Beslut vid regeringssammanträde den 6 april 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en utvärdering av de totalförsvarspliktigas ekonomiska och sociala situation m.m.

De grundläggande bestämmelserna om förmåner till de värnpliktiga under deras tjänstgöring finns i 33 § värnpliktslagen (1941:967). Dessa förmåner är följande:

• dagersättning eller dagpenning,
• särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning,
• utryckningsbidrag,
• reseförmåner,
• fri förplägnad,
• fri inkvartering,
• fri utrustning,
• fri hälso- och sjukvård,
• begravningshjälp,
• grupplivförsäkring, samt
• familjebidrag.

Under beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring är den värnpliktige dessutom berättigad till fälttraktamente.

Närmare bestämmelser om de generella förmånerna finns i huvudsak i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008). De behovsprövade förmånerna regleras i familjebidragsförordningen (1991:1492). Den ersättning som kan utges från grupplivförsäkring och ersättning för skada eller sjuk- dom som uppkommit under tjänstgöring regleras i förordningen (1988:246) om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.fl. respektive lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.

Av kontantförmånerna enligt värnpliktsförmånsförordningen kan här särskilt nämnas dagersättningen och dagpenningen. En värnpliktig får dagersättning med 40 kronor per dag under grundutbildning och repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning.

Därutöver utges tillägg till dagersättningen

• med 15 kr per dag under 231:a - 300:e tjänstgöringsdagen,
• med 30 kr per dag under 301:a - 360:e tjänstgöringsdagen,
• med 60 kr per dag under 361:a - 450:e tjänstgöringsdagen,
• med 90 kr per dag för tiden därefter.

Under annan tjänstgöring enligt värnpliktslagen än som nu angetts får en värnpliktig dagpenning. Dagpenningens belopp motsvarar per dag 90 procent av den värnpliktiges sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, delad med 365. Dagpenningen skall dock bestämmas till lägst 55 kronor.

Enligt familjebidragsförordningen lämnas familjebidrag i form av familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag. Familjepenning kan i huvudsak lämnas för maka och barn, för maka med högst 4 000 kronor i månaden och för barn högst 2 000 kronor. Bostads- bidrag utges i huvudsak för hyran under vissa förutsättningar. Det finns också i förordningen vissa avräkningsregler beroende på den värnpliktiges eller makas m.fl. egna inkomster.

Vad som nu sagts om förmåner till värnpliktiga gäller också för vapenfria tjänstepliktiga och i visst hänseende också civilförsvarspliktiga samt för vissa grupper som frivilligt genomgår utbildning för eller tjänstgör i totalförsvaret.

I förordningen (FFS 1987:30) om medinflytande för värnpliktiga utövas detta inflytande genom förtroendevalda och i särskilda nämnder och i andra samrådsorgan. Innan ett förband beslutar i en fråga av vikt för de värnpliktiga skall synpunkter inhämtas från de värnpliktiga.

Vid förbandet utövas medinflytandet genom en av de värnpliktiga vid plutonen vald förtroendeman. Han företräder de värnpliktiga och har bl.a. till uppgift att föra deras talan hos plutonchefen.

Inom varje kompani väljs en förtroendeman. Vid kompaniet skall det finnas en kompaninämnd som består av bl.a. företrädare för de värnpliktiga.

Förbandsnämnd finns vid alla förband och är ett forum för information och samråd i frågor som rör värnpliktiga vid förbandet. De värnpliktiga skall vara i majoritet i nämnden.

Försvarsmakten skall årligen inom varje försvarsgren anordna en försvarsgrenskonferens, där företrädare för de värnpliktiga ges tillfälle att diskutera frågor som rör tjänsten.

Försvarsmakten skall varje år anordna en kongress med ombud för alla landets värnpliktiga som också leder kongressen. Ombuden utses av de värnpliktiga vid direkta val. Efter kongressen skall ombuden på tjänstetid informera förbandets värnpliktiga om vad som diskuterats och beslutats på kongressen.

Ombuden vid kongressen får bland sig utse högst sju värnpliktiga med uppgift att under benämningen Värnpliktsrådet under det närmaste året efter kongressen företräda landets värnpliktiga.

Också de vapenfria tjänstepliktiga har medinflytande i frågor som rör deras vapenfriutbildning. Detta medinflytande är dock inte författningsreglerat.

Riksdagen beslutade i december 1994 en lag om totalförsvarsplikt (prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöU1, rskr. 1994/95:78). Den nya lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, som träder i kraft den 1 juli 1995, ersätter bl.a. värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. samt lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret. Vidare ersätter den bestämmelserna om civilförsvarsplikt i civilförsvarslagen (1960:74).

Lagen innebär att möjlighet skapas för en flexiblare användning av totalförsvarets personalresurser. Hur många människor som skall skrivas in med plikt och hur lång utbildning de skall genomgå skall styras av behovet av pliktpersonal under höjd beredskap och av Försvarsmaktens behov för upprätthållande av den fredstida beredskapen. Tjänstgöringsskyldigheten - som enligt lagen blir gemensam för hela totalförsvaret - får benämningen totalförsvarsplikt. Tjänstgöringsskyldigheten skall fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten innebär endast tjänst- göringsskyldighet under höjd beredskap.

Totalförsvarsplikten gäller från början av det kalenderår man fyller 16 år till slutet av det kalenderår man fyller 70 år. Endast svenska män skall vara skyldiga att mönstra och fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar. Skyldigheten att fullgöra värnplikt gäller från början av det kalenderår när den totalförsvars- pliktige fyller 19 år till slutet av det kalenderår när han fyller 47 år. Svenska män skall vid mönstringen kunna direktrekryteras för sådan tjänstgöring i det civila försvaret. Den som efter mönstring inte behöver fullgöra grundutbildning skall placeras i en utbildningsreserv för att senare eventuellt tas i anspråk - sedan regeringen beslutat om det - när det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Den som placerats i utbildningsreserven skall då kunna grundutbildas i det militära eller civila försvaret. Den som är placerad i utbildningsreserven kan också - precis som alla andra som är mellan 16 och 70 år - skrivas in för civilplikt med grundutbildning om högst 60 dagar.

Riksdagsbeslutet innebär inte något nytt förmånssystem för de totalförsvarspliktiga, utan i stort överförs det system för värnpliktiga m.fl. som gäller i dag. Bestämmelserna om förmåner har tagits in i 8 kap. 1 § i den nya lagen.

Närmare bestämmelser om de olika förmånerna finns i förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga.

Förmånssystemet för värnpliktiga m.fl. har setts över flera gånger under 1970- och 1980-talen. Det nuvarande systemet har sin grund i ett riksdagsbeslut från år 1976 (prop. 1975/76:134, bet. 1975/76:FöU1, rskr. 1975/76:78). Större förändringar i förmånssystemet gjordes år 1983 (prop. 1982/83:115, bet. 1982/83:FöU11, rskr. 1982/83:291).

Överbefälhavaren genomförde år 1988 en undersökning av de värnpliktigas sociala och ekonomiska situation. Syftet med den undersökningen var att kartlägga om - och i så fall hur - de värnpliktigas och vapenfria tjänstepliktigas ekonomiska och sociala förhållanden förändrats under och på grund av tjänstgöringen. Överbefälhavaren konstaterade i undersökningen att vissa värnpliktigas situation försämrades under tjänstgöringen.

Den senaste utredningen inom kommittéväsendet om förmånssystemet för värnpliktiga m.fl. gjordes av Utredningen om administration av familjebidragen m.m. (SOU 1990:26). Där utredde man inte de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation. Utredningens förslag ledde dock till förändringar i den värnpliktiges försäkringsskydd (prop. 1990/91:102, bet. 1990/91:FöU8, rskr. 1990/91:285).

Genom ett riksdagsbeslut år 1993 gjordes vissa förändringar i det allmänna försäkringsskyddet genom ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd som kom att påverka pliktpersonalens försäkringsskydd.

Överstyrelsen för civil beredskap och Riksförsäkringsverket har i en rapport till regeringen (dnr. Fo94/1382/MIL) funnit att dagpenningsystemet för pliktpersonal sannolikt inte kommer att fungera i krig. Enligt rapporten bör det nuvarande dagpenningsystemet ersättas med ett system som dels är enklare och billigare att administrera, dels består av antingen ett fast dagpenningbelopp eller fyra skilda dagpenningbelopp. Det föreslås i rapporten att detta system även bör gälla i fred och att de allmänna försäkringskassornas hantering av dag- penningsystemet upphör och överförs till andra myndigheter.

De värnpliktigas m.fl. ekonomiska och sociala situation har inte setts över på många år. Genomgripande förändringar har skett genom införandet av den nya totalförsvarsplikten. Därför är det nu dags att utvärdera pliktpersonalens nämnda situation. Också pliktpersonalens medinflytande bör utvärderas.

Utvärderingen bör göras av en särskild utredare.

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utvärdera de totalförsvarspliktigas ekonomiska och sociala situation under grundutbildningen.

Utvärderingen skall främst inriktas på hur pliktpersona- lens ekonomiska och sociala situation förändras på grund av att denna personal tas i anspråk för tjänstgöring inom totalförsvaret.

Vidare skall utredaren utvärdera hur de totalförsvarspliktigas medinflytande fungerar.

Utredaren skall redovisa nu angivna delar av uppdraget senast den 1 december 1995.

Utredaren bör vidare pröva förslaget i rapporten från Överstyrelsen för civil beredskap och Riksförsäkringsverket om dagpenningsystemet och lämna de förslag som prövningen ger anledning till. Utredaren skall därvid särskilt samråda med Värnpliktsverket, och senare Totalförsvarets pliktverk, med hänsyn till verkets pågående utveckling av ADB-system för personalredovisning (VIS-projektet).

Utredaren bör också se över hur försäkringsskyddet för pliktpersonalen har påverkats genom 1993 års riksdagsbeslut om förändringar i det allmänna försäkringsskyddet och - om det behövs - komma med förslag till förbättringar.

Utredaren skall vidare kartlägga hur den totalförsvarspliktiges situation på arbetsmarknaden ser ut efter avslutad tjänstgöring och föreslå hur den som fullgör plikttjänstgöring lättare skall komma in i arbetslivet eller andra åtgärder.

Utredaren skall lämna förslag till de författningsändringar som hans överväganden bör föranleda.

Utredaren skall redovisa resterande delar av uppdraget senast den 1 mars 1996.

I utredningsarbetet skall i berörda delar beaktas direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23). Också direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser skall i berörda delar beaktas (dir. 1994:124).