Prop. 1995/96:222
Sysselsättningspropositionerna
Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåre t 1995/96, finansiering m.m
.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 juni 1996
Göran Persson
Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller regeringens förslag till vissa åtgärder för at t halvera arbetslösheten till år 2000.
En offensiv näringspolitik för tillväxt och sysselsättning föreslås ge nom program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt, för utö kat Östersjösamarbete samt för omställning till hållbar utveckling. För slag till ändrade anslag på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 redovisas.
Skatteförslag presenteras och aviseras i denna proposition för att bidra till att skapa den önskvärda stabiliteten samtidigt som den inhemsk a ekonomin främjas.
Utbildningssatsningen fullföljs genom att den reguljära utbildninge n byggs ut med 100 000 platser i vuxenutbildningen och 30 000 nya platser inom högskolan. Finansiering sker i huvudsak inom arbetsmarknadsområdet och genom höjning av energiskatterna. Därutöver sker finansering genom att utbildningssatsningen får effekt på den öppna arbetslöshete n och att belastningen på arbetslöshetsförsäkringen därmed minskar.
Inom det arbetsmarknadspolitiska området föreslås en ny inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Arbetslöshetsförsäkringen som en omställ ningsförsäkring förstärks. Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringe n bör enligt regeringen höjas från 75 procent till 80 procent den 1 januar i 1998. Kostnaden för höjningen bör finansieras fullt ut på arbetslöshets försäkringens utgiftssida.
Samtliga förslag finansieras fullt ut.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
såvitt avser skattepolitiken
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonsskattelage n (1988:327), 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i bilskrotningslage n (1975:343), 4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563 ) om tobaksskatt, 5. antar regeringens förslag till lag om tillfällig nedsättning a v stämpelskatt i vissa fall, 6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 7. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lage n (1994:1851) om skattelättnader för
s p a r a n d e i a l l e m a n s f o n d ,
såvitt avser näringspolitiken
8. till Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,
9. till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första hu vudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr, 10. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåre t 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning med 1 000 000 000 kr, 11. godkänner den föreslagna användningen av medel på det unde r sjunde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting (avsnitt 5.6),
såvitt avser en utbildning för tillväxt och rättvisa
12. godkänner att en utbildningssatsning görs i enlighet med de riktlinjer som regeringen förordar (avsnitt 6.3.1 och 6.4.1),
såvitt avser en arbetsmarknad för ökad trygghet och sysselsättning
13. antar regeringens förslag till lag om arbetslivsutveckling, 14. antar regeringens förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, 15. godkänner regeringens förslag att högst 620 000 000 kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får använ das för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten (avsnitt 7.2.5), 16. godkänner regeringens förslag i fråga om sammansättningen av arbetsförmedlingsnämnderna (avsnitt 7.2.6), 17. godkänner regeringens förslag att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun (avsnitt 7.2.6), 18. godkänner regeringens förslag om att sammanföra bidragen till deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett aktivitetsstöd och nivån på sådant stöd (avsnitt 7.2.7), 19. godkänner regeringens förslag i fråga om utomnordiska medborgares och arbetshandikappades rätt att studera inom det reguljära utbildningsväsendet motsvarande grundskole- och gymnasienivå inom ramen för arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 7.3.3), 20. godkänner regeringens förslag att anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion slopas fr.o.m. den 1 september 1996 (avsnitt 7.3.3), 21. godkänner regeringens förslag om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid rekryteringsstöd och statsbidrag till beredskapsarbete a v tjänstekaraktär (avsnitt 7.3.3), 22. godkänner regeringens förslag i fråga om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid utbildningsvikariat (avsnitt 7.3.3), 23. godkänner regeringens förslag i fråga om villkoren för pendlings stöd (avsnitt 7.3.3), 24. godkänner regeringens förslag att äldre arbetslösa skall ges möjlighet till viss sysselsättning inom offentliga sektorn (avsnitt
7.4.2), 25. godkänner regeringens förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-eget bidrag till arbetslösa kvinnor (avsnitt 7.4.6), 26. godkänner regeringen förslag till besparingar i fråga om aktivitetsstödet, rekryteringsstödet och upphandlad arbetsmarknadsutbild ning (avsnitt 7.2.7 och 7.3.3),
såvitt avser en försäkring för omställning vid arbetslöshet
27. godkänner regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 28. godkänner regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen beslutar att förkorta motionsti den till 8 dagar.
Hänvisningar till S1
2. Lagtexter
2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon
dels att 4 och 8 §§ lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:537) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lage n (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §1
Försäljningsskatt tas ut för fordon som registreras i bilregistret oc h som är
1. personbil,
1. personbil, som hänförs till miljöklass 3,
2. buss med en totalvikt av högst 3 500 kilogram samt övriga bussa r om de är försedda med dieselmotor och om de hänförs till miljöklass 3,
3. lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kilogram och lastbilar me d en totalvikt som överstiger 3 500 kilogram, om de är försedda med diselmotor och om de hänförs till miljöklass 3,
4. motorcykel. Fordon som enligt bilregistret är av en årsmodell som är trettio år eller äldre är inte skattepliktiga.
Senaste lydelse 1994:1789.
1
8 §2
Nuvarande lydelse
Skatten tas ut för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar me d belopp som framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till hel t tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.
Fordonsslag miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3
1. personbil 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre
per kilogram per kilogram per kilogram tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat med 2 000 kronor
2. buss
med en total-6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre vikt av högst per kilogram per kilogram per kilogram 3 500 kilotjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat gram med 2 000 kronor
med en total-_
_ 6 000 kronor
vikt överstigande 3 500 kilogram
3. lastbil med
skåpkarosseri med en total-6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre vikt av högst per kilogram per kilogram per kilogram 3 500 kilotjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat gram med 2 000 kronor med en total-_ _ 6 000 kronor vikt överstigande 3 500 kilogram
4. lastbil utan
skåpkarosseri med en total-4 000 kronor 4 000 kronor 6 000 kronor vikt av högst 3 500 kilogram med en total-_ _ 6 000 kronor vikt överstigande 3 500 kilogram
Skatten tas ut för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten int e överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 480 kronor.
För personbilar, lastbilar och bussar som är inrättade för drift me d elektricitet från batterier i fordonet skall skatt tas ut med motsvarand e belopp som gäller för miljöklass 1.
Senaste lydelse 1995:1640
2
Föreslagen lydelse
Skatten tas ut för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar me d belopp som framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till hel t tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.
Fordonsslag miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3
1. personbil _
_ 2 000 kronor
2. buss
med en total-6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre vikt av högst per kilogram per kilogram per kilogram 3 500 kilotjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat gram med 2 000 kronor med en total-_ _ 6 000 kronor vikt överstigande 3 500 kilogram
3. lastbil med
skåpkarosseri med en total-6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre 6 kronor 40 öre vikt av högst per kilogram per kilogram per kilogram 3 500 kilotjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat gram med 2 000 kronor
med en total-_
_ 6 000 kronor
vikt överstigande 3 500 kilogram
4. lastbil utan
skåpkarosseri med en total-4 000 kronor 4 000 kronor 6 000 kronor vikt av högst 3 500 kilogram
med en total-_
_ 6 000 kronor
vikt överstigande 3 500 kilogram
Skatten tas ut för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten int e överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 480 kronor.
För personbilar, lastbilar och bussar som är inrättade för drift me d elektricitet från batterier i fordonet skall skatt tas ut med motsvarand e belopp som gäller för miljöklass 1.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1996.
2. Äldre föreskrifter gäller fort-
2. Ändringarna i 4 § första
farande i fråga om förhållanden stycket 1 och 8 § 1 träder dock i som hänför sig till tiden före kraft den 1 augusti 1996. ikraft-trädandet.
3. Försäljningsskatt enligt 8 § 1 skall inte tas ut om skattskyldighet inträtt efter den 11 juni 1996.
4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
2.2. Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs att bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327 ) skall ha följande lydelse.
Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327)
1
Fordonsskatt
Nuvarande lydelse
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram
grundtilläggsbelopp för belopp varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
A Motorcyklar 1
Tvåhjulig motorcykel
0-75 110
0
utan sidvagn
76-
137
0
2 Annan motorcykel
0-
220
0
B Personbilar 1
Personbil som inte
0-900 390
0
kan drivas med
901-
489 99
dieselolja
2 Personbil som kan drivas med dieselolja
2.1 som enligt bil-
0-900 781
0
registret har års-
901-
979 198
modellsbeteckning 1993 eller äldre
2.2 annan personbil
0-900 1 952
0
901-
2 447 495
C Bussar 1
Bussar som inte
0-1 600 390
0
kan drivas med
1 601-3 000 430
40
dieselolja
3 001-
984
0
2 Bussar som kan
0-1 600 720
0
drivas med
1 601-3 000 775
55
dieselolja
3 001-
1 545
0
D Lastbilar 1
Lastbil som
0-1 600 390
0
inte kan drivas
1 601-3 000 430
40
med dieselolja
3 001-
984
0
Senaste lydelse av bilagan 1995:1641.
1
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram
grundtilläggsbelopp för belopp varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
2 Lastbil som kan drivas med dieselolja
2.1 med anordning för påhängsvagn med två hjul-
0-1 600 869
0
axlar
1 601-3 000 929
60
3 001-6 000 1 776 55 6 001- 10 000 3 426 66 10 001- 14 000 6 066 169 14 001- 12 842 298
med tre eller
0-1 600 869
0
flera hjul-
1 601-3 000 907
38
axlar
3 001-6 000 1 446 69 6 001- 11 000 3 525 79 11 001- 15 000 7 485 101 15 001- 18 000 11 533 119 18 001- 23 000 15 097 217 23 001-25 932 185
2.2 utan anordning för påhängsvagn med två hjul-
0-1 600 720
0
axlar
1 601-3 000 775
55
3 001-6 000 1 545
4
6 001- 10 000 1 677 29 10 001- 14 000 2 821 98 14 001- 17 000 6 737 175 17 001-11 984 229
med tre eller
0-1 600 682
0
flera hjul-
1 601-3 000 731
49
axlar
3 001-6 000 1 424
4
6 001- 11 000 1 556 14 11 001- 15 000 2 271 77 15 001- 18 000 5 351 136 18 001-9 443 172
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram
grundtilläggsbelopp för belopp varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
E Traktorer m.m. 1
Traktor klass I
0-1 300 370
0
(trafiktraktor)
1 301-3 000 425
55
3 001-7 000 1 360 95 7 001-5 160 168
2 Traktor klass II
0-
225
0
(jordbrukstraktor)
3 Motorredskap,
2 001-
1 000
0
som inte beskattas enligt punkterna 1-2
4 Tung terrängvagn, som inte beskattas enligt punkt 2 med två hjulaxlar
2 001-6 000 300
35
6 001- 14 000 1 700 70 14 001-7 300 200
med tre eller
2 001-6 000 300
30
flera hjul-6 001- 14 000 1 500 50 axlar 14 001- 18 000 5 500 130
18 001-
10 700 170
F Släpvagnar 1
Släpvagnar med
0-1 000 150
0
skattevikt högst
1 001-3 000 170
21
3 000 kilogram
2 Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en bil som inte kan
1
drivas med dieselolja med en hjulaxel
3 001-
580
11
med två hjul-3 001- 13 000 580
9
axlar
13 001-
1 480
0
1 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja, tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor, av ett motorredskap som beskattas som en trafiktraktor eller av en tung terängvagn som beskattas enligt E4 tas skatt ut enligt 4.
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram
grundtilläggsbelopp för belopp varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
med tre eller 3 001- 13 000 580
6
flera hjul-
13 001-
1 180
0
axlar
3 Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en bil som kan drivas med dieselolja, om det är fråga om
3.1 styraxel för påhängsvagn med en hjul-
3 001-5 000 630
78
axel
5 001-8 000 2 190 107 8 001-5 400 198
med två eller
3 001-8 000 610
42
flera hjul-8 001- 11 000 2 710 76 axlar 11 001- 14 000 4 990 114
14 001-
8 410 160
3.2 andra släpvagnar med en hjul-
3 001-8 000 320
36
axel
8 001-
2 120 64
med två hjul-
3 001-8 000 310
23
axlar 8 001- 11 000 1 460 38
11 001- 14 000 2 600 58 14 001- 17 000 4 340 76 17 001-6 620 84
med tre eller 3 001- 11 000 300
14
flera hjul-11 001- 17 000 1 420 30 axlar 17 001- 25 000 3 220 50
25 001-
7 220 65
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram
grundtilläggsbelopp för belopp varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
4 Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en trafiktraktor2eller ett motorredskap som
2
beskattas som en trafiktraktor eller av en tung terrängvagn2som beskattas enligt E 4 med en hjulaxel
3 001-8 000 550
45
8 001-
2 800 120
med två hjul-
3 001-8 000 550
20
axlar 8 001- 11 000 1 550 50
11 001- 17 000 3 050 170 17 001-13 250 250
med tre eller 3 001- 11 000 550
20
flera hjul-11 001- 14 000 2 150 40 axlar, 14 001- 20 000 3 350 75
20 001- 25 000 7 850 105 25 001- 30 000 13 100 120 30 001-19 100 45
Dras annan släpvagn än påhägnsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja
2
tas skatt ut enligt 3.
Föreslagen lydelse
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram
grundtilläggsbelopp för belopp varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
A Motorcyklar 1
Tvåhjulig motorcykel
0-75 110
0
utan sidvagn
76-
137
0
2 Annan motorcykel
0-
220
0
B Personbilar 1
Personbil som inte
0-900 585
0
kan drivas med
901-
734 149
dieselolja
2 Personbil som kan drivas med dieselolja
2.1 som enligt bil-
0-900 1 172
0
registret har års-
901-
1 468 297
modellsbeteckning 1993 eller äldre
2.2 annan personbil
0-900 2 245
0
901-
2 814 569
C Bussar 1
Bussar som inte
0-1 600 390
0
kan drivas med
1 601-3 000 430
40
dieselolja
3 001-
984
0
2 Bussar som kan
0-1 600 720
0
drivas med
1 601-3 000 775
55
dieselolja
3 001-
1 545
0
D Lastbilar 1
Lastbil som
0-1 600 390
0
inte kan drivas
1 601-3 000 430
40
med dieselolja
3 001-
984
0
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram
grundtilläggsbelopp för belopp varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
2 Lastbil som kan drivas med dieselolja
2.1 med anordning för påhängsvagn med två hjul-
0-1 600 869
0
axlar
1 601-3 000 929
60
3 001-6 000 1 776 55 6 001- 10 000 3 426 66 10 001- 14 000 6 066 169 14 001- 12 842 298
med tre eller
0-1 600 869
0
flera hjul-
1 601-3 000 907
38
axlar
3 001-6 000 1 446 69 6 001- 11 000 3 525 79 11 001- 15 000 7 485 101 15 001- 18 000 11 533 119 18 001- 23 000 15 097 217 23 001-25 932 185
2.2 utan anordning för påhängsvagn med två hjul-
0-1 600 720
0
axlar
1 601-3 000 775
55
3 001-6 000 1 545
4
6 001- 10 000 1 677 29 10 001- 14 000 2 821 98 14 001- 17 000 6 737 175 17 001-11 984 229
med tre eller
0-1 600 682
0
flera hjul-
1 601-3 000 731
49
axlar
3 001-6 000 1 424
4
6 001- 11 000 1 556 14 11 001- 15 000 2 271 77 15 001- 18 000 5 351 136 18 001-9 443 172
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram
grundtilläggsbelopp för belopp varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
E Traktorer m.m. 1
Traktor klass I
0-1 300 370
0
(trafiktraktor)
1 301-3 000 425
55
3 001-7 000 1 360 95 7 001-5 160 168
2 Traktor klass II
0-
225
0
(jordbrukstraktor)
3 Motorredskap,
2 001-
1 000
0
som inte beskattas enligt punkterna 1-2
4 Tung terrängvagn, som inte beskattas enligt punkt 2 med två hjulaxlar
2 001-6 000 300
35
6 001- 14 000 1 700 70 14 001-7 300 200
med tre eller
2 001-6 000 300
30
flera hjul-6 001- 14 000 1 500 50 axlar 14 001- 18 000 5 500 130
18 001-
10 700 170
F Släpvagnar 1
Släpvagnar med
0-1 000 150
0
skattevikt högst
1 001-3 000 170
21
3 000 kilogram
2 Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en bil som inte kan
1
drivas med dieselolja med en hjulaxel
3 001-
580
11
med två hjul-3 001- 13 000 580
9
axlar
13 001-
1 480
0
Dras annan släpvagn än påhägnsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja,
1tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor, av ett motorredskap som beskattas som en trafiktraktor eller av en tung terrängvagn som beskattas enligt E4 tas skatt ut enligt 4.
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram
grundtilläggsbelopp för belopp varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
med tre eller 3 001- 13 000 580
6
flera hjul-
13 001-
1 180
0
axlar
3 Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en bil som kan drivas med dieselolja, om det är fråga om
3.1 styraxel för påhängsvagn med en hjul-
3 001-5 000 630
78
axel
5 001-8 000 2 190 107 8 001-5 400 198
med två eller
3 001-8 000 610
42
flera hjul-8 001- 11 000 2 710 76 axlar 11 001- 14 000 4 990 114
14 001-
8 410 160
3.2 andra släpvagnar med en hjul-
3 001-8 000 320
36
axel
8 001-
2 120 64
med två hjul-
3 001-8 000 310
23
axlar 8 001- 11 000 1 460 38
11 001- 14 000 2 600 58 14 001- 17 000 4 340 76 17 001-6 620 84
med tre eller 3 001- 11 000 300
14
flera hjul-11 001- 17 000 1 420 30 axlar 17 001- 25 000 3 220 50
25 001-
7 220 65
Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor
kilogram
grundtilläggsbelopp för belopp varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
4 Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en trafiktraktor2eller ett motorredskap som
2
beskattas som en trafiktraktor eller av en tung terrängvagn2som beskattas enligt E 4 med en hjulaxel
3 001-8 000 550
45
8 001-
2 800 120
med två hjul-
3 001-8 000 550
20
axlar 8 001- 11 000 1 550 50
11 001- 17 000 3 050 170 17 001-13 250 250
med tre eller 3 001- 11 000 550
20
flera hjul-11 001- 14 000 2 150 40 axlar, 14 001- 20 000 3 350 75
20 001- 25 000 7 850 105 25 001- 30 000 13 100 120 30 001-19 100 45
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1996. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft trädandet.
Dras annan släpvagn än påhägnsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja
2
tas skatt ut enligt 3.
2.3. Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)
Härigenom föreskrivs att 9 § bilskrotningslagen (1975:343) skall h a följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §1
Skrotningsavgift skall betalas Skrotningsavgift skall för personbil, buss med en totalbetalas för personbil, buss med en vikt av högst 3 500 kilogram och totalvikt av högst 3 500 kilogram lastbil med skåpkarosseri och med och lastbil med skåpkarosseri och en totalvikt av högst 3 500 kilogmed en totalvikt av högst 3 500 ram i de fall försäljningsskatt skall kilogram. För bussar och lastbilar betalas för sådana fordon enligt skall skrotningsavgift endast lagen (1978:69) om försäljnings-betalas i de fall försäljningsskatt skatt på motorfordon. Skrotningsskall betalas för sådana fordon avgift skall betalas även i de fall enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt inte tas ut på försäljningsskatt på motorfordon. grund av bestämmelserna i 4 § Skrotningsavgift för bussar och andra stycket nämnda lag. lastbilar skall betalas även i de fall försäljningsskatt inte tas ut på grund av bestämmelserna i 4 § andra stycket nämnda lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996.
2. Har skyldighet att betala skrotningsavgift inträtt efter den 11 jun i 1996 skall avgift tas ut även i de fall försäljningsskatt inte skall betala s för sådana fordon enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt p å motorfordon.
3. För personbilar som är inrättade för drift med elektricitet frå n batterier i fordonet skall inte skrotningsavgift tas ut för tiden till och med den 31 december 1997.
Senaste lydelse 1994:1790.
1
2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt
Härigenom föreskrivs att 2, 8, 37 och 42 §§ lagen (1994:1563) o m tobaksskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Skatt på cigaretter tas ut med Skatt på cigaretter tas ut med 52 öre per styck och 15,2 procent 61 öre per styck och 16 procent av av detaljhandelspriset. detaljhandelspriset.
Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, so m överstiger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter som en cigarett.
8 §
Skatt på cigarrer och cigariller Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 35 öre per styck. Skatt tas ut med 41 öre per styck. Skatt på röktobak tas ut med 384 kronor på röktobak tas ut med 453 kronor per kilogram. per kilogram.
37 §
Skatt på snus tas ut med 75 Skatt på snus tas ut med 89 kro-nor per kilogram och på kronor per kilogram och på tuggtobak med 123 kronor per tuggtobak med 145 kronor per kilogram. kilogram.
42 §1
För tobaksvaror som anges i 8 För skattepliktiga tobaksvaror och 37 §§ tas skatten för år 1995 tas skatten för år 1997 ut med i 2, ut med de i dessa paragrafer 8 och 37 §§ angivna belopp. För angivna beloppen. För tiden efter tiden efter utgången av år 1997 utgången av år 1995 skall skatten skall skatten tas ut med belopp på de tobaksvaror som anges i 2, som omräknats enligt andra 8 och 37 §§ tas ut med de i stycket. paragraferna angivna beloppen, För kalenderåret 1998 och omräknade enligt andra stycket. efterföljande kalenderår skall
För kalenderåret 1996 och skatten tas ut med belopp som efterföljande kalenderår skall efter en årlig omräkning motsvarar skatten tas ut med belopp som de i 2, 8 och 37 §§ angivna efter en årlig omräkning motsvarar skattebeloppen multiplicerade med de i 2, 8 och 37 §§ angivna det jämförelsetal, uttryckt i skattebeloppen multiplicerade med procent, som anger förhållandet det jämförelsetal, uttryckt i mellan prisläget i september
procent, som anger förhållandet månad året närmast före det år mellan prisläget i september beräkningen avser och prisläget i månad året närmast före det år september 1996. När det gäller 2 § beräkningen avser och prisläget i skall omräkning endast avse september 1994. När det gäller 2 § styckeskatten. skall omräkning endast avse styckeskatten.
Regeringen fastställer före oktober månads utgång de omräknad e skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor och ören.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gälle r fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.
Senaste lydelse 1995:916.
1
2.5. Förslag till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid tillämpning av 8 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vi d inskrivningsmyndigheter skall i stället för vad som där stadgas gäll a följande. Skatten enligt första och andra styckena är fem respektive ti o kronor för varje fullt tusental kronor av egendomens värde om förvärvet sker under tiden den 12 juni 1996 - 31 december 1997 och inskrivnin g beviljas senast den 31 mars 1998.
2 § Har fast egendom eller tomträtter förvärvats efter den 11 juni 199 6 och har inskrivning beviljats under tiden den 12 juni 1996 - 31 juli 1996 och har stämpelskatt fastställts enligt bestämmelserna i 8 § lage n (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall tv å tredjedelar av den inbetalda skatten återbetalas med tillämpning a v bestämmelserna i 40 § nämnda lag. Detsamma gäller den dröjs målsavgift som kan ha påförts den skattskyldige. Beslut om återbetalning enligt denna bestämmelse skall vi d tillämpning av lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter anses utgöra ett beslut enligt den lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996.
2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vi d inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Staten är inte skattskyldig Staten är inte skattskyldig enligt denna lag. enligt denna lag. Detta gäller dock inte Allmänna pensionsfonden.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996 och skall tillämpas nä r skattskyldighet inträder efter detta datum och - då fråga är om förvärv av fast egendom och tomträtter - förvärvet skett efter utgången av jul i månad 1996.
2.7. Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851)
om skattelättnader för sparande i allemansfond
Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1851) om skattelättnader fö r sparande i allemansfond skall upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas vid 1996 och 1997 års taxeringar.
2.8. Förslag till lag om arbetslivsutveckling
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet fö r arbetslivsutveckling skall inte anses som arbetstagare när han deltar i verksamheten. När sådan verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölage n (1977:1160). Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivar e gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet fö r arbetslivsutveckling.
2 § Den tid under vilken en arbetslös deltagit i verksamhet fö r arbetslivsutveckling i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan tid som enligt 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkrin g eller 7 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd kvalificera r för en ny ersättningsperiod inom samma ersättningstid. Vi d bestämmande av ramtid enligt samma lagar räknas inte tid då de n arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den må n tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och gäller till utgången av december månad 1997.
2.9. Förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats en arbetsmarknadspolitis k åtgärd i form av ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa skal l inte anses som arbetstagare hos den arbetsgivare som tillhandahålle r platsen. Han eller hon skall dock likställas med arbetstagare vi d tillämpning av 2 kap. 1 - 9 §§, 3 kap. 1 - 4 §§ och 7 - 14 §§, 4 kap. 1 - 4 och 8 - 10 §§ samt 7 - 9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).
2 § Den tid under vilken en person deltagit i ett offentligt tillfälligt arbete i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan tid som enligt 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lage n (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd kvalificerar för en n y ersättningsperiod inom samma ersättningstid. Vid bestämmande a v ramtiden enligt samma lagar räknas inte tid då personen varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och gäller till utgången av december 1998.
2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1
dels att 31 § skall upphöra att gälla,
dels att 6, 7, 8, 14, 15, 20, 29 och 30 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §2
Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efte r senaste inträde i arbetslöshetskassan,
1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft si n huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning so m självständig företagare (medlemsvillkor),
2. under en ramtid av tolv
2. under en ramtid av tolv
månader omedelbart före månader omedelbart före det att arbetslöshetens inträde utfört han eller hon anmält sig som förvärvsarbete i minst 80 dagar arbetssökande hos den offentliga fördelade på minst fem månader arbetsförmedlingen, utfört för-(arbetsvillkor). Endast dag då värvsarbete i minst nio månader förvärvsarbete har utförts i minst (arbetsvillkor). Endast månad då tre timmar får här räknas in. Med förvärvsarbete har utförts i minst utfört förvärvsarbete avses även tid åttio timmar får här räknas in. då den försäkrade haft semester Med utfört förvärvsarbete avses eller annars varit ledig av någon även tid då den försäkrade haft annan anledning än sjukdom, semester eller annars varit ledig av tjänstgöring enligt lagen någon annan anledning än (1994:1809) om totalförsvarsplikt sjukdom, tjänstgöring enligt lagen eller barns födelse med helt eller (1994:1809) om totalförsvarsplikt delvis bibehållen lön. eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som
1. arbetsgivaren finansierat med
1. arbetsgivaren finansierat med
stöd av
stöd av
– lagen (1995:411) om tillfällig – förordningen (1986:414) om avvikelse från lagen (1981:691) rekryteringsstöd, eller om socialavgifter, eller – förordningen (1987:411) om – förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller som beredskapsarbete, eller som
2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag til l arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller doc k inte om den försäkrade då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss sagts.
Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet so m regeringen bestämmer medge att medlemsvillkoret bestäms till tol v månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning so m självständig företagare.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång fö r uppfyllande av arbetsvillkoret.
7 §3
För den som en gång har
Den som en gång har påbörjat
påbörjat en ersättningsperiod enligt en ersättningsperiod enligt denna denna lag gäller följande. Vid lag kan uppfylla det arbetsvillkor uppfyllandet av det arbetsvillkor som krävs för en ny som skall ligga till grund för en ersättningsperiod inom samma ny ersättningsperiod skall med tid ersättningstid enligt 14 § första under vilken en försäkrad enligt stycket genom att inom en ramtid
6 § skall ha utfört förvärvsarbete av tolv månader omedelbart före jämställas tid då den försäkrade ansökan om ersättning i den nya
1. deltagit i och, om inte sex månader särskilda skäl hindrat det, fullföljt – utföra förvärvsarbete, arbetsmarknadsutbildning eller – bedriva egen näringsverksamyrkesinriktad rehabilitering för vilhet med stöd av förordningen ken statligt utbildningsbidrag (1984:523) om bidrag till utgått, arbetslösa m.fl.,
2. fullgjort tjänstgöring enligt – delta i och, om inte särskilda lagen (1994:1809) om totalförskäl hindrar det, fullfölja arbetssvarsplikt eller fått föräldramarknadsutbildning eller yrkespenningförmån enligt lagen inriktad rehabilitering för vilken (1962:381) om allmän försäkring, i statligt utbildningsbidrag lämnas, båda fallen dock tillsammans högst eller två månader, – delta i och om inte särskilda
3. utfört förvärvsarbete som skäl hindrar det, fullfölja arbetsgivaren finansierat med utbildning av annat slag än stöd av arbetsmarknadsutbildning med en – lagen (1995:411) om tillfällig studiefinansiering som motsvarar avvikelse från lagen (1981:691) arbetslöshetsersättningen (nytt om socialavgifter, eller arbetsvillkor). – förordningen (1987:411) om
Här skall hänsyn tas endast till
beredskapsarbete, månad då förvärvsarbete eller
4. bedrivit egen näringsverk-annan ovan nämnd verksamhet samhet med stöd av förordningen utförts under minst 80 timmar. (1984:523) om bidrag till
Med förvärvsarbete likställs
arbetslösa m.fl. som startar egen tjänstgöring enligt lagen näringsverksamhet. (1994:1809) om totalförsvarsplikt ersättningsperioden under minst e l l e r t i d m e d föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock
tillsammans högst två månader.
8 §4
Vid bestämmande av ramtid Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då förenligt 6 och 7 §§ räknas inte tid då säkrad varit hindrad att arbeta på försäkrad vart hindrad att arbeta på grund av grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslage n (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Detsamma gäller tid då försäkrad har fått föräldrapenningförmå n enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad at t arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering, i
3. yrkesinriktad rehabilitering, i
den mån sådan tid inte enligt 7 § den mån sådan tid inte enligt 7 § jämställs med tid under vilken kvalificerar för en ny ersättningsförvärvsarbete har utförts. period.
14 §5
Ersättning utgår under längst Ersättning som grundar sig på 300 dagar (ersättningsperiod). uppfyllandet av ett sådant arbets-
Har försäkrad uppnått 55 års villkor som avses i 6 § lämnas ålder innan ersättningsperioden under längst tre år räknat från gått till ända , är perioden i och med den första karensdagen i stället 450 dagar. den första ersättningsperioden (ersättningstid). Denna tid förlängs om den försäkrade under ersättningstiden utfört sådant förvärvsarbete som avses i 6 § eller genomgått utbildning som inte är arbetsmarknasutbildning. Ersättningstiden får dock inte
I ersättningsperioden inräknas lämnas i perioder på längst 300 inte dagar, under vilka den dagar (ersättningsperioder). försäkrade har anvisats I ersättningsperioden inräknas v e r k s a m h e t f ö r dagar då den försäkrade deltagit i arbetslivsutveckling i enlighet en arbetsmarknadspolitisk åtgärd med föreskrifter som har eller i en utbildning av annat slag meddelats av regeringen. än arbetsmarknadsutbildning med
I ersättningsperioden enligt svarar arbetslöshetsersättningen. första tycket inräknas i fall som I ersättningsperioden enligt avses i 10 § ersättningstid i den andra stycket inräknas i fall som andra arbetslöshetskassan. avses i 10 § ersättningstid i den överstiga fyra år.
Ersättning enligt första stycket
en studiefinansiering som mot-
andra arbetslöshetskassan.
Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den unde r vilken den försäkrade fyller 65 år.
15 §6
Om arbetslöshet upphör innan Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända, ersättningsperioden gått till ända, har den försäkrade rätt till har den försäkrade rätt till ersättning under återstående antal ersättning under återstående antal dagar av perioden vid ny dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om han då inte arbetslöshet, även om han då inte uppfyller arbets- och uppfyller arbets- och karensvillkoren. Vad som nu har karensvillkoren, förutsatt att dessa sagts gäller dock inte om en ligger inom den maximala sammanhängande tid av 12 måna-ersättningstiden. Vad som nu der, i vilken inte räknas in tid som sagts gäller dock inte om en avses i 8 §, har förflutit sedan hon sammanhängande tid av 12 eller han senast fick ersättning. månader, i vilken inte räknas in tid
Har ersättningsperioden gått till Har ersättningsperioden gått till ända men har den försäkrade under ända men har den försäkrade under perioden på nytt uppfyllt arbetsperioden på nytt uppfyllt arbetsvillkoret, lämnas ersättning under villkoret, lämnas ersättning under ytterligare en ersättningsperiod. Då ytterligare en ersättningsperiod. Då skall dock karensvillkoret på nytt skall dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya ersättnings-uppfyllas. En ny ersättningsperiod perioden räknas från inträdet av räknas tidigast från det att den den arbetslöshet då den föregående ersättningsperioden försäkrade uppfyllde det gick till ända eller på annat sätt arbetsvillkor som ligger till grund upphörde. för den nya perioden.
som avses i 8 §, har förflutit sedan hon eller han senast fick ersättning
20 §7
Dagpenning lämnas med 75 procent av den försäkrades dagsförtjänst, om inte annat följer av 17 § första stycket och andra stycket först a meningen. Dagpenning till en försäkrad som har tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension so m lämnas på grund av förvärvsarbete. Lämnas med 65 procent av de n försäkrades dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 § första stycket.
Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av de n månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligt åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade.
Som normalarbetstid skall gälla Som normalarbetstid skall gälla den genomsnittliga arbetstiden an-den genomsnittliga arbetstiden tingen i det förvärvsarbete som under de senaste tolv månaderna innebär att arbetsvillkoret före det att den arbetslöse anmält uppfylldes, eller, om detta är sig som arbetssökande hos den förmånligare för den försäkrade, i offentliga arbetsförmedlingen. allt det förvärvsarbete som utförts
Omprövning av fastställd
under hela ramtiden enligt 6 §. dagsförtjänst under en pågående ersättningsperiod får ske vid omprövning av normalarbetstiden eller då medlemmen har haft ett avbrott under ersättningsperioden på grund av arbete med högre inkomst än tidigare. Avbrottet skall ha varit sammanhängande under minst sex månader och ha omfattat arbete som avses i 6 §.
Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanlig a arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke oc h med samma arbetsförmåga som medlemmen.
Utan hinder av bestämmelserna Utan hinder av bestämmelserna i första - tredje styckena får dagi första - tredje styckena får dagpenning till försäkrad som uppfyllt penning till försäkrad som under arbetsvillkoret huvudsakligen ersättningstiden uppfyllt arbetsgenom arbetsmarknasutbildning elvillkoret huvudsakligen genom ler yrkesinriktad rehabilitering för arbetsmarknadsutbildning eller vilken statligt utbildningsbidrag yrkesinriktad rehabilitering för har utgått bestämmas till belopp vilken statligt utbildningsbidrag s o m m o t s v a r a r har utgått bestämmas till belopp utbildningsbidraget. s o m m o t s v a r a r utbildningsbidraget.
29 §8
Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i 30 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning,
2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,
3. avvisat erbjudet lämpligt
3. Avvisat erbjudet lämpligt
arbete, eller arbete eller utan att uttryckligen
4. utan att uttryckligen ha avvisat
4. avvisat erbjudande om en
sådant arbete ändå genom sitt arbetsmarknadspolitisk åtgärd i uppträdande uppenbarligen vållat form av anställning, praktikperiod att anställning inte kommit till eller arbetsmarknasutbildning stånd. eller avvisat erbjudande om ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd, eller annan utbildning med en studiefinansiering som motsvarar arbetslöshetsersättningen.
30 §9
Är det sannolikt att arbete som Är det sannolikt att ett arbete, avses i 29 § skulle ha varat högst en arbetsmarknadspolitisk åtgärd fem dagar eller mer än fem men eller en utbildning som avses i 29 högst tio dagar eller mer än tio § skulle ha varat högst fem dagar dagar, utgör avstängningstiden tio, eller mer än fem men högst tio 20 respektive 45 ersättningsdagar dagar eller mer än tio dagar, utgör vid avstängning enligt punkten 1 avstängningstiden tio, 20 samt 20, 40 respektive 60 ersättrespektive 45 ersättningsdagar vid ningsdagar vid avstängning enligt avstängning enligt punkten 1 samt punkterna 2-4. I avstängningstiden 20, 40 respektive 60 inräknas endast dagar för vilka ersättningsdagar vid avstängning karenstid skulle ha tillgodoräknats enligt punkterna 2-4. I avstängeller dagpenning skulle ha ningstiden inräknas endast dagar lämnats, om avstängningen inte för vilka karenstid skulle ha hade skett, eller dagar under vilka tillgodoräknats eller dagpenning den försäkrade har utfört skulle ha lämnats, om förvärvsarbete. Den totala avstängningen inte hade skett, eller avstängningstiden får dock inte dagar under vilka den försäkrade överstiga 28, 56 respektive 112 har utfört förvärvsarbete. Den kalenderdagar vid avstängning totala avstängningstiden får dock enligt punkten 1 samt inte inte överstiga 28, 56 respektive överstiga 56, 112 respektive 168 112 kalenderdagar vid avstängning kalenderdagar vid avstängning enligt punkten 1 samt inte
enligt punkterna 2-4. överstiga 56, 112, respektive 168 kalenderdagar vid avstängning enligt punkterna 2-4.
Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 § , beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i först a stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpand e avstängningstiden.
Är det uppenbart att en försäkrad inte vill anta lämpligt arbete, såsom då den försäkrade vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjude t sådant arbete eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skall de n försäkrade vara avstängd till dess han eller hon utfört sådan t förvärvsarbete som enligt 6 § första stycket får tillgodoräknas fö r uppfyllande av arbetsvillkoret under 80 dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som ange s i 29 § inträffat.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. För den som har påbörjat en ersättningsperiod före den 1 januar i 1997 räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den pågåend e ersättningsperioden av från den maximala ersättningstiden.
Lagen omtryckt 1991:1334.
1
Senaste lydelse 1995:1636.
2
Senaste lydelse 1995:1636.
3
Senaste lydelse 1995:860.
4
Senaste lydelse 1994:1673.
5
Senaste lydelse 1994:1673.
6
Senaste lydelse 1995:860.
7
Senaste lydelse 1995:1636.
8
Senaste lydelse 1995:1636.
9
2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1
dels att 28 § skall upphöra att gälla,
dels att 6, 7, 8, 14, 15, 26, 27 och 29 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §2
R ä t t t i l l k o n t a n t R ä t t t i l l k o n t a k t arbetsmarknadsstöd föreligger, om arbetsmarknadsstöd föreligger, om den arbetslöse under en ramtid av den arbetslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före tolv månader omedelbart före det arbetslöshetens inträde utfört att han eller hon anmält sig som förvärvsarbete i minst fem arbetssökande hos den offentliga månader (arbetsvillkor). Här skall arbetsförmedlingen utfört hänsyn tas endast till månad då förvärvsarbete i minst sex månader förvärvsarbete utförts under minst (arbetsvillkor). Här skall hänsyn 75 timmar. Med utfört förvärvstas till månad då förvärvsarbete arbete avses även tid då sökanden utförts under minst 80 timmar. haft semester eller annars varit Med utfört förvärvsarbete avses ledig av annan anledning än även tid då sökanden haft semester sjukdom, tjänstgöring enligt lagen eller annars varit ledig av annan (1994:1809) om totalförsvarplikt anledning än sjukdom, tjänstgöring efter barns födelse med helt eller enligt lagen (1994:1809) om delvis bibehållen lön. totalförsvarsplikt eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som
1. arbetsgivaren finansierat med
1. arbetsgivaren finansierat med
stöd av
stöd av
- lagen (1995:411) om tillfällig - förordningen (1986:414) om avvikelse från lagen (1981:691) rekryteringsstöd, eller om socialavgifter, eller
- förordningen (1987:411) om - förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller som beredskapsarbete, eller som
2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag til l arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller doc k inte om sökanden då arbetet påbörjas uppfyller arbetesvillkoret me d annat förvärvsarbete som nyss sagts.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång fö r uppfyllande av arbetsvillkoret.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §3
För den som en gång har påbörjat
Den som en gång påbörjat en
en ersättningsperiod enligt denna ersättningsperiod enligt denna lag lag gäller följande. Vid kan uppfylla det arbetsvillkor som uppfyllandet av det arbetsvillkor krävs för en ny ersättingsperiod som skall ligga till grund för en inom samma ersättningstid enligt ny ersättningsperiod skall med tid 14 § första stycket genom att inom under vilken den sökanden enligt en ramtid av tolv månder
6 § skall ha utfört förvärvsarbete omedelbart före ansökan om jämställas tid då den sökande ersättning i den nya
1. i enskilt hem vårdat åldring ersättningsperioden under minst eller handikappad i sådan sex månader utsträckning att sökanden varit - utföra förvärvsarbete, förhindrad att stå till - bedriva egen näringsverksam-arbetsmarknadens förfogande, het med stöd av förordningen
2. deltagit i och, om inte sär-(1984:523) om bidrag till skilda skäl hindrat det, fullföljt arbetslösa m.fl., arbetsmarknadsutbildning eller - delta i och om inte särskilda yrkesinriktad rehabilitering för skäl hindrar det, fullfölja arbetsvilken statligt utbildningsbidrag marknadsutbildning eller yrkeslämnats inriktad rehabilitering för vilken
3. fullgjort tjänstgöring enligt statligt utbildningsbidrag lämnas, lagen (1994:1809) om totalför-eller svarsplikt eller fåt t - delta i och om inte särskilda förädrapenningförmån enligt lagen skäl hindrar det, fullfölja (1962:381) om allmän försäkring, i utbildning av annat slag än båda fallen dock tillsammans höst arbetsmarknadsutbildning med en två månader, studiefinansiering som motsvarar
4. utfört förvärvsarbete som arbetslöshetsersättningen (nytt arbetsgivaren finansierat med arbetsvillkor). stöd av
- lagen ( 1995:411 ) om tillfällig avvikelse från lagen ( 1981:691 ) om socialavgifter, eller
- förordning ( 1987:411 ) om beredskapsarbete
5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m. fl. som startar egen näringsverksamhet.
Här skall hänsyn tas endast till månad då förvärvsarbete eller annan ovan nämnd verksamhet utförts under minst 80 timmar.
Med förvärvsarbete likställs
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarplikt eller tid med föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader.
8 §4
Vid bestämmande av ramtid enligt Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då sökanden 6 och 7 §§ räknas inte tid då varit hindrad att arbeta på grund av söknaden varit hindrad att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 å r eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslage n (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Detsamma gäller tid då sökanden har fått föräldrapenningförmå n enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad at t arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering, i
3. yrkesinriktad rehabilitering, i
den mån sådan tid inte enligt 7 § den mån sådan inte enligt 7 § jämställs med tid under vilken kvalificerar för en ny ersättningsförvärvsarbete har utförts. period.
Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga två år.
14 §5
Kontant arbetsmarknadsstöd Ersättning som grundar sig på utgår under längst 150 dagar uppfyllandet av ett sådant arbets-(ersättningsperioden), om inte villkor som avses i 6 § lämnas annat följer av andra stycket eller under längst 3 år räknat från och av 15 § sista stycket. Har med den första karensdagen i den
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
stödtagaren uppnått 55 års ålder första ersättningsperioden (ersättinnan ersättningsperioden gått till ningstid). För ersättningsberättigända, är perioden i stället 300 ade enligt 9 § räknas ersättningsdagar. Sedan stödtagaren uppnått tiden från och med första ersätt-60 års ålder, är ersättningsningsdagen i den första perioden 450 dagar. ersättningsperioden inom
I ersättningsperioden inräknas lämnas i perioder på längst 300 inte dagar, under vilka stödtagaren dagar (ersättningsperioder). I har anvisats verksamhet för ersättningsperioden inräknas arbetslivsutveckling i enlighet dagar då stödtagaren deltagit i en med föreskrifter som har arbetsmarknadspolitisk åtgärd meddelats av regeringen eller i en utbildning av annat slag ersättningstiden. Ersättningstiden förlängs om stödtagaren under ersättningstiden utfört sådant förvärvsarbete som avses i 6 § eller genomgått utbildning som inte är arbetsmarknadsutbildning.
Ersättningstiden får dock inte överstiga 4 år.
Ersättning enligt första stycket
än arbetsmarknadsutbildning med en studiefinansiering som m o t s v a r a r a r b e t s löshetsersättningen.
Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången a v månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när ha n dessförinnan börjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension elle r helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
15 §6
Om arbetslöshet upphör innan Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända, ersättningsperioden gått till ända, har stödtagaren rätt till kontant har stödtagaren rätt till ersättning arbetsmarknadsstöd under återståunder återstående antal dagar av ende antal dagar av perioden vid perioden vid ny arbetslöshet, även ny arbetslöshet, även om han då om han då inte uppfyller arbetsinte uppfyller arbets- och och karensvillkoren, förutsatt att karensvillkoren. Vad som nu sagts dessa ligger inom den maximala gäller dock inte om en ersättningstiden. Vad som nu sammanhängande tid av 12 sagts gäller dock inte om en månader, i vilken inte räknas in tid sammanhängande tid av 12 som avses vid 8 §, har förflutit månader, i vilken inte räknas in tid sedan hon eller han senast fick ersom avses i 8 §, har förflutit sedan
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sättning. hon eller han senast fick
Har ersättningsperioden gått till Har ersättningsperioden gått till ända men har stödtagaren inom en ända men har stödtagaren under tid av 12 månader dessförinnan perioden på nytt uppfyllt arbetsuppfyllt arbetsvillkoret, lämnas villkoret enligt 7 § lämnas kontant arbetsmarknadsstöd under ersättning under ytterligare en ytterligare en ersättningsperiod. Då ersättningsperiod. Då skall dock skall dock karensvillkoret på nytt karensvillkoret på nytt uppfyllas. u p p f y l l a s . Den nya
En ny ersättningsperiod räknas
ersättningsperioden räknas från tidigast från det att den inträdet av den arbetslöshet, då föregående ersättningsperioden stödtagaren senast uppfyllde gick till ända eller på annat sätt arbetsvillkoret. upphörde. ersättning.
För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då hon eller han i övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten och om karenstid utöver vad som följer av denna lag.
26 §7
Stödtagare skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i 27 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning,
2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,
3. avvisat erbjudet lämpligt
3. avvisat erbjudet lämpligt
arbete, eller arbete eller utan att uttryckligen
4. utan att uttryckligen ha eller avvisat sådant arbete ändå genom
4. avvisat erbjudande om en
sitt uppträdande uppenbarligen arbetsmarknadspolitisk åtgärd i vållat att anställning inte kommit form av anställning, praktikperiod till stånd. eller arbetsmarknadsutbildning ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd, eller avvisat erbjudande om annan utbildning med en studiefinansiering som motsvarar arbetslöshetsersättningen.
27 §8
Är det sannolikt att arbete som Är det sannolikt att ett arbete, en avses i 26 § skulle ha varat högst arbetsmarknadspolitisk åtgärd
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fem dagar eller mer än fem men eller en utbildning som avses i 26 högst tio dagar eller mer än tio § skulle ha varat högst fem dagar dagar, utgör avstängningstiden tio, eller mer än fem men högst tio 20 respektive 45 ersättningsdagar dagar eller mer än tio dagar, utgör vid avstängning enligt punkten 1 avstängningstiden tio, 20 samt 20, 40 respektive 60 respektive 45 ersättningsdagar vid ersättningsdagar vid avstängning avstängning enligt punkten 1 samt enligt punkterna 2-4. I avstäng-20, 40 respektive 60 ningstiden inräknas endast dagarna ersättningsdagar vid avstängning för vilka karenstid skulle ha enligt punkterna 2-4. I avstängtillgodoräknats eller kontant ningstiden inräknas endast dagarna arbetsmarknadsstöd skulle ha för vilka karenstid skulle ha lämnats, om avstängningen inte tillgodoräknats eller kontant hade skett, eller dagar under vilka arbetsmarknadsstöd skulle ha stödtagaren har utfört lämnats, om avstängningen inte förvärvsarbete. Den totala hade skett, eller dagar under vilka avstängningstiden får dock inte stödtagaren har utfört överstiga 28, 56 respektive 112 förvärvsarbete. Den totala avkalenderdagar vid avstängning stängningstiden får dock inte överenligt punkten 1 samt inte stiga 28, 56 respektive 112 överstiga 56, 112 respektive 168 kalenderdagar vid avstängning kalenderdagar vid avstängning enligt punkten 1 samt inte enligt punkterna 2-4. överstiga 56, 112 respektive 168 kalenderdagar vid avstängning enligt punkterna 2-4.
Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 § , beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i först a stycket, om inte den nya avstäningstiden ryms inom den löpand e avstängningstiden.
Är det uppenbart att stödtagaren inte vill anta lämpligt arbete, såso m då stödtagaren vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjude t sådant arbete eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning skal l stödtagaren vara avstängd till dess han eller hon utfört sådan t förvärvsarbete som enligt 6 § första stycket får tillgodräknas fö r uppfyllande av arbetsvillkoret under 80 dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som ange s i 26 § inträffat.
29 §9
Med beslut om avstängning enligt Med beslut om avstängning enligt 26-28 §§ jämställes beslut om av-26-28 §§ jämställes beslut om avstängning från rätt till ersättning stängning från rätt till ersättning enligt 29, 30, 31 och 34 §§ lagen enligt 29, 30 och 34 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshets-(1973:370) om arbetslöshets-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 Lagen omtryckt 1994:929. 2 Senaste lydelse 1995:1637. 3 Senaste lydelse 1995:1637. 4 Senaste lydelse 1995:859. 5 Senaste lydelse 1994:1674 6 Senaste lydelse 1994:1674. 7 Senaste lydelse 1995:1637. 8 Senaste lydelse 1995:1637. 9 Senaste lydelse 1994:1674.
försäkring. försäkring.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. För den som har påbörjat en ersättningsperiod före den 1 januar i 1997 räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den pågåend e ersättningsperioden av från den maximala ersättningstiden.
3. Sammanfattning av förslagen och deras finansiering
I propositionen 1995/96:207 om en ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 redogörs för de allmänna riktlinjern a för den ekonomiska politik som regeringen förordat. Den ekonomisk a politiken syftar till god tillväxt, full sysselsättning och stabila priser . Målet är att halvera den öppna arbetslösheten från 8 procent år 1994 till 4 procent år 2000. För att uppnå detta mål presenterar och konkretiserar regeringen nu ytterligare ett antal åtgärder som främjar tillväxt och sysselsättning.
Flera av förslagen i propositionen har mot bakgrund av ärendets natur beretts i en annan ordning än vad som normalt sker när en längre beredningstid står till buds. Det finns vidare anledning att riksdagen besluta r om en förkortad motionstid för följdmotioner till propositionen.
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. Så har skett i ett antal propositioner under innevarande budgetår. De ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu föreslås för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 redovisas i det följande.
För att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna har regeringen tidigare uttalat att utgiftsökningar och inkomstminskningar skall vara fullt finansierade genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller in komstökningar (prop. 1994/95:100 bil.1). Samtliga förslag är fullt u t finansierade. Finansiering av utgiftsökningarna budgetåret 1995/96 sker genom inleveranser från statliga bolag.
De anslagsförändringar som begärs innebär en bruttoökning som uppgår till 3 miljarder kronor (tabell 3.1.). Samtidigt sker lika stor a inkomstförstärkningar.
Tabell 3.1 Specifikation av förändringarna i utgiftsanslagen för budgetåret 1995/96 i förhållande till statsbudgeten 1000-tals kronor
Belopp Förslag till Förändring i statsnytt anslags-Ökning (+) budgeten belopp Minskning (-)
Reformer
Statschefen och regeringen
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen, reservationsanslag
1 000 000 +1 000 000
Näringsdepartementet
Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt, reservationsanslag
1 000 000 + 1 000 000
Miljödepartementet
Investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning,
reservationsanslag
100 000 1 100 000 + 1 000 000
Summa totalt
100 000 3 100 000 + 3 000 000
Finansiering
Utdelning från Securum + 3 000 000
I regeringens proposition 1995/96:150 föreslog regeringen ett utgift stak för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbud geten för år 1997 på 723 miljarder kronor, för år 1998 på 720 miljarde r kronor och för år 1999 på 735 miljarder kronor. I detta sammanhan g redovisades även preliminära ramar för respektive utgiftsområde. Några av de förslag som nu aviseras kommer att påverka fördelningen mella n ramarna för utgiftsområdena utan att detta påverkar taket för de total a statliga utgifterna (tabell 3.2).
Återstoden av utbildningssatsningen finansieras via höjda energiskatter
1
Tabell 3.2 Specifikation av tidigare aviserade åtgärder Miljoner kronor ___________________________________________________________________
1995/96 1997 1998 1999
Reformer
Utbildningsdepartementet
Utbildningssatsningar
900 6600 8000 9600
Arbetsmarknadsdepartementet
Höjd ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen (80%)
1500 1500
____ ____ ____ ____
Summa reformer
900 6600 9500 11100
Finansiering 1
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsvillkor
300 300 400
Förvärvsbegrepp
200 200 300
Inväxling (arbetslöshetsförsäkring)
1200 1500 1600
Besparing a-kassan
1000 1000
Effektivisering av arbetsmarknadspolitiska åtgärder 500 1185 1185 1185 Förändrat rekryteringsstöd och arbetsmarknadsutbildning 900 900 900 Samhall 100 100 100 Myndigheter inom 30 30
Utbildningsdepartementet
Besparingar inom
1000
Övriga departement
Indragning av bl.a anslagssparande och reservationsmedel (A, Fi, K och Fö)
600
Besparing som preciseras i budgetpropositionen
400 200 100
____
____ ____ ____
Summa finansiering
500 4885 5415 6615
Det är angeläget ur sysselsättningssynpunkt att tillväxten i den kon kurrensutsatta sektorn kombineras med en god utveckling av de me r sysselsättningsintensiva, inhemska sektorerna av den svenska ekonomin. Skattepolitiken kan här bidra till att skapa ökad tillväxt. För att stimulera den inhemska ekonomin görs en tillfällig nedsättning av stämpelskatten på fastigheter och bilförsäljningen stimuleras genom ett skifte av skat teuttaget från försäljningsskatt till fordonsskatt.
Regeringen kommer i höst att lämna förslag till riksdagen om lättna der i dubbelbeskattningen som riktas mot små och medelstora företag . Vidare föreslås en reduktion för små och medelstora företag av avgiftsuttaget med fem procentenheter.
Som en allmän finansiering av de olika åtgärderna föreslås en höjning av tobaksskatten med 15 procent. Vidare begränsas uppräkningen a v skiktgränsen i inkomstskatteskalan inför år 1997. Skatten på utdelningar och reavinster på andelar i allemansfonder höjs från 20 till 30 procent . Företagens möjligheter att avsätta till periodiseringsfonder begränsas. De olika skatteförslagen finansieras fullt ut (tabell 3.3.).
Tabell 3.3 Specifikation av förändringarna på inkomstsidan Miljoner kronor _____________________________________________________________________
1995/96 1997 1998 1999
_____________________________________________________________________ Skattelättnader
Temporärt reducerad stämpelskatt för fastigheter och tomträtter
800 2000 200
Slopad försäljningsskatt bilar
600 1500 1500 1500
Förändrad bilförmånsbeskattning
900 1000 1000
Lättnad i dubbelbeskattningen
3500 3500
Reducerade socialavgifter
2100 2300 2300
____ ____ ____ ____
Summa skattelättnader
1400 6500 8500 8300
Finansiering
Höjd bilskatt
300 1600 1600 1600
Höjd tobaksskatt med 15%
1300 1200 1200
Höjd skatt allemansfonder till 30%
400 400
Utnyttjande av kvarvarande 2 miljarders ram från proposition 1994/95:25
400 800 700 1600
Begränsning av maximal avsättning till periodiseringsfond från 25 till 20%
3000 3000
Begränsad uppräkning skiktgräns inför 1997
900 1000 1000
Avfallsskatt
400 400
____ ____ ____ ____
Summa finansiering
700 4600 8300 9200
Saldoeffekter skatteåtgärder
-700 -1900 -200 900
Utdelning från Securum 800 2000 200 0 Saldo 100 100 0 900
Genom en offensiv näringspolitik för tillväxt och sysselsättning avser regeringen att bidra till företagstillväxt och en halvering av arbetslösheten till år 2000.
I syfte att stärka näringslivets tillväxt och öka sysselsättningen fö reslås ett särskilt treårigt program för småföretagsutveckling, förnyels e och tillväxt. För detta ändamål anvisas 1 miljard kronor. Dessuto m förändras inriktningen i regional- och näringspolitiken i syfte att bättr e utnyttja de samlade regional- och näringspolitiska resurserna.
En fond omfattande 1 miljard kronor inrättas med syfte att under e n femårsperiod stärka samarbete och utveckling i Östersjöregionen.
Ett femårigt program för omställning till en hållbar utveckling fö reslås. Programmet syftar till att driva på den tekniska utvecklingen samt att skapa sysselsättning främst genom kretsloppsanpassning av byggna der, återvinning och minskad deponering av byggmaterial samt åtgärder
inom VA-området. 1 miljard kronor föreslås för detta ändamål.
Högst 200 miljoner kronor av de medel som är avsatta för särskild a insatser i vissa kommuner och landsting för år 1996 kommer att få an vändas för projekt som avser att bidra till omstruktureringen i den kommunala verksamheten. Genom projekten förbättras förutsättningarna för att den fortsatta anpassningen till den ekonomiska situationen görs på ett sätt som säkerställer kvaliteten i den kommunala verksamheten i ett mer långsiktigt perspektiv.
Utbildningssatsningen fullföljs genom att den reguljära utbildninge n byggs ut med 100 000 platser inom vuxenutbildningen och 30 000 ny a platser inom högskolan. Den särskilda satsningen på vuxenutbildningen inleds redan under läsåret 1996/97. Från och med hösten 1997 inleds i nya former den särskilda vuxenutbildningssatsningen som skall påg å under fem år. Detta innebär en senareläggning av denna med ett halvår i förhållande till vad som aviserats i proposition 1995/96:150. Den permanenta utbyggnaden av högskolan påbörjas år 1997 med 15 000 platser . För att ge utrymme för en god planering av den fortsatta expansionen bör de återstående 15 000 platserna tillkomma först hösten 1999. Som planeringsunderlag ger regeringen förslag till fördelning av de 30 000 platserna. Hälften av de tillkommande platserna kommer att inriktas mot naturvetenskap och teknik. Kostnaderna för utbildningssatsningarna finansieras genom förändringar och omprioriteringar inom olika utgiftsområden bl.a. inom utbildningsområdet. Finansiering sker i huvudsak inom arbetsmarknadsområdet och genom höjning av energiskatterna. Därutöver sker finansiering genom att utbildningssatsningen får effekt på den öppn a arbetslösheten och att belastningen på arbetslöshetsförsäkringen därmed minskar.
Inom det arbetsmarknadspolitiska området föreslås en ny inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingarna stärks samtidigt som de centrala resurserna reduceras. Kommunerna får en starkare roll. Användningen av de arbetsmarknadspolitiska medlen blir mer flexibel. För at t öka kvaliteten i den offentliga servicen kommer tillfälligt offentligt arbete erbjudas de som är 55 år eller äldre och som varit inskrivna vi d arbetsförmedlingen mer än två år. Arbetslösa mellan 25 och 55 år ge s möjlighet att studera under ett år på grund- och gymnasieskolenivå med utbildningsbidrag motsvarande a-kassa. Även anställda kan få del a v utbildningsbidraget under förutsättning att de ersätts med en långtidsar betslös registrerad vid arbetsförmedling.
Arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring förstärks. En bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen införs den 1 januari 199 7 för att förstärka arbetslinjen. Regeringen anser att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen bör höjas till 80 procent fr.o.m. den 1 januar i 1998. Höjningen kostar 1,5 miljarder kronor och skall finansieras fullt ut genom regelförändringar inom arbetslöshetsförsäkringen. I samband med
denna proposition föreslås förändringar i arbetsvillkor och förvärvsbeg repp som reducerar utgifterna med 0,5 miljarder kronor fr.o.m. år 1997 . Återstående besparingar på 1 miljard kronor skall genomföras fr.o.m. år 1998 och kommer att avse förändringar inom arbetslöshetsförsäkringen.
4. En skattepolitik för arbete
Hänvisningar till S4
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 5.3.2
4.1. Inledning
Genom 1990-91 års skattereform skapades ett skattesystem som skull e ge goda villkor för tillväxt, sysselsättning och välfärd. Inte minst handlade det om att etablera ett stabilt regelverk som skulle ge förutsägbar a förutsättningar för företagandet. Genom sänkta skattesatser och breddade skattebaser skapades mer likvärdiga villkor för olika slag av företag , investeringar och finansieringsformer. Det gamla skattesystemet me d dess höga formella skattesatser och omfattande reserveringsmöjlighete r bidrog till att konservera företagsstrukturen. Detta innebar risker fö r felanvändning av våra gemensamma produktionsresurser. 1991 års företagsskattesystem bidrar till större flexibilitet och högre anpassningsför måga vid förändringar i marknadsförutsättningarna. Den fortgående in ternationaliseringen av den svenska ekonomin ställer särskilda krav p å flexibilitet.
Förhoppningarna om stabila förutsättningar för företagande och eko nomisk verksamhet i stort har inte infriats. Särskilt vad gäller företags och kapitalbeskattningen har utvecklingen varit turbulent. Vid sidan a v den kritik som kan riktas mot förändringarnas innehåll har förändringarna i sig bidragit till ökad osäkerhet. Denna osäkerhet har i sin tur häm mat investeringarna.
Det finns alltså stor anledning att söka återupprätta stabiliteten i skattesystemet efter de senaste årens turbulens. Inom ramen för en grundläggande stabilitet är det också angeläget att på olika vägar främja den in hemska ekonomin. Under de senaste åren har den inhemska efterfråga n utvecklats långsamt samtidigt som den konkurrensutsatta sektorn vuxi t snabbt. Ur sysselsättningssynpunkt är det angeläget att tillväxten i de n konkurrensutsatta sektorn kombineras med en god utveckling av de mer sysselsättningsintensiva, inhemska sektorerna av den svenska ekonomin. Skattepolitiken kan här ge ett bidrag.
De skatteförslag som vi presenterar och aviserar i denna propositio n bidrar till att skapa den önskvärda stabiliteten samtidigt som den inhemska ekonomin främjas. Vad gäller stabiliteten handlar det i första han d om de skattemässiga villkoren för små och medelstora företag. Dess a företag arbetar under andra villkor än stora, väletablerade företag. För sin kapitalförsörjning är de i stor utsträckning hänvisade till sparande i företaget och tillskott från en liten ägargrupp. De saknar de stora företagens möjligheter till finansiering av sina investeringar på den organiserad e kapitalmarknaden.
Frågan om den ekonomiska dubbelbeskattningen av aktiebolagsin komster har diskuterats intensivt under senare år och förändringarna p å området har varit stora. Medan effekterna av dubbelbeskattningen p å kapitalförsörjning och investeringar är mycket begränsade för de stor a företagen är de större och utvecklingshämmande för de små och medelstora företagen. Regeringen kommer i höst att lämna förslag till riksda gen om lättnader i dubbelbeskattningen som riktas mot små och medel -
stora företag, lättnader som skall gälla fr.o.m. inkomståret 1997.
För de mindre företagen är också förmögenhetsbeskattningens utformning betydelsefull för deras investeringar och expansion. I den översy n av förmögenhetsskatten som inom kort kommer att presenteras kommer därför skattefriheten för arbetande kapital att ligga fast. Detta gäller även aktier i bolag som är noterade på O- och OTC-listorna.
För de mindre företag som bedrivs som enskild näringsverksamhe t finns anledning att pröva olika möjligheter till förenklingar i skattelag stiftningen.
Särskilt för små och medelstora företag kan de indirekta arbetskraftskostnaderna i form av socialavgifter verka hämmande på nyanställningar och expansion. Vi föreslår därför en reduktion av avgiftsuttaget med fem procentenheter. Reduktionen ges en sådan utformning att den blir a v särskild betydelse för de mindre företagen och baseras på en lönesumma av högst 600 000 kr.
I denna proposition föreslår vi två åtgärder som bidrar till att öka aktiviteten på två betydelsefulla marknader, fastighetsmarknaden oc h bilmark-naden. Kostnaden för köp av fastigheter begränsas genom e n tillfällig nedsättning av stämpelskatten på fastigheter och bilförsäljningen stimuleras genom ett skifte av skatteuttaget från försäljningsskatt till fordonsskatt. Vi aviserar också förslag till ny bilförmånsbeskattning som förutom att stimulera den inhemska aktiviteten också kommer att bidr a till en förbättrad miljö och ökad trafiksäkerhet.
Som en allmän finansiering av de olika åtgärderna i denna proposition föreslås en höjning av tobaksskatten med 15 procent. Vidare begränsa s uppräkningen av skiktgränsen i inkomstskatteskalan inför år 1997. Skatten på utdelningar och reavinster på andelar i allemansfond höjs från 20 till 30 procent. Företagens möjligheter att avsätta till periodiseringsfon der begränsas.
De olika skatteförslagen i denna proposition finansieras fullt ut. Därigenom förenas kraven på ökad stabilitet i skattesystemet, önskemålen att främja inhemsk aktivitet och behovet att även fortsättningsvis försvar a den fortgående budgetsaneringen.
4.2. Tidsbegränsad nedsättning av stämpelskatten på fastigheter m.m.
4.2.1. Gällande rätt
Enligt 1 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, stämpelskattelagen, utgår stämpelskatt vid förvärv av fast egendo m och tomträtter och vid beviljande av inteckningar. Staten är enligt 2 § stämpelskattelagen inte skattskyldig. De skattepliktiga förvärven av fast egendom och tomträtter anges i 4 och 5 §§ stämpelskattelagen. Förvärv är skattepliktigt om det sker genom köp eller byte. Vidare föreligger skatteplikt vid tillskott till bolag elle r
förening, utdelning eller skifte från bolag, vid vissa fall av fusion elle r expropriation samt vid vissa andra fall av inlösen. Skatteplikt föreligger också i vissa särskilda fall när en överlåtelse betecknats som gåva.
Enligt 8 § stämpelskattelagen är skattesatsen vid förvärv 1,5 eller 3 %. Den lägre skattesatsen gäller om förvärvaren är fysisk person, den högre om förvärvaren är ett aktiebolag eller någon annan juridisk person. O m förvärvaren är ett dödsbo eller en bostadsrättsförening och även i viss a andra fall gäller dock den lägre skattesatsen. Underlaget för skatten ä r enligt 9 § stämpelskattelagen normalt köpeskillingen. I vissa särskild a fall kan dock egendomens taxeringsvärde året före överlåtelsen utgör a underlag för skatten.
Vid förvärv av fast egendom eller tomträtter inträder skattskyldighe t enligt 25 § stämpelskattelagen när ansökan om inskrivning beviljas . Enligt 27 § stämpelskattelagen är både köpare och säljare skattskyldig a och de är solidariskt ansvariga gentemot staten. Enligt 4 kap. 10 § tredje stycket jordabalken gäller att köparen svarar för skatten i förhållande till säljaren.
Enligt 20 kap. 2 § jordabalken skall vid förvärv av fast egendom lagfart sökas inom tre månader från förvärvet. Samma tidsgräns gäller enligt 21 kap. 1 § jordabalken vid förvärv av tomträtter.
Enligt 24 § stämpelskattelagen gäller att skatten vid inteckning av fast egendom eller tomträtt uppgår till 2 % av det belopp som intecknas.
Lantmäteriverket är uppbördsmyndighet i fråga om stämpelskatt.
4.2.2. Tidsbegränsad nedsättning av stämpelskatten vid förvärv av fast egendom och tomträtter
Regeringens förslag: Stämpelskatten sätts tillfälligt ned till en tredjedel vid förvärv av fast egendom och tomträtter som sker unde r tiden den 12 juni 1996 - 31 december 1997 under förutsättning at t inskrivning beviljas före utgången av mars 1998. I stället för skattesatserna 1,5 % respektive 3 % skall de nya skattesatserna vara 0, 5 respektive 1 %.
Skälen för regeringens förslag: Omsättningen på den svenska fastighetsmarknaden har sjunkit avsevärt sedan fastighetskrisen under åren 1991 och 1992. Visserligen har omsättningen börjat stiga igen men de n ligger fortfarande på en låg nivå. Det senaste årets kraftiga räntefall har ännu inte fått effekt på priserna. En orsak till att priserna ännu inte börjat stiga kan vara den låga omsättningen på andrahandsmarknaden. Nuva rande stämpelskatt höjer transaktionskostnaderna på denna marknad och bidrar därför till att dämpa omsättningen. En nedsättning av stämpelskatten skulle öka omsättningshastigheten på andrahandsmarknaden oc h bidra till att kostnadssänkningarna genom räntefallet snabbare slår ige nom på priserna. En tidsbegränsning av åtgärden skulle förstärka denn a effekt. Regeringen förutsätter att det utrymme som skapas genom sänk -
ningen av stämpelskatten inte tas i anspråk för att höja andra transaktionskostnader, t.ex. mäk-lararvodena. Skattesänkningen skulle i så fall inte få avsedd effekt. Regeringen avser att följa upp utvecklingen i detta hänseende.
En ökad omsättning på andrahandsmarknaden med en följande pri suppgång bidrar till att minska prisskillnaden mellan det befintliga be ståndet och nyproduktionen. En reducerad stämpelskatt kan därför f å positiva effekter på nyproduktionen och därmed på sysselsättning oc h offentliga finanser.
Regeringen föreslår därför att stämpelskatten vid förvärv av fast egendom och tomträtter sätts ned till en tredjedel under en viss tidsperiod . Enligt gällande rätt uppgår stämpelskattesatsen till 1,5 % om förvärvaren är en fysisk person och till 3 % om förvärvaren är en juridisk person . Förslaget innebär således att de nya skattesatserna skall uppgå till 0, 5 resp. 1 %.
Nedsättningen knyter an till två omständigheter, nämligen dels tid punkten för förvärvet, dels tidpunkten för att inskrivning beviljas. Propositionen överlämnas till riksdagen den 11 juni 1996. Nedsättningen fö reslås därför gälla förvärv som sker under tiden den 12 juni 1996 - 3 1 december 1997 under förutsättning att inskrivning beviljas senast den 31 mars 1998.
Med hänsyn till att reglerna om nedsättning föreslås vara tidsbegränsade bör dessa intas i en särskild lag. De nu föreslagna bestämmelserna om nedsättning av stämpelskatte n kan inte tillämpas av inskrivningsmyndigheterna förrän lagen trätt i kraft den 1 augusti 1996. Regeln om nedsättning av stämpelskatten föreslå s omfatta förvärv från och med den 12 juni 1996. Vid förvärv som ske r från och med denna dag och fram till och med den 31 juli 1996 och dä r inskrivning beviljats senast sistnämnda dag kommer stämpelskatten at t fastställas enligt nu gällande regler. Vid ikraftträdandet får de lägre skattesatserna retroaktiv verkan och överskjutande skatt och, i förekommande fall, dröjsmålsavgift, skall återbetalas. Som exempel kan nämnas att om inbetald stämpelskatt uppgår till 12 000 kr skall den nya skatten sättas ned till 4 000 kr och 8 000 kr återbetalas.
Reglerna om hur myndigheterna skall hantera den situationen att skatt skall sättas ned med stöd av den nya lagstiftningen bör knyta an till vad som annars gäller om återbetalning av skatt och dröjsmålsavgift enlig t
40 § stämpelskattelagen. Ränta bör utgå på medel som återbetalas.
Hänvisningar till S4-2-2
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt Författningskommentar till 2 § lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall
4.2.3. Skattskyldighet för Allmänna pensionsfonden
Regeringens förslag: Allmänna pensionsfonden skall vara skatt skyldig enligt stämpelskattelagen.
Skälen för regeringens förslag: Allmänna pensionsfonden, som är en del av staten, förvaltar de allmänna pensionsmedlen. Detta sker bl.a .
genom placeringar i fastigheter. I detta hänseende konkurrerar fonde n med andra placerare på fastighetsmarknaden.
Eftersom fonden är en del av staten (jfr NJA 1992 s. 581) behöve r den, till skillnad mot andra placerare, inte betala stämpelskatt. Dett a innebär en snedvridning av konkurrensen. Villkoren för olika aktörer på fastighetsmarknaden bör rimligen vara så lika som möjligt. Förslage t innebär därför att Allmänna pensionsfonden skall betala stämpelskat t enligt de regler som gäller för juridiska personer.
Det finns enligt regeringens mening ingen anledning att begräns a denna utökade skattskyldighet till enbart förvärvsfallen. Förslaget inne bär därför att stämpelskatt också skall betalas om fonden beviljas inteckningar i fast egendom eller i tomträtter.
Den föreslagna regeln om Allmänna pensionsfondens skattskyldighet bör träda i kraft den 1 augusti 1996. Den nya regeln om fondens skatt skyldighet bör gälla förvärv efter ikraftträdandet och inteckningar so m beviljas efter samma tidpunkt.
I föregående avsnitt har föreslagits att stämpelskatten vid förvärv a v fast egendom och tomträtter tillfälligt skall sättas ned för förvärv so m sker under tiden den 12 juni 1996 - 31 december 1997 under förutsätt ning att inskrivning medges senast den 31 mars 1998. Detta förslag få r till följd att när reglerna om fondens skattskyldighet träder i kraft den 1 augusti 1996 kommer fonden - på samma sätt som andra skattskyldiga att betala den nedsatta skatten vid fastighets- och tomträttsförvärv.
4.3. Slopad försäljningsskatt och höjd fordonsskatt för personbilar
Regeringens förslag: Försäljningsskatten på personbilar i miljö klass 1 och 2 slopas och sänks till 2 000 kr i miljöklass 3 fr.o.m. den 12 juni 1996. Fordonsskattelagen ändras så att fordonsskatten höj s för personbilar med 50 procent och för dieselbilar av årsmodell 1994 eller senare med 15 procent fr.o.m. den 1 oktober 1996.
Skälen för regeringens förslag: Sedan 1988 har försäljningen av personbilar i Sverige minskat kraftigt. En uppgång har visserligen kunnat konstateras sedan 1993 men trots detta får man gå tillbaka till början av 1960-talet för att finna en lika låg försäljning i absoluta tal. Enligt tidigare mönster, där bilförsäljningen utvecklas i cykler om ca 12 år, bord e visserligen en ytterligare uppgång kunna ske. Det råder dock stor osäkerhet om så kommer att bli fallet.
Den låga nivån på personbilsförsäljningen under en följd av år ha r medfört att den svenska bilparken blivit allt äldre. Detta är negativt u r miljösynpunkt, då äldre bilar släpper ut mer föroreningar än nyare bilar.
Av trafiksäkerhets- och miljöskäl och för att höja aktiviteten i de n svenska ekonomin finns anledning att stimulera en förnyelse av bilpar -
ken. I denna proposition aviseras vissa förändringar i beskattningen a v bilförmån som kan bidra till förbättrad miljö och trafiksäkerhet. Ytterligare åtgärder är emellertid motiverade.
Vid försäljningen av nya bilar tas i dag ut en särskild försäljnings skatt. Vidare tas en bilskrotningsavgift ut. Samtidigt beskattas innehavet av bil genom fordonsskatten och vidare påverkas driftskostnaderna a v drivmedelsskatten. För personbilar tas försäljningsskatt ut med 6 kr 4 0 öre per kilogram tjänstevikt. För personbilar i miljöklass 3 ökas skatte n med 2 000 kr.
Den parlamentariska kommitté som regeringen har tillkallat för at t utarbeta en nationell plan för kommunikationerna - Kommunikationskomittén (K 1995:01) - har i tilläggsdirektiv (dir. 1996:35) fått i uppdrag att göra principiella överväganden rörande hur ekonomiska förutsättninga r inom kommunikationssektorn kan användas som styrmedel för trafikpolitiska mål. Regeringen har vidare nyligen tillkallat en särskild utredar e som har fått i uppdrag att undersöka vilken avvägning mellan de olik a slagen av skatter som kan vara lämplig, bl.a. från miljösynpunkt. Dett a innebär bl.a. att beskattningen av vägtrafiken kommer att ses över. Re dan nu finns emellertid anledning företa vissa förändringar.
Försäljningsskatten bidrar i egenskap av transaktionsskatt till att dämpa omsättningen av bilparken. En förskjutning av skatteuttaget på bila r från försäljningsskatt till fordonsskatt, skatten på det löpande innehavet, skulle bidra till att öka omsättningen med de positiva effekter detta skulle få på miljön, trafiksäkerheten och aktiviteten i bilindustrin. Vårt för slag innebär därför att försäljningsskatten slopas för fordon i miljöklas s 1 och 2 och att försäljningsskatten för personbilar i miljöklass 3 sänk s till 2 000 kr. Den högre försäljningsskatten på personbilar i miljöklass 3 bidrar till att introducera ur miljösynvinkel renare bilar.
Effekten av den föreslagna växlingen innebär att utrymme uppkom mer för en prissänkning på ca 5 procent samtidigt som fordonsskatte n höjs med 50 procent för personbilar. Med hänsyn till att fordonsskatte n för dieselbilar av årsmodell 1994 och senare är avsevärt högre än fö r övriga dieseldrivna personbilar bör skattehöjningen för denna kategor i begränsas till 15 %.
För att inte motverka sitt syfte, att stimulera nybilsförsäljningen, måste slopandet av försäljningsskatt ske från den dag förslagen offentliggörs. Lagändringarna måste således i denna del gälla retroaktivt från den da g propositionen överlämnas till riksdagen. Det formella ikraftträdandet kan inte ske förrän riksdagen beslutat om de föreslagna lagändringarna. Under tiden fram till dess måste beskattningsmyndigheten debitera oc h kräva in försäljningsskatten. I dessa fall får sedan återbetalning ske til l den skattskyldige. Av administrativa skäl kan höjningen av fordonsskatten träda i kraft först fr.o.m. den 1 oktober 1996.
4.4. Höjd tobaksskatt
Regeringens förslag: Skatten på tobaksvaror höjs med 15 % fr.o.m. den 1 januari 1997.
Skälen för regeringens förslag: Som ett led i finansieringen av förslagen att stimulera den inhemska ekonomin bör enligt regeringens mening skatten på tobaksvaror höjas med 15 %. Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1997. För en sådan höjning talar även folkhälsoskäl sam t att Sverige f.n. ligger under de miniminivåer på tobaksskatt som gälle r inom EU. Sverige måste senast vid utgången av år 1998 ha anpassat sig till dessa miniminivåer.
Enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall en årlig indexuppräkning ske av tobaksskatten. De skattebelopp som gäller för år 199 6 framgår av förordningen (1995:1150) om fastställande av omräknad e belopp för tobaksskatt för år 1996. Av förenklingsskäl bör, med hänsy n till den nu föreslagna skattehöjningen, någon indexering inte ske för å r 1997.
4.5. Slopad förmånsbehandling av allemansfonder
Regeringens förslag: De särskilda skattelättnaderna för sparande i allemansfond slopas fr.o.m. år 1997.
Skälen för regeringens förslag: Allemansfonderna infördes 1984 och fick i skattereformen 1991 behålla en gynnad ställning genom att endast två tredjedelar av avkastningen beskattades. Skattelättnaderna för inlå ning på allemanssparkonto och i ungdomsbosparandet slopades höste n 1992 med verkan fr.o.m. år 1993 (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiU 1 och 1992/93:SkU18, SFS 1992:1488). Dessa sparformer beskattas såle des numera med den allmänna skattesatsen för kapitalinkomster .
Beskattningen av försäljningsvinster och utdelning på andelar i allemansfonder ändrades dock inte och denna avkastning beskattades alltjäm t med ett skatteuttag på 20 %.
I samband med en allmän omläggning av beskattningen av ägarkapital i företag avskaffades hösten 1993 skattefördelen för allemansfond (prop. 1993/94:50). Dessa regler gällde under år 1994. Det påtagligt hög a allmänna ränteläget och den halverade aktievinstbeskattningen unde r detta år ledde till relativt stora nettouttag från fonderna. De uttagn a sparmedlen utnyttjades ofta till förvärv av räntebärande värdepapper.
I syfte bl.a. att hämma utflödet från fonderna återinfördes med verkan fr.o.m. år 1995 den tidigare skattelättnaden (prop. 1994/95:25).
Regeringen kan konstatera att allemansfonderna i inte obetydlig må n bidragit till dagens breda aktieägande. Denna fördel har tidigare uppvägt det från principiella grunder negativa med en selektiv sparstimulans.
Det finns i nuvarande ekonomiska läge emellertid inte tillräckliga skäl att bibehålla en sådan skattestimulans för ökat hushållssparande. D e speciella förhållandena på obligations- och aktiemarknaderna som rådde år 1994 är nu borta. Förutsättningarna för en avveckling av skattelätt naden är därför gynnsamma.
Lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfond bör därför upphävas med verkan fr.o.m. kommande årsskifte.
När särreglerna på skatteområdet upphör faller det egentliga skälet för de särskilda spar- och placeringsregler som finns i lagen (1983:890) om allemanssparande. Effekten av en slopad skattelättnad för dessa regler , bl.a. utifrån placeringsreglernas inverkan på värdepappersmarknaden, har utretts och redovisats i betänkandet Allemanssparandet - en översy n (SOU 1994:50). Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen kommer senare att återkomma till riksdagen i frågan om spar- och placeringsreglerna.
Hänvisningar till S4-5
4.6. Kommande åtgärder
4.6.1. Lättnader i dubbelbeskattningen av aktier i onoterade aktiebolag m.m.
Regeringens bedömning: En lättnad i den ekonomiska dubbelbeskattningen bör införas för aktier i onoterade bolag fr.o.m. den 1 januari 1997. Den närmare utformningen av denna lättnad bestäm s sedan Företagsskatteutredningen har lämnat sitt förslag i slutet a v juli månad 1996. Ett utrymme på 3,5 miljarder kronor skall avsättas för denna lättnad.
Skattereduktionen för riskkapitalavdrag slopas fr.o.m. samma datum. Den nuvarande avdragsramen på 100 000 kr kommer doc k att vara oförändrad vid 1997 års taxering.
Avdragsrätten för avsättning till periodiseringsfond minskas til l 20 % fr.o.m. 1998 års taxering.
Skälen för regeringens bedömning: I anslutning till propositionen
En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25) lämnade regeringen tilläggsdirektiv till 1992 års företagsskatteutredning (F i 1992:11, dir. 1995:130), särskild utredningsman Klas Herrlin. Det ny a uppdraget innebar att utredningen skall utreda en lättnad i den ekonomiska dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster. Enligt uppdraget skall arbetet i första hand inriktas mot en generell lättnad på företagsnivå. Om utredningen skulle finna att ett sådant system inte bör införas skall utredningen i stället lämna förslag till en selektiv lättnad för mindre företag.
Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster har under en längre tid varit föremål för en intensiv diskussion. Med ekonomisk dubbelbeskattning avses att avkastningen på det egna kapitalet i bolaget beskatta s såväl i bolaget (bolagsnivå) som hos ägarna (ägarnivå). Det förekommer
att man i debatten jämför beskattningen av avkastning på eget resp. inlånat kapital genom en enkel uppräkning av i hur många led dessa olik a inkomster beskattas och av det drar den slutsatsen att dubbelbeskattningen utgör ett ekonomiskt problem. Frågan kan emellertid inte avgöras på detta sätt. Det fordras en analys av de ekonomiska verkningarna av bo lagsskatten och skatten på utdelning, reavinst resp. ränta.
En faktor som är av stor betydelse för bedömningen av den ekonomiska effekten av dubbelbeskattningen är det grundläggande förhållandet att den svenska kapitalmarknaden är starkt integrerad med de internationella kapitalmarknaderna. Rent allmänt innebär detta att det avkastningskra v som ställs på investeringar i Sverige i hög grad är internationellt bestämt. Detta gäller i första hand för investeringar i de större företagen, var s aktier i växande omfattning är föremål för internationell handel.
Med den utgångspunkten att avkastningskravet på investeringar ä r internationellt bestämt kommer det ekonomiska resultatet av en lättnad i dubbelbeskattningen att bero på hur en sådan lättnad utformas. En generell lättnad på ägarnivå har i första hand effekter på det svenska hushållssparandets sammansättning och får därmed också konsekvenser för hu r svenska företag kommer att ägas. Däremot har en sådan lättnad begränsad effekt på investeringarna. Detta gäller för stora företag men även för mindre företag utan tillgång till den organiserade kapitalmarknaden. För den som överväger att spara i dessa företag har avkastningen efter skat t på en alternativ placering i börsaktier ökat som ett resultat av den generella lättnaden. Detta förhållande motverkar effekten av skattelättnade n för utdelningar och reavinster från de mindre företagen. Därmed bli r effekterna på investeringarna små även för dessa företag.
En lättnad på företagsnivå kommer i första hand att påverka investe ringarna i de berörda företagen. I ett tillväxtperspektiv finns det allts å skäl att föredra en lättnad på företagsnivå framför en lättnad i ägarbes kattningen.
Det har hävdats att mindre och medelstora företag inte har samm a tillgång som större företag till den organiserade kapitalmarknaden och att de i vissa situationer kan anses vara utsatta för ransonering på denn a marknad. Detta skulle innebära att dessa företag ställs inför högre av kastningskrav än de större företagen, något som i sin tur skulle motivera särskilda lösningar för dessa företag. I direktiven anges att om utredningen finner avgörande hinder mot att införa en generell lättnad på bolagsnivå skall den utreda och lämna förslag till en selektiv lättnad med inriktning på de mindre företagen. En sådan selektiv lösning skall i första hand ta formen av en lättnad på företagsnivå men en lättnad på ägarnivå ka n vara en lösning.
Enligt vad regeringen erfarit har utredningsmannen på sätt som när mare kommer att redovisas i betänkandet inte funnit skäl att utforma en modell för en generell lättnad på bolagsnivå. Arbetet inriktas nu på at t analysera en modell för en selektiv lättnad för mindre och medelstor a företag.
Företagsskatteutredningen skall enligt sina direktiv lämna ett betänkande i sådan tid att ett förslag kan leda till lagstiftning hösten 1997 med
tillämpning fr.o.m. inkomståret 1998. Det är emellertid angeläget at t förbättra villkoren för mindre och medelstora företag och därmed skapa för-utsättningar för en expansion av sysselsättningen i dessa företag . Regeringen anser därför att det är önskvärt att en lättnad i den ekonomiska dubbelbeskattningen för dessa företag införs redan fr.o.m. den 1 januari 1997. Regeringen har erfarit att Företagsskatteutredningen kan lämna sitt förslag före utgången av juli månad 1996.
Med hänsyn till Företagsskatteutredningens kommande förslag bör det för närvarande lämnas öppet hur en lättnad för mindre och medelstor a företag närmare skall utformas. En tänkbar avgränsning av mindre oc h medelstora företag är att utgå från sådana företag som inte har aktie r noterade på börsen eller på någon annan marknadsplats. Den slutlig a avgränsningen av det gynnade området får göras på grundval av utred ningsförslaget. Ett utrymme på 3,5 miljarder kronor skall avsättas fö r lättnaden.
Enligt nuvarande regler medges skattereduktion för riskkapitalavdrag vid 1997 och 1998 års taxeringar. Skattereduktionen uppgår till 30 % av ett underlag bestående av betalningar för nyemitterade aktier p å sammanlagt 100 000 kr för de två åren. Riskkapitalavdraget tillkom som en provisorisk åtgärd i avvaktan på att permanenta åtgärder för att stimulera de små och medelstora företagens försörjning med riskkapital in fördes (prop. 1995/96:109 s.46). När en lättnad i dubbelbeskattningen nu införs fr.o.m. 1 januari 1997 bör därför att riskkapitalavdraget slopas från samma tidpunkt. Den nuvarande avdragsramen på 100 000 kr bör kvarstå oför-ändrad och kan därmed utnyttjas vid 1997 års taxering.
Avdragsrätten för periodiseringsfonder begränsas
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet finns sedan 1995 år s taxering en generell reserveringsmöjlighet, avdrag för avsättning til l periodiseringsfond enligt lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder . Möjligheten att sätta av till periodiseringsfond gäller både juridiska och fysiska personer. Avdrag medges för juridiska personer med högst 25 % av beskattningsårets inkomst före avdraget. För fysiska personer medges avdrag med högst 25 % av ett motsvarande inkomstunderlag. Avdrage t skall återföras till beskattning senast femte beskattningsåret efter avsättningsåret. Avdraget ger alltså en möjlighet till förlustutjämning bakå t under en fem-årsperiod.
Av statsfinansiella skäl bör avdragsrätten begränsas. En minskning av avdraget med fem procentenheter till 20 % bör kunna ske utan att några mer påtagliga olägenheter uppkommer. Begränsningen bör gälla fr.o.m . 1998 års taxering i fråga om avsättningar för beskattningsår som avslutas efter den 31 december 1996.
4.6.2. Förmögenhetsbeskattningen av aktier
Regeringens bedömning: Aktier som noteras på börsens O- och
OTC-listor bör alltjämt vara befriade från förmögenhetsskatt.
Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen beslöt hösten 1991 om en avveckling av förmögenhetsskatten (prop. 1991/92:60, bet . 1991/92:SkU10, SFS 1991:1850 och 1851). I ett första steg vid 1992 års taxering slopades det översta skiktet i skatteskalan. Samtidigt togs skatten på s.k. arbetande kapital i näringsverksamhet bort, vilket bl.a. resulterade i att börsnoterade aktier på de s.k. O- och OTC-listorna blev helt befriade från förmögenhetsskatt.
Fr.o.m. år 1993 slopades även mellanskiktet i skatteskalan. Skatte n blev därefter proportionell och utgick med 1,5 % av den beskattningsbara förmögenhet som översteg 800 000 kr. Det slutliga avskaffandet av förmögenhetsskatten bestämdes först till 1994 men sköts i samband me d den s.k. krisöverenskommelsen hösten 1992 upp ett år.
I början av den nuvarande mandatperioden år 1994 beslutades at t förmögenhetsskatten skulle kvarstå i avvaktan på en översyn av reglerna (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, SFS 1994:1897 och 1898). Enligt gällande övergångsregler behålls skatten t.o.m. 1996 (1997 års taxering). Som en av utgångspunkterna för utformningen av ett nytt förslag anga v regeringen att s.k. arbetande kapital i företag i stor utsträckning bord e befrias från förmögenhetsskatt. Regeringen framhöll att detta särskil t gällde små och medelstora företag.
I fråga om värdepapper gäller enligt övergångsbestämmelserna fö r närvarande följande.
Aktier på börsens O- och OTC-listor är inte skattepliktiga. Detsamma gäller aktier som noteras på börsens A-lista i de fall företagets aktier var förmånsbehandlade vid utgången av år 1991. Skattebefrielsen har delvis kommit att gälla för aktier i ett antal börsföretag på A-listan som aldri g haft egentlig småföretagskaraktär. Aktier i övrigt på börsens A-lista ta s upp till 75 % av det noterade värdet. Andelar i värdepappersfonder oc h vissa aktieanknutna instrument värderas på samma sätt. Obligatione r som inte är aktieanknutna tas däremot upp till sitt fulla värde.
I vårens proposition om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- oc h avgiftsområdet, prop. 1995/96:198, föreslogs en höjning av det generella fribeloppet vid förmögenhetsbeskattningen till 900 000 kr. Höjningen av fribeloppet finansieras med en skärpning av förmögenhetsbeskattningen av aktier och liknande värdepapper. Skärpningen innebär att aktier p å börsens A-lista normalt skall tas upp till det fulla noterade värdet fr.o.m. 1997 års taxering.
Förmögenhetsskattebestämmelserna ses för närvarande över inom regeringskansliet. Översynen kommer inom kort att redovisas i en departementspromemoria. Efter promemorians remissbehandling komme r regeringen att lägga fram förslag om en reformerad förmögenhetsskat t
som skall gälla fr.o.m. 1998 års taxering. Det finns dock skäl att reda n nu ta upp frågan om beskattningen av aktier som noteras på börsen s listor för mindre och medelstora företag.
I den tidigare nämnda vårpropositionen framhöll regeringen at t marknadsnoterade aktier och liknande tillgångar i princip borde tas up p till det noterade värdet på samma sätt som gäller för obligationer. Å andra sidan framhölls åter att s.k. arbetande kapital i små och medelstora företag i allt väsentligt borde befrias från förmögenhetsskatt. Något förslag redovisades inte i fråga om de i dag skattebefriade börsaktierna utan frågan lämnades öppen tills vidare.
Som regeringen tidigare framhållit bör det förmögenhetsskattegynnade företagskapitalet avgränsas på ett sådant sätt att företagens tillväx t och möjligheter att erhålla riskvilligt kapital inte hämmas på ett olämp ligt sätt. Detta talar för att aktier på O- och OTC-listorna bör undanta s från förmögenhetsskatt. Intresset av att upprätthålla en vital riskkapitalmarknad även för mindre och medelstora företag talar också för fortsat t förmögenhetsskattefrihet. Enligt regeringens uppfattning väger de nu nämnda skälen för skattebefrielse tyngre än det motstående intresset a v att noterade aktier beskattas på ett likformigt sätt. Aktierna på börsen s O- och OTC-listor bör därför alltjämt vara skattefria.
4.6.3. Åtgärder för enskilda näringsidkare
Regeringens bedömning: Regeringen återkommer i höst med förslag till riksdagen om justeringar i det nya systemet för beskattning av enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. För att un derlätta generationsskiften bör vederlag vid gåva eller arv få med räknas i fördelningsunderlaget vid negativ räntefördelning. Kapitaltillskott bör snabbare än i nuläget få räknas med i fördelningsunderlaget för räntefördelning och i takbeloppet för expansionsmedel. I förenklingssyfte bör handelsbolag göras till skattesubjekt för bl.a . fastighetsskatt.
En fortsatt utvärdering och översyn i förenklingssyfte bör göras.
Skälen för regeringens bedömning: I regeringens proposition (prop. 1995/96:25) En politik för arbete, trygghet och utveckling framhölls at t förenklingar av uppgiftslämnande och redovisning är särskilt viktiga u r tillväxtsynpunkt för mindre företag och framför allt för enskilda näringsidkare.
Fr.o.m. inkomståret 1994 gäller nya skatteregler för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Syftet me d det nya regelverket som infördes med mycket bred politisk enighet är att ge dessa näringsidkare likvärdiga skattemässiga villkor med vad so m gäller för ägare av enmansaktiebolag. Att det nya regelverket komplicerar skattesystemet noterades redan vid införandet (prop. 1993/94:50 och bet. 1993/94:SkU15). De samhällspolitiska målen - bl.a. att ge tillväx t
och bättre förutsättningar för nya arbetstillfällen - prioriterades framfö r de i sig viktiga förenklingsaspekterna.
Skatteutskottet har gett regeringen till känna att de nya reglerna bö r följas upp och utvärderas noga bl.a. från neutralitetssynpunkt (bet . 1993/94:SkU25). En arbetsgrupp inom Finansdepartementet har i samråd med företrädare för Riksskatteverket (RSV), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges Fastighetsägareförbund följt tillämpningen av de nya reglerna.
Det nya regelverket för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag har tillämpats i två år. Kritik beträffande systemets kom plexitet har framförts av RSV (bl.a. i Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen, RSV Rapport 1995:10). Den allmänna uppfattningen i övrigt synes dock vara att det nya systemet i grunden är sunt men att en de l justeringar behöver göras för att få det mer verklighetsanpassat. Rege ringen delar den bedömningen.
I en promemoria från Finansdepartementet som presenteras inom kort föreslås nu vissa justeringar i det nya regelverket. S.k. generationsskiften underlättas genom att vederlag för en fastighet vid gåva eller arv skall få medräknas i fördelningsunderlaget vid negativ räntefördelning. Vidar e skall kapitaltillskott snabbare än i nuläget få räknas med i underlaget för räntefördelning och i takbeloppet för expansionsmedel. Slutligen föreslås i förenklingssyfte att handelsbolag skall bli skattesubjekt för fastighets skatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader. Efter remissbehandling av promemorian avser regeringen att i höst återkomma med förslag till riksdagen på grundval av promemorian.
Utöver vad som redan redovisats bör arbetet med att utvärdera och så långt möjligt förenkla regelsystemet för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag drivas vidare. En översyn av reglerna från neutralitetssynpunkt är även motiverad av förslaget om en lättnad i dubbelbes kattningen av onoterade aktiebolag.
Även reglerna för beskattning av fåmansföretag bör ses över seda n regeringen tagit ställning till detaljutformningen av lättnaden i dubbelbeskattningen. Möjligheterna att förenkla reglerna bör prövas i det samm anhanget. Som regeringen framhöll i höstas (prop. 1995/96:25) finns det dock inga enkla lösningar i förenklingshänseende. Den kanske främst a anledningen till komplexiteten är nämligen att regelverket i de skattskyldigas intresse erbjuder flera skilda alternativ för att beräkna kapitalav kastningen och att förenklingar därför kan drabba de skattskyldiga negativt.
4.6.4. Nedsättning av socialavgifter
Regeringens bedömning: Regeringen kommer i höst att lägga fram förslag om nedsättning av socialavgifterna från och med den 1 januari 1997. Arbetsgivaravgifterna sätts ned med fem procentenheter på ett underlag om högst 600 000 kr på årsbasis. Egenavgifterna fö r egenföretagare sätts ned med fem procentenheter på ett avgiftsun derlag om högst 180 000 kr.
Skälen för regeringens bedömning: För finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål tas socialavgifter ut enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Dessa är av två slag, arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Underlaget för arbetsgivaravgifterna, som arbetsgivare skall betala, utgörs av den lön och de övriga skattepliktig a förmåner som utges till anställda. Egenavgifter betalas främst av de m som bedriver näringsverksamhet. Till grund för beräkningen av avgifts underlaget läggs inkomst av annat förvärvsarbete.
Uttaget av arbetsgivaravgifter under inkomståret 1996 uppgår til l 31,56 procent. Därtill kommer den allmänna löneavgiften, som uppgå r till 1,5 procent. Egenavgifterna uppgår till för närvarande enligt huvudregeln till 29,75 procent.
I prop. 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m. föreslå s bl.a. till följd av att sjuklöneperioden förlängs ett sänkt avgiftsuttag avseende socialavgifter, vilket innebär att uttaget av arbetsgivaravgifte r fr.o.m. 1997 sänks till 30,32 procent och fr.o.m. 1998 kommer att uppgå till 29,22 procent. Egenavgifterna föreslås vid motsvarande tidpunkte r sänkta till 28,65 procent resp. 27,55 procent. Den allmänna löneavgiften föreslås höjd till 2,60 procent fr.o.m. 1997 och till 3,70 procent fr.o.m . 1998.
De sociala avgifterna utgör en betydande del av lönekostnaden. Int e minst i nystartade företag och vid överväganden om nyanställningar kan detta utgöra ett hinder för expansion och ökad sysselsättning.
Det är enligt regeringens mening viktigt, trots de strama budgetre striktioner som nu gäller, att de indirekta lönekostnaderna reduceras . Detta är av betydelse inte minst i små och medelstora företag för att g e utrymme för nyanställningar och så att egenföretagande uppmuntras . Regeringen avser därför att i höst återkomma till riksdagen med förslag om en nedsättning av arbetsgivaravgifterna med fem procentenheter p å underlag upp till 600 000 kr på årsbasis. För enskilda näringsidkare kommer en nedsättning på fem procentenheter att föreslås på underlag up p till 180 000 kr. Förslagen kommer att nödvändiggöra bl.a. regler om hur nedsättningen skall hanteras i företag med intressegemenskap.
4.6.5. Ny beskattning av bilförmån
Regeringens bedömning: Regeringen kommer att föreslå ändring av bilförmånsreglerna i samband med budgetpropositionen.
Skälen för regeringens bedömning: Antalet skattskyldiga med förmånsbil kan antas uppgå till ca 180 000. För svensk personbilsindustri är den inhemska tjänstebilsmarknaden av mycket stor betydelse efterso m den står för mer än hälften av hemmamarknadsförsäljningen. Följaktli gen är reglerna om beskattning av bilförmån mycket betydelsefulla fö r den svenska bilindustrin.
Finansdepartementet har i en departementspromemoria Beskattning av bilförmån - En ny modell (Ds 1996:34) lagt fram förslag till nya regle r om beskattning av bilförmån. Förslaget är nu ute på remiss. Regeringen avser att ta slutlig ställning till förslagen i samband med budgetpropositionen.
Promemorieförslaget
Enligt promemorieförslaget skall som huvudregel förmånsvärdet bestämmas enligt en schablon som innefattar samtliga kostnader utom drivmedel. Det förutsätts att förmånstagaren själv står för drivmedelskostnaden. Som huvudregel skall värdet av bilförmån bestämmas till 0,25 basbelopp med tillägg av ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat belopp.
Det ränterelaterade beloppet skall bestämmas till 75 procent av e n jämförelseränta multiplicerat med nybilspriset. I promemorieförslage t har jämförelseräntan satts till summan av statslåneräntan vid utgången av november månad året före beskattningsåret med tillägg av två procentenheter. Det prisrelaterade beloppet skall beräknas till 11 procent av de n del av nybilspriset som inte överstiger 7,5 basbelopp och till 20 procent av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 basbelopp.
Den nuvarande förmånliga värderingen av bilar som är sex år gaml a eller äldre avskaffas. I stället beräknas värdet enligt huvudregeln. Värdet kan dock aldrig beräknas på ett nybilspris som är lägre än 80 procent av ett uppskattat nybilspris för beskattningsårets årsmodell av de vanligas t förekommande bilarna ägda av juridiska personer.
Förmånsvärdet reduceras till 75 procent om förmånshavaren kör minst 3 000 mil i tjänsten varje år. Om förmånshavaren inte betalat allt drivmedel själv får nedsättning göras till 80 procent av förmånsvärdet . Förmåns-värdet skall vidare kunna jämkas efter ansökan om bilen ingår i ett test för att prova eller introducera ny eller förbättrad miljö- elle r säkerhetsteknik.
Den som använt förmånsbil i näringsverksamhet eller i tjänsten ge s rätt till avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för bensin eller annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer .
Avdrag medges endast under förutsättning att förmånstagaren inte skal l påföras förmån av fritt drivmedel.
Förmånshavaren skall, på samma sätt som i dag, inte få avdrag fö r kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen om han företagi t resorna med bil under den tid förmånen åtnjutits. För väg-, bro- elle r färjeavgifter gäller särskilda regler. En nyhet är att detta även skall gälla när någon annan än förmånshavaren använder förmånsbilen för sådan a resor.
Kontrolluppgiftsskyldigheten föreslås också utvidgad, bl.a. skall uppgift om bilens modellbeteckning och årsmodell lämnas på kontrollupp giften.
Kommande förslag om beskattning av bilförmån
Remissinstansernas synpunkter skall naturligtvis avvaktas innan slutli g ställning tas till promemorieförslaget. Regeringens avsikt är emellerti d att i det kommande förslaget föreslå att skatteuttaget på bilförmå n sänks.
Intäktsbortfallet för den offentliga sektorn är beroende av vilken jämförelseränta som används vid beräkningen av bilförmån. Vid en jämfö relseränta på 10,35 procent beräknas enligt promemorian inkomstbortfallet uppgå till 700 miljoner kr och vid en jämförelseränta på 8,35 procent blir intäktsbortfallet 1 000 miljoner kr. Regeringen utgår från att de nya reglerna kommer att innebära ett intäktsbortfall i storleksordningen 1 000 miljoner kr.
Förslaget bör finansieras genom en begränsning av uppjusteringen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt för inkomståret 1997, vilket innebär att skiktgränsen blir drygt 3 000 kr lägre än den annars skulle ha blivit.
4.6.6. Rationaliserad skatteuppbörd - skattekonto
Regeringens bedömning: Regeringen kommer att så snart som möjligt efter sedvanlig remissbehandling lämna ett förslag till et t nytt uppbördssystem baserat på Skattebetalningsutredningens för slag.
Skälen för regeringens bedömning: Under juni månad kommer
Skattebetalningsutredningen (Fi 1993:07) att lämna sitt slutbetänkande . Utredningen har haft i uppdrag att effektivisera systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter.
Det är regeringens avsikt att så snart som möjligt efter sedvanli g remissbehandling förelägga riksdagen ett förslag till ett nytt uppbörds system baserat på utredningens förslag.
Skattebetalningsutredningen föreslår bl.a. följande. Debiteringar, redovisningar och betalningar av skatter och avgifte r
samordnas i ett system med skattekonton. Hos skattemyndigheten skal l finnas ett skattekonto för varje skatt- eller avgiftsskyldig. Samtliga redovisningar och betalningar skall registreras på kontot. Främst gäller det Fskatt, innehållen preliminär skatt (skatteavdrag), arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Bokföringen på kontot skall göras så att kontoställningen kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag. Uppbyggnaden av ett skattekonto är inte olik ett bankkonto där kontohavaren sätter in och tar ut olika belopp och där ränta beräknas på överskott och underskott.
Alla uppgifter som den skattskyldige skall lämna redovisas i en enda handling - en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje månad .
Varje månad som det har förekommit en transaktion på kontot stäm s det av. Samtliga konton stäms av minst en gång per år. Om det vid av stämningen uppkommer ett underskott innefattar kontoutdraget en på minnelse om att betala. Efter betalningspåminnelsen lämnas fortlöpande obetalda fordringar för indrivning.
Överskott på ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängliga för kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningen kunna gö ras när som helst under månaden.
Ett enhetligt ränteinstitut skall ersätta anståndsräntan, respiträntan, öskatteräntan och kvarskatteavgiften. Även dröjsmålsavgiften tas bort. På underskott eller överskott på ett skattekonto räknas i stället kostnads resp. intäktsränta löpande.
Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort. Samtidigt föreslås ett förenklat löneexekutivt förfarande som kännetecknas av enkelhet och snabbhet. Förfarandet avgränsas till skattskyldig a som är arbetstagare och som endast debiterats slutlig skatt på skattekontot.
Förslaget om ett skattekontosystem förväntas leda till en starkt för enklad administration av i första hand företagens skatte- och avgiftsbe talningar. Redovisningen av skatter och avgifter blir mindre resurskrä vande än i dag främst för arbetsgivare och företag i övrigt. Endast e n deklaration per månad behöver lämnas. Med undantag för de störst a företagen som redovisar mervärdesskatt blir det vidare fråga om endas t en betalning varje månad. Den samordnade redovisningen gör att in- och utbetalningar kan kvittas redan på betalningsstadiet. Företagens skatte och avgiftsbetalningar förenklas härmed väsentligt jämfört med i dag. En slopad arbetsgivarmedverkan vid betalning av kvarstående skatt ger yt terligare administrativa vinster för företagen.
4.6.7. Andra åtgärder
Avfallsskatt
Beskattning av avfall som deponeras har diskuterats under flera år. Av fallsskatteutredningen lämnade ett betänkande i juni 1994, vilket efte r remissbehandling ledde till att en ny utredning tillsattes i mars 1995 .
Utredningen om beskattning av avfall som deponeras, Deponiskatteu tredningen (dir. 1995:37), har enligt sina direktiv i uppdrag att göra e n konsekvensanalys av ett införande av avfallsskatt. Utredaren har p å grund av önskvärdheten att samordna resultatet av arbetet med närliggande utredningsuppdrag för Naturvårdsverket fått förlängd tid för att redovisa sitt arbete till den 30 september 1996. Utredningsarbetet har bedri vits med inriktningen att en pålaga av skattekaraktär skall kunna införas på deponier.
Enligt regeringens bedömning bör en deponiskatt kunna bli ett viktigt miljöpolitiskt instrument. Syftet med en sådan skatt är att minska mängden avfall som deponeras. Såväl hushållsavfall som bygg- och industri avfall skall omfattas. Det är angeläget att en sådan skatt kan införas s å snart som de närmare förutsättningarna härför klarlagts. Utredningen ä r nu inne i slutskede av sitt arbete och skall som nämnts vara klar senas t vid utgången av september 1996, varefter sedvanlig remissbehandling av betänkandet skall ske. Beredningsarbetet i regeringskansliet bör kunn a vara avslutat i sådan tid att en proposition i frågan kan presenteras fö r riksdagen senast under hösten 1997. Enligt regeringens bedömning bö r mot denna bakgrund en deponiskatt kunna börja tas ut under år 1998.
Beskattningen av internationella experter
Den svenska bolagsbeskattningen är mycket konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Likväl tycks det finnas en viss tvekan hos utländ ska investerare att välja Sverige som investeringsland. Ett skäl till detta kan vara svårigheten att locka kvalificerad utländsk personal till Sverige. Vid en etablering måste i regel ett antal nyckelpersoner ansvara för startandet av den svenska verksamheten. Skattereglerna kan då utgöra et t hinder för sådana personer att komma hit. Detsamma kan vara fallet när det gäller högt kvalificerade utländska forskare som behövs inom nä ringslivet. Personerna i fråga vistas endast i Sverige under begränsad tid och omfattas av trygghetssystemen i sina hemländer. Stannar de mer än ca sex månader i Sverige blir de trots detta oinskränkt skattskyldiga här. Det finns anledning att överväga att medge sådana personer lättnader vid beskattningen och eventuellt också genom undantag från avgifter oc h förmåner i socialförsäkringssystemen.
En annan fråga som har väckts rör den svenska ordningen för att be skatta personaloptioner. Enligt svenska regler skall sådana optioner be skattas vid det första tillfälle då de kan utnyttjas. Socialavgifter skall ofta betalas av den anställde om optionerna erhållits av ett utländskt företag. I många länder används systemen med personaloptioner för att motivera de anställda genom möjligheten att på detta sätt få del i verksamheten s framtida vinst. Systemen är inte sällan standardiserade och ingår ofta i utländska företagsgruppers mer eller mindre världsomspännande pro gram. Det har därför hävdats att det finns skäl att överväga en ändring av gällande regler så att beskattningen sker först vid tidpunkten för ett ut nyttjande och att undersöka om reglerna för socialavgifter för sådan a
förmåner kan ändras.
Fastighetsskatt i stället för vattenkraftsskatt
I regeringens proposition om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet (prop. 1995/96:198 s. 31 ff) föreslogs att produktions skatterna på elektrisk kraft från kärnkraftverk och från äldre vattenkraftverk höjs med 1 öre per kWh den 1 september 1996 och att ytterligare en höjning med samma belopp sker vid halvårsskiftet 1997. I sammanhanget redovisades att det i regeringskansliet övervägs om vattenkraftsskatten skulle kunna ersättas med en fastighetsskatt. En omläggning till fastig hetsskatt skulle medföra att de ekonomiska snedvridningar som den nuvarande produktionsskatten ger upphov till skulle minska. I propositio nen angavs vidare att det är regeringens avsikt att så snart som möjlig t förelägga riksdagen ett sådant förslag. Frågan har vidare berörts i et t interpellationssvar (1995/96:199). I svaret utlovades en skyndsam utvärdering av produktionsskatterna med hänsyn till bl.a. övervältringseffek terna.
Ett förslag om att slopa reglerna om vattenkraftsskatt och att ersätt a dem med en fastighetsskatt kommer att utarbetas inom Finansdeparte mentet. En proposition i ämnet kommer att överlämnas till riksdage n under hösten 1996.
4.7. Budgeteffekter
För de åtgärder som föreslås och aviseras i denna proposition redovisa s i tabell 4.1 budgeteffekterna för den konsoliderade offentliga sektor n med en uppdelning på skattelättnader och olika finansieringsåtgärder . Redovisade effekter avser åren 1996-1999 och anger de kassamässig a effekterna, där i förekommande fall uppbördsförskjutningar har beaktats. En kassamässig redovisning har valts då det är denna som relevant, så vitt gäller effekterna på den offentliga sektorns saldo.
Tabell 4.1 Budgeteffekter för offentlig sektor av föreslagna och aviserade åtgärder på skatteområdet. Kassamässiga effekter för 1996-1999 i miljarder kronor.
1996 1997 1998 1999
Skattelättnader
Reducerad stämpelskatt fastigheter
0,8 2,0 0,2 0,0
och tomträtter 12/6 1996-31/12 1997
Slopad försäljningsskatt bilar
0,6 1,5 1,5 1,5
12/6 1996-
Förändrad bilförmånsbeskattning
0,9 1,0 1,0
från 1997
Lättnader i dubbelbeskattningen
3,5 3,5
Reducerade socialavgifter från 1997
2,1 2,3 2,3
Summa skattelättnader
1,4 6,5 8,5 8,3
Finansiering
Höjd bilskatt från 1/10 1996
0,3 1,6 1,6 1,6
Höjd tobaksskatt från 1/1 1997
1,3 1,2 1,2
Höjd skatt allemansfond från 1997
0,4 0,4
Utnyttjande av 2-miljarderram
0,4 0,8 0,7 1,6
Begränsning av avsättningar till
3,0 3,0
periodiseringsfond från 1997
Begränsad uppräkning skiktgräns
0,9 1,0 1,0
inför 1997
Avfallsskatt från 1998
0,4 0,4
Summa finansiering
0,7 4,6 8,3 9,2
Saldoeffekter skatteåtgärder
-0,7 -1,9 -0,2 0,9
Saldoeffekter inkl. finansiering 0,1 0,1 0,0 0,9 genom utdelning från Securum
Den temporära lättnaden av stämpelskatten på fastigheter m.m. ger ett inkomstbortfall för helår räknat på 2,0 miljarder kronor. För år 1996 ä r effekten mer begränsad, där också förskjutningar i uppbörden av skat t spelar in.
Den slopade försäljningsskatten på bilar ger ett inkomstbortfall för helår räknat på 1,5 miljarder kronor. Effekten för 1996 begränsas av i kraftträdandet i juni och av uppbördsförskjutningar.
Den förändrade beskattningen av bilförmån beräknas ge ett varaktigt inkomstbortfall på 1,0 miljarder kronor. För år 1997 begränsas bortfallet p.g.a. uppbördsförskjutningar.
Lättnaden i ekonomisk dubbelbeskattning från 1997 beräknas ge ett inkomstbortfall på 3,5 miljarder kronor. Bortfallet uppkommer förs t fr.o.m. år 1998 på grund av att skatt på utdelningar och reavinster upp bärs med viss tidsfördröjning.
De reducerade socialavgifterna med fem procentenheter på en lönesumma upp till 600 000 kronor och på inkomst av näringsverksamhe t upp till 180 000 kronor beräknas ge ett varaktigt inkomstbortfall p å 2,3 miljarder kronor. Därav är 0,4 miljarder kronor hänförligt till reducerade egenavgifter för enskilda näringsidkare.
Den höjda fordonskatten på bilar från den 1 oktober 1996 ger en helårseffekt på 1,6 miljarder kronor. Den högre nivån i förhållande till försäljningsskatten förklaras av behovet att balansera ett underskott p å grund av det senare ikraftträdandet för fordonskatten.
Höjningen av tobaksskatten med 15 procent beräknas ge en varaktig inkomstförstärkning på 1,2 miljarder kronor. Det högre beloppet för i kraftträdandeåret beror på att den indirekta effekten via förändrad KP I och de förändringar som inträder i inkomstskatteskala och offentlig a utgifter först uppkommer år 1998.
Det höjda skatteuttaget på utdelningar och reavinster på andelar i allemansfonder beräknas ge en inkomstförstärkning på 0,4 miljarde r kronor. Inkomstförstärkningen uppkommer först år 1998 p.g.a. förskjutning i uppbörden.
Ett bidrag till finansieringen sker genom utnyttjande av den särskilda ram som avsattes i den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994. Den ursprungliga ramen uppgick till 2,0 miljarder kronor. Detta belop p har tidigare tagits i anspråk för ett antal åtgärder, varav flertalet på företagsbeskattningsområdet. Detta gäller bl.a. den 1995 införda kvittningsrätten för nystartad enskild näringsverksamhet och det temporärt gällande riskkapitalavdraget. Såvitt gäller riskkapitalavdraget aviseras i denna proposition en begränsning genom att avdrag, vid en oförändrad tota l avdragsram om 100 000 kronor, endast medges för emissioner under å r 1996. Effekten av detta har beaktats vid beräkningen av den återstående ramen.
Begränsningen av maximal avsättning till periodiseringsfonder från 25 till 20 procent av årsvinsten beräknas ge en inkomstförstärkning p å 3,0 miljarder kronor från år 1998 och ett antal år framåt. Tidsfördröjningen beror på att åtgärden ej påverkar debiteringen av preliminärskatt un der inkomståret 1997. Den varaktiga effekten är lägre och har beräknats till 1,0 miljarder kronor.
Den begränsade uppjusteringen av skiktgränsen för beräkning av statlig inkomstskatt vid uppräkningen inför år 1997 ger en varaktig in komstförstärkning på 1,0 miljarder kronor. Liksom för den förändrad e bilförmånsbeskattningen är effekten mindre för år 1997.
Den aviserade avfallsskatten beräknas inbringa 0,4 miljarder kronor från år 1998.
4.8. Upprättade lagförslag
Inom Finansdepartementets skatteavdelning har upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon,
2. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
3. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),
4. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
5. lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall,
6. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
7. lag om upphävande av lagen (1994:1851) om skattelättnader för
sparande i allemansfond.
Lagrådet
Lagförslagen är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skull e sakna betydelse.
5. Offensiv näringspolitik för tillväxt och sysselsättning
Hänvisningar till S5
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 7.4.1
5.1. Politikens inriktning - samverkan för förnyelse och tillväxt
Regeringen satsar 3 miljarder kronor för att ta Sverige ur sysselsättningskrisen. I de fyra programmen för småföretagsutveckling, förnyelse oc h tillväxt, utökat Östersjösamarbete, omställning till hållbar utveckling , omstrukturering i kommuner och landsting samt en kraftsamling för e n ny regional näringspolitik avser regeringen att bidra till en företagstill växt och halvering av arbetslösheten till år 2000.
Ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt
Sverige behöver en bred expansion av näringslivet för att öka sysselsättningen. Det är viktigt att fler företag startas och att fler företag växer. De expanderande företagen återfinns inom en rad olika branscher och regioner. Gemensamt för flertalet är dock att de är kunskapsbaserade. Många återfinns inom tjänstesektorn, den industrinära sektorn eller i varuproducerande företag med stort tjänsteinnehåll. Till stor del måste de ny a arbetstillfällena skapas med hjälp av nya affärsidéer, nya produkter, nya produktionsmetoder och mer kvalificerade arbeten.
De mindre företagens problem och möjligheter samt samspelet mellan de små och de stora företagen måste ägnas särskild uppmärksamhet. De mindre företagen har en särskilt viktig roll för ekonomins dynamik. D e svarar för en större del av nettoökningen av sysselsättningen under ex pansionsperioder samt en mindre del av nettominskningen under ned gångsperioder. Bland de faktorer som öppnar nya möjligheter för sm å och medelstora företag är den växande betydelse för tjänstesektorn, inte minst företagstjänster.
Genom sin högre flexibilitet kan de mindre företagen lättare slå in på nya spår och därigenom potentiellt anställa mer arbetskraft. Samtidig t har de generellt betydande nackdelar i bl.a. tillgång till kapital, kunskap, teknologi och information. I spridningen av kompetens, ny teknologi och information föreligger därför behov av förstärkta servicenätverk som ä r lätt åtkomliga för de mindre företagen. Vidare behöver samspelet mellan högskola, forskningsinstitut och näringsliv förbättras ytterligare. I syn nerhet gäller detta de mindre företagen. För att få till stånd en mera dy namisk tillväxtmiljö är det väsentligt att också påverka attityder till tillväxt, företagande, entreprenörskap och innovationer.
Det skall bli lättare att gå från idé till verklighet att starta och att driva företag. Regeringen föreslår en rad förändringar i skattesystemet so m kommer att gynna utvecklingen av nya och mindre företag. En särskil d delegation för förenkling för småföretagen inrättas med uppgift att fortlöpande ta fram konkreta åtgärder som kan förbättra företagsklimatet.
Nya möjligheter urskiljs bäst i direkt anknytning till människor, företag och institutioner. Attraktiva lokala utvecklingsmiljöer skapar god a
förutsättningar för tillväxt och konkurrenskraft. De statliga instrumen t som idag finns i samhället för att påverka den regionala och lokala ekonomiska utvecklingen är vanligen låsta i olika strukturer. Det brister ofta i samordning och målstyrning. Det är dags att bryta upp strukturer för att skapa utrymme för lokalt engagemang och effektivare använding a v samhällets resurser. Det förutsätter samverkan och bejakande av mång fald och flexiblilitet. I regeringens program för en ny regional näringspolitik initieras en bred samverkan i länen. Alla regionala intressen bjuds in för att forma en regionalt anpassad politik för sysselsättning och tillväxt.
Ett program för utökat Östersjösamarbete
Av speciell betydelse för Sverige är den nya, stora marknad som växe r fram i vårt närområde kring Östersjön. Det ligger i Sveriges intress e såväl säkerhetspolitiskt som ekonomiskt, att utvecklingen runt Östersjön fortskrider och påskyndas. En ökad handel har en central betydelse både för den ekonomiska utvecklingen och för att föra folken närmare varandra. Regeringen avser därför att inrätta en fond med syfte att under e n femårsperiod stärka samarbete och utveckling inom Östersjöregionen . Ytterligare medel tillförs för småföretagsutveckling m.m.
Ett program för omställning till hållbar utveckling
Miljön är idag en integrerad del av ekonomin. Ingen långsiktig hållba r tillväxt är möjlig om den inte baseras på kretsloppstanken. Med en ökad miljömedvetenhet bland konsumenterna har det som tidigare setts so m en restriktion för näringslivet i större utsträckning blivit e n konkurrensfördel. Omställningen till en ekologiskt hållbar utvecklin g behöver dock påskyndas. Regeringen föreslår därför ett program fö r omställning till hållbar utveckling. Syftet är att driva på den teknisk a utvecklingen samt skapa sysselsättning, främst genom kretsloppsanpassning av byggnader och teknisk infrastruktur.
Insatser för omstrukturering i kommuner och landsting
Den ekonomiska situationen i den kommunala sektorn innebär att de t finns ett stort behov av fortsatt omstrukturering. Regeringens ambition är att särskilda projektinsatser skall möjliggöra en lägre takt i uppsägningen av personal och en höjning av de anställdas kompetens.
5.2. Näringspolitik för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt
5.2.1. Ändrade villkor för företagandet
Genomgripande strukturella förändringar under de senaste 10-15 åren har
i grunden ändrat villkoren för företagsamheten. Sverige, liksom de flesta andra länder, har blivit alltmer integrerat i ett komplext internationell t ekonomiskt system. Avveckling av handelshinder, borttagande a v restriktioner för internationella kapitalrörelser och etableringshinder samt utvecklingen av globala transport- och kommunikationssystem har get t företagen möjlighet att effektivt utnyttja fördelarna med en internationell arbetsfördelning. Därigenom har särskilt de stora industriföretagen s utlandsverksamhet ökat i betydelse. Ökad internationalisering prägla r också vissa tjänstenäringar, t.ex. transport- och kommunikationssektorn, bank- och försäkringsverksamhet samt mediabranschen.
Den tekniska utvecklingen, och särskilt informationsteknikens genombrott, har lett till en omfattande förnyelse av produkter och produktionsmetoder. Vi befinner oss nu i ett skede av snabb utveckling mot et t kunskapssamhälle med nya former av företag, organisationsstrukture r och anställningsförhållanden.
Den nya tekniken har skapat nya arbetstillfällen, men har ocks å medfört omställningsproblem. Rutinarbetsuppgifter, men även viss a kvalificerade jobb, har rationaliserats bort. Efterfrågan på okvalificera d arbetskraft har sjunkit.
Ny teori för ekonomisk tillväxt har fäst uppmärksamheten p å kunskapskapitalets och innovationernas centrala betydelse för ekonomisk tillväxt. Förmågan till förnyelse och anpassning till snabbt förändrad e förutsättningar i företag och institutioner är en nyckelfaktor fö r konkurrens, sysselsättning och välfärd. Detta innebär att individer oc h företag ständigt måste förkovra sin kompetens i ett livslångt lärande samt att stela och otidsenliga strukturer i samhället måste brytas upp.
Precis som för andra industriländer ökar det svenska näringslivet s expansionskraft med kunskapsinnehållet i produktionen. Under en lån g följd av år har drivkrafterna för förnyelse i svensk ekonomi varit alltfö r svaga.
En grundläggande förutsättning för att sysselsättningen skall öka är att det är lönsamt för svenska såväl som utländska företag att investera och utveckla sin verksamhet i Sverige. Under senare år har de stora företagen tenderat att öka sin sysselsättning i utlandet snarare än i Sverige. Vidare har omfattande rationaliseringar genomförts inom industrin särskilt inom basindustri och arbetskraftsintensiv industri.
Det är främst i de små företagen som nya jobb skapats under senar e år. De mindre företagen, i synnerhet inom tjänstesektorn förväntas även framdeles svara för merparten av de nya arbetstillfällena. Det är doc k endast en liten del av företagen som ökar sysselsättningen. De n övervägande delen av företagen växer inte alls eller långsamt. För at t klara sysselsättningen är det alltså viktigt att vi får fler företag och fle r företagare och fler s.k. tillväxtföretag. Det gäller att förbättr a förutsättningarna för enskilda att starta en rörelse och för små innovativa företag att växa.
Näringspolitik i vid mening syftar till att främja en långsiktig oc h uthållig ökning i materiell levnadsstandard genom att främja förnyels e och tillväxt i näringslivet. Därmed läggs också en grund för tillväxten av
lönsamma och trygga jobb.
Globaliseringen har inneburit att möjligheterna att bedriva en nationell ekonomisk politik minskat. En politik för att främja tillväxt oc h förnyelse i näringslivet handlar i första hand om att med olika generella medel stärka det nationella produktionssystemet. En grundläggand e uppgift är att skapa sådana institutionella förhållanden att marknadern a fungerar effektivt samt att verka för att det finns drivkrafter som gör det lönsamt för företagen att satsa långsiktigt på investeringar oc h innovationer och för enskildas förkovran. Sund konkurrens är e n förutsättning för dynamik och förnyelse i näringslivet. Skatter, lagar , transfereringssystem och andra spelregler skall främja tillväxt, förnyelse och sysselsättning. Det är centralt att spelreglerna är överskådliga , konsekventa och så stabila som möjligt för att underlätta företagens och de enskilda individernas långsiktiga beslut. Det gäller vidare att stärk a lokala utvecklingsmöjligheter genom investeringar i infrastruktur oc h höjning av människors och organisationers kompetens dvs. att stärk a produktionsförhållanden som är bundna geografiskt.
Inom den Europeiska Unionen pågår ett omfattande samarbete för att gemensamt hitta lösningar på dagens stora utmaningar. Här delta r Sverige aktivt i dag och den svenska näringspolitiken överensstämme r väl med huvuddragen i EU:s strategi för att stärka den europeisk a industrins konkurrensförmåga. Politiken syftar till att underlätta e n strukturanpassning, bl.a. för att säkerställa en uthållig utveckling och att skapa nya arbetstillfällen. Rambetingelserna för konkurrenskraft skal l förbättras så att den europeiska unionen förblir en attraktiv plats för at t lokalisera företag och att nya verksamheter och nya arbetstillfälle n skapas. Politiken inriktas bl.a. på att vidareutveckla den inre marknaden, utveckla industriellt samarbete både inom och utom EU, främj a förnyelse av produkter och produktionsteknik, utveckl a sysselsättningspotentialen i de mindre företagen och stödja investeringar i infrastruktur transeuropeiska nätverk. Det ankommer i första hand p å medlemsländerna att, med hänsyn till de nationella förutsättningarna , verkställa detta program. Åtgärder på gemenskapsplanet vidtas när e n övergripande ansats är effektivare än en nationell (subsidiaritetsprincipen).
Förutsättningarna för en tillfredsställande ekonomisk tillväxt framöver är i flera avseenden goda. Sverige är socialt och politiskt stabilt och har en kunnig och välutbildad arbetskraft, en god teknologisk bas, en vä l utbyggd infrastruktur för informationsteknologi samt ett internationell t inriktat näringsliv. Saneringen av statens finanser har pressat ne r inflationen och gjort det möjligt att successivt sänka räntorna. Därme d har investeringsklimatet förbättrats, vilket också gett resultat i form a v ökade investeringar. Vidare har en del av "systemfelen" i svens k ekonomi rättats till genom de senaste årens strukturreformer . Skattereformen 1991-1992 och omläggningen av socialförsäkringen ha r ökat incitamenten till arbete. Den nya konkurrenslagen har skärp t konkurrensen och omvandlingstrycket i näringslivet. Vissa tidigar e
reglerade marknader har avreglerats och förutsättningar för e n fungerande konkurrens har därmed skapats. Deltagandet i en europeis k inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, arbetskraft och kapital har ytterligare skärpt konkurrenstrycket, särskilt i vissa tidigare skyddade sektorer, samt har skapat nya affärsmöjligheter för företagen och öppnat nya perspektiv för enskilda individer när det gäller utbildning oc h karriär.
5.2.2. Företagsamhet och entreprenörskap
De små företagen spelar genom sin flexibilitet en avgörande roll fö r förnyelsen i näringslivet. De svarar för en större del av nettoökningen av sysselsättningen under expansionsperioder samt en mindre del a v nettominskningen under nedgångsperioder. Bland de faktorer som öppnar nya möjligheter för små och medelstora företag är den växande betydelse för tjänstesektorn, inte minst företagstjänster, den ökande betydelsen för teknik som gynnar småskalig produktion, lättare tillgång till global a marknader och utvecklingen mot att de stora företagen koncentrerar si n aktivitet kring vissa kärnverksamheter och köper in en ökad andel a v varor och tjänster utifrån. För att få till stånd en mera dynamisk tillväxtmiljö är det väsentligt at t också förenkla regelsystem samt att påverka attityder till tillväxt , företagande, entreprenörskap och innovationer.
Bara en liten andel av alla företag svarade för hela den nettotillväxt av sysselsättningen som inträffade under högkonjunkturåren 1994 och 1995. I stor utsträckning stod de s.k. tillväxtföretagen för detta. Hela 8 0 procent av dessa företag fanns inte för 15 år sedan. De expanderand e företagen återfinns inom en rad branscher och regioner. Det är främs t frågan om kunskapsbaserade företag och de flesta har uppkommit genom avknoppning från etablerade verksamheter.
I stor utsträckning handlar arbetsmarknadens och näringslivet s dynamik om nystartad verksamhet kring ny teknik eller nya idéer . Kommersiellt användbar teknik som de stora företagen utvecklar me n inte själva prioriterar skulle kunna externaliseras i betydligt störr e utsträckning än i dag, dvs. överlåtas på andra företag eller läggas i separata utvecklingsbolag. Regeringen sätter därför stor vikt vi d lösningar som underlättar att externalisering kommer till stånd , exempelvis genom avknoppning eller licensavtal.
Ett betydande antal av dagens arbetsplatser oc h sysselsättningstillfällen rationaliseras med nödvändighet bort, konkurreras ut från marknaden eller försvinner med förändringar i efterfrågan. Det är en naturlig del i strukturomvandlingen mot produktion med högre förädlingsvärde. Utan den är det inte möjligt att uppnå båd e hög sysselsättning och hög levnadsstandard. En viktig del a v näringspolitiken handlar om att hindra onödig fastlåsning i gaml a strukturer och företag.
De stora företagen spelar en central roll för ekonomin - de svarar fö r en betydande del av landets produktion, sysselsättning och export liksom för merparten av landets investeringar i kunskap och FoU. De svensk a storföretagen är i hög grad internationaliserade och en betydande del av deras produktion bedrivs i utlandet. Internationalisering har bidragit til l ökad konkurrenskraft i näringslivet genom att ge bl.a.tillgång till n y teknologi, marknads- och organisationskunskap. Villkor som främja r långsiktiga och tillväxtskapande investeringar av stora företag, svensk a såväl som utländska, är ett viktigt näringspolitisk mål.
Nyföretagande och företagstillväxt måste främjas. En viktig utmaning för näringspolitiken är därför att underlätta expansion i de mindr e företagen och undanröja de mindre företagens handikapp vad gälle r förmågan att utveckla ny teknologi, investera i kunskap och inhämt a information, liksom att underlätta deras riskkapitalförsörjning. Effektiva spridningsmekanismer mellan de små och stora företagen är centralt i sammanhanget, liksom en effektiv koordinering med kommunala oc h andra insatser.
Attityder spelar en avgörande roll för företagsamhet och entreprenörsskap. Det finns ett utbrett samförstånd om att grunden för entrepre nörsskap och företagsamhet måste läggas i ungdomsskolan. En ökad betoning av entreprenörskap i utbildningssystemet motiveras inte enbart av behovet av ett mer företagsvänligt klimat. I en företagsam kultur i vi d bemärkelse ingår generella kvalifikationer som kreativitet, initiativ förmåga och flexibilitet. Problemlösningsförmåga betecknas som et t centralt mål i de nya läroplanerna. Men attityder till entreprenörska p formas också av närsamhället utanför skolan. En skola som främjar en treprenörskap bör därför utgöra en väl integrerad del av det övrig a lokalsamhället. Med kommunaliseringen av skolan och reformeringen av gymnasieskolan har dörren öppnats för nya lösningar. Vi ser också hu r olika utbildningsformer växer fram med starkare betoning på samverkan mellan skola och arbetsliv samt anpassning till lokala förutsättningar . Det är viktigt att denna utveckling fortsätter och uppmuntras.
Den kulturella identitet som kan få människor att växa individuell t och tilsammans visar sig ofta vara en stark kraft för att skapa krati v tillväxt. I arbetet med bl.a. strukturfonderna har olika strukturorienterade projekt varit framgångsrika. De är sysselsättningsintensiva, kan fördelas jämt över landet och har stora synergieffekter. Jämlikhets- oc h jämställdhetsaspekter kan relativt enkelt tillgodoses. Inte minst ino m området kvalitativ turismutveckling finns möjligheter att skap a sysselsättning.
Såväl bland företagens anställda som bland företagsledningar oc h styrelser är en hög kompetens av avgörande betydelse för företagen s förmåga att utvecklas och växa. Vissa insatser görs inom ramen för bl.a. verksamheten i ALMI Företagspartner AB. Det är dock angeläget at t ytterligare åtgärder vidtas för att generellt höja företagsledningarna s kompetens.
Regeringen avser att närmare överväga hur ALMI och andra berörd a
organ inom ramen för befintliga resurser ytterligare kan stärk a managementutbildningen bland småföretagare och om det exempelvis är lämpligt att särskilda institutioner för organisationsutbildning inrättas . Vidare bör undersökas vilka behov och möjligheter som finns fö r samverkan med befintliga högskoleinstitutioner med inriktning på sm å och medelstora företag.
5.2.3. Innovation och kunskapsspridning
Sverige har under en lång tid tillhört västvärldens mest forsknings- oc h utvecklingsintensiva länder. Samtidigt har den ekonomiska tillväxte n sedan mitten av 1970-talet varit bland industrivärldens långsammaste . Som nation nyttiggör vi inte de kunskaper som utvecklas inom nä ringsliv, universitet och högskolor samt olika statliga verk och myndig heter tillräckligt väl. Det förklaras till en stor del av att ett stort anta l internationella företag bedriver en väsentligt större del av sin FoU än sin produktion i Sverige.
Ett uppmärksammat hinder för utveckling av mer kunskapsintensi v produktion är bristen på tekniker och naturvetare. Trots en kraftig ökning av antalet forskarutbildade i de största företagen under senare år ä r antalet ändå otillräckligt för att tillgodose de FoU-tunga företagen s behov.
De teknologiska resurserna är mycket ojämnt fördelade mellan olik a industrier och företag, ett förhållande som dock inte är unikt för Sverige. Sex koncerner sysselsatte år 1991 mer än 40 procent av alla hög skoleutbildade tekniker och naturvetare. Endast 8 procent arbetar i företag med färre än 500 anställda och 80 procent av alla forskarutbildad e tekniker och naturvetare finns i Stockholms, Uppsala och Malmöhus län samt i Göteborgs och Bohus län. I de mindre företagen är andelen väl utbildade tekniker mycket låg.
Förnyelse av produkter, produktionsteknik och organisation bygge r normalt på ett utvecklat samarbete på olika plan, t.ex. mellan företa g och deras underleverantörer eller kunder samt mellan företag oc h forskningsvärlden. Källorna till innovationer kan vara av många olik a slag och är ofta svåra att kartlägga. I regeringens politik för ökad sysselsättning spelar främjandet av innovationer en viktig roll. En stor del a v förslagen är inriktade på att främja kunskapsöverföring och etablering av nätverk mellan företag, institutioner och myndigheter, vilket a v erfarenhet visat sig stimulera innovationer
Förändringar av arbetsorganisationen, bl.a. en ökad användning av informationsteknik, har bidragit till en produktivitetsökning under 1990-talet som är i nivå med rekordåren under 1960-talet. Organisatorisk för nyelse är en förutsättning för att företag skall kunna tillgodogöra sig n y teknik och utveckla kunskapsintensiva produkter. Införandet av ny a organisationsformer befinner sig emellertid fortfarande i ett inlednings skede och det stora flertalet företag har långt kvar att gå. Föränd -
ringstakten är direkt beroende av faktorer som utbildning, kompetens utveckling, tekniknivå, konkurrenstryck och produktutveckling.
De små och medelstora företagens förmåga att övergå till flexibla arbetsorganisationer, öka kunskaps- och kompetensnivån samt ta i bru k modern teknologi kommer att spela en viktig roll för konkurrenskraft , tillväxt och sysselsättning under återstoden av 1990-talet. Det är därfö r en angelägen uppgift för näringspolitiken att främja denna utveckling . För detta krävs samverkan mellan flera inblandade parter såso m arbetsgivare, fackliga organisationer, utbildningsorgan, organisations och teknikkompetens och offentliga myndigheter.
Staten har ett viktigt ansvar när det gäller att utveckla en infrastruktur för forskning och utbildning. För att dessa resurser skall kunna tillgodose företagens behov krävs samtidigt ett gott samspel mellan högskole forskning och företag. Merparten av Sveriges teknikkompetens och FoUinvesteringar är samlade i de stora företagen och är dessutom koncentrerad till ett fåtal branscher. Det är mot denna bakgrund angeläget att skapa former som möjliggör för företag med hög teknisk kompetens att bi dra till den teknologiska miljön i andra företag. Kompetensförsörjning i mindre företag är i detta sammanhang en central fråga. Vidare är de t väsentligt att vi i Sverige på ett effektivt sätt kan utnyttja internationella forskningsresultat. Det är därför angeläget att institutioner som Sveriges tekniska attachéer (STATT), Invest in Sweden Agency (ISA) oc h Exportrådet på ett effektivt sätt kan förmedla sådan kunskap från de t internationella till det lokala planet.
Det finns ett flertal olika faktorer som förklarar dagens omvälvningar i företagens produktionsmiljö. Den enskilt viktigaste är ökningstakten av digital teknologi och tillgängligheten till billig information. De n fullständiga revolutionen inom informationsområdet kommer att f å långtgående konsekvenser som det är omöjligt att idag överblicka . nformationsteknologins stora betydelse beror framför allt på de reda n goda och växande förutsättningarna att tillföra komplex kunskap, skap a möjligheter till utveckling och kvalitetshöjning samt att bidra til l effektivisering inom nästan varje verksamhet i samhället.
Men det är inte den specifika IT-teknologin i sig, utan d e kompletterande investringar, de olika tillämpningsområdena, de ny a produkterna, de nödvändiga organistionsförändringarna, institutionell a förändringar osv som har de den avgörande rollen för konkurrenskraft , tillväxt och sysselsättning.
För att främja utvecklingen och stimulera till en bred IT-användnin g är det av väsentlig betydelse att en nära samverkan sker mellan olik a delar av offentlig sektor och näringsliv. IT-kommissionen har i tilläggsdirektiv fått uppgiften att fungera som en motor för att få til l stånd en sådan samverkan. Denna samverkan bör främja områden för ITanvändning och teknologisamverkan, utbildning i samverkan mella n skola och företag samt infrastruktur. Kommissionen skall initiera oc h genomföra en dialog kring nya former för en sådan samverkan.
5.2.4. Samverkan och kraftsamling för regional utveckling
I dag framträder ett tydligt samordningsproblem i samhället genom at t näringslivet i allt större utsträckning verkar på den lokala och globala nivån medan politiken fortfarande agerar i ett nationellt perspektiv. EU medlemskapet är ett sätt att få en större korrespondens mellan politik och marknad i den internationella dimensionen. Det är också nödvändigt med en bättre samverkan inom landet för att skapa de många gånger specifika lokala förhållanden som företagen är intresserade av när det gälle r arbetsmarknad, utbildningssystem, transporter osv. Dessutom finn s många exempel på de dynamiska krafter som kan frigöras i samverka n mellan de olika lokala aktörerna.
Den kommunala självstyrelsen och den decentralisering av beslut som skett under en längre tid har också gjort den lokala och regionala nivå n till betydelsefulla näringspolitiska aktörer. Denna utveckling vil l regeringen nu förstärka.
De förändrade villkoren för tillväxt och sysselsättning ställer växande krav på helhetslösningar. Det är nödvändigt med samverkan mellan e n rad olika politikområden, liksom mellan aktörer på olika nivåer.
Tillväxt och utveckling i samhällsekonomin skapas inte genom at t använda någon särskild formel eller genom statliga stöd till företagare . Tillväxt kan bara skapas genom att berörda individer, företag och myn digheter kan engageras i att utveckla den lokala produktionsmiljön. Statens uppgift är att trygga de övergripande spelreglerna och att åtgärd a olika former av marknadsmisslyckanden.
De instrument som finns i samhället för att i vid mening påverka den ekonomiska utvecklingen är vanligen låsta i olika strukturer. Samordning och målstyrning kan utnyttjas bättre. Det är dags att bryta up p strukturerna för att skapa utrymme för lokalt engagemang med störr e resurser.
Regeringen kommer att ta initiativ till en brett upplagd satsning p å samverkan för tillväxt. En viktig utgångspunkt är att ge näringspolitiken en ny utformning. Nu kommer arbetet att koncentreras mot e n kraftsamling för regional utveckling. Alla regionala intressen bjuds in för att forma en samordnad regionalt anpassad politik som syftar til l utveckling av det regionala näringslivet.
Satsningen kan i vid mening liknas vid den förändring som pågått ute på arbetsplatserna under 1990-talet. Dessa har inneburit en stor framgång när det gäller att hitta effektivare sätt att uppnå konkreta mål inte mins t beroende på att lokala grupper under stor frihet arbetade med att själv a lösa de problem man stod inför. Detta resulterade bl.a. i att skranko r mellan avdelningar och olika kategorier av anställda kunde rivas, onödigt arbete och onödiga rutiner kunde elimineras och arbetet inriktas p å huvuduppgiften att öka produktionens värde.
I hög utsträckning handlar det om att tro på de olika lokala och regionala aktörernas förmåga att vilja ta ansvar, utveckla samverkansforme r och hitta lösningar på olika problem. Det är individerna, företagen ,
organisationerna och institutionerna lokalt som skall göra jobbet at t identifiera problem och söka vägar att uppnå målen att skapa fler job b genom företagstillväxt.
5.2.5. Öppna och vidgade marknader
Ökad handel innebär större kunskapsutbyte och bättre internationell t resursutnyttjande samt globala välfärdsvinster med stigande kunskapsinnehåll och specialisering inom olika nischer ökar behovet av den internationella marknaden. För att uppnå lönsamhet i FoU investeringar och stora kunskapssatsningar krävs i allmänhet betydlig t större produktionsvolymer än vad den inhemska marknaden efterfrågar .
Internationell handel
Sverige eftersträvar ökad liberalisering i världshandeln och kommer at t verka för att EU intar en aktiv och pådrivande roll i multilateral a handelsförhandlingar om fortsatt liberalisering i WTO, bl.a. i form a v tullavveckling. Regionala frihandelsavtal bör därtill kunna kompletter a EU:s multilaterala ansträngningar, så länge detta sker i enlighet me d WTO:s regler. I samband med förhandlingarna om ett multilateral t investeringsavtal, i första hand i OECD och senare i en ev. WTO förhandling, bör Sverige göra ett åtagande om öppnast möjliga inve steringsregim. Det är angeläget att åtgärder som främjar multilateral t arbete för att förbättra miljön stöds inom handelsreglementet . Regeringen verkar för ökad öppenhet i EU:s gemensamma handels- och jordbrukspolitik, samt för en restriktivare användning av EU:s egn a skyddsinstument.
De central- och östeuropeiska ländernas integration i västliga ekono miska samarbetsstrukturer har under senare år skapat stabilitet och öp penhet för handel och investeringar. Den ekonomiska utvecklingen i flertalet av länderna i regionen har under de senaste två åren varit positiv och utsikterna för hög och stabil tillväxt är goda. I ett medellångt oc h långt perspektiv representerar östersjöregionen en betydande potentia l för svensk handel, något som har betydelse för sysselsättningen oc h utvecklingen i hela regionen. Mot denna bakgrund skall regeringe n ytterligare analysera hur handel och investeringar i området utveckla s och hur man skall bygga upp kontaktytor. Därigenom skapas ett underlag för att stärka koordinationen och för framtida beslut.
Exportkreditnämnden (EKN) administrerar en särskild garantiram p å två miljarder kronor för export till och investeringar i främst Baltiku m och Ryssland. EKN har nyligen föreslagit vissa modifieringar vad gäller villkoren för denna garantigivning. Detta görs på basis av förändringar i länderna i fråga liksom mot bakgrunden av de erfarenheter man vunnit . Regeringen har för avsikt att under hösten besluta om vissa ändringar av
nuvarande regler.
De internationella finansinstitutionerna gör betydande insatser p å miljöområdet. Genom vårt medlemskap i EU blev Sverige delägare i Europeiska investeringsbanken, EIB. Av bankens totala utlåning gic k förra året drygt 30 miljarder kronor till olika miljöförbättrande åtgärder. I Sverige har EIB sedan medlemskapet undertecknats lån til l miljöprojekt om drygt 500 miljoner kronor. För Nordiska investeringsbanken, NIB, spelar miljöprojekten också en viktig roll. Av NIB:s nordiska lån under 1995 avsåg nästan en tredjedel, eller ca 2, 4 miljarder kronor, projekt med anknytning till miljöinvesteringar. Som ett led i de gemensamma nordiska ansträngningarna på miljöområdet finn s dessutom ett förslag om att inrätta en miljölånefacilitet i NIB. Förslaget innebär en låneram om ca 830 miljoner kronor som skulle utnyttjas fö r miljöinvesteringar av nordiskt intresse i närområdet. Förutom gynnsamma miljöeffekter skulle förslaget ge svenska företag ökad e möjligheter att delta i denna typ av projekt. Kostnaden för Sverige s medverkan utgörs av erforderliga avsättningar för det svensk a garantiåtagandet under lånefaciliteten. Dessa avsättningar skal l finansieras inom ramen för östsamarbetet. Regeringen driver aktivt i den nordiska kretsen att detta förslag skall realiseras.
Den svenska marknaden
Det finns ett nära samband mellan konkurrens, produktivitet och tillväxt. Sektorer med bristande konkurrens har svagare incitament fö r innovationer och effektiva arbetsorganisationer. Det hämma r produktivitetsutvecklingen och därmed den ekonomiska tillväxten. Enligt Mc Kinsey-rapporten "Sweden´s Economic Performance" (1995) motsvarade produktivitetsnivån i svenskbaserad tillverkningsindustr i nära 90 procent av den amerikanska nivån i början av 1990-talet, medan produktivitetsnivån i den övriga delen av ekonomin bara låg på tv å tredjedelar av amerikansk nivå. Tillverkningsindustrin är i huvudsa k utsatt för internationell konkurrens, medan övriga sektorer til l övervägande delen inte är det. Dessutom är den nationella konkurrensen begränsad inom delar av hemmamarknadssektorerna.
Regleringar och subventioner i samverkan med fåtalsdominans skapar en situation med högt uppdrivna kostnader och priser. Det innebä r välfärdsförluster för konsumenterna. Viktiga delar av svensk ekonom i präglas fortfarande av fåtalsdominans. Ökad konkurrens är här centralt . Det gäller i synnerhet bostadssektorn samt livsmedelsindustrin. EU medlemskapet tillför här nya möjligheter till gemensamma initiativ över landgränserna. Därutöver krävs ett samlat grepp för att bryta upp de n u rådande strukturerna.
Till hösten redovisas en utredning av konkurrenssituationen i livsmedelshandeln som är inriktad på att analysera inträdeshinder, so m regleringar och strukturer, och möjliga åtgärder för att träda in p å
marknaden. Likaså har en byggnadskostnadsdelegation tillsatts so m framför allt skall arbeta för att åstadkomma varaktigt sänkt a byggnadskostnader och därmed lägre hyror i nya bostäder.
Utländska investeringar är av stor betydelse för vitaliseringen av det inhemska näringslivet, bl.a när det gäller tillförsel av kapital, teknis k kompetens samt nytt industriellt och kommersiellt tänkande. Därtil l kommer stimulans till ökad konkurrens. Invest in Sweden Agency (ISA) har till uppgift att öka de utländska investeringarna i Sverige. Mo t bakgrund av den vikt regeringen fäster vid att öka konkurrensen på de n svenska marknaden kommer en kartläggning av investeringshämmand e faktorer att genomföras. Denna bör kunna ge underlag för en bedömning av vilka investeringskompletterande åtgärder som kan vara påkallade . Av särskilt intresse är åtgärder som kan skapa förbättrade förutsättningar för investeringar i branscher/sektorer med svag konkurrens.
5.2.6. Effektiv ägarstyrning
Goda förutsättningar för omställning och förnyelse förutsätter at t företagens ägare kan utöva sitt inflytande på ett effektivt sätt. Seda n några år tillbaka pågår en översyn av den svenska aktiebolagslagen , vilket resulterat i tre delbetänkanden. Aktiebolagskommittén har ambi tionen att skapa ett regelverk som främjar en fortlöpande anpassning i företagen av organisation och verksamhet till förändringar i omvärlden , bl.a. genom att underlätta förändringar av företagens ägarstruktur och ge ägarna goda möjligheter att agera aktivt.
En fråga, som inte har med aktiebolagslagen att göra, men som ä r viktig i detta sammanhang är bankernas, försäkringsbolagens och andr a institutionella placerares ägarroller. I arbetet med pensionsreformen ä r det exempelvis angeläget att diskutera de framtida pensionsfonderna s ägarfunktion. Dessa kan på lång sikt förväntas bli en av de större ägar grupperna i samhället.
5.2.7. Omställning till ekologiskt hållbar utveckling
Även om det i ett kort perspektiv är svårt att fastställa det direkt a sambandet mellan sysselsättning och miljöhänsyn, torde miljöanpassning och ekologisk omställning på längre sikt bli betydelsefull för sysselsättningen, eftersom det är troligt att framtidens produkter skapas inom detta område. Hänsyn till miljön kan ge upphov till ny högteknologisk industri och bättre insatsvaror, t.ex. pappers- och massaindustrins omställning till klorfri blekning. Miljöteknikbranschen är i dag en av de snabbas t växande branscherna. Den omsätter ca 250 miljarder dollar och växe r med 5-8 procent per år i OECD-länderna. Fortfarande får dock denn a bransch anses som relativt liten. Det viktigaste för ett kretsloppsamhälle är dock inte hur miljötekniksektorn i sig utvecklas, utan snarare hu r
miljöhänsyn integreras i all övrig verksamhet.
Myndigheternas krav på företagen att miljöanpassa sin verksamhet är en grundläggande drivkraft för miljöförbättringar. En nyligen genomförd studie av IVA om miljödriven teknikutveckling pekar på att det ökad e miljömedvetandet bland konsumenterna under senare år fått en allt större betydelse för företagen att miljöanpassa produkter oc h produktionsprocesser. Detta innebär att ekonomiska värden står på spe l och medför att miljöfrågan blir av strategisk betydelse för alla företag.
Möjligheterna att via förändrade skatter styra om produktionen så att mer arbetskraft används uppmärksammades i EU:s vitbok om tillväxt . Denna fråga utreds för närvarande av skatteväxlingskommittén . Användningen av ekonomiska styrmedel är på längre sikt betydelseful l för att skapa utveckling av ny miljövänligare teknik. Kompletterand e statliga satsningar kan i vissa fall vara nödvändiga för att underlätta fö r företagen att utveckla ny teknik eller göra andra anpassningar. Mång a miljöåtgärder kommer inte automatiskt till stånd bl.a. på grund av at t äganderätter till resurser som vatten och luft saknas. I sådana fall ka n statliga insatser vara samhällsekonomiskt motiverade. I vissa fall ka n statliga insatser också vara nödvändiga för att främja marknader för nya produkter t.ex. genom teknikupphandling. Det kan också konstateras att det i dag finns en gråzon mellan forskning och fullskalig tillämpning , som gör att det finns ett stort behov av stöd till experimentbyggande och demonstrationsanläggningar.
Energipolitikens mål från 1991 är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftig a villkor. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära . Energikommissionen överlämnade i december 1995 sitt slutbetänkand e (SOU 1995:139-140) Omställning av energisystemet till regeringen . Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen avser att under 1996/97 års riksmöte återkomma till riksdagen med förslag till riktlinjer för energipolitiken. En utgångspunkt för regeringen är att omställningen och utvecklingen av energisystemet bö r grundas på långsiktigt hållbara politiska beslut som framstår som trovärdiga över tiden. Energipolitiken skall vara ett viktigt medel i strävandena att skapa förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Om ställningen av energisystemet kräver för att lyckas ett engagemang frå n alla parter - stat och kommuner, industri samt högskola och universitet . Ett brett samarbete kan vidare ge ett väsentligt bidrag till förnyelsen a v och konkurrenskraften för den svenska industrin. Regeringen har inlet t överläggningar om energipolitiken med samtliga riksdagspartier i syft e att nå en bred parlamentarisk enighet om och stabila villkor för energi försörjningen.
5.3. Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt
Regeringens förslag: Ett särskilt treårigt program inrättas för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. För detta anvisas 1 miljard kronor.
Regeringens bedömning: I syfte att stärka näringslivets tillväxt och öka sysselsättningen bör ett brett program genomföras för att p å olika sätt stimulera till småföretagsutveckling, förnyelse oc h tillväxt. Dessutom kommer regeringen att initiera en bre d samverkan i länen i syfte att bättre utnyttja de samlade regional- och näringspolitiska resurserna. Det ska bli enklare att starta och driva företag. Regeringen avser att satsa på åtgärder för kunskapsöverföring och teknikspridning .
Vidare kommer industriella utvecklingscentra för småföretag at t stimuleras.
Regeringen kommer att prioritera ett ökat utbyte med Östersjöregionen, en effektivare inre marknad, en aktiv konkurrenspolitik och åtgärder för att stimulera småföretags export.
Vidare satsar regeringen bl.a. på att utveckla skogsnäringen, delar av jordbruket och turismen samt skapar förutsättningar för en n y regional med ökade möjligheter för inflytande på den regional a nivån. Regeringen avser att tillkalla en delegation för miljöteknik . Kvinnors företagande uppmärksammas särskilt. Ytterligare mede l tillförs för en fortsättning av bl.a. det s.k. tillfällig a småföretagsstödet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: På alla de marknader där företagen är verksamma ökar kraven på kunskap och kompetens. För det enskilda företaget betyder det ökade krav på kompetens inom många olika områden - produktutveckling, produktion, marknadsföring , rekrytering, ledning etc. De stora företagen väljer ofta att koncentrera sin verksamhet till vissa kärnområden för att klara sin kompetensutveckling.
Samtidigt för de över utvecklingsansvar till sina leverantörer vilke t dramatiskt ökar kravet på dessas kompetens. De underleverantörer so m klarar kraven i den internationella konkurrensen får uppdragen. Även om de stora företagen inte ökar sin egen sysselsättning i Sverige så är d e mycket viktiga som beställare till underleverantörer och so m kravställare. Det är avgörande att de svenska underleverantörerna ka n leva upp till de allt högre krav som ställs både i samband me d produktutveckling och produktion. Det förutsätter att dessa företag ka n utveckla sin kompetens på alla aktuella områden, så att de kan var a
internationellt konkurrenskraftiga. Det förutsätter också, enlig t regeringens uppfattning, att de i större utsträckning än i dag samverka r med varandra och därigenom bildar en större teknologibas, både i de n direkta affärsverksamheten och för en gemensam utveckling. Utgående från regeringens mål för sysselsättningen framstår de små och medelstora företagens kompetensförsörjning som en viktig angelägenhet för samhället i sin helhet. Staten bör därför vidta åtgärder som stärker de små och medelstora företagens kompetens. Vid utformandet av sådan a åtgärder är det viktigt att bygga vidare på dels de insatser för kompetensutveckling som staten redan gjort inom ramen för högskolan oc h industriforskningsinstituten, dels finna former för att den kompetens som redan finns inom företagen och i regionala och lokala myndighete r skall komma till nytta i den regionala näringslivsutvecklingen. Det ä r också en viktig utgångspunkt för regeringens förslag på området att d e åtgärder som vidtas skall leda till ett ökat samarbete mellan människo r från skilda miljöer som har något att lära av varandra. Förutsättningarna för detta finns på lokal nivå. Det är där sådana sociala system ka n byggas som kan utgöra lärande organisationer och som kan h a varaktighet i tiden, baserat på ömsesidig nytta för de deltagand e aktörerna.
I syfte att stärka kompetensen och utvecklingsmöjligheterna i små och medelstora företag så att dessa i högre grad kan bidra till näringslivet s tillväxt föreslår regeringen ett antal olika åtgärder som syftar till e n regional eller lokal samverkan i olika former mellan högskolan , industriforskningsinstitut, regionala myndigheter och företagen i regionen. Regeringen föreslår också ett system med industriell a utvecklingscentra (IUC) som specifikt tar sikte på att öka samverka n mellan större företag och små och medelstora företag på både regiona l och nationell nivå.
5.3.1. Företag skall växa med kunskap
Ljusåret 1997
I dag finns ett stort behov av nya idéer för att starta nya företag och fö r att utveckla redan existerande verksamheter. Sverige som nation behöver tillväxt engagemang och tänkande i nya banor. Som ett led i arbetet at t komma tillrätta med Sveriges ekonomiska problem har regeringen i samverkan med ett 30-tal organisationer tagit initiativ till en nationel l kampanj med inriktning på innovationer och förnyelse i näringsliv , arbetsliv, kommuner, skolor och myndigheter.
Innovationernas effekt på tillväxt, levnadsstandard och sysselsättning är viktiga och nödvändiga, men otillräckliga, så länge som vidtagn a åtgärder endast förbättrar existerande produktion. För uthållig tillväx t och hög sysselsättning krävs också en kontinuerlig förnyelse av varo r och tjänster. Därför behövs ett stort och variationsrikt flöde av ny a
upptäckter, nya innovationer och nya applikationer.
Syftet med detta initiativ är i första hand att påverka en process , påverka attityder, belysa sambandet mellan innovationer, tillväxt oc h välfärd samt att utmana individer, företag och organisationer att själva ta initiativ till förbättringar. "Ljusåret 1997" är en idékampanj på mång a plan som handlar om både att bidra till ett bättre klimat för idé- oc h innovationsutvecklingen i Sverige och till att nya idéer bättre tas tillvara var de än uppträder.
Samverkan mellan mindre högskolor och näringsliv
Särskilda insatser krävs för att nå de små och medelstora företagen oc h identifiera deras behov av utvecklingsinsatser och stöd från högskolo r etc. Det finns ett avsevärt behov av att utveckla och vidga företagen s respektive högskolans naturliga kontaktnät. Resultatet av sådana nätverk, där de funnits, har ofta visat sig mycket fruktbara.
De mindre och medelstora högskolorna utgör en strategisk resurs fö r den regionala kunskapsförsörjningen och för näringslivets utveckling. De har i många fall utformat sin verksamhet efter det regionala näringslivets behov. Dessa högskolor har en viktig roll som motor för den regional a kunskapsförsörjningen. De medel som tillförs högskolan är riktade huvudsakligen till utbildning och i någon mån till forskning. Utbildning och forskning är högskolans primära uppgift. De mindre och medelstora högskolorna kan utföra sin "tredje uppgift" på ett mer aktivt sätt om fö r detta tillförs särskilda medel. Sådana aktiva insatser bör inte finansieras inom ramen för utbildning eller forskningsanslag. Erfarenheten från åren 1994 och 1995 visar att de särskilda medel som tillfördes de mindre och medelstora högskolorna för detta ändamål har varit mycket viktiga fö r högskolans möjligheter att spela en aktiv roll för den regional a utvecklingen och sysselsättningen.
Regeringen avser att återkomma mer utförligt till den principiell a frågan om samverkan mellan universitet, högskolor och näringsliv i den forskningspolitiska propositionen. Frågan har utretts i utredninge n Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan näringsliv - högskol a (NYFOR, dir 1995:139). De mindre och medelstora högskolorna bö r dock redan nu tillföras ytterligare medel för aktiva insatser för öka d samverkan med näringslivet.
Insatser för tekniköverföring till de mindre företagen
Ett pilotprogram för tekniköverföring till mindre företag via industri forskningsinstituten bedrivs sedan början av år 1995. Avsikten är at t undersöka huruvida instituten kan användas som resurs för att ök a företagens konkurrenskraft och expansionsförmåga.
Med hänsyn till de goda erfarenheter som hittills vunnits a v
pilotprogrammet kommer detta nu att utvidgas till att gälla flera institut.
Vidare skall möjligheterna att ta tillvara fördelar av deltagande i de t internationella standardiseringsarbete utnyttjas.
Teknikspridning från stora till små företag
Regeringens tillväxt- och sysselsättningspolitik bygger bl.a. på att medverka till en allt starkare koppling mellan centrala, regionala och lokal a strategier, samt att lokala aktörer förmår att omsätta dessa strategier i handling.
Regeringen har länge sökt efter effektiva mekanismer för att länk a samman de större företagens kompetens med de mindres samt finn a former där storföretagens avknoppningar m.m. kan tillvaratas av d e mindre företagen, även i sådana fall då sådana företag inte har direkt a affärsrelationer.
Regeringen anser att Industriella utvecklingscentra, IUC, är en mycket lovande verksamhetsform utifrån båda dessa perspektiv. Staten bö r därför stödja uppbyggnaden av IUC-verksamheten i de delar som kräv s för att åstadkomma ett effektivt och nationellt sammanhålle t IUC-nätverk.
Ett tiotal storföretag har aviserat stort intresse att inom ramen fö r IUC- verksamheten bidra med såväl egna personella resurser so m avknoppningar i olika former, till nytta för såväl egna underleverantörers som andra småföretags utveckling och uppgradering.
IUC har av de involverade företagen och organisationerna bedömts ha mycket goda förutsättningar för att även på kort sikt skapa tillväxt oc h ökad sysselsättning inom de små och medelstora företagen.
IUC är uppbyggt så att konkurrensen mellan företagen inte snedvrids. De små företagen kan genom IUC få direkt och konkret hjälp me d utvecklingsfrågor och kompetens som de i dag har mycket svårt at t skaffa, både av praktiska och ekonomiska skäl. IUC kompletterar andra aktörers verksamhet vis-á-vis småföretagen.
Det krävs särskilda åtgärder för att främja tillväxten inom de små och medelstora företagen. Erfarenheterna har visat att dessa företag s betalningsförmåga i allmänhet är alltför begränsad för utvecklingsinsatser av aktuellt slag. Ett IUC skall fungera affärsmässigt och förutsätts vara självfinansierande i förhållandet till de stor a företagen. Det finns därmed en uppenbar risk att den del a v verksamheten som riktas mot småföretag får otillräcklig bärkraft och att ett IUC efter hand kan komma att upphöra som resurs för de små oc h medelstora företagen.
För att säkerställa nyttiggörandet av IUC:s kapacitet gentemot de små och medelstora företagen bör temporärt staten bidra till delfinansierin g till IUC-verksamheten. I flera fall kommer delfinansiering att även kunna sökas från EU:s strukturfonder. De förväntade effekterna av satsninge n är bl.a. att det totala IUC-nätverket ska bidra till nya utvecklingsprojekt
i flera tusen småföretag och att IUC-nätverket skall generer a nyföretagande genom förädling av avknoppningar m.m.
Insatser för ökat teknikintresse genom vetenskapliga centra
Vetenskaplig och teknisk utveckling påverkar allt fler människor och får allt större betydelse för ett lands ekonomiska och sociala utveckling . Under lång tid har emellertid detta faktum stått i kontrast till ett osäkert och periodvis vikande intresse för naturvetenskaplig och teknis k utbildning hos ungdomen. Detta är inte ett specifikt svenskt proble m utan har sin motsvarighet i många länder. Det leder til l rekryteringsproblem för stora delar av näringslivet - en form av strukturellt underskott - och leder till att medborgarna inte ha r tillräckliga grundkunskaper och insikter för att kunna påverk a samhällsutvecklingen.
Vetenskapliga centra (Science centres) har internationellt visat si g kunna fungera som en kraftfull pedagogisk resurs i arbetet att stimuler a intresset för teknik och naturvetenskap både hos ungdom och för en bred allmänhet. Mycket stora satsningar har gjorts i bl.a. USA, Canada , Storbritannien och Frankrike. Sedan några år tillbaka finns stor a vetenskapliga centra även i Helsingfors och Köpenhamn.
Regeringen avser att tillsätta en grupp för att närmare utred a förutsättningarna för en eventuell fortsatt utveckling av vetenskaplig a centra, s.k. Science centra.
Inrättande av en miljöteknikdelegation m.m.
För att stimulera och utveckla miljöteknik har regeringen i prop . 1995/96:25 uttryckt sin avsikt att inrätta en miljöteknikdelegation . Vidare aviserades i samma proposition att regeringen skall tillsätta e n utredare som skall se över hur utvecklingen av miljöteknik ka n stimuleras. Dessa båda delar sammanförs i och med detta förslag.
Delegationen skall vara fristående men kanslisamverkan me d Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Kansliet i samarbet e med delegationen skall snarast inleda arbetet med att utforma en strategi för sin verksamhet och senast den 1 december 1996 till regeringe n redovisa ett förslag hur det fortsatta arbete skall bedrivas . Utredningsarbete bör ske i nära samarbete med berörda myndigheter , berörda delar av näringslivet och med forskningsinstitutioner.
Strategin skall omfatta konkreta mål och ett program för upphandling. Områden skall därför identifieras där tillgång till teknik för e n miljöanpassad process- och produktutveckling är särskilt angelägna . Övervägande skall göras hur staten kan bidra till samordning oc h effektivisering av upphandlingen. Delegationen bör också överväga vilka andra åtgärder (t.ex. utbildning, forskning, information, seminarier ,
nätverk) för utveckling av miljöteknik och miljödriven teknik so m behövs i strategin samt belysa vilka kostnader delegationens/kansliet s arbete medför. Delegationen skall också föreslå former för oberoend e utvärdering av verksamheten. För större projekt kan en samverkan me d delegationen för ekologisk omställning komma i fråga.
Den offentliga sektorn svarar för en betydande del av ekonomin . Genom en tydlig upphandlingsstrategi vad avser inköp för den löpand e verksamheten i stat, kommun och landsting har det allmänna stor a möjligheter att påverka marknaden. Offentlig upphandling av varor oc h tjänster har hittills använts endast i mycket begränsad utsträckning so m instrument för att driva på miljöanpassningen av produkter. Genom at t bl.a. ange enhetliga miljökrav för upphandlingen får producentern a incitament att styra mot miljöanpassade varor och tjänster, vilket på sikt kan bidra till att svenska företags exportmöjligheter ökar. Regeringen avser att ge ett uppdrag till ett antal myndigheter at t återrapportera sina erfarenheter vid tillämpning av lagen om offentli g upphandling (1992:1528) vad gäller miljöanpassningen av si n upphandling enligt vad som följer av lagen.
Miljöfrågorna har också fått en ökad betydelse inom standardiseringsarbetet under de senaste åren. I det globala standardiseringsorganet ISO diskuteras olika metoder för att göra miljökonsekvensbeskrivningar eller livscykelanalyser i det tekniska standardiseringsarbetet. Regeringen avser att ge en särskild utredare et t uppdrag att tillsammans med den svenska standardiseringorganisationen, näringslivet och berörda myndigheter analysera och föreslå hu r miljöhänsyn kan integreras i det svenska standardiseringsarbetet.
5.3.2. Enklare att starta och driva företag
Ett gott näringslivsklimat i form av bl.a. rimliga skatteregler, go d kompetens- och kapitalförsörjning samt långsiktigt fasta spelregler fö r företagarna och företagen är avgörande för att nå en god ekonomis k tillväxt och därmed långsiktig sysselsättning i näringslivet.
Regeringen avser att tillkalla en delegation för att ta fram samlad e förslag i syfte att förenkla för företagen.
Skattereglerna för fåmansbolag bör ses över i bl.a. förenklingssyfte. Regeringen kommer att överväga hur företagsledarutbildning och fördjupad rådgivning kan förstärkas.
Tillväxt och därmed sysselsättning påverkas av insatser inom fler a olika politikområden. Som ett av fundamenten för tillväxt - och därmed långsiktig sysselsättning - är det väsentligt att staten medverkar til l stabilitet och fasta spelregler. En sådan markering från det allmänna s sida underlättar för företagare att satsa tid och pengar på riskfylld a projekt. Att starta och driva företag är i sig ett risktagande, där mång a osäkra kommersiella faktorer måste bedömas och hanteras. Det finns ett värde i sig att samhället på alla sätt försöker bidra till att minska denn a
osäkerhet genom att i största möjliga utsträckning bidra till att d e institutionella förutsättningarna är förutsägbara.
En sådan stabilitet kräver att förändringar rörande exempelvis skatter, arbetsrätt, stödsystem m.m. genomförs under bred politisk enighet för att säkerställa att förändringarna är långsiktigt hållbara. De förändringa r som sker måste genomföras på ett sådant sätt att företagen ges en rimlig tid till anpassning.
Förutom att skapa stabila spelregler bör staten se till att företagarn a får ett rimligt ekonomiskt utbyte av sitt risktagande och sin verksamhet.
Skatter
Till en offensiv näringspolitik hör ett skattesystem som främjar förnyelse och tillväxt. Detta innebär bl.a. att lättnader i dubbelbeskattningen införs fr.o.m. år 1997 vad gäller onoterade aktiebolag. Vidare avser regeringen att återkomma i höst med förslag om justeringar i beskattningen a v enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. En fortsatt översy n skall göras med syfte att åstadkomma ytterligare förenklingar . Regeringen kommer att i samband med budgetpropositionen föresl å ändring av bilförmånsreglerna. Innebörden av dessa åtgärder framgå r närmare av avsnitt 4.
Handel med småföretagsaktier m.m.
Under de senaste åren har regeringen vidtagit en rad åtgärder för at t förbättra de små och medelstora företagens tillgång på eget kapital oc h annan finansiering. Sålunda har exempelvis Industrifonden och ALM I Företagspartner AB fått utökade möjligheter att lämna riskfinansiering . Den statliga stiftelsen Industrifonden arbetar med att främj a industriföretagens produktutvecklings- och marknadsföringsprojekt . Fonden har idag ett kapital på närmare 3 miljarder kronor, varav ca 1 miljard kronor i likvida medel.
Riksdagen beslutade våren 1995 att Industrifonden även skulle kunna arbeta med att förstärka företagens eget kapital, i form av t.ex . aktieteckning på minoritetsbasis (prop. 1994/95:100, bet. 1994/95:NU18, rskr. 1994/95:300).
Industrifonden har under hand redovisat ett förslag som i huvudsa k innebär att fonden i första hand indirekt går in med ägarkapital i små och medelstora företag. Det kan organiseras så att Industrifonden bli r delägare i regionala riskkapitalbolag, vilka dock behåller ett priva t ägande med i regel drygt 50%. På så sätt kommer besluten att finansiera enskilda företag att fattas i regionerna, dvs. nära de företag som berörs , samtidigt som Industrifonden kan samordna verksamheten i stort . Kunnandet och engagemanget hos privata intressenter kombineras me d
fondens kompetens och kapital. Regeringen vill för riksdagen s information anmäla att den beslutade riskkapitalverksamheten ka n komma att organiseras helt eller delvis på ovannämnda sätt.
Vidare har ett tidsbegränsat system med s.k. riskkapitalavdrag införts och en 6:e AP-fondsstyrelse inrättats med möjligheter att investera i småföretagsaktier. Ett flertal privata initiativ har också tagits när de t gäller att förse småföretagen med förstärkt eget kapital, ofta i form a v minoritetsandelar.
Ett kvarstående problem när det gäller småföretagens riskkapital försörjning är dock att det, vid sidan av OTC-marknaden vid Stockholms Fondbörs, saknas s.k. exitmöjligheter, dvs. en möjlighet för investerarna att avveckla aktieinnehavet. I regel är aktier i småföretag illikvida i den meningen att de inte är lätta att sälja och köpa. Genom elektroniska eller fysiska marknadsplatser motverkas problemet. Marknadsplatserna s uppgift bör vara att utgöra mötesplats för kapital och företag dä r förmedling av nytt kapital kan komma till stånd, s.k. primärmarknad . Vidare bör marknadsplatserna möjliggöra handel med småföretagsaktier, s.k. sekundärmarknad. Sådana marknadsplatser bidrar dels till ett öka t utbud av riskkapital, dels riskspridning och avvecklingsmöjligheter fö r placerarna. Sammantaget bidrar åtgärderna till att öka kapitalet i de små och medelstora företagen och ökar därmed deras möjligheter at t expandera. Det är angeläget att ytterligare förbättra riskkapitalförsörjningen för små och medelstora företag. Av den anledningen finns det skäl att närmare följa utvecklingen av ny a marknadsformer för kontakt mellan företag och investerare. Därvid bö r behovet av åtgärder för att underlätta genomförandet av olika projek t inom området ytterligare övervägas.
Patentintrångsförsäkring
Patent är avsett att vara ett effektivt immaterialrättsligt skydd . Skyddstiden skall bl.a. ge innehavaren av patentet möjlighet att täck a kostnaderna för den forskning och utveckling som lett fram till patentet. Utan ett fungerande skydd för att hävda patentet under dess livsti d minskar intresset för utvecklingen av produkter och metoder. På sikt kan detta leda till en utarmning av industriproduktionen och minska d sysselsättning.
En patentintrångsförsäkring är ett skydd som står till buds p å kommersiell grund. Detta ger en patenthavare med små ekonomisk a resurser en möjlighet att hävda sin rätt även vid utdragna oc h kostnadskrävande rättsprocesser. Redan existensen av en såda n försäkring förmodas verka avskräckande för den som tänker gör a patentintrång.
Inom Europeiska kommissionen undersöker man möjligheterna at t etablera en patentintrångsförsäkring på europeisk nivå. Arbetet är fö r närvarande i en förberedande fas. Sverige kommer att tillsammans me d
Danmark engagera sig starkt i denna fråga. En europeisk försäkrin g beräknas dock kunna bli verklighet först om två till fem år.
Svenska patentinnehavare kan för närvarande inte försäkra sig mo t patentintrång. Regeringen har i prop. 1995/96:25 uttryckt sin avsikt at t undersöka möjligheterna till en svensk patentintrångsförsäkring byggd på kommersiella grunder. Meningen är att en sådan försäkring skall vara en övergångslösning fram till det att en europeisk försäkring kommer til l stånd.
Näringsdepartementet har under hösten 1995 haft två större möten med industri- och intresseorganisationer. Bl.a. dessa möten har visat att det finns ett starkt intresse av en försäkring mot patentintrång. Äve n patentinnehavarnas finansiärer torde vara intresserade. Regeringe n kommer att ta nödvändiga beslut för att genomföra en sådan försäkring. Endast om det behövs ett statligt bolag för försäkringsskydd vi d patentintrångsprocesser kommer regeringen att återkomma till riksdagen..
En delegation för förenkling för småföretagen
En allmän förutsättning för tillväxt i näringslivet är en effekti v konkurrens som främjar ett optimalt utnyttjande av tillgängliga resurser. Effektiv konkurrens medför ett omvandlingstryck som tvingar företagen att bl.a. arbeta effektivt, pressa priser och förbättra service. Den dynamik och utveckling som uppstår bidrar till att främja vår internationell a konkurrensförmåga. Konkurrenskraftiga företag krävs för att skapa ökad sysselsättning.
För att konkurrenstrycket på den svenska marknaden skall hållas uppe krävs att hindren för nyetablering och de små företagens tillväx t begränsas så långt som möjligt. Att våga omsätta en idé - finansier a denna och starta eller vidareutveckla en redan befintlig rörelse förutsätter risktagande och också visst mod. Tillbakahållande inslag kan sannolikt tillskrivas rent psykologiska faktorer, traditioner, grad a v riskvillighet m.m. Andra faktorer är kända och mer direkt påverkbara. Många insatser initieras nu för att skapa sysselsättning. Det arbete t måste också åtföljas av åtgärder för att identifiera och rensa bort onödiga hinder för småföretagsetableringar och småföretagstillväxt. Samtidig t måste ansträngningarna fortsätta med att följa, utvärdera och utveckl a genomförda förslag.
Regeringen anser det angeläget att fortsätta dialogen med näringslivet om detta och avser därför att tillsätta en delegation för förenkling fö r småföretagen. Delegationen skall utifrån sina erfarenheter av tillträdes och tillväxthinder söka förslag som kan stimulera till nyetableringar och till att små och medelstora företag skall kunna växa. Delegationen s arbete bör syfta till att utgöra underlag för att fortlöpande ta fra m konkreta åtgärder som kan förbättra det svenska företagsklimatet.
Många regleringar innebär ofta en särskild belastning fö r
entreprenörer och de små företagen. Olika särbestämmelser , myndighetsföreskrifter etc. utgör en samlad regelmassa som mindr e företag i dag inte har resurser att överblicka. Regleringar och d e uppgiftslämnarkrav som ofta är förenade med dem kan också ofta lättare uppfyllas av de stora företagen. De kan således innebära e n konkurrenssnedvridning i relation till mindre företag med dessas mindre behov av och mindre resurser till formella administrativa system. E n central aspekt i delegationens arbete bör därför vara att bredda oc h intensifiera arbetet för regelreformering och avreglering. Arbetet i e n sådan delegation bör ta sin utgångspunkt och ske i koordinering med dels arbetet enligt verksförordningens bestämmelser om konsekvensanalyser, dels arbetet med den systematiska granskning av företagsregler so m sedan en tid genomförs i departementen. Detta metodiska arbete är också särskilt inriktat på att beakta de små och medelstora företagens situation.
Översyn av reglerna inom tjänstesektorn
Tjänstesektorn har alltid svarat för en betydande del av sysselsättningen. Även om industrisektorn under de närmaste åren bör kunna öka si n sysselsättning är det uppenbart att tjänstesektorn måste svara för e n betydande del av den nödvändiga sysselsättningsökningen. De finansiella begränsningarna för en fortsatt expansion av den offentliga sektor n innebär att det i första hand måste vara den privata tjänstesektorn so m expanderar. En avgörande förutsättning för en ökad sysselsättning i tjänstesektorn är delen stark industrisektor, dels en framgångsri k ekonomisk politik med förbättrade förutsättningar för företagande, oc h som ger hushållen ökade möjligheter att efterfråga tjänster.
Rationaliseringarna inom industrisektorn höjer den genomsnittlig a produktiviteten i samhället, och ger därmed också ökade reallöner . Samtidigt som detta leder till en ökad efterfrågan på många tjänster, t.ex. inom turism- och besöksnäringen, så blir tjänster samtidigt dyrare i förhållande till varor. Ett uttryck för detta är t.ex. att omsättningen a v enkla reparationstjänster har gått tillbaka kraftigt.
Att hushållssektorns efterfrågan på enkla tjänster minskat kraftig t hänger också samman med de minskade löneskillnaderna, och med de t ökade utbudet av teknisk utrustning och andra produkter som underlättar för hushållen att själva svara för dessa tjänster. De tydligaste exemple n på detta är tvätt, städnings- och serveringstjänster i hemmen oc h hemkörning av varor. Denna utveckling är ett led i en normal samhällsutveckling och har i huvudsak varit mycket positiv.
Tjänstesektorn var i stort sett undantagen från mervärdesskatt fram till 1991, då underlaget för mervärdesskatten breddades som ett led i finansieringen av sänkta skatter på arbets- och näringsinkomster. Efte r medlemskapet i EU medför de gemensamma mervärdeskattereglerna att utrymmet för lättnader i mervärdesskatten ytterligare begränsats.
Tjänstesektorn svarar redan idag för huvuddelen av sysselsättningen .
En växande del består av insatstjänster som efterfrågas av andra företag, inte minst inom jordbruks- och industrisektorerna. Sektorn är mycke t diversifierad och innehåller såväl låglöneyrken som mer kvalificerad e höglöneyrken. Att tjänstesektorn har en betydande potential för att skapa goda jobb framgår av rapporter som tyder på att de nya jobben inom den amerikanska tjänstesektorn har varit mer kvalificerade och välbetalda än vad man tidigare antagit.
Olika typer av enkla tjänster har tidigare ofta fungerat som e n introduktion till arbetsmarknaden för personer utan tidigar e arbetslivserfarenhet. Den kraftigt minskade efterfrågan på sådana tjänster kan ha försämrat arbetsmarknadens funktionssätt och ökat belastninge n på den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Ett av de motiv som anförts för lättnader eller andra stimulanser fö r tjänstesektorn är att minska det avsiktliga skatteundandragandet. Det ä r ett problem som i första hand måste angripas med effektivar e kontrollåtgärder. Man kan dock inte bortse från att det avsiktlig a skatteundandragandet skulle kunna minskas om det vore lite billigare än idag att anställa eller att anlita entreprenörer. Ett annat argument so m framförts i debatten är att skatter och andra lagregleringar är så krångliga att det i sig utgör ett hinder för att man skall betala skatt oc h arbetsgivaravift när man anställer eller anlitar någon.
I den politiska debatten påstås ibland att den privata tjänstesektor n behöver skattelättnader eller andra stimulansåtgärder för att expandera . De senaste decenniernas starka expansion inom sektorn visar att dett a synsätt är felaktigt. 90-talets svåra ekonomiska kris och massarbetslöshet ger dock skäl för att överväga vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att på kort sikt underlätta sektorns expansion.
En rad sådana åtgärder har vidtagits tidigare. Den so m uppmärksammats mest på senare tid är de s.k. ROT-avdragen, so m innebär en tillfällig skattelättnad för reparationer samt om- oc h tillbyggnader av fastigheter. Under den tidigare perioden med ROT avdrag från 15 februari 1993 till och med 1994 års utgång fick totalt c a 310.000 fysiska personer och ca 17.000 juridiska persone r skattereduktion. Det handlar i betydande utsträckning om arbete so m fastighetsägaren annars skulle ha finansierat helt själv, som annars int e skulle ha utförts, eller som skulle ha utförts vid en annan tidpunkt . Samtidigt är det troligt att en del av arbetena inte skulle ha upptagits till beskattning utan det incitament som ROT-avdraget gav.
ROT-avdraget har kritiserats för att ensidigt ha inriktats på en manlig del av arbetsmarknaden. Orsaken till valet av bransch har varit att det går att skjuta upp eller tidigarelägga byggnadsarbeten, men knappast vår d och omsorg. Det kan dock finnas anledning att överväga om och hu r liknande tillfälliga stimulansåtgäder kan inriktas på andra verksamheter.
Regeringen avser mot denna bakgrund att låta se över reglerna fö r anlitande av tjänster och analysera vilken roll privatpersoners köp a v tjänster har för samhällsekonomin. I uppdraget kommer också att ligg a
att ge förslag till regeländringar som skulle stimulera utbud av oc h efterfrågan på tjänster. Uppdraget bör slutföras under innevarande år.
Det finns även behov av en belysning av möjligheterna til l administrativa förenklingar inom området. RSV bör därför i anslutnin g till den ovannämnda översynen analysera dessa aspekter och överväg a om det går att införa ett standardiserat system för betalning för tjänste r liknande det som tillämpas i Frankrike sedan några år. RSV bör äve n studera andra system för att stimulera sådana privata tjänster som i första hand vänder sig till enskilda och hushåll. RSV bör också redovisa vilka ansvarsförhållanden som gäller när en privatperson anställer eller anlitar en annan privatperson för att utföra ett arbete. RSV bör slutlige n redovisa en bedömning av hur omfattande skatteundandragandet ino m den privata tjänstesektorn är, samt vilka möjligheter det finns att minska detta. Resultatet bör redovisas under innevarande år.
Hänvisningar till S5-3-2
5.3.3. En ny regional näringspolitik
Det finns inte en gemensam formel för att främja näringslivets förnyelse och tillväxt. Förändrade villkor för tillväxt och sysselsättning ställer n u växande krav på helhetslösningar. Förutom de allmänna ekonomisk a förutsättningarna är det samverkan mellan aktörer på internationell , nationell, regional och lokal nivå samt mellan en rad olik a politikområden, som nu mer än tidigare bestämmer företagandets villkor och förutsättningarna för nya investeringar.
Vilka konkreta åtgärder som vid en viss tidpunkt är mest angelägn a kan inte preciseras på nationell nivå. Det som bör göras på nationell nivå är att skapa ramar och därmed bl.a. förutsättningar. Vad som konkret skall göras och av vem måste avgöras närmar e verkligheten. Skillnaden är stor mellan olika regioner vad gäller problem och förutsättningar för småföretagens tillväxt och utveckling. Det ka n gälla arbetskraftens utbildningsnivå, tillgång till forsknings- oc h utvecklingskompetens och högre utbildning, företagslokaler, marknads och exportkompetens, storleken på den lokala marknaden och de lokal a företagsnätverkens styrka. I de delar av landet som regering och riksdag utpekat som stödområden är de allmänna förutsättningarna sämre än i övriga delar, och därför sätts åtgärder in för att motverka detta.
Variationer i olika förutsättningar för företagsutveckling finn s emellertid i alla delar av landet och det bör på ett helt annat sätt ä n tidigare få prägla den regionala näringspolitikens utformning.
Alla regionala intressen skall bjudas in och engageras för att forma en regionalt samordnad politik för utveckling av det lokala näringslivet och en kraftig ökning av sysselsättningen.
Ökad samverkan i länen
Regeringen avser att ta initiativ till en bred samverkan i länen för at t åstadkomma en effektiv tillväxtorienterad närings- och regionalpolitik . Syftet är att på ett aktionsinriktat sätt engagera ett stort antal aktörer - ett partnerskap - för att utarbeta förslag till regionala och lokala åtgärder för att åstadkomma ökad tillväxt och sysselsättning. De statliga organen i länen kommer att få i uppdrag att medverka i detta arbete. Andra aktörer som kommuner, landsting och organisationer kommer också att inbjudas att aktivt medverka.
Landshövdingarna i samtliga län kommer att få ett förhandlingsuppdrag som, förutom ansvar för ledning och samordning av uppdraget, också innebär att svara för att förslagen är väl förankrade hos alla berörda. Gemensamma finansieringslösningar där flera aktöre r medverkar i konkreta åtgärder skall eftersträvas. Möjligheterna at t samverka med privata finansiärer skall särskilt uppmärksammas. I uppdraget skall också ingå att lämna förslag till eventuella förenklinga r av regelverk liksom anpassning av beslutsordningar etc.som ka n underlätta genomförandet av åtgärderna.
Det är vidare viktigt att arbetet samordnas med det genomförande av program med finansiering från EG:s strukturfonder som redan pågår i vissa regioner. Genom en aktiv och medveten samordning mellan dessa båda utvecklingsinriktade verksamheter bör de samlade effekterna kunna öka. Även den verksamhet med en lokalt anpassad arbetsmarknadspolitik som bedrivs i 40 kommuner kan beaktas i detta sammanhang . Regeringen kommer senare att lämna ytterligare riktlinjer för arbetet.
Ett nytt processinriktat samarbete har också inletts mellan regeringen, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, arbetsmarknadens parter samt en rad olika myndigheter.
Ytterligare medel för småföretagsutveckling m.m.
Riksdagen har för budgetåren 1994/95 resp.1995/96 anslagit 800 resp . 400 miljoner kronor till Särskilda regionala åtgärder för regiona l utveckling och tillväxt på tionde huvudtitelns anslag A 2 . Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Medlen används för tillfälligt småföretagsstöd, konsultcheckar och andra företagsinriktade åtgärder.
Resultatet av åtgärderna är mycket positivt. Hittills beräknas t.ex. c a 10 000 nya arbetstillfällen tillkomma i de verksamheter som erhålli t stöd.
Regeringen föreslår därför att ytterligare 500 miljoner kronor avsätt s från den beloppsram som föreslagits för programmet för småföretags utveckling, förnyelse och tillväxt.
Åtgärderna bör i princip ha samma inriktning som de nuvarande . Medlen bör till viss del även kunna användas för samma ändamål so m det s.k. länsanslaget. Härmed kommer dessa nya resurser att tillsammans med länsanslaget bli ett verksamt medel i den samlade regional a näringspolitik som skall utvecklas i länen.
Inom de ramar som EG:s statsstödsregler medger skall ytterligare insatser vidtas för att stödja tjänsteföretag. Även möjligheterna att stödj a kvinnligt företagande skall särskilt uppmärksammas.
Det ökande kvinnliga företagandet liksom framväxten av olika nätverk som stöd för denna utveckling är mycket glädjande. Regeringen kommer att se över hur stödet till det kvinnliga företagandet kan förbättras i olika avseenden. Bl.a. bör verksamheten med kvinnliga resurscentra, såvä l regionalt som nationellt, kunna vidareutvecklas.
Regeringen avser vidare att under åren 1997-1999 utbetal a sammanlagt 7 miljoner kronor till folkrörelserådet Hela Sverige skal l leva.
Helhetssyn vid organisatoriska förändringar i statlig verksamhet
Utformningen och inriktningen på den statliga verksamheten har sto r betydelse för utvecklingen i landets olika delar. Den statlig a verksamheten har de senaste åren genomgått stora förändringar. De t gäller bl.a. styrningen, finansieringen och lokaliseringen. För regionernas utveckling är den statliga sysselsättningen viktig både när det gälle r sysselsättningen och tillgängligheten till verksamheten.
Myndigheternas möjlighet att i stor utsträckning bestämma sin ege n organisation har i många fall inneburit att nya regionala indelninga r skapats. Bristande helhetssyn har negativt påverkat den geografisk a fördelningen av sysselsättningen och försvårat den regional a samordningen.
För att åstadkomma rimliga förutsättningar för den regional a samordningen och en bättre helhetssyn vad gäller den nationell a strukturen i förändringarna, bör en avvägning göras mellan olik a verksamhetsområden och myndigheter på nationell nivå. Den parlamentariskt sammansatta Regionberedningen framhåller i sit t betänkande "Regional framtid" (SOU 1995:27) att samordningen a v offentlig regional verksamhet bör förbättras. Beredningen föreslår at t regeringen bör utfärda anvisningar beträffande vilka övervägande n myndigheterna skall göra i fråga om sina indelningar. Betänkandet ha r remissbehandlats och bereds f.n. i regeringskansliet.
En särskild utredare (Dir 1995:000) analyserar för närvarande d e regionala konsekvenserna av förändringar inom den statliga sektorn. I avvaktan på resultaten av det arbetet och de förändringar som kan krävas för att åstadkomma en bättre helhetssyn, skall regeringen noggrant följa utvecklingen på detta område.
En utvecklad turistnäring
Turistnäringen är en utpräglad småföretagsbransch med drygt 20 00 0 företag. Näringen är sysselsättningsintensiv med ca 200 000 persone r
som arbetar hel- eller deltid och har stor betydelse för sysselsättningen i många regioner.
För att öka konkurrenskraften i förhållande till våra konkurrentländer samt för att öka tillväxten och antalet sysselsättningstillfällen är de t motiverat att den statliga satsningen på internationell marknadsförin g ökar och att branschen tar sin del av ansvaret för en ökad, gemensam t finansierad marknadsföring av Sverige som turistland.
Det av staten och turistnäringen samägda marknadsföringsbolage t Sveriges Rese- och Turistråd AB har i en skrivelse i maj 1996 til l regeringen hemställt om utökade resurser för budgetåret 1997 til l marknadsföring och utveckling av Sverige som resmål inom ramen fö r projekt "Kraftsamling Resmål Sverige". Målsättningen med projektet är att öka Sveriges attraktionskraft som resmål och år 2000 ha skapat 2 5 000 nya arbetstillfällen och genererat 35 miljarder kronor i ökad e turistintäkter i Sverige.
En utvecklad skogsnäring
Svensk skogsindustri och skogsbruk förblir, trots utvecklingen av andra sektorer, en viktig och grundläggande del av vårt näringsliv. Inge n annan exportsektor ger landet så stora nettoexportinkomster so m skogsnäringen. Skogsnäringen är emellertid mer än en basnäring som ger hårdvaluta. Både nationellt och internationellt är den ett passande inslag i ett kretsloppssamhälle.
Träfibern borde kunna utnyttjas bättre och i ett vidare sammanhang . Begreppet ökad vidareförädling är därvid alltför begränsat.
Det behövs mot denna bakgrund ett målmedvetet nytänkande hos d e svenska skogsindustriföretagen. En samordnad kraftsamling där insatser görs också tillsammans med staten är alltså angelägen. Det gäller i första hand forskningsområdet.
Det är angeläget att forskningsinsatserna görs mer samlat oc h målinriktat. En samordnad insats bör göras för skogsindustriell forskning och utveckling. Den skall fokusera tillgängliga resurser samt ök a samarbetet mellan industrin och forskningen inom både högskolan oc h forskningsinstitut.
Förslaget innebär att de offentliga medel som finns tillgängliga fö r skogsindustriella forskningsinsatser samordnas med relevanta delar a v fakultetsmedel. En samordning av statliga medel inom forskningssystemet tillsammans med en industriell motfinansierin g skulle utgöra en styrande kraft för att åstadkomma det önskvärd a kunskaps- och kompetenshöjande steget.
Under de senaste åren har det väckts omfattande krav på vår a exportmarknader vad gäller skogsindustriprodukternas framställning och deras ursprung även i fråga om råvaran. Den svenska skogsnäringen har mot denna bakgrund i samarbete med företrädare för miljöorganisationer startat ett arbete med att skapa system för miljöcertifiering a v
skogsindustriprodukter där hänsyn även tas till hur skogsråvaran produceras. Staten kan underlätta processen genom att skapa lämplig a grundläggande förutsättningar. Det har gjorts genom 1993 år s skogspolitiska beslut. Den miljöhänsyn som skall tas i skogsbruke t regleras i skogsvårdslagen och naturvårdslagen. Bestämmelsern a förutsätter goda kunskaper hos skogsägaren om de miljövärden so m finns på hans fastighet, bl.a. i form av skyddsvärda biotoper. Det ä r angeläget att så fort som möjligt fullfölja inventeringen av skyddsvärd a biotoper så att statens krav kan preciseras. Därmed komme r skogsbranschen att få en av de viktigaste byggstenarna i ett framtid a certifieringssystem som kan accepteras av marknaden i Sverige oc h utomlands.
Investeringsstöd till jordbruket
I proposition 1995/96:201 om vissa regionalpolitiska frågor föreslå s regeländringar för landsbygdsstödet. Regeringen har valt att anpassa d e svenska reglerna för detta stöd till EG:s regler om försumbart stöd ("d e minimis") enligt EG-kommissionens riktlinjer (96/c 68/06). Geno m denna anpassning kan stöd i denna form inte längre lämnas til l jordbruks- och trädgårdsföretag. Det har varit möjligt att lämn a landsbygdsstöd till jordbruksinvesteringar i de sju nordligaste länen och till kombinationsverksamheter till jordbruksproduktion i övriga landet . Frågan om ett fortsatt landsbygdsstöd till jordbruket tas upp a v riksdagens arbetsmarknadsutskott i betänkandet 1995/96:AU1 6 Landsbygdsstöd, m.m. Utskottet anser att någon form av stöd bör lämnas även i fortsättningen och att regeringen utan dröjsmål skall återkomm a till riksdagen med förslag i frågan.
Regeringen föreslår därför att ett nytt investeringsstöd till jordbruke t införs. Stödet ersätter i princip bl.a. det nationella stöd som tidigar e kunnat lämnas inom ramen för landsbygdsstödet. Det nya stödet blir ett av EG medfinansierat stöd. Stödet utformas i enlighet med rådet s förordning (EEG) nr 2328/91 av den 15 juli 1991 om förbättring a v jordbruksstrukturens effektivitet. EG:s medfinansiering förutsätts vara 25 procent utom i strukturfondernas mål 6-område där en högr e medfinansiering är möjlig. Utgångspunkten är att stödet skall g e möjligheter till ökad sysselsättning i glesbygdsområden och möjlighet att förstärka åtgärder för djurskyddet och miljön. Stödet kommer att leda till en ökad sysselsättning inom i första hand byggnadssektorn.
Genom EU-medlemskapet gäller gemenskapens statsstödsregler fö r nationella stöd som lämnas till jordbrukssektorn. Utformningen av et t statsstöd måste vara i enlighet med dessa regler. För medfinansierad e stödformer ställs också krav på hur stöd utformas. För närvarand e tillämpar Sverige inom jordbrukets struktur- och regionalpolitik tre s.k . 5a-stöd. Stöden omfattas av rådets förordning (EEG) nr 2328/91. Stöden är kompensationsbidrag till jordbruk i bergsområden och mindr e
gynnade områden och startstöd till yngre företagare med jordbruks- , trädgårds- eller renskötselföretag. Vidare har Sverige infört et t investeringsstöd till livsmedelsindustrin enligt rådets förordning (EEG ) nr 866/90 av den 29 mars 1990 om förbättring av villkoren fö r bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. Dessa stöd kan doc k inte utnyttjas för att stödja investeringarna i de önskade regionerna oc h sektorerna. EG:s investeringsstöd skall bidra till en förbättring av såvä l inkomsterna som av levnads-, arbets- och produktionsvillkoren fö r jordbruks- och trädgårdsföretag, och anses vara ett av EG:s viktigast e strukturstöd.
Bidraget förutsätter upprättande av en utförlig s.k. driftförbättringsplan för det stödsökande företaget med noggrann a kalkyler som innebär att investeringsbidrag endast kan lämnas til l nödvändiga, lönsamma och ändamålsenliga åtgärder. Stöd medges fö r merparten av de investeringar som bedöms bli nödvändiga för at t genomföra driftförbättringsplanen. Stöd lämnas dock inte till markköp . Som exempel på av EG angivna ramvillkor kan nämnas att stödet skal l ingå i den nämnda förbättringsplanen och verka inkomsthöjande . Sökanden måste ha jordbruk eller trädgård som huvudsysselsättning , vara yrkeskunnig, ha bokföringsmässig redovisning och vara i behov av stöd för att kunna genomföra den planerade investeringen. Bidrag få r lämnas med upp till 35 procent av investeringskostnaden för fast a anläggningar och med högst 20 procent för andra slag av investeringar.
Genom att bl.a. medel, som tidigare lämnades til l jordbruksinvesteringar inom landsbygdsstödet, avsätts för ett investeringsstöd utformat enligt EG:s regler underlättas medfinansiering av framtida investeringar. Stödet finansieras med medel som i dag anslå s för landsbygdsstöd. Regeringen avser att i budgetpropositionen för å r 1997 återkomma till riksdagen i anslagsfrågan.
Stödet bör utformas så att det, liksom hittills varit fallet , huvudsakligen kan lämnas till jordbruksinvesteringar i de sju nordligaste länen. Stöd bör också fortsättningsvis kunna lämnas til l kombinationsverksamhet i hela landet av den typ som är stödberättiga d enligt 5a-stödet. Stödet bör därutöver kunna utformas som ett instrument för att främja miljö- och djurskyddsinvesteringar och kompenser a jordbrukarna för de merkostnader som sådana samhälleligt eftersträvade investeringar kan medföra. Stöd för sådana investeringar bör kunn a lämnas i hela landet. Detta innebär att investeringsstöd enligt 5A bli r tillgängligt i hela landet.
För att ett investeringstöd skall kunna införas måste ett svensk t förslag till utformning av stödet föreläggas EG-kommissionen oc h godkännas av denna. Stödet bör kunna införas under år 1997. Ett förslag till medfinansierat investeringsstöd i enlighet med vad som här anfört s bör utarbetas och överlämnas till kommissionen.
5.3.4. Fler exportföretag
Sverige är en del i en internationell ekonomi. Exporten motsvarar dryg t 40 procent av BNP och andelen har vuxit under senare år . Utrikeshandeln är därmed av mycket stor betydelse för tillväxt oc h sysselsättning i Sverige.
Exportens utveckling beror på en rad faktorer, av vilka tillväxten p å utländska marknader och de svenska företagens konkurrensposition ä r de viktigaste. Genom den internationella handelspolitiken verka r regeringen för ett förbättrat tillträde för svenska företag på utländsk a marknader. Genom åtgärder på det exportfrämjande området verka r regeringen för att bistå framför allt små och medelstora företag at t utveckla exporten.
Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för exportfrämjande åtgärder. De små och medelstora företagen prioriteras i rådet s verksamhet. Regeringen gör bedömningen att vissa begränsade ytterligare insatser inom ramen för Exportrådet kan leda til l betydelsefulla positiva effekter på tillväxt och sysselsättning . Utgångspunkten för sådant förslag är att det syftar till att undanröj a hinder för lönsam export i form av bl.a. brist på kompetens i exportfrågor, brist på erfarenhet, brist på information om affärsmöjligheter samt brist på kundkontaktskapande verksamhet.
Team Export
Exportrådet drev under åren 1993 - 1995 projektet Team Export - 10 0 exportsäljare med stöd av regeringen samt i samarbete me d AMS/Länsarbets-nämnderna. Resultatet av detta projekt är att mer än 70 procent av exportsäljarna har anställning efter projekttiden. Vidare ka n nämnas att för varje ökning av exporten med omkring 500.000 krono r som projektet skapar åstadkoms ett nytt arbetstillfälle. Genom dett a projekt förväntas en exportökning på 200 miljoner kronor vilket innebär ytterligare 400 arbetstillfällen utöver exportsäljarna.
Det finns en oomstridd potential för ökad export hos de mindr e företagen. Arbetslösa säljare är en outnyttjad resurs. Projektet Tea m Export bör därför fortsätta.
5.4. Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen
Regeringens förslag: En fond omfattande 1 miljard kronor skapas med syfte att under en femårsperiod stärka samarbete och utveckling i Östersjöregionen.
Skälen för regeringens förslag: I Sveriges närområde växer en ny och stor marknad fram. Det får effekt på tillväxtpotentialen oc h sysselsättningen, både i Sverige och i området i övrigt, under lång ti d framöver.
Det ligger i Sveriges intresse att utvecklingen runt Östersjö n fortskrider och påskyndas. En ökad handel har en central betydelse både för den ekonomiska utvecklingen och för att föra folken närmar e varandra. Genom gemensamma projekt mellan näringsliv, offentlig a institutioner och stater i de nya demokratierna och Sverige kan denn a utveckling stimuleras ytterligare. Därigenom kan båd e demokratiseringsprocessen i hela sin vidd - socialt, ekonomiskt och utvecklingsmässigt - påskyndas och marknaden för svenska varor oc h tjänster öka. Dessutom medför en positiv utveckling i regionen att andra politiska mål som ekologisk uthållighet, kunskapsutbyte, kulturel l förståelse och öppenhet kan främjas.
Sverige har en framträdande roll i Östersjösamarbetet. Inte bara har vi den längsta kuststräckan mot havet, vi har också allt seda n demokratiseringsprocessen inleddes varit aktivt pådrivande för en större integration av de olika länderna och ekonomierna i området. Vår handel liksom näringslivets investeringar ökar kraftigt. Sverige står för d e största utlandsinvesteringarna i Estland. En snabb ökning a v investeringarna sker också i Polen och Ryssland. Sverige är inom ramen för utvecklingssamarbetet det största givarlandet till vart och ett av d e baltiska staterna. Under de senaste åren har utvecklingssamarbetet me d nordvästra Ryssland ökat särskilt starkt.
Genom resultaten av regeringschefsmötet i Visby i maj i år, ha r Sveriges roll ytterligare tydliggjorts. Sveriges statsminister fick i Visb y i uppdrag att tills vidare koordinera Östersjösamarbetet. Det medför stora möjligheter. Det bor 50 miljoner människor kring Östersjön. O m området kan utvecklas till en naturlig bro mellan de tidigar e kommunistiska länderna och EU, kan en marknadsplats för över en halv miljard människor skapas i vårt närområde.
Ett nära samarbete mellan stater, näringsliv oc h utbildningsinstitutioner är avgörande för om denna utveckling skall lyckas. Ett speciellt råd har därför inrättats i Statsrådsberedningen -Statsministerns Östersjöråd. Rådet skall vara det centrala forumet fö r samordning och utveckling av den svenska Östersjöpolitiken. Rådet skall initiera debatt och skapa medvetenhet kring behovet av ett närmar e samarbete i vår region. Det skall också fungera som referensgrupp i statsministerns uppdrag att koordinera Östersjösamarbetet.
Rådets arbete kommer att koncentreras till de fem områdena svens k exportindustri av bl.a. livsmedel, energisystem, ömsesidig t kunskapsutbyte, stärkt infrastruktur samt samarbete för att skydda miljön runt Östersjön.
Inom vart och ett av dessa fem områden kommer regeringen at t presentera konkreta projekt utöver dem som redan pågår. Statsministerns östersjöråd kommer även att fungera som ett instrument för ledning ,
avrapportering och övergripande samordning av övriga aktivitete r relaterade till östersjöarbetet i det svenska regeringskansliet.
I syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning bör 1 miljard krono r anvisas för åtgärder och projekt inom bl.a. de redovisade fem områdena, samt för att öka handeln och investeringarna och i övrigt stärk a samarbetet mellan stater och näringsliv i regionen. Medlen bör tillföra s en fond som fördelas efter förslag av Statsministerns Östersjöråd.
5.5. Program för omställning till hållbar utveckling
Regeringens förslag: Ett femårigt program för investeringsbidra g genomförs som syftar till att driva på den tekniska utvecklinge n samt att skapa sysselsättning främst genom kretsloppsanpassning av byggnader och teknisk infrastruktur. Programmet skall omfatt a åtgärder med sysselsättningsskapande, teknikutvecklande oc h miljöförbättrande effekt bl.a. inom avfallsområdet, va-området samt inom byggsektorn. Även inom vissa andra områden kan åtgärde r som syftar till en ekologisk hållbar utveckling komma att ges stö d inom ramen för programmet. Åtgärderna skall inriktas på projek t som är av pilotkaraktär och som annars inte skulle komma till stånd.
Delegationen för ekologisk omställning vid Naturvårdsverket skal l fördela medlen. Ytterligare 1 miljard kronor bör tillföras fjortond e huvudtitelns anslag Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning.
Skälen för regeringens förslag: Den potential som finns för att skapa sysselsättning inom miljöanpassad verksamhet bör tas tillvara .
Exempelvis kan delar av den friställda arbetskraft som i dag finns inom bygg- och anläggningssektorn användas i samband med investeringar för miljöanpassning av infrastrukturen och boedet, samt för rivning av vissa byggnader. Därigenom påskyndas omställningen till en ekologisk t hållbar utveckling. Utformade på rätt sätt kan dessa satsningar bidra till att lösa miljöproblem i samband med boendet, till utveckling av n y teknik samt till att minska arbetslösheten.
Under år 1995 genomfördes ett par sysselsättningsåtgärder me d inriktning på miljöområdet på 400 respektive 100 miljoner kronor (prop. 1994/95:25). En särskild delegation vid Naturvårdsverket fattar beslu t om bidragen för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning . En större utvärdering av de två bidragsprogrammen kommer att utföra s och redovisas i april 1997. En preliminär utvärdering har tagits fram a v Naturvårdsverket i samråd med länsstyrelser och andra berörd a
myndigheter (rapporten "Insatser som kan skapa sysselsättning oc h förbättra miljön"), vilken har remissbehandlats. Regeringen s föreliggande förslag bygger bl.a. på ovannämnda rapport sam t remissvaren på denna från bl.a. Boverket och Byggforskningsrådet . Underlag har också varit det arbete som ligger till grund för den av ABF utgivna skriften "Bygg om Sverige till bärkraft, 1996".
Det föreslagna programmet skall dels syfta till att skapa sysselsättning genom att stimulera investeringar bl.a. i en kretsloppsanpassning a v byggnader och infrastruktur, och dels till att stimulera en marknad för ny miljöteknik med framtida tillväxtförutsättningar. Förutom det i dett a förslag presenterade bidragsprogrammet bör åtgärder för e n kretsloppsanpassning också stimuleras genom andra styrmedel oc h genom utvecklandet av klara normer inom olika områden, exempelvi s införande av producentansvar innefattande bl.a. bestämmelser o m hantering av bygg- och rivningsavfall.
Programmet skall stimulera till investeringar som bedöms inte annars komma till stånd, dvs. stöd skall inte ges till redan beslutade projekt eller till projekt som bedöms vara lönsamma på egen hand. Bl.a. finns de t inom de bostadsområden som byggdes inom det s.k . "miljonprogrammet" behov av omfattande miljöförbättringar som skulle ge sysselsättningseffekter. Särskilt åtgärder som leder til l teknikutveckling bör stimuleras med bidragen. Det finns i dag också e n gråzon mellan forskning och fullskalig tillämpning, som gör att det finns behov av stöd till experimentbyggande, pilotprojekt oc h demonstrationsanläggningar, t.ex. inom ny småskalig va-teknik. Förutom de arbetstillfällen programmet då skapar, skapas också indirekta effekter såsom ökade exportmöjligheter genom att ny teknik utvecklas samt at t den kommersiella användningen av befintlig teknik påskyndas. I syfte att skapa incitament för aktörerna att genomföra önskade åtgärder bö r bidragsdelen uppgå till mellan 15-30% av investeringskostnaderna. De t finns i detta skede ingen anledning att begränsa kretsen av möjlig a bidragsmottagare. Stödet syftar till att stimulera till åtgärder utöver bara uppfyllande av föreskrifter.
De områden inom vilka programmet skall kunna stimulera til l investeringar är:
- Åtgärder inom va-sektorn för minskat utsläpp av kväve och fosfo r
från avloppsvatten samt dagvattenhantering. Även inrättande a v separata toalett/urinledningar är angeläget, vilket minska r övergödningen. Försök pågår i olika delar av landet.
- Återanvändning av byggnadsmaterial. Vid rivning av fastigheter krävs
särskilda insatser för att miljöfarligt material skall tas om hand p å korrekt sätt. Utveckling och igångsättning av bygg- oc h ombyggnadsprojekt med återvunna material är angeläget. Ett särskil t problem utgör material från områden som utförs med plastgjute n betong.
- Kretsloppsanpassad renovering, dvs. renovering som sker med hälso-
och miljöanpassade material som kan återanvändas och återvinnas.
- Åtgärder inom avfallsområdet som leder till minskad total mäng d
deponerat avfall men också till bättre förutsättningar för separering av olika avfallsfraktioner, till utnyttjande av återvunna fraktioner och inte minst till avskiljning av miljöfarligt avfall.
Med den föreslagna formen för programmet består detta i huvudsak a v en satsning på ett avgränsat antal områden som främst består a v pilotprojekt. Det är angeläget med en helhetssyn på infrastrukturen i d e befintliga bostadsområden som kan komma i fråga för at t kretsloppsanpassas med bidrag ur dessa medel. Vidare kan de statlig a medlen ges viss utväxling genom att investeringarna till viss de l finansieras av privat eller kommunalt kapital som inte skulle ha satsat s utan programmet.
Regeringen kommer att se över mandatet för delegationen fö r ekologisk omställning så att denna kan administrera programmet. I delegationen bör därför ingå personer med erfarenhet från kommunsektorn, näringslivet, utvecklingen inom byggsektorn, miljövård och arbetsmarknadspolitik. Riksrevisionsverket kommer att ges i uppdrag att utvärdera programmet. Syftet är att olika aspekter utifrå n miljö-, boende- och sysselsättningspolitik samt teknikutveckling skal l kunna belysas vid bedömningen av ansökningarna. Projekt utanför de nu nämnda områdena men med inriktning på omställning för en ekologiskt hållbar utveckling får prövas av regeringen inom den angivna ramen.
Mot bakgrund av tidigare investeringstöd med miljöinriktnin g bedömer regeringen att sammanlagt 1 miljard kronor bör avsättas til l delegationens förfogande. Regeringen avser även att undersöka o m arbetet med förnyelse i ekologisk riktning av t.ex. va- oc h avfallssystemen på sikt kan främjas genom miljöavgifter.
Programmet skall vara tidsbegränsat och genomföras under fem år.
5.6. Särskilda insatser för omstrukturering i vissa kommuner och landsting
Regeringens förslag: Av de 400 miljoner kronor som har anvisat s för särskilda insatser för vissa kommuner och landsting år 1996 bör högst 200 miljoner kronor även få användas för projekt i kommuner och landsting som avser att bidra till omstruktureringen i de n kommunala verksamheten med anledning av den ekonomisk a situationen.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutade i december 1995 om ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting (prop . 1995/96:94, bet. 1995/96:FiU5, rskr.1995/96:116). Det nya systeme t innebär en långtgående utjämning av skatteinkomster samt strukturell a kostnadsskillnader. Regeringen konstaterade i 1995 års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150 bil. 7 s. 63-64) att trots långtgående införanderegler kan vissa kommuner och landsting f å problem vid införandet av det nya utjämningssystemet. För att tillfälligt kunna bistå dessa kommuner och landsting föreslog regeringen att medel skulle ställas till förfogande för rekonstruktiva åtgärder. Riksdage n anslog därför 400 miljoner kronor under sjunde huvudtiteln för särskilda insatser som skulle användas för kommuner och landsting med e n särskild svår ekonomisk situation och ekonomiska problem vid in förandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet.
Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen (prop . 1995/96:150) gjort bedömningen att regeringen även fortsättningsvis bör ha tillgång till de extra resurser som de särskilda medlen utgör, bl.a. mot bakgrund av de ekonomiska problem som vissa kommuner kan få til l följd av att stora borgensåtaganden måste infrias. Regeringen har därför uttalat att motsvarande medel bör avsättas även för åren 1997 och 1998. De särskilda medlen som finns avsatta för år 1996 har hittills int e fördelats ut eftersom det är för tidigt att avgöra om alla kommuner oc h landsting kan klara sina åtaganden utan särskilda insatser.
Den ekonomiska situationen i den kommunala sektorn innebär att det finns ett fortsatt stort behov av omstrukturering av verksamheten. Sysselsättningen i sektorn har minskat sedan början av 1990-talet och beräknas fortsätta att minska framöver. Anpassningskraven kommer att variera för olika kommuner och landsting. Det är av stor betydelse att den fortsatta omstruktureringen sker på ett sätt som gör att kvalitén i verksamhete n ändå kan säkerställas i ett mer långsiktigt perspektiv. Det gälle r exempelvis inom barn- och ungdomsverksamheten och inom hälso- och sjukvården.
För åren 1997 och 1998 har regeringen och de politiska företrädarn a för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet kommi t
överens om vissa ömsesidiga åtaganden. Kommun- och Landstingsför bunden har bl.a. åtagit sig att verka för att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker att säga upp fast personal så att denna int e hamnar i öppen arbetslöshet. Regeringen är emellertid medveten om at t vissa kommuner och landsting har mycket stora behov av kostnadsan passningar och därför kan ha svårigheter att helt undvika uppsägninga r av fast anställd personal. Det är inte minst i dessa fall av särskild be tydelse att omstruktureringen sker på ett sätt som inte äventyrar de n långsiktiga kvalitén.
Mot denna bakgrund anser regeringen att högst 200 miljoner krono r av de medel som har avsatts för särskilda insatser för år 1996 engångsvis även bör få användas för projekt i kommuner och landsting so m underlättar den omstrukturering som måste ske för att åstadkomma e n verksamhet som motsvarar den ekonomiska situationen. Detta bör g e vissa positiva sysselsättningseffekter under den tid projekten pågår.
Projekten bör leda till att möjligheterna att anpassa den kommunal a verksamheten efter de nya ekonomiska förutsättningarna förbättras . Detta bör bl.a. ske genom att skapa utrymme för en mer långsikti g planering samtidigt som man inom projektverksamheten får möjlighet att anordna t.ex. kompetenshöjande insatser och försöksverksamhet me d förändrad arbetsorganisation. Verksamheten skall syfta till att förbereda organisationen för de nya krav som kommer att ställas samtidigt so m arbetslösheten reduceras. Projekten bör med fördel ske i samarbete med berörda fackliga organisationer och arbetsförmedling. På detta sät t underlättas också de båda kommunförbundens åtagande att verka för att undvika att säga upp personal.
Regeringen anser att en kommitté bör inrättas för att hantera denn a verksamhet. Kommittén skall inom de ramar som regeringen ange r besluta om medel efter ansökningar från kommuner och landsting.
Av de nu föreslagna 200 miljoner kronorna för år 1996 bör så stor del kunna användas för projektverksamhet som medges dels av projekten s kvalitet, dels av behovet av de särskilda insatser som ursprunglige n motiverade att medlen avsattes. En utgångspunkt är därvid att o m behovet av särskilda insatser blir större än vad som nu kan bedömas , måste dessa finansieras med medel som på annat sätt skulle ha ställts till kommunsektorns förfogande
Bidrag skall kunna beviljas för lönekostnader, med högst 50 procen t av den totala projektbudgeten. Återstående delen skall finanseras a v kommuner och landsting. Ansökningarna bör innehålla förslag til l konkreta projekt med den inriktning som beskrivs ovan. Vid bedöm ningen av en ansökan skall särskild hänsyn tas till kommunernas ekonomiska situation. Kommittén skall bestå av en ordförande samt ledamöter som representerar berörda departement samt Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Regeringen kommer att under förutsättning att riksdagen godkänner förslaget utfärda närmare direktiv för kommittén s arbete.
Hänvisningar till S5-6
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 1
6. Utbildning för tillväxt och rättvisa
6.1. Inledning
I detta kapitel presenterar regeringen sin syn på behovet och utformningen av ett omfattande kunskapslyft genom en särskild satsning p å vuxenutbildning och en därmed förknippad studiestödssatsning. En ex pansion av den högre utbildningen redovisas också.
6.1.1. Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har redan i viss utsträckning behandlat dessa frågor. Rege ringen framhöll i den ekonomiska vårpropositionen med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m. (prop. 1995/96:150) att utbildningen måste förbättras och byggas ut. Regeringen angav att utbildningspolitiken är av centra l betydelse för ansträngningarna att stärka tillväxten, öka sysselsättningen, minska klyftorna och trygga välfärden. Alla ungdomar skall tillförsäkras en god utbildning som lägger grunden för ett livslångt lärande. Vuxn a med låg utbildningsnivå skall ges chansen att förbättra sina kunskape r och därmed sina möjligheter på arbetsmarknaden. Vuxenutbildninge n skall därför byggas ut varaktigt med 100 000 platser. Denna utbyggna d skall påbörjas hösten 1996 och vara i full kraft från hösten 1997. De n avlöser de tillfälliga utbildningsplatser i komvux och folkhögskolan, som varit finansierade med arbetsmarknadspolitiska medel och som föresla gits upphöra. Regeringen angav också att kommunerna kommer att ge s ett stort ansvar för att genomföra satsningen inom vuxenutbildningen . Vidare föreslogs 30 000 permanenta platser i högskolan. Denna utbyg gnad sker successivt från år 1997 fram t.o.m. höstterminen 1999 oc h avlöser de tillfälliga utbildningsplatser som varit finansierade me d arbetsmarknadspolitiska medel.
I vårpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att återkomma til l riksdagen beträffande utformningen av utbildningssatsningen oc h studiefinansieringen inom vuxenutbildningen, vilket nu sker. Det är regeringens avsikt att återkomma i budgetpropositionen för år 1997 bl.a. när det gäller närmare förslag om medel för dessa satsningar.
6.1.2. Pågående utrednings- och remissarbete
Regeringen tillkallade i juni 1995 en parlamentariskt sammansatt kom mitté för ett nationellt kunskapslyft för vuxna (dir. 1995:67). Kommittén, som har antagit namnet Kunskapslyftskommittén (U 1995:09), skulle i ett första steg föreslå mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna so m en del i en strategi för ett livslångt lärande. I delbetänkandet En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande (SOU 1996:27) föreslår kommit -
tén att de fortsatta insatserna bör vila på tre hörnpelare, nämligen ung domsutbildning, kunskapslyft för vuxna och livslångt lärande. Målet för kunskapslyftet är delaktighet i samhällsutvecklingen, anställningsbarhet och möjligheter till vidare studier. Individernas rätt till vuxenutbildnin g bör utökas till att gälla även utbildning på gymnasial nivå. Kommitté n föreslår att vuxna skall ha rätt till utbildning på gymnasienivå enligt e n individuell utbildningsplan omfattande kurser i gymnasieskolans kär nämnen och karaktärsämnen eller motsvarande. En tänkbar nivå skull e kunna vara utbildning motsvarande fyra terminer eller 1 500 gymnasie poäng. Möjligheterna att delta i den garanterade vuxenutbildningen p å gymnasial nivå skall vara likvärdiga över landet. De grupper som i dagsläget saknar grundskole- och gymnasieutbildning på den föreslagna ni vån skall enligt förslaget erbjudas utbildning i kunskapslyftet. Arbetsmarknadsdepartementet och Utbildningsdepartementet genomförde den 11 april 1996 ett remissmöte där bl.a. Kunskaps lyftskommitténs delbetänkande behandlades. I mötet delto g representanter för myndigheter och arbetsmarknadens parter . Utbildningsdepartementet hade den 9 maj 1996 ett motsvarande möte med företrädare för vuxenutbildning och folkbildning . Kunskapslyftskommitténs delbetänkande och de synpunkter därpå som framfördes vid remissmötena ingår som bakgrund till regeringens be dömningar av hur vuxenutbildningssatsningen bör utformas. Kommitténs delbetänkande kommer också att bli föremål för sedvanlig remissbehandling under hösten 1996.
Regeringen tillkallade hösten 1994 en parlamentariskt sammansat t kommitté som fick i uppdrag att dra upp riktlinjerna för en reformerin g av studiestödssystemet (Dir. 1994:148). Kommittén antog namne t Studiestödsutredningen (U 1994:13). Den viktigaste uppgiften för kommittén har varit att undersöka förutsättningarna för ett me r sammanhållet studiestödssystem, som innefattar stödformer inom båd e Utbildningsdepartementets och Arbetsmarknadsdepartementets område. I enlighet med tilläggsdirektiv (Dir. 1995:157) har kommittén redovisa t på vilket sätt en förändrad gränsdragning mella n arbetsmarknadsutbildning och reguljär utbildning fordrar anpassningar i studiefinansieringen. Kommittén har även fått i uppdrag (Dir. 1996:19 ) att, i sina överväganden om hur studier skall kunna underlättas för de m med stor försörjningsbörda och hög boendekostnad, beakta rapporten om de ensamstående föräldrarna och bostadsbidragsutredningen s betänkande. Studiestödsutredningen har i dagarna överlämnat sit t slutbetänkande (SOU 1996:90) Sammanhållet studiestöd. Regeringe n kommer att överväga utredningens förslag.
6.2. Om behovet av ett kunskapslyft
Sverige skall konkurrera med kompetens, inte med låga löner. Det ka n uppfattas som en självklarhet, men innebär ett avgörande politisk t vägval. För att skapa en långsiktigt stabil välståndsutveckling med e n
rättvis och rationell fördelning av inkomsterna måste Sverige konsekvent satsa på en snabb utveckling av kunskapssamhället. Den mest effektiv a fördelningspolitiken är den som stimulerar den ekonomiska tillväxten , höjer kunskapsnivån och minskar arbetslösheten. Ökade kunskaper ä r emellertid inte endast viktigt för vår ekonomiska välståndsutveckling , utan utgör även grunden för social, politisk och kulturell utveckling och för att det tas långsiktiga miljöhänsyn inriktade på hållbar utveckling . Detta kräver en förstärkt ungdoms- och högskoleutbildning, ett livslångt lärande och ett kunskapslyft för de lågutbildade grupper av vuxna vilk a annars riskerar att hamna utanför arbetsmark-naden och marginaliseras i samhället.
Befolkningens utbildningsnivå har höjts kraftigt under de senast e tjugofem åren. Andelen av befolkningen mellan 16 och 74 år med högst grundskoleutbildning har minskat från drygt 60 procent till 25 procen t mellan åren 1970 och 1995. Det är främst de äldre som har en kortar e utbildning. Samtidigt ökade andelen av befolkningen me d gymnasieutbildning från 30 procent till cirka 50 procent och andelen med eftergymnasial utbildning från 8 procent till drygt 23 procent. De främsta förklaringarna till denna utveckling är dels olika utbildningspolitisk a reformer, dels en ökad vilja hos befolkningen till fortsatta studier efte r grundskolan. Trots denna positiva utveckling är det regeringen s uppfattning att utbildnings- och kunskapsnivån måste höjas ytterligare. I Sverige, liksom i hela den industrialiserade världen, pågår just nu e n enorm omställning. Det handlar om förändringar av produktionsmetoder, arbetsorganisation, informationsflöden och kunskaper. Denna utveckling ställer nya och ökade krav på individen och samhället. Med de hög a ambitioner vi har i Sverige att nå både hög tillväxt genom stärk t konkurrenskraft och ett jämlikt och rättvist samhälle, krävs att vi satsa r mer på utbildning och kompetensutveckling än andra länder.
Utbildningsvalen och de senare yrkesvalen är mycket könsbundna . Inom akademiska yrken har främst kvinnor gjort för sitt kö n otraditionella val, men utvecklingen går mycket långsamt. Under 1990 talet har inga större förändringar skett på någon utbildningsnivå. At t kvinnor och män träder in på otraditionella områden i utbildningen ä r viktigt för att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden.
Kvinnor har i dag i genomsnitt högre utbildning än män. Dera s kunskaper tas dock inte till vara fullt ut. Kvinnor är klar t underrepresenterade i ledande positioner i arbetslivet. Av de so m befinner sig utanför arbetskraften utbildar sig kvinnor mer än män.
Utbildningsnivå är inte detsamma som kompetensnivå. Utbildning är en metod för individen att få kunskaper som en grund för att skaffa si g kompetens att utföra vissa arbetsuppgifter. Läsförståelse är en all t viktigare förutsättning för individens förmåga att utföra olik a arbetsuppgifter i ett modernt samhälle. OECD genomförde år 1994 e n studie IALS (International Adult Literacy Study) över läsförståelse i vid mening bland ett representativt urval av befolkningen i åldrarna 16-65 år i sju länder (Kanada, Tyskland, Nederländerna, Polen, Schweiz, US A och Sverige). I undersökningen testades läsförståelsen i tre dimensioner -
löpande text, dokument och text med numeriska uppgifter. Varje text har delats in i fem olika svårighetsgrader. På den lägsta nivån kontrollerades läsförmågan och på de högsta nivåerna testades en bredare kompetens av det slag som exempelvis bedöms i det svenska högskoleprovet.
Studien visar att läsförståelsen i Sverige är högre än i alla de övrig a undersökta länderna. Det förklaras i OECD:s rapport av att Sverig e sedan lång tid har haft en relativt hög obligatorisk utbildningsnivå, at t sysselsättningsgraden är hög och att fattigdomen är begränsad. Detta ä r bl.a. en följd av den låga arbetslösheten och den aktiv a fördelningspolitiken samt att den svenska befolkningen läser mycket och i hög utsträckning deltar i studiecirklar och annan folkbildning. OECD:s studie visar tydligt att läsförståelsen är negativt relaterad til l arbetslösheten i samtliga länder. Andelen arbetslösa är högre bland dem som har dålig läsförståelse.
Trots de positiva resultaten för Sveriges del visar OECD:s studie at t omkring en fjärdedel (drygt 1 miljon) av Sveriges befolkning mellan 16 och 65 år har en läsförståelse som understiger vad som kan sägas var a målen i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) fö r årskurs 9. Detta anser regeringen vara oacceptabelt. Ur både ekonomisk och social synvinkel är det nödvändigt att denna andel kraftigt reduceras till sekelskiftet.
Gymnasiereformen, som innebär att den svenska gymnasieskolan ä r treårig, är nu genomförd. Praktiskt taget alla elever går i dag vidare från grundskolan till gymnasieskolan. Av de elever som lämnade grundskolan 1995 studerade 98 procent i gymnasieskolan samma höst. Av dem so m började en gymnasieutbildning läsåret 1990/91 fullgjorde hela 91 procent utbildningen inom fyra år.
Mot denna bakgrund är det viktigt dels att vuxna svenskar kan få de l av en gymnasial utbildning motsvarande den som erbjuds ungdomar , dels att fortsätta arbetet med att höja kvaliteten i ungdomsskolan s utbildning. Regeringen har nyligen förelagt riksdagen en propositio n (prop. 1995/96:206 Vissa skolfrågor m.m.) som genom regeländringa r ökar förutsättningarna för höjning av utbildningens kvalitet i ungdomsskolan.
Statskontoret har på uppdrag av regeringen försökt bestämma antale t individer som saknar utbildning på gymnasienivå i kärnämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap. Av Statskontorets rappor t framgår att det totalt rör sig om i storleksordningen 2 400 000 individer, som år 1994 befann sig i åldern 20-54 år och som har högst tvååri g gymnasial utbildning. Eftersom formell utbildning och reell kompeten s inte är helt överensstämmande, behöver en justering göras. Beroende på hur man definierar erforderlig kompetens och om man inte ställer alltför stora formella krav, kan gruppen i åldern 20-54 år som saknar kompetens på gymnasienivå i kärnämnena svenska, engelska, matematik oc h samhällskunskap uppskattas ligga i intervallet 1,7 - 2,4 miljone r personer. Enligt SCB:s bedömning kan emellertid i storleksordningen en halv miljon personer ha läst i genomsnitt tre ämnen i komvux.
6.2.1. Arbetsmarknaden för olika utbildningskategorier
Individer med olika utbildningsbakgrund söker sig till olika delar a v arbetsmarknaden. I följande tabell visas för år 1993 att utbildningskategoriernas fördelning skiljer sig väsentligt åt mellan olika näringsgrenar.
Tabell 6.1 Förvärvsarbetande med olika utbildningsnivåer fördelade på olika närings grenar 1993
Källa: SCB, Årsys-93 och utbildningsregistret
Ungefär tre fjärdedelar av de förvärvsarbetande med högst grundskoleutbildning arbetar inom näringslivet och i första hand inom distributions branschen. Inom den offentliga sektorn återfinns de lägst utbildad e främst inom primärkommunal verksamhet. Inom staten och landstinge n är andelarna påfallande små, endast tre procent. På grund a v ålderstrukturen bland de lägst utbildade kommer antalet att minsk a kraftigt under de närmaste två decennierna. Det betyder troligen dels att de grundskoleutbildade kommer att ersättas av personal me d gymnasieutbildning, dels att en avsevärd del av de arbetsuppgifter so m de lägst utbildade utför kommer att rationaliseras bort.
De förvärvsarbetande som har tvåårig gymnasieutbildning är relativ t jämnt fördelade mellan privat och offentlig sektor i förhållande til l sektorernas andelar av den totala sysselsättningen, medan de med tre eller fyraårig gymnasieutbildning till övervägande delen arbetar ino m näringslivet, i första hand inom tjänstesektorn. Sammanfattningsvis kan konstateras, att två tredjedelar av de förvärvsarbetande med högs t gymnasieutbildning arbetar inom det privata näringslivet. Bland d e högskoleutbildade är förhållandet det omvända; endast 35 procent a v
dem med kortare eller längre högskoleutbildning arbetar ino m näringslivet och av de forskarutbildade är det endast en fjärdedel.
Enligt en studie som SCB gjort på uppdrag av Utbildningsdepartementet under våren 1996 har anställda inom privata näringslivet en relativt låg utbildningsnivå jämfört med andra OECD länder. Dessutom får dessa grupper betydligt mindre fortbildning oc h vidareutbildning än offentliganställda. Enligt SCB:s personalutbildningsstatistik fick offentliganställda år 1995 mer än dubbelt så mycket personalutbildning som privatanställda (räknat so m antal helårspersoner i utbildning per sysselsatt).
Det offentliga utbildningsväsendet har hittills i viss utsträcknin g engagerat sig i personalutbildningen. År 1995 anordnades ungefär 1 5 procent av den totala personalutbildningsvolymen (mätt som anta l helårspersoner) av högskolor, komvux eller arrangörer inom folkbildningen, bl.a. i form av uppdragsutbildning. En väsentlig öknin g av personalutbildningen i landet förutsätter att företag och myndighete r själva arrangerar mer utbildning eller anlitar andra utbildningsanordnare utanför det ordinarie utbildningsväsendet.
De lågutbildades situation på arbetsmarknaden har nyligen redovisats i en rapport från SCB (Efter 20 år på arbetsmarknaden, 1996). D e lågutbildade, dvs. de med högst grundskoleutbildning, har följts under en tjugoårsperiod från 1970 till 1990. Därvid framkom bl.a. att d e lågutbildade förblir lågutbildade. Majoriteten hade samm a utbildningsnivå under hela tjugoårsperioden. De lågutbildade bytte yrken och arbetsplatser (troligen till största delen ofrivilligt) oftare än andr a men hade under hela perioden genomgående arbeten med lå g kvalifikationsnivå. De hade även inkomster som klart understeg all a andras både i början och i slutet av tjugoårsperioden. De lågutbildad e lämnar arbetsmarknaden i större utsträckning än andr a utbildningskategorier och de har även högre arbetslöshet. Det senar e framgår av Arbetsmarknadskommitténs betänkande (SOU 1996:34) dä r den öppna arbetslöshetens utveckling för olika utbildningskategorie r redovisas för perioden 1971-1995.
Diagram 6.1 Arbetslöshet i Sverige per utbildningsgrupp 16-64/74 år, 1971-1995
Procent
I samband med de senaste årens ekonomiska kris ökade arbetslöshete n påtagligt för samtliga utbildningskategorier, dock mest för dem me d endast grundskoleutbildning eller tvåårigt gymnasium. En förklaring till detta är att antalet arbetsuppgifter med låga kvalifikationskrav ha r minskat och att arbetsgivarnas krav på kompetens bl.a. därigeno m successivt har ökat. Enligt AMS statistik över nyanmälda lediga platser ställde arbetsgivaren särskilda krav på utbildning eller erfarenhet på c a 65 procent av de efterfrågade personerna i början av 1980-talet. Denna andel ökade till 93 procent i början av år 1995. NUTEK redovisa r motsvarande resultat i en nyligen publicerad undersökning (Toward s Flexible Organisations, 1996).
Detta mönster är inte specifikt för Sverige utan ser likadant ut i många länder. Den absoluta efterfrågan på lågutbildad arbetskraft har sjunki t kraftigt och det finns knappast några tecken på att efterfrågan på lågut bildade kommer att öka så mycket att arbetslösheten bland dem ka n sänkas i någon större omfattning.
Den bild som framträder ur dessa studier är tydlig. Det finns e n kunskapsfälla som skapar en ond cirkel. Låg utbildning ger generell t sämre förutsättningar att få fotfäste och att lyckas på arbetsmarknaden . För att minska arbetslösheten bland dem som i dag är lågutbildade måste strategin vara att höja deras kompetensnivå så att den svarar mo t efterfrågan och möjliggör fortsatt lärande.
6.2.2. Kraven på ökade kunskaper och kompetens
Vid utformningen av utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken är de t nödvändigt att försöka bedöma hur efterfrågan på olika utbildningskategorier utvecklas i framtiden. I nedanstående diagra m visas utbildningsstrukturen i Sverige år 1995 fördelad på årskullar a v befolkningen, samt en prognos över årskullarnas utbildningsstruktur å r 2015.
Diagram 2 Utbildningsnivå per födelseår 1995 och prognos år 2015
Källa: SCB, Utbildningsregistret och Prognosinstitutet
Anm.: För dem som är födda 1931-1955 avser utbildningsstrukturen situationen år 1995. För dem som är födda 1956-1985 avses den prognosticerade utbildningsstrukturen är 2015.
Den mest påtagliga skillnaden mellan de yngre och äldre p å arbetsmarknaden är andelen med högst grundskoleutbildning. Den ha r minskat från drygt 50 procent bland dem som föddes i början av 1930 talet till ca 11 procent bland dem som föddes i början av 1970-talet . Andelen av årskullarna som skaffat sig eftergymnasial utbildning ha r ökat successivt. Att allt fler personer genomgår eftergymnasia l utbildning i dag jämfört med för fyrtio år sedan hänger naturligtvi s samman med att andelen med gymnasiekompetens har stigit kraftigt. Av diagrammet kan utläsas att andelen med längre högskoleutbildning dock är relativt konstant kring 15-16 procent av åldersgrupperna 1946-1965 . Inom samma åldersgrupper ökade andelen med kortare eftergymnasia l utbildning från 13 procent till som mest 17 procent för femtiotalisterna . Bakom denna utveckling ligger utbyggnaden av de kortar e eftergymnasiala utbildningarna samt införandet av linjesystemet för d e längre utbildningarna med begränsad antagning till de s.k. fri a fakulteterna under 1970-talet.
Utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor har byggts ut kraftigt under de senaste åren. För att få en uppfattning om utbyggnadens betydelse för den relativa utbildningsstrukturen har SCB prognosticera t utbildningsnivån år 2015 för dem som är födda t.o.m. 1985. Prognose n indikerar att andelen med endast grundskole- eller gymnasieutbildning i de yngsta årgångarna blir något lägre än de närmast äldre årgångarn a samtidigt som andelen med eftergymnasial utbildning beräknas bli ca 33 procent i åldergrupperna födda 1946-1975 jämfört med omkring 3 6 procent i åldergruppen födda 1976-1980. Även inom gruppen 1981-1985 kan andelen eftergymnasialt utbildade komma att vara av de n storleksordningen när alla avslutat sina studier.
I SCB:s beräkningar har emellertid inte hänsyn tagits till de n föreslagna utbyggnaden av högskolan med ytterligare 30 000 platser eller satsningen på vuxenutbildningen motsvarande 100 000 platser. Dess a förslag innebär dels att andelen av arbetskraften med högs t grundskoleutbildning minskar inom flertalet åldersgrupper, dels at t andelen med eftergymnasial utbildning kommer att öka ytterligare.
Det finns ett flertal såväl internationella som svenska kvalificerad e bedömningar av behovet av kunskaps- och kompetensutveckling. I e n bilaga till Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande (SO U 1996:34) presenterar NUTEK scenarioberäkningar av utbud oc h efterfrågan på arbetskraft med olika utbildningar fram till år 2010. SCB har genomfört liknande beräkningar vars resultat i huvudsak är desamma som NUTEK:s. Resultaten av scenarioberäkningar av detta slag får inte övertolkas, vilket både NUTEK och SCB framhåller. Beräkningarna är i hög grad beroende av de antaganden som görs och oförutsedda händelser såsom kraftig minskning av världshandeln eller dramatiska förändringar i den politiska utvecklingen kan inte beaktas i kalkylerna. D e huvudtendenser som beräkningarna pekar på torde dock vara riktiga även om beräkningarna inte tar hänsyn till de föreslagna utbyggnaderna a v antalet högskoleplatser och vuxenutbildningsplatser.
Den frågeställning som Arbetsmarknadspolitiska kommittén ga v NUTEK i uppgift att belysa var: Vilka krav ställs på arbetskraften s utbildningsstruktur och på den ekonomiska tillväxten om den total a arbetslösheten år 2010 inte skall överstiga ca 6,5 procent?
I följande tabell har NUTEK:s huvudsakliga resultat sammanfattats.
Tabell 6.2 Utbud och efterfrågan på olika utbildningskategorier år 2010 enlig t NUTEK:s och SCB:s scenarioberäkningar. 1000-tal
Utbildning 1993
2010
Differens
Arbets-Utbud Privat Offentl Total Abs %
kraft
efterefterefterfrågan frågan frågan
Grundskola
1 302 717 469 80 549 169 23.6
Gymnasium 2 165 2 795 1 751 546 2 297 498 17.8 Högskola 2 år 647 598 436 388 824 -226 -37.8
Högskola 3 år 465 802 566 341 907 -105 -13.1 varav naturvetare/civ ing 80 151 168 30 198 -47 -31.1 ekonom/jurist 63 108 140 20 160 -52 -48.1
offentlig inriktn 218 244 82 218 300 -56 -23.0 övrig högskoleutb 104 299 176 73 249 50 16.7
Forskarutbildning 25 47 26 30 56 -9 -19.1
4 604 4 960 3 248 1 385 4 633 327 6.6
Källa: SOU 1996:34, s. 183 (NUTEK: Rapporten ingår i kommitténs expertbilaga).
Beräkningarna indikerar, att både antalet och andelen av arbetskraften med högst grundskoleutbildning kommer att nästan halveras till år 2010 samtidigt som de gymnasieutbildades andel tycks komma att ök a kraftigt. Antalet personer med kortare högskoleutbildning beräkna s minska något samtidigt som antalet med minst treårig a högskoleutbildningar kan komma att öka mycket kraftigt.
För att uppnå kalkylens mål om en total arbetslöshet år 2010 på högst ca 6,5 procent (varav 3 procent öppen arbetslöshet) krävs en omfattande omstrukturering och kompetenshöjning av arbetskraften. Trots at t utbudet av grundskoleutbildade beräknas minska radikalt finns e n potentiell risk för en kvarstående hög arbetslöshet bland de lågutbildade.
NUTEK:s kalkyler pekar även mot att den efterfrågan på högskoleutbildade, främst inom näringslivet, som krävs för att uppnå målet at t reducera arbetslösheten till 6,5 procent inte kommer att kunn a tillfredsställas utan åtgärder. Trots att utbudet av högskoleutbildad e förväntas öka påtagligt indikerar beräkningarna en betydande brist å r 2010 om ingenting görs. Kan inte den ökade efterfrågan på kompeten s tillgodoses hämmas BNP-tillväxten och sysselsättningen och därme d möjligheterna att nå kalkylens arbetslöshetsmål.
De kvantitativa resultat som NUTEK:s och SCB:s kalkyler visar kan inte tolkas exakt. Tillsammans med övriga forsknings- oc h utredningsresultat pekar de dock tydligt i riktning mot vilka utbildningsåtgärder som måste vidtas för att öka välståndet och minsk a arbetslösheten i Sverige. För det första krävs en grundskola uta n förlorare och en gymnasieskola för alla. Det ställer ökade krav p å grundskolan och gymnasieskolan vad gäller utbildningen s måluppfyllelse. För det andra måste betydligt fler ungdomar förmås at t fortsätta med eftergymnasiala studier. Det är även väsentligt att fle r ungdomar förmås studera vid utbildningsprogram med inriktning mo t områden där brister kan förväntas uppstå, framförallt de program som är inriktade mot näringslivet. För det tredje måste fler ungdomar fortsätt a med forskarutbildning. För det fjärde krävs att kvaliteten p å utbildningarna upprätthålls och utvecklas. Eftersom endast 2-3 procen t av arbetskraften omsätts per år är det för det femte nödvändigt att många av dem som i dag är ute i arbetslivet radikalt ökar sina kunskaper. De t gäller särskilt dem med endast grundskoleutbildning och kortar e gymnasieutbildning. Slutligen krävs att lärandet och yrkesträningen i jobbet kopplas till återkommande utbildning under yrkeslivet. Dess a villkor kommer att ställa ökade krav på utbildningsväsendet och p å möjligheterna till kompetensutveckling i arbetslivet.
6.3. Satsningen på vuxenutbildning
6.3.1. Syfte och målgrupp
Regeringens förslag: En särskild statlig satsning på vuxenutbildning skall göras under fem år för att under denna period åstadkomma ett kraftigt kunskapslyft för den grupp vuxna som ha r störst behov av utbildning och hittills har fått minst av samhället s utbildningsinsatser. Detta görs i syfte att öka sysselsättning oc h tillväxt.
Målgruppen för den särskilda utbildningssatsningen är i först a hand vuxna arbetslösa som helt eller delvis saknar treårig gym nasiekompetens. Därutöver skall satsningen också vända sig til l anställda som helt eller delvis saknar denna kompetens. Övrig a vuxna skall få delta i mån av plats.
Satsningen skall också bidra till att utveckla nya former för at t möta vuxnas utbildningsbehov i framtiden och därmed efte r femårsperioden kunna avlösas av ett nytt vuxenutbildningssystem.
Skälen för regeringens förslag: En kraftfull satsning på vuxenutbildning bör genomföras under en femårsperiod. Utbildning ä r ett viktigt medel för att nå regeringens mål att halvera den öppn a arbetslösheten och för att långsiktigt skapa bättre förutsättningar fö r tillväxt. På grund av den ansträngda ekonomin i många kommune r behöver staten satsa extra medel för att vuxenutbildningssatsninge n verkligen skall komma till stånd nu och likvärdigt i hela landet. De t gäller att under en relativt kort period av fem år åstadkomma et t nationellt kunskapslyft, som utan en extraordinär satsning skulle t a betydligt längre tid.
Satsningen på vuxenutbildning är viktig ur tre perspektiv. Fö r individen handlar det om att genom utbildning få ökat självförtroende , ökade möjligheter att få eller behålla ett jobb och reella möjligheter at t utöva inflytande över sin situation, både i arbetet och på fritiden. U r arbetslivets perpektiv handlar det om att lägga en bas för lärande i arbetet och förmåga till omställning. Ur samhällets perspektiv slutlige n är utbildade kvinnor och män en förutsättning för en levande demokrati. Allas möjlighet till återkommande utbildning är en av de viktigast e fördelningspolitiska åtgärderna för att skapa jämlika och jämställd a villkor mellan människor.
Kraven på en hög nivå på befolkningens utbildning är, som framgått av avsnittet 6.2, större än någonsin. Personer med låg utbildningsniv å riskerar att bli förlorare på arbetsmarknaden och i samhällslivet . Utbildningserbjudandet bör därför avse utbildning upp till treårig gymnasiekompetens för vuxna som saknar sådan utbildning. Äve n kraven på högskolekompetens ökar i arbetslivet. Flera ungdomar ä n
hittills behöver satsa på högskoleutbildning, men dessutom behöver et t betydande antal vuxna också satsa på högre utbildning. Många av dessa vuxna behöver kompletterande utbildning
på gymnasienivå för att få en reell tillgång till och behörighet för hög skoleutbildning.
Målgruppen för den särskilda utbildningssatsningen är i första han d vuxna arbetslösa som helt eller delvis saknar treåri g gymnasiekompetens. Därutöver skall satsningen också vända sig til l anställda som helt eller delvis saknar denna kompetens. Därme d prioriteras de som har kortast utbildning och störst behov av utbildnin g för att få en starkare ställning på arbetsmarknaden. Övriga vuxna skall få delta i mån av plats. Deras behov av vuxenutbildning skall främs t tillgodoses inom ramen för de ordinarie resurserna för vuxenutbildning.
Vuxenutbildningssatsningen skall bidra till förnyelse och omställning i arbetslivet. En bas i form av treårig gymnasiekompetens behövs båd e för att kunna arbeta i och utveckla en modern arbetsorganisation och för att kunna byta yrkes- och utbildningsinriktning. Detta ställer krav på att utbildningen genomförs med moderna arbetssätt där de vuxna geno m studiernas uppläggning och arbetsformer tillägnar sig en beredskap at t arbeta i en modern arbetsorganisation. Arbetslösa och anställda so m riskerar att bli arbetslösa kan genom att skaffa sig en treåri g gymnasiekompetens få möjlighet att övergå till branscher där sysselsättningsbehovet förväntas öka i framtiden. Inte minst viktigt är det att nå dem som är varslade/uppsagda så att de under uppsägningstide n kan komma igång med utbildning. En sådan utbildningsinsats öka r förutsättningarna för tillväxt och är ett verksamt medel i arbetslöshetsbekämpningen.
Vuxenutbildningssatsningen kan få en särskilt betydelsfull roll för kvinnor och män i yrken och branscher som drabbas av konjunktur- och strukturförändringar, t.ex. inom kontor, vård och tillverkningsindustri . De kan få den bas i kunskap och kompetensgivande utbildning som ä r nödvändig för att få en starkare ställning på arbetsmarknaden i framtiden. Med denna inriktning kan utbildningssatsningen också aktivt bidra till att bryta den könsmässiga snedfördelningen p å arbetsmarknaden.
Avsikten är också att under den femåriga genomförandeperioden i praktiskt utvecklingsarbete och i konkret tillämpning pröva nya forme r för att möta vuxnas framtida utbildningsbehov. Därmed kan utifrå n praktiska erfarenheter och tillämpningar en grund läggas för de t vuxenutbildningssystem som skall formas in på 2000-talet. Kunskapslyftskommittén kommer att få i uppdrag att följa utbildningssatsningen. Avsikten är att kommittén för sina slutsatser och förslag om framtida vuxenutbildning skall kunna utgå från d e erfarenheter som görs. Kunskapslyftskommittén har i sitt delbetänkande tagit upp frågan om att slå fast vuxnas rätt till viss gymnasial utbildning. Den vuxenutbildningssatsning som nu initieras kommer att kunna g e erfarenheter även för kommitténs fortsatta överväganden.
Hänvisningar till S6-3-1
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 1
6.3.2. Omfattning
Regeringens bedömning: Vuxenutbildningssatsningen bör inledas under läsåret 1996/97. Staten bör lämna särskilt bidrag för denn a satsning med medel som beräknas motsvara kostnadstäckning fö r minst 100 000 helårsplatser per år och satsningen bör vara full t utbyggd från hösten 1997.
Skälen för regeringens bedömning: Som framgått av avsnittet 6.2 finns det ett starkt behov att så snabbt det går genomföra en rejäl höjning av utbildningsnivån för en stor del av befolkningen. Regeringen ha r därför tidigare föreslagit att den särskilda satsningen på vuxenutbildning skall inledas redan under läsåret 1996/97. Då ökas volymen av åtgärde r mot arbetslösheten i form av extra platser för vuxenutbildning. Från den 1 juli 1997 inleds i nya former den särskilda vuxenutbildningssatsnin g som skall pågå under fem år. Statens kostnader för denna satsnin g beräknas uppgå till i storleksordningen 3 miljarder kronor per år fö r utbildningskostnaden exkl. studiestöd. Dessa medel är beräknade at t motsvara hela utbildningskostnaden för åtminstone 100 000 helårsplatser per år. Inom ramen för denna satsning har 10 000 platser per år avsatt s för folkhögskolorna att fördelas via Folkbildningsrådet. Vidare ha r upp till 4 500 platser under ett år avsatts för den treårig a försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning. Platserna fö r kvalificerad yrkesutbildning skall fördelas av kommittén för kvalificerad yrkesutbildning (U 1996:02).
6.4. Kommunernas roll i vuxenutbildningssatsningen
6.4.1. Planering och genomförande
Regeringens förslag: Utöver de platser som avsätts för folkhögskolan och för kvalificerad yrkesutbildning skall kommunerna ges ansvaret för att vuxenutbildningssatsninge n genomförs. Kommunerna skall, efter ansökan, få bidrag fö r vuxenutbildning som ligger på gymnasial nivå. Även statens skolor för vuxna skall kunna få extra medel för gymnasial utbildning so m planeras i samverkan med kommuner.
Som villkor för att få bidrag skall gälla att verksamhete n anordnas utöver den gymnasiala vuxenutbildning som erbjuds me d kommunala medel och att omfattningen av denna gymnasial a vuxenutbildning således inte minskas.
En delegation skall få regeringens uppdrag att under et t inledningsskede fördela medlen och följa verksamheten.
Skälen för regeringens förslag: Huvudansvaret för att denna vuxenutbildningssatsning genomförs skall, utöver de platser som avsätts fö r folkhögskolan och för kvalificerad yrkesutbildning, läggas p å kommunerna. Därigenom skapas den lokala förankring, det engagemang och den lokala kreativitet som enligt regeringens bedömning är e n förutsättning för att denna satsning skall få bästa möjliga genomslag .
Regeringen kommer att ange vissa grundläggande mål för fördelninge n av medel till satsningen som alla kommuner skall sträva efter att uppnå. Arbetslösa som är i behov av utbildning på gymnasienivå skal l prioriteras inom denna satsning.
Att lägga ansvaret på kommunerna är naturligt också mot bakgrund av det ansvar som de enligt skollagen redan har för det offentliga skolväsendet för vuxna. Av skollagen framgår att varje kommun har skyldighet att tillhandahålla grundläggande vuxenutbildning och att alla vuxna har rätt att få sådan utbildning om de saknar kunskaper som normalt uppnås i grundskolan. Varje kommun är också skyldig att se till at t svenskundervisning för invandrare (sfi) erbjuds dem som saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar til l att ge. Vidare har varje kommun skyldighet att erbjuda gymnasia l vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. De skall sträva efter at t erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Det finns dock ingen ovillkorlig rätt för vuxna att få ta del av gymnasia l vuxenutbildning.
Vuxenutbildningssatsningen skall genomföras inom ramen för gällande regelsystem för gymnasial vuxenutbildning eller för anna n vuxenutbildning på gymnasial nivå. Kommunerna skall ha frihet att välja den organisation och utnyttja de utbildningsanordnare som är effektivast
och som bäst svarar mot målgruppens behov och de lokal a förutsättningarna.
För anställda bör motsvarande behov särskilt beaktas för personer i branscher med vikande sysselsättning. Utbildningen skall bidra till at t könssegregationen på arbetsmarknaden bryts. Här kan s.k. basår, som ger behörighet till högre studier, vara ett värdefullt instrument för rekrytering till utbildningar för branscher och yrken med god tillväxtpotential.
Stor flexibilitet parad med hög kvalitet vad gäller utbildningen s utformning måste eftersträvas om det skall vara möjligt att på kort tid nå många vuxna med individuellt skiftande intressen och behov. Det ä r viktigt med okonventionella lösningar när det gäller former fö r utbildningen, t.ex. lokaler och undervisningstid. Hänsyn måste tas til l kvinnors och mäns olika arbets- och livssituation.
I det kommunala ansvaret för vuxenutbildningssatsningen skall ingå
- planering och anordnande eller upphandling av utbildning,
- organisation,
- inventering av kommunmedborgarnas utbildningsbehov och önskemål,
- inventering av den lokala arbetmarknadens utbildnings-
och kompetensbehov,
- information och uppsökande verksamhet bland målgruppen,
- studievägledning,
- individuella studieplaner,
- lokal uppföljning och utvärdering av utbildningssatsningen.
Kommunerna ges ansvaret för att detta sker och bör i sina ansökningar ange hur de avser att lägga upp arbetet. Avsikten är inte att kommunerna själva skall genomföra all denna verksamhet. Av särskild vikt är at t kommunena etablerar ett nära samarbete med arbetsförmedlingen vi d genomförandet så att i första hand arbetslösa som har behov a v gymnasieutbildning kan ta del av utbildningssatsningen. För anställd a bör kommunen på motsvarande sätt etablera ett nära samarbete me d arbetsmarknadens parter. Uppsökande verksamhet och inventering a v utbildning- och kompetensbehov bör emellertid också kunna genomföras i stor utsträckning av de lokala parterna på arbetsplatserna eller som et t led i det lokala folkbildningsarbetet. För de arbetslösa som sakna r gymnasieutbildning bör individuella studieplaner ingå som en del a v handlingsplanen. Kommunerna måste hitta nya samverkansformer me d arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinsitutetet så att den sammanlagda kompetensen kommer de arbetssökande till del.
Kommunerna har också skyldighet att genomföra prövning för de n som vill skaffa sig ett formellt betyg utan att ha gått en kurs. Den so m vill ha betyg har rätt att genomgå prövning på den aktuella kursen. De t kan ske vid komvux eller vid en gymnasieskola och skall inom ramen för
vuxenutbildningssatsningen kunna ske avgiftsfritt.
Regeringen kommer inom kort att inbjuda alla landets kommuner at t delta i denna femåriga satsning för att åstadkomma ett nationellt kun skapslyft för vuxna. Medlen för genomförande av satsningen kommer att fördelas efter ansökan från kommunerna. Regeringen utgår från at t praktiskt taget samtliga landets kommuner själva eller i samverkan med andra kommuner kommer att delta i utbildningssatsningen.Varj e kommun skall, enligt skollagen, informera om möjligheterna til l gymnasial utbildning och verka för att vuxna deltar i sådan utbildning . Kommunen har ansvaret för att sådan utbildning erbjuds, men behöve r inte själv anordna all kommunal vuxenutbildning. Flera kommuner ka n ha ett samverkansavtal. En kommun kan via interkommunal ersättnin g bekosta utbildning för sina invånare i andra kommuner. De kan ocks å köpa utbildning från andra anordnare eller uppdra åt andra att anordn a komvux. Inom vuxenutbildningssatsningen kommer inte samtlig a kommuner att själva kunna erbjuda all den utbildning som de egn a invånarna önskar och behöver, utan samverkan över kommun-gränse r och i regioner kommer att behövas, både för att planera verksamhete n och för genomförandet. Därför kommer också kommuner i en region att behöva komma överens om att gemensamt söka bidrag.
Regeringen kommer att tillsätta en delegation med uppgift att unde r ett inledningsskede leda utbildningssatsningen. Delegationen skal l fördela medlen till kommunerna och följa den verksamhet i kommunerna som blir resultatet av denna särskilda satsning. Detta arbete kommer att ske i nära samverkan med berörda myndigheter och såväl Svensk a Kommunförbundet som parterna på arbetsmarknaden kommer att ges en viktig roll i verksamheten.
Ansökningar från kommunerna och det särskilda bidraget skall avs e verksamheter som påbörjas tidigast den 1 juli 1997. Utbildningar so m startat hösten 1996 eller våren 1997 kommer att kunna fullföljas unde r våren inom ramen för medel som fördelas via Statens skolverk.
Hänvisningar till S6-4-1
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 1
6.4.2. Utbildningens inriktning
Regeringens bedömning: Den utbildning som ges med hjälp av särskilt bidrag från staten bör avse gymnasial vuxenutbildning. Den enskilda individens önskemål, behov och förutsättningar skall var a styrande och flexibilitet, kvalitet och nytänkande skall prägl a utbildningens utformning, inriktning och innehåll. De som int e redan har kompetens motsvarande de kärnämneskurser som ingår i ett slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning skall i första han d erbjudas sådana kurser.
Skälen för regeringens bedömning: Utgångspunkten är att det särskilda bidraget från staten avser gymnasial vuxenutbildning upp til l treårig gymnasiekompetens. Det innebär att utbildningen skall följa d e
nationella kursplaner som gäller för gymnasieskolan och gymnasia l vuxenutbildning. Det skall ges betyg och Skolverkets betygskriterie r skall användas som stöd vid betygssättningen. Även lokala kursplane r fastställda av den lokala styrelsen med därtill hörande betygskriterier kan användas.
Utbildning motsvarande kärnämnena i gymnasieskolan skal l prioriteras i den särskilda vuxenutbildningssatsningen. Vuxna som int e redan har betyg i kärnämnena från gymnasieskolan eller gymnasia l vuxenutbildning eller har motsvarande kompetens genom utbildning vid t.ex. en folkhögskola skall i första hand erbjudas de kärnämneskurse r som krävs för ett slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning.
I gymnasieskolan förekommer en omfattande utbildning i yrkesämnen som ligger inom 13 olika program. I komvux upptar kurser i yrkesämnen inte någon betydande andel av volymen. Mycket talar för att det finn s stora behov av utbildning i yrkesämnen även bland den vuxn a befolkningen. Inom vuxenutbildningssatsningens ram bör vuxna i betydligt större omfattning än vad som f.n. sker i komvux ge s möjligheter att komplettera sina yrkeskunskaper. Många kan behöv a bygga på och aktualisera sina yrkeserfarenheter eller en gamma l yrkesutbildning genom att gå kurser enligt kursplaner som ligger ino m ramen för den nya treåriga gymnasieskolans yrkesämnen. Inom rame n för vuxenutbildningssatsningen bör också lärlingsutbildning oc h arbetsplatsförlagd utbildning kunna utnyttjas mer än vad som sker i dag, inte minst för yngre vuxna.
För att åstadkomma en effektiv utbildningssatsning måste alla so m efterfrågar utbildning erbjudas individuell studievägledning. Det gälle r att motivera och väcka intresse för utbildning. Avhopp och "felval" ka n till stor del reduceras om dessa får möjlighet att göra väl underbyggd a val. Vi slipper då ett misslyckande för individen och en kostnad fö r samhället. Möjlighet till vägledning är särskilt viktig för människor från studieovana miljöer eftersom dessa ofta saknar det informella kontaktnät som hjälper dem att finna vägen till utbildning och bra jobb . Studievägledning är i allra högsta grad en fråga om att genom samhällets insatser sträva efter att ge alla likvärdiga förutsättningar.
Utöver gymnasial vuxenutbildning skall kommunerna därför ino m ramen för de statliga medlen också kunna erbjuda inledande kurser, t.ex. orienteringskurser eller pröva-på-kurser, som ett led i en aktiv studie och yrkesvägledning. Dessa kurser vänder sig till vuxna som är osäkr a inför att påbörja kompetensinriktade studier och som har oklar a studiemål eller yrkesmål. På sådana kurser bör inte betyg sättas . Viktigast av allt är att bryta igenom den rädsla och osäkerhet som p å grund av tidigare dåliga erfarenheter av skolan präglar mång a korttidsutbildades förhållande till utbildning. Kurser med studievägledande syfte fungerar som en introduktion inför valet a v fortsatta studier och kan vidare verka för att bryta könstraditionell a utbildningsval. De kan också utgöra det första steget i en längr e kompetensuppbyggnad. Den goda studiecirkelns prestigelösa karaktä r bör kunna vara en inspirationskälla. Kommunerna har här anledning at t
utnyttja folkbildningens kapacitet och ta till vara dess förmåga att nå u t till de grupper som har störst behov av ytterligare utbildning, t.ex. d e som är arbetslösa och korttidsutbildade.
Styrande för verksamheten skall vara den enskilda individen s önskemål, utbildningsbehov och förutsättningar. För var och en skall en individuell studieplan göras upp och kontinuerligt revideras i dialo g mellan skolan och individen. Initiativet till att påbörja en utbildning bör i första hand tas av individen. Utbildning kommer ofta att ingå som e n del i den handlingsplan som är en kombinerad utbildnings- oc h jobbsökarstrategi och initieras av och upprättas på arbetsförmedlingen . Att påbörja en utbildning är då ett resultat av en dialog mellan de n enskilde och arbetsförmedlingen. Arbetslösa som är i behov a v gymnasieutbildning skall prioriteras till utbildningsplatserna inom de n extra statliga vuxenutbildningssatsningen. Det är viktigt att man lokal t finner bra och effektiva former för samverkan i dessa frågor.
Kommunerna har som framgått skyldighet att tillhandahålla vuxenutbildning på grundskolenivå och vuxna som saknar grundskolekompetens har rätt att få sådan. Många får också sådan utbildning vid folkhögskolor. En skyldighet för kommunerna och motsvarande rättighet för individerna gäller också beträffande svenskundervisning för invandrare (sfi). D e särskilda statliga medlen för vuxenutbildningssatsningen utgår därfö r inte för utbildningar av dessa slag. Däremot blir det naturligt för den som behöver komplettera sina kunskaper även på grundskolnivå eller i sfi att se utbildningen som en helhet. Det blir givetvis även naturligt att ta i n individens hela utbildningsbehov i den individuella studieplanen. P å motsvarande sätt blir det naturligt för kommunerna att planer a vuxenutbildningsinsatserna som en helhet.
6.4.3. Uppdelning av kurser i yrkesämnen i komvux
Regeringens bedömning: Möjligheten att dela upp omfattande kurser i flera kurser bör införas i yrkesämnen i gymnasia l vuxenutbildning.
Skälen för regeringens bedömning: I vuxenutbildningssatsningen behöver utbildningsmöjligheterna vara flexibla och möjligheterna til l lokala anpassningar vara stora. I 11 kap. 1 § skollagen (1985:1100) anges att utbildningen i komvux skall anordnas i form av kurser. I yrkesämnen kan kurserna ibland vara mycket omfattande. Kurser i komvux har länge fått indelas i delkurser genom lokala beslut. I samband med att den ny a läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) infördes oc h kursplanerna blev gemensamma för gymnasieskolan och gymnasia l vuxenutbildning, slopades denna möjlighet vad gäller gymnasia l vuxenutbildning. Möjligheten till delkurser bibehölls när det gälle r grundläggande vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning (jfr prop . 1992/93:250, s. 76). Bestämmelser om detta finns i 2 kap. 1 §
förordningen (1992:403) om kommunal vuxenutbildning.
En möjlighet att även på gymnasial nivå dela upp omfattande kurser i flera, mindre bör finnas för att öka flexibiliteten. Därför har regeringe n för avsikt att införa möjligheten att lokalt dela upp även omfattand e kurser i yrkesämnen i mindre kurser. Det innebär givetvis inte at t möjligheterna att läsa hela kursen skall begränsas för dem som önska r och behöver det.
Vuxna som redan har vissa kunskaper inom en kurs kan dessutom i alla ämnen i komvux komplettera med andra delar av kursen på et t reducerat timtal och därmed få betyg och gymnasiepoäng på hela kursen.
6.4.4. Utbildningsanordnare
Regeringens bedömning: För att uppnå nödvändig flexibilitet och anpassning till behoven i den egna kommunen vad gäller innehål l och organisation och för att klara den stora vuxenutbildningsuppgift som kommunerna får ansvaret för, bör kommunerna utnyttja fler a olika utbildningsanordnare utöver kommunernas utbildningsorganisation. Det kan ske i form av uppdrag, där i vanliga fall kommunal utbildning genomförs av någon anna n anordnare, eller i form av att kommunen köper t.ex. folkhögskoleutbildning för sina invånare.
Skälen för regeringens bedömning: Gymnasial vuxenutbildning som direkt motsvarar gymnasieskolans nationella program anordnas i dag av tre olika huvudmän: kommuner och landsting genom sin komvux sam t statens skolor för vuxna (SSV). Det är inte tänkt att komvux och SS V skall vara de enda utbildningsanordnare som utnyttjas i denna stor a satsning på en kompetenshöjning. Huvudansvaret för att hålla i satsningen läggs på kommunerna, bl.a. därför att de redan enlig t skollagen har ett ansvar för gymnasial vuxenutbildning och en vä l fungerande organisation samt för att de har befogenheten att utfärd a formella betyg. Kommunerna kommer dock att behöva utnyttja mång a olika utbildninganordnare för att klara denna stora uppgift och för att den skall kunna genomföras på ett så flexibelt sätt att den passar fö r individerna inom målgruppen.
Kommunerna kan enligt 11 kap. 6 § skollagen uppdra åt andr a utbildningsanordnare att anordna komvux. Sådana uppdrag kan lämna s till t.ex. folkhögskolor, studieförbundsavdelningar, enskild a utbildningsanordnare osv. När en kommun ger sådant uppdrag till e n annan utbildningsanordnare, innebär det att utbildningen skall anordna s enligt de regler som gäller för komvux. Den skall t.ex. följa fastställd a kursplaner och betygskriterier. Kvar inom kommunens ansvarsområd e måste alltid ligga utfärdandet av själva betygsdokumenten, efterso m detta betraktas som myndighetsutövning. Detta sköts av den ansvarig e rektorn inom kommunen.
Inom vuxenutbildningssatsningen kommer 10 000 vuxna att kunn a
studera vid de platser som avsätts direkt för folkhögskolor. För individer som önskar utbildning vid folkhögskola kan dessutom kommuner, so m finner det lämpligt, köpa folkhögskoleutbildning med hjälp av medel u r den särskilda vuxenutbildningssatsningen för sina innevånare. Det skall i sådana fall vara fråga om folkhögskoleutbildning på gymnasial nivå . Den leder inte till formella gymnasiebetyg, men folkhögskolan kan i stället utfärda intyg som på motsvarande sätt ger behörighet för högr e studier.
Som redan framgått kommer även studieförbunden att ha en vikti g uppgift inom ramen för den vuxenutbildningssatsning som kommunerna får extra statsbidrag för. Deras arbetsformer ger dem unika möjlighete r att nå de grupper som har störst behov av utbildning men på grund a v dåliga erfarenheter av skolan inte är studiemotiverade . Studieförbundsavdelningar har därför ofta särskilt goda förutsättningar att ta sig an orienteringskurser eller pröva-på-kurser och akti v rekryteringsverksamhet bland studieovana vuxna.
Regeringen är övertygad om att distansutbildning kommer att vara ett värdefullt medel att använda i vuxenutbildningssatsningen. Här ha r statens skolor för vuxna (SSV) en lång erfarenhet som kommunerna bör kunna ta till vara. Regeringen utgår därför från att flera kommune r kommer att inkludera samverkan och samarbete med SSV i sin a ansökningar. Härutöver bör också SSV själva kunna ansöka om att f å delta i vuxenutbildningssatsningen. Även denna utbildning bö r genomföras i nära samverkan och i kontakt med kommunerna som ha r det yttersta ansvaret för vuxenutbildningssatsningen.
6.4.5. Samverkan med arbetsförmedlingen och det lokala arbetslivet
Regeringens bedömning: En nära samverkan är nödvändig mellan kommunen som ansvarig för utbildningen samt arbetsförmedlingen och det lokala arbetslivet.
Skälen för regeringens bedömning: Genomgående kommer det att vara nödvändigt med en nära samverkan mellan bl.a. kommunen , arbetsförmedlingen och parterna på arbetsmarknaden. Inte minst gälle r det vid genomförandet av de individuella handlingsplaner, som d e arbetslösa skall erbjudas. Utbildning i det reguljära utbildningsväsendet kan ingå som en del i en individuell handlingsplan. Det är viktigt att man i varje kommun, exempelvis via arbetsförmedlingsnämnden, hittar ny a samverkansformer mellan kommunernas studie- och yrkesväglednin g och arbetsförmedlingen så att den samlade kompetensen tas till vara.
Eftersom även anställda kommer att erbjudas utbildning upp til l treårig gymnasiekompetens ställer det krav på en utvecklad samverka n mellan kommunen som ansvarig för utbildningen, arbetsförmedlinge n och parterna på den enskilda arbetsplatsen. Likaså blir det nödvändigt att tillsammans med bl.a. parterna på arbetsmarknaden utveckla nya former
för uppsökande verksamhet och studie- och yrkesvägledning blan d målgrupperna för att kartlägga individernas utbildningsbehov oc h önskemål. Detta bör också kunna ske som ett led i det lokal a folkbildningsarbetet. På samma sätt bör strävan vara att gemensamt hitta former för att inventera den lokala arbetsmarknadens utbildnings- oc h kompetensbehov. Hur detta organiseras lokalt måste få variera mella n kommunerna och även över tiden under den femårsperiod satsninge n pågår. Utgångspunkten är att kommunen själv väljer de metoder ma n anser bäst för att nå målen.
6.4.6. Skolverkets roll
Regeringes bedömning: Statens skolverk bör få i uppdrag att fastställa omfattningen per kommun av den kommunalt finansierade volymen av gymnasial vuxenutbildning, dvs. en basorganisatio n som skall vara det "golv" från vilket respektive kommuns ansöka n om särskilda medel skall utgå.
Skolverket skall, på samma sätt som sker beträffande all anna n utbildning inom det offentliga skolväsendet och vid statens skolo r för vuxna, ansvara för tillsyn, uppföljning och utvärdering . Skolverket skall särskilt följa hur den kommunalt finansierad e grundläggande och gymnasiala vuxenutbildningen förändras til l följd av den särskilda statliga satsningen.
Den delegation regeringen kommer att utse för att under et t inledningsskede leda utbildningssatsningen kommer också att ges i uppdrag att noggrant följa utvärderingen och uppföljningen. Detta är föranlett av att delegationen snabbt skall kunna föreslå regeringe n att göra förändringar i det regelverk som skall gälla för satsningen.
En fristående utvärdering bör också genomföras av statens extra satsning på vuxenutbildning under femårsperioden.
Skälen för regeringens bedömning: Skolverkets kartläggning av omfattningen av komvux har visat att det finns kommuner som ha r minskat sitt eget ansvarstagande för att erbjuda kommunal vuxenut bildning. Detta har gjorts med anledning av och ibland med direk t hänvisning till att statliga medel för arbetslöshetsåtgärder funnits at t tillgå. Den särskilda satsningen på vuxenutbildning på gymnasial nivå , som skall göras under en femårsperiod, motiveras bl.a. av at t kompetensutvecklingen behöver gå snabbare än den skulle kunna gör a med enbart den volym som normalt bör genomföras av kommunerna. Ett ökat antal arbetslösa skall kunna ta del av reguljär utbildning .
Vuxenutbildningssatsningen skall alltså gå utöver den normala basorganisationens volym i komvux.
Ett villkor för bidrag skall därför vara att kommunen inte minskar sitt eget åtagande. Skolverket skall därför få i uppdrag att fastställ a omfattningen av basorganisationen i respektive kommun, dvs. va d kommunen under den senaste treårsperioden i genomsnitt har anordna t och erbjudit genom köp på annat håll. Statligt finansierad e arbetslöshetsåtgärder inräknas inte i denna bas.
När det gäller tillsyn, uppföljning, utvärdering och andra verksam heter som normalt åligger Skolverket, skall den verksamhet som bli r följden av statens extra satsning behandlas på samma sätt som all annan verksamhet inom det offentliga skolväsendet för vuxna och vid staten s skolor för vuxna.
Utöver Skolverkets normala utvärderingsverksamhet bör en fristående utvärdering göras vad gäller genomförandet och effekterna av de n
särskilda satsningen på vuxenutbildning under femårsperioden.
6.5. Lokala möjligheter
Regeringen vill för riksdagens kännedom redovisa några verksamhete r som regeringen anser det särskilt angeläget att kommunerna beaktar i sin planering av vuxenutbildningssatsningen.
6.5.1. Distansutbildning
Distansutbildning är en metod som används för att förmedla kunskap och skapa kommunikation när lärare och elever är åtskilda i tid och/elle r rum. Distansutbildning bör enligt regeringens mening kunna spela e n viktig roll på alla utbildningsnivåer och hos många utbildningsanordnare.
Distansutbildning ökar tillgängligheten till studier. Den kan g e möjlighet till såväl en breddad social rekrytering som en breddning a v utbildningsutbudet oavsett bostadsort. Ett övergripande mål fö r regeringens politik är att så långt som möjligt ge alla medborgar e likvärdig tillgång till utbildning. Genom ökade och förbättrade insatse r av distansutbildning görs detta möjligt. Eftersom Sverige är ett stort men glest befolkat land, är en väl fungerande distansutbildning e n ändamålsenlig metod för att åstadkomma en geografisk spridning a v utbildningsutbudet.
Informationsteknologin öppnar ännu större möjligheter för människor att på distans följa en utbildning som inte ges på hemorten eller som ges på tider som inte passar den enskilde. Detta är viktigt ur jämställdhets och jämlikhetsperspektiv. Därtill kommer att tekniken ger betydlig t bättre förutsättningar för interaktivitet än traditionella distansmetoder.
Den informationsteknologiska utvecklingen får inte leda till et t samhälle där en del av befolkningen är invigd och resten okunnig. Hel a utbildningsväsendet kan göra viktiga insatser för att motverka en såda n utveckling. Den moderna teknologin har skapat annorlund a förutsättningar för kompetensutveckling.
Statens skolor för vuxna (SSV) i Norrköping och i Härnösand har lång erfarenhet av vuxenutbildning på distans. Det är regeringens mening att dessa skolor i ännu högre grad skall stimuleras att utveckla nya dis tansmetoder. Stora komvuxenheter kan också tänkas ta på sig sådan a uppgifter. Särskilt viktigt är att det utvecklas stödjepunkter för de lokala lärcentra med lite olika utseende som nu byggs upp i många kommuner.
SSV kan spela en stor roll för att stötta de lokala verksamhetern a genom att tillhandahålla passande utbildningspaket och kvalificera d lärarhandledning samt genom medverkan i utbildning och fortbildning av lokala handledare. Detta förutsätter dock att SSV och dessa lokal a lärcentra har en nära samverkan.
Inom den högre utbildningen nådde distansutbildningen en me r betydande omfattning först i slutet av 1960-talet. De flesta universite t
och högskolor erbjuder i dag utbildningar på distans med varierand e omfattning. Detta har haft stor betydelse för att åstadkomma e n geografisk spridning av den högre utbildningen över landet. En särskild utredare (U 1995:07) har av regeringen tillkallats för at t föreslå åtgärder som kan främja användningen av distansmetoder ino m främst vuxenutbildningen och högskolan. Utredarens uppdrag är ocks å att bereda och till regeringen lämna förslag om stöd till projekt so m syftar till att utveckla användningen av distansmetoder i utbildninge n (Dir. 1995:69). Nyligen har regeringen fattat beslut om 80 miljone r kronor i bidrag till sådana projekt. Utredaren har också geno m tilläggsdirektiv (Dir. 1996:17) fått i uppdrag att lägga fram förslag o m vilken roll Sveriges Utbildningsradio skall spela inom utbildnings- oc h folkbildningsområdet.
6.5.2Lokala lärcentra
Flera kommuner har tagit initiativ till samverkan mellan utbildningsan ordnare och till samlokalisering av deras verksamhet. Regeringen ha r lämnat bidrag till ett antal kommuner för att få goda förebilder och olika konkreta lösningar på vad som betecknats som kunskapscentr a (Utveckling av kunskapscentra, slutrapport. Ds 1995:37) . Samlokaliseringen har ofta skett för att effektivt kunna utnyttja resurser som datorer och annan teknisk utrustning, antingen genom att h a gemensamma sådana resurser eller genom att utnyttja varandra s utrustning och lokaler. Namnet på verksamheten varierar likso m innehållet och intressenterna utifrån lokala förutsättningar.
I ett sådant lärcentrum kan också pedagogiska idéer mötas oc h utvecklas. Genom detta höjs kvaliteten i de olika utbildningarna. Fö r individen kan det innebära att steget över till en annan och me r kvalificerad utbildning inte blir lika stort när utbildningarn a samlokaliseras.
Även datorteken bör uttnyttjas i detta sammanhang. Efterso m samutnyttjande ger ekonomiska fördelar kan de sammantagna resurserna öka och möjligheten ökar att t.ex. gemensamma databaser ka n tillhandahålla. Detta ökar möjligheterna för ett projektorientera t arbetssätt och därmed förutsättningarna för det livslånga lärandet . Därmed kan individen fortsätta mot det vardagslärande, både i arbete t och genom fritidsintressen, som leder till såväl ökad kompetens so m personlig utveckling.
Dessa centra kan ofta vara en utmärkt hjälp att följa distansutbildning. De kan, bl.a. som en del av något nätverk eller som ett samarbete me d SSV eller någon högskola, tillhandahålla viss handledning. De kan också ge den viktiga studiegemenskap som traditionell distansutbildnin g saknar. På detta sätt kan distansmetoderna utnyttjas så att de passar varje enskild individ utan att den sociala samhörighetskänslan tappas bort. En väl fungerande interaktivitet framförallt via dator, telefon och fax gö r vidare att distansutbildningens nivå kan anpassas för varje individ oc h
många olika kurser kan erbjudas på tider och med förutsättningar so m passar den enskilde.
6.5.3. Lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning
I gymnasieskolan kan ett individuellt program förenas med e n anställning som syftar till en yrkesutbildning. Studierna skall då omfatta kärnämnena svenska, engelska, samhällskunskap, religionskunskap oc h matematik. På program med yrkesämnen i gymnasieskolan skal l arbetsplatsförlagd utbildning (APU) förekomma. Regeringen föreslog i prop. 1995/96:206 att möjlighet till APU även på program uta n yrkesämnen skall öppnas.
Lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning är former so m bör kunna utnyttjas betydligt mer än vad som sker i dag, inte minst nä r man vänder sig till yngre vuxna som vill ha yrkesutbildning och föredrar en i stor utsträckning arbetsplatsförlagd utbildning framför re n skolutbildning. Lärlingsutbildning är också ett gott instrument för at t erbjuda yrkesutbildning inom udda yrken.
Lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning kan i betydand e utsträckning utformas och utvecklas efter lokala behov i samspel mellan komvux och det lokala näringslivet som en utbildning till stor del p å arbetsplats, med eller utan anställning, och kombinerad med skolförlagda studier i några kärnämnen och/eller delar av berörda yrkesämnen.
Inom ramen för den särskilda vuxenutbildningssatsningen bör mo t denna bakgrund lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildnin g kunna utnyttjas i större omfattning än hittills även för vuxna.
I avsnitt 7 redovisas också beträffande insatser för arbetslösa att d e arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och arbetsmarknadsutbildningen kan utformas så att de i princip motsvarar en lärlingsutbildning för dem som fyllt 20 år.
Hänvisningar till S6-5-3
6.5.4. Kvalificerad yrkesutbildning
Riksdagen har nyligen fattat beslut om kvalificerad yrkesutbildnin g (prop. 1995/96:145, bet. 1995/96:UbU8, rskr. 224). E n organisationskommitté har förberett den försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning som skall inledas under år 1996. Denn a organisationskommitté har omvandlats till en kommitté som skall ta över och fullfölja organisationskommitténs arbete och led a försöksverksamheten samt svara för att en oberoende utvärdering kommer till stånd. Kommittén har i maj 1996 gått ut med en inbjudan till medverkan i försöksverksamheten, som kommer att omfatta tr e ansökningsomgångar och startar med 1 700 platser under 1996. Unde r 1997 och 1998 tillkommer ytterligare platser.
Utbildningen riktar sig både till ungdomar som kommer direkt frå n gymnasieskolan och till äldre som vill fördjupa sina kunskaper .
Utvärderingen skall bl.a. belysa utbildningsplatsernas fördelning mellan kvinnor och män samt i vad mån försöket har medverkat till att bryt a traditionellt könsbundna utbildnings- och yrkesval. Regeringen ser denna försöksverksamhet som en viktig del i det kompetenslyft vi behöve r genomföra i Sverige. Kvalificerad yrkesutbildning är en utbildningsform som bör beaktas bl.a. när man gör upp individuella handlingsplaner fö r arbetslösa.
6.5.5. Basår i komvux
Vid universitet och högskolor har s.k. basår anordnats under ett antal år. Att erbjuda behörighetskomplettering är en viktig uppgift för komvux . Innevarande läsår anordnas sådan utbildning för första gången under beteckningen basår i komvux. Syftet är att med en ökad geografis k spridning låta ytterligare ett antal studerande med allmän behörighet för högre studier genom ett års heltidsstudier komplettera sin utbildning s å att de uppnår särskild behörighet för högre utbildning inom d e naturvetenskapliga och tekniska områdena.
Denna inriktning på basåret i komvux bör vidgas. Rekryteringen til l läraryrket behöver breddas. Det gäller bl.a. att locka fler män till skolan. En ökad rekrytering behövs också till lärarutbildning i naturvetenskapliga ämnen. Där kan grupper som är arbetslösa elle r riskerar arbetslöshet vara viktiga målgrupper, t.ex. kulturarbetare, fritidspedagoger och militär personal. Basårsplatser behövs också som är särskilt anpassade för att öka rekryteringen till läraryrket bland personer med invandrarbakgrund.
6.5.6. Folkbildningen
Folkbildningen, dvs. folkhögskolan och studieförbunden, har en vikti g roll i vuxenutbildningssatsningen. Folkbildningen har visat att des s informella arbetssätt och friare arbetsformer förmår att motivera oc h rekrytera människor som annars aldrig skulle genomgå någon utbildning.
Folkhögskolorna har sedan länge stor erfarenhet av att ge behörighetsgivande utbildning på grundskole- och gymnasieskolenivå för vuxn a elever. Som en del av den särskilda vuxenutbildningssatsningen ge s folkhögskolan möjlighet (prop. 1995/96:150) att inrätta 10 000 platse r av varaktigt slag. Det är angeläget att denna del av satsningen får samma inriktning och målgrupp som vuxenutbildningssatsningen i övrigt.
Studieförbunden har under senare år bedrivit en omfattande verksamhet för lågutbildade arbetslösa i syfte att skapa intresse för och stimulera till framtida längre kurser inom främst komvux och folkhögskola. Det är därför, som redan framgått, naturligt att använda studieförbunden s erfarenheter inte minst för orienteringskurserna som omnämnts tidigare.
Studieförbunden har även erfarenhet av att genomföra utbildningar på grundskole- och gymnasienivå. Det finns åtskilliga goda exempel p å sådana aktiviteter t.ex. på arbetsplatser. Studieförbunden har numer a också rätt att anordna kompetensinriktad utbildning som både till for m och arbetssätt motsvarar den som anordnas inom det offentlig a skolväsendet och högskolan (prop. 1991/92:157, bet. 1991/92:UbU26 , rskr. 1991/92:311). Behörighetgivande betyg över genomgånge n gymnasial utbildning kan därefter ges efter godkänd prövning vi d komvux, statens skolor för vuxna eller en gymnasieskola. Regeringe n menar att kommunerna bör utnyttja denna möjlighet i den särskild a vuxenutbildningssatsningen.
Regeringen har erfarit att Kulturutskottet i sitt yttrande över de n ekonomiska vårpropositionen (1995/96:KrU9y) har förutsatt at t regeringen i budgetpropostionen kommer med förslag om omfördelning av resurser från de förordade 90 000 platserna för kommuna l vuxenutbildning till folkbildningen och att dessa omfördelade resurser i första hand skall avse utbildning anordnad av studieförbunden. So m redan framgått i regeringens beskrivning av vuxenutbildningssatsningen skall komvux inte anordna all den utbildning som den särskild a vuxenutbildningssatsningen kommer att leda till. Folkbildningen och inte minst studieförbunden kommer att ha viktiga uppgifter inom ramen för den satsning som kommunerna får ansvaret för att organisera.
6.6. De särskilda utbildningsåtgärderna mot arbetslösheten under läsåret 1996/97
I förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/9 5 (prop. 1995/96:105) med vissa ändringar och tillägg i förslaget til l tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 i vårpropositionen (prop . 1995/96:150) presenterade regeringen åtgärder i form av extra platser i olika utbildningsformer under höstterminen 1996. Riksdagen har änn u inte beslutat om dessa platser.
En del av den verksamhet som kommer att startas under det andr a halvåret 1996 slutförs inte då, utan kommer att fullföljas först unde r 1997. Eftersom det särskilda bidraget till kommuner kommer att avs e tiden från den 1 juli 1997, vill regeringen för riksdagens kännedo m nämna följande beträffande planerna inför det första halvåret 1997.
När det gäller platser i komvux blir vårterminen 1997 en övergångstermin. Jämsides med den planering och resurstilldelning enligt n y modell som har beskrivits i avsnittet 6.4 om kommunernas roll i vuxenutbildningssatsningen, är avsikten givetvis att resurser skall ställas till förfogande för att fullfölja de kurser som startas under hösten me d sikte på att omfatta hela läsåret 1996/97. Det kommer också att finna s utrymme att starta ny utbildning våren 1997, allt inom samma voly m som hösten 1996. Basåret i komvux är definitionsmässigt ett år långt. Utbildnings departementet har därför under hand meddelat Statens skolverk att e n preliminär fördelning av dessa platser kan göras för hela läsåret 1996/97, med angivande av att riksdagens beslut måste avvaktas innan en definitiv fördelning kan slås fast. Så har också skett.
De platser inom folkhögskolan som har föreslagits för höstterminen 1996 som tillfälliga insatser inom utbildningsområdet i prop . 1995/96:150 skall avlösas fr.o.m. den 1 januari 1997 av mer varaktig a insatser.
När det gäller studieförbunden avser regeringen att återkomma i budgetpropositionen.
Inom kvalificerad yrkesutbildning skall ytterligare platser tillkomma under 1997 och 1998.
De extra platserna inom högskolan är avsedda som ettåriga platser för att överbrygga den svacka som annars skulle uppstått under läsåre t 1996/97 innan den permanenta utbyggnaden påbörjas hösten 1997 . Högskolorna har därför meddelats att en preliminär fördelning av dess a platser kan göras för hela läsåret i avvaktan på riksdagens beslut.
6.7. Särskilt utbildningsbidrag
Regeringens bedömning: Personer mellan 25 och 55 år som är arbetslösa ges möjlighet att under högst ett studieår studera p å motsvarande grundskole- eller gymnasienivå med ett särskilt ut bildningsbidrag på a-kassa/KAS-nivå. Anställda mellan 25 och 55 år med minst fem års heltids- eller deltidsanställning kan ge s motsvarande möjlighet, förutsatt att berörda lokala parter har sluti t avtal där arbetsgivaren åtar sig att som ersättare bereda plats åt e n långtidsarbetslös inskriven vid arbetsförmedlingen.
Det särskilda utbildningsbidraget införs den l juli 1997 . Möjligheten till bidraget gäller dem för vilka bidraget till någon del avser studier under år 1997. Regeringen återkommer i fråga n huruvida bidragsperioden skall kunna påbörjas senare.
Förslag till riksdagen om införande av det särskilda utbildningsbidraget presenteras i budgetpropositionen.
Skälen för regeringens bedömning: Kunskapens ökade betydelse i arbetslivet ställer allt större krav på individens kompetens. Dett a tydliggörs inte minst av att arbetslösheten är genomgående högre blan d lågutbildade än bland högutbildade samt att långtidsarbetslösa i sto r utsträckning är personer med bristande formell utbildning. För at t förhindra långvarig utslagning från arbetsmarknaden är det därför särskilt angeläget med kompetensförstärkningar bland dem med lägsta formell a utbildningsnivån.
För att prioritera kompetensförstärkningar för arbetslösa vuxna uta n grundskoleutbildning eller utbildning motsvarande treårig gymnasiekompetens krävs att de hinder som den enskilde upplever fö r studier undanröjs. Regeringen kommer därför att kraftigt öka antale t tillgängliga platser för studier på gymnasial nivå samt förstärka studie och yrkesvägledningen, där individuella studieplaner utgör en viktig del. Regeringen avser också att utforma studiefinansieringen för arbetslös a och de i arbetslivet som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning så att den faktiskt blir rekryterande för studier.
Ett nytt särskilt utbildningsbidrag införs därför som skall rikta sig till personer som är mellan 25 och 55 år, inskrivna som arbetssökande ho s arbetsförmedling, och saknar utbildning motsvarande grundskolekompetens eller kompetens motsvarande fullgjord utbildning inom ramen för den treåriga gymnasieskolan. Den arbetssökande skal l
också vara berättigad till a-kassa eller KAS. Vidare riktar sig särskilt utbildningsbidrag till arbetstagare mellan 25 och 55 år som saknar utbildning på nämnda nivå, och som ä r kvalificerade för a-kassa eller KAS. För att kunna få utbildningsbidraget skall den anställde ha en arbetslivserfarenhet motsvarande minst fem års hel- eller deltidsanställning. Det särskilda utbildningsbidraget til l arbetstagare utgår endast under förutsättning att berörda lokala parte r slutit avtal där arbetsgivaren åtar sig att som ersättare bereda plats åt en långtidsarbetslös inskriven vid arbetsförmedlingen. Därmed kommer den särskilda studiestödssatsningen att fullt ut f å effekt på den öppna arbetslösheten antingen genom att de som utnyttja r stödet själva är arbetslösa eller genom att arbetslösa går in som ersättare för anställda som utnyttjar stödet.
Särskilt utbildningsbidrag skall knyta an till de stödformer som finns inom arbetsmarknadspolitikens område. Regeringen avser återkomm a med preciseringar i förordning.
I den mån antalet sökande överstiger antalet studiestöd skall urva l tillämpas. Den helt övervägande delen av dem som beviljas särskil t utbildningsbidrag skall vara arbetslösa. Utöver detta skall urvalet göra s utifrån samma principer som för utbildningssatsningen, dvs. de som har kortast utbildning och störst behov av utbildning för att få en starkar e ställning på arbetsmarknaden skall prioriteras.
Det särskilda utbildningsbidraget kan erhållas under ett studieår för att komplettera grundskolekompetens eller kompetens upp till motsvarande treårig gymnasieskola. Efter detta ges möjlighet att studera inom ramen för ordinarie studiestöd.
Regeringen menar att det nya utbildningsbidraget i kombination med ökad tillgänglighet till vuxenutbildning och särskilda satsningar p å förstärkt studie- och yrkesvägledning, skapar förutsättningar för et t betydande kunskapslyft för grupper som är i behov av en grundläggande utbildningsförstärkning. De förbättrar betydligt sin ställning på arbetsmarknaden och sina möjligheter till vidare studier.
När arbetstagare genomgår utbildning öppnas också möjligheten fö r arbetslösa att inträda som ersättare. På så sätt ges arbetslösa tillträde till arbetsmarknaden och därmed viktig arbetslivserfarenhet. Förslage t medverkar också till att arbetsgivaren kan öka kompetensen blan d personalen och samtidigt får tillfälle att finna lämpliga personer fö r eventuella nyanställningar.
Regeringen bedömer att det särskilda utbildningsbidraget kan införas fr.o.m. den 1 juli 1997. Även de som påbörjat sina studier tidigare oc h som fortsätter efter den 1 juli 1997, bör ges möjlighet att söka de t särskilda utbildningsbidraget, om de i uppfyller ovanstående kriterier . Därutöver tillkommer SVUX och SVUXA.
Studiestöden har nyligen utretts. Utredningen föreslår en reformering av studiestödssystemet till ett sammanhållet studiestöd. Regeringe n kommer att överväga utredningens förslag.
6.8. Expansionen av den högre utbildningen
För att främja näringsliv och sysselsättning men också för utvecklinge n av samhället i övrigt är utbildning och forskning samt en välutbilda d arbetskraft av central betydelse. Den fortsatta expansionen av den högre utbildningen sker från ett gott utgångsläge då Sverige redan i dag har en i internationell jämförelse hög utbildningsstandard. Den är dock ojämn t fördelad. Utbildningsnivån bland de anställda inom den offentlig a sektorn är betydligt högre än inom stora delar av den privata sektorn . Andelen unga som har en högskoleutbildning ökar för närvarande men är fortfarande för låg i ett internationellt perspektiv. Av en årskull börja r mellan 30 och 35 % högskolan före 25 års ålder. Ytterligare 10-15 % börjar i högskolan vid 25 års ålder eller senare.
Antalet sökande till högskolan har fördubblats sedan hösten 1991 och trots den kraftiga utbyggnaden av den högre utbildningen får mång a behöriga sökande inte plats i högskolan. Regeringen framhöll därför i den s.k. tillväxtpropositionen hösten 1995 (prop. 1995/96:25 En politi k för arbete, trygghet och utveckling, s. 74) att en fortsatt utbyggnad a v den högre utbildningen är nödvändig för att dels bereda fler ungdoma r plats, dels ge möjlighet för vuxna att antingen genomgå e n grundläggande högskoleutbildning eller att vidareutbilda sig. Därigenom kan en bättre grund skapas för en kunskapsintensiv produktion.
Utöver att öka Sveriges internationella konkurrenskraft är e n expansion av den högre utbildningen en viktig regionalpolitisk faktor . Genom att bygga ut högskolan över hela landet ges ett kraftfullt stöd för regional utveckling. Erfarenheter av etablering av universitet oc h högskolor i Umeå, Luleå och Linköping samt på andra nyar e högskoleorter visar vilken viktig roll högskolan kan ha för en dynamisk utveckling i den egna regionen. En förbättrad tillgänglighet underlätta r naturligtvis rekryteringen till högre utbildning och motverkar därme d social snedrekrytering.
Regeringen föreslog därför i tillväxtpropositionen att utbyggnaden av den högre utbildningen främst bör ske vid de mindre och medelstor a högskolorna med en särskild tyngd på Bergslagen, Malmö oc h Sundsvall-Härnösand-Östersund samt sydöstra Sverige. För att möta behovet i näringslivet av hög kompetens inom naturvetenskap och teknik angav regeringen vidare att inriktningen på utbyggnaden bör vara at t minst hälften av platserna skall avse naturvetenskapliga och teknisk a utbildningar.
Den permanenta utbyggnaden kommer att påbörjas hösten 1997 me d 15 000 utbildningsplatser. För att ge utrymme för en god planering a v den fortsatta expansionen bör de återstående 15 000 platserna tillkomma först hösten 1999. Detta innebär att det under läsåret 1999/2000 kommer att finnas 30 000 fler platser eller helårsstudenter inom den högre ut bildningen jämfört med läsåret 1996/97 om man exkluderar de tillfälliga utbildningssatsningarna läsåret 1996/97. Den föreslagna utbyggnade n avlöser de tillfälliga utbildningssatsningarna under läsåren 1995/96 oc h 1996/97. Utöver den permanenta utbyggnaden kommer utbildninge n
inom naturvetenskap och teknik (s.k. NT-utbildningar) att fortgå unde r flera år framåt. Två nya antagningstillfällen återstår för dess a utbildningar; hösten 1996 och hösten 1997.
Högskolornas egna bedömningar avseende möjligheten att anordn a fler platser samt att öka antalet platser inom naturvetenskap och tekni k har vägts in i regeringens överväganden avseende förslaget till fördelning av de 30 000 platserna.
Mot bakgrund av de kriterier som angivits ovan och som planerings underlag för förslagen i 1997 års budgetproposition gör regeringe n följande bedömning rörande fördelningen av de 30 000 platserna mellan universiteten och högskolorna:
Lärosäte Totalt tillkommer
platser under
perioden 1997-1999
Uppsala universitet
500
Lunds universitet
500
Göteborgs universitet
700
Stockholms universitet
500
Umeå universitet
1 000
Linköpings universitet
2 300
Kungl. Tekniska högskolan
800
Högskolan i Luleå
600
Högskolan i Borås
600
Högskolan Dalarna
1 100
Högskolan i Gävle/Sandviken
600
Högskolan i Halmstad
800
Högskolan i Kalmar
1 100
Högskolan Karlskrona/Ronneby
1 100
Högskolan i Karlstad
1 400
Högskolan i Kristianstad
500
Högskolan i Skövde
700
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
1 000
Högskolan i Växjö
1 600
Högskolan i Örebro
1 900
Högskoleutbildning på Gotland
700
Mitthögskolan
4 300
Mälardalens högskola
1 200
Malmö
3 000
Chalmers tekniska högskola AB
500
Stiftelsen Högskolan i Jönköping
600
Sveriges lantbruksuniversitet
400
Summa
30 000
Den förhållandevis kraftiga ökningen som föreslås för Linköping s
universitet avser till större delen en utbyggnad av den högre utbildningen i Norrköping.
Även för högskoleutbildningen på Gotland föreslås en förhållandevi s stor ökning av antalet platser vilket ger förutsättningar för Gotland att bli en självständig högskola under den senare delen av treårsperioden.
Regeringen återkommer i budgetpropositionen med förslag avseend e de enskilda universitetens och högskolornas utbildningsuppdrag sam t förslag till anslag.
Regeringen vill dessutom skapa bättre förutsättningar inför framtide n för de mindre och medelstora högskolorna. Regeringens ambition är at t etablera fasta forskningsresurser vid samtliga lärosäten.
Den informationstekniska utvecklingen får inte leda till ett samhäll e med en del av befolkningen som är invigd och resten okunnig. Hel a utbildningsväsendet kan göra viktiga insatser för att motverka en såda n utveckling. Den moderna teknologin har skapat annorlunda och fler a förutsättningar för kompetensutveckling. Alla har inte möjlighet att flytta till universitets- och högskoleorter och påbörja studier. En öka d distansutbildning även på denna nivå med stöd av modern informationsteknik är därför en förutsättning för att förverkliga idén om det livslånga lärandet och skapa ett kunskaps- och kompetenslyft i Sverige.
Regeringen kommer att genomföra en nationell IT-satsning ino m universitets- och högskoleområdet samt biblioteksväsendet m.m. i linj e med vad regeringen har angett i propositionen (1995/96:125) om åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik.
Satsningen syftar till att förbättra universitetens och högskolorna s möjligheter till datakommunikation och därvid också förbättr a möjligheterna för distansutbildning. Landets biblioteksväsende i vi d mening bör ges möjlighet att utnyttja ett modernt bibliotekssystem me d samordnade och användarvänliga sökmöjligheter. Därmed ge s allmänheten möjlighet att kostnadsfritt skaffa information ino m bibliotekssystemet.
De olika åtgärderna skall ses som en gemensam satsning för att sprida och öka IT-användningen. De bättre möjligheter som skapas skall också ses som ett led i regeringens strävan att genomföra kompetenshöjand e åtgärder. Genom insatser från olika aktörer och intressenter ino m området utbildning/forskning/kultur kan ett ökat utbud av IT-basera d information åstadkommas, som kan användas inom mång a verksamhetsområden.
En övergripande sammanhållen handlingsplan skall utarbetas. Måle t skall vara att under den närmaste treårsperioden stegvis förverklig a syftena. En kapacitetsökning och utvidgning av SUNET utgör e n gemensam infrastrukturell grund. Genom utvidgningen ges alla berörd a organ tillgång till internetförbindelse med god kapacitet. Planen omfattar statliga universitet och högskolor, kommunala högskoleutbildningar , Kungliga biblioteket, länsbibliotek och kommunala huvudbibliotek , statliga muséer samt länsmuséer. Regeringen återkommer även till dessa frågor i budgetpropositionen för år 1997.
Den breda satsning som nu görs över hela utbildningsområdet skal l bidra till att skapa goda förutsättningar för det livslånga lärandet. Genom denna satsning främjas individernas förmåga att stärka sin ställning i arbetslivet samtidigt som näringslivet och offentlig sektor får möjlighe t till en betydande kompetenshöjning.
7.1
7. En arbetsmarknad för ökad trygghet och sysselsättning
7.1. Inledning
7.1.1. Utvecklingen på arbetsmarknaden
Såväl den ekonomiska aktiviteten som förbättringen på arbetsmarknaden bromsades tydligt upp under hösten 1995. Antalet varsel o m uppsägningar började öka samtidigt som allt färre nya lediga platse r anmäldes till arbetsförmedlingen. Under april och maj har antale t sysselsatta minskat relativt kraftigt, eller med 57 000 personer.
Den sysselsättningsökning, som har skett sedan början av år 1994 och som blivit allt mindre, är koncentrerad till den privata sektorn i ekonomin. Den är dock ojämnt fördelad över olika sektorer. Det ä r framför allt industrin och industrinära delar av näringslivet som ha r uppvisat en ökad efterfrågan på arbetskraft. Den fortsatt svaga inhemska efterfrågan har lett till en svag sysselsättningsutveckling inom d e sektorer som mer direkt påverkas av hushållens konsumtionsnivå.
Den långa trendmässiga ökningen av antalet sysselsatta inom de n offentliga sektorn under efterkrigstiden bröts under lågkonjunkturåren i början av 1990-talet. Även när antalet sysselsatta i privata sektor n började öka under år 1994 så fortsatte antalet sysselsatta inom offentli g verksamhet att minska. Denna minskning har fortsatt fram till nu, äve n om en viss uppbromsning av minskningstakten skett de senast e månaderna. Antalet sysselsatta inom offentlig sektor väntas doc k fortsätta att minska framöver.
Tabell 1Antal sysselsatta i olika branscher april - maj (1000-tal)
1995
1996 förändring
Totalt
3987
3929
- 57
Jordbruk
126
113
- 13
Tillverkning mm
796
808
+ 12
Byggindustrin
229
219
- 10
Handel, kommunikationer 771
749
- 22
Kreditinstitut, Företagstjänster
419
424
+ 5
Personliga tjänster, renhållning
301
300
- 1
Offentliga tjänster
1345
1316
- 29
Den öppna arbetslösheten har de senaste månaderna legat något öve r föregående års nivå. Antalet personer i olika konjunkturberoend e
7.2
åtgärder har samtidigt varit ungefär lika många som för ett år sedan . Under perioden mars till maj år 1996 uppgick antalet arbetslösa till i genomsnitt 311 000, eller 7,3 procent av arbetskraften. Därutöver deltog motsvarande 5,4 procent av arbetskraften i olika konjunkturberoend e åtgärder. Motsvarande andel ett år tidigare var 7,2 procent respektiv e 5,2 procent.
Männens arbetslöshet steg kraftigast under början av 1990-talet oc h var fortfarande högre än kvinnornas totalt sett under perioden januari till mars år 1996.
Till skillnad från tidigare lågkonjunkturer var det i högre grad män än kvinnor som drabbades av arbetslöshet åren 1990 - 1993. Det berodde på att sysselsättningen då minskade kraftigast i sektorer där män dominerar, som tillverkningsindustrin och byggsektorn. Kombinationen av en stark industriutveckling och fortsatta personalminskningar inom offentli g verksamhet de senaste åren har inneburit att den ökade efterfrågan p å arbetskraft i mycket stor utsträckning har riktats mot män, meda n situationen blivit sämre för kvinnorna. Skillnaden mellan mäns oc h kvinnors arbetslöshet har minskat under de senaste två åren.
Antalet deltidsarbetslösa och undersysselsatta, främst kvinnor, so m ökade mycket kraftigt under början av 1990-talet har minskat något de t senaste året, men är fortfarande mycket högt. Kvinnor är också klar t överrepresenterade i de osäkraste formerna av tidsbegränsade anställningar.
Arbetslöshetsmönstret speglar könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Under början av 1990-talet drabbades bygg- och tillverkningsindustrierna kraftigast. Sedan cirka två år tillbaka har främst offentlig sektor oc h kvinnodominerade yrken och branscher inom den enskilda sektor n genomgått neddragningar på grund av strukturomvandling oc h ekonomiska problem. Den senaste tendensen med en försvaga d industrikonjunktur medför dock att varslen drabbar män i större utsträckning än kvinnor.
Fördelningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har relativt väl speglat kvinnors andel av arbetslösheten. De är dock någo t underrepresenterade. Det beror bland annat på att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna koncentrerats till långtidsarbetslös a och långtidsinskrivna och där är kvinnor underrepresenterade. D e arbetsmarknadspolitiska åtgärderna reflekterar också könsuppdelninge n på arbetsmarknaden. Kvinnor är överrepresenterade i åtgärder so m återfinns inom offentlig sektor, till exempel i utbildningsvikariat, medan män dominerar i åtgärder på det privata området, bland annat i rekryteringsstöd och starta-eget-bidrag.
dec-93
dec-95 maj-96
-5 -4 -3 -2 -1
0 1 2 3 4 5
7.3
Figur: Skillnad mellan kvinnors andel i åtgärd respektive bland arbetssökande
Glidande 12-månaders medeltal
Lågkonjunkturen drabbade i mycket stor utsträckning nytillträdand e och yngre arbetskraft. Dessa har också fått del av det förbättrad e arbetsmarknadsläget i mindre utsträckning än många andra grupper. Den relativa arbetslösheten är nu högst bland utomnordiska medborgare oc h bland 16-24-åringar. Lägst är den bland 45-54-åringarna. Allra lägst ä r arbetslösheten bland kvinnor i åldern 45-54 år.
Drygt hälften av antalet öppet arbetslösa är under 35 år. Det beror dels på att de yngre saknar eller har kort arbetslivserfarenhet. De ha r därigenom svårare att konkurrera om de lediga jobben. Det beror ocks å på turordningsreglerna vid uppsägning (sist in - först ut). Samtidigt ha r många ungdomar skjutit på sitt inträde på arbetsmarknaden på grund av det dåliga arbetsmarknadsläget. I stället har de valt att studera, vilke t möjliggjorts tack vare utbyggnaden av gymnasieskolan och den kraftiga ökningen av utbildningsplatser inom vuxenutbildningssystemet och inom högskolan.
Under de två senaste åren har arbetslösheten minskat i flertale t åldersgrupper med undantag för äldre över 60 år, för vilka arbetslösheten stigit relativt kraftigt det senaste året, speciellt bland kvinnor. Mest ha r arbetslösheten minskat bland ungdomar. Den minskade arbetslöshete n beror dock inte på att ungdomars sysselsättning har ökat utan på at t regeringens och riksdagens kraftiga prioritering av ungdomar har lett till att fler ungdomar har påbörjat utbildningar eller deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetslösa ungdomar i åldern 18 - 24 år skall inom 100 dagar efter att
7.4
de har anmält sig till arbetsförmedlingen som arbetssökande ha erbjudits ett arbete, en utbildningsplats eller en åtgärd. Under första kvartalet 1996 var i genomsnitt per månad 18 700 ungdomar arbetslösa i mer än 10 0 dagar. Detta innebär i jämförelse med sista kvartalet 1995 en minskning med 11 600 personer. Att minskningen inte varit större beror delvis på att många ungdomar har ströjobb/timanställningar som de hellr e fortsätter med än att på heltid delta i en åtgärd. Minskningen har vari t större för unga män än för unga kvinnor. Minskningen beror såväl på att fler ungdomar gått till utbildning, som att färre ungdomar har blivi t arbetslösa och att fler fått arbete. Det är fler unga män som har blivi t arbetslösa än unga kvinnor. Under första kvartalet 1996 lämnade 17 461 ungdomar arbetslöshet inom 100 dagar. Utav dessa erhöll 4 52 0 ungdomar arbete utan stöd och 857 erhöll arbete med statligt stöd . Fortfarande är emellertid arbetslösheten betydligt högre bland ungdomar mellan 20 och 25 år jämfört med andra åldersgrupper. Högst är den bland unga män.
Arbetsmarknadsläget för invandrare och flyktingar har försämrats dramatiskt. Sysselsättningsfrekvensen för utomnordiska medborgare har halverats från 66 procent till 36 procent mellan åren 1990 och 1995 . Bland män med utomnordiskt medborgarskap var endast 41 procen t sysselsatta år 1995, medan motsvarande andel för kvinnor var så låg som 31 procent. Nedgången förklaras inte bara av en ökande arbetslöshet utan även av att ett stort antal utomnordiska invandrare kommit till Sverig e under den senaste tioårsperioden och att dessa i mycket lite n utsträckning fått ett arbete. Arbetslösheten har mellan åren 1990 oc h 1995 ökat från 5 procent till 30 procent bland utomnordiska medborgare. Under det senaste året har arbetslösheten fortsatt att öka, speciellt bland kvinnor med utomnordiskt medborgarskap.
avser år 1995 och år 1994
1
7.5
Tabell Relativ arbetslöshet bland olika grupper
mars-maj 1996 mars-maj 1995 förändring
total
7,3
7,2
+0,1
män
8,2
8,3
-0,1
kvinnor
6,5
5,9
+0,6
20-24 år totalt
14,5
15,6
-1,1
män
15,9
18,3
-2,4
kvinnor
12,9
12,7
+0,2
25-54 år totalt
6,5
6,1
+0,4
män
7,1
7,2
-0,1
kvinnor
5,8
5,1
+0,7
55-59 år totalt
6,3
6,0
+0,3
män
7,2
6,4
+0,8
kvinnor
5,4
5,4
+/-0
60-64 år totalt
9,7
8,9
+0,8
män
10,6
10,3
+0,3
kvinnor
8,5
7,4
+0,9
utländska medborgare1
totalt
22,8
21,0
+1,8
utomnordiska
29,8
27,5
+2,3
män
29,9
29,3
+0,6
kvinnor
29,5
24,8
+4,7
Ett mycket oroande tecken är att andelen långtidsarbetslösa kvarstå r på en mycket hög nivå, cirka 38 procent av de arbetslösa hade först a kvartalet 1996 varit arbetslösa i mer än sex månader. Detta är en någo t högre andel än för ett år sedan. Denna andel har fortsatt att öka någo t under april och maj. Andelen är i stort sett densamma bland kvinnor och män.
Även utvecklingen av antalet personer som har varit oavbrute t inskrivna vid arbetsförmedlingen under mycket långa tider, två år elle r mer, som arbetslösa eller deltagande i någon arbetsmarknadspolitis k åtgärd är djupt oroande. Under det senaste året har antalet ökat med cirka 15 000 personer. I slutet av april 1996 var det drygt 200 000 persone r som hade varit sammanhängande inskrivna i mer än två års tid.
7.6
Övertid
Övertidsuttaget inom industrin är nu betydligt högre än under de senaste decennierna. Den har dock minskat avsevärt de senaste månaderna frå n en nivå på ca 4,5 % till ca 3,5 % i februari 1996. I början av 1980-tale t var uttaget runt 2 % för att sedan stiga till drygt 3 % unde r högkonjunkturen i slutet av 1980-talet. Även inom övriga delar a v ekonomin förekommer ett betydande övertidsuttag.
Jämförbar statistik för hela ekonomin finns bara från och med år 1992 i AKU. Första kvartalet 1996 motsvarade det betalda övertidsuttage t knappt 2 % av alla arbetade timmar. Till detta kommer ett relativt stor t obetalt övertidsuttag. En viss övertid måste alltid förekomma annar s skulle bl.a. företagens möjligheter att snabbt reagera p å efterfrågeökningar begränsas och exportföretagens konkurrenskraf t minska. En begränsning av övertidsuttaget skulle sannolikt leda till e n ökad sysselsättning. Effekterna skulle vid nuvarande övertidsuttag dock bli relativt små, men inte obetydliga. På längre sikt kan effekterna bl i större om den nuvarande trenden mot ett allt större övertidsutta g fortsätter.
Regeringen avser att vid fortsatta diskussioner med arbetsmarknadens parter ta upp frågan om möjligheten att begränsa övertidsuttag för at t därigenom bereda fler sysselsättning.
7.1.2. Kvinnor och män på arbetsmarknaden
Den 11 april 1996 presenterade Utredningen om kvinnors arbetsmarknad (A 1995:13, dir 1995:119) sitt betänkande "Hälften vore nog - o m kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad" (SOU 1996:56) . Utredningen kom i korthet fram till följande;
Kvinnor har i flera avseenden stärkt sin ställning på arbetsmarknaden under 1990-talet. Bland annat har andelen heltidsarbetande stigit unde r 1990-talet. Kvinnor har ökat sina arbetade timmar. Detta gäller äve n kvinnor med små barn. Av personer som befinner sig utanfö r arbetskraften är det klart färre som såg sig som hemarbetande år 1995 än år 1989. Kvinnor betraktade sig som studerande eller som arbetssökande i större utsträckning jämfört med män.
Samtidigt har sysselsättningen börjat sjunka under slutet av år 199 5 och i början av år 1996. Kvinnors andel av de arbetslösa har ökat mellan december 1994 och december 1995 från 42 procent till 46 procent. Av de långtidsarbetslösa var 42 procent kvinnor i december 1994 jämfört med 45 procent ett år senare. Likaså ökar undersysselsättningen och d e otryggaste formerna av tidsbegränsade anställningar där kvinnor är starkt överrepresenterade.
Män har fortfarande högre arbetslöshet än kvinnor och har haft de t under hela 1990-talet. Män har andelsmässigt lämnat arbetskraften i
7.7
större utsträckning än kvinnor under 1990-talet. När arbetslöshete n började sjunka, sjönk den mest för män. Unga kvinnor och män ha r drabbats hårdast av arbetslösheten under 1990-talet. Även här har mä n under 24 år högre arbetslöshet än kvinnor i samma åldersgrupp . Sysselsättningen minskar dock mer för unga kvinnor än för män seda n några månader tillbaka.
Utbildningsnivån har haft en avgörande betydelse för sannolikhete n att undvika arbetslöshet och för möjligheten att etablera sig p å arbetsmarknaden under 1990-talet. Lågutbildade kvinnor och män ha r haft störst problem och är klart överrepresenterade bland de arbetslös a och långtidsarbetslösa.
Stora yrkes- och branschområden har utsatts för strukturomvandlin g och lågkonjunktur i samverkan. Det gäller bland annat anställda ino m tillverkningsindustrin och kontorsadministration. De som har lägs t utbildning har svårast att få tillbaka arbetet. Statistik visar att av de m med enbart grundskoleutbildning som inte hade arbete år 1993 var de t färre kvinnor än män som nyrekryterades år 1994.
Arbetsmarknaden och utbildningsvalen är klart könsuppdelade oc h några större förändringar har inte skett under 1990-talet. Arbetstagar e med högskoleutbildning har lägst arbetslöshet. Även under 1990-talet , liksom tidigare, är det i akademiska studier som könsbarriärer bryts . Kvinnors i genomsnitt höga kompetens tas dock inte till vara i arbetslivet på samma sätt som mäns. Särskilt invandrarkvinnors kunskaper är e n outnyttjad resurs. Män har betydligt oftare chefspositioner och har större inflytande över arbetets innehåll och organisation. De innehar i högr e grad tjänster som motsvarar deras utbildningsnivå och positioner so m formellt kräver högre utbildning än vad de faktiskt har.
Offentliga sektorns storlek har haft betydelse för svenska kvinnor s och mäns nästan lika stora andel av de förvärvsarbetande.
I den offentliga sektorn har omvandlingen varit stor under 1990-tale t både organisatoriskt och sysselsättningsmässigt. Offentliga sektor n uppvisar inte samma bild år 1996 som den gjorde för fem eller tio å r sedan. Än så länge har de organisatoriska och besparingsbetingad e förändringarna inte fått fullt genomslag i fråga om sysselsättning . Bedömare av arbetsmarknadsläget ser en negativ utveckling a v sysselsättningen på den offentliga sektorns område. Efterfrågan p å tjänsterna kommer dock snarare att öka, bland annat av demografisk a skäl, enligt Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) och Statistisk a centralbyråns (SCB) bedömningar. Hur sysselsättningen förändras ä r dock beroende av ekonomin i övrigt, andra sektorers möjlighet att ök a sysselsättning samt politiska prioriteringar. Ekonomin och politiken i sin tur påverkas av faktorer som tillväxt, internationalisering på europeis k och global nivå, lönebildning, värderingar i samhället, och så vidare.
Av många förutspås den privata tjänstesektorn bli den expanderande i fråga om sysselsättning. På den del av den privata sektorn dä r majoriteten av kvinnor arbetar i dag, har sysselsättningen dock gått ne d på senare tid. Detta förhållande gäller handel, bank och försäkring. Mäns
7.8
traditionella områden har ökat och förväntas öka sysselsättningsmässigt, till exempel inom teknik, naturvetenskap och data. Av dem som fic k arbete år 1994 och var arbetslösa
7.9
året innan, var män i majoritet av dem som rekryterades till den privat a tjänstesektorn.
Att öka företagandet i Sverige för att öka sysselsättningen har vari t prioriterat på 1990-talet. Mycket återstår fortfarande att följa upp för att skapa en bild av i vilken utsträckning och på vilket sätt företagande ha r skapat varaktig inkomst för kvinnor och män. Tre fjärdedelar a v småföretagarna är män. Kvinnors andel av nyföretagarna stiger dock . Målsättningen bör vara att ytterligare öka nyföretagandet bland kvinnor. Könsuppdelningen är tydlig inom företagandet även här. Det är svårt att få ett grepp om situationen för företagande på kvinnors traditionell a yrkesområden. År 1994 rekryterade småföretag i högre grad män ä n kvinnor.
Staten skall låta jämställdhetsprincipen genomsyra all a politikområden. Av detta skäl finns bland annat generella utredningsdirektiv som påbjuder att alla statliga utredningar skall belysa sina sakfrågor och förslag med tanke på jämställdhet mellan könen . Utredningen fann att majoriteten av de kommittéer som är tillsatta p å Arbetsmarknadsdepartementets område inte följer dessa direktiv. Styrning och uppföljning från departementens ledningar förefaller int e särskilt konsekventa eller "ihärdiga" när det gäller jämställdhetsfrågorna. Det tyder, enligt utredningen, på att inte heller regeringskansliet fullt ut åtminstone inte på arbetsmarknadsområdet - har genomfört en enhetli g strategi för att tillämpa jämställdhetsprincipen. Myndigheterna på arbetsmarknadsområdet säger sig däremot tillämpa jämställdhetsprincipen som arbetssätt, men vad det innebär är ofta oklart. Av de berörda myndigheterna är det ingen myndighet som genomfö r konsekvensanalyser ur jämställdhetsperspektiv av beslut eller reformer i sin verksamhet. Kunskaperna om vissa strategiska områden, till exempel de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas träffsäkerhet gentemot kvinno r och män, är begränsade.
Sammanfattning av utsikterna för sysselsättning för kvinnor och män
Utredningen gör bedömningen att arbetslösheten bland kvinnor kommer att stiga under den närmaste tiden med tanke på den nuvarande svag a utvecklingen inom kvinnodominerade yrkesområden i den enskild a sektorn och inom offentlig sektor. Kraven på ökad effektivitet oc h nytänkande i fråga om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna komme r därför att stiga, både från kvinnor och män. Kunskapen o m arbetsmarknadspolitikens funktionssätt och förmåga att leda till varaktig förankring på arbetsmarknaden för kvinnor och män måste förbättras , anser utredningen, som därför föreslår en översyn på området.
7.10
Översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv
Regeringens bedömning: Regeringen kommer att ge
Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att göra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv.
Skälen för regeringens bedömning: På flera andra områden än arbetsmarknadsområdet saknas kunskap ur ett könsperspektiv och dä r bör forskning och utredningsarbete initieras respektive intensifieras, till exempel vad gäller män som män och inte som norm p å arbetsmarknaden, invandrade kvinnor och män på arbetsmarknaden , arbetslöshetens konsekvenser för kvinnor och män och situationen fö r funktionshindrade på arbetsmarknaden ur ett könsperspektiv. Mo t bakgrund av utredningens bedömning avser regeringen ge RRV i uppdrag att göra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv.
7.1.3. Samverkan mellan arbetsmarknadspolitiken och andra politikområden
Kampen mot arbetslösheten kräver en samverkan och samordning a v politiken inom flera områden. Arbetsmarknadspolitiken har en centra l roll i den ekonomiska politiken för skapandet av en väl fungerand e arbetsmarknad. Den kompletterar övriga ekonomisk-politiska åtgärde r och har därmed många beröringspunkter med andra politikområden. Det gäller främst finans-, utbildnings-, närings- och regionalpolitiken. Äve n med andra områden finns kontaktpunkter som kan utvecklas. Genom att förena ambitionerna inom arbetsmarknadspolitiken med dem inom et t flertal andra politikområden kan den sammantagna effekten på syssel sättning och arbetslöshet bli än större. Samtidigt kan viktig a samhälleliga behov inom till exempel närings-, miljö-, social- oc h kulturpolitiken bättre tillgodoses och välfärden öka för medborgarna. Det finns flera exempel på hur arbetsmarknadspolitiken har och ka n användas på detta sätt.
Starta-eget-bidragen kan även användas för att låta redan sysselsatt a pröva på att starta egna företag och till att stimulera kvinnor till att starta eget.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan också användas för att tillfälligt tillföra små och medelstora företag en akademisk kompetens som d e annars inte skulle ta till sig.
Arbetsmarknadsutbildningen är en del av vuxenutbildningen och spelar en viktig roll som ett komplement till den reguljära utbildningen. Arbetsmarknadsutbildningen bör också i ökad utsträckning kunna bidra till en utveckling som gynnar andra politikområden . Exportsäljarutbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildning är et t
7.11
exempel på hur olika politikområden kan förenas. Utbildningen a v miljöinformatörer är ett annat exempel på hur arbetsmarknads-, miljö- , och näringspolitiska ambitioner kan förenas.
Genom tillfälliga insatser för äldre arbetslösa kan den kommunal a servicen i vissa fall få en högre kvalitet än vad den kommunal a ekonomin tillåter.
Arbetslivsutvecklingsprojekt kan inriktas så att de blir det första steget i en utveckling av nya verksamheter inom såväl industrin so m miljöområdet. De kan också användas för att rusta upp kulturhistorisk a minnesmärken, den yttre miljön så att turistnäringen gynnas oc h miljöpolitiska ambitioner uppnås.
Arbetsmarknadspolitiken har under lång tid använts för att upprätthålla viktiga kulturpolitiska ambitioner. Den får dock aldrig t a över ansvaret från kulturpolitiken. Det är också viktigt att åtgärdern a utformas på ett sådant sätt att personer inte låses in i denna sektor . Regeringen avser att göra en översyn av det offentliga stödet til l kulturområdet och hur det arbetsmarknadspolitiska stödet- oc h bidragssystemet påverkar kulturområdet samt hur systemet ka n effektiviseras och bättre anpassas till de särskilda förhållanden oc h målsättningar som styr arbetsmarknadspolitiken.
7.2. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken
De mål för arbetsmarknadspolitiken som fastställdes i början av 1960 talet gäller i sina huvuddrag fortfarande. Huvuduppgiften fö r arbetsmarknadspolitiken är att bidra till att lösa upp strukturella obalanser genom att med olika åtgärder underlätta och påskynd a anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft . Arbetsmarknadspolitiken har också ett stabiliseringspolitiskt mål genom att den skall bidra till att motverka konjunkturellt betingad e sysselsättningsvariationer. Det stabiliseringspolitiska ansvar som ha r lagts på arbetsmarknadspolitiken har successivt blivit allt större.
Arbetsmarknadspolitikens styrka har varit att den kunnat kombinera det ekonomiskt nödvändiga med det socialt angelägna. Den svensk a arbetsmarknaden kännetecknades under hela efterkrigstiden fram til l konjunkturnedgången i början av 1990-talet av ett kraftigt stigand e arbetsutbud, ökande sysselsättning, låg arbetslöshet, sammanpressad e löner, en relativt hög reallöneflexibilitet och en god anpassning mella n arbetsutbud och efterfrågan. Det skedde dock hela tiden en trendmässi g ökning av det totala antalet arbetslösa och av personer i olik a arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshetstiderna blev allt längre. Under år 1984 var motsvarande 6,4 procent av arbetskrafte n öppet arbetslösa eller i konjunkturberoende åtgärder. Motsvarande tal för år 1993 var 13,3 procent.
Matchningen mellan de lediga platserna och de sökande ha vari t relativt effektiv. Vakanstiderna är korta och några tydliga tecken p å
7.12
flaskhalsar har inte funnits, inte ens när sysselsättningen ökade relativ t kraftigt under år 1994 och under första halvan av år 1995.
En annan positiv tendens är att chansen för personer med mycke t långa inskrivningstider på arbetsförmedlingen att få ett arbete, ökade mer jämfört med sökande med korta inskrivningstider under år 1995.
Förmågan att kombinera det ekonomiskt nödvändiga med det social t angelägna måste även i fortsättningen i hög grad genomsyra insatsern a för att få fler människor i arbete, utbildning eller åtgärd så at t arbetsmarknaden blir så flexibel att flaskhalsar och inflationsdrivand e löneökningar kan undvikas. Det är den utgångspunkten som måste var a vägledande för målen och för vad som skall uppnås med arbetsmarknadspolitiken under de kommande åren.
Arbetsmarknadspolitiska kommittén
Den Arbetsmarknadspolitiska kommittén tillkallades i november 199 3 med uppdrag att se över arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning , inriktning och avgränsning. Den Arbetsmarknadspolitiska kommitté n lade fram sitt slutbetänkade Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:39) i mars 1996.
Den kritik och de förslag som Arbetsmarknadspolitiska kommitté n presenterade kan sammanfattas i sex punkter.
För det första har den kraftiga ökning som skett av omfattningen på d e arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i början av detta årtionde i praktiken inneburit att arbetsmarknadspolitiken i första hand fått ikläda sig e n stabiliseringspolitisk roll. Därmed har det varit svårt för arbetsförmedlingen att ägna sig åt huvuduppgiften, att anpassa utbud och efterfrågan på arbetskraft. Det har, konstaterar Arbetsmarknadspolitiska kommittén, varit svårt för arbetsmarknadsverket att med rimli g effektivitet administrera en så stor omfattning av åtgärderna som de t varit frågan om de senaste åren.
För det andra måste kärntjänsten, platsförmedlingen, förstärkas oc h effektiviseras. Förmedlingens verksamhet skall koncentreras på at t underlätta en snabb omställning från arbetslöshet till nytt arbete. En väl fungerande förmedling är en grundläggande förutsättning för att det skall vara möjligt att nå de arbetsmarknadspolitiska målen .
Företagskontakterna behöver byggas ut och den utveckling mot aktiv a och individinriktade förmedlingsinsatser som påbörjats ino m arbetsmarknadsverket på senare år måste betonas och vidareutvecklas . Individuella och starkt målinriktade handlingsplaner skall vara et t centralt hjälpmedel. De skall ses som en kombinerad utbildnings- oc h jobbsökar-strategi för den arbetssökande.
För det tredje måste dagens tungrodda åtgärdssystem förenklas oc h
7.13
effektiviseras. Åtgärderna ska bli färre men med ökat utrymme fö r anpassningar i olika avseenden så att de kan skräddarsys för de n arbetslöse individen, lokala förhållanden och efterfrågan p å arbetsmarknaden. Åtgärderna måste vara så flexibla att regelverket lät t kan hanteras och inte behöver ändras så ofta. Ett enklare åtgärdssyste m med färre åtgärder och mindre detaljregler måste, enlig t Arbetsmarknadspolitiska kommittén, åtföljas av en grundlig ändring a v finansieringssystemet för åtgärderna. Detta kräver en ytterligare utveckling av målstyrningen och uppföljningen samt utvärderingen a v arbetsmarknadspolitiken.
För det fjärde måste kommunerna få ett ökat inflytande öve r arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken bör, enligt kommittén, även i fortsättningen vara statligt styrd, men i samverka n med lokal kompetens bör det vara möjligt att hitta bättre lösningar för de arbetslösa. Ett förenklat och decentraliserat åtgärdssystem underlättar en sådan utveckling.
För det femte måste arbetslöshetsförsäkringens karaktär av e n omställningsförsäkring betonas mer och det bör finnas en bortre grän s för hur länge man kan få ersättning.
För det sjätte behövs en bättre samordning på lokal nivå av planerin g och beställning av rehabiliterings- och andra arbetsförberedand e insatser. Både i individens och samhällets perspektiv är det lönsamt at t rehabilitera människor och stärka deras konkurrenskraft p å arbetsmarknaden. I många fall handlar det om personer som är aktuell a hos olika rehabiliteringsaktörer, vilket innebär att individerna vandra r mellan de olika aktörerna. Insatserna inom dessa områden måste därfö r samordnas i en större omfattning.
7.2.1. Den aktiva arbetsmarknadspolitikens framtida roll och inriktning
Erfarenheterna från 1990-talets omfattande arbetsmarknadspolitisk a insatser måste utnyttjas i den strategi som skall utformas för att nå målet att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Enligt regeringen s uppfattning bör den framtida arbetsmarknadspolitiken ha följand e inriktning.
- Förmedlingen av de lediga platserna är arbetsförmedlingens central a uppgift. Det första steget i en offensiv arbetsmarknadspolitik är att d e lediga
platserna snabbt blir tillsatta och att de arbetssökande snabbt kommer i arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
7.14
- Denna huvuduppgift skall understödjas genom insatser för att rusta den enskilde arbetssökanden för de arbeten som är eller blir lediga. Hä r spelar arbetsmarknadsutbildningen en viktig roll i nära samarbete me d det reguljära utbildningssystemet, näringslivets behov och de n yrkesinriktade rehabiliteringen.
- Den enskilde arbetslöse skall stå i centrum för insatserna. Målinriktade individuella handlingsplaner som tydliggör den arbetslöses oc h myndigheternas ansvar skall upprättas efter en viss tids arbetslöshet . Handlingsplanerna skall vara ett ömsesidigt kontrakt om hur målet, et t tillfälligt eller fast arbete, skall uppnås.
- När det inte finns arbeten på den reguljära arbetsmarknaden, lämplig a utbildningsinsatser inom det reguljära utbildningsväsendet eller ino m arbetsmarknadsutbildningen, skall arbetsmarknadspolitiken ha möjlighet att få till stånd särskilt anordnade sysselsättningsmöjligheter för at t förhindra att långtidsarbetslöshet uppstår.
- Arbetsmarknadspolitiken skall ha resurser för att hindra utslagning från arbetsmarknaden. Äldre arbetssökande som varit utanför den reguljär a arbetsmarknaden under lång tid skall erbjudas ett offentligt tillfällig t arbete.
- Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken skall utvecklas. Det ä r kommunen tillsammans med den lokala arbetsförmedlingen som ha r kunskap och kompetens om de lokala förutsättningarna och kompeten s för att hitta lösningar för den enskilde individen.
- En hållbar försäkring vid arbetslöshet skall skapas, som ger trygghe t vid omställning på arbetsmarknaden.
- Arbetsmarknadspolitiken skall medverka till och påskynd a förändringarna av vårt samhälle. Det gäller inte minst i jämställdhetsarbetet och i miljöarbetet. Arbetsmarknadspolitiken s medverkan på dessa två områden får inte begränsas till att omfatt a enskilda projekt. Jämställdhets- respektive miljöperspektivet skall g å som en röd tråd genom platsförmedlingen, i vägledningen, i rehabiliteringen och i de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. E n långsiktig strategi för hur den arbetsmarknadspolitiska
7.15
verksamheten kan bidra till det ekologiskt uthålliga samhället komme r att utarbetas av berörda myndigheter.
- De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall samordnas till si n utformning.
7.2.2. Övergripande mål för AMV
Regeringens bedömning: Målen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken och därmed de övergripande målen för
AMV under budgetåret 1997 skall vara att hålla nere vakanstiderna för lediga platser, minska långtidsarbetslösheten och motverka långa tider utan reguljärt arbete.
Skälen för regeringens bedömning: Arbetsmarknadspolitiken är en del av den ekonomiska politiken. De övergripande målen fö r arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken är därför desamma. Dessa mål är hög tillväxt, full sysselsättning, låg inflation , regional balans, en långsiktig hållbar utveckling och rättvis fördelning av de ekonomiska resurserna.
Regeringen anser i likhet med vad Arbetsmarknadspolitisk a kommittén gör i betänkandet Aktiv arbetsmarknadspolitik (SO U 1996:34), att arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att främj a tillväxt och sysselsättning genom att öka flexibiliteten p å arbetsmarknaden, bryta de obalanser som finns på olika delarbetsmarknader, motverka inflationsdrivande flaskhalsar, stärk a arbetskraftens kompetens och förebygga segregation och permanen t utslagning av personer från arbetslivet. Arbetsmarknadspolitiken skal l också bidra till trygghet för arbetstagarna vid omställningssituationer, så att de vågar och kan ta de steg som krävs för att utvecklas så att de ka n konkurrera om de lediga platser som finns. Det är arbetsförmedlingen s och arbetsmarknadsinstitutens uppgift att underlätta anpassningen p å arbetsmarknaden.
AMV:s insatser styrs av de mål, riktlinjer, regelsystem och finansiella förutsättningar för de arbetsmarknadspolitiska insatserna som ha r beslutats av regering och riksdag.
Hörnstenen i den svenska arbetsmarknadspolitiken är arbetslinjen . Den innebär att en arbetslös person, som inte kan få ett arbete, i först a hand skall erbjudas en utbildning eller en lämplig åtgärd. Under senar e år har arbetslinjen utvecklats till arbets- och kompetenslinjen.
Såväl AMV som samverkansparterna på arbetsmarknaden och blan d dessa kommunerna - som nedan föreslås få en mer aktiv del i genomförandet av arbetsmarknadspolitiken - skall ges tydliga mål oc h förutsättningar. De övergripande målen för AMV under budgetåret 1997 skall därför vara:
7.16
- att hålla nere vakanstiderna för lediga platser,
- att minska långtidsarbetslösheten,
- att motverka långa tider utan reguljärt arbete.
Dessa tre övergripande mål skall ses tillsammans med de mer generella riktlinjerna för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten som anges i förordningen (1988:1139) med instruktion för Arbetsmarknadsverket:
- att hävda arbetslinjen,
- att utforma verksamheten efter lokala förutsättningar och behov,
- att bidra till att målen om full sysselsättning samt utveckling oc h framsteg i samhället uppnås.
I förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten anges också fler generella riktlinjer för verksamheten, bland annat skall Arbetsmarknadsverket:
- se till att arbetssökande snabbt får ett arbete och att lediga platse r tillsätts snabbt,
- genom sysselsättningsfrämjande åtgärder påverka efterfrågan p å arbetskraft,
- verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor,
- ägna särskild uppmärksamhet åt åtgärder för att främja anställning a v äldre arbetstagare samt arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga.
Av dessa två förordningar framgår såväl det stabiliseringspolitiska so m det tillväxt- och fördelningspolitiska uppdrag som AMV har . Jämställdhetsuppdraget är också tydligt och måste gå som en röd tråd i genomförandet av det arbetsmarknadspolitiska uppdraget. Uppföljningar och analyser av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten måste allti d ske utifrån såväl tillväxt-, stabiliserings- som fördelningspolitisk a perspektiv som från ett jämställdhetsperspektiv.
Hålla vakanstiderna nere för lediga platser
AMV:s grundläggande uppgift är att med god kvalitet förmedl a arbetssökande till de lediga platserna. En väl fungerande platsförmedling leder till en flexiblare arbetsmarknad, vilket är en förutsättning för at t
7.17
uppnå de övergripande målen för den ekonomiska politiken. Kort a vakanstider motverkar inflationsdrivande flaskhalsar.
Kompetensen hos arbetskraften blir avgörande för att de ledig a platserna skall kunna tillsättas snabbt. Den utbildningssatsning so m tidigare har föreslagits av regeringen öppnar vägen för ett kraftig t kompetenslyft. Denna utbildning kompletteras av arbetsmarknadsutbildning som genom sin flexibilitet snabbt kan tillgodose angelägna behov på arbetsmarknaden och motverk a arbetskraftsbrist.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall stimulera till rörlighet på arbetsmarknaden. AMV skall ställa krav på aktivt arbetssökande oc h hjälpa de arbetssökande att ta de steg som krävs för att de skal l konkurrera om de lediga arbeten som finns.
Minska långtidsarbetslösheten
Arbetslinjen skall hävdas och utvecklas till en arbets- oc h kompetenslinje. Långa perioder av arbetslöshet med passivt kontantstöd skall motverkas.
Långtidsarbetslösheten har trots ambitiösa målsättningar inte kunna t bemästras. Sverige riskerar att dras in i samma utveckling som i många andra länder där långtidsarbetslösheten har permanentats på en hög nivå. Långtidsarbetslösa riskerar att slås ut från den reguljära arbetsmarknaden. Detta perspektiv är inte acceptabelt. Enligt regeringens uppfattning är det absolut nödvändigt att de långtidsarbetslösa får e n tydligare prioritering till åtgärder samtidigt som tillflödet av ny a långtidsarbetslösa förhindras.
Motverka långa tider utan reguljärt arbete
Det finns för närvarande en betydande rundgång mellan öppe n arbetslöshet och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De n sammanlagda tid en arbetslös är inskriven vid en arbetsförmedling måste göras så kort som möjligt. Den arbetslöse måste hela tiden vara aktiv i sitt arbetssökande och ges en sådan utbildning och erfarenhet att han/hon hela tiden är anställningsbar.
Genom att prioritera arbetsmarknadspolitiska åtgärder, so m underlättar för den arbetslöse att snabbt återgå till ett arbete på de n reguljära arbetsmarknaden, blir resultaten av insatserna bättre oc h medelsanvändningen effektiviseras. Medelsanvändningen skall med e n sådan prioritering kunna effektiviseras ytterligare. Genom en förbättra d uppföljning av kostnaderna för de enskilda åtgärderna kan statsmakterna få underlag för en effektivare styrning av arbetsmarknadspolitiken. Vi d beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder, anser regeringen, att det ä r viktigt att riskerna för konkurrenssnedvridningar oc h undanträngningseffekter alltid beaktas och kraftfullt motverkas.
7.18
De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska resurserna ino m AMV kommer även under nästa år att ge möjlighet för i genomsnitt 230 000 personer per månad att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De långtidsarbetslösa utgör den prioriterade gruppen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
7.2.3. AMV:s verksamhetsmål
I regleringsbrevet för budgetåret 1997 kommer regeringen att bryta ne d de övergripande målen för AMV i ett antal verksamhetsmål. Under budgetåret 1995/96 är antalet verksamhetsmål 13 stycken. Regeringen avser att för budgetåret 1997 se över verksamhetsmålen. Utgångspunkten är att minska antalet verksamhetsmål samtidigt som de skall vara enkla, tydliga och uppföljningsbara samt kunna ställas i relation till arbetsmarknadsutvecklingen.
Regeringen kommer att sätta tydligare mål för AMV:s verksamhe t och ställa krav på skärpt uppföljning i regleringsbrevet. Verksamhetsmålen och uppföljningen av dessa kommer också anpassas till att regeringen nu också föreslår ett ökat kommunalt ansvar i genomförandet av d e nationella arbetsmarknadspolitiska målen.
7.2.4. Större krav på uppföljning och utvärdering
Förutsättningen för en väl fungerande mål- och resultatstyrd organisa tion, är att det finns en omfattande styrnings-, uppföljnings- och utvärderingsverksamhet. I linje med detta är syftet med AMS och länsarbets nämndernas nya organisation att skapa bättre förutsättningar att arbet a med dessa frågor.
Regeringen avser att ytterligare utveckla de resultatbeskrivande måt ten och mätmetoderna. Måtten eller indikatorerna kommer att koppla s till verksamhetsmålen och fördelas på kvinnor och män samt på olik a delgrupper på arbetsmarknaden.
Utvärderingen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna sker i da g både av AMS och av andra myndigheter och forskare. Inom ramen fö r mål- och resultatstyrningen måste AMS även i fortsättningen ges förut sättningar att förse regeringen och riksdagen med faktaunderlag. Äve n för AMS inre styrning av det arbetsmarknadspolitiska uppdraget är detta betydelsefullt. I syfte att förse riksdag och regering med breda och kvalitativt goda beräkningsunderlag om effekterna av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör fler utvärderings- och forskningsuppdrag i framtiden läggas på fristående organisationer, myndigheter och universitet. E n bredare utvärdering är också angelägen när kommunerna får en allt större roll i genomförandet av den nationella arbetsmarknadspolitiken.
Regeringen avser att under Arbetsmarknadsdepartementet från oc h med den 1 januari 1997 inrätta ett nytt institut som får uppdrag att gör a
7.19
löpande utvärderingar inom arbetsmarknadspolitiken.
7.20
7.2.5. En stark offentlig arbetsförmedling
Ökade resurser till arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut
Regeringens förslag: Av medlen för konjunkturberoende arbets marknadspolitiska åtgärder får AMV under år 1997 använda högs t 600 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Vidare får AMV under år 1997 använda 20 miljoner kronor av medlen för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder för projekt i syfte att stimulera effektivare arbetsformer inom arbetsförmedlingen och arbetsmar knadsinstituten.
Skälen för regeringens förslag: Trycket på arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut kommer att fortsätta vara stort. Många arbets sökande är i behov av omfattande individuellt stöd från personal vi d arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Det gäller vägledningsarbetet och i arbetet med att motivera den enskilde till att satsa på en ut bildning. I dessa sammanhang efterfrågas ofta den kompetens som personalen på arbetsmarknadsinstituten har.
Regeringen kommer i följande avsnitt att markera vikten av individuella handlingsplaner. Dessa skall ha en god kvalitet och vara ett tydlig t kontrakt mellan den enskilde och samhället. Arbetsförmedlingar oc h arbetsmarknadsinstitut måste ges reella förutsättningar att höja ambi tionsnivån och kvaliteten i det individuella arbetet med de arbetssökan de. Individen skall stå i centrum.
Personalen på förmedlingar och institut kommer att ha en viktig roll i arbetet med att halvera den öppna arbetslösheten fram till år 2000. Såväl utländska som svenska studier visar att ökade personalresurser i arbete t med de lediga platserna och med de arbetssökande ger resultat (OEC D 1994, Jobs study). Den enskildes situation skall i första hand lösas p å den reguljära arbetsmarknaden. Om arbetsförmedlingen får möjlighet att arbeta mer med platsförmedling ökar chansen till en mer långsiktig lösning på den reguljära arbetsmarknaden för de arbetslösa.
Under budgetåret 1995/96 (18 månader) får 900 miljoner kronor, un der anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, användas för tillfällig a personalförstärkningar. Detta motsvarar 600 miljoner kronor på årsbasis. Regeringen har markerat att en stor del av dessa medel skall använda s vid arbetsförmedlingar i invandrartäta områden.
Regeringen föreslår att AMV även under år 1997 får använda högs t 600 miljoner kronor av medlen för konjunkturberoende arbetsmarknad spolitiska åtgärder för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Det är regeringens mening att en stor andel av dessa medel även under nästa budgetår bör användas för arbetet vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut i invandrartäta områden. Vidare föreslår regeringen att AMV under år 1997 får använda 2 0
miljoner kronor av medlen för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder för projekt i syfte att stimulera effektivare arbetsforme r och därmed skapa ytterligare utrymme för arbetsförmedlingens och ar betsmarknadsinstitutens arbete med individuella handlingsplaner.
AMV:s framtida organisation
Det generella besparingskravet på alla myndigheter på 11 procent gäller även för AMV. Regeringen föreslog i 1995 års budgetproposition inriktningen av besparingskravet på AMV. Med anledning av det svåra läge t på arbetsmarknaden bör merparten av besparingen ske först 1998. Besparingen på 307 miljoner kronor skall inte drabba arbetsförmedlingen, utan skall läggas på regional och central nivå. Totalt skall AMV:s förvalt ningsanslag minska med 410 miljoner kronor fram till år 1998, varav 103 miljoner kronor skall tas ut från Ami.
Med anledning av besparingskravet uppdrog regeringen i april 1995 åt AMS att komma med förslag till AMV:s framtida organisation. I uppdraget angav regeringen att AMS och länsarbetsnämnder skall effektivise ras.
I förslag till regeringen i januari 1996, och i senare dialog med Ar betsmarknadsdepartementet, har AMS redovisat konsekvenserna av att hela besparingen tas på AMS och länsarbetsnämndernas administratio n genom en samordning av administrationen. Kostnadsminskningen upp nås genom administrativa rationaliseringar och en samordning av verkets tjänsteproduktion. AMS föreslår att samtliga länsarbetsnämnder behålls.
Regeringen har i beslut den 30 maj 1996 uppdragit åt AMS att genomföra besparingar enligt den inriktning som AMS föreslagit. Regeringe n har därvid föreskrivit att besparingen inte får beröra arbetsförmedlingen.
Hänvisningar till S7-2-5
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 1
7.2.6. Utökad lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna
Regeringens förslag och bedömning: Majoriteten av ledamöterna i arbetsförmedlingsnämnden utses på förslag från kommunen. I nämnden skall finnas representanter för det lokala näringslivet oc h arbetstagarorganisationer. Det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den svenska arbetsmarknadspolitiken kännetecknas av samverkan mellan arbetsmarknadens parter. Arbetsmarknadspolitiken är sedan år 1947 et t statligt ansvarsområde, som har kunnat realiseras i nära samverka n mellan de lokala aktörerna. Kommunerna har alltid haft en betydelsefull roll i genomförandet av arbetsmarknadspolitiken. Kommunerna har haft en särskilt aktiv roll när det gäller genomförandet av olik a arbetsmarknadspolitiska program för utsatta grupper, till exempel arbetshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, program
för arbetssökande flyktingar och olika program för arbetslösa ungdomar.
Under 1990-talets första del har kommunerna, som en följd av de n höga arbetslösheten kombinerat med en hög flyktinginvandring oc h ökade ambitioner på rehabiliteringsområdet från statsmakternas sida, fått en allt mer krävande roll i genomförandet av den aktiv a arbetsmarknadspolitiken. Trots att staten har avsatt allt större anslag via arbetsmarknadspolitiska program och finansieringen av kontantstöde n vid arbetslöshet, har kommunernas kostnader för olika insatser fö r arbetslösa ökat i snabb takt. Kommunerna får ofta ta ansvar för d e arbetssökande som har svårast att få ett reguljärt arbete.
Kommunernas stora intresse och engagemang i arbetsmarknadsfrågor framgår bland annat av det stora antal kommuner som anmält intresse för att delta i regeringens försök med utökad lokal samverkan (prop . 1995/96:148). Regeringen har erbjudit 40 kommuner möjlighet at t förhandla om att delta i försöken, under förutsättning av att de uppfyller vissa grundläggande villkor, vilka uttrycks i prop. 1995/96:148 , däribland att verksamheten följer de nationella arbetsmarknadspolitisk a målen.
Regeringen delar Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning , att en statlig dimensionerad och styrd arbetsmarknadspolitik i när a samverkan med lokal kompetens, leder till bättre lösningar för d e enskilda individerna. I den del av arbetsmarknadspolitiken som består av att genomföra olika arbetsmarknadspolitiska program för grupper me d långa arbetslöshetstider eller grupper med särskilda behov a v yrkesinriktad rehabilitering behöver alla aktörers kompetens, resurse r och möjligheter utnyttjas. I nästan alla kommuner pågår olik a samverkansprojekt av mer allmän karaktär eller riktade mot olik a målgrupper. Inte minst på rehabiliteringsområdet är de lokal a samverkansformerna många och olika utformade.
Ute i landet går utvecklingen mot ett ökat kommunalt inflytande i arbetsförmedlingsnämnden. AMS har gjort en snabbenkät som visar at t av de 18 län, som är helt klara med sammansättningen i sin a arbetsförmedlingsnämnder, så har hälften en kommunrepresentant som ordförande. Regeringen anser att det är angeläget att ta till vara det stora intresse och engagemang som kommunerna har i arbetsmarknadsfrågor.
Kommunernas och arbetsförmedlingarnas samarbete behöve r intensifieras och förtydligas. Av nu gällande instruktion fö r Arbetsmarknadsverket framgår att länsarbetsnämnden har de arbetsförmedlingsnämnder som länsarbetsnämnden bestämmer. Regeringen föreslår att instruktionen ändras så att det av denna framgår att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun . Ordföranden samt en majoritet av ledamöterna i nämnden skall allti d utses efter förslag av kommunen, vilket innebär att kommunen får et t avgörande inflytande över nämndens verksamhet. I nämnden skall också finnas representanter för det lokala näringslivet oc h arbetstagarorganisationer.
Regeringen utgår ifrån att länsarbetsnämndernas styrelser ser e n
tillgång i de möjligheter som en utökad delegering til l arbetsförmedlingsnämnderna kan ge i genomförandet av verksamheten. Ett utökat ansvar för arbetsförmedlingsnämnderna ökar påtaglig t förutsättningarna för en lokal anpassning av verksamheten. Regeringe n avser att göra översyn i denna riktning i instruktionen fö r Arbetsmarknadsverket.
Ett delat ansvar mellan staten och kommunerna för genomförandet av de nationella arbetsmarknadspolitiska målen ställer ytterligare krav p å styrningen och uppföljningen av arbetsmarknadspolitiken.
Det är angeläget att olika former av lokal samverkan stimuleras i syfte att ta tillvara på idéer och på ett mer effektivt sätt utnyttja resurserna och därmed förbättra resultaten. Inte minst det stora antalet projekt ino m Europeiska socialfondens mål 3-område syftar till att utifrån lokal niv å utveckla bra modeller för att förbättra situationen för utsatta grupper. Det är samtidigt angeläget att arbetsförmedlingsnämnderna också ser d e möjligheter som finns för en del arbetssökande utanför den egn a hemorten. Det gäller såväl i platsförmedlingen som i vissa utbildningar.
Hänvisningar till S7-2-6
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 1
7.2.7. En samordning av regler ger större utrymme för individuella lösningar
Ett aktivitetsstöd
Regeringens förslag och bedömning: En arbetslös som deltar i en av arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut erbjuden aktivitet får ett aktivitetsstöd. Aktivitetsstödet lämnas i form av utbildningsbidrag .
Ersättning lämnas med samma belopp som den arbetslöse skulle ha fått från arbetslöshetskassa respektive KAS dock lägst 230 kronor . Ett beslut om aktivitetsstöd får i normalfallet omfatta högst se x månader. Reglerna om aktivitetsstöd samlas i en förordning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Sedan mitten av 1980talet har regeringen eftersträvat att styra verksamheten inom AM V genom krav på mål- och resultatuppfyllelse i stället för geno m regelstyrning. Medlen för verksamheten har slagits samman till allt färre anslag och ekonomiska restriktioner har slopats i betydande omfattning.
Den 1 juli 1995 togs ett ytterligare steg i denna riktning genom att flera praktikåtgärder slogs ihop till en åtgärd, arbetsplatsintroduktion (API) . Detta har sammantaget lett till en ökande decentralisering och en me r resultatinriktad verksamhet på alla nivåer samt till en förbättra d uppföljning vad gäller både resultaten och ekonomin.
Den Arbetsmarknadspolitiska kommittén framhåller i sit t slutbetänkande Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34), i likhet med vad AMS för fram i sin anslagsframställning för budgetåret 1997, at t regelförenklingar och färre åtgärder är ett verksamt medel att uppnå e n större effektivitet inom arbetsförmedlingen.
De statliga bidrag som lämnas vid arbetsmarknadspolitiska åtgärde r har huvudsakligen två former: dels individinriktade bidrag som lämna s direkt till arbetslösa som deltar i en viss aktivitet, dels bidrag so m lämnas för del av lönekostnader till en arbetsgivare som anställer e n arbetslös som anvisas av arbetsförmedlingen. Vidare finns vissa bidra g av mindre omfattning som lämnas till såväl arbetslösa som arbetsgivare och andra som utan att vara arbetsgivare står som anordnare a v
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Bidragen till de enskilda lämnas i form av utbildningsbidrag vid bland annat arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduktion (API) , deltagande i datortek och arbetslivsutveckling (ALU). Merparten a v dessa bidragsformer är reglerade i egna lagar eller förordningar, trots att de huvudsakliga bestämmelserna är gemensamma för dem alla.
Nu bör ett ytterligare steg mot en regelförenkling tas genom att sl å ihop reglerna för ersättning vid de individinriktade åtgärderna till e n stödform; aktivitetsstöd. Flera åtgärder av stor omfattning ger rätt til l utbildningsbidrag, såsom arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling och datortek med i princip samma individinriktade ersättning. Reglern a för den individinriktade ersättningen vid såväl API som de sistnämnd a åtgärderna bör enligt regeringens mening kunna sammanföras till e n enhetlig form av ersättning.
Denna ersättning, aktivitetsstöd, bör på samma sätt som i dag lämnas i form av utbildningsbidrag till den som deltar i en aktivitet som anvisas av arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet. Aktiviteten kan utifrå n arbetsförmedlingarnas/arbetsmarknadsinstitutens bedömning ha formen av arbetsmarknadsutbildning, praktik, arbetslivsutveckling och starta eget med mera.
Gemensamt för aktivitetsstödet vid olika former av åtgärder, bör vara att stödet normalt bara skall få lämnas under en begränsad tidsperiod . Denna bör enligt regeringens mening vara högst sex månader. Det bö r emellertid finnas en möjlighet att förlänga denna tidsperiod i vissa fall . Det gäller i klart uttalade sammanhang för starta-eget oc h arbetsmarknadsutbildning.
Sedan länge finns en stark koppling mellan arbetslöshetsersättnin g och utbildningsbidrag. När den som är berättigad til l arbetslöshetsersättning deltar i en arbetsmarknadsutbildning eller e n arbetsmarknadspolitisk åtgärd för vilken utbildningsbidrag lämnas få r den arbetslöse åtminstone samma belopp som han eller hon skulle ha fått från arbetslöshetskassa respektive det kontanta arbetsmarknadsstödet . Regeringen föreslår att utbildningsbidraget lämnas med det belopp so m den arbetslöse är berättigad till från arbetslöshetskassa eller KAS. Någon uppräkning av dagpenningbeloppet skall således inte göras. Teknike n kommer därmed i detta avseende att likna det som för närvarande gäller vid arbetslivsutveckling (ALU). Det lägsta utbildningsbidrag so m lämnas skall dock vara KAS-beloppet, 230 kronor per dag, med de n reduktion som kan ske på grund av andra förmåner. Regeringen beräknar att denna regelförändring leder till en besparing motsvarande 18 9 miljoner kronor för budgetåret 1997.
Reglerna om utbildningsbidrag finns huvudsakligen i förordninge n (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning. Regeringen avser att om riksdagen godkänner vad som har föreslagits om aktivitetsstöd i form av utbildningsbidrag sammanföra reglerna i en förordning om aktivitetsstöd att gälla från och med den 1 januari 1997.
7.2.8. Hög omfattning på de arbetsmarknadspolitiska programmen för att rusta den enskilde och motverka passivitet
Regeringens bedömning: Under budgetåret 1997 bör minst 230 000 personer i genomsnitt per månad få utbildning elle r sysselsättning genom konjunkturberoende arbetsmarknadspolitisk a åtgärder.
Skälen för regeringens bedömning: I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 ålades AMV att i genomsnitt sysselsätta 240 000 personer pe r månad i olika konjunkturberoende åtgärder. Detta krav har sedermer a justerats ned först till 238 000 personer och senare till 215 000 personer.
Den första justeringen gjordes i samband med riksdagens beslut att 32 5 miljoner kronor av de tilldelade medlen under tionde huvudtiteln s reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle användas till lönebidragsanställningar (bet. 1995/96:AU4, rskr. 1995/96:61).
Omfattningen för samtliga konjunkturberoende åtgärder blev knapp t 180 000 personer i genomsnitt per månad under andra halvåret 1995 . Detta berodde bland annat på att flera av de omfattningsmässigt viktig a åtgärderna ändrades vid ingången av budgetåret. Vidare kom avtale n med kommunerna gällande uppföljningsansvaret för de yngst a ungdomarna att omfatta betydligt färre personer än vad riksdag oc h regering räknat med och datorteken innebar att en helt ny verksamhet i samverkan med kommunerna skulle byggas upp. Under våren 1996 ha r dock omfattningen ökat kraftigt, men regeringen beräknar at t genomsnittet för budgetåret däremot inte blir högre än 215 000 personer. Mot denna bakgrund har regeringen den 11 april 1996 beslutat att 2, 7 miljarder kronor av de tilldelade medlen för konjunkturberoend e arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall föras bort från nämnda anslag , samtidigt som kravet på omfattning reducerades med ytterligare 23 00 0 personer.
Behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är stort även år 1997 . Mot bakgrund av bland annat regeringens mål att till år 2000 halvera den öppna arbetslösheten, är det av största vikt att arbetskraftens rörlighe t och flexibilitet förstärks. De arbetslösa måste ges ökade möjligheter at t erhålla relevanta kunskaper genom utbildning och praktik. Detta leder till kortare sök- och vakanstider på den reguljära arbetsmarknaden oc h därmed att inflationsdrivande flaskhalsar kan undvikas. Utöve r platsförmedling blir därför den viktigaste uppgiften för AMV att minska antalet långtidsarbetslösa och arbetssökande med långa inskrivningstider och därmed motverka att stora delar av arbetskraften fastnar i passivitet och bidragsberoende. Detta förutsätter en god tillgång på lämplig a åtgärder.
Mot denna bakgrund gör regeringen den bedömningen att AMV inom de utgiftsramar som regeringen i vårpropositionen (prop. 1995/96:150 ) beräknat för utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshe t
och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv under budgetåret 1997 kan n å 230 000 personer i genomsnitt per månad i konjunkturberoend e arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom effektivsering av användningen av åtgärderna skall 85 miljoner kronor sparas unde r budgetåret 1997.
Det mer exakta medelsbehovet för dessa åtgärder och fördelningen av medlen på anslag redovisas i budgetpropositionen för budgetåret 1997.
7.3. Den enskilde individen i centrum
7.3.1. Den individuella handlingsplanen
Regeringens bedömning: Individuella handlingsplaner i form av kontrakt upprättas mellan arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitu t och den arbetssökande.
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Individuella och starkt målinriktade handlingsplaner skall vara ett centralt hjälpmedel för att nå fram till tillfällig eller fast anställning. Den sökande skall ha ett tydlig t definierat ansvar för att så långt det är möjligt och rimligt själv ta it u med och reda upp sin situation.
Remissinstanserna: AMS delar kommitténs uppfattning om individuella handlingsplaner men betonar vikten av fortlöpande individuella kontakter mellan den arbetssökande och arbetsförmedlaren. Det är enligt AMS inte realistiskt att med dagens resurser genomföra ingåend e uppföljningskontakter med varje arbetssökande varje månad. AM S framhåller också att en seriös handlingsplan kan säkerställa för varj e sökande att man når det bästa resultat som är möjligt i den rådand e situationen, men att inga handlingsplaner, hur ingående de än är, på et t avgörande sätt kan förhindra arbetslöshet som beror på att den samlad e efterfrågan är otillräcklig.
LO menar att ett ökat användande av individuella handlingsplaner ä r lovvärt, dock blir förslaget meningslöst om inte förmedlingen få r tillräckliga personalresurser. Arbetslivsinstitutet menar att förslaget om individuella handlingsplaner är bra under förutsättning att man anpassar ambitionsnivån till resurserna. Vidare menar Arbetslivsinstitutet att samverkan mellan myndigheter och inte minst företag och förvaltningar på den lokala arbetsmarknaden utvecklas. Även TCO menar att en mer individualiserad arbetsförmedling kräver förstärkta resurser. SAF ser den individuella handlingsplanen som ett kontrakt mellan den arbetslöse och förmedlingen. Ett kontraktsbrott bör leda till utförsäkring.
Skälen för regeringens bedömning: Arbetsförmedlingen skall verka för en snabb återgång från arbetslöshet till nytt arbete. Därför bör också
utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ge utrymme för och starkare stimulera den arbetslöse till mer målinriktade aktiviteter för att finna arbete. Den som är arbetslös måste ställas inför ett tydligt krav på att ta ett klart ansvar för sin situation och aktivt och målmedvete t arbeta för att få en anställning.
Ett centralt hjälpmedel för att nå fram till en tillfällig eller fas t anställning är individuella och målinriktade handlingsplaner . Handlingsplaner som arbetsmetod har länge använts främst inom de n yrkesinriktade rehabiliteringen men också delvis av arbetsförmedlingen. Av AMS senaste servicemätning framgår det att i februari 1996 ansåg 38 procent av de arbetssökande som skrevs in på förmedlingen höste n 1995, att de har en handlingsplan. Dock menar regeringen att ambitionen måste höjas betydligt när det gäller användandet av handlingsplaner fö r arbetssökande som varit utanför den reguljära arbetsmarknaden unde r lång tid.
Betoningen av individuella handlingsplaner innebär att den enskildes ansvar för att på egen hand ordna ny sysselsättning blir tydligare. De n sökande skall ha ett tydligt definierat ansvar för att så långt som möjligt och rimligt själv ta itu med att reda upp sin situation. Stödinsatserna från berörda myndigheter måste inriktas mot dem som allra bäst behöve r stöd.
Det är viktigt att betona att inom ramen för den bortre gränsen för rätt till arbetslöshetsersättning, är det av yttersta vikt att individuell a handlingsplaner upprättas i god tid för att inte den arbetssökande skall bli utförsäkrad. Regeringen kommer föreskriva att AMS kontinuerligt följer upp att alla som riskerar långtidsarbetslöshet, har en handlingsplan.
Handlingsplanen skall i första hand syfta till att tydliggöra vilk a åtgärder och vilka kontakter arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet och andra samverkande myndigheter/aktörer respektive de n arbetssökande, skall använda för att den arbetssökande så snabbt so m möjligt skall komma i arbete. Handlingsplanen skall inriktas på at t motverka långtidsarbetslöshet, rundgång och utförsäkring. Dessutom ges i den individuella handlingsplanen möjlighet att lyfta in et t jämställdhetsperspektiv. Både kvinnor och män som blivit arbetslösa, då deras yrken förändrats på grund av omställningar på arbetsmarknaden , får ytterligare möjligheter att genom vägledningsinsatser inom ramen för handlingsplanen, byta yrke.
Handlingsplanen skall utarbetas i samspel mellan arbets-förmed ling/arbetsmarknadsinstitut och den arbetssökande, och skall ses som ett kontrakt dem emellan. Detta kontrakt skall dokumenteras och de n arbetssökande skall ha en kopia på kontraktet. Därigenom får båda parter på ett tydligare sätt bekräftelse på de åtaganden som respektive part har. Kvaliteten i handlingsplanen bör på detta sätt kunna säkerställas.
Som ett led i utformningen av den individuella handlingsplanen bö r också hjälp från andra aktörer kunna inhämtas. Detta blir särskilt tydligt då frågor om utbildning aktualiseras, inte minst i samband med de n massiva utbildningssatsning regeringen nu föreslår. Individuell a studieplaner bör ingå som en del av handlingsplanen för de arbetslös a s o m s a k n a r g y m n a s i e u t b i l d n i n g .
7.29
Arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet måste ytterligare utveckla nya samverkansformer med kommunernas studie- och yrkesvägledningar så att den sammanlagda kompetensen kommer den arbetssökande till del. Man bör också beakta de möjligheter som finns inom EU:s olik a utbildningsprogram inom socialfonden och samarbeta med aktörern a inom detta område.
Vid upprättande av individuella handlingsplaner fö r arbetshandikappade och för personer i rehabilitering bör även hä r samarbetet med andra aktörer som till exempel försäkringskassan oc h representanter från sjukvården avspegla sig.
Regeringen menar att en ambitionshöjning måste ske i arbetet me d individuella handlingsplaner. Regeringen föreslår därför at t Arbetsmarknadsverket tilldelas resurser så att verket i form av ett projekt under år 1997 som kan utveckla de arbetsformer som är mest rationell a för arbetet med handlingsplanerna. För att uppnå en hög kvalitet och för att säkerställa att handlingsplaner genomförs, kommer regeringen at t särskilt följa AMS arbete med uppföljningen av handlingsplanerna fö r dem som har långa inskrivningstider vi d arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet.
Alla behöver inte omfattas av en individuell handlingsplan. Det ä r arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet som har kompetens att avgöra vilka grupper eller individer som skall omfattas a v handlingsplanen samt när den skall upprättas. Dock skall all a långtidsarbetslösa ha en handlingsplan.
Arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet måste tydligt markera att handlingsplanen är till för att följas. Det är mycket viktigt att båd e individen och arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet lever upp till den individuella handlingsplanen. Utformningen måste vara så konkre t och tydlig att en ovilja att följa ett åtagande inom ramen fö r handlingsplanen bör, inom ramen för de regler som gäller på området , leda till en klar och tydlig reaktion från förmedlingens sida. Exempelvis skall ett avvisande av ett erbjudande om en arbetsmarknadspolitis k åtgärd, enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring eller lagen om kontan t arbetsmarknadsstöd, kunna leda till avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning.
7.3.2. Platsförmedlingen - arbetsförmedlingens grundläggande uppgift
Regeringens bedömning: Ett mer aktivt samarbete med arbetsmarknadens parter och utökade företagskontakter särskilt med de mindre företagen är en förutsättning för att effektiviser a arbetsförmedlingsverksamheten.
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Den offentliga
7.30
arbetsförmedlingen skall även i framtiden vara anslagsfinansierad , heltäckande och avgiftsfri. Det har högsta prioritet för arbetsförmedlingen att få tillgång till lediga jobb och att medverka till att vakanstiderna hålls korta. Detta gäller även för tillfälliga jobb . Kommittén menar fortsättningsvis att utvecklingen i riktningen mot e n mer aktiv och individinriktad förmedling måste vidareutvecklas. Det ä r vidare viktigt att förmedlingen utvecklar kontakterna med småföretagen och att förmedlingen använder urvalsservicen till arbetsgivare me d varsamhet.
Remissinstanserna: AMS delar kommitténs uppfattning att den offentliga arbetsförmedlingen har en grundläggande roll i arbetsmarknadspolitiken. Det är dock avgörande att den offentliga förmedlingen har personella, ekonomiska och tekniska resurser so m svarar mot de uppdrag som den åläggs. AMS delar även kommittén s uppfattning att det är av högsta prioritet att arbetsförmedlingen få r tillgång till lediga jobb. Dock har AMS noterat att arbetsgivare i tilltagande utsträckning tycks bygga upp egna pooler av arbetssökand e som regelbundet rycker in på kortare vikariat. Dessa platser anmäl s troligen aldrig till arbetsförmedlingen. TCO vill understryka kommitténs ställningstagande att den offentliga arbetsförmedlingen även i framtiden måste vara anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri. TCO dela r även kommitténs uppfattning om att urvalsservice till arbetsgivare måste användas med varsamhet. Det är viktigt att slå vakt om at t arbetsförmedlingen ska vara neutral i förhållandet mellan arbetssökande och arbetsgivare, fortsätter TCO. SAF menar att arbetsförmedlingen har en nyckelroll i arbetsmarknadspolitiken och att det är viktigt att ge arbetsförmedlinge n stor frihet vid val av åtgärder. Dock förutsätter en sådan frihet e n tydligare resultatstyrning med en kraftfull uppföljning och utvärdering av arbetsmarknadspolitiken. SAF anför vidare att arbetsmarknadspolitike n i dag inte har någon opartisk utvärdering utan utvärderas i huvudsak a v partsammansatta organ såsom EFA eller av AMS själv. LO menar att en ökad samverkan med arbetsmarknadens parter bör betonas tydligare . En sådan samverkan, menar LO, ökar effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken. Den utökade samverkan mellan AMS, LO ,
TCO och SACO som inletts, bör utvecklas ytterligare och ocks å involvera arbetsgivarna.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen menar att den offentliga förmedlingen även i framtiden skall vara anslagsfinansierad , heltäckande och avgiftsfri. Arbetsförmedlingens platsförmedlingsservice är en av hörnstenarna i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är a v stor vikt att alla får information om lediga platser, och om behov finns , tillgång till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Den inriktning regeringen har lagt fast och som strävar mot att halvera den öppna arbetslösheten fram till år 2000 kräver nu en ytterligar e
7.31
effektivisering av förmedlingsverksamheten. Arbetsförmedlingen kan nu få utökat utrymme att arbeta med platsförmedling genom att d e arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samordnas och kommunernas roll i genomförandet tydliggörs.
Kunden i centrum
Arbetsförmedlingens kunder består av arbetssökande och arbetsgivare . För att förmedlingsverksamheten skall skötas så effektivt som möjligt är det av väsenlig vikt att förtroendet till arbetsförmedlingen är stort. Därför föreslår regeringen att den individualiserade servicen skall öka. Dett a kommer inte minst att visas i den individuella handlingsplanen som alla arbetssökande, som är långtidsarbetslösa eller som riskerar bli, de t kommer att ha. I denna handlingsplan kommer den arbetssökanden s tidigare utbildning och erfarenhet att vara i centrum när den arbetslös e skall komma tillbaka till arbetsmarknaden.
Ett mer aktivt samarbete med arbetsmarknadens parter och e n utveckling av kontakterna med företagen menar regeringen är nödvändigt för att sänka arbetslösheten. Det är genom att målmedvetet bearbeta och bygga upp goda relationer med arbetsgivare som arbetsförmedlingen får del av de lediga platserna. Genom goda relationer med arbetsgivare kan också arbetsförmedlingen lättare medverka till utveckling av och en ökad tillväxt inom näringslivet. Arbetsförmedlingen måste ges förutsättningar att komma in tidigt i företagens rekryteringsarbete. Därigenom ge s arbetsförmedlingen möjlighet att anpassa arbetsmarknadsutbildninge n till företagens behov och kan därmed tidigare påverka inriktningen a v företagens rekrytering. Arbetsförmedlingens möjligheter att fullgöra sitt uppdrag inom tillväxt- såväl som inom fördelningspolitiken ökar därmed.
Under lågkonjunkturen har arbetsförmedlingens marknadsandel av de lediga platserna sjunkit, bland annat på grund av att många arbetsgivare återanställt tidigare uppsagd personal. Regeringen ser det so m nödvändigt att arbetsförmedlingens marknadsandel av de lediga platserna ökar.
Förmedlingens arbetsmetoder måste ständigt anpassas til l förändringarna på arbetsmarknaden. Regeringen har med tillfredsställelse noterat att inriktningen mot bransch och yrkesförmedlingar runt om i landet fått stort genomslag. Detta skapar förutsättningar för en alltme r professionell förmedling och utvecklar förtroendet mella n arbetsförmedlingen, den arbetssökande och arbetsgivaren. Bransch- och yrkesförmedlingar ökar också intresset hos så kallade ombytessökande , det vill säga personer som av olika skäl funderar på att byta arbete. Fler ombytessökande hos arbetsförmedlingen ger möjlighet för förmedlingen att också komma åt fler "ingångsjobb", det vill säga de anställningar som blir lediga när den ombytessökande får ett nytt arbete.
AMV har kontinuerligt arbetat med att utveckla servicen til l arbetssökande och till arbetsgivare. Ett instrument i detta arbete är s å kallade servicemätningar. Regeringen anser det angeläget att denna form
7.32
av servicemätningar fortsätter att utvecklas i syfte att ytterligare anpassa och effektivisera servicen.
7.3.3. Rusta den enskilde för framtidens arbetsmarknad
Arbetsmarknadsutbildningens inriktning
Arbetsmarknadsutbildning har sedan slutet av 1950-talet haft en centra l roll i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Den är en p å arbetsmarknadspolitiska grunder prioriterad vuxenutbildning som rikta r sig till den som är arbetslös eller som riskerar att bli det. Den är vidar e en omställningsutbildning för dem som behöver förnya sina kunskape r för att kunna fortsätta att arbeta inom sina yrkesområden eller för de m som behöver ny yrkesutbildning för att byta yrkesområde.
Arbetsmarknadsutbildningen skall främja ekonomisk tillväxt genom att tillgodose behovet av yrkesutbildad arbetskraft och motverka flask halsproblem. Den har även fördelningspolitiska uppgifter genom at t stödja de personer som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden och stabiliseringspolitiska genom att omfattningen varierar me d konjunkturläget.
Regeringens bedömning: Utbildning som erbjuds arbetssökande som arbetsmarknadsutbildning skall vara anpassad till den sökandes behov och förutsättningar samt till kraven på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Arbetsmarknadsutbildningen skall vara individualiserad och anpassad till individen s förutsättningar samt till efterfrågan på kompetens på arbetsmarknade n och ingå i en upprättad handlingsplan. Den skall vidare vara inriktad mot att möta morgondagens krav.
Skälen för regeringens bedömning: Kunskaps- och kompetenskraven för framtidens yrken kommer att skilja sig från dagens krav. Enlig t regeringens uppfattning måste arbetsmarknadsutbildningen därför var a mer flexibel och inriktad mot att ta till vara den enskildes förutsättningar och att möta morgondagens efterfrågan på kompetens. Detta ställer all t större krav på utbildningsanordnarna som måste ha en beredskap at t utveckla utbildningar inom branscher som förväntas öka under d e kommande åren. Det gäller till exempel för miljöområdet.
Den arbetsmarknadspolitiska profilen markeras av att utbildningsvalet måste ske inom bestämda ramar, som syftar till att leda till ett arbete . Arbetsmarknadsmässiga hänsyn skall väga tyngre än de rent utbildningsmässiga. Inriktningen på utbildningen skall alltid prövas a v arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet från utgångspunkten att
utbildningen skall stärka den enskildes möjligheter att komma tillbaka i arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Denna avvägning mellan val av arbetsmarknadsutbildning och reguljär utbildning bör ske inom ramen för den individuella handlingsplan som arbetsförmedlingen / arbetsmarknadsinstitutet arbetar fram i samråd med den arbetssökande.
Arbetsmarknadsutbildning är ett viktigt instrument för att göra det möjligt för invandrare att komma in på den svenska arbetsmarknaden . Utbildningen kan också bidraga till att den arbetslöse erhåller e n förvärvskompetens av värde vid en eventuell frivillig återvandring.
Arbetsmarknadsutbildning skall också kunna användas för att kursdeltagarna skall få möjlighet att utveckla egna affärsidéer i syfte att starta egna företag eller kooperativ. Arbetsmarknadsutbildning kan även användas för att nya utbildningar skall kunna växa fram. Detta gäller till exempel för miljöinformatörsutbildning. Regeringen kommer på olik a sätt stimulera till att sådana initiativ tas. Regeringen kommer ocks å överväga vilka utbildningar som skall kunna vara öppna för e n förmånligare studiefinansiering. Enligt nuvarande system kan studier upp till 40 poäng inom högskolan beviljas som arbetsmarknadsutbildning.
Den arbetslivserfarenhet som den arbetslöse har bör tas till vara vi d planering av arbetsmarknadsutbildningen. Den praktiska erfarenhete n spelar ofta en avgörande roll när arbeten tillsätts. Arbetsmarknadsutbildning kombinerad med praktik är ett effektivt hjälpmedel att slussa arbetslösa tillbaka i arbete. De n arbetslivserfarenhet många yngre saknar kan delvis kompenseras me d praktik. Praktikperioder varvade med teoretiska inslag bör få ett änn u större utrymme i arbetsmarknadsutbildningen. Sådan utbildning bö r upphandlas från ordinarie utbildningsanordnare eller från företag. I princip skulle denna form av arbetsmarknadsutbildning kunna bli e n slags lärlingsutbildning för dem som fyllt 20 år. Arbetsmarknadsutbildning med inslag av både teori och praktik bedömer regeringen vara en framkomlig väg för att stärka vissa grupper. Här ges även möjlighet för företagen att anpassa utbildningens innehåll utifrå n sina behov. Arbetsförmedling/ arbetsmarknadsinstitut och kommune n bör kunna svara för att utbildningen får en regional och en bredar e arbetsmarknadsanpassad profil.
De arbetssökande, som omfattas av en individuell handlingsplan oc h där arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut och den arbetssökande ä r överens om att utbildning är den effektivaste vägen till nytt arbete, bö r kunna erbjudas en utbildningsplats antingen inom ramen fö r arbetsmarknadsutbildning eller erbjudas utbildning inom det reguljär a utbildningsväsendet. Arbetslösa personer kommer att prioriteras ino m ramen för den extra utbildningssatsning som kommunerna skall ansvara för. Om den arbetssökande missköter sin del av överenskommelsen i handlingsplanen bör enligt regeringens uppfattning den arbetssökande s rätt till arbetslöshetsersättning kunna ifrågasättas.
Det är viktigt att utbildningen håller en hög kvalitet och är anpassa d till efterfrågan på arbetsmarknaden. Ett utökat samarbete me d kommunerna samt med de lokala arbetsmarknadsparterna bör utgör a grunden för val av inriktning för arbetsmarknadsutbildningen .
Kunskaperna om nuvarande och framtida kompetensbehov på den lokala arbetsmarknaden finns där. Det är också utifrån det lokala perspektive t som behovet av kompetens inom framtidens arbete som till exempel . inom det miljötekniska området kan identifieras.
Regeringen avser att inom ramen för upphandlad arbetsmarknadsutbildning göra en besparing motsvarande 300 miljone r kronor budgetåret 1997 som delfinansiering av utbildningssatsningen.
Exportsäljarutbildning
Regeringen gör bedömningen att vissa begränsade insatser inom rame n för Exportrådets verksamhet kan leda till betydelsefulla positiva effekter på tillväxt och sysselsättning. Detta kan ske geno m exportsäljarutbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildning. Int e minst invandrare med språkkunskaper och annan kompetens som ka n vara av intresse för exportmarknaden bör i många fall vara en lämpli g målgrupp för en sådan utbildning. Exportrådet drev under åren 1993 -1995 projektet Team Export, en exportsäljarutbildning i samarbete me d AMS. Resultatet av denna arbetsmarknadsutbildning var att mer än 7 0 procent av deltagarna fick arbete efteråt. Regeringen avser att i regleringsbrevet för AMV för budgetåret 1997 ge AMS möjligheten at t inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen särskilt upphandla såda n utbildning.
Möjligheter till reguljär utbildning inom arbetsmarknadsutbildning för vissa grupper
Regeringens förslag: Arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut skall vid behov kunna erbjuda utomnordiska medborgare som vari t arbetslösa och inskrivna vid arbetsförmedlingen i två år eller längre samt arbetslösa arbetshandikappade möjlighet att studera p å grundskole- och gymnasienivå inom det reguljära utbildningsväsendet inom ramen för arbetsmarknadsutbildning.
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Det skall vara möjligt att studera inom det reguljära utbildningsväsendet inom ramen fö r arbetsmarknadsutbildning.
Remissinstanserna: Handikappsombudsmannen menar att utbildningsfrågorna är en avgörande faktor för funktionshindrades möjlighet att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Riksförsäkringsverket anför att invandrarnas särskilda svårigheter på arbetsmarknaden ses även i försäkringskassornas arbete med rehabilitering av sjukskrivna, såvä l anställda som arbetslösa. Speciella riktade insatser ino m arbetsmarknadsområdet skulle kunna undanröja vissa av de hinder so m finns särskilt för denna grupp. AMS vill understryka det fortsatt stora behovet av särskilt anpassade lösningar som kan kompensera d e utomnordiska invandrarna för deras svåra situation på arbetsmarknaden.
Skälen för regeringens förslag: Det är väsentligt att göra en klar
7.36
distinktion mellan arbetsmarknadsutbildning motiverad a v arbetsmarknadsskäl och reguljär utbildning. Regeringens uppfattning ä r att arbetsmarknadsutbildningen skall ha en klar yrkesinriktning so m syftar till leda till ett arbete. Allmän behörighetsgivande utbildning oc h yrkesinriktad utbildning skall i princip bedrivas inom ramen för de t reguljära skolsystemet.
Den föreslagna utbildningssatsningen på 130 000 utbildningsplatse r utgör ett kraftigt bidrag i kampen mot arbetslösheten. Arbetslösa som är i behov av en gymnasie- eller högskoleutbildning kommer att ge s möjlighet att ta del av dessa utbildningsplatser. Arbetsmarknadsutbildningen kan således i större utsträckning renodlas mot omställningsutbildning.
Arbetshandikappades utbildningsbakgrund skiljer sig väsentligt frå n övriga arbetssökande. Av de inskrivna på arbetsförmed lingarna/arbetsmarknadsinstituten under oktober månad 1995 hade endast 45 procent av gruppen arbetshandikappade en högre utbildning än grundskola, medan för samtliga arbetssökande under samma tid hade 70 procent en högre utbildningsbakrund än grundskola. En jämförelsevi s stor andel av utomnordiska medborgare har endast förgymnasia l utbildning. Till exempel har endast hälften av arbetsssökande från Asien och Afrika en utbildning motsvarande grundskoleutbildning. Detta ä r också en av förklaringarna till den höga arbetslöshetsnivån blan d utomnordiska medborgare.
För vissa grupper såsom invandrare och arbetshandikappde ä r studiefinansieringen av avgörande roll för att dessa skall kunna gå in i en grundläggande utbildning.
Regeringen anser därför det vara angeläget att utomnordisk a medborgare som har varit arbetslösa och inskrivna vid arbetsförmed ling/arbetsmarknadsinstitut i minst två år respektive arbetslösa arbetshandikappde som saknar grundläggande utbildning även framöver i vissa fall skall kunna beviljas utbildning inom det reguljär a utbildningsväsendet på grundskole- och gymnasienivå inom ramen fö r arbetsmarknadsutbildning. Dessa grupper har ofta behov av längre och mer omfattande utbildning.
Regeringen anser att det är av stor vikt att ett utökat samarbete mellan AMV och aktörer inom det reguljära utbildningsväsendet kommer til l stånd. Detta för att kunna göra en god utbildningsplanering inom ramen för den individuella handlingsplanen för den enskilde arbetssökanden . Många arbetslösa kommer att ha en handlingsplan som inkludera r utbildningsinslag både i form av reguljär vuxenutbildning och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
Arbetsmarknadsutbildning skall främst vara yrkesinriktad. Dock kan vissa teoretiska inslag som förbereder inför yrkesutbildning till exempel yrkessvenska för invandrare förekomma. Fullständiga reguljär a utbildningar bör dock inte få upphandlas. Riktade yrkesinriktad e utbildningar bör prioriteras.
Det undantag som regeringen föreslår vad det gäller utomnordisk a
7.37
medborgare och arbetshandikappade bygger på fördelningspolitisk a grunder att hjälpa svårt utsatta grupper i samhället. Grundläggand e utbildning och en därpå följande yrkesutbildning ökar möjligheterna för dessa grupper på den reguljära arbetsmarknaden.
Hänvisningar till S7-3-3
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 1
7.3.4. Arbetsplatsintroduktion
R e g e r i n g e n s förslag: Anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion slopas från och med den 1 september 1996.
Skälen för regeringens förslag: Arbetsplatsintroduktion blev en samlad form av olika praktikåtgärder från och med den 1 juli 1995 .
Arbetsplatsintroduktion ersatte ungdomspraktik, ungdomsintroduktion , arbetsprövning, vidgad arbetsprövning, invandrarpraktik och akademikerpraktik.
Den samlade åtgärdsformen arbetsplatsintroduktion, som kan vara upp till sex månader, har blivit en effektiv form för arbetsförmedlingen oc h arbetsmarknadsinstituten att arbeta med. Antalet personer i arbetsplatsintroduktion var 42 000 i början av maj 1996.
När arbetsplatsintroduktionen infördes fick den endast beviljas fö r ungdomar under 25 år om den följdes av en anställning som skulle vara i minst sex månader. Detta krav på anställning gällde dock inte för unga handikappade, de som är försäkrade enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och riskerar att bli utförsäkrade eller vid arbetsplatsintroduktion hos kommuner och ideella organisationer. Den 1 januari 1996 luckrade riksdagen upp detta anställningskrav ytterligare . Denna uppluckring innebär att tidigare undantag fortfarande gäller samt att arbetsgivaren inte behöver träffa ett sådant avtal om det föreligge r särskilda skäl. Regeringen föreslår nu att anställningskravet skal l upphöra. Ungdomar i åldern 20-25 år missgynnas av denna rege l eftersom motsvarande regel inte finns vare sig för äldre eller för de m som är yngre än 20 år och har praktik inom ramen för det kommunal a uppföljningsansvaret. Även utvecklingen på arbetsmarknaden med e n minskning av antalet lediga platser motiverar att anställningskravet ta s bort. Detta bör således slopas från och med den 1 september 1996.
7.3.5. Datortek/aktivitetscenter
Från och med den 1 juli 1996 är datorteken öppna även för dem som har fyllt 25 år. Härigenom kommer datorteken att bli en möjlighet för äldr e som saknar dataerfarenhet och är i behov av vägledning. D e arbetssökande får möjlighet att träna grundläggande datakunskaper p å halvtid och delta i arbetsmarknadsinriktade projektarbeten på den andr a halvtiden under tolv veckor.
Detta innebär bland annat att nya möjligheter öppnas för mång a
7.38
invandrare. Möjligheten att kombinera datautbildning med till exempe l träning i det svenska språket bör kunna tas till vara inom ramen fö r datorteken.
Det är nödvändigt att den snabba utveckling som skett på IT-området med bland annat Internet också återspeglar sig i datorteksverksamheten. Alla deltagare i datorteken bör få en introduktion i användningen a v Internet. Regeringen har tidigare i proposition 1995/96:125 betona t vikten av användandet av ny teknik inom IT- området. Därför bö r ytterligare investeringar i hårdvara samt uppkopplingar mot Interne t kunna ske i datortekens verksamhet. Regeringen avser att inom rame n för befintliga resurser föreskriva att högst 40 miljoner kronor få r användas för reinvesteringar av hårdvara samt för drift av verksamheten.
För många av de personer som har lämnat den offentliga sektorn i samband med strukturförändringar kan nya möjligheter ges vi a datorteken. Hittills har fördelningen mellan kvinnor och män varit jämn bland deltagarna i datorteken. Det är viktigt att i framtiden eftersträva att denna jämna könsfördelning bibehålls.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens kvartalsrapport för första kvartale t 1996 har 15 procent av de ungdomar som deltagit i datorteksverksamheten erhållit arbete inom 90 dagar efter avsluta d datorteksutbildning sedan den startade den 1 juli 1995. Datorteken är en vägledningsåtgärd som bland annat syftar till att stärka ungdomarna i deras yrkesval. 7 procent av ungdomarna har gått vidare till någon form av arbetsmarknadsutbildning inom 90 dagar efter det att de slutat i datorteksverksamheten. 5 procent har gått vidare till annan utbildning . De övriga har antingen gått ut i en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller är åter arbetslösa. Kontakten har upphört med 2 procent.
Regeringen ser datorteken som en betydelsefull komponent i kampen mot arbetslösheten.
Datortekens arbetsmarknadsinriktade projektdel ingår också som et t utvecklingsområde i det svenska programmet för insatser inom EU:s Mål 3-program.
7.3.6. Rekryteringsstöd och beredskapsarbete
Regeringens förslag: En arbetsgivare får beviljas rekryteringsstö d med högst 350 kronor per dag, dock högst 50 procent a v lönekostnaden, inklusive sociala avgifter och semesterersättning, i högst sex månader om arbetsgivaren anställer en person so m arbetsförmed-lingen/arbetsmarknadsinstitutet anvisar. Vid deltidsarbete reduceras rekryteringsstödet i proportion til l arbetstiden.
Motsvarande regler bör gälla för statsbidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär.
Skälen för regeringens förslag: En grundtanke i den svenska
7.39
arbetsmarknadspolitiken är att de arbetsmarknadspolitiska åtgärdern a skall ha en tydlig koppling till den reguljära arbetsmarknaden utan at t samtidigt snedvrida konkurrensen mellan företagen eller leda till at t ordinarie arbeten ersätts. Åtgärderna skall sättas in utifrån den enskild a människans möjligheter och behov av stöd. I vissa fall har åtgärdsmedlen använts för att tidigarelägga en investering eller en rekrytering. I andr a fall har åtgärdsmedlen syftat till att kompensera arbetsgivaren för d e kostnader som uppstår om arbetsgivaren behöver ge en nyanställ d fördjupad introduktion eller utbildning på grund av till exempel långvarig arbetslöshet. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall utformas p å sådant sätt att de inte får en socialpolitisk profil. De får inte heller bli ett företagsstöd i traditionell form. Rekryteringsstöd och beredskapsarbete är ett par av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som i dag används för att kompensera en arbetsgivare för de extra kostnader som kan uppstå när denne anställer en arbetslös person som under lång tid har varit utanför den reguljär a arbetsmarknaden.
Rekryteringsstöd
Europeiska kommissionen har utifrån EG:s regler om statsstöd framfört vissa synpunkter när det gäller utformningen av det nuvarand e rekryteringsstödet. Genom de förändringar som nu föreslås av stöde t torde reglerna vara i överensstämmelse med EG:s riktlinjer fö r sysselsättningsstöd. Enligt nuvarande regler får tiden i rekryteringsstöd inte överstiga se x månader. I vissa fall kan tiden förlängas till tolv månader. Bidrag lämnas med högst 50 procent av lönekostnaden per månad, dock med högst 7 000 kronor per månad. Regeringen föreslår nu att en arbetsgivare får beviljas rekryteringsstö d med högst 350 kronor per dag, dock högst 50 procent av lönekostnaden i högst sex månader. Arbetsförmedlingen skall i förhandling me d arbetsgivaren besluta om lämplig nivå på stödets storlek. Förmedlinge n har ansvar för att den tillämpade stödnivån inte är högre än vad som ä r motiverat för att åstadkomma den eftersträvade effekten. För att blan d annat underlätta kontrollen bygger AMS upp ett ADB-basera t ekonomisystem där åtaganden mellan förmedlingen och företage n registreras. Individuella handlingsplaner i form av kontrakt bör, i enlighet med vad regeringen redovisat ovan, upprättas mellan arbetsförmedlingen och den arbetssökande. Där bör klargöras hur introduktionen av den arbetslös a skall genomföras. Rekryteringsstöd skall kunna lämnas till arbetsgivare som anställe r arbetslösa som under lång tid varit inskrivna vid arbetsförmedlingen och som därmed varit utanför den reguljära arbetsmarknaden under en längre period. Stödet är ett betydelsefullt instrument att förverkliga regeringens och riksdagens intentioner när det gäller arbete åt utsatta grupper såsom
7.40
invandrare och andra personer som har påtagliga svårigheter at t konkurrera på arbetsmarknaden.
Vidare kan rekryteringsstödet med fördel användas för att också g e kvinnor respektive män möjlighet till en anpassad arbetsintroduktion i otraditionella branscher och yrken. Under senare tid har arbetslöshete n stigit mest för kvinnor. Kraftfulla insatser behövs för att underlätta fö r kvinnor, som under lång tid har varit utanför arbetsmarknaden, att få ett reguljärt arbete. Rekryteringsstödet som skall användas för arbetslös a med svag ställning på arbetsmarknaden kan vara en väg att nå det målet.
Rekryteringsstödet syftar till att enskilda svårplacerade arbetslös a skall komma in på arbetsmarknaden och få möjlighet att pröva ett arbete som arbetstagare i enlighet med svensk arbetsrättslig lagstiftning. Stödet skall inriktas mot personer som under lång tid varit inskrivna so m arbetssökande vid arbetsförmedlingen. Arbetsgivaren som betala r avtalsenlig lön till den enskilde får viss ekonomisk kompensation frå n staten. Denna kompensation skall ersätta vissa kostnader arbetsgivare n har för utbildning, introduktion, tidigareläggning eller utökning a v anställningar eller för att arbetstagaren har reducerad arbetsförmåga p å grund av lång arbetslöshet och/eller bristande erfarenhet.
De av regeringen föreslagna förändringarna av rekryteringsstödet s inriktning beräknas ge upphov till en besparing motsvarande 60 0 miljoner kronor under budgetåret 1997 som delfinansiering a v utbildningssatsningen.
Beredskapsarbete
Beredskapsarbete har som syfte att ge tillfällig sysselsättning å t arbetslösa som inte kan få ordinarie arbete eller någon annan lämpli g arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Tiden i beredskapsarbete får inte överstiga sex månader. Om det finns särskilda skäl kan dock tiden i beredskapsarbeten som medför investeringar förlängas med ytterligar e sex månader. Åtgärden beredskapsarbete har under lång tid varit et t viktigt och betydelsefullt redskap för att förverkliga båd e arbetsmarknadspolitiska mål och mål inom andra politikområden såsom regional- och kulturpolitiken.
Lön för beredskapsarbete utbetalas av arbetsgivaren enligt gälland e kollektivavtal. Enligt gällande regler får arbetsgivaren ett bidrag me d högst 50 procent av den bidragsgrundande lönekostnaden per månad , dock högst 7 000 kronor.
Regeringen föreslår nu att bidrag till beredskapsarbete a v tjänstekaraktär får lämnas med högst 350 kronor per dag, dock högst 50 procent av lönekostnaden, i högst sex månader.
En stor del av verksamheten inom skogs-, natur- och kultursektorerna är i dag uppbyggt på systemet med beredskapsarbeten. Bidrag til l beredskapsarbeten inom dessa områden får lämnas med ett belopp so m högst svarar mot hela lönekostnaden för arbetet. Regeringen ser det som nödvändigt att de genomsnittliga styckkostnaderna för beredskapsarbeten
7.41
hålls nere. AMS har redan vidtagit åtgärder som inneburit minskad e styckkostnader men ytterligare minskning av kostnaderna är nödvändig. Förändringarna beträffande rekryteringsstöd och beredskapsarbet e föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
7.42
7.3.7. Utbildningsvikariat
Regeringens förslag: En arbetsgivare som anställer en utbildningsvikarie, som arbetsförmedlingen anvisar, kan få et t vikariatsstöd på högst 350 kronor per heldag som vikarien arbetar , dock högst 50 procent av lönekostnaden inklusive sociala avgifte r och semesterersättning per månad. Vid deltidsarbete reducera s vikariatsstödet i proportion till arbetstiden. När arbetsgivaren själ v bekostar fortbildning som syftar till att den anställde skall kunn a tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya arbetsuppgifter ka n arbetsförmedlingen bevilja ett bidrag - utbildningsstöd - till arbetsgivaren med högst 40 kronor per utbildningstimme, doc k motsvarande högst 20 000 kronor per vikarie. Utbildningsvikariat får beviljas i högst sex månader. Vikariatsstöd bör också kunna lämnas som stöd till arbetsgivare då ordinarie anställd är ledig med lön fö r att starta egen verksamhet. Förslaget skall gälla från och med den 1 januari 1997.
Skälen för regeringens förslag: Nuvarande regler för utbildningsvikariat innebär att en arbetsgivare, som låter en anställd delta i utbildning med bibehållna anställningsförmåner och som efte r anvisning av arbetsförmedlingen anställer en ersättare för den som deltar i utbildningen, får göra avdrag från de sociala avgifter som enligt la g skall betalas. För ersättaren får arbetsgivaren göra avdrag med 50 0 kronor per arbetsdag som ersättaren är anställd. Arbetsgivaren få r dessutom göra avdrag med högst 75 kronor per utbildningstimme, doc k högst 40 000 kronor för varje arbetstagare som deltagit i en a v länsarbetsnämnden godkänd yrkesutbildning eller utbildning som öka r deltagarens förutsättningar att tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya arbetsuppgifter. I den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) ha r regeringen föreslagit att avdraget för ersättaren sänks till 400 kronor per dag och avdraget för utbildningskostnaderna sänks till högst 35 krono r per utbildningstimme. Dessa förändringar föreslås gälla fö r utbildningsvikariat som påbörjas den 1 juli 1996 eller senare. Systemet med utbildningsvikariat används mest inom offentlig sektor och endast i mindre utsträckning inom den privata sektorn. En förklaring är att det inom den privata sektorn inte finns den saxnings- oc h vikariatskultur som kännetecknar den offentliga sektorn.
Regeringen ser det som ytterst angeläget att stimulera kompetensutvecklingen även i mindre företag och på mindre arbetsplatser, så att dessa företag kan få en produktivitetstillväxt samt att människor som arbetar i dessa företag blir konkurrenskraftiga p å framtidens arbetsmarknad. En övergång till bidragssystem i stället fö r avdragsrutin i samband med åtgärden utbildningsvikariat skull e möjliggöra även för små arbetsgivare med högst fyra anställda at t använda sig av utbildningsvikariaten. De mindre arbetsgivarna ha r
relativt låga inbetalningar av arbetsgivaravgifter. De kan med nuvarande avdragsrutiner inte tillgodogöra sig hela stödet eftersom det möjlig a avdraget blir större än arbetsgivaravgiften.
RRV har på regeringens uppdrag utrett utbildningsvikariaten s framtida utformning. RRV har i uppföljningen konstaterat att åtgärde n försvåras eftersom två myndigheter - AMV och Riksskatteverket - ä r involverade i beslutet. RRV anser, liksom AMS tidigare föreslagit, at t bidrag är att föredra framför avdrag. Regeringen föreslår nu att arbetsförmedlingen från och med den 1 januari 1997 får lämna högst 350 kronor i bidrag per heldag til l arbetsgivare som anställer en utbildningsvikarie för den ordinari e anställde som med lön deltar i av arbetsgivaren anordnad fortbildnin g eller är ledig för att starta egen verksamhet. I de fall arbetsgivaren har en kostnad för den anställdes utbildning bör arbetsgivaren också få et t statligt bidrag för denna kostnad. Detta bidrag, som bör benämna s utbildningsstöd bör kunna lämnas med högst 40 kronor per utbildningstimme, dock motsvarande högst 20 000 kronor per vikarie . Utbildningen skall vara godkänd av länsarbetsnämnden och syfta till att arbetstagaren skall kunna tillgodogöra sig ny teknik, såso m miljökompetens eller utföra nya arbetsuppgifter. Även utbildning för att förbättra användning av befintlig teknik, till exempel metoder fö r energieffektivisering eller introduktion av nya miljöledningssystem bö r uppmuntras på detta sätt.
Den föreslagna förändringen ökar även möjligheterna för arbetstagare som är sysselsatta inom kontorsyrken i mindre företag att få tillgång till kompetenshöjningar eftersom arbetsgivaren kan nyttja hela den subvention som staten erbjuder i samband med fortbildning oc h kompetensutveckling av en medarbetare.
Utbildningsstöd till starta-eget.
Regeringen föreslår att stöd också skall kunna lämnas när en anställd vill pröva möjligheten att starta eget. Många anställda har goda affärsidée r som de av bland annat ekonomiska skäl inte får chans att pröva. I syft e att uppmuntra egenföretagande hos dessa grupper anser regeringen at t det är angeläget att stimulera arbetsgivare att möjliggöra för medarbetare att pröva nya affärsidéer. Om arbetsgivaren kan få stöd fö r lönekostnaden för vikarien med högst 350 kronor per heldag, finn s förutsättningar för den redan anställde att starta eget med bibehållen lön eller del av lön. För den som vill pröva möjligheten att starta ege n verksamhet skall arbetsförmedlingen kunna hjälpa till med bedömningen av företagsidén och, om behov finns, bekosta en starta-eget utbildning . Detta innebär att arbetsförmedlingen skulle få möjlighet att stötta denna grupp på samma sätt som arbetslösa som startar eget, under förutsättning att arbetsgivaren betalar hela eller delar av lönen.
Med den här föreslagna förändringen, från avdragsrutin til l bidragsgivning, finns förutsättningar att systemet med utbildningsvikariat även framöver skall kunna användas offensivt i de t
förändringsarbete som pågår inom den offentliga sektorn. Inom dett a område kommer till exempel personal inom vård och omsorg sam t kontorsadministrationen, som till stor del består av kvinnor, att även i framtiden få möjligheter till kompetensutveckling eller starta-eget bidrag.
Förslaget bör träda i kraft den 1 januari 1997. Därmed upphö r utbildningsvikariaten i sin nuvarande form.
Inom ramen för den vuxenutbildningssatsning, som regeringe n redovisat i kapitel 6, föreslås att ett särskilt utbildningsbidrag införs som också anställda skall kunna ta del av när de tar ledigt för studier upp till gymnsienivå. Detta förutsätter att berörda lokala parter sluter ett avta l där arbetsgivaren åtar sig att som ersättare bereda plats åt e n arbetssökande som är långtidsarbetslös och inskriven vid arbetsförmedlingen. Även detta förslag öppnar möjligheter att höj a kompetensen i företagen samtidigt som arbetslösa ges möjlighet till et t reguljärt arbete i form av ett vikariat. Detta förslag kompletterar därmed ovan föreslagna utbildningsvikariat.
7.3.8. Arbetslivsutveckling
Regeringens förslag: Arbetslivsutveckling (ALU) skall bedriva s även under nästa budgetår. Detta föranleder en lag o m arbetslivsutveckling som skall gälla under budgetåret 1997.
Skälen för regeringens förslag: ALU skiljer sig från API på så sätt att
ALU skall utövas utanför den reguljära arbetsmarknaden. Under år 1995 anordnades ALU-platser till cirka 70 procent inom den ideella sektorn. I projektform kan ALU användas för att utveckla och pröva ny a affärsidéer som skall leda fram till livskraftiga affärsprojekt. ALU ka n också ske i form av till exempel service- och underhållsarbete i ideell a föreningar.
För den som har varit utan reguljärt arbete länge och för dem som behöver komma tillbaka till arbetslivet kan ett ALU-projekt i otraditionella former bli ett viktigt inslag i en handlingsplan . Den arbetslöse skall ges möjlighet att bibehålla och öka sin kompetens för att därigenom ök a chanserna till återinträde på arbetsmarknaden.
I det lokala samverkansarbetet finns förutsättningar att ta vara p å meningsfulla projekt som kan starta i närsamhället. I de flesta kommuner finns en utbyggd samverkan mellan kommun, arbetsförmedling , försäkringskassa och arbetsmarknadens parter. Ett samarbete som ge r utmärkta möjligheter att finna lämpliga uppslag till projektarbete i form av ALU. Det är uppgifter som är meningsfulla både för den enskilde och för lokalsamhället. ALU-projekt som engagerar vuxna i barns oc h ungdomars olika miljöer till exempel skolan, barnomsorgen oc h fritidsverksamheten är exempel på detta. Behovet av fler vuxna som är tillgängliga i barns och ungdomars vardagssituation framstår som all t viktigare. Ett ALU-arbete i projektform kombinerat med kompletterande utbildningsinsatser kan ge arbetslösa en ingång till en ny arbetsmarknad.
Den inriktning som regeringen nu vill markera, när det gälle r
miljöområdet, innebär att projekt med miljöinriktning är angelägna att ta till vara. Inom miljöområdet finns förutsättningar för många ALU projekt som ger den enskilde arbetslöse möjlighet till kompetenshöjning
samtidigt som viktiga miljöintressen tas till vara. Ny teknik ino m miljövårdsområdet har utvecklats under senare år vilket innebär öka d efterfrågan på kompetens inom området. Behovet av miljö oc h kretsloppsinformatörer för små och medelstora företag är exempel p å detta. Ett ALU-projekt inom naturvårdsområdet kan ge arbetslösa e n möjlighet att få in en fot på en expanderande arbetsmarknad. Regeringen vill dock markera att ALU-projekt likaväl som andr a arbetsmarknadspolitiska projekt inte får snedvrida konkurrensen.
I vidare bemärkelse omfattar "gröna jobb" alla de arbetstillfällen som tillkommer vid utveckling av miljöteknik, vid miljöanpassning av företag och utveckling av miljöanpassade processer och produkter. Detta ä r områden som ständigt utvecklas och där behovet av specialistkompetens är stort. ALU-projekt kan med stor framgång genomföras vid til l exempel restaurering och vård av sjöar, miljöförbättrande åtgärder i vatten- och avloppsledningar och andra åtgärder inom va-sektorn. Även inom energisektorn och naturvårdsområdet finns möjlighet till ALU projekt. Ett flertal förslag till nya konkreta åtgärder har lagts fram i d e till regeringen år 1995 redovisade aktionsplanerna för biologis k mångfald. Även projekt med huvudsakligen praktikinriktning finns.
Inom kultursektorn finns goda förutsättningar för meningsfulla ALUprojekt som både ger den enskilde möjlighet till kompetenshöjning oc h som samtidigt tar vara angelägna kulturintressen till vara. Kulturområdet är mångfasetterat och arbetsintensivt och därför kan insatser göras p å många olika nivåer. Museernas, arkivens och kulturmiljövårdens stor a behov av kulturvårdande insatser ger öppningar för unga människor . ALU-projekt kan med stor fördel användas vid till exempe l inventeringsarbeten, restaureringsarbeten av olika slag och vid särskilda utställnings och informationsinsatser. Inom de mer konstnärsberoend e delarna av kulturområdet kan också flera olika insatsområden för ALUprojekt identifieras. Det är dock viktigt att poängtera att denna typ a v ALU-projekt inte utsätter kulturarbetare för otillbörlig konkurrens.
I syfte att bryta den starkt könsuppdelade arbetsmarknaden skall d e arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i högre grad än tidigare utnyttjas för att främja jämställdheten på arbetsmarknaden. Under senare tid ha r arbetslösheten stigit mest för kvinnor. Det är därför angeläget att i ännu högre grad än tidigare göra ordentliga satsningar för att underlätta fö r kvinnor som varit utanför den reguljära arbetsmarknaden under lång ti d att komma tillbaka i arbete.
De kvinnodominerade sektorer som drabbats särskilt hårt a v arbetslöshet är kontorsbranschen, vården och handeln. Dessa sektorer har drabbats av både strukturella förändringar och konjunkturförsämringa r vilket gör att långtidsarbetslösa med bakgrund från dessa sektorer ka n behöva en kombination av åtgärder. Kvinnornas andel i ALU har öka t under senare år men fortfarande är övervägande delen av dem som deltar i ALU-verksamhet män. Ett projektarbete i form av ALU, eventuell t kombinerad med en kompletterande utbildningsinsats, kan vara ett br a sätt för kvinnor som varit arbetssökande och utanför den reguljär a arbetsmarknaden under långa perioder att återinträda på arbetsmarknaden.
Dagens regelverk säger att ALU endast får anvisas till personer so m är berättigade till arbetslöshetsersättning. I de fall en person för e arbetslösheten arbetat deltid sker ingen uppräkning av ersättningen även om hon eller han deltar i åtgärden på heltid. Dessa regler skall kvarst å även under år 1997.
En förlängning av ALU till att avse även nästa budgetår innebär att en ny lag om arbetslivsutveckling måste införas. Den nuvarande lage n (1995:409) om arbetslivsutveckling upphör att gälla vid utgången av å r 1996. Den nya lagen bör gälla under budgetåret 1997.
7.3.9. Pendlingsstöd
Pendlingsstöd får i dag lämnas till en arbetslös som fått anställning under minst sex månader till ort dit restiden överstiger en och en halv timme i vardera riktningen. Stödet kan utgå under längst sex månader med 1 200 kronor i månaden. Om avståndet är för långt för daglig pendling lämnas bidrag till två hemresor i månaden. Pendlingsstöd lämnas inte vi d tillträdande av en första anställning efter avslutad utbildning om det ej är en arbetsmarknadsutbildning.
Regeringens förslag: Pendlingsstöd skall från och med den 1 januari 1997 endast lämnas för de reskostnader som överstiger d e kostnader som den arbetslöse normalt skulle haft för resor till oc h från ett arbete inom normalt pendlingsavstånd. Regeln för resti d slopas.
Skälen för regeringens förslag: När detta stöd infördes fastställdes nuvarande schablon. Det har visat sig att i områden med stort geografiskt pendlingsområde har det skett kraftiga överkompensationer. För at t motverka detta föreslår regeringen att ökade reskostnader blir et t kriterium för att erhålla pendlingstöd i stället för restid. Ersättningen bör motsvara den reskostnad, som överstiger den kostnad som lokalt finn s för normalt pendlingsavstånd, dock med högst 1 200 kronor per månad .
I övrigt skall samma regler gälla för stödet som i dag. För de persone r som har beviljats pendlingsstöd före den 31 december 1996 gäller äldr e bestämmelser.
7.4. Särskilda insatser för vissa grupper
7.4.1. Invandrarna på arbetsmarknaden
Regeringens bedömning: Insatser för invandrare skall i huvudsak ske inom ramen för de generella arbetsmarknadspolitisk a åtgärderna. Regeringen anser att de förslag som nu läggs bör få stor betydelse för att förbättra de invandrade kvinnornas och männen s situation på arbetsmarknaden. Därutöver krävs ökad information och rådgivning till invandrarföretagare, översyn av lagstiftningen mo t etnisk diskriminering i arbetslivet samt ökad kunskap om mångfald i arbetslivet. Det är dessutom väsentligt att fortsätta arbetet me d mentorskap och att arbetsgivare stimuleras att ta initiativ till at t anställa invandrare.
Skälen för regeringens bedömning: Situationen på arbetsmarknaden för invandrare är mycket allvarlig. I dag har betydligt mindre än hälften av de vuxna utländska kvinnorna och männen någon form av reguljä r sysselsättning. Även under högkonjunkturen i slutet av 1980-tale t minskade deras deltagande i arbetslivet. Under den senast e lågkonjunkturen förstärktes tendensen tydligt, bland annat till följd av en markant minskad och förändrad arbetskraftsefterfrågan .
Invandrarkvinnornas situation på arbetsmarknaden är särskilt svår. Å r 1995 hade exempelvis mindre än var tredje kvinna med utomnordisk t medborgarskap ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund tillsattes den Invandrarpolitiska kommittén (K U 1994:11) som har ägnat särskilt intresse åt frågor om invandrarna s situation på arbetsmarknaden. I början av april 1996 lade kommitté n fram sitt slutbetänkande "Sverige, framtiden och mångfalden" (SO U 1996:55) med förslag till åtgärder. Kommittén föreslår strukturell a förändringar av arbetsmarknaden som skulle gynna alla och särskil t invandrare. Förslaget innehåller även vissa förändringar a v introduktionen av nyanlända invandrare, förslag om praktikplatser sam t stöd till åtgärder för att skapa sysselsättning främst genom ege n företagsamhet och särskilda sysselsättningsprogram i näringslivet. Även den Arbetsmarknadspolitiska kommittén har presenterat förslag so m berör invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Dock ha r kommittéerna inte särskilt beaktat invandrarkvinnornas situation utan de föreslår generella insatser för hela gruppen invandrare. Förslagen saknar således ett kvinnoperspektiv och en diskussion om hur villkoren ser u t för kvinnor respektive män.
Synpunkter på kommittéernas arbete har inhämtats bland annat vid ett av Arbetsmarknadsdepartementet anordnat remissmöte den 17 apri l 1996. Vid detta deltog företrädare för berörda myndigheter, företrädar e för invandrarorganisationer, kommuner och landsting sam t arbetsmarknadens parter med flera. De närvarande framgår av bilaga 1 . Invandrarpolitiska kommitténs slutbetänkande har även skickats ut p å remiss till en bred krets under juni 1996. Regeringen har för avsikt at t
återkomma till en del av förslagen från kommittén efter det at t remissbehandlingen avslutats.
Regeringen delar till fullo kommittéernas oro över utvecklingen p å arbetsmarknaden för framför allt nyanlända invandrare. Regeringen vil l liksom kommittéerna understryka det fortsatta behovet av nytänkand e och vissa anpassade lösningar som kan medverka till att invandrad e kvinnors och mäns situation på arbetsmarknaden förbättras. Invandrarnas inträde på den svenska arbetsmarknaden är en mycket viktig del a v integrationen i det svenska samhällslivet.
Flyktingars och invandrares behov av arbetsmarknadspolitisk a insatser bör emellertid inte i huvudsak lösas genom särskilda åtgärde r utan genom att behoven tillfredsställs inom ramen för de generell a arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Med hänsyn till att många utomnordiska medborgare har en otillräcklig utbildningsbakgrund är det särskilt angeläget att dessa ges möjlighet till att studera inom de t reguljära utbildningsväsendet, motsvarande högst gymnasienivå ino m ramen för arbetsmarknadsutbildning. Den generell a arbetsmarknadspolitiken och det individuella arbetet på arbetsförmedlingarna måste ta som en av sina utgångspunkter att verk a och utvecklas i den etniska, kulturella och sociala mångfald som finns i samhället. Eftersom flyktingar och invandrare emellertid är särskil t utsatta och i vissa avseenden berörs av invandrarspecifika problem finns det emellertid behov av kompletterande särskilda insatser för invandrare. Dessa redovisas nedan.
Ökad information och rådgivning till invandrarföretagare
Eget företagande är en viktig möjlighet för invandrare att f å sysselsättning och egen försörjning. Invandrarpolitiska kommittén har i sitt delbetänkande Arbete till invandrare (SOU 1995:76) föreslagit at t staten bör inrätta en särskild bankgaranti för att göra det lättare fö r invandrare att låna pengar till start och expansion av egna företag . Kommittén har också föreslagit att statliga etableringsstöd bör införa s för att gynna tillkomsten av konsultföretag drivna av invandrare me d inriktning på svenska exportföretag.
Mindre än hälften av remissinstanserna ställer sig positiva til l förslagen samtidigt som drygt en fjärdedel av remissinstanserna ställe r sig negativa till förslagen. Från bland annat företagarhåll hävdas at t förslagen kan snedvrida konkurrensen. Flera remissinstanser betonar i stället vikten av utbildningsinsatser och rådgivning till potentiell a invandrarföretagare.
Regeringen anser inte att några nya särskilda bankgarantier elle r etableringsstöd till invandrare bör införas. Det är emellertid av stor vikt att de stödformer, som redan i dag finns för eget företagande, äve n kommer invandrare till del.
Som tidigare redovisats under avsnitt 5 om näringspolitiken föreslå r regeringen att särskild information och rådgivning, till exempel va d avser nyföretagarlån och företagarlån till kvinnor, utvecklas fö r
företagare med dålig kännedom om svenska administrativa system oc h svag förankring i affärsvärlden. Vidare bör invandrare som erhålle r starta-eget bidrag få särskild information. ALMI Företagspartner AB , NUTEK samt Arbetsmarknadsverket bör samverka kring informationen och rådgivningen.
Kostnader för resor vid deltagande i yrkesprövning för invandrare (YPI) och viss arbetsmarknadsutbildning
Invandrarpolitiska kommittén framför i en skrivelse till regeringen (dn r A96/2227/IP) att det av flera skäl är viktigt att personer me d invandrarbakgrund som har utbildning och arbetslivserfarenhet från sina ursprungsländer i högre omfattning kan arbeta i det yrke som de ä r utbildade för. Kommittén anser att YPI bör erbjudas alla som ha r yrkesutbildning och/eller yrkeskunskaper från hemlandet. Detta gälle r personer som bedöms ha behov av kompletterande utbildning men dä r osäkerhet råder om vilken utbildning som bör erbjudas . Kompletteringsutbildningar inom ramen för arbetsmarknadsutbildning, så kallade tillvaratagandeprogram, bör enligt kommittén utnyttjas oc h utvecklas i större omfattning.
Regeringen delar kommitténs synpunkter och bedömer att eventuell a kostnader för resor vid deltagande i YPI och kompletteringsutbildningar bör i likhet med vad som gäller idag, kunna finansieras inom ramen fö r de otraditionella medlen.
Initiativ för att anställa invandrare
Invandrarpolitiska kommittén har i sitt delbetänkande föreslagit at t privata och offentliga arbetsgivare bör upprätta och genomföra särskilda program som resulterar i att invandrare anställs i större omfattning än för närvarande.
Mindre än hälften av remissinstanserna har ställt sig positiva til l förslaget och flera instanser har betonat att förslaget behöve r vidareutvecklas och preciseras. Flera instanser föreslår, bland annat fö r att få ett bredare folkligt stöd, skulle ett sådant program kunn a formuleras mer generellt genom att inriktas på att arbetsstyrkan på sik t skall motsvara den arbetsföra befolkningens sammansättning i hel a landet avseende såväl kön, medborgarskap som ålder.
Under det senaste budgetåret har flera överenskommelser oc h rekommendationer slutits mellan en rad olika organisationer avseend e vikten av att motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism i arbetslivet. Exempelvis har SAF, LO och TCO gemensamt formulerat en rekommendation och betonat det angelägna i ett demokratiskt oc h pluralistiskt samhälle som kännetecknas av solidaritet och respekt fö r alla människors lika värde. Vidare har en opinionsledargrupp bestående av företag, organisationer och myndigheter bildats med namnet Sverig e 2000-gruppen. Målet är bland annat att stödja och uppmuntra rekrytering av framför allt yngre invandrare.
Regeringen välkomnar de initiativ som tagits av företag, myndigheter och organisationer för att främja invandrarnas situation p å arbetsmarknaden. Det är emellertid ytterst viktigt att initiativen få r praktiskt genomslag och reellt påverkar invandrarnas situation p å arbetsmarknaden. Regeringen uppmanar därför parterna på arbetsmarknaden att verka för att initiativen vidareutvecklas ,
konkretiseras och följs upp.
På den statliga sidan avser regeringen att till kommande budgetå r uppdra åt ett representativt urval av myndigheter att redovisa andele n invandrare av antalet anställda på olika nivåer. I uppdraget komme r också att ingå att analysera och redovisa de faktorer som kan förklar a resultaten och på vilket sätt myndigheten arbetar med denna fråga . Myndigheten skall också redogöra för rekryteringsprocessen vi d nyanställningar och myndighetens initiativ för att främja at t rekryteringen sker på lika villkor.
Översyn av lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet
Omfattningen av diskrimineringen i arbetslivet är mycket svår at t fastställa. En undersökning som Statistiska centralbyrån och Centrum för Invandringsforskning vid Stockholms universitet (CEIFO) genomför t visar emellertid att en mycket stor andel invandrare anser sig ha blivi t illa behandlade på grund av sitt utländska ursprung. Exempelvis visa r undersökningen att var tredje polack anser att han eller hon inte fått et t arbete på grund av sin utländska bakgrund.
Sedan den 1 juli 1994 finns regler om förbud mot etnis k diskriminering i arbetslivet. Lagstiftningen omfattar hela arbetslivet och är uppbyggd kring två förbud som tar sikte på behandlingen a v arbetssökande respektive arbetstagare. Förbudet mot diskriminering a v arbetssökande avser fall där arbetsgivaren har förbigått de n diskriminerade genom att anställa någon annan. Förbudet mo t diskriminering av redan anställda avser bland annat anställningsvillko r och andra arbetsvillkor. Tvister i enlighet med den nya lagen avgörs a v Arbetsdomstolen, där Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO ) har givits rätt att föra talan. Under de snart två åren som lagstiftninge n varit tillämplig har inget ärende prövats i Arbetsdomstolen.
Åtgärder och lagstiftning mot etnisk diskriminering är i grunden e n fråga om allmänna demokratiska värderingar samt om jämlikhet oc h likhet inför lagen. Även om inte diskriminering är den huvudsaklig a orsaken till invandrares svaga situation på arbetsmarknaden är det en av samhällets viktigaste uppgifter att förhindra sådan diskriminering. Mo t bakgrund av ovanstående avser regeringen att låta se över lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet.
Kunskapen om mångfald i arbetslivet
Invandrarpolitiska kommittén har diskuterat behovet av att förstärk a kunskaperna om mångfald i arbetslivet, och bland annat föreslagi t utbildning av rekryteringspersonal, arbetsförmedlare samt forskning om mångfald i arbetslivet.
Regeringen avser att stödja tillvaratagandet av mångkulturel l kompetens i arbetslivet, främst genom stöd till ett institut som blan d annat skall arbeta med kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsutbyte a v
fördelarna med mångfald i arbetslivet. Genom institutets arbete kommer företag, myndigheter och organisationer att involveras. Institutet oc h dess medlemsföretag kommer också att arbeta med opinionsbildning om dessa frågor. För att främja tillvaratagandet av ändamålet mångkulturell kompetens i arbetslivet har anslagits två miljoner kronor i tilläggsbudgeten (prop. 1995/96:105).
Att personer med utländsk bakgrund får konkurrera på lika villko r med infödda svenskar är en viktig demokratisk fråga. I dag uppleve r emellertid många invandrare att de inte vägs på samma våg som dera s svenska konkurrenter. Arbetsgivaren väljer ofta att minimera riskerna för en felrekrytering och anställer personer som liknar dem som redan finns anställda på arbetsplatsen. Under senare år har dock mångfald i arbetslivet visat sig ha flera positiva effekter i form av ökad kreativitet , effektivitet och konkurrenskraft. Mångfald, det vill säga en arbetsstyrka som består av personer med olika kulturell bakgrund, har således blivi t ekonomiskt intressant. Kunskap om mångfald kan därmed vara e n effektiv metod för arbetsförmedlingens platsförmedling och utåtriktad e företagskontakter.
Vikten av att arbeta med goda exempel, förebilder och mentorer
Arbetsmarknadspolitiska kommittén framhåller att många invandrar e lever i föreställningen att deras arbetsmarknad är begränsad till ett fåta l yrken där de redan känner yrkesverksamma invandrare. Samtidigt finn s det många exempel på invandrare som gjort inbrytningar inom icke traditionella invandraryrken.
För att stimuleras till en vidgning av invandrarnas arbetsmarkna d anser regeringen att det kan finnas ett stort värde i att arbetsförmedlingen använder sig av och arbetar aktivt med förebilder och goda exempel.
I likhet med kommittén anser regeringen att mentorskap även bö r kunna prövas i ökad utsträckning både genom att svenskar fungerar som mentorer till invandrare, och genom att invandrare fungerar so m mentorer till andra invandrare. Även på detta sätt kan positiva förebilder ge goda signaler om arbetsmarknadens möjligheter.
Hänvisningar till S7-4-1
7.4.2. Offentliga tillfälliga arbeten för äldre
Regeringens förslag: Personer över 55 år som varit inskrivna på arbetsförmedlingen i 24 månader och längre och som uppbär arbetslöshetsersättning skall få möjlighet att delta i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som innebär offentliga tillfälliga arbeten inom kommunerna, landstingen och staten. Ersättningen till den arbetslöse skall motsvara arbetslöshetsersättningen.
Regeringen avsätter 150 miljoner kronor till kommunerna oc h landstingen för extra kostnader som uppkommer i samband med de offentliga tillfälliga arbetena. Offentliga tillfälliga arbeten skal l finnas under år 1997 samt år 1998.
Skälen för regeringens förslag: Den framtida arbetsmarknadspolitiken kommer, som har framgått av avsnitt 7.2.7, att inriktas mot individen .
Individuella handlingsplaner kommer att ha en avgörande betydelse fö r att bryta långvarig arbetslöshet och skapa drivkrafter till utveckling som kan leda till sysselsättning.
Även den något äldre arbetskraften kan få hjälp med en tydligar e struktur av de insatser som behövs för att få nytt fotfäste p å arbetsmarknaden. Det har visat sig att de äldre som slagits ut frå n arbetslivet har betydligt svårare att åter få arbete. Arbetslösheten i gruppen 55-64 år är i och för sig något lägre än i andra åldersgrupper . Detta beror på anställningsregler, men också på att de som lämna t arbetslivet många gånger fått förtidspension eller avgångsvederlag so m de sedan uppburit tills pensionsåldern. Men den grupp som väl hamnar i arbetslöshet uppvisar långa arbetslöshetsperioder.
En stor andel av de arbetslösa i denna åldersgrupp har en lå g genomsnittlig utbildning. Deras kunskaper och erfarenheter är oft a knutna till tidigare arbete. Många är män som har jobbat i den del a v industrin som slogs ut under 1990-talets första år. I och med att d e förlorat det tidigare arbetet kan de ha mycket svårt att finna en n y arbetsgivare som har nytta av den specifika kompetens som persone n besitter. Det är angeläget att försöka finna arbetsuppgifter för dess a grupper där de kan utnyttja den kompetens de redan besitter.
Kommunerna, landstingen och staten har under flera år tvingats dr a ner på delar av sin verksamhet till följd av de sparbeting som ålagts dem. Det skulle vara en fördel om den kompetens de äldre arbetslösa besitter under en övergångsperiod kan komma till användning för att höj a kvalitén i den offentliga verksamheten och därmed också underlätta den pågående omstruktureringen.
Regeringen föreslår således att personer över 55 år, som har vari t arbetssökande och inskrivna på arbetsförmedlingen i två år och längr e samt uppbär rätt till arbetslöshetsersättning, skall kunna få ett offentligt tillfälligt arbete. Denna grupp består i dag av cirka 27 500 personer. Den enskilde som deltar i åtgärden skall få ett aktivitetsstöd som motsvara r nivån på arbetslöshetsersättningen. Arbetsförmedlingen anvisar til l åtgärden. Åtgärden föreslås finnas under år 1997 samt år 1998.
7.56
Regeringens förslag innebär att den offentliga sektorn på frivilli g basis skall kunna erbjuda arbetsmarknadspolitiska program, det vill säga arbetsuppgifter inom kommunal och landstingsverksamhet samt ino m staten för gruppen arbetslösa över 55 år. Arbetsuppgifterna skall ocks å kunna utföras i kommunalt finansierade privata och kooperativ a alternativ till landstingskommunalt driven verksamhet såsom til l exempel kooperativa daghem.
En särskild lag reglerar att den som anvisas till ett offentligt tillfälligt arbete inte är att anse som arbetstagare. När det gäller arbetsmiljölage n skall dock individen betraktas som arbetstagare. Den enskilde s försäkringsskydd följer de regler som gäller för personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är angeläget att arbetsgivarna och berörda arbetstagarorganisationer träffar överenskommelser om vilka uppgifter som skall kunna utföra s som offentliga tillfälliga arbeten. Utifrån detta skall de arbetsuppgifte r som den enskilde skall kunna utföra i de offentliga tillfälliga arbeten a syfta till att höja kvaliteten i verksamheten. Arbetsuppgifterna får doc k inte undantränga ordinarie verksamhet, utan de skall vara et t nettotillskott. Därför skall arbetsgivaren med berörda arbetstagarorganisationer träffa överenskommelse om vilka uppgifte r som skall kunna utföras som offentliga tillfälliga arbeten och hur många personer som skall kunna omfattas av dessa.
Den som anvisas till ett offentligt tillfälligt arbete skall fortsätta söka arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen skall minst en gång per år ompröva beslutet om en anvisning till offentligt tillfälligt arbete.
Regeringen räknar med att upp till 40 000 personer i genomsnitt pe r månad kommer att omfattas av denna åtgärd under respektive budgetår.
En särskilt anpassad åtgärd för gruppen äldre innebär att många so m aldrig givits möjlighet att återgå till en reguljär anställning skulle ge s möjlighet till en aktiv kontakt med arbetslivet i stället för ett passivt liv. För de offentliga arbetsgivarna skulle systemet bygga på frivillighet men innebära att kvaliteten i verksamheten kan höjas.
Regeringen avsätter 150 miljoner kronor till kommunerna oc h landstingen i ersättning för kostnader som kan uppstå i samband med de tillfälliga arbetena. Dessa 150 miljoner kronor skall finansieras ino m ramen för medlen för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitisk a åtgärder.
Regeringens mål är att halvera den öppna arbetslösheten fram till å r 2000. De offentliga tillfälliga arbetena kommer att bidra till att nå dett a mål. De 40 000 offentliga tillfälliga arbetena kommer att ligga utöver det volymkrav för konjunkturberoende åtgärder som regeringen föreslår at t AMS åläggs.
Hänvisningar till S7-4-2
7.4.3. Arbetshandikappade på arbetsmarknaden
7.57
Det är regeringens uppfattning att personer som har ett funktionshinde r skall få ett kraftfullt stöd som hjälper dem ut på arbetsmarknaden. D e arbetshandikappade har en sämre utbildningsbakgrund som skiljer si g väsentligt jämfört med övriga arbetssökande. Arbetshandikappade oc h andra som är arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa har möjlighet at t inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen gå på högskola elle r universitet i en omfattning av högst 40 studieveckor. Denna möjlighet är särskilt viktig för gruppen arbetshandikappade.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är förbehållna arbets handikappade sökande, syftar till att tillförsäkra dem samma rätt oc h möjlighet att delta i arbetslivet som icke arbetshandikappade har. I syfte att studera hur hela det offentliga stödet till arbetshandikappade fungerar avser regeringen att låta utreda effektiviteten i de arbetsmarknadpolitiska medlen som avsätts till lönebidrag samt bidrag till SAMHALL AB. E n första delredovisning i skall avse en analys av lönebidragssituationen.
7.4.4. Nya former för sysselsättning åt arbetslösa
Lokala arbetscenter för långtidsarbetslösa
Regeringen föreslår en rad åtgärder som syftar till att den som bli r arbetslös snabbt skall hitta ett nytt arbete. Trots omfattand e åtgärdsprogram kommer vissa personer på grund av olika omständigheter att drabbas av långa arbetslöshetsperioder. Det gäller främst de personer som är lokalt bundna. Det gäller också dem som saknar den utbildnin g som efterfrågas på arbetsmarknaden. Det gäller även de grupper som av olika skäl inte är motiverade att gå in i en traditionell utbildning.
Parallellt med att vissa grupper saknar en reguljär anställning finns det många meningsfulla arbetsuppgifter och korta uppdrag som behöve r utföras i lokalsamhället. Det kan vara korta vikariat, tillfälliga jobb eller projekt inom olika branscher. Men det kan också vara olika uppdrag i enskilda hushåll. Det förekommer knappast alls företag, so m tillhandahåller denna typ av korta uppdrag som till sin karaktär ä r spridda över ett brett fält. De som önskar köpa en tjänst eller lägga ut ett uppdrag som kanske bara omfattar en dag eller ett par timmar finne r således inte någon seriös aktör som erbjuder dessa tjänster. Många avstår kanske därför från att köpa denna typ av service. Innehållsrik a arbetsuppgifter kommer därför inte de arbetslösa till del i den omfattning som är önskvärt.
Regeringen ser det som angeläget att arbetsförmedlingsnämnderna tar initiativ till att finna lokala former för att ta vara på de tillfälliga arbeten som finns på den lokala arbetsmarknaden. Enligt regeringens uppfattning finns det också skäl att lokalt pröva nya former där en kommersiel l verksamhet för tillfälliga arbeten kan varvas med olika arbetsmarknadspolitiska program. En sådan form kan vara att till
7.58
exempel en facklig organisation, ett kooperativ eller kommunen etablerar ett lokalt arbetscenter som säljer utbildning eller praktikplats til l arbetsförmedlingen för arbetslösa. Dessa utbildnings- och praktikinsla g kan till exempel omfatta 75 procent av dagen. Övriga 25 procent a v dagen är den enskilde ute på ett tillfälligt arbete där han/hon får chans att i reell miljö få pröva på det han/hon har lärt sig i praktiken eller i
utbildningen. Han/hon får samtidigt möjlighet att med kort varsel finnas tillgänglig för lokalsamhällets olika behov.
Det lokala arbetscentret säljer således tjänster, uppdrag och tar ansvar för att tillfälliga jobb blir utförda med kompetent arbetskraft til l marknadsmässiga priser. Arbetstagaren är anställd hos det lokal a arbetscentret när han/hon utför uppdrag. På övrig tid är han/hon anvisad till arbetsmarknadspolitisk åtgärd med aktivitetsstöd, det vill säg a ersättning motsvarande nivån på arbetslöshetsersättningen, hos det lokala arbetscentret.
Tanken med lokala arbetscenter bygger på frivillighet och att d e lokala parterna på arbetsmarknaden känner ansvar för att finna former för att medverka till att arbetslösa kommer i utbildning och arbete . Regeringen ser det som en viktig uppgift för arbetsförmedlingsnämnderna att initiera att lokala arbetscenter komme r till stånd.
Miljöinformatörer
Regeringen har i olika sammanhang tydligt markerat behovet a v konkreta och förebyggande insatser på miljöområdet. Nya verksamheter såväl inom ideella organisationer som inom näringslivet kommer at t växa fram på miljöområdet. Regeringen anser det angeläget att d e arbetsmarknadspolitiska åtgärderna används på ett sådant sätt att d e främjar denna utveckling. Utbildning av miljöinformatörer är ett exempel på en yrkesutbildning som bör få ett stort utrymme inom ramen för de n upphandlade arbetsmarknadsutbildningen. Även ALU-projekt kan var a ett första steg i att arbetslösa får möjlighet att pröva på att var a informatörer inom miljöområdet eller inventera och kartlägg a miljöbehov.
7.4.5. Näringslivet har också ett ansvar för ungdomar
Den 1 oktober 1995 blev det möjligt för kommunerna att ta ett samla t ansvar för arbetslösa ungdomar under 20 år. För närvarande omfatta s nära 15 000 ungdomar av detta ansvar. Många av ungdomarna ha r deltagit i någon form av praktik antingen inom näringslivet eller i kommunerna. Alla kommuner har nu tecknat avtal med länsarbetsnämnderna om att ta detta ansvar.
7.59
Det är kommunerna som ansvarar för verksamheten och dess innehåll och de kan därmed anpassa åtgärderna efter de särskilda förhållande n som råder på den lokala arbetsmarknaden.
För att få en uppfattning om vad ungdomarna gör, i vilka branscher de befinner sig och vad de tycker om verksamheten har Arbetsmarknadsdepartementet bett IMU-Testologen göra en intervjuvundersökning bland de ungdomar som omfattades av det kommunala uppföljningsansvaret per den sista februari 1996.
Undersökningen visar att sysselsättningen är jämnt fördelad mella n privat och kommunal verksamhet. I drygt hälften av fallen så ha r ungdomarna själva ordnat sin praktikplats, det vill säga via direk t kontakt med arbetsgivaren. En fjärdedel har fått praktikplatsen vi a arbetsförmedlingen. En femtedel har fått den direkt via kommunen. Av de ungdomar, som ej längre hade kvar sin praktikplats, har en större del börjat studera, fått fast arbete eller tillfälligt arbete. Andelen som gic k arbetslösa uppgick till cirka 5 procent av det totala antalet ungdomar som ingick i undersökningen.
Det är viktigt att ungdomarna även i framtiden får denna möjlighet till praktik då det många gånger är just bristen på arbetslivserfarenhet so m stjälper ungdomarna i deras möjligheter att få arbete.
Ungdomarnas syn på praktikplatsen visar på en mycket positiv bild . Större delen tycker att deras praktikplats har givit dem en klarare bild av vad de vill göra i framtiden. Vad beträffar praktikplatsens innehåll är i stort sett alla ungdomar mycket nöjda med dess innehåll, omfattning , handledning och trivsel. Likaså anser de att praktikplatsen har vari t meningsfull och tycker att praktikplatsen ligger i linje med vad de vil l göra i framtiden. Ersättningens storlek är det enda vilket ungdomarn a upplever som negativt.
Näringslivet har hittills tagit ett stort ansvar för landets arbetslös a ungdomar, framför allt genom att erbjuda praktikplatser inom ramen för kommunernas ansvar för ungdomar samt arbetsplatsintroduktion.
Det är angeläget att berörda parter på arbetsmarknaden känner ansvar för att ungdomarna får möjlighet till praktik och anställning i näringslivet. Många ungdomar har en god teoretisk utbildning och måste få möjlighet att pröva denna. En del ungdomar behöver få ytterligar e teoretisk utbildning för att komma i fråga för en anställning. Med d e arbetsmarknadspolitiska åtgärderna finns det möjlighet att inom rame n för den individuella handlingsplanen varva insatser i form av utbildning och praktik.
Regeringens höga ambition kvarstår vad gäller att undvika at t ungdomar hamnar i passiviserande arbetslöshet under långa tider . Samtliga ungdomar under 25 år skall inom 100 dagar efter att de ha r anmält sig till arbetsförmedlingen som arbetssökande ha erbjudits et t arbete, en utbildningsplats eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Att starta sitt liv som ung och inte vara efterfrågad p å arbetsmarknaden kan få svåra konsekvenser för den unges framtid. Vad gäller insatser för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknade n
7.60
behandlas frågan även delvis i den ungdomspolitiska utredningen ( C 1995:10). Utredningen kommer att lämna sitt slutbetänkande i februar i 1997.
Sommararbete
De senaste årens höga arbetslöshet har slagit särskilt hårt mot ungdomar. En utslagning av unga människor till följd av arbetslöshet kan f å förödande sociala konsekvenser, inte bara för den enskilde utan ocks å för samhället som helhet. De personer som i dag är unga utgör grunden i den arbetskraft som i framtiden skall klara av att försörja övriga delar av samhället.
Övergången från utbildning till förvärvsarbete är för de flest a ungdomar ett av de viktigaste stegen i vuxenblivandet. Att etablera si g på arbetsmarknaden är många gånger en förutsättning för att kunna skapa sig en självständig försörjning. För många är sommarjobbet vägen in i arbetslivet.
Regeringen anser det därför viktigt att allt fler ungdomar får möjlighet till den arbetslivserfarenhet som sommarjobb innebär . Arbetslivserfarenhet är färskvara, varför det är viktigt att den inte ligger alltför långt tillbaka i tiden när den unge skall söka arbete på de n reguljära arbetsmarknaden. Mot bakgrund av detta bör näringsliv, stat , kommun och landsting hjälpas åt för att ge så många ungdomar so m möjligt chansen att skaffa sig denna arbetslivserfarenhet. För mång a ungdomar med invandrarbakgrund är det särskilt värdefullt att få kontakt med arbetslivet.
Arbetsuppgifterna bör ligga i linje med den unges utbildning för att på detta sätt öka möjligheterna för den unge att skaffa sig ett arbete efte r avslutad utbildning. Målsättningen är att gymnasiestuderande som söker sommararbete inför sommaren 1997 skall kunna erbjudas ett sådan t arbete.
7.4.6. Insatser för att öka kvinnors företagande
Regeringens förslag: Arbetslösa kvinnor från främst offentlig sektor skall få möjlighet att starta eget företag eller kooperativ .
Aktivitetsstöd/starta-eget bidrag skall kunna utgå i högst tolv månader till de kvinnor som har varit inskrivna på arbetsförmedlingen i mer än två år. Vidare skall kompletterand e insatser kunna erbjudas i form av vägledning, utbildning oc h stödjande nätverk.
Skälen för regeringens förslag: Tidigare har lågkonjunkturen drabbat främst män. De strukturella förändringarna på arbetsmarknaden medfö r
7.61
dock att arbetslösheten bland kvinnor ökar. Till detta kommer den höga deltidsarbetslösheten som främst drabbat kvinnor.
För att minska arbetslösheten för kvinnor som tidigare varit anställda inom den offentliga sektorn samt för att öka kvinnors företagande genom att ta till vara deras särskilda kompetens, föreslår regeringen att et t särskilt starta-eget-bidrag/aktivitetsstöd införs. Bidraget avser att stödj a kvinnor som vill starta eget företag eller kooperativ. Särskil t invandrarkvinnors möjlighet till detta bör tas till vara. Bidraget skall utgå i högst tolv månader och bör riktas till dem som har varit inskrivna p å arbetsförmedlingen i mer än två år.
Studier tyder på att kompletterande insatser behövs för att ök a kvinnors företagande. AMS har på regeringens uppdrag i november 1995 redovisat en strategi för att stimulera kvinnor att starta eget företag. Det kan vara individuell vägledning för att stimulera kvinnor att driva ege t företag. Vägledningen kan kompletteras med rådgivning om ege t företagande med utgångspunkt i den enskilda kvinnans behov oc h förutsättningar. Det kan vara erbjudande om en anpassad utbildning i form av ett antal fristående utbildningsmoduler (marknadsanalys , bokföring, marknadsföring, självförtroendehöjning och så vidare) ur et t utbildningsprogram för nyföretagare. Det individuella utbildningsprogrammet bör styras upp av en handlingsplan för varje deltagare. Ett viktigt inslag är att erbjuda kvinnor som fått starta-ege t bidrag att ingå i nätverk för idéspridning och kunskapsöverföring . Insatserna i form av utbildning och nätverk kan upphandlas so m arbetsmarknadsutbildning. Insatserna för att främja kvinnligt företagande skall kunna finansieras genom medel för de arbetsmarknadspolitisk a åtgärder och genom medel från Europeiska socialfondens mål 3.
Hänvisningar till S7-4-6
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 1
7.4.7. Projektverksamhet för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden
Budgetåret 1995/96 fick Arbetsmarknadsstyrelsen 45 miljoner kronor (30 miljoner kronor räknat på 12 månader per år) till projekt, som syftade till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, samt för att höj a kompetensen hos de egna medarbetarna i samband med projekten. E n utvärdering från november 1995 av de dittills utlästa resultaten frå n projekten 1994/95 visade att ca 4000 kvinnor och 1100 män på något sätt varit involverade i projekten. Cirka 500 av de aktiva deltagarna va r invandrare.
De flesta projekten har haft vägledningsinsatser som svarat mot d e arbetslösa kvinnornas behov. Information och föreläsningar o m morgondagens arbetsmarknad samt olika utbildningsinsatser i ämne n som data och ekonomi, vardagsjuridik och EU-frågor är exempel p å vanliga teman inom aktiviteterna i projekten. Ett 30-tal projekt har haf t tydliga mål för att få kvinnor och män att bryta in på otraditionell a områden. Ett 15-tal projekt har haft som mål att få kvinnor att starta eget.
7.62
Flera av projekten har särskilt vänt sig till invandrarkvinnor.
Flera positiva effekter av projekten har rapporterats för deltagarna . Det gäller också den utökade samverkan som uppstått med andr a myndigheter och företag. De flesta traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har använts, framförallt arbetsmarknadsutbildning oc h arbetslivsutveckling (ALU). Inom ramen för brytprojekten har AM S nyligen initierat en analys av hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna används för arbetslösa kvinnor respektive män.
Regeringen anser att det är angeläget att fortsätta att utveckla arbetet för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Frå n arbetsmarknadspolitisk synvinkel är det viktigt att kvinnors och män s yrkesval breddas för att öka möjligheterna till sysselsättning. Regeringen anser mot bakgrund av ovanstående att medel även för budgetåret 199 7 avsätts för brytprojekt. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen om medelsbehovet för denna projektverksamhet.
7.63
7.5. Resultatredovisning
7.5.1. Prioriterade grupper
Riksdagens och regeringens intentioner är att särskild hänsyn skall ta s till de grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden, såso m ungdomar, äldre, arbetshandikappade, långtidsarbetslösa oc h utomnordiska medborgare. Dessa har som grupper en svårare situatio n på arbetsmarknaden till följd av bland annat en lägre utbildningsnivå , liten eller ingen erfarenhet från arbetsmarknaden, bristfälliga kunskaper i svenska eller ensidig rekrytering av yngre personer.
Ungdomar
Ungdomarna drabbades svårt av lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Arbetslösheten bland ungdomarna i åldern 18-19 år steg från 4,5 procent 1990 och till 18,4 procent under hösten 1993, enligt AKU. Fö r ungdomarna i åldern 20-24 år ökade under samma period arbetslösheten från 3,1 procent till 18,7 procent Arbetslösheten är något större blan d unga män än för unga kvinnor. Denna skillnad är dock inte större än för övriga åldersgrupper.
Ungdomarna påverkas mer av förändringar i konjunkturen än övrig a åldersgrupper. För ungdomar i åldern 18-19 år minskade arbetslöshete n successivt under åren 1994 och 1995. Arbetslösheten i gruppen 18-24 år var däremot fortfarande 15 procent år 1995.
Andelen ungdomar med långa inskrivningstider vid arbetsförmedlingen är låg i jämförelse med flera andra åldersgrupper . Det beror på att ungdomarna är en prioriterad grupp vi d arbetsförmedlingen samtidigt som omsättningen till studier och tillfälliga arbeten är hög i gruppen.
Äldre
Den genomsnittliga arbetslösheten för gruppen 55-64 åringar har unde r hela 1990-talet varit lägre än för övriga ålderskategorier. År 1995 va r arbetslösheten bland de äldre 7,4 procent mot 7,7 procent för samtlig a grupper av sökande. Orsakerna till den lägre arbetslösheten i gruppen av äldre är flera. Många av de arbetslösa i gruppen över 55 år får pensio n och står därför inte till arbetsmarknadens förfogande. Den äldr e arbetskraften är vidare mera etablerad på arbetsmarknaden och omfattas därför av en viss anställningstrygghet, vilket leder till att färre äldr e drabbas av arbetslöshet.
Äldre som blivit arbetslösa har dock stora problem att återinträda p å arbetsmarknaden. Företagens höga rekryteringskrav och deras inriktning
7.64
av rekryteringarna mot yngre har inneburit att de äldre arbetslösa fåt t svårt att erhålla arbete. Vidare är det många äldre som har lång a arbetslöshetstider, vilket kan upplevas som negativt av arbetsgivarna . AMS bedömer i sin senaste prognos att denna utveckling kommer at t förstärkas under åren 1996 och 1997.
Gruppen äldre arbetslösa utgörs till stor del av män. Det är en följd av att lågkonjunkturen i början av 1990-talet framför allt drabbade de n traditionellt manliga industrin, vilken sysselsatte många äldre män . Samtidigt är arbetskraftsdeltagandet lägre i gruppen äldre kvinnor.
Totalt utgjorde äldre 5,9 procent av den totala omfattningen p å åtgärderna år 1995. Det skall jämföras med att deras andel a v arbetslösheten var 9,1 procent. Det visar att det finns möjligheter at t förbättra prioriteringen av de äldre till åtgärder.
Arbetshandikappade
Antalet arbetshandikappade som söker arbete i genomsnitt per månad har ökat från 18 100 år 1990 till 52 730 år 1995. Stora insatser för gruppe n av arbetshandikappade har dock hindrat arbetslösheten att ök a ytterligare. Majoriteten av arbetslösa arbetshandikappade är män, cirk a 55 procent av gruppen utgjordes av män år 1995.
Antalet arbetshandikappade vid förmedlingarna och instituten ökad e under år 1995, samtidigt som det totala antalet sökande minskade. Vi d arbetsförmedlingarna och instituten fanns det under år 1995 i genomsnitt 71 267 arbetshandikappade per månad i konjunkturberoende åtgärder och arbetslöshet. Vidare sysselsattes i genomsnitt 47 700 arbetshandikappade i lönebidrag per månad. Gruppen arbetshandikappade utgör en stor andel av samtliga sökande vid förmedlingarna. 10,3 procent av samtlig a sökande var arbetshandikappade år 1995.
Utomnordiska medborgare
Arbetsmarknaden för de utomnordiska medborgarna har försämrat s dramatiskt under 1990-talet. Under år 1995 var 29,8 procent av d e utomnordiska medborgarna arbetslösa, enligt AKU. Det ska jämföra s med år 1990 då arbetslöshetsnivån för de utomnordiska medborgarn a uppgick till 4,9 procent. Under samma period ökade arbetslösheten totalt i landet från 1,6 till 7,7 procent. Fallet i sysselsättningintensitet är än mer dramatisk, från 66 procent år 1990 till 36 procent år 1995 . Sysselsättningsintensiteten för de svenska medborgarna var år 1995 72 procent.
Gruppen av arbetssökande utomnordiska medborgare utgörs til l största delen av män. År 1995 var cirka 65 procent av dem män. Det är framför allt en effekt av ett lägre arbetskraftsdeltagande bland d e utomnordiska kvinnorna.
7.65
Svårigheten illustreras av att 100 000 utomnordiska medborgare va r anmälda vid arbetsförmedlingen i början av år 1996, de befann sig både i åtgärder och arbetslöshet. Av dessa var ett betydande antal, 35 000 , föremål för utredning eller kunde inte av andra skäl ta arbete direkt . Samtidigt befann sig 28 683 utomnordiska medborgare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Invandrarnas sysselsättningssituation har de senaste årtionden a försämrats trendmässigt och 1990-talets lågkonjunktur har ytterligar e förvärrat invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Flera faktorer ha r sannolikt haft en negativ inverkan på invandrarnas sysselsättningsläge . Lediga arbeten utan krav på utbildning eller arbetslivserfarenhet har til l exempel minskat kraftigt. Arbetslivets krav på svenskkunskaper oc h svenskspecifik kompetens har ökat. Rekryteringsprocessen har förändrats och personkontakterna spelar en allt större roll. Vidare har invandringen ändrat karaktär och är mer heterogen. I många fall har det också tagi t alltför lång tid från att en flykting ansöker om asyl tills utredning, beslut om uppehållstillstånd, flyttning till en kommun och utbildningsprogram genomförts. Detta kan medföra risk att yrkeskunskaper förloras oc h flyktingarna passiviseras. En ytterligare orsak till den låg a sysselsättningsintensiteten är de senaste årens relativt omfattande invandring vilket i praktiken innebär att en stor andel ägnar sig åt studier och yrkesutbildning. Det finns också tecken på att invandrarn a diskrimineras av många arbetsgivare.
Långtidsarbetslösa
Antalet långtidsarbetslösa personer ökade under 1990-talet till följd a v den kraftigt stigande arbetslösheten. Långtidsarbetslösheten har främs t förhindrats med hjälp av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket är i linje med politikens syfte.
Långtidsarbetslösheten minskade under år 1995, men har börjat öka under 1996. Antalet individer med långa perioder utan fast förankring på den ordinarie arbetsmarknaden har dock ökat. Det visar att det finns e n stor rundgång mellan åtgärder, tillfälliga arbeten och arbetslöshet. Fö r närvarande har mer än 200 000 personer varit inskrivna vid förmedlingen i mer än två år, det vill säga att de är långtidsinskrivna. Kännetecknande för gruppen av långtidsinskrivna är deras låga utbildningsnivå. Dess a sökande riskerar att permanent förlora kontakten med den ordinari e arbetsmarknaden.
Det är många män som har långa inskrivningstider. Det är en följd av att lågkonjunkturen i början av 1990-talet främst drabbade industrin , vilken sysselsätter många män. I dag är utvecklingen p å arbetsmarknaden annorlunda. Det är framför allt kvinnodominerad e arbeten i den offentliga sektorn som försvinner samtidigt som efterfrågan på arbetskraft inom industrin ökar. Det är därför möjligt att utvecklingen av långtidsinskrivningen bland män och kvinnor kommer att ändras i
7.66
framtiden. Det finns också för närvarande en tendens till att andele n kvinnor med en lång inskrivningstid ökar vid förmedlingen.
7.5.2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har under 1990-talet fått bära en stor börda för de obalanser som finns på den svenska arbetsmarknaden . Antalet personer i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat frå n drygt 100 000 år 1990 till omkring 200 000 år 1995. Regeringen ställd e vid ingången av budgetåret 1995/96 krav på att AMV i genomsnitt skulle sysselsätta 238 000 personer per månad i olika konjunkturberoend e åtgärder. Detta krav har sedermera reducerats i samband med att anslaget för åtgärderna har minskat, nuvarande krav är att AMS skall sysselsätta 215 000 personer per månad i konjunkturberoende åtgärder.
Figur 1.
Riksdagen har beslutat att de svaga grupperna på arbetsmarknade n särskilt skall prioriteras till de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna . Åtgärderna skall stärka gruppernas ställning på arbetsmarknaden så at t de skall ha förbättrade möjligheter att konkurrera på den reguljär a arbetsmarknaden. I tabellen nedan anges hur stor andel av personerna i åtgärder som utgjordes av grupper med en utsatt ställning p å arbetsmarknaden.
7.67
7.68
Tabell 1. Andelen personer i respektive åtgärd och arbetslöshet från grupper med en svagare ställning på arbetsmarknaden under år 1995, siffrorna avser procent.
Åtgärd Arbets-hand. Utom-nordisk Över 55 18-24 år
Saknar 10,5
12,4
10,5 23,6
arbete
I
10,2
13,4
4,8 32,5
åtgärd
A.plats-14,0
25,3
1,8 49,4
intro.
Utb.- 3,0
3,4
2,8 34,8
vikariat
Alu 11,4
6,5
11,8 12,6
Dator- 2,6
3,2
0,0 99,0
tek
Bered.-12,9
17,4
8,0 4,6
arbete
Rek- 6,1
3,8
4,1 36,1
stöd
A-utb 13,5
22,5
2,1 20,9
Under perioden juli 1995 till december 1995 utgjorde männen i genomsnitt 52,4 procent av samtliga sökande vid förmedlingen . Samtidigt var 55,4 procent av samtliga sökande i åtgärder män. De t innebär att männen får en större del av åtgärderna än kvinnorna. De t beror på att det finns fler män i de grupper som skall prioriteras til l åtgärder, till exempel utomnordiska medborgare och arbetshandikappade. Tendensen är dock att andelen kvinnor i åtgärder ökar.
Arbetsplatsintroduktion
Arbetsplatsintroduktion infördes under år 1995 och ersatte bland anna t ungdomsintroduktion, ungdomspraktik, invandrarpraktik och akademikerpraktik. Efter en inledningsfas har omfattningen av sökande i arbetsplatsintroduktion ökat. I april 1996 deltog cirka 42 600 personer i
arbetsplatsintroduktion. Det är ungefär lika många män och kvinnor som deltar i arbetsplatsintroduktion.
Åtgärdseffektiviteten för arbetsplatsintroduktionen är i jämförels e med flera andra åtgärder relativt god. Under år 1995 fick mer än 2 0 procent av de sökande arbete direkt efter att åtgärden avslutades.
En stor andel av deltagarna i arbetsplatsintroduktion utgörs a v ungdomar, fler än 45 procent är yngre än 25 år. Resultaten fö r ungdomarna är bättre än för övriga åldersgrupper. Det är troligt at t åtgärden hjälper ungdomarna in på den ordinarie arbetsmarknaden. De t finns även många utomnordiska medborgare i arbetsplatsintroduktion . Omfattningen av utomnordiska medborgare i åtgärden är större ä n omfattningen i invandrarpraktik samtidigt som fler får arbete direkt efter arbetsplatsintroduktionen.
Utbildningsvikariat
Under budgetåret 1994/95 påbörjade drygt 35 000 persone r utbildningsvikariat. Det är framför allt offentliga arbetsgivare som visat intresse för utbildningsvikariat och där återfinns fyra femtedelar av all a vikarier, främst inom områdena vård och service. Inom det privat a näringslivet är det betydligt svårare att marknadsföra utbildningsvikariaten. Detta brukar förklaras med att den privata sektorn saknar den saxnings- och vikariatskultur som kännetecknar de n offentliga sektorn. Vikariatstiderna har i genomsnitt varit 125 dagar vilket motsvarar cirka 18 veckor. Kvinnorna står för tre fjärdedelar a v antalet utbildningsvikariat vilket förklaras av att yrkesområdena vård och service dominerar. Andelen kvinnor på denna nivå har varit oförändra d de senaste åren. Även ålderssammansättningen har varit relativ t konstant. Budgetåret 1994/95 var medelåldern för hela gruppen so m påbörjade utbildningsvikariat 31 år. Deltagarnas formell a utbildningsbakgrund uppvisar samma tendens som arbetsmarknadsutbildningen, det vill säga allt fler har bättre utbildning. Senaste budgetåret hade två tredjedelar av deltagarna kortare än eller lika med tvåårigt gymnasium. Den utbildning som dominerar är framförall t vårdlinje och social servicelinje.
Bidrag till utbildning i företag
Under budgetåret 1994/95 deltog drygt 48 000 personer någon gång i utbildning som anordnats med bidrag till utbildning i företag. Omräknat till heltidsutbildade deltog i genomsnitt per månad cirka 2 500 personer. Arbetsmarknadsverkets kostnader för utbildning i företag uppgick til l 382 miljoner kronor. Under tidsperioden juli 1995 till och med november 1995 deltog 4 979 personer i denna åtgärd.
Omfattningen av denna form av företagsutbildning har successiv t minskat. I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 (prop . 1994/95:100 bil. 11) har regeringen föreslagit att åtgärden, Bidrag til l
utbildning i företag, skall upphöra helt vid ingången av budgetåret 1998.
Utbildning inom de så kallade kommunavtalen
För att begränsa uppsägningar inom den offentliga sektorn har det under budgetåren 1993/94 och 1994/95 varit möjligt att bevilja bidrag fö r företagsutbildning inom kommuner och landsting. I stället för att beräkna bidragen per deltagare och timme har ett belopp om högst 50 000 kronor per person kunnat användas. Under budgetåret 1994/95 betalades 74 5 miljoner kronor ut i enlighet med dessa överenskommelser. Avtale n innebär att anställda deltar i olika kompetens- eller utvecklingsinsatse r som kan vara yrkesutbildning eller allmänt kompetenshöjande. Intresset hos kommuner och landsting att förlänga dessa avtal, alternativt slut a nya, under innevarande budgetår, har inte varit lika påtagligt so m tidigare.
Arbetslivsutveckling
Arbetslivsutvecklingen ökade mycket snabbt i omfattning efter införandet den 1 januari 1993. Vid ingången av verksamhetsåret 1993/94 deltog ungefär 40 000 personer i arbetslivsutveckling. Under budgetåret 1994/95 minskade omfattningen av sökande i åtgärden till följd av de n stigande efterfrågan på arbetskraft. När efterfrågan på arbetskraft n u minskar leder det till att antalet personer i arbetslivsutveckling ökar . AMS prognos för hela budgetåret 1995/96 är att i genomsnitt 46 80 0 personer per månad skall delta i arbetslivsutveckling.
Under år 1995 utgjorde männen nästan 60 procent av de sökande i åtgärden.
Antalet personer som erhåller arbete efter arbetslivsutveckling är lägre än för övriga åtgärder. Under år 1995 fick cirka 11,8 procent av d e sökande arbete utan stöd direkt efter åtgärden. Orsaken till den lägr e åtgärdseffektiveteten kan vara att arbetslivsutveckling framför allt ge s till personer som riskerar att utförsäkras. Vidare är åtgärdens kopplin g till den reguljära arbetsmarknaden mindre tydlig.
Det är endast personer vilka uppbär ersättning från kassa eller KA S som är berättigade till arbetslivsutveckling. Det är sökande med lång a inskrivningstider som erhåller arbetslivsutveckling, vilket är en följd av att åtgärden används som en möjlighet för de sökande att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod när de riskerar att utförsäkras.
Datortek
Datorteken infördes under år 1995 och syftar till att ungdomar skall lära sig den nya informationstekniken samtidigt som de skall delta i arbetsmarknadsinriktade projektarbeten. Omfattningen av sökande i datorteken har ökat successivt under åren 1995 och 1996. För närvarande är 12 700 ungdomar inskrivna vid datorteken, vilket skall jämföras med
regeringens ambition om 20 000 individer i åtgärden. Antalet platser i datorteken omfattar i dag cirka 24 000. Det innebär att volymen a v sökande i datorteken förmodligen kommer att fortsätta att öka unde r 1996.
Målgruppen för datorteken har under första året varit ungdomar i åldern 20 till 24 år. Andelen arbetshandikappade är relativt liten i datorteken, vilket beror på att det finns få arbetshandikappde blan d ungdomarna. AMS har nyligen utvärderat datorteken i e n attitydundersökning som har riktat sig till deltagarna i datorteken . Undersökningen visar att ungdomarna ger mycket goda omdömen o m datorteken på nästan samtliga punkter.
Beredskapsarbete
Ungefär 15 000 personer per månad har varit sysselsatta i olik a beredskapsarbeten under åren 1992 till 1995. Det är väsentligt färre ä n under tidigare lågkonjunkturer, under år 1983 befann sig i genomsnit t 55 000 personer i beredskapsarbete per månad. Den lägre volymen a v sökande i beredskapsarbete är en medveten strategi från riksdagen oc h regeringen. Åtgärden Arbetslivsutveckling har på många områden ersatt beredskapsarbete. AMS prognos för budgetåret 1995/96 är att 11 40 0 personer per månad kommer att vara sysselsatta i beredskapsarbete . Majoriteten av de sökande som erhåller beredskapsarbeten är män, å r 1995 var cirka 65 procent av dem som deltog i åtgärden män.
Cirka 12,7 procent av de sökande erhöll arbete utan stöd direkt efte r att de avslutat ett beredskapsarbete under år 1995.
Det är många långtidsinskrivna, arbetshandikappade oc h utomnordiska medborgare som erhåller beredskapsarbete. Till exempe l utgjorde personer som varit inskrivna vid förmedlingen i mer än två å r 40 procent av dem som deltog i åtgärden under år 1995.
Rekryteringsstöd
Omfattningen av sökande i rekryteringsstöd har ökat successivt unde r 1990-talet. Under budgetåret 1992/93 var i genomsnitt 10 800 persone r anställda med rekryteringsstöd per månad. Under budgetåret 1994/9 5 hade antalet rekryteringsstöd ökat till i genomsnitt 25 000 per månad . AMS prognos för budgetåret 1995/96 är att i genomsnitt 16 100 personer per månad skall vara anställda med rekryteringsstöd. Det innebär at t antalet rekryteringsstöd kommer att minska under budgetåret, vilke t bland annat kan vara en följd av att efterfrågan på arbetskraft minskar . Många av de sökande som erhåller rekryteringsstöd är män, år 1995 var 65 procent av dem som erhöll åtgärden män.
Resultaten av rekryteringsstöden är mycket goda i jämförelse me d övriga åtgärder. Cirka 70 procent av individerna som erhålle r rekryteringsstöd får arbete direkt efter åtgärden.
Det är relativt få utomnordiska medborgare och arbetshandikappad e
som får rekryteringsstöd. Många av dem som erhåller rekryteringsstöd är ungdomar eller långtidsarbetslösa. Även personer i de utsatta grupperna får arbete direkt efter rekryteringsstödet.
Skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA)
Under budgetåret 1994/95 deltog i genomsnitt 5 600 personer per månad i offentligt skyddad anställning, vilket överensstämmer med volymen i åtgärden under tidigare år. Prognosen för budgetåret 1995/96 är att 5 300 personer i genomsnitt per månad skall delta i offentligt skyddat arbete . Majoriteten av de sökande i åtgärden är män, under andra halvåret 1995 var 83 procent av dem som deltog i åtgärden män.
Av dem som lämnade offentligt skyddat arbete under budgetåre t började 12 procent ett arbete utan OSA eller lönebidrag.
Offentligt skyddat arbete vänder sig framför allt till handikappade . Under år 1995 var 85 procent av dem som deltog i åtgärde n handikappade
Starta eget
Starta-eget-bidraget infördes 1992. Efter en lägre volym av sökande i åtgärden under åren 1992 och 1993 ökade omfattningen under 1994 och 1995. För närvarande deltar i genomsnitt cirka 10 000 personer pe r månad i åtgärden.
Det är framför allt män som erhåller starta-eget-bidrag. Cirka 6 6 procent av deltagarna i åtgärden utgörs för närvarande av män. Vidare är det många i åldern 25 till 39 år som får starta-eget-bidrag. Drygt va r fjärde företag startades inom varuhandeln år 1994.
Resultaten av starta-eget-bidragen är relativt tillfredsställande. Av de företag som avslutade bidragsperioden under oktober år 1993 var det tre av fyra som fortfarande var verksamma i oktober år 1994.
Europastipendier
Sedan den 1 januari 1996 har yrkesutbildade arbetslösa ungdomar so m fyllt 20 men inte 30 år möjlighet att få ett stipendium för att praktiser a utomlands under en period om minst sex månader. Sedan åtgärden trädde i kraft har 15 ungdomar erhållit stipendier.
Arbetsmarknadsutbildning
Av AMS årsberättelse för arbetsmarknadsutbildning avseende budgetå r 1994/95 framgår det att det genomsnittliga antalet personer som deltog i arbetsmarknadsutbildning var högre än föregående budgetår. Rapporte n visar även att utbildningens inriktning i stort sett följer den allmänn a
trend som finns på arbetsmarknaden. Detta visas bland annat genom at t datakunskaper betonas ytterligare med en ökning från 25 procent till 2 9 procent jämfört med föregående budgetår, medan vårdutbildning sjunker ytterligare från 5 procent till 4 procent. Under budgetåret 1994/95 deltog knappt 200 000 personer någon gång i arbetsmarknadsutbildning, vilket är 32 000 personer fler än budgetåret 1993/94. Detta innebär att 57 90 0 personer i genomsnitt per månad deltagit i arbetsmarknadsutbildnin g 1994/95, varav 52 000 i upphandlad arbetsmarknadsutbildning och 5 900 personer i reguljär utbildning. En faktor som förklarar AMS ökning a v arbetsmarknadsutbildningen är att budgetåret 1994/95 inleddes med en högre ingående balans.
Av AMS årsberättelse för budgetåret 1994/95 för arbetsmarknadsutbildning framgår att 46 procent av deltagarna var kvinnor. Detta motsvarar kvinnornas andel av de arbetslösa. Andele n ungdomar upp till 24 år var drygt 20 procent vilket är en minskning med 6 procentenheter jämfört med budgetåret 1993/94. Medelåldern för hela gruppen som påbörjade arbetsmarknadsutbildning budgetåret 1994/95 är 34 år. Ett viktigt mål för arbetsmarknadsutbildning är att bryta de n könsuppdelade arbetsmarknaden. Enligt årsberättelsen är resultate n varierande. Vad gäller de tekniska utbildningarna är tre fjärdedelar män medan det inom vårdområdet råder en kvinnlig övervikt. Ino m administration/ADB, det kommersiella området, serviceområdet sam t inom de förberedande utbildningarna är det ungefär lika många män som kvinnor som studerar.
Ett annat viktigt mål med arbetsmarknadsutbildning är att stödj a grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Till dess a grupper räknas: långtidsarbetslösa, utomnordiska medborgare sam t arbetshandikappade. Enligt AMS årsredovisning för arbetsmarknadsutbildning framgår att man lyckats väl att uppfylla dett a mål.
Arbetsmarknadsutbildningens kostnader kan delas upp i två delar, dels kurskostnader för köp av arbetsmarknadsutbildning, dels kostnader fö r utbildningsbidrag för deltagare. De totala kurskostnaderna fö r upphandling av arbetsmarknadsutbildning uppgick under budgetåre t 1994/95 till 5,6 miljarder kronor. Den genomsnittliga kostnaden pe r kursdeltagarvecka uppgick till 1 774 kr under budgetåret 1994/95 och är en minskning med 6 procent jämfört med budgetåret 1993/94. Priset per kursdeltagarvecka har minskat de senaste åren och förklaras dels av at t AMV i högre grad efterfrågar utbildning som är mindre kapitalintensiv, dels en ökad konkurrens totalt sett och inom olika yrkesområden. Til l detta kommer också en förbättring av upphandlingen. Kompetense n inom AMV för upphandling har utvecklats vilket också lett till at t priserna har kunnats pressas.
Den totala kostnaden för utbildningsbidrag till arbetsmarknadsutbildning uppgick under budgetåret 1994/95 till 6,3 miljarder kronor. Denna kostnad är direkt relaterad till nivåerna fö r arbetslöshetsersättningen och därmed också relaterad till hur stor ande l av deltagarna som tillhör arbetslöshetskassan.
7.74
7.6. Återrapportering till riksdagen om utvecklingen av anställningar med lönebidrag
Riksdagen har den 7 december 1995 antagit regeringens propositio n (1995/96:96) om Anställning med lönebidrag i syfte att häva stoppet för nya lönebidragsanställningar under budgetåret 1995/96. Riksdagen har i ett tillkännagivande begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med en redovisning av hur anställningarna med lönebidrag ha r utvecklats. AMS fick genom ett regeringsbeslut den 21 december 1995 i uppdrag att senast den 1 mars 1996 redovisa lönebidragsutvecklingen.
AMS rapport till regeringen om utvecklingen av lönebidrag
Antalet anställda med lönebidrag under kalenderåret 1995 uppgick till i genomsnitt 49 600 per månad. Detta är det högsta antal som ha r redovisats sedan lönebidraget infördes år 1980 och innebär cirka 5 00 0 fler i åtgärden än motsvarande genomsnitt år 1994. I en åtgärdsprognos, lämnad av länsarbetsnämnderna, beräknas antalet anställningar me d lönebidrag minska med cirka 3 200 mellan december 1995 oc h motsvarande månad 1996. I det faktiska utfall som föreligger under april månad 1996 finns viss a tendenser som visar att tempot i neddragningen av volymerna ä r snabbare än prognosticerat. Denna antagna neddragning av antale t lönebidrag påskyndas som en följd av de varsel och uppsägningar so m följer av neddragningen av bidragsnivåerna.
Till följd av riksdagens beslut att sänka bidragen till 80 procent efte r fyra års anställning med lönebidrag har omförhandlingar inletts i tak t med att bidragsbesluten löper ut. Vid en förfrågan til l länsarbetsnämnderna bedömer de att det vid mitten av februari fann s cirka 600 kända varsel om uppsägningar eller verkställda uppsägninga r av anställningar med lönebidrag. Det största antalet varsel återfinns inom allmännyttiga organisationer. Den allmänna uppfattningen är att fle r varsel är att vänta i takt med att bidragsbesluten omförhandlas unde r återstoden av budgetåret. A v A M S r a p p o r t f r a m g å r a t t arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstituten (af/ami) sedan budgetåret 1989/90 fram till halva budgetåret 1994/95 har lyckats öka antale t placerade arbetshandikappade med lönebidrag från i genomsnitt 427 nya i lönebidrag per månad till i genomsnitt 1 180 per månad. AMS kund e konstatera påtagliga svårigheter att finansiera nya beslut under 1995 . Antalet nya beslut om lönebidragsmedel under sista kvartalet 199 5 uppgick till endast 47 procent av antalet under motsvarande tid 1994. AMS redovisar vidare att antalet övergångar från Samhall till arbete p å den reguljära arbetsmarknaden minskat påtagligt för att sista kvartale t
7.75
1995 uppgå till 60 procent av antalet under motsvarande period 1994.
Försöksverksamheten med Särskilt introduktionsstöd- och uppföljningsstöd för funktionshindrade i arbetslivet (SIUS) påverka s också av bristen på lönebidragsmedel, då de engagerade stödpersonerna finansieras med medel under samma anslag. Två län har lagt ned sin a projektverksamheter på grund av medelsbrist.
AMS bedömer att uppsägningar av anställda med lönebidrag ho s främst allmännyttiga organisationer kommer att innebära nya grupper av svårplacerade sökande med arbetshandikapp, där andra anställninga r med lönebidrag kommer att krävas för en återgång till arbetslivet . Antalet arbetssökande med arbetshandikapp ökar och under januari 1996 var antalet arbetssökande arbetshandikappade (i kategori 11-14) 47 200, vilket är en ökning med nästan 5 procent jämfört med samma tidpunk t föregående år.
Från den 1 juli 1995 kan lönebidrag lämnas med högst 50 procent av lönekostnaden till arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa som fyllt 60 år och uppbär arbetslöshetsersättning. Endast tio personer från denna målgrupp hade anställts med lönebidrag fram till den 15 januari 1996. AMS redovisar vidare i sin rapport vilka lönebidragsvolymer som finns hos olika arbetsgivarkategorier vid början och slutet av sista halvåre t 1995.
Antal lönebidragsanställda hos olika arbetsgivare
Arbetsgivare
Antal
Antal
+/-
Andel
procent
15/6-95 15/12-95
15/12-95
Statliga
4 090
4 001
-89
8,4 %
Motsv. inst.
316
170
-146
0,4 %
Förs.kassa
275
281
6
0,6 %
Allm.nytt.
16 982 16 407
-
575
34,4 %
Kommuner
6 265
6 052
-213
12,7 %
Landsting
1 549
1 500
-
49
3,1 %
Affärsverk
72
61
11
0,1%
Företag
18 346
17 512
-834
36,7 %
Övriga
1 892
1 742
-150
3,6 %
Summa
49 787
47 726 -2 061
100,00 %
Av tabellen framgår att vid enskilda företag och allmännyttig a organisationer finns det flest anställda med lönebidrag. Dess a
7.76
arbetsgivarkategorier sysselsätter cirka 70 procent av samtliga anställda med lönebidrag. Många anställda med lönebidrag finns också ho s statliga och kommunala arbetsgivare som sysselsätter cirka 20 procen t av alla anställda med lönebidrag.
7.77
Bidragsnivåer i procent för anställningar med lönebidrag fördelade på arbetsgivarkategorier, kvarstående respektive omprövade beslut
Arbetsgivare Samtliga Omprövade beslut Omprövade beslut
kvarstående 15/6 -95
15/12 -95
beslut
Statliga
89,9
90,3
84,4
Motsv.inst. 91,0
91,0
78,9
Förs.kassa 94,0
94,1
87,1
Allm.nytt. 85,6
85,5
84,4
Kommuner 53,0
50,7
50,5
Landsting
44,5
42,8
43,3
Affärsverk 67,9
67,2
59,1
Företag
65,9
64,0
63,0
Övriga
65,2
63,1
62,0
Summa
72,6
71,9
70,4
AMS redogör också i ovanstående tabell för bidragsnivåerna hos olik a kategorier av arbetsgivare. AMS konstaterar att det fortfarande finn s höga bidragsnivåer hos vissa kategorier arbetsgivare och att dett a kvarstår från det gamla lönebidragssystemet med fasta bidragsnivåe r baserade på arbetsgivarkategori.
Regeringens överväganden
AMS har den 19 februari 1996 rapporterat om volymutvecklingen när det gäller lönebidragsanställningar under anslaget Särskilda åtgärder fö r arbetshandikappade. Antalet personer i genomsnitt per månad för vilk a arbetsgivaren fick lönebidrag uppgick till 49 600 under kalenderåre t 1995. Denna volym är högre än vad reservationsanslaget är beräknat för, det vill säga en omfattning på cirka 44 000 - 45 000 personer. AM S överskred också anslagsposten som finansierar lönebidrag och offentligt skyddat arbete med 208 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 . Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 et t verksamhetsmål att minst 50 000 personer i genomsnitt per månad ges lämplig sysselsättning för de medel som tilldelats för Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. RRV har lämnat invändning i revisionsberättelsen över AMV: s årsredovisning för budgetåret 1994/95 med anledning av överskridandet av tidigare nämnda anslagspost.
Den i förhållande till anvisade medel höga åtgärdsvolymen fick under år 1995 som följd ett stopp för nya anställningar med lönebidrag. Dett a
7.78
har redovisats i proposition 1995/96:96 Anställning med lönebidrag. Där förordades att AMS skulle verka för att successivt minska volymern a och lönebidragsnivåerna. Länsarbetsnämnderna har i en progno s beräknat att antalet anställda med lönebidrag kommer att minska me d cirka 3 200 personer mellan december 1995 och motsvarande måna d 1996. Processen förväntas påskyndas till följd av varsel oc h uppsägningar av lönebidragsanställda. Regeringen bedömer dock att flera ideella organisationer genom förhandlingar med kommuner och landsting kommer att kunna hitta lösningar till kompletterande finansieringsformer och därmed motverka uppsägningar av lönebidragsanställda.
Sänkningen av bidragsnivån till högst 80 procent efter de fyra först a årens anställning med lönebidrag har inneburit att omförhandlingar ha r inletts i takt med att bidragsbesluten löper ut. Sänkningen innebär e n tidigareläggning till en nivå som riksdagen redan tidigare har besluta t om. AMS har redovisat att endast ett mindre antal äldre har kunna t anvisats till en anställning med lönebidrag. Riksdagen har i den nyligen antagna propositionen 1995/96:96 om Anställning med lönebidrag , särskilt anvisat 50 miljoner kronor för anställning av arbetslösa, ick e arbetshandikappade människor som fyllt 60 år med lönebidrag. Regeringen bedömer att det därför bör finnas ytterligare förutsättninga r för att bereda sysselsättning för äldre personer med relativt kort tid kvar till ålderspensioneringen och som har svårigheter att få nytt arbete sedan de har blivit arbetslösa.
Det flexibla lönebidraget som utgår från den enskilda personen s förutsättningar att medverka i produktionen, har medfört at t arbetsmarknaden har vidgats för arbetshandikappade. Bidragsnivån utgår från den enskilde arbetshandikappade, oavsett arbetsgivarkategori . Enskilda och kommunala arbetsgivare har med det flexibla lönebidraget blivit ett tydligare alternativ och utökat möjligheterna fö r arbetshandikappade. I det tidigare systemet, med fasta bidragsnivåer för olika arbetsgivarkategorier och som var lägst för enskilda oc h kommunala arbetsgivare, blev ofta gravt arbetshandikappade hänvisad e till arbetsuppgifter i allmännyttiga organisationer eller inom staten.
Regeringen har med det flexibla lönebidraget ställt ökade krav p å AMS att hantera volymutvecklingen och bidragsnivåerna och att ino m ramen för anvisade medel få utrymme för fler anställda med lönebidrag. Genom en vidgad arbetsmarknad, där privata och kommunal a arbetsgivare i större omfattning kan anställa arbetshandikappade me d hjälp av bidraget och därmed medverka i rehabiliteringsarbetet, minskar risken för negativa inlåsningseffekter. Arbetsgivare, som har möjlighe t att ta ett eget kostnadsansvar för det arbete en anställd med lönebidra g utför, ger också möjlighet för den anställde att, efter rehabilitering, g å över till en reguljär anställning utan särskilt bidrag eller med minskad e bidrag. Samtidigt har arbetshandikappade med ett arbetshandikapp, som tilltar, möjlighet att stanna kvar längre i arbetslivet efterso m bidragsnivån även kan höjas. De omförhandlingar som har inletts frå n den 1 januari 1996 kommer bland annat att innebära en prövning a v
7.79
huruvida tränings- och rehabiliteringseffekter kan ha förändra t arbetsförmågan och om det finns skäl att ändra bidragsnivån.
Regeringen avser utreda hur de offentliga resurserna utnyttjas i syft e att bereda sysselsättning och arbete åt personer med arbetshandikapp. I översynen skall också en analys göras av lönebidraget mot bakgrund av de statsbidrag som utgår till de allmännyttiga organisationerna i syfte att bedöma effekterna av förändringarna av lönebidragsnivåerna so m riksdagen har beslutat om. Riksdagen har också nyligen antagi t arbetsmarknadsutskottets betänkande om Lönebidragsmedel inom allmännyttiga organisationer (1995/96:AU15) i vilket lämnas försla g som syftar till att förhindra uppsägningar av arbetshandikappade ino m allmännyttiga organisationer som är aktuella för omförhandlingar.
7.7. Arbetsrättskommissionen
Arbetsrätten behöver förändras. Arbetsrätten måste ha en ändamålsenlig utformning och spegla en rimlig avvägning mellan löntagarnas behov av skydd mot godtyckliga och diskriminerande beslut och företagens behov att kontinuerligt kunna anpassa sin organisation och sin arbetsstyrka till förändrade förutsättningar och behov. Den skall också vara utformad så att den inte försvårar för företagen att expandera och nysatsa (prop . 1995/96:150).
Regeringen bemyndigade den 16 mars 1995 statsrådet Leif Blomberg att tillkalla en kommission med uppdrag att söka lösningar på d e problem som arbetsmarknadens parter anser finns på arbetsrätten s område. Kommissionen, som leddes av direktören Tony Hagström, antog namnet 1995 års Arbetsrättskommission.
Utgångspunkten för kommissionens arbete var enligt dess direktiv att lösningen på de problem som finns på arbetsrättens område bör bygga på en gemensam syn och tillkomma i en samförståndsanda. Kommissionen fick därför uppdraget att söka lösningar på de problem so m arbetsmarknadens parter anser finns inom arbetsrätten. Syftet var at t kommissionen under medverkan av parterna skulle finna former för hu r parterna själva i så stor utsträckning som möjligt genom kollektivavta l kunde utforma de arbetsrättsliga reglerna så, att de fungerar väl i praktiken och blir så enkla och effektiva som möjligt. Kommissionen s mål var att åstadkomma en långsiktig och stabil arbetsrätt som - främjar flexibilitet och produktivitetsutveckling i företagen och de n offentliga sektorn, - tillgodoser de anställdas behov av utveckling, inflytande, frihet oc h trygghet, - främjar jämställdhet mellan könen, och - främjar invandrarnas villkor på arbetsmarknaden.
7.80
Kommissionen slutförde den 10 maj i år sitt arbete genom att överlämna rapporten Samarbetsavtal?. I rapporten konstateras att arbetsmarknadens parter under arbetets gång närmat sig varandra påtagligt i åtskillig a väsentliga frågor på arbetsrättens område. I vissa frågor har dock stor a åsiktsskillnader bestått. Varken arbetsgivarnas eller arbetstagarna s representanter har kunnat godta det slutförslag till avtalsrekommendation som kommissionens ordförande presenterat.
Vid regeringens överläggning med arbetsmarknadens parter den 2 8 maj 1996 antog parterna regeringens erbjudande att ställa medlare til l parternas förfogande. Medlarna skall understödja parterna s förhandlingar som syftar till att lösa de motsättningar som föreligge r beträffande arbetsrätten. Utgångspunkten för förhandlingarna är at t medverka till åtgärder som kan öka sysselsättningen.
Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 30 maj 1996 åt Staten s förlikningsmannaexpedition att utse medlare. Medlarna kommer att informera regeringen om resultatet av sitt arbete den 23 augusti 1996 . Regeringen utgår från att medlingsarbetet leder till att parterna kommer överens.
7.8. Översynen av arbetsmarknadspolitiken
7.8.1. Utredningar
Ett stort antal utredningar har under det senaste året behandlat, elle r behandlar ännu, frågor av stor betydelse för sysselsättningen oc h arbetsmarknadens funktionssätt men också av stor betydelse för at t uppnå en mer jämställd arbetsmarknad och en integrering av invandrare i det svenska samhället. Regeringen gav i december 1995 dess a utredningar i uppdrag att senast den 29 februari 1996 till regeringe n redovisa det underlag som kunde vara av betydelse för e n sysselsättningspolitisk proposition under våren 1996.
Under våren 1996 har den Arbetsmarknadspolitiska kommittén ( A 1994:01) och Utredningen om Kvinnors arbetsmarknad (A 1995:13 ) redovisat sina slutbetänkanden, Aktiv arbetsmarknadspolitik (SO U 1996:34) respektive Hälften vore nog - om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad (SOU 1996:56). Dessutom har Kommittén om et t nationellt kunskapslyft för vuxna (KLK) (U 1995:10) redovisat sit t delbetänkande En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande (SO U 1996:27). Den Invandrarpolitiska kommittén (KU 1994:11) har lämna t en skrivelse till regeringen (dnr A96/2227/IP).
Synpunkter på dessa betänkanden respektive Invandrarpolitisk a kommitténs skrivelse har, utom i fråga om betänkandet från Utredningen om kvinnors arbetsmarknad, inhämtats vid en serie remissmöten so m Arbetsmarknadsdepartementet och Utbildningsdepartementet anordnade under april 1996. De frågor som behandlades vid dessa möten likso m vilka som var närvarande framgår av avsnitt 7.8.2. De skriftlig a
7.81
synpunkter som lämnades vid remissmötena finns tillgängliga i Arbetsmarknadsdepartementet under dnr A96/2319/A.
AMS har också under våren 1996 lämnat dels en anslagsframställning för budgetåret 1997, dels en rapport (Arbetsmarknadsverkets framtid a organisation) om hur det av statsmakterna beslutade besparingskrave t skall genomföras inom AMV. Riksrevisionsverket har yttrat sig över den sistnämnda rapporten (dnr RRV 22-96-0854).
Hänvisningar till S7-8-1
7.8.2. Närvarande vid remissmöten
Remissmötet den 9 april 1996
Vid remissmötet lämnades synpunkter på följande avsnitt i de n Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande (SOU 1996:34).
Arbetsmarknadspolitikens roll (kapitel 3) Arbetsförmedling (kapitel 4) Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (kapitel 5) Utvärdering (kapitel 10)
Närvarande var
Arbetslivsinstitutet Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) Finansdepartementet Högskolan i Växjö, Nationalekonomiska institutionen Landsorganisationen i Sverige (LO) Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) Riksdagens arbetsmarknadsutskott Rådet för arbetslivsforskning Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) Tjänstemännens centralorganisation (TCO) Universitetet i Uppsala, Nationalekonomiska institutionen
Remissmötet den 11 april 1996
Vid remissmötet lämnades synpunkter på delbetänkandet frå n Kommittén om ett nationellt kunskapslyft för vuxna (SOU 1996:27) och på följande avsnitt i den Arbetsmarknadspolitiska kommittén s betänkande.
Arbetsmarknads- och kompetensbehov (kapitel 6) Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik (kapitel 8)
7.82
Närvarande var
Arbetsgivarverket AMS Finansdepartementet Företagarnas riksorganisation Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning LO Landstingsförbundet NUTEK SAF Svenska kommunförbundet SACO TCO
Remissmötet den 17 april 1996
Vid remissmötet lämnades synpunkter på skrivelsen (dnr A96/2227/IP ) från den Invandrarpolitiska kommittén och på följande avsnitt i de n Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande.
Invandrarna och arbetsmarknaden (kaptitel 4) Kommunernas roll i arbetsmarknadspolititiken (kapítel 9) Samordnad rehabilitering (kapitel 7)
Närvarande var
AMS Finansdepartemetentet Handikappombudsmannen Invandrar- och flyktingpolitiska rådet Svenska kommunförbundet LO Landstingsförbundet Riksdagens arbetsmarknadsutskott Riksförsäkringsverket (RFV) Socialdepartemetentet Socialstyrelsen (SoS) Statens invandrarverk Storstadskommittén SAF SACO Sveriges kommunaltjänstemannaförbud TCO
7.83
Hänvisningar till S7-8-2
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 7.8.1
7.9. Sammanfattning av den nya inriktningen a v den aktiva arbetsmarknadspolitiken
Regeringens mål är att halvera den öppna arbetslösheten fram til l sekelskiftet. Arbetsmarknadspolitiken kan bidra till detta genom at t skapa en väl fungerande arbetsmarknad, genom att lediga platser tillsätts snabbt och att arbetslösa kan komma tillbaka i arbete så fort som möjligt.
I denna proposition presenteras förslag rörande den aktiv a arbetsmarknadspolitiken. Förslag rörande övriga delar av arbetsmarknadspolitiken – arbetstider, arbetsrätt, arbetsorganisation och arbetsmiljö – kommer regeringen att redovisa i andra sammanhang.
Regeringens förslag inom det arbetsmarknadspolitiska området är:
En stark nationell offentlig arbetsförmedling
Utgångspunkten för den aktiva arbetsmarknadspolitiken är i likhet me d tidigare en stark nationell offentlig arbetsförmedling. Platsförmedlingens roll skall enligt regeringens uppfattning även framöver vara central. Den som kommer till arbetsförmedlingen som arbetssökande skall i först a hand få kännedom om de lediga platserna och få hjälp med att snabb t finna ett lämpligt arbete.
Tydliga mål för arbetsmarknadspolitiken
Målen för Arbetsmarknadsverket skall göras tydligare och kraven p å uppföljning skärps. De övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken skall vara att hålla nere vakanstiderna för lediga platser, minsk a långtidsarbetslösheten samt motverka långa tider utan reguljärt arbete.
Utökad lokal samverkan i arbetsmarknadspolitiken
Ansvaret för att verkställa de arbetsmarknadspolitiska uppdrage n fördelas på fler aktörer. Kommunerna får ett tydligare uppdrag i arbete t med att bekämpa arbetslösheten i och med att de får ett utökat ansvar i arbetsförmedlingsnämnderna. En samordning av regler och flexiblare åtgärder skapar förutsättningar för starkare lokal förankring.
Individen i centrum - handlingsplaner för alla som är arbetslösa länge
Arbetsförmedlingen och den arbetssökande skall göra upp en plan dä r det främsta målet skall vara att finna arbete. I planen skall finnas e n tydlig överenskommelse med respektive parts åtagande.
7.84
Hög omfattning på arbetsmarknadspolitiska programmen
För budgetåret 1997 skall 230 000 personer per månad vara i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessutom skal l ca 40 000 äldre beredas sysselsättning i offentliga tillfälliga arbeten.
Nya former för sysselsättning
Offentligt tillfälligt arbete skall kunna erbjudas den som är 55 år elle r äldre och som varit inskriven vid arbetsförmedlingen som arbetssökande i mer än två år samt uppbär arbetslöshetsersättning. - Lokala arbetscentra för långtidsarbetslösa lyfts fram som ett exempel på nya former för arbetsmarknadspolitiska program. - Exportsäljare och miljöinformatörer är exempel på framtid a utbildningar inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. - En arbetsgivare skall kunna få vikariatsersättning när en anställd ä r ledig med lön för att starta eget företag.
Satsa på utbildning för arbetslösa
- Inom ramen för den statliga vuxenutbildningssatsningen prioritera s arbetslösa som är i behov av en gymnasieutbildning. - Utomnordiska medborgare som varit arbetslösa och inskrivna vi d arbetsförmedlingen under minst två år samt arbetslösa arbetshandikappade får möjlighet att studera inom det reguljär a utbildningsväsendet på grundskole- och gymnasienivå inom ramen fö r arbetsmarknadsutbildningen.
Ökat kvinnligt företagande.
Arbetslösa kvinnor som startar ett eget företag eller kooperativ kan f å starta-eget-bidrag upp till ett år. Ytterligare stöd som vägledning , utbildning och nätverk kan erbjudas genom upphandla d arbetsmarknadsutbildning.
Miljöperspektiv i arbetsmarknadspolitiken.
Den potential som finns för sysselsättning inom miljö- oc h naturvårdsområdet skall tas till vara då arbetsmarknadspolitiskt stöd ges till enskilda projekt.
8. En försäkring för omställning vid arbetslöshet
8.1. Inledning
Bakgrund
Huvudsyfte med arbetsmarknadspolitiken, där arbetslöshetsersättningen är en integrerad del, är att underlätta ekonomins tillväxt genom en snabb och effektiv omställning av arbetsmarknaden. Genom en väl fungerande arbetsmarknad ökar möjligheterna att kombinera hög sysselsättning med låg inflation och låg arbetslöshet. Arbetslöshetsersättningens roll i denna process är i första hand att underlätta arbetskraftens omställning p å arbetsmarknaden. Den syftar till att under en övergångstid ekonomisk t stödja individer som blir arbetslösa tills att de finner ett nytt arbete.
Betydande resurser avsätts för att förkorta individens tid so m arbetslös, bl.a. i form av förmedlingsinsatser, arbetsmarknadsutbildning, vägledning, flyttningsbidrag, m.m. Sedan länge är traditionen ino m svensk arbets-marknadspolitik att arbetslinjen skall gälla, dvs . arbetsmarknadspolitiken skall vara aktiv och inte passivisera de arbetslösa genom att bara betala ut kontantunderstöd. Den alldele s övervägande delen av dem som blir arbetslösa och anmäler sig so m sökande utan arbete på arbetsförmedlingen kommer också förhållandevis snabbt i nytt arbete. För dessa fungerar arbetslöshetsförsäkringen reda n nu som en omställningsförsäkring.
Antalet långtidsarbetslösa personer har ökat i betydande omfattnin g under de senaste åren och var i april 1996 ca 134 000. Erfarenhetern a från andra jämförbara länder visar att risken är mycket stor at t långtidsarbetslösheten permanentas.
Även de långtidsinskrivna har, särskilt under de senaste åren, ökat i omfattning och de som har varit inskrivna i mer än fyra år uppgick i april 1996 till 67 300 personer.
Vilka är de långtidsinskrivna?
Med en långtidsinskriven person menas en person som har vari t oavbrutet inskriven vid arbetsförmedlingen i mer än två år.
Ett urval av långtidsinskrivna (400 individer) har med avseende på ett antal variabler kartlagts i en uppföljning gjord ino m Arbetsmarknadsdepartementet (uppföljningen finns i sin helhet publicerad som bilaga 4 i SOU 1996:51). För att få ett begrepp om vilka kategorier av personer det är som har hamnat i så långa inskrivningstider har detta urval, förutom ålder, kön och försäkringssituation, klassificerats i fyra stereotypa grupper.
1. Den absolut största gruppen (57 procent) består av personer som mer eller mindre av slumpen eller tillfälligheternas spel har hamnat bland de
långtidsinskrivna. Enligt uppföljningen skulle dock merparten av dess a individer, för att kunna få den fasta förankring på arbetsmarknaden som de eftersträvar, behöva förbättra sin kompetens genom utbildning. Andra i gruppen skulle dock i ett bättre konjunkturläge utan större svårighet få den önskade förankringen på arbetsmarknaden.
2. Förhållandevis många (22 procent) har emellertid efter hand anpassat sig till arbetsmarknadens krav på flexibilitet och förefaller vara tillfreds med att bara arbeta de delar av året då arbetsgivaren behöver honom eller henne och att vara arbetslösa under resterande delar. Detta gäller särskilt den relativt stora gruppen säsonganställda som under mycket lång tid , ibland i decennier, bara arbetat vissa delar av året. Övrig tid får d e arbetslöshetsersättning.
3. Ett nästan lika stort antal individer (19 procent) får emellertid inte ens tillfälliga anställningar utan är kontinuerligt öppet arbetslösa elle r alternativt deltar de i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ofta för at t kvalificera sig för en ny period med arbetslöshetsersättning. Det rör si g bl.a. om personer med olika typer av tillkortakommanden som gör de t svårt för dem att ta vilken anställning som helst eller en anställnin g överhuvudtaget om inte särskilda åtgärder sätts in.
4. Några, mycket få (knappt 2 procent), definierades som formell t arbetslösa, dvs. de vill av olika skäl egentligen inte ha något arbete utan i stället arbetslöshetsersättning.
För de tre sistnämnda grupperna långtidsinskrivna ha r arbetslöshetsersättningen kommit att bli ett kontinuerligt eller återkommande inslag i den långsiktiga försörjningen. I fråga om de n sistnämnda gruppen är naturligtvis inställningen oacceptabel. Den som är arbetslös alternativt långtidsinskriven måste ha en verklig vilja att t a erbjudna arbeten och att aktivt söka en lösning på sysselsättningssituationen. Annars mister systemet sin legitimitet. De t finns långtidsinskrivna som mer eller mindre permanent växlar mella n tillfälliga anställningar och arbetslöshetsersättning. Systemet är till vis s del utformat så att det hjälper arbetsgivarna att upprätthålla en bekvä m och kostnadseffektiv verksamhet; man räknar med at t arbetslöshetsförsäkringen tar hand om försörjningen av anställda som anlitas sporadiskt. Detta får konsekvenser inte minst för kvinnor so m ofta är hänvisade till sektorer inom arbetsmarknaden där arbete me d begränsad arbetstid är vanligt förekommande.
Enligt regeringens bedömning måste denna ordning brytas. Det ä r angeläget dels för att motverka den passiviserande effekt som en längre period av arbetslöshet kan innebära för den enskilde, dels för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Det är också angeläget för att ök a möjligheterna för dem som önskar utöka sin arbetstid.
Tidigare riksdagsbehandling
I 1995 års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150 bil. 10 ) fastslogs vikten av att upprätthålla arbetslinjen i svens k arbetsmarknadspolitik: "Det innebär att politiken ytterst ska inriktas p å att återföra de arbetslösa i reguljära arbeten. Den arbetslöses ansvar at t stå till arbetsmarknadens förfogande förtydligas".
I tillväxtpropositionen hösten 1995 (prop. 1995/96:25) framhöl l regeringen vidare att om arbetslöshetsförsäkringen förvandlas från e n omställningsförsäkring till en långsiktig försörjning hotas grundbulten i den aktiva arbetsmarknadspolitiken – arbetslinjen. Det finns därför skäl att tydliggöra arbetslöshetsförsäkringens roll som e n omställningsförsäkring.
Slutsatsen blev att det måste finnas en bortre parentes. Riksdagen (bet. 1995/96:FiU1, rskr. 1995/96:133) anslöt sig til l regeringens bedömning i denna fråga.
I tillväxtpropositionen föreslogs också vissa andra ändringar so m syftar till att förstärka arbetslinjen:
- För att få rätt till en första ersättningsperiod skall arbetsvillkore t uppfyllas i princip via reguljärt arbete.
- Vid egen uppsägning utan giltig anledning utökas avstängningstide n från rätt till arbetslöshetsersättning upp till 45 ersättningsdagar.
- Den som inte tar anvisat lämpligt arbete eller en anvisad lämpli g arbetsmarknadspolitisk åtgärd avstängs från rätt till arbetslöshetsersättning upp till 60 dagar.
- Den som uppenbarligen inte vill ta lämpligt arbete avstängs från rätt till arbetslöshetsersättning till dess att han eller hon har utfört reguljärt förvärvsarbete i minst 80 dagar.
- Den som ertappas med att fuska med arbetslöshetsersättninge n exempelvis genom att samtidigt med ersättningen på ett felaktigt sät t uppbära någon annan ersättning eller genom att arbeta "svart " frånerkänns arbetslöshetsersättning under minst 130 ersättningsdagar.
Efter beslut av riksdagen under hösten 1995 (bet. 1995/96:FiU1, rskr . 1995/96:133) gäller dessa bestämmelser fr.o.m. den 1 januari 1996.
En tidsbegränsad ersättning
En tidsbegränsning av arbetslöshetsersättningen - bortre gräns elle r bortre parentes - innebär att arbetslöshetsersättningens karaktär a v omställningsersättning markeras ännu tydligare. En omställningsersättning skall ge tydliga signaler om att arbetslöshetsersättningen är tillfällig. Den gäller enbart under en begränsad period av omställning till nytt arbete och skall inte funger a
som en långsiktig försörjningskälla. Den skall dessutom beton a samhällets ansvar för att individens arbetslöshet blir så kort som möjligt.
Införandet av en bortre gräns för hur länge man kan få arbetslöshetsersättning skall förstärka arbetslinjen. Individen skall aktivt, med stöd av en individuell handlingsplan, arbeta för att komma tillbak a till arbetslivet och inte bara passivt ta emot arbetslöshetsersättning.. Den bortre gränsen skall också skapa tydligare drivkrafter än för närvarand e för de arbetssökande att snabbt återgå till reguljärt arbete geno m aktiviteter som är väl anpassade till de arbetssökandes förutsättninga r och till behoven på arbetsmarknaden. Detta skall ske genom god a möjligheter till utbildning och omfattande praktik- och rehabiliteringsinsatser.
Dessa aktiviteter bör med en god planering kunna genomföras fö r flertalet av de arbetssökande under en begränsad tidsrymd. Individuell a handlingsplaner skall säkerställa detta. En bortre gräns för nä r aktiviteterna skall vara genomförda och därigenom också fö r arbetslöshetsersättningen bör därför sättas. Denna tidsrymd skall inte bara gälla för den arbetssökande utan i minst lika hög grad fö r arbetsförmedlingen. Ett ömsesidigt ansvarstagande bör således gälla . Ambitionen skall för bägge parter vara att den arbetslöse har fått lämplig sysselsättning innan den bortre tidsgränsen nås.
Samhället skall i detta syfte erbjuda en professionell platsförmedlingsservice, vägledning, utbildning eller praktik m.m. Fö r den enskilde skall detta åtagande från samhällets sida motsvaras av et t aktivt deltagande i sökprocessen och ett ansvar för att arbetslöshetstiden blir så kort som möjligt.
En förändring av arbetslöshetsförsäkringen och det kontant a arbetsmarknadsstödet (KAS) i riktning mot en omställningsförsäkrin g kräver ingrepp i dessa stödsystems regelverk. Förslag i dessa avseenden lämnas i det följande.
Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen
Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänktes den 1 januar i 1996 från 80 till 75 procent av den tidigare inkomsten. Regeringen ha r emellertid, bl.a. den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) , aviserat att den kommer att föreslå att kompensationsnivån återställs till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Höjningen skall finansieras genom regelförändringar i systemen för arbetslöshetsersättning. Regeringe n lämnar i denna proposition inte något förslag i denna fråga uta n återkommer först när finansieringen av höjningen är säkerställd.
En kraftfull utbildningssatsning
I vårpropositionen har regeringen aviserat en kraftfull satsning p å utbildning som skall göra det möjligt för främst arbetslösa att betydlig t
höja sin kompetens och därmed också förbättra sina möjligheter p å arbetsmarknaden. 100 000 nya platser skall inrättas inom vuxenutbildningen och 30 000 nya platser inom högskolan. Förslag i fråga om detta har lämnats tidigare i denna proposition.
Denna satsning innebär betydande kostnader. Mot bakgrund av de t statsfinansiella läget måste dessa kostnader till viss del finansiera s genom förändringar och omprioriteringar inom existerand e utgiftsområden. Det gäller även inom utgiftsområdet för arbetslöshetsersättningen (13). Till viss del bör vidare kostnaderna fö r utbildningssatsningen finansieras genom de minskade kostnader fö r arbetslöshetsersättning som det innebär när arbetslösa i stället deltar i utbildning eller när arbetslösa går in som ersättare för anställda so m deltar i utbildning.
Utredningar
Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning (ARBOM , A 1995:2) har i sitt delbetänkande Grundläggande drag i en n y arbetslöshetsförsäkring - alternativ och förslag (SOU 1996:51) behandlat bl.a. frågan om en bortre gräns för ersättning. De n Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:1) har likaså i sitt slutbetänkande Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34) berör t frågan om att tidsbegränsa ersättningen.
Synpunkter på de två utredningarnas betänkanden i de delar som avser arbetslöshetsersättningen har inhämtats vid ett av Arbetsmarknadsdepartementet anordnat remissmöte den 25 april 1996. Vid detta deltog företrädare för berörda myndigheter, organisationer och parter på arbetsmarknaden. De deltagande framgår av avsnitt 8.4. D e skriftliga synpunkter som lämnades vid remissmötet finns tillgängliga i Arbetsmarknadsdepartementet under dnr A96/3121/A.
Huvuddragen i regeringens förslag
- Arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen och KAS ändras til l följande: För att få rätt till arbetslöshetsersättning under en först a ersättningsperiod skall den sökande under de tolv månader so m omedelbart har föregått anmälan som arbetslös hos arbetsförmedlinge n ha utfört reguljärt förvärvsarbete under minst 80 timmar per månad i minst nio månader.
- Arbetslöshetsersättning grundad på ett arbetsvillkor uppfyllt genom endast reguljärt förvärvsarbete lämnas under längst tre år (ersättningstid). Den totala ersättningstiden delas upp i två 300-dagarsperioder och e n sista period som motsvarar det antal möjliga ersättningsdagar so m återstår till dess ersättningstiden går till ända. Ersättningstiden ka n förlängas till högst fyra år om sökanden under ersättningstiden har utfört
reguljärt förvärvsarbete eller har deltagit i reguljär utbildning.
- För rätt till en ny ersättningsperiod inom ersättningstiden skal l sökanden ha uppfyllt ett nytt arbetsvillkor. Detta kan uppfyllas geno m arbetsmarknadspolitiska åtgärder liksom med viss annan tid som räknas som med arbete jämställd tid om sökanden inte kvalificerar sig geno m enbart reguljärt förvärvsarbete.
- Ersättningen till den arbetslöse skall beräknas på genomsnittet a v arbetstiden och inkomsten under de senaste tolv månader som utgö r ramtiden. Normalarbetstiden minskas om den arbetslöse sänker sit t arbetsutbud.
De förslag som regeringen redovisar i det följande bör träda i kraft den 1 januari 1997.
En sammanhållen försäkring vid arbetslöshet
I direktiven (dir. 1995:92) till Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning (ARBOM-utredningen, A1995:12) ingår att studer a förutsättningarna för en sammanhållen arbetslöshetsförsäkring so m innebär en integrering av arbetslöshetsförsäkringen och det kontant a arbetsmarknadsstödet.
I sitt delbetänkande Grundläggande drag i en n y arbetslöshetsförsäkring - alternativ och förslag (SOU 1996:51) har utredningen övervägt tre olika alternativ för utformningen av e n sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Utredningen förordar där et t alternativ som innebär ett bibehållande av dagens system me d arbetslöshetskassor och att en ny kassa med i huvudsak samma uppbyggnad som de nuvarande kassorna bildas som ett komplement för dem som inte är eller kan vara medlemmar i en nu existerand e arbetslöshetskassa.
Regeringen lägger inte nu fram ett förslag i denna fråga utan avvaktar med sitt ställningstagande till dess att utredningen har avlämnat sit t slutbetänkande i slutet av september 1996.
Hänvisningar till S8-1
8.2. En bortre gräns
I det följande redovisas regeringens förslag till de förändringar som bö r genomföras i systemen för arbetslöshetsförsäkringen och KAS fr.o.m . den 1 januari 1997 för att införa en bortre gräns för ersättningen.
Varken den Arbetsmarknadspolitiska kommittén eller ARBOM utredningen har redovisat ett konkret förslag till hur en bortre gräns fö r ersättningen bör utformas. Remissinstanserna har således inte haft något heltäckande konkret förslag att ta ställning till. Allmänt kan sägas o m remissinstansernas synpunkter vid remissmötet den 25 april 1996 at t
dessa var negativa till eller starkt ifrågasättande av en bortre gräns fö r ersättningen. Synpunkter lämnades av flera instanser på frågor av central betydelse för hur ett system med begränsad ersättningstid kan utformas. Dessa synpunkter redovisas nedan.
8.2.1. Arbete kvalificerar
Regeringens förslag: För att få rätt till en inkomstrelaterad ersättning från arbetslöshetsförsäkringen under en först a ersättningsperiod skall sökanden under tolv månader omedelbar t före det att han eller hon anmälde sig som arbetslös ho s arbetsförmedlingen (ramtid) ha utfört reguljärt förvärvsarbete i minst nio månader. Endast månad då sådant arbete har utförts i minst 80 timmar räknas in (arbetsvillkor).
Som förvärvsarbete räknas inte arbete som har finansierats me d stöd av förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd.
Den som har fått en ersättningsperiod och som när denna upphör inte uppfyller arbetsvillkoret genom enbart reguljärt förvärvsarbete, kan ändå kvalificera sig för en ny ersättningsperiod. Det sker genom att delta i och fullfölja arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. Dessa skall ha bedrivits på minst halvtid under minst sex månader inom en ramtid av tolv månader omedelbart före det att den tidigar e ersättningsperioden gick till ända. Viss annan tid får, precis som nu, då också tillgodoräknas som med arbete jämställd tid för att uppfylla arbetsvillkoret. Utbildning av annat slag än arbetsmarknadsutbildning med en studiefinansiering som motsvarar arbetslöshetsersättningen bör också återkvalificera till arbetslöshetsersättning.
För att få rätt till en första ersättningsperiod med KAS skal l sökanden ha förvärvsarbetat under minst sex månader. I övrig t gäller för KAS samma villkor i fråga om omfattningen på arbete, om vilka arbeten som kvalificerar för den första ersättningsperioden och för återkvalificering som föreslås för den inkomstrelaterad e ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen.
Utredningsförslag: ARBOM-utredningen överväger en förlängning a v arbetsvillkoret till en nivå på mellan sex och tolv månader. Detta skulle med de nuvarande reglerna innebära att det krävs reguljärt förvärvsarbete i lägst 120 dagar resp. högst 240 dagar för ersättning. Ramtiden skull e kunna fastställas till 12 resp. 18 månader. Det bör emellertid ocks å finnas en möjlighet att få enbart grundbelopp under en kortare tid för den som uppfyller ett kortare arbetsvillkor. Om arbetsvillkoret höjs bör lägre krav ställas vid återkvalificering byggd på tid som jämställs med tid d å förvärvsarbete har utförts.
Synpunkter vid remissmötet: Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) anser att det nuvarande arbetsvillkoret i huvudsak är väl avvägt. Dessa remissinstanser pekar på att en förlängning av arbetsvillkoret främst skulle slå mot dem som ä r nytillträdande på arbetsmarknaden som t.ex. ungdomar, invandrare oc h
kvinnor. Det skulle också återverka på täckningsgraden i arbetslöshetsförsäkringen. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) instämmer i principen att fullt skydd i arbetslöshetsförsäkringen bör kräva längre arbetsvillkor än dagens. Studier måste emellertid äve n fortsättningsvis kunna kvalificera till ett grundbelopp motsvarande KAS.
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) anser att full ersättning bör lämnas först efter 24 månaders arbete. Arbete under kortare tid skal l dock ersättas med motsvarande lägre belopp. Socialstyrelsen tycker att det är positivt att särskilda kvalificeringsregler för de nytillträdande p å arbetsmarknaden, dvs. ungdomar och invandrare, diskuteras.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) anser att ett beslut om förlängt arbetsvillkor bör grundas på mer ingående kunskaper om vilka effekte r en sådan förändring skulle få för olika grupper av arbetslösa.
Skälen för regeringens förslag: Rätten till arbetslöshetsersättning under en första ersättningsperiod bör bygga på en fast förankring p å arbetsmarknaden. Sökanden skall ha förvärvsarbetat reguljärt under e n viss minsta tid och i en viss omfattning. Först vid förlusten av en sådan anknytning till arbetsmarknaden bör ersättning vid arbetslöshet lämna s för att ställa om till ett nytt arbete.
Mot denna bakgrund anser regeringen det befogat med en ändring av arbetsvillkoret i såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS. Regeringe n delar därmed inte den uppfattning som har framförts av LO, TCO oc h SO.
Regeringens bedömning är att de nuvarande arbetsvillkoren i dess a båda stödsystem (i arbetslöshetsförsäkringen gäller ett krav på minst 80 arbetade dagar fördelade på minst fem månader inom en ramtid av tol v månader och i KAS minst fem månader med minst 75 arbetade timma r per månad inom en ramtid av tolv månader) inte innebär en tillräckli g anknytning. Detta gäller såväl längden på arbetet som omfattningen a v arbetstiden. En förändring i dessa båda avseenden klargör tillsamman s med redan beslutade ändringar i fråga om avstängning vid slutande av ett arbete på egen begäran m.m. att rätten till arbetslöshetsersättnin g förutsätter ett aktivt deltagande och ansvarstagande från individen för sin sysselsättning. Endast om denna insikt finns har vi råd att håll a ersättningen vid arbetslöshet på en rimlig nivå. SAF:s förslag om et t arbetsvillkor på 24 månader för full ersättning anser regeringen hel t orealistiskt.
Förslaget om en förändring av arbetsvillkoren kan synas väl strängt , men man bör hålla i minnet att för merparten av de förvärvsarbetand e innebär det inga förändringar i möjligheten att få ersättning vi d arbetslöshet. Tillsvidareanställningar med minst halvtid eller längr e arbetstid är ändå den absolut vanligaste anställningsformen på de n svenska arbetsmarknaden.
För dem som har tillfälliga arbeten, säsongarbeten eller arbeten me d ringa arbetstid innebär förslaget en skärpning. Dessa arbetsformer ka n vara självvalda eller ofrivilliga. I det första fallet ger de föreslagn a
arbetsvillkoren ett klart besked om hur mycket man måste arbeta för att få ersättning vid arbetslöshet. För dem som har tillfälliga arbeten , säsongarbeten eller deltidsarbeten och som söker mer arbete bö r förslaget medverka till en förändring av arbetsmarknaden i riktning mot fler tillsvidareanställningar och arbeten med längre arbetstid. De t sistnämnda bör inte minst för deltidsarbetande kvinnor innebära e n utveckling mot arbeten som bättre svarar mot arbetsutbudet . Arbetsgivarna kan inte längre övervältra kostnaderna för korta deltide r på samhället. Regeringen kommer att noga följa vilka effekter d e föreslagna ändringarna får för områden där tillfälliga och kort a anställningar är vanligt förekommande.
I fråga om vilka arbeten som skall få räknas till godo för den först a ersättningsperioden anser regeringen att detta bör gälla endast förvärvsarbete för vilket arbetsmarknadspolitiskt stöd inte har lämnats . För närvarande gäller att arbete för vilket rekryteringsstöd lämnas också får tillgodoräknas som reguljärt arbete. Enligt regeringens mening bö r ett arbete för vilket sådant stöd har lämnats inte betraktas som reguljär t arbete för uppfyllande av ett första arbetsvillkor i arbetslöshetförsäkringen. I likhet med vad som gäller för närvarande bör emellertid anställningar för arbetshandikappade som subventionera s genom lönebidrag, bidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivar e och hos Samhall AB grunda ersättningsrätt för en första period me d arbetslöshetsersättning.
Regeringens förslag är således att minst nio månaders arbete på minst halvtid bör krävas för att få en första ersättningsperiod frå n arbetslöshetsförsäkringen. För att lämna tid för arbetsbyte m.m. bör emellertid de nio månaderna med arbete få fördelas på tolv månade r omedelbart före det att den arbetssökande anmälde sig som arbetslös hos arbetsförmedlingen. I arbetslöshetsförsäkringen gäller för närvarande , som nämnts ovan, att arbete skall ha utförts minst 80 dagar fördelade på minst fem månader. Då räknas endast dagar då arbete har utförts mins t tre timmar per dag. Den totala arbetstiden som för närvarande krävs fö r ersättning från arbetslöshetsförsäkringen uppgår således till minst 24 0 timmar under ett år. Regeringens förslag innebär att det kommer at t krävas minst 720 timmar under ett år.
I fråga om KAS innebär förslaget dels att antalet erforderliga månader med arbete utökas från fem till sex, dels att kravet på arbetade timma r ökas från 75 till 80 per månad. Vad gäller vilka arbeten som få r tillgodoräknas bör samma regler gälla som för arbetslöshetsförsäkringen. Den tid som en sökande i enskilt hem har vårdat åldring elle r handikappad i sådan utsträckning att han eller hon har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande kan nu kvalificera sig för KAS . Denna kvalificeringsgrund torde numera sakna praktisk betydelse oc h bör slopas som ett led i förenklingen av ersättningsvillkoren.
Regeringens förslag innebär ingen ändring i fråga om den tid som kan förlänga ramtiden och som nu finns reglerad i 8 §§ lagen o m arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Ramtiden kan såldes förlängas på grund av styrkt sjukdom, vis s
utbildning m.m.
I fråga om KAS bör möjligheten att kvalificera sig för en först a ersättningsperiod genom det s.k. studievillkoret finnas kvar som e n stimulans för främst ungdomar att fullfölja sin utbildning. Regeringe n delar i detta avseende den synpunkt som har framförts av SACO.
Den som har fått en första ersättningsperiod som har gått till änd a skall kunna få ytterligare ersättningsperioder. För den som då inte ha r förvärvsarbetat tillräckligt för att uppfylla arbetsvillkoret på nytt skal l gälla ett alternativt arbetsvillkor.
Möjligheterna att uppfylla det alternativa arbetsvillkoret bör var a desamma som nu gäller enligt 7 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd, dvs. bl.a. genom att delta i oc h fullfölja arbetsmarknadsutbildning, andra arbetsmarknadspolitisk a åtgärder m.m. Regeringen föreslår också att den som deltagit i anna n utbildning än arbetsmarknadsutbildning med en studiefinansiering so m motsvarar arbetslöshetsersättningen skall få tillgodoräkna sig den tiden för att kunna uppfylla ett nytt arbetsvillkor och återkvalificera sig till en ny ersättningsperiod. Det rör sig här om utbildning upp till ett läsår som är ett led i den kraftiga utbildningssatsning som nämnts tidigare i propositionen. Det bör krävas att åtgärden eller utbildningen ha r bedrivits på minst halvtid, dvs. har omfattat minst 80 timmar per månad, samt att aktiviteten har omfattat minst sex månader under de senaste tolv månaderna omedelbart före det att den tidigare ersättningsperioden gick till ända. Även i detta fall bör denna ramtid på tolv månader kunn a förlängas av de skäl som finns angivna i 8 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. I fråga om hur många ersättningsperioder man skall kunna få samt o m ersättningsperiodernas liksom den totala ersättningstidens längd s e avsnitt 8.2.3.
Förslagen föranleder ändringar i 6, 7 och 8 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Förslagen bör träda i kraft den 1 januari 1997.
Hänvisningar till S8-2-1
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 8.2.3
8.2.2. Aktivitet skall gälla
Regeringens förslag: För den som får arbetslöshetsersättning skall den individuella handlingsplanen upprättas med sikte på att de n arbetslöse får en lösning på sin arbetslöshetssituation innan de n bortre tidsgränsen för ersättning nås.
Den som utan godtagbart skäl avvisar ett erbjudande om e n utbildning som ger rätt till en studiefinansiering motsvarand e arbetslöshetsersättningen skall avstängas från rätt till arbetslöshetsersättning.
Utredningsförslag: Den Arbetsmarknadspolitiska kommittén betona r
starkt behovet av individuella handlingsplaner för de arbetslösa . Handlingsplanerna skall vara målinriktade och syfta till en tillfällig eller fast anställning.
Synpunkter vid remissmötet: Angående remissinstansernas synpunkter på individuella handlingsplaner och om möjligheten att bedriva studie r med bibehållen arbetslöshetsersättning hänvisas till tidigare avsnitt i denna proposition.
Skälen för regeringens förslag: Kärnpunkten i den bortre gränsen för arbetslöshetsersättning ligger i att den arbetslösa tiden skall användas på ett meningsfullt och utvecklande sätt som underlättar för den arbetslös e att återgå till reguljärt arbete. Denna återgång skall ske så snabbt so m möjligt. Den bortre gränsen för ersättningen skall inte behöva uppnås.
Många arbetssökande är anmälda förhållandevis kort tid p å arbetsförmedlingen och behöver inte särskilt mycket service. För dess a fungerar redan nu den nuvarande arbetslöshetsersättningen som e n omställningsersättning. Andra emellertid, med en svagare ställning , behöver längre tid och mer riktade insatser. För dessa skall den bortr e gränsen för ersättningen och den individuella handlingsplanen motverka den passivitet som präglar dagens mer passiva ersättningssystem.
Redan nu upprättar arbetsförmedlingen individuella handlingsplane r för många arbetssökande. Från statsmakternas sida har behovet a v sådana planer hittills främst betonats när det gäller särskilda grupper , t.ex. ungdomar och deltidsarbetslösa. I avsnitt 7 har regeringen redovisat sin mer principiella syn på behovet av och innehållet i sådana planer . Denna innebär bl.a. att individuella handlingsplaner bör vara regel fö r alla arbetssökande om inte arbetsförmedlingen i enskilda fall bedöme r dem som onödiga. Handlingsplanen bör läggas fast i ett tidigt skede och skall syfta till en snabb återgång för den arbetslöse till den reguljär a arbetsmarknaden. Den individuella handlingsplanen bör upprättas i et t nära samspel mellan arbetsförmedlingen och den arbetssökande samt vid behov med medverkan av andra berörda myndigheter och instanser, t.ex. kommunen och försäkringskassan.
Behoven av service och insatser för dem som blir aktuella fö r handlingsplaner är naturligtvis väldigt skiftande, från relativt enke l platsförmedlingsservice och jobbsökaraktivitet till omfattande utbildningar eller rehabiliteringsinsatser.
Avgörande skall emellertid vara att aktiviteterna leder till e n sysselsättning för den enskildes innan den bortre gränsen för ersättning nås. Den period under vilken aktivitetsstöd lämnas skall rymma s inom den totala ersättningstiden .
Tidigare i denna proposition har redovisats en kraftfull satsning p å utbildning mot bakgrund av bl.a. läget på arbetsmarknaden. Denn a satsning ingår som en del i regeringens strategi för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Merparten av utbildningen avse r vuxenutbildning på gymnasial nivå. För att stimulera arbetslösa att delta
i utbildningen bör en förmånlig studiefinansiering gälla.
Den som utan godtagbart skäl tackar nej till ett erbjudande o m arbetsmarknadsutbildning eller någon annan åtgärd vid vilken utbildningsbidrag lämnas eller om anställning avstängs från rätt til l arbetslöshetsersättning under viss tid. Detta följer av lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Någon motsvarande möjlighet till avstängning från rätt till ersättning för den som tackar nej till en utbildning som ger rätt till e n studiefinansiering som motsvarar arbetslöshetsersättningen men som inte är sådant utbildningsbidrag som avses här finns för närvarande inte. E n sådan möjlighet bör införas i de nyss nämnda lagarna.
Detta innebär ändringar i 29 och 30 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring och 26 och 27 §§ lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Som en konsekvens bör 31 § lagen om arbetslöshetsförsäkring och 28 § lagen om kontant arbetsmarknadsstö d upphävas.
Hänvisningar till S8-2-2
8.2.3. Ett klart tidsperspektiv gäller
Regeringens förslag: Arbetslöshetsersättning som grundar sig p å ett arbetsvillkor som har uppfyllts genom endast reguljär t förvärvsarbete lämnas under längst tre år (ersättningstid) fr.o.m. den första karensdagen i den första ersättningsperioden. Även den ti d under vilken den arbetssökande deltar i en arbetsmarknadspolitis k åtgärd räknas in i ersättningsperioden. Detsamma gäller om de n arbetssökande deltagit i annan utbildning med en studiefinansiering som motsvarar arbetslöshetsersättningen.
För den som har kvalificerat sig för en första ersättningsperio d med KAS genom studievillkoret räknas ersättningstiden fr.o.m. den första ersättningsdagen i den första ersättningsperioden.
Den totala ersättningstiden delas upp i två 300-dagarsperiode r och en sista period som omfattar det antal ersättningsdagar so m återstår till dess att ersättningstiden går till ända. Villkoren för att få en ny ersättningsperiod inom den totala ersättningstiden framgår av avsnitt 8.2.1 ovan. En ny ersättningsperiod räknas från det att de n tidigare ersättningsperioden gick till ända.
Den totala ersättningstiden bör emellertid kunna förlängas me d längst ett år. Det bör gälla om den sökande under ersättningstide n har utfört reguljärt förvärvsarbete eller har deltagit i reguljä r utbildning. Ersättningstiden förlängs i motsvarande mån, dock längst så att den omfattar totalt fyra år.
Utredningsförslag: ARBOM-utredningen bedömer att den bortr e gränsen för hur länge ersättning skall få lämnas bör infalla efter et t sammanlagt antal dagar med ersättning som motsvarar tre till fyra år s ersättningstid. Enligt utredningen talar mycket för att arbetslösa över en
viss ålder bör ha rätt till längre tid med ersättning. För långtidsarbetslösa över t.ex. 55 år, som utförsäkras, bör övervägas att låta grundbeloppe t löpa över en längre tid, som längst fram till pensionen.
I fråga om delperioder inom den totala ersättningstiden överväge r utredningen delperioder på antingen 200 eller 300 ersättningsdagar.
Synpunkter vid remissmötet: LO, TCO och SO anser i likhet med utredningen att en rundgång i det arbetsmarknadspolitiska systemet inte är något eftersträvansvärt. Inriktningen måste vara en återgång till de n reguljära arbetsmarknaden. Ett nödvändigt villkor för att införa någo n form av bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen är att det samtidig t klart framgår att den arbetslöse skall erbjudas alternativ i form a v utbildning och andra åtgärder som möjliggör omställning till ny a yrkesområden eller andra långsiktigt stabila lösningar för den enskilde.
SAF anser stt om nuvarande system med perioder behålls, så bö r antalet perioder vara två. Perioderna bör om möjligt kortas av, men kan omfatta ungefärligen samma antal ersättningsdagar . Riksförsäkringsverket pekar på behovet av ett klarläggande om hur andra avbrott än förvärvsarbete påverkar kvalifikationstider och den bortr e gränsen för ersättning. RFV tillstyrker särskilt utredningens förslag o m en längre ersättningstid för äldre personer.
AMS förutsätter att det inte är avsikten att utan tidsgräns utestäng a berörda personer från arbetslöshetsförsäkringen. För att så inte skall vara fallet måste enligt AMS förslaget om längsta ersättningstid kombinera s med förslag om hur den försäkrade efter maximal ersättningstid på nyt t skall kunna kvalificera sig för ersättningstid vid arbetslöshet.
Svenska Kommunförbundet anser att så länge den arbetslöse står till arbetsmarknadens förfogande finns det ingen annan rimlig anledning än statsfinansiella skäl att klippa av arbetslöshetsförsäkringen och därme d det statliga huvudansvaret för finansieringen.
Skälen för regeringens förslag: Den bortre gränsen för ersättning får inte uppfattas som en frist då den arbetssökande utan något krav p å aktivitet kan få arbetslöshetsersättning. Tvärtom skall tiden me d ersättning utnyttjas till fullo för att hitta en lösning på den enskilde s sysselsättningssituation. Beroende på den sökandes kvalifikationer oc h andra förutsättningar kan denna tid variera kraftigt.
Inledningsvis har redovisats en uppföljning av ett antal personer som har varit inskrivna under en längre tid vid arbetsförmedlingen. I uppföljningen anges att i december 1995 hade ca 90 000 personer vari t långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen i mer än fyra år. Mella n oktober 1994 och oktober 1995 ökade antalet personer som vari t långtidsinskrivna över 36 månader med nästan 62 procent enlig t uppföljningen. Merparten av dessa har inte varit arbetslösa i en följ d under hela tiden utan de har varvat arbetslöshet med olik a arbetsmarknadspolitiska åtgärder, tillfälliga arbeten, varit sjuka m.m. Det
är detta som kallas "rundgång".
Detta förhållande kan naturligtvis vara självvalt men för merparte n torde det vara ofrivilligt. Det är framförallt för denna grupp av sökand e som den bortre gränsen för ersättning skall skapa en öppning till e n fastare förankring på arbetsmarknaden.
Som har anförts ovan skall tiden med arbetslöshetsersättnin g användas på ett aktivt sätt som syftar till en snabb återgång till de n reguljära arbetsmarknaden. Individuella handlingsplaner skall säkerställa detta. Tiden för att uppnå detta får emellertid inte vara för lång. De t måste finnas en slutpunkt.
Med nuvarande ersättningssystem finns egentligen ingen begränsning för hur länge arbetslöshetsersättning kan lämnas. Genom regelbunde t återkommande perioder med arbetsmarknadspolitiska åtgärder (t.ex . genom utförsäkringsgarantin) kan den enskilde fortlöpand e återkvalificera sig för arbetslöshetsersättning. Även för arbetsförmedlingen kan det nuvarande systemet innebära en enke l lösning på den enskildes försörjningssituation. Regeringens uppfattning är att detta mönster måste brytas. En begränsning av den total a ersättningstiden bör därför införas.
Regeringen har vid sina överväganden funnit att den total a ersättningstiden bör sättas till längst tre år fr.o.m. det att den först a karensdagen i den första ersättningsperioden fullgjordes. Inom denna tid skall det vara möjligt att finna en god lösning även för en arbetssökande som behöver omfattande service eller åtgärder för att kunna återgå til l den reguljära arbetsmarknaden.
För att betona kravet på aktivitet bör den totala ersättningstiden delas upp i ersättningsperioder. För rätt till en ny ersättningsperiod ino m ersättningstiden bör, som har beskrivits i avsnitt 8.2.1, krävas att de n arbetssökande visar på sin anknytning till arbetsmarknaden genom at t utföra reguljärt förvärvsarbete eller genom att delta i och fullfölj a arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Antalet ersättningsperioder bör uppgå till två perioder om 300 ersättningsdagar och en sista period so m omfattar det antal ersättningsdagar som återstår till dess at t ersättningstiden går till ända. Förslaget innebär att samma ersättningsperioder bör gälla inom såväl arbetslöshetsförsäkringen so m KAS och oberoende av ålder.
Den totala ersättningstiden om tre år bör emellertid kunna förlänga s om den arbetssökande under denna har utfört reguljärt förvärvsarbet e eller har deltagit i reguljär utbildning. Dagar med reguljärt förvärvsarbete som inte samtidigt har fyllts ut med arbetslöshetsersättning skall int e räknas in i ersättningstiden utan skall i motsvarande mån förlänga denna, dock längst med upp till ett år utöver den normala ersättningstiden på tre år. I detta fall gäller således en längsta ersättningstid om fyra år.
En ny ersättningsperiod bör inte som för närvarande räknas av mot en tidigare ersättningsperiod beroende på när det senaste arbetsvillkore t uppfylldes. Den nya ersättningsperioden bör i stället fullt ut räknas från det att den senaste ersättningsperioden gick till ända.
Enligt de nu gällande reglerna räknas dagar då den arbetssökand e
deltar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inte in i ersättningsperioden . Inga ersättningsdagar förbrukas således under deltagandet. I dett a avseende föreslår regeringen en ändring som ligger i linje med ett aktivt utnyttjande av kontantstöden. All tid, med undantag för reguljär t förvärvsarbete utan samtidig utfyllnad med arbetslöshetsersättning oc h tid i reguljär utbildning samt tid med föräldrapenning eller vi d fullgörande av totalförsvarsplikt, som är kvalificerande för en n y ersättningsperiod inom ersättningstiden, skall räknas in i ersättningsperioderna.
Förslagen innebär ändringar i 14 och 15 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Förslagen bör träda i kraft den 1 januari 1997.
Hänvisningar till S8-2-3
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 8.2.1
8.2.4. En mer rättvisande ersättning
Regeringens förslag: Den normalarbetstid och normalinkomst som ligger till grund för beräkningen av ersättningen till den sökand e utgör ett genomsnitt av arbetstiden och inkomsten under de senaste tolv månaderna före det att sökanden anmälde sig som arbetslös hos arbetsförmedlingen.
Normalarbetstiden och normalinkomsten ökas om sökanden har utfört reguljärt förvärvsarbete sammanhängande i minst sex månader under ersättningstiden. Normalarbetstiden minskas om den arbets sökande sänker sitt arbetsutbud.
Förslaget gäller arbetslöshetsförsäkringen.
Utredningsförslag: ARBOM-utredningen har inte lämnat något förslag i detta avseende.
Skälen för regeringens förslag: Avgörande för vilken ersättning som lämnas till sökanden är omfattningen av det arbete och nivån på de n inkomst som han eller hon har haft före arbetslösheten.
För närvarande gäller inom arbetslöshetsförsäkringen at t normalinkomsten utgör den inkomst som sökanden vanligtvis fick under den arbetstid som var normal för honom eller henne före arbetslöshetens inträde.
Normalarbetstiden utgör den genomsnittliga arbetstiden antingen i det förvärvsarbete varigenom arbetsvillkoret har uppfyllts eller, om detta är förmånligare för sökanden, allt det förvärvsarbete som har utförts under de tolv månader som omedelbart har föregått arbetslösheten. I dessa tolv månader räknas inte in månader som är s.k. överhoppningsbara enligt 8 § lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Den nuvarande ordningen innebär att såväl normalarbetstiden so m normalinkomsten kan grunda sig på förhållanden som ligger relativ t långt tillbaka i tiden. Detta återspeglar, enligt regeringens mening, inte på ett rättvisande sätt sökandens verkliga anknytning til l arbetsmarknaden. Det bör finnas en mer omedelbar koppling mella n sökandens förvärvsinkomst under den närmaste tiden före anmälan som arbetslös hos arbetsförmedlingen och ersättningens storlek.
Regeringens förslag är därför att i arbetslöshetsförsäkringen de n ersättningsgrundande inkomsten bör utgöra ett genomsnitt av den sökandes inkomster av förvärvsarbete under de tolv månadern a omedelbart före anmälan som arbetslös hos arbetsförmedlingen. Likas å bör sökandens normalarbetstid beräknas som ett genomsnitt a v arbetstiden under samtliga tolv månader.
För den absoluta merparten av de förvärvsarbetande innebär dett a ingen förändring. Den normala arbetstiden liksom normalinkomsten ä r för dessa relativt stabil över tiden. För den som har en svagare förankring på arbetsmarknaden kan förslaget få både positiva och negativa effekter
i förhållande till den nuvarande ordningen beroende på när under de tolv månaderna som arbetstiden och inkomsten har varit högst. Den n u förslagna ordningen bör enligt regeringens mening medverka till att den enskilde skapar sig en bättre förankring på arbetsmarknaden.
Normalarbetstiden och normalinkomsten bör i princip ligga fast under ersättningstiden. En förändring i dessa avseenden bör dock få ske i vissa fall. Både normalarbetstiden och normalinkomsten bör få ökas o m sökanden under ersättningstiden har utfört reguljärt förvärvsarbete i större omfattning och med en högre inkomst än tidigare.
Kravet för en förändring i dessa båda avseenden bör vara att arbete t skall ha omfattat viss tid. Detta bör sättas till minst sex månader s sammanhängande reguljärt förvärvsarbete inom ersättningstiden . Deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under ersättningstiden bör inte föranleda någon ändring av normalarbetstiden elle r normalinkomsten. För den som under ersättningstiden har minskat sit t arbetsutbud bör normalarbetstiden minskas i motsvarande mån.
Förslagen föranleder ändringar i 20 § lagen om arbetslöshetsförsäkring. Förslagen bör träda i kraft den 1 januari 1997.
8.2.5. Övergångsbestämmelse
Regeringens förslag: För den som har påbörjat en ersättningsperiod före den 1 januari 1997 räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den pågående ersättningsperioden in i den totala ersättningstiden.
Utredningsförslag: ARBOM-utredningen har inte lämnat något förslag i detta avseende.
Skälen för regeringens förslag: Rent konkret innebär den bortre parentesen en begränsning av ersättningstidens längd som inte finns i de nuvarande stödsystemen. För att den nya ordningen med en begränsa d ersättningstid och därigenom en snabbare återgång till den reguljär a arbetsmarknaden för den sökande, skall få snabbt genomslag bör hänsyn även tas till redan förbrukade ersättningsdagar. Detta bör emellerti d begränsas till förbrukade ersättningsdagar i en vid ikraftträdande t påbörjad ersättningsperiod. Dessa dagar bör in i den total a ersättningstiden.
8.3. Kostnader
Förslagen om ändrade arbetsvillkor i arbetslöshetsförsäkringen och KAS innebär en kostnadsminskning med 300 miljoner kronor under budgetåret 1997. Kostnadsminskningen kommer att bli större under de följand e budgetåren. Förslaget att arbete med rekryteringsstöd inte skall f å medräknas för att uppfylla ett första arbetsvillkor beräknas ge minskade
kostnader motsvararde ca 200 miljoner kronor. Förslagen medför således en
kostnadsminskning på sammanlagt 500 miljoner kronor under budgetåret 1997 för att därefter öka.
Regeringen aviserar i denna proposition en höjning av kompen sationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Denna höjning kostar netto 1 500 miljoner kronor unde r det budgetåret. Höjningen skall finansieras fullt ut på arbetslöshetsför säkringens utgiftssida.
Regeringen återkommer till riksdagen med förslag i dessa avseenden i samband med att den under våren 1997 redovisar sina förslag me d anledning av ARBOM-utredningens arbete.
Följande finansiering är tillräcklig: de ovan redovisade förslagen o m arbetsvillkor och förvärvsbegrepp; en begränsning av uppräkningen a v ersättningen på grund av löneavtal till högst två procent och e n samordning av arbetslöshetsersättningen med avgångsvederlag , semesterersättning och föräldrapenning.
Om de nya reglerna för arbetslöshetsersättning medför en ökning a v det kommunala utgiftstrycket skall detta regleras ekonomiskt enligt den överenskommelse som träffats mellan regeringen och kommun- oc h landstingsförbunden för åren 1997 och 1998.
8.4. Närvarande vid remissmötet den 25 april
Vid remissmötet lämnades synpunkter på delbetänkandet Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring - alternativ och förslag (SO U 1996:51) från Utredningen om ersättning vid arbetslöshet oc h omställning samt på kapitel 5 i den Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande.
Närvarande var
Arbetslöshetskassornas samorganisation Arbetsmarknadsstyrelsen Centrala studiestödsnämnden Finansdepartemetentet Svenska kommunförbundet Landsorganisationen i Sverige Riksförsäkringsverket Socialstyrelsen Sveriges arbetsgivareförening Sveriges Akademikers Centralorganisation Tjänstemännens Centralorganisation
Hänvisningar till S8-4
- Prop. 1995/96:222: Avsnitt 8.1
9. Författningskommentar
9.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon
4 §
Ändringen i punkten 1 innebär att försäljningsskatt inte skall tas ut fö r personbilar som hänförs till miljöklass 1 eller 2 utan endast för personbilar som hänförs till miljöklass 3.
8 §
Ändringen innebär att försäljningsskatten slopas för personbilar so m hänförs till miljöklass 1 eller 2. För personbilar som hänförs till miljö klass 3 sänks försäljningsskatten till 2 000 kr.
9.2. Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
De i bilaga 1 angivna skattebeloppen för personbilar höjs med 50 procent på grundbeloppet och tilläggsbeloppet. För personbilar som kan driva s med dieselolja och som är av årsmodell 1994 eller yngre höjs grundbe loppet och tilläggsbeloppet med 15 procent.
9.3. Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)
9 §
Ändringen i försäljningsskattelagen föranleder vissa ändringar i bilskrotningslagen. Nuvarande lydelse av 9 § innebär att bilskrotningsavgif t skall tas ut i de fall försäljningsskatt skall betalas. Paragrafen har därför ändrats så att denna hänvisning tagits bort, såvitt gäller personbilar, vilket innebär att det även i fortsättningen skall tas ut skrotningsavgift fö r personbilar.
9.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt
2, 8 och 37 §
Ändringarna innebär att skattesatserna höjs.
42 §
Ändringarna, som rör indexeringen av skatten, har kommenterats i av snitt 4.4.
9.5. Förslaget till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall
1 §
I paragrafen anges de allmänna förutsättningarna för att stämpelskatte n vid förvärv av fast egendom och tomträtter i vissa fall skall sättas ned.
2 §
Paragrafen tar sikte på förvärv som skett under tiden den 12 juni 1996 -31 juli 1996 och där skattskyldighet inträtt senast sistnämnda dag. Eftersom lagen träder i kraft den 1 augusti 1996 har skatten i nu avsedda fall beräknats med tillämpning av de nu gällande högre skattesatserna. Skattenedsättningen sker retroaktivt och av skäl som berörts i den allmänn a motiveringen (avsnitt 4.2.2) skall i så fall återbetalning av skatt och, i förekommande fall, dröjsmålsavgift ske.
Återbetalningen, två tredjedelar av skatten enligt det ursprunglig a beslutet, skall enligt första stycket ske enligt bestämmelserna i 40 § stämpelskattelagen.
Beslut om återbetalning skall enligt andra stycket anses utgöra ett beslut enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vi d inskrivningsmyndigheter.
9.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
2 §
Bestämmelsen innehåller den allmänna regeln om skattefrihet för staten. Paragrafen är kompletterad med den nya bestämmelsen om Allmänn a pensionsfondens skattskyldighet.
9.7. Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfond
Förslaget har behandlats i avsnitt 4.5.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 juni 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden , Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson , Winberg, Uusmann, Johansson, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsministern Persson, statsråden Åsbrink, Östros, An dersson, Tham, Johansson, Winberg, Messing och von Sydow
Regeringen beslutar propositionen 1995/96:222 Vissa åtgärder för at t halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåre t 1995/96, finansiering m.m.