1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om

1. fordons beskaffenhet och utrustning,
2. kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter, samt
3. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordonsområdet.

Förordningen gäller inte

1. fordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål,
2. motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som har kopplats till något sådant fordon,
3. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden, eller
4. lekfordon.

2 §  Ett fordon som enligt 14 eller 16 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister är undantaget från registreringsplikt skall i tillämpliga delar uppfylla de krav på beskaffenhet och utrustning som anges i 2 kap.

Ett fordon som enligt 15 § lagen om vägtrafikregister är undantaget från registreringsplikt anses uppfylla kraven i 2 kap. om det får användas i registreringslandet och är i trafikdugligt skick.

Kontroll av sådana fordon som avses i första och andra styckena får ske på det sätt som framgår av 9 kap. 10 § och 10 kap.

3 §  I följande författningar finns bestämmelser i nedan angivna ämnen, nämligen

1. om undantag från denna förordning i militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och vägtrafikförordningen (1995:137) för den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning och höjd beredskap,
2. om färdskrivare i förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter och förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.,
3. om taxameter i yrkestrafikförordningen (1998:779),
4. om motorfordons beskaffenhet och utrustning för begränsning av utsläpp av avgaser och andra ämnen i förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening.

Bestämmelser om vilken kontroll enligt denna förordning som ett fordon skall ha gått igenom för att få tas i bruk första gången finns i förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Förordning (2004:868).

4 §  I denna förordning avses med tillverkare den som inför godkännandemyndigheten ansvarar för samtliga delar av förfarandet vid typgodkännande och för produktionsöverensstämmelse, dock utan krav på att vara direkt engagerad i samtliga stadier av produktionen av det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som typgodkännandet avser.

I övrigt har de beteckningar som används i denna förordning samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner och i fordonslagen (2002:574), om inte något annat anges.

5 §  Ägaren av ett fordon som är i bruk är skyldig att underhålla och sköta det så att det är i föreskrivet skick.

Ägaren av ett fordon är också skyldig att se till att fordonet inte används i strid med bestämmelserna i denna förordning eller bestämmelser eller förbud som har meddelats med stöd av förordningen.

6 §  Bestämmelserna i denna förordning om ägaren av ett fordon tillämpas på innehavaren av det när det är fråga om fordon som innehas

1. på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, eller
2. med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år.

7 §  Om den som äger ett motordrivet fordon som är registrerat i vägtrafikregistret, eller den som innehar det under sådana omständigheter som sägs i 6 §, inte har fyllt 18 år och en förmyndare för honom eller henne har registrerats i vägtrafikregistret, tillämpas bestämmelserna om ägaren i denna förordning på förmyndaren. Förordning (2006:1063).

1 §  Ett fordon får användas endast om det är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. I dessa hänseenden gäller bestämmelserna i detta kapitel samt de föreskrifter som myndigheter meddelar med stöd av bestämmelserna i 11 kap.

Trots bestämmelserna i första stycket får ett fordon användas om det behövs för provkörning eller bogsering av det eller för liknande ändamål och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Detsamma gäller i fall som avses i 18 § 2 lagen (2001:558) om vägtrafikregister.

2 §  Ett utrymme för den som färdas i ett motordrivet fordon skall vara inrättat och utrustat så, att personskada vid en trafikolycka eller en inbromsning hindras eller begränsas.

Förarplatsen i ett motorfordon eller i ett terrängmotorfordon skall vara rymlig och anordnad så, att den medger en lämplig körställning och en god uppsikt över omgivningen.

3 §  Anordningar som är avsedda för manövreringen av ett motordrivet fordon eller i övrigt för att användas av föraren under färd skall vara inrättade och placerade så, att förväxling undviks och föraren lätt kan komma åt dem utan att trafiksäkerheten åsidosätts.

4 §  Ett fordon skall vara konstruerat så, att risk för brand, explosion eller skada av annan orsak i möjligaste mån undanröjs. Behållare och ledningar för gasformigt bränsle för fordons framdrivning får inte finnas i ett utrymme som är avsett för personbefordran.

5 §  Ett motorfordon och ett släpfordon till ett sådant fordon skall ha en yttre utformning som är godtagbar med hänsyn till risken för skada på andra trafikanter och som även i övrigt uppfyller trafiksäkerhetens krav.

6 §  Med de undantag som anges i andra stycket skall ett nytt fordon, som har godkänts enligt nedanstående EG-direktiv (ramdirektiv), är försett med ett typgodkännandemärke eller med någon annan märkning enligt ett särdirektiv till ett ramdirektiv, och som är åtföljt av ett giltigt intyg om överensstämmelse i enlighet med de mallar som finns i bilagor till ramdirektiven, i fråga om fordonets konstruktion och funktion anses stämma överens med kraven i denna förordning och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen och som gäller fordons beskaffenhet och utrustning.

1. Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/28/EG.
2. Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 807/2003.
3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/30/EG.
4. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/67/EG.

Vad som sägs i första stycket gäller dock inte

1. fordon som är konstruerade för vänstertrafik,
2. fordon som är utrustade med hastighetsmätare som har brittisk standard, eller
3. fordon som tillverkas i små serier. Förordning (2006:437).

7 §  Ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som omfattas av ett giltigt godkännande enligt ett särdirektiv till ramdirektiv 70/156/EEG, 2002/24/EG eller 2003/37/EG och som är försett med ett typgodkännandemärke om så föreskrivs i det tillämpliga särdirektivet skall vad avser beskaffenheten anses stämma överens med kraven i denna förordning och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen. Förordning (2004:1362).

8 §  Om godkännandemyndigheten finner att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter av en typ som är EG-typgodkänd av en typgodkännandemyndighet i en annan stat allvarligt äventyrar trafiksäkerheten, trots att de åtföljs av ett giltigt intyg om överensstämmelse eller har föreskriven märkning, får godkännandemyndigheten besluta att de inte får registreras, säljas eller tas i bruk.

Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader.

9 §  Bestämmelserna i 6-8 §§ gäller även fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.

10 §  Ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, som med stöd av ett sådant tillstånd som avses i 4 kap. 4 § har försetts med ett där angivet märke, skall med avseende på typen anses stämma överens med vad som med stöd av denna förordning föreskrivs om systemets, komponentens eller den separata tekniska enhetens beskaffenhet.

Detta gäller i förhållande till en främmande stat även för ett sådant system eller en sådan komponent eller separat teknisk enhet som enligt sitt märke har typgodkänts där enligt ett reglemente, som av Sverige har antagits som bilaga till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter. Detta gäller dock endast om systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten är tillverkad inom ett sådant till staten hörande område som avses i artikel 3 i överenskommelsen.

11 §  Om godkännandemyndigheten finner att ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet av en typ som är ECE- typgodkänd av en godkännandemyndighet i en annan stat allvarligt äventyrar trafiksäkerheten eller miljön, trots att de har föreskriven märkning, får myndigheten besluta att de inte får registreras, säljas eller tas i bruk.

1 §  I detta kapitel avses med

• etappvis typgodkännande: det förfarande genom vilket det intygas att en fordonstyp som inte är färdigbyggd, eller en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, uppfyller de tilllämpliga tekniska kraven i direktiv 70/156/EEG eller 2003/37/EG eller i särdirektiv till dessa ramdirektiv,
• fordonstyp: fordon som inte skiljer sig från varandra i fråga om tillverkare, tillverkarens typbeteckning eller väsentliga konstruktions- eller formgivningsaspekter som chassi eller bottenplatta (gäller uppenbara och grundläggande skillnader) och motor (inre förbränning, el eller hybrid),
• teknisk tjänst: en organisation som har utsetts för att utföra provning och inspektion för godkännandemyndighetens räkning. Godkännandemyndigheten kan även själv utöva denna funktion. Förordning (2004:1362).

2 §  Ett EG-typgodkännande skall meddelas för en typ av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller de tillämpliga kraven i de direktiv som anges i 2 kap.6 och 7 §§.

Ett EG-typgodkännande kan meddelas på grundval av provning som har utförts av en teknisk tjänst i enlighet med det tillämpliga direktivet, eller av provning som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.

3 §  Förfarandet med EG-typgodkännande tillämpas för fordon av kategori M1 som har en inre förbränningsmotor, för mopeder, motorcyklar och trehjuliga motorcyklar samt för traktorer. Förordning (2004:1362).

4 §  I fråga om EG-typgodkännande delas fordon in i kategorier enligt följande:

1. EG-motorfordon: Ett fordon som är avsett att användas på väg, oavsett om det är färdigbyggt eller inte, och som har minst fyra hjul och är konstruerat för en maximihastighet över 25 kilometer i timmen. Dock undantas spårbundna fordon, jordbruks- och skogsbrukstraktorer, mopeder, motorcyklar och motorredskap.
2. Kategori M: EG-motorfordon som har minst fyra hjul samt är konstruerade och byggda för persontransport.

Kategori M1: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för persontransport, med högst åtta sittplatser utöver förarplatsen.

Kategori M2: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för persontransport, med mer än åtta sittplatser utöver förarplatsen och en högsta vikt som inte överstiger 5 ton.

Kategori M3: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för persontransport, med mer än åtta sittplatser utöver förarplatsen och en högsta vikt som överstiger 5 ton.

1. Kategori N: EG-motorfordon som har minst fyra hjul samt är konstruerade och byggda för godstransport.

Kategori N1: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för godstransport, med en högsta vikt som inte överstiger 3,5 ton.

Kategori N2: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för godstransport, med en högsta vikt som överstiger 3,5 ton men inte 12 ton.

Kategori N3: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för godstransport, med en högsta vikt som överstiger 12 ton.

För dragfordon som har utformats för att kopplas samman med en påhängsvagn eller en släpkärra skall den vikt som ligger till grund för klassificeringen vara dragfordonets vikt i körklart skick plus den vikt som motsvarar den största statiska vertikala belastning som påhängsvagnen eller släpkärran för över till dragfordonet samt, i tillämpliga fall, den största vikten av dragfordonets egen last.

1. Kategori O: Släpvagnar (inklusive påhängsvagnar).

Kategori O1: Släpvagnar med en högsta vikt som inte överstiger 0,75 ton.

Kategori O2: Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 0,75 ton men inte 3,5 ton.

Kategori O3: Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 3,5 ton men inte 10 ton.

Kategori O4: Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 10 ton.

För påhängsvagnar och släpkärror skall den vikt som ligger till grund för klassificeringen vara den statiska vertikala belastning som påhängsvagnens eller släpkärrans axel eller axlar för över till marken då den kopplas till dragfordonet med maximal last.

1. Traktorer: Jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul eller band, och med motor, som har minst två axlar, som är konstruerade för en maximal hastighet om lägst 6 kilometer i timmen, vars främsta funktion är som dragfordon och som konstruerats särskilt för att dra, skjuta, frakta eller driva viss utbytbar utrustning avsedd att användas inom jord- eller skogsbruk, eller för att dra släpvagnar avsedda att användas inom jord- eller skogsbruk. En traktor kan utrustas för transport av last i jordbruks- eller skogsbrukssammanhang eller med passagerarsäten.

Kategori T1: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet som understiger 40 kilometer i timmen, vars minsta spårvidd på den av axlarna som är närmast föraren inte understiger 1 150 millimeter, vars vikt i olastat och körklart tillstånd överstiger 600 kilogram och vars markfria gång inte överstiger 1 000 millimeter.

Kategori T2: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet som understiger 40 kilometer i timmen, vars minsta spårvidd understiger 1 150 millimeter, vars vikt i olastat och körklart tillstånd överstiger 600 kilogram och vars markfria gång inte överstiger 600 millimeter. När värdet på traktorns tyngdpunkt i höjdled (mätt från marken), delat med medelvärdet för axlarnas minsta spårvidd, är större än 0,90 begränsas emellertid den konstruktionsmässiga maximihastigheten till 30 kilometer i timmen.

Kategori T3: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet av 40 kilometer i timmen, vars vikt i olastat och körklart tillstånd är högst 600 kilogram.

Kategori T4: Hjultraktorer konstruerade för sådana särskilda ändamål som anges i tillägg 1 i kapitel B i bilaga II till direktiv 2003/37/EG och för en maximal hastighet av 40 kilometer i timmen.

Kategori T5: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen.

Kategori C1: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T1.

Kategori C2: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T2.

Kategori C3: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T3.

Kategori C4: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T4.

Kategori C5: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T5.

1. Traktorsläpvagnar: Alla sorters släpvagnar för jord- eller skogsbruk, främst avsedda för transport av last och konstruerade för att kopplas samman med en traktor för utnyttjande i jord- och skogsbruk. Släpvagnar där lasten delvis fraktas av dragfordonet tillhör denna kategori. Med traktorsläp likställs fordon som är kopplade till en traktor och som omfattar ett fast redskap, om förhållandet mellan den totala tekniskt tillåtna vikten och det olastade fordonets vikt är större än eller lika med 3,0 och om fordonet inte är avsett för att behandla material.

Kategori R1: Traktorsläpvagnar vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel inte överstiger 1 500 kilogram.

Kategori R2: Traktorsläpvagnar vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel överstiger 1 500 kilogram och är mindre än eller lika med 3 500 kilogram.

Kategori R3: Traktorsläpvagnar vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel överstiger 3 500 kilogram och är mindre än eller lika med 21 000 kilogram.

Kategori R4: Traktorsläpvagnar vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel överstiger 21 000 kilogram.

Varje kategori av traktorsläpvagnar är indelad i underkategorierna a och b beroende på vilken maximal hastighet släpvagnen konstruerats för. Underkategori a innebär att traktorsläpvagnen konstruerats för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen. Underkategori b innebär att traktorsläpvagnen konstruerats för en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen.

1. Utbytbara dragna maskiner: Utrustning som används inom jord- eller skogsbruk, som är konstruerad för att dras av traktorer och som ändrar traktorernas funktionssätt eller utökar dem med en ny funktion. Maskinerna kan dessutom omfatta lastplattformar som är konstruerade för att bära de redskap och anordningar som är nödvändiga för arbetsuppgifternas utförande och för tillfällig lagring av material som produceras under arbetet eller är nödvändigt för dess utförande. Med utbytbara dragna maskiner likställs fordon som är kopplade till traktorer och som är avsedda för materialbehandling, om förhållandet mellan den totala tekniskt tillåtna vikten och det olastade fordonets vikt är mindre än 3,0.

Kategori S1: Utbytbara dragna maskiner avsedda för användning inom jord- eller skogsbruk, vars tekniskt tillåtna totalvikt per axel är högst 3 500 kilogram.

Kategori S2: Utbytbara dragna maskiner avsedda för användning inom jord- eller skogsbruk, vars tekniskt tillåtna totalvikt per axel är högre än 3 500 kilogram.

Varje kategori av utbytbara dragna maskiner är indelad i underkategorierna a och b beroende på vilken maximal hastighet maskinen konstruerats för. Underkategori a innebär att maskinen konstruerats för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen. Underkategori b innebär att maskinen konstruerats för en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen.

1. Mopeder: Fordon som definieras som mopeder i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
2. Motorcyklar: Tvåhjuliga sådana fordon som definieras som motorcyklar i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
3. Trehjuliga motorcyklar: Tre- och fyrhjuliga sådana fordon som definieras som motorcyklar i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Förordning (2004:1362).

5 §  EG-typgodkännande av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter meddelas för Sveriges del av Vägverket i fråga om direktiven 70/156/EEG, 2002/24/EG och 2003/37/EG samt särdirektiven till dessa ramdirektiv. Förordning (2004:1362).

7 §  Frågor om EG-typgodkännande prövas av godkännandemyndigheten efter ansökan av tillverkaren.

8 §  En ansökan skall avvisas, om en annan ansökan som avser samma typ av fordon, system, komponent eller separata tekniska enhet tidigare har gjorts i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

9 §  Innan godkännandemyndigheten beviljar ett EG- typgodkännande, skall den kontrollera att det hos tillverkaren finns tillfredsställande rutiner och metoder som säkerställer en effektiv kontroll av att serietillverkade fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter stämmer överens med den godkända typen.

10 §  EG-typgodkännande får beviljas för typer av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som motsvarar uppgifterna i den tekniska information som tillverkaren har lämnat och som uppfyller de tekniska kraven i tillämpliga särdirektiv.

Vid etappvis typgodkännande skall hänsyn tas till den produktionsetapp som en fordonstyp befinner sig i.

11 §  EG-typgodkännande av komponenter eller separata tekniska enheter till EG-motorfordon (kategori M och N) och släpvagnar (kategori O) får meddelas endast om det tillämpliga särdirektivet uttryckligen medger ett sådant godkännande.

I de fall en komponent eller en separat teknisk enhet har avsedd funktion eller uppvisar sina särskilda egenskaper endast i kombination med andra delar av fordonet, och dess överensstämmelse med ett eller flera krav därför kan kontrolleras endast när denna komponent eller separata tekniska enhet fungerar tillsammans med andra delar av fordonet, skall typgodkännandets räckvidd begränsas i enlighet med den kontroll som är möjlig. Förordning (2004:1362).

12 §  En ansökan om EG-typgodkännande skall avslås trots att kraven i 9-11 §§ är uppfyllda, om fordonet, systemet, komponenten eller den tekniska enheten utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten.

13 §  Om en ansökan om EG-typgodkännande beviljas eller avslås eller om ett EG-typgodkännande återkallas skall godkännandemyndigheten utfärda ett typgodkännandeintyg. I det fall en ansökan beviljas skall de begränsningar och krav som typgodkännandet har förenats med anges i intyget.

Godkännandemyndigheten skall lämna en kopia av typgodkännandeintyget till var och en av godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Förordning (2003:329).

14 §  En tillverkare som innehar ett EG-typgodkännande för fordon skall utfärda intyg om överensstämmelse i enlighet med de mallar som finns i bilagor till de direktiv som anges i 2 kap. 6 §. Ett sådant intyg skall åtfölja varje fordon, vare sig det är färdigbyggt eller inte, som har tillverkats i överensstämmelse med den godkända fordonstypen.

En tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter till mopeder, motorcyklar eller trehjuliga motorcyklar skall utfärda ett intyg om överensstämmelse för varje sådan komponent eller enhet som inte utgör originalutrustning.

15 §  Tillverkaren skall förse samtliga fordon som tillverkas i överensstämmelse med en godkänd fordonstyp med ett typgodkännandemärke eller med någon annan märkning enligt ett särdirektiv till ett ramdirektiv. Förordning (2004:1362).

16 §  En tillverkare som innehar ett EG-typgodkännande för en komponent eller en separat teknisk enhet skall på varje komponent eller enhet, som har tillverkats i överensstämmelse med den godkända typen, fästa

1. sitt handelsnamn eller varumärke,
2. sin typbeteckning,
3. om så föreskrivs i det tillämpliga särdirektivet, ett typgodkännandemärke eller nummer för typgodkännandet.

I fall som avses i första stycket 3 får dock

1. tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter till EG-motorfordon (kategori M och N) och släpvagnar (kategori O) avstå från att på angivet sätt fästa handelsnamn eller varumärke och typbeteckning, och
2. tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter till mopeder, motorcyklar eller trehjuliga motorcyklar avstå från att utfärda ett sådant intyg som avses i 14 § andra stycket. Förordning (2004:1362).

17 §  Om tillverkningen upphör eller om uppgifterna i det tekniska underlaget eller informationsdokumentet ändras, skall tillverkaren anmäla detta till godkännandemyndigheten.

18 §  Efter en anmälan om ändring enligt 17 § skall godkännandemyndigheten underrätta tillverkaren om de åtgärder som ändringen föranleder. Myndigheten kan då besluta om ny kontroll eller provning.

19 §  Godkännandemyndigheten skall se till att en fortlöpande kontroll sker av att serietillverkade fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter stämmer överens med den typ som myndigheten har godkänt.

20 §  Om godkännandemyndigheten finner att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter med intyg om överensstämmelse eller typgodkännandemärke inte längre stämmer överens med den typ som den har godkänt, skall myndigheten vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att serietillverkade fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter på nytt tillverkas i överensstämmelse med den godkända typen.

Godkännandemyndigheten prövar frågor om återkallelse av EG- typgodkännanden i fall som avses i 2 kap. 5 § fordonslagen (2002:574).

21 §  Godkännandemyndigheten får i fråga om fordon medge undantag från ett eller flera av kraven i ett eller flera av särdirektiven för fordon som tillverkas i små serier och för fordon i slutserier.

22 §  Godkännandemyndigheten får i fråga om mopeder, motorcyklar och trehjuliga motorcyklar medge undantag från kraven i särdirektiven för fordon, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för tillverkning i små serier eller för försvaret, ordningsmakten, civilförsvaret eller offentliga arbeten.

1 §  Ett ECE-typgodkännande skall meddelas för en typ av system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller kraven i ett sådant reglemente som av Sverige har antagits som bilaga till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter.

Ett typgodkännande får meddelas på grundval av provning som har utförts av ett provningsorgan i enlighet med det tillämpliga reglementet.

2 §  Frågor om ECE-typgodkännande prövas av Vägverket efter ansökan av tillverkaren.

3 §  Innan Vägverket meddelar ett ECE-typgodkännande skall verket kontrollera att det hos tillverkaren finns tillfredsställande rutiner och metoder som säkerställer en effektiv kontroll av att serietillverkade system, komponenter eller separata tekniska enheter stämmer överens med den godkända typen.

4 §  Om Vägverket beviljar ett ECE-typgodkännande skall verket i beslutet meddela tillverkaren tillstånd att på varje system, komponent eller separat teknisk enhet som tillverkas av denne och som stämmer överens med den godkända typen fästa ett sådant märke som avses i det tillämpliga reglementet.

En tillverkare som innehar ett ECE-typgodkännande skall förse samtliga system, komponenter eller separata tekniska enheter som tillverkas i överensstämmelse med den godkända typen med sådan märkning som avses i första stycket.

5 §  Om Vägverket finner att system, komponenter eller separata tekniska enheter som är försedda med föreskriven märkning inte längre stämmer överens med den typ som verket har godkänt, skall verket vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att serietillverkade system, komponenter eller separata tekniska enheter på nytt tillverkas i överensstämmelse med den godkända typen.

Vägverket prövar frågor om återkallelse av ECE-typgodkännanden i fall som avses i 2 kap. 5 § fordonslagen (2002:574).

6 §  Sådana reglementen som avses i 1 § skall hållas tillgängliga hos Vägverket.

7 §  Vägverket skall lämna en kopia av ett beslut om ECE- typgodkännande till var och en av godkännandemyndigheterna i de andra länder som har anslutit sig till den överenskommelse som avses i 1 §. Förordning (2003:329).

1 §  Ett nationellt typgodkännande skall meddelas för en typ av motordrivna fordon och släpfordon, dock inte moped klass II och terrängskoter, som uppfyller föreskrivna krav i fråga om fordons beskaffenhet och utrustning samt de krav som avses i 7 §. Ett typgodkännande får meddelas på grundval av provning som avses i 5-7 §§. Bestämmelserna i detta kapitel gäller på motsvarande sätt i den utsträckning som Vägverket föreskriver det i fråga om system, komponenter och separata tekniska enheter.

2 §  Frågor om nationellt typgodkännande prövas av Vägverket efter ansökan av tillverkaren.

3 §  Om en ansökan om nationellt typgodkännande beviljas skall Vägverket utfärda ett nationellt typgodkännandeintyg. De begränsningar och krav som typgodkännandet har förenats med skall anges i intyget.

I beslutet om nationellt typgodkännande skall Vägverket ange vem som har rätt att teckna tillverkarens firma på typintyg för fordon av ifrågavarande typ.

4 §  Innan Vägverket beviljar ett nationellt typgodkännande skall verket kontrollera att det hos tillverkaren finns tillfredsställande rutiner och metoder som säkerställer en effektiv kontroll av att serietillverkade fordon stämmer överens med den godkända typen.

5 §  Provning utförs av ett besiktningsorgan för det kontrollområde som avses i 4 kap. 2 § fordonslagen (2002:574).

6 §  Vid provningen skall besiktningsorganet kontrollera om fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.

7 §  Vid provningen skall besiktningsorganet även kontrollera om fordonet uppfyller tillämpliga krav i

1. förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon såvitt avser andra fordon än mopeder klass I, motorcyklar, personbilar, lätta lastbilar, lätta terrängvagnar samt bussar och släpvagnar med en totalvikt av högst 3,5 ton,
2. förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor,
3. förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening, och
4. förordningen (2003:208) om förbud mot vissa metaller i bilar. Förordning (2003:209).

8 §  Den som innehar ett nationellt typgodkännande får för ett nytt fordon utfärda intyg om att fordonet överensstämmer med en typ av fordon som har godkänts (typintyg).

Typintyg får dock inte utfärdas för

1. ett fordon som tidigare har tagits upp i typintyg eller godkänts vid en registreringsbesiktning, eller
2. ett fordon som, på grund av att nya eller ändrade bestämmelser om fordonets beskaffenhet eller utrustning har trätt i kraft efter det att ett nationellt typgodkännande meddelats, inte skulle kunna godkännas vid en registreringsbesiktning.

Ett typintyg som utfärdats innan ändrade bestämmelser om fordonets beskaffenhet eller utrustning trätt i kraft är efter ikraftträdandet inte längre giltigt. Vägverket får dock efter ansökan från den som har utfärdat typintyget medge att intyget skall vara giltigt under ytterligare högst tolv månader. Förordning (2006:910).

9 §  Tillverkaren skall förse samtliga fordon som tillverkas i överensstämmelse med en godkänd fordonstyp med ett typgodkännandemärke.

10 §  Vägverket skall se till att fortlöpande kontroll sker av att serietillverkade fordon stämmer överens med den typ som verket har godkänt.

11 §  Om Vägverket finner att fordon som typintyg utfärdats för inte längre stämmer överens med den typ som verket har godkänt, skall verket vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att serietillverkade fordon på nytt tillverkas i överensstämmelse med den godkända typen.

Vägverket prövar frågor om återkallelse av nationellt typgodkännande i fall som avses i 2 kap. 5 § fordonslagen (2002:574).

1 §  Genom registreringsbesiktning skall ett enstaka fordon godkännas, om det uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.

2 §  Ett fordon skall vara registrerat innan det registreringsbesiktigas. Detta gäller dock inte de fordon som avses i 6 kap. 3 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister.

3 §  Om det saknas tillräckliga uppgifter om ett fordon för att det säkert skall kunna identifieras och beskrivas i de avseenden som följer av förordningen (2001:650) om vägtrafikregister får Vägverket förelägga fordonsägaren att inom viss tid låta fordonet genomgå en registreringsbesiktning.

I fråga om fordon som har tagits i bruk inträder körförbud om föreläggandet inte följs.

4 §  Vägverket får förelägga fordonsägaren att inom viss tid låta ett fordon, för vilket verket har meddelat ett tidsbegränsat undantag från gällande föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning, genomgå en registreringsbesiktning.

Om föreläggandet inte följs inträder körförbud för fordonet.

5 §  Vid registreringsbesiktning skall besiktningsorganet, med de undantag och begränsningar som framgår av 6 och 7 §§, vidta de åtgärder som anges i 2 kap. 6 § fordonslagen (2002:574).

6 §  I fråga om nya personbilar, motorcyklar, mopeder klass I och traktorer, som stämmer överens med ett EG- typgodkännandeintyg, skall besiktningen omfatta endast vad som anges i 2 kap. 6 § 1 och 2 fordonslagen (2002:574).

7 §  I fråga om fordon som avses i 6 kap. 3 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister får registreringsbesiktningen, utan att slutlig prövning sker, begränsas till vad som anges i 2 kap. 6 § 1 fordonslagen (2002:574).

8 §  Ett fordon som inte är EG-typgodkänt får godkännas endast om det uppfyller tillämpliga krav i

1. förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon såvitt gäller andra fordon än mopeder klass I, motorcyklar, personbilar, lätta lastbilar, bussar och släpvagnar med en totalvikt av högst 3,5 ton, terrängskotrar och lätta terrängvagnar,
2. förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor,
3. förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening, och
4. förordningen (2003:208) om förbud mot vissa metaller i bilar. Förordning (2003:209).

9 §  Den som inställer ett fordon till registreringsbesiktning skall lämna de uppgifter om fordonet som behövs för besiktningen. På begäran skall han eller hon styrka uppgifterna.

10 §  Om ett fordon har godkänts vid en registreringsbesiktning eller tagits upp i ett typintyg eller i ett intyg om överensstämmelse och det därefter har ändrats så att det inte längre stämmer överens med utförandet när det besiktigades eller när typintyget eller intyget om överensstämmelse utfärdades eller om fordonet i övrigt har ändrats så att dess beskattningsförhållande påverkas, skall ägaren låta fordonet genomgå en registreringsbesiktning. Detta skall ske inom en månad från det att ändringen gjordes eller, om fordonet är avställt, inom en vecka efter det att avställningen upphörde. Om fordonet inom angiven tid anmäls för avregistrering behöver dock ingen besiktning ske.

Med ändring enligt första stycket avses inte en sådan ändring som endast innebär

1. en avvikelse i fråga om fordonets utstyrsel och som inte påverkar dess beskattningsförhållande eller försämrar dess säkerhet,
2. byte av motorn mot en annan motor, som helt stämmer överens med den förra, eller
3. byte av däcksdimensionen på andra fordon än bilar, motorcyklar, mopeder klass I eller släpvagnar som är avsedda att dras av bilar.

11 §  I fall som avses i 10 § första stycket skall den som inställer fordonet till registreringsbesiktning uppge vilka ändringar som har gjorts på det.

12 §  Om ett fordon som är taget i bruk har ändrats och vid registreringsbesiktningen är så bristfälligt att det inte vidare kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten, skall besiktningsorganet meddela körförbud för det.

13 §  Om ett fordon som är taget i bruk underkänns vid registreringsbesiktningen skall besiktningsorganet, om körförbud inte meddelas enligt 12 §, förelägga fordonsägaren att inom en månad låta fordonet registreringsbesiktigas igen. Vägverket får föreskriva om kortare inställelsetid i fall då ett fordon, utan att däremellan ha godkänts, har underkänts vid registreringsbesiktning mer än en gång.

Om fordonet inte har registreringsbesiktigats inom förelagd tid inträder körförbud för det.

14 §  Ett körförbud som avses i detta kapitel gäller till dess en ny registreringsbesiktning har genomförts.

Trots att körförbud gäller får fordonet användas för färd kortaste lämpliga väg från den plats där reparation har utförts till ett besiktningsorgan för besiktning. I fråga om andra körförbud än enligt 12 § får fordonet också användas för färd kortaste lämpliga väg till en reparationsverkstad för reparation. Detsamma gäller för en olastad släpvagn, som har meddelats körförbud enligt 12 § på grund av bristfällighet i bromssystemet, om den framförs med en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

15 §  Om körförbud meddelas vid en registreringsbesiktning skall besiktningsorganet förse fordonet med ett körförbudsmärke.

1 §  En EG-typgodkänd moped klass II får tas i bruk om den är försedd med ett typgodkännandemärke och det finns ett intyg om överensstämmelse för den. I annat fall får en moped klass II tas i bruk först sedan den har godkänts vid en mopedbesiktning.

2 §  Genom mopedbesiktning skall en moped klass II godkännas om den uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.

3 §  Om en godkänd moped klass II har ändrats så att den inte längre stämmer överens med uppgifterna i ett sådant typintyg eller instrument över mopedbesiktning som har legat till grund för godkännandet, får den inte användas förrän den efter ändringen har godkänts vid en mopedbesiktning. Detsamma gäller om en EG-typgodkänd moped klass II har ändrats så att den inte längre stämmer överens med intyget om överensstämmelse.

4 §  Trots bestämmelserna i 1 och 3 §§ får en moped klass II användas för färd kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan för besiktning. Detsamma gäller om mopeden används av en person, som yrkesmässigt eller i ett företag med egen verkstad tillverkar eller reparerar mopeder, för provkörning i samband med tillverkningen eller reparationen.

5 §  Den som inställer ett fordon till mopedbesiktning skall lämna de uppgifter om fordonet som behövs för besiktningen. På begäran skall han eller hon styrka uppgifterna.

6 §  Om en moped klass II godkänns vid en mopedbesiktning, skall besiktningsorganet tilldela den en beteckning som är specifik för fordonet.

1 §  Godkännande vid lämplighetsbesiktning krävs för att

1. en buss, en lastbil, ett släpfordon eller ett terrängmotorfordon skall få användas i yrkesmässig trafik för personbefordran,
2. en personbil skall få användas vid övningskörning i trafikskola,
3. ett fordon som har kopplats till något annat motordrivet fordon än ett terrängmotorfordon skall få användas för personbefordran,
4. en bil skall få registreras som utryckningsfordon enligt 6 kap. 9 § 1 förordningen (2001:650) om vägtrafikregister,
5. ett fordon med en släpvagn, vilken är förbunden med dragfordonet genom den gemensamma lasten, skall få framföras med en hastighet av 50 kilometer i timmen enligt 4 kap. 20 § andra stycket 3 trafikförordningen (1998:1276). Förordning (2006:22).

2 §  Trots bestämmelsen i 1 § 3 får ett fordon som inte godkänts vid en lämplighetsbesiktning användas tillfälligt vid räddningstjänst av en statlig brandkår eller av kommunal organisation för räddningstjänst. Ett fordon som har kopplats till en traktor får också användas för kortaste färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål. Förordning (2003:817).

3 §  Ett fordon skall godkännas genom lämplighetsbesiktning, om det uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning för sådan användning som avses i 1 §.

4 §  Besiktningsorganet prövar frågor om återkallelse av ett godkännande vid lämplighetsbesiktning i fall som avses i 2 kap. 8 § fordonslagen (2002:574).

5 §  Om ett fordon, som inte är registreringspliktigt enligt lagen (2001:558) om vägtrafikregister, godkänns vid en lämplighetsbesiktning skall besiktningsorganet utfärda ett lämplighetsbevis. Om det föreskrivs villkor för den avsedda användningen skall detta anges i beviset.

6 §  Lämplighetsbeviset eller en bestyrkt avskrift av det skall medföras vid sådan personbefordran som avses i 1 § 3 och på tillsägelse visas upp för en bilinspektör eller en polisman. Handlingen skall vara i sådant skick att den kan läsas utan svårighet.

7 §  Den som inställer ett fordon till lämplighetsbesiktning skall lämna de uppgifter om fordonet som behövs för besiktningen. På begäran skall han eller hon styrka uppgifterna. Förordning (2006:22).

1 §  Periodiskt återkommande kontrollbesiktning skall ske av fordon i följande fall.

1. Fordon som avses i 3-8 §§. Om ett fordon är av 1950 eller tidigare års modell behöver sådan besiktning dock ske endast i fråga om registrerade bussar med en totalvikt över 3,5 ton och de fordon som anges i 8 §.
2. Fordon som avses i 9 §.

Att kontrollbesiktning skall ske även av ett fordon för vilket körförbud gäller eller ett föreläggande om kontrollbesiktning har meddelats följer av andra bestämmelser i detta kapitel än de som anges i första stycket samt av bestämmelser i 10 kap.

2 §  Inställelseterminen för ett fordon består av en inställelsemånad samt de närmast föregående två och de närmast följande två kalendermånaderna. Inställelsemånaden bestäms efter den sista siffran i fordonets registreringsnummer enligt följande uppställning.

3 §  Bilar med en totalvikt av högst 3,5 ton skall kontrollbesiktigas

• första gången under den inställelsetermin vars inställelsemånad infaller 34 månader efter den månad då bilen första gången togs i bruk,
• andra gången under den inställelsetermin vars inställelsemånad infaller två år efter föregående inställelsemånad, och
• därefter årligen under den för bilen gällande inställelseterminen.

4 §  Bilar och bildragna släpvagnar med en totalvikt över 3,5 ton skall kontrollbesiktigas

• första gången senast ett år efter den månad då fordonet första gången togs i bruk, och
• därefter senast ett år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning utfördes.

5 §  Bildragna släpvagnar med en totalvikt av högst 3,5 ton och motorcyklar skall kontrollbesiktigas

• första gången senast fyra år efter den månad då fordonet första gången togs i bruk, och
• därefter senast två år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning utfördes. Förordning (2003:1053).

6 §  Motorredskap klass I och släpvagnar som dras av sådana fordon skall kontrollbesiktigas

• första gången senast tre år efter den månad då fordonet första gången togs i bruk, och
• därefter senast två år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning utfördes.

7 §  Personbilar, motorcyklar och sådana lastbilar som har en totalvikt av högst 3,5 ton skall, från och med det kalenderår som infaller trettio år efter det år som anges i årsmodellbeteckningen enligt vägtrafikregistret, i stället för vad som föreskrivs i 3 och 5 §§ kontrollbesiktigas senast två år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning utfördes.

8 §  Fordon av följande slag och med en totalvikt av högst 3,5 ton skall, trots bestämmelserna i 3-7 §§, kontrollbesiktigas

• första gången under den inställelsetermin vars inställelsemånad infaller ett år efter den månad då fordonet första gången togs i bruk, och
• därefter årligen under fordonets inställelsetermin.

1. Utryckningsfordon,
2. registrerade motorfordon som används för övningskörning i en trafikskola,
3. registrerade motorfordon, som drivs med gas från gasverk på fordonen eller på tillkopplade släpfordon, och registrerade släpfordon på vilka ett sådant gasverk dras,
4. registrerade bilar, släpvagnar och släpslädar som används i yrkesmässig trafik för personbefordran,
5. registrerade släpvagnar och släpslädar som är inrättade för transport av sjuka eller skadade,
6. registrerade bilar som används i en uthyrningsrörelse,
7. registrerade bilar, som används för icke yrkesmässig skolskjutsning enligt förordningen (1970:340) om skolskjutsning, och
8. registrerade bussar.

Bestämmelsen i första stycket om när ett fordon skall besiktigas första gången gäller även om fordonet tidigare har använts på något annat sätt än som anges där.

9 §  Registrerade terrängmotorfordon och terrängsläp som används i yrkesmässig trafik för personbefordran och registrerade terrängmotorfordon som används i uthyrningsrörelse skall kontrollbesiktigas

• första gången senast ett år efter den månad då fordonet första gången togs i bruk, och
• därefter senast ett år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning utfördes.

10 §  Vägverket får, om det finns anledning att anta att ett motordrivet fordon eller ett släpfordon är bristfälligt, förelägga ägaren att inom en viss tid låta fordonet genomgå en kontrollbesiktning. Om fordonet inte har genomgått en besiktning inom föreskriven tid inträder körförbud för det. I fråga om sådant förbud gäller 18 § första stycket första meningen och andra stycket på motsvarande sätt.

11 §  Ett fordon skall godkännas om det

1. är i trafiksäkert skick,
2. uppfyller kraven enligt
   1. förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor,
   2. förordningen (1995:555) om HFC,
   3. förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening,
   4. förordningen (2002:187) om ämnen som bryter ned ozonskiktet,
   5. föreskrifter som har utfärdats med stöd av dessa förordningar, och
3. även i övrigt är godtagbart från miljösynpunkt.

Fordonet skall godkännas även om det har brister som är av endast ringa betydelse.

12 §  Om ett fordon inte har genomgått en periodisk kontrollbesiktning inom den tid som anges i 2-9 §§, inträder körförbud för det från och med kalendermånaden efter den månad då det senast skulle ha genomgått en besiktning.

För en sådan bil som avses i 3 § inträder körförbud enligt första stycket dock tre veckor efter den dag då en avställning upphör, om fordonet har varit avställt från och med dess inställelsemånad och det har godkänts vid en kontrollbesiktning efter föregående inställelsetermins början.

13 §  Om ett fordon vid en kontrollbesiktning är så bristfälligt att det inte vidare kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten skall besiktningsorganet meddela körförbud för det.

14 §  Om ett fordon vid en kontrollbesiktning har sådana brister att det inte kan godkännas, men körförbud inte meddelas, skall fordonsägaren avhjälpa bristerna. Besiktningsorganet skall förelägga ägaren att inom en viss tid antingen låta fordonet genomgå en kontrollbesiktning eller låta reparera och prova fordonet vid en verkstad som är ackrediterad enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll (en ackrediterad verkstad). Något föreläggande skall dock inte utfärdas om bristerna endast är enkla och inte förekom vid den senaste kontrollbesiktningen eller flygande inspektionen.

Om fordonet inte har genomgått en kontrollbesiktning eller godkänts efter provning inom föreskriven tid inträder körförbud för det.

Om fordonet uppfyller kraven vid provningen får verkstaden utfärda ett intyg om att föreläggandet har följts.

15 §  Om fordonet vid en fullständig kontrollbesiktning har endast enkla brister som inte föranleder något föreläggande enligt 14 § första stycket och fordonsägaren inom två månader efter kontrollbesiktningen har låtit reparera och prova fordonet vid en ackrediterad verkstad, får verkstaden utfärda ett intyg om att detta har skett.

16 §  Vägverket prövar om sådana intyg som avses i 14 och 15 §§ skall godtas. Om intyget godtas anses fordonet godkänt.

17 §  Om det vid en kontrollbesiktning visar sig att ett fordon har ändrats på ett sådant sätt som avses i 6 kap. 10 § första stycket skall besiktningsorganet förelägga fordonsägaren att inom en månad låta det genomgå en registreringsbesiktning. Om fordonet inte har genomgått en registreringsbesiktning inom förelagd tid inträder körförbud för det.

18 §  Ett körförbud enligt 12 eller 13 § gäller till dess en kontrollbesiktning har genomförts. Ett körförbud enligt 14 § andra stycket gäller till dess en kontrollbesiktning har genomförts eller ett intyg efter provning vid en ackrediterad verkstad har godtagits enligt 16 §. En provning vid en verkstad måste dock göras inom en månad från det att förbudet inträdde och inom två månader efter en fullständig kontrollbesiktning. Ett körförbud enligt 17 § gäller till dess en registreringsbesiktning har genomförts.

Trots att körförbud gäller får fordonet användas för färd kortaste lämpliga väg till ett besiktningsorgan för besiktning. I fråga om andra körförbud än enligt 13 § får fordonet också användas för färd kortaste lämpliga väg till en reparationsverkstad för reparation. Detsamma gäller för en olastad släpvagn, som har meddelats körförbud enligt 13 § på grund av bristfällighet i bromssystemet, om den framförs med en hastighet av högst 30 kilometer i timmen. Förordning (2003:329).

19 §  Om körförbud meddelas vid en kontrollbesiktning skall besiktningsorganet förse fordonet med ett körförbudsmärke.

20 §  Den som inställer ett fordon till reparation och provning vid en ackrediterad verkstad enligt 14 § skall visa upp föreläggandet.

21 §  Om ett fordon har underkänts vid en fullständig kontrollbesiktning och en ny kontrollbesiktning sker inom två månader därefter, får kontrollen begränsas till de delar som tidigare har underkänts.

1 §  Flygande inspektion får ske av motordrivna fordon och släpfordon.

2 §  Om det vid en flygande inspektion visar sig att ett fordon har brister som är av endast ringa betydelse från trafiksäkerhets- eller miljösynpunkt skall förrättningsmannen påpeka bristerna för fordonets förare.

3 §  Om bristerna hos ett inspekterat fordon är så stora att fordonet inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten skall förrättningsmannen meddela körförbud för det.

4 §  Om fordonet vid en flygande inspektion har endast enkla brister som inte förekom vid den senaste kontrollbesiktningen eller flygande inspektionen, skall fordonsägaren avhjälpa bristerna. I sådant fall gäller vad som sägs i 9 kap.15 och 16 §§ om reparationen och provningen sker inom två månader efter inspektionen.

5 §  Om fordonet vid en flygande inspektion har andra brister än som avses i 2-4 §§, skall fordonsägaren avhjälpa dem och förrättningsmannen förelägga denne att inom en viss tid

1. låta fordonet genomgå en kontrollbesiktning,
2. låta reparera och prova fordonet hos en ackrediterad verkstad eller för ett besiktningsorgan visa att bristerna har avhjälpts, eller
3. när det gäller ett fordon som inte är registreringspliktigt enligt lagen (2001:558) om vägtrafikregister, genom ett intyg eller på något annat tillförlitligt sätt styrka för en polismyndighet att bristerna har avhjälpts.

Om ett föreläggande enligt första stycket inte har följts inträder körförbud för fordonet.

Vid provning och reparation hos en ackrediterad verkstad gäller i fråga om intyg vad som sägs i 9 kap. 14 § tredje stycket och 16 §. Förordning (2004:679).

6 §  Om det vid en flygande inspektion visar sig att ett fordon har ändrats på ett sådant sätt som avses i 6 kap. 10 § första stycket skall förrättningsmannen förelägga fordonsägaren att inom en månad låta det genomgå en registreringsbesiktning.

Om fordonet inte har genomgått en registreringsbesiktning inom förelagd tid inträder körförbud för det.

7 §  En buss, en tung lastbil eller ett släpfordon med en totalvikt över 3,5 ton, som stoppas för en flygande inspektion, skall inte kontrolleras om fordonets förare kan visa att fordonet under de senaste tre månaderna har genomgått

1. en fullständig kontrollbesiktning,
2. en flygande inspektion, eller
3. en obligatorisk trafiksäkerhetsprovning i enlighet med rådets direktiv 96/96/EG av den 20 december 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/20034, i något annat land.

Vad som sägs i första stycket gäller dock inte

1. om fordonet är uppenbart bristfälligt,
2. om kontrollen avser annan utrustning än den som kontrollerades vid den tidigare flygande inspektionen, eller
3. kontroll av att enkla brister har avhjälpts. Förordning (2004:28).

8 §  Om körförbud meddelas vid en flygande inspektion skall förrättningsmannen förse fordonet med ett körförbudsmärke.

9 §  Den som i fall som avses i 5 § inställer ett fordon till reparation och provning vid en ackrediterad verkstad skall visa upp föreläggandet.

10 §  Om ett förbud eller föreläggande utfärdas skall fordonsägaren underrättas om han eller hon inte är närvarande vid den flygande inspektionen. I fråga om fordon som är registrerade i vägtrafikregistret skall Vägverket underrätta fordonsägaren. I fråga om andra fordon skall förrättningsmannen göra det.

11 §  Ett körförbud enligt 3 § gäller till dess en kontrollbesiktning har genomförts. I andra fall gäller ett körförbud som avses i detta kapitel till dess att föreläggandet har följts.

Trots att körförbud gäller får fordonet användas för färd kortaste lämpliga väg från den plats där reparation har utförts till ett besiktningsorgan för besiktning. I fråga om andra körförbud än enligt 3 § får fordonet också användas för färd kortaste lämpliga väg till en reparationsverkstad för reparation. Detsamma gäller för en olastad släpvagn, som har meddelats körförbud enligt 3 § på grund av bristfällighet i bromssystemet, om den framförs med en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

1 §  Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift

1. i en ansökan om typgodkännande,
2. i ett intyg om överensstämmelse eller i ett typintyg,
3. i ett typgodkännandemärke eller motsvarande märkning enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 4 §,
4. i samband med registreringsbesiktning eller mopedbesiktning.

Ansvar enligt första stycket inträder inte om den oriktiga uppgiften saknat betydelse för frågan om typgodkännande eller godkännande vid besiktningen eller om uppgiften i övrigt inte varit ägnad att vilseleda.

2 §  Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet i annat fall än som avses i 1 § bryter mot

1. bestämmelserna i
   1. 3 kap.14-17 §§,
   2. 4 kap. 4 § andra stycket,
   3. 5 kap.8 eller 9 §, eller
2. föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning för tillämpningen av 3 kap.14-17 §§, 4 kap. 4 § eller 5 kap. 8 §.

3 §  Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud enligt 2 kap.8 eller 11 § att sälja eller ta i bruk fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter.

4 §  Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i 6 kap. 10 § om registreringsbesiktning av ett ändrat fordon eller mot 8 kap. 6 § om medförande av lämplighetsbevis.

5 §  Till penningböter döms ägaren av ett fordon om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat krävas av honom eller henne för att hindra att fordonet används i strid mot

1. körförbud,
2. bestämmelserna om fordons beskaffenhet och utrustning i
   1. 2 kap. 1 §,
   2. föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning,
3. bestämmelserna om mopedbesiktning i 7 kap.1 eller 3 §, eller
4. bestämmelserna om lämplighetsbesiktning i 8 kap. 1 § 1-3.

I de fall som avses i första stycket döms även föraren till penningböter, om denne har känt till hindret för att använda fordonet på det sätt som har skett. Förordning (2003:329).

6 §  Ansvar enligt 5 § första stycket 2 inträder inte om bristfälligheten i fordonets beskaffenhet eller utrustning var av ringa betydelse eller om användandet endast avsåg färd till närmast belägna plats för att avhjälpa en skada som har uppkommit under färden och fordonet kunde användas utan någon uppenbar fara.

7 §  Den som använder någon annans fordon utan lov har samma skyldigheter som ägaren har enligt 1 kap. 5 § och döms i ägarens ställe enligt 5 §. Detsamma gäller den som innehar ett fordon med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma vem som får föra fordonet eller anlitar någon annan förare än ägaren har utsett.

8 §  Bestämmelserna i denna förordning eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen om ansvar för ägare eller användare av fordon tillämpas i fråga om ett fordon som ägs eller används av staten eller en kommun på förarens närmaste förman. Om denne har gjort vad som skäligen har kunnat krävas av honom eller henne för att förebygga en förseelse och sker ändå en sådan på grund av en överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller användare på den överordnade.

I fråga om ett fordon som ägs eller används av ett oskiftat dödsbo eller ett konkursbo tillämpas de bestämmelser om ansvar som avses i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet.

I fråga om ett fordon som ägs eller används av ett bolag, en förening, en stiftelse eller någon annan juridisk person tillämpas de bestämmelser om ansvar som avses i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda den juridiska personen eller på den som Vägverket på begäran har godtagit som ansvarig företrädare för denne.

9 §  Ansvar enligt denna förordning inträder inte, om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

10 §  I 5 kap.4-6 §§fordonslagen (2002:574) finns bestämmelser om överklagande.

11 §  Vägverket får meddela ytterligare föreskrifter

1. om fordons beskaffenhet och utrustning,
2. om omfattningen av den kontroll som avses i denna förordning,
3. om omfattningen av den kontroll av polisman som avses i 2 kap. 11 § fordonslagen (2002:574),
4. om den tekniska kompetensen och utrustningen samt kvalitetssäkringen hos besiktningsorganen, och
5. i övrigt för verkställigheten av fordonslagen och av denna förordning.

Verket får vidare föreskriva att vissa fordonsdelar eller fordonstillbehör får användas endast om de är märkta enligt verkets föreskrifter eller är av en typ som har godkänts av verket eller någon annan myndighet. Förordning (2006:22).

12 §  Föreskrifter som avses i 11 § meddelas efter samråd med

1. Arbetsmiljöverket i frågor som avser utrymmen för den som färdas i lastbilar, traktorer eller motorredskap,
2. Försvarsmakten i frågor som avser fordon som brukas av Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt,
3. Naturvårdsverket i frågor som avser krav i fråga om buller,
4. Rikspolisstyrelsen i frågor som avser flygande inspektion och sådan kontroll genom polisman som avses i 2 kap. 11 § fordonslagen (2002:574), och
5. Statens räddningsverk i frågor som avser fordon som används av den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning eller höjd beredskap enligt vägtrafikförordningen (1995:137) för den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning och höjd beredskap. Förordning (2003:817).

13 §  Vägverket får ingå en sådan internationell överenskommelse som enbart berör verkets föreskrifter.

14 §  Vägverket skall fullgöra de uppgifter som ankommer på Sverige enligt artikel 6 och 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/30/EG av den 6 juni 2000 om vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i gemenskapen, ändrat genom kommissionens direktiv 2003/26/EG4, samt fullgöra den rapporteringsskyldighet och de uppgifter som ankommer på den behöriga myndigheten enligt artikel 7.2 i direktivet. Förordning (2003:817).

15 §  Socialstyrelsen får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om sjukvårdsutrustning i utryckningsfordon för transport av sjuka eller skadade.

16 §  Vägverket får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i denna förordning för

1. ett visst fordon,
2. en viss fordonstyp,
3. en viss grupp eller en viss kategori av fordon.

Undantag får föreskrivas eller medges om det behövs med hänsyn till fordonets eller fordonens konstruktion eller användning eller är motiverat av något annat särskilt skäl samt om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten och inte medför någon väsentlig störning för omgivningen eller någon annan avsevärd olägenhet. Undantag får förenas med villkor.

Vid prövning av frågor om undantag från gällande krav i fråga om buller skall Vägverket samråda med Naturvårdsverket.

17 §  Vägverket skall som godkännandemyndighet enligt 3 och 4 kap. fullgöra de uppgifter som Sverige ansvarar för enligt tillämpliga direktiv, avtal om ömsesidigt erkännande och reglementen samt får meddela föreskrifter för verkställigheten av direktiven och avtalen.

I fråga om utseende och anmälan av provningsorgan gäller dock följande.

1. Ett provningsorgan (teknisk tjänst) enligt 3 kap. skall utses och anmälas enligt de bestämmelser i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll som gäller ett organ som skall anmälas enligt 3 § samma lag.
2. Ett provningsorgan enligt 4 kap. skall utses och anmälas av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll. Förordning (2004:679).

18 §  I förordningen (2001:652) om avgifter inom vägtrafikområdet finns bestämmelser om avgifter för förrättningar eller åtgärder som regleras i denna förordning och som utförs av Vägverket eller av en förrättningsman som har förordnats av verket.

I förordningen (2001:17) om förrättningsavgifter för vissa besiktningsorgan på fordonsområdet finns bestämmelser om fastställande av avgifter i besiktningsverksamheten.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får efter samråd med Ekonomistyrningsverket meddela föreskrifter om de avgifter för tillsyn som avses i 4 kap. 9 § fordonslagen (2002:574). Förordning (2003:96).