1 §  I denna förordning finns bestämmelser om

• skyldigheter och ansvar för djurhälsopersonal (2 kap.),
• behörighetsregler (3 kap.),
• undantag från begränsningarna i rätten att vidta hälso- och sjukvårdande åtgärder på djur (4 kap.),
• tillsyn (5 kap.),
• Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård (6 kap.), och
• övriga frågor (7 kap).

2 §  Begrepp och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

1 §  Den som tillhör djurhälsopersonalen ska på ett betryggande sätt förvara, hantera och i förekommande fall dela ut läkemedel som han eller hon har hand om.

2 §  En veterinär som har ordinerat eller förskrivit antimikrobiella läkemedel för behandling av djur, eller foder som innehåller sådana läkemedel, ska lämna uppgifter till Statens jordbruksverk om

1. det läkemedel som har ordinerats eller använts,
2. orsaken till behandlingen,
3. det djur eller den djurgrupp som ordinationen eller användningen avser, och
4. den anläggning där djuret eller djurgruppen hålls. Förordning (2023:98).

3 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om

1. inskränkningar i rätten att överlåta arbetsuppgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård,
2. begränsningar av eller förbud mot användning inom djurens hälso- och sjukvård av antimikrobiella medel vid behandling av djur i de fall sådana begränsningar eller förbud är förenliga med artikel 107.7 och 107.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/82/EG,
3. förbud mot innehav, tillhandahållande eller användning inom djurens hälso- och sjukvård av immunologiska veterinärmedicinska läkemedel om något av villkoren i artikel 110.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 är uppfyllt,
4. vilka uppgifter som ska lämnas enligt 2 §, hur och när uppgifterna ska lämnas och sådana undantag från uppgiftsskyldigheten som är förenliga med fullgörandet av Sveriges skyldigheter enligt artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6, och
5. de ytterligare skyldigheter för djurhälsopersonalen som behövs för en god och säker vård. Förordning (2023:98).

1 §  Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz finns i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

När det gäller frågor som avses i första stycket meddelar Jordbruksverket föreskrifter med stöd av bemyndigandet i 10 kap. 1 § förordningen (2016:157) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Förordning (2016:172).

1 a §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om legitimation för veterinärer med sådan utländsk utbildning eller auktorisation som omfattas av

1. lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer, eller
2. överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer av den 14 juni 1993 (SÖ 1994:2) ändrad genom avtal den 11 november 1998 (SÖ 2001:5). Förordning (2016:172).

2 §  En sökande med annan utländsk utbildning eller auktorisation än vad som följer av 1 § ska få legitimation som veterinär om den sökande

1. har genomgått den kompletterande utbildning och fullgjort den praktiska tjänstgöring som behövs för att kunskaperna och färdigheterna ska motsvara de svenska kraven,
2. har för yrket nödvändiga kunskaper om svenska författningar, och
3. har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska, danska eller norska språket.

Legitimation får meddelas trots att den sökande inte har genomgått föreskriven efterutbildning, om denne är mycket skicklig och särskilt erfaren inom veterinäryrket.

Jordbruksverket får, efter samråd med Sveriges lantbruksuniversitet, meddela närmare föreskrifter om utbildning och praktisk tjänstgöring som avses i första stycket 1.

4 §  Jordbruksverket får, efter samråd med Livsmedelsverket, meddela föreskrifter om indelning och benämning av de specialiteter inom vilka specialistkompetens kan uppnås samt om vilken vidareutbildning som krävs för att en veterinär ska godkännas som specialist.

5 §  En veterinär som har rätt att kalla sig specialist efter föreskriven specialiseringstjänstgöring i ett annat EES-land eller i Schweiz ska på ansökan godkännas som specialist i Sverige, om veterinären har svensk legitimation för yrket.

Jordbruksverket får meddela närmare föreskrifter om specialistgodkännande för veterinärer som genomgått utländsk specialiseringstjänstgöring.

Bevis om specialistkompetens får utfärdas endast för specialiteter som är godkända i Sverige.

6 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om vad som krävs för legitimation som djursjukskötare.

7 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om legitimation för djursjukskötare med yrkeskvalifikationer förvärvade i ett annat land.

8 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för att kunna godkännas som hovslagare.

9 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om godkännande av hovslagare med yrkeskvalifikationer förvärvade i ett annat land.

10 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om vilka yrken som kan komma ifråga för godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård enligt 3 kap. 6 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, samt om krav på tilläggsutbildning eller praktisk erfarenhet för sådant godkännande.

11 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för yrkesutövare med yrkeskvalifikationer förvärvade i ett annat land.

12 §  En yrkesutövare som med stöd av lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer för första gången avser att tillfälligt utöva ett yrke som omfattas av 3 kap. lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård i Sverige, ska skriftligen underrätta Jordbruksverket om detta (förhandsunderrättelse).

Förhandsunderrättelsen gäller under ett år och ska därefter förnyas av yrkesutövaren om han eller hon fortsättningsvis avser att tillfälligt utöva yrket här.

I brådskande fall får uppgifterna lämnas så snart som möjligt efter det att yrkesutövaren har utfört sitt arbete. Förordning (2016:172).

13 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om vilka handlingar som ska bifogas en förhandsunderrättelse enligt 12 §. Förordning (2016:172).

14 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om särskilt tillstånd att i den utsträckning som anges i varje särskilt fall utöva yrke som veterinär, djursjukskötare eller hovslagare när det saknas förutsättningar för legitimation enligt 3 kap. 1 § första stycket lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård eller godkännande enligt 3 kap. 5 § första stycket samma lag.

Jordbruksverket får vidare meddela föreskrifter om att den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) ska kunna få ett särskilt tillstånd att i den utsträckning som anges i varje särskilt fall utöva verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård när det saknas förutsättningar för godkännande enligt 3 kap. 6 § lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. Förordning (2012:527).

16 §  Den som ansöker om legitimation eller annan behörighet enligt föreskrifter meddelade med stöd av 1 a, 2, 7, 9 eller 11 § eller lämnar uppgifter enligt 12 § ska av Jordbruksverket upplysas om vilka svenska författningar som han eller hon behöver känna till och om vilka möjligheter han eller hon har att få de kunskaper i svenska språket som behövs för att kunna utöva yrket i Sverige. Förordning (2016:172).

17 §  På begäran av en yrkesutövare som har behörighet att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård i Sverige och som önskar utöva sitt yrke i ett land utanför EES och Schweiz, ska Jordbruksverket utfärda ett intyg om yrkesutövarens behörighetsbevis och om hans eller hennes rätt att utöva yrket i Sverige.

Bestämmelser om utfärdande av intyg för den som vill utöva ett reglerat yrke i en annan stat inom EES eller i Schweiz finns i förordningen (2016:157) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Förordning (2016:172).

1 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undantag från förbuden i 4 kap. 1 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

1 §  Länsstyrelserna utövar tillsyn över djurhälsopersonalen inom respektive län.

Länsstyrelser får komma överens om att överföra tillsynen över viss verksamhet mellan sig.

2 §  Jordbruksverket samordnar länsstyrelsernas tillsyn och ger stöd, råd och vägledning till länsstyrelserna.

3 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för djurhälsopersonalen att lämna kontaktuppgifter till tillsynsmyndigheten,
2. hur tillsyn ska bedrivas,
3. samverkan mellan tillsynsmyndigheter, och
4. skyldighet för en tillsynsmyndighet att lämna information till Jordbruksverket om den tillsyn som bedrivs.

4 §  Jordbruksverket ska utföra de uppgifter som en behörig myndighet har och fatta sådana beslut som en behörig myndighet ska fatta enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 i fråga om

• artikel 110 i de delar som bestämmelserna riktar sig mot djurhälsopersonal och andra som yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, och
• artikel 111. Förordning (2023:98).

5 §  Länsstyrelserna ska, i samband med den tillsyn som länsstyrelserna utövar enligt 1 §, utföra de uppgifter som en behörig myndighet har enligt artikel 123 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 när det gäller kontroll av att följande bestämmelser följs:

• artikel 105.1-105.3 och 105.6,
• artikel 105.12 i den del som avser veterinärers skyldighet att föra register,
• artikel 106.1 och 106.5 och artikel 107.1-107.4, i de delar som bestämmelserna riktar sig mot djurhälsopersonal,
• föreskrifter eller beslut enligt artikel 110 som riktar sig mot djurhälso-personal,
• artikel 107.5 och genomförandeakter beslutade med stöd av artikel 107.6,
• delegerade akter och genomförandeakter beslutade med stöd av artikel 109,
• artikel 111, och
• artiklarna 112-115. Förordning (2023:98).

1 §  Bestämmelser om Ansvarsnämndens för djurens hälso- och sjukvård uppgifter finns i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

2 §  Ansvarsnämnden ska informera Jordbruksverket om ärenden och beslut som det kan vara av betydelse för verket att känna till.

2 a §  Ansvarsnämnden ska senast den 1 mars varje år lämna en redogörelse till regeringen om sin verksamhet under det senaste kalenderåret.

Redogörelsen ska särskilt innehålla uppgifter om

1. antalet inkomna respektive avgjorda ärenden,
2. den genomsnittliga handläggningstiden för ett ärende,
3. ärendenas fördelning på olika yrkeskategorier,
4. antalet beslut om disciplinpåföljd enligt 6 kap. 1 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, och
5. antalet beslut om andra åtgärder enligt 6 kap.5-10 §§ lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och beslutens fördelning på olika åtgärder. Förordning (2013:45).

3 §  Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillämpas på ansvarsnämnden:

• 5 § om delegering,
• 16 § om beslutförhet,
• 20 § tredje stycket om föredragning,
• 22 §, 23 § första stycket och 24 § om anställningar och uppdrag,
• 25 och 26 §§ om personalansvarsnämnd, och
• 28 § om åtgärder med anledning av Riksrevisionens revisionsberättelse.

4 §  Ansvarsnämnden leds av en nämnd.

5 §  Vid ansvarsnämnden finns sekreterare som hjälper till vid beredningen av ärenden enligt vad nämnden bestämmer i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

Jordbruksverket tillhandahåller administrativt stöd samt upplåter lokaler åt ansvarsnämnden enligt överenskommelse mellan myndigheterna.

1 §  Avgift tas ut för prövning av ansökan om legitimation eller annan behörighet enligt 3 kap. lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård i de fall som framgår av andra stycket.

2 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

• lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård,
• bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 i de delar som anges i 5 kap.4 och 5 §§, och
• denna förordning. Förordning (2023:98).