SOU 1996:34

Aktiv arbetsmarknadspolitik betänkande. Expertbilaga

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

AKTIV

ARBETSMARKNADS-

POLITIK

Betänkande

SOU I996:34 Betänkande av kommittén

Arbetsmarknadspolitiska

än

m Statens offentliga utredningar

WW 1996:34

Arbetsmarknadsdepartementet

Aktiv arbets-

marknadspolitik

Betänkande

êrvbetsmarknadspolitiska kommittén

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas frán Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningskontor

Arkiv- och informationsenheten

103 33 Stockholm

Fax: 08-790 09 86

Telefon: 08-405 24 81

ISBN 91-38-20201-8 gotab 16047,Stockholm ISSN O375-250X

Missiv i

Till statsrådet och chefen för

arbetsmarknadsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 25 november 1993 chefen för Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att

över arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och se avgränsning.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 24 januari 1994 förvaltningsdirektören Anders Forsberg som ordförande. Till ledamöter utsågs vidare genom beslut den 24 mars 1994 riksdagsledamoten Johnny Ahlqvist, riksdagsledamoten Hans Andersson, landstings- och kfledamoten Ulla-Britt Hagström, riksdagsledamoten Isa Halvarsson, riksdagsledamoten Rolf Kenneryd, oppositionsrådet Gunbritt Mårtensson, riksdagsledamoten Sonja Rembo och riksdagsledamoten Laila Strid-Jansson.

Laila Strid-Jansson ersattes den 2l december 1994 av riksdagsledamoten Barbro Johansson och den 28 april 1995 ersattes Gunbritt Mårtensson av oppositionsrådet Anne Zöögling.

Som ledamöter förordnades den 30 januari 1995 riksdagsledamoten Sonja Fransson och funktionären Annie Persson.

Som sakkunniga har medverkat ekonomen Anders Bäckström, förbundsordföranden Lisbeth Eklund, förbundsordföranden Birgit Hansson, direktören Jan Herin, docenten Lennart Ohlsson och ekonomen Karin Skilje. Samtliga förordnades den 24 maj 1994. Den 15 februari 1995 ersattes Lisbeth Eklund av stabschefen Jaan Kolk.

Den 24 maj 1994 förordnades som experter departementssekreteraren

Hjördis DAgostino, departementssekreteraren Birgitta Heijer, kansli-

rådet Inga-Britt Lagerlöf, departementssekreteraren Agneta Spetz och departementsrâdet Mats Wadman. Generaldirektören Göte Bernhardsson förordnades som expert den l juli 1994 och professorn Lars Calmfors den 6 september 1994. Den 21 augusti entledigades Birgitta Heijer och ersattes den 28 augusti 1994 av departementsrådet Lill Ljunggren Lönnberg. Den 6 december samma år efterträddes hon av departementssekreteraren Stefan Falk som i sin tur efterträddes av departementsrådet Eva Lindström den 30 januari 1995. Samma datum förordnades departementssekreteraren Peter Mossfeldt och professorn Bertil Holmlund som experter.

Missiv

Genom beslut den l april 1994 förordnades t.f. generaldirektören Birger Sjöström som sekreterare. Till sekreterare förordnades den 15 april 1994 revisionsdirektören Allan Read. Den l juli 1994 förordnades socionomen Anne-Marie Ringertz som biträdande sekreterare och den 16 november samma år utsågs Anne Baxter att vara biträdande sekreterare. Allan Read entledigades från sitt uppdrag den l september 1995.

Vidare har utredaren Eva Kvarfordt, utredningschefen Jörgen Ohlsson, docenten Johnny Zetterberg och avdelningschefen Berndt Öhman varit knutna till sekretariatet och tagit del i utarbetandet

av betänkandet.

Länsdirektören Erik Olsson har från den l juli 1995 på deltid varit förordnad som sekreterare i kommittén.

Kommittén har vidare biträtts av en referensgrupp bestående av fil. dr. Susanne Ackum Agell, professorn Bengt Furåker, ñl. dr. Nils-Erik Hallström, professorn Bertil Holmlund, professorn Gunn Johansson, professorn Karl-Gustaf Löfgren och fil. dr. Lena Schröder, samtliga enligt förordnande den l juli 1994. Den 6 februari l995 ersattes Bertil Holmlund av docenten Per Anders Edin.

Kommittén har antagit namnet arbetsmarknadspolitiska kommittén. Kommittén har tidigare utgivit forskarrapport SOU 1995:39 Några

en utländska forskares syn på svensk arbetsmarknadspolitik.

Genom betänkandet Aktiv arbetsmarknadspolitik SOU 1996:34, som kommittén nu lägger fram, har slutfört vårt uppdrag. Till betänkandet har fogats elva forskarrapporter samlade i en bilagedel.

Missiv iii Reservationer har avgetts Hans Andersson, av Ulla-Britt Hagström,

Isa Halvarsson, av Barbro Johansson, av Sonja Rembo, av Sonja av Rembo, Isa Halvarsson och Ulla-Britt Hagström gemensam reservation.

Särskilda yttranden har avgetts Hans Andersson, av Rolf

av Kenneryd, Anders Bäckström, av Jan Herin, av Jaan Kolk, av

av Lennart Ohlsson samt av Lars Calmfors. Stockholm i mars 1995

Anders Forsberg

Johnny Ahlqvist Annie Persson

Hans Andersson Sonja Rembo Sonja Fransson Anne Zöägling Ulla-Britt Hagström Barbro Johansson Isa Halvarsson Rolf Kenneryd

/Birger Sjöström

Anne-Marie Ringertz

Anne Baxter

Förkortningar m.m. 5

Förkortningar m.m.

A-kassa Arbetslöshetskassa Af Arbetsförmedlingen AKU Arbetskrañsundersökningama ALU Arbetslivsutveckling Ami Arbetsmarknadsinstitut AML Arbetsmiljölagen 1977:1160 AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMV Arbetsmarknadsverket

API KOLLA Arbetsplatsintroduktion

APU Arbetsplatsförlagd utbildning ARBOM-utredningen Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning AU Arbetsmarknadsutskottet BNP Bruttonationalprodukten CESAR-gruppen Centrala samverkansgruppen for arbetsmiljö och rehabilitering Dir. Direktiv

Ds Publikation i departementsserien

EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EFA Expertgruppen for arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier EG Europeiska gemenskapema ESO Expertgruppen for studier i offentlig ekonomi EU Europeiska unionen

FIEF Fackforeningsrörelsens Institut for

Ekonomisk Forskning FiU Finansutskottet Fk Försäkringskassa FoB Folk- och Bostadsräkningar GAS Generellt anställningsstöd HSFR Humanistiskt Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet KAS Kontant arbetslöshetsstöd

KU Konstitutionsutskottet LO Landsorganisationen Lpo 94 Läroplan for grundskolan

LU Långtidsutredningen ILO Internationella arbetsorganisationen

NAIRU Non Accelerated Inflation Rate of

Unemployment NIC Newly Industrialized Countries NU Näringsutskottet

NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket

OECD Organization for Economi Co-operation

and Development OSA OfTentligt skyddat arbete Prop. Proposition Prot. Protokoll PTK Privattjänstemarmakartellen IMS Riktat anställningssstöd

RFV Riksförsäkringsverket

RRV Riksrevisionsverket SACO Sveriges Akademikers

Centralorganisation SAF Svenska Arbetsgivareforeningen

SCB Statistiska Centralbyrån

SFS Svensk Författningssamling

SIF Svenska Industritjänstemarmaförbundet SIUS Särskilt introduktions- och uppfölj-

ningsstöd SME Small and Mediumsized Enterprises

SoS Socialstyrelsen

SOU Staten offentliga utredningar Svuxa Särskilt vuxenstudiestöd

Syo Studie- och yrkesorientering

TCO Tjänstemännens Centralorganisation

Årlig sysselsättningsstatistik SCB

Sammanfattning 7

Sammanfattning

Arbetsmarknadsutvecklingen kapitel 1

redovisas utförligt arbetsmarknadsutvecklingen från 1987 och I kapitlet framåt. Med utgångspunkt i dagens situation redovisas också bedömhur arbetsmarknadssituationen kommer att utvecklas under de ningar av nännaste åren. arbetslösheten nådde 1989 med 1,5 procent sin lägsta nivå Den öppna sedan 1970. Den började öka 1990 och nådde sommaren 1993 sin högsta nivå med 435 000 eller drygt 10 procent arbetskraften. över personer av Den minskade sysselsättningen drabbade främst ungdomar under 25 år. Inledningsvis minskade sysselsättningen för män än for kvinnor. mera Invandramas sysselsättning försämrades dramatiskt. Antalet i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade kraftigt personer

under lågkonjunkturen. Antalet i konjunkturberoende åtgärder och anta-

let arbetslösa högst över 650 000 personer vilket motsvaöppet var som 15 arbetskraften. Tillsammans med halv miljon latent rar procent av en arbetssökande och undersysselsatta omfattade arbetslösheten mer än en miljon jämföras med befolkning på omkring 5,5 miljoner personer att en i åldrarna 16-64 år. En långsam förbättring arbetsmarknadsläget av skedde under 1994. Den dock måttlig och talar inte för återgång var en förhållanden nonnal arbetsmarknad. Även till för svenska om en fortsatte att öka något under 1995 låg den alltjämt

sysselsättningen

halv miljon under 1990 års nivå. Det motsvarar en nedgång i närmare en andelen sysselsatta i befolkningen från 83,1 procent till 72,2 procent. Förbättringen arbetsmarknadsläget skedde enbart inom den privata av sektorn. Uppgången gynnade därmed männen medan kvinnornas arbets-

löshet visat tendens att öka. ökat antalet sysselsatta. Över- Antalet arbetade timmar har mer än tidsarbetet har haft överraskande stor omfattning under 1990-talets en Frånvaron har minskat och enligt AKU har sjukfrånvaron halverats kris. 1990-1995 inom den privata sektorn. Deltidsarbete har dels i under utsträckning i heltidsarbete dels arbetar deltidsarbetande ökad gått över flera timmar vecka. per Antalet i arbete minskad frånvaro ökar jämfört personer genom antalet och antalet arbetade timmar genom ökad deltid,

med sysselsatta

övertid m.m. har ökat ännu mer under uppgångsfasen.

8¶Sammanfattning

Aktiviteten på arbetsmarknaden är betydande även under djup lågen konjunktur. När läget sämst under 1993 gjordes 790 var som tusen nyrekryteringar. Mer än hälften dem fick jobb tidigare arbetslösa av som var eller nytillträdande. Den totala arbetslösheten bedöms kvarstå i stort sett på den nuvarande höga nivån under de närmaste åren. Möjligheten öka sysselsättatt ningen och minska arbetslösheten hänger därmed i hög grad på hur arbetsmarknaden fungerar.

Orsaker till arbetslöshet

kapitel 2

I kapitlet diskuteras orsaker till arbetslöshetens utveckling med betoning på den arbetslöshetschock som drabbade den svenska arbetsmarknaden i början l990-talet. En genomgång görs olika förklaringar till den av av

långsiktigt betingade stnikturarbetslösheten, eller jämviktsarbetslösheten

som den brukar kallas. Det finns flera orsaker till uppkomsten jämviktsarbetslöshet, bl.a. av stelheter i pris- och löneanpassningen, otillräcklig flexibilitet i lönestrukturen samt bristande matchningseffektivitet mellan utbud och efterfrågan på arbetskrañ. En utförlig analys arbetslöshetens orsaker mer av görs i en expertbilaga till betänkandet.

för tillväxt

Förutsättningar kapitel 3

Risken för fortsatt hög arbetslöshet går över till bestående hög som en långtidsarbetslöshet är överhängande. Konsekvenserna för samhällsekonomin av bestående hög arbetslöshet är väl kända. En aspekt de annan är ekonomiska och sociala följderna för de människor drabbas. Undersom sökningar tyder på att arbetslösheten dessutom har klara effekter på häl-

san. Ett första villkor i en strategi för ökad sysselsättning är ekonoen misk-politisk strategi stimulerar den ekonomiska tillväxten. En som sådan strategi måste bygga på god konkurrenskraft i det svenska näringslivet och stärkt förmåga till omvandling och förnyelse. Exporten av varor och tjänster måste öka och räntan fortsätta sjunka. Dänned att dämpas inflationstalcten. Ökad export och privat konsumtion leder till ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. För att utveckla produkter och produktionsstrategier krävs kvalinya ficerad kompetens. Tillgången på kompetent personal på alla nivåer i företagen utgör ett nödvändigt villkor för ekonomisk tillväxt. Det är också viktigt att incitament skapas, främst lönebildningen, genom som premierar ökad kompetens och verksamhetsförbättringar. Stora krav bör enligt kommitténs mening ställas på arbetsmarknadens parter reforatt

mera lönebildningen.

Sammanfattning 9

Tjänstesektom har redan i dag stor betydelse för svensk ekonomi och dess vikt ökar. Allmänt beror tjänstesektoms tillväxt på att efterfråsett på tjänster ökar när inkomsterna ökar. gan För öka tillväxten måste det finnas drivkrafter för att gynnsamma företagandet, bl.a. tillgång till riskvilligt kapital. Vidare måste rättsregler och transfereringssystem utfonnas så att de främjar tillväxten. Kostnader i form löner och skatter liksom lagstiftningen kring anställav ningsskydd, arbetsmiljö måste utformas så att de befrämjar sysselm.m. sättningen. Arbetsrättskommissionen arbetar med att utforma arbetsrätt for en tillväxt. Här vilar ett stort på parterna. Kommer man inte fram ansvar till konstruktiva lösningar måste enligt kommitténs mening regering och

riksdag ta erforderliga initiativ. Enligt kommitténs uppfattning måste bättre betingelser skapas för att bättre tillgodose servicebehov i dag är otillfredsställda bl. a. inom som hushållssektom. Förutsättningar måste skapas for att så många reguljära jobb möjligt skall kunna skapas exempelvis i små och medelstora som företag.

Arbetsmarknadspolitikens roll kapitel 3

Den akuta arbetslöshetskrisen i början 1990-talet medförde kraftig av en ökning den öppna arbetslösheten. Denna möttes med en kraftig av

expansion de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. I praktiken innebar

av detta arbetsmarknadspolitiken i första hand fick ikläda sig en att

stabiliseringspolitisk i stället för strukturpolitisk roll. Det blev i prak-

en tiken omöjligt för arbetsmarknadsmyndighetema att med rimlig effektivitet administrera så stora åtgärdsvolymer det varit frågan om som under senare år. Arbetsmarknadspolitiken är del den ekonomiska politiken. En en av väl fungerande arbetsmarknad viktig förutsättning for möjligheterär en att uppnå de ekonomisk-politiska målen. Arbetsmarknadspolitikens na huvuduppgift är att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, bryta de obalanser finns olika delarbetsmarknader och att förebygga persom utslagning från arbetslivet. Arbetsförmedlingens manent av personer

grundläggande uppgift är till att de lediga platserna snabbt och väl

att se blir tillsatta och att sökande snabbt får ett ledigt arbete. Arbetslinjen är hömstenen i svensk arbetsmarknadspolitik. Under år har den utvecklats till att bli kompetens- och arbetslinje senare en eftersom det blivit allt uppenbart att arbetslöshetstiden bör användas mer till att förstärka den enskildes kompetens. Det är viktigt att göra klar åtskillnad mellan vilka uppgifter som en gäller för samhällets sysselsättningspolitik i stort och vilka som gäller

för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Annars uppstår risk för den att aktiva arbetsmarknadspolitiken belastas med uppgifter den inte som rimligen kan och skall klara Ökad sysselsättning och minskad arbetsav. löshet är uppgift för den ekonomiska politiken i och

en stort inbegriper därför många politikområden utöver arbetsmarknadspolitiken,

t.ex.

utbildningspolitik, näringspolitik och energipolitik.

En diskussion om utformningen den framtida aktiva arbetsmarkav nadspolitiken bör således föras med utgångspunkt från den bör ha att tydliga och avgränsade mål, ha rimligt stor volym överensen samt stämma med den generella ekonomiska politiken.

De nya målen för arbetsmarknadspolitiken bör

vara att 0 hålla vakanstidema nere

o minska långtidsarbetslösheten och

0 motverka långa tider utan reguljärt arbete.

Det bör vara möjligt att med hjälp dessa tre mål inrikta den aktiva av ar-

betsmarknadspolitiken på dess huvuduppgiñer.

Målen kan årligen preciseras så att de blir direkt mätbara och därmed möjliga att följa och utvärdera. upp Kommittén att det är viktigt att rikta ökad uppmärksamhet anser mot de personer är långtidsinskrivna och allt oftare hamnar i som som permanent rundgång i systemen. Även den aktiva arbetsmarknadspolitiom ken inte kommer att ha ett direkt konjunkturpolitiskt syñe, kommer

självfallet åtgärderna att variera med konjunkturen. I valet mellan ytterligare aktiva insatser för att hävda kompetens-och arbetslinjen skall

dessa prioriteras framför kontantstöd eller långtidsarbetslöshet.

Arbetsfömiedling kapitel 4

Arbetsfönnedlingen har en utomordentligt viktig roll i arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingens kämtjänst är förmedla jobb. I att denna verksamhet måste de aktiva och individinriktade

fömiedlingsinsatsema ha en framträdande plats. Kommittén anser att den pågående utvecklingen i riktning individinriktat mot ett mer arbetssätt som bl.a. kommer till uttryck i form individuella - av handlingsplaner måste accentueras och vidareutvecklas. - En individuell handlingsplan kan beskrivas kombinerad som en utbildnings- och jobbsökarstrategi för den arbetssökande. Den skall

utvisa vad som skall ske för att uppnå målsättningen få arbete på att ett den reguljära arbetsmarknaden. Handlingsplanen utarbetas i samspel mellan arbetsförmedlingen och den sökande och skall form ses som en av kontrakt.

Sammanfattning l l

Den offentliga arbetsfönnedlingen skall även i framtiden vara anslagsñnansierad, heltäckande och avgiftsfri samt utgöra ett centralt inslag i arbetsmarknadspolitiken. Genom att arbetsfönnedlingen omfattar hela arbetsmarknaden får den bred bas för sin verksamhet vilket en kunderna, dvs. arbetssökande och arbetsgivare. gynnar Under de senaste åren har det parallellt med den offentliga förmedlingens verksamhet vuxit fram rad fönnedlingsfonner av alternativ en karaktär. Det är enligt kommitténs uppfattning viktigt att man eftersträgod samverkan och samarbete mellan den offentliga förmedlingen var och alternativa fönnedlingsformer. Detta kan bidra till att öka arbetsmarknadens effektivitet. Kommittén har låtit utföra flera studier hur arbetssökande söker om arbete, hur arbetsgivare rekryterar arbetskraft samt en studie om personaluthyming och icke-offentlig arbetsförmedling. Studierna redovisas i betänkandets expertbilaga.

Invandrama och arbetsmarknaden kapitel 4

Arbetsförmedlingen har central roll i arbetsmarknadspolitiken och en dess verksamhet är största vikt när det gäller att öka möjligheterna för av invandrare få arbete och försörjning. Ökad betoning på individinrikatt tade förmedlingsinsatser kan bidra till att arbetsgivare i mindre grad missgyrmar eller diskriminerar vissa kategorier arbetssökande, exempelvis invandrare. Kommittén föreslår att någon form av introduktion till svensk arbetsplatskultur skulle kunna erbjudas invandrare liksom att arbetsförmedlingen skall använda sig förebilder när det gäller att vidga invandrarav arbetsmarknad. Mentorskap bör vidare kunna prövas både genom att nas svenskar fungerar mentorer för invandrare men också genom att som invandrare etablerat sig väl på arbetsmarknaden fungerar som som mentorer. anställningsform, anställningsstöd, föreslås i kapitel Stöd- En ny formen skall kunna riktas mot individer har särskilda svårigheter att som finna fäste på arbetsmarknaden. Invandrarpolitiska kommittén lade under 1995 fram delbetänkandet Arbete åt invandrare. Våren 1996 presenterar den ytterligare förslag om hur invandrarnas situation på arbetsmarknaden skall kunna förbättras.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder kapitel 5

Effektema de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är föremål för av utvärdering och uppföljning. I expertbilaga till kommitténs betänken ande redovisas sammanställning den aktuella forskningen. Det är en av svårt att utifrån forskningsresultaten dra några bestämda slutsatser om

l2 Sammanfattning

någon optimal uppsättning arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

av Resultaten av utvärderingar tyder dock på att åtgärder i som allmänhet det effektivaste utfallet. ger Kommittén har också låtit undersöka attityderna till arbetsmarknads-

politiska åtgärder. Resultaten speglar en positiv inställning till åtgärder i

synnerhet bland dem själva befinner sig i åtgärder. Resultaten som

redovisas i expertbilagan.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste diskuteras utifrån vilka mål och riktlinjer som statsmakterna ställer för arbetsmarknadspoliupp tiken. För att uppnå de av kommittén föreslagna målen måste åtgärderna kunna skräddarsys i en rad avseenden. Det gäller anpassningen till den arbetslösa individen och till det individinriktade arbetssätt bör som accentueras och utvecklas ytterligare vid arbetsfönnedlingarna. Det gäller också anpassning till lokala förhållanden och eñerfrågeläget på arbetsmarknaden. Åtgärderna måste så flexibla att regelverket lätt vara kan hanteras och att det inte behöver ändras så ofta. Dagens tungrodda åtgärdssystem bör förenklas och effektiviseras. Dänned frigörs tid för arbetsförmedlingen att arbeta med sin kämverksamhet. Åtgärderna föreslås bli färre med ökat utrymme för men anpassningar i olika avseenden. Detta förutsätter ytterligare betoning

målstyming samt att verksamheten med utvärdering och uppföljning

arbetsmarknadspolitiken utvecklas. Förenklingen och effektiviseringen

av åtgärderna måste åtföljas grundlig revidering finansieringsav en av systemet.

Omställningsförsäkring kapitel 5

Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av omställningsförsäkring bör

ytterligare betonas. Det bör finnas en bortre parentes i försäkringen. Den framtida försäkringen bör utformas på ett sådant sätt att den innebär tydliga krav på aktivitet från den försäkrades sida.

Den sittande ARBOM-utredningen behandlar frågan

som om en

omställningsförsäkring bör utforma nämnare förslag detta. Det är

om därvid väsentligt gör rimlig avvägning mellan sociala och att man en

arbetsmarknadspolitiska mål. Den försäkrade måste ha rimligt lång

en försäkringsperiod på sig för att hitta mest lämpliga arbete. Det måste klargöras vilka alternativ i form exempelvis utbildning, rehabilitering av eller sysselsättning regi som står till buds inför en annalkande utförsäkring. Likaså måste bl.a. frågan möjligheterna att i framtiden kvalifiom cera sig för ny ersättningsrätt i försäkringen behandlas.

Arbetsmarknad och kompetensbehov kapitel 6

En de viktigaste faktorema bakom ekonomisk tillväxt är investeringar

av i ökade kunskaper på alla nivåer i samhället se kapitel 3.

Arbetskraftens utbildningsstniktur genomgår stora förändringar allt-

eftersom nya årgångar kommer arbetsmarknaden. Rekryteringen till långa högskoleutbildningar verkar emellertid ha varit svagare än i många andra länder bl.a. beroende på begränsningar i antalet utbildningsplatser. Trots att regering och riksdag bedömt att det behövs fler

civilingenjörer, naturvetare och tekniker och därför ökat antalet utbild-

ê ningsplatser har antalet behöriga förstahandssökande minskat.

Arbetslösheten skiljer sig kraftigt åt mellan olika utbildningskategorier. Även skillnaderna inte är särskilt stora har såväl män kvin-

om som

oavsett ålder, med högst gnmdskoleutbildning i genomsnitt längre

nor, arbetslöshetstider än övriga utbildningskategorier. Kortast arbetslös-

hetstid har de med lång gymnasial och kort eftergymnasial utbildning.

, Slutsatsen är att de lågutbildade har både den högsta relativa arbetslösheten och längsta arbetslöshetstidema medan de universitetsutbildade har låg arbetslöshetsrisk men när de väl blir arbetslösa har de stora svårigheter att få ett nytt arbete.

Enligt NUTEK:s bilaga till kommitténs betänkande visar scenarioberäkningama att det finns stora risker för obalanser mellan utbud och

efterfrågan på olika utbildningskategorier. Samtidigt med en potentiell

risk för arbetslöshet storleksordningen 20-25 procent bland de grund-

av skole- och gymnasieutbildade, finns det risk för en brist på högskole-

en utbildade på 20-25 procent. Den slutsats som kan dras av NUTEKzs scenario och SCB:s prognoser är dels att antalet platser vid universitet och högskolor kraftigt måste öka inom de linjer där brister på arbetskraft kan förväntas, dels att volymökningen inte kan ske på bekostnad av sänkt kvalitet i utbildningarna. Det betyder att ytterligare resurser måste tillföras den eftergymnasiala utbildningen.

Lärlingssystemet i gymnasieskolan bör enligt kommitténs uppfattning

utvecklas och sättas i perspektivet av livslångt lärande. Lärlingsutbildningen måste ske i samarbete mellan gymnasieskolan, kommunerna och arbetsgivarna. Kostnaden för lärlingsutbildningen bör delas mellan staten/kommunen och arbetsgivarna.

Studie- och yrkesvägledningen måste förstärkas i alla utbildnings- -fonner både till kvalitet och omfattning.

Kommitténs förslag till politik för kompetensutveckling i arbetslivet handlar dels om de krav som måste ställas på den reguljära utbildningen

utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv, dels om den kompetensutveckling måste ske på arbetsplatserna. Arbetsmarknadsutbildningen måste

som

14 Sammanfattning

anpassas till de nya krav som råder och förväntas råda på arbetsmarknaden.

För att stimulera en omfattande kompetensutveckling på arbetsplatserna bör staten, arbetsgivarna och arbetstagarna komma överens om att en viss andel av de anställdas arbetstid bör avsättas för kompetensutveckling. I första hand bör frågan om kompetensutveckling på arbetsplatserna lösas genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. Ett riktmärke kan vara omkring 10 procent av totala arbetstiden. Stora variationer kan förekomma mellan yrken, branscher och arbetsplatser

Inom ramen för Trygghetsrådet och Trygghetsstifielsen finns i dag möjligheter till kompetensutveckling för uppsagda. Kommitténs

uppfattning är att denna möjlighet skall gälla alla anställda. Denna fom1

av kompetensutveckling bör regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Arbetsmarknadsutbildningen bör kombineras med praktik och leda

fram till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Vidare bör utbildningen vara klart arbetsmarknadsinriktad och den enskildes utbildningsval bör prövas mot möjligheterna att komma tillbaka till ett arbete.

Det är angeläget att inom arbetsmarknadsutbildningen göra det möjligt att studera inom det reguljära utbildningsväsendet. Arbetsmarknadsutbildning i kombination med praktik torde bli de viktigaste

ett av instrumenten inom ramen för individuella handlingsplaner för att slussa personer från arbetslöshet till arbete.. Det är kommitténs uppfattning att den arbetslöses försörjning under utbildningstiden skall finansieras

av omställningsforsäkringen. Det betyder att några särskilda utbildnings-

bidrag inte utgår för arbetsmarknadsutbildning.

Det finns en risk med att låta arbetslösa som nyligen lämnat en

oavslutad reguljär utbildning erhålla omstållningsförsäkring för att

komplettera denna utbildning. Det kan leda till att personer väljer att i förtid hoppa av den reguljära utbildningen för att komplettera den

senare såsom arbetsmarknadsutbildning. För att undvika detta föreslår kommittén att det bör ñnnas en gräns för deltagande i arbetsmarknadsutbildning i form av reguljär utbildning. Denna gräns bör baseras på ålder och arbetslivserfarenhet.

Samordnad rehabilitering kapitel 7

Arbetsmarknadspolitiska kommittén föreslår, tillsammans med Sjuk- och

arbetsskadekommittén att försäkringskassan, arbetsfönnedlingen och

kommunen bildar en samverkansorganisation på lokal nivå för planering och beställning av rehabiliterings- och andra arbetsförberedande insat-

Sammanfattning 15

ser. Samverkansorganisationen tillförs särskilda medel från respektive myndighet.

Kommittéema föreslår också att arbetsmarknadsinstituten Ami i två län på försök bildar uppdragsmyndighet inom Arbetsmarknadsverkets

Avsikten med den försöksverksamheten är att dels förtydliga ram. arbetsmarknadsinstitutens och förmedlingens roller som producent respektive beställare, dels att göra Ami tillgängligt som resurs för övriga aktörer som arbetar med arbetslivsinriktad rehabilitering.

Som utgångspunkt för förslaget ligger grundsynen att det både ur individens och samhällets perspektiv är lönsamt att rehabilitera människor och därmed stärka deras konkurrenskraft på arbetsmarknaden. I många fall handlar det om personer som är aktuella hos olika rehabiliteringsaktörer samtidigt och vandrar mellan dem. Det kan också gälla

som

till skärpta regler inom försäkringssystemen faller personer som följd av utanför dessa.

Behovet av samordning har framhållits från flera håll och det förekommer redan lokal samverkan mellan olika aktörer i form av olika försöksprojekt.

Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik kapitel 8

Kommittén har i uppgift att belysa hur arbetsmarknadspolitiken kan samverka med närings- och regionalpolitiska organ på central och regional nivå för att underlätta och småföretagande samt att föreslå hur

ny-

bättre samordning mellan de tre politikområdena skall komma till en stånd.

Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift när det gäller att underlätta och småföretagande bör att på ett snabbt och effektivt sätt

ny- vara förse företagen med lämplig arbetskraft. Inte bara de arbetslösa utan också de företag som rekryterar arbetskraft bör gynnas av kommitténs förslag individuella handlingsplaner se kapitel 4 och arbetsmark-

om nadspolitiska åtgärder innehåller ett ökat inslag praktik och som

som av

till lokala och individuella förutsättningar se kapitel 5. kan anpassas

Kommittén betonar vikten av entydiga och samordnade centrala signaler i riktning mot samverkan och samordning av de tre aktuella politikområdena. Det är inte tillräckligt med principiella uttalanden om vikten samordning. Statsmaktema bör i olika frågor ställa tydliga

av krav på konkret samarbete mellan de regionala aktörema. Tydliga exempel måste ges på att departement och centrala myndigheter inom de olika politikområdena faktiskt arbetar ihop och drar åt samma håll. Starka signaler måste till regionerna att det är dags att bryta upp

ges gamla blockeringar hindrar samarbete.

som

16 Sammanfattning

Länsstyrelsens huvudansvar som regional motor när det gäller strategiskt regionalt utvecklingsarbete kring tillväxt och sysselsättning måste bli tydligare. Detta kan föranleda författningsändringar. Här bör hänsyn tas till eventuella ställningstaganden från statsmaktemas sida med anledning av Regionberedningens förslag. Det bör ankomma på den sittande Företagsstödskommittén att lägga fram närmare förslag i frågan. Regionala och lokala nätverk kan utgöra viktig grund för

en samarbetet mellan arbetsmarknads-, regional- och näringspolitik.

Arbetsmarknadspolitiska kommittén förutsätter att Företagsstödskommittén kommer att undersöka förekomsten överlappningar mel-

av lan olika regional-, närings- och arbetsmarknadspolitiska stödsystem och om dessa i så fall är av sådan omfattning och karaktär som motiverar ändringar av regelsystemen.

Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken kapitel 9

Kommunerna har ökat sitt engagemang inom arbetsmarknadspolitiken under den nuvarande höga arbetslösheten.

I februari 1996 hade ca 80 000 personer åtgärdsplatser via kommunens medverkan. Kommunen tar redan i dag ett stort praktiskt för

ansvar den statliga arbetsmarknadspolitiken och skjuter också till medel.

Utfommigen av en omställningsförsäkring och ersättningsfonnema efter en bortre parentes utreds av den s. k ARBOM-utredningen. Oberoende av hur den ekonomiska ersättningen till individen kommer att utformas efter den bortre parentesen måste den enligt kommittén kopplas till krav på åtgärder från såväl samhällets som den arbetslöses sida. Verksamheter måste komma i gång är meningsfulla och

som som förbereder för reguljärt arbete

Kommunen bör få ett ökat inflytande över arbetsmarknadspolitiken. Kommitténs förslag till förenklat och decentraliserat åtgärdssystem kombinerat med ökat inflytande för kommunen den föreslagna

genom styrelserepresentationen underlättar en sådan utveckling. Dänned får kommunerna ökade möjligheter att koppla ihop sina långsiktiga sats-

ningar med de statligt styrda arbetmarknadspolitiska satsningama.

Statligt dimensionerad och styrd arbetsmarknadspolitik i nära samverkan med lokal kompetens leder till bättre lösningar för individerna.

Organisatoriska konsekvenser kapitel 10

Det ingår inte i kommitténs uppdrag att komma med förslag om Arbetsmarknadsverkets organisation. Kommittén redovisar emellertid överväganden som gjorts inom verket med anledning av riksdagens beslut om

Sammanfattning l7

generella besparingskrav på alla myndigheter. Arbetsmarknadsverkets förslag innebär att väsentliga delar av länsarbetsnämndemas adrninistration och viss annan tjänsteproduktion som är gemensam för hela landet sammanförs till en ny organisatorisk enhet. Med anledning de övervä-

av ganden som gjorts inom Arbetsmarknadsverket om att behålla nuvarande länsorganisation uttalar kommittén att för- och nackdelar med att sammanföra länsarbetsnämnder till större regioner bör övervägas.

Utvärdering kapitel 10

Det ñnns enligt Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning starka skäl till att utveckla verksamheten med utvärdering och uppföljning av arbetsmarknadspolitiken. Detta motiveras med att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fått mycket stor omfattning och att kommittén föreslår ökad målstyming samt en friare medelsanvändning för Arbetsmarknadsverket. Kontinuerliga utvärderingar viktig förutsättning

är en för effektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Det finns för- och nackdelar med olika institutionella former för utvärderingen. Det är viktigt att utvärderingar utförs på flera olika håll, så att olika studier av arbetsmarknadspolitiken kan balansera varandra. På så vis skapas förutsättningar för mångfald i frågan om metoder och grundläggande synsätt.

En utveckling i denna riktning har också skett på senare år. Den akademiska utvärderingsforskningen har intensifierats. Det har blivit

mer debatt mellan akademiska forskare och olika forskningsrapporter har utsatts för kritisk granskning. AMS utredningsenhet har blivit mer aktiv när det gäller att granska innehållet i olika forskarrapporter. Detta är enligt kommitténs uppfattning en välkommen utveckling som bör bidra till en generellt högre kvalitet på utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken.

Kommittén anser att det finns anledning att närmare överväga de institutionella fonnema för kvalificerad akademisk utvärderingsverksamhet inom det arbetsmarknadspolitiska området. Här är alternativa lösningar tänkbara. Ett alternativ skulle kunna vara att ett fristående utvärderingsorgan inrättas, ett annat att befintliga institutioner,

exempelvis EFA, HSFR och Rådet för arbetslivsforskning, förstärks. Vidare finns enligt kommitténs uppfattning skäl att förstärka i

resurserna Arbetsmarknadsdepartementet för utvärderingsverksamhet och bedömning av forskningsresultat som tagits fram inom den akademiska forskningen, speciellt om kommitténs förslag om ökad målstyming för Arbetsmarknadsverket genomförs.

1996:34 Utredningsuppdraget 19

Utredningsuppdraget

Direktiven

Arbetsmarknadspolitska kommittén tillkallades i november 1993 med uppdrag över arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning

att se och avgränsning. Enligt direktiven dir. 1993: 132 skulle följande huvudfrågor behandlas:

hur bör arbetsmarknadspolitiken utfonnas för att främja tillväxt och 0

en fullgod sysselsättning i hela landet

hur effektiva är de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och hur bör

de se ut i framtiden 0 hur påverkas arbetsmarknadspolitiken av EES-avtalet och en even-

tuell anslutning till Europeiska unionen 0 hur bör arbetsmarknadspolitiken avgränsas och samspela med andra

politikområden 0 hur kan arbetsmarknadspolitiken motverka utslagning av svaga grup-

per på arbetsmarknaden 0 hur kan arbetsmarknadspolitiken bidra till att skapa nya arbetstillfäl-

len genom ny- och småföretagande

hur bör Arbetsmarknadsverkets struktur utformas och dimensione- 0

ras hur kan den nuvarande styrningen och kontrollen arbetsmarknads-

0 av

politiken förbättras

Enligt tilläggsdirektiv dir. 1994:71 utvidgades kommitténs uppdrag till att se över arbetslöshetsersättningen vad gäller bl.a. rundgången mellan åtgärder och arbetslöshetsersättning.

Efter regeringsskiftet hösten 1994 aviserade den socialdemokratiska regeringen ändrade direktiv för kommittén. I januari 1995 fick kommittén nya ledamöter. I slutet av mars 1995 fick kommittén nya direktiv dir. 1995:33. Kommitténs uppdrag förändrades dänned på några punkter.

Utgångspunkten för kommitténs fortsatta arbete var att analysera följande huvudfrågor:

20 Utredningsuppdraget 1996:34

hur bör arbetsmarknadspolitiken utformas for att främja en balanserad tillväxt och sysselsättning i hela landet hur kan arbetsmarknadspolitiken bättre bidra till att stödja kompetensutvecklingen i arbetslivet hur kan arbetsmarknadspolitiken främja expansion i näringslivet,

en bidra till ny- och småforetagande och till ökad flexibilitet på arbetsmarknaden hur effektiva är de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och hur bör de utfonnas i framtiden hur kan de aktiva inslagen i arbetsmarknadspolitiken förstärkas hur kan arbetsfönnedlingsverksamheten stärkas hur kan arbetsmarknadspolitiken bättre motverka könssegregeringen på arbetsmarknaden hur kan arbetsmarknadspolitiken bättre stödja svaga gmpper arbetsmarknaden

Uppgiftema i de tidigare direktiven om organisationsfrågor, frågorna infor medlemskapet i EU och arbetslöshetsförsäkringens tekniska utfomming utgick. Kommitténs direktiv återges i sin helhet i bilaga

Andra kommittéer och betydelse för vårt

utredningar av

arbete

Följande utredningar med uppdrag som anknyter till och delvis överlappar arbetsmarknadspolitiska kommitténs arbete har efterhand tillsatts:

Utredningen om medicinska kontroller i arbetslivet Invandrarpolitiska kommittén 1995 års arbetstidskommitté Kommissionen om den svenska arbetsrätten Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning Utredningen om kvinnors arbetsmarknad Storstadsutredningen Sjuk- och arbetsskadekommittén Studiestödsutredningen Kommittén om ett nationellt kunskapslyñ för vuxna Utredningen översyn statligt företagsstöd

om av I kommitténs uppdrag ingår att samråda med angränsande utredningar. Med hänsyn till arbetslaget i de olika utredningarna har arbetsmarknadspolitiska kommittén inte fullt ut kunnat leva upp till detta uppdrag. Utöver våra egna direktiv har även haft att ta hänsyn till kommittédirektiven tilll samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovis-

1996:34 Utredningsuppdraget 21

ning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 och om att redovisa de jämställdhetspolitiska konsekvenserna av framlagda förslag dir. 1994: 124.

Expertrapporter

I direktiven dir. 1993:132 ñck kommittén uppdraget att över

arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning.

Som ett led i detta arbete och för att utvärderingen av dagens arbetsmarknadspolitik skulle bli så fullständig som möjligt gav kommittén tre utländska forskare i uppdrag att belysa och utvärdera den svenska

arbetsmarknadspolitiken. Deras resultat har tidigare publicerats i en sår-

skild forskarrapport SOU 1995:39 Några utländska forskares syn på

svensk arbetsmarknadspolitik.

Kommittén har också gett ett antal svenska forskare i uppdrag att studera olika aspekter på arbetsmarknaden och arbetsmarknadspolitiken som underlag till betänkandet. Rapporterna återfinns som en särskild bilagedel till betänkandet.

Följande expertrapporter har utarbetats på uppdrag av kommittén. Författarna svarar själva för innehållet.

0 Arbetsgivares rekryteringsbeteende En intervjuundersökning ana-

lyserar bl.a. arbetsgivares sök- och urvalsprocesser.

0 Scenario för svenska industriarbeten handlar bl.a. vilka industri-

om arbeten som utvecklas i den redan etablerade industrin, vad som kan vara grogrund för nyföretagande och tillväxtföretag samt vilka krav på kunskap och kompetens som ställs på nya arbeten över en 15-årsperiod.

0 Den aktiva arbetsmarknadspolitiken och sysselsättningen en teo-

retisk referensram redovisar arbetsmarknadspolitikens möjligheter

och begränsningar ur ett teoretiskt perspektiv.

0 Ett puzzelförsäk matchning mellan utbud och efterfrågan av olika

utbildningskategorier år 2010 beskriver ett återhämtningsscenario

som leder fram till full sysselsättning år 2010 och hämtar det som

gått förlorat under de senaste årens kris.

o Hur söker arbetslösa ungdomar jobb beskriver och analyserar ung-

domars sökbeteende med hjälp av material från en undersökning av

stockholmsungdomar. Två frågor står i fokus: hur söker ungdomar

arbete och vilka faktorer ligger bakom deras sökbeteende.

22 Utredningsuppdraget 1996:34

0 Arbetslösas sökaktivitet ger svar på frågor om vid vilken tidpunkt det

är lämpligt att sätta en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och beskri-

hur, och med vilken intensitet, arbetslösa söker arbete på den

ver svenska arbetsmarknaden.

Effekter arbetsmarknadspolitik en översikt av svensk empirisk

0 av -

forskning behandlar dels vad man vet om arbetsmarknadspolitikens

effekter i Sverige, dels vilka slutsatser som kan dras av dessa

kunskaper för den framtida arbetsmarknadspolitiken.

Arbets-läshetens orsaker handlar om vad som bestämmer jämvikts-

arbetslösheten, arbetslöshetens dynamiska anpassning och alternativa förklaringar till arbetslöshetsutvecklingen i Sverige.

0 Personaluthyrning och icke-ojfentlig arbetsförmedling utgör en

uppföljning avregleringen av det offentliga arbetsfomiedlings-

av monopolet och lättnader i regleringen personaluthymings-

av branschen.

0 Drivkrafter för arbete: Attityder och värderingar i arbetskraften

arbetet och bakomliggande drivkrafter.

belyser synen

Framtida tillgång och efterfrågan på utbildade konsekvensberäk- 0 -

ningar för år 2010 redovisar beräkningar av behovet av utbildade

olika slag, grundade på 1995 års långtidsutrednings basscenario av över den ekonomiska utvecklingen, samt en framskrivning av befolkningens utbildningsstruktur, givet ett i princip oförändrat utbildningssystem.

Arbetets bediivande

Kommittén och sekretariatet och har gjort studieresa till Blekinge län

en och träffat representanter för länsarbetsnämnden, arbetsfönnedlingen, länsstyrelsen, näringslivet, socialnämnden, försäkringskassan och kom-

i syfte att bilda sig en uppfattning om arbetsmarknadspolitiken. munen

Vidare har sekretariatet tillsammans med sjuk- och arbetsskadekommitténs sekretariat besökt länsarbetsnämnden, Ami och försäkringskassan i Göteborg för att nämiare studera den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Kommittén har hatt ett nära samarbete med sjuk- och arbetsskadekommittén. De båda kommittéma har anordnat två hearingar dess-

och

utom utgivit skriften SOU 1994:148 Förtidspension en arbetsmark-

nadspolitisk ventil

1996:34 Utredningsuppdraget 23

Sekretariatet har hañ ett antal informella kontakter med centrala, re-

gionala och lokala myndigheter och organisationer och med enskilda

per-

sonen

Arbetsmarknadsutvecklingen

1.1 för 1990-talet

Utgångsläget

Den svenska arbetsmarknaden fungerade på många sätt väl i flera årtionden fram till 1990. Arbetskrañsdeltagandet ökade successivt i takt med kvinnornas inträde arbetsmarknaden. Andra länder

led av en ihållande arbetslöshet på allt högre nivå medan Sverige verkade ha funnit ett satt att undvika stagflationen. Utvecklingen efter 1970 framgår av följande diagram:

Diagram Befolkning, sysselsättning och arbetslösa, 16-64 år,

1970-1995.

2000 .w Taina.,22

:ässsêá.sext,$.§$$$$"$i$

.H arn-zø: .

R -.n

5545435earn-e.

, -..o

.a.-i

cáooo.w.5"-E$si§ss..s. a.222. s issueav

Kalla: Arbetskrañsundersökningama SCB.

26 Arbetsmar/madsutvecklingen

sysselsättningen ökade under perioden 1970-1990 med ca 750 000

Ökningen bestod nästan helt i ökad kvinnlig sysselsättning se personer. tabell l i slutet detta kapitel. Arbetskraftstalen ökade något mindre

eftersom, framgår diagrammet, befolkningen i åldern 16-64 år

som av också ökade, bestämt med 235 000 personer. Arbetskraftstalen

mer ca minskade marginellt för männen, till 86,6 procent, men ökade för kvinnorna från 59,3 till 82,3 procent. Skillnaderna mellan kvinnor och män är alltjämt stora på arbetsmarknaden detta syns numera inte så

men mycket i arbetskraftstalen.

Bakom det till det yttre odramatiska förloppet fram till 1990 ryms flera långsiktigt viktiga förändringar. Hur sysselsättningsöluiingen fördelade sig på olika sektorer framgår av följande diagram som på

statistikontläggrtingar börjar med år 1976:

grund av

Diagram sysselsättningen inom olika sektorer, 1976-1995.

Källa: Arbetskraftsundersökningarna SCB.

Sett över hela efterkrigstiden har sysselsättningsölaiingen i första hand gått till den offentliga sektorn. Ökningen var mycket stark på. l970-talet, fortsatte på 1980-talet mycket långsamt efter 1985. Ökningen låg

men helt på den kommunala delen landsting och kommuner. Den statliga sysselsättningen nådde sin topp omkring 1980 och föll sedan långsamt fram till 1990. Den enskilda sektorn minskade hela 1970-talet och fram till mitten 1980-talet expanderade starkt under dess senare del.

av men Ökningen låg främst på tjänstesektom men även industrin visade en viss ökning efter 1983.

Arbetslösheten var i både historiskt och internationellt perspektiv mycket låg fram till 1980. Efter försämring arbetsmarknadsläget i

en av början av 1980-talet, med topp 1983 på 3,5 procents arbetslöshet,

en återgick arbetsmarknaden mot slutet av l980-talet till ett gynnsamt

mer läge. Sysselsättningen ökade starkt och arbetslösheten sjönk som lägst i årstal till ca 65 000 personer 1989, motsvarande 1,5 procent

av arbetskraften. De höga arbetskraftstalen och den låga arbetslösheten

gav Sverige en internationellt unik position. Drygt 83 procent av Sveriges befolkning i åldern 16-64 år var sysselsatt 1990. En högre sysselsättningsandel har aldrig, sig tidigare eller registrerats i

vare senare, en marknadsekonomi. Sverige tycktes undgå den europeiska

sjukan med en arbetslöshet som bet sig fast på allt högre nivåer.

Arbetsmarknadsläget var således, om man ser till det höga arbetskraftsdeltagandet och den låga arbetslösheten, vid ingången till 1990talet mycket gynnsamt. Men denna bedömning måste modifieras med hänsyn till att det rådde en högkonjunktur med starka tecken på överhettning på arbetsmarknaden. Arbetskraftstalen var höga men de inkluderade en mycket hög frånvaro, historiskt och internationellt. Till del

en berodde denna på politiskt beslutade ledigheter, t.ex. för studier och vård av bam. Sjukfrånvaron var också mycket hög. Den samlade arbetsinsatsen räknad i arbetade timmar i Sverige var hög inte så unik

- - men

som det höga arbetskraftsdeltagandet antydde.

Andra oroande tecken var den höga inflationen och en lönebildning som regelbundet gav årliga ökningstal på 8-10 procent, vilket tenderade att leda till kosmadskriser med devalveringar följd. Med tanke på de

som goda tiderna var inte heller budgetläget tillfredsställande och den ekonomiska tillväxten var relativt låg. Den medgav i genomsnitt ingen reallöneökning alls under perioden 1974-1994 och många yrkesgrupper hade lägre reala årsinkomster 1990 än de hade 1970. Alla dessa problem

som ibland går under samlingsbeteckningen stnikturproblem kunde

- dock inte för flertalet skymma att arbetsmarknadsläget faktiskt gott

var vid ingången till 1990-talet.

1.2 1990-1993

Nedgången

Arbetsmarknadsläget började försämras hösten 1990. Nedgången blev längre och kraftigare än någon gång tidigare efter kriget och varade fram till 1994 då en vändning kunde skönjas.

28 Arbelsmarknadsutvecklingen

sysselsättningen

Nästan hela sysselsättningsökningen mellan 1970 och 1990 raderas ut på några få år 1990-1994 se diagram ovan och tabeller i slutet av kapitlet

tabellerna går tillbaka till 1987 och bygger på de nyligen reviderade siffrorna i AKU. Trots en befolkningsökning på ca 100 000 personer 16-64 år minskade antalet sysselsatta mån med drygt 300 000 och kvinnor med 250 000. Det motsvarar drygt 12 procent av arbets-

ca kraften 1990. Andelen sysselsatta befolkningen minskade således

av kraftigt, från toppnivå 1990 på 83,1 procent till 71,5 procent 1994.

en Mannens sysselsättningsandel minskade från 85,2 till 72,3 och kvinnornas från 81,0 till 70,6 procent.

Nedgången drabbade i stort sett alla delar av ekonomin men med olika kraft. Den drabbade först och starkast den privata sektorn som

framgår diagram 2 ovan. Nedgången i olika delar av näringslivet

av framgår följande diagram det bör observeras av dessa

av att summan delar omfattar än den privata sektorn:

mer

Diagram 3. sysselsättningen i enskild sektor, 1987-1995.

Källa: Arbetskrañsundersökningama SCB.

Nedgången i sysselsättningen inledningsvis tydligast inom industrin

var som noterade en fallande sysselsättning redan från mitten 1990. Först

av drabbades transportmedelsindustrin och den kapitalintensiva

mer industrin som gruvindustri, pappers- och massaindustri samt jäm- och stålverk. Här återfinns de delar näringslivet är mest utsatta för

av som konkurrens och känsligast for svängningar i konjunkturen. De kun-

mer skapsintensiva näringsgrenama klarade sig något bättre liksom, inledningsvis, de icke-konkurrensutsatta delarna ekonomin. Totalt

av drabbades industrin av en nedgång med över 200 000 1990-

personer 1994 eller ca 23 procent.

Den minskade efterfrågan ledde efterhand till att även de hemmamarknadsorienterade delarna näringslivet noterade fallande syssel-

av en sättning. Handel och transporter minskade kontinuerligt fram till 1993,

30 Arbetsmarknadsutvecklingen

med 12-13 procent, medan finansiell verksamhet banker och försäkca ringsbolag m.m. i stort sett inte minskade alls. Byggsysselsättningen började minska först hösten 1991 nedgången där förstärktes av men effektema sjunkande fastighetsvärden och kraftigt höjda realräntor. av Byggbranschen kom därför att bli den bransch som drabbades relativt sett hårdast alla med nedgång på ca 30 procent 1991-1994. av en Den offentliga sektorn drabbades relativt sent av nedgången i sysselsättning. Demia sektor är inte så starkt påverkad av efterfrågefluktuationer på marknaden till en viss del arbetsmarknadspolitiska åtgärder är variationen motkonjunkturell. Men den drabbades av försämrade offentliga finanser. Nedgången måttlig under 1991 och var 1992 ökade i takt under 1993 och 1994 för att åter dämpas 1995 men framgår diagram 2 och tabeller i slutet av kapitlet. Totalt som av ovan minskade antalet sysselsatta i offentlig sektor med nästan 300 000 1990-1995. Den relativa nedgången var därmed betydligt personer större för offentlig än för privat sektor sett över hela perioden 1990- 1995. Den privata sektorns andel steg med andra ord från 63,1 procent 1990 via 62,1 procent 1992 till 65,6 procent 1995. Fördelningen på olika delar inom den offentliga sektorn framgår av följande diagram:

Diagram 4. sysselsättningen i offentlig sektor, 1987-1995.

Källa: Arbetskraftsundersökningama SCB.

En stor del av den starka nedgången inom staten förklaras av kommunaliseringen av skolan och av bolagiseringar som innebär att verksamheten räknas till den privata sektorn. Nedgången inom den samlade kommunala sektorn begränsad kommunaliseringen

är mer av

skolan skälen men ändå anmärkningsvärd. Den långsiktiga

är ett av ökningen inom kommuner och landsting hade visserligen försvagats efter 1985 men antalet sysselsatta nådde sin topp i början av 1990-talet. Inom den kommunala sektorn ligger nedgången helt landstingen på grund

ÄDEL-reformen med överföring verksamhet från landsting till av en av primärkommuner. l

Nedgången i sysselsättningen drabbade således den offentliga sektorn i början av krisen måttligt och sent jämfört med t.ex. industrin. Efter flera årtionden av ökning, med en historisk topp 1990, minskar dock antalet sysselsatta kraftigt i den offentliga sektorn under den senare delen av krisen. Sett över hela perioden 1990-1995 drabbas den offentliga sektorn i stort sett lika starkt som industrin.

De regionala effekterna nedgången tämligen enhetliga

av var se tabell 9. En uppdelning på storstadslän, skogslän och övriga län visar att sysselsättningen i den privata sektorn minskar i alla dessa regiontyper men starkast i storstadslänen fram till 1993. Vändningen kommer också tidigare under 1993 i skogslänen men är något mindre påtaglig än i storstadslänen och övriga län som ökar starkt under 1994 och 1995. Den offentliga sysselsättningen minskar svagt i skogslänen, starkast i storstadslänen. Antalet förvärvsarbetande 20-64 år utvecklas också anmärkningsvärt lika i alla län 1990-1993 i genomsnitt minus 13,8

procent, från minst minus 10,6 procent i Uppsala län till högst minus 16,0 procent i Västmanlands län. Uppsala län tillhör de län

som drabbats minst av sysselsättningsnedgången under 1990-talet.

Skillnaderna mellan olika regioners sysselsättning har således snarast minskat under 1990-talets konjunkturnedgång. En förklaring är att såväl industrin och byggverksamheten som den offentliga sektorn har drabbats, om än i olika takt. Orter med olika slags näringslivsstruktur har därför drabbats ganska lika. Särskilt för en del mindre orter, med ensidigt beroende av enstaka industriföretag, ñck dock företagsned-

läggelser och driftsinskränkningar genomgripande effekter.

Det försämrade arbetsmarknadsläget drabbade däremot olika åldersgrupper mycket olika tabell 6. Först och hårdast drabbades ungdomar under 25 år. Antalet sysselsatta i åldersgruppen 16-24 år minskade mellan 1990 och 1994 med 40 procent eller, i antal, med

ca 290 000 personer. Andelen sysselsatta av befolkningen i dema åldersgrupp minskade dänned från ca 66 procent till ca 41 procent. Minskningen gällde främst den yngsta gruppen 16-19 år där nästan alla numera går i gymnasieskolan. För åldrarna 25-54 år och 55-64 år var

32 Arbetsmarknadsutvecklingen

minskningen i antalet sysselsatta 6 respektive ll procent. Ungdomarna kom dänned att svara för mer än hälften av hela sysselsättningsminslmingen. Det stora bortfallet av ungdomar från svenskt arbetsliv framstår som ett av den ekonomiska krisens mest omvälvande resultat.

Det försämrade arbetsmarknadsläget drabbade först och hårdast sådana näringsgrenar som i hög grad domineras av män, t.ex. industrin och byggbranschen. sysselsättningen minskade därför inledningsvis något starkare för männen än för kvinnorna som framgått ovan. Den

faktiskt arbetade tiden i genomsnitt person i totalbefolkningen

per minskade också kraftigt för män, särskilt för yngre mån, åren 1991- 1993. Kvinnorna upprätthöll sin arbetstid något bättre, särskilt äldre kvinnor. Mönstret mellan kvinnor och män har alltså blivit något mer likartat, i varje fall för yngre och äldre åldersgrupper, se diagram i

slutet av kapitlet.

Däremot kvarstår mycket stora skillnader i deltidsarbete. En ringa andel av männen ca 9 procent arbetar deltid jämfört med omkring 40 procent av kvinnoma. En annan viktig skillnad mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden är att de har mycket olika yrken vilket i sin tur till

stor del beror på att de har mycket olika typer utbildning och där är

av mönstret över tiden mycket stabilt. Kvinnornas situation på arbetsmarknaden kartläggs i en särskild utredning som skall vara färdig i mars 1996.

sysselsättningen för invandrarna och då särskilt de utländska medborgarna utvecklades redan under 1980-talets utdragna högkonjunktur mindre gynnsamt än för den infödda befolkningen. Nedgången i början av 1990-talet innebar en dramatisk försämring med en minskning av andelen sysselsatta från ca 75 procent 1990 till ca 55 procent 1994 för de utrikes födda. Nedgången var ännu kraftigare för de invandrare som inte blivit svenska medborgare. För dem minskade andelen sysselsatta från 72 procent till 45 procent. Långt under hälften av den vuxna

ca ca befolkningen bland de utländska medborgarna har numera någon form av reguljär sysselsättning. Invandramas situation på arbetsmarknaden beskrivs utförligt i invandrarutredningens delbetänkande Arbete till invandrare SOU 1995:76.

Arbetslösheten

Den öppna arbetslösheten nådde 1989 med 1,5 procent sin lägsta nivå sedan 1970. Den började öka från hösten 1990, i stort sett lika för kvinnor och Arbetslösheten under 1990-talet framgår av följande

diagram:

Diagram Arbetslösheten, 1987-1995.

O I 1

N åää

Källa: Aibetskrañsundersökningarna SCB.

Arbetslösheten steg snabbt efter 1990 och nådde 1993 sin

sommaren högsta nivå med 435 000 eller drygt 10 procent

personer av arbetskraften och i genomsnitt för 1993 ca 360 000 eller 8,2 procent. En så hög arbetslöshet hade Sverige inte varit i närheten under hela

av efterkrigstiden. Arbetslösheten var under 1993 nämiare 50 procent högre för männen än för kvinnorna vilket återspeglar den starka nedgången inom industri och byggnadsverksamhet. Efter 1993 har arbetslösheten

sjunkit men mycket långsamt.

Arbetslöshet är emellertid inget entydigt begrepp och kan beskrivas

med flera kompletterande mått. Arbetskrañsundersökningama AKU

redovisar således också tal över antalet latent arbetssökande och antalet undersysselsatta. Latent arbetssökande är sådana skulle vilja ha

som jobb men som inte söker av skäl att det inte finns några jobb att

som söka. Undersysselsatta arbetsmarknadsskäl arbetar

är personer som av mindre än de vill göra. Omfattningen av dessa har ökat starkt

grupper under 1990-talet och har under år överstigit halv miljon

senare en personer.

En mycket stark ökning skedde också antalet i arbets-

av personer marknadspolitiska åtgärder i form av arbete och utbildning. En del

dessa åtgärder Samhall, lönebidrag, offentligt skyddat arbete är

- avsedda för arbetshandikappade. De har pennanent karaktär och

en mer

klassas därför vanligen som icke konjunkturberocnde åtgärder. De har

under hela 1990-talet hañ en omfattning på omkring 80 000

personer,

34 Arbetsmarknadsutvecklingen

med tendens till minskning. Antalet personer i konjunkturberoende åtgärder framgår av följande diagram:

Diagram Konjunkturberoende åtgärder, 1990-1995.

Källa: Arbetskrattsundersökningama SCB och statistik från AMS.

Arbetslöshetens omfattning får helt dimension om man utöver

en annan den öppna arbetslösheten också inkluderar arbetsmarknadspolitiska åtgärder tidsmönstret är likartat bortsett från sommarpuckeln i

men AKU när åtgärderna dras ned. Det berättigade i en sådan sarmnanslagning kan dock diskuteras en del skulle ha fått vanliga jobb om pengar

inte satsats på åtgärder. Samtidigt skulle problemets dimension framstå som ännu större om man också inkluderade konjunkturberoende

latent arbetssökande som dock i viss mån överlappar grupper som

i åtgärder, undersysselsatta och åtgärder för handikappade. personer

Ytterligare intresse är fortidspensionerade. De uppgick till

en grupp av nästan 370 000 1990 for att stiga något varje år till drygt

personer 420 000 1994. Antalet förtidspensionerade har över en längre period varit mycket stabilt.

Med ett sådant vitt arbetslöshetsbegrepp kan det vara svårt och inte

helt meningsfullt att arbetslöshetstalen i procent av arbets-

- ange kraften, eftersom många dem som då räknas som arbetslösa inte ingår

av i arbetskraften. Redan ett mer begränsat mått, som inkluderar öppen arbetslöshet och åtgärder enligt diagrammet ovan, ger dock betydligt högre tal for arbetslösheten. Som högst var den över 650 000 personer

Arbetsmarknadsutvecklingen 35

vilket motsvarar ca 15 procent av arbetskraften. Om man därtill inräknar en halv miljon latent arbetssökande och undersysselsatta omfattar arbetslösheten mer än en miljon personer att jämföra med en

befolkning på omkring 5,5 miljoner 16-64 år.

Det är också av vikt att särskilja långtidsarbetslösheten tabell 7. Dess andel den totala arbetslösheten är, foga överraskande, särskilt

av hög för de äldre. För gruppen 55-64 år har andelen under 1990-talet legat runt 50 procent med tendens till ökning. Gruppen 25-54 år har en lägre andel långtidsarbetslösa ökningen har varit större, från 15

men ca procent 1990 till ca 40 procent 1994. Den yngsta gruppen, 16-24 år, har lägst nivå störst höjning, fyrdubbling från ca 7 till nämnare

men en 30 procent. Det är tämligen små skillnader mellan könen. Arbetslösheten har varit något större för männen och det gäller även andelen långtidsarbetslösa. Under 1995 har andelen långtidsarbetslösa minskat något.

Sverige har i internationell jämförelse fortfarande en låg andel långtidsarbetslösa, vare sig man drar gränsen vid 6 månader som i Sverige eller vid ett år som man vanligen gör utomlands. Förklaringen till den låga andelen långtidsarbetslösa låg tidigare till en del i den låga arbetslösheten. En annan förklaring är den stora volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som förhindrar långtidsarbetslösheten och i viss mening döljer problemets omfattning.

Man kan få en belysning av problemet genom att också studera antalet långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen se diagram

- Antalet ökade starkt under åren 1991-1993 men tenderade att plana ut under 1994 och 1995 för att sedan öka krañigt hösten 1995, ännu ett tecken på avmattning. Dessutom har andelen långtidsinskrivna ökat under perioden, från ca 20 procent 1991 till en nivå på ca 50 procent 3- 4 år senare inskrivna över l år och från ca 5 procent 1991 till nämiare 30 procent 3-4 år senare inskrivna över 2 år. Se vidare Lars Calmfors artikel i Arbetsmarknad Arbetsliv 1995, nr

36 Arbetsmarknadsutvecklingen

Diagram Antal långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen, 1991-1995.

Källa: Statistik från AMS.

Personer som varit inskrivna under lång tid på arbetsförmedlingen brukar varva perioder av arbetslöshet med perioder av placering i åtgärd och perioder av arbete. Det är vad som brukar kallas rundgången i systemet. I november 1994 genomförde Arbetsmarknadsstyrelsen en mer omfattande bearbetning av den information som fanns tillgänglig om de 206 000 personer som vid den tidpunkten hade varit inskrivna vid förmedlingen mer än 2 år. I genomsnitt hade dessa långtidssökande varit inskrivna i tre år. Hälften av tiden hade tillbringats utan arbete, 30 procent i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och 20 procent i arbete. I genomsnitt hade de långtidsinskrivna växlat mellan arbetslöshet, åtgärder och arbete nämiare sex gånger under sin inskrivningsperiod.

Den regionala fördelningen av arbetslösheten har ett stabilt mönster under hela perioden. Arbetslösheten är störst i skogslänen men ökningen i procentenheter är i stort sett lika stor i storstadslänen och övriga län. Det betyder att den procentuella ökningen är minst för skogslänen och störst för storstadslänen. Uppsala lån ligger storstadsnivå, klart lägre än Malmöhus län som tillhör storstadslänen.

Arbetslösheten drabbade olika åldersgrupper jämnare än nedgången i sysselsättningen tabell 6. Ökningen i den öppna arbetslösheten drabbade dock ungdomarna särskilt tydligt, med en uppgång från drygt 3 procent 1989 till över 18 procent 1993 medan arbetslösheten i övriga åldrar ökade från drygt l procent till ca 6 procent. Arbetslösheten mildrades av att ungdomarna alltmer övergick i fortsatta studier på gymnasie- och högskolenivå. Det torde förklaras av både det akuta

arbetsmarknadsläget och långsiktiga faktorer det ökade behovet

mer av

utbildning. sysselsättningen for åldersgruppen 16-24 år minskade med

ca 300 000 personer från 1989 till 1994 samtidigt ökade antalet

men personer i utbildning med ca ll5 000 en stor ökning men långt ifrån

tillräcklig för att förhindra en starkt ökad arbetslöshet. Det bör samtidigt uppmärksammas att de höga siffroma for ungdomsarbetslösheten gäller de i yngre åldrar, särskilt 16-19 år, av vilka relativt begränsade delar tillhör arbetskraften.

Nästan alla ungdomar fortsätter numera i det treåriga gynmasiet. Den intressanta frågan är vart de tar vägen efter gyrrmasiet. Det framgår

av följande diagram som visar vad ungdomarna gjorde i november

samma år som examensåret.

Diagram 8. Verksamhet efter avgång från gymnasiet i november

samma år som avgångsåret, 1987-1993.

100%

50%

Källa: Utbildningsstatistik SCB.

Diagrammet ger en överblick över utvecklingen: hur antalet förvärvsarbetande starkt sjunker efter 1990 och alternativen i stället ökar: studier av olika slag, arbetslöshet Bakom denna bild döljer sig stora

m.m. olikheter mellan olika grupper. Några illustreras i nästa diagram.

Diagram Förvärvsarbetande bland avgångna från gymnasiet

och högskolan ett år efter 1988-1993.

examen,

50%

Källa: Utbildningsstatisük SCB.

Diagrammet återger den starka nedgången i förvärvsarbete för nyutexaminerade under 1990-talet. Nedgången är starkast för gymnasieavgångna. Krisen märks mindre för dem som lämnat högskola eller universitet. Bilden visar också att kvinnor genomgående har högre förvärvstal. Skillnaderna är ännu större om man ser på verksamhet

år november som examen men det förklaras sannolikt av samma manlig militärtjänst. Det är också skillnader mellan yrkeslinjer och teoretiska linjer på gymnasiet. går teoretiska linjer fortsätter i

De som större utsträckning med vidare studier och har därför lägre övergång till förvärvsarbete minskningen i andelen förvärvsarbetande är större

men

för dem som har gått yrkeslinjema. En nedgång i sysselsättningen för och områden implicerar

grupper ofta motsvarande ökning i arbetslösheten men sambandet är, som

en redan framgått, inte alls entydigt. Många som förlorar jobbet kommer att lämna arbetskraften och registreras dänned inte som arbetslösa medan andra alltjämt söker ett arbete.

Den öppna arbetslösheten har nått rekordnivåer men återspeglar inte den fulla omfattningen problemen. Antalet personer i arbetsmark-

av nadspolitiska åtgärder har också expanderat på ett sätt som knappast varit avsett. Innebörden kan sägas vara att arbetsmarknadspolitiken har ställts inför orimligt svåra uppgifter eller inför uppgifter som den inte varit avsedd att lösa.

Arbetsmarknadsutvecklingen 39

Sysselsättningsnedgången drabbade olika sektorer och grupper i olika takt. På liknande sätt drabbade arbetslösheten männen först industrin och krañigast byggnadsverksamhet. Kvinnorna återfinns främst inom näringsgrenar drabbades offentlig verksamhet. Uppgången som senare i arbetslöshet blev därmed mindre för kvinnorna. Den ökade arbetslösheten drabbade också först yngre personer medan åldersgruppen 55-64 år under perioden 1991-94 hade lägre öppen arbetslöshet än övriga. en Den enkla förklaringen torde att de äldre med ofta lång anställvara ningstid hade lättare att behålla jobben än de yngre och att de yngre dessutom hade stora svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden.

Arbetskraften

Den starka minskningen i sysselsättningen 1990-1994 motsvarades inte helt ökning i arbetslösheten. Antalet sysselsatta minskade med ca av en 550 000 medan antalet arbetslösa ökade med omkring 265 000 personer. Det innebär att antalet i arbetskraften minskade 1990-1994 personer med nära 300 000. Befolkningsökningen under denna period accentuerar styrkan i nedgången. Arbetskraftstalet minskade således under perioden från 84 procent till 78 procent och inte längre anmärkningsvärt högt. var Nedgången framhållits, flera skäl klart störst för ungdomar i var, som av åldern 16-24 år. Mot denna nedgång i arbetskrañstalen står en stark ökning av antalet

i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Många av dessa

personer i arbetskraften eftersom vissa åtgärder deñnieras som utbildning. Det underliggande arbetskraftsutbudet där dessa inräknas minskade inte - så mycket arbetskraften och inte alls så mycket som antalet sysselsatta.

1.3¶Vändningen återgång till en normal

arbetsmarknad

Den ekonomiska konjunkturen vände uppåt under år 1993 men berörde, åtminstone i början, bara begränsade delar ekonomin. Den faktiska av devalveringen hösten 1992 gynnade den konkurrensutsatta sektorn kraftigt och exportsektom ñck ett ordentligt uppsving. Hemmamarknaden hade däremot ännu under 1995 inte märkt så mycket av konjunkturuppgången. därför under 1994 och 1995 mycket olika för Läget var olika ekonomin och vändpunkten inträdde vid olika tidpunkter. delar av tudelad ekonomi med konsekvenser för arbetsmarknaden. Vi har fått en Vändningen har också bara långsamt och måttligt berört arbetsmarknaden och i olika takt för olika delar arbetsmarknaden. Arbetsmarkav

nadsläget synes ha varit som sämst 1993. En långsam förbättring skedde under 1994 och 1995. En avgörande fråga vändningen också

är om innebär en återgång till en för svenska förhållanden nonnal arbetsmarknad. Den kraftiga uppgången arbetslösheten 1991-1993 och den

av måttliga förbättringen av arbetsmarknadsläget därefter talar inte för

sådan återgång.

En tydlig avmattning av uppgången i både ekonomin och på arbetsmarknaden inträffade också under senhösten 1995. Antalet varsel till Arbetsmarknadsstyrelsen ökade medan antalet nyanmälda lediga platser började gå tillbaka. Arbctsmarknadsläget i december

1995 var dänned ungefär som i december 1994 något bättre för männen och

något sämre för kvinnorna 1995 än 1994, men fortfarande något högre arbetslöshet för männen 8,2 procent mot för kvinnorna 7,3 procent. Konjunkturinstitutet räknar inte med någon egentlig förbättring i arbetsmarknadsläget under de nännaste åren.

sysselsättningen

Antalet sysselsatta minskade fram till 1994 vändning skedde

men en under detta år. Genomsnittet för 1994 låg dock under 1993. En måttlig ökning inträffade 1995 men antalet sysselsatta ligger alltjämt nämnare

en halv miljon under 1990 års nivå. Det motsvarar nedgång i andelen

en sysselsatta av befolkningen från 83,1 till 72,2 procent tabell lb.

Avmattningen hösten 1995 medförde att antalet sysselsatta kring årsskiftet 1995-1996 fortfarande låg bara något över nivån ett år tidigare.

Vändpunkten kan belysas tydligare med hjälp statistik över

av nyanställda och avgångna. Följande diagram den privata sektorn.

avser

Diagram 10. Fast nyanställd och avgången personal i privat

sektor, 1989-1995.

Källa: Kortperiodisk sysselsättningsstatistik SCB.

Not: statistiken böljar 1989. Om tillfälligt anställda inkluderas höjs nivån men utvecklingen över tiden ändras föga möjligen skulle vändpunkten synas komma något tidigare.

Av diagrammet framgår att en vändning arbetsmarknaden i den privata sektorn kan börja skönjas redan under 1993. Antalet nyanställda ökar något under 1993 och 1994. Vi kan dock notera en tydlig ökning i antalet anställda först under vändningen i arbetsmarknadsläget

1995 men kom tidigare.

sysselsättningen ökade i den privata sektorn och där främst inom industri och konsultverksamhet på grund av ny näringsgrensindelning

frän 1994 är det svårt att exakt följa den tidigare näringsgrensredo-

upp visningen. Uppgången inom den privata tjänstesektom är inte oväntad medan ökningen inom industrin som vanligen bedöms ha en nedåt-

gående trend är särskilt anmärkningsvärd. Den framgår av följande

diagram:

Diagram 11. Procentuell förändring på årsbasis för antal anställda

och arbetade timmar för arbetare inom industrin,

1990-1995.

25%

15%

-2596 Källa: Kortperiodisk sysselsättningsstatistik SCB.

Av diagrammet framgår att antalet industrianställda arbetare minskade kraftigt under åren 1990-1993 med en minskning hösten 1993 på inte

mindre tredjedel sedan hösten 1989. Ökningen under 1994 och

än en 1995 är totalt över 10 procent. Den innebär således att bara en mindre del av den tidigare minskningen har hämtats tillbaka. Antalet arbetade timmar har dock ökat väsentligt snabbare och produktiviteten har ökat. Industriproduktionen har faktiskt ökat så starkt att den klart

nu överstiger den tidigare toppnivån från 1989 + ca 13 procent och än mer bottennivån från 1992 + ca 26 procent. Men genomslaget i sysselsättningen är svagt och avmattningen hösten 1995 är tydlig;

Utvecklingen inom den offentliga sektorn är lika anmärkningsvärd. Antalet anställda inom den statliga sektorn fortsätter att minska i snabb takt och uppgick hösten 1995 till 230 000 mot omkring

ca personer 400 000 i början av l990-talet. Den kraftiga nedgången förklaras, som tidigare framhållits, till stor del kommunaliseringar och bolagise-

av ringar. På vissa områden har en ökning skett av antalet statligt sysselsatta, bl.a. inom utbildningsväsendet andra delar den statliga

- av sektorn har minskat så mycket Även landstingens personal

mer. minskade under hela uppgångsperioden 1994-1995 medan primärkommunerna ökade något under 1994 och början av 1995. Särskilda AMSinsatser för att upprätthålla sysselsättningen i kommuner och landsting är en förklaring till att nedgången hejdats under 1995 insatserna torde

motsvara jobben för 30 000-40 000 personer.

Sammanfattningsvis minskade antalet offentligt sysselsatta med ca 100 000 personer både 1993 och 1994 och med ytterligare omkring 25 000 under 1995. Den offentliga sektorns andel av den totala sysselsättningen, som låg omkring 37-38 procent under hela 1980-talet med en topp 1985, minskade från ca 38 procent 1992, då en ny topp nära 1985 års nivå inträffade, till ca 35 procent 1994 och ca 34 procent 1995. Det motsvarar 1977 års nivå. Den långsiktiga trenden mot ökad offentlig sysselsättning synes ha definitivt brutits under l990-talet.

Uppgången är, som redan har framgått, tämligen likartad i olika typer

regioner. Den är snabbast för den privata sektorn i storstäderna och av av storstäderna är uppgången snabbast i Göteborg, särskilt under 1995.

Nedgången i sysselsättningen drabbade männen mer än kvinnorna, främst därför att männen arbetar i de näringsgrenar som drabbades hårdast av nedgången fram till 1994. Uppgången i den privata sektorn har på motsvarande sätt gynnat männen medan den starka nedgången i den offentliga sysselsättningen efter 1992 främst drabbat kvinnorna. Större delen av uppgången av sysselsättningen efter 1993 avser männen.

Sysselsättningsutvecklingen var mycket likartad för olika åldersgrupper. Nedgången i sysselsättningen fortsatte på år 1994 för alla åldersgrupper men upphörde hösten 1994 och övergick i en svag uppgång under 1995, utan större skillnader mellan åldersgruppema.

Arbetslösheten

Arbetslöshetens utveckling framgår av diagram Nedgången i den öppna arbetslösheten långsam. Avmattningen hösten 1995 medförde

var att arbetslösheten låg samma nivå som hösten 1994. Antalet personer

i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskade dock. Med det vidare

måttet i diagram 6 fortsatte således minskningen även under hela 1995. Även antalet latent arbetssökande minskade något. Den samlade bilden

utvecklingen av sysselsatta och arbetslösa är således att arbetsmarkav nadsläget något bättre under 1995 än 1994 men långtifrån en

var återgång till utgångsläget 1990.

Förbättringen arbetsmarknadsläget skedde enbart inom den privata

av sektorn, särskilt tjänstenäringar och industri. Uppgången gynnade därmed männen som redan har framgått. Nedgången i arbetslösheten gäller enbart männen medan kvinnornas arbetslöshet snarast visat tendenser att öka under hösten 1995. Männens arbetslöshet är dock fortfarande något högre än kvinnornas.

Åldersmässigt har en liknande bild de som drabbas minst av

nedgången också mindre uppgången. Arbetslösheten drabbade

gynnas av således inledningsvis de äldre åldersgruppen 55-64 år mindre än

- -

övriga grupper. Uppgången gynnade i stället ungdomarna ålders-

gruppen 16-24 år medan arbetslösheten snarast ökade for de äldre

även 1994 och 1995. Till bilden hör också att antalet studerande har ökat kraftigt under l990-talet. Ökningen fortsatte under 1994 och 1995 och var således av allt att döma inte enbart en reflex av det försämrade arbetsmarknadsläget. Siffrorna för ungdomarnas arbetslöshet är höga men de skall som framhållits relateras till den del som tillhör arbetskraften, de anger inte procent hela åldersgruppen.

Regionalt ser åter ett stabilt mönster där arbetslösheten minskar i alla regiontyper under 1994 och fortsätter att minska något på 1995, med en mindre sommarpuckel for skogsregioner än för övriga.

Andelen långtidsarbetslösa över både 6 och 12 månader har minskat något under 1995 men är långt högre än fore krisen. Nedgången gäller främst yngre grupper medan den äldsta åldersgruppen 55-64 år inte visar någon minskning alls for andelen långtidsarbetslösa. Andelen långtidsinskrivna vid arbetsfönnedlingen visar ungefär samma allmänna utveckling.

Arbetskraften

Antalet personer i arbetskraften fortsatte att minska på 1994. Både antalet sysselsatta och antalet arbetslösa något lägre 1994 än året

var dessförinnan. sysselsättningen ökade från hösten 1994 på årsbasis. Antalet sysselsatta var 1995 omkring 60 000 fler än 1994

personer medan arbetslösheten minskade obetydligt varför antalet personer i arbetskraften 1995 var av samma storlek som 1993. En kontinuerlig befolkningsökning drygt 2 procent 1990-95 medförde att arbets-

- krañstalen sjönk något även mellan 1993 och 1995 se tabell lb.

1.4¶Några intressanta i 1990-talets

drag

arbetsmarknad

Det är uppenbart att arbetsmarknaden inte har återgått till vad som tidigare betraktades ett normalt arbetsmarknadsläge. Förklaringen

som kan inte sökas i ett dåligt konjunkturläge. Konjunkturen tycks snarare ha passerat en topp som har fått mindre genomslag på arbetsmarknaden än vanligt.

Det är, enligt Konjunkturinstitutets bedömning i december 1995, inte sannolikt att den internationella och inhemska konjunkturutvecklingen kommer att vara sådan att efterfrågan arbetskraft ökar nämnvärt under de närmast kommande åren. Det är inte heller sannolikt att det blir

Arbetsmarknadsutvecklingen 45

någon inhemsk finanspolitisk stimulans. En räntenedgång kan delvis kompensera för andra konjunkturdämpande faktorer sammantaget

men kommer arbetsmarknaden inte att få någon väsentlig stimulans från

konjunkturutvecklingen. Konjunkturinstitutet gör i stället bedömningen

att den totala arbetslösheten den öppna arbetslösheten plus personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att kvarstå på den nuvarande, mycket höga nivån under nånnaste åren. Möjligheterna att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten hänger därmed i hög grad på hur arbetsmarknaden själv fungerar.

Krisen på 1990-talets arbetsmarknad har därför också föranlett

en debatt om arbetsmarknadens funktionssätt. Vi har redan noterat att arbetade timmar har utvecklats annorlunda än antalet sysselsatta. Orsakerna till detta analyseras nedan. Man har i debatten också menat att arbetsmarknaden har ändrat karaktär. Man har då särskilt avsett typen av jobb och jobbkontrakt mellan arbetsgivare och arbetstagare där föreställningen är att en ökad flexibilitet är nödvändig men ofta försvåras av arbetsrättslagama. Arbetstagarna vill ha ökad frihet på arbetsplatsen och ökade möjligheter att förlägga arbetet hemma. Arbetsgivama vill ha ökade möjligheter att anställa personal på korta kontrakt.

Det kan vara svårt att tydligt påvisa sådana trender utvecklingen

men av fasta och tillfälliga jobb skall beskrivas nedan. Vi skall vidare något granska föreställningen att arbetsmarknaden nu är nästan död att

det inte längre går att få jobb. En viktig fråga är också vilken roll tillfälliga jobb spelar: är de återvändsgränd försvårar

en som möjligheterna att få ett fast jobb eller är de snarare en språngbräda på vägen mot ett fast jobb

Arbetade timmar

Det finns, som redan framgått, intressant skillnad i utvecklingen

en av antalet sysselsatta och antalet arbetade timmar. Antalet arbetade timmar har under uppgångsfasen ökat betydligt än antalet sysselsatta.

mer Utvecklingen på arbetsmarknaden har alltså under uppgångsfasen varit något mer positiv än vad som framgår statistiken över antalet

av sysselsatta.

Vad som, rent statistiskt, kan förklara en sådan skillnad mellan timmar och sysselsatta är att den genomsnittliga arbetstiden

per person förändras, t.ex. genom en ändring i antalet semesterdagar. Vi skall

se närmare på tre typer av faktorer som påverkar antalet arbetade timmar:

46 Arbetsmarknadsutvecklingen

0 övertid o frånvaro 0 deltid

Övertid

Övertiden har nonnalt ett konjunkturmönster där övertiden ökar när arbetsmarknadsläget förbättras och minskar vid en försämring. Mot den bakgrunden har övertidsarbetet haft en överraskande stor omfattning under 1990-talets kris på arbetsmarknaden. Det gäller särskilt inom industrin, där sysselsättningen som framgått minskat mycket starkt men övertiden samtidigt legat på en hög och under 1994 ökande nivå först

under hösten 1995 har en dämpning inträffat. Den ökade övertiden kan vara en trend mot minskad labour boarding i företagen, dvs. dessa minskar inslaget av arbetskraftsreserv som ett led i sina försök att sänka arbetskostnadema.

Frånvaro

Frånvaron har minskat för hela arbetsmarknaden enligt AKU. Om

ser till sjukfrånvaron enbart inom den privata sektorn har den utvecklats på följande sätt under 1990-talet:

Diagram 12. sjukfrånvaron och sysselsättningsutvecklingen inom

den privata sektorn, 199041995.

80-

20 7.1

I T

å ä ä

Källa: Sysselsättningsstatistiken SCB.

Sjukfrånvaron framgår diagram 12 halverats under denna

har som av period. Den främsta förklaringen till denna förändring torde det för- E vara sämrade arbetsmarknadsläget. Detta visar sig både i förändringar i arbetskraftens struktur personer med låg sjukfrånvaro får behålla jobben än andra och i ändrat beteende hos de anställda minskad

mer benägenhet att redovisa sjukfrånvaro. Men uppgången på arbetsmarknaden kan skönjas redan från ungefär årsskiftet 1993/94. Nedgången i sjukfrånvaron fortsätter även därefter och bryter därmed tidigare mönster och det tyder på att ändrade ersättningsregler också spelar en roll.

Deltidsarbete

Deltidsarbetet har utvecklats på två sätt medför att antalet arbetade

som timmar ökar snabbare än antalet sysselsatta. Det ena är att deltidsarbetande övergår till heltidsarbete. Det andra år att deltidsarbetande arbetar längre deltider än tidigare. Det gäller i båda fallen i första hand kvinnor eftersom det övervägande är kvinnor arbetar deltid.

som

Sammantaget

Alla dessa faktorer övertid, frånvaro och deltid bör då, om de har

- hañ någon större faktisk betydelse, i utvecklingen av den totala

synas mängden arbetade timmar i ekonomin jämförd med det totala antalet

av sysselsatta på arbetsmarknaden. Utfallet för 1990-talet framgår av följande diagram.

Diagram 13. Antal sysselsatta och antal arbetade timmar, 1987-1995.

äâlêäååáä

Källa: Arbetskrañsundersökningarna SCB.

Diagrammet visar tydligt att antalet i arbete genon minskad

personer frånvaro ökar jämfört med antalet sysselsatta och att antalet arbetade timmar genom ökad deltid, övertid och dylikt under upgångsfasen ökar ännu mer liksom under uppgången mot slutet av 1980-talet. Avmattningen hösten 1995 får också genomslag på arbetade tmmar.

Relationen till arbetsmarknaden fasta och tillfälliga jobb

- Till svårigheterna att beskriva arbetsmarknaden hör att begrepp

som jobb, arbetskraft och arbetslöshet avser företeelser inte är

son

homogena. Det krävs därför en mångdimensionell beslcivning av

arbetsmarknaden för nyanserad analys dess funkticnssätt. Ett

en av exempel är behovet av flera mått på vad som är arbetslöshet.

Ett annat exempel är beskrivningen av individemas relation till jobben. Det är en stor skillnad att ha ett fast jobb på sabil del

en av arbetsmarknaden och att ha ett tillfälligt jobb i osäker transch. En

en vanlig föreställning är att arbetsmarknaden har förändrats smbbt under 1990-talet. De anställda får räkna med att oftare än tidigare byta jobb och anpassa sig till nya krav på en arbetsmarknad, som alltner präglas av osäkra och tillfälliga jobb. Sådana jobb är olika karaktä". De

av avser

både tillfälliga anställningar för mer permanent arbete och jcbb

av mer kortvarig karaktär som såsongsjobb i olika turistorter eller i ulhandeln De kan också återspegla förändrade produktionsförhållanden där i

man produktionen avser att långsiktigt alltmer utnyttja tillfälligt anställd

personal eller, som sett ovan, att alltmer använda övertid. Ett system med vikarier finns främst inom kommunerna som har den högsta andelen tillfälligt anställda.

Det är svårt att ge belägg för en sådan utveckling men den borde återspegla sig i andelen fasta och tillfälliga jobb. Med tillfälliga jobb menas då vikariat, provanställningar, feriearbeten, säsongsarbeten, s.k. objekt/projekt, arbeten där man kallas vid behov, praktik I

m.m. diagrammet nedan visas andelen tillfälliga jobb i den privata sektorn under l990-talet.

Diagram 14. Tillfälligt anställda i den privata sektorn, 1989-1995.

Källa: Sysselsättningsstatistiken SCB.

Not: Statistiken börjar 1989. Om tillfälligt anställda inkluderas höjs nivån men utvecklingen över tiden ändras föga, möjligen skulle vändpunkten synas komma något tidigare.

Diagrammet visar en ganska hög stabilitet över tiden, med vissa säsongsvängningar. Det sker en mindre nedgång andelen tillfälligt anställda i

av början av 1990-talet men andelen ökar något under uppgången 1993- 1995. Det kan tolkas som att företagen under 1993 och 1994 började öka sina nyrekryteringar och det sker till stor del genom tillfälliga

anställningar. Många av de nyrekryterade får sedan fasta jobb varför

ökningen i andelen tillfälligt anställda mattas under 1995. Uppgången 1993-1995 bör alltså här främst tolkas som ett konjunkturcykelfenomen. Det kan ha skett en uppgång i andelen tillfälligt anställda men någon dramatisk förändring av strukturell karaktär har inte skett.

Tolkningen stärks av att AKU se diagram 15 i stort sett visar

- samma bild som den företagsbaserade statistiken dock ökar andelen tillfälliga jobb tidigare inom statlig sektor vilket kan bero en ökning i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, jämför nedan. Där framgår också att tidsbegränsade anställningar är vanligast inom kommunerna ofta i form av vikariat. Se också Bertil Holmlunds artikel i Arbetsmarknad Arbetsliv 1995, nr 2 och Arbetsmarknadsdepartementets rapport Fler fasta jobb 1996.

Diagram 15. Tidsbegränsat anställda i statlig, kommunal och

enskild tjänst, 1987-1995.

å å ä ä

p Källa: Arbetskraftsundersökningama SCB.

AKU har sedan 1987 en särskild anknytningsvariabel för att möjliggöra en analys av hur arbetsmarknaden utvecklas. Man skiljer då på stabilt sysselsatta, en rörlig mellangrupp samt stabilt utanför arbetskraften. Stabilt sysselsatta är alla fast anställda och dessutom

egna företagare och s.k. medhjälpande familjemedlemmar utan kontant lön. Den rörliga mellangruppen består av tidsbegränsat anställda samt personer som är utan arbete men som har arbetat någon gång under det senaste året. Resten är stabilt utanför arbetskraften långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller av andra skäl utanför arbetskraften.

Syftet med denna indelning är att möjliggöra en bättre analys hur

av arbetsmarknaden förändras än den som enbart bygger på indelningen i fasta och tillfälliga jobb. Man vill hur befolkningen förhåller sig till

se arbetsmarknaden. Man borde då utifrån dagens debatt förvänta sig

stark ökning av den rörliga mellangruppen. Följande diagram visar utvecklingen av anknytningsgraden till

arbetsmarknaden sedan 1987.

Diagram 16. Anknytningsgraden till arbetsmarknaden, 1987-1995.

1 -

:âiåå

Källa: Arbetskraftsundersökningarna SCB.

Enligt detta diagram har en stor grupp stabilt anknutna till arbetsmarknaden. Den sjunker ganska kraftigt under l990-talet. Frågan är de lämnar denna grupp och de nytillträdande hamnar. Det

var som visar sig då att de i första hand kommer till stabilt utanför

gruppen arbetskraften och till en mindre del till den rörliga mellangruppen. De

utan all jämförelse ökar allra mest i procent är en delgrupp inom som

stabilt utanför, nämligen de som är utanför men fortfarande gruppen efter mer än ett års arbetslöshet söker jobb. Den rörliga mellangruppen

är anmärkningsvärt stabil genom hela krisperioden.

Flöden på arbetsmarknaden

Det är många som under krisen på 1990-talet inte har funnit det lönt att söka jobb. Detta framgår av statistiken över latent arbetssökande. Det har inte, funnits jobb att söka. Utvecklingen av antalet

menar man, lediga platser framgår av följande diagram.

Diagram 17. Nyanmälda och kvarstående lediga platser med

mer

än 10 dagars varaktighet vid arbetsförmedlingen,

1989-1995.

Källa: Statistik från AMS.

Diagrammet visar att antalet nyanmälda och kvarstående platser sjönk väsentligt under krisåren. Nyanmälda platser sjönk till tredjedel från

en 1989 till 1993, även här framstår det sämsta året. Kvarstående

som som platser sjönk till en sjättedel under period. Antalet platser

samma av båda slagen ökade under både 1994 och även om det inte direkt framgår av diagrammet början av 1995 men vände nedåt hösten 1995 varför årsmedeltalet är lika för 1994 och 1995. Den stora nedgången gäller i första hand för den offentliga sektorn, brukar ha hög

som en rapporteringsfrekvens. Den minskade andelen offentligt sysselsatta kan medföra ett långsiktigt något lägre antal nyanmälda lediga platser.

Det har således blivit svårare att få jobb, för både arbetslösa och ombytessökande. Detta triviala konstaterande hindrar inte att aktiviteten på arbetsmarknaden är betydande även under kraftig lågkonjunktur.

en När läget var sämst, under 1993, gjordes 790 000 nyrek-

som ca ryteringar. Mer än hälften av dem som fick jobb tidigare arbetslösa

var eller nytillträdande, övriga rekryteringar var arbetsgivarbyten. Därutöver skedde ytterligare 160 000 interna arbetsbyten. Av de tillsatta platserna var 34 procent anmälda till arbetsfonnedlingen. Antalet arbetssökande vid arbetsfömiedlingen var 1 330 000 personer och av dem ñck omkring 450 000 arbete. De flesta som får jobb har dock i första hand utnyttjat

andra kanaler än arbetsfömiedlingen: direktkontakter med arbetsgivare,

personliga kontakter, annonser osv. Omkring 14 procent av tillsätt-

ningarna skedde på grundval av infomiation från arbetsförmedlingen

en siffra som dock år ett svårtolkat mått på förmedlingens effektivitet. Informationen är hämtad från Arbetsmarknadsstyrelsens skrift Arbetsmarknadspolitik i förändring 1994. Frågan diskuteras utförligt i kapitel 4.

En analys av AKU visar också att flödena mellan olika arbetskraftsstatus med fyra huvudkategorier: i arbetskraften, arbetslös, fast

arbete, tillfälligt arbete, som kan sammanfattas i två: sysselsatt och sysselsatt är mycket omfattande under hela l990-talet. Följande dia-

gram visar andelen sysselsatta som går över till fasta och tillfälliga jobb.

Diagram 18. Andel av befolkningen som gått från sysselsatt till

fast eller tillfälligt jobb, 1987-1995.

Källa: Arbetskrañsundersökningama SCB.

Den dramatiska försämringen av arbetsmarknadsläget som var tydlig i

diagram 17 syns inte omedelbart i detta diagram. Det visar måttlig

- en nedgång i övergången av sysselsatta till fast eller tillfälligt jobb under 1991-1993 och sedan stark uppgång 1993-1995. En förklaring till

en detta är givetvis att antalet sysselsatta kraftigt har ökat. Sannolikheten for den enskilde sysselsatte att få jobb har minskat kvar står att

men en betydande andel av befolkningen har fått jobb under hela l990-talet. Antalet arbetslösa som fått jobb mer än fyrdubblades 1991-1995.

Man kan också notera en anmärkningsvärt stabil utveckling den

av andel som får tillfälliga jobb. Det kan till någon del bero på placering i

54 Arbetsmarknadsutvecklingen

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som har en motkonjunkturell proñl. svängningarna är något större för övergången till fasta jobb men båda visar en uppgång 1994-1995. Man kan också visa att säsongsvängningarna är markant större för övergången till tillfälligt arbete.

Denna olika karaktär på konjunktur- och säsongsvängningar talar för

att andelen tillfälligt anställda inte bara återspeglar arbetsmarknadssituationen. Produktionsapparatens behov av tillfälligt anställda avgör i hög grad hur stor andelen blir. Detta behov varierar kraftigt över året. Det ändras däremot inte så starkt från ett år till ett annat. På längre sikt kan produktionsapparaten organiseras annorlunda så att behovet ändras

men det är svårt att se några tydliga tecken på detta. Det skulle förklara varför samtidigt kan notera stora säsongsvängningar över året och en betydande stabilitet över konjunkturen de långsiktiga trenderna är

oklara.

Konjunktursvängningama kommer också före för tillfälligt anställda.

Det tyder på att andelen tillfälligt anställda år högre bland nyrekryterade än bland hela gruppen anställda. Andelen tillfälligt anställda av befolkningen ökar 1993-1995 som framgått ovan. En förklaring år att övergången från sysselsatta till sysselsatta som ovan visats övervägande sker till tillfälliga arbeten från 1992.

Uppgången av tillfälligt anställda 1994-1995 kan också tyda på att arbetsgivarna alltmer försöker att undvika omedelbara fasta anställningar. Många som har fått tillfälliga anställningar övergår emellertid efter en prövotid till fasta anställningar. Antalet personer som har gått från tillfälligt till fast jobb har mer än fördubblats 1993-1995. Det skulle också förklara varför andelen tillfälliga anställningar inte ökar 1995.

En del av uppgången i tillfälliga anställningar skulle därmed förklaras

av en ökad försiktighet när det gäller att rekrytera till fasta anställningar. Det måste då tolkas som en nivåuppgång, inte bara som en effekt av konjunkturuppgången. Det är möjligen ett utslag av arbetsrätten men kan också vara en lärdom av krisen där många arbetsgivare tvingades avskeda personal.

Med denna tolkning är det inte produktionsförhällandena som har skapat ett ökat behov av tillfälligt anställda. Arbetsgivama är tvärtom mycket angelägna att få långsiktiga kontrakt med de anställda men de har insett att investeringskostnaden år mycket stor för ett sådant kontrakt. De vill därför ha en prövotid före en fast anställning. Den typen av tidsbegränsad anställning har en rätt annorlunda karaktär än

när jobbet som sådant är tillfälligt. Vi bör alltså skilja på tidsbegränsade och fasta anställningar och tids-

begränsade och permanenta jobb arbetsuppgifter. Arbetsgivaren vill ha

en prövotid tillfällig anställning även för permanenta jobb. Arbets-

tagaren vill ha permanent anställning även för tillfälliga jobb. Alla

en kombinationer är tänkbara. Kravet på flexibilitet kan uppnås både

tillfälliga anställningar och flexibla arbetsinsatser inom ramen för genom en fast anställning.

Man kan också följa flödena från olika arbetskraftsstatus till tillfälliga och fasta jobb. Man ser då att den helt övervägande delen ca 80 procent av dem som får tillfälliga jobb kommer från gruppen sysselsatta, övriga har redan ett fast eller tillfälligt jobb. Över hälften

av dem får ett fast jobb kommer från gruppen tillfälligt sysselsatta. Av

som de har ett tillfälligt jobb stannar omkring hälften kvar i

personer som denna statusgrupp andel har varit anmärkningsvärt stabil

- en som under hela l990-talet. De övriga byter arbetskraftsstatus enligt följande mönster:

Diagram 19. Andel av befolkningen som gått från tillgälligt

anställda till annan arbetskraftsstatus, 1988-1995.

Källa: Arbetskraftsundersökningama AKU.

Av diagrammet framgår att övergången från tillfälligt jobb till stor del sker till fast jobb. Denna andel har under 1990-talet varit tydligt konjunkturberoende men har i genomsnitt varit större än övergången till

sysselsatta. Detta tyder på att många tillfälliga jobb. är tidsbegränsade

anställningar för mer långvariga arbetsuppgifter.

En observation är att övergången från sysselsatta till

annan

tillfällig anställning är högre än från tillfällig anställning till sysselsatta under hela 1990-talet medan övergången från sysselsatta

till fast anställda är betydligt lägre än övergången från fast anställda till

sysselsatta. Inträdet i arbetslöshet kommer också främst från fast

anställda och i arbetskraften dvs. nytillträdande. Inträdet personer från gruppen tillfälligt anställda har lägre nivå i och för sig en förklarligt eftersom det mindre det har framför allt är en grupp - men inte ökat så mycket under krisåren efter 1991. Den flödesstatistik som utgör underlaget för dema analys måste ytterligare granskas och utnyttjas i arbetsmarknadsforslmingen. Några sammanfattande synpunkter är: 0 övergången från sysselsatta till sysselsatta går till stor del till tillfälligt anställda se diagram 18. Andelen är under l990-talet över 50 procent medan andelen tillfälligt anställda alla anställda är av under 15 procent 0 övergången till tillfälligt anställda domineras starkt av personer som tidigare var sysselsatta ca 80 procent o omkring hälften av de personer som har tillfälligt jobb stannar kvar i denna statusklass denna andel har varit mycket stabil under hela l990-talet. 0 övergången från tillfälligt arbete till arbetskraftsstatus sker i annan stor utsträckning till fast jobb diagram 19 i genomsnitt under - 1990-talet klart mer än till sysselsatta arbetslösa och i arbetskraften. Andelen har ökat 1994-1995. o gruppen tillfälligt anställda förklarar foga ökningen av av arbetslösheten, inflödet till arbetslöshet har i stället ökat från grupperna i arbetskraften och fast anställda.

Slutsats

Det har, självfallet, blivit svårare att få jobb under l990-talet. Analysen visar dock att det även i lågkonjunktur ñnns betydande aktivitet på en en arbetsmarknaden. Varje föreställning död arbetsmarknad under om en lågkonjunkturen är djupt felaktig. Både arbetslösa och nytillträdande på arbetsmarknaden har i stor utsträckning fått jobb. Analysen kan inte ge ett entydigt på frågan ett tillfälligt jobb svar om är en god början eller en återvändsgränd båda fallen torde förekomma. - Med tanke på den ringa andel som tillfälliga jobb utgör samtliga jobb av synes tillfälliga jobb spela en viktig roll for nytillträdande i övergången till arbetsmarknaden och for arbetslösa i möjligheterna att ett fast jobb. Att pröva en rad olika okvaliñcerade jobb kan dock negativt vara for möjligheterna att etablera sig på arbetsmarknaden, Lena menar Schröder i Ungdomars etablering arbetsmarknaden 1996. Det finns emellertid knappast skäl att generellt förkasta förekomsten tillfälliga av

jobb.

Arbetsmarlmadsutvecklingen 57

Det är svårt att säga om analysen kan påvisa några nya drag i arbetsmarknaden. Närvaromönstret deltid, övertid, frånvaro m.m.

- har ändrat sig en del men knappast på något överraskande sätt med hänsyn till konjunkturutveckling och ändrade ekonomiska incitament. Andelen tillfälliga jobb har också ändrats en del under 1990-talet, uppenbart till en del efter konjunkturen men möjligen också mer långsiktigt. Det är dock svårt att spåra några stora förändringar. Den rörliga mellangruppen på arbetsmarknaden har varit anmärkningsvärt stabil under hela l990-talet.

Arbetsgivarna har alltjämt ett starkt behov av långsiktiga kontrakt. Ingenting tyder på att detta behov har minskat men de synes vara alltmer försiktiga i att ingå den typen av kontrakt. Förekomsten av tillfälliga jobb återspeglar inte heller bara utvecklingen på arbetsmarknaden utan också produktionens organisation som inte ändras så lätt på kort sikt. En

sammanfattning kan vara att tillfälliga jobb arbetsuppgifter inte synes

ha ökat men arbetsgivarna vill ha fler tillfälliga anställningar med det

uppenbara syftet att ingå fasta kontrakt med flertalet. Den framtida flexibla arbetsmarknaden kan mycket väl visa sig vara en arbetsmarknad med mycket hög andel fasta kontrakt med krav flexibla löner och

en arbetsinsatser.

1.5 De närmaste åren

Som framgått ovan uppgick antalet sysselsatta år 1995 enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar till i genomsnitt nära 4 miljoner i åldern 16- 64 år. Det innebär visserligen en ökning med 60 000 i förhållande till 1994, är ändå omkring en halv miljon färre sysselsatta än 1990.

men Antalet öppet arbetslösa minskade mellan 1994 och 1995 från 340 000 till 332 000 och antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskade också, från i runda tal 225 000 till 190 000.

Nedan redovisas i stark sammanfattning några officiella bedömningar av hur den svenska ekonomin och situationen på arbetsmarknaden kommer att utvecklas under de närmaste åren.

Konjunkturinstitutet

I "Konjunkturläget, december 1995" bedömer Konjunkturinstitutet att sysselsättningen kommer att öka med 30 000 35 000 personer årligen

under 1996 och 1997. Tillväxten är helt koncentrerad till näringslivet, medan de offentligt anställda antas komma att minska med 15 000

- 20 000 år. Den relativt svaga tillväxten av sysselsättningen ger inget

per

utrymme för någon sänkning av den totala arbetslösheten öppen arbets-

löshet plus personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som enligt

Konjunkturinstitutet kan komma att ligga kvar på ca 12 procent både 1996 och 1997. Antalet personer i åtgärder beräknas öka och den öppna arbetslösheten därigenom minska i motsvarande grad.

Konjunkturinstitutet bygger sin prognos bl.a. på att den svenska

kronan förstärks ytterligare och att räntan fortsätter att sjunka med tre procentenheter fram till slutet av 1997. Mot dessa för ekonomin i

huvudsak positiva effekter skall ställas att konjunkturuppgången inom

OECD-området ser ut att dämpas. Sänkningen av räntan innebär en

stimulans för den inhemska efterfrågan, samtidigt som avmattningen av

den internationella konjunkturen och en starkare krona innebär att exporttillväxten avtar. Sarmnantaget innebär detta att den hittillsvarande tudelningen av den svenska ekonomin i en exportledd tillväxtdel och en stagnerande hemmamarknadsberoende del blir mindre markant.

Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsmarknadsstyrelsen räknar i sin bedömning från hösten 1995 "Arbetsmarknadsutsiktema för 1995 och 1996" med att antalet sysselsatta kommer att öka med ca 70 000 personer mellan 1995 och 1996 och att den öppna arbetslösheten minskar från 7,5 till 6,1 procent sett genomsnitt över respektive år. Minskningen av den öppna

som arbetslösheten åstadkoms framför allt genom en beräknad kraftig ökning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. I likhet med Konjunkturinstitutet räknar AMS med att tillväxten sker inom näringslivet 30 000 i industrin, 15 000 i byggnadsverksamheten och 45 000 i den privata

tjänstesektom, medan sysselsättningen i den offentliga sektorn beräknas

minska med ca 20 000 personer.

AMS gör bedömning som Konjunkturinstitutet av hur de

samma allmänna förutsättningarna för den svenska ekonomin kommer att utvecklas under de närmaste åren, dvs. räntan antas fortsätta att sjunka,

kronan uppvärderas ytterligare och den internationella konjunkturen

mattas av något.

Tillväxtpropositionen

I regeringens s.k. tillväxtproposition prop. 1995/96:25, "En politik för

arbete, trygghet och utveckling" redovisas kalkyler över den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000. Enligt det huvudaltemativ som presenteras i propositionen skulle antalet sysselsatta kunna komma att öka med 277 000 personer mellan

1994 och 2000 räknat med 1995 som bas således en ökning med

ca 200 000, i genomsnitt 40 000 per år. Tillväxten beräknas ske inom industrin och i de industrinära privata tjänsterna, medan sysselsättningen i den offentliga sektorn beräknas fortsätta att minska.

Arbetslösheten beräknas visserligen minska, men ännu år 2000 ligga kvar på en mycket hög nivå; 280 000 öppet arbetslösa och 170 000 i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket minskning jämfört med

är en 1995 med ca 100 000 personer. I relativa tal innebär detta drygt 6 procent öppet arbetslösa och nära 4 procent i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, totalt alltså ca 10 procents total arbetslöshet år 2000. Att arbetslösheten inte antas minska trots betydande beräknad

mer, en ökning av sysselsättningen beror dels på att antalet personer i "arbetsför" ålder 16-64 år ökar med ca 100 000 fram till år 2000, dels på att

en större andel antas komma att söka jobb när läget på arbetsmarknaden

ljusnar. I ett högtillväxtaltemativ beräknas sysselsättningen komma att öka

med ytterligare 100 000 personer och den totala arbetslösheten minska med ytterligare 85 000 jämfört med huvudaltemativet. Den öppna arbetslösheten skulle i detta alternativ uppgå till 5 procent och den totala till 8 procent år 2000.

De internationella förutsättningama för de båda scenariema är desamma. Så antas exempelvis BNP-tillväxten i OECD-området komma att uppgå till 2,7 procent per år i genomsnitt under perioden 1996-2000 och marknaden för svensk export av bearbetade antas växa med

varor drygt 6,5 procent årligen. Vidare förutsätts att ett ökat förtroende för den ekonomiska politiken skall leda till uppvärdering den svenska

en av kronan och till lägre räntor samt till att företagen i ökad utsträckning skall våga nyanställa och i stället dra på övertidsarbetet.

ner

En central frågeställning är i vilken grad dagens arbetslöshet kan pressas ner utan att löner och priser stiger på ett ohållbart sätt. De båda alternativen skiljer sig här åt genom att i högtillväxtaltemativet

man utgår från att lönebildningen inte är inflationsdrivande och att förtroendet för den förda ekonomiska politiken förstärks snabbare än i huvudaltemativet. Konkret innebär detta lägre nominella löneökningar

och snabbare räntesänkning i högtillväxtaltemativet än i

huvudaltemativet.

Obalanser på arbetsmarknaden på medellång sikt

Alla framtidsbedömningar av det slag redovisats måste

som ovan givetvis bygga mängd eller mindre osäkra förutsättningar.

en mer Några av dem kan själva påverka, andra ligger utom nationell

60 Arbetsmarknadsutvecklingen

kontroll. Osäkerheten utvecklingen på arbetsmarknaden även på den

om relativt korta sikten fram till sekelskiftet är alltså betydande. Samtidigt är kalkyler detta slag ändå nödvändiga grund för förståelsen av

av som

problemens art och omfattning och som underlag för förslag på hur de

skall kunna lösas.

Enligt samtliga ovan refererade bedömningar kommer arbetslösheten att ligga kvar på historiskt sett mycket hög nivå under de närmaste

en åren, trots antaganden om en inte obetydlig tillväxt av sysselsättningen. Det finns dessutom oroande tecken som pekar mot att situationen kan bli sämre än i dessa bedömningar. Enligt AMS har antalet varsel åter börjat öka och antalet lediganmälda platser att minska. SCB:s arbetskraftsbarometer, omfattar flertalet högskoleutbildningar, visar att arbets-

som givamas bedömningar behovet utbildad arbetskraft på tre års sikt

av av

genomsnittligt är något mindre optimistiska än för ett år sedan.

sett nu

En kvardröjande hög arbetslöshet är det helt överskuggande problemet på arbetsmarknaden på medellång sikt. Denna övergripande obalans döljer dessutom ett antal underliggande obalanser, som inte kommer att avhjälpas enbart med en ökad sysselsättning.

Personer med kort skolutbildning är överrepresenterade bland dem

som förlorat jobbet under lågkonjunkturen. Deras möjligheter att

komma tillbaka i arbete försämras av att kompetenskraven i

arbetslivet stiger och förändras.

Bedömningama talar alla att antalet sysselsatta inom den

0 ovan om

offentliga sektorn kommer att minska, medan tillväxten helt är

koncentrerad till näringslivet, främst industrin och den privata tjänstesektom. En stor del av de sysselsatta i den offentliga sektorn som kan befaras bli utan arbete har en specialiserad

utbildning, vars värde är mycket begränsat inom de sektorer som

beräknas växa. Detta är faktorer som i första hand kommer att

drabba kvinnor.

Invandrama, i synnerhet de av utomnordisk härkomst, har

avsevärt mycket högre arbetslöshet än svenskar, trots att deras

formella utbildning genomsnittligt är högre än svenskarnas.

0 AMS varnar i sin bedömning för ökade regionala skillnader.

sysselsättningen beräknas öka och arbetslösheten minska i

storstadslänen och i Syd- och Mellansverige, medan den höga

arbetslösheten beräknas kvarstå i skogslänen. Det enda som kan

hindra en stigande arbetslöshet i skogslänen är enligt

länsarbetsnämndemas bedömningar en ökad utflyttning.

0 Ungdomarnas val av studieinriktning i gymnasieskolan under

år tyder inte på någon särskilt god anpassning till senare förväntade efterfrågeölotingar under tiden fram till sekelskiftet.

Visserligen ökade andelen elever på det naturvetenskapliga programmet i gymnasieskolan kraftigt mellan 1994 och 1995,

men

från en låg nivå från 17,9 till 20,0 procent, vilket innebär att

andelen är densamma 1988 och 1989. Å andra sidan har

nu som

under senare år omkring 8 procent av nybörjarna valt det nya

barn- och fritidsprogrammet, ca 5 procent det estetiska

programmet och mellan 3 och 4 procent mediaprogrammet, vilket verkar

vara i överkant när man beaktar ungdomarnas möjligheter att få

arbete i linje med utbildningen. Många kan alltså komma att

behöva fortsätta att studera på gymnasial nivå inom komvux för

att komplettera sin utbildning direkt efter avslutade studier i

gymnasieskolan.

Visserligen osäkra men ändå rimliga bedömningar hur efterfrågan på

av olika kategorier av arbetskraft kommer att utvecklas i relation till tillgången tyder alltså på att omfattande åtgärder av utbildningspolitisk och arbetsmarknadspolitisk art måste till för att hindra ytterligare utslagning av arbetskraft och för att minska den totala arbetslösheten under de nännaste åren.

1.6¶Den sikten

långa

Att förutse utvecklingen på arbetsmarknaden på lång sikt 10-15 år är naturligtvis svårare än på kort sikt. Därför undviker de flesta bedömare att göra prognoser i meningen förutsägelser om den mest troliga utvecklingen. De långsiktiga kalkyler som görs är i stället oñast ett slags kravanalyser, där man utifrån vissa givna mål, t.ex. viss nivå på

en sysselsättningen och arbetslösheten, härleder de förutsättningar

som måste gälla och vilka åtgärder som måste vidtas för att målen skall kunna uppfyllas. De statliga långtidsutredningama är sedan lång tid

av den karaktären.

1995 års långtidsutredning LU 95

LU 95 skisserar tre olika alternativa utvecklingar svensk ekonomi och

av arbetsmarknad fram till år 2010 SOU 1995:4, "Långtidsutredningen 1995". Utredningens basscenario utgår från bl.a. följande

förutsättningar:

62 Arbetsmarknadsutvecklingen

0 Produktiviteten i näringslivet ökar med 1,9 procent per år, dvs.

något snabbare än under 1980-talet men avsevärt långsammare än

under årtiondena närmast dessförinnan. Världsmarknaden utvecklas ungefär som under perioden 1960- 0 1990, vilket skulle innebära att marknaden för svensk export växer med 4 procent årligen.

Vid slutet prognosperioden ingår 82 procent av befolkningen i

0 av

åldern 16-64 år i arbetskraften, vilket är lägre än 1990 84,5

procent högre än 1995 78,3 procent. Att andelen i

men

arbetskraften inte antas nå upp till 1990 års nivå igen beror på

förlängningen av gyrnnasieutbildningen och kapacitetsökningen

inom högskolan. Arbetslösheten uppgår ännu år 2010 till 5 procent, vartill kommer 0

2,5 procent i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Den offentliga konsumtionen begränsas inledningsvis för att de

offentliga finanserna skall kunna stabiliseras, men utvecklas på

lång sikt i takt med de krav som de demografiska förändringarna

ställer på barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Detta

innebär viss ökning sysselsättningen i den offentliga sektorn

en av efter sekelskiftet.

Givet att dessa antaganden infrias skulle BNP komma att öka med 2 procent per år fram till år 2010 och den privata konsumtionen skulle kunna öka med 1,9 procent år, vilket innebär en 30-procentig ökning

per mellan 1994 och 2010.

1 motsats till de kortsiktiga bedömningama, som bygger på vad man tror efterfrågan i ekonomin, så har de långsiktiga modellberäk-

om ningarna ett utbudsorienterat synsätt på ekonomisk utveckling, dvs. resultatet beror i huvudsak på antagandena om antalet sysselsatta och utvecklingen produktiviteten. Man förutsätter alltså att utbudet av

och tjänster skapar sin efterfrågan anpassning av löner varor egen genom och priser.

Långtidsutredningen karaktäriserar själv beräkningarna på följande sätt: "Basscenariot är inte en prognos, utan ett försök att åskådliggöra vad några antaganden grundläggande faktorer under perioden 1990-

om 2010 skulle betyda för utvecklingen" SOU 1995:4, s. 10.

Sysselsättningens storlek arbetskraften minus de arbetslösa är alltså en förutsättning i beräkningama. 1 absoluta tal innebär långtidsutredningens antaganden sysselsättning på drygt 4,5 miljoner år 2010, dvs.

halv miljon fler än 1995 och t.o.m. fler än under det hittillsvarande en toppåret 1990. 1 relativa tal innebär det ökning med 12,5 procent från

en dagens nivå. En stor del ökningen beror emellertid på att utredningen

av räknat med att standardhöjningen delvis tas ut i kortare arbetstid en

successiv förkortning av arbetstiden med knappt 5 procent jämfört med i dag. sysselsättningen uttryckt i antalet arbetade timmar totalt i hela ekonomin blir med utredningens förutsättningar ungefär densamma år 2010 som 1990, men 7-8 procent högre än i dag.

"Nyckeln till den goda utvecklingen är en ökning av sysselsättningen i näringslivet med 0,7 procent per år... Hela nettoökningen skulle komma till stånd i den kunskapsintensiva industrin och tjänstesektorerna. Detta ställer frågan om tillväxten på sin spets: vilka förutsättningar skall möjliggöra denna expansion i näringslivet" SOU 1995:4, sid 12.

Bland alla de förutsättningar som långtidsutredningen själv nämner som villkor för tillväxten är följande kanske de viktigaste:

0 att den rådande höga arbetslösheten inte leder till bestående

utslagning, vilket skulle minska de produktiva resurserna,

0 en väl fungerande arbetsmarknad, utan flaskhalsproblem och med

en icke inflationsdrivande lönebildning, 0 ett ökat förtroende för den svenska ekonomin, som gör att räntan sjunker, varigenom företagen vågar investera mera och hushållen konsumera mera,

0 ett allmänt kompetenslyñ av arbetskraften för att höja den

internationella konkurrenskraften, bättre och stabila villkor för företagande. 0

Långtidsutredningens basaltemativ visar en möjlig utveckling under de kommande 15 åren. Beräkningarna bygger i stor utsträckning på att historiska, genomsnittliga samband mellan olika variabler skall fortsätta att gälla. Även detta är ofrånkomligt i kalkyler detta slag, måste

om av man fråga sig hur relevanta dessa samband är för att beskriva vägen ut ur dagens extrema situation arbetsmarknaden.

För att i någon mån komma förbi detta problem redovisar LU 95 också ett par alternativa scenarier, ett eftersläpningsalternativ och ett högtillväxtalternativ, där man gör olika antaganden om arbetsmarknadens funktionssätt och hur snabbt förtroendet för den svenska ekonomin stärks. l eftersläpningsscenariot skulle den totala arbetslösheten öppet arbetslösa plus personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgå till ll procent 7 + 4 år 2010, medan arbetslösheten i högtillväxtscenariot skulle bli 4 procent 2,5 + 1,5.

64 Arbetsmarknadsutvecklingen

1.7¶Arbetskraftens och

kompetens

arbetslivets krav

1.7.1¶Tillgången utbildade på

Ökad internationell konkurrens, förändrad arbetsorganisation och

nya tekniker för tillverkning och infomiationshantering kräver en välutbildad, kompetent och flexibel arbetskraft. Även den fonnella

om utbildningsnivån säger långt ifrån allt om arbetskraftens kompetens, så torde det vara helt nödvändigt att Sverige håller jämna steg med konkurrentländema i fråga om arbetskrañens skolmässiga utbildning.

Enligt statistiska sammanställningar som gjorts av OECD ligger den svenska befolkningens utbildningsnivå på en genomsnittlig europeisk nivå. Däremot har under en lång period andelen ungdomar som studerar vidare på högskolenivå främst långa högskoleutbildningar varit

- jämförelsevis låg i Sverige. Under de senaste 6-7 åren har emellertid tillströmningen till högre utbildning ökat med mellan 30 och 40 procent, vilket till en del säkert beror på svårigheterna att få arbete. Vidare är den

gymnasiala utbildningen numera generellt 3-årig. I gymnasieskolan har

ungdomarna att välja mellan 16 nationella programl, två

varav betecknas som studieförberedande och de övriga som yrkesförberedande. I princip skall även de yrkesförberedande behörighet för

programmen ge fortsatta studier på högskolenivå, de särskilda

men genom behörighetskrav som gäller för det stora flertalet högskoleutbildningar är dema behörighet ofta skenbar.

I publikationen "Trender och prognoser 94" redovisar SCB fram-

skrivningar av befolkningens och arbetskraftens utbildning, med fördelning efter nivå och inriktning. Dessa beräkningar bygger på ett under

prognosperioden i princip oförändrat utbildningssystem och på att valet

av utbildning i gymnasieskolan och högskolan inte förändras i

förhållande till vad som kunde observeras fram till dess beräkningama gjordes. Resultaten av beräkningarna redovisas i diagram och tabell nedan.

Eller skapa sitt eget program.

Befolkning i ålder 20-64 år fördelad efter högsta utbildning 1970-2010. l000-tal. Utbildning 1970 1990 20 l 0

Top 94 Rev. ber. Eftergymnasial utbildning

Hum, estetisk, religiös utb	37	66	74	74
Pedagogisk utbildning	81	249	330	305
AES-utbildning	58	250	375	395
Teknisk utbildning	44	221	386	395
Transport o kommunik.	9	13	ll	l l
Várdutbildning	75	187	244	240
Utb. för jord, skog, trädgård	7	14	16	16
Utb. for serviceyrken m.m.	28	46	48	48
Övrig eftergynmasial utbildning	5	16	l 1	ll
Summa, eftergymn. utbildning	345 1063		1494	1495

Gymnasial utbildning

Allmän grund utbildning	137	300	494	460
l-lum, estetisk, religiös utb	18	21	51	100
Pedagogisk utbildning	l	4	5	5
AES-utbildning	299	522	600	565
Teknisk utbildning	433	764	881	885
Transport o kommunik.	46	82	77	77
Vârdutbildning	126	355	506	500
Utb. för jord, skog, trädgård	51	66	76	85
Utb. för serviceyrken m.m.	117	166	190	205
Övrig gymnasial utbildning	l	37	31	31
Summa, gymn. utbildning	1229 2317		2911	2913
F0lk-, real- och grundskola	2514 1514		778	775
Uppgift saknas	298	61	43	43
Samtliga	4385 4954		5226	5226

Anmärkning: Det stora antalet uppgift saknas 1970beror pá att inga uppgifter om utbildning insamlades om dem som är 60 år eller äldre när FoB 70 gjordes.

Befolkningens utbildningsnivå 1970-2015

100%

Högskola

80%

60%

40%

20% Folk/grundsk

Uppg saknas

:r Ln t: rn cr m t: rn cr m

m n. oo oo m m :r cr v- u-

cn m m en en m t: a: CJ :r

1- r- 1- I- v- r- .I l U I

Sedan beräkningama gjordes har nya data om antalet nybörjare på program/linjer i gymnasieskolan och högskolan blivit tillgängliga. Statistiken för gymnasieskolan visar bl.a. att antalet nybörjare på samhällsvetenskapsprogrammet, industriprogrammet och omvårdnadsprogrammet i gymnasieskolan blivit avsevärt mindre än beräknat. Däremot har betydligt fler än beräknat valt bam- och fritidsprogrammet, det estetiska programmet, hotell- och restaurangprogrammet och mediaprogrammet. Något fler än beräknat har valt naturvetenskapsprogrammet.

Sammantaget har fler än beräknat valt de yrkesinriktade programmen och färre de studieförberedande. Huruvida detta får några konsekvenser för den framtida tillströmningen till högskolan om dagens situation skulle bli bestående är för tidigt att säga. Genom att i princip alla program ger behörighet för högskolestudier kan övergången från de yrkesinriktade programmen eventuellt kompensera den minskning som sannolikt blir följden av att Samhällsvetenskapsprogrammet fått färre elever än väntat.

Den totala tillströmningen till högskolan har blivit ännu något större än beräknat. Till en del kan detta förklaras av svårigheterna att få jobb. I ett förbättrat arbetsmarknadsläge kan antalet nybörjare minska igen.

Nyordningen inom högskolan, med färre centralt fastställda utbildningslinjer, har medfört att statistiken över antalet nybörjare på olika utbildningsvägar blivit mycket mindre detaljerad, vilket gör att jämförelser bakåt i tiden försvåras avsevärt och ibland blir omöjliga att göra. Vad som ändå kan utläsas av nybörjarstatistiken, kompletterad med statistiken över sökande och antagna till högskolan, är bl.a.

att färre än tidigare beräknat börjat på förskollärar- och fritids- 0

pedagogutbildningen, grundskollärarlinjen, högskoleingenjörsut-

bildningen, läkarutbildningen, sjuksköterskeutbildningen,

tandläkarutbildningen och samhällsvetarutbildningen,

att avsevärt fler än beräknat ca 6 000 i stället för 4 000 tagits 0 på ekonomutbildning ökning som möjligen överdrivs i statisti-

ken, beroende på svånghetema att separera ekonomutbildning från samhällsvetarutbildning, där nybörjarna minskat,

att nybörjama på juristutbildning och civilingenjörsutbildning är

ungefär lika många beräknat för att nämna ett par av de

som

större utbildningar där den tidigare bedömningen står sig.

Till detta skall fogas att väldigt stor del av nybörjama i högskolan

en läser fristående kurserz, många bygger ihop till en examen. I vilken

som omfattning så kommer att ske är svårt att sia Problemet med att

om. bedöma hur många studerande på fristående kurser som kommer att avlägga är ingalunda nytt, det har vuxit i betydelse,

examen men eñersom antalet studenter i statistiken registrerats på sådana kurser

som ökat markant.

Utifrån de uppgiñema om antalet nybörjare i gymnasieskolan

nya och högskolan har gjorts överslagsmässig revidering av tillgångsbe-

en räkningama i Trender och 94 resultaten redovisas i tabellen

prognoser ovan.

1.7.2¶Behovet av utbildade

Såväl Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK som SCB har gjort beräkningar det framtida behovet av utbildade av olika slag.

av NUTEK grundar sina beräkningar på ett eget scenario över hur sysselsättningen i olika näringsgrenar kommer att utvecklas, medan SCB:s behovsberäkningar, med vissa awikelser, har LU 95:s basalternativ grund. Dessa båda scenarier är dock i sina huvuddrag

som tämligen lika; båda förutsätter att tillväxten kommer att ske i de

kunskapsintensiva näringsgrenama och antagandena den totala

om sysselsättningen, arbetslösheten och världsmarknadstillväxten är i stort sett desamma. En skillnad är att NUTEK räknar med oförändrad sysselsättning i den offentliga sektorn, medan LU 95 räknar med en viss tillväxt eñer sekelskiftet.

2 Av samtliga törstagångsinskrivna vid universitet och högskolor läsåret 1994/95, totalt 62900, det bara 23 400 37 procent som började ett s.k.

var yrkesulbildningsprogram.

Bedömningama av hur utbildningskraven kommer att förändras har gjorts oberoende av varandra och på något olika sätt i de båda

kalkylema. NUTEK har utgått från en aggregering av olika utbildningar

som i första hand är avpassad till näringslivets behov olika

av utbildningskategorier, medan SCB använt en aggregering har i stort

som sett samma detaljeringsgrad över hela linjen, dvs. även för de utbildningar som är inriktade mot arbete i den offentliga sektorn. Både NUTEK:s och SCB:s behovsberäkningar läget år 2010.

avser

NUTEK:s bedömning är att det kommer att bli brist på arbetskraft med högskoleutbildning, särskilt på sådana med teknisk och naturvetenskaplig utbildning, ekonomer och jurister. Vidare bedömer att del

man en av dagens efterfrågan på utbildade från gymnasieskolans yrkesinriktade program i framtiden bör ersättas med efterfrågan på utbildade med kort

högskoleutbildning, särskilt inom vård- och omsorgssektom. Personer

med enbart grundskola eller allmän gymnasial utbildning kommer det däremot att bli stort överskott på.

Utbud och efterfrågan ñr olika utbildningskategorier år 2010. Resultat avNUTEK:s scenarioberäkningar 1000-tal.

Utbildning	Utbud Eñerfrágan		Kvot l
Grundskola	717	549	1,31
Yrkesinriktat gymnasium	946	91 l	1,04
Allmänt gymnasium	1850	1386	1,33
Högskoleingenjörer	210	256	0,82
Högskola, 2 år	388	569	0,68
Naturvetare	38	S2	0,73
Civilingenjörer	l 12	146	0,77
Ekonomer/jurister	108	160	0,68
Högskola, offentlig inriktn	244	299	0,82
Övrig allmän högskola	299	249	1,20
Forskarutbildning	47	56	0,84
Totalt	4959	4633	1,07

l Kvoten är beräknad somutbud/efterfrågan.

SCB:s bedömning är i sina huvuddrag densamma NUTEK:s.

som Kalkylema indikerar brist på exempelvis lärare för grundskolan och

gymnasiet, civilingenjörer, ekonomer, jurister, apotekare, med

personer jordbruks- och skogsbruksutbildning och med teknisk-industriell utbildning på gymnasial nivå, medan det förefaller bli överskott på

personer

med humanistisk utbildning, förskollärare, arbetsterapeuter, sjukgym-

Arbetsmarknadsutvecklingen 69

naster, personer med estetisk utbildning och vårdutbildning på gymnasial nivå. Beräkningarna pekar också på att personer med enbart gnmd- eller folkskola kommer att få allt svårare att få arbete.

Alternativa tillgångs- och behovsprognoser för år 2010. Resultat av SCB:s scenarioberäkningar lOOO-tal.

Utbildning		Behov Alt A Alt B rev ber Alt A Alt B		Tillgårg Tillgrvvy Tillárevy
15	utbildning
Estetisk humanistisk		55	59	62	1,12	1,05
därav Iuønanisler		15	16	20	1,34	1,22
Pedagogsk		245	279	283	1,15	1,01
därav förskølldr, f-ilidped	grundskola	137 144	156 161	19a 141 0,98	1,44	1.27 0,88
AES-utbildning		378	420	355	0,94	0,84
däravekonomer	jurister	100 34	114 40	90 26	90 76	79 0,64
Teknisk utbildning		345	397	350	1,02 0,88
därav civilingenj	naturvetare högxkoleing + TJ	I29 33 152	156 39 168	102 36 179 1,18	79 1 0	65 94 1,07
Transport ochkommunikation		11	12	10	0,85	0,77
Vårdutbildning		205	226	219	1,07 0,97
därav läkare	sjuksköterska	33 103	36 115	29 110	0,88 06	81 95 l
Jord. skogochträdgård		24	25	14	0,59	0,58
Service, bevakning,		44	51	46	1,05 0,89
Övrig eftergymnasial U	,,	16	17	9	0,56	0,51
Summa ettergymn. utbildning		1324 1487 1347 1,02 0,91

Gymnasialutbildning

Allmän grundutbildning		425	395	350	0,82	0.89
Estetisk utbildning		18	16	90	5,06	5,49
HandeL administration		579	535		0,84	0,91
Teknisk ochindustriell		826	836	769	0,93	0,92
därav naturvetenskap, teknisk	inåulriprogranuner	73 293	75 297	70 180 0,61	0,96	94 0,61
Transport ochkommunikation		63	60	66	1,05	1,09
Vârdutbildning		365	338	453	1,24	1.34
därav barn-ofilidsprogranunzr	omvårdnaiirpragrønvnzl	100 248	101 222	180 1,80 263	1,06	1,79 1,19
Naturbruksprogrammet		75	73	74	0,99	1 ,02
Hotell- 0 restaurang service		183	169	172 0,94		1.02
Övrig gymnasial utbildning		32	30	24	0,77	0,81
Summa gymnasial utbildning		2570 2458 2491 0,97				1,01
Folk-ochgrundskola		408	372	589	1,44	1,59
uppgia saknas				16
Samtliga	Behovsaltemauven skiljersig bådevadgäller denñamtida sysselsättningen i olikanäringar ochantaganden om	4302 4316 4443 1,03				1.03
utbildningsknven. 1altemaliv B utbildningsknven är		genomgående högre ställda. Beträffande nåringsgnensutvecklingen skiljer sig

alternativenmfrämstgenomattindusttischomantasstörrei alternativmedanB, denprivatatjanstesektomårmotsvarandegrad störrei alternativA.

1996:34 Arbetsmarknadsutvecklingen 71 SOU

Resultaten beräkningar detta slag är i hög grad beroende av de

av av

hur utbildningskraven kommer att förändras på

antaganden man gör om

olika delar arbetsmarknaden, medan effektema av antagna

förändringar i näringsgrensstmkturen har mindre betydelse. Både SCB

och NUTEK förutsätter kraftig höjning utbildningskraven, vilket

en av

i huvudsak grundar på hur utbildningsnivån faktiskt höjts under de man

decennierna. I nedanstående tabell redovisas hur utbildningssenaste strukturen förändrades mellan 1970 och 1990 i olika näringsgrenar.

Utbildningsstrukturen i näringsgrenar 1970 och 1990.

Förvärvsarbetande i åldern 20-64 år.

Näringsgren	År Totalt Hög- Gymnasium Folk- el. Uppgift	skola	grund- saknas skola
Jord, skog	1970 100 2 1990 100 9 1970 100 3	16 43 26	64 48 59	15 0 9

Industri m.m.

	1990 100 9	43	48	0
Byggnadsverksamhet	l 970 100 l 1990 100 7	27 51	62 42	9 0
Handel, restaurang	1970 100 2 1990 100 12	26 51	61 36	8 l
telekom., samlärdsel 1970 100 4		29	57	6

Post- o

	1990 100 ll	59	29	1
Bank, försäkring	1970 100 ll 1990 100 32	40 49	33 19	6 0
Offentlig förvaltning	1970 100 20 m.m. 1990 100 38	24 44	30 18	6 0
Samtliga näringsgrenar	1970 100 8 1990 100 23	26 48	50 28	8 l

Anmärkning: Den höga andelen uppgiñ saknas beror att inga uppgiñer

utbildning insamlades dem var 60 år eller äldre när FoB 70 om om som gjordes. Flertalet i åldern 60-64 år torde då hañ folkskola som sin högsta utbildning.

Den faktiska utbildningsnivån behöver emellertid inte ett uttryck för

vara de utbildnlngskrav råder. De kan både högre och lägre. Det

som vara

observerar i statistiken är resultatet matchningen mellan man av

och efterfrågan på utbildade olika slag. Vid överskott på en

tillgång av

utbildningskategori med denna utbildning fått ta jobb under

har personer

72 Arbetsmarknadsutvecklingen

sin kompetensnivå, och vid brist har arbetsgivarna måst anställa personer med lägre kvalifikationer än önskvärt. Både NUTEK och SCB har därför i sina beräkningar gjort vissa nomiativa antaganden, som

innebär en korrigering den observerade utbildningsfördehiingen i

av riktning mot bättre anpassning mellan faktisk utbildning och arbetsuppgiftemas kompetenskrav. Resultaten dessa korrigeringar har av sedan legat till gnmd för antagandena om de framtida utbildningskraven. Resultaten av scenarioberälcningar detta slag år inte övertolkas, av vilket både NUTEK och SCB framhåller. Dock torde de huvudtendenser

som beräkningama pekar vara riktiga. De diskrepanser mellan tillgång och efterfrågan på olika utbildningskategorier beräkningarna

som pekar på skall inte tolkas i tenner antal arbetslösa och antal obesatta av platser. Däremot indikerar de de stora anpassningsproblemen på var arbetsmarknaden kommer att finnas.

Orsaker till arbetslöshet 73

Orsaker till arbetslöshet

1 Inledning

Arbetslösheten har ökat dramatiskt under den första hälften 1990av talet vilket redovisades i kapitel För ekonomi som är starkt en med omvärlden är det naturligtvis många såväl inhemska som

integrerad

internationella faktorer påverkar utvecklingen på arbetsmarknaden. som Sådana faktorer kan både konjunkturella och strukturella. vara I detta diskuteras orsaker till arbetslöshetens utveckling med

kapitel

betoning på den arbetslöshetschock drabbade den svenska som arbetsmarknaden i början av 1990-talet. l kapitlet görs även en

genomgång olika förklaringar till den långsiktigt betingade

av stmkturarbetslösheten, eller jämviktsarbetslösheten den också som brukar kallas. En omfattande analys arbetslöshetens orsaker mer av i studie Bertil Holmlund. Studien återfinns i sin helhet i presenteras en av

betänkandets expertbilaga.

2.2 om orsakerna till utvecklingen av

Något

den svenska arbetslösheten

Det flera samverkande faktorer har bidragit till den är som arbetslöshetschock drabbade den svenska arbetsmarknaden i början som 1990-talet. Även arbetslöshetskrisen utlöstes i början av 1990av om talet finns det viktiga orsaker går längre tillbaka i tiden. En metod som arbetslöshetens orsaker och utveckling kan belysas är den med vars hjälp visar sambanden mellan inflation och

s.k. Phillipskurvan som

arbetslöshet. I diagram 2.l.a nedan redovisas demia utveckling i Sverige

under de fyra senaste decennierna.

74 Orsaker till arbetslöshet

Diagram 2.1.a Den svenska Phillipskurvan, inflation och arbetslöshet 1955 1995. -

Mellan åren 1955 och 1991 varierade den öppna arbetslösheten mellan l och 3 procent medan inflationen låg i intervallet l till 15 Under procent. de senaste åren har ett omvänt förhållande förelegat. Inflationen har uppgått till endast 3-4 procent medan den öppna arbetslösheten varierat mellan 7,5 och 8,5 procent. Diagrammet beskriver de

tydligt

grundläggande förändringar svensk ekonomi genomgick under som början av 1990-talet och visade sig i låg inflation och hög som arbetslöshet. Under 1960-talet rådde såväl bland forskare politiker som föreställningen att det farms ett stabilt samband mellan inflation och arbetslöshet vilket kan illustreras punktsvännen längst av ned till vänster

i diagram 2.l.a. Ekonomisk-politiska beslutsfattare uppfattade

sambandet som att det möjligt att välja mellan olika kombinationer var av inflation och arbetslöshet. En varaktigt lägre arbetslöshet skulle

kunna uppnås med hjälp eñerfrågestimulerande politik till priset

av men av en högre inflation. Den höga BNP-tillväxt kännetecknade ekonomin under 1950som och l960-talen stagnerade under 1970-talet. Det finns flertal ett samverkande orsaker till detta beskrivits bl.a. i antal statliga som ett

Orsaker till arbetslöshet 75

utredningar Samtidigt visade den makroekonomiska utvecklingen under 1970-talet att det inte heller längre fanns ett stabilt samband mellan inflation och arbetslöshet. Utvecklingen i flera länder karaktäriserades i stället av stagflation, dvs. av både hög inflation och hög arbetslöshet. I Sverige steg inflationen vid mitten av 1970-talet till mycket höga nivåer på grund av höga kostnadsölcningar for arbetskraft och olja. I diagram 2.l.b nedan illustreras sambanden mellan inflation och arbetslöshet under 1970-talet i Sverige.

Diagram 2.l.b Inflation och arbetslöshet 1970 1980.

0 J 2 H 4 5 G 7 B

Amman.: Ett antal bransch- och kostnadskriser uppstod under 1970-talet som regeringama försökte lösa med hjälp devalveringar och omfattande

av subventioner till industrin. Den strukturella obalansen i ekonomin visade sig emellertid inte i fonn av hög öppen arbetslöshet eftersom den kunde hållas på en låg nivå genom en stimulerande ñnans- och penningpolitik och snabb utbyggnad av den offentliga sektorn.

Vid slutet av 1960-talet och under l970-talet ifrågasattes den ursprungliga teorin om sambanden mellan inflation och arbetslöshet, bl.a. mot bakgrund av de empiriska erfarenheter som erhållits i olika länder. Utgångspunkten for den nya teoribildningen var att fack-

Se bl.a. sou 1991:82. Drivkrafter för produktivitet och välstånd; sou 1993: 16 Nya villkor för ekonomi och politik; SOU 1995: Långtidsutredningen 95.

76 Orsaker till arbetslöshet

föreningar och löntagare åtminstone i ett längre perspektiv ställer lönekrav i reala tenner. Om löntagarna förväntar sig att inflationen kommer att stiga anpassar de sina nominella lönekrav uppåt för att bibehålla köpkraften. En central slutsats denna forskning är att det

av endast finns en arbetslöshetsnivå jämviktsarbetslösheten som är

- förenlig med en stabil inflationstakt. Detta brukar också benämnas

NAIRU-hypotesen. NAIRU står för Non-Accelerating-Inf1ation-Rate-

of-Unemployment. Om arbetslösheten sjunker under denna

jämviktsnivå, exempelvis på grund av ñnanspolitiska stimulansåtgärder,

så stiger inflationstakten varmed arbetslösheten åter stiger till det långsiktiga jämviktsläget är bestämt arbetsmarknadens

som av funktionssätt. En efterfrågestimulerande politik kan således endast minska arbetslösheten tillfälligt till dess alla löne- och prisanpassningar

NAIRU-hypotesen kom att framstå som en rimlig förklaring till inflationsutvecklingen i de flesta OECD-länder under 1960- och 1970talen och fick dessutom stöd i empiriska studier. Inflationsutvecklingen i de flesta OECD-länder under denna period tycks kunna förklaras att

av arbetslösheten låg lägre än jämviktsarbetslöshetenz Under 1980-talet

vägleddes stabiliseringspolitiken i USA och i många västeuropeiska länder av NAIRU-hypotesen. Stabiliseringspolitiken inriktades mot att bekämpa inflationen. Strategin att minska inflationsförväntningama

var genom en åtstramande politik som temporärt skulle driva

upp arbetslösheten över jämviktsarbetslösheten. Tanken att

var arbetslösheten skulle återgå till den ursprungliga jämviktsarbetslösheten sedan väl nerväxlingen av inflationstakten skett.

Politiken under 1980-talet lyckades också få inflationstakten i

ner både USA och Västeuropa. I USA tycks detta ha skett utan någon varaktig höj ning av den öppna arbetslösheten. Den inflationsbekämpande politiken kan dock ha skapat andra fonner välfärdsförluster bl.a.

av genom en ökad dold arbetslöshet. I flertalet Västeuropeiska länder har däremot arbetslösheten tenderat att bli kvar på en hög nivå. Detta brukar i nationalekonomisk litteratur benämnas hysteresis. möjlig

Men en annan tolkning av dessa iakttagelser är att det finns en betydande tröghet eller persistens i arbetslöshetens anpassning mot jämvikt, dvs. arbetsmark-

nadens självreglerande förmåga går mycket långsamt Oberoende

av vilken dessa två tolkningar gör orsakerna till

av man av

2 För en sammanställning se Zetterberg 1993, tabell 5.2 och tabell 5.6. 3Senareårs forskning har också pekat möjlighet nämligen att det

en annan inte nödvändigtvis finns enbart en jämviktsarbetslöshet utan flera olika jämviktslägen eller multipla jämvikter. Även i sådana fall kan tillfälliga makroekonomiska chocker bestående effekter arbetslösheten.

Orsaker till arbetslöshet 77

jämviktsarbetslöshetens utveckling blir slutsatsen att det torde vara mycket svårt att med hjälp av traditionell stabiliseringspolitik reducera denna arbetslöshet.

Efter 1981-1982 års devalveringar kom den svenska ekonomin i en

högkonjunktur med en längre varaktighet än någon tidigare högkonjunktur under efterkrigstiden. Devalveringarna fick expansiva effekter på produktion och sysselsättning i den export- och importkonkurrerande delen av näringslivet. Produktivitetsutvecklingen

blev däremot svagare i Sverige under l980-talet ån i de flesta andra västeuropeiska länder. Trots detta träffades återkommande höga nominella löneavtal som bidrog till att driva upp inflationstakten. Detta indikerar att det fanns och fortfarande finns brister i de inom

ramar vilket lönebildningen bestäms på arbetsmarknaden.

Trots den utdragna högkonjunkturen vidtogs inte en tillräcklig finanspolitisk åtstramning i syfte att omfördela resurser till den utlandskonkurrerande sektorn. Detta hade varit nödvändigt för att undanröja den stnikturella ojämvilcten som länge karaktäriserat den svenska ekonomin med alltför liten industrisektor för att klara målet

en om balans i utrikeshandeln. l stället ökade de offentliga utgifterna återigen kraftigt under senare delen l980-talet. Arbetsmarknaden

av karaktäriserades under denna period också av en hög sjukfrånvaro. Samtidigt bidrog den höga svenska inflationen till en omprövning av målinriktningen för den ekonomiska politiken. Från mitten av l980-talet blev inflationsbekämpningen mer eller mindre vägledande för den

svenska stabiliseringspolitiken. Den ändrade inriktningen av politiken

bör ses i ljuset av att inflationstakten i Sverige under stora delar av detta årtionde var högre än i de flesta OECD-länder.

I diagram 2.l.c nedan illustreras den svenska arbetslöshets- och

inflationsutvecklingen under l980-talet.

78 Orsaker till arbetslöshet

Diagram 2.l.c Inflation och arbetslöshet 1979 1991.

11 l 10 ll 9 f l a I q 7 i

s o

1 i

o i 2 3 4 5 u 7 a 9 z

Arbetslöshet

Inflationen var i genomsnitt något lägre under 1980-talet än under 1970talet samtidigt som det blev allt svårare att hålla den öppna

nere arbetslösheten. Diagrammet illustrerar tydligt de loopar den

som nya teorin om inflation och arbetslöshet förutsåg. Stigande inflation efter

ger en viss tidsförskjutning upphov till ökad arbetslöshet reducerar

som inflationen och sedermera arbetslösheten. Det blev under 1980-talet tydligt att inte heller i Sverige kunde arbetslösheten hållas på låg nivå

en genom att acceptera en hög inflation.

I början av 1990-talet steg arbetslösheten dramatiskt. Den utlösande orsaken det kraftiga eñerfrågebortfall ägde 1990-19923

var som rum Samtidigt sjönk inflationen markant vilket visas nedanstående

av diagram.

4 Jämför LU95.

Orsaker till arbetslöshet 79

Diagram 2.1.d Inflation och arbetslöshet 1989 1995.

10 .\ I d 7 o x l n

a I t 7

a 5 % I

3 z°"l,/ NJ

2 i °

. v . . . . . .

0 1 2 1 4 5 6 7 I 9

Arbuulörbøt

För det första försvagades den internationella konjunkturen och i kombination med det relativt höga svenska kostnadsläget medförde det minskad export av svenska varor och tjänster. För det andra kom den inhemska efterfrågan att utvecklas ogynnsamt från ett överhettat läge

tämligen snabbt övergick till en situation med kraftig åtstranming. som

Denna omsvängning den inhemska efterfrågan har flera orsaker.

av Avregleringen av kreditmarknaden i mitten av 1980-talet innebar i praktiken kraftig monetär expansion som i samverkan med förmånliga

en avdragsregler i inkomstbeskattningen drev upp fastighetsprisema. Utvecklingen av fastighetsprisema drevs av förväntningar om fortsatta prisökningar som inte hade någon grund i fundamentala ekonomiska faktorer. Detta kan tolkas som att det skapades en "prisbubbla".5 Samtidigt medförde den höga inflationen, särskilt under senare hälften av 1980-talet, negativa realräntor efter skatt vilket stimulerade till låneñnansierad konsumtion. Därtill påverkade förmögenhetsökningen sarmolikt konsumtionen och bidrog till överhettningen i ekonomin.

I början 1990-talet bröts den överhettade konjunkturen.

av Utvecklingen av fastighetsprisema var inte långsiktigt hållbara och när

5 En "prisbubbla" marknad kan också beskrivas att sådan

en som en uppstår förväntningarna om framtida prisstegringar avviker från

om grundläggande ekonomiska förhållanden och om det finns en övertro på den egna förmågan att ur marknaden i tid. Jämför LU95.

80 Orsaker till arbetslöshet

prisbubblan så småningom sprack blev resultatet en dramatisk nedgång av fastighetspriser och förmögenhetsvärden. Detta medförde

av att konsumtionseñerfrågan kraftigt drogs ned samtidigt som sparandet ökade. En bidragande orsak till den kraftiga omsvängningen hushål-

av lens sparande skatterefonnen 1990-1991. Även underñnansie-

var om ringen av reformen innebar att den också hade expansiva eñerfrågeeffekter är huvudslutsatsen i utvärdering skatterefonnen att netto-

en av effekten var kontraktiv. Framför allt kom tidsförlåggningen skattere-

av fonnen att närmast få destabiliserande konsekvenser att den

genom förstärkte en redan nedåtgående konjunktur.°

Prioriteringen av prisstabiliseringsmålet och riksbankens försvar

av den fasta växelkursen om vilket det rådde politisk enighet sedan i slutet

av 1980-talet ledde till högre nominella räntor. I kombination med en

snabb nedväxling av inflationstakten under 1991-1992 kom härigenom realråntoma att kraftigt drivas Detta bidrog till ñnans- och fastig-

upp. hetskrisen genom att räntehöjningen negativt påverkade hushållens och

företagens förmögenhet. De fallande fönnögenhetsvärdena förstärkte

hushållens incitament att öka det finansiella sparandet och att minska sin

konsumtionsefterfrågan. Efterfrågenedgângen och de ökade realräntoma

medförde dessutom att investeringarna föll kraftigt.

Till detta bör fogas att som ett led i försvaret den fasta växel-

av kursen vidtog regeringen under period ett "krispaket"

samma som innebar neddragningar av de samlade offentliga utgifterna för att på detta sätt nå trovärdighet prisstabiliseringspolitiken. Dessutom har

om krav lagts på kommunerna att klara av Ökade serviceåtaganden inom ramen för givna resurser. Detta har i praktiken inneburit stora personalbesparingar av den kommunala verksamheten vilket under vikande

en konjunktur har förstärkt nedgången på arbetsmarknaden.

Sedan mitten 1980-talet har det alltså genomförts rad reformer

av en som i olika avseenden förändrat förutsättningarna för ekonomins fiinktionssätt. Gemensamt för dessa refonner är att de stabiliserings-

ur politisk synvinkel sattes vid fel tidpunkter. Dessutom har ekonomiskpolitiskt åtstramande åtgärder genomförts vid ingången till vikande

en konjunktur. Sammantaget har detta fått destabiliserande konsekvenser på ekonomin. Lärdomen är att refonner genomgripande ändrar förut-

som sättningarna för ekonomins funktionssätt bör "fasas in" under längre tidsperioder snarare än att snabbt genomdrivas under ett eller par år. Åtminstone bör de genomföras vid konjunktunnässigt rätta tidpunkter. I annat fall riskerar man att få betydande anpassningskostnader det

av slag som drabbade arbetsmarknaden under 1990-talet.

65e SOU 1995:104 Skattereforrnen 1990-1991, En utvärdering.

Orsaker till arbetslöshet 81

En orsak till att efterfrågebortfallet inte uppvägdes av traditionell

eñerfrågestimulerande politik sammanhänger med den ändrade målin-

riktningen den ekonomiska politiken. Från mitten av 1980-talet har

inflationsbekämpningen varit eller mindre vägledande för den sven-

mer

ska stabiliseringspolitiken. I syfte att hålla nere den drastiska ökningen

den öppna arbetslösheten expanderades omfattningen av arbetsav marknadspolitiken långt över de volymer som den tidigare hade haft.

En fråga har varit och är föremål för mycket forskning och

som debatt är i vilken utsträckning statsmakterna kan påverka inflation och arbetslöshet ñnans- och penningpolitik. I denna diskussion

med hjälp av

är den långsiktiga "jämviktsarbetslösheten den strukmrellt betingade

arbetslösheten ett centralt begrepp. Medan den konjunkturbetingade arbetslösheten är temporär speglar jämviktsarbetslösheten arbetsmark-

nadens egenskaper på lång sikt. I grunden beror jämviktsalbetslösheten

på brister i arbetsmarknadens funktionssätt, dvs. antingen på bristande anpassning mellan existerande jobb och de söker jobben eller att

som lönerna inte är så flexibla att de utjämnar skillnader mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. En väl fungerande arbetsmarknad utmärks av att lönebildningen har lätt att anpassas till ändrade ekonomiska villkor och att arbetslösa individer lätt matchas med lediga jobb så att

av arbetslöshets- och vakanstider blir korta.

Hur arbetsmarknaden kommer att utvecklas de närmaste åren beror i stor utsträckning på vilken karaktär den rådande arbetslösheten har. Om arbetslösheten inte faller väsentligt inom de närmaste åren finns stora

risker för europeisk utveckling med långtidsarbetslöshet och

en betydande utslagning följd. I så fall får detta allvarliga konsekven-

som

för stabiliseringspolitiken eftersom inflationen även kan komma att ser stiga vid relativt höga arbetslöshetsnivåer. Mot bakgmnd av att mycket tyder på att arbetslösheten till stor del är stnikturell art samt att

av jämviktsarbetslösheten förefaller ha ökat sedan 1950-talet, finns det anledning att nämnare diskutera vilka faktorer som bestämmer jämviktsarbetslösheten. Detta görs i nästa avsnitt. I avsnittet görs dock ingen avvägning mellan de olika faktoremas betydelse för

jämviktsarbetslöshetens nivå.

82 Orsaker till arbetslöshet

2.3 orsaker till

Några

jämviktsarbetslösheten7

Det finns flera orsaker till uppkomsten jämviktsarbetslöshet, bl.a.

av stelheter i pris- och löneanpassningen, otillräcklig flexibilitet i lönestrukturen samt bristande matchningseffektivitet mellan utbud och efterfrågan arbetskraft. I det följande görs en kortfattad genomgång av olika orsaker till jämviktsarbetslöshet med utgångspunkt från dessa

förklaringsgrunder.

2.3.1¶Stelheter i

prisbildningen

En första orsak till jämviktsarbetslöshet är bristande konkurrenstryck på varu- och tjänstemarknadema. Om företagen har möjlighet till monopolprissättning ger detta per definition stort utrymme för

en självständig prissättning vilket höjer prisnivån jämfört med företagen

om är utsatta för konkurrens. Det betyder bl.a. att arbetskraftseñerfrågan blir mer okänslig för löneökningar. I löneförhandlingar minskar härigenom incitamenten till återhållsamhet i lönekraven vilket riskerar att driva upp arbetslösheten. I Ekonomikommissionens rapport SOU 1993:16 lämnas redovisning över konkurrensprofiler i olika

en branscher. Kommissionens slutsats att regleringar och andra

var konkurrensbegränsningar måste minskas för att kunna öka effektiviteten i den svenska ekonomin. Vid ökad effektivitet kan högre löner betalas utan att företagen behöver höja priserna.

En annan tänkbar orsak till att hög nivå på arbetslösheten blir

en bestående är höga skatter inkomstskatter, konsumtionsskatter och

arbetsgivaravgifter som påverkar företagens reala lönekostnad. Hur

skatter påverkar arbetslösheten beror företagens möjligheter att

av övervältra de kostnadsökningar följer skatterna på löntagarnas

som av reala konsumtionslöner, dvs. den lön speglar löntagarnas köpkrafi.

som Dessa möjligheter måste i sin tur med avseende på

nyanseras tidsperspektivet. På kort sikt är det sarmolikt att skattehöjningar i form

av högre arbetsgivaravgifter leder till minskad sysselsättning och ökad

arbetslöshet. Orsaken är att höjda arbetsgivaravgifter inte omedelbart kan övervältras på löntagarna varför lönekostnadema ökar. På lång sikt är det däremot möjligt att ökade arbetsgivaravgifter och andra skatter får bäras av löntagarna via lägre reallöner. Det betyder att företagens reala lönekostnader inte påverkas och därmed heller inte arbetslösheten. Det

7 Detta avsnitt bygger i stor utsträckning Holmlunds studier vilka återfinns i betänkandets expertbilaga.

Orsaker till arbetslöshet 83

bör dock understrykas att resultaten från empiriska studier inte är entydiga vad gäller skattemas långsiktiga effekt på arbetslösheten.

2.3.2 inverkan arbetslösheten

Lönebildningens på

Skillnader i institutionella förhållanden på arbetsmarknaden brukar anföras för att förklara jämviktsarbetslösheten. En sådan faktor år graden centralisering i löneförhandlingssystemet. Det finns argument

av för att centraliserade löneförhandlingsystem leder till större återhållsamhet i lönebildningen och därmed till lägre arbetslöshet. Denna argumentering bygger på att enskild löntagare vid

en grupp av decentraliserade förhandlingar inte kommer att ta hänsyn till de negativa effekter kan uppkomma för andra Det finns å andra sidan

som grupper. också argument för att strikt decentraliserade löneförhandlingar leder till

större löneåterhållsamhets

Ovanstående iakttagelser indikerar att fackföreningarna under vissa villkor inom för ett centraliserat löneförhandlingssystem har I ramen l incitament till återhållsamhet i lönekraven och under andra omständigheter gäller detta också strikt decentraliserade förhandlingar. Detta kan motivera ett puckelfonnigt samband mellan fackliga löne-

krav och graden centraliserade löneförhandlingar. Löneförhandlings-

av system är fullständigt centraliserade eller fullständigt decentra-

som liserade till företagsnivå har starkare incitament att hålla tillbaka löneökningar och har dänned lägre jämviktsarbetslöshet än i de system där l - löneförhandlingar sker på branschnivå det slag har nu.9 Jämförande

av länderstudier speglar förhållandena under senare delen av 1980-

- som talet och början 1990-talet och där det svenska systemet brukar

av klassificeras centraliserat stöd för hypotesen att arbetslösheten

som - ger är lägre i länder med centraliserade löneförhandlingssystem. De empiriska resultaten ger också visst stöd för ett puckelfonnsamban mellan centraliseringsgrad och arbetslöshet."

Utfommingen arbetslöshetsersåttningen är annan institutionellt

av en bestämd faktor kan betydelse för jämviktsarbetslösheten.

som vara av Det finns teoretiska argument visar att högre ersättningsnivåer har

som

löneuppdrivande effekter. Om ersättningsnivån ökar kan det minska

välfardsförlusten att bli arbetslös och därigenom minskas incita-

av menten för fackföreningama att visa återhållsamhet i lönekraven.

Se Holmlunds studie i expenbilagan för referenser. 9 Se Calmfors Damn 1988. ° Se Layard mn 1991 och Zetterberg 1993. Jämför Zetterberg 1993.

84 Orsaker till arbetslöshet

Empiriska studier ger visst stöd för att högre ersättningsnivåer har

löneuppdrivande effekter.

En annan förklaringsgrund till att reallönema blir så höga att arbetslösheten blir bestående utgår från att arbetsmarknaden är uppdelad mellan anställda "insiders" och arbetslösa "øutsiders". "Insiders" har ett sådant inflytande på lönebildningen allmänt för höga

som ger reallöner och som försvårar för arbetslösa "outsiders" att få arbete. En förbättrad konjunktur föranleder t.ex. insiders att ta ut högre löner i

sådan utsträckning att det begränsar möjligheterna till nyanstållningar.

Resultaten från de empiriska studierna för denna hypotes är dock

motstridiga.

2.3.3¶Lönestrukturens

betydelse

Jämviktsarbetslöshet förklaras inte bara trögheter i anpassningen

av av reallönenivån utan kan också förklaras att lönestrukturen inte är

av tillräckligt flexibel. En arbetsmarknad kännetecknas fullständigt

som av flexibla löner kommer att alltid i eller mindre balans att

vara mer genom

lönerna anpassar varje förändring i utbudet och efterfrågan på

arbetskraft tills dess en ny jämvikt etablerats. På sådan idealiserad

en arbetsmarknad är lönestmkturen således fullständigt flexibel.

Verklighetens arbetsmarknad awiker naturligtvis från sådan

en "idealiserad" arbetsmarknad. "Arbetsmarknaden" kan ett

ses som sammanfattande begrepp för olika delarbetsmarknader sinsemellan

som är mycket olika. På vissa av delarbetsmarknadema råder eller

mer mindre balans mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Andra delmarknader kännetecknas i stället kroniska överskott på arbetskraft

antalet arbetslösa är större än antalet lediga jobb medan andra - delarbetsmarknader uppvisar kronisk brist på arbetskraft antalet

vakanser är större än antalet arbetslösa. På den typen

senare av delmarknad leder arbetskraftsbristen till löneökningar samtidigt

som lönerna på delmarknadema med arbetskraftsöverskott är trögrörliga nedåt. Denna asymmetri mellan löneökningar och "nödvändiga"

lönesänkningar är grunden till svårigheterna att med generellt

en eñerfrågestimulerande politik minska arbetslösheten. En sådan politik skulle visserligen minska arbetslösheten på vissa delarbetsmarknader men skulle samtidigt medföra höga löneökningar på andra. På grund

av de institutionella förhållanden karaktäriserar lönebildningen skulle

som detta via "smittoeffekter" riskera att driva löneinflationen i hela

upp

2 Se vidare Holrnlunds bilaga uu detta betänkande.

Orsaker till arbetslöshet 85

ekonomin. I vilken utsträckning lönebildningen får sådana konsekvenser beror dock som ovan konstaterats av förhandlingssystemets utformning.

Den uppenbara slutsatsen av diskussionen ovan är att obalanserna mellan delmarlcnadema borde minska vid flexibla relativlöner. Vilka

mer faktorer bidrar då till trögrörliga relativlöner Eftersom lönebildningen är institutionaliserad förhandlingar mellan arbetsgivare och i genom fackföreningar finns naturligtvis en stor del av förklaringarna till trögrörligheten i förhandlingssystemets utformning och i parternas lönepolitiska mål. Vidare finns ett sannolikt samband mellan den

fackliga löneutjämningspolitiken och förhandlingssystemets utfonnning.

Det finns även stöd för att mer centraliserade förhandlingssystem också innebär mindre flexibel lönestruktur. Även samordnade

en om förhandlingar fömiår dämpa de relativa löneanspråken mellan olika grupper innebär detta samtidigt risker för en mer stel lönestruktur. De

positiva sysselsättningseffekter som följer av en lägre Iönenivå bör då vägas mot de negativa sysselsättningseffekter följer av en mindre

som flexibel lönestruktur.

Slutsatsen är att obalanser mellan delarbetsmarknader med arbetslöshet respektive arbetskrañsbrist är en viktig orsak till jämviktsarbetslöshet. En bidragande faktor till att dessa obalanser består är att lönestrukturen inte är tillräckligt flexibel.

2.3.4¶Bristande matchningseffektivitet

En ytterligare förklaring till jämviktsarbetslöshet är att det finns "friktioner" i sök- och matchningsprocessen på arbetsmarknaden som gör att arbetssökande inte omedelbart kan matchas med de lediga platser som finns tillgängliga. Om arbetslösheten ökar samtidigt som vakanstalen minskar kan det tolkas som att arbetskrafisefterfrågan minskar. Om däremot både arbetslöshetstal och vakanstal ökar indikerar detta en försämrad matchningseffektivitet. Detta sker t.ex. då arbetslöshetstidema ökar vid ett givet arbetsmarknadsläge.

En diskussion om vilka förutsättningar individer har för att lämna arbetslösheten brukar utgå från teorin hur arbetslöshetstider beror på

om individens sökbeteende. I princip bestäms den förväntade arbetslöshetstidens längd av arbetsmarknadsläget och av hur individen söker jobb. Sökbeteendet analyseras i tenner av den intensitet individen söker arbete och vilka lönekrav reservationslön som individen har för att acceptera

3 Försämringar i matchningsetfektiviteten förskjuter Beveridgekurvan utåt medan förändringar i arbetskrañseñerfrågan innebär rörelser utmed kurvan.

86 Orsaker till arbetslöshet

ett erbjudande om jobb. En hög reservationslön minskar sannolikheten för att finna och acceptera ett arbete och vice versa.

När antalet vakanser är litet minskar detta självfallet den arbetssökandes möjligheter att ñnna ett arbete medan möjligheterna ökar när antalet vakanser är stort. Det är rimligt att tro att individens tid i

arbetslöshet också kan påverka arbetsgivarens uppfattning den

om arbetssökande vid rekryteringstillfallet. Litteraturen pekar här framför allt på två hypoteser. Den ena betonar skillnader i konkurrenskraftiga egenskaper bland de arbetslösa. Olika egenskaper som ålder, kön,

utbildning, handikapp etc. kan påverka anställningsmöjligheterna och

därmed den arbetssökandes möjligheter att lämna arbetslösheten. Om arbetsgivare vid nyanställningar systematiskt väljer eller "sorterar" bort arbetssökande med vissa egenskaper kommer arbetslöshetstidema att vara längre för individer med sådana egenskaper.

Sådana sorteringsprocesser är dock förenade med kostnader för arbetsgivaren. En alternativ hypotes betonar i stället att det är rationellt för arbetsgivaren att använda den arbetssökandes tid i arbetslöshet

som urvalskriterium för den sökandens produktivitet. Oberoende vilken

av faktisk produktivitet som den arbetssökande har innebär då lång tid i arbetslöshet minskade anställningsmöjligheter. I detta fall förklaras långtidsarbetslöshet inte utifrån skillnader i de arbetslösas individuella karaktäristika utan utifrån att det finns ett negativt varaktighetsberoende, dvs. bland arbetssökande med lika karaktäristika blir de arbetssökande med de längsta arbetslöshetsperiodema sist anställda. Arbetslöshetstider bestäms alltså av individuella val och tillgången på lediga arbeten samt av arbetsgivamas attityder till de arbetssökande.

Av ovanstående följer också att faktorer påverkar individens

som reservationslön, t.ex. arbetslöshetsersättning, kommer att påverka arbetssökandet. Ju mindre skillnaden är mellan reservationslönen och

arbetslöshetsersättningen eller ersättningen i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, desto mindre lönsamt är det för individen att söka arbete. En huvudslutsats från den sökteoretiska litteraturen år att högre arbetslöshetsersättning ger de arbetslösa incitament att höja sina reservationslöner och att minska sökintensiteten eftersom kostnadema i form

av välfardsförlusten arbetslöshet minskar. Följden detta blir längre

av av

arbetslöshetsperioder. När det gäller ersättningsperiodens längd har detta

teoretiskt likartade effekter på arbetssökandet höjning

som en av er-

" Om individens lönekrav stiger med arbetslöshetstidens längd

finns ett positivt varaktighetsberoende i lönen och omvänt ett negativt varaktighetsberoende om lönekravet faller. s Empiriskt är det dock mycket svårt att avgöra vad som är att hänföra som varaktighetsberoende och vad som år sortering eller icke-observerbar heterogenitet.

Orsaker till arbetslöshet 87

sättningsnivån: reservationslönen faller när tiden för ersättningsperioden närmar sig sitt slut, dvs. sannolikheten att lämna arbetslöshet ökar när den arbetslöse nämiar sig utförsäkiingstidpunkten. Det finns också visst stöd i den empiriska litteraturen för att sannolikheten att övergå till reguljär sysselsättning ökar när den arbetslöse närmar sig utförsäkringstidpunkten. 16

Det finns också förklaringar som betonar att långvariga arbetslöshetsperioder minskar motivationen att söka arbete och därmed passiviserar de arbetssökande. En hypotes i den moderna arbetsmarknads-

ekonomiska litteraturen är att vistelse i arbetslöshet i sig har negativa effekter för individens välfärd och att de negativa effekterna kan öka i längre tid individen är arbetslös. Vid långvarig arbetslöshet förlorar I

individen möjligheten till den kunskapsinläming på arbetsplatsen som

denne skulle få vid anställning och därigenom möjligheten till en

en uppbyggnad arbetslivserfarenhet. Vidare torde arbetskapaciteten och

av arbetslivsvanan minska under långa perioder av arbetslöshet. Så småningom minskar självförtroendet och individens motivation att söka arbete blir allt mindre. Konsekvensen av detta blir att det effektiva arbetsutbudet faller. Detta minskar konkurrensen jobben och dänned

om den lönenedpressande effekten arbetslöshet. De arbetslösa passar helt

av enkelt sämre ihop med de lediga jobben.

Bristande matchningseffektivitet kan således bero på stnikturella förändringar t.ex. att överensstämmelsen mellan de arbetslösas

kvalifikationer och de lediga jobbens kvaliñkationskrav successivt blir

sämre över tiden vilket innebär färre matchningsmöjligheter mellan lediga platser och arbetslösa. Dessutom kan försämrad matchningseffektivitet bero på faktorer som t.ex. hög arbetslöshetsersättning som utfaller under lång tid och därför minskar sökintensiteten och höjer reservationslönen för de arbetssökande.

En alternativ tolkning till den höga arbetslösheten i Västeuropa är att det i stället finns sådana trögheter på arbetsmarknaden som gör att anpassningen mot balans går mycket långsamt. Det finns olika orsaker till sådana trögheter. En möjlighet är att arbetsmarknadsregleringar

anställningsskydd, uppsägningstidemas längd, avgångsvederlagens stor-

lek, möjligheterna till tidsbegränsade anställningar etc. påverkar

arbetslöshetens anpassning mot jämvikt. Den allmänna slutsats som dras i litteraturen är dock att regleringamas effekter jämvikts-

Se Edin Holmlund 1994 för referenser. I jämförande länderstudier som försöker förklara länderskillnader i arbetslöshet visar sig också utfonnningen av arbetslöshetsförsäkringen vara en viktig förklaringsfaktor se Layard m.f1. 1991, Zetterberg 1993. Arbetslösheten är lägre i länder med kortare ersättningsperioder i arbetslöshetsförsäkringen.

88 Orsaker till arbetslöshet

arbetslösheten är osäkra medan regleringama har dämpande effekt på

variationema i sysselsättning och arbetslöshet.

Se Holmlunds bilaga till Arbetsmarknadspolitiska kommitten.

Förutsättningar för ökad sysselsättning... 89

3 for ökad

Förutsättningar sysselsättning. Arbetsmarknadspolitikens roll

Kommitténs ställningstaganden i sammandrag:

ett nödvändigt villkor för en framgångsrik tillväxtstrategi är en god a konkurrenskraft i det svenska näringslivet och en stärkt förmåga till

omvandling och förnyelse tillgången på kompetent arbetskraft på alla nivåer i företagen utgör ett o nödvändigt villkor för ekonomisk tillväxt en viktig förutsättning för möjligheterna att skapa nya jobb är en o reformering av lönebildningen och arbetsrättens utfonnning

realistisk strategi för att öka sysselsättningen och minska o en arbetslösheten måste bygga på:

god ekonomisk tillväxt -

ökad kompetens -

välfungerande arbetsmarknad förutsättningar måste skapas för att så många reguljära jobb som o möjligt i små och medelstora företag konstruktiva lösningar måste till för att tillgodose otillfredsställda o servicebehov målen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken skall vara att: o

hålla nere vakanstidema -

motverka långa tider utan reguljärt arbete minska Iångtidsarbetslösheten aktiva insatser skall prioriteras framför kontantstöd eller långtidsarbets- 0 löshet

3.1¶Utvecklingen på arbetsmarknaden

Som framgår kapitel l arbetsmarlmadsläget var vid ingången till

av var 1990-talet i vissa avseenden mycket gynnsamt med höga arbetskrañstal

och låg arbetslöshet. Samtidigt karakteriserades arbetsmarknaden av

en kraftig överhettning med oroande signaler hög frånvaro, hög en som inflation, höga löneökningar, låg ekonomisk tillväxt. Inga

reallöneökningar hade ägt rum sedan mitten av 1970-talet.

90 Förutsättningar för ökad sysselsättning...

Från hösten 1990 försämrades arbetsmarknadsläget drastiskt. Nedgången blev längre och kraftigare än någon gång efter andra världskriget. sysselsättningen sjönk på några år med 550 000 Den

ca personer. öppna arbetslösheten steg till rekordnivåer och samtidigt ökade också andra fonner av mer dold arbetslöshet starkt. Arbetsmarknadspolitiken ställdes inför orimligt stora och svåra uppgifter den inte varit

som avsedd att lösa.

En vändning i ekonomin kom under 1993, främst tack kronans

vare depreciering hösten 1992. De utlandsberoende sektorerna började gå bättre och BNP bruttonationalprodukten ökade 1994 efter tre års nedgång. De försämrade offentliga finanserna tvingade däremot fram åtstrarnningar som minskade efterfrågan.

Uppgången i ekonomin fick ett begränsat genomslag på arbetsmarknaden. sysselsättningen började öka något från senare delen av 1994 och under 1995 men antalet sysselsatta ligger ännu nära halv miljon under

en 1990 års nivå. Arbetslösheten har minskat något kvarstår på

men en mycket hög nivå. Vändningen är dock tydlig inom industrin där sysselsättningen i december 1995 60 000 högre än två år

var ca personer tidigare men långt under nivån före krisen. Ökningen i antalet arbetade timmar var ännu större och produktionen översteg den tidigare toppnivån 1989.

Det finns nu tecken på avmattning i konjunkturen. Förbättringen

av arbetsmarknadsläget går långsamt och kan ha upphört antalet

anmälda varsel har ökat kraftigt under vintern. Någon återgång till ett

tidigare gott arbetsmarknadsläge kan inte skönjas. Det kan enligt Kon-

junkturinstitutets bedömning inte heller förväntas någon eñerfrågeökning från en utländsk konjunkturuppgång eller från inhemsk finanspolitisk

en stimulans. Förbättrade offentliga finanser kan möjligen leda till sänkta räntor som stimulerar ekonomin och arbetsmarlmaden.

Bedömningen av de närmaste årens arbetsmarknad måste att

vara inga externt genererade förändringar kan väsentligt förbättra arbetsmarknadsläget. Det blir därmed allt viktigare att skapa väl fimgerande

en arbetsmarknad. Det går inte att lita på att det av sig självt kommer

en ökad tillväxt löser problemen på arbetsmarknaden. Sambandet är

som till en del det motsatta. En arbetsmarknad som genererar fler sysselsatta förbättrar statsñnansema, sänker räntorna och stimulerar ekonomin.

Risken for fortsatt hög arbetslöshet övergår till långtidsarbets-

som löshet är överhängande. En sådan utveckling skulle innebära att möjligheterna till balans i statens finanser starkt begränsas. De direkta kostnaderna för arbetslösheten arbetslöshetsförsäkringen, arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder, AMS förvaltningsanslag, Samhall uppgår till 90

miljarder kronor per år och utgör också tillsammans med ränteutgiñema en väsentlig förklaring till underskottet i statsbudgeten. Härtill kommer

en rad följdverkningar som dämpad konsumtion, mindre skatteintäkter, ökade sociala kostnader för kommunerna m.m. Konsekvenserna för samhällsekonomin fortsatt hög arbetslöshet är av väl kända. En annan aspekt på situationen med hög arbetslöshet är de ekonomiska och sociala följderna för de människor drabbas eller som hotas av arbetslöshet. Både människor har arbete och de är som som arbetslösa värderar yrkesarbetet högt. De har arbete tenderar att som värdera arbetet något högre skillnaderna jämfört arbetslösa är

men med

mycket små. Det visar studien Drivkrafter för arbete attityder och värderingar i arbetskraften Gunn Johansson 1996. Studien ingår i sin helhet i betänkandets expertbilaga. För den enskilde har arbetslösheten såväl ekonomiska sociala som och hälsomässiga konsekvenser. Kommittén har på andra håll i betänkandet tagit upp ekonomiska och sociala konsekvenser. När det gäller de hälsomässiga konsekvenserna konstaterar rapporten Arbetslös-

het som folkhälsoproblem Folkhälsogruppen 17, 1992 att arbetslös-

nr heten har klara effekter på hälsan. Risken för alkoholmissbruk stiger bland ungdomarna. Rökning och narkotikamissbmk ökar bland ungdomar blir arbetslösa. Risken för sämre psykisk hälsa ökar i alla som åldersgrupper. Olika stressrelaterade sjukdomar blir vanligare vid arbetslöshet. Det föreligger sålunda mycket starka skäl för att kampen mot ge arbetslösheten högsta prioritet. Det är största vikt att alla aktörer av framöver handlar utifrån den målsättningen att skapa gemensamma en väl fungerande arbetsmarknad i Sverige med hög sysselsättning och låg arbetslöshet. Den svenska arbetsmarknaden och dess omvärld har förändrats. Det är uppenbart att gamla lösningar inte ger svaret på dagens arbetsmarknadsproblem. Betingelser måste skapas för att göra växtkraften bland små och medelstora företag stark och för att så många reguljära jobb som möjligt skall kunna genereras.

3.2 for ökad

Förutsättningar sysselsättning

För att skapa en långvarigt hög sysselsättning och låg arbetslöshet krävs en ekonomisk politisk strategi som stimulerar den ekonomiska tillväxten.

Ett första nödvändigt villkor för framgångsrik tillväxtstrategi är

en en god konkurrenskraft i det svenska näringslivet och stärkt fönnåga till en omvandling och förnyelse Exporten av varor och tjänster måste växa,

Analyser av den svenska ekonomins tillväxtfömtsättrtingar finns presenterade i bl.a.: Produktivitetsdelegationens betänkande: Drivkrafter för produktivitet och välstånd, SOU 1991:82; Ekonomikommissionens, förslag:

92 Förutsättningar för ökad sysselsättning...

vilket skapar positiva spiraler i ekonomin. Den svenska räntan relativt

omvärlden sjunker vilket stimulerar näringslivets investeringar och den

privata konsumtionen. En sänkt ränta medför även att inflationstakten dämpas och budgetunderskott reduceras. Ökad export och

att statens privat konsumtion leder till ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet vilket ytterligare förbättrar statens budgetsaldo och verkar nedpressande på räntenivån.

Framgång på världsmarknaden och i Sverige för det svenska näringslivet beror på förmågan att producera och sälja varorna och tjänsterna till konkurrenskraftiga priser och kvaliteter. För att utveckla nya

produkter och produktionsteknologier krävs kvalificerad kompetens. På

lång sikt är det kompetensen som driver utvecklingen framåt. Ekonomisk-historisk forskning kring tillväxt har visat att tillgången till råvaror och naturtillgångar inte är avgörande för möjligheterna till ekonomisk utveckling Japan är ett exempel. Kunskaper och teknik är

långt viktigare utvecklingsfaktorer. Även den s.k. tillväxtteorin

nya pekar på teknologins och kunskapens betydelsefulla roll för ländernas ekonomiska utveckling. Tillgången på kompetent arbetskraft på alla nivåer i företagen utgör ett nödvändigt villkor för ekonomisk tillväxt. På kort sikt torde dock varken tillväxt, sysselsättning eller löner påverkas i mätbar omfattning låg kunskapstillväxt i näringslivet, men det räcker

av med att innovationer och produktutveckling stagnerar aning för att det

en på lite längre sikt skall märkas i försämrad reallöneutveckling och

sysselsättning. En exportledd tillväxtstrategi måste sålunda stimulera

kunskaps- och innovationsutvecklingen.

Enligt de scenarioberälmingar som Långtidsutredningen, NUTEK och

SCB utfört över bl.a. sysselsättningsutvecklingen och kompetensbehovet

till år 2010, och redovisades i kapitel framgår att ett nödvändigt

som villkor för att uppnå stabil BNP-tillväxt ett procent per år och

en par

påtaglig reducering den totala arbetslösheten kraftig ökning en av är en

arbetskraftens kompetensnivåz Såväl de reguljära utbildningarnas

av volym, inriktning och kvalitet kompetensutvecklingen i arbetslivet

som måste till den kommande efterfrågan på kompetens för att

anpassas undvika tillväxtbegränsande kompetensbrist och som ett resultat

- onödigt hög arbetslöshet. Kommittén kommer längre fram i detta betänkande att lägga fram en rad förslag om detta. En långsiktig strategi för ekonomisk tillväxt ställer vidare krav på forskningen vid universitet

Nya villkor för ekonomi och politik, SOU 1993:16; Långtidsutredningen 1995, SOU 1995:4; NUTEK: Näringslivets tillväxtfömtsättningar till 2010, Bilaga 6 till LU94; OECD Economic Surveys, Sweden 1995. 2 Långtidsutredningen 1995, SOU 1995:4; NUTEK: ingår i expertbilagan till detta betänkande; SCB: Trender och prognoser 94.

och högskolor liksom forskningen och utvecklingsarbetet i företagen. Den låga utbildningsnivån i svenska industriföretag år här

anmärkningsvärd. Det är emellertid lika viktigt att incitament skapas, främst via lönebildningen, som premierar individerna till ökad kompetens och verksam-

hetsförbättringar. En produktivitetsbefrämjande lönebildning begränsar

dessutom riskerna för inflation. Arbetskosmademas utveckling beror emellertid både på lönebildningen och på utvecklingen avtalade och av lagstadgade arbetsgivaravgifter. Krav på återhållsamhet i dessa avseenden riktar ansvaret på såväl arbetsmarknadens parter som

statsmakterna. Enligt Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning

ställs stora krav på arbetsmarknadens parter att refonnera lönebild-

ningen. Lönebildningen i Sverige bör ske på ett sådant den kan

sätt att ge

en internationellt konkurrensmässig lönekostnadsutveckling vid låg

arbetslöshet. Detta är enligt kommitténs uppfattning viktig förutsätten ning för möjligheterna att kunna skapa jobb. nya I den omvandling som sker från ett traditionellt industrisamhälle till ett tjänstesamhälle blir produktionen alltmer kunskapsintensiv. Det gäller inom såväl varuproducerande som tjänsteproducerande sektorer. De varuproducerande sektoremas andel den totala produktionen av har minskat och den privata tjänstesektom uppvisar stark produktionstillväxt. Mindre än femtedel arbetskraften i Sverige i dag en av är verksam inom industrisektom. Samtidigt basindustrin inklusive svarar olika förädlingsled för än halva värdet landets mer av nettoexport. Industriproduktionen kommer även i framtiden att vikt för vara av stor ekonomins utveckling. Tjänstesektom har redan i dag stor betydelse för svensk ekonomi och dess vikt ökar. Det gäller såväl produktion sysselsättning. Allmänt som sett beror tjänstesektoms tillväxt på att efterfrågan på tjänster ökar när inkomsterna ökar. En beräkning redovisas i 1995 års

som långtidsut-

redning pekar på att när BNP capita stiger med så ökar per en procent tjänstesektoms relativa andel sysselsättningen med 0,2 av ca procentenheter. Det finns också andra förklaringar till tjänstesektoms expansion. Sektoms relativa andel sysselsättningen beror också på produktiviav tetsskillnader mellan olika sektorer. I många de tjänsteproducerande av branscherna är det svårt att höja produktiviteten ökad kapitalgenom intensitet. Kvaliteten i tjänsten hänger i hög grad med hur samman mycket arbetstid som lägger på att producera tjänsten. man ner

Sysselsättningen måste då öka i tjänstesektorema än i tillverknings-

mer sektorerna för att medför lika stor produktionsökning. en Till en del kan tillväxten inom tjänstesektorema också förklaras med statistiska omklassificeringar verksamhet tidigare hänfördes till av som varuproducerande verksamhet. Företagens ökade specialisering och kon-

94 Förutsättningar för ökad sysselsättning...

centration på kämverksamheten har lett till att tjänster som tidigare utfördes inom företaget idag köps utifrån. En stor del av tjänstesektoms tillväxt under år kan förklaras med sådan s.k. avknoppning senare verksamheter tidigare skedde inom stora företag. Beroendet är av som alltså starkt mellan de stora exportföretagen och små och medelstora

företag. Studien Scenario för svenska industriarbeten Hamngren och Odlmoff, 1995 bristen på industriell förnyelse. Den menar bl.a. tar upp

att svenska företag i allmänhet misslyckats med att utnyttja ny teknologi i till innovationer skapar marknader. Ett förslag som framförs är j som nya etablerade storföretag måste befrämja de möjligheter till att utveckla att avknoppningsföretag oña finns latent genom att enskilda anställda som kan ta hand affärsidéer inte skulle utvecklas på grund av om som annars de företagens allt starkare specialisering. Det kan exempelvis vara stora fråga låta anställda arbeta kvar under viss tid på 1 om att personer arbetsplatsen för att förbereda företagsetablering kring en affärsidé. en 1 Kommittén delar denna uppfattning. 1 Produktivitetsutvecklingen är avhängig företagens fönnåga att 5 utveckla produkter och produktionsteknologier. En rad faktorer E nya påverkar denna förmåga. Det måste finnas gynnsamma drivkrafter för g företagande, bl.a. tillgång till riskvilligt kapital. Det måste även ñmias goda möjligheter för nyetablerade företagare att få råd och stöd från tekniskt och ekonomiskt kunniga så att företagens överlevnadspersoner chans ökar. Ett annat förslag diskuteras i nämnda studie är att skapa som ovan bättre samarbetsklimat mellan näringslivet och forskningen vid

universitet och högskolor. Högskolomas forskning bör systematiskt

värderas även utifrån vad kan utvecklas utifrån kommersiellt som intressanta patent och inte enbart i fonn vetenskapliga rapporter för av

publicering. Professionella patentingenjörer bör knytas till de tekniska

högskolorna.

Den s.k. gröna sektorn är de snabbast växande sektorerna. Det en av handlar kretsloppsarbete, återvinning och återanvändning, energiomom ställning och miljöteknik. Här finns anledning att tydligare än hittills uppmärksamma de positiva samband finna mellan ökade miljökrav som och sysselsättning. Samhället kan t.ex. genom skatteväxling bidra till att stimulera tillkomsten marknader för miljöservice och miljöteknologi av

vilket kan ge positiva sysselsättningseffekter.

Tillväxt och kompetens måste som nödvändiga inslag i en strategi ses för ökad sysselsättning. Men detta år inte Dessutom behövs ändanog. målsenliga och stabila institutionella förhållanden genom att exempelvis rättsregler och transfereringssystem utformas ett sådant sätt att de

främjar tillväxten. För företagens produktion har företagarklimatef

Förutsättningar för ökad sysselsättning... 95

stor betydelse. För sysselsättningen gäller det mer specifikt villkoren i form av kostnader löner, skatter m.m. och lagstiftningen kring anställningsskydd, arbetsmiljö m.m.. För arbetskraften gäller det också vilka anställningsvillkor som ges i form av löner och andra fönnåner och vilka ersättningsvillkor som gäller vid arbetslöshet, sjukfrånvaro etc. Arbetsorganisationen i företagen har stor betydelse för hur de anställdas kunnande och kompetens tas till vara vilket i sin tur påverkar såväl arbetsinsats som trivsel.

Kommittén vill vidare peka på behovet av att förändringar rörande exempelvis skatter, arbetsrätt, stödsystem m.m. genomförs under så bred politisk enighet som möjligt för att säkerställa att förändringarna blir långsiktiga. Det bör också framhållas att för att en företagare skall vara beredd att satsa pengar och engagemang måste denne få rimlig avkastning på satsade resurser. Detta gäller inte minst för småföretagarna.

Ett annat viktigt område är arbetsrätten. Den har som ett viktigt syfte

att skydda de anställda. Ett stabilt regelsystem kring anställningsvill-

koren är nödvändigt och i sig positivt. Såväl arbetsgivare anställda

som har också vanligen behov av långsiktiga kontrakt. Samtidigt kan skyddet medföra att en anställning blir ett så kostnadskrâvande åtagande att antalet nyanställningar minskar väsentligt. En sådan effekt kan

vara

särskilt tydlig i en konjunkturuppgång.

De arbetsrättsliga reglerna påverkar arbetsmarknadens funktionssätt. Arbetsrättskommissionen dir.1995:30 har till uppgift att söka hitta lösningar på de problem som arbetsmarknadens parter anser finns på arbetsrättens område. Syftet är att kommissionen under medverkan av parterna skall ñmia fonner för hur parterna själva i så stor utsträckning som möjligt genom kollektivavtal kan utfomia de arbetsrättsliga reglerna så, att de fungerar väl i praktiken och blir så enkla och effektiva som möjligt.

Huvuddragen i den gällande svenska arbetsrättslagstiftningen tillkom för ett tjugotal år sedan. Då rådde andra förutsättningar än i dag på arbetsmarknaden. Enligt Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning framstår det som angeläget att man inom ramen för Arbetsråttskommissionens arbete kommer fram till bärkraftiga lösningar

som svarar upp mot behoven på dagens och framtidens arbetsmarknad. Här vilar ett stort ansvar på arbetsmarknadens parter. Kommer man inte fram till konstruktiva lösningar i den ovan nämnda kommissionen får regering och riksdag ta erforderliga initiativ.

Awägningen mellan arbete eller konsumtionsmöjligheter och fritid

har hittills varit den mest drivande faktorn i Sverige när det gäller att

förkorta arbetstid. Denna awägning har följt produktivitetsutvecklingen

och reallöneutvecklingen på så sätt att välfärdsförbättringar till viss del har tagits ut i fonn av mer fritid i stället för högre lön. Arbetstidsförkortning som ett medel att öka sysselsättningen och minska arbetslös-

96 Förutsättningar för ökad sysselsättning...

heten framträdde allt tydligare i den svenska debatten som följd av lågkonjunkturen under tidigt 1990-tal. Då steg arbetslösheten mycket kraftigt och diskussionen i Sverige inriktades på arbetstidsförkorming

ett möjligt instrument för att öka sysselsättningen. Argumentet har

som emellertid använts tidigare i flera europeiska länder, där man har hävdat

att olika former av generell arbetstidsförkortning skall fungera som ett

botemedel mot massarbetslöshet.

Det råder dock stora meningskiljaktigheter om vilka eventuella sysselsättningseffekter arbetstidsförkortningen kan ge. Vissa menar

som att arbetsdelning kan vara en stor del av lösningen på arbetslöshetsproblemet. Andra är kritiska till att det går att finna positiva effekter på sysselsättningen och vissa hävdar t.o.m. att det kan leda till en ökning av arbetslösheten. Även på teoretiska grunder är sysselsättningseffekter

arbetstidsförkortning inte entydiga. Det krävs ofta mycket stränga

en antaganden om ekonomins funktionssätt för att arbetsdelning skall

påverka sysselsättningen positivt. De fåtal empiriska studier som har

genomförts visar också att resultaten av genomförda arbetstidsförkortningar är skiftande.

l Sverige behandlas frågan om arbetstidsförkortningar och sysselsättningseffekter för närvarande av 1995 års arbetstidskommittén dir 1995:6. En av utredningens uppgifter är att bedöma de långsiktiga konsekvenserna alternativa arbetstidsförkortningar och arbetstidsmönster

av på produktion, produktivitet och sysselsättning. Den skall också kartlägga bl.a. utländska studier om arbetstidsfrågor och då framför allt sådana belyser sambandet mellan olika fonner av arbetstidsförkort-

som ningar och sysselsättning.

Som framgår av direktiven kommer arbetstidskommittén att behandla de frågor på arbetstidsområdet kan ha betydelse för sysselsätt-

som ningen, till exempel flexiblare arbetstider och övertidsreglering. Mot den

bakgrunden avstår från att ytterligare penetrera denna frågeställning.

Enligt vad erfarit kommer Arbetstidskommittén att lägga fram sina bedömningar vid ungefär samma tidpunkt som detta betänkande presenteras.

Den framtida arbetsmarknaden kommer att kännetecknas av strukturförändringar och internationell konkurrens som medför stora krav på arbetskraftens kompetens, flexibilitet och anpassningsfönnåga. Många av de frågor som då är av betydelse ligger utanför arbetsmarknadspolitiken, även i dess vidare mening. Förutom de kommittéer som nämnts ovan behandlar för närvarande också en rad andra utredningar frågor som i hög grad påverkar förutsättningama för framtidens sysselsättningsutveckling.

Hur arbetsmarknaden fungerar är emellertid av central betydelse för möjligheterna att minska arbetslösheten. Kommitténs bedömning är att

Förutsättningar för ökad sysselsättning... 97

varje realistisk strategi för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten måste bygga på

0 god ekonomisk tillväxt för att öka efterfrågan på arbetskraft, 0 ökad kompetens för att behålla och möjligt öka flexibiliteten om och konkurrenskraften i en internationell ekonomi och 0 en väl fungerande arbetsmarknad som underlättar såväl omvandlingen av arbetsuppgifter till anställningar som företagens och individemas anpassning till nya krav.

Arbetsmarknaden kommer att utvecklas utifrån dessa villkor. Ansvaret ligger i hög grad på staten som anger vissa grundläggande villkor för företag och individer men också på företagen och individerna själva.

3.3 verksamhet

Sysselsättningsintensiv

En central fråga i dagens samhällsdebatt är hur tillväxten kan bli mer sysselsättningsintensiv. Kommittén har i kapitel l konstaterat att trots den kraftiga tillväxten under 1994 och 1995 har sysselsättningsölcningen varit synnerligen måttlig. Särskilt markant kan detta svaga samband mellan produktivitetstillväxt och sysselsättningstillväxt i dag sägas vara inom industrin. Stora industriföretag kommer även i framtiden att svara

for en viktig del av sysselsättningen i Sverige. Men det är i små- och

medelstora företag som sysselsättningen väntas öka snabbast framöver. I kapitel 7 framgår att småföretagen sysselsätter två tredjedelar av arbetskraften i det privata näringslivet. De allra minsta företagen med färre än tio anställda svarar for ungefär en tredjedel av den totala sysselsättningen. Under senare år har behoven av hushållstjänster diskuterats livligt. Utgångspunktema har varit dels behovet ett större antal sysselsättav ningstillfällen, dels hur ett antal otillfredsställda behov av sådana tjänster

skall kunna tillgodoses. Det är uppenbart att det föreligger stora

otillfredsställda servicebehov hos hushållen samtidigt ett stort antal som personer önskar komma på arbetsmarknaden. Också utanför området hushållstjänster finns stora otillfredsställda servicebehov. I artikeln Efterfrågan på enkla tjänster i Ekonomisk Debatt 1995, årg. 23, nr 7 menar forskarna Lars Hultkrantz och Jonas Nordström att det finns skäl att noga överväga fonner för att stimulera hushållens

efterfrågan på tjänster. Skatteförändringar eller subventionssystem med denna inriktning för visserligen med sig flera olika problem. Det tycks

dock här finnas ett sätt att vrida inhemsk efterfrågan mot arbetsintensiv verksamhet som inte behöver undergräva samhällsekonomins effektivitet på längre sikt. En sådan möjlighet att märkbart påverka sysselsättningen

98 Förutsättningar för ökad sysselsättning...

kan i dagens läge knappast bortse fiån. När det gäller frågan om i

man vilka former detta kan ske understryker artikelförfattarna att den största potentialen ligger i hushållstjänster inte tillhandahålls i hemmen.

som Debatten måste därför vidgas från att bara handla om köp av hemtjänster. Särskilt angeläget artikelförfattarna det vara att

anser diskutera villkoren för hushållens köp av privata tjänster som ersätter neddragen offentlig konsumtion.

Enligt Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning måste bättre

betingelser skapas for att tillgodose servicebehov i dag är otillfreds-

som ställda. Här måste konstruktiva lösningar till. Som framhållits ovan krävs öppenhet för omprövning och nytänkande. Förutsättningar måste skapas för att så många reguljära jobb möjligt skall kunna skapas i

som exempelvis små och medelstora företag.

I detta sammanhang kan den pågående EU-debatten om sysselsättningsintensiv tillväxt Där har lokala och regionala organ en central roll. I studien Local development and employment initiatives SEC 564/95 från kommissionen pekar man på sambandet mellan lokala sysselsättningsinitiativ och nya källor till jobb härrör från

som otillfredsställda behov i servicesektom. Tankegångarna bygger på att det finns ett slags samstärmnighet i rörelser på gräsrotsnivå och uppåt till ett makroekonomiskt synsätt.

EU-kommissionens studie bygger på uppgifter från medlemsstatema och då särskilt tre medlemsstater som är särskilt aktiva när det gäller lokala sysselsättningsinitiativ, Danmark, Irland och Portugal. Studien konstaterar att det finns en allmänt spridd uppfattning om att nya jobb framför allt tillkommer i tjänstesektom. Hur stor omfattningen blir är däremot oklart. Därför är det nödvändigt att försöka få en klarare

mer bild hur skall kunna matcha denna efterfrågan med utbudet

av man nya

tjänster. Det är också angeläget att få bild dagens utbud och av en av orsakerna till att det finns svagheter i utbudet.

Kommissionens inventering omfattar inte mindre än 17 områden där efterfrågan bedöms otillfredsställd och där reguljära arbetstillfällen

vara skulle kunna skapas. För vart och ett av områdena går studien igenom huvudskälen till dagens efterfrågan, de viktigaste hindren mot att efterfrågan tillgodoses samt tänkbara tillvägagångssätt för att ta bort hindren.

De 17 områden med sysselsätmingspotential som utpekas är hemhjälp, barnomsorg, infomrations- och kommunikationsteknologi,

ny assistenter till med olika typer problem, förbättrade bostäder,

unga av säkerhet, förbättrad lokaltrafikservice, renovering och underhåll av offentliga anläggningar i stadsområden, lokala butiker, turism, audio-

visuella tjänster, kulturarvsfrågor, lokal kulturell utveckling, avfalls-

hantering, Vattenförsörjning, skydd och underhåll av naturområden, kvalitetskontroll, föroreningskontroll inkl. installationer.

Förutsättningar för ökad sysselsättning. 99

Några av områdena, t.ex. barnomsorg och hemtjänst, är betydligt mer utbyggda i Sverige än i flertalet EU-länder medan övriga andra områden

utpekas är lika lite utvecklade i Sverige som i de övriga EUsom ländema. Vissa här berörda verksamheter bedrivs med hjälp av olika

former av arbetsmarknadspolitiska

3.4 framtida mål

Arbetsmarknadspolitikens och utformning

Den arbetsmarknadspolitik som har bedrivits i Sverige sedan 1950-talet har sin teoretiska grundval i den s.k. Rehn-Meidnerrnodellen för samspelet mellan arbetsmarknad och ekonomisk politik. Arbetsmarknadspolitiken har enligt detta program såväl stabiliseringspolitiska som allokerings- och fördelningspolitiska mål liksom selektiva sysselsättningsskapande åtgärder. Vikten av anpassning och rörlighet på arbetsmarknaden betonas särskilt. Tanken var att man genom en rörlighetsstimulerande arbetsmarknadspolitik skulle kunna kombinera en restriktiv finanspolitik med en utjänmande lönepolitik. Därigenom skulle samtidigt låg inflation, snabb strukturomvandling och låg arbetslöshet kunna uppnås.

1960 års arbetsmarknadsutredning betonade i sitt betänkande Arbetsmarknadspolitik SOU 1965:9 att arbetsmarknadspolitiken bör ha till uppgift att skapa sysselsättning utan att inflationstrycket ökar. Enligt utredningen avses med arbetsmarknadspolitik dels de åtgärder som i första hand främjar anpassningen mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft, dels sådana åtgärder som insättes för sysselsättnings-

ökning med andra generella ekonomisk-politiska medel.3 Synsättet

än är

att i större utsträckning som arbetsmarknadspolitiken medverkar till

balans på olika delarbetsmarknader, desto verksammare blir de generella åtgärder som sätts i lågkonjunkturerna för att stimulera produktion och sysselsättning. På motsvarande sätt ökar möjligheterna att i överhettade konjunkturlägen vidta eñerfrågedämpande åtgärder utan att arbetslösheten ökar alltför mycket.

I propositionen 1966:52 betonades att arbetsmarknadspolitiken har en

central roll for att underlätta anpassningen till stmkturella förändringar Genom att underlätta omflyttning av arbetskraft till näringslivets

expansiva delar, kan arbetsmarknadspolitiken bidra till att säkerställa

arbetskrañsförsörjningen angelägna områden.

3 sou 1965:9, s. 21. 4 Prop. nr 52 1966, s. 186.

100 Förutsättningar för ökad sysselsättning...

Under 1970-talet modifierades arbetsmarknadspolitikens mål till viss del. I betänkandet Arbete åt alla SOU 1975:90 ersätts begreppet full sysselsättning med arbete åt alla. I denna nya målsättning inkluderas t.ex. större möjligheter för individer med olika former handikapp att

av få större anknytning till arbetslivet än vad varit fallet tidigare. I

som proposition l975/76:2ll som utgår från betänkandet heter det att

sysselsättningspolitiken inte bara avser åtgärder bekämpar den

som öppna arbetslösheten utan också skall vidgas till att höja sysselsättningsgraden. Av särskilt intresse är betoningen på företagsstöd

som åtgärd för att förhindra uppkomsten av arbetslöshet. Kraven på en trygg och stabil sysselsättning har vuxit bland medborgarna. Arbetsmarknadspolitiken har därför successivt nydanats. Den första huvudlinjen för denna politik är att sysselsättningsproblem förorsakats

som av konjunkturerna i första hand skall mötas redan inne i företagen. Den andra huvudlinjen är att söka möta problemen ute på arbetsmarknaden för dem som trots allt blir arbetslösa eller är nytillträdande och

som därför har särskilda svårigheter att finna arbete.

I en senare proposition l980/8l:l26 44 konstaterades att

s. avgörande för sysselsättningspolitiken är att de människor önskar

som arbete också måste ha en reell möjlighet att ta ett arbete. Målet

om arbete åt alla kan bara nås om de som söker arbete är beredda att ta de arbeten som står till förfogande, samtidigt företagen är beredda att

som anpassa sin efterfrågan till individemas förutsättningar. Arbetsmarknadspolitiken skall medverka till att minska friktions- och stmkturarbetslösheten. Härtill kommer att arbetsmarknadspolitiken skall medverka till att minska konjunkturarbetslösheten under lågkonjunkturer och bidra till att hålla tillbaka tendenser till överhettning under högkonjunkturer. Den

stabiliseringspolitiska uppgiften skall i första hand fullgöras av den

generella ekonomiska politiken.

Under 1980-talet sågs den fulla sysselsättningen alltjämt det

som viktigaste målet för den ekonomiska politiken. I 1984 års ñnansplan

framhålls att stabiliseringspolitikens inriktning bör densamma

vara som under 1950- och 1960-talen och överensstämma med Rehn-Meidnermodellen. Enligt denna måste efterfrågetrycket hållas så stramt att inflationistiskt tryck undviks. Inom för denna långsiktiga stramhet

ramen bör statsmakterna genom en väl awågd ñnans- och penningpolitilc liksom genom en aktiv arbetsmarknadspolitik de utifrån

parera

kommande efterfrågestömingama i syfte att utjämna konjunkturcykelns

inverkan på produktion och sysselsättning Mer preciserat sägs att

arbetsmarknadspolitikens uppgift är att höja sysselsättningen regionalt

och branschvis vid konjunkturfluktuationer, liksom att öka de

5 Prop. 19s3/s4:100 bil. 1

Förutsättningar för ökad sysselsättning... 101

arbetssökandes möjligheter på arbetsmarknaden och underlätta stnikturomvandlingen. Av särskild betydelse är insatser för att öka utbudet av yrkesutbildad arbetskraft, liksom att stödja ungdomar, kvinnor, lågutbildade och äldre arbetssökande har ställning

som en svag på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken kan däremot inte i längden lösa de sysselsättningsproblem följer att samhällseko-

som av nomin är i fundamental obalans.

I 1987 års ñnansplan underströks ytterligare att arbetsmarknadsi politiken spelar en viktig roll för att underlätta tillväxtinriktad

en ekonomisk politik. Förslag lades om insatser i syfte att förbättra arbetsmarknadens ñuiktionssätt och höja arbetskraftens kunskapsnivå. Dessa

innebär utökade arbetsfönnedlings- och utbildningsinsatser.

Även i början 1990-talet betonades

av att arbetsmarknadspolitiken

spelar en viktig roll för tillväxtorienterad politik. I den reviderade

en finansplanen prop. 1992/932150 sägs att det övergripande målet för den ekonomiska politiken är att genom god tillväxt bygga en långsiktigt stabil grund för välfärden och sysselsättningen. Den långsiktiga målsättningen skall vara fullgod sysselsättning i hela landet. Att arbetsmarknaden fungerar väl är en förutsättning för att inflationen skall kunna hållas tillbaka när tillväxten ökar. Arbetsmarknadspolitiken har också viktig

en fördelningspolitisk uppgift. Hög sysselsättning och tillväxt är grundläggande förutsättningar för en rättvis fördelning. Oberoende av konjunkturläge är det därför en viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken att främja sysselsättningen för handikappade och andra

grupper med en svag ställning på arbetsmarknaden.

l tillväxtpropositionen prop. 1995/96:25 heter det att Ärbetsmarknadspolitiken har tradition en central roll i den ekonomiska politiken.

av Den skall främja tillväxt och sysselsättning att öka flexibiliteten

genom på arbetsmarknaden, motverka inflationsdrivande bristsituationer, stärka arbetskraftens kompetens och förebygga permanent utslagning

av personer från arbetslivet. Den skall också bidra till en trygghet för arbetstagarna vid förändringar i samhällsekonomin. Det stärker flexibiliteten och gör att den enskilde vågar ta de steg krävs för att

som utvecklas. I första hand bör denna flexibilitet uppnås genom aktiva insatser för kompetensutveckling och för att främja övergång till reguljär sysselsättning. Vidare sägs att arbetslöshetsförsäkringen får inte utvecklas till en försörjningsförsäkring. I stället är det nödvändigt att ytterligare understryka arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Det mäste finnas en bortre parentes.

Sammanfattningsvis kan sägas att de mål för arbetsmarknadspolitiken som fastställdes i början av 1960-talet i sina huvuddrag överens-

6 Prop. 1983/84:l00 bil. 1 s. 7 Prop. 1995/96:25 s. 12.

102 Förutsättningar för Ökad sysselsättning...

stämmer med nuvarande målfonnuleringar. Huvuduppgiften for arbetsmarknadspolitiken är att lösa upp stmlcturellt betingade ojämvikter på arbetsmarknaden genom att med åtgärder underlätta och påskynda anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft mellan olika delarbetsmarknader. Men som framgår ovan finns det samtidigt ett stabiliseringspolitiskt inslag i målfonnuleringama, enligt vilket arbetsmarknadspolitiken också skall bidra till att motverka konjunkturellt betingade sysselsättningsvariationer och när det behövs stärka arbetslinjen genom selektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

1970-talet kom att präglas av massiva insatser for att hålla nere arbetslösheten. Den kraftiga ökningen av arbetslösheten 1971-1973 möttes i första hand med arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten men även stödinsatser direkt till företagen i syfte att förhindra perrnitteringar och uppsägningar växte i omfattning. Under lågkonjunkturen 1976-1978 inriktades arbetsmarknadspolitiken i än högre grad på att bibehålla sysselsättningen i företagen.

Under 1980-talet kom arbetsmarknadspolitiken att utvecklas från att inledningsvis vara starkt efterfrågeinriktad till att bli starkt utbudsinriktad under den senare delen av decenniet. Under lågkonjunkturen i början av 1980-talet expanderade de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna relativt kraftigt. Redan då framfördes kritik från bl.a. AMS mot att

arbetsmarknadspolitikens stabiliseringspolitiska ansvar blev for stort.

Under 1990-talet blev det stabiliseringspolitiska ansvaret större än någonsin. Arbetsmarknadspolitiken kom i stället för att inom ramen for befintlig efterfrågan ägna sig huvuduppgiften, att anpassa utbud och efterfrågan på arbetskraft, ställas infor uppgiften att lösa situationen för det växande antal märmiskor, som förlorade sina arbeten.

I den senaste propositionen är dock det stabiliseringspolitiska inslaget starkt nedtonat. I stället framgår det tydligt att arbetsmarknadspolitiken inte avser att skapa permanent sysselsättning utan "Målet är att göra en hög och full sysselsättning möjlig. I propositionen framhålls också arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring Vidare understryks särskilt vikten av kompetensutveckling för de arbetssökande

ett viktigt led i övergången till reguljär sysselsättning. som

8Prop. 1995/96:25 65.

Förutsättningar för ökad sysselsättning... 103

3.5¶Den inriktningen av

nya

arbetsmarknadspolitiken

Som konstateras i kapitel 2 utlöstes den akuta arbetslöshetskrisen i början 1990-talet kraftig nedgång såväl den internationella av av en av den inhemska efterfrågan. som

Lågkonjunkturen förvärrades de räntehöjningar som blev

av nödvändiga för upprätthålla den fasta växelkurs mot valutorna i att ERM-systemet Sverige ensidigt valt i syfte att pressa ner inflationssom takten. Den snabba försvagningen statsñnansema som kom att äga av innebar att det inte bedömdes finnas något utrymme för en aktiv rum

motkonjunkturell finanspolitik i syfte att dämpa konjunktumedgången.

Tvärtom kom så småningom aktiva neddragningar av de offentliga utgifterna genomföras för att öka trovärdigheten i anti-inflationsatt politiken och dänned bidra till lägre räntor. Ökningen av den öppna arbetslösheten möttes i stället med kraftigare expansion de arbetsen av marknadspolitiska åtgärderna än någon gång tidigare. I praktiken innebar detta arbetsmarknadspolitiken i första hand ñck ikläda sig en att

stabiliseringspolitisk i stället för strukturpolitisk roll. Det blev i

en praktiken omöjligt för arbetsmarknadsmyndighetema att med rimlig effektivitet administrera så stora åtgärdsvolymer som det blivit fråga om under år. Detta är uppfattning framförts inte minst av senare en som Arbetsmarknadsverket självt. Arbetsmarknadspolitiken del den ekonomiska politiken. De är en av

övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska

politiken är därför desamma. De är hög tillväxt, full sysselsättning, låg inflation, regional balans och rättvis fördelning de ekonomiska av En väl fungerande arbetsmarknad är mycket viktig resurserna. en förutsättning för möjligheterna att uppnå de övergripande målen för den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att främja tillväxt och sysselsättning att öka flexibiliteten arbetsmarknaden, bryta de genom obalanser finns på olika delarbetsmarknader, motverka inflationssom drivande flaskhalsar, stärka arbetskraftens kompetens och förebygga segregation och permanent utslagning av personer från arbetslivet. Den skall också bidra till trygghet för arbetstagarna vid omställningssituationer så att de vågar och kan ta de steg krävs för att utvecklas så som de kan konkurrera de lediga arbeten finns. Arbetsfönnedatt om som lingens grundläggande uppgift är till att de lediga platserna snabbt att se och väl blir tillsatta och att sökande snabbt får ett ledigt arbete, dvs. underlätta anpassningen på arbetsmarknaden. Hömstenen i den svenska arbetsmarknadspolitiken är arbetslinjen. Den innebär att arbetslös inte kan få ett arbete i första en person, som

104 Förutsättningar för ökad sysselsättning...

hand skall erbjudas en utbildning och i andra hand arbetsplatsförlagd en praktik eller ett tillfälligt arbete. Det är först när dessa åtgärder inte bedöms lämpliga eller när saknas ett passivt kontantstöd resurser som skall utbetalas.

Under senare år kan man säga att det har kallats arbetslinjen som snarare har utvecklats till att bli arbets- och kompetenslinje, eftersom en det samtidigt blivit alltmer uppenbart att arbetslöshetstiden bör användas

för att förbättra och förstärka den enskildes kompetens och underlätta

anpassningen på arbetsmarknaden. För att nå målen för den ekonomiska politiken räcker det inte med att efterfrågan på arbetskraft är lika stort utbudet. Det måste också som finnas balans på alla de delarbetsmarknader finns, såväl geografiskt som yrkesmässigt avgränsade. Även under perioder relativt god som av efterfrågan på arbetskraft finns det därför ett relativt stort behov av

arbetsmarknadspolitiska insatser, t.ex. rörlighetsfrämjande.

Det finns dock rad förhållanden utöver arbetsmarknadspolitiken en som också påverkar arbetsmarknadens anpassningsfönnåga. Det gäller

t.ex. utfommingen av det reguljära skolsystemet och arbetsrätten

samt

hur väl lönebildningsprocessen fungerar.

Det är viktigt att göra klar skillnad mellan vilka uppgifter en som gäller för samhällets sysselsättningspolitik i stort och vilka gäller som för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Annars uppstår risken den att aktiva arbetsmarknadspolitiken belastas med uppgifter den inte som rimligen kan och skall klara Ökad sysselsättning och minskad arbetsav. löshet är uppgift för den ekonomiska politiken i och inbegriper en stort därför många politikområden utöver arbetsmarknadspolitik, t.ex. utbild-

ningspolitik, näringspolitik och energipolitik. En diskussion utfonn-

om ningen av den framtida aktiva arbetsmarknadspolitiken bör således föras

med utgångspunkt från att den bör ha tydliga och avgränsade mål, ha en i-imligtstor volym samt överensstämma med den generella ekonomiska politiken. De intentioner arbetsmarknadspolitiken i

om som uttrycks

tillväxtpropositionen ligger i allt väsentligt i linje med dessa kriterier för

en framtida aktiv arbetsmarknadspolitik. I propositionen framhålls att arbetsmarknadspolitiken skall fokuseras på korta vakanstider, minskad

långtidsarbetslöshet och en mobilisering arbetskraften. av De ovan angivna målen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken kan operationaliseras och fonnuleras: l att hålla vakanstidema; 2 nere att minska långtidsarbetslösheten och 3 att motverka långa tider att utan reguljärt arbete uppstår. Det är inom dessa områden målen för som Arbetsmarknadsverket i första hand skall sättas. Målen kan årligen

preciseras så att de blir direkt mätbara i fonn t.ex. angivna tal för av genomsnittliga vakanstider samt andelar arbetskraften varit av som

Förutsättningar för ökad sysselsättning... 105

inskrivna vid arbetsförmedlingarna eller öppet arbetslösa längre än vissa angivna perioder. Målen kan göras mer eller mindre detaljerade.

Det bör möjligt att med hjälp av dessa tre mål inrikta den aktiva

vara arbetsmarknadspolitiken på sina huvuduppgiñer. De fördelningspolitiska målen, framför allt gäller stöd till grupper med svag konkurrens-

som kraft på arbetsmarknaden, tillgodoses eftersom det är dessa som löper största risken att drabbas både långtidsarbetslöshet och långtids-

av inskrivning. Den föreslagna målfomiuleringen bör uppfattas som att ökad vikt åt målet att motverka långtidsinskrivningar vid arbets-

ges fönnedlingama. Huvudmålet för den aktiva arbetsmarknadspolitiken bör

tidigare att återföra de arbetslösa till reguljär: arbete. som vara

Enligt kommitténs uppfattning är det viktigt att ökad uppmärksamhet riktas mot de är långtidsinskrivna och som allt oftare

personer som hamnar i permanent rundgång inom systemet. AMS konstaterar i sin senaste kvartalsrapport till regeringen VL 95-9071-00 att av dem som ñck åtgärd under det fjärde kvartalet hade nära 30 procent varit

en inskrivna än två år. En kraññill inriktning politiken mot långtids-

mer av sökande innebär i sig förstärkta insatser för de ungdomar, utomnordiska medborgare, arbetshandikappade, kvinnor och äldre som har en sådan utbildning/erfarenhet att det gör att de har svårt att få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.

Även den aktiva arbetsmarknadspolitiken med den föreslagna

om målfonnuleringen inte kommer att ha ett direkt konjunkturpolitiskt syñe, kommer självfallet åtgärdsvolymema ändå att variera med konjunkturen. Av målen att motverka långtidsinskrivningar och långtidsarbetslöshet följer nämligen att när riskerna för långtidsinskrivningar och långtidsarbetslöshet ökar vilket sker i lågkonjunkturema, så måste åtgärdsvolymema öka. Med arbetsmarknadsutbildning i lågkonjunkturema blir

undvika arbetskraftsbrist i högkonjunkturema. Även det möjligt att sysselsättningsskapande åtgärder i perioder med hög arbetslöshet kan bidra till detta att förhindra utslagning arbetskrañ. Det gäller

genom av när andra ekonomisk-politiska åtgärder inte fått avsedd effekt. I valet mellan ytterligare aktiva insatser för att hävda arbetslinjen skall dessa

prioriteras framför kontantstöd eller långtidsarbetslöshet.

Arbetsförmedling

Kommitténs ställningstaganden i sammandrag:

den offentliga arbetsfönnedlingen skall även i framtiden vara o anslagstinansierad, heltäckande och avgiftsfri fönnedlingens verksamhet skall koncentreras på snabb omställning o från arbetslöshet till nytt arbete det har högsta prioritet för förmedlingen att tillgång till lediga jobb o och att medverka till att vakanstidema hålls korta detta gäller även

tillfälliga jobb det är stor vikt att förmedlingen utvecklar kontakterna med o av småföretagen utvecklingen iriktning mot aktiv och individinriktad fönnedling måste o betonas och vidareutvecklas individuella och starkt målinriktade handlingsplaner skall vara ett o centralt hjälpmedel för att nå fram till tillfällig eller fast anställning den sökande skall ha ett tydligt definierat ansvar för att så långt det o är möjligt och rimligt själv ta itu med och reda upp sin situation förmedlingen måste använda urvalsservice till arbetsgivare med o varsamhet samverkan och samarbete mellan den offentliga förmedlingen och o alternativa fönnedlingsfonner skall eftersträvas effekterna tillfälliga personalförstärkningar vid förmedlingar i o av invandrartäta områden bör följas upp och utvärderas positiva förebilder för att vidga invandrares arbetsmarknad bör o prövas av förmedlingen mentorskap för invandrare bör uppmuntras o introduktion till svensk arbetsplatskultur skulle kunna erbjudas o invandrare

åtgärdsfonn, anställningsstöd, skall riktas mot individer o en ny exempelvis utländsk härkomst har särskilda svårigheter

av - som på arbetsmarknaden se kapitel 5

4.1¶Utgângspunkter

Arbetsförmedlingen har en utomordentligt viktig roll i arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingens kämtjänstär att förmedla jobb. I denna

verksamhet måste de aktiva och individinriktade fönnedlingsinsatsema ha en framträdande plats. Den pågående utvecklingen i riktning mot ett mer individinriktat arbetssätt bl.a. kommer till uttryck i form - som av individuella handlingsplaner måste accentueras och vidareutvecklas. - Det platsinriktade arbetssätt successivt införts sedan mitten som av 1980-talet skall fortsätta.

Senast 1993 slog riksdagen fast att den offentliga arbetsförmedlingen

även i framtiden skall anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri vara samt att den även i framtiden skulle utgöra ett centralt inslag i arbetsmarknadspolitiken. Vid samma tillfälle avskaffades det s.k. arbets-

förmedlingsmonopolet. Privata och andra alternativa arbetsfönnedlingar

blev tillåtna. Lättnader infördes i bestämmelserna kring verksamhet i

personaluthymingsbranschen.

Genom att arbetsförmedlingen omfattar hela arbetsmarknaden får den en bred bas för sin verksamhet vilket kundema, dvs. arbetsgynnar

sökande och arbetsgivare. Arbetsmarknadspolitiska kommittén skall enligt direktiven analysera hur arbetsfönnedlingsverksamheten och de aktiva inslagen i arbetsmarknadspolitiken kan stärkas.

I ett avslutande avsnitt i kapitlet behandlas invandrarna på arbetsmarknaden.

4.2¶Den arbetssökande hur söker

- man

arbete

För att arbetsförmedlingen skall kunna bedriva sitt arbete med underatt lätta matchningen mellan arbetssökande och lediga platser/arbetsgivare behövs kunskaper hur sammankopplingen mellan arbetssökande och om arbetsgivare går till på arbetsmarknaden. Nedan redovisas information om hur arbetssökande och arbetsgivare går tillväga i matchningsprocesserna. Därefter behandlas offentlig respektive alternativ arbetsfönnedling.

4.2.1¶Sökaktivitet och sökbeteende bland

arbetssökande

Hur går de arbetslösa tillväga när de söker arbete Vilka sökrnetoder använder de Hur mycket tid lägger de på att söka arbete Vilka typer

ner

jobb söker och hur många ansökningar gör man Skiljer sig av man sökaktiviteten mellan långtidsinskrivna och andra, mellan personer som

är öppet arbetslösa och de som är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Bakom dessa frågor ligger den övergripande frågan om det är de arbetslösas egenskaper och beteende som gör att arbetslösheten stannar kvar på hög nivå. I den internationella debatten har man till en del

en förklarat den höga bestående arbetslösheten med att arbetslösa på sikt passiviseras och i mindre utsträckning söker arbete. Synen på g arbetslöshetens orsaker behandlas i kapitel §

De lediga jobben har varit få under 1990-talet och antalet sökande till l varje plats har varit mycket stort. Under 1994 fanns l 390 000 arbetssökande hos arbetsfönnedlingen. En miljon färre platser, alltså 390 000, tillsattes med externa sökande.

l studien Arbetslösas sökaktivitet Susarme Ackum Agell, FIEF 1995 redovisas hur arbetslösa söker information om lediga jobb. Uppgiftema bygger på telefonintervjuer. Den viktigaste källan är platsannonserna i dagspressen studeras 70 procent. Ungefär två

som av tredjedelar får tips offentliga arbetsförmedlingens fönnedlare

genom eller platsjoumal. Nästan hälften får tips via anhöriga eller bekanta alternativt kontaktar själva arbetsgivare. Privat arbetsförmedling anlitas enligt denna studie av 9 procent.

Tabell 4.1 Hur individen söker tips om lediga jobb hösten 1994.

Efter registreringstid vid arbetsförmedlingen. Procent.

Sökmetod Alla Mindre än 6 till 18 Över 18

6 månader månader månader

Platsannonser i tidningen 70 68 72 69 Offentlig aibetsfönnedling:

förmedlare 66 63 65 69 -

platsjoumal 65 63 66 66 -

platsautomat 15 13 14 17 -

Privat arbetsförmedling	9	7	10	9
Anhörig eller bekant	47	47	48	45
Kontaktar själv arbetsgivaren 49		51	52	43

Källa: Arbetslösas sökaktivitet.

Studien Arbetsförmedlingens medverkan vid förmedlingen arbete till

av arbetslösa och åtgärdsplacerade AMS 1996 något axmorlunda

ger en bild. Av samtliga sökta jobb under den senaste månaden hade 41 procent hittats hos arbetsförmedlingen hälften i Platsjoumalen medan 26

varav procent avsåg egen direktkontakt med arbetsgivare.

Studien Arbetslösas sökaktivitet har delat de arbetslösa i olika kategorier och studerat hur stor andel är aktiva arbetssökande, hur

som många sökmetoder de använder, hur många söktimmar

de lägger ner per vecka och hur många jobbansökningar de gör månad. I tabellen

per nedan finns resultaten uppdelade på olika kategorier arbetslösa. Av tabellen framgår att öppet arbetslösa är de mest aktiva arbetssökande. Näst mest aktiva är personer som deltar i arbetslivsutveckling. Därefter kommer i fallande ordning genomgår arbetsmarknads-

personer som

utbildning, har beredskapsjobb respektive utbildningsvikariat.

Tabell 4.2 Sökaktivitet hösten 1994. Efter kategori.

Aktiva Sök- Sök- Jobban-

arbets- metoder timmar sökningar

sökande mede|- medeI- medel-

	%	värde	värde värde
Öppet arbetslös	88	2,9	3,2	3,2
Arbetslivsutveckling	77	2,5	1,8	2,5
Arbetsmarknadsutbildning	54	1,8	1,0	1,2
Beredskapsarbete	43	1,3	0,8	1,3
Utbildningsvikariat	37	1,2	0,6	0,9

Källa: Arbetslösas sökaktivitet.

Studien Arbetslösas sökaktivitet konstaterar att det inte är förvånande

deltar i någon form arbetsmarknadspolitisk åtgärd

att personer som av söker jobb i mindre utsträckning än de är öppet arbetslösa. som Åtgärderna stor del dagen i anspråk. Dessutom kan åtgärden tar en av led i handlingsplan syftar till att öka chanserna att få vara ett en som jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Om åtgärden däremot enbart till förhindra utförsäkring finns det all anledning att stimulera

syftar att

högre sökaktivitet, poängterar studien. Studien ingår i sin helhet i

betänkandets expertbilaga.

Låg sökaktivitet behöver inte ett tecken på passivitet som undervara förstått innebär att snabbare skulle få jobb man bara ansträngde man om sig Det kan också rationell anpassning till situation som mer. vara en en innebär sökande inte skulle löna sig, dvs. skulle ge mycket låg att mer avkastning i fonn arbetserbjudanden. Det kan fallet om efterav vara frågan arbetskraft är mycket låg. Låg sökaktivitet kan också bero på

på

väntar sig att bli återanställd hos tidigare arbetsgivare. De att man en skillnader i sökaktivitet mellan öppet arbetslösa och de är i åtgärder som enligt tabell 4.2 kan underskattas det är så att en del av de öppet om arbetslösa inte söker arbete därför att de vet att de troligen kommer att

återanställas av tidigare arbetsgivare.

Att förväntan återanställning kan förklaring till låg

om vara en sökaktivitet får stöd i studie, Sökaktivitet, återanställning och en annan chansen få jobb AMS Ura 1995:4. Anders Harkman och Fredrik att Jansson. Där sägs att inte obetydlig andel de arbetslösa dels en av få tillträda anställning de redan har fått, dels väntar på att en som förväntar sig bli återanställda hos tidigare arbetsgivare. Studiens att en resultat tyder på del de arbetslösa får ett arbete, 45 att en stor av som återanställs hos tidigare arbetsgivare. Här är det av betydelse procent, en studier kommer till stånd, inte minst med tanke på att

att ytterligare

l 12 Arbetsförmedling

resultaten i denna undersökning skulle kunna bero på säsongseifekter. Studien anställningar gjordes i april 1995. avser som Resultaten tyder inte på att arbetslösa skulle söka mindre effektivt med längre arbetslöshetstid. Studien Hur söker arbetslösa ungdomar jobb som redovisas nedan kommer till andra slutsatser på denna punkt.

Det finns ett klart samband mellan sökaktivitet och antalet

lediga

jobb på den lokala arbetsmarknaden, visar studien Sökaktivitet, återan-

ställning och chansen att få jobb. Dår det finns många

lediga jobb är

sökaktiviteten större vilket stöd för den låga sökaktiviteten ger att åtminstone till del är anpassning till låg efterfrågan. en en I den debatt har följt den ökade ungdomsarbetslösheten som under 1990-talet har frågor rests ungdomar har för höga krav om på jobben, om de arbetslösa ungdomarna ägnar alltför lite tid söka jobb att och om deras ekonomiska situation påverkar deras sökbeteende. Andra frågor som tas upp är om långvarig arbetslöshet leder till minskad sökintensitet och ungdomar söker arbete mindre aktivt om nu än i början av l980-talet.

Frågorna behandlas i undersökningen Hur söker arbetslösa ungdomar jobb har genomförts på uppdrag Arbetsmarknadssom av politiska kommittén Lennart Fridén och Ann Söderström.

Inregia AB,

1995. Studien, ingår i sin helhet i betänkandets som expertbilaga, bygger på resultat från undersökning ungdomsarbetslösheten en av i Stockholms län.

Resultaten från intervjuundersökningen tyder inte på ungdomarnas att krav skulle orealistiska. De jobb ungdomarna beredda vara är och ta motsvarar ganska väl de lediga platserna i länet. När det gäller lönekraven är slutsatserna inte lika entydiga. En övervägande del av ungdomarna, är i åldrarna 18-24 år, deras som anser att Iönekrav motsvarar eller understiger vad de uppfattar marknadslönen. som En beräkning av marknadslöner motsvarar de arbetslösa ungdomarnas som kvalifikationer tyder dock på det finns mindre att en grupp som har för höga Iönekrav, dvs. kraven överstiger marknadslönema. Beräkningen är dock osäker.

De flesta ungdomar ägnar relativt få timmar samla infonnation att om och söka jobb. Detta kan enligt rapportförfattama rationellt vara när det finns få vakanser och det går ganska snabbt få infonnation att om

nyanmälda platser på arbetsförmedlingen.

Det finns i studien tydliga tecken på att sökbeteendet påverkas av vilken typ av ekonomisk ersättning de arbetslösa ungdomarna får. De som är arbetslösa och också har längre arbetslivserfarenhet - som har högre krav än andra ungdomar på arbetstid, typ av arbete och Iönekrav. Ungdomar med a-kassa söker jobb i mindre

utsträckning än andra

arbetslösa ungdomar. De ungdomar har varit arbetslösa som längre än

halvår år i större utsträckning beredda att ta vilket jobb som helst. ett Långtidsarbetslösa ungdomar lägger mindre tid på att söka arbete ner och de söker färre jobb per månad. Den aktuella undersökningen 1994 har jämförts med en motsvarande undersökning genomfördes i början 1980-talet. Jämförelsen visar som av det har skett mycket små förändringar när det gäller ungdomarnas att krav liksom sättet att söka jobb.

4.2.2 Vad behöver den är arbetssökande för att som

få

jobb

I studien Arbetsgivares rekryteringsbeteende Lars Behrenz och Lennart

Delander, Högskolan i Växjö, 1995 belyses arbetsgivares på vad

syn den är arbetssökande behöver för att få jobb. Studien ingår i som bctänkandets expertbilaga. Genom intervjuer har gått igenom olika man

steg i rekryteringsprocessen och ställt frågor:

Vilken roll spelade olika egenskaper hos sökande för den första ut-

gallringen och för urvalet till anställningsintervju Vilken egenskap hade störst betydelse för valet personer till inter- 0 av

vju

Vilken egenskap hade stor betydelse för valet av den som anställdes 0 bland dem som kallades till intervju

Studien visar inte oväntat att stor andel sökande sorterades bort en

därför de saknade efterfrågad utbildning eller erfarenhet. Omkring 60 3 att

l procent intervjupersonerna företagsrepresentanter använde sig av

av krav på utbildning respektive erfarenhet för att sortera bort de sökande i enligt inte kunde aktuella för de lediga platserna. Det var i som anses vara l studien också relativt stor andel att sökande som var över en som uppgav 45 år föll bort vid den allra första utgallringen. Däremot var det få

arbetsgivare sorterade bort arbetslösa personer eller personer som som deltagit i arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Tabell 4.3 Egenskaper som styrde den första bortgallringen

sökande.

Egenskaper	Antal Procent
Saknade efterfrågad utbildning	410	55,8
Saknade efterfrågad erfarenhet	460	62,5
Arbetslös	3 l	4,2
Genomgått AMU	9	1,2
Deltagit i annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd	12	1,6

Över 45 år

	152	20,7
Kvinna i åldern 20-30 år	48	6,5
Annan egenskap	173	23,5
Summa	736

Källa: Arbetsgivares rekryteringsbeteende.

En annan fråga är hur arbetsgivaren väljer ut sökande ut till intervju och vilken egenskap hade störst betydelse för valet kallades

av personer som till intervju Detta behandlas i avsnitt 3.1.

4.2.3¶Sökkanalema

Studien Hur söker arbetslösa ungdomar jobb innefattar också jäm-

en förelse sökbeteendet 1994 och i början på l980-talet. Där framgår

av att andelen som söker arbete vid sidan den offentliga arbetsförmedlingen

av inte har ökat under perioden. Andelen ungdomar söker arbete via

som annonser och direkt hos arbetsgivare är oförändrad. En tänkbar förklaring till detta kan att ungdomarna inte känner till Platsjoumalens

vara låga täckningsgrad till följd s.k. reducerade order. Sådan begränsad

publicering innebär att lediga platser anmäls till fönnedlingen

men däremot inte registreras på grund arbetsgivaren inte vill ha för många

av sökande.

De informella sökkanalema är viktiga dagens arbetsmarknad. Många får arbete via direktkontakt med arbetsgivare, intern information eller genom tips från släkt eller värmer. Därför är det väsentligt

att arbetsförmedlingen regelmässigt betonar för arbetssökande att de också bör använda informella sökkanaler.

Nedan redovisas uppgifter bl.a. informella sökkanaler dels

om ur

Arbetsgivares rekryteringsbeteende, dels Arbetsförmedlingens mark-

nadsandelar 1994. Båda studierna visar på betydelsen informella

av sökkanaler. Arbetsfönnedlingens roll infonnationskälla varierar

som

Arbetsförmedling l 15

starkt i de båda undersökningarna. Den förstnämnda bygger på uppgifter

Arbetsmarknadsverkets vakansregister och visar i konsekvens med ur

hög andel dem anställs ñck information via arbetsdetta att en av som fönnedlingen. Den andra undersökningen är gjord inom ramen för arbetskrañsundersökningama AKU riktas till ett slumpmässigt

som urval befolkningen i åldrarna 16-64 år.

I studien Arbetsgivares rekryteringsbeteende som genomförts på uppdrag Arbetsmarknadspolitiska kommittén har uppgifter inhämtats

hur den anställdes ñck infomiation om den lediga platsen Lars om som Behrenz och Lennart Delander. Högskolan i Växjö. För de platser som har ingått i undersökningen har arbetsförmedlingen varit den främsta sökkanalen. Något än hälften dem anställdes hade fått

mer av som kärmedom den lediga platsen via arbetsförmedlingen. Studien, som är

om inriktad på arbetsgivares rekryteringsbeteende när det gäller sök- och

urvalsprocessen, är gjord intervjuundersökning under 1995. Den

som en återñnns i sin helhet i betänkandets expertbilaga.

Tabell 4.4 Hur fick den anställdes information om den lediga

som

platsen

Informationskålla Antal Procent

Arbetsförmedlingen	397	51,3
Storstadspress	46	5,9
Landsortspress	7 l	9,2
Via bekanta	159	20,5
Via skolor	18	2,3
Intern information	124	16,0
Headhunter e.d.	7	0,9
Privat arbetsförmedling	2	0,3
Annan kanal	34	3,4
Vet	21	2,7
Summa	774

Källa: Arbetsgivares rekryteringsbeteende.

Enligt studien arbetsförmedlingen den viktigaste sökkanalen/infonna-

är tionskällan vilket i och för sig inte är förvånande med tanke på att uppgifterna bygger Arbetsmarknadsverkets vakansregister ovan.

Att informella sökkanaler är viktiga har påvisats också i en brittisk studie al. 1994 matchningsprocesser mellan arbets-

Lindeboom et om

sökande och lediga platser. Där fann att informella kontakter och

man

116 Arbetsförmedling

annonser var mycket framgångsrika sökkanaler när det gällde att

åstadkomma matchningar mellan ombytessökande och lediga platser, medan arbetsfömiedlingen och informella kontakter verkningsñilla

var vad gäller tillsättningen platser med arbetslösa. av personer som var "Hur fick du reda på att ditt senaste jobb ledigt " frågade var man

i AKU-undersökningen i januari 1995 de

personer som uppgivit att de nyanställdes under 1994. Knappt 14 de nyanställda procent av uppgav att de fått infonnation sitt jobb personal på arbetsfönnedom genom

lingen eller i platsjoumal, jobbexpo, datorsökning eller liknande.

Det var något fler än året innan. Infonnella sökkanaler i fonn direktkontakt av med arbetsgivare och tips från värmer och bekanta är de vanligaste infonnationsvågama. I runda tal fjärdedel har uppgivit vardera en av dessa båda svarsalternativ.

AKU-undersökningen, som redovisas i Arbetsförmedlingens

marknadsandelar 1994, bygger tidigare nämnts på datasom ett annat

material än studien Arbetsgivares rekryteringsbeteende. I den

sistnämnda studien datakällan Arbetsmarknadsverkets var

vakansregister medan AKU-uppgiñema och tabell 4.5 utgår från

ett

urval av totalbefolkningen.

Tabell 4.5 Hur har fått information sitt jobb. man om senaste Samtliga nyanställda år 1994.

Informationskälla	Andel i procent
Arbetsförmedlingens personal	l 1,0
Platsjoumal, jobbexpo etc.	2,9
Annons	8,3

Direktkontakt med arbetsgivare

23,2

Arbetsgivare tog kontakt	19,7
Tips från vänner och bekanta	25,1
Privat fonnedling/Rekryteringskonsult	0,5
Annat	9,2

Källa: Arbetsförmedlingens marknadsandelar 1994. AMS Uin 1995:2.

I studien Arbetsförmedlingens medverkan vid förmedlingen

av arbete till arbetslösa och åtgärdsplacerade har sökande

som avrapporterats på grund av att de har fått jobb tillfrågats hur de fått information

om om just detta jobb. 17 procent att de har fått information från

svarar arbetsförmedlingen varav drygt hälften samtal med förmedlare.

genom Träffsäkerheten i den personliga och kvalificerade infonnationen

är

betydligt bättre än hos annan infomiationsspridning från förmedlingen hemsänt platsförslag, platsjoumalen, platsautomat. En stor andel av de

fått jobb är emellertid som gått tillbaka till tidigare som personer

arbetsgivare.

Av övriga det enligt studien 23 procent fått tips om det nya

var som

jobbet via arbetsfönnedlingen. Om tar hänsyn även till sådana

man

anställningar som gjorts till följd av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

eller tönnedlingsinsatser, alltså direkta och indirekta insatser, uppgår andelen till 38 procent.

Tabell 4.6 Vägar	leder till arbete. Andel i procent.
som
Sökväg	Samtliga	Nya anställningar
Personliga kontakter	58	47
Arbetsförmedlingen	17	23
Ej af+ jobbsökaraktivitet	4	4
af + ekonomiskt stöd	7	9
Via åtgärd	2	2
Arbetsförmedlingen	30	38

direkt+indirekt

Direktsökning	7	ll
Annons	6	9
Annat	10	9

Källa: Arbetsförmedlingens medverkan vid iönnedlingen av arbete till arbetslösa och åtgärdsplacerade. AMS 1996.

4.3¶Hur arbetsgivaren arbetskraft rekryterar

4.3.1 i rekryteringsprocessen Avgörande steg

En huvuduppgiñema för arbetsfönnedlingen är matchningen att

av -

ihop arbetssökande med lediga jobb/arbetsgivare. För att kunna

para göra detta på bästa sätt behöver arbetsförmedlingen kännedom om hur arbetsgivaren söker efter arbetskraft, hur urvalet av arbetssökande går till och vad arbetsgivaren har för inställning till olika typer av arbets-

marknadspolitiska åtgärder. Studien Arbetsgivares rekryteringsbeteende

tar upp dessa frågor.

Tidigare erfarenhet och tidigare utbildningar framstår de

som viktigaste egenskaperna när arbetsgivare väljer ut vilka skall kallas

som till anställningsintervju. Detta framgår av nedanstående tabell.

Tabell 4.7 Vilken egenskap hade störst betydelse för valet

av perso-

ner till intervju

Egenskaper	Antal	Procent
Tidigare erfarenhet	423	58,0
Tidigare utbildningar	130	17,8
Ålder	20	2,7
Originalitet	29	4,0
Bra ansökan	54	7,4
Annan egenskap	73	10,0 i
Summa	729	100,0

Källa: Arbetsgivares rekryteringsbeteende.

Det faktum att tidigare erfarenhet tillmäts så stor betydelse innebär att barriären för nytillträdande kan ganska hög. Det bekräftas också

vara av studien Ungdomars etablering på arbetsmarknaden 1950-1991

som nyligen har fardigställts Lena Schröder. Institutet för social forskning. EFA-rapport nr 38, 1995.. Där konstateras att rimlig förklaring till

en den unga arbetskraftens försämrade konkurrensfönnåga på år

senare skulle kunna vara att yrkes- och arbetslivserfarenhet vuxit i betydelse som merit på den formella skolutbildningens bekostnad.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder av typ akademikerpraktik,

ung-

domspraktik, beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning kan

ses som medel att förbättra arbetssökandes chanser att komma med i arbetsgivares urval av sökande, menar Arbetsgivares rekryteringsbeteende.

Framför allt det i undersökningen Arbetsgivares rekryterings-

var beteende egenskaperna yrkesmässig kompetens och

engagemang som hade för 2

stor betydelse valet av den som anställdes bland de personer som kallats till intervju. Också social kompetens tillmäts stor vikt. Många av de arbetsgivare svarade annan egenskap att det

som uppgav var helhetsintrycket som var viktigast eller att de genomförde egna tester som hade stor betydelse för vem man valde att anställa. i

Arbetsförmedling l 19

Tabell 4.8 Vilka egenskaper hade stor betydelse vid valet av den

anställdes bland dem	kallats till intervju
som	som
Egenskaper	Antal	Procent
Engagemang	554	73,7
Familjetörhållande	70	9,3
Social kompetens	377	50,1
Yrkesmässig kompetens	608	80,9
Språklig förmåga	170	22,6
Annan egenskap	64 w	8,5
Summa	752

Källa: Arbetsgivares rekryteringsbeteende.

I studien Arbetsgivares rekryteringsbeteende har man också frågat om vilken den allra viktigaste egenskapen för valet den som var av anställdes bland dem intervjuades. Det är mycket små skillnader som mellan från arbetsgivare i storstäder och övriga riket. Däremot är svaren det betydande skillnader mellan arbetsgivare i företag med olika storleksklasser. Bland dem med mindre än 100 anställda uppgav en betydligt större andel än bland de större arbetsgivarna betydelsen av arbetssökandes Yrkesmässig kompetens framhölls engagemang. betydligt oftare större än mindre arbetsgivare. av av Arbetsgivamas sätt att göra urval missgynnar eller diskriminerar arbetssökande enligt studien Arbetsgivares rekryteringsvissa typer av beteende tabell 4.3 ovan.

utgallring kan ett utslag s.k. statistisk diskriminering Denna vara av vilken innebär arbetsgivare bedömer individuella sökande på basis att en den kunskap de sig ha den de sökande tillhör. av anser om grupp som Här kan insatser från förmedlingen bidra till att den aktuella diskrimineringen minskar. Detta behandlas närmare i avsnitt 4.2.

4.3.2¶Rekryteringskanalema

Kännedom vilka rekryteringskanaler arbetsgivaren använder är

om som betydelse för att bra infonnation till arbetssökande om hur de av stor ge skall tillväga i sökandet efter jobb, konstaterar studien Arbetsgivares Hur arbetsgivaren väljer att sprida infonnation

rekryteringsbeteende.

bestäms hur ändamålsenliga olika kanaler är. Som

om lediga platser av

framgår tabellen nedan anmälde nästan alla arbetsgivare den lediga av

platsen till arbetsförmedlingen tidigare påpekas bygger studien på

som

uppgifter ur Arbetsmarknadsverkets vakansregister.

Förutom den offentliga arbetsförmedlingen använder arbetsgivaren

också i hög grad de infonnella sökkanalema Via bekanta och intern infomiation. Det beror på att de sistnämnda kanalerna medför låga infomiationskostnader och väntas ha hög träffsäkerhet

när det gäller att nå rätt sökande.

Tabell 4.9 Hur spred arbetsgivaren information den lediga

platsen

sökkanal	Procent
Arbetsförmedlingen	96,7
Storstadspress	l 1,7
Landsortspress	17,5
Via bekanta	30,0
Via skolor	4,9
Intern information	31,5
Headhunter e.d.	1,1
Privat arbetsförmedling	0,5
Annan kanal	9,7

Källa: Arbetsgivares rekryteringsbeteende.

Mer än 70 procent av platserna i denna undersökning tillsattes med

sökande registrerade vid förmedlingen. det

som var Samtidigt var endast ca 35 procent dem anställdes hade fått kännedom den sökta

av som som om platsen genom förmedlingen i de fall då arbetsgivaren också hade

använt andra sökkanaler. Detta tyder på att många sökande utnyttjade för-

som medlingen som sökkanal också använde andra alternativa sökkanaler.

Detta indikerar att det är viktigt att stimulera och effektivisera arbetssökandes egna sökaktiviteter, vilket poängteras också på håll i detta

annat kapitel.

4.4¶Den offentliga arbetsförmedlingen

4.4.1¶Fönnedlingens ställning på arbetsmarknaden

Som kommittén framhåller på olika håll i betänkandet har arbetsförmedlingen utomordentligt viktig roll i arbetsmarknadspolitiken. Den

en offentliga förmedlingens verksamhet måste stå i direkt samklang med målen för arbetsmarknadspolitiken. En vä fungerande förmedling är en gnmdläggande förutsättning för att det skall möjligt att uppnå de

vara arbetsmarknadspolitiska målen.

Den offentliga arbetsfönnedlingen är anslagsñnansieiad, heltäc-

som kande och avgiftsfri skall verksam över hela arbetsmarknaden.

vara Genom fönnedlingens bredd och inriktning på helt olika sökandegrupper och företag underlättas möjligheterna för exempelvis arbetshandikappade och andra svårplacerade att få arbete. Genom att

grupper förmedlingen etablerar goda företagskontalaer och bra service

ger exempelvis i samband med rekrytering kvalificerad arbetskraft kan

av den sägas bana väg också för att få in svagare grupper arbetsmarknaden. Bra service och goda kontakter kan göra en arbetsgivare mer benägen att gå fömiedlaren till mötes när denne ställer en förfrågan om

emot svårplacerad eller kanske behöver att ta en person person som praktiktjånstgöring. Detta är ett viktigt skäl att värna om bredden och mångfalden i förmedlingens verksamhet.

Arbetsförmedlingen är ett serviceorgan till arbetssökande och arbetsgivare. Fönnedlingen skall medverka till att den arbetssökande så snabbt

möjligt får ett arbete så nära möjligt ansluter till den som som som sökandes önskemål och förutsättningar. Fönnedlingens service till arbetsgivare syñar till att så snabbt möjligt besätta de lediga platser

som som anmäls till tönnedlingen.

För att kunna fullgöra sitt uppdrag behöver arbetsfönnedlingen dels

ha fyllig kartläggning och kompetensbedömning den sökande, dels

en av kunskap företag och arbetsinnehåll. Att underhålla och bygga ut

om företagskontaktema skall även i framtiden vara en viktig del av

förmedlingens verksamhet.

Småföretagens betydelse för sysselsättningen bör framhållas i detta sammanhang. Det är stor vikt att arbetsfönnedlingen utvecklar

av kontaktema med dessa. Småföretagen svarar, enligt NUTEK, för 50 procent bruttotillskottet och 70 procent av nettotillskottet av ny

sysselsättning i näringslivet.

Den utveckling i riktning mot aktiva och individinriktade förmedlingsinsatser har påbörjats inom Arbetsmarknadsverket på senare år

som

måste betonas och vidareutvecklas. Här spelar individuella

handlingsplaner en viktig roll.

Olika aspekter på arbetsförmedlingens verksamhet har behandlats i en rad offentliga publikationer, däribland propositioner och utskottsbetänkanden på år. För utförliga beskrivningar arbetsfönnedsenare av

lingen hänvisas till Arbetsmarknadspolirik i förändring AMS 1994

och Perspektiv på arbetsförmedlingen Betänkande EFA. SOU av 1990:31. Nästan 1,4 miljoner personer i kontakt med arbetsförmedlingen var under 1994. Det motsvarar fjärde i arbetsför ålder. Av dessa var person var 630 000 arbetslösa. Av de lediga platserna under 1994 fanns 41 procent anmälda hos arbetsfönnedlingen. Andelen minskade varje år mellan 1990-1993 och har därefter ökat. Andelen minskar nomialt vid en konjunkturnedgång och ökar vid en uppgång. Den offentliga arbetsförmedlingen finns på alla större orter i landet.

Totalt finns ca 400 fömiedlingar. Arbetsfönnedlingama och arbets-

marknadsinstituten är sammanlänkade i ett line-datorsystem för on

platsfönnedlingsverksamheten. Därigenom kan arbetssökande gå

en på vilket förmedlingskontor helst och få uppgifter lediga platser som om i hela landet. På motsvarande sätt kan platsfönnedlare snabbt få en en

uppfattning om arbetskraftstillgången i hela landet inom ett visst

yrkesområde. Om arbetsgivaren så vill kan ledig plats samtidigt en annonseras i någon av de sex platstidningama, i datorbaserade platsautomater

på arbetsförmedlingen och på Internet.

Informationsvolymema är stora:

Platstidningar Upplaga 300 000 ex/vecka, 500 000 läsare Platsinformation på Internet Under januari 1996 togs 236 000 notiser fram Platsautomater 60 000 användare vecka per Hemsändningsservice 46 400 arbetssökande får varje månad 300 000-500 000 platsförslag Bevakning med urval av 35 300 arbetssökande viss dag i

platser februari 1996

Enligt AMS påverkas den offentliga förmedlingens marknadsandel av två huvudfaktorer. Den är att arbetsförmedlingen främst arbetar med ena arbetslösa. Andelen alla nyanställda före anställningen av som var arbetslösa uppgick till 30 procent under 1994. Den andra alla jobb är att

inte finns tillgängliga vid arbetsförmedlingen. Platser finns

som tillgängliga vid förmedlingen kan också nås via andra sökkanaler.

Arbetslösa använder, som framgår av avsnitt 2.3, också en rad andra sökkanaler än arbetsfönnedlingen.

Fram till den 1 juli 1993 hade den offentliga arbetsförmedlingen monopol på fönnedlingsverksamhet i Sverige. Avregleringen av

monopolet skedde genom att kravet på tillstånd från AMS att under

vissa förutsättningar få bedriva arbetsfönnedlingsverlcsamhet slopades.

Alternativa fönnedlingsfonner i dag behandlas i avsnitt 4.5 nedan.

Som framgår av tabell 4.9 var den vanligaste orsaken till att man tog kontakt med arbetsfönnedlingen att man ville ha hjälp med att söka arbete. 33 procent uppgav detta skäl. Den näst främsta orsaken var att få arbetslöshetsersättning där andelen uppgick till 22 procent.

Tabell 4.10 Anledningen till kontakt med arbetsförmedlingen 1994.

Andel av samtliga

Hämta platslista/söka i platsautomat	13,6
Få hjälp av personalen att söka arbete	33,1
Få arbetslöshetsersättning	22,5
Få yrkesvägledning	1,4
Få annan information	11,0
Få del av arbetsmarknadspolitisk åtgärd	5,8

Anmäla ledig plats 5,6

Annat 7,0

1 l

Totalt 100 l

Källa: Arbetsförmedlingens marknadsandelar 1994. AMS Uin 1995:2.

Under lågkonjunkturen i början av 1990-talet har det skett en kraftig

minskning av antalet platser som arbetsförmedlingen ger infonnation

om. Det finns flera skäl till detta. Det totala antalet lediga platser har

kraftigt reducerats. Andelen platser som anmäls till tönnedlingama har

sjunkit. År 1990 anmäldes enligt AMS 50 procent de lediga platserna

till formedlingama. Motsvarande andel 1994 var ca 40 procent.

Marknadsandelen för tillfälliga jobb var betydligt lägre.

Arbetsmarknadspolitiska kommittén vill understryka vad som också

betonats av AMS, nämligen att det har högsta prioritet för

arbetsförmedlingen att få tillgång till lediga jobb och att medverka till att

vakanstidema hålls korta. Denna ambition gäller även de tillfälliga

jobben. Det sistnämnda är viktigt inte minst i ljuset av att de tillfälliga

jobben utgör så mycket som 70 procent av de lediga platserna

Uppföljningar visar att chansen att få ett arbete ökar om man tidigare har haft ett arbete vare sig det var tillfälligt eller av längre varaktighet.

4.4.2¶Urvalsservice till arbetsgivare

En stor del av de lediga platser som anmäls till arbetsförmedlingen annonseras inte i platsjoumalen, något som har berörts ovan. Eftersom det år resurskrävande vill företagen i ett konjunkturläge med många arbetslösa och få lediga jobb inte bli överlupna med ansökningar. Därför begär de att arbetsfönnedlingen inte skall annonsera den lediga platsen utan i stället välja ut några lämpliga tänkbara sökande som företaget sedan kan välja mellan. Dessa begränsade publiceringar leder till att alla arbetssökande inte får information om samtliga vakanser.

Fönnedlingen som tidigare påpekats, ett serviceorgan till arbetssökande och arbetsgivare. Förmedlingens service till arbetsgivare syftar till att så snabbt som möjligt besätta de lediga platserna med lämpliga sökande. På motsvarande sätt skall förmedlingen medverka till att den arbetssökande så snabbt möjligt får ett arbete som så nära som

som möjligt ansluter till den sökandes önskemål och förutsättningar. En effektiv arbetsmarknad måste ha effektiv spridning infomiation om

en av

lediga platser. Den offentliga förmedlingen skall medverka till att

arbetsmarknadens funktionssätt är gott vilket bl.a. innebär att platserna skall tillsättas så fort som möjligt och med rätt person.

En förutsättning för att fönnedlingen på ett effektivt sätt skall kunna arbeta med alla slags sökande ställer krav på service vid

som arbetslöshet är att så många lediga platser som möjligt finns tillgängliga där och att platserna har varierande utbildnings- och kvaliñkationskrav. Det är viktigt att arbetsgivaren vill använda sig av arbetsförmedlingen som en rekryteringskanal. Genom att förmedlingen strävar efter att etablera och upprätthålla goda kontakter med företagen kan dessa förväntas bli mer benägna att anmäla lediga platser till förmedlingen. En viktig förutsättning i sådana kontakter är för många arbetsgivare att förmedlingen år beredd att tillgodose önskemål om olika typer av urvalsservice från fönnedlingens sida.

Sett utifrån förrnedlingens och samhällets sida finns både för- och nackdelar med olika typer urvalsservice till arbetsgivare. Genom att

av helt eller delvis tillgodose sådana önskemål ökar sannolikheten att arbetsgivare återkommer till förmedlingen när nya lediga platser uppkommer vid företaget. Om förmedlingen visar tillmötesgående inför önskemål om urvalsservice skulle det på sikt kunna föra med sig att dess marknadsandelar ökar eller bibehålls. Goda kontakter stärker

möjligheterna för fönnedlaren att få arbetshandikappade, praktikanter eller dylikt i företaget.

I de fall urvalsservice innebär att många vakanser inte annonseras och därigenom kommer till allmän kännedom innebär det emellertid att

mängd arbetssökande inte får kännedom att det faktiskt finns en om lediga jobb att söka. Följden kan bli att många arbetslösa får uppfattningen att det inte lönar sig att leta jobb, vilket får negativa effekter på den offentliga fönnedlingens arbete. Ju större och varierat utbudet

mer

lediga jobb är, mer stimuleras de arbetslösas sökaktivitet. av

Det gäller att ñnna rimlig awägning mellan de båda kundkatego-

en riernas önskemål och samhällets önskemål om effektiv matchning som ett led i strävandena att förbättra arbetsmarknadens fimktionssätt.

Arbetsmarknadspolitiska kommittén anser att urvalsservice till arbetsgivare måste användas med varsamhet. Inte minst är det viktigt att arbetslösa fortlöpande att det faktiskt finns lediga jobb på

ser arbetsmarknaden. Forskningsresultat som kommittén har redovisat ovan visar också att sökaktiviteten är större där det finns många lediga jobb.

Samtidigt är det rimligt att förmedlingen har möjlighet att i vissa situationer tillgodose önskemål från arbetsgivare om urvalsservice. Huvudlinjen måste liksom i dag vara att lediga platser skall offentliggöras och komma till allmän kännedom. Till viss del bör önskemål

en från arbetsgivare om urvalsservice kunna tillgodoses genom att platsen

sökande hänvisas till arbetsfönnedlingen för att få annonseras öppet men

infonnation. Fönnedlingen gör en översiktlig bedömning av om den mer sökande bör skickas till företaget för intervju och avråder sökande som uppenbarligen saknar kvalifikationer. Denna typ av urvalsservice är dock resurskrävande för fönnedlingen och måste användas med urskiljning. Ett förfarande innebär att endast den enskilda

som förmedlaren känner till den lediga platsen och att platsen inte alls

ut måste användas restriktivt. Användning bör i princip annonseras begränsas till korttidsanställningar där tillträde skall ske med kort varsel. Där kan det i många fall motiverat med ett sådant förfarande för att

vara tillsättningen skall kunna ske snabbt.

4.4.3¶Individuella handlingsplaner

Handlingsplanen ett hjälpmedel i omställningen

Arbetsmarknadspolitikens huvudsyfte är att underlätta en snabb omställ-

ning från arbetslöshet till nytt arbete. Fönnedlingens verksamhet skall koncentreras på detta.

Utfommingen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör mot

denna bakgmnd starkare än i dag stimulera den arbetslösa till

mer målinriktad aktivitet för att finna arbete och mindre av planlöst arbetssökande. För att vara anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen skall det vara ett självklart krav att den sökande hela tiden aktivt eftersträvar att få arbete med eller utan stöd från fönnedlingen. Här

skall individuella och starkt målinriktade handlingsplaner ett

vara centralt hjälpmedel. Handlingsplanen skall vara inriktad på att nå fram till en tillfällig eller fast anställning.

Förekomsten plan har starkt positiv inverkan den

av en senare arbetsmarknadssituationen. Sannolikheten för fortsatt rundgång minskar kraftigt. Tillfälligt arbete inom plan är den avgjort bästa strategin för

en att få eller vara på god väg mot ett fast arbete inom ett önskat yrkesområde. Detta konstaterar EFA, Expertgruppen for arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier i betänkandet Politik mot arbetslöshet SOU 1993:43. EFA:s slutsats baseras på forskningsresultat i studien Språngbräda till arbete En utvärdering beredskapsarbete,

- av rekryteringsstöd och ungdomsarbete Sehlstedt och Schröder, EFArapport nr. 19.

På många håll i landet har arbetsförmedlingarna börjat arbeta med individuella handlingsplaner. En rad länsarbetsnämnder har gått ut med särskilda riktlinjer för arbetet. AMS regelbok innehåller från 1996 krav på att individuella handlingsplaner skall upprättas. Sådana krav har redan tidigare ställts från den centrala myndigheten i riktlinjer för verksamheten. På vissa håll i landet där länsarbetsnärnnden inte har tagit något uttryckligt initiativ i frågan har enskilda fonnedlingskontor börjat införa individuella handlingsplaner. Det finns enligt Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning anledning att betona betydelsen

av den ökade inriktningen på individuella fönnedlingsinsatser.

En handlingsplan kan allmänt beskrivas kombinerad utbild-

som en nings- och jobbsökarstrategi för den arbetssökande. Den skall utvisa vad som skall ske för att uppnå målsättningen: att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. En handlingsplan skall självfallet kunna innefatta olika typer av gruppaktiviteter, exempelvis jobbsökarkurser. Det bör vara fullt möjligt att kombinera ett individinriktat och ett platsinriktat

Arbetsförmedling 127

arbetssätt en uppfattning som också delas av de förmedlingsche-

fer/fönnedlare som kommittén diskuterat frågan med.

Den individuella handlingsplanen utarbetas i samspel mellan arbetsförmedlingen och den sökande. Handlingsplanen skall utfonnas så att förmedlingen kan följa den sökandes aktiviteter och vid behov sätta

riktade fönnedlingsinsatser. Handlingsplanen skall ses som ett kon-

trakt mellan den arbetssökande, arbetsfömiedlingen och försörjaren som kan vara försäkringskassan eller arbetslöshetskassan.

Om den arbetssökande inte fullföljer sina åtaganden enligt handlingsplanen och avvisar lämpligt erbjudet arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd omprövas ersättningsrätten. På motsvarande sätt måste ett ansvar läggas på fönnedlingen att fullgöra sina åtaganden enligt kontraktet. Fonnema för detta bör skyndsamt övervägas närmare.

När det gäller den arbetssökande finns redan i dag avstängningsregler i 29 § lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring. Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning bl.a. om han har avvisat lämpligt erbjudet arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Av de totalt nära 2 300 meddelanden om ifrågasatt ersättning som arbetsförmedlingarna under år 1994 överlämnade till berörda arbetslöshetskassor hade knappt 2 000 avgjorts i september 1995. I 60 procent fallen knappt l 200 fall

av avstängde kassan medlemmen från ersättning.

Enligt vad Arbetsmarknadspolitiska kommittén har erfarit skall Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning ARBOM behandla behovet av ytterligare klarlägganden kring reglerna om avstängning från rätt till ersättning respektive erbjudet lämpligt arbete. Det är därvid väsentligt att ARBOM-utredningen beaktar effektema av en ökad förekomst av individuella handlingsplaner.

Satsningen på individuella handlingsplaner måste också innebära att den enskildes möjligheter stärks att på egen hand ordna ny sysselsättning utan att arbetsfönnedlingen eller någon annan myndighet behöver bli nämnare inblandad. Den sökande skall ha ett tydligt definierat ansvar för att så långt det är möjligt och rimligt själv ta itu med och reda upp sin situation. Stödinsatsema från förmedlingen måste inriktas mot dem som allra bäst behöver stöd.

Riskerna för att kraven på att upprätta handlingsplaner skall leda till ökad byråkrati måste bedömas små. I den grundläggande sökande-

som beskrivningen ingår att arbetsförmedlingen skall ha tillgång till en fyllig beskrivning av den sökandes kunskaper och yrkeserfarenheter. Detta är ett ovärderligt hjälpmedel i fönnedlingens viktigaste arbete, nämligen att förmedla jobb. Metodutveckling kan effektivisera det administrativa arbetet med anknytning till de individuella handlingsplanema. En handlingsplan skall inte upprättas om det är uppenbart onödigt.

För sökande som riskerar att helt slås ut från arbetsmarknaden bör särskilda åtgärder sättas in. Dessa skall utfonnas på ett sådant sätt att de främjar aktivt arbetssökande. Förmedlingen skall ställa krav på fortsatt sökaktivitet under åtgärdstiden. Så länge den individuella handlingsplanen gäller bör kontakt upprätthållas mellan den sökande och formedlingen. Utöver stödet från förmedlingen skall den deltar i

som arbetsmarknadspolitisk åtgärd också få stöd från anordnaren.

De infonnella sökkanalema har stor betydelse vilket belyses

ovan. Det är viktigt att förmedlingen aktivt arbetssökande att

uppmanar använda också informella sökkanaler och inte enbart förlita sig på den offentliga arbetsfönnedlingen som vägen till ett arbete.

Synen på arbetsförmedling i Europa

OECD har ägnat betydande resurser åt frågor kring arbetsfönnedlingens effektivitet på senare år. Flera länderstudier har gjorts. Resultat och slutsatser har tagits i olika publikationer. Enligt OECD-studien The

upp OECD Jobs Study. Implementing the Strategy 1995 visar utvärderingar att riktade åtgärder i fonn individuella handlingsplaner och

av rådgivning har en klart positiv effekt på sysselsättning och löner bland deltagarna. Sådana åtgärder är gynnsamma också därför att de är relativt enkla, inte kräver stora samt mobiliserar lokala initiativ.

resurser I de flesta länder ägnar den offentliga arbetsförmedlingens personal bara en liten del av sin arbetstid att hjälpa sökande att hitta arbete och åt rådgivning. Denna andel skulle kunna ökas, menar OECD, att

genom verksamheter med lägre prioritet tas bort.

Vid Dublininstitutet, ett autonomt EU-institut, pågår sedan några år tillbaka ett särskilt är inriktat på arbetsförmedling i EU:s

program som medlemsstater, Eurocounsel Programme. Programmets syfte är att finna vägar att förbättra arbetsförmedlingen så att den kan hindra och lösa problem med långtidsarbetslöshet. I publikationema från

en av programmet, Case Study Portfolio. Examples of Innovative Practice in Labour Market Counselling, beskrivs exempelvis nytänkande i fönnedlings- och vägledningsmodeller syftar till att den sökande skall få ökade

som valmöjligheter och ökat ansvar för sitt liv i riktning bort från att ett

vara offer utan makt. Exemplen är hämtade från olika EU-länder.

Ta tillvara forskningsresultat och erfarenheter

Individuellt platsfönnedlingsarbete spelar betydelsefull roll för arbets-

en marknadens funktionssätt, påpekas det i studien Arbetsgivares rekryteringsbeteende. Det faktum att informella sökkanaler spelar så stor roll

leder till problem framför allt för arbetssökande med svagt socialt nätverk. Dessa sökande främst nytillträdande till arbetsmarknaden,

invandrare och många återinträdande har svårt att få kännedom om

jobb via infonnella kanaler. Genom individuell platsförmedling kan man kompensera arbetssökande som har svårt att få reda på lediga jobb genom infonnella kanaler.

Det ñnns såväl fördelningspolitiska motiv som effektivitetsargument för sådana individuella insatser. De fordelningspolitiska argumenten är uppenbara: kortare arbetslöshetstider och minskad arbetslöshet bidrar till

jämnare fördelning välfärden och till minskade problem av ekonoen av

misk, psykologisk och social natur. Ur effektivitetssynpunkt finns det

inte skäl att tro att arbetslösa med bristande tillgång till sociala nätverk i allmänhet också har lägre produktivitet än andra arbetssökande.

Insatser från fonnedlingens sida kan vidare bidra till att arbetsgivare i mindre grad missgynnar eller diskriminerar vissa kategorier arbetssökande. Ett ökat inslag individinriktade insatser kan göra att fönned-

av lingens kunskap om den enskilda arbetssökandes produktivitet i vid mening ökar. Denna information kan sedan föras vidare till potentiella arbetsgivare och motverka eventuell statistisk diskriminering, alltså bedömning individ på grundval av den kunskap man anser sig ha

av en

den tillhör. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, om grupp en person inklusive individuellt inriktade platsfonnedlingsinsatser, för medelålders och äldre arbetssökande framstår därför som betydelsefulla, enligt studien Arbetsgivares rekryteringsbeteende. Genom direkt påverkan på arbetsgivare samt väglednings- och utbildningsinsatser bör

genom arbetsförmedlingen verka för att kvinnors och mäns yrkesval vidgas så att de får större möjligheter att arbeta inom fler yrken än i dag.

Här är det viktigt att dra lärdom tidigare erfarenheter indivi-

av av duella handlingsplaner motsvarande. I propositionen om ungdomspraktik regeringen att det för varje ungdomspraktikant skulle upprättas

angav

individuell handlingsplan. Planen skulle vara ett hjälpmedel för att en ñnna den bästa vägen på den reguljära arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att den fortlöpande följs upp och kompletteras. I propositionen föreskrevs att praktikantema inte ñck ersätta ordinarie arbetskraft.

Erfarenheterna de individuella handlingsplaner utarbetades i

av som

anslutning till ungdomspraktikplatsema förefaller ha varit mindre goda

att döma av resultaten i projektet Långsiktiga effekter av sysselsätt-

ningsskapande åtgärder för arbetslösa ungdomar återgiven i

forskningsrapporten Ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Huvudorsaken sannolikt den ansträngda situationen på arbetsför-

var medlingama, menar rapporten.

Handlingsplanerna användes knappast ett medvetet instrument

som för att ge praktiken ett högt och för individen relevant inlämingsinnehåll. Endast ca en tiondel av ungdomarna och femtedel deras handledare

en av uppgav att praktiken skulle ge vissa kunskaper och färdigheter

som ingick i en handlingsplan. Arbetsfönnedlingens uppföljning ungdoms-

av praktikens innehåll tycks ha varit bristfällig. På frågan Hur ofta hade du kontakt med arbetsförmedlingen under praktiktiden svarade 59 procent av ungdomarna aldrig eller "nästan aldrig.

Här finns viktiga erfarenheter att ta tillvara när förmedlingen vidareutvecklar arbetsformer lägger starkt tonvikt på individuella hand-

som

lingsplaner. Tillräckliga resurser måste finnas på förmedlingama och

arbetsmetodiken måste vara väl genomtänkt. Handlingsplanerna skall vara ett led i en utveckling och förändring av livssituationen.

I flera avseenden bör erfarenheterna från bl.a. Trygghetsrådets outpIacement-verksamhet kunna värdefulla impulser när det gäller att

utveckla arbetet med individuella handlingsplaner. 0utplacement-verk-

samhet behandlas i avsnitt 5.3.

Likaså bör erfarenheterna från införandet ett företagsinnktat

av mer arbetssätt inom arbetsfönnedlingen från mitten 1980-talet beaktas.

av Att ändra traditionella arbetssätt kan tidsödande och mödosamt,

vara men på många håll har också lyckats göra förändringsarbetet

man snabbt och med gott resultat. Dessa erfarenheter kan komma till god nytta i kommande förändringar arbetsfonnema. Nu gäller det bl.a. att

av vidareutveckla samspelet mellan arbetsfönnedlingen och den sökande. En tydlig ansvarsfördelning inklusive klart definierade åtaganden också från den sökandes sida skall eftersträvas. Fömiedlaren ska,

som en fönnedlingschef uttryckt det, inte längre hygglig

vara en person som fixar allt den arbetssökande.

En kortare eller längre kontakt påbörjas arbetssökande eller

när en en arbetsgivare vänder sig till förmedlingen för att få hjälp. Både kunden och förmedlingen är beslutsfattare i detta samspel. Den äger

process som rum, bl.a. de åtgärder kommer till stånd, måste resultatet

som ses som av ett samspel mellan den sökande och förmedlingen, poängterar i be-

man tänkandet Perspektiv på arbetsförmedlingen SOU 1990:31. Under processens gång kan aktörerna på olika sätt påverka varandras bedömningar och beslut. Hur fönnedlingen mot den arbets-

agerar sökande eller hur den hanterar företagets rekryteringsproblem har stor betydelse för hur kunden agerar gentemot fönnedlingen.

AMS servicemätningar visar att växelspelet mellan förmedlare

egna och arbetssökande i stort sett fungerar väl. Flertalet arbetssökande

anser sig vänligt bemötta på arbetsförmedlingen. Bland de arbetssökande år 1995 tyckte drygt tre fjärdedelar att förmedlingen visar ett vänligt bemötande i ganska stor eller mycket stor utsträckning. 55 procent

gav

Arbetsförmedling 131

överbetyg på ett sammanfattande betyg på arbetsförmedlingen betyget 4 eller 5 på en femgradig skala. 62 procent av arbetsgivarna gav samma omdöme. Det visar AMS servicemätning 1995 Uin 1995:1. Större arbetsgivare precis som tidigare ett bättre betyg än mindre.

gav

Samtidigt bör nämnas att arbetssökande i olika sammanhang framfört kritik mot fönnedlingens service. Många fönnedlare anser att klagomålen minskar väsentligt när den sökande får en egen förmedlare att ha kontakt med och man arbetar med individuella handlingsplaner. En hel del problemen i kontaktema mellan fönnedlingen och sökande

av kan sannolikt undvikas tydligt klargör vilket ansvar som åvilar

om man den sökande och vad som ligger på arbetsförmedlingen.

Enligt en undersökning som redovisas i artikeln Arbetsmarknadsläget

och anställdas inställning i arbetsmarknadsfrågor Bengt Furåker och Leif Johansson. Arbetsmarknad Arbetsliv 2/1995 instämde 51 procent arbetarna och 45 procent av tjänstemännen i påståendet Man

av kan i regel lita att arbetsfönnedlingen hjälper människor som blivit arbetslösa att finna annat arbete. Undersökningen bygger på tilläggsfrågor till arbetskraftsundersökningama AKU år 1993. Bland arbetarna hade andelen instämde ökat sedan 1991.

som

4.4.4¶Yrkesvägledning

Yrkes- och utbildningsinfonnation och vägledning i yrkesval är tjänster som efterfrågas av en stor andel av arbetsförmedlingens sökande. Hela 45 procent vill exempelvis ha utbildningsinfonnation AMS servicemätning 1995, Uin 1995:1. Valet av yrke och utbildning sker snabbt i

föränderlig omvärld. Yrkesstmkturer, kompetenskrav och arbetsen marknadsutsikter förändras snabbt. Samtidigt sker fortlöpande förändringar i utbildningssystemet. Medan individen tidigare oña valde yrke bara en gång i livet är det numera vanligt med flera byten av yrkesområde. Den stora obalansen mellan utbud lediga platser och antalet

av arbetslösa gör -att de ekonomiska konsekvenserna av ett felval eller bristande utbildning blir allvarliga. Sammantaget innebär detta att arbetsfönnedlingen måste kunna erbjuda utbyggd och kvalificerad vägledning åt de arbetssökande.

Förmedlingens resurser

En accentuering av individuella handlingsplaner innebär att en större andel förmedlarens arbetstid måste ägnas den sökande. Alltför stor

av andel av arbetstiden på förmedlingen används i dag för administration.

132 Arbetsförmedling

Enligt en begränsad undersökning vid sju arbetsförmedlingar åtgick

mer än en fjärdedel av arbetstiden till kimdrelaterad administration. Drygt hälften arbetstiden användes till direkt kundservice. Även under-

av om sökningen inte någon precis bild administrationens omfattning

ger av pekar resultaten ändå på vikten av att minska den administrativa belastningen på förmedlingen. Ett av syftena med kommitténs förslag när det

gäller utfonnningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är att

begränsa det administrativa inslaget i förmedlarens dagliga arbete.

I detta sammanhang kan också nämnas de rutinerna för kassa-

nya kortshanteringen. Den kassakortsrutin som sedan hösten 1994 successivt införts kan väntas innebära avlastning arbetsförmedlingarna.

av Införandet maskinellt avläsningsbara kassakort skall helt

av vara genomförd senast 1998.

Studien En efektivitetsanalys av arbetsförmedlingskonioren i

Sverige som nyligen slutförts tyder på att det skulle möjligt att

vara effektivisera förmedlingskontorens verksamhet Richard Althin och Lars Behrenz, EFA-rapport 37, 1995. Rationaliseringsmöjlighetema är

nr enligt studien betydande. Även resultaten måste tolkas med

om stor försiktighet tyder de på att det är stor variation i effektiviteten mellan olika fönnedlingskontor.

Det är angeläget att studien följs ingående

upp genom en mer undersökning av orsakerna till de stora effektivitetsskillnadema. En sådan fördjupad studie bör omfatta en längre tidsperiod för att det skall vara möjligt att dra mer långtgående slutsatser och för att skall

man kunna utesluta inverkan tillfälliga faktorer.

Inom Arbetsmarknadsverket genomförs sedan slutet 1980-talet

av fortlöpande analyser i syfte att effektivisera verksamheten. Analysema kan behandla en rad frågor kring fömiedlingen, exempelvis sambandet mellan effektiviteten och storleken på ett fönnedlingskontor, yrkesförmedlingar, invandrarförmedlingar och medelsfördelni mellan kontor.

gen

4.5¶Alternativa

förmedlingsforrner

På uppdrag av Arbetsmarknadspolitiska kommittén har uppföljning

en gjorts av lagstiftningsåndringama fr.o.m. den l juli 1993 då det offentliga arbetsförmedlingsmonopolet avskaffades och vissa lättnader genomfördes av restriktionema kring personaluthyming. Uppföljningen,

Personaluthyrning och icke-offentlig arbetsförmedling Eva Kvarfordt,

1996, ingår i sin helhet i betänkandets expertbilaga.

Enligt riksdagsbeslutet i samband med refonnen skall utvärdering

en ske 1996. Då bör enligt propositionen särskilt beakta avregleringens

man effekter på den offentliga arbetsfönnedlingen och infonnationen

lediga platser platsanmälningslagen, effektema för särskilt utsatta grupper samt uthyrning av arbetskraft.

Enligt Arbetsmarknadspolitiska kommittén föranleder uppföljningen inga krav på lagstiñningsåndringar.

En lång rad länder avreglerar det offentliga arbetsförmedlingsmonopolet. Detta får effekter på internationella debatter och regelverk. Styrel-

för ILO, Internationella arbetsorganisationen, beslutade våren 1995 sen att ILO-konventionen 96 avgiftskrävande arbetsfönned-

nr om

lingsbyråer skall revideras vid 1997 års arbetskonferens. Sverige sade

konventionen för att kunna avreglera det offentliga fönnedlingsupp monopolet. Konventionen många länder otidsenlig och står

anses av vara inte i överensstämmelse med strävandena på många håll att effektivisera

den offentliga förmedlingen genom att tillåta privata arbetsförmedlingar

och därmed få till stånd konkurrens.

Många länder tar bort det offentliga förmedlingsmonopolet i syfte att

öka fönnedlingens effektivitet. Detta var också var huvudsyftet med den i svenska avregleringen fr.o.m. den l juli 1993. Detta framgår av studien

Personaluthyrning och icke-ojfemtlig arbetsförmedling. Studien visar

j att det finns tydlig internationell trend mot att avreglera arbetsfönned-

en 1 lingen, tillåta privata och andra alternativa arbetsfönnedlingar att verka l samt att tillåta förmedling av tillfällig arbetskraft.

Många dem intervjuades i studien Personaluthyrning och

av som icke-egentlig arbetsförmedling ansåg att den offentliga arbetsfönnedlingen har blivit mycket marknadsinriktad än tidigare och att

mer avregleringen har bidragit till detta. Uppgifterna i avsnitt 5.l-5.3 är hämtade studien.

4.5.1¶Privata arbetsförmedlingar samt rekryteringsoch uthyrningsföretag

Icke-offentlig arbetsförmedling är tillåten i Sverige sedan den l juli

1993. Personaluthyrning och icke-offentlig arbetsförmedling har mycket begränsad omfattning i Sverige i dag. Enligt Arbetsförmed-

lingens marknadsandelar 1994 AMS Uin 1995:2 hade 0,5 procent av de tillfrågade fått kännedom sitt senaste jobb året innan genom privat

om arbetsfönnedling eller rekryteringskonsult. Med undantag för de s.k.

headhunting-företagen tillåtna även före avregleringen finns

som var några få privata företag arbetar uteslutande med rekrytering. Bland

som

personaluthymingsföretagen är det främst de största företagen som också har rekryteringsverksamhet.

Uppskattningsvis 5 000-6 000 personer beräknas arbeta i personaluthymingsforetagen under 1995. Tillväxten är mycket snabb och beräknas uppgå till mellan 60 och 100 procent under delen 1995,

senare av

varav den lägre siffran de största företagen många gånger

avser som

också bedriver fönnedlingsverksamhet, visar Personaluthyrning ochicke-ojfezntlig arbetsförmedling. Antalet uthymingsföretag beräknas

vara ca 450 varav 100-150 har 10-12 anställda eller fler.

Fackliga arbetsförmedlingar

Frågan om arbetsförmedling i facklig regi har aktualiserats i ett stort antal fackförbund på senare år. En av huvudorsakema har varit kritiken från förbundens medlemmar att den offentliga arbetsförmedlingen inte

har tillräcklig kompetens för att hantera rekryteringsfrågor kring de

egna

medlemsgruppema/yrkesgmppema.

Först ut på plan var Civilingenjörsförbundet med CF-börsen

som startade verksamheten hösten 1992 på dispens innan gällande lag-

nu stiftning trädde i kraft. CF-börsen har ungefär 2 800 sökande registrerade i sin databas. Av dessa är mer än hälften ombytessökande. CF-börsen medverkar i begränsad del rekryteringsprocessen och

en av förmedlar 200-250 jobb år.

per

SACOzs Kompetensbors startar under första halvåret 1996 verksamhet som ett självñnansierat aktiebolag. Då beräknas 3 000- 4 000 SACO-medlemmar finnas inlagda i kompetensbörsen. Av dessa är uppskattningsvis hälften ombytessökande.

Några andra fackförbund, bl.a. Lärarna, SIF och Handelsanställdas förbund utreder frågan om egen förmedling eller bedriver fönnedlingsverksamhet motsvarande i någon fonn. Flera andra förbund har utrett eller diskuterat egen förmedling beslutat att avstå, visar

men

Personaluthyrning och icke-o/Yezntlig arbetsförmedling.

4.5.3¶Outplacement

Under lågkonjunkturen på 1990-talet har den s.k. Outplacementverksamheten vuxit i omfattning. Där får uppsägningshotade eller fnställda stöd för att kunna hitta nytt arbete. Verksamheten väntas fortgå även under ett mer normalt konjunkturläge eftersom förändringstakten är stor i arbetslivet och trimningen fortsätter i många organisationer.

Outplacementverksamhet bedrivs både inom för avtal på

ramen arbetsmarknaden och i privata företag. T rygghetsrådet SAF-PTK :s Outplacement-verksamhet omfattade i början av september 1995 totalt

32 000 Trygghetsstrftelsen på det statliga området bedriver

personer.

s.k. jobbkonsulent-verksamhet sedan hösten 1993.

Outplacementverksarnheten syftar till att underlätta för företag och anställda när uppsägningar måste ske på grund arbetsbrist.

Ett företag, stiftelse eller motsvarande arbetar med

som outplacementverksamhet har aktiviteter på flera olika plan. Inför uppsägningar kan det företagen råd och exempelvis förmedla

ge erfarenheter från liknande situationer. Redan under uppsägningstiden

börja arbeta med de uppsagda. kan man

Att mista sitt arbete är inledningen till förändring i den enskildes

en liv. Under hela förändringsprocessen har outplacementföretagets konsult personliga kontakter med den uppsagda. Gruppaktiviteter kan också ingå. I ett inledande skede utgörs stödet till den uppsagda personen ofta

samtal och infomration. I nästa skede kan outplacementkonsulten av hjälpa till att analysera möjligheterna att hitta ett nytt arbete samt att

ökad självkänsla och självkärmedom. En personlig handlingsbygga upp plan utarbetas ofta utgångspunkt for den arbetssökandes agerande

som for att få anställning eller för att starta eget. Outplacement-

en ny företaget arbetar ofta med exempelvis jobbsökarkurser, träning i att använda infonnella kontakter for att hitta ett arbete samt hjälp att utvärdera affärsidéer för att starta eget företag.

Individinriktade insatser, t.ex. personlig rådgivning, är enligt Trygghetsrådet A och 0 i verksamheten. En arbetssökande finns kvar i Trygghetsrådets databas och verksamhet tills vederbörande har fått ett fast arbete. Många blir kvar mycket länge i basen. Oña arbetar de korta perioder får inte fast anställning. Framför allt är det personer med

men

ensidig yrkeslivsbakgrund och låg utbildning som blir långtidsarbetslösa.

4.5.4¶Aktivitetscentra för arbetssökande

Arbetsmarknadsverket och de fackliga organisationerna samarbetar bl.a. inom för aktivitetscentra for att stödja arbetslösa medlemmar.

ramen Syftet med verksamheten är att främja aktiviteter for arbetslösa och att ta tillvara de kunskaper de arbetslösa har. Aktivt arbetssökande

som stimuleras liksom andra aktiviteter som stärker den arbetslöses möjlighet att få arbete.

Jobbsökarpooler, tjänstemannapooler, teaterpooler och dylikt är en

speciell fonn aktivitetscentrum. Poolema är sammanslutningar av

av arbetssökande marknadsför sina medlemmar gentemot arbetsgivare.

som

Trygghetsrådet driver exempelvis ett tjugotal tjänstemannapooler över

hela landet i samarbete med arbetsförmedlingen.

Ett aktivitetscentrum för arbetssökande tjänstemän drivs vanligen i

någon form av projektorganisation. Oftast finns projektledare och

en en styrgnipp med representanter från de olika intressentema. Ett eller flera fackförbund och/eller anknutna studieförbund är vanligen huvudmän. Kommunen ingår många gånger i intressentgruppen. Det finns också LO-TCO-gemensamma projekt för arbetslösa medlemmar. Länsarbetsnämnder och kommuner är vanligen finansiärer. I de flesta fall är länsarbetsnänmden huvudfinansiär. Det förekommer också att

arbetsfönnedlingskontor är finansiärer. Även andra ñnansieringskällor

förekommer. Kommunerna ofta för lokalkosmader. svarar

4.5.5¶Kommunerna och

arbetsförmedlingen

I kommunerna finns i dag 3 000 arbetar med arbetsca personer som marknadspolitiska åtgärder. Nio tio kommuner bedriver projekt i av samarbete med arbetsförmedlingen. Långtidsarbetslösa, ungdomar och socialbidragstagare är de vanligaste målgrupperna för dessa projekt. Detta framgår av Kommuner arbetsförmedlingar i samverkan går det Kommun-förbundet 1995 bygger på enkätsvar från landets som kommuner. Projekten är sysselsättningsskapande karaktär och är av riktade mot personer behöver skaffa sig yrkeslivserfarenhet eller som som riskerar att utforsäkras från arbetslöshetskassan. Kommunförbundet uppskattar att totalt 50 000 arbetslösa årligen får ca personer

sysselsättning i olika arbetsmarknadsprojekt i kommunerna. Till detta kommer projekt socialtjänsten och andra förvaltningar driver utan

som arbetsförmedlingens medverkan. Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken behandlas nämnare i kapitel

4.5.6¶Samverkan underlättar arbetsmarknadens

effektivitet

I samband med att det offentliga arbetsfömiedlingsmonopolet

avskaffades 1993 slog riksdagen fast att den offentliga förmedlingen

även i framtiden skall vara anslagsñnansierad, heltäckande och avgiftsfri samt att den skall utgöra ett centralt inslag i arbetsmarknadspolitiken. Under de senaste åren har det parallellt med den offentliga förmedlingens verksamhet vuxit fram rad fömiedlingsfonner alternativ karaktär. en av

Dessa fönnedlingsformer har många gånger tillkommit följd

som en av att speciella behov har uppstått på olika delarbetsmarknader.

Det är enligt kommitténs uppfattning viktigt att man eftersträvar god samverkan och samarbete mellan den offentliga förmedlingen och alternativa fönnedlingsfonner. Detta kan bidra till att öka arbetsmarknadens effektivitet.

4.6¶Invandrama och arbetsmarknaden

Invandramas situation på den svenska arbetsmarknaden har försämrats dramatiskt under 1990-talet. Som framgår kapitel l har i dag av betydligt mindre än hälften de utländska medborgarna någon av vuxna

reguljär sysselsättning.

form av Den sittande Invandrarpolitiska kommittén lade 1995 ñam delbetänkandet Arbete åt invandrare SOU 1995:76. I betänkandet kommittén följande förslag när det gäller invandrarna och presenterar arbetsmarknaden:

Staten bör att inrätta särskild bankgaranti göra det 0 genom en lättare för invandrare att låna pengar till start och expansion av egna företag. Ett statligt etableringsstöd bör införas för att gynna tillkomsten av 0 konsultföretag drivna invandrare med inriktning på svenska av

exportföretag.

Privata och offentliga arbetsgivare bör upprätta och genomföra 0 särskilda resulterar i att invandrare anställs i större program som utsträckning än i dag. Ett statligt lönebidrag på maximalt 50 procent bör kunna ges till 0 invandrare har särskilt svårt att få sysselsättning på den som ordinarie arbetsmarknaden. Ett statligt projektbidrag bör för igångsättnings- och inves- 0 ges

teringskostnader i lokala sysselsättningsprojekt för invandrare.

Utöver dessa förslag till hur sysselsättningen för invandrare kan förbättras på kort sikt Invandrarpolitiska kommittén till en uppmanar infallsrik, förutsättningslös och framåtblickande diskussion om den långsiktiga situationen. Det finns ett klart behov innovativt tänkande av när det gäller rad arbetsmarknadsrelaterade frågor. Detta har också en betonat tidigare i detta kapitel. Invandrarpolitiska kommittén kommer våren 1996 att överlämna ytterligare förslag till regeringen hur invandrarnas situation på om arbetsmarknaden skall förbättras. När det gäller ovanstående kortsiktiga förslag från kommittén är frågor rör behovet särskilt stöd till företag som drivs av som av

invandrare och kvinnor hänförda till den pågående Kommittén om översyn av statliga företagsstöd dir. 1995: 124. På en rad olika håll i landet har vid förmedlingskontoren man tillskapat särskilda resurser för förmedlingsinsatser för invandrare. Riksdagen har beslutat att ytterligare 200 milj. kronor får användas till

tillfällig personalförstärkning arbetsförmedlingen under budgetåret

av 1995/96 utöver tidigare beslutade 700 milj. kronor prop. 1994/95:2l8, AU 15, prot. 114 och 115. Beslutet innebär att stor del de tillfälliga personalförstärken av ningarna vid arbetsfönnedlingen bör användas för personal i invandrartäta områden. Åtgärder skall riktas tydligare mot de långtidsarbetslösa. Arbetsmarknadsverket har fått större frihet att disponera sina i resurser samverkan med kommunerna. Arbetsmarknadspolitiska kommittén delar den uppfattning framförts Invandrarpolitiska kommittén, som av nämligen att det är viktigt att dessa åtgärder för invandrare följs och upp utvärderas. Om positiva effekter uteblir bör öronmärkning återinföras. Förberedelsema pågår för att inrätta ett särskilt institut skall som tillvarata invandrares kompetens i arbetslivet. Institutets främsta upp-

gifter blir opinionsbildning, faktainsamling och kimskapsfönnedling i

frågor som rör invandrares kompetens. Bakom institutet står Sverige

2000-gruppen, en opinionsgrupp inom näringsliv och offentlig sektor där

bl.a. AMS är företrädd, och bildades efter initiativ från kampanjen som Ungdom mot rasism. Det önskvärt att olika typer samverkan vore av mellan institutet och Arbetsmarknadsverket kunde komma till stånd.

Arbetsförmedlingen har central roll i arbetsmarknadspolitiken.

en Förmedlingens verksamhet är också största vikt när det gäller att öka av möjligheterna för invandrare att få arbete och försörjning. Ökad betoning på individinriktade platstönnedlingsinsatser kan bidra till

att arbetsgi-

vare i mindre grad missgynnar eller diskriminerar vissa kategorier arbetssökande. Denna fråga har diskuterats tidigare i kapitlet. Där betonar kommittén att det är helt förkastligt fönnedlingen skulle sig år om ägna diskriminerande bortsortering invandrare till lediga jobb. av Som Invandrarpolitiska kommittén påpekar i sitt betänkande 24 behöver dock inte all särbehandling på grund kulturell olikhet av. vara

diskriminering. I dagens företag ökar kraven på social kompetens.

Oavsett den anställde är infödd svensk eller ställs krav på hon om att eller han passar i arbetskulturen, fungerar i lagarbete

m.m. Kunskaper

om och vana vid att fungera i svensk miljö kan viktig för antas vara

denna kompetens. Det innebär enligt Invandrarpolitiska kommittén

att en arbetsgivare kan väga helt sakliga aspekter vid anställning, en som diskvalificerad kulturell olikhet. Det är uppenbart gränsen mellan vad att som är sakligt motiverade krav på social kompetens och vad som är diskriminering kan svår att fastställa. vara

Möjligheterna att förstå och fungera i den svenska arbetsplatskul-

skulle sannolikt öka för många invandrare de hade större kunturen om skaper hur det svenska arbetslivet fungerar. Någon fonn introduk-

om av tion till svensk arbetsplatskultur skulle kunna erbjudas invandrare,

exempelvis inom för de kommunala introduktionsplaner som görs

ramen

i samverkan mellan kommunerna och Invandrarverket. Fomier för upp arbetsledning, medbestämmande i teori och praktik, fackets roll och

dylikt är företeelser skulle kunna behandlas i en sådan introduktion

som

också skulle kunna ett led i arbetsförmedlingens insatser. som vara

Betydelsen att ha förebilder poängteras bl.a. i samband med åt-

av gärder för locka flickor till otraditionella utbildnings- och yrkesval.

att Pa liknande kan finnas ett värde i att arbetsförmedlingen använder

sätt sig förebilder när det gäller att vidga invandrarnas arbetsmarknad.

av Många invandrare lever i föreställningen att deras arbetsmarknad är

begränsad till ett fåtal yrken där de redan känner yrkesverksamma invandrare. Samtidigt finns många exempel invandrare som gjort

inbrytningar inom icke-traditionella invandraryrken.

Här bör mentorskap kunna prövas både genom att svenskar fungerar

mentorer för invandrare också genom att invandrare som som men etablerat sig väl på arbetsmarknaden fungerar som mentorer. Inom SACO, aktivt främjar mentorskap för invandrade akademiker, är

som erfarenheterna detta goda. Positiva förebilder förtjänar enligt

av Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning ökad uppmärksamhet såsom stimulerande signal arbetsmarknadens potentiella möjligheter.

Kommittén föreslår i kapitel 5 åtgärdsfomi, anställnings-

att en ny stöd, införs. Stödfonnen skall kunna riktas mot individer som har

särskilda svårigheter att finna fäste arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiska medel

Kommitténs ställningstaganden i sammandrag:

tonvikten i arbetsmarknadspolitiken skall ligga på offensiva o

åtgärder som syftar till stärka arbetskraftens kompetens och konkurrenskraft, underlätta expansion och nyanställningar samt öka den geografiska och yrkesmässiga rörligheten arbetslöshetsförsäkringens karaktär av omställningsförsäkring bör

ytterligare betonas och den framtida försäkringen bör utformas så

att den innebär tydliga krav på aktivitet från den försäkrades sida. det bör finnas en bortre parentes

samhället måste erbjuda olika alternativa lösningar efter en a

utförsäkring antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör begränsas och

regelsystemet förenklas Därmed frigörs tid för arbetsförmedlingen att arbeta med sin kämverksamhet: att förmedla jobb

åtgärderna måste kunna anpassas till olika efterfrågelägen. Det o

gäller såväl åtgärdsvolymema som åtgärdsfonnema

ökad målstyming och mindre detaljstyming av âtgärdarsenalen o

ökad satsning på utvärdering av arbetsmarknadspolitiken o

omställningsförsäkringen utgår till den enskilde under tiden i o

åtgärder anställningsstöd ersätter rekryteringsstöd och beredskapsarbeten

anslagsfonnema förenklas o

De medel står till arbetsmarknadspolitikens förfogande brukar

som indelas i tre huvudgrupper: kontantstöd vid arbetslöshet,

sysselsättningsskapande åtgärder samt åtgärder som underlättar

rörlighet och anpassning. De sysselsättningsskapande åtgärderna

brukar benämnas efterfrågepåverkande medel medan rörlighets- och

anpassningsunderlättande åtgärder brukar indelas i utbudspåverkande

medel och matchningspåverkande medel. sammansättningen arbetsmarknadspolitiska åtgärder avspeglar

de ambitioner arbetsmarknadspolitiken har under en viss period.

som Åtgärdssarmnansättningen har därmed varierat över tiden till följd av

förskjutningar i politikinriklningen.

142 Arbetsmarknadspolitiska medel

I kapitlet redovisas dagens arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

forskning kring arbetsmarknadspolitiska åtgärder förslag

samt om ett

förändrat åtgärdssystem. Vidare behandlas omställningsförsäkringen.

5.1¶Arbetsmarknadspolitiska åtgärder -

regler och villkor februari 1996

Arbetsmarknadsutbildning, SFS 1987:406. AMU skall yrkesinavse riktad utbildning, allmänteoretisk utbildning eller orienterande

utbildning som är en nödvändig förberedelse för yrkesutbildning. AMU

beviljas fr.o.m. den l juli det år han/hon fyller 20 år och till den som är eller riskerar att bli arbetslös samt söker arbete af. Undantag genom från 20-årsregeln medges för funktionshindrade ungdomar.

Den som deltar i arbetsmarknadsutbildning får utbildningsbidrag i form av dagpenning.

Bidrag till utbildning i företag, SFS 1984:518. Utbildning i företag syftar till att dels utveckla personalens kompetens, dels främja sysselsättningen. Ansvaret for kompetensutveckling de anställda vilar på av arbetsgivaren. Stödet skall ett komplement till företagets vara egna insatser och beviljas endast när det finns ett uttalat arbetsmarknadspolitiskt behov utöver de renodlat företagsspeciñka behoven. Stödet kan

t.ex. bli aktuellt vid förändring arbetsorganisationen, en av företaget

utökar verksamheten eller har tillfälliga svårigheter sysselsätta att personalen. Utbildningen skall yrkesinriktad och skild från ordinarie vara produktion. Bidrag lämnas med högst 60 kronor utbildningstimme per och högst 920 timmar deltagare. per Utbildning i företag inom for de s.k. kommunavtalen syftar ramen till att begränsa uppsägningar inom den offentliga sektorn. Det ofger

fentliga arbetsgivare möjlighet att få bidrag till utbildning i företag.

en Bidraget är en förenklad variant åtgärden utbildning i företag. av Beredskapsarbete, SFS 1987:411. Beredskapsarbete tillfälligt är ett arbete avsett att sysselsättning arbetslösa inte kan få ge som ett ordinarie arbete eller någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. För att få beredskapsarbete krävs att söker arbete af, man genom är arbetslös och inte kan få annat arbete gäller även arbete andra - genom åtgärder och att man har fyllt 25 år.

Beredskapsarbeten är tidsbegränsade till 6 månader, lön utgår enligt

kollektivavtal. Personer i beredskapsarbeten omfattas inte lagen av om

anställningsskydd.

Bidrag utgår med 50 procent av den bidragsgrundande lönekostnaden månad, dock högst 7 000 kr. Undantag finns när per högre belopp kan utgå.

ArbetsplatsintroduktionAPI, SFS 1995:705, SFS 1995:711. Arbetsplatsintroduktion är avsedd för arbetslösa behöver prakti-

som

på arbetsplats för att få yrkesorientering, yrkespraktik eller

sera en arbetslivserfarenhet ökar deras möjlighet till arbete på den öppna som marknaden.

åtgärden arbetsplatsintroduktion ersätter tidigare praktik-

Den nya fonner ungdoms-, akademiker- och invandrarpraktik, ungdomsinsom

troduktion, arbetsprövning samt arbetsplatsorientering för invandrare

och vidgad arbetsprövning.

Alla inskrivna på af och förmedlingen bedömer har som är som behov praktik ute i arbetslivet kan få API. Praktiken varar i högst av

månader och under tiden får inskolning, handledning och prak-

sex man tisk yrkesutbildning. Särskilda regler gäller för ungdomar, invandrare och arbetshandikappade. Personer är 20-24 år måste ha löfte från som arbetsgivaren anställning för att beviljas API. Undantag är komom munala arbetsgivare och ideella organisationer samt om det föreligger särskilda skäl. Invandrare har möjlighet att studera viss del av tiden om utbildningen är stor vikt för att kunna få ett arbete och for unga av handikappade kan 24-årsgränsen förlängas till det år man fyller 25 år. deltar i API får utbildningsbidrag motsvarande ersättning Den som från a-kassa. Unga handikappade kan få ett högre bidrag.

Rekryteringsstöd, SFS 1986:414. Rekryteringsstödet syftar till att

underlätta anställning varit långtidsarbetslösa. Stödet av personer som kan lämnas för arbetssökande är inskriven vid af och som en som anvisas till anställning af den sökandes sysselsättningsen av om situation inte kan lösas något annat sätt. Anställningsfonnen kan tillsvidare-, prov- eller tidsbegränsad vara anställning. Dock måste säsongsbetonad anställning tillsvidarevara anställning. Lön och andra förmåner skall utgå enligt kollektivavtal

eller motsvarande. Stödet regel utgå under högst 6 månader och uppgå till kan som högst 50 den bidragsgrundande lönekostnaden per månad, procent av dock högst 7 000 kr. Lönebidrag, SFS 1991:333. Syñet med lönebidrag är att möjliggöra anställning på den reguljära arbetsmarknaden för arbetshandikappade. Lönebidrag till arbetsgivare anställer med nedsatt ges som personer arbetsförmåga. Bidraget skall ekonomisk kompensation för vara en arbetstagarens bortfall i arbetsfömiåga. Den anställde skall ha lön och

andra anställningsfönnåner följer eller är jämförbara med

som av kollektivavtal i branschen.

144 Arbetsmarknadspolitiska medel

Lönebidrag får lämnas endast arbetstagaren anvisas till om anställningen av af och af bedömer att arbetsuppgifterna och om arbetsförhållandena är lämpliga för arbetstagaren. Under vissa

förutsättningar kan lönebidrag bl.a. lämnas till icke handikappad

en person som fyllt 60 år, sysselsättningen kan lösas på om annat sätt.

För en arbetshandikappad får lönebidrag lämnas med

person ett belopp som motsvarar högst 80 procent den bidragsgnmdande av lönekostnaden. Högre belopp kan lämnas för

grava handikappade.

Starta eget-bidrag, SFS 1984:523. Starta eget-bidrag syftar dels till att stötta enskilda dels till att främja positiv utveckling antalet en av nystartade livskraftiga företag. Bidrag lämnas till de har fyllt 20 som år, är arbetslösa eller till på grund arbetsbrist riskerar personer som av att bli arbetslösa samt de är bosatta inom vissa glesbygdsområden. som Bidrag får lämnas endast till den har goda förutsättningar som att bedriva verksamheten och endast den bedöms få tillfredsom en

ställande lönsamhet och bidragstagaren varaktig sysselsättning.

ge Bidrag lämnas under högst månader innan krävs

sex men en bedömning

av beräknad lönsamhet. Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare OSA, SFS 1985:276. Bidrag kan lämnas till offentliga arbetsgivare anordnar skyddat som arbete för arbetslösa med socialmedicinska arbetshandikapp, arbetslösa som är berättigade till insatser stöd och service till vissa om funktionshindrade eller arbetslösa på grund och svår

som av långvarig

psykisk sjukdom inte tidigare haft kontakt med arbetslivet eller varit bort från det under lång tid. Den arbetssökande skall anvisad af. Anställningsförhållanvara av den i OSA regleras i avtal vari bl.a. stadgas anställningen r att skall gälla tills vidare eller för begränsad tid, uppsägningstid månad för är en arbetstagare som är tillsvidareanställd. Anställningen upphör enligt de regler som gäller för respektive arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Lagen

om anställningsskydd gäller inte.

Bidrag lämnas med högst 100 procent den bidragsgrundande av lönekostnaden. En månadslön överstigande 13 700 kronor får inte läggas till grund för bidrag.

Utbildningsvikariat, SFS 1995:411. Utbildningsvikariat skall

underlätta dels för arbetsgivaren att höja de anställdas och

kompetens

dänned förbättra företagens konkurrenskraft i framtiden, dels för förmedlingen att få fram vikariat till arbetslösa. Den ekonomiska stimulansen har utformats som ett avdrag arbetsgivaren får göra från som

arbetsgivaravgiften högst 75 kronor utbildningstimme eller högst

- per 40 000 kr. För viss utbildning medges också avdrag för

utbildnings-

kostnader.

1996:34 Arbetsmarknadspolitiska medel 145

SOU

Arbetslivsurveckling ALU, SFS 1995:409, SFS 1992:1333. tidsbegränsad till 1997-01-01. ALU skall i första hand inriktas mot riskerar att slås ut från arbetsmarknaden. grupper som syftar dels till de arbetssökande skall kunna bibehålla sin ALU att kompetens och sina kontakter med arbetslivet, dels till att få skydd mot utförsäkring. Den skall de arbetssökande möjlighet till utvecklande ge sysselsättning i awaktan på ett ordinarie arbete eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. ALU får anvisas arbetslös fr.o.m. den person juli det år han/hon fyller 20 år under förutsättning att söker l personen arbete af, är arbetslös och inte kunnat beredas arbete, utbildning genom eller någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. ALU kan användas annan inom alla sektorer samhället får däremot inte användas för att av men arbetskraft eller utföra ordinarie arbetsuppgifter. ersätta annan ALU kan anvisas till arbetslös tar emot ersättning från a-kassa som eller KAS. ALU tidsbegränsad till 6 månader och kvalificerar för ny är

ersättningsperiod. Tiden kan förlängas med ytterligare månader om

sex det finns särskilda skäl för det. Yrkesinrikiad rehabilitering och Ami, SFS 1987:405. Syftet med yrkesinriktad rehabilitering är att de arbetssökande skall finna, få och behålla arbete, i första hand på den reguljära arbetsmarknaden. ett Målgrupper är arbetssökande på grund av osäkerhet i yrkesvalet, som begränsad arbetsförmåga eller andra problem i förhållande till arbetsmarknadens krav har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Avgörande för vilka skall få del insatserna är bedömningen av som av sökandens möjligheter att få arbete, alternativt påbörja en

arbetsförberedande åtgärd.

Arbetshjälpmedel. arbetsbiträde och näringshjälp, SFS 1987:409.

Bidrag till arbetshjälpmedel eller arbetsbiträde, kan lämnas för handikappade utan stöd har svårt att få eller behålla ett personer som arbete. Näringshjälp kan lämnas till handikappad som inte en person kan få lämpligt arbete på den reguljära arbetsmarknaden. ett

Arbetshjälpmedel samlingsbeteckning för personliga arbets-

är en tekniska hjälpmedel och särskilda anordningar på arbetsplatsen. För få bidrag skall arbetstagaren handikappad och att vara nyanställas arbetsgivaren. Bidrag kan dock lämnas under de första av

anställningsmånadema. Arbetsgivaren och den handikappade kan

tolv få 50 000 kronor vardera i bidrag till hjälpmedel För få arbetsbiträde skall den sökande handikappad och i att vara behov biträde arbetsplatsen. Det kan gälla att måste få av en person hjälp för kunna göra full arbetsinsats eller t.ex. om sökanden är att en döv och teckenspråkstolk måste skaffas. Arbetsgivaren får bidrag med högst 50 000 kronor per år.

I SFS 1987:409 regleras bidrag till resekostnader for funkm.m. tionshindrade deltagare i arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad

rehabilitering.

Riktal anställningsstöd RAS, SFS 1995:287, SFS 1995:320. För att stimulera till nyanställningar i näringslivet infördes under våren

1995 ett nytt anställningsstöd RAS. Stödet skulle beviljas för personer som varit arbetslösa eller deltagit i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd under minst 4 veckor under tiden november-december 1994 och

omedelbart före anställningen. Anställningen skulle tillsvidarevara en anställning och ske under perioden l januari 31 maj 1995. Stödet utformades ett avdrag, motsvarande hela ag-avgiften, dock som med högst 6 000 kronor per månad och nyanställd. Endast företag med färre

än 500 anställda får göra avdraget under högst ett år. Lagstiñningen gäller till utgången juni 1996 samt även därefter i fråga avdrag av om från arbetsgivaravgifter tid före den 1 juli 1996. som avser Datortek, SFS 1995:713. Datortek/aktivitetscenter form är en av arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa ungdomar 20-24 år. Det är en verksamhet på heltid syftar till att arbetslösa ungdomar skall som öka 4 sina möjligheter att få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Den som deltar i datortek skall under högst 3 månader på halvtid delta i datorutbildning i datorteket. Övrig tid skall deltagaren arbeta med arbetsmarknadsinriktat projektarbete, jobbsökaraktiviteter etc. Deltagandet skall på heltid och avslutat innan deltagaren vara vara fyllt 25 år. Deltagarna får utbildningsbidrag, vilket innebär att de även

får försäkringsskydd.

Kommuners fär ungdomar, SFS 1995:706, SFS 1995:712. ansvar En kommun får anordna praktik eller verksamhet på heltid för annan arbetslösa ungdomar inte genomgår gymnasieskola eller liknande som utbildning till och med den 30 juni det år de fyller 20 år.

Kommunen har rätt till ersättning från staten under förutsättning att avtal träffas med länsarbetsnämnden. Kommunen beslutar vilken ersättning skall utgå till om som individen.

Flyttningsbidrag, SFS 1994:7 och Regionalpolitiskt företagsstöd,

SFS 1990:642. Flyttningsbidraget består flera stödfonner av som

respenning, starthjälp, medflyttandebidrag och pendlingsstöd. De olika

stödformema skall stimulera till att söka arbete och flytta till annan ort och till att täcka de merkostnader uppstår vid

som en flyttning.

Medflyttandebidrag är ett stöd till arbetsgivare anställer som en medlem i samma familj den flyttar till arbete. som person som nytt Respenning kan ges vid både sökande- och tillträdesresa för den som börjar anställning. Starthjälp skall underlätta för arbetslösa en att ta arbete på ort dit det inte är möjligt dagpendla. annan att

Anställningen skall pågå i minst 6 månader och bidraget 10 000

kronor betalas ut i samband med att anställningen tillträds.

För att få bidrag förutsätts sökanden vara eller riskera att bli arbetslös, bedömas inte kunna få arbete i eller nära hemorten samt söka arbete af eller avser att gå igenom arbetsmarknadsutbildning.

genom Även den inte riskerar att bli arbetslös kan i vissa fall ñ

som respenning.

Inlösen egnahemsfastigheler och bostadsrätter, SFS 1987:408.

av Inlösen egnahemsfastigheter och bostadsrätter bedrivs i glesbygds-

av områden där driftsinskränlcningar och driñsnedläggelser får svåra konsekvenser för de boende och där det förekommer en avsevärd avflyttning.

Af tar frågan inlösen när man bedömer att en arbetssökande

upp om inte kan få tryggad sysselsättningen annat än att flytta från

en genom hemorten och då ett innehav t.ex. bostadsrätt utgör ett hinder för

av en flyttning.

ROT -insatser inom byggsektorn. Avsatta medel som skall användas

for stimulans reparation-, om- och tillbyggnadsarbeten av byggnader

används skolor, folkhögskolor, högskolor, sjuk- och åldersom som domshem, daghem samt till handikapporganisationers rekreationsanläggningar. Bidrag får lämnas med högst 30 procent av byggnadskostnaden och arbetena skall påbörjade senast den l oktober 1995

vara och avslutade senast den 31 december 1996.

Otraditionella insatser. AMS kan bekosta otraditionella insatser

motiveras arbetsmarknadsskäl och inte ryms inom som av som ordinarie regelverk och inte heller berättigar till andra statliga stöd. Vid användningen dessa stöd skall speciellt kvinnors, invandrares och

av ungdomars behov uppmärksammas. En icke oväsentlig del av de otraditionella insatserna går till företags- och näringslivsinriktade

åtgärder.

5.2 förväntade

Arbetsmarknadspolitiken -

effekter

Arbetsmarknadspolitik kan förväntas ha effekter på både individen och samhället. Vistelse i arbetslöshet har i sig negativa effekter for individens välfärd och de negativa effektema ökar längre tid individen är arbetslös. En central uppgift för den aktiva arbetsmark-

l Detta avsnitt bygger Calmfors och Zetterbergs studier vilka återfinns i expenbilagan.

148 Arbetsmarknadspolitiska medel

nadspolitiken är att förhindra uppkomsten långtidsarbetslöshet och av att lindra de negativa effekter på individens produktivitet följer som av arbetslöshet genom att erbjuda temporära arbeten för den arbetslöse och/eller att ge möjligheter till utbildning. Dessutom skall den genom utbildningsbidrag eller andra ersättningar minska inkomstbortfallet på grund arbetslösheten För kunna motivera av att att betydande resurser används för en aktiv arbetsmarknadspolitik bör då finna empiriskt man stöd för att sådana åtgärder verkligen bibehåller och/eller stärker individens ställning och konkurrensfönnåga på arbetsmarknaden. Mer konkret kan hypotesen att aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder förhindrar arbetslösa individer att bli långtidsarbetslösa sägas vila på att följande två stnikturella samband gäller För det första bör risken att inte få arbete öka med tiden i öppen arbetslöshet. För det andra bör deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder förbättra chanserna att få anställning jämfört med att öppet arbetslös en vara På samma sätt bör ñnna stöd för att arbetsmarknadspolitiken man fördelningspolitiskt tillför deltagarna i åtgärder något än ett tempomer rärt inkomstunderstöds Om enbart inkomstförluster den enda välvore färdsförlusten av arbetslöshet skulle det från fördelningpolitisk synpunkt vara tillräckligt med att utforma ett generöst arbetslöshetser-

sättningssystem. Antagandet att arbetsmarknadspolitiken fördelnings-

politiskt skulle tillföra något än temporära inkomstunderstöd skulle mer då på motsvarande sätt bygga på att följande samband gäller: För det första bör individens lön minska beroende på arbetslöshetsperiodens längd. För det andra bör individer har medverkat i som arbetsmarknadspolitiska åtgärder få en bättre löne- och inkomstutveckling än individer som inte har deltagit i åtgärder utan varit öppet arbetslösa. Den vanliga uppfattningen är att stnikturellt orsakad arbetslöshet kan påverkas åtgärder har effekter på arbetsmarknadens av som funktionssätt. Dit hör den aktiva arbetsmarknadspolitiken. En aspekt på arbetsmarknadens funktionssätt är fönnågan att matcha arbetslösa med lediga jobb. En aktiv arbetsmarknadspolitik kan underlätta matchningsprocessen på flera sätt. För det första kan arbetsmarknadsutbildningen undanröja flaskhalsar mellan olika delarbetsmarknader att de genom arbetssökandes kvalifikationer till de kvalifikationskrav anpassas som

20m medverkan i arbetsmarknadspolitiska program skulle bidra till mer permanent stabil sysselsättning skulle programmen också långsiktigt inflödet i arbetslöshet.

påverka

Se Björklund 1995. Jämför dock Engström Löfgren 1989 215 s. som delvis argumenterar mot hypotesens relevans. 5 Jämför Björklund 1990.

Arbetsmarknadspolitiska medel 149

arbetsgivarna ställer. Konsekvensen sådan åtgärd blir att

av en matchningama ökar vilket leder till sysselsättningen ökar.6 För det

att andra kan intensweradförmedlingservice till de arbetslösa, särskilt

en till de långtidsarbetslösa, befrämja aktivt sökbeteende hos de

ett mer

arbetssökande. För det tredje kan deltagande i arbetsmarknadspolitiska

åtgärdsprogram generellt fungera som alternativ till uteblivna möjligheter att skaffa sig arbetslivserfarenhet och arbetsträning på grund arbetslösheten. Detta kan minska arbetsgivamas osäkerhet om

av de sökandes arbetsfömiåga och dänned underlätta för de arbetslösa att fåanställning.

Ett syfte med efterfrågepåverkande medel är att de skall fungera

motkonjunkturella stabiliseringsprogram. Detta gäller åtgärder som

har temporär utformning, främst beredskapsarbeten och vissa som en fonner lönesubventioner.7 Avsikten med sådana åtgärder är främst

av att hålla individer i arbete tills dess ekonomin har vänt uppåt och möjligheterna att få anställning i reguljära arbeten är bättre. Åtgärderna kan utformade så att de riktas direkt mot de arbetslösa. Men

vara åtgärder kan också sättas för att främja en tidigareläggning av anställningar, s.k. sysselsättningsskapande åtgärder eller för att senarelägga planerade uppsägningar, s.k. sysselsättningsbevarande åtgärder. Att ökningar offentliga åtaganden i konjunktumedgångar skall

av matchas med återhållsamhet under uppgångar för att på detta sätt minska inflationstrycket i den privata sektorn har varit ett uttalat mål för den svenska arbetsmarknadspolitiken under stora delar av efterkrigstiden.

En aktiv arbetsmarknadspolitik antas också ha gynnsamma effekter på utvecklingen arbetskraften Som ovan konstaterades är ökad

av långtidsarbetslöshet viktig indikation på att arbetsmarknadens

en funktionssätt försämras. En negativ konsekvens av ökad långtidsarbetslöshet är att arbetskraftens storlek minskar. Arbetslösa som under lång tid misslyckats med att finna arbete riskerar att så småningom bli så omotiverade att de slutar att aktivt söka arbete.

5 Sannolikt medför detta också effekter lönebildningen effekten

även om inte är entydig. Den ökade matchningseñektiviteten sänker å ena sidan företagens anställningskostnader vilket, allt annat lika, är liktydigt med en ökning av arbetskrañseñerfrågan, å andra sidan medför effektivitetshöjningen att företagens benägenhet att attrahera arbetskraft med höjda löner minskar. Se Calmfors 1994 och Calmfors 1995. 7Lönesubventioner kan också ha andra syften än stabiliseringspolitiska, dels fördelningspolitiska genom att stärka ställningen för vissa utsatta grupper arbetsmarknaden, exempelvis långtidsarbetslösa, ungdomar, handikappade, lågutbildade etc., dels allokeringspolitiska där subventionerna avser att påverka de relativa kostnaderna för produktionsfaktorema.

Svenska erfarenheter visar dock exempel på efter så lång

personer som arbetslöshet som fyra år fått arbete. På motsvarande sätt kommer också arbetskraften att påverkas om individer på grund hög arbetslöshet

av avstår från att träda på arbetsmarknaden eftersom de bedömer möjligheterna att få en anställning små. Konsekvensen blir att det

som effektiva arbetsutbudet minskar.

En näraliggande fråga till vilket inflytande arbetsmarknadspolitiken

generellt har på arbetskraftsdeltagandet är vilka konsekvenser politiken har för arbetsmarknadens marginalgrupper outsiders. Program

som särskilt riktar sig mot att öka arbetskraftsdeltagandet bland butsiders kommer samtidigt att öka konkurrenstrycket för arbetsmarknadens °insiders. Detta kan ha lönedämpande effekter. Konkurrensförmågan hos marginalgruppema kan ökas på flera olika sätt, bl.a.

genom kompetenshöjande åtgärder som ökar deras produktivitet och/eller genom åtgärder som underlättar och uppmuntrar ett aktivt

mer sökbeteende. Genom aktiva åtgärder kan således det effektiva arbetsutbudet upprätthållas. Detta bör leda till positiva stabiliseringspolitiska effekter.

Kommittén har låtit två forskare gå igenom den aktuella forskningen inom arbetsmarknadspolitikens område. Resultaten redovisas i expertbilagan och kommenteras inte närmare här Däremot kan frågan ställas vilka åtgärder bör användas i framtida arbetsmarknads-

som en politik.

De åtgärder som bör användas är givetvis beroende vilka mål

av som gäller för arbetsmarknadspolitiken. I kapitel 3 föreslås

mer avgränsade mål för arbetsmarknadspolitiken. Här räcker det med att säga att utgångspunkten är att den aktiva arbetsmarknadspolitiken bör ge tydliga signaler om att "omställningspolitik syftar till

vara en som att underlätta en snabb omställning från arbetslöshet till nytt arbete. Åtgärderna bör utformas for att stimulera ett aktivt målinriktat arbetssökande. Ett centralt hjälpmedel for målinriktat arbets-

ett mer sökande är individuella handlingsplaner kapitel 4. En individuell

handlingsplan kan generellt beskrivas som en kombinerad utbildningsoch jobbsökarstrategi for den arbetssökande och utformas i samråd mellan den arbetssökande och arbetsfönnedlingen. En central fråga är då vilka åtgärder bör användas inom för individuella

som ramen handlingsplaner. Dessvärre är resultaten från empiriska utvärderingsstudier i många fall inte tillräckligt entydiga for att det skall

vara möjligt att dra bestämda slutsatser någon åtgärd föredra

mer om är att

8 Calmfors Lars: Den aktiva arbetsmarknadspolitiken och sysselsättningen

en teoretisk referensram; Zetterberg Johnny: Effekter arbetsmarknads-

av politiska åtgärder. Studierna ingår i expertbilagan.

framför någon annan. De slutsatser som likväl kan dras pekar på att intensifierade fönnedlingsinsatser förkortar arbetslöshetstidema och att de inte har några inlåsningseffekter. Detta är en viktig observation eftersom just fönnedlingsinsatser är en central komponent i den individuella handlingsplanen. När det gäller andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder är konstaterats den empiriska bilden mer splittrad. som Mot bakgrund dessa iakttagelser är det egentligen inte möjligt att av dra några bestämda slutsatser om någon optimal uppsättning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Insatserna är avhängiga av skiñande konjunkturer, regionala olikheter, branschens utveckling och individuella behov. Arbetsmarknadens framtida krav kommer sannolikt också medföra att del åtgärder försvinner medan nya åtgärder en behöver introduceras. Undantaget är givetvis fönnedlingsinsatser som utgör central del i den individuella handlingsplanen. Men för övrigt en är det egentligen inte meningsfullt att försöka peka ut vissa åtgärder lämpliga än andra. Däremot antyder resultaten att åtgärder i som mer allmänhet effektivast utfall de målinriktas. Detta leder till ger om slutsatsen att den arbetssökande har målinriktat strategi för att om en få ett arbete är det viktigt att det finns en betydande flexibilitet när det gäller vilka åtgärder bör komma ifråga. En sådan flexibilitet kan som uppnås för individuella handlingsplaner där betoningen på inom ramen "individuell" garanterar att åtgärderna kan ges en flexibel utfomming efter den arbetssökandes behov.

5.2. l till arbetsmarknadspolitiska åtgärder Attityder

Inom för studies som Arbetsmarknadspolitiska kommittén har ramen en låtit utföra och redovisas i expertbilagan undersöks bl.a. som attitydema till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Resultatet speglar en positiv inställning till åtgärderna. De allra flesta tror att arbetsmarknadspolitiska åtgärder bidrar till att få tillbaka arbetslösa i vanligt arbete. Mest positiva är de som befinner sig i åtgärder. Bland dessa tror nära 73 procent att en åtgärd ökar chanserna att få ett vanligt arbete. Enligt forskningsrapporten är det naturligt att de själva befinner sig i åtgärder är mest positiva som till detta. De har investerat tid och kraft i att delta i åtgärderna och har på det sättet knutit en förhoppning till att åtgärden skall ge dem ett riktigt jobb i framtiden.

8 Johansson, Isaksson Sjöberg: Drivkrafter för arbete: attityder och värderingar i arbetskraften 1996. Studien ingår i expertbilagan.

Mest hopp att få ett nytt arbete hyser De äldre om yngre personer. kan ha svårare att se hur åtgärderna skall förändra deras situation. Av studien framgår också att de inte själva deltagit i någon som arbetsmarknadspolitisk åtgärd och inte heller känner någon har som deltagit har minst tilltro till åtgärderna. Närheten till åtgärderna har betydelse för tilltron till dessa.

5.3¶Omställningsförsälqingen

Forskning om arbetslöshetsersättning

Vetenskaplig forskning behandlar effekterna som av

arbetslöshetsersättning behandlas ovan i avsnitt 5.2 samt utförligt i

mer

studien Effekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder ingår i

som betänkandets expertbilaga. De slutsatser dras i kapitlet och studien som är i korthet följande.

Arbetslöshetsfcârsäkringens utfomining påverkar arbetsmarknadens

funktionssätt i rad avseenden. Påverkan sker både ersätten genom ningsnivåemas höjd och ersättningsperiodemas längd. I Sverige är ersättningsperioden kort, åtminstone i formell mening. Den maximala

ersättningsperioden enligt lagen 1973:370 arbetslöshetsersättning

är 300 dagar. Arbetslöshetsforsäkringen och arbetsmarknadspolitiken

samverkar genom att deltagande i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd är

kvalifikationsgrundande för en ny ersättningsperiod i försäkringen.

Denna s.k. rundgång mellan åtgärder och öppen arbetslöshet kan påverka de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas effektivitet.

Möjligheterna att delta i arbetsmarknadspolitisk åtgärd vid

utförsäkring från arbetslöshetskassa påverkar teoretiskt sett sambandet mellan utforsäkringstidpunkten och sarmolikheten att den arbetslöse skall övergå från arbetslöshet till arbete ävergångssannolikheten. Ju större chansen är att få delta i arbetsmarknadspolitisk åtgärd i en

samband med utförsäkringen och högre ersättningen är, desto

svagare blir påverkan begränsad ersättningsperiod. av en

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar risken för utförsäkring

som kan få negativa effekter på arbetssökandet och minska övergångssannolikheten till reguljärt arbete. Det är emellertid osäkert hur betydelsefull denna mekanism är i praktiken. De resultat som framkommer utvärderingsstudier visar att av

utfominingen av systemet för arbetslöshetsersättning påverkar

arbetssökandet. Teorin på detta område säger att arbetssökandet

Arbetsmarknadspolitiska medel 153

påverkas individens reservationslön, alltså den lägsta lön som

av individen är beredd att acceptera för att anta ett erbjudande om jobb. Arbetslöshetsförsäkringen påverkar reservationslönens storlek och därmed arbetssökandet. Högre arbetslöshetsersättning ger de arbetslösa incitament att höja sina reservationslöner och att minska sökintensiteten. Den högre ersättningen minskar de negativa privatekonomiska konsekvenserna arbetslöshet. Följden blir längre genomsnittliga

av arbetslöshetsperioder.

Sannolikheten ökar att den arbetslöse går över till reguljär sysselsättning när ersättningsperioden närmar sig slutet, alltså utförsäkringstidpunkten. Det är slutsats både kan dras från

en som teoretiska utgångspunkter och som det också finns visst stöd för i empirisk forskning. Arbetslösheten är dessutom lägre i länder med

kortare ersättningsperioder i arbetslöshetsförsäkringen.

Svenska empiriska studier visar att sannolikheten att få ett arbete ökar i anslutning till utförsäkringstidpunkten. Detta kan också bero på

lönnedlingseffektñ dvs. när de arbetssökande nännar sig en utförsäkringstidpunkten intensiñeras ansträngningama att denne skall få ett arbete. Sannolikheten att från arbetslöshet till arbete i anslutning till utförsäkringstidpunkten är större för dem som uppbär akassa än de som inte gör det men har samma arbetslöshetstid.

En tidsbegränsad ersättning har också mycket kraftig effekt på utflödet till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det tyder på att sådana åtgärder riktas särskilt mot arbetslösa kassamedlemmar som riskerar att bli utförsäkrade. Utfominingen av dagens regler för arbetslöshetsersättning kan således främja rundgång mellan arbetslöshet och åtgärder.

Det kan också finnas ett samband mellan arbetslöshetsersättningens finansiering, lönebildningen och arbetslösheten. Om det ñnns en tydlig koppling mellan konsekvenserna av lönebildningen och arbetslösheten inom avtalsområdet är det troligt att detta leder till återhållsamhet i lönekraven. Då ligger det i löneförhandlamas intresse att undvika sådana lönehöjningar ökar arbetslösheten eftersom detta samtidigt

som leder till ökade avgifter för arbetslöshetsförsäkringen. Om arbetsmarknadens parter får ett större for arbetslöshetsersättningens

ansvar finansiering kan liknande incitament till återhållsamhet vid lönebildningen komma till stånd även inom begränsat avtalsområde.

ett mer

5.3.2 i

Reforrnering av arbetslöshetsförsäkringen många europeiska länder

Det är inte bara i Sverige som arbetslöshetsförsäkringen debatteras och reformeras. Praktiskt taget alla EU-länder har förändrat arbetslöshetsförsäkringen i större eller mindre utsträckning under de senaste två åren. Flertalet av dessa förändringar har varit åtstramande karaktär.

av I regel undviker att direkt sänka ersättningsnivåema i

man

arbetslöshetsförsäkringen eller andra socialförsäkringar. I stället

stramar man åt kvalifikationskraven och inför behovsprövning.

De förändringar av systemen för arbetslöshetsersättning har

som genomförts i EU-statema under senare år är i hög grad en följd den

av ekonomiska kris har följt i lågkonjunkturens spår. Samtidigt är det

som uppenbart att det finns en långsiktig trend mot hannonisering

av socialförsäkringssystemen i EU-ländema, vilket påpekas i studien Social Protection in the Member States of the European Union MISSOC. DG V. EU-kommissionen. Utfominingen socialförsäk-

av ringssystemen är varje lands angelägenhet och omfattas inte

egna av EG-rätten. Trots detta sker en tydlig utveckling i riktning mot ökad samstämmighet EU-statemas socialförsäkringssystem, hävdar rapporter från EU:s MISSOC-projekt.

EU:s ministerråd med social- och arbetsministrama poängterar att en nyckelfaktor för att öka arbetsmarknadspolitikens effektivitet är att främja förutsättningarna för att människor skall få arbete. Individer måste använda sin tid då de inte har arbete till att aktivt söka jobb eller till att förbereda sig för framtida arbete. Om så är nödvändigt bör system för arbetslöshetsersättning refonneras för att underlätta denna aktiva syn på arbetslöshetsperioder Employment Draft contribution

from the Labour and Social Affairs Council to the draft single employment report to the Madrid European Council December 1995.

I OECDss sysselsättningsstudie OECD 1994 gör organisationen en rad politiska rekommendationer, bl.a. om reformering

arbetslöshetsersättningen. OECD föreslår bl.a. att ersättningstiden skall

begränsas i länder där ersättningsperiodema är särskilt långa. Alltför höga ersättningsnivåer skall sänkas och kvaliñkationsvillkoren ändras om de endast kräver en kort tids anställning för att skall bli

man ersättningsberättigad.

Av sju undersökta länder i studien Unemployment Benefts and Social Assistance in Seven European Countries är Sverige det enda land där en arbetslös i princip hur länge helst kan befinna

person som sig i vad som i dagligt tal ofta kallas rundgång. Rundgången innebär att den arbetslöse erhåller kontantstöd, varefter period i arbetsmark-

Arbetsmarknadspolitiska medel 155

nadspolitiska åtgärder följer, varefter en period med kontantstöd följer, varefter period i arbetsmarknadspolitiska åtgärder följer etc.

De sju länder behandlas i den jämförande studien är Danmark,

som Finland, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Holland och Sverige. Studien har genomförts arbetsgrupp bestående av representanter

av en från departement och forskningsinstitut i de berörda länderna. Studien publicerades i början av 1996.

5.3.3¶I riktning mot en omställningsförsälqing

På uppdrag regeringen arbetar för närvarande. Utredningen A

av 1995:12 ersättning vid arbetslöshet och omställning, ARBOM.

om Den särskilda utredaren skall i februari 1996 lägga fram ett delbetänkande och slutföra utredningsarbetet under 1996.

Förslag till utfomining arbetslöshetsförsäkring skall

av en ny lämnas utredaren också skall samråda med bl.a. Arbetsmark-

av som nadspolitiska kommittén. Det försäkringsmässiga inslaget i arbetslöshetsförsäkringen skall prövas. Utredaren bör överväga olika modeller för huvudmannaskap och finansiering som speglar ett gemensamt

mellan arbetsgivare, arbetstagare och stat. Syftet med ansvar försäkringen skall att kompensera för förlorad arbetsinkomst.

vara Reglerna i försäkringen skall enligt regeringens direktiv utformas så att de betonar försäkringens karaktär omställningsförsäkring och

av samtidigt hävdar arbetslinjen och de försäkrades ansvar.

Reglerna skall bidra till flexibilitet på arbetsmarknaden och motverka flaskhalsar och inlåsningseffekter och på det sättet vara ett tydligt inslag i tillväxtpolitik. Målet skall vara en stabil

en arbetslöshetsförsäkring tål konjunktursvängningar. Den skall vara

som långsiktigt finansierad. Utredaren skall också lämna förslag till förenklingar och renodling vissa huvudprinciper för försäkringen.

av Företagares, uppdragstagares, frilansares och liknande gruppers ersättningsrätt skall klargöras.

Utredaren skall vidare studera förutsättningarna för en sammanhållen försäkring innebär integrering arbetslöshetsförsäk-

som en av ringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Utredaren skall lämna förslag tydliggör arbetslöshetsförsäkringens roll inom ramen för

som den aktiva arbetsmarknadspolitiken och med den utgångspunkten pröva

frågor ersättningsnivåer, ersättningstak och ersättningsperiodemas

längd.

Utredaren skall även ta frågor vilka grundläggande

upp om principer skall gälla för arbetslöshetsersättning vid sidan av

som deltidsarbete, de äldre arbetstagarnas situation och avgångsvederlag.

Utredaren skall se över arbetslöshetsförsäkringen roll vid säsongsarbeten och andra arbeten tillfällig karaktär samt de studerandes

anknytning till försäkringen. Klarhet behöver också skapas kring kravet

på anträffbarhet under arbetslöshetstiden samt begreppet att

vara oförhindrad att ta arbete. Detsamma gäller skyldigheten att ta anvisat arbete och vilka kriterier skall gälla för att ett anvisat arbete skall

som

anses som lämpligt. Effektema på lönebildningen

av en ny arbetslöshetsförsäkring skall beaktas. Likaså skall utredaren föreslå hur medlemsvillkoret och ersättningsrätten bör utformas

för personer som till övervägande delen studerar.

En huvuduppgift för den pågående Studiestödsutredningen dir.

1994: 148 är att undersöka förutsättningarna för konstruktion

en ny av studiestödet inom ramen för ett sammanhållet system. Utredningen be-

handlar bl.a. frågan studiefinansieringen skall kopplas till

om utbildningens karaktär eller till individens situation, exempelvis till

följd av arbetslöshet eller tidigare utbildningsnivå. En fråga

annan som

behandlas är på vilket sätt studiefinansieringen påverkas

gränsdragningen mellan arbetsmarknadsutbildning och reguljär

utbildning förändras. Frågeställningama väntas bli behandlade i ett delbetänkande från Studiestödsutredningen i februari 1996.

De förändringar som genomförts av arbetslöshetsförsäkringen under år 1995 utgår från uppfattningen att försäkringen kan ett

ses som kontrakt mellan den enskilde och samhället ställer tydliga krav på

som båda parter. Den arbetslöse skall t.ex. stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka arbete för att erhålla arbetslöshetsersättning. Arbetsvillkoret har skärpts från 75 till 80 dagar. Detta arbete läggs till grund för beräkning nomalarbetstiden. Kompensations-

av nivån i arbetslöshetsförsäkringen har successivt sänkts från 90 procent och uppgår fr.o.m. den l januari 1996 till 75 procent. Lägsta dagpenning och det kontanta arbetsmarknadsstödet sänks samtidigt från 245 till 230 kronor dag. Sänkningama år också genomslag i

per

utbildningsbidraget under tiden i arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Rätten att själv välja arbetsmarknadspolitisk åtgärd vid risk för ut-

försäkring har Genom den åtgärden arbetsplatsintro-

nya duktion och ökade kontrollresurser har förutsättningarna ökat att ställa

krav på den enskilde. Möjligheterna att få arbetslöshetsersättning vid

sidan av deltidsarbete har begränsats från den l september 1995.

Sedan den l januari 1996 gäller skärpta regler för arbetslöshetsersättning. För att få rätt till första ersättningsperiod måste ha

en man haft reguljärt arbete en viss tid inte bara beredskapsarbete eller

liknande. Fortfarande kan dock fullgöra det s.k. arbetsvillkoret

man

genom anställning med lönebidrag eller rekryteringsstöd. Avstängningsreglerna skärptes vid bl.a. egen uppsägning eller avvisande

Arbetsmarknadspolitiska medel 157

erbjudande om arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den som t.ex. svartjobbar eller på annat sätt fuskar skall regelmässigt stängas av i ett halvår.

En rad åtgärder har vidtagits inom arbetslöshetsförsäkringen i syfte att tydliggöra dess karaktär av omställningsförsälcring. Det senaste beslutet fattades av riksdagen den 19 december 1995. Beslutet innebär

skärpta regler för rätt till arbetslöshetsersättning, avstängningsregler

samt åtgärder mot fusk med arbetslöshetsersättning prop. l995/96:25, FiU l995/96:l, prot. l995/96:4l.

Riksdagens ñnansutskott poängterade i samband med de senaste regelskärpningama att den aktiva arbetsmarknadspolitiken inte får nedgraderas till att enbart vara en väg till en ny ersättningsperiod Då hotas kvaliteten. Det finns skäl att tydliggöra arbetslöshetsförsäk-

ringens roll omställningsförsäkring. I detta syfte skärptes arbets-

som villkoret och reglerna för arbetslöshetsersättningen stramades upp. Reglerna ska, vilket regeringen framhöll i proposition 1994/95:25, bidra till flexibilitet på arbetsmarknaden samt motverka flaskhalsar och inlåsningseffekter och på det sättet vara ett tydligt inslag i en tillväxtpolitik.

Det synsätt som redan kommit till uttryck i bl.a. ovanstående uttalanden från riksdag och regering ligger enligt Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning i linje med den förstärkning av arbetslinjen som kommittén förordar. Tonvikten i arbetsmarknadspolitiken skall ligga på offensiva åtgärder syftar till att stärka

som arbetskraftens kompetens och konkurrenskraft, underlätta expansion och nyanställningar samt öka den geografiska och yrkesmässiga rörligheten.

En de huvudfrågor Arbetsmarknadspolitiska kommittén

av som skall behandla är hur de aktiva inslagen i arbetsmarknadspolitiken kan

förstärkas. Av avgörande betydelse för arbetsmarknadspolitiken är inte

bara åtgärdema i sig utan också möjligheterna för de arbetssökande att utveckla sitt eget engagemang och sin egen aktivitet. Åtgärderna måste ta sikte på att inte passivisera de arbetssökande utan skapa motivation och incitament för ett aktivt arbetssökande, sägs det i kommittédirektiven.

Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av omställningsförsäkring bör

enligt Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning ytterligare

betonas. Det bör finnas en bortre parentes. Den framtida försäkringen bör utformas på ett sådant sätt att den innebär tydliga krav på aktivitet från den försäkrades sida.

Det bör ankomma på ARBOM-utredningen att i sitt fortsatta arbete närmare utforma förslag om detta. Därvid är det väsentligt att en rimlig avvägning görs mellan sociala mål och arbetsmarknadspolitiska mål.

158 Arbetsmarknadspolitiska medel

Försäkringsperioden måste så lång att den erbjuder den försäkrade

vara en rimligt lång tidsrymd att hitta mest lämpliga arbete. Det måste klargöras vilka alternativ som står till buds inför en annalkande utförsäkring. Här måste samhället ta ett och erbjuda olika

ansvar

alternativa lösningar, exempelvis utbildning, rehabilitering eller sysselsättning i kommunal regi. Likaså måste frågan om möjligheterna

att i framtiden kvalificera sig för ny ersättningsrätt i försäkringen behandlas. Oavsett vilken fonn den framtida utformningen av arbetslöshetsförsäkringen får, är det enligt Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning rimligt att betydande insatser görs från arbetsförmedlingens sida för de personer som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa eller långtidsinskrivna.

5.4¶Ett förändrat

åtgärdssystem

5.4.1¶Åtgärdsfonnema

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste utfonnas på ett sådant sätt att de i största möjliga utsträckning bidrar till att uppfylla målen för arbetsmarknadspolitiken. Åtgärderna måste alltså diskuteras utifrån vilka mål och riktlinjer statsmakterna ställer för

som upp arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadspolitiska kommittén föreslår i kapitel 3 att målen för arbetsmarknadspolitiken skall vara att

0 hålla nere vakanstidema 0 motverka långa tider utan reguljärt arbete långtidsinskrivningar

vid förmedlingen minska långtidsarbetslösheten och

För att kunna uppnå dessa mål måste åtgärderna kunna anpassas

skräddarsys i rad avseenden. Det gäller anpassning till den

- en arbetslösa individen, till lokala förhållanden och till efterfrågeläget på arbetsmarknaden. Åtgärderna måste vara så flexibla att regelverket lätt kan hanteras och skräddarsys samt att det inte behöver ändras så ofta som i dag.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall utformade så att

vara de bidrar till att hålla vakanstidema nere. De skall stimulera till yrkesmässig och geografisk rörlighet och utfonnas så att de underlättar

Arbetsmarknadspolitiska medel 159

övergång från arbetslöshet till arbete och således inte låser de arbetslösa i kontantstöd eller åtgärder.

Åtgärderna skall bidra till att bekämpa långtidsarbetslöshet. Detta kräver varierande typer åtgärder i olika konjunktur- och

av eñerfrågelägen.

Målet att motverka långa tider utan reguljärt arbete långtidsinskrivningar kan uppnås genom en rad insatser där åtgärderna är en viktig komponent. Långtidsinskrivningar drabbar främst grupper med

konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Ofta krävs kraftfulla och svag relativt långvariga utbildningsinsatser kombinerat med praktik för att bryta långtidsinskrivning. Tillfälliga eller permanenta lönesubventioner kan nödvändiga för att långtidsinskrivna skall få ett arbete.

vara

Kommittén föreslår i kapitel 4 att de aktiva och individinriktade förmedlingsinsatserna skall ha framträdande plats i arbets-

en fönnedlingens arbete. Den pågående utvecklingen i riktning mot ett mer individinriktat arbetssätt som bl.a. kommer till uttryck i fonn av

individuella handlingsplaner måste accentueras och vidareutvecklas.

Här krävs det att åtgärderna skall möjliggöra sådana anpassningar att

den enskilda arbetslösa får så god hjälp som möjligt att med stöd av åtgärden finna fotfäste på arbetsmarknaden. Förmedlingen skall kunna

åtgärdsfonn och nivån på eventuell lönesubvention till den anpassa enskilda individens förutsättningar.

Anpassning till lokala förhållanden blir också viktig. Det måste

möjligt åtgärderna till den lokala arbetsmarknadens vara att anpassa förutsättningar och att pröva nya och okonventionella lösningar. I kapitel 9 förespråkar kommittén ombildning av de nuvarande arbetsförmedlingsnämndema till styrelser för arbetsförmedlingen. Detta skulle öka möjligheterna till en lokal anpassning av fönnedlingsverksamheten till behoven i kommunen, något som också bör understödjas av åtgärdssystemens utfomining.

Åtgärderna måste kunna till olika efterfrågelägen. Detta

anpassas gäller såväl åtgärdsvolymema som åtgärdsforrnema.

Statsmaktema har också tidigare strävat efter att anpassa åtgärdsarsenalen till individuella förutsättningar, lokala förutsättningar och skilda eñerfrågelägen. Hittills har detta framför allt tagit sig i uttryck i

åtgärder har införts, regelsystemet har förändrats, undantag har att nya gjorts för vissa etc. Den sammanställning av arbetsmark-

grupper nadspolitiska åtgärder som redovisas i kapitlet omfattar dagens drygt 15 arbetsmarknadspolitiska åtgärdsfonner. Även förenklingar

om också har gjorts på år framstår dagens åtgärdsarsenal i

senare väsentliga avseenden komplex, oflexibel och detaljreglerad.

som

Detta leder till betydande administrativ belastning på

en arbetsfönnedlingen tvingas ägna alltför stor del av arbetstiden

som

att följa förändringarna i och tolka regelsystemen. Enligt begränsad en undersökning gjord AMS vid sju arbetsförmedlingar åtgick än av mer en fjärdedel av arbetstiden till kundrelaterad administration, däribland administration rörande åtgärdssystemen. Drygt hälften av arbetstiden användes till direkt kundservice. Bara under åren 1993-1995 ändrades

författningama rörande olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder vid i det

nännaste ett femtiotal tillfällen. Till detta kommer flera tiotal regeländringar som därefter måste göras i Arbetsmarknadsverkets interna föreskrifter. Kommittén att ett nytt åtgärdssystem måste anser utfonnas på ett sådant sätt att det innebär en tydlig administrativ

avlastning på arbetsfönnedlingen. Utrymmet för förmedlingens

kämtjänst, att förmedla jobb, måste öka.

Mot bakgrund av de föreslagna målen för arbetsmarknadspolitiken

är det angeläget att dagens tungrodda åtgärdssystem förenklas och effektiviseras. Antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör begränsas och regelsystemet förenklas. Den ökade frihet i åtgärdshanteringen som följer av detta förutsätter enligt kommitténs uppfattning ytterligare betoning på målstyming samt att verksamheten med utvärdering och

uppföljning av arbetsmarknadspolitiken utvecklas. Förslag om

utvärdering och uppföljning återfinns i kapitel 10. Ett enklare och effektivare åtgärdssystem med betydligt färre åtgärder än i dag måste enligt kommitténs uppfattning åtföljas av en

grundlig revidering av finansieringssystemet för åtgärderna, något som

kommittén återkommer till nedan. Följande åtgärder bör finnas i fortsättningen:

o Stöd till geografisk rörlighet i huvudsak enligt de nuvarande fonnema för stöd vid flyttning och pendling. Åtgärden finansieras genom det nedan föreslagna åtgärdsanslaget. 0 Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat i någon form bör finnas kvar och utgöra det huvudsakliga instrumentet för att åstadkomma yrkesmässig rörlighet. Arbetsmarknadsutbildning skall kunna ske både i särskilt anordnade kurser och i det reguljära utbildningsväsendet. Försöijningsdelen i arbets-

marknadsutbildningen läggs det nedan föreslagna omställningsanslaget medan investeringar i anslutning till arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat finansieras via åtgärdsanslaget.

0 Praktik som i huvudsak överensstämmer med den nuvarande åtgärdsfonnen arbetsplatsintroduktion API, och som i långa stycken har nödvändig flexibilitet. Dagens krav i API på medfinansiering från arbetsgivaren och de särskilda reglerna för anställning av 20-25-åringar bör dock tas bort. Praktik finan-

sieras via omställningsanslaget medan eventuella ersättningar till arbetsgivare för merkostnader finansieras genom åtgärdsanslaget. o Projektarbete f.d. Arbetslivsutveckling, ALU som är en sysselsättningsskapande åtgärd som i huvudsak bedrivs hos

offentliga arbetsgivare och ideella organisationer. Försöijnings-

delen, som är den huvudsakliga kostnaden, finansieras via omställningsanslaget medan kringkostnader finansieras via åtgärdsanslaget. o Starta eget-bidrag innebär i huvudsak att den som startar eget företag får behålla sin omställningsförsäkring under sex månader. Bidraget finansieras via omställningsanslaget medan utrednings- och utbildningskosmader i anslutning till starta egetverksamheten finansieras via åtgärdsanslaget. o Anställningsstöd är en ny åtgärdsform som ersätter dagens rekryteringsstöd och beredskapsarbete. Finansieringen sker över åtgärdsanslaget. o Otraditionella insatser finansieras via åtgärdsanslaget.

c Åtgärder för arbetshandikappade, som exempelvis dagens

lönebidrag, stöd till arbetstekniska hjälpmedel, arbetsbiträde, näringshjälp etc. Finansiering sker via ett särskilt anslag utanför de anslagsformer som redovisas nedan eller ingår i åtgärdsfonnen anställningsstöd. fallet bör särskilda

l det senare medel öronmärkas för arbetshandikappade.

I bilaga 2 återfinns en översikt över gällande arbetsmarknadspolitiska åtgärder i februari 1996.

Anslagsformema

Som framgår ovan måste ett enklare och effektivare åtgärdssystem

enligt kommitténs uppfattning åtföljas av en grundlig revidering av

dagens finansieringssystem. Som framgår av bilaga 3 har det på senare år, trots kraftiga satsningar på aktiva åtgärder, skett en klar förskjutning av utgiñema mot kontantstöd. En schematisk bild av finansieringen av de delar av arbetsmarknadspolitiken som ligger inom Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde uppvisar i dag en komplex bild:

Al Förv. Avdragarb. A2 Arbets- A5 Arbeta BAÅtgirda

anslag giv. avgifter markn.pol. löshctsersltt- för arb.

ärder ning handik.

FÖRVALT- KONJUNKTIJR- ARBETS- ÅTGÄRDERFÖR

NINGS- BEROENDE LÖSHETS- ARBETS-

KOSTNADER ÅTGÄRDER ERSÅTTNING HANDIKAPPADE

Budgetprincipema för kontantstöd och åtgärder skiljer sig på väsentliga punkter. Kontantstödet arbetslöshetsersättningen budgeteras

förslagsvis på statsbudgeten, vilket innebär att budgeterat belopp kan överskridas utan riksdagens medgivande. Utgiñema styrs ytterst av befintliga regelverk samt av nivån på den öppna arbetslösheten.

Anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder budgeteras som ett reservationsanslag vilket innebär att anslaget inte kan överskridas utan

riksdagens medgivande.

Vid sidan av detta budgeteras vissa konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder ALU och datortek under anslaget för kontantstöd. Utbildningsvikariat redovisas slutligen som avdrag på arbetsgivaravgifter. Sammantaget innebär detta att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna exkl. åtgärder för arbetshandikappade redovisas enligt tre olika principer på tre olika ställen i statsbudgeten.

Från och med 1997 kommer emellertid samtliga ovan angivna anslag att budgeteras som ramanslag vilket innebär att man erhåller flexibilitet mellan åren. Överskridande under ett år finansieras via

anslagskredit under löpande budgetår och regelforändringar under påföljande budgetår.

Dagens avdragssystem för utbildningsvikariaten har utsatts för kritik från Riksrevisionsverket RRV. RRV pekar i sin revisionsberättelse för Arbetsmarknadsverket dnr. K 79/94 på de stora problem som hänger samman med att ha ett avdragssystem som innebär en otydlig ansvarsfördelning mellan Arbetsmarknadsverket och Riksskatteverket. RRV anser att detta kan innebära att betydande

belopp felaktigt betalas ut. Nuvarande redovisningsprinciper för arbetsmarknadspolitiken är

otydliga och ogenomskådliga. Det är svårt att få en tydlig bild av de samlade utgifterna för arbetsmarknadspolitiken. Ett nytt system måste enligt kommitténs uppfattning utformas innebär att dessa

som nackdelar i största möjliga utsträckning undviks.

Basen i ett reviderat ñnansieringssystem bör utgöras av ett eller eventuellt två anslag för de arbetslösas försörjning under omställningen från arbetslöshet till arbete, omstälIningsanslageMen. Det kan finnas skäl att särredovisa försörjningsstöden för personer med passivt kontantstöd respektive personer i åtgärder. Anslaget bör omfatta utgifterna för kontantstöd motsvarande dagens arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd KAS och utbildningsbidrag. Anslaget bör inte innefatta investeringar i samband med åtgärder se nedan.

Därutöver bör ett anslag finnas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, åtgärdsanslaget. Där bör ingå utgifter i samband med åtgärder, dvs. kostnader för utbildningsplatser, kringkostnader i samband med vissa åtgärder, exempelvis projektarbete, samt rese- och flyttkostnader i den mån denna åtgärder bör ñnnas. Försörjningsdelen i

typ av åtgärderna bryts ut och redovisas under omställningsanslaget.

Arbetsmarknadspolitiska stöd som utgår som avdrag på arbetsgivaravgiften bör slopas och ersättas med bidrag.

Slutligen bör ett anslag för Arbetsmarknadsverkets förvaltnings-

kostnader finnas, förvaltningsanslaget. Förvaltningskostnader bör

aldrig redovisas under sakanslag, vare sig det handlar om exempelvis personalkostnader eller infonnationsinsatser.

En schematisk bild av det ñnansieringssystem som Arbetsmarknadspolitiska kommittén föreslår blir alltså betydligt enklare än vad som i dag är fallet, vilket framgår figuren nedan. Möjligheterna att få en

av överblick över de samlade utgifterna för arbetsmarknadspolitiken bör med det föreslagna fmansieringssystemet bli väsentligt bättre än i dag. Likaså bör ekonomisk uppföljning och utvärdering av arbetsmarknadspolitiken underlättas betydligt.

Förvaltningsanslag Åtgärdsanslag Omstållningsanslag

FÖrvuiu kostnader Investeringaroch Kontantstod lcringkostnadervid Aktivitetsstöd åtgärder Anställningsstöd Geografiskrörlighet

Arbetsmarknad och kompetensbehov 165

Arbetsmarknad och kompetensbehov

Kommitténs ställningstaganden i sammandrag:

o det nuvarande lärlingssystemet bör utvecklas och sättas in i perspektivet av livslångt lärande och kostnaderna bör delas mellan staten/kommunen och arbetsgivarna o grundskolan, gymnasieskolan och högskolan måste utveckla både kvaliteten och omfattningen av studie- och yrkesvägledningen bl.a. är det önskvärt att införa praktik på alla program i gymnasieskolan o utbildningen skall vara ett aktivt instrument för att bredda mäns och kvinnors utbildnings- och yrkesval och bryta upp den könsuppdelade arbetsmarknaden o parterna bör avtala om att en viss del av den anställdes tid bör avsättas för kompetensutveckling o kompetensutveckling för uppsagda skall kunna sättas redan under uppsägningstiden. Detta bör gälla alla anställda pá arbetsmarknaden. o arbetsmarknadsutbildningen skall vara individualiserad och anpassad till individens förutsättningar samt till efterfrågan på kompetens på arbetsmarknaden och ingå i en upprättad handlingsplan o arbetsmarknadsutbildningen skall vara inriktad mot att möta morgondagens krav o arbetsmarknadsutbildningen bör kombineras med praktik och leda fram till ett arbete på den öppna arbetsmarknaden a den arbetslöses försörjning under utbildningstiden finansieras via omställningsförsäkringen

6.1¶Inledning

Sverige och många andra länder är på väg i ett högteknologiskt infonnationssamhälle med ökade krav på kunskaper och flexibilitet. En av de viktigaste faktorema bakom ekonomisk tillväxt enligt modern forskning är investeringar i ökade kunskaper på alla nivåer i samhället. Billig tillgång till råvaror, energi och realkapital blir allt mindre väsentligt jämfört med kvalificerad kompetens. Det handlar inte endast om utbildningsgrundad kompetens utan lika mycket om social

166 Arbetsmarknad och kompetensbehov

kompetens, kreativitet och problemlösningsförmåga. En följd av detta är två nödvändiga förutsättningar för ökad sysselsättning och välstånd är dels en utbildningsnivå och -struktur som håller mycket hög internationell standard, dels en och kvalificerad kompetensutveckling på arbetsplatserna. Utbildning är visserligen endast en metod och inget självändamål att skaffa sig nya kunskaper för ökad kompetens att utföra olika arbetsuppgifter. Men om denna metod är ineffektiv och resurserna underdimensionerade får det negativa konsekvenser för kompetensutvecklingen. Ur sysselsättningsmässig synvinkel är det sålunda väsentligt att nämnare analysera utbildningens omfattning och inriktning.

Det största problemet på arbetsmarknaden i dag är den höga arbetslösheten och den stora andelen långtidsarbetslösa. Orsakerna till arbetslösheten är främst av stnikturell art vilket gör det nödvändigt att vidta olika fonner allokeringspolitiska åtgärder för att varaktigt

av kunna sänka den öppna arbetslösheten. Syftet med sådana åtgärder är att

öka produktiviteten och näringslivets konkurrenskraft så att en produktions- och sysselsättningstillväxt kan komma till stånd utan

stigande inflation. Viktiga åtgärder bland flera andra för att åstadkomma detta är utbildning samt kompetensutveckling på arbetsplatserna.

I detta kapitel beskrivs inledningsvis arbetskraftens utbildningstruktur. Bland annat jämförs den svenska utbildningsstrukturen med olika OECD-länders. Dessutom presenteras scenarioberäkningar över de krav på ökad kunskapsnivå såsom ett av flera nödvändiga villkor för att långvarigt sänka arbetslösheten. Ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden ägnas särskild uppmärksamhet eftersom ny kunskap i betydande utsträckning tillförs arbetskraften via ungdomarnas inträde i arbetslivet. Mot bakgrund av de redovisade analyserna och en beskrivning dagens arbetsmarknadsutbildning lämnas i det avslutande

avsnittet förslag till politik för kompetensutveckling i arbetslivet.

6.2¶Arbetskraftens

utbildningsstruktur

I nedanstående diagram visas utbildningsstrukturen i Sverige 1995 fördelad på årgångar av befolkningen, samt en prognos över årgångamas utbildningsstruktur år 2015.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 167

Diagram 6.1 Utbildningsnivå födelseår 1995 och år

per prognos

2015.

I Folkskola/grundskola 60% U Gymnasieskola

Högskola 3 år 40% I Hö skola 3 år

20% -

-0

I-

O 1 I-

Källa: SCB, Utbildningsregistret och Prognosinstitutet. Anm.: För dem som är födda 1931-1955 avser utbildningsstmkturen situationen år 1995. För dem som är födda 1956-1985 avses den prognosticerade utbildningsstrukturen år 2015.

Den mest påtagliga skillnaden mellan de yngre och äldre på arbetsmarknaden är andelen med högst grundskoleutbildning. Den har minskat från drygt 50 procent bland dem som föddes i början av 1930talet till ll procent bland dem föddes i början 1970-talet. De

ca som av främsta förklaringama till denna utveckling är dels olika utbildningspolitiska reformer under efterkrigstiden, dels och kanske framförallt en ökad vilja hos befolkningen till fortsatta studier efter grundskolan.

Andelen årskullama 1995 hade skaffat sig eftergymnasial

av som utbildning ökade successivt från 15 procent bland dem som föddes i

ca början 1930-talet till drygt 30 procent bland dem som föddes tjugo år

varefter andelen sjunkit till 23 procent bland dem föddes i senare som slutet l960-talet. Denna andel bland de sextiotalistema beräknas

av sena dock SCB komma att stiga till omkring 30 procent efter sekelskiftet.

Att allt fler genomgår eftergymnasial utbildning i dag jämfört

personer med för fyrtio år sedan hänger naturligtvis samman med att andelen med

gymnasiekompetens kraftigt har stigit. Av diagrammet kan utläsas att

andelen med längre högskoleutbildning dock är relativt konstant kring

168 Arbetsmarknad och kompetensbehov

15-16 procent inom åldersgruppema 1946-1965. Inom samma åldersgrupper ökade andelen med kortare eftergymnasial utbildning från 13 procent till som mest 17 procent för femtiotalistema. Bakom denna

utveckling ligger utbyggnaden av de kortare eftergymnasiala utbildningarna samt införandet linjesystemet för de längre utbildningarna

av med begränsad antagning till de s.k. fria fakultetema under 1970-talet.

Utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor har byggts ut

kraftigt under de senaste åren. Hittills har den största utbyggnaden dock gällt fristående kurser. För att få uppfattning utbyggnadens en om betydelse för den relativa utbildningsstmkturen har SCB prognosticerat utbildningsnivån år 2015 för dem är födda till och med år 1985. som Prognosen indikerar att andelen med grundskola eller gymnasieutbildning fortsätter att minska något samtidigt andelen med som eftergymnasial utbildning beräknas stiga från 33 procent i åldersca grupperna födda 1946-1975 till omkring 36 procent i åldersgruppen födda 1976-1980. Det förefaller det främst år de långa som om högskoleutbildningama kommer att expandera. Även inom som åldersgruppen födda 1981-1985 kan andelen eftergymnasialt utbildade komma att storleksordning när alla avslutat sina studier. vara av samma Slutsatsen SCB:s är att de utbildningssatsningar gjorts av prognos som under de senaste åren kan förväntas höja andelen eftergymnasialt utbildade från 33 procent till 36 procent i de åldersgruppema. nya En betydelsefull del av det svenska utbildningsväsendet är folkhögskoloma. De första svenska folkhögskoloma startades för drygt 125 år sedan. Nu finns det 136 skolor 88 drivs olika folkrörelser, varav av organisationer och stödföreningar. De övriga 48 drivs kommuner och av landsting. Cirka 200 000 deltagare går varje år på någon av

folkhögskoloma.

Till skillnad från andra skolfonner är folkhögskolan inte bunden till centralt fastställda läroplaner. Varje folkhögskola bestämmer själv sin

verksamhet med hänsyn till skolans ideologiska och kunskapsmässiga

inriktning. Detta innebär att den huvudman driver folkhögskola som en kan låta sina idéer slå igenom i skolans arbete. Folkhögskoloma får statsbidrag för sin verksamhet. I 1991 års förordning om statsbidrag till folkbildningen markeras bl.a. folkhögskolans roll som vuxenutbildare med uppgift att också genomföra folkrörelseinriktade och kulturinriktade utbildningar. Verksamheter som

syftar till att utjämna utbildningsklyñor och höja utbildningsnivån i

samhället skall prioriteras. Korttidsutbildade, deltagare med funktionshinder samt invandrare särskilt prioriterade nämns som grupper. Sammanfattningsvis kan konstateras, att arbetskraftens utbildningsstruktur genomgår betydande förändringar allteftersom årgångar nya kommer arbetsmarknaden. Arbetskraft med olika utbildningar

Arbetsmarknad och kompetensbehov 169

söker sig emellertid till olika delar arbetsmarknaden. I nedanstående

tabell visas för år 1993 att utbildningskategoriemas fördelning skiljer sig

väsentligt mellan olika näringsgrenar.

Tabell 6.1 Förvärvsarbetande med olika utbildningsnivâer

fördelade på olika näringsgrenar 1993.

Bransch/sektor Grund- Z-årigtgymn 3/4-årigt Högkola Högskola Forskar- Totalt

skola ochtekn.inst.gmn. 3 3 utbildn Näringslivet 74,7 60,1 69,6 36,0 35,4 24,8 59,0

Jord, skogsbruk 4.0 2,2 1,7 1,1 0,4 0,3 2,3

Industri	33,6 28,0		21,0 8,9 10,1 10,6 24,3
Tjänster	37,1 29,9		46,9 26,0 24,9 13,9 32,5
Offentlig sektor 22,4 38,4			23,4 62,7 63,3 74,0 39,1
Stat	3,0	4,1	5,4 10,4 l 3,8 48,4 6,1
Añärsverk	1,0	4,1	3,7 1,5 1,0 0,2 2.6
Primårkommun 15,2 20,8			13,2 31,5 34,8 9,8 21,3
Landsting	2,7	8,7	5,2 18,4 l 2.5 14,3 8,4
Övrig oñentlig 0,6		0,7	1,0 0,8 1.1 1,3 0,3

sektor Okind sektor 2,8 1,5 1,9 1,3 1,4 1,3 1,8 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Källa: SCB, Årssys-93 och utbildningsregistret.

Ungefär tre fjärdedelar de förvärvsarbetande med högst grundskole-

av utbildning arbetar inom näringslivet vilket är en betydande överrepresentation i förhållande till näringslivets andel av totala antalet sysselsatta i riket. Det är i första hand inom distributionsbranschen som de lågutbildade arbetar. Inom den offentliga sektorn återfinns de lägst utbildade främst inom primärkommunal verksamhet. Inom stat och landsting är andelama påfallande små, endast tre procent. På grund av åldersstrukturen bland de lägst utbildade kommer antalet att minska kraftigt under de nännaste två decennierna. Det betyder troligen dels att de grundskoleutbildade kommer att ersättas av personal med gymnasieutbildning, dels att betydande del av de arbetsuppgifter som de lägst

en utbildade utför särskilt inom industrin kommer att rationaliseras bort.

De förvärvsarbetande som har tvåårig gymnasieutbildning är relativt jämt fördelade mellan privat och offentlig sektor i förhållande till sektoremas andelar den totala sysselsättningen, medan de med 3-4-

av årig gymnasieutbildning till övervägande delen arbetar inom näringslivet, i första hand inom tjänstesektom. Sammanfattningsvis kan konstateras, att två tredjedelar av de förvärvsarbetande med högst gymnasieutbildning arbetar inom det privata näringslivet. Bland de högskoleutbildade är förhållandet det omvända. Av tabell 6.1 framgår att endast 35 procent av

170 Arbetsmarknad och kompetensbehov

dem med kortare eller längre högskoleutbildning arbetar inom näringslivet och av de forskarutbildade är det endast fjärdedel.

en Nännare hälften av alla forskarutbildade arbetar inom den statliga sektom, företrädesvis inom universitet och högskolor.

Så långt har beskrivningen gällt utbildningskategoriemas fördelning på olika näringsgrenar. Mot bakgrund kraven på ökad kunskaps-

av intensitet, särskilt inom näringslivet, är det intresse att närmare

studera hur utbildningsfordelningen ut inom respektive näringsgren. I

ser

tabell 6.2 nedan beskrivs sammansättningen olika utbildningskatego-

av rier inom de olika näringsgrenama år 1993.

Tabell 6.2 Utbildningsstrukturen inom olika näringsgrenar 1993.

Bransch/sektor Grund- Z-årigt 3/4-årigt Högskola Högskola Forskar- Totalt

skola gymn.och gymn. 3år 3år utbildn.

tekn ina

Näringslivet 32,1 40,6 13,2 6,9 7,0 0,3 100,0

Jord, skogsbruk 44,6 39,1 8,6 5,6 2,0 0,0 100,0

Industri 35,1 46,0 9,7 4,1 4,8 0,3 100,0

Tjänster 28,9 36,7 16,2 9,0 8,9 0,3 100,0

Offentlig sektor 14,5 39,2 8,1 18,1 18,8 1,3 100,0

Stat 12,3 26,8 9,9 19,3 26,2 5,4 100,0

Añärsverk 9,5 63,4 16,0 6,4 4,6 0,0 100,0

Primärkmnnun 18,0 39,0 6,9 16,7 19,0 0,3 100,0

Landsting 8,2 41,4 7,0 24,9 17,4 1,2 100,0

Övrig offentlig 19,9 36,7 13,7 12,0 16,6 1,1 100,0

sektor

Okänd sektor 39,3 31,7 11,9 8,0 8,7 0,5 100,0

Totalt 253 39,9 11,2 11,3 11,6 0,7 100,0

Källa: SCB, Årssys-93 och utbildningsregistret.

Tabellen visar att utbildningsnivån är betydligt lägre inom näringslivet än inom den offentliga sektom. Var tredje inom näringslivet har

person högst grundskoleutbildning medan motsvarande andel inom den offentliga sektorn är 14,5 procent. Endast 14 procent de privat

av anställda har en högskoleutbildning medan andelen är nästan tre gånger så hög inom den offentliga sektom. Andelen det totala antalet

av anställda inom näringslivet med forskarutbildning 1993 endast tre

var

promille. Inom den offentliga sektorn andelen fyra gånger högre.

var

Inom industrin är utbildningsnivån ännu lägre än inom näringslivet

totalt. Hela 35 procent av de anställda har högst grundskoleutbildning och endast 5 procent har en längre akademisk utbildning inklusive

Arbetsmarknad och kompetensbehov 171

forskarutbildning. Inom delar den privata tjänstesektom är dock

situationen annorlunda. Exempelvis inom den produktionsinriktade tjänstesektom främst uppdragsverksamhet hade endast 19 procent av de anställda gnmdskoleutbildning medan 30 procent hade eftergymnasial

utbildning 18 procent en minst treårig sådan.

varav

Det finns flera samverkande förldaringsfaktorer till de stora skillnaderna i utbildningsnivå mellan privat och offentlig sektor. För det första krävs för många de offentliga yrkena en akademisk examen,

av exempelvis lärare, läkare, jurist och socialsekreterare. För det andra har stora delar näringslivet, särskilt de råvarubaserade och

kapitalintensiva basnäringama, inte behövt öka kunskapsintensiteten för

att vinstgivande eftersom staten i kristider har upprätthållit

vara lönsamheten med hjälp subventioner och devalveringar. Det är dock

av intressant att notera, att det var de kunskapsintensiva branscherna som bäst klarade den djupa krisen i början 1990-talet. De arbetsintensiva

av och i viss mån de kapitalintensiva industribranschema tvingades till

betydande minskningar av både personal och produktion. Utbildningsnivå är självfallet inte detsamma som kompetensnivå.

Utbildning är metod för individen att skaffa sig kunskaper som

en därefter kan utnyttjas för att skaffa sig kompetens att utföra vissa arbetsuppgifter. Det är emellertid svårt att mäta arbetskraftens kompetens. En avgörande del förmågan att utföra olika arbetsupp-

av gifter i ett modernt samhälle är individens läsförståelse. OECD genomförde därför 1994 studie över läsförståelse i sju länder bland ett

urval befolkningama i åldrarna 16-65 ån I undersök-

representativt av

ningen testades läsförståelsen i tre dimensioner -löpande text, dokument och kvantitativ text. Varje dimension täckte fem olika svårighetsgrader. På den lägsta nivån kontrollerades läsförmågan och på de högsta nivåerna testades allmän intellektuell kompetens av det slag som exempelvis bedöms i det svenska högskoleprovet. Nivå tre motsvarar ungefär kraven i grundskolans årskurs Diagram 6.2 nedan ger en sammanfattande befolkningamas läsförståelse i de sju länderna.

bild av

OECD: Literacy, Economy and Society. Paris 1995.

172 Arbetsmarknad och kompetensbehov

Diagram 6.2 Beräknad fördelning av befolkningen i åtta länder

över läsförståelsenivåer.

Kanada P i i a i q

Tyskland Z i u

Nederd länderna q

Polen p l 5 d t l l I q ::;::

Sverige P | a

Schweiz " | . franska d . , q |

p Schweiz d tyska | | q

p USA 1 i d I q

p löpande text 0% 20% 40% sms som, 100% d dokumenttext L Nivå kvantitativ text Nim Nim

q Nit/IKT

Källa: OECD Literacy, Economy and Society, Paris 1995, s. 56-57.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 173

Läsförståelsen i Sverige är god i förhållande till de övriga undersökta låndema. Andelama på den lägsta nivån enligt samtliga tre skalor är mindre än i de övriga låndema. Samtidigt är andelama på nivå 4/5 större än ivnågot de övriga länderna. Även de svenska resultaten är goda

av om bör noteras, att 25-28 procent inte kom högre än nivå 2 på de tre skalorna. Med andra 0rd, fjärdedel befolkningen i arbetsför ålder

en av

läsförståelse som understiger gnmdskolans årskurs har en

Att den svenska befolkningens läsförståelse ändå är såpass hög jämfört med övriga länder förklaras i rapporten av att Sverige sedan lång tid har haft en relativt hög obligatorisk utbildningsnivå, att sysselsåttningsgraden är hög och arbetslösheten har varit låg, att den relativa fattigdomen är begränsad, bl.a. till följd av den låga arbetslösheten och fördelningspolitiken samt att den svenska befolkningen läser mycket. OECD:s studie visar tydligt att arbetslösheten är negativt relaterad till läsförståelsen i samtliga länder. Andelen arbetslösa år högre bland dem med dålig läsförståelse. För Sveriges del visar undersökningen att 23 procent dem med den lägsta läsförståelsen nivå l var

av arbetslösa medan endast knappt 2 procent var arbetslösa bland dem på den högsta nivån 4/5. I Tyskland och Polen var relationerna ungefär desamma i Sverige medan skillnaderna var mindre i övriga länder.

som

Kraven på ökad kunskap och kompetens för framgång på världsmarknaden är ett internationellt fenomen. Skall också Sverige vara framgångsrikt måste utbildningsnivån och kunskapstillväxten hålla hög internationell standard. Det finns därför anledning att jämföra den svenska utbildningsstrukturen med våra nännaste konkurrentlånders. I nedanstående diagram redovisas arbetskraftens utbildningsstruktur i 21 OECD-länder, rangordnade efter andelen med gymnasieutbildning eller mer.

174 Arbetsmarknad och kompetensbehov

Diagram 6.3 Arbetskraftens utbildningsstruktur i 21 OECD-

länder, procentuell fördelning 1992.

USA

TVSIAM

SCHWEIZ

MJIBE

QNADA

JAPAN

OSTERKE

SYOIBHTADOEN

SVENGE

FNLÅM

DAMAÅRK

NYAKRAM

AUSTRALEN

FRÅWKKE

BEGR

WLAN

ITÅIJBC

AMBO

PORTUGAL

TUlKIET

lüUniversitet,högskolaEñergynmnsialB utbildningIGymmsieskoln l-olk-,grundskolaB |

Källa: OECD: Education at a Glance 1995.

I sju av länderna hade tre fjärdedelar eller arbetskraften

mer av

genomgått minst gymnasial utbildning. Sveriges främsta konkurrent-

länder på världsmarknaden USA, Tyskland och Japan hade större

- andel av arbetskraften med minst gymnasieutbildning än Sverige

som hamnade på nionde plats i tabellen. Rangordnas länderna efter andelen

eftergymnasialt utbildade eller andelen universitetsutbildade hamnade Sverige på i stort sett samma plats. Sveriges utbildningsnivå ligger sålunda endast på en genomsnittlig OECD-nivå och med samtliga viktiga konkurrentländer framför sig.

Mer anmärkningsvärda resultat framkommer om utbildningsnivån hos den unga arbetskraften jämförs mellan de olika länderna. Andelen

med lång högskoleutbildning bland 25-34-åringama är relativt låg i

Sverige. Endast elva procent av männen och tio procent kvinnorna

av hade 1991 genomgått en minst treårig högskoleutbildning. I Finland,

USA och Danmark var motsvarande andel 25-26 procent, i Norge,

Frankrike och Kanada 21-22 procent och i Japan, Tyskland och Storbritannien var andelen 14-16 procent.

OECD:s utbildningsstatistik visar att relativt få svenskar i åldersgruppen 25-34 år innehar universitetsexamen inom

en naturvetenskap och teknik vilket framgår av nedanstående diagram.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 175

Diagram 6.4 Andel i arbetskraften 25-34 år med naturveten

skaplig eller teknisk universitetsexamen. Procent

Källa: OECD: Education at a Glance, 1995.

I sammanställningen ingår alla universitetsutbildningar inom naturvetenskap, matematik och datavetenskap samt ingenjörsutbildningar över tre år. Storbritannien, Japan, Irland och Australien har den högsta andelen, mellan 9 och 10 procent den arbetskraften. Sverige ligger

av unga fjortonde plats med endast 4,5 procent. Samtliga av Sveriges främsta konkurrentländer har betydligt högre andelar.

Rekryteringen till de långa utbildningarna verkar ha varit i

svagare Sverige än i många andra länder under de senaste decennierna bl.a. beroende på begränsningar i antalet utbildningsplatser. Regering och riksdag har bedömt att det behövs fler civilingenjörer, naturvetare och tekniker och har därför uppdragit åt universitet och högskolor att öka antalet utbildningsplatser. Det har genomförts samtidigt har antalet

men behöriga förstahandssökande minskat.

Utvecklingen mot allt färre sökande i förhållande till platser ser ut att fortsätta under de närmaste tjugo åren. Under antagande att gymnasister från naturvetenskaplig linje väljer icke-tekniska utbildningar i framtiden främst läkar-, tandläkar-, apotekar- och lärarutbildning i samma utsträckning tidigare och i övrigt längre tekniska utbildningar,

som medan teknikerna antas läsa antingen högskoleingenjörs- eller civilingenjörsutbildning kommer skillnaden mellan antalet behöriga

176 Arbetsmarknad och kompetensbehov

gymnasister och antalet nybörjarplatser inom teknisk och naturvetenskaplig sektor att utvecklas i enlighet med nedanstående diagram.

Diagram 6.5 Skillnaden mellan antalet behöriga gymnasister och antalet nybörjarplatser inom teknisk och naturveten skaplig sektor 1986-2015.

vø/

1990 1995 ZCXX 2005 2010 2015

Källa: Bearbetning av material från SCB Prognosinstitutet.

Det överskott på behöriga sökande förelåg till och med början som av 1990-talet byttes mot ett underskott ñån och med 1994. Detta underskott beräknas bestå ända fram till år 2015. Ökar inte antalet behöriga sökande kommer antalet examinerade civilingenjörer, naturvetare och

högskoleingenjörer att minska i början av nästa sekel.

Sverige fortsätter att släpa efter våra främsta konkurrentländer när

det gäller de långa högskoleutbildningama vilket väcker farhågor

framtida förutsättningar för god konkurrensförmåga.

en I boken Från basindustri till högteknologi sammanfattar författarna docent Pär Hansson och professor Lars Lundberg vid FIEF

några av sina slutsatser vad gäller krmskapskapitalets betydelse för

svenskt näringsliv: Om drar ut de tendenser tycker ha man oss kunnat observera från 1980-talet för utvecklingen andelen av högutbildade är det svårt att undgå slutsatsen den svenska tillgången att på mänskligt kapital sysselsatt, såvida inte utvecklingen bryts, per kommer att utvecklas i långsammare takt än i övriga OECD-länder, och än mer i jämförelse med vissa NIC-länder. Detta skulle leda till att

Arbetsmarknad och kompetensbehov 177

Sverige förr eller kommer att förlora sina komparativa fördelar i senare mänskligt kapitalintensiv produktion och att motsvarande sektor skulle komma att för minskande del av produktionen. svara en

6.3¶Arbetslösheten bland olika

utbildningskategorier

Den relativa arbetslösheten skiljer sig kraftigt åt mellan olika utbildningskategorier. Särskilt markant har detta varit under de senaste åren vilket nedanstående diagram visar.

Diagram 6.6 Arbetslöshet i Sverige per utbildningsgrupp 16- 64/74 år, 1971-1995.

Procent 10 i " - Grundskola 9 "- Högst 2-âr gymnasium 8 år gymnasium " " " 3/4 7 Högskola 6 ..4 5 4 z 3 q

Källa: SCB: AKU. Anm. Till och med 1986 avses åldersgruppen 16-74 år. Eñer 1986 avses åldersgruppen 16-64 år. På grund av omläggning av AKU-statistiken är observationer fore respektive eñer 1987 inte helt jämförbara.

2 Lundberg Lars: Från basindustri till högteknologi SNS förlag, Hansson Pär - 1995, s. 122.

178 Arbetsmarknad och kompetensbehov

Bortsett från ett par år i början av 1970-talet har arbetslösheten for dem med eftergymnasial utbildning varit klart lägre än för övriga utbildningskategorier. Till i början av 1990-talet låg arbetslösheten bland de högskoleutbildade på ca en procent. De lågutbildade har å andra sidan hela tiden haft en betydligt högre arbetslöshet. I samband med de senaste årens ekonomiska kris ökade arbetslösheten påtagligt bland dem med grundskole- och gynmasieutbildning. Även

om arbetslösheten bland de högskoleutbildade for närvarande är rekordstor, är det uppenbart att de senaste årens ekonomiska kris och arbetslöshet främst har drabbat dem med lägre utbildning.

En förklaring till denna utveckling är att arbetsgivamas krav på kompetens successivt har ökat. Enligt AMS statistik över nyanmälda lediga platser ställde arbetsgivarna särskilda krav på utbildning eller erfarenhet på ca 65 procent av de efterfrågade i början

personerna av l980-talet. Denna andel ökade till 93 procent i början 1995.

Detta mönster är inte specifikt for Sverige utan likadant ut i

ser många länder. Enligt OECD:s Jobs study arbetslösheten högre

var bland dem med lägre utbildning än dem med högre utbildning såväl i början som i slutet av 1980-talet. OECD:s rapport visar även att arbetslösheten ökade kraftigare för de lågutbildade än dem med högre utbildning under l980-talet. Den internationella bilden är dock inte entydig. I artikel Nickell-Bell4 i bl.a. Sverige, USA

en av .rapporteras att och Japan svarade de lågutbildade för den relativt sett största delen

av arbetslöshetsökningen under l980-talet, medan i bl.a. Tyskland, Storbritannien och Kanada även de högutbildade svarade för

en betydande del av arbetslöshetens ökning.

För Sveriges del har bilden ändrats under år vilket framgår

senare av nedanstående diagram.

3 OECD:Jobs Study, tabell 1.16. 4 Nickel S Bell B: The Collapse in demand for the unskilled and

unemployment across the OECD. Oxford Review of Economic Policy, vol. ll, no. pp 40-62.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 179

Diagram 6.7 Kvoten mellan grundskolc- och högskoleutbildades

procentuella arbetslöshet.

Källa: SCB, AKU.

Kvoten mellan de två utbildningskategoriemas relativa arbetslöshet steg trendmässigt fram till slutet på 1980-talet vilket indikerar att de lågutbildades relativa arbetslöshetssituation försämrades jämfört med de högskoleutbildades. Vid slutet 1980-talet nästan halverades kvoten

av varefter den har legat tämligen konstant. De högskoleutbildades arbetslöshet relativt de lågutbildades har ökat kraftigt och bidrar nu med

betydligt större del till den totala arbetslösheten än under tidigare en decennier.

Gemensamt för samtliga länder, inklusive Sverige, är dock att den absoluta efterfrågan på lågutbildad arbetskraft har sjunkit kraftigt och det finns få, om ens något, tecken på att efterfrågan på lågutbildade kommer att öka i sådan utsträckning att arbetslösheten bland dem kan sänkas i någon större omfattning. Strategin måste i stället vara att höja arbetskraftens kompetensnivå så att den svarar mot efterfrågan.

En ytterligare indikator på de lågutbildades svårigheter att få ett arbete kan erhållas att jämföra arbetslöshetstidema för olika

genom utbildningskategorier. I tabell 6.3 redovisas för år 1994 genomsnittlig

180 Arbetsmarknad och kompetensbehov

arbetslöshetstid för olika utbildningskategorier, uppdelad på ålder och

kön.

Tabell 6.3	Genomsnittlig arbetslöshetstid i veckor för olika utbildningskategorier 1994. Grund- Gymnasieutbildning skoh högst 2 år minst år 2		Kort eller- Ling efter- gymnasial gymnasial
Kvinnor		25,2 21,3	21,3	26,0
Mån		28,8 27,4	28,5	28,8

, Personer16-39 Kvinnor 19,0 Man 25,7 Personer40-64år Kvinnor 35,1 Män 34,8

Källa: SCB, AKU.

Även skillnaderna inte är särskilt stora har såväl män kvinnor,

om som

oavsett ålder, med högst gnmdskoleutbildning i genomsnitt något längre

arbetslöshetstider än övriga utbildningskategorier. Kortast arbetslöshetstid har de med lång gymnasial och kort eftergymnasial utbildning. Något uppseendeväckande är att de arbetslösa med en lång eftergymnasial utbildning minst tre år har en arbetslöshetstid som år nästan lika lång som de grundskoleutbildades och klart längre än de gymnasieutbildades

arbetslöshetstids. En bidragande förklaring till detta kan att de

vara gymnasieutbildade förefaller vara något överrepresenterade bland dem i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder vilket sålunda reducerar deras

genomsnittliga arbetslöshetstid°

Den sammanfattande slutsatsen blir att de lågutbildade har både högsta relativa arbetslöshet och längsta arbetslöshetstider medan de universitetsutbildade har låg arbetslöshetsrisk, när de väl blivit

men arbetslösa har de stora svårigheter att få ett nytt arbete.

5 I Layard R al. 1991 291 redovisas i motsvarande bild för

et. s. stort sett Storbritannien från 1984 och USA från 1987. 6 Se bl.a. Edin P A Holmlund B: Arbetslösheten och arbetsmarknadens ftmktionssätt. Bilaga 8 till LU94, S.36-40.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 181

6.4¶Den framtida

utbildningsstrukturen

Vid utformningen av såväl utbildnings- som arbetsmarknadspolitiken är

det värdefullt att försöka bilda sig en uppfattning hur utbud och

om efterfrågan av olika utbildningskategorier kan förväntas utvecklas. I

en bilaga till detta betänkande har NUTEK presenterat scenarioberâlcningar över utbud och efterfrågan på arbetskraft med olika utbildningar fram till år 2010. Det ligger i sakens natur att framtidsbedömningar alltid är osäkra, särskilt när det gäller så lång tidsperiod till år 2010. Det är

som självfallet även så att scenarioberälmingar av detta slag inte kan beakta oförutsedda händelser av typ kraftig minskning av världshandeln, naturkatastrofer eller dramatiska förändringar i den politiska utvecklingen nationellt och internationellt. De exakta kvantitativa resultaten av scenarioberäkningama underordnat intresse. Beräkningarna skall i

är av stället ses som kvalitativa kravanalyser under antaganden som bygger på de senaste tjugofem årens utveckling. Den frågeställning NUTEK:s

som scenarioberäkningar försöker belysa är: Vilka krav ställs på arbetskraftens utbildningsstruktur och på den ekonomiska tillväxten om den totala arbetslösheten år 2010 inte skall överstiga ca 6,5 pr0cent7

I NUTEK:s bilaga redovisas modellens förutsättningar och tekniska konstruktion varför de inte upprepas här. Några av de viktigaste förutsättningarna bör dock nämnas, nämligen att exportmarknaden förväntas växa med en genomsnittlig årstakt av 6,5 procent, att den teknologiska utvecklingen och stnilcturomvandlingen i näringslivet förväntas utvecklas i stort sett enligt trenden under 1970- och 1980talen, att den offentliga sektorns konsumtionsvolym förblir oförändrad samt att arbetskraftsutbudet ökar med en halv procent år. Ett viktigt

per resultat av analysen är att näringslivets struktur radikalt kommer att ändras fram till år 2010. Ett uttryck för det är förändringen

av nettoexportens branschsarmnansättning. I nedanstående tabell har nettoexporten 1994 respektive 2010 fördelats på branscher.

7 Den öppna arbetslösheten uppgå till 3,5 och andelen

antas procent personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 3 procent i ett genomsnittligt konjunkturläge.

182 Arbetsmarknad och kompetensbehov			SOU 1996:34
Tabell 6.4	Nettoexporten branschfördelad år 1994 respektive 2010. Procent.
Bransch		1994	2010
J äm/stål		8	-
Maskin		9	-
Samfärdsel		9	-
Trä		l6	7
Transportmedel		25	33
Massa/papper		34	12
Maskin		-	10
Kemi		-	14
Elektro		- 100	24 100

Källa: NUTEK: Rapporten ingår i kommitténs expertbilaga.

Massa- och pappersindustrin var den största nettoexportören av alla branscher 1994. Tillsammans med träindustrin svarade skogsindustrin för ungefär hälften av industrins samlade exportöverskott 1994. Basindustrins dominans blir än större då jäm- och stålindustrin räknas in. De mer kunskaps- och forskningsintensiva sektorerna representerades endast av transportmedels- och maskinindustrin, som tillsammans svarade för en tredjedel av exportöverskottet. Totalintrycket blir att Sverige år 1994, jämfört med sina handelspartners, var specialiserade på enklare varor från basindustrin.

Enligt NUTEK:s scenario skulle bilden dramatiskt förändras till år 2010. Samtliga basindustrier har avsevärt minskat i betydelse. I stället

har kunskapsintensiva branscherna transportmedel, maskin,

de mer kemi och elektro ökat och förväntas svara för 80 procent av

nettoexporten. Det betyder att enligt NUTEK:s scenario skulle Sverige på 16 år utvecklas från en basvaruexportör till en nation med en

betydande kunskapsproñl i sin produktion. Det bör dock gång

än en understrykas att detta inte är någon prognos, utan ett krav enligt modellen för att den totala arbetslösheten år 2010 inte skall överstiga ca 6,5 procent. Konsekvenserna efterfrågan på arbetskraft blir betydande, vilket framgår nedanstående tabell

8 Se även kapitel l i detta betänkande.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 183

Tabell 6.5 Utbud och efterfrågan på olika utbildningskategorier

år 2010 enligt NUTEK:s och SCB:s scenarioberäk ningar. 1000-tal.

Utbildning	1993 Arbets- Utbud Privat Offentlig Total Alis lo kraft		2010 efter- eller- frågan frågan frågan	Differens efter-
Grundskola	1 302	717 469 80		549 169 23,6
Gymnasium	2 165 2 795 1751 546			2 297 498 17,8
Högskola S 2 år	647	598 436 388		824 -226 -37,8
Högskola 2 3 år	465	802 566 341		907 -105 -l3,l

varav

naturvetare/Giv ing	80	151 168 30	198 -47 -31,1
ekonorn/ jurist	63	108 140 20	160 -52 -48,1
offentlig inriktning	218	244 82 218	300 -56 -23,0
övrig högskoleutb	104	299 176 73	249 50 16,7
Forskarutbildning	25 4 604 4 960 3 248 1 385	47 26 30	56 -9 9,1 4 633 327 6,6

Källa: NUTEK: Rapporten ingår i kommitténs expertbilaga.

Det är viktigt att upprepa, att de antalsuppgiñer som presenteras i tabellen inte får betraktas som resultatet av en prognos utan som kvantiñeringar om än bedrägligt exakta av kravanalysen. Det är tendensema i utbud och efterfrågan på olika utbildningskategorier som är det väsentliga.

Utbudet arbetskraft år 2010 har beräknats SCBQ och baseras

av av på befolkningens utbildning år 1990 och från senast tillgängliga befolkningsprognos. Därefter görs en prognos över examinationen i gymnasieskolan, högskolan och från andra utbildningsfomier. Modellen tar även hänsyn till pensionsavgångar, in- och utvandring samt dödsfallsrisker. I beräkningarna har hänsyn tagits till de senaste årens utbyggnad universitet och högskolor.

Beräkningama indikerar att både antalet och andelen arbetskraften

av med högst grundskoleutbildning kommer att i stort sett halveras till år 2010. De gymnasieutbildades antal kommer däremot att öka krañigt. Enligt SCB/NUTEK:s bedömning tenderar antalet i arbetskraften med kortare högskoleutbildning att minska något medan i stället antalet med

9 Se SCB: Trender och 1994.

prognoser

184 Arbetsmarknad och kompetensbehov

minst treåriga universitetsutbildningar kan komma att öka med så

mycket som 350 000 och i så fall utgöra 16 procent arbetskraften år

av 2010 mot 10 procent år 1993. Den största ökningen bedöms bli inom Övrig högskoleutbildning främst htunanistisk, estetisk, samhällsvetenskaplig. Vad gäller antalet forskarutbildade kommer det att kunna fördubblas under perioden till ca 47 000 eller 0,9 procent

av arbetskraften vilket trots allt får betraktas att andelen forskare

som fortfarande kan komma att ligga på mycket låg nivå.

Enligt modellens förutsättningar skulle den totala arbetslösheten inte tillåtas överstiga ca 6,5 procent år 2010. För att uppnå detta krävs bl.a.

en omfattande omstrukturering och kompetenshöjning arbetskraften.

av Efterfrågan på både grundskole- och gynmasieutbildade kommer följaktligen enligt modellen att reduceras dramatiskt, implicerande

potentiell arbetslöshet inom dessa två utbildningsgrupper i

storleksordningen 650 000 eller närmare 20 procent. Ett överskott

av gynmasieutbildade leder med största sannolikhet till att ett stort antal grundskoleutbildade ersätts med gynmasieutbildade vilket medför

en ökad arbetslöshet bland de grtmdskoleutbildade och motsvarande minskad arbetslöshet bland dem med gymnasieutbildning.

Samtidigt visar kalkylerna att den efterfrågan på högskoleutbildade,

främst inom näringslivet, som krävs för att uppnå den reducerade arbetslösheten och implicit viss ekonomisk tillväxt inte utan vidare

en kommer att tillfredsställas. Kalkylerna pekar på nettobrist i

storleksordningen 23 utbudet högskoleutbildade år 2010.

procent av av Täcks inte dessa brister minskas BNP-tillväxten och arbetslösheten växer. Alla dessa platser kommer naturligtvis inte att vakanta.

vara Anpassningama kommer att ske på olika sätt. För det första kommer

troligen en kompetenshöjning att ske genom olika former av personal-

utbildning vilket medför att personer med gymnasieutbildning kommer

att utföra mer avancerade arbetsuppgifter efter kompletterande utbildning. I vissa fall kommer det att utgöra tillräcklig kompetens-

höjning för att klara arbetsuppgiñema. I andra fall kommer kompetenskraven inte att vara uppfyllda vilket begränsar expansionen

av produktion och sysselsättning. För det andra kommer viss verksamhet inte till stånd så länge adekvat kompetens saknas. För det tredje kommer den exportinriktade och kunskapsintensiva delen av näringslivet att

° Enligt SCBs beräkningar i Trender och kan behovet

prognoser av

högskoleutbildade komma att öka med omkring 420 000 till år 2015, vilket motsvarar en ökning med drygt 40 procent jämfört med nivån 1990. Till skillnad från NUTEK kalkylerar SCB med att totalt sett kommer hela behovet att vara täckt år 2015, men med stora variationer mellan olika högskoleutbildningar.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 185

accentuera utflyttningen av utvecklings- och produktionsanläggningar till andra länder så länge brist på kvalificerad personal består.

En ytterligare nyckelgrupp är forskarna. Bristen i absoluta tal är enligt kalkylen tämligen liten, endast 9 000, i förhållande till

men utbudet utgör den nästan 20 procent. Enligt vad NUTEK skriver i sin rapport torde denna brist vara en underskattning.

Ett nödvändigt villkor för att eliminera dessa brister på högutbildade personer enligt scenarioberäkningama är att under tiden fram till år 2010 förmå ytterligare omkring 300 000 unga människor att fortsätta med eftergymnasiala studier, utöver den nettoökning på drygt 300 000

som redan är medtagen i kalkylen. Men det räcker inte för att skapa långsiktig balans mellan utbud och efterfrågan på olika utbildningskategorier. Såväl NUTEK:s som SCB:s scenarioberäkningar visar att det föreligger stora skillnader mellan de olika utbildningslinjerna. Exempelvis visar kalkylema att det kommer att föreligga en stor brist på civilingenjörer, civilekonomer och jurister från och med sekelskiftet. Å andra sidan kalkyleras ett överskott av bl.a. humanister, förskollärare, sjukgymnaster och tandsköterskor.

Scenarioberäkningama visar sålunda, att det finns stora risker för

obalanser mellan utbud och efterfrågan på olika utbildningskategorier.

Samtidigt med en potentiell risk för arbetslöshet storleksordningen 20

av procent bland de grundskole- och gymnasieutbildade, finns det en risk för en brist på högskoleutbildade på 20-25 procent. Bristsituationer innebär allvarliga restriktioner för den ekonomiska tillväxten och dänned för den fortsatta välståndsutvecklingen. NUTEK:s analys implicerar dels en ökad kunskapsintensitet i de s.k. arbets- och kapitalintensiva branscherna, dels en kraftig strukturomvandling mot kunskaps- och

mer forskningsintensiva branscher. På lång sikt är det arbetskraftens kompetens som avgör den ekonomiska och tekniska utvecklingen vilket i sin tur är avgörande för möjligheterna att permanent reducera arbetslösheten. Den slutsats man kan dra av NUTEK:s och SCB:s scenario är dels att antalet platser vid universitet och högskolor måste utökas kraftigt inom de linjer där brister kan förväntas, dels att volymökningen inte kan ske på bekostnad av sänkt kvalitet i utbildningarna. Det betyder att mer resurser måste tillföras den eftergymnasiala utbildningen.

6.5 inträde arbetsmarknaden

Ungdomarnas på

En slutsats av föregående avsnitt är att det är angeläget att öka antalet ungdomar som går vidare från gymnasiet till högskolestudier. Det är också angeläget att höja kompetensnivån hos hela arbetskraften för att

186 Arbetsmarknad och kompetensbehov

en minskad arbetslöshet och ett ökat välstånd skall kunna uppnås. En tredje slutsats är att det föreligger en stor risk för en hög och varaktig arbetslöshet bland den lågutbildade delen av arbetskraften, däribland de unga lägutbildade. Frågan är därför vilka faktorer som påverkar ungdomarnas utbildningsval och hur deras arbetsmarknadssituation har utvecklats.

Arbetsmarknaden för äldre och yngre personer skiljer sig främst åt genom att de yngre befinner sig i en etableringsfas med kortare arbetslivserfarenhet men ä andra sidan i regel med en längre och mer relevant utbildning. Som redovisades i diagram 6.2 har andelen av olika årgångar som fortsätter att studera efter folkskola/gnmdskola under efterkrigstiden kraftigt ökat. I dag fortsätter 90 procent av en årskull

ca med studier efter grundskolan och ca 40 procent fortsätter med eftergymnasiala studier. Det betyder dels att ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden skjutits fram ett antal år, dels att de ungdomar som i dag inträder på arbetsmarknaden är betydligt bättre utbildade än vad ungdomarna var i motsvarande situation för några decennier sedan.

Ungdomarnas utbildningsval

Ungdomarnas val av utbildningslinje och utbildningsnivå är av stor betydelse för att förstå etableringsprocessen på arbetsmarknaden och risken för arbetslöshet. Det är därför väsentligt att närmare studera olika bestämningsfalctorer till val av utbildningsnivå och -inriktning I SCB:s Trender och Prognoser 1990 redovisas andelen elever på högstadiet

valt särskild kurs i engelska och matematik, fördelad efter faderns som yrke. Ungefär 75 procent av de ungdomar vars fader var högre tjänstemän valde särskilda kurser. Motsvarande andel för de ungdomar vars fäder var ej facklärda arbetare var ca 30 procent.

De val som görs i grundskolan har även betydelse för ungdomarnas verksamhet efter grundskolan, bl.a. för val linje i gymnasiet. Ungefär

av två tredjedelar av de ungdomar från högre tjänstemannahem som genomgick gynmasieutbildning 1988-1992 valde 3-4-åriga teoretiska linjer och endast 16 procent 2-3 åriga yrkesinriktade linjer. Motsvarande andelar för ungdomar från hem där fadern var facklärd arbetare var 18 procent respektive drygt 50 procent."

Det ovan beskrivna socioekonomiska beroendemönstret vid val av gynmasieutbildning återfinns även vid valet till eftergymnasial utbildning. Drygt 50 procent av dem som var 25-34 år 1990 och som kom från högre tjänstemannahem hade högskoleutbildning, av vilken en

SCB: Trender och prognoser 94, s. 20.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 187

utbildning som var minst tre år var vanligast. Endast ca 15 procent av dem som kom från arbetarhem hade en högskoleutbildning och bland dem var det vanligast med en kortare eftergymnasial utbildning.

Hemmiljön är fortfarande av mycket stor betydelse for ungdomarnas

utbildningsnivå och inriktning. Från grundskolan till högskolan val av sker en selektion på så sätt att ungdomar från arbetarhem fortsätter att studera i förhållandevis liten utsträckning medan en mycket stor andel ungdomar från hem där föräldrarna har en akademisk eller gymnasieutbildning skaffar sig högre utbildning. Ungdomar från arbetarhem väljer yrkesinriktade linjer vid gymnasium och högskolor, medan

mer ungdomar från högre tjänstemannahem är mer inriktade mot att skaffa sig generella och teoretiska ktmskaper. Skall det vara möjligt att öka antalet eftergymnasialt utbildade i enlighet med NUTEK:s eller SCB:s scenario måste andelen ungdomar från arbetarhem som fortsätter med eftergymnasiala studier öka avsevärt. För att det skall kunna ske krävs bl.a. bättre infonnation på grundskolan och gymnasiet om yrkesval och fortsatta studier. Dessutom krävs bättre incitament i form av studieñnansiering och löner. Det är mycket som tyder på att ungdomar från arbetarhem kan vara mer skuldaversiva än ungdomar från hem med akademiskt utbildade föräldrar vilket talar for nödvändigheten att anpassa studiemedelssystemet så att betydligt fler ungdomar från arbetarhem fortsätter med eftergymnasiala studier. Utbildning är en investering för framtiden. Lönema bör därför generellt vara sådana att det uppfattas som lönsamt med eftergymnasiala studier. I dag är emellertid nettolivslönema för många akademiska utbildningar, särskilt inom den offentliga sektorn, lägre än för den genomsnittlige gymnasieutbildade som börjar arbeta direkt efter gymnasiet. I genomsnitt är nettolivslönen för en akademiker ungefär 7 procent högre än for en

gymnasieutbildad.

6.5.2¶Ungdomarnas verksamhet efter avslutad skola

Vad händer med ungdomarna efter olika utbildningar I vilken utsträckning börjar de arbeta och hur ser ungdomarnas forsta tid på arbetsmarknaden ut SCB har genomfört ett antal uppfoljningsundersökningar som ger värdefull infonnation om var ungdomarna tar vägen efter grundskolan, gymnasiet och högskolan. I nedanstående tabell visas andelen av dem slutade grundskolan 1980-1983 och gymnasiet 1982-1985 och

som

12 SCB: ibid. s. 33. 3 Se bl a Lönebildning för kompetensutveckling. SACO: Akademikerfakta 4/94.

188 Arbetsmarknad och kompetensbehov

som 1985 respektive 1990 studerade, arbetade eller gjorde något annat SQÖVTigtSQ.

Tabell 6.6 Verksamhet 1985 respektive 1990 för kvinnor och män

med grundskole- respektive gymnasieutbildning. Procent.

Verksamhet Slutade grundskolan Slutade gymnasiet

1980-1983 1982-1985 Kvinnor Män Kvinnor Min

1985 Högskolestudier 1 0,6 18,5 12,0 Övrig vidareutbildning

.. .. .. ..

Förvärvsarbete	57,6	56,3	68,4	66,4
Övrigt	41,5	43,1	13,1	21,6
Summa	100,1	100,0	100,0	100,0
Totalt antal	82 651 89 876		185 846 192 822
Högskolestudier	18,3	14,6	34,0	25,8
Övrig vidareutbildning	44,2	42,6	13,5	10,2
Förvärvsarbete	27,2	34,1	46,9	59,1
Övrigt	10,3	8,7	5,5	4,9
Summa	100,0	100,0	99,9	100,0
Totalt antal	82 651 89 876		185 846 192 822

Källa: SCB: Yrke etter utbildning. Infomration om utbildning och arbetsmarknad 1995:1, s. 17 och 19.

Kort tid efter avslutad grundskola 1985 forvärvsarbetade 56-57 procent av dem som lämnade grundskolan 1980-1983. Demra andel hade sjunkit till 27 procent för kvinnor och 34 procent för män fem år senare 1990. Det främsta skälet var att 62 procent av kvinnorna och 57 procent av männen vidareutbildade sig. Det indikerar att en betydande andel av dem som börjar arbeta direkt efter grundskolan gör så endast en begränsad period varefter de fortsätter med sina studier.

Bland dem som examinerades från gymnasiet mellan 1982 och 1985 hade drygt 18 procent av kvinnorna och 12 procent av männen fortsatt med högskolestudier 1985. Denna andel hade vuxit till 34 procent bland kvinnorna och 26 procent bland männen år 1990. Dessutom ägnade sig

10-13 åt fonn vidareutbildning. År

ytterligare procent någon annan av

Arbetsmarknad och kompetensbehov 189

1985, dvs. relativt kort tid efter avslutade gymnasiestudier, förvärvs-

arbetade såpass många som två tredjedelar av de gynmasieutbildade. På

motsvarande sätt som för dem med grundskoleutbildning hade denna andel minskat till år 1990, vilket indikerar att en inte obetydlig andel förvärvsarbetade en kortare tid efter gymnasiet varefter de påbörjade

sina eftergymnasiala studier.

Under början av 1990-talet förändrades emellertid fördelningen mellan förvärvsarbete och högskolestudier bland dem som lämnade gyrrmasiet främst som ett resultat av det kärva arbetsmarknadsläget. I tabell 6.7 nedan redovisas detta för åren 1986 till 1992.

Tabell 6.7 Verksamhet efter avgång från gymnasieskolan 1986-

1992. Procent.

Verksamhetsår

1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

MAN Förvärvsarbetande Avgångsåret 63 65 66 65 62 48 26 l år efter avgångsåret 72 73 73 69 58 39

Högskolestudier Avgångsåret 4 4 5 6 7 10 12 1 år efter avgångsåret 6 6 7 9 13 17

KVINNOR Förvärvsarbetande Avgångsåret 72 72 74 73 69 57 37 1 år efter avgångsåret 74 74 74 71 64 48

Högskolestudier Avgångsåret 6 5 5 6 6 10 13 1 år efter avgångsåret 9 8 9 10 13 18

Källa: SCB: Gränssnittet utbildning-arbetsmarknad 1986-1992, U8l SM9402, tabell

Tabellen visar att redan 1990 började andelen gymnasieutbildade

som gick till förvärvsarbete att minska och till högskolan att öka. Två år senare, dvs. 1992, hade andelen påbörjade förvärvsarbete

som

190 Arbetsmarknad och kompetensbehov

avgångsåret eller året därefter mer än halverats jämfört med slutet av 1980-talet, samtidigt som andelen som fortsatte med högskolestudier tredubblats bland männen och fördubblats bland kvinnorna. Denna snabba minskning andelen förvärvsarbetande och ökning av andelen

av studerande torde främst kunna förklaras av den snabba försämringen av arbetsmarknaden under dessa år.

Skillnader mellan kvinnor och män när det gäller utbildningsnivå är inte så stora. Vad som skiljer är den inriktning som kvinnor och män valt

i gymnasie- och högskoleutbildningarna. I det största programmet inom

gynmasieskolan, det samhällsvetenskapliga med drygt 52 000 elever, är 61 procent flickor. I det näst största programmet, det naturvetenskapliga med nästan 33 000 elever, är förhållandet det omvända, 65 procent är

pojkar.

I högskolan tar betydligt fler kvinnor än män examen, andelarna är 63 respektive 37 procent. De könsmässiga skillnaderna vad gäller utbildningamas inriktning är betydande. Hela 62 procent av kvinnorna tar

inom områdena undervisning, vård och omsorg, medan 69 examen procent männen tar examen inom områdena juridik, ekonomi, teknik

av och naturvetenskap.

Kvinnor fullföljer utbildningen och tar examina i betydligt högre grad än män och de gör det inom de traditionellt kvinnliga områdena precis

män väljer utbildningar inom traditionellt manliga områden. som

Valet utbildning styr sedan inom vilket yrkesområde kvinnorna

av arbetar och inom vilken sektor den offentliga. Samhället har och

kommer med all säkerhet att behöva alltfler tekniker och naturvetare och av många skäl fler kvinnor inom dessa områden.

Ett förslag som framförts för att öka andelen kvinnor inom de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna är genom en reviderad undervisning. Det manliga har alltför länge dominerat inom naturvetenskap och teknik. Det gäller att knyta till den kvinnliga intressesfären

an och inte alltid utgå från att kvinnorna skall anpassa sig till det manliga.

Helt former kanske behövs där inslag av teknik och

nya naturvetenskapligt kimnande förs i utbildningen för t.ex. jurister, ekonomer, beteendevetare och pedagoger och vice versa. Sådana inslag kan också på sätt överföras mellan t.ex. de samhälls-

samma

vetenskapliga och naturvetenskapliga programmen i gymnasieskolan

i den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. såväl som

Kravet på tekniska kvalifikationer ökar från näringslivet men också krav på kunskaper i ekonomi, marknadsföring, projektledning, språk, kulturkompetens och pedagogik. Fönnåga att kommunicera, samarbeta i

liksom flexibilitet och kunna möta förändringar är andra krav. grupp

Dessa inslag kan ingå i tillämpliga delar i såväl reguljär utbildning som

Arbetsmarknad och kompetensbehov 191

arbetsmarknadsutbildning hos andra utbildningsanordnare tillsammans med undervisningsfonner som tränar önskvärda förmågor.

6.5.3 sysselsättning och arbetslöshet Ungdomarnas

Som följd den förlängda skolutbildningen har tonåringarnas

en av arbetskrañsdeltagande successivt minskat under de senaste decennierna vilket visas av nedanstående diagram.

Diagram 6.8 Ungdomarnas arbetskraftsdeltagande 1963-1994.

Jwa. co m;2: s

Nima e.. .

Kvinnor 16-19 år

wiwtiiâämKvinnor 20-24 år

Män 16-19 år 10 Män 20-24 år 0 l I J ;l l I I l I I I I I I I I I l l J l I I I I I I I I I

Ål m 0 c N nn oo v- v rs o 0 co rs oo m ou a c o: a: m o: c aa c aa a: V 1 V I 1 U V 1 1 T T-

Källa: Schröder L: Ungdomars etablering arbetsmarknaden, tabell B:

Diagrammet visar även att de yngsta ungdomarnas 16-19 år arbetskraftsdeltagande varierar relativt starkt med konjunkturläget vilket beror på att dessa ungdomar i första hand får sådana jobb som är lätta att rationalisera bort då den ekonomiska situationen för företagen försämras. Under lågkonjunkturåren i början av 1970- och l980-talen minskade arbetskraftsdeltagandet relativt kraftigt och större andel av

en ungdomarna valde att utbilda sig. När konjunkturläget och efterfrågan på arbetskraft ökade 1974-1975 respektive i slutet 1980-talet, så

av ökade även arbetskrañsdeltagandet bland de yngsta ungdomarna.

192 Arbetsmarknad och kompetensbehov

Att arbetskraftsdeltagandet bland 16-19-åringama har varit såpass

högt som omkring 50 procent, bortsett från de allra senaste åren, beror bl.a. på att många ungdomar deltidsarbetar parallellt med studierna eller arbetar under feriema. Denna andel steg dessutom under 1970- och 1980-talen från ca 6 procent 1972 till drygt 18 procent åldersgruppen

av år 1988.

För kvinnorna i åldersgruppen 20-24 år har arbetskraftsdeltagandet

trendmässigt stigit sedan början av 1960-talet, bortser från de

om man senaste krisåren. Denna trend återspeglar det allmänt stigande arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor från och med slutet av 1960-talet.

När det gäller den öppna arbetslösheten bland ungdomar har den trendmässigt stigit sedan början 1960-talet. Särskilt markerat är det

av för de yngre ungdomarna 16-19 år vars relativa arbetslöshet ökade från ca 4 procent i början av 1960-talet till nästan 20 procent trettio år senare vilket visas i nedanstående diagram.

Diagram 6.9 Arbetslösa ungdomar och i procent

vuxna av

arbetskraften. 1963-1995.

Källa: Schröder L: Ungdomars etablering arbetsmarknaden från femtiotal till nittiotal.

Under åren 1983-1984 sjönk arbetslösheten bland de yngre ungdomarna mycket kraftigt. Den främsta orsaken införandet den s.k.

var av ungdomslagen genom vilken många l8-l9-åringar fick tillfälliga deltids-

Arbetsmarknad och kompetensbehov 193

arbeten. Även de äldre ungdomarna 20-24 år, i större utsträck-

som

ning än de yngre har lämnat utbildningssystemet, uppvisade en stigande

arbetslöshetstrend från början av 1960-talet till slutet av 1980-talet.

Den mest omvälvande förändringen har varit den mycket dramatiska ökningen av den öppna arbetslösheten under de senaste åren. Som redan påpekats har ungdomar även under tidigare lågkonjunkturer hatt svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden, men under den senaste nedgången har de drabbats särskilt hårt av den fallande efterfrågan på arbetskraft. En viss minskning av arbetslösheten bland ungdomarna har emellertid inträffat under 1995 på gmnd av den generellt stigande

efterfrågan på arbetskraft.

Den relativa arbetslösheten bland ungdomama har stigit mer än bland den övriga delen av arbetskraften. 1 nedanstående diagram visas kvoten mellan de yngre respektive de äldre ungdomarnas arbetslöshet och arbetslösheten bland dem i åldersgruppen 25-64 år.

Diagram 6.10 Kvoten mellan de yngre respektive äldre

ungdomarnas arbetslöshet och arbetslösheten i

åldersgruppen 25-64 år. 1963-1995.

6 " år/25-64 år

---- - - 16-19

20-24 år/25-64 år 5

" 4 -

1 - - - - -

O 1

I-

Källa: Schröder L: Ungdomars etablering på arbetsmarknaden från femtiotal till nittiotal.

194 Arbetsmarknad och kompetensbehov

Den kraftiga minskningen kvoten för de yngre ungdomarna åren 1983

av och 1984 resp efter 1990 är främst betingad av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Bortses från dessa åtgärder blir huvudintrycket för båda

åldersgmppema ungdomar att deras position på den reguljära arbets-

av marknaden trendmässigt har försämrats i förhållande till den övriga arbetskrañens. En bidragande orsak till det för den yngre åldersgruppen

torde den fortgående förlängningen av utbildningstiden. De

vara ungdomar slutar att studera efter grundskolan ñr därmed allt

som svårare att konkurrera med de gymnasieutbildade om jobben.

Det finns flera bidragande orsaker till att arbetslösheten bland

ungdomar är högre än bland Ungdomar är i större utsträckning

vuxna.

nytillträdande på arbetsmarknaden och saknar därför arbetsän vuxna

och yrkeserfarenhet. Därmed har de ställning på arbetsmark-

en svagare naden vilket bl.a. kan innebära svårigheter att finna det första jobbet,

särskilt i ett sämre konjunkturläge. Arbetsrättslagstrfmingen prioriterar

de äldres anställningstrygghet framför de En tredje orsak är att

yngres. ungdomar utan arbetslivserfarenhet nonnalt har lägre produktivitet än de äldre och erfarna. De relativt begränsade löneskillnader som råder

mer mellan unga och vuxna arbetstagare har betydelse vid arbetsgivamas rekrytering arbetskraft.

6.6¶Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning definieras för närvarande som sådan utbildning som beviljas av arbetsmarknadsskål och där deltagarna

erhåller utbildningsbidrag efter beslut av arbetsmarknadsmyndighet.

Med arbetsmarknadsskäl att utbildningen skall inriktas mot

avses områden med brist på arbetskraft eller där kan förvänta ett växande

man

arbetskraft. behov av

För att beviljas arbetsmarknadsutbildning möjligheten att överklaga

ett avslag på en ansökan om arbetsmarknadsutbildning upphörde den 1 juli 1995 krävs att man är eller riskerar att bli arbetslös och söker

arbete den offentliga arbetsfönnedlingen. Man kan få arbets-

genom marknadsutbildning från och med den l juli det man fyller 20. Undantag från 20-årsregeln får göras för den som har ett arbetshandikapp. Flyktingar, som har fått arbets- och uppehållstillstånd de tre senaste

åren, får beviljas arbetsmarknadsutbildning även de inte är

om arbetslösa eller riskerar att bli det.

Deltagare i arbetsmarknadsutbildning har rätt till utbildningsbidrag. Under 1994/95 bestod utbildningsbidraget av dagpenning och särskilt bidrag för vissa typer merkostnader i samband med utbildningen som

av resor etc. Fr.o.m. den l juli 1995 slopades med vissa undantag särskilt

Arbetsmarknad och kompetensbehov 195

bidrag. Dagpenningen uppgick l994/95 till i genomsnitt 405 kronor

upphandlad utbildning 416 kronor och reguljär utbildning 301 kronor. Den lägsta nivån på dagpenningen 338 kronor sänktes fr.o.m. den 1 juli 1995 till 245 kronor och till 230 kronor från januari 1996. Sedan slutet av 1980-talet har antalet personer som påbörjat arbets-

marknadsutbildning ökat kraftigt vilket visas av nedanstående diagram.

Diagram 6.11 Antal personer som påbörjat arbetsmarknads utbildning 1989/90 1994/95. -

Antal

160000 140000 120000 100000 80000 60000 40000 20000 0 J . . .I . 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 Budgetår

Källa: AMS: Arbetsmarknadsutbildning. Årsberättelse 1994/95. Ubra 1995:3, tabell

Antalet påbörjade arbetsmarknadsutbildning ökade i takt

personer som med att läget på arbetsmarknaden försämrades i början av 1990-talet. Emellertid inträffade minskning under budgetåret 1992/93 vilket en enligt AMS förklaras främst två faktorer. Den första orsaken var av av

planerings- och budgetkaraktär under våren 1993. Ökade

resurser tillfordes varfor inflödet i arbetsmarknadsutbildningen kunde öka senare från och med 1993/94. Det andra skälet den försämring studievar av finansieringen gjordes för deltagare inom den reguljära utbildningen som

och for ungdomar i upphandlad arbetsmarknadsutbildning. Genom att

sänka utbildningsbidraget till 65 procent av dagpenningen och istället erbjuda lånedel, har det for många framstått som mer fönnånligt att ta en

196 Arbetsmarknad och kompetensbehov

emot arbetslöshetsersättning alternativt delta i arbetslivsutveckling

ALU eller ungdomspraktik. Antalet personer i den reguljära utbildningen minskade kraftigt från nonnal nivå strax under 20 000

en personer per månad till 5 900 personer per månad 1994/95. AMS

framhöll dock att effektema av sänkningen utbildningsbidraget

av var tvärtemot intentionerna med arbetsmarknadspolitiken och från den l

januari 1995 har dessa förändringar i studieñnansieringen avskaffats.

Länsarbetsnämndema har i sin planering av arbetsmarknadsutbildningen för 1996 angett att att i genomsnitt ha 49 000

man avser personer i upphandlad utbildning och 9 000 personer i reguljär utbildning. Det skulle dock innebära att andelen personer i reguljär utbildning ökar från ca 10 procent 1994/95 till nära 16 procent fram till slutet av 1996.

Enligt AMS nuvarande föreskrifter skall beslut upphandling

å grundas på en sammanvägning olika faktorer där efterfrågan på

å yrkesutbildad arbetskraft, de arbetssökandes utbildningsbehov och tillskottet av yrkesutbildade från det reguljära utbildningsväsendet är de tyngst vägande. När utbildningsbehovet fastställts skall länsarbetsnämnden fordra anbud från utbildningsanordnare och anta det anbud som bedöms som förmånligast. Sedan 1986 kan länsarbetsnämndema välja fritt mellan olika utbildningsanordnare.

AmuGruppen AB svarar for en stor del länsarbetsnämndemas

av upphandling men dess andel utbildningsvolymen mätt i antal

av kursveckor och de totala kostnaderna har minskat kontinuerligt.

- av Budgetåret 1989/90 var AmuGruppens andel volymen antal

av kursveckor 75 procent och andelen av kostnaderna 85 procent. 1994/95 hade dessa andelar minskat till 36 procent av volymen och 47 procent

av kostnadema. Att andelen av kostnaderna är hög beror på att

AmuGruppen AB i högre grad än andra utbildningsanordnare har

inriktning yrkesinriktade utbildningar som normalt är relativt dyra att

genomföra. Totalt kostade arbetsmarknadsutbildningen 1994/95 5,6 miljarder kronor för köp av utbildning och 6,3 miljarder kronor för

utbildningsbidragen.

Under 1990-talet har vissa förskjutningar skett i arbetsmarknadsutbildningamas yrkesfördelning. Andelen deltagare i administration/ADBkurser har stigit kraftigt for att under budgetåret uppgå till 29 procent

av totala antalet deltagare. En relativt sett stark ökning har även skett

nya

inom yrkesgruppen Tekniska och vetenskapliga yrken, från

men en såpass låg nivå som 2 procent år 1990/91. Till budgetåret 1993/94 hade denna andel ökat till 8 procent varefter viss minskning inträffat.

en Samtidigt minskade inflödet av personer till utbildningar

som var inriktade mot tillverkningsindustrins yrken.

Dessa förändringar i utbildningarnas yrkessammansättning återspeg-

lar utvecklingstendensema på arbetsmarknaden. Initialt under lågkon-

Arbetsmarknad och kompetensbehov 197

junkturen kunde dessutom den arbetsmarknadsutbildning som planerades

och genomfördes inte ställas mot en direkt avläsbar efterfrågan. Vid denna tidpunkt fanns en osäkerhet om vilka yrkesområden och vilka

kunskaper som skulle komma att efterfrågas när konjunkturen vände. I

konsekvens med detta blev utbildningarna med nödvändighet bredare varför andelen förberedande utbildning ökade från 20 procent

ca 1989/90 till 35 procent 1992/93 av totala antalet som påbörjade arbetsmarknadsutbildning. När konjunkturen därefter vände blev efterfrågan tydligare dels genom de lediga platserna vid arbetsfönnedlingama, dels genom de kompetensbehov företagen

som signalerat om i sina kontakter med Af. Utbildningarna har sålunda blivit alltmer specifika och bättre inriktade mot efterfrågan.

Fördelningen av kvinnor och män som påbörjat upphandlad utbildning följer det traditionella mönstret. Inom utbildningar

som 1994/95 var inriktade mot tillverkningsområdet var 84 procent män och inom vårdområdet var andelen kvinnor 76 procent. Inom utbildningsområdet Administration/ADB var dock könsfördelningen relativt jämn. Totalt är fördelningen 54 procent män och 46 procent kvinnor vilket avspeglar kvinnornas lägre andel av arbetslösheten.

När det gäller den fonnella utbildningsbakgrunden hos dem

som påbörjat arbetsmarknadsutbildning utgjorde de lågutbildade den största andelen 1989/90. Deras andel har dock successivt minskat sedan 1989 vilket nedanstående tabell visar.

Tabell 6.8 Den formella utbildningsbakgrunden hos dem som

påbörjat arbetsmarknadsutbildning 1989/90

1994/95. Procent.

Förgymn Förgymn Gymn Gymn Eñergymn Eltergymn Totalt

utblldn utblldn utbildn utbildn utbildn utbildn

	9år	9h-	2âr 2år 2år			2år
1989/90	ll	37 35		ll	2	4	100
1990/91	10	37	34	12	2	5	100
1991/92	8	32	37	16	2	5	100
1992/93	8	28	38	17	3	6	100
1993/94	7	24	39	19	3	8	100
1994/95	6	22	39 21		4	8	100
Arbetslösa	6	19 39		24	4	8	100

Källa: AMS: Arbetsmarknadsutbildning, Årsberättelse 1994/95. Ubra 1995:3. Tabell ll s. 16.

198 Arbetsmarknad och kompetensbehov

Samtidigt har andelen med gymnasieutbildning och eftergymnasial utbildning trendmässigt ökat vilket beror på dels den förändring av utbildningsstmkturen som arbetskraften successivt genomgår, dels att högutbildade grupper i en ovanligt stor omfattning har drabbats av arbetslöshet. Jämförs den relativa arbetslösheten för de olika utbildningskategoriema med deras andelar av dem som påbörjat arbetsmarknadsutbildning förefaller det som om arbetsmarknadsutbildningen relativt väl återspeglar arbetslöshetens sammansättning.

Arbetsmarknadsutbildning kan utnyttjas dels för att utveckla personen i det yrke denne har, dels till omskolning till ett nytt yrke. I samband med den omfattande arbetslösheten i början av 1990-talet, och som fortfarande består, omstrukturerades arbetsmarknaden i betydande grad. Ett mycket stort antal industrijobb försvann och många indikatorer 5 pekade på att de nya arbetstillfällen som skulle skapas i samband med konjunkturuppgången skulle vara mer kvalificerade. De arbetslösa som genomgår en arbetsmarknadsutbildning kan i princip antingen välja att omskola sig till ett nytt yrke eller vidareutbilda sig inom det yrke man har. I tabell 6.9 nedan visas andelama av dem som påbörjat arbetsmarknadsutbildning och som hade utbildning och/eller erfarenhet i det sökta yrket.

Tabell 6.9 Utbildning och/eller erfarenhet i det sökta yrket för

dem som påbörjat arbetsmarknadsutbildning

1989/90 1994/95. Procent.

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95

Utbildning 22 29 44 50 58 56 i sökt yrke

Erfarenhet 47 54 64 72 78 75 i sökt yrke

Utbildning + 18 25 36 43 50 47 erfarenhet

Källa: AMS: Arbetsmarknadsutbildning, Årsberättelse 1994/95. Ubra 1995:3, figur 12 s. 17.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 199

Tendensen under perioden 1989/90 till 1994/95 är tydlig. Alltfler av dem

påbörjade arbetsmarknadsutbildning riktade utbildningen mot

som en det yrke inom vilket redan hade utbildning och/eller erfarenhet. Den

man indelningsgnmd presenteras i tabellen år förvisso mycket grov och

som kan hel del det förefaller ändå så att en allt

rymma en nyanser, men vara mindre andel har velat utnyttja arbetsmarknadsutbildningen som en möjlighet till omskolning.

Utbildning i företag

i Ett företag kan få bidrag för utbildning anställda för att upprätthålla

sysselsättningen. Utbildningen skall medverka till extern och intern

rekrytering kallades tidigare flaskhalsutbildning eller anpassning av

i personalens kompetens till ändrade förhållanden samt till att förhindra

pennitteringar eller uppsägningar. Bidraget är även aktuellt för delägare

är personligt verksamma i ett litet eller medelstort företag. Utbildsom ningen skall yrkesinriktad och i huvudsak skild från produktionen.

vara Omfattningen utbildning i företag framgår av tabell 6.10.

Tabell 6.10 Antal personer som påbörjat företagsutbildning

1994/95 fördelat på yrkesområde.

Yrkesområde	Antal	Andel %
Tekniskt, vetenskapl.	3 637	12
Vårdarbete	954	3
Administration/ADB	5 821	19
Kommersiellt	l 665	6
Lantbr. skogsbr.	3 14	1
Gruv, sten, petr.	51	-
Samfárdsel	3 494	12
Tillverkning	ll 663	39
Service	l 165	4
Uppgift saknas	1 237	4
Summa	30 001	100

Källa: Arbetsmarknadsutbildning. Årsberättelse 1994/95. UBra 1995:3.

200 Arbetsmarknad och kompetensbehov

Av antalet personer påbörjat utbildning 27 procent kvinnor och

som var 73 procent Ungefär lika många kvinnor utbildas inom

män som området administration/ADB och service. Inom vårdområdet dominerar kvinnorna och inom det tekniskt/vetenskapliga området, samfärdsel och tillverkning dominerar männen. Denna könsfördelning är direkt

en avspegling av den könsuppdelade arbetsmarlmaden.

Medelåldern för personer påbörjat utbildning i företag är 41 år.

som Utbildning i företag har alltmer kommit att användas som ett medel att fort- och vidareutbilda personer som varit anställda länge i företaget och som har lång arbetslivserfarenhet samt främst med

personer

förgynmasial eller kortare gymnasial utbildning.

Bidrag lämnas med högst 60 kronor utbildningstirnme och

per deltagare och skall inbegripa företagets faktiska kostnader och lönekostnader för att genomföra utbildningen. Det högsta antalet timmar per deltagare är 920 timmar under tid två år. Bidrag får inte

en av ges för utbildningar arbetsgivaren är ålagd att bekosta enligt lag eller avtal. Under 1994/95 arbetsmarknadsverkets kostnader för utbildning i .

var , företag 382 miljoner kronor. Omfattningen av företagsutbildning har minskat de senaste åren.

Det dominerande yrkesområdet är tillverkningsområdet 1994/95

som stod för 39 procent av dem som påbörjat utbildning i företag.

Det genomsnittliga antalet utbildningstimmar uppgick under 1994/95

till 177 timmar. Spridningen mellan yrkesområdena är dock mycket stor. Den genomsnittliga utbildningstiden har också minskat från tidigare år. Budgetåret 1990/1991 var den genomsnittliga utbildningstiden 236 timmar.

Utbildning i företag är framför allt ett stöd till små företag. 63 procent av besluten berörde företag med mindre än 25 anställda.

Utbildning i företagen inom de s.k. kommunavtalen. För att begränsa uppsägningar inom den offentliga sektorn har det under 1994 skapats en möjlighet att bevilja bidrag för företagsutbildning enligt förenklade regler till arbetsgivare inom den offentliga sektorn. I stället för att beräkna bidragen per deltagare och timme kan dessa ges med högst 50 000 kronor per person. Utbildningen kan yrkesutbildning

vara

eller alhnänt kompetenshöjande.

Överenskommelser med kommuner och landsting har ingåtts under senare delen av 1993/94 och början av 1994/95. De innebär i allmänhet att uppsägningar inte verkställs under 1994 och under hela eller del av 1995. I stort sett alla landsting samt ett åttiotal kommuner har tecknat avtal med respektive länsarbetsnämnd.

AMS beräknar att de överenskommelser som hittills träffats innebär

en utebliven sysselsättningsminskning med omkring 36 000 och

personer att antalet personer som utbildas är något större. Fördelningen mellan

Arbetsmarknad och kompetensbehov 201

kommuner och landsting är ganska jämn. Statliga myndigheter ingår också men svarar hittills relativt liten del av denna verksamhet.

för en Under 1994/95 betalades 745 miljoner kronor ut i enlighet med dessa överenskommelser. Förhandlingar om nya kommunavtal pågår.

Riksdagen har beslutat att all utbildning i företag skall ha upphört den 1 januari 1998.

Utbildningsvikariat

Enligt nuvarande bestämmelser skall utbildningsvikariat underlätta dels för arbetsgivaren att höja de anställdas kompetens och därmed förbättra företagens konkurrenskraft i framtiden, dels för fönnedlingen att få fram vikariat till arbetslösa sökande.

En arbetsgivare låter anställd delta i utbildning på arbetstid

som en med bibehållna anställningsfönnåner och som efter anvisning av länsarbetsnämnden anställer ersättare for den deltar i utbildningen

en som får göra avdrag från de sociala avgifter han enligt lag skall betala.

För ersättaren får arbetsgivaren göra avdrag med 500 kronor per arbetsdag ersättaren varit anställd. Arbetsgivaren får göra avdrag

som med högst 75 kronor per utbildningstimme dock sammanlagt högst 40 000 kronor för varje arbetstagare som deltar i av länsarbetsnämnden godkänd yrkesutbildning eller utbildning som ökar arbetstagarens förutsättningar att tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya

arbetsuppgifter.

Under 1994/95 påbörjade drygt 35 000 personer utbildningsvikariat. Det är framför allt de offentliga arbetsgivarna som visat intresse for utbildningsvikariat och där återfinns fyra femtedelar alla vikarier,

av främst inom områdena vård och service. Genomslaget i den privata sektorn har hittills inte fått den omfattning som statsmaktema hoppats på. En förklaring som brukar nämnas i detta sammanhang är att det inom den privata sektorn inte finns den saxnings- och vikariatskultur

kännetecknar den offentliga sektorn. Vikariatstidema har i som genomsnitt varit 125 dagar vilket motsvarar ca 18 veckor.

l nedanstående tabell redovisas antalet personer som påbörjat utbildningsvikariat 1994/1995, fördelat på ålder och kön.

202 Arbetsmarknad och kompetensbehov

Tabell 6.11 Antal personer som påbörjat utbildningsvikariat

1994/95 fördelat på ålder och kön.

Ålder	Män	Kvinnor	Totalt
-19	413	1 611	2 024
20-24	2 685	7 852	10 537
25-34	3 217	7 832	11049
35-44	1 581	4 960	6 541
45-54	l 063	3 203	4 266
55-60	219	614	833
61-	58	125	183
Totalt	9 236	26 197	35 433

Källa: Arbetsmarknadsutbildning. Årsberättelse 1994/95. UBra 1995:3.

Kvinnorna står för tre fjärdedelar av antalet utbildningsvikariat, vilket förklaras av att yrkesornrådena vård och service dominerar

som vikariatsinrikming. Andelen kvinnor har legat på demia nivå de senaste åren. Ålderssammansättningen har också varit relativt konstant. Budgetåret 1994/95 uppgick andelen som var yngre än 35 år till 67 procent. Medelåldern for hela gruppen som påbörjade

utbildningsvikariat l994/95 var 3l år.

Deltagamas fonnella utbildningsbakgrund uppvisar tendens

samma

som arbetsmarknadsutbildningen dvs. att allt fler har bättre utbildning.

Budgetåret 1989/90 hade 75 procent deltagarna utbildning kortare

av en än eller lika med tvåårigt gyrrmasium. 1994/95 uppgår denna andel till två tredjedelar. Den utbildning som dominerar är framförallt vårdlinje

och social servicelinje.

AMS den

uppföljningar av yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen

AMS följer sedan år 1979 upp den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen genom årligen återkommande undersökningar. Undersökningarna riktar sig till personer som lämnat yrkesinriktad arbetsmarknads-

Arbetsmarknad och kompetensbehov 203

utbildning under andra kvartalet respektive år. följs upp

6 000 personer sex månader efter avslutad utbildning.

Målet med den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är att kursdeltagarna skall få ett arbete inom utbildningsyrket efter fiillföljd utbildning. Målet mäts genom tre faktorer, fdlföljandegrad, andel i arbete samt träfsäkerhet i utbildningen.

Under 1993 var ñillfoljandegraden 91 procent den högsta nivå som

någonsin uppmåtts. Under 1994 och 1995 fullföljde 89 procent utbildningen. Andelen avbrott till arbete var 1993 tre procent, 1994 och 1995 sex procent.

Om utbildningen fullföljts eller avbrutits avspeglas detta i sysselsätmingssituationen. Generellt sett har färre arbete efter avbruten utbildning. Om utbildningen avbrutits på grund av arbete kan detta,

AMS, egentligen betraktas positivt utbildningsmålet har menar som uppfyllts i förtid. Denna grupp med "positivt avbrott" har, visar undersökningarna, en högre andel i arbete, även högre än fullföljama, och i allmänhet ett bättre faste på arbetsmarknaden i övrigt. Samma undersökningar visar däremot att om avbrotten sker av andra orsaker än arbete är resultaten betydligt sämre än for fullföljama.

Andelen i arbete efter fullfoljd arbetsmarknadsutbildning var 1993 nere i 25 procent. Enligt AMS får de resultat som uppnås inom yrkesområdet tillverkning stort inflytande på totala resultatet eftersom tillverkningsområdet har en såpass stor andel 21 procent av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Andelen i arbete efter fullföljd utbildning inom tillverkningsområdet var 1993 knappt 20 procent. Tillverkningsområdet drar således ner resultatet för gruppen som helhet. Tillverkningsområdet har också med undantag av 1983 och 1984 legat avsevärt under den yrkesinriktade utbildningen som helhet. Det innebär således att tillverkningsområdet som har den största andelen utbildning bland olika yrkesområden och de dyraste utbildningarna genomgående har den sämsta måluppfyllelsen. Under 1994 och 1995 har emellertid andelen i arbete efter fullföljd arbetsmarknadsutbildning stigit till 38 respektive 37 procent och inom tillverkningsområdet till 43 respektive 46 procent. Nu är det således tillverkningsområdet som drar upp placeringsresultatet.

Andelen i arbete efter fullföljd utbildning inom ADB/administration uppgick 1995 endast till 28 procent. ADB-utbildningama utgör en allt större andel nära 30 procent och en större andel än utbildning inom tillverkningsområdet av arbetsmarknadsutbildningen och drar därför ner placeringsresultatet. Om ADB-utbildningama skulle exkluderas från populationen skulle det totala resultatet 1995 i stället ha uppgått till 44 procent.

204 Arbetsmarknad och kompetensbehov

Träñsäkerheten arbete inom eller nära utbildningsyrket 70

var procent under 1994 och 72 procent under 1995. Det innebär

att av andelen som erhållit arbete efter fullföljd utbildning hade tre fjärdedelar av dessa fått arbete inom eller nära det område utbildningen avsåg.

Kursdeltagarna får också svara på vad de utbildningen i sin

anser om

helhet dvs. utbildningsmaterial, uppläggning, pedagogik etc. Trots de

minskade möjligheterna till arbete efter utbildningen under

de senaste åren har kursdeltagarna en övervägande positiv erfarenhet arbets-

marknadsutbildningen. 1993 ansåg 62 procent sig än nöjda

vara mer med utbildningen, 28 procent ansåg sig nöjda och bara 10 procent

vara ansåg sig vara missnöjda med utbildningen. 1995 80 procent än

var mer nöjda, 13 procent nöjda och 7 procent missnöjda med utbildningen.

6.7¶Politik for i

kompetensutveckling

arbetslivet

Sveriges framtida välstånd ekonomiskt, politiskt, socialt och kulturellt

är beroende av våra investeringar i utbildning och kompetensutveck-

ling. Kompetens är den konkurrensfaktor är svårast att kopiera.

som Redan i dag är kompetens det starkaste konkurrensmedlet inom flera branscher och inom framtid torde den ekonomiska tillväxten

en snar vara beroende av att de anställda inom både näringslivet och den offentliga sektorn besitter en internationellt konkurrenskraftig kompetens. Den samlade politiken for utbildning och kompetensutveckling måste därför syfta till att ge alla medborgare möjlighet att stärka sin grundutbildning

och delta i återkommande kompetensutveckling. Utbildning är inte

endast ett nödvändigt villkor for ekonomisk tillväxt utan motverkar även social utslagning och arbetslöshet.

I detta avsnitt presenteras förslag till politik för kompetensutveckling i arbetslivet. Det handlar de krav på den reguljära utbildningen

om som måste ställas utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv. Det handlar också om den kompetensutveckling som måste ske på arbetsplatserna för att den nödvändiga konkurrensförstärkningen och produktivitetstillväxten skall kunna genomföras. Slutligen måste arbetsmarknadsutbildningen anpassas till de nya krav som råder och förväntas komma att råda på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 205

6.7.1¶Krav på den reguljära utbildningen

Utbildningspolitikens uppgift är främst att tillgodose långsiktiga utbildningsbehov från såväl ungdomar som vuxna. Ett av de viktigaste

individen möjlighet till personlig utveckling och möjlighet målen är att ge att påverka sin livssituation. Det ñnns ett klart samband mellan detta mål och förberedelserna for ett yrkesliv. Ju sämre det ordinarie utbildningsväsendet är anpassat till arbetsmarknadens behov och i mindre grad ungdomarnas yrkesval är målmedvetna och realistiska, desto större krav kommer att ställas på kompletterande arbetsmarknads-

och utbildningspolitiska insatser.

Sett utifrån arbetslivets perspektiv måste två krav ställas på den reguljära utbildningen. För det första att för det långsiktiga

svara behovet allmänteoretiska kunskaper, alltifrån ungdomsskolan till

forskarutbildningen. Ökad tillväxt och sysselsättning förutsätter

en snabb höjning kunskaps- och kompetensnivån. Det reguljära

av utbildningssystemet spelar härvidlag central roll. Det handlar dock

en inte endast kunskaper i svenska, matematik, naturvetenskap,

om främmande språk, kultur etc., utan även att utveckla förmågan till

om problemlösning, kommunikation och samarbete.

För det andra krävs den reguljära utbildningen att den förser

av eleverna med sådana kunskaper som senare utgör en kvalificerad grund för elevernas vidareutveckling av den yrkesmässiga kompetensen. De kunskaper ungdomsskolan och universitet/högskolor

får allt kortare omloppstid. En av den reguljära utbildningens ger viktigaste uppgifter är därför att skapa förutsättningar för och stimulera till ett livslångt kunskapsinhämtande. Kommittén ställer sig positiv till att kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningar inrättas.

Den framtida arbetsmarknadens krav på kunskap och kompetens kommer annorlunda ut än dagens. Mycket talar för att den privata

att se sektorns andel den totala sysselsättningen kommer att öka. Utbild-

av ningssystemet måste till detta for att undvika framtida

anpassas kompetensbrist inom vissa yrkesområden och arbetslöshet inom andra. En sådan anpassning kan ske dels genom en kvalificerad information till grundskole- och gymnasieelever olika utbildningar och

om arbetsmarknadsutsikter samt till universitets- och högskolestudenter

arbetsmarknadsutsikterna för olika utbildningar, dels genom en om medveten styrning samhällets resurser till de utbildningar man

skall prioriteras utifrån efterfrågan på arbetsmarknaden. anser

206 Arbetsmarknad och kompetensbehov

Lärlingssystem i gymnasieskolan

Från och med hösten 1992 är all gymnasieutbildning treårig. Det nya reformerade systemet bygger på sexton nationella riktade program mot olika ämnen. Det första året år gemensamt för alla elever på respektive program, därefter kan eleven välja mellan nationella eller lokala

inriktningar. Den yrkesinriktade utbildningen ingår i system

samma som den allmänna studieförberedande utbildningen och arbetsgivamas inflytande över dess utformning har hittills endast varit indirekt. I det nya systemet ingår bestämmelser om att minst 15 procent yrkesav

utbildningen skall vara arbetsplatsförlagd, så kallad arbetsplatsförlagd utbildning APU.

Utbildning förlagd till arbetsplatser har lång tradition inom

yrkesutbildningen. En allt större del yrkesutbildningen har emellertid

av kommit att genomföras inom skolans vilket blev särskilt tydligt i ram, samband med att den integrerade gymnasieskolan etablerades 1971. Även inom denna förekom dock viss utbildning att var förlagd till arbetsplatser, exempelvis inom bygg-, vård- och handelssektorema. Dagens APU föregicks treårig försöksverksamhet 1988/89av en 1990/91 och 1992 infördes APU i samband med att gymnasieskolan refonnerades. Tanken med dagens APU är att all yrkesutbildning skall innehålla viss växelverkan mellan skola och arbetsliv och att kursplanestyrd inlärning skall ske på arbetsplatserna. APU är obligatoriskt i alla gymnasieskolans med undantag för naturvetenskap, program samhällsvetenskap och det estetiska programmet. Svenska Kommunförbundet har genomfört undersökning den en av

arbetsplatsförlagda utbildningen i gymnasieskolan. Av den framgår

bl.a. att två tredjedelar de yrkesinriktade utbildningsprogrammen av enligt den nya läroplanen med APU startade läsåret 1993/94 och 18 procent 1992/93. Utbildningsprogrammen med APU är således en mycket ny företeelse ännu inte kunnat implementerats fullt i som ut skolsystemet. Icke desto mindre Kommunförbundets undersökning ger en del intressanta indikationer förtjänster och problem med APU. Bland om annat kan noteras, att 90 procent skolorna tycker att APU är av värdefull eller mycket värdefull hjälpmedel för att nå utbildningssom målet för programmet. Drygt 60 procent skolledama de av uppger att tror att eleverna har eller kommer att få APU tillgodosedd fullt ut och drygt 70 procent anser sig ha ett gott samarbete med regionens arbetsliv. De största hindren för APU i arbetslivet upplevs konjunkturläget vara dvs. företagens låga efterfrågan på arbetskraft under dessa år samt att

Svenska Kommunförbundet: Undersökning av den arbetsplatsförlagda utbildningen i gymnasieskolan. November 1995.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 207

APU arbetsgivarna störa produktionen. Frågan om ersättning

av anses till arbetsgivarna förefaller enligt denna undersökning inte vara ett avgörande hinder för APU. Någon djupare analys de hittillsvarande erfarenheterna från APU av presenteras inte Kommunförbundet. I rapporten dras emellertid av slutsatsen att för att APU skall lyckas väl krävs att en mängd faktorer samverkar på ett positivt sätt. Det räcker inte med att skolan anstränger sig. Arbetsgivarna i regionen måste också i högre grad ta sitt ansvar. APU-verksamheten måste också kunna fungera mer oberoende av konjunkturläget alla ungdomar över tiden skall få lika tillgång till APU. om Kommunerna är i dag ålagda statsmakterna att anordna APU av av tillräcklig omfattning och kvalitet. Något motsvarande åliggande för arbetsgivarna att tillhandahålla platser finns inte. I utredningen ifrågasätts rimligheten i att ansvaret för en samverkansfråga som APU uteslutande ligger hos part inte förfogar över helheten. Enligt en som utredningens uppfattning bör ansvaret delas mellan de två parterna eller också måste flexibel reglering tillämpas så att regionala och en mer branschvisa skillnader i förutsättningar för APU kan tas hänsyn till. Vad Kommunförbundets utredning inte kunna utvärdera är hur väl som ungdomarna genomgått APU har etablerat sig på arbetsmarknaden som eftersom APU varit igång alltför kort tid. Flera stora företag har industriskolor. Tre olika fonner kan egna urskiljas:

l Företaget bedriver utbildning helt i regi utan statsbidrag. egen Avsikten är att i första hand tillgodose det kravet på egna kompetent personal. Några allmänt giltiga betyg utfärdas inte. Yrkesutbildningen är helt eller delvis utlagd på entreprenad hos företag. Elevernas rättigheter och skyldigheter är desamma som undervisningen bedrivits i kommunal regi. Kommunen om för att undervisningen bedrivs enligt läroplan och ansvarar utfärdar betyg. Friskolor där undervisningen är helt förlagd till företag och helt anpassad till företagets behov. Skolan har rätt att kombinera kurser och utbildningen efter företagets behov och utfärda anpassa betyg. Eleven går i godkänd friskola har rätt att få egna som en studiestöd och godkänd friskola har rätt till bidrag.

Dessutom finns olika branschskolor fungerar branschens som som

fortbildningsinstitut.

Från och med läsåret 1992/93 finns även fonn av lärlingsen utbildning inom gymnasieskolan ett komplement till de nationella som med APU. Den lärlingsutbildningen, som har formen programmen nya

208 Arbetsmarknad och kompetensbehov

av ett individuellt program, skall motsvara tre årskurser. Teoriundervisningen i skolan skall kunna kombineras med yrkesutbildning sker en som

i företagsregi. Huvudrnannaskapet för utbildningen delas mellan

kommunen och företaget. Det dubbla huvudmannaskapet innebär att lärlingen under den tid han/hon genomför yrkesutbildning i företaget är anställd och uppbär lön. Under tiden han/hon läser kärnämnen har eleven

rätt till studiebidrag. Denna variant lärlingsutbildning har hittills

av prövats i mycket liten utsträckning. Lärlingssystem firms i flera länder. I Norge infördes ett lärlingssystem 1994. Enligt det informationsmaterial Kirke-, utdanningssom og

forskningsdepartementet har givit ut förelåg ett antal problem

som

utbildningsreformen syftade till att lösa eller åtminstone begränsa. Bland

dessa problem att statusen på yrkesutbildning minskade relativt var studieförberedande gymnasieutbildningar, att stor andel ungdomar en lämnade skolan utan arbetskvaliñlcationer eller ytterligare utbildningsaltemativ de var helt enkelt utbildade för arbetslöshet, att i det rådande systemet med yrkesutbildning alltför få praktikplatser tillgängliga var och kopplingama mellan yrkesutbildningen i skolan och arbetslivet var alltför svaga.

Det norska lärlingssystemet är uppbyggt fyraårig utbildning

som en enligt grundmodellen. De första två åren ägnas åt vanlig skolutbildning. Det första året väljer eleverna bland 13 olika kurser och under det andra året bland 90 kurser. Kämämnena norska, engelska, matematik, naturvetenskap och samhällsvetenskap är obligatoriska. Under det tredje och fjärde året kombineras yrkesutbildning på arbetsplatsen med faktiskt produktionsarbete. Eleverna kan totalt välja mellan 200 inriktningar. För

dem som vill komplettera sina teoretiska kunskaper för få behörighet

att

till att bedriva eftergyrrmasiala studier finns olika påbyggnadskurser. De

elever som under det tredje skolåret inte får någon lärlingsplats i

går

stället det året i skolan.

För att en arbetsplats skall bli godkänd lärlingsarbetsplats

som av

kommunens yrkesutbildningsnämnd krävs i Norge sådan utbildning

att kan ges som uppfyller läroplanens krav samt att det på arbetsplatsen finns yrkesutbildade kan förestå utbildningen. År 1994 personer som

erhöll arbetsgivaren 54 000 kronor lärling för täcka utbildnings-

per att kostnadema. Därtill kan arbetsgivaren erhålla 7 500 kronor år och per

lärling i kvalitetstillägg lärlingen tar sin inom tid.

om examen utsatt

Under upplämingstiden på arbetsplatsen skall lärlingen inte ha någon

lön. Däremot under den tid lärlingen deltar i produktionsarbete som erhåller lärlingen lön är fastställd enligt avtal mellan som parterna.

Omfattningen på Iärlingsutbildningen i Norge är omkring 17 000

platser per år. Eftersom de flesta lärlingsutbildningar omfattar två års

arbetsplatsförlagd utbildning krävs 35 000 platser vid varje tidpunkt.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 209

För att kunna planlägga lärlingsutbildningens omfattning måste

kommunen få infomiation om hur många lärlingsplatser som arbetsgivarna kan ställa till förfogande. Därefter ingår kommunen avtal med arbetsgivarna. Det finns naturligtvis både för- och nackdelar med lärlingssystem. Ett problem är att det särskilt i tider lågkonjunktur kan vara svårt att av skaffa fram tillräckligt antal lärlingsplatser. Denna invändning är i högsta grad relevant, den drabbar alla former av arbetsplatsförlagd men utbildning. Som tidigare refererades från Kommunförbundets undersökning föreligger motsvarande problem även vid den svenska APU. En metod att begränsa problemets omfattning kan vara att skapa ett fungerande kontaktnät mellan kommun och arbetsgivare samt att ge en rimlig ersättning till arbetsgivaren för dennes utbildningskostnader.

Visar sig detta otillräckligt kan Kommunförbundets förslag om ett

delat för kommunerna och arbetsgivarna bli nödvändigt. ansvar En nackdel är risken för kunskaps- och yrkesmässiga annan inlåsningseffekter. En uppgift för skolan är att öka individemas föränd-

ringsförmåga. Den gynmasiala yrkesutbildningen kan därför inte vara en

färdig utbildning eftersom sådan blir alltför snäv. Det är därför viktigt en att lärlingsutbildning innefattar såpass omfattande teoretisk bas en en i kärnämnena att eleverna kan fortsätta att studera efter avslutad

lärlingsutbildning, eventuellt efter vissa kompletteringar.

En tredje invändning som kan resas är att eftersom en ökad andel av

gymnasistema borde fortsätta med högskolestudier, särskilt med

inriktning mot naturvetenskapliga och tekniska ämnen, finns det risk för att införandet av lärlingsutbildning skulle minska rekryteringsunderlaget till högskolestudier. Det skulle dessutom kunna betyda att den sociala snedrekryteringen till högre utbildning förvärras. Det är svårt att bedöma relevansen denna invändning eftersom det inte finns något empiriskt av underlag belyser detta. Det är naturligtvis möjligt att det uppstår en som besvärande konkurrenssituation mellan lärlingsutbildning å ena sidan

och högskolestudier å den andra, till högskolestudiemas nackdel.

Emellertid, det faktum att det kommer att behövas betydligt fler högskoleutbildade i framtiden, enligt bl.a. de scenaiioberäkningar som tidigare redovisats, innebär inte att alla, eller de flesta, gymnasister skall ens fortsätta med högskolestudier. Det är i stället så att de gymnasister som väljer att börja arbeta efter gymnasiet borde utrustas med en god och

relevant yrkesutbildning och praktik för att öka deras möjligheter till att

få ett arbete. Samtidigt måste utbildningen så beskaffad att de vara lärlingsutbildade efter viss teoretisk komplettering skall kunna fortsätta

med högskolestudier.

Bland de fördelar med lärlingssystem som brukar nämnas är att risken för arbetslöshet för dem träder på arbetsmarknaden efter som

210 Arbetsmarknad och kompetensbehov

gymnasiet minskar. I och med att lärlingama utbildar sig och arbetar hos

en arbetsgivare under lärlingstiden de sina kunskaper och

exponerar personliga egenskaper. Erfarenheterna och olika undersökningar pekar mot att en sådan exponering och provtjänstgör-ing ökar möjligheterna

för lärlingen att efter utbildningen få arbete hos arbetsgivaren. Arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning medför också att lärlingarna får

tillgång till modernare maskiner och utrustning än vad skolorna amian nomialt har råd att köpa. Kombinationen av teoretisk och praktisk utbildning gör det lättare för många ungdomar att lära sig och att förstå meningen med olika

kunskaper. Därför är det viktigt att lärlingsutbildningen innehåller

såväl teoretiska som praktiska moment god kvalitet där eleverna av konkret kan och förstå vad den teoretiska utbildningen betyder se i produktionen av varor och tjänster. Praktikutbildningen sker med andra 0rd i fonner i hög grad överensstämmer med förhållandena i som arbetslivet. Detta är inte minst viktigt med tanke på den snabba tekniska utvecklingen och betydelsen att kunna arbeta i flexibla arbetsav organisationer.

För många arbetsgivare kommer lärlingsutbildning att medföra

en billig och säker metod att rekrytera medarbetare. nya För utbildningssystemet kommer kravet på ett närmare samarbete med arbetslivet som lärlingssystemet medför att utvecklande såväl vara vad gäller kursemas innehåll undervisningsmetodema. som Sammanfattningsvis är det Kommitténs uppfattning att det nuvarande svenska Iärlingssystemet bör utvecklas och sättas in i

perspektivet av livslångt lärande. En fyraårig lärlingsutbildning

som exempelvis består av 2-2,5 års teoretisk utbildning och 1,5-2 års

arbetsplatsförlagd yrkes- och hantverksutbildning och praktiskt arbete

ger eleverna en god start i yrkeslivet direkt efter gymnasiet så om önskas samtidigt som de inte är utestängda från fortsatta studier. Lärdomar bör kunna dras från det norska systemet. Lärlingssystemet bör dock inte ersätta den nuvarande arbetsförlagda utbildningen APU, utan i stället utgöra ett betydelsefullt komplement. Det nya förhållningssättet i arbetslivet bl.a. utvecklingen genom av arbetsorganisationen med målstyrda kräver god samarbetsgrupper som förmåga, förståelse för lagarbete, krav på omställningar och hur man själv kan förbättra verksamheten och påverka lönsamheten är svårt att lära utanför arbetslivet. Lärlingsutbildningen måste därför ske i samarbete mellan gymnasieskolan, kommunerna och arbetsgivarna. Kostnaderna för lärlingsutbildningen bör delas mellan

staten/kommunen och arbetsgivarna. Ett exempel på finansierings-

en modell är den norska som redovisats Lön till lärlingen utgår enligt ovan.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 211

speciellt lärlingsavtal. Frågan fördelningen av kostnaderna för ett om lärlingsutbildningen bör utredas nämiare.

Studie- och yrkesvägledningen vid grund- och

gymnasieskolan

Skolans roll den institution där den generationen startar sin som unga kunskapsutveckling kommer med all sannolikhet att förstärkas. Ständiga förändringar i omvärlden leder till ett ökat behov att väva aktuellt av stoff i undervisningen i alla änmen med hjälp det omgivande av samhället. Ett samhälle växer fram där kunskap och kompetens står nytt i focus. I detta samhälle är det nödvändigt med öppna relationer mellan

utbildningsväsendet och det omgivande samhället.

Samverkan skola-arbetsliv har lång tradition i svensk skola. I och en med läroplanen för grundskolan, Lpo 94, får kommunerna den nya själva bestämma hur arbetet med arbetslivskontaktema skall bedrivas. Läroplanen betonar dock att samverkan med arbetslivet är en viktig förutsättning för att utbildningen skall få hög kvalitet. Men det har en inte i tidigare läroplaner avsatts tid för denna verksamhet. Varje som enskild skola avgör i dag och hur mycket tid skall ägnas åt om som studie- och yrkesorienterande verksamhet. Inträdet i yrkeslivet har successivt förskjutits uppåt i åldern. Detta förhållande minskar inte högstadieelevemas behov kunskaper om och av kontakt med arbetslivet. I takt med att de unga fjännats från insyn i de produktionsprocesser samhället vilar på ökar behovet av att skapa som kontaktytor med arbetslivet. Valet av utbildningsväg i gymnasieskolan förutsätter kännedom inte bara utbildningsaltemativen som sådana om utan också de yrkesområden de leder till. om

Syoverksamheten i grundskolan bär förstärkas. Det bör finnas en

naturlig koppling till arbetslivet i kursplanerna för olika ämnen, vilket saknas i Lpo 94. Frågan om arbetslivskontakter är så grundläggande för god utbildning att det är nödvändigt med en statlig reglering av en miniminivå för verksamhetens omfattning. en Den kursutfonnade gynmasieskolan, innebär att elevernas som valmöjligheter har ökat, ställer stora krav på elevernas förmåga att välja

rätt. Det eñergymnasiala utbildningsväsendet blir allt svårare att

överblicka vilket skapar ökat behov kvalificerad studie- och av yrkesvägledning. Genom kvalificerad studie- och yrkesvägledning är det också möjligt att minska den sociala snedrekryteringen till högre utbildning samt att öka ungdomarnas möjligheter att välja otraditionella

yrken.

212 Arbetsmarknad och kompetensbehov

För studie- och yrkesvägledaren gäller det att eleverna ett brett ge beslutsunderlag så att de utifrån sina intressen och förutsättningar kan

göra väl underbyggda val av studier och framtida yrkesinriktning. Samtidigt måste vägledaren synliggöra dels arbetsmarknadens behov av

och efterfrågan på kompetens, dels utvecklingen i arbetslivet på såväl

kort som lång sikt. Eleven måste med hjälp studie- och av yrkesvägledaren kunna se konsekvenserna sina val. av Samtliga gymnasieskolor måste utveckla både kvaliteten i och

omfattningen av studie- och yrkesvägledningen. Det kan bl.a. ske

genom ett ökat samarbete med arbetsförmedlingen och det lokala näringslivet. Det får inte bero på dålig infomiation elev väljer fel om en

utbildning och yrkesinriklning. Arbetslivspraktik viktigt inslag i

är ett själva utbildningen och breddar elevernas beslutsunderlag inför framtida

val av yrke och utbildning. Det är därför önskvärt att införa praktik på alla program i gymnasieskolan.

De stora gymnasieskolorna bör utveckla särskilda servicecentra,

utrustade med syo-bibliotek, datorer för att förbättra elevernas m.m. kontakter med arbetslivet och universiteten/högskoloma. Centralema skall ha tillgång till datorer och databaser med information yrken, om utbildningar, praktik m.m., både i Sverige och utomlands. Tillgång till

Internet ger möjlighet att etablera kontakter med högskolor och universitet världen över. Via Internet får också information man om olika typer av skolor och utbildningar i andra länder, behörighet, antagning m.m. samt arbetsmarknadens villkor utanför Sverige med om information om bl. yrken, löner och sociala villkor. Genom utvecklade a. lokala nätverk skall kunna ha kontakt med andra utbildningsman anordnare i kommunen och med universitet och högskolor. Skolornas kontakter med fadderföretag för praktik och mentorskap skall vara tillgängliga för eleverna genom skolornas databaser. egna Eleverna skall själva i stor utsträckning kunna skaffa sig den information de behöver. På så sätt frigörs tid för studie- och mer yrkesvägledaren att genom personlig vägledning hjälpa elevema att

sortera sina intryck och göra sina val. Lärarna får centralema genom stöd och hjälp i sitt arbete att bygga och utveckla kontakter med upp arbetslivet och andra utbildningsanordnare.

Utökade vid

yrkeslivskontakter universitet/högskolor

Utbyggnaden av den högre utbildningen medför att antalet akademiker

ökar i snabb takt. En högskoleutbildning utgör inte längre garanti samma för arbete efter tidigare. Den öppna arbetslösheten bland examen som dem som är än 30 år och med minst tre års eftergymnasial yngre

Arbetsmarknad och kompetensbehov 213

utbildning är for närvarande såpass hög som drygt 10 procent. Det är av stor betydelse att hela det svenska samhället, inte minst näringslivet, stimuleras till att ta till den viktiga kunskapsresurs som de unga

vara högskoleutbildade utgör. De framtidsanalyser som bl.a. NUTEK utfört,

och presenterats i kapitel l och tidigare i detta kapitel, understryker

som behovet dels betydande ökning antalet högskoleutbildade, dels

av en av

bättre anpassning studenternas utbildningsval till den framtida en av efterfrågan.

För att underlätta de högskoleutbildades inträde på arbetsmarknaden måste kontaktytoma bli fler mellan högre utbildning/forskning och arbetsmarknaden. Ett ömsesidigt informations- och erfarenhetsutbyte mellan studenter och arbetsgivare skulle göra studenterna bättre rustade infor steget ut på arbetsmarknaden och stärka deras förutsättningar att erhålla ett adekvat arbete efter examen. Studenterna skall kunna möta arbetsgivare och de skall också kunna få hjälp i yrkesfrågor. Arbetsgivama skall kunna få tidig kontakt med studenter såväl för fast

en anställning, tillfälligt arbete utförande av examensarbeten. Inte

som minst det sistnärrmda år ofta viktig inkörsport för studenterna till en

en anställning.

Sådana s.k. Career Services, eller på svenska Arbetslivscenter, finns sedan länge vid universiteten i t.ex. USA, Storbritannien och, sedan två år tillbaka, i Finland. De svenska universiteten och högskolorna bör på ett motsvarande sätt ta ett ökat ansvar för att bistå studenterna i kontakterna med yrkeslivet och underlätta för arbetsgivarna att få information högskoleutbildningamas innehåll och kunna knyta

om kontakter med studenter. Vid flera de mindre högskolorna har ett gott

av samarbete utvecklats mellan högskolan och det regionala näringslivet och planer finns redan att etablera Arbetslivscenter vid några av universiteten och högskolorna.

Lönebildningen och studiemedelssystemet

En högskoleutbildning, särskilt längre, nonnalt högre sannolikhet

en ger för ett arbete efter avslutade studier än enbart en gymnasieutbildning. Dessutom upplever många ungdomar att yrken som kräver eftergymnasial utbildning intressanta och utvecklande. Detta är

är mer två viktiga faktorer påverkar människors beslut om eventuella

som unga högskolestudier. Under de senaste åren har dessutom tillkommit den extremt höga ungdomsarbetslösheten, vilket medfört att många ungdomar väljer att studera i stället för att bli arbetslösa.

Som tidigare framgått detta kapitel kommer med största

av sannolikhet efterfrågan på högskoleutbildad arbetskraft att öka. Det

214 Arbetsmarknad och kompetensbehov

finns betydande risker för att en omfattande brist uppstår efter sekelskiftet på personer med högskoleutbildning med åtföljande ökad risk för lägre ekonomisk tillväxt och ökad arbetslöshet. Detta trots de ovan nämnda faktorema som talar för högskolestudier. Skall risken för en brist på högskoleutbildade kunna minskas, krävs bl.a. att incitamenten för högre studier förbättras. Det kan ske lönebildning och ett genom en

studiemedelssystem som uppmuntrar till investeringar i högskolestudier.

Båda dessa åtgärder skulle stimulera till eftergymnasiala studier särskilt bland ungdomar från hem med svag studietradition.

Kompetensutveckling på arbetsplatserna

Samhället har ett stort intresse av att stödja en kontinuerlig kompetens-

höjning och -utveckling av de anställda eftersom stigande kompetens-

en nivå är en nödvändig förutsättning för ekonomisk tillväxt och ökad

välfärd. Satsningar på kompetensutveckling och kompetenshöjning

underlättar strukturomvandling och minskar framtida sociala kostnader

för samhället. För arbetsgivaren är kompetensutveckling viktigt för att

kunna öka produktiviteten och konkurrenskrañen, att kunna behålla attraktiv arbetskraft samt för att kunna öka flexibiliteten och fömyelsen i produktionen och arbetsorganisationen. För den anställde slutligen är kompetensutveckling viktigt för att bättre kunna klara nuvarande och

nya arbetsuppgifter, för en positiv löneutveckling, att kunna ta större

ansvar samt att stärka sin ställning på arbetsmarknaden och utvecklas som individ.

Yrkesmässig kompetensutveckling för de anställda ligger dock främst

i arbetsgivarnas intresse. Man kan dock aldrig bortse från att individen

alltid har ett ansvar för sin egen utveckling. Kompetensutveckling i

arbetslivet, eller personalutbildning, är därför ett gemensamt intresse för samhället, arbetsgivarna och de anställda.

Personalutbildningens huvudsakliga syfte är att förbättra de

anställdas fönnåga att utföra nuvarande och kommande arbetsuppgifter.

Personalutbildning kompletterar den vuxenutbildning som bedrivs i

samhällets regi eller i övrigt med samhällsstöd. Bland annat förekommer

en betydande utbildning på folkhögskoloma, i Komvux samt i fonn av

distansutbildning. Icke minst det torde kunna öka väsentligt i senare

framtiden med hjälp av infomiationsteknologin.

5 Med kompetenshöjning den utbildning för höja kompetensen avses som ges att generellt hos stora grupper och utanför arbetsmarknaden. Med kompetensutveckling menas sådan utbildning som bygger tidigare kompetens hos individen men som behöver utvecklas ytterligare för att svara mot arbetslivets krav.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 215

SCB gör sedan ett antal år tillbaka undersökningar av

personalutbildningens omfattning genom tilläggsfrågor i AKU. 1994 års

undersökning visade bl.a. att personalutbildningen ökade med 65 procent mellan 1993 och 1994. Dock erhöll varje sysselsatt i genomsnitt endast drygt timmes utbildning vecka 1994 vilket motsvarar 2,8

en per procent arbetstiden. SCB:s utredning visar även att ca två tredjedelar

de anställda inte hade deltagit alls eller mindre än en dag i av personalutbildning under den undersökta perioden. Det var främst de yngsta och de äldsta som inte hade genomgått någon personalutbildning. Drygt femte, eller 22 procent, av de anställda hade genomgått

var personalutbildning på mellan och fem dagar. Ytterligare tio procent

en hade utbildats dagar eller under första halvåret 1994.

sex mer Variationema mellan olika branscher och företag är dock mycket stora.

Det är dock viktigt att poängtera, att ovan redovisade uppgifter avser schemalagd och redovisad utbildning. Den största delen av den anställdes kompetensutveckling sker dagligen på arbetsplatsen i form av

on the job training. Ju mer kunskapsintensiv produktionen är desto

betydelsefullt är det att yrkeskunnandet kontinuerligt utvecklas. mer

Fördelas personalutbildningen efter de anställdas tidigare utbildning

framkommer att antalet schemalagda utbildningsdagar ökar med de anställdas utbildningsnivå. Cirka 5 procent av dem med grundskoleutbildning hade deltagit i schemalagd personalutbildning på minst 6 dagar. Motsvarande andel för de gymnasieutbildade respektive högskoleutbildade 9 respektive 15 procent. En av de främsta orsakerna till

var dessa skillnader med olika utbildningsniväer utför olika

är att personer

arbetsuppgifter. För exempelvis civilingenjör med uppgift att utveckla

produkter eller produktionsmetoder krävs ständig

nya kompetensutveckling och ofta tillgång till de senaste vetenskapliga rönen för att på ett tillfredsställande sätt utföra arbetsuppgiftema. För utförandet arbetsuppgifter repetitiv karaktär krävs inte

av av motsvarande omfattning på kompetensutveckling.

Med de krav på kraftigt ökad kompetensnivå som det framtida arbetslivet kommer att ställa är det nödvändigt att personalutbildningen ökar. EU:s mål 4 för socialfonden syftar till att främja kompetensutveck-

anställda i främst mindre och medelstora företag i samband med ling av stmkturomvandling, förändring och utveckling av produktionssystem. Åtgärder inom mål 4 skall verka förebyggande, dvs. de skall inte lösa

problem som redan uppstått.

Det övergripande målet för programmet är att åstadkomma en ökad

förändringsbenägenhet och kompetensutveckling hos anställda. En

huvudlinje är att de anställdas kompetensutveckling är en nödvändig

S SCB: U 39 SM 9501.

216 Arbetsmarknad och kompetensbehov

förutsättning för de berörda företagens överlevnad och konkurrenskraft. Programmets strategi är att koppla ihop åtgärder för att stimulera kom-

petensutveckling, arbetsorganisatorisk utveckling och företags-

utveckling. Programmet kommer i första hand att inriktas mot anställda i företag med högst 50 anställda, företag med till 250 anställda skall men upp också kunna komma ifråga. En betydande del programmets insatser av bör gå till anställda löper risk att få sin ställning i företaget som annars eller på arbetsmarknaden försvagad. Särskilt behov hos anställda med kort eller gammal basutbildning, vissa kontorsanställda, anställda med arbetshandikapp och invandrare bör särskilt beaktas. Närmare två tredjedelar av de förvärvsarbetande kvinnorna i Sverige arbetar i den offentliga sektorn, särskilt inom kommuner och landsting. Sjukvård, barn- och äldreomsorg samt vissa tekniska verksamheter befinner sig i dag i en stark strukturomvandling. Vissa delar drivs i olika fonner av entreprenader är offentligt finansierade. Andra har men omstrukturerats inom det offentliga huvudmannaskapet. Andra exempel på strukturella förändringar är att eller mindre självständiga mer resultatenheter bildats med ansvar för verksamhet, ekonomi och personal. Eftersom en dominerande del de förvärvsarbetande av kvinnorna arbetar inom denna sektor bör övervägas olika alternativ att i programmet involvera sådana delar av den ofentliga sektorns verksamhet som är utsatta för strukturomvandling. Kompetensutveckling är viktigt för flexibiliteten såväl på mellan som arbetsplatserna. Enligt Tillväxtpropositionen har regeringen för avsikt att ta initiativ till överläggningar med arbetsmarknadens parter om kompetensutveckling. Det bör noteras, att det på arbetsmarknaden finns avtal mellan vissa arbetsgivare och fackliga organisationer kompeom tensutveckling, bl.a. LO-förbunden Pappers, Grafikema och Metall. Även i flera avtal inom SACO- och TCO-områdena finns

fonnuleringar

om behovet av att stimulera kompetensutveckling, bl.a. genom

lönebildningen.

Det är kommitténs uppfattning att, för att stimulera skapandet av en

omfattande kompetensutveckling på arbetsplatserna, staten, arbets-

givarna och arbetstagarna bör komma överens att viss andel om en av de anställdas arbetstid bör avsättas för kompetensutveckling. Ett riktmärke kan omkring 10 procent den totala arbetstiden. Här vara av torde emellertid stora variationer förekomma mellan olika yrken, branscher och arbetsplatser. l första hand bör frågan kompetensutom veckling på arbetsplatserna lösas avtal mellan arbetsmarknadens genom parter. Kostnadema bör delas mellan staten, arbetsgivarna och arbetstagarna. Kommittén tar dock inte ställning till hur denna

kostnadsfördelning bör se ut.

Arbetsmarknad och kompetensbehov 217

För att undvika arbetslöshetsperioder och effektivisera förmedlingsarbetet är det kommitténs uppfattning att kompetensutveckling för uppsagda skall kunna sättas redan under uppsägningstiden. Syftet med demia utbildning är att öka möjligheterna för den uppsagda att erhålla ett nytt arbete eller att få fortsatt anställning hos nuvarande

arbetsgivare. Utbildningstidens längd bör vara lika med uppsägnings-

tiden. Under denna tid bör arbetsgivaren stå för lönekosmaden och en

viss del utbildningskostnaden. För att kompensera för produktions-

av bortfall under utbildningstiden skall arbetsgivaren kunna utnyttja

utbildningsvikariat. l den mån kompetensutveckling för uppsagda skulle

bli alltför ekonomiskt betungande för de mindre företagen bör särskilda regler övervägas underlättar villkoren för dessa företag. En som möjlighet kan att staten tar på sig större del de uppkomna vara en av

utbildningskostnadema.

Om utbildningen längre än uppsägningstiden inträder den varar föreslagna omställningsförsäkringen för individen enligt gällande villkor. För dem vill gå i reguljär utbildning utan arbetssom en marknadsprövning skall studiestödssystem tillämpas som för samma andra vuxenstuderande.

Inom för Trygghetsrâdet och Trygghetsstiftelsen finns i dag

ramen möjligheter till kompetensutveckling för dem som blivit uppsagda. Det är dock kommitténs uppfattning att denna möjlighet skall gälla alla anställda på arbetsmarknaden. Kommittén förutsätter att staten tar upp diskussioner med arbetsmarknadens parter för att skapa en överenskommelse utfommingen förslaget till kompetensutveckling vid om av uppsägning. Bland annat bör fördelningen kostnadema mellan de tre av parterna avgöras. I första hand bör denna form av kompetensutveckling regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter.

6.7.3¶Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildningen skall vara individualiserad och anpassad till individens förutsättningar samt till efterfrågan på kompetens på arbetsmarknaden. Därmed främjas den ekonomiska tillväxten och en jämnare fördelning välfärden. Utbildningen skall även vara ett aktivt av instrument för att bredda mäns och kvinnors utbildnings- och yrkesval och bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsupp utbildningen spelar även roll för att utjämna kunskapsklyftor dels en mellan äldre och yngre generationer, dels inom generationema. Kunskaps- och kompetenskraven för framtidens yrken kommer att skilja sig från dagens krav. Arbetsmarknadsutbildningen måste därför

218 Arbetsmarknad och kompetensbehov

vara inriktad mot att möta morgondagens efterfrågan på kompetens vilket ställer betydande krav på utbildningsanordnama.

Det är angeläget att inom arbetsmarknadsutbildningens ram göra det möjligt att studera inom det reguljära utbildningsväsendet. Det aktualiserar frågan om gränsdragning mellan arbetsmarknadsutbildning och den reguljära utbildningen. Dema fråga har belysts såväl i betänkandet från kommittén for översyn av arbetsmarknadsutbildning 1974 som i betänkandet från kommittén för arbetsmarknadsutbildning

och Företagsutbildning 1983.

Arbetsmarknadsutbildning är en på arbetsmarknadspolitiska grunder prioriterad vuxenutbildning som riktar sig till dem är eller riskerar

som att bli arbetslösa. Till skillnad mot reguljär vuxenutbildning eller utbildning vid folkhögskolor är arbetsmarknadsutbildning ingen särskild utbildningsform, ingen °skola, arbetsmarknadspolitiskt betingad

utan en

åtgärd. Den arbetsmarknadspolitiska profilen markeras att utbild-

av ningsvalet måste ske inom bestämda ramar, syftar till utbildning

som en som skall leda till arbete eller vidare utbildningar i syfte. Arbets-

samma marknadsmässiga hänsyn skall alltså väga tyngre än de rent utbildningsmässiga och inriktningen på utbildningen skall alltid prövas

arbetsfönnedlingen från utgångspunkten att utbildningen stärker den

enskildes möjligheter att komma tillbaka i arbete.

All fonn av utbildning, oavsett anordnare, underlättar for den

som arbetslöse individen att erhålla ett nytt jobb och som ingår i den individuella handlingsplanen bör betraktas som arbetsmarknadsutbildning. Om individen sålunda saknar grundläggande kunskaper for att kunna tillgodogöra sig en yrkesinriktad utbildning så skall individen först genomgå nödvändig kompletterande utbildning. Krav måste ställas på deltagarna i arbetsmarknadsutbildning att de är motiverade for utbildning och att de kan tillgodogöra sig den.

Arbetsmarknadsutbildningen bör kombineras med praktik och leda fram till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Det är viktigt att arbetsmarknadsutbildningen håller hög kvalitet och är anpassad till efterfrågan på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildning i kombination med praktik torde bli ett av de viktigaste instrumenten inom

ramen for individuella handlingsplaner i syfte att slussa personerna från arbetslöshet till arbete.

Det är kommitténs uppfattning att den arbetslöses försörjning under utbildningstiden skall finansieras av omställningsforsäkringen. Det betyder att några särskilda utbildningsbidrag inte utgår för arbetsmarknadsutbildning. Omställningsförsäkringen kan förväntas bli förmånligare än andra studiestödsñnansieringar i det reguljära utbildningsväsendet vilket kan anses vara orättvist. De som studerar inom den reguljära utbildningen bör, enligt detta synsätt, ha ekonomiska

samma

Arbetsmarknad och kompetensbehov 219

förutsättningar oavsett om de är arbetslösa eller För de arbetslösa är emellertid arbetsmarknadsutbildning ett alternativ till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Blir det mer ekonomiskt lönsamt att uppbära

omställningsförsäkring än att gå i en utbildning med lägre ersättning

en blir utbildningsaltemativet mindre lockande för den arbetslöse. Studieñnansieringssystemet för vuxenstudier kan i själva verket inte

vara neutralt i förhållande till individens situation på arbetsmarknaden. Som ett led i en aktiv arbetsmarknadspolitik är det samhällsekonomiskt rationellt att låta den arbetslöse behålla omställningsförsäkringen och studera i det reguljära utbildningsväsendet om en sådan utbildning efter en prövning visar sig vara den lämpligaste arbetsmarknadspolitiska åtgärden.

Enligt AMS uppföljningsundersökningar är det nästan uteslutande de utsatta grupperna invandrare och arbetshandikappade som har

- -

beretts plats inom den reguljära utbildningen. Studiefinansieringens

avgörande roll för att kunna rekrytera dessa grupper visades under den period då utbildningsbidraget reducerades och lånedel infördes. Av

en AMS statistik framgår att antalet deltagare i reguljärutbildningen föll från 25 150 personer budgetåret 1992/93 till ll 250 budgetåret

personer 1994/95 samtidigt som den reguljära utbildningens andel av den totala arbetsmarknadsutbildningen minskade från 14 till 6 procent. Deltagarantalet föll i syrmerhet bland de arbetshandikappade från 7 000 till 2 700

personer.

De svårigheter som den kommunala vuxenutbildningen har hañ för

att rekrytera deltagare till de utbildningsplatser ställts till de

som arbetslösas förfogande under senare år beror, enligt nyligen avslutad

en utvärdering från Göteborgs universitet, att studiestödet SVUXA

ger

en betydligt lägre ersättning än arbetslöshetsersättningen. Under budget-

året 1993/94 utnyttjades endast 70 procent av tillgängliga Komvuxplatser. Dessa erfarenheter visar att möjligheterna att rekrytera till

vuxna utbildningar hänger med de ekonomiska villkor gäller.

nära samman som

Det finns emellertid en risk med att låta arbetslösa som nyligen lämnat en oavslutad gymnasieutbildning erhålla omställningsförsäkring för att komplettera denna utbildning. Det kan leda till att ett antal personer väljer att i förtid hoppa av gymnasieutbildningen för att

senare komplettera den såsom arbetsmarknadsutbildning. För att undvika dessa risker föreslår kommittén att det bör finnas gräns för deltagande i

arbetsmarknadsutbildning i fomi reguljär utbildning baseras på

av som ålder och arbetslivserfarenhet.

Trots de stora satsningar som skett under senare år på att stärka arbetskrañens kunskaper och kompetens såväl inom arbetsmarknadsutbildningen som inom det reguljära utbildningsväsendet, så finns stora grupper som är i behov ett extra kunskapslyñ för att undvika

av en

220 Arbetsmarknad och kompetensbehov

långvarig arbetslöshet. En kraftig satsning på kompetenshöjning för den stora gruppen i åldrarna 30 år eller äldre och som är långtidsarbetslösa eller riskerar en längre tids arbetslöshet skulle svara mot ett akut och angeläget behov. Bland dessa personer finns många som saknar grundläggande kunskaper på grundskole- och gynmasieskolenivå. Som ett led i individuella handlingsplaner med klara mål för den enskilde att komma tillbaka i arbete, bör de erbjudas en relevant utbildning under en bestämd period med bibehållen omställningsförsäkring. Utbildningen bör vara klart arbetsmarknadsinriktad och den enskildes utbildningsval bör prövas mot möjligheterna att komma tillbaka till arbete. Arbetsförmedlingar och kommuner bör därför kunna avtala om det utbildningsutbud som i varje kommun och region kan göras tillgängligt för att motsvara behoven hos de arbetslösa.

Samordnad rehabilitering

Detta kapitel har utarbetats i samråd med Sjuk- och arbetsskadekommittén som delar den grundsyn som här återges. Sjuk- och arbetsskadekommittén kommer i sitt fortsatta arbete vidareutveckla och ytterligare konkretisera innehållet i avsnittet främst då vad avser finansiella och lagtekniska frågor. Sjuk- och arbetsskadekommittén kommer därefter att redovisa ett förslag i sitt slutbetänkande sommaren 1996.

Kommitténs ställningstagande i sammandrag:

o försäkringskassan, arbetsfönnedlingen och kommunen bildar en

samverkansorganisation på lokal nivå för planering och beställning av rehabiliterings- och andra arbetsförberedande insatser en ersättning motsvarande utbildningsbidraget vid yrkesinriktad

rehabilitering skall kunna lämnas till dem som omfattas av

rehabiliteringsinsatsema, under perioder av aktiva åtgärder

en försöksverksamhet genomförs i tvâ län, där Ami-verksamheten,

inom ramen för arbetsmarknadsverkets organisation, bildar en egen

uppdragsorganisation

7.1¶Stöd till utsatta

grupper

En gemensam uppgift för Sjuk- och arbetsskadekommittén S 1993:07 och Arbetsmarknadspolitiska kommittén A 1994:01 är att undersöka hur en bättre samverkan kan uppnås mellan olika inblandade parter vad gäller förebyggande insatser och rehabilitering.

Enligt Sjuk- och arbetsskadekommitténs direktiv skall en utgångspunkt för detta arbete vara att förslagen utfonnas så att försäkringarna ger drivkraft för aktivt förebyggande och rehabiliterande insatser.

I direktiven till Arbetsmarknadspolitiska kommittén dir. 1995:33

sägs bl.a. följande:

"Kommitténs förslag bör stimulera en utveckling av samarbete och samverkan i nätverk snarare än striktare gränsdragningar mellan olika offentliga organ centralt, regionalt och lokalt. Av betydelse för framtiden

222 Samordnad rehabilitering

är också att utveckla samspelet i arbetsmarknadspolitiken med de insatser som görs av parterna på arbetsmarknaden."

l prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling sägs bl.a. följande om arbetsmarknadspolitiken:

"Regeringen har tidigare föreslagit en ökad roll för kommunerna i arbetsmarknadspolitiken och det ñnns skäl att överväga ytterligare steg i den riktningen. Kommunerna spelar i dag en viktig roll inte bara för utvecklingen av sysselsättningen utan också för genomförandet av den samlade arbetsmarknadspolitiken. Kommunerna har dessutom det yttersta försörjningsansvaret för medborgarna. En samverkan mellan kommuner, försäkringskassa och arbetsfönnedling skulle kunna leda till en effektivare arbetslöshetsbekämpning.

Samtidigt decentralisering kan medföra en ökad samordning

som en och förbättrad effektivitet sådan utveckling inte invändningsfri.

är en

Möjlighet att erbjudas arbetsmarknadspolitiska åtgärder liksom kvalite-

ten i dessa får inte vara avhängig av var man bor. Vid upprättande av de individuella handlingsplanema kan dock samverkan med kommunen men också med försäkringskassan och arbetslöshetskassan vara till stor fördel. För att pröva ytterligare decentralisering av arbetsmarknads-

en politiken avser regeringen att medverka till att särskilda projekt kan genomföras i ett antal kommuner. Syftet med dessa försök skall vara att uppnå bättre samordning mellan bland annat försäkringskassa och

en arbetsförmedling.

En ännu starkare lokal förankring arbetsmarknadspolitiken skulle

av också bidra till en större träffsäkerhet och därmed en mindre risk för överutnyttjande systemen. En förutsättning för ett effektivt

av bekämpande av fusk är att arbetsmarknadens parter aktivt medverkar. Den starkast försvarar ett väl utbyggt välfärdssamhälle är den som

som har störst anledning att vara noggrann med att det inte missbrukas."

Kommitténs förslag bygger på direktiven till de båda utredningarna och ansluter sig till den linje regeringen förespråkat i prop. 1995/96:25. Förslagen är likalydande och gemensamma för båda kommittéema. De utvecklas nämnare i avsnitt 7.3.

7.1.1¶Nuvarande roll- och

ansvarsfördelning

Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder medicinsk,

av social, psykologisk och arbetslivsinriktad art och har som mål att hjälpa sjuka och skadade personer att återvinna bästa möjliga funktionsfönnåga och förutsättningar för ett normalt liv. Rehabilitering är en process där åtgärderna medvetet skall inriktas att kombinera och tidsmässigt samordna dessa mål. Rehabilitering omfattar således såväl medicinsk,

arbetslivsinriktad som social rehabilitering. Insatserna inom dessa områden flyter ofta i varandra till en integrerad helhet och alla delar måste ftmgera och samspela för ett lyckat resultat.

Försäkringskassan

Försäkringskassan Fk har till uppgift att samordna och se till att de

rehabiliteringsåtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.

Kassans övergripande samordningsansvar för samhällets rehabiliteringsverksamhet gäller personer som är inskrivna hos försäkringskassan eller

har rätt till sjukpenning. I samordningsansvaret ligger att organisera ett

effektivt samarbete mellan olika myndigheter och organ med uppgifter

inom rehabiliteringsområdet.

Arbetsgivaren

Arbetsgivaren har förstahandsansvaret att uppmärksamma och utreda behov av arbetslivsinriktad rehabilitering, se till att åtgärderna kommer till stånd och att finansiera dem. Ansvaret för finansieringen begränsas till det ansvar som arbetsgivaren har för åtgärder som kan vidtas inom eller i anslutning till den egna verksamheten eller för att den anställde skall kunna kvar inom verksamheten. Vad är rimligt att kräva

vara som av arbetsgivaren i fråga om åtgärder avgörs efter en prövning

av omständigheterna i det enskilda fallet där såväl den anställdes

som arbetsgivarens förutsättningar vägs in.

Företagshälsovården

I regeringens uppdrag till Arbetsmiljöfonden definieras begreppet företagshälsovård som en opartisk rådgivande expertfunktion. Både från samhällets sida och arbetsmarknadens parter betonas att

av företagshälsovården bör ha överblick och helhetssyn på arbetsmiljö- och

rehabiliteringsfrågor. Företagshälsovården FHV har en samlad kompetens som gör det

möjligt att identifiera och beskriva för uppdragsgivaren de samband

som finns mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa, dvs. förklara arbetsmiljöns påverkan på medarbetarnas hälsa och företagens ekonomi. Företagshälsovården erbjuder i dag ofta kompetens inom områdena beteendevetenskap, medicin och teknik. På grundval detta

helhetsperspektiv lämnar företagshälsovården förslag till åtgärder och verkar för att föreslagna åtgärder genomförs.

Arbetstagarorganisationer

l individfall är de fackliga organisationerna en viktig samarbetspartner i rehabiliteringsarbetet på arbetsplatsen. För att öka drivkraften i rehabiliteringen bör därför den anställdes fackliga organisation ha en aktiv del i rehabiliteringsarbetet, om den anställde begär det.

Arbetsmarknadsmyndigheten

Arbetsmarknadsverkets AMV:s främsta uppgift är att de lediga platserna samt se till att de arbetssökande snabbt lär ett arbete, som så nära som möjligt ansluter till önskemål och förutsättningar. AMV:s rehabiliteringsverksamhet utgörs av en anslagsñnansierad verksamhet med förvaltningsmedel till myndigheten och åtgärdsmedel till utbildningsbidrag till deltagare i den yrkesinriktade rehabiliteringen. Dessutom finns uppdragsverksamhet riktar sig till

en som forsäkringskassor och arbetsgivare och vars verksamhet finansieras fullt ut av dessa beställare. Den intäktsñnansierade verksamheten

- Arbetslivstjänster svarar för 25 procent av försäkringskassans köp av

sådana tjänster. Målet för AMV:s anslagsfinansierade yrkesinriktade rehabiliteringsverksamhet är att arbetslösa arbetssökande med funktionsnedsättningar skall finna, få och behålla ett arbete i första hand på den reguljära arbetsmarknaden. Målet för den intäktsñnansierade verksamheten är att förhindra utslagning och underlätta återgång i arbete for anställda. För att nå dessa mål har verket resurser för yrkesinriktad rehabilitering i form av olika specialistkompetenser, bl.a. med inriktning på olika grupper av funktionshindrade. Enligt uppgift från Arbetsmarknadsstyrelsen AMS prioriteras arbetssökande med arbetshandikapp vid användningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som verket förfogar över, inte minst de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade. Den anslagsfinansierade servicen för personer med arbetshandikapp kan bestå av såväl yrkesinriktad rehabilitering som platstörmedling och

yrkesvägledning vid arbetsförmedling eller arbetsmarknadsinstitut Ami

beroende på servicebehovet i det enskilda fallet. Rehabiliteringsverksamheten är dock sammanhållen inom arbetsmarknadsinstituten nära

som samspelar med arbetsförmedling och med övriga myndigheter som direkt hos Ami aktualiserar arbetslösa sjukskrivna med behov av yrkesinriktad

rehabilitering.

Hälso- och sjukvården

Hälso- och sjukvården ger hälso- och sjukvårdshuvudmärmen ett ansvar för befolkningens hälsa men också en stor frihet att utfomia vården efter lokala och regionala förutsättningar och behov. Målet för hälso- och sjukvården god hälsa och vård på lika villkor. I hälso- och

är en en

sjukvårdshuvudmarmens ansvar ingår att erbjuda medicinsk behandling och medicinsk rehabilitering. Sjukvårdens rehabiliteringsmål år att så

långt som möjligt återställa ñinktionsfönnågan. Rehabiliteringen kan också syña till att förbättra nedsatt funktion.

Kommunen

Kommunen har ansvaret för den sociala rehabiliteringen. Övergripande mål för socialtjänsten är att skapa ekonomisk och social trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktivt deltagande i samhället. Socialtjänstens mål kan mera konkret sägas att ta reda på vilka

vara hjälpbehov som finns hos kommunens invånare och att infonnera de

om möjligheter till stöd och hjälp som står till buds. Ytterligare mål är att vid behov förmedla kontakter och insatser från andra myndigheter och att ta sig an och göra något de behov av stöd och hjälp som inte tillgodoses av någon annan myndighet. Kommunen har också ansvar för vård av alkohol- och narkotikamissbrukare.

Yrkesinspektionen

Yrkesinspektionen är regional tillsynsmyndighet på arbetsmiljö- och

arbetstidsområdet. Yrkesinspektionen bedriver inspektionsverksamhet och meddelar förelägganden och förbud enligt 7 kap. arbetsmiljölagen 1977:1160 AML samt vidtar i övrigt de åtgärder som tillsynen ger anledning till. Yrkesinspektionen följer och bevakar således arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna och ser till att arbetsgivaren följer de regler som gäller beträffande arbetsmiljön och rehabiliteringsverksamheten som sådan. Yrkesinspektionen arbetar i första hand

förebyggande så att arbetsmiljörisker upptäcks och avhjälps innan några

skador har inträiTat. Yrkesinspektionen kan ingripa om arbetsmiljön behöver åtgärdas för att, enligt kraven i AML, anpassas efter en enskild arbetstagares behov. När det gäller rehabiliteringsarbetet är det yrkesinspektionens uppgift att se till att arbetsgivaren uppfyller kraven i AML på att det i dennes verksamhet finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhct vilket innebär att det måste finnas bl.a. rutiner, resurser m.m. för verksamheten.

226 Samordnad rehabilitering

Samhall AB

Samhallkoncemen skall ett meningsfullt och utvecklande arbete till

på grund fysiska, psykiska, intellektuella eller personer som av socialrnedicinska handikapp har svårigheter att få fast på den reguljära marknaden. Arbetstillfallena skall lokaliseras till orter där det finns behov arbete för arbetshandikappade. En placering hos Samhall

av kan bli aktuell när inga andra arbetsmarknadspolitiska lösningar kan erbjudas lönebidrag eller andra stödåtgärder på den reguljära

genom arbetsmarknaden. Rekryteringen av arbetshandikappade till Samhall sker via Af/Ami.

7.1.2 individer med behov särskilt stöd

Grupper av av

I många fall orsakas nedsatt arbetsförmåga av en blandning av medicinska, psykologiska, sociala och arbetsmarknadsrelaterade problem. Samspelet mellan de olika ersättningssystemen är därför särskilt viktig. En tydligare avgränsning av socialförsäkringen kan medföra att kraven på arbetsmarknadspolitik, arbetslöshetsförsäkring och socialbidrag ökar. Samtidigt som gränsdragningen mellan olika försäkringsgrenar görs tydlig är det viktigt att upprätthålla en helhetssyn på individens situation och att regelsystem samspelar så att en arbetslivsinriktad rehabilitering kommer till stånd.

Med utgångspunkt från att olika grupper av individer har olika behov av insatser, bör ett första steg vara att definiera dessa grupper. Här innefattas då alla, från dem som inte är etablerade på arbetsmarknaden och befinner sig i zonen mellan försäkringskassa, arbetsfönnedling/Ami och socialtjänsten, till dem som har ett arbete men antingen har dokumenterade sjukdomsbesvär eller är långtidssjukskrivna och riskerar att slås ut från arbetsmarknaden. Nedanstående kartläggning avser grupper med behov av extra stöd för att återställa arbetsfönnågan och/eller stärka konkurrensförmågan på arbetsmarknaden.

Arbetslösa sjukskrivna

Ett uppmärksammat problem som förts fram av bl.a. försäkringskassan

år att de arbetslösa sjukskrivna är svårrehabiliterad grupp som

en riskerar falla vid sidan av den under senare år intensifierade arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

I den arbetslivsinriktade rehabiliteringen sätts den sjukskrivnes arbetsplats och arbetsgivare i centrum. Rehabiliteringen skall bedrivas med arbetsplatsen utgångspunkt och det är arbetsgivaren som har

som

Samordnad rehabilitering 227

huvudansvaret för att det finns en organiserad rehabiliteringsverksamhet

och att rehabiliteringen kommer till stånd. För de arbetslösa är det i stället arbetsmarknadsverket och försäkringskassan som har ansvaret.

Riksförsäkringsverket RFV har nyligen genomfört en

riksomfattande undersökning långvarig sjukskrivning och om rehabilitering. Vidare har en jämförande studie av arbetslösa sjukskrivna och anställda sjukskrivna i Stockholm och Jämtlands glesbygd genomförts John Selander m.fl. vid Mitthögskolans enhet för av socialförsäkringsforskning. Av dessa båda undersökningar framgår bl.a. att de arbetslösa utgör en betydligt högre andel bland de långtidssjuka än bland befolkningen i övrigt. I RFV:s undersökning uppgick de arbetslösa till 18 procent de långtidssjuka och i Selanders studie till 20 procent i av Stockholm och 15 procent i Jämtlands län. Bland befolkningen i övrigt uppgick de arbetslösa till drygt 8 procent SCB 1995. Redan tidigare undersökningar som gjorts av Riksförsäkringsav verket framgår att andelen långtidssjuka som vid insjuknandet saknat arbete har varit stor. l rehabiliteringsberedningens betänkande SOU 1988:41 att 85 procent de långtidssjukskrivna har ett anges ca av

anställningsförhållande.

Ökningen andelen arbetslösa sjukskrivna har enligt RFV:s av undersökning varit stor från 12 procent 1991-1992 till 18 procent 1993-1994. Denna ökning har säkert sin förklaring i den starkt ökade arbetslösheten under 1990-talets första hållt. Att andelen arbetslösa är betydligt högre bland de långtidssjuka än bland befolkningen i övrigt har troligen också andra förklaringar. Ända sedan 1980-talets början har ca 12 procent de långtidssjuka saknat arbete eller varit placerade i av skyddat arbete vid insjuknandet, vilket betydligt större andel än är en bland befolkningen i övrigt. Mellan 9 och 10 procent dessa är av arbetslösa vid insjuknandet. Detta har gällt under hela l980-talet. Under l980-talet och 1990-talets första år var antalet långtidssjuka ca 150 000, vilket innebär att långtidssjukskrivna som var arbetslösa vid insjuknandet uppgick till 15 000 personer. De långtidssjukskrivna har ca sjunkit till 100 000 vilket innebär att antalet arbetslösa i nu ca personer, denna enligt RFV:s undersökning och John Selanders studie grupp, uppgår till 18 000 Om ser till numerären innebär detta ca personer. man att antalet långtidssjuka vid insjuknandet arbetslösa inte som var förändrats nämnvärt sedan 1980-talets början. Mycket talar för att antalet arbetslösa sjukskrivna är ganska konstant och inte påverkas nämnvärt konjunkturväxlingar med undantag för av den djupa lågkonjunkturen under 1990-talets första hälft.

Andra intressanta resultat i Selanders studie är att

Psykiska diagnoser förekommer betydligt oftare bland de arbetslösa än bland de anställda.

De arbetslösas sjukpenningperioder blir oavsett diagnos längre än de

anställdas och de arbetslösa får vänta längre innan rehabilitering aktualiseras.

Risken att ett sjukpenningfall avslutas med ett sjukbidrag är betydligt

högre för de arbetslösa än för de anställda i Stockholm, medan det i

Jämtland är vanligare att de arbetslösas sjukperioder övergår i

en ny

sjukskrivning. I Jämtlands glesbygd föreligger ingen skillnad mellan

anställda och arbetslösa vad beträffar övergång i sjukbidrag eller

förtidspension.

Med hänsyn till att andelen arbetslösa är betydligt större bland de långtidssjuka än bland befolkningen i övrigt samt att denna över

grupp tiden inte varierar särskilt mycket i storlek kan ställa sig frågan

man om det här till en del rör sig människor saknar riktig

om en grupp som en förankring på arbetsmarknaden som är bidragsberoende och vandrar runt mellan samhällets olika stödsystem. Denna hypotes finner stöd i

en rapport till ESO "En Social Försäkring" Ds 1994:81. l rapporten har man undersökt hur bidragsberoende och självförsörjningsfönnåga utvecklas över tiden för personer med olika bakgnmd. Undersökningen bekräftar den bild framkommit i studier finns från andra länder

som som bl.a. från Danmark nämligen att det är individer över tiden

samma som

dyker upp i försäkringssystemens olika Det

grenar. avser en förhållandevis liten grupp, möjligen 15 000 i

personer

socialförsäkringssystemet. Då ett antal personer vid tidpunkt

samma

också finns i de andra stödsystemen, arbetsmarknadspolitiska åtgärder

eller hos socialtjänsten är antalet troligen större.

Det måste framhållas att nuvarande sektoriserade system med olika

förutsättningar för statistik m.m. gör en probleminventering svåröver-

skådlig. Att kvantifiera demta och andra samtidigt återfinns

grupper som i olika stödsystem kan därför inte bli annat än antaganden.

Personer med funktionshinder/arbetshandikapp

Handikapprörelsen omfattar 40 riksförbund med än 450 000

ca mer medlemmar.

Handikapprörelsens definition handikapp innebär att den skall

anses vara handikappad, som till följd av bestående funktionsnedsättning möter betydande svårigheter i sin dagliga livsföring. Med

detta menas

inte bara svårigheter i basfunktioner såsom arbete, boende och kommunikation utan också exempelvis att inte kunna ta del av infomiation, konst och litteratur eller att inte kunna delta i de fritidssysselsättningar som man är intresserad av.

I handikapputredningens slutbetänkande SOU 1992:52 anges att det

absoluta flertalet i utredningens målgrupp inte är registrerade som arbetssökande vid arbetsförmedlingarna. Handikapputredningen anser

också att en betydande del av de ca 400 000 personerna som uppbär

förtidspension eller sjukbidrag bör ha de arbetsfömtsättningar som kan jämställas med t.ex. förutsättningar hos arbetshandikappade anställda

inom Samhall.

När det gäller antalet personer med "arbetshandikapp" som registreras vid arbetsförmedlingarna avser man en betydligt vidare personkrets än den av handikapprörelsen definierade målgruppen. Enligt uppgift från Arbetsmarknadsstyrelsen AMS har antalet arbetshandikappade arbetssökande utan arbete ökat från ett månadsgenomsnitt på ca 28 000 budgetåret 1991/92 till drygt 46 000 under 1993/94. Detta är dock en mindre ökning än vad som gäller för samtliga arbetssökande. AMS anser emellertid att antalet arbetshandikappade med behov av stöd från Af/Ami underskattas vilket anses bero på att många förtidspensioneras medan andra inte registreras som handikappade trots påtagliga arbetshinder.

Ungefär 15 procent de sökande är anmälda på arbetsfönned-

av som lingen bedöms ha behov av Amizs arbetslivsinriktade rehabilitering. Detta innebär att ca 100 000 arbetssökande behöver tillgång till dessa tjänster. Beräkningama har baserats på sökande utan arbete, deltidsarbetslösa samt sökande med tillfälligt arbete.

Bland dessa sökandekategorier har behov av arbetslivsinriktad rehabilitering bedömts vara för handen för 75 procent av de arbetshandikappade och 25 procent av utomnordiska sökande samt för ungdomar med särskilt långa anmälningstiden

Trots svårigheterna på arbetsmarknaden har antalet arbetshandikappade som kunnat beredas arbete eller åtgärd kunnat upprätthållas. AMS

i en rapport till regeringen, 1994-09-23, att Af/Ami de tre uppger senaste budgetåren, inte bara "hållit ställningama" resultatmässigt utan

även lyckats hjälpa allt fler arbetshandikappade till arbete. Varje månad

under 1993/94 fick i genomsnitt 2 147 arbetshandikappade arbete genom Af/Ami, jämfört med l 561 arbetssökande 1991/92. Om man utgår från AMS uppgift om antalet registrerade arbetssökande med arbetshandikapp, rör det sig i denna grupp om ca 45 000

funktionshindrade/arbetshandikappade med behov av stöd från Af/Ami.

Unga handikappade

Af7Amizs verksamhet med särskilda insatser för handikappade

unga utvecklades i en försöksverksamhet under åren 1986-1990. Målgruppen för försöksverksamheten var ungdomar med sjukbidrag/förtidspension i åldern 16-29 år skulle erbjudas Af/Ami:s kompetens för att pröva

som sina möjligheter till arbete och utbildning för att helt eller delvis kunna

lämna socialförsäkringen. Försöksverksarnheten genomfördes i nära samarbete med Af/Ami, försäkringskassorna och andra rehabiliterings-

aktörer. I syfte att förbättra de funktionshindrade ungdomarnas möjligheter till arbete eller yrkesutbildning direkt efter avslutad skolgång och därigenom förhindra pensionsaltemativet inleddes ett nära samarbete mellan Af/Ami och skolan. Genom att tidigarelägga och intensifiera vägledningsinsatser till funktionshindrade elever kunde skolans SYO kompletteras så att dessa elever redan från årskurs 8 fick ta del

av Af/Amizs specifika kompetens vad gäller funktionshinder i relation till arbete. Möjligheterna till tekniska anpassningsåtgärder och ersättning till arbetsbiträde vid praktisk arbetslivsorientering ökade möjligheterna för även gravt funktionshindrade ungdomar att få kontakter med arbetslivet. Denna form av vägledningsinsatser sker i nära samverkan mellan Af/Amj, skolans SYO-konsulenter, SIH-konsulenter eller särskolans yrkesvalslärare. Under försöksverksamheten genomfördes

gemensamma utbildningsinsatser och konferenser med erfarenhetsutbyte för de olika samverkande aktörerna vilket lade grunden för ett omfattande nätverk. Detta nätverk har varit grunden för den fortsatta verksamheten efter försöksperiodens slut. Erfarenheterna från försöksverksamheten har tagits tillvara och vidareutvecklats och är sedan budgetåret 1990/91

en del av den reguljära verksamheten vid Af/Ami. Verksamheten har volymmässigt ökat och antalet ungdomar med sjukbidrag/förtidspension som omfattas av "unga handikappadeverksamheten" har ökat från l 350 budgetåret 1990/91 till 2 394 budgetåret 1994/95. Under budgetåret 1994/95 har 53,6 procent eller l 284 gått till aktiva åtgärder dvs. fått arbete, praktik eller utbildning. De ungdomar kommer till Af7Ami

som har oftast aktualiserats via det uppbyggda nätverk beskrivs

som ovan.

Även skolsamverkan har hög volym och har ökat från

en att budgetåret 1990/91 omfatta l 538 Skolungdomar till 2 264 budgetåret 1994/95. Samtliga Skolungdomar har fått del väglednings- och

av planeringsinsatser från Af/Ami. 370 ungdomar har fått arbete eller praktik i anslutning till avslutad utbildning och 339 har fått feriearbete och för 268 har Af/Ami anskaffat särskild PRAO-plats oftast med någon form av anpassningsåtgärd. Drygt 220 ungdomar har deltagit i särskilda vägledningsveckor vid Ami skall ligga till grund för den fortsatta

som studie- och yrkesplaneringen.

Samordnad rehabilitering 231

Psykiskt störda

I Psykiatriutredningens delbetänkande SOU 1992:72 konstateras att socialförsäkringen är mycket viktig del den service, stöd och vård en av riktas till psykiskt störda. Psykiska drabbar ofta som människor tidigt i livet och det är vanligt att sjukdomen leder till svåra funktionshinder blir bestående under lång tid. Många psykiskt som störda är därför beroende bidrag från socialförsäkringen för att klara av

sin försörjning. Ersättningar från socialförsäkringen utgör de största

kostnaderna för den service, stöd och vård som riktas till psykiskt

långtidssjuka. Psykiatriutredningens uppdrag gällde främst de som har

långvarig och svår psykisk störning. Ur delbetänkandets sammanen fattning har följande uppgifter hämtats. De totala samhällskostnadema för service, stöd och vård till psykiskt störda uppgår till lägst 40

miljarder kronor. Av dessa faller ca 12 miljarder på socialförsäkringen

därmed för de största kostnaderna bland insatserna för som svarar

psykiskt störda.

Psykiatriutredningen initierade en särskild studie av beslut om

förtidspensioner eller sjukbidrag med en psykisk första eller andra

diagnos. Studien gällde beslut under oktober och november 1991. Utvecklingsstörning har i undersökningen inte setts som en psykisk störning. Ungefär 7 000-8 000 personer får varje år beslut om nytt sjukbidrag eller förtidspension med en psykiatrisk diagnos. Av samtliga ny

förtidspensioner/sjukbidrag de psykiska stömingama för ca

nya svarar 15 procent. En fjärdedel besluten gäller personer som har en psykosav diagnos och tre fjärdedelar gäller de relativt lindrigare diagnoserna

neuros. Av bearbetningar Riksförsäkringsverket RFV utförde för som utredningen framgår att antalet personer med en psykisk första diagnos grund får förtidspension eller sjukbidrag kan beräknas uppgå till 85 som 000 eller 23 procent samtliga med förtidspension eller sjukbidrag. Att av de psykiatriska sjukdomarna i stor utsträckning drabbar unga människor

framgår att 45 procent av samtliga med förtidspension eller

sjukbidrag är än 45 år har psykiatrisk första diagnos. Det

som yngre en

regionala mönstret för förtidspensioner med psykiatriska diagnoser

skiljer sig också markant från det som gäller för förtidspensioneringarna i stort. De glest befolkade delarna landet har i första hand många av förtidspensionärer. Storstäderna har dock den högsta förekomsten av

förtidspensionärer med psykiatriska diagnoser. Göteborg har i det

nännaste dubbelt så många som riket i stort. Sammantaget visar studien mycket entydigt att rehabiliteringen av psykiskt störda är outvecklad. Enligt de läkare som utfärdat de läkarutlåtanden varit grund för besluten, skulle arbetsförmågan hos som

30 procent av patienterna kimnat påverkas positivt rehabiliteringen

om varit bättre utfonnad. Samtidigt ger läkarna uttryck för betydande

en optimism. Enligt deras bedömning bör 57 procent alla erhållit

av som

förtidspension/sjukbidrag få en förnyad rehabilitering med inriktning mot

arbete. Flertalet 41 procent av samtliga bör enligt låkama få

- - en

rehabilitering riktad mot ett skyddat arbete, men så många 16

som procent bör få en rehabilitering mot arbete på den reguljära arbetsmarknaden. De största bristerna finns enligt läkama i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och i samordningen insatserna.

av Många anser också att den psykiatriska rehabiliteringen är outvecklad till sitt innehåll vad gäller insatserna till dessa patienter. Många de

av aktuella personerna saknar eller har svag kontakt med arbetslivet. Eftersom försäkringskassans åtgärder i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen främst är riktade till personer med en år detta

en viktig förklaring till att kassan i mycket liten utsträckning hade köpt

rehabiliteringstjänster till dessa patienter.

Vid sidan av den psykiatriska sjukdomen bristen på anpassat

var arbete och individens oförmåga att klara de sociala krav arbetslivet

som ställer, de faktorer som haft störst betydelse för de beslut fattades.

som

I både Psykiatriutredningen och Handikapputredningen konstaterades

att det finns grupper med en komplex problematik är i behov att ett

som betydligt större individuellt stöd än vad som vanligtvis kan ges inom ramen för Ami eller de övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. AMS har också konstaterat att så är fallet och föreslog i anslagsframställningen inför 1992/93 att en försöksverksamhet med den amerikanska supported employment-metodiken skulle få prövas och utfonnas efter svenska förhållanden och behov. Detta uppdrag har utvidgats till att omfatta 14 län.

Målgruppen för försöksverksamheten år de med omfattande funktionsnedsättning som inte kan ta del av de gängse arbetsmarknadspolitiska åtgärdema. Det har visat sig att psykiskt handikappade är den största gruppen. Verksamheten sker i nära samverkan med andra rehabiliteringsaktörer och de särskilt anställda stödpersonema som skall ge det individuella stödet till den enskilde och till arbetsplatsen har oftast sin anställning hos kommun, psykiatrisk verksamhet, organisationer eller andra som ser som sin roll i att samverka med arbetsmarknadsmyndighetema för att ge optimalt stöd till dessa funktionshindrade.

Den uppföljning av försöksverksamheten skedde den l

som per december 1994 visar på den komplexitet och behov samverkan

av som finns mellan olika aktörer för att allt skall fungera för att framför allt gruppen psykiska arbetshandikappade skall få ett fotfäste på arbetsmarknaden. Det förefaller dock den svenska upplägg-

som om ningen av försöksverksamheten och den modifierade formen

supported employment-medodik som tillämpas svarar mot en del

gruppers behov som inte varit tillgodosedda i andra stödåtgärder. Den svenska försöksverksamheten har utgångspunkt att vara ett Särskilt

som introduktions- och uppföljningsstöd SIUS vilket innebär att stödet skall

långsiktigt. Bristen på ett individuellt långsiktigt stöd har oftast vara beskrivits den felande länken när det gäller personer med ett

som psykiskt handikapp och deras möjligheter att inte bara ñ ett arbete utan framför allt att kunna stanna kvar. Inom ramen för försöksverksamheten måste olika aktörer ta ansvar inom sina kompetensområden och de särskilda stödpersonema på arbetsplatsen skall inte ingå i en terapeutisk relation utan sådant stödbehov finns skall detta skötas av den

vårdgivande aktören parallellt med arbetet.

Även SIUS kan för del den felande länken så finns ett

om svara en av mångfacetterat behov insatser och inom försöksverksamheten har

konstaterat att för vissa grupper måste en annan form av social man rehabilitering komma till stånd innan det är möjligt att komma ut på en arbetsplats även om det individuella stödet ges i form av stödperson. ; i Med det psykiska handikappets komplexitet finns inte någon given tidpunkt då den enskilde kan sägas vara fárdigrehabiliterad utan bedömningen måste ske i nära samverkan mellan arbctsmarknadsmyndighetema och andra rehabiliteringsinstanser Inom ramen för det utvecklingsarbete som bedrivs med medel för otraditionella insatser inom anslaget Åtgärder för arbetshandikappade finns flera försöksverksamheter år inriktade på att finna lämpliga samverkansformer

som

smidig övergång från den vårdande/rehabiliterande verksamheten där en till arbete kan ske vid rått tidpunkt och med råtta stödinsatser. Rehabcenter i Växjö är ett exempel sådan försöksverksamhet men liknande verksamheter prövas på annat håll t.ex. Arbetsprojektet i Lund och olika verksamheter i Gävleborgs län där även enskilda företag deltar i samverkan.

Personer med psykosocial ohälsa

Begreppet psykosocial ohälsa har i ett populärvetenskapligt perspektiv nått viss allmän acceptans och kan sägas ha dubbel innebörd.

en en Begreppet refererar dels till sociala riskfaktorer i form av vissa livssituationer och problem, dels till en viss symtomologi i fonn av framför allt psykiska men även vissa somatiska besvär. Det primära är individens upplevelse och begreppet kan således stå för en mångfald av tillstånd och livssituationer i den enskilda människans liv.

I Malmöhus län har studie gjorts psykosocial ohälsa i

en av

primärvården och allmänläkamas bedömning av patienter med

avser

psykosocial problematik. I studien helhet är intresset inte i första som hand inriktat på patologiska fenomen, utan på individens uppfattning om sin livssituation och faktorer som påverkar välbeñmiandet. Studien har utförts som en enkät till samtliga allmänläkare anställda inom Malmöhus läns landsting. Enkäten innehöll frågor läkarens ålder, kön, om yrkeserfarenhet och specialintresse inom allmänmedicinen. Dessutom farms frågor om andelen patienter med psykosocial/existentiell problematik, symtombild, primärvårdens möjligheter, diagnoskriterier, åtgärder och samarbete samt läkarens utbildning med avseende på psykosociala frågor. Av de definierade besvären/symtomen stor del läkarna uppger en av att värk i axlar, nacke, rygg och är vanligast. Ytterligare besvär annar som oña förekommer är allmän trötthet och besvärsbild med flera en symtom samtidigt. Den psykosociala problematiken som möter består främst av ensamhet/isolering. Dessutom stor del anger en av läkarna att patienterna har bekymmer i form familjeproblem och av konflikter på arbetsplatsen. Allmänläkamas klassificering patienter, på grund av som av psykosocial problematik svårligen går att medicinsk diagnos är ge en heterogen. Klassiñceringen sker huvudsakligen inom åtta kategorier: symtomdiagnoser, allmän medicinsk undersökning, psykosomatiska besvär, socialmedicinska problem, psykiatriskt definierade tillstånd. Den biopsykosociala modellen helhetssyn får ett massivt stöd av allmänläkarkåren. Nästan samtliga ställer sig bakom påståendet att det vid fastställandet av en diagnos är lika viktigt att beakta psykologiska och sociala biomedicinska aspekter på patienternas problem. Det som visar sig dock att läkarna i hög utsträckning klassificerar patientens besvär i form av symtomdiagnoser. Detta innebär saxmolikt att läkama teoretiskt accepterar helhetssynen att den biomedicinska men begreppsapparaten dominerar i det kliniska arbetet. Studien har gett stöd tidigare undersökningar visat att som psykosocial ohälsa är vanligt förekommande i primärvården. Det är emellertid omöjligt att närmare kvantiñera denna l studien grupp. redogörs för analys ett stort antal läkarbesök Kushner 1981. en av Resultatet visar att i ca hälften av antalet besök ñnner patologisk man en orsak, medan den andra hälñen patientema saknar objektiva av sjukdomstecken. Bland de 50 procent patienterna saknade av som objektiva sjukdomstecken dominerade psykosociala problem 35 procent. Studien visar också att patienter med psykosocial ohälsa i primärvården uppvisar heterogen bild med blandning en en av somatiska, psykologiska och psykosociala problem manifesteras som genom diffusa symtom. Att läkarna i hög utsträckning klassiñcerat

patientens besvär i fonn av symtomdiagnoser kan innebära att roten till det onda hamnar utanför det som både läkare och patient fokuserar vilket hindrar problemlösningen. Det bestyrker också en erfarenhet hos försäkringskassoma att detta är en svårrchabiliterad grupp där

rehabiliteringen ofta misslyckas på grund av att patientens egentliga

problem inte klarlagts.

Ovanstående genomgång av de grupper som behöver särskilt stöd för att återställa arbetsförmågan dvs. de personer som beñrmer sig i zonen mellan försäkringskassan, AfYAmi och socialtjänsten, visar att det sammantaget handlar om ca 65 000 personer, fördelade på sjukskrivna arbetslösa, arbetshandikappade och psykiskt störda. Därtill kommer personer med psykosocial ohälsa, en grupp som är diffus, svårrehabiliterad och omöjlig att kvantiñera. Med hänsyn till att en del

dessa 65 000 personer samtidigt befinner sig i flera stödsystem är av gruppen sannolikt mindre, möjligen 40 000-50 000 personer. Det bör också påpekas att det inte är alla utan troligen en mindre del av dessa som är i behov av särskilt stöd och särskilda åtgärder för att återfå sin arbetsfönnåga.

7.1.3¶Behovet samordning

Regeringen uppdrog 1994-03-17 åt Statskontoret att göra

en sektorsövergripande analys av rehabiliteringsområdet med tyngdpunkt på den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Statskontorets arbete redovisas i en slutrapport "Arbetslivsinriktad rehabilitering

sektorsövergripande analys" l 994: 15.

Analysen har tydliggjort problem som sammanhänger med oklara ansvarsforhållanden och bristande överensstämmelse av mål aktörema emellan, brister i samarbete och samverkan, oklara incitament, brister i

resultatkrav och resultatredovisningar och svårigheter att styra

verksamheten.

Statskontoret anser att ingen aktör kan sägas ha en helhetssyn på individens situation, trots försäkringskassans samordnande roll. Aktörema sinsemellan har olika incitament att verka för individs

en rehabilitering. Aktörema har också olika ñnansieringskällor och ingen aktör har ansvaret för hur resurserna totalt sett utnyttjas. Var och en

inom sin ram. Kostnader kan därigenom vältras över på en annan agerar sektor. Med befintlig aktörs- och ñnansieringsmodell är det svårt att maximera kostnadseffektiviteten.

Lokal samverkan mellan olika rehabiliteringsaktörer i form av olika försöksverksamheter förekommer dock i stor utsträckning nint om i

landet. Några av dessa redovisas här som en bakgrund till kommitténs

ställningstaganden.

Samverkan i storstadsregionema

Genom beslut av regeringen den 14 februari 1991 tilldelades AMS medel från arbetsmarknadsdepartementet och Socialdepartementet för att initiera, stödja, följa upp och utvärdera ett antal samverkansprojekt i vissa storstadsområden. Försöksverksamheten kom att omfatta elva

delprojekt i Stockholm, Göteborg och Malmö. De olika projekten bygger på samverkan mellan arbetsfönnedling, socialtjänst och försäkringskassa. Av delrapporter framgår att de olika projekten kan utvisa mycket

goda resultat. En viktig erfarenhet som redovisas från ett delprojekt i Rinkeby i Stockholm är att lokaliseringen i lokaler har

gemensamma direkt möjliggjort ett mer nära samarbete mellan de tre berörda myndigheterna än vad som är traditionellt. I rapporten sägs att "personalen kan planera tillsammans och utnyttja de gemensamma resurserna, vilket leder till en tidigare och samordnad insats". I en delrapport från Angered sägs "Grundidén är att skall samla kompetensen från de olika samverkande myndigheterna och arbeta samtidigt. I de olika delprojekten prövar olika metoder. Vi kan även förkorta väntetidema genom det arbete som vägledningsgruppen gör ute hos andra myndigheter. Genom vårt arbetssätt överför även kunskaper mellan myndigheter."

Finspångsprojektet

Finspångsprojektet bygger på en finansiell samordning mellan försäk-

ringskassan, arbetsformedlingen/arbetsmarknadsinstitutet, socialtjänsten

och hälso- och sjukvården inom Finspångs kommun. En försökslagstiftning om finansiell samordning är i kraft sedan den l juli 1994. Att arbeta med finansiell samordning innebär att delar av resp huvudmans budget ingår i en gemensam beställarorganisation. Den gemensamma resursen utnyttjas för insatser med utgångspunkt från medborgarnas behov och inte i första hand utifrån myndigheternas verksamhetsinnehåll.

Arbetsmodellen i sig tvingar, i positiv mening, fram en nödvändig

samverkan mellan de olika producentema inom samhällsaktöremas ansvarsområden. Efter en genomförd förstudie påbörjades det egentliga projektet våren 1995 med bildandet av ett för myndigheterna gemensamt bedömarteam. Någon rapport från projektet föreligger ännu inte.

Samordnad rehabilitering 237

Projekt 4S i Stenungsund

Regeringen beslutade 1994-06-30 om medgivande för Bohuslandstinget,

Stenungsunds kommun och Bohusläns allmänna försäkringskassa att med stöd av lagen 1994:566 om lokal försöksverksamhet med

finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård samt

socialtjänst bilda ett beställarförbund och inom ramen för detta bedriva försöksverksamhet med finansiell samordning. Avsikten med projektet är att se om ett nytt ekonomiskt styrsystem kan spara pengar.

Till en ny gemensam kassa har lagts landstingets pengar för hälsooch sjukvård, Stenungsunds kommuns pengar för socialtjänsten och

försäkringskassans pengar för arbetsskadeförsâkring och sjukförsäkring.

Totalt handlar det om ca 300 miljoner kronor under ett år.

Ett helt nytt politiskt organ har inrättats med politiker som har erfarenhet från de olika arbetsområdena som ingår i projektet. Nämnden fungerar som en beställamämnd och tecknar avtal med landsting,

kommun, försäkringskassa, privata företag, kooperativ, stiftelser och

andra som kan ställa upp med de tjänster som behövs på billigaste och/eller kvalitativt bästa sätt. Nämnden förfogar över den gemensamma kassan och har stöd från ett särskilt kansli, där olika data om invånarnas behov av vård och service samlas och analyseras. Det gäller bl.a. statistik om sjukskrivningar, omsorgsbehov och sjukvårdskonsumtion.

Ami/arbetsfönnedlingen i Stenungsund som inte ingår i

försöksverksamheten med samñnansiering är anslutna till projektet genom ett samverkansavtal.

Enligt uppgift av projektledningen i Stenungsund har man ännu inte helt funnit fonnerna för verksamheten. Även beställamämnden

om förfogar över en gemensam budget, diskuteras ofta i den praktiska verksamheten vilken aktörs verksamhetsområde ett enskilt fall hör till och vem som dänned, inom ramen för budgeten, har det ekonomiska ansvaret. Därmed har i praktiken inte lyckats bryta

man sektorsgränsema.

Samverkan mellan lörsäkringskassa, Af/Ami, och socialtjänsten

I september 1993 fick den Centrala Samverkansgruppen för arbetsmiljö

och rehabilitering CESAR-gruppen i uppdrag att ta fram underlag för

diskussion mellan de samverkande myndigheterna i fråga om vilka en förutsättningar som under de nännaste åren finns för arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet.

Uppdraget har genomförts huvudsakligen genom diskussioner i CESAR-gruppen, hearings med företrädare för parterna på arbetsmarknaden och studier material från berörda myndigheter.

238 Samordnad rehabilitering

Beskrivningen av samarbetet mellan myndigheterna i denna PM bygger i huvudsak på detta underlag.

Även långtidssjukskrivna har arbete och

om gruppen som ett arbetstagare med dokumenterade besvär och risk för återkommande sjukskrivningar inte närmare deñnierats i föregående avsnitt, kommer beskrivningen av samarbetet mellan myndigheterna att innefatta även dessa grupper.

Frågor rörande ansvarsgränser och samverkansbehov mellan arbetslivsinriktad respektive olika former medicinsk och social

av rehabilitering har stötts och blötts alltsedan den moderna

arbetslivsinriktade rehabiliteringens tillkomst. Ansträngningarna att

åstadkomma en bättre samordning har bl.a. resulterat i lokala rehabgrupper, en lång rad samverkansprojekt samt centrala överenskommelser angående ansvarsfördelning m.m.

Dagens samverkansmodell innebär i stort en påbyggnad av tidigare inriktning. Mycket har satsats på att undanröja förseningsorsaker och samarbetshinder. Trots det redovisas i dag avsevärda avgränsnings- och samordningsproblem.

Antalet långtidssjukskrivna utan anställning har ökat kraftigt. Avsaknad av anknytning till en arbetsplats försämrar förutsättningarna för en framgångsrik rehabilitering. Detta ställer särskilda krav på insatserna.

Även Af/Ami lyckats väl med prioriteringen arbetssökande

om av med arbetshandikapp innebär arbetsmarknadsläget både och

nu framöver självklart en ökad konkurrens Af/Amizs service och

om åtgärder. Den bild som i dag från många försäkringskassor är att de

ges arbetslösa som också är sjukskrivna ges låg prioritet inom Af/Ami samtidigt som de är en högprioriterad grupp hos kassoma.

Vid Af/Ami ifrågasätts knappast det egna huvudansvaret för de arbetslösa. "Lågprioriteringen" förklaras bl.a. med att de sjukskrivna som hänvisas till Af/Ami inte bara redan "har sin försörjning tryggad" utan också i många fall är dåligt förberedda och motiverade för arbete jämfört med andra arbetssökande. De varierande ekonomiska villkoren för utbildning och andra åtgärder respektive arbetslöshetsersättning. Sjukpenning och socialbidrag kan försvåra en målinriktad planering. Dessutom hänvisas ofta till skilda uppfattningar Af-Fk rörande

kostnadsfördelning och prioriteringsfrågor samt olika på motiven för

syn Fkzs rehabinsatser vad gäller inriktning och längd

m.m.

En renodling av sjukförsäkringen där medicinska kriterier ges större tyngd vid prövningen av arbetsfönnågan, kan medföra ökade krav på arbetsmarknadspolitiska insatser i de fall den enskildes svårigheter mer hänger samman med sociala förhållanden eller allmänt position

en svag på arbetsmarknaden. Med hänvisning till redogörelsen ovan för de

utsatta är det troligt att många av dem som i dag slussas till

grupperna, Af/Ami via försäkringskassan i framtiden kommer att hamna utanför sjukförsäkringen.

Svårighetema i ansvarsfördelningen mellan Af/Ami och socialtjänsten är delvis samma slag som mellan Af/Ami och Fk. En

av återkommande frågeställning gäller när den arbetslöse klienten vid socialkontoret kan bedömas vara "färdig" för Af/Amizs åtgärder. Inte minst för personer med Socialmedicinsk och psykiatrisk problematik, har detta kunnat resultera i en ständig vandring mellan vård och myndigheter utan att någon samlad planering eller åtgärd kommit till stånd.

Studier av rehabiliteringsinsatser för anställda visar att socialtjänsten sällan medverkar i någon gemensam planering. En orsak ligger i svårigheter att "komma förbi" sekretesshindren och utnyttja socialtjänstens relevanta infomiation om klienterna. Socialtjänsten kommer oftast på ett sent stadium i en negativ utveckling för personer som sedan lång tid saknar fotfäste på arbetsmarknaden. Såväl kommunernas som landstingens roller i de tidiga rehabiliteringsinsatsema bör kunna utvecklas.

Försäkringskassan och socialtjänsten arbetar delvis med samma målgrupp. De behov av samverkan som följer av detta har förstärkts genom de senare årens utveckling. Det gäller t.ex. de effekter av lågkonjunkturen som inneburit att människor ställts i komplexa sociala situationer.

Samverkan fungerar dock inte önskvärt sätt. Alltför oña finns brister i helhetssyn och kontaktvägar, vilket innebär att enskilda individer inte får sina behov av stöd tillgodosedda. Till det kommer oklarheter i ansvarsfördelning m.m. av liknande slag som i relationen mellan socialtjänsten och Af/Ami.

En hel del åtgärder har dock vidtagits för bättre samordning/avgränsning. Flera exempel finns på hur de samverkande myndigheterna lokalt eller regionalt, i gemensamma dokument fastlagt ansvarsförhållanden i förhållande till olika kategorier arbetslösa. Ett

av utvecklat samarbete Af/Ami och försäkringskassan omkring de arbetslösa sjukskrivna har bl.a. kommit till stånd genom projektsatsningar med särskilt avdelade personalresurser och t.ex. samñnansiering av rehabtjänster genom reservering av medel i en särskild pott.

7.2¶Samordnad

rehabilitering

7.2.1¶Utgångspunkter

I arbetet med framtidens arbetsmiljö- och rehabiliteringsverksamhet

måste man ha utgångspunkt att det fortfarande är möjligt att skapa som den tillväxt som behövs för att utveckla landet mot full sysselsättning. För att åstadkomma en sådan utveckling krävs helhetssyn och ett en samhällsekonomiskt perspektiv. Den gemensamma ekonomin för svarar att de som av olika skäl inte kan försörja sig direkt eget arbete ändå av har en försörjning och en rimlig levnadsnivå. Om de kan komma i arbete åstadkoms ett mervärde för samhället. Med dessa utgångspunkter är det lönsamt att rehabilitera människor och stärka deras konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Även mål och om inriktning behöver anpassas till den rådande arbetsmarknadssituationen, finns således starka skäl att fortsätta satsningen på arbetslivsinriktad rehabilitering med sikte på en framtida bättre arbetsmarknad. I sjuk- och arbetsskadekommitténs direktiv l995:94 sägs att

"samtidigt som gränsdragningen mellan försäkringsgrenar görs tydlig,

är det viktigt att upprätthålla en helhetssyn på individens situation och att regelsystemen samspelar så arbetslivsinriktad rehabilitering att en kommer till stånd. Därvid bör Sjuk- och arbetsskadekommittén och Arbetsmarknadspolitiska kommittén tillsammans undersöka hur en bättre samverkan kan uppnås mellan olika inblandade parter vad gäller

förebyggande insatser och rehabilitering. Utgångspunkten bör att

vara förslagen skall utfonnas så att försäkringarna drivkrafter för aktivt ger förebyggande och rehabiliterade insatser. I direktiven till Arbetsmarknadspolitiska kommittén l995:33 sägs att "Kommittén skall analysera hur arbetslinjen skall kunna fullföljas och därvid särskilt överväga hur de yrkesinriktade rehabiliteringsinsatsema för olika sökande med arbetshandikapp bäst skall utfonnas.

I detta sammanhang finns även anledning att belysa vägledningens

roll i den rehabiliterande och arbetsförberedande verksamheten för

arbetshandikappade och andra sökande.

utsatta grupper av Kommittén skall analysera hur effektiviteten i de offentliga insatserna för de svagare grupperna kan höjas och föreslå åtgärder leder till ett som effektivt utnyttjande av de samlade resurserna bl.a. samverkan genom

och en tydlig ansvarsfördelning."

7.2.2¶Konsekvenser av en renodling av

försäkringssystemen

En utveckling mot mer renodlade försäkringssystem vid ohälsa och arbetslöshet har redan inletts. Exempel på detta är avskaffandet av

äldrereglema inom förtidspensioneringen och det förtydligande av

sjukdomsbegreppet som genomförts efter förslag i prop. 1994/95:l47. Pågående utredningsarbete rörande en framtida ohälsoförsäkring samt

arbetslöshetsförsäkringen innebär ytterligare renodling av de olika om försäkringsfonnema.

Detta får effekter för de grupper som befinner sig i gråzonen mellan stödsystemen.

Sjukpenningförsäkringen

Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag vad avser kriterier för rätt till ersättning kan innebära följande:

En förutsättning vid bedömningen av rätt till ersättning är som tidigare att det är klarlagt att den försäkrade lider av sjukdom samt att denna sjukdom sätter ned arbetsfönnågan.

Den föreslagna renodlingen innebär också att, om den försäkrade inte bedöms kunna klara sitt vanliga arbete eller få andra arbetsuppgifter hos sin arbetsgivare, men bedöms klara annat arbete på arbetsmarknaden utan extra insatser, är han inte berättigad till sjukpenning. Sådana omständigheter som utbildning, tidigare verksamhet, ålder, bosättningsförhållanden m.m. skall inte längre beaktas vid bedömningen av rätt till ersättning.

Arbetslöshetsförsäkringen

I direktiven till den utredning som skall ta fram förutsättningarna för att utfomia en ny arbetslöshetsförsäkring sägs bl.a. att utredaren skall belysa ersättningens funktion utifrån kravet att ge den en tydlig roll som omställningsersätming samt att arbetslöshetsförsäkringen skall hävda arbetslinjen. Detta innebär att man skall studera principerna för den arbetslöses rätt till arbetslöshetsersättning eller motsvarande belopp när

han eller hon deltar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Kraven på en hannonisering av försäkringssystemen och behovet av en ökad rörlighet

arbetsmarknaden kan möjligen innebära att man även i

arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning tar mindre hänsyn till

personliga förhållanden som ålder och bosättning m.m. vid bedömning

av rätten till arbetslöshetsersättning.

242 Samordnad rehabilitering

Riskerna med en renodling försäkringssystemen allt fler av är att människor som inte kan få arbete, inte får rätt till ersättning och

antingen

hamnar mellan systemen eller blir socialbidragsberoende. Detta kan rimligtvis inte vara positiv utveckling utan avsikten måste en vara att aktiva åtgärder vidtas. Det bör fråga utifrån vara en om att en helhetssyn på individens situation

0 dels bättre samordna och effektivisera den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen

dels fylla den lucka uppstår vid försörjning som av personer som hamnar mellan försäkringssystemen befinner i aktiva

men sig åtgärder under rehabilitering.

7.3¶Kommitténs

överväganden och

förslag

I det föregående har beskrivits ett antal projekt med samordnade insatser för personer i de utsatta Resultaten denna lokala grupperna. av samverkan måste dock mot bakgrund projekten

ses av att är begränsade

och att utfallen bedöms på kort sikt. Den verksamhet bedrivits i som projekten har ofta inte drivits vidare när försöken avslutats. Orsaken till detta är att försöken avslutats i och med att projektmedel upphört och

projektansvariga återgått till sina ordinarie arbetsuppgifter. Kommittén

bedömer det angeläget att bättre samordning kommer till stånd i som en arbetet med rehabilitering i de utsatta och föreslår av personer grupperna

därför att försäkringskassan, arbetsfönnedlingen och kommunen bildar en samverkansorganisation på lokal nivå för planering och beställning

av rehabiliterings- och andra arbetsförberedande åtgärder.

Målgrupper

En stor del av de redovisade med behov stöd ovan grupperna av extra

befinner sig mellan sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och

socialbidrag. En del av dem uppfyller inte kravet på medicinska kriterier för att bli berättigade till sjukpenning. Vissa återfinns bland de arbetslösa sjukskrivna och troligen ganska många dem med av psykosociala problem. Många har till

en svag anknytning

arbetsmarknaden och uppfyller inte medlems- och/eller arbetsvillkor för att få rätt till arbetslöshetsersättning. Det kan exempelvis gälla med unga

hälsoproblem eller sociala problem, invandrare/flyktingar

och personer med psykosocial ohälsa.

Det handlar ofta är aktuella hos olika om personer som rehabiliteringsaktörer samtidigt eller vandrar mellan dem. De har som de behöver omfattande stödinsatser, ofta under lång tid gemensamt att olika instanser. och av Omfattningen dessa olika den angetts i avsnitt 7.1.3 av grupper som torde dock större än det antal i praktiken kommer att begära vara som

särskilda insatser. De beviljats förtidspension är i dag i mycket

som en

liten utsträckning aktuella hos arbetsfönnedlingen eller socialtjänsten.

Inte heller Fk arbetar i dag aktivt med dem. Med en annorlunda mer

utfonnning förtidspensioneringen framtida ohälsoförsâlcring

av - en kan ett mindre antal bedömas inte uppfylla villkoren för en förlängning och eventuellt bli aktuella för

av försäkringsersättningen arbetsmarknadsåtgärder eller andra insatser.

En utgångspunkt för kommitténs förslag samordnad rehabiliteom en är att de samverkande myndigheterna fortfarande har

ringsverksamhet

kvar sina ordinarie uppgifter. Fk arbetar således med arbetslivsinriktad rehabilitering sjukskrivna anställda, i samverkan med arbetsgivare av och oña FHV. Af/Ami arbetar med arbetslösa sökande och har kompetens och att klara också svårt funktionshindrade sökande resurser det behövs omfattande insatser från Fk eller socialtjänsten. utan att mer På motsvarande sätt förutsätts att socialtjänsten arbetar med sina

klienter. Det föreslagna samverkansorganet skall ta hand i huvudsak två om

grupper:

sökande hos någon de samverkande myndigheterna, som är 0 av aktuella också hos någon eller några andra av dem, bl.a. till följd förändrade regler för ohälsoförsäkring personer som av och arbetslöshetsersättning inte längre uppfyller villkoren för dessa ersättningar. Det rör sig här ofta personer som behöver om omfattande stödinsatser, ibland under lång tid och olika instanser. av

I den första ingår sjukskrivna arbetslösa och arbetslösa som gruppen uppbär socialbidrag. l den andra finns bl.a. äldre arbetslösa gruppen med begränsningar i arbetsutbudet och personer med psykosociala

problem.

7.3.2 i Mål för verksamheten

Insatsema för dessa sökande skall syfta till att öka deras konkurrensförmåga på arbetsmarknaden. För dem har nedsatt som en

244 Samordnad rehabilitering

arbetsfönnåga handlar det dessutom om rehabiliterande insatser så att de kan återfå eller förbättra nedsatta funktioner.

I en skrivelse till regeringen från generaldirektörema i

Arbetarskyddsstyrelsen, AMS, Sos och Arbetslivsfonden föreslås ett mål för de samverkande myndigheterna, som också bör kunna utgöra ett mål för den verksamhet som föreslås här.

Ett huvudmål bör därför vara att personer i utsatta grupper som saknar fast förankring på arbetsmarknaden, i så stor utsträckning som möjligt, skall befinna sig i aktiva åtgärder i syfte att få arbete.

Inom ramen för verksamheten skall de samverkande myndigheterna

0 tillsammans med den sökande utreda behovet av aktiva insatser och

planera dessa insatser, 0 beställa insatser hos en lämplig producent av rehabiliterande eller

konkurrensstärkande insatser, 0 bestämma vilken ersättning som skall utgå till sökanden under tiden i

aktiva åtgärder.

Verksamheten skall också klarlägga vilka hinder för rehabilitering

m.m. som kan finnas i befintliga regelsystem och redovisa sådana erfarenheter i samband med uppföljning av verksamheten.

7.3.3¶Lokal samverkan

En viktig strategisk fråga är hur resurser kan skapas på lokal nivå så att de täcker behovet av såväl försörjning som rehabiliterings- och

sysselsättningsåtgärder. Vidare måste ställning tas till frågor om hur

kostnaderna skall finansieras så att kostnadsövervältringar mellan olika myndighetsområden undviks. Slutligen behövs också överväganden

om hur verksamheten skall styras på lokal nivå.

Sjuk- och arbetsskadekommittén och Arbetsmarknadspolitiska kommittén har tillsammans diskuterat en grundidé som bygger på att i första hand de har försörjningsartsvar har ett intresse att

som av samverka för att få till stånd effektivare rehabiliteringsinsatser och lägre

kostnader. Försäkringskassa, arbetsförmedling och kommun är tre

institutioner som finns på lokal nivå och som är administratörer av system som i olika skeden bidrar till människors försörjning. Genom

en nära, flexibel och finansiell samverkan under friare former än i nuläget bör en effektivare verksamhet kunna skapas. Förslaget är att dessa tre myndigheter sluter samverkansavtal på lokal nivå enligt vilket man årsvis eller på flerårsbasis:

0 kommunvis kartlägger och kvantiñerar storleken på den berörda

målgruppen 0 beräknar resursbehovet för försörjning samt rehabiliterings- och

sysselsättningsåtgärder 0 beslutar om hur stor del av totalkostnadema varje myndighet skall

finansiera 0 beslutar om styr- och organisationsforrnema för hur verksamheten

skall bedrivas.

Som nämnts är en utgångspunkt att varje myndighet i grunden har som uppgift att sköta sitt sektorsansvar. Förslaget rör endast samverkan kring de grupper av individer som riskerar att befinna sig i gränslandet mellan myndigheterna och deras ersättningssystem. Det ställer därmed krav att arbetsfönnedling, försäkringskassa och kommun fär frihet att under resultatansvar avsätta medel för denna typ av verksamhet. Samverkansorganisationen blir alltså en form av planerings- och beställarfunktion. Den anlitar andra organisationer med professionell kompetens för rehabiliteringsinsatser den själv inte har kompetens att genomföra. Samverkansorganisationen beslutar om vilka som skall få tillgång till dess resurser och stödjer individen genom att ta fram rehabiliteringsplan och se till att åtgärder vidtas. Den ser till att uppdrag till professionella rehabiliteringsaktörer läggs ut och åtgärder och försörjning finansieras. En viktig del i verksamheten är att samverkansorganisationen utvecklar en god beställarkompetens t.ex. att vägledningskompetens kan tillföras via arbetsfömiedlingen. OSA, lönebidrag etc. kan göras tillgängliga genom arbetsfönnedlingen. Att samtliga tre organisationer på lokal nivå finns med i samverkan torde innebära att riskerna för kostnadsövervältring mellan myndigheterna minimeras.

Organisationen föreslås finansieras genom att de samverkande myndigheterna skjuter till medel i förhållande till i vilken omfattning de beräknar att använda organisationen.

Kostnaderna för verksamheten består av

förvaltningskostnader t.ex. lokaler, utrustning och dylikt,

0 0 åtgärdsmedel t.ex. kursavgiñer, köp av rehabiliteringstjänster och

liknande "engångskostnader" vid upphandling,

0 åtgärdsmedel i fonn av bidrag till beredskapsarbeten, offentligt

skyddat arbete OSA, lönebidrag eller kostnader för annat

subventionerat arbete, 0 ersättning till deltagare i aktiv rehabilitering.

Det är angeläget att samverkansorganet kan disponera åtgärdsmedel så fritt som möjligt, så att den i det enskilda fallet mest effektiva åtgärden kan sättas in.

Ersättningen till deltagare kan följa det regelsystem som gäller för utbildningsbidrag vid yrkesinriktad rehabilitering. Eventuellt kan de som är berättigade till arbetslöshetsersättning a-kassa eller KAS i stället få sådan ersättning. En ytterligare möjlighet är en försöijningsgaxanti av

den modell som har föreslagits av Svenska kommunförbundet. Utgångspunkten är då den enskildes situation, till stor del efter samma

bedömningsgrunder som då socialbidrag utgår, men utan socialbidragets

krav på ett den enskildes tillgångar skall realiseras.

En särskild lagstiftning behövs för att myndigheternas medel skall kunna föras över till samverkansorganet och användas för åtgärder, som samverkansorganet bestämmer.

Kommittén förutsätter att samverkansorganet i tillämpliga delar använder de regelsystem som gäller för de olika stödfonnerna. Det innebär bl.a. att deltagare i åtgärder omfattas av statligt personskade-

skydd och arbetsgivare av försäkringsskydd mot skador som orsakas av deltagare i rehabiliteringsåtgärder.

Av de erfarenheter som redovisats i försöksverksamhetema ovan kan

man dra några viktiga slutsatser. Förutsättningar för att bryta

sektoriseringen är bl.a. gemensamt mål, gemensam finansiering och gemensam lokalisering.

En annan erfarenhet pekar på behovet av att de gemensamt avsatta medlen får användas på ett okonventionellt sätt under resultatansvar och utan att man behöver invecklas i diskussioner om vilken aktörs verksamhetsområde ett enskilt fall hör till och vem som dänned, inom ramen för den gemensamma budgeten, har det ekonomiska ansvaret.

7.3.4¶Behov och

av kompetens åtgärder

Kompetens

Gemensamt för de grupper som det föreslagna samverkansorganet skall arbeta med är en sammansatt problematik, ofta hälsoproblem eller sociala problem och ofta en svag anknytning till arbetsmarknaden. För

t att de skall få en fastare ställning på arbetsmarknaden behövs

kvalificerad rehabiliteringskompetens.

Alla sökande som aktualiseras hos samverkansorganet kommer dock inte att kunna få arbete. Men det går inte att i förväg peka ut särskilda

Samordnad rehabilitering 247

grupper och säga att de inte kommer att få arbete. Det finns åtskilliga personer med mycket omfattande fimktionsnedsätmingar som fått arbete och som klarar att göra en full arbetsinsats, med de anpassningar och andra hjälpmedel kan behövas. Andra får arbete med andra slag

som av stöd som t.ex. lönesubventioner och särskilt anordnade arbeten.

Samtidigt finns personer med betydande restarbetsfönnåga inte kan

som komma på arbetsmarknaden. Skälen till detta kan variera stort. Den svaga efterfrågan på arbetskraft är ett viktigt skäl. Andra orsaker kan vara bristfällig eller "fel" utbildning, som kräver mycket stora insatser att korrigera. Andra skäl kan bristande motivation hos den enskilde,

vara stora geografiska, språkliga eller kulturella hinder eller kombinationer

av olika hinder. All erfarenhet visar att utan motivation hos den enskilde individen kan rehabilitering inte genomföras.

Också dessa förhållanden innebär stora krav på dem som arbetar i beställarorganisationen. Det behövs god kännedom om arbetsmarknaden, dess begränsningar och möjligheter, liksom mycket god fönnâga att samverka med människor, motivera och uppmuntra. På grundval sin

av samlade kompetens och erfarenhet måste samverkansorganet också kunna föreslå andra åtgärder och lösningar än rehabiliterande eller andra arbetsförberedande insatser.

Sett ur den enskildes perspektiv är arbetslivsinriktad rehabilitering

en en komplicerad process. Det behövs ofta insatser av flera olika aktörer. Det kan vara svårt att veta vart skall vända sig för att få hjälp med

man olika problem. Olika åtgärder måste fogas i varandra och tidsplaneras. För en enskild person är det svårt för att inte säga omöjligt att ha kontroll över insatser från olika organ i samhället. Det är stor risk för passiva väntetider och stopp i Olika myndigheter kan ha olika

processen. syn på rehabiliteringens mål, metodval, Sekretessregler m.m. För den enskilde är det värdefullt att ha en samordnande kontaktperson att vända sig till. Det är därför lämpligt att verksamheten innefattar en modell med kontaktperson för den enskilde sökande.

Verksamheten skall bl.a. skapa effektiv samordning de

en av resurser som finns med kompetens inom socialt arbete, beteendevetenskap, kunskap om arbetsliv, arbetsmarknad och utbildningsvågar. Vidare behövs kunnande inom medicinsk, social och arbetslivsinriktad rehabilitering jämför avsnitt 7.1.2.

Inom Af7Ami, försäkringskassan och socialtjänsten finns olika slag

av kompetenser och kunnande, kan utgöra ett brett stöd för den

som enskilde som behöver rehabilitering eller förberedelse för

annan arbetslivet. En samverkan mellan dessa underlättar både planeringen av insatserna och genomförandet. Det behöver inte bli dubbelarbete och onödigt remitterande mellan olika instanser.

248 Samordnad rehabilitering

Handlingsplaner har blivit ett allt viktigare medel i rehabiliteringsarbetet. Där klarläggs den enskildes utbildning och arbetslivserfarenheter. Vidare finns planering vad som behövs för att nå målet att få

en av en förankring på arbetsmarknaden. Planerna lägger fast vilka åtgärder som skall vidtas, när de skall genomföras och av vem. De klargör vem som ansvarar för det som skall göras eller genomföras. Sedan kan, under processens gång, planerna behöva modifieras eller ändras, beroende på erfarenheterna.

Med en handlingsplan kan den enskilde få bättre kontroll över sin situation och de olika samverkande aktörerna vet sina uppgifter. Den enskildes egna aktiva medverkan i planering och genomförande av rehabiliteringen är av avgörande betydelse.

Detta ställer stora krav på kompetens bl.a. i arbetsvägledning. Den enskilde behöver oña få infomiation om olika handlingsalternativ och vägledning i valet mellan dem. Den kompetensen finns i dag inom AMV.

Professionella rehabiliteringsorganisationer

Ovan har föreslagits att den lokala samverkansorganisationen skall vara en planerings- och beställarorganisation som disponerar resurser för försörjning samt rehabiliterings- och sysselsättningsåtgärder. För att

genomföra ett aktivt rehabiliteringsarbete behöver rehabiliteringsorganisationen tillgång till professionella rehabiliteringsalctörer. Det är då inte fråga om en eller ett fåtal producenter av rehabiliteringstjänster utan

sannolikt mångfald. Redan i dag finns många både offentliga och

en privata altemativ.

En offentlig institution för arbetslivsinriktad rehabilitering som finns i dag och som utvecklat en bred professionell kompetens är arbetsmarknadsinstituten. Deras uppgift är att ta sig arbetssökande behöver

an som arbetslivsinriktad rehabilitering eller fördjupad vägledning. Instituten har särskilda och kompetenser för arbetsprövning, praktisk arbets-

resurser orientering, anpassning av arbetsplatser m.m. Personalen utgörs av bl.a.

arbetskonsulenter, psykologer, sjukvårdsutbildad personal, sjukgymnas-

ter, socialt utbildade.

Arbetsmarknadsinstitutets resurser kompletterar arbetsfönnedlingens arbetsförberedande insatser för arbetssökande har svårt att finna, få

som och behålla ett arbete. Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten är starkt kopplade till varandra. Inom arbetsmarknadsverket pågår ett utvecklingsarbete som har som mål att tydliggöra deras fimktioner och därvid finna en lämplig uppgifis- och ansvarsfördelning.

Mot bakgnmd kommitténs förslag om en finansiell samverkan på

av lokal nivå där arbetsfönnedlingen ingår i lokal planerings- och

beställarfimktion, bör därför också arbetsmarknadsinstitutets och arbetsfönnedlingens roller som producent och beställare förtydligas.

För att också göra Ami till en tillgänglig resurs för övriga aktörer som arbetar med yrkesinriktad rehabilitering, föreslår kommittén

en försöksverksamhet i två län där Ami-verksamheten, inom för

ramen arbetsmarknadsverkets organisation bildar uppdragsorganisa-

en egen tion.

Försöksverksamheten innebär bl.a. att arbetsförmedlingen och försäkringskassan i stället skulle tilldelas medel att köpa tjänster från Ami. I stället för att arbetsmarknadsverket nu är både producent av

rehabiliteringstjänster och beställare av tjänsterna, skulle dessa båda

funktioner skiljas isär.

Tillkomsten av den avgiftsñnansierade verksamheten, arbetslivstjänster, som vänder sig till arbetsgivare och myndigheter, år

som intresserade av att köpa rehabiliteringstjänster bidrar också till att det finns anledning att överväga förändring den framtida

en av organisationen av hela denna verksamhet.

I försöksverksamheten bör beakta följderna för arbetsfönned-

man lingen när det gäller Ami-tjänster som lämnas vid fönnedlingskontoren. Ami tillhandahåller i dag vissa tjänster direkt på arbetsfönnedlingen, t.ex. psykologsamtal med sökande, vågledningsgnipper m.m. I försöksverksamheten bör man observera vilka följderna blir att

av sådana tjänster tillhandahålls av en uppdragsorganisation och inte ingår som en del i den samlade förmedlingsverksamheten.

Som föreslagits ovan bör vägledningskompetens ingå i den lokala samverkansorganisationen.

I försöksverksamheten bör man också följa vilka konsekvenserna

upp

kan bli för Ami som producent rehabiliterings- och väglednings-

av tjänster. T.ex. om ett skiljande från arbetsmarknadsverket kan få

negativa följder för effektiviteten eller kvaliteten i Ami:s verksamhet och eventuella effekter av att verksamheten kommer att utsättas för konkurrens från andra producenter.

Försöksverksamheten kan också visa vilka fördelar det innebär t.ex. om man kan uppnå en större tillgänglighet för Ami:s kompetens för de övriga aktörer som arbetar med rehabilitering av utsatta

grupper osv.

Åtgärder

Hos de flesta människor finns resurser och erfarenheter med

som individuellt stöd kan bli till nytta i arbetslivet. Vad gäller berörda

grupper skiljer sig inte behovet rehabiliteringsinsatser särskilt mellan

de individer är aktuella hos socialtjänsten, arbetsfönnedlingen eller

som

250 Samordnad rehabilitering

försäkringskassan. Det behövs emellertid ett kraftigt åtgärdsutbud som med stor frihet kan erbjudas individerna och anpassas till den individuella situationen. Det kan t.ex. röra sig om träning, social kontakt och andra aktiviteter. En viktig del är att skapa möjligheter till alternativa åtgärder för där traditionella utbildningsinsatser inte är möjliga eller tillpersoner räckliga. Det kan t.ex. funktionshindrade eller socialmedicinskt avse handikappade efter långa perioder eller mindre påtvingad som av mer inaktivitet försöker ta sig på arbetsmarknaden. Arbetsplatsintroduktion är exempel på en sådan åtgärd. En arbetsplats med dess organisation och anpassning är en viktig förutsättning att få människor att utvecklas och rehabiliteras. I olika

prövnings- och rehabiliteringssituationer är det viktigt att genomföra en

fonn rehabiliteringsprövning i reell arbetsmiljö med stöd av sakav kunniga på arbetslivsområdet. Praktisk prövning och vistelse i reell arbetsmiljö med erfaren arbetsledning är därför ofta nödvändig. Ett annat exempel är därför Samhall-koncemen som, genom sina rehabiliteringstjänster, under år utvecklat kompetens att erbjuda senare en tidsbegränsade arbetsträningsplatser och konsulttjänster inom arbetslivsinriktad rehabilitering, personalutveckling och arbetsorganisation. En viktig del är för att täcka kostnader ute på annan resurser arbetsplatserna t.ex. lönebidrag och arbetshjälpmedel. Utöver dessa exempel på inskolning till arbetslivet bör det finnas tillgång till "offentlig sysselsättning" eller kommunförbundet som föreslår i sin skriñ "Altemativ i arbetsmarknadspolitiken", särskilda arbeten. Hit hör beredskapsarbete, det bör också finnas pooler med men arbetsuppgifter där kraven på systematiserad planering inte är lika stränga utan där med kort varsel kan erbjuda sysselsättning till man i utsatta gnipper. De fonner för offentliga sysselsättningsstöd personer finns för närvarande bör vara tillgängliga för rehabiliteringssom organisationen dvs. lönebidrag, skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare och beredskapsarbete.

7.3.5¶Samverkan med sjukvården

Förslaget bygger på idén att de institutioner som av olika skäl ovan deltar i människors försörjning har ett särskilt intresse av tidiga rehabiliteringsinsatser och lägre kostnader. Detta förhållande samt att sjukvården är producent och inte i mönstret som beställare, passar innebär att sjukvården inte föreslås ingå i den finansiella samverkan. Det innebär emellertid inte nära samverkan med hälso- och sjukvården att en är obehövlig. Sjukvårdens uppgift att ta fram underlag för bedömning av

rätten till olika slag ersättningar är betydelsefull och påverkar i hög

av grad kostnaderna för, framför allt, den allmänna försäkringen. Försäkringskassoma är också de har de flesta kontakterna med

som

hälso- och sjukvården. Renodlingen av sjukpenningförsäkringen innebär, tidigare

som nämnts, att rätten till sjukpenning skall baseras på medicinska kriterier utan att särskilda arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden vägs in. Detta kommer att ställa stora krav på, framför allt, samverkan mellan behandlande läkare och försäkringskassan. Psykosociala faktorer i fonn av generella livsproblem får inte medikaliseras och döljas under symtomeller täckdiagnoser hindrar problernlösningen. En väl utbyggd

som organiserad samverkan mellan sjukvården och försäkringskassan skulle innebära att dessa tidigt kan slussas över till den lokala

personer

samverkansorganisationen där man kan kartlägga problemen och bidra

till att adekvata åtgärder sätts tidigt. På så sätt kan också utnyttja

man och bygga vidare på de samverkanskanaler som redan ñnns.

7.4 och

Uppföljning utvärdering

Med hänsyn till den genomgripande förändring ovanstående förslag

som innebär, är det viktigt med en noggrann uppföljning och utvärdering

av verksamheten. Utifrån erfarenheter från försöksverksamhet liknande

av karaktär kan vissa för genomförandet uppföljning och

ramar anges av utvärderingen denna verksamhet. I korthet innebär de

av att utvärderingsarbetet bör ledas av en central projektgrupp i nära

som samarbete med lokala utvärderare utfomiar ett gemensamt uppföljnings-

och utvärderingsprogram jämsides med:

0 att utvärderingsprogramrnet inte enbart inriktas mot förståelse för

vad som skall undersökas utan att den även klargör hur

undersökningar skall genomföras, bearbetas och analyseras, 0 att lokala projektledare utses med för genomförande lokal

ansvar av

datainsamling,

0 att uppföljningsarbetet sker löpande med korrigerande syften

såtillvida att det präglas att erfarenheter löpande återförs

av vunna

till verksamheter ingår i förslaget,

som 0 att uppföljningsarbetet snarare inriktas mot upptäckt hinder och

möjligheter i försöket än bevis för samvarierande faktorer, 0 att arenor etableras för erfarenhetsutbyte mellan de aktiva i

verksamheten. Det må gälla såväl verksamhetsansvariga centrala

som

och lokala utvärderare samt 0 att särskilda medel avsätts till lokala utvärderingsinsatser.

252 Samordnad rehabilitering

7.4.1 innehåll

Utvärderingens

Utgångspunkten för det förslag till utvärdering presenteras i det

som följande kan schematiskt illustreras i en modell som beskriver flöden i verksamheten, från försökets idé till dess effekter. Modellen tar fasta på

i verksamhetsanalys där varje del kan beskrivas utifrån tre processer en fyra aspekter. Ambitionen i utvärderingsarbetet bör ligga i att beskriva och undersöka relationer mellan de tre processerna. Konkret gäller det frågor hur samordningsorganet tillgodogör sig kunskaper om deras

målgruppers behov och potential, hur sådana kunskaper omfonnas och

bereds i utförarorganisationema samt kvalitet och effektivitet i de tjänster utförs gentemot berörda målgrupper. Det är också viktigt

som att följa vilket utryimne finns för metodutveckling.

upp som

De tre uppföljningen och utvärderingen samordnad

processer av rehabilitering har att studera är:

0 den kimskapsinhämtande processen

0 den organisatoriska processen 0 den professionella processen

Studier den kunskapsinhämtande processen har att beskriva i vilken

av utsträckning det samordningsorganet ökar relevansen i

nya samhällsinsatser. Det gäller frågor hur och på vilket sätt man

om inhämtar information befolkningens behov rehabilitering, hur

om av

prioriteras och fördelas, hur samarbetet i samordningsorganet resurser löper samt relationer mellan det nya organet och de traditionella huvudmärmen.

Studier den organisatoriska har att beskriva relationer

av processen mellan samordningsorganet och utförare och hur samarbetet i praktiken sker mellan olika utförare. Det gäller frågor om hur samordningsorganets beredning av information omfonnas till konkreta beställningar och hur de mottas och hanteras utförare. Andra exempel

av på frågeställningar, som kan fokuseras i den organisatoriska processen, är sådana beställarkompetens, samverkansansvar i praktiken,

som avser

chefsroller och eventuella förändringar i rutiner och arbetssätt i och nya mellan utförande verksamheter.

Studier den professionella svarar mot relationen mellan

av processen utövare och deras målgrupper. Det gäller frågor om kvalitet, resultat och effektivitet i utförda insatser.

I syfte att söka begripliggöra och fördjupa kunskaperna om verksamhetens tre huvudlinjer kan de lämpligen studeras genom fyra perspektiv. aktörsaspekter, sakområdesaspekter, målgrupps-

De avser aspekter och kontextuella aspekter de olika försöksområdena.

SOU l996:34 Samordnad rehabilitering 253

Aktörsaspekier har att ge kunskaper om hur de personer som är involverade i verksamheten ser på dess möjligheter, hinder och utveckling. Exempel på aktörer är politiker, personal inom samordningsorganen, socialtjänst, försäkring samt aktiva inom vård och

omsorg.

Sakområdesaspekter avser bedömningar av innehållet i de verksamheter som ingår. Exempel på sådana sakonuåden är kvalitet i utförda tjänster, ekonomi och ekonomiska resultat eller inflytande över samverkan och integration mellan olika verksamheter.

Målgruppsaspekter har att belysa effekter ur ett individperspektiv. Ett antal "spårgrupper" som är särskilt beroende av sammanhållna samhällsinsatser och väl fungerande vårdkedjor kan studeras utifrån deras egna problemdeñnitioner och hur de själva på relevansen i

ser utförda åtgärder.

Kontextuella aspekter har att förklara historiska och strukturella omständigheter i verksamheten. Exempel på sådana förklarande faktorer är områdets ekonomi, samarbetstraditioner mellan verksamheter, befolkningens demograñ och socioekonomi. Andra exempel är politisk och samhällelig kontinuitet eller diskontinuitet.

7.4.2 Genomförande

Erfarenheter från pågående försöksverksamheter respekt för arbetet

ger med implementeringen av en ny verksamhet. Den tidsåtgång som ett genomförande tar i anspråk liksom det lokala organisations- och förankringsarbetet talar för att områden väljs ut under hand.

Vidare bör de erfarenheter som i dag finns kring frågan

om uppföljning och utvärdering av försöksverksamheter tas till

vara

såtillvida att Socialstyrelsen i samarbete med Riksförsäkringsverket och

Arbetsmarknadsstyrelsen ges det centrala utvärderingsansvaret.

Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik. 255

8 och arbetsmarknads-

Närings-, regional-

politik Samverkan och samordning

Kommitténs ställningstaganden i sammandrag:

o arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift när det gäller att

underlätta ny- och småföretagande bör vara att på ett snabbt och

effektivt sätt förse företagen med lämplig arbetskraft o entydiga och samordnade signaler från departementet och

myndigheter på de tre politikområdena måste eftersträvas o länsstyrelsens huvudansvar som regional motor när det gäller

strategiskt regionalt utvecklingsarbete kring tillväxt och

sysselsättning måste bli tydligare o regionala och lokala nätverk kan utgöra en viktig grund för

samarbetet mellan de tre politikområdena o regional försöksverksamhet med samordnad hantering av statliga

företagsstöd för småföretag måste komma till stånd och utvärderas

grundligt o förekomsten av överlappningar mellan olika stödsystem inom

arbetsmarknads-, närings- och regionalpolitik måste utrönas och vid

behov åtgärdas

8.1¶Uppdraget

I Arbetsmarknadspolitiska kommitténs direktiv sägs att kommittén bör belysa hur arbetsmarknadspolitiken kan samverka med närings- och regionalpolitiska organ på central och regional nivå for att underlätta

nyoch småföretagande.

Arbetsmarknads-, närings- och regionalpolitik har många beröringspunkter. I direktiven sägs att en samordning mellan dessa politikområden... är nödvändig for att den samlade politiken skall bli effektiv. Kommittén skall föreslå hur en sådan samordning bör göras. Utgångs-

256 Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik

punkten bör därvid att företagsutvecklande åtgärder i huvudsak

vara

vidtas inom ramen för närings- och regionalpolitiken. Samspelet mellan

de olika politikområdena skall utvecklas så att tillväxten stärks.

Behovet översyn av samspel och avgränsningar mellan de tre

av en ovannämnda politikområdena har aktualiserats i rad sammanhang på

år. I såväl arbetsmarknadspolitiska som regional- och

senare näringspolitiska propositioner och utskottsbetänkanden har frågorna tagits upp liksom i utredningar och utvärderingar på de olika politikområdena.

I rapporten "Företagsstödet Vad kostar det egentligen" Ds

- 1995:14, ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi görs en genomgång av omfattning och effekter av företagsstöden. Bland företagsstöden innefattar rapporten bl.a. vissa arbetsmarknadspolitiska

och regionalpolitiska stöd. ESO-rapporten redovisas närmare nedan.

Regeringen tillsatte i september 1995 en kommitté för översyn av

statliga företagsstöd inom närings-, arbetsmarknads- och re-

gionalpolitiken som riktar sig till främst små och medelstora företag dir. 1995:124. Kommittén skall redovisa sin analys och sina förslag senast den 30 april 1996. I direktiven för Företagsstödskomrnittén pekar man på vilka frågor i anslutning till uppdraget som Arbetsmarknadspolitiska kommittén skall behandla. Företagsstödskommittén skall beakta de

förslag lämnas av Arbetsmarknadspolitiska kommittén.

som

Uppgifterna för Företagsstödskommittén behandlas nämnare i avsnitt

8.3.2.

8.2¶Tre och deras kopplingar till

politikområden ny- och småforetagande

8.2.1 för de tre politikområdena Uppgifter

Målen eller huvuduppgiftema för arbetsmarknads-, regional- respektive näringspolitiken på något olika sätt vid olika tillfällen. I kapitel 3

anges

diskussion kring målen för arbetsmarknadspolitiken. Där föreslås förs en att målen för arbetsmarknadspolitiken skall vara korta vakanstider samt

att långtidsarbetsläshet och långtidsinskrivningar skall motverkas.

Målen eller huvuduppgiftema för de tre politikområdena har beskrivits på följande sätt i några olika officiella publikationer under senare år. Arbetsmarknadspolitiken har tradition central roll i den ekono-

av en miska politiken. Den skall främja tillväxt och sysselsättning genom att Öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverka inflationsdrivande bristsituationer, stärka arbetskraftens kompetens och förebygga permanent

Närings-, regional- och arbetsmarlmadspolitik. 257

utslagning av personer från arbetslivet. Den skall också bidra till trygghet för arbetstagarna vid förändringar i samhällsekonomin. Det stärker flexibiliteten och gör att den enskilde vågar ta de krävs

steg som för att utvecklas. I första hand bör denna flexibilitet uppnås

genom

aktiva insatser för kompetensutveckling och för att främja övergång till

reguljär sysselsättning. Källa: Prop. 1995/9635.

I direktiven till den ovarmämnda Företagsstödskommittén sägs det att

arbetsmarknadspolitiken i likhet med näringspolitiken integrerad

är en del av den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitiken har till uppgift att bl.a. förmedla platser och främja anpassning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Den skall utformas så att den främjar sysselsättningen på i första hand den reguljära arbetsmarknaden, bl.a. genom effektiv förmedling och höjd kompetens i arbetslivet. Den kan också i samverkan med andra politikområden medverka till att utjämna

konjunkturema. Flera arbetsmarknadspolitiska åtgärder har betydelse för

t.ex. ny- och småföretagande, konstaterar direktiven till Företagsstödskommittén.

Näringspolitikens huvuduppgift är att medverka till snabb

en förnyelse och utveckling inom företagssektom. Därvid måste näringspolitiken inriktas på att underlätta framväxten och

av nya tillväxten befintliga småföretag. Källa: Näringsutskottets betänkande

av l994/95JNUI8.

Genom att näringspolitiken undanröjer hinder och bereder vägen för långsiktiga satsningar på teknologi och kompetens skapas uthållig

m.m. tillväxt i ekonomin vilket kan bidra till bestående arbetstillfällen. Av särskild vikt är att underlätta nyetableringar och främja tillväxt i små och medelstora företag. Källa: Direktiven till kommittén för statligt

översyn av företagsstöd, dir. 1995:124.

Regionalpolitikens övergripande mål skall uthållig tillväxt, rättvisa

vara och valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Dess viktigaste uppgift är att bidra till sammanhållning och till att alla regioner kan bidra till landets utveckling. Regionalpolitiken skall främja uthållig ekonomisk tillväxt att ta på befintliga

genom vara resurser och bygga vidare på naturliga förutsättningar för produktion. I detta avseende har regionalpolitiken mål näringspolitiken.

samma som

Regionalpolitiken skall vidare medverka till jämn fördelning

en av välfärden och den bör leda till valfrihet att göra det möjligt för

genom människor att bo och arbeta i olika delar landet. De tre målen för

av regionalpolitiken är alla av samma värde likväl finns det i

men nuvarande situation skäl att särskilt lyfta fram det ekonomiska tillväxtmålet. Källa: Prop. 1994/95:1 61 Regionalpolitik.

I direktiven till Företagsstödskommittén pekar på att medel för

man

att uppnå dessa mål är bl.a. företagsutvecklande åtgärder.

Ytterligare fråga ligger i gränslandet mellan närings- och

en som arbetsmarknadspolitik och bör nämnas här är arbetslöshetsersätt-

som ning till företagare m.fl. Där har Utredningen om ersättning vid

grupper. arbetslöshet och omställning, ARBOM, dir. 1995:92 till uppgift att överväga bl.a. företagares situation och på vilket sätt deras försäkringsbehov bäst organiseras.

8.2.2 grundläggande uppgifter om ny- och Några småföretagande

Nyföretagandet

Under år 1994 startades enligt SCB drygt 31 000 nya företag. Av dessa startades 5 800 inom industrinäringama och 25 000 inom

ca ca tjänstesektom. Antalet sysselsatta i de företagen beräknas uppgå till

nya 65 000 40 000 på heltid.

personer varav

Av nyföretagandet 1994 beräknas 81 procent ha skett inom tjänstesektom. Den största gruppen inom sektorn var företagstjänstef medan ökningstakten högst inom företag inom utbildning, hälso-

var

och sjukvård, andra personliga och samhälleliga tjänster" .

De nystartade företagen är i regel små. Drygt hälften av dem har en omsättning under 300 000 kronor året efter verksamhetsstart och andelen företag med så låg omsättning ökade mellan 1993 och

en pass 1994. Andelen företag med heltidssysselsatta minskade också liksom andelen företag startade ny verksamhet i aktiebolagsform.

som

Kvinnor driver 23 procent de nystartade företagen, män 69

av procent och resten drivs gemensamt och kvinna. Högsta andelen

av man kvinnliga företagare, 28 procent, uppmättes i Uppsala län, följt av Kalmar län, 27 procent. Den lägsta andelen kvinnliga företagare återfanns i Västernorrlands län, ll procent. Inom industrinäringama drivs 10 procent de företagen kvinnor jämfört med 26 procent

av nya av

inom tjänstenäringarna.

Arbetslöshet är oña det viktigaste motivet att starta eget företag

än fjärde nyföretagare detta skäl. Inom industrisektom mer var uppger har 36 procent företagarna uppgivit att arbetslöshet var det viktigaste

av motivet till att de startat företag. Motsvarande andel inom tjänstesektom var 25 procent.

Mer tredje företagare, 38 procent, i de nystartade företagen

än var har fått starta eget-bidrag från arbetsförmedlingen. Andelen kvinnor, 42 procent, erhållit detta bidrag var något större än andelen män, 38

som procent. Andelen högre inom industrinäringama, 44 procent, än

var

inom tjänstenäringama, 36 procent. Av nedanstående tabell framgår att andelen nystartade företag med starta eget-bidrag ökade kraftigt mellan 1993 och 1994 då också en dramatisk ökning skedde av antalet nystartade företag.

Tabell 8.1 Nystartade ñretag 1990-1994 med procentuell fördel-

ning av det svarsalternativ som företagen har uppgett i

fråga starta eget-bidrag från arbetsförmedlingen

företag med årsomsättning över 30 000 kr.

År Nya företag Andel tätt

som

starta eget-bidrag

1990	24 320	..
1991	19 320
1992	18 360	..
1993	19 310	25
1994	31 080	38

Källa: SCB.

De regionala skillnaderna i nyföretagande är stora även om nyföretagandet ökade kraftigt i samtliga län under 1994. Invandrarbakgrund hade 12 procent av nyföretagama.

Småföretagandet

Nästan alla företag i Sverige är små. Av de totalt 462 000 företagen år 1994 hade 98 procent färre än 20 anställda. Bara 329 företag hade fler än 500 anställda.

260 Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik

Tabell 8.2 Antal privata företag och antal anställda, exklusive jord-

och skogsbruk, fördelade på storleksklasser, 1994.

Storleksklass Antal Andel av Antal Andel

	företag totalt antal anställda	företag, %		totalt antal anställda, %
Utan anställda	287 132	62,1	287 132		13,9
l-9	151 203	32,7	407 266		19,8
10-19	13 034	2,8	173 358		8,4
20-49	7171	1,5	213 805		10,4
50-99	2 101	0,5	144 739		7,0
100-199	972	0,2	134 020		6,5
Summa småföre- 461 613		99,8	1 360 320		66,0

tag

200-499	592	0,1	178 267	8,7
500-	329	0,1	521 811	25,3
Summa stora	921	2	700 078	34, 0

företag

Totalt 462 534 100 2 060 398 100

Källa: Centrala företagsregistret SCB.

Småföretagen sysselsätter två tredjedelar av arbetskraften i det privata

näringslivet. De allra minsta företagen med färre än 10 anställda svarar för ungefär en tredjedel av den totala sysselsättningen. Småföretagen sysselsätter flest personer inom handel, hotell och restaurang samt företagstjänster. Den sektor där företagen står för den största andelen av sysselsättningen är övriga privata tjänster. Avix antalet sysselsatta i näringslivet är drygt en tredjedel kvinnor varav hälften arbetar i

småföretag.

Sysselsättning skapas i svenskt näringsliv främst i småföretag, hävdar NUTEK i skriften Småföretagen i Sverige 1995 B 1995:6. En nyligen genomförd studie som NUTEK refererar till ger vid handen att 50 procent av bruttotillskottet och 70 procent av nettotillskottet av ny

sysselsättning i näringslivet härrör från småföretag. En hög

Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik. 261

etableringsfrekvens tycks innebära en positiv faktor för en regions välfardsutveckling.

8.3¶Aktuella

utredningar

8.3. l HSO-rapport

Företagsstöd definieras så här i ESO-rapporten Företagsstödet Vad

kostar det egentligen Ds 1995:14: direkta betalningar till företag eller indirekt stöd som t.ex. regleringar som med viss sannolikhet påverkar deras lönsamhet eller prissättning. Överföringar inom verksamhetsområden som normalt utförs inom den offentliga sfären eller som i första hand bör räknas som en del av de sociala trygghetssystemen räknas inte som företagsstöd."

ESC-rapporten räknar följande typer av arbetsmarknadsstöd motsvarande som företagsstöd eftersom de utgick betalningar till

som företagen: rekryteringsstöd, företagsutbildning, inskolningsplatser och

utbildningsvikariat, GAS- generellt anställningsstöd, ungdomspraktik,

Arbetslivsfonden och Arbetsmiljáfonden.

Några arbetsmarknadspolitiska stödfonner som inte ingår i ESOkartläggningen är beredskapsarbete i privata företag eftersom AMS inte kunnat särskilja beredskapsarbete hos offentliga respektive privata arbetsgivare under större delen av den tidsperiod som ESO-rapporten studerar och indirekta subventioner genom ersättning från arbetslöshets- respektive arbetsskadeförsäkring till branscher med hög arbetslöshet eller hög arbetsskadefrekvens. Inte heller ingår exempelvis starta eget-bidrag i ESC-kartläggningen. Enligt rapporten har företagsstöden i genomsnitt uppgått till betydande belopp under det senaste decenniet. Andelen innovationsstöd förefaller inte högre än

vara för tio år sedan.

Genomgången av vetenskapliga studier om stödens ejfekter ger i sin helhet en pessimistisk bild, konstaterar rapporten. Företagsstöden framstår som alltför omfattande. De konserverande stöden som subventionerar produktion eller som håller företag vid liv som armars hade gått i konkurs har i regel negativa eller inga påvisade positiva samhällsekonomiska konsekvenser. Innovationsstöden har i allmänhet små positiva effekter men det är oklart om dessa rättfärdigar stödens samhällsekonomiska kostnader. ESO-studiens sammanställning av utvärderingar visar att vetenskapliga studier ofta finner rätt svaga effekter av stöd medan myndigheternas utvärderingar ofta finner stora positiva effekter med ytterst tveksamma utvärderingsmetoder.

262 Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik

Det förekommer brister i många hänseenden när det gäller myndigheternas hantering och administration stöden, hävdar ESO-

av rapporten. En mångfald av stöd ges av många aktörer. Ett stöd är ofta inriktat på flera olika mål. Olika stöd är många gånger inriktade mot samma mål. Stödadministrationen är till stora delar decentraliserad utan

att decentraliseringens potentiella fördelar utnyttjas. Olika försök följs

sällan upp, utvärderas inte ordentligt och hjälper därför inte andra aktörer.

ESO-rapporten förslår en stramare styrning av företagsstöden. En mer oberoende uppföljnings- och utvärderingsprocess bör initieras. Det bör finnas ett samordnat underlag för stödbedömingar och handläggare bör via en gemensam databas kunna få uppgifter om bl.a. andra stödgivare i projektet. En sådan gemensam databas bör kunna göra det möjligt för stödsökande att söka hos samtliga aktörer med enda

en ansökan.

8.3.2¶Kommittén för

översyn av statliga företagsstöd

Kommittén, som lyder under Näringsdepartementet, har dels till uppgift att kartlägga företagsstödet, dels analysera stödet och komma med förslag. Huvudinrikmingen för kommittén skall vara att belysa statliga företagsstöds effekter på näringslivets tillväxt, nödvändig förnyelse och omstrukturering samt att förslag till förändringar befintliga stöd.

av Statlig finansiering skall vägas mot andra åtgärder kan främja

som företagens utveckling. Översynen bör bl.a. kunna leda till bättre förutsättningar för att målen för respektive politikområde uppnås på ett effektivt sätt. Kommittén ska, som tidigare nämnts, beakta de förslag

som lämnas av Arbetsmarknadspolitiska kommittén.

Företagstödskommitténs arbete skall slutfört senast den 30 april

vara 1996.

På liknande sätt som i direktiven för Arbetsmarknadspolitiska kommittén anges att Företagsstödskommittén skall behandla frågan

om samverkan mellan de handhar stöden. l översynskommitténs

organ som direktiv anges att en begränsning av antalet stödorgan bör eftersträvas samt att kommittén skall över möjligheterna till samordning och

se förenkling av de statliga stöden. De sistnämnda frågorna tas inte uttryckligen upp i direktiven för Arbetsmarknadspolitiska kommittén.

Översynskommittén skall kartlägga företagsstödct och kommer därvid på en rad frågor som rör arbetsmarknadspolitiken. Kommittén skall

redovisa en beräkning av kostnaderna för de sammanlagda foretagsinriktade ñnansieringsinsatsema i fonn av lån och bidrag

m.m. inom de tre politikområdena, bedöma i vad mån olika stödformer m.m. är ändamålsenligt utfor-

made för att uppfylla målen tillväxt och övriga mål inom

respektive politikområde, belysa hur finansieringssystemet som helhet jimgerar och uppfattas

de företag skall kunna utnyttja det samt bedöma i vilken utav som sträckning som information om olika stöd m.m. når ut till enskilda företag.

Kommittén för översyn av det statliga företagsstödet skall också genomföra analyser och lägga fram förslag kring en rad frågor. Det gäller bl.a. nedanstående områden som är av mer direkt intresse för det arbetsmarknadspolitiska området. Kommittén skall

göra en samlad analys av företagsstödet och dess effekter på näringslivet, överväga lämpliga förändringar när det gäller de statliga finansieringsformer som tillämpas inom närings-, arbetsmarknadsoch regionalpolitiken och belysa alternativ till finansiella stöd som kompetensutvecklande insatser, skattelättnader m.m., lägga fram slutsatser och förslag som bygger på en sammanvägd analys för de tre politikområdena och som ger en helhetssyn på företagsstödet och företagens situation, ta tillvara möjligheterna att samordna stödhantering, lämna förslag om hur de operativa organen främst på länsplanet kan samverka mer effektivt, lämna förslag till försöksverksamhet med samordnad hantering av olika slags företagsstöd för mindre företag inom ett eller flera län, överväga om de direkta stödinsatserna kan begränsas och statens resurser omfördelas till exempelvis kompetensutveckling, teknikspridning eller sänkta skatter och avgifter.

Utöver dessa områden skall översynskommittén lägga fram förslag i frågor av mer renodlad regionalpolitisk eller näringspolitisk karaktär,

förändringar i den regionalpolitiska stödområdesindelningen. bl.a. om

8.3.3¶Andra aktuella utredningar

Flera andra pågående utredningar har uppgifter med anknytning till

samordning och samverkan mellan arbetsmarknadspolitik och andra politikområden.

Det gäller t.ex. Kommittén om ett nationellt kunskapslyft för

vuxna dir. 1995:67 som skall ta ställning till vilken ansvarsfördelning

som skall gälla mellan den offentligt finansierade utbildningen och arbetslivet

för olika typer utbildningsinsatser. I detta sammanhang är frågan

av om ansvaret för utbildningens finansiering central. Kommittén skall i

samverkan med Arbetsmarknadspolitiska kommittén analysera samspelet mellan arbetsmarknadsutbildning och den övriga vuxenutbildningen och

skolan inkl. kommunernas för ungdomar. Kommittén skall även

ansvar utifrån arbetsmarknadspolitiska överväganden pröva möjligheten att påtagligt öka flexibiliteten i utbildningssystemet att föreslå ett

genom arbetssätt som möjlighet till successiv intagning,

ger mer individualiserad utbildning, etappavgångar möjliggör avbrott för

som arbete, kombination av utbildning och arbete Arbetsmarknads-

m.m.

politiska kommitténs förslag när det gäller arbetsmarknadspolitikens,

företagens och andra politikområdens ansvar för kompetensutveckling behandlas i kapitel

Den tidigare nämnda ARBOM-utredningen har vissa uppgifter med

näringspolitisk anknytning. Den skall bl.a. överväga företagarnas situation och på vilket sätt deras behov arbetslöshetsförsäkring bäst

av organiseras. Utredningen skall i det sammanhanget också gå på några

frågor som i förlängningen har bl.a. konkurrensaspekter. Det gäller

exempelvis verksamheter av säsongs- eller tillfällig karaktär där utredaren skall lämna förslag till åtgärder medför att arbetslöshets-

som ersättning inte blir ett stående inslag inom de branscher där verksamhet inte bedrivs året eller på annat sätt inte är kontinuerligt.

8.4¶Gränslandet mellan tre

politikområden

Avgränsningsproblem

Vid etablering eller expansion företag förekommer inte sällan

av kontakter och diskussioner mellan det berörda företaget och ett eller flera sektorsorgan inom de arbetsmarknads-, regional- och näringspolitiska områdena. Skälen kan vara flera. Företaget kan behöva lån, medelstillskott och/eller ha behov arbetskraft. Många gånger behöver

av företaget hjälp för att hitta rätt i den mångfald stödformer och

stödorgan finns. Ibland väger företaget för- och nackdelar med olika

som alternativa stödfonner. I Östergötland finns en särskild organisation för att samordna företagsinriktade bidrag och stimulansinstrument. Detta beskrivs i avsnitt 8.5.2.

Den ovaxmämnda ESO-rapporten för diskussion om avgränsning

vad är företagsstöd eller och om avgränsningen av av som företagsstöden mot arbetsmarknadspolitiken. De mål som har angivits för olika typer stöd utgör ingen hjälp när skall avgöra vad som

av man år företagsstöd eller hävdar rapporten. För det första har stöden, oavsett målen, i allmänhet flera effekter samtidigt. Ett arbetsmarknadsstöd kan således ha bieffekt att stärka eller försvaga företag. För

som det andra består målfonnuleringar för stöd i praktiken av en vag, ofta vilseledande, blandning förhoppningar, politiska syften, men ibland

av också samhällsekonomiskt rationella mål. Även när det är sociala eller fördelningspolitiska mål motiverar stödet är stödet ofta inriktat mot

som flera mål, konstaterar ESC-rapporten. Ett arbetsmarknadsstöd som ges till företag kan exempelvis tjäna det fördelningspolitiska målet att öka arbetslösas chanser att få arbete, samtidigt det finns ett effektivitets-

som

och stabiliseringspolitiskt mål.

Avgränsningen av företagsstöden mot arbetsmarknadspolitiken är synnerligen svår, skriver ESC-rapporten. Till stor del är företagsstöden

del arbetsmarknadspolitiken, eller har samma mål som arbetsen av

marknadspolitiken, nämligen att skapa fler produktiva arbetstillfällen.

Det är därför inte meningsfullt att skilja mellan företagsstöd och arbetsmarknadspolitik. l stället klassar man den del av arbetsmarknads-

består utbetalningar till företag eller företagens anställda stödet som av

företagsstöd. Det gör däremot inte med utbetalningar till som man arbetslösa eller utbildningar inte är direkt knutna till ett företag.

som

Den uppdelningen är praktiskt nödvändig men kan enligt ESO-rapporten

innebära att missar en del indirekt företagsstöd, exempelvis a-kassa

man till anställda i branscher med starka säsongsvariationer såsom skogs-

respektive byggnadsindustri.

I detta sammanhang kan det av intresse att erinra om de

vara nationalekonomiska målen för företagsstöd. Dessa är:

266 Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik

A Effektivitetsmål: De klassiska skälen till företagsstöd är att de skall

korrigera för externa effekter, stordriftsfördelar, monopolism eller

dylikt.

B Stabiliseringspolitiska mål: Företagsstöd kan ett sätt att stimu-

vara

lera investeringar, sysselsättning eller konsumtion i ett läge där eko-

nomin drabbas eñerfrågechock.

av en

C Fördelningspolitiska mål: Ett exempel kan att yrkesgrupper

vara

som drabbas av ekonomisk chock får

D "Second-best Stöd kan för att motverka negativa effekter

ges av

andra offentliga ingripanden, t.ex. skatter.

Källa: Företagsstödet Vad kostar det egentligen Ds 1995:14 och Statliga

bidrag motiv, kostnader, effekter Ds 1992:46.

I studien Effekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i betänkandets expertbilaga görs genomgång undanträngningseffekter arbets-

en av av marknadspolitiska åtgärder. Där sägs bl.a. att det finns belägg för att

arbetsmarknadspolitiska åtgärder tränger undan annan sysselsättning. En rad forskningsresultat pekar på en undanträngningseffekt i storleks-

ordningen 50-70 procent, dvs. för varje plats i arbetsmarknads-

en politisk åtgärd försvinner 0,5-0,7 reguljära arbeten. Även dessa

om effekter är betydande är det svårt att utifrån studierna bedöma

om undanträngningseffektema är av varaktig art och om de medför negativa sysselsättningskonsekvenser på längre sikt. Resultaten i de flesta studier tyder på att det rör sig undanträngning både är "planerad" och

om som tillfällig efter tid återgår arbetslöshet och sysselsättning till

- en

ursprungliga nivåer.

I avsnitt 8.3.1 framgår vilka typer arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. som ESO-rapporten Företagsstödet Vad kostar det egentligen

karaktäriserade som företagsstöd. En rad invändningar

kan göras mot

rapportens redovisning av företagsstöden. De arbetsmarknadspolitiska

åtgärder som redovisas där är arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade till arbetsgivare för att underlätta anställning arbetslösa individer.

av Huvudsyftet med åtgärderna är alltså att på ett individinriktat sätt främja omställning från arbetslöshet till arbete.

I anslutning till en diskussion om samordning, samverkan och avgränsning mellan arbetsmarknads-, närings- och regionalpolitik är det av intresse att något nämnare belysa vissa stödfonner kan

som anses tangera eller ligga inom ett gränssnitt för de tre aktuella politikområdena. Som ett konkret exempel på detta gränssnitt kan nämnas att det inom

Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik. 267

såväl arbetsmarknads- som närings- och regionalpolitiken finns stödfonner som utgår för utbildning i företag.

Utöver vissa arbetsmarknadspolitiska stöd redovisas i bilaga 4 ett urval närings- och regionalpolitiska stöd kan sägas

av som vara inriktade på ny och/eller småföretagande. Totalt finns betydligt mer än 100 stödfonner för småföretag, hanterade av flera tiotal organ.

I appendixet ingår också vissa uppgifter om stödprogram som är aktuella för Sverige vad gäller EU:s stnikturfonder och gemenskapsinitiativ. Dessa stödprogram är i betydande utsträckning riktade mot åtgärder inom områdena mellan arbetsmarknads-, regional- och näringspolitik.

Med undantag for nyforetagarlån och företagarlån till kvinnor ingår i appendixet bidragsformer som helt eller delvis utgörs av bidrag/medelstillskott. Skälet till avgränsningen är att Arbetsmarknadspolitiska kommittén uttryckligen skall behandla samverkans- och samordningsfrågor när det gäller ny- och småföretagare. Från arbetsmarknadspolitisk utgångspunkt torde behovet av samordning och samverkan vara störst när det gäller direkta bidrag/medelstillskott till företag. Med undantag för ovanstående två lånetyper behandlas inte lån, kreditgarantier, bankgarantier och dylikt. För en mer utförlig redovisning av foretagsstöden hänvisas till ESO-rapporten Företagsstödet Vad

kostar det egentligen

Sammanställningen gör inga anspråk på att vara fullständig utan skall snarast ses som exempel på stödfonner där det finns tydliga beröringspunkter mellan de berörda politikområdena och där ökad samordning eller samverkan i vissa fall skulle kunna vara av värde.

Allmänna villkor för de arbetsmarknadspolitiska stöden återfinns i kapitel I appendixet anges beslutsfonner och i förekommande fall krav på samverkan eller samordning mellan politikområdena, uttryckt i exempelvis författningstext. Stödfonner och villkor för dessa avser förhållandena i november 1995. Det bör framhållas att Arbetsmarknadspolitiska kommittén i annat sammanhang behandlar behovet av förändringar av de arbetsmarknadspolitiska stödfonnema. För det urval av närings- och regionalpolitiska stöd som ingår i appendixet redovisas huvuddragen i de allmänna stödvillkoren.

Volymer

Det finns ingen exakt beräkning av den totala volymen foretagsstödet

i Sverige. ESO-rapporten våren 1995 beräknar att foretagsstödet uppgår till drygt 50 miljarder kronor om året. Enligt rapporten har man då använt en snäv definition. Summan, som inkluderar stöd till bostads- och

263 Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik

jordbrukssektom, uppgår till ett belopp som är nästan tre gånger större än vad foretagsbeskattningen ger.

ESO-rapporten gör ingen bedömning av stödvolymen till små- och nyföretagande, alltså de företag vilkas förutsättningar Arbetsmarknadspolitiska kommittén särskilt skall beakta. Budgetpropositionen 1994 prop. l994/95zl00 bil. 13 beräknar att totalt ca 6,5 miljarder kronor satsades på ny- och småföretagande inom närings-, arbetsmarknadsoch regionalpolitiken under budgetåret 1994/95. Av det totala beloppet avsåg ca 2 miljarder kronor regionalpolitiska medel.

De stödformer som beskrivs nedan kan naturligtvis beskrivas närmare i tenner av kostnader och volymer. Kostnader m.m. för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i gränslandet mellan de tre politikområdena framgår av tabell 8.3. Med undantag för starta eget-bidrag är åtgärderna riktade till arbetsgivare for att underlätta anställning arbetslösa

av individer. Starta eget-bidrag utgår direkt till individen.

Tabell 8.3 Vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Kostnader och

volymer budgetåret 1994/95.

Stödforrn	Kostnad milj. kr. i åtgärden i	Antal sysselsatta Totalt antal Kostnad genomsnitt/mån.		som deltagit sysselsätt-	per ningsmånad
Rekryteringsstöd	2 712		25 000	83 000	9 100
därav i företag l	2 504
Utbildning i företag	384 2		2 500	48 000	12 800
Utbildningsvikariat	l 623		12 400	42 000	l0 900
Beredskapsarbete	2 716		16 900	63 000	13 400
därav i företag 1	465
Arbetslivsutveckling	269
därav i företag l	150
Starta eget-bidrag	l 380		8 800	20 000	10 300
Otraditionella	2 14

insatser därav i företag 1 80

Källa: Arbetsmarknadsdepartementet och AMS. l Företag enskilda företag och organisationer. 2 Exklusive utbildning inom ramen för kommunavtalen 760 miljoner kronor.

SOU l996:34 Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik. 269

Preliminära uppgifter om näringspolitiska företagsstöd enligt de urvals-

kriterier som angivits ovan och som är av särskilt intresse i detta sammanhang visas i nedanstående tabell.

Tabell 8.4 Vissa näringspolitiska företagsstöd. Beviljade lån och

utbetalat av ALMI andra halvåret 1995.

Stödfonn	Prel. uppg. beviljade lån ALMI milj. kr.	Utbetalat av ntiljkr.
Nyföretagarlån	48 966	93 225
Företagarlån till kvinnor	10 904	35 959

därav for etablering av nya företag Utvecklingskapital x 19 210

.. därav medelstillskott till

.. utbildning i företag

x Utbetalat mot royalty. Avser kalenderåret 1995.

Nyforetagarlån skall användas för att främja etableringen av nya företag. Företagarlån till kvinnor kan användas såväl till etablering av nyföretagande till att främja utveckling befintliga företag.

som av Utvecklingskapital kan utgå som lån eller medelstillskott for en rad

ändamål. Av särskilt intresse ur arbetsmarknadspolitisk synvinkel är

medelstillskott för utbildning i företag. Det går inte att få fram uppgifter

hur stor andel av företagslånen till kvinnor som avsett etablering av om nya företag respektive hur stor andel av utvecklingskapital som avsett medelstillskott till utbildning i företag.

Beviljat stöd m.m. for vissa företagsstöd inom regionalpolitiken

enligt de urvalskriterier som redovisas ovan under rubriken Avgränsning av stödfonner var följande under budgetåret 1994/95.

270 Näringsu, regional- och arbetsmarknadspolitik

Tabell 8.5 Beviljat stöd, antal nya arbetstillñllen och kostnader

per nytt arbetstillñlle budgetåret 1994/95.

Stödfonn Beviljat stöd Antal Kostnad nytt

nya per

milj.kr. arbetstillfällen arbetstillfalle

Lokaliseringsbidrag 702 3 883 181 000 Utvecklingsbidrag

därav till utbildning

.. .. ..

Sysselsättningsbidrag 199 l 996 101 000

Landsbygdsstöd

.. .. .. Tillfälligt småföretags- 694 5 693 122 000 stöd

Det tillfälliga småforetagsstödet finansieras med medel

som ursprungligen var arbetsmarknadspolitiska fördes över till det

men som regionalpolitiska området. Stödforrnen gäller under perioden l juli 1994- 31 december 1996.

8.5¶Aktörer och

organisation

8.5.1 Aktörer centralt och

regionalt

De viktigaste aktörerna när det gäller samverkan mellan arbetsmarknadspolitik samt närings- och regionalpolitik for att underlätta ny- och småföretagande är AMS, NUTEK och ALMI Företagspartner AB på central nivå och på regional respektive lokal nivå länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar, ALA/Hzs regionala

utvecklingsbolag, länsstyrelser och lokala nyföreiagarcentra motsvarande i kommunerna. Arbetsmarknadspolitiska kommitténs

uppgift är enligt direktiven att behandla samordning och samverkan på central och regional nivå.

Det totala antalet aktörer kring företagsstöd är än 500. Detta

mer visas i Utsikt mot framtidens regioner SOU 1992:64 bil. Nedanstående tabell ger en bild av mångfalden näringspolitiska aktörer även om uppgifterna inte är helt aktuella.

Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik. 271

1¶Tabell 8.6 Företagsstöden. Aktörer och inriktning.

	Råd- givning	Utbild- Finan- Totalt ning siering antal
Central nivå	8	8	6	10
AMS	1	l	1	1
NUTEK	l	l	l	1
Trygghetsrådet m.fl.	4	4	4	4
Övriga centrala	2	2	-	4
Regional nivå	105	86	86	124
Länsarbetsnämnden	24	24	24	24
Länsstyrelsen	24	4	24	24
Universitet/högskola	8	8	6	8
Utvecklingsfonden	24	24	24	24
Kooperativa utvecklingscentra	14	14	-	14
Övriga regionala aktörer	ll	12	8	30
Lokal nivå	310	110	20	396
Kommuner	230	64	12	284
Jobs Society	30	6	-	30
Sv. Uppfinnareföreningen	20	-	-	20
Studieförbunden S-E utb.	-	23	-	23
Övriga lokala	30	17	8	39
Summa	423	204	112	530

Källa: Utsikt mot framtidens regioner. Bilaga l till betänkande av regionutredningen SOU 1992:64.

Bland de näringspolitiska aktörema på central respektive regional nivå återfinns NUTEK, ALMI Företagspartner och Industrifonden. Inom NUTEK är verksamhetsområdet NUTEK-Företag inriktat på det allra forsta stadiet i ett företags utveckling då målet som regel är att utveckla en produkt. ALMI stöder oftare företag i ett andra skede, dvs. under bildande och konsolidering. Industrifonden tar hand om större projekt i en tredje fas många gånger i företag som har funnits en tid.

Bara under 1994 och 1995 har det tillkommit flera nya stiftelser och bolag med uppgift att stimulera forskning, teknikspridning och företagande. Under perioden 1991-1994 tillskapades riskkapitalbolagen Atle och Bure med löntagarfondsmedel. På en rad universitets- och högskoleorter finns s.k. teknikbrostiñelser med uppgift att vara broar

mellan universitet/högskola och industri/innovatörer. Stiftelsen Irmovationscentrum stöder också uppfinnare och företagare.

De regionala utvecklingsbolagen ersatte den l juli 1994 de tidigare

regionala utvecklingsfondema. Staten innehar genom moderbolaget ALA/H Färetagspartner AB lägst 51 % av aktiekapitalet i de regionala bolagen. Övriga ägare är landstingen och i vissa fall även kommuner. Verksamheten är inriktad på information, rådgivning och finansiering. Målgruppen är små och medelstora företag med färre ån 200 anställda

med tyngdpunkt på företag med färre än 50 anställda. För ñnansieringsverksamheten disponeras ett kapital på ca 2,5 miljarder kronor. Dessutom äger ALMI aktier i Atle AB och Investment AB Bure till ett värde av ca 0,4 miljarder kronor och där avkastningen kan

användas i finansieringsverksamheten.

Fram till den l juli 1995 ansvarade Industri- och mfäretagarfonden för verksamheten med nyföretagarlån. Den fördes då över till ÅLÅUIS regionala bolag. Överföringen är ett led i åtgärderna för att förenkla den statliga strukturen för insatser riktade till små och medelstora företag.

Avsikten är att ALMI skall fungera som en regional inkörsport för

småföretagare, nyföretagare och uppfinnare när det gäller rådgivning,

ñnansieringshjälp, tekniköverföring m.m., enligt riksdagens näringsutskott. ALMI skall vid sidan av att bistå med egna resurser på dessa

områden fömiedla kontakter till andra aktörer, privata och offentliga,

som kan tillgodose företagens eller företagarens intressen, menar näringsutskottet bet. 1994/95 :NUl 8.

För de stödprogram som drivs med stöd EU:s stmkturfonder och

av gemenskapsinitiativ krävs nationell medfinansiering. Den regionala eller lokala genomförandeorganisationen för de olika programmen involverar olika aktörer i s.k. partnerskap. l partnerskapet kan ingå exempelvis

kommuner, landsting, näringslivsorganisationer, fackliga organisationer,

länsarbetsnänmd/arbetsfönnedling, universitet och högskolor, företag

och ideella organisationer.

8.5.2 och

Regionala exempel på samordning organisation

Att samverka är oña känsligt. Det handlar i mångt och mycket att

om dela makt, skriver NUTEK i rapporten Regionalt och strate-

programgiarbete NUTEK R 1994:65. I många lån är intresset för samarbete i det regionala och strategiarbetet starkt. l andra län är det svårt

programatt få till stånd samarbete. Förutsättningarna för samarbete varierar sarmolikt mellan olika regioner oavsett vilka politikområden samarbetet avser. På motsvarande sätt varierar förutsättningarna lokal nivå för samverkan mellan olika aktörer för att få till stånd en aktiv kommunal

näringspolitik. Detta visas i Den lokala näringspolitikens politiska

ekonomi Örebro Studies 12, 1995

Det län där i dag förmodligen har kommit längst i konkret,

man praktiskt samarbete mellan arbetsmarknads-, närings- och

regionalpolitiska organ är Östergötland. Projektet Tillskottet har skapats

för att samordna företagsinriktade stöd, bidrag och andra stirnulansinstrument. Tillskottet är ett samverkansprojekt mellan Länsstyrelsen, Länsarbetsnämnden och ALMI Företagspartner. Arbetsmarknadspolitiska kommittén gör bedömningen att erfarenheterna från projektet kan stimulera diskussionerna om samverkan och samordning på andra håll i landet. Därför redovisas nedan projektets

organisation relativt fylligt.

Målet med verksamheten är att skapa nya varaktiga aibetstillñllen

genom att ge stöd och stimulans till investeringar, expansiva satsningar och förbättringsarbete, att hjälpa företag med samordning av stöd- och

stimulansinstrument med största möjliga effekt samt att underlätta kontakterna mellan småföretag med högst 50 anställda och olika företagsstödjande organisationer. Projektgruppen bedriver verksamheten i gemensamma lokaler. Gruppen är sammansatt av konsulter med erfarenhet och förankring i de olika myndigheter och organisationer som samverkar. En beredningsgrupp med företrädare från samtliga huvudmän behandlar alla ärenden och föreslår beslut.

Det finansiella huvudinstrumentet i Tillskottet är det tillfälliga småföretagsstödet där länsstyrelsen är beslutsinstans. Man arbetar också

med arbetsmarknadspolitiska stöd med företagsinrilcming t.ex. rekryteringsstöd, utbildningsvikariat och utbildning i företag som

Länsarbetsnämnden arbetsfönnedlingen ansvarar för, de näringspolitiska stödfonner som ALMI förfogar över samt Länsstyrelsens landsbygdsstöd. Vidare har man inom projektorganisationen kunskap om andra stöd till företagsutveckling inkl. EU-stöd.

Tillskottets verksamhet marknadsförs genom företagarföreningar, banker, arbetsmarknadens parter etc.

När ett företag har vänt sig till Tillskottet och gjort en intresseanmälan besöker en konsult från projektet företaget för att informera om vilka stöd som finns och för att diskutera företagets expansionsplaner. Besöket sker inom 2-4 veckor efter intresseanmälan. Då sker en

genomgång av företagets framtidsplaner och därefter diskuteras

eventuella stöd som skulle kunna komma i fråga i det aktuella fallet. I förekommande fall ger konsulten från Tillskottet tips till berörd

arbetsförmedling om vilka företag som det kan finnas särskild anledning

att kontakta. Samma konsult/kontaktperson sköter kontaktema med det enskilda företaget genom hela processen.

274 Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik

Efter en intresseanmälan är målsättningen att företaget skall kontaktas av Tillskottet inom en vecka. När företaget har ansökt om tillfälligt småföretagsstöd skall beslut meddelas inom ca fyra veckor. Det är fortfarande Länsstyrelsen, ALMI respektive arbetsfönnedlingen som fattar beslut i det enskilda bidragsärendet. Beslutsrätten är alltså inte delegerad till Tillskottet. Rekommendationema från projektets beredningsgrupp följs dock nästan undantagslöst av beslutsinstansema. På besluten framgår vem som är kontaktperson hos Tillskottet. Tillskottet skall följa och utvärdera resultaten av satsningarna.

Tillskottets verksamhet har under hösten 1995 utvärderats av Centrum för Marknadsanalys vid Linköpings universitet. Utvärderingen har gjorts i fonn av en enkät till de 260 företag som i september 1995 hade fått stöd via Tillskottets verksamhet. Resultatet visar att de företag som har erhållit stöd till följd av kontaktema med Tillskottet är mycket positiva till organisationen och att de i medeltal har expanderat betydligt mer än företag som har ansökt om stöd men fått avslag. Enkätsvaren visar också att många företag anser att Tillskottets ktmskaper om olika stödfonner kan förbättras liksom informationsspridning, ansökningsförfarande m.m.

Också på andra håll i landet pågår eller förbereds samverkansprojekt. Länsstyrelsen iJämtIands län har senast i december 1995 föreslagit en treårig försöksverksamhet med samordning statliga företagsstöd

av motsvarande. Uppläggningen av en försöksverksamhet har diskuterats med Kommittén för översyn av statliga företagsstöd. Genom att bättre samordna och kombinera olika företagsinriktade stöd skall en kraftsamling kunna ske kring ett antal nyckelsektorer som är

av strategisk betydelse för näringslivsutvecklingen i länet. En bättre samordning kan också leda till att företagens förmåga att tillgodogöra sig statliga utvecklingsresurser blir bättre. Sammantaget väntas detta leda till att länets långsiktiga näringslivsutveckling stärks, fler jobb skapas, arbetslösheten minskar och välfardsvinster uppstår.

För att uppnå en långsiktig, positiv strukturomvandling och indirekta effekter menar Länsstyrelsen att avsteg från gällande stödregler kan vara motiverade när det gäller geografiskt område, bransch, tidsperioder,

företagsstorlek m.m.

Organisationen kring försöksverksamheten föreslås bestå

av en ledningsgrupp med representanter för Företagsstödskommittén, länsråd, länsarbetsdirektör och VD:n för ALMI Företagspartner AB. Ledningsgruppens uppgift skulle bli att ta fram riktlinjer, formulera mål och följa upp verksamheten. En arbetsgrupp bildas med de operativt ansvariga på Länsstyrelsen, Länsarbetsnämnden och ALMI Företagspartner. En gemensam utbildning kring samtliga stödfonner bör genomföras och alla stödärenden lösas i projektsamverkan mellan de

operativt ansvariga. Varken regeringen eller Företagsstödskommittén har ännu tagit ställning till förslaget från Länsstyrelsen i Jämtlands län.

8.6 och

överväganden förslag

Arbetsmarknadspolitiska kommittén lägger i betänkandet fram förslag

mål för arbetsmarknadspolitiken och om refomiering av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Förslagen får konsekvenser för arten av och omfattningen på samverkan mellan arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik och näringspolitik.

Arbetsförmedlingen utomordentligt viktig roll i arbetsmark-

har en nadspolitiken. Fönnedlingen är ett serviceorgan till arbetssökande och arbetsgivare. Förmedlingens service till arbetsgivare syñar till att så snabbt som möjligt besätta de lediga platser som anmäls till förmedlingen. Som kommittén betonar i kapitel 4 måste småföretagens betydelse för sysselsättningen framhållas. Det är av stor vikt att fönnedlingen utvecklar kontakterna också med småföretagen i kommunen.

Genom satsningen på individuella handlingsplaner för arbetslösa arbetssökande vid fönnedlingen kommer man där att ha tillgång till fylliga beskrivningar de sökandes kunskaper och erfarenheter. De arbets-

av marknadspolitiska åtgärderna som samtliga är individinriktade föreslås innehålla ett ökat inslag praktik. Yrkeserfarenhet och praktik är vad

av många arbetsgivare efterfrågar vid rekrytering. Likaså är olika typer av kompetenshöjande åtgärder betydelsefulla inte bara för de arbetslösa individerna utan också för de företag som rekryterar arbetskraft. Kommittén lägger i kapitel 6 fram förslag rörande arbetsmarknadsutbildning, utbildning inom det allmärma skolsystemet samt kompetenshöjning inom

företagen.

Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift när det gäller att underlätta och småfäretagande bör att på ett snabbt och

ny- vara effektivt sätt förse företagen med lämplig arbetskraft.

Utifrån dessa utgångspunkter tar Arbetsmarknadspolitiska kommittén

här förslag syftar till att underlätta ny- och småföretagande z upp som

bättre samverkan på central och regional nivå samt att stärka tillgenom växten utvecklad samordning mellan arbetsmarknads-, regional-

genom

och näringspolitik.

8.6.1¶Centrala signaler

I vissa författningar finns i dag regler om samarbete eller samverkan mellan arbetsmarknads-, regional- och näringspolitiska sektorsorgan.

276 Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik

Enligt instruktionen för Arbetsmarknadsverket SFS 1988:1139 år landshövdingen ordförande i länsarbetsnämnden. Länsstyrelsen skall enligt förordningen 1982:877 om regionalt utvecklingsarbete utse

en beredningsgrupp för samverkan mellan länsstyrelsen, länsarbetsnämnden

och det regionala utvecklingsbolaget ALMI i regionala utvecklingsfrågor som rör tillväxt och sysselsättning. Denna regel

infördes 1994.

Enligt förordningen om regionalt utvecklingsarbete skall

lansarbetsnämnden vidare samråda med länsstyrelsen före beslut

användningen av arbetsmarknadspolitiska medel, när det finns möjlighet

till en regional flexibilitet i användningen medlen. Dema regel har

av funnits sedan 1991.

Kommittén har ovan konstaterat att den regionala sektorssamordningen fungerar olika väl i olika delar av landet. I vissa län förefaller öppenheten och intresset för samordning och samverkan mellan arbetsmarknads-, närings- och regionalpolitiska

organ vara betydande. I andra län ser man i dagsläget mer pessimistiskt på möjlighetema till samarbete. I båda fallen spelar såväl institutionella

som personella förhållanden in. Arbetsmarknadspolitiska kommittén fokuserar uteslutande på institutionella förhållanden.

Den regionala synen på samverkan och samordning påverkas otvetydigt av de signaler som går ut från central samhällelig nivå. Detta påpekar ofta regionala aktörer. Visserligen har regering och riksdag i en rad propositioner och utskottsbetänkanden på år

senare betonat den principiella vikten samordning och samverkan mellan de

av tre aktuella politikområdena men frågan är hur man har agerat i praktiken. I vilken utsträckning sker i det dagliga arbetet samordning mellan berörda fackdepartement och centrala myndigheter Tar fackutskotten i riksdagen när de fattar beslut också hänsyn till hur besluten påverkar

angränsande politikområden

Mot bakgrund av aktuella exempel vill Arbetsmarknadspolitiska kommittén starkt betona vikten av entydiga och samordnade centrala signaler i riktning mot samverkan och samordning de tre aktuella poli-

av tikområdena. Det är inte tillräckligt med principiella uttalanden

om vikten av samordning. Statsmaktema bör i olika frågor ställa tydliga krav konkret samarbete mellan de regionala aktörema.

Exemplets makt är stark. Tydliga exempel måste på att

ges departement och centrala myndigheter inom de olika politikområdena faktiskt arbetar ihop och drar håll. Starka signaler måste

samma ges till regionerna att det är dags att bryta gamla blockeringar hind-

upp som rar samarbete.

8.6.2¶Regional motor

En typ signal till regionerna skulle kumia vara att man utser en

av "motor" i den regionala samverkan och samordningen, ett länsorgan

är ansvarigt för att initiera samarbetet. Trots bestämmelserna som som redovisats beredningsgrupp för samverkan mellan länsstyrel-

ovan om en

länsarbetsnämnden och det regionala utvecklingsbolaget ALMI i sen, frågor rör tillväxt och sysselsättning uppfattar fortfarande många

som regionala aktörer att alla berörda organ har lika stort ansvar för samverkan och samordning. aktör visar bristande intresse eller vilja hän-

Om en

der ingenting. Mot denna bakgnmd anser Arbetsmarknadspolitiska kommittén att

länsstyrelsens huvudansvar som regional motor när det gäller strategiskt regionalt utvecklingsarbete kring tillväxt och sysselsättning måste bli tydligare. Detta kan föranleda författningsändringar. Här bör hänsyn tas till eventuella ställningstaganden från statsmaktemas sida med anledning

Regionberedningens förslag. Det bör ankomma på av Företagsstödskommittén att lägga fram nännare förslag i frågan.

8.6.3 Nätverk

Många gånger är det på lokal och regional nivå som man lättast urskiljer utvecklingsmöjligheter och lösningar problem. Förutsättningarna för vad man kan åstadkomma och hur man bör tillväga skiljer sig mellan olika delar landet. Här kan regionala och lokala nätverk utgöra en

av viktig grund för samarbetet mellan arbetsmarknads-, regional- och näringspolitik. Representanter för kommuner, myndigheter, företagarorganisationer, arbetsmarknadens parter, högskolor och andra aktörer kan ingå i sådana konstellationer alltefter behov. Sanunansättningen kan variera över tiden. Det nätverksbyggande som blivit en följd av svenska

med stöd från EU:s stmkturfonder och gemenskapsinitiativ kan program väntas stimulera uppkomsten av nya kontaktfält mellan olika politikområden.

8.6.4¶Försöksverksamhet

Enligt direktiven till Företagsstödskommittén skall den lämna förslag till

försöksverksamhet med samordnad hantering av olika statliga företagsstöd för mindre företag inom ett eller flera län. Arbetsmarknadspolitiska kommittén betonar vikten av att sådan försöksverksamhet kommer till stånd men vill samtidigt poängtera betydelsen av att det sker en grundlig

och oberoende utvärdering av försöksverksamheten.

8.6.5¶Stödfloran

Även Arbetsmarknadspolitiska kommittén inte har gjort någon

detaljerad genomgång av regler och praxis när det gäller olika stöd till

ny- och småföretagande kan man konstatera att det förekommer överlappning mellan olika stödfonner. Detta har också bekräftats vid kontakter med Tillskottet, den samordnande organisationen för arbets-

marknads-, närings- och regionalpolitiska stöd i Östergötlands län se

avsnitt 8.5.2 ovan.

Kommittén för översyn av statliga företagsstöd har till uppgift att

belysa hur ñnansieringssystemet helhet fungerar och hur det

som

uppfattas av de företag som skall utnyttja det. Mot denna bakgrund förutsätter Arbetsmarknadspolitiska kommittén att Företagsstöds-

kommittén kommer att utröna på vilket sätt det förekommer överlappningar mellan olika stödsystem och dessa i så fall är sådan

om av

omfattning och karaktär att ändringar av regelsystemen är angelägna.

8.6.6 för starta

Huvudmarmaskap eget-bidrag

Som framgår tidigare i kapitlet finns det rad arbetsmarknadspolitiska

en åtgärder som är riktade till arbetsgivare för att underlätta anställning av arbetslösa individer. l kapitel 5 läggs förslag om utformningen arbets-

marknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadspolitiska kommittén väljer

dock här att främst diskutera huvudmarmaskapet för starta eget-bidrag.

Starta eget-bidrag syftar till att stimulera nyföretagande i sin tur

som genererar sysselsättning. Bidrag kan lämnas till den som söker arbete genom den offentliga arbetsfönnedlingen inte kan få lämpligt

men arbete. Bidrag får lämnas till den har fyllt 20 år och är arbetslös.

som Vidare kan bidrag lämnas till på grund arbetsbrist

personer som av riskerar att bli arbetslösa, inte kan finna lämpligt arbete eller är bosatta i stödområde.

Bidrag får lämnas endast till den som har goda förutsättningar att bedriva verksamheten och endast om verksamheten bedöms få tillfredsstäl-

lande lönsamhet och bedöms bidragstagaren varaktig sysselsättning.

Arbetsförmedlingen beslutar om starta eget-bidrag. Innan bidrag lämnas

skall yttrande det inte bedöms onödigt från

- om som lämpligt organ om personens förutsättningar att bedriva

näringsverksamheten. Starta eget-bidrag skall enligt AMS prioriteras mycket högt bland de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och sökande med hållbara affärs-

idéer bör endast i undantagsfall få avslag. Konkurrensskäl eller risk för

Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik. 279

överetablering inom en bransch är enligt AMS inget skäl för att inte bevilja bidrag. Däremot kan konkurrenssituationen påverka bedömningen av verksamhetens lönsamhet, vilket kan leda till att bidrag inte

beviljas.

Enligt vad kommittén har erfarit har Arbetsmarknadsverket utarbetat väl fungerande administrativa rutiner kring starta eget-verksamheten. Uppföljningar av starta eget-bidragen visar också en hög överlevnadsprocent bland de företag som startats. Detta talar enligt kommitténs uppfattning för att huvudansvaret för starta eget-verksamheten även fortsättningsvis bör ligga inom Arbetsmarknadsverket.

Samtidigt är den mer komplicerade delen av bedömningen i ett ärende

om starta eget-bidrag inte av arbetsmarknadspolitisk utan av närings-

politisk art. Där krävs en professionell företagsekonomisk bedömning av affarsidéns långsiktiga bärkrañ. Det ankommer på Företagsstödskommitten att göra en samlad bedömning av de tre politikområdenas stödfonner och företagens situation.

Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken 281

9 Kommunernas roll i arbetsmark-

nadspolitiken

Kommitténs ställningstaganden i sammandrag

samhället måste ta ett ansvar och erbjuda alternativa lösningar c

exempelvis utbildning, rehabilitering eller sysselsättning i kommunal

regi efter den bortre parentesen. Verksamheterna måste vara

meningsfulla, förbereda för reguljärt arbete eller vidare studier.

olika former av aktivitetsgrupper och kooperativ måste prövas. o

Samverkan måste komma till stånd mellan myndigheter, fackliga

organisationer, lokala arbetsgivare och de arbetslösa för att hitta de

bästa formerna utan att det uppstår undanträngningseffekter 0 de förändringar beträffande ökade möjligheter till lokal anpassning

av de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedlen i kombination med ett

ökat inflytande i arbetsfönnedlingamas styrelser som kommittén föreslår, bör öka möjligheterna att hitta de effektivaste lösningarna på lokal nivå

Arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvarsområde sedan 1947. Då övertog för arbetsförmedlingarna från kommunerna. År

staten ansvaret 1980 förstatligades även de skyddade verkstäderna och arbetsvårdsinstituten.

Som framhållits i kapitel 5 skall enligt kommitténs mening den offentliga förmedlingen även fortsättningsvis vara anslagsñnansierad heltäckande och avgiftsfri. En effektiv arbetsmarknadspolitik kräver ett samspel med den ekonomiska politiken och stabiliseringspolitiken som bara staten kan for. Den enskilda kommunen kan inte driva sin

svara egen efterfrågepolitik.

Arbetsmarknadema har inga kommungränser. Tvärtom är det viktigt att rörligheten över kommun- och regiongränser ökar. Därför krävs det

nationell samordning samt system och finansiering som underlättar en den rörlighet som en väl fungerande arbetsmarknad kräver.

Arbetsfönnedlingen skall inte enbart ha ett kommunalt perspektiv utan skall kombinera det lokala engagemanget med ett regionalt och nationellt perspektiv. Den har t.ex. till uppgiñ att informera om hela den

282 Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken

nationella arbetsmarknanden for att öka individens valmöjligheter och bidra till att lediga platser blir tillsatta snabbare.

Den enskilde skall kunna påräkna stöd från det allmänna vid arbetslöshet. Detta bör vara en generell politik och individens möjligheter till stöd skall inte vara avhängigt varierande ambitioner på lokal eller regional nivå.

9.1¶Kommunernas incitament

Kommunerna har ökat sitt engagemang i arbetsmarknadsfrågorrxa i samband med den nuvarande höga arbetslösheten. Med stöd av den

allmänna kompetensregeln 2 kap. l § kommunallagen och lagen

om arbetslöshetsnåmnd får kommunerna inom ramen för arbetsmarknads-

politiken ordna sysselsättning åt arbetslösa.

I 1995 års långtidsutredning konstaterar utredarna att kommunerna också har ekonomiska incitament för att göra insatser mot arbetslösheten.

Liksom för staten minskar skatteintäktema för kommunerna när någon blir arbetslös. För kommunerna lindras emellertid denna effekt avsevärt om den arbetslöse är berättigad till a-kassa. Då blir den kommunala skatteeffekten endast skillnaden mellan inkomstskatten av förvärvsarbete respektive a-kassa. För en person som inte har rätt till ersättning från arbetslöshetskassan kan det däremot innebära att kommunen får överta försörjningsansvaret via socialbidraget.

På kort sikt är den årliga skillnaden mellan en arbetslös person i åtgärd och dänned fortsatt arbetslöshetskassa och en som tvingas bli

socialbidragsberoende i storleksordningen 100 000 kronor för kommun-

sektom i sin helhet inkl. landstingen.

Kommunerna har alltså inom nuvarande system starka ekonomiska incitament för att se till att det ñnns platser i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

9.2 och arbetslöshet

Socialbidrag

Enligt SCB:s socialbidragsstatistik har socialbidragen ökat med 4,6

miljarder 80 procent till 10,3 miljarder mellan åren 1990 och 1994. Antalet hushåll som någon gång under året fått socialbidrag har ökat med 40 procent. Av statistiken framgår inte hur många av personerna som får socialbidrag enbart beroende på att de är arbetslösa, eller som komplement till annan ersättning t.ex. arbetslöshetskassa eller KAS. Det är dock främst bland ungdomar och invandrare som antalet

Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken 283

i bidragsberättigade ökat under perioden. Som framhållits i kapitel 7 kan de skärpta reglerna för sjukbidrag och förändringarna i arbetslöshetsersättningen leda till att flera blir beroende socialbidrag

av om inga andra åtgärder vidtas.

9.3 alla

Meningsfull sysselsättning

Oberoende av hur den ekonomiska ersättningen till den arbetslöse kommer att utformas efter den bortre parentesen måste den enligt kommittén kopplas till krav på åtgärder från såväl samhällets den

som arbetslöses sida. Samhället måste ta ett och erbjuda olika

ansvar alternativa lösningar exempelvis utbildning, rehabilitering eller sysselsättning i kommunal regi. Enligt kommittén är det viktigt att verksamhet kommer igång som möjliggör detta. Dessa verksamheter skall vara meningsfulla och förbereda för reguljärt arbete eller vidare

studier. Samtidigt skall de inte ha undanträngningseñekter eller

snedvrida konkurrensen. Det innebär svår balansgång. Kommittén

anser att exempelvis olika former av aktivitetsgrupper och kooperativ

måste prövas. Samverkan måste enligt kommitténs uppfattning komma till stånd mellan olika myndigheter, fackliga organisationer, näringslivet och de arbetslösa för att hitta de bästa formerna för detta utan att

undanträngningseñekter uppstår.

9.4 i

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

kommunerna

Det ñnns ännu inte någon ofñciell statistik över hur omfattande det kommunala engagemanget är när det gäller att ta emot arbetslösa, ordna

platser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom och utanför kommunen eller driva speciella projekt. Arbetsmarknadsstyrelsens

statistik ger endast en bild hur många finns öppet arbetslösa

av som respektive i åtgärder i kommunerna som geografisk område. Hur många som får en åtgärd via kommunens försorg går inte att få fram. För detta krävs specialstudier.

I kommunernas personalstatistik går endast att få fram de

personer som går under det kommunala beredskapsavtalet, dvs. beredskapsarbetare, utbildningsvikarier, personer med lönebidrag och offentligt skyddade anställningar. Kommunernas kostnader för dessa åtgärder framgår av SCB:s och Kommunförbundets årliga rapport

gemensamma, Vad kostar verksamheten i din kommun. År 1994 uppgick bruttokost-

nadema till 5,43 miljarder kronor varav statsbidragen via arbetsförmedlingama uppgick till 2,6 miljarder kronor. Kostnaderna varierade kraftigt från kommun till kommun och mellan olika kommungrupper.

Kommunförbundet har sedan våren 1994 i sin enkätundersökning Kommunernas ekonomiska läge haft med ett antal frågor om hur många personer som har en åtgärdsplats via kommunens medverkan. Den publiceras i februari 1996 visar att 80 000 arbetslösa

senaste som personer eller 56 procent av summan av de konjunkturberoende

åtgärderna ALU, API, utbildningsvikariat, beredskapsarbeten, datortek

och program för arbetslösa ungdomar under 20 år hanteras av kommunerna. En stor del 25 procent av dem som går på

arbetsmarknadsutbildning går extra Komvuxplatser.

Kommunerna tar ett stort praktiskt ansvar för den statliga arbetsmarknadspolitiken och skjuter också till kommunala medel för att förhindra hårdare belastningar på den kommunala ekonomin längre fram.

Det är emellertid viktigt att kommunerna inte använder arbetsmarknadspolitiska medel för finansiering av uppgifter som ingår i det ordinarie kommunala åtagandet och som i vissa fall varit föremål för rationaliseringar. Kommittén utgår från att kommunerna i allt väsentligt agerar i denna anda.

9.5¶Samverkan mellan arbetsförmedlingar

och kommuner

Kommunerna är viktiga samverkanspartners för arbetsfönnedlingama

inom flera områden. Den höga arbetslösheten har i hög utsträckning drabbat ungdomarna och kommunerna har via avtal med arbetsfönnedlingarna fått möjligheter att ta ansvaret för arbetslösa ungdomar under 20 år och för datorteken. Även inom studie- och yrkesorienteringen krävs samverkan för att leva upp till högt ställda krav i dagens arbetsmarknadssituation. Kommittén pekar i kapitel 6 på behovet av kraftigt utbyggd studie- och yrkesorientering. Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté dir. 1995:154 för över vissa ungdoms-

att se politiska frågor. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att föreslå åtgärder för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden. I kapitel 7 föreslår kommittén en utökad samverkan på rehabiliteringsområdet.

Hur samverkan mellan arbetsfömiedlingen och kommunen går till varierar från kommun till kommun. Kommunförbundet har låtit

göra en enkätundersökning till samtliga kommuner hur man samverkar och

om hur kommunerna anser att samarbetet fungerar. De allra flesta kommuner att det fungerar bra 48 procent eller att det mesta

anser

fungerar bra 41 procent. Trots det uppger 218 landets 288

av kommuner att de vill ha ändrade förutsättningar för det

gemensammaarbetet.

En stor andel av kommunerna vill ha en finansiell samordning med gemensam strategi och budget. Många kommuner vill ha klar

ansvarsfördelning att utgå ifrån för att undvika att parallella organisa-

tioner byggs upp och att arbetslösa i onödan slussas mellan olika

myndigheter. Kommunerna vill också ha utökade möjligheter att lokalt avgöra vilka insatser olika individer behöver.

Trots att kommuner och arbetsfönnedlingar i dag har ett omfattande samarbete så är det endast 70 procent kommunerna att de

av som uppger

samarbetar i arbetsfönnedlingsnämndema. Den statliga arbetsmarknadspolitiken skall kännetecknas

av flexibilitet, rörlighet och snabbhet. Kommunerna sig också

anpassar

snabbt efter nya fonner och riktlinjer inom arbetsmarknadspolitiken. På

så sätt fungerar verkställande organisation åt arbetsfönned-

man som en lingen, speciellt för de utsatta grupper som arbetsfönnedlingen inte kan ordna arbete eller åtgärd i näringslivet.

I dagens arbetsmarknadssituation har alla kommuner också långsiktiga strategier för att öka sysselsättningen. Genom att höja utbildningsnivån och kompetensen samt förbättra de infrastrukturella förut-

sättningarna för företagen vill bidra till utveckling

man en gynnsam av sysselsättningen i kommunen. Ett ökat kommunalt inflytande över

arbetsmarknadspolitiken via arbetsförmedlingarna innebär ökade

möjligheter för kommunerna att koppla ihop kommunernas långsiktiga

satsningar med de statligt styrda arbetsmarknadspolitiska satsningama.

Kommittén att i den Arbetsmarknadsverket införda

anser av styrelseorganisationen finns förutsättningar för att ombilda de nuvarande

arbetsfönnedlingsnämndema till styrelser för arbetsfönnedlingama. De förändringar kommittén föreslagit beträffande arbetsfönnedlingamas möjligheter till ökad lokal anpassning åtgärdsmedlen på arbetsför-

medlingarna bör öka möjligheterna att hitta de effektivaste lösningarna

på lokal nivå. Statligt dimensionerad och styrd arbetsmarknadspolitik i nära samverkan med lokal kompetens leder till bättre lösningar för individema.

Organisatoriska konsekvenser och utvärdering 287

10¶Organisatoriska konsekvenser och utvärdering

Kommitténs ställningstaganden i sammandrag

o med anledning av de överväganden som gjorts inom

Arbetsmarknadsverket om att behålla den nuvarande länsindelningen

uttalar kommittén att för- och nackdelar med att sammanföra

länsarbetsnämnder till större regioner bör övervägas o mot bakgrund av kommitténs förslag till målstyming av Arbetsmark-

nadsverket ñnns det starka skäl till att utveckla verksamheten med

utvärdering och uppföljning av arbetsmarknadspolitiken o det är viktigt att utvärderingar utförs på flera håll så att olika studier kan

balansera varandra o det finns anledning att närmare överväga de institutionella formerna för

kvalificerad akademisk utvärderingsverkamhet inom det arbetsmark-

nadspolitiska området o det finns skäl att förstärka resurserna pá Arbetsmarknadsdeparte-

mentet för utvärderingsverksamhet och bedömning av framtagna forsk-

ningsresultat

Det ingår inte i kommitténs uppdrag att komma med förslag avseende Arbetsmarknadsverkets organisation. Det kan emellertid finnas anledning att redovisa några reflektioner i denna del i anslutning till kommitténs ovan redovisade överväganden.

Kommittén har tidigare pekat på den kraftigt ökade belastningen på arbetsmarknadspolitiken under senare år, vilket i sin tur inneburit stora påfrestningar på Arbetsmarknadsverket och dess personal.

Kommitténs förslag syftar till en renodling av arbetsmarknadspolitiken i förhållande till angränsande politikområden, prioritering

en av fonnedlingsverksamheten, ett förenklat regelsystem och ett reducerat antal stödformer. Konsekvenserna for verket av förslagen bör bli en omfördelning till förhållandevis större insatser personalmässigt på arbetsfomiedling. Den administrativa belastningen beräknas däremot minska.

288 Organisatoriska konsekvenser och utvärdering

10.1 organisation och styrning Regional

Regionberedningen i sitt betänkande Regional forntid SOU

menar 1995:27 att frågor kring näringsliv och sysselsättning är grundläggande för den regionala utvecklingen. De förutsättningar för näringslivets utveckling som den regionala nivån kan erbjuda har blivit allt viktigare och de åtgärder vidtas behöver i allt högre grad förankras i

som regionens politiska liv.

Beredningen föreslår därför att ett regionalt självstyrelseorgan inrättas med ansvar för den regionala utvecklingen. Statliga organ bör fullgöra funktioner för vilka enhetlig behandling eftersträvas och för

en vilka riksintressen är särskilt framträdande. Statliga organ bör också

uppföljning, utvärdering och tillsyn svara för den nationella genom kontrollen att de övergripande målen verkligen uppnås. Kommunala

skall kunna fullgöra offentliga uppgifter där regional förankring organ erfordras och där det finns ett reellt handlingsutryrnme för politiska organ.

Den grundläggande filosofin bakom beredningens förslag att utveckla

en regional strategi är att enskilda regionala insatser genom samordning

når högre effektivitet och långsiktigt kan inordnas mot

mera

mål. Dagens splittrade ansvar ersätts med en ordning som gemensamma möjliggör ett krañfullt samlat agerande.

Beredningen konstaterar att samordningsbehovet är framträdande inte minst inom områdena näringsliv och sysselsättning och att åtgärder bör vidtas för att få förbättringar till stånd. Inom länsarbetsnämndemas område finns verksamheter t.ex. i fråga om utbildning och å ungdomspraktik vilka betydelse för den regionala utvecklingen.

är av Nästan oberoende av konjunkturen är detta verksamheter som det allmänna måste bedriva och de får därför en betydande stabilitet över tiden även omfattningen och inriktningen varierar. Samma

om bedömning, beredningen, kan göras i fråga om stödet till starta

menar

eget-verksamhet. Arbetsmarknadspolitikens särskilda betingelser i fråga om styrning,

resurstilldelning och organisation har ofta framhållits. Tidsaspekten har

viktig faktor. Omsvängningar i de ekonomiska konjunk-

ansetts vara en turema kan ske snabbt och konsekvenserna för arbetsmarknadsläget med tillgång och efterfrågan på arbetskraft märks snabbt. Kraven på flexibilitet och handlingsberedskap har därför varit högt ställda.

Arbetsförmedlingama är serviceorgan för enskilda arbetssökande och företag, vilket ställer krav på fönnågan till såväl lokal som individuell anpassning servicen. Förutsättningar och praxis kan också variera

av högst avsevärt mellan olika branscher och yrkesområden, liksom i olika

Organisatoriska konsekvenser och utvärdering 289

delar av landet med skiftande regionala arbetsmarknader. De selektiva inslagen i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är omfattande.

Som framgått tidigare står arbetsmarknadspolitiken inför helt

nya uppgifter. Arbetslösheten kan komma att stanna på för svenska

en förhållanden hög nivå. Sambandet mellan konjunkturuppgång och minskad arbetslöshet är inte så självklart tidigare. Stora och

som omfattande uppgifter åvilar nu näringspolitik och regionalpolitik för att skapa förutsättningar för nya, varaktiga arbetstillfällen och för

utbildningspolitiken när det gäller att åstadkomma kompetenshöjning för

att tillgodose samhällets framtida behov. Behovet tydlig samordning

av och effektivt resursutnyttjande framstår stora.

som

Den regionala styrningen är föremål för överväganden inom regeringskansliet mot bakgnmd de förslag Regionberedningen

av som lagt fram. Som ovan nämnts är en av grundtankama bakom

beredningens förslag att enskilda regionala insatser genom samordning

når högre effektivitet genom bättre samordning. Arbetsmarknadspolitiska kommittén delar denna grundtankeRiksdagen beslutade under våren 1995 om ett generellt besparingskrav för alla myndigheter på ll procent. För Arbetsmarknadsverkets del skulle besparingarna ske först 1998 och inriktningen skulle vara att besparingarna inte skulle läggas på arbetsförmedlingen. AMS fick i uppdrag att utreda hur besparingarna skall genomföras. I en rapport till regeringen i januari 1996 framlade AMS styrelse sitt förslag till förändringar. l korta drag går förslaget ut

på följande:

0 väsentliga delar av länsarbetsnämndemas administration och viss

annan tjänsteproduktion som är gemensam för hela landet

sammanförs till en ny organisatorisk enhet, AMV Tjänster 0 Arbetsmarknadsstyrelsen renodlar sin verksamhet till att

avse

ledning, samordning och uppföljning/utvärdering och utveckling,

samt den myndighetsutövning åläggs AMS

som 0 Arbetslivstjänster skiljs inte från AMI.

Förslaget får enligt AMS omfattande konsekvenser. Nettominskningen av antalet anställda beräknas bli l 600 och anslags-

ca personer minskningen 535 miljoner kronor.

Styrelsen föreslår i sin rapport att det skall finnas länsarbets-

en nämnd i vaije län. Uppgiften är att leda, samordna, följa och

upp utveckla verkamheten i länet. Detta, menar AMS, kräver nära kontakter

med länets arbetsplatser. Om den av Regionberedningen föreslagna

organisationen införs föreslås att antalet länsarbetsnämnder minskas på motsvarande sätt.

290 Organisatoriska konsekvenser och utvärdering

AMS har också behandlat frågan om att sammanföra länsarbetsnämnder till större regioner. Man dock att de beräknade

menar besparingarna på 50 miljoner kronor inte uppväger nackdelarna med en organisationsförändring. I stället bör man awakta en kommande förändrad länsindelning. Kommittén för sin del att det finns skål

anser

talar för ytterligare bör överväga för- och nackdelarna med som att man att sammanföra länsarbetsnämnder till större regioner.

10.2¶Utvärdering och uppföljning

10.2.1¶Ökat behov av utvärdering och uppföljning

Det finns enligt Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning starka skäl till att utveckla verksamheten med utvärdering och uppföljning av arbetsmarknadspolitiken. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fått mycket stor omfattning. Vidare föreslår kommittén ökad målstyrning

friare medelsanvändning för Arbetsmarknadsverket. samt en

Kontinuerliga utvärderingar viktig förutsättning för effektiva

är en arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det råder i dag osäkerhet om åtgärdernas effekter. Kommittén sammanfattar i kapitel 5 vissa resultat

den hittillsvarande forskningen kring eifektema av olika i av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. l betänkandets expertbilaga ingår E

också studien Effekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Kommittén gör nedan kortfattad resumé över dagens utvärdering, i

en uppföljning och revision på arbetsmarknadsområdet. Därefter diskuteras å framtida institutionella fonner för utvärderingsforskningen.

10.2.2¶Hittillsvarande utvärdering

Trots den aktiva arbetsmarknadspolitikens expansion under 1960- och l970-talen gjordes få utvärderingar av denna. Fram till omkring 1990

de utvärderingar som gjordes framför allt s.k. mikrosludier, dvs. var studier hur arbetsmarknadssituationen påverkades för de individer

deltagit i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till som icke-deltagare. Antalet makrostudier, dvs. studier av de arbetsmarknadspolitiska åtgärdemas totaleffekter på ekonomin, var färre. Under de senaste åren har emellertid ett stort antal sådana studier genomförts. Flertalet av dessa har gjorts inom ramen för fri akademisk forskning.

Organisatoriska konsekvenser och utvärdering 291

De senaste årens makroekonomiska utvärderingar av den svenska arbetsmarknadspolitiken har stimulerat också forskningen om etfektema på deltagande individer. Under de senaste fem åren har det förmodligen gjorts fler studier den aktiva arbetsmarknadspolitiken i Sverige än un-

av der alla tidigare år sedan den introducerades i början av l950-talet.

Ansvaret för systematiska utvärderingar har legat på EFA,

mer

Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier, under

Arbetsmarknadsdepartementet. EFA 1967. EFA har genom åren ñnansierat ett stort antal studier om arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik vid olika universitet och forskningsinstitut. Dessutom har EFA med några års mellanrum publicerat betänkanden i SOU-serien Statens Offentliga Utredningar med bedömningar av forskningsläget när det gäller arbetsmarknadspolitikens effektivitet.

EFA:s anslag till arbetsmarknadspolitisk forskning uppgår för

budgetåret 1995/96 till drygt 5 miljoner kronor 18 månader. Sedan budgetåret 1990/91 gäller att EFA:s verksamhet i första hand skall inriktas på utvärdering arbetsmarknadspolitiska åtgärder och forskning

kring genomförandet arbetsmarknadspolitiken. EFA har under senare

av år bl.a. initierat utvärderingar av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riksdagen har beslutat om.

Förutom den forskning finansieras av EFA finansieras

som

akademisk utvärderingsforskning via allmänna forskningsmedel. Sedan

budgetåret 1990/91 har HSFR, Humanistiskt Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet, öronmärkt anslag på 7 miljoner kronor per år till arbetsmarknadsforskning. Forskningen inom ramen för det särskilda

arbetsmarknadspolitiska forskningprograrmnet vid HSFR skall i första

hand avse forskning om arbetsmarknadens funktionssätt samt

arbetsmarknadspolitikens roll, utfomming och verkningar.

HSFR:s programgrupp for arbetsmarknadsforslmingen börjar sitt

nya arbete våren 1996. I maj 1996 sker HSFR:s årliga utlysning av forskningsanslag. Gruppens arbete kan väntas ligga till grund for forskningsrådets kommande satsningar på arbetsmarknadsforskning.

Rådet för arbetslivsforskning har till uppgift att initiera sådan forskning och utveckling och anslutande kunskapsfonnedling som har betydelse för arbetslivets utveckling i vid mening så att arbetslivet kan

till märmiskans behov och förutsättningar. Rådet skall särskilt anpassas

stödja långsiktig kunskapsuppbyggnad och kompetensutveckling med

mångvetenskaplig inriktning. Vidare skall rådet bl.a. ge långsiktigt och

strategiskt stöd till viktiga FoU-områden bl.a. stöd till

genom

forskartjänster. Även inom AMS utredningsenhet sker utvärdering den

av arbetsmarknadspolitiska verksamheten. I utvärderingama, som är av forskningskaraktär, studeras eñ°ektema av olika arbetsmarknadspolitiska

292 Organisatoriska konsekvenser och utvärdering

insatser. Sedan 1992 har AMS ett vetenskapligt råd med forskare och experter inom det ekonomisk-politiska området och andra angränsande områden. Rådet skall initiera och föreslå vetenskapliga undersökningar av betydelse för verksamheten samt även i övrigt kunna fungera som

referensgrupp. AMS Verksamhetsuppföljning behandlas nedan.

10.2.3 och revision

Uppföljning

Förutom den rent vetenskapliga utvärderingen av arbetsmarknadspolitik

finns det här anledning att något beröra också den utvärdering, uppföljning och revision kring arbetsmarknadspolitik bedrivs inom andra som organ än de som nämnts ovan.

Inom Arbetsmarknadsdepartementet följer fortlöpande utvärde-

man ringsforskningen på arbetsmarknadsområdet. Departementet lägger också ut utvärderings- och uppföljningsuppdrag på bl.a. universitetsforskare och på RRV. På år har uppföljning gjorts alla senare av nya l arbetsmarknadspolitiska åtgärder, exempelvis ungdomspraktik och

arbetslivsutveckling. l februari 1996 pågår upphandling

av en uppföljning av de s.k. kommunavtalen. Bl.a. uppkopplingen till genom AMS databaser är det möjligt för departementet att göra olika statistiska uppföljningar m.m. En gång per kvartal sker s.k.examination Arbetsmarknadsverket av då ledningen för verket och för departementet har genomgångar av verksamheten. Inför varje examinationstillfalle presenteras en omfattande rapport uppfyllelsen de 13 Verksamhetsmål enligt om av som gällande regleringsbrev ñnns för verket. Departementet och AMS har vidare ett antal permanenta arbetsgrupper för olika gemensamma ämnesområden, däribland långtidsarbetslöshet och jämställdhet, som inför varje ledningsmöte utarbetar underlagspromemorior. Förutom den utvärderingsverksamhet inom Arbetsmarknadsstyrelsen

som behandlas sker också fortlöpande verksamhetsuppföljningar

ovan inom AMS. Där behandlas dels måluppfyllelsen rörande de befintliga verksamhetsmålen, dels genomförs serviceundersökningar bland fömiedlingens kunder. I anslutning till den reformering riksdagsarbetet gjorts de av som senaste åren l993/94zTKl, l993/94:KUl8 har riksdagsulskotten i allt större utsträckning börjat följa upp och utvärdera resultat i verksamheter inom respektive utskotts beredningsområde. I anslutning till detta har förstärkning skett av resurserna hos Riksdagens revisorer för

uppföljning, utvärdering och revision.

Den ökade inriktning på utvärdering och uppföljning riksdagsav besluten har lett till att fackutskotten i riksdagen i ökad utsträckning

lämnar förslag till Riksdagens revisorer om lämpliga granskningsområden. Därutöver kan revisorema själva initiera granskningar. En mer

omfattande arbetsmarknadspolitisk publicerades l993. För

rapport närvarande pågår två studier inom det arbetsmarknadspolitiska området och en tredje beräknas bli påbörjad inom kort. I de båda pågående studierna har uppdrag lagts ut på universitetsforskare som bedriver

arbetsmarknadspolitsk forskning. Samtliga dessa tre sistnämnda studier har initierats riksdagens arbetsmarknadsutskottz.

Inom ramen för sin effektivitetsrevision genomför Riksrevisionsverket RRV granskningar av effektiviteten inom statlig verksamhet. Under 1990-talet har RRV ägnat betydande resurser granskningar

inom socialförsäkringsområdet men enligt uppgift från verket kan en

ökad tonvikt på etfcktivitetsrevision inom arbetsmarknadsområdet komma att aktualiseras. Revisionsrapporterna senare år har bl.a. behandlat möjligheter att utfom1a enklare och effektivare lönesubven-

tioner, utvärdering av det flexibla lönebidraget och rehabilitering av

arbetslösa sjukskrivna. Våren 1996 slutförs en studie där RRV kartlägger möjligheter att erhålla mer effektiva bidrags- och ersättningssystem inom socialtörsäkrings- och arbetsmarknadsområdena. I studien undersöks som referensexempel också hur likartade problem hanteras inom skatteområdet.

10.2.4¶Utvärderingarnas institutionella former

Som framhållits inledningsvis finns det starka skäl till att utveckla verk-

samheten med utvärdering och uppföljning av arbetsmarknadspolitiken.

En viktig fråga är av vem och i vilka former utvärdcringama av arbetsmarknadspolitiken bör göras. De institutionella formerna for utvärderingama kan antas ha betydelse for kvaliteten.

Den stora fördelen med utvärderingsverksamhet som bedrivs inom AMS är att det där finns unika kunskaper om institutionella förhållanden, statistik och kunskap om åtgärdernas exakta utfonnning under olika tidsperioder och inom olika regioner. Utvärderare som inte har tillgång till denna information har ett allvarligt handikapp. Samtidigt är det

problem förknippade med att en myndighet utvärderar sin egen

verksamhet I den allmänna debatten har kritik bl.a. förts fram att man i

första hand upptäcker och publicerar resultat som uppfattas som

Arbetsmarknadspolitik: en granskning av åtgärder mot arbetslöshet. Rapport Riksdagens revisorer 1993/9411. 2 Effekter av arbetsmarknadsutbildning, undanträngningsetfekter och konkurrenssnedvridande effekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder respektive starta eget-bidrag.

294 Organisatoriska konsekvenser och utvärdering

positiva för den egna verksamheten Enligt kommitténs uppfattning är det viktigt med en kvalificerad utvärderingsverksarnhet inom verket. Här

l utgör bl.a. styrelsens vetenskapliga råd ett viktigt forum för att pröva l

i och värdera kvaliteten i de utvärderingar utförs inom verket. J

som

Fördelen med de utvärderingar som bedrivs i EFA:s regi är att den görs av oberoende forskare på universitet och högskolor. Genom åren har forskningsanslag kanaliserats till ett betydande antal fristående forskare som stimulerats till att studera olika aspekter arbetsmark-

av nadspolitiken. EFA har dock i likhet med andra sektorsforskningsorgan ibland kritiserats för att ge medel till forskningsprojekt som inte kvalitetsmässigt skulle kunna hävda sig i en friare konkurrens.

Många av EFA-projekten har emellertid resulterat i doktorsavhandlingar och ett flertal forskare har disputerat på EFA-projekt har

som senare blivit professorer. Ett stort antal vetenskapliga artiklar bygger på forskning som bedrivits med stöd av EF A. Det som kanske främst skiljer EFA från övriga forskningsråd år att EFA de projektan-

uppmanar svariga att, förutom publicering i vetenskapliga tidskrifter, också presentera resultaten på svenska för en bredare läsekrets i EFA:s rapportserie.

Fördelarna med den fria akademiska forskningen är att den saknar direkt bindning till olika intressen även om naturligtvis forskare i likhet med alla andra kan påverkas sina värderingar. Forsknings-

av egna medlen har i regel erhållits i konkurrens med forskare på andra områden, vilket borgar för viss kvalitetskontroll redan i förväg. I efterhand utsätts

publicerade forskningsresultat för ingående granskning. Sannolikheten

för att nya teorier och metoder skall utvecklas är stor, eftersom det är den verksamhet som premieras högst i forskarsamhället.

Samtidigt är det klart att vissa svårigheter föreligger när den

akademiska forskningen skall utvärdera arbetsmarknadspolitik.

Forskarna befinner sig ofta långt från den praktiska verksamhet

som skall utvärderas och har därför ofta otillräckliga kunskaper

om institutioner och data. Grundläggande arbete med att ta fram och bearbeta data värderas oña alltför lågt i förhållande till metod- och teoriutveckling. Det finns vidare betydande modeväxlingar när det gäller vilka områden som blir föremål för forskning. Dessa styrs många gånger mindre av samhällets behov av att fortlöpande inhämta kunskap på centrala områden forskarnas bedömningar teoretiskt och

än av av var

empiriskt intressanta metodfrarnsteg kan göras. Enligt Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning finns för-

och nackdelar med olika institutionella former för utvärderingen. En central slutsats är att det är viktigt att utvärderingar utförs på flera olika håll, så att olika studier arbetsmarknadspolitiken kan balansera

Organisatoriska konsekvenser och utvärdering 295

varandra. Härigenom skapas förutsättningar för mångfald i frågan om metoder och grundläggande synsätt.

En utveckling i denna riktning har också skett på senare år. Den akademiska utvärderingsforskningen har intensifierats. Det har blivit

debatt mellan akademiska forskare och olika forskningsrapporter mer har utsatts för kritisk granskning. AMS utredningsenhet har blivit mer aktiv när det gäller att granska innehållet i olika forskanapporter. Detta är enligt kommitténs uppfattning välkommen utveckling som bör

en bidra till generellt högre kvalitet på utvärderingar av arbetsmarknads-

en politiken.

Kommittén att det ñnns anledning att nämiare överväga de

anser institutionella formerna for kvalificerad akademisk utvärderingsverksamhet. Här är alternativa lösningar tänkbara. Ett alternativ skulle kunna

att ett fristående utvärderingsorgan inrättas, ett annat att befintliga vara institutioner, exempelvis EFA, HSFR och Rådet för arbetslivsforskning, förstärks. Vidare finns enligt kommitténs uppfattning skäl att förstärka

i Arbetsmarknadsdepartementet for utvärderingsverksamhet resurserna och bedömning forskningsresultat tagits fram inom den

av som akademiska forskningen, speciellt kommitténs förslag om ökad

om målstyming for Arbetsmarknadsverket genomförs.

Reservationer 297

Reservationer

Reservation av ledamoten Hans Andersson

Inledning

Massarbetslösheten har nått Sverige. Det gäller att den inte får bita sig fast så att de ekonomiska och sociala klyñoma permanentas. Arbetslösheten är ett uttryck för orättvisa i samhället. Arbetslösheten är en fråga

makt och maktlöshet i samhället. om

Arbetslösheten sätter ljuset på vilka ekonomiska mekanismer som styr vårt samhälle.

Den kapitalistiska ekonomin klarar inte att lösa tidens stora fördelnings och resursproblem. Samtidigt massarbetslösheten har fått

som fäste i vårt land har övertidsuttaget varit rekordhögt. När de offentliga budgetema dignar under underskott är det privata sparandeöverskotten större än någonsin. När börskurser exporttillväxt och vinstnivåer når högre än någonsin är sysselsättningen lägre än på länge och välfärden förvandlas till ofärd för många. Varken företagsledare eller de etablerade politikerna har goda på den nuvarande krisen. Det gäller att våga

svar tänka nytt att samtidigt utgå från arbetarrörelsens klassiska arv med

men demokrati och rättvisa som grundval.

Företagen bär i allt mindre grad arbetslivets verkliga kostnader utan vältrar i stället över ansvaret på samhället och individerna. Det sociala

tidigare talade har radikalt försvagats. Arbetsansvar, som man om marknaden har alltmer fått karaktär att organiseras just time

av som modeuttrycket lyder. Ung, frisk och välutbildad arbetskraft efterfrågas just när den behövs. När orderingången viker kommer uppsägningama snabbt. Människor skadats i arbetet förpassas i förtidspensions-

som systemet. De måste subventioneras med statliga medel för att få

unga praktik och arbetslivserfarenheter. Kompetensutvecklingen i arbetet slä-

efter så att staten i ett sent skede tvingas och utbilda redan arpar betslösa för att förbättra deras möjligheter på allt mer krävande

en arbetsmarknad. och kortare anställningsformema understryker

De nya ytterligare denna utveckling. Resultatet har blivit för stor belastning på A-kassa och förtidspensionssystem, för stor belastning på AMS och

298 Reservationer

kommunerna, och totalt tudelad ekonomi med stora offentliga underen skott kombinerat med en omfattande och ojämnt fördelad privat fönnögenhetsbildning. Dessa alltmer uppenbara systemfel måste uppmärk-

sammas mer och ges en genomgripande politisk lösning.

När den ekonomiska politiken misslyckats under 1980 och början - 90-talet och näringslivets finansiella raserat mycket sysselyra av

sättningens förutsättningar kom den svenska arbetsmarknadspolitiken att överlastas allt mer under de borgerliga regeringsåren. Volymema blev

för stora. Kvalitén sjönk på åtgärderna. Rundgången ökade på grund av att för få jobb fanns att tillgå. AMS fick klä skott för den ökande arbetslösheten, politiska angrepp riktades mot a-kassesystemet. Den arbetslösa, vare sig hon uppsagd eller nytillträdande ungdom eller invandvar rare gavs skulden. Kanske det för höga ersättningsnivåer Kanske var var folk lata och inte ville jobba Mycken mytbildning och till vetenskap

förklädd politisk propaganda har bildat bakgrund för de politiska batal-

jema. Krav har tests på avreglering arbetsmarknaden på olika sätt. Krav av har ställts på nonner så att demokratiska politiker inte längre skall styra

landet. Med EU-medlemsskap och EMU-process hotar handlingsfriheten

att minimeras men massarbetslösheten att pennanentas. Jag tror att det finns en rättvis utväg. Jag tror att skall lyckas tillgodose kravet på arbete alla. Det krävs då en omprövning den ekonomiska politiken. av Arbetsmarknadspolitiken är en liten, men viktig del därav. Den behöver skärpas och förbättras. I betänkandet och i tillämpliga fall i denna reser-

vation har jag försökt tydliggöra min uppfattning.

Jag har i ett särskilt yttrande beskrivit omständigheterna kring kommitténs arbete.

Sysselsättningsstrategi kapitel 3

I avsnittet om den nya inriktningen arbetsmarknadspolitiken

av argumenterar kommittén för avgränsad politisk uppgift med tydliga mål. en mer Förutsättningen för att detta skall vara meningsfullt är att sysselsättningspolitiken sätts i centrum för den ekonomiska politiken. Penningoch finanspolitiken måste göras till hävstänger för att uppnå hög en sysselsättning. Statens politik för den offentliga sektorn skall understödja en högre sysselsättning. Genom offensiva satsningar inom t.ex. närings-,

miljö- och utbildningspolitikens områden skapas förutsättningar

för en miljömässigt hållbar sysselsättningstillväxt. En fördelningspolitiskt sund

skattepolitik som innehåller starka skatteväxlingsmoment såväl

gynnar

miljön som sysselsättningstillväxt inom den kvalificerade tjänstesektom. Det är även nödvändigt att genomföra genomgripande strukturell

en reform genom arbetstidsförkortning för arbete alla skall bli realien en tet.

Reservationer 299

Regeringen bör i sin ekonomiska politik fomiulera tydliga generella mål för sysselsättningsgrad och arbetslöshetsnivå som en del av att konkretisera sysselsättningspolitiken. Det är också rimligt att formulera delmål, t.ex. att halvera arbetslösheten inom en viss tid. Enligt min

som

uppfattning borde kommittén ha föreslagit mål för en sysselsättningsstra-

tegi detta slag. Inom denna blir de mer begränsade arbetsmark-

av ram nadspolitiska målen möjliga att värdera. En regering måste ha kraftfulla-

konjunkturpolitiska instrument till förfogande än vad kommittén förere slår att AMS skall disponera.

Att kommittén inte vill formulera en mer offensiv sysselsättningspolitik tycks bero på defensiv attityd. Majoriteten tror inte på att externt

en genererade förändringar väsentligen kan förbättra arbetsmarknadsläget trots att socialdemokraterna normalt talar om en sysselsättningsunion inom EU:s kraftfull expansionsmöjlighet. Kanske är det

ram som en dock ett realistiskt antagande vad EMU-processen skulle innebära av

om åtstramning och nedpressad sysselsättning som majoriteten inser i en stund klarsyn. Inte heller någon inhemsk expansionspolitik föresvävar

av majoriteten. Enligt min uppfattning kan finanspolitiken med givet bud-

getsaldo ges en utfomming som gynnar resp. missgynnar sysselsättning.

En politik bygger under den kommunala sysselsättningen och där-

som med hävdar välfärden, samt med en god fördelningspolitik genererar en större effektiv efterfrågan, än något mindre sparande för de välbe-

ställda, bra bas för en kunskapsintensiv näringslivsutveckling.

vore en Med trygghet grund kan bekämpa arbetslösheten på ett solida-

som riskt sätt. Det är det jag menar med dem produktiva rättvisan.

Orsakerna till den svenska arbetslösheten kapitel 2

Enligt min mening har de teoretiska avsnitten arbetslöshetens orsaker

alltför flyktig och osjälvständig karaktär. Analysen om orsakerna till en den nuvarande massarbetslösheten förs inte tillräckligt långt. Texten får för mycket karaktär litteraturgenomgång utan verkliga ställningsta-

ganden.

En avgörande brist inte försöker reda ut eller väga vil-

är att man - ken relativ betydelse olika faktorer har hañ. Beror arbetslösheten i huvudsak på aktiviteten på hemmamarknaden eller överväger de

den svaga strukturella problemen på arbetsmarknaden Vilken tyngd har hypotesen

höga reservationslöner förklaring till den nuvarande arbetslösheom som ten I texten diskuteras inte heller vilken negativ effekt försämringar i ersättningssystemen får på människors eñerfråge- och investeringsvilja, dvs. hur aktiviteten på hemmamarknaden påverkas och därigenom indirekt också arbetskrañsefterfrågan. Allt detta är allvarligt eftersom analysen arbetslöshetens orsaker och karaktär rimligen bör ha ett sam-

av band med de förslag som sedan framförs på åtgärdssidan.

300 Reservationer

Frågan är vilken betydelse för arbetslösheten kommittén egentli-

som gen tillmäter det kraftiga efterfrågeraset i svensk ekonomi under 1990talets första år. Efterfrågebortfallet sägs ha varit utlösande faktor,

en men att arbetslösheten i grunden beror på strukturella förhållanden på arbetsmarknaden. Med det sistnämnda avses i huvudsak bristande löneflexibilitet, för höga reservationslöner Det finns fortfarande något

osv. motsägelsefullt i texten, som avspeglas i att betonar efterfrågebort-

man fallet, men samtidigt de stnikturella problemen på arbetsmarknaden

ger en väldigt stor vikt när det gäller att motivera förslagen på åtgärdssidan, bl.a. den bortre parentesen. Det sägs också att jämviktsarbetslösheten har ökat i Sverige ända sedan 1950-talet utan att det presenteras några egentliga empiriska bevis för att så skulle ha varit fallet. Analysen är oklar. Problemet är att man inte fullföljer och empiriskt

resonemangen testar olika påståenden om stelheter på arbetsmarknaden. Kontroversiella hypoteser härstammar från liberal ekonomisk teori upphöjs

som

i ibland på ett lite ovarsamt sätt till vedertagen sanning. Det framgår bl.a. av de statiska resonemangen om arbetslöshetsnivåema i USA jämfört med Europa. En sådan jämförelse blir helt orimlig inte tar i be-

om man aktande att det bakom de lägre arbetslöshetstalen i USA döljer sig

massfattigdom. Det finns välfardsaspekt på arbetslöshetsfrågan

en som inte utvecklats närmare i utredningen.

Enligt min mening är det rimligt att säga att det finns ett samband mellan stmkturella faktorer i ekonomin och den höga arbetslösheten. Men dessa samband har mycket att göra med näringsstrukturens

mer sammansättning och förhållandena mellan varuproduktion och tjänsteproduktion en fråga behandlas i kapitel 3. Den svenska ekonomin

som har halt en generellt produktivitetsutveckling sedan 1970-talet. Vi

svag har en relativt OECD-ländema liten andel kunskaps- och forskningsintensiv produktion. Den ekonomiska politiken har sedan devalveringspolitiken inleddes av en borgerlig regering vid 1970-talets slut inriktats på att skydda en relativt föråldrad och råvarubaserad exportindustri. Den här politiken som sedan fortsatte under den socialdemokratiska tredje vägens ekonomiska politik har successivt byggt allvarliga obalan-

upp ser i svensk ekonomi och på svensk arbetsmarknad, vilket blev plågsamt tydligt i den depression som utlöstes under 1990-talets inledning. Kommittén har efter hand börjat uppmärksamma frågor närings-

strukturens sammansättning och ekonomisk-politiska missgrepp,

men tyvärr på ett flyktigt och föga systematiskt sätt.

Om jämviktsarbetslösheten kapitel 2

Det finns enligt min mening anledning till viss försiktighet i bedöm-

en ningarna om jämviktsarbetslöshetens omfattning. För det första har knappast några tunga empiriska belägg för att jämviktsarbetslösheten

Reservationer 301

skulle ha ökat i omfattning. För det andra så utnyttjas ofta begreppet på ett missvisande sätt för att legitimera försämrade villkor på arbetsmarknadema för löntagare, uppluckrad arbetsrätt, lönenedpressning via sänkta ersättningsnivåer i a-kassan osv. Det effektivaste medlet att motverka låsningar på arbetsmarknaden är emellertid inte att försämra villkoren för de redan sämst ställda utan att utveckla den aktiva och rörlighetsinriktade arbetsmarknadspolitiken. På en renodlad marknad fördelas anpassningskostnadema skevt och samhällsekonomiskt irrationellt. Den svagaste länken får bära de största kostnaderna och därmed förhindras

ofta en nödvändig omställning för såväl individen som samhället. Med en

aktiv arbetsmarknadspolitik som inriktas på att understödja individemas

omställning och rörlighet såväl kompetensmässigt som geografiskt

- fördelas dessa kostnader solidariskt. Teoretiskt kan det motiveras med att den samhälleliga avkastningen på att en individ omskolar sig till ett mer eftertraktat yrke på arbetsmarknaden är betydligt större än den privatekonomiska avkastningen som individen erhåller.

Tjänstesektorn kapitel 3

Majoriteten har i alldeles för liten utsträckning valt att utveckla perspektiven på tjänstesektoms problem. Pä ett allmänt plan diskuteras tjänstesektorns tillväxt och utvecklingen av privata tjänster men ämnet redu-

tyvärr till fråga hemservice. Enligt min mening borde tjänsceras en om tesektoms problem ha fått ett betydligt större utrymme i utredningsarbe-

tet. Det gäller såväl den privata som offentliga tjänsteproduktionen.

Behoven av vård och omsorg kommer att öka om ett antal år. Prog-

ska alltid hanteras med en viss försiktighet, men de säkraste framnoser tidsbedömningama kan göras på grundval av demografiska data. Förändringar i den svenska befolkningens ålderssammansättning gör att andelen människor i vård- och omsorgsbehövande åldrar ökar kraftigt framöver. Det kommer i sin tur öka efterfrågan på offentliga tjänster. En rimlig bedömning är att den offentliga konsumtionen måste få ett större samhällsekonomiskt utrymme, samtidigt den ekonomiska politik

som

bedrivs i dag snarast har motsatt syfte. som

Ett avgörande problem i den moderna ekonomin är den ojämna produktivitetsutvecklingen på tjänste- och varusidan, dvs. det som brukar gå under beteckningen Baumols dilemma". Tjänster blir relativt sett allt dyrare över tiden i takt med den snabbare produktivitetsutvecklingen i varuproduktionen. Det innebär i sin tur att vid en given BNP-nivå i samhället kommer en successivt allt större andel av inkomsterna att fä omfördelas till tjänstsektom. Detta problem berör kommittén knappast alls. Det handlar som sagt inte bara om förutsättningarna för den privata tjänstesektoms verksamhet, dess eventuella behov subventioner och

302 Reservationer

skattelindringar, utan också om utrymmet för den offentliga konsumtionen.

Lönebildningens problem kapitel 3

Lönebildningsproblemen har fått ett stort utrymme i utredningen. Enligt min mening kan en lönebildning inte är förankrad i produktivitctsut-

som vecklingen utgöra ett allvarligt samhällsekonomiskt problem, i tex-

men ten utelämnas faktorer som påverkar lönebildningen. Jag att

menar kommittén alltför lättvindigt skjuter över problemet på arbetsmarkna-

dens parter och i för liten utsträckning belyser det övergripande

ansvar som åvilar regeringen. Regeringen ska bedriva en ekonomisk politik som möjliggör en löneutveckling som är i någorlunda balans med produktivitetsutvecklingen. Regeringens stabiliseringspolitiska ansvar borde ha framhållits starkare, särskilt mot bakgrund 1980-talets erfarenheter.

Tyvärr har majoriteten inte varit beredd att diskutera vilken betydelse industrins övervinster har för lönebildningen. Den ekonomiska politikens huvudinriktning allt sedan 1970-talets slut, dvs. att stimulera industrins tillväxt via devalveringar och generellt höga vinstnivåer, har naturligtvis

utgjort en kraftig påfrestning på lönebildningsprocessen. Det finns för-

slag som skulle kunna mildra svårighetema, t.ex. vinstavsättningar till framtidsfonder, som majoriteten ganska lättvindigt avvisat.

Det finns också andra problem påverkar lönebildningen

som som kommittémajoriteten inte ägnat något större intresse. Det

är t.ex. uppenbart att har stora kategorier på arbetsmarknaden som i dag är felavlönade, framför allt kvinnor inom offentlig sektor. Bristen på välutvecklade och rationella arbetsvärderingsinstrument försvarar lönebildningsprocessen och skapar återkommande spänningar i avtalsrörelsema.

Arbetsrätten kap 3 Kommittén betonar långsiktigt stabila spelregler, bl. för arbetsrätten.

a. Det noteras att dagens arbetsrätt ñck sin form för ett tjugotal år sedan och att det finns behov reformer för att till dagens och

av anpassas morgondagens arbetsmarknad. Majoriteten ställer sig bakom arbetsrättskommissionens uppdrag att modernisera arbetsrätten och menar följaktligen att det åvilar parterna ett stort ansvar att finna acceptabla

förhandlingsresultat. Enligt min uppfattning borde denna fråga först ha

lösts genom en refonnerad lagstiftning för att därefter braschanpassats med hjälp av kollektivavtal.

De stora förändringar som pågår i arbetslivet och betänkandet

som kortfattat redovisar i olika kapitel har betydande effekter på arbetsrättens täckningsgrad och relevans. Det är inte främst stridsfrågoma från °återställardebatten borde fokuseras, utan effektema

som snarare av

Reservationer 303

bolagiseringar och andra juridiska uppdelningar verksamheter, effekav tekniska förändringar t.ex. medger distansarbete i olika terna av som fonner, efTektema den vida floran av anställningskontralct, tillfälliga av

anställningar och personaluthyrning, liksom rättighetsfrågor om t.ex. ytt-

randefriheten och integritetsfrågor om medicinska kontroller. Av stort intresse för arbetsmarknadens fimktionssätt är att diskrimineringslagstiftningen är effektiv vilket inte är fallet i dag. Relationema till arbetsrätten inom EU påkallar också ett behov att se över våra av

rättsregler.

Det är beklagligt att kommittén inte lyckades prestera någon analys dessa frågor över huvuttaget utan mest gjorde konventionell hänav en visning till några frågor i den allmänna debatten. Betänkandet åberopar lite vagt vikten företagarklimatet i detta sarmnanhang, medan av

löntagarklimatetoch väderprognosen för de arbetslösa lyser med sin

frånvaro. Enligt min mening visar detta på en viss ytlighet som gör att majoriteten har fäst för stor uppmärksamhet på dagsdebattens enkla lösningar.

Arbetstidsfrågor Kap 3

Det har inte varit möjligt att inom ramen för kommittén få till stånd en arbetstidsfrågomas betydelse för sysselsättningen. Detta seriös analys av är mycket märkligt med tanke hur ojämlikt arbetstidema är fördelade mellan individerna. Detta gäller för övrigt såväl det betalda som det obetalda arbetet. Ur jämställdhetssynpunkt är detta en avgörande fråga. Den ojämlika tidsfördelningen visas också i det ökade ofrivilliga deltidsarbetet samtidigt övertidsuttaget under flera år har varit större som under tidigare högkonjunktur med minimal arbetslöshet. Ändå har än vakanstidema varit låga och inga betydande flaskhalsproblem har motiverat dessa höga övertidsuttag. Ur denna synpunkt kan konstateras att arbetsmarknaden inte har fungerat bra. Det har funnits arbetskraftbehov och ledig arbetskraft anställningar har inte kommit till stånd därför men att arbetsgivarna hellre än att nyanställa har pressat ut mer Övertid. Enligt min mening borde kommittén ha föreslagit regler som lett till kraftigt begränsat övertidsuttag. I betänkandet anförs på flera ställen det faktum att den kraftigt minskade frånvaron under år bidragit till att det ökade arbetskrañsbesenare hovet inte resulterat i någon kraftig ökning av nyanställningar. I detta fall tycks majoriteten ett kristallklart samband mellan arbetstidsutbud se och sysselsättningsvolym. Analysen förs dock inte längre. Enligt min mening visar många praktiska exempel att arbetstidsförkortning är ett bland flera medel att hävda arbetslinjen. Intressanta erfarenheter kan dras från den tyska arbetsmarknaden. Det är stor vikt att av försöksverksamhet kommer till stånd inom branscher med olika förut-

304 Reservationer

sättningar. Den ofta så efterfrågade flexibiliteten inom näringslivet borde

analyseras i förhållande till tidsuttag och Olika

arbetstidsförkortning.

produktivitetseffekter skilda sysselsåtmingseñekter och ger därmed skilda kostnader i olika branscher. Därför är behovet seriös analys så av stort. Betänkandet konstaterar att erfarenheterna

av arbetstidsförkortning

är skiftande och att de teoretiska bedömningar inte Kommit-

är entydiga.

tén har själv inte gjort något försök att bilda sig uppfattning. en egen Majoriteten påstår dock att Det krävs oña mycket antaganden stränga om ekonomins funktionssätt för att arbetsdelning skall påverka sysselsättningen positivt. Det är svårt att någon särskild grund för såse ett dant påstående i den mån det alls har någon mening. Enligt min uppfattning talar många skäl för lagstiftad arbetstidsen

förkortning. Ett av dem är sysselsättningsskäl. Betänkandet antyder

att vissa hävdar att arbetstidsförkortning botemedlet massarbetsvore mot lösheten. Jag är medveten att det inte finns några enkla på

om lösningar

problemet. Det skall inte defensivt handla om att dela på arbetslösheten. Men jag är övertygad att offensiv och rättvis politik för beom en att

kämpa arbetslösheten innehåller arbetstidsförkortning viktig del.

som en Jag beklagar att kommittén lämnar frågan med helt enkelt lämna att över bedömningama till arbetstidskommitten.

Arbetsförmedling kap 4

I kapitlet ges beskrivning del konkreta resultat empiriska en av en av utvärderingar av sök- och rekryteringsbeteende liksom till

av attityder olika omständigheter och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Resultaten

är intressanta och avlivar många och fördomar på myter området som främst tycks lanseras för att misskreditera och kanske på sikt avveckla den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Resultaten stärker ofta motiven bakom kommitténs konkreta förslag. Det visar sig att viss utsortering sker invandrare, en av grupper som äldre än 45 år och även kvinnor i barnafödande ålder. Detta är exempel på diskriminerande attityder vid rekryteringsförfarandet som stämmer med många arbetslösas vardagliga erfarenheter. Kommittén har inte ägnat denna viktiga fråga tillräcklig uppmärksamhet men jag förutsätter att AMS över hur problemen kan ser mötas.

Enligt min uppfattning skulle det befogat något för

vara att mer varna

utsorteringsriskema i samband med fönnedlingamas s.k. urvalsservice

med reducerade order. I betänkandet förekommer ett nyanserat resonemang som jag i och för sig kan ställa mig bakom, risken men för att kundanpassningens strategi kommer i kollission med upprätthållandet av en jämlik behandling av olika grupper skall inte underskattas.

Reservationer 305

grundläggande betydelse att diskriminerande attityder hos

Det är av arbetsgivare inte tillåts . De individuella handlingsplanema spelar stor roll i kommitténs en förslag. Dänned kommer dessa också att uppfattas som ett kontrakt mellan den arbetslöse och fönnedlingen. Enligt min uppfattning har kommittén inte tillräckligt belyst rättstryggheten för den arbetslöse härvidlag. Detta är mycket beklagligt med tanke på vilken stor roll handlingsplanen kommer att ñ för den enskilde. Det är viktigt att tolkningen kontraktet och vad händer vid kontraktsbrotVfrån endera parav som övervägs. Det gäller dels hur beslut fattas om planens innehåll ten noga och vad sker vid oenighet, och dels under vilka förutsättningar parsom inte ha uppfyllt villkoren. Det handlar också om att finna terna anses

fonnerna för eventuella överldagningar. Med tanke på att ersättningsrätt och åtgärdsprogram kan avgörande för den enskildes öde får ingen

vara oklarhet råda ansvaret i dessa frågor. De senaste årens långa rad av om

illa genomtänkta ad hoc-besut riksdagsmajoriteten vad gäller kvaliñ-

av kations- och avstängningsregler i arbetslöshetsförsäkringen är det viktigt god rättstrygghet kan uppnås i förhållande till kommitténs föratt en nu slag. Att sätta den arbetslöse i än ställning och med ett en svagare ogenomtänlct regelsystem lasta över än ansvar och skuld för dagens mer arbetslöshetssituation ett uttryck för dålig solidaritet. Jag har uppvore fattat det genomgående förslaget individuella handlingsplaner som om något positivt. Därför borde också denna aspekt uppmärksammats bättre. Tyvärr har något samråd med ARBOM-utredningen inte före-

kommit. Ett individualiserat arbetssätt kräver bättre personalresurser. mer Kommittén förutsätter att förslagen förenklade åtgärdsregler och nya om kassarutiner för de nödvändiga Det bör dock ger utrymme resurserna. kommittén inte gjort någon analys detta utan att det rör sig noteras att av förhoppning jag i och för sig kan dela. De mycket stora beom en som sparingskrav AMS just är utsatt för gör att det samlade resursutsom nu fallet framstår något osäkert. Inte minst med tanke på det fortsatt som svåra arbetsmarknadsläget och kommitténs krav på individualiserad behandling och friare lokalt utnyttjande åtgärdsmedel ställer stora krav av på tillräckligt omfattande kompetent personal. Den ryckighet som personalpolitiken inom arbetsmarknadsverket tvingats till under senare år är inte tjänlig för en effektiv verksamhet. Enligt min uppfattning drar majoriteten för långtgående slutsatser vad gäller eventuella krav på lagstiñningsändringar i förhållande till perso-

naluthyming och icke-offentlig arbetsfönnedling. Det finns exempel på

oseriös verksamhet främst vad gäller uthyrning av arbetskraft som även uppmärksammats inom branschen. I flera fall saknar personalen den trygghet och den kompetensutveckling som borde vara ett grundkrav.

306 Reservationer

Kollektivavtal saknas i flera fall, och ett osunt utnyttjande av arbetslöshetsförsäkringen har noterats i flera fall. Det vore orimligt om branschen tilläts växa subventionerad av försäkringen. Det finns således enligt min uppfattning skäl att pröva dessa frågor mer ingående, och att då som utgångspunkt ha att trygghet och inflytande i arbetslivet inte skall försäm-

genom införande av dessa nya typer av anställningskontrakt. ras

Jag anser dessutom att konsekvenserna av de fackliga arbetsfönnedlingarna bör prövas med avseende på eventuella yrkesmässiga inlåsningseffekter. Därmed inte sagt att de ofta kan göra stor nytta med sin branschkunskap och de uppodlade kontaktvägarna när det gäller att effektivt förmedla jobb. Kommittén har dock inte analyserat tänkbara nackdelar på det sätt som vore önskvärt.

Kommittén har inte ägnat invandrarnas stora arbetsmarknadsproblem stor uppmärksamhet utan hänvisar i detta avseende till den särskilda utredningen. Däremot borde kommitténs huvudlinje och förslag vara gynn-

för denna Jag dock att det ñnns skäl att inte endast samma grupp. anser problematisera invandrarbilden, utan också att lyfta fram den särkompetens man besitter just genom sin kunskap om språk, samhälle och kultur från det land och region härstammar. Detta borde allt starkare lyf-

man tas fram som en stor fördel, inte minst i en tid när såväl företagsamhet, utbildning, kultur och masskommunikation har intemationaliserats. Det gäller att också dra nytta av marknadskrañema på detta område.

Arbetsmarknadspolitikens medel och dess effekter kap 5

Det är viktigt att notera att den genomgång av utvärderingsforskning som kommittén gjort inte alls ger stöd för den vanligt förekommande uppfattningen att arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshetsförsäkringssystem inte skulle värdefulla inslag för att hävda den

vara svenska arbetslinjen för en jämlik välfärd. Det bör särskilt lyftas fram att kommittén har kunnat konstatera att i Sverige, trots stora problem, ännu inte fått se de marginaliseringseffekter av långtidsarbetslöshet som ges prov på i Europa i övrigt. En stor del av förklaringen ligger i den åtgärdsinriktade aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Kommitten har också noterat att det empiriska underlaget inte medger

omfattande generaliseringar och att flera forskningsresultat, inte minst

inom ramen för den nationalekonomiska ansatsen, oña har karaktären av teoretiska spekulationer byggda på förenklade modeller. Mot bakgrund

denna genomgång har kommittén funnit att några välgrundade slutav satser om en optimal åtgärdsarsenal inom arbetsmarknadspolitiken inte kan dras på basis detta material. Däremot finns naturligtvis

av mycket kunskap att hämta ändå, både av analytisk och faktisk art.

Det är intressant att konstatera att en utvärdering som kommittén själv låtit göra visar att attityden är mycket positiv till den aktiva

Reservationer 307

arbetsmarknadspolitiken. Särskilt gäller det personer som själva har

deltagit i åtgärd eller på annat sätt står härd verkligheten. Detta en trots att den låga efterfrågan på arbetsmarknaden lett till att många efter åtgärder inte funnit ett jobb utan hänvisats till en s.k. nmdgång i systemet. Rundgången uppfattas dock inte något önskvärt som individer som väljer i stället för att arbeta. Snarare än ett incitamentproblem har att göra med ett verkligt problem : Bristen på tillräckligt många jobb. Kommitten har själv inte gjort någon granskning av det konkreta utfallet olika åtgärdstyper under skilda konjunkturbetingelser eller på av olika regionala och yrkesmässiga delarbetsmarknader. Det kunde ha handlat utvärdering olika åtgärder och studie av kostnadsom av en eñektiviteten olika Det borde också vara möjligt att t.ex. av program. bättre förstå varför utbildningsvikariat har så dålig omfattning inom den privata sektorn. Enligt min uppfattning har kommittén fått ägna alldeles för mycket tid åt akademiska hårklyverier som inte resulterat i substantiell kunskap och ägnat för liten tid åt konkreta analyser vad gäller arbetsmarknadspolitikens resultat och förutsättningar. Inte minst var den utländska forskarrapporten kommittén beställde ett extremt exempel på en verksom lighetsfrånvänd teoretiserande studie vars resultat var svåra att med bästa vilja i världen kunna ta till vara.

Omställningsförsäkringen Kap 5

Kommitten har tyvärr ägnat mycket begränsad tid åt att analysera arbetslöshetsförsäkringen och dess samspel med den aktiva arbetsmarknadspolitiken. I stället har frågan hänvisats till enmansutredningen ARBOM saknar parlamentarisk förankring. Jag finner detta förhålsom lande skandalöst. Frågor kvalifikation, återförsäkring, krav på att stå om

till arbetsmarknadens förfogande, ersättningsperiodens längd, ersätt-

ningsnivåns storlek m.m. är grundläggande för att klara ut samordningen med åtgärder och förmedlingsarbete. Grunden för den svenska arbetslinjen ligger just i detta samspel. Det är också i detta ljus som

rundgångsproblematiken skall redas ut.

Det har funnits ett ointresse från majoritetens sida att diskutera denna fråga och endast inforrnellt har förslag antytts om nedtrappande ersätt-

ningsnivåer, årslånga kvalifikationstider, flerårig ersättningsperiod etc.

Hur frågan står i dag har jag ingen kunskap om. Kommitténs majoritet i demia fråga återupprepar dock att det bör införas en bortre parentes i

försäkringen, som nu konsekvent benämns omställningsförsäkring.

Vad skall hända ersättnings- eller åtgärdsmässigt därefter föresom faller helt oklart. Vaga hänvisningar till en debattskrift från kommunförbundet inget ljus i detta mörker. Enligt min uppfattning är detta ett ger oacceptabelt sätt att behandla central fråga för kommittén. en

308 Reservationer

Betänkandet redovisar dåligt grundade från den teoreresonemang

tiska incitamentsforskningen och framhäver a-kassenivåns betydelse

som för den s.k. reservationslönen och därmed för lönebildningen. Denna forskning anför såsom önskvärt en tydlig koppling mellan konsekvenserna av lönebildningen och arbetslösheten inom ett begränsat avtalsområde ur finansieringssynpunkt och talar varmt för att facket att genom få ett vidgat finansieringsansvar på detta sätt får ett incitament till åter-

hållsamhet vid lönebildningen. Enligt min uppfattning borde kommittén

ha fört ett kritiskt resonemang kring relevansen dessa resultat i förav hållande till de orsaker till den svenska arbetslöshetskrisen diskusom terats i tidigare kapitel. Som det är redovisas endast mängd konnu en troversiella påståenden utan några helst vilket som snarast är förvirrande för läsaren.

Betänkandets redovisning av utvecklingen i Europa när det gäller för-

ändringar av a-kassesystemen är rapsodisk. Det noteras att det företrä-

desvis handlar försämringar ingen inträngande analys görs

om men av

systemförändringar och dess effekter. Dänned blir uppräkningen enligt

mitt synsätt inte särskilt klargörande. Det framgår dock med all önskvärd tydlighet att, trots att regelverken är nationellt beslutade, så pågår det hannonisering socialförsäken av ringssystemen i EU-ländema och ministerrådet har uttalat sin vilja att reformera ländernas a-kasseförsäkring. Enligt min mening är EU-anpassningens riktning förödande för den svenska modellen inom arbets-

marknadspolitiken och dess intima samspel med A-kassesystemet.

Kommitten borde ha analyserat denna utveckling på allvar och inte endast registrera den.

0ECD:s ekonomer förespråkar försämrade ersättningsnivåer och

högre kvaliñkationskrav vilket betänkandet lakoniskt noterar utan kommentarer. Därefter ges en redovisning hela den serie försämringar av av

och nedskärningar inom systemet riksdagsmajoriteten beslutat

som om

under senare år mot vänsterpartiets vilja. Ersättningsnivåns sänkning till

75 procent, restriktioner för de deltidsarbetslösas ersättningsrätt, höjda

kvalifikationsregler och skärpta avstängningskrav är några exempel på

vad som genomförts och kommitténs majoritet med gillande som stort noterar ligger i linje med den förstärkning arbetslinjen kommitav som tén förordar Inte med ett ord nämns längre statsñnansiella skäl för be-

sluten. Tvärtom stryker majoriteten under att åtgärderna tydliggör dess

karaktär av omställningsforsäkring samt innebär att den aktiva arbetsmarknadspolitiken inte får nedgraderas till att enbart väg vara en till en ny ersättningsperiod. Därför pekar betänkandet på karaktären av

omställningsforsäkring : Det bör finnas en bortre parentes. Enligt min

uppfattning är detta förhållningssätt helt oacceptabelt och innebär i

Reservationer 309

själva verket en kapitulation inför de krafter som vill skuldbelasta de

arbetslösa och försvaga fackföreningsrörelsens

Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är till sin karaktär en om-

ställningsförsäkring. Ersättningstiden är begränsad och starka krav finns på att stå till arbetsmarknadens förfogande. Möjlighet till återförsäkring

finns när aktivt jobbsökande och genomförda åtgärder inte resultat i

ger form av nytt jobb. På detta sätt uppkommer den s.k. nmdgången. Det borde föras en diskussion om vad kraven på att stå till arbetsmarknadens

förfogande innebär geografiskt, yrkesmässigt, eller lönemässigt. Det

borde klargöras vilken sökaktivitet och verksamhet återkvalifi-

som vore cerande. Med en sådan diskussion kunde arbetslinjen preciseras till en effektiv arbetsmarknadspolitisk strategi. Med besvikelse har jag kimnat konstatera att kommittén överhuvud taget inte bemödat sig om en analys härvidlag utan nöjt sig med att säga det behövs en bortre parentesi likhet med vad regeringen och riksdagsmajoriteten uttalade i höstas. Enligt min mening har detta inte karaktär av seriös utredningsverksamhet.

Ett förändrat åtgärdssystem Kap 5

Kommitténs huvudinriktning med individuella handlingsplaner och stor flexibilitet vid utnyttjandet av åtgärdsmedel är utomordentligt bra. Åtgärdstypema förenklas och kategoriseras i större block på ett logiskt sätt. Handlingsaltemativen finns kvar från dagens arbetsmarknadspolitiska arsenal och volymema kan växla alltefter konjunkturläge och arbetslöshetsnivå.

Jag är också nöjd med den uppdelningen i anslagsfonner,

nya som också är logisk och innebär en förenkling. Dock med ett viktigt undantag. Från och med 1997 kommer anslaget för arbetslöshetsförsäkringen att budgeteras som ett ramanslag. Det innebär att ett överskridande under ett år finansieras via anslagskredit under löpande budgetår och regelförändringar under påföljande budgetår.

Detta innebär att ett utgiftstak införs för a-kassan. Det blir de arbetslösa som med försämringar av ersättningsreglema få bära denna börda. Enligt min uppfattning är detta inte acceptabelt. Finansieringen

av en

alltför hög arbetslöshet, som inte försäkringens ñnansieringssystem orkar bära under ett givet år, skall enligt min uppfattning läggas på

statsbudgeten så att staten och därmed alla skattebetalare får ta ansvaret. Detta är ett uttryck för dels att arbetslöshetsbekämpningen del

är en av den ekonomiska politiken, och dels att den höga arbetslösheten inte anses vara de arbetslösas skuld. Solidariteten kan försvaras i samhället och

en ytterligare segregation motverkas. Samtidigt får regeringen ett tydligt incitament att hålla ner den öppna arbetslösheten att den direkt

genom

310 Reservationer

påverkar statsfinansema. Det år besynnerligt att inte majoriteten i kommittén velat i denna

Arbetsmarknad och kompetensbehov kap 6

Kommitten pläderar på ett förtjänstfullt sätt för en kraftsamling i syfte

att höja kompetensnivån i Sverige. Jag hade i flera avseenden dock velat

gå längre, inte minst vad gäller näringslivets finansieringsansvar för kompetensutveckling i arbetslivet och löntagarnas inflytande över utbildningsinsatsemas För att få fram tillräckligt många lårlings-och praktikplatser hade det varit motiverat att överväga en skyldighetslagstiñning så att arbetsgivare

tillsammans med kommunerna förmås finna konstruktiva lösningar.

Finansieringsansvaret bör vara delat men näringslivet måste ta på sig ett härvidlag enligt min uppfattning.

större ansvar

Även bortsett från en lårlingsutbildning inom ramen för gymnasieskolan bör ett system med praktikplatser tillskapas på arbetsplatserna för att kunna erbjuda en naturlig övergång till arbetslivet. Detta år särskilt viktigt för nytillträdande som ungdomar och invandrare. Enligt min uppfattning är det inte rimligt att stat och kommun skall finansiera hela denna verksamhet som i dag. Synsättet bör att praktikverksamheten

vara innebär en investering i framtida arbetskraft som alla har nytta av. Arbetsgivama bör ta ett radikalt större ansvar inom ramen för ett system

med obligatoriska praktikplatser. Ersättningen till praktikantema skall

bygga på avtal mellan berörda parter inom varje bransch. Tillsättandet av platserna sker inom ramen för ett långsiktigt samarbete med arbets-

förmedlingama. För små företag är det naturligt att samverkansgrupper eller företagspooler utnyttjas. Jag beklagar att inte majoriteten har velat

ställa sig bakom detta förslag.

Även när det gäller kompetensutveckling i arbetslivet pläderar

kommittén förtjänstfullt for en rejäl ambitionshöjning. Dock framförs inte förslag som skulle garantera denna utveckling, utan endast forhoppningar om att parterna avtalsmässigt skall kunna lösa frågorna. Enligt min uppfattning borde kommitten ha föreslagit ett obligatoriskt

lagstadgat system med finansiering och former för dessa utbildnings-

satsningar. Det borde utfonnas som ett system med vinstdispositioner och avgifter så att medel dels kan användas direkt i företaget i enlighet med avtal mellan parterna, och dels medge viss överföring av medel till

regionala fonder så att även vinstgivande företag och arbetsplatser

inom den offentliga sektorn kan dra nytta av de kompetenshöjande satsningarna. Här är ofta behoven som Det ñmis många goda erfarenheter att ta tillvara från Arbetslivsfondens verksamhet. Denna metod löser ett stort fördelningspolitiskt problem i vår tudelade ekonomi och bidrar dänned till att underlätta lönebildningen samtidigt som det skulle

Reservationer 31 l

innebära en nödvändig finansiell injektion för kunskapslyfiet i arbetslivet.

Ovanstående förslag har mer i detalj utformats i Vänsterpartiets riks-

dagsmotioner. Det går givetvis att kombinera med iden om utbildnings-

konton i utformning som medger en nödvändig och stark omfördel-

en ning av resurserna till dem som bäst behöver dem. I samband med såda-

lösningar kan givetvis statliga stimulanser ges såväl till individer som na

företag vid investeringar i kunskapstillväxt. På detta område har det skett mycket litet praktiskt trots ett otal utredningar och läpparnas be-

kännelse om betydelsen av nya satsningar. Det är dags för en rejäl re-

fonn som också löser ñnansieringsproblennet. Jag beklagar att majorite-

ten inte har vågat ställa sig bakom denna uppfattning.

När det gäller kompetensutveckling under uppsägningsperioden anser jag att ett obligatoriskt försäkringssystem för tillskapas bland företagen

så att även företag på obestånd, inte minst mindre företag med sämre ekonomiska resurser och mindre framförhållning kan uppfylla denna

, förpliktelse. För den uppsagde skulle ett dylikt system väsentligt höja

tryggheten. Det vore även angeläget att mer generösa ledighetsregler i syfte att öka utbildningsvolymen samtidigt som anställningar öppnas för arbets-

lösa kunde komma till stånd. Utbildningsvikariaten måste få en ökad omfattning och spridning inte minst i det privata näringslivet. Härvid finns det anledning att dra erfarenheter från det danska arbetsmarknadspolitiska systemet med A-kasseñnansierad ledighet bl.a. för studier.

Jag hade gärna sett att kommitten hade utvecklat folkhögskolomas roll som decentraliserade centra för vuxenututbildning med olika ideologisk profil och väl anpassad och flexibel pedagogik. Många har fått sin andra livschans inom ramen för detta system. Här finns alla möjligheter till kombinationsstudier med distansundervisning. flexibelt sys-

Ett mer tem av typen open university" skulle kunna bidra till att överbrygga klyftan till högskolestudier och dånned bidra till att bekämpa den sociala snedrekryteringen som kan leda till växande klassklyfior i samhället via

stora utbildningsskillnader.

Det är viktigt att kommitten så tydligt försvarar arbetsmarknadsut-

bildningens roll i de individuella handlingsplanema. Det är avgörande att

omställningsförsäkringen därvid kan utnyttjas. Ersätmingsnivån och reglerna som styr försäkringen och dess samspel med olika åtgärder har

påtalats tyvärr inte varit föremål for diskussion inom kommitten. som Jag vill framhålla att gränsen på 30 år för deltagande i arbetsmarknadsutbildning inom ramen för det reguljära utbildningsväsendet inte tycks lätt att motivera. För utsatta grupper av invandrare och arbetshandikappade är gränsen knappast generellt motiverad. Däremot bör givetvis

312 Reservationer

omständigheter som ålder och antal år i arbetslivet ha en stor tyngd vid

beslutet. Ju högre utbildningsnivå högre krav bör naturligt ställas.

Samordnad rehabilitering kap 7

Kommitténs förslag om samordning rehabiliteringsansvaret är utom-

av ordentliga och har mitt fulla stöd. Jag vill dock betona att försöket med uppdelning av AMI i en producent- och beställarfunlction kan

en vara artiñciell och måste göras med stor försiktighet. Det handlar om en inte-

grerad verksamhet där förmedlings-, väglednings- och rehabiliterings-

moment är svåra att separera. Med detta i åtanke torde dock olika organisatoriska modeller med fördel kunna prövas på försök.

Svårigheten att finna anpassade arbetsplatser och åstadkomma lyck-

ade rehabiliteringsinsatser handlar delvis att företagen inte visat till-

om räckligt intresse. Med ett rimligt socialt ansvar skulle arbetsgivarna både

finansiellt och organisatoriskt ta på sig uppgiften att även utsatta

chans i arbetslivet. Även enskilda företag kan känna sig grupper en om

otillräckliga borde företagspooler kunna etableras där kompetens

och re-

surser kimde samlas. Utnyttjande av företagshälsovårdens kapacitet och

erfarenheter borde awara en viktig del i verksamheten. Enligt min

uppfattning har majoriteten inte tillräckligt betonat denna aspekt i samband med rehabiliteringsinsatserna för denna grupp av arbetslösa.

Kommitten betonar flera gånger riskerna med de renodlade försäk-

ringssystemen. Enligt min uppfattning har inte dessa risker analyserats

tillräckligt. Jag fruktar att många personer kommer att drabbas hårt genom att falla mellan stolarna. Omställningsförsäkringen och socialförsäkringssystemen bör samordnas bättre. Arbetslinjen bör hävdas

genom

att passiva bidragsfonner ersätts med aktiva åtgärder utbildningsinsat-

, ser och arbete. I dagens arbetsmarknadsläge blir på individerna

pressen

orimligt stor. I dag medges förtidspension endast på grund av medicinska

skäl. Enligt min uppfattning bör ett återinförande av en modifierad äldreregel vid förtidspension prövas tillsammans med andra kompletterande åtgärder. Konsekvenserna av renodlingen av trygghetssystemen har inte övervägts tillräckligt noga av berörda Eftersom kommitten inte haft insyn i ARBOM, kommitten som arbetar med arbetslöshetsförsäkringen, är det oklart hur majoriteten i detta fall tänkt att ökade krav på den enskilde och alternativ till utförsäkring vid den bortre parentesen skall utfonnas.

Majoriteten i kommitten hänvisar vagt till kommunförbundets debatt-

skrift Alternativ i arbetsmarknadspolitiken vad gäller ersättningsnivå

och sysselsätmingsaltemativ. Förutom välkända alternativ med löne-

bidrag och beredskapsarbeten Samhall samt utbildningsbidrag vid yrkes-

inriktad rehabilitering m.m. hänvisas endast till en ny form av

°försörjningsgaranti°° på socialbidragsnivå och särskilda arbeten. Det

Reservationer 313

är enligt min uppfattning inte rimligt att kommittén lämnar frågan med dessa oklarheter. Risken är att människor med särskilt svaga förutsättningar att hävda sig på den ordinarie arbetsmarknaden förpassas till utanförskap och mycket dåliga livsvillkor. Jag förutsätter att Sjuk- och arbetsskadekommitten i sitt vidare arbete finner en lösning på dessa problem i samråd med ARBOM. Det vore en skandal om flera utredningar har arbetat med dessa problem utan att en godtagbar lösning har presenterat. Om inte annat måste regeringen utfärda ett tilläggsdirektiv i frågan till någon av de kommittéer som fortfarande är i arbete.

Närings regional-, och arbetsmarknadspolitik kap 8

-, Kommitténs avgränsning av den arbetsmarknadspolitiska uppgiften är enligt min mening riktig inte ingående analyser av olika insatser

även om har gjorts. Det är också lätt att konstatera samordingsbrister mellan olika myndigheter såväl vertikalt, som horisontellt. Många personer och företag har svårt att orientera sig bland alla aktörer. Vikten samord-

av ning kan inte nog betonas.

Kommitténs förslag om en tegional motor för samordning av utvecklingsarbetet är betydelsefullt. Konkret föreslås nu att länsstyrelsen axlar huvudansvaret. Enligt min uppfattning kan detta endast ett

vara kortvarigt provisorium i väntan på en demokratiskt förankrad struktur i länet. ett folkvalt länsparlament. Detta är avgörande, dels för att få till stånd en regional trovärdighet, och dels för att regional-, och näringspo-

litiken ges det underifrånperspektiv som med utgångspunkt i regionens

kultur och näringsstniktur kan ge upphov till verklig utvecklingskrañ.

Enligt min uppfattning talar mycket starka skäl för att huvudansvaret för starta eget- verksamheten skall ligga kvar inom arbetsmarknadsverket. Kommitténs starka betoning av den individuella handlingsplanen, inom vilken denna åtgärd är en del, liksom finansieringen med omställningsförsäkringen, talar tillsammans med arbetsfönnedlingskontorens lokala förankring för detta. Företagsstödaspekten bör sekundär i

vara detta hänseende.

Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken kap 9

Enligt min uppfattning är det väsentligt att det statliga ansvaret slås fast med tydlighet vilket också görs i betänkandet. Kommitténs majoritet har dock bundit sig för en omställningsförsäkring med s.k. bortre

en parentes, vilket jag, som tidigare påtalats, finner mycket olyckligt. Majoriteten talar med stor otydlighet om "sysselsättning i kommunal regi som alternativ till arbetsmarknadspolitiken, dock utan att på något sätt kunna precisera vare sig verksamhetens art eller vilken försörjning som skall erbjudas. Det är svårt att se att den s.k. mndgångsproblematiken får en

314 Reservationer

lösning med denna metodik. Inom kommitténs ram har det heller inte förts några konkreta resonemang i denna fråga.

Enligt min mening är det viktigt att alla sätt aktivera arbetslösa

liksom att på olika sätt förbereda för reguljärt arbete. Det är personer dock viktigt tydlig i detta avseende, så att inte inlåsningseffekter

att vara uppstår och en ny arbetsplikt dyker upp med en extremt låg erättningsnivå. Här krävs mycket eftertanke så att inte den mänskliga värdigheten kränks. Arbetslinjen är ett uttryck för politisk solidaritet och måste ges en konkret utformning i linje med detta. Kommitten har inte analyserat detta område på ett tillfredsställande sätt enligt min uppfattning.

Organisatoriska konsekvenser kap 10

Kommitten anför att den administrativa belastningen på arbetsfönnedlingarna kommer att minska som en konsekvens av de framförda försla-

Detta är ett allmänt omdöme och har, som tidigare påpekats, gen. mer inte motiverats i detalj. Det individualiserade arbetssättet med mindre detaljstyrning kräver dock goda resurser för att verkligen gynna de arbetssökande. Det är viktigt att kommitténs förslag skyndsamt prövas vad gäller resursåtgång och organisatoriska fonner.

Enligt min uppfattning bör dessutom ett sammanförande av länsatbetsnämnder awakta kommande förändrad lånsindelning. Länsarbetsnämndema har ett intimt samarbete med många organ som är länsförankrade. Ytterligare förändringar bör awakta eventuella större grepp

vad gäller regionindelning av myndighetsutövning och förvaltning. Det

är min mening att folkvalda låns- eller regionparlament bildar den natur-

liga demokratiska basen för en dylik förvaltningsenhet.

Utvärdering kap 10

Det finns mycket goda skäl för kommitténs ställningstagande att närmare överväga de institutionella fonnema för kvalificerad utvärdering.

Redan i dag visar erfarenheterna att såväl regering och riksdag, som AMS uppvisar betydande svagheter vad gäller stabila utvärderingar av åtgärders effekter och kostnadseffektivitet. Det gäller såväl åtgärdsprogram som fönnedlingsarbetet inom verket.

När det gäller den befintliga forskningen är resultaten utomordentligt svåra att utnyttja. Metodbrister och alltför tunna empiriska underlag gör

det vanskligt att dra några långtgående slutsatser. I många fall tycks generaliseringar ha gjorts på svag vetenskaplig grund och utnyttjats

ett politiserat sätt. Det är viktigt att studierna görs med tillräcklig konkretion och nära verkligheten så att inte teoretiska spekulationer och förenklade modeller förväxlas med välgrundad kunskap.

Reservationer 315

Kommitténs förslag med målstyming och större frihetsgrad att lokalt besluta om vilka åtgärder som skall sättas in, kräver givetvis syste-

mer matiska uppföljningar och utvärderingar än vad förekommit hittills.

som AMS utökade kapacitet inom området under senare tid har varit nyttig och bör utvecklas, men även regering och riksdag bör förstärka sina

resurser. Självfallet måste den fria akademiska forskningen sina bidrag

ge utan varje organisatorisk eller politisk bindning.

Kommitten lämnar många alternativ öppna och det är enligt min

mening bra. Även ett oberoende °htvärderingsorgan kan därvid

prövas. Dock bör det därvid klart markeras att forskare och politiker har väsensskilda roller. Politiker skall sätta mål och styra arbetsmarknadspolitiken, forskare skall utvärdera och försöka förstå de djupare orsakssarnman-

hangen med vetenskaplig metodik.

316 Reservationer

Reservation av ledamoten Ulla-Britt Hagström

KdS

Avsaknad av framtidsvisioner

Arbetsmarknadspolitiska kommittén har inte tagit chansen att på ett

konstruktivt sätt fomia ett gemensamt och konkret program för nya

: arbetstillfällen. Möjligheten har funnits till en partiernas f °lundabordskonferens. Kommittén har med sin breda sammansättning hatt stora möjligheter att komma med konstruktiva lösningar. Tyvärr har kommittén ofta landat i diskussioner med slutsatsen att en del tycker och del tycker så, utan att komma med slutsatser. Jag är kritisk mot

egna majoriteten i utredningen inte tagit ett ordentligt för att disku-

som grepp

visioner för arbetsmarknadspolitiken. Ofta har det känts utred- i tera som ningen hanmat steget efter verkligheten. Kommittén har till och med blivit eftersläntare till redan fattade beslut.

Positiva diskussioner har dock mynnat ut i behovet av kompetensut-

veckling och stora utbildningssatsningar, ökad syo-verksamhet för att hjälpa ungdomar välja rätt, samordnad arbetsrehabilitering, teknisk ut-

veckling och kompetens inom IT-området, miljösatsningar och så vidare. Medvetenheten tidsaspekten, att alla dessa satsningar är långsiktiga,

om borde dock framkommit tydligare.

Kommitténs huvudförslag mynnar ut i tre mål att vakanstidema

hålls att minska långtidsarbetslöshet och att motverka att långa ti-

nere, der utan reguljärt arbete uppstår. Metoderna att nå dessa mål framgår dock inte tydligt. Åtgärdsfloran har inte nämnvärt reducerats. Den redan gällande arbetsmarknadspolitiken har visat sig ha flera heliga kor så att nytänkande och flexibilitet hela tiden forsvårats. Kommittén har

fångat en verklighetsbeskrivning, men inte lyckats precisera metoder-

Kommitténs arbete saknar summering effekter ford arbetsna. en av av marknadspolitik. Olika åtgärder räknas upp utan att bedömas.

Agenda för tillväxt

En huvudfrågoma i direktiven är hur arbetsmarknadspolitiken bör ut-

av fonnas för att främja balanserad tillväxt och sysselsättning i hela lan-

en det. Jag att kommittén inte tillgodosett dessa direktiv. Med det

anser vällovliga syftet arbetsmarknadspolitikens roll tydliga mål, har

att ge tillväxtbefrämjande åtgärder hänvisats till ñnans-, närings- och regionalpolitiken. Denna huvudfråga försvagades också i de nya direktiven efter

regeringsskiftet. Tidigare direktiven fullgod sysselsättning i hela

var en

landet. Däremot har huvudfrågan hur arbetsmarknadspolitiken bör av-

Reservationer 317

gränsas och samspela med andra politikområden, noggrant diskute-

mer

rats. Huvudfrågan om hur arbetsmarknadspolitiken kan främja

en expansion i näringslivet, bidra till ökat och småföretagande samt till

nyökad flexibilitet på arbetsmarknadspolitiken har behandlats alltför

summariskt.

Konkreta åtgärder ñr småñretagen

Kristdemokraterna förordar sänkning arbetsgivaravgiften framför

en av

generella bidragsfonner till företagen. Vidare måste problematiken med riskkapital lösas genom införande pennanent riskkapitalavdrag. Jag

av reserverar mig mot att kommittén kommit fram till slutsatser att lösa problematiken för små och medelstora företag. Kommittén

upprepar flera gånger att de nya jobben kommer att finnas inom de små och

medelstora företagen. Då borde också arbetsmarknadspolitiska åtgärder

presenterats. Regeringen bör särskild ombudsman får till

utse en som uppgift att identifiera och bekämpa onödig byråkrati för att underlätta

ny- och småföretagande.

Avsaknade av tillväxtorienterade förslag

Kapitlet Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik består egentligen

av en katalogisering med korta resonemang. Kapitlet belyser också

av-

gränsningsproblematiken mellan politikområden för att leda till tydliga

mål för arbetsmarknadspolitikens roll. Slutsatsen vad gäller små och

medelstora företag är att arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift när

det gäller att underlätta ny- och småföretagande bör att på ett

vara snabbt och effektivt sätt förse företagen med lämplig arbetskraft. Detta

är en insnävning av arbetsmarknadspolitikens mål gentemot tidigare, och

ställer krav på inte minst näringspolitiken att skapa jobben. För företagsstödens utveckling finns särskild utredning tillsatt, Kommittén för

en översyn av statliga företagsstöd. Också på detta område försvårar

nya

utredningar en helhetssyn på arbetsmarknadspolitiken. Sverige har ett betydande antal företagskonlcurser i jämförelse med

Tyskland och Frankrike. Enligt uppgift från SCB och Patent- och

registreringsverket hade Sverige 1994 antalet 14 611 företagskonkurser

mot Tyskland 6 832. Detta borde ha analyserats i samband med

mera

Starta eget-bidraget.

Då Arbetsmarknadspolitiska kommittén har sysslat med arbets-

mer marknadspolitikens mål, dess roll än att diskutera hur jobb

osv., nya skapas, bör fortsatt arbete ske för att komma med förslag.

318 Reservationer

Viktiga framtidsfrågor

Mindre än 20 procent arbetskraften är verksam inom industrin i dag.

av Sverige måste återindustrialiseras. I kommitténs betänkande omnämns också tjänstesektom och lT-sektom. En skatteväxling med sänkta skatter

på arbetskraft och höjda skatter miljöförorening och förbrukning av

energi och ändliga råvaror, skulle ett steg mot ett skattesystem som

vara

främjade tjänsteproduktion. Infomiationsteloiologins möjligheter skall

användas för att möjliggöra Med IT ges likartade förut-

mer resurser. sättningar för olika regioner genom att fysiska avstånd iår mindre betydelse. Dessa med flera områden måste utvecklas mer i en Agenda för tillväxt.

Kvalificerad eftergymnasial utbildning

Införande kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning, organiserad

av en i nära samverkan med företagen och dess branschorganisationer är ett viktigt led i att tillgodose näringslivets behov, och därmed skapa flera

jobb. Såväl gymnasiet som högskolan måste också erbjuda de unga utbildning i entreprenörskap.

Sabbatsår Nya möjligheter t.ex. att ta resurser från arbetsmarknadsmedel till

som ett s.k. sabbatsår, borde diskuteras. Om personer mellan 45 och 55 år tar ut ett sabbatsår, skulle möjlighetema ges för andra att komma på en

yrkesmässig bana, samtidigt som vikariatsmöjligheten skulle minska ny arbetslösheten. I Danmark finns denna möjlighet.

Utbildnings- och kompetenskonto

Enskilda utbildnings- och kompetenskonton skulle möjliggöras genom

skatteavdrag för den enskilde och företaget. Den enskilde skulle ber stämma tidpunkten för att ta ut medel från ett sådant konto. Också här skulle vikariatsplatser skapas. Ett sådant konto ger den enskilde individen frihet att besluta när studierna passar i hans/hennes liv.

Lönebildning

En genomtänkt lönebildning med individen i centrum ökar jämställdhe-

ten. Avtal ungdomsanställning med särskilda ungdomslöner och ut-

om bildningsinslag är möjlighet att underlätta ungdomar inträde på ar-

en betsmarknaden.

Reservationer 3 19

Arbetsrätten

Arbetsrätten är till för den enskildes skydd, den kan också utgöra ett

men

hinder. En massarbetslöshet med ett hundraprocentigt arbetsrättsskydd

är en klyscha, där staten invaggar den enskilde att tro på sin rätt, rätt

en som inte ñnns. På vissa håll fungerar arbetsrätten nämligen

som ett

hinder fär företagsexpansion. Den tidigare riksdagsmajoritetens beslut

på arbetsrättsområdet skulle ge positiva sysselsättningseffekter. Detta beslut omnämns inte alls i kommitténs betänkande. Det handlade

möjligheten att undanta två personer från turordningsregler vid

uppsägning. Fackets vetorätt vid entreprenader avskaffades. Möjligheten till

prov- och visstidsanställning förlängdes ñån till tolv månader.

sex Denna lagstiftning måste återinföras. Dessutom bör möjlighet till

visstidsanställningar i två år prövas.

Enligt min mening borde den parlamentariska kommittén konkreta

ge synpunkter till kommissionen den svenska arbetsrätten. Den politiska

om diskussionen saknas. Regering och riksdag måste ta erforderliga initiativ. Ett överlämnande till parterna själva kollektivavtal utfomia

att genom arbetsrättsliga regler för arbetsmarknaden måste också ta hänsyn till småföretag som slutit kollektivavtal.

En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

Det största problemet i den svenska arbetsmarknadspolitiken är rundgången. Andelen med en inskrivning över ett år har successivt ökat från ca 20 procent för fyra år sedan till i dag runt 50 procent.

Undertecknad har begärt att få en diskussion allmän och obli-

om en gatorisk arbetslöshetsförsäkring. En sådan skulle finansieras

med egenoch arbetsgivaravgifter. Den skulle omfatta alla med stark anknytning till arbetsmarknaden och ge inkomstrelaterade förmåner till rim-

upp en lig nivå. Såväl ersättning arbetsvillkor skulle diskuteras. Ett

som reso-

nemang kring försäkringen mot bakgrund av arbetslöshetsersättningens

roll i den aktiva arbetsmarknadspolitiken skulle leda till synpunkter på försäkringens utfomming i stora drag. Den bortre parentesen mäste

noggrant analyseras och klara besked vad gäller efter parentesen.

ges som Människors välfärd får inte så att omställningsförsäkringen i

raseras stället för sitt syfte, att leda till högre intensitet i arbetssökandet hos den enskilde, i slutändan blir stupstock" för den enskilde.

Kommittén väljer i stället att lämna över denna för arbetsmarknadspolitikens roll mycket viktiga fråga till icke parlamentarisk kommitté

en utan att ange mål och riktlinjer. Den politiska diskussionen i parla-

en mentarisk kommitté saknas. Jag ställer dock på syftet med försäk-

upp

ringens karaktär av omställningsförsäkring med arbets- och kompetens-

linjen som mål.

320 Reservationer

Analys och statistik Såväl analys som statistik i utredningen har brister. I statistiken framhålls i princip den öppna arbetslösheten och inte den totala, som enligt min mening är mest intressant. Riksdagens utredningstjänst uppger för 1995 antalet arbetslösa till 362 548, 8,4 procent av arbetskraften och 189 799 i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 4,4 procent av arbetskraften. Totalt handlar det om 12,8 procent av arbetskrañen.

Handikappgrupper

Jag vill tydligt markera min uppfattning att arbete för personer med

handikapp är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och inte en socialpolitisk.

Lönebidrag är en mycket viktig åtgärd i detta avseende.

Kommunernas roll Sedan arbetslösheten började skjuta i höjden har kommunernas socialbidragskostnader i det närmaste fördubblats. I bliclcpunkten av att drygt 100 000 personer i kommuner och landsting kommer att friställas inom fem år enligt prognoser, och att detta främst drabbar kvinnor är framtiden mycket dyster. Det handlar i första hand om kontorister, bamskötare, vårdbiträden och undersköterskor. Sammantaget innebär regering-

politik, enligt de bedömningama i proposition l995/96:25, att

ens egna den öppna arbetslösheten kommer att bli kvar vid en nivå över 6 procent 1996 och att drygt 5 procent av befolkningen kommer att vara i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vid sekelskiftet räknar regeringen i samma proposition med att den totala arbetslösheten ligger ca 10 procent. Antalet deltidsarbetslösa ökar.

Kommunerna kommer att leva med en situation där allt fler, framför allt kvinnor, drabbas arbetslöshet. Försök med arbetsdelning inom

av offentlig sektor har genomförts med positiva resultat på flera håll i landet. Detta är ett sätt att undvika uppsägningar i kommuner och landsting. Ett särskilt Stimulansbidrag borde därför utgå till de verksamheter som sätter detta i system.

Samordnad rehabilitering

Vad gäller kommitténs förslag om samordnad rehabilitering, ser jag det mycket positivt att arbetsförmedling, försäkringskassa och kommun samverkar för att stödja den enskilde individen i rehabilitering till arbete. Då sig den ekonomiska ansvarsfördelningen, kostnaden i stort eller

vare antalet är berörda är tillräckligt utrett, är det nödvändigt

personer som att starta med en omfattande försöksverksamhet före beslut om generell samordning. Vad gäller ekonomin kan vissa komponenter tillgodoses

Reservationer 321

inom det kommunala utjämningssystemet. Det är oerhört viktigt att inte nya ekonomiska åtaganden övervältras på kommunerna. För möjlighet till ett flexibelt samarbete anser jag att kommittén borde komma med

förslag till förenkling av regelsystemet.

Det är av yttersta vikt att kommunerna får ett större inflytande i

ar-

betsfönnedlingamas styrelser. Det finns drygt 80 000 personer syssel-

satta i olika projekt i kommunerna för närvarande förutom annat omfattande engagemang. Arbetsförmedlingen skall fortsatt statlig

vara en verksamhet med sin specifika kompetens inom arbetsmarknadsområdet. Kommunerna har stora förutsättningar till ett effektivt samarbete, då man lokalt har en god kännedom om medborgarna samt god social

kompetens. Kristdemokraterna det mycket viktigt att

ser som svaga grupper i samhället inte faller mellan stolarna. Konsekvenser

av renodlingen av sjukpenningförsäkringen till enbart medicinska kriterier kommer att leda till att runt 10 000 årligen faller utanför

personer

skyddsnätet. För att undvika en inhuman arbetsmarknadspolitik gente-

mot den enskilde bör i synnerhet äldre, som inte ser det meningsfullt med utbildning som omställning, få speciella lönemöjligheter.

Arbetsfönnedlingen har ett väl utbyggt datasystem som kommunerna har stor nytta av att få behörighet till i sysselsättningsbefrämjande syñe. Informationsmöjlighetema blir större och mera effektiva i ett samarbete.

Kommunerna har också möjligheter att tillsammans med länsarbetsnämnd, fackliga organisationer och ideella organisationer starta kreativitetscentra för stödjande insatser för arbetslösa. Här kan idéer för

nya arbetstillfällen och produkter födas.

Det är viktigt att också forskningssatsningar görs angående kommu-

nernas roll gällande sysselsättningsåtgärder.

Fristående utvärderingsinstitut

Arbetsmarknadsforskningen visar brist på entydighet. Medan den ene

forskaren säger att arbetsmarknadsinsatser är ytterst värdefulla, kan den andre säga att dessa insatser nästan helt saknar betydelse. Det är ett dilemma för en enskild politiker att inte kunna luta sig mot entydig

en forskning. Det blir det sunda fömuñet som får gälla eller favör till

en en viss forskning eller helt enkelt ett förtroende för någon speciell forskare.

Givetvis måste Arbetsmarknadsverket ha kontinuerlig uppföljning

en och en gedigen utvärdering av sitt arbete. Men det är ytterst viktigt att ett fristående utvärderingsinstitut också står for utvärdering och forsk-

ning. Utvärderingsverksamheten ges då en självständig ställning och blir

inte knuten till den övriga organisationen. Den kan också ta ett helhetsgrepp för att fylla de luckor som blir då universitet och högskolor arbetar med forskning efter olika intresseområden. Vidare kan ett utvärde-

322 Reservationer

ringsinstitut med fristående forskningsavdelning arbeta för att utveck-

lämpliga metoder för arbetsmarknadsforslming.

Historiebeskrivningen

Kommittén har undvikit att göra analys med Startår från

en noggrann 1970. Vad gäller beskrivningen Rehn-Meidnemiodellen har den ak-

av tiva näringspolitiken bärande inslag helt utelämnats. Den statiska

som

på arbetsmarknadspolitiken och flyttlasspolitiken har nedtonats.

synen Finans- och fastighetskrisen har berörts marginellt. A11 kommuner växte

kostymerna och inte kunde finansiera sin verksamhet har inte omur nämnts.

Sverige har under lång följd år bedrivit politik med sådana

en av en rättvise- och utjämningsskäl att tillväxten Sverige var 1970 det tredje rikaste landet bland OECD-ländema mot i dag på tjugonde plats. De offentliga utgiñema har vuxit betydligt snabbare än i andra länder. En del transfereringssystemen har fått utfomming som lett

av en till ett överutnyttjande, vilket bidragit till såväl höga kostnader som dämpad produktivitetsutveckling. Många sektorer har dominerats av offentliga monopol lett till undanträngningseñekter. Företagsbe-

som skattningen motverkade i viktiga avseenden dynamik och utveckling i näringslivet. Till de strukturella problemen kan också räknas de olika regleringar under lång tid präglade många sektorer inom den

som svenska ekonomin.

Den kontinuerliga kostnadskrisen ledde till försämrad konkurrenskraft gentemot omvärlden. Finans- och fastighetskrisen som orsakades

1980-talets inflations- och spekulationsekonomi innebar ett dramaav tiskt fall i hemmamarlcnadseñerfrågan, ännu inte hämtat oss från.

som Sammantaget har allt detta medfört en kraftigt minskad produktion, vilket lett till en hög arbetslöshet.

de allvarligaste problemen i svensk ekonomi har under lång tid

Ett av varit de mycket låga investeringsnivåema. Under 1994 har dock utvecklingen vänt och det går åt rätt håll när det gäller investeringar i näringslivet.

Den minskade sjukfrånvarons betydelse för den ökade arbetslösheten har endast summariskt nämnts. Det försämrade arbetsmarknadsläget an-

den främsta förklaringen. Sänkta kompensationsnivåer från och

ges som med 1991, karensdag från och med 1993, samt givetvis oro för att mista sitt arbete har lett till valt att till sitt arbete i stället för

att personer sjukskrivning. Mellan tredje kvartalen 1994 och 1995 minskade sjukfrånvaron från 4,3 till 3,8 procent enligt Svenska Arbetsgivareförening-

rapport Tidsanvändning 3:e kvartalet 1995. För arbetare låg minskens ningen uteslutande på sjukdomsfall längre vecka. För

som varar än en tjänstemän minskade sjukfrånvaron genomgående, oavsett sjukdomsfal-

Reservationer 323

lens längd. Jämfört med tredje kvartalet 1988 har en-dagsfallen minskat med 54 procent, 2-5-dagarsfallen med 43 procent, 6-20-dagarsfallen med 61 procent och fall över 20 dagar en månad med 55 procent. Kommittén har i historiebeskrivningen inte framhållit hur många nya arbetstillfällen som bortfallit just på grund av den positiva faktorn att

sjukfrånvaron minskat.

324 Reservationer

Reservation av ledamoten Isa Halvarsson fp

Arbetsmaiknadspolitiska kommittén har haft ett oerhört betydelsefullt uppdrag. Ingen samhällsfråga är viktigare i vårt land just nu än att få bukt med massarbetslösheten. Skall klara detta och undvika

ett samhälle präglat av splittring, social ofärd och orättvisor får inga politiska skygglappar hindra oss, inga stenar lämnas ovända. Alla lösningar är förvisso inte politiska och alla frågor hanteras förvisso inte i demia utredning. Men arbetsmarknadens funktionssätt och de lagar och regler som styr den är en central pusselbit i sammanhanget.

Därför är det olyckligt att kommittén i vissa avseenden inte vågat ta stegen fullt ut och i vissa avseenden hanmat fel i sin analys.

I kapitlet Orsaker till arbetslöshet, präglas beskrivningen av ett felaktigt synsätt när det gäller den ekonomiska politikens roll. Alla skriv-

ningar om efterfrågekris bidrar till missuppfattningen att staten kan

lösa arbetslösheten genom att spendera mera pengar. Det är inte med verkligheten överensstämmande att ökade offentliga utgifter, som i sin tur skulle ha inneburit en ökad upplåning och därför större offentlig skuld än redan har, hade kunnat lösa 1990-talets arbetslöshetskris. Den analysen är missvisande och farlig. Formuleringar

som stabiliseringspolitik handlar till stor del om en avvägning mellan pris-

i stabilitets- och sysselsättningsmålen visar hur fast majoriteten sitter i i gammalmodiga ekonomiska teorier I

som om och om igen bevisats felaktiga av såväl ekonomisk forskning verkligheten: Man kan inte

som av köpa fler jobb med högre inflation. Det har i Sverige försökt ett antal

g gånger genom att devalvera/depreciera vår valuta, men dessa försök att manipulera fram fler jobb är i själva verket del förklaringen till vårt

av I misslyckande, till den arbetslösheten. l

höga

Senare i kapitel finns visserligen skrivningar tyder att

samma som aktuellare forskningsrön också är bekanta, men jag finner det anmärk-

s ningsvärt att majoriteten inte lyckats föra ett konsekvent 5

resonemang kring denna analys.

Arbetsmarknadens parter har ansvaret för lönebildningen. Det innebär emellertid inte att staten inte har någon roll att spela för att underlätta en ny lönebildningsprocess. En större del av kommitténs analys borde ha ägnats åt vilka sådana politiskt beslutade förändringar är

som

möjliga och ändamålsenliga.

I försvaret av arbetsrätten och de anställdas trygghetsbehov glöms de arbetslösas perspektiv bort. Ett stabilt regelsystem kring anställningsvillkoren är positivt för dem som lyckats få ett jobb. Men problemet är

alla de som står utanför arbetsmarknaden. I valet mellan ett outsider eller insider-perspektiv har kommittén ensidigt valt det sistnämnda.

Reservationer 325

Majoriteten i kommittén har hamnat helt vid sidan av målet genom sin fixering vid att alla skall vara anställda. Det är inte ett mål i sig. Det viktiga är självfallet inte formerna utan att jobb ñnns; på den nu framväxande arbetsmarknaden kan detta vara uppdragsjobb, konsultverksamhet, franchising, underleverantör av vissa tjänster osv. i annan inkomstskapande verksamhet. Anställningsbegreppet är inte det mest adekvata i denna analys.

En amian allvarlig brist är att det saknas ett småföretagsperspektiv i utredningens resonemang och slutsatser. Kampen mot arbetslösheten måste kamp för de människor och processer som skapar de nya

vara en jobben i Sverige. Allt tyder på att det är i de små företagen som den stora potentialen till jobb finns. Det Sverige behöver är inte bara en

nya god konjunktur utan även en i väsentliga avseenden ny ekonomisk kultur. Hundratusentals enskilda människor i vårt land måste känna det mödan värt att starta ett nytt eget företag eller expandera ett småföretag som redan finns. Vad som krävs är signaler om ett nytt företagsklimat i vårt land. Det krävs en hög värdering av innovatörer, entreprenörer och företagare samt riktiga incitament i skatte- och regelsystem. Detta framhäver utredningen inte alls, inte heller analyseras eller dras några konsekvenser

den undanträngning som arbetsmarknadspolitiken för med sig dels på av andra politikområden, dels vad avser konkurrenssnedvridning på företagsnivå. T.ex. riskerna med att reguljära jobb ersätts med åtgärdsplaoeringar eller fördelar med att sänka avgifter och skatter och på så sätt möjliggöra fler reguljära jobb.

Enligt min mening borde skattebelastningen sänkas för tjänstesektom. Det kan antingen ske genom sänkta arbetsgivaravgifter för denna sektor eller sänkt tjänstemoms. För att det senare skall bli möjligt måste regeringen arbeta för att få till stånd förändrade momsregler i EU.

Ur konkurrenssynpunkt är det viktigt med så generella stöd som möjligt till näringslivet. Anställningsstöd i fonn av bidrag till företag bör användas mycket restriktivt och endast till speciellt utsatta grupper.

Arbetslöshetsförsåkringens utfomming har naturligtvis stor betydelse

när man diskuterar arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därför har det varit en stor nackdel att kommittén inte kunnat belysa detta på grund av den parallellt pågående utredningen om arbetslöshetsersättningen.

Jag delar kommitténs huvudförslag att arbetsmarknadspolitiken skall ges mer avgränsade och operationella mål: att hålla nere vakanstidema, minska den öppna arbetslösheten och motverka långa tider utan reguljärt arbete långtidsinskrivningar vid fönnedlingen.

Arbetsmarknadsverket får frihet att inom givna budgetramar på egen hand fatta beslut om åtgärdsmixen. Jag anser dock att kommittén skulle ha slagit fast att lönebidragen till arbetshandikappade och stöd till arbetstekniska hjälpmedel, arbetsbiträde m.m. skall finansieras via ett

326 Reservationer

särskilt anslag. All erfarenhet tyder på att de arbetshandikappade

annars får ett sämre läge. Det är viktigt att upprätthålla ambitionen

att ge sys-

selsättning åt funktionshindrade. Den neddragning lönebidragen för

av arbetshandikappade och det minskade stödet till Samhall socialde-

som mokraterna genomfört har fört med sig dramatiska försämringar för denna grupp.

När arbetsmarknadsverket ges större självständighet krävs betydligt mer av extern utvärdering. Det finns skål för att en särskild ut-

värderingsmyndighet, som fortlöpande och ingående granskar arbets-

marknadsverkets verksamhet. Jag anser att kommittén skulle ha ställt sig bakom Lars Calrnfors idéer sådan myndighet uppgifter skulle

om en vars vara av revisionskaraktär också för forskningsinriktade

men ansvara mer

bedömningar.

Kommittén betonar kompetensutvecklingens stora betydelse. Arbetsgivarna har för den personalens kompetensutveckling. Före-

ansvar egna tag som inte prioriterar kompetenshöjande insatser kommer inte att klara sig i ett kunskapssamhälle. Men utan någon helst analys föreslår

som kommitténs majoritet att 10 procent de anställdas arbetstid bör avsät-

av tas för kompetensutveckling. Det skulle innebära att 4 timmar i veckan

år efter år skulle avsättas för kompetensutveckling. Jag avvisar det

förslaget, det tar t.ex. inte hänsyn till småföretagarens verklighet eller behov. Det finns däremot goda skål för att staten ska underlätta fortbildning bl.a. eftersom den ekonomiska nyttan kompetenshöjande in-

av satser ofta kan vara större än dess värde för individen och företaget. Jag har fört fram krav på införande ett system med individuella fortbild-

av ningskonton. Detta har avvisats.

Kommitténs förslag om ett nytt system för kompetensutveckling

av uppsagda, vilket skulle sättas under uppsägningstiden, torde komma att ytterligare minska incitamenten att anställa personal, varför jag ogillar detta förslag. De omfattande uppsägningama av personal sker dessutom oftast när företaget är i ekonomisk kris.

Gymnasieutbildning är i praktiken en förutsättning för att människor

skall ha en hygglig chans på arbetsmarknaden. Ungdomar är självständiga individer med helt olika vilja, inriktning, visioner och förutsättningar. Därför anser folkpartiet att all utbildning just måste utgå från och ta till vara människors olikheter i stället för att försöka omstöpa individerna till ett kollektivt begrepp.

Behovet av yrkesutbildad personal är på många håll stort. För att skapa mångfald och reella valmöjligheter för eleverna bör de positiva dragen i det gamla lärlingssystemet tas till vara. Det innebär i motsats till kommitténs förslag att möjlighet skall finnas att radikalt öka utbildningens arbetsplatsförlagda tid och motsvarande minska den skolförlagda. Jag är övertygad om att det bland dessa lärlingar finns många

som

Reservationer 327

efter genomförd utbildning skulle bli goda hantverkare och småföretagare.

Till sist vill jag framhålla att det inte får riskeras att kommunerna ñnansierar arbetsuppgifter nom1alt ingår i det kommunala åtagandet

som

med arbetsmarknadspolitiska medel.

328 Reservationer

Reservation av ledamoten Barbro Johansson

Den höga massarbetslösheten riskerar att bli är, tillsamsom permanent

mans med den ekologiska krisen, dagens viktigaste politiska fråga. Mot den bakgrunden framstår arbetsmarknadspolitiska kommitténs betän-

kande som förvånansvärt tandlöst och intetsägande: E Betänkandet innehåller få konkreta förslag kan få någon nämn- E som värd effekt på arbetslösheten. En orsak till detta den nuvarande år att politiska majoriteten tycks fast i gammalt tänkande och saknar vara nya visioner och idéer. Som huvudrecept att bekämpa arbetslösheten framförs fortfarande ökad ekonomisk tillväxt. Detta trots erfarenheten en att allt tydligare visar att detta inte längre är någon patentlösning då tillväx-

ten alltmer tar sig nya fonner, t.ex. jobbless growth". Trots tillväxt en på 3-4 procent 1995 minskade arbetslösheten endast marginellt.

En ny tid kräver, enligt miljöpartiets mening, lösningar också för nya hur arbetslösheten skall motverkas. Lägre arbetskrañskostnader genom en s.k. grön skattevåxling är viktig ingrediens förenar aktiv en som en miljöpolitik med utvecklingen sektor med gröna jobb på av en ny arbetsmarknaden. En förkortning arbetstidema är angelägen av en annan åtgärd både för att minska utslagning och förbättrad livskvalitet ge en och för att ge fler arbete. En för många enskild värdefull åtgärd kan vara arbetsbyte i fonn tjänstledighet med del a-kassa arbetsav av mot att en lös anställes i stället. Av formella skäl har kommittén inte tagit upp dessa förslag till behandling eftersom de just behandlas andra nu av utredningar. Miljöpartiet kommer sina representanter i dessa genom utredningar att aktivt driva frågorna såväl grön skatteväxling l om en som

en arbetstidsförkortning.

Inte heller socialtörsäkringssystemens betydelse för arbetsmarknal dens funktionssått och socialt skyddsnät har varit huvudfråga för som en kommittén. De behandlas för närvarande speciell utredning av en av arbetslöshetsersättningen och i sjuk- och arbetsskadekommittén. Direktiven till de utredningarna anger att den nya ohälsoförsäkringen skall renodlas till rent medicinska kriterier medan a-kassan skall bli en ren omställningsförsäkring. En sådan utveckling riskerar, enligt min mening, att

ställa många människor med blandade hälso-, arbetsmarknads- och

kanske sociala problem helt utanför socialförsäkringssystemen. För denna grupp har i kommittén diskuterats någon typ av

lörsörjningsgarantf på socialbidragsnivå enligt ett förslag från

Kommunförbundet.

Från miljöpartiet anser det mycket olyckligt att välfardspolitiken

har splittrats på det här sättet där olika utredningar för sig arbeupp var tar med sin bit utan konsekvenserna för helheten. Vi har, bland att se

Reservationer 329

annat i ett rådslagsmaterial socialförsäkringama, föreslagit att de

om kortvariga sjuk- och a-kasseförsäkringama så långt möjligt samordnas och likartade ersättningsregler. De kan utfonnas som en inkomstbeges roende ersättning med högre procentuell ersättning vid lägre inkomsen ter, ett s.k. brutet tak. Försäkringarna vid långvarig ohälsa eller arbets-

löshet bör slås ihop till en gemensam hrbetslivsförsäkring" som bygger

på ett gnmdskydd, lika för alla oberoende tidigare inkomst. Gnmdav skyddet kan ersättning som ligger ca l 500 kr/månad över den nuge en

varande socialbidragsnivån.

En radikal förenkling och sammanslagning av de många ersättningssystem och finansieringsprinciper i dag finns för människor i sjuksom

dom, arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder är, enligt min

mening, förutsättning för att också rehabiliteringsarbetet skall kunna en bli mer effektivt. Kommittén har i betänkandet lämnat förslag om en förbättrad sam-

verkan på lokal nivå mellan arbetsfönnedling, försäkringskassa och

kommunernas socialtjänst. Dessa förslag är i och för sig nödvändiga och vällovliga enligt min mening helt otillräckliga. Liknande försök till men samverkan har redan i åtskilliga år prövats på många håll i landet utan att leda till avgörande förbättringar. Alltför ofta finns brister i helhetssyn och kontaktvägar, vilket innebär att enskilda individer inte får sina behov stöd tillgodosedda, samtidigt som samhällets kostnader blir onödigt av höga. En viktig orsak till att samverkan är så svår är den organisatoriska splittringen på olika ansvariga organ och den finansiella splittringen på

skilda ersättningssystem som bygger på olika principer.

Jag därför att man bör pröva mer radikala förslag till sammananser läggning såväl de berörda ersättningssystemen, enligt ovan nämnda av förslag, som organisationerna på lokal nivå. Den organisatoriska sammanläggningen bör i första hand omfatta arbetsfönnedlingens och försäkringskassans verksamheter på lokal nivå, eventuellt också den del av kommunernas socialtjänst svarar för utbetalning av socialbidrag. I som sådan sammanslagen lokal organisation skulle varje klient få en peren sonlig handläggare med hjälp av olika specialistresurser skulle som kunna bättre personlig service, där klienten inte riskerar att hamna ge en mellan stolarna. En sådan sammanslagen organisation skulle kunna ha ett blandat statskommunalt huvudmannaskap, där staten svarade för större delen av finansieringen av såväl organisationen och utbetalda ersättningar men med lokalt förankrad styrelse. Jag finner det också naturligt att i det en sammanhanget utveckla tankarna att de uppbär ersättning från om som ett sammanslaget ersättningssystem också kan få möjlighet att efter förmåga bidra till att hjälpa medmänniskor och miljö i närsamhället på det sätt som föreslagits av bl.a. Kommunförbundet.

330 Reservationer

Reservation av ledamoten Sonja Rembo

Utredningsarbetet

Kommittén borde, enligt min uppfattning, ha tagit sin utgångspunkt

i en ingående analys av de faktorer under de senaste årtiondena lett till den som massarbetslöshet i Sverige som enligt kommitténs enhälliga uppfattning riskerar att bli bestående. En sådan analys hade i bästa fall kunnat utgöra en gemensam plattfonn för det fortsatta arbetet. Analysen hade kunnat definiera och belysa de faktorer institutioav ; nell, ekonomisk och politisk art länge har försvårat och även ofta som hindrat näringslivets och arbetsmarknadens möjligheter på 3 att ta vara och utveckla tekniska, ekonomiska och sociala förändringar i Sverige och omvärlden. På basis av en sådan analys hade kommitténs arbete med litet god vilja kunnat få en nydanande och dynamisk Trots upprepade framställningar har emellertid någon sådan analys inte kommit till stånd. Kommittén har i stället genom att ta sin utgångspunkt i utvecklingen från 1990 valt det närsynta perspektivet. Härigenom har ett värdefullt tillfälle att skapa insikt om och en dialog kring de genomgripande forändringar som behövs for att skapa förutsättningar för positiv uten veckling på arbetsmarknaden försuttits. Utredningen vilar nu med få undantag på ett torftigt underlag. Forskningen inom väsentliga delar området har varit påfallande av mager, vilket framgår betänkandet. Det är nödvändigt att över såav se väl organisation som finansiering av den arbetsmarknadspolitiska forskningen och utveckla fonner. Forskarrapporter och andra underlag nya som har tagits fram inom ramen för utredningsarbetet och har bisom dragit till våra kunskaper har avsatt få spår i betänkandet. Den teorei tiska analys som finns i betänkandet är ofullständig och delvis ett ger föråldrat intryck. Tolkningen försvåras t.ex. att det inte görs tydliga av å distinktioner mellan öppen och total arbetslöshet. De ändringar som vidtogs av fyrpartiregeringen under åren 1991-1994 har inte redovisats. Ekonomiska redovisningar och kalkyler saknas, liksom förslag 5 om finansiering. Inte heller redovisas några konsekvensanalyser. Detta strider mot de direktiv gäller alla statliga utredningar. som Betänkandet saknar i stort sett internationella utblickar och erfarenheter, vilket är anmärkningsvärt med hänsyn till att den svenska ekonomin och arbetsmarknaden måste i ett internationellt ses samman-

hang. Det är anmärkningsvärt fattigt på redovisningar det omfattande

av förändringsarbete och den debatt som pågår såväl i Europa på som andra håll i världen. De försök som har funnits under arbetets gång har lyñs ut eller retuscherats. Den som söker efter upplysningar relevans av

Reservationer 331

för regeringens ambitioner om en europeisk sysselsättningsunion söker förgäves.

Torftigheten kan sökas i en oförmåga till nytänkande och aversion

mot en motspänstig verklighet som har förstärkts av utredningens sammansättning. Även det finns försiktiga till viss öppenhet

om ansatser en

för förändringar särskilt i det positiva ställningstagandet till tjänster till

hushållen överväger bindningen till sedan länge förstelnade system och

institutioner på arbetsmarknaden. Formuleringarna är ofta oprecisa och ger utrymme för helt skilda tolkningar.

l en reservation till ett betänkande av den här karaktären âr det inte

möjligt att behandla alla detaljer. I det följande begränsar jag mig därför till mer övergripande och principiella förslag och synpunkter som jag,

utöver de som redan nämnts, bedömer som väsentliga och borde beaktas.

2. Löner och socialförsäkringar

Kommittén borde ha diskuterat effekter på arbetsmarknaden av löner och skatter jämte relationerna mellan nettoinkomster arbete respektive

arbetslöshetsförsäkring, övriga socialförsäkringar och socialbidrag, dvs.

reservationslöner. Man borde också ha redovisat löner och köpkrañ för högutbildade i ett antal jämförbara länder för att belysa riskerna för en brain-drain. Det finns underlag för sådana analyser i bl.a. ESO-rap-

portema En social försäkring", Ds 1994:81, och Kapitalets rörlighet,

Ds 1995:74.

3. Regelsystem på arbetsmarknaden

Betänkandet är motsägelsefullt och präglat av regleringsiver.

I stället för att diskutera hur arbetsrätten och arbetstidslagstiñningen skulle kunna avregleras för att möjliggöra en anpassning till varierande förhållanden på en stor mängd delarbetsmarknader och enskilda arbetsplatser, föreslås reglering av och riktlinjer för hur arbetstiden skall

disponeras för kompetensutveckling. I andra sammanhang diskuteras en ytterligare inskränkning av möjligheterna att arbeta övertid. Frågor av

detta slag bör lösas i individuella och lokala avtal.

Utbildning och kompetensutveckling

Kapitlet om arbetsmarknad och utbildning innehåller ett intressant reso-

nemang om bl.a. lärlingsutbildning och yrkespraktik inom gynmasieut-

bildningen. I stället för att ta vara på de möjligheter till flexibel och yrkesinriktad studieanpassning som ett sådant synsätt ger, föreslås ett

strikt reglerat system med en fyraårig gynmasieutbildning. I detta kapitel borde bl.a. förslag om individuella utbildningskonton

ha förts fram.

332 Reservationer

Fomiuleringama om arbetsmarknadsutbildning är oklara. Med hänvisning till betänkanden från 1974 och 1983 uttalar sig kommittén till förmån för reguljär utbildning inom arbetsmarknadsutbildningens och dänned arbetslöshetsförsäkringens ram. Något aktuellt underlag för kommitténs uttalande finns inte.

Enligt min uppfattning bör arbetsmarknadsutbildning huvudsakligen

komma ifråga för kortare yrkesinriktade utbildningar. Längre utbild-

ningar inom det reguljära utbildningsväsendet bör i första hand ñnansieras inom ramen för ett nytt studieñnansieringssystem. Det utesluter naturligtvis inte att också arbetslösa kan ha behov av längre utbildningar inom det reguljära utbildningsväsendet. I båda fallen är det viktigt att ñnna en finansiering som dels gör det möjligt för individen att ñnna en ändamålsenlig utbildning, dels innehåller starka incitament till seriösa i

utbildningsansträngningar. Vad som också behöver finna en lösning är

ekonomiska möjligheter för äldre arbetslösa att bygga på eller komplette- E ra en tidigare utbildning. Eventuellt skulle det inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen kunna skapas en ,ventilsom möjliggör viss utbildning. Den bör emellertid utfonnas så att den inte konkurrerar med ungdomars normala studiegång. Även i dessa fall kan ett utbyggt system med individuella utbildningskonton bli värdefullt.

Några ingående diskussioner om dessa frågor har emellertid inte förts. Inte heller har det skett någon samordning med utredningen om den framtida studieñnansieringen. En sådan samordning är nödvändig.

Arbetsmarknads-/Sysselsättningspolitik

Mest motsägelsefulla och svårtolkade är de centrala avsnitten om arbetsmarknadspolitikens mål och utfomming. Det görs boskillnad mellan dels sysselsättningspolitik i stort, dels en aktiv arbetsmarknadspolitik. Enligt min uppfattning är detta en nyspråklig innovation. Tenninologin skulle snarare kunna uttryckas på följande sätt:

Den politik som skapar förutsättningar for arbete i ett konkurrenskraftigt näringsliv och i väl fungerande offentlig sektor skapar också

en förutsättningar for att det finns individer som kan och vill åta sig dessa arbeten. Denna politik omfattar ekonomi, näring, utbildning, handel, energi etc. Den omfattar också den infrastruktur bildas socialför-

som av säkringssystem, skattesystem, konkurrensregler etc. Den kan möjligen definieras politik för ekonomisk tillväxt och arbete med knap-

som en past som sysselsättningspolitik.

Arbetsmarknadspolitik i vid mening omfattar regelverk och institutioner på arbetsmarknaden. Häri inkluderas också den politik staten

som bedriver for att underlätta matchningen mellan arbetsgivare och arbetstagare och som i detta syñe har möjligheter att medverka med olika insatser för att stärka arbetstagarens position på arbetsmarknaden. Syssel-

Reservationer 333

sättningspolitik skulle kunna definieras statliga insatser vilkas

som uppgift är att tillhandahålla eller medverka till mera långvarig eller temporär sysselsättning åt individer som av arbetsmarknads- och/eller

medicinska och sociala skäl inte finner ett reguljärt arbete trots att de kan och vill göra en produktiv arbetsinsats. Bland dessa återfinns i dag bl.a. åtgärder för handikappade och offentligt skyddade arbeten.

Dessa båda definitioner griper ofta i varandra. I det följande kommer jag för att inte ytterligare bidra till förvirringen att använda det

traditionella begreppet arbetsmarknadspolitik. En tydlig målfonnulering för de arbetsmarknadspolitiska insatserna och arbetsfönnedlingsverksamheten borde vara:

Korta vakanstider

Minskad långtidsarbetslöshet l år

Inriktning mot arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsverket

Det råder enighet om att belastningen på Arbetsmarknadsverket har varit för stor under senare år och att det är nödvändigt att genom bl.a. förenklade regelsystem och en koncentration på fönnedling arbeten få till

av stånd en effektivare, målstyrd och resultatinriktad verksamhet. Det är

emellertid svårt att ur formuleringen den föreslagna inriktningen

av nya av politiken och anslagsindelningen utläsa att belastningen och volymerna skulle bli mindre. Om kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken inte skall utvecklas till en destruktiv kraft tränger undan förutsättning-

som arna för att få balans i de offentliga ñnansema och dänned möjligheterna för växande arbetsmarknader, är det nödvändigt att reducera såväl åtgärdsvolymen som kostnaderna på ett sätt som är socialt ansvarsfullt. Detta är en svår balansgång som måste lyckas.

Av allt att döma skulle kommitténs förslag innebära att den nuvarande arsenalen av åtgärder med få undantag består och dämied regelsystemen. Arbetsmarknadsverket skulle däremot få möjligheter till en betydligt friare medelsanvändning vilket överensstämmer med den bud-

nya getprocessens inriktning på målstyming. Denna ordning förutsätter nog-

grann kontroll, uppföljning och utvärdering.

Begreppet långtidsarbetslöshef bör definieras samma sätt som i jämförbara länder, dvs. omfatta arbetslöshet längre än ett år. Det motverkar inte ambitionen att medverka till tidiga insatser.

Jag anser att den s.k. åtgärdsarsenalen borde begränsas i betydande

grad. Inlåsning i rundgång mellan arbetsmarknadspolitiska åtgärder och

öppen arbetslöshet bör motverkas. Subventionering lönekostnader bör

av endast komma ifråga då det gäller med dokumenterade svårig-

personer heter att finna ett arbete. Diskussioner kring dessa frågor är emellertid

nära förbundna med förändringar arbetslöshetsförsäkringen och bör

334 Reservationer

därför föras i det sammanhanget. En modell baserad på de ovan nämnda målen skulle kunna se ut som följer:

Praktik i företag: Hel- eller deltid i max. 6 månader. Arbets-

givaren betalar förslagsvis 50 procent av försörjningsstödet, arbetslöshetsförsäkringen 50 procent. Eventuell ytterligare er-

sättning från arbetsgivaren avräknas från arbetslöshetsförsäkringen. princip skall

sammanlagt aldrig högre ersättning utgå till den enskilde än vad som motsvarar dag-

i penningen i arbetslöshetsförsäkringen.

i Praktik i särskilt anordnade Insatser i ideella organisationer och liknande projekt verksamheter som inte konkurrerar med

reguljärt arbete. Hela ersättningsperioden i arbetslöshetsförsäkringen eller återstående del därav kan utnyttjas.

Praktik kombinerad med ut- Praktik hel- eller deltid kan kombineras med bildning arbetsmarknadsutbildning enligt handlings-

plan.

En sådan modell skulle utrymme för ett stort mått av individuellt an-

ge E passade variationer. Således skulle t.ex. praktik på deltid i kombination med intensiv utbildning i svenska kunna utgöra ett effektivt sätt for in- i vandrare att komma på arbetsmarknaden. f

Det finns betydande oklarheter i det underlag som redovisas ifråga

1 om effektiviteten i Arbetsmarknadsverkets nuvarande organisation och 3 arbete. Bland annat har det inte gått att under utredningens gång få klar- 2 het om vare sig riktigheten i eller orsakerna till att en stor del av de som i är registrerade som arbetslösa vid arbetsfönnedlingama förefaller awak- g

ta återanställning hos tidigare arbetsgivare.

Det har inte heller kurmat beläggas den obligatoriska platsanmä- 5

att

lan åligger arbetsgivarna fyller någon väsentlig funktion i en ser-

som viceinriktad organisation. Den bör avskaffas. Ett utåtriktat arbetssätt med goda kontakter med arbetsgivarna orten år med all säkerhet en effektivare metod.

En avgiftsbeläggning av så kallade reducerade order bör övervägas. Det är inte acceptabelt att arbetsfönnedlingamas avgiftsfria service utvecklas till ett personaladministrativt företagsstöd.

Reservationer 335

Arbetslivstjänster ALT och Arbetsmarknadsinstituten AMI bör frigöras från Arbetsmarknadsverket och ombildas till en fristående

upp-

dragsorganisation.

Det är nödvändigt att AMS och Arbetsmarknadsverkets arbete och

organisation blir föremål för en genomgripande utredning som också omfattar statliga institutioner och fonner för handikappsysselsättning.

Därvid kan också frågor rörande regionalisering prövas.

Arbetslöshetslörsäkringen

Arbetslöshetsforsälcringen diskuteras i tenner av en omställningsförsäk-

ring. Detta har jag ingenting att invända emot. Däremot är den egentliga innebörden av detta oklar. Det är särskilt olyckligt att inriktningen av en framtida försäkring vid inkomstbortfall på grund av arbetslöshet ligger på en separat utredning som ganska nyligen påbörjat sitt arbete och vars i resultat inte har kunnat beaktas i kommitténs arbete.

Arbetslöshetsforsäkringen bör vara allmän. Det är oacceptabelt att en i lag reglerad försäkring som står under tillsyn av en statlig myndighet och finansieras med skattemedel, till en del via arbetsgivaravgifter på den totala lönesumman, inte kommer alla arbetande till del på lika villkor.

Mot bakgrund av de forskningsresultat som entydigt visar att ersättningsnivån och ersättningsperioden i arbetslöshetsförsäkringen har betydelse för lönebildningen och arbetslösas sökaktivitet är det med all sannolikhet kontraproduktivt att öka ersättningsnivån från den nuvarande. Försäkringen bör ha en bortre parentes. Kvalifrkationstiden bör uppgå till 12 månader. Ersättningen bör ha en grundnivå och i övrigt in-

vara komstrelaterad upp till en högsta dagpenning. Denna kan baseras på ett genomsnitt av arbetsinkomstema under 24 månader. Därigenom bortfaller bl.a. en stor del av de nackdelar som i dag kan uppstå då en arbetstagare har haft varierande inkomster.

Jag anser det nödvändigt att i ett sammanhang se över samtliga socialförsäkringar jämte socialbidragen för att få till stånd samord-

en ning av regler och bidragsnivåer. Därvid bör också ett system med tilläggsforsäkringar respektive individuella medborgarkonton övervägas.

"En tredje arbetsmarknad" Om man ser kapitlen 7 Samordnad rehabilitering och 10

Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken i ett sammanhang,

framträder ett mönster, vars innebörd och konsekvenser inte har utretts på ett tillfredsställande sätt.

Förslagen i de båda kapitlen präglas av oklarhet. De utgår bland annat från att ett stort antal personer kommer att hamna mellan stolar-

336 Reservationer

na med anledning av de åtstranmingar som i andra sammanhang före-

slås inom socialförsäkringssystemen. Dessa kommer att adderas till alla dem som redan står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Den verkliga arbetslösheten skulle således komma i dagen.

8.1. Samordnad rehabilitering

En samordning av olika statliga och kommunala myndigheters an-

strängningar att rehabilitera arbetslösa, förtidspensionerade och långtidssjukskrivna personer till produktivt arbete är nödvändig. Någon tillfredsställande utvärdering av de hittillsvarande statliga och kommunala verksamheterna har emellertid inte presenterats under utredningsarbetet

liksom inte heller effekterna av arbetsgivamas rehabiliteringsansvar.

Fonnema för rehabilitering och en samordning av olika huvudmäns arbete behöver diskuteras vidare. Bl.a. bör Storstadsutredningens delbetänkande "Att röja hinder, SOU 1995:142 beaktas liksom den rapport som Riksrevisionsverket nyligen har presenterat.

Jag anser att åtgärder i syfte att underlätta en ökad samverkan mellan olika kommunala och statliga myndigheter engagerade i rehabiliteringsverksamhet i första hand borde utgå från att undanröja hinder för en sådan samverkan som också borde omfatta sjukvården.

Ett led i samma riktning är en samordning av socialförsäkrings- och socialbidragssystemen och ett återinförande allmän arbetslöshets-

av en försäkring. Genom att ge försäkringskassan utbetalningsansvar för

samtliga socialförsäkringar och statliga bidragssystem underlättas

upp-

följning och samordning. Försäkringskassan skulle också kunna åta sig

hanteringen av socialbidrag för kommuner som så önskar. Därmed får försäkringskassoma tillsammans med andra finansiärer en nyckelroll i rehabiliteringsarbetet. De arbetsmarknadspolitiska bedömningama bör

emellertid åvila arbetsmarknadsmyndighetema.

Genom att ombilda Arbetslivstjänster och Arbetsmarknadsinstituten

till en fristående uppdragsorganisation skapas möjligheter till väl

en fungerande rehabiliteringsverksamhet för alla inblandade parter.

Jag anser det förhastat att föreslå att utbildningsbidraget vid

nu yrkesinriktad rehabilitering skall tillämpas inom ramen för en tänkt samordning. Det framgår inte hur en sådan ersättning skall i relation till

ses

övriga ersättningsfonner. Någon kostnadsberäkning eller finansiering

har inte redovisats. Slutsatser kan därför inte dras rörande effekter på kostnadema för staten respektive kommunerna. Inte heller kan några slutsatser dras om eiTektema för den enskilde. Förslaget behöver således kompletteras på viktiga punkter innan det kan bli aktuellt med ställningstaganden.

Reservationer 337

8.2. Kommunernas roll Det är en sak att många som har realistiska möjligheter att komma på eller tillbaka till arbetsmarknaden utöver medicinsk och social rehabili-

tering behöver t.ex. utbildning, omskolning och arbetspraktik kan ta

som sig många olika former. Sådana möjligheter kan och skall också kunna erbjudas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. l denna verksamhet är bl.a. kommunerna givna samarbetspartner till arbetsmarknadsmyndighetema.

Det är också en sak att många för sitt välbefinnande behöver någon form av sysselsättning. Det är emellertid inte realistiskt att tro att dessa många gånger komplicerade problem i så mycket större utsträckning ån i dag kan lösas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, framför allt inte mot bakgrund av den pessimistiska prognos för utvecklingen av arbetsmarknaden som kommittén har ställt sig bakom. I dessa fall torde den omsorg och sysselsättning som kan behövas falla inom ramen för kommunernas ansvar.

Kommittén slår fast att kommunerna har starka ekonomiska incitament för att se till att det finns platser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den statliga finansieringen innebär betydande tillskott till den kommunala ekonomin.

I kapitel 7 om Samordnad rehabilitering föreslås att de problem

som kan uppstå bl.a. genom att nya grupper riskerar att hamna mellan stolama vid en striktare tillämpning av socialförsäkringssystemen skall hanteras inom ramen för en samverkansorganisation mellan berörda kommunala och statliga myndigheter. Denna verksamhet kan på

ett par års sikt få en betydande omfattning och kommer att ställa stora krav på att kommunerna kan tillhandahålla lämpliga sysselsättningsobjekt.

I kapitel 9 Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken hänvisar kommittén till att motsvarande problem kan uppstå vid införandet

av en bortre parentesi arbetslöshetsförsäkringen. De exempel på alternativa lösningar som föreslås är utbildning, rehabilitering eller sysselsättning i kommunal regi. Dessa verksamheter skall vara meningsfulla, förbereda för reguljärt arbete eller vidare studier. De skall tillhandahållas utan att det uppstår undanträngningseñekter eller snedvridning av konkurrensen och kommittén föreslår olika fonner av aktivitetsgrupper och kooperativ. Samtidigt anförs att det är viktigt att kommunerna inte använder arbets-

marknadspolitiska medel för finansiering av uppgifter som ingår i det

ordinarie kommunala åtagandet och som i vissa fall varit föremål för rationaliseringar. Kommunerna förväntas agera i denna anda i allt väsentligt.

Förväntningama är således stora på kommunernas möjligheter att ställa upp med mycket stora volymer arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Om detta över huvud taget är möjligt utan att det uppstår såväl undan-

338 Reservationer

trängningseffekter och konkurrenssnedvridning som hinder för kommuatt genomföra nödvändiga rationaliseringar och strukturföränd-

nerna ringar har över huvud taget inte diskuterats. Att det föreligger uppenbara

risker för att omvandlingstrycket på kommunerna minskar understryks av den s.k. Persson-planen, som bl.a. innebär att rationaliseringskraven

på kommunerna skjuts upp på obestämd tid. Inte heller framgår det om tanken är att sysselsättning i kommunal regi skulle kunna leda till nya former subventionerat arbete i t.ex. ärbetsföretag som kan tränga

undan reguljärt arbete och företagande.

Konsekvenserna för bl.a. den kommunala verksamheten och möjlig-

heterna att genomföra nödvändiga rationaliseringar är inte analyserade.

Inte heller har eñektema på den kommunala arbetsmarknaden och de anställdas villkor analyserats. Ansvarsfördelning, kostnader och kostnadsfördelning mellan stat och kommun liksom finansiering är helt

öppna frågor.

Om de tänkta förändringarna inom socialförsäkringama är sådana effekter, bör det övervägas försörjningsbehovet för olika utsatta

kan tillgodoses på ett rimligare sätt. Även detta skäl behöver grupper av

Jag anser således att det inte är acceptabelt att utan nännare eftertanke lägga en grund för någonting som för tankarna till den tredje arbetsmarknad ibland förekommer i debatten. Så som förslagen

som har fonnulerats finns det inga gränser för vilken omfattning en sådan verksamhet på ett par års sikt skulle kunna få.

Förslagen illustrerar på ett drastiskt sätt vilka konsekvenserna skulle kunna bli av en politik som har misslyckats. Det är därför nödvändigt att i grunden lägga om politiken så att en tillväxt av den reguljära arbetsmarknaden kan komma till stånd.

En ny politik för arbete Medan arbetslösheten under 1970- och l980-talen ökade och bet sig fast

i övriga Europa, hade Sverige en till synes unikt hög sysselsättning.

Priset för denna särställning var högt. De växande strukturella problemen på den svenska arbetsmarknaden tilläts inte komma upp till ytan.

Den aktiva näringspolitiken" undergrävde snarare än främjade industrins utveckling. sysselsättningen i det privata näringslivet stagnerade

medan den offentliga sektorns tilläts växa utan hämningar. Skattetrycket ökade till nivåer som saknade motstycke i jämförbara länder, vilket tillsammans med en ansvarslös lönebildning bidrog till inflationsutvecklingen och de följande devalveringama. Den öppna arbetslösheten kunde hållas på en låg nivå som en följd av den offentliga sektorns expansion, hög frånvaro, hög utslagning från arbetsmarknaden och även i högkon-

junkturer stora volymer arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta med-

verkade till växande obalanser på arbetsmarknaden. Perioder med rela-

Reservationer 339

tivt hög arbetslöshet växlade med perioder med brist på arbetskraft. Sådana bristsituationer uppstår numera tidigt i en ekonomisk uppgångsfas. Statsskulden ökade under dessa decennier i stort sett kontinuerligt. Inte med att nation blev fattigare Vi tärde på vårt industriella nog som kapital och vår ekonomiska trovärdighet. Från att ha varit ett arbetande folk blev successivt ett folk av bidragstagare. Problemen aocumulerades under lång tid. Det insikten detta som ledde till omläggningvar om och skattepolitiken under 1980-talet. Även dessa arna av penning- om hade skett i ordning hade Sverige inte kimnat undvika en genomannan gripande omläggning av politiken på många andra områden också. 1990 inleddes den dramatiska ökningen arbetslösheten. Nu riskerar Sverige av att under överskådlig tid fastna i en nedåtgående spiral med massarbetslöshet, dålig ekonomi och urholkad välfärd. Det krävs radikal omen läggning politiken för att vända utvecklingen. av En politik for arbete och välfärd måste bygga på en politik för ny välstånd. Respekten för arbetet som grunden för såväl individens försörjning och förkovran vår välfärd måste återupprätsom gemensamma tas. Det måste löna sig att arbeta. Vi måste lära oss att prioritera. Där staten har misslyckats, måste staten dra sig tillbaka och ge plats för medborgarnas vilja och förmåga att fomia sina liv. egen Utmaningen är tvåfaldig. I den omställningsprocess i vilken befinär det nödvändigt att prioritera de faktorer som kan leda till både ner oss ekonomisk tillväxt och fler arbetstillfällen. Moderata Samlingspartiet har i andra sammanhang presenterat förslag till hur den ekonomiska politiken och skattepolitiken borde ändras. Detsamma gäller utbildningspolitiken, näringspolitiken inkl. energipolitiken och välfärdssystemen. Förslagen utgår dels ifrån marknadsekonomins grundbultar: äganderätten och den fria avtalsrätten, dels ifrån människors vilja att själva fomia och ta for sina liv. Genom att ansvar stärka det civila samhällets inneboende kraft och sociala ansvar får staten bättre möjligheter att tillgodose dem som har störst behov av det allmämias resurser. Näringslivet måste få regler som gör att det kan utvecklas. De måste förutsebara. Sparande och företagande behöver stimuleras. Särskilt vara småföretagaren och småforetagen liksom de medelstora företagen måste förutsättningar att verka och växa. Förutsättningar behöver ges för ges tillväxt- och innovationsföretag att utvecklas. Skatte- och regeländringar i syfte att öppna hittills slutna marknader för arbetsintensiva tjänster behöver prioriteras. I denna kan kommunerna vara pådrivande. Genom att konprocess kurrensutsätta och knoppa av kommunala verksamheter, sälja kommunala bolag och utveckla kvalificerad upphandlings- och inköpskompeen tens skulle de kunna fungera tillväxtmotorer. En växande marknad som

340 Reservationer

för tjänster med stora möjligheter för bl.a. kvinnors företagande skulle utvecklas. Servicen till medborgarna skulle ñ större variation och flexibilitet. Den minskade belastningen på den kommunala ekonomin skulle medverka till sänkt skattetryck, ökad köpkrañ och fler i produktivt arbete. Kommunerna skulle kunna koncentrera sig på sina kärnuppgifter.

För den enskilde skall det löna sig att arbeta och förkovra sig. Bidragsberoendet måste minska till förmån för lägre skatter på arbete. Genom att utrymme för mångfald och valfrihet i välfärdssystemen

ges får den enskilde utrymme att själv ta ett större ansvar för sig och sin familj. Det privata sparandet bör främjas.

En hög kunskaps- och kompetensnivå år en fundamental förutsättning för att Sverige skall kunna hävda sig i det internationella samfundet. Såväl ungdomsskolan som den högre utbildningen och forskningen måste inriktaspå att de resultat som presteras ligger på högsta internationella nivå. Utbyggnaden av antalet utbildningsplatser får inte ske på bekostnad av kvaliteten. Kunskapsutvecklingens dynamik och arbetsmarknadens behov av rörlighet förutsätter på många områden kontinuerlig

en utbildningsprocess. Mångfald, flexibilitet och valfrihet skapar förutsättningar för såväl en bred bas som de spjutspetsar som sammantagna för utvecklingen framåt. Investeringar i studier måste löna sig. Det förutsätter att det finns en arbetsmarknad som efterfrågar och belönar kimskap

och kompetens.

Utbildningskonton bör införas. För att skapa utrymme för finansieringen skulle arbetsmarknadens parter kunna medverka genom att t.ex. ändra eller komplettera inriktningen av avtalsförsäkringama helt eller delvis.

Lönebildningen måste utformas så att arbete, kunskap och kompetens premieras så att arbete i Sverige blir ekonomiskt attraktivt. Vi behöver både behålla kunskap inom landet och dra till kunskap utifrån. Här

oss vilar ett tungt ansvar på arbetsmarknadens parter Skatte- och socialförsäkringssystemen bör utvecklas i syfte att stödja sådan

en process. Regeländringar i syfte att stärka individens avtalsrätt medverkar i positiv riktning.

Arbetsmarknadema behöver avregleras och modemiseras. Insikten om att °ärbetsmarknaden°°i verkligheten består av ett stort antal delarbetsmarknader som starkt skiljer sig från varandra borde leda till slutsatsen att dagens centralstyrda, allomfattande regelsystem inte har förutsättningar att tillhandahålla rimliga spelregler. Det är därför inte acceptabelt att kommittén avstår från att ta ställning till dessa centrala frågor genom att hänvisa till att parterna skall komma fram till avtal i den korporativt sammansatta arbetsrättskomnussionen. Det krävs lagändringar som omfattar hela arbetsmarknaden, inte enbart de kollektivavtalsslutan-

Reservationer 341

de parterna. Förslag bör skyndsamt utarbetas om en modernisering som utgår från den enskildes avtalsrätt och rätt att frivilligt överlåta densamma.

Arbetstiden skall naturligtvis inte ytterligare ransoneras genom be-

gränsningar av övertidsuttaget eller en lagstadgad förkortning av arbets-

tiden. Sådana ändringar skapar fler problem än de löser. I stället bör regleringen av arbetstider begränsas till vad som är nödvändigt ur hälsooch säkerhetssynpunkt. Därutöver bör frågor rörande arbetstidens längd och förläggning lösas i avtal individuellt eller mellan arbetsledning och anställda på de enskilda arbetsplatsema. Inom EU bör Sverige arbeta för

en avreglering.

342 Reservationer

Reservation av ledamöterna Sonja Rembo Isa

Halvarsson fp och Ulla-Britt Hagström

kds

Förutsättningar för utredningsarbetet

Regeringen har allvarligt försvårat och begränsat utredningsarbetet.

Under dess gång har tillsatts ytterligare ett tiotal utredningar som direkt eller indirekt berör arbetsmarknadspolitiska kommitténs arbete. Deras arbete har inte ktmnat beaktas. Den samordning skulle behövas för

som att göra det möjligt att dra slutsatser av värde för den framtida arbetsmarknadspolitiken har därför inte kimnat komma till stånd.

De sista veckorna har dessutom kommittén arbetat under orimlig tidspress.

Enligt vår uppfattning borde utredningen få fortsätta sitt arbete för att få till stånd den nödvändiga samordningen och helhetssynen.

Särskilda yttranden 343

Särskilda

yttranden

Särskilt av ledamoten Hans Andersson

yttrande

Jag har i min reservation framfört mina avvikande meningar med avseende vissa av kommitténs förslag och i några fall även kommitténs

inriktning och underlåtenhetssynder.

Jag vill här helt kort peka på några omständigheter bestämt mitt

som förhållningssätt till arbetet i kommittén och som också inverkat på kommitténs arbetsresultatet

En del av förklaringama till min otillfredsställelse är givetvis att min analys och politiska uppfattning i en del fall inte stämmer överens med vad majoriteten anser. Detta är dock naturligt och lätt att bära. Vad värre är, är att kommitténs arbetsvillkor varit svåra, trots den långa tid som stått till förfogande. Det är lätt att se att kunde åstadkommit ett kvalitativt bättre resultat. Det är nog inte bara jag som tycker att stora avsnitt är alltför rapsodiska, att det saknas inträngande analys på flera viktiga områden, att texterna inte är alldeles konsekventa när det gäller

orsaksanalyser och åtgärdsförslag. Jag tycker själv att det finns betydan-

de luckor i analysen, inte minst vad gäller frågan massarbets-

löshetens karaktär och långsiktiga utvecklingstendenser. Här finns en

stor osäkerhet och kommitténs arbete bidrar knappast till fördjupning

en av denna fråga.

Som deltagare i kommittén har jag mitt givna ansvar för sakemas tillstånd, men det ñnns också andra orsaker.

I direktiven pekas identiñeringen och avgränsningen den aktiva

av arbetsmarknadspolitiken ut, vilket leder till ett begränsat perspektiv. Att förklara massarbetslösheten och råd hur politik för full syssel-

ge om en sättning skulle kunna utvecklas kräver en bredare ansats som också måste diskutera arbete och lönearbete i en kontext där märmiskans behov i samhället står i centrum.

Många stora problem som den könssegregerade arbetsmarknaden, invandrarnas marginalisering och diskriminering arbetslivet och nya anställnings- och arbetsvillkor har endast kortfattats berörts i utredningen. En förklaring till detta faktum är att regeringen tillsatte ett tiotal

344 Särskilda yttranden

utredningar som från olika håll berörde varandra och fick arbeta

som parallellt. Det har inte varit praktiskt möjligt att samordna detta arbete. Detta har lett till mycket otillfredsställande resultat på områden där

vissa

underlaget för våra ställningstaganden helt enkelt inte fanns. Det år enligt min uppfattning också mycket demokratiskt tveksamt att avgörande delområden utreds utan parlamentarisk insyn och inflytande. Exempelvis anser jag att arbetsrätten och arbetslöshetsförsäkringen som är vitala delar av spelreglerna på arbetsmarknaden inte borde ha isolerats från kommitténs arbete. I flera andra fall, t.ex. när det gäller arbets-

tidsfrågans koppling till sysselsättningen och vissa frågor i samband med försörjningsaltemativ för arbetshandikappade har frågor hamnat mellan

stolarna trots att flera kommittéer borde ha löst problemen.

Kommittén har hamnat i extrem tidsnöd vilket påverkat arbets-

möjligheterna. En orsak härtill var att regeringen dröjde alltför länge med tillåggsdirektiv. En år att regeringen på vissa områden gått

amian före och lagt propositioner som förändrat förutsättningarna. Ytterligare en orsak är givetvis den bristande samordningen mellan alla tillsatta kommittéer. Kommittén förlorade mycken tid med oupphörliga akademiska diskussioner bl.a. den utländska forskarrapporten ändå

av som erbjöd mycket lite av relevant material.

Att nyckelpersoner bytts ut i sekretariatet och att den politiska inriktningen inte varit tydlig under större delen av tiden har givetvis inte underlättat arbetet. Tidsnöden har inneburit att det inte varit lätt att få konsekvens i betänkandet och har lett till mycket stora svårigheter att ta ställning till resultatet. Många och betydelsefulla förändringar text-

av underlag har skett i ett relativt sent skede.

Att jag trots allt funnit det meningsfullt att lägga ned mycket kraft på arbetet beror på att det alltid har funnits utrymme för konstruktiv kritik och konkreta förslag. Även kommittén lägger ett betänkande med

om stora luckor finns i förslagen med några viktiga undantag koncen-

- - en tration och konsekvens när det gäller den arbetsmarknadspolitiska inriktningen som borde vara fruktbar för den framtida politiken.

Detta förklarar också varför jag som på avgörande punkter anfört reservationer ändå känner mig delaktig i en rad kommitténs konkreta

av förslag. Att det varit möjligt att kombinera dessa förhållningssätt säger

något om den lyhördhet och samarbetsattityd sekretariatet visat

som upp. Inte minst under de sista veckorna av utredningens arbete måste arbets-

villkoren för sekretariatspersonalen varit mycket fjärran från vad

önskar vore nonnalt på en framtida och blomstrande svensk arbetsmarknad. Det är värt ett STORT TACK.

Särskilda yttranden 345

Särskilt av ledamoten Ulla-Britt

yttrande

Hagström KdS

Personligt ansvar nationellt handslag

- Vi har gett en felaktig bild till medlemmarna om att kommer att ordna det här åt dig. Men det är inte sant. Individens insats och ansvar är avgörande för om industrin ska utvecklas. Göran Jonsson, ordförande Metall, SvD 1994-03-30.

Ett välfärdssamhälle kräver en Samhällsekonomi i balans. En förutsättning för en god välfärd är en effektiv och ansvarsfull marknadsekonomi. Marknadsekonomin bygger på att människor enskilt eller i olika former av samverkan fritt kan äga, förvärva och förvalta egendom och företag. Den ger människan valfrihet och utlopp för sin kreativitet. Därigenom skapas grunden för ökat välstånd och välfärd.

En väl fungerande marknadsekonomi förutsätter ett samhälle med

en grundläggande etisk samsyn. Marknadsekonomins civilrättsliga grund är frivilliga, ofta infonnella, avtal mellan självständiga aktörer. Hederlighet och personligt ansvarstagande är viktiga fundament som underlättar ekonomins funktionssätt genom att det sänker transaktionskostnadema och därmed leder till Ökad effektivitet i ekonomin. Den viktigaste långsiktiga uppgiften för ekonomisk politik är därför att skapa goda institutioner goda nonner, vanor och regler. Kristdemokraterna tror att en

politik baserad på hederlighet, ansvar och rättsmedvetande är grunden

för en långsiktigt god ekonomisk utveckling.

Det krävs ett nytt mentalt klimat i Sverige som i någon mening skulle kumia sammanfattas i begreppet gammal hederlig arbetannoral, att arbeta, spara och göra rätt för sig, att inte fuska eller uppträda osolidariskt mot kamrater, samhälle och företag, att känna samhörighet och att gemensamt kunna ta sig an svåra uppgifter. Den gamla arbetarmoralen måste komma till heders. Jantelagen måste också begravas och ersättas av solidaritet, öppenhet, förståelse och tolerans mot den handikappade, sjuke, invandraren och flyktingen, men också gentemot den framgångsrike entreprenören och företagaren som skapat de nya jobben.

Kommittén har inte velat föra en etisk diskussion om t.ex. den ekonomiska brottslighetens betydelse för jobben eller den svarta arbetskraftens betydelse för avsaknaden av arbetstillfällen. Från riksdagens revisorers rapport görs en bedömning att svartjobben 1991 innebar en volym på 100 000 årsarbetskrañer. Inte heller har resonemang förts om fusk och överutnyttjande av a-kassemedel.

346 Särskilda yttranden

Organisation

Jag att Arbetsmarknadsverket bör delas regionvis parallellt med att

anser arbetsförmedlingen utvecklas. Som stöd för jag också utveck-

detta ser lingen inom infrastrukturen med bättre kommunikationer. Arbetsmarknadsverket har i dag blivit Otymplig central planeringskoloss. Det är

en för ef-fektivitetens skull helt nödvändigt att förändra detta verk. En väg att gå är att få ett antal regionala verk som har direktkontakt med fältet, dvs. arbetsförmedlingarna. EU-stödet orsak till refonnering

är en annan

detta slag. l den pågående diskussionen om regionindelning bör länsav arbetsnämnder kunna slås samman.

En jämförelse kan göras med Skolöverstyrelsens övergång till Skol-

verket med prioritering ñiltorganisation. Också avregleringen inom

av en l skolan har visat sig värdefull. På motsvarande sätt skulle en avreglering å

på det arbetsmarknadspolitiska området kunna leda till eñektiviserings-

vinster. i

Kommittén betonar mycket utvecklandet av individuella handlingsplaner för arbetslösa. Tillsammans med denna roll måste arbetsfönnedlingarna omvandlas till aktiva °jobbsökarcentra". Fönnedlingama, jobbñnnamai skall i huvudsak ägna sig att skaffa jobb som passar de arbetssökande. Med individuella handlingsplaner sker fokuseringen mera på den enskilde och mindre att leta i regelsystem.

änstesektorn Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag och enligt SCB:s prognosinstitut kommer uppdragsverksamheten att vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. Det handlar om olika branscher som bygg- och anläggning, data, miljö, ekonomi, försäkring, media, reklam, underhållning, turism, restaurang, frisör, Skomakare, bilreparationer, städbolag och tvättinrättningar. En sänkning av tjänstemomsen kopplad med en sänkt arbetsgivaravgiñ skulle öka efterfrågan och nya jobb. I dag är

ge skattekilama i den privata sektorn alltför höga och hämmande för krea-

tiva jobb.

Kommittén lyfter inom tjänstesektom bl.a. fram EU-kommissionens studie med en inventering av 17 områden där efterfrågan bedöms vara otillfredsställd.

Enligt arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning måste bättre

betingelser skapas för att tillgodose servicebehov som i dag är otillfredsställda. Här måste konstruktiva lösningar till. I detta sammanhang anser jag att kommittén borde belyst frågan om hushållstjänster i hem-

Som exempel bör Danmark framhållas. men.

Danmark har som ett led i arbetet att skapa förutsättningar för nya jobb i nya branscher infört ett treårigt försök med ett s.k. HjemmeSer-

Särskilda yttranden 347

vice-System. Man ser också systemet som en möjlighet att ge familjer och andra mer fritid, genom att anlita ett företag för att utföra del

en av det tidskrävande hemarbetet. Ett ytterligare viktigt skäl för reformen

var att komma till rätta med den svarta marknaden för hushållstjänster.

System liknande det danska finns i dag i Frankrike, Belgien och Nederländerna, och Norge är på väg att besluta detta.

En successiv ökning har skett i efterfrågan av tjänsterna. Siffror har presenterats som visar på att staten gör nettoförtjänst på varje timme

en som utförs.

Det danska systemet för HjemmeService är enkelt för alla inblandade parter. Staten går och betalar 85 Dkr timme för hushållstjänster

per som en person, anställd av ett HjemmeService-företag, utför hos

en ktmd. Kunden betalar 60 Dkr per timme. Utifrån det kvitto utväx-

som lats mellan ktmden och företaget kan företaget kvittera ut det statliga stödet på 85 Dkr per timme från kommunen, administrerar syste-

som met. Den anställde tjänar från 73 Dkr per timme. Kommunen får

en summa av staten för administrationen.

Med HjemmeService inbegrips tjänster såväl inomhus utomhus.

som Barnomsorg är inte tillåten inom systemet. Man har eñersträvat att låta HjemmeService-företagen enbart ägna sig uppgifter inte riskerar

som att tränga undan annan befintlig yrkesverksamhet. En debatt pågår just

nu om hur HjemmeService-företagen skall kunna bli ett komplement till

den ordinarie hemtjänsten för äldre. I systemet finns begränsning för

en hur mycket man får arbeta för en och samma kund/hushåll.

I dag finns totalt 4 200 HjemmeService-företag. 75 procent före-

av tagen har bara en eller två anställda. Det största företaget har l 050

anställda. I januari 1995 arbetade, sett i heltidstjänster, l 000 i

personer

dessa företag. I januari 1996 hade, omräknat i heltidstjäxister,

2 500 personer arbete i dessa företag. Många arbetar deltid och totalt är i dag därför mellan 6 000 och 9 000 sysselsatta med denna typ

personer av tjänster. Branschen prognostiseras fördubbling antalet anställda,

en av beräknat i antalet heltidstjänster, de närmaste åren. l genomsnitt arbetar de anställda 20-25 timmar per vecka. Mellan 7 och 8 procent hushål-

av len utnyttjar servicen.

Statens utgifter totalt 280 miljoner 1995 och 1996 har 514 miljo-

var ner avsatts. Mot denna kostnad skall ställas att staten har inkomster i systemet bestående och skatt samt slipper kostnader för arbets-

av moms löshetsunderstöd eller socialbidrag. Sammantaget tjänar staten netto 24 Dkr på varje arbetad timme. 1995 beräknade den danska staten ha tjänat

drygt 75 miljoner på refonnen. HjemmeService-företagen och branschföreningen är med att

noga tjänsterna skall präglas av professionalitet och kvalitet. Branschföre-

ningen erbjuder två olika yrkesutbildningar. Arbetsfömiedlingen står för

348 Särskilda yttranden

kurskostnadema. På gnurd av den höga arbetskraftsefterfrågan är en

garanterad jobb efter avslutad kurs. person

Diskussionen sektorn skall stödjas genom statliga bidrag eller om

om kunderna får göra avdrag i sin deklaration och dänned uppnå en skatterabatt pågår just i Danmark planerna på att permanenta detta

nu genom system. Utifrån ett ideologiskt perspektiv kan man hävda att avdragsmodellen är att föredra. Ser man dock frågan från ett mer praktiskt perspektiv blir lösningen inte lika självklar. Alternativet för kunden blir i stället för att betala 60 kronor per köpt timme lägga ut ett väsentligt större belopp och inte få tillbaka denna extra utgift den definitiva

taxeringen är gjord. För många hushåll är denna skillnad avgöranden för kan utnyttja tjänsten eller inte.

om man

Av flera skäl lämpar sig stöd till hushållssektom inte som en konjunkturåtgärd- För att satsa på en ny verksamhet måste tryggheten

finnas i att den lever kvar på längre sikt. Betydelsen av långsiktighet gäller också för förekomsten kompetens- och systemutveckling. Det

av är också viktigt att dessa jobb inte ses som enbart alternativ till arbetslöshet. Skall yrket status och tjänsterna kvalitet måste åtgärder

man ge

öppnar upp denna bransch vara långsiktiga. som

Särskilda yttranden 349

Särskilt av ledamoten Rolf

yttrande Kenneryd

Arbetsmarknadspolitiska kommittén har såsom framgår i betänkandets

beskrivning av utredningsuppdraget enligt sina direktiv haft att

- samråda med en rad anknytande kommittéer och utredningar. Delar

av kommitténs ursprungliga direktiv har överförts till andra utredningar; samtidigt har nya utredningar och kommittéer tillkommit. Min uppfattning är att detta förfaringssätt i hög grad har försvårat kommitténs

arbete.

Jag har emellertid även i demia situation funnit det angeläget att i sak påverka betänkandets texter och förslag så långt detta varit möjligt. Jag anser mig på ett nöjaktigt sätt ha lyckats med detta. Det innebär att jag i vissa hänseenden önskat gå längre, medan jag i andra hänseenden inte önskat gå lika långt. För att inte förlora terräng har jag avstått från att avge någon reservation.

350 Särskilda yttranden

Särskilt av Anders

yttrande sakkunnige

Bäckström

Jag anser att avsnittet om rundgång i arbetsmarknadspolitiken, som det beskrivs i kapitel är bristfälligt och till stor del felaktigt.

För det första har kommittén inte tagit fram något material som belyser rundgångens 0 omfattning, 0 sammansättning och i

ekonomiska ersättning till de berörda. 0

s Omfattningen i sig är viktig, men också huruvida ökningen beror på konjunkturella eller strukturella faktorer. Rundgångens utsträckning över tiden och huruvida det finns någon klar gräns där sannolikheten att få ett arbete upphör eller klart minskar saknar inte betydelse. Har personerna själva förorsakat rundgången eller är de offer för en oönskad utveckling Om befinner sig i rundgång får a-kassa, KAS eller

de personer som ingen ersättning alls har också betydelse för diskussionen om en bortre parentes. Därför är det inte möjligt att dra några slutsatser av kommitténs arbete.

För det andra så har kommittén inte beaktat, att den aktiva arbetsmarknadspolitiken faktiskt syftar till deltagande i olika aktiva li

att genom åtgärder hålla de arbetslösa alerta och anställningsbara tills något lämpligt arbete påträffas. Kommittén har inte presenterat något material, som

x visar att detta inte fortfarande fungerar.

Tvärtom visar statistik från AMV att de arbetslösa fortfarande efter fyra år får arbete i betydande omfattning. När varje månad fyra procent

de arbetslösa får arbete, så hinner på ett år hälften av de som är kvar av få arbete. Vad händer därefter vet ingen, då AMV:s statistik ännu

som inte går längre. Det finns dock inga skäl att tro en dramatisk förändring efter fem års rundgång.

Det är därför inte förvånande, men framstår som märkligt, att det skäl som åberopas för kommitténs forordande av en bortre parentes är att behovet av en sådan uttryckts i såväl tillväxtpropositionen som arbetsmarknadsutskottets yttrande över denna. Detta måste väl närmast betecknas ett exempel på politisk rundgång. Något krav på en

som bortre parentes för den typen rundgång framförs inte av kommittén.

Kravet på en bortre parentes inom arbetsmarknadspolitiken blir analogt med följande resonemang inom sjukvården. Det är olyckligt att en

Särskilda yttranden 351

del patienter blir sjuka under lång tid, men eñersom de inte tillfrisknar snabbt är det bäst att skriva ut dem från sjukhuset.

Jag vill dessutom understryka kommitténs uppfattning att det ñnns starka skäl att utveckla verksamheten med utvärdering och uppföljning

av arbetsmarknadspolitiken. Anslagen för detta borde Öka kraftigt. Det

finns dock inga skäl for en eventuell ytterligare splittring denna verk-

av samhet. Den bör även framgent skötas HSFR och EFA, efter

genom som ansökan lägger ut uppdragen på oberoende forskare på universitet och

högskolor.

352 Särskilda yttranden

Särskilt av Jan Herin

yttrande sakkunnige

l Kommitténs arbetsformer Arbetsmarknadspolitiska kommittén har arbetat i närmare två år. Ett omfattande underlagsmaterial har tagits fram av vårt lands främsta arbetsmarknadsexperter utländska experter och finns redovisat i

samt av bilagor till betänkandet. De fakta, analyser och erfarenheter som återspeglas i expertrapportema har emellertid fått föga genomslag på analysen i kommitténs slutbetänkande eller de rekommendationer som där redovisas. Betänkandet har blivit en politiskt anpassad produkt snarare

på dagens arbetsmarknadspolitiska vetande baserad plattform för än en förnyelse och omtänkande.

Arbetsmarknadspolitiken har, särskilt under de senaste åren, fått en sådan volynunässig omfattning att dess effektivitet blivit påtagligt lidande. Också detta framgår av bakomliggande expertrapporter. En rad

de arbetsmarknadspolitiska medel som kommit till användning har av negativa bieffekter. De tenderar t.ex. att utträngt riktiga jobb på arbetsmarknaden. Någon egentlig analys av arbetsmarknadspolitikens effektivitet eller utvärdering olika typer åtgärder återfinns emeller-

av av tid inte i slutbetänkandet.

Delvis sammanhänger bristerna i kommitténs betänkande med dess arbetsfonner och förutsättningarna för dessa. Med mycket kort varsel

utgick order från Arbetsmarknadsdepartementet att, utan hänsyn till ar-

betsläget inom kommittén, slutrapport skulle presenteras till den 1

Motiven for detta rent politiska den socialdemokramars. synes vara tiska partikongressen, kommande regeringsombildning och den sysselsättningspolitiska proposition, aviserats till den 29 maj i år, efter det

som att propositionstiden löpt ut och nära riksdagens sommaruppehåll. Det betyder bl.a. att kommitténs slutbetänkande presenteras innan utredningen arbetslöshetsförsäkringen lagt sitt betänkande trots att

om utfommingen arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken

av är intimt förbundna. Ett resultat av kravet på en slutrapport den l mars blev, att det inte längre fanns utrymme för analys och diskussion inom kommittén. I stället kom det därefter att handla om att fatta politiska

majoritetsbeslut med ringa stöd i tidigare framtaget underlagsmaterial.

Det finns också anledning att ställa sig kritisk till att generaldirektören för det verk, verksamhet skulle utredas av kommittén, kom att

vars knytas expert till denna. Men den stora utredningsapparat som

som AMS förfogar över innebar detta att utredningens sekretariat kom i un-

Särskilda yttranden 3 5 3

derläge i förhållande till det verk som man utredde. Mycket av kommitténs arbetstid har tagits i anspråk av AMS ambitioner att visa, att den politik som forts i själva verket inte hañ de fel eller brister anlitade

som forskarna påtalat.

2¶Mål och medel i arbetsmarknadspolitiken

Efter en relativt korrekt beskrivning av de förändringar skett på

som arbetsmarknaden under de senaste årtiondena diskuteras i betänkandet

arbetslöshetens orsaker. Betänkandet ger intryck att den under 1990-

av talet kraftigt ökade arbetslösheten enbart varit resultatet politiska

av misstag och bortfall av efterfrågan. Till väsentlig del är dock orsakerna också strukturella med rötter långt tillbaka i tiden. Netto har inga nya jobb skapats inom den privata sektorn under de senaste 30 åren. Därtill kommer, att längre tid arbetslösheten blir bestående desto mer växer den stmkturella delen, dvs arbetslösheten kommer inte att minska enbart genom en hög tillväxt än mindre genom enbart arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Arbetsmarknadens flexibilitet måste även förbättras. I kommitténs slutbetänkande behandlas inte hur arbetsmarknadens flexibiliteten skall kunna ökas och dänned avlasta arbetsmarknadspolitiken.

En annan central frågeställning, som kommittén heller inte behandlar, gäller awägningen mellan arbetsmarknadspolitik och den ekonomiska politiken i övrigt. Människor kan beredas tillfällig sysselsättning

genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Samma medel skulle också kunna användas för att t.ex. sänka skattebelastningen på företagen och den vägen kunna skapa permanenta jobb inom det privata näringslivet. Detsamma gäller utbildningssatsningar. Man måste ställa sig frågan vad som är effektivast: utbildningssatsningar riktar sig till arbetslösa

som eller ökade utbildningssatsningar inom den ordinarie skolväsendet. Ofta torde resultatet av en sådan awägning bli, att medlen kan användas

effektivare utanför arbetsmarknadspolitikens sfär. Arbetsmarknadspolitiken har över tiden, med olika betoning, haft tre

mål:

0 det stabiliseringspolitiska, att motverka konjunkturellt betingade sys-

selsätüiingsvariationer

0 det allokeringspolitiska, att underlätta anpassningen på arbetsmark-

naden 0 det fördelningspolitiska, att stötta svaga grupper som invandrare,

långtidsarbetslösa och handikappade.

Det är positivt att utredningen något tonar ner den stabiliseringspolitiska uppgiften. Arbetsmarknadspolitiken kan inte skapa riktiga jobb och ger

den sig ut for att klara denna uppgift fråntar man övrig ekonomisk poli-

354 Särskilda yttranden

tik detta Bestämmande för sysselsättningsutvecklingen är de all-

ansvar. männa, förutsättningar skapas den ekonomiska politiken, skat-

som av tepolitiken och den näringspolitiska och arbetsrättsliga lagstiftningen.

Däremot kan arbetsmarknadspolitiken bidra till en bättre anpassning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift blir att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden genom att bryta ned de obalanser finns på olika delarbetsmarknader, motverka

som flaskhalsar, stärka arbetskraftens kompetens och förebygga utslagning.

Enligt utredningen skall målen för arbetsmarknadspolitiken vara att:

hålla nere vakanstiderna

motverka långtidsarbetslöshet

motverka långtidsinskrivning nmdgången"

dessa mål skulle de arbetsmarknadspolitiska medlen kunna Med hjälp av begränsas i omfattning och inriktning. Utredningen går emellertid inte tillräckligt långt i detta avseende. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna borde ha inskränkts till:

arbetsfönnedling rörlighetsstöd utbildning praktik eller projektarbete som subventioneras starta eget- bidrag

Anställningsstöd bör tas bort. Ingen skall gå med kollektivavtalad lön och finansieras över arbetsmarknadspolitiken t.ex. i form av rekryteringsstöd, beredskapsarbete. Det konserverar den lönestruktur, som är

orsakerna till arbetslösheten och låser fast personer i åtgärder. en av

Alla åtgärder bör ersättas enligt kompensationsnivån i omställnings-

försäkringen; undantag görs för de lönebidrag som ges till arbetshandikappade. Då erhålles ett behörighetsavstånd till nonnallön.

3 Arbetsförmedling

Arbetsförmedlingen har nyckelroll i arbetsmarknadspolitiken. Den

en individuella handlingsplanen blir ett kontrakt mellan den arbetslöse och fönnedlingen. Ett kontraktsbrott bör leda till utförsäkring. Det är, som utredningen föreslår, viktigt arbetsfönnedlingen stor frihet vid val

att ge

åtgärder. Individers behov är olika, de lokala arbetsmarknadema ser av olika ut i olika delar av landet osv. En sådan frihet förutsätter en tydli-

resultatstyming med kraftfull uppföljning och utvärdering av argare en

betsmarknadspolitiken. Utredningen borde tydligare ha skärpt kraven på

oberoende instans med hög akademisk status för denna uppgift. en

Särskilda yttranden 355

Arbetsmarknadspolitiken har inte i dag någon opartisk utvärdering utan utvärderas huvudsaldigen partssanunansatta såsom t.ex. EFA

av organ eller av AMS själva.

4¶Arbetslöshetsförsäkring och utförsäkring

Arbetsmarknadspolitikens effektivitet är i hög grad avhängig av en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring. I dag har denna mer fungerat som en

allmän socialförsäkring snarare än en omställningsförsäkring. Det måste finnas bortre parentes i omställningsförsäkringen. Det måste finnas

en krav på aktivitet från den försäkrades sida. Löptiden måste vara rimligt lång för den arbetslöse tid att hitta ett jobb eller stärka sin position

att ge på arbetsmarknaden. Det antyds i utredningen att utförsäkrade skulle sysselsättas i kommunal regi. Detta är ytterst tveksamt då det kan innebära permanent utbyggnad normal kommunal verksamhet som

en av på många områden kan konkurrera ut privata alternativ. Man riskerar att skapa ett arbetsmarknadens C-lag. Det naturliga borde i stället vara, att de nomiala arbetsmarknadspolitiska insatserna intensifieras för dem som utförsäkrats.

5¶Kompetens och kompetensutveckling

Utredningen betonar helt riktigt att kompetensen bland dem som är i arbetslivet och står utanför blir avgörande for vårt lands väl-

dem som ståndsutveckling framöver. Kommitténs förslag till politik för kompetensutveckling gäller dels utbildningen sett ur ett arbetsmarknadsperspektiv, dels kompetensutvecklingen på arbetsplatserna. När det gäller kompetensutvecklingen på arbetsplatserna föreslår kommittén att detta bör lösas genom ett avtal mellan arbetsmarknadens parter. Ett riktmärke bör att årligen avsätter l0 procent av arbetstiden. Det finns

vara man ingen analys i utredningen om vad som skall läggas i begreppet kompetensutvecklingf heller beskrivs hur IO-procentmålet framkommit. Utredningen har helt avstått från att analysera vilka drivkrafter

krävs för att åstadkomma ett ökat intresse för vidare lärande i jobsom bet. Lärandet måste vara styrt av företagets eller organisationens behov. Behovet insatser varierar mellan olika företag, branscher och

av sektorer. Kompetens kan inte regleras fram.

I fråga kompetens och kompetensutveckling gäller också den av-

om Vägning, som berörts i det föregående, mellan arbetsmarknadspolitiska åtgärder och åtgärder inom det ordinarie utbildningsväsendet. Med knappa resurser är det sannolikt att den samhällsekonomiska nyttan av utbildningssatsningar är större, de primärt riktar sig till personer med

om ett genuint intresse att skaffa sig en kvalificerad utbildning än om de avser personer som är föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

356 Särskilda yttranden

Enligt kommittén bör kompetensutveckling för uppsagda kunna sättas

redan under uppsägningstiden och kostnaderna för detta skall belasta arbetsgivaren. Det är ytterligare ett förslag inte är baserat på någon

som analys av effektema. Det sarmolika resultatet ökar företagens

om man kostnader för att säga upp anställda är att benägenheten att nyanställa blir mindre.

Arbetsmarknadsutbildning bör kvalificera för period i omställ-

en ny

ningsförsäkringen. Arbetsmarknadsutbildningens låga avkastning se L Calmfors bilaga härrör sig i hög grad från att många tagit utbildning

en enbart för att kvalificera för en ny a-kasseperiod och inte primärt styrts av en motivation att inhämta kunskaper.

Det är tveksamt om man inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen skall beredas möjlighet att studera i det reguljära utbildningsväsendet med ersättning från omställningsförsäkringen. Vid grundläggande studier bör studiebidrag och studielån utgå. Vid olika behandling

av studerande och arbetslösa kan annars spekulation uppstå mot

sys-

temet. Arbetsmarknadsutbildning med ersättning från försäkringen bör

inriktas mot tydligare behov på arbetsmarknaden och syfta till att ett

ge riktigt jobb på arbetsmarknaden.

6¶Näringspolitik

Kommittén önskar att arbetsmarknadspolitiken bättre skall samordnas med närings- och regionalpolitiken på central och regional nivå inte minst för att underlätta ny- och småföretagandet. Ett steg i denna riktning vore att låta näringspolitiska organ såsom Nyföretagarcentra eller Almi överta starta eget-bidraget från AMS.

7¶Avslutning

Såsom kommitténs förslag är utfonnat är risken stor att arbetsmarknadspolitikens mål i stort sätt bibehålles. Medlen blir desamma med massiva insatser under perioder hög arbetslöshet. Samtidigt har AMS

av och AMV handlingsfrihet ökat större budgetfrihet och ökade

:s genom möjligheten att tillämpa olika typer arbetsmarknadspolitik i olika

av regioner. Detta sker utan att kommittén tydliggör hur arbetsmarknadspolitikens effektivitet skall utvärderas högkvalitativ oberoende

av en instans. Det finns en risk att det förblir fast

som nu, mer.

Kämfrågan inom arbetsmarknadspolitiken borde vara hur man vänder den svenska ekonomin från stagnation till dynamisk tillväxt. Vad

ny kan statsmakterna göra för att öka företagens benägenhet att investera och skapa nya jobb Vad behövs för att locka fler människor att försöka utveckla en idé och ta de risker det innebär att bli företagare Finns det

Särskilda yttranden 357

några fundamentala brister i den s.k. svenska modellen som står i vägen för en sådan utveckling

På ingen av dessa ñågor är svaret ökade arbetspolitiska insatser. Vad däremot är uppenbart är, att ökade skatter i ett land som har ett

som skattetryck som hör till de högsta i världen inte befrämjar företagande och sysselsättning. Ökade offentliga utgifter är heller inte lösningen på sysselsättningsproblemet. Däremot kan utgiñsneddragningar för att ñnansiera skattesänkningar få påtagliga sysselsätmingseñekter.

358 Särskilda yttranden

Särskilt J

yttrande av sakkunnige aan Kolk

I kommitténs betänkande finns, särskilt i kapitel 2 och allmänna uttalanden och bedömningar kring centrala arbetsmarknadsfrågor. Det gäller t.ex. lönebildningen, arbetsrätten och arbetstidema. Dessa frågor tas inte upp i detta särskilda yttrande som är avgränsat till utredningens konkreta

förslag.

Arbetsmarknadspolitikens mål

En stor del av arbetet i kommittén har ägnats att analysera och beskri-

arbetsmarknadspolitikens roll och uppgifter. Även jag till stora

va om delar är positiv till de skrivningar som återfinns i kapitel 3 arbets-

om marknadspolitikens inriktning saknas en framåtsyftande diskussion kring

arbetsmarknadspolitikens förändrade förutsättningar.

Det finns bred enighet att det under de senaste åren lagts

en om en alltför tung börda på arbetsmarknadspolitiken. Eñerfrågekrisen i början av 1990-talet skapade balansmbbningar på arbetsmarknaden som arbetsmarknadspolitiken inte är avsedd för att möta och den inte

som heller klarat av att häva. Massarbetslösheten måste i första hand mötas

med ekonomisk-politiska åtgärder.

Diskussionen kring den aktiva arbetsmarknadspolitikens framtida roll måste därför föras utifrån två perspektiv. Det utgår ifrån att uppgif-

ena ten att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. För dag

var som arbetslösheten ligger kvar på dagens höga nivåer ökar riskerna för ut-

slagning, kompetensförluster, sociala spänningar och att en hög arbets-

löshet accepteras som ett nonnalt inslag i samhället.

Det andra perspektivet utgår ifrån den tunga börda lagts på

som arbetsmarknadspolitiken. Redan 1991 varnade AMS och TCO för riskerna med en alltför stor volym på arbetsmarknadsinsatsema. Mängden åtgärder leder till olika typer av störningar på arbetsmarknaden och till att det är svårt att upprätthålla åtgärdemas kvalitet. Rundgången i

systemet ökar och många arbetslösa riskerar att fastna i ett kretslopp av tillfälliga åtgärder, passivt kontantstöd och korta jobb.

Samtidigt är det svårt att se att under de närmaste åren påtagligt

man

kan minska belastningen på den aktiva arbetsmarknadspolitiken

om man inte samtidigt överger arbetslinjen. En ökad andel passivt kontantstöd är alltid ett sämre alternativ än aktiva åtgärder. När andra ekonomisk-politiska åtgärder inte sätts eller inte ger tillräcklig effekt är det trots

ar-

betsmarknadspolitikens begränsningar nödvändigt med fortsatt hög

åtgärdsvolym.

Särskilda yttranden 359

Detta måste dock kombineras med förnyelse arbetsmarknadsen av politiken utgår ifrån ett tillväxtperspektiv. Vid sidan av arbetsmarksom nadspolitikens traditionella kämuppgiñer, att genom effektiva fönned-

lingsinsatser främja anpassningen mellan tillgång och efterfrågan på

arbetskraft, krävs utvecklingar uppgiften att rusta individerna att man för den framtida arbetsmarknaden och förhindra utslagning. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste få en mer långsiktig karaktär. För att förebygga och bryta de långa arbetslöshetsperiodema räcker det inte med uppehållande försvar utan det krävs mer kraftfulla insatser skapar vägar ut rundgången. En bärande del i en sådan som ur förnyelse arbetsmarknadspolitiken måste vara att arbetslinjen får en av tydligare inriktning på kompetens- och utbildningshöjande åtgärder. Arbetsmarknadspolitiken måste bli en integrerad del av ett nationellt

program för kompetensutveckling.

Mot den bakgrunden är jag tveksam till att, så ensidigt som kommittén föreslår, knyta målen för arbetsmarknadspolitiken till långtidsarbetslösheten. Att bryta långtidsarbetslöshet måste givetvis utgöra en central del i all arbetsmarknadspolitik. Men en framåtsyñande arbetsmarknadspolitik kan inte begränsas till det skede när individen är på väg att helt förlora fotfastet på arbetsmarknaden. En sådan inriktning riskerar leda till passiv och defensiv arbetsmarknadspolitik. Ett mål för den aktiva en arbetsmarknadspolitiken måste därför också vara att stärka individernas ställning på arbetsmarknaden att bygga de arbetslösas komgenom upp petens.

Arbetsförmedlingens resurser

Kommittén framhåller i kapitel 4 att arbetsförmedlingen har central en funktion inom arbetsmarknadspolitiken. Bland annat bör arbetsfönnedlingen i ökad utsträckning upprätta och arbeta med individuella handlingsplaner. En individualiserad arbetsfönnedling kräver dock förstärkta remer I aktuell OECD-studie att en timmes rådgivning per surser. en anges månad åt varje arbetslös bör rimlig riktlinje för arbetsfönnedvara en lingens individuella rådgivning. Detta innebär att det behövs en fönnedlare/vägledare 100 arbetslösa. I Sverige är motsvarande andel för per närvarande kring 200 arbetslösa per förmedlare/vägledare. Kommittén understryker vikten att minska den administrativa beav lastningen på fönnedlingen för att därigenom skapa ökade resurser för den individuella servicen. Jag delar uppfattningen behovet av enklare om regler för att begränsa administrationen, även om kommittén synes överskatta effektema sådan förändringar. Det krav på besparingar som av regeringen lagt på arbetsmarknadsverket innebär emellertid att de effek-

tiviseringar kan uppnås regelförenklingar i första hand måste

som genom

360 Särskilda yttranden

tas i anspråk för att mildra konsekvenserna besparingsuppdraget. I

av praktiken skapas således inget utrymme för att öka för indivi-

resurserna duell service. Mot denna bakgrund finns starka skäl för att förstärka arbetsförmedlingens personalresurser. Under alla förhållanden bör besparingsbetinget minskas så att det inte tillåts ü ut över arbetsförmedlingen och arbctsmarknadsinstituten.

Arbetslöshetsförsäkringen

Mellan arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsförsäkringen finns ett

nära samspel. Försämringar och begränsningar i rätten till arbetslös-

hetsersättning motverkar den aktiva arbetsmarknadspolitiken liksom inskränkningar i arbetsmarknadspolitiken påverkar arbetslöshetsförsäk-

ringens effektivitet.

I kapitel 2 och 5 refereras till vissa arbetsmarknadspolitiska forskningsresultat. Även slutsatserna omgärdas med vissa reservationer

om framträder bild att höga ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäk-

en av ringen i kombination med aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder har

löneuppdrivande effekter och leder till förlängda arbetslöshetsperioder. Jag delar inte uppfattningen att forskningsresultaten grund för dessa

ger

långtgående slutsatser. Låga ersättningsnivåer och hot om utförsäkring motiveras inte sällan

med att de skulle öka viljan hos de arbetslösa att söka jobb. Svensk arbetsmarknadspolitik har hittills byggt på den motsatta tanken, att trygghet i förändringen för att den enskilde vågar ta de krävs

steg som för att ställa om sig och utvecklas. En politik inriktad på trygghet i förändring har historiskt sett kunnat förena flexibel arbetsmarknad med

en en hög sysselsättningsnivå och låg arbetslöshet. Omvänt visar svensk och internationell erfarenhet att otrygghet medför starkt negativa effekter för löntagarna och till ett benhårt försvar gamla strukturer. Både på

kort och lång sikt leder detta till långsammare stmkturomvandling,

en lägre ekonomisk tillväxt, ett hårdare samhälle med sociala problem och

starka spänningar mellan olika samhällsgrupper.

När det gäller frågan s.k. bortre parentes i arbetslöshetsför-

om en

säkringen hänvisar utredningen till den sittande ARBOM-utredningen. Jag vill understryka kommitténs uppfattning att det är nödvändigt

att klargöra alternativen till en utförsäkring innan gör några föränd-

man ringar i regelverket. En stupstock för rätten till arbetslöshetsersättning som innebär att de arbetslösa hänvisas till den kommunala socialtjänsten

är helt oacceptabel. En i positiv mening bortre parentes för långtids-

arbetslösheten måste syfta till att skapa långsiktigt stabila lösningar

som möjliggöra en ny start på arbetsmarknaden. I första hand bör över-

man

väga längre sammanhängande utbildningsinsatser.

Särskilda yttranden 361

Lärlingsutbildning

Kommittén lägger i kapitel 6 fram ett förslag till en uppbyggnad av ett lärlingssystem i gynmasieskolan. Utvecklingen i arbetslivet och förändringarna i gymnasieskolan gör emellertid att den traditionella lårlingsutbildningen saknar aktualitet utom för vissa hantverksyrken. En huvuduppgift för skolan år att öka individemas förändringsbenägenhet och förändringsfönnåga. Den gymnasiala yrkesutbildningen kan därför inte fårdigutbildning, eftersom sådan blir för snäv. Om yrkesutvara en en bildningen utformas lårlingsutbildning är risken stor att de genesom en rella och allmänna kunskaperna även på yrkesområdet blir för snäva till förfång för den enskildes möjligheter till fortsatt utveckling och fortsatt lärande. Gymnasierefonnen, successivt införts de senaste åren efter besom slut i bred politisk enighet, innebär bl.a. att de tidigare tvååriga yrkesinriktade linjerna omvandlats till treåriga och att de år inriktade program på bredare yrkesområden än de tidigare linjema. Läsåret 1995/96 är det första då alla elever antagits till treåriga Att utifrån de begränprogram. sade erfarenheter hittills vunnits förorda en radikal omläggning av som den gynmasiala utbildningen i Sverige vore helt fel. Likaså är det väl tidigt, att kommittén gör, hänvisa till erfarenheterna av det norska som systemet för lärlingsutbildning eftersom också det är helt nytt. Mot den bakgrunden jag att kommittén borde ha avstått ifrån att lägga fram anser långtgående förslag lårlingsutbildning i gymnasieskolan. om

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildningen får allt strategisk roll inom arbetsen mer marknadspolitiken. Många arbetslösa, t.ex. kvinnor inom det kontorsadministrativa området, behöver ställa helt, tänka nytt och våga sin om in på områden. De måste få möjlighet att skaffa sig en ny, konkurnya renskrañig kompetens. I dag finns starka begränsningar för arbetsmarknadsutbildningen inom det reguljära utbildningsväsendet, särskilt inom högskolan. Dessa regler är ett hinder för de arbetslösas möjligheter att skapa förankring på arbetsmarknaden och måste tas bort. en ny Därför är det mycket positivt att kommittén i kapitel 6 föreslår att all utbildning, oavsett anordnare, underlättar för den arbetslöse indivisom den att erhålla ett nytt jobb och ingår i den individuella handlingssom planen bör betraktas arbetsmarknadsutbildning samt att den arbetssom lösa under utbildningstiden skall få ett bidrag motsvarar a-kassesom ersättningen. Kommittén föreslår att möjligheterna till arbetsmarknadsutbildning i fonn reguljär utbildning bör knytas till krav på ålders- och yrkeserfaav renhet. Behovet att avgränsa rätten till utbildningsbidrag inom av

362 Särskilda yttranden

arbetsmarknadsutbildningen från andra former av studiefinansiering

föreligger i första hand för kvalificerade studier. Samtidigt blir det

mer

allt mer nödvändigt att också kunna utnyttja den reguljära högskoleutbildningen inom arbetsmarknadsutbildningen. För att uppnå tydlig

gränsdragning mot ungdomsstudier inom högskolan bör möjligheterna

till arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå kopplad till

vara en åldersgräns på 30 år och minst fem års arbetslivserfarenhet. I övrigt bör nuvarande kriterier för rätten till arbetsmarknadsutbildning kunna bibehållas.

Ami-verksamheten

Kommittén föreslår i kapitel 7 att det på lokal nivå bildas

en samver-

kansorganisation mellan försäkringskassan, arbetsförmedlingen och

kommunen för att planera och beställa rehabiliterings- och andra arbetsförberedande insatser. Jag tillstyrker detta förslag och kan även ansluta mig till att arbetsmarknadsinstituten AMI i två län på försök bildar

en uppdragsmyndighet inom Arbetsmarlmadsverkets

ram.

Det finns dock i skrivningarna i kapitlet alltför statisk och sche-

en matisk uppdelning i å ena sidan beställar-/utredningsfimlction och å

en andra sidan en producentfunktion. Detta kan leda till felaktig på

en syn sambandet mellan arbetsförmedlingen och AMI.

Arbetsfömiedlingen och AMI är i dag °beställarorganisationi

en den meningen att man beställer genomförandet av åtgärder arbets-

som marknadsutbildning, praktik och så vidare, andra aktörer. Men

av samtidigt är man själv utförare förmedlings-, väglednings- och rehabilite-

ringstjänster. Det blir därför fel att se den föreslagna samverkansorgani-

sationen som en organisation enbart beställer åtgärder andra

som av professionella rehabiliteringsalctörer. I stor utsträckning måste det också handla samordning och samplanering aktiviteter

om en av som

arbetsfönnedlingen, försäkringskassan eller kommunen, varje organisa-

tion för sig eller gemensamt med någon eller några andra, genomför tillsammans med den arbetssökande. Och i denna samplanering behövs också den kompetens som finns på AMI.

Kommunernas roll

Jag delar kommitténs uppfattning att arbetsmarknadspolitiken måste

vara ett ansvarsområde för riksdag och regering. Dess konkreta tillämpning bör bygga på principen om trepartssamverkan och ske i decentraliserade former i nära kontakt med den lokala arbetsmarknaden. Därför är det betydelsefullt att man från den l januari 1996 återinfört styrelser med partsrepresentation för AMS och Länsarbetsnämndema.

Särskilda yttranden 363

Samtidigt har den höga arbetslösheten medfört att kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken kommit i fokus. Som framhålls i kapitel 9 spelar kommuner och landsting redan i dag en aktiv roll vid planeringen

av genomförandet av olika arbetsmarknadsåtgärder, särskilt för ungdomar och svårplacerade arbetslösa.

I många länder ses arbetsmarknadspolitiken som en del av socialpolitiken. Ambitionen är då främst att mildra de sociala konsekvenserna av arbetslösheten genom att ge individerna ett visst ekonomiskt grundskydd. En kommunalisering av arbetsmarknadspolitiken riskerar, utifrån erfarenheterna från andra länder, leda till en förstärkning av det socialpolitiska draget i arbetsmarknadspolitiken till förfång för de tillväxtpolitiska

och stabiliseringspolitiska uppgifiema.

Jag uppfattar dock att kommitténs överväganden har en annan utgångspunkt. De syftar främst till att skapa effektivare samverkansfonner mellan arbetsförmedlingen och den kommunala socialtjänsten och till att ge utrymme för lokala initiativ och experiment för att förhindra att arbetslösa passiviseras. Därigenom utgör de ett viktigt tillskott till den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Men kommunal arbetsmarknadspo-

en litik kan inte ersätta statens grundläggande ansvar för att underlätta och stödja omställningen på arbetsmarknaden.

364 Särskilda yttranden

Särskilt av Lennart Ohlsson

yttrande sakkunnige

Arbetsmarknadspolitiken har till skillnad från en del annan näringspåverkande politik inte förändrats påtagligt sedan 1970-talet. Uppemot ett kvarts sekel av genomgripande förändringar i ekonomin har inte lämnat andra spår efter sig inom arbetsmarknadspolitiken än 1990-talets utgiftsrekord och rekordarbetslöshet. Uppgiften att eliminera massarbetslösheten ställer arbetsmarknadspolitiken och amian ekonomisk politik som

påverkar sysselsättningsutvecklingen inför utmaningar vilkas dignitet

inte skådats sedan 1930-talet.

Det vore mot denna bakgnmd naturligt att förmoda att den allmänna

sysselsättningspolitiken, liksom den rena arbetsmarknadspolitiken ut-

formades radikalt annorlunda ån tidigare. För att kunna nå högt ställda ambitioner måste de olika delarna av denna politik bli mer kraftfullt verkande i sina delar samtidigt som dessa delar måste samspela mot samma prioriterade mål att nå full sysselsättning via en stadigt högre tillväxt-

och fömyelsetakt.

Man kan särskilja uppgifter för tre olika horisonter för de olika politikgrenama. De omedelbara, eller kortsiktiga uppgiñema är att stävja missbruk, rationalisera resursanvändning och få till stånd en effektiv platsfönnedling. Den medelsiktiga uppgiften är att eliminera massarbetslösheten och den långsiktiga uppgiften att få en närings- och yrkessammansättning att utvecklas som återför svenskt välstånd till en internationell topposition.

l de följande avsnitten skall jag först behandla de kortsiktiga aspek-

terna på arbetsmarknads- och annan sysselsättningspåverkande politik,

därefter ta upp den långsiktiga uppgiften samt avsluta med den medelsiktiga. Denna tågordning är självklar såtillvida som de omedelbart förestående refonnbehoven är enklast att förstå innebörden av och åtgärderna för. De långsiktiga refonnbehoven är till sin karaktär också enkla

till sin åtgärdsinriktning mer komplexa genom att de involverar en men rad andra politikområden som inte på något djupare sätt behandlas av utredningen. Men det är viktigt att ta upp de långsiktiga aspekterna för att inte refonnbehoven under de närmaste fem á tio årens utveckling skall komma i konflikt med de mål som det tar längre tid att nå.

Med denna uppläggning har jag valt att poängtera de allvarliga målkonflikter och reformer inte tagits i utredningen. Jag har alltså

som upp valt avstå från att kritisera alla de förslag som enligt mitt fönnenande skulle leda Sverige bort från lösningen av massarbetslöshetens problem.

Särskilda yttranden 365

De kortsiktiga uppgifterna

Under 90-talskrisen har den traditionella medelsarsenalen i arbetsmark-

nadspolitiken tänjts till bristningsgränsen. Missbruk, konkurrensmedvridningar och ineffektiv hantering är problem som nått en oacceptabel

dignitet. Det är knappast förvånande resultat för ett system som konstruerats för att hantera arbetslöshet på maximalt halva den nivå som

en gällt under senare år. Bland annat har den nmdgång, som i den svenska

modellen accepteras mellan A-kasseersätming och arbetsmarknadspoli-

tisk åtgärd, av utredningen bedömts motverka syftet att få de arbetslösa i arbete.

Mot denna bakgrund har utredningen ansett att:

l åtgärder vidtas som har karaktären av inre effektivisering arbets-

marknadspolitiken

2 en renodling av denna politiks mål är väsentlig för att förhindra upp-

komsten av liknande situationer i framtiden

Kommittén har även tagit ställning till:

3 om åtgärder som i dag används i arbetsmarknadspolitiken även bör

användas framöver samt 4 vilka nya åtgärder som behövs för att i framtiden komplettera dessa

De tre förstnämnda av dessa fyra punkter berör i praktiken arbetsmarknadspolitikens kortsiktiga uppgifter. Kommittén har emellertid haft att ta ställning till denna politiks uppgifter även på lång sikt. Frånvaron av tidsdatering av de olika refonnema gör därför att ställningstaganden för och emot diskuterade medel framstår som slutsatser om politikens uppläggning för en mycket lång tid framöver. Vidare innebär detta att målkonflikter mellan den korta och långa horisontens mål inte konkretiserats och bedömts.

Min bedömning är att demta brist i betänkandet på åtskillnad mellan arbetsmarknadspolitikens korta och långa perspektiv är olyckligt. Det leder t.ex. till att ingrepp i ekonomin som kan vara socialt motiverade i dagens massarbetslöshet men som motverkar elimineringen av samma massarbetslöshet inte awägts mot varandra. Det har samtidigt medfört att målkonfliktema gentemot annan långsiktig tillvåxt- och sysselsättningspolitik därmed inte kommit till ytan.

För att kunna diskutera detta skall jag här först diskutera arbetsmarknadspolitikens deklarerade och icke deklarerade mål samt relationerna till den tidsdimension som inte uttrycks explicit i betänkandet.

366 Särskilda yttranden

Arbetsmarknadspolitikens mål enligt kommittén

Kommittén har fonnulerat operationaliserbara mål för arbetsmarknadspolitiken kapitel 3:

att vakanstidema hålls nere

att minska långtidsarbetslösheten

att motverka att långa tider utan reguljärt arbete uppstår

Genom dessa deklarerade mål skall arbetsmarknadspolitiken bidra till såväl tillväxt- och fömyelsemål i den allmänna ekonomiska politiken som vissa fördelningspolitiska mål. Stabilisering av konjunkturfluktuationer tänkes dessutom få stöd genom att volymen på de arbetsmarknadspolitiska insatserna varierar med konjunkturen. Denna eñekt är indirekt men deklarerad av konunittén.

Att märka här är att det inte tycks finnas något direkt, deklarerat mål för arbetsmarknadspolitiken gällande eliminering av massarbetslösheten. Emellertid antyder analyser och andra ställningstaganden att kommittén anser att de tillväxt-, förnyelse- och sysselsättningsmål som gäller för allmän ekonomisk politik är överordnade de specifikt arbetsmarknadspolitiska målen. Om detta skulle vara korrekt uppfattat av mig hade det varit önskvärt det kommit till tydligare uttryck i måldiskussionen

om t.ex. på följande sätt:

0 de arbetsmarknadspolitiska insatserna får inte minska uppfyllelsen

tillväxt-, fömyelse- och sysselsättningsmålen i den allmänna ekono-

miska politiken

En dylik restriktion för de kortsiktiga insatserna i arbetsmarknadspolitiken tillförsäkrar att konflikten mellan kort och lång sikt inom den samlade politiken inte går ut över möjligheterna att l eliminera massarbetslösheten samt, sedan detta uppnåtts 2 upprätthålla rimlig full och högproduktiv sysselsättning. Låt mig diskutera två målen för att klara

av ut hur man skulle ha kunnat behandla denna potentiella och, i dagens arbetsmarknadsläge högst reella målkonflikt.

Målet korta vakanstider

om Att korta ner vakanstidema är en viktig uppgift i två olika ekonomiska situationer. För det första bör målet prioriteras i tider med ett växande antal lediga platser, då stärker en snabb platstillsätming såväl tillväxtsom sysselsättningsmålens uppfyllelse. Man kan konstatera att detta borde ha skett under den långa, men till exportsektom isolerade svenska konjunkturuppgången 1993-1995. En konsekvens för arbetsmarknads-

Särskilda yttranden 367

politiken hade då blivit att tillgripa åtgärder som gynnar geografisk och yrkesmässig rörlighet hos industriarbetare och -tjänstemän De massiva

som motverkade demia rörlighet skulle då åtminstone ha väprogram sentligt dämpats till sin volym.

Ett annat vakansproblem sammanhänger med förekomsten av

rnismatch mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Denna problematik har vuxit fram under en lång följd av år såsom en konsekvens av dels under- och felutbildning av ungdomar, dels en tendens, dock otillräckligt realiserad till mycket stark förändring av

näringsstrukturen mot kunskapsintensiva verksamheter. Vidare har

incitamenten till successiv kompetensutveckling varit svaga för redan anställda. Man kan påstå, såsom utredningen åtminstone indirekt gör att Sverige vid en annan sammansättning på arbetskraftens utbildning hade haft en högre tillväxt och förnyelse samt en mindre arbetslöshet under början av 90-talet. Givet digniteten på nrismatchproblemet hade man kunnat förvänta sig att utredningen i syfte att radikalt minska risken för långa vakanstider under en tid av låg platstillväxt poängterat vikten av:

a reducerade/elirninerade etablerings- och tillväxthinder för företag b reducerade/eliminerade rekryteringshinder för nya företag och företag

med potential att växa

Kommitténs poängtering inskränker sig, beträffande effektiviteten i själva arbetsförmedlingen till slutsatsen det är av stor vikt att fönnedlingen utvecklar kontakterna med småföretagen.

Det finns en allmän uppfattning att varken offentlig sektor eller stora företag kommer att kunna skapa det stora nettotillskott i antal arbeten som behövs för att kraftigt reducera massarbetslösheten. Det är de små och medelstora företagen som även av utredningen bedöms ha de största utsikterna till att lösa detta problem. Då är det uppseendeväckande att inte det explicit uttryckta Wakansmålet" givit upphov till en omprövning

av arbetsmarknadspolitikens allmänna uppläggning. Ty det är just hos

småföretag och potentiella nya företag man kan vänta sig de allvarligaste etablerings-, tillväxt- och rekryteringshindren.

De arbetsmarknadspolitiska medlen jämfört med vakans-

målet I praktiken demonstrerar kommittén en splittrad syn på arbetsmarknadspolitikens möjligheter med den medelsarsenal som nu existerar. En kraftfull uppstramning av målen har inte föranlett några genomgripande förändringar av de diskretionärt beslutade åtgärder AMS förfogar över.

Detta är uppseendeväckande mot bakgrund av följande observationer:

368 Särskilda yttranden

l utredningen redovisar en rad resultat av arbetsmarknadspolitiska in-

grepp utifrån såväl teori som empiriska undersökningar. Något över-

förenklat har sådana ingrepp haft tvivelaktiga resultat till storlek

och säkerhet i resultaten i den mån de alls visat sig få avsedd eñekt

- 2 som regel har bara de avsedda effekterna studerats, dvs. oönskade bi-

effekter på företag som inte, direkt eller indirekt erhållit stöd för sin

arbetskraft har analyserats. Detta förstärker tvivlet på att arbets-

marknadspolitiken i stort hah några positiva effekter på sysselsättningens konjunkturella eller stmkturella utfall

3 mer massiva ingrepp som görs i en marknadsekonomi, desto högre

krav måste ställas på att ingreppen åtminstone är eñektiva utifrån de

direkta mål ställts för den. Arbetsmarknadspolitiken torde,

som upp

vid sidan om skattesystemet inta inom allokeringspo-

litiken och därmed kvalificera för hårda krav på resultat. Bevisbördan

måste alltså läggas på dem som argumenterar för fortsatt politik, inte

på dem som förespråkar neddragning eller eliminering densamma.

I avsnitt 5.4.1 argumenterar kommittén tvärtemot all logik för att ett knappt tiotal av dagens AMS-ingrepp skall kvar. Ingen analys

vara redovisas över hur detta slår på de småföretag i allmänna termer

som förmodas stå för jobbexpansionen.

Att minska långtidsarbetslösheten

Det finns två vitt skilda synsätt beträffande möjligheterna att minska, eller förhindra ökningen av långtidsarbetslösheten. Det ena kan betecknas som ett hppgivenhetens synsätt det har anammats kommit-

av tén. Det andra kan kallas ett målmedvetenhetens synsätt. Det finns skäl att först karakterisera dessa båda synsätt för att markera vilka fiindamentala skillnader i slutsatser för arbetsmarknadspolitikens uppläggning man kommer till beroende på synsätt.

Uppgivenhetens synsätt kännetecknas ett underliggande antagande

av om att massarbetslösheten består. Då ökar risken för att Sverige hamnar i samma problem med stor andel långtidsarbetslösa som kontinentaleuropa haft sedan länge. Acceptansen innebär sedan att långtidsarbetslösheten löses på bekostnad av uppnåelsen av andra mål. Medelsarsenalen inriktas på att omfördela arbeten så att så få möj-

som ligt skall vara arbetslösa under längre tider och följden blir att fler kommer att få dela arbetslöshetens bördor.

Denna filosofi låter alltså de alltför få jobben rotera snabbare mellan individer. Den accepterar konsekvens den långvariga existensen

som en av subventioner till företag som anställer långtidsarbetslösa. Konkur-

renssnedvridningar mellan företag och utnyttjande av A-kassesystemet

Särskilda yttranden 369

av branscher med naturlig säsongvariation av arbetsbehovet snedvrider lönestnikturen. Med denna ñlosoñ hjälps de arbetslösa som riskerar att utförsåkras från A-kassan genom den s.k. rundgången innebärande att AMS-åtgärder kvalificerar för nya A-kasseperioder.

För att förhindra missbruk och evig AMS-hjälp" kombineras uppgivenhetens synsätt med skarpare restriktioner för individer som erhåller demia hjälp.

Rollen sådana skarpa restriktioner har för att reducera antalet/andelen långtidsarbetslösa är att dessa skall bringas att fatta svåra beslut om att tillgripa mer dramatiska lösningar för att ñ arbete. Här följer förslagen från kommittén visserligen en lång tradition i den svenska modellen, men traditionen kombinerar generösa bidrag med tvångsinslag som ur mänsklig synvinkel riskerar att slå fel. Man kan således inte påstå att kommittén här bryter mot denna tradition, enbart mot en del av de avarter som utvecklats som en följd av 90talskrisens ovanligt svåra verkningar.

En skarp restriktion föreslås är att införa en botre gräns för

som rundgången. Det har av kommittén föreslagits ske genom att den arbetslöse efter ett par perioder av A-kassa och AMS-åtgärder går över i en av kommunen skött pool som skall få särskilda, marknadsmässigt lönade uppgifter. Av massmedia har denna grupp redan hunnit betecknas med

"C-laget.

En skarp restriktion föreslås i samband med att arbetsförrned-

annan lingen föreslås i framtiden utfomia individuella handlingsplaner, till vilka varje individ förutsätts underordna sig för att få fortsatt samhällsstöd. Denna unika kombination av en positiv förändring den individualisera-

de rådgivningen och en negativ möjlighet till straffsanktion mot de

- arbetslösa är betecknande. Det avspeglar en syn på människor som var naturlig i det forna svenska centralplanerarsamhället som befolkades av lågt utbildade och knappast särskilt välinfomierade människor medan politiker och central förvaltning ansågs ha överlägsen infomiation.

Den individuella rådgivningen/handlingsplanen är i sig att välkomna,

särskilt för de arbetslösa som är mest rådvilliga om sina handlingsalternativ. Den förutsätter för att kunna genomföras med rimliga resurser att en betryggande majoritet av de arbetslösa klarar att välja sin väg själva. Visserligen är detta fallet med många arbetslösa redan i dag, men utredningen borde likväl ha ägnat utrymme åt att lösa frågan om hur, eller om denna grupp skall kunna bli större i framtiden för att minska anspråken på knappa kollektiva Finns det modeller i dessa avseenden

resurser. som fungerar som "inbyggda stabilisatorer vid stigande arbetslöshet

Svaret på denna fråga är avhängig av vilka restriktioner som kommittén, eller regeringen i sina direktiv, valt att lägga på en i sig svår analysuppgiñ. Är lösningen massarbetslöshetens problem viktigt

av nog,

370 Särskilda yttranden

väljer man bort en iippgivenhetens synsätt". En förutsättningslös utredning kan då genomföras. Accepteras i stället de restriktioner dagens olika arbetsmarknadspolitiska system innebär, kommer i stället detta att i praktiken betyda att inålmedvetenhetens synsätt prioriteras bort, trots att det vore, samhällsekonomiskt och mänskligt, ett bättre alternativ.

Uppgivenheten innebär ett val av en arbetsmarknadspolitisk modell

som bygger på centralplanerande inslag. Den bygger vidare på att fram-

tiden i någon mening är förutsebar. Centralt placerade politiker/experter antas kunna förutse svängningar i arbetsmarknadslåge. De antas också

veta det mesta om olika åtgärders effekter och de kan på så sätt sätta rått åtgärder i rätt tid och utan effektivitetsförluster. Detta utgör grunden för dagens arbetsmarknadspolitik och det behöver uttryckas tydligt att så är fallet. Realismen i antagandena får på så vis prövas mot de erfarenheter bl.a. 1990-talet givit.

Insåttandet av tidiga åtgärder fungerade väl på 1950- och 1960-talen. Men detta kan i en radikalt annorlunda yttre och inre ekonomisk situation inte antas gälla också i framtiden. För trettio. fyrtio år sedan utvecklades ekonomin under tämligen regelbundna, ganska förutsebara och milda konjunktursvängningar. Tillvåxttrenden var relativt stadig och hög.

90-talets förutsebarhet har tvärtom varit negligerbar. Därför måste den rådgivning lämnats till de arbetslösa ha varit missledande i

som många fall: En fundamental oförutsebarhet har rått om den ekonomiska utveckling och omvandling som styrt rekrjyteringsförutsättningarna på ett halvt till ett års sikt. Ännu så i slutet våren 1995 kunde

sent som av t.ex. inte Finansdepartementets, Konjunkturinstitutets och AMS

egna prognosmakare förutse den försämring av arbetsmarknadsläget för 1996 som i dag redan hunnit bli ett faktum.

Förutsättningarna för den enskilde arbetsförmedlaren att mot denna bakgrund kunna ge kloka råd är således dåliga. I praktiken finns därför inga förutsättningar för sanktioner mot arbetslösa inte följer över-

som enskommen individuell handlingsplan, annat än i uppenbara missbruksfall. Men för sådana fall finns redan i dag möjligheterna att stoppa utbetalningama.

Icke desto mindre står det klart att fler arbetslösa än på eller

nu, ena andra sättet, behöver ta större, djärvare steg för att säkra sig en bättre framtid på den reguljära arbetsmarknaden. Alltså behövs en lösning men en annan än den dagens system befordrar och inte heller den kom-

som mittén föreslår. Den år i bästa fall nödlösning tills ett bättre system

en kan sjösättas. Jag skall återkomma till en tänkbar långsiktig lösning,

men först behöver vissa egenskaper klargöras hos det synsätt betecknas

som som målmedvetenhetens.

Särskilda yttranden 371

Ett målmedvetenhetens synsätt måste utgå ifrån flera till synes motverkande villkor. Ett är att framtiden inte kan förutses i tillräcklig grad centralt placerade politiker/experter. Därför kan inte beslutsfattandet av lika centraliserat i dagens system. Den nivå beslutsmöjlighevara som tema förs till måste vidare få stabila, förutsebara regler och större andel

arbetsmarknadspolitikens Slutligen skall målmedvetenheten

av resurser. manifesteras i att kraften i den samlade sysselsättningspolitiken vrids om mot målet att steg för steg minska massarbetslösheten. Det är väl känt att minskad förutsebarhet kan strategiskt sett motverökad flexibilitet i resursanvändningen. Låg förutsebarhet bör kas genom nämligen motverkas därför att det är förenat med hög risk att ha ringa i sådan situation. Individer, företag och organisationer väljer resurser en ofta fel i sådana lägen eller förblir passiva. De arbetslösa har fått sänkta ersättningsnivåer och alltså sänkt resursflexibilitet i ekonomi utvecklat allt sämre förutsebarhet för en som arbetsmarknaden. Detta måste i sig delförklaring till de ur anses vara en samhällsekonomins synvinkel negativa beteenden som utvecklats under krisen passivitet, månandet om mer resurser genom kombination av svartarbeten och bidrag etc. Människor har uppträtt rationellt, dvs. beteendena behöver inte på kort sikt betraktas enbart som ett uttryck för dålig moral m.m. Nöden har blivit uppñnningamas moder. Dessa beteenden kan dock bli kroniska och då till sin natur utvecklas mot låg etik i förhållande till dagens transfereringssystem, om ingen lösning skymtar på massarbetslöshetens problem. Enligt min uppfattning är det därför angeläget att ta itu med de systemfel som flera av dagens mest

bindande delsystem inom arbetsmarknadspolitiken skapar.

Var bör förändringsbesluten tas

Systemfelen kan enklast förstås genom att ställa och besvara frågan om vilken instans är bäst lämpad att fatta beslut vägen ur en arbetssom om löshet. I dagens system förekommer en blandning av ansvar, befogenhet och mellan tjänstemän i olika system och den arbetslöse. Systeresurser mets inneboende brister betyder att enskilda arbetslösa riskerar att behandlas mycket olika beroende på variationer i praxis och beteenden mellan orter och tjänstemän. I en ren marknadsekonomi utan system som stärker den arbetslöses möjligheter att välja, och välja klokt och långsiktigt ligger att beslutsmakt hos den arbetslöse. Å andra sidan kan denna beslutsmakt vara fiktiv på grund lågt sparande i praktiken e a resurssvaghet. Ett för inav divid och samhällsekonomin fördelaktigare system bör därför söka kombinera stort individuellt ansvar, befogenhet och beredskap att ta konsekvenser för felaktiga beslut med element som garanterar individen

372 Särskilda yttranden

vissa resurser finansiella, kunskapsmässiga och infonnativa. Frågan är

finns ett sådant system

I debatten har ett alternativ till nuvarande AMS-system diskuterats. Frågan har rests huruvida det vore bättre att lägga över ansvaret för arbetsmarknadsåtgärdema från stat till kommun. Ett huvudskäl

som anförts är att det i sista hand blir kommunerna får ta kostnader-

som

na för de långtidsarbetslösa via socialbidragen. Det ñnns emellertid

en rad problem med att lägga beslutsansvaret hos kommunerna. Det tenderar att gå i motsatt riktning mot tendensen till alltmer geografiskt ut-

en spridd, rentav europeiserad arbetsmarknad. Kommuner kan också söka skyffla över ekonomiskt ansvar för arbetslösa till andra kommuner. Det kan vidare leda till en oönskad förstärkning av tendensen att kommuner öppnar näringsverksamhet i konkurrens med småföretag, ibland lokaliserade utanför kommungränsen. Här har avarter bl.a.

funnits i användningen ALU-bidrag.

Trots dessa, i sig starka argument mot kommunaliserad AMS-

en verksamhet är dock det starkaste argumentet större del

att en av ansvar och befogenhet bör flyttas till de som ytterst får ta konsekvenserna

av beslut om de vägval som skall leda från arbetslöshet till arbete. Det är den arbetslöse själv som behöver överväga risk och chans med olika vägar och som behöver resursstyrka för att inte undvika mer långsiktigt motiverade, men samtidigt kanske djärvare och kostsammare vägar.

Fördelar med individbeslut och individresurser Det finns en del avgörande fördelar i att lägga tyngdpunkten hos individen i att fatta de avgörande investeringsbesluten. Utfomiat på rätt sätt

kan nämligen en sund konkurrens/komplementaritet utvecklas mellan

arbetande och arbetslösa individer på arbetsmarknaden. I alltför hög grad har 90-talets arbetsmarknadspolitik medfört ökade i stället för minskade

tillväxt- och rekryteringshinder för småföretagen, sedda som

grupp. Detta har motiverats av att enskild individs arbetslöshet åtgärdats.

en Rotationen av arbeten mellan individer har satts i system. Företag har startats, vuxit eller konkurrerats ned på osunda grunder.

Arbetsmarknadspolitiken har därmed kommit att motverka målet att minska massarbetslösheten, i syfte att gyrma utvalda enskilda arbetslösas snara behov av nytt arbete. Att utredningen nu tagit ställning för en kla-

rare målformulering för den rena arbetsmarknadspolitiken hjälper tyvärr

inte mot de här anförda problemen. De tänkbara målkonfliktema mellan

denna gren av sysselsättningspolitiken och ekonomisk politik med

annan sysselsättningseffekter är inte behandlade på ett tillfredsställande sätt i värderingen av de olika AMS-åtgärdema. Ett minimikrav hade här varit att effekterna på småföretagen hade analyserats, eftersom denna företagsgmpp enligt utredningen skall stå för jobbexpansionen i landet.

Särskilda yttranden 373

De institutionella frågorna i arbetsmarknadspolitiken

Ekonomisk politik i en marknadsekonomi har förutsättningar att lyckas väl om grundläggande mekanismer inte satts ur spel och denna politiks regleringar och incitament bara förändrar dessa mekanismer på marginalen. Politiken korrigerar bara tidsförlopp eller marknadsgenomsla-

styrka, men inte deras riktning. När emellertid regleringar och incigens tament blir så passiva att dessa grundläggande mekanismer satts ur spel, finns ingen garanti för att inte skadorna på ekonomin blir djupgående och långvariga. Av denna anledning bör de ramar som styr ett politikområdes möjligheter att påverka mekanismema till förlopp och styrka först beaktas, när nya åtgärder övervägs utan att gamla elimineras. Sådana ramar betecknas här som områdets institutionella förutsättningar.

Arbetsmarknadspolitiken har åtminstone tre områden som bestämmer ramarna för politikens möjligheter. Ett gäller lönebildningen. Det har i rimlig grad behandlats i utredningens redovisade utvärderingar och framtidsinriktade analyser. Vad som därutöver hade varit av värde att påvisa är lönebildningens betydelse för utvecklingen av alternativa flexibilitetsskapande mekanismer. Sådana kan nämligen väntas frodas i en arbetsmarknad med stel lönestniktur och långsamt genomslag av marknadskrañema i de förhandlingsbestämda lönerna.

Ett annat område gäller de ramar för arbetsmarknadspolitiken som sätts av arbetsrätten. Genom att detta område förts sidan av regering-

till en särskild Arbetsrättskommission, som inte hunnit bli klar med en sina ställningstaganden, har kommitténs bedömningar av AMS-delen av arbetsmarknadspolitiken kommit att hänga i luften. Arbetsrättens utformning har avgörande betydelse för om flexibiliteten på arbets-

en marknaden blir tillräcklig för den alltmer öppna och för lönekonkurrens mer utsatta svenska ekonomin. Nu gäller att 45 000 företag direktexporterar, 70 000 företag direktimporterar och ytterligare ett okänt antal möter konkurrens i andra led. För bara en konjunkturcykel sedan rörde det sig om betydligt färre företag, då antalet företag i dessa kategorier stigit med respektive 50 och 30 procent. Förmodligen har redan en situation där vart fjärde företag på ena eller andra sättet möter konkurrenter från utlandet.

Uppskattningar har visat att under loppet av 90-talet troligen fördubblar BNP-andclen för den kokurrensutsatta sektorn. Vare sig vill det eller inte är Sverige därför på väg mot en ekonomi som måste funge-

flexibelt och det gäller också vår arbetsmarknad. Annars kostar ra mer det befolkningen levnadsstandard. Den fråga som uppkommer blir därmed alla arbetsgivare skall bli mer flexibla, eller om det bara kom-

om mer att ställas sådana krav på en viss grupp. Utvecklingen i underleverantörsleden till storföretagen har redan inneburit att flexibilitetskraven

374 Särskilda yttranden

stigit gentemot de små företagen. En övertung, stelt organiserad oñentlig sektor har också skyfflat över anpassningsbördan mot småföretagen.

Tar sedan hänsyn till att stora delar av småtöretagen arbetar mot en lokal eller nationell marknad utan internationell konkurrens, blir slutsatsen att flexibiliteten i ekonomin kommer att få bäras upp av internationellt konkurrerande småföretag, varav många har kort internationell erfarenhet och svagt förankrade utländska relationer. Det är alltså samma grupp företag som tillmäts rollen som Sveriges nyrekryterarhopp Denna ekvation går inte ihop. Den nuvarande arbetsrätten står i konflikt mot målet att eliminera massarbetslösheten.

Genom att den framtida arbetsrätten inte varit fastlagd har inte

Arbetsmarknadspolitiska kommittén kimnat utgå från en viktig, entydig

institutionell förutsättning. Redan detta faktum gör att kommitténs olika

förslag måste

Det tredje området som bestämmer ramarna för arbetsmarknadspolitiken är vilket system för arbetslöshetsersättningar som kommer, eller bör gälla i framtiden. Också här visar utredningens rapport på ett vid-

mellan framtidsanalysen och åtgärdsanalsyen. Men inte heller öppet gap här gäller att det legat inom ramen för utredningen att själv åstadkomma detta. A-kassan har varit föremål för en särskild, i tiden senare startad och avslutad utredning. Jag skall återkomma till hur väsentlig denna fråga måste anses vara. Här skall bara markeras att hela frågan om överföring av beslutsmöjligheter till den arbetslöse står och faller med vilken typ av institutionellt system för arbetslöshetsförsäkring och dylikt som väljs.

Alltså har Arbetsmarknadspolitiska kommitténs refonnansträngningar fått begränsas till t.ex. åtgärder som sätter en bortre parentes för de arbetslösas rundgång mellan olika bidragssystem. Detta har ovan kritiserats, inte därför att en dylik parentes är obehövlig utan därför att ett annat, till framtidens arbetsmarknad bättre fungerande system hade kunnat lösa samma problem bättre. För att kunna diskutera egenskaperna hos ett dylikt system måste jag först behandla vad som inledningsvis betecknats som arbetsmarknads- och sysselsättningspolitikens långsiktiga uppgifter.

De långsiktiga uppgifterna

En långsiktig uppgift med 10 å 15 års horisont- för ekonomisk politik

är att bidra till omvandlingen av den svenska närings- och yrkesstrukturen till mer konkurrens- och utvecklingskraftiga områden. Enligt utredningens framtidsscenarier betyder detta en påtagligt mer kunskapsbaserad inriktning. På så vis skulle höga ambitioner en, relativt andra

om länder hög levnadsstandard kunna förverkligas.

Särskilda yttranden 375

Jämfört med de förhållanden på arbetsmarknaden som gällde när den s.k. svenska modellen utformades under l950-l970-talen skulle en sådan struktur innebära dramatisk förändring. År 2010 skulle be-

folkningens genomsnittliga utbildningsnivå hamna på en markant högre

nivå än i dag. Vi kan vidare vänta oss att befolkningens möjligheter till

en kontinuerlig information om arbetsmarknadsläget blivit väsentligt

bättre bl.a. genom närmast revolutionerande IT-möjligheter.

En genomsnittlig individ kan dänned väntas ha helt andra möjligheter att egenhändigt fatta beslut under, eller inför en väntad arbetslöshet, Denne kommer, vid rimligt utfonnad service att kunna vara väl informerad om skilda handlingsalternativ för att höja sin sannolikhet att ñ ett nytt eller bättre arbete. Skulle så inte vara fallet inför en beslutssituation kommer denne likväl att känna till hur informationen kan införskaffas för att förbättra beslutsunderlaget.

Utredningen har låtit genomföra en del scenarioanalyser som visar på en dylik, kunskapsbaserad omvandling. Däremot har föga ordats om

vilka förutsättningar en människa har ca 2010 att ta ödet i egna händer beträffande själva beslutsfattandet. Slutsatser på detta område är avgörande för vilka val av institutionella system inom lönebildningens, arbetsrättens och arbetslöshetsersättningamas områden som är realistiska. Jag skall återkormna nedan till denna frågas tänkbara lösning på A-kasseområdet.

De långsiktiga uppgifterna för tillväxt-, fömyelse- och sysselsättningspolitiken kan utryckas som följer. Förutom eliminering av massarbetslösheten inom, säg högst ett decennium måste politiken lyckas med att höja landets levnadsstandard relativt andra industriländers. Uppgiftema gäller dänned inte endast att bryta en kvartssekellång negativ trend, utan att därtill vända trenden till vår fördel.

Politiken har då tre grundbultar att uppfylla för att framgång skall nås. För det första gäller det att väsentligt höja den allmänna utbildningsnivån, dock mest genom att bredda antalet högt utbildade för industri och för tjänstesektorer som levererar materialbundna tjänster till svensk och utländsk marknad. Ansvaret för demia grundbult åvilar utbildningspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken fömiär här enbart att utgöra ett ringa komplement under lågkonjunkturår men kan också motverka benägenheten hos ungdomar eller arbetslösa att satsa på högre/bättre utbildning.

För det andra gäller att en god utbildning måste förädlas till hög

en kompetens i utförandet av arbetsuppgifter inom företag och det offentliga. Kompetens utvecklas genom tillämpning av inlärda kunskaper i praktisk verksamhet. Det är alltså interaktionen mellan förvärvad kunskap genom utbildning och praktisk verksamhet som kan ge effekten hög kompetens. Men då måste individen vara väl motiverad. Interaktion ska-

376 Särskilda yttranden

bäst genom att skola, högskola och universitet har ett livligt utbyte pas med företag och arbetsliv i allmänhet. Denna uppgift är inte heller

arbetsmarknadspolitisk utan hör hemma dels inom utbildningspolitiken, dels inom näringspolitiken bl.a. teknik- och kunskapstransfereringssys-

tem.

För det tredje gäller att kompetens i en alltmer öppen ekonomi måste kontinuerligt underhållas, förändras och vidareförädlas. Gemene mans

villighet och förmåga till smidig anpassning till ständiga förändringar i

den allt större konkurrensutsatta sektorns konkurrensbetingelser blir av-

görande för om Sverige lyckas återvända till en topposition bland värl-

dens högst utvecklade länder. På medellång sikt år uppgiften att bryta en

nedåtgående spiral. På längre sikt, dvs. utredningens femtonårsperiod

fram till 2010, kommer inte beslut hos AMS eller diskretionåra beslut

kompetensutvecklande insatser hos riksdagspolitiker att bli avgöran-

om de. I stället år det effekten av successiva beslut hos 5 å 6 miljoner arbetsföra och ungdomar samt hos över halvmiljonen företag + hos ett okänt antal offentliga arbetsgivare att bestämma utfallet för nationen. För tydlighetens skulle måste alltså följande fråga ställas:

hur skall ñ denna mängd beslut att gå i rätt riktning för att utveck- 0

vår ekonomi och skapa ytterligare halv miljon arbeten

Inget planeringssystem i världen finns som kan åstadkomma detta. I stället är det här frågan att individer i eget intresse måste fatta beslut

kontinuerlig utveckling av sin kompetens. Kompetens kan till skill-

om nad från del kunskap inte bestämmas eller beställas fram genom att

skicka en person på kurs. Ty även om personen accepterar att gå kursen kommer själva utvecklandet av kompetens att bero på om denna har ett positivt för att förvärva kunskapen och senare på

engagemang arbetsplatsen tillämpa den så att kompetensutvecklas. Företag och företagare kan uppmunta till sådant engagemang, bl.a. genom att bära en del kostnaden. Det är också naturligt till den del företaget dels får ett

av utbyte av detta, dels har rimliga finansiella resurser.

Stat och kommun kan också skapa förutsättningar för sådant engagemang. Men det kan inte planeras eller regleras fram så att det blir tillräckligt produktivt, användbart i rätt tid i företaget samt utvecklat hos ett tillräckligt antal individer för att möta företagsamhetens behov.

Politikens långsiktiga uppgift i det frarntidsscenario som tecknats i utredningen är alltså av en art som inte kan hanteras inom ramen för

traditionell arbetsmarknadspolitik. Uppgiften måste lösas genom l en radikal refonn av denna politik, 2 att andra lönebildningsmekanismer

tillåts, 3 annan inkomstbeskattningspolitik samt genom 4 en refor-

merad utbildnings- och näringspolitik.

Särskilda yttranden 377

Dessa fyra punkter antyder att kommitténs mandat inte räckt för att behandla hela vidden av den långsiktigt betydelsefulla frågan kompe-

om tensutveckling hos arbetskraften. Tre fyra viktiga ingredienser i denna

av sysselsättnings- och fomyelseorienterade tillväxtpolitik har inte kurmat ges en nog fullödig analys. Desto angelägnare hade det mot denna bakgrund varit att kommittén åtminstone fäst uppmärksamheten på vikten av förändringar på områden som inte varit möjliga att analytiskt behandla. Texterna år emellertid här mer mångordiga än tydliggörande. Speciellt gäller det beträffande nödvändigheten reformer inom löne-

bildningens, skattepolitikens och utbildningens ormåden.

I stället har kommittén sökt göra det lätt for sig att dels dekla-

genom

rera vikten av kompetensutveckling, dels peka på, inte explicit ta

men ställning för regleringslösningar. Jag citerar från kapitel Det år kommitténs uppfattning att, för att stimulera skapandet omfattan-

av en

de kompetensutveckling på arbetsplatsen, staten, arbetsgivarna och

arbetstagarna bär komma överens om att en viss andel av de anställdas arbetstid bör avsättas för kompetensutveckling. Ett riktmärke kan vara omkring 10 procent av arbetstiden.

Mot en tidsreglerad modell for att bringa fram kompetensutveckling

kan flera tungt vägande invändningar En sådan är att staten inte

resas. har någon möjlighet att bedöma vilken tid kan rimlig for

som vara enskilda anställda och arbetsgivare. En är att modellen tenderar att

annan låsa fast en anställd till ett visst företag, medan motivationen för in-

en divid att utveckla sin kompetens kan ligga i att på så vis öka sannolikheten att få ett arbete i ett annat företag. En tredje invändning är att modellen inte beaktar skillnaderna mellan yrkes- och teknikområden i takten med vilken kunskaper och kompetenser foråldras. Inom många små-

av företagens yrken är takten långsam och förñningen kunskaper liksom

av utvecklande produktivare arbetssätt sker i utförande själva arbetet

av av och genom ett ömsesidigt utbyte av yrkeserfarenheter. Inom elektronikoch mjukvaniområdena föråldras kunskaper raskt.

Slutsatsen är att en bättre modell hade varit att låta staten for

svara att både anställda och arbetsgivare har rimliga incitament och

resurser till kontinuerlig utveckling kompetensen. Vi behöver alltså

av en ny institutionell lösning som påverkar individer och företag att i eget intresse lägga större vikt vid de anställdas kompetensutveckling. Detta kan ske, såsom visats i andra sammanhang skattemässigt fredande

genom av avsättningar till individuella trygghetskonton och genom reformering

av systemet för arbetslöshetsersättning jfr kapitel 4 "Den säkra vägen, FR 1994 samt "Skall Sverige utveckla världens bästa arbets- och kapitalmarknaderñ FR 1995. De två system där föreslås benämnda

som - BAS respektive ITK har fördelen av att ge varje drabbad individ maxi-

mal handlingsfrihet i valet mellan olika vägar att åter få ett arbete. Det

378 Särskilda yttranden

ena är ett kollektivt baserat försäkringssystem med vissa dragningsrätter för individer BAS, medan det andra är ett sparkonto av unit linkedtyp och med drag från det skattepremierade individuella sparandet i aktier respektive till pensioner.

Dessa båda modeller har vidare fördelen att de anställda i småföretagen liksom företagen själva inte diskrimineras relativt större företag, stat och kommun. Modellerna passar slutligen individer i olika beslutssituationer och är neutrala mot vilken typ av företag dessa gått till arbetslöshet från.

En dylik institutionell reform tillförsäkrar individer trygghet utan att incitamenten till produktivt arbete försvagas. Tvärtom ökar beslutsfriheten och valfönnågan benägenheten att ta beslut som ökar sannolikheten att få och kunna ta arbete. Det låser vidare inte individer till att kompetensutveckla sig, när deras neutrala val hade varit att i stället starta ett eget företag, flytta till annan ort eller sänka sina lönekrav under en kort tid för att få chansen att visa sin fönnåga i ett nytt yrke.

Ett annat utbildningsförslag från kommittén är att arbetsgivare som sagt upp en anställd, förutom skyldigheten att betala lön under uppsägningstiden också skall betala en del den uppsagdes utbildningskost-

av nad. Ett genomförande skulle skapa följande, just för småföretag särskilt allvarliga snedvridningar:

Företaget kan ha pressats till att avskeda av en konkurrent som får en

fördel kunna rekrytera bättre utbildad f.d. anställd. Är det

extra att en

rimligt att ett företag skall sänka kostnaden/höja produktiviteten hos

ett konkurrentföretag på detta vis Denna effekt torde helt negli-

vara

gerbar inom kretsen storföretag men riskera att vara frekvent bland

småföretag som konkurrerar inom samma lokala marknad.

De potentiella kostnaderna för rekrytering stiger hos företag som inte

levererar till marknad under snabb eñerfrågeexpansion. Eftersom

detta problem på grund av arbetsrättsliga regler redan utgör en svår

restriktion på småföretagens rekryteringar bakbinder en dylik åtgärd

ytterligare näringspolitikens möjligheter att sikt eliminera mass-

arbetslösheten.

De arbetslösa som erhåller denna förmån tenderar, jämfört med de

modeller antytts, nackdelen att snedvrida dessas val till

som ovan

alternativ under neutrala villkor är sämre.

som

De medelsiktiga uppgifterna

Här har framhållits vikten av väl fungerande institutionella ramar

inom lönebildningens, arbetsrättens och arbetslöshetsförsäkringamas

områden. Kommittén har inte lyckats frigöra sin analys och sina förslag från dagens situation och restriktioner.

Särskilda yttranden 379

De refonner som nu skulle behöva sjösättas är de kan verksamt

som bidra till reduceringen av massarbetslösheten och samtidigt befrämja framväxten av gynnsamma mekanismer på kunskapsbaserad arbets-

marknad. Utformningen av sådana medelsiktiga uppgifter för hela den

ekonomiska politiken kräver att bildar rimligt klar uppfattning

oss en om såväl dagens problem som viktiga egenskaper hos framtidens arbetsmarknad. Vi måste veta befinner och vart bör gå

var oss under en lång tid. Annars kan inte fom1a strategi rimlig

en som ger en chans att nå det prioriterade målet på medellång sikt att eliminera

massarbetslösheten.

Här skall inte dessa medelsiktiga uppgifter beskrivas ingående. Jag hänvisar här till FR:s höstböcker 1994 och 1995 samt till min

egen ovan nämnda bok. Det räcker att här visa på resultat politiken

ett par av som måste åstadkommas för att massarbetslösheten skall elimineras på

en horisont av 5-10 år utan att behöva ytterligare offra levnadsstandardposition. Jobbexpansionens strukturella egenskaper belyser detta.

För det första skall huvuddelen nettoökningen antalet arbeten

av av härröra från privat sektor, för det andra från småföretag inom denna sektor, för det tredje från småföretag i konkurrensutsatta verksamheter och for det fjärde i ganska hög grad från kunskaps- och forskningsinten-

siva småföretag.

Dessa härledda resultat är inte omtvistade. De visar på betydelsen att

avskaffa sådana etablerings-, expansions- och rekryteringsbarriärer

som kan finnas på svensk arbets- och kapitalmarloiad. Det är att beklaga

att den Arbetsmarknadspolitiska kommittén endast flyktigt kunnat behandla existensen av sådana barriärer. l en del sina framförda förslag intro-

av duceras tvärtom ytterligare sådana barriärer. Dessa förslag måste tillbakavisas.

Arbetsmarknadspolitiska kommittén har mot denna bakgrund valt

en profil på sin analys och sina förslag de genomförs riskerar att

som, om förvärra massarbetslösheten i ett läge då de ekonomiska utsikterna på nytt håller att förvärras, inte minst för de eljest sysselsättningsexpan-

siva småforetagen.

380 Särskilda yttranden sou 1996:34

Särskilt av experten Lars Calmfors

yttrande

Arbetsmarknadspolitiska kommittén har arbetat sedan maj 1994. Trots detta har resultatet blivit ett betänkande med oacceptabelt stora brister. Det finns överhuvudtaget ingen redovisning av hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna använts och vad dc kostat. Något till be-

av dömning arbetsmarknadspolitikens effektivitet eller analys av för- och

av nackdelar med olika åtgärder görs inte heller, trots att detta har varit kommitténs huvuduppgift. Endast 4 sammanlagt ca 270 sidor be-

av handlar arbetsmarknadspolitikens effekter men diskuterar då inte alls risken för negativa bieffekter Konsekvensen blir att det saknas en genomtänkt helhetssyn binder ihop de olika delarna av betänkandet.

som Många förslagen och dåligt motiverade. Betänkandet innehål-

av är vaga ler helt enkelt inte det analysunderlag som behövs för beslut om arbets-

marknadspolitiken.

Det finns rad skäl till att kommittén trots goda intentioner miss-

en lyckats. Utredningen har famnat över för många områden t.ex. utbildnings-, närings- och regionalpolitik varit perifera i förhållande till

som

de centrala arbetsmarknadspolitiska frågeställningarna. De senare har

diskuterats på ett alltför sent stadium och ibland inte alls. En del utkast från sekretariatet har varit alltför låg kvalitet för att kunna läggas till

grund för utredningens överväganden.

Det stora antalet deltagare i kommittén med sinsemellan mycket divergerande uppfattningar har vidare gjort sammanträdena inefTektiva.

Ett principiellt tvivelaktigt inslag har varit att generaldirektören för det

verk verksamhet ska utredas har varit en av kommitténs experter

vars och i hög grad bidragit till betänkandets konkreta utfonnning. Till detta

kommer de problem skapats av att den politiska majoriteten i ut-

som redningen ändrats under arbetets gång och att det tog lång tid efter 1994 års val innan nya ledamöter tillsattes. Oklara majoritetsförhållanden även i slutskedet har inneburit att det saknats tydliga riktlinjer för sekretariatets arbete. Den sista månaden har kommittén arbetat under orimlig tidspress. kapitlen i betänkandet har därför inte kunnat diskute-

Flera av

och arbetas igenom på ett rimligt sätt. ras

Det är lätt att skissera den gnmdproblematik på den svenska arbetsmarknaden utredningen haft att utgå från. Under senare delen av

som åttiotalet doldes de stnikturproblem fanns delvis av den kraftiga

som

överhettningen. Ett kraftigt efterfrågefall ledde sedan till dramatisk

en sysselsåttningsminskning. Erfarenheterna från övriga Västeuropa har visat på riskerna för att sådan utveckling ska leda till bestående hög

en arbetslöshet. Om den s.k. jåmviktsarbetslösheten den arbetslöshet som

Särskilda yttranden 3 81

är förenlig med en stabil inflationstakt höjs, räcker det inte med att efterfrågan ökar igen för att sysselsättningen ska återställas. Åtgärder för att åstadkomma en flexibel arbetsmarknad måste utgöra ett nödvändigt komplement.

Vi har i Sverige främst förlitat på den aktiva arbetsmarknadspo-

oss litiken som metod att hantera sysselsättningsproblemen. Detta har skett trots att det inte finns något övertygande stöd för politikens effektivitet. Teoretiska överväganden pekar på ett antal positiva effekter också

men på risken för stora oönskade bieffekter. Samtidigt har den empiriska forskningen haft stora svårigheter att belägga några betydande posi-

mer tiva verkningar. Mot bakgnmd av denna osäkerhet är den nuvarande

en-

sidiga betoningen på traditionell aktiv arbetsmarknadspolitik

som en ytterst riskfylld strategi. Enligt min mening bör detta leda till omprövningar på två plan.

För det första måste balansen mellan den aktiva arbetsmarknadspolitiken och övriga delar den ekonomiska politiken diskuteras. Det

av gäller då inte minst avvägningama i förhållande till finanspolitiken. Här har hamnat i den egendomliga situationen att hårda ñnanspolitiska åtstranmingar genomförts på en rad områden, samtidigt medel

som

skrivits ut till arbetsmarknadspolitiken på löpande räkning. På så sätt

har reguljära jobb kommit att ersättas med åtgärdsplaceringar. En

nerdragning av volymen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i kombination med avgifts- och skattesänkningar för att skapa fler reguljära jobb borde lämplig "policy-rnix". Sådana avgifis- och skatte-

vara en mer sänkningar skulle kunna antingen vissa avgränsade tjånstesektorer

avse eller låginkomsttagare generellt. En väg är att hålla den

mer annan uppe offentliga konsumtionen. Dessa awägningar mellan arbetsmarknadspolitiken och den övriga finanspolitiken analyseras inte på ett tillfredsställande sätt i betänkandet.

Betänkandet tar inte heller frågan prioriteringarna mellan

upp om

arbetsmarknadsutbildning och andra typer av utbildning. Med knappa

resurser är det nödvändigt att bilda sig en uppfattning om var den

samhällsekonomiska avkastningen är högst. Det finns mycket talar för

som att grundläggande skolutbildning ungdomar och utbildning i företagen

av av de anställda som är mest motiverade kan bidra betydligt till till-

mer växten än arbetsmarknadsutbildning av arbetslösa. l så fall kan det föreligga svåra målkonflikter mellan tillväxt- och fördelningsmål. Sådana

problemställningar antyds överhuvudtaget inte i betänkandet.

För det andra bör alla möjligheter att öka effektiviteten i den aktiva

arbetsmarknadspolitiken tas tillvara. En nyckelroll spelas här

av sam-

ordningen med arbetslöshetsförsäkringen och ersättningsnivåema.

Kommittén har i stort sett avstått från att behandla dessa frågor med hänvisning till att de utreds på annat håll. Detta är svårt att förstå. Rim-

382 Särskilda yttranden

ligen borde det värdefullt med en belysning från flera olika ut-

vara

gångspunkter.

Min uppfattning är att det bör ske en successiv nertrappning av arbetslöshetsersättningen till lägsta "försörjningsnivå" som uppnås

en efter 2-3 års arbetslöshet i syfte att öka drivkrafterna för de arbetslösa att acceptera också jobb med låga löner. Med nuvarande höga arbetslöshet är det nämligen omöjligt för arbetsfönnedlingama att utöva en lika effektiv kontrollñmlction som tidigare. Om en sådan avtrappning äger

oberoende den arbetssökande är i åtgärd eller öppet arbetslös, rum av om skulle dagens problem med att åtgärdsplaceringar används som kvalificering till a-kasseperioder lösas automatiskt. Alternativt skulle man

nya kunna tänka sig del av avgifterna till den nuvarande arbetslöshets-

att en försäkringen omvandlas till ett individuellt sparande som får tas i anspråk individen vid arbetslöshet på det sätt som skisseras i den ut-

av ländska expertbilagan till kommittén Blanchflower, D.G., Jackman, R.

Saint-Paul G., Swedish Labour Market Policy: An Evaluation. Report of a Non-Nordic Group.

En viktig fråga inte heller diskuteras i betänkandet är hur hög er-

som sättningen till deltagare i åtgärder ska Starka skäl talar för att den

vara. bör ligga på samma nivå som arbetslöshetsersättningen. För det första minskar då risken för att arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska ha löneuppdrivande effekter. För det andra framgår det klarare att arbetsmarknadspolitiska insatser syftar till att skapa förutsättningar för en återgång till reguljär sysselsättning och inte till att ge tillfällig försörjning. Av dessa orsaker bör nuvarande rekryteringsstöd och beredskapsarbeten, vilka innebär subventioner till anställning med full lön, helt utgå ur den

arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen i stället för kommit-

att som tén föreslår sammanföras till en ny fonn av anställningsstöd.

Utredningen diskuterar kortfattat möjligheterna till sysselsättning i kommunerna för dem utförsäkras "nerförsäkras" till den lägsta

som "försörjningsnivån" "bortre parentes" införs i arbetslöshetsför-

om en säkringen. Här är det enligt min mening viktigt att undvika särskilda arbeten för denna kategori. Sådana skulle kunna bidra till stigmatisering och försvåra återgång till reguljärt arbete. För dem som utförsäkras

en bör i stället de nomiala arbetsmarknadspolitiska insatserna intensifieras. I dessa bör självfallet kommunala arbeten kunna ingå, men det är viktigt att dessa inte avgränsas till enbart utförsäkrade om man ska undvika

stigmatiseringseffekter.

Utredningens huvudtanke är att arbetsmarknadspolitiken ska ges mer avgränsade och operationella mål att hålla nere vakanstidema, att minska långtidsarbetslösheten och att motverka långa tider utan reguljärt arbete. Detta ska göra det möjligt arbetsmarknadsverket frihet att

att ge

Särskilda yttranden 383

inom givna budgetramar på egen hand fatta beslut åtgärdsmixen.

om Sedan får effektiviteten utvärderas i efterhand.

Även kommitténs huvudförslag inte analyseras i

om tillräckligt utredningstexten den framtida arbetsmarknadspolitikens mål diskuteras

t.ex. inte på per än ca en sida speglar de enligt min mening ändå

- en riktig strävan. Om målen för arbetsmarknadspolitiken görs snävare och utfonnas så att arbetsmarknadsverket direkt kan påverka dem, blir det lättare att kontrollera graden av måluppfyllelse och utkräva för

ansvar verksamheten. Eftersom det är en allmän erfarenhet i många länder och

inte minst i Sverige att arbetsmarknadspolitiken lätt utsätts för poli-

tiska "modeväxlingar", kan det vidare värdefullt att minska den di-

vara rekta styrningen från politikema på samma sätt det kan värde-

som vara fullt att delegera penningpolitiken till riksbanken. De valda målen för

arbetsmarknadspolitiken är också lämpliga intermediära sådana därför att uppfyllelse av dem leder till positiva effekter på de övergripande eko-

nomisk-politiska målen för sysselsättning, prisstabilitet, tillväxt och in-

komstfördelning.

Den skisserade omläggningen mot målstyming arbets-

mer av av marknadspolitiken är emellertid inte tillräckligt konsekvent. Å sidan

ena betonar betänkandet de avgränsade målen, å andra sidan finns

mer men formuleringar som snarare framhåller värdet av att hålla nere den öppna arbetslösheten i största allmänhet stora åtgärdsvolymer. Denna

genom oklarhet är olycklig. Ett huvudproblem för den aktiva arbetsmarknadspolitiken är just att den fått uppgiften att hålla ett visst antal i

personer åtgärder. Det är viktigt för effektiviteten att prioritera målen att

upp hålla långtidsinskrivningar och långtidsarbetslöshet, så att stora åt-

nere gärdsvolymer inte blir ett självändamål. Omfattningen åtgärderna bör

av i stället härledas utifrån de krav målen långtidsarbetslöshet och

som om långtidsinskrivningar ställer. Detta skulle minska frestelsen att använda den aktiva arbetsmarknadspolitiken for att frisera arbetslöshetsstatistiken och göra den övriga ekonomiska politikens för låg arbetslöshet

ansvar en klarare.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är utredningens förslag

om att arbetslöshetsersättning ska kunna utgå till arbetslösa för studier inom

det reguljära utbildningssystemet för dem är äldre än 30 år. Det

som finns argument för att de studerar på detta sätt inte ska sämre

som ges ekonomiska förutsättningar än de är öppet arbetslösa eller i andra

som arbetsmarknadspolitiska program. Men det finns också stor risk att

en detta förslag kommer att innebära en ytterligare ökning antalet

av perso-

ner i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, fastän del i fortsättningen

en kommer att klassificeras som studerande. Detta kan bidra till att

cementera den nuvarande låga sysselsättningen i reguljära jobb. Utredningen

384 Särskilda yttranden

borde ha understrukit att den föreslagna a-kassefinansieringen av reguljära studier för de arbetslösa inte får leda till en sådan utveckling. Ett annat huvudproblemet med den skisserade anläggningen mot mer målstyrning är att de krav som ställs på arbetsmarknadsverkets orav ganisation och på utvärderingar verksamheten inte beaktas tillräckav ligt. Det saknas analys om arbetsmarknadsverket i dag har den oren av ganisation och effektivitet krävs. I sammanhanget hade det varit som naturligt att diskutera inte klarare och avgränsade mål kunde om mer

möjliggöra uppdelning arbetsmarknadsverket i några ñ självstän-

en av diga regionala verk. Detta skulle kunna vara eñektivitetsbefrämjande därför att möjligheterna till experimenterande och nytänkande skulle öka. Enligt min bedömning finns ett stort behov av detta. Dessa frågor bör utredas närmare. Jag också stor risk i att ge arbetsmarknadsverket större självser en ständighet om denna inte kombineras med betydligt mer av externa utvärderingar. Här är kommitténs skrivningar De betonar allmänt vaga. behovet att utvärderingar görs på ett antal olika håll. Ett problem är av emellertid att de flesta utvärderare har alltför små resurser för att följa verksamheten kontinuerligt och göra sådana detaljstudier av också mer delar verksamheten krävs. Faran är att kontrollen av verksamheav som ten blir alltför dålig. Det finns därför skäl att inrätta en särskild utvärderingsmyndighet är fristående från såväl arbetsmarknadsverket som arbetsmarknadsdepartementet i syfte att skapa tillräcklig balans i som systemet. En sådan myndighet bör få i uppdrag att fortlöpande och ingående granska arbetsmarknadsverkets verksamhet. Den kan ges uppgifter revisionskaraktär också för mer forskningsinriktade beav men ansvara dömningar såväl i regi som i egenskap av beställare. egen Jag vill också framhålla betydelsen av att kapaciteten att göra utvärderingar de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna byggs ut. Det finns i av dag alltför få utredare med den kompetens i statistiska metoder som krävs inte minst på AMS. Det är viktigt att få till stånd en utbildning på högskolenivå från magistemivå och uppåt kan tillgodose detta som behov. Det finns till sist ett stort antal enskildheter i betänkandet som skulle kunna kommenteras. Jag nöjer mig med följande tre punkter. I kapitel 6 föreslås att avtal bör slutas att "en viss andel av de i om anställdas arbetstid bör avsättas för kompetensutbildning. Ett riktmärke kan omkring 10 procent totala arbetstiden". vara av Detta är en mycket långtgående och precis rekommendation. Det finns emellertid ingen helst motivering till varför just siffran som 10 procent skulle vara den lämpliga. ii Kommittén uttrycker i kapitel 6 även uppfattningen att "kompetensutveckling för uppsagda skall kunna sättas redan

Särskilda yttranden 385

under uppsägningstiden" och att arbetsgivaren ska stå för del

en av kostnaden för detta. Någon analys av hur anställningsbesluten

skulle påverkas sådan höjning uppsägningskosmadema

av en av görs emellertid inte, trots att det på annat håll i betänkandet

kapitel 3 betonas att ett högt anställningsskydd kan medföra att

en anställning blir ett så kostnadskrävande åtagande att antalet

nyanställningar minskar väsentligt".

iii I kapitel 7 föreslås att försäkringskassa, arbetsförmedling och

kommun ska åläggas att skapa lokala samverkansorganisationer

för rehabiliteringsinsatser. Detta kan var en god idé för att för-

hindra att enskilda individer hamnar mellan systemen, för-

men en

söksverksamhet i begränsad skala borde att föredra framför

vara

ett "fullskaleexperiment" vid en så pass omfattande institutionen

förändring.

Sammanfattningsvis menar jag att betänkandet har så stora brister i analysen att det inte borde ha publicerats i föreliggande skick. Vad gäller sakinnehållet klargörs inte tillräckligt tydligt den begränsade roll

som

AMS-åtgärder bör spela i sysselsättningspolitiken. Enligt min uppfatt-

ning måste åtgärdsvolymema minskas och inriktningen i stället att

vara skapa fler reguljära jobb skattesänkningar. Den offentliga kon-

genom sumtionen bör inte heller dras ner på det sätt planeras. En större

som självständighet för arbetsmarknadsverket i medelsanvändningen bör kombineras med organisatoriska förändringar och inrättandet fri-

av en stående utvärderingsmyndighet. Sker inte detta, riskerar kommitténs förslag att försämra förutsättningarna för effektiv arbetsmarknads-

en politik.

Referenser

Ackum Agell, S. 1995, Arbetslösas sökaktivitet. FIEF 1995. Althin, R. och Behrenz, L. 1995, En efektivitetsanalys av arbetsförmedlingskontoren i Sverige. EPA-rapport nr 37 1995. AMS 1994, Arbetsförmedlingens marknadsandelar1994. AMS Uin 1995:2.

AMS 1994, Arbetsmarknadspolitik iförändring.

AMS 1995, Arbetsmarknadsutbildning. Årsberättelse 1994/95. Ubra 1995:3. AMS 1995, Arbetsmarknadsutsikterna för 1995 och 1996. AMS 1995, Kvartalsrapport till regeringen. VL 95-9071-00. AMS 1995, Servicemätning. AMS Uin 1995:1. AMS 1996, Arbetsförmedlingens medverkan vid förmedlingen av arbete till arbetslösa och åtgärdsplacerade. AMS 1996, Arbetsmarknadsverkets framtida organisation. Dnr. A95/3411/A. Arbetsmarknadsdepartementet 1996, Fler fasta jobb. Behrenz, L. och Delander, L. 1995, Arbetsgivares rekryteringsbeteende. Högskolan i Växjö 1995. Björklund, A. 1990, Unemployment, Labour Market Policy and Income Distribution, i Persson red., Generating Equality in the Welfare State: The Swedish Experience. Norwegian University Press.

Björklund, A. 1995, Unemployment in Sweden, i A. Björklund T.

Eriksson red. Unemployment in the Nordic Countries. North Holland, Amsterdam. Calmfors, L. 1994, Active Labour Market Policy and Unemployment: A Framework for the Analysis of Crucial Design Features. OECD Economic Studies, nr 22. Calmfors, L. 1995, Rundgången är det stora problemet. Arbetsmarknad Arbetsliv nr

Calmfors, L. 1996, Den aktiva arbetsmarknadspolitiken och syssel-

sättningen teoretisk referensram. Expertbilaga till SOU 1996:34.

- en Calmfors, L. och Drifñl, 1988, Bargaining Structure, Corporatism and Macroeconomic Performance, Economic Policy, No Direktiv 1994: 148, Kommittén för översyn av studiestödssystemet. Direktiv 1995: 124, Kommittén för översyn av statliga företagsstöd.

Direktiv 1995:154, Ungdomspolitiska kommittén. Direktiv 1995:30, Kommissionen om den svenska arbetsrätten. Direktiv 1995:33, Arbetsmarknadspolitiska kommittén. Direktiv 1995:6, 1995 års arbetstidskommitté. Direktiv 1995:67, Kommittén ett nationellt kunskapslyft för

om vuxna. Direktiv 1995:92, Utredningen ersättning vid arbetslöshet och

omställning.

Direktiv 1995:94, Sjuk- och arbetsskadekommittén. Ds 1992:46, Statliga bidrag -motiv, kostnader, efekter Ds 1995:14, Företagsstödet vad kostar det egentligen. Rapport från

- ESO. Ds 1995:8 En socialförsäkring. Rapport från ESO. Edin, P-A. och Holmlund, B. 1994, Arbetslösheten och arbetsmark-

nadensfunktionssätt, Bilaga 8 till LU 95.

Engström, L. och Löfgren, K-G. 1989, The Duration of Unemployment: Theory and Empirical Evidence, i B. Holmlund K-G. Löfgren

L. Engström, Trade Unions, Employment, and Unemployment Duration. Oxford University Press. EU-kommissionen 1994, Social protection in the Member States of the European Union.MISSOC.DG V. EU-kommissionen 1995, Employment Draft contribution the

- from

Labour and Social Affairs Council to the draft single employment report to the Madrid European Council in December 1995. EU-kommissionen 1995, Local development and employment initiatives. SEC 564/95. European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions 1994, Case Study Portfolio. Examples of Innovative Practice in Labour market Counselling. Dublin 1994. FiU 1995/96: En politik för arbete, trygghet och utveckling.

Folkhälsogruppen 1992, Arbetslöshet som folkhälsoproblem. Rapport

nr 17 1992. Fridén, L. och Söderström, A. 1995, Hur söker ungdomar jobb Inregia AB, 1995. Furåker, B. och Johansson, L. 1995, Arbetsmarknadsläget och

anställdas inställning i arbetsmarknadsfrågor. Arbetsmarknad

Arbetsliv

1995 nr Förslag till åtgärder inom rehabiliterings- och arbetsmiljöområdet.

Skrivelse till regeringen 1995-09-15 från Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen

samt Arbetslivsfonden. Hanmgren, och Odhnoñ", 1995, Scenario för svenska industriarbeten. Expertbilaga till SOU 1996:34.

Hansson, P. och Lundberg, L. 1995, Från basindustri till högteknologi SNS förlag 1995. Harkman, A. och Jansson, F. 1995, Sökaktivitet, återanställning och chansen att få jobb. AMS Ura 1995:4. Holmlund, B. 1995, Arbetslöshetens orsaker. Expertbilaga till SOU 1996:34. Holmlund, B. 1995, Livstidsjobb och korta jobb. Arbetsmarknad Arbetsliv nr Hultkrantz, L. och Nordström, 1995, Efterfrågan på enkla tjänster. Artikel i Ekonomisk Debatt årg. 23, nr 1995. Johansson, G. 1996, Drivkrafter för arbete attityder och värderin-

i arbetskraften. Expertbilaga till SOU 1996:34.

gar Kirke-, utdannings- og forskningsdepartementet: Din laerling i dag

fagarbeideri morgen. 1995.

Kirke-, utdannings- og forskningsdepartementet: St. meld. nr 33. Kunnskap og kyndighet. Om visse sider ved videregående opplaering. 1991-92. Kommunförbundet 1994, Kommunernas ekonomiska läge enkät-

undersökning. Kommunförbundet 1995, Kommuner arbetsförmedlingar i samverkan -går det

Konjunkturinstitutet 1995, Konjunkturläget, december 1995.

Konstitutionsutskottet 1994, Reformera riksdagsarbetet. Betänkande l993/94:KU 18. Kushner, T. 1981, Doctor Patient Relationships in General

- Practise Different Model. Journal of Medical Etics 1981:7.

-a Kvarfordt, E. 1996, Personaluthyrning och icke-offentlig arbetsförmedling. Expertbilaga till SOU 1996:34. Layard, R., Nickell, och Jackman, R. 1991, Unemployment Macroeconomic Performance and the Labour Market, Oxford University Press. LO: Rättvisa. Rättviseutredningens rapport till LO:s 23:e ordinarie kongress 7-12 september 1996. Stockholm. 1995. Nickell, B. and Bell, B., The collapse in demand for the unskilled and unemployment the OECD. Oxford Review of Economic Policy.

across Vol. ll, no NUTEK 1964, Regionalt program- och strategiarbete. NUTEK R 1994:65. NUTEK 1994, Näringslivets tillväxtförutsättningar till 2010. Bilaga 6 till LU 94. NUTEK 1995, Ett puzzelförsök matchning mellan utbud och

efterfrågan av olika utbildningskategorier år 2010. Expertbilaga till SOU 1996:34.

NUTEK 1995, Småföretagen i Sverige 1995. B 1995:6. Näringsutskottet 1995, Näringspolitik. 1994/95: NU 18.

OECD 1994, Sysselsättningsstudie.

OECD 1995, Literacy, Economy and Society. Paris 1995. OECD 1996, Unemployment Benefits and Social Assistence in Seven European Countries

OECD Job Study 1995, Implementing the Strategy.

OECD, Economic Surveys, Sweden 1995.

Proposition 1966:52, Riktlinjer fär arbetsmarknadspolitiken m. m.

Proposition 1975/76:21 Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik.

Proposition 1980/8l:l26, Arbetsmarknadspolitikens framtida inrikt-

ning. Proposition 1983/84: 100 bil. Finansplanen Proposition 1986/87: 100 bil. Finansplanen Proposition 1992/93: 150, Reviderad finansplan m. m. Proposition 1994/95:l00 bil. 13, Näringsdepartementet. Proposition 1994/95: 147, Rätten till förtidspension och sjukpenning

samt folkpension för gifta.

Proposition 1994/95: 161, Regionalpolitik.

Proposition 1995/96:25, En politik för arbete, trygghet och utveckling.

Riksdagens protokoll 1995/96:41, 19 december 1995.

Riksdagens revisorer 1993/94:1, Arbetsmarknadspolitik: en granskning

av åtgärder mot arbetslöshet.

Riksdagsutredningen 1994, Reformera riksdagsarbetet. Delbetänkande

l993/94:TK Riksrevisionsverket 1994, Revisionsberättelse för Arbetsmarknadsverket. Dnr K 79/94.

SACO 1994, Lönebildning för kompetensutveckling. SACO Akade-

mikerfakta 4/94. SCB 1994, Gränssnittet utbildning arbetsmarknad 1986-1992.

- U8l SM9402. SCB 1995, Yrke efter utbildning. Information om utbildning och arbetsmarknad 1995:1. SCB och Kommunförbundet 1994, Vad kostar verksamheten i din kommun.

SCB, Arbetskraftsbarometer. SCB, Arbetskraftsundersäkningarna AK U. SCB, Kortperiodisk sysselsättningsstatistik.

SCB; Personalutbildning 1994 och 1995. U 39 SM 9502.

SCB, Sysselsättningsstatistik.

SCB; Trender och Prognoser 1990. SCB, Trender och 94.

prognoser

Schröder, L. 1995, Ungdomars etablering på arbetsmarknaden 1950- 1991. Institutet för social forskning. EPA-rapport nr 38 1995. Sehlstedt, K. och Schröder, L. 1989, Språngbräda till arbete.En

utvärdering beredskapsarbete, rekryteringsstöd och ungdomsarbete.

av EFA-rapport nr 19 1989.

SFS 1982:877, Förordning om regionalt utvecklingsarbete.

SFS 1988:1139, Förordning med instruktion för arbetsmarknadsverket. SFS 1994:1100, Förordning om statlig finansiering genom regionala utvecklingsbolag.

SOU 1965 29, Arbetsmarknadspolitik.

SOU 1974:79, Utbildning för arbete. SOU 1975:90, Arbete åt alla. SOU 1983:22, Utbildning för arbetslivet. SOU 1988:41, Tidig och samordnad rehabilitering. SOU 1990:3 Perspektiv på arbetsförmedlingen. SOU 1991:82, Drivkrafter för produktivitet och välstånd. SOU 1992:52, Ett samhälle för alla. SOU 1992:64 bil. Utsikt mot framtidens regioner. SOU 1993: 16, Nya villkor för ekonomi och politik. SOU 1993:43, Politik mot arbetslöshet. SOU 1995: 104, Skattereformen 1990-1991. En utvärdering. SOU 1995:27, Regional framtid. SOU 1995:4, Långtidsutredningen 1995. LU 95. SOU 1995:76, Arbete till invandrare. SOU 1996: Den nya gymnasieskolan -Hur går det Statskontoret 1994, Arbetslivsinriktad rehabilitering sektorsöver-

gripande analys. Slutrapport 1994:15. Svenska Kommunförbundet 1995, Undersökning av den arbets-

platsförlagda utbildningen i gymnasieskolan. November 1995.

Zetterberg, 1993, Arbetslöshet, arbetsmarknadspolitik och löneförhandlingssystem. Kapitel 5 i SOU 1993:43, Politik mot arbetslöshet. Zetterberg, 1996, Ejfekier arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

av Expertbilaga till SOU 1996:34. Örebro Studies 1995, Den lokala näringspolitikens ekonomi. Örebro studies 12, 1995.

Bilagal Tabellforteckning

Tabell 1a. Befolkningen, antal sysselsatta och arbetslösa 1970-1995. 16-64 år, lOOO-tal

Tabell 1b. Andelen arbetskraft resp. sysselsatta i procent av den totala befolkningen 16-64 år samt arbetslösa i procent av den totala arbetskraften, 1970- l 995

Tabell sysselsättningen inom olika sektorer 1976-1995, IOOO-tal

Tabell sysselsättningen efter näringsgren inom i huvudsak enskild sektor 1987-1995, lOOO-tal per kvartal

Tabell 4a. Sysselsättningen i offentlig sektor 1987-1995, lOOO-tal per kvartal

Tabell 4b. sysselsättningen i offentlig sektor 1987-1995, 1000-tal per kvartal

Tabell 5a. Arbetskraft, sysselsatta och arbetslösa 1987-1995, 1000tal per kvartal

Tabell 5b. Arbetskraft sysselsatta i procent av befolkningen 16resp. 64 år samt arbetslösa i procent arbetskraften 1987av 1995, IOOO-tal per kvartal

Tabell sysselsatta och arbetslösa eñer ålder 1987-1995, IOOO-tal per kvartal

Tabell Arbetslösa än 6 månader än l år inom olika mer resp. mer åldersgrupper 1987-1995, l 000-tal

Tabell 8a. Verksamhet efter avgång från gymnasiet i november samma år som avgångsåret i procent, 1987-1993

Tabell 8b. Förvärvsarbetande bland avgångna från gymnasiet och högskolan ett år efter i procent, 1987-1993 examen

Tabell 9a. Regional utveckling sysselsatta inom offentlig och privat av sektor 1990-1995, IOOO-tal kvartal per

Tabell 9b. Regional utveckling arbetslösa 1990-1995, av procent per kvartal

Diagram l Det faktiska antalet arbetade timmar i per person befolkningen, 1988- l 995, kvinnor

Diagram 2 Det faktiska antalet arbetade timmar i per person

befolkningen, 1988-1995, män

Tabell 1a. Befolkningen, antal sysselsatta och arbetslösa 1970-

1995, 16-64 år, 1000-ta1.

År Befolkningen sysselsatta Arbetslösa o

Totalt Kvinnor Man Totalt Kvinnor Man Totalt Kvinnor Man

; 1970 5 162 2550 2612 3731 1487 2 244 56	26 29
1 1971 5 182 2 559 2 622 3 743 1 516 2 227 96	43	52
i 1972 5 174 2 556 2 618 3 748 1 537 2 211 104	48	56
1 1973 5 159 2 550 2 609 3 770 1 555 2 216 95	45	50
1974 5 151 2 548 2 604 3 862 1 622 2 240 77	40	37
\| 1975 5 156 2 549 2 607 3 968 1 696 2 273 64	35 29

1976 5 161 2 550 2 610 4 010 1726 2 283 65 36 29

1977 5 169 2 554 2 615 4 030 1 764 2 266 75 40 35 .

	1978 5 178 2 559 2 619 4 045 1 799 2 246 94	45 49
t 1979 5 189 2 565 2 624 4 109 l 847 2 262 88		44	44
1 1980 5 210 2 575 2 636 4 162 1 890 2 272 86		45 40
z 1981 5 232 2 586 2 646 4 157 1 921 2 236 108		52 55
1 1982 5 249 2 595 2 654 4 150 1 929 2 221 137		68 70
I 1983 5 269 2 605 2 664 4 160 1 948 2 212 151		72 79
I 1984 5 287 2 614 2 674 4 196 1 977 2 219 136		67	69
1 1985 5 287 2 612 2 675 4 243 2 008 2 234 124	1986 5 285 2 610 2 675 4 269 2 031 2 238 117 1986 5 285 2 610 2 675 4 278 2 050 2 228 110 1987 5 299 2 616 2 684 4 316 2 072 2 244 94 1988 5 323 2 626 2 697 4 375 2 103 2 272 77 1989 5 356 2 640 2 717 4 442 2130 2 312 66 1990 5 397 2 658 2 739 4 485 2 152 2 333 75 1991 5 425 2 671 2 754 4 396 2 118 2 278 134 1992 5 447 2 681 2 766 4 209 2 045 2 164 233 1993 5 461 2 688 2 774 3 964 1 938 2 026 356 1994 5 496 2 705 2 792 3 928 1 911 2 017 340 1995 5 523 2 718 2 805 3 988 l 927 2 061 332	60 56 60 53 56 45 48 37 40 33 34 36 40 56 78 89 144 137 218 138 202 142 190	65

en omläggning av AKU gjordes 1986 vilket medtö r ett tidsseriebrott.

396 Bilaga 1 Tabellförteckning

Tabell 1b. Andelen arbetskraft resp. sysselsatta i procent av den

totala befolkningen 16-64 år samt arbetslösa i procent

av den totala arbetskraften, 1970-1995.

År Arbetskraften/befolkruingen		Sysselsoüa/befolknüzgac			Arbetslösa/arbetskraften
Totalt Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män
1970 73,3	59,3	87,0 72,3	58,3	85,9 1,5		1,8
1971 74,1	60,9	86,9 72,2	59,2	84,9 2,5		2,8	2,31 å
1972 74,4	62,0	86,6 72,4	60,1	84,5 2,7		3,0
1973 74,9	62,7	86,8 73,1	61,0	84,9 2,5		2,8	.
1974 76,5 62,2		87,4 75,0	63,7	86,0 2,0		2,4
1975 78,2 67,9		88,2 77,0	66,5	87,2 1,6		2,0
1976 78,9 69,1		88,6 77,7 67,7		87,5 1,6		2,0	l
1977 79,4	70,6	88,0 78,0 69,1		86,7 1,8		2,2	1
1978 79,9	72,1	87,6 78,1	70,3	85,7 2,3		2,4	2,1,
1979 80,9	73,8	87,8 79,2	72,0	86,2 2,1		2,3	1,9
1980 81	75	87,7 79,9	73,4	86,2 2,0		2,3	1,7
1981 81,5	76,3	86,6 79,4	74,3	84,5 2,5		2,7
1982 81,7	76,9	86,3 79,1	74,3	83,7 3,2		3,4
1983 81,8	77,6	86,0 79,0	74,8	83,0 3,5		3,6
1984 81,9	78,2	85,6 79,4	75,6	83,0 3,1		3,3
1985 82,6	79,2	86,0 80,3	76,9	83,5 2,8		2,9
1986 83,0	80,0	85,9 80,8	77,8	83,6 2,7		2,7
1986 83,0	80,6	85,4 80,9	78,5	83,3 2,5		2,5
1987 83,2	80,9	85,4 81,4	79,2	83,6 2,1		2,1
1988 83,7	81	85,7 82,2	80,1	84,2 1,7		1,7	1
1989 84,2	81,9	86,4 82,9	80,7	85,1 1,5		1,5	1,4
1990 84,5	82,3	86,6 83,1	81,0	85,2 1,6		1,6	1,7
1991 83,5	81,4	85,6 81,0	79,3	82,7 3,0		2,6	3,3
1992 81,6	79,6	83,5 77,3	76,3	78,3 5,2		4,2	6,3
1993 79,1	77,2	80,9 72,6	72,1	73,0 8,2		6,6	9,7
1994 77,7	75,7	79,5 71,5 80,3 72,2	70,6	72,3 8,0	7,7	6,7 6,9	9,1

Tabell sysselsättningen inom olika sektorer 1976-1995,

1000- tal. Ãr Totalt Enskilt % Summa % Kommunalt Hinulr-

Landsting- Statligt

ofantligt	kommunalt kommunalt
1976 4 010 2 692 67,1 1 318 32,9 903			415
1977 4 030 2 665 66,1 1 365 33,9 946			419
1978 4 046 2 629 65,0 l 417 35,0 995			422
1979 4 109 2 615 63,6 l 494 36,4 1 057			437
1980 4 160 2 651 63,7 1 509 36,3 1 072			437
1981 4 157 2 616 62,9 1 541 37,1 l 110			431
1982 4 151 2 581 62,2 l 570 37,8 1 142			428
1983 4 162 2 575 61,9 l 587 38,1 1 160			427
1984 4 197 2 583 61,5 1 614 38,5 1 190			424
1985 4 243 2 607 61,4 l 636 38,6 1 212			424
1986 4 269 2 631 61,6 1 638 38,4 1 214			424
1986 4 278 2 614 61,1 1 620 37,9 l 228			402
1987 4 316 2 685 62,2 1 629 37,7 l 223	801	422	406
1988 4 375 2 740 62,6 1 633 37,3 1 238	812	426	395
1989 4 442 2 808 63,2 1 632 36,7 1 244	808	436	388
1990 4 485 2 831 63,1 1 652 36,8 1 258	818	440	394
1991 4 396 2 753 62,6 1 641 37,3 1 254	825	429	387
1992 4 209 2 613 62,1 1 593 37,8 1 225	847	378	368
1993 3 964 2 462 62,1 1 499 37,8 1 176	843	333	323
1994 3 928 2 534 64,5 1 393 35,5 l 147	843	304	246
1995 3 988 2 617 65,6 1 368 34,3 l 134	859	275	234

Tabell 3. sysselsättningen efter näringsgren inom i huvudsak

enskild sektor 1987-1995, 1000-tal per kvartal. År Industri Handel Finansiell Kommunikation Byggverksamhet Jord- och

		verksamhet			skogsbruk
1987	986 537 1 008 551 1 010 566 1 002 557	334 341 346 330	298 319 307 301	275 292 293 298	166 177 183 170
1988	989 552 1 011 563 1 008 586 997 574	349 357 371 355	296 309 304 303	280 286 287 295	167 174 175 165
1989	998 572 1 027 587 1 015 607 1004 587	364 381 391 375	294 318 303 311	286 290 298 316	160 165 167 154	; .
1990	991 577 1 004 589 993 587 963 575	383 393 403 390	308 326 313 314	311 318 324 337	151 157 156 148	1 å
1991	946 551 938 560 926 564 886 552	397 407 410 397	310 328 311 302	319 324 324 313	144 152 149 141	k g
1992	856 540 860 539 840 551 802 524	397 413 408 396	296 318 301 289	282 280 279 275	138 144 143 137	. §
1993	783 504 502	379 381	273 272	245 244	13 1 139	i

	772 511 753 503	386 385	272 264	241 230	141 135
1994	736 492 761 510 775 518 773 508	385 394 403 401	258 267 268 262	212 226 234 228	134 139 139 129
1995	772 500 802 513	410 428	256 263	214 233	124 130

Tabell 4a. sysselsättningen i offentlig sektor1987-1995, 1000tal per kvartal. År Totalt % Kommun % Landsting Stat % ä

	1987 1617 38,2	1631 37,6 1637 37,4 1633 37,8	796 787 807 815	18,8 18,2 18,4 18,9	414 419 431 422	9,8 407 9,7 424 9,9 9,8	399 9,1 395 9,1	9,6 9,8
4 1988 1607 37,4		1635 37,2 1644 37,1	809 810 810	18,8 18,4 18,3	417 423 438	9,7 9,6 402 9,9	382 8,9 397 9,0	9,2
3	1989 1612 37,0 1990 1638 37,0 1991 1635 37, 2 1992 1594 37, 8 1993 1528 38,4 1994 1412 36,7 1995 1365 35,0	1648 37,6 1628 36,5 1645 36,5 1641 36,9 1657 36,7 1663 36,7 1651 37,0 1657 37,2 1643 37,1 1627 37,7 1614 37,7 1592 37,6 1572 38,3 1537 38,5 1487 37,3 1444 37,1 1396 35,4 1395 35,0 1385 35,2 1385 34,4 1378 34,0	821 812 804 808 809 812 819 820 821 821 827 820 829 841 851 844 852 838 852 845 835 834 849 849 858 851 875 867	18,7 18,7 18,0 17,9 18,2 18,3 18,1 18,1 18,4 18,7 18,6 18,5 19,2 20,0 19,9 19,9 20,7 21,0 21,3 21,2 21,4 21,7 21,5 21,3 21,8 21,8 21,7 21,4	426 425 430 453 436 439 436 449 436 430 430 438 420 388 383 382 358 342 339 338 315 306 306 308 295 280 278 278	9,7 9,8 9,6 10,1 396 8,8 9,8 9,9 402 9,7 9,9 9,8 9,8 9,7 400 9,9 385 9,7 378 9,2 365 8,9 380 9,0 366 8,7 362 8,6 348 8,5 346 8,5 304 8,1 294 8,0 272 7,8 241 7,7 238 7,5 232 72 6,9 232 6,9 234	375 8,6 395 9,1 384 8,6 387 8,7 394 8,7 394 8,7 394 8,8 384 8,7 233	9,1 9,0 8,7 8,8 8,7 8,9 8,6 8,8 8,7 8,7 7,6 7,5 7,1 6,1 6,0 5,9 6,0 5,8 5,8

6,7

Tabell 4b. sysselsättningen i offentlig sektor fördelad på kön

1987-1995, l000-tal per kvartal. År Offentlig sektor Kommunal sektor Statlig sektor

Totalt Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män

1987 l 617 1 114 502 796	1 631 1 117 513 787 1 637 1 129 508 807 962 278 399 1 633 1 133 500 815 964 274 395		942 268 407 938 268 424	172 234 180 245 167 231 170 226
1988 1 607 l 117 491 809 957 268 382	1 635 l 131 504 810 965 268 402 1 644 1 143 501 810 977 271 397 1 648 1 150 498 821 984 264 375			159 222 166 236 166 230 166 235
1989 1 612 1 134 478 812 977 260 395	1 628 1 141 487 804 975 259 384 1 645 l 157 488 808 995 266 396 1 641 l 151 491 809 982 263 387			157 219 166 228 162 222 169 227
1990 1 638 1 157 480 812 992 259 402	l 657 1 171 486 819 994 261 394 1 663 1 176 488 820 1 006 264 394 1 651 1 159 492	821 989 268 394		166 221 177 225 170 224 170 224
1991 1 635 l 151 484	1 657 l 165 491 1 643 1 153 490 1 627 1 144 484	821 986 265 384 827 992 265 400 820 986 271 385 829 982 268 378		165 219 172 227 167 218 162 216
1992 1 594 l 128 466 841 968 261 365	1 614 1 135 479 851 970 264 380 1 592 1 121 470 844 964 262 366 1 572 1 110 462 852 955 256 362			160 205 164 215 158 208 155 207
1993 1 528 l 084 444 838 935 245 348	1 537 1 085 452 852 939 252 346 l 487 1 058 428 845 931 252 304 1 444 1 033 410 835 907 243 294			150 146 200 128 126	198 176 168
1994 1 412 1 009 403 834 896 244 272	1 396 1 003 393 849 907 247 241 1 395 1 005 389 849 913 244 238 1 385 993 377 858 899 239 232			113 96 92 94	160 145 146 138
1995 1 365 992 373 851 897 234 233	1 385 l 007 378 875 913 240 232 1 378 1 001 377 867 907 238 234			95 94 94	138 138 140

1 344 978

Tabell 5a. Arbetskraft, sysselsatta och arbetslösa 1987-1995, 1000-tal per kvartal. Arbelskraften totalt sysselsatta Arbetslösa 16-64 år Totalt Kvinnor Man Totalt Kvinnor Män Totalt Kvinnor M än

1987 4 338 2 088 2 250 4 232 2 040 2 192 106	4 420 2 118 2 302 4 335 2 077 2 258 4 477 2 150 2 327 4 375 2 096 2 279 4 403 2 114 2 289 4 321 2 076 2 246	85 102 82	48 41 54 38	58 44 48 44
1988 4 382 2 114 2 268 4 294 2 073 2 221	4 460 2 139 2 321 4 392 2 109 2 283 4 519 2171 2 348 4 433 2128 2 305 4 450 2 139 2 311 4 383 2104 2 278	88 68 86 67	41 30 43 35	46 38 42 32
1989 4 424 2 132 2 292 4 351 2 096 2 255	4519 2164 2355 4461 2137 2324 4 573 2 192 2 381 4 503 2 157 2 346 4 519 2 162 2 356 4 452 2 130 2 322	72 58 70 66	36 27 36 32	36 31 34 34
1990 4 501 2 164 2 338 4 430 2 130 2 300	4 573 2 196 2 377 4 517 2 169 2 348 4620 2 215 2404 4535 2174 2361 4548 2 178 2 370 4 458 2 136 2 322	71 56 84 90	33 26 41 42	38 30 43 48
1991 4510 2 169 2 341 4397 2118 2279	4 563 2 188 2 376 4 455 2143 2 312 108 4 578 2 198 2 380 4 423 2130 2 293 155 4471 2141 2329 4310 2081 2229	113 161	51 44 68 61	62 64 87 100
1992 4 416 2 127 2 289 4 215 2053 2 162 201	4 493 2 157 2 335 4 280 2080 2 200 212 4 499 2 160 2 340 4 232 2052 2 180 267 4 362 2 090 2 271 4 109 1994 2 115 252		74 77 107 160 97	126 136 156
1993 4 294 2 064 2 230 3 983 1948 2 034 312	4 348 2 088 2 260 3 992 1952 2 041 355 4 391 2 112 2 280 3 986 1948 2 038 405 4 248 2 039 2 209 3 896 1905 1 991 352		116 196 136 219 164 241 134 218
1994 4189 2 012 2177 3 843 1881 1962	4 278 2 057 2 221 3 948 1920 2 027 330 4 364 2 092 2 272 3 991 1933 2 058 373 4 241 2 035 2 207 3 930 1 910 2 020 311	346	131 215 136 194 159 213 125 186
1995 4 229 2 029 2 200 3 901 1 900 2 001 329	4 348 2 083 2 266 4 024 1 948 2 076 324 4 414 2113 2 300 4 058 1951 2107 4 286 2 048	355 1 904	129 200 134 190 162 193 144

402 Bilaga 1 Tabellförteckning -

Tabell 5b. Arbetskraften resp. sysselsatta i procent av befolkningen 16-64 år samt arbetslösa i procent

av arbetskraften 1987-1995, 1000-tal per kvartal.

År Arbetskraftcn/befolkningen	Totalt Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt Kvinnor M än	Spselsatta/bqfolknüngcn		Arbetslösa/arbetskraften
1987 82,0 79,9	83,5 81,0 84,4 82,2 83,0 80,7	84,0 80,0 78,1 81,9 85,8 81,8 79,5 84,2 86,7 82,5 80,1 84,8 85,2 81,4 79,3 83,6		2,4 1,9 2,3 1,9	2,3 1,9 2,5 1,8	2,6 1,9 2,1 1,9
1988 82,5 80,6	83,9 81 84,8 82,6 83,4 81,3	84,3 80,8 79,1 82,5 86,1 82,6 80,4 84,7 87,0 83,2 81,0 85,4 85,5 82,2 81,0 84,3		2,0 1,5 1,9 1,5	1,9 2,1 1,4 2,0 1,6	1,6 1,8 1,4
1989 82,8 81,0	84,4 82,0 85,3 83,0 84,1 81,7	84,7 81,5 79,6 83,3 86,8 83,4 81 87,5 84,0 81,6 86,2 86,5 82,9 80,5 85,2	85,6	1,6 1,3 1,5 1,5	1,7 1,3 1,6 1,5	1,6 1,3 1,4 1,4
1990 83,6 81	84,8 82,7 85,5 83,3 84,1 81	85,6 82,3 80,3 84,2 86,8 83,7 81 87,7 83,9 81,7 86,1 86,3 82,4 80,2 84,6	85,8	1,6 1,2 1,8 2,0	1,5 1,2 1,9 1,9 2,0	1,6 1,2 1,8
1991 83,3 81,4	84,1 81,9 84,3 82,2 82,3 80,1	85,2 81,2 79,4 82,9 86,3 82,2 80,3 84,0 86,4 81,5 79,7 83,2 84,5 79,3 77,8 80,8		2,5 2,4 3,4 3,6	2,3 2,0 3,1 2,8	2,7 2,7 3,7 4,3
1992 81,2 79,4	82,5 80,5 82,6 80,5 80,0 77,9	82,9 77,5 76,7 78,3 84,5 78,6 77,6 79,6 84,5 77,7 76,5 78,8 82,0 75,4 74,3 76,4		4,5 4,7 5,9 5,8	3,5 3,6 5,0 4,6	5,5 5,8 6,8 6,9
1993 78,7 76, 9 80,5 73,0 72,6 73,4	79,6 77,7 80,4 78,6 77,7 75,8	81,5 73,1 72,6 73,6 82,2 73,0 72,5 73,5 79,6 71 70,8 71		7,3 8,2 9,2 8,3	5,6 6,5 7,8 10,6 6,6	8,8 9,7 9,9
1994 76,4 74,6 78, 2 70,1 69,8 70,5	77,9 76,1 79,3 77,3 77, 0 75,0	79,6 71,9 71,0 72,7 81,3 72,5 71,4 73,7 78,8 71,3 70,4 72,2		8,3 7,7 8,5 7,3	6,5 6,6 7,6 6,3	9,9 8,7 9,4 8,4
1995 76,7 74,7	78,7 76,6 79,9 77,7 77,5 75,3	78,5 70,7 70,0 71,4 80,8 72,9 71 82,0 73,4 71,8 75,1 79,7 71,7 70,0	74,0	7,8 7,4 8,1 7,5	6,4 6,4 7,7 7,0	9,1 8,4 8,4 8,0

Tabell sysselsatta och arbetslösa efter ålder 1987-1995, i 1000-ta1 per kvartal. Sysselsaüa Arbetslösa År I6-I9år 20-24år 25-54åt 55-64år I6-I9år 20-24år 25-5441: 55-64år 1987

182	448	3 004	597	7	25	58	15
209	481	3 046	599	6	26	45	14
240	485	3 049	602	17	27	46	12

1988	193 181 209 244	474 468 500 506	3 050 3 050 3 087 3 090	604 596 596 592	6 5 5 14	22 23 15 18	42 46 38 45	12 12 10 9
1989	197 190 219 259	493 478 510 508	3 102 591 3 100 584 3 149 582 3 155 582		6 6 6 11	16 18 12 16	35 40 32 36	9 9 8 7
1990 210	198 223 252	490 475 496 492	3 169 584 3 172 586 3 212 3 202	586 589	8 8 6 17	16 16 11 16	34 37 31 43	8 10 8 9
1991	196 182 205 214	468 448 465 451	3 206 3 184 583 3 203 3 176 582	587 583	15 13 10 25	19 24 23 33	47 64 64 85	9 12 11 12
1992	161 148 175 161	416 390 404 395	3 155 578 3 110 3141 3 120 557	567 561	14 14 13 31	37 44 50 58	95 126 133 158	15 16 17 20
1993	113 94 113 119	356 329 334 337	3 084 3 020 3 016 3 004	556 540 530 527	17 17 29 33	48 56 72 91	165 212 223 249	22 27 31 32
1994	85 74 103 116	304 2 983 292 328 2 990 346	2 957 3 004	524 520 526 525	19 16 22 27	69 64 63 72	231 231 211 238	33 35 35 36
1995	87 79 111 122 84	306 294 330 347	3 012 3 005 3 050 3 054 3 034	525 522 533 535	12 9 18 25	58 62 61 64 52	203 216 205 223	39 41 39 44 46

Tabell Arbetslösa mer än 6 månader respektive än l år mer inom olika åldersgrupper 1987-1995, 1000-ta1.

I6-24år: 25-54år: Antal Därav: Antal Därav: arbas- Mer än Mer än arbets- Mer än Mer än

	lösa 6 månader I år			lasa 6 månader I år
1987	32	10,9	2,0	48	23,3	6,6
1988	26	9,1	1,6	41	20,8	6,7
1989	24	8,6	2,3	35	18,4	5,7
1990	27	6,7	1,2	40	15,3	3,2
1991	45	10,2	2,1	77	18,8	3,9
1992	69	15,8	3,8	146	27,6	8,4
1993	97	23,6	7,3	229	33,2	10,9
1994	83	28,9	11,6	221	39,4	17,4
1995	76 Antal arbets- Mer än Mer än arbets- Mer än Mer än lösa 6 månader I år	23,3 55-64 år: Därav:	8,4	214 Antal lösa 6 månader I är	36,0 16-64 år: Därav:	15,9
1987	13	53,8	28,2	9,4	23,3	8,0
1988	9	54,8	32,3	7,7	21,3	8,3
1989	8	49,3	23,2	6,6	18,5	6,5
1990	9	45,2	21,4	7,5	15,8	4,7
1991	12	39,8	15,3	13,4	17,8	4,3
1992	19	51,7	25,3	23,3	26,0	8,4
1993	31	51,1	23,3	35,6	32,2	11,0
1994	36	55,0	29,2	34,0	38,4	17,3
1995	42	55,9	29,3	33,2	35,7	15,9

Större osäkerhet på grund av ett fåtal observationer.

Tabell 8a. Verksamhet efter avgång från gymnasiet i november

år avgångsåret i procent, 1987-1993.

samma som

Studerande ej högskola,

	Förvärvsarbetande Högskolatuderande Kvinnor	Man \| Kvinnor		Män \| Kvinnor	arbetslösa nun.	Män
1987	72	65	8	5	20	30
1988	74	66	8	7	18	27
1989	73	65	9	8	18	26
1990	69	62	10	10	20	28
1991	58	48	14	l 3	28	39
1992	37	27	15	14	47	59
1993	28	19	17	14	55	67
Tabell 8b.	Förvärvsarbetande bland avgångna från gymnasiet och

högskolan ett år efter examen i procent, 1988-1993. Förvärvsarbetande bland avgångna Förvärvsarbetande bland examnierade

	från gymnasiet Kvinnor	Män Kvinnor	från högskola Män
1988	74	74	82
1989	74	73	82
1990	72	69	82
1991	64	58	81
1992	48 37	40 30	76 66

Tabell 9a.	Regional utveckling av sysselsatta inom offentlig och privat sektor 1990-1995, 1000-tal per kvartal. Størstadslün Ojfentlig Privat Offentlig Privat Ojentlig Privat		Skogsldn		Övriga län
1990	609 614 616 610	1 101 1 131 1 122 1 108	348 351 352 347	515 532 540 521	681 692 700 693	1 173 1 186 1 207 1 176	i ä
1991	618 623 615 608	1 093 1 102 1092 l 060	342 346 345 340	512 526 518 492	674 685 684 678	1 155 1 164 l 170 l 128	g i
1992	593 600 578 569	l 035 l 058 1 055 1 013	336 346 347 336	476 486 481 455	663 667 670 665	l 108 1 112 1 103 1 067	f
1993	529 524 506 497	943 932 952 934	346 349 343 329	460 465 481 465	654 663 640 618	l 048 l 050 1 065 1 050
1994	483 459 460 455	936 973 983 983	322 323 324 317	457 484 501 480	608 611 612 597	1 033 1 088 I 113 l 096	g
1995	454 455 459	976 1 006 1 030 1 010	312 319 322	471 496 505 494	598 610 601	1 088 1 132 l 148 l 114	i i

Tabell 9b. Regional utveckling av arbetslösa 1990-1995,

procent per kvartal. b

	Størstadsläu	Skøgslün	Övriga län
1990	1,2 0,9 1,5 1,7	2,4 1,9 2,6 2,9	1,5 1,2 1,8 1,8
1991	2,0	3,4	2,5

		2,0	3,3	2,3
1		3,1	4,5	3,2
g		3,5	4,6	3,2
j	1992	9	6,4	4,3
l	1993 1994 1995	4,3 5,4 5,6 6 7,3 8,7 7,9 7,5 7,3 8,1 6,9 2 6,8 7,9 6,9	5,9 7,0 7,1 9,0 10,2 10,7 9,2 9,6 9,0 9,2 8,7 9,1 9,0 9,0 8,5	4,6 6,0 5,4 7,1 8,0 9,0 8,2 8,3 7,5 8,6 7,1 7,7 7,2 7,7 7,6

1 -

Diagram Det faktiska antalet arbetade 5

timmar per person i befolkningen,

1988-1995 Kvinnor 40 35 30 25 20 15 10- .

16-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55-59 60-64 Ålder

Diagram 2. Det faktiska antalet arbetade

timmar i befolkningen,

per person

1988-1995 Män

16-19 20-24 25-34 3544 45-54 5559 60-64 Ålder

Bilaga 2 Översikt över arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1996 409

2 Översikt över arbetsmarknads-

Bilaga

politiska åtgärder

Åtgärd Villkor Tid Ersättning Ersättning Anmärkning

till deltagare till arbets-

givare Arbetsmark- Arbetslös 20, Utbildningsbidrag nadsutbildning undantag från 20

år för funktions-

hindrade ungd

Arbetsplats- Högst 6

af äârüåânlngs"-

introduktion månader

Ungd 2044 år Unga handi

måste ha löfte kappde kan

från ag omjobb. högre bidrag

Unga handikap.

kan få API till 25

år Datortek Arbetslösa mg Högst Utbildnings-

domar 2044 år

3 månader bidrag

Yrkesinriktad Arbetshandi- Utbildnings-

kappade bidrag

rehabilitering

Arbetslivsut- Arbetslös 6 månader A-kassa/KAS Ersättning för Tidsbegränsad till veckling 20 år 12 mån merkostnad 1jan. 1997

Flyttningsbidrag Arbetslösa som starthjälp 10 000 Medfl. bidrag 50

inte bedöms kr om anst. pågår procent av total

"iednytm" kunna arbete i minst 6 mån. lönekostnad i

bidrag eller hem- högst 2 år.

nära Z orten I övrigt enligt

mâzlgâstöd

- ersättning för bsáerssågnaelser

sökande- och

tillträdesresa

samt bohags-

transport

410 Bilaga 2 Översikt över arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1996

Åtgärd Villkor Tid Ersättning Ersättning Anmärkning

till deltagare till arbets-

givare

Riktat anställ- Arbetslös Anställn. Kollektivavtal Avdrag från hela Tidsbegränsad til ningsstöd skulle ske ag-avgiñen, dock 30 juni

under per. 1 högst 6 000 kr 1996

jan 31 maj per månad

Beredskaps- Arbetfslöâfoker6 månader Kollektivavtal 50 procent av arbete ar den bidrags- p

alla å

grundande

lönekostnaden

per mån, dock

högst 7000 kr

lnvestbi

Bidrag till Beviljas när det Högst 920 Kollektivavtal Högst 60 kr per V utbildning i finns ett uttalat timmar utb.timme företag arbetsmarknads-

politiskt behov i

Lönebidrag Personer med Omprövas Kollektivavtal Högst 80 procent

nedsatt arbets- av den bidrags-

förmåga och de grundande ii

måste anvisas av lönekostnaden

af i

Icke handik. e

som fyllt 60 år

4 Rekryteringsstöd Långtidsarbets- Högst 6 Kollektivavtal Högst 50 procent

lösa somanvisas månader av den bidrags-

av af t.v. anst. grundande

provanst. lönekostnaden

tidsbegr. dock högst å

anst. 7 000 kr

Skyddat arbete Arbetslösa med Tills vidare Kollektivavtal Högst 100 5

prohos offentliga socialmedicinska t.v. eller cent av den arbetsgivare handikapp mil. begränsad bidragsgr.

anst. lönekostnaden

dock får inte

månadslön som

överstiger 13

700 kr läggas till

grund för bidrag. Starta Arbetslösa 59m 6 månader Bidrag lämnas Utbildning

har fyllt -eget-bidrag. 20 ar under 6 mån

och m bosatta

efter bedömning

.inom vissa. gles-

av beräknad

bygdsomr

lönsamhet

Bilaga 2 Översikt över arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1996 411 -

Åtgärd Villkor Tid Ersättning Ersättning Anmärkning till deltagare till arbetsgivare Utbildnings- Arbetslösa Under tid Lön Avdrag 500 kr vikariat ordinarie dag för vikaper 5 anställd går rie anvisas som på utb. som gm af + Avdrag godkänts av från ag-avgiñen Lan. med högst 75 kr per utb.tim. eller högst 40 000 kr r Samhallgmppen Arbetshandi- Förlusttackning kappade

,Arbetshjälpmed Handikappade Bidrag Bidrag 1:a året i som har svårt 50 000 kr at är handi- , om arbetsbiträde behålla eller kappad och och ett arbete nyanstálls näringshjälp 50 000 kr Arbetsbiträde högst 50 000 kr per år

Otraditionella Särskilt till insatser kvinnor, invandrare och ungdomar

Bilaga 3 -Antal deltagare och kostnader... 413

3¶Antal och kostnader for

Bilaga deltagare

vissa åt-

arbetsmarknadspolitiska

och kontantstöd under

gärder

1992/93-1994/95.

budgetåren

Utbudspåverkande åtgärder.

Budgetår 19921993 1993/1994 1994/1995

Jobbsökaraktiviteter med l utbildningsbidrag

kostnad miljoner kr 291 52 53

i -

j -totala antalet beslut 58 215 17 000 17 000 ä Vidgad arbetsprövning VAP

l kostnad miljoner kr 255 144 189 - -totala antalet beslut 20 648 16 000 l Arbetsmarknadsutbildning

Köpt utbildning

kostnad miljoner kr 12 610 10 041 ll 426 -

totala antalet deltagare 152 000 155 000 186 000 -

kostnad/utbmånad 19 400 18 300 18 300 - Reguljär utbildning

kostnad miljoner kr 2 324 795 499 - -totala antalet deltagare 25 000 13 000 11 000

kostnad/utbmånad 10 800 7 600 7 100 - Utbildning i företag

kostnad miljoner kr 613 419 384 - -totala antalet deltagare 52 000 46 000 48 000

kommunavtalen -

kostnad miljoner kr 760

Inklusive utbildningsbidrag.

414 Bilaga 3 -Antal deltagare och kostnader...			SOU 1996:34
Efterfrågestimulerande	och sysselsättningsskapande åtgärder.
Budgetår	1992/93	1993/94	1994/95
Beredskapsarbete
kostnad miljoner kr	2 862	2 315	2 716
-
-totala antalet deltagare	60 000	58 000	63 000
kostnad/syssels.månad	15 600	13 300	13 400

Ungdomsåtgärder

ungdomspraktik, ung-

domsintroduktion,

akademikerpraktik

kostnad miljoner kr 4 582 4 526 3 618 -

delLgenomsnitt/mån 56 000 55 600 43 900 -

kostnad/deltmånad 6 800 6 800 6 800 -

Invandrarpraktik

kostnad miljoner kr 184 -

totala antalet deltagare 8 000 -

kostnad/delt.månad 6 500 -

Rektyteringsstöd

kostnad miljoner kr 1 595 1 600 2 712 - -totala antalet deltagare 43 000 65 000 83 000

kostnad/syssels.månad 12 300 9 400 9 100 -

Anställning med

Iönebidrag

kostnad miljoner kr 4 962 5 069 5 753 -

deltgenomsnitt/mån 42 700 43 700 48 500 -

kostnad/sysselsmånad 9 700 9 700 9 900 -

Starta eget

kostnad miljoner kr 507 935 l 380 -

totala antalet deltagare 9 000 18 000 20 000 -

kostnad/delt.månad 10 100 9 900 10 300 -

Andel kvinnor knappt 30 procent.

Bilaga 3 -Antal deltagare och kostnader 415

Efterfrågestimulerande och sysselsättningsskapande åtgärder.

Budgetår 1992/93 1993/94 1994/95

Skyddat arbete hos

offentliga

arbetsgivare OSA

kostnad miljoner kr 607 540 616 -

delt.gen0msnitt/mån 5 900 5 400 5 600 -

kostnad/syssels.månad 8 600 8 300 9 200 -

Avtalad inskolningsplats

kostnad miljoner kr 278 41 -

totala antalet deltagare 7 108 l 400 -

kostnad/sysselsmånad 12 300 7 400 -

Utbildningsvikariat

kostnad miljoner kr 869 1712 l 623 -

totala antalet deltagare 29 000 41000 42 000 -

kostnad/deltmånad 7 800 12 200 10 900 -

Arbetslivsutveckling AL U

kostnad miljoner kr l 107 5 737 4 874 -

totala antalet deltagare 53 000 167 000 147 000 -

kostnad/deltmânad 7 800 9 900 9 900 -

Arbetsmarknadsinstitut med

utbildningsbidrag

kostnad miljoner kr 775 515 584 -

utbildningsbidrag

totala antalet deltagare 36 000 34 000 41 000 -

kostnad/de1t.månad 8 000 6 500 6 100 -

Avdrag enligt RFV.

416 Bilaga 3 -Antal deltagare och kostnader...

Total kostnad för kontantstöd och åtgärder under budgetåren 1990/91 till 1994/95 samt budget 1995/96.

Budgetår 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96

Budget 18 mån.

Kontantstöd miljoner kr 31 221 38 224 39 113 42 998 andel % 52 57 56

Åtgärder

miljoner kr 29 114 28 881 31 086 35 905 andel % 48 43 44

Summa kostnader miljarder kr 60 335 67 105 70 199 78 903 andel % 100 100 100

Utbetalda arbetslöshetsersättningar inklusive KAS och permitteringslön, exklusive egenavgifter. .

Källor: Arbetsmarknadsverkets årsredovisningar 1993/1994 och 1994/ 1995 med vissa justeringar samt uppgiñer från AMS.

Bilaga 4 Vissa uppgifter om ett urval... 417

4¶Vissa om ett urval av

Bilaga uppgifter

arbetsmarknads-, närings- och

stöd samt om

regionalpolitiska städprogram i Sverige avseende

EU:s strukturfoner och

gemenskapsinitiativ

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade till

för att underlätta m.m.

arbetsgivare anställning,

Allmänna villkor för de arbetsmarknadspolitiska stöden redovisas i kapitel Nedan anges bl.a. beslutsfonner och i förekommande fall krav på samverkan eller samordning mellan politikområdena, uttryckt i exempelvis författningstext. Uppgifterna avser förhållandena i november 1995.

Rekryteringsstöd

Beslut rekryteringsstöd fattas vanligen arbetsfönnedlaren i anslut-

om av ning till fönnedlingsarbetet. Arbetsmarknadsverkets regelsystem kring rekryteringsstöd förutsätter ingen samordning med regional- eller näringspolitiska instanser före beslut om att bidrag skall utgå.

Utbildning i företag

Beslut om bidrag till utbildning i företag fattas länsarbetsnämnden.

av Arbetsmarknadsverkets regelsystem kring bidrag för utbildning i företag förutsätter ingen samordning med regional- eller näringspolitiska instanser före beslut om att bidrag skall utgå.

418 Bilaga 4 Vissa uppgifter om ett urval...

Utbildningsvikariat

Arbetsförmedlingen avgör hur utbildningstiden fördelas på vikarier, anvisar vikarier samt fastställer möjligt avdrag och meddelar företaget. Arbetsmarknadsverkets regelsystem kring utbildningsvikariat förutsätter ingen samordning med regional- eller näringspolitiska instanser före beslut om att bidrag skall utgå. Utbildningsvikariat gäller t.o.m. 1996.

Beredskapsarbete

i Endast sådana angelägna arbetsuppgifter som ökar antalet anställda utöver arbetsgivarens ordinarie budget får vara beredskapsarbete. Byggnads- eller anläggningsarbete får anordnas som beredskapsarbete bara om länsstyrelsen har godkänt arbetet från regionalpolitiska och andra samhälleliga synpunkter.

Innan ett byggnads- eller anläggningsarbete för en affärsmässig rörelse anordnas beredskapsarbete skall möjligheten prövas att få l

som regionalpolitiskt företagsstöd eller annan lämpligt stöd. Ett sådant arbete

i får inte anordnas beredskapsarbete det kan medföra f

som om konkurrensfördelar i förhållande till likartade befintliga företag i regionen. Ett statsunderstött privat eller statligt byggnadsarbete får inte vara dubbelsubventionerat.

Beslut beredskapsarbete fattas vanligen av länsarbets-

om nämnd/arbetsfönnedling. AMS beslutar i ärenden gäller investe-

som ringsarbeten med en beräknad bidragskostnad om minst 7 miljoner kronor.

Arbetslivsutveckling

Arbetslivsutveckling ALU kan bedrivas bl.a. för att utveckla det lokala 3

för verksamhet eller förbereda Å

näringslivet, att starta kooperativ start av

eget företag förutsatt att det finns någon lämplig anordnare. ALU kan också anordnas hos företag. Verksamheten får dock inte användas för att ersätta annan arbetskraft och inte heller i övrigt användas för att utföra ordinarie arbetsuppgifter.

Inom ramen för ALU bör de som förbereder start av eget företag kunna komplettera bristande kunskaper inom t.ex. företagsekonomi och marknadsföring och genomföra bl.a. marknadsundersökningar. När överenskommelse träffas om arbetslivsutveckling bör förutsättningarna för att bevilja starta eget-bidrag finnas med i bilden, enligt AMS. Starta eget-bidrag får inte utgå till ALU-anvisad under anvisningsperioden

- ALU får alltså inte innefatta kommersiell verksamhet. Varje

Vissa uppgifter om ett urval... 419

länsarbetsnämnd skall utfonna en policy för vad som skall gälla i fråga om starta eget, som förbereds inom arbetslivsutveckling.

Arbetsförmedlingen beslutar om arbetslivsutveckling genom att träffa överenskommelse med den som är arbetslös samt anordnaren. Den arbetslöse som deltar i ALU-verksamhet uppbär ersättning från a-kassa eller KAS. statsbidrag får lämnas till den som i samverkan med länsarbetsnämnden anordnar arbetslivsutveckling. Bidrag får lämnas för vissa merkostnader som föranleds av verksamheten. Här finns variationer mellan län och arbetsförmedlingar.

Enligt AMS bör den lokala arbetsförmedlingen efter samråd med företrädare för näringsliv, offentlig sektor, fackliga organisationer, branschorganisationer och övrigt föreningsliv bestämma vilken inriktning och organisation som ALU-verksamheten skall ha.

Inom ramen för ALU har försöksverksamhet med arbetsmarknadspolitiska åtgärder för arbetslösa civilingenjörer respektive marknadsförare i kombination med kunskapsspridning/näringspolitiskt stöd till småföretag i syfte att stärka företagens konkurrenskraft. Verksamheten tillkom efter gemensamt initiativ från AMS och NUTEK. I ALU-projekt för civilingenjörer, AMC, har industriforskningsinstituten genom sin samarbetsorganisation IRIS Industrial Research Institute Sweden fungerat som anordnare och samordnare.

Starta eget-bidrag

Starta eget-bidrag syftar till att stimulera nyföretagande i sin tur

som genererar sysselsättning. Bidrag får lämnas endast till den som har goda förutsättningar att bedriva verksamheten och endast om verksamheten bedöms få tillfredsställande lönsamhet och bedöms bidragstagaren

ge varaktig sysselsättning.

Arbetsförmedlingen beslutar om starta eget-bidrag. Innan bidrag lärrmas skall yttrande om det inte bedöms onödigt -inhämtas från

- som lämpligt organ om personens förutsättningar att bedriva näringsverksamheten.

Starta eget-bidrag skall enligt AMS prioriteras mycket högt bland de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och sökande med hållbara affärsidéer bör endast i undantagsfall få avslag. Konkurrensskäl eller risk för överetablering inom en bransch är enligt AMS inget skäl för att inte bevilja bidrag. Däremot kan konkurrenssituationen påverka bedömningen av verksamhetens lönsamhet, vilket kan leda till att bidrag

inte beviljas.

420 Bilaga 4 Vissa uppgifter om ett urval...

Otraditionella insatser

En icke oväsentlig del av de otraditionella insatserna går till företagsoch näringslivsinriktade åtgärder. 22 procent eller drygt 35 miljoner kronor budgetåret 1992/93.

Vissa företagsstöd inom näringspolitiken

Regionala utvecklingsbolag ALMI får på Företagsekonomiska

- grunder besluta om finansiering för att främja etablering och utveckling av små och medelstora företag. Detta regleras i förordningen

1994:1100 om finansiering av regionala utvecklingsbolag.

Nyñretagarlån

Nyföretagarlånen skall användas för att främja etableringen av nya företag. och får endast lämnas i samband med att en företagare påbörjar sin verksamhet. De lämnas till nyetablerare som inte kan lösa finansieringen av sitt företags uppbyggnad på ett traditionellt sätt, men som ändå bedöms kunna bedriva en lönsam verksamhet. Lånen, kan endast sökas i samband med att helt nya aktiebolag startas av en eller fler fysiska personer. Nyföretagaren förutsätts svara för minst 10

procent av kapitalbehovet med egna medel, men nyföretagarlånet skall

svara för högst 30 procent. Det resterande behovet förutsätts bli täckt genom normala bankkrediter.

Nyföretagarlånet skall som mest kunna uppgå till 1 miljon kronor och bör i regel inte understiga 100 000 kronor. Lånets löptid är högst 15 år med upp till 5 års amorteringsfrihet. Lånet är ränterabatterat i fem år, varav de två första åren är helt räntefria.

Sammanlagt hade våren 1995 ca 4 000 personer startat ca 2 300 företag med hjälp av nyföretagarlån till ett totalt lånebelopp på ca 465 miljoner kronor. Industri- och nyföretagarfonden beräknade då att 5 000

6 000 personer hade kunnat beredas stadigvarande arbete med hjälp av sådana lån. Huvudmarmaskapet för nyföretagarlånen behandlas i avsnitt 5.1. Källa: Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU8 Näringspolitik och SFS 1994:1100.

Företagarlån till kvinnor

Företagarlån till kvinnor lämnas till kvinnor som startar eller driver mindre företag. Lån får lämnas med högst 150 000 kronor och får täcka högst 50 procent av det beräknade finansieringsbehovet om resten av

Vissa uppgifter om ett urval... 421

finansieringen är tryggad. Länets löptid här högst tio är och det får vara amorteringsfritt högst tredjedel den totala länetiden. Räntefrihet

en av kan beviljas mellan ett och två år.

Vid bedömningen av om företagarlån till kvinnor kan lämnas skall hänsyn tas till andra former av stöd som kan ha utgått. Längivningen sker uteslutande ALMI:s regionala bolag. På regional nivå bör

genom samverkan ske mellan bolaget, länsarbetsnämndema, arbetsförmedlingarna, länsstyrelserna och lokala nyföretagarcentra i kommunerna, enligt regeringen i 1994 års budgetproposition. Källa: Prop. 1994/95:100 bil. 13 och SFS 19901100.

Utvecklingskapital

Utbildning av företagets personal i ekonomi, ny teknologi, miljö m.m. får finansieras med utvecklingskapital. Utvecklingskapital lämnas som vill-

korslån eller medelstillskott. Finansiering med utvecklingskapital får ske med högst 50 procent den beräknade kostnaden för projektet. Källa:

av SFS 1994:1100.

Vissa företagsstöd inom regionalpolitiken

Det finns ett flertal företagsinriktade stödformer inom regionalpolitiken.

Regionalpolitiskt företagsstöd lämnas enligt SFS 1990:642 som lokaliseringsstöd bestående lokaliseringsbidrag respektive -län,

utvecklingsbidrag, sysselsättningsbidrag och lån till investmentbolag.

Endast de regionalpolitiska stöd som utgörs av bidrag behandlas här. Förutom olika former av regionalpolitiskt företagsstöd redovisas nedan landsbygdsstäd och tillfälligt småföretagsstöd Andra stödformer av regionalpolitisk karaktär som dock inte tagits med i sammanställningen är ersättning för nedsättning av socialavgifter och transportstöd.

För regionalpolitiskt stöd finns två stödområden, betecknade 1 och I vissa fall kan lokaliseringsstöd och utvecklingsbidrag också lämnas i område eller ort utanför stödområdena som har drabbats av mycket omfattande strukturförändringar tillfälligt stödområde. För dessa stödfonner gäller att de endast kan lämnas till en verksamhet som bedöms få en tillfredsställande lönsamhet och ge de anställda varaktig sysselsättning. Minst 40 procent av det antal arbetsplatser som tillkommer till följd stödet skall i princip förbehållas vardera könet.

Regionalpolitiskt företagsstöd kan lämnas till bl.a. företag som

bedriver eller avser att bedriva industriell verksamhet, industriserviceverksamhet, uppdragsverksamhet med inriktning mot näringslivet och

422 Bilaga 4 Vissa uppgifter om ett urval...

privat tjänste- och serviceverksamhet som inte riktar sig till en lokal eller

regional marknad. Beslut om regionalpolitiskt företagsstöd fattas länsstyrelsen och i

av vissa fall av NUTEK eller regeringen.

Lokaliseringsbidrag

Lokaliseringsbidrag är den ena av två stödfonner inom lokaliseringsstödet. Lokaliseringsbidrag får lämnas i samband med investeringar i byggnader och maskiner om investeringen beräknas leda till ökad

sysselsättning på orten. l undantagsfall kan lokaliseringsbidrag lämnas

även utan att det leder till ökad sysselsättning.

Bidragets storlek skall bestämmas bl.a. med hänsyn till antalet nya arbetstillfällen, investeringens storlek och inriktning och konkurrensförhållandena på den marknad där verksamheten skall bedrivas. Bidraget får dock inte vara högre än vad behövs för att investeringen skall

som komma till stånd. Tillväxtaspekten skall uppmärksammas vid stödgivningen och det skall tillses att de små och medelstora företagen utvecklas positivt, särskilt i de högst prioriterade områdena. Bidragsreglerna innehåller olika procentsatser med vilka bidrag får lämnas vid olika typer av investeringar. Källa: SFS 1990:642.

Utvecklingsbidrag

Utvecklingsbidrag kan lämnas till utgifter för investeringar i form av patent, utbildning, marknadsföring, produktutveckling m.m. Utvecklingsbidraget kan lämnas i fonn av ett bidrag, ett villkorslän eller ett medelstillskott.

Vid beviljande av utvecklingsbidrag skall särskilt beaktas

om investeringen kan leda till nya arbetstillfällen. Tillväxtaspekten skall uppmärksarmnas vid stödgivningen och det skall tillses att de små och medelstora företagen utvecklas positivt, särskilt i de högst prioriterade områdena. På samma sätt som för lokaliseringsbidraget innehåller bidragsreglema olika procentsatser med vilka stöd får lämnas vid olika typer av investeringar och i olika stödomräden. Källa: SFS 1990:642.

Sysselsättningsbidrag

Sysselsättningsbidrag lämnas endast antalet sysselsatta ökar till följd

av anställning.

Vissa uppgifter om ett urval... 423

Bidraget lämnas i de båda stödområdena för varje årsarbetskrañ enligt följande:

Stödområde l Stödområde 2

Förstaårsbidrag 60 000 kr 40 000 kr Fortsatt bidrag för andra året 50 000 kr 30 000 kr tredje året 40 000 kr 25 000 kr fjärde året 30 000 kr 15 000 kr femte året 20 000 kr 10 000 kr Totalt 200 000 kr 120 000 kr

För nyetablerad verksamhet lämnas förstaårsbidrag för det totala antalet årsarbetskrañer under det första kalenderåret då verksamheten har bedrivits. För pågående verksamhet gäller andra regler. Källa: SFS 1990:642.

Landsbygdsstöd Landsbygdsstöd kan bl.a. lämnas som avskrivningslån och kreditgaranti. När avgör stöd skall beviljas skall särskilt beaktas om verksamman om heten kan bedömas varaktig sysselsättning, om den kan bedömas bli ge lönsam på sikt och stödet kan komma att påverka konkurrensom förhållandena på den marknad där verksamheten skall bedrivas. Vid prioritering stödansökningar bör tillväxtfrämjande investeav ringar med direkt sysselsättningsökning komma i första hand. Länsstyrelsen fattar beslut vilka områden inom länet som skall anses som om glesbygdsområden eller landsbygdsområden. Beslut stöd fattas av om länsstyrelsen i det län där verksamheten skall bedrivas. Glesbygdsområden bör därvid prioriteras före landsbygdsområden. Källa: SFS 1994:577 och Statsliggaren 1995/96 X/A.

Tillfälligt småñretagsstöd

För att främja sysselsättningsskapande investeringar och inomregional balans finns tillfälligt småföretagsstöd under perioden den l juli 1994- 31 december 1996. Stödet lämnas i huvudsak enligt samma regler som gäller för lokaliserings- och utvecklingsbidrag och skall avse åtgärder

som beräknas leda till långsiktig sysselsättning.

Stöd får lämnas till företag i hela landet som har högst 50 anställda och uppfyller vissa andra krav, bl.a. koncemoberoende och viss högsta

i 424 Bilaga 4 Vissa uppgifter ett urval...

- om .

omsättning eller balansomslutning. Stödet får inte lämnas till företag i vissa branscher. Det får inte innebära att verksamhet flyttar från ett

en län till ett annat. Den maximala bidragsnivån får högst 15 procent

vara av de totala utgiftema vid vissa investeringar eller för patent, marknadsföring, produktutveckling, utbildning e.d.

Beslut om tillfälligt småforetagsstöd fattas länsstyrelsen. Källa:

av SFS 1994.- 773.

EU:s strukturfonder och

gemenskapsinitiativ

- Sverige beräknas få 13 miljarder kronor från EU:s stnikturfonder

ca under perioden 1995-1999. Ungefär 90 procent EU:s stnikturfonds-

av medel riktas mot särskilda Verksamhetsmål är fastställda EU. Ca

som av 9 procent av stmkturfondsmedlen beräknas gå till gemenskapsinitiativ for att främja samarbetet inom EU. Såväl insatserna inom verksamhetsmålen gemenskapsinitiativen skall kompletteras nationella

som av satsningar. Stödet förutsätter alltså nationell medfinansiering. De Verksamhetsmål är aktuella for Sveriges vidkommande är:

som

Mål2

Stödet är inriktat på omvandling regioner med industrier på tillba-

av kagång. Inom de fem geografiska områden får mål 2-stöd i Sverige

som prioriteras satsningar på små och medelstora företag bl.a. stärkt

genom konkurrenskraft och satsningar på nyföretagande. Planerna innefattar även kompetenshöjande åtgärder exempelvis marknadsföring och informationsteknik och infrastruktursatsningar exempelvis utbildningsmiljöer och byggande av nätverk. Vidare planeras utveckling kultur-

av och naturmiljöer samt främjande av turism. De berörda länsstyrelserna är ansvariga for infonnation om mål

Mål3

Programmet är inriktat på personer som är arbetslösa. Stödet hela

avser Sverige. Medel kan beviljas for projekt syftar till att

som

slussa ungdomar i åldrarna 17-24 år på arbetsmarknaden

bekämpa långtidsarbetslöshet 0 integrera personer som löper risk att uteslutas från arbetsmarknaden

invandrare i storstadsområdena och arbetshandikappade

Vissa uppgifter om ett urval... 425

Projekten bygger på lokala initiativ och skall ligga i linje med den ordinarie arbetsmarknadspolitiken. Det svenska programmet är inriktat på kompetensutveckling, insatser för deltagare i datortek/aktivitetscentra, vägledning och rådgivning samt stöd for att skapa nya arbetstillfällen inom små och medelstora företag. AMS och länsarbetsnämnden i respektive län svarar for information om mål

Mål4

Stödet är inriktat kompetensutveckling för anställda for att underlätta omställning vid strukturforändringar. Stödet avser hela Sverige. Syftet är att de anställdas ställning skall stärkas genom kompetensutveckling samt utveckling arbetsorganisation och företag. Programmet är i första

av hand riktat till företag med till 49 anställda men insatser kan även

upp bli aktuella for företag med till 250 anställda. Även kvinnliga

upp anställda inom offentlig sektor kan omfattas av stöd. Svenska EU programkontoret för utbildning och kompetensutveckling lämnar närmare information om mål 4-stödet.

Mål 5a

Programmet är inriktat på att främja landsbygdens utveckling genom att

påskynda anpassningen jordbruksstrukturen och strukturen inom

av ñskerisektom. Stödet är inriktat på

kompensationsbidrag riktat till jordbrukare i vissa mindre gynnade 0

områden

startstöd till under 35 år vill starta heltidsforetag inom 0 personer som

jordbruk, trädgårds- eller rennäring

stöd till investeringar den förädlar eller saluför produkter från 0 av som

jord- eller skogsbruk

stöd till fisket

Länsstyrelsen, Jordbruksverket respektive Fiskeriverket för infor-

svarar mation olika områden.

Mål 5b

I Sverige finns fem olika mål Sb-områden. Hög prioritet ges till företagsutveckling, turism, kompetenshöjande insatser och infonnationsteknologi. För att underlätta investeringar i småföretag lämnas ett särskilt

426 Bilaga 4 Vissa uppgifter om ett urval...

investeringsstöd. Mål 5b-stödet skall underlätta utvecklingen i

landsbygdsområden och skärgården utveckling andra näringar

genom av

än jordbruk t.ex. servicenäringar, turism och småföretagande. Vissa

kommuner och delar av kommuner ingår i mål Sb-området. Länsstyrelsen i berörda län lämnar ytterligare infonnation.

Mål 6

Stödet skall bidra till utveckling extremt glecbefolkade områden

av högst 8 invånare/kvadratkilometer. Stödet skall insatser inom

avse

kompetenshöjning, jordbruk, ñske, naturresurser, företagsutveckling, samisk utveckling och lokal utveckling. I det godkänts

program som av EU-kommissionen ingår bl.a. arbetstillfällen skall skapas eller

att nya bibehållas, att arbetslösheten skall minskas och företag skall

att nya

skapas.

Gemenskapsinitiativ

Gemenskapsinitiativen hanterar frågor särskild betydelse i ett

av europeiskt sammanhang. De skall utgöra ett komplement till EU:s övriga strukturpolitik. Syftet är att stärka transnationellt och regionalt samarbete. Under perioden 1994-1999 skall gemenskapsinitiativen inriktas på

0 samarbete och nätverk mellan flera regioner inom ett medlemsland

samt regionalt samarbete mellan nationer

landsbygdsutveckling

stöd till områden i EU:s yttersta periferi

främjande av sysselsättning och utveckling mänskliga

av resurser

minskning av problemen vid strukturförändringar

krisdrabbade storstadsområden

omstrukturering ñsket

För svenskt vidkommande är följande initiativ aktuella: Interreg 11, Leader Employment, Adapt, SA/IE, Urban och Pesca. En stor del

av de svenska medlen till gemenskapsinitiativ går till Interreg II. Gemenskapsinitiativet Employment skall bidra till att skapa sysselsättning och höja arbetskraftens kompetensnivå nationella och innovativa

genom projekt. SME skall underlätta småföretagens tillväxt och roll

som

sysselsättningsfrämjare.

Bilaga 5 -Kommittédirektiv 427

5¶Kommittédirektiv

Bilaga

Dir.

1995:33

till kommittén om arbetsmark-

Tilläggsdirektiv nadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning A 1994:01

Beslut vid regeringssamrnanträde den 23 mars 1995

Sammanfattning uppdraget

av Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades den 25 november 1993 kommitté med uppdrag att utreda arbetsmarknadspolitikens roll,

en omfattning, inriktning och avgränsning A 1994:01. Därefter har förutsättningama för kommitténs arbete förändrats i flera avseenden. Flera utredningar med uppdrag anknyter till och delvis överlappar

som kommitténs arbete har tillsatts. Det uppdrag som angavs dir. 1993: 132 bör därför i vissa avseenden förändras.

De senaste årens erfarenheter har accentuerat behovet av att utveckla arbetsmarknadspolitiken. Utgångspunkter för denna utveckling är

att arbetsmarknadspolitiken skall bidra till ekonomisk tillväxt, att kompetensutvecklingen måste intensiñeras, och att arbetslinjen skall stärkas.

Kommittén skall i sitt fortsatta arbete bygga på den nya inriktning av

arbetsmarknadspolitiken, den kommit till uttryck i den ekonomisk-

som

politiska propositionen från november 1994 och i budgetpropositionen i

januari 1995. Kommittén bör dock slutföra utvärderingen av arbetsmarknadspolitiken den utformats under de senaste åren.

som

Sammanfattningsvis skall följande huvudfrågor analyseras.

Hur bör arbetsmarknadspolitiken utfonnas för att främja en -

balanserad tillväxt och sysselsättning i hela landet

428 Bilaga 5 -Kommittédirektiv

Hur kan arbetsmarknadspolitiken bättre bidra till att stödja -

kompetensutvecklingen i arbetslivet Hur kan arbetsmarknadspolitiken främja en expansion i näringslivet,

bidra till ny- och småföretagande och till ökad flexibilitet på

arbetsmarknaden

Hur effektiva är de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och hur bör -

de utformas i framtiden Hur kan de aktiva inslagen i arbetsmarknadspolitiken förstärkas

Hur kan arbetsfönnedlingsverksamheten stärkas

Hur kan arbetsmarknadspolitiken bättre motverka könssegregeringen . -

på arbetsmarknaden

Hur kan arbetsmarknadspolitiken bättre stödja svaga grupper på -

arbetsmarknaden

Kommitténs fortsatta arbete bör inriktas på de angivna huvudfrågoma. De i de tidigare direktiven angivna uppgiftema rör organisations-

som frågonfrågoma inför medlemskapet i EU och arbetslöshetsförsäkringens tekniska utfomining utgår därför.

Nya krav på arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitiken är av central betydelse för att skapa tillväxt, stabilitet och rättvis fördelning i samhället. Arbetslöshet är

en misshushållning med nationens viktigaste tillgång: märmiskors kompetens och deras vilja till arbete och utveckling. Arbetslöshet

är en belastning för såväl den enskilde som för samhället. Individens och samhällets utveckling är beroende att arbetslösheten bekämpas.

Den dramatiska utvecklingen på arbetsmarknaden under år har

senare utsatt arbetsmarknadspolitiken för stora påfrestningar. Bördan har varit tung. Åtgärdsystemet har överlastats och skapat risker för effektivitets-

förluster och konkurrenssnedvridning. Arbetslinjen har urholkats

och en allt större del de samlade arbetsmarknadspolitiska har

av resurserna styrts över till passivt kontantstöd. Samtidigt har åtgärder vid sidan

av ordinarie arbetsmarknaden växt i omfattning och betydelse.

Arbetsförmedlingen har genom det ökade trycket tvingats att i allt högre grad administrera arbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Risken finns då att möjligheterna minskar att aktivt medverka till att lediga platser snabbt blir tillsatta.

Internationella erfarenheter visar att det är mycket svårt för nation

en att på ett påtagligt sätt få ner den öppna arbetslösheten när den gång

en uppnått höga nivåer. I synnerhet drabbar detta vissa särskilt utsatta grupper som riskerar att för gott slås ut från arbetsmarknaden. Om inte

Bilaga 5 -Kommittédirekriv 429

aktiva insatser vidtas riskerar att arbetslösheten befäster sitt grepp och pennanentas på för svenska förhållanden mycket hög nivå. Demia

en utveckling måste brytas.

Underskottet i statens finanser har ytterligare skärpt kravet på

effektivitet och nytänkande inom arbetsmarknadspolitiken. Arbets-

marknadspolitiken måste i denna situation utvecklas och skärpas så

nya att den även framgent kan fylla sin uppgift.

Utredningsuppdraget

Arbetsmarknadspolitikens roll

En viktig uppgift för kommittén är att analysera arbetsmarknadspolitikens roll i samhällsutvecklingen.

Arbetsmarknadspolitiken har många beröringspunkter med andra

politikområden. Därmed blir också ansvaret och samverkan i vissa sammanhang diffusa mellan olika sektorer såsom staten, kommunerna,

näringslivet. Även inom sektorerna kan ansvarsfördelningen ibland bli

oklar mellan berörda myndigheter, förvaltningar, organisationer m.fl.

Kommittén skall kartlägga vilka aktörer som tilldelats uppgifter och

inom områden ligger nära arbetsmarknadspolitiken och ansvar som bedöma ansvarsfördelningen och samverkan är effektiv. De senaste

om åren har även antalet informella aktörer ökat, som t.ex. aktivitet-

mer scentra för arbetslösa. Kommittén bör även se över arbetsfönnedlingens förhållande till dessa aktörer.

Kommitténs förslag bör stimulera utveckling av samarbete och

en samverkan i nätverk än striktare gränsdragningar mellan olika

snarare offentliga centralt, regionalt och lokalt. Av betydelse för framtiden

organ är också att utveckla samspelet i arbetsmarknadspolitiken med de in-

görs parterna på arbetsmarknaden. satser som av

Den ekonomiska politiken - En framgångsrik ekonomisk politik förutsätter en aktiv arbetsmarknadspolitik. Och omvänt. En arbetsmarknad i grav obalans kan aldrig åtgärdas med enbart arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Samtidigt är väl fungerande arbetsmarknad en förutsättning för att inflationen

en skall kunna hållas tillbaka när tillväxten ökar. En bestående hög arbetslöshet är grundorsakema till hotande ond cirkel i ekonomin som

en av en allvarligt försvårar möjligheterna att sanera statsfmansema. Resurser och människor låses fast i passiva insatser till höga kostnader.

Arbetsmarknadspolitiken är integrerad del av den ekonomiska

en politiken. Den har dels till uppgift att fönnedla platser, dels att främja

430 Bilaga 5 -Kommittédirektiv

anpassning mellan arbetskraft och efterfrågan. Dänned kan sysselsättningen höjas och arbetslösheten minskas utan att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår.

Arbetsmarknadspolitiken har också uppgiften att medverka till att

utjämna konjunktursvängningar genom att anpassa omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Arbetsmarknadspolitiken har också roll i fördelningspolitiken. Hög

en sysselsättning och tillväxt är grundläggande förutsättningar för rättvis

fördelning. Oberoende av konjunkturläge är det därför viktig uppgiñ

en för arbetsmarknadspolitiken att främja sysselsättningen för arbetshandikappade och andra med ställning arbetsmarknaden.

grupper en svag

Den stabiliseringspolitiska börda lagts på arbetsmark-

som nadspolitiken under senare år är ungefär dubbelt så stor vid

som konjunktumedgången i början 1980-talet. Antalet

av personer som sysselsättd genom vissa konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder har nu fått en sådan omfattning att de inte längre utgör marginella inslag i samhällsekonomin eller kan selektiva åtgärder.

ens ses som

Arbetsmarknadspolitiken har dänned tvingats att verka i

en ny situation som skiljer sig väsentligt från den när grunddragen i den nuvarande arbetsmarknadspolitiken utformades. Den kraftigt förändrade situationen gör också att de slutsatser kommit fram vid tidigare

som utvärderingar av arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte uppenbart gäller dagens situation eller den situation kan förväntas under resten

som nu av 1990-talet.

De problem som nu upplever är inte bara kortsiktig

av konjunkturkaraktär utan det finns även långsiktiga strukturella förändringar som står inför och ställer ökade krav på

som arbetsmarknadens funktionsfönnåga och på arbetsmarknadspolitiken. Arbetskraftens kompetens måste höjas för att underlätta strukturomvandlingen samt för att bidra till hög tillväxt. Från både

en arbetsgivare och arbetstagare ökar kraven på anpassning och flexibilitet.

Kommittén skall analysera hur arbetsmarknadspolitiken aktiv

som en del av den ekonomiska politiken bäst kan främja tillväxt och sysselsättning. Av särskild betydelse är att expansion i näringslivet understöds och att flaskhalsar i ekonomin undviks.

Kommittén skall även analysera de förändringar strukturell

av mer art som har betydelse för arbetsmarknadspolitiken. Hänned frågor

avses som rör ny teknik, ny arbetsorganisation behov av ökad flexibilitet etc.

Utbildningspoli tiken

Utvecklingen av välfärden, den ekonomiska tillväxten och näringslivets internationella konkurrenskraft är helt beroende individemas

Bilaga 5 Kommittédirektiv 43l

kompetensutveckling. En god utbildning är berikande för individen och ökar hennes möjligheter till personlig utveckling och förmåga att påverka sin livssituation. Utbildningen har också avgörande betydelse för att tillgodose företagens behov kompetent arbetskrañ. Detta behov ökar

av snabbt.

Brist på kompetent arbetskraft kan skapa hinder för en ekonomisk expansion, s.k. flaskhalsproblem. En viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken är därför att minska klyftan mellan de ökade kraven på kompetens och den tillgängliga kompetensen hos individerna.

Arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik har många beröringspunkter. Utbildningspolitikens uppgift är främst att tillgodose långsiktiga utbildningsbehov. Arbetsmarknadsutbildningen utgör en del av vuxenutbildningen och spelar en viktig roll för att på kort sikt korrigera obalanser, för att främja strukturomvandlingen på arbetsmarknaden och motverka arbetslöshet.

Arbetsmarknadsutbildningen skall inte ta över ansvaret för att tillgodose grundläggande allmänteoretiska utbildningsbehov som skall tillgodoses det reguljära utbildningsväsendet. Ansvarsfördel-

genom ningen mellan arbetsmarknadsutbildningen, skolan och övrig vuxenutbildning är ibland oklar.

Kommittén skall, i samverkan med den den kommitté som inom kort tillsätts med uppdrag att se över vuxenutbildningen, analysera samspelet mellan arbetsmarknadsutbildning och den övriga vuxenutbildning och reguljära skolan. Det inbegriper också kommunernas ansvar för ungdomar.

Arbetsgivaren har huvudansvaret för kompetensutveckling i företag och förvaltningar. Däremot är ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadspolitiken, andra politikområden och företagen fortfarande oklar när det gäller kompetenshöjning sysselsatta och arbetslösa. Kommittén

av skall även i dessa frågor samråda med Vuxenutbildningsutredningen.

Socialpoli tiken

- Under den nuvarande djupa och långa lågkonjunkturen har arbetsmarknadspolitiken tenderat att få en socialpolitisk prägel.

Åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken skall stärka individerna på arbetsmarknaden. Det egentliga syftet är inte att medverka till den enskildes försörjning utan att öka möjligheterna till försörjning genom arbete.

Liksom inom arbetsmarknadspolitiken under senare år ett ökat inslag

arbetslinje införts inom socialpolitiken. Ibland har detta skett i av samverkan mellan socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Kraven på

432 Bilaga 5 -Kommirtédirektiv

socialbidragstagama att aktivt söka arbete har i vissa fall varit större än

på arbetsförmedlingens arbetssökande.

Kommittén skall analysera och klargöra samverkan och ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna i fråga om arbetsmarknadsoch socialpolitiken. Det gäller inte minst ansvaret för ungdomar.

Inom sjukförsäkringen har arbetslinjen accentuerats sedan alltmer. Syftet har framför allt varit att genom aktiva och tidiga rehabiliterings-

insatser minska antalet skadefall, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar. I samma syfte har arbetsmiljölagstiñxiingen skärpts och arbetsgivarna har ålagts ett större rehabiliteringsansvar.

Den fortsatt refonneringen av socialförsäkringen syftar bl.a. till att

renodla sjukförsäkringen och förtidspensioneringen till ohälsofor-

en säkring. Medicinska kriterier ges därvid större tyngd vid prövningen

av arbetsfönnågan. Detta kan medföra ökade krav på arbetsmarknadspolitiska insatser i de fall den enskildes svårigheter mer hänger med

samman sociala förhållanden eller en allmänt svag position på arbetsmarknaden.

Kommittén skall analysera hur arbetslinjen skall kunna fullföljas och därvid särskilt överväga hur de yrkesinriktade rehabiliteringsinsatsema för olika grupper sökande med arbetshandikapp bäst skall utfonnas.

I detta sammanhang finns även anledning att belysa vägledningens roll i den rehabiliterande och arbetsförberedande verksamheten för arbetshandikappade och andra utsatta sökande.

grupper av

Kommittén skall analysera hur effektiviteten i de offentliga insatserna för de svagare grupperna kan höjas och föreslå åtgärder leder till ett

som effektivt utnyttjande av de samlade resurserna bl.a. genom samverkan och en tydlig ansvarsfördelning.

Invandrar- och flyktingpolitiken - Invandrare och flyktingar har stora svårigheter att komma på arbetsmarknaden och få en fast förankring i arbetslivet. Kommittén skall analysera behovet av insatser för att öka denna möjligheter att

grupps etablera sig på arbetsmarknaden samt klarlägga ansvarsfördelningen mellan Invandrarverket, kommunerna och Arbetsmarknadsverket.

Kommittén skall samråda med de utredningar dir. 1994:130 och 1994:129 som för närvarande arbetar med frågor som rör invandrar-

och flyktingpolitiken.

Närings- och regionalpolitiken

- Återgången till en fullgod arbetsmarknad i hela landet förutsätter ett omfattande ny- och småföretagande. En viktig uppgift för kommittén är att analysera hur man aktivt kan stödja och underlätta sådan

en utveckling via arbetsmarknadspolitiken.

Bilaga 5 -Kommittédirektiv 433

De relativt små företagen och arbetsplatserna har central betydelse för att skapa arbetstillfällen. Samspelet mellan förmedlingen och

nya särskilt de mindre företagen bör därför utvecklas med fördjupade insikter

de mindre företagens villkor och behov. Av största vikt blir därvid om insatser främjar företagens utveckling så att nya arbeten skapas.

som

Kommittén bör även belysa hur arbetsmarknadspolitiken kan samverka med närings- och regionalpolitiska organ på central och regional nivå för att underlätta ny- och småföretagande.

Arbetsmarknadspolitik och närings- och regionalpolitik har många beröringspunkter. En samordning mellan dessa politikområden är nödvändig för att den samlade politiken skall bli effektiv. Kommittén skall föreslå hur en sådan samordning bör göras. Utgångspunkten bör därvid att företagsutvecklande åtgärder i huvudsak vidtas inom

vara för närings- och regionalpolitiken. Samspelet mellan de olika

ramen politikområdena skall utvecklas så att tillväxten stärks.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna - De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har en rad effekter för såväl individen för samhällsekonomin i dess helhet. En viktig

som övergripande uppgift för utredningen är därför att analysera och utvärdera arbetsmarknadspolitiken utifrån dessa båda perspektiv.

Av avgörande betydelse för arbetsmarknadspolitiken är inte bara åtgärderna i sig utan också, och främst, möjligheterna för de arbetssökande att utveckla sitt eget engagemang och sin egen aktivitet. Åtgärderna måste ta sikte på att inte passivisera de arbetssökande utan skapa motivation och incitament för ett aktivt arbetssökande.

Kommittén skall härvid t.ex. utröna hur effektiviteten kan höjas med beaktande åtgärdernas inverkan på incitamentstmkturen, inlåsnings-

av effekter, undanträngningseffekter på den reguljära arbetsmarknaden, riskerna för konkurrenssnedvridning samt riskerna för missbruk. Utredningen bör utgå från tillgängliga analyser, även initiera egna

men utvärderingar. Kommittén skall härvid samråda med den utredningen

inom kort tillsätts med uppdrag att se över arbetslöshetssom försäkringen.

Ett flertal utvärderingar pekar på att arbetsmarknadspolitiska

har effekter på lönebildningen. Lönebildningen är i huvudsak en program fråga för parterna på arbetsmarknaden. Staten har emellertid ett ansvar för att offentliga regelsystem utformas så att en låg arbetslöshet är förenlig med en icke accelererande inflation- och löneökningstakt. Åtgärderna bör utformas så att de leder till en lönestruktur och en löneutveckling som bidrar till ett högt kapacitetsutnyttjande, produktiva

434 Bilaga 5 -Kommittédireküv

arbeten och en hög tillväxt. Ett väsentligt inslag bör därför att vara analysera hur befintliga regelsystem är utformade denna aspekt. ur Kommittén skall analysera konsekvenserna och eñektema den av hittills starka inriktningen av åtgärderna mot offentlig sektor. För att undvika negativa effekter har åtgärderna bedrivits inom områden , som inte skulle ha blivit utförda. En sådan kan i vissa fall . annars . leda till att den samhällsekonomiska avkastningen blir mycket låg. -. Kommittén bör analysera i vilken utsträckning detta varit fallet och i . förekommande fall föreslå åtgärder som ökar effektiviteten i de åtgärder som riktas mot offentliga sektom. Kommittén skall analysera i vilken utsträckning höga åtgärdsvolymer kan vara förknippade med avtagande samhällsekonomisk avkastning en liksom analysera riskerna och konsekvenserna bestående höga av åtgärdsvolymer när arbetslösheten minskar.

Arbetsförmedlingsverksamheten .

Kärnan i arbetsmarknadspolitiken utgörs den verksamhet bedrivs av som

vid arbetsförmedlingen. Det är förmedlingens effektivitet avgör

som politikens framgång. Fönnedlingens personal är ansiktet mot de arbetssökande och arbetsgivarna. Det är därför viktigt uppgift för kommittén att framlägga förslag en som kan höja kvaliteten i fönnedlingsarbetet. Privata arbetsförmedlingar har tillåtits från och med den l juli 1993. I avvaktan på den utvärdering av reformen riksdagen beställt skall som kommittén följa utvecklingen för privata arbetsfönnedlingar samt utröna deras möjligheter att verka parallellt och i konkurrens med den offentliga arbetsförmedlingen. Kommittén skall inte se specifikt på de kulturanknutna frågorna. Dessa frågor behandlas för närvarande interdepartemental av en arbetsgrupp. När denna arbetsgrupp är klar med sitt arbete kommer regeringen att ta ställning till om frågan skall utredas särskilt, tas upp av denna kommitté genom tilläggsdirektiv eller bli föremål för annan åtgärd.

Kommittén skall inte överväga organisationsfrågor. Myndigheterna

skall ha en målstyrd organisation. De är de mål och riktlinjer och de resurser för verksamheten regering och riksdag bestämmer som som skall vara styrande för organisationen. Inom denna skall ram

myndigheterna själva ha till uppgift och befogenhet att göra de

nödvändiga anpassningama av organisationen.

Bilaga 5 -Kommittédirektiv 435

Minskad könssegregering

- Den svenska arbetsmarknaden är starkt könssegregerad. Denna segregering är ett tecken på att arbetsmarknaden inte fungerar tillfredsställande. Både kvinnors och mäns möjlighet att få ett utvecklande arbete minskar och arbetsmarknadens anpassningsfönnåga försämras. Könssegregeringen motverkar den ekonomiska tillväxten.

Kommittén skall komma med förslag till åtgärder som bidrar till att minska könsuppdelningen på arbetsmarknaden.

Prioriterade grupper inom arbetsmarknadspolitiken

- Vilka grupper av arbetslösa som man riktar insatserna mot är av stor

betydelse för arbetsmarknadspolitikens effekter. En viktig uppgift för

kommittén blir därför att kartlägga arbetslöshetens struktur samt föreslå till vilka grupper arbetsmarknadspolitiken i första hand skall riktas.

En central fråga för arbetsmarknadspolitiken under de närmaste åren blir att begränsa den sammanlagda tid personer står utanför ett reguljärt arbete och därmed begränsa långtidsarbetslösheten.

Även satsningar på kan få negativa effekter

svaga grupper om de ges alltför stor omfattning. Exempelvis kan lönebildning och arbetsmarknadsbeteende påverkas. Kommittén skall därför granska och analysera hur politiken varit utfonnad och föreslå förändringar.

Ett utslag av utvecklingen på arbetsmarknaden är ökade svårigheter för bl.a. ungdomar med ofullständig utbildning, invandrare med låg

en utbildning eller dåliga kunskaper i svenska, flyktingar och arbetshandikappade att få ett varaktigt arbete. De stora krav på rationaliseringar och strukturförändringar i ekonomin som ställs i dag bidrar också till detta.

Tidsplan m.m. I arbetet skall beaktas innehållet i regeringens kommittédirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva offentliga

åtaganden dir 1994:23 och om att redovisa de jämställdhetspolitiska

konsekvenserna av sina förslag dir 1994: 124.

Utredningsuppdraget skall vara slutfört innan utgången av år 1995.

Arbetsmarknadsdepartementet

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennya gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönsteri svenskforsknings- 27. En strategi för kunskapslyftochlivslångt lärande. . finansiering. U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om könoch fördelning av fritidsresurser. C. 1990-talet.U. Vem bestämmervad EU:s internaSpelreglerinför 29.Forskning och Pengar. U. . regeringskonferensen1996. UD. 30. Borgenärsbrotten en översynav ll kap.

- Politikomrâdenunderlupp. Frågorom EU:s första brottsbalken.Fi. . pelare inför regeringskonferensen1996.UD. 31. Attityder och lagstiftning i samverkan Ett ár med EU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel. C. . erfarenheterav arbeteti EU. UD. 32.Möss ochmänniskor.Exempel bra Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och IT-användningblandbarn och ungdomar. SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. 33. Banverketsmyndighetsrollm.m. K. Batterierna enladdadfrága. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga,A. . - Omjärnvägenstrafikledning m.m. K. . 10.Forskning för vár vardag. C. ll .EU-mopeden.Ålders och behörighetskravför tvá- och trehjuliga motorfordon. K. 12.Kommuner ochlandsting med betalningssvárigheter. Fi. 13.Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. 14.Budgetlag regeringensbefogenheter

ñnansmaktensomrâde. Fi. 15.Union för bådeöstoch väst. Politiska, rättsliga och ekonomiskaaspekteravEU:s sjätte utvidgning. UD. 16.Förankringoch rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga rättigheteri EU. UD. 17.Bättretrafik medväginformatik. K. 18.Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, försäkringar. Fö. .Sverige EU ochframtiden. EU 96-kommitténs bedömningarinför regeringskonferensen1996. UD. 20.Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. U. 2 .Reform ochförändring. Organisationoch verksamhetvid universitet och högskolorefter 1993ársuniversitets-och högskolereform.U. 22.Inflytande riktigt Om eleversrätt till

inflytande, delaktighetoch ansvar.U. 23.Kartläggning och analysav denoffentliga sektorns upphandlingav varor och tjänstermed miljöpåverkan. N. 24.Från Maastrichttill Turin. Bakgrundochövriga EU-ländersförslag och debattinför regeringskonferensen1996. UD. .Från massmediatill multimedia att digitalisera svensktelevision. Ku.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Utbildningsdepartementet

Mössoch människor. Exempel bra Dennya gymnasieskolan hur gár det l

lT-användningbland barn och ungdomar. 32 Samverkansmönsteri svenskforskningsfinansiering.2

Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. 20 Utrikesdepartementet Reformoch förändring. Organisationoch verksamhet

Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför vid universitet och högskolorefter 1993árs regeringskonferensen1996.4 universitets-och högskolereform.21 Politikområdenunder lupp. Frågorom EU:s första Inflytande riktigt Om eleversrätt till

pelareinför regeringskonferensen1996.5 inflytande,delaktighetoch ansvar.22 Ett år med EU. Svenskastatstjänstemäns En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande. 27 erfarenheteravarbeteti EU. 6 Det forskningspolitiskalandskapeti Norden Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och 1990-talet.28 säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7 Forskning och Pengar.29 Union för bådeöstoch väst.Politiska, rättsliga och ekonomiskaaspekter EU:s sjätte Jordbruksdepartementet

av utvidgning. 15 Offentlig djurskyddstillsyn. 13 Förankringoch rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesräit,medborgarskapoch mänskliga Arbetsmarknadsdepartementet

rättigheter i EU. 16 Aktiv arbetsmarknadspolitik expenbilaga. 34

+ Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningarinför regeringskonferensen1996. 19 Kulturdepartementet Från Maastricht till Turin. Bakgrundoch övriga EU-ländersförslag Från massmediatill multimedia -

och debattinför

att digitalisera svensktelevision. 25 regeringskonferensen1996. 24

Näringsdepartementet Försvarsdepartementet

Kartläggningoch analysavden offentliga sektorns Totalförsvarspliktiga m95. Förslagomjobb/studier upphandling

av varor och tjänster med efter muck, bostadsbidrag,dagpenning,

miljöpåverkan. 23 försäkringar. 18

Civildepartementet Kommunikationsdepartementet

Fritid i förändring. Om järnvägenstraftkledningm.m. 9 Om kön och fördelning

av fritidsresurser. 3 EU-mopeden.Ålders- och behörighetskravför

Forskning för vår vardag. 10 tvá- och trehjuliga motorfordon. l 1 Attityder och lagstiftning i samverkan Bättre trafik medväginformatik. 17 bilagedel. 31

+ Ny kurs trañkpolitikeni + Bilagor. 26 Banverketsmyndighetsrollm.m. 33 Miljödepartementet

Batterierna en laddadfråga. 8

Finansdepartementet -

Kommuner och landstingmed betalnings svårigheter. 12 Budgetlag regeringensbefogenheter

finansmaktensomrâde. 14 Borgenärsbrotten en översynav ll kap.

brottsbalken. 30

FRITZES