Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas vissa förslag till ändringar i de regler som gäller för rättegången i arbetstvister. Förslagen läggs fram mot bakgrund av den svåra arbetssituation som arbetsdomstolen under en rad år befunnit sig i. De syftar främst till att förenkla domstolens målhantering och att anpassa reg- lerna för rättegången i arbetstvister till vad som enligt rättegångsbalken nu- mera gäller för tvister i allmänhet.

Förslagen innebär i huvudsak följande. Ordförandens behörighet att en- sam på arbetsdomstolens vägnar vidta åtgärder vidgas. Rätten att delegera viss handläggning under förberedelsen till annan lagfaren tjänsteman vid domstolen utsträcks. Vissa hyresmål och s.k. uppfinnarmål förs bort från ar- betstvistlagens område. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) får rätt att föreslå en ledamot i arbetsdomstolen, liksom ersättare för denne.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 3 åå, 3 kap. 1, 3 och 7-9 55 samt 4 kap. 3, 8 — 10 och 14 55 lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvisterl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. 15

Arbetsdomstolen skall som första domstol upptaga och avgöra tvist som väckes av arbetsgivar- eller ar- betstagarorganisation eller av ar- betsgivare som själv slutit kollektiv- avtal, om målet gäller

1. tvist om kollektivavtal eller an- nan arbetstvist som avses i lagen (1976z580) om medbestämmande i arbetslivet,

2. arbetstvist i övrigt under förut- sättning att kollektivavtal gäller mel- lan parterna eller att enskild arbets— tagare som beröres av tvisten syssel- sättes i arbete som avses med kollek- tivavtal vilket arbetsgivaren är bun- den av.

Arbetsdomstolen är behörig (lom- stol enligt första stycket även när kollektivavtal tillfälligt icke gäller.

Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får hand- läggas även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om dom- stolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner så- dan handläggning lämplig. När skäl därtill föreligger, kan domstolen åter särskilja målen.

Arbetsdomstolen skall som första domstol uppta och avgöra tvist som väcks av arbetsgivar— eller arbetsta- garorganisation eller av arbetsgivare som själv slutit kollektivavtal, om målet gäller

1. tvist om kollektivavtal eller an- nan arbetstvist som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,

2. arbetstvist i övrigt under förut- sättning att kollektivavtal gäller mel- lan parterna eller att enskild arbets- tagare som berörs av tvisten syssel- sätts i arbete som avses med kollek- tivavtal vilket arbetsgivaren är bun- den av.

Arbetsdomstolen är behörig dom- stol enligt första stycket även när kollektivavtal tillfälligt inte gäller.

Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får hand- läggas även annan arbctstvist mellan samma eller olika parter, om dom- stolen mcd hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner så- dan handläggning lämplig. När det föreligger skäl, kan domstolen åter särskilja målen.

Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol uppta och av- göra tvist om stridsåtgärd som avses i 4] 5 lagen (1976:580) om medbe- stämmande i arbetslivet.

353

Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2 & upptagits vid tingsrätt och därifränjitllföljes.

lLagen omtryckt 1977z530. 2Senaste lydelse 1988:1456.

Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2 & upptagits vid tingsrätt och därifrån fullföljs.

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse

Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot beslut, som med- delats av annan myndighet än tings- rätt, föreskrivs i ]2 kap. 70 och 7] 5955 jordabalken och i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Föreslagen lydelse

Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot beslut, som med- delats av annan myndighet än- tings- rätt, föreskrivs i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid ar- betskonflikt.

Arbetsdomstolen prövar besvär över domvilla i fråga om tingsrätts avgö- rande i mål som avses i 2 & och i fråga om de avgöranden av annan myndighet som avses i andra stycket. Frågor om resning och återställande av försutten tid beträffande sådana avgöranden prövas av högsta domstolen.

3 kap. 153

Arbetsdomstolen består av högst tre ordförande, högst fyra vice ord- förande samt sexton andra ledamö- ter.

Arbetsdomstolen består av högst tre ordförande, högst fyra vice ord- förande samt sjutton andra ledamö- ter.

Ledamot skall vara svensk medborgare och får ej vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 & föräldrabalken. Innan ledamot tar säte i arbetsdomstolen, skall han ha avlagt domared.

För annan ledamot än ordförande skall finnas högst tre ersättare. Vad i denna lag sägs om ledamot gäller även ersättare, om ej annat särskilt anges.

Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för tre år.

Av övriga tretton ledamöter utses fyra efter förslag av Svenska arbets- givareföreningen, en efter förslag av Svenska kommunförbundet, en ef- ter förslag av Landstingsförbundet, en såsom representant för staten som arbetsgivare, fyra efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, två efter förslag av Tjänstemännens Centralorganisation.

Vad i första stycket sägs om utse- ende av ledamot äger motsvarande tillämpning på utseende av ersättare för sådan ledamot. Av ersättama för de ledamöter som utses efter förslag av Tjänstemännens centralorganisa- tion skall dock två utses efter förslag av Centra/organisationen SACO/SR.

Förslag till ledamöter och ersät- tare skall upptaga minst dinbelt så många personer som de som skall ut- ses med ledning av förslaget. Har så- dant förslag ej avgetts, förordnar re-

3Senaste lydelse 1988:1289.

Av övriga fjorton ledamöter utses fyra efter förslag av Svenska arbets- givareföreningen, en efter förslag av Svenska kommunförbundet, en ef- ter förslag av Landstingsförbundet, en såsom representant för staten som arbetsgivare, fyra efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, två efter förslag av Tjänstemännens ccntralorganisation och en efter för- slag av Sveriges Akademikers Cen- tralorganisation.

Vad som i första stycket sägs om utseende av ledamot äger motsva- rande tillämpning på utseende av er- sättare för sådan ledamot.

Förslag till ledamöter och ersät— tare skall uppta minst dubbelt så många personer som de som skall ut- ses med ledning av förslaget. Har så- dant förslag ej avgetts, förordnar re-

• Sida 4
•  Original

. Nuvarande lydelse

geringen ändå ledamöter och ersät- tare till föreskrivet antal. soi-

4 |

Föreslagen lydelse

geringen ändå ledamöter och ersät- tare till föreskrivet antal.

754

Ordförande får ensam på arbets- domstolens vägnar företaga förbere- dande åtgärd samt meddela beslut om avskrivning av mål.

Under förberedelse som avses i 4 kap. 95? får ordföranden även

]. pröva yrkande om kvarstad,

2. meddela beslut om awisande av mål, om det är uppenbart att rät- tegångshinder föreligger,

3. meddela tredskodom,

4. meddela dom över yrkande som har medgivits eller eftergivits,

5. stadfästa förlikning.

Handläggning som avses :i 755 första stycket kan enligt ordförandes uppdrag också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats därtill av domsto- len.

4 Senaste lydelse 1981 :831.

Ordförande får ensam på arbets- domstolens vägnar företa förbere- dande åtgärder samt

]. meddela beslut om avskrivning,

2. pröva yrkande om kvarstad,

3. meddela beslut om awisande av mål, om det är uppenbart att rät- tegångshinder föreligger,

4. avvisa bevisning enligt 35 kap. 75 rättegångsbalken,

5. avvisa ny omständighet eller nytt bevis enligt 50 kap. 25 5 tredje stycket rättegångsbalken,

6. hänvisa mål till behörig tingsrätt enligt 2 kap. 6 5 första stycket,

7. meddela tredskodom,

8. meddela dom över yrkande som har medgivits eller eftergivits,

9. stadfästa förlikning, 10. utdöma vite som har förelagts part eller någon annan i rättegång.

Så

Förberedande åtgärder och sådan handläggning som avses i 75 ] kan enligt ordförandes uppdrag också ut- föras av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats därtill av domstolen.

Därutöver kan även handläggning som avses i 75 6—10 enligt ordföran- des uppdrag utföras av sådan annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, som efter att ha vunnit tillräcklig erfa- ren/tet förordnats därtill av domsto- len.

• Sida 5
•  Original

Nuvarande lydelse

95

Föreslagen lydelse

Finner arbetsdomstolen vid överläggning till dom eller beslut den rådande meningen awika från rättsgrundsats eller lagtolkning som den senast anta- git, kan domstolen i den sammansättning som föreskrives i 65 första stycket förordna att målet eller viss i målet uppkommen rättsfråga skall avgöras av domstolen i dess helhet.

När mål eller viss däri uppkom- men fråga avgöres av arbetsdomsto- len i dess helhet, skall alla ledamöter eller ersättare för dem deltaga i av- görandet. Av de ledamöter eller er- sättare som har utsetts efter förslag av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet deltager dock endast en.

När mål eller viss däri uppkom- men fråga avgörs av arbetsdomsto- len i dess helhet, skall alla ledamöter eller ersättare för dem delta i avgö- randet.

Avgörande som avses i andra stycket kan fattas utan huvudförhandling.

4 kap.

Dom får grundas endast på vad som förekommit vid huvudförhand- ling inför arbetsdomstolen och vad handlingarna i målet innehåller. Av- göres mål utan huvudförhandling, grundas domen på vad handlingarna innehåller och vad som eljest har förekommit i målet.

Dom skall meddelas så snart det kan ske. Den skall underskrivas av dem som deltagit i avgörandet. Av- skrift av domen skall utsändas till parterna samma dag som domen meddelas.

Vad som i första och andra styck- ena föreskrivits om dom äger mot- svarande tillämpning på slutligt be- slut.

Dom skall meddelas så snart det kan ske. Den skall underskrivas av dem som deltagit i avgörandet. Ko- pia av domen skall utsändas till par- terna samma dag som domen med- delas. Vad som i första stycket föreskri- vits om dom gäller också slutligt be- slut.

85

Den som vill väcka talan vid arbetsdomstolen skall hos domstolen göra skriftlig ansökan om stämning på motparten.

] stämningsansökan skall käran- den uppge vad han yrkar samt de omständigheter som han åberopar till stöd för yrkandet. Käranden skall även uppge de skriftliga bevis som han åberopar. Av ansökan skall framgå de omständigheter som gör domstolen behörig. Ansökan bör åt- följas av de skriftliga bevis som kä- randen innehar. Ansökan skall vara undertecknad av käranden eller hans ombud.

Prop. 1991/92:84"

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lydelse

Förekommer ej anledning att av- visa ansökan, skall domstolen ut- färda stämning på svaranden att svara på käromålet.

Utfärdas stämning, skall förbere- delse i målet äga rum. Arbetsdom- stolen bestämmer efter omständighe- tema, i vilken mån förberedelsen skall vara muntlig eller skriftlig.

Till muntlig förberedelse skall part och ställföreträdare för part kallas att infinna sig personligen, om det kan antagas att förberedelsen därigenom främjas. Skall personlig inställelse ske, kan domstolen förelägga vite.

Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för muntlig förberedelse gäller vad som föreskri- ves i 44 kap. ] och 255 rättegångs- balken. Finner domstolen med hän- syn till tvistens art eller andra om- ständigheter i målet att yrkande om tredskodom ej bör bifallas, skall domstolen på den tillstädeskomne partens yrkande i stället vidtaga åt- gärder för fortsatt förberedelse, om detta kan antagas vara till gagn för utredningen, eller utsätta målet till huvudförhandling. Framställes ej så- dant yrkande av parten, skall målet avskrivas. Eri/iran om att målet kan avgöras genom tredskodom skall in- tagas i kallelsen till sammanträdet, om domstolen finner att sådan på- följd för utevaro kan komma i fråga.

Underlåter svaranden vid skriftlig förberedelse att inkomma med sva- romål, utsättes målet till huvudför- handling, om icke fortsatt förbere- delse kan antagas vara till gagn för målets utredning.

Föreslagen lydelse

Förekommer inte anledning att avvisa ansökan, skall domstolen ut- färda stämning på svaranden att svara på käromålet. Svaranden får föreläggas att skriftligen avge svaro- mål enligt 42 kap. 7 5 rättegångsbal- ken vid påföljd att tredskodom an- nars kan komma att meddelas mot honom.

Utfärdas stämning, skall förbere- delse i målet äga rum.

Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för muntlig förberedelse eller underlåter svaran- den att följa föreläggande att sknftli- gen avge svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom gäller vad som föreskrivs i 44 kap. ], Zoch 7 a åå rättegångsbalken. Finner domstolen med hänsyn till tvistens art eller andra omständigheter i målet att yr- kande om tredskodom inte bör med- delas, skall domstolen om den andre parten yrkar det i stället vidta åtgär- der för fortsatt förberedelse, om detta kan antas vara till gagn för ut- redningen, eller sätta ut målet till hu- vudförhandling. Framställs inte Så- dant yrkande av parten, skall målet avskrivas.

Underlåter svaranden vid skriftlig förberedelse att komma in med sva- romål, och har inte föreläggande som avses i andra stycket meddelats honom, sätts målet ut till huvudför- handling, om inte fortsatt förbere- delse kan antas vara till gagn för må- lets utredning.

105

Sedan förberedelsen avslutats, Sedan förberedelsen avslutats,

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse

skall arbetsdomstolen företaga må- let till avgörande så snart det kan ske.

Mål avgöres efter huvudförhand- ling. Domstolen får dock avskriva eller awisa mål, meddela tredsko- dom och dom över yrkande, som medgivits eller eftergivits, samt stad- fästa förlikning utan att hålla huvud- förhandling.

Domstolen får även i annat fall än som avses i andra stycket företaga mål till avgörande utan huvudför- handling, om part begär det och domstolen med hänsyn till tvistens art och övriga omständigheter finner det lämpligt. Mot parts bestridande får mål dock icke utan synnerliga skäl avgöras i denna ordning.

Föreslagen lydelse

skall arbetsdomstolen företa målet till avgörande så snart det kan ske.

Mål avgörs efter huvudförhand- ling. Domstolen får dock avskriva eller awisa mål, meddela tredsko- dom och dom över yrkande, som medgivits eller eftergivits, samt stad- fästa förlikning utan att hålla huvud- förhandling.

Domstolen får även i annat fall än som avses i andra stycket företa mål till avgörande utan huvudförhand- ling, om part begär det och domsto- len med hänsyn till tvistens art och övriga omständigheter finner det lämpligt.. Mot parts bestridande får mål dock inte avgöras i denna ord- ning.

145

Avvisas ej den fullföljde talan, för- ordnar arbetsdomstolen om de åtgär- der som behövs för målets bere- dande.

I mål som fullföljes genom vad skall vadesvaranden föreläggas att inkomma med skriftligt genmäle. I mål som fullföljes genom besvär skall motparten, om anledning finns att höra honom över besvären, före- läggas att inkomma med skriftlig för- klaring. Utan att motparten lämnats tillfälle att förklara sig får ändring ej göras i tingsrättens beslut, såvitt an- går hans rätt.

Har tingsrätten avslagit yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut fö- religger i målet, kan arbetsdomsto- len omedelbart meddela sådant för- ordnande att gälla till dess annor- lunda förordnas. Har tingsrätten bi- fallit yrkande som nu sagts, kan ar- betsdomstolen omedelbart förordna att tingsrättens förordnande ej längre skall gälla.

Har tingsrätten avslagit yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut fö- religger i målet, kan arbetsdomsto- len omedelbart meddela sådant för- ordnande att gälla till dess annor- lunda förordnas. Har tingsrätten bi- fallit yrkande som nu sagts, kan ar- betsdomstolen omedelbart förordna att tingsrättens förordnande inte längre skall gälla.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 1, 3 och 9 && den 1 juli 1992, och i övrigt den 1 april 1992.

• Sida 8
•  Original

Förslag till .. Lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1949:345) om rätten till arbetstaga- res uppfinningar skall införas en ny paragraf, 9 &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 5 I mål om tillämpningen av denna lag är Stockholms tingsrätt behörig domstol. Vid prövningen av sådant mål skall tingsrätten och, om talan fiallföljs, hovrätten ha den samman- sättning som anges i 66 och 67 fåpa- tentlagen ( I 96 7:83 7).

Denna lag träder i kraft den 1 april 1992. Mål som före ikraftträdandet kommit in till arbetsdomstolen men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter.

• Sida 9
•  Original

Förslag till Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1 dels att 12 kap. 72 5 skall upphöra att gälla, dels att 12 kap. 71 och 73 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. 71?)2

Hyrestvister som inte enligt 69 5 skall prövas av hyresnämnden skall, om de rörkollektivavtal eller tillämp- ning av ett sådant avtal ifall som av- ses i 675 andra stycket, tas upp av ar- betsdomstolen eller en tingsrätt enligt vad som föreskrivs i lagen (] 974:3 71) om rättegången i arbetstvister.

Ett överklagande som avses i 70 & tas upp av arbetsdomstolen, om sa- ken rör kollektivavtal eller tillämp- ning av ett sådant avtal ifall som av- ses i 675 andra stycket, och i annat fall av bostadsdomstolen. Besvärs- handlingen skall ges in till hyres- nämnden.

Ett överklagande som avses i 70 & tas upp av bostadsdomstolen. Be- svärshandlingen skall ges in till hy- resnämnden.

73 53

I hyrestvister som avses i 49, 54 el- ler 55 b & och i mål om åtgärdsförc- läggande enligt 16 å andra stycket el- ler om utdömande av vite enligt 62 5 skall vardera parten svara för sin rät- tegångskostnad i bostadsdomstolen eller arbetsdomstolen, om inte annat följer av 18 kap. 6 & rättegångsbal- ken.

I hyrestvister som avses i 49, 54 el- ler 55 b 5 och i mål om åtgärdsföre- läggande enligt 165 andra stycket el- ler om utdömande av vite enligt 62 5 skall vardera parten svara för sin rät- tegångskostnad i bostadsdomstolen, om inte annat följer av 18 kap. 6 & rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1992. Mål som före ikraftträdandet kommit in till arbetsdomstolen men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter.

1Balken omtryckt 1971:1209,__12 kap. omtryckt 1984z694. 2Senaste lydelse 1990:1127. Andringen innebär bl.a. att första stycket upphävs. 3Senaste lydelse 1988z408.

• Sida 10
•  Original

1. Bakgrund

Rättegångsordningen för arbetstvister regleras sedan 1974 i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen eller LRA). Genom en hän- visning i denna lag gäller i tillämpliga delar rättegångsbalkens regler om rät- tegången i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten, i allt varom inte är särskilt föreskrivet i arbetstvistlagen.

Utvecklingen av måltillströmningen till arbetsdomstolen (AD) har under en följd av år varit sådan att domstolens resurser blivit synnerligen hårt an- strängda. Regeringen beslöt därför den 19 februari 1987 att tillkalla en sär- skild utredare för att se över rättegångsordningen för arbetstvister. Syftet med översynen var i första hand att undersöka hur arbetsdomstolens befatt- ning med principiellt mindre viktiga mål kunde minskas och den särskilda sakkunskap som finns i domstolen i motsvarande mån bättre tas till vara. Utredaren skulle även i övrigt föreslå åtgärder som kunde underlätta och förenkla arbetsdomstolens arbete. Utredaren avgav ijuni 1988 betänkandet (SOU 1988:30) Arbetsdomstolen. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta regeringsärende som bilaga ].

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstan- ser som avgett yttrande över betänkandet har upprättats och bör fogas till protokollet som bilaga 2. Remissyttrandena finns att tillgå i arbetsmarknads- dcpartemcntet (dnr R 3679/88).

AD-utrcdningen övervägde frågan om någon mälkatcgori lämpligen kunde föras över till prövning i tingsrätt. Utredningen fann att den grupp av mål som skulle kunna vara av intresse i ett sådant sammanhang var anställ- ningsskyddsmålen. Andra grupper av mål som skulle kunna ge effekt på ar- betsdomstolens arbetsbörda var kollektivavtalstvistcr och tvister rörande tillämpningen av medbestämmandelagen. Dessa senare målgrupper ansåg emellertid utredningen det uteslutet att kunna föra över för prövning i tings- rätt eftersom de är av så centralt intresse för arbetsmarknadens organisatio- ner och har principiellt arbetsrättsligt intresse. Utredningen fann dock under sitt arbete att inte heller anställningsskyddsmålen borde särbehandlas på

• Sida 11
•  Original

detta sätt. Det främsta skälet för detta var att arbetsmarknadens organisatio- ner och deras medlemmar ansåg det närmast självklart att en för den en- skilde så betydelsefull tvist som en anställningsskyddstvist borde kunna hän- skjutas direkt till arbetsdomstolen när den inte kunnat lösas genom förhand- HngaL

Vid sidan av främst vissa här ej berörda förslag i syfte att minska arbets- domstolens arbetsbörda blev utredningens huvudförslag att domstolen borde förstärkas med ytterligare en ordförande. Allmänt kan sägas att utred- ningens förslag fått stöd av en majoritet bland remissinstanserna. Arbets- domstolen förordade dock i stället en ordning enligt vilken domstolen skulle vara första och enda domstol på den kollektiva arbetsrättens område, men enbart överinstans för tvister som gäller det enskilda anställningsavtalets rätt.

Det kan här anmärkas att AD-utrcdningen ijanuari 1988 lagt fram ett för- slag till en provisorisk förstärkning av arbetsdomstolen i form av en heltids- anställd vice ordförandc. En sådan förstärkning har också vidtagits. En vice ordförande tjänstgör alltså på heltid i arbetsdomstolen. Denne avlastar ord- förandena genom att handlägga mål som tilldelas honom efter beslut av domstolens administrative chef. I sådana mål går vice ordföranden in i ordfö- randens ställe dels i förekommande fall vid muntlig förberedelse, dels vid huvudförhandling.

Med anledning främst av arbetsdomstolens remissyttrande har arbets- marknadsdepartementet med arbetsmarknadens parter tagit upp frågan om överförande av tvister om det enskilda anställningsavtalet till prövning i tingsrätt som första instans. Det har vid överläggningar med parterna visat - sig att det finns ett starkt motstånd mot en sådan förändring.

Arbetsdomstolen har också kommit in med en promemoria med förslag till vissa åtgärder som enligt domstolens mening bör vidtas i awaktan på att den större frågan om mer ingripande åtgärder för att minska domstolens ar- betsbörda får sin lösning. Förslagen innebär bl.a. viss ökad behörighet för ordförandena att ensamma fatta beslut på domstolens vägnar samt ökat ut- rymme för sckreterarna att hantera förberedelse i målen. Promemorian har behandlats vid ett möte med arbetsmarknadens parter. Företrädare för sta- tens arbetsgivarverk, Svenska arbetsgivarcföreningen, Landstingsförbun- det, Svenska kommunförbundet, Landsorganisationcn i Sverige, Tjänste- männens centralorganisation och Sveriges Akademikers Centralorganisa- tion (SACO) tillstyrkte då arbetsdomstolens förslag.

Mot denna bakgrund anser jag att frågan om en förstärkning av arbets- domstolen och om vilka målkategorier som bör kunna prövas av domstolen som första instans bör övervägas ytterligare. Jag är alltså inte nu beredd att ta ställning till AD-utredningens förslag i dessa delar, men avser att åter- komma till dessa frågor i ett senare sammanhang. Redan nu bör emellertid vissa andra åtgärder i syfte att underlätta arbetsdomstolens målhantcring vidtas. Jag avser då AD-utredningens övriga förslag och de åtgärder arbets- domstolen själv tagit upp i den nämnda promemorian. Ett av dessa förslag bör emellertid också övervägas närmare och kommer alltså inte att tas upp här. Det gäller AD-utredningcns förslag avseende handläggning av interi- mistiska yrkanden rörande parts bundenhet av fredsplikt.

• Sida 12
•  Original

Dessutom bör i detta sammanhang behandlas en fråga som Sveriges Aka- demikers Centralorganisation tidigare har väckt. SACO har i en skrivelse föreslagit att organisationen skall få rätt att föreslå en ledamot i arbetsdom- stolen. Förslagct har föranlett ett författningsförslag som upprättats inom ar- betsinarknadsdepartementet. Författningsförslagct, som har remissbehand- lats, bör fogas till protokollet som bilaga 3. En förteckning över de remissin- stanser som avgett yttrande över förslaget har upprättats och bör fogas till protokollet som bilaga 4. Remissyttrandena finns att tillgå i arbetsmarknads- departementet (dnr R 1464/82).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 5 december 1991 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till ändringar i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar och jordabalken. Förslagen har upprättats i arbetsmarknadsdepartementet. De förslag som har remitterats till lagrådet bör fogas till protokollet som bilaga 5.

Lagrådet har beträffande den i 3 kap. 7 5 punkt 10 föreslagna bestämmel- sen föreslagit lydelsen: ”utdöma vite som har förelagts part eller någon an— nan i rättegång”. I övrigt har lagrådet godtagit de föreslagna ändringarna. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 6. Jag behandlar lag- rådets synpunkter under avsnitt 2.2 och i specialmotivcringen till 3 kap. 75 arbetstvistlagen (avsnitt 5.1). Lagrådets synpunkter har också medfört vissa redaktionella ändringar.

?. Allmän motivering

2.1 Inledning

Handläggningen av tnålcn i den dömande verksamheten sker i praktiken på tre ”avdelningar”, var och en ledd av en ordförande. Till sin hjälp skall varje ordförande i princip ha tre sekreterare. Vidare finns vid varje ”avdelning” en byråassistent som sköter den praktiska hanteringen av akterna i målen, utfärdar kallelser och expedierar handlingar m.m. '

Måltillströmningen till arbetsdomstolen visar sedan länge en långsiktig tendens att stadigt öka. Räknat per den-1 december 1991 hade antalet under året inkomna mål redan med stor marginal passerat antalet under år 1990 inkomna mål. Årets siffra torde bli den högsta sedan arbetstvistlagen trädde i kraft.

Ordförandena i domstolen (inklusive den heltidsanställdc vice ordföran- den) svarar i dag för praktiskt taget allt sådant förberedande av målen till Slutligt avgörande, som äger rum vid sammanträde med parterna. Ett icke obetydligt antal mål är av mindre komplicerad beskaffenhet, men kan ändå kräva en avsevärd tidsinsats från ordförandenas sida bl.a. i samband med sammanträde för muntlig förberedelse. Ett sätt att förbättra domstolens ar- betssituation vore att avlasta ordförandena en del av arbetet med sådana

• Sida 13
•  Original

icke alltför komplicerade mål. Detta kan ske genom att sekreterarnas behö- righet att handlägga mål utvidgas så att de i lämplig omfattning kan från ord- förandena överta uppgiften att förbereda mindre komplicerade mål för slut- ligt avgörandc. En sådan utvidgning ställer givetvis krav på sekreterarnas kompetens.

Domstolen har på senare år haft svårigheter att rekrytera sekreterare. Mestadels har ordförandena inte haft vardera tre sekreterare till sin hjälp utan endast två eller en och en halv. Därtill kommer att den nya domarkar- riären har lett till att sekreterarna, som hittills i regel varit hovrättsfiskaler, numera ofta kommit att tjänstgöra hos domstolen under en mycket kort tid. I fortsättningen måste domstolen söka rekrytera assessorcr i hovrätt eller kammarrätt till sekreterartjänsterna. Det kan emellertid befaras att assesso— rcr finner sekreterarnas nuvarande arbetsuppgifter alltför osjälvständiga i jämförelse med de domaruppgifter som de annars kan ägna sig åt.

Ett sätt att underlätta-rekryteringen av goda jurister till sekreterartjäns- terna är därför att ge dessa tjänster ett mera självständigt innehåll. Sekrete- rarna får därmed intressantare arbetsuppgifter och deras kompetens somju- rister kan utnyttjas bättre. Samtidigt kan belastningen på ordförandena minska så att dessa kan ägna mera tid åt de krävande målen.

Det finns alltså goda skäl för att nu i lämplig omfattning utvidga sekrete- rarnas behörighet. Därigenom skapas inte bara underlag för en bättre perso- nalrekrytering utan också för ett effektivare utnyttjande av all personal vid domstolen. I samband med dessa förändringar bör samtidigt genomföras en del ändringar eller förtydliganden beträffande ordförandenas behörighet att ensamma besluta i vissa frågor samt vissa ändringar av mer teknisk art, främst i syfte att anpassa reglerna för rättegången i arbetstvister till de nu- mera gällande allmänna reglerna i rättegångsbalken.

2.2 Ordförandenas behörighet

Mitt förslag: Bestämmelserna i arbetstvistlagen om ordförandens behörighet att ensam vidta åtgärder bör ändras så — att behörigheten blir enhetlig för mål som domstolen prövar som första instans och mål som domstolen prövar som fullföljdsinstans, — att ordföranden ensam får awisa bevisning enligt 35 kap. 75 rättegångs- balken, — att ordföranden ensam får hänvisa mål till behörig tingsrätt enligt 2 kap. 65 första stycket arbetstvistlagen, — att ordföranden ensam får utdöma vite som förelagts part eller någon an- nan i rättegång, — att ordföranden ensam får awisa nya omständigheter eller bevis enligt 50 kap. 255 tredje stycket rättegångsbalken. Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Utredningens förslag får genomgående stöd av re- missinstanserna. Skälen för mitt förslag: I den ansträngda situation arbetsdmnstolen sedan länge befinner sig bör alla möjligheter till arbetsbesparingar som kan genom- föras tas till vara. Ett sätt är att förenkla domstolens handläggning av in-

'Prop. 1991/92:84

• Sida 14
•  Original

komna mål. En sådan förenkling är att utvidga ordförandens behörighet att ensam vidta åtgärder. Därigenom avlastas övriga ledamöter och domstolens kansli arbete varjämte föredragnings- och förhandlingstid sparas in. En så- dan utvidgning bör därför enligt min mening genomföras.

Till en början bör bestämmelserna utformas så att ordförandens behörig- het att ensam fatta beslut blir enhetlig för mål som arbetsdomstolen prövar som första och enda instans och mål som domstolen prövar som fullföljdsins- tans.

Vidare bör ordföranden ensam få fatta beslut om vilken bevisning som skall tillåtas. Det innebär att ordföranden" själv bör kunna fatta beslut om att awisa bevisning. AD-utredningen ansåg att ordföranden inte borde ges behörighet att awisa ny bevisning som åberopas i mål som fullföljts till ar- betsdomstolen. Den bedömningen grundade utredningen främst på att de kriterier som gäller vad avser att tillåta ny bevisning i överrätt är mycket snäva. Rättegångsbalkens regler om vad som krävs för att nya omständighe- ter eller nya bevis skall få åberopas i överinstans har därefter skärpts ytterli- gare. Dessa regler gäller också i överklagade mål i arbetsdomstolen. Arbets- domstolen har i sin promemoria anfört att det skulle kunna spara mycket tid och arbete om ordföranden ensam fick fatta beslut även i denna fråga. Jag delar arbetsdomstolens uppfattning och anser alltså att ordföranden ensam bör få besluta om tillåtligheten av bevisning såväl enligt 35 kap. 7 & som en- ligt 50 kap. 25 & tredje stycket rättegångsbalken samt om tillåtligheten av nya omständigheter enligt sistnämnda lagrum.

Slutligen bör ordföranden ensam få besluta i frågor om att hänvisa mål till behörig tingsrätt enligt reglerna i 2 kap. 6 5 första stycket arbetstvistlagen samt kunna döma ut vite som förelagts part eller någon annan i rättegång.

I det till lagrådet remitterade förslaget föreslogs att ordföranden borde få behörighet att ensam utdöma vite som förelagts part eller vittne i rättegång. Lagrådet har påpekat att vite i rättegång kan föreläggas även andra personer än parter och vittnen. Enligt lagrådets mening borde även sådana fall omfat- tas av ordförandens behörighet att utdöma vite.

Jag delar lagrådets synpunkter och har därför formulerat förslaget i enlig- het därmed.

2.3 Sekreterarnas behörighet

Mitt förslag: Bestämmelserna i arbetstvistlagen bör ändras så att arbetsdom- stolen skall kunna ge sekreterare med tillräcklig erfarenhet generellt förord- nande att enligt ordförandens uppdrag hålla muntlig förberedelse, meddela tredskodom, meddela dom över yrkande som medgivits eller eftergivits, stadfästa förlikning, hänvisa ett mål till behörig tingsrätt samt utdöma vite som har förelagts part eller någon annan i rättegång.

Utredningens förslag: Utredningen föreslog en utvidgning av sekreterar- nas behörighct såvitt avser att under förberedelse även meddela tredskodom och stadfästa förlikning.

Remissinstanserna:[Utredningens förslag har lämnats utan erinran av re- missinstanserna. Domstolsverket ansåg att det borde övervägas att utvidga

• Sida 15
•  Original

behörigheten även till att meddela dom över yrkande som medgivits eller eftergivits.

Skälen för mitt förslag: En sekreterare erhåller i samband med anställ- ningen regelmässigt ett förordnande enligt 3 kap. 8 5 arbetstvistlagen. Detta innebär enligt 155 första stycket instruktionen för arbetsdomstolen att sek- reteraren efter uppdrag av ordförande svarar för beredning och föredragning av mål som har tilldelats sekreteraren samt i övrigt hjälper till med målens handläggning enligt de riktlinjer och iden omfattning som ordföranden eller, om en vice ordförande har tilldelats målet, vice ordföranden bestämmer.

Enligt 15 5 andra stycket instruktionen för arbetsdomstolen får en sekrete- rare dock inte

— awisa ombud eller biträden, — döma ut viten eller andra påföljder för underlåtenhet att iaktta föreläg- ganden,

— awisa utredning, — besluta om syn,

— förordna om ersättning för någons medverkan i mål, — avslå ansökningar om allmän rättshjälp eller besluta i frågor om byte av biträde enligt rättshjälpslagen.

Enligt 16 5 instruktionen för arbetsdomstolen får en sekreterare endast ef- ter förordnande av ordföranden i det särskilda målet (eller av vice ordfö- rande som tilldelats målet) hålla muntlig förberedelse, förhör med part eller annan eller uppta bevis utom huvudförhandling. Denna möjlighet att låta en sekreterare bl.a. hålla muntlig förberedelse har hittills utnyttjats i mycket ringa omfattning. En orsak till detta är att en sekreterare enligt nuvarande bestämmelser saknar behörighet bl.a. att meddela tredskodom, att meddela dom över yrkande som medgivits eller eftergivits och att stadfästa en mellan parterna träffad förlikning. Behov av sådana åtgärder uppkommer ofta i de enklare mål som kan komma i fråga för muntlig förberedelse under ledning av en sekreterare.

Sckreterarnas arbetsuppgifter består därför i praktiken till största delen av dels s.k. målhantering under överinseende av ordförandena (åtgärder i samband med att må] kommer in, kommunicering av inlagor, beviljande av anstånd m.m.), dels föredragning av mål, dels förberedande av och proto- kollföring vid muntliga förberedelser och huvudförhandlingar, dels upprät- tande av förslag till domar och beslut. Sekreterarna fattar sällan beslut själv- ständigt. Sekreterarnas funktioner påminner i praktiken starkt om dem som fullgörs av fiskaler och fiskalsaspiranter i hovrätterna.

En förändring av tjänsten som sekreterare hos domstolen, så att tjänsten blir mer attraktiv för assessorer och så att sekretararna kan avlasta ordföran- dena en del av befattningen med mindre komplicerade mål bör därför enligt min mening göras. Förändringen bör framför allt gå ut på att skapa författ- ningsmässiga förutsättningar för sekreterarna att på samma sätt som en ord- förande genomföra förberedelsen av ett mål. Detta bör då också innefatta att sekreterarna ges behörighet att fatta i vart fall sådana beslut som ofta aktualiseras under förberedelsen.

Det nu sagda medför till en början att ändringar bör göras i 3 kap. 85 ar—

• Sida 16
•  Original

betstvistlagen, som anknyter till 3 kap. 75 samma lag. Bestämmelsen bör ändras så att det framgår att sekreterare kan av domstolen erhålla generellt förordnande att enligt ordförandes uppdrag hålla muntlig förberedelse, meddela tredskodom, meddela dom över yrkande som medgetts eller efter- getts, stadfästa en mellan parterna träffad förlikning samt utdöma vite som har förelagts part eller någon annan i rättegång.

Sådana beslut som en sekreterare inte får fatta enligt 155 andra stycket instruktionen för arbetsdomstolen i dess nuvarande lydelse kan undantagsvis aktualiseras vid sammanträde för muntlig förberedelse i mindre komplice- rade mål. En sekreterare som erhållit förordnande och uppdrag enligt vad som nu föreslagits bör därför ges behörighet att awisa ombud eller biträde, döma ut vite för underlåtenhet att iaktta förelägganden, förordna om ersätt- ning för någons medverkan i mål, avslå ansökningar om allmän rättshjälp och besluta i frågor om byte av biträde enligt rättshjälpslagen. Dessa föränd- ringar föranleder ändringar i arbetsdomstolcns instruktion. Det ankommer på regeringen att vidta dessa ändringar.

Det bör kanske framhållas att det i dessa hänseenden i praktiken rör sig om att ge sekreteraren en formell behörighet som kan" utnyttjas när beslut i frågan inte kan anstå. Beslut om att avslå en ansökan om allmän rättshjälp eller om byte av biträde enligt rättshjälpslagen fattas vanligen inte ens av en ordförande ensam, utan sådana frågor brukar hänskjutas till avgörande av en treledamotssammansättning. Övriga beslut som nämns i 15 5 andra stycket instruktionen för arbetsdomstolen, nämligen beslut om att awisa ut- redning och beslut om syn, bör däremot inte ankomma på sekreterare efter- som de har alltför stor betydelse för den fortsatta handläggningen av målet.

Förordnandc och uppdrag enligt vad som nu föreslagits bör däremot inne- fatta behörighet för cn sekreterare att fatta beslut även om att hänvisa ett mål till behörig tingsrätt enligt 2 kap. 6 5 första stycket arbetstvistlagen. Frå- gan härom är i det stora flertalet fall helt okomplicerad och beslut kan väl fattas av sekreterare efter uppdrag av ordförande.

Sådana i förhållande till nuläget utvidgade förordnanden och uppdrag en- ligt 3 kap. 85 arbetstvistlagen som nu har berörts bör naturligtvis ges endast till sekreterare som genom en tids tjänstgöringi arbetsdomstolen har vunnit tillräcklig erfarenhet av arbetsrätt och av domstolens verksamhet. Det torde kunna överlämnas åt domstolen att med ledning av en sådan allmänt hållen regel själv avgöra, när en sekreterare lämpligen kan meddelas ett förord- nande av- detta slag. Det synes inte påkallat att begränsa möjligheten att meddela sådant förordnande till att avse endast sekreterare som är assesso- rer i hovrätt eller kammarrätt.

Möjligheten att meddela förordnanden med samma begränsning av behö- righeten för en sekreterare som den som gäller i dag bör behållas.

2.4 Överförande av vissa mål till annan domstol

Mitt förslag: Mål som rör tillämpningen av lagen om rätten till arbetstagares 'uppfinningar och mål om hyresvillkor vilka reglerats i kollektivavtal undan— tas från arbetstvistlagens tillämpningsområde.

- Prop. 1991/92:84

• Sida 17
•  Original

Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller godtagit utredningens förslag rörande uppfinnar- och hyresmålen. Dit hör arbets- domstolen, domstolsvcrket, hovrätten för Övre Norrland, Göteborgs tings- rätt, TCO och Sveriges advokatsamfitnd . Bostadsdomstolen, domstolsverket och Gävle tingsrätt har godtagit förslaget Om hyresmålen.

Skälen för mitt förslag: AD-utredningen undersökte om det finns någon eller några ytterligare grupper av arbetstvister än de som redan är undan- tagna från arbetstvistlagens tillämpningsområde där det skulle vara motive— rat att prövningen sker i annan ordning än enligt rättegångsordningen för arbetstvister. Utredningen fann två kategorier av mål där inslaget av arbets- rättslig fråga i tvisten oftast är av underordnad betydelse och där huvudfrå- gan i målet är sådan att domstolen lämpligen bör ha en annan sammansätt- ning. Detta gäller mål som rör tillämpningen av lagen om rätten till arbetsta- gares uppfinningar och mål om hyresvillkor vilka reglerats i kollektivavtal. I den första gruppen av tvister är oftast de tekniska frågorna och värderings— frågor dominerande medan i den senare gruppen de hyresrättsliga frågorna är mest framträdande. Dessa två typer av tvister förekommer också mycket sällan i arbetsdomstolen. Det är fråga om färre än ett mål om året, vilket innebär att domstolen inte förvärvar någon större erfarenhet av de tekniska respektive hyresrättsliga frågor som är uppe till prövning.

Lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar reglerar under vilka om- ständigheter och i vilken utsträckning en arbetsgivare äger rätt till uppfin- ningar, som en arbetstagare gör i samband med anställning hos honom. La- gen avser endast här i Sverige patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. I lagen finns bestämmelser om arbetstagarens rätt till ersättning för vad han avstår till arbetsgivaren och om vad arbetstagare och arbetsgivare har att iaktta gentemot varandra, då lagen är tillämplig. Det finns i lagen även bestämmelser om en statlig nämnd, statens nämnd för ar- betstagares uppfinningar. Nämndens ledamöter, som är sju till antalet, utses av regeringen. Tre av ledamöterna utses bland personer som inte företräder partsintressen, medan av de fyra återstående ledamöterna två skall represen- tera arbetsgivarsidan och två arbetstagarsidan. Ordförande och vice ordfö- rande skall vara lagkunniga och ha domarerfarenhet. Den tredje opartiske ledamoten skall ha särskild insikt i och erfarenhet av patenträttsliga och där- med förbundna frågor. Nämnden har i uppgift att avge. utlåtanden i frågor som rör lagens tillämpning, vilka dock inte är bindande för parterna. De flesta reglerna i lagen är dispositiva. Arbetsmarknadsorganisationerna har på privattjänstemannaområdet genom kollektivavtal reglerat hithörande frågor på annat sätt än som föreskrivs i lagen. De kollektivavtal som finns inom området föreskriver också att om enighet inte kan nås mellan parterna tvisten får hänskjutas till skiljenämnd.

Mål som gäller tillämpning av lagen om rätten till arbetstagares uppfin— ningar förekommer ytterst sällan i arbetsdomstolen eller i tingsrätt, som i vissa fall har att pröva sådan tvist som första domstol. Detta har naturligtvis delvis sin grund i att arbetsmarknadens organisationer för en del av arbets- marknaden valt att träffa avtal som reglerar motsvarande frågor. Genom att

• Sida 18
•  Original

dessa avtal innehåller skiljeklausul undandras tvisterna från arbetsdomsto- len. De få mål som domstolen får upp till prövning innebär oftast ett stort arbete, vilket har sin grund i att det är fråga om svåra tekniska överväganden vilka har betydelse för bedömningen om vad som skall anses vara skälig er- sättning för uppfinningen. I arbetsdomstolens sammansättning ingår ingen teknisk sakkunskap. Mot denna bakgrund ansluter jag mig till AD-utred- ningens bedömning att det är lämpligare att låta dessa mål prövas i en annan ordning där behovet av en teknisk sakkunskap kan tillgodoses.

I vissa specificerade mål som gäller tillämpningen av patentlagen (19671837) är Stockholms tingsrätt behörig domstol. Tingsrätten är i sådant mål domför med fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna och två tek- niskt sakkunniga. Överrättlär hovrätt som i sådant mål är domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter. Med hänsyn till det tekniska inslaget och även till att lagens tillämpning anknyter till huruvida uppfin- ningen är patentbar i Sverige är det enligt min mening en lämplig ordning för prövning av tvister som gäller tillämpning av lagen om rätten till arbetsta- gares uppfinningar att dessa mål handläggs av Stockholms tingsrätt i den sammansättning som angetts i patentlagen. På samma sätt som gäller för mål som handläggs enligt denna ordning skall hovrätt vara överinstans med den i patentlagen angivna särskilda sammansättningen. Den nu föreslagna nya ordningen för prövning av tvister enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar innebär ingen ändring i arbetsdomstolens behörighet att pröva tvister som gäller tillämpningen eller tolkningen av bestämmelse i kollektiv- avtal inom samma område som lagen reglerar. Inte heller avses någon be- gränsning av arbetsdomstolens behörighet att pröva sådan tvist som grundar sig på vad som kan ha överenskommits i dylika frågor i ett enskilt anställ- ningsavtal.

Genom en sådan ordning som föreslås uppnår man en mer ändamålsenlig domstolssammansättning för dessa särskilda s.k. uppfinnarmål. Däremot påverkas inte arbetsdomstolens arbetssituation annat än ytterst marginellt. Reformen är i stället huvudsakligen motiverad av att arbetsdomstolen en- dast skall pröva tvister där dess särskilda sakkunskap fyller en väsentlig funk- tion.

Den andra gruppen av tvister jag tänkte ta upp i detta sammanhang är mål angående hyresvillkor vilka reglerats i kollektivavtal. I dessa mål är det hyresrättsliga inslaget framträdande.

Enligt arbetstvistlagens huvudregel i 1 kap. 2 5, som reglerar vilka målka- tegorier som undantagits från lagens tillämpningsområde, skall tvister som handläggs av viss tingsrätt eller av tingsrätt i särskild sammansättning inte prövas enligt rättegångsord ningen för arbetstvister även om de rör förhållan- det mellan arbetsgivarc och arbetstagare. Beträffande hyrestvistcr'har emel- lertid på grund av en särskild reglering i medbestämmandelagen och ijorda— balken gjorts undantag från huvudregeln. Enligt bestämmelserna i medbe- stämmandelagen och jordabalken kan nämligen vissa frågor som behandlas ijordabalken regleras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan god- känts av central arbetstagarorganisation. Sådana hyresvillkor får även under vissa ijordabalken angivna förutsättningar tillämpas på hyresgäst/arbetsta- gare som sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtalet. Möjligheten att

• Sida 19
•  Original

genom kollektivavtal ersätta jordabalkens bestämmelser gäller främst frågor om hyressättning och hyresgästs besittningsskydd. Enligt jordabalkens be- stämmelser och arbetstvistlagen skall tvist som rör sådana bestämmelser i kollektivavtal prövas enligt rättegångsordningen för arbetstvister i stället för, som gäller beträffande andra hyrestvister, av tingsrätt eller, i de fall det är fråga om besvär över hyresnämnds beslut, av bostadsdomstolen.

Enligt min mening är det hyresrättsliga inslaget klart dominerande i dessa tvister även om frågorna reglerats genom kollektivavtal. Det förhållandet att hyresvillkoret reglerats genom kollektivavtal väger inte så tungt att det motiverar en särskild prövning enligt rättegångsordningen för arbetstvister.

En reform avseende dessa hyrestvister är på samma sätt som gällerlde s.k. uppfinnarmålen främst motiverad av att arbetsdomstolens särskilda sam- mansättning inte fyller en funktion på grund av att tvisten huvudsakligen rör ett annat särskilt rättsområde för vilket det finns prövningsinstanser med sär-

skild sakkunskap.

2.5 Arbetsdomstolens sammansättning

Mitt förslag: Reglerna om arbetsdomstolens sammansättning bör ändras så att antalet ledamöter i domstolen utökas med en som utses efter förslag av SACO. Ändringen medför också att SACO får ge förslag till tre ersättare för denna ledamot.

Det remitterade förslaget: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Till dessa remissinstanser hör bl.a. arbetsdomstolen, Sveriges advokatsamfund, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. LO och TCO avstyrker förslaget främst av två skäl. För det första anser de att SACO har så få medlemmar att det inte är motive- rat att genomföra den föreslagna ändringen. För det andra anser de att den föreslagna utökningen av arbetsdomstolen kan komma att aktualisera frågan om även andra organisationer bör beredas plats i arbetsdomstolen.

Skälen för mitt förslag: Arbetsdomstolen består i dag av tre ordförande, fyra vice ordförande (varav en är heltidsanställd) och 16 andra ledamöter. Totalt finns alltså 23 ledamöter. För varje ledamot utom ordförandena finns högst tre ersättare. Ledamöter och ersättare utses av regeringen för högst tre år. '

Ordförandena, vice ordförandena och tre andra ledamöter är de s.k. äm- betsmannaledamöterna. Av de övriga 13 ledamöterna utses tolv efter förslag av arbetsmarknadens parter och en såsom representant för staten som ar- betsgivare.

På arbetsgivarsidan föreslår SAF fyra ledamöter, Svenska kommunför- bundet en och Landstingsförbundct en, varjämte en ledamot utses såsom re- presentant för staten som arbetsgivare.

På arbetstagarsidan föreslår LO fyra och TCO två ledamöter. Ersättare för de 13 nu berörda ledamöterna utses på samma sätt som dessa ledamöter, dock att två av de sex ersättarna för TCO-ledamöterna utses efter förslag av SACO. Den ene av dessa skall anses som förste ersättare för TCO- ledamöterna.

• Sida 20
•  Original

SACO har till stöd för sitt förslag att organisationen skall få rätt att föreslå

' en ledamot i arbetsdomstolen anfört bl.a. att arbetstagarsidan därigenom får

en fullvärdig representation i domstolen och att det totala antalet ledamöter och ersättare därigenom blir lika stort på båda partssidorna.

Utformningen av reglerna om parternas representation i arbetsdomstolen har hittills byggt på ståndpunkten att vid sidan av staten endast de tongi- vande organisationerna på arbetsmarknaden bör beredas sådan representa— tion. Ledamöterna från arbetsgivar- och arbetstagarsidan skall bidra med sakkunskap om förhållandena på arbetsmarknaden och de rättsuppfatt- ningar som har utbildats där. De bör utses på ett sätt som garanterar bredd och kontinuitet i dömandeItnDen nu rådande ordningen att LO och TCO föreslår ledamöter för arbetstagarsidan infördes efter framställning från TCO i samband med 1974 års lag om rättegången i arbetstvister. Den utred- ning som låg till grund för denna lagstiftning ansåg att LO, TCO och SACO på arbetstagarsidan framstod som klart dominerande jämfört med andra or- ganisationer på arbetsmarknaden. Mot bakgrund av den allt större utjäm- ningen av tidigare föreliggande skillnader mellan olika arbetstagargrupper är tiden enligt min mening nu mogen att låta SACO föreslå en ledamot i ar- betsdomstolen. Detta ligger också väl i linje med att SACO i andra samman- hang betraktas som en av de tre huvudorganisationerna på arbetstagarsidan.

Ändringen bör genomföras på det sättet att antalet ledamöter utökas med en, som tillsätts efter förslag av SACO. Ersättare för denna ledamot bör ut— ses i den ordning som gäller för övriga ersättare. Detta innebär också att den nuvarande specialregeln i 3 kap. 3 & andra stycket arbetstvistlagen om att SACO får föreslå två av ersättarna för de av TCO föreslagna ledamöterna kan utgå. Dessutom kan den speciella regeln i3 kap. 9 å andra stycket arbets- tvistlagen om de av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet föreslagna ledamöterna vid sammanträde i plenum tas bort. Ändringen för också med sig följdändringar i arbetsdomstolens instruktion. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till sådana ändringar.

2.6 Övrigt

Mitt förslag: Reglerna i arbetstvistlagen bör ändras så att de i högre grad överensstämmer med rättegångsbalkens allmänna regler för rättegången i dispositiva tvistemål. Det gäller dels vad som får läggas till grund för arbets- domstolen dom eller beslut, dels arbetsdomstolens möjlighet att som full- följdsinstans avgöra ett mål utan att utfärda föreläggande om genmäle om det är uppenbart att klagandens talan är ogrundad, dels kraven på vad en ansökan om stämning skall innehålla. Vidare bör i arbetstvistlagen införas en regel sorti ger arbetsdomstolen möjlighet att förelägga en svarande att in- komma med skriftligt svaromål vid påföljd av att tredskodom annars kan meddelas. _-

Dessutom bör arbetstvistlagcns regler om avgörande av mål på handling- arna anpassas till Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Slut- ligen bör även den ändringen göras att tvist om stridsåtgärd, oavsett partss- tällningen, alltid skall prövas av arbetsdomstolen som första instans.

• Sida 21
•  Original

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Förslagen har genomgående fått stöd av remissinstan- serna. TCO, som i och för sig anser anpassningen av arbetstvistlagen till rät- tegångsbalken naturlig, har dock anfört att det av informationsskäl är olyck- ligt att bestämmelsen om vilka krav som ställs på en stämningsansökan får utgå ur arbetstvistlagen. TCO anser också att kravet på att all bevisning skall anges och att det skall anges vad som skall styrkas med varje särskilt bevis kan skapa svårigheter vid handläggningen av bl.a. anställningsskyddsmålen på grund av de korta tidsfrister som där gäller för talans väckande. 'i'

Skälen för mitt förslag: Arbetstvistlagen reglerar rättegången i arbetstvis- ter i såväl tingsrätt som arbetsdomstolen. Genom hänvisning i arbetstvistla- gen till rättegångsbalken eller annan författning om rättegången i dispositiva tvistemål kompletteras arbetstvistlagens reglering av bl.a. rättegångsbalkens regler.

För rättegången i tingsrätt innehåller arbetstvistlagen endast ett fåtal sär— skilda reglcr varför tingsrätternas handläggning av arbetstvister i huvudsak följer samma processuella regler som gäller för dispositiva tvistemål i all- mänhct.

För rättegången i arbetsdomstolen innehåller arbetstvistlagen emellertid ett större antal särskilda bestämmelser som reglerar rättegången såväl när domstolen handlägger mål som första domstol som när den är fullföljdsins- tans. För det fall rättegångsbalken eller annan författning för dispositiva tvis- temål är att tillämpa för rättegången i arbetsdomstolen gäller att vad som är föreskrivet för rättegången i tingsrätt är.tillämpligt- beträffande rättegången i arbetsdomstolen som första domstol och vad som föreskrivits för rätte- gången i hovrätt är tillämpligt för rättegången i arbetsdomstolen som full- följdsinstans.

Sedan arbetstvistlagens tillkomst 1974 har rättegångsförfarandet vid all- män domstol varit föremål för en översyn, vilket bl.a. lett till väsentliga änd- ringar av de bestämmelser som reglerar rättegången i dispositiva tvistemål i tingsrätt och hovrätt. De ändringar som genomförts har främst haft till syfte att göra det möjligt att i högre grad än tidigare anpassa rättegången till vad det enskilda målet kräver och därigenom göra det möjligt för de allmänna domstolarna att driva verksamheten snabbare och billigare.

Genom hänvisningen i arbetstvistlagen till reglerna i rättegångsbalken gäl- ler redan en del av de nya bestämmelserna där för rättegången i arbetstvister. Vid reformerna av rättegångsbalken har emellertid endast ett par mindre ändringar vidtagits i arbetstvistlagen för att i nödvändiga delar anpassa la- gens regler till ändringarna i rättegångsbalken. Några överväganden i övrigt har inte gjorts avseende i vad mån de nya reglerna för rättegången i disposi- tiva tvistemål bör påverka rättegångsordningen i arbetstvister] i'"

AD-utredningcn har övervägt huruvida de nya bestämmelserna i rätte- gångsbalken medför att några ändringar bör vidtas i arbetstvistlagen i syfte att undvika dels dubbelreglering, dels en rättegångsordning för arbet'stvister som är mindre lämplig. Utredningen har vidare övervägt om det finns skäl att ändra de bestämmelser i arbetstvistlagen som särskilt styr rättegången i arbetstvister så att rättegångsförfarandet för arbetstvister anpassas till vad som gäller för handläggningen av dispositiva tvistemål i allmänhet. Dessa

• Sida 22
•  Original

överväganden har utredningen gjort med beaktande av de särskilda förut- sättningar som gäller för rättegången i arbetstvister. Det förhållandet att många arbetstvister är av intresse inte bara för parterna i målet och att ar- betsdomstolen är prejudikatdomstol medför att delvis andra kriterier gäller för hur rättegångsreglerna bör utformas. Även den särskilda partsställning som föreligger i flertalet arbetstvister innebär att inte samma bevekelsegrun- der gör sig gällande för att införa vissa bestämmelser som reglerar rätte- gången i allmän domstol.

Reformen för de dispositiva tvistemålen i allmän domstol har bl.a. innebu- rit att tingsrätterna fått en möjlighet att på ett enkelt sätt avgöra mål utan - att stämning på svaranden dessförinnan utfärdats när det är uppenbart att kärandens talan är ogrundad. Motsvarande möjlighet har även införts för överrätterna att avgöra mål utan att utfärda föreläggande om genmäle om det är uppenbart att klagandens talan är ogrundad. Vidare har tingsrätterna fått större valfrihet mellan muntlig och skriftlig handläggning under förbere- delsen. I huvudförhandlingsmål har också de s.k. omedelbarhets- och kon- centrationsprinciperna mjukats upp bl.a. genom att möjligheten att ta upp bevisning utom huvudförhanding vidgats samt genom att rätten under vissa förutsättningar har fått möjlighet att sedan huvudförhandlingen avslutats in- hämta ytterligare utredning. Det ställs numera också större krav på innehål- let i en ansökan om stämning och i ett svaromål. Det har också införts en möjlighet att förelägga svaranden att inkomma med ett motiverat skriftligt svaromål vid påföljd av att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom.

Genom att arbetstvistlagen endast innehåller ett fåtal särskilda regler för rättegången i arbetstvister i tingsrätt gäller de-nu redovisade bestämmelserna redan för rättegången där. Enligt AD-utredningens uppfattning föreligger det inte heller några skäl som motiverar att andra regler, utöver det fåtal särskilda bestämmelser som redan nu finns i arbetstvistlagen, gäller för rätte- gången i arbetstvister i tingsrätt. Jag delar denna uppfattning.

För rättegången i arbetsdomstolen finns vissa gemensamma bestämmelser som gäller oavsett om domstolen handlägger en tvist som första domstol eller som fullföljdsinstans. Dessa bestämmelser reglerar bl.a. hur omröstningen till dom eller beslut skall gå till samt vad som får läggas till grund för domsto— lens dom eller beslut. Innebörden av den sistnämnda regeln har ansetts vara att man vid huvudförhandling i arbetsdomstolen inte nödvändigtvis måste läsa upp all skriftlig bevisning. Detta kan särskilt i de till arbetsdomstolen överklagade målen vara av värde. Denna tegel och den praxis som utvecklats för rättegången i arbetsdomstolen innebär en uppmjukning av de s.k. ome- delbarhets- och koncentrationsprinciperna som är i linje med de reformer som genomförts för rättegången i de allmänna domstolarna. Genom de nya reglerna i 43 kap. 8 & tredje stycket rättegångsbalken gäller för de allmänna domstolarna att rätten får förordna om att skriftliga bevis skall anses upp- tagna vid huvudförhandling utan att de läses upp vid denna. Enligt min me- ning bör de särskilda bestämmelserna som finns i arbetstvistlagen kunna upphävas, varigenom rättegångsbalkens regler blir direkt tillämpliga för rät— tegången i arbetsdomstolen.

Vad gäller rättegången i arbetsdomstolen som fullföljdsinstans bör införas

• Sida 23
•  Original

den enligt rättegångsbalken befintliga möjligheten att utan att utfärda före— läggande om genmäle avgöra ett mål om det är uppenbart att klagandens talan är ogrundad. Med hänsyn till att tingsrätt har en motsvarande möjlig- het att, utan att utfärda stämning på svaranden, avgöra ett mål om kärandens talan är uppenbart ogrundad, ter det sig logiskt att arbetsdomstolen har samma möjlighet att om part klagar mot tingsrättens dom avgöra målet utan att ett föreläggande om att inkomma med genmäle utfärdas. Arbetsdomsto- lens praxis har också varit att man i detta avseende tillämpat rättegångsbal- kens bestämmelser framför arbetstvistlagens särskilda regel om att svaran- den alltid skall föreläggas att inkomma med genmäle.

För rättegången i arbetsdomstolen som första domstol innehåller arbets- tvistlagen ett större antal särskilda bestämmelser. Således innehåller arbets- tvistlagen bl.a. särskilda bestämmelser för vad en ansökan om stämning skall innehålla samt hur förberedelsen av målet skall gå till. Därutöver innehåller arbetstvistlagen särskilda regler om hur part och ställföreträdare för part skall kallas till sammanträde för muntlig förberedelse eller huvudförhand- ling samt när part kan kallas till sammanträde och huvudförhandling vid på- följd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. Utöver de reformer i rättegångsbalken, som redan på grund av hänvisningen i ar- betstvistlagen är tillämpliga för rättegången i arbetsdomstolen som första domstol, bör enligt min uppfattning vissa ändringar vidtas i arbetstvistlagen för att anpassa dess regler efter vad som gäller för rättegången i dispositiva tvistemål i allmänhet. Bestämmelserna om vad en ansökan om stämning skall innehålla bör enligt min uppfattning anpassas efter vad som gäller för tvistemål i allmänhet. Detta innebär att större krav ställs på vad en ansökan Om stämning skall innehålla genom att all bevisning, även muntlig, som part känner till, skall anges i ansökan. Vidare skall i ansökan även anges vad som skall styrkas med varje särskilt bevis. Härigenom uppnår man en effektivare förberedelse och att det för part på ett tidigt stadium blir möjligt att ta ställ- ning till vilket behov av bevisning som föreligger. Enligt min uppfattning bör även den i rättegångsbalken givna möjligheten att förelägga svaranden att inkomma med ett motiverat skriftligt svaromål vid påföljd av att tredskodom annars kan komma att meddelas införas för rättegången i arbetsdomstolen. Därigenom skulle det inte längre vara nödvändigt att kalla till muntlig förbe- redelse för att tredskodom skall kunna meddelas. Detta skulle göra hand- läggningen av vissa mål effektivare samtidigt som kärandeparten skulle be- sparas olägenheten att inställa sig till en förhandling. Att märka är att infö- randet av en sådan bestämmelse inte avser att ändra de förhållanden under vilka domstolen trots föreläggande med påföljd om tredskodom ändå kan välja att vidta åtgärder för fortsatt förberedelse eller sätta ut målet till huvud- förhandling. Dc nu angivna ändringarna bör delvis kunna genomföras ge— nom att man upphäver arbetstvistlagens särskilda bestämmelser som regle- rar förfarandet, varvid på grund av lagens hänvisningsbestämmelser rätte- gångsbalkens regler blir direkt tillämpliga även för rättegången i arbetsdom- stolen.

Arbetstvistlagen innehåller i 4 kap. 105 bestämmelser om under vilka för-' utsättningar ett mål, som prövas av arbetsdomstolen som första domstol, får avgöras på handlingarna. AD—utredningen har anfört att en ändring bör vid-

• Sida 24
•  Original

tas i dessa bestämmelser med hänsyn till innehållet i artikel 6 i den Euro- peiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt arbetstvistlagens reg- ler kan nämligen domstolen även mot parts bestridande avgöra ett mål på handlingarna om det föreligger synnerliga skäl. Detta strider enligt utred- ningen mot konventionens regler. Enligt dessa skall envar när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång. Konventionens föreskrift om offentlig rättegång anses innefatta ett dubbelt krav. För det första skall parterna få framträda direkt inför domstolen för att muntligt .framlägga sin sak. För det andra skall förfarandet vara offentligt, dvs. till- gängligt för allmänheten. Enligt utredningens mening, somjag ansluter mig till, bör därför arbetstvistlagens regler ändras så att ett mål som arbetsdom- stolen prövar som första domstol inte kan avgöras på handlingarna om part motsätter sig en sådan handläggning.

AD-utredningen uppmärksammade också att arbetstvistlagens regler är utformade så att vissa mål om stridsåtgärd kan komma under prövning av tingsrätt som första domstol. Som exempel anfördes det fallet att en enskild arbetsgivare som inte själv slutit kollektivavtal väcker talan i tvist om strids- åtgärd. Utredningen ansåg detta vara otillfredsställande med hänsyn till att rätten att vidta stridsåtgärder är så central inom arbetsrättens område. Ut- redningen föreslog därför att behörighetsreglerna för arbetsdomstolen borde utvidgas så att domstolen oberoende av partsställningcn alltid skall pröva tvist om stridsåtgärd som första instans. "Utredningen framhöll att en sådan utvidgning skulle innebära ett ytterst marginellt tillskott av mål, upp- skattningsvis högst ett mål vart femte år. Jag delar utredningens uppfattning såväl att det i detta sammanhang är fråga om mycket sällan förekommande fall som att tvist om stridsåtgärd alltid bör prövas av arbetsdomstolen som första domstol. Arbetstvistlagen bör alltså ändras även i detta avseende.

Overgångsbestämmelser

Det är angeläget att de förslag som syftar till förenklingar av arbetsdomsto- lens handläggning av mål träder i kraft så snart som möjligt. Lagändringarna föreslås därför träda i kraft den I april 1992. När det gäller ledamöter och ersättare i arbetsdomstolen löper nu gällande förordnanden ut vid utgången avjuni 1992. Den föreslagna nya ordningen rörande SACOs representation i arbetsdomstolen bör lämpligen gälla från och med den treårsperiod som börjar den 1 juli 1992. Lagändringarna i den delen bör alltså träda i kraft den 1juli 1992. Det gäller 3 kap. 1, 3 och 9åå arbetstvistlagen. De mål rörande tillämpningen av lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar och rörande hyresvillkor som reglerats i kollektivavtal vilka anhängiggjorts före utgången av mars 1992 bör handläggas av arbetsdomstolen i vanlig ordning.

3. Kostnader

De föreslagna ändringarna föranleder inte några ökade kostnader för arbets- domstolens verksamhet. Förslagen rörande uppfinnar- och hyresmålen inne-

• Sida 25
•  Original

här att de allmänna domstolarna och bostadsdomstolen kan få pröva ett ökat antal mål. Det är dock fråga om ett så ringa antal mål att förslagen inte torde medföra något behov av ytterligare resurser för de domstolar som kommer att få handlägga målen. För staten torde förslagen totalt sett inte medföra några ökade kostnader.

4. Upprättade lagförslag

] enlighet med det anförda har det inom arbetsmarknadsdcpartementet upp- rättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

2. lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfin- ningar

3. lag om ändring ijordabalken.

5. Specialmotivering

5.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

2 kap. Domstolarna i arbetstvister 1 5

Paragrafen reglerar arbetsdomstolens behörighet att som första domstol uppta och anöra en arbetstvist. I ett nytt fjärde stycke har införts en bestäm- melse som anger att arbetsdomstolen alltid, oavsett partsställningen, är be- hörig att uppta och avgöra tvist om stridsåtgärd. De närmare skälen för att införa den nya bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6). Begreppet stridsåtgärd har här samma innebörd som i 41 & medbestämmandelagen, dvs. lockout, strejk, blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd. Detta har uttryckligen angivits i lagtexten. Utöver det nya stycket har i paragrafen gjorts vissa språkliga ändringar.

3.59

I paragrafens andra stycke föreslås den ändring som föranleds av att arbets- domstolen inte bör vara fullföljdsinstans i mål som rör hyresförhållandcn vilka reglerats i kollektivavtal. Frågan har behandlats i den allmänna motive- ringen (avsnitt 2.4). Ändringen består i att hänvisningen till jordabalkens bestämmelser i '12 kap. 70 och 71 åå har tagits bort. Därutöver har i första stycket gjorts en språklig ändring.

• Sida 26
•  Original

3 kap. Arbetsdomstolens sammansättning m.m. ] tf

I paragrafen regleras arbetsdomstolens sammansättning. Antalet andra le- damöter har utökats från 16 till 17. Frågan har behandlats närmare i den all- männa motiveringen (avsnitt 2.5).

35

I paragrafen regleras hur arbetsgivar- och arbetstagarledamöterna i arbets- domstolen skall utses. I första stycket innebär ändringen att SACO får rätt att lämna förslag till en ledamot på arbetstagarsidan. I andra stycket innebär ändringen att det tidigare gällande undantaget, att av de sex ersättare som skall utses för TCO-ledamöterna två skall utses av SACO, inte längre skall gälla. I tredje stycket har en språklig ändring gjorts.

75

I paragrafen regleras ordförandens behörighet att ensam på arbetsdomsto- lens vägnar vidta åtgärder. Ändringen innebär i första hand att ordförandens behörighet i detta hänseende blir enhetlig för mål som arbetsdomstolen prö- var som första och enda domstol och mål som domstolen prövar som full- följdsinstans. Ordförandens behörighet utvidgas också i fyra avseenden. Ordföranden får behörighet att awisa bevisning enligt 35 kap. 75 rätte— gångsbalken. Denna regel har tagits in i punkt 4. I punkt 5 har tagits in'en regel som anger att ordföranden är behörig att själv awisa ny omständighet eller nytt bevis enligt 50 kap. 25 & tredje stycket rättegångsbalken. I punkt 6 har förts in en regel som anger att ordföranden är behörig att ensam hänvisa mål till behörig tingsrätt enligt 2 kap. 6 5 första stycket. Ordförandens behö- righet utvidgas vidare till att även avse att utdöma vite som förelagts part eller någon annan i rättegång. Denna behörighet för ordföranden har utfor- mats i enlighet med lagrådets förslag och har intagits som punkt 1.0 i paragra- fen. Det bör påpekas att vissa av de åtgärder som finns angivna i bestämmel- sen endast kan förekomma i mål som domstolen prövar som första domstol.

85

I paragrafen regleras vilka åtgärder som efter ordförandens uppdrag kan företas av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen vilken förordnats därtill av domstolen. Som framgått i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) bör sådant förordnande få ges till lagfaren tjänsteman som enligt arbetsdomsto- lens bcdömning vunnit tillräcklig erfarenhet.

Enligt nuvarande bestämmelser kan ordföranden endast delegera sin be- hörighet att vidta förberedande åtgärder och avskriva mål. Genom en ny be- stämmelse, som förts in som ett andra stycke i paragrafen, har denna fått att delegera till annan lagfaren tjänsteman vid domstolen utsträckts till att avse även förordnande att hänvisa mål till behörig tingsrätt enligt 2 kap. 6 & första stycket, att meddela tredskodom och dom över yrkande som medgivits eller

• Sida 27
•  Original

eftergivits, att stadfästa förlikning samt att utdöma vite som har förelagts part eller någon annan i rättegång.

95

I denna paragraf regleras under vilka förutsättningar domstolen skall avgöra mål eller viss i målet uppkommen fråga i plenum och domstolens samman- sättning vid sådant sammanträde. I paragrafens andra stycke har undantags- regeln att endast en av de arbetsgivarledamöter som utses på förslag av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet får delta när domsto- len sammanträder i plenum tagits bort. Den behövs inte längre eftersom domstolen genom att SACO fått rätt att föreslå en ledamot fått jämvikt mel- lan arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Såväl arbetsgivar- som arbetstagarsi- dan får genom den ändringen sju ledamöter.

4 kap. Rättegången i arbetsdomstolen 35

Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) bör rätte- gångsbalkens regler om vad som får läggas till grund för dom eller beslut även tillämpas för rättegången i arbetsdomstolen. På grund härav bör första stycket av bestämmelsen upphävas. ] stället blir på grund av arbetstvistla- gens hänvisningsregel i 5 kap. 3 5 rättegångsbalkens bestämmelser i 17 kap. 25 och 43 kap. 145 tillämpliga. På grund av att första stycket upphävs har det också vidtagits en mindre redaktionell ändring i tredje stycket. Dess- utom har en språklig ändring gjorts i andra stycket.

85

I denna bestämmelse regleras hur talan väcks i arbetsdomstolen och vad en ansökan om stämning skall innehålla samt domstolens inledande handlägg- ning av ett mål sedan en ansökan om stämning inkommit. I paragrafens första stycke finns för närvarande angivet att talan vid arbetsdomstolen väcks genom skriftlig ansökan om stämning. Denna bestämmelse föreslås kvarstå oförändrad. Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (av- snitt 2.6) bör regeln om vad en ansökan om stämning skall innehålla anpassas till vad som gäller enligt rättegångsbalkens motsvarande bestämmelse i 42 kap. 25. I förhållande till arbetstvistlagens nuvarande regel finns i rätte- gångsbalkens bestämmelse de nyheterna att en ansökan om stämning skall innehålla uppgift om vilken skriftlig bevisning som åberopas samt om den muntliga bevisning som vid tidpunkten för ansökan är känd för käranden. Käranden skall därvid lämna uppgift om vilka bevis han åberopar och vad han vill styrka med varje bevis. En ytterligare nyhet i 42 kap. 25 rättegångs- balken är att käranden i sitt ansökan om stämning bör ange eventuella önske- mål om handläggningsforrn, såsom om svaranden bör föreläggas att avge skriftligt svaromål eller om målet bör sättas ut till muntlig förberedelse. Ny- heterna är, med hänsyn till vikten av en effektiv handläggning av inkomna mål, väl lämpade att gälla även för rättegången i arbetsdomstolen. För att

• Sida 28
•  Original

undvika 'en dubbel reglering bör därför andra stycket i paragrafen upphävas och i stället, genom hänvisningsbestämmelsen i 5 kap. 35 arbetstvistlagen, rättegångsbalkens bestämmelse i 42 kap. 25 bli tillämplig även för rätte- gången i arbetsdomstolen.

I bestämmelsens tredje stycke regleras vad som åligger domstolen om det inte förekommer anledning att awisa ansökan om stämning. Genom ett till- lägg i detta stycke bör arbetsdomstolen få samma möjlighet som numera gäl- ler enligt rättegångsbalkens regler för dispositiva tvistemål att förelägga sva- randen att skriftligen avge svaromål vid påföljd av att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. Vad ett skriftligt svaromål skall inne- hålla finns angivet i 42 kap. 75 rättegångsbalken som genom hänvisningen i arbetstvistlagen även gäller för rättegången i arbetsdomstolen. Föreläg- gande att inkomma med skriftligt svaromål vid påföljd att tredskodom an- nars kan komma att meddelas mot honom bör ofta kunna användas om kä- randen inte angett något annat i sin ansökan om stämning när det är fråga om ett fordringsanspråk. I detta sammanhang skall emellertid påpekas att detta inte innebär någon ändring av de särskilda förutsättningar som gäller enligt 4 kap. 95 arbetstvistlagen för att arbetsdomstolen skall kunna med- dela tredskodom om svaranden inte efterkommer ett föreläggande vid sådan påföljd.

95

I denna paragraf regleras arbetsdomstolens fortsatta handläggning sedan stämning utfärdats. I bestämmelsen föreslås vissa ändringar för att anpassa rättegången i arbetsdomstolen till vad som gäller för rättegången vid de all- männa domstolarna. Till följd härav föreslås att vissa av reglerna upphävs för att undvika en clubbelreglering.

I bestämmelsens första stycke finns nu angivet att arbetsdomstolen efter omständigheterna bestämmer-i vilken mån förberedelsen skall vara muntlig eller skriftlig. I rättegångsbalkens regler för dispositiva tvistemål är angivet att förberedelse i mål sker vid sammanträde eller genom skriftväxling eller annan handläggning. Med uttrycket ”annan handläggning” avses enligt för— arbetena till rättegångsbalkens bestämmelse den förberedelseverksamhet som inte äger rum vid sammanträde eller genom skriftväxling utan t.ex. ge- nom att rätten har telefonkontakt med ena parten. l rättegångsbalkens be- stämmelse förutsätts att rätten successivt beslutar om de olika åtgärder som behövs under förberedelsen och efter hand avgör vilken form förberedelsen bör ha ivarje skede. I rättegångsbalkens bestämmelse finns emellertid dels en presumtion för att svaromålet skall avges skriftligen dels en presumtion för att förberedelsen skall vara muntlig sedan ett skriftligt svaromål kommit in. Denna ordning överensstämmer väl med den praxis som arbetsdomstolen utvecklat för handläggningen av förberedelsen i domstolen. I rättegångsbal- ken finns vidare angivet att förberedelsen om möjligt skall avslutas vid det första sammanträdet, vilket också överensstämmer med den praxis som före- kommer i arbetsdomstolen. Rättegångsbalkens bestämmelse om förbere- delse i tvistemål bör därför gälla även för rättegången i arbetsdomstolen. För att undvika en onödig dubbelreglering bör i arbetstvistlagen endast behållas

• Sida 29
•  Original

den inledande och grundläggande regeln om att förberedelse i målet skall äga rum sedan stämning utfärdats. Bestämmelsen som reglerar förfarandet vid förberedelsen bör upphävas.

I paragrafens andra stycke regleras hur part skall kallas till muntlig förbe- redelse. Detta förfarande finns även reglerat i rättegångsbalken. Rätte- gångsbalkens bestämmelser awiker från arbetstvistlagens nuvarande be- stämmelser i det avseendet att de anger att kallelse till muntlig förberedelse i dispositiva tvistemål alltid skall ske vid påföljd av att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i arbetstvistlagen. Något hinder mot att kallelse till muntlig förbe- redelse i arbetsdomstolen också sker vid sådan påföljd föreligger enligt min mening inte. Att en sådan kallelse skett innebär nämligen att de begräns- ningar för under vilka förutsättningar tredskodom kan meddelas av arbets- domstolen ändå är tillämpliga. Detta ställningstagande har domstolen ändå att göra. Enligt min mening bör därför andra stycket av paragrafen upphä- vas. Det medför att rättegångsbalkens bestämmelser för kallelse till muntlig förberedelse i dispositiva tvistemål blir tillämpliga även för rättegången i ar- betsdomstolen. I detta sammanhang bör erinras om att käranden enligt 42 kap. 25 rättegångsbalken har möjlighet att i sin ansökan om stämning begära att rätten inte utfärdar kallelse till muntlig förberedelse eller föreläggande att inkomma med svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. Man kan utgå från att en sådan begäran skulle komma att respekteras av domstolen.

I paragrafens nästa stycke regleras förfarandet vid båda parternas eller ena partens utevaro från muntlig förberedelse. l detta stycke föreslås de änd- ringar som följer av att svaranden enligt 4 kap. 85 föreslås kunna föreläggas att skriftligen avge svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. I stycket har därför införts en hänvisning till rätte- gångsbalkens bestämmelse i 44 kap. 7a5 som reglerar förfarandet när part underlåtit att följa ett föreläggande att skriftligen avge svaromål vid sådan påföljd. I denna bestämmelse i rättegångsbalken regleras genom dess andra stycke indirekt när underlåtenhet att avge svaromål skall anses föreligga. I rättegångsbalken har inte angetts något krav på uttryckligt yrkande från kä- randen för att tredskodom skall kunna meddelas när part trots föreläggande inte inkommit med svaromål. Med hänvisning till bl.a. att käranden, såsom tidigare redovisats, har en möjlighet att i sin ansökan om stämning begära att rätten inte utfärdar föreläggande för svaranden att skriftligen avge svaro- mål vid sådan påföljd har regeln i rättegångsbalken utformats så att tredsko- dom alltid får meddelas vid uteblivet skriftligt svaromål, så länge käranden inte uttryckligen motsätter sig att så sker. Genom hänvisningen till rätte- gångsbalkens bestämmelse i 44 kap. 7a5 blir alltså samma regler tillämpliga för rättegången i arbetsdomstolen. Emellertid följer av bestämmelsens fort— satta lydelse att för rättegången i arbetsdomstolen gäller att om domstolen med hänsyn till tvistens art eller andra omständigheter i målet anser att treds- kodom inte bör meddelas, handläggningen av målet skall fortsätta eller må- let avskrivas. Denna reservation gäller även när part inte inkommit med skriftligt svaromål trots föreläggande vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. Med hänsyn till att, som tidigare redovi-

• Sida 30
•  Original

sats i specialmotiveringen till denna paragraf, rättegångsbalkens regler för hur kallelse Skall utfärdas till muntlig förberedelse även blir tillämpliga för rättegången i arbetsdomstolen bör sista meningen i stycket upphävas för att undvika en onödig dubbelreglering.

Även i paragrafens sista stycke har en ändring gjorts. Bestämmelsen regle- rar handläggningen när svaranden vid skriftlig förberedelse inte inkommer med skriftligt svaromål. Med hänsyn till att käranden i ansökan om stämning kan som önSkemål ange att svaranden inte skall föreläggas att inkomma med skriftligt svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att medde- las mot honom och till att man kan utgå från att en sådan begäran respekte- ras av domstolen bör bestämmelsen kvarstå. I förtydligande syfte bör det dock tilläggas att bestämmelsen gäller när det inte har meddelats föreläg- gande om skriftligt svaromål vid sådan påföljd.

105

I paragrafen anges i andra och tredje styckena i vilka fall ett mål får avgöras utan huvudförhandling. Enligt de nuvarande bestämmelserna i tredje stycket får avgörande utan huvudförhandling inte ske mot parts bestridande. Ett mål kan emellertid företas till avgörande utan huvudförhandling även mot parts bestridande om synnerliga skäl föreligger. Detta strider mot artikel 6 i den Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Till följd härav föreslås att bestämmelsen i andra. stycket ändras så att det i sista meningen anges att ett mål mot parts bestridande — även om synnerliga skäl skulle före- ligga — inte kan avgöras utan huvudförhandling. Frågan har behandlats när- mare i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6). Dessutom har vissa språk- liga ändringar gjorts i första och andra styckena.

145

Paragrafen innehåller bestämmelser om fullföljda måls beredande för avgö- rande. Rättegångsbalkens regler om måls beredande kan lämpligen tilläm- pas även för rättegången i arbetsdomstolcn. Bestämmelserna bör därför ändras genom att första och andra styckena upphävs. Därigenom blir i stället rättegångsbalkens regler tillämpliga. Vad gäller mål som fullföljts genom vad gäller därvid enligt 50 kap. 8 5 första stycket rättegångsbalken att motparten skall föreläggas inkomma med skriftligt genmäle. I de fall klagandcn anfört besvär gäller enligt 52 kap. 7 5 rättegångsbalken att motparten skall föreläg- gas att inkomma med skriftlig förklaring om det finns anledning att ändra tingsrättens beslut.

Ändringarna innebär också att bestämmelsen i 50 kap. 8 5 andra stycket rättegångsbalken blir direkt tillämplig för rättegången i arbetsdomstolen som fullföljdsinstans. Den bestämmelsen ger överrätt möjlighet att avgöra ett mål utan att utfärda föreläggande om genmäle när det är uppenbart att klagandens talan är ogrundad. Detta innebär en kodifiering av gällande praxis i arbetsdomstolen.

I tredje stycket, som reglerar förfarandet när tingsrätt avslagit yrkande om

• Sida 31
•  Original

interimistiskt förordnande eller bifallit ett sådant yrkande, har endast en språklig ändring gjorts.

5.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:35) om rätten till arbetstagares uppfinningar 95

Enligt denna paragraf — som är ny — skall Stockholms tingsrätt vara behörig domstol i mål som rör tillämpningen av lagens bestämmelser. Tingsrätten skall vid prövningen av sådant mål ha den sammansättning som föreskrivs i patentlagen för prövning av patentmål. Detsamma gäller för hovrätt i det fall talan fullföljs mot tingsrättens dom eller beslut. Genom att i bestämmel- sen ange att mål enligt denna lag endast får upptas av Stockholms tingsrätt och med annan sammansättning än vad som anges i rättegångsbalken undan- tas dessa mål från arbetstvistlagens tillämpningsområde. Detta följer av re- geln i 1 kap. 25 punkt 1 i arbetstvistlagen. Vad avser skälen för att undanta dessa mål från arbetstvistlagens tillämpningsområde hänvisas till den all- männa motiveringen (avsnitt 2.4).

5.3. Förslaget till lag om ändring i jordabalken 12 kap. Hyra 71 5

Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) bör inte hyres- tvister där hyresvillkoren reglerats i kollektivavtal eller där hyresvillkor i så- dant avtal tillämpas för hyresförhållandct omfattas av arbetstvistlagens till- lämpningsområde. Sådana hyrestvister bör i stället prövas på samma sätt som gäller för andra hyrestvister. I paragrafen har gjorts de ändringar som följer av att någon särskild ordning inte längre skall gälla för prövning av hyrestvister som grundar sig på hyresvillkor som reglerats genom kollektiv- avtal.

735

I paragrafen har endast gjorts den ändringen att hänsyftningen på arbets- domstolen har tagits bort. Detta är en följd av den ändrade rättegångsord- ningen för hyrestvister som grundar sig på hyresvillkor i kollektivavtal.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att 1. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rätte- gången i arbetstvister 2. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar 3. anta förslaget till lag om ändring ijordabalken.

• Sida 32
•  Original

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

• Sida 33
•  Original