Med anledning av propositionen 1979/80:58 om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m., jämte motioner

SkU 1979/80:20

Skatteutskottets betänkande 1979/80:20

med anledning av propositionen 1979/80:58 om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m., jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1979/80:58 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse,

8. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsningar av skatt i vissa fall,

9. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

10. lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

Det under 7 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för kommundepartementet, och de under 9 och 10 upptagna förslagen i samråd med chefen för socialdepartementet.

1 propositionen lämnas förslag om en fortsatt reformering av inkomstskatten. Marginalskattesänkningar föreslås för 1980 års inkomster mellan ca 35 000 kr. och 116000 kr. Den största sänkningen, med 4 procentenheter, genomförs i skikten mellan 58 000 kr. och 75000 kr. Vidare föreslås att en marginalskattespärr införs, enligt vilken den sammanlagda statliga och kommunala marginalskatten inte får överstiga en viss gräns. Denna föreslås utgöra 80% i inkomstskikt upp till 30 basenheter - 174000 kr. år 1980 - och 85% för inkomstdelar därutöver. Den gällande regeln om begränsning av det totala skatteuttaget, den s.k. 80/85-procentregeln, föreslås anpassad till marginalskattetaket.

I propositionen redovisas den lagtekniska regleringen av den reform av det kommunala skatteunderlaget som utgjorde ett led i propositionen om den kommunala ekonomin (prop. 1978/79:95). Grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen föreslås i det sammanhanget höjt från 4 500 kr. till 6 000 kr., medan det statliga grundavdraget föreslås slopat. Den särskilda skattereduktionens storlek anpassas till de nya reglerna för grundavdragen, och en teknisk anpassning av den statliga inkomstskatteskalan genomförs.

I Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

2 Även utformningen av folkpensionärernas skattelättnader behandlas i propositionen. För år 1980 föreslås en höjning av det extra avdraget. Vidare läggs förslag fram om deklarationspliktsgränsen för folkpensionärer vid 1980 års taxering.

Slutligen föreslås i propositionen att avgift för arbetslöshetsförsäkring, som tidigare har varit avdragsgill endast inom ramen för det s.k. kapitalförsäkringsavdraget, skall få dras av från inkomsten i förvärvskällan.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Författningsförslagen har följande lydelse.

SkU 1979/80:20

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1 dels

att 8§, 9§ 2 och 3 morn.. 10§ I mom. samt 11 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 10 a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §*

Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under beskattningsåret, äger att å den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag, varvid 48§ 2 och 3 mom. samt 49 § kommunalskattelagen skola äga motsvarande tilllämpning.

Förening, som är hänförlig under 53 § I mom. första stycket e) kommunalskattelagen, äger att från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag med 2 000 kronor.

9 §

2 morn.3 För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten, minskad med det statliga grundavdrag, vartill den skattskyldige är berättigad.

Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga hava varit väsentligen nedsatt av anledning, varom i 50 § 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen (1928: 370)förmäles. må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, läns 1

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

3 Senaste lydelse 1977: 573.

3 Senaste lydelse 1979: 171.

2 mom. Har skattskyldig varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret och har skatteförmågan varit väsentligen nedsatt av sådan anledning. som anges i 50§ 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen (1928: 370), får - efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller om särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, länsrättens prövning - den skattskyldiges taxerade inkomst minskas med avdrag enligt bestämmelserna i nämnda lagrum. Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör beskattningsbar inkomst.

SkU 1979/80:20

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt grundavdrag, med ytterligare avdrag enligt bestämmelserna i nämnda lagrum.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig. sam nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

För förening som äger rätt till grundavdrag enligt 8§. utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag.

3 mani.4 Ha makar, som under beskattningsåret levt tillsammans och under någon del därav varit bosatta här i riket, båda haft taxerad inkomst, skall beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst för dem båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, dock icke periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § kommunalskattelagen, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Med Binkomst förstås övriga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utgöres av det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och sådant avdrag utöver grundavdrag som avses i 2 mom. andra stycket.

Beskattningsbar A-inkomst avrundas nedåt till helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgöres av skillnaden mellan den skattskyldiges beskattningsbara inkomst. beräknad enligt 2 morn., och den beskattningsbara A-inkomsten.

Nuvarande lydelse 10 §

/ morn.5 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

4 Senaste lydelse 1970:163.

5 Senaste lydelse 1978:912.

Beskattningsbar A-inkomst utgörs av det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag och sådant avdrag som avses i 2 mom./örsta stycket. Beskattningsbar A-inkomst avrundas nedåt till helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgörs av skillnaden mellan den skattskyldiges beskattningsbara inkomst, beräknad enligt 2 eller 4 morn., och den beskattningsbara A-inkomsten.

SkU 1979/80:20

5 Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt: 2

procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger

men icke 5 basenheter

grundbeloppet för 3 basenheter och

4% av återstoden

,. ., 6

8 9c "

., .. 7

13 7c "

., .. 8

16 9c "

., ., 9

s

20 9c "

" " 10

25 c/c ”

" " II

29 7c "

II

., ,, /2

II

33 9,f "

.. .. /3

!2

35 9c "

409c "

" ” 16

45 9c "

" " 20

49 9c "

., „ J0

53 9c "

basenheter

58 9c "

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs. vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Föreslagen lydelse 10 §

/ moni. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger / basenhet enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt: I

procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

1 men icke

4 basenheter

grundbeloppet för / basenhet och

2 9c av återstoden

4 basenheter och

4 9c ”

5 "

5 9c "

6 "

8 9c "

7 '■

7 II 9c, "

8 " '•

14 9c "

y

20 9c ”

10 " "

II

22 9c "

II ..

12 II

26 9c "

12 " "

30 9c "

13 .. ..

34 9c "

14 "

39 9c "

15 '• "

449c "

16 "

45 9c "

I? ■■ ••

48 9c "

20 " "

53 9c "

30 basenheter

589c "

SkU 1979/80:20

6 Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a §

Vid beräkning av statlig inkomstskatt gäller följande i fråga om fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, och för oskiftat dödsbo efter den som vid sin död var bosatt här.

Statlig inkomstskatt tas inte ut i den mån den tillsammans med kommunal inkomstskatt överstiger 80 procent av någon del av den beskattningsbara inkomsten upp till 30 basenheter och 85 procent av någon del av den beskattningsbara inkomsten därutöver.

Har skattskyldig inkomst som enligt kommunalskattelagen 0928: 370) beskattas i annan kommun än hemortskommunen anses inkomst i hemortskommunen utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten. Har skattskyldig inkomst i två eller flera kommuner utom hemortskommunen skall den största av dessa inkomster anses utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten i nämnda kommuner. Uppgår inkomst i två eller flera kommuner till samma belopp skall inkomst i den kommun som har den högsta skattesatsen, anses utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten. Motsvarande skall gälla vid sådan fördelning som avses i 60 § kommunalskattelagen.

Skall makars inkomster läggas samman enligt II § I mom. beräknas statlig inkomstskatt med utgångspunkt i de regler som enligt tredje stycket ovan gäller för make

SkU 1979/80:20

7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som har den högsta A-inkomsten. Bestämmelserna tillämpas därvid som om denne make var skattskyldig även för andra makens Binkomst. Har makarna skilda hemortskommuner anses hemortskommunen för maken med den högsta A-inkomsten vara makarnas gemensamma. Är makarnas inkomster lika stora skall den kommun där skattesatsen är högst anses som hemortskommun.

11 §

I morn.6 Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § I mom. förmäles, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9 § 2 mom. andra stycket sägs. beräknas för vardera maken för sig, varvid bestämmelserna i 52 § 1 mom. fjärde och femte styckena kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tilllämpning.

Avdrag, som i 9 § 2 mom./örs/a stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig, varvid bestämmelserna i 52 § 1 mom. fjärde och femte styckena kommunalskattelagen (1928: 370) tillämpas.

I fall då endast ena maken har beskattningsbar inkomst, beräknas skatten på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

Ha båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas skatten enligt sjätte— nionde styckena.

Har båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas skatten enligt sjätte -åttonde styckena.

Skatt på beskattningsbar A-inkomst beräknas för vardera maken för sig.

Ha makarna enbart beskattningsbar B-inkomst, beräknas skatten på det sammanlagda beloppet av dessa inkomster och fördelas på makarna efter förhållandet mellan de beskattningsbara inkomsterna.

I annat fall sammanlägges beskattningsbar B-inkomst hos make,

Beskattningsbar B-inkomst hos make, som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten, sammanläggs med andra makens beskattningsbara inkomst. Därefter beräknas skatt med tillämpning av 10 § 1 mom. på summan av nämnda Binkomst och andra makens beskatt -

6 Senaste lydelse 1976:68.

SkU 1979/80:20

8 Nuvarande lydelse

som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten, med andra makens beskattningsbara inkomst. Därefter beräknas skatt med tillämpning av 10 § I mom. på summan av nämnda B-inkomst och andra makens beskattningsbara inkomst. Skatten på makamas B-inkomster utgör skillnaden mellan den sålunda beräknade skatten och den skatt som belöper på den i nämnda summa ingående beskattningsbara A-inkomsten. Skatten på B-inkomst fördelas på makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster. Bestämmelserna i 10 § 3 mom. skola därvid iakttagas.

Om det sammanlagda beloppet av makars B-inkomster icke överstiger 2 000 kronor, skola dessa inkomster vid tillämpning av detta moment anses som A-inkomst.

Föreslagen lydelse

ningsbara inkomst. Skatten på makamas B-inkomster utgör skillnaden mellan den sålunda beräknade skatten och den skatt som belöper på den i nämnda summa ingående beskattningsbara A-inkomsten. Skatten på B-inkomst fördelas på makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster. Bestämmelserna i 10§ 3 mom. skall därvid iakttas.

Vid tillämpning av detta moment skall, om det sammanlagda beloppet av makars B-inkomster inte överstiger 2 000 kronor, dessa inkomster anses som A-inkomst. Vidare skall minst 4500 kronor av vardera makens beskattningsbara inkomst anses som beskattningsbar A-inkomst.

Sammanlagda beloppet av skatt på makes beskattningsbara A-inkomst och B-inkomst utgör makes statliga inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången vid 1981 års taxering.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att 19§, 46§ 2 morn., 48§ 2 och 3 morn., 53§ 1 morn., punkt 1 av anvisningarna till 20§, punkt 14 av anvisningarna till 21 §, punkt 2 av anvisningarna till 22 §, punkt 9 av anvisningarna till 24 §, punkt 9 av anvisningarna till 28§, punkt 9 av anvinsningama till 29§, punkt 12 av anvisningarna till 32 § samt punkt 2 av anvisningarna till 50 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i anvisningarna till 33 § skall införas en ny punkt, 6, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §>

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fordel av oskift bo eller gåva; -

1 Senaste lydelse 1978:944.

SkU 1979/80:20

9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor:

ersättning, som på grund av försäkringjämlikt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 morn., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § I eller 2 morn., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

SkU 1979/80:20

10 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst a ler högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349), internatbidrag. återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag; allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt:

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension; kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer, förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag eller förordningen (1977: 392) om statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del

SkU 1979/80:20

11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 §.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §

2 morn.2 I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna

till 41 b §;

3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, till den del avdrag för premien ej medges enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 § eller punkt 9 av anvisningarna till 29 §, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2-4 kap. lagen om allmän försäkring;

3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, till den del avdrag för premien ej medges enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 § eller punkt 9 av anvisningarna till 29 §, arbetslöshetsförsäkring, om avdrag ej medges enligt nyssnämnda lagrum eller punkt 6 av anvisningarna till 33 §, samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2-4 kap. lagen om allmän försäkring; -

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklaration fogat intyg eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret utgivit för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med

3 000 kronor för varje barn;

6) för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift avseende annan pensionförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om försäkringen äges av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring

1 Senaste lydelse 1978:913.

SkU 1979/80:20

12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och icke är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna till 29 §, får avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den icke överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för januari månad året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A-inkomst enligt föregående mening icke överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall upptagas till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9§ 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får medges avdrag högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Sådant avdrag får dock icke beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 §. Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogsbruk

SkU 1979/80:20

13 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år varunder den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tagas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får dock ej överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan ej föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för. avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestämmelserna i femte stycket, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke åtnjutas med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som angives i femte stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena får avdrag för avgift som avses i första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag för återstoden av vad sålunda beräknats åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

48 §

2 morn.3 Skattskyldig fysisk 2 mom. Skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt person, som varit här i riket bosatt

under hela beskattningsåret, äger under hela beskattningsåret, äger

att å den i hemortskommunen taxe- att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt rade inkomsten åtnjuta kommunalt

grundavdrag med 4 500 kronor. grundavdrag med 6 000 kronor.

Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan ningsåret uppburit lön eller annan

gottgörelse som utgör skattepliktig gottgörelse som utgör skattepliktig

inkomst enligt lagen (1958: 295) om inkomst enligt lagen (1958: 295) om

sjömansskatt skall grundavdraget sjömansskatt skall grundavdraget

3 Senaste lydelse 1974:769.

SkU 1979/80:20

14 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

3 m o m.4 Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt endast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt grundavdrag som för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt, utgör en tolftedel av 4500 kronor. Härvid gäller bestämmelserna i 2 mom. andra stycket. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

minskas med 500 kronor för vatje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning.

3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt endast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt grundavdrag med 500 kronor för vatje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt. Härvid gäller bestämmelserna i 2 mom. andra stycket.

53 §

1 mom.5 Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats: samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger 4500 kronor och för annan ersättning enligt nämnda lag;

för pension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger 6 000 kronor och för annan ersättning enligt nämnda lag;

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse; 4

Senaste lydelse 1978:913.

5 Lydelse enligt prop. 1979/80:32.

SkU 1979/80:20

15 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för ersättning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd; för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973: 349); för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp, varmed schablonavdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifter, samt restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter, allt i den omfattning, som anges i anvisningarna till 41 b §;

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avseratt tillgodose statens egna behov;

c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d) akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,

sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande av vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond, allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, understödsföreningar som inte bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet, pensionsstiftelser som avses i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., personalstiftelser som avses i samma lag med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring,

Allmänna pensionsfonden, Allmänna sjukförsäkringsfonden, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fonden för industriellt

SkU 1979/80:20 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samarbete med u-länder. Järnkontoret och SlS-Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Skeppsfartens sekundärlånekassa, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Svenska bibelsällskapets bibelfond. Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd och Aktiebolaget Tipstjänst: för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte. barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom ideella föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningarna angivna villkor: för inkomst av fastighet och av rörelse;

0 svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer. dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet, samtliga här under 0 avsedda bolag. verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e): för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats; g) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

SkU 1979/80:20

17 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 20 *

1.® Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får göras för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i 25§ 1 morn., 33 § och 46 § 2 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 9 av anvisningarna till 29 §.

1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 25 § 1 morn., 33§ och 46§ 2 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 22 §, punkt 9 av anvisningarna till 29 § och punkt 6 av anvisningarna till

33 §.

Utgifter för representation och liknande ändamål äro att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de hava omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avse jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna äro att hänföra till personalvård. Avdrag må i det enskilda fallet icke åtnjutas med större belopp än som kan anses skäligt.

till 21 §

14.7 Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring. lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till jordbruksfastighet och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 4500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare.

14. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till jordbruksfastighet och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 6 000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare.

6 Senaste lydelse 1976: 1094.

7 Senaste lydelse 1977:279.

2 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

18 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till 22 §

2.8 Till driftkostnad hänföres även speciella skatter och avgifter till del allmänna, såsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska allmänna skattei fä icke dragas av (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §.

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna till 29 § om avdrag för premie för grupplivförsäkring äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna till 29 § om avdrag för premie för grupplivförsäkring och i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

till

9.9 Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring. lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av annan fastighet om sjukpenningen grundas på inkomst. som hänför sig till annan fastighet och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till4500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av annan fastighet hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare.

till

9.10 Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av rörelse om sjuk 8

Senaste lydelse 1976:1094.

8 Senaste lydelse 1977: 279.

10 Senaste lydelse 1977:279.

4 §

9. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring. lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av annan fastighet om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till annan fastighet och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 6 000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av annan fastighet hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare.

28 §

9. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av rörelse om sjuk -

SkU 1979/80:20

19 Nuvarande lydelse

penningen grundas på inkomst, som hänför sig till rörelse och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 4500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av rörelse hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare.

Föreslagen lydelse

penningen grundas på inkomst, som hänför sig till rörelse och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 6 000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av rörelse hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare .

till 29 §

9.11 Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och hamnumgälder m. m. dyl. Däremot få svenska allmänna skatter icke avdragas (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b§.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som i enlighet härmed icke utgör omkostnad i rörelsen erhålles allmänt avdrag under de förutsättningar som angivas i 46 § 2 mom.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av rörelse.

till 32 §

12.12 Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till tjänst och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår

11 Senaste lydelse 1976: 1094.

12 Senaste lydelse 1977:279.

12. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till tjänst och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår

SkU 1979/80:20

20 Nuvarande lydelse

till 4500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare samt annan lag eller författning. som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.

Föreslagen lydelse

till 6000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.

Föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring utgöra skattepliktig intäkt av tjänst.

Timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973: 349), utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

till 33 §

6. Avdrag medges för avgift till erkänd arbetslöshetskassa. Kan sådant avdrag ifrågakomma i flera förvärvskällor skall det i första hand hänföras till den förvärvskälla där bruttointäkten är störst.

till 50 §

2.13 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

13 Senaste lydelse 1978:913.

SkU 1979/80:20

21 Nuvarande lydelse

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst icke visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skattskyldige icke skall påföras statligt beskattningsbar inkomst. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig, som under beskattningsåret icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring och därutöver skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 3600 kronor samt åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt 33 § 2 mom. första stycket. Förgift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Föreslagen lydelse

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst icke visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skattskyldige icke skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 6 000 kronor. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig, som under beskattningsåret icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och därutöver skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 5200 kronor samt åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt 33 § 2 mom. första stycket. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 40 procent av överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 75000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 125000 kronor, skall avdrag icke medgivas. Värdet av sådan fastighet som avses i 24 § 2 mom. denria lag och jordbruksfastighet som i huvudsak användes för bostadsändamål skall inräknas i förmögenhetsvärdet med skäligt belopp. Har den skattskyl -

SkU 1979/80:20

22 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dige eller hans make flera fastigheter av sådant slag gälla bestämmelserna enbart en fastighet. I första hand avses fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 52 § 1 mom. sista stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången vid 1981 års taxering.

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 22 § 3 mom. taxeringslagen (1956:623)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

3 morn.2 Skattskyldig, som upp- 3 mom. Skattskyldig, som uppburit folkpension, är med undantag burit folkpension, är med undantag

som anges i andra stycket skyldig som anges i andra stycket skyldig

att utan anmaning avlämna själv- att utan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans brut- deklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvs- tointäkt av en eller flera förvärvskällor under året uppgått till minst källor under året uppgått till minst

16000 kronor, eller, om hans make 17500 kronor, eller, om hans make

uppburit folkpension, till minst uppburit folkpension, till minst

13800 kronor. Med folkpension 15200 kronor. Med folkpension

avses folkpension i form av ålders- avses folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepen- pension, förtidspension, änkepension och hustrutilllägg. Som folk- sion och hustrutilllägg. Som folkpension räknas icke barnpension el- pension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. ler vårdbidrag.

Bestämmelserna i första stycket gälla icke om den skattskyldiges make är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration, om den skattskyldige har varit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret, om han har skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstigande 75 000 kronor eller om garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för honom. I fråga om makar gälla bestämmelserna i 1 mom. tredje stycket såvitt avser förmögenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

1 Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

2 Senaste lydelse 1978:914.

SkU 1979/80:20

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2§ 1, 4 och 5 mom. samt 4§ uppbördslagen (1953:272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 morn.2 Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt, lagen om statlig förmögenhetsskatt eller taxeringslagen, begagnas i denna lag, hava de, såvida ej annat angives eller av sammanhanget framgår, samma innebörd som i nämnda författningar.

1 mom. Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt eller taxeringslagen (1956:623) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten, om inte annat framgår av omständigheterna.

4 morn.3 Skattereduktion åtnjutes

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år. och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor.

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 4500 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 4500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade inkomsten. Äro de taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig. som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket un -

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 6000 kronor, med 30 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 6 000 kronor och den taxerade inkomsten.

Har gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. som understiger 6 06*0 kronor. åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade inkomsten. Är de taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig. som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket un -

1 Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

2 Senaste lydelse 1979: 174.

3 Senaste lydelse 1979: 88.

SkU 1979/80:20

24 Nuvarande lydelse

der någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2250 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2250 kronor och den taxerade inkomsten.

Föreslagen lydelse

der någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 3 000 kronor, med 30 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 3 000 kronor och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.

Skattereduktion sker icke i fråga om statlig förmögenhetsskatt, socio (försäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsskadeförsäk ringsavgift,

delpensionsförsäk ringsavgift,

arbetsgivaravgift, allmän arbetsgivaravgift, avgift för sjöfolks pensionering och förseningsavgift enligt taxeringslagen samt annuitet å avdikningslän.

Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift och skattetillägg enligt taxeringslagen (1956:623).

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öietal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

5 mom.4 Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret åtnjuter särskild skattereduktion med det belopp varmed 0.4 basenheter, enligt lagen (1977:1071) om basen4 Senaste lydelse 1978:915.

5 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret åtnjuter särskild skattereduktion med det belopp varmed 0,4 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basen -

SkU 1979/80:20

Nuvarande lydelse

het enligt 10 § I mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, överstiger I 600 kronor.

I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. fjärde, femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

1 morn.5 Har lokal skattemyndighet ej annorledes förordnat, skall, då inkomst av tjänst hänför sig till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka eller då inkomsten eljest avser bestämd tidsperiod och uppbäres vid regelbundet återkommande tillfällen, preliminär A-skatt utgår med belopp, som angivas i skattetabeller. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som bestäms av regeringen eller den myndighet regeringen utser, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen att inkomsten samt grundavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet.

att den skattskyldige icke har att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3§ lagen (1962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift eller sjukförsäkringsavgift, att skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) och 4) erhåller skattereduktion, samt

25 Föreslagen lydelse

het enligt 10 § 1 mom. lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt överstiger2 000 kronor.

I fråga om särskild skattereduktion tillämpas bestämmelserna i 4 mom. fjärde, femte och sjätte styckena.

§

1 mom. För inkomst av tjänst som hänför sig till bestämd tidsperiod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen eller till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i skattetabeller, om inte lokal skattemyndighet har bestämt annat. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatt som belöper på olika inkomstbelopp, beräknade för månad eller den kortare tid som anges i tabellerna. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

Tabellerna skall grundas på följande förutsättningar, nämligen a 11 inkomsten är oförändrad under inkomståret, att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen,

att den skattskyldige inte skall erlägga annan skatt eller avgift som avses i denna lag än statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt,

att skattskyldig som avses i 2 mom. första stycket 2 och 4 erhåller skattereduktion, att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte erhåller andra avdrag än grundavdrag och, såvitt gäller skattskyldig som avses i 2 mom. första stycket 3 och 4, förvärvsavdrag.

5 Senaste lydelse 1977: 1075.

SkU 1979/80:20

Nuvarande lydelse

26 Föreslagen lydelse

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels grundavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen .

2 m o m. I skattetabellerna skola i särskilda kolumner upptagas skattebelopp för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

1) ogift inkomstagare, som icke avses under 4), och gift inkomsttagare, vars make har en sammanräknad nettoinkomst på minst tvåtusen kronor;

2) gift inkomstagare, vars make saknar sammanräknad nettoinkomst eller har sådan inkomst understigande tvåtusen kronor;

3) gift inkomsttagare, som är berättigad till avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen;

4) ogift inkomsttagare, som är berättigad till avdrag enligt 46 § 3 morn. kommunalskattelagen.

Ogift inkomsttagare, som har hemmavarande barn och som icke är hänförlig till under 4) upptagen grupp av skattskyldiga, skall likställas med inkomsttagare som under 2) avses.

3 morn.6 Skattetabellerna skola angiva den preliminära skatten under förutsättning att statlig inkomstskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret samt att det sammanlagda beloppet av kommunal inkomstskatt och landstingsmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, vilka regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer må dock beträffande Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framställning av 6 Senaste lydelse 1974:771.

2 mom. I skattetabellerna skall i särskilda kolumner tas upp skattebelopp för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

1) ogift inkomsttagare, som inte avses under 4, och gift inkomsttagare, vars make har en sammanräknad nettoinkomst på minst 3 000 kronor,

2) gift inkomstagare, vars make saknar sammanräknad nettoinkomst eller har sådan inkomst understigande 3 000 kronor,

3) gift inkomsttagare, som är berättigad till förvärvsavdrag,

4) ogift inkomsttagare, som är berättigad till förvärsavdrag.

Ogift inkomsttagare, som är berättigad till skattereduktion men inte till förvärvsavdrag skall jämställas med inkomsttagare som avses under 2.

3 mom. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatten under förutsättning att statlig inkomstskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som har bestämts för inkomståret samt att kommunal inkomstskatt beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får dock beträffande Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framställning av

SkU 1979/80:20

27 Nuvarande lydelse

vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga, avseende en utdebitering för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell, skall gäldas av vederbörande kommun.

4 mom. I skattetabellerna skall därjämte intagas en särskild kolumn, vari angives det belopp varmed preliminär A-skatt skall beräknas å inkomst för dag av sådan anställning som är avsedd vara kortare tid än en vecka. För samtliga skattetabeller skola enahanda belopp angivas i den särskilda kolumnen att tillämpas oberoende av arbetstagarens civilstånd och annan i 2 mom. angiven omständighet. Skattebeloppen skola be räknas på grundval av beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och av den utdebitering till kommunal inkomstskatt och landstingsmedel, som riksskatteverket bestämmer för varje år. Den särskilda skattekolumnen skall avse en lägsta dagsinkomst av tio kronor. I övrigt skall vad ovan i denna paragraf sägs i tillämpliga delar gälla vid skattebeloppens beräkning.

Föreslagen lydelse

vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga, avseende en skattesats för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som kan behövas för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell, skall betalas av vederbörande kommun.

4 mom. I skattetabellerna skall också tas in en särskild kolumn, vari anges det belopp varmed preliminär A-skatt skall beräknas på inkomst för dag av sådan anställning som är avsedd vara kortare tid än en vecka. För samtliga skattetabeller skall samma belopp anges i den särskilda kolumnen att tillämpas oberoende av arbetstagarens civilstånd och annan i 2 mom. angiven omständighet. Skattebeloppen skall beräknas på grundval av beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och med ledning av för riket genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt föregående år. I övrigt skall vad ovan i denna paragraf sägs i tillämpliga delar gälla vid skattebeloppens beräkning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1980 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1981 års taxering.

SkU 1979/80:20

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 12 § samt de tabeller som avses i 7 § 1 mom. och 8 § lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 12 §2

Jämkning i fall som avses i 12 § 1 Jämkning i fall som avses i 12 § ! mom. vid e) må för år räknat med- mom. vid e)får för år räknat medgi givas

med högst ett belopp, som vas med högst ett belopp, som

motsvarar summan av icke utnytt- motsvarar summan av 6 000 kronor

ja t grundavdrag och det belopp. och det belopp, med vilket avdrag

med vilket avdrag för väsentligen för väsentligen nedsatt skatteför nedsatt

skatteförmåga högst skulle måga högst skulle ha kunnat medgi hava

kunnat medgivas vid taxering vas vid taxering till statlig inkomsttill statlig inkomstskatt. skatt.

I fråga om sjöman, som utan att vara bosatt i Sverige har att betala sjömansskatt enligt 7 §. må vid jämkning enligt 12 § 1 mom. hänsyn tagas till sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag, vilka sjömannen med tillämpning av grunderna för lagen om statlig inkomstskatt skulle hava kunnat påräkna vid taxering i det land, där sjömannen är bosatt. Har vid nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen själv eller hans make skall jämkning dock ej medgivas.

Vid jämkning enligt 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler.

Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förstås tjänstgöring som enligt anställningsavtal skall fullgöras på kortare tid än heltid.

1 Lagen omtryckt 1970: 933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

2 Senaste lydelse 1978:916.

SkU 1979/80:20

29 Nuvarande lydelse Tabeller för beräkning av sjömansskatt3

Fjärrfart

Tabell F kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

1 710— 1 800

10,20

+ 32,0 %

1 800— 2 400

+ 32,0%

2 400— 3 000

+ 36,5%

3 000— 3 600

+ 42,0 %

3 600— 4 200

+ 47,0 %

4 200— 4 800

+ 53,0 %

4 800— 5 400

1 302

+ 59,0 %

5 400— 6 000

1 656

+ 62,0 %

6 000— 6 600

2 028

+ 68,5 %

6 600— 7 200

2 439

+ 73,0 %

7 200— 7 800

2 877

+ 75,5 %

7 800— 8 400

3 330

+ 77,0 %

8 400— 9 000

3 792

+ 77,0 %

9 000— 9 600

4 254

+ 80,0 %

9 600—10 000

4 734

+ 81,0 %

10 000—13 800

5 058

+ 81,0 %

13 800—

8 136

+ 86,0 %

Tabell F kolumn 2—3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2 200— 2 400

11,00

+ 32,0 %

2 400— 3 000

+ 36,5 %

3 000— 3 600

+ 42,0 %

3 600— 4 200

+ 46,5 %

4 200— 4 800

+ 53,0 %

4 800— 5 400

1 143

+ 58,5 %

5 400— 6 000

1 494

+ 62,5 %

6 000— 6 600

1 869

+ 68,0 %

6 600— 7 200

2 277

+ 73,0 %

7 200— 7 800

+ 75,5 %

7 800— 8 400

3 168

+ 77,0 %

8 400— 9 000

3 630

+ 77,0 %

9 000— 9 600

4 092

+ 79,5 %

9 600—10 000

4 569

+ 81,0 %

10 000—13 800

4 893

+ 81,0 %

13 800—

7 971

+ 86,0%

3 Senaste lydelse 1978: 916.

SkU 1979/80:20

30 Nuvarande lydelse

Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

2 370— 2 400

12,40

+ 32,0%

2 400— 3 000

+ 34,5 %

3 000— 3 600

+ 40,5 %

3 600— 4 200

+ 45,5 %

4 200— 4 800

+ 51,0 %

4 800— 5 400

+ 57,0%

5 400— 6 000

1 393

+ 61,5 %

6 000— 6 600

1 762

+ 66,5 %

6 600— 7 200

2 161

+ 72,0%

7 200— 7 800

2 593

+ 74,5 %

7 800— 8 400

3 040

+ 77,0 %

8 400— 9 000

3 502

+ 77,0 %

9 000— 9 600

3 964

+ 78,5 %

9 600—10 000

4 435

+ 81,0 %

10 000—14 000

4 759

+ 81,0 %

14 000—

7 999

+ 86,0 %

Tabell F kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1 790— 2 400

10,05

+ 9,5%

2 400— 3 000

+ 32,5 %

3 000— 3 600

+ 38,0 %

3 600— 4 200

+ 42,0 %

4 200— 4 800

+ 47,5 %

4 800— 5 400

+ 53,0 %

5 400— 6 000

1 346

+ 56,0%

6 000— 6 600

1 682

+ 61,0 %

6 600— 7 200

2 048

+ 66,0 %

7 200— 7 800

2 444

+ 68,0%

7 800— 8 400

2 852

+ 69,0%

8 400— 9 000

3 266

+ 69,5 %

9 000— 9 600

3 683

+ 71,5 %

9 600—10 000

4 112

+ 73,0 %

10 000—13 800

4 404

+ 73,0 %

13 800—

7 178

+ 77,5%

SkU 1979/80:20

31 Nuvarande lydelse

Närfart

Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

810— 1 200

12,00

+ 30,0 %

1200— 1800

+ 31,5%

1 800— 2 400

+ 32,5 %

2 400— 3 000

+ 38,5%

3 000— 3 600

+ 43,0 %

3 600— 4 200

1 002

+ 48,5 %

4 200— 4 800

+ 55,0%

4 800— 5 400

+ 59,5 %

5 400— 6 000

1 980

+ 64,0 %

6 000— 6 600

2 364

+ 70,5 %

6 600— 7 200

2 787

+ 73,0 %

7 200— 7 800

3 225

+ 76,5 %

7 800— 8 400

3 684

+ 77,0 %

8 400— 9 000

4 146

+ 77,0 %

9 000— 9 600

4 608

+ 81,0 %

9 600—10 000

5 094

+ 81,0%

10 000—13 600

5 418

+ 81,0%

13 600—

8 334

+ 86,0 %

Tabell N kolumn 2—3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1 330— 1 800

11,60

+ 32,0

1 800— 2 400

+ 32,5

2 400— 3 000

+ 38,0

3 000— 3 600

+ 43,0

3 600— 4 200

+ 48,5

4 200— 4 800

1 134

+ 55,0

4 800— 5 400

1 464

+ 59,5

5 400— 6 000

1 821

+ 63,5

6 000— 6 600

2 202

+ 70,5

6 600— 7 200

2 625

+ 73,0

7 200— 7 800

3 063

+ 76,5

7 800— 8 400

3 522

+ 77,0

8 400— 9 000

3 984

+ 77,0

9 000— 9 600

4 446

+ 80,5

9 600—10 000

4 929

+ 81,0

10 000—13 600

5 253

+ 81,0

13 600-

8 169

+ 86,0

SkU 1979/80:20

32 Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

1490— 1800

10,35

+ 31,5 %

1 800— 2 400

+ 32,0 %

2 400— 3 000

+ 36,5 %

3 000— 3 600

+ 42,0 %

3 600— 4 200

+ 46,5 %

4 200— 4 800

1 050

+ 53,0%

4 800— 5 400

1 368

+ 58,5 %

5 400— 6 000

1 719

+ 62,5%

6 000— 6 600

2 094

+ 68,0 %

6 600— 7 200

2 502

+ 73,0 %

7 200— 7 800

2 940

+ 75,5%

7 800— 8 400

3 393

+ 77,0 %

8 400— 9 000

3 855

+ 77,0 %

9 000— 9 600

4 317

+ 79,5 %

9 600—10 000

4 794

+ 81,0 %

10 000—13 800

5 118

+ 81,0%

13 800—

8 196

+ 86,0 %

Tabell N kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

830— 1 200

10,70

+19,0 %

1 200— 1 800

+19,5 %

1 800— 2 400

+ 20,5 %

2 400— 3 000

+ 34,5 %

3 000— 3 600

+ 38,5%

3 600— 4 200

+ 43,5 %

4 200— 4 800

1 020

+ 49,5 %

4 800— 5 400

1 317

+ 53,5%

5 400— 6 000

1 638

+ 57,5 %

6 000— 6 600

1 983

+ 63,0 %

6 600— 7 200

2 361

+ 66,0 %

7 200— 7 800

2 757

+ 69,0 %

7 800— 8 400

3 171

+ 69,0%

8 400— 9 000

3 585

+ 69,5 %

9 000— 9 600

4 002

+ 72,5 %

9 600—10 000

4 437

+ 73,0 %

10 000—13 600

4 729

+ 73,0 %

13 600—

7 357

+ 77,5 %

SkU 1979/80:20

33 Föreslagen lydelse Tabeller för beräkning av sjömansskatt

Fjärrfart

Tabell F kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

1770- 1800

+ 32,0%

1800 - 2400

+ 32,5%

2400- 3000

+ 34,0%

3000- 3600

+ 38,0%

3600- 4200

+ 42,0%

4200- 4 800

+ 48,5%

4800- 5400

1 192

+ 51,5%

5400- 6000

+ 56,5%

6000- 6600

+ 61,5%

6600 - 7200

2 209

+ 68,0%

7 200- 7800

+ 72,5%

7800- 8400

+ 74,5%

8400 - 9000

3 499

+76.0%

9000- 9600

+77,0%

9600-10000

+ 81,0%

10000-14 400

+ 80,0%

14400-

+ 85,0%

Tabell F kolumn 2-3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2250- 2400

11,25

+ 32,5%

2400- 3000

+ 34,5%

3000- 3600

+ 37,5%

3600- 4200

+ 42,0%

4200- 4800

+ 48,0%

4800 - 5400

1 032

+ 52,0%

5400- 6000

1 344

+ 56,0%

6000 - 6600

+ 61,5%

6600- 7200

+ 67,5%

7200- 7800

+ 72,5%

7800- 8400

2 889

+ 75,0%

8400- 9000

3 339

+ 76,0%

9000- 9600

+ 76,5%

9600-10000

4 254

+ 81,0%

10000-14400

4 578

+ 80,0%

14400-

+ 85,0%

3 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

Föreslagen lydelse

34 Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

2420- 3000

+ 33,5%

3000- 3600

+ 37,0%

3 600- 4 200

+ 40,5%

4 200- 4 800

+46,5%

4 800 - 5 400

+ 50,5%

5 400- 6000

+ 55,0%

6000 - 6600

+ 60.5%

6600— 7 200

1 946

+ 65.5%

7 200- 7800

2 339

+ 71,5%

7800 - 8400

2 768

+ 74,0%

8400 - 9000

+ 76,0%

9000 - 9600

+ 76.0 %

9600- 10000

4 124

+ 80,0%

10000-14600

4 444

+ 80.0%

14 600-

8 124

+ 85,0%

Tabell F kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1850- 2400

10,00

+ 8.0%

2400- 3000

+ 31.0%

3000- 3600

+ 34,0%

3600- 4200

+ 37.5%

4 200- 4 800

+ 43,5%

4800- 5400

+ 46,5%

5400 - 6000

1 209

+ 50.5%

6000 - 6600

+ 55,0%

6600 - 7200

+ 61,0%

7200- 7 800

2 208

+ 65,5%

7 800 - 8400

+ 67.0%

8400- 9000

3 003

+ 68,5%

9000 - 9600

+ 69.0%

9600- 10000

3 828

+ 73,0%

10000-14400

4 120

+ 72.0%

14400-

7 288

+ 76.5%

SkU 1979/80:20

35 Föreslagen lydelse

Närfart

Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

850- 1200

11,00

+ 30,0%

1 200- 1 800

+ 31,0%

1800- 2400

+ 32.5%

2400- 3000

+ 35,0%

3000- 3600

+ 39,0%

3600- 4200

+ 44,0%

4 200 - 4 800

+ 49,0%

4800- 5 400

+ 53,0%

5 400- 6000

1 817

+ 58,0%

6000 - 6600

2 165

+ 63,5%

6600- 7200

2 546

+ 69,5%

7200- 7 800

2 963

+ 72,5%

7 800- 8400

3 398

+ 75,5%

8400 - 9000

3 851

+ 76,0%

9000- 9600

4 307

+ 78,5%

9600— 10000

4 778

+ 80,5%

10000-14200

5 100

+80,0%

14 200-

+ 85,0%

Tabell N kolumn 2-3

(Gift sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1370- 1 800

11,70

+ 31.0%

1800- 2 400

+ 32,5%

2400- 3000

+ 35,0%

3000- 3600

+ 39,0%

3600- 4 200

+ 44,0%

4 200- 4 800

+ 49,0%

4 800 - 5 400

+ 52,5%

5 400- 6000

+ 58,0%

6000 - 6 600

+ 63,0%

6600 - 7200

2 383

+ 69,5%

7 200- 7 800

2 800

+ 72,5%

7 800 - 8400

+ 75,5 %

8400- 9000

3 688

+ 76,0%

9000 - 9600

4 144

+ 78,5%

9600- 10000

+ 80.5%

10000- 14 200

+ 80,0%

14 200-

+ 85,0%

SkU 1979/80:20

36 Föreslagen lydelse

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar

månadsinkomst,

kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

1 530- 1800

11,00

+ 30,0%

1 800 - 2 400

+ 32,0%

2400- 3000

+ 34,5%

3000- 3600

+ 38,0%

3600- 4 200

+ 41,5%

4 200- 4 800

+ 48,5%

4800- 5400

+ 51,5%.

5 400- 6000

1 568

+ 56,5%

6000- 6600

+ 61,0%

6600- 7 200

+ 68,0%

7 200- 7 800

+ 72,0%

7 800 - 8 400

3 113

+ 75,0%

8400- 9000

3 563

+ 76,0%

9000 - 9600

+ 76,5%

9600-10000

+ 81,0%

1004)0— 14400

4 802

+ 80,0%

14400-

8 322

+85.0%

Tabell N kolumn 11

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

870- 1 200

10,95

+ 18,5%

1200- 1800

+ 19,0%

1 800 - 2 400

+ 20,0%

2400- 3000

+ 31,5%

3000- 3600

+ 35.0%

3 600 - 4 200

+ 39,5%

4 200 - 4 800

+ 44.0%

4800 - 5400

1 206

+47,5%

5 400- 6000

1 491

+ 52,0%

6000 - 6600

1 803

+ 57,0%

6600 - 7200

2 145

+ 62.5%

7 200 - 7800

2 520

+ 65,5%

7 800 - 8 400

+ 68,0%

8400 - 9000

+ 68,0%

9000 - 9600

+ 70,5%

9600- 10000

4 152

+ 73,0%

10000- 14200

+72,0%

14 200-

+76,5%

SkU 1979/80:20

37 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

De nya tabellerna tillämpas från och med ikraftträdandet vid redares avräkning med sjöman av belopp som utgör beskattningsbar inkomst. Äldre lydelse av tabellerna gäller dock fortfarande i fråga om sjömansskatt som har avräknats eller hade bort avräknats från beskattningsbar inkomst före ikraftträdandet av denna lag.

SkU 1979/80:20

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.1 dels att 2 § skall upphöra att gälla, dels att 1.3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse I §2

Skattesatsen för kommuns och annan menighets uttag av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som enligt länsstyrelsens beräkning kommer att påföras de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas, ökat med det antal skattekronor, som staten uppskattas skola tillskjuta enligt lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag.

Skattesatsen för kommuns och annan menighets uttag av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som enligt länsstyrelsens beräkning kommer att påföras de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas, justerat enligt 2 § och ökat med det antal skattekronor, som staten uppskattas skola tillskjuta enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag och med bidragsunderlag enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag.

Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977: 179) annan skattesats slutligt fastställs än den som har bestämts tidigare, skall den nya skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till det antal skattekronor och skatteören som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas.

3 §3

Länsstyrelsen skall senast den 10 september varje år lämna kommun, landstingskommun och församling uppgift om det skatteunderlag, som enligt 2 § skall beaktas vid bestämmande av utdebitering.

Länsstyrelsen skall senast den 10 september varje år lämna kommun, landstingskommun och församling uppgift om det beräknade antalet skattekronor och skatteören som avses i I # första stycket.

1 Lagen omtryckt 1973:437 Senaste lydelse av lagens rubrik 1977: 191

2 § 1977:1076.

2 Senaste lydelse 1979:392.

3 Senaste lydelse 1976: 198.

SkU 1979/80:20

39 Nuvarande lydelse

Kommun är berättigad att under visst år av staten uppbära kommunalskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i kommunen vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Vid beräkningen av antalet skattekronor och skatteören beaktas bestämmelserna i 2 §.

Föreslagen lydelse

Kommun är berättigad att under visst år av staten uppbära kommunalskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i kommunen vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret.

Har enligt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977:179) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Kommun är berättigad att av staten såsom förskott uppbära det belopp som på grundval av taxeringsnämnds beslut visst år (taxeringsår) rörande taxering till kommunal inkomstskatt har beslutats till utdebitering för det kommande året. Vid beräkningen av förskottsbeloppet justeras antalet skattekronor och skatteören enligt 2 §. Vad som har beslutats till utdebitering ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter det år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt, som kommunen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det år, då förskottet utanordnas enligt bestämmelserna i femte stycket.

Kommun är berättigad att under visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det anta! skattekronor och skatteören, som enligt taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter det år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt, som kommunen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det år, då förskottet utanordnas enligt bestämmelserna i femte stvcket.

Är antalet hos länsstyrelsen registrerade kyrkobokförda invånare i kommunen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det var vid mitten av augusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt tredje stycket, ökas i förhållande till ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens fordran hos staten och avräknas enligt tredje stycket. Länsstyrelsen skall senast den 10 september lämna kommunen uppgift om det invånarantal och det däremot svarande beräknade antalet skattekronor och skatteören, som skall ligga till grund för ökningen av förskottet.

4 Senaste lydelse 1979: 392.

SkU 1979/80:20

40 Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos staten enligt denna paragraf, skall länsstyrelsen under samma år utanordna till kommunen med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Är kommunens fordran icke uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp som har utbetalats i november månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som utbetalades i januari månad icke motsvarar en sjättedel av kommunens fordran, skall den jämkning som föranledes härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i fråga om landstingsskatt. I fråga om församlingsskatt gäller däremot bestämmelserna i 84 § lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser om bestämmande av utdebitering samt förskottsutbetalning av allmän kommunalskatt gäller fortfarande i fråga om åren 1980 och 1981.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 84 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

84 §2

Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära församlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Vid beräkningen av antalet skattekronor och skatteören beaktas bestämmelserna i 2 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. Har skattskyldig enligt lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till församlingen, skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad att uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån.

1 Lagen omtryckt 1976: 500.

2 Senaste lydelse 1979: 391.

Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära församlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har skattskyldig enligt lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till församlingen, skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad att uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån.

SkU 1979/80:20

41 Nuvarande lydelse

Församling är berättigad att av staten såsom förskott uppbära det belopp, som på grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande taxering till kommunal inkomstskatt beslutats till utdebitering för nästkommande år. Vid beräkningen av förskottsbeloppet justeras antalet skattekronor och skatteören enligt 2 § lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. Vad sålunda beslutats till utdebitering ingår i församlingens fordran hos statsverket vid ingången av året näst efter det, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som församlingen äger uppbära av statsverket på grundval av taxeringen under året efter det då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligt första och andra styckena, skall länsstyrelsen under samma år utanordna till kommun, i vilken församlingen är belägen, med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Är församlingens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp som utbetalades i november månad föregående år. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som utbetalades i januari månad inte motsvarar en sjättedel av församlingens fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp som utbetalas i mars månad. Kommunen skall därefter avlämna medlen till kyrkorådet.

Länsstyrelsen skall senast den 8 mars till församlingen överlämna för nästföregående år upprättad redovisning över församlingen tillkommande och till församlingen utanordnad församlingsskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser om beräkning av skatteunderlag gäller fortfarande ifråga om åren 1980 och 1981.

Föreslagen lydelse

Församling är berättigad att under visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp sorn motsvarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören. som enligt taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i församlingens fordran hos staten vid ingången av året efter det år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som församlingen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

SkU 1979/80:20 42

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skatten hänför sig.

Den beskattningsbara inkomsten Den beskattningsbara inkomsskall ten, minskad med 4500 kronor,

skall

ökas med avdrag enligt lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämförlig författning, ökas med sådant schablonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a av anvisningarna till 22§ och punkt 9a av anvisningarna till 29§ kommunalskattelagen (1928: 370). samt

ökas med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje styckena av anvisningarna till 41 b § nämnda lag,

allt under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och enligt I § 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattningsbara inkomst, ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena, som ej överstiger 200000 kronor och 85 procent av överskjutande belopp.

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattningsbara inkomst, ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena, som ej överstigeriö basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 85 procent av överskjutande belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1981 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772.

2 Senaste lydelse 1976:109?

SkU 1979/80:20

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 S lagen (1962: 381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst fyratusenfemhundra kronor.

Försäkrad, som är inskriven i allmän försäkringskassa men som icke har sjukpenninggrundande inkomst uppgående till fyratusenfemhundra kronor, skall ändå vara berättigad till sjukpenning enligt vad nedan sägs, förutsatt att han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

§

Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst sextusen kronor.

Försäkrad, som är inskriven i allmän försäkringskassa men som icke har sjukpenninggrundande inkomst uppgående till sextusen kronor, skall ändå vara berättigad till sjukpenning enligt vad nedan sägs. förutsatt att han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Den som vid utgången av år 1979 är inskriven vid allmän försäkringskassa, men vars sjukpenninggrundande inkomst då icke uppgår till sextusen kronor, skall vid sjukdom uppbära sjukpenning enligt äldre bestämmelser så länge hans inkomst av förvärvsarbete uppgår till fyratusenfemhundra kronor men ej till sextusen kronor.

1 Lagen omtryckt 1977:630.

SkU 1979/80:20

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ och 4 kap. 6§ lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

6 §

Sjukpenningunderlag utgöres av

1. för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring:

hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2§ nämnda lag.

2. för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för honom enligt 3 kap. 2§ nämnda lag. om han hade varit sjukpenningförsäkrad. dock lägst 4500 kronor.

den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för honom enligt 3 kap. 2§ nämnda lag. om han hade varit sjukpenningförsäkrad, dock lägst 6 000 kronor.

3. för försäkrad som avses i I kap. 1 § andra stycket eller som i annat fall genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade: hans livränteunderlag enligt 4 kap.

Bestämmelserna i 4 kap. 8§ äger motsvarande tillämpning i fråga om sjukpenningunderlag. Sjukpenningunderlaget får ej beräknas till högre belopp än som motsvarar sju och en halv gånger det basbelopp enligt 1 kap. 6§ lagen om allmän försäkring som gällde vid årets början.

4 kap.

6 §

För den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete utgöres livränteunderlaget av den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för honom enligt 3 kap. 2§ nämnda lag, om han hade varit sjukpenningförsäkrad. dock lägst 4500 kronor.

För den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete utgöres livränteunderlaget av den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för honom enligt 3 kap. 2§ nämnda lag. om han hade varit sjukpenningförsäkrad, dock lägst 6 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Beträffande sjukpenning till skadad vars sjukpenningunderlag vid utgången av år 1979 ej uppgår till 6000 kronor skall äldre bestämmelser alltjämt äga tillämpning.

1 Lagen omtryckt 1977:264.

SkU 1979/80:20

45 Motionerna

I detta betänkande behandlas

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1979/80:129 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. med avslag på punkten 1 i propositionen antar följande förslag till lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse 10 §

1 morn.2 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

2 procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger

3 men icke

5 basenheter

grundbeloppet för 3 basenheter och

4% av återstoden

5 • •

8% ”

6 "

13% ”

7 "

g

16% ”

g "

V

20% "

y

25%"

It) '■

II

29% "

II '•

12 II

33 % ”

12 '•

35 % "

13 •'

40% ”

45% "

16 "

49% ”

2t) " •

53% "

30 basenheter

58% ”

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1978:912.

SkU 1979/80:20

46 Föreslagen lydelse 10 §

/ mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 16200 kr.:

2 procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger

16200 men icke 27000 kr.

grundbeloppet för 16200 kr. och 4 % av återstoden

27000 ”

” 32400 ”

” 27000 ”

” 8% ”

32400 ”

” 37800 "

” 32400 "

” 13% ”

37800 ”

” 43200 "

" 37800 ”

” 16% ”

43200 ”

” 48600 ”

” 43200 "

” 19% ”

48600 ”

” 54000 ”

” 48600 "

” 22% ”

54000 ”

” 59400 "

" 54000 ”

” 26% ”

59400 "

" 64800 "

” 59400 ”

” 30% ”

64800 "

" 70200 "

” 64800 "

” 35% ”

70200 ”

” 75600 ”

" 70200 ”

” 40% ”

75600 ”

” 86400 ”

” 75600 ”

” 45% ”

86400 ”

” 108000 "

” 86400 ”

” 49% ”

108000 "

” 162000 ”

” 108000 "

” 53% ”

162000 kr.

” 162000 ”

” 58 % ”

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon den av del beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i fråga om 1981 års taxering.

2. avslår det i propositionen punkten 2 framlagda förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. avslår det i propositionen punkten 3 framlagda förslaget till lag om ändring av taxeringslagen (1956:623),

4. med avslag på punkten 4 i propositionen antar följande,

Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 5 mom. uppbördslagen (1953: 272) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

5 mom. Skattskyldig fysisk per- 5 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt eller stadigva- son, som varit bosatt eller stadigva -

SkU 1979/80:20

47 Nuvarande lydelse

rande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret åtnjuter särskild skattereduktion med det belopp varmed 0,4 basenheter, enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt, överstiger 1 600 kronor.

I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. fjärde, femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1980 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1981 års taxering.

5. avslår det i propositionen punkten 5 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. avslår det i propositionen punkten 6 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,

7. avslår det i propositionen punkten 7 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyreise,

8. avslår det i propositionen punkten 8 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

9. avslår det i propositionen punkten 9 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

10. avslår det i propositionen punkten 10 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,

11. hos regeringen hemställer att bruttoskattekommitténs arbete snarast slutförs och läggs till grund för ett regeringsförslag som underställs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte,

1979/80: 130 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om slopande av indexregleringen i skattesystemet,

2. att avslå regeringens förslag till sänkning av marginalskattesatsema för år 1980,

3. att avslå regeringens förslag om marginalskattespärrar, m. m.,

4. att hos regeringen hemställa om förslag i enlighet med vad i motionen anförts rörande folkpensionärernas beskattning med innebörden att folkpension och pensionstillskott jämte en sidoinkomst om 1 000 kronor skall vara befriade från beskattning,

5. att slopa hela momseffekten på livsmedel,

Föreslagen lydelse

rande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret åtnjuter särskild skattereduktion med belopp motsvarande tio procent av påförd kommunalskatt — dock lägst 700 och högst 2 400 kronor.

SkU 1979/80:20

6. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om en extra skattereduktion om 1 000 kronor vid beskattningsbara inkomster mellan 30000 kronor och 80000 kronor samt med avtrappning i övriga inkomstskikt enligt i motionen angivna regler,

7. att höja bolagsskatten med 10 procentenheter till 50%,

8. att höja skatten på stora förmögenheter enligt i motionen angiven skala,

9. att slopa 80/85-procentsregeln,

10. att höja skatten på arv och gåvor med i genomsnitt 50%,

11. att hemställa hos regeringen om skyndsam utredning av de samlade marginaleffekterna av ökade inkomster, bidragsbortfall och avgiftshöjningar, vilken bör följas av skyndsamt förslag i frågan,

dels motionen 1979/80:4 av Olof Palme m. fl. (s) till den del den överlämnats av finansutskottet till skatteutskottet, nämligen såvitt avser yrkandena 2 och 3 (delvis) att riksdagen

2. hos regeringen anhåller om ett skyndsamt förslag till skatteomläggning för 1980 med en utformning som i huvudsak överensstämmer med vad som i motionen anförts och med det uttalade syftet att underlätta den nu förestående avtalsrörelsen,

3. hos regeringen anhåller om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna bl. a. genom ett extra skatteavdrag i samband med att vissa fondmedel tas i anspråk,

dels de vid riksmötet 1978/79 väckta motionerna

1978/79:307 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen uttalar sig för en radikal förändring av avdragssystemet i beskattningen och hos regeringen begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen, innebärande

1. slopande av sparavdraget,

2. slopande av representationsavdraget,

3. slopande av rätten att göra avdrag för underskott i en förvärvskälla från inkomsten i en annan förvärvskälla,

4. begränsning av ränteavdragen så att sådana medges för räntor på ett skuldbelopp om maximalt 200000 kr., men ej däröver,

5. begränsning av avdragsrätten när det gäller utgifter för upprustning och ombyggnad av hyresfastigheter,

6. höjning av schablonavdraget under inkomst av tjänst,

7. förändring av avdragsreglerna, så att medgivet avdrag ej sker som nu från inkomsten utan från skatten med viss procentuell andel av beloppet,

1978/79:1141 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar hos regeringen begära att en snabb utredning görs om olika inkomsttagares levnadsnivå som är att hänföra till skattesystemet och att förslag till lagändringar enligt de riktlinjer som anges i motionen snarast föreläggs riksdagen,

SkU 1979/80:20

1978/79:1629 yrkandet 2 av Olof Palme m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att framlägga förslag om en reformering av avdragssystemet i enlighet med de riktlinjer som angetts i motionen,

1978/79:1724 av Oskar Lindkvist (s) och Per Bergman (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en särskild utredning om avdragsreglema vid beskattningen bör tillsättas, vars huvuduppgift bör vara att från avdragsrätt undanta vissa konsumtionskrediter

o. d. på sätt som angetts i motionen,

1978/79:1728 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om ett skattesystem som bygger på målsättningar om jämlikhet, hushållning, sysselsättning och regional balans i enlighet med de i motionen framförda riktlinjerna,

1978/79:1739 av Per Stjernström (c) vari hemställs att riksdagen uttalar att regeringen i sina överväganden om utformningen av ett nytt skattesystem även bör pröva möjligheten att åstadkomma marginalskattesänkningar i kombination med lönestopp för högre inkomsttagare.

Yttrande

Skatteutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen. Yttrandet är fogat vid detta betänkande som bilaga 2.

Utskottet

Skatten på 1980 års inkomster m. m.

I propositionen 1978/79: 160 till föregående riksmöte, som behandlades av riksdagen under våren, lade den dåvarande regeringen fram förslag om marginalskattelättnader för 1980 års inkomster. Propositionen innehöll förslag om bl. a. marginalskattesänkningar och en marginalskattespärr. I propositionen redovisades också den lagtekniska regleringen av de ändringar av det kommunala skatteunderlaget som förordades i propositionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin.

Skatteutskottets majoritet avstyrkte bifall till propositionen 160 såvitt avsåg de nu redovisade förslagen. Därvid hänvisade utskottet bl. a. till att skatteomläggningen borde totalfinansieras och till att det vid ett bifall till propositionen återstod ett finansieringsbehov av 2600 milj. kr. Enligt uttalande av departemenstchefen i propositionen borde valet av finansieringskälla för att täcka denna kostnad anstå till nu i höst. Skatteutskottet däremot ansåg att frågan om skatteskalans närmare utformning hade så -

4 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

dant samband med finansieringen av skatteomläggningen att dessa båda frågor lämpligen borde prövas i ett sammanhang. Utskottet begärde därför att nytt förslag skulle föreläggas riksdagen för beslut nu i höst. Detta förslag borde enligt utskottets mening vara så utformat att det dämpade marginaleffekterna i ett brett skikt av inkomstskalan och att särskilt de lägre inkomsttagarnas situation uppmärksammades. Riksdagen biföll utskottets hemställan. En konsekvens av riksdagens ställningstagande var att beslut i frågan om förenklad beräkning av det kommunala skatteunderlaget inte heller fattades under våren.

I den proposition som regeringen nu lagt fram återkommer förslagen om en marginalskattespärr och om en förenklad beräkning av det kommunala skatteunderlaget oförändrade. I fråga om skatteskalornas utformning innebär det föreliggande förslaget marginalskattesänkningar i inkomstskikten mellan 6 basenheter (f. n. 34800 kr.) och 20 basenheter (f. n. 116000 kr.). Den största sänkningen, med fyra procentenheter, genomförs i skikten mellan 10 basenheter (58000 kr.) och 13 basenheter (75400 kr.). Jämfört med den tidigare propositionen blir marginalskattelättnaderna en procentenhet större i de lägsta skikten och en procentenhet lägre i flertalet övriga inkomstskikt som berörs av förslaget.

Enligt marginalskattespärren lår den sammanlagda statliga och kommunala marginalskatten inte överstiga 80 procent i inkomstskikt upp till ett belopp motsvarande 30 basenheter — eller för beskattningsåret 1980 174000 kr. - och 85 procent för inkomstdelar däröver.

Den omläggning av det kommunala skatteunderlaget som förslås innebär bl. a. att ett flertal skattepliktiga förmåner exempelvis sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsersättning i fortsättningen skall inräknas i det kommunala skatteunderlaget. I gengäld slopas den kompensation som med anledning av 1970 och 1974 års skattereformer utgått till kommunerna. Nettoeffekten av dessa åtgärder blir en icke oväsentlig ökning av det kommunala skatteunderlaget. För att balansera detta föreslås i propositionen en höjning av grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen från 4 500 till 6 000 kr. I det sammanhanget föreslås också att det statliga grundavdraget slopas och att den statliga inkomstskatteskalan ändras i enlighet härmed. Beloppet av den särskilda skattereduktionen har avpassats med utgångspunkt i att det statliga grundavdraget skall upphöra och det kommunala räknas upp med 1 500 kr.

Yrkandena i partimotionen 1979/80: 129 från s innebär bl. a. att indexregleringen av skatteskalan slopas liksom den föreslagna marginalskattespärren och att fysiska personer - i stället för skattereduktion - skall ha rätt till särskilt avdrag från slutskatten med ett belopp motsvarande tio procent av den påförda kommunalskatten, dock lägst 700 och högst 2 400 kr. Sförslaget medför något större sänkningar av totalskatten än enligt propositionen för inkomster upp till drygt 70000 kr. men mindre för inkomster däröver.

SkU 1979/80:20

51 Motionärerna uttalar i fråga om indexregleringen att den är fördelningspolitiskt orättvis, att den leder till en ytterligare försvagning av statsfinanserna med 1 000 milj. kr. och att den genom de stigande oljepriserna, som samhällsekonomiskt innebär en ökad kostnad för folkhushållet, automatiskt kommer att medföra ytterligare skattelättnader för främst höginkomsttagare. Mot den föreslagna marginal skattespärren uttalar motionärerna bl. a. den kritiken att höginkomsttagarna i de flesta av landets kommuner genom spärren kommer att befrias från verkningarna av de kommunalskattehöjningar som kan bli aktuella i framtiden. Motionärerna förkastar också förslaget till beräkning av det kommunala skatteunderlaget med åberopande bl. a. av att det knappast framstår som rimligt att en omläggning av skattesystemet, som i sak inte berör kommunerna, skall ge upphov till att de på sikt får en ökning av sina skatteinkomster till priset av en motsvarande belastning på den statliga budgeten. Med hänsyn till att det enligt motionärernas mening likväl finns skäl att förenkla sättet att betäkna det kommunala skatteunderlaget begär motionärerna nytt förslag till lösning av denna fråga. I konsekvens med att motionärerna yrkar oförändrade regler i fråga om statligt och kommunalt grundavdrag yrkar de också avslag på alla de förslag till nya beloppsgränser, gällande bl. a. skattepliktig sjukpenning och den nedre gränsen för tillhörighet till sjukpenning- och arbetsskadeförsäkringarna, som läggs fram i propositionen liksom på de bestämmelser som reglerar det kommunala skatteunderlaget.

Motionärerna begär vidare att bruttoskattekommitténs arbete snarast slutförs och läggs till grund för ett regeringsförslag som underställs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte. I motionen 1979/80:4, också från s och väckt vid riksmötets början, har begärts (yrkandet 2) skyndsamt förslag om en skatteomläggning för år 1980 i syfte att underlätta avtalsrörelsen. Yrkandet, som innebär en förskjutning från direkt till indirekt beskattning (proms), sänkt marginalskatt, begränsningar av avdragsrätten vid beskattningen, skärpt skatt på realisationsvinster samt åtgärder mot skatteflykt får - mot bakgrund av att motionärerna i motionen 1979/80: 129 säger sig ha för avsikt att under den allmänna motionstiden återkomma med mer specificerade krav i dessa frågor - numera anses ha förfallit.

I vpk-motionen 1979/80: 130av Lars Wemerm. fl. yrkas avslag på propositionen i vad den avser sänkt marginalskatt och marginalskattespärr. Motionärerna begär i stället förslag från regeringen om slopande av indexregleringen, av 80/85-procentsregeln och av momseffekten på livsmedel, om införande av en extra skattereduktion om 1 000 kr. för den som har beskattningsbar inkomst på mellan 30000 och 80000 kr. och om en skyndsam utredning av de samlade marginaleffekterna. Skattelättnaderna bör enligt motionärerna finansieras bl. a. genom höjd bolagsskatt och skärpt skatt på arv och förmögenhet.

I motionen 1978/79: 1739 av Per Stjernström (c) slutligen begärs ett

SkU 1979/80:20

riksdagsuttalande om att regeringen i sina överväganden om utformningen av ett nytt skattesystem även bör pröva möjligheten att åstadkomma marginalskattelättnader i kombination med lönestopp för höginkomsttagare.

Som tidigare nämnts innebär gällande regler att det kommunala skatteunderlaget f. n. måste justeras med hänsyn till att kommunerna är berättigade till skattebortfallsbidrag eller annan kompensation med anledning av 1970 och 1974 års skattereformer. När underlaget fastställs måste också beaktas att vissa skattepliktiga förmåner f. n. inte ingår i underlaget. Dessa justeringar gör beräkningen av det kommunala skatteunderlaget komplicerad och svåröverskådlig.

Propositionen, som i denna del bygger på ett förslag av 1976 års kommunalekonomiska utredning, innebär enligt utskottets uppfattning en välkommen förenkling. Administrativt betungande rutiner försvinner och kommunerna får större möjligheter att bedöma skatteunderlagets utveckling. Utskottet biträder därför förslaget om en omläggning av beräkningsgrunderna för det kommunala skatteunderlaget och att i samband därmed det kommunala grundavdraget höjs till 6000 kr. och det statliga grundavdraget slopas. Med anledning av vad som anförts i s-motionen 129 om att förslaget kan medföra en växande inkomstöverföring till kommunsektorn vill utskottet understryka departementschefens uttalanden om att det kan bli aktuellt med en ny anpassning av det kommunala grundavdraget resp. den särskilda skattereduktionen, om i framtiden de skattepliktiga förmånernas omfattning ökar mer markant.

Utskottet biträder således propositionen i denna del liksom de ändringar i övrigt som i propositionen föreslås i fråga om beloppsgränser med anknytning till grundavdragets storlek.

Som utskottet har uttalat tidigare framstår en sänkning av marginalskatterna som mer angelägen än någonsin tidigare. Denna uppfattning skall bl. a. ses mot bakgrund av de stegringar som de kommunala utdebiteringarna genomgått under senare år. Kommunalskatten uppgår f. n. till genomsnittligt ca 29 % och i vissa kommuner till 33 %. Den fortgående inflationen har också medfört att allt större grupper kommit upp i de inkomstskikt där marginalskatten är kännbar. Till dessa förhållanden kommer de betydande problem särskilt för barnfamiljerna som avtrappningen av olika sociala förmåner innebär. Möjligheterna att genom egna insatser öka den disponibla inkomsten har därigenom försvårats. Av propositionen framgår att den svenska inkomstbeskattningen vid en internationell jämförelse ter sig unik framför allt genom den starka progressiviteten redan i normala inkomstlägen och att det inte finns något land med så hög marginalskatt som Sverige för inkomster motsvarande den genomsnittlige industriarbetarens eller något däröver. En nödvändig förutsättning för att Sverige skall kunna hävda sin internationella konkurrenskraft är, som framhålls i propositionen, att söka dämpa takten i kostnadsökningarna och nå en snabbare

SkU 1979/80:20

produktivitetsförbättring än andra med Sverige jämförbara länder.

Det är givetvis av vikt att den överenskommelse som träffats mellan regeringen och kommunförbunden om en fortsatt dämpning av den kommunala expansionen följs, så att man framdeles kan undvika kommunala skattehöjningar, och att strävandena om en utjämning av de ekonomiska villkoren för olika kommuner fortsätter. Även om en sådan utjämning är ägnad att på sikt medföra önskvärda marginalskattelättnader, torde det knappast vara möjligt att på detta sätt nu åstadkomma generella skattelättnader. När det gäller barnfamiljerna är de marginaleffekter som ligger i utformningen av det ekonomiska stödet förenat med särskilda problem som enligt vad som framhålls i propositionen f. n. är under utredning. Utskottet instämmer därför i departementschefens uppfattning att vad man nu kan sträva efter är att genom successiva marginalskattesänkningar komma ned till en nivå där den sammanlagda marginaleffekten inte längre blir extremt hög. Den väg som kan beträdas för att uppnå detta syfte är att sänka den statliga inkomstskatten, och det i propositionen framlagda förslaget är att se som ett led i en sådan successiv sänkning.

Den nya skatteskalan är så utformad att marginalskatten sänks mest eller med 4 procentenheter i inkomstskikten 58000- 75000 kr., dvs. de inkomstskikt i vilka de stora löntagargrupperna befinner sig. Utskottet noterar också att de synpunkter utskottet framförde i våras på utformningen av skatteskalorna beaktats. Skillnaden mellan de skatteskalor som föreslås i propositionen och dem som presenteras av s beror främst på att regeringens skatteskala är indexreglerad och försedd med en marginalskattespärr. S och vpk har gjort gällande att dessa båda komponenter i skalan i första hand gynnar höginkomsttagarna. Utskottet delar inte denna uppfattning. Indexregleringen tillkom för att motverka de effekter som inflationen tidigare hade på skatteuttaget i form av skärpt beskattning trots oförändrade skatteregler. Man ville skapa garantier för att de fördelningspolitiska avvägningar som uttryckts genom riksdagens beslut om skatteskalan skulle bli bestående tills beslut fattades om ändrad avvägning för att därigenom kunna bryta den årliga sammankopplingen av löneförhandlingar och skattejusteringsbeslut och ge skatteskalan en varaktighet som möjliggjorde även fleråriga avtal. En indexreglering är enligt utskottets mening - bättre än ett system med fast skatteskala - ägnad att underlätta avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden och åstadkomma den rimliga reallöneutveckling utan starkt kostnadsuppdrivande effekter som är en av förutsättningarna för att kunna framgångsrikt bekämpa inflationen. Härigenom kan man bättre försvara Sveriges konkurrenskraft gentemot utlandet och motverka de negativa fördelningspolitiska effekterna av en hög inflationstakt. Utskottet anser därför att skatteskalan bör vara inflationsskyddad även i fortsättningen. Vad särskilt angår frågan om en marginalskattespärr anser utskottet det vara rimligt att en skattskyldig alltid skall kunna få behålla en viss minsta del av en inkomstökning. Genom marginalskattespärren skapar

SkU 1979/80:20

man en garanti för att den skattskyldige alltid får behålla en viss minsta del av en inkomstökning. Denna del motsvarar enligt förslaget 20 procent i inkomstskikt upp till 30 basenheter (f. n. 174000) och 15 procent för inkomstdelar däröver. Med hänsyn till att en marginalskattespärr på inkomster är en nyhet i skattelagstiftningen får förslaget om en 80- respektive 85- procentig spärr i nuläget anses innebära en skälig avvägning.

Riksdagen har nyligen beslutat höja skatterna på alkoholhaltiga drycker och tobak samt på energi. Effekterna av dessa höjningar kan enligt propositionen vid oförändrad konsumtionsvolym väntas bli en inkomstökning för staten om ca 4 300 milj. kr., medan de föreslagna marginalskattesänkningarna och marginalskattespärren beräknas medföra ett inkomstbortfall om ca 2 730 milj. kr. Inkomstförstärkningarna täcker således väl kostnaderna för skatteomläggningen även om skattehöjningarna leder till en önskvärd konsumtionsminskning.

Med hänsyn härtill och till vad utskottet tidigare anfört tillstyrker utskottet bifall till propositionen såvitt avser förslagen om sänkta marginalskatter för inkomståret 1980 och om marginalskattespärr. Utskottets ställningstagande innebär i denna del avslag på motionen 1979/80: 129 och på motionen 1979/80: 130 i vad den innehåller yrkanden om annan beräkning av inkomstskatten för beskattningsåret 1980. Utskottet avstyrker också de yrkanden i sistnämnda motion som innebär slopande av momseffekten på mat och skärpt beskattning av bolagsinkomster, stora formögenheter, arv och gåva. Vad särskilt angår den i motionen 1978/79: 1739 aktualiserade frågan om marginalskattesänkningar i kombination med lönestopp för skattskyldiga med högre inkomster bör, som utskottet tidigare anfört, ett system med indexreglerade skatteskalor vid en successiv sänkning av marginalskatterna vara ägnat att underlätta avtalsförhandlingarna och åstadkomma en rimlig reallöneutveckling för samtliga inkomsttagare. Eftersom yrkandet i motionen berör en avtalsfråga är utskottet inte berett att förorda ett uttalande av den innebörd motionären avser. Utskottet anser sig inte heller ha anledning medverka till den utredning av de samlade marginaleffekterna av ökade inkomster, bidragsbortfall och avgiftshöjningar varom yrkande framställts i motionen 1979/80: 130. Frågor av denna art ligger inom ramen för det arbete som bedrivs inom familjeekonomiska kommittén och kommer, såvitt avser folkpensionärema, också att prövas av den nyligen tillsatta utredningen angående pensionärernas skattefrågor. Utskottet avstyrker därför bifall även till detta yrkande i motionen 1979/ 80: 130.

Vad härefter angår yrkandet i motionen 1979/80: 129 avseende bruttobeskattning vill utskottet erinra om att bruttoskattekommittén i september i år lämnat ett delbetänkande med en preliminär redovisning av olika alternativ i fråga om sådan beskattning. Detta betänkande är efter remissbehandling föremål för överväganden inom regeringens kansli. Med hänsyn härtill anser utskottet sig sakna anledning att i detta sammanhang pröva frågan om en bruttobeskattning.

SkU 1979/80:20

55 Investeringsstimulerande åtgärder m.m.

I den vid riksmötets början väckta s-motionen 1979/80: 4 har yrkats åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna (yrkandet 3). Finansutskottet har behandlat huvuddelen av yrkandet i betänkandet FiU 1979/80: 10. Bland förslagen återfinns emellertid ett som innefattar en skattefråga, nämligen förslaget att företagen skall åläggas att betala in 20 % av sina vinster för 1979 före bokslutsdispositioner och skatt till särskilda investeringskonton i riksbanken. När medlen sedan tas i anspråk för vissa slag av investeringar skall ett extra skatteavdrag medges med 10 procent av investeringskostnaden.

Förslaget är i sistnämnda del identiskt med det förslag motionärerna lade fram i våras i motionen 1978/79: 2693 och som utgjorde ett alternativ till de avsättningar till särskilda konton för likviditetsutjämning varom regeringen lämnade förslag i propositionen 1978/79: 150. Riksdagen biföll regeringens och avslog motionärernas förslag (FiU 1978/79: 40). På de sålunda inrättade likviditetskontona har intill den 25 november i år satts in sammanlagt 2,4 miljarder kronor. Att vid sidan härav bygga upp ytterligare ett system som har till primärt syfte att föra över företagens likvida medel till konton för senare investeringar bör, som finansutskottet anfört i sitt yttrande, inte ske. Utskottet avstyrker det ifrågavarande förslaget.

Folkpensionärernas beskattning

En folkpensionär som inte har annat än en inkomst som uppgår till miniminivån för ålderspension får enligt gällande regler extra avdrag med så stort belopp att inkomsten blir helt skattebefriad. För den som själv eller tillsammans med sin make har en skattepliktig förmögenhet överstigande 75 000 kr. gäller särskilda regler. Det extra avdraget bestäms så, att den som endast har grundpension och en sidoinkomst på f. n. högst 3600 kr. inkl. pensionstillskott inte påförs beskattningsbar inkomst. Tillsammans med reglerna om särskild skattereduktion innebär detta att en folkpensionär vid sidan av grundpensionen kan ha en inkomst på ca 4900 kr. utan att beskattas. Om sidoinkomsten är högre än 3600 kr. reduceras det extra avdraget med 40 % av det överstigande beloppet, så att skattelättnaderna helt upphör när inkomsten uppgår till ca 37000-45000 kr.

Som framgår av tidigare års riksdagsbehandling och av vad som nu anförs i propositionen är frågan om folkpensionärernas ställning i skattehänseende förknippad med vissa problem när det gäller den tekniska utformningen av reglerna och avvägningen av de skattelättnader som bör komma i fråga. Avsikten är att en särskild kommitté skall utreda dessa frågor. Denna kommitté har numera tillsatts. Utgångspunkten för dess arbete skall enligt direktiven vara att även för framtiden ett särskilt stöd skall ges åt de grupper för vilka folkpensionen är den helt dominerande inkomsten. Utredningen skall bl. a. pröva några av de förslag som skisserades av 1972 års skatteutredning, t. ex. möjligheten att medge avdrag från

SkU 1979/80:20

den uträknade skatten i stället för som nu i form av ett extra avdrag.

I direktiven framhålls också att skattelättnadernas utformning i större eller mindre omfattning kan inverka på en pensionärs intresse att behålla eller skaffa ett lämpligt arbete. En möjlighet som bör undersökas av kommittén är om en särskild och förmånligare avtrappningsregel vid beskattningen skulle kunna införas för just arbetsinkomster. Kommittén bör vidare undersöka i vad mån det är möjligt att ersätta speciella skattelättnader med bidrag i någon form.

I avvaktan på resultatet av det kommande utredningsarbetet föreslås i propositionen vissa tekniska ändringar i nuvarande regler för att minimipensionsnivån liksom hittills skall gå fri från skatt. Ändringarna föranleds av de ändrade reglerna om grundavdrag m. m. och de höjningar av pensionstillskotten som skall ske den 1 juli 1980. Den nya beloppsgränsen för sidoinkomst inklusive pensionstillskott blir med hänsyn härtill 5 200 kr. och skattelättnaderna kommer då att upphöra helt vid en inkomst av ca 40000-50000 kr. Samtidigt föreslås att deklarationspliktsgränsen vid 1980 års taxering skall vara 17500 kr. eller - om den skattskyldiges make uppburit folkpension - 15200 kr. mot 16 000 respektive 13 800 kr. vid 1979 års taxering. Innebörden av gällande regler och förslaget i propositionen framgår av bilaga 1.

I vpk-motionen 1979/80: 130 av Lars Wemer m. fl. yrkas att en inkomst som endast består av folkpension och en sidoinkomst på 1 000 kr. utöver pensionstillskott skall vara befriad från beskattning.

De yrkanden som framställs i s-motionen 1979/80: 129 av Olof Palme m. fl. innebär formellt avslag på propositionen även i denna del. Avslagsyrkandet torde emellertid ha sin grund i att motionärerna vill behålla nu gällande regler i fråga om det kommunala skatteunderlaget oförändrade och därigenom också de nuvarande beloppsgränsema för det kommunala och det statliga grundavdraget. I sak torde motionärernas yrkanden inte avse någon ändring i förhållande till propositionen.

Som redan nämnts har en kommitté numera tillsatts för att utreda frågan om folkpensionärernas beskattning. Direktiven för utredningsarbetet är omfattande och avser i första hand att skapa ett bättre system av mer bestående natur än det nuvarande. I avvaktan på utredningsresultatet bör några principiella ändringar i reglerna enligt utskottets mening inte vidtas. Utgångspunkt bör således tills vidare liksom nu vara att en folkpensionär med enbart ålderspension och pensionstillskott inte skall påföras vare sig preliminär eller slutlig skatt. De i propositionen framlagda förslagen har denna innebörd. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen och avstyrker motionerna 1979/80: 129 och 130 i denna del.

Arbetslöshetsförsäkring

Premie för arbetslöshetsförsäkring är f. n. avdragsgill endast om den ryms inom kapitalförsäkringsavdraget, 250 kr. för ensamstående och 500

SkU 1979/80:20

kr. för makar. Efter en omläggning av principerna för beskattning av sjukförsäkringsförmåner m. m. skall emellertid belopp som utfaller på grund av arbetslöshetsförsäkringar beskattas.

I propositionen föreslås att premie för arbetslöshetsförsäkring blir avdragsgill i förvärvskällan utan beloppsmässiga begränsningar.

S-motionen 1979/80: 129 av Olof Palme m. fl. innefattar formellt yrkande om avslag på propositionen även i denna del. Vad som anförs i motionen ger emellertid inte stöd för antagande att motionärerna har något att erinra mot en reglering av denna detaljfråga på sätt som föreslås i propositionen.

Utskottet finner att förslaget överensstämmer med de principer som bör gälla på detta område och med utskottets tidigare ställningstagande i denna fråga. Utskottet tillstyrker därför bifall till propositionen och avstyrker motionen 1979/80: 129 i denna del. Utskottet vill i sammanhanget understryka att det nya avdraget inte är ett schablonavdrag. Taxeringsmyndigheterna bör således kontrollera riktigheten av gjorda avdrag. Detta bör kunna ske med hjälp av den förteckning över erkända arbetslöshetskassor som årligen utges av arbetsmarknadsstyrelsen och som innehåller uppgift om samtliga erkända arbetslöshetskassor jämte års-, kvartals- och månadsavgifter.

Vissa u t red ning sfrågor m. m.

I några motioner som väckts vid förra riksmötet tar motionärerna upp olika frågor rörande avdragsreglerna vid beskattningen. I vpk-motionen 1978/79: 307 av Lars Werner m. fl. återkommer motionärerna med yrkanden om långtgående förändringar av innebörd att vissa avdrag — sparavdraget, representationsavdraget och avdraget för underskott i förvärvskälla - slopas helt, att gäldränteavdraget begränsas till skulder på högst 200000 kr. och att avdrag skall medges från den statliga skatten och inte vid inkomstberäkningen. Motionärerna yrkar också att schablonavdraget i inkomstslaget tjänst höjs. Vidare begärs i motionen 1978/79: 1629 av Olof Palme m. fl. (s) utredning om en etappvis begränsning av möjligheterna till avdrag för räntor och underskott m.m., kombinerat med en successiv sänkning av marginalskatterna. Oscar Lindkvist och Per Bergman (båda s) begär i motionen 1978/79: 1724 en utredning med syfte i första hand att från avdragsrätt undanta vissa underskottsavdrag och räntor på konsumtionskrediter m. m. Även det i motionen 1978/79: 1141 av Stig Gustafsson m. fl. (s) framställda utredningsyrkandet om olika inkomsttagares levnadsnivå syftar till att få en begränsning av avdragsmöjlighetema för vissa kostnader av privat natur, för underskott m. m.

Utskottet har vid tidigare behandling av liknande frågor (SkU 1978/ 79: 19) uttalat att en särskild utredning, i enlighet med 1972 års skatteutrednings förslag, bör tillsättas för att pröva avdragsreglerna vid beskattningen och framhållit att en sådan utredning bör kunna ta upp avdragsfrågor av samma eller liknande innebörd som de i de nu förevarande motionerna. 1

SkU 1979/80:20

sitt nyligen avgivna betänkande 1979/80: 17 har utskottet hemställt att riksdagen begär en allmän och förutsättningslös utredning om möjligheterna att förhindra ett icke avsett utnyttjande av underskottsavdrag i enlighet med de riktlinjer som angetts av skatteutredningen. Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning att nu gå närmare in på de aktuella yrkandena. De frågor motionärerna tagit upp torde således komma att prövas utan förnyade ställningstaganden från riksdagens sida. Med det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionsyrkandena.

Krav på utredning om ett skattesystem som bygger på målsättningar om jämlikhet, hushållning, sysselsättning och regional balans framställs i motionen 1978/79: 1728 av Karl Erik Olsson m.fl (c). Motionärerna anser att man bör kunna styra samhällsutvecklingen i en mer gynnsam riktning genom långtgående omläggningar av beskattningen, bl. a. genom att successivt gå över till utgiftsskatt och indirekt skatt bl. a. i form av produktionsfaktorskatt.

Utskottet instämmer i uppfattningen att man vid en bedömning av långsiktiga frågor om beskattningens framtida utformning givetvis bör beakta synpunkter av den art som framförs i motionen. Så har också skett i det omfattande utredningsarbete som under senare år bedrivits på skatteområdet. Utvecklingen går f. n. mot en gradvis sänkning av marginalskatterna och samtidigt har den indirekta beskattningen i olika former fått större betydelse. Utskottet vill i detta sammanhang peka på den belysning av möjliga handlingsalternativ som kommer att ske inom ramen för bruttoskattekommitténs pågående utredningsarbete. Strävandena att åstadkomma regional balans har också ägnats allmän uppmärksamhet, som bl. a. tagit sig uttryck i en rad åtgärder på beskattningsområdet, inte minst genom en omfattande bidragsgivning till kommunerna inom ramen för skatteutjämningssystemet. Utskottet finner för sin del några åtgärder inte påkallade med anledning av motionen och avstyrker därför densamma i den mån den inte kan anses besvarad genom vad utskottet anfört.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottet förordar emellertid en redaktionell ändring av 10 a § i förslaget till lag om ändring i lagen om statlig inkomstskatt.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande det kommunala skatteunderlaget

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80: 129 i denna del bifaller propositionen 1979/80: 58 i motsvarande del;

2. beträffande skatten på 1980 års inkomster och marginalskattespärr -

SkU 1979/80:20

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:4 yrkandet 2, motionen 1979/80: 129 i denna del och på motionen 1979/80: 130 yrkandena 1—3 bifaller propositionen i motsvarande del;

3. beträffande bruttoskatt

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 129 i denna del;

4. beträffande industriinvesteringar

att riksdagen avslår motionen 1979/80:4 yrkandet 3 i motsvarande del;

5. beträffande moms på mat

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 130 yrkandet 5;

6. beträffande extra skattereduktion m. m.

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 130 yrkandet 6;

7. beträffande skärpt bolagsskatt och skärpt skatt på förmögenhet, arv och gåva

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 130 yrkandena 7-10;

8. beträffande marginalskatte spärr i kombination med lönestopp i vissa fall

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1739;

9. beträffande utredning om marginalskatteeffekter

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 130 yrkandet 11;

10. beträffande folkpensionärernas beskattning

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80: 129 i denna del och på motionen 1979/80: 130 yrkandet 4 bifaller propositionen i motsvarande del;

11. beträffande avdrag för premie för arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80: 129 i denna del bifaller propositionen i motsvarande del;

12. beträffande vissa utredningsfrågor m.m. att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79: 307,

b. motionen 1978/79:1141,

c. motionen 1978/79: 1629 yrkandet 2,

d. motionen 1978/79: 1724,

e. motionen 1978/79: 1728;

13. beträffandeförfattningsförslagen

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att 10 a § erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

SkU 1979/80:20

60 Regeringens förslag Utskottets förslag

10 a §

Vid beräkning bosatt här.

Statlig inkomstskatt inkomsten därutöver.

Har skattskyldig 60 § kommunalskattelagen.

Skall makars inkomster läggas Skall makars inkomster läggas samman enligt 11 § 1 mom. beräk- samman enligt 11 § 1 mom. beräknas statlig inkomstskatt med ut- nas statlig inkomstskatt med utgångspunkt i de regler som enligt gångspunkt i de regler som enligt

tredje stycket ovan gäller för make tredje stycket ovan gäller för make

som har den högsta A-inkomsten. som har den högsta beskattnings Bestämmelserna

tillämpas därvid bara A-inkomsten. Bestämmelserna

som om denne make var skattskyl- tillämpas därvid som om denne

dig även för andra makens B-in- make var skattskyldig även för and komst.

Har makarna skilda hem- ra makens beskattningsbara B-in ortskommuner

anses hemortskom- komst. Har makarna skilda hem munen

för maken med den högsta ortskommuner anses hemortskom A-inkomsten

vara makarnas ge- munen för maken med den högsta

mensamma. Är makarnas inkoms- beskattningsbara A-inkomsten

ter lika stora skall den kommun där vara makarnas gemensamma. Är

skattesatsen är högst anses som makarnas beskattningsbara A-in hemortskommun.

komster lika stora skall den kommun där skattesatsen är högst anses

som hemortskommun.

b. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

c. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

d. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

e. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

f. lag om ändring i lagen (1956:269) med särskilda bestämmelser

om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m.,

g. lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

h. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i

vissa fall,

i. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

j. lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

Stockholm den 6 december 1979 På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Tage Sundkvist (c), Hagar Normark* (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Anita Johansson (s), Bo Södersten (s), Bengt Wittbom* (m), Olle Grahn (fp) och Ulla Orring (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1979/80:20

61 Reservation

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Hagar Normark, Bo Forslund, Egon Jacobsson, Anita Johansson och Bo Södersten (samtliga s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 51 med ”Motionärerna uttalar” och slutar på s. 56 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I motionen 1979/80: 129 (s) framförs hård kritik mot det nuvarande skattesystemet. Detta uppfyller enligt motionärerna inte i tillräcklig omfattning de grundläggande kraven på effektivitet och rättvisa. Ett direkt uttryck för dess oförmåga att finansiera det offentligas utgifter är det nuvarande, mycket stora underskottet i den statliga budgeten. Detta underskott uppgår f. n. till ca 50 miljarder kr. Till en del är detta underskott ett resultat av att de borgerliga regeringarna inte haft en tillräcklig kontroll över den statliga utgiftsexpansionen. Men det är också ett uttryck för att skattesystemet i sin nuvarande utformning inte förmår finansiera de offentliga utgifterna.

Inte heller det fördelningspolitiska målet kan enligt motionärerna anses vara tillgodosett. En alltför stor del av den totala skattebördan faller på arbetsinkomster, medan kapitalinkomster och spekulationsvinster i stor utsträckning drabbas av en lägre skatt eller i vissa fall helt undandras beskattning. Vidare urholkas progressiviteten i den statliga skatteskalan till följd av höginkomsttagarnas alltmer omfattande avdragskonstruktioner och skatteflyktsdispositioner. Man kan också peka på den växande klyftan mellan beskattningen av anställd arbetskraft och av egenföretagare.

Motionärerna hävdar mot denna bakgrund att det är nödvändigt att genomföra en omfattande skattereform som återställer rättvisa och effektivitet i systemet och som inleder det långa arbetet med att sanera statens finanser. Grundlinjerna för den reform av skattepolitiken som motionärerna önskar genomföra är följande:

- Skatteuttaget bör förskjutas från en beskattning av hushållens inkomster till en indirekt beskattning.

- Detta bör ske genom införande av en allmän produktionsskatt.

- Inkomstskattens nivå bör sänkas och marginalskatterna minskas.

- Rätten till avdrag från inkomsterna bör begränsas.

- Skatten på realisationsvinster bör skärpas.

- En lag mot skatteflykt bör införas och skattekontrollen förstärkas. Yrkandena i motionen 1979/80: 129 innebär bl. a. att indexregleringen av

skatteskalan slopas och ett avvisande av den föreslagna marginalskattespärren. I stället för de i propositionen förordade marginalskattesänkningarna förordas att den statliga inkomstskatten sänks med ett belopp som motsvarar 10 procent av kommunalskatten, dock lägst 700 och högst 2400 kr. Vidare föreslås vissa ytterligare sänkningar av marginalskatterna i vanliga inkomstskikt.

SkU 1979/80:20

62 Motionärerna begär — (=majoriteten s. 51) — ha förfallit. Motionärerna vidhåller sitt tidigare i motionen 1978/79:2433 framförda förslag om att införa en produktionsskatt. Eftersom detta numera, genom regeringens hantering av frågan, av administrativa skäl inte är möjligt att göra redan från den 1 januari 1980, begär motionärerna att bruttoskattekommitténs arbete snarast slutförs och läggs till grund för ett regeringsförslag som underställs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte. I motionen 1979/80:4, också från s och väckt vid riksmötets början, har begärts (yrkandet 2) skyndsamt förslag om en skatteomläggning för 1980 i syfte att underlätta avtalsrörelsen. Yrkandet innebär en förskjutning från direkt till indirekt beskattning (produktionsskatt), sänkta marginalskatter, begränsningar av avdragsrätten vid beskattningen, skärpt skatt på realisationsvinster samt åtgärder mot skatteflykt.

I vpk-motionen --- (=majoriteten s. 51) — höginkomsttagare.

Utskottet vill med anledning av de framförda förslagen anföra följande.

Regeringen har valt att stycka sönder behandlingen av skattepolitiken genom att lägga fram tre propositioner vid skilda tillfällen och därmed omöjliggöra en samlad bedömning från riksdagens sida. I sin första proposition föreslog regeringen höjda skatter på tobak, sprit, vin, öl och läskedrycker. Riksdagen stödde, av främst alkoholpolitiska skäl, förslagen utom det som gällde höjd skatt på läskedrycker. I en annan proposition har regeringen föreslagit att skatterna på el, olja och bensin skall höjas från den 21 december i år. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag.

I den nu aktuella propositionen har regeringen lagt fram sin tredje proposition på skatteområdet med förslag om en sänkning av inkomsskatten för 1980. Förslaget överensstämmer i allt väsentligt med det tidigare mittenförslaget från september och även med folkpartiförslaget från mars, såväl vad avser ett bibehållande av indexregleringen som i fråga om sänkningar av marginalskatterna och införande av en marginalskattespärr för höginkomsttagarna.

I ett viktigt avseende har emellertid förutsättningarna sedan i våras förändrats. Konsumentpriserna har till följd av såväl ett högt inhemskt inflationstryck som de stora oljeprisstegringarna sedan i somras stigit väsentligt snabbare än vad folkpartiregeringen räknade med i våras. Till följd härav blir skattesänkningen genom indexregleringen ca 1 000 milj. kr. större för 1980 än vad folkpartiregeringen förutsatte i våras, dvs. totalt ca 4000 milj. kr. Tekniskt innebär detta att den s.k. basenheten, dvs. den enhet som skatteskikten uttrycks i, höjs från 5 400 kr. till 5 800 kr. i stället för till 5 700 kr. som man tidigare trodde. Detta leder till ytterligare skattesänkningar som fördelar sig på följande sätt i olika inkomstlagen.

Taxerad inkomst, kr. Ytterligare skattesänkning, kr.

50000 117

70000 278

90000 437

120000 561

200000 734

SkU 1979/80:20

63 Denna ytterligare skattesänkning, som till en betydande del beror på oljeprisstegringen, fördelar sig således mycket ojämnt. Den som t. ex. tjänar 90 000 kr. får en kompensation som är nära fyra gånger så stor som den som tillfaller personer med en inkomst på 50000 kr.

Detta ger en god illustration till bristerna hos indexregleringen. För det första är den fördelningspolitiskt orättvis. För det andra uppkommer, på ett helt planlöst sätt, en ytterligare försvagning av statsfinanserna med 1 000 milj. kr. För det tredje kommer de stigande oljepriserna, som samhällsekonomiskt innebär en ökad kostnad för folkhushållet, att automatiskt medföra ytterligare skattelättnader för främst höginkomsttagarna.

Fördelningsprofilen av det nu föreliggande regeringsförslaget framgår av nedanstående tablå.

Taxerad

Skattesänk-

Ökning av disp

komst, kr.

ning, kr.

inkomst, %

1,5

2,6

3,5

4,8

6,5

3 802

6,9

8,5

11,2

Det bör understrykas att denna tablå ger den totala effekten av regeringens skatteförslag. Regeringen har i sin proposition, liksom i andra sammanhang, valt att presentera tabeller där effekterna av marginalskattespärren genomgående har utelämnats.

Härigenom har ett intryck skapats av att skattesänkningarna för höginkomsttagarna är mycket mindre än vad som faktiskt är fallet. Detta tyder på att man även inom regeringen är medveten om problemen att hos allmänna opinionen vinna stöd för en skattesänkning med denna utmanande fördelningsprofil. Marginalskattespärren innebär för övrigt att höginkomsttagarna i de allra flesta av landets kommuner befrias från verkningarna av de kommunalskattehöjningar som kan komma att genomföras i framtiden. Enligt utskottets mening kan en skattesänkning med denna fördelningsprofil inte lägga en god grund för avtalsrörelsen. Det skulle behövas avsevärda lönepåslag för låg- och normalinkomsttagarna enbart för att återställa de inkomstrelationer som råder f. n. Regeringens skatteförslag verkar härigenom inflationsdrivande.

Det är utskottets mening att det är önskvärt med en relativt omfattande nedjustering av marginalskatterna. Detta bör dock, som framhålls i motionen 1979/80: 129, förenas med en avdragsreform som syftar till att begränsa avdragen och att göra dem mera rättvisa. En annan möjlighet som också kan övervägas är att, så som förespråkas i motionen 1978/79: 1739, kombinera marginalskattelättnader med vissa lönepolitiska åtgärder. Utskottet ser dock ingen anledning att nu göra ett sådant uttalande som förordas i motionen.

SkU 1979/80:20

64 Kostnaden för de av regeringen föreslagna marginalskattesänkningama m.m. beräknas till nära 2800 milj. kr., vartill kommer kostnaderna för indexregleringen, dvs. totalt ca 6800 milj. kr. Skattehöjningarna på alkohol, tobak och energi kan inte finansiera denna kostnad mer än till en mindre del - allra helst som dessa har förordats med hänvisning till deras efterfrågedämpande effekter. Ju större efterfrågedämpningen blir, vilket regeringen har förklarat vara önskvärt, desto mindre blir inkomsterna för staten. Regeringens skatteförslag leder alltså till en kraftig försvagning av statsfinanserna 1980. Det kan för övrigt nämnas att skattehöjningarna på alkohol, tobak och energi genom sin prisuppdrivande verkan via indexregleringen kommer att medföra ytterligare skattesänkningar och därmed försvagningar av statsinkomsterna med ca 500 milj. kr. under 1981. Det bör vidare påpekas att kostnaden för den skattesänkning som förordas i motionen 1979/80: 129 uppgår till 5 300 milj. kr., vilket innebär en besparing med 1 500 milj. kr. jämfört med regeringens förslag.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de i propositionen föreslagna skattesänkningarna och biträder i stället motsvarande förslag i motionen 1979/80: 129. Utskottets ställningstagande innebär också ett avslag på motionen 1979/80: 130 till den del förslagen i denna avseende 1980 års skatter avviker från förslagen i motionen 1979/80: 129.

Vad gäller den av regeringen förordade omläggningen av beräkningen av det kommunala skatteunderlaget ansluter utskottet sig till den bedömning som görs i motionen 1979/80: 129. Utskottet avstyrker således regeringens förslag och hemställer om ett nytt förslag till lösning av denna fråga i syfte att förenkla sättet att beräkna inkomstunderlaget från förmånerna.

Utskottet anser sig inte ha anledning medverka till den utredning av de samlade marginaleffekterna av ökade inkomster, bidragsbortfall och avgiftshöjningar varom yrkande framställts i motionen 1979/80:130. Frågor av denna art ligger inom ramen för det arbete som bedrivs inom familjeekonomiska kommittén och kommer, såvitt avser folkpensionärerna, också att prövas av den nyligen tillsatta utredningen angående pensionärernas skattefrågor. Utskottet avstyrker därför bifall även till detta yrkande i motionen 1979/80: 130.

Vad härefter angår yrkandet i motionen 1979/80: 129 avseende bruttobeskattning vill utskottet instämma i detta. Utskottet anser således att bruttoskattekommitténs arbete snarast slutförs och läggs till grund för ett regeringsförslag som underställs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte.

Investeringsstimulerande åtgärder m. m.

I den (=majoriteten s. 55) av investeringskostnaden.

Förslaget överensstämmer med det förslag som lades fram i våras i motionen 1978/79: 2693. Mot bakgrund av den fortsatt ogynnsamma investeringsutvecklingen i näringslivet och en fortsatt överlikviditet hos många företag anser utskottet att det finns starka skäl som talar för att bifalla motionens yrkande.

SkU 1979/80:20

65 Folkpensionärernas beskattning

En folkpensionär -- (=majoriteten s. 55-56) — denna del. Vad utskottet anfört ovan beträffande grundavdrag m. m. föranleder dock vissa tekniskajusteringar av den i propositionen föreslagna författningstexten.

dels att utskottets hemställan i 1 — 4, 10 och 13 mom. bort ha följande lydelse:

1 och 2 moni. beträffande det kommunala skatteunderlaget, skatten på 1980 års inkomster och marginalskattespärr att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:129 i dessa delar och motionen 1979/80: 130 yrkandena 1-3 samt med anledning av motionen 1979/80: 4 yrkandet 2 avslår propositionen 1979/80: 50 i motsvarande delar;

3 mom. beträffande bruttoskatt

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 129 i denna del hos regeringen begär att bruttoskattekommitténs arbete snarast slutförs och läggs till grund för ett regeringsförslag som underställs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte;

4 mom. beträffande industriinvesteringar

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:4 yrkandet 3 i motsvarande del hos regeringen begär skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna bl. a. genom ett extra skatteavdrag i samband med att vissa fondmedel tas i anspråk i enlighet med vad som anförs i motionen;

10 mom. beträffande folkpensionärernas beskattning att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80: 129 i denna del och 1979/80: 130 yrkandet 4 samt med anledning av propositionen beslutar i enlighet med vad utskottet anfört;

13 mom. beträffande författningsförslagen

att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan anfört och hemställt 1.

med avslag på det i propositionen punkten 1 angivna förslaget antar följande

5 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

66 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

10 §

/ mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 16200 kr.:

2 procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger

men icke 27000 kr.

: grundbeloppet för 16200

kr. och 4% av återstoden

32400 ”

: ” ” 27000

” ” 8% ” ”

” ” 37800 ”

: ” ” 32400

” ” 13% ” ”

” ” 43200 ”

: " ” 37800

” ” 16% ” ”

” ” 48600 "

: ” ” 43200

” ” 19% ” ”

54000 ”

: ” ” 48600

” ” 22% " ”

59400 ”

: ” ” 54000

” ” 26% " ”

” ” 64800 ”

: ” ” 59400

” ” 30% " "

70200 ”

: ” ” 64800

” ” 35% ” ”

” ” 75600 ”

: ” ” 70200

” ” 40% ” ”

86400 "

: " ” 75600

” ” 45% ” ”

” ” 108000 "

: ” ” 86400

” ” 49% ” ”

” ” 162000 ”

: ” ” 108000

” ” 53% ” ”

kr.

” 162000

” ” 58% ” ”

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i fråga om 1981 års taxering. I samband med ikraftträdandet upphör lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt att gälla.

2. antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de ändringar att dels 19, 48 och 53 §§ och anvisningarna till 21, 24 och 32 §§ utgår ur förslaget, dels punkt 2 av anvisningarna till 50 § erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

SkU 1979/80:20

67 Regeringens förslag Reservanternas förslag

Anvisningar

till 50 §

2. Vid bedömningen av pensionstillskott.

Regeringen eller angivna grunder.

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst icke visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skattskyldige icke skall påföras högre statlig beskattningsbar inkomst än 6000 kronor. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig, som under beskattningsåret icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2§ första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och därutöver skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 5200 kronor samt åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt 33 § 2 mom. första stycket. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst icke visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skattskyldige icke skall påföras statligt beskattningsbar inkomst. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig, som under beskattningsåret icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring och därutöver skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 4300 kronor samt åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt 33 § 2 mom. första stycket. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt i en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt i en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

SkU 1979/80:20

68 Om skattskyldigs taxerades inkomst.

Det avdrag den skattskyldige.

Här ovan föranleda det.

Vid beräkning sista stycket.

3. antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623);

4. med avslag på det i propositionen punkten 4 angivna förslaget antar följande

SkU 1979/80:20

69 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2§ 5 mom. uppbördslagen (1953:272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Regeringens förslag

5 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret åtnjuter särskild skattereduktion med det belopp varmed 0.4 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10§ I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, överstiger 2000 kronor.

I fråga sjätte styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1980 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1981 års taxering.

5. avslår de vid propositionen fogade förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

b. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m.,

c. lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse,

d. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa

fall,

e. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

f. lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

Reservanternas förslag

§

5 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret åtnjuter särskild skattereduktion med belopp motsvarande tio procent av påförd kommunalskatt — dock lägst 700 och högst 2400 kronor.

6 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 20

SkU 1979/80:20

Skatteeffekter för pensionärer 1979 och 1980

70 Bilaga I

grundpension

pensionstillskott

summa

taxerad inkomst vid vilken högsta extra avdrag utgår högsta extra avdrag (bortsett från kostnader för sjukdom m. m.) taxerad inkomst där det extra avdraget är helt avtrappat högsta obeskattade sidoinkomst utöver grundpension utdebitering d:o

utöver grundpension och pensionstillskott utdebitering

1979 1980

gift ogift inflation 8 % inflation 9 %

gift ogift gift ogift

12761 4 706 17467

11 189 5641 16830

13 800 5671 19471

51 150

29:-

5 884

33:-

4 840

4 788

5 784

29: —

33:-

128 SkU 1979/80:20

71 Bilaga 2

Finansutskottets yttrande 1979/80: 2 y

över propositionen 1979/80:58 om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m., jämte motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 22 november 1979 berett finansutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1979/80:58 om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m., samt motioner som väckts med anledning av propositionen.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1979/80: 129 av Olof Palme m. fl. (s) och 1979/80: 130 av Lars Werner m. fl. (vpk). Utskottet vill anföra följande.

Den samhällsekonomiska bakgrunden

Finansutskottet har i sitt betänkande 1979/80: 10 diskuterat den samhällsekonomiska bakgrund som tecknas i propositionen 58 inför de nu erforderliga ekonomisk-politiska besluten. Finansutskottet anförde därvid bl. a.

Det bör betonas att vi för närvarande har en splittrad bild i vad gäller de ekonomiska utsikterna.

Å ena sidan finns fortfarande betydande styrka i den inhemska konjunkturutvecklingen. Exporten har fortsatt att stiga i ganska snabb takt. En kraftig acceleration har skett i fråga om den interna efterfrågans utveckling. Härtill har främst lagerinvesteringar, privat konsumtion och offentlig verksamhet verksamt bidragit. Den samlade produktionen bedöms enligt konjunkturinstitutet öka med drygt 4% 1979. Sysselsättningen har stigit och nu även inom industrin. Företagens driftöverskott har väsentligt förbättrats även om räntabiliteten fortfarande ligger på en otillfredsställande nivå.

Å andra sidan finns i det längre perspektivet mörka inslag i bilden. Utvecklingen på oljemarknaden påverkar den svenska ekonomin negativt på flera sätt. Den leder med största säkerhet till en avmattning i den internationella konjunkturen med försämrade exportutsikter för svenska företag som följd. Oljeprisstegringarna leder, genom både direkta och indirekta effekter till ett markant ökat inflationstryck i vår ekonomi. Vidare leder de höjda oljepriserna till kraftiga försvagningar av handels- och bytesbalans.

SkU 1979/80:20

72 Även på andra områden än de nämnda kvarstår betydande problem i vår ekonomi. Genom den kraftiga tillväxten i den inhemska efterfrågan ökar import volymen starkt, vilket ytterligare accentuerar de ökade problem som följer av den fördyrade oljeimporten. Exporten ökar visserligen alltjämt i relativt snabb takt, men svenska företag har inte kunnat återvinna marknadsandelar i den omfattning som tidigare förväntats. Investeringsutvecklingen utgör fortfarande ett bekymmer. Konjunkturinstitutets höstrapport innebär en nedrevidering av de samlade bruttoinvesteringarnas ökningstakt med ett par procentenheter jämfört med bedömningen i årets reviderade finansplan. Den största nedjusteringen gäller bostadsinvesteringarna som nu inte alls beräknas öka mellan 1978 och 1979. Den förbättrade sysselsättningsutvecklingen hindrar inte att det fortfarande kvarstår problem på arbetsmarknaden, särskilt, vad gäller ungdomsarbetslösheten. Slutligen bör nämnas att priserna utvecklas ogynnsamt. Vi riskerar nu en prisstegring för 1979 på närmare 10%, vilket klart överstiger de prognoser som gjordes under våren.

Den här beskrivna utvecklingen har förvisso ökat svårigheterna att återställa balansen i den svenska ekonomin. Däremot behöver det förändrade läget enligt utskottets mening inte föranleda någon genomgripande omprövning av den ekonomiska politikens huvudsakliga inriktning. Den ekonomiska politiken har alltsedan regeringsskiftet 1976 syftat till att på sikt återställa den externa balansen. Ett viktigt medel har därvid varit att stärka den svenska industrins konkurrenskraft för att öka exporten och dämpa importstegringen. Härvid erfordas att vi skapar goda förutsättningar för en utbyggnad av den utlandskonkurrerande sektom i vår ekonomi. Motiven för en politik med denna inriktning har vunnit ytterligare tyngd genom den senaste tidens utveckling.

Skatteomläggningen

Den syn på de ekonomiska problemens karaktär som utskottet här gett uttryck för innebär att den ekonomiska politiken för år 1980 konsekvent måste inriktas mot att fullfölja den relativa förbättring av den svenska industrins kostnadsläge och konkurrensförmåga som ägt rum de senaste åren. Samtidigt är det nödvändigt att industrins investeringar bringas att öka ytterligare för att möjliggöra de kraftiga ökningar i den svenska exportvolymen som behövs för att minska underskottet i vår bytesbalans.

I en politik med denna inriktning har en skatteomläggning för år 1980 sin givna plats. Rätt avvägd ger den de stora löntagargrupperna en avsevärd höjning av den disponibla inkomsten efter skatt och kan därigenom skapa förutsättningar för en avtalsuppgörelse, där lönehöjningarna stannar vid en nivå som bevarar och stärker den svenska industrins konkurrensförmåga.

Den avvägning man står inför vid utformningen av skattepolitiken inför år 1980 är emellertid inte enkel. Av produktionsökningen under kommande år måste, som framgått av det föregående, en inte obetydlig andel sättas av

SkU 1979/80:20

för att förbättra vår externa balans. Av återstoden är pensionärerna tillförsäkrade en viss andel till följd av lämnade garantier om en årlig real standardförbättring. Vidare tillförs barnfamiljerna ökad köpkraft genom den redan beslutade förbättringen av bostadsbidragen och genom höjda barnbidrag fr. o. m. den 1 januari 1980, om riksdagen bifaller förslagen härom. Vad som därefter återstår för höjd privat konsumtion är, som understryks i propositionen, en mycket begränsad del.

För löntagarna är det utfallet totalt sett som räknas, dvs. den behållna köpkraften efter lönepåslag, skatteförändringar, inkomstöverföringar och prisförändringar. Det är således av stor betydelse i sammanhanget att prisutvecklingen kan hållas inom begränsade ramar. Utskottet har i betänkandet 1979/80:9 tillstyrkt att prisregleringslagen får fortsatt tillämpning under ett års tid. Det bör understrykas att det svenska folket solidariskt måste bära de merkostnader som de höjda oljepriserna förorsakar.

Utskottet noterar att regeringens förslag till ny skatteskala har lagts fram efter kontakter med de stora organisationerna på arbetsmarknaden. Den nya skatteskalan har fått en sådan utformning att marginalskatten sjunker inte obetydligt i inkomstskikten 58000-75000 kr. Utskottet hälsar detta med tillfredsställelse. I dessa skikt — liksom längre upp i skatteskalan — nås också betydande sänkningar av den direkta skatten i absoluta tal, förutsatt att kommunalskatten ligger stilla.

Det förslag till skatteomläggning som förs fram i den socialdemokratiska partimotionen 1979/80: 129 skiljer sig markant från förslaget i propositionen. Förslaget är uppbyggt utifrån den förutsättningen att gällande indexreglering av skatteskalan upphör. Enligt utskottets mening bör så icke ske.

I partimotionen 1979/80: 130 från vänsterpartiet kommunisterna återkommer förslag som riksdagen vid flera tidigare tillfällen granskat och avvisat. Några omständigheter som gör förslagen mer aktuella nu än tidigare föreligger enligt utskottets mening inte.

Med det anförda tillstyrker utskottet från sina utgångspunkter en skatteomläggning med den huvudsakliga inriktning som föreslås i propositionen och avstyrker de omläggningar som föreslås i motionerna 129 (s) och 130 (vpk).

Budgeteffekter

I propositionen beräknas de föreslagna marginalskattesänkningarna m. m. medföra ett inkomstbortfall för staten år 1980 om ca 2 650 milj. kr. Skattebortfallet till följd av att en marginalskattespärr införs beräknas till ca 80 milj. kr. och avdragsrätten för avgift till arbetslöshetskassa till ca 50 milj. kr. Den sammantagna effekten skulle sålunda bli ca 2780 milj. kr.

Föredraganden erinrar om att budgeten emellertid påverkas också av de redan beslutade höjningarna av skatten på alkoholhaltiga drycker och tobak och att förslag vidare lagts fram om höjd energiskatt (prop. 1979/ 80: 30). Vid oförändrad förbrukning medför enligt departementschefens

SkU 1979/80:20

beräkningar skattehöjningarna en inkomstförstärkning om drygt 1400 resp. ca 2900 milj. kr. sett över helt år.

Utskottet noterar att vid oförändrad förbrukning framöver av energi och av sprit/tobak blir inkomstökningen till följd av de höjda skatterna för dessa varor sålunda avsevärt större än inkomstbortfallet till följd av skatteomläggningen. Det bör emellertid erinras om att de höjda skatterna på energi och sprit/tobak har till syfte att begränsa förbrukningen, varvid ökningen av skatteinkomsterna skulle bli lägre än de i det föregående redovisade talen. Även om det blir en skillnad mellan inkomsttillskott och inkomstbortfall finns det emellertid inte anledning anta att detta i sig skapar något utrymme för skattesänkningar som går längre än de som föreslås i propositionen 58. Med indexreglering av skatteskalan blir statens inkomstökning från den direkta beskattningen av personer begränsad, och ökningen av intäkterna från mervärdeskatten m. m. motsvarar inte de automatiska utgiftsökningar som drabbar budgeten. Enligt utskottets uppfattning måste sålunda skattesänkningen ha ungefär den omfattning föredraganden föreslagit. Att mycket stor sparsamhet med statens utgifter samtidigt måste iakttas behöver knappast sägas.

Det kommunala skatteunderlaget

Enligt 2§ lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., inräknas inte i det kommunala skatteunderlaget vissa skattepliktiga förmåner. Så är bl. a. fallet med sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, AFL. Reglerna om detta tillkom genom lagstiftning år 1973 (prop. 1973: 49, SkU 1973:30, rskr 1973:199, SFS 1973:434 och 437) när sjukpenningen m.fl. liknande ersättningar gjordes skattepliktiga. Skälet härtill var att staten, som skulle finansiera de ökade kostnaderna för sjukpenningreformen, skulle ges kompensation härför i samband med avräkningen av kommunalskattemedel mellan staten och kommunerna. Denna modell har sedan kommit till användning i fråga om ytterligare skattepliktiga ersättningar.

Det kommunala skatteunderlaget skall f. n. även ändras med hänsyn till vissa bidrag. Så skall enligt 1 § nyssnämnda lag underlaget ökas med skattebortfallsbidrag i anledning av 1970 års skattereform; förordningen (1972: I40)om skattebortfallsbidrag. Även i anledning av 1974års skattereform tillförsäkrades kommunerna kompensation och bestämmelser om detta togs in i den tidigare angivna 2 § (prop. 1975/76: 147, FiU 1975/76: 30, rskr 1975/76:258, SFS 1976: 198).

Dessa olika justeringar gör f. n. beräkningen av det kommunala skatteunderlaget komplicerad och svåröverskådlig. I propositionen föreslås därför, på grundval av förslag från 1976 års kommunalekonomiska utredning (KEU 76), en förenkling, varigenom å ena sidan särbehandlingen av skatteunderlaget från de nämnda förmånerna upphör och å andra sidan skattebortfallsbidraget och kompensationen i anledning av 1974 års skatte -

SkU 1979/80:20

reform slopas. Nettoeffekten av dessa åtgärder innebär emellertid en betydande omedelbar ökning av det kommunala skatteunderlaget och en motsvarande ökad kostnad för staten. För att övergången till de nya reglerna skall bli neutral i fråga om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun föreslås i propositionen att grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen höjs från 4500 kr. till 6000 kr. samtidigt som den av staten finansierade särskilda skattereduktionen minskas i motsvarande mån. Denna minskning föreslås motsvara genomsnittlig kommunalskatt på mellanskillnaden 1 500 kr., dvs. 435 kr. Genom en sådan omläggning minskar det kommunala skatteunderlaget medan statens skatteinkomster ökar.

På sikt innebär den förenklade skatteunderlagsberäkningen enligt prognoser som redovisats i propositionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin en växande inkomstöverföring till kommunsektorn. I propositionen 58 anförs att detta förhållande får beaktas i de överläggningar om den kommunala ekonomin som regelbundet skall hållas i fortsättningen mellan regeringen och företrädare för kommunförbunden.

I motionen 129 (s) yrkas avslag på den föreslagna omläggningen av beräkningen av det kommunala skatteunderlaget. Eftersom det finns skäl att förenkla sättet att beräkna inkomstunderlaget från förmånsinkomsterna, bör riksdagen enligt motionärerna hos regeringen hemställa att ett nytt förslag till lösning av denna fråga framläggs. Denna lösning bör då uppfylla kravet att vara kostnadsmässigt neutral mellan stat och kommun inte bara för det år då omläggningen sker utan även — så långt detta är möjligt att bedöma - under de följande åren. Skulle det finnas skäl framöver att förstärka kommunernas ekonomi och förändra kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, bör detta enligt motionärerna ske genom särskilda beslut och inte byggas in som en automatiskt verkande effekt vid beräkningen av det kommunala skatteunderlaget.

Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. Starka skäl talar enligt utskottets mening för att en förenklad beräkning av det kommunala skatteunderlaget nu kommer till stånd. Utskottet kan därför från sina utgångspunkter tillstyrka regeringens förslag på denna punkt. Den föreslagna omläggningen medför dock en successivt ökad inkomstöverföring från staten till den kommunala sektorn som redan 1985 skulle uppgå till ca 1 miljard kr. Enligt utskottets mening finns f. n. inga skäl som talar för ökade överföringar från stat till kommun utöver vad riksdagen redan beslutat. I samband med att beslut om en omläggning tas bör riksdagen därför kraftigt understryka att beslutet inte innebär något åtagande vad gäller ökade transfereringar till kommuner och landsting. Tekniskt kan, som framhålls i propositionen, detta lösas genom nya anpassningar av det kommunala grundavdraget resp. den särskilda skattereduktionen.

Investeringsstimulerande åtgärder m.m.

I den vid riksmötets öppnande väckta motionen 4 (s) har påyrkats

SkU 1979/80:20

åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna (yrkandet 3). Utskottet har behandlat huvuddelen av yrkandet i betänkandet FiU 1979/80: 10. Bland förslagen återfinns emellertid ett som innefattar en skattefråga, nämligen förslaget att företagen skall åläggas att betala in 20% av sina vinster för 1979 före bokslutsdispositioner och skatt till särskilda investeringskonton i risbanken. När medlen sedan får tas i anspråk för vissa slag av investeringar skall ett extra skatteavdrag medges om 10% av investeringen.

Förslaget är identiskt med det förslag motionärerna lade fram i våras i motionen 1978/79: 2693 och utgjorde ett alternativ till de avsättningar till särskilda konton för likviditetsutjämning som regeringen föreslog skulle kunna ske (prop. 1978/79: 150). Riksdagen biföll regeringens förslag och avslog motionärernas förslag (FiU 1978/79:40). På de sålunda inrättade likviditetskontona har intill den 25 november satts in sammanlagt 2,4 miljarder kr. Att vid sidan härav bygga upp ytterligare ett system som har till primärt syfte att föra över företagens likvida medel till konton för senare investeringar bör enligt utskottets mening inte ske. Finansutskottet avstyrker för sitt vidkommande således ifrågavarande förslag i motionen 4.

Stockholm den 6 december 1979 På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Bo Siegbahn (m), Arne Gadd (s), Rolf Rämgård (c), Per-Axel Nilsson (s), Anita Gradin (s), Roland Sundgren (s), Mona S:t Cyr (m) och Hadar Cars (fp).

SkU 1979/80:20

77 Avvikande mening

Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin och Roland Sundgren (alla s) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Den samhällsekonomiska bakgrunden

I betänkandet 1979/80:10 har finansutskottet - äntligen - tagit ställning till de krav om ekonomisk-politiska åtgärder som från socialdemokratiskt håll väcktes redan vid riksmötets början. Utskottets socialdemokratiska ledamöter har i en reservation tecknat en enligt utskottets mening korrekt bild av den samhällsekonmiska bakgrunden till det skattebeslut vi nu står inför. Av vad som anförs framgår bl. a. att de under hösten kraftigt förändrade förutsättningarna för svensk ekonomi hade motiverat att regeringen förelagt riksdagen en revidering av de bedömningar från i våras på vilka den ekonomiska politiken då grundades. De synpunkter som nu redovisas i propositionen 58 är enligt utskottets mening inte tillräckliga som grund ens för de beslut som nu måste tas i fråga om 1980 års skatter.

Skatteomläggningen

Det är uppenbart att den skattepolitik varom riksdagen nu skall fatta beslut får stora verkningar för avtalsrörelsen. Rätt avvägd kan skatteomläggningen skapa förutsättningar för en avtalsrörelse som ger viktiga bidrag till strävandena att nå samhällsekonomsk balans genom att hålla tillbaka pris- och kostnadsstegringarna i samhället. Illa avvägd kan skatteomläggningen förvärra de nuvarande balansproblemen. Med hänsyn till det begränsade utrymme som står till förfogande för ökad privat konsumtion är det desto viktigare att skatteomläggningen får en sådan utformning att den underlättar avtalsförhandlingarna.

Den dåvarande folkpartiregeringen presenterade i mars i år ett förslag till sänkta inkomstskatter för 1980. Förslaget innebar bl. a. vissa marginalskattesänkningar och införande av en s. k. marginalskattespärr för höginkomsttagarna, enligt vilken marginalskatten sattes till högst 80 % vid inkomstskikt upp till 30 basenheter och högst 85 % vid inkomstdelar därutöver. Dessa skatteförändringar lades då ovanpå dem som följde av den indexreglering som beslutats redan tidigare.

Det förslaget utsattes för mycket hård kritik i riksdagen. I yttrande till skatteutskottet över förslaget (FiU 1978/79: 1 y) anförde finansutskottets majoritet av centerpartister och socialdemokrater att förslaget med dess fördelningsprofil inte skulle lägga en god grund för en lugn avtalsrörelse. Utskottet anförde bl. a. följande.

En sänkning av de direkta skatterna för hushållen utgör enligt utskottets mening ett ofrånkomligt led i en politik som syftar till fortsatt balanserad ekonomisk tillväxt. Genom en väl avpassad skatteomläggning kan vi skapa

SkU 1979/80:20

förutsättningar för att den kommande avtalsrörelsen skall ge ett resultat som bidrar till en sådan balanserad uppgång i vår ekonomi. Genom skattesänkningar kan löntagarna tillförsäkras en viss ökning av sina disponibla inkomster utan att detta behöver leda till så stora avtalsmässiga löneökningar att vår internationella konkurrenskraft försvagas. Man kan dessutom genom sänkningar av direktskatten minska de nu så betydande marginaleffekterna i skattesystemet. En förutsättning för att en skatteomläggning skall ha dessa effekter på avtalsrörelsen är emellertid att den ges en sådan fördelning att den verkligen underlättar parternas arbete. Utskottet nödgas konstatera att den fördelning av skattesänkningarna som följer av förslaget i propositionen inte har denna effekt.

Regeringen uppmanades att komma tillbaka med ett nytt förslag. Riktpunkterna vid utarbetande av ett sådant borde vara en sänkning av de direkta skatterna som ges en sådan profil att den verkligen underlättar avtalsrörelsen. Förslaget borde sikta till att dämpa marginalskatterna i ett brett skikt av inkomstskalan och göra det på ett sådant sätt att särskilt de lägre inkomsttagarnas situation uppmärksammas. En annan utgångspunkt för arbetet med det nya förslaget till skatteomläggning borde vara att det totalfinansieras.

Riksdagen avslog regeringsförslaget och begärde nytt förslag (SkU 1978/79: 55, rskr 1978/79: 334).

Det nya förslag till skatteomläggning som presenterats riksdagen uppfyller inte de krav finansutskottets majoritet ställde. Även om vissa smärre förändringar har gjorts i skatteskalorna överensstämmer det i allt väsentligt med folkpartiförslaget från mars, såväl vad avser ett bibehållande av indexregleringen som i fråga om sänkningar av marginalskatterna och införande av en marginalskattespärr för höginkomsttagarna. Enligt finansutskottets mening bör därför det nu föreliggande förslaget till skatteomläggning avvisas av riksdagen.

I stället bör en omläggning ske i enlighet med förslaget i motionen 1979/80: 129 (s). De största skillnaderna mellan det socialdemokratiska och det borgerliga skatteförslaget föreligger i fråga om de högsta inkomsterna, vilket återspeglar motionärernas strävan att även i ett kärvt ekonomiskt läge föra en rättvis fördelningspolitik. Det avgörande är dock att motionäerna står för en skattepolitik med annan långsiktig och principiell inriktning.

I partimotionen 1979/80: 130 från vänsterpartiet kommunisterna återkommer förslag som riksdagen vid flera tidigare tillfällen granskat och avvisat. Några omständigheter som gör förslagen mer aktuella nu än tidigare föreliger enligt utskottets mening inte.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet från sina utgångspunkter en skatteomläggning med den huvudsakliga inriktning som föreslås i motionen 129 (s) och avstyrker de omläggningar som föreslås i propositionen och i motionen 130 (vpk).

SkU 1979/80:20

79 Budgeteffekter

Kostnaden för de av regeringen föreslagna marginalskattesänkningarna m. m. beräknas till nära 2800 milj. kr., vartill kommer kostnaderna för indexregleringen, dvs. totalt ca 6 800 milj. kr. Skattehöjningarna på alkohol, tobak och energi kan inte finansiera denna kostnad mer än till en mindre del — allrahelst som dessa har förordats med hänvisning till deras efterfrågedämpande effekter. Ju större efterfrågedämpningen blir, desto mindre blir inkomsterna för staten. Regeringens skatteförslag leder alltså till en kraftig försvagning av statsfinanserna 1980.

Det kommer att ta tid att finna vägar ut ur den statsfinansiella kris som den borgerliga politiken fört vårt land in i. Desto angelägnare är det enligt utskottets mening att, som understryks i motionen 129 (s), arbetet rörande införande av produktionsskatt intensifieras. Utskottet delar motionärernas uppfattning att produktionsskatten bör införas snarst, som ett led i en önskvärd förskjutning av skatteuttaget från direkt till indirekt skatt och som ett led i en nödvändig sanering av statsfinanserna.

Det kommunala skatteunderlaget

I propositionen 1979/80: 58 föreslås att kommunerna får tillgodoräkna sig skatteunderlaget på förmånsinkomsterna fr.o.m. inkomståret 1980. Detta skulle innebära att kommunerna fick tillgodoräkna sig ett ytterligare skatteunderlag på inemot 20 miljarder kr., motsvarande en kommunal inkomstskatt på ca 6 miljarder kr. Den statliga budgeten skulle som en konsekvens av enbart denna reform då försvagas med samma belopp. För att neutralisera denna effekt föreslås i propositionen ett borttagande av skattebortfallsbidraget samt kompensationen för 1974 års skattereform. Men detta räcker inte till för att åstadkomma kostnadsneutralitet utan dessutom föreslås även att grundavdraget vid den kommunala taxeringen ökas från 4 500 kr. till 6000 kr.

Genom dessa olika förändringar uppnår man i stort sett en kostnadsmässig neutralitet för taxeringsåret 1981. Åren därefter kommer däremot kommunerna att vinna på den föreslagna omläggningen. Detta beror bl. a. på att den motpost som utgörs av höjningen av grundavdraget beloppsmässigt sett blir i stort sett oförändrad samtidigt som det tillkommande skatteunderlaget i form av förmånsinkomsterna växer med i varje fall samma takt som den totala inkomstsumman. Stigande löner medför nämligen också ökade ersättningar i t. ex. sjukförsäkringssystemet. Men betalningsmässigt sett faller ansvaret för detta tillkommande skatteunderlag helt på den statliga sektorn, som sedan genom skatter och avgifter får finansiera dessa ökade kostnader. För 1985 beräknar man att den av regeringen föreslagna omläggningen skulle leda till en merbelastning för staten om ca 1 miljard kr. Den föreslagna omläggningen åstadkommer med andra ord neutralitet mellan statens och kommunernas ekonomier endast under det år omläggningen sker - därefter förorsakar den staten en ständig merbelastning.

SkU 1979/80:20

80 Med hänsyn härtill bör den av regeringen föreslagna omläggningen av beräkningen av det kommunala skatteunderlaget avvisas. Eftersom det likväl finns skäl att förenkla sättet att beräkna inkomstunderlaget från förmånsinkomsterna, bör riksdagen hemställa hos regeringen att ett nytt förslag till lösning av denna fråga framläggs. Denna lösning bör då uppfylla kravet att vara kostnadsmässigt neutral mellan stat och kommun inte bara för det år då omläggningen sker utan även - så långt detta är möjligt att bedöma - under de följande åren. Skulle det finnas skäl framöver att förstärka kommunernas ekonomi och förändra kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, bör detta ske genom särskilda beslut och inte byggas in som en automatiskt verkande effekt vid beräkningen av det kommunala skatteunderlaget.

Investeringsstimulande åtgärder m.m.

I den vid riksmötets öppnande väckta motionen 4 (s) har påyrkats åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna (yrkandet 3). Utskottet har behandlat huvuddelen av yrkandet i betänkandet FiU 1979/80: 10. Bland förslagen återfinns emellertid ett som innefattar en skattefråga, nämligen förslaget att företagen skall åläggas att betala in 20 % av sina vinster för 1979 före bokslutsdispositioner och skatt till särskilda investeringskonton i riksbanken. När medlen sedan får tas i anspråk för vissa slag av investeringar skall ett extra skatteavdrag medges om 10 % av investeringen.

Det förslag motionerna förordar fördes fram redan i motionen 1978/79: 2693 i våras i anslutning till behandlingen av kompletteringspropositionen. Utskottet delar den mening som de socialdemokratiska reservanterna i finansutskottt gav uttryck för vid behandlingen av förslaget (FiU 1978/79:40). Den skepsis gentemot effektiviteten i ett system med frivilliga insättningar på särskilda likviditetskonton som då uttrycktes torde ha bekräftats. Intill den 25 november hade endast ca 2,4 miljarder kronor satts in på sådana konton. Genom en avsättning av det slag motionäerna förordar skulle man däremot uppnå den dubbla effekten av att temporärt sterilisera en del av företagssektorns likviditet samtidigt som man skapar ett förstärkt incitament för investeringar. Det skulle också tillföra regionalpolitiken ett effektivt instrument.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet för sitt vidkommande ifrågavarande förslag i motionen 4. I fråga om lagstiftningens utformning hänvisas till det till den ovannämnda reservationen fogade förslaget, varvid lagen bör träda i kraft den 1 januari 1980.

SkU 1979/80:20 81

Innehåll

Propositionen 1

Författningsförslagen

1 Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt 3

2 Lag om ändring i kommunalskattelagen 8

3 Lag om ändring i taxeringslagen 22

4 Lag om ändring i uppbördslagen 23

5 Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt 28

6 Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m 38

7 Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse 40

8 Lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa

fall 42

9 Lag om ändring i lagen (1962: 328) om allmän försäkring 43

10 Lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring .... 44

Motionerna 45

Skrivelse 49

Utskottet

Skatter på 1980 års inkomster m. m 49

Investeringsstimulerande åtgärder 55

Folkpensionärernas beskattning 55

Arbetslöshetsförsäkring 56

Vissa utredningsfrågor m 57

Hemställan 58

Reservation 61

Tabell 70

Yttrande från finansutskottet 71

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

V