utbränning av bränslet. Biobränsleaskor innehåller ofta mer än S% brännbart material. För
att minska deponeringen måste det också finnas alternativa sätt för omhändertagande. Förutom återföring till skogsbruk kan askor ibland användas som täckmaterial på tippar och liknande platser. Utomlands finns exempel på hur aska används som jordförbätt- ringsmedel och som råvara för cementindustrin. Naturvårdsverkets mål är att mängden askor skall minska genom bättre utbränning samt att bränslet som används i biobränsleanläggningar skall ha så- dan kvalitet att askoma kan återföras till kretsloppet.
Utredningen har i samband med bedömningen av den framtida användningen av biobränslen haft tillgång till tre rapporter" vilkas innehåll sammanfattas i avsnitt 5.6. Av de tre rapporterna framgår att förutsättningar för att återföra biobränsleaskor i princip finns redan nu och att möjligheterna kommer att öka framöver. Hur nyt- tiggörandet av askor och slagg utvecklas framöver beror dock på vilka kriteria som ställs på deras användning. Utredningen antar att 50% av askvolymen bör kunna styras bort från deponering före 2005. Detta förutsätter att tekniska och miljömässiga kriteria för askans användning är fastställda före denna tidpunkt.
Ospecificerat branschspecifikt avfall
Avfallen är till stor del biologiskt behandlingsbara. I avsaknad på mer fakta antas deponering generellt sett kunna minska med 30%.
6.7.3. Sammanställd prognos till år 2005
Tab. 6.16 Trävaruind - deponiprognos 2000/05 i konjunkturläget 1993/95
Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö återv deponi ökad ny skatt SNI 20 kton % kton st rn kriteria iirektiv kunsk teknik 250 kr Trä- spån- o flis 50% 2 l 1 Bark 50% 3 3 8 8 1 6 Aska, sot, slagg 50% 10 l 3 l 1 l 3 Ospec branschsp avf 30% 7 2 l 2 3 Minskn till 2005 - 51 12 3 10 3 1 22 Minskn till 2005 (%) 46% - 11% 3% 9% 3% 1% 20% Skatteffekt till 2005 - - - - - - - 43% Minskn till 2000 - 22 6 l 0 1 1 13 Minskn till 2000 (%) 20% - 5% l% 0% 1% 0% 12% Skatteffekt till 2000 - - - - - - - 60% Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=1 000 ton.
" Askåterföring till skogsmark, upprättad 950926 av NUTEK, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen, Förutsättningar och hinder för askåterföring till skogsmark i stor skala, upprättad av NUTEK i september 1995 samt Förslag till svensk standard för fasta bränslen och restprodukter från förbränning, upprättad 951215 av Allmänna standardi- seringsgruppen.
De antaganden och bedömningar som gjorts om minskad de- ponering för respektive avfallsslag sammanställs till en branschpro- gnos i tab. 6.16. Avfall till deponering antas kunna minska med ca 20% till år 2000 och med ca 46% till 2005. Tab. 6.16 visar också hur olika möjligheter och styrmedel bedöms bidra till en minskad deponering. En skatt får ganska stor effekt (ca 60%) till år 2000 genom att ge ett starkt ekonomiskt incitament att undvika depo- nering av bark m.fl. avfall som kan brännas eller komposteras.
6.8. Massa- och pappersindustri
6.8.1. Nuvarande avfallssituation
Branschen omfattar verksamheter för framställning pappersmassa samt tillverkning av tidningspapper, kraftpapper, papp, wellpapp, förpackningspapper, kuvert, hushålls- och hygienpapper och dy- likt. Aven tryckning och utgivning av tidningar, böcker, broschyrer och liknande trycksaker ingår.
De stora avfallsslagen utgörs av organiska avfall i form av bark, trä och slam, av kausticeringsavfall samt av askor. Återvinning av kemikalier och utnyttjande av bark, flis, fiber och lutar för energi- utvinning har länge varit en förutsättning för produktionen. Större delen av fabrikemas vännebehov utvinns ut egna avfall. Trots detta måste cirka en tredjedel av avfallen deponeras. De största mängder— na läggs på industriernas egna avfallsupplag.
Vid kausticeringsprocessen (kemikalieåtervinning) bildas i princip tre typer av avfall som benämns grönlutslam eller svartslam, mesa och kalkgrus. Grönlutslammet avskiljs från grönlutsklarning från sodapannan som en svårlöslig förbränningsrest. Grönlutsklar- ningen är en viktig utstötningspunkt dels för processfrämmande ämnen, dels för de metaller som tillförts processen med vedråvaran. De vanligaste metallema i vedråvaran är mangan, järn, krom, nickel, koppar, zink, kadmium och bly. Metallema löses ut vid kokningen och syrgasblekningen av vedfibrema och tillförs kemikalieåtervin- ningen via svartluten. För att ytterligare minska metallhalten i pro- cessen måste också mesa tappas av och ersättas med ren kalk. En viss del mesa kan brännas om till ny kalk vilken släcks i en kalk- släckare där det tredje avfallet, kalkgruset, uppstår.
Kausticeringsavfallet består av finkomigt material med låg ge- nomsläpplighet, god packbarhet och bra hållfasthet. Risken för gas- bildning är liten liksom sättningsbenägenheten. Dessa egenskaper tillsammans med ett högt pH-värde innebär dels att metallerna fö- religgeri svårlöslig form, dels att risken för utlakning av miljöfar-
liga ämnen är låg förutsatt att avfallet hanteras separat och på ett riktigt sätt. Det fasta avfallet har tidigare inte betraktats som något allvarligt problem. Ett minskande utrymme på de egna deponiema ikombination med skärpta miljökrav har emellertid ökat intresset för avfallsfrågoma. Mängdema till deponering har också minskat samtidigt som alltmer rejekt och fiberslam från reningsanlägg— ningar återförs och utnyttjas i produktionen.
Tab. 6.17 Massa- och pappersind. - nuvarande avfallssituation 1993/95
Avfall som uppkommer Total Mtrl La S:a slut Biol För- Depo inom industribransch mängd återv ger beh (c) beh brän ni 1) SNI 21 -22 sort i kton a+b+c a b c=d+e+f d e f Baxkavfall [dep ingår i a] 860 55 5 800 10 790 Träavfall [dep ingår i a] 125 125 125 Renseri/vedgårdsavfall [a] 325 1 0 31 5 170 1 45 Bioaska 170 20 150 150 Övriga askar 4 5 4 5 4 5 Mesa SI ts=50% 40 10 30 30 Kalk/kalkgrus SI==50% 1 0 10 10 Grönlut-,svartslam ts=50% 100 100 100 Fiberrejekt 20 20 15 Smetrester 5 5 5 Returfiberavfall 25 0 7 0 1 8 0 3 0 1 5 0 Avsvärtningsslam ts==40% 220 220 120 100 Kemslam ts==30% 295 25 270 90 180 Bioslam ts=30% 120 15 105 7 5 3 5 Summa SNI 21 -22 2 585 205 5 2 375 10 1 400 965
Källa: [a, im.fl.'5] Förk: kton = kiloton=l 000 ton, ts=torrsubstanshalt. Anm: 1) Inom branschen finns ca 40 deponier. I [i) anges att totalt 1 220 000 ton deponeras. Skillnaden mot tab. 6.17 beror på mängden kausticeringsavfall som i [i] anges ! en läg- re torrsubstanshalt (samtal med C. Molde Skogsindustriema 960906).
6.8.2. Prognos för minskad deponering
Bark, trä, renseri- och vedgårdsavfall
Stora mängder genereras i samband med lossning, lagring och barkning av veden men spillet utnyttjas till större delen som bräns- le. Bark m.m. som deponeras är oftast blandat med snö eller grus vilket gör det mindre lämpligt som bränsle. Vid fabriker där rense- riavloppet går till sedimentering uppkommer även s.k. sandbark. Bark är lättnedbrytbart och avger vid deponering ett förorenat lak- vatten. Nedbrymingen orsakar på sikt sätmingar i upplaget. Me-
” Skrivelse till utredningen från N. Jirvall, Skogsindustn'ema 951127 och en reliminär
rapport överlämnad av N. Jirvall 960531 om Avfall från skogsindustrin, M' jö 95/96, rapport nr 5, mars 1996.
tangasbildningen är långsam. Tendensen är att barkspillet till depo- nering minskar. Naturvårdsverket anser [i] att deponeringen av ren- seri- och vedgårdsavfall bör kunna minska med minst 50% före 2005. Okad förbränning och kompostering blir möjlig om sten, grus och sand avskiljs från barken och om våt bark torkas eller pressas så att den får ett högre energivärde.
Biobränsleaskor
Askoma som uppstår vid eldning med biobränsle kommenteras i avsnitt 6.7.2 och problematiken inom massa- och pappersindustrin är direkt jämförbar. Utredningen har antagit att 50% av askvoly- men bör kunna styras bort från deponering före 2005. Detta förut- sätter att tekniska och miljömässiga kriteria för askans användning för olika ändamål kan fastställas före denna tidpunkt.
Grönlutslam eller svartslam
Situationen inom skogsindustrin liknar i hög grad den för järn- och stålverken, dvs. många avfall men några som mängdmässigt domi— nerar. För skogsindustrin finns något större möjligheter för utnytt- jande, genom att många av avfallen har ett energiinnehåll som kan utnyttjas även av externa intressenter. I gengäld kan man konstatera att skogsindustribranschen alltid legat långt fram i fråga om att sluta sina anläggningar och energiutnyttja sina restprodukter.
Skattebefrielse kan enligt utredningens mening vara aktuell för grönlutslam. Detta uppkommer i stor mängd som är svår att re- ducera eftersom den utgör den rest som vid en slutning av systemen trots allt måste uppkomma p.g.a. föroreningsinnehållet i råvarorna. Avfallet är enligt skogsindustrin tänkbart för återföring till skogs- bruket som kalknings- och vitaliseringsmedel. Grönlutslammet bör tills vidare undantas från skatt eftersom dess lämplighet för an- vändning i skogsbruket inte är helt klarlagd.
All grönlutslam deponeras idag, i regel tillsammans med kalk- grus och mesa och på brukens egna deponier. Grönlutslammets in- nehåll av tungmetallerna kadmium, krom, nickel och zink anses va- ra relativt högt. Halterna överstiger exempelvis redan nu de gräns- värden som gäller för att kommunalt avloppsslam skall kunna åter— föras till jordbruksmark. En ökad slutning av processerna leder till att grönlutslammets metallinnehåll höjs ytterligare.
Att återföra grönlutslam till skog, i likhet med vad som efter- strävas för biobränsleaskor, bedöms inte realistiskt i dagsläget. För- utom ett högre metallinnehåll saknar grönlutslammet också bioas- kans värdefulla näringsämnen som ju utgör ett starkt motiv till att askoma bör återföras till skogen eller annan lämplig odlingsmark. Naturvårdsverket anser att grönlutslammet bör deponeras separat eller tillsammans med annat kausticeringsavfall för att upprätthålla ett högt pH-värde som minimerar utlakningen av metaller. Ren
grönlutslam utan inblandning av kalkgrus och mesa kan ha så låg permeabilitet att slammet kan vara lämpligt att använda i botten- och topptätningar av exempelvis deponier.
Mesa
Mesan avtappas för att undvika driftproblem i kausticeringen och en ökad slutning av processen medför med dagens teknik att me- sauttaget kommer att öka framöver. Förbättrade processer samt god underhållsplanering av mesaugnama kan dock minska mesauttaget. Det finns numera också företag vars affärsidé är att bränna om me- san till kalk. En viss mängd mesa används redan idag inom jord- bruket och en ökad kalkning av jordar med mesa syns möjlig. Na- turvårdsverket anser att deponeringen av mesa bör kunna minska med 50% till år 2005.
K alk/kalkgrus
Kalkgruset från kalksläckaren avskiljs och deponeras ofta tillsam- mans med grönlutslammet. Naturvårdsverket anser att deponering- en av kalkgrus bör kunna minska med 25% till år 2005.
Fiberrejekt och fiberslam
Sileriavfall består till övervägande del av kvistar och annat oupplöst organiskt material som normalt återförs till processen och kokas om. De rester som ändå uppstår deponeras och förbränns eller, vil- ket är vanligast, leds med avloppsvatten till sedimentering där det fälls ut som fiberslam. Fiberrejekt som inte återtas i det egna bruket anses kunna utnyttjas i andra bruk vid tillverkning av liner- och flu- tingkvaliteter. Den del som inte kan återanvändas bör avvattnas och förbrännas med energiutvinning. Det finns enligt Naturvårdsverket inga egentliga hinder mot att återvinna rejekt och slam varför de- poneringen av dessa avfall bör kunna upphöra i sin helhet omkring år 2005.
Smetrester
Rester av olika smetar som används för bestrykning av papper, upp- ståri samband med byte av smetsort och vid rengöring av tankar. Vissa smetrester leds till avlopp och avskiljs i ett blandslam. Viss del avskiljs i en fast fas. Smetrester som ansamlas i blandslam brukar deponeras eftersom askhalten blir så hög att slammet inte är bra som bränsle. De mängder som deponeras är relativt små och depo- neringen anses inte innebära någon större risk. Sammansättningen varierar mellan olika pappers- och kartongkvaliteter.
Smetrestemas innehåll av kaolin och kalciumkarbonat medför att de deponerade massorna håller ett högt pH-värde som minskar
läckaget av t.ex. tungmetaller. Med membranfiltrering kan smetres- ter som avleds från bestrykningen upparbetas och återvinnas. Ut- släpp av smet till avlopp bör kunna minskas genom reningsåtgärder närmare källan, genom ultrafiltrering samt genom bättre planering vid kvalitetsbyten. Naturvårdsverket har dock inte preciserat med vilken andel deponeringen kan minska framöver.
Returfiberavfall och avsvärtningsslam
Returfiberavfallet består av fiber, sand, plast, ståltråd m.m. Askhal- ten varierar från några procent upp till 50%. För att kunna för- bränna materialet krävs i regel förbehandling med rivare, magnet- avskiljare och sikt. Då pappersåtervinningen ökar framöver medför detta att även mängden returfiberavfall kommer att öka.
Avsvärtningsslam uppstår vid massatillverkning baserad på re- turpapper. Slammet kan innehålla höga halter organiskt och oor- ganiskt material och vara blandat med fines och fyllmedel. Metall- haltema är relativt låga. Slammet har låg kväve- och fosforhalt och är inte intressant som jordförbättringsmedel. Returpappersbruken deponerar i regel avsvärmingsslammet medan bruk med egna lämpliga fastbränslepannor om möjligt eldar upp slammet efter av- vattning. Slammet har ett högt fiberinnehåll och används ofta för att underlätta avvattningen av andra slam.
För returfiberavfall och avsvärtningsslam som uppkommer vid returpappersbrukens upparbetning av returpapper är deponering den idag bästa lösningen från miljösynpunkt. En skatt skulle troli- gen leda till minskad användning av returpapper och därmed mins— kade möjligheter till pappersåtervinning. Avfallsslagen föreslås där- för t.v. bli Skattebefriade.
Kemslam och bioslam
En stor del av kemslammet deponeras som blandslam från meka- nisk, kemisk och biologisk rening. Begränsande för förbränning är slammets torr- och askhalt, befmtlig pannkapacitet samt behovet av energi. Avvattning höjer Vännevärdet. Kemslammet bör i större ut- sträckning kunna avvatmas, förbrännas eller t.o.m. spridas i jord- bruk om kadmiumhalten är tillräckligt låg. Det lär också pågå ut— veckling av metoder för att återvinna fällningskemikaliema. Depo- neringen antas minska med ca 50% till år 2005.
Bioslammet består av mikroorganismer och av rester av bark, fibrer, bestrykningssmet, mesa och dylikt. Dess höga innehåll av kväve och fosfor talar för spridning på jord- och skogsbruksmark. Ett problem är dock att kadmium anrikas i bioslam. Avvattnat slam har ett Vännevärdet på ca 25 MJ/kg. Bioslam bör kunna avvattnas effektivare tillsammans med fiberrejekt för att sedan förbrännas. Alternativt kan slammet komposteras, användas som jordförbättring
eller som täckmaterial på deponier. Deponeringen antas kunna minskas med ca 50% till år 2005.
6.8.3. Sammanställd prognos till år 2005
De antaganden och bedömningar som gjorts om minskad depo- nering för respektive avfallsslag sammanställs till en bransch- prognos i tab. 6.18. Avfall till deponering antas kunna minska med ca 20% till år 2000 och med ca 43% till 2005. De mängder som anges i tabellen utgår från konjunkturläget 1993/95.
I tabellen visas också effekten av olika styrmedel som bidrar till minskad deponering. Stor betydelse får härvid om sektorsmyn- dighetema (t.ex. Skogsstyrelsen) och branschen i samråd kan ena sig om praktiskt användbara miljökriteria för återvinning av främst askor, mesa och slam. En skatt på 250 kr per ton bedöms bidra till ca 35% av den minskade deponeringen.
Tab. 6.18 Massa- och pappersindustri - deponiprognos 2000/05 baserat på konjunkturläget 1993/95
mm industribransch deponering miljö återv deponi ökad ny skatt SNI 21-22 (kton) % kton styr-n kriteria lirektiv kunsk teknik 250 kr Barkavfall (ingår i renseii- och vedgårdsavfall)
Träavfall - - - - - - - - Renseri- o vedgsavf 50% 7 3 18 l 1 44 Bioaska 50% 75 12 30 10 5 5 13 Övriga askor O% - - - - - - - Mesa 50% l 5 3 3 3 1 1 4 Kalk/kalkgrus 25 % 3 1 l 1 Grönlutslam 0% — - - - - - - Fiberrejekt/slam 100% 1 6 4 4 1 7 Smetrester 0% — - - - - - - Returfiberavfall 50% 7 5 20 20 5 5 25 Av svärtningsslam 50% 50 13 8 13 17 Kemslam 50% 90 19 30 15 2 5 19 Bioslam 5 O% 1 7 3 7 3 1 3 Minskn till 2005 - 413 93 71 74 28 16 132 Minskn till 2005 (%) 43% - 10% 7% S% S% 2% 14% Skatteffekt till 2005 - - - - - - - 32% Minskn till 2000 - 188 65 3 6 0 14 8 66 Minskn till 2000 (%) 20% - 7% 4% 0% 1% 1% 7% Skatteffekt till 2000 - - - - - - - 35%
Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=1 000 ton.
6.9. Kemisk industri
6.9.1. Nuvarande avfallssituation
Branschen framställer baskemikalier, industrigaser, färgämnen, gödselmedel m.m. samt tillverkar plast- och gummivaror, bekämp- ningsmedel, färg, läkemedel, rengöringsmedel, sprängämnen, konstfiber och liknande produkter. Organiska och oorganiska slam utgör en stor del av avfallet.
Tab. 6.19 Kemisk industri - nuvarande avfallssituation 1993/95 Avfall som uppkommer Total Mtrl La S:a slut Biol För- Depo inom industribransch mängd återv ger beh (c) beh brän ni l) SNI 23-25 (sort i kton) a+b+c a b wd+e+f d e f Biologiskt material, övrigt 35 35 Org slam, ej metallhaltigt 45 40 5 5 Org slam, metallhaltigt 5 5 5 Oorg slam, ej metallhaltigt 0 O Aluslam kiseldioxid 10 5 10 1 0 Aluslam kalciumfluorid ] 0 1 0 l 0 Övrigt oorganiskt 20 5 20 20 Oorg slam, metallhaltigt 75 75 75 Polymer (hans, plast, gum) 1 5 1 0 10 1 0 Filterstoft 5 5 5 Filtermaterial 5 5 5 Kem prod, ej metallhaltiga 5 5 5 Ospec branschsp avfall 2) 90 20 70 2 5 4 5 Summa SNI 23-25 335 115 221 1 30 190 Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=l 000 ton. Anm: 1) Inom branschen finns ca 20 deponier. 2) Utöver visat avfall ingår trä, cellulosa, papp, inte metallhaltiga kemprodukter, tjära, katalysatorer, färg, lack, lim m.m.
6.9.2. Prognos för minskad deponering
Slam
Rena organiska slam utan metallinnehåll bör kunna avvattnas, kom- posteras och nyttiggöras enligt kretsloppsprincipema. Deponering- en av dessa slam antas därmed kunna minska med ca 50%. Oorga- niska slam från industriell framställning av dikalciumfosfat (mine- ralfoder), kalciumklorid (vägsalt) och natriumfosfat (tvättrnedels- komponent) samt kalciumfluoridslam från framställning av alumi- niumfluorid (flussmedel för primäraluminiumindustrin) innehåller
mindre metallhalter. Föroreningama härrör från råvaran (råfosfat) och koncentreras i avfallet.
Polymeratfall
Polymeravfall antas i ökad utsträckning kunna återvinnas eller energiutvinnas. Deponeringen förutsätts kunna minska med 75%.
Ospecificerat branschspecifikt avfall
Flera av dessa avfall är biologiskt behandlingsbara eller brännbara medan vissa kan innehålla mer svåmedbrytbara material och måste deponeras. I avsaknad på fler fakta antas deponeringen kunna minska med 30% före 2005.
6.9.3. Sammanställd prognos till år 2005
Gjorda antaganden om minskad deponering för respektive avfall sammanställs till en branschprognos i tab. 6.20. Avfall till depone- ring antas kunna minska med ca 7% till år 2000 och med ca 14% till 2005. De mängder som anges i tabellen utgår från konjunktur- läget 1993/95. I tabellen visas hur olika styrmedel bedöms bidra till en minskad deponering. En skatt på 250 kr per ton bedöms bidra till ca 41% av den minskade deponeringen.
Tab. 6.20 Kemisk ind - prognos till 2000/05 (konjunkturläget 1993/95)
Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö prod deponi ökad ny skatt SNI 23-25 (kton! % kton stym ansvlirektiv kunsk teknik 250kr
Biologiskt mtrl - 0 ,5
0,5 0,5 0,5
Org slam ej methalt 50% 2 Org slam methalt 0% - - - - - - - Oorg slam ej methalt 50% 0 0 0 0 0 Aluslam kiseldiox 50% 4 2 2 Aluslam kalciumfl 0% - - — - - - - Oorg slam methalt 0% - - - - - - - Polymeravfall 75% 6 2 2 1 2 Filterstoft 0% - - - - - - - Filtermaterial 0% - - - - - - - Kemprod ej methalt 0% - - - - - - Ospec branschsp avf 30% 13 3 3 l 6 Minskn till 2005 — 24 7 0 3 3 1 10 Minskn till 2005 (%) 14% - 4% 0% 2% 2% 1% 6% Skatteffekt till 2005 - - - - - - - 41% Minskn till 2000 - 12 5 0 0 2 1 5 Minskn till 2000 (%) 7% - 3% 0% 0% l% 0% 3% Skatteffekt till 2000 — - - - - - - 41%
Oorganiskt kemiskt slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat samt kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid har ett metallinnehåll som inne- bär att deponering är den idag bästa lösningen från miljösynpunkt. Dessa avfall föreslås därför t. v. bli Skattebefriade.
6.10. Jord- och stenindustri
6101. Nuvarande avfallssituation
Branschen omfattar verksamheter för framställning av glas, kera- mik, tegel, kalk, cement, betong, gips, murbruk, stenvaror, isole- ringsmaterial av glas- och stenull m.m. Branschen försörjer huvud- sakligen byggindustrin med råvaror.
Det största avfallsslaget 1 branschen är asfalt som bryts upp i samband med anläggningsarbeten. Det rör sig om ca 700 000 ton varav ca hälften återvinns som nytt vägmaterial och den andra hälf- ten deponeras. Övriga avfall visas i tab. 6. 21. Utöver i tabellen re- dovisade mängder uppstår 0,2- 0, 3 miljoner ton sten, sand, lera, kalksten och skiffer. Dessa rester återförs till täkter och brott, an- vänds för lokala anläggningsarbeten eller läggs i upplag i anslut- ning till brytningsplatsen.
Tab. 6.21 Jord- och stenvaruind. - nuvarande avfallssituation 1993/95
Avfall som uppkommer Total Mtrl La S:a slut Biol För- Depo inom industribransch mängd återv ger beh (c) beh brän ni 1) SNI 26 (sort i kton) a+b+c a b c=d+e+f d e f Keramik, porslin, lergods 50 45 2 2 Glas - manu o maslcin bruk 5 5 5 Kalkslam ] 5 l 5 1 5 Övrigt slam 15 l 5 1 5 Läcknrester, skrotsten 1 0 1 0 1 0 Ohärdat mineralullsav fall 3 5 3 5 3 5 Härdat mineralullsavfall 20 15 l 5 Bypassdamm 1 5 1 5 l 5 Gips-, mexi- o betongrester 5 5 5 Kasserad cement och stoft 5 5 5 Asfalt 700 350 350 350 Ospec branschsp avfall 170 90 8 0 l 5 5 5 5 SummaSNl26 ] 045 485 550 15 5 525 Källa: [a, i m.fl.]. Förk: kton = kiloton=l 000 ton. Anm: 1) Inom branschen finns 15-20 deponier varav 5-10 mottar konventionth avfall.
6.10.2 Prognos för minskad deponering
Keramik, porslin
Avfallen är inerta och används i regel i samband med utfyllnader. Endast en mindre mängd deponeras på avfallsupplag.
Glas
De maskinella glasbruken är Pilkington i Halmstad och PLM i Lim- mared. Därutöver finns två stora, ett tiotal medelstora samt 10-20 mindre manuella konstglasbruk som framställer prydnads- och hushållsglas på mer hantverksmässigt sätt. Glastillverkning baseras i huvudsak på sand, soda, dolomit, kalk, fältspat och natriumsulfat. PLM och Pilkington använder också återvunnet glas. Utöver dessa råvaror används tillsatsmedel, färgmedel m.m. Fyra konstglasbruk tillverkar kristall dvs. blyhaltigt glas.
Avfallsmängden är liten och det mesta återförs till produktio- nen. Glas som förorenas, blandningar av olikfärgad skärv och kas- serade keramiska deglar deponeras. Då den större mängden glasav- fall är blyfritt och inert bör den dock kunna användas i utfyllnader och inte deponeras. Utöver glas förekommer sliperislam som ge- nom sitt innehåll av bly och arsenik är ett miljöfarligt avfall. En övergång till blyfritt kristallglas kommer att sänka bly- och ar- senikhalten. Nästan allt slipslam deponeras på ett för branschen gemensamt upplag i Emmaboda.
Mineralullsatgfall
Avfall från mineralullsproduktion utgörs huvudsakligen av kassera- de, härdade eller ohärdade, mineralullsavfall.
Härdat avfall är inert och betraktas som harmlöst ur vattenföro- reningssynpunkt och kan därför användas som t.ex. fyllnadsmate- rial. Ohärdat avfall innehåller fri fenol, forrnaldehyd och kväve som kan frigöras och läcka ut. Eftersom avfallet får rinna av innan det deponeras och eftersom bindemedelskomponentema är naturligt nedbrytbara anses läckage inte ge upphov till några varaktiga mil- jöproblem.
Den processintema återvinning av avfallet som sker idag be— dömer Naturvårdsverket kunna öka till att omfatta praktiskt taget allt mineralullsavfall så att högst 10% behöver deponeras från år 2000.
Asfalt] 6
Möjlighetema att minska mängden asfalt som deponeras bedöms som stora. Med dagens teknik kan asfalten antingen renoveras på plats eller tas upp för vann eller kall upparbetning. Renovering och upparbetning kan repeteras i princip ett obegränsat antal gånger. För att erhålla jämn asfaltkvalitet från uppriven beläggning krävs att material av olika ursprung lagras separerat och att andelen gammal asfalt hålls låg. Låg eller ojämn asfaltkvalitet kan omöjliggöra varm återvinning men innebär inget större problem vid kall återvinning som slit- eller bärlager. Möjlighetema att snabbt öka återvinnings- kvotema underlättas av att huvuddelen asfaltvägar har stat eller kommun som huvudman. En viktig förutsättning är dock möjlig- heten till mellanlagring som är en nödvändig lösning när:
0 det för tillfället saknas behov av att använda upptagen asfalt, . mängden asfalt som bryts upp är för liten för att återvinning skall vara ekonomiskt möjlig, . asfalten som bryts upp har låg kvalitet och man behöver tillfö- ra även en bättre asfalt till lagret.
Enligt nuvarande regler skall dock, som utredningen utvecklat i avsnitt 3.4.3, en plats som permanent används för tillfällig lagring av avfall eller annat material enligt miljöskyddsförordningen till- ståndsprövas som upplag (deponi). Mellanlagring av asfalt jämställs således, inom ramen för tillståndsgivningen med stöd av den nu- varande miljöskyddslagstiftningen, med deponering. Avfallsskatt skall alltså betalas för asfalt som mellanlagras. Skyldigheten att be- tala skatt inträder när asfalten förs in till en skattepliktig anläggning och skattefrihet uppnås först om asfalten vid en senare tidpunkt förs ut från anläggningen. Skattesystemet skapar en drivkraft för att omsättningstiden för asfalten begränsas. Därigenom minskar de räntekostnader som vid längre mellanlagring annars blir följden av skattesystemet.
6.103. Sammanställd prognos till år 2005
De antaganden och bedömningar som gjorts om minskad depone- ring för respektive avfallsslag sammanställs till en branschprognos i tab. 6.22. Avfall till deponering antas kunna minska med ca 47% till år 2000 och med ca 79% till 2005. De mängder som anges i ta-
lfglågngutgår från de avfallsmängder som uppstod i konjunkturläget 5.
” Uppgifter om Vägverkets handlingsprogram "Kretsloppsanpassad väghållning" samt om må ål för deponering av asfalt har hämtats från Naturvårdsverkets ”Mål för särskilda avfallsslag" som tillhör Aktionsplan Avfall.
I tabellen visas hur olika möjligheter och styrmedel bidrar till en minskad deponering. I det korta perspektivet bör branschens egen miljöstyming ge störst effekt på deponibehovet medan skatten får genomslag lite senare när teknikutvecklingen kommit längre än idag. Nya deponidirektiv bedöms inte få någon påverkan förrän efter år 2000. En skatt på 250 kr per ton bidrar till drygt 50 % av den minskade deponeringen.
Tab. 6.22 Jord- och stenvaruindustri - deponiprognos 2000/05 baserat på konjunkturläget 1993/95
Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö prod deponi ökad ny skatt SNI 26 (kton) % kton styrn ansv iirektiv kunsk teknik 250 kr Keram, porslin od 100% 2 0,5 0,5 1 Glasavfall 90% 5 2 3 Kalkslam 50% 7 2 1 4 Övrigt slam 0% - - - - - - - Läcknrest, slu'otst 50% 6 1 1 4 Ohärdad mineralull 90% 32 1 1 8 3 9 Härdad mineralull 90% 14 5 4 1 4 Bypassdamm 90% l 2 3 1 8 Gips och betong 90% 3 1 l 2 Cement och stoft 90% 4 1 1 2 Asfalt 100% 350 150 10 5 185 Os ec branschs avf 30% 17 4 2 3 2 6 Minskn till 2005 - 450 181 13 13 16 0 228 Minskn till 2005 (%) 86% - 34% S% S% 3% 0% 43% Skatteffekt till 2005 - - - - - - - 51% Minskn till 2000 — 374 154 13 0 14 0 194 Minslcn till 2000 (%) 71% - 29% S% 0% 3% 0% 37% Skatteffekt till 2000 - - - - - - - 52% Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=l 000 ton.
6.11. Stål- och metallindustri
6.11.l Nuvarande avfallssituation
Branschen framställer järn- och stål samt tillverkar jäm— och stål- produkter. Den omfattar också framställning av andra metaller så- som ädla metaller, aluminium, bly, zink, tenn och koppar.
Av de avfall som uppkommer dominerar slagg, slam och stoft från mas- och stålugnar. Masugnsslagg bildas vid primär järnfram- ställning i masugnar. I masugnen reduceras malmråvaror med hjälp av koks och kol samt slaggbildare. Stålugnsslagg utgörs av dels
LD-slagg från raffinering av råjärn vid primära stålverk, dels LB- slagg från skrotbaserad stålproduktion.
Masugns- och LD-slam uppstår vid våtrening av avgaser från masugn respektive LD-ugn. Stoften uppstår vid torrening av avga- sema. Vid värmebehandling av stålet bildas metalloxidskikt som avlägsnas genom syrabetning. Vid rening av betbad och sköljvatten fälls metallerna ut i ett slam som avvattnas (hydroxidslam). Slam från behandling av låg- och olegerat stål håller låg halt av tungme— taller.
Tab. 6.23 Stål- och metallverk - nuvarande avfallssituation 1993/95
Total Mtrl La S:a slut Biol För- Depo
Avfall som uppkommer mängd återv ger beh (c) beh brän ni 1) inom industribransch SNI 27 (son i kton) a+b+c a b c=d+e+f d e f [5] Masugnsslagg 5 40 45 0 90 [S] LB-slagg fr stålugn 305 305 305 [S] LD-slagg fr stålugn 520 160 60 300 300 [S] Glödskal 75 60 1 0 5 5 [S] Tegelslcrot 20 5 15 1 5 [S] Hydroxid slam 4 5 4 5 4 5 [S] Glödskalsslam 5 5 5 Slagg från stoftupparbetn 10 10 0 [M] Blydamm 5 5 5 [M] Konverterdamm 5 5 5 [M] Fumad slagg 255 25 5 [M] Övrig slagg 30 30 30 [S] Masugnsstoft 25 25 [S] LD-stoil från stålugn 0 [S] LB-stoft från stålugn 35 35 3 5 Annat stoft 20 20 20 Aska och sot 20 20 20 Råmaterial 130 105 25 25 [S] Masugnsslam 45 15 10 20 20 [S] LD-slam från stålugn 65 65 65 Export aska, venturisl mfl 15 Osmo branschsp avfall 345 310 3 0 1 0 l 0 SummaSN127 2 515 1 385 210 910 910 Källa: [a, i m.fl.]. Förk: kton : kiloton=l 000 ton. Anm: 1) Inom branschen finns ca 30 deponier varav 5-10 mottar konventioneut avfall. [S] = avfall från jäm- och stålverk, [M] : avfall från metallverk (dvs. icke-jäm).
6.11.2. Prognos för minskad deponering
Masugnsslagg
Slaggen utnyttjas för vägbyggnad, lokala anläggningar eller lagras. Miljöpåverkan av användning och lagring bedöms vara liten. Slag-
gen återförs inte inom stålverken då detta inte tillför processen var- ken jäm, legeringsämnen eller ökad kapacitet. Kostnader för kol och koks ger industrin ett starkt motiv att minimera slaggmängden. Masugnsslagg som klarar kriteriet för utläckage av tungmetaller m.m. bör liksom nu kunna utnyttjas.
LD- och LB-slaggfrån stålugnar
40-50% av LD-slaggen återförs till masugn medan resten depone— ras. Det som begränsar återföringen är vanadin- och fosforinne- hållet. Internationellt återförs 25% av LD-slagg till masugn, 50% används vid anläggningar medan resten deponeras. Minst 60% av LD-slaggen bedöms kunna återföras till masugn.
LB-slagg innehåller mer tungmetaller än LD-slagg och ger större utlakning. LB—slaggen är inte lika stabil som masugnsslagg men kan användas som vägfyllnad efter stabilisering genom lag— ring. Internationellt används 77% av LB-slaggen för vägbyggen. I Danmark ingår slagg som fyllmedel i asfalt. Vid ett amerikanskt fö- retag magnetsepareras slaggen och den omagnetiska delen används vid cementtillverkning.
LB- och LD-slagg som klarar framtida miljö- och återvin- ningskriteria bör kunna utnyttjas i vägar, asfalt och cement. Reste- rande slagg måste deponeras. Då Sverige saknar miljökriteria för ett ökat nyttiggörande förutsätts att Naturvårdsverket och andra sek- torsmyndigheter samt branschen i samråd fastställer sådana.
Glödskal och tegelskrot Ca 60% av nu deponerad mängd bör kunna återvinnas.
Hydroxidslam
I brist på teknik specialdeponeras huvuddelen idag. Flera deponier anses dock inte uppfylla acceptabla täthetskrav. Mer tekniska me- toder håller på att utvecklas. En metod är att upparbeta krom och nickel eventuth tillsammans med stoft från tillverkning av rostfritt stål. En annan är att rosta slammet så att metallsaltema oxideras. Vidare provas våtkemisk behandling syftande till att återvinna me- tallerna. Det görs också försök med att framställa fällningskemika- lier ur betbad. Det antas möjligt att ca 55% av hydroxidslammet på sikt skall kunna upparbetas, återvinnas eller behandlas som alter— nativ till deponering. Detta förutsätter utveckling av en storskalig metod.
Gasreningssoft
Masugns- och LD-stoft från primär framställning innehåller järn och kol och återförs redan i dag i princip i sin helhet via briketter
till masugnen. LD-stoftet från sekundär framställning deponeras eftersom det har ett högt zinkinnehåll. LB-stoftet från skrotsmält- ning anses allvarligast från miljösynpunkt dels på grund av att det är heterogent, dels för att det innehåller stor mängd lakningsbenäg- na tungmetaller. Stoft från handelsstålverk innehåller bly, zink och kadmium och stoft från tillverkning av rostfritt stål har hög halt av nickel, krom och molybden. LB-stoft kan innehålla dioxiner och kvicksilver.
Rostfritt stoft upparbetas hos Scandust varvid en blandning av järn, nickel, krom och molybden utvinns och återsänds till stål- verken. Upparbetning av zinkstoft är mer tveksam från miljösyn- punkt och dessa stoft deponeras eller lagras i avvaktan på att upp— arbetning av zink skall bli möjlig. En samnordisk upparbet- ningsanläggning kan komma att uppföras i Norge. Möjligheten att avzinka skrot diskuteras. En lösning är att styra förzinkat skrot till ett fåtal ugnar varifrån ett mer höghaltigt zinkstoft kan bli lönsamt att återvinna. I Danmark finns en pilotanläggning som ökar zink- halten genom återcirkulering av LB-stoft.
Målsättningen i Naturvårdsverkets Aktionsplan är att allt pri- märstoft återförs till masugnar och att krom- och nickelhaltiga stoft upparbetas för återvinning före 2000. Zinkrika stoft bör upparbetas senast 2005 .
Masugnsslam
Masugnsslammet deponeras ibland på ett miljömässigt tveksamt sätt, ofta med sedimentering i dammar med otäta väggar. Torrsub- stanshalten är låg och slammet innehåller zink i betydligt högre halt än i stoftet. Teknik finns att separera slammet i en zinkrik och en zinkfattig del genom hydrocyklonering. Metoden används på ett par håll utei världen. Försök i England har visat att 70-80% zink- fattigt slam kan skiljas ut och återtas i ugnen. Den höghaltiga delen måste troligtvis deponeras då zinkhalten kan bli för låg för upp- arbetning. I Belgien används zinkrikt masugnsslam vid cementtill- verkning. Genom övergång till användning av zinkfritt kylskrot till LD-ugnama bör allt masugnsslam kunna återtas utan någon be- handling.
70% av slammet bör kunna återtas till masugnar före 2005 och den Zinkrika fraktionen bör om _så är miljömässigt acceptabelt kun- na utnyttjas i cementindustrin. Ovrigt slam får deponeras på ett så- kert sätt. Återtagning förutsätter installation av hydrocykloner för vilka det nu finns goda erfarenheter hos British Steel i England och Hoogovens i Belgien.
Stålverksslam
Största mängd slam kommer från stålugnar där våtrening är en van- lig reningsmetod. Slammet innehåller bl.a. zink, bly och klorider.
Ungefär 10% faller som en grov fraktion med förhöjd jämhalt och återtas efter brikettering till masugnar. Zinken ackumuleras i fin- fraktionen vilket omöjliggör återtagning till masugnar. Zinken kommer främst från smältning av kylskrot.
Forskning visar att mängden slam från LD-ugnar per capita bör kunna minskas med ca 25%. Därutöver finns möjlighet att smälta in slammet i flytande LD-slagg varvid 75—80% av Zinken av- går. Ett annat altemativ är att endast utnyttja zinkfattigt skrot vid primär framställning vilket skulle möjliggöra återföring av allt slam (och stoft). Zinkrikt skrot borde styras till sekundära verk där hög zinkhalt underlättar upparbetning. Industrin är dock skeptisk efter- som en stor del av deras egna produkter rostskyddas med zink och att köpa in zinkfattigt skrot blir dyrt. Ett tyskt företag har visat att noggrann skrotsortering ger möjligheter att erhålla mycket låg zinkhalt i LD-slammet. LD-slam lär kunna hydrocykloneras (se stoft ovan) varvid en större grovfraktion med låg zinkhalt erhålls.
Stålverksslammet bör enligt Naturvårdsverkets Aktionsplan kunna minska med 25%. Den återstående grova fraktionen förut- sätts även fortsättningsvis återtas via briketter till masugnen. LD- slam bör inte deponeras efter 2005 .
6.113. Sammanställd prognos till år 2005
De antaganden och bedömningar som gjorts om minskad depone- ring för respektive avfall sammanställs till en branschprognos i tab. 6.24, vilken visar att deponering antas kunna minska med ca 29% till år 2000 och med ca 72% till 2005. Angivna mängder baseras på konjunkturläget 1993/95. Avfallsmängden följer i princip produk- tionen och är konjunkturberoende. Järn- och stålindustrins konkur- renskraft är stark och Jernkontoret bedömer att Sveriges produk- tion av råstål kommer att öka från 5 till ca 7 miljoner ton per år vid sekelskiftet, dvs. med ca 40%.
I tabellen visas också hur olika möjligheter och styrmedel kan tänkas bidra till en minskad deponering. Stor betydelse får härvid om sektors'7- och miljömyndighetema kan ena sig om miljökriteria för återvinning av slagg i vägkroppar och i andra utfyllnader. Skatten kommer inte att få någon styrande effekt på deponeringen av de metallurgiska slaggema innan kriteria som tillåter användning finns klara därför föreslår utredningen att en generell skattebefriel- se inledningsvis görs för slagger från raffinering vid metallfram— ställning.
Avfallsskattens bidrag till den minskade deponeringen till 2000 och innan det finns klara miljökriteria uppskattas bli ca 13%. Om användning av slaggen utanför deponiema tillåts efter år 2000
” Exempelvis Vägverket.
ökar skattens effekt. De nya deponidirektiven får inte någon påver- kan förrän efter år 2000.
Tab. 6.24 Stål- och metallverk - deponiprognos 2000/05 baserat på kon- junkturläget 1993/95
Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö återv deponi ökad ny skatt SNI 27 (kton) % kton stym kriteria lirektiv kunsk teknik 250 kr
[8] Masugnsslagg - - . _ [S] LB-slagg & stålugn 50% 15 3 100 5 3
[S] LD-slagg fr stålugn 75% 225 150 75 [S] Glödskal 60% 2 0,5 0,5 0,5 0,5 [S] Tegelskrot 60% 8 3 1 4 [S] Hydroxidslam 55% 24 4 4 l 9 6 [S] Glödskalsslam 60% 4 l 1 1 ] Slagg fr stoftupparb - - - - - - - - [M] Blydamm 80% 2 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 [M] Konverterdamm 80% 2 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 [M] Fumad slagg - - - - - - - - [M] Övrig slagg 75% 23 5 5 4 4 5 [S] Masugnsstoft 100% - - - - - - - [S] LD-stoft fr stålugrr 100% 2 1 1 [S] LB-stoft fr stålugn 85% 30 6 10 1 4 4 5 Annat stoft 0% - - - - - - - Aska och sot 0% - - - - - - - Råmaterial 60% 1 4 5 3 5 [S] Masugnsslam 70% 14 3 3 3 1 1 3 [S] LD-slam frstålugn 100% 65 17 10 5 16 17 Export - - - - - - - - Ospec branschsp avf 30% 2 l 1 Minskn till 2005 - 569 47 263 25 21 35 176 Minskn till 2005 (%) 63% - S% 29% 3% 2% 4% 20% Skatteffekt till 2005 - - - - - - - 31% ns t1 - Minskn till 2000 (%) 13% - 3% 6% 0% l% 2% 2% Skatteffekt till 2000 - - - - - - - 13% Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=1 000 ton. Anm: [S] = avfall från järn- och stålverk, [M] = avfall från metallverk (dvs. icke-jäm).
6.12. Verkstadsindustri
6.12.1. Nuvarande avfallssituation
Branschen tillverkar byggelement av metall, verktyg, fat och andra metallvaror samt pumpar, ugnar, lyftkranar, maskiner, teleproduk-
ter, fordon, motorer, fartyg, flygplan, cyklar m.m. Även gjutning av motorer och andra delar som sker i anslutning till produktionen in-
går.
Tab. 6.25 Verkstadsindustrin - nuvarande avfallssituation 1993/95
Avfall som uppkommer Total Mtrl 111 S:a slut Biol För- Depo inom industribransch mängd återv ger beh (c) beh brän ni 1) SNI 28-35 (sort i kton) a+b+c a b c=d+e+f (! e f Gjuterisand 5 0 5 0 5 0 Lackeringsavfall 3 5 3 5 3 5 Slipmull 60 45 15 15 Metallhaltigt stoft 5 5 5 Slagg mm 5 5 5 Skrot 600 600 0 Os c branschs avfall 475 280 195 20 175 Summa SNI 28-35 1 230 925 2 305 2 20 285 Källa: [a, im.fl."]. Förkortning: kton = kiloton=1 000 ton. Anm: 1) Inom branschen finns ca 40 deponier varav ca 20 mottar konventionellt avfall.
2) I mängden Slipmull ingår troligen även skärspån från fräsning och svarvning vilka till större delen återvinns genom omsmältning. Den större mängden skärspån (bör upp- gå till ca 100 000 ton per år) ingår troligen i siffran för skrot.
6.122. Prognos för minskad deponering
Gjuterisand
Den största delen av gjuterisanden återvinns idag genom recirkula- tion i gjuteriprocessen och den del som måste tappas ur ligger kring 10—15% av totalmängden. För denna rest är deponering eller användning på deponier för flertalet företag den för närvarande enda tillgängliga och från miljösynpunkt acceptabla avfallslösning— en. Detta avfall föreslås därför bli skattebefriat. Fr.o.m. år 2002 bör dock ny och tillgänglig teknik finnas som gör att gjuterisanden inte behöver deponeras. Skattefriheten bör då också upphöra.
S lipmull
Vid metallslipning bildas en oljehaltig Slipmull som idag oftast de- poneras som ett icke miljöfarligt avfall. Teknik för torkning, bri- kettering och omsmältning av slipmullen finns dock tillgänglig och tillämpas redan av vissa företag. Naturvårdsverkets mål för depone- ringen av slipmull i Aktionsplan Avfall är att:
" IVL 951215, Verkstadsindustrins deponerade mängder, Björn Palvall m.fl.
. slipmull som består av höglegerat stål eller av tungmetallbase- rade legeringar inte skall deponeras efter 1998 samt att ' slipmull från annan metallbearbeming inte skall deponeras ef- ter 1999.
6.123. Sammanställd prognos till år 2005
De antaganden och bedömningar, som gjorts om minskad depone- ring för respektive avfall, sammanställs i tab. 6.26, som visar att de- ponering minskar med ca 17% till år 2000 och med ca 38% till 2005. Angivna mängder baseras på konjunkturläget 1993/95. I ta- bellen visas hur olika styrmedel bedöms bidra till den minskade de- poneringen. 32-33% bör kunna tillgodoräknas skatten.
Tab. 6.26 Verkstadsindustrin - deponiprognos till 2000/05 baserat på kon- junkturläget 1993/95
Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö återv deponi ökad ny skatt SNI 28-35 (kton) % kton stym kriteria iirektiv kunsk teknik 250 kr Gjuterisand 75 % 3 8 7 5 6 6 8 7 Lackeringsavf 0% - - - - - - - Slipmull 100% 1 5 4 3 8 Metallhaltigt stoft 50% 2 0,5 0,5 0,5 0 0,5 Slagg mm 0% - - - - - - - Skrot - - - - - - - - Ospec branschsp avf 30% 5 3 13 1 1 5 5 18 Minskn till 2005 - 107 24 5 20 11 13 34 Minskn till 2005 (%) 38% - 9% 2% 7% 4% S% 12% Skatteffekt till 2005 - - - - - - - 32% ms tr - Minskn till 2000 (%) 18% - 6% 2% 0% 2% 2% 6% Skatteffekt till 2000 - - - - - - - 33% Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=1 000 ton.
6.13. Övrig industri
6.13.1. Nuvarande avfallssituation
Branschen omfattar dels verksamheter för tillverkning av möbler, madrasser, musikinstrument, sportartiklar m.m., dels återvinning av
skrot och avfall av metall och icke metall. Handel med begagnade varor ingår inte.
Tab. 6.27 Övrig industri - nuvarande avfallssituation 1993/95
Avfall som uppkommer Total Mtrl La S:a slut Biol För- Depo inom industribransch mängd återv ger beh (c) beh brän ni ]) SNI 36 (son i kton) a+b+c a b c=d+e+f d e f Avfall från bilfragmentering 95 70 25 25 Os ec branschs avfall 220 220 145 75 Summa SNI 36 315 70 245 145 100 Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=1 000 ton. Anm: 1) Inom branschen finns 1-2 deponier varav minst en mottar konventionellt avfall.
6.13.2. Prognos till år 2005
Den antagna branschprognosen i tab. 6.28 visar att deponering an- tas kunna minska med ca 18% till år 2000 och med ca 33% till 2005 . Angivna mängder baseras på konjunkturläget 1993/95.
I tabellen visas också hur olika möjligheter och styrmedel be- döms bidra till den minskade deponeringen. 22-25% bör kunna tillgodoräknas skatten. Störst påverkan får branschens egen miljö- styming tillsammans med ett ökat producentansvar för bilar. De nya deponidirektiven får inte någon påverkan förrän efter år 2000.
Tab. 6.28 Övrig industri - deponiprognos till 2000/05 baserat på kon- junkturläget 1993/95 ___—___
Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö prod deponi ökad ny skatt SNI 36 (kton) % kton stym ansv lirektiv kunsk teknik 250 kr Fragmenteringsavf 40% 1 0 2 2 2 1 1 3 Ospec branschsp avf 30% 23 5 5 3 2 2 6 Minskn till 2005 - 33 7 7 5 3 3 8 Minskn till 2005 (%) 33% - 7% 7% S% 3% 3% S%
Skatteffekt 1111 2005 . . . - _ . 25%
Minskn till 2000 - 18 5 7 0 2 2 4 Minskn till 2000 (%) 18% - S% 7% 0% 2% 2% 4% Skatteffekt till 2000 - - - — - - - 22% ___—___— Källa: [a, i m.fl.] Förk: kton = kiloton=1 000 ton.
7. Författningskommentar
7.1. Förslaget till lag om skatt på avfall 1 5
Första stycket
1 paragrafen anges basen för skatteuttaget eller med andra ord vil- ket material som är skattepliktigt. Allt material som förs in till en anläggning, för vilken tillstånd finns för deponering av avfall, är skattepliktigt och skall redovisas i den skattskyldiges deklaration. Undantag från skatteplikt gäller endast material som skall användas för driften av anläggningen (se 3 5 samt kommentarerna i anslut- ning till den paragrafen nedan).
Avsikten med skatten är dock att endast avfall som slutdepone- ras skall belastas med skatt. Detta åstadkoms genom att den skatt- skyldige i sin deklaration får göra avdrag för skatt på material som förts ut från anläggningen (jfr vidare nedan under 7 €). Genom av- drag i 7 5 åstadkoms även skattefrihet för visst branschspecifikt av- fall m.m., vilket vidare kommenteras i anslutning till den paragra- fen. Anläggningar som endast är avsedda för deponering av jord, vissa andra naturmaterial m.m. undantas emellertid från lagens till- lämpningsområde, se l 5 andra stycket samt vidare kommentarer nedan.
Enligt 10 ä 3 miljöskyddslagen (1969:387) får regeringen meddela förskrifter om att fast avfall eller annat fast ämne inte får släppas ut eller läggas upp så att mark, vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller grundvatten kan förorenas utan att Konces- sionsnämnden har lämnat tillstånd eller anmälan har gjorts hos den myndighet som regeringen bestämmer. Av 17 & miljöskyddslagen framgår att även länsstyrelsen kan vara prövningsmyndighet. '
Tillstånd enligt miljöskyddslagen krävs för att lägga upp fast avfall om åtgärden har beteckningen A eller B i bilagan till miljö- skyddsförordningen (1989z364), se 35 första stycket denna för- ordning. Uttrycket deponering används i miljöskyddsförordningen vad gäller kriterier för tillståndsgivning. Om den mängd avfall som tillförs en anläggning för vilken tillstånd krävs enligt miljö- skyddslagen överstiger 50 ton och deponeras eller behandlas på
annat sätt än genom biologisk metod eller genom förbränning prö- var länsstyrelsen frågan om tillstånd för anläggningen. Overstiger avfallsmängden 75 000 ton per år ansvarar Koncessionsnämnden för tillståndsprövningen.
De typer av avfall som omfattas av tillstånds— respektive anmäl- ningsplikt enligt bilagan är sådana som härrör från hushåll, sjukhus, industri, bygg- och rivningsverksamhet, hästsportanläggning, re- ningsanläggning eller därmed jämförlig inrättning (se avdelning 92.03 i bilagan till miljöskyddsförordningen). Uppräkningen inne- bär bl.a. att deponering av slam, som vanligen äger rum på särskil- da s.k. slamtippar, omfattas av prövningsplikten enligt miljöskydds- lagstiftningen.
Vad gäller miljöfarligt avfall gäller dock prövningsplikt oavsett vilken mängd sådant avfall som är avsedd att tas emot för depone- ring på en anläggning. Koncessionsnämnden prövar en ansökan om den tillförda mängden sådant avfall är mer än 1 000 ton per år, medan länsstyrelsen är prövningsmyndighet i övriga fall. Med mil- jöfarligt avfall förstås enligt bilagan till miljöskyddsförordningen sådant miljöfarligt avfall som avses i 2 5 förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall ochi förordningen om miljöfarliga batterier. Begreppet miljöfarligt avfall bör vid tillämpningen av lagen om skatt på avfall ges samma innebörd som det har enligt miljöskydds- lagstiftningen. Som miljöfarligt avfall räknas bl.a. färg- eller lack- avfall samt avfall som innehåller kvicksilver, arsenik eller PCB. En- ligt vad utredningen erfarit bereds inom regeringskansliet för när- varande ett förslag till en ny förordning om farligt avfall, vilken planeras ersätta den nuvarande regleringen. Begreppet miljöfarligt avfall torde därför, vid lagtextens utarbetande i samband med pro- positionsskrivningen, kunna ersättas med begreppet farligt avfall.
Som framgår av 11 & bör regeringen eller den myndighet re- geringen bestämmer ges rätt att meddela föreskrifter om förfaran- det vid tillämpningen av lagen. Regeringen bör med stöd av denna bestämmelse kunna delegera denna föreskriftsrätt till Riksskattever- ket i samråd med Naturvårdsverket. I sådana föreskrifter bör bl.a. kunna ingå en föreskrift om innebörden av begreppet miljöfarligt avfall. Som framgått ovan bör en sådan föreskrift innebära en hän- visning till de regler som gäller enligt miljöskyddslagstiftningen.
Beträffande industriföretag som enbart tar emot avfall från den egna produktionen kan det förekomma att ett separat tillstånd en- ligt miljöskyddslagstiftningen för deponering finns, men vanligen torde dock tillstånd till sådant omhändertagande av eget industriav- fall ingå som en del i koncessionsbeslutet för verksamheten. Aven ett koncessionsbeslut med den omfattningen bör innebära att an- läggningen faller in under första stycket 1.
Vad gäller avfallsmängden är utformningen av miljötillståndet avgörande för om en anläggning omfattas av lagens tillämpnings- område eller inte. Om en anläggning har tillstånd att ta emot en mängd avfall som överstiger 50 ton, skall skatt betalas från och med
det första ton som förs in till anläggningen. För det fall en anlägg- ning där den mängd avfall som avses tas emot inte överstiger 50 ton per år skall, enligt vad som följer av avdelning 92.03.06 i bilagan till miljöskyddsförordningen, anmälan göras till den kommunala nämnden. Om på en sådan anläggning trots allt deponeras mer än 50 ton avfall per år, föreligger skyldighet att få anläggningen prö- vad av länsstyrelsen. Om sådant tillstånd inte getts, inträder skyldig- het att betala skatt för avfallet enligt första stycket 2 i förevarande paragraf i lagen om skatt på avfall (jfr vidare nedan).
Tillstånd enligt miljöskyddslagen har hittills vanligen getts för att på en viss fastighet bedriva deponeringsverksamhet. Det torde dock inte vara något som hindrar att tillstånd att bedriva sådan verksamhet efter ansökan kan inskränkas till att fysiskt omfatta en- dast en viss del av en fastighet, i den mån den tillståndsgivande myndigheten finner detta lämpligt. På vissa anläggningar förekom- mer det, förutom sedvanlig deponering, i större omfattning även förbränning, biologisk behandling eller sortering i syfte att åter— vinna olika avfallsfraktioner. Ett separat tillstånd bör kunna ges för att på visst område av den ursprungliga anläggningen bedriva sådan verksamhet.
Skyldigheten att betala avfallsskatt knyts direkt till tillstånds- plikt för deponeringsverksamhet. Detta innebär, att en sådan upp- delning av miljötillståndet som nyss beskrivits, medför att avfalls- skatt inte skall betalas för material som förs till den anläggning där enbart tillstånd finns för annan verksamhet än deponering. I den mån t.ex. kompostering förekommer på mark med tillstånd för de- ponering, omfattas dock allt tillfört material av skatteplikt.
Genom att knyta skyldigheten att betala avfallsskatt till till- ståndsplikt enligt miljöskyddslagen skapas ett enkelt och naturligt samband mellan miljöskydds- och skattelagstiftningama. Det ålig— ger tillsynsmyndigheten enligt miljöskyddslagstiftningen att kon- trollera att verksamheter vid tillståndspliktiga anläggningar prövas. Beskattningsmyndigheten behöver således i normalfallet inte gå in på tolkningar av den närmare innebörden av begreppet depone- ring. Avgörande för om skatt skall betalas för material som förs in till en anläggning bör alltså vara i vad mån tillstånd enligt miljö- skyddslagstiftningen getts för att deponera avfall på anläggningen. Allt material som förs in till en sådan anläggning är skattepliktigt enligt lagen om skatt på avfall, vilket innebär att någon konkret de- finition inte behövs av vad som avses med vare sig avfall eller depo- nering i denna lag.
För att ge en uppfattning om innebörden av begreppen kan dock nämnas att Naturvårdsverket i sin rapport 4601 Aktionsplan Avfall använt sig av följande definitioner.
Med deponering bör enligt Naturvårdsverket förstås upplägg— ning av väl definierat avfall på plats och med skyddsåtgärder anpas- sade utifrån avfallens egenskaper, antingen för slutlig förvaring el- ler med samma krav som för slutlig förvaring.
Avfall definieras enligt Naturvårdsverkets förslag som varje fö- remål, ämne eller substans, som ingår i de kategorier som anges i bilaga 1 till rådets direktiv 75/442/EEG och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, alternativt restprodukt som kasserats och som innehavaren bedömt sakna bruksvärde för denne. Det bör dock poängteras att skatteplikten en- ligt förslaget till lag om skatt på avfall, i syfte att skapa ett enkelt och kontrollerbart system för skatteuppbörden, omfattar allt materi- al som förs in till en anläggning.
Det saknar således rent principieut betydelse om den som be- driver verksamheten köpt in materialet eller mot betalning tagit emot materialet av annan för omhändertagande (i det senare fallet torde begreppet avfall vara ett i allmänt språkbruk godtaget be- grepp). I syfte att tydliggöra detta används i 1 & uttrycket "avfall och annat material”. Rent faktiskt är dock givetvis, som framgått ovan, avsikten att skatten inte skall belasta vare sig produkter som används för driften av anläggningen eller sådant material som an- vänds för konstruktionsarbeten m.m. inom anläggningen (se vidare i anslutning till 3 och 7 åå nedan).
De närmare kriterierna för tillståndsgivning framgår inte av miljöskyddslagen utan av bilagan till miljöskyddsförordningen. Det är därför, inte minst av tydlighetsskäl, lämpligt att ange dessa i 1 & lagen om skatt på avfall. Det gäller alltså dels att anläggningen skall vara avsedd för deponering av avfall och dels kravet på minsta mängd avfall som tillförs anläggningen.
Samtliga anläggningar som är avsedda för deponering av avfall bör omfattas av skatteplikten. Detta innebär således att skatt även skall betalas när avfall förs till en sådan anläggning som inte har tillstånd som meddelats enligt de bestämmelser i miljöskyddslag- stiftningen som redovisats ovan. I syfte att åstadkomma detta införs en särskild bestämmelse i första stycket 2.
De anläggningar som blir skattepliktiga till följd av denna be- stämmelse är till en början sådana anläggningar som tillkom före den 1 juli 1969, då den nuvarande miljöskyddslagen trädde i kraft, och som skulle ha omfattats av prövningsplikt enligt miljöskyddsla- gen om verksamheten påbörjats idag.
Under punkten 2 faller vidare de anläggningar som, trots att det enligt reglerna i miljöskyddslagstiftningen krävs tillstånd för att deponeringsverksamhet skall få bedrivas, inte har sådant tillstånd. Det rör sig med andra ord om illegal deponering.
Vad gäller illegal deponering torde utredningen av sådana fall vanligen komma att ske gemensamt av beskattningsmyndigheten och miljötillsynsmyndigheten. En bedömning får i sådant fall göras av om avsikten är att en mängd avfall som överstiger 50 ton per år skall tas emot på anläggningen. När en sådan avsikt kan konstateras uppkommer skatteplikt för allt material som förs in till anläggning- en. Någon ”frigräns” om 50 ton gäller alltså inte. Beskattnings- myndigheten får vid efterbeskattning efter skönsmässig grund upp-
skatta den mängd avfall som kan ha tillförts anläggningen och där- för skall beskattas. Regler om efterbeskattning finns i 4 kap. 6 a - 12 (55 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgif- ter. En regel som gör det möjligt för beskattningsmyndigheten att beräkna skatten efter vad som är skäligt föreslås i 6 & tredje stycket lagen om skatt på avfall.
Anläggningar som enbart tar emot jordmassor (s.k. schaktmas— setippar), torde enligt nuvarande utformning av bilagan till miljö- skyddsförordningen inte omfattas av tillståndsplikt enligt miljö- skyddslagstiftningen. Ofta torde dock sådana anläggningar i vart fall i viss utsträckning ta emot även andra typer av avfall. I sådant fall borde tillstånd enligt dagens bestämmelser sökas för verksam- heten.
Andra stycket
Av andra stycket 1 och 2 följer att skatt inte skall tas ut för vissa ty- per av naturmaterial som deponeras på en anläggning som uteslu- tande är avsedd för deponering av en eller flera slag av uppräknat material. Det rör sig om gråberg samt jord, sten, grus, lera, skiffer och kalksten. I den mån närmare definitioner av dessa materialslag är nödvändiga för tillämpningen av lagen, bör det ankomma på Riksskatteverket atti samråd med Naturvårdsverket ange sådana i föreskriftsfonn. Det bör dock inte bli aktueut med en vid tolkning av begreppen. Sålunda bör material som är resultatet av förädling av de uppräknade materialslagen, t.ex. betong och tegel, inte om- fattas av undantaget från skatteplikt.
Tillstånd för deponering av gråberg som uppkommer vid bryt- ning av malm torde krävas enligt nuvarande miljöskyddslagstift- ning. Vad gäller jord, sten, grus, lera, skiffer och kalksten torde vis- serligen anläggningar där enbart sådana massor deponeras inte om- fattas av tillståndsplikt enligt den lagstiftningen. I viss utsträckning kan dock förekomma att deponering av sådana material ingår som en del av ett koncessionsbeslut, varigenom således anläggningen skulle komma att omfattas av skatteplikt för avfallsskatt enligt para- grafens första stycke 1. I syfte att undvika att skatt skall betalas för de uppräknade materialen, bör därför ett undantag från skatteplik- ten införas i paragrafens andra stycke.
På motsvarande sätt föreslås att anläggningar där deponering sker av avfallssand skall undantas från skatteplikt. Avfallssand upp- står som en restprodukt vid tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet (jfr vidare avsnitt 6.4). Med sådan verksamhet bör för- stås utvinning av metallmalmer (SNI Avdelning CB), dvs. järn- malmsutvinning (13.1) och utvinning av icke järnmalmer utom uran- och toriummalmer (13.2). Gruvindustriell verksamhet bör alltså inte omfatta annan mineralutvinning (SNI 14).
Deponering av avfallssand kräver tillstånd enligt miljöskydds- lagstiftningen. Sådan deponering sker idag i huvudsak vid anlägg-
ningar som finns hos det företag som bedriver den anriknings- och avskiljningsverksamhet varigenom avfallssanden uppkommer. Det finns därför inte av debiteringsskäl behov av att väga detta material. Enligt vad utredningen erfarit finns heller inte andra skäl som idag föranleder att avfallssanden vägs. Då det ur skattekontrollsynpunkt inte bedöms nödvändigt, skulle det mot den angivna bakgrunden te sig onödigt krångligt och arbetskrävande för företagen att åstad- komma den föreslagna skattefriheten genom avdrag i deklaratio- nen. Ett sådant förfarande skulle ha inneburit att nolldeklarationer genomgående skulle ha behövt redovisas av företagen.
Vanligen torde på anläggningar som omfattas av andra stycket deponeras antingen material enligt 1, 2 eller 3. Det bör för friheten från skatteplikt dock sakna betydelse om flera av avfallsslagen sam- deponeras. Det är alltså möjligt att skattefritt deponera t.ex. gråberg och avfallssand på samma anläggning. Om dock något av de upp- räknade avfallsslagen deponeras på en anläggning där även annat avfall än som omfattas av uppräkningen deponeras, gäller inte skat- tefrihet för de uppräknade avfallsslagen. För en sådana annan an- läggning gäller tillståndsplikt enligt miljöskyddslagstifmingen och man kan således säga att skattefriheten inte i sig är knuten till typen avfall utan till tillståndsplikten för anläggningen. Om t.ex. jord förs in på en anläggning, för vilken getts ett generellt tillstånd för depo- nering av avfall, skall alltså skatt betalas för jorden.
25
Skatten skall enligt förslaget betalas med visst belopp per ton skat- tepliktigt material. Enligt huvudregeln skall vägning av materialet ske, men vissa möjligheter ges för att bestämma skatten på annan grund, se vidare i anslutning till 6 &.
35
Undantagen från beskattning regleras huvudsakligen i 7 &, varige- nom skattefrihet i vissa fall åstadkoms genom att avdrag får göras för skatten på vissa typer av material. Vad gäller vissa driftsmaterial har dock en annan lagteknisk konstruktion valts, vilken regleras i den nu aktuella paragrafen. Genom att undanta visst material från skatteplikt uppnås att materialmängden inte skall redovisas i dekla- rationen.
I paragrafen görs således visst undantag från den generella re— geln i l 5 att allt material som förs in till en anläggning är skatte- pliktigt.
De produkter som avses i paragrafen är sådana som är nöd- vändiga för den dagliga driften av anläggningen och för vilka det
är uppenbart att skatt inte skall tas ut. Det rör sig t.ex. om material för uppförande och underhåll av driftsbyggnader, motordrivna for- don och arbetsredskap, drivmedel, kontorsutrustning och annat för- brukningsmaterial. Eftersom skyldigheten att betala skatt inträder när materialet förs in till anläggningen, måste vid denna tidpunkt avgöras att det rör sig om material som omfattas av undantagsre- geln, för att den skattskyldige inte skall behöva redovisa materialet i deklarationen.
Begreppet "driften av anläggningen” bör inte omfatta vare sig bottentätning, mellan- och sluttäckning eller andra konstruktionsar- beten, inte heller stabilisering av askor och dylikt. Skattefrihet för material som används för sådana ändamål kan i ställeti viss ut- sträckning åstadkommas genom avdrag enligt 7 &.
45
Vanligen torde den som fått tillstånd också vara den som ansvarar för den faktiska hanteringen på anläggningen. Genom att knyta be- stämmelsen om vem som är skattskyldig till den som ansvarar för verksamheten uppstår dock inget problem i den mån det skulle fö— rekomma att den som fått tillstånd att bedriva deponeringsverksam- het och den som ansvarar för verksamheten är skilda personer. Aven vid illegal deponering, då tillstånd saknas, bör det vara möjligt att avgöra vem som ansvarar för verksamheten. I den mån ingen annan kan göras ansvarig för den dagliga driften av en anläggning torde dock i de allra flesta fall markägaren få anses vara den som bedriver verksamheten. Detta är dock en tolkning av begreppet "den som ansvarar för verksamheten” och det har inte ansetts nöd- vändigt att särskilt stadga om detta i paragrafen.
Den myndighet som i första instans skall besluta om beskatt- ning enligt lagen om skatt på avfall (beskattningsmyndighet) bör, i likhet med vad som i dag gäller för övriga punktskatter, vara Skat- temyndigheten i Kopparbergs län (fr.o.m. den 1 januari 1997 Da- larnas län). Särskilda skattekontoret i Ludvika ansvarar för skatte- uppbörden av punktskatter, jfr vidare nedan under 8 - 10 åå. Att den skattskyldige själv skall anmäla sig till beskattningsmyndighe- ten framgår av 25 förordningen (1984:247) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Så
Skyldigheten att betala avfallsskatt föreslås knuten till den tidpunkt då det skattepliktiga materialet förs in till anläggningen, dvs. i prak- tiken passerar grind till anläggningen eller annan yttre avgränsning av denna.
65
Som framgått av 2 & föreslås att skatten skall vara viktbaserad, dvs. tas ut med visst belopp per ton avfall. Huvudregeln bör därför vara att samtliga skattepliktiga anläggningar utrustas med väg eller att det i vart fall finns vägningsmöjligheter att tillgå i omedelbar an- slutning till anläggningen. Som närmare utvecklats i avsnitt 3.6 har utredningen inte ansett att ett krav på installation av väg generellt bör gälla för de skattepliktiga anläggningarna. Ett alternativ till egen väg skulle kunna vara att utnyttja andra verksamheters vågar, t.ex. sådana som finns på vägstationer, asfaltverk, grustag m.fl. an- läggningar eller att transportfordonen är utrustade med våg.
En möjlighet bör dock införas för beskattningsmyndigheten att, om det finns särskilda skäl, medge att skatten för viss skattskyl- dig får bestämmas på annan grund än vägning av det skattepliktiga materialet. Som exempel på särskilda skäl föreslås att tillförsel sker i mindre omfattning.
Som exempel på möjlig annan grund för skatteberäkningen kan - i vart fall för anläggningar som tar emot en begränsad mängd avfall - tänkas att den i tillståndet angivna maximivikten per år till- lämpas. I den mån en anläggning endast tar emot ett homogent slag av branschspecifikt avfall torde vidare en omräkning från volym kunna ske.
Om det i ett enskilt fall inte finns sådana uppgifter tillgängliga som gör det möjligt att beräkna skatten vare sig genom viktuppgif— ter eller annan grund, bör beskattningsmyndigheten ges möjlighet att bestämma skatten efter en skälighetsbedömning. En sådan möj- lighet finns t.ex. vid uttag av energiskatt på elektrisk kraft, se 11 kap. 8 & tredje stycket lagen (199411776) om skatt på energi.
Riksskatteverket bör, i samråd med Naturvårdsverket, meddela föreskrifter om den närmare tillämpningen av bestämmelserna i 6 5. För att underlätta de skattskyldigas anpassning till den nya la- gen vore det, i den mån det är praktiskt möjligt, önskvärt att sådana föreskrifter ges ut i god tid innan lagen träder i kraft.
75
Punkten ] a
Genom denna punkt uppnås att skatten endast belastar det avfall som slutligt deponeras på anläggningen. Mängden material för vil- ket avdrag medges bestäms enligt reglema i 6 &, dvs. i normalfallet genom vägning. Endast sådant material som varit föremål för be- skattning kan komma ifråga för avdrag. Något avdrag för material som finns på anläggningen redan innan lagstiftningen träder i kraft
kan således inte medges. Inte heller för material som enligt 3 & un- dantagits från beskattning.
Avdrag medges dock inte för lakvatten som förs ut från an- läggningen. Med lakvatten avses nederbörds-, yt- eller grundvatten som innehålls i deponin, lämnar deponin efter passage genom av- fallet eller som ytavrinner från avfallet. Motsvarande inskränkning i avdragsrätten föreslås också för gas.
Punkten ] b och andra stycket
Under denna punkt medges skattefrihet för vissa material som den som bedriver deponiverksamheten använder för att sköta verksam- heten på ett korrekt och ändamålsenligt sätt. Det rör sig om materi- al som används för stabilisering av askor och dylikt samt för kon— struktions- och anläggningsarbeten inom anläggningen. Vidare be- höver avfallsupplag successivt avslutas och därvid påföras en topp- tätning för att minska vatten- och gastransporten till och från av- fallet, och därmed minska risken för icke önskad miljöpåverkan. Material som används för sådan sluttäckning bör undantas från be- skattning.
Material som blir aktuella för skattefrihet med stöd av bestäm- melsen är dels inköpta material, dels avfall som uppfyller motsva- rande kvalitetskrav från tekniska respektive miljömässiga synpunk- ter och som därför normalt tas emot till nolltaxa. I syfte att undvika att annat material än avfall - t.ex. naturgrus eller annat rent natur- material - används för mellan- eller arbetstäckning på deponiytan föreslås en begränsning i avdragsrätten för allt material som an- vänds för sådan täckning. Avsikten är således att styra mot att avfall som omhändertas används för dessa ändamål, vilket med dagens teknik torde vara fullt möjligt. Av kontrollskäl bör någon åtskillnad inte göras mellan material som köpts in respektive avfall som mot betalning omhändertagits och därefter används för täckningsända- mål. Någon skattefrihet kan alltså inte i något fall bli aktuellt.
Utredningen har valt att införa en generell bestämmelse om skattefrihet för material som används för de angivna ändamålen, i stället för att söka göra en uppräkning av tillämpliga produkter. Rättspraxis får utvisa vilka produkter som - inte minst beroende på den tekniska utvecklingen - kan bli aktuella i sammanhanget och i de föreskrifter som bör meddelas med stöd av lagen bör kunna an- ges närmare hur bestämmelsen bör tillämpas.
De material och avfallsslag som utifrån dagens kunskap kan bli aktuella för skattefrihet med stöd av punkten 1 b är i princip: 1 Cefyll och bentonit för tätning. 2 Matjord och bark för sluttäckning, släntbeklädnad, planterings- och vegetationsytor.
3 Schaktrnassor, tegel- och betongkross samt slaggrus som an- vänds för atti enlighet med konstruktionsritningar bygga per- manenta vägar, vallar och ledningar m.m. inom deponianlägg- ningen.
4 Askor, kalk, specialcement och liknande tillsatsmedel som an- vänds för att stabilisera och solidifiera avfall som deponeras.
I tillståndet att bedriva deponeringsverksamhet anges i vad mån massorna måste stabiliseras. Det bör ankomma på den som bedriver verksamheten att avgöra i vad mån han vill använda mottaget avfall, som uppfyller såväl tekniska som miljömässiga krav - t.ex. kalkrika massor — eller köpa in nytt material för detta ändamål. Av kon- trollskäl ter det sig svårhanterligt att göra någon skillnad vad gäller skattefriheten mellan dessa typer av material. Det saknar också be- tydelse för avdragsrätten om stabiliseringen skett innan avfallet når anläggningen eller om det sker på deponin. Avdragskonstruktionen innebär dock att allt material som används för detta ändamål i nor- malfallet måste vägas.
Det kan tänkas att en del av det material som kommer in på anläggningen och som tas upp till beskattning senare visar sig an- vändbarti själva driften av anläggningen. För sådant material, som inte har kunnat undantas redan genom regeln i 3 &, skapas skatte- frihet genom en avdragsmöjlighet. Det bör väl i praktiken röra sig om material som kommit in till anläggningen tillsammans med an- nat avfall och som vid senare sortering visar sig gå att använda som förbrukningsmaterial eller liknande.
Punkten 2
Avdragsrätten enligt denna punkt avser förorenad jord som här- stammar från sanering av industrifastigheter, kemikalieolycksplatser och liknande.
Saneringen - eller efterbehandlingen - av ett markområde kan innebära att föroreningarna i jorden genom olika åtgärder destrue- ras eller koncentreras, med följd att en restprodukt av varierande omfattning uppkommer. Av den aktuella avdragsbestämmelsen föl- jer att denna restprodukt, när den förs till en deponeringsanlägg- ning, skall skattebefrias. Skälen för detta har närmare utvecklats ovan i avsnitt 3.5.2 och 5.10.2. Det bör dock observeras att det, för att skattefrihet skall medges, inte gäller något krav på att någon åt- gård vidtagits med massorna än att dessa bortforslats från ett föro- renat område och förts till deponeringsanläggningen. I begreppet marksanering inryms alltså i praktiken endast att bortforsling skett av jorden från ett förorenat område. Det finns alltså inte för skatte- frihet något krav på att vidare behandling skall ha vidtagits med jorden.
Punkten 3
Avfallsslaget asbest har behandlats i avsnitt 3.5.2 och 5102. Vida- re har Naturvårdsverket utfärdat Allmänna råd (87:3) Deponering av asbest.
Punkten 4
Med muddring avses, enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd (85:4) Muddring och muddennassor, de åtgärder som vidtas för att för- djupa eller restaurera ett vattenområde. Fördjupningen kan åstad- kommas genom grävning, sprängning, uppsugning eller bortspol— ning av sediment. För de avfall som uppkommer vid dessa åtgärder föreligger således rätt till avdrag.
Punkten 5 För en närmare beskrivning av grönlutslam hänvisas till avsnitt 6.8.
Punkten 6
För närmare beskrivningar av den hantering som omfattas av denna punkt hänvisas till avsnitt 6.9.
Punkten 7
För närmare beskrivning av den hantering som omfattas av denna punkt hänvisas till avsnitt 6.9.
Punkten 8
Inom jäm- och stålverken uppkommer en rad olika restprodukter i olika stora mängder och med varierande egenskaper. De helt domi- nerande mängderna utgörs av slagger från raffineringen av olika smältor. Slagger av motsvarande slag förekommer vid flera andra metallbearbetande verksamheter (se vidare avsnitt 6.11).
Begreppet metallurgiska processer används inom energiskatte- lagstiftningen och Riksskatteverket har i detta sammanhang utfärdat rekommendationer om vad som bör innefattas i begreppet (se RSV Ip 1993:1 s. 16). Inom järn- och stålindustrin rör det sig om den del av processen som börjar med sintertillverkning och slutar med göt, ämnen eller gjutgods. För ickejämmetaller och ferrolegeringar omfattas de processteg som innebär sintring, smältning eller reduk- tron.
Bränning av kalksten och dolomit anses inte tillhöra den me- tallurgiska processen.
Punkten 9
Denna punkt avser den sand som uppkommer som ett avfall efter gjutning inom stål-, metall- och verkstadsindustriema (se vidare av- snitt 6.12).
Punkten 10
För närmare beskrivning av uppkomsten av dessa avfallsslag hänvi- sas till avsnitt 6.8.
Punkten ] ]
Denna punkt avser avfall som uppkommer som rester vid våtrening av fluorhaltiga rökgaser och stoftavskiljning av rökgaser vid till- verkning av jämmalmspellets (se vidare under avsnitt 6.4).
Så
I lagen (1984:]51) om punktskatter och prisregleringsavgifter finns allmänna regler om skattekontroll, beskattningsbeslut, betal- ning av skatt, överklagande m.m. Dessa förfaranderegler bör göras tillämpliga även på den föreslagna avfallsskatten. Dock skall beträf- fande redovisningsperiodens längd och återbetalning av skatt gälla avvikande regler (jfr nedan under 9 och 10 åå).
95
Som närmare utvecklats i avsnitt 3.4.3 anser utredningen att kalen- derkvartal är en lämplig redovisningsperiod för avfallsskatten. Re- dovisning skall således ske för perioderna januari-mars, april-juni, juli-september och oktober-december.
En bruttometod bör, i likhet med vad som gäller för övriga punktskatter, tillämpas vid redovisningen av skatten. Rent praktiskt innebär detta att den skattskyldige i sin deklaration skall redovisa den mängd material som under perioden förts in till anläggningen - med de undantag som kan följa av 3 5 - och därefter särredovisa de avfallsmängder som hänför sig till de olika avdragsmöjlighetema i 7 &. Ett positivt nettobelopp skall därefter betalas in till staten. I den mån ett negativt saldo kommer den skattskyldige till godo, föreslås en särskild bestämmelse i lagens 10 å.
105
Enligt 5 kap. 6å andra stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller att om avdragen för en redovis- ningsperiod överstiger skattens bruttobelopp för perioden, skall det överskjutande beloppet utbetalas till den skattskyldige.
Utan undantag skulle regeln medföra att en skattskyldig som under en redovisningsperiod för ut mer material än som kommer in skulle kunna få pengar utbetalade till sig. Som framgått av avsnitt 3.4.3 har utredningen av kontrollskäl ansett att en sådan regel inte bör gälla för avfallsskatten. I stället får överskjutande belopp ut— nyttjas vid senare redovisningsperioder. Avdragsrätten begränsas dock till perioderna under innevarande och närmast efterföljande kalenderår. Ett överskjutande belopp som uppkommer t.ex. under redovisningsperioden juli-september 1998 kan utnyttjas som av- drag t.o.m. perioden oktober-december 1999. Därefter föreligger ingen rätt till avdrag för beloppet.
115
Som tidigare angetts under kommentaren till 1 & bör regeringen el- ler den myndighet som regeringen bestämmer ges rätt att meddela föreskrifter om tillämpningen av lagen. Förevarande bestämmelse reglerar detta.
7.2. Behov av viss följdlagstiftning
Den föreslagna lagen om skatt på avfall bör föranleda smärre följd- ändringar ilagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter. Föreslag till sådan lagstiftning läggs inte fram av utred- ningen.
Källor och referenser
[a] SCB Na 28 SM 9501. Industrins avfall och returråvaror 1993 jämte fakta- underlag från Elisabeth Bergstedt, SCB. [b] SCB I 22 SM 9501. Industristatistik 1994. Preliminära branschdata. [c] SCB Na 28.SM 9502. Avfall och återvinning i kommunal regi 1994. [d] RVF, Rapport 95:13, Svensk avfallshantering år 2000 el strax därefter. [e] RVF, Rapport 965. Svenska deponier i dag. Kartläggning av miljöskydd, avgifter och mängder. [f] RVF, arbetsgruppen Deponering 950921. Differentierade taxor och konse- kvenser av olika hanterings- och behandlingssystem vid införande av en avfallsskatt. [g] RVF, arbetsgruppen Avfallsförbränning 950914-15. Konsekvenser för av- fallsförbränning vid införande av en skatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat producentansvar. [i] Naturvårdsverkets Aktionsplan Avfall, rapport 4601 samt Mål för särskil- da avfallsslag, rapport 4602. Lj] Naturvårdsverket 960815. Deponering av avfall. Förslag till allmänna råd, Underlagsrapport till Aktionsplan Avfall. [k] Naturvårdsverket. Rapport 4417, Kommunal avfallsplanering 1995. [1] Naturvårdsverket. FAST - Den framtida avfallsstatistiken, arbetsmaterial 960701 från Ingvar Svensson [m] SOU 1994:ll4. Avfallsfri framtid. Avfallsskatteutredningen. [n] SOU 1992:45. Miljöfarligt avfall, ansvar och riktlinjer. [o] Profu 960716 Skatt som styrmedel i avfallssystemet. Systemstudier för Göteborg, Jönköping och Kalmar. [p] Tekniska nomenklaturcenu'alen 1977, Avfallsordlista TNC 62. [r] VBB/Viak 960117. Konsekvensanalys avseende Arvidsjaur, Luleå och Pa- jala av ökade deponikrav och en avfallsskatt. [s] VBB/Viak PM 960131. Konsekvenser för små avfallsupplag i Norrbotten och Västerbotten av ökade deponikrav och en skatt. [v] Kretsloppsdelegationen 960201, rapport 1996:11. Producentansvar i byggsektorn.
Bilaga 1
Kommittédirektiv
Utredning om beskattning av avfall som deponeras
&
113511!!! PS!!
Dir. 1995237
Beslut vid regeringssammanträde den 23 mars 1995
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas för att ta fram ett förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras och för att allsidigt utreda konsekvenserna av att införa en sådan skatt. Arbetet är så upplagt att en skatt skall kunna införas den 1 januari 1997.
Bakgrund
I regeringens skrivelse 1994/95:120, Miljön - Vårt gemensamma ansvar, anger regeringen inriktningen av det miljöpolitiska arbetet på av- fallsområdet. I skrivelsen framhålls bl.a. att producentansvar är ett viktigt styrmedel för att minska avfallsmängder och behovet av deponering och att regeringen avser att överväga möjligheterna att genom ekonomiska styrmedel skapa bättre förutsättningar för ökad resurshushållning och minskad belastning på miljön. Det framgår också att det, för att skapa bättre förutsättningar för ett slutligt omhändertagande av avfall och restprodukter, som innebär bl.a. resursbesparing och bättre hantering ur miljösynpunkt, bör ske en ökad sortering i olika, materialspecifika fraktioner. Avfall och restprodukter från industri och hushåll bör i än högre grad nyttiggöras som insatsprodukter vid tillverkning av nya varor och produkter. Energiutvinning bör kunna ske för vissa avfallsslag. Det framhålls att deponering av återvinningsbart avfall inte är förenligt med principerna för ett kretsloppssamhålle och att mängderna avfall avsevärt
bör minska jämfört med dagens situation.
I juli 1993 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande beskattning m.m. av avfall. Utredaren (Avfallsskatteut— redningen) överlämnade sitt betänkande Avfallsfri framtid (SOU 1994:ll4) i juni 1994. Utredaren föreslog fyra olika ekonomiska styrmedel för att minska mängden deponerat avfall. Flertalet re— missinstanser ställde sig positiva till att någon form av beskattning på avfallsområdet införs. Några remissinstanser förordade utredningens förslag om deponiskatt. Bland de remissinstanser som avstyrkte förslagen ifrågasattes om en skatt verkligen har en styrande effekt. De pekade bl.a. på att det saknas en fungerande marknad för återvunna produkter och påtalade även risken för illegal dumpning. En annan synpunkt som framfördes var att det nyligen vidtagits en rad åtgärder för att minska avfallsmängden och att resultatet av dessa åtgärder bör avvaktas innan man skapar nya styrmedel. Genomgående påpekade remissinstansema att det i utredningen saknades en bedömning av vilka samhällsekonomiska och företagsekonomiska konsekvenser de föreslagna skatterna skulle få.
Uppdraget
En särskild utredare tillkallas för att, mot bakgnmd av bl.a. det som framkommit vid remissbehandlingen av Avfallsskatteutredningens betänkande, ta fram ett konkret förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras. En utgångspunkt för förslaget bör vara det förslag som Avfallsskatteutredningen lämnat om en deponiskatt. Skatten skall vara enkel att tillämpa och de administrativa kostnaderna måste så långt möjligt hållas nere.
Utredaren skall utifrån en skattenivå som uppfyller målsättningen med skatten särskilt analysera de samhällsekonomiska och företagsekonomiska konsekvenserna liksom de handelspolitiska aspekterna av en skatt på avfall. För branschspecifikt industriavfall måste analysen göras branschvis. Risken för en ökad illegal dumpning och export av avfall på grund av införandet av en skatt måste bedömas och förslag till åtgärder för att minska denna risk läggas fram.
Möjligheter till successivt införande av en skatt med avseende på olika avfallsslag bör övervägas.
För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 199250) och om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994223).
Redovisning av uppdraget
Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 mars 1996.
(Finansdepartementet)
Bilaga 2
Deponiskatt i internationell jämförelse
FÖRORD
Deponiskatteutredningen har givit RVF i uppdrag att göra en internationell jämfö- relse om avfallsskatter vid deponering. Uppdraget har begränsats till länder i Europa. Den begränsade utredningstiden har inte gjort det möjligt att i detalj studra alla aspekter på deponiskatter i andra länder. Syftet med undersökningen har främst varit att klargöra skattesystemets uppbyggnad, skattesatsens storlek, skattepliktigt avfall och liknande frågeställningar. Undersökningen omfattar Frankrike, Danmark, Tysk- land. Nederländerna Belgien, Italien, Storbritannien och Österrike som alla infört någ on form av deponeringsskatt. I rapporten beaktas även Finland och Norge som båda utreder en deponiskatt. Undersökningen har också sökt reda ut hur insamlade skattemedel från deponiskatter används.
Rapporten har sammanställt av jur. kand Helena Bergman vid RVF. RVF - Svenska Renhållningsverksföreningen
Weine Wiqvist VD
1 SAMMANFATTNING
En sammanfattning av jämförelsema mellan de avgifter eller skatter som vi har gjort leder till följande generella slutsatser:
- det är i regel anläggningsägaren eller tillståndshavaren som är skattskyldig oavsett om det är förbränning, deponering eller annan behandlingsform som är belagd med skatt
- skatteobjektet, det föremål som ligger till grund för beräkning av skatten, är i de flesta fall allt avfall - oavsett dess ursprung — som tas om hand på en skattepliktig anläggning
- nivån på skattesatsen har stegvis ökat från dess införande
- skattesatsen är differentierad för olika avfallsslag och i något fall även beroende på typ av behandlingsanläggning
— redovisningsperiod utgörs i de flesta fall av kvartal men redovisning per år förekommer också
- pengarna som flyter in från skatten används till övervägande del för miljö- och forskningsåtgärder inom avfallsområdet, eller som i Storbritannien, utgör ett led i skatteväxlingen. Det är således i svenskt språkbruk fråga om en avgift.
— grunden för skattens fastställande är dess vikt även om vissa system medger omräkning, enligt fastställda omräkningstal, från volym till vikt
- det är svårt att dra slutsatser från införandet och erfarenheter av avfallsskatten, dels eftersom få länder har någon längre erfarenhet dels eftersom även andra faktorer har haft en viktig roll vid ändrade beteende
- typer av avfallsslag som har undantagits: — slagg från förbränningsanläggningar som kan användas — inert avfall
- halm till förbränningsanläggningar — avfallsbränsle i form av rent trä
- rena jordmassor
— specialavfall från sjukvårdsinrättningar - kompost som kan användas inom deponin — avfall som uppkommer i industrier som använder återvunnet material
- muddermassor
— branschspecifikt industriavfall - separat insamlat biologiskt avfall
- typer av avfallsbehandlingsanläggningar som har undantagits: - anläggningar för behandling och deponering av förorenad jord - industrins egna anläggningar - förbränningsanläggningar för sjukhusavfall - slamförbränningsanläggningar - jord- och schaktmassetippar
Jämförelsen har även visat på en del intressanta konstruktioner varav följande kan nämnas:
- den som samlar in avfall i en region med avsikt att exportera det till en annan region är också avgiftsskyldig (Belgien)
- om det behandlade avfallet härstammar från ett område utanför avfallsplanen fördubblas avfallsskatten (Frankrike)
- skattesatsen är differentierad beroende på anläggningens egenskaper, t.ex deponigasinsamling och hur botten- och sidotätning är utformad
2 BAKGRUND
RVF har fått i uppdrag av deponiskatteutredningen att göra en internationell jämförelse om avfallsskatter. Uppdraget har begränsats till länder i Europa.
Betydelsen av begreppet skatt eller avgift varierar från land till
land. I Sverige finns det ingen definition i någon författning av dessa begrepp. Däremot brukar skatt karaktäriseras som ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation. En avgift är en penningprestation som betalas för en specificerad motprestation från det allmänna. Skillnaden mellan skatt och avgift är viktig även om det kan vara lätt att lite oförsiktigt använda det ena begreppet när det egentligen borde vara det andra. I redovisningen per land nedan har vi använt det begrepp som används i varje land utan att redogöra för de nationella skillnader som kan råda mellan avgift och skatt. Dock har vi inte kunnat i de avsnitt som jämför olika system kunnat ta hänsyn till de olika ländernas begrepp utan vi har rent generellt använt avfallsskatt även om den rätta termen för vissa länder borde vara avfallsavgift.
3 METODIK
Nedan följer en redogörelse för ett antal länder i Europa som har infört eller planerar att införa avfallsskatter. Redogörelsen syftar till visa hur utformningen av avfallsskattesystem kan göras samt hur systemet tillämpas. Materialet som ligger till grund för redogörelserna har varit av olika kvalitet varför även redovisningarna är av olika detaljeringsgrad. Vi har dock försökt att föra fram vem som är skattesubjekt och vad som är skatteobjektet samt på vilken nivå skatten ligger. Den praktiska tillämpningen av systemet är av stor betydelse och vi har därför försökt att redogöra för de skattesubjekt och objekt som är undantagna från beskattning och vilka grunderna är för undantag.
Vidare har vi även försökt att redogöra för syftet med skatten, hur skattemedlen används samt erfarenheter när det gäller bl.a. tillsyn och åtgärder mot illegal deponering i den mån det finns tillgängliga uppgifter om detta. Dock är införandet av en skatt på avfall som deponeras en relativt ny företeelse och det är i de flesta fall för tidigt att dra några slutsatser om tillämpningen.
Vid åter-givande av belopp har omräkning skett till svenska
kronor för att förenkla jämförelser mellan de olika skattesatserna. Växelkursen per den 12 augusti 1996 har använts. Avrundningar har dessutom gjorts till jämna belopp för att ytterligare förenkla jämförelser.
4 FRANKRIKE1
Lagen som ligger till grund för den franska avfallsskatten togs i juli 1992 och skatt på avfall som deponeras utgår sedan den 1 april 1993. Skatten är tidsbegränsad till år 2002. Från och med den 1 januari 1995 tas även en skatt ut på farligt avfall som behandlas i förbränningsanläggningar eller genom fysikalisk- kemisk behandling.
Skyldi ga att betala skatt är den som driver deponiverksamhet för hushållsavfall och liknande avfall oavsett om det är en privat eller offentlig utövare. Dessutom är sedan den 1 januari 1995 även den som driver anläggning för slutligt omhändertagande av industriellt specialavfall (farligt avfall) genom förbränning, deponering, fysikalisk-kemikalisk eller biologisk behandling även underkastad skattskyldighet.
Undantagna är anläggningar för omhändertagande av specialavfall som enbart tar emot avfall som kommer från den egna verksamheten. Detta undantag motiveras med att ansvaret för detta avfall faller på den industrin där det har uppkommit. Om en sådan anläggning tar emot avfall från en utomstående skall det avfall som härstammar från en utomstående verksamhet vara skattepliktigt.
Återvinningscentraler eller omlastningsstationer utgör inte skattepliktiga anläggningar eftersom avfallet inte deponeras där utan endast tillfälligt befinner sig där. Undantag görs även för tillfällig lagring och säsongslagring som sker enligt avfallsplan på villkor att avfallet kommer att behandlas ytterligare vid ett senare tillfälle.
Vissa anläggningar för behandling av farligt avfall har undantagits från skatteplikten, dessa är anläggningar för:
- stabilisering av avfall före deponering — särskild behandling för förorenade jordar - transit- och omlastningsstationer för farligt avfall
- återvinningsstationer för farligt avfall (endast för den del av avfallet som kan återvinnas, det som deponeras eller förbränns är föremål för avfallsskatt).
Det är utövaren av deponeringsverksamheten som är skattskyldig. Med utövare skall anses den som har tillståndet att driva anläggningen. Om en anläggning inte är tillståndspliktig skall den som slutligen erhåller avgiften för deponering vara att anse som skattskyldig. Om det inte går att fastställa vem som är skattskyldig är det ytterst markägaren som är skattskyldig.
Den franska avfallsskatten omfattar hushållsavfall och liknande avfall och industriellt specialavfall. Med hushållsavfall och liknande avfall avses verksamhetsavfall som omhändertas på motsvarande sätt som hushållens avfall. Detta avfall kallas för "banalt industriavfall” och motsvarar det svenska icke- branschspecifika industriavfallet.
Med industriellt specialavfall avses avfall som kommer från verksamheter och som är av följande karaktär: — avfall som innehåller arsenik, krom, bly, kvicksilver, zink etc — avfall som utgörs av t.ex. förorenat slam och spilloljor - avfall som härstammar från raffinaderier och kemisk industri - avfall som härstammar från ytbehandlingsindustrin
Slagg från förbränningsanläggningar omfattas inte av avfallsskatten om det lagras separat i avvaktan på att det skall användas Dock är tiden slagget kan lagras utan att beskattas begränsad till ett år.
Huvudprincipen i det franska avfallsskattesystemet är att det avfall som förs till en skattepliktig anläggning är skattepliktigt avfall oavsett om det utgör hushållsavfall och liknande eller ej.
När det gäller inert avfall har man dock gjort undantag. Inert avfall som tas in till deponin kan användas inom deponin för att bygga tillfartsvägar, göra sluttäckningar etc och avfallet skall i dessa fall inte beskattas. Lagstiftningstekniskt har man gjort på så sätt att avfallet inte utgör avfall ] lagens mening och därför faller
utanför lagens tillämpningsområde. Deponiägaren måste kunna bevisa att det inerta avfallet inte utgör avfall i avfallsskattelagens bemärkelse. För att denna bestämmelse inte skall utnyttjas har som huvudregel sagts att max 10% av den totala mängden avfall som kommer in till deponin kan anses vara normalt för täckningsbehov.
Skattesatsen har successivt höjts sedan den trädde i kraft. Den ursprungliga skattesatsen var 30 kronor och den skall höjas enligt följande 1995 till 35 kr, 1996 till 40 kr, 1997 till 45 kr och I998 till 50 kr.
Skattesatsen för det farliga avfallet uppgår till det dubbla jämfört med hushållsavfall, dvs i introduktionsåret 1995 till 70 kr, under I996 80 kr, 1997 90 kr och under 1998 till 100 kr.
Dessutom har införts en minsta avgift som en anläggning måste erlägga, 6500 kr. När skatten infördes var minimiavgiften 2700 kr |993 höjdes den till 4700 kr och 1994 till det nuvarande beloppet om 6500 kr. Aven om den uträknade skatten understiger 6500 kr är detta det belopp som anläggningsägaren måste erlägga.
Skattesatsen på avfallet höjs vidare med 50% i de fall där avfallet härstammar från ett område som faller utanför de fastställda avfallsplanema.
Den inbetalda skatten går till en särskild fond med fastställda sylten. Det totala beloppet till fonden uppgick för 1993 och 1994 till över 700 miljoner FrF (945 miljoner kr). Skatten för det miljöfarliga avfallet är reserverat för en egen fond och uppgick till 1995 för nästan 90 miljoner FrF (120 miljoner kr). Pengarna ur fonden är reserverade bla för forskning och utveckling av deponeringsteknik, investeringar inom den kommunala avfallshanteringen och återställande av deponier och förorenad mark.
Allt avfall som tas emot av en skattskyldig anläggning ligger till grund för bestämmandet av avfallsskatten även om avfallet i och för sig faller utanför kategorin hushållsavfall. Skatten fastställs på avfallets vikt. För att räkna fram den totala skatten får avdrag göras för den mängd avfall som har återvunnits.
I Frankrike måste allt specialavfall enligt lag stabiliseras före deponering. Vikten som ligger till grund för avfallsskatten för specialavfallet skall räknas före stabilisering.
Den som driver en skattepliktig verksamhet skall föra ett register över det avfall som tas emot. Av registret skall framgå avfallets vikt. sammansättning, behandlingsmetod, ursprung, upphovsman, datum och tid för leverans, transportörens namn och transportfordonets registreringsnummer. Dessutom skall deponiägaren innan han tar ett nytt område i anspråk på deponin samt för redan befintliga tippområden göra en beskrivning av området med återgivande av topografin och densitet för att kunna uppskatta den mängd som är deponerad.
Avfallsskatten skall redovisas - per kvartal för anläggningar som har tillstånd att ta emot 20 000 ton eller mer per år - årligen för andra anläggningar.
Redovisning och inbetalning av skatten skall ske före första dagen i den tredje månaden efter redovisningsperiodens slut (inbetalning av skatt för det första kvartalet skall ske senast den 1 maj).
För att kunna kontrollera att de uppgifter som deponiägarna skall redovisa har omräkningstal och vissa riktvärden fastställts. Om inte vikten av det mottagna avfallet framgår av de register som deponiägaren skall föra beräknas densiteten för avfallet enligt följande: hushållsavfall d=0,5 och liknande avfall d=0,6. Om varken vikten eller volymen är kända uppskattar man avfallsmängden, fördelat på hushållsavfall, grovavfall, verksamhetsavfall, slam från reningsverk samt annat avfall, till 500 kilo per invånare och år.
Den franska avfallsavgiften är tidsbegränsad till år 2002. Vid denna tidpunkt beräknar man att deponering endast skall vara aktuell för avfall som är slutbehandlat och där det inte finns något alternativ till deponering.
5 DANMARK2
I Danmark bestämmer kommunerna hur insamling och transport och behandling av avfall skall ske. Kommunerna skall upprätta en insamlingsordning där man bestämmer vilket slags avfall som omfattas av kommunens ansvar. För hushåll är kommunen tvungen att ansvara för insamling och transport i områden där det finns mer än 1000 personer. För områden där det inte finns en insamlingsordning är kommunen tvungen att upprätta en anvisningsordning, dvs man anvisar bortskaffningsmöjlighet som hushållen blir tvungna att följa.
När det finns en insamlingsordning för vissa avfallsgrupper kan inte detta avfall insamlas av någon annan än kommunen eller den som kommunen utser, det råder förbud mot konkurrerande insatnlingsordningar.
Om industriavfall inte omfattas av en insamlingsordning kan kommunen upprätta en anvisningsordning. Enligt anvisningsordningen är det avfallsproducenten som ansvarar för att avfallet hanteras och bortskaffas enligt ordningens bestämmelser. Anvisningsordningen kan vara generell, t.ex. att skrot skall levereras till godkänd skrothandlare eller mer detaljerad för t.ex. avfall som kommunen önskar ha en starkare kontroll över.
Om industriavfallet varken omfattas av en insamlingsordning eller anvisningsordning är det fritt att hantera det. Dock krävs det en registrering hos kommunen av verksamheter som yrkesmässigt insamlar och transporterar avfall. Syftet med bestämmelsen är att alla led i avfallshanteringen skall vara kända av myndigheterna.
De allra flesta deponeringsanläggningar i Danmark ägs av offentliga ägare och endast ett fåtal är privata. Nya anläggningar kan endast ägas av offentliga ägare. Orsaken till denna bestämmelse är att kunna garantera ett långsiktigt skydd för grundvattnet.
10
I Danmark infördes den 1 januari 1987 en avfallsavgift. Avgiften utgår på allt avfall som går till en anläggning för deponering eller förbränning. Syftet med avfallsavgiften är att minska avfallsmängderna och öka återanvändning och återvinning. Genom ytterligare differentiering av avfallsavgiften som träder i kraft den 1 januari 1997 önskas en ytterligare styrning för att effektivisera energiutvinning ur avfall.
Avgift utgår på allt avfall som tillföres en registreringspliktig anläggning. Huvudregeln är att allt avfall som tillförs en registreringspliktig anläggning enligt ovan skall omfattas av avgiftsplikten. Dock är följande avfallsslag undantagna:
]. halm som tillförs en förbränningsanläggningen som en ren och självständig fraktion
2. träflis och annat träavfall som tillförs som rena och självständiga fraktioner från träbearbetningsverksamheter. Träavfall som är impregnerat, målat, lackerat, limmat eller liknande är inte fritaget från avgiftsplikten.
3. tillsatsämnen, t.ex. kalk som tillförs förbränningsanläggningar för avsvavlingsändamål
12
4. ren jord som tillföres en registreringspliktig anläggning för utfyllnad utan att avgift uttas av avlämnaren
5. ren jord som tillföres en avslutad deponi för sluttäckning
6. specialavfall från sjukhus som samlas in, transporteras och förbränns på ett sådant sätt att det inte sammanblandas med annat avfall
7. kompost som tillföres en registreringspliktig anläggning för sluttäckning under förutsättning att komposten uppfyller de krav som ställs för att användas i jordbruk
8. avfall som uttas ur avslutade deponier i samband med anläggningsarbeten eller liknande.
Registrerade verksamheter skall för varje kvartal uppge den avfallspliktiga mängden avfall som har tillförts verksamheten. Avdrag från den avgiftspliktiga vikten får göras för det avfall som har forslats bort från anläggningen. Avdrag får inte göras för lakvatten, tillsatsämnen eller ej avgiftspliktigt avfall.
13
Den danska avfallsavgiften tillfaller staten utan att direkt vara öronmärkta för ett särskilt ändamål.
I Danmark har man i mycket liten utsträckning upptäckt illegal deponering som en följd av avfallsavgiften. Detta beror förmodligen på ett flertal omständigheter. Danmark är ett litet och relativt tätbefolkat land där illegal deponering lätt upptäcks. Dessutom innebär de danska myndigheternas anvisningsplikt för industrins och hushållens avfall att man har en god kontroll och styrning över avfallsflödena.
En utvärdering av den danska avfallsavgiften görs just nu i Damnark. Vid en jämförelse mellan 1985 och 1993 års siffror har avfallsmängden endast ökat i liten utsträckning. Ateranvändningen och återvinning har ökat på bekostnad av deponering. Mängden avfall som förbränns är konstant. När det gäller ökningen av återvinningen av bygg- och rivningsavfall (12% 1985 och 82% 1993) har avfallsavgiften varit den avgörande faktorn.
14
5.1. REGl_STREFtINGSPLIKTIG ANLAGGNING
Avfall som förs till en registreringspliktig anläggning omfattas av avfallsskatten. Med registreringspliktig anläggning anses verksamheter eller anläggningar som mottar anvisningspliktigt avfall, avfall som anvisats av kommunen, för deponering eller förbränning. Detta leder till att även andra än rent traditionella avfallsanläggningar kan bli registreringspliktiga, till exempel komposteringsanläggningar, om inte samma mängd avfall som förs till anläggningen även bortforslas.
Det finns dock ett antal undantag från registreringsplikten: - förbränningsanläggnigar för specialavfall från sjukhus
- s|amförbränningsanläggningar
- destruktionsanläggningar för olje- och kemikalieavfall - deponeringsanläggningar för olje- och kemikalieförorenad jord
Även rena jord- och schaktmassetippar är undantagna från registreringsplikten. Enligt vissa villkor kan även sorterat bygg- och rivningsavfall tillföras jord— och schaktmassetippar utan att tippen blir registreringsskyldig och behöver erlägga avfallsavgift. Det byggmaterialet som kan lämnas avgiftsfritt är utsorterade rena fraktioner av sten, tegel och betong. Dessutom krävs det att jord— och schaktmassetippen hålls fysiskt avskild från deponin och det skall finnas en särskild tillfartsväg.
De anläggningar för förbränning och deponering av avfall som inte tar emot avfall som anvisats av kommunen omfattas inte av registreringsplikt och skall ej heller erlägga avfallsavgiften.
En kommun kan ge anvisningar om att avfallet skall återvinnas.
11
Detta avfall omfattas inte av av iften då varken förbränning eller deponering av avfallet sker. återvinningsverksamhet omfattas inte heller av avgiften. Däremot kan det uppstå gränsdragningsproblem och därför har vissa villkor fastställts för att återvinningsanläggningar inte skall omfattas av registreringsplikt.
En återvinningsanläggning måste hållas klart avskild från deponin eller förbränningsanläggningen. Avfallet som skall återvinnas måste hållas väl avskilt från det avgiftspliktiga avfallet. Det krävs dessutom att verksamheterna har skilda tillfarter. Utöver rena återanvändningsverksamheter anses även följande verksamheter som återvinningsverksamheter: — användning av sorterat och rent byggavfall i jord- och sehaktmassetipp — användning av kompost, slagg m.m. för bullervallar, parkanläggningar och liknande
— anläggningar som tar emot byggavfall och liknande för att mala ned avfallet till återvinningsbara material. En förutsättning för att denna verksamhet skall anses som återvinning är att det tillförda materialet bortforslas från anläggningen inom 12 månader från dess tillförsel - sorteringsanläggningar. Förutsättningen för att inte vara registreringspliktig är att det tillförda materialet bortforslas inom 12 månader.
5.3. AVGIFTENS STORLEK
Avgiften uppgick i inledningsskedet till 45 svenska kronor. I samband med att avgiftsbasen breddades 1990 höjdes även avgiften, 150 kronor för både förbränning och deponering. 1993 ändrades avgiften igen och markerade tydligare styrningen av avfallet, avgiften för förbränning blev 185 kronor och för deponering 225 kronor. En ytterligare differentiering av avgiften kommer att träda i kraft den 1 januari 1997. Avgifterna blir då för avfall som förbränns i en anläggning med kombinerad värme- och elproduktion 185 kronor, avfall som förbränns i annan förbränningsanläggning 245 kronor och avfall som deponeras 340 kronor.
Det avgiftspliktiga avfallets vikt utgörs av dess bruttovikt. Den avgiftspliktiga vikten skall fastställas genom vägning. Vågen skall vara typgodkänd och verifierad. Våganläggningen skall vara bemannad vid invägning. Enligt vissa förutsättningar kan vägning ske utan att vågen är bemannad.
6 TYSKLAND
En avfallsavgift på federal nivå i Tyskland har diskuterats men förslaget har inte lett till några konkreta åtgärder. Däremot har avfallsavgifter införts på delstatsnivå. Hittills har de fem delstaterna Baden-Wärttemberg, Hessen, Niedersachsen, Schleswig-Holstein och Bremen infört avfallsavgifter. Dessa avgifter liknar varandra i sin utformning och vi återger därför endast i detalj avgiften i Baden-Wärttemberg.
Likheten i de fem delstaterna är att avgiften utgår på specialavfall, det är avfallsproducenten som är avgiftsskyldig och pengarna är reserverade för en fond som har fastställda riktlinjer för användandet av de insamlade pengarna. Enligt tysk lagstiftning måste avgiften gå tillbaka till de berörda målgrupperna på något sätt.
I Tyskland har man problem med växande mängder avfall. För att minska avfallsmängderna och för att styra utvecklingen mot ett kretslo'ppsanpassat samhälle har avfallslagstiftningen utformats för att öka producentemas ansvar för uttjänta produkter. Det första steget mot ett kretsloppssamhälle togs redan 1991 då en förpackningsordning infördes. En ny kretsloppslag träder ikraft den 1 september 1996.
Grundtanken i den nya kretsloppslagen är ett fullt genomfört ansvar enligt "förorenaren-betalar-principen”. Den som producerar, marknadsför eller konsumerar är ansvarig för att motverka att avfall uppkommer eller att återanvända, återvinna eller ur miljösynpunkt tillfredsställande sätt slutligt omhänderta avfallet. Det är alltså ägaren eller den som ger upphov till avfallet som i första hand är ansvarig för avfallet. Lagen medger att återtagningsplikten avtalas bort genom att en tredje part åtar sig hanterings- och återvinningsuppgifterna åt producenter och handel. Det mest kända exemplet är Duales System Deutschland GmBH som har tagit över hanteringen och återvinning av förbrukade konsumentförpackningar.
Det är delstaterna som är ytterst ansvariga för avfallshanteringen
15
inom respektive delstat. Den nya avfallslagen är en ramlag och inom denna ram skall delstaten verka. Delstaten stiftar sin egen lag som reglerar hanteringsplikten. Behandlingsanläggningar kan ägas och drivas i så väl offentlig som privat regi.
En avgift på avfall har tillämpats i den tyska delstaten Baden- Wiirttemberg sedan april 1991. Den som producerar avfall som kräver särskild övervakning, specialavfall, är skyldig att betala en avfallsavgift.
Syftet är i första hand att hushålla med befintliga behandlingsresurser för specialavfall, i andra hand att hushålla med resurser och skydda miljön.
6.1.1. AVGIFTSSYSTEMET
Det är den som producerar äberwachungsbedärftiger Abfälle, avfall som kräver särskild övervakning (miljöfarligt och farligt avfall). som är avgiftspliktig. Avgiftsplikten inträder när avfallet lämnas för omhändertagande eller när det omhändertas eller lagras i en anläggning som tillhör avfallsproducenten.
Den avfallsproducent som har mindre än 500 kg specialavfall per år är undantaget från skatten.
6.1.2. AVGIFTSOBJEKTET
Det avfall som kräver särskild behandling är avgiftspliktigt. I en bilaga till författningstexten om en avfallsavgift finns det avfall uppräknat som omfattas av avgiften när det går till förbränning eller deponering. Avfall som återanvänds eller återvinns omfattas inte av avgiften. Det räcker inte att endast en mindre del av avfallet återanvänds eller återvinns för att undantas från skatten. Det är endast när huvudsyftet med behandlingen är återanvändning eller återvinning som avfallet inte omfattas av avgiften.
| Texten bygger på material från herr Stephani, Miljöministeriet i Baden-Wiirttemberg.
16
Vissa avfallsslag har undantagits från avgiftsplikten dessa är: - avfall som uppstår vid sanering av gamla deponier - avfall från privata hushåll liksom mängder under 500 kg från offentlig och kommersiell verksamhet - avfall som uppstår i tillståndspliktiga (enl. miljöskyddslagen) behandlingsanläggningar för specialavfall.
6.1.3. AVGIFTENS STORLEK
Specialavfallet är uppdelat i tre olika kategorier. Uppdelningen i olika kategorier har skett med utgångspunkt i möjligheten att undvika avfallets uppkomst, svårigheten att omhänderta avfallet på ett miljömässigt riktigt sätt samt möjligheter till återanvändning.
Den tyska avfallsavgiften har ökats stegvis och är differentierad. Beroende på i vilken kategori avfallet tillhör är skattesatsen 450, 900 eller 1 350 kronor per ton. När avgiften på avfall infördes 1991 var avgiftsnivån 225, 450 eller 675 kronor per ton.
6.1.4. REDOVISNINGSSYSTEMET
Det beskattningsbara beloppet räknas fram genom de uppgifter som avfallsproducenten måste skicka in till myndigheterna om den mängd avfall som har uppkommit i verksamheten. Med utgångspunkt i dessa uppgifter fastställer myndigheten den årliga avfallsavgiften. Avfallsavgiften betalas in i förskott med hälften den 1 april och hälften den 1 oktober.
De administrativa kostnaderna att ta ut avgifterna direkt från avfallsproducenten är betydligt högre än att gå via avfalls- hanteraren. Fördelen med direktavgiften är en bättre kontroll över avfallsflödena i regionen.
6.1.5. AVGIFTENS ANVÄNDANDE
De insamlade avgifterna är öronmärkta för speciella ändamål. På detta sätt kan en del av pengarna föras tillbaka till branschen. Den 31 december 1995 hade totalt 630 miljoner kronor samlats in. Pengarna tillfaller en fond i delstaten och skall användas för
17
följande åtgärder:
- finansiera avfallsrådgivning inom området minimering och återvinning av specialavfall - forskning och utveckling av teknik för att minska avfallsmängder och främja återvinning av specialavfall - främjandet av projekt för att minimera och återvinna specialavfall - rekognosering och angripande av miljöfaror, skador och följdverkningar, vilka har uppstått till följd av specialavfall eller miljöfarliga ämnen.
18
7 NEDERLÄNDERNA2
Användandet av gröna skatter i Nederländerna ökar och det fanns 1996 fem olika miljöskatter. Den totala intäkten från dessa skatter uppgick till 1,8% av den totala statliga skatten. Med de ökningar av skattesatsen som är beräknade kommer miljöskatter att år 1998 utgöra 2,5% av den totala statliga skatteinkomsten. Avfallsskatten utgör ca 10% av inkomsterna från miljöskattema.
Sedan 1995 har en avfallsskatt för avfall som förs till deponering tagits ut i Nederländerna. Slutligt omhändertagande av avfall i Nederländerna sker i stor utsträckning i kommunal regi. Behandlingsanläggningar ägs och drivs ofta gemensamt av flera kommuner. Enligt lag är hushållen skyldiga att sortera avfallet i en trädgårds-frukt-grönsaksfraktion. Undantag ges endast för flerfamiljshus i tätbebyggda områden.
1 Nederländerna råder det stor brist på land och därmed deponeringsutrymme. Man är dessutom mycket rädd om sitt grundvatten. Hierarkin mellan avfallsbehandlingsmetoder är desamma i Nederländerna som i de flesta andra europeiska länder med det undantaget att man starkt framhåller avfallsförbränningens företräde framför deponering. Kostnadsbilden för deponering och förbränning motsvarar inte denna prioritering och det är en av grunderna till avfallsskatten.
I Nederländerna kan avfall tas ut på skatt som förs till deponering eller förbränning. Skattesatsen för avfall som deponeras är 115 kronor medan skattesatsen för avfall som förs till förbrännning är satt till 0 kronor. Detta är en tydlig markering på prioriteringsordningen för avfallsbehandlings- metoderna.
Avfall som företag deponerar på eget område är undantaget från skatt. Dock är tanken att även det avfall om det överstiger en viss 2 Avsnittet bygger på information från Miljödepanementet i Haag
19
mängd, 1000 ton, skall omfattas av avfallsskatten.
Avfallsskatten har inte differentierats för olika avfallsslag även om detta är miljösynpunkt kanske hade varit viktigt. Av praktiska skäl ansåg man att det inte skulle att gå att genomföra. Dock har man undantagit vissa avfallsslag från beskattning. Detta gäller för t ex förorenad slam och jord som inte kan ytterligare saneras. Denna avfallsström har undantagits eftersom det är bättre att förorenad slam och jord omhändertas än att den lämnas kvar på platsen.
För att förorenad jord skall bli befriad från skatt krävs ett intyg från myndigheterna att jorden inte kan renas ytterligare. Eftersom det inte finns någon tillgänglig teknik för att rena förorenat slam åtnjuter denna avfallsgrupp en total skattebefrielse till den 1 juli 1997.
1 Nederländerna samlas en organisk fraktion av avfall in för att komposteras. Då detta är en behandlingsmetod som är att föredra framför deponering har man beslutat att inte belasta den med skatt. En kompostfraktion som tillförs en deponi i en enskild fraktion skall inte beskattas.
7.3. REDOVISNINGENS UTFORMNING
Beräkningsgrund för skattens storlek är avfallets vikt. Om mängden avfall som slutligen läggs på deponin är mindre än den mängd som den skattepliktiga anläggningen har tagit emot kan verksamhetsutövaren be att kontrollmyndigheten fastställer en omräkningssiffra för det berörda. avfallsslaget. Denna omräkningssiffra skall sedan användas för att omvandla den tillförda mängden avfall till den mängd som är beskattningsbar.
För rester från avsvärtning och avfall från plaståtervinning finns särskilda bestämmelser. Dessa avfallsströmmar kan på begäran få sin skatt återbetald under en övergångsperiod om tre år. Anledningen till detta undantag är att denna återvinning är
20
önskvärd och om dess avfallsströmmar skulle vara skattepliktiga skulle det innebära att de skulle bli dyrare än alternativet att använda jungfruliga råvaror.
7.4. SKATTENS ANVÄNDANDE
De medel som flyter in från skatten är inte öronmärkta utan tillfaller statskassan. Vid avfallsskattens tillkomst diskuterades en höjning av bränsleskatten. Då detta skulle komma att slå mycket hårt mot bränslekrävande industrier beslöts att i stället för att höja denna skatt skulle man finna grund för att ta ut skatt på annan basis.
21
8. BELGIEN
Belgien är indelat i tre regioner - Flandern, Vallonien och Bryssel där varje region har långtgående självstyre. Ansvaret för miljöpolitiken ligger på regional nivå. Avfallsavgift finns i de två regionerna Flandern och Vallonien men inte i Brysselregionen. Brysselregionen är mycket liten och det finns inga deponier inom regionen.
8.1. AVFALLSAVGIFTEN I FLANDERN5
En avfallsavgift infördes i Flandern den 1 januari 1987. lntäkterna från avfallsavgiften finansierar tillsammans med andra miljöavgifter en fond för miljö- och naturfrågor. Fondens pengar är reserverade för kostnader för miljöskydd i regionen.
Inom det flamländska miljöministeriet diskuteras införandet av ett förbud från och med 1998 för deponering av hushållsavfall som kan återvinnas eller förbrännas.
8.1.2. AVGIFTSSUBJEKTET
De verksamhetsutövare, privata eller offentliga, som utövar förbrännings- eller deponeringsverksamhet omfattas av avgift på avfall.
Även den som samlar in avfall i Flandern för behandling av avfallet i en annan region är skyldig att betala avgift för detta avfall. Denna bestämmelse har införts för att undvika att avfallet transporteras till anläggningar utanför regionen med avsikt att undgå avgiftsplikten.
8.1.3. AVGIFTSOBJEKTET
Den belgiska avfallsavgiften omfattar det avfall som förs till anläggningar för förbränning eller deponering och det avfall som samlas in med syfte att behandlas i annan region. AvgiftSplikten för avfallet inträder när avfallet når den
22
avgiftspliktiga anläggningen eller när avfallet samlats in med syfte att transporteras till en annan region för behandling. Avgiften tas ut på så gott som allt avfall och det finns endast några få undantag. Däremot är avgiftssatsen, se nedan, starkt differentierad.
8.1.4. AVGIFTSSATSEN
Avgiftssatsen är starkt differentierad med avseende på dels avfallets farlighet och dess uppkomst dels behandlingsanläggningens miljöegenskaper. De olika avgiftssatserna för omhändertagande av en viss typ av avfall i en viss typ av avfallsbehandlingsanläggning återfinns i lagtexten. En uppdelning har gjorts i tre huvudgrupper; miljöfarligt avfall, deponering och förbränning, inom varje grupp differentieras taxan beroende på mottagande anläggningens miljöstandard och avfallets härkomst, enligt följande3 :
Miljöfarligt avfall
1.400 kr/ton för annat omhändertagande än nedanstående 200 kr/ton vid förbränning utan energiutvinning i en godkänd anläggning 120 kr/ton vid förbränning med energiutvinning i en
godkänd anläggning
Deponering 1 .000 kr/ton generella avgiften för deponering, vid vissa kriterier dels på anläggningen och dels på avfallet tillämpas andra avgiftesatser 500 kr/ton deponering av industriavfall 350 kr/ton hushållsavfall utan gasutvinning 330 kr/ton hushållsavfall med gasutvinning för energiproduktion 32 kr/ton inert avfall Förbränning 500 kr/ton generella avgiften för förbränning 170 kr/ton industriavfall utan energiutvinning 100 kr/ton hushållsavfall utan rökgasrening och energiutvinning
3 Denna uppräkning är inte uttömmande utan syftar till att ge en tydligare bild av hur differentieringen är uppbyggd.
23
50 kr/ton hushållsavfall med rökgasrening och energiutvinning
Avgiften på avfall som samlas in i Flandern för behandling i en annan region är 500 kr/ton. Avräkning kan ske om det i den mottagande regionen finns en motsvarande avgift.
Den belgiska avfallsavgiften har gradvis ökats sen dess införande. Avgiften på deponering av hushållsavfall har t.ex. ökats enligt följande:
1987-1989: 10 kr/ton 1990-1992: 80 kr/ton 1993: 130 kr/ton 1994: 135 kr/ton 1995: 210 kr/ton 1996: 350 kr/ton
En uppräkning med konsumentindex sker årligen av avgiften.
8.1.5. REDOVISNING
Avgiften utgår per vikt. Den avgiftspliktiga anläggningen är tvungen att föra ett register över det mottagna avfallet. Allt avfall som förs till anläggningen måste vägas. Enligt de regler som styr utövandet av deponerings- eller förbränningsverksamhet måste anläggningar som tar emot industri- eller hushållsavfall vara utrustade med en våg.
Redovisning och betalning av avgiften sker kvartalsvis. Det är OVAM, Openbare Afvalstoffenmaatschappij voor het Vlaamse Gewest, Flamländska Avfallsbyrån, som ansvarar för uppbörden av avgiften och kontrollerar efterlevnaden av reglerna om avfallsavgiften.
8.2. AVFALLSSKATTEN l VALLONIEN4
Skatten på avfall i Vallonien, som infördes den 1 januarI 1993, är
4 Avsnittet bygger på information från Office Régional Wallon des Déchets
24
uppbyggd på ett annat sätt än avgiften i Flandern. Den är en kombinerad avfalls- och deponiskatt.
Hushållen är skyldiga att betala skatt för det avfall som de ger upphov till. Beloppet är satt till 220 kronor per hushåll. Reducerad skatt ges för hushåll som bara består av en, två eller tre personer. Verksamheter är också tvungna att betala en avfallsskatt för det avfall de ger upphov till. Skattesatsen för industrins avfall uppgår till 1 100 kronor per kubikmeter. Dessutom tas en skatt ut på avfall som deponeras.
8.2.1. DEPONISKATTEN
Den skatt som tas ut på avfall som deponeras tillsammans med hushållens och industrins avfallsskatter tillfaller en regional fond för den regionala avfallshanteringen. Skattemedlen skall bl.a. användas till att höja standarden på deponier, främja återvinning, initiera projekt för att förebygga uppkomsten av avfall, förbättra informationen och kontrollen kring avfallet.
8.2.2. SKATTSKYLDIG OCH SKATTEOBJEKTET
Skyldig att erlägga skatt är den som har tillstånd att driva en deponeringsanläggning. Det är vid deponeringen av avfallet som skatteplikten inträder. Skatten utgår på sådant avfall som inte är hushållsavfall dvs avfall som uppkommer vid verksamheter samt farligt avfall.
8.2.3. SKATTESATSEN OCH REDOVISNING
Skatten på avfall som deponeras beräknas på grundval av vikt. Skattesatsen är, precis som i grannregionen Flandern, starkt differentierad. Undantagen från skatten är få men däremot varierar skattesatsen mellan 200 och 2 kronor. Helt undantaget från skatteplikten är muddermassor och avfall från vattenreningsanläggningar som har uppkommit vid utförande för regionens räkning. Eftersom deponiskatten inte omfattar
25
hushållsavfall är även rester från sortering och kompostering av hushållsavfall undantagna.
Den generella skattesatsen är 200 kronor. Nedan följer några några exempel på avfallsslag med lägre skattesats:
slagg från förbränningsanläggningar 110 kronor rester från annan avfallsbehandling än förbränning 90 kronor inert avfall och avfall från glasfiber 20 kronor avfall från industrier som använder återvinnings-
bart material 10 kronor förorenade jordar och massor 4 kronor jord- och shaktmassor 2 kronor
Om en avfallskategori kan vara föremål för olika skattesatser skall den högsta av de tillämpbara kategorierna tillämpas.
Deponiskatten skall redovisas årligen. Den skattskyldige skall varje månad rapportera om det avfall han har tagit emot.
26
9. ITALIEN5
I Italien har skatt på avfall till deponering införts som trätt i kraft den 1 januari 1996. Detta är Italiens första miljöskatt.
91. SKATTESUBJEKTET
Det är deponiägaren som är passivt skattesubjekt och skall betala in skatten till ansvariga myndigheter. Men skatten tas ut av de som lätnnar avfall till deponin. Skatt utgår även, men till en lägre skattesats, för avfall som förbränns utan energiutvinning.
92. SKATTEOBJEKTET
Skatten omfattar allt avfall som deponeras. De undantag som finns är endast att en lägre skattesats har införts för avfall som förbränns utan energiutvinning samt för deponering av avfall från automatisk sortering, återvinning och kompostanläggningar.
9.3. SKATTENIVAN
Lagen om deponiskatt fastställer de ramar inom vilka skatten skall ligga. Det är sedan varje region som beslutar om den definitiva skattesatsen. Detta har kritiserats av branschen eftersom om skatterna inte blir enhetliga uppmuntrar det till ökade avfallstransporter.
Skatten a'r viktbaserad och varierar beroende på avfallstyp. Regionen har rätt att bestämma nivån på skatten inom vissa ramar. Senast den 31 juli året före Skatteåret måste nivån på skatten bestämmas. För 1996 gäller följande skattesats.
Branschspecifikt avfall 9-23 kr/ton Specialavfall (annat industriellt avfall) 46 kr/ton Annan typ av avfall (hushållsavfall) 92 kr/ton
5 Della avsnitt bygger på uppgifter från AUSITRAASSOAMBIENTE, Italienska Föreningen för Miljöservice
27
9.4. REDOVISNING
Uppbördsmyndighet är regionen. Redovisning skall ske för kvartal. Det skattepliktiga beloppet grundas på den kvantitet och typ av avfall som framgår av lastning- och lossningsregister. Skatten betalas in i månaden efter det kvartal då avfallet deponerades.
Skatten tillfaller regionen. Av det inbetalda skattebeloppet skall 20% reserveras för en fond som skall finnas i varje region. Medlen i fonden skall användas för finansiering av tex miljöskyddsåtgärder, åtgärder för avfallsminimering och återvinning av material och energi.
28
10. ÖSTERRIKE
] Osterrike tas en avfallsavgift ut för att finansiera återställandet av gamla deponiområden samt förorenad mark. Den rättsliga grunden utgörs av ”Altlastensanierungsgesetz” från 1989.
10J SKATTEPUKTEN
Avgiftsplikten gäller den som:
- driver en deponi eller ett lager — exporterar avfall och innehar tillstånd att transportera avfall - fyller ojämnheter i landskap med avfall - i övriga fall organiserar eller tillåter avgiftspliktig verksamhet.
102. SKATTEOBJEKTET
Skatten utgår på avfall som deponeras, används till utfyllnad, exporteras eller som lagras över 1 år. Med avfall menas i princip avfallsbegreppet som det definieras i "Abfallwirtschaftsgesetz”. Undantag gäller för:
- avfall som återanvänds eller förs till materialåtervinning - jord och sten som uppfyller kriterier för schaktmassedeponier (max. 5 vol-% **Baurestmassen”)
- laergmassor
- flyg- och bottenaska från kolkraftverk.
103. SKATTESATSEN
Som mätunderlag gäller avfallets råvikt, d.v.s. inklusive emballage. Fram till 1997 har skatten legat på 40-100 kr/ton. l—irl'arenheter har lett fram till en rad förändringar som kommer att träda i kraft 1996-97.
En stegvis ökning av avgiften upp till 70-420 kr/ton kommer att ske år 2001.
29
10.4. ALLMÄNT
För att undvika snedvriden konkurrens samt för att skynda på anpassningen till miljöanpassad teknik debiteras, utöver normal avgift, deponier som saknar botten-lsidotätning och deponigas- insamling gäller hushållsavfall) 280 kr/ton för respektive brist.
Den ursprungliga skattenivån var baserad på den uppskattade kostnaden inom de närmaste 10 åren för att återställa gamla deponier samt förorenad mark. Erfarenheterna de första åren visar att kostnaderna för saneringen kommer att bli ännu högre.
Erfarenheterna visar även att endast en tredjedel av de förväntade medlen samlades in. Skattesatsen kommer därför att ökas samtidigt som kontrollen för skattens uppbörd kommer att förbättras.
10.5. REDOVISNINGSSYSTEM
Den avgiftsskyldige har registrerinings samt redovisningsskyldig- het gentemot tillsynsmyndigheterna. Detta gäller deponityp, avfallsslag, avgiftsats och avfallsmängder i ton.
Avgiften beräknas själv av den avgiftsskyldige och betalas in kvartalsvis några veckor i efterskott till motsvarande lokala skattemyndigheten.
10.6. AVGIFTENS ANVÄNDANDE
8054 av fonderade medel ska gå till återställning av gamla deponier och förorenad mark. 20% går till kartläggning och riskbedömning av gamla deponier.
30
11. STORBRITANNIEN
Den brittiska regeringen beslutade under 1995 om att införa en skatt på avfall till deponering. Deponiskatten är Storbritanniens första miljöskatt och utgör samtidigt ett exempel på skatteväxling där den totala skattebördan inte skall öka. Som kompensation för '.tvl'allsskatten kommer arbetsgivaravgiftema att sänkas. Skatten kommer att införas med början den 1 oktober 1996.
Syftet med skatten är att dels åsätta deponering dess rätta pris och därmed uppnå en effektivare resurshushållning med mark samt att genomföra förorenaren betalar—principen. Kostnaderna för skatten skall läggas över på avfallsproducentema och därmed uppmuntra dem att minska avfallsmängderna.
111. SKATTESUBJEKTET
Skattskyldig är den som utövar deponeringsverksamhet. Verksamhetsutövare skall anmäla sig till myndigheterna och kommer sedan att bli rapporteringskyldig per kvartal.
112. SKATTEOBJEKTET
Ursprungligen hade man inte tänkt sig att det skulle finnas några undantag för skatten. I arbetets gång har man dock insett att det krävs vissa undantag. Undantag har gjorts för muddermassor. Dels har muddring positiva miljöeffekter (förebygger översvämning och håller vattenleder farbara) dessutom skiljer muddermassor sig från andra avfallsströmmar då det snarast är ett resultat av naturens egna processer är mänskligt beteende.
Förorenade jordar behandlas också enligt vissa särskilda regler och undantas från beskattning. Undantagsbestämmelsema hänför si g till s.k. historiskt förorenad mark. Återställning av förorenad mark av den innevarande ägaren/verksamhetsutövaren skall inte åtnjuta en lägre skattesats. I förordningen framgår klart och tydligt att den verksamhetsutövare som genom ett myndighetsbeslut har ålagts att återställa marken inte omfattas av
31
undantaget från skatteplikten.
11.3. SKATTEN
Skatten beräknas per vikt. Skattesatsen för avfall är fastställd till 77 kronor per ton. Dock skall en lägre skattesats om 22 kronor tillämpas för vissa typer av avfall. De avfallskategorier för vilka den lägre skattesatsen skall tillämpas är fastställda i en särskild förordning (the Landfill Tax (Qualifying Material) Order 1996). Det är huvudsakligen inert avfall som skall beskattas enligt den lägre skattesatsen.
32
12. FINLAND6
1 Finland infördes en ny lag om avfall den 1 januari 1994. Denna lag implementerar EGs direktiv om avfall.
Ett förslag till avfallsskatt har presenterats i Finland. Enligt förslaget skall skatt utgå på allt avfall som deponeras på allmänna deponier.
12.1. SKATTEOBJEKTET
Den finska avfallsskatten föreslås endast omfatta allmänna deponier och därmed jämförliga deponier som har anlagts för att ta hand om avfall som produceras av andra än deponiägaren. I det föreliggande förslaget är industrins egna deponeringsanläggningar är undantagna. På längre sikt kan dock skatten komma att utvidgas till att omfatta även dessa anläggningar. Det krävs ytterligare utredning av de effekter en avfallsskatt har för industrin innan det bransch-specifika industriavfallet kan omfattas av en skatt. Dessutom krävs att begreppet deponeringsanläggning definieras. För att undvika att avfallsströmmarna till industrins interna deponier ökas kommer större krav att ställas på villkoren i de miljötillståndsförfaranden som reglerar deponeringsanläggningarnas verksamhet.
Vidare är skatten inriktad på avfall som deponeras varför avfall som behandlas någon annanstans än på en deponi, t ex genom biologisk, fysikalisk, kemisk eller termisk behandling inte omfattas av skatten. Inte heller avfall som omhändertas genom förbränning beskattas. Däremot omfattas de restprodukter från annan form av avfallsbehandling som förs till deponi av avfallsskatten.
12.2. SKATTEPLIKTIGT AVFALL
Skatt skall uppbäras för allt slags avfall som förs till skattskyldiga deponier. Undantag görs bl.a. för jord- och stenmassor som separat förs till en deponi samt förorenad jord, separat insamlat () "festen i detta avsnitt bygger på den ftnska propositionen om en avfallsskatt RP 48/1996 rd
33
biologiskt avfall som komposteras på deponin och avfall som uppkommer i samband med avsvärtning av returpapper. Skatten grundar sig på vikt och en skattesats om 130 kronor per ton avfall är föreslagen. Bestämmelser om omräkning för de deponier som ej har våg skall fastställas.
12.3. SKATTEBELOPPET
Den föreslagna skatten är lika stor för allt skattepliktigt avfall som förs till deponin och att skatten skall basera sig på avfallets vikt. Om det finns en våg på deponi skall avfallet alltid vägas och den uppvägda vikten skall ligga till grund för beskattningen. På de anläggningar som inte har våg kommer avfallets mängd att uppmätas på basis av dess volym. I den föreslagna lagen finns volymviktskoefficienter för att omräkna volymen till en sådan viktenhet som kan ligga till grund för skatten.
Vid fastställandet av skattens storlek har tagits i beaktande att en hög skatt kan leda till olaglig deponering. Den föreslagna skattesatsen är 130 kronor per ton.
Skattskyldig är huvudmannen för deponin. Detta håller antalet skattskyldiga på en skälig nivå och därmed de administrativa kostnaderna nere.
Skatten skall betalas för det avfall som fysiskt förs till deponi med avdrag för det avfall som förs därifrån.
12.4. REDOVISNINGSSYSTEMET
Skatten betalas kvartalsvis på basis av den mängd avfall som förts till deponin med avdrag för den mängd avfall som förts bort. Den skattskyldiga skall föra den bokföring som krävs för att kontroll och tillsyn skall kunna utföras. Enligt förslaget skall skatten införas med början den 1 september 1996.
12.5. ALLMÄNT
Avsikten med skatten är att styra avfallsproducentema att minska uppkomsten av avfall och att styra behandlingen bort från
34
deponering. I det finska förslaget har man även funnit det viktigt att uppmuntra deponiägaren att styra avfallet bort från deportering. Detta sker genom att ge deponiägaren rätt till skatteavdrag för det avfall som styrs bort från deponering till t ex återvinning.
35
13. NORGE
Ett förslag till avfallsskatt är under utarbetande i Norge. Förslaget är under bearbetning internt inom de norska departementen och det föreligger inte idag något material för att redovisa hur det norska förslaget kommer att se ut.
36
Bilaga 3
Deponiskatt som styrmedel i avfallssystemet
Systemstudier med MIMES/W aste modellen på tre avfallshanteringsystem; Göteborg, Jönköping och Kalmar.
Göteborg 960716
J. SUNDBERG SYSTEMANALYS Förstövsgoton o, 431 36 Mölndal. Tel OSl-B7l744/772 14 29
Pro ! u Adress Telefon Telefax
projektinriktad Nordostpassagen 61 B 031-42 82 20 031-24 26 38 forskning och utveckling 413 ” Goteborg
Sammanfattning
Målet i projektet har varit att studera vilken styreffekt som en depo- niskatt har på tre olika kommunala (regionala) avfallshanteringssys— tem; Göteborg, Kalmar och Jönköping. I projektet har en teknisk- ekonomisk analys genomförts för de tre avfallshanteringssystemen med hjälp av MIMES/W aste modellen.
Dom två huvudfrågorna i projektet är:
- Vilka skattenivåer krävs för att det ska vara kostnadseffektivt att genomföra deponireducerande åtgärder? - Vilka avfallsmängder kan dessa åtgärder styra bort från deponin?
Svaret på dessa frågor ges, sammanfattningsvis, i tabell 1. Tabellen visar den potentiella deponireduktion som är kostnadseffektiv för tre studerade skattenivåer; 200, 400 och 600 kr/ton. Deponireduktionen presenteras i tabellen som procentuell minskningu av befmtlig mängd deponerat i respektive kommun.
Tabell 1 Resultatsammanfattning: Kostnadseffektiv deponireduktionen för olika skattesatser.
Deponiskatt (kr/ton) O - 200 200 — 400 400 — 600 Göteborg 20% 20% >20% Jönköping (5% 45% >45% Kalmar (kommun) 0% 60% >60% Kalmar (region) 70% 70% >70%
Den slutsats som vi drar av resultaten för de tre systemen är:
— En deponiskatt på 200 kr/ton har en relativt liten styreffekt för att alternativ behandling ska bli lönsamt. Resultatet visar en re- duktion på mellan 0 — 20%. De åtgärder som blir kostnadseffek- tiva är effektiviseringar i sorteringen av bygg- och rivningsavfall
" Man bör observera att procentsatserna måste relateras till faktiska mängder då man studerar resultaten. Om man som i Göteborg redan har en liten mängd avfall till deponi, får en åtgärd i procent räknat ett större numeriskt värde än om man utgår från en stor mängd deponerat avfall
960716/JSS,Profu "
och industriavfall. För Kalmarregionen med ny förbränning ges dock klart högre reduktion, 70%. (De förutsättningar som finns för Kalmarregionen är dock inte typiska för Sverige).
- Vid en deponiskatt på 400 kr/ton är det kostnadseffektivt att ge- nomföra merparten av de åtgärder som vi studerat i projektet. I grova drag ger skattenivån en deponireduktion på 50% i kom- muner utan förbränning. De åtgärder som genomförs är export av brännbart avfall, central kompostering, utbyggd sortering av bygg- och rivningsavfall och industriavfall. - För en deponiskatt på 600 kr/ton har vi inte kunnat identifiera några ytterligare åtgärder som är lönsamma. (Även om vi inte har identifierat några åtgärder i detta skatteintervall så är det troligt att det finns lönsamma nya tekniska alternativ som idag är svåra att förutse).
Ett annat sätt att presentera resultaten illustreras i figur 1. Figuren visar hur mycket avfall som deponeras av den totala mängden avfall som genereras ikommunema.
Figur 1 Mängden avfall som skickas till deponi i relation till total mängd genererati kommunen. (Totala mängden är summan av hushålls-, verksamhets-, industri-, bygg- och rivningsavfall
1 00] as 85 85
Boj ---------------- ______ ]
sol ----------
4oT--
Deponikvot (%)
20
Idag 200 400 Idag 200 400 Idag 200 400 Idag 200 400
Göteborg Jönköping Kalmar Kalmarregionen (utan törbr) (Med törbr.)
960716/JSS,Profu 111
De tre staplarna för respektive kommun visar ( 1) dagens situation, (2) modellresultatet för 200 kr/ton i deponiskatt samt (3) modell- resultatet för 400 kr/ton i deponiskatt.
Om man jämför de tre kommunerna så finner man stora olikheter, både vad gäller förutsättningar, åtgärder och resultat.
I Göteborg så har man redan idag ett lågt deponibehov med dom åt- gärder som har genomförts, framförallt genom förbränningen och utsorteringen av brännbart. Trots detta finner vi genom modellkör- ningar att det är kostnadseffektivt att sortera bort ytterligare 20% av dagens deponibehov vid en deponiskatt på ca 100 kr/ton. Sorte- ringen ger grus, metall och brännbart material från bygg— och riv- ningsavfall samt industriavfall.
I Jönköping så är deponering (celldeponi) den huvudsakliga be- handlingstekniken idag. Vid en deponiskatt på 400 kr/ton så visar resultaten att 45 % av dagens deponibehov kan reduceras. Reduk- tionen ges av en sortering av hushållsavfall i två påsar (brännbart och övrigt) med export av den brännbara påsen samt, sortering av bygg— och rivningsavfall och industriavfall. Övrigt icke brännbart hushållsavfall deponeras.
I Kalmar (utan förbränning) så får vi liknade resultat som för Jönköping. Deponireduktionen blir här 60%, dvs 15% mer än i Jönköping. Skillnaden beror på att en central komposteringsan- läggning tar hand om den komposterbara delen av hushållsavfallet.
I alternativet med förbränningsanläggning i Kalmar så ökar re- duktionen till 70%.
Skillnaden mellan 60 och 70% är valet av sorteringsanläggning och sorteringsstrategi för bygg— och rivningsavfall och industriavfall. I första fallet (utan förbränning) så sorterar man ut brännbara frak- tioner, metall mm och deponerar resten. I andra fallet sorterar man ut icke brännbara material som metall mm och bränner resten. I det
960716/JSS,Profu "'
senare typen av sortering får man i princip allt brännbart till förbrän- ningen.
Några synpunkter om resultaten Alla våra resultat är modellresultat som beskriver de tekniska och ekonomiska förutsättningarna som finns för att anpassa avfallssys- temen med avseende på en deponiskatt. Våra resultat visar således hur man bör agera om man bedömer systemets ”hårda” faktorerna. De "mjuka” faktorerna som t.ex. politiska mål med tillhörande av- fallsplaner m.m. finns inte med i vår analys men måste självfallet be- aktas när man bedömer hur kommunerna kommer att agera. De åt— gärder som har studerats är dock förankrade i kommunerna som lämpliga åtgärder vid en deponiskatt. Man bör även beakta att vi studerar enbart tre kommuner och gör inte några generaliseringar till vilka konsekvenser som deponiskatten har för Sverige i helhet.
Speciella resultat
Kompostering i Göteborg Deponiskatten har försumbar styreffekt för alternativet med central kompostering i Göteborg om man endast studerar Göteborgsre- gionen. Deponiskatten kan ha en styrande effekt om man även in- kluderar potentiella avfallsexportörer utanför regionen. Med en förbränningsavgift på lägst 300 kr/ton (sorterat brännbart hushålls- avfall) kan central kompostering bli kostnadseffektivt i Göteborg. Den centrala komposteringen frilägger isåfall kapacitet i förbrän- ningsanläggningen vilket kan utnyttjas till import av brännbart mate- rial. Den importerade mängden (ca 50 kton) ger då en motsvarande deponireduktion i den exporterande kommunen.
Slaggsortering
Slaggsortering har vi inte behandlat som en alternativ åtgärd. Vi har för alla tre kommunerna lagt in Slaggsortering redan från början. Göteborg håller på att installera en ny anläggning. I Kalmar fanns sorteringen med i offerten till ny panna och för Jönköping så antog vi export till panna med Slaggsortering. I Sverige finns idag sex (snart
960716/JSS,Profu V
åtta) anläggningar i bruk. För övriga 13 förbränningsanläggningar kommer en deponiskatt helt klart göra slaggsorteringen kost- nadseffektiv. För dessa 13 anläggningar kan skatten innebära en deponireduktion på ca 57 000 ton/år, varav 6 500 ton återvinns som skrot och 50 500 ton återvinns som slaggrus.
Källsortering
Modellresultaten visar att för avfallsaktörema är det ofta lönsamt att källsorteringen ökar för flertalet materialfraktioner om det är praktiskt genomförbart även utan deponiskatt, med en deponiskatt ökar lönsamheten ytterligare (deponiskatten påverkar inte källsorteringen av brännbara fraktioner om alternativet är förbränning). De tre kommunerna är dock eniga om att deponi— skatten har ingen styrande effekt för källsortering av hushållsavfall. Med de stora satsningar som görs på källsorteringen pga av producentansvar och andra politiska beslut så kommer ingen extra insatser att göras på ggind av skatten. Källsortering av industriavfall ökar troligen på grund av deponiskatten. Uppgifter om mängder och kostnader för detta saknas i alla tre kommunerna och har inte kunnat tas med i analysen. Kommunerna kunde inte se att källsorteringen av bygg- och rivningsavfall kommer att påverkas av deponiskatten. Källsorteringen kommer dock att öka men pga av andra styrningar (producentansvar och frivilliga initiativ från bygg- industrin mm).
Resultatsammanfattning Jönköping
200 kr/ton (Total deponireduktion (5 % )
1. En effektivisering och utvidgning av den centrala sorteringen av industri- och verksamhetsavfallet och delar av bygg- och rivnings- avfallet. Sorteringsmetoden är en intensifiering av dagens ”plock- metod”; inga fasta sorteringsanläggningar byggs. En samordning av sorteringen till en större central antas underlätta effektiviseringen. Bränslekross och avfallsflis exporteras till extern förbränning. Deponireduktion 3000 ton/år = 4-5 %
960716/JSS,Profu Vl
400 kr/ton (Total deponireduktion 45 % ) l. Central sortering av hushållsavfall, av Boråsmodell, med optisk läsning av ”våta och torra” påsar. Den torra fraktionen exporteras till extern förbränning. Den våta fraktionen deponeras i kommunens celldeponi (och beskattas)”. Deponireduktion 10000 ton/år = 14%
2. Investering i avancerad fast anläggning för central sortering av in- dustri— och verksamhetsavfallet och bygg— och rivningsavfallet, in- klusive ”grusutsortering”. En samordning av avfallshanteringen, där merparten av avfallet behandlas i denna centrala sorteringsanlägg- ning förutsätts. Bränslekross och avfallsflis exporteras till extern förbränning. Deponireduktion 18000 ton/år = 26%
Central kompostering av källsorterat komposterbart kan bli aktuellt i intervallet 400-600 kr/ton.
Resultatsammanfattning Kalmar kommun (utan för- bränningsanläggning)
200 kr/ton ( Total deponireduktion O% )
Inga åtgärder.
400 kr/ton (Total deponireduktion 62%)
1. Central sortering av hushållsavfall, av Boråsmodell, med optisk läsning av ”våta och torra” påsar. Den torra fraktionen exporteras till extern förbränning. Den våta fraktionen komposteras i central komposteringsanläggning. Deponireduktion 17000 ton/år = 34%
2. Investering i avancerad fast anläggning för central sortering av in— dustri- och verksamhetsavfallet och bygg- och rivningsavfallet, in- klusive ”grusutsortering”. En samordning av avfallshanteringen, där
" Alternativet att låta kompostera den våta fraktionen har ej studerats för Jönköping eftersom man har en utbyggd celldeponi. Vi hänvisar därför till resultaten för Kalmar, för detta alternativ.
960716/JSS,Profu V"
merparten av avfallet behandlas i denna centrala sorteringsanlägg- ning förutsätts. Bränslekross och avfallsflis exporteras till extern förbränning. Deponireduktion 14000 ton/år = 28%
Inga ytterligare större åtgärder av betydelse identifierade i intervallet 400-600 kr/ton. Dock kan åtgärderna 2 och 3 ovan kräva över 400 kr/ton i deponiskatt om kostnaden (=avgift+transport) för torrt hus- hållsavfall och bränslekross överstigen de angivna ovan. Avståndet till lämpliga förbränningsanläggningar är ju ganska stort för Kalmar.
Resultatsammanfattning Kalmar kommun (med ny förbränningsanläggning)
200 kr/ton (Total deponireduktion 69% i Kalmar kommun)
1. En ny förbränningsanläggning (avfalls/flis-kraftvärmeverk), dimensionerad för cirka 80.000 ton avfall per år plus en energimäs— sigt sett större mängd träbränsle (eldade i två separata enheter), byggs och försörjs av regionens kommuner.
la. Vid förbränningsanläggningen byggs en central sortering av hus- hållsavfall, av Boråsmodell, med optisk läsning av ”våta och torra” påsar. Den torra fraktionen bränns och den våta fraktionen kompos- teras i central komposteringsanläggning. Deponireduktion 17000 ton/år : 34%
lb. Vid förbränningsanläggningen byggs också en avancerad fast anläggning för central sortering av industri- och verksamhetsavfallet och bygg- och rivningsavfallet, inklusive ”grusutsortering”. Denna är av ”försorteringstyp”, där vissa obrännbara fraktioner sorteras bort. Återstoden förbränns, varför merparten av energiinnehållet i avfallet tas tillvara. Deponireduktion 17500 ton/år = 35%
Kalkylen, som helt och hållet är baserad på uppgifter från Kalmar kommuns experter (inklusive budgetofferter på förbränningsanlägg- ning m.m.) måste trots allt sägas vara osäker. Osäkerheten ligger dock troligtvis inte i ett enskilt antagande, men om flera uppskatt-
960716/JSS,Profu Vlll
ningar visar sig vara i underkant (samtidigt), eller om man inte alls kan få ihop 80.000 ton avfall, kan det krävas högre deponiskatt än 200 kr/ton för att göra projektet lönsamt. (Förmodligen är deponi- skattenivån inte avgörande för projektet, mer avgörande är nivån på krediteringen av värme- och elpris och anläggnings- och driftkost- naden.)
Resultatsammanfattning Göteborg
200 kr/ton (Total deponireduktion 21 %)
l. Skräppekärrsanläggning för sortering av bygg— och rivningsavfall och industriavfall byggs ut med ytterligare ett steg (steg 3). I detta sista steg sorteras framförallt grus ut men även mindre mängder bränslekross (Papper, trä och plast). Deponireduktion 14 000 ton/år = 7 %
2. Utbyggnad av hela Skräppekärrsanläggning (alla tre stegen) till dubbla behandlingskapaciteten mot dagens. Till anläggningen skickas bygg— och rivningsavfall och industriavfall från hela re- gionen (9 kommuner)-_ Deponireduktion 26 600 ton/år = 14 %
960716/JSS,Profu
1. Inledning
På uppdrag av kommittén för deponiskatteutredningen har vi stude- rat vilken styreffekt en framtida deponiskatt kan ge för att reducera mängden avfall som deponeras. I uppdraget har tre kommuner stu- derats; Jönköping, Kalmar och Göteborg. För dessa tre kommuner (regioner) har en teknisk-ekonomisk analys genomförts på avfalls- hanteringen med hjälp av MlMES/Waste modellen. Resultaten från modellanalyserna visar vilka åtgärder i dessa tre system som är kostnadseffektiva att genomföra när en deponiskatt införs. De åt- gärder som studeras är alternativa behandlingstekniker till depone- ring som t.ex. förbränning, kompostering och sorteringsanlägg- ningar. Förutom ny teknik, kan åtgärderna vara en effektivisering av den befintlig hanteringen av avfallet. Olika skattenivåer har stu- derats i utredningen med skattesatser från 200 kr/ton upp till 600 kr/ton.
Huvuduppgiften i projektet är således att besvara frågan:
=> Ger deponiskatten ekonomiskt incitament för att välja nya tekniska lösningar för avfallshanteringen i dessa system?
Denna frågeställning kan delas upp i följande underfrågor: - Vilka skattenivåer krävs för teknikbyte? - Om deponiskatten styr bort material från deponi, vilka mängder återvinns respektive återstår att deponeras? - Vilken typ av central sortering kan bli aktuell? - Leder deponiskatten till ökade regionala transporter för de tre kommunerna (regionerna)? Dvs hur förändras expor- ten/importen av avfall till/från avfallsförbränning - Vilka randvillkor är styrande (tex fjärrvärmepris)?
960716/JSS,Profu 1:2
De tre kommunerna (eller regionerna), Göteborg, Kalmar och Jönköping, har avfallshanteringssystem som är klart olika varandra med ändå representativa för många svenska kommuner och regioner. Göteborg har som bas en stor och modern avfallsförbränningsan- läggning samt långt utvecklad sortering av brännbart material. Kalmar har ett traditionellt system med deponering som huvudsaklig behandlingsteknik, men funderar på att investera i en förbrännings- anläggning och därmed importera avfall från sydöstra Sverige. Jönköping har många likheter med Kalmar men skiljer sig på en viktig punkt nämligen att huvudalternativet till deponering är troligen att exportera avfall till annan avfallsförbränningen om en deponiskatt införs. Vidare har man i Jönköping satsat på celldepo- nering för gasutvinning istället för en konventionell deponi.
Skillnaderna i storlek mellan Göteborg och Kalmar/Jönköping är också väsentlig och avspeglas i deras olika specifika behandlings- kostnader.
Resultaten från modellstudierna för dessa tre regioner kan delvis ge— neraliseras till andra delar av Sverige om så önskas. I detta projekt görs dock inga sådana generaliseringar (eller summeringar) upp till Sverigenivå, med undantag för en åtgärd nämligen Slaggsortering.
Projektet har genomförts av Johan Sundberg (J. Sundberg System- analys) och Bo Rydén (Profit AB). Indata och resultat har under arbetets gång presenterats och diskuterats med avfallsansvariga från de tre kommunerna för att förankra resultaten. Kontaktpersonerna i kommunerna har varit Jan Kaiser (Jönköping), Hans Dahl (Kalmar) och arbetsgruppen kring MIMES/Waste i Göteborg (Christer Lund- gren m.fl. GRAAB, Anders Hellman m.fl. Renhållningsverket)
960716/JSS,Profu 13
2. Metod och beräkningsförut- sättningar
I projektet har vi utnyttjat de tidigare arbeten som genomförts med MIMES/Waste modellen på de tre kommunerna. Detta innebär att vi utgått från de befintliga databaser. Vissa mindre förändringar har gjorts för att få med ytterligare åtgärder för deponireduktion. I analysen har vi utgått ifrån de nollscenarier som vi genomfört i pro- jekten ”Strategisk avfallshantering” i Jönköping och Kalmar. För Göteborg utgör nollscenariet det grundfall som byggts upp för år 1995. I en serie körningar har vi gjort specifika förändringar av av- fallshanteringen, för att avläsa hur mycket förändringarna (åtgärderna) dels minskar deponimängden och dels ökar systemkost- naden. Härav har vi sedan beräknat en specifik åtgärdskostnad ut- tryckt i kronor per minskad deponimängd (kr/ton), i syfte att denna direkt skall kunna jämföras med nivån på en eventuell deponiskatt. I åtgärdskostnaden finns, med andra ord, alla de kostnader i systemet som just denna åtgärd ger upphov. Åtgärdskostnaden visar därige- nom alternativkostnaden för behandlingen av det avfall som åtgärden avser.
Av resultaten från dessa beräkningar presenterar vi två typer av resultat: . Åtgärdslistor, där alla åtgärder är med, oberoende av om de be- handlar samma avfall flera gånger - och därmed utesluter var- andra - eller ej. . Marginalkostnadskurva eller åtgärdstrappa, med ett (realistiskt) urval av åtgärder och en ansats för storleken på deponireduk— tionen. Här finns inga åtgärder som utesluter varandra.
Vi har baserat beräkningarna på att dagens deponimängd är: cirka 70 000 ton/år för Jönköping, cirka 50 000 ton för Kalmar och cirka 194 000 ton Göteborg. (För Jönköping inkluderas därmed även av- 960716/JSS,Profu 2:4
fall som idag deponeras i Skara. Mängden för Göteborg inkluderar även delägarkommunema i GRAAB, dvs hela regionen)
De åtgärdskostnader som presenteras i resultaten beskriver den totala kostnaden som en åtgärd ger för det kommunala avfallssyste- met. Eftersom en åtgärd medför flera förändringar i olika delar av avfallssystemet så behöver vi beräkna den totala kostnaden för dessa förändringar, dvs nettokostnad som åtgärden ger upphov till i & m_et. Denna nettokostnad kallas i vissa sammanhang för systemets alternativkostnad, eftersom nettokostnaden är skillnaden mellan dagens kostnader och de nya kostnader som berörs av åtgärden. De åtgärdskostnader som vi presenterar är relaterade till den deponi- mängd som åtgärden kan reducera, dvs kronor per ton deponerat. Denna enhet är vald för att man direkt ska kunna jämföra åtgärds- kostnaden med en deponiskatt. Overstiger deponiskatten den beräk- nade åtgärdskostnaden så blir åtgärden lönsam. I bilaga 4 illustreras hur MlMES/W aste modellen beräknar åtgärdskostnaden för en enkel åtgärd.
Deponikostnad
I projektet har genomgående en deponikostnad på 200 kr/ton använts. Kostnaden är baserad på de antaganden som de tre kom- munerna gjort för deras deponikostnader. I denna kostnad ingår kostnader för att anpassa deponiema för framtida krav (EU-direktiv mm). Kostnaden för att driva de befintliga deponiema, dvs enbart de rörliga kostnaderna, är väsentligt lägre och ligger runt 50 kr/ton för de deponier som studeras i projektet. En kostnadsminimering med avseende på dagens rörliga deponikostnaderna minskar självklart lönsamheten för de studerade åtgärderna med ca 150 kr/ton. Eftersom alla resultaten finns redovisade i enheten kr/ton, deponerat är det lätt att studera andra antaganden om deponikostnader om så önskas.
De deponiavgifter som tas ut vid deponiema är inte med i kostnads- minimeringen och ska inte vara det. Vi vill här enbart studera vilket ekonomiskt incitament som deponiskatten ger till deponireduktion. De avgifter som används i kommunerna vid olika behandlingsan-
960716/JSS,Profu 215
läggningar kan skilja sig avsevärt från de faktiska kostnaderna. Totalt ska dock avgifterna enligt lag finansiera hela avfallsverksam— heten i enlighet med kommunernas självkostnadsprincip. Att be— döma hur kommunerna kommer att ändra deponiavgifterna (eller andra avgifter) när en deponiskatt sätts på systemet ligger utanför detta projektet.
Behandlingsavgift förbränning
För Jönköping och Kalmar har vi med möjligheten att exportera av- fallet till en förbränningsanläggning utanför kommunen. Den be- handlingsavgift som tas ut vid förbränningen varierar en hel del be- roende på vilken anläggning som man väljer, vilket avfall som bränns och när på året man levererar avfallet till förbränning. Vi har i detta projekt testat olika avgifter för att belysa dessa variationer. (Det är även troligt att avgiften ökar när en deponiskatt införs).
Som nämnts ovan, kan man för en och samma anläggning erhålla olika avgifter beroende på när på året avfallet levereras och vilken typ av avfall som leveras. En lägre avgift ges ofta för leverans vin- tertid och för leverans av utsorterat brännbart. Om förbränningen inte utnyttjas fullt ut under vinterhalvåret finns starka ekonomiska incitament för lägre avgifter vintertid då man har en högre el och värmekreditering. Att sortera ut brännbara fraktioner ger ofta också en lägre avgift. Drivkrafterna för denna differentiering är mindre än föregående, vilket beror på att skillnaden i värmevärde mellan *sorterat' och *osorterat, avfall ofta är små. Dessutom, pm pannan har ledig kapacitet vill man i första hand få så mycket avfall som möjligt, dvs osorterat avfall. (Med sortering menas här med eller utan brännbara fraktioner som plast, papper, komposterbart mm. Utsortering av metall, glas, MFA mm är självfallet alltid fördel- aktigt.)
Vid export till förbränning har vi använt en avgiftsnivå för hus- hållsavfall som generellt är högre än för utsorterat bränslekross från industri och byggavfall. Avgiftskillnaden mellan dessa avfallstyper speglar framförallt avgiftsdifferentieringen över året. Dvs, bränsle- krosset lagras under sommarhalvåret och bränns under vinterhalv-
960716/JSS,Profu 226
året. Lagring av hushållsavfall är idag tekniskt möjligt med plast- täckta rundbalar (typ ensilagebalar). Denna lagringsteknik är inte med bland våra åtgärder då vi bedömer att den befintliga för- bränningskapaciteten under vintertid kan fyllas med billigare alter- nativ (som tex bränslekrosset ovan).
Beräkningsförutsättningar Jönköping De tekniska och ekonomiska data som använts för Jönköpings av-
fallshanteringssystem är hämtade från Jönköpings MIMES/Waste databas. I tabell 2:1 anges några centrala kostnadsdata.
Tabell 2:l Centrala kostnadsdata, Jönköping Kostnadsslag Kostnad
Deponikostnad 200 kr/ton
Central sorteringsanläggning av Boråstyp 100 kr/ton avfall (cirka 30.000 ton sorteras per år) Central sorteringsanläggning för industriav- 300 kr/ton fall m.m., inkl. grusutsortering (cirka 40.000 ton sorteras per år) Förbränningsanläggning (komplettering av 500 kr/ton träbränslepanna för eldning av brännbart (10.000 ton hushållsavfall och avfall) 14.000 ton bränslekross kan
maximalt brännas)
Central komposteringsanläggning för 350 kr/ton källsorterat komposterbart hushållsavfall
Beräkningsförutsättningar Kalmar (med och utan förbrän- ning)
De tekniska och ekonomiska data som använts gör Kalmars avfalls- hanteringssystem är hämtade från Kalmars MIMES/Waste databas. I tabell 2:2 anges några centrala kostnadsdata. I tabell 213 redovisas de möjliga avfallsleverantörer i sydöstra Sverige som tagits med i beräkningarna för förbränningsanläggningen.
960716/JSS,Profu 2:7
Tabell 2:2 Centrala kostnadsdata, Kalmar.
Kostnadsslag Kostnad Deponikostnad 200 kr/ton Central komposteringsanläggning för 350 kr/ton källsorterat komposterbart hushållsavfall
Utan förbränning i regionen
Central sorteringsanläggning av Boråstyp 120 kr/ton avfall (cirka 20.000 ton sorteras per år)
Central sorteringsanläggning för industri— 320 kr/ton avfall m.m., inkl. grusutsortering (cirka 25.000 ton sorteras per år)
Med förbränning i regionen
Central sorteringsanläggning av Boråstyp 100 kr/ton avfall (upp till 80.000 ton sorteras per år)
Central försorteringsanläggning för in- 250 kr/ton dustriavfall m.m., inkl. grusutsortering (upp till 100.000 ton sorteras per år)
Förbränningsanläggning, kraftvärmeverk i Cirka 500 kr/ton två enheter, en för träbränslen och en för 80 MW termiskt (hela anläggningen) avfall Elkvot 0,5
Tabell 2:3 Regionen sydöstra Sverige, indelad i grupper efter trans- portavstånd till Kalmar.
Kalmar Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 1) Summa
Avfall till förbränning (ton/år) 13 600 11 100 17 500 38 000 80 200 Kommuner Kalmar Nybro Emmaboda Karlskrona Borgholm Högsby Växjö Mörbylånga Torsås Ronneby Lessebo Mönsterås Uppvidinge Tingsryd Medelavstånd (km) 36 64 100 80 2) Invånarantal 56863 46273 73036 159272 335444
1) Oskarshamn är också möjlig avfallsleverantör. men är ej medtaget i beräkningarna 2) Viktsmedelvärderat transportavstånd
Beräkningsförutsättningar Göteborg
960716/JSS,Profu 238
De tekniska och ekonomiska data som använts för Göteborgs av- fallshanteringssystem är hämtade från GRAAst och Renhåll- ningsverkets gemensamma MIMES/Waste databas. I bilaga ] illustreras det avfallssystem som har analyserats i projektet med hjälp av MIMES/W aste flödesdiagram.
Avfallsförbränning
Avfallsförbränningsanläggningen vid Sävenäs i Göteborg är den i särklass största i Sverige (kapacitet 400 kton/år). Anläggningen har nyligen byggts om med nya ugnar och en ny turbin och kapaciteten har ökats med 100 kton/år. Tekniska och miljömässiga prestanda för anläggningen är höga. Under 1995 tog anläggningen emot totalt 365 kton och har därmed en viss ledig kapacitet som kan utnyttjas för importerat avfall. Enligt GRAAB kommer den lediga kapacite— ten att försvinna relativt snart och vi har i beräkningarna därför antagit att anläggningen utnyttjas fullt ut, dvs bränner 400 kton/år. Ur beräkningssynpunkt ger detta en ekonomisk möjlighet för alter- nativ behandling av brännbart material. Vi har antagit en mottag- ningsavgift på 150 kr/ton för leverans till av brännbart hushållsavfall (dvs hushållsavfall exkl. den komposterbara fraktionen). I beräk- ningarna används endast avgiften för importerat avfall utifrån regio- nen (som nämnts tidigare tas ej interna avgifter med i beräkning- arna). I tabell 2:4 anges några centrala kostnadsdata som använts i studien.
Tabell 2:4 Centrala kostnadsdata Göteborg. Kostnadsslag Kostnad
Deponikostnad 200 kr/ton
Central sorteringsanläggning för industri- 220 - 280 kr/ton (med resp utan avfall och bygg- och rivningsavfall, inkl. tilläggsinvestering för ny kapacitet) grussortering (95 000 - 130 000 ton sorteras per år)
Central komposteringsanläggning för käll- 500 kr/ton (se avsnitt 3.2) sorterat komposterbart hushållsavfall (containersystem)
Förbränning inkl försorteringsanläggning 90-200 kr/ton (beroende på och slaggsortering avfallsflöde)
960716/JSS,Profu 219
Några allmänna synpunkter kring resultaten
Alla våra resultat är modellresultat som beskriver de tekniska och ekonomiska förutsättningarna som finns för att anpassa avfallssys— temen map en deponiskatt. Våra resultat visar således hur man bör agera om man bedömer systemets "hårda” faktorerna. De "mjuka” faktorerna som t.ex. politiska mål med tillhörande avfallsplaner m.m. finns inte med i vår analys men måste självfallet beaktas när man bedömer hur kommunerna kommer att agera. De åtgärder som har studerats är dock förankrade i kommunerna som lämpliga åtgärder vid en deponiskatt.
Vi ger i nedanstående lista några synpunkter som man bör beakta när man tolkar och använder resultaten från projektet:
- Vi har i detta projekt studerat tr_e kommuner och deras möjliga åt- gärder vid en deponiskatt. Dessa resultat kan inte direkt generaliseras till att gälla hela Sverige. Specifika förutsättningar i varje enskilda kommun kan ha stor betydelse för utfallet. - Avloppsslam finns inte med bland de avfallslag som studeras. Avloppsslam utgör en stor andel (viktsmässigt) av de kommunala avfallet. Flera deponireducerande åtgärder kan vara aktuella för avloppslam. - Aska och slagg från energiproduktion (ej avfallsförbränning) finns inte med i analysen. - I studien antar vi samma avfallsmängd in till avfallssystemen. Produktförändringar och beteendeförändringar hos producenter och konsumenter innan materialet blir avfall är således inte med i analysen. - En avgiftsökning för avfallshanteringen pga av en deponiskatt kan påverka hushållsavfallet mer än övriga avfallsslag pga av mom- sen. För övriga är momsen avdragsgill. (Hur kommunerna väljer att finansiera sin avfallshanteringen genom avgifter är inte med i analysen). - Vi har i analyserna förutsatt konstanta priser. En konsekvens av deponiskatten kan vara ändrade priser. (Exempelvis kan priserna sjunka på återvunnet material och behandlingsavgiften för för- bränning och sortering öka beroende på tillgång och efterfråga.)
960716/JSS,Profu 2:10
I analyserna görs flera antaganden om kostnader och priser. Dessa antaganden baseras på uppgifter från kommunerna, offerter för ny teknik, m.m. En del av dessa värden är dels svåra att uppskatta och kan dels påverka slutresultatet. Följande antaganden bör beaktas då man tolkar resultaten:
— Behandlingskostnaden för extern förbränning. Den avgift som förbänningsanläggningarna tar ut varierar kraftigt (se behand- lingsavgift förbränning kap 2). Avgiften kan mycket väl föränd- ras efter deponiskatten införs. Vi har därför i våra beräkningar speglat konsekvenserna av deponiskatten för olika avgiftsnivåer.
- Värmekreditering från förbränningen. I de fall vi studerar för— bränningen inom systemet (dvs Kalmar och Göteborg) så be- handlar vi faktiska kostnader och ej behandlingsavgifter. För dessa förbränningsanläggningar har värdet för producerad värme en stor betydelse för anläggningens lönsamheten, den sk vär- mekrediteringen. I våra beräkningar använder vi värden från Kalmar och Göteborg som speglar den alternativkostnad som finns i resp kommun för värmeproduktion. I Sverige som helhet används ofta som medelvärde en Värmekreditering runt 140 - 160 kr/MWh. Värmekrediteringen kan dock för vissa kommuner vara så låg som 0 kr/MWh. Detta måste beaktas om man generaliserar våra resultat till andra kommuner i Sverige.
- Deponikostnaden är ett annat känsligt värde. De framtida kostna- der som deponering för med sig (exkl. skatt) är relativt svårbe- dömda, se kapitel 2 deponikostnad. Vi har presenterat våra resultat i enheten kr per ton deponerat för att på så sätt ge möjlig- het för läsaren att med egna antaganden om deponikostnad avläsa konsekvenserna av en skatt.
- För ny teknik kan man ofta se en kostnadssänkning och effektivi- tetsökning då tekniken väl etablerar sig. Tex så har vi i våra be- räkningar i detta projekt aldrig fått rötning av den komposterbara fraktion från hushållsavfall lönsam. (Central kompostering väljs av kostnadsskäl alltid först)
960716/JSS,Profu 2:1 1
3. Jönköping
En deponiskatt skulle kunna ge stora effekter på Jönköpings avfalls- system, om den är av storleken 300-400 kr/ton. Då skulle det bli lön- samt att investera i centrala sorteringsanläggningar för såväl hus— hållsavfall som industri-, verksamhets-, bygg— och rivningsavfall. Dessa kan halvera deponimängden i Jönköping, som idag är cirka 70.000 ton för dessa avfallstyper tillsammans.
De brännbara fraktionerna i avfallet, från sorteringsanläggningarna, kan antingen ”exporteras” till avfallsförbränning utanför kommunen, eller möjligen blandas med träbränsle i en (ny) fastbränslepanna i Jönköpings fjärrvärmesystem. Tillsammans med Jönköpings Energi gör Tekniska kontoret sorteringsförsök i 6000 hushåll, för att få er- farenheter. Det är ännu för tidigt att redovisa några erfarenheter från dessa.
I detta uppdrag har vi analyserat en rad åtgärder som kan reducera deponimängden i Jönköping. Merparten av dessa innehåller någon form av förbränning, i eller utanför kommunen. Bränns avfallet i Jönköping krediteras åtgärden ett värmepris, men belastas med an- läggningskostnaderna. Exporteras avfallet belastas det med en för- bränningsavgift (inklusive kostnader för omlastning och transport till förbränningen). Vi har testat olika avgiftsnivåer. eftersom olika för- bränningskommuner tar olika höga avgifter (se beskrivning kap. 2).
De åtgärder vi har studerat har numrerats med siffror och bokstäver. Samtliga åtgärder baseras på tidigare genomfört projekt och upprättad databas tillsammans med Tekniska kontoret i Jönköping. Beräkningsförutsättningama är därför väl förankrade.
960716/JSS,Profu 3: 12
Hushållsavfall
1. Central kompostering av källsorterat komposterbart hushålls- avfall
2A. Förbränning av torrt hushållsavfall, genom inblandning i en tänkt biobränslepanna (ägd av Jönköpings Energi) (åtgärden in— kluderar central sortering enligt Boråsmodell)
2B. Central sortering av hushållsavfallet (Boråsmodell) + export av den torra delen till en förbränningsanläggning utanför kommu- nen, med avgiften 150 kr/ton (inkl trsp). Den våta delen depone- ras i kommunens celldeponi.
2C. Central sortering av hushållsavfallet (Boråsmodell) + export av den torra delen till en förbränningsanläggning utanför kommu- nen, med avgiften 300 kr/ton (inkl trsp). Den våta delen depone- ras i kommunens celldeponi.
(Åtgärderna 2A—2C utesluter varandra.)
Kommentar: Vi har inte inkluderat möjligheten att centralt kompos- tera den våta påsen. Celldeponin bedöms vara ett fullgott alternativ. Denna har dock BJK! skattebefriats. Vi hänvisar till beräkningarna för Kalmar kommun, för alternativet med kompostering av den våta pasen.
Industri-, verksamhets—, bygg- & rivningsavfall
Även här vi utnyttjat principerna A-C ovan enligt:
A. Förbränning av bränslekross, genom inblandning i en tänkt biobränslepanna (ägd av Jönköpings Energi). Central sortering, där förutom bränslekrossen, utsorterade ”rena” fraktioner nyttig- görs. Restfraktionema deponeras.
B. Central sortering + export av bränslekross till en förbrännings— anläggning utanför kommunen, med avgiften 75 kr/ton (inkl trsp). Utsorterade ”rena" fraktioner nyttiggörs. Restfraktionema depo- neras.
960716/JSS,Profu 3113
C. Central sortering + export av bränslekross till en förbrännings- anläggning utanför kommunen, med avgiften 150 kr/ton (inkl trsp). Utsorterade ”rena” fraktioner nyttiggörs. Restfraktionema deponeras.
För var och en av fallen A-C har vi studerat följande fyra alternativ, vilka stegvis bygger vidare på den förra.
3. Samordnad sortering av ”plocktyp” i respektive kommun av I&V+B&Ra
4. Samordnad sortering med fast anläggning av försorteringstyp, vid förbränningen
5. Som i 4, plus utrustning för grusutsortering
6. Som 5, men med större mängd av fraktionen övrigt icke brännbart in till sortering
3.2. Resultat
Tabell 3:2:1 och 3:2:2 sammanfattar beräkningsresultaten. I tabell 3:2:1 anges åtgärderna i samma ordning som i avsnitt 32; i tabell 3:2:2 har de sorterats i åtgärdskostnadsordning (dvs. kr per reducerat deponi-ton). Åtgärderna i tabellerna är inÅ accumulerbara. Man kan alltså inte addera deponimängderna i tabellen. Åtgärderna skall istället hanteras en och en. Genomförs t.ex. åtgärd 3A, minskar den möjliga deponireduktionen för åtgärd 4A osv. Tabellerna skall tolkas så att åtgärdskostnaden reduceras med eventuell deponiskatt. Overstiger skatten angiven åtgärdskostnad blir åtgärden lönsam. I tabellerna används följande förkortningar och begrepp:
JEV: Jönköpings Energiverk.
Plock sort.: Samordnad plocksortering av industri- och verksamhets- avfall och bygg- och rivningsavfall. (Den befintliga plocksorteringen har samordnats och effektiviserats).
" l&V: lndustri- och verksamhetsavfall. B&R: Bygg- och rivningsavfall 960716/JSS,Profu 3:14
Fast sort. anl.: Fast anläggning för sortering av industri- och verksam- hetsavfall och bygg- och rivningsavfall. Anläggningen förutsätter en tidigare plocksortering. Grussort.: Fast anläggning för utsortering av grus från industri- och verksamhetsavfall och bygg- och rivningsavfall. An— läggningen förutsätter en tidigare sortering med fast an- läggning (se ovan). I&V: Industri- och verksamhetsavfall.
B&R: Bygg— och rivningsavfall mer öib, öb: Ökad andel av fraktionerna övrigt ej brännbart ( öib ) och övrigt brännbart (öb) från bygg- och rivningsavfall till sorteringen i fast anläggning
Tabell 3:2:1 Åtgärder beräknade med MIMES/WASTE.
. . " Vår Åtgärds- Deponi- Deponi- Beskrivning av atgard beteck kostnad reduktion reduktion —ning kr/ton ton/år % av tot.
Hammerfall .................................................................................................................................................... Central kompostering av källsorterat komposterbart 1 421 15363 22% hushållsavfall Förbränning av torrt hushållsavfall, genom inbland- 2A 242 9896 14% ning i biobränslepanna (JEV:s) (inkl. central sort- ering av Boråsmodell)
Central sortering av hushållsavfall. (Boråsmodell) + 2B 326 9898 14% export av torrt med avgiften 150 kr/ton (inkl trsp) Central sortering av hushållsavfall. (Boråsmodell) + 2C 478 9898 14% export av torrt med avgiften 300 kr/ton (inkl trsp)
ereenäett.tc..éxss;_ ”riter.—Serra! ......................................................................................
A. Forbrannmg av brans/ekross l JEV.'s anl. Plocksortering i kommunen av l&V+B&R och för- 3A 207 3336 5% bränning av bränslekross genom inblandning.
Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 4A 516 9588 14% förbränning av bränslekross genom inblandning.
Plocksortering samt sortering med fast anläggning SA 329 15965 23% plus utrustning för grusutsortering, förbränning av bränslekross genom inblandning.
960716/JSS.Profu 31 15
Fortsättning av tabell 3:2:1 & Som 5A, men med större mängd av fraktionen 6A 339 21336 30% övrigt icke brännbart in till sortering.
B. Exgort av bränslekross till 75 kr/ton
Plocksortering i kommunen av l&V+B&R, export 3B 60 2989 4% av bränslekross med avgiften 75 kr/ton (inkl trsp)
Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 4B 448 9241 13% export av bränslekross, avgift 75 kr/ton (inkl trsp)
Plocksortering samt sortering med fast anläggning, SB 288 15618 22% plus utrustning för grusutsortering, export av bränslekross, avgift 75 kr/ton (inkl trsp)
Som 513, men med större mängd av fraktionen 6B 308 20988 30% övrigt icke brännbart in till sortering, 75 kr/ton
C. Exgort av bränslekross till 150 kr/ton
Plocksortering i kommunen av l&V+B&R, export 3C 122 2989 4% av bränslekross med avgiften 150 kr/ton (inkl trsp)
Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 4C 519 9241 13% export av bränslekross, avgift 150 kr/ton (inkl trsp)
Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 5C 331 15618 22% plus utrustning för grusutsortering, export av bränslekross, avgift 150 kr/ton (inkl trsp)
Som 5C, men med större mängd av fraktionen 6C 341 20988 30% övrigt icke brännbart in till sortering, 150 kr/ton.
x_— Tabell 3:2:2 Åtgärder beräknade med MIMES/WASTE, sorterade efter
åtgärdskostnad. Vår Ätgärds- Deponi— Deponi- Direkt Åtgärd beteck kostnad reduktion reduktion uteslu- -ning kr/ton ton/år % av tot. tande* Plock sort. I&V och B&R, export 75 33 60 2989 4% b Plock sort. I&V och B&R, export 150 3C 122 2989 4% b Plock sort. I&V och B&R, förbr. 3A 207 3336 S% b Förbr. inbl. torrt hush-avf (inkl. centr. sort) 2A 242 9896 14% Plock sort.+fast sort. anl.+grussort., SB 288 15618 22% d export 75 Plock sort.+fast sort. anl.+grussort.+mer öib, 6B 308 20988 30% d
öb, export 75
960716/JSS,Profu 3:16
Fortsättning av tabell 3:2:2
Centr. sort. hush-avf. + export torrt 150 2B 326 9898 14% Plock sort. + fast sort. anl. + grussort., förbr. SA 329 15965 23% Plock sort. + fast sort. anl. + grussort., SC 331 15618 22% export 150
Plock sort.+fast sort. anl.+grussort.+mer 6A 339 21336 30% öib+öb, förbr.
Plock sort.+fast sort. anl.+grussort.+mer 6C 341 20988 30% öib+öb, export 150
Centr. komp. hush-avf. ] 421 15363 22% Plock sort. och fast sort. anl., export 75 4B 448 9241 13% Centr. sort. hush-avf. + export torrt 300 2C 478 9898 14% Plock sort. och fast sort. anl., förbr. 4A 516 9588 14% Plock sort. och fast sort. anl., export 150 4C 519 9241 13%
* Åtgärder med samma bokstav, utesluter varandra.
Tabellerna visar att en effektivisering och utvidgning av den centrala plocksorteringen av industri— och verksamhetsavfallet och delar av bygg— och rivningsavfallet kan få lönsamhet vid en deponiskatt mellan 0-200 kr/ton. Sorteringsmetoden är en intensifiering av dagens ”plockmetod”; inga fasta sorteringsanläggningar byggs. En samordning av sorteringen till en större central antas underlätta effektiviseringen. Bränslekross och avfallsflis exporteras till extern förbränning, till en avgift (inkl. transport) på under 200 kr/ton. Deponireduktion blir här cirka 3000 ton/år eller 4-5%.
För deponiskattenivån 200-400 kr/ton är ett stort antal åtgärder lön- samma. En förbränning av avfall genom inblandning av bränsle- fraktioner i en träbränslepanna i Jönköping skulle vara lönsam, om nu denna träbränslepanna fanns. Det gör den inte ännu. Planer finns, men de är ännu på idé— och försöksstadiet, varför vi inte behandlar denna typ av åtgärder vidare.
Istället är det mer realistiskt att en deponiskatt på 400 kr/ton skulle medföra att en central sortering av hushållsavfallet genomförs; en anläggning av Boråsmodell, med optisk läsning av ”våta och torra” påsar. Den torra fraktionen exporteras till extern förbränning, till en
960716/JSS,Profu 3317
avgift (inkl. transport) på 150 kr/ton (lönsamt upp till cirka 250). Den våta fraktionen deponeras i kommunens celldeponi (och be- skattas)? Deponireduktion blir med denna åtgärd cirka 10000 ton/år eller 14%.
Dessutom ser vi, av tabellerna, en lönsamhet i en investering i en avancerad fast anläggning för central sortering av industri- och verksamhetsavfallet och bygg- och rivningsavfallet, inklusive ”grusutsortering”. En samordning av avfallshanteringen, där merpar- ten av avfallet behandlas i denna centrala sorteringsanläggning förutsätts. Bränslekross och avfallsflis exporteras till extern förbrän- ning, till en avgift (inkl. transport) på upp till 300 kr/ton. Deponire- duktion blir 21000 ton/år eller 30%, jämfört med dagsläget.
Vid en deponiskatt på 600 kr/ton kan man få lönsamhet i källsorte- , ring av en ”ren” komposterbar fraktion från hushållen, följd av en central kompostering. Ingen central sortering sker. Inga ytterligare större åtgärder av betydelse är identifierade i intervallet 400—600 kr/ton. De som ges i tabellen ovan är endast sämre alternativ på åt- gärder diskuterade ovan.
Marginalkostnadskurva
Åtgärdstrappan i figur 3:2:1 anger ett (realistiskt) urval av åtgärder och en ansats för storleken på deponireduktionen. Här finns inga åt- gärder som utesluter varandra, som det gör i tabellerna ovan. Syftet med figuren är att ge en rimlig bild av korrelationen mellan kostnad och minskad deponimängd. Vi har valt ut följande åtgärder:
(a) Samordnad plocksortering av I&V + B&R, plus export till 75 kr/ton (Åtgärd: 313) (b) Samordnad plocksortering av I&V + B&R, mer övrigt icke brännbart in till sorteringen, installation av fast sorteringsan— läggning, grusavskiljning och export till 75 kr/ton (Åtgärd: 6B, exklusive det i 3B)
u Alternativet att låta kompostera den våta fraktionen har ej studerats för Jönköping eftersom man har en utbyggd celldeponi. Vi hänvisar därför till resultaten för Kalmar, för detta alternativ. 960716/JSS,Profu 3:18
(c) Central sortering av hushållsavfall + export till 150 kr/ton (Åtgärd: 2B) (d) Central kompostering av hushållsavfall (Åtgärd 1, endast en del av potentialen ansågs realistisk).
Figur 3:2:1 Marginalkostnadskurva (åtgärdstrappa) för deponireduktion i Jönköping.
Marginalkostnadskurva för deponireduktion Jönköping
600
500
00 # O O O O
N O O
Deponiskatt (kr/ton)
100
0 10 20 30 40 50 60 70 80
Procent minskning av deponerad mängd (%)
Vi kan alltså konstatera att endast den första åtgärder är lönsam vi en deponiskatt på 200 kr/ton. Deponireduktionen blir då mindre än S%. Vid en skatt på 400 kr/ton blir däremot en betydande deponire- duktion lönsam. Det rör sig om cirka 45 %.
960716/JSS,Profu 3119
4. Kalmar
En deponiskatt skulle kunna ge mycket stora effekter på Kalmar kommuns och hela Kalmarregionens avfallssystem eftersom den kan vara en (av flera) avgörande faktor(er) för att en avfallsförbrän- ningsanläggning byggs. En satsning på förbränning, med tillhörande sorterings- och komposteringanläggningar, kan reducera deponi— mängden med 70%.
I detta uppdrag har vi analyserat en rad åtgärder som kan reducera deponimängden i Kalmar kommun och i regionen. Vi har delat upp analysen i två delar:
1. Kalmar kommun, utan förbränning i regionen
2. Kalmarregionen, med förbränning
Vi har studerat åtgärder enligt nedan. Ätgärdema har numrerats med siffror och bokstäver. Vi har här använt samma princip för numre- ringen som för Jönköping, men förbränningsaltemativen är exklu- derade. Samtliga åtgärder baseras på tidigare genomfört projekt och upprättad databas tillsammans med Kalmar Vatten och Renhållning. Beräkningsförutsättningama är därför väl förankrade.
Hushållsavfall l. Central kompostering av källsorterat komposterbart hushålls- avfall.
2B. Central sortering av hushållsavfallet (Boråsmodell) + export av den torra delen till en förbränningsanläggning utanför kommu- nen, med avgiften 250 kr/ton (inkl trsp). Den våta delen kom- posteras.
960716/JSS,Profu 4:20
2C. Central sortering av hushållsavfallet (Boråsmodell) + export av den torra delen till en förbränningsanläggning utanför kommu- nen, med avgiften 400 kr/ton (inkl trsp). Den våta delen kom- posteras.
(Ätgärdema 2B-2C utesluter varandra.)
Industri-, verksamhets-, bygg- & rivningsavfall Även här vi utnyttjat principerna B-C ovan enligt:
B. Central sortering + export av bränslekross till en förbrännings- anläggning utanför kommunen, med avgiften 150 kr/ton (inkl trsp). Utsorterade ”rena” fraktioner nyttiggörs. Restfraktionema deponeras.
C. Central sortering + export av bränslekross till en förbrännings- anläggning utanför kommunen, med avgiften 225 kr/ton (inkl trsp). Utsorterade ”rena” fraktioner nyttiggörs. Restfraktionema deponeras.
För vart och ett av fallen B-C har vi studerat följande fyra alternativ, vilka stegvis bygger vidare på den förra.
Samordnad sortering av ”plocktyp” i kommunen Samordnad sortering med fast anläggning (bättre än idag) Som i 4, plus utrustning för grusutsortering Som 5, men med större mängd av fraktionen övrigt icke bränn- bart in till sortering
99:55»
Hushållsavfall
2A. Förbränning av torrt hushållsavfall (åtgärden inkluderar central sortering enligt Boråsmodell) och kompostering av det våta.
960716/JSS,Profu 4:21
Industri-, verksamhets-, bygg- & rivningsavfall
A. Förbränning av allt brännbart (åtgärden inkluderar försortering, där metall och andra icke brännbara fraktioner sorteras bort och återvinns eller deponeras.)
Även för A har vi studerat de fyra alternativen 3-6 ovan, men nedan redovisas endast det mest lönsamma, alternativ 6.
Tabell 4:3:1 och 4:3:2 sammanfattar beräkningsresultaten. I första tabellen anges åtgärderna i samma ordning som i avsnitt 4.2; i andra tabellen har de sorterats i åtgärdskostnadsordning (dvs. kr per reducerat deponi—ton). Åtgärderna i tabellerna är ini accumulerbara. Man kan alltså inte addera deponimängderna i tabellen. Åtgärderna skall istället hanteras en och en. Genomförs t.ex. åtgärd 3B, minskar den möjliga deponireduktionen för åtgärd 4B osv. Tabellerna skall tolkas så att åtgärdskostnaden reduceras med eventuell deponiskatt. Overstiger skatten angiven åtgärdskostnad blir åtgärden lönsam.
Tabell 4:3:1 Åtgärder beräknade med MIMES/WASTE.
_ _ Vår Åtgärds- Deponi- Deponi- Beskrivning av atgärd beteck kostnad reduktion reduktion -ning kr/ton ton/år % av tot.
Hushållsavfall
Central kompostering av källsorterat komposterbart 1 370 9500 19% hushållsavfall
Central sortering av hushållsavfall. (Boråsmodell) + 28 315 17043 34% export av torrt med avgiften 250 kr/ton (inkl trsp), våta delen komposteras
Central sortering av hushållsavfall (Boråsmodell) + 2C 371 17043 34% export av torrt med avgiften 400 kr/ton (inkl trsp), våta delen komposteras
960716/JSS,Profu 4:22
Fortsättning av tabell 4:3:1
Industri-, verksamhets-, bygg- & rivningsavfall
B. Export av torrt till 150 kr/ton
Plocksortering i kommunen av l&V+B&R, export 3B 325 6127 12% av torrt med avgiften 150 kr/ton (inkl trsp)
Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 4B 499 7839 16% export av torrt, avgift 150 kr/ton (inkl trsp)
Plocksortering samt sortering med fast anläggning, SB ' 385 1 1014 22% plus utrustning för grusutsortering, export av torrt, avgift 150 kr/ton (inkl trsp)
Som SB, men med större mängd av fraktionen 6B 249 14193 28% övrigt icke brännbart in till sortering, 150 kr/ton
C. Export av torrt till 225 kr/ton
Plocksortering i kommunen av l&V+B&R, export 3C 408 6127 12% av torrt med avgiften 225 kr/ton (inkl trsp)
Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 4C 606 7839 16% export av torrt, avgift 225 kr/ton (inkl trsp)
Plocksortering samt sortering med fast anläggning, SC 461 11014 22% plus utrustning för grusutsortering, export av torrt, avgift 225 kr/ton (inkl trsp)
Som SC, men med större mängd av fraktionen 6C 298 14193 28% övrigt icke brännbart in till sortering, 225 kr/ton
Tabell 4:3:2 Åtgärder beräknade med MIMES/WASTE, sorterade efter
åtgärdskostnad. Vår Åtgärds- Deponi- Deponi- Åtgärd beteck kostnad reduktion reduktion
-ning kr/ton ton/år % av tot. Plock sort. + fast sort. anl. + grussort. + mer öib, öb, 6B 249 14193 28% export lSO
Plock sort + fast sort. anl. + grussort. + mer öib, öb, 6C 298 14193 28% export 225
Centr. sort. hush-avf. + export torrt 250 28 315 17043 34% Plock sort. l&V+B&R, export 150 3B 325 6127 12% Centr. komp. hush-avf ] 370 9500 19%
960716/JSS,Profu 4:23
Fortsättning av tabell 4:3:2 ___—__
Centr. sort. hush—avf. + export torrt 400 2C 371 17043 34% Plock sort. + fast sort. anl. + grussort., export 150 SB 385 1 1014 22% Plock sort. l&V+B&R, export 225 3C 408 6127 12% Plock sort. + fast sort. anl. + grussort., export 225 SC 461 1 1014 22% Plock sort. + fast sort. anl., export 150 4B 499 7839 16% Plock sort. + fast sort. anl., export 225 4C 606 7839 16% & (* Åtgärder med samma bokstav, utesluter varandra.)
Tabellerna visar att det inte finns några åtgärder av hygglig storlek som blir lönsamma vid deponiskatter under 200 kr/ton. Däremot har Kalmar kommun inlett ett samarbete med en entreprenör om sam- ordnad sortering av industri-, verksamhets-, bygg— och rivningsav— fall, men i mindre skala (för en del av avfallet). Här utnytttjar man ledig kapacitet i befintlig anläggning hos entreprenören. Samarbetet beräknas ge någon procents deponireduktion. Man har idag svårt att få lönsamhet i verksamheten, men möjligen kan en deponiskatt på 200 kr/ton ge projektet lönsamhet.
Vid 400 kr/ton blir central sortering av hushållsavfall, av Boråsmo- dell, med optisk läsning av ”våta och torra” påsar lönsam. Den torra fraktionen exporteras till extern förbränning, till en avgift (inkl. transport) på upp till 400 kr/ton. En stor del av denna avgift utgörs av transportkostnader, eftersom det är relativt långt till närmaste större avfallsförbränning. Till skillnad från Jönköping antar vi här att den våta fraktionen komposteras i central komposteringsanlägg- ning. Tillsammans ger då denna åtgärd en deponireduktion på cirka 17000 ton/år eller 34%.
Det finns en central sorteringsanläggning inom Kalmarregionen, I Mörrum. Denna har ledig kapacitet, och kan därför i princip utnytt— jas för Kalmars avfall. Bedömningen är dock att ett utnyttjande av denna inte skulle ändra på slutsatsen ovan.
Vid 400 kr/ton blir också en investering i avancerad fast anläggning för central sortering av industri- och verksamhetsavfallet och bygg-
960716/JSS,Profu 4:24
och rivningsavfallet, inklusive ”grusutsortering” lönsam. Bräns- lekross och avfallsflis exporteras till extern förbränning, till en avgift (inkl. transport) på över 225 kr/ton, säkert avsevärt mer. Deponire- duktionen blir 14000 ton/år eller 28%.
Vid en deponiskatt på 400 kr/ton kan man också få lönsamhet i källsortering av en ”ren” komposterbar fraktion från hushållen, följd av en central kompostering. Nu är ju inte denna åtgärd lika aktuell i Kalmar som i Jönköping, eftersom vi här kalkylerar med en kom- posteringen efter den centrala sorteringen.
Inga ytterligare större åtgärder av betydelse är identifierade i inter— vallet 400-600 kr/ton. Dock kan åtgärderna ovan kräva över 400 kr/ton i deponiskatt om förbränningkostnaden (=avgift till förbrän- ningsansvarig+transport) för torrt hushållsavfall och bränslekross överstigen de angivna ovan. Avståndet till lämpliga förbränningsan- läggningar är ju, som sagt, ganska stort för Kalmar.
Marginalkostnadskurva
Åtgärdstrappan i figur 4:3:1 anger ett (realistiskt) urval av åtgärder och en ansats för storleken på deponireduktionen. Här finns inga åt- gärder som utesluter varandra.
Underlaget till nedanstående figur är ett urval av åtgärderna ur tabellerna ovan. Syftet med figuren är att ge en rimlig bild av korre- lationen mellan kostnad och minskad deponimängd. Vi har valt ut följande åtgärder:
(a) Samordnad plocksortering av I&V + B&R, mer övrigt icke brännbart in till sorteringen, installation av fast sorteringsan- läggning, grusavskiljning och export till 225 kr/ton (Åtgärd: 6C)
(b) Central sortering av hushållsavfall med export av den bränn— bara delen till 400 kr/ton (Åtgärd: 2C)
Vid en skatt på 400 kr/ton blir alltså en betydande mängd deponire- duktion lönsam. Det rör sig om cirka 60%.
960716/JSS,Profu 4:25
Figur 4:3:1 Marginalkostnadskurva (åtgärdstrappa) för deponireduk- tion i Kalmar (utan förbränning).
600
500
) 00 & O O O O
N O O
Deponiskatt (kr/ton
100
0 10 20 30 40 50 60 70 80 Procent minskning av deponerad mängd (%)
I regionen är endast en gemensam åtgärd diskuterad, nämligen av- fallsförbränning; en anläggning placerad i Kalmar kommun. Möj- lighet till fler åtgärder skulle naturligtvis finnas, t.ex. ett bättre ut— nyttjande av befintlig central sortering i regionen, vilken kort berörs ovan. En sådan skulle möjligen dessutom kunna förbättra förbrän- ningsprojektets lönsamhet något. Inga konkreta samarbetsprojekt är dock diskuterade, enligt Kalmar Vatten och Renhållning.
960716/JSS,Profu 4:26
Våra beräkningar visar att ett samarbetsprojekt kring avfallsför— bränning i Kalmarregionen kan nå lönsamhet med en deponiskatt på 200 kr/ton. Det rör sig då om en ny förbränningsanläggning (avfall/flis-kraftvärmeverk), dimensionerad för cirka 80.000 ton av- fall per år plus en ungefär lika stor mängd träbränsle (eldade i två separata enheter). Projektet är ännu endast på idé-stadiet.
Kalkylen vi gjort är baserad på avfallsbränslemängder från respek- tive kommun i regionen. Däremot har vi inte haft tillgång till en be- skrivning av varje kommuns avfallssystem, med flöden, behandling, kostnader etc. Vi har istället antagit att Kalmar kommuns system kan anses representera hela regionen. (Detta antagande har använts i våra tidigare analyser åt företrädarna för projektet.)
Erhållen deponireduktionen, vid projektgenomförande, kan brytas ned i följande två ”åtgärder”:
Vid förbränningsanläggningen byggs en central sortering av hus- hållsavfall, av Boråsmodell, med optisk läsning av ”våta och torra” påsar. Den torra fraktionen bränns och den våta fraktionen kompos- teras i central komposteringsanläggning. Det ger en deponireduktion på 34% (motsvarande 17.000 ton i Kalmar kommun).
Vid förbränningsanläggningen byggs också en avancerad fast an- läggning för central sortering av industri- och verksamhetsavfallet och bygg- och rivningsavfallet, inklusive ”grusutsortering”. Denna är av ”försorteringstyp”, där vissa obrännbara fraktioner sorteras bort. Återstoden förbränns, varför merparten av energiinnehållet i avfallet tas tillvara. Det ger en deponireduktion på 35% (motsvarande 17.500 ton i Kalmar kommun).
Stora osäkerheter Kalkylen, som alltså helt och hållet är baserad på uppgifter från ex- perter involverade i arbetet med projektet (inklusive budgetofferter på förbränningsanläggning m.m.) måste trots allt sägas vara osäker. Osäkerheten ligger dock troligtvis inte i e_tt enskilt antagande, men om flera uppskattningar visar sig vara i underkant (samtidigt), eller om man inte alls kan få ihop 80.000 ton avfall, krävs det högre de- 960716/JSS,Profu 4:27
poniskatt än 200 kr/ton för att göra projektet lönsamt. (Förmodligen är deponiskattenivån dock inte avgörande för projektet, mer avgö- rande är nivån på krediteringen av värme— och elpris och anlägg- nings- och driftkostnaden.)
Dessutom måste de organisatoriska osäkerheterna bedömas vara stora, eftersom inga direkta diskussioner mellan berörda parter i projektet ännu inletts.
Marginalkostnadskurva
Marginalkostnadskurvan (figur 4:4:1) innehåller i detta fall endast en åtgärd, avfallsförbränning med tillhörande sorterings- och behand- lingsanläggningar. Någon annan åtgärd är inte diskuterad i regionen. Vid en skatt på 200 kr/ton blir alltså cirka 70% deponireduktion lönsam.
Figur 4.4.1 Marginalkostnadskurva (åtgärdstrappa) för deponireduk— tion i Kalmar (med förbränning).
600
500
) (JD # O O O O
N O O
Deponiskatt (kr/ton
100
0 10 20 30 40 50 60 70 80 Procent minskning av deponerad mängd (%)
960716/JSS,Profu 4328
5. Göteborg
Konsekvenserna av en deponiskatt för Göteborgs avfallshanterings- system är relativt små. Anledningen är att det finns få nya alternativ som kan tänkas vara aktuella att införa av ekonomiska skäl på grund av en deponiskatt. Många åtgärder som diskuteras i samband med ökade deponikostnader är redan införda, eller håller på att införas. Till den nyligen ombyggda avfallsförbränningsanläggningen i Sävenäs skickas idag större delen av allt brännbart material (allt hushållsavfall och utsorterat brännbart från bygg- & rivningsavfall och industriavfall). För att ytterligare minska deponerad mängd av- fall måste sortering ske av framförallt obrännbara fraktioner (en anläggning för grussortering har studerats i detta projektet). Åtgär- der för behandling av organisk material, som kompostering eller rötning, kan bli ekonomiskt försvarbart av en deponiskatt. Detta kräver dock att Göteborg kan importera brännbart material från kommuner utanför regionen för att på så sätt kompensera bortfallet i förbränningen. Deponireduktion kommer då att ske i den exporte- rande kommunen och inte i Göteborg. Den skattenivå och den be- handlingsavgift vid förbränningsanläggningen som krävs för att kompostering ska vara ekonomiskt intressant i Göteborg redogörs för i kapitel 3.2. Vidare satsas nu stora resurser på en ökad källsor- tering vilket redogörs för i kapitel 3.4.
Vi har i studien hittat två deponireducerande åtgärder som är kost- nadseffektiva att genomföra redan vid en deponiskatt under 100 kr/ton. Dessa två åtgärder ger en reduktion på ca 21% vilket inne- bär en minskning på ca 50 kton/år till deponering. Den första åtgär- den är en utbyggnad av sorteringsanläggningen vid Skräppekärr så att man kan sortera ut grus. Den andra åtgärden är en utbyggnad av hela sorteringsanläggningen vid Skräppekärr för att ta till sig indust- riavfall och bygg— och rivningsavfall från hela regionen.
960716/JSS,Profu 5 129
Hushållsavfall
Central kompostering med containersystem med separat insamling av källsorterat komposterbart hushållsavfall. Åtgärden och beräk- ningsresultaten för denna åtgärd beskrivs i kapitel 6.2.
Industri-, verksamhets-, bygg— & rivningsavfall
(a) Utbyggnad av den befintliga sorterings anläggningen med en fast anläggning för grussortering. Grussorteringen tar ut ca 90% av gruset samt plockar ut ytterligare lite bränslekross, se bilaga 2. (Den befintliga sorteringen består av två anläggningar för plocksortering och en fast sorteringsanläggning). Utsorterat grus antas ha en avsättning för priset 0 kr/ton. Bränslekrosset skickas till förbränningen i Sävenäs. (b) Utbyggnad av hela sorteringsanläggningen (plocksortering, fast sorteringsanl. och grussorteringsanl.) till en kapacitet av ca 130 000 ton/år (idag ca 95 000 ton/år). 35 000 ton extra avfall in till anläggningen från kranskommuner i regionen.
Tabell S:2:1 Åtgärder beräknade med MIMES/WASTE.
_ _ Vår Åtgärds- Deponi- Deponi- Beskrivning av atgärd beteck kostnad reduktion reduktion -ning kr/ton ton/år % av tot.
Industri-, verksamhets-, bygg- & rivningsavfall Sorteringsanläggning för grus mm. (a) 13 14 000 7
Regional sortering av bygg- och rivningsavfall och (b) 92 26 600 21 industriavfall i fast anläggning plus grussorterings-
anläggning
___—___;— 5:30
960716/JSS,Profu
Marginalkostnadskurva
Figur 5:2:1 visar att de finns två kostnadseffektiva åtgärder för deponireduktion om en deponiskatt införs på 100 kr/ton eller mer. Bägge åtgärderna berör den centrala sorteringen av bygg- och riv- ningsavfall samt industriavfall. Åtgärd (A) är en utbyggnad av den befintliga sorteringsanläggningen i Skräppekärr med en anläggningen där grus sorteras ut (anläggningen sorterar även ut mindre mängder brännbart). Anläggningen är nästan lönsam redan idag och får med en deponiskatt det extra ekonomiska incitament som behövs för att man ska realisera åtgärden realisera. Åtgärd (B) här en utbyggnad av hela skräppekärrsanläggningen (alla tre stegen) för sorteringen av bygg- & rivningsavfall och industriavfall från hela regionen.
Figur 5:2:1 Marginalkostnadskurva (åtgärdstrappa) för deponireduktion i Göteborg.
600
J?- 01 O O O O
00 O O
Deponiskatt (kr/ton)
0 10 20 30 40 50 60 70 80 Procent minskning av deponerad mängd (%)
960716/JSS,Profu 5331
För åtgärd (B) har vi antagit att de nu långt gående planerna på en sammanslagning av Göteborgsregionens avfallsaktiebolag och Ren- hållningsverket i Göteborg har genomförts (nuvarande arbetsnamn: Renhållning och Miljö i Väst AB. Den praktiska skillnaden för vår analys är att vi inte tar med de interna avg'fter som finns inom sys- temet mellan kommunerna utan enbart studerar faktiska kostnader. För åtgärd (B) innebär detta att vi inte tar med behandlingsavgiften vid Skräppekärr utan istället alla kostnader förknippade med åtgär- den. Den potentiella mängden avfall i regionen (9 kommuner) som kan vara aktuellt för sortering i en utbyggd Skräppekärrsanläggning uppskattas till 35 kton/år. Modellresultaten visar att det kan vara kostnadseffektivt att genomföra sorteringen redan vid en deponiskatt på 92 kr/ton.
960716/JSS,Profu 5332
6. Speciella resultat
Projektets huvudsakliga uppgift har varit att beräkna vilka alternativ som är kostnadseffektiva att genomföra då en deponiskatt införs, dvs de marginalkostnadskurvor som redovisats tidigare. Utöver dessa resultat har vi i projektet funnit ytterligare några resultat som vi anser relevanta att presentera i samband med deponiskatteutred- ningen.
I detta kapitel presenterar vi våra tidigare resultat i en annan form för att visa hur mycket som kommunerna redan har åstadkommit i deponireduktion samt hur mycket våra åtgärder ytterligare reducerar deponeringen. Figur 6:1:1 visar hur mycket avfall som deponeras av den totala mängden avfall:. som genereras i kommunerna. De tre staplarna för respektive kommun visar (I) dagens situation, (2) modellresultatet för 200 kr/ton i deponiskatt samt (3) modellresul- tatet för 400 kr/ton i deponiskatt. I figur 6:1:2 och 6:13 visas samma typ av resultat som i figur 6: 1 :1 fast uppdelat på avfallskälla.
” Totala mängden producerat = Hushållsavfall, verksamhetsavfall, industriavfall, bygg- och rivningsavfall. Övriga typer som tex slam, MFA, MSA min ärinte medräknade. 960716/JSS,Profu 6233
Figur 6: 1 :1 Mängden avfall som skickas till deponi i relation till total mängd genererat i kommunen. (Total mängd är summan av hushålls-, verksamhets-, industri-, bygg- och rivnings- avfall).
100
80
g 60 e % g 40 a: 0
20
Idag 200 400 Idag 200 400 Idag 200 400 Idag 200 400
Göteborg Jönköping Kalmar Kalmarregionen (utan törbr) (Med förbr.)
Figur 6:1:2 Mängden hushållsavfall som skickas till deponi i relation till total mängd hushållsavfall som genereras'i kommunen.
100
80
g 60 5 __? å 40 0) D
20
Idag 200 400 Idag 200 400 Idag 200 400 Idag 200 400
Göteborg Jönköping Kalmar Kalmarregionen (utan förbr) (Med förbr.)
960716/JSS,Profu 6:34
Figur 6: l :3 Mängden industri- och verksamhetsavfall samt bygg- och rivningsavfall som skickas till deponi i relation till den to- tala mängd som genereras i kommunen.
1001
801 ............................ ml.. ______ ___________
Deponikvot (%) & _?—
N O _.—
0 Idag 200 400 Idag 200 400 Idag 200 400 Idag 200 400 Göteborg Jönköping Kalmar Kalmarregionen (utan förbr) (Med förbr.)
Genom att man i Göteborg skickar större delen av sitt avfall till för- bränning så är mängden avfall som deponeras idag relativt lågt jäm- fört med kommuner utan förbränning. För alla tre kommunerna uppnår man efter alla åtgärder en deponikvot runt 30 %.
Sammanfattning:
- Deponiskatten har försumbar styreffekt för alternativet med central kompostering i Göteborg om man endast studerar Göteborgsregionen. - Deponiskatten kan ha en styrande effekt på alternativet med central kompostering med en deponireduktion som resultat om man inkluderar potentiella avfallsexportörer utanför regionen. Med en förbränningsavgift på lägst 300 kr/ton (sorterat bränn- 960716/JSS.Profu 6:35
bart hushållsavfall) kan central kompostering bli kostnadsef— fektivt i Göteborg. Den centrala komposteringen frilägger kapa- citet i förbränningsanläggningen vilket att utnyttjas till import. Den importerade mängden (ca 50 kton) ger en motsvarande de- ponireduktion i den exporterande kommunen.
Ett viktigt alternativ för den framtida avfallshanteringen i Göteborg är uppbyggnaden av kompostering av hushållsavfall. Man satsar idag på tre alternativ parallellt, lokal, distriktvis och central kom- postering. Alla komposteringsalternativ förutsätter källsortering av den komposterbara fraktionen. Insamlingen till den centrala kom- postering sker separat från övrigt avfall. Idag utnyttjar man befintlig kapacitet vid Marieholm och Kläpp.
En deponiskatt påverkar endast mycket marginellt lönsamheten för central kompostering i Göteborgsregionen. Eftersom den kompos- terbara fraktionen idag huvudsakligen bränns i Sävenäs, så påverkas endast den andel av aska och slagg som härrör från den komposter- bara fraktionen och som senare deponeras av en deponiskatt. En de- poniskatt på 200 kr/ton medför att nettokostnaden för komposte- ringen blir 7 kr/ton lägre, dvs i princip en försumbar styreffekt.
Om vi vidgar systemgränsen och tar med potentiella avfallsexpor- törer till förbränningen i Sävenäs belägna utanför regionen så för- ändras lönsamheten. Kommuner som idag huvudsakligen deponerar sitt avfall kan pga deponiskatten vara beredda att betala en klart högre behandlingsavgift än 150 kr/ton för att Göteborg ska elda deras avfall. Det visar tex de redovisade resultaten för Jönköping. Vid en tillräckligt hög avgift blir det kostnadseffektivt för Göteborg att investera i en central komposteringsanläggning för att på så sätt frilägga förbränningskapacitet som sedan kan utnyttjas för importe- rat avfall.
Modellberäkningarna visar att det krävs en avgift på minst 300 kr/ton för att den centrala komposteringen ska bli ekonomiskt kon- kurrenskraftig. Beräkningarna bygger på att Göteborg importerar sorterat hushållsavfall (brännbart hushållsavfall exkl. komposter-
960716/JSS,Profu 6:36
bart) samt investerar i en ny typ av anläggning för storskalig central kompostering (se nedan) med kapacitet för 50 kton komposterbart material per år. Komposteringsanläggningen i Göteborg har därmed gett möjlighet till att reducera deponibehovet utanför regionen med motsvarande 50 kton avfall. Att observera är att reduktionen sker utanför regionen och vi har därför inte tagit med åtgärden i marginalkostnadstrappan för Göteborg.
Central kompostering med container system
I Göteborg studerar man nu olika tekniska alternativ för hur en stor- skalig central kompostering ska kunna genomföras. Ett alternativ som man ska bedöma är en nytt system med kompostering con- tainervis. Med ett container system kan man styra komposteringen väsentligt mycket bättre än tidigare (luft, vatten och temperatur). Systemet kräver dessutom mycket mindre yta och man slipper luktproblem vilket är nödvändigt om man ska satsa storskaligt på kompostering i bebyggt område. Systemet är dock väsentligt mycket dyrare än traditionell öppen kompostering. Kostnaden för en sådan anläggning saknas ännu. I beräkningarna här har en grov uppskatt- ning gjorts till en total kostnad av 500 kr/ton behandlat material (att jämföras mot öppen kompostering runt 200 kr/ton). För komposten har antagits ett säljpris på 150 kr/ton.
6.3 Slaggsortering
Slaggsortering är en deponireducerande åtgärd som är enkel och re- lativt billig. I detta projekt har vi från början utgått ifrån att slagg- sortering sker om avfallet bränns. I Göteborg har en anläggning redan handlats upp och ska nu installeras. I Kalmar ingick slagg— sortering i de totala investeringskostnaderna för förbränningsanlägg- ningen. I Jönköping förutsattes att avfallet exporterades till en an- läggning med slaggsortering. För alla tre kommunerna var således slaggsortering inget alternativ som skulle kunna styras in med hjälp av en deponiskatt.
960716/JSS,Profu 6:37
Idag finns slaggsortering vid 6 av totalt 21 st förbränningsanlägg- ningar (Umeå, Mora, Uppsala, Stockholm, Linköping och Malmö) ytterligare två är på gång att installeras (Göteborg och Halmstad). För stora förbränningsanläggningar är merkostnaden såpass mar- ginell att det knappt behövs en deponiskatt för att styra in slaggsor- teringen. För små förbränningsanläggningar kan det vara en deponi— skatt som avgör om man bygger en sorteringen eller ej. (En förut- sättning är dock att man kan utnyttja slaggen för väg- och anlägg- ningsarbeten)
I figur 6:3z1 visas skillnaden i deponerad mängd med resp utan slaggsortering i Göteborg (de övre staplarna är utan slaggsortering och de undre med slaggsortering). Skillnaden är ca 14% vilket mot- svarar 72.7 kton/år. Från slaggen utsorteras ca 10% skrot och 80% slaggrus. Resterande 10% deponeras. Den totala kostnaden för an- läggningen i Göteborg är ca 4 Mkr. Med drift och underhåll och med en annualiserad investering (6%, 15 år) ges en total kostnad på max 20 kr/ton behandlat slagg (exklusive intäkter från skrot).
Figur 6:321 Deponibehov med respektive utan slaggsortering i Göteborg. (Andelen deponerat avfall av total mängd producerat.)
100
Deponikvot (%)
Idag 200 kr/ton
Med ett överslag för Sveriges övriga 13 st anläggningar utan slagg- sortering (se figur 6:3z2) så kan slaggsorteringen reducera deponi- behovet med ca 57 000 ton/år, varav 6 500 ton återvinns som skrot och 50 500 ton som slaggrus för väg och anläggningsarbeten, se
960716/JSS,Profu 6:38
tabell 6:3:1. De 13 st anläggningarna utan slaggsortering är relativt små och tar hand om endast 310 000 ton av totalt 1778 000 ton som bränns varje år.
Tabell 6:3:1 Potential för slaggsortering (ton/år). Avfallsförbränning utan slaggsortering 310 000 Hantering idag deponering aska 9 000 deponering slagg 63 000 Med slaggsortering utsorterat slaggrus 50 500 utsorterat skrot 6 500 deponirest 6 500
Figur 6:3:2 Avfallsförbränning i Sverige (Göteborg 1996, övriga värden från 1993).
400
350 soo .......................... 250 ........................ zoo .....................
150 ---------------------
Avfall till förbränning (kton/år)
100 ---------------------
so -----------------
”5929 ”&RES; mig el?—59 ågågggåååååäågmeåalxgå xLIJ _ % "U _o> LED 'OQ-x
w xsgeåe kx=t%g_ ååågö % >? u:; ”3 : £ ': (7,0
960716/JSS,Profu 6:39
6.4 Källsortering
Utifrån ett kommunalt perspektiv så är det ofta lönsamt med en ökad källsortering om man därigenom kan minska hanteringskostnaden för detta material (framförallt insamlingskostnaden). Detta gäller överlag för alla källsorterade fraktioner. Ett exempel på detta är hemmakompostering som ger en möjlighet att förlänga tiden mellan varje insamlingen till ca 2 - 3 veckor. För många andra fraktioner som tex tidningar och metall så har marknadspriset (med undantag för prisvariationer) oftast gjort källsorteringen lönsam. Modell— resultaten i denna studie pekar åt samma håll fast kraftigare, dvs lönsamheten för källsortering ökar ytterligare om man lägger på en deponiskatt. (Deponiskatten påverkar inte källsorteringen av bränn- bara fraktioner om alternativet är förbränning). Om denna skatt sedan har en styreffekt eller ej är dock svårt att se.
Hushållsavfall
De tre kommunerna är eniga om att deponiskatten har ingen styrande effekt för källsortering av hushållsavfall. Med de stora satsningar som görs på källsorteringen pga av producentansvar och andra politiska beslut så kommer ingen extra insatser att göras på ggund av skatten. Tar vi Göteborg som exempel, så håller man nu på att bygga upp över 300-400 st återvinningsplatser för materialen som täcks av producentansvaret.
Industriavfall
Källsortering av industriavfall ökar troligen på grund av deponi- skatten. Uppgifter om mängder, kostnader och industrins priskäns- lighet för en skatt saknas i alla tre kommunerna och har inte kunnat tas med i analysen.
Bygg- och rivningsavfall
Kommunerna kunde inte se att källsorteringen av bygg- och riv- ningsavfall kommer att påverkas av deponiskatten. Källsorteringen kommer dock att öka men pga av andra styrningar (producentansvar
960716/JSS,Profu 6:40
och frivilliga initiativ från byggindustrin mm). Skatten kommer säkert att hjälpa till i denna utveckling men ses ändå inte som det egentliga orsaken till ökningen.
6.5 Transporter
I resultatredovisningen för respektive kommun redovisas åtgärder som innebär en ökning av långväga transporter av avfall till förbrän— ning, vilket vi har kallat export/import av avfall. En sammanfattning av transportökningen vid deponiskatten 200 resp 400 kr/ton ges i tabell 6:4:1.
Tabell 6:4:1 Ökning av transportarbete vid deponiskatten 200 och 400
kr/ton. Avstånd 200 kr/ton 400 kr/ton (km) ' (ton/år) (ton/år) Jönköping 140 1) 3 000 28 000 Kalmar utan förbränning 200 2) 0 31 000 Kalmar med förbränning 80 3) 60 000 5) 60 000 5)
Göteborg 17 4) 35 000 35 000
]) Medelavstånd till förbränning i Linköping, Göteborg, Lidköping eller Västervik. 2) Medelavstånd till förbränning Linköping, Västervik eller Halmstad. 3) Avstånd enligt tabell 2:3. 4) Medelavstånd för delägarkommunema inom GRAAB. 3) Alla kommuner enligt tabell 2:3, exklusive Nybro och Borgholm (hushållsavfall) som redan idag transporter till Moskogens deponi och således inte bidrar till en ökning.
För ny förbränningsanläggning i Kalmar har vi antagit ett avfalls- leveranser från 14st kommuner i regionen. Avfallsmängder och transportavstånd för dessa kommuner redovisas i tabell 2:3.
För Göteborg visade vi kapitel 6.2 ett fall där en relativt hög be— handlingsavgift kan finansiera en central komposteringsanläggning i Göteborg. Detta alternativ förutsätter import av avfall (ca 50 kton)
960716/JSS,Profu 6:41
från en (eller flera) kommun(er) utanför Göteborgsregionen med transportavstånd över 50 km.
6.6 Göteborg med och utan förbränning
Avsikten med detta kapitel är att illustrera värdet av att ha en av- fallsförbränningsanläggning i systemet när en deponiskatt införs. Vi har tidigare visat detta i rapporten för de tre kommunerna, fram- förallt för Kalmar kommun. Resultaten här ger ytterligare lite in- formation om förbränningsaltemativet, med de förutsättningar som finns i Göteborg. Det bör poängteras att det finns ingen som helst verklighetsanknytning med att studera ett alternativet u_tam förbrän- ning i Göteborg. Resultaten ska endast ses som ett teoretiskt räkne- exempel för att bilda sig en generell uppfattning om förbränningens roll i avfallssystemet med respektive utan en deponiskatt. I fallet utan förbränning skickas avfallet till deponering.
Resultaten i tabell 6:6:1 visar en kraftig kostnadsökning för systemet när avfallet skickas till deponi istället för förbränning redan utan de- poniskatt med en deponiskatt på 200 resp 400 kr/ton ökar skillnaden mellan förbränning och deponi ytterligare.
Tabell 6:6:1 Värdet av förbränning i Göteborg med och utan deponi- skatt. (Beräkningar för enbart Göteborgs kornrnun, dvs exkl. de kranskommuner som utnyttjar förbränningen, samt utan åtgärder för deponireduktion)
Utan 200 400 skatt kr/ton kr/ton
Kostnadsökning relativt grundfall 1) Göteborg med befintlig förbränning Mkr 0 26 51 Göteborg utan förbränning Mkr 156 218 280 Kostnadsökning per ton som ej bränns 2). (Avfallsförbränningens ekonomiska värde) kf/ ton 642 793 943
I) Systemkostnadsökningen är relaterad till befintligt system utan skatt, dvs grundfallet. 2) Vi fallet utan förbränning flyttas 243 000 ton avfall från förbränning till deponi.
960716/JSS.Profu 6:42
De kostnadsökningar som redovisas i tabell 6:6:1 är beräknade på samma tekniska system, dvs utan åtgärder för deponireduktion. I ett system utan förbränning skulle flera nya åtgärder vara lönsamma av samma typ som vi redovisar för Jönköping och Kalmar. Exempelvis blir central kompostering (se beskrivning kap 6.2) kostnadseffektivt i ett system utan förbränning och med deponiskatt 400 kr/ton. Den central komposteringen sänker kostnadsökningen från 280 Mkr till 274 Mkr.
960716/JSS,Profu 6343
Göteborgs avfallshanteringssystem 1996.
(MIMES/W aste flödesdiagram).
sou 1996:139 Bilaga 1.
”WHO tusalvlmussnmmigeg w'wawmmam:©
Isamu mau-ox read-nox isodumt mil 15214 nam sem laddad " "
ILr'I'
'— .'_i
at
bl)
cu
:: CQ
! !! !! & O
&.
M i t t r ä : : : : "Q
- — - - . 2 nummularia/t uwotwe! namnen mo S
lawn) [BMW &
Bilaga 2. Göteborgs sorteringsanläggning för bygg- och rivingsavfall och industriavfall.
Anläggningen visas i flödesschemat i bilaga 1 som en process 'Sortering och förbehandling (Skräppekärr, Högsbo) '.
Industriavfall Bygg- och rivningsavfall
Marieholm II
Avi flis Grus Deponi
960716/JSS,Profu Bilaga 2: 1
960716/JSS.Profu
30. 005 50.00
Bilaga 2:2
Bilaga 3. Avfallsmängder uppdelat på avfallslag och avfallsfraktioner från MIMES/W aste databaserna för de tre kommunerna.
Jönköping
Hushållsavfall och dämed jämförbart verksamhetsavfall:
FraktwnMangdlmn) .......................... Tidningar och kartong 6 320 Övrigt papper 6 320 Komposterbart 17 380 Plast 3 555 Textil mm 435 Glas 22 290 Metall 830 Övrigt brännbart 1 580
............. Q vasteibrannbartwo SUMMA
Industri- och övrigt verksamhetsavfall:
FraktwnMansdlmn) .......................... Papper och kartong S 214 Komposterbart 726 Plast 1 782 Textil mm 0 Metaller 2 112 Trä 3 003 Övrigt brännbart 14 058
............. Q vngteibrannbart6105 SUMMA 33 000
Bygg- och rivningsavfall:
FraktwnMangdlwn) .......................... Papper och kartong 958 Komposterbart 950 Plast 646 Metaller 893 Trä 3 241 Övrigt brännbart 2 223
............. Q vnsteibrannbart10089 SUMMA 19 000
960716/JSS,Profu Bilaga 3:1
Kalmar
Hushållsavfall och dämed jämförbart verksamhetsavfall: ............................... 13 mkthangdlwn) Tidningar och kartong 3 840 Övrigt papper 3 840 Komposterbart 10 560 Plast 2 160 Textil mm 106 Glas 1 392 Metall 504 Övrigt brännbart 960 ............. Q vngteibrannbart480 SUMMA 23 842
Industri— och övrigt verksamhetsavfall:
FraktwnMangdltvn) .......................... Papper och kartong 2 080 Komposterbart 260 Plast 650 Metall 1 300 Trä 1 950 .Övrigt brännbart 4 550
............. Q vngteibrannbartm SUMMA 13 000
Bygg- och rivningsavfall:
FraktwnMangdlwn) .......................... Papper och kartong 735 Komposterbart 750 Plast 450 Metaller 900 Trä 2 250 Övrigt brännbart 1 650
............. 9. vrlgteibrannbart7950 SUMMA 14 685
960716/JSS,Profu Bilaga 32
256 SOU 1996:139 Göteborg Hushållsavfall och dämed jämförbart verksamhetsavfall: FraktwnMangdlton) .......................... Papper 51 580 Kartong 10 754 Komposterbart 86 632 Plast 17 725 Textil mm 1 593 Glas 11 551 Metaller 4 182 Övrigt brännbart 7 966 ............. Q vrlgteibrannbart7169 SUMMA 199 152
FraktwnMangd/mn) .......................... Papper och kartong 8 301 Komposterbart 2 152 Plast 3 081 Textil mm 1 163 Metaller 3 662 Trä 5 174 Övrigt brännbart 23 368
............. Ö. vngteibrannbart10522 SUMMA 57 423
Fra/ftw" ........................................................ M ersätter) .......................... Papper och kartong 7 554 Komposterbart 4 819 Plast 3 567 Metaller 4 931 Trä 15 633 Övrigt brännbart 11 278
............. 9. vristeibrannbart48607 SUMMA 96 389
960716/JSS,Profu Bilaga 3:3
Bilaga 4. Ett exempel på hur åtgärdskostnaden beräknas mha modellen.
För att illustrera principen för hur åtgärdskostanden beräknas mha MIMES/Waste modellen ges här ett exempel. Exemplet är den första åtgärden som blir lönsam i Göteborg; grussortering från industri-, bygg— och rivningsavfall. Vi har valt detta exempel efter— som man kan följa de olika stegen m.h.a bilaga 1 och 2. Åtgärden innebär en investering i en grussorteringsanläggning som tar hand om den rest som kommer från tidigare sorteringssteg i Skräppekärr. Grussorteringen ger förutom grus även små mängder bränslekross (papper, plast och trä). Åtgärden är relativt enkelt men ger ändå upphov till flera små förändringar i systemet. (I tabellerna visas endast huvudkostnadsposter)
Åtgärdskostnaden : (Cn - CbJ/Mdep Där: Cn = Summa nya kostnader och intäkter för åtgärden
Cb = Summa befintliga kostnader och intäkter som berörs av åtgärden Mdep = Deponireduktion för åtgärden (ton)
Nya kostnader och intäkter för åtgärden; ( C ,, )
Grussorteringsanläggning Grus: Transport grus Intäkt för grus Deponirest: Transport deponirest Deponering deponirest Bränslekross: Transport bränslekross Förbränningskostnad bränslekross Intäkter värme och el Transport aska Transport slagg Slaggsortering Intäkt slaggrus Deponering deponirest från slaggsortering Deponering aska 960716/JSS,Profu Bilaga 4:1
Befintliga kostnader och intäkter; ( Cb )
Transport till deponi av deponirest från befintlig sortering Deponikostnad av denna deponirest Kostnad för förbränningen av annat avfall. a). Intäkter värme och el från förbränning av importerat avfall. Transport av aska Transport av slagg Slaggsortering Intäkt slaggrus Deponering av deponirest
a) Förbränningskapaciteten utnyttjas fullt ut varför bränslekrosset ersätter annat importerat avfall till pannan av motsvarande mängd
960716/JSS,Profu Bilaga 422
Bilaga 4
Konsekvenser för avfallsförbränning vid införandet av en deponiskatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat producentansvar
Rapport från arbetsseminarium 14-15 dec. 1995 med Svenska Renhållningsverksföreningens arbetsgrupp ”Avfallsförbränning”
Bilaga 4 till Deponiskatteutredningens betänkande ”Lag om skatt på avfall”
Förord
Regeringen har lagstiftat om producentansvar på en rad oli- ka material, t.ex. olika förpackningsslag/material. Naturvårdsver- ket utreder Allmänna Råd för deponering, vilket medför ökade miljökrav. Under 1995 tillsatte Regeringen en utredning för att ta fram ett förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras och för att allsidigt utreda konsekvenserna av att införa en sådan skatt.
Avfallsskatteutredningen har uppdragit ät Svenska Renhåll- ningsverks-Föreningen (RVF) att belysa konsekvenserna för av- fallsförbränning av införandet av en deponiskatt, ökade miljö- krav på deponi samt av ett ökat producentansvar. De synpunkter som redovisas i denna rapport baseras i huvudsak på av RVF in- samlade uppgifter om avfallsförbränning samt de diskussioner som fördes vid ett arbetsseminarium med arbetsgruppen "Avfalls- förbränning" den 14—15 december 1995. Rapportens slutsatser bygger i huvudsak på resultatet av de diskussioner som fördes på arbetsseminaiiet.
Rapporten är sammanställd och skriven av civilingenjör He- lena Bredin, utredare vid RVFzs kansli. De synpunkter och slut- satser som redovisas i denna rapport innebär inte att RVF tagit ställning för eller emot en eventuell deponiskatt.
Malmö den 31 januari 1996 Svenska Renhållningsverks-Föreningen
Weine Wiqvist VD
BILAGA 4
Sammanfattning
Avfallsförbränning - roll och omfattning idag
.
Avfallsförbränning är idag en accepterad behandlingsmetod av avfall samtidigt som den i Sverige utvinner energin i av- fallet. Denna energiproduktion ersätter andra bränslen och minskar på så sätt den totala miljöpåverkan. Vid samtliga landets 21 anläggningar utvinns energi för fjärrvänneproduktion, vid tre sker dessutom elproduktion. Avfallsförbränning sker med tekniskt sett moderna anlägg— ningar. De är utrustade med avancerad rökgasrening för att ta hand om de föroreningar som finns i avfallet.
Att förbränna avfall är inte enkelt. Avfall är ett heterogent bränsle som kräver lång erfarenhet, kunnig personal och hög kontroll för att klara miljökraven på verksamheten. Ca 60% av landets invånare får sitt hushållsavfall helt eller delvis behandlat vid landets förbränningsanläggningar. Sedan 1980 har mängden avfall till förbränning fördubblats och energiproduktionen mer än tredubblats. Detta är ett re- sultat av en bättre styrning av mottaget avfall vid anlägg- ningama och en allt effektivare energiutvinning. Sedan 1985 har utsläppen till luft av tungmetaller och stabila organiska föreningar minskat med mer än 90%. I vissa fall upp till 99%. Andelen fjärrvärme i Sverige som produceras med avfall som bränsle är ca 13%.
Samlade konsekvenserna för avfallsförbränning
Införande av en deponiskatt, ökade miljökrav på deponering samt ett ökat producentansvar för förpackningar och returpapper leder till:
Minskade mängder avfall som genereras från början ger jämte en ökad återvinning mindre avfall att behandla.
BILAGA 4 -3 -
' Föreslagna styrmedel är i huvudsak positiva och lyfter fram
förbränning som en bra och accepterad behandlingsmetod av avfall.
' Minskad mängd hushållsavfall ersätts i förbränningsanlägg- ningama av en ökad mängd industriavfall från ett utökat upptagningsområde. . Minskad mängd avfall deponeras, vilket leder till att en ökad mängd avfall förs till återanvändning, materialåtervinning och olika behandlingsaltemativ. . Avfallsmängden till förbränning bedöms öka med 415 kton inom 5—10 år. . Sammansättningen på avfall som går till förbränning kom- mer att ändras. Vännevärdet kommer förmodligen att öka till följd av ökad källsortering och biologisk hantering. . Problem med stora variationer i värmevärdet i det inkom- mande avfallet leder till ökad hantering genom att avfallet måste blandas till jämnare värmevärden. 0 Införandet av en deponiskatt kommer att märkas på be- handlingsavgiften för olika behandlingsmetoder. De rest- produkter som uppstår och som inte kan avsättas på något annat sätt innebär en ökad kostnad för verksamheten. . Lagring av avfallet mellan olika säsonger ger bättre utnytt- jande av energin i avfallet samt möjlighet till ökade och längre transporter av sorterat brännbart material.
Förbränning - roll och utformning i framtiden
' Avfallsförbränning är en del i en kretsloppsanpassad avfalls- hantering. . Avfallsförbränningens roll är att vara en del av den svenska avfallshanteringen, dvs den ska i första hand ta hand om och behandla avfallet på ett miljöriktigt sätt. Lika viktigt är att förbränningen spelar en roll i den svenska energiförsörj- ning. Genom att avfallsförbränning i Sverige utnyttjar ener- gin i avfallet till att producera värme och el, ersätter den and- ra bränslen, hushållar med jordens resurser och minskar "dubbla" utsläpp av olika emissioner.
BILAGA 4 -4-
Ökad elproduktion i framtiden i samband med större om- eller nybyggnation, då även ny teknik för förbränning av avfall kan komma ifråga. Förbränning av "rena avfallsfraktioner" i andra fastbränsle- pannor kan komma att öka. Dessa konkurrerar indirekt med den traditionella avfallsförbränningen då det gäller avfallet som bränsle. Skulle miljökraven sättas högre för avfallsför- bränning än för andra fastbränslepannor leder det till en snedvriden konkurrenssituation och sämre miljö.
Ytterligare skärpning av miljökraven på avfallsförbränning (t.ex. genom nya EG-direktiv) kan leda till nedläggning av några mindre/äldre avfallsförbränningsanläggningar. Av dagens maximala förbränningskapacitet på 1,92 milj. ton/år utnyttjas ca 1,7 milj. ton/år. Den tekniska kapaciteten ligger på 2,14 milj. ton/år vilket innebär att det finns utrym- me att förbränna mer avfall i framtiden. I vissa regioner kan det uppstå eller råder redan brist på förbränningskapacitet. Detta beror på om anläggningen kan ta emot mer avfall eller om det finns ytterligare värrneunderlag på fjärrvärmenätet. Med ökad källsortering, återanvändning, materialåtervinning, biologisk behandling och optimalt utnyttjad förbränning be- höver praktiskt taget inget hushållsavfall gå till deponering. Ägarna till avfallsförbränningsanläggningama måste i fram- tiden agera mera utåtriktat genom att: ' Erbjuda sina kunder nya och fler tjänster än idag (bl a ökad sortering och behandling).
. Arbeta för en ökad sortering och behandling av avfallet. Detta för att avfallsförbränning även fortsättningsvis ska kunna räknas som biobränsle. . Informera om avfallsförbränningens roll och fördelar i en kretsloppsanpassad avfallshantering. ' Låta kunden avgöra vad som ska förbrännas. . Arbeta för minskade mängder miljöfarligt i avfallet. Man önskar ej bli några "mini SAKAB", trots att an— läggningarna tekniskt och miljömässigt skulle kunna klara ett besvärligare gråzonsavfall. . Stå för att avfallsförbränning är en del i avfallshante- ringen. Man har ett samhällsansvar som måste bygga på ömsesidig förståelse mellan avfallslämnare och be- handlare.
BILAGA 4 - 5-
1. Avfallsförbränning i Sverige 1994/95
Det finns 21 avfallsförbränningsanläggningar i Sverige spridda från Kiruna i norr till Malmö i söder. Den första ugnen för förbränning av hushållsavfall i Sverige byggdes år 1901 i Lövsta utanför Stockholm. Avfallsförbränningen i Sverige ökade kraftigt under 1970-talet fram till mitten av 1980-talet. Sedan 1986 har det inte byggts någon ny anläggning. Endast ombygg- nad och modernisering av befintliga anläggningarna har gjorts.
Den vanligaste tekniken att förbränna avfall är i fastbränsle- pannor med rosterstavar, som genom olika tekniker (antal zoner, lutning och rörelsemönster) får avfallet att förflytta sig framåt i ugnen medan det förbränns. I sex av anläggningarna förbränns avfallet i fluidiserade bäddar (FB) med het sand vari avfallet för- bränns. Då det gäller FB-anläggningar finns det två olika tekni- ker: bubblande eller cirkulerande bädd.
Itab. A 1 i bil. 4 A redovisas anläggningarna, deras place— ring, förbränningsteknik, ålder och förbränningskapacitet. I tab. A 2, redovisas den installerade rökgasreningsteknik som fanns på anläggningarna under 1994.
Vid svenska förbränningsanläggningar utnyttjas energin i avfallet för värmeproduktion och levereras till lokalt fjärrvärme- nät och/eller intill liggande industrier (t.ex. ånga). Tre anlägg- ningar har dessutom elproduktion.
I anläggningarna förbränns totalt ca 1,7 milj. ton avfall per år vilket ger ca 4,3 TWh el och värme. Drygt 50% av hushållsav-
BILAGA 4 -6-
fallet och ca 8-9% av industriavfallet går till avfallsförbränning. Mängden avfall som förbränns har stadigt ökat under senare år. Utvecklingen under 1980 och 90-talet avseende behandlad av- fallsmängd och producerad energi framgår av tab. 1.2 nedan I tab. B i bil. 4B , redovisas hur mycket avfall som förbränns i varje anläggning samt hur mycket energi som produceras.
Tab. 1.2 Energiproduktion genom avfallsförbränning under 1980- och 1990-talet (Källa: RVF). %—
Årtal Hushållsavf [Mton] Industriavf [Mton] Energiprod [TWh] __ 1980 0,72 0,14 1,4 1983 0,91 0,17 2,3 1986 1,29 0,24 3,4 1991 1,35 0,35 4,4 1994 1,29 0,38 4,3 ___——
Sedan 1980 och fram till 1994 har mängden avfall till för- bränning fördubblats och energiproduktionen mer än tredubb- lats. Detta är ett resultat av en bättre styming av det mottagna avfallet vid anläggningarna tillsammans med en allt effektivare energiutvinning. Framför allt beror den ökade energiutvinningen på att andelen bortkyld värme successivt minskat jämte en bättre förbränningseffektivitet och ett torrare avfall. För närvarande tas 97-98 % av den producerade energin till vara. En mindre del av den nyttiggjorda energin, 2—3 %, används för elproduktion, me- dan resten används för produktion av hetvatten till fjärrvärmenä- ten. Under 1994 producerades cirka 13 % av Sveriges fjärrvärme med avfall som bränsle.
Under hösten 1995 gjorde RVF:s arbetsgrupp Avfallsför— bränning en kartläggning av avfallsleveranser till förbränning. Nedan redovisade siffror bygger på telefonintervjuer med för- bränningsanläggningama. Tab. 1.3 visar hur många kommuner som under 1995 helt eller delvis levererade sitt hushålls- och/eller
BILAGA 4 -7-
industriavfall till förbränning. Tabellen visar även hur många av landets invånare som berörs av denna behandlingsmetod.
Tab. 1.3 Antalet kommuner som lämnade avfall till förbränning 1994 och 1995 (Källa: RVF).
Förbrännings- Ägare till förbrännings- Förbränningen omfattade 1995 anläggning anläggningen antal kommuner 1] invån 2] Avesta AB Avesta Energi 13 241 722 Bollnäs Bollnäs km, Värmeverket 3 71 012 Borlänge Borlänge Energi AB 5 113 720 Bollmora Vattenfall Drefviken värme AB 4 151 630 Eksjö AB FJrsjö Energiverk 3 58 027 Göteborg GRAAB 17 943 595 Halmstad Halmstads Renhållnings AB 6 207 738 Karlskoga Karlskoga kzn, Värmeverket 6 111 830 Karlstad Karlstad kzn, tekri verken 6 136 677 Kiruna Kiruna Renhållnings AB 1 26 173 Köping Köpings kommun 5 77 018 Landskrona Landskrona kzn. tekn verken 5 106 484 Lidköping Ia'dköpings Värmeverk AB 4 84 483 Linköping Linköpings kzn, tekn verken 19 519 916 Malmö SYSAV 9 498 338 Mora WMI Sellbergs 4 51 352 Stockholm Stockholm Energi AB 1 703 627 Sundsvall Sundsvall Energi AB 3 126 066 Umeå Umeå Energi AB 1 1 281 274 Uppsala Uppsala Energi AB 14 571 366 Västervik Västervik Värmeverk AB 7 53 207
1] Kommun som lämnar hushålls- och/el industriavfall (enl uppgift från 21 an] till RVF i nov-95) 2] Invånare enl SCB 1994. Kommun som bara lämnar industriavfall ingår ej i invånarsiffran
Bild 1 visar de kommuner som levererar hela (ljusgrått fält) eller delar av (prickigt fält) sitt hushållsavfall till förbränning. En karta över industriavfallet har visat sig mycket svår att göra. Gränsen mellan hushållsavfall och industriavfall varierar ofta mellan kommunerna och då speciellt vad avser grovavfall samt avfall från restauranger, sjukhus, affärer, kontor, m.m. Det är vanligt att det i hushållsavfallet även kan ingå en viss del bränn- bart industriavfall. Dess omfattning har dock ej kunnat fastställas. I de flesta fall uppgav anläggningsägama att industriavfallet ut- gjorde en mindre del (IO-30%).
Sverige hade 941231 8.816.247 invånare fördelade på 285 kommuner. Undersökningen visade att hushållsavfall som går till energiutvinning lämnas av 133 kommuner, dvs 47% av samtliga kommuner. I 34 av dessa kommuner utsorteras en brän-
BILAGA 4 -8-
slefraktion/RDF via källsortering eller central behandling. Antalet invånare vars hushållsavfall används för energiutvinning är 5.135.255, dvs 58% av landets befolkning. Den utsorterade bränslefraktionen/RDF erhålls från 925.591 invånare (10,5%).
Borlänge Avesta
Uppsala Karlstad Stockholm Karlskoga Bollmora leköplng Llnköplng . Västervik
Göteborg
Halmstad
Landskrona
Bild ]: Kommuner som lämnar hushållsavfall till förbränning med energiutvinning.
BILAGA 4 _9_
Mängden hushållsavfall som genereras per invånare varierar starkt från kommun till kommun. Generellt gäller att större andel landsbygd ger mindre avfall. Störst avfallsmängd per invånare och år har storstäderna och typiska vinter— och sommarturist- kommuner. Studerar man sedan de mängder som uppges gå till avfallsförbränning finner man att medelvärdet för hushållsavfall (efter källsortering av papper, glas, batterier, hushållens miljöfar- liga avfall etc.) är 308 kg/person och år. Häri ingår dock en mindre mängd industriavfall varför man kan förmoda att ett riksmedelvärde för enbart hushållsavfall kan uppgå till 270-280 kg/person och år. Medelvärdet för utsorterad bränslefrak- tion/RDF är 119 kg/person och år.
1.4. Miljökrav på avfallsförbränning
För varje avfallsförbränningsanläggning gäller individuella miljökrav och tillstånd (se tab. C 1 bil 4 C). Under början på 1980-talet riktades kritik mot verksamheten efter larrnrapporter om dioxin-utsläpp. Med anledning av detta lade regeringen ett uppdrag på Statens Naturvårdsverk och dåvarande Statens Ener- giverk att utreda de energitekniska förutsättningarna samt de utsläppskrav som bör gälla vid förbränning av avfall.
Utredningen - som kort kallades för ENA som står för "Energi ur avfall" - presenterades 1986. I ENA-utredningen re- dovisades de så kallade "ENA-kraven", vilka i praktiken enbart är riktlinjer för de utsläppsvillkor som skulle gälla vid avfallsför- bränning i Sverige. Vid denna tidpunkten var kraven de sträng- aste i världen. Se tab. 1.4 nedan.
Efter ENA-utredningen skedde en omprövning av samtliga avfallsförbränningsanläggningar enligt Miljöskyddslagen med avseende på bland annat utsläppsvillkoren. För att kunna upp- fylla förutsättningama för fortsatt avfallsförbränning har samtli- ga anläggningar utrustats med modern styr-, regler- och mätut- rustning för driftoptimering samt avancerad rökgasreningsteknik för att uppfylla de för varje anläggning individuellt fastställda miljökraven. De individuella miljökraven följer i stort "ENA- kraven". Många anläggningar har dessutom fått strängare villkor. Se tab. C 1.
BILAGA 4 _10_
Tab. 1.4 Utsläppsnivåer (riktlinjer) för förbränning (ENA-utr 1986)
Ämne Halt per normal m3 vid Anmärkning OGC t.g. och 10% COZ
Stoft 20 (mg) Avser månadsmedelvärde Väteklorid (HCl) 100 —"—- —"- Kolmonoxid (CO) 100 —"- Temp. i eldstad bör överstiga 800 uC Kvicksilver (Hg) 0,08 —"— Värdet ska sänkas till 0.03 i takt med att produktionskontrollåtgärder vidtas Dioxiner 2,00 (ng) Avser bef. anläggningar varav många redan har hårdare krav än 2,00 Dioxiner 0,10 —"— Avser nya anläggningar
Inom EU finns idag två direktiv för anläggningar som för- bränner kommunalt avfall. Bestämmelsema täcker både nya (89/369/EEC) och befintliga anläggningar (89/429/EEC). De två direktiven om förbränning har implementerats genom Natur- vårdsverkets föreskrifter; SNFS 1993zl3 MS:68 respektive SNFS 1993:14 MS:69. Tab. C2 och CS i bil. C visari en sammanfattad version kraven i de två svenska föreskrifterna.
1.5. Emissioner till luft och vatten
Avfallsförbränning är tillståndspliktig verksamhet enligt mil- jöskyddslagen och varje år måste en miljörapport om verksamhe- ten avges till tillsynsmyndigheterna. Naturvårdsverket har med- delat föreskrifter om vilka uppgifter som ska redovisas i en mil- jörapport (SNFS l993:l, MS:57) samt i Allmänna Råd 94:l gett generella rekommendationer om hur lagstiftningen kan eller bör tillämpas. Miljörapporten bör vara skriven så att den är enkel och tydlig både för sakkunniga och allmänheten.
Miljörapporten ger verksamhetsutövaren en möjlighet att allmänt redovisa sitt miljöskyddsarbete och de åtgärder som gjorts för att begränsa störningar från verksamheten. I miljörap- porten redovisas bland annat vilka emissioner som har släpps ut under året i form av ett årsmedelvärde. I tab. D 1-3 i bil 4 D re- dovisas emissioner till luft och vatten från förbränning. Sedan 1986, då ENA-utredningen presenterades, har stora minskningar
BILAGA 4 -11-
av utsläppen skett. I tab. 1.5 visas de utsläpp som avfallsförbrän- ning ger upphov till under ett år.
Tab. 1.5 Utsläpp från förbränning nu luft 1985,-9l och -94 (RVF)
Ämne Enhet Årligt utsläpp till luft Minskn. från 1985
1985 1991 1992 1994 till 1992 till 1994 Stoft ton 420 45 40 90% Väteklorid ——"- 8 400 410 290 97% Svaveloxider —"— 3 400 700 820 76% Kväveoxider —"— 3 400 3 200 1 600 53% Kvicksilver kg 3 300 170 100 97% Kadmium —"— 400 3 5 15 96% Bly —"— 25 000 720 300 99% Zink —"- 54 000 2 800 1 600 97% Dioxin gram TCDD ekv 90 8 1,7 98%
Som framgår av tabellen har utsläppen från förbränning minskat i de flesta fallen med långt över 90 % sedan 1985, med undantag för utsläpp av svavel och kväveoxider. 1992 infördes miljöavgifter på utsläpp av kväveoxider vilket lett till att stor vikt och koncentration nu läggs på att ytterligare minska dessa ut-
släpp.
1.6. Restprodukter
Vid förbränning av avfall i en anläggning uppstår två fasta restprodukter som lämnar anläggningen som separata flöden. Dessa delas upp i två olika huvudgrupper:
. Slagg (eller bottenaska i en FB-panna) består av inert och eventuellt oförbränt material efter förbränningen . Rökgasreningsproduktl-aska består av flera olika askor som uppstår vid rökgasreningen. Sammansättning och antal flö- den beror av den rökgasreningsutrustning som är installerad.
Skillnaden mellan slagg och rökgasreningsprodukt är sam- mansättningen. Slaggen består av större fraktioner och liknar grus i sin sammansättning medan rökgasreningsprodukten är en finare fraktion liknande aska och stoft. I rökgasreningsproduk-
BILAGA 4 -12-
ten finns en högre koncentration av tungmetaller, klorider, oför- bränt kol, kalcium (tillsats i rökgasreningen), m.m. än i slaggen. Fördelningen av restproduktema från förbränningsprocessen vis- as i tbell 1.6
Tab. 1.6 Restprodukter vid förbränning av 1 ton avfall
Restprodukt Mängd per ton förbränt avfall
Bottenslagg 150 till 250 kg Rökgasreningsprodukt eller aska 20 till 50 kg
Under 1994 producerades ca 386.000 ton restprodukter från avfallsförbränning. Uppdelat blir det ca 326.000 ton slagg och 60 000 ton rökgasreningsproduktl-aska. I tab. E i bil. 4 E redovisas hur mycket restprodukter som uppstår vid respektive anläggning.
Ur slaggen kan skrot och olika fraktioner av slaggrus sorte- ras. Skrotet går till materialåtervinning och slaggruset används - dock endast på deponiema idag - till att t. ex. bygga vägar, vallar samt täcka deponiceller. Overbliven slagg, som inte kan användas på deponin, deponeras/lagras i osorterat eller sorterat skick i väntan på att användas till projekt utanför deponin. Försök och projekt att miljömässigt och materialtekniskt kvalitetssäkra slag— gruset pågår inom RVF:s arbetsgrupp Avfallsförbränning.
Rökgasreningsprodukten/-askan förs till slutlig förvaring på deponin och utgör endast ca 2—5% av den förbrända mängden avfall. På deponin behandlas och förvaras askan separat. Askan är torr och lättflyktig och bör stabiliseras på något sätt innan den deponeras. Olika former av stabilisering av rökgasreningspro- duktenl-askan sker vid anläggningen eller direkt på deponin. Genom exempelvis inblandning av vatten eller slam ifrån den våta reningsprocessen - som tillsammans med överskottet av kalk från rökgasreningen bildar en fast produkt - kan utlakning av tungmetaller i stor utsträckning hindras. Varje anläggning har individuella krav på hur restproduktema ska tas omhand.
BILAGA 4 -13-
2. Ökade miljökrav på depone- ring - effekter för förbränning
Okade miljökrav på landets deponier kommer bl.a. att inne- bära ökade kostnader för att driva, sluttäcka och i framtiden kon- trollera deponier. Detta leder till ökade och mer differentierade deponeringsavgifter. Olika strömmar av avfall, t.ex. lätt- nedbrytbart och brännbart avfall, styrs bort eller rent av tvingas ifrån deponiema till andra behandlingsaltemativ. Detta leder till att minskade mängder avfall deponeras i framtiden.
Mängden avfall till deponering minskar redan idag och en- ligt en RVF-utredning om svensk avfallshantering år 2000/051 beräknas den totala mängden till deponier att minska med 37% inom en 5-årsperiod. I ton räknat skulle det innebära att den deponerade mängden 1994 (5.530 kton) skulle minska med ca 2.020 kton om 5-10 år (se bilaga). Enligt rapporten beräknas materialåtervinningen öka med 960 kton. Mängden avfall till avfallsförbränning och biologisk behandling ökar med 415 kton resp. 270 kton. Totalmängden genererat avfall beräknas minska med 375 kton och den deponerade mängden med 2.020 kton. Detta sammantaget leder till att den svenska avfallshanteringen kommer att ändra karaktär och inriktning inom 5-10 år.
Avfall till avfallsförbränning kommer i framtiden att ha en annan sammansättning. Detta beror på ökad återvinning, kom- postering och biologisk behandling. Av det avfall som förbränns i en avfallsförbränningsanläggning idag är ca 80% hushållsavfall. med ett värmevärde på ca 10 MJ/kg, och ca 20% industriavfall, med ett värmevärde på ca 15 MJ/kg. Denna fördelning mellan avfallsslagen kommer troligen att ändra sig inom en ganska snar framtid. Mängden hushållsavfall till förbränning minskar och
* RVF Rapport nr 95:13, "Svensk avfallshantering år 2000 .. eller strax därefter"
BILAGA 4 -14-
ersätts av mer industriavfall. lndustriavfallet som tidigare i stor utsträckning har deponerats kommer nu med ökade miljökrav och deponikostnader att sorteras ut för materialåtervinning och energiutvinning. En tänkbar fördelning mellan hushållsavfall och industriavfalltill förbränning blir 65/35 istället för dagens 80/20. Se bil. 4 F. Okad andel industriavfall innebär att det totala vär- mevärdet i avfallet till avfallsförbränning stiger.
Okade miljökrav på deponiema leder bland annat till att mer brännbart avfall kommer att finnas tillgängligt för vänne- och elproduktion. Okad sortering av avfallet ger ett torrare brännbart material med ett högre värmevärde. En lättare avfallsfraktion med högt värmevärde gör det samtidigt mer ekonomiskt intres- sant att lagra och transportera avfallet. Se kapitel 5.1.
Okad biologisk behandling av lättnedbrytbart organiskt av- fall kan för avfallsförbränningen ses som en konkurrent. Denna avfallsfraktion ger tillsammans med det övriga avfallet en bra blandning för förbränning i konventionella förbränningsanlägg- ningar. Förbränningsanläggningama är idag byggda just för att klara av denna mix av fuktigt och torrt avfall. En minskad andel våtfraktion är dock inte bara till nackdel utan med den försvinner också en hel del klorider som bland annat skapar problem med korrosion i pannor och i rökgasreningsutrustningen.
Befintliga 21 anläggningar har tillstånd att förbränna 1,92 milj. årston. Den tekniska kapaciteten ligger dock på 2,142 milj. ton. Enligt RVF:s rapport ökar avfallsmängden till förbränning år 2000/05 med 415 kton varvid 2,1 milj. ton då kommer att för- brännas. Dagens tekniska kapacitet skulle alltså räcka för att kla- ra de ökade mängderna. Det är dock inte alltid så enkelt för alla anläggningar att ta emot mer avfall. Utökad kapacitet begränsas i vissa regioner av den befintliga anläggningens tekniska storlek. Kapaciteten kan också begränsas av fjärrvärmenätets storlek eller
2 Den redovisade tekniska kapaciteten är beräknad på en genomsnittlig drifttillgänglig- het på 7500 h/år för alla de 21 anläggningama med en gemensam kapacitet att för- bränna 285 ton avfall/h.
BILAGA 4 -15-
av att det inte finns avsättning för en utökad värmeproduktion. RVF bedömer att befintlig förbänningskapacitet behöver öka för att kunna motta de ökade kvantitetema.
Enligt kapitel 1.3 kan man konstatera att nästan 60% av lan- dets invånare helt eller delvis får sitt hushållsavfall behandlat vid avfallsförbränningsanläggningar. Okad källsortering, återanvänd- ning, materialåtervinning, biologisk behandling och avfallsför- bränning innebär att det i praktiken inte finns något behov av att deponera hushållsavfall i framtiden.
Ökade miljökrav på deponier och minskad deponering kommer att öka deponeringskostnadema. Detta kommer att leda till en prisfördel för olika behandlingsmetoder visavi deponering.
Det ställs idag höga miljökrav på förbränning av avfall. Krav på teknik och utsläpp till miljön sätts av många olika skäl och har oftast gett något positivt - en typ av goodwill för avfallsförbrän- ning som verksamhet - istället för tvärtom. Självklart kostar mil- jökrav och leder till dyra investeringar, vilket avspeglar sig på behandlingsavgiftens storlek. Miljökrav på en verksamhet kan ge ett gott renommé och en chans till vidareutveckling och engage- mang för en bättre miljö.
Behandlingsavgiftema för avfallsförbränning varierar lika mycket som det finns anläggningar samt hur dessa definierar och delar in avfallet i olika avfallsfraktioner. Det finns inte idag två identiska anläggningar vad det gäller storlek, teknik och ålder och som därav skulle kunna ha jämförliga kostnader. Detta gör det svårt att jämföra taxor m.m.. De inkomster en anläggning får av att sälja el och värme beror på de avtal man har med en intern eller extem energidistn'butör, vilket också avspeglar sig på den behandlingsavgift man tar ut. En genomsnittlig behandlingsav- gift för sorterat hushållsavfall ligger idag mellan 150-300 kr/ton, men varierar från 0 till ca 450 kr/ton. För osorterat industriavfall kan siffran stiga till nästan 1000 kr/ton.
Anläggningar med fluidiserad bädd kräver avfall som är förbehandlat på ett eller annat sätt. Här finns många olika lös- ningar; allt ifrån att man vid anläggningen sorterar, magnetav- skiljer och mal/krossar avfallet till att tjänsten köps, dvs att man betalar för det förbehandlade avfallet som ska förbrännas istället
BILAGA 4 -16-
för att ta emot en behandlingsavgift. Under 1994 var det endast tre av sex FB-anläggningar som köpte förädlat avfallsbränsle i form av RDF3 eller pellets till en kostnad av 90-580 kr/ton.
Behandlingsavgiften är oftast differentierad på en och sam- ma anläggning mellan olika avfallsfraktioner i ett försök att ska- pa incitament till att få framför allt industrin att sortera bort t.ex. icke brännbart och miljöfarligt material, sådant som kan skada utrustningen i anläggningen eller öka utsläppen.
De framtida behandlingsavgiftema för en avfallsförbrän- ningsanläggning beror i hög utsträckning på om nya och strängare miljökrav tillkommer. Sådana krav leder till nya inves- teringar av hela eller delar av anläggningen. Medelåldern på anläggningama i Sverige är idag relativt hög, ca 15 år. Det pågår dock en ständig upprustning och modernisering av anläggning— arna bit för bit vilket gör att den tekniska livslängden på en an- läggning ständigt skjuts framåt. Vid ett fåtal mindre anläggning- ar står man dock inom några år inför det svåra beslutet att av- veckla verksamheten eller att bygga nytt då anläggningen har tjänat ut.
” Refuse Derived Fuel = ett malt, magnetseparerat samt siktat avfall. Motsvarar vikt-
mässigt ca 60% av den ursprungliga avfallsmängden.
BILAGA 4 -17-
3. Producentansvar - effekter för förbränning
Redan idag noteras en minskad tillförsel av hushållsavfall på ungefär 10% till avfallsförbränning. Minskningen beror bland annat på att det genereras mindre avfall, onödiga förpackningar tas bort eller minskar i materialrnängd och vikt, samt ökad åter- användning, kompostering och en ökad materialåtervinning ge- nom producentansvar för förpackningar och returpapper.
Sammansättningen av avfallet kommer att påverkas av pro- ducentansvaret, framförallt i vad avser förpackningar från hus- hållen, men även i viss mån ifrån industrin. Enligt RVF:s utred- ning om svensk avfallshantering år 2000/05 beräknas den totala mängden som lyder under producentansvaret att öka ifrån 675 kton 1994 till 860 kton om 5-10 år. Anläggningsägama räknar med att mängden tillfört hushållsavfall i dagens upptagningsom- råden kommer att minska med upp till 20%. Dessutom antas pro- ducentansvaret för förpackningar och returpapper innebära en ytterligare minskning med ca 10% av inflödet till avfallsförbrän— ning. De "förlorade" mängderna bedöms kunna ersättas med en ökad andel industriavfall samt ökade mängder hushållsavfall som tas in från ett större upptagningsområde, dvs. från kommuner som idag deponerar sitt avfall.
Producentansvaret för förpackningar och returpapper gör att andelen brännbart i hushållsavfall minskar på sikt och att värme- värdet i avfallet sjunker. Å andra sidan ser man vid förbrännings- anläggningama redan idag hur det s.k producentansvarsavfallet i "rena" fraktioner ökar till förbränning. Med "rena" fraktioner menas här den rest som uppstår vid sortering av avfallet för mate- rialåtervinning vilken ej lämpar sig för vidare materialåtervinning eller som det ej finns någon avsättningsmarknad för.
Med inkommande "rena" fraktioner uppstår ganska stora problem vid anläggningarna. Dessa "rena" avfallsfraktioner ska återigen blandas med det övriga avfallet, så att inte för mycket
BILAGA 4 -1 8 -
torrt material med högt värmevärde kommer in i ugnarna samti— digt, för att undvika risken att CO-halt, temperatur och att andra emissioner ökar. Inblandningen är mycket viktig och ger ett extra moment i hanteringen. Det är inte alltid man klarar av att göra detta i bunkern, beroende på bunkems utformning och storlek eller skopomas funktion, utan tvingas göra det på en plat- ta utanför med hjälp av ytterligare maskiner och personal. Hante- ringen blir därmed svårare och mer kostsamt. Sammanfattnings- vis innebär producentansvaret för avfallsförbränning: . mindre andel brännbart i det blandade avfallet vilket ger lägre värmevärde . "rena" fraktioner kommer in separat vilket ger högt värme- värde
- ojämn bränslekvalité in på grund av att "rena" fraktioner och övrigt blandat avfall kommer in separat . svår och kostsam extrahantering av avfallet för att blanda in "rena" fraktioner som levereras separat. Inblandningen måste ske för att man ska undvika driftstörningar med risk för miljömässiga konsekvenser
Ovanstående punkter utgör inget tekniskt problem men in- nebär en högre kostnad.
Avfallstransporter till och från EU styrs av EG-förordningen om övervakning och kontroll av transporter av avfall inom, till och från EurOpeiska Gemenskapen. Förordningen delar upp avfallstransportema i två kategorier som omfattar avfall för åter- vinning och avfall för slutligt omhändertagande. Till förordning- en hör en avfallsklassificeringi tre grupper; en grön, en gul och en röd lista. Klassificeringen sker med hänsyn till avfallets farlig- het. Avfall på den gröna listan är det som är minst reglerat och avfall från den röda listan det som är hårdast reglerat.
Transport av avfall som finns upptaget på den gröna listan och som ska återvinnas undantas från de allra flesta bestämmelser i förordningen. Denna typ av avfallstransporter ska i huvudsak endast åtföljas av ett transportdokument. Utsorterade fraktioner
BILAGA 4 -19-
av t ex plastavfall i fast form, textil, papper, kartong och pap- persprodukter återfinns på den gröna listan medan hushållsavfall hamnar på den gula listan och kräver en anmälan till behörig myndighet i mottagarlandet.
Import av avfall enligt den gröna listan är inte olaglig ur svensk synvinkel och Sverige har dessutom små möjligheter att göra invändningar mot denna typ av import. Import av så kallade sorteringsrester ifrån materialåtervinningen i Tyskland har före- kommit och pågår fortfarande för energiutvinning i förbrän- ningsanläggningar. Deflesta svenska anläggningar har fått för- frågan om att förbränna den tyska sorteringsresten. Endast ett fåtal anläggningar har tagit emot, studerat och provförbränt det- ta. En anläggning tar idag emot och förbränner ca 20 000 ton/år då man har ledig kapacitet i anläggningen. Att ta emot och för- bränna importerat materialspill från materialåtervinningen i ett annat europeiskt land är ekonomiskt fördelaktigt för en anlägg— ning. Totalt svarar denna hantering för endast en bråkdel av lan- dets samlade avfallshantering.
I den svenska förordningen om producentansvar för för- packningar finns olika kvoter som respektive förpackningsslag ska uppnå vad det gäller återanvändning och/eller materialåter- vinning. I det svenska begreppet materialåtervinning ingår inte energiutvinning eller biologisk behandling. I EU:s förpack- ningsdirektiv är motsvarande begrepp materialutnyttjande och detta utesluter energiutvinning men omfattar biologisk behand- ling. Enligt EU:s förpackningsdirektiv ska:
. minst 50% och max 65% av mängden förpackningsavfall (exkl. återanvända förpackningar), samlas in för återvinning. I EU:s begrepp "återvinning" inkluderas energiutvinning ' minst 25% och max 45% av det totala förpackningsavfallet ska materialutnyttjas och här inkluderas biologisk behand- ling inom EU, men inte energiutvinning . 15% av enskilda förpackningsavfallsslag materialutnyttjas.
BILAGA 4 -20-
Naturvårdsverket föreslog under hösten 1995 ändringar i den svenska förordningen till följd av EU:s förpackningsdirektiv. En av de föreslagna ändringarna innebär att generellt ska minst 50% av det totala förpackningsavfallet återvinnas inom landet. Med återvinning i förslaget avses materialåtervinning, energiut- vinning och biologisk behandling.
BILAGA 4 -21-
4. Deponiskatten - hur påver- kar och styr den?
Införandet av en deponiskatt, som tas ut på det avfall som går till slutlig deponering innebär en viss styrning av avfallet till annan behandling, återanvändning eller återvinning. Redan idag minskar mängden avfall till deponering och enligt RVF- utredningen om svensk avfallshantering 2000/05 beräknas depo- neringen minska med 2.020 kton. Vidare beräknas 375 kton mindre avfall produceras 2000/05. Dessutom beräknas återan- vändning och återvinning öka med 32% till 3.965 kton och av- fallsförbränningen öka med 25% till 2.100 kton samt en ökad biologisk behandling med 150% till totalt 270 kton. Se bil. 4 F.
Allt beror naturligtvis inte på den planerade deponiskatten utan på ett samspel mellan kommunernas avfallsplanering, ökade miljökrav på deponering, en tänkt deponiskatt, utökat producen— tansvar och ett ökat kretsloppstänkande.
Det händer mycket inom avfallsområdet vilket ger en större konkurrens om det avfall som ska tas om hand och föräd— las/behandlas i någon form. Den förändrade ansvarsfördelningen som skett genom producentansvaret har öppnat för nya aktörer på marknaden. Ett ökat kretsloppstänkande har lett till upp- komsten av nya tjänster inom avfallshanteringen där ekonomiska vinster lockar allt fler. Ett ökat antal privata sorteringsanlägg- ningar är ett exempel på detta.
På förbränningsanläggningama ser man redan idag en minskning av vissa avfallsfraktioner och man ser därför positivt på en deponiskatt. En sådan kommer att hjälpa till att styra nya flöden och mängder från deponi till förbränning. Framförallt kommer den torrare brännbara fraktionen av avfallet att styras till förbränning med energiutvinning. I första hand handlar det om industriavfall, som idag i stor utsträckning deponeras. Men även en utökning av upptagningsområdet för hämtning av hushålls- avfall och därmed längre transporter, kommer att bli aktuellt. Om
BILAGA 4 -22-
avfallet sorteras bättre än idag kommer det att löna sig att lagra och transportera avfall. Detta kan innebära att returtransporter kan användas i större utsträckning.
Om en deponiskatt införs kommer det sannolikt att leda till ett "renare" hushållsavfall - genom ökad källsortering - men ett "smutsigare" industriavfall. Det är enklare och mindre kostsamt att sortera industriavfallet som innehåller större och renare frak- tioner av material som lättare lämpar sig för materialåtervinning jämfört med hushållsavfallet. Detta innebär att "godbitarna" i in- dustriavfallet plockas ut och kvar av det ursprungliga industriav- fallet blir den något "smutsigare" delen, som fortfarande inne- håller stora mängder brännbart material. Med en hög deponiskatt ökar risken för leveranser av olika inerta material, t.ex. betong och metallskrot, vilket föranleder anläggningarna att införa en utökad mottagningskontroll av det inkommande avfallet, se kapi- tel 4.2. Det positiva med en ökad mottagningskontroll är att an- läggningarna förutom ökad kontroll även får ökade kunskaper om avfallsflöden och mängder in till anläggningen.
Avfallsförbränning strävar efter att andelen mottaget inert material minskar. Detta leder till mindre mängder restprodukter som måste tas om hand och/eller deponeras. För att klara dessa mottagningskrav behövs en utökad mottagningskontroll av av- fallet in till anläggningen.
Mottagningskontrollen av inkommande avfall måste sanno- likt öka. För anläggningen olämpligt avfall - inert material av olika slag, som inte ger något tillskott till förbränningsprocessen - kan i större utsträckning än idag komma till anläggningarna på grund av ekonomiska skäl hos avfallslämnaren. En tänkt depo- niskatt som kommer att läggas ovanpå en mottagningsavgift på deponier, som i sin tur förväntas stiga i takt med ökade miljökrav, kan föranleda avfallslämnaren att lämna med den tunga delen av avfallet, som ofta består av inert material, till avfallsförbränning istället för att sortera ut den och köra den direkt deponin.
Med en sorteringsanläggning för industriavfall och kross- ning av den utsorterade brännbara fraktionen kan man undvika att till förbränningsanläggningen få in för stora fraktioner, som kan fastna i eller skada anläggningen och ge upphov till drift-
BILAGA 4 -23 -
stopp, och för anläggningen olämpligt material (t. ex. inert eller explosivt material), som kan vålla skada. Ökade mängder inert material in i en förbränningsanläggning tillför inte något till förbränningen utan ger enbart en ökad andel restprodukter i form av slagg. Denna försortering leder till en högre behand- lingsavgift för osorterat industriavfall. Det står alltså avfallsläm- naren fritt att själv sortera sitt avfall eller mot betalning låta nå- gon annan utföra det arbetet.
De rester som uppstår vid en sorteringsanläggning och som inte vidare kan materialåtervinnas eller förbrännas måste skickas till deponering. För dessa rester och rökgasreningsproduktema som går till deponering kommer den tänkta deponiskatten att innebära en ökad kostnad för förbränning. Extra stor belastning blir det om man inte kan finna avsättning för det utsorterade slaggruset till exempelvis väg- och vallbyggnad.
Ett införande av en deponiskatt kommer på ett eller annat sätt även att märkas på de olika behandlingsavgiftema som idag tas ut för förbränning, kompostering och biologisk behandling. Slutlig mängd restprodukt som måste gå till slutlig förvaring på en deponi är olika för olika avfallsfraktioner och ett genomsnitt- ligt värde för varje avfallsfraktion kan tas fram för att beräkna hur stor andel av deponiskatten som ska tas ut vid behandling.
Priskonkurrensen från mindre "billiga" deponier kommer att jämnas ut vid införandet av en deponiskatt och strängare och enhetliga miljökrav på deponering. Den planerade deponiskatten har fått många kommuner att se sig om efter andra alternativ för det avfall som genereras i deras kommun. Avfallsförbrännings- anläggningarna märker redan idag av en ökad efterfrågan av deras tjänster från kommuner som idag deponerar sitt avfall till en låg kostnad. Med ökade kostnader och ökade miljökrav för deponering uppmuntras kommunerna till en ökad källsortering vilket gynnar avfallsförbränningsanläggningama då mindre inert material kommer till förbränningen.
De flesta av landets avfallsförbränningsanläggningar kan inte köra full drift under sommannånadema, då vännebehovet är litet. Å andra sidan saknas tillräckligt med avfall under den kalla- re vintersäsongen. Lagring av avfall, i bland annat balar, har un-
BILAGA 4 -24-
der de senaste åren provats av flera anläggningar i samband med sommaruppehåll, planerade drift- och underhållsstopp. Detta görs för att minska mängden avfall som måste deponeras, vilket innebär en kostnad i sig, samtidigt som avfallet kan lagras för att på så sätt bättre utnyttja den tillgängliga kapaciteten i anlägg- ningen och maximera energiumyttjandet ur avfallet.
Balning av avfall kostar i runda tal mellan 100-200 kr/ton, beroende på hur man räknar. Förutom hyra av eller investerings- kostnader i balningsmaskinen tillkommer kostnader för inköp av plast, transport, hantering och sönderdelning av balama innan de förbränns. Mängden avfall som balas är direkt avgörande på hur stor kostnaden blir per ton balat avfall. En deponiskatt ökar dock möjligheten för avfallsförbränningsanläggningama att ta ut den- na extra kostnaden som balning innebär - genom att deponi- skatten skapar en kostnadsfördel gentemot deponering. På så sätt kan avfallsförbränningsanläggningarna planera och utnyttja an- läggningen och avfallet optimalt.
En annan positiv effekt av lagring av avfall, genom exem- pelvis balning, är att man kan förflytta avfallet på ett enkelt sätt, t.ex. med tåg och olika returtransporter. Speciellt ifrån orter med intensiva turistsäsonger, då extra mycket avfall genereras i regio- nen, kan det vara lönsamt och lämpligt att under en kortare peri— od "paketera" avfallet med hjälp av en mobil anläggning och sedan transport vidare direkt eller då behov uppstår hos avfalls- förbränningsanläggningen. Den typen av avfall som gärna upp- står vid dessa orter under turistsäsong innehåller oftast, genom en ökad användning av engångsartiklar och förpackningar, en hö g- re andel brännbart material. Balning och transport av producen- tansvarsavfall (förpackningar som ej lämpar sig för materialåter- vinning) ifrån dessa orter skulle förmodligen också löna sig un- der den ofta korta och avfallsintensiva turistperioden.
BILAGA 4 -25 -
5. Energiutnyttjande - effekti- vitet och utveckling
Energiutvinning ur avfallet genom avfallsförbränning ger det högsta umyttjandet av den energi som finns i avfallet, jämfört med alla andra behandlingsmetoder för avfall. Hushållsavfall har ett värmevärde på ca 10 MJ/kg och industriavfallet ett värmevärde på ca 15 MJ/kg.
Lagring av avfallet gör det möjligt för avfallsförbrännings- anläggningama att lagra och därigenom planera värrneproduk- tionen beroende på vännebehovet. Detta ger ett bättre utnyttjan- de av energin i avfallet genom att man kan undvika att deponera avfallet under en viss period eller kyla bort effekt under varmare perioder om man t.ex. enligt kontrakt är tvingad till att ta emot och behandla avfallet.
Lagring genom exempelvis balning ger en jämnare bräns- lekvalité genom att fukten fördelar sig jämnt i hela balen. Fukt- halten i balen påverkas inte heller under lagring av väder och vind då plasten runt den skyddar. Balat material kan lagras under långa perioder utan att energivärdet i avfallet förstörs p.g.a. av den anaeroba miljö som infinner sig i balen. Balat material kan t.ex. skickas med olika returtransporter vilket minskar betydelsen av transportarbetet.
Om man räknar med att energivärdet i blandat avfall (50% hushållsavfall och 50% industriavfall) är 12,5 MJ/kg och att me- delenergivärdet i miljöklassad diesel (miljöklass 1-3) är 43,1 MJ/kg kan man sätta upp följande räkneexempel på transportav- ståndets betydelse och lastens storlek. Se tab. 5.1.
Andelen energi som åtgår för att transportera ett ton avfall med lastbil, enligt ovanstående statuerade exempel, visar att det ur energisynpunkt är lönsamt att transportera avfall från ett utökat upptagningsområde till avfallsförbränning för energiutvinning. Mest lönsamt blir det om hushållsavfallet är källsorterat och in- dustriavfallet sorterat så att inte transport av vatten och inert ma- terial sker i onödan. Val av "rätt" transport och transportmedel ger även miljömässiga vinster.
BILAGA 4 -26-
Tab. 5.1 Transportavstånd och last i relation till avfallets energivärde
FORDONSTYP Avfallslasten Energi i förbrukad diesel Andel (Avfall 12,5 MJ/kg och energinnehåll vid olika transportvstånd trpt diesel 41,3 MJ per liter) MJ 20 km 50 km 100 km emergi Lätt lastbil 4,7 ton 58 750 79 0,13% —"— 58 750 204 0.35% —"— 58 750 392 0,67% Tung lastbil 14 ton 175 000 181 0,10% —"— 175 000 427 0,24% —"- 175 000 836 0,48% Tung lastbil o släp 32 ton 400 000 552 0,14% —"— 400 000 1 158 0,29% —"— 400 000 2 255 0,56%
Källa; Reforsk FOU 126, maj -95. "Transporters miljöpåverkan i ett livscykelperspektiv".
Avfallsförbränning är en miljömässigt bra metod att utnyttja energin i avfallet. Inte ens dagens eller morgondagens moderna anläggningar kan trolla bort de föroreningar som finns i avfallet utan fungerar enligt principen: "det som kommer in kommer ut", med undantag för dioxiner som kan reduceras i en väl fungeran— de förbränningsprocess. Den stora fördelen med förbränning är dock möjligheten att "sortera" upp de emissioner och tungmetal- ler som avfall bär med in i anläggningen på ett kontrollerat sätt.
Avfallsförbränning i Sverige har idag rollen att vara en be- tydelsefull värmeproducent till det lokala fjärrvärmenätet samti- digt som den spelar en viktig roll i avfallshanteringen, genom att behandla avfall på ett miljömässigt riktigt sätt. Samtidigt ersätter avfallsförbränningen andra bränslen, som annars skulle använts för att producerat samma mängd värme eller el.
Renare avfallsfraktioner från industrin går redan nu till för- bränning i andra pannor än avfallsförbränningsanläggningama. Mängden avfall som förbränns på detta sätt kommer sannolikt att
BILAGA 4 -27-
öka med införandet av en deponiskatt och ökade miljökrav på deponiema. Det positiva med att utnyttja andra fastbränslepannor för energiutvinning ur avfallet är att man kan tillvarata energin i avfallet istället för att deponera det då detta annars, på grund av geografiska och ekonomiska skäl, varit nödvändigt.
Spill från sortering vid materialåtervinning skulle eventuellt också kunna förbrännas i konventionella fastbränslepannor. "Renheten" i dessa avfallsfraktioner är svår att kvalitetssäkra efter- som man inte kan kontrollera vad som slängs vid varje tillfälle. Dessa avfallsfraktioner, som kan utnyttjas i andra fastbränslepan- nor, bör vara så rena att de inte försämrar utsläppen från anlägg- ningen. Denna kvalitetssäkring av olika avfallsfraktioner är svårt att göra och leva upp till i varje tillfälle. Det betyder att miljökra- ven ska vara likvärdiga på avfallsförbränning och andra fast- bränslepannor. Om miljökraven sätts högre för avfallsförbrän- ning än för andra fastbränslepannor leder det till en snedvriden konkurrenssituation och sämre miljö. En konsekvens kan bli att speciellt mindre avfallsförbränningsanläggningar tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av ekonomiska skäl.
Frågan om ökad elproduktion vid avfallsförbränning hänger intimt ihop med marknadspriset på el. Idag är det inte ekono- miskt försvarbart att bygga om äldre pannor enbart för att bygga in elproduktion. Mer troligt är att detta sker vid en större om- byggnad eller vid nybyggnation. Nya anläggningar i Sverige kommer med största sannolikhet att förses med gasturbin för elproduktion, oavsett storleken på anläggningen.
Elproduktion i gaskombianläggning kräver viss storlek på pannan. Det finns nya tekniska lösningar för att bättre utnyttja energin i avfallet vid elproduktion. En sådan lösning är termisk förgasning av avfallet, som skulle ge ett betydligt högre elutbyte än dagens konventionella lösningar. Denna teknik är både dyr och oprövad. En annan negativ aspekt är att restproduktema, slagg och aska, förmodligen måste deponeras i sin helhet.
En ökad elproduktion skulle dock vara positivt för avfalls- förbränningen som behandlingsmetod, dvs ge ytterligare good- will eller "pluspoäng" då den tjänar många syften samtidigt och gör detta på ett miljömässigt riktigt sätt.
BILAGA 4 -2 g _
292 SOU 1996:139 4 A Fakta om förbrännrngsanläggnrngar Tab. Al Förbränningsanläggningar 1995 (Källa RVF).
Avfalls- Ugnsfabrikat Fabrikat och Driftstart Effekt i Kapacitet anläggning förbränningstyp årtal i MWh i ton/h Avesta Bruun & Sörensen D:o - vipprost 1980 2x7 2x2,9 Bollnäs Generator Dto - fluid bed 1983 10 4,5 Borlänge K+K Ofenb, Götav Kohlswa - rost 1981 18 5,5 Drefviken von Roll Kablitz - rost 1984 10 2,5 Ek sjö Generator Bubblande fluid bed 197 9 7+12 2x4 Göteborg von Roll Dzo - rost 1972 33 13 —"-— -"- —"— 1994 58 22 —"— —"— -"— 1995 58 22 Halmstad Martin/Generator Martin - rost 1984 2x1 l 2x5 Karlskoga K+K Ofenbau Kohlswa - rost 1986 12 5 Karlstad K+K Ofenbau Kohlswa - rost ] 9 8 6 1 7 7 Kiruna Volund Dzo - rost 1985 5 2.2 Köping Kockum Landsverk Bruzaholm - rost 1972 2x12 2x5 Landskrona Generator Bubblande fluid bed 1 9 8 3 1 , 2 Lidköping Generator/KEP Bubblande fluid bed 198 5 2x1 5 2746 Linköping von Roll Dzo - rost 1982 17 7 —"— -"- -"- 1983 29 12 —"— —"— —"- 1984 29 12 Malmö Martin -Wagner Biro Martin - snedrost 1973 2x30 2x12,6 Mora Bruun & Sörensen Dzo - rost 1981 6,5 3 ,2 Stockholm VKW Dzo - rost 1969 30 1 ] —”— -"- —"— 1959 30 11 —"— Martin/Wehrle —"— 1985 40 15 Sundsvall Götaverken Cirkulerande fluid be I 9 8 4 2 0 8 Umeå von Roll D:o - rost 1970 2x10 2x4 —"— Götaverken K+K Ofenbau - rost 1985 1 8 8 Uppsala Widmer & Ernst Dzo - planrost 1983 3 3 1 5 —"— Völund Dzo - snedrost 1965 5 3 —"— Bruun & Sörensen Dzo - snedrost 1971 5 3 —"— Widmer & Ernst D:o - planrost 1982 22 1 0 Västervik Generator Bubblande fluid bed l 9 8 3 2x 1 0 2x3
BILAGA 4A-4F -4A-F: l-
4A
Tab. A2.
Avfallsan-
Fakta om förbränningsanläggningar
Installerad rökgasreningsteknik, 1994 (Källa: RVF)
Stoftavskiljning -
läggning 2] leverantör
Rökgaskondense-
ring - leverantör
Torr re-
Anmärkning
ning - lev ]]
Avesta [21 Bollnäs [1]
El/slangfilt - Fläkt Slangfilt - Ind.f11ter
Borlänge [11 Elfilter - In'd.filter Drefviken [11S1angfilter - Fläkt
Eksjö [11
Slangfilt - lnd. AB
Göteborg [1] Elfilter - Fläkt —"— [11 __"_ [1] _"- Halmstad [2] Elfilter - Fläkt Karlskoga [1 Elfilter - Fläkt
Elfilt - Rohter/Muhl
Karlstad [1] Slangfilter - Fläkt Kiruna [2] Elfilt - FL Smidt Köping [1] Slangfilter - Fläkt —"— [1] Elfilt - Bahco Lurgi Landskr [l] Slangfilt - Ind.filter Lidköp [2] Slangfilt - Ind.filter Linköp [3] Slangfilter - Fläkt Malmö [2] Slangfilter - Fläkt Mora [1] Slangfilter - Fläkt Stockholm [2 Slangfilter - Fläkt —"— 11]
cc
Sundsvall [1] Ellslangfilt - Fläkt Umeå [2] Slangfilter - Fläkt _.._ [1] _.._ Uppsala [2] Elfilt - Res Cotrell —"— [2] Elfilter - Fläkt Västervik [1] Slangfilter - Fläkt
Fläkt
Fagersta
Andeze Götaverken miljö
"
Andeze/Fagersta
Götaverken miljö
Fagersta
"
Fläkt
Fläkt
Fläkt Fläkt
Fläkt
Fabri Pul
Fläkt Fläkt Fläkt Fläkt
Fläkt Fläkt Fläkt
KalkiFB
Aktivt kol FB NOx/RGÅ/SNCR
NOx/SNCR Aktivt kol
] ugn i taget för avf
Kalki FB Kalk på filter NOx/RGÅ/SNCR NOx/SNCR Aktivt kol NOx/SNCR NOx/RGÅ/SNCR N0x/SNCR/kalk i F] NOx/RGÅ
NOx/SNCR/Rotami)
NOx/Fläkt/kalk i FB
1] Rgå = Rökgasåterföring; Sncr = Selektiv icke katalytisk reaktion 2] Antal ugnslinjer på varje anläggning anges inom klammer
BILAGA 4A-4F
-4A-F:2-
4 B Tillförd mängd och energiproduktion
Tab.B Tillfört avfall resp. utvunnen energi 1994 (Källa RVF) Avfallsan- Tillförd mängd avfall av olika slag i ton 1994 Energiprod i MWh läggning Hushåll Industri Ind flis RDF Övrigt Värme El Avesta 40 237 4 350 910 95 900 Bollnäs 14 605 2 828 46 043 Borlänge 1] 3 180 5 109 16 673 3 593 634 90 959 Drefviken 12 681 49 659 Eksjö 450 5 000 102 254 Göteborg 211 827 53 920 9 353 731 170 53 656 Halmstad 2] 33 400 14 210 2 185 20 530 118 185 423 Karlskoga 34 682 2 885 82 632 Karlstad 3] 28 100 14 900 2 300 2 300 12 119 333 Kiruna 4] 11 325 1 231 3 406 2 966 33 744 Köping 21 142 13 797 220 82 628 Landskrona - 3 524 15 505 Lidköping 20 832 5] 34 770 - - 39 600 Linköping 140 000 38 314 9 898 - - 452 400 Malmö 132 170 71 393 548 772 Mora 18 021 925 41 195 Stockholm 223 443 26 498 564 591 58 908 Sundsvall 6 117 14 577 58 000 Umeå 6] 79 316 8 091 1 644 205 800 Uppsala 3] 196 855 38 522 999 594 000 Västervik 10 687 3 616 41 180
1] Övrigt = träflis. 2] Övrigt = privat grovavfall. 3] Övrigt = riskavfall. 4] Industri = returpapper samt övrigt = stycketorv. 5] Ingår i hushåll. 6] Övrigt = returpapper
BILAGA 4A-4F -4A-F:3-
4 C Miljökrav och föreskrifter (SNSF)
Tab. c1 Miljökrav - utsläpp till luft
Avfallsan- Tillstånd Avfall Temp Mg/norm.m3 tg OQC 10%C02 läggning Myndigh År ton/år oc co Stoft Avesta Konc nä 1994 50 000 >900 100 20 [1] Bollnäs Länstyr 1991 20 000 >800 200 [13] 20 [1] Borlänge —"— 1990 10 000 100 20 [2] Drefviken —"- 1991 12 000 >800 500 [4] 20 Eksjö —"— 1993 20 000 —"— 100 150 Göteborg Regering 1992 400 000 —"— 100 [7,4] 10 [1] —"— —"—— 200 [8] 20 [5] Halmstad Konc nä 1987,-93 90 000 —"— 100 [7,16 20 [1] Karlskoga —"— 34 000 —"— 100 20 Karlstad —"— 1987.-92 50 000 -"— 20 [1] Kiruna Länstyr 1990 20 000 —"— 100 20 [11 Köping Konc nä 1990 48 000 —"— 20 Landskrona Länstyr 1994 8 000 —"— 200 20 Lidköping —"— 1995 20 000 —"— 100 [7] 20 [7] Linköping Konc nä 1992 200 000 —"— 100 20 Malmö —"— 1986 230 000 —"— 150 25 Mora —"— 1992 23 000 —"— 100 [8] 20 [7] Stockholm —"— 1987 250 000 —"— 150 20 [18] Sundsvall —"— 1990 40 000 —"— 100 20 Södertälje —"— 1994 ind.avfall 90 [14] 20 —"— 180 [15] Umeå —"— 1989.-93 120 000 >800 300 [8] 20 [1] Uppsala —"— 1989.-94 257 200 —"— 100 [4,7] 10 [1] Västervik —"— 1990 25 000 —"— 20 [1]
___—___— [1] Månadsmedelvärdc/riktvärde. [2]Riktvärde vid besiktning. [3] Besiktningsvärde. [4] Timmedelvå'
[5] Arsmedelvårde/gränsvärde. [6] Prov riktvärde. [7] Riktvärde. [8] Fyra på varandra följande 15 11 medelvärden/gränsvärde. [9] Målsäun nya ugnar. [10] Målsättn gamla ugnar. [11] Gäller från 1995. [12] Från 1994 0.1 ng/m3. [13] Prov villkor tom 1998. [14] 90 mg/MJ dygnsmedelvärde/riktvärde. [15] 180 mg/MJ timmedelvärde/riktvärde. [16] 15 min. medelvärde. [17] Värden fastställs 1996. [18] Månadsmedelvärde/gränsvärde.
BILAGA 4A—4F -4A-F:4-
296 SOU 1996:139 4 C Mllekl'aV och foreskrtfter (SNSF) Tab. Cl. Miljökrav - utsläpp till luft, fortsättning på C 1. Avfallsan- Tillåtet utsläpp i mg per normal m, t.g., 0”C, 10% C02 om annat ej anges läggning HCl HF SO; NOx Hg TCDD (ng) Övrigt Avesta 100 [l] 1 [1] 0,03 [1] 2,00 [2] Bollnäs 100 [1] 0,08 [3] 2,00 [3] Borlänge 100 [1] 0,08 [2] 2,00 [2] Drefviken 100 400 0,08 0,05 Eksjö 100 [1] 5 [1] 400 [2] 0,08 [2] 2,00 [2] Pb 0,50 [2] —"— Cd 0,02 [2] Göteborg 20 [1] [10] 100 ing/MI 0,03 [7] 0.50 [6] —"-— 50 [5] [9] 50 rug/MJ Halmstad 100 [1] 300 [5] 0,08 [2,6: 2,00 [2,6] Karlskoga 100 200 Ing/MJ 0,03 0,10 Karlstad 100 [1] 0,08 [2] 0,03 [2] Kiruna 100 [7] 0,08 [7] 2,00 [7] Köping 100 0,08 2,00 Landskrona 80 4 0,30 Lidköping 100 [7] 150 mg./MJ 0,08 [7] 0,50 [7] Linköping 100 [1] 0,08 [7] 0,30 [7] Malmö 150 0,25 g: avf Mora 100 [1] 0,03 [7] 0,10 [7] Stockholm 100 [18] [11145 mg/MJ 0,03 [3] 0,10 [3] NH, 5 [18] Sundsvall 100 1 0,08 2,00[16,6] Södertälje 15 mgS/MJ xo mg/Ml NH3, NH4, —"— mo [17] Umeå 100 [1] 200 [1] 0,03 [2] 0,10 [2] Uppsala 100 [1] 50 mgS/MJ 100 mgIMJ 0,03 [2] 0,10 [2] ans [51 Västervik 100 [1] 5 [7] 0,08 [7] 2,00 [6]
[1] Mänadsmedelvärde/riktvärde. [2]Riktvärde vid besiktning [3] Besiktningsvärde. [4] Timmedelvå [5] Arsmedelvärde/gränsvårde. [6] Prov. riktvärde. [7] Riktvärde. [8] Fyra på varandra följande 15 r medelvärden/gränsvärde. [9] Målsättn. nya ugnar. [10] Målsättn. gamla ugnar. [ll] Gäller från 1995 [12] Fr 1994 0,1 ng/m3. [13] Prov. villkor tom 1998 dygnsmedelv. [14] 90 mgIMJ dygnsmed/gränsv. [15] 180 mg/MJ tinunedelvärde/riktvärde. [16] 15 min. medelvärde. [17] Värden fastställs 1996. [18] Månadsmedelvärde/gränsvärde.
BILAGA 4A-4F -4A-F:5-
Tab. C2 och C3 visari sammanfattad version innehållet i de svenska föreskrifterna för avfallsförbränning översatta från EG- direktiven 1989. Värdena i tabellerna är normaliserade till mg per nm3 tg vid 11% 02 eller 9% C02.
Tab. C2. SNFS 1993213 MS:68 (kortversion) Föreskrift om utsläpp till luft från anläggning för förbränning av kommunalt avfall med tillstånd före 940101 och med nominell kap ( 6 ton/h.
Ämne Maxvärde i mglnm' tg vid 9% CO, vid ungskapaciteten
( 1 ton per timme 1 - 6 ton per timme Stoft totalt 600 100 Kolmonoxid - CO [riktv och dygnnnedelv] 100 [riktv och timmedelv] 100
Kontinuerliga mätningar ska ske av ugnstemperatur (alla), stoft, C0 och CO2 eller 02 (2 1 ton/h). Periodiska mätningar ska ske av stoft, CO och CO2 eller 02 (( 1 ton/h). Vid ett ej planerat driftstopp i reningsutrustningen ska tillsynsmyndigheten faststäl- la den längsta tidsperiod under vilken utsläppskoncentrationen får överskrida riktvärdena. Under inga omständigheter får drif- ten fortsätta längre än 16 timmar.
Den totala drifttiden under ett år får vid angivna driftför-
hållanden ej överstiga 200 timmar. Stofthalten får inte i något fall överskrida 600 mg/nm3 under dessa tidsperioder.
Förbränningstemperaturen ska vara minst 850 0C under minst 2 sekunder vid närvaro av minst 6% 02. Detta krav gäller inte befintliga anläggningar om TCDD-ekvivalenten kan visas ligga vid samma nivåer som vid förhållanden ovan.
Senast den 1 december 1995 skulle anläggningarna upp- fylla kraven. Anläggningar med FB-teknik ska klara CO-kraven senast 1 december 1998.
BILAGA 4A-4F -4A-F:6-
Tab. C3. SNFS 1993:14 MS:69 (kortversion) Föreskrift om utsläpp till luft från anläggning för förbränning av kommunalt avfall som fått tillstånd före 940101 och anläggning med nominell kapacitet 2 6 ton/h som fått tillstånd före 940101.
Ämne Maxvärde i mg/nmi tg vid 9% CO; vid ungskapaciteten ( 1 ton per tim 1-3 ton per tim ( 3 ton per tim ___ Stoft totalt 200 100 30 Metall Pb, Cr, Cu och Mn - 5 5 Metall Ni och As - 1 1 Metall Cd och Hg - 0,2 0,2 Väteklorid - HCl 25 0 100 50 Fluorväte - HF - 4 2 Kolmonoxid - CO 100 100 100
_—
Kontinuerliga mätningar ska ske av ugnstemperatur, stoft, HCl, CD och 02 eller C02. Periodisk mätning ska ske av HF och tungmetaller. Vid ett ej planerat driftstopp i reningsutrustningen, ska tillsynsmyndigheten fastställa den längsta tidsperiod under vilken utsläppskoncentrationema får överskrida riktvärdena. Under inga omständigheter får driften fortsätta längre än 8 tim- mar.
Den totala dn'fttiden under ett år får vid angivna driftför- hållanden inte överstiga 96 timmar. Stofthalten får inte i något fall överskrida 600 mg/n m3 under dessa tidsperioder.
Förbränningstemperaturen ska vara minst 850 ”C under minst 2 sek vid närvaro av minst 6% 02. Detta krav gäller inte för befintliga anläggningar om TCDD-ekvivalenten kan visas ligga vid samma nivåer som vid förhållanden ovan. Nya anläggningar ska vara försedda med stödoljebrännare.
Befintliga anläggningar ska uppfylla kraven senast 1 de- cember 1996. Nya anläggningar avser krav som gäller vid ny- byggnation av anläggningar och befintliga avser krav som sätts för anläggningar som är byggda.
BILAGA 4A-4F -4A-F:7-
4 D Emissioner från avfallsförbränning
Tab. D 1 Emission till luft enligt miljörapporter 1994
Avfallsan- Emission i mg per normal m, t.g., 0”C. 10% C02 [dioxin och klorbensen i ng) läggning CO Stoft HCl HF SO, M), Dioxin Klorbensen Avesta 20 11 14 58 288 0.180 Bollnäs 213 2 9 (1 30 293 0.071 Borlänge 108 5 39 ( 0.1 110 180 2.000 Drel'viken 500-1000 ( 1 35 270 Eksjö 246 (1 3.3 350 0.800 Göteborg 88 [5] 7 [5] 18 [5] 188 [5] 153 [5] 0,2 [4] Halmstad 80 18 12 153 157 0,600 Karlskoga 114 (1 16 113 ( 0.011 Karlstad 116 2,6 77 61 266 0.020 648 Kiruna 95 7 6 48 175 Köping 273 1.3 57 1,0 246 350 Landskrona 175 12 60 4,0 22 145 Lidköping 208 [3] 2 [3] 42 [3] 242 [3] 0,01 [4] Linköping 73 [3] 4 [3] 71 [3] ( 0.1 [4] 53 [4] 103 (0,3 [4] 2 [4] Malmö 134 2.2 82 204 124 0,010 800 Mora 31 1 23 209 0,007 Stockholm ( 3 34 26 120 ( 0.1 Sundsvall 25 [3] 8 [3] 42 [3] 0,18 [4] 14 [3] 123 [3] 0,3 [4] 7800 [4] Umeå 82 1 28 0,32 152 336 0,0325 —"— 58 3 39 0.14 115 299 0.0250 Uppsala 31 0,4 2 ( 0.1 12 196 0.0005 350 Västervik 188 ( 1 63 ( 0.1 588
[1] 1991 till 1992 ingen mätning. [2] Uppgift från 1988. [3] Årsmedelvärdea [4] Periodisk besiktning. [5] Dessa värden baseras på kont. mätning 1994. Under året har anläggningen köns en del i lay-pass p.g.a inkopplingar
BILAGA 4A-4F -4A-F:8-
4D
Tab. D 2 Emission till luft enligt miljörapporter 1994
Emissioner från avfallsförbränning
Avfallsan- Emission i ttg per normal m” t.g., OGC, 10% C02 läggning Hg Pb Cd Zn C: Cu Övrigt Avesta ( 0,36 22 0,16 62 Bollnäs 1,2 5,1 0.095 4,09 0,64 6,6 60 [Ar] Borlänge 4.8 1360 59 Dret'viken 2.0 Eksjö (1 Göteborg 11 [4] 19 [4] 3,2 [4] 32 [4] 0.2 [41 0,1 [4] 3 [4] Halmstad 2,0 120 3 Karlskoga ( 0,93 Karlstad 1 [4] ( 1 [4] (1 [4] 2 [4] ( 1 [4] 3 [4] ( 1 [41 Kiruna 74 Köping 41 1,26 0.04 4.00 1 1,00 1 1.2 [Mn] Landskrona 5 Lidköping 30 [41 Linköping 26 [4] 5 [4] 0.2 [41 23 [41 7,4 [41 4.4 [41 28,7 [41 Malmö 3.9 3,8 0,46 13,3 Mora 1,0 64 ( 1 63 Stockholm 0.1-6 0,2-6.2 ( 0,1—(1 ( 0.1-19 0,5-3,6 0,1-3.9 0,2-5.1 Sundsvall 16 Umeå 0,9 3.3 0.16 9,8 1,43 —"— 0.7 51 5.50 79 0.01 Uppsala 6 3,4 0,01 1 1.4 2.3 0.90 [NHs] Västervik 26 ( 1
Tab. D3. Emission till vatten från förbränning enl miljörapporter 1994 Ämne Enhet Emission till vatten från olika avfallsfdrbränningsanläggningar
Avesta Borlänge Eksjö Göteb Halmst Kiruna Uppsala
Klorid [g/l] gram/l 7.19 0.6 7 5,1 6000 Sulfat [mg/'I] mgram/l 961 0.02 358 210 60 Hg p.gram/l 2 42,2 0,7 ( 0,1 1,1 ( 0,26 ( 3,0 Pb —"- 3 325,6 8 (1 ( 1,0 40 ( 15 Cd —"— 0.1 43.9 ( 0.4 4,9 2.5 2,2 ( 2,9 Cr -"- 45 21,8 ( 5 ( 2.4 ( 1.0 4.4 ( 6,6 Ni -"- 2 , 48,7 ( 10 ( 3.1 22 4.1 17 Zn —"- 12 2780 (5 7,1 230 325 76 Co —"- 1.9 (5 ( 3,4 (5 5 (5 Cu —"- 32.3 4.1 ( 10000 Dioxiner ngram/l ( 0,1 ( 0.05 0.0045 As p.gram/l ( 1 NH. mgram/l 19.5 BILAGA 4A-4F -4A—F:9-
4 E Restprodukter från forbrannm g
Tab. E. Restprodukter från förbränning 1994 (Källa: RVF) Förbrännings- Slagg eller botten— Rökgasreningsprodukt anläggning aska i ton per år eller aska i ton per år Avesta 6 470 1 040 Bollnäs 2 300 [inklusive flygaska]
Borlänge 5 289 674 Bollmora 1 558 205 Eksjö 250 1 000 Göteborg 56 426 9 387 Halmstad 13 202 Karlskoga 5 636 [torr slag och aska] 1 208 —"— 7 514 [vlt slag och aska] 1 635 Karlstad 11 123 2 271 Kiruna 1 760 1 400 Köping 7 307 1 181 Landskrona 1 170 Lidköping 3 600 3 500 Linköping 39 372 5 000 Malmö 45 751 4 470 Mora 3 503 274 Stockholm 53 143 15 428 Sundsvall 1 035 1 801 Umeå 18 479 3 238 Uppsala 44 270 5 112 Västervik 2 046 2 131
———-———-—-——
BILAGA 4A-4F
-4A-F:10-
302 SOU 1996:139 4 F Avfallsläget 1994—2000/05 enl RVF 95:13
I tabell F visas den avfallssituation som bedöms bli aktuell om 5-10 år i jämförelse med situationen 1994.
Tab. F Avfallssituationen 1994 och 2000/05 1 kton
' '_ '_' _. TF"—_ '_— " "— " AVFALLSSLAG Prod Ovr Total Aterv Biol For- Depo Total Total ansv återv återv % beh brän nering beh g= mängd
a b c=a+b c/h d e f d+e+f h=c+
HushavF1994 460 120 580 18% 601285 1380 2725 3305 —"— 2000/05 585 180 765 25% 1501345 800 2295 3060 Parkavfall 1994 70 70 27% 110 80 190 260 —"— 2000/05 100 100 43% 135 135 235 Bygg/rim avf -94 20 200 220 18% 120 895 1 015 1 235 —"— 2000/05 30 320 350 25% 275 770 1 045 1 395 Askor 1994 160 160 19% 670 670 830 —"— 2000/05 390 390 47% 440 440 830 Avloppsslam —94 435 435 40% 655 655 1 090 —"— 2000/05 645 645 65% 65 280 345 990 Industriaslam -94 ej kända mängder 185 18 5 1 8 5 —"— 2000/05 ej kända mängder 15 105 120 120 Industriavfall -94 195 1 345 1 540 46% 250 1 570 1 820 3 360 —"— 2000/05 245 1 470 1 715 54% 450 1 015 1 465 3 180 Specavf 1994 ej kända mängder 10 30 95 135 135 —"— 2000/05 ej kända mängder 85 30 100 215 215
SUMMA 1994 675 2 330 3 005 29% 180 1 685 5 530 7 395 10 400 SUMMA 2000 860 3 105 3 965 40% 450 2 100 3 510 6 060 10 025
FÖRÄNDRK'ION 185 775 960 270 415 -2 020 -1 335 -375 Källa Renhållningsverksföreningens rapport 95:13
Hela avfallsmängden minskar genom avfallssnål konsumtion och produktion, hemkompostering, slamavvattning mm med 375 kton (-4%).Återvinningen ökar med 960 kton (+32%) varav 535 kton slam, askor och ren trällis, 185 kton tidningar, glas, däck och förpackningar med producentansvar samt 350 kton övriga material. Avfall som måste slutligt omhändertas minskar med totalt 1.335 kt (-18%). Mängden deponerat avfall minskar med 2.020 kton (-37%). Biologisk behandling ökar med 270 kton (+150%) varav 75 kton är förorenade jordmassor. Avfallsför- bränning ökar med 415 kton (+25 %).
BILAGA 4A»4F -4A-F:l 1-
Bilaga 5
DEPONISKATTEUTREDNINGEN
KONSEKVENSANALYS FÖR SVERIGES GLESBYGD AV ÖKADE KRAV VID DEPONERING AV AVFALL SAMT INFÖRANDE AV AVFALLSSKATT- ANALYS FÖR ARVIDSJAUR, LULEÅ OCH PAJALA KOMMUNER
16495037 Umeå 1996-01-17 GBM
Förord
Deponiskatteutredningen har regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till beskattning av avfall som deponeras. Enligt kommittédirektivet (Dir 199537) syftar skatten till att minska mängden avfall till deponering. Utredaren skall även allsidigt utreda konsekvenserna av att inför en sådan skatt och redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 mars 1996.
Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att föreslå kvantitativa mål och åtgärder för en förbättrad avfallshantering som bygger på avfallets egenskaper. Uppdraget skall redovisas till regeringen i augusti 1996.
Naturvårdsverket har i en extemremissutgåva till allmänna råd "Deponering av avfall" anpassat EU:s föreslagna deponeringsdirektiv till svenska förhållanden.
Konsekvenserna av en deponiskatt och förändrade krav vid deponering av avfall skall analyseras för glesbygden med avseende på miljöeffekter och ekonomi för avfallslämnare, kommuner, övriga aktörer och samhället som helhet. Deponiskatteutredningen har gett VBB Viak, Umeå. i uppdrag att utarbeta en konsekvensanalys för Arvidsjaurs, Luleå och Pajala kommuner.
Kontaktpersoner på kommunerna har varit;
Bernt Normark Arvidsjaur kommun Göran Gabrielsson Luleå kommun Niklas Kihlangi Pajala kommun
Dessa har på ett förtjänstfullt sätt bidragit med data som varit nödvändiga för projektets genomförande.
Faktainsamlingen har gjorts av Hans Bergman, vid företagets Luleåkontor. Peter Törnkvist, Trafik och Miljö i Norr AB, Umeå, har tillsammmans med medarbetare svarat för för beräkning av trafikarbetet och dess emissioner samt medverkat i sammanställning och värdering av ekonomiska konsekvenser.
VBB Viak AB Umeåkontoret / /
öran Bergström
Innehåll
Sid Sammanfattning .................................. 1 Bakgrund ....................................... 3 2.1 Beskrivning av uppdraget ................. 3 2.2 Framtida krav på deponier till följd av Naturvårdsverkets allmänna råd ............ 4 2.3 Antagna förutsättningar till följd av deponiskatteutredningen . . . . . ......... 4 2.3.1 Deponiskattens utformning ..... 4 2.3.2 Kontroll av avfallet för beräkning av deponiskatt ................. 5 2.4 Deponiskatt i Finland .................... 5 2.5 Regler för gränsöverskridande transporter av avfall ............................... 6 Nuvarande avfallshantering .......................... 6 3.1 Arvidsjaurs kommun .................... 7 3. 1 . 1 Avfallsmängder .............. 8 3.1.2 Avfallsupplag ............... 8 32 Luleå kommun ......................... 9 3 .2.1 Avfallsmängder .............. 9 3.2.2 Avfallsupplag .............. 10 3.3 Pajala kommun ........................ 12 3 . 3.1 Avfallsmängder ............. 12 3.3.2 Avfallsupplag .............. 12 Bedömd utveckling till år 2001 ...................... 14 4. 1 Befolkningsutveckling .................. 14 4.2 Framtida avfallsmängder ................ 14 4.2.2 Producentansvar ............ 1 5 Avfallshantering år 2001 - fyra scenarios ............... 15 5.1 Gemensamma förutsättningar ............. 15 5.2 Scenario 1 — O—altemativet, dagens krav på deponier ............................. 16 5.3 Scenario 2 - deponi som uppfyller naturvårdsverkets minikrav .............. 17 5.4 Scenario 3 - deponi som uppfyller naturvårdsverkets samtliga krav .......... 17 5.5 Scenario 4 - interkommunal deponi som uppfyller naturvårdsverkets samtliga krav ................................... 18 5.5.1 Arvidsjaurs kommun ......... 18 5.5.2 Planerat interkommunalt samarbete i fyrkanten ................. 19 5.5.3 Luleå ..................... 19
5.5.4 Pajala .................... 20
Bilagor: Bilaga 1 Bilaga 2
Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6 Bilaga 7 Bilaga 8
56 Redovisning av åtgärder på avfallsupplagen vid respektive scenario ..................... 21 5.6.1 Våg ...................... 22 5.6.2 Kompaktor ................ 22 5.6.3 Bottentätning .............. 23 5.6.4 Topptätning ............... 23 5.6.5 Lakvattenbehandling ......... 23 5.6.6 Gassystem ................. 23 5.6.7 Förbehandling av organskt avfall ......................... 24 5.6.8 Bemanning ................ 25 Nytta vid respektive scenario ....................... 25 Slutsatser/kommentarer ........................... 3 3 7.1 Effekter för kommunerna ................ 33 7.1.1 Deponiskatten .............. 33 7.1.2 Förbränning av hushållsavfall . . . 33 7.1.3 Vägning av deponerat avfall . . . 34 7.1.4 Ökad tillsyn ................ 34 7.2 Entreprenöref ......................... 34 7.3 Effekter för avfallslämnaren .............. 3 5 7. 3. l Avfallstaxor ................ 3 5 7.3.2 Servicenivå ................ 36 7.4 Samhällseftekter ....................... 36 7.4. ] Trafikarbetet ............... 36 7.4.2 Emissioner från trafikarbetet . . . 37 7.4.3 Metanemissionen ............ 3 7 7.4.4 Lakvattenemissionen ......... 37 7.4.5 Arbetstillfällen .............. 3 7 7.4.6 Resursåtgång ............... 3 8 7.4.7 Bärkraltig utveckling ......... 3 8 7.4.8 Illegal deponering ........... 39 7.4.9 "Export" av avfall mellan olika kommuner ................. 38 7.5 Sainmanfattade bedömning för Arvidsjaurs kommun ............................. 39 7.6 Sammanfattade bedömning för Luleå kommun 39 7.7 Sammanfattade bedömning lör Pajala kommun 40 Projektbeskrivning Sammanfattning av Naturvårdsverkets allmänna råd deponering
av avfall
Avfallsmängder i Arvidsjaurs kommun år 2001 Avfallsmängder i Luleå kommun år 2001 Avfallsmängder i Pajala kommun år 2001 Avfall som omfattas av producentansvar Beräkning av det monetära värdet av bildad deponigas Beräkning av investerings- och driRskostnader
1 Sammanfattning
Deponiskatteutredningen har uppdragit åt VBB Viak att utreda konsekvenserna av deponiskatt och ökade miljöskyddskrav vid deponering av avfall i glesbygd. Studien har omfattat Arvidsjaur, Luleå och Pajala kommuner.
Den nuvarande hanteringen i de tre kommunerna är likartad. Det finns ett centralt avfallsupplag och några mindre "byatippar". Hushållsavfallet deponeras vid det centrala avfallsupplaget medan de mindre upplagen tar emot grovavfall och schaktmassor. Miljösyddsåtgärderna vid upplagen varierar, den högsta ambitionsnivån finns vid Sunderbyns avfallsupplag i Luleå.
Redovisningen av konsekvenserna har gjorts i scenarioform för olika ambitionsnivåer vid avfallsupplagen samt ett alternativ där kommunerna skapar interkommunala avfallsupplag.
lnförandet av en skatt på den avfallskvantitet som slutligt deponeras bedöms skapa ekonomiska incitament för en ökad utsortering av fraktioner som omfattas av producentansvar eller i övrigt går att finna avsättning för.
Den kontroll som måste ske för att registrera deponerad kvantitet bör vara flexibel. Detta innebär att de större avfallsupplagen förses med våg medan för mindre upplagen kan kvantiteten bestämmas genom inmätning, varefter den årliga volymtillväxten omräknas till deponerat tonnage.
De miljöskyddsåtgärder som föreslås vid avfallsupplagen under den kommande tioårsperioden, vilka är en följd av den nationella tillämpningen av EU:s föreslagna deponeringsdirektiv innebär att avfallshanteringen ges en väsentlig nivåhöjning. Kravet på kontroll av deponerat avfall medför att avfallsupplagen måste vara inhägnade och bemannade under öppethållandetidema. Tre deponiklasser införs, till vilka avfall med olika föroreningsinnehåll och mobilitet på föroreningarna får föras. Vidare får vissa avfallsslag inte deponeras. Till deponiklass 1 får föras avfall med högt föroreningsinnehåll måttlig mobilitet hos föroreningarna medan till deponiklass 3 förs avfall med lågt till måttligt föroreningsinnehåll och låg mobilitet hos föroreningarna. Kraven på skyddsåtgärder relateras till respektive deponiklass. Syftet med dessa är att deponin efter avslutad deponering skall läcka så små föroreningsmängder att ytterligare skyddsåtgärder inte är nödvändiga ens i ett långt tidsperspektiv.
Den tydligt uttalade målsättningen att organiskt avfall inte skall deponeras skapar incitament för kommunerna att stimulera ett ökat eget
omhändertagande vid källan. Slammets återförande i biologiska kretslopp kommer i fokus.
För att kunna uppfylla de målsättningar som uttalats kan kommunerna arbeta efter olika handlingslinjer. En möjlig väg är att deponera avfall tillhörande deponisklass 2 på interkommunala avfallsupplag medan avfall tillhörande deponiklass 3 även fortsättningsvis deponeras inom respektive kommun. På detta sätt kommer endast det avfall som kräver mer omfattande skyddsåtgärder att behöva transporteras längre sträckor.
Samtliga scenarios, förutom O-alternativet, innebär ökade kostnader för avfallslämnarna. Det förutsätts att skatten kommer att belasta avfallslämnarna. Deponiskatten kommer vid en nivå på 200:-/ton att innebära en kostnadsökning på ca 160:—/år ett normalhushåll. Vidare tillkommer en kostnad på ca 25:-/år i det fall avloppsreningsverksslam deponeras på avfallsupplag, kommer att tas ut via VA-taxan. Kraven på miljöskyddsåtgärder kommer att ge varierande utfall i olika kommuner. Samtliga studerade kommuner startar från en relativt hög nivå. De tillkommande åtgärderna får störst effekt på avfallsavgiften för avfallslämnarna i de mindre kommunerna. I dessa kan avfallsavgiftema komma att höjas med upp mot 40-50 %.
Kommunerna kommer att få ökade kostnader dels till följd av att de mindre avfallsupplagen ersätts med återvinningsstationer eller likande, dels till följd av vidtagna miljöskyddsåtgärder vid avfallspplagen. Nuvarande avfallshantering har inte full kostnadstäckning i två av de tre studerade kommunerna, i samtliga scenarios förutsätts att detta uppnås.
Entreprenörerna kommer till följd av ökat transportbehov få ökad omsättning.
Konsekvenserna för samhället är att metanemissioner från avfallsupplagen minskar eftersom det organiska avfallet behandlas på annat sätt i vad som för närvarande är fallet. Miljöpåverkan från lakvatten minska genom vidtagna skyddåtgärder. Genom att fler abonnenter delar på investeringskostnaderna för miljöskyddsåtgärdema kan dessa optimeras. Samtliga scenarios innebär i varierande grad en ökning av transportarbetet och därmed relaterade emissioner.
2 Bakgrund
Deponiskatteutredningen har gett VBB Viak, Umeå, i uppdrag att analysera konsekvenserna av en deponiskatt samt förändrade miljöskyddskrav vid deponering av avfall för glesbygden med avseende på miljöeffekter och ekonomin för avfallslämnare, kommuner, övriga aktörer och samhället som helhet. Studien omfattar Arvidsjaur, Luleå och Pajala kommuner.
Uppdraget har innefattat att från tillgängliga fakta i avfallsplaner, statistik från avfallsupplagen och transportörerna redovisa konsekvenserna. Dessa har redovisats i scenarioform för år 2001.
* Scenario l, O-altemativet, innebär att dagen avfallshantering, utan förändringar, skrivs fram till år 2001. 1 Luleå och Pajala komuner ersätts de mindre upplagen med återvinningstationer.
* Scenario 2 innebär att kommunerna anpassar verksamheten vid avfallsupplagen till anvisningarna i Naturvårdsverkets allmänna råd och gör minimala förändringar. De mindre avfallsupplagen i Arvidsajurs kommun ersätts med återvinningsstationer. Deponiskatt införs.
* Scenario 3 innebär att kommunerna etablerar nya deponier vilka till fullo uppfyller kraven på miljöskyddsåtgärder i råden. Deponiskatt införs.
* I scenario 4 samarbetar kommunerna och etablerar interkommunala behandlings- och deponeringsanläggningar, vilka uppfyller samtliga krav på miljöskyddsåtgärder som redovisas råden. Deponiskatt införs.
Projektbeskrivningen redovisas i bilaga 1 .
Arbetet har bedrivits från VBB Viak kontor i Umeå med assistans av kontoret i Luleå vid faktainsamlingen. Trafik och Miljö i Norr AB, Umeå, har beräknat trafikarbetet och dess emissioner samt medverkat i sammanställning och värdering av ekonomiska konsekvenser.
Faktainsamlingen har gjorts under december månad 1995 genom utsändning av ett frågeformulär. Därefter har besök gjorts i respektive kommun.
I Naturvårdsverkets allmänna råd redovisas miljöskyddsåtgärder för att uppnå de mål och strategier som formulerats. Åtgärderna innefattar planeringsåtgärder vilka skall vidtagas innan en deponi anläggs, liksom krav på det avfall som skall tillföras deponin. Skyddsåtgärderna omfattar såväl den aktiva som den passiva fasen och syftar till att minimera föroreningsmängden från deponin.
Vidare ställs krav på egenskaperna hos det avfall som skall tillföras deponin. Detta innebär att avfall med vissa egenskaper, t ex stor mobilitet, inte bör deponeras utan förbehandling. En indelning görs vidare i tre deponiklasser till vilka korresponderande avfallsslag får tillföras. Till deponiklass 1 får föras avfall med hög föroreningspotential och måttlig mobilitet hos föroreningarna. Avfall med måttlig föroreningspotential och låg till måttlig mobilitet får tillföras deponiklass 2 medan avfall med låg till måttlig föroreningspotential och låg mobilitet får tillföras deponiklass 3.
Restfraktion från hushållen, d v s exklusive miljöfarligt avfall, återvinningsbart, brännbart och lättnedbrytbart organiskt material får tillföras deponiklass 2.
För deponiema ställs krav på geologiska barriärer, utformningen är beroende av vilken deponiklass som deponin tillhör.
Kontroll av såväl mottaget avfall liksom avfallsupplagets uppbyggnad skall göras.
Ett sammanfattning av det allmänna rådet redovisas i bilaga 2.
En av de givna förutsättningarna för uppdraget är att en deponiskatt införs med 200:-/ton avfall. Skatt utgår för allt avfall som deponeras oavsett den mottagande deponins storlek.
Skatt tas endast ut på det avfall som slutligen deponeras. 1 det fall avfall tas emot på en deponi för sortering, och en del av avfallet sänd till extern återvinning/behandling, beskattas endast den avfallsmängd som slutligen deponeras. Det förutsätts dock att avfallet mellanlagras under högst 3 år. I
4
annat fall debiteras deponiskatt.
På likande sätt beskattas avfall som före deponering behandlas på eller i nära anslutning till avfallsupplaget. Oawattnat slam från mindre reningsverk kan avvattnas på slamtorkbäddar, varvid det bildade dräneringsvattnet kan infiltrera i marken, vilket möjliggör en nedbrytning och fastläggning av föroreningarna utan miljöolägenhet. Om slammet efter awattning deponeras beskattas deponerat tonnage.
Skattesatsatsen är lika, oavsett avfallets egenskaper, för avfall som deponeras på avfallsupplag.
Branschspecifika avfall vilka deponeras på avfallsupplag inom resp industris verksarnhetsområde omfattas likaså av deponiskatt. Skattesatsen avses att anpassas till respektive bransch. Undantag från beskattning kan komma att göras för vissa avfall, t ex slagger från metallraffrnering och grönlutslam, enligt utredarens uppfattning.
Massor som nyttjas till tätning och täckning vid avfallsupplag, omfattas inte av deponiskatt, under förutsättning av de inte klassificeras som avfall.
2.3.2 Kontroll av avfallet för beräkning av deponiskatt
Kontroll av deponerad avfallskvantitet görs genom invägning vid krönt våganläggning. Denna placeras vanligen vid infarten till deponin och samtliga fordon vilka levererar avfall till upplaget vägs vid in- respektive utpassage. Fraktioner som sorteras ut och hämtas av producent eller levereras till annan anläggning vägs på motsvarande sätt vid utleverans.
Varje in- respektive utleverans joumalförs.
För deponier som tar emot små avfallsmängder, t ex ( 500 årston, görs en beräkning av deponerad mängd genom årlig inmätning av avfallsupplagets tillväxt. Volymtillväxten omräknas med deponerat tonnage med hjälp av schablontal. Schablontalet bör väljas så att deponering på dessa mindre deponier beskattas minst lika hårt som de deponier som är försedda med väg.
Årligen skall deponiägaren lämna underlag för beräkning av skatten till anvisad myndighet. Det förutsätts att myndigheten gör erforderlig kontroll av deponiägarnas system för registrering av deponerat avfallstonnage.
För närvarande finns ett samarbete över nationsgränsen i Tornedalen. Så tar t ex Haparanda kommun emot avloppsvatten från Torneå till ett gemensamt
avloppsreningverk, medan avfallet från de båda kommunerna deponeras i Torneå.
Finland har i egenskap av EU-medlem implementerat de miljöskyddskrav som följer av EU:s deponeringsdirektiv.
Miljöministeriet i Helsingfors arbetar med ett förslag till deponiskatt vilken föreslås omfatta allt avfall för deponering och kan trädai kraft från den 1/7- 96. En skattesatser på 90 FMK har nämnts i diskussionerna. Ett antal branschspecifika industriavfall föreslås bli undantagna från skatt.
För kontroll av deponerad mängd förutsätts att deponiema har erforderlig vågutmstning. För de deponier som saknas detta föreslås inmätning av avfallet under en övergångsperiod.
Genom lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) enligt SF Sl995:828, har reglerna för import och export av hushållsavfall ändrats.
Ändringen berör & I vilken har fått följande tillägg.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
1. föreskriva att hushållsavfall eller annat avfall får föras in till eller föras ut ur landet endast efter särskilt tillstånd.
2. i övrigt meddela sådana föreskrifter om begränsningar i fråga om avfallstransporter som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
3 Nuvarande avfallshantering
Avfallet från Norrbottenskommunerna tas i huvudsak omhand genom deponering. Länet har med sina ca 266 000 invånare och en yta på 98 910 km2, d v 5 en fjärdedel av Sveriges yta, förutsättningar för en decentraliserad avfallshantering. I Kiruna finns en avfallsförbränningsanläggning, vilken tar emot bl a hushållsavfall som uppkommer inom kommunen.
Åkerarealen, enligt statistik från 1990, varierar i de studerade kommunerna mellan 703 ha i Arvidsjaur till 9078 ha i Luleå kommun. Pajala har en åkerareal på 1993 ha. Återföring av slam från avloppsreningsverk bedöms
6
primärt kunna ske till jordbruksmark. [ andra hand kan slammet användas för bl a täckning på avfallsupplagen.
De geografiska förutsättningarna för länet och ett urval av kringliggande kommuner framgår av kartan nedan.
Karta [. Norrbottens län, be olknmsmän der
Kommunen har ca 8 000 invånare. Bland de verksamheter som finns i kommunen kan noteras K4, Norrlands dragonregemente, som utbildar 500- 800 värnpliktiga, 4 sågverk, dörrfabrik och bilprovningsverksamhet (vintertid).
3.1.1 Avfallsmängder
Avfallsmängden i kommunen uppgår för närvarande till ca 4 000 årston. Den framtida avfallsmängden år 2001 och dess fördelning på avfallsslag redovisas i bilaga 3. Avfallsmängderna till avfallsupplaget i Arvidsjaur är bestämda genom vägning. En tredjedel av den totala mängden hushållsavfall och därmed jämförligt avfall uppkommer vid K4's verksamhet.
Mängden branschspecifikt och icke branschspecifikt avfall är sammanräknad.
3.1.2 Avfallsupplag Kommunen har fem avfallsupplag.
Det centrala avfallsupplaget i Arvidsjaur tar emot hushållsavfall och grovavfall medan byatipparna i Moskosel, Glommersträsk, Abborrträsk och Lauker/Vuotner tar emot grovavfall och schaktmassor. De två sistnämnda avfallsupplagen sköts av byamännen i respektive samhälle. De mindre avfallsupplagen har erhållit partiell dispens från skyldigheten att söka tillstånd enligt miljöskyddslagen. Samtliga avfallsupplag och dess driftskostnader redovisas i tabell 1.
Tabell 1. Avfallsupplag i Arvidsjaur kommun, deponerade kvantiter och driftskostnader 1994.
Avfallsupplag Kvantitet Avfallsslag Driftskostnad (kkr) årston
Moskosel Grovavfall, 400 schaktmassor Glommersträsk Grovavfall, 10 300 schaktmassor Abborrträsk Uppgift Grovavfall. saknas schaktmassor Uppgift saknas LaukerNuotner Uppgift Grovavfall, saknas schaktmassor U . ...g ift saknas
Avfallsupplagens läge framgår av kartan på nästa sida.
x Kommunalt avfallsupplag O Industriellt avfallsupplag
Glommersträsk
Avfallsupplaget i Arvidsjaur är beläget ca' 2 km från tätorten. Upplaget har en sammanlagd yta av 8 ha och beräknas ha kapacitet att ta emot avfall under minst 15 år framöver. Upplaget har tillstånd enligt miljöskyddslagen, senaste prövningen skedde 1982.
Avfallsupplaget har anlagts på två stycken avvecklade biodammar. Dessa bedöms ha täta bottnar vilket medför att endast en mindre del av lakvattnet kan penetrera ned till grundvattnet. Lakvattnet samlas upp och leds till en damm där luftning sker under den isfn'a delen av året. Från dammen leds vattnet till recipienten, en mindre bäck.
Insamling av deponigas sker ej.
Avfallsupplaget är inhägnat men är öppet utan tidsbegränsningar.
3.2.1 Avfallsmängder
Den vid kommunal deponi deponerade avfallsmängden under 1994 uppgår
1 1 000 ton. Prognosticerade avfallsmängder för 1999, vilka bedöms vara ungefär lika med mängden år 2001, redovisas i bilaga 4.
Branschspecifikt avfall, bestående av returprodukter, restprodukter och avfall vid SSAB tunnplåt uppgick till 538 000 ton under 1994. Av denna kvantitet kan 187 000 ton återföras i processer, 197 000 ton försäljas externt medan 144 000 ton deponeras på avfallsupplag inom industriområdet. 10 000 ton ordinärt industriavfall levereras till Luleå kommuns avfallsupplag.
3.2.2 Avfallsupplag
Inom kommunen finns fem avfallsupplag i kommunal regi. Itabell 2 nedan redovisas dessa samt avfallsmängden och driftskostnad för respektive
avfallsupplag
Tabell 2. A vfallsupplag i Luleå kommun, deporterad kvantitet och driftskostnader 1994
Avfallsupplag Kvantitet Avfallsslag Driftskostnad (kkr) årston Sunderbyn 67410 M 3 500
Råneå 2 200 Grovavfall, schaktmassor 450
Orrbyn 'Grovavfall, 250 schaktmassor
Ängesbyn 1 000 Grovavfall, schaktmassor 250 schaktmassor
Samtliga avfallsupplag har tillstånd enligt miljöskyddslagen.
Avfallsupplaget i Sunderbyn ligger ca 10 km från tätorten. Det nuvarande deponeringsområdet har en yta på 6 ha. För kommande behov har 40 ha avsatts vilket innebär att den framtida nyttjandet sträcker sig ca 30 år framåt i tiden.
Avfallsupplagets undergrund består av sulndhaltig lera, svartmocka, vilken har en mäktighet av ca 1,5 m. Permeabiliteten uppgår till 10'9 m/s.
Avfallsupplaget är bemannat under öppettiderna, har våg och kompaktor. På avfallsupplaget änns deponiceller för gasutvinning ur organiskt avfall med gassystem för uppsamling av deponigas. Den insamlade gasen från cellerna och övriga delar av upplaget facklas av.
10
insamling av lakvatten sker till en damm från vilket vattnet avleds till kommunens centrala reningsverk.
Tre av de fyra mindre avfallsupplagen är även de inhägnade och hålls öppna under ett par dagar i veckan.
Den samlade verksamheten vid SSAB, inklusive avfallsupplag, har prövats enligt miljöskyddslagen.
Samtliga avfallsupplag redovisas på kartan nedan.
Karta 3 Luleå kommun
_ . x Kmmunalt avfallsupplag * Q Industriellt avfallsupplag
ll
Pajala kommun har ca 8 400 invånare. Den största näringsgrenen vid sidan av offentlig förvaltning är jord- och skogsbruk. Industriell verksamhet i kommunen omfattar bl a sågverk samt ett garveri.
3.3.1 Avfallsmängder
Avfallsmängdema har bestämts genom registrering av insamlad volym vilken genom användning omräkningsfaktorer har omvandlats till tonnage,
Hushållsavfallsmängden, 1 300 årston och därmed jämförligt avfall är i förhållande till riket som helhet anmärkningsvärt liten. Prognosticerade mängder för år 2001 redovisas i bilaga 5.
Avfall från behandling av kommunalt avloppsvatten består av awattnat slam och oavattnat från kommunala avloppsreningsverk samt slam från trekammarbrunnar. Det oawattnade slammet awattnas på avfallsupplaget.
3.3.2 Avfallsupplag
Kommunen har fyra avfallsupplag. I tabell 3 nedan redovisas dessa samt avfallsmängden som tas emot vid respektive avfallsupplag.
Tabell 3. Aw'allsupplag i Pajala kommun, deponerad kvantitet samt driftskostnader 1994.
Avfallsupplag Kvantitet Avfallsslag Driftskostnad (kkr) årston
Pajala
Grovavfall _
Avfallsupplagens belägenhet framgår av kartan på nästa sida.
Korpilompolo
Muodoslo-olo
12
. . . oslompolo
Korpilombolo
)( Kommunalt avfallsupplag O Industrieut avfallsupplag
Avfallsupplaget i Pajala är beläget 3 km från tätorten. Upplaget har en yta på 6 ha och beräknas vara utfyllt år 2000. Verksamheten vid avfallsupplaget har tillstånd enligt miljöskyddslagen enligt beslut 1987 och 1990. Vid avfallsupplaget har årligen 20 ton kromhaltigt avfall från garveri deponerats på särskild plats vid upplaget. Från och med 1995 deponeras garveriavfallet i direkt anslutning till den fastighet där avfallet uppkommer.
Upplaget är beläget på en sandig morän. Lakvatten från området samlas upp till ett magasin varifrån vattnet perklorerar innan det när en intilliggande bäck.
13
Vid de övriga avfallsupplagen deponeras i huvudsak grov- och industriavfall. Avfallsupplaget i Tärendö har tillstånd enligt miljöskyddslagen för verksamheten medan de övriga avfallsupplagen har erhållit partiell dispens från skyldigheten att söka tillstånd enligt miljöskyddslagen.
4 Bedömd utveckling till år 2001
Förändringarna i avfallshanteringen sker successivt. De målsättningar som följer av producentansvaret skall uppnås år 1997 respektive år 2000. Implementeringen av Naturvårdsverkets Allmänna Råd för deponering av avfall skall ske inom en 10 års period.
För konsekvensbeskrivningen har perspektivet fram till år 2001 valts eftersom förändringar i avfallshanteringen inom denna tidsram bedöms vara möjliga att överblicka. Tidsperspektivet överensstämmer vidare med det långsiktiga perspektiv som använts i den kommunala avfallsplaneringen.
Befolkningsutvecklingen i de studerade kommunerna bedöms även fortsättningsvis följa den trend som har funnits under 90—talets första hälft,
De framtida avfallmängderna kommer att vara beroende av invånarantalet, industrins storlek och verksamheter. Den Samtida avfallsmängderna såväl totalt som för deponering bedöms minska. Detta är en följd av ändrade inköpsvanor, ökat eget omhändertagande samt återtagande av avfall inom ramen för producentansvaret.
4.2.1 Ökad eget omhändertagande Ett öka eget omhändertagande kan ske genom kompostering vid källan, varvid detta vanligen stimuleras genom taxesättningen. Abonnenten erbjuds även få köpa kompostkärl till subventionerade priser.
14
4.2.2 Producentansvar
Producentansvaret innebär att producenten ansvarar för återtagande av avfallet för återanvändning eller materialåtervinning. Producentansvaret har successivt utvidgats och omfattar för närvarande ett 10-tal fraktioner. Återanvändnings- eller rnaterialåtervinningsnivåerna skall uppnås senast den 1 januari 1997, med undantag för tidnings- och journalpapper där målet skall uppnås senast år 2000. Producentansvarets nuvarande omfattning redovisas i bilaga 6.
En frivillig överenskommelse har träffats mellan Naturvårdsverket och branschen för insamling av miljöfarliga batterier. Insamlingen sker genom bolaget SIMBA och har inte nått upp till återtagandet på 90 % som var målsättningen till halvårsskiftet 1995.
Ytterligare utvidgning av producentansvaret planeras för bl a solid kartong, elektronikavfall och bygg- och rivningsavfall.
5 Avfallshantering år 2001 - fyra scenarios
Den framtida avfallshanteringen redovisas i fyra scenarios för år 2001 under skilda antaganden.
Ett ökat eget omhändertagande och producentansvaret ger en ändrad sammansättning hos avfallet och en minskad mängd för deponering.
Ökat eget omhändertagandet sker genom ekonomiska incitament vilka stimulerar kompostering vid den egna fastigheten.
Producentansvaret förutsätts få god genomslagskraft även i glesbygdskommunerna och innebär att journalpapper, glas, förpackningar av plast, plåt och solid kartong m fl kommer att samlas in via den av producenten kontrakterade entreprenören.
Uppskattningsvis kommer ca 30 % av avfallet från hushållen (inklusive
15
grovavfallet) att omhändertas genom kompostering och via producentansvaret och således inte att deponeras på avfallsupplaget.
I kommunerna uppkommer oawattnat slam från mindre reningsverk och enskilda anläggningar. Detta slam förutsätts kunna awattnas lokalt, vilket minimerar transport av vatten. Awattning kan göras i markbäddar, uppbyggda av antingen naturligt material eller lämpligt sammansatt sandfraktion. Alternativt kan kommunerna nyttja en mobil avvattningsanläggning.
Återföring av slam från kommunala avloppsreningsverk till kretslopp ökar, till följd av den överenskommelse som träffats mellan Naturvårdsverket, LRF och VAV. Förutsättningama att få avsättning ijordbruket varierar kraftigt i de studerade kommunerna. Pajala och Luleå bedöms ha de bästa förutsättningarna att få ut slammet i kretslopp till jordbruket. Mängden för deponering antas schablonmässigt uppgå till 50 % av den för närvarande kvantiteten.
Framtida avfallskvantiteter år 2001 för behandling vid deponi och/eller deponering redovisas som tidigare nämnts i bilagorna 3-5.
O-alternativet innebär att dagens avfallshantering, utan förändringar, skrivs fram till år 2001. Det medför att de miljöskyddsåtgärder som omfattar dagens deponier gäller även år 2001. På deponin görs således inga förändringar om inte verksamheten vid deponin omprövas enligt miljöskyddslagen och prövningen leder till strängare villkor. Någon deponiskatt införs inte.
De små avfallsupplagen, byatipparna, i Luleå och Pajala kommuner avvecklas till år 20010ch ersätts med återvinningsstationer. Detta görs av strikt ekonomiska skäl, till följd av de höga driftskostnaderna. Avfallet, som tidigare deponerade lokalt, transporteras i containers till de centrala avfallsupplaget för behandling eller mellanlagring. Schaktmassor som ej är förorenade, och därmed inte att betrakta som avfall, bör även fortsättningsvis kunna omhändertas lokalt.
De mindre avfallsupplagen i Arvidsjaur förutsätts drivas vidare till år 2001 i scenario 1. Ett antal glesbygdskommuner bedömer att den närservce som ett lokalt avfallsupplag medför är värdefull för samhället och avser att driva avfallsupplagen vidare om ekonomiska förutsättningar finns.
16
I scenario 2 anpassas avfallsupplaget för att uppfylla de grundläggande krav som redovisas i naturvårdsverkets förslag till allmänna råd. Någon ytterligare behandling av lakvattnet erfordras ej.
Det organiska avfallet förbehandlas genom strängkompostering, För att få en optimalt funktionell kompost används flisat trädgårds- och parkavfall som strukturbärare. Vidare kan reningsverksslam tillföras komposten.
Det avfall som slutligen deponeras har ett organiskt innehåll på högst 5 %.
Deponiskatt införs och avfallsupplaget förses med våg och kontinuerlig bemanning under öppettiderna.
I Arvidsajurs kommun ersätts de mindre avfallsupplagen med återvinningsstationer till följd av kravet på registrering av deponerat tonnage,
I scenario 3 förses avfallsupplaget med de faciliteter och den bemanning som beskrivs under scenario 2. De nytillkommande delarna av upplaget förses med bottentätning för uppsamling av lakvatten. Behandlingen av lakvatmet blir mer effektivt genom att mängden minskar, medan föroreningshalten kan öka. Möjlig behandlingsmetod är luftning, följt av överstrilning på energiskog.
Det organiska avfallet behandlas före slutlig deponering i enkla reaktorer och insamling av deponigas görs med horisontellt liggande dräner. Hushållsavfallet mals för att öka den aktiva ytan. Gasen används för energiändamål eller facklas av.
För kompaktering av avfallet används en kompaktor vilket medför att högre kompakteringsgrad uppnås än vid användning av schaktmaskiner.
17
5.5 Scenario 4 - interkommunal deponi som uppfyller naturvårdsverkets samtliga krav
I scenario 4 nylokaliseras ett interkommunalt avfallsupplag. Detta gör att förutsättningar finns att lokalisera upplaget till en plats där den samlade miljöpåverkan blir den minsta möjliga. Upplaget förses med de faciliteter som anges i scenario 3 och förses med en fullgod bottentätning för uppsamling av lakvatten. Genom att avfallet samlas in från ett större geografiskt område ökar den totala mängden organiskt avfall för behandling. Avfallet kan behandlas genom rötning antingen i en energilimpa eller i en rötceller, varvid gasen bör nyttjas för energiändamål. Vid rötning i energilimpa finns möjligheten att återföra näringsämnen i kretslopp.
Energirikt, ej lättnedbrytbart, organiskt avfall kan behandlas genom förbränning i regionala anläggningar.
Scenario 4 bygger på möjliga samarbetslösningar mellan kommunerna, utan att dess förankrats närmare, och skall därför endast ses som tänkbara exempel.
5.5.1 Arvidsjaurs kommun
Arvidsjaur har ett avfallsupplag som har möjlighet att ta emot avfall i ett långt tidsperspektiv. Detta kan ske genom att avfallsupplaget byggs vidare på höjden i andra hand genom en areell utvidgning.
Det interkommunala samarbetet kan omfatta först och främst Arjeplog och Sorsele, möjlighet finns vidare till samarbete med Norsjö och Malå kommuner. De senare kommunerna har andra förutsättningar genom att de levererar hushållsavfallet till förbränningsanläggningen i Umeå.
Det skisserade interkommunala alternativet bygger på att avfall, avsett för deponering vid deponiklass 2, från Arjeplog och Sorsele levereras till ett gemensamt avfallsupplag i Arvidsjaur. Avfall med låg eller måttlig föroreningspotential och låg mobilitet hos föroreningarna, vilka därmed tillhör deponiklass 3, deponeras även fortsättningsvis vid avfallsupplagen i Arjeplog och Sorsele. Lokaliseringen av det interkommunala avfallsupplaget görs i direkt anslutning till det befintliga upplaget, görs för att kunna nyttja befintliga investeringar. Avfallsupplaget skulle därmed ta emot hushållsavfall och avloppsreningsverksslam från ca 15.200 invånare.
Avfallsflödet till det interkommunala avfallsupplaget framgår av figur I nästa sida.
18
Arjeplog & 1 800 ton organiskt avfall
& 1
: LaukedVoulner V
//7 kArvidsj aur
X Abborrträsk
Sorsele 400 ton organiskt avfall X Glommentxisk Im ton & grovavfall
Avfallsflöden i soerurio (
_»
Avfallsflödm från åhemnmngss' ' tationer, _ , vilka ersätter byatippanu
5.5.2 Planerat interkommunalt samarbete i fyrkanten
Interkommunalt samarbete i fyrkanten (Boden, Luleå, Älvsbyn och Piteå) har diskuterats sedan början av 90-talet. Förbränning av den energirika fraktionen från bygg- och rivningsverksamhet i lämplig förbränningsanläggning inom fyrkantenområdet kommer att förverkligas under 1996. Detta sker genom ombyggnad av BEABS anläggning i Boden vilken för närvarande använder biobränslen. Ombyggnaden av bränsleinmatningen och rökgasreningen ger tekniska förutsättningar för termisk behandling. Tillstånd har erhållits av länsstyrelsen. I ett längre perspektiv kommer även andra avfallsbränslen att användas som t e x klippta gummidäck.
5.5.3 Luleå
Det interkommunala samarbetet antas ske genom att organiskt avfall behandlas vid avfallsupplaget i Sunderbyn medan den brännbara fraktionen
19
förbränns vid BEABs anläggning i Boden. Avfallsupplagen i Boden, Älvsbyn och Piteå används forsättningsvis för deponering av avfall tillhörande deponiklass 3.
Därigenom erhålls ett interkommunalt samarbete baserat på ett befolkningsunderlag av 150.000 invånare.
Det interkommunala samarbetet ger avfallsflöden för deponering och förbränning vilka redovisas i figur 2 nedan.
Orrbyn % Wien
i grovavfall
i Iu nu
& länken
Än esbyn / grovavfall 1 ton x gmvavlall /
© /
14 M) ton
brännbart i |
avfall gärning avlall " * och aska . %? Sunderbyn ' ©
/
16 (X!) ton organiskt avfall
Piteå
—> Avfallsflödmimuriol
_ + Avfllhflödal frln Återvinningssutioner. villa nätter byatipparna
5.5.4 Pajala
Pajala kommer att nyttja ett avfallsupplag som är under byggnad i den finska grannkommunen Kolari för deponering av hushållsavfall. Ovrigt avfall vilket i huvudsak tillhör deponiklass 3. kommer att deponeras på upplaget i Pajala.
Det nyetablerade avfallsupplaget kommer att nyttjas av fyra kommuner, Kolari, Muonio, Pello och Pajala. Upplaget kommer att uppfylla de krav som
20
ställs som i EUs avfallsdirektiv. Det interkommunala avfallsupplaget kommer att ta emot avfall från ca 21.500 invånare.
Eventuellt kommer ytterligare någon finsk kommun att deponera sitt hushållsavfall vid det nybyggda upplaget.
Avfallsflödet från Pajala till det interkommunala avfallsupplaget framgår av figur 3.
Moudulompolo & | 300 ton bygg— o övnings-, | grovavfall och slam | I | | | | | * / Kolari ! 200 ton
organiskt avfall
RPaj ala X
bygg- o rivning-, x grovavfall och slam X Korpilombolo
% 400 ton bygg- o rivning-. grovavfall och slam
—-—> Avfallsflöden i scenario 4
Avfallsilöden frln [Wm.
_ + vilka ersätter byatipparna
I tabell 4 nedan redovisas de åtgärder som antagits för avfallsupplagen i Arvidsjuar, Luleå samt Pajala vid respektive scenario.
21
Tabell 4. Jämförelse mellan åtgärder på avfallsupplagen vid respektive scenario.
Scenario 4 Interkommu- nalt upplag som uppfyller maximikrav
Scenario 3 Upphg som uppfyller maximikrav
Scenario 2 Upphg som uppfyller minimikrav
Scenario Scenario 1 O-alternativ Nuvarande upplag år
Åtgärd
Bottentätning Lakvattenupp samling behandl. Topptätning Gasinsamling, avfackling Strängkompos- tering
Deponering i rötceller
Bemannin—
Förklaringar
.-
A=Arvidsjaur - Finns ej, alt etableras ej L=Lu|eå -+ Finns med tvekan P=Paja|a + Finns, alt etableras 5.6.1 Våg
Som en följd av införandet av deponiskatt förses avfallsupplaget med krönt våg För registrering av data nyttjas PC vilken även bör kunna överföra information för fakturering. Fömtom registreringsmöjlighet bör vidare finnas en utskriftsrutin, så att avfalllärnnaren kan få ett kvitto på sin leverans.
Investeringskostnaden för våg med kringutrustning har bedömts uppgå till 500 kkr.
5.6.2 Kompaktor
För att varaktigt uppnå den täthet på topptätningen som krävs för att uppfylla naturvårdverkets ambitionsnivå måste avfallet packas så att sättningar inte uppkommer i den passiva fasen.
22
Den vanligen använda metoden för att få stabilitet i avfallsupplaget är att vid deponeringen lägga ut avfallet i pallar och kompaktera i slänt med kompaktor. Genom lämpligt förfarande kan volymvikten på det kompakterade avfallet uppgå till 500-800kg/m3. Volymviken i avfallsupplag som kompakteras med hjullastare uppgår till ca 300-400 kg/ms.
Förutom fördelen att avfallsupplaget kommer att få lägre varaktighet i tiden erhålls även andra miljöfördelar med kompaktering som mindre lakvattenbildning, mindre brandrisk och minskad materialåtgång för mellantäckning.
Konstnaden för en kompaktor till de mindre avfallsupplagen har bedömts uppgå till 2 000 kkr. Vid Sunderbyns avfallsupplag finns kompaktor.
5.6.3 Bottentätning Bottentätningen föreslås bestå av packad lera med dräneringssträngar.
Kostnaden för bottentätningen har antagit uppgå till 75:-/m2.
5.6.4 Topptätning
För topptätningen har en tätning antagits bestående av tätskikt av täta moränmassor på vilka ett dräneringsskikt placeras. Ovanpå detta läggs en skyddstäckning i vilket t ex avloppsreningsverkslam kan blandas in. Mellan skyddsskikt och dräneringskikt läggs en materialavskiljande duk.
Kostnaden för topptätningen har antagits uppgå till 100:-/m2.
5.6.5 Lakvattenbehandling
Lakvattenbehandlingen har antagits bestå av utjämningsmagasin samt luftningbassäng och överstrilning på t ex energiskog. Den har kostnadsberäknats utfrån värden erhållna av Naturvårdsverket.
5.6.6 Gassystem
Vid deponering av organiskt material under anaeroba betingelser bildas deponigas. Naturvårdsverket har uttalat en policy för att uppfylla det övergripande målet att metangasutsläppen från deponier bör minska med 30% till år 2 000. Den innebär att befintliga deponier som tillförts mer än 3 000 ton organiskt avfall per år omfattas av en skyldighet att undersöka deponigasförekomsten. Finns deponigas skall gasen användas för energiändamål eller facklas av.
23
Vid tillståndsprövning eller omprövning av villkor av avfallsupplag enligt miljöskyddslagen kan myndigheten formulera krav på undersökningsskyldighet av gasförekomst.
Insamling och energiutnyttjande av deponigas kan i många fall motiveras utifrån rent ekonomiska aspekter. Vidare kan även hänsyn tas till säkerhetsmässiga och miljöaspekter. De gasmängder som kan finnas vid de mindre avfallsupplagen har inte antagits motivera ett energiutnyttjande. Det ekonomiska värdet av den årligen genererade gasmängden i scenario 3 för de mindra avfallsupplagen uppskatttas till ca 100 kkr. Ett energiutnyttjande av deponigasen från Luleå avfallsupplag undersöks för närvarande.
5.6.7 Förbehandling av organiskt avfall
En tydligt uttalad målsättning från Naturvårdverket i aktionsprogrammet "Ett miljöanpassat samhälle" är att deponering av organiskt avfall skall upphöra. Detta kan ske genom biologisk behandling, kompostering eller rötning, varefter återstoden återförs i kretslopp. En vägledande princip har varit att behandla avfallet så nära källan som möjligt för att få lägsta miljöpåverkan. Det bedöms dock inte vara möjligt att i det nu skisserade tidsperspektivet behandla allt avfall på detta sätt utan som ett komplement till decentraliserad behandling måste förbehandling ske på avfallsupplaget före deponering.
Kompostering kan ske i strängar varvid det organiska avfallet läggs upp i strängar och blandas med strukturbärare. Inblandning av lämplig strukturbärare, flisat trädgårdsavfall eller bark måste ske med hänsyn till det organiska avfallets filktighetsgrad och näringsinnehåll. Komposteringen görs på en asfalterad yta under tak.
Strängarna vänds med regelbundna mellanrum med hjullastare för att garantera syretillförsel till komposten. Vid komposteringen kommer det lättnedbrytbara organiska avfallet att brytas ned. Kompostresten kan siktas och den bildade mullen återföras som ett näringsrikt jordförbättringsmedel, alternativt blandas in i täckmassor.
Strängkompostering har antagits vara förbehandling av det organiska avfallet till Arvidsjaur och Pajala kommuner i scenario 2. Kostnaden för behandlingen har antagits uppgå till 100:—/ton.
Anaerob behandling kan göras i en reaktor eller en energilimpa. Dessa innebär att ett system för uppsamling av deponigas placeras i avfallet varefter täckning görs med täta massor. Den bildade gasen kan nyttjas för energiändamål eller facklas av. Beroende av konstruktionen kan rötresten återföras i ett biologiskt kretslopp alternativt utgöra en del i avfallsupplaget.
Anaerob behandling i enkla reaktorer har antagits för Arvidsjaur och Pajala
24
kommuner i scenario 3. Kostnaden för behandlingen har antagits uppgå till ca 50:-/ton.
Deponering i rötceller har förutsatts vara behandlingsform för avfallet i scenario 4 samt i samtliga scenarios för Luleå kommun. Kostnaden för behandlingen har antagits uppgå till ca 50:-/ton.
5.6.8 Bemanning
Ökad kontroll av det deponerade avfallet samt vägning av avfallet medför att avfallsupplagen måste vara bemannade under öppettiderna. Bemanningen kan utgöras av kommunens personal eller entreprenör.
De mindre avfallsupplagen har antagits vara bemannade på halvtid, vilket motsvarar en kostnad av 155 kkr. Luleå avfallsupplag är redan bemannat varför någon ökad bemanning inte bedöms vara aktuell.
Investerings och driftskostnader för åtgärder redovisade 5.6.1 - 5.6.9 sammanfattas i bilaga 6.
6 Nytta vid respektive scenario
I tabell 4-6 nedan redovisas översiktliga bedömningar av de ekonomiska, miljömässiga och samhällsekonomiska konsekvenserna för avfallslämnarna, kommunerna, transportörerna och samhället i övrigt. Redovisningen görs kommunvis.
Investeringarna är beräknade som annuiteter. För investeringarna har en kalkylränta av 4 % antagits. Den ekonomiska livslängden för respektive investering har bedömts uppgå till 15 år. Med dessa antaganden som grund har en årlig kostnad framräknats för respektive investering.
Hämtningskostnaden är baserad på transportarbetet inklusive den administration som erfordras för hämtningen. Driftskostnad anläggning avser driften av avfallsupplagen vilket innefattar provtagning enligt miljöskyddslagen och administrativa kostnader.
Kostnad deponiskatt innefattar skatt för allt avfall som deponerats. För Pajala kommun i scenario 4 har finlänsk deponsikatt för hushållsavfallet till Kolari sammanräknats med svensk deponiskatt för det övriga avfallet till Pajala avfallsupplag.
25
Intäkt abonnenter avser de intäkter som härrör sig till avfallsupplagen enligt samma resonemang som förts för deponiskatten.
Vidare framgår det vilken andel av intäkten som utgörs av deponiskatt, samt intäkter till följd av ökade miljöskyddskrav.
Entreprenörens vinstnivå har schablonmässigt antagits uppgå till 10 %. Följdaktligen blir entreprenörens intäkter densamma som kommunens hämtningskostnad. Entreprenörens kostnader har antagits så att antagen vinstnivå upppnås.
Avfallslämnarens avgiher anpassas till fiill kostnadstäckning för kommunen, vilket innebär att de är lika med kommunens hämtningskostnad och driftskostnad anläggning.
Samtliga kostnader avser 1995 års prisnivå, inklusive moms.
De monetära värdena av avgasemissionen har beräknats med hjälp av Vägverkets modeller (EVA/KAN A).
Faktorer som inte kan bedömas i monetära termer anges i skalan - - — till + + +, där nollpunkten för miljöpåverkan utgår från vad som är miljömässigt motiverat, tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt i dagens situation.
Det monetära värdet för metanemission har beräknats för den avfallsmängd som deponerats under ett år, oavsett om metanemission pågår under ett 30- tal är. Beräkningsmodellen redovisas i bilaga 7.
En sammanställning av investerings- och driftskostnader redovisas i bilaga 8.
26
Tabell 5. Arvidsjaurs kommun, Avrundade värden, inklusive moms, kkr
Scenario 4 Interkommu- nala upplag
Scenario 3 Anpassning till SNV-råd
_ -2170 —2410
+ 4 430 + 4 490 + 5 350* 4 430 4 490 4 100
37
637 790 +2230 +2 220 +2530
-1315 -1315 -3210
- +sro
+ 4 430 + 4 490 + 5 350'
4 490 4 100
Scenario 2 Minimal förändring
Scenario Scenario 1
Investerings- kostnader
Hämtnings- -1 400 kostnad
Driftskostnad -1 600 anläggning
Kostnad deponiskatt
Intakter abonnenter + 3 000
Varav intäkt Arvidsjaur 3 000
Varav intäkt deponiskatt 1092
Varav intäkter till följd av ökade miljöskyddskrav
Intäkter-transport + 1 400
1100
Intäkter-dull + 1 600
Kostnader- transport - 1 260 Kostnader-drift - 1 440 nm Avfallslämnare Varav avgift Arvidsjaur 3 000
Servicenivå + -
27
Samhällseffekter
Tralikarbele i tusentals tkm/år
NOK-emission —27 (kkr)
CCI-emission -20 -20 (kkr)
Metanemissron (kkr) - 936 -47 - 88
___——
Tillkommande arbetstillfällen (årsarbeten)
Bärkraftig utveckling
* Inklusive deponeringsavgitt och deponiskatt för hushållsavfall och avloppsreningsverkslarn från Arjeplog och Sorsele kommuner
** Avser transportarbete för insamling av avfall inom kommunen samt transport av avfallet från ovan nämnda grannkommuner.
Hämtningskostnaden ökar i scenario 2 - 4 genom att de mindre avfallsupplagen försvinner och avfallet som deponerats där transporteras till det centralt belägna avfallsupplaget.
Servicenivån försämras till följd av reducerat uppethållande vid det centrala avfallsupplaget.
Metanemissionen reduceras ettersom avfallet ges en annan behandling i scenario 2-4, vilket ger en minskad total emission.
l scenario 3 och 4 förutsätts att deponin kan göras högre vilket kraRigt minskar kostnaden för bl a topptäckningen.
28
Tabell 6. Luleå kommun. Avrundade värden, inklusive moms, kkr
Scenario 4 Interkommu- nala upplag
Scenario 3 Anpassning till SNV-råd
Scenario 2 Minimal förändring
Investerings-
kostnader —120 —130 Hämtnings- kostnad - 44 000 _ 44 000 - 44 000 - 48 800 Driftskostnad anläggningar —8 430
Kostnad deponiskatt - 11 220 - 11 220 - 13 780 Intäkter
+ 49 600 + 61070 + 61 190 + 71 140'
Scenario Scenario 1
Aktör
abonnenter
Varav intäkt Luleå 49 600 61 070 61 190 61 600
Varav intäkt deponiskatt 11 220 11 340 13 777
Varav intäkter till följd av ökade miljöskyddskrav
Errrerrrerrr _-
Intäkter—transport + 44 000 + 44 000 + 44 000 + 90 800 Intäkter-drift + 5 930 + 5 930 + 5 930 + 9 140
Kostnader- - 39 600 -39 600 -39 600 - 81 720 transport
Netto a Avfallslämnare _ VaravavgiitLu/eå 61600 (» ___
630 3 540
+9990
Netton a
29
Samhällseffekter
Trafrkarbete tusentalsfkm/år
NDX-emission (kkr)
HC— emission (kkr)
CCI—emission (kkr)
Tillkommande arbetstillfällen (årsarbeten)
Bärkrattig utveckling
* Inklusive deponeringsavgift och deponiskatt för hushållsavfall och avloppsreningsverkslam från Boden, Piteå och Alvsbyns kommuner
** Avser transportarbete för insamling av avfall inom kommunen, transport av avfallet från ovan nämnda grannkommuner samt transport av brännbart avfall till Boden.
Hämtningskostnaden ökar i gentemot dagens situation, ettersom de mindre avfallsupplagen försvinner och avfallet som deponerats där transporteras till det centralt belägna avfallsupplaget. Den nuvarande hämtningskostnaden uppgår till 40 000 kkr. DriRskostnaden för avfallsupplagen minskar från nuvande 7 000 kkr till 5 930 kkr.
Behandlingskostnaden för förbränning i Boden har av BEAB indikerats till 2001-hon. Kostnaden är kraftigt beroende av avfallsbränslets hantering. Denna avses att göras så att bränslet inte blir fuktigt av regn och snö, vilket medför att krossning och upplag kommer att placeras under tak.
30
Tabell 7. Pajala kommun. Avrundade värden, inklusive moms, kkr
Scenario Scenario 1 Scenario 2 Scenario 3 Scenario 4 Minimal Anpassning Interkommu— förändring till SNV-råd nala upplag
Investerings— kostnader
Hämtnings-
kostnad — 3 720 - 3 720 — 3 720 Driftskostnad anläggning - 1 400 - 1 740 -1 720 Kostnad
deponiskatt
Intäkter abonnenter + 6 285
Varav intakt deponiskatt
Varav intäkter till följd av ökade miljöskyddskrav
Intäkter-transport + 3 720 + 3 720 Intäkter-drift +1 400 + 1 400
31
NDX-emission (kkr)
HC—emission (kkr)
CO,-emission (kkr)
Metanemission (kkr)
Lakvatten
Tillkommande arbetstillfällen (årsarbeten) + 0,7 + 0,7 + 0,7 Bärkraflig + - + -
utveckling
___
Hämtningskostnaden ökar i gentemot dagens situation, eftersom de mindre avfallsupplagen försvinner och avfallet som deponerats där transporteras till det centralt belägna avfallsupplaget. Den nuvarande hämtningskostnaden uppgår till 3 000 kkr. Driftskostnaden för avfallsupplagen ökar från nuvarande 1 200 kkr till i 400 kkr.
Driftkostnad anläggning avser avfallsupplaget i Pajala. Avgiften för deponering av hushållsavfall vid upplaget i Kolari är ej fastställd. En deponeringsavgift på 800 SKr har antagits vid beräkningen vilket inkluderar finländsk deponeringsskatt på 90 FMk (= ca 135 SKr).
32
7 Slutsatser/kommentarer
De investerings-, hämtnings-, skatte- och andra driftskostnader som blir följden av förslagen förutsätts kommunen överföra till konsumenten i form av en ökad taxa för det mottagna avfallet. De kommuner som idag inte har hill kostnadstäckning för avfallshanteringen via taxan förutsätts höja den så att kostnadstäckning uppnås år 200].
7.1.1 Deponiskatten
Konsekvenserna av deponiskatten är bl a beroende av hur producentansvarets målnivåer uppfylls i olika regioner. Om producentens återtagande kommer att vara lägre i glesbygd än i storstadsregionerna innebär detta ökade kostnader för glesbygdskonsumenten eftersom;
* dels betalas avgift enligt producentansansvarslagstiftningen vilken ingår i varans pris.
* dels betalas renhållningsavgift inkluderande deponiskatt för avfall som omfattas av producentansvar.
För att skapa incitament för hushållen att reducera avfallsmängden kan en differentierad taxa införas och vara så konstruerad att en direkt koppling finns till levererat tonnage eller volym. En vanlig avgiftskonstruktion är att de hushåll, vilka har ett eget omhändertagande, och därmed hämtning varannan vecka får en reducerad avfallstaxa. Avgiften är då beroende av hämtningskärlets storlek och hämtningsfrekvensen. Några kommuner har infört vägning av avfallet för varje avhämtad avfallspost.
7.1.2 Förbränning av hushållsavfall
Förutsättningama för storskaliga lösningar baserad på massförbränning av hushållsavfall saknas delvis i Norrbotten. Befolkningsunderlaget inom fyrkantenkommunerna bedöms inte vara tillräckligt för att motivera någon nyinvestering i förbränningsanläggning. Kostnaden för omhändertagande av rester från förbränning bedöms bli lägre än för behandlat hushållsavfall. Vid förbränning erhålls en reducering av tonnaget till deponi med ca 80 % och medför att skatten minskar i motsvarande grad jämfört med deponering av behandlat hushållsavfall.
33
Generellt bedöms således införandet av deponiskatt samt de ökade miljöskyddskraven skapa incitament för avfallsförbränning, jämfört med deponering.
7.1.3 Vägning av deponerat avfall
Konsekvenserna av ovillkorlig vägning vid avfallsupplagen, vilka tar emot mer än 10 årston, innebär att de mindre deponiema inte har ekonomiska förutsättningar att drivas vidare. Detta uppfattas av kommunerna som en rigid åtgärd eftersom den inte är baserad på den miljöpåverkan som deponin kan medföra utan införandet av ett instrument för bestämning av ett skattunderlag.
Kravet på vägning av levererat avfall, vilket blir en följd av deponiskattens införande, kan även ge kommunen ökade intäkter i det fall som avfallet tagets emot på en schablonbaserad volymtaxa. Erfarenheter, bl a från Luleå kommun, tyder på att det tonnage som beräknats med dessa metoder har underskattats.
7.1.4 Ökad tillsyn
För att stävja eventuella tendenser till illegal deponering kan kommunernas miljökontor behöva förstärka sina tillsynsresurser.
Entreprenörema kommer att få ökad arbetsvolym till följd av ökat transportarbete och ökat skötselbehov på avfallsupplagen. Vidare bedöms en rationalisering och kvalitetshöjning äga rum inom avfallsbranchen vilket innebär en övergång till kärlhantering och hämtning med fordon vilka bemannas av endast en person. Samtidigt kommer abonnentens arbetsinsats att i vissa fall öka genom att kärlet skall placeras i direkt anslutning till vägen vid fastighetsgräns.
Dessutom finns ett behov av ökad information till avfallslämnaren. Denna kan ges av kommunen eller entreprenören. Informationsarbetet är en del av renhållningen varför denna arbetsinsats betalas via taxan.
34
7.3.1 Avfallstaxor
Den nuvarande avfallshanteringen täcks inte av taxorna i samtliga studerade kommuner. Luleå har full kostnadstäckning via taxan, medan 90 %- respektive 85 % täckning föreligger i Arvidsjaur respektive Pajala.
Avfallslämnarna kommer att få höjda taxor till följd av deponiskatten och de ökade kraven på miljöskyddsåtgärder vid avfallsupplagen. Vid en deponiskatt på 200'—/ ton kommer detta att ge en kostnadsökning för ett normalhushåll på 80 -1601-/år. I de kommuner där avloppsreningsverksslam deponeras medför detta en ökad kostnad till följd av deponiskatten på 25:-/hushåll och ar.
En jämförelse mellan nuvarande taxa och förväntad taxa år 2001 vid ett interkommunalt samarbete enligt skisserat scenario 4 redovisas i tabell 8 nedan. Taxorna är angivna inklusive moms.
Tabell 8. Jämförelse mellan avfallstaxor år 1995 och 200/.
Villafastighet Flerfamiljshushåll hämtningsintervall hämtningsintervall
Vecko— 14— dagars- Vecko- 14- dagars- hämtning hämtning hämtning hämtning
* Veckohämtning under 15 veckor resterande tid l4-dagarshämtning ** Avser hushåll som komposterar
En jämförelse kan göras med hushållens abonnenttaxor 1994, redovisade av Renhållningsverksföreningen i rapport 95:9. I denna undersökning har svar erhållits från 204 kommuner av 288 möjliga. Årsavgiften som vägt medelvärde för veckohämtning av hushållsavfall redovisas till I 079 kr, inklusive moms. Motsvarande avgift för hushåll med l4-dagarshämtning är 727 kr. Någon uppdelning mellan enfamiljs- respektive flerfamiljshushåll har ej gjorts i enkätundersökningen.
Den procentuella taxehöjningen vid respektive scenario och kommun redovisas i tabell 9.
35
Tabell 9 Procenluell höjning av avfallslaxan vid respektive scenario.
mmmm— —_—_—
Avfallstaxan för industrikunder bedöms bli differentierad utifrån de framtida avsättningsmöjlighetema. För viss avfallslag kommer detta att medföra kostnadsökningar som överstiger den genomsnittliga procentuella nivån. För avfall som levereras i containers debiteras för närvarande deponeringsavgift i Luleå kommun efter tonnage medan i Arvidsjaur och Pajala utgår avgift efter containervolym. En övergång till debitering efter levererat tonnage förväntas.
7.3.2 Servicenivå
Avfallsupplagens tillgänglighet för konsumenten kommer att minska. Stängning av byatippar, vilka ersätts med containers för olika avfallsfraktioner kommer, att innebär att bl & skrymmande avfall inte kan lämnas på samma sätt som tidigare. I vilken utsträckning konsumenten kommer att uppleva en försämrad service beror på respektive kommuns nuvarande och framtida ambitionsnivå.
De centralt belägna avfallsupplagen kommer att vara stängda under de tider som de är obemannade. Genom förläggning av öppethållandetider som svarar mot flertalets abonnenters önskemål och en genomslagskraftig information till konsumenten kan servicenivån även fortsättningsvis hållas hög.
Vid de bemannade avfallsupplagen kan personalen informera om verksamheten och ge en kunskapsåterföring till avfallslämnarna, vilket bedöms vara mycket värdefullt.
7.4.1 Trafikarbetet
Trafikarbetet kommer att öka genom att de mindre avfallsupplagen i respektive kommun kommer att ersättas med återvinningsstationer från vilka avfallet transporteras till det centrala avfallsupplaget. Vid scenario 4 kommer hushållsavfallet och avloppsreningsverksslammet att transporteras till ett interkommunalt avfallsupplag avsett för behandling och deponering av avfall
36
tillhörande deponiklass 2.
7.4.2 Emissioner från trafikarbetet
De ökade transporterna medför i de studerade kommunerna en ökning av koldioxid-, kolväte- och kväveoxidemission. Ökning av koldioxidemissionen uppgår maximalt till ca 0,1 % av länets samlade emission. Motsvarande ungefärliga procentandelar för kolväte och kväveoxider är 0,2 resp 0,5 %.
7.4.3 Metanemissionen
Metangasemissionen från avfallsupplagen kommer att minska till följd av ökad förbehandling av det organiska avfallet i scenario 2- 4. Vid etablering av interkommunala avfallsupplag minskar emissionen av metangas till följd av etablering av gassystem på upplagen.
Det monetära värdet av metanemissionen har beräknats genom att metangasen har omräknats till koldioxidekvivalenter, varvid metan bedömts vara 22 ggr mer potent växthusgas än koldioxid. Som tidigare nämts redovisas beräkningsmodellen i bilaga 7.
7.4.4 Lakvattenemissionen
Miljöpåverkan till följd av lakvattenemissionen bedöms för befintliga upplag vara begränsad. Insamlingen och behandlingen av lakvatten vid avfallsupplagen i Arvidsjaur och Luleå svarar delvis upp mot moderna miljöskyddskrav. Lakvattenbehandlingen i Pajala samt upplagets föroreningsinnehåll kan medföra risk för omgivningspåverkan. I scenario 3 och 4 reduceras denna miljöpåverkan väsentligt för samtliga avfallsupplag till följd av vidtagna miljöskyddsåtgärder.
Lakvattenemisssionen från upplagen kommer efter att sluttäckning gjorts, med massor av anvisad täthet, att vara väsentligt lägre än vad är fallet idag. Detta innebär att framtida generationer inte kommer att belastas av kostnader orsakade av eventuella brister i nuvarande avfallshantering.
7.4.5 Arbetstillfällen
Antalet tillkommande arbetstillfällen till följd av deponiskatten, kontrollåtgärdema på avfallsupplagen och det ökade transportarbetet uppgår för de mindre kommunerna till maximalt ett årsarbete. För Luleå kommun innebär scenario 4 ett ökat trafikarbete, vilket bedöms ge ca 4 årsarbetstillfällen hos entreprenören.
37
7.4.6 Resursåtgång
Införandet av deponiskatt och ökade krav på miljöskyddsåtgärder, vilka sammantaget medför högre deponeringsavgiften skapar incitament för ökad återvinning eller materialanvändning.
Det ökade trafikarbetet innebär en ökad användning av fossila bränslen.
7.4.7 Bärkraftig utveckling
Den ökade avfallskostnaden för abonnenten bedöms i ett längre tidsperspektiv medföra minskade avfallsmängder samt att avfallets farlighet minskar. Ett ökat eget omhändertagande av organiskt avfall bedöms bli följden varvid en återföring i biologiska kretslopp kan förväntas. Det avfall från hushållen som inte kan omhändertas i egen regi kommer att tillföras deponiklass 2.
7.4.8. Illegal deponering
Införandet av ökade renhållningsavgifter bedöms medföra ökad risk för illegal deponering. Denna risk kan vara större i glesbygd där traditionen med byatipper länge funnits i gemene mans medvetande och där dessa tippar vanligen inte har gett upphov till någon synlig miljöpåverkan.
Risk finns att avfallet deponeras illegalt i andras avfallsbehållare, vilket förekommer redan idag i viss utsträckning. Framför allt sommartid kan detta ge ett nedskräpningsproblem vid rastplaster där kommuner och Vägverket placerar ut renhållningskärl. En ökad miljötillsyn kan stävja eventuella tendenser till illegal deponering.
Vid etablering av interkommunala avfallsupplag kommer avfallslämnarnas närhet till avfallsupplagen att minska vilket från pedagogisk synpunkt kan merföra att varsamheten vid tillförsel av avfall kan minska.
7.4.9 "Export" av avfall mellan olika kommuner
De miljöskyddskrav som formuleras för resp upplag måste vara likartade i regionen. De taxor som tas ut av kommunerna måste harmonisera mellan kommunerna så att transport av avfall från avlämnare i en kommun till en annans kommuns avfallsupplag inte är ekonomiskt motiverat, såvida inte hanteringen bedrivs mer effektivt.
38
7.5. Sammanfattade bedömning för Arvidsjaurs kommun
Kravet på vägning av avfallet till deponering kan leda till att de mindre avfallsupplagen stängs.
Genom ett interkommunalt samarbete kring avfallsupplaget i Arvidsjaur kan kostnaderna bäras av fler abonnenter och de framtida taxehöjningama därmed begränsas till ca 40 %. Taxenivån bedöms hamna på en nivå som något överskrider den genomsnittliga taxan för riket som helhet.
Den minskade metangasavgången och minskad påverkan från lakvatten ger positiva miljöeffekter för scenario 2-4. [ scenario 4 motverkas detta till viss del av ökad miljöpåverkan från det ökade trafikarbetet. Trafikarbetesökningen ger ungefär ett årsarbetstillfalle.
7.6. Sammanfattade bedömning för Luleå kommun
Kostnaderna kommer att öka främst till följd av införandet av deponiskatten. Nedläggning av de mindre avfallsupplagen medför minskade driftskostnader, men dessa äts upp av ökade kostnader för hämtning av det avfall som tidigare deponerades på de mindre upplagen.
Avfallsupplaget i Sunderbyn har en god teknisk nivå vilket innebär att kostnaden för tillkommande investeringar blir begränsad.
Taxeökningen bedöms bli i storleksordningen 35 %, av dessa beror 25 % av införandet av deponiskatt.
Vid ett interkommunalt samarbete kommer trafikarbetet att öka väsentligt, samtidigt som energiinnehållet i olika avfallsfraktioner nyttjas vid såväl rötning på avfallsupplaget som förbränning i BEABs anläggning i Boden.
Scenariot interkommunalt samarbete kommer att ge ökad sysselsättning med ca 4 årsarbeten.
39
7.7. Sammanfattade bedömning for Pajala kommun
Kostnadsökning uppkommer till följd av nedläggning av de mindre avfallsupplagen, införandet av deponiskatten och ökade miljöskyddskrav på avfallsupplaget. Storleken på dessa kostnader är inbördes ungefär lika.
Kostnaden för det interkommunala scenariot med samarbete med Kolari kommun är svårt att beräkna eftersom den framtida deponeringskostnaden inte är fastlagd.
Positiva miljöeffekter erhålls för scenarios som innebär att metangasavgången reduceras och lakvattenbehandlingen förbättras.
Scenario 2- 4 ger en smärre ökning av transportarbetet, vilket medför sysselsättning motsvarande ett knappt årsarbete.
40
Bilaga ] l(4)
Deponiskatteutredningen 1995-10-23 Thomas Malmer
Projektbeskrivning- konsekvenserna För Sveriges glesbygd av ökade krav för deponering av avfall samt en avfallskatt
Bakgrund
På Naturvårdsverket pågår för närvarande ett regeringsuppdrag som ska föreslå kvantitativa mål och åtgärder för en förbättrad avfallshantering som bygger på avfallets egenskaper. Uppdraget ska redovisas till regeringen i augusti 1996. De förslag som läggs omfattar bl.a. ökade krav på deponering samt förslag på nya styrmedel. Parallellt med detta arbete pågår en utredning som i mars 1996 ska presentera ett förslag till avfallsskatt. Båda dessa förslag ska konsekvensbedömas med avseende på miljöeffekter, samhällsekonomiska- och företagsekonomiska effekter. Deponering av avfall är idag den dominerande metoden för omhändertagande av avfall i glesbygden. De deponier som finns är enkelt utformade och ökade kostnader på grund av höjda krav på skyddsåtgärder samt en avfallsskatt, kommer att leda till förändringar av dagens situation.
Beskrivning av uppdraget
Nya krav på deponering av avfall omfattar bl.a. krav på botten— och topptätning för att minska genereringen av lakvatten. Deponiema kommer också att delas in i tre olika klasser med varierande krav på dessa åtgärder beroende på avfallets farlighet för hälsa och miljö.
Syftet med avfallsskatten är att styra avfallet till andra behandlingsaltemativ än deponering. Skatten kan förväntas bli i storleksordningen 150—300 kr/ton avfall.
Projektet ska beskriva konsekvenserna av höjda krav på skyddsåtgärder vid deponering av avfall samt en avfallsskatt för ett antal glesbygdskomrnuner. l analysen ska specifika problem som kan tänkas uppstå i glesbygden belysas med avseende på miljöeffeketer och företagsekonomiska- och samhällsekonomiska effekter. De kommuner som ska studeras är Luleå, Arvidsjaur och Pajala.
För uppdraget skall förutsättas att deponiskatten blir 200 kr/ton avfall till deponering, samt att externremissversionen av förlaget till allmänna råd för deponering antas.
Eftersom kommunerna troligtvis inte planerat för kommande förändringar i avfallshanteringen, beskrivs konsekvenserna lämpligast med scenarion för tänkbara utfall. Dessa ska utgöra minst tre olika framtidsscenarion;
Bilaga 1 2(4)
a. kommunerna "letar kryphål" i kommande allmänna råd och gör så små förändringar som möjligt i sin avfallshantering. b. kommunema är ambitiösa och anpassar sig till nya förhållanden och bygger egna nya anläggningar enligt nya kraven i varje kommun. e. ett scenario där kommunerna samarbetar med närliggande kommuner för bästa möjliga hantering. Kostnaderna för behandlingsanläggningama kan då delas.
Även andra scenarion bör beskrivas om det kan anses nödvändigt.
Uppdragets delar
Uppdraget består av fyra delar där del 1 beskriver dagens hantering och del 2-4 de olika konsekvenserna.
1. Kort beskrivning av dagens avfall och hur de! behandlas i de studerade kommunerna
För att studera konsekvenserna av förändringar på avfallsområdet måste först dagens situation beskrivas i korthet. Kommunemas avfallsflöden och behandlingsresurser i dagsläget ska beskrivas. Avfallet ska delas upp på de tio avfallsslag som kommunerna redovisar i sina avfallsplaner. Behandlings- resurser för det avfall som inte kan återvinnas kan t.ex. vara biologisk behandling, förbränning eller deponering. Anläggningamas tillstånd samt vilka miljöskyddsåtgärder som finns ska finnas med. Kommunemas sätt att idag styra avfallet till rätt behandling genom kommunalt monopol eller differentierade taxor ska också beskrivas. Övrigt som är av intresse är allmän fakta som t.ex. om det finns våg på deponin, bemanning, källsortering eller sortering på deponin etc.. Större delen av denna bakgrundsinforrnation kan erållas från kommunernas avfallsplaner. 2. Miljömässiga konsekvenser
Högre krav på deponering av avfall samt en deponiskatt kommer att innebära att små deponier som saknar t. ex. våg och skyddsåtgärder inte kommer att kunna drivas vidare. Hur påverkas miljön av att små deponier kanske stängs? Analysen ska ta hänsyn till beräknade minskade utsläpp från deponin p.g.a. alternativ behandling/bättre deponering, eventuella ökande transporter, illegal dumpning mm..
3. Kommunalekonomiska/företagsekonomiska konsekvenser
Byatippama i Luleå uppskattas kosta 200.000-300.000 kr/st att driva per år. Vad betyder de nya kraven för deponering samt en deponiskatt för kostnadema/intäktema för avfallshanteringen i de studerade kommunerna? Drabbas kommunernas ekonomi? Vad kommer en alternativ hantering där avfallet istället sorteras och körs till större anläggningar att kosta? Kommer
avfallstaxoma för hushållen samt industri att påverkas av förändringarna och i så fall hur mycket?
De små avfallsmängdema i glesbygd leder till att relativt stora resurser går åt till att samla in detta avfall. Vad kostar insamlingen i glesbygdenjämfört med insamling i en tätort såsom Luleå? Vad kostar transporterna? Är hushållens olika fraktioner (brännbart, lättnedbrytbart organiskt, papper, glas) samt brännbart bygg och rivningsavfall olika priskänsliga för transporter? Hur långt är det alltså lönsamt att transportera dessa fraktioner till behandling? Kan det bli företagsekonomiskt lönsamt att samla in material för återvinning såsom glas och papper i glest befolkade områden?
4. Samhällsekonomiska konsekvenser
Kommande förändringar kan innebära en del strukturella förändringar i form av nedlagda små deponier och ökade transporter till ett färre antal stora behandlingsanläggningar. Vad innebär detta för samhället som helhet? Hur förändras arbetsmarknaden? Kan nya arbetstillfällen skapas? Andra effekter för samhället som helhet?
schematisk bild av en samhällsekonomisk bedömning
_-m
Aktör B
- ny deponi (engångsinvest. ) — ökade intäkter
__ (15 milj. kr)
+ +(0, 8 milj. kr)
Samhället: - mer NO,, p.g.a. mer trafik
- mindre metanutsläpp - energi från deponigas - mindre lakvatten
- fler arbetstillfällen
- mindre resursåtgång
- (0,2 milj. kr.)
Analysen ska lista alla positiva och negativa effekter för samhällets olika delar, och där så är möjligt, ska dessa effekter prissättas. l analysen kommer resultaten från miljö- och företagsekonomiska konsekvensanalysema också att ingå. Resultatet ska sammanfattas i en schematisk tabell enligt ovan där totala vinstema/förlustema för olika aktörer skattas med l-3 +/—. Om möjligt ska
352 SOU 1996:139 Bilaga I 4(4)
vinstema/törlustema även skattas i monetära termer.
Aktörer som berörs är kommuner, kommuninvånare, renhållningsbolag/renhållningen, industrier. samhället m.fl.. [ denna analys ingår således alla effekter som uppstår p.g.a. nya krav på deponering av avfall samt en avfallsskatt.
Utifrån de tre konsekvensanalysema skall slutsatser dras av en införande av en deponiskatt samt nya krav på deponering av avfall.
Rapportering
Utredningen ska redovisas skriftligt samt på diskett till "Utredningen om beskattning av avfall som deponeras" som tryckfärdigt manus. Rapporten ska följa Naturvårdsverkets riktlinjer för rapporter och innehålla tabeller, illustrationer och bilder anpassade för tryckning.
Bilaga 2 l(8)
ALLMÄNNA RÅD VII) DEPONERING AV AVFALL - SAMMANFATTNING
[ MÅL OCH STRATEGI
Det övergripande målet är att etablera deponier som inte påverkar hälsa och miljö vare sig på kort eller lång sikt och medför så litet intrång som möjligt i andra intressen. Ett antagande vid utarbetande av strategin är att alla föroreningarna kommer att lämna deponiema på lång sikt. Frigörande av föroreningar från deponin skall endast tillåtas ske mycket långsamt, vilket åstadkoms genom förbehandling av avfallet samt anläggande av barriärer och nyttjande av markens renande förmåga,
Strategin bygger på svensk praxis och policy samt på EU:s deponeringsdirektiv.
1.1 Grundläggande principer
De grundläggande principerna för målet och strategin är dels kretsloppsprincipen vilken syftar till en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Försiktighetsprincipen innebär att miljömässigt motiverade åtgärder kan vidtagas om det finns en grundad anledning att befara miljöskador. Bästa tillgängliga teknikprincipen innebär att deponeringsteknik, skyddsåtgärder och avslutningsåtgärder skall väljas utifrån den bästa etablerade tekniken. Mot denna står skälighetsprincipen vilken innebär att även ekonomiska hänsyn måste vägas in.
Vidare finns principen förorenaren betalar, vilken tillämpad i deponeringssammanhang innebär att deponiägaren har detta ansvar,
1.2 Mål
För avfallsdeponering har mål formulerats beträffande miljö, hälsoskydd och resurshushållning.
Miljömålet innebär att:
* Deponier bör lokaliseras, skötas och åtgärdas så att miljön inte tar skada vare sig på kort eller lång sikt, så att områden som är värdefulla för naturvården och kultuminnesvården inte skadas och så att störningar för omgivningen undviks så långt detär möjligt.
Målet att undvika hälsorisker innebär att:
Bilaga 2 2(8)
* Deponier bör lokaliseras, skötas och åtgärdas så att allvarliga hälsorisker inte uppstår och så att negativ påverkan på hälsan i övrigt undviks så långt det är möjligt, Det är särskilt påverkan på befintliga och framtida vattentäkter, risker i samband med bränder samt utsläpp av gaser som bidrar till växthuseffekten som skall beaktas.
Resurshushållningsmålet innebär att:
* Deponier bör lokaliseras och utformas så att en god hushållning med mark, vatten och övriga naturresurser uppnås. Det innebär bl a att värdefulla mark— och materialtillgångar inte låses och att framtida återvinning av upplagt material görs möjlig.
l.3 Strategi
Kraven i EU:s deponeringsdirektiv uppfylls med denna strategi, även om strategin i vissa avseenden skiljer sig från direktivet.
Strategin grundar sig på två huvudtankar. Den första är att när utsläppen når skyddsvärda områden skall de hålla så låga halter att skador inte uppstår. Den andra är att fördröja utsläppen så långt som möjligt för att få en nedbrytning i deponin, kringliggande mark och grundvatten, Tillförseln av ämnen som inte är nedbrytbara sker i så långsam takt att fastläggning och utspädning tryggar tillräckligt låga halter.
z KRAV PÅ ÅTGÄRDER
För att uppnå de mål som angivits bör högre krav ställas vid avfallsdeponering än de som normalt ställs idag. Kraven avser både planeringsåtgärder och skyddsåtgärder. Emissionerna bör begränsas genom åtgärder för att minska både mängder och halter av olika föroreningar. Kravens omfattning för skilda avfallsslag anges genom en indelning i tre deponiklasser, till vilka olika avfallsslag skall föras.
2.1 Grundläggande krav på avfallsdeponier
Blandat avfall bör normalt inte deponeras utan skall omhändertas utifrån sina egenskaper. Därigenom kan man koncentrera föroreningarna till en liten volym och öka kraven på hantering av detta avfall.
Deponier bör göras fysikaliskt och mekaniskt stabila. Den vanligaste orsaken till sättning i deponier är nedbrytning av organiskt material och sammanpressning av annat avfall. Huvudregeln är att få deponier som är
Bilaga 2 3(8)
fysikaliskt och mekaniskt stabila, vilket bör kunna uppnås inom två år efter avslutad deponering.
Deponiema bör successivt efterbehandlas Detta kan göras genom att deponiema ges en lämplig utformning vilket möjliggör täckning av föregående etapp.
2.2 Skyddsåtgärder
Skyddsåtgärder kan delas in i åtgärder under deponins aktiva resp passiva fas.
Skyddsåtgärderna under den aktiva fasen överensstämmer i stora delar med de åtgärder som vanligen redan genomförs idag. En väsentligt skillnad ligger i kravet på bottentätning för uppsamling av lakvatten, för de deponier där detta bedömts vara nödvändigt.
Skyddsåtgärderna i den passiva fasen kommer framför allt för befintliga deponier att koncentreras på topptätningar, där kravet på långsiktig täthet kommer att vara väsentligt högre än vad som förekommer för närvarande. För framtida deponier tillkommer kravet på förbehandling av avfallet och minimering av lakvattenbildningen.
2.3 Krav för olika typer av deponier
Deponiema indelas, som tidigare nämnts, i tre deponiklasser till följd av EU:s deponeringsdirektiv. Deponiklass 1 innebär att riskerna är höga för skador på hälsa och miljö medan klass 3 innebär låga risker. Deponin måste uppfylla vissa krav för att tillhöra en specifik deponiklass. Till deponier inom respektive deponiklass får tillföras avfall med väl specificerad föroreningsgrad och mobilitet hos föroreningarna. Flertalet av deponiema i Norrbottens län kommer att hänföras till deponiklass 2 eller 3.
2.4 Omställning av deponier i drift
För deponier i drift skall en anpassning till krav som följer av EU-direktiven ske inom 5 år. För områden med begränsade förutsättningar, exempelvis glesbygdsregioner, kan en omställningstid på 10 år men ej längre godtas.
3 KRAV PÅ AVFALL SOM DEPONERAS
För att tillgodose kraven från hälso- och miljöskyddsynpunkt måste krav ställas på det avfall som skall deponeras. Föroreningsinnehållet (mängd och typ), mobiliteten hos föroreningarna och fysiska egenskaper avgör till vilken deponiklass avfallet skall styras och om avfallet bör behandlas före deponering. Verksamhetsutövaren ansvarar för att mottaget avfall uppfyller kraven för att få deponeras, varför avfallslämnaren bör ombesörja att avfallet
Bilaga 2 4(8) är karaktäriserat vid leverans. 3.1 Utgångspunkter
Följande egenskaper hos avfallet är av betydelse för bedömning av risker på hälsa och miljö.
* Avfallets innehåll, halt och mängd, av toxiska, bioaccumulerbara och svåmedbrytbara ämnen,
* Mobiliteten hos föroreningarna.
* Egenskaper hos avfallet som påverkar deponins konstruktion t ex nedbrytbarhet.
3.2 Avfall som inte bör deponeras
Avfall med någon av nedan angivna egenskaper bör ej deponeras. Avfdlet bör i stället behandlas så att acceptabla egenskaper erhålls innan avfallet deponeras.
Avfall med hög mobilitet hos föroreningarna. Exempel på sådant avfall är aska från avfallsförbränning.
Avfall med föroreningar som är toxiska, bioaccumulerbara eller svåmedbrytbara. Dessa avfall kan destrueras t ex genom mikrobiell nedbrytning eller förbränning.
Avfall som inte är fysiskt stabila. Det innebär att deponering av blandat organiskt och oorganiskt avfall inte bör ske så alltför stora differenssättningar normalt uppkommer.
Avfall i flytande form. Avfall som bidrar till ökad lakvattenbildning bör inte deponeras.
Avfall som har en hög gaspotential. Förbränning har bedömts som en lämplig metod om avfallet innehåller smittförande komponenter. Undantag från förbränning kan accepteras under en övergångsperiod på befintligt deponi där sådant avfall deponeras idag, d v 5 där ingen ny mark tas i anspråk.
Avfall som är smittförande, biologiskt, explosivt, oxiderande eller lättantändligt
3.3 Krav på avfall till de olika deponiklasserna
Kraven är skilda för avfall till de olika deponiklassema. De högsta kraven ställs för avfall till deponiklass ], nedan redovisas endast kraven för
Bilaga 2 5(8)
deponiklass två de dessa krav utgör miniminivån vid deponering av hushållsavfall.
Krav på avfall till deponiklass 2.
På en deponi av klass 2 bör avfall med en måttlig föroreningspotential och låg mobilitet hos föroreningarna deponeras.
Exempel på avfall som bör föras till deponiklass 2 är
* Restfraktion från hushållen, d v s exklusive miljöfarligt avfall, återvinningsbart, brännbart och lättnedbrytbart organiskt material.
* Måttligt förorenade fraktioner från bygg- och rivningsavfall och
osorterat bygg- och rivningsavfall om det uppfyller kraven anseende fysisk stabilitet och gaspotential.
* Flertalet askor från energiproduktion förutom från förbränning av olja och avfall.
* Asbesthaltigt avfall
3.4 Bestämning av avfallets egenskaper
Kontroll av avfallet bör ske, dels genom karaktärisering av avfallet innan det förs till deponin, dels genom kontroll vid mottagningen vid deponin.
Det ligger i verksarnhetsutövarens och/eller avfallsleverantörens intresse att redovisa avfallets för deponering relevanta egenskaper med så stor säkerhet som möjligt på ett kostnadseffektivt sätt.
Karaktäriseringen av avfallet bör ske på följande tre nivåer:
Nivå 1 - Grundläggande karaktärisering. Denna karaktärisering görs i syfte att bedöma till vilken deponiklass avfallet skall föras och ge underlag för bedömning av avfallets egenskaper. Denna bör ske vart tredje år.
Nivå 2 - Kvalitetskontroll är en återkommande karaktärisering av nyckelparametrar för att kontrollera att avfallet är i överensstämmelse med tillståndet för deponin. Denna karaktärisering bör genomföras minst 1 gång per år. Denna kontroll bedöms vara aktuell för vissa industriavfall vilka tillförs avfallsupplaget.
Nivå 3 - Platskontroll bör i första hand ske genom visuell granskning och/eller luktkontroll och sker redan idag vid deponeringen av avfallet. Vid behov kan stickprov tas ut för vidare analys.
Bilaga 2 6(8)
4 LOKALISERING AV DEPONIER
Vid nylokalisering av deponier bör en lokaliseringutredning genomföras för att uppfylla miljöskyddslagens krav på val av bästa plats.
4.1 Geologiska barriärer
EU-direktiven ställer krav på geologiska barriärer. Naturvårdsverket har anpassat dessa till svenska förhållanden genom att formulera en genomströmningstid för områden som kan firngera som geologisk barriär. För deponiklass 2 är kravet >50 år medan för deponiklass 3 är det >lår,
Vidare bör hänsyn tas till recipienten skyddsvärde vilket innebär att kraven på geologisk barriär kan skärpas, men i inget fall lindras.
En tydlig anvisning beträffande den geologiska barriären fås i anvisningarna där det redovisas att marken bör ha sådana egenskaper att kravet på nominell genomströmningstid klaras inom ett avstånd av högst 500 m. Den hydrauliska konduktiviteten i strömningsriktningen bör var mellan 10'5-10'9 för att fastläggning och nedbrytning av föroreningar skall kunna ske och bildat lakvatten infiltrera.
5 EMISSIONSBEGRÄNSNING OCH DEPONERIN GSTEKN IK
De viktigaste tekniska åtgärderna omfattar lakvattenuppsamling under deponins aktiva fas samt tätningar som begränsar lakvattenbildningen under den passiva fasen.
5.1 Vattenbalans för deponier
En vattenbalans skall upprättas för deponin. Lakvattenmängden bestäms av nederbörden - avdunstningen + inläckande yt/grundvatten.
Aktiv fas Lakvatten från deponier tillhörande deponiklass 2 bör samlas upp, kontrolleras och behandlas om så erfordras. Lakvattenläckaget får för en deponi av klass 2 uppgå till 50 l/mzxår (50 mm), om det inte kan visas att föroreningsspridningen under den aktiva fasen är måttlig och med god marginal kan accepteras. Detta kan t ex uppnås genom förbehandling av avfallet.
Passiv fas Kraven är i princip lika för avfallsupplag under den aktiva som den passiva fasen. Dock är fömtsättningarna att reducera lakvattenläckaget under den passiva fasen väsentligt bättre än under den aktiva.
Bilaga 2 7(8) 5.2 Tätskikt
För att reducera lakvattenläckaget måste deponin förses med tätskikt. Kraven på tätning är de samma oavsett om tätningen görs under deponin i form av bottentätning eller efter avslutande av den aktiva fasen som topptätning. Naturmaterial, stabiliserade material eller bentonitmembraner kan användas. Vid användning av naturmaterial måste permiabiliteten vara mycket låg, i princip 10'9 m/s. Två lager rekommenderas och packningsförfarande måste utredas i varje enskilt fall.
5.3 Deponiuppbyggnad
Vid deponiuppbyggnaden har stor vikt har lagts vid stabilitetsfrågor, ettersom sättningar kan medföra att deponins täthet försämras om den är försedd med botten— eller topptätning. Risken för skred i underliggande jordlager skall beaktas varvid en säkerhetsfaktor på 1,5 skall användas vid beräkningen.
Deponering av homogena avfall med hög organisk halt kan tillåtas. Exempel på avfall i denna kategori är bl a rötslam. Deponeringen måste ske så att sättningar inte uppkommer vid anslutningar till andra avfallsceller och att oacceptabla differenssättningar inte kan uppkomma ens på lång sikt.
Efter avslutad deponering får differenssättningarna inte vara större än 0,05 - 0,1 mm/m för deponier av klass 1 och 2.
Etappindelning
Deponeringen av avfallet bör uppdelas i etapper och storleken på etappen bör vara sådan att sluttäckningen bör ske inom en 10 års period.
5.4 Emissioner till luft
Vid deponering av organiskt avfall kommer deponigas att genereras. Vid upplag med gasproduktion av betydelse skall deponigas samlas in och nyttjas för energiproduktion alternativt facklas av. De upplag som vid tillståndsprövning omfattas av krav på undersökning av deponigasförekomst är de som årligen tillförs minst 3 000 ton hushållsavfall eller annat organiskt avfall,
Emissioner till luft kan även uppkomma till följd av deponering av kvicksilverhaltigt avfall eller petroleumkolväten.
5.5 Sluttäckningen
Sluttäckningen skall dimensioneras utifrån infiltrationsbegränsning och beständighet i den passiva fasen.
Bilaga 2 8(8)
Den principiella uppbyggnaden består av tätskikt, dräneringslager, materialavskiljande lager, skyddstäckning och vegetationslager. Skyddstäckningens tjocklek bör uppgå till 1,0-1,5m. Mäktigheten kan reduceras om det kan visas att den hydrauliska barriären kan klaras på annat sätt.
6 KONTROLL
Egenkontroll görs för att följa upp påverkan på omgivningen, Kontrollen innehåller tre moment, avfallets egenskaper, kontroll av tekniska utformningen inkl material och funktion samt kontroll av emissioner till omgivande miljö relaterat till gällande tillstånd enligt miljöskyddslagen.
6.l Kontroll av inkommande avfall
Kontrollen av det inkommande avfallet bör ske genom en karaktäriseringen på följande tre nivåer. De tre huvudegenskaper som skall kartläggas är föroreningspotentialen, mobiliteten hos föroreningarna och fysikaliska egenskaper.
Som redovisats tidigare skall karaktäriseringen ske i tre nivåer. Nivå 1 - Grundläggande karaktärisering. Denna bör ske vart tredje år.
Nivå 2 - Kvalitetskontroll är en återkommande karaktärisering av nyckelparametrar och bedöms vara aktuell för vissa industriavfall vilka tillförs avfallsupplaget.
Nivå 3 - Platskontroll bör i första hand ske genom visuell granskning och/eller luktkontroll och sker redan idag vid deponeringen av avfallet.
6.2 Kontroll av teknisk utformning
Kontrollen av deponins tekniska utformning omfattar främst kontroll av förkommande tätskikt och i förkommande fall lakvatten- och gasuppsamling samt sluttäckning.
Kontrollen består dels av materialkontroll, utförandekontroll och funktionskontroll.
6.3 Kontroll av emissioner För deponier skall finnas ett kontrollprogram, som bl a innefattar
emissionskontroll, inriktas huvudsakligen, liksom befintligt för kontrollprogram, på kartläggning av påverkan i grundvattnet.
Bilaga 3 l(l)
Avfallsmängder i Arvidsjaurs kommun år 2001
Deponiklass Arskvantitet (ton)
Avfallstyp enl SNV
2419
Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall Park- och trädgårdsavfall
Bygg- och rivningsavfall
Avfall från energiutvinnning
Avfall från "kommunalt" avlopp _ 179
Avfall från industriellt avlopp
Avfall från utvinning av mineraliska produkter
Branschspecifikt avfall
Ej Branschspecmkt avfall Vanligen 3
Specialavfall Total kvantitet
Tillkommeri scenario 4 _
Avfall från Arjeplog 1 825
Avfall från Sorsele
Total kvantitet i scenario 4 5 467
Bilaga 4 l(l)
Avfallsmängder i Luleå kommun år 2001
Avfallstyp enl SNV Deponiklass (ton)
2
Bygg- och rivningsavfall _ Avfall från energiutvinnning _ 10 000 Avfall från "kommunalt" avlopp _m
_ ___ __—
Avfall från Boden _ 5 516
Avfall från industriellt avlopp
_a _—
Avfall till Boden för förbränning Total kvantitet iscenario 4 _m
SOU 1996:139 365 Bilaga 5 [(1)
Avfallsmängder i Pajala kommun år 2001
Avfallstyp enl SNV
Deponiklass Arskvantitet
(ton)
Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall _
Park- och trädgårdsavfall 3
m m ——-m —-— ——-in __— ___ —--a ___ ___ ——m __— __— __m ——-m
list.—As lamm... '””;ELW nam—mmm namram-..... im *
> oMa't 'läquL
'|'"— . trubaduren-in. - i-i' _|. ___-*— En FÖNPIEIi now I
Producentansvarets omfattning Förpackningsslag Standardiserade förpackningar av glas för Öl och läsk
Förpackningar av glas för vin och sprit fyllda i Sverige
Övriga förpackningar av glas
Förpackningar av aluminium, dock ej dryckesförpackningar
Förpackningar av wellpapp
Förpackningar av aluminium, dock ej dryckesförpackningar
Övriga förpackningar av papp, papper och kartong
Förpackningar av plast, dock ej dryckesförpackningar
Förpackningar av stålplåt
Tidnings- och journalpapper
Däck (från personbilar, lastbilar, bussar, motorcyklar, terrängfordon, motorredskap, släpfordon och etterfordon)
Bilaga 6 l(l)
Återanvändning eller material- återvinning i viktsprocent
95 % återanvändning
90 % återanvändning
70 % återanvändning eller materialåtervinning
50 % återanvändning eller materialåtervinning
65 % återanvändning eller
materialåtervinning
70 % återanvändning eller materialåtervinning
30 % återanvändning eller materialåtervinning
30 % återanvändning eller materialåtervinning
SO % återanvändning eller materialåtervinning
75 % återanvändning eller materialåtervinning
60 % återanvändning eller materialåtervinning
Bilaga 7 l(l)
Beräkning av det nometära värdet av deponigasemissionen
Deponigasproduktionen från det deponerande avfallet har beräknats utifrån följande antagande. l ton hushållsavfall bildar 180 m3 deponigas. Samma deponigaspotential har antagits för avloppsreningsverksslam. Gasen innehåller 50 % metan, 25 % koldioxid och resterande 25 % är övriga gaser. I avfallsupplaget pågår deponigasbildning under 30 år, varför ett genomsnitt på 6 ni3 har använts vid beräkningen. Kolinnehållet (metan och koldioxid) uppgår till 0,503 kg/m3, varav 0,336 kg/m3 utgörs av metan.
Den årliga emissionen av metan per ton avfall uppgår till 2 kg år vilket ger samma miljöeffekt som 44 kg koldioxid. Emissionen av koldioxidinnehållet i deponigasen uppgår till 3,7 kg ton avfallxår, således blir effekten den sammanlagda metanernissionen ca 48 kg/årxton. Effekten av emissionen, under de trettio som den pågår, blir således motsvarande 1,44 ton koldioxid.
Vid kompostering av avfallet antas att allt lättnedbrytbart kol avgår under processen. Kolinnehållet 90 kg/ton avfall föreligger i detta fall endast som koldioxid, vilket motsvarar 330 kg koldioxid. Eftersom kolet i huvudsak inte är fossilt kol får det inte anses bidra till växthuseffekten. Det monetära värdet har därför satts till noll. Det kan därför finnas argument att reducera värdet av miljöeffekten från emission av deponigas med den koldioxidemission som uppkommer vid kompostering av avfallet. Vidare kan emissionen av deponigas reduceras genom att metanet oxideras i tåckskiktet. En grov beräkning redovisad i Naturvårdsverkets rapport 4158, Deponigasgenerering, i vilken uppskattas att 10% reduceras på detta sätt. Miljöeffekten av metanemission har därför antagits uppgå till motsvarande 1 ton koldioxid per ton deponerat avfall. Det monetära värde blir med dessa antaganden 360:-/ton deponerat organiskt avfall.
Detta värde har använts vid beräkningarna.
SOU 1996:139 Bilaga 8 l(6)
Beräkning av investerings- och driftskostnader
Scenario 2 o 3
Deponerat Volym efter Volym efter tonnage deponering deponering Scenario 3 Scenario 2 dens dens 0,66 0 5 __”
Scenario 4 Volym efter Deponerat tonnage i deponering Kolari från Pajala
Deponerat tonnage 8300 _
—m _m-
Årliga kostnader för topptätning scenario 2. Antagen kostnad per rn2 uppgår till 100 kr.
”__-— __:- _ ___-_ __|- _
Årliga kostnader för bottentätning scenario 3. Antagen kostnad per m2 uppgår till 75 kr.
Bilaga 8 2(6)
Årliga kostnader för topptätning scenario 3, Antagen kostnad per m2 uppgår till 100 kr.
—--m_ __- __—
Årliga kostnader för bottentätning scenario 4. Antagen kostnad per m: uppgår till 75 kr,
Årliga kostnader för topptätning scenario 4, Antagen kostnad per m2 uppgår till 100 kr,
Kostnad för lakvattenuppsamling scenario 3 . Nytillkommande delar av avfallsupplaget.
Bilaga 8 3(6)
Kostnad för lakvattenuppsamling scenario 4 _ Nytillkommande delar av avfallsupplaget.
m Lakvat- Pump- Ö_verstril- m tenvol. ling sdamm station nmg
___-_me- le.-"mm
m_-- mar-__- ___-- "ar-_-
lnvesteringskostnader scenari 3
Lakvatten Kompaktor behandling
_alla- _"5
Våg __”
Investeringskostnader Scenario 4
M m "m behandling % __MM m_-
Skillnader i driftskostnader Arvidsjaur, kkr
Mängd Varav Våg ton org. 3 200
m_- Mia-mmm
Kom- pakter
_ _ :-
Nedläggning av mindre avfallsupplag
Botten- Topp- tätning tätning
Behandling av organiskt avfall
Bilaga 8 4(6)
Skillnader i driftskostnader Luleå, kkr Nedläggning av mindre av organiskt
Mängd Varav Bema- Våg Kom— Botten- Topp- ton org. nning paktor tätning tätning
avfallsupplag avfall meo m____- 1400 _1400
Behandling
Bilaga 8 5(6)
Skillnader i driftskostnader Pajala, kkr
Scenario 1 nning paktor tätning tätning
”
Nedläggning av mindre avfallsupplag
Behandling av organiskt
Bilaga 8 6(6)
Bilaga 6
mangsms
FLÖDESANALYS Av MATERIAL- OCH_ AVFALLSSTRÖMMAR SOM KAN BLI FÖREMAL FÖR BESKATTNING
Utredning gjord för Avfallsskatteutredningen (Fi 1995:07)
RAGN—SELLS MILJÖKONSULT AB l(17] Projektnr: 139515
FLÖDESANALYS AV MATERIAL- OCH _ AVFALLSSTRÖMMAR SOM KAN BLI FÖREMÅL FÖR BESKATTNING
Utredning .ord för Avfallsskatteutredningen (Fi 1995:07)
BAKGR UND
På en modern behandlingsanläggning bedrivs idag inte bara depo- neringsverksamhet. Där förekommer också en rad andra aktiviteter såsom sortering, separering, förbehandling, behandling, omvand- ling (förädling), stabilisering och lagring av inkommande restpro- dukter och till och med tillverkning och framställning av produkter och bränslen. Detta innebär att långt ifrån allt det som kommer in till anläggningen är avfall. Annat material som kommer in till anläggningen är dels returprodukter från olika verksamheter i samhället, vilka skall hanteras och omvandlas (förädlas) till pro— dukter, råvaror eller bränslen dels tillsatsvaror m.m. som behövs för de olika processerna.
En större behandlingsanläggning utgör också en ständig byggar— betsplats. Nya områden iordningställs, behandlingsanläggningar byggs, maskiner installeras, byggnader uppförs, vägar anläggs, skyddsåtgärder i form av tätningar vidtas, insynsvallar anläggs m.m.
Vid införandet av en avfallsskatt måste således en klar gränsdrag- ning göras mellan sådant material som skall beskattas (avfall) och sådant material som inte skall beskattas då långt ifrån allt som förs in genom grindarna är avfall. Många gånger är avgränsningen lätt att göra. Men det kommer att uppstå en rad gränsdragnings- problem. Denna utredning har till syfte att åskådliggöra förhållan- dena vid en modern behandlingsanläggning (med deponering som slutligt omhändertagande), identifiera grånsdragningsproblemen och ge förslag på avgränsningar.
RAGN-SELLS MILJÖKONSULT AB 2(17) Projektnr: 139515
Förhållandena som beskrivs nedan är de faktiska förhållandena vid Ragn-Sells behandlingsanläggning Högbytorp i Upplands Bro kommun. Förhållandena där kan till stor del generaliseras till andra större behandlings- och deponeringsanläggningar i Sverige. Vid de mindre avfallsupplagen förekommer inte så mycket annan verksamhet än deponering, och förhållandena där är sannolikt relativt enklare sett från avfallsskattesynpunkt.
Det finns en klar tendens att behandlingsanläggningarna blir färre och större. Inte minst kommer de kommande deponeringsdirekti— ven från EG och Naturvårdsverkets allmänna råd för deponering att verka i den riktningen. Då kommer sannolikt flertalet av anläggningarna att ha en lika diversifierad verksamhet som den som idag bedrivs på Högbytorp.
Vårt uppdrag är att göra en flödesanalys av material- och avfalls— strömmar till och från en behandlingsanläggning (avfallsupplag). Vår utredning har som utgångspunkt att det skall införas en avfallsskatt i enlighet med direktiven (1995:37) och vi ifrågasätter inte här om en sådan skatt är verkningsfull eller inte.
ANVÄNDA BEGREPP OCH TERMER
Vi använder oss i denna utredning när det gäller materialslagen av de begrepp och termer som finns i Tekniska Nomenklaturcentra— lens avfallsordlista, TNC 62.
Vi använder oss i denna utredning när det gäller materialslagen av de begrepp och termer som finns iTekniska Nomenklaturcentra— lens avfallsordlista, TNC 62.
Det överordnade materialbegreppet är restprodukt som underinde— las i returprodukt (restprodukt som tillvaratagits för återvinning), avfall (restprodukt som kasserats för att omhändertas) och förore- ning
RESTPRODUKT
A—
RETURPRODU'KT AVFALL FÖRORENTNG
RAGN-SELLS MILJÖKONSULT AB 3(17) Projektnr: 139515
3.1
FLÖDEN AV RESTPRODUKTER OCH PRODUKTER De nedan beskrivna materialströmmarna åskådliggörs grafiskt i bilaga 1.
INFÖRSEL TILL ANLÄGGNINGSOMRÅDET INKL. DEPONIN
Mtrl- ström
1
Beskrivning
Speciella "avfallsslag" som tas emot och lagras i väntan på att behandlingsteknik skall komma fram som möjlig— gör ett annat omhändertagande än deponering. Vid Hög— bytorp tas emot t.ex. bildrör från TV-apparater och data- apparater samt lysrör och andra kvicksilverhaltiga lam- por i två specialceller.
Avfall som deponeras.
Material som används för att stabilisera aska och slagg så att lättrörliga ämnen i avfallet hindras från att sprida sig. Materialen ifråga kan vara andra askor med puzzo— lana egenskaper eller cement och naturmaterial (som ballast).
Restprodukter som tas emot för sortering, separering eller annan förbehandling. Det kan röra sig om blandade restprodukter från industrier, byggföretag 0 d.
Restprodukter och avfall som tas emot för behandling och förädling. Behandlingen kan bestå i rötning (av t.ex. mat- rester från restauranger, utsorterad fraktion ur hus— hållsavfallet o d) eller kompostering (av t.ex. organiskt material från parkskötsel eller andra grönområden). Det kan också röra sig om behandling av t.ex. oljeskadade jordmassor genom kompostering, separation av oljehal— tiga slam, dispergering av färgavfall etc.
Restprodukter som tas emot för framställning av produk- ter, råvaror och/eller bränsle. Restprodukterna kan bestå av uttjänta fordonsdäck, rivningsvirke o d. För att till- verka vissa produkter, t.ex. kompostjord, behöver till- satsmaterial i form av sand, bark 0 d införskaffas.
Material som används i den egna verksamheten i form av byggnads- och anläggningsverksamhet samt driften av anläggningen.
RAGN—SELLS MILJÖKONSULT AB 4(17) Projektnr: 139515
3.2
8 Material som används inom deponeringsområdet för att uppföra stödvallar, anlägga transportvägar, lägga ut tätskikt (bottentätningar, mellantätningar, topptätningar) och påföra täckskikt för våxtetablering.
Material för vissa anläggningsarbeten kan också utgöras av färdigbehandlade ("friklassade") jordmassor.
9 Restprodukter som förbehandlats eller förädlats på arnat ställe, t.ex. en återvinningscentral, och som tas emot är lagring för senare utleverans.
10 Restprodukter från den egna verksamheten som förs till förbehandling inom anläggningsområdet
11 Avfall från de Olika verksamheterna inorn anläggningsm- rådet som förs till deponiområdet för deponering.
12 Färdigrötat material från biocellema kan förädlas till jordförbättringsmaterial eller växtnäringsmedel.
Det är vanligt att det på behandlingsanläggningarna finns möjlig- het för allmänheten och småindustrier att lämna returprodukter vid särskilt iordningställda återvinningscentraler. En sådan mö;- lighet finns på Högbytorp. Detta har inte illustrerats på skisseni bilaga 1.
Ej heller har de strömmar illustrerats som kan uppstå i anledning av att de olika materialbolagen hyr in sig med lager på kommurala och andra behandlingsanläggningar (gäller ej för Högbytorp).
UTFÖRSEL FRÅN ANLÄGGNINGSOMRÅDET
Mtrl- Beskrivning ström
20 Material, som efter förbehandling levereras ut från anläggningen eller till lager
2 1 Material av alla de Olika slag som lagrats inom anlägg— ningen antingen de "producerats" inom eller utanför anläggningen.
22 Produkter, råvaror och bränslen som tillverkats inom anläggningsområdet
RAGN—SELLS MlLJÖKONSULT AB 5(17) Projektnr: 139515
3.3
23 Miljöfarligt avfall som uppkommit vid (för)behandling av miljöfarligt avfall och som inte slutligt får tas omhand inom anläggningen.
24 Material som efter behandling levereras ut från anlägg- ningen eller till lager
Det kan av de utåtriktade pilarnas antal synas som om det är lite material som förs ut från anläggningen. Så är dock inte fallet. Den stora strömmen material döljer sig under pil nummer 2 1.
”UTFORSEL” FRÅN ANLÄGGNINGSOMRÅDET [NM. DEPONIN AVDEPONIGAS, LAK VATTEN 0 D
Mtrl— Beskrivning ström 30 Lakvatten förs till kommunalt reningsverk för behand-
ling. Vid andra anläggningar kan lokalt omhänderta- gande förekomma.
31 Deponigas (biogas) används dels inom anläggningen för uppvärmning och drift av Olika behandlingsanläggningar dels av ett privat energibolag för uppvärmning av näralig- gande bostadsområden.
HÖGBYTORP ÄR EN STOR ANLÄGGNHVG - mm SANNOLIKT REPRESENTATIV
Högbytorpsanläggningen är en stor behandlingsanläggning. Mätt i antalet mottagna årston är anläggningen en av de fem största i Sverige. Men den är eller kommer så småningom att bli represen- tativ för restprodukt- och avfallshanteringen i Sverige. Av den mängd på ca 5 500 000 ton avfall som årligen deponeras på lan- dets ca 250 avfallsupplag deponeras ca 3 600 000 ton eller ca 65 % på de 25 största anläggningarna.
Det som skiljer Högbytorp från flertalet övriga anläggningar är behandlingsanläggningarna för bensinstationsslam, aska och slag, kreosotförorenade jordar, färg-, lack- och limavfall m.fl., komposteringsanläggningen för oljeförorenade jordar m.m.
Den årliga tillförseln till Högbytorp kan bara anges för de "avfall" som idag vägs in över våg. Mängdema, som är avrundade genom- snittsvärden för de senaste sex åren, fördelar sig på följande sätt:
RAGN-SELLS MILJÖKONSULT AB Projektnr: 139515
5 HUR HANTERAS FLÖDENA IDAG?
Avfallsslag
Hushållsavfall Bygg- och industriavfall Asbest Avfallsförbränningsaska Biobränsleaska Kolaska Deponerbart slam Rötslam som täckmassor Oljeskadade massor Fyllnadsmassor Oljehaltiga slam Färgavfall Lösningsmedelsavfall Färgavfall
Årlig mängd i ton
25 300 88 400 500 4 300 2 500 33 900 21 100 11 300 9 900 24 200 13 800 1 200 900 700
6(17)
Skissen med beskrivande text är inte en geografisk lägesbeskriv— ning över var de Olika materialslagen och avfallsslagen hanteras i verkligheten. Avfall som skall deponeras hanteras inom iordning— ställa deponeringsområden. Inom Högbytorp finns f n tre skilda deponeringsområden i drift; ett för hushålls— och industriavfall (Deponiområde 1 på 24 ha), ett för askor och Slagger (Deponi- område 2 på 7 ha) och en specialdeponi för icke miljöfarligt färgavfall.
På Deponiområde 1 försiggår inte endast deponering. Där sker samtidigt en urplockning av sådana fraktioner som Ragn-Sells bedömer kunna vara möjliga att nyttiggöra. För att avgöra om det finns nyttigheter i avfallet breds varje ankommande lass ut på den plana upplagsytan. Med en särskild skotare plockas sedan det återvinningsbara materialet ut, i första hand trä och metall. De utsorterade fraktionerna transporteras ned till en särskild behand— lingsyta, där trät flisas kampanjvis och där Skrotet sorteras i ytter- ligare skrotfraktioner. Träet utgör bränsle vid industrier och vär— meverk och Skrotet säljs till skrotuppköpare.
RAGN-SELLS MILJÖKONSULT AB 7(17) Projektnr: 139515
Högbytorp har tillstånd att slutligt omhänderta miljöfarligt avfall i form av oljeskadad jord. Jorden behandlas genom kompostering. Sedan restoljehalten nedbringats till under 1 % har bolaget till- stånd att föra över materialet för efterkompostering till Deponiom- råde 1. När restoljehalten sjunkit till under 0,1 % blir materialet friklassat och kan föras ut från deponiområde 1 för att användas såväl inom som utom anläggningen.
Likaså Sker förbehandling och behandling av Olika returprodukter och avfall på skilda Ställen inom anläggningsområdet. För slam från bensinstationer finns en särskild anläggning uppförd på ett ställe, för rötning av matrester från restauranger finns utrust— ningen installerad på en avskild yta inom deponeringsområdet o.s.v.
"Lagret" finns heller inte på ett enda ställe utan återfinns på flera platser inom anläggningsområdet, Ofta i anslutning till de maskiner som permanent finns inom anläggningen eller som periodvis lejs in och ställs upp inom området.
Det inkommande avfallet vägs in över våg. Via vågen passerar också sådant material som används för Olika täck— och tätskikt medan material för vägbyggnad, vallbyggnad Oftast inte vägs. Ej heller vägs material som används i driften in.
Det material som med hjälp av skotare plockas ut från inkom- mande avfall uppe på deponin vägs inte ut när det förs till behand— lingsytan. Däremot vägs naturligtvis utleveranser av flis, skrot o.d.
Det Sker således stora massomflyttningar inorn anläggningsområ- det. Genom förbehandling och behandling överförs avfall till råva- ror, produkter och insats(tillsats)varor. Någon vägning eller annan mängdbedömning görs inte av de massor som hanteras och trans- porteras inom anläggningsområdet. Det erfordras således en hel del nya rutiner vid anläggningen för att rätt kunna taxera ut och leverera in en avfallsskatt.
INKOMMET MATERIAL ÄR INTE AVFALL OCH ALLT AVFALL FÖRBLIR INTE ALLTID AVFALL. GRÄNSDRAGNINGS- PROBLEM
En rad åtgärder inom anläggningen syftar till att omvandla avfall till någon form av nyttighet, t ex råvara, bränsle e d. Det är egentli- gen endast det som förs till själva deponin för slutligt omhänderta- gande som är avfall och som skall bli föremål för beskattning.
RAGN-SELLS MILJÖKONSULT AB 8(17) Projektnr: 139515
Vi vill här peka på en rad material som förs till anläggningen för Olika typer av behandling eller lagring eller som används inom anläggningen i de olika processerna. Vid fråga om en beskattning av avfall kan diskussioner komma att uppstå om materialet i fråga är avfall eller bör betraktas som avfall eller om det är fråga om returprodukter. Framställningen nedan följer materialslagsord— ningen i kapitel 3.
1 . Speciella ”avfallsslag”
I väntan på att lämplig teknik kommer fram lagras t ex bildrör, lys- rör m.m. i en specialcell. Returprodukterna år inte deponerade utan avsikten är att de Skall behandlas (återvinnas) när behand- lingstekniken väl är framme. Låter behandlingstekniken vänta på sig kan det bli aktuellt att deponera returproduktema som då övergår från returprodukt till avfall.
Hur skall dessa restprodukter betraktas från skattesynpunkt? Här finns ett problem att lösa.
2. Avfall som deponeras
Detta är avfall som inte vållar några avgränsningsproblem om det införs en avfallsskatt (jfr kap. 8.1 punkt 2).
3. Tillsatsmaterial
För att stabilisera t ex askor från kolförbränning använder Hög— bytorp en särskild blandningsteknik för de kalkrika flyg- och bottenaskoma. Stabiliseringsprocessen tar sin utgångspunkt i de puzzolana egenskaperna hos askoma. Resultatet av behandlingen blir en hållfast, lakningsobenägen produkt, som kan deponeras med mycket liten miljöpåverkan. Kolaskorna kan också användas för att stabilisera andra askor, t.ex. flygaska från avfallsvärmeverk.
Som alternativ till kalkrik aska kan cement eller annat naturligt eller konstgjort bindemedel användas. Men genom att utnyttja en restprodukt (aska) för att stabilisera ett avfall hushållar man effek- tivt med andra resurser.
Hur skall tillsatsmaterialen i form av aska betraktas från skatte- synpunkt? Alternativt Skulle askan kunna användas för andra ändamål, t.ex. som fyllnadsmaterial eller som tillsatsmaterial vid cementtillverkning. Den skulle vid en sådan användning inte beskattas. Skall cementen, som är en produkt, beskattas för att den ingår i det avfall som deponeras? Här finns problem att lösa.
RAGN-SELLS MlLJÖKONSULT AB 9(17) Projektnr: 139515
4. Restprodukter för sortering m.m.
Dessa inkommande restprodukter är inte avfall och bör inte bli föremål för beskattning. Däremot skall det avfall som eventuellt uppkommer under processerna och som tillförs deponin kunna beskattas.
5. Restprodukterför behandling och förbehandling
Dessa restprodukter kommer att processas i olika anläggningar som kan vara mer eller mindre tekniskt avancerade. Det kan röra sig om rötning av utsorterade rester från restauranger och slam från fettavskiljare, det kan röra sig om kompostering av organiskt material från parkskötsel och andra grönområden, det kan röra sig om kompostering av oljeskadade jordmassor etc. I samtliga fall är intentionen att processa materialet på ett sådant sätt att en eller flera slutprodukter uppkommer som kan nyttiggöras.
Rötresten är tänkt som ett jordförbättringsmedel, kompostmas- sorna som insatsmaterial i matjordstillverkning, de "avgiftade" jordmassoma som fyllnadsmaterial, täckmaterial - antingen inom anläggningsområdet eller för externt bruk.
Liksom vad som gäller under punkten 4 ovan skall naturligtvis det avfall som uppstår under processerna och som deponeras på deponin kunna beskattas.
6. Restprodukter för produktion
Här råder ingen tvekan om att materialet är material som inte bör bli föremål för beskattning. För avfall som eventuellt uppkommer, se punkt 4.
7. Byggnads- och anläggningsmaterial utanför deponiområdet
För sådant material som används utanför deponeringsområdet råder inga tveksamheter om klassningen. Det råder ej heller någon tveksamhet om byggnadsmaterial inom deponiområdet.
8. Anläggningsmaterial inom deponiområdet
För vissa slag av material som används i samband med anlägg— ningsarbeten kan gränsdragningsproblem uppkomma.
För Särskilt införskaffat material för anläggningsarbeten i form av vallbyggnader, vägbyggnader, bottentätningar, bergtätningar, tät- och täckskikt av Olika slag är det inga problem om skatten kon—
RAGN—SELLS MILJÖKONSULT AB 10( 17) Projektnr: 139515
strueras som en viktbaserad avfallsskatt. Skulle en annan skatte- konstruktion väljas, t.ex. skatt baserad på uppmätt deponivolym kommer saken i ett annat läge.
Avvägningsproblem finns dock vad gäller sådant material som uppkommit till följd av verksamheter (t ex behandlingsprocesser som ger friklassade material) inom eller utom anläggningsområdet, men som väl uppfyller kraven för materialslagen ifråga. Genom att använda sådant material sparas t.ex. jungfruliga material.
Hur skall dessa "omvandlingsprodukter" betraktas från skattesyn- punkt? Här finns ett problem att lösa.
9, 10 Restprodukter från verksamheten Se under punkterna 4 - 6 ovan. 11 . Avfall från verksamheten
Detta är avfall som inte vållar några avgränsningsproblem om det införs en avfallsskatt.
12. Färdigrötat material från biocellema
Skall det material (avfall) som förs till särskilt iordningställda bio- celler anses som avfall? Materialet kan lika gärna betraktas som returprodukt som används för att producera gas och som i ett senare utrötat skick kan användas som jordförbättringsmedel eller växtnäringsmedel. Celldeponering betraktas av Naturvårdsverket som behandling. problemet är bara att det kan ta upp emot 10 år innan materialet är utrötat. Att idag avgöra marknadssituationen om 10 år för sådant material låter sig inte göras. Vi räknar med att en del av rötresten blir avfall.
Hur skall dessa "omvandlingsprodukter" betraktas från skattesyn— punkt? Här finns ett problem att lösa.
HUR SKALL TILLSATSVAROR (INSATSVAROR) BETRAK- TAS?
Som beskrivit ovan under kapitel 6 används i första hand askor med puzzolana egenskaper som bindemedel och slagger som bal- last vid askstabiliseringen. Som alternativ kan cement eller annat kemiskt bindemedel användas. Dessa material, som är vanliga kemiska produkter när de förs in på anläggningen, kommer att ingå i deponin med flera (Yo—enheter (upp till 15 a 20 %?).
RAGN-SELLS MILJÖKONSULT AB 11(l7) Projektnr: 139515
8.1
Skall dessa tillsatsvaror betraktas som avfall därför att de läggs på deponi? Här finns ett problem att lösa.
MÅSTE FLÖDENA HANTERAS ANNORLUNDA OM EN DEPONI- SKATT INFÖRS?
Svaret på frågan är till stor del beroende på hur Skatten kommer att utformas. Utredningsdirektiven säger att avfallsskatteutred- ningen skall ta fram ett konkret förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras. Det kan göras på olika sätt. Om skatten utformas som en viktbaserad skatt på det som deponeras blir svaret på rubrikens fråga på ett sätt. Om skatten skulle utformas som en skatt på det utrymme (volym) som tas i anspråk på deponin blir svaret delvis ett annat. Vi utgår i vår utredning ifrån att skatten blir en viktbaserad skatt på avfall som deponeras.
Hanteringen blir också beroende på om det finns någon möjlighet till återbetalning av inbetald skatt för den nyttigheter som kan tas ut ur avfallet och avsättas som nyttigheter.
Vi uppfattar direktiven så att det enbart är sådant som verkligen deponeras som skall bli föremål för beskattning. Det måste därför dras upp verkliga eller fiktiva gränser för deponeringsområdet/ na. Allt som läggs inom deponeringsområdet/ na annat än högst tillfäl— ligt eller i ett bestämt syfte som inte är deponering, är avfall i egentlig mening och skall således bli föremål för beskattning. På motsvarande sätt är allt annat material inom anläggningsområdet inte avfall och skall undantas från beskattning. Den till synes enkla situationen har dock en rad komplikationer.
HANTERINGEN INNE PÅ ANLÄGGNINGSOMRÅDET
Som framgår av beskrivningarna ovan och bilaga 1 sker en stor materialhantering innanför staketet till Högbytorp. Och detsamma gäller för alla större behandlingsanläggningar. Det finns idag inte behov av att hålla någon sträng kontroll över de interna flödena. Endast för avfall som förs in för deponering och för material (produkter, råvaror, bränsle o cl) som förs ut från anläggningen finns det såväl miljöskyddsskäl som ekonomiska skäl för att ha en ordentlig registrering av materialet.
Om en avfallsskatt införs kommer det att krävas en betydligt mer noggrann kontroll och registrering av all materialhantering och materialförflyttning inom anläggningen. Som en viktig förutsätt-
RAGN-SELLS MILJÖKONSULT AB 12(17) Projektnr: 139515
ning för en rätt registrering gäller att de ovan omtalade gräns- dragningsproblemen har lösts så att klarhet råder om vad som är beskattningsbart avfall och inte.
Problemen som uppstår är dels av teknisk dels av administrativ natur. De båda hänger delvis ihop.
1 . Speciella avfallsslag Hanteringen kan ske på samma sätt som nu. 2. Avfall som deponeras
Idag plockas material ut ur avfallet efter det att det hamnat på själva upplaget (se kapitel 5). Det materialet måste, i ett läge där restitution på skatten kan erhållas, i fortsättningen registreras och vägas när det förs ut från upplagsområdet. Att kunna registrera och våga urplockat materialet från varje inleverans låter sig dock inte göras.
3. Tillsatsmaterial
Med den behandlingsteknik som tillämpas vid Högbytorp görs en fortlöpande registrering av hur mycket aska, bindemedel, vatten m.m som hanteras och deponeras. Några nya rutiner om det införs en skatt behöver inte införas.
4. Restprodukterfrån sortering m.m.
Avfallet som uppstår vid hanteringen måste registreras och vägas innan det tillförs avfallsupplaget. Detta görs inte idag.
5. Restprodukter för behandling och förbehandling
Avfallet som uppstår vid hanteringen måste registreras och vägas innan det tillförs avfallsupplaget. Detta görs inte idag.
Beroende på hur gränsdragningen görs ifråga om vad som skall betraktas som avfall kan nya rutiner behöva införas. Om fram- ställda restprodukter är att jämställa med vanliga produkter kan de användas som tät- och täckmaterial, vallbyggnadsmaterial, växtetableringsmaterial inom upplagsområdet utan att behöva registreras Särskilt. Om så inte blir fallet måste varje transport in till upplaget registreras och vägas. Idag finns vare sig krav på eller behov av att på tonnet när veta hur mycket sådant material som används.
RAGN-SELLS MILJÖKONSULT AB 13(17) Projektnr: 139515
8.1.1
6. Restprodukter för produktion
Avfallet som uppstår vid hanteringen måste registreras och vägas innan det tillförs avfallsupplaget. Detta görs inte idag.
7. Byggnads- och anläggningsmaterial utanför deponiområdet
Avfallet som uppstår vid hanteringen måste registreras och vägas innan det tillförs avfallsupplaget. Detta görs inte idag.
8. Anläggningsmaten'al inom deponiområdet
Beroende på hur gränsdragningen görs ifråga om vad som skall betraktas som avfall kan nya rutiner behöva införas. Om man använder sig av produkter som är framställda restprodukter vilka är att jämställa med vanliga produkter kan de användas som tät— och täckmaterial, vallbyggnadsmaterial, växtetableringsmaterial inom upplagsområdet utan att behöva registreras särskilt. Om så inte blir fallet måste varje transport in till upplaget registreras. Idag finns vare sig krav på eller behov av att på tonnet när veta hur mycket sådant material som används.
9, 1 0. Restprodukter från verksamheten
Se under punkterna 4 - 6 ovan.
11. Avfall från verksamheten
Hanteringen kan ske på samma sätt som nu. 12. F ärdigrötat material från biocellema
Detta är en ny teknik och erfarenheterna från behandlingen är än så länge mycket begränsad. I den mån man inte har kontroll över den mängd man tillför cellerna måste en sådan registrering och vägning göras framöver.
Sammanfattande kommentar
Nedskrivet i en utredning ser det arbete, som behöver vidtas i anledning av att en avfallsskatt införs, inte ut att bli av större omfattning. Vi tror dock att det, med tanke på den mängd olika material som framöver måste registreras och vägas, blir dels ett väsentligt utökat transportarbete inom anläggningen dels ett administrativt merarbete som inte är försumbart.
RAGN—SELLS MILJÖKONSULT AB 14(l7) Projektnr: 139515
8.2
8.2.1
Därtill kommer att datamaterialet måste arkiveras särskilt och på sådant sätt att det lätt kan tas fram vid en kontroller från skatte- myndighetens sida.
HANTERINGEN UTANFÖR ANLÄGGNINGSOMRADET
Vissa avfallsslag kan behöva hanteras annorlunda mot idag om en avfallsskatt införs. Ett exempel med hanteringen av aska och slagg kan få illustrera problematiken.
För att undvika damning befuktas askan vid uttransporten från energiproduktionsanläggningen. Genom befuktningen kan fukthal— ten i askan ökas med ca 10 % av torrvikten. På årsbasis gör det vid en totalmängd kolaska på 75 000 ton att det transporteras in 7 500 ton vatten till anläggningen tillsammans med askan. Det vattnet är vid en deponiskatt på 250 kronor "värt" knappt 2 miljo— ner kronor! Denna "fördyring” kommer naturligtvis, om inte en skattereduktion kan göras, att leda till att avfallslämnare försöker transportera in så torrt avfall som möjligt till anläggningen och att nödvändig befuktning får ske på anläggningen. Sådant kan even- tuellt få miljökonsekvenser.
Motsvarande kan komma att gälla för andra avfallsslag än askor, t.ex slam med vattenhalter på 95 - 98 %.
Sammanfattande kommentar
Nästan allt avfall som kommer in till anläggningen innehåller vat- ten. Vissa avfallsslag är vattenrika redan vid uppkomsten, andra blir det efter tillsats av vatten, t.ex. för att undvika damning under transport.
För att undvika skatt på vatten kan avfallsinnehavaren frestas att försöka få bort så mycket vatten som möjligt ur avfallet. Det kan leda till miljöproblem på andra ställen, t.ex i kommunala renings— verk eller i dagvattensystem.
KAN FLÖDEN REGISTRERHVGSMÄSSIGT ILÅLIAS ISÄR?
Möjligheten att kunna hålla alla materialströmmar isär kommer givetvis att skilja sig mycket mellan Olika anläggningar. För anläggningar som är ständigt bemannade och utrustade med väg— dator är de tekniska problemen överkomliga medan det för de anläggningar där en och samma person sköter såväl administra- tionen som själva driften vid upplaget kan problemen bli stora.
RAGN-SELLS MlLJÖKONSULT AB 15( 17) Projektnr: 139515
10
10.1
Vid de anläggningar som är utrustade med väg och där man är van att arbeta med en rad Olika material— och avfallsströmmar, som på Högbytorp och liknande anläggningar, bör det inte vara några tek- niska svårigheter att hålla reda på de olika strömmarna och lagren. Däremot kommer det att uppstå en rad praktiska problem genom att flödena måste hållas isär rent fysiskt tills de registrerats och vägts. Detta kommer sannolikt att fresta på en redan belastad infartskontroll, det kommer att kräva ytterligare tarerade contain- rar, ökad tillgång till dragfordon etc. Det interna transportarbetet kommer att öka påtagligt o.s.v.
För små anläggningar och framför allt de som inte är utrustade med väg blir, även om materialhanteringen på dessa anläggningar är liten jämfört med Högbytorp, såväl de tekniska som praktiska problemen stora. Det är inte ovanligt att små anläggningar inte ens är bemannade utan transportörerna av avfall har egen nyckel till anläggningen. I de fall de är bemannade sköts infartskontrollen ofta av den person som samtidigt sköter upplaget. Han kan sitta på sin bandtraktor långt från infartskontrollen när avfallsleveransema sker.
Eftersom rapporteringen från avfallsupplagen skall ligga till grund för avfallsskatten måste skatteunderlaget vara korrekt. Vi bedömer att det generellt sett är svårt att registreringsmässigt hålla de Olika strömmarna isär. Med tanke på att merparten av avfallet hanteras på stora anläggningar skall dock svårigheterna inte överskattas.
Någon bedömning av de ökade kostnaderna på en anläggning har vi inte gjort.
VAD FORDRAS FÖR EN NOGGRANN REGISTRERING AV FLÖDENA?
VÅG
Om skatten kommer att konstrueras som en viktbaserad skatt fordras det för en riktig taxering att de anläggningar som tar emot avfall är utrustade med väg. Enligt Svenska Renhållningsverks— Föreningens senaste statistik saknar 100 - 150 av landets totalt 250 deponeringsanläggningar vägutrustning. Det betyder att mer än hälften av landets deponier står utan möjlighet att åtminstone på platsen väga inkommande avfall.
RAGN-SELLS MILJÖKONSULT AB 16(17) Projektnr: 139515
10.2
Det finns mobila vågutrustningar och det finns på flera ställen möjlighet att låta väga sin lastbil på annans våg. Men förfarandet är knappast praktiskt genomförbar och leder med stor sannolikhet till ett klart ökade transporter.
De deponier som inte har våg debiterar sina kunder efter volym— taxa. Det har .orts många försök att hitta överföringstal mellan vikt och volym. Det har visat sig vara alldeles för stor osäkerhet i framtagna omräkningsfaktorer. Vår bedömning är att det i skatte- sammanhang inte är en framkomlig väg att basera uttaxeringen på sådana omräkningar. Det fordras alltså vägutrustning vid varje anläggning, stor som liten.
Kostnaden för att anskaffa och installera en våg vid en mindre eller medelstor anläggning kan beräknas kosta runt 250.000 kronor.
Det finns ingen generellt verkande lagstiftning som kan användas för att få en anläggningsägare att installera en våg. Varje Sådant ärende är ett individuellt ärende där Naturvårdsverket eller Läns- styrelsen måste agera enligt 27 5 miljöskyddslagen (19692483). Omprövning enligt miljöskyddslagen är en tidskrävande process och det är inte sannolikt att den processen skulle kunna vara avklarad för samtliga våglösa anläggningar under 1996.
Det måste bli en fråga för fortsatt utredning hur huvudmannen för deponeringsanläggningen skall kunna förmås eller åläggas att förse anläggningen med väg.
U TVECKLAD INTERN MATERbflLI-MNTERING
Eftersom inte allt som förs in genom grinden till en behandlingsan- läggning är avfall måste det finnas en väl utvecklad intern materia- ladministration som gör det möjligt att såväl fysiskt som administ- rativt hålla de Olika strömmarna åtskilda. Om en sådan inte redan finns måste den utvecklas och sannolikt läggas på data.
Detta gäller inte de deponeringsanläggningar där ingen annan verksamhet än deponering förekommer.
Ett sätt att förenkla hanteringen är att installera en våg vid infar- ten till det egentliga deponeringsområdet. Då skulle med få undan- tag, vilka beskrivits ovan, allt som förs in över den vägen vara avfall och därmed skattepliktigt avfall. All annan materialhantering inom anläggningsområdet skulle då inte behöva registreras och vägas.
RAGN—SELLS MILJÖKONSULT AB 17(17) Projektnr: 139515
11
KVARSTÅENDE FRÅGESTÄLLNHVGAR
Vid genomgången av materialhanteringen inom en behandlingsan- läggningar har vi pekat på ett antal frågeställningar som behöver utredas vidare eller i vart fall klarläggas.
Gränsen mellan avfall / icke avfall kan vara svår att dra för några materialslag. Dit hör
returprodukter som tagits emot för återvinning sedan teknik för ändamålet utvecklats (kap. 6 punkt 1)
(kemiska) produkter som används vid stabilisering av avfall eller returprodukter som används i samma syfte och som kommer att ingå som beståndsdel i avfallet (kap. 6 punkt 3)
tidigare förorenat material som befriats från sitt skadliga inne- håll och som kan användas som ersättning för jungfruliga mate- rial (kap. 6 punkt 8)
restprodukter som behandlas i särskilda rötceller på anlägg— ningen men där uttaget av rötresten (jordförbättringsmedlet) ligger först 5 10 år bortåt i tiden (kap 6 punkt 12)
Vidare behöver följande frågeställningar klaras ut
— om skatt kan återfås för sådant material som ingått i avfall som
beskattats men som plockats ut som återvinningsbart material
— hur samtliga skattskyldiga anläggningar skall kunna förses med
eller ha tillgång till vägutrustning innan skatten träder ikraft
Staffan Modig
Bilaga 7
Analys av system för avfallsskatt
0. Inledning
På uppdrag av Deponiskatteutredningen har Ragn-Sells analyse- rat system för avfallsskatt. I uppdraget har ingått att dels kort beskriva dagens situation (avfallsanläggningar, avfallsflöden, behandlingsre- surser m.m.), dels utreda en rad frågor i anslutning till uttaget av skatt på avfall som deponeras.
1 Nulägesbeskrivning
Svenska Renhållningsverks-Föreningen (RVF) har under 1994 och 1995 kartlagt förekomsten av deponeringsanläggningar som tar emot avfall som omfattas av renhållningslagen, d.v.s. hushållsavfall, bygg— och industriavfall, icke branschspecifikt industriavfall, aska, slam o.d. I en särskild sammanställning, RVF Publikation l996:5, redovisas uppgifter om deponerad mängd, utrustning för drift, miljö- skyddsåtgärder och avslutningsåtgärder. Sammanställningen omfattar anläggningar som har tillstånd att deponera mer än 50 ton avfall per är.
1.1 Antal avfallsupplag i drift
Det finns ca 300 avfallsupplag i drift, vilka var och en mottar över 50 ton avfall per år. Det faktiska antalet upplag är sannolikt nå- got större, men det går idag inte att kvantifiera osäkerheten i det sta- tistiska materialet. En utredning över förhållandena i Västerbottens och Norrbottens län, gjord av VBB/Viak på uppdrag av Avfallsskatt 95, visar god överensstämmelse med RVF-undersökningen. Skillna- den mellan de två studierna är 5 avfallsupplag.
En inventering gjord av Länsstyrelsen i Malmöhus län 1995 visar en differens mot RVF—studien på ett avfallsupplag.
RAGN-SELLS AB
Antalet avfallsupplag som tar emot avfall understigande 50 ton per år, och som således inte ingår i RVF-undersökningen, är sannolikt stort i delar av Sverige. Efter vad som kan utläsas i VBB/Viak-rap- porten finns det bara i Norrbottens och Västerbottens län drygt 30 avfallsupplag (”bytippar”) av den storleksordningen.
Om det skulle finnas t.ex. 100 sådana upplag i Sverige uppgår den samlade mängden avfall vid dessa bara till maximalt 5 000 ton per år. Den mängden är mindre än i %0 av den totala avfallsmängd som deponeras.
En betydande osäkerhet föreligger om antalet s.k. bygg- och schaktmassetippar. Deras totala antal är näst intill omöjligt att upp- skatta. En inventering gjord av Länsstyrelsen i Stockholms län visar att det i slutet av 1980-talet fanns ett 60-tal sådana tippar i drift inom länet. En mycket grov extrapoleririg med utgångspunkt i länets andel av den totala bygg- och anläggningsverksamheten i riket ger vid han- den att det kan finnas ett par hundra bygg- och schaktmassetippar i Sverige. Hur mycket massor och avfall som tas emot vid dessa tippar finns det ingen bra kunskap om.
Schaktmassetippama är som regel inte prövade enligt miljö- skyddslagen. För många gäller enbart att samråd enligt 20 5 natur- vårdslagen ägt rum. Den paragrafen reglerar egentligen bara påverkan på landskapsbilden och tar inte upp miljöaspekterna som vid en pröv- ning enligt miljöskyddslagen.
1.1.1 Upplagens fördelning på storleksklasser
De 296 avfallsupplagen i RVF-rapporten”) fördelar sig stor- leksmässigt på följande sätt.
Srarleksklass Antal (ton per år)
> 100 000 12 50 - 100 000 21 25 - 50 000 35 10 - 25 000 58 5 - 10 000 42 2 - 5.000 46 l - 2 000 26 ( 1 000 56
| [ RVF-rapporten anges 303 upplag. Skillnaden beror på att vi plockat bort några upplag där uppgih saknas och där tillförd mängd understiger 50 ton per år.
RAGN-SELLS AB
Av bilaga ] framgår upplagens fördelning på län. Flest deponier har Norrbottens län med 39 följt av Västerbottens län med 30. Minst antal deponier har Gotlands län med 2 närmast föregånget av Kalmar län med 3.
Storleksfördelning, svenska deponler > 50 ton per år
ao so _4o 530 420 10 o
Stort-k, Ion pur lr
1.1.2 Mottagna avfallsmängder vid avfallsupplagen 1994
Den totala mängden avfall som fördes till avfallsupplagen under 1994 uppgick till 6 100 000 ton. Mängden fördelar sig enligt Natur- vårdsverkets klassindelning på följande sätt.
A vfallsslag
Hushållsavfall o d
Park- och trädgårdsavfall Bygg- och rivningsavfall Avfall från energiutvinning Slam (kommunala reningsverk) Slam (industrins reningsverk) Avfall från utvinning av mineral Branschspecifikt industriavfall Ej branschspecifikt industriavfall Specialavfall Övrigt avfall
Det råder en stor osäkerhet om den verkligt tillförda mängden avfall till upplagen. Den mängd som går till små avfallsupplag (”bytippar”) är inte medräknad i ovanstående siffror, men den är i detta sammanhang försumbar (100 ”bytippar” med 50 ton vardera ger bara 5 000 ton avfall totalt).
Den största osäkerheten föreligger för bygg- och rivningsavfall
och för icke branschspecifikt industriavfall.
Mängd
(ton)
] 380 000
80 000 890 000 670 000 610 000 185 000
3 000 490 000 1 085 000
95 000 620 000
RAGN-SELLS AB 4
Byggsektorns Kretsloppsråd har i sin rapport till Kretsloppsdele- gationen i december 1995 framhållit att det rådet osäkerhet om mäng- derna. Enligt Kretsloppsrådet, som bygger sina uppgifter bl.a. på sta- tistik från Statistiska Centralbyrån (SCB), tog kommunerna runt 1990 emot 1 200 000 ton bygg- och rivningsavfall per år, varav 800 000 ton var rivningsavfall och 400 000 ton var nybyggnadsavfall.
De verkliga mängderna kan vara många gånger större ettersom branschens avfall ofta används som utfyllnad (t.ex. bullervallar, par- keringsplatser, hamnar m fl) men också förs till andra upplag, s.k. byggtippar eller schaktmassetippar, än de kommunala. Siffror på 3 - 8 miljoner ton per år nämns stundom i debatten. De siffrorna utgör ex- trapoleringar från utländska, främst danska och holländska, erfa- renheter.
En annan osäkerheten ligger i att flertalet anläggningar saknar våg och att man därför tvingas använda omräkningsfaktorer för att kunna uttrycka avfallsmängden i ton. Sådana överföringstal, som återfinns som bilaga 2, är mycket osäkra, varför de angivna mäng- derna för icke branschspecifrkt industriavfall kan vara grovt felaktiga.
De tolv största avfallsupplagen mottar tillsammans strax under 2 000 000 ton avfall årligen. Det motsvarar ca en tredjedel (32 %) av den totala mängden på ca 6 100 000 ton.
Ca 170 upplag med en årlig tillförsel av ( 10 000 ton mottar knappt 500 000 ton, vilket motsvarar ca 8 % av den totala mängden. De 80 allra minsta upplagen (( 2 000 ton) tar emot ca 1 % av totalen.
Fördelningen framgår av tabellen nedan.
Storleksklass Antal Mottagen Medelmängd % av ! (ton per år) mängd 1994 per upplag total % (ton) (ton) mängd * > 100 000 12 1 952 000 162 700 32 1 50 - 100 000 21 1 525 000 72 600 25 ,v 25 - 50 000 35 1 220 000 34 900 20 ! 10- 25000 58 915000 15500 15 | 5 - 10 000 42 270 000 6 600 4,5 i 2 - 5 000 46 157 000 3 300 2.5 1
1 - 2 000 26 36 000 1 500 0,6
( 1 000 56 25 000 450 0,4
RAGN-SELLS AB
Total mängd tlll deponerlng. olika deponlklauor
Totalmlng 1 kton
(2000 zsooo 510000 to-zsooo avs—50000 sotooooo >1ooooo Smkumporll
1.1.3 Andra aktiviteter på avfallsupplagen
På en modern behandlingsanläggning bedrivs idag inte bara de- poneringsverksamhet. Där förekommer också en rad andra aktiviteter såsom sortering, separering, förbehandling, behandling, omvandling (förädling), stabilisering och lagring av inkommande restprodukter och till och med tillverkning och framställning av produkter och bränslen. Detta innebär att inte allt det som kommer in till anlägg- ningen är avfall. Annat material som kommer in till anläggningen är dels returprodukter från olika verksamheter i samhället, vilka skall hanteras och omvandlas (förädlas) till produkter, råvaror eller bräns- len dels tillsatsvaror m.m. som behövs för de olika processerna.
En större behandlingsanläggning utgör också en ständig byggar- betsplats. Nya områden iordningställs, behandlingsanläggningar byggs, maskiner installeras, byggnader uppförs, vägar anläggs, skyddsåtgärder i form av tätningar vidtas, insynsvallar anläggs m.m.
Enligt RVF-rapporten bedrevs under 1994 kompostering på ett 90-tal deponier. Den sammanlagda mängden kompost uppgick till ca 140 000 ton. Under samma tid bedrevs sortering och återvinning av (icke branschspecifikt) industriavfall på ett hundratal avfallsupplag och mellanlagring skedde på ca 175 upplag. De två största posterna utgjordes av papper (ca 100 000 ton) och metaller (ca 60 000 ton). Under 1994 hanterades totalt knappt 400 000 ton annat material på upplagen, vilket utgör ca 7 % av den totala mängden tillfört material.
Den mängd material som hanteras vid sidan om deponering är således liten i förhållande till den totala mängd avfall som förs in till
upplaget.
Det finns en tendens att behandlingsanläggningarna blir färre och större. Det är troligt att de kommande deponeringsdirektiven från EG och Naturvårdsverkets allmänna råd för deponering kommer att för- stärka den trenden. Då kommer sannolikt flertalet av anläggningarna att ha en diversifierad verksamhet och materialhanteringen kommer
RAGN-SELLS AB
att öka väsentligt jämfört med de ca 400 000 ton som hanterades som material 1994.
En figur som åskådliggör materialflödena på en större, modern behandlingsanläggning återfinns som bilaga 3.
1.2.1 Vågutrustning m.m.
Enligt direktiven skall deponiskatten vara viktbaserad. För att kunna svara upp mot detta erfordras i princip att det finns våg vid upplagen. Enligt RVF's utredning finns det våg endast vid 97 upplag, vilket motsvarar ca 30 % av upplagen. Våg finns dock vid samtliga upplag som tar emot 50 000 ton avfall eller mer per år. Det innebär att ca 80 % av avfallet som deponeras är invägt.
De större upplagen har bemannad infartskontroll.
1.2.2 Övrig utrustning e.d.
På upplagen finns utrustningar eller anordningar för driften av verksamheten samt för att ta om hand deponigas, lakvatten m.m. Des- sa anordningar är i stort sett ointressanta i deponiskattesammanhang och beskrivs inte närmare här.
Cirka hälften av avfallet tas slutligt om hand genom förbränning med energiåtervinning. Enligt rapporten ”Konsekvenser för avfalls- förbränning vid införandet av en deponiskatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat producentansvar” (RVF-rapport 1996) finns det idag 21 anläggningar i drift. Under 1994 förbrändes ca 1 700 000 ton i dessa anläggningar. Merparten eller ca 1 300 000 ton utgjordes av hushållsavfall och resten av industriavfall. Slaggen, askan och rökgasreningsproduktema (RGP) från förbränningen (ca 400 000 ton) deponerades till största delen på kommunala avfallsupplag.
RAGN-SELLS AB
En liten del av avfallet, ca 140 000 ton, behandlades under 1994 i s.k. separerings- och komposteringsanläggningar. Det fanns då 6 an- läggningar i drih. Av den totala mängden avfall framställdes ca 60 000 ton kompost, av vilken ca 20 000 ton fann kommersiell an- vändning. Resten har använts som täckmaterial på deponier. Vid an- läggningarna erhåller man också en skrotfraktion och en bräns- lefraktion.
1.4 Våra kommentarer och förslag
Det finns vissa skillnader mellan olika undersökningar och där- med en viss osäkerhet i det statistiska materialet. Vi anser dock att skillnaderna är så små att man inte behöver ta hänsyn till dessa vid utvecklandet av ett generellt system för skatt på avfall som deponeras
Av rättviseskäl och preventiva skäl borde egentligen även små avfallsupplag (mottagen mängd ( 50 ton per år) vara skyldiga att be- tala skatt på avfall som deponeras på upplaget. Men med tanke på den sammantaget ringa mängden avfall som förs till dessa upplag - och därmed ringa skatteinkomst - och med tanke på den arbetsbörda, inte minst i form av tillsyn, som skatt från dessa avfallsupplag skulle or- saka, finns det enligt vårt förmenande ingen anledning att inlemma dessa små avfallsupplag i skattesystemet. Det finns av skatteskäl där— för ingen anledning att närmare utreda förekomsten av de små av- fallsupplagen.
Risken för att större mängder avfall skulle komma att tillföras till denna typ av upplag eller att antalet skulle komma att öka markant om dessa upplag undantas från skatteplikten bedömer vi som liten. Det får bli en fråga för miljötillsynen att uppmärksamma att så inte sker.
Vid införandet av en avfallsskatt måste en klar gränsdragning gö- ras mellan sådant material som skall beskattas (avfall som skall depo- neras) och sådant material som inte skall beskattas eftersom det inte är avfall.
Där deponeringen sker skilt från annan materialhantering är av- gränsningen lätt att göra. Men där deponin utnyttjas för andra ak- tiviteter uppstår gränsdragningsproblem.
I vårt förslag till hur skattesystemet tekniskt skall utformas (avsnitten 3.3 och 4) anvisar vi ett sätt att komma runt problematiken.
RAGN-SELLS AB
2 Tekniska förutsättningar för skatteuttag
I Utredningsdirektiven anges att skatten skall vara viktbaserad. Det kräver i princip att allt avfall måste vägas. Detta kräver i sin tur att det finns en våg på anläggningen eller åtminstone att det finns vägningsmöjligheter att tillgå. Ett alternativ till egen våg är att ut- nyttja andra verksamheters vågar, t.ex. sådana som finns på vägsta- tioner, asfaltverk, grustag m fl anläggningar, eller att transportfor- donen är utrustade med våg.
2.1.1. Vägning på stationära vågar
Enkelt beskrivet består en vågutrustning av ett fundament, lastgi- vare (lastceller) och en vågplatta kopplade till ett våginstrument eller en vågdator för registrering.
Stationära vågar kan grovt uppdelas i 2 kategorier.
]. stationär våg - statisk vägning av vikt 2. stationär våg - dynamisk vägning av axeltryck
Statisk vägning kan i sin tur uppdelas i längdkategorier baserat på vågplattans längd, 12 m-vågar, resp 24 m-vågar. Den sistnämnda används för vägning av fordonoch släp och är mindre förekommande vid avfallsupplag. Längden på vågen kan också skräddarsys då även kortare längder är relativt vanligt förekommande.
Dynamisk vägning består av en mindre vågplatta som överrullas i låg fart. Axeltrycket avläses under tidsperioden hjulen befinner sig på vågplattan.
2.1.2. Vägning på mobila (fordonsbaserade) vågar
Fordonsmonterade vågar finns monterade på själva fordonet och kan i sin tur uppdelas i huvudsakligen tre kategorier.
1. statisk våg monterad på ram
2. statisk våg i vågskål/på vågplatta
3. dynamisk våg i tömningsrörelsen (automatisk vägning)
RAGN-SELLS AB
Statisk vägning på ram innebär att själva påbyggnaden eller con- tainern vägs. Lastgivare (lastceller) finns placerade på ramen och väger den container som placeras på chassit, respektive registrerar den viktförändring som sker i påbyggnaden (komprimerande fordon).
Statisk vägning i vågskål eller på vågplatta innebär att lasten töms i en vågskål placerad i lastfickan (komprimerande fordon) och vägs innan lasten komprimeras i lastutrymmet.
Dynamisk vägning i tömningsrörelse innebär att på lyh- /tömningsdonet finns lastgivare monterade vilken registrerar vikten under lyftet, dvs full behållare upp - tom behållare ner. Skillnaden upp/ner är lika med innehållets vikt.
I tömningsrörelsen - lyftcykeln - registreras vikten ett antal gånger och medelvärdet av vägningama registreras. Alternativa be- räkningssätt finns även där man plockar bort toppar och pikar.
2.1.3 Kostnader för olika vågtyper
Beroende på kvalitet, storlek och krav varierar kostnaderna för att införskaffa våg. Kostnadema som redovisas nedan baseras på sta- tistik från de senaste årens inköp och offerter.
2.1.3.1 Stationära vågar (12 m-vågar):
- våggivare och vågplatta inkl installation 200 - 250 tkr - kortavläsare och extern terminal 30 - 70 tkr - PC inkl hård/mjukvara (30 - 70 tkr) - totalpriset för en våginstallation 260 - 390 tkr
Utöver komplett vågutrustning som levereras och monteras i ovanstående priser tillkommer markarbete enligt ritningar från vågle- verantörer samt vissa installationsförberedelser. Markarbetet är i nor- mala fall inte kostsamt då packat underlag enbart medför enkel schaktning.
Genomsnittskostnaden för markarbetena är 10-30 tkr. Om pål- ning och uppgjutning måste göras kan i undantagsfallen markarbetet uppgå till bortemot 150 tkr. Detta är enligt leverantörerna mycket ovanligt, men förekommer.
Driftskostnadema är framförallt avskrivningar och kapitalkostna- der. Tillkommer gör kröningskostnader som varierar med transportav- ståndet för vikterna. Själva kontrollen av SP utgör max 15% av totala kröningskostnaden, vilken totalt uppgår till 10-20 tkr per år.
RAGN-SELLS AB 10
Livslängden på en våg bedöms av vågleverantörema till minst 15 år.
Utifrån normal drift och om man följer föreskrifterna för vågen skall inget direkt underhåll behövas då lastgivama är helsvetsade och hennetiskt slutna. I vissa fall kan ev glidplåtar behöva bytas ut.
Vågen kan kräva bemanning men inte mer bemanning än om re- gistrering utan våg förekommer. Anläggningsskötsel kräver alltid någon form av bemanning vid öppettider och en våginstallation krä- ver enbart andra rutiner och uppgifter än ökad bemanning (datorregistrering automatiserar rutinerna).
Intern PC med hård/mjukvara är inte ett måste utan kortavläs- ningsterrninal kan antingen kopplas direkt till debiteringssystem eller via diskettenhet till extern skrivare. Alternativet är att inneha en enk- lare registreringsenhet utan PC.
2.1.3.2 Fordonsmonterade vågar
- våggivare och vågplatta inkl installation 60 - 100 tkr - identifieringsutrustning 20 - 30 tkr - totalpriset för en våginstallation 130 — 200 tkr
- fordonsdator (mini-PC inkl hård/mjukvara) (50 - 70 tkr) %
Tillkommer gör varje enskild identifieringsbricka, streckkod el- ler RF-tag. Enhetsprisema för dessa varierar högst påtagligt beroende på omfattningen och mängden samt med tillförlitligheten och kvali- teten. Av lcverantören uppgivna kostnader 1 l l l l l
- RF-tag 35 - 100 kr/enhet - streckkod ca 5 kr/enhet
Tilläggas bör att streckkodstillämpning i en industriell utomhus- miljö är i mycket liten utsträckning utprovad och kräver speciellt håll- fasta etiketter samt speciell skrivare för detta ändamål. En större mängd utskrivna streckkoder (1000-tals) krävs för uppgiven enhets- kostnad.
Garanterad hållbarhet är 5-7 år (streckkod/RF-tag)
2.1.4 Driftkostnader
De årliga driftskostnadema per väg för de olika vägningssyste— men uppskattas till följande.
RAGN-SELLS AB
- stationär fordonsvåg ca 60 tkr - fordonsmonterad våg ca 50 tkr
Att driftkostnadema blir relativt lika mellan de två vägningssys- temen beror på den kortare avskrivningstiden på fordonen i jämfö- relse med den stationära vågen.
För det fall man behöver sätta in särskild personal för vägning tillkommer den kostnaden.
Driftkostnaden för en stationär våg är således i stort sett densam- ma som driftskostnaden för varje enskild fordonsmonterad våg.
2.1.5 Vägningskostnaden per ton avfall
Det är en självklarhet att det blir helt andra kostnader per vikts- enhet att installera och driva en våg för ett litet avfallsupplag än för ett stort. Detta illustreras av nedanstående tabell.
Om vi ansätter att medelkostnaden för den årliga driften av en våg inklusive kröning och rcgistreringsutrustning uppgår till 60.000 kronor blir det följande kostnader utslaget per ton invägt avfall.
Max mottagning Kostnad för vägning (ton per år) (kronor/ron)
vid maximal mängd
- 5 000 12 - 2 000 30 - 1 000 60
- 500 120
50 1 200
2.1.6 Tillgången på vågutrustning för stationärt bruk
Det kan hysas oro för att tillgången på vågutrustning kan komma att bli en begränsande faktor att kunna införa en viktbaserad skatt samtidigt för alla deponier. Vi har därför undersökt marknaden även i det avseendet.
Marknaden domineras av ett antal stora aktörer men det finns även ett antal mindre sådana. De stora leverantörerna tycks använda uteslutande kvalitetsprodukter med lång hållbarhet, vilket gör pro- dukterna något dyrare i inköp. En lång hållbarhet med goda garantier jämnar dock ut kostnadsbilden över tiden.
RAGN-SELLS AB 12
Uppgifter från de större leverantörerna tyder på en leveranskapa- citet på 1 - 2 vågar i veckan per leverantör. Leveranstiden från beställ- ning är 2 - 6 veckor. Installationstiden är 3 - 5 dagar inklusive kröning under förutsättning att markarbetena är utförda innan leveransen.
För en leverans och montering av 200 vågar, vilket skulle behö- vas om alla nu i drift varande upplag skall fortsätta verksamheten, krävs en tidsmarginal på mindre än ett år om endast de fyra största leverantörerna anlitas.
Registrering av fordonslaster och behållarlaster kan ske på olika sätt.
2.2.1 Stationära vågar
De allra flesta registreringar sker via kortavläsning, dvs ett kort dras eller avläses via en extern terminal som kopplar kortdragning till det aktuella fordonet och dess taravikt (förregistrerad bruttovikt utan last). Därefter kan chauffören själv utan bemanning registrera kund, fraktion, etc som behövs. Vågbemanning behövs således ej för drifts- registrerade fordon med utbildade chaufförer och med rätt datautrust- ning på plats.
Vanligt förekommande är också identifiering via RF-tags, dvs en id-bricka placerad under fordonet och som avläses via en markmonte- rad avläsningsantenn.
För äldre vägar och vågar utan kortavläsare alternativt fordonsin- nehavare utan avläsningskort (bl a tillfälliga kunder) kan det krävas tillfällig bemanning vid Vägningen av antingen chauffören själv eller av anläggningspersonal. Systemet kan anpassas efter behov och för- hållanden. Vid stora anläggningar med komplexa system och stora mängder olika fraktioner krävs bemanning mera kontinuerligt.
RAGN-SELLS AB
2.2.2 Fordonsmonterade vågar
Registrering av vikt på fordonsmonterade vågar kan göras såväl manuellt som automatiskt.
Manuell identifiering görs i regel på fordon som saknar fordons- dator och identifieringsinstrument. Chauffören skriver antingen ut en vågsedel på skrivare kopplad till våginstrumentet, eller registrerar kundfakta direkt via våginstrumentet (om våginstrumentet klarar det- ta).
Semi-automatisk identifiering sker via avläsning av förfabricerad lista med t ex streckkod utskriven. Chauffören är dock tvungen att koppla ihop kund med lista.
Automatisk identifiering kräver ett identifieringssystem beståen- de av en avläsare med antenn och en inregistrerad identifikations- bricka, t.ex. RF-tag eller streckkod. Systemet innebär att brickan, fäst på tömningsobjektet, har ett inprogrammerat nummer som avläses automatiskt vid tömning (avstånd avläsare till RF-tag upp till ca 0,5 m, streckkod upp till ca 3 m) och Vägningen kopplas till aktuell kund med de fakta som behövs. Denna information finns i regel förregistre- rat i fordonsdatom, men kan också kompletteras på skärmen direkt (beroende på datamjukvarans beskaffenhet). Dagens utförda uppdrag överförs sedan via datafil/diskett eller annan kommunikation (PC- card, IR-sändare, mm) till företagets driftssystem.
I vårt uppdrag ingår att analysera hur skatteuttag på mindre an- läggningar kan ske baserat på volym eller på annat sätt. Det som lig- ger närmast till hands är att - med tanke på kostnaderna för vågin- stallation - omräkna volymen till vikt genom att använda volymvikten för respektive avfallsslag (se exempel i bilaga 2).
Det är i och för sig ingen ovanlig metod. Det kan lätt inses då man betänker att endast 97 av ca 300 avfallsupplag är utrustade med våg. Det förekommer alltjämt att kunden debiteras per volym även vid sådana anläggningar som har våg installerad.
Det är en sak om kunder accepterar volymberäkningen som be- talningsunderlag. Vid införandet av en skatt måste dock volymvikts- beräkningar anses som allt för otillförlitliga. Följande exempel kan belysa detta.
RAGN-SELLS AB
Hushållsavfallet under diskbänken och i sopkärlet utanför huset har en volymvikt på ca 0,06 ton per m3. I den komprimerande sop- bilen som hämtar avfallet vid fastigheten går volymvikten upp till 0,4 - 0,5 ton per m3. När avfallet sedan kompakterats på avfallsupplaget kan volymvikten stiga till 0,6 - 0,8 ton per m3. Volymvikten har alltså förändras runt 10 gånger mellan köket och avfallsupplaget.
Andra avfallsslag genomgår i högre eller lägre grad samma för- ändringar från avfallslämnare till avfallsupplag.
För vissa avfallsslag är volymvikten i stort sett lika med eller större än 1. Dit hör slam och latrin, dit hör aska och slagg från energi- produktion m. fl.
2.4 Våra kommentarer och förslag
Installationskostnadema för fordonsmonterade vågar är så höga att det idag inte är realistiskt att räkna med att den typen av vågutrust- ning kommer att vara generellt frekvent på många års sikt. För närva- rande finns en klar trend att installera vågutrustning i fordon som används för restprodukthämtning på industrisidan.
Utvecklingen inom kommunsektorn är mer svårbedömd. Den är i huvudsak beroende på vilka system olika kommuner väljer för att uppmuntra kommuninvånarna att minimera sina avfallsmängder. Vägning av enskilda kärl vid fastigheten är dock ett kostsamt system och vi bedömer att det inte kommer att införas i någon nämnvärd omfattning, i vart fall inte under överskådlig tid.
Det bör därför inte vara aktuellt att ta hänsyn till den typen av vägar när skattesystemet skall konstrueras. Vi föreslår således ett skattesystem som bygger på kravet att de deponerade mängderna skall bestämmas genom vägning på det avfallsupplag till avfallet förs. Av skäl som framgår nedan anser vi att gränser för krav på vår kan sättas till 1 000 ton per år.
Det bästa alternativet för de avfallsupplag som saknar väg är att installera en sådan, eller möjligtvis att utnyttja en redan befintlig våg i närheten av upplaget. Avfallsupplagen bör ha utrustas med väg eller skaffat sig motsvarande vägningsmöjligheter senast efter viss över- gångstid. Den kan om hänsyn bara behöver tas till de tekniska möjlig- heterna att införskaffa och installera våg, sättas till ett år (se avsnitt 2.1.6).
För ett avfallsupplag med en tillåten mottagning av 1 000 ton per år innebär en våginstallation en kostnad per ton på 50 - 60 kronor. Den kostnaden bedömer vi som rimlig. Den anläggning som inte tål den kostnaden kan heller inte förväntas tåla den kostnad som blir en följd av EG-direktiven och Naturvårdsverkets allmänna råd (se avsnitt
6). Det kommer således inte att vara vägningskostnaden som orsakar att deponin eventuellt behöver stängas. Ett krav på vågutrustning kan möjligtvis påskynda utvecklingen mot avvecklingen.
Alternativet är att avfallet transporteras till ett annat avfallsupp- lag med våg. Den ökade kostnaden för våginstallationen balanseras relativt snart mot den ökade transportkostnaden. Vid t.ex. en trans- portkostnad av 90 kronor per mil blir kostnaden per ton avfall i en komprimerande sopbil på 6 tons last 15 kronor. Den kostnad på 60 kronor per ton för en våginstallation som nämnts ovan motsvarar en ökad transportlängd på bara 4 mil.
Det finns enligt vår bedömning således inga tekniska eller eko- nomiska hinder för att införa våg vid samtliga upplag med en till- ståndsgiven mängd på 1 000 ton inom ett år från beslut om skatt.
Vi bedömer det som uteslutet att använda volymvikter som taxe- ringsunderlag för skatten. Vi anser att det inte ens för de små av- fallsupplagen är lämpligt att använda omräkningsfaktorer vid bestäm- ning av vikten.
För små deponier upp till 1 000 ton per årsbasis rekommenderar vi i stället att den i tillståndet tillåtna maxvikten per år får gälla som skattepliktig vikt. Det får sedan ankomma på anläggningsägaren eller den som driver upplaget att för tillsynsmyndigheten visa att maxvik- ten för ett särskilt år inte uppnåtts.
För de fall att tillståndet är angivet i kubikmeter i stället för ton bör för säkerhets skull volymvikten 0,7 ton per m3 användas. Det får ankomma på anläggningsägaren eller den som driver upplaget att för tillsynsmyndigheten visa att någon annan volymvikt bör användas.
3 Material som kan diskuteras från skatte- synpunkt
Annat material än avfall förs, som framgår av avsnitt 1.1.3 ovan, till en avfallsbehandlingsanläggning för att genomgå olika typer av behandling eller för lagring eller för att användas inom anläggningen i olika behandlingsprocesser, för miljöskyddet eller för anläggnings- arbeten. Nedan listas en rad material om vilka det under utredningsar- betet uppstått diskussioner huruvida de skall inräknas i skatteunder- laget eller inte.
3.1 Material som förs in till anläggningen
3.1.1 Speciella "avfallsslag", t.ex. bildrör från TV-apparater och dataapparater samt lysrör och andra kvicksilverhaltiga lampor, som tas emot och lagras i väntan på att behandlingsteknik skall komma fram som möjliggör ett annat omhändertagande än deponering.
3.1.2 Material som används för att stabilisera aska och slagg så att lättrörliga ämnen i avfallet hindras från att sprida sig. Materialen ifrå- ga kan vara andra askör med puzzolana egenskaper, cement eller na- turmaterial (som ballast).
3.1.3 Restprodukter som tas emot för sortering, separering eller annan förbehandling utan att avsättningen är säkrad. Det kan röra sig om blandade restprodukter från industrier, byggföretag o d.
3.1.4 Restprodukter och avfall som tas emot för behandling och förädling där resultatet av behandlingen tar lång tid (flera år). Be- handlingen kan bestå i rötning (av t.ex. matrester från restauranger, utsorterad fraktion ur hushållsavfallet o (1) eller kompostering (av t.ex. organiskt material från parkskötsel eller andra grönområden). Det kan också röra sig om behandling av t.ex. oljeskadade jordmassor genom kompostering, kreosotförorenade jordmassor genom biologisk behandling etc.
3.1.5 Restprodukter som tas emot för framställning av produkter, råvaror och/eller bränsle utan att avsättningen är säkrad. Restproduk- tema kan bestå av uttjänta fordonsdäck, rivningsvirke o d. För att till- verka vissa produkter, t.ex. kompostjord, behöver också till- satsmaterial i form av sand, bark o d införskaffas.
3.1.6 Material som används inom själva deponeringsområdet för att uppföra stödvallar, anlägga transportvägar, lägga ut tätskikt (bottentätningar, mellantätningar, topptätningar) och påföra täckskikt för växtetablering.
Material för vissa anläggningsarbeten kan också utgöras av får- digbehandlade ("friklassade") jordmassor (jfr punkt 3.1.4).
3.2 Material som förs ut från anläggningen
Från anläggningen kan följande material i form av returproduk- ter, produkter och varor komma att föras ut till användning utanför upplagsområdet.
3.2.1 Material, som efter förbehandlingbehandling levereras ut från anläggningen till annat omhändertagande eller till lager (jfr punkt 3.1.4)
RAGN-SELLS AB
3.2.2 Material av olika slag som lagrats inom anläggningen an- tingen de "producerats" inom eller utanför anläggningen (jfr punkt 3.1.3).
3.2.3 Produkter, råvaror och bränslen som tillverkats inom an- läggningsområdet (jfr punkt 3.1.5)
3.2.4 Miljöfarligt avfall som uppkommit vid (för)behandling av miljöfarligt avfall och som inte slutligt får tas omhand inom anlägg- ningen.
3.2.5 Material som framkommer vid s.k. landfill mining
3.2.6 Deponerat avfall som förs till annan anläggning med bättre miljöskydd (vid t.ex. avveckling av ett äldre upplag)
3.3 Våra kommentarer och förslag
Skatt skall bara erläggas för avfall som deponeras. Den skatte- pliktiga mängden registreras normalt vid infarten till avfallsupplaget. Vid de flesta upplagen sker ingen annan hantering av avfall och andra material än deponering och ren mellanlagring av återvinningsbara material. Som framgår av avsnitt 1.1.3 har annan verksamhet än de- ponering också liten omfattning i mängd, vilket innebär att mycket litet av det som förs in på anläggningarna också förs ut därifrån (ca 7 % under 1994).
Det mest rationella från skattesystemsynpunkt är därför att jäm- ställa infört material med skattepliktigt avfall.
För de anläggningar där annan verksamhet än deponering före- kommer måste dock systemet medge möjligheter att skatt inte skall betalas på material som förs ut från anläggningen och kommer till användning utanför anläggningen.
Systemet måste också medge en möjlighet att undanta från be- skattning sådant material som tillförs upplaget för anläggningsarbeten och arbeten som har till syfte att förbättra eller underhålla miljöskyd- det.
Det andra alternativet är att från inleverans till inleverans avgöra om det som förs in till anläggningen är skattepliktigt avfall eller inte. Det systemet fordrar bl.a. att det finns klara och entydiga definitioner på returprodukter och avfall, att det finns utarbetade regler för hur man avgör om ett material är avfall eller inte, t.ex. genom material- förteckningar, att det finns klara regler för hur material som beskrivits ovan under 3.1 och 3.2 skall betraktas från skattesynpunkt m.m. Vi anser att ett sådant system öppnar möjligheter för godtycke, vilket kan leda till att skattesystemet blir orättvist. Vi anser också att det
RAGN-SELLS AB
behöver byggas upp en stor kontrollapparat för att kunna klara kon- trollen av systemet.
Vidare måste en tidsgräns bestämmas för hur länge ett ”skattefritt” material skall få lagras inom ett upplagsområde innan materialet ur skattesynpunkt skall betraktas som skattepliktigt avfall.
Ett tredje system är att en särskild yta på upplaget eller hela upplaget klassas och märks ut som deponiområde och att endast avfall som förs in till det markerade området beläggs med skatt (slut- deponiskatt).
Vi föreslår, efter att ha penetrerat konsekvenserna av de olika skattesystemen, ett skattesystem där mellanskillnaden mellan invägd mängd och utvägd mängd under en viss bestämd period utgör den mängd på vilken skatten skall beräknas, d.v.s. en nettodeponiskatt. I avsnitt 3.5 redogör vi för de material som bör bli föremål för un- dantag även när de används inom själva deponiområdet.
Vi anser att man bör sätta som krav att det kan styrkas att det material som förs ut under en bestämd period från anläggningen kommer till användning utanför upplagsområdet för att mängden skall få avräknas från invägd mängd under samma period.
För anläggningar som inte installerat våg anser vi att utfört mate- rial inte skall få avräknas från det som först in på anläggningen. Svå- righeterna att rätt kunna bestämma mängden utfört material är därtill alltför stora. Om en sådan möjlighet gavs skulle den enligt vår be- dömning leda till att skatteinbetalningarna skulle bli för små i förhål- lande till de faktiska förhållandena. Införd mängd bör enligt värt för- menande således vara lika med skattepliktig mängd.
3.4 Konsekvenser av förslaget med netto- deponiskatt
Det föreslagna systemet blir ett administrativt mycket enkelt sys— tem. För varje bestämd period redovisas invägd mängd material (avfall, returprodukter, naturmaterial m.m.) och utvägd mängd (returprodukter, produkter, varor, material m.m.). Skillnaden mellan mängderna utgör den mängd som skall beskattas. Från den mängden dras även mängden material som får undantas enligt avsnitt 3.5 ned- an. Redovisningen sker på en enkel blankett som egentligen bara be- höver uppta tre poster; invägd mängd, utvägd mängd och avdragsgill mängd.
Uppkommer det ”underskott” under en uppbördsperiod, dvs har man fört ut mer material än man fört in, får detta regleras efterföl- jande uppbördsperioder.
RAGN-SELLS AB
Genom möjligheten att inom en bestämd tidsperiod få reglera in- vägd mängd och utvägd mängd mot varandra behöver inte de material som fimns inom anläggningen bara under tidsperioden ”beskattas”. De skall naturligtvis ändock finnas som redovisningsposter i anläggning- ens bokföring och därigenom tillgängliga för tillsynsmyndigheten för kontrolll.
En viss negativ konsekvens blir att sådant material som behöver lagras längre tid än en uppbördsperiöd kommer att belastas med skatt. Vi har övervägt denna konsekvens men funnit att den inte bör få någ- ra allvarligare konsekvenser. Systemet kan snarare leda till att större ansträngningar görs för att nyttiggöra det lagrade materialet snabbare. Den ekonomiska belastning som ett sådant system medför är endast en ränteförlust på skatten under lagringsperioden. Några likviditets- problem för anläggningen tror vi inte uppkommer.
Den som hanterar stora mängder material vid sidan om avfallet som skall deponeras kan för att undvika dessa negativa konsekvenser avgränsa det område inom vilket annan materialhantering avses äga rum från upplagsområdet. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att i varje särskilt fall godkänna avgränsningen. Därefter bör inga pro- blem i skattehänseende uppstå. Alternativet är att verksamhetsutöva- ren begär prövning enligt miljöskyddslagen speciellt för den verk- samheten.
En ytterligare konsekvens som kan bli följden av vårt förslag är att avfall som läggs i s.k. rötceller på eller invid upplaget kommer att beskattas. Att påskynda nedbrytningen av det organiska materialet i avfall genom rötning anses i branschen som behandling. Vi anser efter att ha diskuterat frågan med många företrädare i branschen att celldeponeringstekniken i stort sett är färdigutvecklad och att den tekniken nu skall ses som ett steg på väg mot en behandling i biocel- ler eller särskilda rötningsanläggningar utanför upplaget. Att skatte- belägga avfall som förs till rötceller kan troligen påskynda utveck- lingen mot dessa andra tekniker.
Ett ytterligare skäl som talar för att celldeponerat avfall i eller i anslutning till avfallsupplaget bör beskattas är den långa tid det tar för avfallet att mineraliseras. Enligt en samlad bedömning i branschen tar det sju till tio år innan materialet kan schaktas ur och komma till eventuell nytta. Sannolikheten för att det verkligen kommer till nytta bedömer vi som näst intill obefintlig.
I det fall att man konstruerar särskilda celler klart avgränsade från avfallsupplaget kan vi tänka oss att tillsynsmyndigheten bemyn- digas godkänna att cellen får räknas som behandlingsanläggning och att avfallet som förs till cellen således inte beskattas. Det material som senare inte kan användas som t.ex. jordförbättringsmedel utan deponeras på upplaget kommer vid den tidpunkten att beläggas med skatt. För dessa celler bör det dock anges en bestämd tid för hur länge materialet skall få ligga i cellerna innan skatteplikt uppstår. Den tids-
RAGN-SELLS AB
rymden bör inte vara längre än 7 år. Har materialet inte tagits ut vid den tidupunkten bör hela mängden skattebeläggas.
Nettodeponiskatten är en tydlig signal till aktörerna. Förutom att den signalerar att deponering inte är önskvärd stimulerar den till att utveckla källsorteringen. Ju tidigare i kedjan som restproduktema källsorteras och delas upp i olika fraktioner desto renare fraktioner erhålls och desto mindre material måste transporteras till avfallsan- läggning för att genomgå samma behandling. För det material som inte blir avfall och som hanteras inom en avfallsanläggning leder nettodeponiskatten till att man strävar efter att förkorta liggetiden så långt det är möjligt. Det stimulerar i sin tur till att utveckla metoder för återanvändning, återvinning, energiutvinning m.m. Den utveck- lingen är positiv och önskvärd.
För endast ett fåtal materialslag får nettodeponiskatten en negativ konsekvens. Dit hör t.ex. kompost. För att framställa kompost åtgår det längre tid än en redovisningsperiod. Under behandlingstiden avgår kol och vatten och den färdiga komposten är därmed betydligt lättare än utgångsmaterialet. Det går emellertid lätt att schablonisera Vikts- förlustema och kompensera för detta vid utvägningen av kompost. En accepterad bedömning är att viktminskningen uppgår till ca 50 % och att det tar ca ett år för att åstadkomma en mogen kompost med rätt behandling. Att medge ett dubbelt skatteavdrag för råkompost vid ut— vägningen skulle kunna vara ett sätt att eliminera den orättvisa som annars skulle bli följden av systemet. Ett annat alternativ är, som framhållits ovan, är att avgränsa ett område för komposteringen och begära särskilt tillstånd enligt miljöskyddslagen för verksamheten.
Att t.ex. asfalt som lagras på en anläggning fördyras med ett sys- tem med nettodeponiskatt bör leda till stora ansträngningar att finna förnyad avsättning för materialet. En slutdeponiskatt innehåller inga sådana incitament.
Ett system med avdrag för av skatt skapar ett intresse att få till- baka så mycket som möjligt av inbetald skatt. Det kan således vara frestande att gräva upp och forsla ut tidigare deponerat avfall (för vilket det inte betalts någon skatt) från anläggningen för avsättning utanför deponin och för att därigenom komma i åtnjutande av avdrag. Det kan också vara frestande för oseriösa aktörer att med olika medel göra det material som förs ut från anläggningen tyngre, t.ex. genom vattenbegjutning och därigenom få tillbaka mer på skatten än annars. Situationen på restproduktområdet är dock inte sådan att detta är en reell risk.
För det första kommer det, sedan skatten införts och med de styr- medel i övrigt som införts och införs på restproduktområdet, att upp- komma så mycket returprodukter att det kommer att bli svårt att få avsättning redan för dessa ”nya” produkter och material. Med den målsättning som finns i bl.a. Naturvårdsverkets aktionsplan Avfall 2000 skall avfallsmängdema som deponeras drastiskt minska till se—
RAGN-SELLS AB
nast år 2005. Det kommer inte att finnas avsättning för uppgrävt ma- terial. Genom materialbalanser o.d. för avfallsanläggningen kommer det att kunna uppdagas om den skattskyldige begär avdrag för materi- al som förts ut från anläggningen och som inte beskattats. Inget hind- rar dock en anläggningsägare att föra ut ”obeskattat” material från anläggningen om det finns avsättning för det och han inte begär av- drag. Systemet hindrar således inte ”landfill mining" men det upp- muntrar å andra sidan inte till det heller.
Köpare av returprodukter är idag mycket kvalitetsmedvetna. Ett energiverk (värmeverk) ställer mycket stora krav på såväl förore- ningsinnehåll som fukthalt. Det är inte ovanligt att beställaren numera betalar för energiinnehållet (t.ex. i öre per kWh) och inte per ton bränsle. Något utbrett fusk vid en nettodeponiskatt behöver således inte befaras.
Det är viktigt att som en ytterligare säkerhetsåtgärd införa sådana bestämmelser att en skattskyldig aldrig kan få tillbaka mer i skatt än han har betalat in. Det utesluter negativa skatteintäkter för staten.
En nettodeponiskatt, även om den teoretiskt skulle locka till det, leder inte till en upplagring av material vid misstanke om en kom- mande skattehöjning. Skatten är även efter en skattehöjning alltför låg för att avhålla någon från att sälja material därest det finns köpare till materialet. Den lagerbokföring som skall finnas vid varje anläggning kommer att ge tillsynsmyndigheten goda möjligheter att kontrollera om sådana spekulationer förekommer.
Materialleveransema ut från en anläggning kommer sannolikt att säkras genom kontrakt på längre tid mellan köpare och säljare. Då finns det inte utrymme för sådan skatteplanering i större skala.
Oavsett vilken Skattemetod som väljs kommer aktörerna att skat- teplanera. Så sker i alla skattesammanhang och det vore naivt att tro att det inte skulle ske här. Konsekvenserna blir dock lika för de två skattesystemen. Skatteplanering i den meningen att man försöker undgå skatt är dessutom lovvärd. Erfarenheterna från Danmark är inte avskräckande. Riksdagen kan således utan större risk höja skatten vid behov.
Vid en nettodeponiskatt är det inte nödvändigt att inom anlägg- ningsområdet särskilja en eller flera bestämda ”skattepliktiga” de- poneringsytor.
Med nettodeponiskatten slipper man också att bestämma maxti- der för lagring av obeskattat material. Det finns stora komplikationer med sådana maximitider. I en rötcell fylls helt naturligt materialet på ifrån botten och uppåt. I en stor cell kan det skilja flera år mellan ål- dem på materialet i botten och det på toppen. Det är därför inte alls osannolikt att materialet i botten blir äldre än t.ex. 7 år medan man fortfarande fyller på med nytt avfall i den översta delen av cellen. I—Iur
skall man då förfara med det tidigare tillförda materialet? Skall det beskattas eller inte, eller skall allt material i cellen beskattas?
Det finns ytterligare en skattemässig svårighet i förbindelse med lagring av material i ett slutdeponisystem. För material som förs in till en rötcell är anläggningsägaren inte skattskyldig. Om materialet inte kan användas inom femårsperioden utan måste deponeras inträder skatteplikt. Med vems pengar betalas skatten. Skall den som lämnar materialet förskottera pengar för en ev. skatteinbetalning efter fem år? Eller kommer en sådan skatt att slås ut på kollektivet och drabba även den som anstränger sig att reducera sin avfallsmängd. Detta visar på svårigheterna med att konstruera en slutdeponiskatt trots att den vid första påseendet verkar mycket enkel.
3 .5 Undantag
Undantagen från huvudregeln att invägd mängd minus utvägd mängd är lika med skattepliktig mängd bör vara få till antalet. Det som klart bör undantas är material för iordningställandet, driften och avslutningen av en deponi (”miljöskyddet i botten”, ”miljöskyddet på toppen” samt rent material [naturmaterial e.d.] som används vid an- läggningsarbeten eller i driften). Material för vägbyggnad, daglig täckning m.m. som utgörs av annat material än naturmaterial bör be- skattas.
Vi har övervägt om det behövs göras undantag för s.k. produ- centansvarsavfall, d.v.s. sådant avfall som regleras med stöd i 6b & i renhållningslagen, om det förs in på en avfallsanläggning för be- handling eller lagring. Om redovisningsperioden inte görs för kort torde det inte ens för sådant material uppstå några egentliga problem. Även här blir den negativa konsekvensen endast räntan på skatten orn materialet ligger på anläggningen längre tid än en redovisningsperiod. För det avfall som uppstår vid behandling av producentansvarsavfal- let liksom för det avfall som inte samlas in via producentemas system skall naturligtvis skatt betalas på den mängden.
4 Redovisning, tillsyn och kontroll
Det finns idag på i princip alla avfallsanläggningar ett system för redovisning och kontroll. Det är uppbyggt dels för att tjäna som un- derlag för debitering till kund dels för att tjäna som underlag för bl.a. den årliga miljörapporten där sådan skall avges.
RAGN-SELLS AB
Det är en fördel om samma system i så stor utsträckning som möjligt kan anpassas till förhållandena som uppstår när en skatt på deponerat avfall info'rs.
Om - som vi föreslår - så gott som samtliga avfallsupplag har vägningsutrustning, uppstår inga problem att registrera mängden ma- terial som förs in till och ut från upplagen. Finns det därtill någon form av automatisk registrering av vägningama blir det än mindre problematiskt såväl för den skattskyldige som för tillsynsmyndig- heten. För de små upplagen utan våg blir registreringen mer pro- blematisk. Dessa upplag svarar å andra sidan för endast 0,5 % av den totalt deponerade mängden avfall.
I vårt skatteförslag får sådant material som förs ut från anlägg- ningen avräknas mot sådant som förs in. För att den som driver an- läggningen skall få en rimlig möjlighet att (för)behandla restproduk- tema och föra ut det förädlade materialet till användning utanför an- läggningsområdet, får tiden mellan uppbördstillfallena inte vara allt för kort.
I Danmark betalas avgiften in fyra gånger per år. Inbetalningen sker den 15:e i månaden efter aktuellt kvartal. Redovisningsblan- ketten är enkel till sin utformning och enkel att använda. Den ansva- rige för verksamheten vitsordar med sin namnteckning att uppgifterna på deklarationsblanketten är riktiga - precis som man gör i andra skattesammanhang.
Med det skattesystem vi förordar kan mycket i det danska syste- met överföras till svenska förhållanden. Ett kort sammandrag av det danska regelsystemet ges i bilaga 4.
I vårt uppdrag ingår att undersöka om miljörapporten skulle kun- na användas som redovisning av slutligt skatteunderlag för året - ett slag slutdeklaration.
Varje avfallsupplag med en årlig tillförsel över 50 ton per år är skyldig, vare sig man har tillstånd eller inte för verksamheten, att avge en miljörapport. I den skall bl.a. uppgifter om mottagna av-
RAGN-SELLS AB
fallsmängder redovisas. Naturvårdsverket har givit ut en mall för hur en miljörapport bör de ut.
Vi har granskat samtliga elva miljörapporter från Stockholms län för år 1992.
För fyra anläggningar används inte rapportmallen överhuvudta- get. För två anläggningar redovisas mottagna och återvunna mängder under rubriken ”Övrigt avfall, biprodukter och restprodukter. För fem anläggningar redovisas uppgifterna under rubriken ”Drift och produk- tionsförhållanden under året”.
Sju anläggningar redovisar i huvudsak viktuppgiRer. Schaktmas- sor, oljeskadad jord o.d. redovisas dock i volym. Fyra anläggningar saknar våg och redovisar följaktligen mängderna i volym.
Nomenklaturen skiljer sig väsentligt åt i rapporterna.
Miljörapportema skall skickas in till tillsynsmyndigheten som antingen kan vara länsstyrelsen eller kommunen.
4.3 Våra kommentarer och förslag
När danskarna införde sitt avgiftssystem 1987 låg tillsynen av systemet hos miljömyndighetema. Den ordningen upplevdes inte som positiv, varför man för fem år sedan skilde mellan miljötillsynen och avgiftstillsynen. Uppgiften att kontrollera avgiftssystemet tilldelades Told- og Skattestyrelsen under Skatteministeriet. Den lokala tillsynen utövas av Told- og Skatteregionen
Vid våra diskussioner i branschen om tillsynen av skattesystemet har flera företrädare framhållit dels det viktiga i en bra tillsyn på såväl skatte- som miljösidan dels det viktiga i att de båda tillsynssystemen skiljs åt.
Det borde finnas förutsättningar att även i Sverige ha skilda till- synsmyndigheter för miljöskydd och skattekontroll.
Vi föreslår att det blir skilda tillsynsmyndigheter för miljötillsy- nen och skattetillsynen. Vi anser att man därigenom åstadkommer ett mer effektivt system. Om man skulle lägga skattetillsynen på samma myndigheter som nu bedriver miljötillsyn finns det förutom andra nackdelar (t.ex. delat tillsynsansvar mellan länsstyrelser och kommu- nerna) risk för att resurser tas från miljötillsynen. Den tillsynen borde istället förstärkas. Vi lägger inget förslag på vilken annan myndighet som bör ges tillsynsansvaret.
Vi föreslår att registreringssystemet görs enkelt. Vi anser att det danska systemet kan stå som modell till det svenska.
RAGN-SELLS AB
Vi har övervägt ett kontrollsystem där man använder miljörap- porten som ”deklarationsblankett”. Vi har dock funnit att den inte är särskilt lämplig för detta ändamål.
Om miljörapporten skall kunna tjäna som ett verktyg i kontrollen av deponiskatten måste Naturvårdsverket utarbeta en mycket de- taljerad rapportmall med enhetlig nomenklatur och med en i detalj genomarbetad instruktion för hur rapporten skall fyllas i. Det blir också ett krav att samtliga avfallsupplag använder sig av mallen. Idag är mallen bara ett exempel på hur redovisningen till miljö- myndigheten kan göras.
Vi anser det inte rimligt att standardisera miljörapporten på ett sådant sätt för att passa in på ett begränsat område. Vi anser det inte heller rimligt att tillskapa en särskild rapportmall för just av- fallsupplagen. Vi vill därför inte rekommendera att använda miljö- rapporten som ett led i skatteredovisningen. Inget hindrar en skat- tetillsynsmyndighet att i sin kontroll ta del av anläggningens miljö- rapportering.
Då vi anser att man bör skilja mellan skattekontroll och miljö- skyddstillsyn tror vi inte att miljörapporten heller av den anledningen passar in som ett verktyg i tillsynsarbetet. Vi anser att en redovisning av in- och utvägda mängder enligt dansk förlaga är ett bra sätt att redovisa mängden skattepliktigt avfall. Detta underlag kommer na- turligtvis att kunna användas när anläggningen upprättar sin miljörap-
port.
5 Behov av beskattning av material (avfall) som inte slutdeponeras på kontrollerade avfallsupplag
Som framgår av avsnitt 1.1.2 råder det stor osäkerhet om den verkliga mängden avfall som deponeras. Osäkerheten är särskilt stor beträffande bygg- och anläggningsbranschens avfall. Restprodukter från bygg- och anläggningsarbeten och även sådant material som borde klassas som avfall används cha som uppfyllnad i bullervallar och som utfyllnad under parkeringsplatser, i hamnar med flera ställen eller förs till s.k. bygg- och schaktmassetippar. Dessa avfallsupplag är i många fall, trots att de tar emot ansenliga mängder verkligt avfall, inte prövade enligt miljöskyddslagen utan endast enligt naturvårdsla- gen (20 å, skydd mot naturmiljön) eller plan- och bygglagen (8 kap. 2 (j, byggnadslov för andra anläggningar än byggnader).
RAGN-SELLS AB
Vi anser att s.k. bygg- och schaktmassetippar bör omfattas av skattesystemet oavsett om de är prövade enligt miljöskyddslagen eller ej om de tar emot mer än 50 ton avfall per år.
Om regelverket för skattesystemet utformas så att det är anlägg- ningar som tar emot avfall som är skattskyldiga blir även bygg- och schaktmassetippar skattepliktiga. Det är enligt vår mening således inte huruvida prövningsplikt enligt miljöskyddslagen föreligger eller inte som skall vara avgörande för om upplaget skall vara skatte- pliktigt utan vad som tas emot på upplaget. Genom att göra en kopp- ling mellan anläggningen och karaktären på det mottagna materialet anser vi att det finns stora möjligheter att komma tillrätta med den inte alltid miljömässigt riktiga verksamhet nu sker på många av de s.k. bygg— och schaktmassetipparna.
Systemet bör utformas så att det är den som driver en anläggning som mottar avfall som är registreringspliktig och som utan anmodan från tillsynsmyndigheten låter registrera sin anläggning. Det bör pri- märt inte vara en uppgift för tillsynsmyndigheten att finna rätt på dessa upplag. Det kommer dock att vara ett viktigt inslag i tillsynsar- betet att se till att inga avfallsupplag står, utanför skattesystemet. Vi utgår ifrån att det sker en ordentlig information om deponiskatten innan den införs.
Om bygg- och schaktmassetippama skulle undantas från att ingå i skattesystemet kommer det att bli än mer intressant att försöka ut- nyttja dessa upplag för avfall som egentligen borde föras till en mil— jöprövat upplag. Det är ingen önskvärd utveckling.
Vi anser att ett system där även de s.k. schaktmassetippama om» fattas av skattesystemet gynnar en utveckling mot att kunna utnyttja schakt- och rivningsmassor på ett bättre sätt. Samma regler som för övriga upplag skall naturligtvis gälla, d.v.s. man får balansera utgåen- de mängder med ingående och göra undantag för sådant material som behövs för anläggningsarbeten och drift (se avsnitt 3.5).
Rent sakligt borde även större utfyllnader, bullervallar o.d. lik- ställas med skattepliktiga avfallsupplag. Endast då materialet klassas som avfall kommer det att finnas legala möjligheter att föra in sådana företeelser i skattesystemet. Då de flesta utfyllnader inte görs med avfall utan med s.k. inerta schaktmassor och rivningsmassor kan ”anläggningen” inte anses som skatteobjekt. Det får ankomma på kommunen att med stöd i plan- och bygglagen och naturvårdslagen förhindra att annat än rena massor kommer till användning i anlägg— ningar av nämnt slag.
RAGN-SELLS AB
6 Behov av klassindelning av deponiema
6.1 Kommande klassificering av avfallsupplag
Sverige är medlem i EU och kommer således att omfattas av de regler inom bl.a. deponeringsområdet, som tas fram inom EU. Ett förslag till deponeringsdirektiv finns framtaget; det senaste är daterat 16juni 1994. Från EU görs gällande att direktiven kommer att slutligt antas senast under hösten 1996.
Direktiv för hantering av farligt avfall finns sedan år 1991 (91/689/EEG) med ändringar daterade den 27 juni 1994.
Naturvårdsverket har givit ut ett förslag till Allmänna råd röran- de deponering av avfall (juli 1995). Förslaget har remissbehandlats under hösten 1995. I förslaget har inarbetats de krav som följer av EU:s direktiv, anpassade så långt möjligt efter svenska förhållanden.
Föreliggande förslag till EU-direktiv innebär en uppdelning i tre olika deponiklasser enligt följande:
- deponi för miljöfarligt avfall - deponi för icke miljöfarligt avfall — deponi för inert avfall
För varje deponiklass finns regler uppställda beträffande vad som får deponeras i respektive klass. Avfall som får föras till en deponi för miljöfarligt avfall detaljregleras i Direktiv 91/689/EEC. Med avfall som får föras till en deponi för icke miljöfarligt avfall avses sådant avfall som inte täcks in av det nämnda direktivet.
Krav på avfall som för föras till en deponi för inert avfall regle- ras enligt specifikation i Artikel 2 i direktivförslaget. Ett avfall är inert som inte undergår signifikant fysikalisk, kemisk eller biologisk förändring. Avfallet får ej upplösas, brinna eller reagera fysikaliskt el- ler kemiskt, vara nedbrytbart eller negativt påverka andra material som det kommer i kontakt med och ej ge upphov till miljöpåverkan eller hälsofara. Det får ej heller vara lakbart.
l direktivförslaget fastställs även vilka avfall som överhuvudta- get inte bör deponeras. Det är
RAGN-SELLS AB
- flytande avfall — avfall som är explosivt, oxiderande, mycket eldfängt eller lättantändligt - biologiskt avfall eller smittförande avfall - allt annat avfall som inte uppfyller kraven enligt Direktivets Annex 2.
6.1.2 Klassificering enligt Naturvårdsverkets för-
slag till Allmänna råd för deponering av av- fall
Naturvårdsverket har som utgångspunkt vid klassificeringen av avfallsupplagen den potentiella risk för hälsa och miljö som avfallet utgör. Naturvårdsverket föreslår följande klassindelning:
Deponiklass ]: Avfall som innebär att riskerna för skada på hälsa och miljö är höga
Deponiklass 2: Avfall som innebär att riskema för skada på hälsa och miljö är medelhöga
Deponiklass 3: Avfall som innebär att riskerna för skada på hälsa och miljö är låga
Genom att Naturvårdsverket anger de krav som bör gälla inom de olika deponiklassema ges avfallsproducenter och avfallsmottagare i förväg besked om de spelregler som gäller.
Förbehandling och behandling som ger avfallet bestående och ur miljösynpunkt bättre egenskaper kan således medföra att avfallet kan föras till ett avfallsupplag med lägre krav. En fördyrande för- behandling kan kompenseras genom en lägre deponeringskostnad.
Till deponiklass ] får föras avfall med hög föroreningspotential och en låg till måttlig mobilitet hos föroreningarna. Exempel på avfall till en deponi klass 1 är:
- rökgasreningsstoh från ljusbågsugnar vid ståltillverkning
— metallhydroxidslam
- flygaska och rökgasreningsprodukter från avfallsförbränning - oljeaskor
På en deponi av klass 2 får avfall med en måttlig föroreningspo- tential och låg till måttlig mobilitet hos föroreningarna deponeras. Avfall med en hög föroreningspotential får endast deponeras i denna klass om det med stor säkerhet kan visas att föroreningamas mobilitet
RAGN-SELLS AB
är och kommer att förbli låg under en tillräckligt lång tid för att und- vika skador på hälsa och miljö.
Exempel på avfall som får föras till deponiklass 2 är:
- restfraktion från hushållen - måttligt förorenade fraktioner från bygg- och industriavfall - flygaska och rökgasreningsprodukter, stabiliserade - osorterad bottenaska från avfallsförbränning - flertalet askor från energiproduktion förutom avfall och olja — stoft från råjämstillverkning - oljeförorenade massor ( 1000 ppm - asbesthaltigt avfall - grönlutslam från sulfatmassatillverkning - avsvärtningsslam från returfrberbruk
Till en deponi av klass 3 får avfall med låg till måttlig förore- ningspotential och med låg mobilitet hos föroreningarna deponeras. Avfallet bör i princip ha sådana miljömässiga egenskaper att dessa inte utgör hinder för nyttiggörande av avfallet om möjlighet för detta finns.
Exempel på avfall som år får föras till ett upplag i deponiklass 3 är:
- restfraktion av sorterat bygg- och rivningsavfall - lågt förorenade jord- och schaktmassor - bottenaska från avfallsförbränning, sorterat - Stabiliserad flygaska från kolpulvereldning, ( 10'9 m/s - härdade askor från kolförbränning, ( 10'9 m/s - bottenaska från förbränning på roster av lågsvavligt kol - masugnsslagger från råjämstillverkning - kalkgrus och mesaavfall från sulfatmassaproduktion
Naturvårdsverket anger även exempel på avfall med egenskaper som gör att avfallet ej bör deponeras:
- avfall med hög mobilitet hos föroreningarna - avfall som är toxiska, bioackumulerbara eller svåmedbrytbara - avfall som inte är fysiskt stabila - avfall i flytande form - avfall som har en hög gaspotential - avfall som är smittförande, biologiskt, explosivt, oxiderande eller lättantändligt
Som framgår av redovisningen ovan är EU:s förslag till Direktiv samt Naturvårdsverkets förslag till Allmänna råd i stort identiska. En
RAGN-SELLS AB
viss skillnad i skrivningarna gäller dock beträffande vilka avfall som är tillåtliga på ett inert upplag respektive klass 3 deponi. Enligt EU:s förslag till Direktiv torde även många upplag, som nu ej anses pröv- ningspliktiga enligt miljöskyddslagen utan som regleras enligt na- turvårdslagen, i framtiden komma att innefattas i begreppet ”Deponi för inert avfall”.
Enligt artikel 3 i förslaget till Direktiv får medlemsstaterna ute- sluta deponier för kommunalt avfall med en total slutkapacitet på mindre än 25 000 ton eller för inert avfall med en total slutkapacitet på mindre än 50 000 ton, och som betjänar glesbygder med en be- folkningstäthet på mindre än 35 invånare per km2.
6.2 Våra kommentarer
Enligt utredningsuppdraget skall vi klassificera deponiema efter vilka möjligheter dessa har att tekniskt och administrativt klara av skattesystemets krav samt efter nivån på miljöskyddet på deponiema.
Vi anser att den treindelning som såväl EU som Naturvårdsver- ket stannat inför är en bra indelning. Med det skattesystem vi förordar ser vi ingen anledning att indela avfallsupplagen överhuvudtaget. Vid våra kontakter inom branschen har frågan om till vilken klass bygg- och schaktmassetippar skall föras och om det skulle vara tjänligt att inrätta en speciell klass för denna typ av upplag. Vi anser att någon särskild klass för dessa upplag inte är nödvändig.
Vi utgår ifrån att Sverige inte kommer att utnyttja möjligheten till undantag enligt artikel 3 i EU's direktivförslag. Skulle så bli fallet bör man överväga att ha en annan skattesats för dessa upplag så att andra upplag med fullt utbyggt miljöskydd inte blir missgynnade.
Vi har övervägt om det finns anledning att differentiera skatten med hänsyn till den föreslagna klassindelningen. En lägre skatt på avfall som förs till en klass-3-deponi skulle uppmuntra att avfallet förbehandlades och gavs sådana egenskaper att det inte behövde föras till en deponi med lägre klassnummer. I konsekvens med detta skulle skatten vara högre på avfall som förs till en klass—l-deponi.
Å andra sidan inrättas klass-l-deponier just för att kunna ta emot och slutligt omhänderta sådant som vi inte vill skall vara kvar i kretsloppet. En utfasning ur kretsloppet skulle egentligen uppmuntras genom att avfallslämnaren fick lägre skatt på avfallet så att det säker- ställdes att det verkligen fördes till den mest lämpliga deponin. Fråge- ställningen är som synes inte enkel, varför vi har valt att inte förslå någon differentiering av skatten med hänsyn till var avfallet depone- ras.
RAGN-SELLS AB BILAGA 1
Tabell över avfallsupplagens fördelning på län och storleksklasser
RAGN-SELLS AB BILAGA 2
Omräkningstal
En m3 = x ton
Avfallsslag x (el ton/st) Hushållsavfall
- komprimerat 0,30 - om inget anges 0,15 Bygg— och rivningsavfall 0,25 Schaktmassor 1,20 Industriavfall - komprimerat 0,35 - om inget anges 0,15 Papper 0,30 Glas 0,50 Plast (till återvinning) 0,30 Trä 0,30 Plywood (flis, spån, spill) 0,30 Bark 0,50 Textil 1,00 Uthärdat limavfall 1,00 Glödskal 1,50 Aska 1,00 Tegel 2,00 Slagg 1,00 Sand 1,50 Mesa 2,20 Asbest 2,00 Batterier
- små 0,00003 ton/st - bil 0,01 ton/st - om inget anges 1,30 Lysrör 0,0002 ton/st Miljöfarligt avfall - olja 1,00 - lösningsmedel 1,00 - övriga 1,20
RAGN-SELLS AB BILAGA 3
BILAGA 1 © gps Ask .speecp Röka] ler
Deponi
Vallbyggn. Vägbygsn- Täckskik' ”till? m.,. mtrl tätskikt —mmm
STABILISAT
AVFALL
MATERIAL
Förbehandlin g | I | | Sort / Sep llllllli 'Vfa" .ätt förore- .ade massor
_vfall .. r-
il | Hill
Il'llll —l-l--I
* _l” "* —//— 4, -- u -- se om *” ”i" ' X (Gräns anl. omr) (]l IN
Behandling, förädling f
(rötning, kompostering mm) . BS
Tillverkning
produkter och råvaror (insatsvaror m.m.) Bränsleframställning
MATERIAL
Egen verksamhet Byggnads- och anläggningsverksamhet. Drih
RAGN-SELLS AB BILAGA 4
DEN DANSKA AVFALLSAVGIFTEN
Utdrag ur Skalleministeriets skrift om ”Ajj'aldsafgift ” från februari] 992 och "Bekendtgarelse af lov am afgift af afald og råstofer ” (Miljaministeriets bekendtgarelse nr 674 af 1 3 juli 1994).
Endast regler som berör deponering eller allmänna regler tas upp nedan.
Avgiftspliktens omfattning - deponering
Det skall betalas avgift på avfall som förs till registreringspliktiga verksamheter. Avgiften omfattar med några undantag allt avfall. Det skall också betalas avgift förjord, byggnadsavfall, kompost och slagger m in som tillförs registreringspliktiga verksamheter för regelmässig täckning (vissa undantag
finns).
Undantag gäller för
- rena jordfyllnadsmassor som tillförs en anläggning som ett driftsmedel. För att avgiftsbefrielse skall råda gäller att jorden transporteras som självständiga lass och att anläggningsägaren inte tar betalt för materialet
- ren jord, som efter avslutad deponering tillförs deponin som växtetableringsmaterial (vid slutavtäckningen)
Med ren jord menas uppgrävs mulljord. ler, grus o d utan innehåll av byggnadsavfall, träd- gårdsavfall eller andra former av avfall ijorden.
- kompost som tillförs en registreringspliktig verksamhet som slutavtäckning när leverantören har tillstånd enligt miljabeskyttelselovens 5 11 eller regler utfärdade med stöd i lagen till ”förhandling” av kompost till spridning på lantbruksarealer o d.
- avfall som tas bort från avslutade deponier i samband med anläggningsarbeten o d.
Avfallet skall tas bort inom bestämd tid samt till förut bestämda registrerade deponier.
Registrering - deponering
Verksamheter o (1 som tar emot anvisningspliktigt avfall till deponering skall anmäla sig till registre- ring hos ”told- og Skatteregionen”.
Från registreringsplikten är undantaget bl a deponier för olje- och kem ikalieförorenad jord.
S k jordtippar, som uteslutande tar emot ren jord är undantagna avgiftsplikten. För att undantag skall råda gäller att det endast deponeras jord på platsen. Det är dock tillåtet att använda rent sorterat bygg- nadsavfall till att anlägga interimsvägar (körvägar). För att kunna tillföras avgiftsfritt får bygg-
nadsavfallet bara bestå av försorterade, rena stenmaterial, försorterade, rena, oglaserade tegelmaterial och försorterad, ren betong.
Jordtippen skall vara fysiskt avgränsad från en eventuell deponi och ha egen körväg.
Anläggningar som endast mottar avfall för återvinning är inte registreringspliktiga.
En förutsättning för att återvinningsanläggningar skall vara registreringsbefriade är att de inte är in- tegrerade med en deponi. Om en återvinningsanläggning drivs i anslutning till en deponi, är det ett oavvisligt krav att återvinningsmaterialet hålls skarpt avskilt från det avgiftspliktiga avfallet, och att det är särskilda tillfarter till de båda verksamheterna.
För återvinningsanläggningar gäller vidare att tillfört material bortförs inom en tolvmånadersperiod.
Registreringsanmälan Vid anmälan används en särskild blankett (P 160) som tillhandahålls av ”told- og Skatteregionen”.
Verksamheter som registreras erhåller ett registreringsbevis (p 161).
Registrering av avgiftspliktigt avfall
Vikten är bruttovikten. Man kan använda sig av fasta taravikter både för fordonet och för containrar o d. Annars gäller vikt in - vikt ut = avfallets vikt. Normalt skall vågstället vara bemannat.
Räkenskapsbetämmelser
Verksamheten skall föra räkenskap över tillförsel och bortförsel av avfall. Det finns en hel del byrå- krati kring detta (se sid 12 i gröna häftet).
Räkenskaperna skall arkiveras i minst 5 år efter räkenskapsårets utgång.
Redovisning av avgiften
Avgiftsperioden är kvartal. Den 15: i den efterföljande månaden skall verksamheten redovisa mäng- den skattepliktigt avfall. Om det i ett kvartal frånförs mer avfall än som tillförts regleras detta i näst- kommande kvartal.
Kontroll
Kontroll utövas av ”told- og Skatteregionen”. Avgiftspliktiga anläggningar som inte fört noggrann bokföring kan skönstaxeras.
Bilaga 8
Potential för energiutvinning ur källsorterat brännbart material i fastbränslepannor
Slutrapport
Stockholm 1995—11—22
Olle Blidholm U1f Palmqvist
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
& 1 INLEDNING 1 1.1 Uppdraget 1.2 Bakgrund 1.3 Syfte och metod 2 BRÅNSLEI'ILLGÅNG 2 2.1 Avfallsmängder 2.2 Tillgänglig mängd brännbart material 3 BESTÅNDET AV FASTBRÄNSLEPANNOR I SVERIGE 3 3.1 Antal pannor, typ av bränsle och storlek 3.2 Uppgiftemas tillförlitlighet 4 POTENTIAL FÖR ENERGIUTVINNING 5 4.1 Uppskattning av den tillgängliga mängden bränsle 4.2 Total bränsleförbrukning
4.3 Potential 4.4 Slutsatser 4.5 Förslag till fortsatt arbete
BILAGOR
1 Förteckning över fastbränslepannor större än 5 MW 2 Karta fastbränslepannor 3 Karta avfallsförbränningsanläggningar
413041ul-rlppuu Olle Blidholm
1 INLEDNING 1.1 Uppdraget
ÅF—Energikonsult Stockholm AB har på uppdrag av Avfallsskatteutredningen studerat möjligheterna att öka utnyttjandet av källsorterat brännbart material i fastbränslepannor. Uppdraget har genomförts av civilingenjör Olle Blidholm och civilekonom Ulf Palmqvist.
1.2 Bakgrund
Det finns ett allt starkare önskemål från samhället att minska mängden avfall som deponeras, och då speciellt den del av avfallet som skulle kunna utnyttjas för kompostering eller energiutvinning.
Ett komplement till förbränning i avfallsförbränningsanläggiingar, som under de senaste åren blivit allt mer aktuellt, är energiutvinning i fastbränslepannor som normalt eldas med flis, torv, kol etc. Dessa pannor är enklare i sin utformning än avfallsförbränningsanläggningar (t ex vad gäller drift, underhåll, reningsutrustning m m) och finns i ett betydligt större antal. Tillsammans gör detta att möjligheterna för att bättre utnyttja energin i avfallet kan öka.
Förutsättningama för att fastbränsleanläggningar skall kunna utnyttjas är att — det är hållbart ur miljösynpunkt (bränslet måste vara källsorterat och anlägg— ningarna måste ha en bra stoftavskiljning) — bränslet kan konkurrera med andra bränslen prismässigt — förbränningen fungerar ur en teknisk synvinkel — det finns kapacitet (i befintliga eller planerade) förbränningsanläggningar och att energin i materialet kan nyttiggöras i ett fjärrvärmenät, en industriprocess etc.
1.3 Syfte och metod
I arbetet har en översiktlig kartläggning över beståndet av fastbränslepannor genomförts. Syftet är främst att få en uppfattning om det finns kapacitet i befint— liga förbränningsanläggningar för att ta hand om en ökande mängd källsorterat brännbart material.
För att kunna genomföra detta har vi uppdaterat ett pannregister och överslags— mässigt beräknat den totala installerade effekten för fastbränslepannor större än 5 MW. Slutsatser baseras sedan på denna "teoretiska" kapacitet samt på över— slagsmässiga bedömningar av hur stora avfallsmängder som finns tillgängliga.
2 BRÄNSLETILLGÅNG 2.1 Avfallsmängder
Baserat på uppgifter från Naturvårdsverket och Svenska Renhållningsverksföre— ningen (RVF) samt på egna antaganden, har andelen brännbart material till deponi uppskattats. Uppgifterna bygger till stora delar på statistik från 1991. SCB arbetar för närvarande med att ta fram statistik för 1994, vilket kan göra det möjligt att revidera dessa siffror inom kort.
Tabell 1 Uppskattning av mangden brännbart avfall till deponi
Totalt Totalt till deponi Mängd brännbart till (Mton) (Mton) deponi (Mton) ;
0,5-0,8
Hushållsavfall
0,7-1.1
l , Park— och trädgårdsavfall
Totalt Bygg— och rivningsavfall
0.07 0 07 J
41
'D
2.2 Tiligänglig mängd brännbart material
Den totala mängden brännbart material till deponi uppskattas således till 1,5—2,5 Mton. Detta skulle kunna sägas vara den teoretiska potentialen för energiutvin— ning. Allt material är dock inte lämpligt för energiutvinning i konventionella fastbränslepannor. En del material, som t ex PVC eller fuktigt hushållsavfall, är direkt olämpligt. Vår uppskattning är att den reella potentialen är ca 1—2 Mton. För att denna potential skall kunna utnyttjas krävs i de flesta fall någon form av källsortering av avfallet.
3 BESTÅNDET AV FASTBRÄNSLEPANN OR I SVERIGE 3.1 Antal pannor, typ av bränsle och storlek
Fastbränslepannor finns i framför allt i fjärrvärmesektom och inom industrin. För— bränning kan ske t ex med olika typer av biobränslen (flis, pellets, briketter, tråpulver, sågspån m m), torv, kol eller avfall. Avfall förbränns normalt i s k avfallsförbränningsanläggningar.
Det saknas idag fullständiga, uppdaterade uppgifter om beståndet av fastbränsle— pannor. Vi har därför gjort en egen sammanställning över pannor större än 5 MW utgående från tre olika register; från SA (Svensk Anläggningsprovning), Svenska Fjärrvärmeföreningen respektive Vattenfall. Totalt rör det sig om 350 pannor enligt förteckningen i bilaga 1. En uppdelning mellan pannor i fjärrvärmesektom och pannor i industrisektom har gjorts. Avfallsförbränningsanläggningar ingår ej. Dessutom har pannorna delats in i tre storleksklasser; 5—10 MW, 10—50 MW och större än 50 MW. I bilaga 2 har anläggningarna prickats in på en karta. Av bilagan framgår att de är relativt väl utspridda i landet. Som jämförelse redovisas också i bilaga 3 en karta över de 21 avfallseldade anläggningarna i landet (38 pannor).
För att kunna göra bedömningar om hur stora mängder som rent teoretiskt skulle kunna förbrännas har vi i tabell 2 nedan summerat effekterna för olika kategorier av pannor. I tabell 3 redovisas fördelningen per bränsleslag.
Tabell 2 Fastbränslepannor större än 5 MW — installerad effekt och antal
Industrisektorn Fjärrvärmesektorn Totalt MW Antal MW Antal MW Antal .
Tabell 3 Brånslefördelning i fastbränslepannor
Härwårmesektorn Totalt antal pannor
3.2 Uppgifternas tillförlitlighet
Data gällande äärrvärmesektom är huvudsakligen baserade på uppgifter från Svenska Fjärrvärmeföreningen. Tillförlitligheten bedöms vara relativt god. Data gällande industrisektom är däremot betydligt osäkrare. Uppgifterna är i huvudsak baserade på SAs pannregister från 1991. Detta register har till en del uppdaterats. De enskilda uppgifterna måste trots detta behandlas med viss försiktighet. Vissa av pannorna kan ha skrotats och vissa nya pannor har säkerligen tillkommit. Sammantaget bör dock bilden av pannbeståndet vara någorlunda rättvisande.
4 POTENTIAL FÖR ENERGIUTVINNING 4.1 Uppskattning av den tillgängliga mängden bränsle
Av kapitel 2 framgår att den tillgängliga mängden bränsle är 1—2 Mton. Allt till— gängligt material kommer dock inte att användas för energiutvinning. Orsaken till detta är konkurrensen med andra alternativ som återanvändning, återvinning och kompostering. När källsorteringen ökar i omfatming kommer denna konkurrens att skärpas ytterligare. Det är således inte troligt att mängden tillgängligt material kommer att överstiga 1 Mton. Detta motsvarar ett energiinnehåll på 3—4 TWh.
4.2 Total bränsleförbrukning
Det änns inga uppgifter om bränsleförbrukningen per panna i beäntliga pann— register. Genom att göra ett antagande om en genomsnittlig drifttid och en genomsnittlig verkningsgrad kan man göra en uppskattning av den totala bränsle— förbrukningen i de aktuella anläggningama.
Alla pannor som änns med i vår sammanställning utnyttjas inte till fullo. Vissa utnyttjas som reservpannor eller överhuvudtaget inte. Andra körs i princip kontinuerligt under hela året dvs minst 8 000 timmar.
Med hjälp av uppgifter om total panneffekt (tabell 2, kap 3) och antaganden om en genomsnittlig drifttid (full last) på 3 500 h (industri), 2 500 h (värmeverk) samt en genomsnittlig verkningsgrad på 85 %, kan den totala bränsleförbruk— ningen uppskattas.
Tabell 4 Fastbränslepannor större än 5 MW — effekt och uppskattad total bränsleforbrukning
Fiårrvårmesektom
Jämförelser med NUTEKs energirapport (1994) och Fjärrvärmeföreningens årssta— tistik (1994) visar en någorlunda god överensstämmelse med ovanstående upp— skattade bränsleförbrukning. Det är dock svårt att göra direkta jämförelser med statistiken på grund av skillnader i sättet att redovisa energianvändningen.
4.3 Potential
Det är i dagsläget oklart hur stor andel av de beäntliga fastbränslepannoma som skulle kunna utnyttja det aktuella materialet som bränsle. Huruvida det är möjligt styrs av vilken typ av stoftavskiljning som änns installerad, en rad tekniska ä'ågeställningar (möjligheter att mata in och blanda bränslet med ordinarie bränsle m rn), ekonomi samt kanske viktigast, i vilken grad materialet källsorterats dvs hur rent det är.
För att kunna förbränna det aktuella materialet krävs i de allra äesta fall att den aktuella förbränningsanläggningen är utrustad med bra stoftavskiljning dvs med elektrofilter eller med spärrfilter. Anläggningar i fjärrvärmesektom är i relativt hög utsträckning utrustade just med denna typ av utrustning. Inom industrisektom är det vanligare med en enklare typ av avskiljningsutrustning, s k multicykloner. Generellt är det också så att mindre pannor är sämre utrustade än de större.
En mycket grov bedömning (se vidare kap 4.5, förslag till fortsatt arbete) är att 50—75 % av installerad panneffekt i fjärrvärmesektom och 25—50 % i industri— sektom skulle kunna vara möjliga att utnyttja. Detta motsvarar ett totalt bränsle— behov på i storleksordningen 15—25 TWh. Det bör än en gång påpekas att dessa uppgifter måste betraktas som mycket osäkra.
Vid de äesta av de aktuella anläggningarna är det inte tekniskt möjligt att förbränna enbart det källsorterade materialet, varför den faktiska potentialen blir betydligt mindre än 15—25 TWh. Vår bedömning är att man skulle kunna blanda in någonstans mellan 10 och 20 % (energirelaterat), vilket motsvarar 2—5 TWh. Detta skall jämföras med den tillgängliga mängden bränsle, som bedöms vara högst 3—4 TWh (se kap 4.1).
4.4 Slutsatser
Vår bedömning är att det kapacitetsmässigt verkar vara fullt rimligt att utnyttja delar av det brännbara material som i dag deponeras för energiutvinning i fast— bränslepannor. Med en inblandningsgrad på 10—20 % bör de aktuella fastbräns— leanläggningama kunna ta emot 2—5 TWh eller i storleksordningen 1 Mton käll— sorterat bränsle.
Självfallet krävs att materialet källsorteras och att de anläggningar som nyttjas, på lämpligt sätt anpassas för ändamålet. Avgörande för hur stor del av potentialen som verkligen kommer att kunna utnyttjas är de ekonomiska förutsättningarna dvs hur ett källsorterat bränsle kan konkurrera med andra bränslen prismässigt.
Antalet biobränsleeldade anläggningar, särskilt inom tjärrvärmesektom, växer kontinuerligt. Detta medför att möjligheterna till energiutvinning i fastbränsle— anläggningar kommer att öka. Med en ökad återvinning kan kapacitet i de befint— liga avfallsförbränningsanläggningama komma att frigöras. Detta medför att mer av det material som idag deponeras skulle kunna utnyttjas för energiutvinning i avfallsförbränningsanläggningar. Vår samlade bedömning är således att potentialen för energiutvinning kommer att öka i framtiden.
4.5 Förslag till fortsatt arbete
Vi föreslår att de beäntliga fastbränsleanläggningama kartläggs närmare genom en enkät till (ett urval av) de aktuella anläggningsägama. Syftet med denna enkät är främst att närmare kartlägga typ av förbränningsanläggning, bränsleförbrukning, typ av stoftavskiljning, emissionsnivåer samt emissionsvillkor. Primärt studeras således de miljömässiga och de tekniska förutsättningarna. Utfrån detta görs en ny bedömning av hur stor del av pannkollektivet som skulle kunna utnyttjas.
Vi föreslår också att de ekonomiska förutsättningarna studeras närmare.
Bilaga 1
Förteckning över fastbränsle— pannor större än 5 MW
Värmeverk _em_— vlrme kondensor ___3_— "j_—— ——-E_— ——_E—— __E——— ———E-— ——-Il_— —-m—_— ___E—— ___El—m— __-E_—— ___E-—_ —-E——— ___-lil— M_E—__ M_E—__
m__m—— Trädbränsle. förädlat M_E—_— a_n—_i— [=E—___— M_E—_J— M_E-_— M-E—m Trädbränsle mmm—_l— Fal- den HEJ—_— a_n—a_— a_n—_— M_E—_— M_E—__ ——-_— _m——— -—-lE-—_ ___-__ Götebor. Sävenäs ____ _.aa—— Fastbränsle. div __a——_ ”j_—— Haranda Värmeverk -_—-_ ——-IE_— M_E—__ M_E—_— M_E—— nME—_— ___— ___E-—
Värmeverk
Hässleholm
Trädbränsle _ _ 15 _ Fastbränsle, div _ _ 15 _ | ! rädbränsle rädbränsle rädbränsle rädbränsle, förädlat
rädbråns|e rädbränsle rädbränsle, förädlat
(»
|... NI
? &
ä
IX
b)
i !I'-l ; =
55 a
5 5 a
_| "I _|
EE? ”åå: 8
—| -|
(I)
li, %
_;
'usne åncentral 'usne ån-central
fl)
_!
undåkraverket undåkraverket '—
..
Öv
& ä & %. g
_|
?
E E'. cr -Svartådalen
_|
_|
2,5
—|-+
to) 14)
Vårmeverk M_E—_E— M_E—_— Mmm—— E_n—_— E_n—_— M_E—__ M_E—__ M_E—_ mmm—_ Skenmål, Burträsk ___— Skellen Malå _B_—— Skenmål, Skenem cen -—_—_ Skenem, Skenem mmm—__ E_n—_— ___—— ___E_— M 230 ___ _5'--E—— Trädbränsle. förädlat Stockholm, Håsse - _E-—_ m_s—_m— d_n—__ .nu—_— M_E—_— M_E—_E— [_j—_l:— a_n—_m— —_-E-—— —_-Ei_—_ "_a—__ ___Eil——LI— ___—— _—-1—_L_ _—-E——LI— ___—__ M_E—_l— HEMI-_— —-H__ER_ ___—— M_E-_—
- - _1——— MME—___— M_E-_— M_E—__ amma—_m—
-a——— n———
' m—
_ _ Trädbränsle _ Tfädb'änäe _ Trådbränsle _ _ _
Trädbränsle Trädbränsle
_— _— __ _ _
( ii o- o
i
4-4
Trädbränsle Trådbränsle _ _ Trädbränsle Trädbränsle Trådbrånsle Trädbränsle Trädbränsle
Teckenförklarin - a
III.-lll lama-ll- EEE-llll DEM-III- S=Sk sbränsle
T=TON
ä"33333 såzaaåg 3355; x 33 2:23 ggggoäo ;;59>å5 mm;ggmå % o o 0
HasseHors Timber AB
I-[E MEBMMMMEHH-I-Il-IIl-EE HMMEMNMMEl-llllll-IIIEE HMMMEIIIIIIIIIIlI-I HMMEEHIIIIIIIIIIII Holmen Pa rAB HMEEHMIIIIIIIIIIIIIII HmmsuEI-III-Ill-Illltm mmmunmanmmusnmnlllllltm nmmmmmnallllllllllll HMMMMEIIIIIIIIIIIIIIEE mmmmmzmgnmwllllllllllllm HEMI-IIIIIIIIIIIIIIIEE
IIEE IIEE
Jig P o—A
4 (I) on 3 o
_;
Kalskar Eno i AB HMåMMllll-IIIIIIIIIIIIEE Kvarnsvedens Pa - - rsbruk -'Ex-]
Industri —12_—m—_ _m-ää_— _mza-E—— _mm—_ _mm—_ ___-E_ä_— _mm—_ —-331_— _m-E—— __ME—— _m-E—— —-1—E1_— ——-m-$i—— __M-ää_— _.IE-E_— _mm—_ ___-E_— ___-a_— _mm—— _—-lE-ää__ 11.6 m_— _mm—— mmm—— M_E-a_— _mm—_ _—-E_ä_— _mm—— ——m—_ __M-E__ _.mg—— __ _mma—— __IE1__ __:Zälm_— __M1__ 7.0 m_— _mm—— _mm=— _mm _ ___-E_— ___-E_— ___-ZE-E_— mmm-aa_— —1:__-q—3—_ —_-IE12_— __m—— ___—13___ ___—a_— __—m—— _-E_Ii_— lli—mj_— _—-m—3—_ 35.0 m_— 87.2 m_— —-M_—3_— _m—__ __m—_
Industri
_ n e
St P St T r Swanboard AB Sw
O' rebro Kanon - bruk AB rebm Lantmän Förenin- U-a stemäs Såverk
o o imbe & ard ed board Vrena AB rA ed rA
_. u !" HH ? P o (» o _. 4
Bilaga 2
Karta fastbränslepannor
FASTBRÄNSLEPANNOR I SVERIGE
gä: åsa
år; 222
paletten namnet!
Bilaga 3
Karta avfallsförbrännings— anläggningar
AVFALLSFÖRBRÅNNINGSANLÅGGNINGAR
Kronologisk förteckning
1. Den nya gymnasieskolan — hur går det? U.
2. Samverkansmönster i svensk forslmings- finansiering. U.
3. Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. C.
4. Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. UD.
5. Politikområden underlupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. UD.
6. Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. UD.
7. Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD.
8. Batterierna — en laddad fråga. M.
9. Om järnvägens trafikledning m.m. K. 10. Forskning för vår vardag. C. 11. EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. K. 12. Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. Fi. 13. Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. 14. Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. Fi. 15. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. 16. Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. UD. 17 . Bättre trafik med väginformatik. K. 18. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. Fö. 19. Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD. 20. Samordnad rollfördelning inom teknisk forslming. U. 21 . Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. U. 22.1nflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. U. 23. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. N. 24. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU-länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. UD. 25. Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. Ku.
26. Ny kurs i trafrkpolitiken + Bilagor. K. 27. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. U. 28. Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. U. 29. Forskning och Pengar. U.
30. Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. Fi.
31. Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. C. 32. Möss och människor. Exempel på bra ['I-användning bland barn och ungdomar. SB. 33. Banverkets myndighetsroll m.m. K. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. A. 35. Kriminalunderrättelseregister DNA-register. Ju. 36. Högskola i Malmö. U. 37. Sveriges medverkan i FN:s familjeår. S. 38. Nationalstadsparker. M. 39. Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. M. 40. Elektronisk dokumenthantering. Ju. 41. Statens maritima verksamhet. Fö. 42. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. UD. 43. Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. UD. 44. Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. Fi. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. 46. Enskilda vägar. K. 47. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. U. 48. Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat 11. N. 49. Regler för handel med el. N. 50. Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Ju. 51. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk- ring — alternativ och förslag. A. 52. Precisering av handelsändamålet i detaljplan. M. 53. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. 54. Kooperativa möjligheter i storstadsområden. S. 55. Sverige, framtiden och mångfalden. A. 55. På väg mot egenföretagande. A. 55. Vägar in i Sverige. A.
56. Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. A. 57. Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. Fi. 58. Finansieringen av det civila försvaret. Fö.
Kronologisk förteckning x
59- Europapolitikens kunskapsgrund. 86. Utvecklad samordning inom det civila försvaret
En principdiskussion utifrån EU 96—kommitténs erfarenheter. UD. och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, överväganden och förslag. Fö. 60- Miljö 01:11 jordbruk- Om EU:s miljöregler och 87. Tredimensionell fastighetsindelning. Ju. utvrdgnmgens effekter på den gemensamma 88. Kameraövervakning. Ju. jordbrukspolitiken. UD— 89. Samverkan mellan högskolan och de små och 61.0lika länder — olika takt. Om flexibel integration
medelstora företagen. N.
och förhållandet mellan stora och små stater i EU. 90_ sammanhållet studiestöd. U. UD— 91. Den privata vårdens omfattning och framtida 62. EU, konsumenterna och maten ersättningsforrner — En översyn av de nationella
— Förväntningar och verklighet. Jo.
taxoma för läkare och sjukgymnaster. S.
63. Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. 9211— i miljöarbetet. M. 64. Försäkringskassan Sverige — Oversyn av 93_ Ny yrkestrafiklagstiftning. K. socialförsäkringens administration. 5- 94. Nationell teleadresskatalog. K. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik 95. Botniabanan. K.
66. 67 .
68. 69. 70. 71.
72. 73.
73.
74.
74.
75. 76.
77.
78.
79. 80.
81. 82.
83. 84. 85.
i Sverige. Jo. Utvärderat personval. Ju. Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. Fi. Några folkbokföringsfrågor. Fi. Kompetens och kapital + bilaga. N. Samverkan mellan högskolan och näringslivet. N. Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd. In.
Rättspsykiatriskt forskningsregister. S. Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet.
Volym 1 — En granskning. M. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 — An Assessment. M.
Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet.
Volym 2 — Faktaredogörelser. M.
Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. M. Vården i folkhögskolevärlden. U.
EU:s regeringskonferens — procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. UD.
Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. Fi.
Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. N.
Översyn av revisionsreglema. Fi. Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. Ku. Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. Fi. En översyn av luft— sjö— och spårtrafikens tillsynsmyndigheter. K. Allmänt pensionssparande. S. Ekobrottsforskning. Ju.
96.
97.
98.
99.
100.
101.
102. 103.
104. 105.
106.
107.
108. 109.
110.
Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningsorganisation. Fö. Effektivare försvarsfastigheter!
Utvärdering av en reform. Fö. Vem styr försvaret? Utvärdering av effekterna av LEMO-reformen. Fö. Avveckling med inlärning. Erfarenheter från LEMO-reformens avveckling av personal. Fö. Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskommentarer och bilagor. Fi. Kärnavfall — teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUD-Program 95. M. TUFF — Teckenspråksutbildning för föräldrar. U. Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Del 1 och 2. M. Konsumentskydd på elmarknaden. C, Att främja donationer till universitet och högskolor. U. EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten 1995-96. UD. Union utan gränser — konsekvenser, möjligheter, problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. UD. Konsumenterna och miljön. C. Från åkerlotter till Paradis — ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m, angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av vissa högskolefastigheter. Fi. Inför ett Svenskt kultumät — IT och framtiden inom kulturområdet. Ku.
Kronologisk förteckning
11.1. Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp 137. Kommunalförbund och gemensam nämnd — till 30 år. C två former för kommunal samverkan. In. 1112. integrering av miljöhänsyn inom den statliga 138. Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens förvaltningen. M. område m.m. S. 1113. En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och 139. Skatt på avfall. Fi. rehabilitering. Del 1 och 2. S. 1114. En körkortsreform. K. 1115. Barnkonventionen och utlänningslagen. S. 1116. Artikel 6 i Europakonventionen och skatte- utredningen. Fi. 1117. Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. Fi. 1118. Station Stockholm Nord. K. 1119. Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. Fi. 1220. Högskolan i Malmö — Slutbetänkande. U. 1221. Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. K. 1222. Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. U. 1223. Iakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. Fö. 1124. Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. 5. Bilaga 1. Miljörelaterade hälsorisker. S. Bilaga 2. Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. S. 1125. Droger i trafiken. Ju. 1126. Doping i folkhälsoperspektiv. Del A och Del B. S. 1227. Folkbildningens institutioner. U. 1228. Skyddet av kulturmiljön. En översyn av kulturminneslagens bestämmelser om byggnader och kulturmiljöer, prästgårdar, kyrkstäder och ortnamn. Ku. 1129. Den kommunala självstyrelsen och grundlagen. In. 1130, De två kulturema. Rapporter av Klaus Richard Böhme, Bo Huldt, Carl-Einar Stålvant samt Kent Zetterberg. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande sou 1996:123. Fö. 1131. Extern värdering av hot och förmåga. Mätnings- och organisationsaspekter på statsmaktemas styrning av försvaret. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande sou 1996:123. Fö. 1132. Det stora och snabba greppet. Om LEMO-reformens metoder och resultat. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU 1996:123. Fö. 1133. Jämställd vård. Olika vård på lika villkor. S. 1134. Jämställd vård. Möten i vården ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. S. 1135. Fibromyalgi och Duchennes muskeldystrofi. Kunskapsläge och behov av framtida FoU. S. 1136. Effekter av EU:s jordbrukspolitik. Jo.
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Möss och människor. Exempel på bra IT-användning bland barn och ungdomar. [32]
J ustitiedepartementet Kriminalunderrättelseregister
DNA-register. [35] Elektronisk dokumenthantering. [40] Presumtionsregeln i expropriationslagen.[45] Förbud mot vapen på allmän plats m.m. [50] Utvärderat personval. [66] Ekobrottsforskning. [84] Tredimensionell fastighetsindelning. [87] Kameraövervakning. [88] Droger i trafiken. [125]
Utrikesdepartementet
Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96—kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU—länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]
Europapolitikens kunskapsgrund.
En principdiskussion utifrån EU 96—kommitténs erfarenheter. [59] Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. [60] Olika länder — olika takt. Om flexibel integration och förhållandet mellan stora och små stater i EU. [61]
EU:s regeringskonferens — procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. [76] EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten 1995—96. [106] Union utan gränser — konsekvenser, möjligheter, problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. [107]
Försvarsdepartementet
Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. [18] Statens maritima verksamhet. [41] Finansieringen av det civila försvaret. [58] Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, överväganden och förslag. [86] Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningsorganisation. [96] Effektivare försvarsfastigheter! Utvärdering av en reform. [97] Vem styr försvaret? Utvärdering av
effekterna av LEMO-reformen. [98]
Avveckling med inlärning. Erfarenheter från LEMO-reformens avveckling av personal. [99] lakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. [123] De två kulturerna. Rapporter av Klaus Richard Böhme, Bo Huldt, Carl-Einar Stålvant samt Kent Zetterberg. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU 1996:123. [130] Extern värdering av hot och förmåga. Mätnings- och organisationsaspekter på statsmakternas styrning av försvaret. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande sou 1996:123. [131] Det stora och snabba greppet. Om LEMO-reformcns metoder och resultat. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU 1996:123. [132]
Socialdepartementet
Sveriges medverkan i FN:s familjeår. [37] Kooperativa möjligheter i storstadsområden. [54] Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. [64] Rättspsykiatriskt forskningsregister. [72] Allmänt pensionssparande. [83]
Systematisk förteckning
Doen privata vårdens omfattning och framtida errsättningsformer — En översyn av de nationella tatxorna för läkare och sjukgymnaster. [91] Em allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och reehabilitering. Del 1 och 2. [113] Baamkonventionen och utlänningslagen. [115] Mliljö för en hållbar hälsoutveckling. Beetänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. [124] Bilaga 1. Miljörelaterade hälsorisker. [124] Biilaga 2. Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. [1124] D)oping i folkhälsoperspektiv. Del A och Del B. [126] Jåämställd vård. Olika vård på lika villkor. [133] Jäämställd vård. Möten i vården ur ett tvvärvetenskapligt perspektiv. [134] Fibromyalgi och Duchennes muskeldystrofi. Kfunskapsläge och behov av framtida FoU. [135] My behörighetsreglering på hälso— och sjukvårdens orlmråde m.m. [138]
IKommunikationsdepartementet C)m järnvägens trafildedning m.m. [9] EEU—mopeden. Ålders- och behörighetskrav för twå- och trehjuliga motorfordon. [11]
B3ättre trafik med väginforrnatik. [17] My kurs i trafikpolitiken + Bilagor. [26] B3anverkets myndighetsroll m.m. [33] Einskilda vägar. [46] EEn översyn av luft- sjö- och spårtrafikens tiillsynsmyndigheter. [82]
My yrkestrafiklagstiftning. [93] PNationell teleadresskatalog. [94]
Botniabanan. [95] En körkortsreform [114] SStation Stockholm Nord. [118] SSpår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. [121]
lFinansdepartementet
Kommuner och landsting med betalnings- ssvårigheter. [12] lBudgetlag — regeringens befogenheter på lfinansmaktens område. [14] lBorgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. lbrottsbalken. [30] (Översyn av skatteflyktslagen. lReformerat förhandsbesked. [44] lPensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. [57] lMedborgerlig insyn i kommunala entreprenader. [67] lNågra folkbokföringsfrågor. [68] lUtländska försäkringsgivare med verksamhet i .*Sverige. [77]
Översyn av revisionsreglema. [79] Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. [81] Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskommentarer och bilagor. [100]
Från åkerlotter till Paradis — ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av vissa högskolefastigheter. [109]
Artikel 6 i Europakonventionen och skatte- utredningen. [116] Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. [117] Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. [119] Skatt på avfall. [139]
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsflnansiering. 121 Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. [20] Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. [21] Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. [22] En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. [28] Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. [47] Värden i folkhögskolevärlden. [75] Sammanhållet studiestöd. [90] TUFF - Teckenspråksutbildning för föräldrar. [102] Att främja donationer till universitet och högskolor. [1051 Högskolan i Malmö — Slutbetänkande. [120] Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. [122] Folkbildningens institutioner. [127]
Jordbruksdepartementet Offentlig djurskyddstillsyn. [13]
EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. [62] Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. [65]
Systematisk förteckning
Effekter av EU:s jordbrukspolitik. [136]
Arbetsmarknadsdepartementet
Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34] Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring — alternativ och förslag. [51] Sverige, framtiden och mångfalden. [55] På väg mot egenföretagande. [55] Vägar in i Sverige. [55]
Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. [56]
Medicinska undersökningar i arbetslivet. [63]
Kulturdepartementet
Från massmedia till multimedia —
att digitalisera svensk television. [25] Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. [80]
Inför ett Svenskt kultumät — IT och framtiden inom kulturområdet. [110] Skyddet av kulturmiljön. En översyn av kulturminneslagens bestämmelser om byggnader och kulturmiljöer, prästgårdar, kyrkstäder och ortnamn. [128]
Näringsdepartementet
Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. [23] Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat II. [48] Regler för handel med el. [49] Kompetens och kapital + bilaga. [69] Samverkan mellan högskolan och näringslivet. [70] Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. [78] Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. [89]
Civildepartementet
Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardag. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31] Konsumentskydd på elmarknaden. [104] Konsumenterna och miljön. [108] Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp till 30 år. [1 l 1]
Inrikesdepartementet
Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd. [71] Den kommunala självstyrelsen och grundlagen. [129] Kommunalförbund och gemensam nämnd — två former för kommunal samverkan. [137]
Miljödepartementet
Batterierna - en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]
Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. [39] Precisering av handelsändamålet i detaljplan. [52] Kalkning av sjöar och vattendrag [53] Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 1 — En granskning. [73] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 — An Assessment. [73] Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 2 — Faktaredogörelser. [74] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. [74] IT i miljöarbetet. [92]
Kärnavfall — teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUB-Program 95. [101] Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. De] 1 och 2. [103] Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. [112]
.. FHI-".fi; 'ful
