Ändringar i kreditupplysningslagen

1996/97 FiU23

Utskottet behandlar i detta betänkande de i proposition 1996/97:65 föreslagna ändringarna i kreditupplysningslagen (1973:1173) jämte fem följdmotioner samt två motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995 och två motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996. Utskottet behandlar även de i proposition 1996/97:114 föreslagna ändringarna i kreditupplysningslagen. I proposition 1996/97:65 föreslås att det nuvarande systemet med en s.k. frikrets inom vilken förmedling av kreditupplysningar är undantagen från lagens tillämpningsområde avskaffas. I frikretsen ingår bl.a. banker och kreditupplysningsföretaget Upplysningscentralen UC AB. Lagen blir genom ändringen tillämplig på all kreditupplysningsverksamhet. Det innebär att enhetliga regler om skydd mot integritetsintrång och om rätt till insyn och rättelse kommer att gälla inom hela kreditupplysningsområdet. I anslutning till frikretsens avskaffande föreslås att banker och vissa andra kreditinstitut skall ha rätt att bedriva kreditupplysningsverksamhet utan särskilt tillstånd med stöd av sin grundläggande auktorisation. I syfte att göra kreditupplysningsföretagen mer jämställda när det gäller möjligheten att informera om kreditengagemang och kreditmissbruk föreslås i propositionen att bestämmelser om tystnadsplikt inte skall hindra att uppgifter om bl.a. kreditengagemang och kreditmissbruk utväxlas inom en begränsad krets där bl.a. kreditupplysningsföretagen ingår. Därmed förbättras konkurrenssituationen på kreditupplysningsmarknaden. Enligt propositionen skall Datainspektionen även i fortsättningen utöva tillsyn över lagens efterlevnad. Vidare föreslås att fysiska personer som är näringsidkare eller som har anknytning till näringsverksamhet på samma sätt som privatpersoner skall få besked om vem som beställt en kreditupplysning om dem. I proposition 1996/97:114 föreslås att tillståndspliktig finansieringsverksamhet även skall få bedrivas i ekonomisk förening. De ändringar som föreslås i kreditupplysningslagen är följdändringar till detta förslag. Samtliga ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Utskottet förordar med anledning av en motion ett tillägg till 11 § innebärande att även handelsbolag och kommanditbolag skall ha rätt till en kreditupplysningskopia och en beställaruppgift. I övrigt tillstyrker utskottet propositionen. Till betänkandet har fogats fem reservationer.

Inledning I detta betänkande behandlar finansutskottet dels proposition 1996/97:65 Ändringar i kreditupplysningslagen, dels proposition 1996/97:114 Finansieringsverksamhet i ekonomisk förening m.m. såvitt avser förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen, dels de med anledning av proposition 1996/97:65 väckta motionerna 1996/97:Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m), 1996/97:Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd), 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp), 1996/97:Fi40 av Per Rosengren m.fl.(v), 1996/97:Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c), dels den under allmänna motionstiden 1996 väckta motionen 1996/97:Fi706 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd), dels de från näringsutskottet överlämnade motionerna 1994/95:N216 av Lennart Fremling och Siw Persson (fp), 1994/95:N263 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) 1996/97:N214 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m).

Lagförslag För att samordning skulle ske av två samtidigt föreliggande förslag till ändringar i 3 och 5 a §§ kreditupplysningslagen har behandlingen av lagförslag 7 i proposition 1996/97:114 Finansieringsverksamhet i ekonomisk förening m.m. (bet. FiU26) flyttats till behandlingen av proposition 1996/97:65. De lagförslag som regeringen lägger fram i proposition 1996/97:65 finns i bilaga 1 till betänkandet. Det lagförslag som regeringen lägger fram i proposition 1996/97:114 finns såvitt avser kreditupplysningslagen i bilaga 2 till betänkandet. Av finansutskottet framlagt lagförslag finns i bilaga 3 till betänkandet.

Yttrande från konstitutionsutskottet Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande över de förslag i propositionen jämte motioner som rör dess beredningsområde. Konstitutionsutskottet har avgett ett yttrande, 1996/97:KU9y, som återfinns i bilaga 4 till betänkandet.

Inkomna skrivelser m.m. Under ärendets beredning har utskottet mottagit skrivelser från Svenska Bankföreningen, D&B Soliditet AB, Intrum Justitia Sweden AB och Upplysningscentralen UC AB. Företrädare för Svenska Bankföreningen, D&B Soliditet AB och Upplysningscentralen UC AB har inför en delegation av utskottet redovisat synpunkter på förslagen i proposition 1996/97:65 och på motioner som väckts med anledning av propositionen.

Propositionernas förslag

Proposition 1996/97:65 I proposition 1996/97:65 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), 2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), 3. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag, 4. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

Proposition 1996/97:114 I proposition 1996/97:114 föreslår regeringen, såvitt nu är ifråga, att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173).

Motioner väckta med anledning av proposition 1996/97:65 1996/97:Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att även leverantörer skall ingå i den krets av företag inom vilken uppgifter om kreditengegemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk får utväxlas för kreditupplysningsändamål i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar tillåta flödesinformation i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen beslutar att personer som så önskar skall medges rätt att ställa sig utanför denna typ av register i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i kreditupplysningslagen. 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändig flödesinformation, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrat rättelseförfarande, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lämplig kontroll- och tillsynsmyndighet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kreditupplysningsverksamhetens bedrivande. 1996/97:Fi40 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring beträffande rätten att få kreditupplysningskopia som anförs i motionen. 1996/97:Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Datainspektionens tillsyns- och tillståndsgivningsverksamhet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inkassouppgifter, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även juridiska personer skall få besked om vilka upplysningar som har lämnats ut om dem.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995 1994/95:N216 av Lennart Fremling och Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i kreditupplysningslagen att även enskilda näringsidkare informeras om vem som får upplysningar om dem ur ett kreditupplysningsregister. 1994/95:N263 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt att erhålla kreditupplysningskopior och s.k. beställaruppgifter.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996 1996/97:Fi706 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till beställaruppgift vid kreditupplysningar för näringsanknutna personer. 1996/97:N214 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även näringsidkare skall få information om vem som begärt en kreditupplysning.

Bakgrund Kreditupplysningslagen (1973:1173) innehåller regler för den yrkesmässigt bedrivna kreditupplysningsverksamheten. Lagen syftar i första hand till att undanröja riskerna för att kreditupplysning skall medföra otillbörligt intrång i de kreditsökandes personliga integritet eller leda till skada genom oriktiga eller missvisande uppgifter. Samtidigt är lagen avsedd att bidra till en effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet. I juni 1991 tillkallades en särskild utredare som skulle se över kreditupplysningslagen. Huvuduppgifterna för utredaren, som arbetade under namnet Kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:06), var enligt direktiven att undersöka hur intresset av en effektiv kreditupplysning kunde främjas utan att kravet på personlig integritet och sekretess träds för när. Vidare skulle utredaren undersöka hur den svenska lagstiftningen borde anpassas till EG:s regler och därutöver i vilken utsträckning utländska företag borde ges möjlighet att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige samt i vilken utsträckning utvecklingen i fråga om data- och informationsteknik påkallade ändringar i kreditupplysningslagen. Enligt tilläggsdirektiv i april 1993 skulle utredningen vidare överväga om kreditupplysningslagen borde ändras så att också näringsidkare m.fl. ges rätt till en s.k. beställaruppgift, dvs. en uppgift om vem som har begärt en kreditupplysning. Den första etappen av utredningens arbete var inriktat på att åstadkomma en anpassning av kreditupplysningslagens regler till EES-avtalet. I mars 1992 redovisade utredningen denna del av arbetet i delbetänkandet EES-anpassning av kreditupplysningslagen (SOU 1992:22). Utredningen lämnade i december 1993 slutbetänkandet Integritet och effektivitet på kreditupplysningsområdet (SOU 1993:110). Sedan Kreditupplysningsutredningen överlämnat sitt slutbetänkande har det s.k. dataskyddsdirektivet antagits, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (95/46/EG). Direktivet antogs den 24 oktober 1995. Det är bindande för medlemsstaterna i fråga om det resultat som skall uppnås, men staterna får själva avgöra i vilken form och med vilka medel som resultatet skall nås. Direktivet skall vara genomfört i svensk rätt senast tre år efter att det antagits, dvs. den 24 oktober 1998. Regeringen uppdrog åt en parlamentariskt sammansatt kommitté att analysera på vilket sätt dataskyddsdirektivet skulle införlivas med svensk lag. Kommittén, som antog namnet Datalagskommittén (Ju 1995:08), överlämnade den 5 mars 1997 sitt betänkande Integritet Offentlighet Informationsteknik (SOU 1997:39). Med hänsyn till att Datalagskommittén inte hade avslutat sitt arbete innan denna proposition avlämnades till riksdagen lämnas frågor som behandlas i dataskyddsdirektivet eller som berörs av Datalagskommitténs övriga arbete utanför detta lagstiftningsärende, med undantag för vissa enkla anpassningar till direktivet. Det innebär att vissa av Kreditupplysningsutredningens förslag inte behandlas nu. Det gäller exempelvis frågan om uppgifter skall få samlas in och lagras i kreditupplysningsverksamhet utan att den berörda personen lämnat sitt samtycke. Andra förslag av utredningen saknar samband med dataskyddsdirektivet. Det är dessa förslag - tillsammans med några enkla anpassningar till direktivet - som tas upp i föreliggande proposition. Företrädare för bl.a. kreditupplysningsföretagen har framfört synpunkter på vilka uppgifter som skall få användas i kreditupplysningar om näringsidkare. Regeringen avser att överväga den frågan vidare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Nuvarande reglering av kreditupplysningsmarknaden m.m.

Kreditupplysningslagen Kreditupplysningslagen (1973:1173) gäller i första hand sådan kreditupplysningsverksamhet som innebär att någon lämnar kreditupplysningar mer än i enstaka fall mot ersättning eller som ett led i näringsverksamhet. Även annan kreditupplysningsverksamhet omfattas av lagen, om verksamheten är av större omfattning (1 §). Med kreditupplysning avses i lagen ?uppgift, omdöme eller råd, som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende? (2 §). Från lagens tillämpningsområde är viss kreditupplysningsverksamhet undantagen. Det gäller förmedling av kreditupplysningar mellan företag inom samma koncern samt inom den s.k. frikretsen. Denna krets utgörs av Sveriges Riksbank och sådana kreditinrättningar eller för kreditupplysningsverksamhet inrättade företag som står under Finansinspektionens tillsyn och inte är kreditmarknadsbolag (1 § andra och tredje styckena). Den kreditupplysningsverksamhet som omfattas av lagen får bedrivas endast efter tillstånd från Datainspektionen (3 §). Tillstånd får meddelas om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Datainspektionen har möjlighet att förena ett tillstånd med föreskrifter om hur verksamheten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla ändrade förhållanden av betydelse för tillståndet (4 §). För verksamhet som bedrivs genom offentliggörande av kreditupplysningar på sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen krävs inte tillstånd. Hit hör publicering av kreditupplysningar i tidskrifter men också offentliggörande av kreditupplysningar i radio eller liknande medier (3 § tredje stycket). Tillstånd behövs inte heller för banker eller andra kreditinstitut från EES- länderna, förutsatt att de enligt sin hemlandsauktorisation har rätt att bedriva kreditupplysningsverksamhet (3 § andra stycket). Regler för hur kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas finns i 5-11 §§. Lagen innehåller också regler om rättelse då oriktiga eller missvisande uppgifter lämnas i kreditupplysningsverksamhet (12 §). Lagen skiljer mellan begreppen kreditupplysning och personupplysning (2 §). Kreditupplysningar kan avse såväl fysiska som juridiska personer. Med personupplysning avses en kreditupplysning om en enskild person som varken är näringsidkare eller annars har ett så väsentligt inflytande i någon viss näringsverksamhet att en uppgift om personens egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning. Om personupplysningar finns särskilda bestämmelser i olika avseenden i 7-9 §§. När en personupplysning lämnas skall den omfrågade personen kostnadsfritt få ett skriftligt meddelande om innehållet i den upplysning som lämnats om honom, en s.k. personupplysningskopia. Detta meddelande skall innehålla även eventuella omdömen och råd som getts i personupplysningen. Den omfrågade personen skall också få reda på vem som har begärt upplysningen, en s.k. beställaruppgift (11 § första stycket). En enskild person som är näringsidkare eller näringsanknuten har en motsvarande rätt att kostnadsfritt erhålla ett meddelande om vilka faktiska uppgifter som lämnats om honom. Han har däremot inte rätt att få veta innehållet i eventuella omdömen eller råd som lämnats eller vem som begärt uppgifterna (11 § andra stycket). Datainspektionen utövar tillsyn över den kreditupplysningsverksamhet som omfattas av lagen (15 §). Datainspektionens beslut enligt lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol (23 §).

Datalagen Om uppgifter om enskilda personer i kreditupplysningsverksamhet hanteras med hjälp av automatisk databehandling (ADB) gäller reglerna i datalagen (1973:289). Lagen gäller däremot inte för registrering som sker manuellt. Lagen gäller inte heller för registrering avseende juridiska personer, oavsett om registret förs med hjälp av ADB eller inte. Datalagens bestämmelser avser personregister. Personregister får inrättas och föras endast av den som har anmält sig till Datainspektionen och fått bevis om detta, s.k. licens. För vissa typer av register, som bedöms innebära särskilda risker för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet krävs utöver licens även ett särskilt tillstånd från Datainspektionen. Så är t.ex. fallet om de registrerade inte har någon naturlig anknytning till den som för registret. Den som i kreditupplysningsverksamhet med hjälp av ADB vill föra ett register över enskilda personer måste ha både licens och ett särskilt tillstånd, eftersom ett kreditupplysningsregister normalt innehåller uppgifter om personer som inte har någon naturlig anknytning till kreditupplysningsföretaget. Härtill kommer förstås kravet enligt kreditupplysningslagen på tillstånd för att driva kreditupplysningsverksamhet.

Kreditupplysningsmarknaden Det finns för närvarande omkring 40 företag som har Datainspektionens tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet. Den svenska kreditupplysningsmarknaden domineras dock av två stora företag, Upplysningscentralen UC AB (Upplysningscentralen) och Dun & Bradstreet Soliditet AB (Soliditet). Upplysningscentralen ägs av bankerna och står enligt instruktionen för Finansinspektionen under dess tillsyn. Upplysningscentralens bolagsordning har godkänts av regeringen och får enligt lydelsen inte ändras utan regeringens tillstånd. Företaget tillkom som ett samordningsorgan för bankernas interna kreditupplysningsverksamhet. Sedan år 1981 inkluderas företaget i frikretsen, vilket innebär att den bankinterna delen av Upplysningscentralens verksamhet faller utanför kreditupplysningslagen. Företaget bedriver emellertid också extern kreditupplysningsverksamhet. För denna del av verksamheten gäller kreditupplysningslagens regler. Soliditet tillhör inte frikretsen. Kreditupplysningslagens regler gäller således för företagets hela kreditupplysningsverksamhet.

Kreditupplysningslagens föreslagna tillämpningsområde m.m.

Frikretsen Propositionen Enligt de nuvarande reglerna omfattar kreditupplysningslagen inte förmedling av kreditupplysningar inom en krets som utgörs av Sveriges riksbank och sådana kreditinrättningar eller för kreditupplysningsverksamhet inrättade företag som står under Finansinspektionens tillsyn och inte är kreditmarknadsbolag. Den s.k. frikretsen omfattar i första hand bankaktiebolagen och sparbankerna samt Upplysningscentralen. I frikretsen får också anses ingå filialer till banker från andra EES-länder som bedriver bankrörelse här i landet med stöd av sin hemlandsauktorisation samt utländska bankföretag som har fått regeringens tillstånd att driva bankrörelse genom filial här i landet. Systemet med en frikrets har funnits alltsedan kreditupplysningslagen infördes år 1974. Det skäl som främst föranledde införandet av detta system var behovet av ett friare informationsutbyte mellan banker och andra kreditinrättningar. Det finns för banker och andra kreditinstitut ett stort behov av att kunna utbyta uppgifter om exempelvis kreditengagemang och kreditmissbruk. Detta behov är i dag knappast mindre än vid tiden för lagens tillkomst. Det är därför enligt propositionen viktigt att behovet kan tillgodoses. Som närmare utvecklas nedan föreslår regeringen att det skall bli möjligt för bl.a. banker och kreditmarknadsbolag samt kreditupplysningsföretag att, utan hinder av reglerna om tystnadsplikt, utväxla uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk. Den föreslagna lösningen ger förutsättningar för ett friare utbyte av information mellan dessa företag. Behovet av ett friare informationsutbyte mellan bl.a. bankerna utgör därmed inte längre något tungt vägande skäl för att frikretsen skall behållas. Regeringen föreslår att systemet med en s.k. frikrets avskaffas. Lagen blir därmed tillämplig på all kreditupplysningsverksamhet. Förslaget motiveras i huvudsak enligt följande. Lagens huvudsyfte är att förhindra att kreditupplysning leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. En naturlig utgångspunkt för en lag med ett sådant syfte är att den bör omfatta all kreditupplysningsverksamhet som kan leda till ett sådant intrång. Om ett integritetsintrång riskeras, bör det krävas starka skäl för att verksamheten skall undantas. Vikten av att enhetliga regler om skydd mot integritetsintrång och om rätt till insyn och rättelse gäller inom hela kreditupplysningsområdet talar med betydande styrka mot ett system som innebär att stora delar av kreditupplysningsverksamheten undantas från lagens tillämpning. Ytterligare ett skäl för att avskaffa frikretsen är att en kreditupplysningslag med så generell tillämpning som möjligt ger ökade förutsättningar för en konkurrens på lika villkor på kreditupplysningsmarknaden.

Finansutskottets bedömning Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Begreppen kreditupplysning och kreditupplysningsverksamhet

Propositionen Enligt lagens nuvarande definition avses med kreditupplysning ?uppgift, omdöme eller råd som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende? (2 §). Med personupplysning avses enligt lagens nuvarande definition ?kreditupplysning om annan enskild person än den som är näringsidkare eller annars har så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning?. Begreppet kreditupplysningsverksamhet definieras inte. Lagens tillämpningsområde omfattar dock sådan kreditupplysningsverksamhet som innebär att någon lämnar kreditupplysningar mer än i enstaka fall mot ersättning eller som ett led i näringsverksamhet. Lagen gäller också annan kreditupplysningsverksamhet, om den är av större omfattning (1 § första stycket). Regeringen föreslår att innebörden av begreppen kreditupplysning och kreditupplysningsverksamhet skall vara oförändrad i sak. Definitionen av kreditupplysning förses dock med ett förtydligande som anger att uppgifter, råd och omdömen som lämnas till någon i dennes kreditupplysningsverksamhet inte utgör kreditupplysning. Regeringen föreslår vidare att begreppet personupplysning skall utmönstras ur lagen. I stället skall begreppen fysiska personer som inte är näringsidkare resp. näringsidkare användas. Enligt 2 § andra stycket kreditupplysningslagen avses med näringsidkare även den som, utan att driva näringsverksamhet, har ett så väsentligt inflytande i en viss verksamhet att uppgifter om hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning (s.k. näringsanknutna fysiska personer).

Finansutskottets bedömning Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Myndigheters uppgiftslämnande och kreditupplysning inom koncerner

Propositionen En uttrycklig bestämmelse införs i kreditupplysningslagen om att myndigheternas utlämnande av uppgifter faller utanför kreditupplysningslagen, om de lämnas med stöd av lag, förordning eller särskilt beslut av regeringen eller den myndighet som regeringen har bestämt. Kreditupplysningslagen skall inte heller i framtiden omfatta förmedling av uppgifter mellan företag inom samma koncern som inte är kreditupplysningsföretag. Lagen skall dock vara tillämplig när ett kreditupplysningsföretag lämnar kreditupplysningar till andra företag inom samma koncern.

Finansutskottets bedömning Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Regler om rättelse

Gällande ordning I 12 § kreditupplysningslagen finns följande bestämmelser om rättelse och komplettering av uppgifter. Om det förekommer anledning till misstanke att uppgift i en kreditupplysning eller i ett kreditupplysningsregister som lämnats ut under den senaste tolvmånadersperioden är oriktig eller missvisande, så åligger det den som driver verksamheten att utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utreda förhållandet. Är misstanken riktig skall uppgiften, om den förekommer i register, rättas, kompletteras eller uteslutas ur registret. Har uppgiften tagits in i en kreditupplysning, skall rättelse eller komplettering så snart det kan ske tillställas var och en som under den senaste tolvmånadersperioden fått del av uppgiften. Har uppgiften under den senaste tolvmånadersperioden lämnats i periodisk skrift e.d. skall rättelse eller komplettering införas vid nästas publiceringstillfälle. Den som uppgiften avser skall underrättas om rättelse eller liknande åtgärd, om den skett på hans eget initiativ. Bestämmelserna om rättelse och komplettering gäller inte, om det är fråga om en uppgift som uppenbarligen saknar betydelse för bedömningen av vederbörandes ekonomiska vederhäftighet. Vad som sägs i 12 § gäller såväl för fysiska som juridiska personer. I sitt slutbetänkande (SOU 1993:110) förordar Kreditupplysningsutredningen att bestämmelserna i 12 § behålls i sin nuvarande lydelse. Kreditupplysningslagen innehåller i 21 § regler om skadestånd. Enligt paragrafen skall den som bedriver kreditupplysningsverksamhet ersätta skada som till följd av verksamheten tillfogas någon genom otillbörligt intrång i hans personliga integritet eller genom att oriktig uppgift lämnas om honom, om inte den som bedriver verksamheten kan visa att tillbörlig omsorg och varsamhet iakttagits. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tas även till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Enligt 22 § har Datainspektionen i vissa fall rätt att förelägga vite. I paragrafen föreskrivs att om den som bedriver kreditupplysningsverksamhet inte fullgör vad som åligger honom enligt bl.a. 12 § får Datainspektionen förelägga vite.

Motionen I motion Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) yrkande 2 anförs att även företag har rätt till integritet i vart fall i form av skydd mot felaktiga och missvisande kredituppgifter. Sådana uppgifter måste därför rättas till genom ett effektivt och snabbt förfarande. Rättelseförfarandet som regleras i 12 § kreditupplysningslagen är otillfredsställande. Skärpning kan uppnås genom att föreskriva ett snabbare förfarande med en bredare underrättelseplikt. En felaktig kreditupplysning kan för ett mindre företag vara förödande. Underlåtelse från kreditupplysningsföretagens sida att efterleva rättelseförfarandet bör också vara förenat med stränga skadeståndsmöjligheter.

Konstitutionsutskottets yttrande Konstitutionsutskottet anser i sitt yttrande (1996/97:KU9y) att motionen bör avstyrkas med hänvisning till att vad som anförs i motionen tillgodoses genom nu gällande regler.

Finansutskottets bedömning Finansutskottet anser i likhet med motionären att det är av väsentligt intresse såväl för de enskilda som för kreditgivarna att den information som förekommer i kreditupplysningssammanhang inte är felaktig eller missvisande. Finansutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning att vad som anförs i motionen tillgodoses genom nu gällande regler. Motion Fi39 (fp) yrkande 2 avstyrks.

Tillstånds- och tillsynsfrågor

Skall nuvarande system med tillståndskrav och statlig tillsyn behållas? Propositionen Kreditupplysningsverksamhet får enligt den nu gällande huvudregeln i 3 § kreditupplysningslagen bedrivas endast efter tillstånd av Datainspektionen. Enligt 4 § får tillstånd meddelas bara om verksamheten kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Regeringen bedömer att kreditupplysningsverksamhet även fortsättningsvis som huvudregel bör få bedrivas endast efter särskilt tillstånd. Kriterierna för att få ett sådant tillstånd bör behållas oförändrade.

Finansutskottets bedömning Finansutskottet delar regeringens bedömning.

Skall särskilda regler i fråga om tillstånd gälla för banker och vissa andra kreditinstitut? Propositionen Som framgått ovan föreslås i propositionen att systemet med en frikrets avskaffas. Om kreditupplysningslagens nuvarande tillståndsbestämmelser som återfinns i 3 § behålls oförändrade, skulle det innebära att banker och andra företag inom frikretsen fick bedriva kreditupplysningsverksamhet endast med Datainspektionens tillstånd. Mot en sådan ordning talar att såväl banker som andra kreditinstitut är underkastade ett krav på oktroj eller annat tillstånd enligt den speciella reglering som gäller för kreditinstituten. Tillståndsprövningen görs av regeringen eller - i fråga om kreditmarknadsbolagen - av Finansinspektionen. Därvid bedöms bl.a. institutens allmänna lämplighet att bedriva finansiell verksamhet. Om en bank eller ett kreditmarknadsbolag efter prövning meddelas oktroj resp. tillstånd, kan man utgå från att institutet kan driva den del av verksamheten som består i att lämna kreditupplysningar på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Det är därför överflödigt att det görs en särskild prövning som tar sikte på kreditupplysningsverksamhet. Regeringen föreslår mot den angivna bakgrunden att något särskilt tillstånd inte skall krävas för banker eller andra kreditinstitut som enligt sin grundläggande auktorisation har rätt att bedriva kreditupplysningsverksamhet.

Finansutskottets bedömning Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn? Propositionen Enligt nu gällande bestämmelse är det Datainspektionen som utför tillståndsprövning och utövar tillsyn över efterlevnaden av kreditupplysningslagen. Förslaget i propositionen att den s.k. frikretsen tas bort medför att även banker och andra kreditinstitut kommer att omfattas av tillsynen. Tillståndsprövningen för banker och andra kreditinstitut föreslås dock i propositionen, som framgått ovan, innefattas i regeringens eller Finansinspektionens prövning av om oktroj respektive tillstånd skall meddelas. Kreditupplysningsutredningen föreslog i sitt betänkande att tillståndsprövningen även i fortsättningen skulle utföras av Datainspektionen. Ansvaret för tillsynen skulle dock enligt förslaget vara uppdelat mellan Datainspektionen och Finansinspektionen. Enligt utredningen skulle Finansinspektionen utöva tillsyn över banker och andra kreditinstitut, medan Datainspektionen skulle anförtros tillsynen över de egentliga kreditupplysningsföretagen. I stort sett samtliga remissinstanser avstyrkte en uppdelning. Som skäl mot den av utredningen föreslagna ordningen anfördes att en uppdelning inte skulle innebära ett effektivt resursutnyttjande och att det fanns en risk för att de olika delarna av kreditupplysningsmarknaden inte skulle komma att styras av överensstämmande villkor. Detta skulle i sin tur kunna leda till att konkurrensförhållandena inte blev enhetliga. Vidare framhölls att Finansinspektionen och Datainspektionen skall tillvarata delvis olika intressen. I propositionen instämmer regeringen i de invändningar som framförts. Ett samrådsförfarande mellan myndigheterna, som utredningen föreslog, kan bara delvis undanröja de problem som följer med en uppdelning av tillsynen. Med hänsyn härtill bör, enligt regeringen, tillståndsprövningen och tillsynen på kreditupplysningsområdet anförtros åt en och samma myndighet. Frågan är då om det finns anledning att flytta tillståndsprövningen och tillsynsansvaret från Datainspektionen till Finansinspektionen. Av stor betydelse i sammanhanget är enligt regeringen att Finansinspektionen, till skillnad från Datainspektionen, inte särskilt har till uppgift att tillvarata den enskildes intresse av integritetsskydd. Att just integritetsskyddsfrågor tilläggs stor betydelse när det gäller vilken myndighet som skall ha ansvaret för tillståndsprövningen och tillsynen är, enligt regeringen, naturligt med tanke på att kreditupplysningslagens huvudsyfte är att förhindra att kreditupplysning leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Det förhållandet att Datainspektionen som en av sina huvuduppgifter har att värna om skyddet för den personliga integriteten utgör därför ett tungt vägande skäl för att Datainspektionen bör handha tillståndsprövningen och ha ansvaret för tillsynen på området. Hos Datainspektionen finns vidare en lång erfarenhet av de frågor som kan bli aktuella i kreditupplysningssammanhang och ett betydande mått av sakkunskap på området. Så gott som all kreditupplysningsverksamhet drivs med hjälp av ADB. Datainspektionen är tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt datalagen. Med tanke på den viktiga roll som ADB spelar för kreditupplysningsverksamhet är det en fördel om Datainspektionens kompetens på dataområdet kan tas tillvara. I praktiken är det också ofta så att tillståndsprövningen och tillsynsuppgifterna enligt datalagen och kreditupplysningslagen sammanfaller. Om Datainspektionen inte skulle anförtros tillsynen över bankers och andra kreditinstituts verksamhet enligt kreditupplysningslagen skulle inspektionen alltså ändå - liksom i dag - utöva tillsyn enligt datalagen över närliggande verksamheter som dessa institut bedriver. Efter en sammanvägning av de omständigheter som diskuterats föreslår regeringen att Datainspektionen bör ha hand om tillståndsprövningen samt vara tillsynsmyndighet på hela kreditupplysningsområdet. För att tillvarata Finansinspektionens särskilda kunskaper om finansiell verksamhet i stort bör Datainspektionen samråda med Finansinspektionen i tillsynsfrågor som rör banker och andra kreditinstitut. Enligt regeringen bör en bestämmelse om sådant samråd införas i kreditupplysningsförordningen (1981:955). Vidare föreslås att tillsynsverksamheten skall finansieras genom avgifter. Enligt propositionen bör en bestämmelse införas i kreditupplysningslagen som ger regeringen rätt att föreskriva en skyldighet för den som bedriver kreditupplysningsverksamhet att betala en avgift för tillsynsverksamheten. Datainspektionen bör påföra avgiften.

Motionerna I motion Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) yrkande 3 påpekas att kreditupplysningsverksamhet har ett påtagligt samband med kreditbedömning och annan finansiell verksamhet. Finansinspektionen har rätt kompetens att bedöma vad som är rimlig information i en kreditupplysning, i den mån en sådan detaljerad prövning alls skall ske av kreditupplysningsregistrens uppgiftsarter. Finansinspektionen har också ett eget ansvar för värnandet av låntagares och kreditsökandes personliga integritet. Dessutom skall Finansinspektionen enligt sin instruktion verka för ett gott konsumentskydd. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de näringspolitiska aspekter som bör beaktas vid kreditupplysning bör Finansinspektionen vara tillstånds- och tillsynsmyndighet med skyldighet att samråda med Datainspektionen. I motion Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande 1 anses också att det vore mest lämpligt om ansvaret för all tillstånds- och tillsynsverksamhet låg hos Finansinspektionen med hänsyn till den starka ekonomiska knytning som kreditupplysningsmarknaden har.

Konstitutionsutskottets yttrande Konstitutionsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag i denna del och att motionerna Fi39 (fp) yrkande 3 och Fi41 (c) yrkande 1 bör avstyrkas.

Finansutskottets bedömning Finansutskottet anser liksom regeringen att en och samma myndighet bör ha ansvaret för tillståndsprövningen och tillsynen på kreditupplysningsområdet. Kreditupplysningslagens huvudsyfte är att förhindra att kreditupplysning leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Att en av Datainspektionens huvuduppgifter är att värna om skyddet för den personliga integriteten är, som regeringen framhållit, ett tungt vägande skäl för att Datainspektionen bör handha tillståndsprövningen och ha ansvar för tillsynen. Därtill kommer att det hos Datainspektionen finns en lång erfarenhet av de frågor som kan bli aktuella i kreditupplysningssammanhang och en stor sakkunskap på området. Vidare är det, med tanke på den viktiga roll som ADB spelar för kreditupplysningsverksamhet, en fördel om Datainspektionens kompetens på dataområdet kan tas till vara. På grund av det anförda anser finansutskottet, liksom regeringen och konstitutionsutskottet, att Datainspektionen även i fortsättningen skall ha hand om tillståndsprövningen och vara tillsynsmyndighet på hela kreditupplysningsområdet. Finansinspektionens särskilda kunskaper om finansiell verksamhet i stort kan tas till vara genom att Datainspektionen samråder med Finansinspektionen i tillsynsfrågor som berör banker och andra kreditinstitut. Regeringens förslag att på kreditupplysningsområdet införa ett system som innebär att tillsynsverksamheten finansieras genom avgifter från dem som omfattas av tillsynen finner finansutskottet vara välgrundat. Mot den angivna bakgrunden tillstyrker finansutskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi39 (fp) yrkande 3 och Fi41 (c) yrkande 1.

Villkor för hur verksamheten skall bedrivas m.m. Propositionen Enligt nuvarande bestämmelser kan Datainspektionen meddela föreskrifter om hur verksamheten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla förhållanden som haft betydelse för tillståndet (4 §). I propositionen föreslås att Datainspektionen även fortsättningsvis skall kunna besluta om villkor för hur ett företags kreditupplysningsverksamhet närmare skall bedrivas. Enligt det nuvarande systemet har Datainspektionen i regel meddelat huvuddelen av villkoren i samband med att ett tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet beviljats. I det föregående har föreslagits att banker och andra kreditinstitut skall få bedriva kreditupplysningsverksamhet utan att det görs någon särskild tillståndsprövning, under förutsättning att institutet enligt sitt grundläggande tillstånd har rätt att bedriva kreditupplysningsverksamhet. Enligt vad som framgått ovan bör Datainspektionen enligt regeringens mening utöva tillsyn även över kreditinstitutens kreditupplysningsverksamhet. För att Datainspektionen skall kunna få tillfälle att meddela de villkor som kan vara behövliga avseende dessa institut, bör en anmälningsskyldighet föreskrivas. Om ett institut har för avsikt att utnyttja sin rätt att enligt den grundläggande auktorisationen bedriva kreditupplysningsverksamhet, bör sålunda anmälan om detta göras till Datainspektionen innan verksamheten påbörjas. Anmälan bör ske minst två månader innan institutet avser att påbörja kreditupplysningsverksamhet. En bestämmelse om detta bör tas in i lagens 3 §.

Konstitutionsutskottets yttrande Konstitutionsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag.

Finansutskottets bedömning Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Vissa känsliga personuppgifter Propositionen I 6 § kreditupplysningslagen föreskrivs att vissa känsliga uppgifter om fysiska personer inte får användas i kreditupplysningssammanhang. Uppgifter om politisk eller religiös uppfattning, ras eller hudfärg får över huvud taget inte komma till användning. Uppgifter om brottslighet, omhändertagande och liknande uppgifter får användas endast efter medgivande av Datainspektionen. Sådant medgivande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Detsamma gäller beträffande uppgifter om sjukdom, hälsotillstånd och liknande. I paragrafens fjärde stycke anges att bestämmelsens förbud inte hindrar att uppgifter om näringsförbud insamlas, lagras eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet. Reglerna i 6 § tar sikte på alla fysiska personer, alltså även sådana som är näringsidkare eller näringsanknutna. EG:s dataskyddsdirektiv innehåller bl.a. i artikel 8 bestämmelser om behandling av känsliga uppgifter. Som tidigare nämnts har Datalagskommittén arbetat med frågan på vilket sätt direktivet skall genomföras i svensk rätt. Några mer ingående ändringar i 6 § bör mot denna bakgrund inte övervägas i detta lagstiftningsärende. På ett par punkter finns det dock, enligt regeringen, skäl att redan nu gå fram med förslag. Det gäller dels vissa enkla anpassningar till direktivet, dels en utvidgning av undantaget i 6 § fjärde stycket kreditupplysningslagen från förbudet att använda uppgifter om brott. Direktivets uppräkning överensstämmer i stort sett med vad som gäller enligt 6 § kreditupplysningslagen. I direktivet används emellertid uttrycket ?religiös eller filosofisk övertygelse? medan det i 6 § enbart talas om ?religiösa uppfattningar?. Uppräkningen i 6 § bör ändras så att den överensstämmer med direktivet. I detta används vidare uttrycket ?ras eller etniskt ursprung?, vilket motsvaras av ?ras eller hudfärg?. Ordet hudfärg bör mot denna bakgrund ersättas av det vidare uttrycket etniskt ursprung. Även uppgifter om sexualliv anges i direktivets uppräkning och bör därför läggas till i 6 §.

Konstitutionsutskottets yttrande Enligt konstitutionsutskottets mening bör finansutskottet tillstyrka regeringens förslag.

Finansutskottets bedömning Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk

Uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i kreditupplysningar, m.m. Propositionen När det gäller betalningsförsummelser anges i 7 § kreditupplysningslagen att personupplysningar inte får innehålla uppgifter om andra betalningsförsummelser än sådana som har fastslagits av domstol eller en annan myndighet eller som har lett till inledande av skuldsanering, betalningsinställelse, konkursansökan eller ackord. Uppgifter om andra betalningsförsummelser får inte heller lagras. I paragrafens andra stycke stadgas att regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Datainspektionen får föreskriva undantag från förbudet under förutsättning att det föreligger särskilda skäl. Förbudet i paragrafen tar sikte endast på upplysningar om privatpersoner. Kreditupplysningar om fysiska personer som är näringsidkare eller näringsanknutna omfattas alltså inte av bestämmelsen. Förbudet gäller inte heller kreditupplysningar om juridiska personer. Datainspektionen har med stöd av 7 § andra stycket gett Upplysningscen- tralen och Soliditet tillstånd att föra register över beviljade krediter samt över missbruk av checkkrediter, personkonton och kontokortskrediter. Med stöd av medgivandet får företagen i viss omfattning låta uppgifter om gravt missbruk av sådana krediter ingå i kreditupplysningar om privatpersoner. Med kreditmissbruk avses i detta sammanhang att någon utnyttjar en kredit utan att vara berättigad till det. De bankkonton som enligt tillstånden kan komma i fråga för missbruksregistrering är alltså personkonton och checklönekonton. Uppgifter om missbrukade kontokortskrediter får inhämtas från kreditmarknadsbolag och andra kontokortsgivande företag som kreditupplysningsföretaget har bedömt som seriösa. Datainspektionen har också meddelat närmare föreskrifter om vilka kriterier som skall var uppfyllda för att ett kreditmissbruk skall bedömas som gravt. Enligt föreskrifterna får uppgifterna om kreditmissbruk bara lämnas ut inom en sluten användargrupp. I förarbetena till kreditupplysningslagen (prop. 1973:155 s. 89 och 97) betonades att det med tanke på den stora betydelse som tillmäts uppgifter om betalningsförsummelser är särskilt angeläget att upplysningar om privatpersoner inte är oriktiga eller missvisande. Det framhölls samtidigt att behovet av skydd för den kreditsökande gör sig mindre starkt gällande när kreditupplysningen avser ett företag. Med hänsyn till den stora vikt som kreditupplysningar har för kreditgivningen inom näringslivet ansågs det angeläget att upplysningarna om företag är så uttömmande som möjligt. Departe- mentschefen menade att företag därför måste finna sig i att kreditupplysningar beträffande dem kan innehålla uppgifter som är behäftade med ett visst mått av osäkerhet. Med företag likställdes företagare och företag närstående personer. När det gäller privatpersoner bör, enligt regeringen, huvudprincipen liksom hittills vara att kreditupplysningar inte får innehålla uppgifter om andra betalningsförsummelser än sådana som har slagits fast av domstol eller någon annan myndighet eller som har lett till inledande av skuldsanering, betalningsinställelse, konkursansökan eller ackord. Enligt regeringens uppfattning finns det emellertid skäl att bygga ut 7 § med en regel om att kreditupplysningar om privatpersoner även får innehålla uppgifter om kreditmissbruk, om krediten har lämnats av ett företag som står under Finansinspektionens tillsyn och kredittagaren i avsevärd utsträckning överskridit gällande kreditgräns eller på annat sätt allvarligt missbrukat krediten. Vidare föreslås en utvidgning av undantaget i 6 § från förbudet mot att använda uppgifter om brott. Utvidgningen innebär att uppgifter om betalningsförsummelser, kreditmissbruk och näringsförbud får användas även om det av uppgifterna framgår att någon har begått ett brott. När det gäller kreditupplysningar om juridiska personer och om näringsidkare och därmed likställda har inte integritetshänsynen samma betydelse som vid kreditupplysningar om privatpersoner. Här är det särskilt viktigt att kreditupplysningarna kan baseras på ett så fylligt underlag som möjligt. Även om det självfallet måste eftersträvas att den information som lämnas om ett företag är korrekt och rättvisande, får det inom företagssektorn accepteras att kreditupplysningarna innehåller uppgifter som är behäftade med en viss osäkerhet. Lika litet som vid kreditupplysningslagens tillkomst, anser regeringen att det nu finns anledning att i lagen ställa upp några särskilda begränsningar i kreditupplysningsföretagens möjligheter att använda sig av uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk som juridiska personer och näringsidkare har gjort sig skyldiga till. Exempelvis uppgifter om ansökningar om betalningsföreläggande bör således liksom i dag kunna användas. Det finns beträffande denna grupp inte heller anledning att kräva att ett kreditmissbruk skall vara allvarligt för att information skall få lämnas om det. Företrädare för bl.a. kreditupplysningsföretagen har framfört synpunkter på vilka uppgifter som skall få användas i kreditupplysningar om näringsidkare. Regeringen avser att överväga denna fråga vidare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Enligt uppgift från Justitiedepartementet skall arbetet påbörjas före sommaren.

Motionerna I motion Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) yrkande 2 anförs att propositionen i vissa fall inte är tillräckligt långtgående för att tillgodose behovet av en väl fungerande kreditupplysningsverksamhet. Regeringens förslag om s.k. flödesinformation, exempelvis inkassoinformation, är heller inte tillräckligt långtgående och dessutom otydligt. Redan i propositionen till nuvarande kreditupplysningslag framgår att s.k. flödesinformation bör ingå i en kreditupplysning. Eftersom Datainspektionen valt att inte tillåta att inkassoinformation och annan så kallad flödesdata utväxlas mellan företag bör riksdagen nu tydligt poängtera den betydelse som tillgång till flödesdata har för en framtida effektiv kreditupplysning. Bakgrunden till att regeringen inte velat utvidga kretsen är att det anses vara ett oacceptabelt ingrepp i integriteten, särskilt för företag som bedrivs i enskild firma. Det måste dock anses ingå i företagandets villkor att företagaren blir föremål för granskning. I motion Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) anför motionärerna att kreditupplysningslagens huvudsyfte bör vara att främja en god och väl fungerande kreditupplysning. För att kreditupplysningar skall fungera som ett hjälpmedel vid kreditprövningar krävs att upplysningarna grundar sig på färsk flödesinformation. Sådan information är viktig men kräver att informationen kontinuerligt uppdateras för att utgöra ett tillförlitligt underlag vid kreditprövningen. I syfte att göra kreditinformationen tydligare anser motionärerna att en bestämmelse bör införas om att den som lämnar en kreditupplysning innehållande uppgift om att mål om betalningsföreläggande har inletts skall ange om motparten har bestritt ansökan. Av samma skäl anser motionärerna att det i kreditupplysningslagen bör införas ett krav på att den som lämnar råd och omdömen också skall redovisa på vilken grund detta sker. I motion Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) yrkandena 1 och 4 anses att s.k. flödesinformation skall få ingå i en kreditupplysning. Det bör göras helt klart att en tidig flödesinformation är tillåten och att den inte kan förbjudas genom administrativa villkor. I motion Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande 2 föreslås att inkassouppgifter skall kunna inkluderas i en kreditupplysning, vilket tydligt bör framgå av lagen.

Konstitutionsutskottets yttrande Konstitutionsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motionerna i berörda delar.

Finansutskottets bedömning Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande de föreslagna ändringarna i 6 och 7 §§, vilka avser uppgifter i kreditupplysningar om privatpersoner. Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar beträffande juridiska personer samt näringsidkare och därmed likställda. Liksom konstitutionsutskottet anser finansutskottet det viktigt att inledningsvis framhålla det generella krav på kreditupplysningsverksamheten som uppställs i 5 §, nämligen att sådan verksamhet inte får bedrivas så att den leder till kränkning av den personliga integriteten eller till att oriktiga uppgifter lagras eller lämnas ut. Beträffande kreditupplysningar om juridiska personer samt om näringsidkare och därmed likställda anser finansutskottet i likhet med regeringen att integritetshänsynen inte har samma betydelse som vid kreditupplysningar om privatpersoner. Här är det särskilt viktigt att kreditupplysningarna kan baseras på ett så fylligt underlag som möjligt. Finansutskottet delar därför regeringens bedömning att det saknas anledning att i lagen ställa upp några särskilda begränsningar i kreditupplysningsföretagens möjligheter att använda sig av uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk som juridiska personer och näringsidkare har gjort sig skyldiga till. Exempelvis uppgifter om ansökningar om betalningsföreläggande bör således liksom i dag kunna användas. I motionerna behandlas vilka uppgifter som skall få ingå i en kreditupplysning. Av propositionen framgår att frågan om vilka uppgifter som skall få användas i kreditupplysningar om näringsidkare kommer att bli föremål för överväganden inom regeringens fortsatta lagstiftningsarbete på kreditupplysningsområdet. Enligt uppgift från Justitiedepartementet kommer detta arbete att påbörjas före sommaren. Liksom konstitutionsutskottet anser finansutskottet att detta arbete inte bör föregripas men förutsätter att arbetet bedrivs skyndsamt. Finansutskottet anser även att begreppet flödesinformation bör ges en klarare innebörd än som framgår av motionerna. På grund av det anförda avstyrks motionerna Fi37 (m) yrkande 2, Fi38 (m, c, fp, kd) i denna del, Fi39 (fp) yrkandena 1 och 4 och Fi41 (c) yrkande 2.

Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller Propositionen I kreditupplysningslagen finns inga bestämmelser som begränsar kreditupplysningsföretagens möjligheter att samla in och lämna ut uppgifter om kredit- engagemang. Uppgifter om vad den som söker en kredit tidigare har för kreditengagemang kan i viss utsträckning hämtas ur allmänt tillgängliga källor. Uppgifter om krediter som har beviljats fysiska personer utan säkerhet i fastighet eller motsvarande är emellertid inte allmänt tillgängliga. Som nämnts ovan har Datainspektionen med stöd av 7 § andra stycket kreditupplysningslagen gett Upplysningscentralen och Soliditet tillstånd att föra register över beviljade krediter samt över missbruk av checkkrediter, personkonton och kontokortskrediter. I realiteten har endast Upplysningscentralen kunnat upprätta ett kreditengagemangsregister. Detsamma gäller för övrigt beträffande register över kreditmissbruk. Anledningen härtill är att bl.a. bankerna ansett sig förhindrade att lämna ut uppgifter av detta slag till Soliditet av det skälet att den tystnadsplikt som följer av kreditupplysningslagen, enligt deras mening, är svagare än den tystnadsplikt som följer av bestämmelserna i bankrörelselagen, den s.k. banksekretessen. Uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk är av stor betydelse i kreditupplysningssammanhang. Den omständigheten att endast Upplysningscentralen av landets kreditupplysningsföretag har tillgång till uppgifterna har stor betydelse från konkurrenssynpunkt. Den centrala lagstiftningsfrågan i sammanhanget är således om en effektiv konkurrens i nu angivet avseende kan uppnås utan oacceptabla ingrepp i personlig integritet och tystnadsplikt. I bestämmelsen om tystnadsplikt i 14 § kreditupplysningslagen stadgas att den som är eller har varit verksam i kreditupplysningsverksamhet inte obehörigen får röja vad han till följd därav fått veta om enskildas personliga förhållanden eller om yrkes- eller affärshemligheter. Bankrörelselagens (1987:617) bestämmelse om tystnadsplikt finns i 1 kap. 10 §. I bestämmelsen sägs att enskildas förhållande till banker inte får obehörigen röjas. På motsvarande sätt anges i 1 kap. 5 § lagen (1992:1610) om kreditmarknadsföretag att enskildas förhållande till kreditmarknadsbolag inte får obehörigen röjas. För värdepappersbolagen finns en motsvarande regel i 1 kap. 8 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Regeringen föreslår att det i kreditupplysningslagen införs en bestämmelse om att regler om tystnadsplikt i bankers, kreditmarknadsbolags och värdepappersbolags verksamhet inte hindrar att uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk utväxlas för kreditupplysnings- ändamål inom en krets som i huvudsak utgörs av dessa företag samt kreditupplysningsföretag. Informationen bör dock få spridas endast inom en sluten användargrupp. Frågan är då hur den slutna användargruppen närmare bör avgränsas. Enligt regeringen är ett nära till hands liggande kriterium för en sådan avgränsning att utgå från företag som står under myndighetstillsyn. Denna tillsyn får anses ge en viss garanti för att uppgifterna hanteras enligt gällande föreskrifter. Det bör vidare enligt regeringens mening inte finnas något hinder mot att lämna ut uppgifterna om det råder en tillfredsställande tystnadsplikt för de företag som tar emot uppgifterna. Om man begränsar kretsen av mottagare till kreditgivare i vars verksamhet det råder en författningsreglerad tystnadsplikt som ger ett tillräckligt gott skydd mot fortsatt spridning, bör en tillfredsställande ordning kunna uppnås. Den föreslagna lösningen innebär att den tystnadsplikt som gäller enligt bankrörelselagen, lagen om kreditmarknadsbolag och lagen om värdepappersrörelse inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål. En erinran om det bör tas in i bestämmelserna om tystnadsplikt i de aktuella lagarna. Företagen inom handeln omfattas inte av någon författningsreglerad tystnadsplikt. De står inte heller under tillsyn. Enligt regeringen finns det, mot denna bakgrund, inte förutsättningar att i kreditupplysningslagen föreskriva att företag utanför den ovan beskrivna användargruppen skall kunna ges tillgång till information med det känsliga innehåll som det här är fråga om. Flera remissinstanser har i anslutning till önskemålet om att även företagen inom handeln skall få tillgång till uppgifter om bl.a. kreditengagemang framhållit att ett system byggt på den tyska s.k. Schufamodellen bör övervägas. I Tyskland tillämpas ett system med slutna användarkretsar inom vilka information sprids. I en sådan krets ingår banker och liknande kreditinstitut, men även andra företag kan bli medlemmar. En förutsättning är dock att företaget sysslar med mer långsiktig kreditgivning. Den som ansöker om kredit hos exempelvis en bank får underteckna en klausul (?Schufaklausul?) som innebär att han eller hon förklarar sig införstådd med att uppgifter om bl.a. kreditengagemang sprids i enlighet med Schufas regler. Ett liknande system förekommer i England. Ett system av beskrivet slag grundas på att den som söker kredit medger att information sprids inom användarkretsen enligt vissa överenskomna bestämmelser. Ett sådant system utgör i betydande grad en privaträttslig lösning som inte självklart bör regleras i författning. Härtill kommer att det pågående arbetet i Datalagskommittén med att överväga hur EG:s dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt innebär att frågor med koppling till direktivet i huvudsak bör hållas utanför detta lagstiftningsärende. Därvid är särskilt att beakta att bl.a. frågan om samtycke generellt skall krävas för databehandling av uppgifter om fysiska personer behandlas i direktivet. Regeringen anser att det med hänsyn till det anförda inte finns skäl att nu överväga en ordning liknande Schufasystemet. Det kan dock finnas anledning att återkomma till frågan, exempelvis i samband med en utvärdering av de nu föreslagna lagändringarna.

Motionerna I motion Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) yrkandena 1 och 3 hänvisas till regeringens förslag i aktuellt avseende. Effektiviteten i kreditupplysning skulle enligt motionärernas uppfattning underlättas om även leverantörer omfattas av den inre kretsen. För att ytterligare stärka privatpersoners integritet anser motionärerna att personer som så önskar bör medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens register. I motion Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) konstateras att kreditupplysningsmarknaden domineras av två aktörer, Upplysningscentralen och Soliditet. Det är därför positivt att regeringen föreslår att sekretessregler inte skall hindra att uppgifter om kreditengagemang m.m. utväxlas för kreditupplysningsändamål inom en krets av kreditupplysningsföretag, värdepappersbolag och banker. Konkurrensen bör dock underlättas ytterligare för att marknaden skall bli effektiv. Ett system enligt den s.k. Schufamodellen bör därför införas även i Sverige.

Konstitutionsutskottets yttrande Konstitutionsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motionerna i berörda delar.

Finansutskottets bedömning Gällande ordning där endast Upplysningscentralen har tillgång till uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk är inte tillfredsställande från konkurrenssynpunkt. Finansutskottet anser att regeringens förslag innebär att en effektiv konkurrens kan uppnås utan att det leder till oacceptabla ingrepp i personlig integritet och tystnadsplikt. Företag inom handeln, som varken står under tillsyn eller omfattas av någon författningsreglerad tystnadsplikt, bör inte ingå i den slutna användargruppen. Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag. Motion Fi37 (m) yrkande 1 avstyrks. Motionärerna i Fi37 (m) yrkande 3 förespråkar att personer som så önskar skall medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens register. I motion Fi38 (m, c, fp, kd) förespråkas att ett system enligt den s.k. Schufa-modellen bör införas även i Sverige. Ett system enligt den s.k. Schufamodellen utgör i hög grad en privaträttslig lösning som i enlighet med vad regeringen påpekat inte självklart bör regleras i författning. Som framgår av propositionen behandlas frågan om samtycke generellt skall krävas för databehandling av uppgifter om fysiska personer i EG:s dataskyddsdirektiv. Hur detta direktiv skall införlivas i svensk rätt bör, med hänsyn till att denna fråga kommer att behandlas i annat sammanhang, hållas utanför detta lagstiftningsärende. Finansutskottet delar regeringens och konstitutionsutskottets uppfattning att det på grund av det anförda inte finns skäl att nu överväga de frågor som behandlas i motionerna varför motionerna Fi37 (m) yrkande 3 och Fi38 (m, c, fp, kd) i denna del avstyrks.

Skyldighet att lämna kreditupplysningskopia Gällande ordning När en kreditupplysning om en privatperson lämnas ut skall, enligt 11 § kreditupplysningslagen, den som avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller om honom (kreditupplysningskopia). Den omfrågade skall också underrättas om vem som har begärt upplysningen (beställaruppgift). Denna information anges regelmässigt på kreditupplysningskopian. En person som är näringsidkare har en motsvarande rätt att kostnadsfritt erhålla ett meddelande om vilka faktiska uppgifter som lämnas om honom eller henne. En näringsidkare har däremot inte rätt att få veta vilka omdömen och råd som lämnas eller vem som har begärt upplysningen. Detsamma gäller för en person som, utan att vara näringsidkare, har ett så väsentligt inflytande i någon viss näringsverksamhet att en uppgift om personens egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning. En juridisk person har inte någon laglig rätt att få vare sig en kreditupplysningskopia eller en beställaruppgift när en kreditupplysning om den juridiska personen lämnas.

Tidigare riksdagsbehandling Under senare år har det väckts ett flertal riksdagsmotioner med krav på att kreditupplysningslagen skall ändras så att fler får rätt till beställaruppgift. Motionerna har i första hand tagit sikte på sådana fysiska personer som är näringsidkare eller knutna till en näringsverksamhet. Vid behandlingen av motionerna har näringsutskottet framhållit att det gäller å ena sidan att skydda enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan att värna om möjligheterna till en effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda dispositioner. Motionerna har avslagits med motiveringen att den gällande ordningen representerar en rimlig avvägning mellan dessa två intressen. Därvid har framhållits att integritetsskyddet, i enlighet med grundtankarna bakom kreditupplysningslagen, i första hand har ansetts gälla för de personer som är föremål för kreditupplysning. Men det kan också, har det påpekats, betraktas som en form av integritetsskydd att upplysningar om en näringsidkares vederhäftighet i ekonomiskt hänseende kan inhämtas utan att beställaren behöver röja sig för den han begär upplysning om (se bl.a. bet. 1991/92:NU9). När frågan senast behandlades i riksdagen ansåg emellertid näringsutskottet, mot bakgrund bl.a. av att det hade gått nära fem år sedan frågan senast remissbehandlats, att det borde uppdras åt Kreditupplysningsutredningen att ta upp frågan om näringsidkares rätt till beställaruppgift till prövning. Ytterligare en anledning till en förnyad prövning ansågs vara att det ekonomiska läget hade medfört att näringsidkare numera oftare blev föremål för kreditupplysningar (se bet. 1992/93:NU22). Riksdagen ställde sig bakom betänkandet (rskr. 1992/93:213).

Propositionen Fysiska personer som är näringsidkare eller på annat sätt knutna till näringsverksamhet har rätt till en kreditupplysningskopia som ger besked om vilken faktisk information som har lämnats ut om dem. De får däremot inte veta vilka råd och omdömen som har lämnats eller vem som har beställt uppgifterna. Regeringen anser att skälen för en ordning med beställaruppgift beträffande alla fysiska personer är så starka att en rätt till beställaruppgift nu bör införas för alla fysiska personer. Särskilt betydelsefull är därvid den omständigheten att den nuvarande ordningen vållar betydande obehag och irritation och av många uppfattas som ett obehörigt intrång i den personliga integriteten. En större öppenhet med avseende på kreditupplysningar avseende fysiska personer måste ses som en allmänt önskvärd utveckling. Även näringsidkare och näringsanknutna personer bör sålunda ha rätt till beställaruppgift i samband med att de får ett meddelande enligt 11 §. De skäl som anförts till stöd för ett krav på beställaruppgift gör sig även gällande i fråga om rätten till besked om vilka råd och omdömen som lämnats. Särskilt integritetsaspekten är viktig men även den omständigheten att en person får anses ha ett berättigat intresse att få veta vilka omdömen och råd som lämnas om honom i kommersiella sammanhang. I likhet med andra fysiska personer bör därför även näringsidkare och näringsanknutna personer få reda på inte bara vilka faktiska uppgifter som har lämnats om dem utan också vilka omdömen och råd som kreditupplysningen har innehållit. Även juridiska personer kan ha ett intresse av att få veta vilka uppgifter som har lämnats om dem och vem som har beställt upplysningen. Det kan bl.a. vara av vikt för juridiska personer lika väl som för enskilda näringsidkare att snabbt kunna rätta felaktiga eller missvisande uppgifter direkt hos beställaren. När det gäller juridiska personer finns emellertid inte något behov att med hänsyn till integritetsskyddsintressen låta den omfrågade få besked om att en kreditupplysning lämnats och om innehållet i denna. Av betydelse är vidare att ett utökat uppgiftslämnande i fråga om juridiska personer skulle medföra kraftigt ökade kostnader för kreditupplysningsföretagen och därmed för kreditupplysningsverksamheten som sådan, eftersom juridiska personer för närvarande inte har rätt att få vare sig kreditupplysningskopior eller beställaruppgifter. Regeringen anser, med hänsyn till vad som framgått ovan, att de juridiska personerna även i fortsättningen bör stå utanför bestämmelserna i 11 § kreditupplysningslagen. Någon laglig rätt för dem till kreditupplysningskopior eller beställaruppgifter bör således inte införas.

Motionerna I motionerna 1994/95:N216 av Lennart Fremling och Siw Persson (fp), 1994/95:N263 av Rolf Dahlberg m.fl. (m), Fi706 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) och N214 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) framställs krav på att näringsidkare och näringsanknutna fysiska personer skall få rätt att veta vem som begärt en kreditupplysning om dem, s.k. beställaruppgift. I motion 1994/95:N263 (m) begärs också att näringsidkare och näringsanknutna fysiska personer även skall få rätt att veta vilka omdömen och råd som lämnats om dem, s.k. kreditupplysningskopia. I motion Fi40 av Per Rosengren m.fl. (v) anses att även handelsbolag och kommanditbolag bör ingå i den grupp som skall få tillgång till kopior av kreditupplysningen eftersom de skiljer sig från övriga juridiska personer genom att ägarna själva beskattas för bolagets vinster. I motion Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande 3 förespråkas också att även juridiska personer regelmässigt och kostnadsfritt bör underrättas om vilka kreditupplysningar som har utgått om företaget. Däremot bör de inte underrättas om vem/vilka som har beställt kreditupplysningen.

Konstitutionsutskottets yttrande Konstitutionsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag och avstyrka samtliga motioner i berörda delar.

Finansutskottets överväganden Finansutskottet anser det mycket positivt att regeringen nu föreslagit att alla fysiska personer - även näringsidkare och därmed jämställda personer - skall ha rätt att i en kreditupplysningskopia inte bara få besked om vilka faktiska uppgifter som lämnats om dem utan också vilka omdömen och råd som har lämnats samt vem som har begärt kreditupplysningen, s.k. beställaruppgift. Motionerna 1994/95:N216 (fp), 1994/95:N263 (m), Fi706 (m, c, fp, kd) och N214 (m) får anses tillgodosedda genom förslaget. I likhet med konstitutionsutskottet tillstyrker finansutskottet regeringens förslag i denna del och avstyrker motionerna 1994/95:N216 (fp), 1994/95:N263 (m), Fi706 (m, c, fp, kd) och N214 (m). Beträffande juridiska personer anser regeringen att det med hänsyn till integritetsskyddsintressen inte finns något behov av att låta den omfrågade få besked om att en kreditupplysning lämnats och om innehållet i denna. Juridiska personer föreslås inte få någon rätt till vare sig en kreditupplysningskopia eller en beställaruppgift. En sådan ordning skulle medföra ökade kostnader för kreditupplysningsföretagen. Företrädare för de två största kreditupplysningsföretagen och Svenska bankföreningen har hävdat att en vidgad plikt att lämna kreditupplysningskopior eller beställaruppgifter är förenad med ytterligare nackdelar, bl.a. skulle färre kreditupplysningar komma att beställas och möjligheten att erbjuda kreditupplysningar via cd-rom begränsas. Finansutskottet anser att det får förutsättas att även juridiska personer kan ha ett behov av att få veta vilka kreditupplysningsuppgifter som har lämnats om dem och vem som har beställt uppgifterna. Det kan för juridiska personer lika väl som för enskilda näringsidkare vara viktigt att snabbt kunna rätta felaktiga eller missvisande uppgifter direkt hos beställaren. Som anförs i motion Fi40 (v) gör sig detta särskilt starkt gällande beträffande handelsbolag och kommanditbolag. Konsekvenserna av en felaktig kreditupplysning kan i dessa fall skada inte bara bolaget utan även ägarna som privatpersoner. Finansutskottet anser att fördelarna för handelsbolag och kommanditbolag av att ha en rätt till kreditupplysningskopia och beställaruppgift är större än de negativa effekterna som uppkommer. Finansutskottet förordar, med anledning av motion Fi40 (v), att 11 § skall erhålla den lydelse som framgår av bilaga 3. Motion Fi41 (c) yrkande 3 avstyrks i den del den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet nu förordat.

Ändringsförslaget i proposition 1996/97:114 Finansutskottet har tidigare i vår behandlat proposition 1996/97:114 Finansieringsverksamhet i ekonomisk förening m.m. (bet. 1996/97:FiU26). I betänkandet, FiU26, har finansutskottet inte behandlat ett förslag till ändring i 3 och 5 a §§ kreditupplysningslagen för att samordning skall kunna ske med de förslag till ändring i samma lagrum som föreslås i proposition 1996/97:65. I proposition 1996/97:114 föreslås att tillståndspliktig finansieringsverksamhet även skall få bedrivas i ekonomisk förening. I propositionen föreslås vidare att lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag till följd därav skall ändra namn till lagen om finansieringsverksamhet och att den skall vara tillämplig på kreditmarknadsföretag, dvs. ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt lagen att bedriva finansieringsverksamhet. De ändringar som föreslås i kreditupplysningslagen är följdändringar till dessa förslag. Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag. De i proposition 1996/97:65 föreslagna ändringarna i 3 och 5 a §§ kreditupplysningslagen har av finansutskottet utformats i bilaga 3 med beaktande av de ändringar som föreslås i proposition 1996/97:114.

Utskottet hemställer 1. beträffande regler om rättelse att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi39 yrkande 2, 2. beträffande tillstånds- och tillsynsfrågor att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:65 i denna del och proposition 1996/97:114 i denna del antar det i sistnämnda proposition framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 3 §, 3. beträffande tillstånds- och tillsynsmyndighet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi39 yrkande 3 och 1996/97: Fi41 yrkande 1, res. 1 (c) 4. beträffande uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i kreditupplysningar att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Fi37 yrkande 2, 1996/97:Fi38 i denna del, 1996/97:Fi39 yrkandena 1 och 4 och 1996/97:Fi41 yrkande 2 antar det i proposition 1996/97:65 framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 6 och 7 §§, res. 2 (m, c, mp, kd) 5. beträffande utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Fi37 yrkandena 1 och 3 samt 1996/97:Fi38 i denna del dels med bifall till proposition 1996/97:65 i denna del och proposition 1996/97:114 i denna del antar det i sistnämnda proposition framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 5 a §, dels med bifall till proposition 1996/97:65 i denna del antar förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), dels med anledning av proposition 1996/97:65 a) med ändring av riksdagens beslut den 14 maj 1997 (bet. 1996/97:FiU26, rskr. 214) såvitt gäller ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag bestämmer att 1 kap. 5 § sistnämnda lag samt rubriken närmast före paragrafen skall ha följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

-------------------------------------------------------- |Lydelse enligt riksdagens |Utskottets förslag | |beslut | | |(rskr. 214) | | -------------------------------------------------------- | 1 kap. | ------------------------------------------------------- |Sekretess | Tystnadsplikt | ------------------------------------------------------- | 5 § | ------------------------------------------------------- | | |Enskildas förhållanden till kreditmarknadsföretag får| |inte obehörigen röjas. | | I det allmännas verksamhet tillämpas i stället| |bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). | | Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte| |följa för den som bryter mot förbudet i första| |stycket. | ------------------------------------------------------- | | | I 5 a §| | | |kreditupplysningslagen | | | |(1973:1173) finns| | | |bestämmelser som innebär| | | |att vad som gäller om| | | |tystnadsplikt enligt| | | |första stycket inte| | | |hindrar att uppgifter i| | | |vissa fall utväxlas för| | | |kreditupplysningsändamål.| -------------------------------------------------------

b) beslutar om en sådan ändring av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag som föranleds härav, dels ock med bifall till proposition 1996/97:65 antar förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, res. 3 (m) 6. beträffande skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fi40 och med avslag på motionerna 1994/95:N216, 1994/95:N263, 1996/97:Fi706, 1996/97:N214 och 1996/97:Fi41 yrkande 3 antar det i proposition 1996/97:65 framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 11 § med den ändringen att paragrafen skall erhålla den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, res. 4 (m, fp, mp, kd) res. 5 (c) 7. beträffande kreditupplysningslagen i övrigt att riksdagen antar det i proposition 1996/97:65 framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan.

Stockholm den 15 maj 1997

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg (s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Sven-Erik Österberg (s), Per Bill (m) och Michael Stjernström (kd).

1. Tillstånds- och tillsynsmyndighet (mom. 3) Per-Ola Eriksson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Kreditupp- lysningslagens huvudsyfte är? och slutar med ?Fi41 (c) yrkande 1? bort ha följande lydelse: Finansutskottet konstaterar att Datainspektionen sedan kreditupplysnings- lagens tillkomst visserligen har haft ansvar för tillståndsprövning och tillsyn enligt lagen. Enligt utskottets mening finns det dock anledning att ta fasta på den starka ekonomiska anknytning som kreditupplysningsverksamhet har. Ansvaret för tillstånds- och tillsynsfrågor på kreditupplysningsområdet bör därför anförtros Finansinspektionen. De tillsynsbefogenheter som Datainspektionen har enligt datalagen i fråga om ADB-hanteringen i kreditupplysningsverksamheten kan tillgodose intresset av ett gott integritetsskydd. Motionerna Fi39 (fp) yrkande 3 och Fi41 (c) yrkande 1 bör därför bifallas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande tillstånds- och tillsynsmyndighet att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi39 yrkande 3 och 1996/97:Fi41 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Tillstånds- och tillsynsmyndighet (mom. 4) Per-Ola Eriksson (c), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Per Bill (m) och Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?I motionerna behandlas? och på slutar med ?Fi41 (c) yrkande 2? bort ha följande lydelse: I motionerna behandlas vilka uppgifter som skall få ingå i en kreditupplysning. Finansutskottet vill framhålla att det inom näringslivet finns ett stort behov av att kunna undersöka sina kunders eller tilltänkta affärspartners kreditvärdighet i syfte att undvika kreditförluster. För att kreditupplysningsverksamhet skall bli effektiv krävs tillgång till så bred och tidig information som möjligt, t.ex. om inkassoåtgärder. Finansutskottet vill erinra om att gällande lagstiftning inte uppställer något förbud mot att i kreditupplysning om näringsidkare och juridiska personer lämna uppgifter om betalningsförsummelser som inte fastslagits genom domstols eller annan myndighets avgörande. Mot bakgrund av vad som anförts i de nu aktuella motionerna vill finansutskottet framhålla nödvändigheten av att bred s.k. flödesinformation i kreditupplysningar om näringsidkare och juridiska personer också görs tillgänglig i praktiken. Finansutskottet vill även nämna att det i sammanhanget torde vara lämpligt att överväga om det bör införas en skyldighet för den som lämnar en kreditupplysning innehållande uppgift om att mål om betalningsföreläggande har inletts även skall ange om motparten har bestritt ansökan. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi37 (m) yrkande 2, Fi38 (m, c, fp, kd) i denna del, Fi39 (fp) yrkandena 1 och 4 och Fi41 (c) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i kreditupplysningar att riksdagen antar det i proposition 1996/97:65 framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 6 och 7 §§ samt med anledning av motionerna 1996/97:Fi37 yrkande 2, 1996/97:Fi38 i denna del, 1996/97:Fi39 yrkandena 1 och 4 samt 1996/97:Fi41 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller (mom. 5) Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Finansut- skottet anser att? och på s. 22 slutar med ?i denna del avstyrks? bort ha följande lydelse: Regeringen föreslår i propositionen att det i kreditupplysningslagen skall införas en bestämmelse om att regler om tystnadsplikt i bankers, kreditmarknadsbolags och värdepappersbolags verksamhet inte hindrar att uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk utväxlas för kreditupplysningsändamål. För att tillvarata integritetsskyddsintressen har regeringen valt en ordning med en sluten användargrupp inom vilken de nu aktuella uppgifterna kan utväxlas utan hinder av tystnadsplikt. I gruppen skall enligt förslaget ingå företag som står under myndighets tillsyn och omfattas av författningsreglerad tystnadsplikt. Detta medför att den slutna användargruppen kommer att bestå av banker, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och kreditupplysningsföretag. Finansutskottet anser dock att avgränsningen av den slutna användargruppen gjorts alltför snäv. I likhet med motionärerna i Fi37 (m) yrkande 1 anser finansutskottet att effektiviteten i kreditupplysningsverksamheten skulle förbättras om även leverantörerna omfattades av den slutna användargruppen. Finansutskottet förordar således med bifall till motion Fi37 (m) yrkande 1 att 5 a § kompletteras på sätt som motionärerna föreslagit. I motion Fi37 (m) yrkande 3 föreslås att privatpersoner som så önskar skall medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens register. I motion Fi38 (m, c, fp, kd) framförs liknande tankegångar. Finansutskottet delar motionärernas uppfattning att ett sådant system bör införas, bl.a. med hänsyn till att privatpersoners integritet skulle stärkas. En sådan ordning skulle också bli enklare och mer klargörande än regeringens förslag. Med bifall till motion Fi37 (m) yrkande 3 och med anledning av motion Fi38 (m, c, fp, kd) i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi37 yrkandena 1 och 3 samt med anledning av motion 1996/97:Fi38 i denna del dels med bifall till proposition 1996/97:65 i denna del och proposition 1996/97:114 i denna del antar det i sistnämnda proposition framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 5 a § med den ändringen att i paragrafens andra stycke ordet ?samt? skall bytas ut mot ett kommatecken och att sist i paragrafens andra stycket skall orden ?samt leverantörer.? tilläggas. dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels med bifall till proposition 1996/97:65 i denna del antar förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), dels med anledning av proposition 1996/97:65 a) med ändring av riksdagens beslut den 14 maj 1997 (bet. FiU26, rskr. 214) såvitt gäller ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag bestämmer att 1 kap. 5 § sistnämnda lag samt rubriken närmast före paragrafen skall ha följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

-------------------------------------------------------- |Lydelse enligt riksdagens |Utskottets förslag | |beslut | | |(rskr. 214) | | ------------------------------------------------------- | | 1 | | | |kap. | | ------------------------------------------------------- |Sekretess | Tystnadsplikt | ------------------------------------------------------- | 5| |§ | ------------------------------------------------------- | | | Enskildas förhållanden till kreditmarknadsföretag| |får inte obehörigen röjas. | | I det allmännas verksamhet tillämpas i stället| |bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). | | Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte| |följa för den som bryter mot förbudet i första| |stycket. | ------------------------------------------------------- | | | I 5 a §| | | |kreditupplysningslagen | | | |(1973:1173) finns| | | |bestämmelser som innebär| | | |att vad som gäller om| | | |tystnadsplikt enligt| | | |första stycket inte| | | |hindrar att uppgifter i| | | |vissa fall utväxlas för| | | |kreditupplysningsändamål.| ------------------------------------------------------- b) beslutar om en sådan ändring av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag som föranleds härav, dels ock med bifall till proposition 1996/97:65 antar förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

4. Skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia (mom. 6) Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Per Bill (m) och Michael Stjernström (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Finansut- skottet anser att? och slutar med ?utskottet nu förordat? bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser i likhet med regeringen att det beträffande juridiska personer saknas skäl att med hänsyn till integritetsskyddsintressen låta den omfrågade få besked om att en kreditupplysning lämnats och om innehållet i denna. Som framgått ovan skulle en vidgad plikt att lämna kreditupplysningskopior och beställaruppgifter till juridiska personer medföra högre kostnader och sämre effekt i kreditupplysningsförfarandet. Finansutskottet delar regeringens bedömning i denna del. Motionerna Fi40 (v) och Fi41 (c) yrkande 3 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N216, 1994/95: N263, 1996/97:Fi706, 1996/97:N214, 1996/97:Fi40 och 1996/97:Fi41 yrkande 3 antar det i proposition 1996/97:65 framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 11 §,

5. Skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia (mom. 6) Per-Ola Eriksson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Finansut- skottet anser att? och slutar med ?utskottet nu förordat? bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser att det får förutsättas att även juridiska personer kan ha ett behov av att få veta vilka kreditupplysningsuppgifter som har lämnats om dem. Det kan för juridiska personer lika väl som för enskilda näringsidkare vara viktigt att snabbt kunna rätta felaktiga eller missvisande uppgifter. Juridiska personer bör därför regelmässigt underrättas om vilka kreditupplysningar som har utgått om företaget. Däremot bör de inte underrättas om vem/vilka som har beställt kreditupplysningen, eftersom det skulle kunna verka hämmande på leverantörers benägenhet att begära kreditupplysningar om sina kunder. Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi41 (c) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi40 (v) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi41 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:N216, 1994/95:N263, 1996/97:Fi706, 1996/97:N214 och 1996/97:Fi40 antar det i proposition 1996/97:65 framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 11 § samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

I proposition 65 framlagda lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

2. Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse

I proposition 114 framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

----------------------------------------------------------- ----------------------------------------------------------- ----------------------------------------------------------- |Utskottets lagförslag | | | | | |Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag om | |ändringar i kreditupplysningslagen (1973:1173) | ------------------------------------------------------------ |Av regeringen föreslagen | |Utskottets förslag | |lydelse i proposition | | | |1996/97:65 | | | ----------------------------------------------------------- | | |11 § | ----------------------------------------------------------- ----------------------------------------------------------- | När en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut,| |skall till den som avses med upplysningen samtidigt och| |kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om de| |uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller| |rörande honom och om vem som har begärt upplysningen. | ----------------------------------------------------------- ----------------------------------------------------------- | När en kreditupplysning om en fysisk person, lämnas ut,| |skall till den som avses med upplysningen samtidigt och| |kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om de| |uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller| |rörande honom och om vem som har begärt upplysningen.| |Detta gäller också när en kreditupplysning lämnas om ett| |handelsbolag eller kommanditbolag. | ------------------------------------------------------------ |Detta gäller inte | | Vad som sägs i första| |kreditupplysningar som | |stycket gäller inte| |lämnas genom | |kreditupplysningar som| |offentliggörande på ett | |lämnas genom| |sådant sätt som avses i | |offentliggörande på ett| |tryckfrihetsförordningen | |sådant sätt som avses i| |eller | |tryckfrihetsförordningen | |yttrandefrihetsgrundlagen. | |eller | | | |yttrandefrihetsgrundlagen. | ------------------------------------------------------------ Konstitutionsutskottets yttrande 1996/97:KU9y Ändringar i kreditupplysningslagen

Till finansutskottet Finansutskottet har den 18 mars 1997 beslutat att bereda konstitutionsutskottet tillfälle att i de delar som som berör utskottets beredningsområde yttra sig över dels proposition 1996/97:65 om ändringar i kreditupplysningslagen jämte fem följdmotioner, dels fyra motioner väckta under allmänna motionstiden 1995 och 1996. Konstitutionsutskottet behandlar endast de delar av propositionen som avser vilken myndighet som skall meddela tillstånd och utöva tillsyn (avsnitt 6.3), villkor för hur verksamheten skall bedrivas m.m. (avsnitt 6.4), vissa känsliga personuppgifter (avsnitt 7), uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i kreditupplysningar (avsnitt 8.1), utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller (avsnitt 8.2) samt skyldigheten att lämna en kreditupplysningskopia (avsnitt 9). Utskottet behandlar vidare de motionsyrkanden som har anknytning till nämnda delar av propositionen. Därutöver yttrar sig utskottet över fyra motionsyrkanden som tar upp en fråga som inte behandlas särskilt av propositionen, nämligen frågan om vilka uppgifter som bör ingå i kreditupplysning om företag och företagare.

Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller förslag till ändringar i kreditupplysningslagen (1973:1173). Regeringen föreslår att det nuvarande systemet med en s.k. frikrets inom vilken förmedling av kreditupplysningar är undantagen från lagens tillämpningsområde avskaffas. Lagen blir genom ändringen tillämplig på all kreditupplysningsverksamhet. Enligt regeringen innebär detta att enhetliga regler om skydd mot integritetsintrång och om rätt till insyn och rättelse kommer att gälla inom hela kreditupplysningsområdet. I anslutning till frikretsens avskaffande föreslås att banker och vissa andra kreditinstitut skall ha rätt att bedriva kreditupplysningsverksamhet utan särskilt tillstånd med stöd av sin grundläggande auktorisation. Regeringen föreslår vidare att bestämmelser om tystnadsplikt inte skall hindra att uppgifter om bl.a. kreditengagemang och kreditmissbruk utväxlas inom en begränsad krets där bl.a. kreditupplysningsföretagen ingår. Enligt regeringen innebär ändringen att kreditupplysningsföretagen blir mer jämställda när det gäller möjligheten att informera om kreditengagemang och kreditmissbruk. Enligt regeringens förslag skall Datainspektionen även fortsättningsvis utöva tillsyn över lagens efterlevnad. Därutöver föreslår regeringen bl.a. att fysiska personer som är näringsidkare eller som har anknytning till näringsverksamhet på samma sätt som privatpersoner skall få besked om vem som har beställt en kreditupplysning om dem. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Bakgrund Kreditupplysningslagen (1973:1173) innehåller regler för den yrkesmässigt bedrivna kreditupplysningsverksamheten. Lagen syftar i första hand till att undanröja riskerna för att kreditupplysning skall medföra otillbörligt intrång i de kreditsökandes personliga integritet eller leda till skada genom oriktiga eller missvisande uppgifter. Samtidigt är lagen avsedd att bidra till en effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1974 (prop. 1973:155, NU 1973:69, rskr. 1973:379). Efter en översyn i Justitiedepartementet genomfördes vissa ändringar i lagen år 1981, särskilt i fråga om enskilda personers integritetsskydd (prop. 1980/81:10, NU 1980/81:30, rskr. 1980/81:429). Även därefter har vissa mindre ändringar gjorts. Regeringen beslutade den 27 juni 1991 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över kreditupplysningslagen. Utredaren, som arbetade under namnet Kreditupplysningsutredningen, hade som huvuduppgifter att undersöka hur intresset av en effektiv kreditupplysning kan främjas utan att kravet på att personlig integritet och sekretess träds för när, hur den svenska lagstiftningen skall anpassas till EG:s regler och därutöver i vilken utsträckning utländska företag bör ges möjlighet att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige samt i vad mån utvecklingen i fråga om data- och informationsteknik påkallar ändringar i kreditupplysningslagen (dir. 1991:69). Enligt tilläggsdirektiv i april 1993 (dir. 1993:41) skulle utredaren också överväga om kreditupplysningslagen bör ändras så att också näringsidkare m.fl. ges rätt till en s.k. beställaruppgift, dvs. uppgift till den omfrågade om vem som har begärt en kreditupplysning. Kreditupplysningsutredningen påbörjade sitt arbete i december 1991. Den första etappen av arbetet var inriktad på att åstadkomma en anpassning av kreditupplysningslagens regler till EES-avtalet. I mars 1992 redovisade utredningen denna del av arbetet i delbetänkandet EES-anpassning av kreditupplysningslagen (SOU 1992:22). Förslaget ledde till vissa ändringar i kreditupplysningslagen. I december 1993 lämnade utredningen sitt slutbetänkande Integritet och effektivitet på kreditupplysningsområdet (SOU 1993:110). Betänkandet har remissbehandlats. Sedan Kreditupplysningsutredningen lämnade sitt slutbetänkande har det s.k. dataskyddsdirektivet antagits, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (95/46/EG). Direktivet antogs den 24 oktober 1995. Det skall vara genomfört i svensk rätt senast tre år efter att det antagits, dvs. den 24 oktober 1998. Regeringen beslutade den 15 juni 1996 att uppdra åt en parlamentariskt sammansatt kommitté att bl.a. analysera på vilket sätt dataskyddsdirektivet skall införlivas med svensk lag (dir. 1995:91). Kommittén, som antagit namnet Datalagskommittén, skulle också lägga fram förslag till en ny lag på området. Kommittén avslutade sitt arbete den 5 mars 1997 och har avlämnat betänkandet Integritet Offentlighet Informationsteknik (SOU 1997:39).

Utskottet

Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn?

Propositionen Regeringen föreslår att Datainspektionen även fortsättningsvis skall meddela tillstånd enligt kreditupplysningslagen. Inspektionen skall också utöva tillsyn såväl över kreditupplysningsföretag som över banker och andra kreditinstitut. Tillsynsverksamheten skall enligt regeringens förslag finansieras genom att det införs en skyldighet att betala avgifter för tillsynen. I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen inledningsvis att Kreditupplysningsutredningens förslag innebär att tillståndsprövningen skall utföras av Datainspektionen. Finansinspektionen bör dock ha ansvar för tillsyn vad avser banker och andra kreditinstitut, medan Datainspektionen bör anförtros tillsynen över de egentliga kreditupplysningsföretagen. Regeringen konstaterar vidare att i stort sett samtliga remissinstanser avstyrker en uppdelning. En uppdelning skulle inte innebära ett effektivt resursutnyttjande, och det finns en risk för att de olika delarna av kreditupplysningsmarknaden inte skulle komma att styras av överensstämmande villkor. Detta skulle kunna leda till att konkurrensförhållandena inte blir enhetliga. Vidare framhålls i remissvaren att Finansinspektionen och Datainspektionen skall tillvarata delvis olika intressen. Regeringen instämmer i de invändningar som framförts. Enligt regeringen bör således tillståndsprövningen och tillsynen på kreditupplysningsområdet anförtros åt en och samma myndighet. Vad gäller frågan om det finns anledning att flytta tillståndsprövningen och tillsynsansvaret från Datainspektionen konstaterar regeringen att Datainspektionen i sitt remissvar anför att det med hänsyn till den starka ekonomiska anknytning som kreditupplysningsverksamhet har vore mest lämpligt om ansvaret för all tillstånds- och tillsynsverksamhet låg hos Finansinspektionen. Regeringen anför att kreditupplysningsverksamhet har samband med kreditgivning men också med konsumentskyddsfrågor. Detta kan sägas tala för att man väljer Finansinspektionen eller möjligen Konsumentverket som tillstånds- och tillsynsmyndighet. Enligt regeringen är Finansinspektionens kunskaper om kreditinstitutens speciella problem och om kreditmarknaden i stort av värde även i kreditupplysningssammanhang. Kreditupplysningsverksamheten har ett påtagligt samband med kreditbedömning och annan finansiell verksamhet. Detta talar för att tillståndsprövningen och tillsynen enligt kreditupplysningslagen bör ankomma på Finansinspektionen. Regeringen anser att av stor betydelse i sammanhanget är emellertid att Finansinspektionen, till skillnad för Datainspektionen, inte särskilt har till uppgift att tillvarata den enskildes intresse av integritetsskydd. Att just integritetsskyddsfrågor tilläggs stor betydelse när det gäller vilken myndighet som skall ha ansvaret för tillståndprövningen och tillsynen är enligt regeringen naturligt med tanke på att kreditupplysningslagens huvudsyfte är att förhindra att kreditupplysning leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Det förhållandet att Datainspektionen som en av sina huvuduppgifter har att värna om skyddet för den personliga integriteten utgör ett tungt vägande skäl för att Datainspektionen bör handha tillståndsprövningen och ha ansvaret för tillsynen på området. Regeringen anför vidare att hos Datainspektionen finns en lång erfarenhet av de frågor som kan bli aktuella i kreditupplysningssammanhang och ett betydande mått av sakkunskap på området. Regeringen konstaterar att så gott som all kreditupplysningsverksamhet bedrivs med hjälp av ADB. På dataområdet är Datainspektionen tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt datalagen (1973:289). Med tanke på den viktiga roll som ADB sålunda spelar för kreditupplysningsverksamhet är det enligt regeringen en fördel om Datainspektionens kompetens på dataområdet kan tas till vara. I praktiken är det också ofta så att tillståndsprövningen och tillsynsuppgifter enligt datalagen och kreditupplysningslagen sammanfaller. En sammanvägning av de omständigheter som diskuterats leder enligt regeringen till att Datainspektionen bör ha hand om tillståndsprövningen samt vara tillsynsmyndighet på hela kreditupplysningsområdet. För att tillvarata Finansinspektionens särskilda kunskaper om finansiell verksamhet i stort i syfte att beakta de särskilda förhållanden som gäller för kreditinstituten föreslår regeringen att Datainspektionen bör samråda med Finansinspektionen i tillsynsfrågor som rör den delen av kreditupplysningsmarknaden. En bestämmelse om sådant samråd bör införas i kreditupplysningsförordningen (1981:955). Regeringen konstaterar att på flera närliggande områden finns system som innebär att tillsynsverksamhet finansieras genom avgifter från dem som omfattas av tillsynen. Regeringen anser att det finns skäl att införa ett sådant system även i kreditupplysningsområdet. En bestämmelse om avgiftsskyldighet bör därför införas i kreditupplysningslagen. Bestämmelsen bör enligt regeringen utformas så att regeringen får rätt att föreskriva en skyldighet för den som bedriver kreditupplysningsverksamhet att betala en avgift för tillsynsverksamhet. Det bör vidare anges att avgiften skall påföras av Datainspektionen.

Motionerna I motion 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att mot bakgrund av de näringspolitiska aspekter som bör beaktas vid kreditupplysning bör Finansinspektionen vara tillstånds- och tillsynsmyndighet med skyldighet att samråda med Datainspektionen (yrkande 3). I motion 1996/97:Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) anförs att motionärerna delar Datainspektionens uppfattning att det med hänsyn till den starka ekonomiska knytning som kreditupplysningsmarknaden har vore mest lämpligt om ansvaret för all tillstånds- och tillsynsverksamhet låg hos Finansinspektionen.

Utskottets bedömning När det gäller frågan om vilken myndighet som skall ha ansvaret för tillståndsprövningen och tillsynen på kreditupplysningsområdet delar utskottet regeringens uppfattning att en och samma myndighet bör anförtros dessa uppgifter. Någon uppdelning av ansvarsområdet bör således inte genomföras. Härefter vill utskottet, i likhet med regeringen, framhålla att kreditupplysningslagens huvudsyfte är att förhindra att kreditupplysning leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Finansinspektionen har visserligen betydande kunskaper om kreditinstitutens speciella problem och om kreditmarknaden i stort. Till skillnad från Finansinspektionen har Datainspektionen dock som huvuduppgift att värna om skyddet för den personliga integriteten. Datainspektionen har vidare sedan kreditupplysningslagens tillkomst hanterat frågor om tillstånd och tillsyn enligt lagen och har således en lång erfarenhet av dessa frågor och stor sakkunskap på området. Med hänsyn till den viktiga roll som ADB spelar i kreditupplysningssammanhang utgör enligt utskottets mening också Datainspektionens kompetens på dataområdet ett tungt vägande skäl för att Datainspektionen även fortsättningsvis skall ha hand om tillståndsprövningen och ansvaret för tillsynen på kreditupplysningsområdet. Mot bakgrund av vad som nu har anförts anser utskottet att Datainspektionen också i fortsättningen på kreditupplysningsområdet skall ansvara för tillståndsprövningen och vara tillsynsmyndighet. Finansinspektionens särskilda kunskaper om finansiell verksamhet i stort kan enligt utskottets mening tillvaratas genom de regler om samråd som regeringen anser bör införas i kreditupplysningsförordningen. Motionerna 1996/97:Fi39 (yrkande 3) och 1996/97:Fi41 bör därför avstyrkas. Från de synpunkter konstitutionsutskottet har att företräda har utskottet vidare ingenting att invända mot att ett avgiftssystem införs för tillsyn på kreditupplysningsområdet.

Villkor för hur verksamheten skall bedrivas m.m.

Propositionen Regeringen föreslår att Datainspektionen även fortsättningsvis skall kunna besluta om villkor för hur ett företags kreditupplysningsverksamhet närmare skall bedrivas. I skälen för sitt förslag anför regeringen att möjligheten för tillståndsmyndigheten att kombinera ett tillstånd med föreskrifter är av stort värde, bl.a. med hänsyn till integritetsskyddsfrågorna. Denna möjlighet innebär också att särskilda anvisningar kan ges för varje enskilt kreditupplysningsföretag med utgångspunkt i just den verksamhet som företaget bedriver. Detta är enligt regeringen betydelsefullt, eftersom flera av de företag som är verksamma inom kreditupplysningsområdet har en speciell inriktning. Möjligheten för tillsynsmyndigheten att meddela villkor för hur verksamheten skall bedrivas bör därför behållas. Som redovisats ovan föreslår regeringen att Datainspektionen bör utöva tillsyn även över kreditinstitutens kreditupplysningsverksamhet. För att Datainspektionen skall kunna få tillfälle att meddela de villkor som kan vara behövliga avseende dessa institut, bör enligt regeringen en anmälningsskyldighet föreskrivas. Anmälan bör ske minst två månader innan institutet avser att påbörja kreditupplysningsverksamhet. Regeringen föreslår att en bestämmelse om detta tas in i 3 § kreditupplysningslagen. Regeringen föreslår vidare att Datainspektionen liksom hittills skall få möjlighet att återkalla tillstånd för kreditupplysningsverksamhet. Någon motsvarande återkallelserätt bör inte finnas när det gäller banker och andra kreditinstitut. I stället bör Datainspektionen underrätta Finansinspektionen eller motsvarande myndighet i institutets hemland när anledning till det uppkommer.

Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Vissa känsliga personuppgifter

Propositionen Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser i 6 § kreditupplysningslagen om att känsliga uppgifter om fysiska personer inte får användas i kreditupplysningssammanhang kompletteras för att anpassas till EG:s dataskyddsdirektiv. Regeringen erinrar om att några mer ingående ändringar inte bör göras med hänsyn till Datalagskommitténs arbete med förslag om hur dataskyddsdirektivet skall genomföras i svensk rätt. På ett par punkter finns det dock enligt regeringen anledning att redan nu gå fram med förslag. Det gäller dels vissa enkla anpassningar till direktivet, dels en utvidgning av undantaget i 6 § fjärde stycket kreditupplysningslagen från förbudet att använda uppgifter om brott. Regeringens förslag i sistnämnda avseende redovisas i påföljande avsnitt. I uppräkningen i 6 § kreditupplysningslagen talas om (någons) ?religiösa uppfattning?. Regeringen föreslår att detta uttryck ändras till det i direktivet använda ?religiös eller filosofisk övertygelse?. Därutöver bör uttrycket ?ras eller hudfärg? bytas ut mot det i direktivet använda ?ras eller etniskt ursprung?. I direktivets uppräkning anges även uppgifter om sexualliv. Regeringen föreslår att detta läggs till i 6 §.

Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i kreditupplysningar

Propositionen Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser behålls i fråga om möjligheten att använda uppgifter om betalningsförsummelser i kreditupplysningar om privatpersoner. Lagens 7 § byggs emellertid ut med en regel om att kreditupplysningar om privatpersoner även får innehålla uppgifter om kreditmissbruk, om krediten har lämnats av ett företag som står under Finansinspektionens tillsyn och kredittagaren i avsevärd utsträckning överskridit gällande kreditgräns eller på annat sätt allvarligt missbrukat krediten. Vidare föreslår regeringen en utvidgning av undantaget i 6 § från förbudet mot att använda uppgifter om brott. Utvidgningen innebär att uppgifter om betalningsförsummelser, kreditmissbruk och näringsförbud får användas även om det av uppgifterna framgår att någon har begått brott.

Utskottets bedömning Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller

Propositionen Regeringen föreslår att det i kreditupplysningslagen införs en bestämmelse om att regler om tystnadsplikt i bankers, kreditmarknadsbolags och värdepappersbolags verksamhet inte hindrar att uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk utväxlas för kreditupplysnings- ändamål inom en krets som i huvudsak utgörs av dessa företag samt kreditupplysningsföretag. I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att det i kreditupplysningslagen inte finns några bestämmelser som begränsar kreditupplysningsföretagens möjligheter att samla in och lämna ut uppgifter om kreditengagemang. Enligt regeringen har dock i realiteten endast Upplysningscentralen (Upplysningscentralen UC AB, vilken ägs av bankerna och utgör det ena av de två bolag som dominerar kreditupplysningsmarknaden) kunnat upprätta ett kreditengagemangsregister. En anledning härtill är att bankerna ansett sig förhindrade att lämna ut uppgifter av detta slag till Soliditet (Dun & Bradstreet Soliditet AB, vilket utgör det andra av de två dominerande bolagen på kreditmarknaden) av det skälet att den tystnadsplikt som följer av kreditupplysningslagen, enligt deras mening, är svagare än den tystnadsplikt som följer av bestämmelserna i bankrörelselagen (1987:617), den s.k. banksekretessen. Som bakgrund för sitt förslag anför regeringen att uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk är av stor betydelse i kreditupplysningssammanhang, att endast Upplysningscentralen av landets kreditupplysningsföretag har tillgång till uppgifterna, att detta har stor betydelse från konkurrenssynpunkt samt att den centrala lagstiftningsfrågan i sammanhanget är om en effektiv konkurrens i nu angivet avseende kan uppnås utan oacceptabla ingrepp i personlig integritet och tystnadsplikt. Regeringen konstaterar att det i 14 § kreditupplysningslagen anges att den som är eller har varit verksam i kreditupplysningsverksamhet inte obehörigen får röja vad han till följd därav fått veta om enskildas personliga förhållanden eller om yrkes- eller affärshemligheter. Även om den tystnadsplikt som följer av denna bestämmelse i något avseende kan anses mindre sträng än den tystnadsplikt som gäller för banker och kreditmarknadsbolag, ger den enligt regeringens mening ett tillräckligt gott skydd för såväl kreditinstituten som för deras kunder. Alla kreditupplysningsföretag bör därför kunna ges tillgång till uppgifter om kreditengagemang. En annan fråga är hur uppgifterna skall få lämnas i kreditupplysningsverksamheten. Regeringen anför att informationen i dag får, enligt det tillstånd som Datainspektionen lämnat, spridas endast inom en sluten användargrupp. Regeringen anser att den lämpligaste lösningen är att en motsvarande reglering införs i lagen. Vad gäller frågan hur den slutna användargruppen närmare bör avgränsas anför regeringen att ett nära till hands liggande kriterium för en sådan avgränsning är att utgå från företag som står under myndighetstillsyn. Vidare anser regeringen att om man begränsar kretsen av mottagare till kreditgivare i vars verksamhet det råder en författningsreglerad tystnadsplikt, som ger ett tillräckligt gott skydd mot fortsatt spridning, bör en tillfredsställande ordning kunna uppnås. Regeringen konstaterar att såväl banker som kreditmarknadsbolag står under Finansinspektionens tillsyn. Deras verksamhet regleras också av en författningsreglerad tystnadsplikt. Banker och kreditmarknadsbolag bör således enligt regeringen kunna ges tillgång till uppgifter om kreditengagemang. Detsamma gäller enligt regeringen värdepappersbolagen. Vad gäller försäkringsbolagen konstaterar regeringen att också dessa står under tillsyn av Finansinspektionen. Detta förhållande utgör enligt regeringen en viss garanti för en korrekt informationsbehandling. Emellertid saknas enligt regeringen en författningsreglerad tystnadsplikt jämförbar med den som gäller för banker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag. Förutsättningar att låta försäkringsbolagen ingå i den slutna användargruppen föreligger därför inte. Regeringen anser att inte heller Skeppshypotekskassan, som står under Finansinspektionens tillsyn men saknar författningsreglerad tystnadsplikt, bör ingå i den slutna användargruppen. Regeringen konstaterar vidare att en särskild fråga är om även utländska banker samt motsvarigheterna till kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag bör ha tillgång till uppgifter om kreditengagemang. Regeringen anser att företag som har svenskt tillstånd att driva verksamhet av aktuellt slag här i landet skall ha tillgång till sådana uppgifter. När det gäller utländska företag, som inte har sådant tillstånd, bör man enligt regeringen göra skillnad på företag inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) som bedriver verksamhet här i landet med stöd av sin hemlandsauktorisation och andra utländska företag av detta slag. Med hänsyn till förbudet mot diskriminering på nationell grund (artikel 6 första stycket Romfördraget) bör enligt regeringen företag från EES-området ha samma rätt som motsvarande svenska företag att få del av uppgifter om kreditengagemang. Vad gäller företagen inom handeln konstaterar regeringen att de inte omfattas av någon författningsreglerad tystnadsplikt. De står inte heller under tillsyn. Mot denna bakgrund finns det enligt regeringen inte förutsättningar att i kreditupplysningslagen föreskriva att företag utanför den ovan beskrivna användargruppen skall kunna ges tillgång till information med det känsliga innehåll som det här är fråga om. Regeringen konstaterar att det i Tyskland tillämpas ett system med slutna användarkretsar inom vilka information sprids. I en sådan krets ingår banker och liknande kreditinstitut men även andra företag kan bli medlemmar. En förutsättning är dock att företaget sysslar med mer långsiktig kreditgivning. Den som ansöker om kredit hos exempelvis en bank får underteckna en klausul (?Schufa-klausul?) som innebär att han eller hon förklarar sig införstådd med att uppgifter om bl.a. kreditengagemang sprids i enlighet med Schufas regler. Ett liknande system förekommer i England. Regeringen anför vidare att ett system av beskrivet slag grundas på att den som söker kredit medger att information sprids inom användarkretsen enligt vissa överenskomna bestämmelser. Ett sådant system utgör enligt regeringen i betydande grad en privaträttslig lösning som inte självklart bör regleras i författning. Härtill kommer att det pågående arbetet med att överväga hur EG:s dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt innebär att frågor med koppling till direktivet i huvudsak bör hållas utanför förevarande lagstiftningsärende. Regeringen framhåller att därvid särskilt är att beakta att bl.a. frågan om samtycke generellt skall krävas för databehandling av uppgifter om fysiska personer behandlas i direktivet. Med hänsyn till det anförda finns det enligt regeringen inte skäl att nu överväga en ordning liknande Schufa-systemet. Det kan dock finnas anledning att återkomma till frågan, exempelvis i samband med en utvärdering av de nu föreslagna lagändringarna. Sammanfattningsvis anför regeringen att tystnadsplikt alltså inte bör hindra att uppgifter om kreditengagemang utväxlas för kreditupplysningsändamål inom en sluten användargrupp. Gruppen bör bestå av banker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag samt kreditupplysningsföretag. Även vissa utländska bolag bör få tillgång till informationen. De skäl som i det föregående anförts till stöd för ökad tillgång till uppgifter om kreditengagemang gör sig enligt regeringen också gällande i fråga om upppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk. Även sådan information bör därför få spridas inom den slutna användargruppen utan hinder av eventuell tystnadsplikt. Regeringen framhåller att en bestämmelse i kreditupplysningslagen med detta innehåll inte i och för sig medför att bankerna, kreditmarknadsbolagen och värdepappersbolagen blir skyldiga att lämna ut informationen, endast att de inte på grund av tystnadsplikt är förhindrade att göra det. Regeringen konstaterar att varken Bankföreningen eller Finansbolagens förening i sina remissvar har haft något att erinra mot Kreditupplysningsutredningens förslag i denna del. Enligt regeringen finns det därför anledning att utgå från att bl.a. bankerna, efter det att frågan om tystnadsplikt fått sin lösning, kommer att på lika villkor lämna ut information av aktuellt slag till samtliga kreditupplysningsföretag. Regeringen anför att om något kreditinstitut trots allt skulle välja att lämna ut information endast till ett eller ett par kreditupplysningsföretag, bör förfarandet kunna prövas enligt konkurrenslagen. Med hänsyn till det anförda anser regeringen att det saknas skäl att i lagen föreskriva en skyldighet att lämna ut information. Avslutningsvis anför regeringen att den föreslagna lösningen innebär att den tystnadsplikt som gäller enligt bankrörelselagen, lagen om kreditmarknadsbolag och lagen om värdepappersrörelse inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål. En erinran om detta bör tas in i bestämmelserna om tystnadsplikt i de aktuella lagarna.

Motionerna I motion 1996/97:Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar att även leverantörer skall ingå i den krets av företag inom vilken uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk får utväxlas för kreditupplysningsändamål (yrkande 1). Enligt motionärerna skulle effektiviteten i kreditupplysning underlättas om även leverantörer ingick i den inre kretsen. I samma motion hemställs vidare att riksdagen beslutar att personer som så önskar skall medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens register (yrkande 3). Motionärerna anför att detta ytterligare skulle stärka privatpersoners integritet. Samtycket blir avgörande i varje enskilt fall, vilket enligt motionärerna är både förenklande och klargörande i förhållande till regeringens förslag. I motion 1996/97:Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i kreditupplysningslagen. Bland annat anför motionärerna att det är positivt att regeringen föreslår att sekretessregler inte skall hindra att uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser m.m. utväxlas för kreditupplysningsändamål inom en krets av kreditupplysningsföretag, värdepappersbolag och banker. Konkurrensen bör enligt motionärerna dock underlättas ytterligare för att marknaden skall bli effektiv. Ett system enligt Schufa-modellen bör därför införas även i Sverige.

Utskottets bedömning Regeringen föreslår en ordning som skall underlätta utväxling av uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk. Som skäl härför åberopar regeringen bl.a. nämnda uppgifters stora betydelse i kreditupplysningssammanhang och att en effektivare konkurrens på kreditupplysningsområdet kan uppnås. Utskottet vill härvid framhålla att vad som nu sagts om en effektivare kreditupplysningsverksamhet måste vägas mot den enskildes intresse av skydd för sin integritet. För att göra en lämplig avvägning mellan effektivitets- och integritetsintressen har regeringen valt att föreslå en ordning med en sluten användargrupp inom vilken uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk kan utväxlas utan hinder av regler om tystnadsplikt. Kriterierna för hur den slutna användargruppen skall avgränsas bör enligt regeringen vara dels att ifrågavarande företag skall stå under myndighetstillsyn, dels att företagens verksamhet skall omfattas av en författningsreglerad tystnadsplikt som ger ett tillräckligt gott skydd mot fortsatt spridning. Utskottet anser att den nu beskrivna ordningen på ett tillfredsställande sätt skyddar den personliga integriteten från otillbörligt intrång. Mot denna bakgrund godtar utskottet regeringens förslag att det i den slutna användargruppen får ingå banker, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och kreditupplysningsföretag samt vissa utländska bolag. Följaktligen delar utskottet regeringens uppfattning att företag inom handeln, vilka varken står under tillsyn eller omfattas av författningsreglerad tystnadsplikt, inte bör ingå i den grupp som skall få tillgång till de nu aktuella uppgifterna. Motion 1996/97:Fi37 yrkande 1 bör därför avstyrkas. I nämnda motion hemställs vidare att riksdagen beslutar att personer som så önskar skall medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens register (yrkande 3). Liknande tankegångar framförs i motion 1996/97:Fi38, där det anförs att ett system enligt den tyska Schufa-modellen bör införas i Sverige. I propositionen erinrar regeringen om att ett system enligt Schufa- modellen i betydande grad utgör en privaträttslig lösning som inte självklart bör regleras i författning. Regeringen erinrar också om att frågan om samtycke generellt skall krävas för databehandling av uppgifter om fysiska personer behandlas i EG:s dataskyddsdirektiv. Med hänsyn till pågående utredningsarbete bör enligt regeringen frågor med koppling till direktivet i huvudsak hållas utanför förevarande lagstiftningsärende. Utskottet delar regeringens uppfattning. De frågor som aktualiseras i nämnda motioner bör därför enligt utskottets mening inte nu föranleda något uttalande från riksdagens sida.

Skyldigheten att lämna kreditupplysningskopia m.m.

Gällande ordning När en kreditupplysning om en privatperson lämnas ut skall, enligt 11 § kreditupplysningslagen, den som avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller om kreditupplysningen (kredit- upplysningskopia). Den omfrågade skall också underrättas om vem som har begärt upplysningen (beställaruppgift). Denna information anges regelmässigt på kreditupplysningskopian. En person som är näringsidkare har en motsvarande rätt att kostnadsfritt erhålla meddelande om vilka faktiska uppgifter som lämnas om honom eller henne. En näringsidkare har däremot inte rätt att få veta vilka omdömen och råd som lämnas eller vem som har begärt upplysningen. Detsamma gäller för en person som, utan att vara näringsidkare, har ett så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att en uppgift om personens egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning. En juridisk person saknar laglig rätt att få vare sig en kreditupplysningskopia eller en beställaruppgift när kreditupplysning om den juridiska personen lämnas. I 12 § sägs att om det förekommer anledning till misstanke att en uppgift i kreditupplysning som lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller i register som används i kreditupplysningsverksamhet är oriktig eller missvisande, skall den som bedriver verksamheten utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utreda förhållandet. Vidare sägs att visar sig upppgiften vara oriktig eller missvisande, skall den, om den förekommer i register, rättas, kompletteras eller uteslutas ur registret. Har uppgiften tagits in i kreditupplysning som lämnats på annat sätt än som avses i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, skall rättelse eller komplettering så snart det kan ske tillställas var och en som under den senaste tolvmånadersperioden fått del av uppgiften. Har uppgiften under den senaste tolvmånadersperioden lämnats i periodisk skrift eller i en kreditupplysningsverksamhet som bedrivs genom återkommande offentliggöranden enligt yttrandefrihetsgrundlagen, skall rättelse eller komplettering så snart det kan ske införas i ett följande nummer av skriften eller motsvarande form av offentliggörande enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Vad som nu sagts gäller dock inte, om uppgiften uppenbarligen saknar betydelse för bedömningen av vederbörandes vederhäftighet i ekonomiskt hänseende. I 12 § sägs vidare att om en fråga om rättelse eller liknande åtgärd har tagits upp efter framställning från den som uppgiften avser, skall denne kostnadsfritt underrättas om huruvida sådan åtgärd vidtagits. Enligt 21 § kreditupplysningslagen skall den som bedriver kreditupplysningsverksamhet ersätta skada som till följd av verksamheten tillfogas någon genom otillbörligt intrång i hans personliga integritet eller genom att oriktig uppgift lämnas om honom. Någon skadeståndsskyldighet föreligger dock inte om den som bedriver verksamheten kan visa att tillbörlig omsorg och varsamhet iakttagits. Även lidande och omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse skall beaktas. Därutöver stadgas i 22 § att om den som bedriver kreditupplysningsverksamhet inte fullgör vad som åligger honom enligt bl.a. 11 och 12 §§, får Datainspektionen förelägga vite.

Tidigare riksdagsbehandling Under senare år har det väckts ett flertal riksdagsmotioner med krav på att kreditupplysningslagen skall ändras så att fler får rätt till beställaruppgift. Motionerna har i första hand tagit sikte på sådana fysiska personer som är näringsidkare eller knutna till näringsverksamhet. Vid behandlingen av motionerna har näringsutskottet framhållit att det gäller å ena sidan att skydda enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan att värna om möjligheterna till effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda dispositioner. Motionerna har avslagits med motiveringen att den gällande ordningen representerar en rimlig avvägning mellan dessa två intressen (se bl.a. bet. 1991/92:NU9). När frågan senast behandlades i riksdagen ansåg näringsutskottet emellertid, mot bakgrund bl.a. av att det hade gått nära fem år sedan frågan senast remissbehandlades, att det borde uppdras åt Kreditupplysningsutredningen att ta upp frågan om näringsidkares rätt till beställaruppgift till prövning. En ytterligare anledning till förnyad prövning var enligt näringsutskottet att det ekonomiska läget hade medfört att näringsidkare oftare blev föremål för kreditupplysningar (bet. 1992/93:NU22). Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:213).

Propositionen Regeringen föreslår att alla fysiska personer - även näringsidkare och därmed jämställda personer - skall ha rätt att i en kreditupplysningskopia inte bara få besked om vilka faktiska uppgifter som lämnats om dem utan också om vilka omdömen och råd som har lämnats och om vem som har begärt kreditupplysningen (beställaruppgift). När det gäller juridiska personer föreslås däremot inte rätt till vare sig kreditupplysningskopia eller beställaruppgift. Som skäl för sitt förslag anför regeringen att ett av de oftast framförda argumenten för att införa en rätt till beställaruppgift är att det för den omfrågade är förknippat med obehag att inte veta vem som har beställt en kreditupplysning och därmed fått tillgång till integritetskänsliga uppgifter om honom eller henne. Det har därvid särskilt uttryckts en oro för att uppgifterna i kreditupplysningen kan komma att användas till annat än bedömning av vederhäftigheten i ekonomiskt hänseende. Regeringen konstaterar att kreditupplysningslagen inte uppställer något krav på att legitima skäl skall föreligga vid beställning av kreditupplysningar om näringsidkare. Härmed är det enligt regeringen dock inte sagt att det är önskvärt att kreditupplysningar om näringsidkare begärs av vilket skäl som helst. Regeringen erinrar om att det av definitionen av kreditupplysning i 2 § framgår att det med kreditupplysning avses uppgifter m.m. som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende. Möjligheten att med stöd av kreditupplysningslagen få upplysningar om andra personer är följaktligen inte tänkt att stå till buds för andra syften än för att göra ekonomiska bedömningar av den som upplysningen rör. En rätt för näringsidkare att få en beställaruppgift kan enligt regeringen motverka att kreditupplysningar begärs av ren nyfikenhet eller av något annat skäl som inte har att göra med en ekonomisk bedömning av den som upplysningen rör. Regeringen anför att en rätt till beställaruppgift också har den fördelen att näringsidkaren får möjlighet att rätta felaktiga eller missvisande uppgifter direkt hos beställaren. Vidare anför regeringen att till stöd för den nuvarande ordningen har särskilt framförts att en rätt för näringsidkare att få en beställaruppgift kan verka återhållande på benägenheten att begära kreditupplysningar. Regeringen anser dock att skälen för den föreslagna ordningen är så starka att en rätt till beställaruppgift för alla fysiska personer nu bör införas. Sålunda bör även näringsidkare och näringsanknutna personer ha rätt till beställaruppgift i samband med att de får ett meddelande enligt 11 § kreditupplysningslagen (kreditupplysningskopia). De skäl som anförts till stöd för ett krav på beställaruppgift gör sig enligt regeringen i viss mån även gällande i fråga om rätten till besked om vilka råd och omdömen som lämnats. Särskilt integritetsaspekten är viktig men även den omständigheten att en person får anses ha ett berättigat intresse att få veta vilka omdömen och råd som lämnas om honom i kommersiella sammanhang. Regeringen anser därför att näringsidkare och näringsanknutna personer i likhet med andra fysiska personer bör få reda på vilka råd och omdömen som kreditupplysningen innehållit. Vad gäller juridiska personer finns enligt regeringen emellertid inte något behov att med hänsyn till integritetsskyddsintressen låta den omfrågade få besked om att en kreditupplysning lämnats och om innehållet i denna. Regeringen konstaterar att det inte heller i diskussionerna rörande dessa frågor har framförts att en sådan rätt för juridiska personer borde införas. Av betydelse är vidare enligt regeringen att ett utökat uppgiftslämnande i fråga om juridiska personer skulle medföra kraftigt ökade kostnader för kreditupplysningsföretagen och därmed för kreditupplysningsverksamheten som sådan. Med hänsyn till det anförda anser regeringen att juridiska personer även i fortsättningen bör stå utanför bestämmelserna i 11 § kreditupplysningslagen. Någon laglig rätt för dem till kreditupplysningskopior eller beställaruppgifter bör således inte införas.

Motionerna I motion 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att rättelseförfarandet enligt 12 § kreditupplysningslagen är otillfredsställande. Enligt motionärerna kan en skärpning uppnås genom att föreskriva ett snabbare förfarande med en bredare underrättelseplikt. Underlåtelse från kreditupplysningsföretagens sida att efterleva rättelseförfarandet bör vara förenat med stränga skadeståndskrav. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2). I motion 1996/97:Fi40 av Per Rosengren (v) anförs att även handelsbolag och kommanditbolag bör ingå i den grupp som skall få tillgång till kreditupplysningskopia. Motionärerna framhåller att dessa bolagsformer skiljer sig från övriga juridiska personer genom att ägarna själva beskattas för bolagets vinster. Konsekvenserna av en felaktig kreditupplysning kan i dessa fall skada ägarna även som privatpersoner. Enligt motionärerna bör riksdagen hos regeringen begära förslag om en sådan ändring. I två motioner från allmänna motionstiden 1995, 1994/95:N216 av Lennart Fremling och Siw Persson (fp) och 1994/95:N263 av Rolf Dahlberg m.fl. (m), samt i två motioner från allmänna motionstiden 1996, 1996/97:N214 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) och 1996/97:Fi706 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd), hemställs att även näringsidkare och näringsanknutna personer skall ha rätt att få beställaruppgift.

Utskottets bedömning Enligt utskottets mening har näringsidkare och näringsanknutna fysiska personer ett berättigat intresse ur integritetssynpunkt att liksom privatpersoner få meddelande om såväl vilka omdömen och råd som har lämnats i kreditupplysning som vem som har begärt sådan upplysning. Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att regeringen nu föreslår att bestämmelser med denna innebörd införs. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag. Vad som efterfrågas i motionerna 1994/95:N216, 1994/95:N263, 1996/97:N214 och 1996/97:Fi706 tillgodoses genom den nu föreslagna ordningen. I likhet med regeringen anser utskottet att det saknas behov av att med hänsyn till integritetsskyddsintressen utvidga rätten att erhålla kreditupplysningskopia och beställaruppgift även till juridiska personer. Vad som anförs i motionerna 1996/97:Fi39 yrkande 2 (delvis) och 1996/97:Fi40 bör därför inte föranleda något uttalande från riksdagens sida. I motion 1996/97:Fi39 yrkande 2 anförs därutöver att rättelseförfarandet i kreditupplysningslagen kan bli mer tillfredsställande genom dels att ett snabbare förfarande föreskrivs, dels att underlåtenhet från kreditupplysningsföretagens sida att efterleva rättelseförfarandet förenas med stränga skadeståndskrav. Utskottet konstaterar att nu gällande ordning föreskriver en skyldighet för den som bedriver kreditupplysningsverksamhet att utan dröjsmål vidta åtgärder för att utreda misstanke om oriktiga eller missvisande uppgifter samt att ombesörja rättelse av sådana uppgifter. Vidare innehåller kreditupplysningslagen en speciell reglering om skadeståndsskyldighet gentemot den enskilde. Vad som anförs i motionen tillgodoses enligt utskottets mening således genom nu gällande regler. Motionen bör därför avstyrkas.

Uppgifter i kreditupplysning om företag

Motionerna I tre motioner, som avlämnats med anledning av propositionen, aktualiseras en fråga som inte har behandlats särskilt varken av Kreditupplysningsutredningen eller i propositionen, nämligen frågan om vilka uppgifter som bör ingå i kreditupplysning om företag och företagare. I motion 1996/97:Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar tillåta flödesinformation i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 2). Motionärerna påpekar att det i förarbetena till kreditupplysningslagen framgår att s.k. flödesinformation, t.ex. inkassoinformation, bör ingå i en kreditupplysning. Eftersom Datainspektionen valt att inte tillåta att inkassoinformation och andra s.k. flödesdata utväxlas mellan företag, bör enligt motionärerna riksdagen nu tydligt poängtera den betydelse tillgången till flödesdata har för en framtida effektiv kreditupplysning. Motionärerna framhåller att företag, särskilt små eller nystartade, har ett stort behov av att kunna undersöka sina kunders kreditvärdighet i syfte att undvika kreditförluster. Flödesdata utgör ett bra underlag för att undersöka om företaget har tillräcklig likviditet för att betala sina krediter. I motion 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) hemställs att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om nödvändig flödesinformation (yrkande 1). Motionären framhåller att en bred flödesinformation är möjlig enligt gällande lag, men detta har inte godtagits av Datainspektionen. I dag får endast flödesdata i senare led i form av ansökan om betalningsföreläggande användas i kreditupplysningsunderlaget. Om registrering av inkassokrav tillåts vid kreditupplysning ges enligt motionären en större effektivitet och aktualitet. I samma motion hemställs därutöver att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om kreditupplysningsverksamhetens bedrivande (yrkande 4). Motionären framhåller att många företag anser att Datainspektionens villkorspraxis vad avser flödesinformation står i strid mot kreditupplysnings- lagen och dess intentioner. Tidig flödesinformation och obligatoriska beställaruppgifter torde enligt motionären öka tillförlitligheten i kreditupplysningarna. Det är nödvändigt att riksdagsbeslutet görs så klart att det inte råder något tvivel om att tidig flödesinformation är tillåten. Även i motion 1996/97:Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) framhålls vikten av att inkassouppgifter kan ingå i kreditupplysning. Det skulle enligt motionärerna gynna nystartade och små företags möjligheter att hävda sig på marknaden. Motionärerna anser att Datainspektionen hittills har tolkat den möjlighet som ges i kreditupplysningslagen restriktivt. Enligt motionärerna bör det tydligt slås fast att inkassouppgifter skall få utnyttjas i samband med kreditprövningar. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2).

Gällande ordning Enligt 5 § kreditupplysningslagen skall kreditupplysningsverksamhet bedrivas så att den ej leder till otillbörligt intrång i personlig integritet genom innehållet i de upplysningar som förmedlas eller till att oriktiga eller missvisande uppgifter lagras eller lämnas ut. I 7 § första stycket sägs vidare att personupplysning inte får innehålla uppgift om annan betalningsförsummelse än sådan som fastslagits genom domstols eller annan myndighets avgörande eller åtgärd eller som lett till inledande av skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) eller till betalningsinställelse, konkursansökan eller ackord. Uppgift som enligt det sagda inte får lämnas ut får inte heller lagras. I förarbetena till kreditupplysningslagen anförde departementschefen att någon invändning inte kunde riktas mot att en kreditupplysning innehåller uppgift om domstols eller annan myndighets beslut eller åtgärd (prop. 1973:155 s. 96). Vidare anförde departementschefen (s. 97 f.) beträffande ansökningar om betalningsföreläggande eller lagsökning samt andra liknande ansökningar hos domstol eller annan myndighet att risken för att sådana uppgifter är materiellt oriktiga eller missvisande talar starkt för att de inte bör få förekomma i kreditupplysningar. Departementschefen fann emellertid att skillnad härvid måste göras mellan kreditupplysningar om privatpersoner och företagsupplysningar. Med hänsyn till den stora vikt kreditgivningen har inom näringslivet är det enligt departementschefen av största vikt att kreditupplysningar som avser företag är så uttömmande som möjligt för att man därmed skall undvika kreditförluster. Ett företag måste därför finna sig i att kreditupplysningar kan komma att innehålla uppgifter som är behäftade med ett visst mått av osäkerhet. Vad som nu sagts skulle enligt departementschefen även gälla företagare och företag närstående personer. Departementschefen ansåg mot bl.a. denna bakgrund att det inte borde ställas upp något förbud mot att använda ansökningsuppgifter i kreditupplysningar om företag och motsvarande. När det däremot gäller upplysningar om privatpersoner ansåg departementschefen att behovet av skydd för den enskilde väger över. I fråga om sådana upplysningar borde det därför införas ett principiellt förbud mot användning av ansökningsuppgifter. Vad gäller uppgifter om inkassoåtgärder och kreditspärrar samt påståenden i övrigt om betalningsförsummelse som inte har varit föremål för rättslig åtgärd fanns det enligt departementschefen ännu starkare skäl än när det gäller ansökningsuppgifter att ställa upp förbud mot att uppgifterna används i kreditupplysningar. Departementschefen ansåg att det i princip bör vara förbjudet att ta in denna typ av uppgifter som avser privatpersoner. Något motsvarande förbud i fråga om företagsupplysningar förelåg däremot inte. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. NU 1973:69, rskr. 1973:379).

Tillstånd enligt kreditupplysningslagen avseende kreditupplysningar om företag Som framgår av redogörelsen ovan har något förbud inte uppställts i fråga om att i kreditupplysning om företag och företagare lämna uppgift om betalningsförsummelse som inte har fastslagits genom domstols eller annan myndighets avgörande. Utskottet har inhämtat att den omständigheten att ett principiellt förbud inte har uppställts i kreditupplysningslagen i praxis inte har inneburit att tillstånd generellt beviljas för att i kreditupplysningar lämna uppgifter om betalningsförsummelse som inte fastslagits genom domstols eller annan myndighets avgörande. Bland annat har ansökningar om tillstånd att i kreditupplysning om företag lämna uppgifter om inkassoåtgärder och om leverantörsskulder inte beviljats med hänvisning till 5 § kreditupplysningslagen (se t.ex. regeringens beslut den 5 mars 1992 i ärende nr 91-2520 och Datainspektionens beslut den 6 februari 1996 i ärende nr 4526- 95). I propositionen anges att regeringen avser att i det fortsatta lagstiftningsarbetet på kreditupplysningsområdet överväga frågan om vilka uppgifter som bör få användas i kreditupplysningar om näringsidkare.

Utskottets bedömning I ovan nämnda motioner aktualiseras frågan om vilka uppgifter som bör få ingå i kreditupplysning om företag och företagare. Utskottet vill framhålla att ett generellt krav på kreditupplysningsverksamhet är att sådan verksamhet inte får bedrivas så att den leder till kränkning av den personliga integriteten eller till att oriktiga eller missvisande uppgifter lagras eller lämnas ut. Uppgifter som inte är väl underbyggda bör därför användas i kreditupplysning med stor restriktivitet. Av propositionen framgår att frågan om vilka uppgifter som bör få ingå i kreditupplysningar om företag kommer att bli föremål för överväganden i regeringens fortsatta lagstiftningsarbete på kreditupplysningsområdet. Enligt utskottets mening bör detta arbete inte föregripas. Motionerna bör därför avstyrkas.

Stockholm den 16 april 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och Nikos Papadopoulos (s).

Avvikande meningar

1. Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn? Birgitta Hambraeus (c) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande under rubriken Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn? som börjar med ?Härefter vill? och slutar med ?därför avstyrkas? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att Datainspektionen visserligen sedan kreditupplysningslagens tillkomst har ansvarat för tillståndsprövning och tillsyn enligt lagen. Enligt utskottets mening finns det dock anledning att ta fasta på den starka ekonomiska anknytning som kreditupplysningsverksamhet har. Ansvaret för tillstånds- och tillsynsfrågor på kreditupplysningsområdet bör därför läggas på Finansinspektionen. De tillsynsbefogenheter som Datainspektionen har enligt datalagen i fråga om ADB-hanteringen i kreditupplysningsverksamheten kan tillgodose intresset av ett gott integritetsskydd. Motionerna 1996/97:Fi39 yrkande 3 och 1996/97:Fi41 (yrkande 1) bör därför bifallas.

2. Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m) och Inger René (m) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande under rubriken Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller som börjar med ?Regeringen föreslår? och slutar med ?riksdagens sida? bort ha följande lydelse: Med hänsyn till den stora betydelse som uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk för kreditupplysningsändamål har i kreditupplysningssammanhang föreslår regeringen nu en ordning som skall underlätta utväxlingen av sådana uppgifter. Regeringen anför vidare att den föreslagna ordningen kan medverka till en effektiv konkurrens på kreditupplysningsområdet. För att tillvarata integritetsskyddsintressen har regeringen valt en ordning med en sluten användargrupp inom vilken de nu aktuella uppgifterna kan utväxlas utan hinder av tystnadsplikt. I gruppen skall enligt förslaget ingå banker, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och kreditupplysningsföretag samt vissa utländska bolag. Enligt utskottets mening har avgränsningen av den slutna användargruppen gjorts alltför snäv. I enlighet med vad som anförs i motion 1996/97:Fi37 yrkande 1 bör även leverantörer ingå i den slutna användargruppen för att en effektivare kreditupplysningsverksamhet skall erhållas. I nämnda motion anförs vidare att privatpersoner som så önskar skall medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens register. Liknande tankegångar framförs i motion 1996/97:Fi38 (delvis). Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett sådant system bör införas, bland annat med hänsyn till att privatpersoners integritet skulle stärkas. En sådan ordning skulle också bli enklare och mer klargörande än regeringens förslag.

3. Skyldigheten att lämna kreditupplysningskopia m.m. Kenneth Kvist (v) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande under rubriken Skyldigheten att lämna kreditupplysningskopia m.m. som börjar med ?I likhet? och slutar med ?riksdagens sida? bort ha följande lydelse: Vad gäller juridiska personer och rätten till kreditupplysningskopia finns det enligt utskottets mening anledning att göra skillnad mellan å ena sidan handelsbolag och kommanditbolag och å andra sidan övriga juridiska personer. Ägare till handelsbolag och kommanditbolag beskattas själva för bolagets vinster. Vad gäller dessa bolagsformer finns således en direkt koppling mellan bolagets resultat och ägarnas privata ekonomi. En felaktig kreditupplysning kan i förevarande fall skada såväl bolaget som ägaren i egenskap av privatperson. I enlighet med vad som anförs i motion 1996/97:Fi40 bör kreditupplysningslagen därför ändras så att även handelsbolag och kommanditbolag skall meddelas vilka uppgifter som lämnats i kreditupplysning om bolaget.

4. Uppgifter i kreditupplysning om företag Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Birgitta Hambraeus (c), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v) och Inger René (m) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande under rubriken Uppgifter i kreditupplysning om företag som börjar med ?I ovan? och slutar med ?därför avstyrkas? bort ha följande lydelse: Utskottet vill framhålla att det inom näringslivet finns ett stort behov av att kunna undersöka t.ex. kunders eller tilltänkta affärspartners kreditvärdighet. Inte minst gäller detta de små och nystartade företagen. För att kreditupplysningsverksamheten skall bli effektiv krävs tillgång till så bred och så tidig information som möjligt, t.ex. om inkassoåtgärder. Utskottet vill erinra om att det i gällande lagstiftning inte uppställts något förbud mot att i kreditupplysning om företag lämna uppgifter om betalningsförsummelser som inte fastslagits genom domstols eller annan myndighets avgörande. Mot bakgrund av vad som anförs i de nu aktuella motionerna vill utskottet därmed framhålla nödvändigheten av att bred s.k. flödesinformation i kreditupplysningar om företag också görs tillgänglig i praktiken.

Sammanfattning........................................1 Inledning.............................................2 Lagförslag..........................................2 Yttrande från konstitutionsutskottet................2 Inkomna skrivelser m.m..............................3 Propositionernas förslag..............................3 Proposition 1996/97:65..............................3 Proposition 1996/97:114.............................3 Motionerna............................................3 Motioner väckta med anledning av proposition 1996/97:653 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995....4 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996....4 Utskottet.............................................5 Bakgrund............................................5 Nuvarande reglering av kreditupplysningsmarknaden m.m.6 Kreditupplysningslagen............................6 Datalagen.........................................7 Kreditupplysningsmarknaden........................7 Kreditupplysningslagens föreslagna tillämpningsområde m.m.8 Frikretsen........................................8 Begreppen kreditupplysning och kreditupplysningsverksamhet9 Myndigheters uppgiftslämnande och kreditupplysning inom koncerner10 Regler om rättelse...............................10 Tillstånds- och tillsynsfrågor.....................11 Skall nuvarande system med tillståndskrav och statlig tillsyn behållas? 11 Skall särskilda regler i fråga om tillstånd gälla för banker och vissa andra kreditinstitut? 12 Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn?12 Villkor för hur verksamheten skall bedrivas m.m..15 Vissa känsliga personuppgifter.....................16 Uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk 17 Uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i kreditupplysningar, m.m. 17 Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller 20 Skyldighet att lämna kreditupplysningskopia........23 Ändringsförslaget i proposition 1996/97:114........26 Hemställan.........................................27 Reservationer........................................30 1. Tillstånds- och tillsynsmyndighet (mom. 3) (c)..30 2. Uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i kreditupplysningar (mom. 4) (m, c, mp, kd) 30 3. Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller (mom. 5) (m) 31 4. Skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia (mom. 6) (m, fp, mp, kd) 33 5. Skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia (mom. 6) (c)33 Bilaga 1 I proposition 65 framlagda lagförslag................35 1. Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)35 2. Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)44 3. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag 45 4. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse 46 Bilaga 2 I proposition 114 framlagt lagförslag................47 Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)47 Bilaga 3 Utskottets lagförslag................................49 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag om ändringar i kreditupplysningslagen (1973:1173) 49 Bilaga 4 Konstitutionsutskottets yttrande 1996/97:KU9y Ändringar i kreditupplysningslagen 50