Upphävd författning

Lag (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Version: 2003:13

Departement
Justitiedepartementet L6
Utfärdad
1994-06-09
Ändring införd
SFS 1994 i lydelse enligt SFS 2003:13
Upphäver
Lag (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

1 kap. Inledande bestämmelser

[K1]1 §  En riksdagsledamot är berättigad till ekonomiska förmåner enligt denna lag. Om ledamoten har beviljats ledighet under minst en månad i följd, lämnas förmånerna för ledighetstiden endast om skälet är offentligt uppdrag, militärtjänstgöring, sjukdom eller annat förhållande som omfattas av bestämmelserna om rätt till ledighet för arbetstagare hos riksdagen.

[S2]Förmånerna lämnas inte för tid då en ledamot är statsråd eller statssekreterare.

[S3]För ersättare gäller, om inte annat sägs i denna lag, samma bestämmelser som för ledamot.

[S4]I den mån någon samtidigt är ledamot av riksdagen och företrädare i

[S5]Europaparlamentet föreligger inte rätt till förmåner enligt denna lag. Rätten till förmåner i sådant fall regleras i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet. Lag (1998:1717).

Prop. 2008/09:184: I paragrafen regleras vilka som har rätt till förmåner enligt ersättningslagen och vissa begränsningar av dessa rättigheter vid frånvaro från uppdraget.

Ändringen innebär att fjärde stycket upphävs. Därigenom tas den bestämmelse i lagen bort som hänvisar till företrädarlagen i den situationen att en ledamot samtidigt är både riksdagsledamot och ledamot av Europaparlamentet.

Förslaget behandlas i avsnitt ...

[K1]2 §  Bestämmelserna i 3-6 kap. och 15 kap. tillämpas från och med den dag då ledamoten tar plats i riksdagen till och med 30 dagar efter det att uppdraget att vara ledamot upphör.

[S2]För den som ersätter annan ledamot än talmannen eller ett statsråd eller en statssekreterare tillämpas 3-6 kap. och 15 kap. endast för den tid som ersättaren enligt bevis från riksdagen skall fullgöra uppdraget. Om uppdraget upphör tidigare tillämpas 3-6 kap. och 15 kap. till och med 30 dagar efter den dag uppdraget upphör, dock längst till och med den dag som anges i beviset. Lag (1998:1717).

[K1]3 §  Med hela år avses i denna lag 365 dagar. Kan vid beräkning av antalet hela år viss tid inte tillgodoräknas som helt år skall, om denna tid uppgår till minst 270 dagar, tiden anses som ett helt år. Lag (1996:305).

[K1]4 §  Med offentligt uppdrag avses i denna lag annat offentligt uppdrag än tjänst.

[K1]5 §  Riksdagsförvaltningen får meddela tillämpningsföreskrifter till denna lag. Lag (2000:432).

2 kap. Ekonomiska villkor för talmannen

[K2]1 §  Talmannen erhåller ett arvode som motsvarar arvodet till statsministern.

[K2]2 §  Talmannen är berättigad till extra kostnadsersättning för månad med 5 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

[K2]3 §  Talmannen erhåller särskild pension (talmanspension). Pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. och anslutande bestämmelser (Statens arbetsgivarverks cirkulär 1992 A 11) samt förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. skall tillämpas med de tillägg och undantag som sägs i detta kapitel. Vad som sägs om regeringen i nämnda förordning skall i stället gälla Riksdagsförvaltningen.

[S2]Betalas inte talmanspension, erhåller talmannen ålderspension, sjukpension, egenlivränta eller inkomstgaranti enligt denna lag. Den tid talmansuppdraget innehafts jämställs därvid med tid som ledamot. Lag (2000:432).

[K2]4 §  Arvodet till talmannen utgör pensionsgrundande arvode för den tid talmansuppdraget innehafts.

[K2]5 §  Arvodet till talmannen vid avgångstillfället utgör underlag för inkomstgarantin.

[K2]6 §  Efterlevandepensionsförmåner betalas till efterlevande till talmannen enligt vad som följer av reglerna i pensionsavtalet för arbetstagare hos staten m.fl. och förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m.

[S2]Är bestämmelserna om efterlevandepensionsförmåner enligt första stycket inte tillämpliga betalas efterlevandepension och kompletterande efterlevandepension enligt vad som gäller för annan ledamot enligt denna lag. Lag (1997:1067).

[K2]7 §  Övriga bestämmelser i denna lag gäller, där annat inte följer av 1--6 §§ eller framgår av sammanhanget, även talmannen.

[K2]8 §  I stället för vad som föreskrivs i 5 § förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. om rätt till pension gäller att talmannen skall

  • ha varit talman under sammanlagt minst sex år,
  • ha varit talman och ha haft en eller flera sådana anställningar som avses i den nämnda förordningen under sammanlagt minst sex år i oavbruten följd eller
  • ha varit talman och statsråd i sammanlagt minst sju år.

[S2]Vid beräkningen av uppdragsperioden skall en regerings- eller talmansperiod mellan två ordinarie val till riksdagen fram till valet år 1994 anses vara tre år och därefter fyra år. Lag (1997:1067).

[K2]9 §  I stället för vad som föreskrivs i 10 § förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. gäller följande.

[S2]För tiden före den månad då talmannen fyller 65 år skall hel pension, som inte trätt i stället för en sjukpension, utgöra

  • 65 procent av pensionsunderlaget till den del detta svarar mot högst 20 basbelopp och
  • 32,5 procent av pensionsunderlaget till den del detta överstiger 20 men inte 30 basbelopp.

[S3]För tiden från och med den månad då talmannen fyller 65 år skall hel pension utgöra

  • 11,5 procent av pensionsunderlaget till den del detta svarar mot högst 7,5 basbelopp,
  • 65 procent av pensionsunderlaget till den del detta överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp och
  • 32,5 procent av pensionsunderlaget till den del detta överstiger 20 men inte 30 basbelopp. Lag (1997:1067).

[K2]10 §  Föreskrifterna om avgångsvederlag i 17-21 §§ förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. tillämpas inte. Lag (1997:1067).

[K2]11 §  En talman har inte rätt att uppbära statlig egenpensionsförmån för tid då talmansarvode eller avgångsersättning på grund av uppdrag som statsråd betalas ut. Lag (1997:1067).

3 kap. Arvode

[K3]2 §  Tilläggsarvode betalas för månad till vice talman med 30 procent, till ordförande i utskott med 20 procent och till vice ordförande i utskott med 15 procent av ledamotsarvodet. Lag (1995:1513).

[K3]3 §  Ledamotsarvode och tilläggsarvode anses som inkomst av anställning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1991:1047) om sjuklön. Ledamot anses därvid som arbetstagare.

[K3]4 §  Om en ledamot är ledig från sitt uppdrag på grund av sjukdom, görs avdrag för samma tid från arvodet och tilläggsarvodet i enlighet med bestämmelser om sjukavdrag som gäller för arbetstagare hos riksdagen. Avdraget skall dock beräknas på grundval av arvodet och tilläggsarvodet delat med antalet kalenderdagar i månaden.

[S2]Om en ledamot får föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning och för samma tid får arvode och tilläggsarvode skall arvodet och tilläggsarvodet minskas i enlighet med de bestämmelser som gäller för arbetstagare hos riksdagen. Lag (1998:1717).

4 kap. Resekostnadsersättning

[K4]1 §  Med tjänsteresa avses en resa som en ledamot företar som ett led i utövandet av sitt uppdrag som riksdagsledamot. Ledamotens bostad på hemorten betraktas därvid som tjänsteställe. Lag (1996:296).

[K4]2 §  En ledamot har rätt till ersättning för kostnader för tjänsteresor med belopp motsvarande den faktiska kostnaden. Kostnader för tjänsteresa med egen bil ersätts med de belopp som gäller för tjänstemän inom riksdagsförvaltningen. Lag (2001:543).

[K4]2 a §  Ledamoten skall efter avslutad tjänsteresa lämna en reseräkning till riksdagsförvaltningen snarast, dock senast sex månader efter det att resan eller förrättningen avslutades. Lag (2001:543).

[K4]3 §  Ledamoten beslutar själv om inrikes tjänsteresor och om lämpligt färdmedel med hänsyn tagen till kostnads- och tidsaspekter.

[S2]Riksdagsförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om användning av färdmedel och resetjänster för vilka särskilt avtal träffats mellan riksdagsförvaltningen och en leverantör.

[S3]Riksdagsstyrelsen eller den som riksdagsstyrelsen bestämmer fattar beslut om en riksdagsledamots utrikes tjänsteresa.

[S4]Regler för beslut om utrikes tjänsteresa för utskott eller företrädare för utskott finns i riksdagsordningen samt för utrikes tjänsteresa på uppdrag av partigrupp i riksdagen i lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen. Lag (2001:543).

[K5]1 §  En ledamot har rätt till traktamente enligt andra-sjätte styckena om förutsättningarna för avdrag för ökade levnadskostnader är uppfyllda enligt 12 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229).

[S2]Dagtraktamente vid flerdygnsförrättning i Sverige betalas för varje hel dag som tagits i anspråk för förrättningen med ett belopp som motsvarar en etthundratjugondel av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor. Har förrättning påbörjats kl. 12.00 eller senare avresedagen eller avslutats kl. 19.00 eller tidigare hemresedagen betalas halvt dagtraktamente.

[S3]Har ledamot som har rätt till dagtraktamente tillhandahållits kostförmån skall traktamentet reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser kost på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och kosten obligatoriskt ingår i priset för transporten.

[S4]Ersättning för logikostnad i Sverige (nattraktamente) betalas med belopp motsvarande visad kostnad upp till ett högsta belopp per månad som riksdagsförvaltningen bestämmer. Vid särskild tjänsteförrättning i Sverige mer än fem mil från bostaden och Riksdagshuset betalas dock ersättning för faktisk logikostnad som föranleds av förrättningen. Ersättning för sådan faktisk logikostnad betalas också vid konferens med utskott, delegation, kommitté eller liknande inom riksdagen samt vid konferens med partigrupp i riksdagen utan hinder av att förrättningen ägt rum inom fem mil från bostaden och Riksdagshuset.

[S5]Den som inte har haft några utgifter för logi eller inte styrker logikostnader får ersättning för hel natt med hälften av maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229). Sådan ersättning betalas inte när resenären tillbringat natten på tåg, fartyg eller flygplan och inte heller då fri logi tillhandahållits av en myndighet, ett trafikföretag eller motsvarande.

[S6]Vid flerdygnsförrättning utomlands betalas ersättning för ökade levnadskostnader enligt de villkor och med de belopp som gäller för tjänstemän inom riksdagsförvaltningen. Lag (2001:543).

[K5]2 §  En ledamot som uppfyller förutsättningarna i 1 § för rätt till traktamente, utom såvitt avser kravet på övernattning på förrättningsorten, har rätt till förrättningstillägg vid endagsförrättningar i Sverige mer än fem mil från bostaden, om förrättningen varar mer än fyra timmar. Förrättningstillägg betalas med ett belopp som motsvarar en tvåhundrasjuttiofemtedel av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor.

[S2]Har ledamot som har rätt till förrättningstillägg tillhandahållits kostförmån skall förrättningstillägget reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser kost på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och kosten obligatoriskt ingår i priset för transporten. Lag (2001:543).

[K5]3 §  Om en ersättare, som inte kan beredas bostad i riksdagens hus, har högre logikostnader än det högsta belopp per månad som betalas enligt 1 § tredje stycket får riksdagsförvaltningen, om det finns särskilda skäl, betala högre ersättning. Lag (2000:432).

[K5]4 §  Efter ledighet i mer än nittio dagar i följd betalas inte någon ersättning för logikostnad om det inte finns särskilda skäl. Lag (1996:296).

[K5]5 §  Om det finns synnerliga skäl får riksdagsförvaltningen, efter ansökan av ledamot, betala ersättning för kostnad som är förenad med den bostad där ledamoten är folkbokförd men där nattraktamente inte betalas för denna eller någon annan egen bostad. Ersättningen får inte överstiga det högsta belopp per månad som betalas enligt 1 § tredje stycket. Lag (2000:432).

6 kap. Kostnadsersättning och viss teknisk utrustning

[K6]1 §  En ledamot är berättigad till kostnadsersättning. Kostnadsersättningen för månad utgör 9,5 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

[S2]Vice talmännen är berättigade till extra kostnadsersättning för månad med 5 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (1998:1717).

[K6]2 §  Riksdagen tillhandahåller ledamöter sådan teknisk utrustning som är av väsentlig betydelse för utförande av uppdraget som ledamot i riksdagen. Lag (1996:296).

[K6]3 §  En ledamot som beviljas ledighet under minst en månad i följd för offentligt uppdrag, militärtjänstgöring, sjukdom, vård av barn m.fl. har rätt till kostnadsersättning under den första månaden av ledigheten.

[S2]Om det finns särskilda skäl skall den tekniska utrustningen återställas när rätten till kostnadsersättning upphör under ledighet. Lag (1997:1067).

7 kap. Gemensamma bestämmelser m. m. för egenpensionsförmåner

[K7]1 §  Egenpensionsförmåner är ålderspension, sjukpension och egenlivränta. Den som är eller har varit både ledamot i riksdagen och företrädare i Europaparlamentet har inte rätt till sådana förmåner enligt denna lag. Rätten till egenpensionsförmåner i sådana fall regleras i lagen (1996:305) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet.

[S2]Egenpensionsförmåner får inte betalas samtidigt med arvode eller inkomstgaranti. Lag (1996:305).

Prop. 2008/09:184: Paragrafen behandlar förhållandet mellan ersättningslagen och företrädarlagen om den som är eller har varit ledamot av riksdagen även är eller har varit ledamot av Europaparlamentet.

Första stycket ändras så att begränsningen av rätten till egenpensionsförmåner enligt ersättningslagen för en riksdagsledamot som också har varit ledamot av Europaparlamentet endast gäller för en ledamot som omfattas av företrädarlagens tillämpningsområde. Företrädarlagens tilllämpningsområde ...

[K7]2 §  Egenpensionsförmånerna bestäms på grundval av ett underlag och en tidsfaktor.

[S2]Underlaget för egenpensionsförmånerna beräknas med utgångspunkt från ett pensionsgrundande arvode.

[K7]3 §  Pensionsgrundande arvode utgörs av ledamoten tillkommande

  1. ledamotsarvode enligt 3 kap. 1 §,
  2. tilläggsarvode enligt 3 kap. 2 §,
  3. arvoden enligt 1 § 1-4 och 8 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ. Lag (1997:1067).

[K7]4 §  Underlaget för egenpensionsförmånerna beräknas med utgångspunkt från det pensionsgrundande arvodet för de kalenderår en ledamot innehaft uppdraget under en femårsperiod närmast före avgångsåret. Det pensionsgrundande arvodet för de fyra första kalenderåren räknas därvid om till nivån för det sista kalenderåret före avgångsåret med hjälp av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Medeltalet av de framräknade beloppen utgör underlaget för egenpensionsförmånerna.

[S2]Kan en ledamot inte tillgodoräknas pensionsgrundande arvode för fem kalenderår, utgör underlaget för egenpensionsförmånerna medeltalet av beloppen för de hela kalenderår som kan tillgodoräknas.

[S3]Kan endast ett helt kalenderår tillgodoräknas, utgör underlaget för egenpensionsförmånerna det pensionsgrundande arvodet för det året.

[S4]Kan inte helt kalenderår tillgodoräknas, utgör underlaget för egenpensionsförmånerna det genomsnittliga pensionsgrundande arvodet för de hela kalendermånader som kan tillgodoräknas multiplicerat med tolv.

[K7]5 §  Tidsfaktorn för ålderspension och sjukpension utgör förhållandet mellan antalet hela år, dock högst tolv, och talet tolv. Lag (1996:305).

[K7]6 §  Tidsfaktorn för egenlivränta utgör förhållandet mellan antalet hela år och talet 30. Lag (1996:305).

8 kap. Ålderspension

[K8]1 §  För rätt till ålderspension fordras att ledamoten fullgjort minst sex hela år och vid avgången fyllt 50 år. Lag (1996:305).

[K8]2 §  Ålderspension betalas från och med den månad ledamoten fyller 65 år eller från och med månaden efter den senare tidpunkt då uppdraget att vara ledamot upphör.

[S2]Ålderspension betalas till och med utgången av den månad då den berättigade avlider.

[K8]3 §  För hel ålderspension fordras minst tolv hela år. Lag (1996:305).

[K8]4 §  Ålderspension utgör tidsfaktorn multiplicerad med

  1. 11,5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp till och med 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
  2. 65 procent av den del av underlaget som överstiger 7,5 basbelopp men inte 20 basbelopp samt
  3. 32,5 procent av den del av underlaget som överstiger 20 basbelopp men inte 30 basbelopp. Lag (1997:1067).

[K9]1 §  Rätt till sjukpension föreligger för en ledamot som frånträder sitt uppdrag och får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (2002:202).

[K9]2 §  Sjukpension betalas till och med månaden före den månad ledamoten fyller 65 år eller, om ledamoten avlider dessförinnan, till och med den månad dödsfallet inträffar. Från och med den månad ledamoten fyller 65 år betalas ålderspension beräknad med samma tidsfaktor som för sjukpensionen.

[K9]3 §  För hel sjukpension fordras tolv hela år. Lag (1996:305).

[K9]4 §  En ledamot som inte fullgjort tolv hela år i riksdagen tillgodoräknas även de år som återstår fram till utgången av det kalenderår ledamoten fyller 65 år. Lag (1996:305).

[K9]5 §  Sjukpension utgör tidsfaktorn multiplicerad med

  1. 21 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmånerna som inte överstiger 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
  2. 81 procent av den del av underlaget som överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp samt
  3. 40,5 procent av den del av underlaget som överstiger 20 men inte 30 basbelopp. Lag (1997:1067).

[K9]6 §  Sjukpension skall på ett underlag för egenpensionsförmåner upp till 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med sådan ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring som avser samma inkomstbortfall. Betalas ej hel sjukpension, minskas avdraget i motsvarande mån. Lag (2001:1000).

10 kap. Egenlivränta

[K10]1 §  En ledamot som lämnar riksdagen och därvid har fullgjort minst tre sammanhängande hela år i riksdagen före den månad ledamoten fyller 65 år och inte är berättigad till ålderspension enligt denna lag har rätt till egenlivränta. Lag (1996:305).

[K10]2 §  Egenlivränta betalas från och med den månad ledamoten fyller 65 år till och med den månad då ledamoten avlider.

[K10]3 §  Egenlivränta utgör tidsfaktorn multiplicerad med

  1. 9,5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp till 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
  2. 61,5 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmånerna som överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp samt
  3. 30,75 procent av den del av underlaget som överstiger 20 men inte 30 basbelopp. Lag (1997:1067).

11 kap. Efterlevandepension

[K11]1 §  Efterlevandepension betalas efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller berättigad till ålderspension eller sjukpension enligt denna lag.

[S2]Sådan pension betalas dock inte enligt denna lag efter den som tidigare varit företrädare i Europaparlamentet. Rätten till efterlevandepen- sion i sådana fall regleras i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet. Lag (1996:305).

Prop. 2008/09:184: I paragrafen regleras i vilka fall efterlevandepension betalas enligt ersättningslagen.

Ändringen i andra stycket innebär att det är företrädarlagen som blir tillämplig vid prövningen av rätten till efterlevandepension efter en riksdagsledamot som även har varit ledamot av Europaparlamentet, om ledamoten innehaft sitt uppdrag där före den 14 juli 2009. Om ledamoten fullgjort sitt uppdrag i Europaparlamentet uteslutande efter den 13 juli 2009, dvs. när arvode ...

[K11]2 §  Efterlevandepension tillkommer efterlevande make samt eget arvsberättigat barn och adoptivbarn som inte fyllt 20 år.

[S2]Med efterlevande make jämställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en ogift ledamot vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne.

[K11]3 §  Efterlevandepensionen betalas under fem år från och med månaden efter dödsfallet. Om ledamoten avgått före fyllda 65 år betalas efterlevandepension längst till den tidpunkt då den avlidne skulle ha fyllt 70 år. Detsamma gäller om ledamoten avgått med ålderspension då denne fyllde 65 år. Om ledamoten avgått med ålderspension efter fyllda 65 år betalas efterlevandepension längst under fem år räknat från avgången. Lag (2001:1000).

[K11]4 §  Har rätten till efterlevandepension upphört enligt 7 § eller den berättigade avlidit, betalas pensionen till utgången av den månad då detta inträffat.

[K11]5 §  Beräkningsgrunden för efterlevandepension för år utgör för en efterlevande ett belopp motsvarande 1,2 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för varje berättigad därutöver ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp.

[K11]6 §  Efterlevandepension betalas

  1. till en efterlevande med 1,2 basbelopp,
  2. till make och barn med ett basbelopp till maken och resterande pension i lika delar till barnen,
  3. till mer än ett barn i lika delar till dem.

[K11]7 §  Rätten till efterlevandepension upphör för efterlevande make eller sammanboende som ingår äktenskap och annars vid utgången av den månad då den berättigade avlider.

12 kap. Kompletterande efterlevandepension

[K12]1 §  Kompletterande efterlevandepension betalas efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller berättigad till ålderspension eller sjukpension enligt denna lag.

[S2]Sådan pension betalas dock inte enligt denna lag efter den som tidi- gare varit företrädare i Europaparlamentet. Rätten till kompletterande efterlevandepension i sådana fall regleras i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet. Lag (1996:305).

Prop. 2008/09:184: I paragrafen regleras rätten till kompletterande efterlevandepension efter en riksdagsledamot.

Paragrafen ändras på samma sätt som 11 kap. 1 §.

[K12]2 §  Kompletterande efterlevandepension tillkommer eget arvsberättigat barn och adoptivbarn som inte fyllt 20 år samt efterlevande make eller sammanboende som avses i 11 kap. 2 § andra stycket under förutsättning att äktenskapet eller samboförhållandet ingåtts senast den dag ledamoten fyllt 60 år.

[K12]3 §  Kompletterande efterlevandepension betalas från och med månaden efter dödsfallet.

[K12]4 §  Tidsfaktorn för kompletterande efterlevandepension utgör förhållandet mellan antalet hela år i riksdagen, dock högst tolv, och talet tolv. Avlider ledamoten under fullgörande av uppdraget utan att ha uppnått tolv hela år, tillgodoräknas även de år som återstår fram till utgången av det kalenderår då ledamoten skulle ha fyllt 65 år. Lag (1996:305).

[K12]5 §  Kompletterande efterlevandepension beräknas med utgångspunkt från ett normalbelopp. Normalbeloppet utgör

  1. 32,5 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring men inte 20 basbelopp samt
  2. 16,25 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger 20 men inte 30 basbelopp.

[S2]Beräkningsgrunden för kompletterande efterlevandepension är för år i procent av normalbeloppet för

  1. make 100 procent,
  2. make och ett barn 130 procent,
  3. make och två barn 150 procent och för varje barn därutöver 10 procent,
  4. ett barn 75 procent,
  5. två barn 110 procent,
  6. tre barn 135 procent,
  7. fyra barn 150 procent och för varje barn därutöver 10 procent.

[S3]Underlaget för kompletterande efterlevandepension utgör beloppet enligt andra stycket multiplicerat med tidsfaktorn.

[S4]Kompletterande efterlevandepension betalas av underlaget

  1. till make 100 procent,
  2. till ett barn 75 procent,
  3. till make och barn, 75 procent till maken och återstoden i lika delar till barnen,
  4. till barn, underlaget i lika delar. Lag (1997:1067).

[K12]6 §  Rätten till kompletterande efterlevandepension upphör för efterlevande make eller sammanboende som ingår äktenskap och annars vid utgången av den månad då den berättigade avlider.

[K13]1 §  En ledamot som före 65 års ålder lämnar riksdagen efter minst tre års sammanhängande tid har rätt till inkomstgaranti från och med den tidpunkt arvodet upphör.

[S2]Den som är eller har varit både ledamot i riksdagen och företrädare i Europaparlamentet har inte rätt till inkomstgaranti enligt denna lag. Rätten till inkomstgaranti i sådana fall regleras i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet. Lag (1996:305).

[K13]2 §  Inkomstgaranti gäller, med de begränsningar som framgår av 3 § första stycket och 3 § andra stycket 1 2, till ingången av den månad då ledamoten fyller 65 år eller, om ledamoten avlider dessförinnan, till och med utgången av den månad då dödsfallet inträffar.

[S2]Om ledamoten åter tar plats i riksdagen, upphör garantin så länge uppdraget varar. Om ledamoten tar plats i Europaparlamentet upphör garantin enligt denna lag. Lag (1996:305).

Prop. 2008/09:184: I paragrafen regleras vilka ledamöter som har rätt till inkomstgaranti enligt ersättningslagen.

I andra stycket, som är nytt, införs en bestämmelse som innebär att den tid under vilken en ledamot fullgör uppdrag i Europaparlamentet med arvode enligt ledamotsstadgan inte ska räknas ledamoten tillgodo vid sammanräkningen av den sammanhängande tid av minst tre år som krävs för att inkomstgarantin ska gälla.

Förslaget behandlas i ...

[K13]3 §  För den som varit ledamot kortare sammanhängande tid än sex hela år gäller inkomstgarantin ett år.

[S2]För den ledamot som lämnar riksdagen efter en sammanhängande tid av minst sex hela år gäller inkomstgarantin

  1. i två år om ledamoten inte uppnått 40 års ålder,
  2. i fem år om ledamoten uppnått 40 men inte 50 års ålder,
  3. till ingången av den månad då ledamoten fyller 65 år om ledamoten uppnått 50 års ålder.

[S3]För de första fem åren skall inkomstgarantin jämställas med inkomst av anställning och för tid därefter skall inkomstgarantin jämställas med pension. Lag (1998:1717).

[K13]4 §  Ledighet som beviljats av riksdagen eller av talmannen eller sjukfrånvaro begränsar inte rätten till inkomstgaranti.

Prop. 2008/09:184: I paragrafen regleras under vilken tid inkomstgarantin betalas ut och när den tillfälligt ska upphöra.

Enligt andra stycket i dess nuvarande lydelse upphör inkomstgarantin helt enligt ersättningslagen om en före detta riksdagsledamot tar plats i Europaparlamentet. Inkomstgarantin regleras härefter i företrädarlagen. Ändringen innebär att en riksdagsledamot som tar plats i Europaparlamentet inte förlorar rätten till intjänad inkomstgaranti enligt ersättningslagen. Eftersom ...

[K13]5 §  Om särskilda skäl föreligger får riksdagsförvaltningen förlänga den tid under vilken garantin gäller enligt 3 § första stycket och 3 § andra stycket 1--2 med högst ett år eller medge att även tjänstgöringstid som inte är sammanhängande får tillgodoräknas. I ett sådant beslut kan garantin bestämmas till ett lägre belopp. Lag (2000:432).

Prop. 2008/09:184: I paragrafen regleras under hur lång tid inkomstgarantin gäller.

Tredje stycket ändras på så sätt att den tid som ska sammanräknas vid bestämmandet av rätten till inkomstgaranti under längre tid än ett år inte ska inkludera den tid då ledamoten har uppburit arvode enligt ledamotsstadgan.

Förslaget behandlas i ...

[K13]6 §  Riksdagsförvaltningen får bevilja inkomstgaranti till en ledamot som har frånträtt sitt uppdrag och får partiell sjukersättning eller partiell aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (2002:202).

[K13]7 §  Underlaget för beräkning av inkomstgaranti utgörs av följande arvoden som betalas vid avgångstillfället:

  1. ledamotsarvodet enligt 3 kap. 1 §,
  2. tilläggsarvode enligt 3 kap. 2 §,
  3. arvoden för månad till riksdagsledamot enligt 1 § 1-4 och 8 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ. Lag (2001:1000).

[K13]8 §  Inkomstgarantin betalas för månad under det första garantiåret med 80 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 basbelopp och med 40 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 basbelopp. För tid därefter betalas inkomstgaranti med följande andelar av garantiunderlaget i förhållande till ledamotens sammanlagda tid i riksdagen

[S2]66,0 procent av den del av garantiunderlagen som inte överstiger 1,67 basbelopp och 33 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 basbelopp efter minst 12 år,

[S3]60,5 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 basbelopp och 30,25 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 basbelopp efter minst 11 men ej 12 år,

[S4]55,0 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 basbelopp och med 27,5 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 basbelopp efter minst 10 men ej 11 år,

[S5]49,5 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 basbelopp och med 24,75 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 basbelopp efter minst 9 men ej 10 år,

[S6]44,0 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 basbelopp och med 22 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 basbelopp efter minst 8 men ej 9 år,

[S7]38,5 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 basbelopp och med 19,25 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 basbelopp efter minst 7 men ej 8 år,

[S8]33,0 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 basbelopp och med 16,5 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 basbelopp efter minst 6 men ej 7 år. Lag (2001:1000).

[K13]9 §  Inkomstgarantin minskas med vad ledamoten får i form av sjukersättning och aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring under den tid inkomstgarantin betalas. Lag (2002:202).

[K13]10 §  Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med följande inkomster.

  1. inkomst som är pensionsgrundande enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
  2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte beskattas i Sverige,
  3. kompletterande delpension,
  4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §. Lag (1998:699).

Prop. 2008/09:184: I paragrafen regleras med vilket belopp inkomstgarantin betalas.

Av andra stycket, som är nytt, följer på samma sätt som enligt det nya andra stycket i 2 § och ändringen i 5 § att den tid under vilken ledamotsarvode betalats till ledamoten enligt ledamotsstadgan inte ska räknas ledamoten tillgodo vid beräkningen av ledamotens sammanlagda tid i riksdagen och Europaparlamentet.

Förslaget behandlas i ...

[K13]11 §  Minskningen skall utgöra den procentandel, 80 33, som anges för varje särskilt fall i 8 § av den sammanlagda inkomst enligt 10 § som per år överstiger ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (1996:305).

[K13]12 §  Betalas inte inkomstgaranti under helt kalenderår, skall vid minskningen medräknas endast inkomster som hänför sig till tid då inkomstgarantin betalas.

[S2]Minskningen fördelas på det antal kalendermånader garantin betalas.

[K13]13 §  Ett efterlevandeskydd betalas till eget arvsberättigat barn och adoptivbarn som inte fyllt 20 år efter den som vid sin död var berättigad till inkomstgaranti enligt 3 § andra stycket 1--2.

[K13]14 §  Om särskilda omständigheter föreligger får riksdagsförvaltningen bevilja efterlevandeskydd till efterlevande make. Ett sådant beslut kan omprövas. Lag (2000:432).

[K13]15 §  Efterlevandeskyddet gäller i högst fem år och betalas till utgången av den månad då rätten till skyddet upphör eller den berättigade avlider.

[K13]16 §  Efterlevandeskyddet betalas för år med ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje barn.

[K13]17 §  Den som vill ha efterlevandeskydd skall ansöka om det hos riksdagsförvaltningen.

[S2]Efterlevandeskydd kan inte betalas för längre tid tillbaka än två år före ansökningsmånaden. Lag (2003:13).

[K13]18 §  Den som vill att inkomstgaranti skall betalas ut skall ansöka om det hos riksdagsförvaltningen.

[S2]Inkomstgaranti kan inte betalas ut för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden. Lag (2003:13).

[K13]19 §  Ansökan om utbetalning av inkomstgaranti skall vara skriftlig. Den som ansökt om utbetalning skall även i övrigt enligt utfärdade föreskrifter eller när riksdagsförvaltningen begärt det skriftligen lämna sådana uppgifter som behövs för att bedöma sökandens rätt till utbetalning. Uppgifterna skall lämnas på heder och samvete.

[S2]Om den som ansökt om utbetalning inte lämnar de uppgifter som begärts får riksdagsförvaltningen hålla inne vidare utbetalningar.

[S3]Om den som har beviljats utbetalning av inkomstgaranti får väsentligt ändrade inkomstförhållanden och dessa kan antas påverka rätten till utbetalning skall han eller hon utan särskild begäran lämna uppgift om detta till riksdagsförvaltningen. Lag (2003:13).

[K13]20 §  Arbetsgivare och annan som har betalat ut ersättning eller förmån skall på begäran av riksdagsförvaltningen lämna de uppgifter för namngiven person om sådana förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.

[S2]Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt första stycket får föreläggas att fullgöra skyldigheten. Föreläggandet får förenas med vite. Lag (2003:13).

[K13]21 §  Om det har betalats ut ett för högt belopp avseende inkomstgaranti skall garantitagaren betala tillbaka skillnaden. Ett belopp som skall betalas tillbaka skall, när det är lämpligt, minska kommande utbetalningar av inkomstgarantin. Om det finns särskilda skäl får återkravet efterges helt eller delvis. Lag (2003:13).

[K13]22 §  Om det har betalats ut ett för högt belopp avseende inkomstgaranti och skillnaden inte har betalats tillbaka inom en månad efter det att krav på återbetalning framställts, skall garantitagaren betala ränta för därpå följande tid intill dess betalning sker. Räntan skall bestämmas efter den räntesats som anges i räntelagen (1975:635). Om det finns särskilda skäl får kravet på ränta efterges helt eller delvis.

[S2]Vad som sägs i första stycket skall också gälla om garantitagaren försummat att lämna uppgifter som erfordras för bestämmande av det belopp som skall betalas tillbaka. I ett sådant fall skall ränta tas ut från den dag då uppgifterna senast skulle ha lämnats in. Lag (2003:13).

14 kap. Anknytning till basbeloppet

[K14]1 §  Fastställd ålderspension, sjukpension och kompletterande efterlevandepension anknyts till basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid förändring av detta. Lag (1997:1067).

[K14]2 §  Den fastställda egenlivräntan anknyts till det basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för året före det år då egenlivräntan börjar utbetalas och omräknas vid förändring av detta. Lag (1997:1067).

[K14]3 §  För den som varit ledamot i minst sex år anknyts den fastställda inkomstgarantin till det basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för avgångsåret och omräknas vid förändring av detta. Lag (1997:1067).

[K14]4 §  Med basbelopp i 2 kap. 9 §, 8 kap. 4 §, 9 kap. 5 §, 10 kap. 3 §, 12 kap. 5 § och 13 kap. 8 § avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

[S2]Om inte annat sägs i första stycket avses med basbelopp i denna lag prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Lag (1998:551).

15 kap. Försäkrings- och sjukvårdsförmåner

[K15]1 §  En riksdagsledamot är grupplivförsäkrad, tjänstereseförsäkrad och arbetsskadeförsäkrad på riksdagens bekostnad. Lag (1996:305).

[K15]2 §  Om det finns särskilda skäl kan en riksdagsledamot efter prövning av riksdagsförvaltningen få ersättning för kostnader för insatser i rehabiliteringssyfte. Lag (2001:1000).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 då lagen (1988:589) om ersättning m. m. till riksdagens ledamöter skall upphöra att gälla; dock skall vad som sägs i 2. och 3. i övergångsbestämmelserna fortfarande gälla.
    2. I fall då rätt till egenpension, familjepension samt inkomstgaranti grundas på bestämmelser i stadgan (1941:98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande, ersättningsstadgan (1971:1197) och lagen (1988:589) om ersättning m. m. till riksdagens ledamöter, gäller dessa bestämmelser i den mån annat inte sägs nedan.
    Efterlevande till riksdagsledamot, som avgått före den 1 juli 1994, är berättigad till familjepension enligt ersättningsstadgan (1971:1197) respektive lagen (1988:589) om ersättning m. m. till riksdagens ledamöter med den ändringen att hel familjepension utgör 6 procent av pensionsunderlaget för en förmånsberättigad (make eller barn) och 12 procent för två eller flera förmånsberättigade.
    För riksdagsledamot, som beviljats inkomstgaranti före den 1 juli 1994, skall gränsbeloppen för reducering och upphörande av inkomstgaranti ligga fast i nivån för juni 1994. När respektive gränsbelopp enligt de nya reglerna, för ledamot utan tilläggsarvoden och fasta månadsarvoden, ger lägst samma nivå som enligt de äldre bestämmelserna, skall gränsbeloppet värdesäkras. Det lägre gränsbeloppet utgörs av ett fribelopp.
    För riksdagsledamot, som beviljats inkomstgaranti före den 1 juli 1994 och som efter återinträde slutar i riksdagen, fastställs och utges inkomstgarantin enligt de nya bestämmelserna.
    1. För en riksdagsledamot, som vid utgången av valperioden 1991-1994 fyllt 40 år och har minst sex års sammanhängande tid som riks-
    dagsledamot, gäller att garanti kan utbetalas längst till ingången av den månad då ledamoten fyller 65 år. Därefter föreligger rätt till ålderspension. Lag (1996:296).
    1. En riksdagsledamot, som lämnar sitt uppdrag under riksmötet 1993/94 och för vilken ålderspension skall fastställas enligt de nya bestämmelserna, är berättigad till en ålderspension som minst motsvarar tidsfaktorn multiplicerad med 22 procent av ledamotsarvodet vid avgångstillfället.
    En riksdagsledamot, som lämnar sitt uppdrag efter riksmötet 1993/94 är berättigad till minst denna ålderpension, omräknad enligt 14 kap. 1 §. Lag (1998:592).
    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:428
    Ikraftträder
    1994-07-01

Lag (1995:798) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 15 juni 1995. De nya bestämmelserna i 3 kap. 2 § skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 1995.
    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:409
    Omfattning
    ändr. 1 kap 3 §, 3 kap 2 §, 4 kap 1 §
    Ikraftträder
    1995-06-15

Lag (1995:1513) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Den skall dock tillämpas fr.o.m. den 1 oktober 1995.
    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:88, Bet. 1995/96:KU14
    Omfattning
    ändr. 3 kap 2 §
    Ikraftträder
    1996-01-01

Lag (1996:296) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:187, Bet. 1995/96:KU26
    Omfattning
    nuvarande 4, 5, 6 kap betecknas 5, 6, 4 kap; ändr. 3 kap 4 §, nya 4, 5, 6 kap, rubr. till 4, 5, 6 kap, 3, 4 p övergångsbest.
    Ikraftträder
    1996-06-01

Lag (1996:305) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1996. I fråga om ersättning och förmåner som utgår för tid före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
    2. Med företrädare avses även de av riksdagen valda företrädarna till Europaparlamentet.
    3. För tid som hänför sig till tid före denna lags ikraftträdande får dock tid som riksdagsledamot beräknas efter riksdagsår om detta gällt enligt äldre bestämmelser. Riksdagsår skall härvid anses som hela år. De dagar som inte kan tillgodoräknas som riksdagsår får läggas samman med den tid som avser tid efter ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:207, Bet. 1995/96:KU27
    Omfattning
    ändr. 1 kap 1, 3 §§, 7 kap 1, 5, 6 §§, 8 kap 1, 3 §§, 9 kap 3, 4 §§, 10 kap 1 §, 11 kap 1 §, 12 kap 1, 4 §§, 13 kap 1, 2, 3, 11 §§, 15 kap 1 §
    Ikraftträder
    1996-06-01

Lag (1997:1067) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Bestämmelserna i 7 kap. 3 § 3 i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 oktober 1995.
    2. Äldre bestämmelser i 2 kap. skall dock fortfarande gälla i fråga om den som frånträder sitt uppdrag som talman före denna lags ikraftträdande.
    Förarbeten
    Rskr. 1997/98:59
    Omfattning
    ändr. 2 kap 3, 6 §§, 3 kap 4 §, 7 kap 3 §, 8 kap 4 §, 9 kap 5 §, 10 kap 3 §, 12 kap 5 §, 13 kap 8 §. 14 kap 1, 2, 3 §§; nya 2 kap 8, 9, 10, 11 §§, 6 kap 3 §, 14 kap 4 §
    Ikraftträder
    1998-01-01

Lag (1998:551) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 1997/98:318
Omfattning
ändr. 14 kap 4 §
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1998:592) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas från och med den 1 juli 1994.
Förarbeten
Rskr. 1997/98:293, Bet. 1997/98:KU23
Omfattning
ändr. 4 p övergångsbest. till 1994:1065
Ikraftträder
1998-07-01

Lag (1998:699) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 1997/98:315, Prop. 1997/98:151, Bet. 1997/98:SfU13
Omfattning
ändr. 13 kap 10 §
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1998:1717) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas vad gäller ersättare från och med den 3 oktober 1994 och i övrigt från och med den 5 oktober 1998. Bestämmelserna i 3 kap. 4 §, 6 kap. 1 § och 13 kap. 3 § i sin nya lydelse tillämpas dock från och med den 1 januari 1999.
Förarbeten
Rskr. 1998/99:92, Bet. 1998/99:KU1
Omfattning
ändr. 1 kap 1, 2 §§, 3 kap 4 §, 6 kap 1 §, 13 kap 3 §
Ikraftträder
1999-01-01

Lag (1999:1286) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för tid före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:117, Prop. 1999/2000:2, Bet. 1999/2000:SkU2
Omfattning
ändr. 5 kap 1 §
Ikraftträder
2001-01-01

Lag (2000:432) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:214, Bet. 1999/2000:KU19
Omfattning
ändr. 1 kap 5 §, 2 kap 3 §, 4 kap 2, 3 §§, 5 kap 1, 3, 5 §§, 13 kap 5, 6, 14, 17 §§
Ikraftträder
2000-07-01

Lag (2000:437) om ändring i lagen (1999:1286) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:214, Bet. 1999/2000:KU19
Omfattning
ändr. 5 kap 1 § i 1999:1286
Ikraftträder
2000-07-01

Lag (2001:543) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2000/01:266
Omfattning
ändr. 4 kap 2, 3 §§, 5 kap 1, 2 §§; ny 4 kap 2 a §
Ikraftträder
2001-07-01

Lag (2001:1000) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
  2. Bestämmelserna i 13 kap. 7 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 oktober 1995.
  3. Bestämmelsen i 15 kap. 2 § skall tillämpas på framställningar om ersättningar som görs efter ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2001/02:44
Omfattning
ändr. 9 kap 6 §, 11 kap 3 §, 13 kap 7, 8 §§, 15 kap 2 §, p 1 i övergångsbest. till 1997:1067
Ikraftträder
2002-01-01

Lag (2002:202) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tid före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2001/02:215, Prop. 2001/02:84, Bet. 2001/02:SfU12
Omfattning
ändr. 9 kap 1 §, 13 kap 6, 9 §§
Ikraftträder
2003-01-01

Lag (2003:13) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2002/03:91
Omfattning
ändr. 13 kap 17 §; nya 13 kap 18, 19, 20, 21, 22 §§
Ikraftträder
2003-03-01

Lag (2006:998) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2005/06:379, Bet. 2005/06:KU33
Omfattning
upph. 2 kap 2 §, 5, 6, 13 kap, 14 kap 3 §; ändr. 3 kap 3, 4 §§, 4 kap 2, 3 §§, 14 kap 4 §; nya 1 kap 2 a §, 3 kap 5 §, 4 kap 3 a §, 5, 6, 13, 16 kap
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2008:968) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2008/09:28, Prop. 2007/08:160, Bet. 2008/09:KU2
Omfattning
ny 13 kap 24 a §
Ikraftträder
2009-01-01

Lag (2008:1273) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2008/09:80, Prop. 2008/09:1, Bet. 2008/09:KU1
Omfattning
ändr. 4 kap 3 §
Ikraftträder
2009-01-01

Lag (2009:178) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2008/09:180, Bet. 2008/09:KU14
Omfattning
ändr. 4 kap. 3 a §
Ikraftträder
2009-04-01

Lag (2009:679) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2008/09:286, Prop. 2008/09:184, Bet. 2008/09:KU25
Omfattning
ändr. 1 kap. 1 §, 7 kap. 1 §, 11 kap. 1 §, 12 kap. 1 §, 13 kap. 2, 4, 5, 10 §§; ny 13 kap. 12 a §
Ikraftträder
2009-07-14

Lag (2009:1027) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2009/10:10, Bet. 2009/10:KU3
Omfattning
ändr. 13 kap. 6 §
Ikraftträder
2010-01-01

Lag (2009:1582) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2009/10:118, Bet. 2009/10:KU12
Omfattning
upph. 2 kap. 3, 4, 6, 8, 9, 10 §§, 7, 8 kap., 9 kap. 3, 4 §§, 10, 11, 12, 14 kap.; ändr. 2 kap. 7 §, 9 kap. 1, 2, 5, 6 §§, 13 kap. 2, 5, 10, 17, 18, 19, 20, 21 §§; nya 1 kap. 6 §, 8 kap., 9 kap. 7, 8, 9 §§, 11 kap., rubr. närmast före 9 kap. 1, 5, 8, 9 §§
Ikraftträder
2010-01-01

Lag (2009:1583) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2009/10:118, Bet. 2009/10:KU12
Omfattning
ändr. 14 kap. 2 §
Ikraftträder
2009-12-31

Lag (2010:522) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2009/10:315, Prop. 2009/10:175, Bet. 2009/10:FiU38
Omfattning
ändr. 13 kap. 15, 22, 23, 24 a §§, 16 kap. 3 §
Ikraftträder
2010-07-01

Lag (2010:1259) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2010/11:7, Prop. 2009/10:222, Bet. 2010/11:SfU4
Omfattning
ändr. 1 kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 5 kap. 2 §, 9 kap. 1, 6 §§, 13 kap. 6, 8, 10, 11, 12, 13, 14, 24 a §§
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:1902) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2010/11:109, Bet. 2010/11:KU15
Omfattning
ändr. 13 kap. 16, 27 §§, rubr. närmast före 27 §; nya 13 kap. 24 b, 24 c §§
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:1904) om ändring i lagen (2010:1259) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2010/11:109, Bet. 2010/11:KU15
Omfattning
ändr. 13 kap. 13 § i 2010:1259

Lag (2011:749) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2010/11:264, Bet. 2010/11:KU30
Omfattning
ändr. 4 kap. 2, 2 a, 3,3 a §§, 5 kap. 2, 4, 6, 8, 10 §§, 8 kap. 13 §, 9 kap. 8, 9 §§, 11 kap. 4, 8 §, 13 kap. 7, 18, 21, 22 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 1 §
Ikraftträder
2011-07-01

Lag (2012:887) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2012/13:63, Bet. 2012/13:KU9
Omfattning
ändr. 3 kap. 4 och 5 §§, 8 kap. 4, 5, 10 §§, 13 kap. 9 §, 16 kap. 2 §
Ikraftträder
2013-01-01

Lag (2013:761) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2013/14:5, Bet. 2013/14:KU3
Omfattning
nuvarande 13 kap. 1 § betecknas 13 kap. 1 a §; ändr. 13 kap. 2, 6, 7, 8, 15, 16, 18, 20, 21, 22, 24 b, 25, 26, 27 §§, 16 kap. 1, 2 §§, rubr. närmast före 13 kap. 1 §; nya 13 kap. 1, 1 b, 1 c, 24 d §§, rubr. närmast före 13 kap. 1 b §, nytt 13 a kap.
Ikraftträder
2014-05-01

Lag (2014:804) om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Förarbeten
Rskr. 2013/14:351, Bet. 2013/14:KU46
Omfattning
ändr. 4 kap. 3 a §
Ikraftträder
2014-09-01

Ändring, SFS 2016:1108

Omfattning
upph.