SOU 1990:26

Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl.

Till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

Regeringen beslutade den 7 april 1988 att uppdra åt kanslichefen Siv Helmer att överväga och lämna förslag till framtida administration av och ansvarsfördelning mellan olika myndigheter beträffande bidrag enligt fa- miljebidragslagen (1978: 520).

Regeringen bemyndigade chefen för försvarsdepartementet att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt Siv Helmer.

Som sakkunnig förordnades fr. o. m den 1 juni 1988 departementssekre- teraren Kaj Persson och som experter fr. o. m samma dag numera avdel- ningsdirektören Ingela Holmberg, avdelningsdirektören Ulf Skoglund, by- råchefen Göran Smedmark, numera förbundsdirektören Hans Svensson, värnpliktige Anders Åkerblom och sekreteraren Bernt Öberg.

Som sekreterare åt utredaren förordnades fr.o.m. den ljuni 1988 för- säkringsrättsassessorn Ingrid Stenkula.

Regeringen beslutade den 15 december 1988 att uppdra åt utredningen att som en del av tidigare uppdrag överväga och föreslå förändringar av reglerna för bostadsbidrag och näringsbidrag enligt familjebidragslagen.

Regeringen beslutade därefter den 14juni 1989 att uppdra åt utredning- en att som en del av tidigare uppdrag överväga och lämna förslag till förändringar av systemet för värnpliktsförmåner enligt värnpliktsförmåns- förordningen (1976: 1008) och familjebidragslagen(1978: 520). Utredning- en skulle i detta sammanhang också granska försäkringsskyddet vid per- sonskador för värnpliktiga samt lämna förslag till de förändringar som granskningen kunde föranleda.

Som sekreterare förordnades fr. o. m. den 15 augusti 1989 avdelningsdi- rektören Bernt Öström. Departementss'ekreteraren Anne Nilsson förord- nades som sakkunnig fr.o.m. den 28 augusti 1989 och Kaj Persson entledi- gades den 31 augusti 1989 från sitt uppdrag. Fr.o.m. den 18 september 1989 förordnades värnpliktige Niclas Holmén och avdelningsdirektören Per Gunnar Skog som experter. Samtidigt enledigades Anders Åkerblom från sitt uppdrag. Övriga förordnanden fortsatte att gälla.

Avdelningsdirektören Karin Laan har biträtt utredningen vid gransk- ningen av försäkringsskyddet vid personskador.

Utredningen överlämnade den 20 oktober 1989 ett förslag till ändringi 19 och 20 åå familjebidragslagen.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Förmånssystemet för värnpliktiga m.fl. Till betänkandet har fogats särskilda yttranden av sakkunniga Anne Nilsson och experten Ulf Skoglund. Utredningen har härmed slutfört sitt återstående uppdrag.

Stockholm i februari 1990

Siv Helmer

/Ingrid Sten/(uta

/Bernl Öström

7. Modellerför ett nytt fo'rmånssystem för värnpliktiga under

grundutbildning .................................... 123 7.1 Allmänt ......................................... 123 7.2 Kostnaderna för värnpliktsförmånema under grund-

utbildning ....................................... 124 7.3 Kostnadsramen för ett mera generellt förmånssystem ....... 125 7.3.1 Inledning ................................... 125 7.3.2 Olika komponenter inorn förmånssystemet .......... 125 7.3.3 Utrymme för en generell fördelning ............... 132 7.4 Generell ersättningsmodell vid nivån för lägsta lön i statstjänst ....................................... 132 7.5 Modell med ersättning i form av dagpenning ............. 134 7.5.1 Bakgrund ................................... 134 7.5.2 ADB-bearbetningen ........................... 135 7.5.3 Åldersfördelning ............................. 136 7.5.4 Inkomstfördelning och dagpenningbelopp ........... 136 7.5.5 Kostnaderna för ett dagpenningsystem ............. 137 7.5.6 Kostnad i relation till dagens system ............... 138 7.5.7 Modifieringar i ett dagpenningsystem .............. 139 7.5.8 Överväganden ............................... 140 8 Förändringar avförmånerna under grundutbildning .......... 143 8.1 Inledning ....................................... 143 8.2 Länsstyrelsernas synpunkter på regelförändringar .......... 144 8.3 Bostadsinnehavet ................................. 145 8.3.1 Bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam ....... 145 8.3.2 Bostad tillsammans med syskon eller kamrat ....... 148 8.3.3 Bostad hos föräldrar .......................... 149 8.4 Beräkningen av bostadskostnad ....................... 153 8.5 Tillägg till bostadsbidraget ........................... 158 8.6 Behovsprövningen ................................. 160 8.7 Kyrkobokföring ................................... 164 8.8 Förlängt bidrag ................................... 164 8.9 Lägsta belopp att utge .............................. 165 8.10 Sammanfattnig av de ekonomiska effekterna ............. 165

8.1 ] Värnpliktsförmånernas uppräkning i framtiden ........... 166 8.1 1.1 Bakgrund .................................. 166 8.1 1.2 Överväganden .............................. 166 8.12 Effekter till följd av ett nytt skattesystem ................ 168 9 Dagpenning till värnpliktiga under repetitionsutbildning m.fl. . . 171 9.1 Nuvarande regler och rutiner .......................... 171 9.2 Erfarenheter av nuvarande system ...................... 172 9.2.1 Handläggningen .............................. 172 9.2.2 Ersättningsnivån ............................. 173 9.3 Tim/dagberäknad dagpenning ......................... 174 9.4 Kostnadseffekter ................................... 174 9.4.1 Dagpenningkostnader ......................... 174 9.4.2 Administrationskostnader ...................... 176 9.5 Överväganden ..................................... 177 9.6 Övriga frågor ..................................... 177 10 Ersättningsjörmåner vid personskada .................... 179 10.1 Inledning ....................................... 179 10.2 Antal personskador ................................ 180 10.3 Ersättningsförmåner ............................... 181 10.3.1 Bakgrund till nuvarande ersättningsförmåner ..... 181 10.3.2 Statligt personskadeskydd .................... 182 10.3.3 Statlig ersättning vid ideell skada .............. 186 10.3.4 Grupplivförsäkring ......................... 189 10.3.5 Skadeståndslagen och trafikskador ............. 190 10.3.6 Stiftelsen Kungafonden ...................... 191 10.3.7 Tidigare överväganden m. m. ................. 192 10.3.8 Jämförelse med statligt anställda ............... 194 10.3.9 Jämförelse med elever i arbetsmarknadsutbildning m.fl. ................................... 195 10.3.10 Utredningens överväganden om försäkrings- skyddets omfattning ........................ 197 10.4 Administrationen av försäkringsskyddet ................ 204 10.4.1 Inledning ................................ 204 10.4.2 Administrationen av den statliga ersättningen vid ideell skada .............................. 205 10.4.3 Tidigare överväganden m.m. ................. 206 10.4.4 Utredningens överväganden .................. 207 10.5 Sjukpenning under tjänstgöringstid .................... 210 1051 Nuvarande ersättningsförmåner ............... 210 10.5.2 Tidigare överväganden ...................... 211 10.5.3 Jämförelse med studerandes sjukpenningrätt ...... 21 1 10.5.4 Utredningens överväganden .................. 212 10.6 Kostnadsberäkningar ............................... 214

10.6.1 Särskild sjukpenning enligt lagen om statligt personskadeskydd .......................... 214

SOU 1990: 26 10.6.2 Lagen om statlig ersättning vid ideell skada ....... 214 10.6.3 Grupplivförsäkringen ....................... 216 10.6.4 Informationsfrågor ......................... 216 10.6.5 Värnplikts—SGI ............................ 216 11 Administration av familjebidragen m. m. ................. 219 1 1.1 Nuvarande regler för administrationen ................. 219 1 1.2 Tidigare överväganden om administrationen ............. 221 11.2.1 Allmän bakgrund ........................... 221 11.2.2 Statskontorets och riksrevisionsverkets rapporter . . . 226 11.2.3 Departementsutredning 1987 .................. 227 1 1.3 Kommunerna och deras ansvar för familjebidragen ........ 229 11.3.1 Bakgrund ................................. 229 1 1.3.2 Kommunernas nuvarande uppgifter i familje- bidragsverksamheten ........................ 229 1 1.3.3 Beräknade kostnader för administrationen ........ 230 1 1.3.4 Kommunförbundets undersökning av familje- bidragshandläggningen i en kommun ............ 231 11.4 Försvarets civilförvaltning ........................... 232 1 1.5 Statsbidragsförfarandet ............................. 233 11.6 Tillsyn m.m. ..................................... 235 11.6.1 Försvarets civilförvaltning .................... 235 1 1.6.2 Länsstyrelserna ............................ 237 11.6.3 Kommunerna .............................. 238 1 1.7 Försäkringskassorna och riksförsäkringsverket ............ 239 1 1.7.1 Försäkringskassorna ......................... 239 1 1.7.2 Riksförsäkringsverket ........................ 241

12 Överväganden och förslag om administrationen av familjebi-

dragen .............................................. 243 12.1 Kommunerna och länsstyrelserna ..................... 243 12.1.1 Utredningens enkätundersökning i kommunerna . . . . 243 12.1.2 Bedömning ................................ 244 12.1.3 Förslag ................................... 245 12.2 Statsbidragshanteringen ............................. 246 12.3 Försvarets civilförvaltning ........................... 247 12.3.1 Försvarets civilförvaltnings fdrslag och underlag . . . . 247 12.3.2 Bedömning ................................ 249 12.4 Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ............ 251 12.4.1 Allmänt .................................. 251 12.4.2 Bedömning ................................ 251 12.4.3 Förslag ................................... 254 12.4.4 Förslag om handläggning ..................... 255 12.5 Förbanden ...................................... 258 [2.5.1 Allmänt .................................. 258 12.5.2 Bedömning ................................ 259

12.6 Administrationen av särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag till värnpliktiga ...................... 260 Särskilda yttranden .................................... 263 Särskilt yttrande av sakkunniga Anne Nilsson ................. 263 Särskilt yttrande av experten Ulf Skoglund ................... 264 Bilaga 1 Riksförsäkringsverkets ADB-bearbetning ............. 271 Bilaga 2 Promemoria 1988-10-20 ......................... 273

Sammanfattning

Inledning

Utredningens uppdrag avsåg ursprungligen främst administrationen av det familjesociala stödet (uppdraget den 7 april 1988).

Uppdraget har därefter utvidgats till att avse överväganden och förslag till vissa ändringar i familjebidragslagens regler om bostadsbidrag och näringsbidrag (uppdraget den 15 december 1988).

Uppdraget har slutligen utvidgats till att avse de materiella reglerna inom i stort sett hela förmånssystemet inbegripet försäkringsskyddet för de värnpliktiga m.fl. grupper under försvarstjänstgöring (uppdraget den 14 juni 1989).

Den del av uppdraget som avser näringsbidraget har slutförts och redo- visats till regeringen den 20 oktober 1989.

De olika utredningsuppdragen i övrigt har inte kunnat redovisas i den ordning de getts utan har behandlats i ett helhetsperspektiv. Behovet av en ny administration och ändringar i familjebidragslagen har varit beroende av i vad mån vi kunnat konstruera en generell modell för ersättningar, där det selektiva behovet av stöd spelar en underordnad roll. Vi har därför valt att först presentera alternativa modeller för ett mer generellt förmånssys- tem. Eftersom vi inte kan förorda någon av de presenterade modellerna har vi redovisat våra förslag till materiella ändringar i familjebidragsreg- lerna. Därefter har vi redovisat våra överväganden om dagpenningsyste— met och våra förslag till förbättringar i försäkringsskyddet. Sist i betänkan- det redovisar vi vårt förslag till ändrad administration av familjebidragen.

F örmånssystemet

Såväl de generella värnpliktsförmånerna som de behovsprövade förmåner— na har sin bakgrund i att vårt försvar bygger på en allmän värnplikt. Under tjänstgöringstiden har försvarsmakten ett ansvar för att den som gör försvarstjänst och hans närstående som är beroende av honom för sin försörjning har en skälig levnadsstandard. Förmånssystemets uppbyggnad har skett successivt enligt i huvudsak samma principer som gäller i dag. Kontantersättningar och naturaförmåner har utvecklats till att avse enhet- liga ersättningar för olika kategorier tjänstepliktiga under grundutbild- ning, med tillägg för längre tjänstgöringstider och större befattningsansvar.

De som därutöver haft behov av ett socialt skydd på grund av att de haft en familj att försörja eller kostnader för bostad m.m. har fått detta behov täckt genom familjebidrag. Bidragen utgick -tidigare huvudsakligen som familjestöd, men sedan de repetitionsutbildade m.fl. år 1977 kommit att omfattas av ett dagpenningsystem, som kompenserar bortfallet av deras civila inkomst, har bidragen till den helt övervägande delen kommit att utges som bostadsbidrag till tjänstepliktiga under grundutbildning.

De generella kontantersättningar som i dag utges till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under grundutbildning och repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning är dagersättning med 31 kr., successivt ökade tillägg med högst 60 kr. vid längre tids utbildning och utryckningsbidrag med 3000 kr. efter viss tids tjänstgöring. Vidare utgår premier med 12 500 kr. resp. 16 000 kr. efter genomgångna reservofficers- kurser. Förutom de generella förmånerna erhåller de tjänstepliktiga fri mat, fri inkvartering och utrustning, fria resor och fri hälso- och sjukvård. När förmånerna inte kan utnyttjas utges olika kostnadsersättningar.

Behovsprövade förmåner är främst familjebidrag i form av familjepen- ning, bostadsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag.

Vid repetitionsutbildning som inte fullgörs i omedelbar anslutning till grundutbildning erhåller de värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga dag- penning som motsvarar hel, kalenderdagsberäknad sjukpenning. Vid viss utbildning utgår befattningspenning med 4— 12 kr. om dagen. Naturaför- måner utgår i stort sett som vid grundutbildning. De fria resorna är dock begränsade. Av de behovsprövade förmånerna kan endast näringsbidrag utgå.

Vi beskriver i kapitel 2 utvecklingen av förmånssystemet och i kapitel 3 förmånssystemets utformning mot bakgrund av de tjänstepliktigas sam- mansättning, utbildning samt sociala och ekonomiska situation. Vi redo- gör också för de förmåner som utgår till andra grupper inom totalförsvaret.

Värnpliktsförmånerna i Danmark och Norge I Danmark infördes ett system med värnpliktslön år 1976. Bakgrunden till det nya systemet var att endast en del av de värnpliktiga kallades in till tjänstgöring. Den lön som utgavs motsvarade i princip minimilönen för okvalificerad arbetskraft och beloppen har räknats upp genom åren på samma sätt som för offentligt anställda. För civila värnpliktiga behölls de tidigare ersättningsprinciperna. De värnpliktiga betalar själva sin mat men har i övrigt i princip samma naturaförmåner som de värnpliktiga i Sverige. Förmånssystemet har nyligen ändrats för de första fyra månaderna av tjänstgöringstiden, då en lägre lön utges tillsammans med en kostersätt- ning.

Det norska systemet liknar till sin uppbyggnad det svenska systemet under grundutbildning och har liksom detta sin bakgrund i en allmän värnplikt för män. Det norska systemet har nyligen varit föremål för överväganden inom en utredning, som bl.a. lagt fram förslag om att

arbetsgivaren skall betala lön under högst 14 dagar vid repetitionsutbild- ning.

Värnpliktsförmånernas kostnadsutveckling under 1980-talet vid grundutbildning

Kostnaderna för värnpliktsförmånerna (kost och logi och dagpenning till repetitionsutbildade ej inräknade) ökade budgetåren 1981/82—1988/89 med ca 15 % i fast penningvärde. Sistnämna budgetår uppgick de till 1,3 miljarder kr. På grund av att den genomsnittliga utbildningstiden förkorta- des minskade under samma period antalet tjänstgöringsdagar per år under grundutbildning med ca 5 %. Den genomsnittliga kostnaden per tjänstgö- ringsdag ökade härmed från 89 till 107 kr., vilket motsvarar ca 20 %.

För att närmare kunna analysera kostnadsutvecklingen har vi fördelat beloppen på kontantförmåner, resor, sjukförmåner och sociala kostnader. I kontantförmånerna ingår dagersättning. utryckningsbidrag, premier och särskilda kostnadsersättningar.

Kontantförmånerna, som under 1988/89 uppgick till 705 milj. kr., har totalt under de aktuella åren stigit med drygt 12 % i realt penningvärde. Per tjänstgöringsdag motsvarar detta ca 18 %. Kontantförmånerna har härmed stigit något långsammare än de totala kostnaderna. Om kontant- förmånernas olika delkomponenter studeras separat framkommer att be— loppet för den rena dagersättningen endast ökat realt med knappt 14 % medan utryckningsbidraget vuxit med 29 %. Den dominerande kostnads- ersättningen, förplägnadsersättningen. steg realt med hela 50 %. Tilläggen till dagersättningen, vilka utges efter viss tjänstgöringstid, har varit oför- ändrade sedan den ljuli 1983.

Resekostnaderna omfattar såväl grundutbildade som repetitionsutbilda- de eftersom kostnaderna inte särredovisas i nuvarande uppföljningssys- tem. Budgetåret 1988/89 uppgick resekostnaderna till 340 milj. kr. De har sett över hela perioden minskat med drygt 5 % i fast penningvärde. Den kraftigt minskade repetitionsutbildningen under perioden bör utgöra en väsentlig förklaring till de minskade kostnaderna. Om man antar att den genomsnittliga resekostnaden per dag är lika stor under grund- och repeti- tionsutbildning kan den reala kostnaden per dag beräknas ha ökat under perioden från 24:30 kr. till 26:80 kr. Ökningen inträffade dock under periodens fem första år. Under senare år har även kostnaden per tjänstgö- ringsdag minskat. Denna minskning under de senaste fyra budgetåren kan även förklaras av ändrade reserutiner och ändrad administration.

Av de sociala kostnaderna, som budgetåret 1988/89 uppgick till 244 milj. kr., utgör kostnaderna för familjebidragen den helt dominerande delen eller ca 95 %. Övriga sociala kostnader belöper främst på den särskil- da ekonomiska hjälpen. Av kostnaderna för familjebidragen svarar bo- stadsbidragen för 90 %.

De totala sociala kostnaderna har under beräkningsperioden ökat med 168,6 milj. kr. Ökningen i realt penningvärde uppgår härmed till 108 %. Huvuddelen av ökningen belöper på bostadsbidragen. Kostnadsökningen

för dessa uppgår till 129 %. Även kostnaderna för näringsbidragen har dock ökat kraftigt, medan ökningen av kostnaderna för familjepenningen och övriga sociala kostnader har varit relativt begränsad.

I vår fördjupade analys av familjebidragens kraftiga kostnadsutveckling har vi i första hand sett på utvecklingen under budgetåren 1981/82— 1986/87. Vi har då funnit att de förändringar i antalet tjänstgöringsdagar som skett under beräkningsperioden och allmänt ökade bostadskostnader i samhället endast till en mindre del förklarar de kraftigt ökade kostnaderna för familjebidragen. Orsaken torde framför allt finnas i att ett flertal ändringar i reglerna för främst bostadsbidragen gjorts, att tillämpningen av bestämmelserna blivit liberalare och att fler tjänstepliktiga sökt bidrag på grund av förbättrad information.

De ändringar i reglerna som bör ha medverkat till den avsevärda kost- nadsökningen för bostadsbidragen är främst att den s.k. sexmånadersre- geln togs bort fr.o.m. den 1 juli 1982, att normalhyresbegreppet ändrades den 1 juli 1983 till att avse hyran i nyproducerade lägenheter i allmännytti- ga bostadsföretag och att en högre nivå för bostadskostnaden medgavs för ensamståendes bostad fr.o.m. den ljuli 1986. Tillkomsten av tilläggen till bostadsbidragen den 1 juli 1983 har också bidragit till kostnadsökningen.

Kostnadsökningen för näringsbidragen förklaras främst av att högsta ersättningsbeloppet per dag höjts från 150 till 1 500 kr. under perioden.

Modellerför ett nytt_förmånssystemför värnpliktiga under grundutbildning

I det nuvarande värnpliktsförmånssystemet svarar naturaförmåner och behovsprövade förmåner för en betydligt större del av kostnaderna än de schabloniserade kontantersättningarna.

Vi har beräknat att försvarets kostnader för värnpliktsförmåner under grundutbildning under budgetåret 1989/90 blir knappt 1,9 miljarder. För- månerna till vapenfria tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga ingår inte i beloppet. Kostnaderna omfattar samtliga kontantersättningar. behovsprö- vade bidrag och naturaförmåner utom fritt logi. Fördelat på samtliga värnpliktiga innebär detta ett månatligt förmånsbelopp om 4 744 kr., motsvarande en skattepliktig inkomst om ca 6 900 kr.

Vi har mot denna bakgrund i första hand undersökt i vad mån de olika komponenterna i förmånssystemet kan ersättas av kontanta schablonför— måner inom en oförändrad kostnadsram och har då gjort följande bedöm- ning.

Utryckningsbidragen utgör en garanti för att den värnpliktige kan upp- rätthålla en skälig levnadsstandard fram till dess han får civila inkomster. Om man inom ett nytt, mer generellt, system kan åstadkomma en motsva- rande garanti skulle det i och för sig vara möjligt att ta i anspråk en del av kostnaderna för utryckningsbidraget och fördela över hela tjänstgöringsti- den.

Ett bostadsbidrag som täcker hela kostnaden för bostaden inkl. fasta kostnader för el, telefon och hemförsäkring är med den nuvarande nivån på dagersättningen av avgörande betydelse för att en värnpliktig

som har flyttat hemifrån skall kunna behålla bostaden under tjänstgörings- tiden. Spännvidden i behovet av stöd under tjänstgöringstiden mellan olika värnpliktiga framträder särskilt när det gäller värnpliktiga med egen bostad och utgör samtidigt det största hindret för att inom en rimlig kostnadsram åstadkomma ett system med en generell ersättning som har karaktären av lika lön för lika arbete.

Vi har övervägt möjligheterna att hänvisa de värnpliktiga till det allmän- na bostadsbidragssystemet. Behovet av speciallagstiftning inom bidrags- systemet skulle då falla bort. En sådan förändring förutsätter dock att dagersättningen är så hög att den täcker skillnaden mellan bidragen enligt familjebidragslagen och bidragen enligt bostadsbidragslagen. Vi har också diskuterat särlösningar för de värnpliktiga inom ramen för bostadsbidrags- lagen. Vi ser dock ingen större vinst med att skapa ett nytt bostadsbidrag utanför familjebidragslagen som i stora delar skulle motsvara det nuvaran- de. Dessutom måste behovsprövningen av familjepenningen och bostads- bidraget på något sätt samordnas. Samhällets kostnader skulle också bli i stort sett oförändrade.

Endast 2 % av de värnpliktiga har beräknats vara gifta samboende med barn. Familjepenning kan i dessa fall utgå med betydande belopp. Vi kan inte finna annat än att man inom ett mer generellt system måste behålla familjepenningen till barnfamiljer. Familjepenningen för maka/sambo när det inte finns barn kan eventuellt tas bort. Besparingarna skulle dock vara försumbara.

Näringsbidraget är ett stöd i speciella situationer och är därför inte lämpligt att ta i anspråk för en fördelning i en generell ersättning till alla värnpliktiga.

Förp/ägnadsersättning utgår för närvarande med 35 kr. per dag till värnpliktiga under längre övningsuppehåll och till sådana värnpliktiga som inte kan erbjudas fri kost under tjänstgöringstiden. Ersättningsbelop- pet kan fördelas generellt endast om den värnpliktiges ersättningsnivå är så högt beräknad att den kan täcka kostnaden för mat under tjänstgörings— tiden.

Övriga kostnadsersättningar har karaktär av traktamentsersättningar och bör inte fördelas inom en generell nivå.

Vi har övervägt om ett system liknande det danska där de värnpliktiga själva betalar sin mat skulle kunna införas i Sverige. De värnpliktiga måste då kompenseras med en kostersättning som motsvarar vad de får betala för maten. Detta skulle medföra att ersättning måste utgå även för sådan _n-r kost som de värnpliktiga i dag av olika skäl inte utnyttjar. En avsevärd merkostnad skulle då uppstå för försvaret.

De fjärrekryterade värnpliktigas resor beräknas stå för 80 % av total- kostnaderna för de fria resorna. Övriga 20 % av kostnaderna belöper på anslutningsresor och närrekryterades kortare resor. Eftersom huvuddelen av kostnaderna hänför sig till ett mindre antal fjärrekryterade värnpliktiga skulle det vara uppenbart orättvist att omvandla hela kostnaden till en generell ersättning för samtliga värnpliktiga och låta de värnpliktiga med långa resor få betala resorna själva. Ett alternativ är ett system med

resebidrag beräknat efter avstånd mellan den värnpliktiges hem och för- läggningsort. Det skulle också kunna vara möjligt att låta de värnpliktiga själva få betala för anslutningsresor och kortare hemresor. Dessa resor förorsakar i många fall en administration som inte står i rimlig proportion till de utbetalda ersättningarna. Vi anser att de fria hemresorna har ett stort socialt värde för de värnpliktiga. Därför bör i vart fall de längre resorna behållas i nuvarande omfattning för att komplettera de generella förmåner som kan komma att utgå i övrigt.

Fri sjukvård, ersättning för begravningskostnader och kostnader för för- säkringsskydd lämpar sig inte för en generell fördelning.

Det maximala utrymmet att fördela på en generell ersättning har vi beräknat till 715mi1j. kr. motsvarande 1785 kr. per månad. En sådan fördelning förutsätter att de värnpliktiga kan inordnas i samhällets ordina- rie bostadsbidragssystem. Detta täcker emellertid endast en del av kostna- derna för bostaden. Vi har därför funnit att den generella ersättning som skulle kunna utges inom nuvarande kostnadsram inte på långt när räcker till för att täcka den del av bostadskostnaden som den värnpliktige själv måste betala, om han skall ha kvar nuvarande möjligheter att ha egen bostad under tjänstgöringstiden.

Vi har därefter undersökt vilka konsekvenser för den värnpliktige och för staten några alternativa förmånssystem skulle medföra.

En modell till förmånssystem innebär att en värnpliktslön utges. Lönen kan öka med hänsyn till längre tjänstgöringstid. Vi har utgått från att lönen motsvarar lägsta lön i statstjänst motsvarande för år 1989 7 348 kr. Vid en lön av denna storleksordning har vi förutsatt att de värnpliktiga betalar sin kost själva och även kortare resor. Familjebidragssystemet skulle slopas liksom utryckningsbidraget. Ett system med en värnpliktslön i denna storleksordning skulle medföra merkostnader om 652 milj. kr., men skulle ändå inte tillgodose behovet av trygghet för sådana värnpliktiga som har försörjningsskyldighet mot maka och barn.

Vi har också undersökt en modell med ersättning i form av dagpenning som skulle innebära att den värnpliktige under tjänstgöringen i princip behöll den ekonomiska standard som han hade vid inryckningen. Vi har gjort våra beräkningar utifrån en studie av riksförsäkringsverket om de värnpliktigas och vapenfria tjänstepliktigas inkomstförhållanden. Vi har beräknat merkostnaderna för en dagpenning motsvarande den som utges vid repetitionsutbildning m.m. till 736 milj. kr. för värnpliktiga och 27 milj. kr. för vapenfria tjänstepliktiga. Grundnivån skulle då vara 55 kr. om dagen, vilket efter skatt motsvarar den nuvarande dagersättningen 31 kr. Om dagpenningen maximeras till 250 kr. per dag kan merkostnaderna beräknas till 626 milj. kr. för värnpliktiga och 22,7 milj. kr. för vapenfria tjänstepliktiga. En maximinivå på 250 kr. per dag motsvarar en månadsin- komst brutto på 7 500 kr. eller ungefär lägsta lön enligt den statliga lönepla— nen. Behovet av utryckningsbidrag, bostadbidrag och familjepenning en- ligt familjebidragslagen antas falla bort. Naturaförmåner och särskilda kostnadsersättningar förutsätts däremot vara kvar liksom näringsbidraget.

Med hänsyn till de höga kostnaderna för ett dagpenningsystem har vi

diskuterat vissa ytterligare modifieringar av ett sådant system. Eftersom dagpenningen kompenserar förlusten av lön har vi ansett att det kan vara rimligt att den värnpliktige betalar för sin kost under tjänstgöringstiden. Vi har också ifrågasatt om inte extrainkomster under denna tid till en del bör reducera dagpenningen och om inte den värnpliktige själv bör kunna betala kortare hemresor. Grundnivån måste i så fall höjas till ett belopp som täcker sådana utgifter. Ett modifierat dagpenningsystem enligt ovan skulle sänka merkostnaden till 359 milj. kr. eller, med en maximinivå på 250 kr. per dag, till 245 milj. kr.

Vid våra överväganden av ett dagpenningsystem har vi funnit att förde- len med ett system enligt sjukpenningmodellen är att den ekonomiska situationen för de tjänstepliktiga i ett sådant system inte förändras väsent- ligt ijämförelse med förhållandena före inryckningen. Det är dessutom lätt att administrera. Nackdelen med systemet skulle däremot vara att olika ersättning skulle utgå till de tjänstepliktiga med hänsyn till deras skilda inkomstsituation före tjänstgöringen. En sådan skillnad är inte motiverad med hänsyn till värnpliktstjänstgöringen som sådan. Skillnaden i tjänstgö- ringstidens längd skulle då inte heller påverka ersättningens storlek. Syste- met förutsätts därför behöva kompletteras med en befattningspenning. En stor grupp av de tjänstepliktiga som saknar sjukpenninggrundande in- komst kan tidigare ha haft studiemedel. De skulle få en lägre inkomst under tjänstgöringstiden än under studietiden. Ett renodlat dagpenning- system skulle också bli mycket kostsamt. Sådana tjänstepliktiga, som inte har haft någon fastställd sjukpenninggrundande inkomst eller endast en låg sådan, skulle komma att behöva ett selektivt stöd från samhället. Ett medvetet förändrat arbets/inkomstmönster före inryckningen kan dessut- om medföra ytterligare kostnadsökningar. Vi kan mot bakgrund härav inte förorda en övergång till ett dagpenningsystem.

Vi har kommit till den slutsatsen att de beräknade merutgifterna för det minst kostsamma modifierade dagpenningsystemet skulle kunna använ— das på ett betydligt bättre sätt inom det nuvarande värnpliktsförmånssys- temet. Merutgifterna motsvarar vad det skulle kosta att höja nuvarande dagersättning med 30 kr. per dag. Samtidigt skulle då tilläggen till bostads- bidragen kunna tas bort liksom bostadsbidragen vid föräldraboende, och en nedre gräns för rätt till bostadsbidrag i övriga fall skulle kunna införas.

Förändringar av förmånerna under grundutbildning I kapitel 8 lägger vi fram förslag till förändringar inom förmånssystemet, främst familjebidragslagen , som vi anser medför framför allt en rättvisare fördelning mellan olika grupper av tjänstepliktiga. Förslagen medför också en enklare administration.

Våra förslag till ändringar innebär följande. Bostadsbidrag för en bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam skall, om inte särskilda skäl föreligger, utges endast om den tjänstepliktige haft bostaden i minst tre månader före tidpunkten för tjänstgöringsti—

dens början. En motsvarande kvalifikationstid skall gälla när den tjäns- tepliktige bor tillsammans med syskon eller kamrat.

— Bostadsbidrag för en bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam skall kunna utges för den sista månaden före utryckningen utan att särskilda skäl föreligger. Bostadsbidrag till en tjänstepliktig som bor hos förälder skall, om inte särskilda förhållanden föreligger, kunna utges med högst skillnaden mellan genomsnittskostnaden för en bostad för en familj med ett barn och en familj med två barn enligt socialstyrelsens/riksförsäkringsver— kets normer för skälig bostadskostnad i samband med att underhållsbi- drag till barn fastställs. Detta innebär för närvarande ett högsta bostads— bidrag med 600 kr. per månad. Beräkningen av bostadskostnaden i andra fall än när den tjänstepliktige bor hos förälder skall ske med ledning av socialstyrelsens/riksförsäk- ringsverkets normer för skälig bostadskostnad i samband med att un- derhållsbidrag till barn bestäms. _ Tillägg till bostadsbidrag skall inte utges till tjänstepliktig som bor hos förälder. För värnpliktig som bor ensam i bostaden höjs tillägget från 150 kr. till 250 kr. per månad. Tjänstepliktiga som delar bostad med syskon eller kamrat erhåller ett halvt tillägg till bostadsbidraget, eller 125 kr. per månad. Inkomster som den tjänstepliktige har av arbete under värnpliktstjänst— göringen skall påverka rätten till familjepenning och bostadsbidrag på samma sätt som makas och barns inkomster. Bostadsbidrag skall, om inte särskilda förhållanden föreligger, utges endast för bostad på den ort där den tjänstepliktige är kyrkobokförd. Förlängt bostadsbidrag skall kunna utgå även till en tjänstepliktig som avslutar sin tjänstgöring under hyresfri månad. Familjebidrag under 50 kr. i månaden skall inte betalas ut.

Våra förslag grundar sig på följande överväganden.

Före den 1 juli 1982 krävdes, om inte särskilda skäl förelåg. att en tjänstepliktig skulle ha haft egen bostad i minst sex månader före tjänstgö- ringstidens början för att få bostadsbidrag. Av överbefälhavarens under- sökning 1986/87 av de värnpliktigas sociala och ekonomiska förhållanden under grundutbildning framgår att hela 35 % av de värnpliktiga som flyttat hemifrån och fick bostadsbidrag hade flyttat under sexmånadersperioden före inryckningen. Vi har ifrågasatt om det är rimligt att bostadsbidrag utges till så många tjänstepliktiga som skaffar bostad kort tid före inryck- ningen, när behoven av egen bostad för många snarare torde uppstå först när tjänstgöringstiden närmar sig sitt slut. Vi har därför ansett det vara lämpligt att åter införa en kvalifikationstid för rätt till bidrag för bostad som anskaffas före inryckningen. Samtidigt bör den tjänstepliktige gene- rellt kunna få bostadsbidrag för de sista 30 dagarna före utryckningen. Den föreslagna kvalifikationstiden, tre månader, tillsammans med en motsva- rande kvalifikationstid som vi föreslår skall gälla vid boende med syskon och kamrat, beräknar vi medför en besparing på 19,8 milj. kr. per år. Den

kostnadsökning som följer av förslaget om rätt till bostadsbidrag 30 dagar före utryckningen beräknar vi till knappt 5 milj. kr. per år.

Överbefälhavarens undersökning ger vidare vid handen att en stor del av bostadsbidragen vid boende med föräldrar utgår till tjänstepliktiga som behåller bidragen för egen konsumtion. Varken de tjänstepliktiga eller deras föräldrar har sålunda haft något behov av bidragen för att täcka en bostadskostnad. Vi har beräknat att kostnaden för felaktigt utgivna bidrag vid boende med föräldrar kan vara så hög som 28 milj. kr. Vi har emeller- tid funnit att det är mycket svårt att förhindra att dessa bidrag utgår till fel personer. Vi har samtidigt ifrågasatt om inte det nuvarande taket för bostadsstöd vid föräldraboende är allt för högt. Detta motsvarar normal- hyran i nyproduktion för ett rum och kök. Man kan normalt utgå från att föräldrarnas extra kostad för den tjänstepliktiges andel av bostaden mot- svarar kostnaden för ett rum. Kostnaden för kök och övriga gemensamma utrymmen har föräldrarna ändå. Vi föreslår därför att kostnaden vid föräldraboende beräknas till skillnaden mellan en genomsnittskostnad för bostad för hushåll med ett barn och hushåll med två barn. Denna maxime- ring av bostadsbidragen beräknas medföra en kostnadsbespring med minst 34,4 milj. kr. per år. Vi föreslår även vissa förfaranderegler vid ansökan om bostadsbidrag som bör kunna bidra till en bättre kontroll av att bidrag endast utgår när det finns behov av det.

Beräkningen av bostadshyran görs i dag med utgångspunkt i en av kommunerna fastställd normalhyra. Beräkningen, så som den har utveck- lats. kan i många fall medföra tillämpningssvårigheter. Mot bakgrund härav, och också med hänsyn till att vi i kapitel 12 föreslår en ändrad administrationsform, har vi prövat alternativa möjligheter att beräkna bostadskostnaden. Vi föreslår att ledning hämtas i de riktlinjer som har fastställts av socialstyrelsen i samråd med riksförsäkringsverket för att fastställa skälig bostadskostnad vid bestämmande av underhållsbidrag till barn. Dessa riktlinjer innebär att en högsta kostnad anges för det antal personer som bor i bostaden och inte som för närvarande det antal rum som bostadsytan är uppdelad 1. Någon nämnvärd kostnadsförändring bör inte uppkomma på grund härav.

Tillägget till bostadsbidraget är avsett att täcka vissa fasta kostnader som följer med ett bostadsinnehav. Tillägget har utformats som ett gene- rellt tillägg med hänsyn till att det skulle vara enklare att administrera. Detta motiv för ett generellt tillägg har senare tunnats ut. Vi kan inte finna att det medför några större svårigheter att vid prövningen av rätten till bostadsbidrag samtidigt beakta frågan om tillägg. Med hänsyn härtill och till den stora kostnadsökningen för tillägget anser vi att rätten till detta bör anpassas till vilket behov det finns av tillägg. Vi har ansett att ett sådant behov inte föreligger vid föräldraboende, medan däremot tjänstepliktiga som bor i egen bostad behöver få ett högre tillägg. Vi föreslår att tillägget i dessa fall höjs med 100 kr. till 250 kr. Om den tjänstepliktige delar bostad med syskon eller kamrat bör ett halvt tillägg utgå. Det slopade tillägget vid föräldraboende medför en besparing på 9,4 milj. kr. Höjningen av tilläg- gets belopp beräknas, med beaktande av halveringen av tilläggen vid

boende med syskon eller kamrat, medföra en kostnadsökning med 9,7 milj. kr.

Enligt 1 1 5 punkt 4 familjebidragslagen skall endast sådan inkomst som den värnpliktige har från annat än arbete som han utför under fritid eller övningsuppehåll påverka familjebidrag. I praktiken har emellertid även fritidsinkomster över 1000 kr. nu börjat avräknas. Med hänsyn till att fritidsinkomsterna i många fall kan vara betydande anser vi att en avräk- ning bör ske och att denna bör regleras i lag. Vi har då funnit att det är lämpligt att ha samma avräkningsförfarande som när det gäller makas inkomster. Vi bedömer att vårt förslag i detta hänseende endast kortsiktigt medför några kostnadsbesparingar.

Tjänstepliktiga som avslutar sin tjänstgöring under hyresfri månad för- lorar rätten till förlängt bostadsbidrag under den första månaden efter utryckningen. För att inte förläggningen av tjänstgöringstiden skall medfö- ra en sådan orättvisa bör förlängt bostadsbidrag kunna utgå även i dessa fall. Eftersom få värnpliktiga berörs av en sådan förändring bedömer vi att någon nämnvärd kostnadsökning inte uppkommer.

Enligt praxis betalas inte familjebidrag ut om det understiger 100 kr. Detta får bl.a. till följd att, när bostadsbidrag understiger detta belopp. inte heller tillägg till bostadsbidrag betalas ut. Vi anser att det bör finnas en gräns under vilken bidrag inte skall utges, men att denna bör sättas till 50 kr. och anges i lagen. Eftersom relativt få värnpliktiga berörs av föränd- ringen beräknar vi kostnadsökningen till 0,5 milj. kr. per år.

Om våra förslag genomförs beräknar vi att kostnaderna för familjebidra- gen minskar med 48,4 milj. kr. i relation till utgifterna för år 1989.

Vid våra överväganden om värnpliktsförmånernas uppräkning i framti- den har vi funnit att en automatisk anknytning till basbelopp eller löne- prisindex av de icke behovsprövade värnpliktsförmånerna under grundut- bildning inte är lämplig. Förändringarna i konsumentprisindex (KPI) bör dock vara en mer rimlig utgångspunkt för de årliga diskussionerna om behovet av höjningar än det sammanvägda försvarsprisindex som nu an vänds. För att effekterna på försvarets ekonomi av förändrade förmåns- belopp skall kunna beräknas på ett enkelt sätt kan dock kompensationssys- temets oljeprisrensade konsumentprisindex användas. Också i samband med de femåriga försvarsbesluten bör principbeslut angående värnplikts- förmånernas utveckling tas i förhållande till KPI/oljeprisrensat KPI.

Förmåner såsom bostadsbidrag och näringsbidrag har inte samma nära samband med KPI som dagersättning och familjepenning. Om inga sär- skilda skäl föreligger kan dock den "automatiska” kostnadsutvecklingen för bostadsbidrag och näringsbidrag approximeras med KPI-uppräkning- en. medan beslut om regeländringar måste hanteras och beräknas i särskild ordning.

En omläggning av skatte- och bostadsfinansieringssystemen fr.o.m. år 1991 kan förutses påverka kostnaderna för värnpliktsförmånerna. Bl.a. kan dagersättningen. som är skattefri inkomst, behöva höjas för att dess värde inte skall urholkas av höjda indirekta skatter m.m. En kraftig ökning av bostadskostnaderna kan förväntas vilket ökar kostnaderna för bostadsbidragen.

Dagpenning till värnpliktiga m.,/l. under repetitionsutbildning

Dagpenningen motsvarar hel sjukpenning beräknad enligt reglerna för kalenderdagsberäknad sjukpenning. Dagpenningen utgör alltså 90 % av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365.

Handläggningen av ärenden om dagpenning är till största delen automa- tiserad. Systemet är enkelt och tillförlitligt för den enskilde och rationellt och lättadministrerat för de handläggande myndigheterna.

När reglerna för beräkning av sjukpenning vid korta sjukfall ändrades den 1 december 1987 ansågs det inte finnas behov av att ändra reglerna för beräkning av dagpenningen. Bedömningen gjordes med utgångspunkt i att repetitionsutbildningen oftast varade i 2—4 veckor. Tiden för repetitions- utbildningen m.m. är dock kortare nu.

Vi har bedömt effekterna av en beräkning av dagpenningen på samma sätt som sjukpenning under perioder på högst 14 dagar. Vi har då funnit att en sådan beräkning skulle leda till ökade utgifter för dagpenningen med ca 60 milj. kr. och ca 4 milj. kr. i årliga administrationskostnader med den nuvarande omfattningen av repetitionsutbildning m.m. En del av kost- nadsökningen kommer dock att återföras i form av skatt.

Med beaktande av kostnaderna och med hänsyn till att de repetitionsut- bildade m.fl. också erhåller kompensation genom att de får fri kost under tjänstgöringstiden har vi inte ansett oss kunna förorda en ändrad dagpen- ningberäkning framför angelägna reformer för andra grupper av tjänste— pliktiga. Vi påpekar också att förekommande kompensationsskillnader i många fall är en följd av att samma löneavdrag görs som vid korttidssjuk— dom, och vi föreslår att kontakter tas med arbetsmarknadens parter i denna fråga.

Ersättningslö'rmåner vid personskada

Vi föreslår följande förbättringar i de tjänstepliktigas försäkringsskydd. En tjänstepliktig skall garanteras en skälig inkomst under sjukdom när grundutbildningen upphör. Särskild sjukpenning enligt lagen om stat- ligt personskadeskydd skall därför kunna utges även för de första 14 dagarna av sjukfallet till den som är arbetslös men inte har kunnat anmäla sig som arbetssökande.

Full ersättning skall utges för skador som en tjänstepliktig åsamkas under tjänstgöringen. Ersättning skgll utges enligt det statliga person- skadeavtalet i samma omfattning som till en statligt anställd. Detta skall dock inte gälla rena fritidsskador. En värnpliktig under grundutbildning skall få ersättning för ideell skada även vid olycksfall som inträffar under fritiden. En tjänstepliktig skall omfattas av grupplivförsäkringen även under viss tid efter tjänstgöringen. — Sjukpenning skall kunna utges till en värnpliktig under grundutbild- ningen beräknad på inkomsten i ett eventuellt fritidsarbete.

En tjänstepliktig som skadar sig under tjänstgöringen får i princip full ersättning för sin inkomstförlust enligt lagen om statligt personskade- skydd. Detta gäller även vid olycksfall som inträffar under fritiden.

För skadan utges dessutom ersättning för sveda och värk, lyte och men samt allmänna olägenheter enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada, dock inte för fritidsskador.

Om den tjänstepliktige avlider utgår ersättning enligt förordningen om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.fl.

Vi anser att den som skadas under militärtjänst bör i ekonomiskt hänse- ende försättas i samma situation som om skadan inte hade inträffat. Målsättningen bör vara att en tjänstepliktig försäkringsmässigt skall i huvudsak vara jämställd med en arbetstagare i statlig tjänst.

En tjänstepliktig har ett i huvudsak bra ekonomiskt skydd genom de grundläggande ersättningsförmåner som regleras i lagen om statligt per- sonskadeskydd. Den tjänstepliktige bör dock ha ett bättre inkomstskydd vid sjukdom under den närmaste tiden efter det grundutbildningen upp- hör. Vi anser därför att en tjänstepliktig bör tillförsäkras en ersättning på samma nivå som den särskilda sjukpenningen även under de första 14 dagarna av ett sjukfall. Särskild sjukpenning skall därför kunna utgå för varje kalenderdag den tjänstepliktige är sjuk.

En tjänstepliktig har inte rätt till ersättning för inkomstförluster (t. ex. förlust av inkomster som överstiger 7,5 basbelopp) och vissa kostnader som enligt det statliga personskadeavtalet utges till statligt anställda. Er— sättningsförmånerna vid dödsfall gäller inte tjänstepliktiga.

Vi anser att de tjänstepliktiga bör erhålla ersättning för såväl inkomst- förluster som kostnader i enlighet med det statliga personskadeavtalet.

De som gör sin grundutbildning kommer många gånger direkt från skolan och har inte haft anledning att själva ordna ett försäkringsskydd. De har under tjänstgöringstiden inte alltid ekonomiska förutsättningar att skaffa försäkringar. Vi anser därför att de värnpliktiga under grundutbild- ning skall ha rätt till ersättning för ideell skada vid olycksfall som inträffar under fritiden.

Vi har vidare övervägt om föräldrar bör återinsättas som förmånstagare och om homosexuella sambor bör anges som förmånstagare enligt grupp- livförsäkringen. Vi vill dock inte föreslå en särlösning för de tjänstepliktiga i detta avseende.

Det är däremot skäligt att en tjänstepliktig omfattas av grupplivförsäk- ringen även under en viss tid efter tjänstgöringen så att han har ett skydd om han är arbetslös. Den som tjänstgjort under minst 180 dagar bör därför vara försäkrad under ytterligare högst 180 dagar, dock inte längre än två år från det den ursprungliga tjänstgöringen upphörde.

Försäkringsskyddet administreras av flera olika myndigheter e. d. Det kan bli fråga om upp till fem olika instanser som måste blandas in i ett ersättningsärende: försäkringskassan, trygghetsnämnden, försvarets civil- förvaltning eller försäkringsbolag och Kungafonden.

Vi har övervägt om handläggningen vid trygghetsnämnden skulle kunna föras över till försvarets civilförvaltning. Vi anser emellertid att det är

viktigt att praxis blir lika vid tillämpningen av statens personskadeförsäk- ring och lagstiftningen om ersättning för ideell skada. Härtill kommer att trygghetsnämnden numera prövar även försäkringsskyddet för AMU-ele- ver. AMF handlägger de trygghetsförsäkringar som finns på den privata och kommunala sidan. Eftersom AMF numera handlägger även trygghets- nämndens ärenden kommer bedömningarna att bli enhetliga i alla likarta- de frågor. Den nuvarande administrationen bör därför enligt vår uppfatt- ning behållas.

De värnpliktiga hari stor utsträckning inkomster av arbete vid sidan av tjänstgöringen. De har vant sig vid en egen ekonomi och gjort sådana åtaganden som ofta följer när man har egna förvärvsinkomster. Intresset av att kunna bibehålla sin standard och de under senare år tillkomna möjligheterna att vara hemma under kvällar och helger är sannolikt de främsta skälen till att så många skaffar sig extrainkomster under värn- pliktstiden. Vi har därför även tagit upp frågan om de värnpliktigas rätt till sjukpenning under tjänstgöringstiden.

Under tjänstgöringen har envärnpliktig i dag inte rätt att få sjukpen— ning. Sjukförsäkringsavgift liksom andra sociala avgifter skall dock erläg- gas även för inkomster som en värnpliktig har under tjänstgöringstiden. Vi anser att det är svårt att längre motivera att principen inom sjukförsäk- ringen, att en försäkrad skall ha rätt till ersättning för viss del av inkomst- bortfallet, inte skall gälla för värnpliktiga under tjänstgöringstiden. Även mot bakgrund av den höga förvärvsfrekvens som numera förekommer bland de värnpliktiga anser vi att de under grundutbildningen skall ha rätt till sjukpenning baserad på den inkomst de beräknas få i sitt fritidsarbete. Sjukpenning skall endast utges för de dagar då den värnpliktige skulle ha förvärvsarbetat.

Förslaget om att en tjänstepliktig skall få rätt till full ersättning enligt det statliga personskadeavtalet beräknas kosta ca 1 milj. kr. per år.

Kostnaden för det utökade skyddet vid olycksfall som inträffar under fritiden beräknas till ca 0,5 milj. kr. årligen.

Rätten till sjukpenning under tjänstgöringstiden beräknas medföra ca 6 milj. kr. per år i ökade kostnader. För administrationen tillkommer dels en engångskostnad, dels en kostnad om ca 1 milj. kr. per år.

Kostnaderna för förslagen i övrigt är ytterst små.

Administrationen av familjebidragen

Administrationen av familjebidragen har under årens lopp legat på såväl civila myndigheter på lokal och regional nivå som militära myndigheter. I dag fattar kommunerna beslut i de enklare ärendegruppema och försvarets civilförvaltning i de mer komplicerade. Kommunerna betalar ut bidragen och erhåller statsbidrag för 95 % av sina kostnader. Civilförvaltningen är också tillsynsmyndighet tillsammans med länsstyrelserna, vilka bestäm— mer och betalar ut statsbidragen till kommunerna. Civilförvaltningen för- delar kostnaderna för statsbidragen på de olika försvarsgrenama.

Den nuvarande formen för familjebidragens administration har ifråga-

satts sedan lång tid. Detta gäller såväl själva handläggningen av ärendena som statsbidragshanteringen. Överväganden har tidigare gjorts om att flytta administrationen från kommunerna till ett statligt organ. Riksför- säkringsverket och försäkringskassorna har då ansetts vara de organ som borde vara mest lämpade för att ta över administrationen av familjebidra- gen.

Vi har jämfört olika administrativa former för familjebidragen. Ett alternativ har varit att kommunerna har kvar administrationen men att statsbidragshanteringen förenklas. Ett annat alternativ har varit att centra— lisera hela verksamheten till försvarets civilförvaltning. Ett tredje alterna- tiv har varit att flytta över administrationen till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Vi har slutligen också diskuterat att lägga över admi- nistrationen på försvarets olika förband eller motsvarande berörda myn- digheter.

Vi har stannat för att föreslå att administrationen läggs över på försäk- ringskassornas lokala organ med riksförsäkringsverket som tillsynsmyn- dighet. Härmed faller statsbidragshanteringen bort.

Vårt förslag grundar sig på följande överväganden.

Kommunerna

Vi har funnit att det är en stor fördel för såväl den enskilde som för det allmänna att handläggningen av familjebidragsärendena sker på lokal nivå. Härigenom kan man ta till vara person- och lokalkännedom hos handläggarna och de som söker bidragen kan få hjälp och råd genom direkt kontakt med den som handlägger ärendet. Kommunerna har dock inte prioriterat familjebidragsverksamheten. ADB-stöd i handläggningen sak- nas i stort sett. Uppföljning och redovisning är eftersatt. Verksamheten är därför. trots goda personella insatser, inte rationell och den brister i effektivitet. En effektivare handläggning är nödvändig och vi kan inte se att den kan uppnås inom det nuvarande systemet.

Inte heller på länsstyrelserna har verksamheten med familjebidragen prioriterats. Granskning och tillsyn har blivit eftersatt i många fall. Stats- bidragshanteringen har varit omständlig. Vi anser att även om kommuner- na skulle komma att kvarstå som utgivare av familjebidragen bör statsbi- dragshanteringen förenklas och länsstyrelsernas befattning med statsbidra- gen upphöra.

Försvarets civilförvaltning

Vi har övervägt möjligheten av att centralisera verksamheten till försva- rets civilförvaltning. Vi har då funnit att en sådan lösning kan förväntas medföra en rationell och snabb hantering med enhetliga beslut. Civilför- valtningen har ett väl utbyggt datasystem. En centraliserad handläggning medför dock en avsevärt försämrad service för den enskilde. Handläggar- na blir få och kommer att ha specialiserade arbetsuppgifter, vilket medför ökad sårbarhet i verksamheten vid frånvaro och byte av personal. Hand-

läggarna har inte heller samma kännedom om person- och lokalförhållan- den som handläggarna i en decentraliserad verksamhet. Även om en koncentrerad verksamhet till Civilförvaltningen synes vara det minst kost- samma alternativet har vi inte kunnat förorda detta framför en decentrali- serad handläggning.

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har i dag ansvaret för ad- ministrationen av samhällets ekonomiska trygghetssystem. Den tjänste- pliktige har en naturlig anknytning till försäkringskassan på hemorten redan före inryckningen. Försäkringskassan har lokalkontor i alla kommu- ner och kan ge den tjänstepliktige service var i landet han än befinner sig. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har ett utbyggt ADB-sys- tern och ett väl utvecklat informationssystem. Försäkringskassans tjänste- män har kompetens från handläggning inom områden som liknar familje— bidragslagstiftningens och har dessutom god person- och lokalkännedom. Riksförsäkringsverket har möjlighet att genom sin tillsyn verka för en enhetlig praxis. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har också en omfattande statistikredovisning som är till fördel för en uppföljning av verksamheten. En nackdel med en handläggning hos försäkringskassorna kan vara att kassorna med en i övrigt stor ärendemängd inte kan fatta beslut lika fort som kommunerna gör i dag. Den tjänstepliktige har dock möjlighet att ansöka om bidrag i god tid före inryckningen och vi bedömer att försäkringskassorna i de fall det behövs liksom på andra områden av deras verksamhet kan tillgodose behovet av snabba beslut.

En handläggning hos försäkringskassorna ger på samma sätt som den kommunala handläggningen möjlighet till en mer omfattande service till den enskilde än en central handläggning. Detta kräver dock mer resur- ser och medför en högre kostnad för administrationen. Utredningsinsat- serna kan också förväntas bli mer omfattande och också mer kostnadskrä- vande än i en centraliserad verksamhet. Samtidigt ger detta en större säkerhet i bedömningen. Årskostnaden för den direkta handläggningen har av riksförsäkringsverket beräknats till ca 5,25 milj. kr. om året, vilket är ca 9 milj. kr. lägre än i nuvarande administration och ca 2,4 milj. kr. högre än vad civilförvaltningen beräknat för en handläggning av alla ärenden vid förvaltningen. Vi har dock ifrågasatt om inte civilförvaltningens beräkning av kostnaderna är för låg.

Med hänsyn till de fördelar som ligger i en effektiv och rationell hand- läggning på lokal nivå, lika för alla tjänstepliktiga, anser vi att skillnaden i löpande kostnader i förhållande till civilförvaltningsalternativet och kost- naderna av engångskaraktär för bl. a. utbildning och utveckling av ADB- system inte är av sådan betydelse att detta skall vara avgörande för valet av administrationsform. Vi har därför ansett att administrationen av familje- bidragen bör föras över till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

Några ändringar i de materiella reglerna är enligt vår uppfattning inte nödvändiga inför en överflyttning av administrationen till riksförsäkrings-

verket och försäkringskassorna. Vi har dock i kapitel 8 föreslagit olika regeländringar som underlättar administrationen oavsett vem som har hand om den.

Med en handläggning hos riksförsäkringsverket och försäkringskassorna måste reglerna om förfarandet däremot utformas så att de stämmer över- ens med hur verket och kassorna handlägger frågorna inom socialförsäk- ringssystemet. Vi har därför föreslagit ändringar i dessa regler.

Förbanden

Om förbanden skulle handlägga administrationen av familjebidragen mås- te en helt ny organisation byggas upp. Försvaret har för närvarande unge— fär 65 utbildningsmyndigheter för värnpliktiga. Om myndigheter på sam- ma ort skulle ha en gemensam administration av familjebidragen skulle handläggningen kunna ske på 41 orter. När det gäller vapenfria tjänsteplik- tiga och civilförsvarspliktiga får dock förutsättas att deras ärenden hand- läggs centralt hos vapenfristyrelsen och statens räddningsverk, båda place- rade i Karlstad. Servicen till de enskilda skulle inte ha vare sig en central eller lokal organisations fördelar. Olika grupper av tjänstepliktiga skulle få olika behandling. De vapenfria och civilförsvarspliktiga skulle vara hänvi- sade till en central handläggning. Enligt vår bedömning kan de fördelar som uppnås i en sådan organisation uppnås i högre grad i andra organisa- tionsformer. Nackdelarna är också av den omfattningen att vi inte kan förorda alternativet.

Administrationen av den särskilda hjälpen

Det är enligt utredningens mening viktigt att handläggningen av framställ- ningar om särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag sker snabbt och på ett icke alltför formbundet sätt. Enligt vår bedömning fungerar den nuvarande handläggningsordningen vid förbanden m.fl. myndigheter bra och det finns ingen anledning att ändra den. I fråga om överklagande av beslut av de centrala myndigheterna om särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag anser vi dock att en gemensam ordning bör gälla. Vi föreslår därför att besluten prövas av den kammarrätt till vars domkrets den som söker hjälpen hör.

Författningsförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i familjebidragslagen(19781520)

Härigenom föreskrivs i fråga om familjebidragslagen(1978: 520)

dels att 29—35 och 41 —44 åå skall upphöra att gälla' ,

dels att rubrikerna närmast före 27 och 31 55 skall utgå,

dels att 1, 2, 8— 14, 16, 17, 24—28, 36, 38—40 och 45 55 skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 24 5 skall lyda ”Förfarandet m.m.”.

Nu varande lydelse

Tjänstepliktig och tjänstepliktigs närstående har rätt till familjebi- drag på de villkor som anges i den— na lag.

Även om villkoren för rätt till fa- miljebidrag är uppfyllda, får den myndighet som beslutar om bidra- get bestämma att det icke skall utgå. om det är uppenbart att be- hov av bidraget icke föreligger.

Föreslagen lydelse

En tjänstepliktig och en tjänste- pliktigs närstående har rätt till fa- miljebidrag på de villkor som anges i denna lag.

Även om villkoren för rätt till fa- miljebidrag är uppfyllda, skall bi- drag inte utgå. om det är uppenbart att behov av bidraget inte förelig- ger.

2 52 Familjebidrag utgår i form av familjepenning, bostadsbidrag, närings- bidrag och begravningsbidrag.

Skyldighet att utge familjebidrag vilar på kommunerna.

8é3

Bostadsbidrag utgår för kostnad

1. för bostad i vilken tjänsteplik- tig bor tillsammans med maka och barn som avses i 7 ij eller med en- bart sådant barn,

' Senaste lydelse av 42 5 1983: 329 2 Senaste lydelse 1983: 329 3 Senaste lydelse 1982: 469

Bostadsbidrag utgår för kostnad

1. för bostad i vilken en tjänste- pliktig bor tillsammans med maka och barn som avses i 7 & eller med enbart sådant barn,

Nuvarande lydelse

2. för bostad i vilken tjänsteplik- tig bor tillsammans med maka i an- nat fall än som avses i 1,

3. för bostad i vilken tjänsteplik- tig bor ensam vid tjänstgöringsti- dens början,

4. för tjänstepliktigs bostad i an— nat fall än som avses i 1—3. om särskilda skäl föreligger,

Bostadsbidrag får ej utgå för mer än en bostad.

Föreslagen lydelse

2. för bostad i vilken en tjänste- pliktig bor tillsammans med maka i annat fall än som avses i 1,

3. för bostad i vilken en tjänste- pliktig bor ensam eller tillsammans med syskon eller kamrat vid tjänst- göringstidens början, om han vid den tidpunkten har haft bostaden i minst tre månader,

4. for bostad i vilken en tjänste- pliktig bor ensam 30 dagar före tjänstgöringstidens utgång,

5. för en tjänstepliktigs bostad i annat fall än som avses i 1—4 om det föreligger särskilda skäl.

Bostadsbidrag får inte utgå för mer än en bostad och får endast om det föreligger särskilda skäl utgå för bostadi en annan kommun än den i vilken den tjänstepliktige är kyrko— bokförd.

954

Familjepenning beräknas för må- nad till högst 1 375 kronor för barn och till högst 2635 kronor för an- nan person. Familjepenning för den som uppbär ersättning för vård som avses i 7 5 7 eller för den som har rätt till underhållsbidrag, som tjänstepliktig är skyldig att utge, får dock inte överstiga ersättningens eller bidragets belopp för månad.

Familjepenning beräknas för må- nad till högst 1 375 kronor för barn och till högst 2635 kronor för an- nan person. Familjepenning för den som uppbär ersättning för vård som avses i 7 5 första stycket 7 eller för den som har rätt till underhålls- bidrag, som en tjänstepliktig är skyldig att utge, får dock inte över- stiga ersättningens eller bidragets belopp för månad.

10 55

Bostadsbidrag beräknas för må- nad till högst bostadskostnaden el- ler, i fall som avses i 8 9” 4, den tjänstepliktiges andel i bostadskost- naden. Endast om särskilda skälfö— religger får dock till grund för beräk- ningen läggas högre bostadskostnad än som motsvarar normal hyra på orten för en lägenhet om fyra rum och kök ifråga om bostad som avses i 8 5 I, för en lägenhet om tre rum och kök ifråga om bostad som avses i 8 5 2, för en lägenhet om två rum och kök ifråga om bostad som avses i 85 3 samtför en lägenhet om ett rum och kök för bostad i övriga fall.

4 Senaste lydelse 1989: 401 5 Senaste lydelse 1986: 1 12

Bostadsbidrag beräknas för må- nad till högst bostadskostnaden om den är skälig eller, i fall som avses i 8 5 första stycket 3 och 5, den tjäns- tepliktiges andel i denna bostads- kostnad.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1153

Vid bestämmande av familjepen- ning enligt 78 1, 3 och 4 samt bo- stadsbidrag enligt 85 1 skall från summan för månad av högsta be- loppen för familjepenning enligt 9 5 och bostadsbidrag enligt 105 av- räknas den beräknade inkomsten för månad som belöper på tjänstgö- ringstiden enligt följande ordning.

1. Har makan inkomst, avräknas hälften av den del som överstiger 1 000 kronor eller, om inkomsten är mer än 4000 kronor, hälften av den del som överstiger en fjärdedel av inkomsten.

2. Har barnet inkomst, avräknas, dock högst med belopp som motsva— rarfämil/epenningen för barnet, in- komst i form av underhållsbidrag och bidragsförskott i sin helhet samt annan inkomst i den mån den överstiger 500 kronor.

Vid bestämmande av familjepen- ning enligt 7 åförsta stycket 1, 3 och 4 samt bostadsbidrag enligt 8 åförs- ta stycket 1 skall från summan för månad av högsta beloppen för fa- miljepenning enligt 95 och bo- stadsbidrag enligt 105 avräknas den beräknade inkomsten för må- nad som belöper på tjänstgöringsti- den enligt följande ordning.

1. Har makan inkomst, avräknas hälften av den del som överstiger 1 000 kronor eller, om inkomsten är högre än 4000 kronor, tre åtton- delar av inkomsten.

2. Har barnet inkomst, avräknas inkomst i form av underhållsbidrag och bidragsförskott i sin helhet samt annan inkomst i den mån den överstiger 500 kronor. Barnets in- komst avräknas dock högst med ett belopp som motsvarar familjepen- ningen för barnet.

3. Avräkning enligt 1 och 2 får inte ske med större belopp än att återstoden uppgår till minst hälften av boendekostnaden enligt 10 5.

4. Har den tjänstepliktige annan inkomst än inkomst av arbete som han utför under fritid eller övnings- uppehåll, avräknas den del av in- komsten som överstiger 500 kro- nor.

4. Har den tjänstepliktige in- komst av arbete som han utför un- der fritid eller övningsuppehåll, av- räknas hälften av den del som över- stiger 1000 kronor eller, om in- komsten är högre än 4 000 kronor. tre åttonde/ar av inkomsten. Har den tjänstepliktige annan inkomst avräknas den del av denna inkomst som överstiger 500 kronor.

1253

Vid bestämmande av familjepen- ning enligt 75 2, 6 och 7 och bo- stadsbidrag enligt 8 & 3 och 4 skall från summan av högsta beloppen för familjepenning enligt 98 och bostadsbidrag enligt 105 avräknas den tjänstepliktiges inkomster på sätt som anges i 11 5 4, om ej annat följer av andra stycket.

Vid bestämmande av familjepen- ning enligt 7 äförsta stycket 2, 6 och 7 och bostadsbidrag enligt 8 5 första stycket 3, 4 och 5 skall från summan av högsta beloppen för familjepen- ning enligt 9 5 och bostadsbidrag enligt 10 å avräknas den tjänste- pliktiges inkomster på det sätt som anges i 11 5 4, om inte annat följer av andra stycket.

Nu varande lydelse

Om tjänstepliktigs förhållanden är sådana att familjebidrag skall be- stämmas enligt såväl första stycket som 11 8 skall avräkningen av den tjänstepliktiges inkomster i första hand göras vid bestämmande av bi- drag enligt 11 8.

Föreslagen lydelse

Om en tjänstepliktigs förhållan- den är sådana att familjebidrag skäll bestämmas enligt såväl första stycket som 1 l 8, skall avräkningen av den tjänstepliktiges inkomster i första hand göras vid bestämmande av bidrag enligt 11 8.

135

Vid bestämmande av familjepen- ning enligt 7 8 5 och bostadsbidrag enligt 88 2 skall från summan av högsta beloppen för familjepenning enligt 98 och bostadsbidrag enligt 108 avräknas ett belopp som är skäligt med hänsyn till den tjäns- tepliktiges och hans makas ekono- miska förhållanden under tjänstgö- ringstiden.

Vid bestämmande av familjepen- ning enligt 7 8 första stycket 5 och bostadsbidrag enligt 8 8/örsta styc- ket 2 skall från summan av högsta beloppen för familjepenning enligt 98 och bostadsbidrag enligt 108 avräknas ett belopp som är skäligt med hänsyn till den tjänstepliktiges och hans makas ekonomiska för- hållanden under tjänstgöringstiden.

148

Om tillämpningen av 11 eller 12 8 leder till att behov av familje- bidrag uppenbart icke tillgodoses, får den myndighet som beslutar om bidraget bestämma det till skäligt belopp, dock högst till belopp som anges i 9 och 10 88.

Om tillämpningen av 11 eller 12 8 leder till att behov av familje- bidrag uppenbart inte tillgodoses, får den försäkringskassa som beslu- tar om bidraget bestämma det till skäligt belopp, dock högst till be- lopp som anges i 9 och 10 88.

168

Om familjepenning eller bostads- bidrag utgår och tjänstgöringstiden har pågått minst 180 dagar skall bi- dragen utges för ytterligare 30 da- gar efter utryckningsdagen. Om sär- skilda skäl föreligger, får bidragen utgå för högst 30 dagar efter utryck- ningsdagen även ifall då tjänstgö- ringen har pågått mindre än 180 dagar.

Om familjepenning eller bostads- bidrag utgår och tjänstgöringstiden har pågått minst 180 dagar skall bi- dragen utges för ytterligare 30 da- gar efter utryckningsdagen. Om det föreligger särskilda skäl får bidra- gen utges för högst 30 dagar efter utryckningsdagen även om tjänst- göringen har pågått mindre än 180 dagar och bostadsbidrag utges/ör 30 dagar efter utryckningsdagen även om bidraget inte utgår vid tjänstgö- ringstidens utgång.

1755

Under den tid som bostadsbidrag utges till den tjänstepliktige, utgår ett tillägg med 150 kronor per må- nad. Tillägget utgår dock inte till tjänstepliktig som har beviljats fa-

Under den tid som bostadsbidrag utges till den tjänstepliktige, utgår ett tillägg med 250 kronor per må- nad. Tillägget utgår dock inte till en tjänstepliktig som bor hos förälder

Nuvarande lydelse

miljepenning enligt 78 l, 3, 4, 5 och 7.

Föreslagen lydelse

eller som har beviljats familjepen- ning enligt 7 8första stycket 1, 3, 4, 5 och 7. Om den tjänstepliktige bor tillsammans med syskon eller kam- rat utges endast ett halvt tillägg.

248

För handläggning av ärenden en- ligt denna lag skall inom varje kom- mun finnas en familjebidrags- nämnd.

Kommun får tillsätta särskild fa- miljebidragsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd att vara familje- bidragsnämnd. Har detta icke skett, är socialnämnden familjebidrags- nämnd.

Frågor om familjebidrag handhas av riksförsäkringsverket och de all- männa försäkringskassorna.

Beslut om familjebidrag fattas av den allmänna försäkringskassa i vil- ken den tjänstepliktige är inskriven eller skulle ha varit inskriven enligt 1 kap. 4 5 lagen (1962: 381) om all- män jörsäkring. I annat fall fattas beslut av försäkringskassan på den ort där den tjänstepliktige påbörjar sin utbildning.

Den behöriga försäkringskassan

får uppdra åt en annan försäkrings- kassa att handlägga ärendet. Bestämmelserna i 20 kap. 2 a _8 lagen om allmän försäkring om för- ordnande till dess slutligt beslut kan fattas gäller även i ärenden enligt

denna lag.

25 56

I fråga om särskild familjebi- dragsnämnd tillämpas 3 kap. 2 &". 39" första stycket, 4 5, 5 5 tredje styc— ket, 7 och 8 85, 9 _8 första stycket och 10— 12 5,8 kommunallagen(1977:179). ] annan kommun än Stockholms kommun tillämpas även 3 kap. 5 ,8 första stycket och 6 &" nämnda lag.

Ansökan om familjebidrag görs hos den allmänna försäkringskassa som anges i 24 8 andra stycket.

Ansökan skall innehålla de upp- lysningar som är nödvändiga för att bedöma rätten till familjebidrag. Den skall vara undertecknad av den tjänstepliktige eller av annan för vil- ken familjebidrag kan utgå och in- nehålla en försäkran på heder och samvete att de lämnade uppgifterna är riktiga och fullständiga.

268

Tillsyn över efterlevnaden av den— na lag och av föreskrifter om verk- ställigheten av lagen utövas av för- svarets civilförvaltning samt, under dess överinseende och ledning, av länsstyrelserna.

(' Senaste lydelse 1986: 1180

Det som är föreskrivet i lagen (1962:381) om allmän försäkring om riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmännaförsäkringskassor— na gäller i tillämpliga delar kassor- nas befattning med familjebidrag- en.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelsen i 20 kap. 9 5 lagen om allmän försäkring om skyldig- het att lämna uppgifter gäller även i ärenden enligt denna lag.

275

Ansökan om familjebidrag görs hos familjebidragsnämnden i den kommun där den tjänstepliktige är kyrkobokförd vid ansökningstillfäl— let eller, om den tjänstepliktige då ej är kyrkobokförd i landet, hos fa- miljebidragsnämnden i Stockholms kommun. Har familjebidragsnämn- den mottagit ansökan om bidrag i ärende som skall avgöras av försva- rets civilförvaltning, skall nämnden omgående översända ansökningen till Civilförvaltningen.

Familjebidrag utbetalas genom riksförsäkringsverkets försorg.

Bidrag som har beräknats till ett belopp som understiger 50 kronor i månaden betalas inte ut.

Bestämmelsen om preskription i 20 kap. 5 5 lagen (19625381) om allmän försäkring tillämpas även i fråga om ersättning enligt denna lag.

28 52

Ärende om bostadsbidrag avgörs av försvarets civilförvaltning, om fråga är om annan bostad än hyres- lägenhet eller bostadsrättslägenhet. I samma ordning avgörs ärende om näringsbidrag.

Ärende som icke skall prövas av civilförvaltningen avgörs av den fa- miljebidragsnämnd som anges i 27 5)". Angår ärendet flera frågor och skall någon fråga prövas av ci vil/ör- valtningen, skall dock ärendet i sin helhet avgöras av Civilförvaltningen.

Ärende som bestäms med stöd av I _8 och ärende om näringsbidrag av— görs i en allmän försäkringskassa av socialförsäkringsnämnd om ärendet är av vidlyftig eller svår beskaffen- het.

368

Familjebidrag utgår icke för tid som ligger längre tillbaka än 30 da- gar före den dag då ansökningen inkom till familjebidragsnämnden. om ej särskilda skäl föreligger.

Familjebidrag får endast om det föreligger särskilda skäl utges för tid som ligger längre tillbaka än 30 dagar före den dag då ansökningen inkom till försäkringskassan.

388

Det åligger tjänstepliktig och den som uppbär familjebidrag att i den utsträckning som föreskrivs av rege- ringen eller efter regeringens be- myndigande av försvarets civilför— valtning lämna den familjebidrags— nämnd. som utbetalar bidraget.

Den tjänstepliktige och den som uppbär familjebidrag skall omedel- bart lämna den allmänna försäk- ringskassa som anges i 24 & upplys- ningar om sådan ny omständighet som har betydelse för rätten till bi- drag.

Nuvarande lydelse

upplysningar angående ny omstän- dighet, som har betydelse för rätten till bidrag.

Familjebidragsnämnden är på begäran av tillsynsmyndighet skyl- dig att tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som myndigheten behöver för sin verk- samhet enligt denna lag.

Föreslagen lydelse

39 52

Har någon uppburit familjebi- drag med för högt belopp, skall han återbetala vad han har erhållit för mycket

1. om han har insett eller hade bort inse att utbetalningen är felak-

tig,

Om någon har uppburit familje- bidrag obehörigen eller med för högt belopp skall han betala tillba— ka det som han har fått för mycket

1. om han har eller borde ha in- sett att utbetalningen är felaktig,

2. om den felaktiga utbetalningen beror på att den tjänstepliktige eller annan sökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat osann

uppgift eller förtigit sanningen.

3. om den felaktiga utbetalningen beror på att uppgiftsskyldigheten enligt 38 åförsta stycket har åsido- satts.

Fråga om återbetalningsskyldig— het prövas av försvarets civilförvalt- ning. Är någon återbetalningsskyl- dig, får vid senare utbetalning till honom skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som har utgått för mycket. Fullgörs ej återbetalnings- skyldighet på sätt som nu har an- getts, skall civilförvaltningen vidta- ga de åtgärder som behövs för att driva in fordringen.

Försvarets civilförvaltning får helt eller delvis efterge återbetalnings- skyldighet, om det föreligger sär— skilda skäl.

405

Talan mot familjebidragsnämn- dens beslut enligt denna lag förs hos länsstyrelsen genom besvär.

3. om den felaktiga utbetalningen beror på att uppgiftsskyldigheten enligt 38 5 har åsidosatts.

Om någon är återbetalningsskyl- dig, får försäkringskassan vid en se- nare utbetalning till honom inne- hålla ett skäligt belopp i avräkning på det som har utgått för mycket.

Försäkringskassan får helt eller delvis efterge återbetalningsskyldig— heten, om det föreligger särskilda skäl.

Bestämmelserna i 20 kap. 10— 13 få lagen (1962: 381) om allmän

försäkring om omprövning och änd- ring av försäkringskassans beslut samt om överklagande av försäk— ringskassas och försäkringsrätts be- slut har motsvarande tillämpning enligt denna lag.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Omprövning av beslut om återbe- talningsskyldighet enligt 395 skall göras av socialförsäkringsnämnd.

Bestämmelserna i 20 kap. 169” lagen om allmän försäkring om verkställighetsföreskrifter har mot- svarande tillämpning enligt denna lag.

455

Till böter döms, om icke gärning- en är belagd med straff i brottsbal- ken, den som i ansökan om familje- bidrag uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, om åtgär- den innebär fara i bevishänseende.

Denna lag träder i kraft den

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande i uppgift som skall lämnas enligt denna lag eller under- låter att fullgöra anmälningsskyl- digheten enligt 38 5 döms till böter, om inte gärningen är belagd med strof i brottsbalken.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i

fråga om bidrag som har beviljats och överklagande av beslut som har fattats före ikraftträdandet.

2. Förslag till

Förordning om upphävande av familjebidragsförordningen (1978: 567)

Härigenom föreskrivs att familjebidragsförordningen (19781567) skall upphöra att gälla den

Bestämmelserna i den upphävda förordningen gäller dock i fråga om bidrag som har beviljats före den

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att 13 ålagen (1977: 265) om statligt personskade- skydd skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse 135

Den som avses i l 5 första stycket 1 har rätt till särskild sjukpenning, om han under grundutbildning el- ler därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning har ådragit sig sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans förmåga att skalfa sig inkomst genom arbete med minst hälften och sjukdomen ej berättigar till annan ersättning enligt denna lag. Detta gäller även vid sjukdom som har ådragits un- der utryckningsmånaden eller må- naden efter denna.

Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som sägs i 4 kap. 105 andra stycket lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäk- ring.

Är den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt berättigad till sjukpenning enligt 3 kap. lagen (19621381) om allmän försäkring, utgår den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre.

Den som avses i l & första stycket 1 har rätt till särskild sjukpenning, om han under grundutbildning el- ler därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning har ådragit sig sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst hälften och sjukdomen inte ger rätt till annan högre ersätt- ning enligt denna lag. Detta gäller även vid sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller månaden efter denna.

Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som sägs i 4 kap. 105 andra stycket lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäk- ring och med tillämpning av 3 kap. 5 5 tredje stycket utan hinder avfö— reskriflerna i 3 kap. 5 a—5 c 55 samma lag.

Om den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt har rätt till sjukpenning enligt denna lag, enligt lagen om arbetsskadeförsäkring el- ler enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, utgår den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre. För den peri- od sjukpenning har beräknats med tillämpning av 3 kap. 5 a-5 c få lagen om arbetsskadeförsäkring el— ler 5 kap. 10— 10 b 939 lagen om all- män försäkring utges den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre för sådan period.

Denna lag träder i kraft den Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sjukdomsfall som har inträffat före ikraftträdandet.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (19771266) om statlig ersättning vid ideell skada

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (19771266) om statlig ersätt- ning vid ideell skada samt 1 —4 55 lagen skall ha följande lydelse.

Lag om statlig ersättning vid ideell skada m. m.

Nuvarande lydelse

Den som ådrager sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd har rätt till ersättning av staten för sveda och värk, lyte eller annat stadigva- rande men samt allmänna olägen- heter till följd av skadan.

Har skadan ådragits under ledig- het eller annan fritid vid vistelse utanför förläggningsplats eller, om särskilt anordnad förläggningsplats saknas, plats där verksamheten i fråga bedrives, utgår ersättning en- dast om skadan har orsakats av olycksfall vid färd till eller från nämnda plats och färden föranled- des av och stod i nära samband med verksamheten.

Ersättning utgår med belopp som skulle ha utgått om den skadade hade haft rätt till ersättning enligt statens personskadeförsäkring.

Föreslagen lydelse 15

Den som ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.

Om skadan har ådragits under le- dighet eller annan fritid vid vistelse utanför förläggningsplats eller an- nan plats där verksamheten i fråga bedrivs, och skadan inte har orsa- kats av olycksfall vid färd till eller från nämnda plats och färden för- anleddes av och stod i nära sam- band med verksamheten, utges er- sättning endast till den som fullgör tjänstgöring enligt värnpliktslagen (1941: 967) eller lagen (1966:413) om vapenfri tjänst eller utbildning enligt lagen (1980: 1021) om militär grundutbildning för kvinnor och som har skadats under grundutbild- ning eller därtill omedelbart anslu- tande repetitionsutbildning.

25

Ersättning utgår med belopp som skulle ha utgått om den skadade hade haft rätt till ersättning enligt statens personskadeförsäkring. Den som avses i I 5 första stycket 3 lagen (1977: 265 ) om statligt personskade- skydd har endast rätt till ersättning för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt allmänna olägenheter till följd av skadan.

Vid skada som avses i I 5 andra stycket utges ersättning endast för sveda och värk, lyte eller annat sta-

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 145 lagen (I977:265) om statligt personska- deskydd har motsvarande tillämp- ning i fråga om ersättning enligt denna lag.

Staten inträder i den skadades rätt till skadestånd eller trafikska— deersättning för ideell skada intill belopp som utges enligt denna lag.

Om ersättning enligt denna lag beslutar trygghetsnämnden.

Föreslagen lydelse

digvarande men samt allmänna olä- genheter till följd av skadan.

Bestämmelserna i 14 5 lagen om statligt personskadeskydd har mot- svarande tillämpning i fråga om er- sättning enligt denna lag.

35

Staten inträder i den skadades rätt till skadestånd eller trafikska- deersättning intill belopp som utges enligt denna lag. Om ersättning en- ligt denna lag endast utges för ideell skada inträder staten i den skadades rätt till skadestånd eller trafikskade- ersättning för sådan skada.

45

Om ersättning enligt denna lag beslutar statens trygghetsnämnd.

Den som är missnöjd med trygghetsnämndens beslut får hänskjuta frågan till prövning inför den särskilda skiljenämnd som har inrättats för statens personskadeförsäkring.

Bestämmelserna för statens personskadeförsäkring och de angivna nämnderna gäller även i övrigt i tillämpliga delar i ärende enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft Äldre bestämmelser tillämpas på skada som har ägt rum före ikraftträdandet.

5. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1988: 246) om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1988: 246) om gruppliv- försäkring för värnpliktiga m.fl.

dels att 2, 6 och 9 55 skall ha följande lydelse, dels att det i förordningen skall införas nya bestämmelser, 6 a 6 e 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

I förordningen förstås med försäkrad: den som avses i l &,

sambo: en ogift person som un- der äktenskapsliknande förhållan- den bor tillsammans med en ogift arbetstagare eller förutvarande ar- betstagare av motsatt kön,

TGL-S: avtalet om statens tjäns- tegrupplivförsäkring (TGL-S) i dess lydelse enligt statens arbetsgivar- verks cirkulär 1988 A 8.

Föreslagen lydelse 2å

1 förordningen förstås med försäkrad: den som avses i l &, försäkringsgrundande tjänstgö- ringstid: tid under vilken tjänstgö- ring enligt 1 åfullgjorts,

sambo: en ogift person som un- der äktenskapsliknande förhållan- den bor tillsammans med en ogift arbetstagare eller förutvarande ar- betstagare av motsatt kön,

TGL-S: avtalet om statens tjäns- tegrupplivförsäkring (TGL-S) i dess lydelse enligt statens arbetsgivar- verks cirkulär 1988 A 8.

Försäkringsskydd gäller även efter tjänstgöring enligt 1 5 under arbets- oförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall, om arbetsoförmågan upp- kommit under tjänstgöringen och förelåg vid tjänstgöringens slut. Arbets- oförmågan skall styrkas genom intyg från allmän försäkringskassa eller läkare. Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd får dock medge för- säkringsskydd även om sådant intyg inte visats upp.

Försäkringsskydd gäller vidare om den försäkrade blir arbetsoför- mögen på grund av sjukdom eller olycksfall under tid då han har efter- skydd enligt 6 a-6 d 59". Försäkrings- skyddel fortsätter då att gälla så länge arbetsoförmågan består.

-Om den försäkrade har förtids- pension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, skall han anses vara arbetsoförmögen.

Efterskydd när tjänstgöring full- gjorts i minst 180 dagar

6a5

För den som tjänstgjort under minst 180 dagar gäller efterskydd enligt andra stycket och 6 b 5.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid bestämmande av rätten till sådant efterskydd tillgodoräknas även tidigare försäkringsgrundande tjänstgöringstid som helt eller delvis har infallit under de två år som när- mast föregått den senaste tjänstgö— ringen.

6b5

Efterskyddet gäller under 180 då- gar (allmän efterskyddstid).

För en försäkrad som blir arbets- lös under allmän efterskyddstidfort- sätter efterskyddet att gälla så länge arbetslösheten består samt under tid därefter det antal dagar av den all- männa efterskyddstiden som inte har avräknats före arbetslösheten.

För en försäkrad som under all- män efterskyddstid börjar fullgöra ny försäkringsgrundande tjänstgö- ringstid gäller, när försäkringsskyd- det från denna har upphört, fortsatt efterskydd under det antal dagar av den allmänna efterskyddstiden som inte har avräknats före början av den nya försäkringsgrundande tjänstgöringstiden.

Efterskydd gäller dock samman- lagt högst två år räknat från den tidpunkt efterskydd inträdde enligt

55.

6c5

Med arbetslöshet förstås att den försäkrade står till svenska arbets- marknadens förfogande på sätt som krävs för att få dagpenning från er- känd arbetslöshetskassa. Detta skall styrkas genom intyg från länsarbets- nämnd eller erkänd arbetslöshets- kassa. Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd får dock medge för- säkringsskydd även om sådant intyg inte har visats upp.

Efterskydd i övriga fall

6 d 5

Om den försäkrade inte har rätt till efterskydd enligt 6-6 b 55, gäl- ler efterskydd i stället lika många dagar som den försäkrade har full-

Nuvarande lydelse

Följande bestämmelser i TGL-S tillämpas på grupplivförsäkring en- ligt denna förordning, nämligen

29—31 åå om försäkringsför- måner efter försäkringstagarens make eller sambo,

32—36 55 om förmånstagarför— ordnande,

37 och 38 55 om sambo med för- månstagarrätt,

41 5 om inskränkning i rätten att förfoga över försäkringen,

42 och 43 55 om försäkringens giltighet vid krigstillstånd

44—46 åå om åtgärder vid för- säkringsfall, och

47—49 55 om tvister.

Denna förordning träder i kraft .

Föreslagen lydelse

gjort försäkringsgrundande tjänst- göringstid.

Beräkning av efterskydd efter för- säkringsskydd vid sjukdom

öeå

Om den försäkrade har haft för- säkringsskydd under sjukdom enligt 6 &, gäller efterskydd efter sjuk- domstiden enligt bestämmelserna i 6 a 6 a' 55. Efterskyddet beräknas genom att sjukdomstiden jämställs med försäkri ngsgrundande tjänstgö— ringstid.

Följande bestämmelser i TGL-S tillämpas på grupplivförsäkring en- ligt denna förordning, nämligen

29—31 55 om försäkringsför- måner efter försäkringstagarens make eller sambo,

32—36 55 om förmånstagarför- ordnande,

37 och 38 55 om sambo med för— månstagarrätt,

40 5 om samordning, 41 5 om inskränkning i rätten att förfoga över försäkringen,

42 och 43 åå om försäkringens giltighet vid krigstillstånd,

44—46 55 om åtgärder vid för- säkringsfall, och

47—49 55 om tvister.

.. Äldre bestämmelser tillämpas på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5, 10 och 15 55 samt 4 kap. 6 & lagen (1962: 381) om allmän försäkring' skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 5 52

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäk- ringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 & första stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och, om inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, dennes årsarbetstid. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i 1 & andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan— den, arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av bety- delse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden samt

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade. Ändring skall i fall som avses i första stycket a) inte ske förrän 14 dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheter- na. Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkom- mit.

Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än

' som avses i första stycket b), c) eller (1) sänkas under tid då den försäkrade

l. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen(1973: 349), studiestöd enligt lagen (1983: 1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag enligt förordningen (1976: 536) om utbildningsbidrag för doktoran- der,

2. genomgår grundutbildning för vuxna (grundvux), vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller grundläggande svenskundervis- ning för invandrare och uppbär timersättning för studierna,

3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

' Lagen omtryckt 1982: 120 2 Senaste lydelse 1989: 218

Nu varande lydelse

5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 5 lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och barnet inte har fyllt ett år. Mot— svarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkra— de fick barnet i sin vård.

Föreslagen lydelse

5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt l 5 lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och barnet inte har fyllt ett år. Mot- svarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkra- de fick barnet i sin vård,

6. fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor.

För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 skall försäkringskassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpen- ninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av en- bart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavaran- de förvärvsarbete under utbildningstiden.

För en försäkrad som avses i 10 cåj första stycket 1 eller 2 skall dock under studieuppehåll mellan vår— och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första— tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när den försäkrade genomgår grundutbildning eller därtill ome- delbart anslutande repetitionsut- bildning.

1053

För den dag då anmälan om sjuk- domsfallet gjordes hos den allmän- na försäkringskassan och de följan- de 13 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning som svarar mot sjuk- penninggrundande inkomst av an- ställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade varit sjuk. För en försäkrad som avsesi 5 åtredje stycket 1 skall vad som har sagts nu gälla även för tid

3 Senaste lydelse 1989: 219

För den dag då anmälan om sjuk- domsfallet gjordes hos den allmän- na försäkringskassan och de följan- de 13 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning som svarar mot sjuk- penninggrundande inkomst av an- ställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade varit sjuk. För en försäkrad som avsesi 5 åtredje stycket 1 eller sjät- te stycket skall vad som har sagts nu

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

efter de första 14 dagarna av sjuk- gälla även för tid efter de första 14 perioden. Vid beräkningen av sjuk- dagarna av sjukperioden. Vid be- penning skall 10 a och 10 b åå räkningen av sjukpenning skall 10 a tillämpas. och 10 b 55 tillämpas.

Om sjukpenning utges för tid före anmälan skall den första ersättnings- dagen anses som sjukanmälningsdag.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

1. ledighet för semester,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,

3. ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning eller undervisning som anges i 5 & tredje stycket 2 eller uppbär korttidsstudie- stöd enligt studiestödslagen(1973: 349), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

1553. Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade

a) fullgör värnpliktstjänstgöring a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår eller vapenfri tjänst om tjänstgö- militär grundutbildning för kvin- ringen inte avser grundutbildning nor; eller därtill omedelbart anslutande

repetitionsutbildning;

b) är intagen i sådant hem som avses i 125 lagen (1980: 621) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 1 & andra stycket 2 eller tredje stycket sagda lag;

c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;

d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad;

e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall som avses i 85 andra stycket reser till utlandet med försäkringskassans medgivande.

För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen(1980: 620) som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjukpen- ningen på begäran av den som svarar för vårdkostnadema minskas på det sätt som framgår av 48 andra stycket. Det belopp som sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts.

Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

4 kap. 6 & Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå). Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvaran- de förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern

* Senaste lydelse 1989: 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garanti- nivån.

Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för varje barn för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, be- räknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 5 andra stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

När föräldrapenning enligt and- ra—fjärde styckena skall utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3 kap. med undantag av 55 fjärde och femte styckena samt 10 a och 10 b 55.

När föräldrapenning enligt and- ra—fjärde styckena skall utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3 kap. med undantag av 5 & fjärde—sjätte styckena samt 10 a och 10 b 55.

Utan hinder av vad som föreskrivs i andra—fjärde styckena skall, om förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 55 tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn. Är kvinnan gravid på nytt vid utgången av denna tid och beräknas barnets födelse ske inom sex månader eller föds barnet inom nämnda tid, skall hennes föräldrapenning även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den

1. Utredningens uppdrag och arbete

Vi har genom tre skilda regeringsbeslut fått i uppdrag att utreda och föreslå hur administrationen av familjebidragen till väm- pliktiga m.fl. bör ske och hur ansvars- och kostnadsfördelningen mellan olika myndigheter bör vara (regeringsbeslut den 7 april 1988) dels analysera orsakerna till kostnadsökningen avseende bostadsbidra- gen till värnpliktiga m.fl. och lämna förslag till regeländringar, dels lämna förslag till regeländringar för näringsbidrag (regeringsbeslut den 15 december 1988) — överväga och lämna förslag till förändringar av systemet för vämplikts- förmåner och därvid även granska och lämna förslag till förändringar i försäkringsskyddet vid personskador för värnpliktiga (regeringsbeslut den 14juni 1989).

Vi har den 20 oktober 1989 redovisat den del av uppdraget som rör näringsbidrag.

1.1. Direktiven

Regeringen beslöt den 7 april 1988 att utse en särskild utredare med uppdrag att överväga och lämna förslag till framtida administration av och ansvarsfördelning mellan olika myndigheter beträffande bidrag enligt fa- miljebidragslagen. Till beslutet har fogats en promemoria som skall beak- tas vid arbetet med utredningen.

I promemorian redovisas tidigare överväganden om familjebidragens administration. Bl.a. redovisas riksrevisionsverkets rapport 1986: 1021 Familjebidrag till tjänstepliktiga utfall, styrning och ansvarsförhållan- den, i vilken flera alternativa former för ansvarsfördelningen har förts fram som tänkbara i stället för nuvarande administration av familjebidra- gen.

I fråga om uppdraget anges följande:

Som framgår av redovisningen i det föregående har ansvarsfördel- ningen och administrationen avseende familjebidragen varit före- mål för överväganden under många år. Den nuvarande ordningen beträffande bl. a. ansvarsfördelningen mellan de berörda myndighe- terna har starkt ifrågasatts. Ett flertal instanser har också lämnat

regeringen förslag till förändringar. Ett bibehållande av den nuva- rande ordningen ter sig principiellt tveksam och praktiskt mindre ändamålsenlig. Rationaliseringar och andra åtgärder i elfektivitets- höjande syfte försvåras om ansvaret och formerna för prövning, utbetalning, tillsyn och finansiering av familjebidragen fortlöpande ifrågasätts.

Det är därför angeläget att nu ta ställning till frågan hur admini- strationen av familjebidragen bör ske och hur ansvars- och kost- nadsfördelningen mellan olika instanser bl.a. mellan staten och kommunerna bör vara.

En omläggning av familjebidragsadministrationen kan bero- ende på förändringarnas art innebära betydande förändringar för olika statliga myndigheter, för kommunerna samt i viss utsträckning för de värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga samt andra som omfattas av familjebidragssystemet. Lagar, förordningar och andra föreskrifter behöver ändras. Kostnadsfördelningen mellan stat och primärkommunerna måste också övervägas. En omläggning av den nuvarande ordningen bör därför övervägas under medverkan av berörda intressenter.

Komplexiteten i frågorna gör att en särskild utredningsman bör tillkallas för att i samverkan med berörda instanser leda en arbets- grupp i regeringskansliet med uppgift att lämna regeringen förslag om vilket av de presenterade alternativen som bör väljas. I samband härmed bör förslag till förändringar i lagar och förordningar över- lämnas. I samband härrned skall även den praktiska hanteringen av den särskilda ekonomiska hjälpen till värnpliktiga och deras anhöri- ga under grund- och repetitionsutbildning prövas.

De kostnadskalkyler som från myndigheternas sida hittills presen- terats som beslutsunderlag för de olika alternativen bör ytterligare granskas. Utöver vad som sagts skall följande riktlinjer vara vägle- dande för uppdraget.

1) Länsstyrelsernas befattning med familjebidragen bör upphöra helt.

2) Förutsättningarna för enhetlig prövning av bidragsbehovet, snabb och tillförlitlig utbetalning, kostnadsuppföljning och ekono- misk redovisning skall förbättras jämfört med nuvarande ordning.

3) Möjligheterna att låta överbefälhavaren (ÖB) och nämnden för vapenfriutbildning (NVU) få rätt att med stöd av regeringens fa- miljebidragsförordning (1978: 567) utfärda tillämpningsföreskrifter till familjebidragslagen skall prövas.

4) Det förordade alternativet skall totalt sett innebära en kost— nadsminskning för staten och kommunerna med utgångspunkt i erforderliga ekonomiska kalkyler.

Utredningen har i sitt arbete utgått från de riktlinjer som har dragits upp i promemorian. Olika synpunkter, som har framkommit vid tidigare över- väganden, har beaktats.

Den 15 december 1988 beslutade regeringen att uppdra åt utredningen att även överväga och vid behov föreslå vissa förändringar av reglerna i familjebidragslagen vad avser bostadsbidraget och näringsbidraget.

l beslutet beskrivs kostnadsutvecklingen för bostadsbidragen. Vidare återges vad som anfördes i förarbetena i samband med att man år 1982

avskaffade kravet att en tjänstepliktig måste ha haft bostad i minst sex månader för att som ensamboende ha rätt till bostadsbidrag.

[ fråga om näringsbidraget hänvisas i beslutet till en bifogad departe- mentspromemoria.

Uppdraget är följande:

Regeringen uppdrar åt utredningen att som en del av tidigare läm- nat uppdrag dels analysera orsakerna till kostnadsökningen avseen- de bostadsbidrag enligt familjebidragslagen och lämna förslag till de regeländringar som analysen kan leda fram till, dels lämna förslag till utformningen av reglerna för näringsbidrag i samma lag. Vid fullgörandet av sistnämnda uppdrag skall beaktas dels hur nuvaran- de regler fungerar i praktiken, dels vad som framgår av den ovan nämnda till detta beslut fogade promemorian.

Utredningen bör också presentera beräkningar på de förändrade kostnader som kan komma att uppstå till följd av en ändring av reglerna.

1 beslut den 14 juni 1989 uppdrog regeringen åt den särskilde utredaren att även överväga och lämna förslag till förändringar av systemet för väm— pliktsförmåner enligt värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008) och fa- miljebidragslagen (1978: 520). Utredningen skall också i detta samman- hang granska försäkringsskyddet vid personskador för värnpliktiga samt lämna förslag till de förändringar som granskningen kan föranleda.

l beslutet hänvisas till en bifogad promemoria som skall beaktas vid fullgörandet av uppdraget.

1 promemorian sägs bl.a. följande om utredningens inriktning:

Som en bakgrund för utredningens arbete skall kostnaderna för nuvarande värnpliktsförmånssystem och dess olika komponenter redovisas. Därefter skall följande inriktning gälla för utredningen.

1. Alternativa förslag bör redovisas. Ett av förslagen bör bestå av ett system med i huvudsak kontanta schablonförmåner och en för- enklad administration. Utredningen bör vidare belysa konsekven- serna av att schablonförmånerna ersätter samtliga eller vissa av de nuvarande naturaförmånerna i ett sådant system. Ett annat förslag bör bygga på nuvarande system med eventuella omprioriteringar mellan förmånsslagen eller alternativa konstruk- tioner av dessa. Förslaget bör belysa möjligheterna till en förenklad administration. Möjligheterna att konstruera så enkla bestämmelser att behovet av tillämpningföreskrifter minimeras bör också redovisas. Erforder- liga samråd bör härvid tas med utredningen (Fö 1988: 01) om över- syn av värnpliktslagstiftningen m.m.

2. Förslagen skall kostnadsberäknas och så långt det är möjligt innehålla beräkningsmodeller så att det går att göra beräkningar mot olika kostnadsnivåer.

3. Utredningen bör lämna förslag till hur värnpliktsförmånerna skall anpassas till förändrade kostnadsnivåer under de löpande försvarsbeslutsperioderna.

Enligt promemorian skall också vissa frågeställningar speciellt belysas.

Utredningen skall överväga om det finns behov av särskilda lösningar för de vapenfria tjänstepliktiga på grund av dessas annorlunda tjänstgö- ringsförhållanden.

Utredningen skall också överväga om bestämmelserna om dagpenning skall anpassas till de regler för sjukpenning som infördes den 1 december 1987, det s.k. timsjukpenningsystemet. Förslagen skall kostnadsberäknas. Om förslagen medför ökade kostnader skall förslag också lämnas till finan- siering.

De författningar som reglerar försäkringsskyddet och som skall granskas av utredningen är lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd, förord- ningen (1977: 284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskade- skydd, lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada samt förord- ningen (1988: 246) om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.fl.

Utredningen bör enligt promemorian också belysa vilka konsekvenser de olika förslagen får för andra kategorier som har anknytning till värn- pliktsförmånssystemet, exempelvis civilförsvarspliktiga och frivilligtjänst- görande. Erforderliga kostnadsberäkningar bör göras också för dessa kate- gorrer.

1.2. Till utredningen överlämnade skrivelser

Regeringen har till utredningen överlämnat riksrevisionsverkets rapport Familjebidrag Utfall, styrning och ansvarsförhållanden samt två från försvarets civilförvaltning inkomna skrivelser i anslutning till rapporten. Vidare har regeringen överlämnat dels en skrivelse från Lantbrukarnas Riksförbund daterad den 18 mars 1987 med hemställan om en översyn av reglerna om näringsbidrag till lantbrukare, dels en skrivelse den 2 juli 1987 från Småföretagens Riksorganisation med hemställan om en allmän över- syn av reglerna om näringsbidrag. Samtidigt överlämnades yttranden den 25 augusti 1987 och den Zseptember 1987 av försvarets civilförvaltning.

1.3. Utredningsarbetets bedrivande

Utredningens arbete inriktades under år 1988 i första hand på administra- tionen av familjebidragen. Efter det att uppdraget utvidgades i december samma år har arbetet i huvudsak berört bostads- och näringsbidragen.

Inom utredningen har gjorts intervjuer med och besök hos bl.a. vissa familjebidragsnämnder och länsstyrelser, ett förband, en försäkringskassa, riksrevisionsverket, statskontoret, försvarets civilförvaltning, statens räddningsverk, nämnden för vapenfriutbildning och vämpliktskongressen 1989.

En enkätundersökning har gjorts hos ett antal kommuner för att få service- och kontrollfunktionen belyst. Till länsstyrelserna har också sänts ut en enkät för att få deras synpunkter på bostadsbidragen.

Under arbetet med den del av uppdraget som lämnades i regeringens beslut den 14 juni 1989 har riksförsäkringsverket för utredningens räkning

via socialförsäkringens ADB-register gjort en studie av de tjänstepliktigas inkomstförhållanden.

Vid besök på det danska försvarsministeriet har de värnpliktigas sociala och ekonomiska förhållanden och systemet för värnpliktsförmåner i Dan- mark studerats.

lnformation om de värnpliktigas resor har inhämtats vid besök hos försvarsstabens reseavdelning.

Vi har vidare genom experterna i utredningen inhämtat information från olika myndigheter.

Uppdraget avsåg som framgår ovan ursprungligen främst administratio- nen av det familjesociala stödet. Det har sedan successivt utvidgats till att avse de materiella reglerna inom i stort sett hela förmånssystemet för de värnpliktiga m.fl. grupper under försvarstjänstgöring. Vi har därför funnit att utredningsuppdragen svårligen kan redovisas skilda från varandra i den ordning som de har getts.

Utredningen har den 20 oktober 1989 till regeringen överlämnat ett förslag till ändring i 19 och 20 åå familjebidragslagen. Den del av uppdra- get den 15 december 1988 som rör näringsbidraget är därmed fullföljt.

I detta betänkande redovisas övriga delar av uppdraget. Uppdraget är därmed slutfört.

2. Värnpliktsförmånernas utveckling

2.1. Utvecklingen fram till 1970-talet

Tillkomsten av såväl de generella värnpliktsförmånerna som de behovs- prövade familjesociala förmånerna får ses mot bakgrund av att vårt för- svar kommit att bygga på en allmän värnplikt för män. Vämpliktsför- månssystemet och familjebidragssystemet har utvecklats genom olika för- fattningar sedan 1900-talets början.

2.1.1. De generella värnpliktsförmånerna

Enligt 1901 års värnpliktslag utgick bl.a. underhåll, sjukvård, kläder och nödvändig utrustning samt penningbidrag och penningtillskott till de värnpliktiga under deras tjänstgöring. I vissa fall kunde kontant ersättning utgå i stället för naturaförmåner. I avlöningsförfattningar från samma år fanns föreskrifter om bl. a. storleken av penningbidrag och penningtillskott med hänsyn till tjänstgöringens art och tjänstgöringstidens längd.

Genom 1926 års avlöningskungörelse blev penningbidragets storlek be- räknat endast med hänsyn till utbildningstidens längd.

] samband med andra världskrigets utbrott trädde 1939 års krigsavlö- ningsreglemente i kraft. Bestämmelserna omfattade både fast anställd personal och värnpliktiga. De värnpliktiga fick krigslön som bestod av terminslön och för vissa värnpliktiga i högre s.k. krigslöneklasser månadslön. Terrninslönen ersatte penningbidraget. Långtidstillägg kom senare att utgå vid långvarig tjänst.

De som inte omfattades av krigsavlöningsreglementet fick genom änd- ringar i 1926 års avlöningskungörelse i viss utsträckning ökade förmåner.

Genom en kungörelse med provisoriska bestämmelser angående avlö- ning åt värnpliktiga m.m. infördes år 1942 bl. a. premier. Bestämmelserna var föranledda av att värnpliktsutbildningen ändrades genom 1941 års värnpliktslag. Regeländringarna hade föreslagits av_1941 års försvarsut- redning, som ansåg att systemet med tvångsvis uttagning av vissa värnplik- tiga under lång tid för utbildning till befäl gjorde att dessa borde kompen- seras ekonomiskt. Premierna utgick för bl.a. utbildning till underofficer och officer och motsvarade de utbildningspremier som tillkom senare.

Naturaförmånema var under denna tid i huvudsak desamma som under fredstjänstgöring. Under permission och tjänstledighet kunde de vämplik-

tiga i vissa fall få fria resor mellan tjänstgöringsorten och annan ort inom landet.

Efter beredskapstiden ersattes flertalet av de då gällande författningarna om avlöning till de värnpliktiga av kungörelsen den 21 december 1945 (nr 881) angående avlöning m.m. till värnpliktiga (kungörelse om värnplikts- avlöning).

Bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1946 och omfattade såväl kontant ersättning som naturaförmåner m.m. till de värnpliktiga.

Den kontanta ersättningen utgjordes av penningbidrag, särskilda ersätt- ningar under sjö- och ilygtjänstgöring, premier och begravningshjälp. Pen- ningbidraget utgick med olika belopp för meniga och för vämpliktigt befäl och var högre vid viss längre tids tjänstgöring (över 390 dagar).

Bestämmelserna om naturaförmåner var i stort sett oförändrade. I fråga om resorna genomfördes dock vissa ändringar. De värnpliktiga fick fria resor vid in- och utryckning om färden översteg 20 km. I stället för fri resa kunde resekostnadsersättning utgå. Vid resa som pågick under minst åtta timmar utgick traktamentsersättning. En värnpliktig fick också vid öv- ningsuppehåll och tjänstledighet fria resor (eller resekostnadsersättning) mellan tjänstgöringsorten och den plats inom landet där han eller hans närmaste anhöriga var bosatta. Den värnpliktige kunde också få trakta- mente i samband med dessa resor. Reseförmånema utgick vid högst tre resor om året.

Under de följande åren genomfördes vissa ändringar i 1945 års väm- pliktsavlöningskungörelse vilka huvudsakligen innebar att förmånsbelop— pen höjdes. Det kan också nämnas att vämpliktspremiema gjordes skatte- fria genom ett beslut av 1949 års riksdag.

Genom en ny värnpliktsavlöningskungörelse som utfärdades den 12 sep- tember 1958 (nr 485) och som byggde på förslag av 1954 års vämpliktsav- löningsutredning infördes tjänstgöringspremier. De tidigare premierna kom att kallas utbildningspremier. Tjänstgöringspremie utgick till sådana värnpliktiga som hade längre tjänstgöringstid än värnpliktiga i allmänhet (i regel efter 394 dagar). Tjänstgöringspremie kunde inte utgå till den som fick utbildningspremie för utbildning under samma tid.

Rätten att i stället för fri resa få resekostnadsersättning vid in- eller utryckningsresor eller resa i samband med tjänstledighet upphörde utom vid s.k. egentlig tjänsteresa. Antalet fria resor bestämdes till tre under den första tjänstgöringen och till i stort sett en resa per tremånadsperiod under annan tjänstgöring.

Den 1 juli 1963 ändrades flera paragrafer i 1958 års kungörelse. Bl.a. ändrades resebestämmelsema. Antalet fria resor ökades till fem under den första tjänstgöringen och till en resa för varje tvåmånadersperiod under annan tjänstgöring. För att underlätta för de värnpliktiga att övergå till civil verksamhet efter tjänstgöringen infördes samtidigt en ny bidrags- form, utryckningsbidrag.

De värnpliktiga omfattades från den 1 juli 1963 också av grupplivförsäk- ringen för statligt anställda.

1966 års riksdag beslutade om vissa ändringar fr.o.m. den 1 juli 1967 i

den då gällande värnpliktslagen. Beslutet grundade sig i huvudsak på ett förslag av 1960 års värnpliktsutredning (SOU 1965:68). En ny utbild- ningsordning fastställdes.

Tidigare hade de värnpliktiga haft en relativt lång sammanhängande första tjänstgöring och få eller inga repetitionsövningar. Detta förhållande ändrades genom den nya utbildningsordningen. Värnpliktsutredningen hade därför förordat att värnpliktiga som hade en lång grundutbildning skulle kompenseras genom ytterligare premier. Alla värnpliktiga borde enligt utredningen få en tjänstgöringspremie för grundutbildning som var längre än 300 dagar. Därutöver skulle utbildningspremie utgå vid befälsut- bildning. På grund av att tiden för repetitionsutbildning ökade för många värnpliktiga föreslog utredningen höjda penningbidrag och vissa premier liksom ökade familjebidragsförmåner till dem som genomgick sådan utbildning.

Förslagen ledde till beslut om olika förrnånsbelopp för grundutbildade och för repetitionsutbildade. Tjänstgöringspremie skulle i princip utgå till alla grundutbildade om utbildningstiden översteg 300 dagar. Tjänstgö- ringspremie kunde utgå samtidigt med utbildningspremie. Vissa ändringar gjordes i fråga om utbildningspremiema. Om utbildningspremie inte ut- gick kunde ett tillägg till tjänstgöringspremien utgå efter 364 dagars tjänst- göring. Vidare höjdes utryckningsbidraget. För särskild övning och mobili- seringsövning utgick tjänstgöringspremie med visst belopp per dag.

De fria hemresorna anpassades efter den skiftande längden på grundut- bildningen. Värnpliktiga med 260 dagars grundutbildning fick fyra sådana resor.

En vapenfri tjänstepliktig fick i princip samma förmåner som vämplik- tiga i allmänhet. Penningbidrag utgick dock med lägsta belopp och utbild- ningspremie kunde inte utgå.

Antalet fria värnpliktsresor under grundutbildning ökade den 1 juli 1969 till en resa per tjänstgöringsmånad.

En ny värnpliktsavlöningskungörelse (19701676) trädde i kraft den 1 januari 1971. Under grundutbildningen blev lägsta beloppet 6kr. om dagen och under repetitionsutbildning 9 kr. om dagen. Rätten till fria resor utvidgades. Den s.k. 20-kilometersgränsen slopades och de värnpliktiga fick rätt att resa inte bara mellan tjänstgöringsorten och hemorten utan också mellan tjänstgöringsorten och valfri ort inom landet, som kunde nås med allmänt kommunikationsmedel.

De värnpliktigas reseförmåner förbättrades ytterligare under åren 1972—1974. Vissa slag av resor subventionerades och en s.k. VPL 10- biljett infördes som innebar att de värnpliktiga kunde resa fritt i landet med tåg, båt och buss för 10 kr. I vissa fall kunde de grundutbildningsväm- pliktiga byta sina fria resor mot lokala månadskort.

2.1.2. Familjebidragen År 1912 tillkom de första familjeunderstödsförordningama för freds- resp. krigsförhållanden. Understödet utgick enligt bestämmelserna som en slags

familjepenning och var helt statsfinansierat. Dessa förordningar ersattes år 1914 (krigsförhållanden) och 1931 (fredsförhållanden) med andra utan att det medförde några genomgripande förändringar.

I september 1939 avgav den sociala försvarsberedskapskommittén ett betänkande (SOU 1939: 26) med förslag till lag om familjebidrag åt värn- pliktiga. De riktlinjer som fördes fram av kommittén har blivit grundläg- gande för familjebidragsinstitutet. I huvudsaklig överensstämmelse med förslaget utfärdades förordningen den 17april 1940 (nr 223) om familje- bidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m.m. (krigsfamiljebidrags- förordning). Bidrag kunde enligt förordningen utgå i form av familjepen- ning, bostadsbidrag och näringsbidrag samt sjukbidrag vid familjemed- lems sjukdom. Av familjepenningen utgick ett visst grundbelopp utan behovsprövning för maka och barn som bodde tillsammans med den värnpliktige. I övrigt var familjepenningen behovsprövad. Bostadsbidra- get var också behovsprövat och utgick i princip för bostadskostnaden. Kommunerna skulle utge bidragen. Kostnaderna fördelades mellan stat och kommun enligt särskilt angivna grunder. Kommunerna svarade för i genomsnitt 5 % av bidragskostnaderna vartill kom kommunernas kostna- der för administration. Ärenden enligt förordningen skulle för kommunen handläggas av en familjebidragsnämnd och regionalt av länsstyrelserna. Som tillsynsmyndighet utsågs statens arbetsmarknadskommission.

Genom en ny förordning den 17 maj 1940 (nr 422) om familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring i fredstid (fredsfamiljebidragsförordning) berättigades värnpliktig, i den mån krigsfamiljebidragsförordningen inte var tillämplig, till ”familjebidrag” av statsmedel.

Vissa nya regler infördes genom krigsfamiljebidragsförordningen och fredsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521 och nr 524). I den förstnämnda förordningen stadgades bl. a. om ett nytt stöd, hemorts- lön. I fredsfamiljebidragsförordningen föreskrevs bl. a. att familjebidrags- nämnderna skulle handlägga familjebidragsärenden. Länsstyrelserna skul- le besluta om bidragen, som kunde utgå i form av familjepenning och begravningsbidrag.

Först i och med förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) om familjebi- drag åt värnpliktiga m.m. (familjebidragsförordning) kom samma regler att gälla under krigs- och fredsförhållanden. Enligt denna författning kun- de familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begrav- ningsbidrag utgå. 1 förordningen stadgades även om hemortslön i vissa fall. Behovsprövning enligt bestämda regler (normerad behovsprövning) skulle tillämpas i fråga om fastställande av familjepenning och bostadsbi- drag i vissa fall. I övrigt gällde fri behovsprövning. Staten och kommuner- na skulle, som tidigare, enligt särskilt angivna grunder bidra till finansi- eringen och kommunerna skulle utge bidragen. Ärendena skulle handläg- gas av familjebidragsnämnderna och länsstyrelserna. Under åren 1946— 1961 var försvarets socialbyrå central statlig tillsynsmyndighet. Därefter överfördes tillsynen till försvarets civilförvaltning.

Översyn och ändringar av bestämmelserna har gjorts vid skilda tillfällen under åren. I samband med ändringar av familjebidragsförfattningarna år

1960 infördes förenklade statsbidragsregler som innebar att statsbidrag till kommunerna skulle utgå, inte som dittills med olika procentsatser, utan efter en enhetlig procentsats på 88 %.

2.2. Utvecklingen under 1970-talet och därefter

I november 1970 tillkallades en sakkunning för att utreda systemet för förmåner åt värnpliktiga m.fl. (UFV). I direktiven anfördes bl. a. följande. Det gällande förmånssystemet för de värnpliktiga var i väsentliga delar utformat vid tiden för andra världskriget. Fönnånssystemet reglerades i flera författningar och hade genom ändringar och tillägg blivit alltmer svåröverskådligt och besvärligt att tillämpa. Det var också svårt att kost- nadsberäkna. Det innefattade svårrnotiverade olikheter vid samma slag av tjänstgöring.

En allsidig utredning skulle göras om systemet av förmåner vid obligato- risk tjänstgöring. Utredningen borde utgå från de värnpliktigas behovs- och förmånssituation. Ett grundläggande krav på förmånssystemet var att det skulle vara enkelt och praktiskt men samtidigt uppfattas som rättvist av den som fullgjorde tjänstgöringen och även i övrigt ha en positiv effekt på denne. Det skulle ge de värnpliktiga möjligheter till social trygghet när de fullgjorde den medborgerliga skyldighet som tjänstgöringen var.

Den sakkunnige skulle överväga vilka principer som skulle vara vägle- dande för förmånssystemet, t. ex. en princip som innebar att bidrag m.m. skulle utgå i mån av behov, en princip som innebar att bidragen betrakta- des som ersättning för utfört arbete och en princip som innebar att bidra- gen avvägdes med beaktande av förlorad civil arbetsförtjänst. Det kunde också tänkas att man borde tillämpa skilda principer vid olika slag av utbildning. Sådana problem som rörde förmånssystemets samordning med andra förekommande bidrags- och ersättningsforrner inom och utom för- svarets område och med skattelagstiftningen borde också uppmärksam- mas.

Utredningen, som i november 1972 avgav betänkandet (SOU 1972: 68 69) Värnpliktsförmåner, gjorde en kartläggning av de värnpliktigas ekono- miska och sociala situation. Den gjorde också jämförelser mellan på ena sidan vissa förmåner och på den andra vissa löner för anställd personal samt vissa sociala förmåner. Utredningen konstaterade att värdet av för- månerna till en menig ogift värnpliktig under grundutbildning understeg värdet av såväl förmånerna till en elev i arbetsmarknadsutbildning som studiemedlen (återbetalningspliktiga) åt en studerande i eftergymnasial utbildning. Familjeförrnånema var dock förmånligare för den värnpliktige än för eleven i arbetsmarknadsutbildning och för den studerande. Familje- penningen nådde däremot med visst undantag inte upp till socialhjälps- normerna i Stockholm m.fl. kommuner.

I fråga om principerna för förmånssystemet slog utredningen fast bl.a. att värnpliktsförmånerna skulle tillgodose rimliga behov av ekonomisk trygghet för den värnpliktige och hans familj. Det fick anses vara statens skyldighet att garantera en sådan trygghet.

Utredningen diskuterade alternativa grundprinciper för ett nytt för- månssystem: marknadsmässig lön, ersättning för förlorad arbetsförtjänst, studiesocial ersättning m.m. samt modifieringar av det gällande systemet. Utredningen ansåg därvid att ett system enligt principen studiesocial ersättning var att föredra när det gällde de grundutbildningsvärnpliktiga. Dessa värnpliktiga och de studerande var i samma ålder och borde ha en likartad standard. Familjesocialt stöd, liksom en rad särskilda förmåner som berodde på militärtjänstgöringens speciella förhållanden, måste frn- nas vid sidan av en generell dagersättning. Det gällande sambandet mellan tjänsteställning och dagersättningens storlek borde slopas. Dagersättning— en för värnpliktiga under grundutbildning borde differentieras efter ut- bildningstidens längd enligt en trappstegsmodell med tre nivåer. Tjänstgö- ringspremien kunde då dras in. Grundbeloppet för dagersättningen skulle beräknas med utgångspunkt i studiemedlens maximibelopp. Viss bostads- kostnad skulle täckas av dagersättningen och bostadsbidrag skulle därför behövas endast för familjeförsörjare.

För de värnpliktiga under repetitionsutbildning förordade utredningen ett förmånssystem som innefattade en kontant dagersättning bestämd efter befattningen inom krigsorganisationen och i förekommande fall komplet- terad med familjesocialt stöd. Systemet borde i vart fall kunna tillämpas under vissa krigs- och beredskapsförhållanden.

Såväl vid grundutbildning som repetitionsutbildning innefattade det förordade systemet alltså både generella och selektiva förmåner.

Utredningen föreslog också att värnpliktsförmånerna i huvudsak skulle vara skattefria och att de borde indexregleras. De värnpliktiga borde vidare ha samma naturaförmåner som tidigare. Ett frikort för de vämplik- tigas resor inom landet borde införas. De föreslagna förmånerna skulle i tillämpliga delar gälla även vapenfria tjänstepliktiga och inskrivningsskyl- diga. Förmånema borde garantera en levnadsnivå som inte understeg de normer för socialhjälp som tillämpades inom bl. a. Stockholms kommun.

Kostnaderna för att genomföra förslaget beräknades till ca 180 milj. kr. enligt prisläget år 1972.

Utredningen överlämnade vidare i oktober 1973 betänkandet (SOU 1973: 40) Civilförsvarsförmåner.

Utredningen konstaterade att det rådande förmånssystemet drog en skarp gräns mellan civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern och sådana som var över denna ålder (yngre och äldre civilförsvarspliktiga). De yngre hade i princip samma förmåner som krigsmaktens värnpliktiga under repeti- tionsutbildning. De äldre uppbar civilförsvarspenning med viss procent av den civila årsinkomsten. Civilförsvarspenningen var knuten till den all- männa sjukförsäkringen. De äldre kunde också få utbildningspremier. Båda grupperna hade fri kost och logi, fri sjukvård och ersättning vid olycksfall samt fria resor. Förmånssystemet hade kommit att bli mindre väl anpassat till personalstrukturen inom civilförsvaret och uppfattades som orättvist.

Utredningen övervägde möjligheten att inom en oförändrad kostnads- ram åstadkomma ett nytt förmånssystem som var enkelt, praktiskt och

rättvist, samtidigt som det gav social trygghet. Det var särskilt angeläget att systemet var enkelt och praktiskt med hänsyn till civilförsvarets korta utbildningstider. Utredningen föreslog att en skattefri ersättning daglön skulle utgå till alla civilförsvarspliktiga vid utbildning och övning. Indelning i äldre och yngre civilförsvarspliktiga skulle upphöra. Med visst undantag skulle de civilförsvarspliktiga indelas i fyra daglönegrupper. Om daglönen inte nådde upp till socialhjälpsnivå föreslogs ett daglönetillägg. Kommunalt anställda som fullgjorde sin civilförsvarstjänst inom kommu- nen under beredskap föreslogs få en ersättning från arbetsgivaren som motsvarade den som utgick under fredstid. Detta gällde också för verk- skyddets civilförsvarspliktiga.

En arbetsgrupp, som tillsattes inom försvarsdepartementet för att arbeta fram ett förslag till nytt förmånssystem med utgångspunkt i bl.a. betän- kandet om värnpliktsförmånerna, redovisade i november 1974 sitt förslag i en departementspromemoria (Ds Fö 1974: 2).

Arbetsgruppen föreslog ett ersättningssystem under grundutbildningen som innebar dels en fast ersättning för dag, dels en kompletterande ersätt- ning till dem som togs ut till befattningar med längre utbildningstid än vad som gällde huvuddelen av de värnpliktiga. Utbildnings- och tjänstgörings- premiema skulle slopas och kopplingen mellan tjänstegrad och lön försvin- na. Arbetsgruppen föreslog vidare att utryckningsbidraget skulle höjas successivt för att kunna garantera en rimlig inkomsttrygghet den närmaste tiden efter utryckningen.

Reseförmånema var enligt arbetsgruppen tillfredställande. Förbättring- ar borde dock ske för dem som hade långa avstånd och dåliga kommunika- tioner till hemorten. Naturaförmånerna och de i vissa fall utgående kon- tantersättningarna borde i stort behållas.

Arbetsgruppen ansåg att det familjesociala stödet borde finnas kvar under grundutbildningen för att kravet på en rimlig ekonomisk trygghet för de värnpliktigas anhöriga skulle uppfyllas.

Ersättningssystemet under den obligatoriska grundutbildningen borde tillämpas också under utbildning till värnpliktig officer, reservofficer och regementsofficer. Utbildningspremierna för dessa grupper skulle finnas kvar.

Systemet borde enligt arbetsgruppen omfatta värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och elever i bistånds- och katastrofutbildning under grund- utbildning och repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundut- bildning.

Arbetsgruppen föreslog vidare att de ekonomiska villkoren för de värn- pliktiga under repetitionsutbildning borde förbättras med hänsyn till att dessa värnpliktiga ofta var familjeförsörjare och till den ofta korta repeti- tionstjänstgöringen. Målet var att ersättningen i stort sett skulle motsvara inkomsten av civilt arbete. Dessa värnpliktiga skulle därför få ersättning enligt de normer som byggde på sjukförsäkringssystemet, med en garanti- nivå för dem som inte omfattades av sjukförsäkringen. I vissa fall skulle familjesocialt stöd kunna utgå. Befattningspenning föreslogs som en extra ersättning till dem som hade viss kvalificerad befattning.

Ersättningssystemet föreslogs gälla också för vapenfria tjänstepliktiga och elever i bistånds- och katastrofutbildning under repetitionsutbildning samt för civilförsvarspliktiga under utbildning och övning.

I proposition 1975: 37 med förslag om nytt förmånssystem för vämplik- tiga m.fl. och ändringar i familjebidragsförordningen (1946z99) m.m. uttalade departementschefen bl.a. att de värnpliktigas villkor under en följd av år successivt hade förbättrats. Trots detta innebar vämplikts- tjänstgöringen bl. a. ekonomiska uppoffringar för många värnpliktiga. Uppofliingama var mest kännbara för dem som hade bildat familj eller hade annan försörjningsbörda. De ekonomiska och sociala betingelserna under värnpliktstjänstgöringen borde enligt hans mening förbättras och en fortsatt successiv förbättring av dagersättningen var angelägen. För dem som togs ut till befattningar som innebar en längre utbildningstid än vad som gällde huvuddelen av de värnpliktiga var målet att de under den längre utbildningstiden skulle få en ersättning som alltmer motsvarade levnadsstandarden för jämförbara civila grupper. Vidare borde målet vara att värnpliktiga och civilförsvarspliktiga som kallades in för kort tid till repetitionsövningar osv. och som till övervägande del var familjeförsörja- re fick en ersättning som i stort motsvarade vad de hade från sitt civila arbete.

Departementschefen anslöt sig i stort till arbetsgruppens förslag och uttalade avslutningsvis att det redovisade ersättningssystemet för de väm- pliktiga innebar delvis nya principer. Den lagstiftning som påkallades av förslagen fick föreläggas riksdagen sedan den hade uttalat sig om de grund- läggande principerna.

Under riksdagsbehandlingen (FöU 1975: 18, rskr. 195) delade försvars- utskottet den allmänna syn på värnpliktstjänstgöringen som uttrycktes i propositionen. På förslag av utskottet godkände riksdagen de riktlinjer som förordats i propositionen och antog förslagen om lagändringar. De beslutade ändringarna medförde att de grundläggande reglerna om de tjänstepliktigas förmåner kom att införas i 33 & värnpliktslagen, 8 a 5 lagen om vapenfri tjänst och 12 (j 5 mom. civilförsvarslagen. Mindre ändringar genomfördes beträffande de familjesociala förmånerna och familjebi- dragsförordningen (1946199) fick samtidigt rubriken familjebidragslag.

Sedan riksdagen därefter antagit proposition 1975/76: 134 med förslag om förmåner för värnpliktiga m.fl. vilken utformats i enlighet med de av riksdagen tidigare antagna riktlinjerna blev dagersättningen vid grundut— bildning 10 kr. per dag. Ett tillägg skulle utgå med 15 kr. per dag fr.o.m. den 231:a t.o.m. den 300:e tjänstgöringsdagen och med 30 kr. per dag för tjänstgöringstid därefter. De som genomgick repetitionsutbildning utan samband med grundutbildning och som fullgjorde civilförsvarsplikt inom det allmänna civilförsvaret och verkskyddet fick en skattepliktig dagpen- ning som motsvarade sjukpenningen, dock lägst 40 kr. Familjesocialt stöd skulle inte utgå till dessa grupper i annan mån än näringsbidrag. Befatt- ningspenning skulle utgå med lägst 4 och högst 12 kr. per dag för dem som genom sin befattning hade särskilt merarbete eller ansvar. Premierna

under frivillig utbildning sedda i förhållande till utbildningstidens längd blev jämförbara försvarsgrenama emellan.

De nya reglerna infördes i värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008) som trädde i kraft den 1 januari 1977. Vämpliktsförmånerna har därefter årligen förbättrats.

När det gällde det familjesociala stödet övervägde en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet hur de antagna riktlinjerna för detta närmare skulle utformas. Arbetsgruppen lämnade i en promemoria (Fö 1977-09-30) för- slag till ny familjebidragslag.

] proposition 1977/78: 127 om familjebidragslag m.m. föreslogs bl. a. att rätten till familjepenning skulle begränsas till i huvudsak de fall då den värnpliktige hade barn under 18 år. Familjepenning skulle främst utgå för den värnpliktiges barn samt för maka eller annan som vårdade barnet. Med maka avsågs i förslaget även den som utan att vara gift med den värnpliktige sammanlevde med denne under äktenskapsliknande förhål- landen. Om synnerliga skäl förelåg skulle familjepenning även kunna utgå för maka som inte vårdade barn.

Förmånligare regler för behovsprövningen av familjebidrag föreslogs också. Departementschefen anförde att rätten till bidrag främst skulle grundas på att den värnpliktige hade barn, och att makan normalt själv skulle svara för sin försörjning. Departementschefen föreslog vidare att sjukbidraget borde slopas liksom bestämmelserna om hemortslön. Fa- miljepenningbeloppen borde succesivt anpassas till den allmänna kost- nadsutvecklingen.

Förslaget till ny familjebidragslag antogs av riksdagen (FöU 1977/78: 26, rskr. 353). Den nya familjebidragslagen(1978: 520) trädde i kraft den 1 juli 1978, familjebidragslagen från år 1946 upphörde. Samma dag trädde också familjebidragsförordningen (1978: 567) i kraft och ersatte bl. a. 1946 års familjebidragskungörelse.

Enligt riksdagens beslut (FöU 1977/78: 19, rskr. 240) genomförde över- befälhavaren i samarbete med statistiska centralbyrån en undersökning om de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation. Undersökningen redovisades under våren 1981.

Utöver den statistiska analysen redovisade överbefälhavaren fyra prin- cipiellt olika modeller till ett nytt värnpliktsförrnånssystem. Dessa innebar i korthet följande.

1. Bortfallen inkomst skulle ersättas (motsvarande sjukpenningsystemet).

2. Försvaret skulle ansvara för den värnpliktiges försörjning och hans del av kostnaderna för barn och bostad, medan kommunen skulle sörja för familjen i övrigt.

3. Vämpliktslön (lika för alla).

4. Vämpliktslön efter behov. Systemet skulle ge alla värnpliktiga samma standard, dvs. lönen skulle anpassas efter den värnpliktiges försörj- ningsbörda.

Överbefälhavaren förordade modell 2.

Överbefälhavaren lämnade också förslag till förändringar inom det gäl- lande förmånssystemet.

Överbefälhavarens vämpliktssociala rapport redovisades i regeringens totalförsvarsproposition (prop. 1981/82: 102, bil. 2). Departementetsche- fen pekade på att remissinstanserna inte varit eniga om att förorda något av förslagen till nytt förmånssystem och hänvisade till det pågående arbe- tet i en av regeringen tillsatt kommitté. Han ansåg dock att åtgärder snarast borde vidtas för att komma till rätta med vissa problem inom det gällande förmånssystemet och förordade därför vissa ändringar av familje- bidragen och övriga värnpliktsförmåner.

I direktiven till den särskilt tillsatta kommittén, 1982 års vämpliktsför- månskommitté (VFK 82), angavs bl. a. följande.

Ett grundläggande krav på ett förmånssystem var att den värnpliktige och hans anhöriga tillförsäkrades rimliga ekonomiska förhållanden i sam- band med värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst. I fråga om värnplik- tiga under repetitionsutbildning fick detta krav anses vara uppfyllt genom dagpenningsystemet. Någon översyn av det systemet behövdes därför inte. _ Även om det stora flertalet av de värnpliktiga som genomgick grundut- bildningen var ensamstående och fortfarande bodde hos sina föräldrar, var ändå skillnaderna stora mellan olika värnpliktigas sociala och ekonomiska förhållanden. Detta gjorde att ett generellt förmånssystem av typen väm- pliktslön var mindre realistiskt. Inte heller uteslöt någon av överbefälhava- rens modeller behovet av selektiva åtgärder. Kommittén borde därför överväga system där generella och selektiva förmåner kombinerades. Till de generella förmånerna borde även i ett framtida förmånssystem höra naturaförmåner av olika slag såsom kost och logi under tjänstgöringen. —- Möjligheterna att samordna förmånssystemet med andra förekommande bidragssystem och ersättningsformer borde beaktas. Kommittén borde kartlägga behovet av en eventuell förändring av resesystemet. Kommittén borde därvid utgå från att de värnpliktigas reseförmåner enbart skulle syfta till att ge de värnpliktiga goda möjligheter att resa mellan tjänstgö- ringsstället och hemmet.

I september 1982 överlämnade VFK 82 betänkandet (Ds Fö 1982:4) Förmåner till värnpliktiga m. #. under grundutbildning.

Kommittén diskuterade tänkbara förmånssystem, såsom värnpliktslön och dagpenning enligt sjukpenningsystemet. De tjänstepliktiga skulle då kunna leva på i stort sett samma ekonomiska nivå som före inryckningen. Enligt kommittén skulle ett dagpenningsystem komma att upplevas som orättvist, eftersom olika ersättning då skulle utges för samma tjänstgöring. Systemet skulle också innebära merkostnader för staten med 800 milj. kr. I ett system med värnpliktslön skulle merkostnaderna för staten bli ungefär lika stora. Behovet av selektiva åtgärder till stöd för den värnpliktige och hans familj skulle också kvarstå. Kommittén ansåg att såväl kostnadsskäl som andra skäl talade för att förmånssystemet inte skulle avse att kompen- sera inkomstbortfall, utan det skulle liksom tidigare ge ekonomisk och social trygghet åt den värnpliktige och hans familj. Kommittén fann

huvudprinciperna för det gällande systemet för värnpliktsförmåner lämp- liga och påpekade att det gällande systemet hade kritiserats ur olika syn- punkter. Enligt kommittén var kritiken inte befogad. De principer som hade lagts fast åren 1977 och 1978 byggde huvudsakligen på schabloner, normerad behovsprövning och enhetsbelopp. Den administration som fanns byggde på enkla normer och fungerade relativt snabbt. Kommittén förordade därför att åtgärder skulle vidtas inom det gällande systemet och föreslog vissa förändringar i fråga om de generella värnpliktsförmånerna.

Kommittén föreslog också att de s.k. VPL lO-resorna skulle slopas och att en värnpliktig under grundutbildning skulle få en fri ledighetsresa per tjänstgöringsvecka.

Beträffande det familjesociala stödet föreslog kommittén bl.a. en höj- ning av familjepenningen och vissa ändringar i bestämmelserna om rätten till bostadsbidrag. Vidare borde ett tillägg till bostadsbidrag införas i vissa fall.

I proposition 1982/83: l15 om förbättrade förmåner åt värnpliktiga m.fl. föreslogs förbättringar inom ramen för det gällande förmånssystemet i huvudsak i överensstämmelse med vad värnpliktsförmånskommittén hade föreslagit. Departementschefen anförde bl.a. att han anslöt sig till kommitténs förslag att de gällande förmånsreglerna i princip borde behål- las. Ett system med värnpliktslön skulle bli för dyrt. Det var troligt att ett sådant system också skulle behöva kompletteras med behovsprövade bi- drag. Departementschefen delade värnpliktsförmånskommitténs uppfatt- ning att dagersättningen etappvis borde höjas till 30 kr. Han ansåg dock att någon bestämd tidsplan inte kunde anges för att uppnå detta.

De förbättringar som i propositionen föreslogs träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 1983 var i fråga om de generella förmånerna följande:

höjd dagersättning till 22 kr. slopade utbildningspremier för vämpliktigt kompanibefäl tillägg till dagersättningen med 60 kr. per dag efter 360 dagars tjänstgö- ring slopade särskilda ersättningar (sjö- och flyg- m.fl.) slopade mässpengar höjd förplägnadsersättning höjt hyresbidrag -— höjd beklädnadsersättning.

De tre sistnämnda ersättningarnas storlek skulle närmare bestämmas ge- nom beslut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämde.

I fråga om reseförmånerna anslöt sig departementschefen till kommit- téns föreslag om att VPL lO-resorna borde slopas. Under grundutbildning skulle dessa ersättas med ytterligare fria resor. Det borde också fortsätt- ningsvis vara möjligt att byta ut fria resor mot lokala eller regionala månadskort eller motsvarande fa'rdhandlingar. Möjligheterna att spara resor eller ta ut dem i förskott skulle avskaffas och fri resa borde inte kunna överlåtas till anhöriga. I samband med repetitionsutbildning borde de som tjänstgjorde längre tid än 60 dagar liksom tidigare få en fri resa.

Departementschefen delade också kommitténs uppfattning beträffande förbättringar av familjebidragen.

Riksdagen (FöU 1982/83: 11, rskr. 291) godkände i allt väsentligt de föreslagna förändringarna av värnpliktsförmånerna. I fråga om reseförmå- nerna beslutade riksdagen dock på förslag av försvarsutskottet att regering- en skulle vidta åtgärder för att värnpliktiga under repetitionsutbildning och civilförsvarspliktiga skulle få en fri ledighetsresa för varje hel tjänstgö- ringsperiod om l4dagar.

Ändringarna i reglerna i bl.a. värnpliktsförmånsförordningen och fa- miljebidragslagen trädde i kraft den 1 juli 1983. Vissa höjningar har därefter skett av ersättnings- och bidragsbeloppen och ändringar har gjorts i fråga om främst beräkningen av bostadsbidrag. Dessa förändringar kom- mer närmare att redovisas i kapitel 6 där vi beskriver kostnadsutveckling- en för värnpliktsförmånerna under 1980-talet. När det gäller de behovs- prövade förmånerna kommer vi att redovisa vissa förarbeten till föränd- ringar av dessa även i kapitel 8 i samband med våra förslag till förändring- ar i familjebidragslagstiftningen.

Det finns dock anledning att här redogöra för några uttalanden i propo- sitioner m.m. som belyser vissa frågor när det gäller de generella förmå- nerna.

I proposition 1983/84:100, bil. 6 framhöll försvarsministern bl.a. att vissa värnpliktiga under repetitionsutbildningen hamnade i en ekonomisk eller social situation som avsevärt skilde sig från den vanliga repetitions- soldatens. Trots den förordade höjningen av den lägsta dagpenningen kunde det generella dagpenningsystemet inte alltid erbjuda rimliga ekono- miska förhållanden för sådana värnpliktiga och deras anhöriga. Medel hade därför avsatts till försvarets civilförvaltnings disposition för att an- vändas till särskilda insatser för dessa värnpliktiga efter ansökan och prövning i varje särskilt fall.

lbudgetpropositionen ijanuari 1986 (prop. 1985/86: 100, bil. 6) anförde försvarsministern att det mål som regeringen angav i proposition 1982/83: 115 stod fast och att han strävade efter att fortlöpande förbättra de värnpliktigas förmåner inom ramen för de ekonomiska resurser som kunde avsättas för detta.

I proposition 1986/87: 95, bil. 1 om totalförsvarets fortsatta utveckling anförde försvarsministern att de värnpliktiga visade ett stort och positivt intresse för sin utbildning. Det ökade intresset under senare år berodde bl.a. på att deras ekonomiska situation under grundutbildningen gradvis hade förbättrats. Ytterligare förbättringar av värnpliktsförmånerna borde dock göras. Försvarsministern hänvisade till att 1984 års försvarskommit- té hade föreslagit att kontantförmånerna till de grundutbildningsvämplik- tiga borde förbättras med sammanlagt 100 milj. kr. under försvarsbesluts- perioden 1987/88—1991/92. Han avsåg att återkomma med förslag om fördelningen mellan olika förmånsslag, när överbefälhavaren hade redovi- sat en pågående undersökning av de värnpliktigas ekonomiska situation.

Resultatet av överbefälhavarens undersökning publicerades i juni 1988 i rapporten Värnpliktigas sociala och ekonomiska situation. Rapporten lig-

ger till stora delar till grund för våra överväganden och redovisas i sina olika sammanhang senare i betänkandet.

I samband med förslaget att införa timberäknad sjukpenning under kortare sjukdomsfall anförde socialministern i proposition 1986/87:69 bl.a. att dagpenningen enligt värnpliktsförmånsförordningen även fram- deles borde beräknas enligt gällande regler, dvs. kalenderdagsberäknas. Detta motiverades med att repetitionsutbildningens längd oftast var 2—4 veckor, och att sådana brister i kompensationsnivån som uppstod vid korta sjukdomsfall inte aktualiserades i samma utsträckning när det gällde dagpenningen.

l proposition 1988/89: 80 konstaterade försvarsministern liksom föregå- ende år att kontantförmånerna hade höjts i en takt som avsevärt översteg den allmänna standardhöjningen. Detta styrktes även av överbefälhava- rens båda undersökningar år 1981 och år 1988 om de värnpliktigas ekono- miska situation. Han hade dock beräknat medel för en höjning av förmå- nerna även för budgetåret 1989/90.

3. Förmånssystemet

3.1. Värnpliktigas och vapenfria tjänstepliktigas förhållanden

En svensk man är enligt l & värnpliktslagen (194lz967) värnpliktig från och med det kalenderår under vilket han fyller 18 år till och med det under vilket han fyller 47 år.

Värnplikten kan fullgöras i form av värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst.

De värnpliktigas grundutbildningstid varierar för närvarande mellan 225 och 526 dagar beroende på vilken försvarsgren och vilken kategori värnpliktiga de tillhör och vilken befattning de utbildas för. Repetitionsut- bildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar. En värn— pliktig skall t.ex. fullgöra högst fem krigsförbandsövningar om mellan normalt 15 och 32 dagar. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompa- nibefäl och annan viss kvalificerad befattning kan också åläggas att fullgö- ra högst fem särskilda övningar om mellan fyra och elva dagar.

Enligt lagen (1989: 402) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga får försöksvis mellan den ljuli 1989 och den 31 augusti 1991 grundutbildning för vissa värnpliktiga omfatta minst 150 och högst 227 dagar.

Under budgetåren 1981/82—1986/87 genomgick enligt Försvarsstatistik 1989 i genomsnitt per år omkring 47 100 värnpliktiga grundutbildning och 79000 repetitionsutbildning. För budgetåren 1987/88—1988/89 har ge- nomsnittliga antalet grundutbildade värnpliktiga beräknats till ca 43800 och antalet repetitionsutbildade till ca 51 300 per år.

Det genomsnittliga antalet tjänstgöringsdagar per år var enligt samma statistik under perioden 1981/82—1986/87 omkring 13,13milj. för de grundutbildade och 1,2 milj. för de repetitionsutbildade. Motsvarande antal dagar per år har för budgetåren 1987/88 —1988/89 beräknats till 12,5 milj. resp. 0,67 milj.

De vapenfria tjänstepliktiga uppgår genomsnittligen till omkring 4 % av de grundutbildade värnpliktiga och omkring 2 % av de repetitionsutbilda- de värnpliktiga.

Under åren 1981 —1987 började årligen i genomsnitt ca 2 115 vapenfria tjänstepliktiga grundutbildning och ca 1 275 repetitionsutbildning. År 1988 var antalet omkring 1 800 resp. 1 270.

Åren närmast före utbildningsåret 1985/86 var utbildningstiden för de grundutbildade vapenfria 320 dagar och för repetitionsutbildade 100 da- gar. Därefter var grundutbildningstiden mellan 276 och 345 dagar, beroen- de på utbildningens art. Fr.o.m. den 1 juli 1988 är utbildningstidens längd sammanlagt 420 dagar. Av denna tid omfattar grundutbildningen minst 270 och högst 360 dagar.

Med ledning av uppgifter som har lämnats från dåvarande nämnden för vapenfriutbildning kan nämnas att det genomsnittliga antalet tjänstgö- ringsdagar under perioden 1984/85— 1986/87 för de vapenfria grundutbil- dade var ca 547 770 och för de repetitionsutbildade ca 6400. För budget- åren 1987/88 och 1988/89 är motsvarande siffror för de grundutbildade ca 472600 resp. ca 384750 och för de repetitionsutbildade ca 8 240 resp. ca 9 340.

Kvinnor som vill få anställning som officerare vid försvarsmakten måste gå igenom militär grundutbildning enligt lagen (1980: 1021) om militär grundutbildning för kvinnor. Grundutbildningen skall till längd och inne- håll motsvara den grundutbildning som en jämförbar kategori värnpliktiga fullgör enligt värnpliktslagen. En kvinna som har antagits till grundutbild- ning är skyldig att efter inkallelse inställa sig till utbildningen och fullgöra denna i enlighet med meddelade föreskrifter. Hon har dock möjlighet att avbryta utbildningen.

Budgetåret 1988/89 började 70 kvinnor militär grundutbildning, medan 60 genomförde sådan utbildning. Antalet tjänstgöringsdagar kan ej redovi- sas eftersom underlag saknas. Man bör dock kunna utgå från att tjänstgö- ringstiden för de kvinnor som genomgår grundutbildning är minst 12 månader, eftersom de tas ut till befälsutbildning.

De värnpliktiga utbildas för närvarande vid omkring 65 utbildnings- myndigheter. I flera fall finns det mer än en utbildningsmyndighet på samma ort.

De vapenfria tjänstepliktigas tjänstgöring anordnas hos statliga och kom- munala myndigheter samt föreningar och stiftelser som regeringen bestäm— mer. Exempel på tjänstgöringsområden för vapenfria är

— civilförsvarstjänst,

brand och räddningstjänst, —— hälso- och sjukvårdstjänst, kommuntjänst inom omsorgsverksamheten och —— reparationstjänst vid statliga tekniska verk.

I överbefälhavarens rapport år 1988, Värnpliktigas sociala och ekonomiska situation, redovisas en undersökning om de värnpliktigas och vapenfria tjänstepliktigas förhållanden före och under grundutbildningen. Under- sökningen har genomförts i samarbete med statistiska centralbyrån och omfattar ett bruttourval av 5 539 personer, slumpmässigt valda bland dem som har inkallats till grundutbildning under tiden den 9juni 1986 - den 31 januari 1987. Två enkätundersökningar har gjorts, en i samband med inryckningen och en någon månad före utryckningen. Jämförelser har också gjorts med den undersökning som genomfördes 1979/80.

Förhållandena som beskrivs i det följande grundar sig på överbefälhava- rens rapport.

Enligt undersökningen 1986/87 var den procentuella åldersfördelningen för de grundutbildningsvämpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga vid in- ryckningen följande.

Värnpliktiga Vapenfria tjänstepliktiga 19 år 33 % —20 år 53 % 20 år 48 % 21 år 13 % 21år 15% 22år 15% 22 år— 4 % 23 år 11 % 24 år— 8 %

Jämfört med undersökningen 1979/80 hade andelen värnpliktiga som var yngre än 22 år ökat med fem procentenheter. Genomsnittsåldern för de vapenfria tjänstepliktiga hade sjunkit och närmat sig genomsnittsåldem för samtliga värnpliktiga. Urvalet vapenfria tjänstepliktiga har dock varit begränsat och bedömningarna måste ses mot bakgrund därav.

Den procentuella fördelningen i fråga om de tjänstepliktigas civilstånd före inryckningen var följande.

Civilstånd Värnpliktiga Vapenfria tjänsteplik- tiga

Ensamstående 94 % 90 % Gifta/sambor utan barn 4 % 4 % Gifta/sambor med barn 2 % 6 %

Vid undersökningen 1979/80 var 91 % av de värnpliktiga och 77 % av de vapenfria tjänstepliktiga ensamstående.

Undersökningen 1986/87 visade att knappt 3 % av de värnpliktiga änd- rade sitt civilstånd under värnpliktstjänstgöringen. I fråga om de vapenfria tjänstepliktiga finns inte motsvarande uppgifter.

Den procentuella fördelningen i fråga om utbildning var följande.

Grundskola och liknande 10 % Yrkesskola,gymnasieskola 83 % Universitet/högskola 3 % Annan utbildning 3 % (l % hade inte besvarat frågan)

Den procentuella fördelningen i fråga om sysselsättning de närmaste sex månaderna före inryckning var följande (avrundande siffror).

Heltidsarbete 63 % Deltidsarbete 4 % Arbetslöshet 4 % Studier 28 % (1 % hade inte besvarat frågan)

Undersökningen visar att den största andelen av de värnpliktiga, 72 %, bodde i föräldrahemmet.

Med anledning av vår genomgång av tänkbara modeller för ett nytt värnpliktsförmånssystem (se kap. 7) har riksförsäkringsverket för utred- ningens räkning gjort en ADB-bearbetning av den vid inryckningstillfället aktuella sjukpenninggrundande inkomsten för sammanlagt 32199 värn- pliktiga och vapenfria tjänstepliktiga som fullgjorde tjänstgöring under vecka 42 år 1989. Undersökningen visade bl. a. följande. De vid undersök- ningstillfället tjänstgörandes medelålder var 20 år. Antalet 21-åringar var i det närmaste lika stort som antalet l9-åringar. Drygt en fjärdedel av de tjänstgörande saknade inkomst helt eller delvis före inryckningen eller hade en årsinkomst som understeg 12 700 kr. En jämförelsevis stor grupp hade haft inkomster i storleksordningen 90000—120000 kr. Medelin- komsten för samtliga hade varit 71600kr. om året. Inkomsterna ökade med stigande ålder.

3.2. Civilförsvarspliktiga, frivilliga, hemvämsmän m.fl. och deras förhållanden

En svensk medborgare som är bosatt i landet är enligt 115 civilförsvars- lagen (1960: 74) civilfo'rsvarspliktig från och med det kalenderår under vilket han fyller sexton år till och med det kalenderår varunder han fyller sextiofem år.

Civilförsvarsplikt skall under tid då det råder civilförsvarsberedskap fullgöras i den omfattning som krävs för verksamheten och behovet av utbildning och övning. Om det behövs för försvarsberedskapen kan rege- ringen förordna om att civilförsvarsplikt skall fullgöras viss tid även då det inte råder civilförsvarsberedskap. I andra fall än de angivna skall civil- försvarspliktiga tas ut endast till utbildning och övning. Personal som är avsedd att fullgöra civilförsvarstjänstgöring under civilförsvarsberedskap skall på förhand skrivas in i civilförsvarsorganisationen. De inskrivna får tas i anspråk för utbildning under högst 30 dagar. För den som har krigsplacerats i högre befälsbefattning eller annan särskilt krävande befatt- ning får utbildningstiden utsträckas till högst 60 dagar.

Enligt räddningsverkets årsredovisning 1988/89 genomförde 8 550 ele- ver (varav i fredsräddningstjänst 1890) grundutbildning i sammanlagt 170 400 dagar (varav i fredsräddningstjänst 78 400). I övning deltog 27 780 personer under sammanlagt 56600 dagar. De sistnämnda siffrorna för- delar sig på allmänt civilförsvar med 24 130 personer under 50600 dagar och på verkskyddet med 3 650 personer under 6000 dagar.

Med frivillig personal enligt kungörelsen (1970: 301) om frivillig försvarsverksamhet avses medlem i frivillig försvarsorganisation. Sådan personal kan genom skriftligt avtal med myndighet eller frivillig försvars- organisation åtaga sig att tjänstgöra inom totalförsvarets krigsplanlagda verksamhet.

Avtal träffas för tjänstgöring i krig eller krigsfara och gäller för ständig eller tillfällig tjänstgöring (A- resp. B-personal)

Innan avtalspersonal skall krigsplaceras skall de genomgå grundutbild- ning. Avtalspersonalen är vidare skyldig att fullgöra repetitionsutbildning,

A-personalen under högst 16 dagar för varje fyraårsperiod och B-persona- len under högst 80 timmar för varje fyraårsperiod av avtalstiden.

Under budgetåret 1988/89 deltog sammanlagt 50 191 personer i frivillig- utbildning inom försvarsmakten, varav 5 099 personer genomgick grund- utbildning och 21939 personer repetitionstjänstgöring samt resterande antal personer övriga former av utbildning. Arbetsmarknadsverkets elev- redovisning avseende deltagare i utbildning inom dess ansvarsområde under budgetåret 1988/89 visar att totalt 5 1 16 elever deltagit, varav 1 885 i grundutbildning och 2576 i repetitionsutbildning och sammanlagt 655 i övrig utbildning. Totala antalet elevdagar var 26 519, varav grundutbild- ning 16 960, repetitionsutbildning 6 996 och övrig utbildning sammanlagt 2 563 dagar.

Enligt förordningen (FFS 1987: 8) om frivillig tjänstgöring inom försvars- makten får försvarsmaktens myndigheter i mån av tillgång på medel anordna frivillig tjänstgöring för att bl. a. utbilda personal inom krigsorganisationen

tillgodose behovet av befäl i krigsorganiserade förband —- tillgodose behovet av befäl i fredsorganisationen tillgodose särskilda behov av personal för beredskapsändamål.

För frivillig tjänstgöring får förordnas

personal som är anställd vid försvarsmakten på reservstat eller i en reserv eller i väg- och vattenbyggnadskåren värnpliktig och förutvarande värnpliktig personal kvinnor som genomgått militär grundutbildning krigsfrivillig personal —— medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer yrkesofficerare över värnpliktsåldern som samtidigt innehar en civil statlig tjänst.

För att utbilda bl. a. personal i krigsorganisationen eller tillgodose behovet av befäl i krigsorganiserade förband får ett förordnande om frivillig tjänst- göring avse en bestämd tid på högst två månader. Ett sådant förordnande får förnyas tidigast sex månader efter det att tjänstgöringen enligt det tidigare förordnandet avslutats.

Den som åtagit sig att tjänstgöra för tillgodoseendet av särskilda behov av personal för beredskapsändamål (beredskapskontrakt) är skyldig att varje år fullgöra tjänstgöring under högst två perioder om vardera högst tio dagar samt delta i övning och utbildning under högst tre dagar.

Enligt förordningen (FFS 1987: 12) får i försvarsmaktens krigsorganisa- tion antas de som inte redan är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten.

Antagning av krigsfrivilliga sker genom krigsfrivilligavtal. I krigsfrivilligavtalet skall den krigsfrivillige åtaga sig att tjänstgöra vid försvarsmakten i krig och under beredskapstillstånd samt annars när värn- pliktiga har inkallats till tjänstgöring enligt 27 ä 2 mom. eller 28 5 värn- pliktslagen (1941: 967).

Hemvärnet indelas i ett allmänt hemväm och driftväm.

Det allmänna hemvärnet har till uppgift att skydda hembygden. Driftvämet har till uppgift att skydda myndigheters och företags egna anläggningar.

Hemvärnets personal består av hemvämsmän, hemvämsungdom och B- personal enligt kungörelsen (19702301) om frivillig försvarsverksamhet samt av fast anställd personal vid försvarsmakten som är krigsplacerad i hemvärnet.

Under hemvämsberedskap skall hemvämsmän fullgöra den tjänstgöring som behövs för hemvärnets uppgifter.

När det inte råder beredskapstillstånd eller krig är ordinarie eller extra hemvämsmän skyldig att varje år fullgöra utbildning under lägst 20 och högst 50 timmar.

Under budgetåret 1988/89 fullgjorde 55 713 personer tjänstgöring under 1—34 timmar i allmänna hemvärnet, vilket uppskattningsvis har beräk- nats till 100000 repetitionsutbildningsdagar. I driftvämet har 20057 per- soner fullgjort tjänstgöring. Hur många dagar finns ej underlag för att redovisa.

Hälso och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. är enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. skyldiga att fullgöra viss tjänstgöring inom sitt verksamhetsområde. Den som omfattas av tjänsteplikten är skyldig att, i den utsträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger, under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för sådan tjänstgöring.

3.3. Vämpliktsförrnånema i dag

De grundläggande bestämmelserna om förmåner till de värnpliktiga under deras tjänstgöring finns i 33 & värnpliktslagen. Dessa förmåner är följande: El dagersättning eller dagpenning El särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning El utryckningsbidrag El reseförmåner El fri förplägnad Cl fri inkvartering El fri utrustning [] fri hälso- och sjukvård El (i vissa fall) fälttraktamente Cl begravningshjälp El grupplivförsäkring El familjebidrag El ersättning för skada eller sjukdom, som den värnpliktige ådrar sig under tjänstgöring.

De generella förmånerna regleras närmare i vämpliktsförrnånsförordning- en och i försvarets civilförvaltnings föreskrifter (FFS 1988: 27 och 28) om värnpliktsförmåner under grundutbildning respektive repetitionsutbild- ning enligt värnpliktslagen.

De behovsprövade förmånerna regleras i familjebidragslagen(1978: 520), familjebidragsförordningen (1978: 567) samt försvarets civil- förvaltnings familjebidragskungörelse (FFS 1984: 28). Den ersättning som kan utgå från grupplivförsäkring och ersättning för skada eller sjukdom som uppkommit under tjänstgöring regleras i följande särskilda författ- ningar: förordningen (1988z246) om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.fl., lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd och lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Vissa av de nämnda förmånerna tillkommer värnpliktiga även i sam- band med inskrivningsförrättning.

3.4. Generella förmåner till värnpliktiga m.fl.

3.4.1. Värnpliktsförmånsförordningen

Värnpliktsförmånsförordningen gäller i den män inte särskilda bestäm- melser gäller vid beredskapstillstånd eller krig.

Med värnpliktig avses i förordningen den som fullgör tjänstgöring enligt värnpliktslagen och den som utan att vara anställd genomgår annan utbild- ning till yrkes- eller reservofficer än enligt värnpliktslagen.

Dagersättning, dagpenning, befattningspenning och särskilda ersätt- ningar utgår enligt följande.

En värnpliktig får dagersättning med 31 kr. per dag under

]. grundutbildning 2. repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning 3. annan utbildning till yrkes- eller reservofficer än enligt värnpliktslagen och där anställningsförhållande inte föreligger.

En värnpliktig enligt ovan får tillägg till dagersättningen

med 15 kr. per dag under 231:a 300:e tjänstgöringsdagen med 30 kr. per dag under 301:a 360:e tjänstgöringsdagen med 60 kr. per dag för tid därefter.

Under annan tjänstgöring enligt värnpliktslagen än som anges ovan får en värnpliktig dagpenning.

Dagpenningens belopp motsvarar per dag hel sjukpenning enligt 3 kap. 45 första stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hel sjukpenning enligt denna bestämmelse utgör för dag 90 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365. Dagpenningen skall dock bestämmas till lägst 55 kr.

En värnpliktig som uppbär dagpenning har under vissa förutsättningar rätt till befattningspenning om han tjänstgör på gruppchefsnivå eller högre kompetens- eller funktionsnivå. Befattningspenning utgår per dag med

74 F örmånssystemel SOU 1990: 26 Gruppchefsnivå 4 kr. Troppchefsnivå 6 ” Plutonchefsnivå 8 Kompanichefsnivå 10 Bataljonschefs och högre nivå 12

Premier, avgångsvederlag och utryckningsbidrag utgår enligt följande.

En värnpliktig som genomgått utbildning till reservofficer erhåller ut- bildningspremie med

12 500 kr. för reservofficerskurs I 16000 kr. för reservofficerskurs 11. Den som utan att vara anställd genomgår utbildning till yrkesofficer och skiljs från utbildningen innan han anställs som yrkesofficersaspirant får avgångsvederlag från och med den dag utbildningen avbryts till och med den 30:e dagen från det beslutet om att skilja honom från utbildningen meddelades. Avgångsvederlaget utgår per dag med ett belopp som svarar mot den dagersättning och det tillägg till dagersättningen som han hade då han skildes från utbildningen.

En värnpliktig erhåller utryckningsbidrag med 3000 kr. när han rycker ut från grundutbildning, eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning, eller från sådan utbildning till yrkesofficer eller re- servofficer som inte fullgörs enligt värnpliktslagen och där anställningsför- hållande inte föreligger. Tjänstgöringen skall i princip ha varat minst 180 dagar i en följd. (Enligt förordningen (1989: 624) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga har värnpliktiga som omfattas av försö- ken rätt till utryckningsbidrag om utbildningen varat minst 135 dagar).

En värnpliktig har rätt till fri resa vid färd för inryckning till och utryckning från tjänstgöring.

Vid tjänstgöring under grundutbildning och repetitionsutbildning i ome- delbar anslutning till grundutbildning och vid annan utbildning till yrkes- eller reservofficer än enligt värnpliktslagen och där anställningsförhållande inte föreligger har en värnpliktig rätt till en fri resa i veckan till och från den plats inom landet där han är kyrkobokförd eller vistas stadigvarande eller annan plats inom landet som kan nås med allmänt kommunikations- medel.

En värnpliktig som fullgör repetitionsutbildning, som inte sker i omedel- bar anslutning till grundutbildning, har för varje hel tjänstgöringsperiod om 14 dagar rätt att på statens bekostnad företa en resa i samband med tjänstefri dag till och från den plats där han är kyrkobokförd eller vistas stadigvarande. Fri resa inom landet utgår därutöveri samband med tjänst- ledighet för enskild angelägenhet till och från den plats där den värnplikti- ge avser att vistas.

Fri resa utgår också vid tjänsteresa som en värnpliktig är beordrad att göra (egentlig tjänsteresa).

Resor skall företas med det transportmedel som utbildningsmyndighe- ten tillhandahåller eller i annat fall allmänt kommunikationsmedel. Flyg får inte användas vid resor under repetitionstjänstgöring. Om det saknas

allmänt kommunikationsmedel eller om restiden med ett sådant skulle bli oskäligt lång får ett annat färdmedel användas vid fri resa. Vid resa med allmänt kommunikationsmedel skall billigaste färdsätt och färdmedel an- vändas. Sovplats får användas om det är befogat med hänsyn till resans längd och ändamål.

Om en värnpliktig får använda ett annat färdmedel än allmänt kommu- nikationsmedel vid annan resa än egentlig tjänsteresa, har han rätt till resekostnadsersättning vid resa som är längre än tre kilometer. Ersättning utgår för billigaste färdväg med 90 öre per kilometer. Särskild ersättning utgår med fem öre per kilometer för varje medresande värnpliktig. Vid resa med taxibil ersätts det belopp som har utgetts mot kvitto. Om en värnpliktig får använda annat färdmedel än allmänt kommunikationsme- del vid egentlig tjänsteresa utgår resekostnadsersättning enligt kollektivav- tal för statstjänstemän.

En värnpliktig har rätt till fri förplägnad och fri inkvartering under tjänstgöring samt under in- och utryckningsdagar.

Förplägnadsersättning kan utgå i stället för fri förplägnad om en värn- pliktig har tillstånd att själv svara för sin förplägnad. Sådan ersättning utges också när en värnpliktig är tjänstledig eller på grund av sjukdom inte befinner sig vid förbandet.

Måltidsersättning utges i stället för fri förplägnad när en värnpliktig företar egentlig tjänsteresa och när han inte tillhandahålls fri förplägnad under tjänstgöring. Måltidsersättning kan också vid fri resa utges till värnpliktig om det föreligger synnerliga skäl.

H yresbidrag utges till en värnpliktig som är förlagd i egen bostad om han inte uppbär bostadsbidrag enligt familjebidragslagen .

Resekostnadsersättning utgår om han är förlagd utom kasernområdet och avståndet mellan förläggningen och tjänstgöringsplatsen överstiger tre kilometer.

Ersättning för nattlogi utgår vid fri resa, om det är befogat med hänsyn till resans längd och ändamål.

En värnpliktig erhåller personlig tjänsteutrustning som lån under tjänst- göringen. Beklädnadsersättning utges till en värnpliktig som har tillstånd att använda egna persedlar i tjänsten.

En värnpliktig har rätt till fri hälso— och sjukvård under tjänstgöring, in- och utryckningsdagar samt under färd till eller från tjänstgöringen. Om en värnpliktig vårdas på en militär sjukvårdsavdelning vid tid före utryck- ning får han fri sjukvård där under högst 90 dagar efter utryckningsdagen.

Den fria hälso- och sjukvården för de värnpliktiga omfattar

]. hälsoundersökning vid förband

. sjukvård vid mottagning på förband (i vissa fall hos annan läkare än vid förband) sluten vård vid förband eller allmänt sjukhus läkemedel och tekniska hjälpmedel transporter vid sjukdoms- eller olycksfall läkarintyg som är nödvändigt för tjänsten eller för att styrka laga förfall viss tandvård enligt särskilda bestämmelser. N

S?)???"

En värnpliktig får söka vård hos annan läkare, om möjligt läkare i allmän tjänst, vid olycksfall, vid behov av akut sjukvård utanför förbandet eller efter hänvisning av läkare vid förband. Vid sjötjänstgöring gäller särskilda regler om sjukvårdsförmåner.

Om en en värnpliktig avlider under den tid som han är berättigad till fri sjukvård betalas begravningshjälp till dödsboet med ett halvt basbeslopp. Kostnad för militärbegravning och transport av den avlidne till hemorten betalas helt av statsmedel.

Försäkringsskyddet för de värnpliktiga behandlas särskilt i kapitel 10. Riksförsäkringsverket meddelar efter samråd med försvarets civilför- valtning och vämpliktsverket ytterligare föreskrifter om dagpenning. För- svarets sjukvårdsstyrelse meddelar efter samråd med överbefälhavaren ytterligare föreskrifter om hälso- och sjukvård. Försvarets civilförvaltning meddelar efter samråd med överbefälhavaren och vämpliktsverket före— skrifter i övriga ämnen enligt värnpliktsförmånsförordningen.

Dagpenning bestäms och betalas ut av allmän försäkringskassa. Annan förmån betalas ut av försvarets civilförvaltning eller, enligt civilförvalt- ningens anvisningar, av annan myndighet.

Försäkringskassans beslut kan överklagas hos försäkringsrätt, vars be- slut kan överklagas hos försäkringsöverdomstolen. Annat beslut i särskilt fall får överklagas hos central förvaltningsmyndighet, om beslutet har meddelats av myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet, och hos kammarrätt om beslutet har meddelats av central förvaltningsmyndig- het.

3.4.2. Försvarets civilförvaltnings föreskrifter m. m.

Försvarets civilförvaltning anger i de tidigare nämnda föreskrifterna om värnpliktsförmåner bl.a. följande.

Myndigheterna skall i första hand anordna fria resor med försvarets egna eller av försvaret inhyrda färdmedel (anvisat färdmedel). Sådant färdmedel skall dock bara användas om det är billigare eller mer ända- målsenligt att resa med än med allmänt kommunikationsmedel (tåg, far- tyg, flygplan och buss i allmän trafik med fastställd turlista). Allmänt färdmedel skall heller inte användas om det skulle innebära ”orimligt försämrad komfort”. Myndigheterna skall beakta att den värnpliktige har rätt till sovplats när han reser nattetid samt att han behöver vara utvilad när tjänsten börjar.

En fri ledighetsresa skall som regel genomföras under fritid. Om kostna- derna blir lägre genom att den värnpliktige får resa under tjänstetid skall myndigheten medverka till detta, om det är möjligt.

Under grundutbildning får de fria resorna bytas ut mot lokala månads- kort/länskort för fria resor inom lokal- och länstrafiken.

Vid grundutbildning får flyg i princip användas om den värnpliktige vid resa på annat sätt inte kan nå hemmet samma dag som tjänsten slutar. Om flygrätt medges kan som regel hälften av hemresorna ske med flyg.

Reguljärt flyg får användas vid ledighetsresa under grundutbildning till

och från bostadsorten och då i den omfattning som myndigheten bestäm- mer med hänsyn till reseavstånd, kostnader och tjänstgöringsförhållanden. Vid in- och utryckningsresa samt vid tjänstledighetsresa får reguljärt flyg användas av såväl grund- som repetitionsutbildningsvämpliktiga, men i dessa fall gäller restriktivare bestämmelser.

Resa med annat färdmedel (taxibil, taxibåt eller eget färdmedel) får medges endast om sträckan överstiger tre kilometer. Hänsyn skall vid resa med taxi eller egen bil tas till om allmänt kommunikationsmedel saknas eller om resa med sådant medför oskäligt lång restid.

Då resa med egen bil får företas får den egna bilen användas för hela sträckan om större delen av den saknar allmänt kommunikationsmedel.

Anslutningsresa får göras i egen bil eller taxi om den värnpliktige annars skulle tvingas vänta onödigt länge på nästa färdmedel eller om anslutnings- resan inträffar nattetid.

Om en värnpliktig själv får svara för förplägnaden på grund av att myndigheten inte kan ordna fri förplägnad samt när han på grund av tjänstledighet eller sjukdom inte befinner sig vid förbandet kan han få förplägnadsersättning med 35 kr. om dagen.

Vid egentlig tjänsteresa samt när förplägnad inte tillhandahålls honom under tjänstgöring får han måltidsersättning som utgår med 20 kr. för frukost, 35 kr. för lunch och 40 kr. för middag. Måltidsersättning kan också utgå med 30 kr. till värnpliktig vid fri resa om restiden överstiger 15 timmar och resan inte sker till valfri ort.

Om den värnpliktige får tillstånd att använda den egna bostaden och inte får bostadsbidrag enligt familjebidragslagen har han rätt till hyresbi- drag med 100 kr. för varje kalendermånad med fler än 15 tjänstgörings- dagar. För kalendermånad med mindre antal tjänstgöringsdagar är hyres- bidraget 50 kr.

En värnpliktig som vid fri resa måste göra uppehåll i resan nattetid och som inte företar resan till valfri ort har rätt till ersättning för logi.

Beklädnadsersättning utgår till en värnpliktig som har tillstånd att an- vända egna kläder. Om tjänsten omfattar mer än 15 dagar (för grundut- bildningsvämpliktiga beräknat per kalendermånad) utgår 250 kr. för hel beklädnadsutrustning, 56 kr. för skor och 60 kr. för underkläder. Om tjänstgöringstiden är kortare utges en trettionde] av beloppet för varje tjänstgöringsdag.

Överbefälhavaren hari FFS 1987: 15 meddelat föreskrifter för försvarets myndigheter om administrationen av de värnpliktigas fria ledighetsresor.

3.4.3. Vissa förhållanden i fråga om förmåner till vapenfria tjänstepliktiga

Enligt 8 aå lagen (1966:413) om vapenfri tjänst har en vapenfri tjänste- pliktig under sin tjänstgöring rätt till samma förmåner som en värnpliktig har enligt 335 första stycket värnpliktslagen.

I 185 kungörelsen (1966z414) med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga anges att vämpliktsförmånsförordningen skall tillämpas i fråga om förmåner till de vapenfria tjänstepliktiga i den mån regeringen

inte meddelar särskilda bestämmelser. Befattningspenning skall dock en- dast utgå till vapenfri tjänstepliktig som tjänstgör inom civilförsvaret och skall då beräknas på det sätt som gäller för civilförsvarspliktiga.

Dåvarande nämnden för vapenfriutbildning har i en handbok angett vissa riktlinjer för vad som gäller ifråga om förmåner till de vapenfria. Här skall redogöras för några förhållanden som gäller de vapenfria tjänsteplik- tiga, och som skiljer sig från vad som gäller för de värnpliktiga.

Om en tjänstgöringsmyndighet inte kan tillhandahålla mat utges mater- sättning med 50 kr. per dag. Beloppet betalas ut för alla veckans dagar. Under tjänstgöringsuppehåll och tjänstledighet samt vid sjukdom, då den vapenfrie tjänstepliktige insjuknar utanför sin förläggning, utgår dock förplägnadsersättning med 35 kr. per dag. Systemet med matersättning saknar författningsstöd och har tillkommit för att på ett praktiskt sätt lösa förplägnadsfrågan.

Huvuddelen av de vapenfria är förlagda i ordinära familjelägenheter. Ett förhållandevis stort antal är dessutom förlagda i egen bostad, särskilt i storstadsregionerna. En vapenfri tjänstepliktig som har fått tillåtelse att använda den egna bostaden har rätt till hyresbidrag om han inte uppbär bostadsbidrag enligt familjebidragslagen . Utredningen har från vapenfri- styrelsen inhämtat att försvarets civilförvaltnings föreskrifter beträffande hyresbidrag till värnpliktiga år vägledande vid beräkning av beloppet för hyresbidrag till vapenfria tjänstepliktiga.

Beklädnadsersättning utges med 250 kr. per kalendermånad med mer än 15 tjänstgöringsdagar. För kalendermånad med mindre antal tjänstgö- ringsdagar utgår ett belopp per dag som motsvarar en trettiondel av månadsbeloppet. De vapenfria erhåller regelmässigt beklädnadsersättning, eftersom uniform eller motsvarande inte tillhandahålls hos flertalet utbild- ningsanordnare. Undantag är bl. a. luftfartsverket.

En vapenfri tjänstepliktig har rätt till samma reseförmåner som en värnpliktig. Kostnaderna för en genomsnittlig ledighetsresa för en vapen- fri tjänstepliktig är enligt tillgänglig statistik dock högre än för en vämplik- tig. Dessutom medför tjänstgöringsförhållandena för de vapenfria tjäns- tepliktiga ofta att rätt till förläggningsresor i stor utsträckning medges. De vapenfria är förhållandevis få på respektive utbildningsorter och ändringar av reserutiner m.m. medför en omfattande administration när det gäller dessa tjänstepliktiga. Vapenfristyrelsens utbildningsanordnare har inte nå- got lokalt kostnadsansvar som motsvarar de militära förbandens, och reseadministrationen måste lösas parallellt med andra uppgifter som va- penfriadministratören skäll utföra.

3.4.4. F örmåiiernas tillämpning på kvinnor i militär grundutbildning

I 8 5 lagen (1980: 1021) om militär grundutbildning för kvinnor föreskrivs att en kvinna under grundutbildning och i samband med antagningspröv- ning har rätt till samma förmåner som värnpliktiga under grundutbildning enligt värnpliktslagen. I paragrafen anges också att det finns särskilda

bestämmelser om rätt till familjebidrag, ersättning vid personskada och grupplivförsäkring.

Enligt 2 5 punkt 2 vämpliktsförrnånsförordningen avses med värnpliktig i förordningen den som, utan att vara anställd, genomgår annan utbildning till yrkesofficer eller reservofficer än enligt värnpliktslagen. Vämpliktsför- månsförordningen kan därigenom tillämpas på kvinnor som fullgör mili- tär grundutbildning.

3.5. Generella förmåner till civilförsvarspliktiga

De grundläggande bestämmelserna om förmåner för civilförsvarspliktiga finns i 12 5 5 mom. civilförsvarslagen (1960: 74). Enligt detta lagrum har en civilförsvarspliktig då han fullgör civilförsvarsplikt med vissa undantag rätt till: El dagpenning El särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning III reseförmåner III fri förplägnad III fri inkvartering El fri sjukvård III (i vissa fall) fälttraktamente El begravningshjälp

Cl grupplivförsäkring El familjebidrag (näringsbidrag) D ersättning för skada och sjukdom som den värnpliktige ådrar sig under tjänstgöring.

Enligt 35 lagen (1984: 272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret skall bestämmelserna i 12 5 5 mom. civil- försvarslagen tillämpas på de civilförsvarspliktiga som tjänstgör utanför civilförsvaret.

Ersättning i form av familjebidrag, ersättning som kan utgå från grupp- livförsäkring och ersättning för skada eller sjukdom som uppkommit un- der tjänstgöring regleras i de författningar som anges i avsnitten om de värnpliktigas förmåner.

3.5.1. Förordningen om förmåner till de civilförsvarspliktiga m. m.

Ytterligare bestämmelser finns i förordningen (1976: 1011) om förmåner till civilförsvarspliktiga och i tillämpningsföreskrifter som när det gäller dagpenning meddelas av riksförsäkringsverket efter samråd med försva- rets civilförvaltning och statens räddningsverk och i övrigt av statens räddningsverk efter samråd med försvarets civilförvaltning. Gällande fö- reskrifter finns bl.a. i civilförsvarsstyrelsens kungörelse (CFS 1983: 4) med föreskrifter om förmåner till civilförsvarspliktiga. _

Förordningen om förmåner till de civilförsvarspliktiga tillämpas (med vissa undantag) på den som fullgör civilförsvarsplikt inom civilförsvarsor-

ganisationen eller särskilda civila sjukvårdsenheter samt annan som har skrivits in i civilförsvarsorganisationen. Den tillämpas också på den som har förklarat sig villig att inskrivas och efter kallelse inställer sig.

Vid civilförsvarstjänstgöring, som skall anses fullgjord i kommunal an- ställning, utgår inte annan förmån enligt förordningen än fria resor, för- plägnad och inkvartering.

Förmåner enligt förordningen utgår om ej annat anges under tjänstgö- ring, inskrivning och färd till och från tjänstgörings- eller inskrivningsplat- sen. Civilförsvarspliktiga får dagpenning med ett belopp per dag som mot- svarar hel sjukpenning enligt 3 kap. 45 första stycket lagen om allmän försäkring. Dagpenningen skall dock alltid bestämmas till lägst 55 kr.

Arbetsgivare som enligt civilförsvarslagen är skyldig att utge ersättning för tjänstgöring i verkskyddet till anställda får i stället för dagpenning utge särskild ersättning med högre belopp än dagpenning. Sådan ersättning är att likställa med lön eller annan ersättning från arbetsgivaren.

En civilförsvarspliktig i befattning som tillhör viss utbildningskategori erhåller under annan övning än övning med verkskyddspersonal befatt- ningspenning med mellan 4 och 12 kr. för varje hel dags tjänstgöring.

Bestämmelserna i värnpliktsförmånsförordning om resor för värnplikti- ga är tillämpliga på civilförsvarspliktiga. I detta sammanhang skall civil- försvarstjänstgöring anses motsvara sådan värnpliktstjänstgöring som inte fullgörs i form av grundutbildning eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning eller annan utbildning till yrkes- eller re- sevofficer än enligt värnpliktslagen och där anställningsförhållande inte föreligger.

En civilförsvarspliktig har rätt till fri förplägnad och fri inkvartering. Om detta inte kan erbjudas honom utgår kontant ersättning.

En civilförsvarspliktig erhåller fri sjukvård, med vilken avses sådana förmåner som räknas till fri sjukvård enligt värnpliktsförmånsförordning— en, i den mån dessa förmåner överstiger vad den civilförsvarspliktige har rätt till som sjukvårdsersättning enligt lagen om allmän försäkring. Om den civilförsvarspliktige är intagen på sjukvårdsinrättning vid tiden för utryckningen har han rätt till fri sjukvård under högst 90 dagar från tiden därefter.

Bestämmelserna i värnpliktsförmånsförordningen om begravningshjälp är tillämpliga också när det gäller civilförvarspliktiga.

Dagpenning bestäms och betalas ut av den allmänna försäkringskassan. Dagpenning till civilförsvarspliktig som tjänstgör inom verkskyddet beta- las dock ut av arbetsgivaren. Underlag för försäkringskassans utbetalning av dagpenning lämnas av statens räddningsverk och länsstyrelsen. Andra förmåner än dagpenning betalas ut av statens räddningsverk.

Försäkringskassans beslut kan överklagas hos försäkringsrätt, vars be- slut kan överklagas hos försäkringsöverdomstolen. Beslut i särskilt fall av statens räddningsverk eller länsstyrelsen kan överklagas hos kammarrätt.

3.6. Generella förmåner till frivillig personal inom försvarsorganisationema

Den frivilliga personalen inom försvarsorganisationema erhåller enligt 19 5 kungörelsen (1970: 301) om frivillig försvarsverksamhet under utbild- ning eller annan tjänstgöring förmåner enligt de grunder som regeringen bestämmer. Förmånema regleras närmare i förordningen (FFS 1986: 37) om förmåner till frivillig personal m. fl. Enligt denna förordning kan under fredstid följande förmåner utgå: EI dagpenning eller dagersättning D befattningspenning El utbildningspremie [] reseförmåner El fri inkvartering El fri förplägnad El sjukvårdsförmåner El begravningshjälp El familjebidrag El ersättning för skada och sjukdom under tjänstgöringen El grupplivförsäkring

Under beredskapstillstånd och krig får den frivillige dagpenning och i förekommande fall befattningspenning, reseförmåner, fri inkvartering, fri förplägnad, sjukvårdsförmåner, begravningshjälp, familjebidrag, ersätt- ning för skada och sjukdom under tjänstgöring samt grupplivförsäkring.

Beslutsfattande myndigheter är överbefälhavaren och arbetsmarknads- styrelsen.

Verkställighetsföreskrifter meddelas efter samråd med berörda myndig- heter och organisationer av överbefälhavaren i fråga om verksamheten inom försvarsmakten se överbefälhavarens tidigare nämnda föreskrifter (FFS l987:2) - och i övrigt av arbetsmarknadsstyrelsen.

3.7. Generella förmåner till hemvämspersonal

Hemvämspersonal erhåller under tjänstgöring och sammanträde med hemvärnets särskilda organ enligt 47 5 hemvämskungörelsen (1970: 304) traktamente, premie och andra förmåner enligt de grunder som regeringen bestämmer.

Förmånema regleras närmare i förordningen (FFS 1986: 36) om förmå- ner till hemvärnets personal och i överbefälhavarens föreskrifter (FFSI987:2) om förmåner till hemvärnets personal, frivillig personal m.fl. samt instruktörer inom frivillig försvarsutbildning.

De förmåner som enligt förordningen kan utgå i fredstid är följande: El dagpenning eller dagersättning El befattningspenning EI utbildningspremie [] arvode

El reseförmåner El fri inkvartering El fri förplägnad [] sjukvårdsförmåner El begravningshjälp El familjebidrag El ersättning för skada och sjukdom under tjänstgöringen Cl grupplivförsäkring

När en frivillig hemvämsmän tjänstgör i hemvärnet under tid då hem- vämsberedskap inte råder får hemvämsmannen dagpenning om tjänstgö- ringen avser utbildning i mer än två dagar till en krigsbefattning eller vidareutbildning i en krigsbefattning, deltagande i ledningsövning för to- talförsvaret, medverkan enligt förordningen (FFS 1985: 3) om hemväms- mans medverkan vid bevakning och efterspaning m.m. och deltagande i samövning med förband under krigsförbandsövning.

Vid annan tjänstgöring får hemvämsmannen dagersättning. Vid viss utbildning som är kortare än tre dagar betalas dock dagpenning för dag för vilken hemvämsmannen visar att han förlorar arbetsinkomst på grund av tjänstgöringen.

Dagpenning eller dagersättning betalas inte till en hemvämsmän i driftvämet eller i företagshemväm vid statliga myndigheter för tjänstgö- ring under ordinarie arbetstid.

Dagpenning, dagersättning och befattningspenning betalas med belopp som motsvarar vad en tjänstepliktig får enligt vämpliktsförmånsförord- ningen.

Utbildningspremie utgår efter fullgjord kontraktsenlig tjänstgöring och efter viss utbildning.

Arvode utgår i vissa fall till hemvämspersonal som deltar i sammanträ- de.

Fria resor utgår i samband med in- och utryckning i samband med tjänstgöring och sammanträden samt vid tjänsteresor.

Fri inkvartering och fri förplägnad kan utgå under tjänstgöring. Om en hemvämsmän inte kan tillhandahållas dessa förmåner har han rätt till ersättning som motsvarar sådan ersättning till värnpliktiga under väm- pliktstjänstgöring.

l-Iemvämspersonalen i det allmänna hemvärnet erhåller samma sjuk- vårdsförmåner och begravningshjälp som de värnpliktiga under vämplikts- tjänstgöringen. Rätt till sjukvårdsförmåner föreligger dock endast om tjänstgöringen varar minst två dagar i följd.

Vid tjänstgöring under hemvämsberedskap får personal i det allmänna hemvärnet med undantag av företagshemväm dagpenning och i förekommande fall befattningspenning, reseförmåner, fri inkvartering och fri förplägnad, sjukvårdsförmåner, begravningshjälp, familjebidrag, er- sättning för skada och sjukdom under tjänstgöringen samt grupplivförsäk- ring. Därtill betalas fälttraktamente.

Utbetalning av dagpenning till hemvärnets personal (utom B-persona-

len) sker via försvarets civilförvaltnings system F/SLÖÖR. Övriga förrnå- ner och ersättningar utbetalas av respektive myndighets hemvärns- och frivilligavdelning.

B-personalen får sina ersättningar via resp. frivilligorganisation.

3.8. Generella förmåner till hälso- och sjukvårdspersonal m.fl.

I 85 lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall meddela närmare föreskrifter om bl.a. ersättning åt den som fullgör tjänst, utbildning eller övning enligt lagen. I 25 förordningen (1989:447) om förmåner m.m. till viss hälso- och sjuk- vårdspersonal vid tjänstgöring inom försvarsmakten anges att bestämmel- serna i fråga om följande förmåneri vämpliktsförmånsförordningen skall tillämpas i fråga om de tjänstepliktiga: El dagpenning El befattningspenning El ersättning m.m. vid resor El förplägnad, inkvartering, utrustning El hälso- och sjukvård El begravningshjälp El fälttraktamente

3.9. Behovsprövade förmåner

3.9.1. Familjebidrag m. m.

De grundläggande bestämmelserna om det behovsprövade familjesociala stödet finns i familjebidragslagen(19781520). Närmare föreskrifter finns i familjebidragsförordningen (1978: 567). Ytterligare föreskrifter för verk- ställigheten av familjebidragslagen meddelas av försvarets civilförvalt- ning.

Enligt 1 5 familjebidragslagen har en tjänstepliktig och en tjänstepliktigs närstående rätt till familjebidrag enligt de särskilda villkoren i lagen. Även om villkoren skulle vara uppfyllda får den myndighet som beslutar om bidraget bestämma att detta inte skall utgå om det är uppenbart att något behov av bidraget inte föreligger.

Familjebidrag kan utgå i form av familjepenning, bostadsbidrag, nä- ringsbidrag och begravningsbidrag. Skyldigheten att utge familjebidrag vilar på kommunerna.

Med tjänstepliktig avses den som har inkallats för att

1. enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst fullgöra grundut- bildning eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundut- bildningen,

2. fullgöra sådan föreskriven utbildning till befattning för kompanibefäl eller motsvarande utbildning som inte fullgörs enligt värnpliktslagen,

3. tjänstgöra vid hemvärnet eller frivilligt utbilda sig för eller tjänstgöra i befattning inom totalförsvaret, om utbildningen eller tjänstgöringen skall pågå minst fyra dagar i följd och inte ger rätt till dagpenning eller lön enligt de grunder som gäller för anställd personal.

Vid tillämpning av bestämmelserna om näringsbidrag avses med tjäns- tepliktig även den som har inkallats för att fullgöra tjänstgöring enligt civilförsvarslagen, lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. eller lagen om skyldighet för civilförsvars- pliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret och den som har inkallats till annan utbildning eller tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst än som anges i punkterna 1—3 ovan samt den som har inkallats för att tjänstgöra vid hemvärnet eller frivilligt utbilda sig för eller tjänstgöra i befattning inom totalförsvaret i andra fall än som anges i punkten 3.

De bestämmelser i lagen som gäller för maka gäller också för make och för den som utan att vara gift med den tjänstepliktige lever tillsammans med honom eller henne under äktenskapsliknande förhållanden.

Familjepenning kan utgå för den tjänstepliktiges barn under 18 år och för annat barn under 18 år, om barnet fostras av och väsentligen försörjs av den tjänstepliktige och hans maka. Familjepenning kan vidare utgå för maka och frånskild maka under särskilt angivna förutsättningar samt för den som utan att vara den tjänstepliktiges maka eller sambo vårdar hans barn under 18 år om barnet varaktigt bor tillsammans med den tjänsteplik- tige.

Familjepenning beräknas för månad till högst 1 375 kr. för barn och till högst 2635 kr. för annan person. Familjepenning för den som uppbär ersättning för vård av den tjänstepliktiges barn eller som har rätt till underhållsbidrag från den tjänstepliktige får dock inte överstiga ersätt- ningen eller bidraget.

Bostadsbidrag kan utgå för kostnad för bostad i vilken den tjänsteplikti- ge bor tillsammans med maka och/eller tillsammans med barn för vilket familjepenning kan utgå. Bostadsbidrag kan vidare utgå för kostnad för bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam vid tjänstgöringens början. I annat fall utgår bostadsbidrag endast om det föreligger särskilda skäl.

Bostadsbidraget beräknas för månad till högst bostadskostnaden eller den tjänstepliktiges andel i bostadskostnaden. Endast om särskilda skäl föreligger får till grund för beräkningen läggas högre bostadskostnad än som motsvarar normal hyra på orten för särskilt angiven bostadsstorlek.

Om tjänstgöringen har pågått i minst 180 dagar kan familjepenning och bostadsbidrag fortsätta att utges för ytterligare 30 dagar efter utrycknings- dagen. Motsvarande gäller vid kortare tjänstgöringstid om särskilda skäl föreligger. (Enligt lagen (1989: 402) om försök med förkortad grundutbild- ning av värnpliktiga har värnpliktiga som omfattas av försöken rätt till förlängda bidrag om utbildningen varat minst 135 dagar).

Vid beräkningen av familjepenning och bostadsbidrag skall avdrag göras enligt bestämda normer för den tjänstepliktiges, hans makas och barns

inkomst. Om bidraget utgår för maka, som inte vårdar barn, görs avdraget dock med hänsyn till vad som är skäligt.

En tjänstepliktig, som uppbär bostadsbidrag, har rätt till ett tillägg med 150 kr. i månaden. Om han beviljats familjepenning utgår tillägg till bostadsbidraget endast om familjepenningen har beviljats för frånskild maka eller för barn som han inte varaktigt bor tillsammans med.

Familjepenning och bostadsbidrag utgår för dag med ett belopp som motsvarar en trettiondel av beloppet för månad.

Om den tjänstepliktige helt eller delvis har sin försörjning från näring som han eller hans maka driver och det under hans tjänstgöring anlitas arbetskraft för att ersätta honom, utgår näringsbidrag för skälig lönekost- nad som överstiger normalt driftsöverskott. Näringsbidrag utgår vidare om näringen eller rörelsen inte kan drivas under den tjänstepliktiges tjänstgöring och det finns förutsättningar för att fortsätta verksamheten efter tjänstgöringen. Bidrag utgår då för kostnader under tjänstgöringen som är nödvändiga för att verksamheten skall kunna återupptas. Närings- bidrag utgår med högst 1 500 kr. för dag. Näringsbidraget kan om särskilda skäl föreligger beviljas för högst 30 dagar efter utryckningsdagen.

Om familjepenning har beviljats för en tjänstepliktigs maka eller barn och makan eller barnet skulle avlida under tjänstgöringstiden, utgår be- gravningsbidrag. Bidraget utgår med 8 000 kr. om makan avlider och med 4000 kr. om barnet avlider. Även om familjepenning inte har beviljats, får begravningsbidrag utgå om behov föreligger.

3.9.2. Särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag till värnpliktiga m. m.

Enligt förordningen (FFS 1984: 37) om särskild ekonomisk hjälp och flytt- ningsbidrag till värnpliktiga får särskild ekonomisk hjälp i form av ett räntefritt lån lämnas till den som fullgör tjänstgöring enligt värnpliktslagen för att tillgodose under tjänstgöringen uppkomna särskilda behov, som inte har kunnat förutses och som inte kan tillgodoses på annat sätt. Om det föreligger särskilda skäl kan den ekonomiska hjälpen lämnas som bidrag eller lånet helt eller delvis efterges (1 5).

Utöver den nämnda möjligheten till bidrag eller låneeftergift kan en värnpliktig som fullgör sådan repetitionsutbildning som inte sker i sam- band med grundutbildning enligt 2 5 få särskild ekonomisk hjälp i form av bidrag, om han genom tjänstgöringen får den ekonomiska standarden försämrad i sådan grad att han inte kan upprätthålla en skälig levnadsnivå för sig eller familjen.

Om en värnpliktig byter bostad när han fullgör grundutbildning eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildningen kan han, om det föreligger särskilda skäl, få flyttningsbidrag för skäliga flytt- ningskostnader. Flyttningsbidrag kan också enligt bestämmelserna utgå för flyttning inom 30 dagar efter utryckning från utbildningen (3 5).

1 och 3 55 tillämpas även i fråga om den som utan att vara anställd genomgår utbildning som inte fullgörs enligt värnpliktslagen till yrkesoffi- cer eller reservofficer. Även den som genomgår militär grundutbildning för

kvinnor, och den som tjänstgör inom försvarsmakten enligt lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m., kan få bidrag enligt dessa bestämmelser.

Ärenden som avses i 2 5 prövas av försvarets'civilförvaltning och övriga ärenden av den myndighet där tjänstgöringen fullgörs.

Civilförvaltningens beslut får inte överklagas. Andra myndigheters be- slut överklagas hos överbefälhavaren. Överbefälhavarens beslut får inte överklagas.

Försvarets civilförvaltning har i kungörelsen (FFS 1984: 39) och överbe- fälhavaren har i förordningen (FFS 1984: 44) meddelat verkställighetsfö- reskrifter till förordningen.

I försvarets civilförvaltnings verkställighetsföreskrifter finns i huvudsak bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas i ansökan. I överbefäl- havarens föreskrifter anges bl. a. följande. Hjälp bör inte lämnas för skuld som skall betalas tidigare än 15 dagar efter inryckningen eller senare än 15 dagar efter utryckningen. Lån skall omvandlas till bidrag då den vämplik- tige måste använda sitt utryckningsbidrag för att återbetala hjälpen eller om lånet med hänsyn till förändring av den värnpliktiges eller hans familjs situation borde ha beviljats som bidrag. Kontanter bör finnas även på personalvårdsdetaljen för betalning av särskild ekonomisk hjälp i bråd- skande situationer. Vid lån bör vidare enligt överbefälhavarens föreskrif- ter en skuldförbindelse upprättas mellan den värnpliktige och den myndig- het som har beviljat lånet. Det sistnämnda möjliggör lagsökning om lånet inte återbetalas.

I kungörelsen (FFS 1983: 32) med tjänsteföreskrifter för försvarsmak- tens personal har överbefälhavaren föreskrivit att den sociala verksamhe- ten skall omfatta åtgärder för att upplysa och hjälpa personalen i sociala, ekonomiska och rättsliga frågor. Den värnpliktiga personalen skall upply- sas om vilka sociala och ekonomiska förmåner m.m. som utgår under tjänstgöringen.

Hos vapenfriutbildningsanordnarna finns administratörer som handläg- ger bl.a. personalsociala frågor, t.ex. frågor om information om förmåner under utbildningen. Utbildningsanordnaren får besluta ifråga om flytt- ningsbidrag i de fall då bidrag begärs med högst 1000 kr. Utbildnings- anordnarens beslut kan överklagas hos vapenfristyrelsen. Beslut om län eller bidrag i övrigt fattas av vapenfristyrelsen. Styrelsens beslut kan över- klagas hos regeringen.

I förordningen (SRVFS 1986: 3) om särskild ekonomisk hjälp till civil- försvarspliktiga anges att en civilförsvarspliktig som fullgör tjänstgöring enligt civilförsvarslagen kan få särskild ekonomisk hjälp i form av bidrag, om han genom tjänstgöringen får den ekonomiska standarden försämrad i sådan grad att han inte kan upprätthålla en skälig levnadsnivå för sig och familjen. Ärenden enligt förordningen prövas av försvarets civilförvalt- ning, vars beslut inte kan överklagas. Verkställighetsföreskrifter meddelas av statens räddningsverk efter samråd med försvarets civilförvaltning.

Statens räddningsverk har meddelat verkställighetsföreskrifter i SRVFS 1986: 4. I denna författning finns bestämmelser om vilka uppgifter som en

ansökan om bidrag skall innehålla. Ansökan skall enligt bestämmelserna sändas till försvarets civilförvaltning. De civilförsvarspliktiga får informa- tion om utgående förmåner vid inryckningstillfället av personal från läns- styrelsen eller räddningsverket.

3.9.3. Bistånd enligt socialtjänstlagen

I 35 socialtjänstlagen(1980z620) anges att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Den enskilde har enligt 65 samma lag rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall enligt bestämmelserna genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Frågan om rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen diskuterades av vämpliktsförmånskommittén i betänkandet Ds Fö 1982: 4. Utredningen konstaterade bl.a. att staten hade ett huvudansvar för den värnpliktiges och hans familjs ekonomiska försörjning. Ingen kunde dock enligt kom- mittén vägras bistånd enligt socialtjänstlagen enbart av det skälet att han eller maken (motsvarande) var värnpliktig. - I proposition 1982/83: 115 uttalade försvarsministern att han efter samråd med socialministern dela- de kommitténs uppfattning att en tjänstepliktig inte kunde vägras bistånd enligt socialtjänstlagen enbart av det skälet att han var inkallad till väm- pliktstjänstgöring. Uttalandet godtogs vid riksdagsbehandlingen (FöU 1982/83: 11, rskr. 291).

Domstolarna har hittills haft en restriktiv bedömning i fråga om bistånd enligt socialtjänstlagen i dessa sammanhang. Här kan nämnas att rege- ringsrätten i ett avgörande (RÅ 1986 ref. 91) har fastställt en dom av kammarrätten i Göteborg, där den värnpliktige ansågs vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå genom de kontanter och övriga förmåner som han uppbar under tjänstgöringstiden.

Frågan om möjlighet till bistånd enligt socialtjänstlagen har även belysts i betänkandet (Ds Fö 1987: 3) Grundutbildningsvämpliktigas ekonomiska och sociala villkor m.m. Utredaren uttalade bl. a. med hänvisning till det tidigare nämnda regeringsrättsavgörandet att de värnpliktigas möjligheter att via socialtjänsten klara tillfälliga ekonomiska problem numera fick anses små. Han angav som förslag till lösning av problemen en differentie- ring av tillägget till bostadsbidraget eller att reglerna om särskild ekono- misk hjälp gjordes generösare.

4. Värnpliktsförmåner i Danmark och Norge

Utredningen har i samband med studiebesök i Danmark inhämtat infor- mation om hur systemet för förmåner åt de danska värnpliktiga år upp- byggt. Vi har också informerat oss om det norska systemet och skall här redogöra för huvuddragen i dessa länders system. Det danska systemet som skiljer sig från det svenska systemet i större utsträckning än det norska behandlas något mer ingående.

4.1. Ersättning till danska värnpliktiga

År 1976 infördes den nuvarande vämpliktslönen i Danmark mot bak- grund av att endast en del av de värnpliktiga kallades in till tjänstgöring. Uttagningen av de värnpliktiga grundar sig bl.a. på lämplighetsbedöm- ning, frivilliga avtal och lottdragning. De värnpliktiga fick en lön som i princip skulle motsvara minimilönen för okvalificerad arbetskraft. När lönen fastställdes togs dock hänsyn till de naturaförmåner som utgick till de värnpliktiga. Lönen har sedan räknats upp på samma sätt som för offentligt anställda.

Under sin tjänstgöring har de meniga värnpliktiga förutom månadslön rätt till fri inkvartering, fri uniform och tvätt, fri sjukvård och fria resor. Om tjänstgöringen har varat 8 månader föreligger dessutom rätt till bonus vid utskrivningen.

De värnpliktiga betalar själva sin mat. På försvarets cafeterior tillhanda- hålls morgonmål, lunch och middag (fullkostportion) för (i september 1989) 75:50 Dkr. per dag. Staten bidrar med ca 50 milj. Dkr. om året till cafeteriaverksamheten.

Vid repetitionstjänstgöring har tjänstemän och likställda laglig rätt till lön från arbetsgivaren. Övriga (timavlönade och egenföretagare) kan från försvaret få ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

De repetitionsutbildade har också rätt till fickpengar med visst belopp per dygn, fri kost eller kostpengar, fritt logi, fri uniform och tvätt, fri sjukvård samt fria resor.

De civila (vapenfria) värnpliktigas ersättning består av daglön och kost- pengar. Ersättningen uppgick i april 1989 till ca 5400 Dkr. i månaden. Därutöver intjänas per dag 11:51 Dkr. (april 1989) som utbetalas vid utryckningen. Om fritt logi inte kan tillhandahållas kan hyresbidrag på

högst 1400 Dkr. i månaden erhållas. I övrigt tillhandahålls i princip samma naturaförmåner som till övriga värnpliktiga. Ersättningen vid re- petitionstjänst motsvarar också vad övriga värnpliktiga får.

I samband med ett folketingssbeslut i juni 1988 om en ny försvarsord- ning uppdrogs åt regeringen att lämna en redogörelse till folketinget med bl.a. förslag om anslagsramar, styrkemål, strukturändringar, rationalise- ringar och materialanskaffning åren 1989 1991.

I den av regeringen framlagda redogörelsen föreslogs en ökning av antalet värnpliktiga i armén med ca 2000 till 9600 år 1991 medan det i marinen och flygvapnet endast skulle ske en mindre ökning. Samtidigt föreslogs att stampersonalen i armén skulle minska med omkring 1 000 till ca 5 900. l marinen och flygvapnet skulle endast en mindre reduktion ske. Regeringen föreslog samtidigt en reform i fråga om avlöningen av de värnpliktiga. Regeringen ansåg att lönen under den kortast möjliga väm- pliktsperioden, dvs. fyra månader, kunde sänkas. För de värnpliktiga med längre tjänstgöringstid borde vämpliktslönen stå fast på den gällande nivån medan de repetitionsutbildade borde få en ökad ersättning. Bespa- ringen genom reformen skulle kunna täcka merutgiften vid inkallelse av flera värnpliktiga. Mot denna bakgrund tillsattes en arbetsgrupp (AGAV) för att utarbeta alternativa modeller till en reform av lönen till de vämplik- tiga och de civilförsvarspliktiga. Eventuella konsekvenser för de civila värnpliktiga skulle också beaktas. AGAV lämnade i januari 1989 en rap- port med förslag till fyra olika lönemodeller.

Den 14 mars 1989 träffades en försvarsöverenskommelse mellan rege- ringen och socialdemokratema för perioden 1989— 1991. För vämplikts- förhållandena innebar överenskommelsen följande.

1. Inkallelse av fler värnpliktiga (ca 1 750 årsverk) som skall finansieras dels med en ändrad avlöning av de värnpliktiga dels en minskning av stampersonalen (ca 600 årsverk).

2. Ändrad lön till värnpliktiga under de fyra första månaderna (begyn- nelselön). Ändrad (förbättrad) vämpliktsbonus. Höjning av beloppet för förlorad arbetsförtjänst under repetitionstjänst.

3. Ändrade (differentierade) tjänstetider, 4— 12 månader för meniga, i övrigt upp till 24 månader.

4. Förbättrad säkerhetsutbildning.

5. Ändring och utbyggnad av den fria sjukvården (rätt att söka civil läkare under permission med över 24 timmars varaktighet). Den nya lön som skall gälla under de första fyra månaderna är 3 034: 91 Dkr. i månaden och motsvarar statens utbildningsstöd. Kostpengar utges under denna tid med 75:50 Dkr. om dagen eller 2296 Dkr. i månaden. Sammanlagt utgör detta 5330z91 Dkr. i månaden före skatt. Tidigare månadslön efter skatt var ca 6 350 Dkr. i månaden. Den nya månadslönen under de fyra första månaderna beräknas bli ca 5020 Dkr. efter skatt. Fr.o.m. den femte månaden utges som tidigare enbart lön. Lönen är (i september 1989) 10286: 31 Dkr. i månaden. Värnpliktsbonus utges efter åtta månader och utgör (i september 1989)

mellan 3 428: 77 Dkr. och 10286: 31 Dkr. beroende på tjänstgöringstidens längd.

Naturaförmåner utges som tidigare. För lönen betalas skatt medan kostpengar och andra naturaförmåner är skattefria.

Beloppet för förlorad arbetsförtjänst under repetitionstjänstgöring har bestämts till högst 500 Dkr. per dag (i september 1989) mot tidigare högst 399 Dkr. per dag eller 2 394 Dkr. per vecka (6 dagar).

När vämpliktslönen infördes år 1976 behöll de civila värnpliktiga den tidigare gällande vämpliktsersättningen. Denna avsågs täcka de nödvändi- gaste behoven bostad, mat och kläder med tillägg av ett visst belopp som fickpengar (daglönen). Tjänstetiden minskades i gengäld från tolv till elva månader för att undvika att de civila värnpliktigas tjänstevillkor försämrades i förhållande till övriga värnpliktigas. Beslutet att inte ge värnpliktslön till de civila värnpliktiga fattades mot bakgrund av princi- pen om likhet i vämpliktsbördan.

År 1986 fick de civila värnpliktiga samma tjänstetid som försvarets och civilförsvarets värnpliktiga. Detta gällde såväl den första tjänstgöringen som repetitionsövningar.

Enligt tre av de fyra lönemodeller som AGAV utarbetade skulle försva- rets och civilförsvarets värnpliktiga under en period uppbära en lön som inte var mycket högre än den som de civila värnpliktiga uppbar. Arbets- gruppen övervägde därför om de civila värnpliktigas lön och förmåner eventuellt skulle justeras med hänsyn härtill.

AGAV föreslog med hänsyn till den tidigare nämnda principen om likhet i vämpliktsbördan beträffande de civila värnpliktiga att bekläd- nadsersättningen och den ersättning som utgick vid utryckningen skulle dras in. Alternativt borde tjänstgöringstiden förlängas. Förslaget motivera- des av att lönen till de övriga värnpliktiga sänktes.

Utredningen har i december 1989 inhämtat från det danska försvarsmi- nisteriet att beslut har fattats om att de civila värnpliktigas dagliga ersätt- ning för bruk av egna kläder försvinner fr.o.m. den 1 januari 1990.

De fria resor som de värnpliktiga erhåller omfattar resor inom Danmark på tåg, färjor samt allmänna buss- och billinjer med vissa generella be- gränsningar.

Förutom fri sjukvård har de värnpliktiga rätt till ersättning för nödvän- dig tandvård.

4.2. Ersättning till norska värnpliktiga

Det norska försvaret grundar sig på allmän värnplikt för män i åldern 19 44 år. Militärtjänsten anses som en samhällelig rätt och plikt som man inte får vanlig arbetslön för. Ersättningen under tjänstgöringen skall i rimlig utsträckning täcka den enskilde soldatens personliga behov utöver de naturaförmåner som ges. Genom tillägg skall en rimlig omsorg och lev— nadsstandard tillförsäkras dem som den värnpliktige har försörjningsan- svar för. Detta anses vara samhällets ansvar.

Ca 70 % av de manliga ungdomarna i Norge genomför ”förstagångs- tjänsten”. Tjänstetidens längd varierar mellan 12 och 15 månader. De norska värnpliktiga erhåller

som naturaförmåner:

— fri kost

— fritt logi

fria kläder

fri läkar- och tandvård _ vissa fria hemresor (fem för 12 månaders tjänst och sex för 15 månaders tjänst samt två extraresor under tjänstgöringstiden för den som har barn plus vissa rabatter på tåg, flyg osv.).

som kontant ersättning:

tjänstetillägg (dagpenning) förstagångstjänstgö— ring 55: 40 Nkr./dag repetitions- och hemvämsövning 58: 70 Nkr./dag (tillägg vid utbildning till vicekorpral och korpral utgår med 84 Nkr. resp. 168 Nkr. per

månad) särskilda tillägg vid viss tjänstgöring utryckningsbidrag max 4653 Nkr. kostpengar vid ledighet och liknande 32 Nkr./dag

försörjningstillägg, som utgår utan behovspröv- ning och som består av

maketillägg 1 743 Nkr./mån barntillägg (första barnet) 1 983 Nkr./mån (övriga barn) 825 Nkr./mån

bostadstillägg som under förstagångstjänstgö- ringen i princip omfattar hyra, ränta på bostads- lån, ström/bränsle och försäkring — bostadstillägg under repetitionsövning 51: 60 Nkr./dag ytterligare tillägg för den som uppbär make- tillägg 22: 10 Nkr./dag

Försörjningstillägget och bostadstillägget under förstagångstjänstgöringen utges ytterligare en månad efter tjänstgöringens slut till utryckta som har familj med barn.

Viss ersättning utges om naturaförmåner inte erbjuds. Vidare utges ersättning för vissa resekostnader. Vämpliktsförmånema är skattefria.

En utredning om det norska värnpliktsförmånssystemet överlämnade ett betänkande (NOU 1989: 3), Godtgjoringssystemet for vemepliktige mannskaper till försvarsdepartementet i april 1989.

I betänkandet föreslås bl.a. att under repetitions- och hemvämsövning skall lön utgå från arbetsgivaren för tid upp till 14 dagar och inom ramen för sex gånger grundbeloppet i Folketrygden. Till dem som inte är löntaga- re och för tjänst utöver 14 dagar skall enligt förslaget utgå ett tjänstetillägg med 1,5 gånger grundbeloppet i Folketrygden och för övrigt försöijar-

tillägg för vuxen och barntillägg efter samma modell som föreslås gälla under förstagångstjänsten. Vidare föreslås ett näringsbidrag enligt' svensk modell liksom ett särskilt ekonomiskt stöd till dem som har en särskilt svår ekonomisk situation. Det särskilda ekonomiska stödet är i första hand avsett att täcka utgifter för omsorg om barn.

För de värnpliktiga under förstagångstjänsten föreslår utredningen bl.a. följande. Tjänstetillägget skall vara oförändrat. Ledighetsresoma priorite- ras och målsättningen är en gratis resa i månaden genom en gradvis upptrappning. Försörjartillägg enligt en byggldossmodell ersätter gällande maka— och barntillägg. Tillägget knyts till antalet personer som den väm- pliktige försörjer och till grundbeloppet i Folketrygden. Försörjartillägget görs behovsprövat med en övre beloppsgräns. Behovsprövat bostadsstöd enligt gällande ordning utges som tidigare. Utryckningsbidrag bör enligt utredningen ses som ett stöd för övergång till det civila livet och inte som en bonus för antal tjänstgöringsdagar. Alla med sex månaders tjänst eller mer får fullt utryckningsbidrag. För kortare tjänstgöring än sex månader utges inte utryckningsbidrag. En ökning av kostersättningen vid frånvaro från tjänstestället mer än ett dygn förordas. Två särskilda tillägg föreslås, ett för tjänst i Nordnorge (nyinfört) och ett (förhöjt) för tjänst som korpral. Härigenom skulle man kompensera speciellt ansvar och särskilt krävande tjänst. Utredningen föreslår ett fortsatt ekonomiskt socialstöd för visst behov i det civila livet, direkt knutet till förvärvsverksamhet, liksom ett nytt samlat ekonomiskt stöd under förstagångstjänst samt näringsbidrag. Utredningen föreslår också att administrationen fördelas mellan försvaret och Trygdeetaten. Vi har i december 1989 inhämtat från det norska försvarsdepartementet att betänkandet är under remissbehandling.

5. Samhällets familjestöd, utbildningsstöd m. m.

5.1. Inledning

Samhället lämnar i dag olika former av familjestöd. Exempel på sådana stöd är barnbidrag, studiehjälp, bidragsförskott, barnpension, vårdbidrag, föräldrapenning och bostadsbidrag.

I vissa situationer utges också andra former av samhällsstöd. Av störst intresse vid en jämförelse med värnpliktsförmånerna är olika former av samhällsstöd vid utbildning och arbetslöshet.

Som bakgrund till våra ställningstaganden till de särskilda förmåner som utgår till de tjänstepliktiga skall vi här i korthet redogöra för några olika stödformer som vi senare i betänkandet hänvisar till.

5.2. Familjestöd

5.2.1. Barnbidrag

Rätten till barnbidrag regleras i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag. Bambidragen är avsedda att ge alla barnfamiljer ett grundläggande ekono- miskt tillskott. Barnbidrag utges utan behovsprövning t.o.m. det kvartal under vilket barnet fyller 16 år. Bambidragsbeloppet har fr.o.m. den 1 januari 1990 höjts från 485 till 560 kr. i månaden.

Flerbamstillägg utges om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller flera barn. Flerbamstillägg lämnas med följande belopp. ett halvt barnbidrag för det tredje barnet 190 % av ett helt barnbidrag för det fjärde barnet

240 % av ett helt barnbidrag för det femte barnet 160 % av ett helt barnbidrag för det sjätte barnet och varje ytterligare barn.

Enligt lagen (1986: 378) om förlängt barnbidrag får elever i grundskolan eller motsvarande utbildning som fyllt 16 år förlängt barnbidrag med samma belopp som det allmänna barnbidraget.

Barnbidraget är inte skatteliktig inkomst.

5.2.2. Studiehjälp

De grundläggande bestämmelserna om studiehjälp finns i 3 kap. studie- stödslagen (1973: 349). Studiehjälpen består av studiebidrag och olika tillägg och utgår till studerande vid gymnasieskolor och motsvarande från och med kvartalet efter det eleven har fyllt 16 år och längst till och med första kalenderhalvåret det år under vilket eleven fyller 20 år. Studiebidra- get är samordnat med det allmänna barnbidraget och utges med samma belopp som detta. Inackorderingstillägg med 890—1 790 kr. i månaden utgår till elever som måste bo inackorderade på studieorten. Detta tillägg kan utges även före 16 års ålder. Extra tillägg med 220— 660 kr. per månad utges efter en ekonomisk prövning. Elever som är berättigade till studie- hjälp har även möjlighet att under vissa förutsättningar få studielån. Studiehjälpen är inte skattepliktig inkomst.

5.2.3. Bidragsförskott

Bidragsförskott enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskott är utformat som ett generellt bidrag som lämnas till barn som varaktigt bor tillsam- mans med endast en av sina föräldrar/vårdnadshavare. Bidragsförskott lämnas i förhållande till underhållsskyldig förälder, dvs. den förälder som barnet inte varaktigt bor tillsammans med. Barnets rätt till förskott är oberoende av den underhållsskyldige förälderns bristande förmåga att fullgöra sin försörjningsskyldighet. Bidragsförskottet är därigenom ett grundskydd för barnets försörjning i likhet med barnpension enligt lagen om allmän försäkring.

Bidragsförskott utges längst t.o.m. den månad varunder barnet fyller l8år med högst 40 % av basbeloppet per är (år 1990 990 kr. i månaden). Förlängt bidragsförskott kan i vissa fall utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år.

Bidragsförskott utges av den allmänna försäkringskassan. I den mån som bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag har försäkrings- kassan rätt att från den underhållsskyldige återkräva ett belopp motsva- rande underhållsbidraget.

Bidragsförskottet är inte skattepliktig inkomst.

5.2.4. Barnpension och vårdbidrag

Bestämmelserna om barnpension regleras i 8 och 14 kap. lagen om allmän försäkring och bestämmelserna om vårdbidrag i 9 kap. samma lag. Barnpension utges till barn, vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Barnpensionen utges fr.o.m. den 1 januari 1990 i form av folkpen- sion med 25 % av basbeloppet och i form av tilläggspension med 30 % av den pension den avlidne skulle ha varit berättigad till. Är flera barn berättigade till barnpension efter den avlidne utgår ytterligare 20 % för varje barn utöver det första. Det sammanlagda tilläggspensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. Barnpension skall dock alltid utgå med sådant

belopp att folkpensions- och tilläggspensionsdelen utgör 40 % av basbelop- pet efter varje avliden förälder.

Vårdbidrag utges till förälder för vård av sjukt eller handikappat barn, om barnet är under 16 år och i behov av särskild tillsyn och vård under minst sex månader. Vårdbidraget motsvarar, allt efter vård- och tillsynsbe- hov, hel, halv eller en fjärdedel av hel förtidspension från folkpensionen till ensamstående jämte pensionstillskott. Helt vårdbidrag utgår för år 1990 med 196 % av basbeloppet eller med 58212 kr. Av bidraget kan en viss del bestämmas som ersättning för merkostnader.

Barnpension utgör skattepliktig inkomst för barnet och vårdbidrag, med undantag för den del som avser ersättning för merkostnader, skattepliktig och pensionsgrundande inkomst för föräldern.

5.2.5 Föräldrapenning m. in.

En försäkrad förälder har rätt till föräldrapenning enligt reglerna i 4 kap. lagen om allmän försäkring.

Föräldrapenning med anledning av barns födelse utges för närvarande under 450 dagar, varav 360 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, dock alltid lägst 60 kr. per dag som är en garantinivå. Under resterande 90 dagar utges föräldapenning endast på garantinivån. Dessut- om har pappan en självständig rätt till tio ersättningsdagar vid barnets födelse med belopp motsvarande sjukpenningnivån.

För rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå fordras att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.

Föräldrapenning kan även i vissa situationer, främst vid vård av sjukt barn, utges i form av tillfällig föräldrapenning.

Enligt riksdagens beslut (prop.]988/89:69, SfU 12, rskr. 137) kommer föräldraförsäkringen att byggas ut i etapper, så att föräldrapenning med anledning av barns födelse kommer att utges på sjukpenningnivå i 540 dagar efter den 1 juli 1991.

Till gravida kvinnor som har fysiskt påfrestande arbetsuppgifter och som inte kan omplaceras till ett mindre ansträngande arbete kan havande- skapspenning utgå på sjukpenningnivå fr.o.m. den sextionde t.o.m den elfte dagen före den beräknade nedkomsten.

Föräldrapenning och havandeskapspenning är skattepliktig och pen- sionsgrundande inkomst.

5.2.6. Bostadsbidrag till barnfamiljer och till vissa hushåll utan barn

I lagen (1988: 786) om bostadsbidrag föreskrivs bl.a. att varje kommun skall lämna bostadsbidrag till barnfamiljer och till vissa hushåll utan barn. Med makar jämställs i lagen, om den bidragssökande inte visar skäl för annat, man och kvinna som utan att vara gifta med varandra lever tillsammans och har eller har haft gemensamt barn eller är kyrkobokförda på samma adress.

Bostadsbidrag till barnfamiljer lämnas till dem som bor och är kyrkobok- förda inom kommunen. Bostadsbidraget utgår under vissa i lagen angivna förutsättningar för barn under 17 år och för sådana äldre barn som får förlängt barnbidrag eller studiehjälp.

I fråga om hushåll utan barn lämnas bostadsbidrag till den som är 18— 28 år, är kyrkobokförd inom kommunen och där bör i egen bostad som han äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt.

Bostadsbidrag till hushåll utan barn lämnas inte om bidragssökanden eller dennes make

]. har barn som berättigar till bostadsbidrag till barnfamiljer eller

2. får kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension eller är utesluten från sådant tillägg endast på grund av bestämmelserna om inkomstprövning.

I fråga om både bostadsbidrag till barnfamiljer, där föräldern har fyllt 18 år men inte är äldre än 28 år och vars barn endast tidvis bor hos föräldern, och bostadsbidrag till hushåll utan barn finns vid beräkningen av bidragets belopp särskilda regler för den som uppbär studiemedel.

Bostadsbidraget enligt lagen om bostadsbidrag är inkomstprövat och utgår för viss del av bostadskostnaden. Om det är uppenbart att bidragssö- kanden inte behöver det bostadsbidrag som kan beräknas enligt lagen, får bidraget bestämmas till lägre belopp eller ansökan avslås. Kommunen prövar ärenden om bostadsbidrag och betalar ut bidragen. Bostadsbidrag lämnas för högst ett kalenderår i sänder och utges månadsvis. Kommu- nen får statsbidrag med 50 % av kostnaderna för lämnade bostadsbidrag.

Behovet av bostadsbidrag skall i första hand bedömas med hänsyn till den bidragsgrundande inkomsten. Med denna avses den sammanräknade inkomsten enligt taxeringen till statlig inkomstskatt året före bidragsåret med tillägg för förmögenhet och när det gäller bostadsbidrag till bamfa- miljer - underhållsbidrag eller bidragsförskott, särskilt bidrag för adop- tivbarn och barnpension. I fråga om makar skall bådas sammanräknade inkomst räknas in i den bidragsgrundande inkomsten.

Bostadsbidrag till barnfamiljer skall bestämmas med hänsyn till en be- räknad inkomst för bidragsåret om

1. det inte finns några uppgifter från taxeringen eller

2. inkomsterna av förvärvsarbete har ändrats väsentligt i förhållande till motsvarande inkomster enligt taxeringen till statlig inkomstskatt året före bidragsåret och det står klart att inkomstförändringen kommer att bestå under bidragsåret.

Beträffande förmögenhet skall en femtedel av den del av hushållets förmö- genhet som överstiger 90000 kr. för ensamstående och 180000kr. för makar läggas till den sammanräknade inkomsten. Värdet av förmögenhe- ten skall bestämmas på samma sätt som vid förmögenhetstaxeringen.

Om den bidragsgrundande inkomsten är högre än 63000 kr. minskas bidragsbeloppet med 20 % av den överskjutande inkomsten.

Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett belopp som beror på antalet barn, dels av ett belopp som beror på bostadskostnadens storlek.

För familjer med fler än tre barn har den förstnämnda delen av bostadsbi- draget fastställts med hänsyn till höjda llerbarnstillägg.

Det bostadskostnadsberoende bidragsbeloppet grundas på bostadskost- naden mellan en nedre och en övre gräns för bostadskostnaden. Inom detta intervall lämnas bidrag med 80 eller 60 % av bostadskostnaden.

Bostadsbidrag till barnfamiljer lämnas under åren 1989 och 1990 med följande belopp. Uppgifterna i sammanställningama har huvudsakligen hämtats från boendekostnadsutredningens betänkande (SOU 1989: 71) Ny

bostadsfmansiering.

Hushåll med Icke bostads- Bidrag med 80 % Bidrag med 60 % utgiftsanknuten av bostadsutgiften av bostadsutgiften del (kr./mån.) mellan (kr./mån.) mellan (kr./mån.)

lbam 265 1000—2400 2400—2600 Zbam 530 1000—2400 2400—2900 3bam 795 1000—2600 2600—3200 4bam 660 1000—2600 2600—3500 5barn 265 1000—3125 3125—3800 eller flera

Det maximala bidraget uppgår härigenom till följande belopp

Hushåll med Bidragsbelopp (kr./år) (kr./mån.) 1 barn 18060 1 505 2 barn 23 400 1 950 3 barn 29 220 2 435 4 barn 29 760 2 480 5 barn eller flera 28 440 2 370

Bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn lämnas till ensamstående och makar utan barn. För att få bidrag skall man som framgår av inledningen ha fyllt 18 år. Bidraget lämnas t.o.m. det år bidragsmottagaren eller dennes maka fyller 28 år.

Bidragets storlek skall bedömas med hänsyn till en beräknad inkomst för bidragsåret om

1. det inte finns några uppgifter från taxeringen eller

2. inkomsterna har ändrats väsentligt i förhållande till den sammanräkna- de inkomsten enligt taxeringen till statlig inkomstskatt året före bi- dragsåret.

Bostadsbidraget minskas med en tredjedel av den del av den bidragsgrun- dande inkomsten som överstiger 27000 kr. per år för ensamstående och 38 000 kr. per år för makar. Förmögenhet påverkar bidraget på motsvaran- de sätt som för hushåll med barn.

Bidrag lämnas med 80 % av den bostadskostnad som överstiger 700 kr. (1 200 kr. för hushåll där någon har studiemedel) men inte 1 900 kr./mån för ensamstående och — 2 400 kr./mån för makar.

Detta motsvarar ett maximalt bostadsbidrag på 960 resp. 1 360 kr./mån. Om studiemedel utgår blir beloppen 560 resp. 960 kr./mån.

I samband med riksdagens beslut (prop. 1989/90: 38, BoU 5, rskr. 34) att nuvarande bestämmelser skulle gälla under hela år 1990 gav riksdagen på förslag av bostadsutskottet regeringen till känna bl. a. följande beträffande utformningen av bostadsbidragen efter år 1990.

Enligt utskottets mening måste bidragens roll i ett nytt framtida bostadssubventioneringssystem ges en relativt sett ökad betydelse för vissa grupper med stor försörjningsbörda och/eller låg inkomst. När bidragssystemet utformas måste sålunda beaktas hur det nya skatte- och bostadsfmansieringssystemet påverkar boendekostna- dema. Den av utskottet nu förutsatta reformeringen av bostadsbi- dragen bör innebära att höjda bidrag kommer att utgå och att nya grupper av boende kommer att omfattas av bidragsgivningen. Bi- drag bör därför kunna utgå till hushåll utan barn utan dagens be- gränsning till bidragstagarens ålder.

5.2.7. Kommunalt bostadstillägg till folkpension

I lagen (1962z392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension stadgas att kommun skall utge kommunalt bostadstillägg till den som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom kommunen, eller till där man- talsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg. Bostadstillägget, som är in- komstprövat, utges enligt de grunder som kommunen bestämmer. För att statsbidrag skall utges, måste kommunen för år 1990 utge bidrag med minst 80 % av den del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 men inte 1 700 kr. för en ogift pensionär, resp. 80 men inte 1 850 kr. för makar. Statsbidrag utges med 25 % av kostnaderna i de nämnda interval- len.

Frågor om förmåner enligt lagen avgörs av den allmänna försäkringskas- san.

Beloppen är skattefria.

5.3. Kontant arbetsmarknadsstöd

Kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant arbets- marknadsstöd utges under vissa förutsättningar vid arbetslöshet till den som inte har rätt till ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa. Statsmaktemas riktlinjer vid utformningen av det kontanta arbetsmark- nadsstödet (prop. 1973: 56, an 23, rskr. 251) grundade sig i stort på de synpunkter som lades fram av utredningen om kontant stöd vid arbetslös- het (KSA-utredningen) i betänkandet (SOU 1971: 42) Försäkring och an- nat kontant stöd vid arbetslöshet. Syftet med det kontanta arbetsmark- nadsstödet var, enligt utredningen, att under vissa villkor bereda ett eko- nomiskt grundskydd åt arbetslösa som av olika orsaker inte var arbetslös- hetsförsäkrade. Stödet skulle motsvara de anspråk som vanligen ställdes på ett grundläggande försörjningsskydd och vara oberoende av stödtaga-

rens ålder, civilstånd och familjesituation. Samhället borde tillgodose bamfamiljernas behov i annan ordning.

Kontant arbetsmarknadstöd utges för högst fem dagar per kalendervec- ka under längst 150 dagar (för personer över 55 år ytterligare viss tid).

Ersättningsbeloppet var för år 1989 158 kr. och är för år 1990174 kr. per dag. Under år 1989 har alltså kontant arbetsmarknadsstöd kunnat utgå med högst 3 160 kr. under en fyraveckorsperiod.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet nedsätts med pensionsbeloppet för i lagen uppräknade pensionsformer samt livränta från försäkringsinrätt- ning på grund av yrkesskada eller olycksfall.

Under tid som en stödtagare uppbär föräldrapenning utges inte kontant arbetsmarknadsstöd.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet är skattepliktig och pensionsgrun- dande inkomst.

5.4. Utbildningsbidrag m.m.

Utbildningsbidrag och vissa andra förmåner enligt förordningen (1987: 406) om arbetsmarknadsutbildning utgår under arbetsmarknadsut- bildning som beviljas av arbetsmarknadsskäl.

I stort sett i överensstämmelse med den uppfattning som fördes fram av kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) i betän- kandet (SOU 1974: 79) Utbildning för arbete fastslog statsmakterna (prop. 1975z45, InU 14, rskr. 178) att utbildningsbidraget skulle vara uppbyggt enligt inkomstbortfallsprincipen och anknutet till arbetslöshetsförsäkring— en. Vissa mer betungande utgifter skulle ersättas med särskilda bidrag.

De huvudsakliga villkoren för att någon skall kunna beviljas arbets- marknadsutbildning är att vederbörande är eller riskerar att bli arbetslös, har fyllt 20 år och söker arbete genom arbetsförmedlingen. Vidare kan arbetsmarknadsutbildning i vissa fall beviljas ungdomar som har fyllt 18 år.

Förmånema under arbetsmarknadsutbildning omfattar [1 utbildningsbidrag El barnomsorg (mot avgift) D lån efter genomförd utbildning [I vissa försäkringar

Utbildningsbidraget består av dagpenning och särskilt bidrag.

Dagpenning utges med samma belopp som en kursdeltagare är eller skulle ha varit berättigad till för heltidsarbete från en erkänd arbetslöshets- kassa, dock lägst 270 kr. per dag (är 1989).

Om kursdeltagaren inte är berättigad till dagpenning enligt ovan lämnas dagpenning med 270 kr. per dag om han eller hon

I. har fyllt 20 år, eller

2. har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot ett eget barn med 191 kr. per dag i annat fall.

Dagpenning lämnas för högst fem dagar per kalendervecka. Med de här angivna beloppen utgår alltså under en fyraveckorsperiod 5400 kr. resp. 3 820 kr.

Dagpenningens belopp har höjts för år 1990 till 297 resp. 210kr.

Särskilt bidrag utges för bl. a. kursavgifter läromedel i viss omfattning

studieresor dagliga resor mellan bostaden och utbildningsplatsen (om kostnaden

överstiger 100 kr. i månaden)

Till den som bor tillfälligt på utbildningsorten utges särskilt bidrag för kostnaden för

resor mellan den ordinarie bostaden och utbildningsorten vid utbild- ningens början och slut samt vid uppehåll i utbildningen två resor i månaden för bidragstagaren eller en familjemedlem eller annan närstående upp till ett belopp som svarar mot kostnaden för resa tur och retur mellan den ordinarie bostaden och utbildningsorten —- traktamente med 80 kr. per dag under utbildningstiden under högst fem dagar per kalendervecka.

Dagpenningen minskas med vissa pensionsförmåner enligt lagen om all- män försäkring, livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller mot- svarande ersättning, dock inte omställningslivränta eller särskild efter- levandelivränta, särskild sjukpenning vid rehabilitering samt lön eller annan ersättning som utgår på grund av utbildningen. Dagpenningen lämnas i dessa fall dock alltid med lägst 10 kr. per dag.

Dagpenningen minskas vidare med under utbildningen utgående sjuk- penning, föräldrapenning och vissa studiestödsförmåner.

Avdrag från utbildningsbidraget görs bl. a. för avgift för tillhandahållen barnomsorgsplats, med 100 kr. per månad för resor till och från utbild- ningsplatsen som tillhandahållits av Utbildningsanordnaren samt för avgift för tillhandahållen kost och logi.

Dagpenningdelen av utbildningsbidraget är skattepliktig och pensions- grundande inkomst.

5.5. Studiemedel

Studiemedel enligt studiestödslagen(1973: 349) utges till högskolestude- rande och till studerande över 20 år i gymnasieskolan för sådan del av läsåret under vilken den studerande bedriver studier.

Vid arbetet med den reform av studiemedelssystemet som infördes den 1 januari 1989 anförde studiemedelskommittén i betänkandet (SOU 1987: 39) Studiemedel bl.a., att det var väsentligt att studiestödet var så pass väl avvägt att de studerande kunde finansiera sitt uppehälle under studierna. Totalbeloppet borde därför utgå med ett så väl tilltaget belopp att de studerande i normalfallet kunde försörja sig på studiestödet och inte

under terrninstid behövde arbeta vid sidan av studierna. Genom beslutet att införa bostadsbidrag för ungdomar skapades goda förutsättningar att i övrigt avstå från en dill'erentiering av studiemedlen efter sådana faktorer som ålder, familjesituation och studieortens/studielinjens kostnadsläge. Med hänsyn härtill och till bl.a. de kraftigt utbyggda familjeekonomiska förmånerna saknades det skäl för att ha särskilda familjepolitiska förmå- ner inom studiemedelssystemet.

Enligt utredningen borde de studiesociala förmånerna endast avvägas med hänsyn till den enskilde studerandes egna ekonomiska förhållanden. Det belopp som en studerande skulle disponera borde fastställas med beaktande av dels de förmåner som av samhället fastlagts för pensionärer, arbetslösa och socialbidragstagare, dels de inkomster som de förvärvsarbe- tande ungdomarna hade. Reduktionsfaktorn mot egen inkomst i studieme- delssystemet borde sänkas. De generella subventionerna inom studieme- delssystemet borde förskjutas mot ett studiebidrag. Utredningen föreslog att totalbeloppet för läsår skulle uppgå till 155 % av basbeloppet.

I proposition 1987/88: 1 16 om studiemedel anförde departementschefen bl.a. att totalbeloppet för studiemedlen borde avvägas så att de täckte normala levnadsomkostnader inkl. bostadskostnader och kostnader som sammanhängde med studierna t.ex. studentkårsavgifter och läromedel. Det borde däremot inte ge en högre disponibel inkomst än en måttlig förvärvsinkomst eller den inkomst som man kunde förväntas få efter avslutad utbildning.

I fråga om bedömningen av de studerandes möjlighet att få bostadsbi- drag hade departementschefen en annan uppfattning än studiemedelskom- mittén och föreslog ett högre totalbelopp om 170 % av basbeloppet som skulle kunna täcka också normala hyreskostnader.

Bestämmelserna om studiemedel är i huvudsak följande. Studiemedlen består av en bidragsdel och en lånedel. Totalbeloppet per läsår för den som studerar heltid är 170 % av basbeloppet, varav studiebi- draget utgör 50 % av basbeloppet. Utgående studiemedel utgör i första hand studiebidrag.

Studiemedelsbeloppet år 1989 (basbelopp 27 900):

Maximalt belopp Heltids- Deltids- kr./mån. studier studier Studiebidrag 1 551 775 Studielån 3 716 1 858

Vid heltidsstudier minskas studiemedlen, i första hand studiebidraget, med 50 % av den del av den studerandes inkomst som under första halvåret överstiger 40 % av basbeloppet och under andra kalenderhalvåret 55 % av basbeloppet (fribeloppet). Vid heltidsstudier under kortare tid och vid deltidsstudier är reduktionsreglema gynnsammare. Som inkomst räk- nas vad som kan förutses bli den studerandes sammanräknade inkomst vid taxering till statlig inkomstskatt för kalenderåret. Om den studerande

har fria Skolmåltider eller fria läromedel minskas studiemedlen med visst belopp. Om det föreligger särskilda skäl kan extra studiemedel i form av studielån utgå.

Studiemedel utgår bl. a. inte för tid under vilken den studerande fullgör grundutbildning enligt värnpliktslagen, lagen om militär grundutbildning för kvinnor eller utbildning till reservofficer.

För varje dag då en studerande får dagpenning enligt bestämmelserna i vämpliktsfönnånsförordningen eller förordningen om förmåner till civil- försvarspliktiga minskas studiemedlen med, för heltidsstuderande en fem- tondel och för deltidsstuderande en trettiondel av det belopp som annars skulle ha lämnats för en tidsperiod om femton respektive trettio dagar.

Studiemedlen är inte skattepliktig inkomst.

Vid sidan om studiemedelssystemet finns ett särskilt studiestödssystem för vuxna. I detta är främst det särskilda vuxenstudiestödet av intresse i förevarande sammanhang. Särskilt vuxenstudiestöd utgår under vissa för- utsättningar vid längre studier till studerande på grundskole- och gymna- sieskolenivå samt till studerande som genomgår yrkesteknisk utbildning. Även detta stöd utgår med en bidragsdel och en lånedel. Medlem i arbets- löshetskassa erhåller ett skattepliktigt bidrag motsvarande 65 % av utbild- ningsbidraget. Den som har vårdnaden om barn eller är underhållsskydig för barn erhåller dessutom ett barntillägg med 0,09 % av basbeloppet per barn och dag. Till övriga studerande utgår vuxenstudiebidrag med 32,5 % av utbildningsbidraget. Bamtillägg utgår inte i dessa fall. Utöver bidrags- delen kan särskilt vuxenstudiestöd utgå i form av studielån med så stort belopp att det sammanlagda vuxenstudiestödet motsvarar vad den stude- rande skulle ha erhållit i utbildningsbidrag.

5.6. Socialbidrag

Socialtjänstens mål är enligt 15 socialtjänstlagen(1980:620) bl.a. att på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet. Kommunen har enligt 35 samma lag det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Enligt 65 har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

l proposition 1979/80: 1 om socialtjänsten anförde departementschefen bl.a. att socialbidragets huvudsakliga uppgift var att vid behov trygga försörjning och vård samt lämna bidrag i förebyggande och rehabiliteran- de syfte. Socialbidraget borde således svara för grundläggande behov i fråga om mat och dryck, kläder och bostad inkl. elström. I överensstäm- melse med kommunernas praxis borde bidraget även täcka andra hushålls- utgifter för tvätt och rengöring, olika förbrukningsartiklar liksom försäk- ringar samt tillgodose behov av förströelse, rekreation och kommunika-

tion genom att innefatta löpande kostnader för telefon, TV-licenser, dags- tidning, smärre resor osv. Hjälpen brukade täcka andra personliga utgifter för hygien, fritidssysselsättningar och sociala kontakter. Inom kommuner- na brukade behoven täckas inom ramen för bruttonormer. Varje behov behövde därför inte prövas särskilt. Genom systemet med basbeloppsreg- lerade bruttonormer kunde socialbidragets realvärde skyddas. Huvudre- geln för beräkning av bidrag till bostadskostnader borde vara att den sökandes faktiska nettokostnader för bostaden och dess uppvärmning beaktades helt, om bostadsstandarden och bostadskostnaderna inte över- steg vad som var skäligt. Socialbidraget byggde ytterst på en individuell behovsprövning, vilket innebar att bidrag skulle kunna utgå med andra belopp och andra ändamål än vad som gällde enligt särskilt fastställda normer.

1 Allmänna råd från socialstyrelsen 1985: 1, Socialbidrag, redovisas vis- sa kostnader som baseras på konsumentverkets beräkningar avseende prisläget 1985. Kostnaderna har sedan omräknats med hänsyn till föränd- ringar i basbeloppet. Ur dessa tabeller för år 1989 har uppgifterna i tabell 5.1 hämtats.

Tabell 5.1 levnadskostnader 1989 (Socialstyrelsen)

Kostnader fördelade på de olika budgetpostema och månadsbelopp i kronor.

Ensam- Sam- Barn Barn Hemmaboende stående boende 0—3 år 4—11 skolungdom

år 1 1 20 år

Livsmedel 1 225 2 195 620 850 1005 Kläder och skor 315 620 230 290 295 Lek och fritid 145 295 80 135 190 Hälsa och hygien 105 210 155 40 60 Förbrukningsvaror 90 125

Möbler, husgeråd, TV,

radio m.m. 325 425 Dagstidningar, telefon 170 170 170 TV—licens m.m. 280 300 Hushållsel 120 125 Hemförsäkring 25 35 Läkarvård, tandvård 45 90 25 25 25 Summa 2 675 4420 1 280 1510 1 745

För hemmaboende ungdomar som är 18 år och äldre och som inte studerar är socialbidragsnormen hälften av normen för samboende. Det kan påpekas att bostadskostnader inte ingår i socialbidragsnormer- na och att bostadskostnaderna ersätts vid sidan av normerna. Socialbidrag utgör inte skattepliktig inkomst.

5.7. Konsumentverkets och Svenska sparbanksföreningens kostnadsberäkningar

Utredningen anser det också vara av intresse att i detta sammanhang redovisa de beräkningar av levnadskostnader som konsumentverket och Svenska sparbanksföreningen har gjort för år 1989. Från dessa har siffror- na i tabell 5.2 och 5.3 hämtats för att belysa aktuella kostnader.

Konsumentverkets beräkningar bygger på bedömningen av vilka varor och tjänster som personer i olika åldrar och hushållsstorlek kan behöva för att få en skälig levnadsnivå. För livsmedel bygger kostnaderna på ordina- rie priser i oktober 1988 från hela landet. Övriga kostnader bygger på ordinarie priser från Örebro i oktober 1988. Kostnaderna har sedan räk- nats upp med hjälp av konsumentprisindex till prisläget i januari 1989.

Tabell 5.2 levnadskostnader 1989 (konsumentverket)

Månadskostnader i kronor för en man 19—22 år.

[. Livsmedel , Alla mål äts hemma (matlåda) 1 380 Alla mål äts hemma utom lunch 5 dgr/v. 1080 2. Kläder och skor 310 3. Fritid 210 4. Hygien 100 Summa med lunch 2 000 utan lunch 1 700

Ensamstående får räkna med ca 10 % högre livsmedelskostnader. Om lunch äts ute får kostnaderna för denna läggas till.

Övriga kostnader beräknade efter antal personer i hushållet i kronor per månad.

1 per- 2 per- 3 per- 4 per-

son soner soner soner

5. Förbrukningsvaror 90 130 180 220

6. Möbler, husgeråd, TV, radio 320 420 500 550 7. Dagstidningar, telefon, TV-licens 290 300 320 330

8. Hushållsel 100 120 130 130

9. Hemförsäkring 40 40 40 50 Summa 840 1010 1 170 1 280

Sparbanksföreningens uppgifter har tagits fram av Sparbankernas budget- rådgivning. Priserna gäller för januari 1989.

Tabell 5.3 Levnadskostnader 1989 (Svenska sparbanksföreningen) __________________— Månadskostnader i kronor för en man 20— 22 år.

[. Livsmedel 1490 2. Kläder 325 3. Hygien, hälsovård 145 4. Sport 35 Summa 1995

______________—_——

Vid beräkningen av livsmedelskostnadema har antagits att alla måltider äts hemma.

___—___ Ovriga kostnader beräknade efter 1 eller 2 vuxna och per barn i hushållet i kronor per

månad. _a— 1 vuxen 2 vuxna Per barn ___—___ 5. Arbetsresor 165 330 6. Facklig avgift 160 320 7. Försäkring hem 65 80 8. " olycksfall 15 30 9. Hushållsel 95 125 135 10. Tidning 75 75 11. TV, telefon 170 205 12. Tvätt, rengöring, pappersvaror 55 110 Summa 800 1 275 135

_a—

5.8. Sammanställning av utgående ersättning per månad i 1989 års siffror

För att ge en bild av jämförbara förhållanden skall vi här göra en enkel sammanställning av ”månadsinkomster” i kronor vilken utgår från i detta avsnitt redovisade olika ersättningsformer (grundersättningar) och lägsta statslön (N 1: 0).

Lägsta statslön 7 438 skatt Kontant arbetsmarknadsstöd (158 )( 5 X 4) 3 160 — skatt Utbildningsbidrag (belopp/dag X 5 x 4) ej A-kassa 3820 skatt lägsta A-kassa 5 400 skatt Studiemedel 5 267 Socialbidrag

Socialstyrelsens norm ensamstående 2 675 sammanboende 4 420

Anmärkningar: Som framgår av den tidigare redovisningen utgår vid sidan av utbildningsbidragets dagpenning också särskilda bidrag. Till socialbi- draget tillkommer ersättning för bostadskostnader.

6. Värnpliktsförmånernas kostnadsutveckling under 1980-talet vid grundutbildning

6.1. Kostnadsutvecklingen

Det ingår i vårt uppdrag den 15 december 1988 att analysera kostnadsut- vecklingen avseende bostadsbidragen enligt familjebidragslagen och läm- na förslag till de regeländringar som analysen kan leda fram till. Vidare ingår det i vårt uppdrag den 14 juni 1989 att lämna förslag till hur värnpliktsförmånerna skall anpassas till förändrade kostnadsnivåer under löpande försvarsbeslutsperioder. Vi kommer därför under detta avsnitt att behandla kostnadsutvecklingen för såväl de generella vämpliktsförmåner- na som för de sociala behovsprövade förmånerna, främst bostadsbidragen inom familjebidragssystemet. I kapitel 8 lämnar vi förslag om framtida ' förändringar av värnpliktsförmånerna inom nuvarande regelsystem.

Kostnadsutvecklingen för värnpliktsförmåner (exkl. kostnader för fri kost och logi och dagpenning under repetitionsutbildning) framgår av tabell 6.1. Kostnaderna visas i fast och löpande penningvärde.

Tabell 6.1 Kostnadsutvecklingen för värnpliktsförmåner (GU)

Budgetår Milj. kr./år Milj. kr./år (löpande (88/89 års penningvärde) penningvärde)

81/82 734,3 1 138,2 82/83 827,1 1 186,1 83/84 985,8 1310,3 84/85 1093,1 1336,5 85/86 1219,6 1415,7 86/87 1257,5 141 1,5 87/88 1279,6 l354,l 88/89 l305,5 1305,5

Totalt under perioden steg de reala kostnaderna med 15 %. Som framgår av tabellen steg kostnaderna kraftigt fram till budgetåret 1985/86, varefter de i realt penningvärde minskat något.

Enligt redovisning från försvarets civilförvaltning var antalet tjänstgö- ringsdagar för grundutbildningen under budgetåret 1981/82 12,76 milj., 1985/86 13,41 milj. och 1988/89 12,16 milj. Antalet tjänstgöringsdagar ökade således under periodens första fyra år med 5 %, varefter de åter minskade med ca 9 %. Totalt under hela perioden skedde en minskning

med 5 %. Genomsnittet för perioden 1981/82—1988/89 var 13,01 milj. tjänstgöringsdagar.

Antalet grundutbildade värnpliktiga var budgetåret 1981/82 44600, 1985/86 48900, 1986/87 49500 och 1988/89 45400 vilket innebär en ökning med knappt 2 % totalt under denna tid . Genomsnittligt antal grundutbildade var under perioden 1981/82 1988/89 ca 46 300. Att anta- let vämpliktsdagar minskat trots att antalet värnpliktiga samtidigt ökat beror på att den genomsnittliga utbildningstiden minskat.

[ de redovisade värdena ingår vissa kostnader för värnpliktiga under repetitionsutbildning. Detta gäller främst deras resekostnader som inte särredovisas. Repetionsutbildningen har minskat kraftigt under särskilt de tre senaste åren i perioden. Av den totala reala kostnadssänkningen om 110 milj. kr. per år mellan budgetåren 1985/86 och 1988/89 kan omkring 25 milj. förklaras av minskade resor i samband med repetitionsutbildning. Övriga 85 milj. kr. innebär att även kostnaderna för grundutbildningsför— måner under dessa tre år minskat. Denna minskning uppgick till drygt 6 %.

Under de fyra första åren i perioden steg utbildningsvolymen med ca 5 % medan den reala kostnadsökningen var drygt 24 %. Särskilt kraftiga var kostnadsökningama mellan budgetåren 1982/83—1983/84 samt 1984/85— 1985/86 då dessa uppgick till 10 resp. 6 %. Sammantaget under fyraårsperioden steg härmed den reala kostnaden per värnpliktsdag med ca 17 %.

Såväl kostnader som grundutbildningens omfattning räknat i vämplikts- dagar har som framgått ovan minskat sedan budgetåret 1985/86. Då volymminskningen var större än kostnadsminskningen kan den reala kost- naden per värnpliktsdag under grundutbildning uppskattas ha stigit med någon procent årligen även under dessa tre år.

För att de bakomliggande orsakerna till kostnadsutvecklingen skall kun- na analyseras fördelas de ovan redovisade beloppen på kontantförmåner, resor, sjukförmåner och sociala kostnader.

6.1.1. Kontantförmåner

Som kontantförmåner under grundutbildning räknas dagersättning, ut- ryckningsbidrag, premier efter genomförd frivillig utbildning till reservof- ficer samt särskilda kostnadsersättningar. Kostnadsersättningar utgår när tjänsten medför fördyrade levnadsomkostnader eller när lagstadgade natu- raförmåner inte kan utnyttjas. Kontantförmånemas utveckling under peri- oden visas i tabell 6.2.

Kostnaden i realt penningvärde steg med drygt 12 % under perioden. Under samma tid minskade utbildningsvolymen med ca 5 %. Utslagen per värnpliktsdag steg den reala kostnaden från ca 49 till ca 58 kr. eller med ca 18 %. Kontantförmånerna har härmed vuxit något långsammare än de totala kostnaderna för värnpliktsförmånerna.

Tabell 6.2 Kostnadsutvecklingen f'or kontantförmåner

Budgetår Milj. kr./år Milj. kr./år (löpande (88/89 års penningvärde) penningvärde)

81/82 404,4 626,8 82/83 435,1 623,9 83/84 510,9 679,1 84/85 526,3 643,5 85/86 611,2 709,5 86/87 656,1 736,5 87/88 690,8 731,0 88/89 704,5 704,5

Den nominella utvecklingen under perioden av dagersättning och utryck- ningsbidrag framgår av följande sammanställning.

Dagersättning Utryckningsbidrag

Tidpunkt för Kronor Tidpunkt för Kronor ikraftträdandet ikraftträdandet

1981-07-01 17 1981-07-01 1500 1982-07-01 18 1985-01-01 2000 1983-07-01 22 1986-01-01 2 500 1984-07-01 23 1988-01-01 3000 [985-07-01 25 1986-07-01 26 1987-07-01 28 1988-07-01 30 1989-074)! 31

Tilläggen till dagersättningen har under hela perioden uppgått till 15 kr. under den 231:a—300:e tjänstgöringsdagen och 30 kr. fr.o.m den 301:a tjänstgöringsdagen.

Den 1 juli 1983 slopades utbildningspremier till kompanibefälsvämplik- tiga. I stället höjdes tillägget till dagersättningen till 60 kr. fr.o.m. den 361 :a tjänstgöringsdagen.

Den rena dagersättningen kan konstateras ha haft en relativt långsam real kostnadsutveckling. Dagersättningen har realt vuxit från drygt 26 till drygt 30 kr. per dag vilket motsvarar knappt 14 %. Utryckningsbidraget har däremot vuxit realt från ca 2 325 till 3 000 kr, vilket motsvarar 29 %.

Mest dominerande bland kostnadsersättningama är förplägnadsersätt- ningen som utgår under längre övningsuppehåll och när den värnpliktige av olika skäl inte kan erbjudas fri kost under tjänstetiden. Denna ersätt- ning steg realt under ersättningsperioden från drygt 23 till 35 kr. per dag, vilket motsvarar drygt 50 %. Nominellt var förplägnadsersättningen 15 kr. per dag år 1981.

6.1 .2 Resekostnader

Resekostnademas utveckling under åttiotalet framgår av tabell 6.3. I be- loppen ingår som nämnts resekostnader för repetitionsutbildade, eftersom dessa kostnader inte särredovisas i nuvarande uppföljningssystem.

Tabell 6.3 Kostnadsutvecklingen för resor

___—___,

Budgetår Milj. kr./år Milj. kr./år (löpande (88/89 års penningvärde) penningvärde)

___—___!

81/82 231,5 3588 82/83 262,1 375,8 83/84 319,3 424,4 84/85 390.7 477.7 85/86 400,7 465,1 86/87 354,3 397,7 87/88 342,4 362,3 88/89 340,0 340,0

___—”___—

De redovisade kostnaderna för resor steg fram till budgetåret 1984/85 med 33 %. Därefter har de minskat kraftigt varför sett på hela perioden en kostnadsminskning om drygt 5 % uppkommit. Repetitionsutbildningen som minskat kraftigt under perioden bör utgöra en väsentlig förklaring till de minskade kostnaderna. Antalet vämpliktsdagar under repetitionsut- bildning utgjorde budgetåret 1981/82 drygt 10 % av samtliga vämplikts- dagar. Budgetåret 1988/89 hade andelen sjunkit till 4,3 %.

Den kraftiga stegringen av resekostnaderna mellan budgetåren 1982/83 och 1983/84 förklaras av att de s.k. VPL lO-resorna avskalfades den 1 juli 1983 och ersattes med en utökad reseförmån från en fri resa var 14:e dag till en fri resa per vecka. VPL lO-resorna innebar att de värnpliktiga fick resa med tåg vart de ville inom landet mot en avgift av 10 kr. per resa.

Om man antar att den genomsnittliga resekostnaden per dag är lika stor under grund- och repetitionsutbildning kan följande utveckling av den reala kostnaden per dag beräknas.

”___—___—

Budgetår Kr./dag GU + RU (88/89 års penningvärde) _______________________ 81/82 24,30 82/83 25,40 83/84 29,00 84/85 33,60 85/86 31,90 86/87 28,20 87/88 27,30 88/89 26,80 ___________——-————————__

Också när resekostnaderna redovisas på detta sätt framkommer att kostna- derna minskat kraftigt under de senaste fyra budgetåren. Den främsta anledningen till denna minskning är enligt uppgift ett ökat användande av chartertlyg och charterbussar. Försvaret har samtidigt tagit över en del administration som tidigare legat på reseföretagen och försvarets admi— nistrationskostnader redovisas inte som resekostnader. Om dagskostna- den legat kvar på samma nivå som 1984/85, hade resekostnaderna med dagens resevolym dock varit 86 milj. kr. dyrare per år vilket motsvarar kostnaden för ca 350 heltidstjänster.

6.1 .3 Sjukförmåner

Sjukförrnånernas kostnadsutveckling visas i tabell 6.4. l beloppen ingår även sjukförmåner till värnpliktiga under repetitionsutbildning. Dessa kostnader kan dock bedömas som relativt små varför de betraktas som försumbara i detta sammanhang.

Tabell 6.4 Kostnadsutvecklingen för sjukförmåner

Budgetår Milj. kr./år Milj. kr./år (löpande (88/89 års penningvärde) penningvärde)

81/82 22,4 34,7 82/83 28,9 41,4 83/84 29,7 39,5 84/85 24,1 29,5 85/86 21,9 25,4 86/87 19,5 21,9 87/88 16,1 17,0 88/89 16,2 16,2

Kostnaderna för sjukförmåner har realt minskat mer än 50 % under peri- oden.

6.1.4. Sociala kostnader

Kostnaderna för familjebidragen motsvarar ca 95 % av kostnaderna för sociala förmåner. Övriga kostnader belöper främst på den särskilda ekono- miska hjälpen. Av kostnaderna för familjebidragen svarar bostadsbidra- gen för 90 %.

De totala kostnaderna för sociala förmåner framgår av tabell 6.5.

Tabell 6.5 Kostnadsutvecklingen för sociala förmåner

Budgetår Milj. kr./år Milj. kr./år (löpande (88/89 års penningvärde) penningvärde)

81/82 75,7 117,3 82/83 100,6 144,3 83/84 125,6 166,9 84/85 [51,6 185,4 85/86 185,6 215,4 86/87 227,3 255,1 87/88 229,9 243,3 88/89 244,3 244,3

Kostnaderna har som framgår stigit mycket kraftigt. I realt penningvärde uppgår kostnadsökningen till 108 %. Utslaget per värnpliktsdag blir kost- nadsökningen ännu större eller 127 %.

Huvuddelen av den kraftiga ökningen belöper på de kostnadsmässigt dominerande bostadsbidragen. Kostnaderna för dessa har vuxit realt un- der perioden från 92,4 till 211,5 milj. kr. vilket motsvarar en ökning med

129 %. Även kostnaderna för näringsbidraget har stigit kraftigt från realt 2,5 till 7,5 milj. kr. vilket inneburit en tredubbling.

Kostnadsökningen för familjepenningen och övriga sociala kostnader har varit relativt begränsad. I realt penningvärde har ökningen uppgått till 10 resp. 18 %.

6.2. Närmare analys av kostnadsutvecklingen för familjebidragen

6.2.1. Utvecklingen mot bakgrund av regelförändringar och praxis

Det bör påpekas att familjebidragsstatistiken är osäker med hänsyn till att redovisningen kan ha skett utifrån såväl antal individer som antal ären- den, oavsett om antal fattade beslut avser samma person. Redovisning har heller inte lämnats av samtliga beslutande myndigheter vid de olika räk- ningstillfällena. Utredningen har dock varit hänvisad till denna statistik, eftersom det inte finns någon annan att tillgå. Det ärinte heller möjligt att göra ny statistik, eftersom primärrnaterialet inte längre finns kvar.

Vi har i första hand analyserat kostnadsutvecklingen budgetåren 1981/82—1986/87. Under denna tid skedde flera ändringar i familjebi- dragsreglema som bör ha medfört kostnadsökningar.

Enligt statistiken från försvarets civilförvaltning var kostnaderna för fa- miljebidragen budgetåret 1981/82 69,86 milj. kr. (Omräknat till penning- värdet under budgetåret 1986/87 motsvarar detta 97,83 milj. kr.) Kostna- derna var fördelade på följande sätt:

Familjepenning 8,61 milj. kr. Bostadsbidrag 59,64 milj. kr. Näringsbidrag 1,61 milj. kr.

Budgetåret 1986/87 var kostnaderna för familjebidragen 215,17milj. kr., fördelade på följande sätt:

Familjepenning 13,68 milj. kr. Bostadsbidrag 173,69 milj. kr. Tillägg till bostadsbidrag 20,74 milj. kr. Näringsbidrag 7,06 milj. kr.

En jämförelse mellan de båda budgetåren visar att kostnaderna för familje- bidragen under fem år har ökat med ca 1 17 milj. kr. i realt penningvärde. Kostnaderna har mer än fördubblats. I denna ökning har inräknats kostna- derna för tilläggen till bostadsbidragen. Tilläggen tillkom först under bud- getåret 1983/ 84. Om den reala kostnadsökningen beräknas med bortseen- de från tilläggen blir denna 96 milj. kr.

Tabell 6.6 visar kostnadsutvecklingen i nominellt penningvärde för fa— miljebidragen budgetåren 1981/82—1986/87 (milj. kr.) (Fp = familjepen—

ning, Bb = bostadsbidrag, Ttbb = tillägg till bostadsbidrag, Nb = närings- bidrag).

Tabell 6.6 Kostnadsutvecklingen för familjebidragen

&— 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 &

Fp 8,6 9,4 10,3 9,1 9,1 13,7 Bb 59,6 83,3 [05,4 [26,7 148,4 173,7 Ttbb 3,3 6,0 16,8 20,7 Nb 1,6 2,8 4,3 5,0 4,5 7,1 Summa 69,8 95,5 123,3 146,8 178,8 215,2 &

Den procentuella ökningen av kostnaderna för familjebidragen var mellan budgetåren 1981/82 och 1982/83 ca 37 %, mellan budgetåren 1982/83 och 1983/84 ca 29 %,, mellan budgetåren 1984/85 och 1985/86 ca 22 % och mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87 ca 20 %. I fast penningvärde uppgick motsvarande kostnadsökningar till 26, 19, 15 resp. 16 %.

För att belysa sitfroma skall vi här redogöra för hur förmånsreglerna förändrats under motsvarande tid.

Familjepenningens maximibelopp har ökat enligt följande (nominellt pen-

ningvärde). ___—___ Tidpunkt för Familjepenning i kronor

ikraftträdandet Bam Annan person ___—___ 1981—07-01 570 1 290 1982-07-01 630 1 440 1983-07-01 750 1 500 1984-07-01 780 1 560 1985-07-01 855 1 860 1986-07-01 1225 2150 1987-07-01 1 325 2 350 1988-07-01 1 375 2450 &

Den totala kostnaden för familjepenningen ökade under åren 1981/82 och 1986/87 med 59 % vilket motsvarade knappt 15 % i fast penningvärde.

Familjepenningsreglema har även ändrats på följande sätt.

1982-07-01 En ”spärr” införs vid beräkningen av familjepenningen då den tjänstepliktige bor tillsammans med maka och barn ge- nom att avräkningen av makas och barns inkomst inte får ske med större belopp än att återstoden uppgår till minst hälften av boendekostnaden.

Beträffande bostadsbidraget kan följande ändringar noteras.

1982—07-01 Kravet på ensamboendes bostadsinnehav sex månader före tjänstgöringens början försvinner. Avräkningsreglema ifråga om makas och barns inkomst ändras på samma sätt som beträffande familjepenning.

1983-07-01 En högre nivå för bostadskostnaden medges för boende med maka och barn. Normalhyresbegreppet ändras till att avse hyran i nyproducerade lägenheter i allmännyttiga bostadsfö- retag eller motsvarande. Tillägg till bostadsbidrag med 60 kr. i månaden införs för tjänstepliktig som inte har beviljats familjepenning.

1985-07-01 Tillägget till bostadsbidrag höjs till 150 kr. i månaden.

1986-07-01 En högre nivå för bostadskostnaden medges för ensamboen- de med bostad före tjänstgöringstidens början. Rätten till tillägg till bostadsbidrag utökas till att avse även tjänsteplik- tig som har beviljats familjepenning för frånskild maka och för barn som han inte bor tillsammans med.

Med ledning av statistiska centralbyråns uppgifter om genomsnittlig års- hyra för lägenheter på 1—4 rum och kök (häri ingår även lägenheter i småhus) åren 1982— 1987 kan den totala kostnadsökningen för årshyran i bostäder av denna storlek beräknas till ca 44 % under den nämnda tiden. Detta motsvarar en ökning med ca 18 % i fast penningvärde. Av samtliga ungdomar i åldern 16—24 år bodde 1984/85 ca 64 % kvar i föräldrahem- met enligt vad som kan beräknas med ledning av statistiska centralbyråns siffror.

För de knappt 60 % av de värnpliktiga som hade kostnader för sitt boende varierade enligt överbefälhavarens undersökning 1986/87 kostna- derna starkt med boendeform. Den genomsnittliga boendekostnaden var för de ensamstående ca 1 120 kr. och för gifta/sambor ca 1 840 kr. i månaden. Den genomsnittliga boendekostnaden för samtliga värnpliktiga var ca 1200 kr. i månaden. I jämförelse med undersökningen 1979/80 hade de värnpliktigas genomsnittliga boendekostnader (i fasta priser) för flertalet boendeformer ökat med 10— 30 %.

Av de redovisade uppgifterna följer att en kostnadsökning för familje- bidragen om ca 25—30 % i fast penningvärde under den studerade peri- oden kan förklaras av ökade hyreskostnader och ett ökat antal tjänsteplik- tiga.

Detta skall jämföras med den konstaterade reala ökningen för bostadsbi- dragen inkl. tillägg med 136 % under perioden.

Näringsbidragets belopp per dag har ökat enligt följande (nominellt pen-

ningvärde). ___—___._____—_ Tidpunkt för Näringsbidrag ikraftträdandet i kronor ___—___; 1981-07-01 150

1982-07-01 200 1983-07-01 400 1986-07-01 1 500

_J—

Näringsbidragets regler har även ändrats på följande sätt.

1982-07-01 ”Juridisk person” blir berättigad till näringsbidrag.

1983-07-01 Begreppet ”huvudsakliga försörjning” ersätts med ”helt eller delvis sin försörjning” som grund för bedömningen av i vilken omfattning näringen skall ha drivits för att rätt till näringsbidrag skall föreligga.

Av de redovisade ändringarna av familjebidragsbestämmelsema framgår att familjepenningen huvudsakligen ändrats genom höjning av beloppet, vilket också gäller näringsbidraget. Bostadsbidraget har däremot genom— gått vissa mer grundläggande förändringar.

6.2.2. Utredningens enkät till länsstyrelserna

Utredningen har som ett led i uppdraget att analysera kostnadsutveckling- en för bostadsbidragen i en enkät till länsstyrelserna bett dem att ge sin syn på förhållandena. Några länsstyrelser har ansett att de inte har kunnat bidra med några synpunkter. Skälen har i huvudsak angetts vara att omfattningen av familjebidragshanteringen är ringa, och erfarenheten är därför inte tillräcklig som underlag för en bedömning. Vissa länsstyrelser har hänvisat till yttranden som de har inhämtat från kommuner i länet.

De svar som har kommit in visar att länsstyrelserna har skilda uppfatt- ningar i fråga om effekten av familjebidragslagens regler. Vissa länsstyrel- ser har uppgett att statsmakternas intentioner uppfylls genom de nuvaran- de reglerna. De har ansett att fördelningen av bidragen är tillfredsställan- de, och att möjligheterna att få bidrag inte utnyttjas på ett felaktigt sätt. Andra länsstyrelser har däremot ifrågasatt om möjligheterna att få bidrag utnyttjas på ett önskvärt sätt och om fördelningen av bidrag är rättvis.

Ett antal länsstyrelser har uppgett att ansökningarna om familjebidrag har ökat på grund av att de tjänstepliktiga har blivit mer medvetna om bidragsreglerna, och att ansökningarna visar att de tjänstepliktiga väl känner till förutsättningama för rätt till bidrag.

Flera av länsstyrelserna har ansett att allt fler tjänstepliktiga har skaffat egen bostad före inryckningen. Man har i vissa fall sett detta som ett resultat av ett samhällsmönster, där ungdomarna i allt yngre år lämnar föräldrahemmet. En annan orsak som har angetts är att de tjänstepliktiga är äldre när de börjar sin tjänstgöring än som var fallet tidigare. Många länsstyrelser har anfört att bostadsbristen gör, att de tjänstepliktiga är angelägna om att tacka ja till bostäder som de blir erbjudna. I ett av svaren har det pekats på att liberala lånemöjligheter har underlättat eget boende.

Av de förhållanden, som av ett antal länsstyrelser har nämnts som orsak till kostnadsutvecklingen för bostadsbidragen, kan i korthet nämnas föl- jande. Allt fler tjänstepliktiga har egen bostad. Bostadskostnadema har ökat i stor omfattning. Normalhyran skall beräknas med utgångspunkt i nyproducerade lägenheter i allmännyttiga bostadsföretag. Det tidigare

kravet på innehav av bostad sex månader före inryckningen har avskaffats som förutsättning för att utge bostadsbidrag till ensamboende. Bidrag kan numera beviljas ensamboende tjänstepliktig för en bostad på två rum och kök mot tidigare ett rum och kök. En generösare bedömning har utvecklats i praxis i fråga om vad som är att anse som särskilda skäl för rätt till bidrag.

Av begränsade statistiska uppgifter som har lämnats i några av svaren framgår att ett stort antal av de beviljade bostadsbidragen har avsett ensamboende, och att bostaden i många av dessa fall har innehafts kortare tid än sex månader. Några av länsstyrelserna har lämnat uppgifter om kostnadsutvecklingen i länet eller i enstaka kommuner. Redogörelsema visar ingen entydig bild, och några helt säkra slutsatser kan inte dras av

svaren.

6.3. Utredningens bedömning av kostnadsutvecklingen för familjebidragen

6.3.1. Inledning

Antalet grundutbildade tjänstepliktiga ökade med 4933 (ca 11 %) budget- åren 1981/82—1986/87. Antalet tjänstgöringsdagar under samma tid öka- de med 0,59 milj. (ca 4,5 %). Den genomsnittliga ökningen av boendekost- nadema uppgick till knappt 20 % i fast penningvärde. Ett högre antal tjänstepliktiga och tjänstgöringsdagar samt höjda boendekostnader kan alltså endast i liten utsträckning förklara den konstaterade fördubblingen av kostnaderna för bostadsbidragen.

Ökningen kan i stället ha påverkats av följande faktorer. Ett flertal ändringar av reglerna för främst bostadsbidragen har skett under den aktuella tidsperioden. Tillämpningen av bestämmelserna om familjebi- drag kan ha blivit liberalare. Fler tjänstepliktiga har sökt och beviljats bidrag t. ex. på grund av en förbättrad information.

6.3.2. Regeländringar

Ändringar av reglerna, som helt uppenbart har medfört att allt fler tjäns- tepliktiga har blivit berättigade att söka bostadsbidrag och att kostnaderna har ökat, skedde i 8 & första stycket punkt 3 och 11 5 familjebidragslagen fr.o.m. den ljuli 1982.

Ändringen i 8 & innebar, som tidigare har nämnts, att kravet på att en ensamboende tjänstepliktig måste ha haft sin bostad i minst sex månader för att kunna erhålla bostadsbidrag slopades. Ändringen i 1 1 5 innebar att vid beräkningen av familjepenning och bostadsbidrag skulle avräkning med hänsyn till makas och barns inkomst inte få göras med större belopp än att det efter avräkningen alltid återstod minst hälften av den boende- kostnad som var bidragsgrundande.

Departementschefen anförde beträffande ändringen i 8 g” (prop. 1981/82: 102, bil. 2) bl.a. följande.

Ändringen i punkten 3 innebär att sexmånadersgränsen slopas. Det räcker således att den värnpliktige innehar bostaden vid tidpunkten för inryckningen. I likhet med vad som gäller f.n. bör det finnas möjlighet att lämna bidrag till kostnaderna för bostad som har anskaffats efter den i lagen angivna tidpunkten. Härför bör liksom hittills krävas särskilda skäl. I fråga om vad som skall utgöra särskil- da skäl hänvisar jag till prop. 1977/78:127 (s. 31). Förutom de särskilda skäl som f.n. gäller anser jag att det också bör vara möjligt att bevilja bostadsbidrag när en värnpliktig t. ex. blir erbjuden bo- stad på en ort där det råder stor bostadsbrist. Hanfskall i sådant fall inte vara tvungen att avstå från erbjudandet av ekonomiska skäl och därmed riskera att stå utan egen lägenhet för flera år framåt. Särskil- da skäl kan också i vissa fall föreligga för officersaspiranter som tjänstgör under lång tid och där det kan anses skäligt att bostad anskaffas under utbildningstiden.

I den nämnda propositionen 1977/78: 127 gavs vissa exempel på särskilda skäl att bevilja bostadsbidrag enligt 8 5 första stycket punkt 4. När den tjänstepliktige bodde tillsammans med sina föräldrar ansågs det föreligga särskilda skäl att bevilja bostadsbidrag, om det var uppenbart att föräld- rarna på grund av att den tjänstepliktige bodde hos dem hade en större lägenhet än de annars skulle haft råd med. Om den tjänstepliktige hade bott tillsammans med syskon eller kamrat minst sex månader före tjänst- göringens början förelåg också särskilda skäl. Om den tjänstepliktige en- dast kort tid före tjänstgöringens början hade skaffat sig bostad borde särskilda skäl föreligga endast om mycket starka sociala skäl talade för det. Ett annat exempel var när en tjänstepliktig skaffade sig bostad någon tid före tjänstgöringens slut för att ha någonstans att bo efter utryckningen.

Samtidigt som sexmånadersgränsen togs bort gavs här särskilda anvis- ningar om en liberalare praxis i de fall där det fortfarande krävdes ”särskil- da skäl” för att en tjänstepliktig skulle kunna få bostadsbidrag.

Sammantaget bör man kunna utgå från att de vidgade möjligheterna till bostadsbidrag som blev följden av vad som här har redovisats har medfört kostnadsökningar. Som vi tidigare har redovisat ökade kostnaderna för bostadsbidragen med inte mindre än 37 % under det första budgetåret (1982/83) som dessa regler var i kraft. De nya reglerna har sannolikt fått ökad genomslagskraft under följande år. I den enkätundersökning som utredningen har gjort hos länsstyrelserna har också slopandet av sexmåna- dersgränsen angetts som en sannolik orsak till kostnadsökningen.

Den 1 juli 1983 trädde ytterligare lagändringar i kraft som måste ha medfört kostnadsökningar. Bostadsbidraget fick utges för normal hyra för fyra rum och kök för barnfamiljer och för tre rum och kök när den tjänstepliktige bodde tillsammans med enbart maka. Gränserna var tidiga- re tre resp. två rum och kök. Om det förelåg särskilda skäl kunde liksom tidigare högre bostadskostnader läggas till grund för bostadsbidraget.

1 den proposition (1982/83: 115) där förslagen till ändringarna lades fram uttalades i specialmotiveringen till 1015 bl.a. följande:

Paragrafen öppnar också en möjlighet att beräkna bostadsbidraget efter en högre bostadskostnad än den normala hyran för den angiv- na lägenhetsstorleken. Härför krävs dock att det föreligger särskilda skäl. I förarbetena till lagen (prop. 1977/78: 127 s. 32) angavs några fall där det kunde vara motiverat att frångå huvudregeln. Denna exemplifiering avsågs inte att vara uttömmande. Som ytterligare exempel kan nämnas att en ensamstående tjänstepliktig kan ha behov av en större lägenhet än ett rum och kök på grund av att han har umgängesrätt med barn eller delar vårdnaden om ett barn.

Som särskilda skäl enligt denna bestämmelse hade i proposition 1977/78: 127 angivits att den värnpliktige kunde antas vara i behov av en särskilt stor eller särskilt utrustad bostad. Normalt skulle däremot särskil- da skäl inte anses föreligga om den tjänstepliktige hade valt ett särskilt dyrbart bostadsaltemativ. Särskilda skäl borde i regel inte föreligga om möjligheten att få statskommunalt bostadsbidrag eller hyra ut en del av lägenheten inte togs till vara. Om tjänstgöringen avsågs bli kortvarig borde dock särskilda skäl anses föreligga eftersom det då inte kunde begäras att den tjänstepliktige vidtog särskilda åtgärder för att nedbringa sina bostads- kostnader.

Liksom i proposition 1981/82: 102, bil. 2, har i proposition 1982/83: 115 alltså lämnats synpunkter som kan förutsättas ha medfört en liberalare tillämpning av bestämmelserna i familjebidragslagen.

Samtidigt med den nämnda ändringen i familjebidragslagen trädde ock- så en ändring i familjebidragsförordningen i kraft som bör ha medfört en inte oväsentlig kostnadsökning. En ny paragraf (4aå) tillkom med inne- börden att med normal hyra på orten enligt 10 & familjebidragslagen skall avses hyran för nyproducerade lägenheter i allmännyttiga bostadsföretag eller motsvarande. Kostnadsökningen för bostadsbidraget under det första året som denna paragraf var i kraft var 29 % och kan till stor del antas ha berott på det ändrade normalhyresbegreppet.

Som vi tidigare har redovisat infördes även tillägget till bostadsbidraget den 1 juli 1983. Tillägget var då 60 kr. i månaden. Den ljuli 1985 höjdes tillägget till 150 kr. eftersom det tidigare bidragsbeloppet inte ansågs räcka för att täcka kostnaderna för hemförsäkring, fasta avgifter för telefon, el m.m.

Även tillkomsten av tillägget och framför allt den senare höjningen av detta har påverkat kostnadsutvecklingen. Kostnaderna för tillägget upp- gick budgetåret 1987/88 till ca 21 milj. kr.

Slutligen bör även de ändringar i 10 och 17 55 familjebidragslagen som trädde i kraft den 1 juli 1986 ha medfört kostnadsökningar, när det gäller 105 väsentliga sådana.

Genom ändringen i 10 5 kan en ensamstående värnpliktig som bor i egen bostad vid vämpliktstjänstgöringens början medges bostadsbidrag med ett belopp som maximalt motsvarar normal hyra för två rum och kök om inte

särskilda skäl föreligger för att högre bostadskostnader skall läggas till grund för beräkningen. Tidigare var gränsen ett rum och kök. Denna ändring tillsammans med den tidigare nämnda ändringen av normalhyres- begreppet har inneburit att bidragstaket för en ensamboende i Stockholm har ökat från 1 300 kr. i månaden det första halvåret 1983 till 2 300 kr. i månaden år 1988.

Ändringen i 17 åinnebar en utvidgning av den personkrets som kan vara berättigad till tillägg till bostadsbidraget. Den som uppbar familjepenning ansågs tidigare få ersättning genom familjepenningen för de kringkostna- der till bostadsinnehavet som tillägget var avsett att täcka. I förarbetena till ändringen (prop. 1985/86: 100, bil. 6) angavs bl.a. att en sådan ensam- stående värnpliktig som hade rätt till familjepenning på grund av barn som inte bodde tillsammans med honom, eller hade familjepenning på grund av frånskild maka, i regel inte fick täckning för de angivna kringkostnader- na genom den utgående familjepenningen. Värnpliktiga i denna kategori borde därför ha rätt till tillägg till bostadsbidraget. Denna ändring kan dock antas ha medfört endast en obetydlig kostnadsökning.

6.3.3. Tillämpning av bestämmelserna

Enligt 106 familjebidragsförordningen skall försvarets civilförvaltning meddela föreskrifter för verkställighet av familjebidragslagen. Civilför- valtningen har i familjebidragskungörelsen (FFS 1984: 28) meddelat före- skrifter, som i huvudsak rör vilka uppgifter som skall lämnas i ansökan om familjebidrag och hur familjebidragsnämnden skall hantera ansökningar- na.

Försvarets civilförvaltning har även gett ut en handbok som enligt förordet skall vara ett hjälpmedel och ett stöd för dem som skall tillämpa familjebidragsförfattningama. l förordet sägs vidare bl.a. att handboken skall användas vid sidan av författningar och förarbeten och att den uttrycker försvarets civilförvaltnings uppfattning om hur dessa regler bör tolkas. Handboken är enligt förordet dessutom en sammanställning av gällande rätt och praxis. Civilförvaltningens råd i handboken är inte bin- dande för de tillämpande myndigheterna men kan antas bli vägledande för handläggarna av familjebidraget. Handboken innehåller också utfyllnad av t.ex. vad som har angetts i förarbeten till ny lagstiftning. Så är bl.a. fallet när det gäller tolkningen av begreppet ”särskilda skäl” i vissa para- grafer.

Vidare frnns mycket detaljerade beräkningsmetoder angivna. Detta gäl- ler t.ex. fastställande av bostadsbidragsbelopp, när den tjänstepliktige bor i föräldrahemmet.

Olika synpunkter kan läggas på frågan om en tillsynsmyndighets befo- genhet när det gäller att verka för en enhetlig rättstillämpning. Man kan dock utgå ifrån att de som har att verkställa vissa lagregler känner sig bundna av vad tillsynsmyndigheten uttalar i olika frågor. Vi har därför

anledning att vid vår analys av utvecklingen av kostnadsbidragen undersö- ka om Civilförvaltningen har redovisat sådan ändrad uppfattning om tillämpningen som har kunnat medföra någon väsentlig ökning av kostna- derna för bostadsbidragen undertiden 1981—1987.

Vi har funnit att det kan vara fallet vid civilförvaltningens bedömning beträlfande synen på storleken på bostad som en ensamboende tjänsteplik- tig skaffat under tjänstgöringen (handboken, s. 18). Civilförvaltningen anser generellt att en sådan tjänstepliktig kan beviljas bostadsbidrag för bostad i högst två rum och kök. Detta får anses avvika från lagtextens formulering i 10 & jämförd med 8 & första stycket punkt 3 familjebidrags- lagen. Här anges att två rum och kök är taket för ensamboende som innehar lägenhet vid tjänstgöringens början. I annat fall skall särskilda skäl krävas för att taket skall sättas högre än ett rum och kök.

Civilförvaltningen har i sin handbok (s. 16) vidare angett att den som har studerat före tjänstgöringen, och enligt egen uppgift har betalat en hyra till föräldrarna som motsvarar studiebidraget, får anses ha haft ekonomisk förmåga att betala hyran.

Det studiebidrag som utgår till elever under 20 år i gymnasial utbildning motsvarar beloppsmässigt barnbidraget och det förlängda barnbidraget som tidigare utgått för barnet under grundskoletiden. ] studiemedel till studerande vid högskola och äldre studerande i gymnasial utbildning ingår ett studiebidrag. Detta var fram till den 1 januari 1989 högst 2 178 kr. per läsår.

Det kan enligt vår mening ifrågasättas om man kan anse att studiebidra- get till en gymnasieelev eller den del av studiemedlen, som tidigare utgick i studiebidrag till högskoleelever, verkligen gett de studerande en ekono- misk förmåga att betala hyra till föräldrarna. Tillämpningen i denna del bör ha bidragit till att utvidga kretsen av bidragsberättigade.

6.3.4. Information om familjebidragen

Vi har erfarit att informationen om familjebidragen har ökat under senare tid. Även detta kan antas ha medfört att fler tjänstepliktiga har sökt framför allt bostadsbidrag. Man kan också läsa ut av den tillgängliga statistiken, även om den innehåller många osäkerhetsfaktorer, att antalet tjänstepliktiga som har sökt bostadsbidrag successivt har ökat.

7 Modeller för ett nytt förmånssystem för värnpliktiga under grundutbildning

7.1. Allmänt

I kapitel 3 har vi redogjort för förmåner i form av generella kontantersätt- ningar, naturaförmåner och behovsprövade förmåner som utgår till väm- pliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under grundutbildning och repeti- tionsutbildning i omedelbart samband med grundutbildning. I detta kapi- tel skall vi i enlighet med vårt uppdrag den 14 juni 1989 redovisa kostna- derna för vämpliktsförmånssystemet och dess olika komponenter och undersöka olika alternativ till det nuvarande förmånssystemet. Vi kom- mer i samband med denna redovisning att undersöka i vilken utsträckning de olika komponenterna lämpar sig för att omvandlas till kontanta scha- blonförmåner och redovisa kostnadsramen för en generell dagersättning inom nuvarande system. Vi övergår därefter till att diskutera några alter- nativa modeller för värnpliktsförmåner under grundutbildningen. En mo- dell bygger på att lön motsvarande lägsta lön i statstjänst utges. Övriga modeller bygger på inkomstbortfallsprincipen, dvs. att en dagpenning, som helt eller i modifierad form grundar sig på den sjukpenninggrundande inkomsten omedelbart före inryckningen, utges under tjänstgöringstiden.

Om man är beredd att satsa de ytterligare medel som något av de olika undersökta alternativen skulle föranleda har vår genomgång lett oss till slutsatsen att man skulle få ett bättre förmånssystem genom att höja nivåerna för dagersättning m.m. inom nuvarande system, än om man genomförde någon av de alternativa modellerna.

Vi vill understryka att det inte kan uteslutas att det finns vissa felaktig- heter i underlaget som kan påverka de beräkningar vi kommer att göra i detta kapitel. Främst beräkningen av kostnaderna för de grundutbildnings- vämpliktigas fria kost bygger på vissa osäkra antaganden. Vi har också funnit en mindre diEerens när vi räknat bort tilläggen efter viss tids tjänstgöring från dagersättningama. Även relationerna mellan de olika förmånerna inom familjebidragen kan vara något annorlunda än vi har utgått från beroende på att statistiken för de olika förmånsslagen på en del punkter är osäker. I de undersökta alternativa modellerna har vi vidare måst utgå från att kostnaderna är desamma för värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga per producerad tjänstgöringsmånad.

I avsnitt 5.8 har vi visat en sammanställning av olika månadsberäknade förrnånsnivåer vid andra samhällsstöd. Sammanställningen kan användas som en jämförelse när man skall bedöma skäligheten av de olika levnads- nivåer som våra modeller medger.

7.2. Kostnaderna för värnpliktsförmånerna under grundutbildning

I tabell 7.1 har vi beräknat försvarets totala kostnader för vämpliktsför- måner under grundutbildning för innevarande budgetår med ledning av utfallet för budgetåret 1988/89. 1 kostnaderna är inte de 5 % av familjebi- dragskostnaderna som faller på kommunerna inräknade. Dessa kostnader kan beräknas till ca 13,2 milj.kr. Redovisningen i tabellen omfattar inte heller vapenfria tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga.

Kostnaderna i tabellen är med undantag för dagersättning, vissa kost- nadsersättningar, utryckningsbidrag och matkostnader omräknade till det förväntade penningvärdet under budgetåret 1989/90 med hjälp av konsu- mentprisindex (approximerat med utvecklingen augusti 1988—augusti 1989 = + 6,3 %). Totalkostnadema för de olika typerna av förmåner visas också som kostnader per producerad vämpliktsmånad. Under budgetåret 1988/_89 producerades 400 134 vämpliktsmånader. Som en vämpliktsmå- nad räknas 30,4 tjänstgöringsdagar. Med undantag av matkostnadema bygger såväl kostnadsutfallet som antal producerade vämpliktsdagar på redovisning från försvarets civilförvaltning.

Tabell 7.1 Kostnader för värnpliktsförmåner b/å 1989/90

Milj. kr./år Kr./vpl.månad Kontantförmåner Generella dagersättning' 478 1 195 utryckningsbidrag 130 325 Behovsprövade Bostadsbidrag (inkl. tillägg) 225 562 Familjepenning 16 39 Näringsbidrag 8 20 Annat 1 2 Vissa kostnadsersättningar Förplägnadsersättning 60 150 Måltidsersättning 9 23 Ovrigt 5 12 Naturaförmåner Fri kost (inkl. personallön)2 613 1 533 Fria resor] 336 840 Fri sjukvård 17 43 Summa totalt 1898 4744

' Utfall budgetåret 1988/89 ökat med 13 milj. kr. på grund av höjd dagersättning 1989-07-01 från 30 till 31 kr. 2 Total kostnad under budgetåret 1987/88 enligt försvarets materielverk omräknat med KPI + 12,5 % och 414500 vämpliktsmånader. Kostnaden är först fördelad mellan anställd personal och värnpliktiga med hänsyn till antalet portioner som resp. personer har ätit. Därefter har den kostnad som belöper på de värnpliktiga schablon- mässigt fördelats mellan grund- och repetitionsutbildning med hänsyn till antalet utbildningsdagar. 3 Kostnaden är schablonmässigt fördelad mellan grund- och repetitionsutbildnings- värnpliktiga med utgångspunkt i försvarets civilförvaltnings redovisning.

7.3. Kostnadsramen för ett mera generellt förmånssystem

7.3.1. Inledning

Försvarets totala utgifter för förmåner till värnpliktiga under grundutbild- ning kan, som framgår av avsnittet ovan, i nuläget beräknas till 1,9 miljarder kr. Denna summa omfattar då samtliga kontant— och naturaför- måner inberäknat de behovsprövade familjebidragen. Till detta kommer som nämnts de direkta kostnader för familjebidragen som faller på kom- munerna, ca 13,2 milj.kr. Kostnaden för logi på utbildningsanstalten har inte heller räknats med eftersom denna är svår att urskilja och beräkna. På grund av de nuvarande permissionsbetämmelserna ersätter inte heller denna förmån annat än i undantagsfall den värnpliktiges behov av civil bostad. Den ”militära” bostadskostnaden blir härmed mera en nödvändig merkostnad i utbildningen än en förmån som bidrar till den värnpliktiges försörjning.

Den årliga totala kostnaden enligt tabell 7.1 kan fördelas som en genom- snittlig förmånskostnad per värnpliktig och dag. Denna genomsnittskost- nad beräknas då till 156 kr. Motsvarande förmånskostnad per månad blir 4744 kr. Detta belopp är inte beskattat. Omräknat till en skattepliktig inkomst kan månadsbeloppet beräknas till 6900 kr för år 1989.

7.3.2. Olika komponenter inom förmånssystemet

De kontanta förmånerna under grundutbildningen består av en mer gene- rell del i form av dagersättningar och utryckningsbidrag, en behovsprövad del i form av sociala stödåtgärder och en del som utgör ersättningar när tjänsten medför ökade levnadskostnader eller när lagstadgade naturaför- måner inte kan utnyttjas.

Naturaförmånerna är främst fri mat, fria resor och fri sjukvård. I de följande delarna av detta kapitel redovisas först de olika delkompo- nenterna i förmånssystemet mera detaljerat vad avser kostnader och möj- ligheter att lägga in dessa i en generell ersättning lika för alla. Kostnads- uppgifterna avser, om inget annat sägs, utfallet under budgetåret 1988/89 omräknat till aktuellet penningvärde med hjälp av konsumentprisindex. Förmånema har närmare beskrivits i kapitel 3.

Dagersättning

Dagersättningens grundbelopp uppgick under budgetåret 1988/89 till 30 kr. Tilläggsbeloppen efter viss tids tjänstgöring var desamma som i dag. Någon indexuppräkning av utfallsbeloppet har därför inte skett utan total- beloppet har räknats upp med den bedömda faktiska kostnaden, 13 milj. kr., på grund av höjningen av dagersättningen med en krona till 31 kr. fr.o.m. den 1 juli 1989. De totala årliga kostnaderna för dagersättningar uppgår då till 478 milj. kr. vilket i genomsnitt motsvarar 1 195 kr. per värnpliktig och månad.

Kostnaderna för utbetalade tillägg utöver grundnivån ingår i nämnda belopp. Tilläggen kan översiktligt beräknas som:

20000 vp1.>( 75 dagar X 15 kr. = 22, 5 milj. kr.

4000 vpl. X 60 dagar X 30 kr. = 7, 2 milj. kr. 2000 vpl. X 90 dagar X 60 kr. = 10 8 milj. kr. 500 vpl. X 200 dagar X 60 kr. = 6,0 milj. kr. Summa 46,5 milj. kr.

Beräkningen förutsätter att ca 20000 värnpliktiga gör minst tio månader, att omkring 4000 av dessa gör ytterligare minst två månader eller sam- manlagt 12 månader och att ca 2000 av dem gör totalt 15 månader i grundutbildning. Högsta tilläggsbelopp utgår också till de ca 500 vämplik- tiga som antagits till frivillig reservofficersutbildning under 7 månader. De utbildningspremier som utgår efter fullgjord sådan frivillig utbildning är inte medräknade i kostnadsramen.

Utryckningsbidrag

Totalt utbetalades under budgetåret 1988/89130 milj. kr. i utrycknings- bidrag. Bidraget är oförändrat 3 000 kr. för innevarande budgetår.

Fördelat per värnpliktig och månad blir beloppet ca 325 kr. Motsvaran- de summa per dag blir knappt 10:60 kr.

Bidraget utgör en garanti för att den värnpliktige kan upprätthålla en skälig levnadsstandard fram till dess han får civila inkomster. Om man inom ett nytt mer generellt system kan åstadkomma en motsvarande garanti vid övergången till ett civilt arbete skulle det i och för sig vara möjligt att ta i anspråk en del av kostnaderna för utryckningsbidraget och fördela den över hela tjänstgöringstiden. Vi vill dock erinra om att det i vissa fall kan ta upp till mellan fem och sex veckor innan den värpliktige får ut sin första lön eller motsvarande efter utryckningen.

Bostadsbidrag enligt familjebidragslagen

Försvarets totala kostnader för bostadsbidrag budgetåret 1988/89 uppräk- nade med konsumentprisindex beräknas för budgetåret 1989/90 uppgå till 225 milj.kr. Omräknat innebär detta en kostnad per värnpliktig om 562 kr. i månaden eller 18: 50 kr. per dag. I de redovisade beloppen ingår kostna- derna för tilläggen till bostadsbidragen.

Bidrag kan utgå både för egen bostad och för boende hos föräldrar. Bidra- gets storlek motsvarar högst normalkostnaden för bostad av en viss storlek i nyproduktion på bostadsorten. Bostadsbidragets kostnader kan grovt fördelas på samtliga värnpliktiga enligt följande:

Milj. kr. Kr./vpl. månad Egen lägenhet 157 392 Föräldraboende 68 170

Fördelningen bygger på uppgifter i överbefälhavarens undersökning bland de värnpliktiga under utbildningsåret 1986/87. Enligt denna utgjorde de föräldraboende ca 35 % av dem som hade bostadsbidrag. Genomsnittligt bidragsbelopp i denna grupp uppgick till 84 % av genomsnittet bland samtliga utbetalda bidrag. De föräldraboende bör härmed ha erhållit ca 30 % av totalutgifterna.

Genomsnittligt bostadsbidrag inklusive tillägg till bostadsbidraget till de värnpliktiga i egen lägenhet skulle enligt dessa förutsättningar i dag uppgå till drygt 1 600 kr. per månad. Motsvarande genomsnitt till hemmaboende som erhåller bidragen blir drygt 1 300 kr.

Försvarets kostnader för bostadsbidraget till de hemmaboende motsva- rar som framgår ovan ett genomsnittligt generellt bidrag om 170 kr. per månad och värnpliktig. Bidraget till dem med egen lägenhet motsvarar enligt samma förutsättningar 392 kr. per månad. Varje ändring i bidraget för dessa med 100 kr. motsvarar ca 10 milj. kr.

Bostadskostnadema är en av de tyngsta posterna i budgeten under vämpliktstiden för sådana värnpliktiga som flyttat hemifrån. Ett bostads- bidrag som täcker hela kostnaden för bostaden inklusive fasta kostnader för el, telefon och hemförsäkring är — med den nuvarande nivån på dagersättningen — av avgörande betydelse för att den värnpliktige skall kunna behålla bostaden under tjänstgöringstiden. Spännvidden i behov av stöd under tjänstgöringstiden mellan olika värnpliktiga markeras särskilt vad gäller värnpliktiga med egen bostad och utgör samtidigt det största hindret för att inom en rimlig kostnadsram åstadkomma ett system med en generell ersättning som har karaktären av lika lön för lika arbete.

Vi har under avsnitt 5.2.6 redogjort för samhällets bostadsstöd till hushåll med och utan barn. Bostadsbidragslagens regler är principiellt tillämpliga även för värnpliktiga, men den speciallagstiftning om bostads- stöd som finns i familjebidragslagen , och som är väsentligt förmånligare, har tagit över i den praktiska tillämpningen när det gäller hushåll utan barn. När det gäller hushåll med barn avräknas enligt uppgift från försva- rets civilförvaltning redan utgående bostadsstöd enligt bostadsbidrags- lagen från det bostadsstöd som utgår enligt familjebidragslagen .

Vi har övervägt möjligheterna att hänvisa den värnpliktige till det all- männa bostadsbidragssystemet. Därmed skulle behovet av en speciallag- stiftning inom värnpliktsförmånssystemet falla bort. En överflyttning till det allmänna bostadsbidragssystemet förutsätter dock en generell ersätt- ningsnivå för dagersättningen som är så hög att den kan täcka skillnaden mellan bidragen enligt familjebidragslagen och bidragen enligt bostadsbi- dragslagen. Under avsnitt 8.4 redovisar vi normalhyresbeloppen sedan april 1987 inom Stockholms kommun. Som exempel kan här nämnas att

en ensamboende kan erhålla upp till 2 300 kr. i månaden i bostadsbidrag enligt familjebidragslagen. Dessutom utgår ett tillägg till bostadsbidraget om 150 kr. Enligt bostadsbidragslagen skulle han för den egna bostaden vara berättigad till ett maximalt bostadsbidrag om 960 kr. i månaden. Skillnaden i exemplet ovan 1490 kr. måste då täckas med en generellt höjd dagersättning för samtliga värnpliktiga. Till kostnaden för en sådan höjning kommer kostnaden för ett ökat utflöde av bostadsbidrag som enligt statsbidragsreglerna för bostadsbidragen belastar kommunerna med 50 % och staten med 50 %. Dessutom får kommunerna ökade admi— nistrationskostnader för de allmänna bostadsbidragen. Det ökade utflödet kan beräknas kosta 70 milj. kr. För kommunernas del balanseras denna utgift endast av de ca 12 milj. kr. som de i dag betalar för bostadsbidragen inom familjebidragssystemet och något lägre administrationskostnader totalt sett.

Det skulle naturligtvis vara möjligt att göra särlösningar för de vämplik- tiga inom ramen för bostadsbidragslagen, så att en större del av bostads- kostnaden täcktes genom detta system. Detta skulle kunna ske genom att såväl den lägre som den högre gränsen för bidraget justerades. En justering av den lägre gränsen har redan skett inom denna lag när det gäller studie- medelstagarnas rätt till bidraget. Vi ser emellertid ingen större vinst med att skapa ett nytt bostadsbidrag utanför familjebidragslagen som i stora delar skulle motsvara det nuvarande. Till detta kommer att det krävs någon form av samordning vid den behovsprövning som sker mellan familjepenningen och bostadsbidraget. Samhällets kostnader skulle också i princip bli oförändrade även om kostnaderna skulle belasta andra sam- hällsorgan än försvaret.

Familjepenning enligt familjebidragslagen

Familjepenningen är ett behovsprövat stöd för de värnpliktiga som har u gifter för barn och/eller maka (sambo). Sedan de repetionsutbildade, 5 m på grund av sin ålder i högre grad än de grundutbildade hunnit bilda f. nilj, förts över till ett system med dagpenning, har familjepenningens b lydelse inom familjebidragslagen minskat väsentligt. Enligt överbefäl- h varens undersökning 1986/87 var endast ca 2 000 (4 %) av de värnplikti- ga gifta/samboende utan barn och endast ca 1000 (2 %) gifta/samboende med barn. Sammanlagt kostar familjepenningen försvaret ca 16 milj. kr. per år vilket "motsvarar ca 39 kr. per värnpliktig och månad. Därtill kommer kommunernas andel av familjepenningkostnaderna (5 %), vilken kan beräknas till knappt 1 milj. kr. per år.

Familjepenning till maka utgår med högst 2 635 kr. per månad och till varje barn med högst 1375 kr. per månad. En familj med två barn kan sålunda erhålla förutom hela bostadskostnaden familjepenning med 5385 kr. om hustrun och den värnpliktige saknar andra inkomster än värnpliktsersättningar. Svårigheterna att rymma så höga belopp inom en generell ersättning är uppenbara.

Familjepenning till maka/sambo i de fall det inte finns barn utgår endast i undantagsfall när särskilda omständigheter föreligger. Det kan diskuteras om det med hänsyn till de andra stödåtgärder som träder in vid sjukdom och arbetslöshet längre är nödvändigt att familjepenning skall utgå i dessa fall så länge det inte finns barn i familjen. Finns det däremot små barn i familjen kan förhållandena vara annorlunda. Om t. ex. makan endast uppbär ersättning enligt garantinivån inom föräldraförsäkringen, 60 kr. per dag, därför att hon inte hunnit ut på arbetsmarknaden före gravidite- ten, eller om barntillsyn inte går att få efter en föräldraledighet, behövs ett ytterligare försörjningsstöd. Ur den värnpliktiges synpunkt skulle det med hänsyn till att han lyder under en pliktlag sannolikt vara svårt att förstå att han inte kunde få ett familjestöd i sådana situationer på annat sätt än genom socialtjänsten.

Vi kan inte finna annat än att man inom ett mer generellt system som bygger på det nuvarande måste behålla familjepenningen till barnfamiljer. De besparingar som skulle kunna göras om man slopade familjepenningen för maka/sambo när barn inte finns är försumbara och förenklar endast i ringa mån administrationen.

Näringsbidrag enligt familjebidragslagen

Bidraget avser att vara ett stöd för värnpliktiga som bedriver rörelse. Dagens kostnader för näringsbidrag uppgår till ca 8 milj. kr. per år eller ca 20 kr. per vämpliktsmånad. Till detta kommer kommunernas kostnader med knappt en halv miljon kronor.

Eftersom näringsbidraget är ett stöd i speciella situationer är det inte lämpligt att ta i anspråk för en fördelning i en generell ersättning till alla värnpliktiga.

F örplägnadsersättning

Denna kostnadsersättning uppgår för närvarande till 35 kr. per dag till värnpliktiga under längre övningsuppehåll och till värnpliktiga som av olika skäl inte kan erbjudas fri kost under tjänstetiden. För grundutbild- ningsvämpliktiga uppgår kostnaderna för ersättningen till totalt 60 milj. kr. per år eller genomsnittligt per värnpliktig och månad till 150 kr. Ersättningsbeloppet kan inte fördelas generellt.

Övriga kostnadsersättningar

Övriga kostnadsersättningar består i huvudsak av måltidsersättningar, beklädnadsersättning och inkvarteringsersättning, och ersättningarna har karaktär av traktamentsersättningar vid fördyringar på grund av olika förhållanden under utbildningstiden. Huvuddelen av ersättningarna som sammanlagt uppgår till 14 milj. kr. per år motsvarande 35 kr. per vämplik- tig och månad, bör inte fördelas inom en generell nivå.

Fri kost

Den fria kosten vid grundutbildning beräknas kosta försvaret 613 milj. kr. per år vilket generellt motsvarar 1533 kr. per värnpliktig och månad. Månadsbeloppet motsvarar i det närmaste det skattemässiga förmånsvär- det av helt fri kost.

Med hänsyn till de fria hemresorna kan förmånen av fri kost beräknas bli utnyttjad genomsnittligen endast någon eller några dagar i månaden under helgerna. Om de lagstadgade förmånerna av fri kost skulle utnyttjas fullt ut på helgerna kan försvarets årliga kostnader beräknas stiga till ca 850 milj. kr.

Per tjänstgöringsdag motsvarar de beräknade kostnaderna för fri kost ca 50 kr. Det av försvarets materielverk beräknade priset per faktiskt utnytt- jad dagsportion blir uppräknat i 1989 års prisläge ca 76 kr.

Som framgår av vår redogörelse för det danska systemet betalar de grundutbildade i Danmark sin mat själva vid utbildningplatsema, varvid de antingen beräknas kunna klara detta genom sin lön under tjänstgöring- en eller med det kostbidrag som lämnas under den första tjänstgöringsti- den.

Vi har övervägt om ett liknande system skulle kunna införas i Sverige. Detta skulle då medföra att alla värnpliktiga måste kompenseras med en generell kostersättning under veckodagarna, eventuellt även under helger, som motsvarar vad man skulle få betala för maten. Därigenom skulle ersättning komma att utgå även för sådana måltider som de värnpliktiga i dag själva betalar. Av överbefälhavarens undersökning avseende förhål- landena 1986/87 framgår att nästan 30 % av de värnpliktiga oftast inte åt frukost och middag vid förbanden under vardagar. I vilken mån de här- med avsåg även dagar då förplägnadsersättning utgick är osäkert. Ersätt- ning skulle vidare utgå för sådana måltider som den värnpliktige får betalt för med lägre belopp än som svarar mot en beräknad kostersättning. Dessa olika ersättningar skulle föranleda en avsevärd merkostnad för försvaret. Hur stor denna skulle vara beror på vilket dagsportionspris som man sätter. Om man — liksom i Danmark — baserar en matersättning på ett självkostnadspris dvs. 76 kr. per dag i Sverige, kan detta vid ett bibehållet mönster för var måltiderna intas beräknas medföra merkostnader för försvaret om lägst 395 milj. kr. per år. Om en sådan ersättning endast utgår under arbetsdagar blir merkostnaden lägst 142 milj. kr. per år. Sätter man ett lägre pris, t. ex. 56 kr. per dag, kombinerat med en lägre kostersättning måste den fria kosten subventioneras men den sammanlagda merkostna- den blir i detta fall lägre.

Ett betalsystem för maten inom dagens kostnadsram omfördelar således alltid medel från dem som äter många mål vid förbanden till dem som exempelvis genom närrekrytering i stor utsträckning valt att äta på annat sätt.

Det danska systemet fungerade enligt uppgifter vid studiebesöket myc- ket väl och var uppskattat av de värnpliktiga. Det hade också medfört

större valmöjligheter mellan standardrätter, lättare rätter och a la carte rätter än när fri kost tillhandahölls. Ett motsvarande system i Sverige blir dock som vi visat betydligt dyrare än det nuvarande.

Fria resor

Den värnpliktige har rätt till en resa per vecka, vilket kostar försvaret 336 milj. kr. per år eller i genomsnitt 840 kr. per tjänstgöringsmånad. De fjärrekryterade värnpliktigas resor kan beräknas stå för ca 80 % av total- kostnaden. Dessa långresor genomförs i stor utsträckning med chartrade flyg, tåg och bussar. Övriga 20 % av kostnaderna belöper på anslutningsre- sor och närrekryterades kortare resor.

Kostnaderna för de fria resorna motsvarar till stor del de inbesparingar på utnyttjandet av fri kost på helgerna som försvaret enligt ovan beräknas göra. Därmed kan inte utan vidare den slutsatsen dras att resorna i mot- svarande mån skulle vara självfinansierade. Sannolikt skulle de flesta närrekryterade värnpliktiga resa hem över veckosluten på egen bekostnad även om reseförrnånen begränsades.

Eftersom en mindre andel av de värnpliktiga svarar för huvuddelen av kostnaderna på grund av att de är fjärrekryterade skulle det vara uppen- bart orättvist att omvandla hela kostnaden till en generell ersättning för samtliga värnpliktiga och sedan låta de värnpliktiga med långa resor stå för resekostnaderna själva. Alternativet är att man inför ett system med rese- bidrag, beräknade efter på vilket avstånd de värnpliktiga är förlagda från hemmet. Vi har med den korta tid som stått till vårt förfogande inte kunnat fördjupa oss i vilka möjligheter som finns att konstruera ett sådant alternativ. Vi har emellertid genom kontakter med olika myndigheter inom försvaret dragit den slutsatsen att det är både kostnadsbesparande och rationellt att de längre resorna bekostas och administreras av försvars- myndighetema. Däremot skulle det vara möjligt att låta de värnpliktiga själva ta ansvaret för de 20 % av resorna som utgör anslutningsresor till långresoma eller kortare hemresor för närrekryterade. Dessa förorsakar i många fall en administration hos utbildningsanordnama som inte står i rimlig proportion till utbetalda ersättningar. Kostnaderna för dessa resor är ca 67 milj. kr., vilket fördelat på de värnpliktiga möjliggör en ökad generell ersättning om 168 kr. per månad.

Vår slutsats är att de fria hemresorna är av stort socialt värde för de värnpliktiga och att i vart fall de längre resorna bör behållas i nuvarande omfattning som ett komplement till de generella förmåner som kan kom- ma att utgå i övrigt.

Fri sjukvård, ersättning för begravningskostnader och kostnader för försäkringsskydd

Dessa slag av kostnader lämpar sig inte för en generell fördelning.

7.3.3. Utrymme för en generell fördelning

Med utgångspunkt i vad vi ovan anfört om det lämpliga eller nödvändiga med att ha kvar skilda förmåner i nuvarande former bedömer vi att det maximala utrymmet för en generell ersättning inom nuvarande kostnads- ram är de belopp som redovisas i tabell 7.2.

Tabell 7.2 Utrymme för en generell fördelning

Milj. kr./år Kr./vpl. Kr./vpl. månad dag

Dagersättning 479 1 195 39: 50 Minskat utryckningsbidrag till 1 500 kr 69 173 5: 50 Inget bostadsbidrag vid föräldraboende 68 170 5: 50 Bostadsbidrag till egen lägenhet överfört till ordinarie bidragssystem 157 392 13:00 Okade kostnader för stat och kommuner för ett bostadsbidrag inom det allmänna bos- tadsbidragssystemet 58 145 — 5:00 Summa 715 1 785 58:50

(Om även kostnaderna för de korta resorna medräknas stiger utrymmet till 782 milj. kr. eller till 1 953 kr. per månad och 64 kr. per dag. Den generella nivån måste emellertid då höjas i minst motsvarande mån.)

Utrymmet förutsätter att de värnpliktiga kan föras in i samhällets ordi- narie system för bostadsbidrag. Som vi tidigare framhållit måste i så fall den del av bostadskostnaden som inte ersätts med ordinarie bostadsbidrag täckas av den värnpliktige. En nivå på dagersättningen på 1 785 kr. förslår inte på långt när till detta i de fall en värnpliktig bor i en nyproducerad bostad. Nivån skulle inte heller medge någon extra ersättning på grund av längre tjänstgöringstid. Vi förutser också svårigheter för vissa värnpliktiga att klara sina bostadskostnader fram till dess de får sin första lön efter utryckningen om utryckningsbidraget endast är 1 500.

Redovisningen visar att en mer generell ersättningsmodell inom oför- ändrade kostnadsramar med nödvändighet måste innebära att pengar måste omfördelas från dem som i dag har en hög ersättning på grund av boendekostnader till dem som inte har några kostnader för sitt boende. En sådan omfördelning är enligt vår uppfattning inte godtagbar.

7.4. Generell ersättningsmodell vid nivån för lägsta lön i statstjänst

Vi skall som jämförelse till dagens systern visa på etfektema av en modell som liksom den nuvarande bygger på principen lika lön för lika arbete. Enligt modellen skall de värnpliktiga ersättas med ett belopp som motsva- rar lägsta lön enligt den statliga löneplanen. Denna uppgick år 1989 till 7 438 kr. per månad.

Beloppet är skattepliktigt. Vilken skatt de värnpliktiga i realiteten skulle komma att betala tillbaka till den offentliga sektorn beror främst av deras övriga inkomster under berörda kalenderår. Vid en genomsnittsinkomst

som motsvarar ersättningsnivån blir skatteeffekten enligt 1989 års skatte- skalor i genomsnitt 2333 kr. per månad. Nettoersättningen blir härmed 5 105 kr. per månad. Nivån motsvarar väl studiemedelsnivån sedan vissa med studierna förbundna kostnader räknats bort.

De värnpliktiga har i dag fri mat. Med en ersättning på denna nivå bör de värnpliktiga själva kunna stå för matkostnaden. Detta kan antingen ske genom att försvaret tar betalt per portion i matsalama eller genom ett kostavdrag direkt på grundersättningen. Detta kan då sättas till samma belopp som de anställda inom försvaret betalar. Detta belopp är lägre än självkostnadspriset varför kosten till en del måste subventioneras.

De värnpliktiga har även rätt till fria resor. Denna förmån kan värderas till maximalt ca 200 kr. per månad vilket ungefär motsvarar en genom- snittlig resekostnad för civila löntagare.

Nettokostnaden för ”dagersättning” enligt denna ersättningsmodell kan beräknas enligt följande.

Milj.kr./år Kr./vpl.mån. Ersättning brutto 2 975 7 438 Avdrag skatt 933 —2 333 Avdrag fri mat —680 1 700 Avdrag fria resor 80 200 Summa 1 282 3 205

Vid en ”dagersättning” enligt denna modell kan ett behov av familjestöd finnas kvar om makan saknar försörjningsmöjlighet och familjen har barn. De blir då hänvisade till det stöd som samhället kan ge till barnfamiljer om man inte behåller familjepenningsystemet. De nuvarande kostnaderna för detta, ca 16 milj. kr., bör dock kunna minska.

Behovet av utryckningsbidrag antas falla bort. Förplägnadsersättningen som i dag kostar försvaret 60 milj.kr. per är bör omvandlas till en rätt till minskat kostavdrag. Kostavdraget ovan motsvarar i genomsnitt ca 56 kr. per kalenderdag, varför en kostnadsök- ning om 60 % eller 36 milj.kr per år härigenom kan tänkas uppstå. Om kostavdraget även måste minskas under veckohelger då de värnpliktiga reser hem skulle detta kosta ytterligare 167 milj. kr.

Övriga bidrag och ersättningar kvarstår oförändrade, såvida man inte anser det skäligt att en ”löneförhöjning" skall utgå efter viss tids tjänstgö- ring. Om tilläggen till dagersättningen står kvar i nuvarande omfattning kostar detta som nämnts inledningsvis 46,5 milj. kr.

Den totala nettokostnadsökningen om familjepenningen slopas för denna ersättningsmodell i relation till den ekonomiska ramen kan beräknas som:

Milj.kr./år

Kostnad dagersättning (netto) 1 282 Avgår: Nuvarande dagersättning — 478 Utryckningsbidrag 130 Bostadsbidrag — 225 Familjepenning 16 Tillkommer:

Reduceringar i kostavdrag + 203 Summa kostnadsökning netto 636

När de vapenfria tjänstepliktiga räknas in blir kostnadsökningen 652 milj. kr.

Den föreslagna ersättningsnivån brutto före avdrag för kost motsvarar en årsinkomst på ca 90000 kr. Denna kan jämföras med de inkomster dagens värnpliktiga haft före inryckningen. I tabell 7.3 visas andelen värnpliktiga i några olika inkomstintervaller enligt de uppgifter som legat till grund för sjukpenninggrundande inkomst vid inryckningstillfället. (Ta- bellen avser de grundutbildningsvämpliktiga som tjänstgjorde under vec- ka 42 år 1989.)

Tabell 7.3 Inkomst före inryckningen

Årsinkomst Procentuell andel av de GU-vämpliktiga

0—12700 27 12800—81300 16 81400—101500 20 101600—111700 ll 111800—121800 11 121900—162400 14 162500— 1

Tabell 7.3 visar att 20 % av de värnpliktiga haft en årsinkomst som ungefär motsvarar den föreslagna ersättningsnivån. De som hade lägre inkomst uppgick till 43 % medan 37 % hade högre.

En värnpliktslön av denna storleksordning blir mycket dyrbar och tillgo- doser ändå inte behovet av trygghet för sådana värnpliktiga som har försörjningsskyldighet för maka och barn. Inkomstmönstret visar att det är de äldre tjänstepliktiga som har de högre inkomsterna. Dessa kan också förutsättas ha i högre grad än de övriga bildat familj.

7.5. Modell med ersättning i form av dagpenning

7.5.1. Bakgrund

Frågan om att ersätta det nuvarande förmånssystemets generella och selek- tiva förmåner med ett dagpenningsystem som motsvarar det som i dag gäller för tjänstepliktiga under repetitionsutbildning har väckts i olika

sammanhang. Bl.a. har överbefälhavaren i delrapport 8 till FörsvarsMakt 90 ansett att ett nytt system för grundutbildning skall studeras. Han har därvid anfört att ett alternativ kan vara att samma ersättning som vid repetitionsutbildning, kris och krig, dvs. dagpenning motsvarande sjuk- penning utbetalas. Därigenom skulle familjebidragslagstiftningen till sin största del kunna utgå och administrationen skulle kraftigt förenklas och förbilligas.

Vi har mot denna bakgrund bett riksförsäkringsverket att ta fram ett närmare underlag för att belysa konsekvenserna av ett dagpenningsystem. Verket har genom en ADB-bearbetning studerat inkomstförhållandena för samtliga värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga som enligt socialförsäk- ringens ADB-register fullgjorde tjänstgöring under vecka 42 år 1989. Stu- dien omfattade 32 199 personer. Samtidigt gjordes en beräkning av kostna- derna för införandet av ett ersättningssystem med dagpenning, motsvaran- de det som tillämpas vid repetitionsutbildning.

Vid repetitionsutbildning betalar försäkringskassorna dagpenning, be- räknad på samma sätt som kalenderdagsberäknad sjukpenning enligt 3 kap. 45 första stycket lagen (1962z381) om allmän försäkring. Dagpen- ningen utgör 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, dividerad med 365.

Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner som en försäkrad kan antas få på grund av eget arbete under minst 6 månader i följd eller av årligen återkomman- de arbete, t.ex. under ferier. Den sjukpenninggrundande inkomsten är lägst 6 000 kr. och högst 7,5 basbelopp, dvs. år 1989 209 200 kr. Under den tid den försäkrade fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor utges inte sjukpenning. Den sjukpenninggrundande inkomsten blir under denna tid ”vilande” fram till utryckningen.

De inkomstuppgifter som finns registrerade för de i studien ingående värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga är den sjukpenninggrundande inkomst som gällde vid inryckningstillfället. Uppjustering av denna kan i enskilda fall ha skett med anledning av löneutvecklingen i det civila arbetet under den tid grundutbildningen pågått, men detta är sannolikt mycket ovanligt.

7.5.2. ADB-bearbetningen

Huvudresultatet av bearbetningen redovisas i bilaga 1.

I kolumn 1 och 2 i bilagetabellen anges en tänkt dagpenning och motsva- rande årsinkomst (registrerad SGI). Dagpenningen anges med ett visst belopp 31, 36, 45 kr. etc. Vid dagpenningen 31 kr., som motsvarar den lägsta dagersättningen enligt nuvarande regler, anges alla de som saknar SGI eller har en SGI på 6 000— 12 700 kr. Väljer man att utgå från en lägsta dagpenning på 55 kr. —- motsvarande det nuvarande grundbeloppet vid repetitionsutbildning vid beräkning av kostnaden för ett eventuellt

dagpenningsystem för grundutbildningsvärnpliktiga m.fl., kan de första fyra raderna i tabellbeloppen summeras vid analysen.

1 kolumn 3—8 anges antalet tjänstepliktiga som skulle få den dagpen- ning som anges i kolumn 1. Förutom totalantalet anges också hur de fördelas på olika åldrar. I exempelvis kolumn 6, 20 år, återfinns de som under år 1989 uppnått eller uppnår 20 års ålder. På motsvarande sätt anges i kolumn 9 14 den sammanlagda kostnaden per dag för alla dem som skulle bli berättigade till den i kolumn 1 angivna dagpenningen, totalt och åldersfördelat.

7.5.3. Åldersfördelning

De vid undersökningstillfället tjänstgörandes medelålder är 20 år. Antalet 21-åringar är i det närmaste lika stort som antalet l9-åringar. Åldersfördel- ninge'n framgår av tabell 7.4.

Tabell 7.4 Åldersfördelning under tjänstgöringen(GU)

Ålder, år Antal Procent 18 248 7,7 19 8 587 26,7 20 12 683 39,4 21 7 729 24,0 22 — 2 952 92 Summa 32 199 100

7.5.4. Inkomstiördelning och dagpenningbelopp

Drygt en fjärdedel av de tjänstgörande saknade inkomst helt eller hade en årsinkomst som understeg 12 700 kr. I denna grupp återfinns de som hade studerat omedelbart före inryckningen eller som dessförinnnan inte hade hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. En jämförelsevis stor grupp hade inkomster i storleksordningen 90 000— 120 000 kr.

Inkomsterna steg naturligt nog allteftersom åldern ökade. Av l8-åringar- na hade 70% ingen eller endast låg inkomst före inryckningen, medan motsvarande siffra för den som var 22 år eller äldre var 16 %.

Lönespännvidden var stor. Bland 18-åringama varierade årsinkomsten mellan 0 och intervallet 130 000— 134000 kr. I samtliga övriga åldrar förekom inkomster över hela skalan, dvs. från 0 kr. och upp till den högsta registrerade inkomstnivån, dvs. mer än 209000 kr.

Medel- och medianinkomster samt motsvarande dagpenningbelopp för de olika åldersgruppema framgår av tabell 7.5.

Tabell 7.5 Medel- och medianinkomster och dagpenning

Medel- Medel- Median— Median:

Ålder, inkomst, dagpenning inkomst dagpenning, år kr./år kr./år kr./år kr./år

18 23900 59 ( 10000 31

19 55400 137 62900 155 20 70 700 174 89 400 200 21 87000 215 100300 247 22— 86100 212 110700 273

Totalt 71 600 177 90 700 224

Fördelningen av inkomsterna på olika nivåer och motsvarande dagpen- ningbelopp för samtliga tjänstgörande framgår av tabell 7.6. Grupperingen har skett med utgångspunkt i dagpenningbeloppen med syfte att få jämn dagpenningintervall.

Tabell 7.6 Inkomstfördelning och dagpenning

Inkomst Dagpenning Antal Procent 0— 12700 31 8754 27,1 12800— 40700 32— 99 2527 7,9 40800— 81300 100—199 2596 7,8 81400—121800 200—299 13482 41,9 121 900— 162400 300—399 4444 13,8 162 500— 202 900 400—499 390 1,2 203000 500—516 36 0,1 Summa 32 199 100

7.5.5. Kostnaderna för ett dagpenningsystem

Kostnaderna för att införa ett ersättningsystem för enbart de värnpliktiga under grundutbildning motsvarande det vid repetitionsutbildning kan be- räknas enligt följande. Den lägsta dagpenningen har antagits vara 31 kr., vilket motsvarar den nuvarande lägsta dagersättningen.

Genomsnittli da ennin =59_18Å9—5=183:80 kr. g gp g 32199 Om det årliga antalet tjänstgöringsdagar i grundutbildning uppgår till 12,16 milj. blir den totala årliga dagpenningkostnaden 2 235 milj.kr.

Utgår man i stället från att den lägsta dagpenningen är 55 kr., vilket motsvarar det lägsta dagpenningbeloppet vid repetitionstjänstgöring, blir den genomsnittliga dagpenningen i stället 190: 83 kr. och den totala årliga dagpenningkostnaden 2 320 milj. kr.

Denna beräkning är baserad på förhållandena vid undersökningstid- punkten. Som framgår av tabellerna skulle kostnaderna för ett dagpen- ningsystem vid grundutbildning påverkas, förutom av antal tjänstgörings- dagar, också av ålderssammansättningen. Vid exempelvis en lägre genom- snittlig ålder hos de grundutbildningstjänstgörande än för närvarande skulle dagpenningkostnaden bli lägre. Samtidigt bör påpekas att man, om ett dagpenningsystem skulle införas också vid grundutbildning, kan utgå

från att de inkallade skulle planera sitt civila arbete, och därmed sin rätt till sjukpenninggrundande inkomst, på ett annat sätt än för närvarande med hänsyn till den markanta ökning av ersättningen under grundutbild- ning som detta kan resultera i. De enligt ovan beräknade totala årliga dagpenningkostnadema skulle därmed kunna bli betydligt högre.

7.5.6. Kostnad i relation till dagens system

Kostaden för ett dagpenningsystem till grundutbildningsvämpliktiga be- räknas på två nivåer.

A: Miniminivå 55 kr. per dag, ingen övre begränsning. B: Miniminivå 55 kr. per dag, maximinivå 250 kr. per dag (årsinkomst ca 100000 kr.).

Den lägsta nivån svarar mot dagens miniminivå vid repetitionsutbild- ning. Med tanke på att beloppet är skattepliktigt motsvarar det även ungefar dagens miniminivå om 31 kr. vid grundutbildning. Maximinivån ger en faktisk månadsinkomst brutto om 7 500 kr. vilket ungefär motsva- rar lägsta lön enligt den statliga löneplanen.

Om ett dagpenningsystem enligt ovan hade funnits för de värnpliktiga som tjänstgjorde under vecka 42 år 1989 skulle 31 % av dem erhållit ersättning enligt lägsta nivå. Om även maximigränsen hade införts hade 37 % erhållit ersättning enligt denna. (Vid nivå B skulle således endast 32 % haft en ersättning som direkt var anknuten till inkomstnivån före inryckning.)

Kostnaden för en dagpenning enligt nivå A beräknades i avsnitt 7.5.5 till 2 320 milj. kr. per år. Vid nivå B kan kostnaden beräknas minska med 220 milj.kr. eller till totalt 2 100 milj.kr. per år.

De inkomstuppgifter som ligger till grund för beräkningen avser såväl värnpliktiga som vapenfria tjänstepliktiga. Beräknade kostnader som en- dast avser värnpliktiga förutsätter därför att inkomsten är ungefär lika fördelad i båda dessa grupper. Hänsyn har därvid inte tagits till att de vapenfria tjänstepliktigas genomsnittliga åldersnivå är något högre än de värnpliktigas.

Utbetalda belopp förutsätts vara skattepliktiga. Hur mycket av ersätt- ningen som för år 1989 går tillbaka till den offentliga sektorn i form av skatt är svårt att beräkna exakt då skattesatserna också är beroende av de värnpliktigas övriga inkomster under de kalenderår som berörs av väm- plikten. I princip är dagpenningen korrelerad med den civila inkomsten före inryckningen. Beloppsgränser, avdrag samt det faktum att många värnpliktiga har radikalt förändrade inkomstförhållanden före och efter tjänstgöringstiden stör dock detta samband.

Vid ett antagande att ersättningsnivån under värnplikten överensstäm- mer med genomsnittsinkomsten under de berörda kalenderåren kan den totala skatten —— enligt skattetabell för år 1989 — beräknas till ca 735 milj.kr. per år vid full dagersättning. I maximigränsaltemativet blir mot- svarande skatt ca 625 milj. kr. per år. Nettoutgiften vid de två nivåerna för dagersättningen blir således:

A: 2320 -— 735 = 1 585 milj. kr. per år. B: 2100 — 625 = 1475 milj. kr. per år. Genom maximigränsen sparas således ca 1 10 milj. kr. netto per år.

Dagpenningsystemens kostnader kan sättas i relation till nuvarande kostnadsram. Dagpenningen ersätter helt nuvarande dagersättning. Likaså kan behovet av utryckningsbidrag och bostadbidrag och familjepenning enligt familjebidragslagen antas falla bort. Naturaförmåner och särskilda kostnadsersättningar förutsätts vara kvar på samma sätt som för de repeti- tionsutbildade. Detta gäller också näringsbidraget.

Den totala nettokostnadsökningen kan då beräknas till:

A B Milj.kr./år Milj.kr./år Dagpenning (netto) 1 585 1475 Avgår: Nuv. dagersättning —478 Utryckningsbidrag 130 Bostadsbidrag 225 Familjepenning 16 Summa kostnadsökning Netto 736 626

Om de vapenfria tjänstepliktiga räknas med skulle kostnaderna vid nivå A stiga med ytterligare 27 milj. kr. och vid nivå B med ytterligare 22,7 milj.kr.

De värnpliktiga kan även med ett dagpenningsystem på såväl nivå A som nivå B vara berättigade till bostadsbidrag enligt samhällets ordinarie regler.

7.5.7. Modifieringar i ett dagpenningsystem

Ett dagpenningsystem med en miniminivå på 55 kr. per dag skulle bli relativt dyrbart. Det skulle också enligt vår mening ge de värnpliktiga en överkompensation om förmånen av fri kost står kvar. Matkostnaderna utgör en stor del i den enskildes levnadsomkostnader. Det är knappast rimligt att man utöver kompensation för löneförluster också skall kunna uppbära förmånen av fri kost under en så lång tid som grundutbildningen varar.

Skall den värnpliktige betala för sin kost bör ett betalsystem för denna införas. Om de som har låg SGI skall kunna betala sin kost måste emeller- tid grundnivån höjas med ett motsvarande belopp. Om grundnivån höjs med t.ex. 56 kr. och den värnpliktige betalar ett motsvarande belopp för sin kost på regementet under 24 dagar per månad skulle kostnaderna för ett dagpenningsystem minska med ca 310 milj. kr. per år. Det alternativ som står till buds, nämligen att man gör ett kostavdrag på dagpenningen skulle bli administrativt svårhanterligt eftersom de dagar då den värnplik- tige av olika skäl inte utnyttjade den fria kosten då måste rapporteras till riksförsäkringsverket.

En ytterligare fråga som bör tas upp är i vad mån extrainkomster under vämpliktstiden bör påverka dagpenningen. Eftersom denna följer den tjänstepliktiges tidigare inkomstnivå får den åtminstone teoretiskt (i prak- tiken kan det förhålla sig annorlunda) anses vara så hög att den ger utrymme för sådana familje- och bostadskostnader som tidigare täckts genom familjebidragslagen . Det kan då förefalla skäligt att man tar hänsyn till extrainkomster som den värnpliktige har under tjänstgöringstiden. Om man, som vi senare kommer att föreslå i kapitel 10, gör extrainkomsterna sjukpenninggrundande under vämpliktstiden finns en uppgift om ”väm- plikts-SGI” jämsides med den vilande SGI-n från tiden före inryckningen när extrainkomsterna överstiger 500 kr. per månad. (Lägsta gräns för sjukpenninggrundande inkomst är 6 000 kr. per år.) Detta belopp kan vara ett fribelopp. Därefter skulle en avtrappning av dagpenningen kunna göras på grund av extrainkomster till den del dessa överstiger fribeloppet. Redu- cering bör ske med högst 50 % av belopp därutöver med hänsyn till att den värnpliktige skall betala skatt på inkomsten. En reducering med hänsyn till egen inkomst kan beräknas minska kostnaderna med ca 40 milj. kr. per år.

Man kan även i detta system tänka sig att de värnpliktiga betalar sina kortare resor själva, med hänsyn till att de i sin civila verksamhet haft sådana kostnader. Detta skulle minska kostnaderna ytterligare med 67 milj. kr. Samtidigt måste då grundnivån höjas så att resekostnader motsva- rande 200 kr. i månaden kan betalas. Detta skulle medföra en grundnivå med ytterligare 7 kr. per dag eller tillhopa 1 18 kr. per dag. Nettobesparing- en om den värnpliktige skall betala korta resor själv blir 37 milj. kr.

Liksom i tidigare modeller skall näringsbidrag kunna utgå separat. För- måner som utges på grund av fördyringar inom tjänstgöringen och fria hemresor vid längre sträckor skall behållas ograverade.

Ett dagpenningsystem där den värnpliktige betalar kost och kortare resor själv och där extrainkomsterna påverkar dagpenningens belopp skul- le på nivå A kosta 349 milj. kr. och på nivå B 239 milj. kr. mer än dagens system.

Merkostnaderna när de vapenfria tjänstepliktiga är medräknade blir 359 milj.kr på nivå A och 245 milj. kr. på nivå B.

7.5.8 överväganden

Som framgår av såväl överbefälhavarens tidigare nämnda undersökning som riksförsäkringsverkets studie har många tjänstepliktiga innan de på- börjar sin värnpliktstjänstgöring etablerat sig på arbetsmarknaden. Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar har flertalet av de i studien ingående tjänstepliktiga en relativt god inkomst. Man kan då förutsätta att de har gjort ekonomiska åtaganden som är svåra att fullfölja om inkomsten minskar.

Fördelen med ett system enligt sjukpenningmodellen är att den ekono- miska situationen för de tjänstepliktiga i ett sådant system inte skulle väsentligt förändras i jämförelse med förhållandet före inryckningen. Det- ta gäller främst vid nivå A. Systemet är dessutom lätt att administrera.

Nackdelen med systemet skulle däremot vara att olika ersättning skulle utgå till de tjänstepliktiga med hänsyn till att deras inkomstsituation före tjänstgöringen skiljer sig åt. En sådan skillnad är inte motiverad med hänsyn till värnpliktstjänstgöringen som sådan. Inte heller är skillnaden motiverad med hänsyn till att tjänstgöringstidens längd då inte heller skulle påverka dagersättningens storlek. Ett sådant system förutsätts där- för ändå behöva kompletteras med någon form av befattningspenning. Situationen ter sig här annorlunda än för de tjänstepliktiga under repeti— tionstjänstgöring beroende på dessas vanligtvis mycket korta tjänstgö- ringstid och sociala situation.

En stor grupp av tjänstepliktiga som saknar sjukpenninggrundande in- komst kan tidigare ha uppburit studiemedel. En grundnivå på 1 l8kr. per dag motsvarar 3587 kr. per månad. Studiemedelsbeloppet var år 1989 5 267 kr. per månad. Maximalt bostadsbidrag för en studiemedelstagare är 400 kr. lägre per månad än för annan ensamstående utan barn. En studie- medelstagare har också kostnader för kursavgifter och litteratur och även andra dagliga kostnader som minskar under vämpliktstiden. Denna skill- nad mellan förhållandena under studietiden och under vämpliktstiden räcker ändå inte till för att utjämna skillnaderna mellan studiemedel och dagpenning.

Ett renodlat dagpenningsystem skulle, som framgått av redovisningen tidigare i detta avsnitt, också bli mycket kostsamt. Sådana tjänstepliktiga som inte har någon fastställd sjukpenninggrundande inkomst, eller endast en låg sådan, skulle dessutom kunna komma att behöva ett selektivt stöd motsvarande det som i dag utgår i form av familjebidrag. Erfarenheterna av grundnivån inom dagpenningsystemet för repetitionsutbildade visar detta. För de repetitionsutbildade är det dock fråga om särskild ekonomisk hjälp vid kortare tid och i enstaka situationer. En grundutbildad skulle däremot kunna komma att behöva ekonomisk hjälp under hela tjänstgö- ringstiden.

Som vi har påpekat tidigare kan också ett medvetet förändrat arbets/in- komstmönster före inryckningen medföra ytterligare kostnader för syste- met genom höjda dagersättningsnivåer.

Familjebidragssystemet utgör ett bra komplement till de nuvarande generella ersättningarna och naturaförmånerna. Vi kommer i nästa kapitel att föreslå vissa ändringar i familjebidragslagen som innebär dels en ur rättvisesynpunkt striktare tillämning av lagen, dels en vidgad möjlighet till stöd i särskilda situationer. Vi föreslår dessutom en ändrad administra- tionsforrn som bör leda till en mer likformig behandling och som blir betydligt billigare än den nuvarande.

Om dessa ändringar genomförs anser vi inte att administrationen av familjebidragen längre kan anföras som ett motiv för att införa ett dagpen- ningsystem.

Vår slutsats är att de ökade budgetmedel som ett dagpenningsystem skulle medföra skulle kunna användas på ett betydligt bättre sätt inom det nuvarande värnpliktsförmånssystemet. Kostnaderna för ett modifierat dagpenningsystem på nivå B, vilket är det minst kostsamma dagpenningal-

ternativet, motsvarar ungefär vad det skulle kosta att höja nuvarande dagersättning med 30 kr. per dag. Samtidigt skulle bostadsbidragen vid föräldraboende tas bort. Eftersom det är särskilt dessa bostadbidrag som vållar administrativt merarbete skulle en stor administrativ vinst kunna göras. Övriga bostadsbidrag skulle kunna utges för bostadskostnader över en viss nivå, f.n. t. ex. 400 kr. Tilläggen till bidragen skulle också tas bort. De tjänstepliktiga skulle med ett sådant system inte heller ha något behov av ersättning för mat under veckohelgerna.

8. Förändringar av förmånerna under grundutbildning

8.1. Inledning

I kapitel 6 har vi analyserat kostnadsutvecklingen under 1980-talet av värnpliktsförmånerna under grundutbildning. Vi kommer i detta kapitel att lägga fram förslag till förändringar i familjebidragslagen , som innebär en enligt vår mening rättvisare fördelning mellan olika grupper av tjäns- tepliktiga och som också innebär en tydligare lagstiftning. Våra förslag bör dessutom kunna underlätta den överflyttning av administrationen till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna som vi föreslår i kapitel 12. En sådan överflyttning är dock inte avhängig av att förslagen om materiel- la regeländringar genomförs. Våra förslag innebär dessutom att kostnader- na för familjebidragen minskar.

Vi har i kapitel 2 och 3 i korthet redogjort för familjebidragens utveck- ling och nuvarande regler. I de delar av regelsystemet, i vilka vi föreslår ändringar, kommer vi att närmare att gå in på reglernas innebörd och bakgrund. I övrigt hänvisar vi till vår tidigare redogörelse.

Vi föreslår följande ändringar i familjebidragslagen. Bostadsbidrag för en bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam skall, om inte särskilda skäl föreligger, utges endast om den tjänstepliktige haft bostaden i minst tre månader före tidpunkten för tjänstgöringsti- dens början. En motsvarande kvalifikationstid skall gälla när den tjäns- tepliktige bor tillsammans med syskon eller kamrat. — Bostadsbidrag för en bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam skall kunna utges för de sista 30 dagarna före utryckningen utan att särskilda skäl föreligger.

Bostadsbidrag till tjänstepliktiga som bor hos sina föräldrar skall, om inte särskilda förhållanden föreligger, kunna utges med högst skillnaden mellan genomsnittskostnaden för bostad för en familj med ett barn och bostad för en familj med två barn. Skillnaden skall beräknas enligt socialstyrelsens/riksförsäkringsverkets normer för skälig bostadskost- nad i samband med att underhållsbidrag till barn fastställs. Detta inne- bär för närvarande ett högsta bostadsbidrag med 600 kr. per månad. Beräkningen av bostadskostnaden i övriga fall skall ske med ledning av socialstyrelsens/riksförsäkringsverkets normer för skälig bostadskost- nad i samband med att underhållsbidrag till barn bestäms.

Tillägg till bostadsbidrag skall inte utges till tjänstepliktiga som bor hos sina föräldrar. För andra tjänstepliktiga höjs tillägget från 150 kr. till 250 kr. per månad. Tjänstepliktiga som delar bostad med syskon eller kamrat erhåller dock endast ett halvt tillägg till bostadsbidraget, eller 125 kr. per månad. Inkomster som de tjänstepliktiga har av arbete under vämpliktstjänst- göringen skall påverka rätten till familjepenning och bostadsbidrag på samma sätt som makas och barns inkomster. — Bostadsbidrag skall, om inte särskilda förhållanden föreligger, utges endast för bostad på den ort där den tjänstepliktige är kyrkobokförd. Förlängt bostadsbidrag skall kunna utgå även till en tjänstepliktig som avslutar sin tjänstgöring under hyresfri månad. Familjebidrag under 50 kr. i månaden skall inte betalas ut.

Om våra förslag genomförs beräknar vi att kostnaderna för familjebidra- gen minskar med 48,4 milj. kr. i relation till utgifterna för år 1989.

I det avslutande avsnittet i kapitlet tar vi upp frågan om hur kostnader- na för förrnånssystemet kan beräknas i kommande budgetförslag och vilka följder den aviserade skatteomläggningen kan få för förrnånemas värde och kostnadsutveckling.

8.2. Länsstyrelsernas synpunkter på regelförändringar

I den enkät till samtliga länsstyrelser som vi gjort, och som vi närmare har redovisat i avsnitt 6.2.2, har några av länsstyrelserna också lämnat syn- punkter på tänkbara förändringar i reglerna. Sammanfattningsvis kan följande förslag nämnas. En ny bestämmelse bör införas om bostadsinnehav viss tid (2, 3 eller 6 månader) före inryckningen för att ensamboende skall få rätt till bo- stadsbidrag. Man bör vara kyrkobokförd på den aktuella bostadsadressen för att få bostadsbidrag. — En ändring bör ske av metoden för att fastställa bostadsbidraget vid boende hos föräldrar i villa resp. lägenhet för att få ett utfall som är mer rättvist än det nuvarande. Det har bl. a. hävdats att bidrag vid föräldra- boende i villa skulle ”subventionera” en hög bostadsstandard för fa- miljen. ' — Ett kostnadstak anknutet till maximerad ytstorlek eller maximerat antal rum bör anges för rätt till bostadsbidrag, när den tjänstepliktige bor tillsammans med föräldrar. — Större krav bör ställas på den tjänstepliktiges ekonomiska förmåga att betala för sitt boende före tjänstgöringstidens början. — Bostadsbidrag bör utgå generellt till i vart fall alla dem som visar att de har haft arbetsinkomst eller på annat sätt har kunnat betala för sin bostad. Det bör finnas större möjligheter att få bostadsbidrag inför utryckning- en.

Möjligheten att få tillägg till bostadsbidraget när den tjänstepliktige bor tillsammans med föräldrar bör tas bort. Kraven bör skärpas när det gäller att styrka uppgifterna i ansökningar- na. Dagpenning/lön skall utgå med ett sådant belopp att särskilda bidrag som familjebidrag eller utryckningsbidrag inte behövs.

8.3. Bostadsinnehavet

Vi tar i detta avsnitt upp frågor om rätten till bostadsbidrag för bostad i vilken den värnpliktige bor ensam, för bostad som den värnpliktige delar med syskon eller kamrat och för bostad hos föräldrarna.

Bostadsbidrag utges enligt 8 5 första stycket familjebidragslagen för kostnad

1. för bostad i vilken en tjänstepliktig bor tillsammans med maka och barn för vilka familjepenning kan utgå eller med enbart sådant barn,

2. för bostad i vilken en tjänstepliktig bor tillsammans med maka i annat fall än som avses i l., .

3. för bostad i vilken tjänstepliktig bor ensam vid tjänstgöringstidens början,

4. för en tjänstepliktigs bostad i annat fall än som avses i 1—3, om det föreligger särskilda skäl.

Till dem som kan beviljas bostadsbidrag enligt punkten 4 hör

dels tjänstepliktiga som skadat bostad under tjänstgöringstiden,

dels tjänstepliktiga som bor tillsammans med syskon eller kamrat,

dels tjänstepliktiga som bor tillsammans med sina föräldrar.

8.3.1. Bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam

Som vi tidigare har nämnt slopades fr.o.m. den 1 juli 1982 en bestämmel- se om att en ensamstående värnpliktig kunde få bostadsbidrag endast för kostnad för en bostad som han hade haft i sex månader.

Departementschefen anförde i förarbetena (prop. 1981/82:102, bil. 2) bl.a. följande.

I familjebidragslagens regler för bostadsbidrag till ensamstående värnpliktiga föreskrivs att den värnpliktige vid tidpunkten för tjänstgöringens början skall ha haft bostaden i minst sex månader för att vara berättigad till bostadsbidrag. Undantag från denna regel medges endast om särskilda skäl anses föreligga. Överbefälhavaren har i sin rapport från den vämpliktsekonomiska undersökningen föreslagit att dessa regler ändras. Flertalet remissinstanser har också uttalat sig för detta. Även jag anser att de nuvarande bestämmelser- na för bostadsbidrag bör ändras. Jag förordar att en värnpliktig som har egen bostad vid tjänstgöringstidens början skall ha möjlighet att få bostadsbidrag.

Jag vill emellertid samtidigt kraftigt understryka att de vidgade

möjligheterna att få bostadsbidrag inte får medföra att värnpliktiga härigenom skaffar sig bostad enbart för innehav under tjänstgörings- tiden eller på annat sätt söker skada sig kortsiktig nytta av bostads- bidraget.

Tillämpningen av de ändrade reglerna måste därför följas upp mycket noggrant. Jag utgår från att i första hand försvarets civilför- valtning noga följer utvecklingen och kontinuerligt redovisar erfa- renheterna. Självfallet förutsätter jag också att ansökningar om bo- stadsbidrag prövas lika seriöst som nu.

Om uppföljningen visar en utveckling som inte är förenlig med syftena med de ändrade reglerna, är jag inte främmande för att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till re- striktivare regler för bostadsbidrag.

I fråga om de fall där bostaden hade anskadats efter inryckningsdagen anförde departementschefen bl. a. följande.

I likhet med vad som gäller f.n. bör det finnas möjlighet att lämna bidrag till kostnaderna för bostad som har anskadats efter den i lagen angivna tidpunkten. Härför bör liksom hittills krävas särskil- da skäl. I fråga om vad som skall utgöra särskilda skäl hänvisar jag till prop. 1977/78: 127 (s. 31). Förutom de särskilda skäl som f.n. gäller anser jag att det också bör vara möjligt att bevilja bostadsbi- drag när en värnpliktig t. ex. blir erbjuden bostad på en ort där det råder stor bostadsbrist. Han skall i ett sådant fall inte vara tvungen att avstå från erbjudandet av ekonomiska skäl och därmed riskera att stå utan egen lägenhet för flera år framåt. Särskilda skäl kan också i vissa fall föreligga för officersaspiranter som tjänstgör under lång tid och där det kan anses skäligt att bostad anskaffas under utbildningstiden.

Som särskilt skäl att utge bidrag till bostad som anskadats under tjänstgö- ringstiden angavs i proposition 1977/78: 127 att en tjänstepliktig någon tid före tjänstgöringens slut skadar bostad för att ha någonstans att bo efter utryckningen.

Departementschefen uttalade också i den sistnämnda propositionen att om en tjänstepliktig hade skadat bostad endast någon kortare tid före tjänstgöringens början borde särskilda skäl föreligga endast om mycket starka sociala skäl talade för det, t. ex. när den tjänstepliktige måste flytta hemifrån eller när bostaden var hans enda riktiga hem i Sverige. I rätts- praxis har bostadsbidrag ansetts kunna utgå på grund av särskilda skäl också när en tjänstepliktig skadat bostaden under tjänstgöringstiden, om han haft mycket starka sociala skäl för att flytta.

Av överbefälhavarens tidigare nämnda undersökning 1986/87 av de värnpliktigas sociala och ekonomiska förhållanden under grundutbild- ningen framgår bl.a. följande.

De värnpliktiga som hade flyttat hemifrån och fick bostadsbidrag utgjor- de vid det andra undersökningstillfället 25 % av samtliga värnpliktiga.

Av de värnpliktiga som hade flyttat hemifrån och fick bostadsbidrag hade

6 % flyttat under värnpliktsperioden, 8 % flyttat under inryckningsmånaden,

11 % flyttat ] till 2 månader före inryckning, 16 % flyttat mellan 2 och 6 månader före inryckning, 59 % flyttat mer än 6 månader före inryckningen. Hela 35 % hade alltså flyttat hemifrån under den tid som var ”karens- tid” före den 1 juli 1982. Trots att särskilda skäl måste föreligga för att få bostadsbidrag för bostad som anskadats under tjänstgöringstiden, hade 6 % av dem som fick bostadsbidrag för eget boende flyttat hemifrån under utbildningstiden.

En påtagligt stor grupp värnpliktiga skadar sålunda bostad kort tid före tjänstgöringstidens början och relativt många värnpliktiga anses faktiskt ha särskilda skäl för att få bostadsbidrag för bostad som de skadat under tjänstgöringstiden.

Bedömning och förslag

Vi ifrågasätter om det är rimligt att bostadsbidrag utges till så många tjänstepliktiga som skadar bostad kort tid före inryckningen. Vi har svårt att se att det först inför värnpliktstjänstgöringen, då bostaden i många fall används endast vid helger, finns ett större behov än tidigare att skada egen bostad. Vi ifrågasätter också om inte det förhållandet, att man utan egen ekonomisk uppodring kan få full ersättning för bostadskostnaden under hela tjänstgöringstiden, stimulerar till att skada en bostad, egen eller hyrd i andra hand, under denna tid. Behovet av egen bostad torde enligt vår mening för många snarare uppstå först när tjänstgöringstiden närmar sig sitt slut.

Om en kvalifikationstid införs för rätt till bostadsbidrag, utan att de som har särskilda skäl för att ha egen bostad under tjänstgöringstiden drabbas, får den tjänstepliktige större anledning att överväga om bostaden verkligen behövs under tjänstgöringstiden. Han måste ju då själv stå för kostnaderna en viss tid. Efter överväganden har vi funnit att det kan vara lämpligt med en kvalifikationstid på tre månader. Kvar står ändå möjligheten att få bostadsbidrag om det föreligger särskilda skäl att skada bostad senare än tre månader före tjänstgöringen. De särskilda skäl som har angivits i tidigare förarbeten och som redovisats tidigare kan fortfarande vara vägle- dande.

Som kvalifikationstid bör räknas all tid varunder den tjänstepliktige bott i annan bostad än hos föräldrarna. Om han under tremånadersperio— den bott någon tid tillsammans med syskon eller kamrat, hustru eller barn eller bytt en bostad som han bott ensam i får även denna tid räknas in i kvalifikationstiden.

Däremot anser vi att man bör kunna lätta på reglerna för rätt till bostadsbidrag för en egen bostad som en tjänstepliktig skadar inför utryck- ningen. Vetskapen att man då utan särskilda skäl kan få bostadsbidrag för bostaden bör kunna utgöra ytterligare ett incitament till att vänta med att skada egen bostad. Vi anser därför att kravet på särskilda skäl för att få bidrag till den bostadskostnad som belöper på de sista 30 dagarna före utryckningen kan tas bort. Det ligger då nära till hands att endast den som

skaffar bostad under denna tid skall slippa den särskilda prövningen. Den som tidigare har skadat bostad utan att vara berättigad till bostadsbidrag på grund av att han inte haft särskilda skäl skulle däremot vara avskuren från rätten till bidrag. Detta skulle emellertid få uppenbart orättvisa kon- sekvenser. Om i övrigt förutsättningarna för rätt till bostadsbidrag är uppfyllda, anser vi därför att en tjänstepliktig skall kunna få bostadsbidrag under 30 dagar före utryckningen även för en bostad som han har skadat tidigare, men som då inte ansetts berättiga till bostadsbidrag.

För att uppnå en rättvisare fördelning av bostadsbidragen för de ensam- boende föreslår vi sålunda en ändring i 8 & som innebär att det skall krävas tre månaders bostadsinnehav före tjänstgöringstidens början för att rätt till bostadsbidrag skall föreligga enligt punkt 3. Vidare föreslår vi en ny punkt 4 som innebär att bostadsbidrag kan utges för kostnaden för bostad som en tjänstepliktig har de sista 30 dagarna före utryckningen. Innehållet i nu gällande punkt 4 förs till en ny punkt 5.

Vi .gör följande bedömning av kostnadsförändringama av förslaget. Enligt överbefälhavarens undersökning 1986/87 kunde ca 25 % av de värnpliktiga som flyttat hemifrån och fått bostadsbidrag uppskattas ha flyttat från föräldrarna mindre än tre månader före inryckningsdagen. Dessa värnpliktiga skulle med den föreslagna regeländringen ha varit tvungna att redovisa särskilda skäl för att få bostadsbidrag för eget boende. Vissa skulle dock i stället kunnat få bostadsbidrag för del i föräldrarnas bostad om de hade valt att bo kvar.

Av dem som utan regeländring skulle ha flyttat hemifrån under den föreslagna kvalifikationstiden antar vi att högst hälften kan redovisa sär- skilda skäl. Av de övriga kan ca 25 % antas bli berättigade till bostadsbi- drag för bostad hos föräldrarna. Den föreslagna kvalifikationstiden, till- sammans med den motsvarande kvalifikationstid som vi föreslår i avsnitt 8.3.2. beträdande boende med syskon eller kamrat, beräknas härmed medföra en besparing på 19,8 milj. kr. per år.

Omkring 1500 värnpliktiga kan genom den föreslagna regeländringen bli berättigade till bostadsbidrag 30 dagar före och 30 dagar efter utryck- ningen. Detta beräknas medföra en kostnadsökning på knappt 5 milj. kr. per år.

8.3.2. Bostad tillsammans med syskon eller kamrat

För att få bostadsbidrag till en bostad som delas med syskon eller kamrat krävs som nämnts enligt 8 5 första stycket punkt 4 att det föreligger särskilda skäl. .

Av förarbetena till 1978 års familjebidragslag (prop. 1977/ 78: 127, speci- almotiveringen till 8 &) framgår att ett särskilt skäl var att den tj änsteplikti- ge vid tjänstgöringens början bott tillsammans med syskon eller kamrat sedan minst sex månader. Samma kvalifikationstid skulle således gälla för denna kategori som för värnpliktiga som bodde i egen bostad.

Sexmånadersgränsens slopande för värnpliktiga med egen bostad har i praktiken medfört att det krav på sex månaders boende med syskon och

kamrat före inryckningen som utgjorde ett särskilt skäl för att få bostadsbi- drag fallit bort. Har den tjänstepliktige bott med syskon eller kamrat redan före tjänstgöringens början, har bostadsbidrag beviljats om i övrigt de allmänna förutsättningama för att få bidraget varit uppfyllda.

De särskilda skäl för att få bostadsbidrag som en värnpliktig, som skadar egen bostad efter tjänstgöringens början, kan åberopa kan i praxis också åberopas av en värnpliktig som först under denna tid bor tillsammans med syskon eller kamrat.

Bedömning och förslag

Om vårt förslag att en ensamboende skall ha innehaft sin bostad i tre månader före tjänstgöringens början för att få bostadsbidrag genomförs, föreslår vi att ett motsvarande tidskrav bör finnas för att bevilja bostadsbi- drag vid boende med syskon och kamrat. Tidskravet bör inte längre rubriceras som ett särskilt skäl, varför ensamboende tjänstepliktiga och tjänstepliktiga som bor tillsammans med syskon eller kamrat bör jämstäl- las även i lagtekniskt hänseende. Bestämmelserna härom kan införas i 8 & första stycket punkt 3 familjebidragslagen .

8.3.3. Bostad hos föräldrar

Även rätten till bostadsbidrag, när en tjänstepliktig bor tillsammans med föräldrarna och har kostnad för detta boende, är enligt 8 5 första stycket punkt 4 familjebidragslagen avhängig av att särskilda skäl för att få bo- stadsbidrag föreligger.

Av överbefälhavarens undersökning om de värnpliktigas ekonomiska förhållanden 1986/87 framgår att vid det första enkättillfallet i samband med inryckningen bodde 72 % i föräldrahemmet. I denna grupp uppgav drygt 40 % att de betalade för sitt boende. Knappt 20 % av de föräldrabo- ende uppbar bostadsbidrag. Vid enkäten i slutet av tjänstgöringsperioden bodde ungefärligen lika många kvar i föräldrahemmet, men endast 20 % betalade då för sitt boende. Vad som är anmärkningsvärt är att vid den första enkäten uppgav drygt 30 % av dem som fick bostadsbidrag för att de bodde i föräldrahemmet att de inte betalade för sitt boende och att denna sidra steg till närmare 60 % vid den senare enkäten. Dessa 60 % represen- terade 20 % av samtliga värnpliktiga som fick bostadsbidrag.

Endast 40 % av dem som fick bostadsbidrag när de bodde i föräldrahem- met uppfyllde således enligt egna uppgifter det grundläggande kravet för att få bidrag, nämligen att de hade en utgift för bostaden. Detta är en oacceptabelt hög felprocent och den gör att bidragets konstruktion och berättigande i sin nuvarande form starkt måste ifrågasättas vid föräldrabo- ende.

Det är svårt att med säkerhet ange hur stor kostnadsökning dessa felak- tigt utgivna bostadsbidrag medför. Även om vi räknar med att flertalet sådana bostadsbidrag ligger under genomsnittskostnaden för bostadsbi-

drag i föräldrahemmet kan merkostnaden röra sig om kanske så mycket som 28 milj. kr.

Om en tjänstepliktig uppger i sin ansökan att han betalar till sina föräldrar för sitt boende hos dem, är det svårt för den utbetalande myndig- heten att ifrågasätta detta eller kontrollera uppgiftens riktighet. Den kon- troll som kan göras är, att man undersöker om den tjänstepliktige haft förmåga att betala för boendet. Detta kan ske genom att man ser på den sjukpenninggrundande inkomsten eller taxeringen, eller på om han uppbu- rit studiemedel, utbildningsbidrag, arbetslöshetsersättning m.m. i en om- fattning som gör det sannolikt att han kunnat betala föräldrarna för sitt boende. Vi kan inte finna någon annan metod för att undvika att felaktiga bidrag utgår i dessa fall. Däremot kommer vi i kapitel 12 att föreslå vissa förfaranderegler vid administrationen som bör kunna bidra till att den tjänstepliktige inser vikten av att han lämnar korrekta uppgifter i sin ansökan och uppfyller sin skyldighet att anmäla när förhållandena ändras. Det kan också vara lämpligt att föräldrarna som hyresvärdar på ansök- ningsblanketten bekräftar den tjänstepliktiges uppgifter om vilken hyra han betalar till dem.

Utöver det nämnda grundläggande kravet att den tjänstepliktige skall ha en kostnad för bostaden för att få bidrag krävs också som nämnts enligt 8 5 första stycket punkt 4 familjebidragslagen att det föreligger särskilda skäl för att bidrag skall kunna utges. Dessa skäl är relaterade till föräldrarnas förmåga att, utan ersättning från den tjänstepliktige, själva kunna betala för bostaden.

I förarbetena till 1978 års familjebidragslag (prop. 1977/78: 127) angavs i specialmotiveringen till denna bestämmelse bl.a. att det i sådana fall skall anses föreligga särskilda skäl om det är uppenbart att föräldrarna på grund av att den tjänstepliktige bor hos dem har en större lägenhet än de annars skulle haft råd med.

För att kunna göra en sådan skälighetsbedömning har de rättstillämpan- de myndigheterna ansett att de måste räkna ut hur hög bostadskostnad föräldrarna kan svara för. Tillsynsmyndigheten har anvisat vissa schablo- ner för denna uträkning. Dessa innebär följande. Bostadsbidragets storlek beräknas med utgångspunkt i föräldrarnas och eventuella syskons inkomster och hela den faktiska hyreskostnaden. Den tjänstepliktiges syskon skall anses vara minderåriga om de inte har fyllt 18 år den 1 januari det år tjänstgöringen börjar. Innan nämnden bestämmer bostadsbidragets storlek skall nämnden fastställa föräldrarnas andel i bostadskostnaden. Nämnden bör använ- da följande procentsatser vid beräkningen:

22 % av föräldrarnas gemensamma när båda föräldrarna har inkomst bruttoinkomst per månad och inga minderåriga syskon bor hemma

20 % av förälderns bruttoinkomst när den tjänstepliktige bor tillsam- per månad mans med en förälder eller bara en av dem har inkomst och inga min- deråriga syskon bor hemma

18 % av föräldems/föräldramas när ett minderårigt syskon bor bruttoinkomst per månad hemma

14 % av föräldems/ föräldrarnas när två minderåriga syskon bor bruttoinkomst per månad hemma

12 % av föräldems/föräldramas när tre eller flera minderåriga sys- bruttoinkomst per månad kon bor hemma.

Bidragsförskott, underhållsbidrag eller barnpension till minderåriga sys- kon skall läggas till föräldrarnas inkomst vid beräkning av deras andel i bostadskostnaden. Har syskonet egna inkomster av arbete eller räntein- komster fastställs föräldrarnas andel som om det inte bodde hemma. Vid beräkningen av bostadsbidraget skall syskonet svara för sin andel av ut— rymmet för bostadsbidrag sedan föräldrarnas andel räknats bort.

I stort sett har metoden godtagits vid besvär till kammarrättema. I vissa mål har även andra omständigheter vägts in (redovisning av tidigare praxis, se Lavin, Familjebidrag; jfr t. ex. domar av kammarrätten i Göte- borg i mål 6245—1987, 6376—1987 och 6601 — 1987). Även regeringsrät- ten tycks ha accepterat beräkningssättet i vissa mål, se RegR 1368— 1980 och 1480—1988.

Det förhållandet att 60 % av de utgivna bostadsbidragen, i vart fall vid tjänstgöringstidens slut, inte tjänade sitt syfte att täcka den del av bostads- kostnaden som föräldrarna eljest inte skulle ha haft råd med gör att man även måste ifrågasätta om den beräkningsmetod som används är riktig. Föräldrarna har ju i dessa fall själva ansett sig ha råd att betala hela bostadskostnaden eftersom de avstått från att ta emot den tjänstepliktiges bostadsbidrag.

Vi vill också peka på en annan edekt av beräkningsmetoden som gör att den kan ifrågasättas. Bidraget syftar som nämnts till att täcka den tjänste- pliktiges andel av bostadskostnaden i hemmet. Beräkningsmetoden med- för emellertid att bostadsbidraget indirekt mer eller mindre subventione- rar den övriga familjens bostadskostnader beroende på familjestorlek. Har två förvärsarbetande föräldrar inget minderårigt barn i hemmet anses deras andel i bostadskostnaden vara 22 % av inkomsten. Har de däremot tre minderåriga barn anses andelen vara 12 % av inkomsten. Ju mer trångbodd familjen är ju större andel av bostadskostnaden täcks av den tjänstepliktiges bostadsbidrag, trots att den del av bostaden som han kan disponera sannolikt blir mindre.

Utredningen har av flera handläggare av familjebidragen informerats om att den nuvarande beräkningsmetoden medför icke önskvärda konse- kvenser. En tjänstepliktig som bott med en förälder med låga inkomster och med låg hyra, men som delat kostnaden med föräldern, kan ha svårt att få bostadsbidrag medan ett högt bostadsbidrag kan utgå till en tjänste- pliktig som bor hos föräldrar med höga inkomster och höga bostadskostna— der för villaboende.

Bedömning och förslag

Det skulle i och för sig vara önskvärt att alla tjänstepliktiga som bor hos sina föräldrar kunde erhålla ett skäligt belopp för detta. De nuvarande bestämmelserna medför uppenbarligen i praktiken att många tjänsteplikti- ga utan behov av bostadsstöd får ett bostadsbidrag som de kan behålla för egen konsumtion. Man kan i och för sig också ställa frågan om det är rimligt att behålla den administrativt betungande prövningen av föräldrar- nas sociala och ekonomiska situation. Föräldrarnas underhållsskyldighet upphör när deras barn fyller 18 år. Om barnet då går i skolan eller upptar en tidigare avbruten skolgång innan det fyller 19 år, är föräldrarna under- hållsskyldiga intill dess barnet fyller 21 år så länge skolgången pågår. Det torde därför finnas få fall där föräldrarna är underhållsskyldiga under tiden för värnpliktstjänstgöringen. Ett generellt bidrag på t. ex. 600 kr. per månad till alla värnpliktiga som bor hos föräldrarna skulle dock medföra en kostnadsökning jämfört med dagens system med drygt 110 milj. kr. per år. Enbart ett slopande av prövningen av föräldrarnas inkomst inom nuvarande system i kombination med en sänkning av maximibeloppet till 600 kr. per månad skulle kosta ca 39 milj. kr. per år. Vi har därför funnit att en ändring av bestämmelserna som innebär att alla får ett lika stort skäligt belopp vid föräldraboende oavsett om de betalar hyra inte bör genomföras inom nuvarande kostnadsramar för familjebidrag. Inte heller bör en ändring genomföras som innebär att prövningen av föräldraekono- min slopas i de fall den tjänstepliktige erlägger hyra till föräldrarna.

Det bostadsbidrag som för närvarande högst kan utgå när en tjänsteplik- tig bor hos sina föräldrar beräknas efter normalhyran för ett rum och kök i nyproducerade lägenheter i allmännyttan på orten. För Storstockholms del var denna norrnalhyra ] 800 kr. per månad för 1988/89. Till detta belopp kommer ett tillägg till bostadsbidraget på 150 kr. Vi ifrågasätter om inte 1950 kr. är ett alltför högt tak för bostadsstöd vid föräldraboende. Man kan normalt utgå från att föräldrarnas extra kostnad för den tjänsteplikti- ges andel av bostaden motsvarar kostnaden för ett rum. Kostnaden för kök och övriga gemensamma utrymmen har föräldrarna ändå. Vi förslår att även kostnaden för det rum som den tjänstepliktige kan anses disponera skall beräknas med ledning av de normer för beräkning av underhållsskyl- dighet mot barn, som under avsnitt 8.4 förslås utgöra grund för beräkning av bostadskostnaden i övriga boendefall. Därvid kan skillnaden mellan genomsnittskostnaden för bostad för hushåll med ett barn och hushåll med två barn ansé's utgöra en skälig kostnad för boende hos föräldrar. Detta innebär för år 1989 att ett bostadsbidrag om högst 600 kr. i månaden skulle kunna utges. Samma belopp erhåller man vid en jämförande beräkning med utgångspunkt i den gällande normalhyran i Stockholms kommun. Som ytterligare jämförelse kan nämnas att Svenska sparbanksföreningen beräknat kostnaderna för ett rum i föräldrahemmet år 1989 till 485 kronor vid bedömningen av vad ett barn bör betala till föräldrarna.

Vårt förslag ovan kommer enligt vår uppfattning att begränsa de mest stötande edekterna av de svårigheter som finns att kontrollera att den värnpliktige verkligen betalar för sitt boende. Vidare begränsas de disku-

tabla edekterna av den nuvarande metoden för att fastställa föräldrarnas förmåga att betala familjens bostadskostnader.

I vissa situationer kan den beräkningsmetod vi förordat ge ett resultat som är mindre tillfredsställande. Vi avser närmast situationer där det är uppenbart att den tjänstepliktige har en starkare anknytning till föräldra- hemmet än som är normalt och där föräldrahemmet kan förväntas bli hans permanenta hem för en överskådlig framtid. Han kanske bor kvar där för att ta hand om en sjuk förälder som är beroende av honom eller för att han driver rörelse tillsammans med någon av föräldrarna i fastigheten. Han kanske bor tillsammans med någon av föräldrarna sedan den andre avlidit, och det är underförstått att han skall överta bostaden själv i framtiden. Visar han då att han delar bostadskostnaden med förälder, bör han kunna få högsta godtagbara bostadskostnad beräknad på samma sätt som när han delar bostaden med en annan person.

Vi har erfarit att det förekommer att en tjänstepliktig för att få högre bostadsbidrag ändrar boendeförhållandet när han bor hos föräldrarna genom att bli part i hyresförhållandet. Om en tjänstepliktig företer ett nytt kontrakt som innebär att han också blivit hyresgäst tillsammans med någon förälder, bör detta vara ett exempel på när bostadsbidrag inte skall beviljas enligt andra förutsättningar än de som gällde innan det nya kon- traktet kom till.

Med ledning av överbefälhavarens rapport beräknar vi att ca 6 300 tjänstepliktiga bor hos sina föräldrar och har bostadsbidrag. I genomsnitt kan de uppskattningsvis beräknas erhålla bostadsbidrag med ca 1 150 kr. per månad. De flesta bör då i dag få ett bidrag som överstiger 600 kr. per månad.

Vi beräknar att den maximering av bostadsbidraget till kostnaden för ett rum vid föräldraboende som vi föreslagit innebär en kostnadsbesparing för familjebidragen med minst 34,4 milj. kr. per år.

8.4. Beräkningen av bostadskostnad

Beräkningen av bostadskostnaden görs i dag med utgångspunkt i en av kommunerna fastställd normalhyra för viss lägenhetsstorlek. Bostadens storlek anges i 10 & familjebidragslagen . Vad som är att anse som normal hyra regleras i 4 a & familjebidragsförordningen.

Högsta antal rum i bostaden som kan ligga till grund för kostnadsberäk- ningen har i normalfallet ökat från ursprungligen mellan ett och tre rum och kök beroende på familjesammansättningen till i dag mellan två och fyra rum och kök. Högre bostadskostnad kan liksom tidigare läggas till grund för beräkningen om särskilda skäl föreligger.

Bostadsbidraget till de tjänstepliktiga som har skadat bostad under tjänstgöringen eller som bor tillsammans med syskon eller kamrat beräk- nas till högst den tjänstepliktiges andel i bostadskostnaden. Högst normal- hyran för ett rum och kök får i dessa fall läggas till grund för beräkningen av bostadskostnaden. Även i fråga om dessa tjänstepliktiga kan en högre bostadskostnad läggas till grund för beräkningen, om det föreligger särskil- da skäl.

I proposition 1977/78: 127 anfördes bl.a. följande.

Bara om särskilda skäl föreligger får till grund för beräkningen av bostadsbidrag läggas högre bostadskostnad än som svarar mot nor- mal hyra på orten för lägenhet av särskilt angiven storlek. Särskilda skäl kan vara att behov av särskilt stor eller särskilt utrustad bostad föreligger. En familj med fler än två barn får exempelvis anses ha behov av lägenhet med fler än tre rum. Däremot kan särskilda skäl normalt inte anses föreligga om den tjänstepliktige har valt ett särskilt dyrbart bostadsaltemativ. Särskilda skäl bör i regel inte föreligga om möjlighet att få statskommunalt bostadsbidrag eller att hyra ut del av bostaden inte tillvaratas. Om tjänstgöringstiden avses bli kortvarig, bör dock särskilda skäl anses föreligga eftersom det då inte kan begäras att den tjänstepliktige vidtar särskilda åtgärder för att nedbringa sina bostadskostnader.

I proposition 1982/83: 115 om förbättrade förmåner åt värnpliktiga m.fl. uttalade departementschefen att exemplifieringen av särskilda skäl i pro- position 1977/78: 127 inte avsåg att vara uttömande. Som ytterligare ex- empel kunde nämnas att en ensamstående tjänstepliktig kunde ha behov av en större lägenhet på grund av att han hade umgängesrätt med eller delad vårdnad av barn.

När högsta bostadsstorlek för en värnpliktig som bor ensam ändrades från ett rum och kök till två rum och kök, motiverades detta (prop. 1985/86: 100, bil. 6) med att det kunde leda till orimliga konsekvenser för ensamstående värnpliktiga att bostadsbidrag för större lägenhet än ett rum och kök endast kunde utgå om särskilda skäl förelåg.

I försvarets civilförvaltnings handbok har som skäl för avsteg från nor- malhyran angetts bl.a. att, om en tjänstepliktig visar att det inte byggs tvårumslägenheter på orten, det kan vara ett skäl att anse att det är normal hyra för ”nästa” lägenhetsstorlek som skall begränsa bidraget. Civilförvalt- ningen anger vidare att den faktiska hyran får läggas till grund för beräk- ningen, om en familj har mer än två barn. Civilförvaltningen anser också som tidigare nämnts att bostadsbidrag kan beviljas för en kostnad som motsvarar högst två rum och kök, om en tjänstepliktig anses berättigad till bostadsbidrag för en bostad som han skadar under tjänstgöringstiden och bor ensam i.

Utredningen har också erfarit att försvarets civilförvaltning generellt ger bostadsbidrag för ytterligare ett rum mer än normalt, när den tjänsteplikti- ge bor i villa. Detta motiveras av att det i de flesta fall är dyrare att bo i villa än på annat sätt.

Bedömning och förslag

Beräkningen av bostadskostnaden, så som den har utvecklats, kan i många fall medföra tillämpningssvårigheter. Det gäller främst vid boende i villa. Mot bakgrund härav, och också med hänsyn till att utredningen i kapitel 12 föreslår en ändrad administrationsform, finns det anledning att ifråga- sätta om den nuvarande formen för beräkning av bostadskostnaden skall

finnas kvar. Om kommunerna inte längre skall handlägga familjebidragen saknas det grund för att ålägga dem att fastställa normalhyra.

Det är då naturligt att pröva om det finns möjlighet att använda ett redan befintligt system för att beräkna bostadskostnaden. Systemet bör vara så utformat att det utan större svårigheter kan användas av de tillämpande myndigheterna.

Enligt lagen (1988: 786) om bostadsbidrag är bostadsbidraget inkomst- prövat och anknutet till bostadskostnaden. För barnfamiljer bestäms bo- stadskostnadsgränserna enligt huvudregeln med utgångspunkt i dels anta- let bam i familjen, dels bostadskostnadens storlek. När det gäller hushåll utan barn bestäms bostadskostnadsgränserna enligt huvudregeln med ut- gångspunkt i bostadskostnaden mellan ett fastställt lägre och ett fastställt högre belopp.

Bostadsbidraget enligt bostadsbidragslagen är ett ekonomiskt stöd med bostadspolitisk utformning. Bostadsbidraget enligt familjebidragslagen har liksom övriga familjebidrag tillkommit för att under de tjänstepliktigas tjänstgöring garantera dem och deras anhöriga en skälig levnadsstandard. Det får därför anses mindre lämpligt att tillämpa samma regelsystem i dessa båda lagar.

Det inkomstprövade bostadsstöd som utgår enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstilllägg till folkpension är avsett som ett tillägg till pensionen till de pensionärer som har låga inkomster. Bo- stadstillägget utges av kommunen och utgår enligt de grunder som kom- munen bestämmer, dock lägst med ett belopp som motsvarar den del av bostadskostnaden som skall täckas av bostadsbidrag för att statsbidrag skall lämnas. Statsbidrag lämnas om bostadstilläggen enligt kommunens grunder täcker viss del av bostadskostnaden inom en lägre och en högre beloppsgräns.

Inte heller detta system kan, med hänsyn till syftet med stödet, anses lämpligt som mönster för regleringen av bostadskostnaden i ärenden om bostadsbidrag enligt familjebidragslagen . Det förhållandet att försäkrings- kassorna handlägger ärenden om kommunalt bostadstillägg och har vana vid tillämpningen av reglerna för dessa ändrar inte denna uppfattning.

Vi skall slutligen diskutera ytterligare en befmtlig metod att fastställa bostadskostnaden. Enligt 7 kap. 3 & föräldrabalken får, i samband med att underhållsbidrag till barn bestäms, en underhållsskyldig förbehålla sig ett belopp för eget underhåll. I paragrafens andra stycke anges att bostadskost- naden då skall beräknas efter vad som är skäligt. Socialstyrelsen har i samråd med riksförsäkringsverket i allmänna råd angett hur skälig bo- stadskostnad skall bedömas. Socialstyrelsen och riksförsäkringsverket meddelar också regelbundet, med ledning av uppgifter från statistiska centralbyrån, normer för bedömningen av skälig bostadskostnad. Normen utgår från en hushållsstorlek som varierar från 1—2 vuxna upp till 1—2 vuxna och 3 barn. Om det i hushållet ingår mer än tre barn kan det enligt de allmänna råden vara lämpligt att per barn lägga till den merkostnad som finns mellan hushåll som har ett respektive två barn.

Många kommuner omprövar inte kontinuerligt vad som skall anses vara

normalhyra för nyproducerade lägenheter. En tillämpning av den ovan beskrivna normen för skälig bostadskostnad skulle medföra att tj änsteplik- tiga kan få ett bostadsbidrag anpassat till normer som omprövas minst en gång om året.

Den genomsnittliga bostadskostnaden för månad enligt överbefälhava- rens undersökning av förhållandena 1986/87 var för en ensamstående ca 1 120 kr., för gifta/samboende ca 1840 kr. och för samtliga värnpliktiga 1 200 kr.

Följande normalhyra till grund för bostadsbidrag enligt familjebidrags- lagen gällde för Stockholm 1988/89 (beloppen var oförändrade sedan den 1 april 1987):

1 rum och kök 1 800 kr./mån (del i) bostad i annat fall än nedan 2 rum och kök 2 300 kr./mån ensamboende med bostad före inryckning- en 3 rum och kök 2 900 kr./mån boende med maka/sambo 4 rum och kök 3 300 kr./mån — boende med maka och/eller barn

Som vi har nämnt tidigare i detta kapitel anser försvarets civilförvaltning att den faktiska hyran får läggas till grund för beräkningen av bostadskost- naden om en familj har mer än två barn, och att kostnaden för två rum och kök kan ligga till grund för beräkningen om en tjänstepliktig skadar bostad under tjänstgöringen. Civilförvaltningen anser också att bostadsbidrag vid villaboende generellt bör utgå för ytterligare ett rum än normalt.

Enligt socialstyrelsens/riksförsäkringsverkets norm för 1988/89 avseen- de högsta godtagbara kostnad varierar kostnaden mellan lägst 2 350 kr. och högst 4 650 kr. beroende på hushållsstorlek och bostadsort.

Följande tabell för Storstockholm är hämtad från socialstyrelsens/riksför- säkringsverkets normer för bostadskostnaderna 1988/ 89 (meddelade den 1 september 1988). (Nya normer gäller fr.o.m. den 20 oktober 1989.)

f_—

Genomsnittskostnad Högsta godtagbara 1988/89 kostnad 1988/89 ___—___— 1—2 vuxna 1 725 kr./mån 2 550 kr./mån 1—2 vuxna + 1 barn 2 250 ” 3050

1—2 vuxna + 2 barn 2 850 ” 3 700 ” 1—2 vuxna + 3 barn 3 725 ” 4 500 ”

Vuxna med egen inkomst som delar lägenhet antas som regel dela även på kostnaden.

Sidroma är inte helt jämförbara på grund av att socialstyrelsens/riksför- säkringsverkets normer fastställts ca ett och ett halvt år efter Stockholms kommuns normer. Man torde därför fortsättningsvis när kommunens normer anpassats till dagens hyreskostnader inte behöva räkna med några större skillnader i bidragsbeloppen om socialstyrelsens/riksförsäkringsver- kets norm skulle ligga till grund för beräkningen av dessa. För en tjänste- pliktig med egen bostad blir, vid en jämförelse mellan nu gällande två

norrnsystem, högsta godtagbara kostnad enligt socialstyrelsens/riksförsäk- ringsverkets normer något högre än enligt Stockholms kommuns normer, medan den för en boende med annan vuxen blir lägre. Högsta godtagbara kostnad för den som bor med maka och ett barn blir lägre än enligt kommunens normer, medan den blir högre för den som bor med maka och två barn. En tjänstepliktig som bor tillsammans med enbart ett barn skulle få lägre bidrag än enligt kommunnormema. I fråga om de tjänstepliktiga som bor tillsammans med maka och fler än två barn är jämförelsema svåra att göra eftersom dessa enligt nu gällande regler får bostadsbidrag beräknat efter den faktiska hyran.

Vi anser att dessa socialstyrelsens/riksförsäkringsverkets normer, som mer är anpassade efter bostadskostnaden än till vilket antal rum bostads- ytan delats upp i, ger ett rättvisare utfall än de normer som kommunerna fastställer inom ramen för familjebidragssystemet. Vi föreslår att ledning hämtas i socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets normer och riktlinjer för att fastställa skälig bostadskostnad. Med hänsyn till att försäkringskas- sorna vid handläggningen av bidragsförskott skall beakta hur underhållsbi- drag fastställs, är kassatjänstemännen insatta i denna metod. Det bör vara en fördel att kassatjänstemännen vid en handläggning av ärenden om bostadsbidrag enligt familjebidragslagen kan beräkna bostadskostnaden på samma sätt.

Vi beräknar inte att någon nämnvärd kostnadsändring kan uppkomma genom vårt förslag.

De närmare bestämmelserna om hur bostadskostnaden skall beräknas meddelas lämpligast i form av verkställighetsföreskrifter. Det kan då vara tillräckligt att i lagtexten ange att bostadsbidrag skall beräknas till högst bostadskostnaden om den är skälig. Genom en sådan formulering ges också utrymme för att frångå den beloppsbestämda normen om det förelig- ger särskilda skäl.

Vid bedömningen av skälig bostadskostnad har socialstyrelsen i Allmän- na råd (1989: 6) angett bl. a. följande.

Huvudregeln är att gifta och samboende vuxna i princip bör svara för halva bostadskostnaden var. Om den bidragsskyldiges maka eller sambo, med vilken han eller hon har gemensamt barn, saknar eller har låg inkomst kan hänsyn tas till detta vid beräkningen av förbehållsbeloppet. När den bidragsskyldige är samboende med någon och de inte har gemensamma barn skall dock hänsyn inte tas till merkostnaden för sambon eller dennes eventuella barn.

Om det är klarlagt att kostnaden för en Villafastighet överstiger högsta godtagbara kostnad enligt tabell, behöver någon beräkning av hyreskostna- den inte göras, utan beloppet i tabellen kan användas direkt. För den som har fri bostad skall bostadskostnaden värderas enligt de regler som gäller vid taxering till statlig inkomstskatt. När det gäller en bidragsskyldig förälder med umgänge med barn måste hänsyn tas till hur ofta föräldrar och barn träffas. Om barnen ofta bor hos den bidragsskyldige skall denne kunna få förbehålla sig en kostnad för bostad som ger barnen godtagbart utrymme. Socialstyrelsen har angett följande ”tumregel”. Ett umgänges-

barn bör inte få påverka bostadens storlek, medan två eller tre umgänges- bam räknas som ett barn som ingår i hushållet. Fyra umgängesbam räknas som två barn som ingår i hushållet, osv.

Om det visar sig att en kommun har bostadskostnader som avsevärt skiljer sig från de kostnader som anges i tabellen som högsta godtagbara kostnad, bör en justering göras till en tabell som är bättre anpassad till kostnadsläget på orten.

Skälig anledning att godta en bostadskostnad som överstiger den kost- nad som anges i tabell är, enligt socialstyrelsens mening, svårigheter att få tag i en bostad till skälig kostnad på orten. Handikapp av olika slag kan vara en annan anledning.

8.5. Tillägg till bostadsbidraget

Till den som beviljas bostadsbidrag utges ett tillägg med 150 kr. per må- nad. Tillägget utgår dock inte i de fall familjepenning beviljats. Ett undan- tag är dock om familjepenning utgår för barn som den tjänstepliktige inte bor med varaktigt eller för frånskild maka.

Med anledning av den undersökning av de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation som redovisades i mars 1981 lämnade överbefälhava- ren i maj samma år en kommentar och analys (Värnpliktigas sociala och ekonomiska situation, 3) med bl.a. vissa förslag till ändringar i familjebi- dragssystemet.

Under rubriken Särskild ekonomisk hjälp till värnpliktiga uppgavs att bidrag ofta söktes till hemförsäkring, elkostnader och telefonavgifter. Så- dana till bostaden direkt kopplade kostnader borde bakas in i familjebidra- get. För gifta och sambor som inte enbart uppbar bostadsbidrag avsågs familjepenningen täcka sådana kostnader. För de ca 13 % ensamboende värnpliktiga samt för gifta/sammanboende som endast uppbar bostadsbi- drag fanns det inget utrymme för dessa kostnader i de utgående bidragen.

Om kostnaderna skulle täckas av bidrag beräknades utgifterna för bidra- gen till 2 milj. kr. Omkring hälften av kostnaderna täcktes redan av den särskilda ekonomiska hjälp som utgick.

1982 års'värnpliktsförmånskommitté tog upp frågan i betänkandet (Ds Fö 1982: 4) Förmåner till värnpliktiga m.fl. under grundutbildning. Kom- mittén pekade på att bidrag enligt förordningen (F FS 1979: 31) om särskild ekonomisk hjälp till värnpliktiga i praktiken hade utnyttjats till bidrag till elräkningar, felefonräkningar o.d. Det saknades formell grund för detta. Enligt kommittén var det rimligt att ett tillägg till bostadsbidraget infördes för att ersätta rörliga kostnader för hushållsel, den fasta avgiften för telefonabonnemang och hemförsäkring av lösöre intill ett visst värde. Beträdande frågan om i vilka fall tillägget skulle utgå anförde kommittén bl.a. följande. Tillägget borde utgå till ensamstående värnpliktiga som uppbar bostadsbidrag, dvs. de som bodde ensamma och de som delade bostad med syskon eller kamrat. Rent principiellt borde däremot tillägget inte utgå till värnpliktiga som bodde tillsammans med sina föräldrar av det skälet att föräldrar inte ansågs beroende av sina barns inkomster för sin

försörjning. I kamratfallet borde bidrag utgå för den värnpliktiges andel i kostnaden. En sådan lösning kunde dock medföra en alltför omfattande administration. Kommittén föreslog därför att tillägg skulle utgå generellt även i dessa fall.

Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande biträddes förslaget om ett tillägg till bostadsbidraget av överbefälhavaren och försvarets civil- förvaltning. Riksrevisionsverket avstyrkte däremot att en ny bidragsform infördes. Förslaget skulle enligt verkets mening ytterligare fördyra och komplicera förmånssystemets administration. Kringkostnadema för boen- det borde täckas av den tjänstepliktiges dagersättning.

Departementschefen anförde i proposition 1982/83: 1 15 om förbättrade förmåner åt värnpliktiga m. fl. bl.a. att tillägget borde utgå till alla tjäns- tepliktiga som uppbar bostadsbidrag med undantag av dem som hade beviljats familjepenning. Administrationen av det föreslagna tillägget skul- le då inte bli onödigt krånglig. Någon särskild avräkningsregel föreslogs inte för bidraget. Om det var uppenbart att behov av bidraget inte förelåg kunde dock enligt departementschefen ] & familjebidragslagen tillämpas.

I den nämnda paragrafens andra stycke anges att även om villkoren för rätt till familjebidrag är uppfyllda, får den myndighet som beslutar om bidraget bestämma att det icke skall utgå om det är uppenbart att behov av bidraget inte föreligger.

Bestämmelsen om tillägg till bostadsbidraget trädde i kraft den 1 juli 1983 i enlighet med förslaget i propositionen. Efter en ändring den 1 juli 1986 kan tillägg till bostadsbidraget även utges till en tjänstepliktig som uppbär familjepenning för barn som han inte bor tillsammans med eller för frånskild maka. I motiven (prop. 1985/86:100, bil. 6) anfördes som skäl härför att en tjänstepliktig, som uppbär familjepenning i sådana fall, inte får sina kringkostnader till följd av bostadsinnehavet täckta genom familjepenningen.

Bedömning och förslag

1 och med att det i reglerna om tillägg till bostadsbidraget fr.o.m. 1 juli 1986 har införts moment som medför undantag från den generella regeln, har det ursprungliga motivet för ett generellt tillägg tunnats ut, nämligen att administrationen inte skulle belastas. Eftersom en prövning av rätten till bostadsbidrag ändå måste göras, bör det inte medföra några större svårigheter att samtidigt beakta frågan om tillägg.

När kostnaderna för tillägget år 1981 beräknades till 2 milj. kr. var det naturligt att ta hänsyn till effektema på administrationen. Budgetåret 1988/89 beräknades tilläggen kosta 20,6 milj. kr. Det finns då anledning att ifrågasätta om inte tillägget bör regleras i likhet med vad 1982 års värnpliktsförmånskommitté ursprungligen ansåg som lämpligt. Tillägget skulle då inte utges till sådana tjänstepliktiga som bor hos föräldrarna.

Vi förordar en sådan lösning. Det tillägg som utges till tjänstepliktiga som bor tillsammans med syskon eller kamrat bör bestämmas till halva det belopp som utges till övriga ensamstående. En större differentiering av

tillägget är enligt vår uppfattning inte motiverad. Detta innebär att i de fall bostadskostnaden delas med make kan liksom hittills helt tillägg utges.

Samtidigt föreslår vi att tilläggets totalbelopp höjs med 100 kr. till 250 kr per månad. Anledningen till förslaget är främst den kostnadsökning som har skett sedan den senaste höjningen av tillägget. Kvartalsavgiften för privattelefon år 1990 är 187 kr. i Stockholm, Göteborg och Malmö med omgivningar och 178 kr. i övriga landet. Enligt konsumentverkets kost- nadsberäkningar för år 1989 är månadskostnaden 100 kr. för hushållsel för en person och 40 kr. för hemförsäkring. Det bör dock påpekas att kostna— den för hemförsäkringen varierar kraftigt mellan storstadsområdena och övriga landet. På grund härav och då eget boende även i övrigt medför smärre kostnader som inte täcks av bostadsbidraget kan det enligt vår mening vara rimligt att tillägget utges med 250 kr.

Det slopade tillägget vid föräldraboende medför en besparing på 9,4 milj. kr. per år. Höjningen av tilläggets belopp och halveringen av tilläggen vid boende med syskon eller kamrat beräknas medföra en nettokostnads- ökning om 9,7 milj. kr.

8.6. Behovsprövningen

I motiven till 1978 års familjebidragslag (prop. 1977/78:127) anförde föredragande statsrådet bl. a.:

Som jag tidigare har nämnt är den värnpliktiges rätt till familjebi- drag förbunden med villkoret, att det skall föreligga behov av bi- drag. Behovsprövningen, som till sin karaktär närmast är en in- komstprövning, är i nuvarande system av två slag: normerad be- hovsprövning och fri behovsprövning.

Oavsett vilken behovsprövning som tillämpas bortses i nuvaran- de system helt från de ersättningar och förmåner som utgår till den värnpliktige med anledning av hans tjänstgöring. Vidare bortses från inkomster som den värnpliktige erhåller genom arbete på fritid under tjänstgöringen eller under övningsuppehåll.

I enlighet med de riktlinjer som tidigare har godtagits av riksda- gen föreslår arbetsgruppen att nuvarande behovsprövningsregler i huvudsak bibehålls

Även jag anser att nuvarande behovsprövningsprinciper i stort bör behållas

I l 5 andra stycket familjebidragslagen anges att även om villkoren för rätt till familjebidrag är uppfyllda, får den myndighet som beslutar om bidra- get bestämma att det inte skall utgå om det är uppenbart att behov av bidraget inte föreligger.

I specialmotiveringen till denna paragraf angavs i propositionen bl. a.:

En väsentlig förutsättning för att familjebidrag skall utgå är att behov av bidrag kan anses föreligga i det särskilda fallet. Aven om villkoren för rätt till familjebidrag utformas i enlighet med denna

förutsättning, är det i enstaka undantagsfall tänkbart att bidrag skulle kunna utgå enligt villkoren även i fall då det är uppenbart att behov av bidrag faktiskt inte föreligger. Genom paragrafens andra stycke öppnas möjlighet att undvika sådana beslut. Exempel på när bestämmelsen kan bli tillämplig är fall när tjänstepliktig med syn- nerligen höga inkomster fullgör en kortvarig tjänstgöring och när särskilda ekonomiska transaktioner görs för att få familjebidrag. Det bör betonas att bestämmelsen endast bör användas när det är uppenbart att det skulle vara stötande att medge bidrag enligt villko- ren.

Det skall alltså göras en prövning i det enskilda fallet om den värnpliktiges eller hans makas inkomster är så höga i jämförelse med t. ex. hans familje- förhållanden och bostadskostnader att det står klart för var och en att han inte behöver det stöd som bidraget är avsett att vara.

Vid bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag när den tjäns— tepliktige bor tillsammans med maka och/eller barn för vilket familjepen— ning kan utgå skall enligt 1 l & familjebidragslagen från det högsta bidrags- belopp som kan beräknas enligt 9 och 1059 avräknas viss inkomst som den tjänstepliktige och hans maka och barn har under tjänstgöringstiden.

Har den tjänstepliktige annan inkomst än av arbete som han utför under fritid eller övningsuppehåll avräknas den del av inkomsten som överstiger 500 kr. Har makan inkomst avräknas hälften av den del som överstiger 1000 kr. eller, om inkomsten är mer än 4000 kr., hälften av den del som överstiger en fjärdedel av inkomsten. Har barnet inkomst avräknas in- komst i form av underhållsbidrag och bidragsförskott i sin helhet, samt annan inkomst i den mån den överstiger 500 kr. Avräkning sker dock högst med belopp som motsvarar familjepenning för barnet. Avräkning på grund av makas och barns inkomst får inte heller ske till högre belopp än att återstoden uppgår till minst hälften av den enligt lagen beräknade boendekostnaden.

Vid bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag i de fall då den tjänstepliktige inte bor tillsammans med maka eller barn för vilket familje- penning kan utgå, skall enligt huvudregeln i 125 avräknas den tjänsteplik- tiges inkomst av annat än av arbete under fritid och övningsuppehåll på samma sätt som i 11 5.

När familjebidrag skall bestämmas i de fall den tjänstepliktige bor tillsammans med maka och inte har hemmavarande barn för vilket fa- miljepenning kan utgå avräknas enligt 135 familjebidragslagen ett belopp som är skäligt med hänsyn till den tjänstepliktiges och hans makas ekono- miska förhållanden.

I specialmotiveringen till 135 anfördes i proposition 1977/78: 127 bl.a. att vid bedömningen av makarnas ekonomiska förhållanden kunde och borde studerande makas möjligheter till studiemedel beaktas. Om makan hade rätt till studiemedel enligt studiestödslagen(1973: 349) med maxima- la belopp, borde inte familjebidrag utgå med högre belopp än hälften av den gemensamma bostadskostnaden.

Med inkomst i familjebidragslagens mening avses enligt 155 denna lag

dels sådan inkomst som är skattepliktig enligt kommunalskattelagen, dock inte inkomst som utgår på grund av tjänstgöringen, dels bidragsförskott och icke skattepliktiga underhållsbidrag.

Försvarets civilförvaltning anser enligt handboken om familjebidragen att behov av familjepenning och bostadsbidrag i normalfallet inte förelig- ger om den tjänstepliktige tjänstgör kortare tid än 14 dagar och den tjänstepliktige ensam eller tillsammans med sin make har en månadsin- komst som är högre än det gällande basbeloppet. Civilförvaltningens upp- fattning är vidare att det inte finns anledning att betala ut bostadsbidrag som understiger 100 kr. i månaden, eftersom det kan ifrågasättas om det finns behov av ett så lågt bidrag. I sådana fall skall enligt civilförvaltningen inte heller tillägg till bostadsbidrag beviljas.

Försvarets civilförvaltning har i sin handbok angett att studiebidrag men inte återbetalningspliktiga studiemedel skall anses som sådan in- komst som, skall beaktas vid inkomstberäkningen enligt familjebidrags— lagen.

Beträffande den tjänstepliktiges egna inkomster under tjänstgöringsti- den anger civilförvaltningen att den tjänstepliktiges inkomst av arbete på fritid eller övningsuppehåll skall påverka familjebidraget, om inte inkoms- ten är låg eller kommer från något enstaka arbetstillfälle. Vad som avses med låg inkomst har inte närmare angivits.

Kammarrätten i Göteborg har enligt en dom den 19 april 1988 ansett att den fritidsinkomst på ca 1000 kr. i månaden som det var fråga om i målet inte skulle påverka det aktuella bidragsutrymmet på 125 kr. Enligt en dom den 13 september 1988 har kammarrätten ansett att den i målet aktuella fritidsinkomsten, ca 6620 kr. per månad, skulle beaktas vid beräkningen av bostadsbidraget. Detta skedde inom ramen för den behovsprövning som skall göras enligt 1 5 andra stycket familjebidragslagen.

Försvarets civilförvaltning har därefter den 15 november 1988 i ett inforrnationsmeddelande rekommenderat familjebidragsnämnderna att inte låta fritidsinkomster upp till ett belopp av 1 000 kr. per månad påverka familjebidragen. Är inkomsten högre, t.ex. 1 600 kr., anser civil- förvaltningen att skillnaden mellan lOOOkr. och inkomsten bör avräknas helt.

I vilken omfattning familjebidragsnämnderna har börjat tillämpa denna rekommendation är osäkert.

Bedömning och förslag

Förutsättningarna för att med stöd av 15 familjebidragslagen bestämma att bidrag inte skall utges är som framgår av förarbetena mycket begränsa- de.

I detta sammanhang behövs ett klarläggande om hur man skall beakta t. ex. makes möjligheter att klara sin egen försörjning genom studiemedel. Trots att försvarets civilförvaltning i sin handbok angett att endast studie- bidraget men inte återbetalningspliktiga studiemedel skall beaktas vid beviljande av familjepenning till make har vi erfarit att det är vanligt att

hänsyn tas även till den återbetalningspliktiga delen av studiemedlen. Enligt vår mening är de nuvarande studiemedelsbeloppen tillräckliga för att tillgodose en studerandes behov av försörjning. Något behov av att därutöver utge familjepenning till en make som uppbär eller avstår från att uppbära studiemedel kan normalt inte anses föreligga.

Samma resonemang kan tillämpas vid bedömningen av föräldrars eko- nomiska situation när bostadsbidrag utges vid boende hos föräldrarna. Länsstyrelsen i Stockholms län har också i ett beslut i januari 1990 i ett sådant ärende bedömt att studiemedel helt skall räknas som inkomst.

Det finns vidare anledning att, mot bakgrund av den praxis som börjat utveckla sig, ifrågasätta om inte avräkningen med den inkomst som den tjänstepliktige har från sådant arbete som han utför under fritid och övningsuppehåll måste ges fastare former.

Många tjänstepliktiga har möjlighet att skaffa sig inkomst av arbete under utbildningstiden. Detta gäller framför allt de som fullgör sin utbild- ning i närheten av hemmet och där det finns gott om arbetstillfällen. Om sådana inkomster inte alls skulle beaktas vid en beräkning av behovet av bidrag skulle det komma att medföra stora olikheter mellan denna grupp och de som utbildas långt från hemmet och som inte har någon tidigare anknytning till ufbildningsortens arbetsmarknad.

Av överbefälhavarens undersökning 1988 framgår att 40 % av de vämplik- tiga hade civilt arbete vid sidan om värnpliktstjänstgöringen. Av de väm- pliktiga med mindre avstånd än två mil mellan tjänstgöringsorten och hemmet hade 47 % civilt arbete, medan motsvarande andel av dem som tjänstgjorde mer än 80 mil från hemmet var 25 %. Medelinkomsten bland fritidsinkomsterna var ca 780 kr. i månaden. Inkomsterna fördelade sig enligt följande.

Kronor Procent 0 60 1 —- 500 19 501 1 500 15 1 501 3 000 5 3001 — 1 Totalt 100

Med hänsyn till de undantagsförhållanden som skall regleras med stöd,av l & föreslår vi att en bestämmelse om avräkning av den värnpliktiges inkomster av arbete under tjänstgöringstiden införs i 1 1 5. Eftersom det är bruttoinkomstema som skall beaktas och skatt och eventuellt vissa om- kostnader skall betalas med inkomsten, anser vi det tillräckligt att en avräkning sker på motsvarande sätt som i fråga om makas inkomster.

Avräkning skall för närvarande göras av annan inkomst över 500kr. som den tjänstepliktige har under tjänstgöringen än inkomst av arbete under fritid och övningsuppehåll. Det finns enligt vår mening ingen anled- ning att göra ändring i denna regel.

Enligt nuvarande bestämmelser i 11 & punkt 1 avräknas makas inkomst med hälften av den del som överstiger 1000 kr. per månad eller, om inkomsten är högre än 4000 kr. per månad, hälften av den del som överstiger en fjärdedel av hela inkomsten. För att lagtexten skall bli lättare att förstå föreslår vi en ändring i texten i fråga om avräkning av inkomster som är högre än 4000 kr. Vårt förslag innebär att i bestämmelserna anges att avräkning i de fallen skall ske med tre åttondelar av hela inkomsten, vilket motsvarar det belopp som avräknas enligt gällande regler. Detta kan belysas med följande exempel där makas inkomst antas vara 6000 kr. per månad.

]. Beräkning enligt nuvarande regel

Makas inkomst 6 000 kr. 6000 x 1 —1500 kr. 4 Återstår 4 500 kr. Avräkning 4 500 x 1 2 25 0 kr. 2

2. Beräkning enligt vårt förslag

Makas inkomst 6 000 kr. ' Avräkning 6 000 )( 3 2 25 0 kr. 8

Vi har svårt att bedöma om vårt förslag att det i lag skall anges att fritidsinkomster skall beaktas vid inkomstberäkningen leder till en kost- nadsändring. Sannolikt skulle en fast praxis så småningom utveckla sig i framtiden. Vi bedömer därför att vårt förslag endast kortsiktigt medför några kostnadsminskningar. Däremot bör det leda till ett mindre antal besvärsärenden.

8.7. Kyrkobokföring

Vi anser att_ det bör krävas att den värnpliktiges bostad finns i hans hemort för att det skall utgå bostadsbidrag. Endast om det föreligger särskilda skäl bör bostadsbidrag utgå i annat fall. Sådana skäl kan föreligga om den värnpliktige bor på studieorten eller avser att flytta dit eller om han tidigare har b_ott utomlands och inte har hunnit kyrkobokföras på den ort där han får bostad eller om otfrcers- och reservoHicersaspiranter, som fullgör en längre tids utbildning, skaffar bostad på utbildningsorten.

Vi föreslår därför att en regel om kyrkobokföring införs i 85 andra stycket familjebidragslagen .

8.8. Förlängt bidrag

Om den tjänstepliktige uppbär familjebidrag i form av familjepenning och bostadsbidrag vid utgången av en tjänstgöringstid som har pågått minst 180 dagar, utges enligt huvudregeln ett förlängt bidrag under 30 dagar. Till

följd av formuleringen i lagen kan förlängt bostadsbidrag inte utges i de fall då t. ex. en tjänstepliktig, som bor i en studentbostad med vissa hyresfria månader, avslutar tjänstgöringen under hyresfri tid. En tjänstepliktig med samma utbildningstid, men med utryckningstidpunkten förlagd till måna- den efter en hyresfri månad, har däremot rätt till förlängt bidrag.

Förläggningen av tjänstgöringstiden bör inte föranleda orättvisor av detta slag. Vi föreslår därför att 165 familjebidragslagen ändras så att bostadsbidrag skall kunna utgå även i det ovan angivna fallet. Få värnplik- tiga är berörda av en sådan förändring varför någon nämnvärd kostnads- ökning inte bör uppstå.

8.9. Lägsta belopp att utge

Familjebidrag under 100 kr. i månaden betalas som tidigare nämnts inte ut. Detta har av tillsynsmyndigheten ansetts kunna ske med stöd av 1 & andra stycket familjebidragslagen , eftersom det kan ifrågasättas om behov av bidrag med ett så litet belopp föreligger. I de fall en ansökan om bostadsbidrag har avslagits på grund av att beloppet understigit 100 kr. per månad har inte heller tillägg till bostadsbidraget beviljats.

Vi anser att en gräns bör finnas under vilken bidrag inte skall utges. Detta bör dock klart anges i lagtexten. Då effekten av ett uteblivet bostads- bidrag också blir att eventuellt tillägg inte skall utgå, kan även ett litet uteblivet bidrag medföra en stor förlust för den enskilde under vämplikts- tiden. Gränsen bör därför sänkas till 50 kr. per månad.

Vi föreslår sålunda att en bestämmelse införs i 27 & familjebidragslagen om att bidrag som har beräknats till ett belopp som understiger 50 kr. i månaden inte skall betalas ut.

Relativt få värnpliktiga blir berörda av förändringen. Den totala kost- nadsökningen beräknas till ca 0,5 milj. kr. Beräkningen förutsätter att tillägg till bostadsbidraget inte skall utgå till värnpliktiga som bor hos föräldrarna enligt vårt förslag under avsnitt 8.3.3.

8.10. Sammanfattning av de ekonomiska effekterna

De ekonomiska effekter som de föreslagna förändringarna beräknas med- föra sammanfattas nedan (silfroma är angivna i 1989/90 års penningvär- de).

Milj. kr./år Egen bostad skall ha innehafts i minst tre månader före inryck- ning —19,8 Generell rätt till bidrag för egen bostad fr.o.m. 30 dagar före utryckning + 5 Andrad beräkning av skälig boendekostnad för värnpliktiga som bor hos föräldrar 34,4 S_lopat tillägg till bostadsbidraget vid föräldraboende 9,4 Andrat tillägg till bostadsbidraget vid annat boende än hos föräldrar + 9,7 Sänkt gräns för lägsta belopp att utge från 100 kr. till 50 kr. per månad + 0,5 Sammanlagd kostnadsförändring —48,4

Den sammanlagda effekten av de föreslagna förändringarna beräknas allt- så bli en kostnadsminskning på drygt 48 milj. kr. per år.

8.11. Värnpliktsförmånernas uppräkning i framtiden

8.1 1.1 Bakgrund

Försvarets planering och medelstilldelning sker i dag primärt i ett s.k. fast historiskt prisläge. Uppräkningen av planer och medelstilldelning från det historiska prisläget till ett s.k. genomförandeprisläge sker med hjälp av ett i försvarsbeslutet fastställt försvarsprisindex (FPI).

Nuvarande FPI delar i princip in försvarets utgifter i fem delar vilka kompenseras för kostnadsstegringar med var sitt delindex. Den del där utgifterna för Vämpliktsförmånema till grundutbildningsvämpliktiga in- går (huvudproduktionsområde ] exklusive lönekostnader, dagpenning- kostnader till repetitionsutbildningsvärnpliktiga och oljeinköp) räknas f.n. upp med ett konsumentprisindex (KPI) där elfektema av de privata konsumenternas direkta inköp av oljeprodukter (främst bensin och villa- olja) räknats bort.

Utgångspunkten för den årliga diskussionen om hur mycket vämplikts- förmånema bör höjas har under senare år varit utvecklingen av hela det sammanvägda FPl som då även tar hänsyn till kostnadsökningar för löner, vapenanskaEningar och oljeinköp.

8.11.2. Överväganden

En automatisk indexreglering till basbelopp eller löneprisindex av de icke behovsprövade värnpliktsförmånerna under grundutbildning är enligt vår mening inte lämplig. Statsmaktema bör rent principiellt när det gäller förmåner av förevarande slag som inte har något samband med löneförmå- ner m.m. ha ett avgörande inflytande på vilka årliga förbättringar av förmånerna som bör ske inom ramen för det finansiella utrymmet. Därtill kommer att förmånerna med få undantag är dagberäknade och därmed i regel så låga att de efter en automatisk indexreglering skulle komma att utges i kronor och ören. En krontalsavrundning skulle till stora delar förta effekten av indexeringen.

Förändringarna i konsumentprisindex borde dock vara en mera rimlig utgångspunkt för de årliga diskussionerna angående behovet av höjningar än det sammanvägda FF] som nu används. För att effektema på försvarets ekonomi av förändrade förmånsbelopp skall kunna beräknas på ett enkelt sätt, kan dock kompensationssystemets oljeprisrensade konsumentprisin- dex användas. Då försvaret erhåller en automatisk kompensation enligt detta index för denna del av utgifterna behöver endast höjningar härutöver finansieras i särskild ordning genom medelstillskott, omfördelningar, ned- dragningar i annan verksamhet etc.

Också i samband med de femåriga försvarsbesluten bör principbeslut angående vämpliktsförmånemas utveckling under perioden tas i förhål- lande till KPI/oljeprisrensat KPI. Om man exempelvis anser att förmåner-

na bör öka realt under perioden kan en sådan ökning fastställas. Därefter avdelas medel i planen som medger en motsvarande ökning av kostnader- na utöver den förväntade prisuppräkningen.

Förmåner i form av dagersättningar vid grundutbildning och familje- penning lämpar sig väl för en uppräkning med utgångspunkt i KPI efter- som de används av den värnpliktige och hans familj för daglig konsum- tion. Förmåner såsom bostadsbidrag och näringsbidrag har inte detta nära samband med KPI. De verkliga kostnadsutfallet för bostadsbidragen blir ett resultat av hyreskostnademas allmänna utveckling och utvecklingen av det faktiska antalet värnpliktiga med sådana behov som medger att bidrag erhålles. Tillgången på bostäder påverkar också utfallet, liksom de väm— pliktigas åldersklasser. Det verkliga kostnadsutfallet av förändringar i reglerna är ofta svåra att förutse, vilket inte minst utvecklingen av kostna- derna för bostadsbidraget under 80-talet visar. Kostnaderna för närings- bidraget är till stor del beroende av löneutvecklingen inom den bransch från vilken den värnpliktige får en ersättare under tjänstgöringen. De är också avhängiga av i vilken omfattning ungdomen valt att bli egna företa- gare.

Om inga särskilda skäl föreligger kan dock den ”automatiska” kostnads- utvecklingen för den sistnämnda typen av förmåner approximeras med KPI-uppräkningen, medan beslut om regeländringar hanteras och beräk- nas i särskild ordning. Som vi visat i vår analys av kostnadsutvecklingen för familjebidragen i kapitel 6 är exempelvis den kraftiga stegringen av kostnaderna för bostadsbidragen under den studerade perioden endast i ringa utsträckning ett resultat av hyreshöjningar utöver KPI. Huvudorsa- ken har i stället varit de regeländringar som gjorts.

Kostnadsminskningen till följd av våra förslag till förändringar i regler- na för bostadsbidragen har i avsnitt 8.10 beräknats till drygt 48 milj. kr. i 1989 års kostnadsläge. Denna besparing förutsätter en oförändrad utveck- ling av bostadskostnaderna. Såvitt nu är känt kommer dock bostadskost— naderna under åren 1990 och 1991 att öka betydligt mer än under 1980- talets sista år, vilket direkt påverkar kostnaderna för bostadsbidragen. Som vi framhållit i avsnitt 7.3.2 medför en höjning av bostadskostnaden med 100 kr/per månad för tjänstepliktiga med egen bostad en kostnadsök- ning med 10 milj. kr per år.

Förmåner i form av dagpenning till repetionsutbildade följer dels för- ändringarna av den förrnånsberättigades civila inkomst dels till en mindre del förändringar i basbeloppet, eftersom inkomster över 7,5 basbelopp per år inte påverkar dagpenningbeloppet. Grundnivån, f.n. 55 kr., fastställs dock genom särskilda beslut och är relaterad till nivån för dagersättningen till grundutbildade sedan hänsyn tagits till att dagpenningen är skatteplik- tig inkomst. Kostnaderna för dagpenningförmånema förs i dag till den del av försvarsutgiftema som kompenseras med statens arbetsgivarverks löne- index för statstjänstemän. (Löner till anställda och dagpenning.) Detta index torde vara ett relativt bra mått på den automatiska kostnadsutveck- lingen om inte löneutvecklingen för statstjänstemän avsevärt skiljer sig från löneutvecklingen bland övriga anställda eller grundnivåerna för dag- ersättningen och —- som en följd härav dagpenningen ändras.

Förslaget i kapitel 10 om vämplikts-SGI har beräknats medföra ökade utgifter för sjukförsäkringen med 8,5 milj. kr. Kostnaden är dock i princip redan betald genom socialavgifter på inkomsterna under vämpliktstiden. Förslagen om ett förbättrat försäkringsskydd på fritiden har beräknats kosta 0,5 milj. kr. Kostnaden skulle belasta försvarsbudgeten. Övriga kostnader för ett förbättrat försäkringsskydd är ytterst små.

Vi har också föreslagit en ändrad administrationsform för familjebidra- gen. Den årliga minskning av administrationskostnadema som vi beräknat att vårt förslag medför, ca 9 milj. kr., påverkar inte försvarsbudgeten. Med en ändrad administrationsform förutser vi en större likformighet vid be- viljande av bidrag och ett säkrare förfarande. Detta kan på sikt leda till en kostnadsminskning som dock är svår att uppskatta. Ett genomförande av vårt förslag om ändrad administration skulle emellertid medföra att även den del av familjebidragskostnadema som kommunerna i dag betalar, 5 % av totalkostnaden, skulle belasta försvarsbudgeten i framtiden. Hänsyn härtill måste tas i kommande budgetberäkningar.

8.12. Effekter till följd av ett nytt skattesystem

Till innevarande riksmöte har aviserats propositioner om förändringar i skatte- och bostadsfrnansieringssystemen. Med utgångspunkt från vad som offentliggjorts om huvuddragen i den förestående skatteomläggningen skall vi gå igenom vilka effekter förändringarna kan tänkas medföra när det gäller värnpliktsförmånerna och kostnaderna för dessa.

Dagersättning, olika tillägg och utryckningsbidrag är inte skattepliktig inkomst och den som uppbär ersättningen berörs därför inte av föränd- ringarna av inkomstskatten. Däremot kan höjda indirekta skatter m.m. komma att urholka de nuvarande förrnånsbeloppens värde. Detta kan åtgärdas genom den förut förordade uppräkningen med förändringar i KPI som en utgångspunkt. Detsamma gäller sådana kontanta ersättningar som kan jämföras med traktamentsersättningar, liksom förplägnadsersättning- ar och med dem jämförbara ersättningar.

Dagpenningen som är skattepliktig är relaterad till den civila inkomsten. Elfektema av skatteomläggningen för den som uppbär dagpenning blir i princip desamma som när han uppbär civil lön. Familjepenningen till hustru och barn ansluter sig i princip till socialhjälpsnormema. De årliga höjningarna av socialhjälpsnormema sker f.n. utifrån basbeloppsföränd- ringar.

Bostadsbidraget är konstruerat så att de som får bidraget inte skall beröras av elfektema av hyreshöjningar under tjänstgöringstiden. Försva- rets kostnader för bostadsbidragen står däremot i direkt relation till hyres- kostnadema och övriga bostadskostnader. Som nämnts förutses en kraftig ökning av bostadskostnaderna för åren 1990 och 1991.

Om skatten sänks för inkomster som skall reducera familjebidragens belopp finns det anledning att överväga om avräkningen av den tjänste- pliktiges och hans familjs inkomster skall skärpas. De nuvarande reglerna för avräkning av makes inkomst är konstruerade med hänsynstagande till

det nuvarande skattesystemet och fungerar så att marginalelfekten för den som får bidraget ökar med ökade inkomster. Om man vill ha kvar denna effekt när en proportionell skatteskala införs måste en progressiv skala för avräkning av inkomsterna införas.( I sådana inkomstlägen där även statlig inkomstskatt kommer att erläggas torde några familjebidrag inte bli aktu- ella.) Procentsatsema i en sådan skala skulle genomgående vara högre än de nuvarande.

Vi har med det ovan nämnda velat visa att försvarets kostnader för Vämpliktsförmånema i framtiden även kan komma att öka på grund av en skatteomläggning och ett ändrat bostadsfinansieringssystem.

Mot bakgrund av de besparingar som vi beräknat att våra förslag skulle medföra har vi övervägt om vi skulle föreslå ytterligare förbättringar av värnpliktsförmånerna. De förbättringar som vi föreslår i betänkandet har vi funnit särskilt angelägna. Ett annat område som framstår som angeläget att reformera är de olika former av ersättningar som utgår när förmånen av fri kost av olika skäl inte kan utnyttjas. Som framgår av avsnitten 3.4.2 och 3.4.3 finns skillnader i ersättningsnivåema både mellan de värnpliktiga inbördes i olika situationer och mellan värnpliktiga och vapenfria tjäns- tepliktiga. Vi har emellertid funnit det svårt att utjämna skillnaderna utan att detta föranleder kostnader som väsentligt överstiger de beräknade besparingarna. Möjligheterna till en successiv förbättring och utjämning mellan olika grupper tjänstepliktiga får enligt vår mening i stället övervä- gas i kommande budgetberedningar där en prioritering i förhållande till tillgängligt utrymme kan ske. I samband därmed bör övervägas hur de vapenfria tjänstepliktigas matersättningar, som i dag utges med samma belopp under veckans alla dagar enligt riktlinjer som dragits upp av den ansvariga myndigheten, skall differentieras och regleras i författning.

9. Dagpenning till_värnpliktiga under repetitionsutbildnrng m.fl.

Dagpenningen till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti- tionsutbildning som inte sker i samband med grundutbildning samt till civilförsvarspliktiga och beredskapspolismän är kalenderdagsberäknad. Samma beräkningsmetod används vid beräkningen av sjukpenningen för anställda först fr.o.m. den 15:e dagen i en sjukdomsperiod, medan sjuk- penningen vid kortare sjukdomsperioder beräknas enligt den s.k. tim/dag- beräkningsmetoden.

I vårt uppdrag den 14 juni 1989 ingår att överväga om bestämmelserna för dagpenning skall anpassas till tim/dagberäkningssystemet.

I detta kapitel redovisar vi skillnader i kompensation enligt de båda systemen samt kostnaderna för ett dagpenningssystem som är anpassat till de olika metoder som används vid sjukpenningberäkningen. Kostnadsök- ningen för ett sådant system skulle bli ca 60 milj. kr. för år 1989. Eftersom dagpenningen är skattepliktig återförs dock en del av kostnadsökningen i form av skatt. De ökade administrationskostnadema för ett ändrat dag- penningssystem kan beräknas till lägst ca 4 milj. kr. per år.

Vi anser att angelägenheten av att införa ett tim/dagpenningsystem måste vägas mot de ökade kostnaderna, och vi har funnit det svårt att prioritera ett ändrat dagpenningsystem framför angelägna reformer för andra grupper av värnpliktiga.

9.1. Nuvarande regler och rutiner

Dagpenning utbetalas av den allmänna försäkringskassan. Ersättningen regleras i värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008), kungörelsen (1966: 414) med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga och för- ordningen (1976: 1011) om förmåner' till civilförsvarspliktiga. Den sist- nämnda författningen avser även beredskapspolismän (jämför lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret).

Dagpenningen motsvarar hel sjukpenning enligt reglerna för kalender- dagsberäknad sjukpenning, dvs. enligt 3 kap. 4 5 första stycket lagen om allmän försäkring, dock lägst 55 kr. per dag. Detta innebär att dagpenning— en utgör 90 % av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365. Dagpenningen avrundas till närmaste hela krontal.

Handläggningen av ärenden om dagpenning är till största delen automa- tiserad.

Beträffande de värnpliktiga sker avisering om inryckningsdag och tjänst- göringstidens längd via ADB-medium från vämpliktsverket till riksförsäk- ringsverkets ADB-avdelning. Beräkning av ersättningens storlek och utbe- talning sker maskinellt i de allra flesta fallen. I ett fåtal fall, där utredning erfordras, sänds utredningsunderlag till försäkringskassans lokalkontor som beräknar ersättningen manuellt. I fråga om de vapenfria tjänsteplikti- ga aviserar man från den ansvariga utbildningsplatsen eller utbildnings- myndigheten försäkringskassan för manuell handläggning. På motsvaran— de sätt sker avisering om civilförsvarspliktiga från länsstyrelse eller rädd- ningsverket och om beredskapspolismän från ansvarig polismyndighet. Det pågår för närvarande överläggningar med räddningsverket om infö- rande av maskinell avisering även beträffande civilförsvarspliktiga.

Verksamhetens omfattning under perioden juli 1988 — juni 1989 framgår av följande tablå.

Kategori Utbetalt Antal ersätt- Medel- belopp ningsdagar belopp/dag (1000 kr.) (] OOO-tal) (kr.) ___—___—_—— Värnpliktiga 195851 571 343 Vapenfria 2 528 8 316 Civilförsvarspliktiga 43 715 122 358 Beredskapspoliser 1 315 4 352 Summa 243 410 705 345

___—___;—

Antalet maskinellt aviserade vämpliktsärenden var under den aktuella tidsperioden ca 40600. 1 ca 1500 av dessa fall inträffade förändringar, t. ex. hemförlovning, som föranledde ändringsavisering och manuell hand- läggning hos försäkringskassorna. De manuellt handlagda ärendena avse- ende vapenfria, civilförsvarspliktiga och beredskapspoliser uppgick under samma period till ca 33000. 1 ca 1 125 fall gjordes ändringsaviseringar.

9.2. Erfarenheter av nuvarande system

9.2.1 Handläggningen Det nuvarande systemet för dagpenning är enkelt och tillförlitligt för den enskilde som får sin ersättning utan egen ansökan eller särskilt uppgifts- lämnande. Utbetalning sker i rätt tid, normalt var fjortonde dag eller efter tjänstgöringens slut. För de handläggande myndigheterna är systemet rationellt och lättadmi- nistrerat. Resursbehovet hos försäkringskassorna är minimalt, eftersom den helt övervägande delen av ärendena hanteras maskinellt.

9.2.2. Ersättningsnivån

Ersättningsreglemas konstruktion har varit oförändrad sedan dagpen- ningsystemet med anknytning till sjukpenningreglema infördes år 1977.

Den 1 december 1987 ändrades reglerna för beräkning av sjukpenning vid korta sjukfall för anställda till s. k. timsjukpenningberäkning (prop. 1986/87:69, SfU 12, rskr. 182). Ersättningen anpassades därvid till den ordinarie arbetstid eller motsvarande normala arbetstid under vilken den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete, om han inte hade blivit sjuk. Syftet med en timberäkning av sjukpenningen för sjukperioder som varar högst 14 dagar samt för de första 14 dagarna i längre sjukperioder var att åstadkomma en kompensationsnivå som bättre än tidigare anknöt till det faktiska inkomstbortfallet.

I det sammanhanget övervägdes behovet av att också ändra i reglerna för beräkning av dagpenning till värnpliktiga m.fl. I propositionen fram- hölls emellertid att sådana brister i kompensationsnivån som uppstår i korta sjukfall inte torde aktualiseras i samma utsträckning när det gäller ersättning under repetitionsutbildning. En utgångspunkt var därvid att repetitionsutbildningen oftast varade i 2—4 veckor.

Tiden för repetitionsutbildning m.m. har emellertid kommit att bli ännu kortare, varför det kan vara motiverat att överväga frågan om kom- pensationsnivån på nytt.

Kompensationsnivån vid tjänstgöring i det enskilda fallet är beroende av det civila löneavtalets utformning. Problem med underkompensation uppstår främst då ersättningstiden understiger 14 dagar och då den tjäns- tepliktige har timlön eller månadslön med löneavdrag motsvarande sjuk- avdrag. Brister i kompensationsnivån kan bli särskilt påtagliga för deltids- arbetande med koncentrerad deltid.

Ett exempel kan belysa effekterna av de nuvarande ersättningsreglema vid mycket korta tjänstgöringsperioder:

En heltidsanställd arbetar måndag—fredag 8 tim./dag. Årsinkomsten är 100000 kr. och timlönen 48 kr.

Dagpenningen är 247 kr./dag. Tjänstgöringstiden, in- och utrycknings- dagar medräknade, är tolv dagar och omfattar tiden måndag t. o. m. fredag i påföljande vecka.

Inkomstförlust (8 X 48 X 10) 3840 kr. Dagpenning (12 x 247) 2 964 kr.

Kompensationsgraden blir ca 77 % i stället för 90 %. Skillnaden motsvarar 49 kr. per dag före skatt. Hade tjänstgöringstiden bara varit fem dagar och omfattat tiden måndag—fredag hade kompensationsgraden i stället blivit 64 % och skillnaden 98 kr per dag.

Riksförsäkringsverket har i september 1988 i en rapport till regeringen (socialdepartementet) redovisat erfarenheterna av sjukpenningreformen (RFV ANSER 1988: 7). I denna rapport påtalades att kompensationen genom kalenderdagsberäknad dagpenning under repetitionsutbildning inte blir 90 % i de fall som tjänstgöringen varar högst en vecka (ca 35 000

ärenden). Någon förändring i detta avseende har i och för sig inte skett på grund av sjukpenningreformen. Däremot har det visat sig att arbetsgivarna ofta gör samma löneavdrag som vid korttidssjukdom, vilket får till följd att kompensationen blir sämre än före reformen den ldecember 1987. Vidare har riksförsäkringsverket i kontakter med allmänheten erfarit att beräkningen uppfattas som orättvis och svårförståelig, eftersom dagpen- ningens storlek inte alltid motsvarar sjukpenningens storlek.

Verket föreslog dock ingen förändring av reglerna om dagpenning, främst på grund av de betydande administrativa konsekvenserna. En timberäkning av dagpenningen skulle medföra att ökade administrativa resurser krävdes hos försäkringskassorna.

9.3. Tim/dagberäknad dagpenning

Om man anknyter dagpenningberäkningen till motsvarande ersättnings- regler vid korta sjukfall uppnår man en bättre följsamhet mellan dagpen- ningen och inkomstbortfallets storlek vid korta tjänstgöringsperioder. Er- sättningen skulle då bestämmas med ledning av den arbetstid som den tjänstepliktige skulle ha fullgjort om han inte hade varit ledig för militär- tjänstgöring eller motsvarande. Dagpenningen skulle betalas per timme eller om den tjänstepliktige har månadslön vanligen per dag. I ersättningshänseende blir effekten att den nuvarande underkompensa- tionen i vissa korta ersättningsfall skulle försvinna och att den tjänsteplik- tige i princip får 90 % av den bortfallna arbetsinkomsten. (I det ovan- nämnda exemplet skulle kompensationsnivån bli 90 % vid såväl tolv som fem dagars tjänstgöringsperiod.)

En sådan ordning skulle emellertid medföra en rad administrativa svå- righeter. Bl.a. måste de tjänstepliktigas civila årsarbetstid och arbetssitua- tion under inkallelsetiden utredas i varje enskilt fall, och den nuvarande automatiserade handläggningen skulle inte kunna användas. De admini- strativa kostnaderna skulle därigenom öka betydligt. Utbetalningarna skulle också i många fall komma att försenas jämfört med nuvarande förhållanden.

9.4. Kostnadseffekter 9.4.1 Dagpenningkostnader

Den årliga bruttokostnadsökningen vid en övergång från den nuvarande metoden för beräkning av dagpenning till en tim/dagberäknad ersättning är beroende av en rad faktorer, t. ex. det totala antalet tjänstgöringsdagar under året, utbildningstidens längd i de enskilda fallen och ersättningssys- temets utformning. En förändrad beräkningsmetod skulle få följande ef- fekter för olika tjänstegrupper.

I . Värnpliktiga

Kalenderdagsberäknad ersättning enligt nuvarande regler är i genomsnitt 342 kr./dag. Den genomsnittliga sjukpenninggrundande inkomsten för denna kategori tjänstepliktiga är 138 500 kr., vilket motsvarar en tim/dag- beräknad ersättning på 479 kr./dag.

Kostnad för nuvarande dagpenning per 1 000 aviserade dagar 342 000 kr. Kostnad för tim/dagberäknad ersättning är beräknad på 863 dagar med ersättning per 1 000 tjänstgöringsdagar. Lördag och söndag ersätts normalt inte eftersom den värn- pliktige då vanligen inte skulle ha utfört civilt arbete. 413 377 kr.

Beräknad kostnadsökning 71 377 kr.

Genomsnittlig kostnadsökning blir lägst 21 %.

2. Vapenfria tjänstepliktiga

Kalenderdagsberäknad ersättning enligt nuvarande regler är i genomsnitt 316 kr./dag. Den genomsnittliga sjukpenninggrundande inkomsten för denna kategori tjänstepliktiga är 128 000 kr., vilket motsvarar en tim/dag- beräknad ersättning på 443 kr./dag.

Kostnad för 1000 aviserade dagar 316000 kr. Kostnad för tim/dagberäknad ersättning är liksom för värnpliktiga beräknad på 863 dagar med ersättning per 1 000 tjänstgöringsdagar 382 309 kr.

Beräknad kostnadsökning 66 309 kr.

Genomsnittlig kostnadsökning ca 21 %.

3. Ci vilförsvarspliktiga

Kalenderdagsberäknad ersättning enligt nuvarande regler är i genomsnitt 357 kr./dag. Den genomsnittliga sjukpenninggrundande inkomsten för denna kategori tjänstepliktiga är 144 600 kr., vilket motsvarar en tim/dag- beräknad ersättning på 479 kr./dag.

Kostnad för 1000 aviserade dagar 357000 kr. Kostnad för tim/dagberäknad ersättning för 1000 dagar 501000 kr. Beräknad kostnadsökning 144000 kr.

Genomsnittlig kostnadsökning ca 40 %.

4. Beredskapspoliser

Kalenderdagsberäknad ersättning enligt nuvarande regler är i genomsnitt 351 kr./dag. Den genomsnittliga sjukpenninggrundande inkomsten för

denna kategori tjänstepliktiga är 142 200 kr., vilket motsvarar en tim/dag- beräknad ersättning på 492 kr./dag.

Kostnad för 1 000 aviserade dagar 351 000 kr. Kostnad för tim/dagberäknad ersättning för 1000 dagar 492000 kr. Beräknad kostnadsökning 141 000 kr.

Kostnadsökning ca 40 %.

Det bör observeras att utbildningsperiodernas längd varierar avsevärt mellan de olika kostnadsansvariga myndigheterna. Statens räddningsverks och rikspolisstyrelsens utbildningar är i regel korta utbildningar, dvs. 1 — 5 dagar. När det gäller utbildningar som aviseras från vämpliktsverket har de under de senare åren förändrats. Tidigare var det vanligt med en lång sammanhängande period (21 —28 dagar), men numera är det allt vanligare att utbildningen delas upp i flera kortare perioder, t.ex. 5 dagar + 21 dagar. De utbildningar som anordnas av vapenfristyrelsen följer i stort sett samma mönster som värnpliktsverkets.

En beräkning enligt den s.k. timsjukpenningmetoden skulle medföra en kostnadsökning med i genomsnitt 25 %. Detta skulle leda till ökade utgif- ter med nära 60 milj. kr. Kostnadsökningar beräknade på tjänstgöringsför- hållandena under perioden juli 1988 juni 1989 redovisas i följande tablå.

Kategori Utbetalad dag- Kostnadsökning vid

penning 1988/89 tim/dagberäkning

(1000 kr.) ___——

procent 1 000 kr.

Värnpliktiga 195 851 21 41 129 Vapenfria 2 528 21 531 Civilförsvarspliktiga 43 715 40 17 486 Beredskapspoliser ! 315 40 526 Summa 243410 25 59 672

Eftersom dagpenningen är skattepliktig kommer en del av kostnadsök- ningen att återföras i form av skatt.

9.4.2 Administrationskostnader

Vid övergång till en tim/dagberäknad ersättning kan den nuvarande auto- matiserade handläggningen inte längre användas. Om försäkringskassorna skulle få till uppgift att ombesörja de utredningar om arbetstid rn. m. som erfordras för beräkning av ersättningens storlek skulle resursbehovet för försäkringskassorna motsvara minst ca 20 årsarbetare eller lägst 3,6 milj. kr. per år, beräknat på förhållandena under 1988/89.

Utvecklingskostnaderna hos riksförsäkringsverket uppskattas till ca 400000 kr. och den årliga kostnaden för drift, systemunderhåll och porto— kostnader m.m. uppskattas till 360000 kr. per år.

9.5. Överväganden

Våra beräkningar visar att en reform som innebär att dagpenningen under de första 14 dagarna beräknas på samma sätt som sjukpenningen skulle kosta närmare 60 milj. kr. och ca 4 milj. kr. i årliga administrationskostna- der. En del av de ökade dagpenningutgifterna skulle dock återföras som skatt. Det bör uppmärksammas att beräkningen av kostnadsökningen har skett under ett år då repetitionsutbildningen hade låg omfattning och att kostnaderna skulle stiga till drygt det dubbla om repetitionsutbildningen åter får den volym den hade fram till mitten av 1980-talet.

1 avsnitt 9.2.2 har vi visat exempel på hur dagpeniringnivån kan skilja sig från sjukpenningnivån vid kortare tjänstgöringstid än 14 dagar vid en inkomst på 100000 kr. per år. I exemplet med tolv dagars tjänstgöringstid är skillnaden 49 kr. per dag. I exemplet med fem dagars tjänstgöringstid skulle skillnaden bli 98 kr. Trots att beloppen inte är obetydliga uppvägs de, sedan skatten räknats bort, av den extra kompensation som ges till dagpenningberättigade i förmån av fri kost (förmånsvärde f.n. 66 kr./dag). Detta är fallet så länge årsinkomsten understiger ca 200000 kr. Endast i de fall en repetionsutbildad har mycket ojämnt fördelade arbetstider i det civila livet kan reella förluster uppkomma. Sådana situationer torde tillhö- ra undantagen.

Skillnader i kompensationsnivån mellan dagpenningen och sjukpen- ningen i de valda exemplen skulle kunna avhjälpas genom att dagpenning betalas ut även för den efterföljande helgen vid en tjänstgöring måndag till fredag eller en tjänstgöring måndag till fredag efterkommande vecka. Kompensationsnivån skulle då bli 90 %. Denna enkla lösning kan emeller- tid inte tillämpas om tjänstgöringen endast är några dagar eller när den * repetitionsutbildade har sin civila arbetstid ojämnt fördelad.

Angelägenheten av en tim/dagberäknad dagpenning måste vägas mot de kostnader detta skulle medföra och den förhållandevis komplicerade och dyra administrationen för ett sådant beräkningssätt. Vi har för vår del svårt att prioritera ett ändrat dagpenningsystem framför angelägna refor- mer för andra grupper av värnpliktiga.

Som framgår av vår redogörelse ovan beror problemen med en för låg kompensation när dagpenningen utges ofta på att arbetsgivaren gör sam- ma löneavdrag när dagpenning utges under de första l4dagarna av tjänst- göringen som vid korttidssjukdom. Det skulle därför vara önskvärt att löneavdraget anpassades till de ersättningsregler som gäller för dagpen- ningen och att arbetsmarknadens parter medverkade till en enhetlig lös— ning. Vi föreslår att kontakter tas med arbetsmarknadens parter i denna fråga.

9.6. Övriga frågor

Vi har genom en skrivelse från Lantbrukarnas riksförbund funnit att den repetitionsutbildades årsinkomst vid dagpenningberäkningen resp. vid be- viljande av näringsbidrag kan bestämmas till olika belopp på grund av att

ärendena handläggs vid skilda myndigheter. Om vårt förslag om en ändrad administrationsform för näringsbidragen genomförs kommer detta pro- blem att upphöra. Försäkringskassorna har då den sjukpenninggrundande inkomsten registrerad och skulle denna avvika från den aktuella inkoms- ten kan en rättelse ske.

10. Ersättningsförmåner vid personskada

10.1. Inledning

En värnpliktig har under sin tjänstgöringstid rätt att behålla sina värn- pliktsförmåner även när han är sjuk. Han har under tjänstgöringstiden även rätt till fri sjukvård. Rätten till fri sjukvård kvarstår för den som vid tiden för utryckningen vårdas på militär sjukvårdsavdelning, dock under högst 90 dagar efter utryckningsdagen. Under tjänstgöringstiden har den värnpliktige däremot inte rätt till sjukpenning från den allmänna försäk- ringen. Han har visserligen rätt att behålla sin tidigare sjukpenninggrun- dande inkomst men sjukpenning beräknad efter denna inkomst utgår först sedan tjänstgöringen upphört.

En värnpliktig har i övrigt rätt till ersättning vid personskada enligt lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd, lagen (1977: 266) om stat- lig ersättning vid ideell skada samt förordningen (1988: 246) om gruppliv- försäkring för värnpliktiga m.fl.

Enligt lagen om statligt personskadeskydd (LSP) utges i princip full ersättning för inkomstförlust efter tjänstgöringstidens slut. Ersättningen motsvarar i stort sett de förmåner som en förvärvsarbetande har enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). En värnpliktig har dock rätt till ersättning enligt LSP även vid olycksfall som inträffar under fritiden.

För sådan skada som avses i LSP, med undantag för rena fritidsskador, utges dessutom ersättning för sveda och värk, lyte och men samt allmänna olägenheter enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada (Li). Ersätt- ning utges i huvudsak med samma belopp som en statligt anställd erhåller för ideell skada enligt det statliga avtalet om ersättning vid personskada (PSA).

Om den värnpliktige avlider utgår ersättning enligt förordningen om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.fl. och med samma belopp som för en statligt anställd. Försäkringsskyddet för en värnpliktig upphör i allmän— het vid tjänstgöringens slut.

En värnpliktig som skadas under sin tjänstgöring kan vidare rikta an- språk på skadestånd direkt mot statsverket enligt reglerna i skadeståndsla- gen (1972: 207). Om en värnpliktig skadas i en trafikolycka med trafikför- säkrade fordon erhåller han ersättning enligt trafikskadelagen(1975: 1410). Vid skada med försvarsmaktens eget fordon eller ett inhyrt,

oförsäkrat fordon utgår ersättning enligt särskilda regler efter skadestånds- rättsliga principer.

En värnpliktig kan under vissa förutsättningar även erhålla bidrag från Stiftelsen Kungafonden för skada som har samband med totalförsvaret.

Vi anser att de värnpliktigas försäkringsskydd i stora delar fungerar bra. Vi har emellertid konstaterat att de värnpliktiga inte är helt likställda statligt anställda och i vissa fall inte ens erhåller samma förmåner som t. ex. elever i arbetsmarknadsutbildning.

Vi föreslår följande förbättringar i de värnpliktigas försäkringsskydd. För att tillförsäkra de värnpliktiga en skälig inkomst under sjukdom efter tjänstgöringens slut skall särskild sjukpenning enligt LSP kunna utges för de första 14 dagarna av sjukfallet även till den som är arbetslös men inte har kunnat anmäla sig som arbetssökande. Ersättning för skador under värnpliktstjänstgöringen bör, med undan- tag för rena fritidsskador, kunna utgå enligt det statliga personskadeav- talet i samma omfattning som till en statligt anställd. De värnpliktiga skall ha rätt till ersättning för ideell skada även när det gäller olycksfall som inträffar under fritiden. De värnpliktigas efterskydd i grupplivförsäkringen bör förbättras så att efterskydd även gäller under viss tids arbetslöshet. Sjukpenning skall kunna utgå under värnpliktstjänstgöringen beräknad på inkomsten i ett eventuellt fritidsarbete. s.k. värnplikts-SGI.

Vi redovisar nedan våra närmare överväganden och vad som legat till grund för dem.

Vi behandlar även frågan om möjligheterna att göra förändringar i administrationen av personskadeskyddet. Vi anser dock inte att det finns tillräckliga skäl att göra någon förändring men framhåller vikten av att informationen till de värnpliktiga m.fl. förbättras.

10.2. Antal personskador

Enligt arbetarskyddsstyrelsens statistik över skador avseende värnpliktiga som anmälts av de militära myndigheterna under åren 1985—1987 för- delar sig dessa enligt tabell 10.1.

Tabell 10.1 Antalet skador anmälda åren 1985—1987

År Armén Marinen Flygvapnet Totalt 1985 2 399 258 136 2 800 1986 2567 213 164 2953 1987 1974 261 151 2 390

Under åren 1985—1987 anmäldes således 2 800, 2953 resp. 2 390 skador som rörde värnpliktiga. Under samma tid anmäldes 681, 648 resp. 588 skador avseende anställda inom försvaret.

De anmälda skadorna har till övervägande del avsett värnpliktiga under

grundutbildning. Av de 2953 skadorna rörande värnpliktiga som anmäl- des under år 1986 har således 2 534 skador skett under grundutbildning och 419 skador under repetitionsutbildning.

Vissa av de anmälda skadorna är snabbt övergående och inte alla per- sonskadoma medför ersättningsanspråk.

Riksförsäkringsverket för statistik över hur många ärenden som hand- läggs vid försäkringskassorna och som avser frågor om ersättning enligt LSP. Verket för däremot ingen statistik över hur många av dessa ärenden som avser värnpliktiga och liknande grupper. Enligt vad vi erfarit är det dock enbart ett fåtal av LSP-ärendena som inte har anknytning till total- försvaret.

I tabell 10.2 redovisas antalet ärenden enligt LSP vid försäkringskassor- na.

Tabell 10.2 Antalet LSP-ärenden vid försäkringskassorna åren 1986—1988

Inkomna Bifallna Avslagna Övr. avgj. Ärende- ärenden ärenden ärenden ärenden balans 1986 1359 931 114 241 529 1987 1429 958 120 388 492 1988 1512 804 112 489 599

10.3. Ersättningsförmåner

10.3.1. Bakgrund till nuvarande ersättningsförmåner

De nuvarande bestämmelserna om ersättning till en värnpliktig till följd av skada ådragen i tjänstgöringen infördes i huvudsak den 1 juli 1977. Dess- förinnan fanns de grundläggande bestämmelserna i militärersättningslagen (1950:261) (MEL) och kungörelsen (1969:761) om särskilt olycksfalls- skydd för värnpliktiga m.fl.

Enligt MEL utgick ersättning för skada till följd av olycksfall under militärtjänstgöring och för sjukdom ådragen under sådan tjänstgöring. Lagen omfattade inte bara skador under själva tjänstgöringen utan även färdolycksfall. Vidare ersattes skada som inträffat inom tjänstgöringsom- rådet även om vederbörande inte tjänstgjort vid skadetillfället. Även olycksfall under vistelse på allmän plats på tjänstgöringsorten eller den omgivning av orten där värnpliktiga brukade vistas under fritiden ersattes enligt militärersättningslagen. Ersättning kunde utgå i form av sjukpen- ning och livränta. Livräntan beräknades på grundval av den medicinska invaliditeten.

Vid skada till följd av olycksfall som inträffade under tjänstgöring och vid in- och utryckningsresor utgick dessutom ersättning enligt den nämnda kungörelsen. Vid varaktig förlust av arbetsförmågan utgjorde ersättningen 150000 kr. Vid nedsättning men ej förlust av arbetsförmågan utgick ersätt- ning med det lägre belopp som svarade mot nedsättningen.

Yrkesskadeförsäkringskommittén inledde år 1971 en översyn av yrkes- skadeförsäkringen m.m. Sedan riksdagen under år 1976 beslutat om ett

nytt ersättningssystem för arbetstagare och antagit lagen om arbetsskade- försäkring fortsatte yrkesskadeförsäkringskommittén sitt arbete med att bl. å. se över bestämmelserna om ersättning för personskada under militär- tjänstgöring m.m.

[ betänkandet (SOU 1976: 50) Statligt personskadeskydd anförde kom- mittén att vissa särförmåner hittills utgått vid militärskador i huvudsak till följd av att man ansett att skador under fullgörande av den medborgerliga skyldighet som tjänstgöringen innebar skulle kompenseras med större ersättning än andra skador. Bakom denna uppfattning låg i sin tur den bedömningen att militärtjänsten innebar större skaderisker än annan verk- samhet. Den enskilde hade därtill mycket små möjligheter att själv påver- ka risksituationen. Detta resonemang var enligt kommitténs mening allt- jämt bärande. Trots ansträngningar från de militära myndigheterna att göra tjänsten säkrare var risken att råka ut för skada vid militärtjänstgö- ring fortfarande betydande. Kommittén anförde vidare att värnplikten var en obligatorisk tjänstgöring som fullgjordes av större delen av landets manliga befolkning. Genom alltmer omfattande läkarkontroller vid in- skrivning och i viss mån även vid inryckning hade de värnpliktiga kommit att bli en grupp där personer med nedsatt hälsotillstånd frikallats från tjänstgöring. Den värnpliktige fullgjorde emellertid sin tjänstgöring under förhållanden som avsevärt skiljde sig från hans civila liv. De alltmer ökade kraven på användbarhet hos den enskilde soldaten i ett modernt krig medförde också särskilda påfrestningar för den värnpliktige och risker för skador under övningar och annan utbildning. Detta motiverade därför enligt kommittén att det även i fortsättningen fanns ett skydd utöver den allmänna försäkringens vid skador som drabbade den som fullgjorde mili- tärtjänstgöring. Kommittén ansåg vidare att skyddet för militärskador skulle ges en inriktning liknande den inom arbetsskadeförsäkringen. Den som skadades under militärtjänst borde alltså i ekonomiskt hänseende försättas i samma situation som om skadan inte inträffat. Ersättningen borde utgöra en renodlad kompensation för inkomstförlust. Ersättnings- skyddet skulle liksom inom arbetsskadeförsäkringen maximeras till vad som var betingat av sociala skäl och begränsades därför till inkomstförlus- ter motvarande 7,5 basbelopp. När det gällde ersättning för ideell skada, dvs. för sveda och värk samt lyte och annat stadigvarande men, ansåg kommittén att övergången till en renodlad ersättning för inkomstförlust måste kombineras med en särskild ersättningsanordning som motsvarade de trygghetsförsäkringar som gällde för arbetstagare.

I huvudsak i enlighet med kommitténs förslag antog riksdagen år 1976 (prop. 1976/77: 64, SfU 21, rskr. 201) lagen om statligt personskadeskydd och lagen om statlig ersättning vid ideell skada.

10.3.2. Statligt personskadeskydd

Enligt lagen om statligt personskadeskydd utgår ersättning för inkomstför- lust vid skada till följd av värnpliktstjänstgöring m.m. Ersättningen skall i princip försätta den skadade i samma ekonomiska situation som om skadan inte inträffat.

Lagen tillämpas på

1. den som fullgör tjänstgöring eller genomgår utbildning eller inskriv- ningspröx'ning enligt värnpliktslagen, lagen om vapenfri tjänst, civil- försvarslagen. 65 lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. eller lagen om skyldighet för civilförsvars- pliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret,

2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med räddningskår enligt räddningstjänstlagen eller i räddningstjänst enligt 11 kap. ] å andra stycket luftfartslagen,

3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt och vissa andra grupper som inte har anknytning till totalförsvaret.

Regeringen har vidare i förordningen (1977: 284) om arbetsskadeförsäk- ring och statligt personskadeskydd föreskrivit att det statliga personskade- skyddet även skall gälla

1. hemvämspersonal och värnpliktig hemvärnsman,

2. krigsfrivillig,

3. medlem i Sjövärnskåren eller frivillig försvarsorganisation,

4. den som genomgår frivillig utbildning eller antagningsprövning vid försvarsmakten,

5. praktikant vid försvarsmakten.

Försäkringsskyddet inträder när den första färden till tjänstgöringen på- börjas och gäller till dess den sista färden från tjänstgöringen avslutas (skyddstid). Skyddet gäller således även under övningsuppehåll och annan fritid. Ersättning kan utgå också när en värnpliktig under skyddstiden skadas vid vistelse i Norge, Finland och Danmark (utom Färöarna och Grönland). Är den värnpliktiges resa anordnad eller bekostad av staten gäller skyddet även utanför dessa länder.

En skada skall anses orsakad av olycksfall som inträffat under skyddsti- den om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Skada till följd av annat än olycksfall som visar sig under skyddstiden skall anses vara ådragen under skyddstiden om det inte finns skälig anledning anta att skadan har orsakats av annat än verksamheten i fråga och att denna inte har väsentli- gen bidragit till skadan. Om sådan skada visar sig efter skyddstidens slut skall den anses vara ådragen under skyddstiden om verksamheten skäligen kan antas ha väsentligt bidragit till skadan.

Ersättning utges vid sjukdom, bestående nedsättning av arbetsförmågan och dödsfall. Därvid tillämpas reglerna i lagen om arbetsskadeförsäkring 3 kap. 4— 10 55 och 4—6 kap.

Ersättning enligt LSP utges först efter skyddstidens slut, dvs. efter det tjänstgöringen avslutats. Skyddstiden motsvarar således den s.k. samord- ningstiden inom arbetsskadeförsäkringen. De ersättningar som därefter kan utges är ersättning för sjukvårdskostnader, dock inte så länge den värnpliktige

erhåller fri sjukvård enligt värnpliktsförmånsförordningen, sjukpenning, dock inte för den dag skadan inträffade, ersättning för bestående nedsättning av arbetsförmågan (egenlivränta).

Vid dödsfall utges dels begravningshjälp med 30 % av basbeloppet, dels efterlevandelivränta.

Sjukpenning och livränta beräknas på den sjukpenninggrundande in- komsten (SGI), som för grundutbildningsvärnpliktiga inte får beräknas på en nivå under ett visst minimibelopp (garantinivå). Garantinivån är två gånger basbeloppet för tid före 21 års ålder, minst två och en halv gånger basbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder samt minst tre gånger basbeloppet för tid fr.o.m. 25 års ålder.

Sjukpenning enligt LSP utgår om den skadades förmåga att skaffa arbete till följd av sjukdomen nedsatts med minst hälften. Ersättning kan utgå som hel eller halv sjukpenning.

Livränta utgår om den skadades förmåga att skaffa sig arbetsinkomst förblir nedsatt med minst 1/15 efter det att den sjukdom som förorsakat skadan har upphört. Livräntan skall kompensera den inkomstförlust som uppkommer. Vid bedömningen av den skadades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete beaktar man vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till skadan, hans utbildning och tidigare verksamhet. Man tar också hänsyn till ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. Livränta utgår inte om inkomstförlusten för år räknat understiger en fjärdedel av det basbelopp som gällde vid början av det år då livräntan skulle börja utgå.

Liksom inom arbetsskadeförsäkringen finns särskilda regler till skydd för dem som skadas som unga.

Således gäller för försäkrade som inte fyllt 25 år när skadan inträffade att livränteunderlaget efter 25 år skall utgöras av den inkomst som han med hänsyn till sin sysselsättning när skadan inträffade då sannolikt skulle ha haft om skadan ej hade inträffat. Motsvarande gäller för försäkrad som när skadan inträffade inte hade fyllt 21 år beträffande livränteunderlaget för tiden mellan 21 och 25 års ålder, samt för försäkrad som när skadan inträffade inte hade fyllt 18 år beträffande livränteunderlaget för tiden mellan 18 och 21 år.

Vidare gäller för försäkrad som genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade att livränteunderlaget för beräknad utbildningstid utgörs av lägst den inkomst som han sannolikt skulle ha fått, om han när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta. Livränte- underlaget för tid efter utbildningens slut utgörs lägst av den inkomst av förvärvsarbete som han då sannolikt skulle ha fått, om skadan inte hade inträffat.

Dessutom gäller för värnpliktiga m. fl. som har skadats under grundut- bildning eller därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning att såväl livränta som sjukpenning skall utgå lägst enligt den ovan nämnda garanti- nivån.

l LSP finns även föreskrifter om särskild sjukpenning. Sådan utges till en värnpliktig som under grundutbildningen har ådragit sig en sjukdom som inte berättigar till annan ersättning enligt LSP, t.ex. på grund av att den inte har samband med tjänstgöringen, och som efter skyddstidens slut sätter ned hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst

hälften. Särskild sjukpenning kan även utgå vid sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller månaden efter denna. Särskild sjukpen- ning beräknas på den garantinivå som enligt ovan gäller för sjukpenning och livränta enligt LSP. Utgår samtidigt sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring (AFL) utgår den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre.

Såväl den vanliga sjukpenningen enligt LSP som den särskilda sjukpen- ningen beräknas med motsvarande tillämpning av bl.a. 3 kap. 5—5 c 55 LAF. Enligt huvudregeln i 5 5 utgör hel sjukpenning för dag en trehund- rasextiofemtedel av SGI-n. Från denna bestämmelse föreskrivs undantag i 5 a-5 c 55. I 5 a & föreskrivs för den som har en SGl i form av inkomst av anställning att, om arbetsskada medför att den försäkrade insjuknar efter samordningstidens slut, sjukpenning utges för den dag anmälan om sjuk- domsfallet gjordes hos försäkringskassan och de följande 13 dagarna i sjukperioden endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade varit sjuk. Har en påbörjad sjukperiod om högst 14 dagar inte avslutats före samordningstidens utgång skall motsvarande gälla för högst det antal dagar som återstod vid samordnings- tidens utgång. l 5 bä anges hur sjukpenningen skall beräknas för dessa första 14 dagar, s.k. timsjukpenning. Sjukpenning utgår dock enligt hu- vudregeln, dvs. med en trehundrasextiofemtedel av SGI-n för varje kalen- derdag, när den försäkrade är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling samt är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda SGI-n (5 c & jämförd med 3 kap. 10 c & AFL). De särskilda reglerna för beräkning av sjukpenning under de första l4dagarna av ett sjukfall infördes den 1 december 1987 i samband med den s.k. timsjukpenningreformen.

För värnpliktiga m.fl. utgår även ersättning vid dödsfalli samma omfatt- ning som enligt arbetsskadeförsäkringen. Utöver begravningshjälp utgår ersättning i form av livränta till efterlevande. Nya regler för efterlevande- förmåner har införts inom den allmänna försäkringen fr.o.m. den ljanua- ri 1990. Inom arbetsskadeförsäkringen och det statliga personskadeskyd- det kommer efterlevandeförmåner att från samma tid utgå enligt följande.

Livränta kan utgå till make såväl man som kvinna som inte fyllt 65 år och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död om den efterlevande

a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv års ålder som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller

b) oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.

Med make likställs den som utan att vara gift stadigvarande samman— bodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne.

Till make utgår omställningslivränta under ett år. Omställningslivränta utgår även därefter så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Livränta utgår med 45 % av

ersättningsunderlaget om bamlivränta inte utbetalas och 20 % i annat fall. Efterlevandelivränta kan i särskilda fall utgå för längre tid i form av

särskild efterlevandelivränta. Barn till den avlidne har rätt till livränta till 18 års ålder. Om barnet

studerar kan livränta i vissa fall utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Livränta utges med 40 % av ersättningsunderlaget. Skall livränta utgå för flera barn ökas procenttalet med 20 för varje ytterligare barn och det sammanlagda beloppet fördelas lika mellan barnen.

Ersättningsunderlaget för efterlevandelivränta utgörs i huvudsak av vad som skulle ha utgetts i egenlivränta till den avlidne vid förlust av arbetsför- mågan, om sådan livränta skulle ha börjat utgå vid tiden för dödsfallet.

De nya reglerna om efterlevandeförrnåner skall tillämpas på dödsfall till följd av en arbetsskada som har inträffat före den 1 januari 1990. Genom övergångsbestämmelser är kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare under vissa förutsättningar berättigade till livränta enligt äldre bestämmel- ser, även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlider har inträffat efter år 1989. Den tidigare möjligheten för förälder att få efter- levandelivränta om föräldern kom att sakna behövligt underhåll har samti- digt upphört. Sådan efterlevandelivränta utgick med skäligt belopp, dock högst med 20 % av ersättningsunderlaget.

10.3.3. Statlig ersättning vid ideell skada

Fr.o.m. den 1 juli 1977 har värnpliktiga m.fl. rätt till ersättning enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada. Enligt lagen har en värnpliktig eller annan person som är försäkrad enligt LSP som ådragit sig en skada som omfattas av LSP också rätt till ersättning av staten för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt allmänna olägenheter till följd av skadan. Har skadan ådragits under ledighet eller annan fritid vid vistelse utanför kasernområde eller plats där verksamheten bedrivs, utgår ersättning för ideell skada endast om skadan har orsakats av olycks- fall vid färd till eller från denna plats och färden föranleddes av och stod i nära samband med verksamheten.

Som motivering till förslaget att införa en särskild lag om ersättning för ideell skada anförde yrkesskadeförsäkringskommittén i sitt betänkande SOU 1976: 50 att önskemålet att uppnå likställighet mellan den som ska- das i arbetet och den som skadas under av staten anordnad verksamhet ledde till att bestämmelserna om menersättning borde utformas efter mönster av den statliga personskadeförsäkringen. Kommittén föreslog där- för att den som drabbas av skada på vilken lagen om statligt personskade- skydd i princip är tillämplig skall ha rätt till ersättning för sveda och värk, bestående lyte och men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan i den utsträckning som anges i den statliga personskadeförsäkringen. Denna rätt borde slås fast i en särskild lag. Ersättningen borde utgå med belopp som skulle ha utgått om den skadade hade omfattats av statens personskadeför- säkring. De tabellnormer för ersättning för sveda och värk, lyte och men och olägenheter i övrigt till följd av skadan som tillämpas av den statliga

personskadeförsäkringen skulle således följas. Detta innebar att värnplikti- ga och andra som omfattades av lagen fick samma ersättning för ideell skada som arbetstagare hos staten. Ersättningen skulle utgå med engångs- belopp och beräknas med utgångspunkt i den medicinska invaliditetsgra- den och den skadades ålder. I specialmotiveringen till 1 & lagen anförde kommittén vidare att med olägenheter i övrigt avsågs dels ersättning för t.ex. amputationsdefekt, vanprydande ärr, förlust av sinnesfunktion eller tänder eller inre organ, dels ersättning för vad som i trygghetsförsäkringar- na angavs som allmänna olägenheter. Därmed avsågs bl.a. fördyrade levnadskostnader som kunde uppkomma i framtiden på grund av skadan och allmän risk för förlust av mer extraordinära inkomster.

Till skillnad mot vad som gäller enligt LSP omfattar Li inte olycksfall som inträffar på fritiden med undantag för s.k. färdolycksfall. Som skäl för att LSP även skulle omfatta olycksfall under fritid angav föredragande statsrådet i proposition 1976/77: 64 att utvecklingen i lagstiftning och praxis på militärersättningens område hade lett till att skyddet inte gällde bara under själva tjänstgöringen och vid resor till och från denna, utan ersättning kunde också utgå för olycksfall som inträffade under permission eller annan ledighet inom tjänstgöringsorten eller dess närmaste omgiv- ning där de värnpliktiga vanligen vistades under sin fritid. Statsrådet anförde att denna gränsdragning var mer naturlig tidigare, då de vämplik- tiga i stor utsträckning vistades på tjänstgöringsorten också under sin fritid. Nu när många hade bil var förhållandena annorlunda, och det tedde sig svårt att motivera varför de som kanske var hemmahörande på tjänst- göringsorten och uppehöll sig där under sin ledighet skulle vara täckta av ett fritidsskydd, men andra inte. Statsrådet anförde vidare att för i stort sett alla värnpliktiga torde gälla att de saknade särskilt olycksfallsskydd när de i samband med ledighet under utbildningstiden vistades på annan ort. Tjänstgöringen torde oftast innebära att de värnpliktiga saknade andra inkomster än dem de uppbar genom tjänstgöringen. De hade därför också begränsade möjligheter att ordna sitt försäkringsskydd på egen hand. Statsrådet anslöt sig därför till kommitténs förslag att utsträcka personska- deskyddet till att generellt gälla skador som inträffade under fritid. Han anslöt sig vidare till kommitténs förslag att lagen om ideell ersättning inte skulle omfatta fritidsskador. Statsrådet åberopade att kommittén hade ansett att det skälet, att den skadade saknade större möjlighet att själv bygga upp ett skydd mot inkomstförlust, inte kunde åberopas för en ersättningsrätt utvidgad till fritiden när det gällde ersättning för ideell skada. Kommittén hade därför stannat för att ersättningsrätten borde begränsas till vad som gällde inom den statliga personskadeförsäkringen" och således omfatta endast skador som inträffade under själva tjänstgö- ringen, verksamheten eller vistelsen inom förläggningsområdet samt resor till eller från förläggningen.

De ersättningsförmåner som kan utgå enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada är följande.

Ersättning för sveda och värk kan utgå för det lidande och obehag som skadan medfört under den tid då vederbörande varit akut sjuk och be-

handlats för skadan. Ersättningens storlek beror bl.a. på skadans art, typ av behandling och hur lång tid det tagit för skadan att läka. För att ersättning skall kunna utges krävs att sjukskrivningen varat sammanlagt minst 31 dagar. Vid kortare sjukfall kan ersättning utges om svedan och värken på grund av skadans art varit svår. Då skadan uppkommit på annat sätt än genom olycksfall (sjukdom) kan ersättning utges om sjukskrivning- en varat utöver 91:a dagen efter det att skadan visat sig. Ersättning utges efter sjukskrivningens slut i form av ett engångsbelopp enligt en särskild tabell som räknas upp en gång om året. Under 1989 var normalbeloppen — vid sjukhusvård 2 340 kr./månad för de första sex månaderna (78 kr./dag) vid sjukskrivning i hemmet 1 440 kr./månad för de första sex månader- na (48 kr./dag) samt 660 kr./månad för tiden därefter (22 kr./dag). Varje skada bedöms individuellt vilket innebär att man kan få en högre ersättning än normalbeloppen för t. ex. svåra skallskador, flera större ope- rationer, sträck- eller omfattande gipsförband. Ersättning för lyte och men är en ekonomisk gottgörelse för det lidande och obehag som blir bestående för framtiden. Ersättningens storlek be- stäms av invaliditetsgrad och den skadades ålder.

Exempel på beloppens storlek (1989 års ersättningsnivå)

___—_____——_— Medicinsk ' ' Engångsbelopp kr. invaliditet 25-åring 50—åring 65-åring ___—__________ 100 % 350000 262500 175 000 70 % 160000 120000 80000 50 % 110000 82 500 55000 30 % 68 000 5 1 000 34 000 25 % 58 000 43 500 29 000 10 % 29900 22425 14950 1 % 3000 2 250 1 500 ___—_____—__—_

Tilläggsersättning kan utgå vid ärr.

Ersättning för allmänna olägenheter kan utges om skadan har medfört en för all framtid bestående medicinsk invaliditet. Ersättningen avser bl. a. att ge den skadade kompensation för ökad anspänning i arbetslivet. Ersätt- ningen uppgår lägst till 70 % av ersättningsbeloppet för lyte och men. Enligt det statliga personskadeavtalet skall beträffande olägenheter i övrigt ersättningens storlek bestämmas enligt skadeståndsrättsliga grunder. Er- sättning kan därvid utges för kostnader som den skadade beräknas åsam- kas, t.ex. om han på grund av skadan behöver ha hemhjälp eller behöver anlita hjälp vid reparation av bostaden. Enligt trygghetsnämndens praxis beaktas inte sådana kostnader vid fastställande av ersättning till en värn- pliktig.

Om skadan ger upphov till medicinsk invaliditet utan att den skadade får någon framtida inkomstförlust och därmed inte heller livränta, kan tilläggsersättning utgå i stället för ersättning för olägenheter i övrigt. Exem- pel på sådana skador kan vara hörselnedsättning, allergi eller en lindrig amputationsskada. I dess fall utgår ersättning vid 1—5 % invaliditet med

1/4 basbelopp, vid 6— 10 % invaliditet med 1/2 basbelopp och vid 11— 100 % invaliditet med ett helt basbelopp.

Den värnpliktige har möjlighet att i särskild ordning föra skadestånds- talan vid personskada som omfattas av Li. För att den skadade inte skall erhålla ersättning för ideell skada med ett sammanlagt för högt belopp, föreskrivs i Li att staten inträder i den skadades rätt till skadestånd eller trafikskadeersättning för ideell skada intill belopp som utges enligt lagen.

10.3.4. Grupplivförsäkring

Värnpliktiga är även försäkrade enligt förordningen om grupplivförsäk- ring för värnpliktiga m.fl. som gäller fr.o.m. den ljuni 1988. Tidigare föreskrifter fanns intagna i kungörelsen (1969: 761) angående grupplivför- säkring åt värnpliktiga m.fl.

Enligt förordningen gäller grupplivförsäkring för i huvudsak de grupper som omfattas av lagen om statligt personskadeskydd (enligt vad som anges i lagen och i förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt person- skadeskydd), dock inte dem som är intagna i kriminalvårdsanstalt och motsvarande grupper. Försäkringen gäller inte den som har försäkrings- eller efterskydd i en anställning med motsvarande förmåner.

Försäkringsskyddet gäller från det inryckningsresan påbörjas till dess utryckningsresan avslutas eller till dess tjänstgöringen avbryts genom hem- förlovning. Försäkringen gäller även därefter (efterskydd) för den som är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller olycksfall, om arbetsoförmå- gan uppkommit under tjänstgöringen och förelåg vid tjänstgöringens slut.

Ersättning utgår vid dödsfall och förmånerna motsvarar de förmåner som utges till statens anställda enligt avtal om statens tjänstegrupplivför- säkring (TGL-S). Förmånema är beräknade efter det basbelopp som gäller i januari månad dödsfallsåret.

Ersättning kan utgå med grundbelopp och barnbelopp. Om den avlidne haft en arbetstid om minst 16 timmar/vecka utgår ersättning enligt följan- de (1989 års ersättningsnivå).

Grundbelopp utgår om den avlidne var under 55 år med 167 400 kr.

om den avlidne var över 55 år med ett belopp som reduceras i förhållan- de till den avlidnes ålder (från 153 450 kr. vid 55 år till 27 900 kr. vid 64 år eller därutöver) högsta grundbelopp utgår alltid om det finns efterlevande barn som inte fyllt 17 år.

Grundbelopp utgår till make, sambo och arvsberättigat barn. Med sam- bo avses en ogift person som under äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammans med en ogift arbetstagare eller förutvarande arbetstagare av motsatt kön. Sambo har förmånstagarrätt om den värnpliktige och sam- bon var kyrkobokförda på samma adress sedan minst sex månader samt ingen hävdar att villkoren för rätt till försäkringsbelopp inte är uppfyllda.

Make erhåller alltid helt grundbelopp. Sambo får hälften av grundbeloppet och arvsberättigade barn den andra

hälften. Om arvsberättigade barn inte finns får sambo hela grundbeloppet.

Om make eller sambo inte finns får arvsberättigade barn helt grundbe- lopp. Om alla barn är över 21 år utgår dock endast halvt grundbelopp.

Barnbelopp utgår till arvsberättigat barn under 21 år eller — om make, sambo eller barn inte finns, syskon som inte fyllt 21 år och

kan ta arv och som inte har förälder i livet.

Barnbeloppet uppgår om förmånstagaren är under 17 år till 55 800 kr.

— 17-— 18 år till 41 850 kr. — 19—20 år till 27 900 kr.

Begravningshjälp utgår med 13 950 kr. Begravningshjälp som har utbeta- lats enligt värnpliktsförmånsförordningen skall därvid avräknas. Enligt värnpliktsförmånsförordningen utges begravningshjälp med ett halvt bas- belopp om den värnpliktige avlider under tjänstgöringstiden eller under den tid han därefter erhåller fri sjukvård. En värnpliktig som vid tid för utryckningen vårdas på militär sjukvårdsavdelning har rätt till fri sjukvård där under högst 90 dagar efter utryckningsdagen.

Före den 1 mars 1986 kunde även föräldrar vara berättigade till ersätt- ning enligt grupplivförsäkringen. Ersättning utgick i regel med helt grund- belopp. Förändringen att föräldrar inte längre skulle vara förmånsberätti- gade avsåg inte bara värnpliktiga utan alla som statens grupplivförsäkring var tillämplig på, dvs. statsanställda, deltagare i arbetsmarknadsutbild- ning, vissa doktorander m.fl. Regeländringen innebar en anpassning till de förändringar som skett i grupplivförsäkringsvillkoren på den privata ar- betsmarknaden och dessa var i sin tur föranledda av en ändrad syn på försörjningsansvaret mellan föräldrar och vuxna barn.

10.3.5. Skadeståndslagen och trafikskador

En värnpliktig som skadats under sin tjänstgöring kan också rikta anspråk på skadestånd direkt mot statsverket enligt reglerna i skadeståndslagen . Om staten bedöms vara skadeståndsskyldig kan den värnpliktige erhålla ersättning för bl.a. sjukvårdskostnader, inkomstförlust, sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men. De skadeståndsrättsliga ersättnings- normerna överensstämmer inte alltid med ersättningsnormerna enligt lagen om statligt personskadeskydd och lagen om statlig ersättning vid ideell skada. Eventuellt tidigare erhållna ersättningar enligt sistnämnda lagar skall avräknas från skadeståndsbeloppet. Om en värnpliktig skadas i en trafikolycka med trafikförsäkrade fordon erhåller han ersättning enligt trafikskadelagen . Ersättningen regleras här- vid av berört försäkringsbolag. Om den värnpliktige skadats i samband med en trafikolycka med försvarsmaktens eget fordon eller ett inhyrt, oförsäkrat fordon, regleras skadan enligt särskilda regler. Trafikskadeer- sättningen bedöms i båda fallen efter skadeståndsrättsliga normer. Eventu- ellt tidigare erhållna ersättningsbelopp enligt LSP och Li skall avräknas från trafikskadeersättningen.

I sammanhanget kan nämnas att en kommitté har tillkallats (dir. 1988z76) för att bl.a. se över reglerna om ersättning i skadeståndssam- manhang för ideell skada i samband med personskada. Kommitténs hu- vuduppgifter blir att överväga om den nuvarande ersättningsnivån bör höjas vilka ersättningsprinciper som bör tillämpas och -— hur normer för att bestämma ersättningen bör fastställas.

10.3.6. Stiftelsen Kungafonden

Kungafonden Med folket för fosterlandet tillkom genom en riksinsamling 1943 i samband med den förstärkta försvarsberedskapen och mot bak- grund av två svåra militära olyckor. Insamlingen pågick under åren 1943 — 1946. Verksamheten bedrivs idag av en styrelse med ett kansli och under överinseende av huvudmän. Statsministern är huvudmännens ordföran- de.

Stöd från fonden kan lämnas till den som gör obligatorisk eller frivillig tjänstgöring eller är anställd inom försvarsmakten eller andra delar av totalförsvaret, genomgår frivillig utbildning eller gör FN-tjänst m.m. och som därunder blir sjuk, skadad eller avlider. Bidrag kan även lämnas till den som på annat sätt råkar ut för sjukdom eller skada på grund av förhållanden inom totalförsvaret. En värnpliktig kan få ersättning även för skada som inträffat under fritiden.

En förutsättning för att bidrag skall lämnas från fonden är att vederbö- rande drabbats ekonomiskt av skadan eller sjukdomen. Behov av bidraget måste dessutom föreligga. Endast ekonomiska förluster ersätts och ersätt- ning utgår alltså inte för ideell skada.

Ersättning kan utgå för fördyrade levnadsomkostnader och för framtida inkomstförluster. En värnpliktig som skulle ha arbetat under sommarup- pehållet kan få ersättning om han på grund av skadan går miste om denna inkomst. Bidrag från fonden kan vidare lämnas för olika slag av rehabilite- ringskostnader, bostadskostnader, kostnader för invalidfordon och all- männa levnadsomkostnader. Fonden betalar ofta bidrag till resekostnader m.m. för föräldrar och syskon som besöker en värnpliktig som vistas på sjukhus.

Fonden kan vid dödsfall även betala ut ersättning till efterlevande. Om behov av bidrag föreligger utgår i sådana fall ersättning enligt särskilt fastställda schablonbelopp. Föräldrar kan få ersättning om den avlidne inte efterlämnar make/sambo eller barn. Schablonbeloppet för förälder utgör för närvarande drygt 10000 kr. Föräldrar kan dessutom få ersättning för utgifter de haft i samband med barnets bortgång och som inte ersätts från annat håll.

Under år 1988 kom 178 ansökningar in till Kungafonden och av dessa gällde 103 ansökningar nya fall. Flertalet sökande var, liksom tidigare år, värnpliktiga. Sammanlagt 166 ärenden behandlades av fonden under året. Bidrag delades därvid ut till 135 personer. Av de utdelade bidragen hade 110 samband med skador eller sjukdom och 25 med dödsfall. 28 ansök-

ningar lämnades utan bifall, varav 19 gällde nya fall. Av de nya fallen hade 61 samband med olycksfall. 18 av dessa var dödsolyckor, varav flertalet trafikolyckor.

10.3.7. Tidigare överväganden m.m.

R iksdagsbehandli ng

Riksdagen har med anledning av motioner som väckts vid flera tillfällen behandlat frågan om de värnpliktigas försäkringsskydd.

Under 1985/86 års riksmöte behandlade riksdagen en motion med begä- ran om en översyn av de värnpliktigas försäkringsskydd (SfU 1985/86: 4). Försvarsutskottet, som yttrade sig till socialförsäkringsutskottet, hade i sin tur inhämtat remissyttranden över motionen från försvarets civilförvalt- ning, riksförsäkringsverket och trygghetsnämnden. I sitt remissyttrande framhöll civilförvaltningen att de värnpliktiga hade ett tillfredsställande försäkringsskydd för skador som inträffade under militärtjänstgöringen. I några avseenden var skyddet bättre än vad förvärvsarbetande hade. Civil- förvaltningen bedömde det därför inte nödvändigt att ytterligare förbättra skyddet. Riksförsäkringsverket ansåg att lagen om statligt personskade- skydd gav ett gott försäkringsskydd och påpekade att det i vissa avseenden mer än väl var i nivå med försäkringsskyddet enligt lagen om arbetsskade— försäkring. Någon anledning att förbättra de värnpliktigas försäkrings- skydd i denna del fanns därför inte. Även försäkringsskyddet vid ideell skada låg enligt verket på en tillfredsställande nivå. Trygghetsnämnden konstaterade i sitt yttrande att värnpliktiga hade rätt till samma ersättning vid ideell skada som statsanställda hade.

Försvarsutskottet framhöll i sitt yttrande till socialförsäkringsutskottet (FöU 1985/86: ] y) vikten av att det skydd, som de värnpliktiga hade vid skador som kunde drabba dem under värnpliktstjänstgöringen, var betryg- gande och hade de värnpliktigas förtroende. Ett sådant synsätt var natur- ligt med hänsyn till utbildningens karaktär av plikttjänstgöring. Det skydd som LSP och Li gav de värnpliktiga motsvarade väl det försäkringsskydd som förvärvsarbetande hade vid arbetsskador. Därtill kunde den värnplik- tige rikta skadeståndsanspråk direkt mot statsverket och i särskild ordning få trafikskador reglerade. Försvarsutskottet, som hänvisade till att det enligt remissinstansernas uppfattning inte fanns anledning att ändra nuva- rande former för de värnpliktigas skydd, kunde inte tillstyrka en översyn av det regelsystemet. Försvarsutskottet påpekade dessutom att de värn- pliktigas skydd mot ekonomisk skada kunde komma att anpassas till eventuella ändringar i arbetsskadeförsäkringen till följd av en pågående översyn av arbetsskadeförsäkringen. Socialförsäkringsutskottet anslöt sig till vad försvarsutskottet hade anfört och tillade att regelsystemet i princip medgav full ersättning för inkomstbortfallet på grund av skador i militär- tjänsten. Dessutom förelåg möjlighet till ersättning för ideell skada och för skadestånd enligt sedvanliga skadeståndsrättsliga grunder. lfrågavarande motion borde därför avslås. Detta blev också riksdagens beslut.

Riksdagen har även under 1986/87 och 1987/88 års riksmöten behandlat motioner rörande försäkringsskyddet för de värnpliktiga (F öU 1986/87: 1 1 och FöU 1987/88: 1 l). 1 motionerna hade föreslagits bl.a. att försäkrings- skyddet skulle kompletteras så att det blev heltäckande och att försäkrings- skyddet under den värnpliktiges fritid skulle förbättras. Försvarsutskottet redovisade vad utskottet tidigare anfört (FöU 1985/86: 1 y). Utskottet tillade att försäkringsskyddet hade fått en bred belysning i betänkandet Ds Fö 1987: 3 (se nedan) och att vissa kompletteringar av skyddet därvid hade föreslagits. Utskottet ansåg att beredningen av dessa förslag borde avvak- tas. Riksdagen avslog motionerna.

Departementsutredning 1 98 7

I betänkandet (Ds Fö 1987: 3) Grundutbildningsvärnpliktigas ekonomiska och sociala villkor m.m. lämnades följande synpunkter på försäkrings- skyddet.

Försäkringsskyddet för de grundutbildningsvämpliktiga var i allt vä- sentligt detsamma som motsvarande skydd för arbetstagare. Det gällde såväl skyddet för ekonomisk och ideell skada som efterlevandes skydd genom grupplivförsäkringen. I en del avseenden var de värnpliktigas möj- ligheter att få ersättning till och med bättre än motsvarande möjligheter för arbetstagare. Generellt kunde hävdas att såväl systemets principer som dess praktiska tillämpning gav de grundutbildningsvärnpliktiga ett gott försäkringsskydd. Genom Stiftelsen Kungafonden fanns härutöver möjlig- heter till bidrag i fall där de generella ersättningsreglerna inte täckte alla behov.

Beträffande försäkringsskyddet för olycksfall under fritid anförde utreda- ren att ersättning för ekonomisk skada kunde utgå om den värnpliktige skadats på fritiden utanför kasernområde men däremot kunde inte ersätt- ning för ideell skada utgå i sådana fall. Denna skillnad mellan ersättnings— slagen torde enligt utredaren te sig svårförståelig. Härtill kom att en värnpliktig som på fritiden skadats i en olycka med trafikförsäkrat fordon fick ideell ersättning från berört försäkringsbolag. Även detta kunde fram- stå som svårförståeligt. Enligt utredarens mening vore det därför värde- fullt om försvarets civilförvaltning redovisade förslag om en utvidgning av värnpliktigas rätt till ersättning enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada till att också avse skador som inträffar på fritiden. Civilförvaltning- en skulle även beräkna kostnaderna för en sådan förändring. Om kostnads- ökningen inte blev stor ansåg utredaren att en komplettering av de värn- pliktigas försäkringsskydd i detta avseende borde göras.

I departementsutredningen påpekades vidare att föräldrar fr.o.m. den 1 mars 1986 inte längre kunde vara förmånstagare enligt grupplivförsäkring- en. Förändringen, som gällde alla som statens grupplivförsäkring var till- lämplig på, var föranledd av en ändrad syn på försörjningsansvaret mellan föräldrar och vuxna barn. Utredaren anförde att man skulle kunna hävda att situationen när en värnpliktig avlidit är annorlunda än när samma sak hänt en arbetstagare i motsvarande ålder. Den värnpliktige har deltagit i

en verksamhet enligt en pliktlag, den anställde enligt ett frivilligt ingånget anställningsavtal. Staten skulle därmed kunna anses ha ett vidare ansvar mot en värnpliktigs anhöriga än mot en anställds. Det hade i samman- hanget påpekats att föräldrarna till ungdomar i värnpliktsåldern inte sällan gått i borgen för lån till barnens köp av dyrare kapitalvaror. Om situatio- nen varit sådan när en värnpliktig omkommit exempelvis i en skjutolycka kunde det för föräldrarna framstå som att de oförskyllt drabbats av ekono- miska bördor på grund av försvarsmaktens verksamhet. Att införa special- regler för att undvika nyssnämnda situationer torde dock enligt utredaren stöta på principiella och praktiska svårigheter. Bl.a. kunde en gränsdrag- ning mellan värnpliktiga och personer som deltar i frivillig försvarsutbild- ning bli svår att motivera. Från andra, ej försvarsanknutna kategoriers sida kunde också rättvisefrågor komma att aktualiseras om en Specialregle- ring gjordes för värnpliktiga. Utredaren anförde vidare att Kungafonden beviljade efterlevandebidrag till föräldrar om den värnpliktige inte haft hustru/sammanboende och barn. Stadgarna hindrade inte Kungafonden från att efter skälighetsprövning bevilja bidrag till föräldrar för att lösa borgensförbindelser för lån som den värnpliktige tagit.

10.3.8. Jämförelse med statligt anställda

Den som är statligt anställd har rätt till ersättning för ideell skada i samma omfattning som en värnpliktig, dvs. för sveda och värk, lyte och men samt olägenheter i övrigt. Till skillnad mot vad som gäller för en värnpliktig får en statligt anställd genom ersättningen för olägenheter i övrigt även ersätt- ning för vissa kostnader.

En statligt anställd har härutöver rätt till övriga förmåner enligt det statliga personskadeavtalet, vilka huvudsakligen avser följande.

Inkomstförlust under tid för akut sjukdom m. m.: Ersättning för förlorad arbetsinkomst kan utges till den som är sjukskriven till följd av arbetsska- da och som förlorar inkomst som inte täcks från annat håll. Ersättning kan utges även för förlorad extrainkomst.

Sjukvårdskostnader och andra kostnader: Ersättning kan utges för kost- nader för t.ex. behandling, sjukgymnastik samt resor till och från vården som inte ersätts från annat håll. Ersättning kan utges för kläder, klocka, glasögon o.d. som man normalt bär på sig och som skadats vid olyckstill- fallet. Ersättning kan även utgå för resor, kurslitteratur m.m. i samband med rehabilitering.

Framtida kostnader: Har en arbetsskada förorsakat invaliditet anses därav föranledda framtida kostnader ha ersatts genom ersättningarna för lyte och men och för olägenheter i övrigt till följd av skadan. Ersättning kan dock utges särskilt för en större faktiskt kostnad och beräknas enligt skadeståndsrättsliga grunder.

Inkomstförlust vid invaliditet: Ersättning kan utgå för framtida inkomst- förlust som inte ersätts från annat håll. Således kan ersättning utges för bl.a. förlust av inkomster över 7,5 basbelopp per år.

Vid dödsfall kan ersättning utges för den del av begravningskostnaderna som inte ersätts från LAF. Ersättning kan vidare utges till efterlevande make, barn under 20 år och förälder. Med make jämställs sådan ogift person med vilken en ogift arbetstagare stadigvarande har sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden (sambo). Förälder kan få ersätt- ning om föräldern vid dödsfallet sammanbodde med arbetstagaren, upp- bar underhåll från arbetstagaren och inte erhöll sin huvudsakliga försörj- ning genom förvärvsarbete.

Ersättning vid dödsfall utges med engångsbelopp till make/sambo och varje ersättningsberättigad förälder med 2 1/2 basbelopp och till varje ersättningsberättigat barn med 1/4 basbelopp för varje år barnet har kvar tills det blir 20 år.

I det statliga personskadeavtalet har parterna enats om att den som har rätt till ersättning enligt avtalet inte får föra skadeståndstalan mot arbetsgi- varen med anledning av skada eller dödsfall som avses i avtalet.

10.3.9. Jämförelse med elever i arbetsmarknadsutbildning m.fl.

Vid överväganden rörande de värnpliktigas försäkringsskydd kan det vara av intresse att jämföra med det försäkringsskydd som elever i arbetsmark- nadsutbildning och liknande grupper har.

Till att börja med gäller lagen om arbetsskadeförsäkring i viss omfatt- ning för dessa grupper. Regeringen har nämligen i förordningen om arbets- skadeförsäkring och statligt personskadeskydd föreskrivit att arbetsskade- försäkringen gäller

1. den som efter fullgjord skolplikt genomgår yrkesutbildning eller förbe- redande sådan utbildning,

2. den som deltar i arbetsmarknadsutbildning,

3. den som är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår ar- betsprövning eller arbetsträning som har godkänts av allmän försäkrings- kassa,

4. den som genomgår årskurs 7 eller högre årskurs i grundskolan, särskolans yrkesskola, gymnasieskolan eller motsvarande utbildning.

För dessa grupper gäller arbetsskadeförsäkringen dock endast under mo- ment i utbildningen då eleven utför arbete som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete.

För elev i arbetsmarknadsutbildning som uppbär utbildningsbidrag och till inskriven sökande vid arbetsmarknadsinstitut kan ersättning utges för andra skador enligt bestämmelser som utfärdats av arbetsmarknadsstyrel— sen (AMSFS 1979z7). Bestämmelserna tillämpas även på den som före antagning till arbetsmarknadsutbildning eller inskrivning vid arbetsmark- nadsinstitut genom beslut av länsarbetsnämnden anvisats att delta i obli- gatoriskt studiebesök eller besök för kartläggning av sökandens yrkeskun- skaper. I enlighet med vad som förordades i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87: 100, bil. 12, s. 79—80) har förordningen ändrats fr.o.m. den 1 juli 1987 (AMSFS 1987z22). Enligt förordningen kan ersättning,

liksom tidigare, utges för personskada som eleven ådragit sig vid olycksfall under färd till och från utbildningsstället. Enligt förordningen kan ersätt- ning dessutom utges för olycksfall i utbildningen och personskador som eleven ådragit sig genom annan skadlig inverkan i utbildningen och som inte omfattas av förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt per- sonskadeskydd. Eleven är för skada som omfattas av förordningarna (19771284) eller (AMSFS 1979: 7) även berättigad till ersättning för sveda och värk, lyte eller annat bestående men samt olägenheter i övrigt i enlighet med vad som anges i det statliga personskadeavtalet. Ersättning vid dödsfall lämnas i enlighet med bestämmelserna i PSA. Beslut om ersättning fattas av trygghetsnämnden som vid behov får infordra yttrande från vederbörande allmänna försäkringskassa. Bestämmelserna i PSA skall i tillämpliga delar gälla i ärende enligt dessa bestämmelser. Ersättning för förlorad arbetsinkomst skall dock lämnas på grundval av bestämmelserna i lagen om arbetsskadeförsäkring.

I proposition 1989/90: 62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbets- livsfondens verksamhet, m.m. föreslås en förbättring av försäkringsskyd- det så att den som genomgår viss utbildning skall ha samma skydd enligt lagen om arbetsskadeförsäkring som den som förvärvsarbetar. Detta skall gälla den som deltar i arbetsmarknadsutbildning eller är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsprövning eller arbetsträning, som har godkänts av en allmän försäkringskassa. Skyddet skall således inte begränsas till vissa moment i utbildningen och skyddet bör vidare gälla även vid färd till och från utbildningsstället. Genom denna förändring utvidgas även det försäkringsskydd som gäller den som arbetsprövas eller tränas på en arbetsplats där han inte är anställd och som inte är inskriven vid ett arbetsmarknadsinstitut. Propositionen skall behandlas av riks- dagen under våren 1990.

Elever i arbetsmarknadsutbildning och inskrivna vid arbetsmarknadsin- stitut omfattas även av grupplivförsäkring enligt förordning (1988: 244) om de inte har försäkrings- eller efterskydd i en anställning med motsvarande förmåner. Grupplivförsäkringen gäller under den tid arbetsmarknadsut— bildningen eller den yrkesinriktade rehabiliteringen pågår. Bestämmelser- na i avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S) tillämpas.

Eleverna har under vissa förutsättningar försäkringsskydd även sedan utbildningen eller rehabiliteringen upphört, dock längst till dess den för- säkrade har fyllt 65 år. Därvid gäller följande bestämmelser, som i huvud- sak motsvarar dem som gäller för en statligt anställd.

Efterskydd vid sjukdom: Den som har deltagit i utbildning under minst fem dagar i följd har försäkringsskydd under arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall om arbetsoförmågan uppkommit under utbild- ningen och förelåg vid dess slut. Försäkringsskydd gäller vidare om den försäkrade blir arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller olycksfall under tid då han har efterskydd enligt övriga bestämmelser. Försäkrings— skyddet gäller därvid så länge arbetsoförmågan består. Efter denna tid gäller efterskydd enligt följande stycke, varvid sjukdomstiden jämställs med den tid då utbildningsbidrag betalats ut.

Efterskydd när utbildningsbidrag betalats i minst 180 dagar: För den som fått utbildningsbidrag under minst 180 dagar, varvid även tillgodo- räknas tidigare försäkringsgrundande utbildningstid som helt eller delvis har infallit under de två år som närmast föregått den senaste utbildningen, gäller efterskydd dessutom enligt följande. Efterskyddet gäller under 180 dagar (allmän efterskyddstid). För den som blir arbetslös under allmän efterskyddstid fortsätter efterskyddet att gälla så länge arbetslösheten be- står samt under tid därefter det antal dagar av den allmänna efterskyddsti- den som inte har avräknats före arbetslösheten. För en försäkrad som under allmän efterskyddstid börjar fullgöra ny försäkringsgrundande ut— bildningstid gäller, när försäkringsskyddet från denna har upphört, fortsatt efterskydd under det antal dagar av den allmänna efterskyddstiden som inte har avräknats före början av den nya försäkringsgrundande utbild- ningstiden. Efterskydd gäller dock sammanlagt högst två år från det arbets- marknadsutbildningen eller rehabiliteringen upphört.

Efterskydd i övriga fall: Om den försäkrade inte har rätt till efterskydd enligt vad ovan anförts gäller efterskydd i stället lika många dagar som den försäkrade har haft utbildningsbidrag.

För att den försäkrade skall anses arbetslös skall han stå till arbetsmark- nadens förfogande på sätt som krävs för att få dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa.

10.3.10. Utredningens överväganden om försäkringsskyddets omfattning

Allmänt

Vi delar yrkesskadeförsäkringskommittens uppfattning att skador, som uppkommer under den obligatoriska tjänstgöring som fullgörs av större delen av landets manliga befolkning, skall kompenseras med större ersätt- ning än andra skador. Risken att råka ut för skada vid militärtjänstgöring är fortfarande betydande. Visserligen frikallas personer med nedsatt hälso- tillstånd från tjänstgöring, men den värnpliktige fullgör sin tjänstgöring under förhållanden som avsevärt skiljer sig från hans civila liv. De alltmer ökade kraven på användbarhet hos den enskilde soldaten i ett modernt krig medför också särskilda påfrestningar för den värnpliktige och risker för skador under övningar och annan utbildning. Detta motiverar därför att det finns ett gott försäkringsskydd vid skador som drabbar den som fullgör militärtjänstgöring. Liksom kommittén anser vi att den som skadas under militärtjänst bör i ekonomiskt hänseende försättas i samma situa- tion som om skadan inte hade inträffat. Kommittén stannade vid att ersättningen, förutom ersättning för ideell skada, borde utgöra en renodlad kompensation för inkomstförlust och begränsas till inkomstförluster mot- svarande 7,5 basbelopp per år. Vi anser emellertid att målsättningen bör vara att en värnpliktig försäkringsmässigt skall i huvudsak vara jämställd med en arbetstagare i statens tjänst. Så är för närvarande inte fallet.

I en del avseenden är de värnpliktigas möjligheter att få ersättning bättre än för en arbetstagare. Detta gäller främst en värnpliktigs rätt till ersätt—

ning för inkomstbortfall på grund av olycksfall som inträffar under friti- den. En värnpliktig har även möjlighet att begära skadestånd från staten samt få ersättning enligt trafikskadelagen eller motsvarande vid trafikska- da. Genom Stiftelsen Kungafonden finns härutöver möjligheter till bidrag i fall där de generella ersättningsreglerna inte täcker alla behov. Förmåner- na behöver dock förbättras i andra avseenden och särskilt gäller detta rätten till de övriga förmåner enligt trygghetsförsäkringarna som tillkom- mer en arbetstagare.

Vi anser dessutom att staten bör ta ett särskilt ansvar för den värnplikti- ges försäkringsskydd under fritiden. Detta beror på att den som gör sin grundutbildning ofta är en ung person som kommer direkt från skolan. Han har därför sällan själv ordnat ett försäkringsskydd, och under tjänst- göringstiden har han begränsade ekonomiska möjligheter att göra det. Av samma skäl bör även en värnpliktigs efterskydd inom grupplivförsäkring- en förbättras.

Lagen om statligt personskadeskydd

Vi anser att en värnpliktig har ett i huvudsak bra ekonomiskt skydd genom de grundläggande ersättningsförmåner som regleras i lagen om statligt personskadeskydd. Några större tillämpningsproblem tycks inte föreligga vare sig när det gäller livränteberäkningen eller beträffande övriga frågor. De problem som kan ha uppkommit på livränteområdet vid beräkningen av den framtida inkomstförlusten är gemensamma med dem som gäller vid tillämpningen av lagen om arbetsskadeförsäkring. Vi anser att sådana frågor bör behandlas i samband med en eventuell översyn av arbetsskade- försäkringen.

Vi vill i detta sammanhang däremot ta upp frågor som rör tillämpningen av de s.k. timsjukpenningreglerna. Som ovan redovisats skall sjukpenning enligt LSP, liksom vanlig sjukpenning, för de första 14 dagarna av ett sjuk/all utgå endast om den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade varit sjuk. Den som är helt eller delvis arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande på visst sätt har dock rätt till sjukpenning för varje kalenderdag han är sjuk. En värnpliktig som har skadat sig under tjänstgöringstiden och som hemförlovas på grund av sjukdom, och som inte redan har ett arbete, kan av naturliga skäl inte ställa sig till arbets- marknadens förfogande så länge han är sjuk. Han kan således bli utan såväl sjukpenning som annat försörjningsstöd under de första 14 dagarna efter hemförlovningen. Detta problem har särskilt påtalats av försvarets civilförvaltning.

Reglerna för beräkning av sjukpenning under de första 14 dagarna av ett sjukfall infördes i samband med den s.k. timsjukpenningreformen. Refor- men var avsedd att ge de försäkrade ett förbättrat skydd vid korttidssjuk- dom. Vi måste dock konstatera att reglerna medför att en värnpliktig i vissa fall hamnar i en besvärlig situation. Detta beror även på att den värnpliktige under tjänstgöringstiden inte har rätt till sjukpenning och under denna tid i regel inte anmäler sjukfall till försäkringskassan. Den

värnpliktige får därför i allmänhet inte sjukpenning under de första 14 dagarna om han inte går miste om inkomst.

Vi anser att något formellt hinder att göra sjukanmälan under tjänstgö- ringstiden inte kan anses föreligga. Om sjukanmälan görs utgår sjukpen- ning följaktligen för varje kalenderdag efter de första 14 dagarna av sjuk— fallet. Endast om sjukanmälan skett minst 14 dagar före hemförlovningen kan sjukpenning utgå direkt efter tjänstgöringstidens slut även till den som är arbetslös. Den som insjuknar och sjukanmäler sig kortare tid före utryckningen går ändå miste om viss tids sjukpenning. Enligt vår uppfatt- ning bör den värnpliktige ha ett bättre inkomstskydd vid sjukdom under den närmaste tiden efter det tjänstgöringen upphör. Vi anser emellertid att det inte finns skäl att för en speciell kategori försäkrade göra undantag från de allmänna reglerna om timsjukpenning. En värnpliktig har redan i dag ett särskilt skydd genom föreskrifterna i LSP om särskild sjukpenning. Sådan utges till en värnpliktig som under grundutbildningen har ådragit sig en sjukdom som inte berättigar till annan ersättning enligt LSP, t. ex. på grund av att den inte har samband med tjänstgöringen, och som efter skyddstidens slut sätter ned hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst hälften. Särskild sjukpenning kan även utgå vid sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller månaden efter denna. Särskild sjukpenning beräknas på den garantinivå som enligt ovan gäller för sjukpenning och livränta enligt LSP. Utgår samtidigt sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring utgår den särskilda sjukpenningen en- dast i den mån den är högre. Vi konstaterar att föreskrifterna om särskild sjukpenning, som hade sin motsvarighet redan i militärersättningslagen, gjordes innan timsjukpenningreglerna kom till. Vi anser att en värnpliktig bör tillförsäkras en ersättning på samma nivå som den särskilda sjukpen- ningen även under de första 14 dagarna av ett sjukfall. Vi föreslår därför att särskild sjukpenning skall utgå för varje kalenderdag den värnpliktige är sjuk och därvid utgå med en trehundrasextiofemtedel av ersättningsun- derlaget i 4 kap. 10 5 andra stycket lagen om arbetsskadeförsäkring. Denna bestämmelse skall gälla generellt för den särskilda sjukpenningen. Det kan därför förekomma att en värnpliktig har rätt till t.ex. sjukpenning enligt den allmänna försäkringen beräknad enligt timsjukpenningreglerna. För att den värnpliktige inte skall överkompenseras bör därför anges att sär- skild sjukpenning endast utges för sådan timsjukpenningperiod om den särskilda sjukpenningen är högre räknat för perioden. Motsvarandejämfö— relse bör göras om sjukpenning utgått enligt LSP eller LAF. Eftersom vanlig LSP-sjukpenning för de första 14 dagarna beräknas enligt timsjuk- penningreglerna föreslår vi även den förändringen att särskild sjukpenning skall kunna utgå även om vanlig LSP-sjukpenning utgetts.

Lagen om statlig ersättning vid ideell skada

Vi har inledningsvis framhållit att vi anser att en värnpliktig inte skall behöva drabbas ekonomiskt av en skada under tjänstgöringen. Målsätt- ningen bör därför vara att en värnpliktig som skadas under tjänstgöringen

bör erhålla samma förmåner som den som är anställd inom försvaret. Vad gäller nuvarande förmåner enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada måste vi emellertid konstatera att en värnpliktig har rätt endast till vissa av de förmåner som kan utgå till en statligt anställd med stöd av personskadeavtalet. Den värnpliktige har enbart rätt till de ersättningsför- måner som särskilt anges i Li och som kan hänföras till begreppet ideell skada. Ersättning utgår således för sveda och värk, lyte och men samt allmänna olägenheter till följd av skadan. För allmänna olägenheter kan enligt trygghetsnämndens praxis ersättning enligt Li utges för olägenheter i arbetet i form av ökad anspänning men däremot inte för ökade kostnader till följd av skadan. En värnpliktig har, förutom denna kostnadsdel, inte heller rätt till följande ersättningsförmåner som enligt PSA utgår till stat- ligt anställda inkomstförlust under tid för akut sjukdom sjukvårdskostnader och andra kostnader

framtida kostnader

inkomstförlust vid invaliditet

Efter en värnpliktig utgår inte heller de ersättningsförmåner som enligt PSA utgår vid dödsfall.

De ekonomiska följderna av en skada som kan drabba en värnpliktig torde främst vara följande.

Inkomstförlust under akut sjuktid kan avse förlorad inkomst från ett extraarbete under vämpliktstiden. [ avsnitt 10.5.4 föreslår vi att även värnpliktiga skall få ersättning för sådana inkomstförluster i form av sjukpenning från den allmänna försäkringen. Om sådan möjlighet införs kommer den kvarstående förlusten att endast uppgå till 10 % av inkoms- ten. lnkomstförlust efter tjänstgöringstidens slut kan avse inkomster över- stigande 7,5 basbelopp för år räknat. Men det kan även bli fråga om inkomstförluster vid kortare frånvaro från arbetet, t.ex. i samband med läkarbesök.

En värnpliktig kan även drabbas av kostnader för vård i hemmet, förstörda kläder m.m. samt kostnader i samband med rehabilitering.

Inkomstförlust vid invaliditet kan avse inkomstbortfall som inte berätti— gar till livränta enligt LSP på grund av att arbetsförmågan är nedsatt med mindre än 1/15 eller på grund av att inkomstförlusten understiger viss lägsta nivå. Det kan även vara fråga om förlust av inkomst över 7,5 basbelopp för år räknat.

Inkomstbortfallet med anledning av en skada ersätts i huvudsak genom bestämmelserna i LSP. Eftersom det i regel är fråga om unga personer torde det vara sällsynt att en värnpliktig har inkomster som överstiger 7,5 basbelopp. Bestämmelserna tar emellertid även sikte på dem som gör repetitionsutbildning. Det kan därför inte uteslutas att det i vart fall inom denna grupp kan förekomma inkomstförluster av ifrågavarande slag. Vi anser att den som enligt en pliktlag måste fullgöra en tjänstgöring skall ha täckning även för sådana inkomstförluster. Motsvarande synsätt måste emellertid anläggas även beträffande förlust av lägre inkomster. Man bör här beakta att en liten inkomstförlust per år blir en stor sammanlagd

förlust för den som är ung när han skadas. De möjligheter som finns att erhålla bidrag från Kungafonden är inte tillräckliga för att kompensera de värnpliktiga i förevarande hänseende. De värnpliktiga bör i stället erhålla ersättning för dessa inkomstförluster i enlighet med det statliga personska- deavtalet.

Vi anser en värnpliktig även skall ha ersättning för kostnader av olika slag som han åsamkas genom skadan. Beträffande de kostnader som för en anställd omfattas av begreppet olägenheter i övrigt men enligt trygghets- nämndens praxis inte utgår till en värnpliktig vill vi anföra följande.

Yrkesskadeförsäkringskommittén angav i sitt betänkande SOU 1976: 50 i specialmotiveringen till 1 & Li att med olägenheter i övrigt även avsågs vad som i trygghetsförsäkringarna angavs som allmänna olägenheter. Där- med avsågs bl.a. fördyrade levnadskostnader som kunde uppkomma i framtiden på grund av skadan och allmän risk för förlust av mer extraordi- nära inkomster. Vi ifrågasätter därför om inte en värnpliktig redan enligt nuvarande bestämmelser skulle vara berättigad till ersättning för sådana kostnader som i vanliga fall ingår i olägenhetsersättningen enligt PSA. Vi anser emellertid att en värnpliktig skall ha rätt till ersättning för sådana kostnader som kan ersättas enligt PSA, vare sig de ingår i olägenhetsersätt- ningen eller ersätts särskilt.

Efterlevande (make/sambo, barn och i vissa fall syskon) erhåller förmå- ner från grupplivförsäkringen vid en värnpliktigs dödsfall med samma belopp som efter en anställd. Efter en värnpliktig utgår enligt LSP även efterlevandelivränta till make/sambo och barn. Vid en anställds dödsfall utgår dessutom enligt PSA ersättning till efterlevande make/sambo och i vissa fall förälder med 2 1/2 basbelopp och till barn under 20 år med 1/4 basbelopp för varje år barnet har kvar tills det blir 20 år.

Vi anser att det på grund av tjänstgöringens art är motiverat att även förmånerna vid dödsfall enligt PSA utgår till en värnpliktigs efterlevande.

De föreslagna förändringarna bör gälla alla personer som omfattas av Li och som tjänstgör inom totalförsvaret.

Vi vill tillägga att AMU-elever sedan den 1 juli 1987 har rätt till ersätt- ning enligt PSA, med undantag för ersättning för inkomstförlust, för de skador de drabbas av i utbildningen. Vi anser det skäligt att en värnpliktig, som lyder under en pliktlag, i vart fall inte skall vara sämre ställd än elever i arbetsmarknadsutbildning när det gäller skador i tjänsten.

En statligt anställd är genom det statliga personskadeavtalet fråntagen rätten att föra skadeståndstalan mot arbetsgivaren (staten). Vi anser inte att de värnpliktiga kan fråntas denna rätt. Däremot bör staten träda in i den skadades rätt till ersättning som utges enligt Li även beträffande annat än den ideella ersättningen.

Vi behandlar härefter frågan om en värnpliktigs försäkringsskydd under fritiden.

En värnpliktig har enligt LSP rätt till ersättning för ekonomisk skada vid olycksfall som inträffar under fritiden. Om olycksfallet äger rum utanför kasernområdet, och inte avser s.k. färdolycksfall, kan däremot ersättning

för ideell skada enligt Li inte utges. Detta förhållande har sedan länge påtalats som en brist i försäkringsskyddet och det är svårt att förstå för den enskilde. Vi anser att statens ansvar för skador som den värnpliktige åsamkas inte gör sig lika starkt gällande när det är fråga om olycksfall som inträffar under fritiden. Man måste emellertid beakta att de som gör sin grundut- bildning många gånger kommer direkt från skolan och inte har haft anled— ning att själva ordna ett försäkringsskydd. De har under tjänstgöringstiden inte alltid ekonomiska förutsättningar att skaffa försäkringar. De ersätt- ningar som kan utgå från Kungafonden avser endast ekonomiska verk- ningar av en skada. Ersättning för ideell skada kan således inte heller utgå från fonden.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att försäkringsskyddet för olycks- fall som inträffar under den värnpliktiges fritid bör förstärkas när det gäller grundutbildningsvärnpliktiga. Även vapenfria tjänstepliktiga och kvinnor i militär grundutbildning skall vara omfattade av fritidsskyddet. Skyddet skall även avse repetitionsutbildning i direkt anslutning till grund- utbildningen. Det bör dock vara tillräckligt att skyddet avser ersättning för ideell skada. Vi har övervägt om försäkringsfrågan bör lösas genom en försäkring i privat försäkringsbolag men stannat för att det lämpligaste bör vara att staten själv liksom i andra sammanhang som gäller den värnplikti- ge står för försäkringen. Detta bör ske genom ändringar i Li.

Grupplivförsäkringen

Vi anser att det skydd värnpliktiga har genom den särskilda förordningen om grupplivförsäkring i stort sett är tillfredsställande.

Ersättning utgår vid dödsfall till i första hand make/sambo och barn och i vissa fall även till syskon. Med sambo avses ogift person som under äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammans med en ogift arbetstaga- re av motsatt kön. Vi har med anledning av en framställning från Riksför- bundet för sexuellt likaberättigande övervägt frågan om även homosexuel- la sambor borde anges som förmånstagare enligt grupplivförsäkringen. Vi anser emellertid att en särlösning för de värnpliktiga i förhållande till andra försäkrade enligt den statliga grupplivförsäkringen inte bör ske. Frågan bör därför inte prövas i detta sammanhang.

Fr.o.m. den 1 mars 1986 kan föräldrar inte längre vara förmånstagare enligt grupplivförsäkringen. Denna förändring, som gällde alla som statens grupplivförsäkring var tillämplig på, föranleddes av en ändrad syn på försörjningsansvaret mellan föräldrar och vuxna barn.

Enligt nuvarande regler kan ersättning till en värnpliktigs efterlevande utges enligt lagen om allmän försäkring, enligt lagen om statligt personska- deskydd och från grupplivförsäkringen. Vi anser att staten har ett särskilt ansvar mot en värnpliktigs anhöriga på grund av att den värnpliktige deltagit i en obligatorisk tjänstgöring. Vi har därför beträffande ersätt- ningsförmånerna som beslutas av trygghetsnämnden föreslagit att de för-

måner som enligt PSA kan utgå vid dödsfall även skall gälla värnpliktiga som skadas under tjänstgöringen.

När det gäller grundutbildningsvärnpliktiga är det dessutom fråga om unga personer som i regel bor kvar hos föräldrarna. Vi har därför särskilt beaktat vilka ersättningsförmåner som utgår till en värnpliktigs förälder. Vi har konstaterat att en förälder inte längre har rätt till ersättning enligt vare sig den allmänna försäkringen, LSP eller grupplivförsäkringen. Där- emot kan Kungafonden bevilja efterlevandebidrag till föräldrar om den värnpliktige inte haft hustru/sammanboende eller barn. Fonden kan även bevilja ytterligare bidrag till föräldrar som haft utgifter i samband med den värnpliktiges död.

Om vårt förslag genomförs att en värnpliktig skall kunna få full ersätt- ning enligt det statliga personskadeavtalet, kan föräldern få ersättning om föräldern varit i behov av bidrag till sin försörjning från den avlidne. Föräldem skulle därigenom kunna få ersättning med 2 1/2 basbelopp under de angivna förutsättningama.

Vi har övervägt om en förälders rätt att vara förmånstagare enligt grupplivförsäkringen bör återinföras när det gäller grundutbildningsvärn- pliktiga. Vi anser att det även i detta hänseende bör gälla enhetliga regler för alla som är försäkrade enligt den statliga grupplivförsäkringen. Mot bakgrund av möjligheten för en förälder att erhålla ersättning från Kunga- fonden är vi därför inte beredda att föreslå en särlösning inom grupplivför- säkringen för värnpliktiga.

Enligt uppgifter från statens löne- och pensionsverk (SPV), som admi- nistrerar den statliga grupplivförsäkringen, är det ett problem att värnplik- tiga inte har något skydd genom grupplivförsäkringen under arbetslöshet efter grundutbildningen. Vi vill därför slutligen ta upp frågan om efter- skydd i grupplivförsäkringen.

Vi anser att det med hänsyn till tjänstgöringens art är motiverat att värnpliktiga efter grundutbildningen har efterskydd under en en viss tid. Även om avsikten i första hand är att tillgodose behovet av skydd för dem som just genomgått grundutbildning, anser vi att efterskyddet bör avse samtliga som omfattas av förordningen om grupplivförsäkring för väm- pliktiga m.fl. Efterskyddet bör utformas som det som gäller för elever i arbetsmarknadsutbildning. Härigenom kommer den som har gjort kortare tjänstgöringstid än 180 dagar att enbart ha ett efterskydd som, bortsett från vid sjukdom, inte omfattar längre tid än tjänstgöringen varat.

Skyddet kommer i huvudsak att gälla enligt följande. Efterskydd vid sjukdom: Den som har fullgjort värnpliktstjänstgöring c. d. har försäkringsskydd under arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall, om arbetsoförmågan uppkommit under tjänstgöringen och före- låg vid dess slut. Försäkringsskydd gäller vidare om den försäkrade blir arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller olycksfall under tid då han har efterskydd enligt övriga bestämmelser. Försäkringsskyddet gäller då så länge arbetsoförmågan består. Efter denna tid gäller efterskydd enligt följande stycke, varvid sjukdomstiden jämställs med tjänstgöringstid.

Efterskydd när tjänstgöring fullgjorts i minst 180 dagar: För den som

tjänstgjort under minst 180 dagar, varvid även tillgodoräknas tidigare försäkringsgrundande tjänstgöringstid som helt eller delvis har infallit under de två år som närmast föregått den senste tjänstgöringen, gäller efterskydd dessutom enligt följande. Efterskyddet gäller under 180 dagar (allmän efterskyddstid). För den som blir arbetslös under allmän efter- skyddstid fortsätter efterskyddet att gälla så länge arbetslösheten består samt under tid därefter det antal dagar av den allmänna efterskyddstiden som inte har avräknats före arbetslösheten. För en försäkrad som under allmän efterskyddstid börjar fullgöra ny försäkringsgrundande tjänstgö- ringstid gäller, när försäkringsskyddet från denna har upphört, fortsatt efterskydd under det antal dagar av den allmänna efterskyddstiden som inte har avräknats före början av den nya försäkringsgrundande tjänstgö- ringstiden. Efterskydd gäller dock sammanlagt högst två år från det den ursprungliga tjänstgöringen upphörde.

Efterskydd i övriga fall: Om den försäkrade inte har rätt till efterskydd enligt vad ovan anförts gäller efterskydd i stället lika många dagar som den försäkrade har tjänstgjort.

För att anses som arbetslös skall den försäkrade stå till arbetsmarkna- dens förfogande på sätt som krävs för att få dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa.

1 förordningen bör i likhet med vad som gäller för t.ex. eleverna i arbetsmarknadsutbildning tas in en hänvisning även till 405 TGL-S om

samordning.

10.4. Administrationen av försäkringsskyddet

10.4.1. Inledning

Det skydd som en värnpliktig enligt det föregående har administreras av många olika myndigheter c. d.

Ärenden om ersättning enligt lagen om statligt personskadeskydd hante- ras av de allmänna försäkringskassorna medan beslut om ersättning enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada fattas av statens trygghets- nämnd. 1 förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt personskade— skydd finns föreskrifter om underrättelse och anmälan av skada som har inträffat. Enligt förordningen skall skadan anmälas till försäkringskassan om den kan antas medföra rätt till sjukvårdsersättning eller sjukpenning eller om skadan kan antas föranleda sveda och värk eller lyte eller annat stadigvarande men. Försäkringskassan skall sända en kopia av skadean- mälan till trygghetsnämnden. Om en värnpliktig skadas i en trafikolycka med trafikförsäkrade fordon erhåller han ersättning enligt trafikskadelagen . Ersättningen regleras här- vid av berört försäkringsbolag. Om trafikolyckan avser försvarets egna eller inhyrda oförsäkrade fordon handläggs ärendet av försvarets civilför- valtning. Civilförvaltningen handlägger även den värnpliktiges anspråk på skadestånd i andra fall.

Ersättning enligt grupplivförsäkringen handläggs av SPV.

En värnpliktig kan i sista hand även ansöka om bidrag från Kungafon- den.

Det har i olika sammanhang framförts kritik mot att en värnpliktig behöver vända sig till så många instanser för att få ett skadeärende regle- rat. Särskilt har förslag förts fram om att administrationen av Li skulle överföras från trygghetsnämnden till försvarets civilförvaltning. Vi be— handlar därför nedan vad som gäller beträffande administrationen av Li.

10.4.2. Administrationen av den statliga ersättningen vid ideell skada

Frågor om ersättning enligt Li avgörs av statens trygghetsnämnd. Tvistiga ärenden kan omprövas genom hänskjutande till skiljenämnden för vissa trygghetsfrågor. Enligt ett avtal mellan statens förhandlingsnämnd och Konsortiet för AMF-trygghetsförsäkring (AMF) administreras den statliga personskadeförsäkringen, och således även ersättningsförmånerna enligt Li, fr.o.m. år 1988 av AMF. Enligt avtalet ställer AMF den personal till trygghetsnämndens förfogande som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra de administrativa uppgifter som är förenade med regleringen av personskadefall.

Vid införandet av Li hade yrkesskadeförsäkringskommittén i sitt betän- .kande SOU 1976:50 föreslagit att ersättningen för ideell skada skulle handläggas av riksförsäkringsverket, eftersom verket hade stor erfarenhet av frågor som hängde samman med det medicinska invaliditetsbegrepp som skulle tillämpas. Förslaget föranledde delade meningar bland remiss- instanserna. l proposition 1976/77:64 föreslogs i stället att förmånerna skulle prövas av trygghetsnämnden. Föredragande statsrådet framhöll att det var viktigt att praxis blev lika vid tillämpningen av statens personska— deförsäkring och den nya lagstiftningen om ersättning för ideell skada. De materiella reglerna för ersättningen fastställdes genom avtal mellan parter- na på arbetsmarknaden och reglerna skulle i huvudsak bli desamma som i statens personskadeförsäkring. Det var därför mest rationellt att beslut om ersättning fattades av trygghetsnämnden, som hade stor vana från hand- läggning av sådana ärenden för arbetstagare i offentlig tjänst.

Ärendeutvecklingen på personskadeområdet ledde så småningom till stora balanser och långa handläggningstider för trygghetsnämnden. l pro- position 1987/88125 om tilläggsbudget 1 föreslogs därför att trygghets- nämndens arbetsuppgifter skulle överföras till AMF. Som skäl härför anfördes att AMF administrerade trygghetsförsäkring vid arbetsskada, som omfattade mer än tre miljoner privat och kommunalt anställda. Det vore värdefullt att gemensamma lösningar för hela arbetsmarknaden tillämpades inom trygghetsområdet. Samma skadeståndsrättsliga normer som tillämpades av AMF borde vara vägledande vid regleringen av per- sonskada enligt PSA. Vidare hade AMF goda förutsättningar att snabbt arbeta av ärendebalansen. AMF hade också genom bl.a. en utbyggd in— ternutbildning av skadereglerande personal väl sörjt för framtida kompe- tensutveckling och möjligheter att möta variationer i ärendetillströmning— en.

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 15) behandlar regeringen bl. a. frågan om AMF:s roll vid myndighetsutövning. l proposi- tionen anförs att AMF:s personal, som är anställd hos Folksam eller Skandia, förordnas av trygghetsnämnden att tjänstgöra vid nämnden, dvs. att bereda och föredra personskadeärenden där. Nämnden kan också lämna över åt sådan personal att på nämndens vägnar besluta i mera rutinbetonade ärenden av detta slag. AMF har i avtalet förbundit sig att följa de författningar som gäller för trygghetsnämndens beslut i dessa ärenden. I propositionen anförs vidare att den övervägande delen av ärendena prövas enligt regler i kollektivavtal. Bara en liten del av besluten grundar sig på rätt till ersättning enligt lag eller förordning. Det är enbart dessa senare beslut som innebär myndighetsutövning. Eftersom det även efter den 1 januari 1988 är trygghetsnämnden som meddelar besluten, har den tillämpade ordningen kunnat genomföras utan hinder av kravet på lagstöd i regeringsformen, när det gäller att till enskilda lämna över förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. l budgetpropo- sitionen anförs vidare att väntetiderna för ett första besked i skadeärende— na har minskat från ca 18 månader i genomsnitt före utgången av år 1987 till för närvarande 10 månader. Väntetiden för handläggning av ersätt- ningar vid invaliditet är dock mindre än tio veckor. AMF räknar med att kunna minska de genomsnittliga väntetiderna till högst sex månader under innevarande budgetår. I propositionen anges dessutom att AMF:s medver- kan har inneburit att kvaliteten i handläggningen har höjts. AMF följer på eget initiativ upp ärendena ända till dess de är slutbehandlade. Handlägg- ningen är rationellt och praktiskt upplagd.

Staten betalar för närvarande ersättning för AMF:s administration med 6,2 milj. kr. per år.

10.4.3. Tidigare överväganden m.m.

Mot bakgrund av några riksdagsmotioner angående värnpliktigas person- skadeskydd föreslog Statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN)/trygghets- nämnden i skrivelse den 14 november 1986 till regeringen att skaderegle- ringen enligt Li till den del den rörde värnpliktiga m.fl. skulle föras över till försvarets civilförvaltning. SAMN anförde bl.a. att regelsystemet var svårt att överblicka för en skadad värnpliktig. Det var ett problem att den skadade samtidigt kunde vända sig till både civilförvaltningen och trygg- hetsnämnden. Vidare måste trygghetsnämnden hänvisa skadade vidare till civilförvaltningen, om nämnden bedömde det sannolikt att högre ersätt- ning kunde utgå därifrån, medan civilförvaltningen fick göra motsvarande bedömning. SAMN anförde vidare att civilförvaltningen med få undantag handlade alla anspråk mot staten om ersättning för skada inom försvars- området. Centrala läkarhandlingsarkivet (CLA), varifrån sjukhandlingar rörande de värnpliktiga rekvirerades i nästan alla ärenden, fanns dessutom i samma byggnad som civilförvaltningen. Där fanns även Kungafondens kansli. Enligt SAMN:s uppfattning vore det rationellt om civilförvaltning- en tog över handläggningen av de värnpliktigas ersättningsanspråk enligt

Li. Förutom försäkringskassan hade den värnpliktige då endast en myn- dighet och en skadereglerare att vända sig till. Om förlust eller kostnad återstod sedan civilförvaltningen slutreglerat ärendet kunde skadereglera- ren ta kontakt med Kungafondens kansli för att utverka hjälp åt den skadade. Servicen till de värnpliktiga skulle enligt SAMN förbättras med en sådan ordning.

1 departementsutredningen (Ds Fö 1987: 3) tillstyrktes SAMN:s förslag att skadereglering enligt Li borde föras över till försvarets civilförvaltning till den del den avsåg värnpliktiga m.fl. I utredningen anfördes att en sådan ändring visserligen innebar en mera försvarsspecifik ordning än den nuvarande, men eftersom den medförde fördelar för såväl de värnpliktiga som myndigheterna borde den genomföras så snart som möjligt.

I skrivelse till regeringen den 24 september 1987 instämde försvarets civilförvaltning i vad SAMN anfört om problemen med nuvarande be- slutsordning och fördelarna med en överföring av vissa av trygghetsnämn- dens uppgifter till civilförvaltningen. Civilförvaltningen ansåg att det vore rimligt att den fick reglera skador som drabbade värnpliktiga m.fl. oavsett skadeorsak och ersättningssystem. Man tillade att det inte skulle komma att innebära några större svårigheter för skadereglerarna att beräkna er- sättningarna enligt Li. Civilförvaltningen kontaktades ofta av skadelidan- de värnpliktiga, deras anhöriga och förvarsmyndigheter som önskade få råd och information om ersättningssystemet i stort och om skaderegle- ringspraxis. Man medverkade också i information i övrigt om skaderegle- ringen samt i utarbetande av föreskrifter om anmälan av skador till följd av militär verksamhet. Civilförvaltningen ansåg att principen om aktiv skadereglering skulle tillämpas i alla ärenden och att servicenivån i övrigt även i form av korta handläggningstider skulle vara god. Ett ärende borde slutregleras inom en månad efter det att erforderlig utredning kom- mit in till myndigheten.

10.4.4. Utredningens överväganden

De värnpliktigas försäkringsskydd administreras av flera olika myndighe- ter e.d. Det kan bli fråga om upp till fem olika instanser som måste blandas in i ett ersättningsärende. I samtliga ärenden torde det bli fråga om ersättningsanspråk mot försäkringskassan. Om det rör sig om en skada i tjänsten eller under färd till eller från tjänstgöringen kan anspråk riktas mot trygghetsnämnden. Dessutom blir det i vissa fall fråga om att begära skadestånd från försvarets civilförvaltning eller försäkringsbolag. Om ska- dan föranlett dödsfall skall SPV blandas in och slutligen, i vissa speciella fall, kan bidrag behöva begäras från Kungafonden. Vi har därför förståelse för att det under senare år väckts kritiska röster mot att så många instanser skall behöva kontaktas, för att en värnpliktig skall få full ersättning vid en personskada. Vi vill dock nämna att läget är i stort sett detsamma när den som är anställd inom försvaret skadas. Den anställde, som har rätt till fullständiga förmåner enligt det statliga personskadeavtalet, har dock inte rätt att begära skadestånd från staten.

Ett skäl som har anförts för att administrationen borde förenklas just för värnpliktiga år att det i regel är fråga om unga personer som inte är vana att ha kontakter med myndigheter. Det har tidigare föreslagits att hand- läggningen av de värnpliktigas ersättningsanspråk enligt Li skulle föras över till försvarets civilförvaltning, och vi har därför särskilt övervägt en sådan lösning. Vi noterar därvid att SAMN:s förslag att de värnpliktigas ärenden skulle föras över till civilförvaltningen tillkom i ett läge då trygg- hetsnämnden på grund av en ökande ärendetillströmning fick allt svårare att klara ärendehanteringen. Den besvärliga arbetssituationen har lett till att AMF sedan år 1988 för trygghetsnämndens räkning handlägger samtli- ga ärenden. Handläggningstiderna har sedan dess minskat från i genom- snitt 18 månader till 10 månader, och AMF räknar med att under inneva- rande budgetår kunna minska de genomsnittliga väntetiderna till högst 6 månader.

Vi konstaterar till en början att bestämmelserna att trygghetsnämnden skall pröva ersättningsanspråk enligt Li grundar sig på att det har ansetts viktigt att praxis blir lika vid tillämpningen av statens personskadeförsäk- ring och lagstiftningen om ersättning för ideell skada. Förmånema bygger dessutom på regler som fastställs genom avtal mellan parterna på arbets- marknaden, och trygghetsnämnden har stor vana från handläggning av sådana ärenden för arbetstagare i offentlig tjänst.

Vi anser att man fortfarande måste lägga största vikt vid att frågor som gäller bestämmelser i avtalet om statens personskadeförsäkring får en enhetlig tillämpning. Trygghetsnämnden prövar numera även försäkrings- skyddet för AMU-eleverna. Detta försäkringsskydd innefattar flertalet förmåner enligt personskadeavtalet. Personskadeavtalet överensstämmer i huvudsak med de trygghetsförsäkringar som finns på den privata och kommunala sidan och som handläggs av AMF. Eftersom AMF numera handlägger även trygghetsnämndens ärenden kommer bedömningarna att bli enhetliga i alla likartade frågor.

Vi anser således att den enhetliga rättstillämpningen i första hand skall vara avgörande för den fortsatta administrationen av värnpliktsärendena. Den nuvarande administrationen bör följaktligen enligt vår uppfattning bibehållas, och trygghetsnämnden bör även fortsättningsvis handlägga ärendena enligt Li. Vi vill framhålla att en överföring av ärendena till försvarets civilförvaltning endast skulle minska antalet instansordningar i vissa fall. Dels skulle det gälla det fåtal fall, ca 5— 10 ärenden per år, där civilförvaltningen i dag handlägger skadeståndsanspråk som riktas mot staten, dels skulle det gälla de trafikskadeärenden tidigare uppskattade till ca 300 ärenden per år som handläggs vid civilförvaltningen och som rör värnpliktiga.

En förenkling av administrationen, med bibehållande av den enhetliga rättstillämpningen, skulle däremot ske om vårt förslag i föregående avsnitt genomförs, nämligen att de värnpliktiga med undantag för fritidsskador erhåller ersättning enligt PSA i samma utsträckning som en statligt an- ställd. En statligt anställd är genom avtalet fråntagen rätten att begära skadestånd från arbetsgivaren (staten). Även om vi inte anser att en

värnpliktig skall fråntas denna rätt kan vi konstatera att anledningen för en värnpliktig att rikta skadeståndsanspråk mot staten, eller begära ersättning vid trafikskada där staten ansvarar för försäkringsskyddet, torde minska radikalt. ] de flesta fall lär det heller inte bli aktuellt med bidrag från Kungafonden.

Beträffande informationsfrågorna vill vi anföra följande.

Före inryckningen får samtliga värnpliktiga informationsbroschyren ”Vad händer om du skadas under värnplikten?”. Broschyren har utarbe- tats av försvarsstaben och försvarets civilförvaltning. Den ger en bra och enkel information om ersättningssystemet i stort. De värnpliktiga får dessutom under tjänstgöringstiden information om försäkringsskyddet ge- nom konsulenter vid förbanden. Konsulenterna bistår även den värnplik- tige när en skada har inträffat.

Vi har förståelse för att det måste vara svårt både att informera om och att tillgodogöra sig information om det försäkringsskydd som gäller för värnpliktiga. Det är emellertid viktigt att man, i vart fall när en skada väl har inträffat, får en fullständig information om vilka ersättningsförmåner som gäller. Vi anser därför att en skrift bör tas fram som mer detaljerat redovisar ersättningssystemet och de olika förmånerna. Lämpligen bör försvarsstaben få i uppdrag att i samråd med riksförsäkringsverket, AMF och civilförvaltningen utarbeta en sådan skrift.

Vi vill här särskilt ta upp ett annat informationsproblem. Det gäller en värnpliktigs möjlighet att få sjukpenning den närmaste tiden efter utryck— ningen, även om han inte har någon sjukpenninggrundande inkomst och även om det är fråga om en skada som inte har samband med tjänstgöring— en, den kanske t. o. ni. har inträffat efter tjänstgöringstidens slut. Det gäller således rätten till särskild sjukpenning enligt 13 & LSP vid sjukfall under utryckningsmånaden och månaden därefter.

Vi har erfarit att den värnpliktige kan gå miste om denna ersättning på grund av att försäkringskassorna inte känner till att förhållandena är sådana att särskild sjukpenning kan utgå. Man måste även räkna med att en värnpliktig inte alltid anmäler ett sjukfall, trots att han har rätt till särskild sjukpenning. Så torde vara fallet om han är arbetslös och inte har någon SGI fastställd.

Den särskilda sjukpenningen har tillkommit just för att tillförsäkra de värnpliktiga en viss ersättning under sjukfall efter utryckningen. Vi anser det därför viktigt att samtliga värnpliktiga får information om denna förmån i samband med utryckningen. Försvarsstaben kan lämpligen utar- beta sådan information i samråd med riksförsäkringsverket. Information om den särskilda sjukpenningen bör även tas in i de tidigare nämnda informationsskrifterna.

10.5. Sjukpenning under tjänstgöringstid

10.5.1. Nuvarande ersättningsförmåner

Vi anser att även en värnpliktigs sjukpenningförmåner enligt den allmän- na försäkringen bör belysas, inte minst mot bakgrund av att en stor del av dem som gör sin grundutbildning beräknas ha ett fritidsarbete vid sidan av tjänstgöringen. Enligt den undersökning av de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation, som överbefälhavaren genomförde bland dem som kallats in till grundutbildning under viss tid 1986/87, framgick bl. a. följan- de. 40 % av de värnpliktiga hade ett arbete vid sidan om värnpliktstjänst- göringen. Den genomsnittliga inkomsten av sådant arbete var ca 780 kr. i månaden före skatt (1986 års lönenivå). Av dem som arbetade hade knappt hälften en månadsinkomst under 500 kr. medan drygt hälften tjänade över 500 kr. i månaden. Av det totala antalet utfrågade värnplikti- ga hade 5 % en inkomst mellan 1 500 och 3000 kr. i månaden och 1 % en inkomst överstigande 3 000 kr. i månaden.

I 3 kap. 15 5 lagen om allmän försäkring stadgas att sjukpenning inte utgår för den tid då den försäkrade fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor.

Under värnpliktstjänstgöringen är en värnpliktig däremot berättigad till olika värnpliktsförmåner och dessa förmåner utgår även då en värnpliktig är frånvarande från tjänstgöringen på grund av sjukdom. Den värnpliktige har vidare rätt till fri sjukvård.

En värnpliktig som före tjänstgöringstiden har en sjukpenninggrundan- de inkomst får dock behålla denna vilande under värnpliktstjänstgöringen. SGI-n får dessutom anpassas efter löneutvecklingen inom yrkesområdet. Motsvarande gäller den som fullgör vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor. Dessa regler finns intagna i 3 & riksförsäk- ringsverkets föreskrifter (RFFS 1981: 5) om sjukpenninggrundande in- komst.

Bestämmelserna att en värnpliktig inte har rätt till sjukpenning under värnpliktstjänstgöringen infördes ursprungligen på förslag av socialförsäk- ringsutredningen (SOU 1952: 39). Utredningen anförde därvid att det inte torde vara erforderligt eller lämpligt att sjukpenning skulle utges för tid då värnpliktstjänstgöring fullgjordes. Emellertid borde värnplikten inte i och för sig föranleda ändring av den sjukpenningklass den värnpliktige tillhör- de. Möjlighet borde därför föreligga för denne att bli befriad från avgift för de månader som gått åt för värnpliktstjänstgöringen.

Utredningens resonemang gällde uppenbarligen endast om sjukpenning som grundade sig på den inkomst den värnpliktige hade före tjänstgöring- en skulle kunna utgå under tjänstgöringstiden, men däremot inte om man skulle införa en sjukpenning baserad på fritidsinkomster. Vi vill nämna att när systemet för avgifter till sjukförsäkringen ändrades fr.o.m. den 1 januari 1974 (prop. 1973246, SfU 21, rskr. 197) slopades stadgandet om avgiftsbefrielse för vissa avgifter avseende tjänstgöringstiden. Därvid an- fördes att det avbrott i förvärvsarbetet som värnpliktstjänstgöringen inne- bar i fortsättningen direkt skulle påverka storleken av den avgiftsgrundan- de inkomsten och därmed avgiften till sjukpenningförsäkringen.

10.5.2. Tidigare överväganden

Bestämmelserna om sjukpenning till värnpliktiga under tjänstgöringstiden har berörts i betänkandet Ds Fö 198713 i anslutning till frågan om ersätt- ning enligt lagen om statligt personskadeskydd.

l betänkandet påpekades att ersättning enligt LSP utgår för inkomstför- lust först efter skyddstidens slut och att ersättning för inkomstbortfall till följd av att en skadad värnpliktig inte kunnat arbeta under helger eller övningsuppehåll inte utgår. Det torde inte vara ovanligt att värnpliktiga extraarbetar under sina ledigheter, men utredningen framhöll att de värn- pliktigas grundutbildning måste betraktas som en heltidssysselsättning. Utbildning och övningar var mycket krävande och för åtskilliga värnplikti- ga var också hemresorna långa och tröttande. Helgledigheter och övnings- uppehåll fick därför förutsättas nödvändiga för vila och rekreation. Om rätten till ersättning för ekonomisk skada utvidgades till att gälla även inkomstförlust på grund av uteblivet arbete under helger och övningsuppe- håll, skulle det enligt utredningens uppfattning kunna tolkas som att arbete under ledigheterna uppmuntras snarare än vila och rekreation. En ändring i denna riktning var därför inte lämplig.

10.5.3. Jämförelse med studerandes sjukpenningrätt

En värnpliktigs ekonomiska situation under tjänstgöringstiden kan i viss mån jämföras med en studerandes situation. Av intresse i detta samman- hang är därför även de särskilda bestämmelser om sjukpenning och sjuk- penninggrundande inkomst som numera gäller för bl. a. studerande som uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd. '

Fr.o.m. år 1985 (prop. 1983/84: 127, SfU 26, rskr. 336) får dessa stude- rande behålla sitt studiestöd under sjukdom. De kan dessutom få sjukpen- ning vid sjukfall under studietiden. Denna sjukpenning beräknas enligt 3 kap. 5 & fjärde stycket AFL på en SGI som baserar sig på den inkomst av eget arbete som den studerande kan antas få under studietiden, s.k. studietids-SGI.

En studerande som sedan tidigare har en SGI när studierna påbörjas får enligt 3 kap. 5 & tredje stycket AFL behålla denna SGI under den tid han bedriver studier för vilka han uppbär de nämnda studiestödsformerna, s.k. vilande SGI. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1981: 5) får SGI-n anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesom- råde. Sjukpenning under studietiden får däremot inte beräknas på denna vilande SGI.

Bestämmelserna om studietids-SGI infördes efter förslag i proposition 1983/84: 127. I propositionen anfördes att till följd av förstärkningen av sjukdomsskyddet inom studiestödssystemet rätten att behålla en SGI un- der studietid borde kombineras med att denna SGI gjordes vilande under den tid för vilken studiestödet utgick. Så länge SGI-n vilade utbetalades ingen sjukpenning på grundval av den. Många studerande förvärvsarbeta- de emellertid parallellt med studierna och under ferierna, och ett bortfall

av sådan arbetsinkomst borde ersättas vid sjukdom på motsvarande sätt som för övriga förvärvsarbetande. I propositionen föreslogs därför att den vilande SGI-n borde kombineras med en särskild studietids-SGI som beräknades på förvärvsinkomster under utbildningstiden. På denna SGI beräknades sedan en eventuell sjukpenning under utbildningstiden.

Reglerna om vilande SGI och studietids-SGI gäller även vid studier som är kortare än sex månader (prop. 1985/86: l28, SfU 17, rskr. 246).

De bestämmelser som infördes i samband med den s.k. timsjukpenning- reformen medför att sjukpenning beräknad på en studietids-SGI i huvud— sak utgör 90 % av det faktiska inkomstbortfallet under studietiden ( prop. 1986/87:69 , SfU 12, rskr. 182).

10.5.4. Utredningens överväganden

Den allmänna sjukförsäkringen bygger bl. a. på principen att en försäkrad under sjukdom skall ha ersättning med 90 % av sitt inkomstbortfall. Även den som har oregelbundna arbetstider/arbetsinkomster får numera i hu- vudsak kompensation på denna nivå även vid kortare sjukfall, dvs. vid sjukfall på högst 14 dagar. Principen att en försäkrad skall ha ersättning för sitt inkomstbortfall under sjukdom har även legat till grund för införandet av systemet med studietids-SGI. Enligt detta system har en studerande, trots att han vid sjukdom får behålla sitt studiestöd, rätt att vid sjukdom även få sjukpenning som är beräknad på inkomsten i det fritidsarbete han kan ha under studietiden.

I departementsutredningen 1987 framhölls att helgledigheter och öv- ningsuppehåll i värnpliktstjänstgöringen var nödvändiga för vila och re— kreation, så att den värnpliktige skulle orka med den krävande utbildning- en och de i vissa fall långa och tröttande hemresorna. Vi noterar emellertid att, även om utbildningen är krävande och vissa hemresor tröttande, det har visat sig att de värnpliktiga i stor utsträckning har inkomster av arbete vid sidan av tjänstgöringen. Av överbefälhavarens nämnda undersökning framgick att ca 40 % av de värnpliktiga hade ett arbete vid sidan av värnpliktstjänstgöringen. I genomsnitt tjänade de som arbetade 780 kr. i månaden före skatt (1986 års lönenivå). Drygt hälften av dessa hade inkomster som översteg 500 kr. i månaden. Vi noterar vidare att enligt den utredning av riksförsäkringsverket, vilken tidigare redovisats i kapitel 3, hade nära tre fjärdedelar av de värnpliktiga som omfattades av undersök- ningen haft inkomster av förvärvsarbete överstigande 12 700 kr. per år innan inryckningen. En jämförelsevis stor grupp hade inkomster i storleks- ordningen 90000—120000 kr. Medelinkomsten för samtliga undersökta var 71 600 kr. om året. Det finns därför anledning anta att många av de värnpliktiga varit vana vid en relativt sett hög levnadsstandard. Av bety- delse är även att myndighetsåldern är 18 år och att föräldrarnas under- hållsskyldighet ofta har upphört en tid innan tjänstgöringen skall påbörjas. De värnpliktiga har därför vant sig vid en egen ekonomi och gjort sådana åtaganden som ofta följer när man har egna förvärvsinkomster. Intresset av att kunna bibehålla sin standard och de under senare år tillkomna

möjligheterna att vara hemma under kvällar och helger är sannolikt de främsta skälen till att så många skaffar sig extrainkomster under värn- pliktstiden.

Förslaget att en värnpliktig inte skulle ha rätt till sjukpenning under tjänstgöringstiden lades fram redan år 1952. En värnpliktigs sjukförsäk- ringsavgift, som då bl.a. baserades på den sjukpenningklass han hade tillhört, minskades i motsvarande mån. Systemet för beräkning av sjukför- säkringsavgifter är nu omlagt. Avgiften betalas i dag för den som är anställd av arbetsgivaren och beräknas på summan av under året utbetalda löner. Den som har inkomst av annat arbete än anställning (egenföretaga- re) betalar egenavgifter. Såväl löneinkomster som inkomster av annat arbete under vämpliktstiden ingår således i det underlag på vilket arbetsgi- varen eller den värnpliktige själv betalar Sjukförsäkringsavgift och andra sociala avgifter. Inkomsterna är pensionsgrundande.

Med hänsyn till det anförda anser vi att det numera är svårt att motivera att principen om ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom inte skall gälla för värnpliktiga under tjänstgöringstiden. Även mot bakgrund av den höga förvärvsfrekvens som numera förekommer bland värnpliktiga anser vi att bestämmelsen att en värnpliktig inte har rätt till sjukpenning måste änd- ras. Vi föreslår därför att värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och kvin- nor i militär grundutbildning skall ha rätt till sjukpenning på motsvarande villkor som gäller för studerande under den tid de fullgör sin grundutbild- ning och, i förekommande fall, därtill omedelbart anslutande repetitions- utbildning. En värnpliktigs tidigare SGI skall liksom nu inte sänkas under tjänstgöringstiden, och det gäller även vid fristående repetitionsutbild- ning. Detta bör i fortsättningen anges i lagen om allmän försäkring. Vidare skall en värnpliktig för grundutbildningstiden kunna få en SGI fastställd som beräknas på den inkomst han kan antas få i ett fritidsarbete under tjänstgöringstiden, s.k. värnplikts-SGI. Motsvarande skall gälla vapenfria under grundutbildning och kvinnor i militär grundutbildning. Sjukpen— ning under tjänstgöringstiden skall endast utgå på grundval av denna värnplikts-SGI. Liksom för studerande bör sjukpenning under tjänstgö- ringstiden utgå endast för de dagar då den värnpliktige skulle ha förvärvs- arbetat. Detta skall således inte bara gälla för de 14 första dagarna av ett sjukfall utan även för tid därefter så länge tjänstgöringen pågår.

Regeln i 3 kap. 5 & AFL, att ändring av SGI inte skall ske förrän 14 dagar efter det att försäkringskassan har fått kännedom om inkomständringen, bör när det gäller värnplikts-SGI i likhet med vad som gäller för studerande tillämpas endast vid inkomständringar under tjänstgörings- tiden.

För att värnpliktiga skall kunna få sjukpenning under grundutbildning- en bör 3 kap. 15 & AF L ändras så att där anges att sjukpenning inte utgår till den som genomgår värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst om tjänstgöringen inte avser grundutbildning eller därtill omedelbart anslu- tande repetitionsutbildning. Genom denna lagändring kommer den värn- pliktige att även bli berättigad till tillfällig föräldrapenning beräknad på en värnplikts-SGI under förutsättning att han går miste om förvärvsinkomst.

Genom lagändringen kommer även närståendepenning enligt lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård samt smittbä- rarersättning enligt lagen (1989z225) om ersättning till smittbärare att kunna utgå, men detta kommer inte att ha någon större praktisk betydelse. Under grundutbildning kommer en värnpliktig som har tecknat frivillig sjukpenningförsäkring att även kunna uppbära sådan sjukpenning.

10.6. Kostnadsberäkningar 10.6.1 Särskild sjukpenning enligt lagen om statligt personskadeskydd

Kostnaderna för det statliga personskadeskyddet belastar statsbudgeten. Såvitt avser civilförsvaret, räddningstjänsten och kriminalvården samt de grupper som enligt förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd omfattas av detta skydd belastar kostnaderna D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. under femte huvudtiteln (socialdepar- tementet). De värnpliktigas ersättningar enligt LSP belastar statsbudgeten under fjärde huvudtiteln (försvarsdepartementet).

Vi har föreslagit att särskild sjukpenning enligt lagen om statligt person- skadeskydd skall kunna utges även till den som efter grundutbildningen är arbetslös men inte anmäld som arbetssökande. Särskild sjukpenning kan enligt gällande regler utges för hela sjukdomstiden, dvs. även för de 14 första dagarna av sj ukfallet, dels till den som skulle ha arbetat under tiden, dels till den som är anmäld som arbetssökande och står till arbetsmarkna- dens förfogande. Sjukfallet skall ha inträffat senast under månaden efter det tjänstgöringen upphörde. Detta innebär att vårt föreslag rör en mycket begränsad grupp och bara ett fåtal sjukfall omfattas av förändringen. Dessutom är det endast de första 14 dagarna av sjukfallet som berörs av vårt förslag. Härtill kommer att särskild sjukpenning utges enligt en garan- tinivå, som innebär att t. ex. den som inte fyllt 21 år får ersättning med 163 kr. per dag före skatt (år 1990). Vi räknar därför med att kostnaden för den föreslagna förändringen kommer att bli ytterst liten.

10.6.2. Lagen om statlig ersättning vid ideell skada Skador under tjänstgöring

Vi har föreslagit att en värnpliktig skall få rätt även till följande ersätt- ningsförmåner som enligt det statliga personskadeavtalet utgår till statligt anställda

inkomstförlust under tid för akut sjukdom sjukvårdskostnader och andra kostnader

— framtida kostnader

inkomstförlust vid invaliditet. Dessutom skall efterlevandeförmåner enligt PSA utges.

Inkomstförluster såväl under akut sjuktid som vid invaliditet ersätts till största delen genom det statliga personskadeskyddet. En utökning av den värnpliktiges förmåner i detta avseende torde därför inte medföra någon nämnvärd kostnadsökning.

Kostnadsökningen kommer i stället främst att avse ersättning för framti- da kostnader i invaliditetsfall. Trygghetsnämnden har under år 1989 hand- lagt 384 ärenden enligt Li vilka avsett invaliditetsfall, dvs. ärenden där någon medicinsk defekt kvarstått efter den akuta sjukdomstiden. Av inva- liditetsfallen är det vanligast med invaliditetsgrader mellan 1 och 3 % (oftast hörselskador). Även 5-procentig invaliditet förekommer (vanligen knäskador). Ersättning för framtida kostnader förekommer i praktiken inte i ärenden där invaliditetsgraden understiger 10 %, och mycket sällan i ärenden med en invaliditetsgrad mellan 10 och 20 %. Kostnadsersättning- ama avser i allmänhet merkostnader på mellan 1000—2000 kr. per år. Det kapitaliserade värdet för en 25-åring blir då ca 18000—36 000 kr. Vi har räknat med att kostnader av denna storleksordning uppkommer i ärenden där invaliditetsgraden är 25 % eller högre. Dessa ärenden utgör ca 10 % av invaliditetsfallen, eller för år 1989 knappt 40 ärenden. Kostnads- ökningen bör därför kunna uppskattas till ca 1 milj. kr. per år. Denna kostnad kommer att belasta statsbudgeten under inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter.

Eftersom förändringen avser ärenden som redan handläggs vid trygg- hetsnämnden räknar vi med att kostnaderna för administrationen påver- kas i obetydlig omfattning.

Vi förutsätter att de ytterligare ersättningsbelopp, som skulle kunna utges från trygghetsnämnden genom vårt förslag, skulle minska antalet bidrag som betalas ut från Kungafonden. Vidare borde antalet skade- ståndsärenden vid försvarets civilförvaltning minska och således även utbetalningarna av skadeståndsersättning.

F ri tidsskador

Vi har föreslagit att en värnpliktig som genomgår grundutbildning bör ha rätt till ersättning för ideell skada vid olycksfall som inträffar under friti- den, och som inte avser s.k. färdolycksfall.

Fritidsskadorna ingår i de LSP-ärenden som handläggs av försäkrings- kassorna. Vi anser oss kunna utgå från att fritidsskadoma utgör en liten del av dessa ärenden. De flesta fritidsskador tycks dessutom gälla trafikskador som i huvudsak ersätts av försäkringsbolag.

Som angivits ovan är det beträffande skadorna i tjänsten vanligast med invaliditetsgrader mellan 1 —3 %. Vi saknar anledning anta att förhållan- dena skulle vara annorlunda beträffande fritidsskadoma. En ersättning för lyte och men skulle i dessa fall avse högst 10000 kr. i engångsbelopp. Ersättning för sveda och värk och olägenheter i övrigt tillkommer. Kost- nadsökningen vid ett försäkringsskydd för fritiden torde därför vara gans- ka begränsad. Vi har från ett privat försäkringsbolag fått förslag på en försäkring som, förutom ersättning för ideell skada, även skulle omfatta vissa andra förmåner. Premien för en sådan försäkring för samtliga värn- pliktiga uppskattades till ca 0,5 milj. kr. per år. Vi anser att statens ökade kostnader till följd av ett försäkringsskydd genom lag inte rimligen kan överstiga denna summa. Vi räknar därför med en ökad kostnad på högst

0,5 milj. kr. per år, och denna summa bör då även kunna täcka de ökade administrationskostnaderna.

10.6.3. Grupplivförsäkringen

Vi har föreslagit att samtliga grupper som omfattas av förordningen om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.fl. skall ha ett utökat efterskydd inom grupplivförsäkringen.

Ersättning enligt grupplivförsäkringen utges endast vid dödsfall och försäkringen gäller endast personer som inte har motsvarande försäkrings- skydd i en anställning. För den som gjort kortare tjänstgöringstid än 180 dagar blir försäkringsskyddet mycket kortvarigt. Mot bakgrund härav tor- de efterskyddet främst komma att gälla dem som just avslutat sin grundut- bildning. I regel är det således fråga om unga personer, och risken för dödsfall inom denna grupp är låg. Vidare är de flesta grundutbildnings- värnpliktiga ensamstående och efter den som inte efterlämnar maka/sam- bo eller barn (i vissa fall syskon) utbetalas endast begravningshjälp. Skyd- det gäller även i dessa fall under en relativt begränsad tid. Med anledning härav räknar vi med att kostnadsökningen för det utvidgade efterskyddet, som kommer att belasta statsbudgeten under inkomsttiteln Statliga pen- sionsavgifter, blir försumbar.

10.6.4. Informationsfrågor

Vi har föreslagit att försvarsstaben i samråd med riksförsäkringsverket, AMF och civilförvaltningen utarbetar en skrift om försäkringsskyddet. Vi har även föreslagit att försvarsstaben i samråd med riksförsäkringsverket utarbetar information om den särskilda sjukpenningen enligt LSP. Merparten av detta arbete torde kunna ske inom ramen för myndighe- ternas löpande arbete. Någon särskild kostnad för detta har vi därför inte beräknat.

10.6.5. Värnplikts-SGI

Vi har föreslagit att värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga som genom- går grundutbildning och kvinnor i militär grundutbildning skall ha rätt till sjukpenning på grundval av den inkomst de beräknas få i ett fritidsarbete under tjänstgöringstiden. Sjukpenning under tjänstgöringstiden skall en- dast utges för de dagar då den värnpliktige skulle ha förvärvsarbetat. Detta skall således inte bara gälla för de 14 första dagarna av ett sjukfall utan även för tid därefter så länge tjänstgöringen pågår.

Vid beräkning av kostnaderna för detta förslag har vi utgått från följan- de förutsättningar.

Ca 45 000 personer genomgår grundutbildning under ett år. Enligt riksförsäkringsverkets sjukfrånvarostatistik för år 1987 (RFV in- formerar 1989: 2) har en försäkrad i genomsnitt 1,75 sjukfall per är (sjuk- fallsfrekvens). Antalet är något lägre för män och något högre för kvinnor.

I genomsnitt har varje försäkrad fått ersättning för 12,3 sjukdagar (varak- tighetstal). Även denna siffra är något lägre för män och högre för kvinnor. Sjukfrånvaron varierar kraftigt med de försäkrades ålder. För t.ex. ål- dersgruppen 16— 19 år är sjukfallsfrekvensen 1,66 och varaktighetstalet 5,5.

Mot bakgrund av överbefälhavarens undersökning 1986/87 utgår vi från att 20 % av de värnpliktiga skulle ha sådana inkomster under tjänstgö- ringstiden att de skulle vara berättigade till sjukpenning (lägst ca 700 kr. per månad vid en tjänstgöringstid om 9 månader). Vi har vidare räknat med en sjukfallsfrekvens på 1,66 under ett helt är (motsvarande den i åldersgruppen 16— 19 år). Eftersom en värnpliktig i regel endast arbetar under veckoslut eller i vart fall endast har mindre inkomster under vardagar räknar vi med att i genomsnitt endast två sjukdagar per sjukfall kommer att ersättas. Beträffande sjukpenningnivån har vi utgått från en genomsnittlig inkomst per dag på 300 kr., vilket skulle medföra en sjukpenning på 270 kr. per dag.

Totalt skulle det under dessa förutsättningar röra sig om ca 6 milj. kr. i ökade kostnader om vårt förslag om en värnplikts-SGI införs. Kostnader- na kommer att belasta sjukförsäkringen som till 85 % finansieras med socialavgifter, och förslaget kan därför anses i huvudsak finansierat genom de sjukförsäkringsavgifter som arbetsgivaren (eller den värnpliktige själv om han är egenföretagare) erlägger för fritidsinkomsten. Vi vill även erinra om att sjukpenningen är skattepliktig inkomst.

För försäkringskassomas administration av systemet med en vämplikts- SGI beräknar vi en kostnad om ca 1 milj. kr. Denna beräkning förutsätter att en SGI beräknad på fritidsinkomsten endast fastställs när ett sjukfall väl har inträffat. Härtill kommer en engångskostnad för genomförandet av systemet på ca 400000 kr.

De totala kostnaderna för förslaget påverkas även av den behovspröv- ning gentemot extrainkomster under tjänstgöringstiden som skall ske vid fastställande av familjebidrag till värnpliktiga. Ett system med vämplikts- SGI torde nämligen väsentligt öka möjligheterna att kontrollera storleken av extrainkomsterna.

11. Administration av familjebidragen m.m.

Administrationen av familjebidragen är i dag fördelad på försvarets civil- förvaltning, länsstyrelserna och kommunernas familjebidragsnämnder.

Beslutsfattandet i första instans sker hos civilförvaltningen och kommu- nerna. Civilförvaltningen är också tillsynsmyndighet tillsammans med länsstyrelserna, som bestämmer och betalar ut statsbidrag.

[ vårt första uppdrag den 7 april 1988 ingår att lämna förslag till en ny administrationsform för familjebidragen. Utgångspunkten är att tre olika alternativ till den nuvarande administrationen skall undersökas. Ett alter- nativ är att administrationen samlas hos civilförvaltningen, ett annat att administrationen läggs över på riksförsäkringsverket och försäkringskas- sorna och ett tredje att försvarets olika myndigheter (förband) får hand om administrationen.

Vi föreslår nedan att administrationen av familjebidragen flyttas över på riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. De fördelar som en de- centraliserad handläggning medför kan då kombineras med en rationell ärendebehandling som medför väsentligt minskade administrationskost- nader.

11.1. Nuvarande regler för administrationen

Inom varje kommun skall det finnas enfamiljebidragsnämnd för att hand- lägga ärenden enligt familjebidragslagen .

Tillsyn över efterlevnaden av lagen utövas av försvarets civilförvaltning och av länsstyrelserna.

Familjebidrag skall sökas hos familjebidragsnämnden i den kommun där den tjänstepliktige är kyrkobokförd vid ansökningstillfället. Om han då inte är kyrkobokförd i landet skall ansökan göras hos familjebidrags- nämnden i Stockholms kommun.

Ett ärende om bostadsbidrag avgörs avförsvarets civilförvaltning i fråga om annan bostad än hyreslägenhet eller bostadsrättslägenhet. Försvarets civilförvaltning avgör också ärenden om näringsbidrag. Familjebidrags- nämnderna avgör de ärenden som inte skall prövas av civilförvaltningen. Om ett ärende angår flera frågor och om någon fråga skall prövas av civilförvaltningen, skall ärendet i sin helhet avgöras av civilförvaltningen.

I ärenden som skall avgöras av försvarets civilförvaltning skall familje-

bidragsnämnderna göra de kompletterande utredningar som behövs. Det- ta innebär att ansvaret för det huvudsakliga utredningsarbetet ligger på familjebidragsnämnderna inte bara då de själva fattar beslut utan också när civilförvaltningen är beslutsfattare.

Familjebidrag utbetalas av familjebidragsnämnderna. Samma familjebidragsnämnd som betalar ut familjebidraget skall med- dela det beslut som föranleds av den tjänstepliktiges hemförlovning. Om det inträffar någon annan omständighet som inverkar på rätten till bidrag, skall ärendet omprövas av den beslutande myndigheten.

En kommun som har betalat ut familjebidrag har rätt till statsbidrag med 95 % av det utbetalade beloppet.

Om en familjebidragsnämnd genom uppenbart oriktig tillämpning av gällande föreskrifter om familjebidrag har betalat ut bidrag med för högt belopp, skall statsbidrag inte utgå för det felaktigt utbetalade beloppet.

Har en familjebidragsnämnd vid upprepade tillfällen åsidosatt gällande föreskrifter, får försvarets civilförvaltning besluta att statsbidrag inte skall utgå vidare eller utgå i minskad omfattning.

Statsbidrag bestäms och utbetalas av länsstyrelsen som också kan lämna skäligt förskott.

Familjebidrag utgår inte för tid som ligger längre tillbaka än 30 dagar före ansökningsdagen om det inte föreligger särskilda skäl. Bidrag kan under vissa förutsättningar utgå för högst 30 dagar efter utryckningsdagen.

Den tjänstepliktige är skyldig att lämna familjebidragsnämnden upplys- ning om ny omständighet som har betydelse för rätten till bidrag.

Om någon har uppburit familjebidrag med för högt belopp är han skyldig att återbetala det som han har fått för mycket om han har insett eller borde ha insett att utbetalningen är felaktig. Detsamma gäller om den felaktiga utbetalningen beror på att han uppsåtligen eller av grov oaktsam- het har lämnat osann uppgift eller förtigit sanningen, eller om han har åsidosatt skyldigheten att upplysa om nya omständigheter av betydelse för rätten till bidrag. Frågan om återbetalningsskyldighet prövas av försvarets civilförvaltning som även kan besluta om eftergift av återbetalningsskyl- digheten.

Familjebidragsnämndens beslut överklagas hos länsstyrelsen. Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga om statsbidrag förs hos regeringen genom besvär och i fråga om övriga beslut hos kammarrätten genom besvär. Talan mot beslut av försvarets civilförvaltning i ärende om statsbidrag förs hos regeringen genom besvär och om rätten till bidrag hos kammarrätten genom besvär. I övrigt får talan mot civilförvaltningens beslut inte föras.

Det råder en viss osäkerhet om antalet personer som söker familjebidrag och hur många ärenden som är aktuella. Flera ärenden kan röra samma person.

Försvarets civilförvaltning har beräknat det totala antalet ärenden till ca 38000 per år. Antalet sökande har beräknats till mellan 16000 och 22000. Civilförvaltningen avgör ca 30 procent av ärendena.

Den totala utbetalningen av förmånerna enligt familjebidragslagen upp- gick till 223,6 milj. kr. budgetåret 1987/88.

11.2. Tidigare överväganden om administrationen

11.2.1. Allmän bakgrund

Familjebidragen har sedan början av 1940-talet, då det egentliga familje- bidragsinstitutet tillkom, utgetts av kommunerna. Staten har dock hela denna tid svarat för den övervägande delen av kostnaderna genom att höga statsbidrag har utgått. Tillsynsansvaret har varit delat mellan länssty- relserna och den centrala tillsynsmyndigheten.

Denna ordning har ifrågasatts i skilda utredningssammanhang. Sålunda föreslog utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m.fl. (UFV) i det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1972: 68 —69) Värnplikts- förmåner att administrationen av familjebidragen skulle överföras till de allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. En sådan föränd- ring hade förordats av Svenska kommunförbundet, som hade ifrågasatt om familjebidragsverksamheten var att anse som en primärkommunal uppgift. Utredningen konstaterade att det tid efter annan hade gjorts uttalanden om att kommunerna borde avlastas den verksamhet som alltse- dan familjebidragssystemets tillkomst år 1940 hade handlagts av familje- bidragsnämnderna. Utredningen frågade samtliga försäkringskassedirek- törer om möjligheten och lämpligheten av att flytta över familjebidrags- verksamheten till försäkringskassorna. Försäkringskassedirektörerna an- såg genomgående att kassorna kunde ta över denna verksamhet. Under arbetet hade UFV även kontakt med utredningen angående användningen av ADB inom den allmänna försäkringen (RAFA-utredningen). Utred- ningen var positiv till överföringen av familjebidragsverksamheten till försäkringskassorna.

UFV bedömde att en överflyttning av verksamheten till försäkringskas- sorna kunde innebära en rationell åtgärd som skulle medföra en förbättrad service åt allmänheten och en billigare administration. Allmänheten hade i vanliga fall oftare kontakt med försäkringskassomas lokalkontor än med familjebidragsnämndernas expeditioner. Försäkringskassornas olika regis- ter, rutiner för bl.a. utbetalning, maskinella utrustning (ADB) m.m. kun- de komma till god användningi familjebidragsverksamheten. Denna verk- samhet skulle till viss del kunna samordnas med kassornas övriga verk- samhet. UFV föreslog därför att den lokala administrationen av familje- bidragen skulle föras över till de allmänna försäkringskassorna och att riksförsäkringsverket skulle vara tillsynsmyndighet. Familjebidragsbeslu- ten ansågs normalt kunna fattas på tjänstemannanivå. Besluten skulle kunna överklagas hos riksförsäkringsverket och dåvarande försäkrings- domstolen. Länsstyrelsernas befattning med familjebidragsverksamheten skulle försvinna. Samtliga kostnader för familjebidragen skulle bestridas av statsmedel. Förslaget om förmånerna åt de värnpliktiga gällde i tillämp- liga delar även vapenfria tjänstepliktiga och inskrivningsskyldiga.

Den arbetsgrupp inom försvarsdepartementet, som med utgångspunkt i bl. a. UFV:s betänkande skulle lägga fram förslag om ett nytt ersättnings- system för värnpliktiga m.fl., delade UFV:s synpunkter i fråga om admini- strationen av familjebidragsförmånerna under grundutbildning. Arbets-

gruppen föreslog att samma administrativa ordning skulle gälla för i prin- cip samtliga ersättningar åt värnpliktiga under repetitionsutbildning och för de civilförsvarspliktiga under grundutbildning och övning utom vad avsåg befattningspenning (Ds Fö 1974: 2).

I proposition 1975: 37 med förslag om nytt förmånssystem för värnplik- tiga m.fl. och ändringar i familjebidragsförordningen (1946199) förordade departementschefen att samtliga ersättningar som anknöt till sjukpenning- försäkringen skulle administreras av försäkringskassorna. Frågan om att till försäkringskassorna föra över administrationen av det familjesociala stödet i övrigt, främst familje- och bostadsbidragen under grundutbildning och i förekommande fall det kompletterande familjesociala stödet under repetitionsutbildning och civilförsvarstjänst, borde övervägas ytterligare.

Som nämnts under kapitel 2 om familjebidragens utveckling övervägde en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet hur det familjesociala stödet skulle utformas enligt de riktlinjer som antagits av riksdagen vid 1975 års riksmöte. Arbetsgruppen tog också upp frågan om en överflyttning av administrationen av familjebidragen till försäkringskassorna. Gruppen konstaterade att en sådan överflyttning förutsatte att reglerna för att bevil- ja familjebidrag anslöt till de normer som gällde inom socialförsäkringen. Familjemedlemsbegreppet borde anpassas till generella normer inom sjuk- försäkringen. Detta innebar bl.a. att kretsen av förmånsberättigade be- gränsades till barn samt till sammanlevande kvinna som den värnpliktige är/har varit gift med eller har/har haft barn med. Inkomstprövningen borde schabloniseras och anslutas t.ex. till den prövning som berörde kommunalt bostadstillägg (KBT) till folkpension. Bostadskostnadsbe- räkningen måste anpassas till de normer som gällde antingen för KBT eller för statskommunalt bostadsbidrag (SKBB). I stort sett överensstämde dock dessa normer med beräkningen inom familjebidragssystemet. Fa- miljepenningen borde dessutom anknytas till basbeloppet.

Om de angivna villkoren tillgodosågs kunde försäkringskassorna och riksförsäkringsverket överta administrationen av familjebidraget. Ansö- kan borde då ges in till lokalkontor och prövning och beslut ske på centralkontor. Besvärsinstanser skulle vara de blivande försäkringsrätter- na och dåvarande försäkringsdomstolen. Arbetsgruppen konstaterade emellertid också att en anslutning till de aktuella reglerna inom försäk- ringssystemet innebar att den fria behovsprövningen inte längre kunde tillämpas. En schablonisering medförde att vissa grupper underkompense- rades medan andra överkompenserades i fråga om bidrag.

Arbetsgruppen erinrade om att det familjesociala stödet avsåg att garan- tera en rimlig ekonomisk trygghet åt den som för sin försörjning var beroende av den värnpliktige. Eftersom den värnpliktige inkallades med stöd av en pliktlag borde försvaret ha ett särskilt ansvar för dem som hade ett verkligt bidragsbehov. En överflyttning av administrationen till försäk- ringskassorna skulle emellertid medföra att hänsyn inte togs till det verkli- ga bidragsbehovet. Arbetsgruppen ansåg också att försäkringskassorna kunde få svårigheter att klara omprövningarna vid ändrade förhållanden. Härutöver fann arbetsgruppen att försäkringskassorna inte kunde åta sig

den särskilda prövningen av rätten till näringsbidrag och bedömningen av ersättningens storlek. Utbetalningen av näringsbidrag kunde däremot ske genom försäkringskassomas försorg.

Mot denna bakgrund ifrågasatte arbetsgruppen om någon nämnvärd rationaliseringsvinst kunde uppnås genom att låta familjebidragen gå in i riksförsäkringsverkets system. En överflyttning av administrationen från kommunerna till försäkringskassorna skulle visserligen kunna komma att medföra positiva effekter, såsom enklare regler, enhetlig tillämpning av dessa regler och eventuellt en viss rationaliseringsvinst. De positiva effek- terna uppvägde emellertid inte nackdelarna. Arbetsgruppen föreslog där- för sammanfattningsvis att administrationen av familjebidragsverksamhe- ten även fortsättningsvis skulle handläggas av kommunerna med försva- rets civilförvaltning som tillsynsmyndighet.

I proposition 1977/78: 127 om familjebidragslag m.m. togs frågan upp om en överflyttning av administrationen av familjebidragen till försäkrings- kassorna och en anpassning av reglerna om beviljande av familjebidrag till de normer som gäller inom socialförsäkringen. Departementschefen ansåg att han inte kunde godta de konsekvenser som då skulle uppstå. Han anförde bl. a. följande.

Den schabloniserade inkomstprövningen och bostadskostnadsbe- räkningen samt begränsningen av kretsen förmånsberättigade gör visserligen regelsystemet enkelt och lättbegripligt. Det torde emel- lertid samtidigt medföra att vissa grupper får lägre bidrag och andra grupper högre bidrag än som svarar mot deras behov. Det kan också leda till att vissa grupper, som idag kan erhålla familjebidrag, ute- sluts från denna möjlighet. Detta skulle enligt min mening vara otillfredsställande.

När det gäller administrationskostnaderna ställer sig bl. a. försva- rets rationaliseringsinstitut i likhet med arbetsgruppen tvek- samt till om någon nämnvärd rationaliseringsvinst skulle uppkom- ma vid en överflyttning av administrationen till försäkringskassor- na.

Mot bakgrund av det jag nu har anfört förordar jag att nuvarande ordning för administrationen av familjebidrag t.v. behålls. Jag vill emellertid erinra om att socialutredningens slutbetänkande (SOU 1977:40) Socialtjänst och socialförsäkringstillägg f.n. över- vägs och att resultatet av dessa överväganden kan förändra förut- sättningama för en överföring av administrationen till försäkrings- kassorna.

I fråga om besluts- och besvärsordningen för familjebidragen konstaterade departementschefen att det enligt gällande ordning i vissa fall krävdes medgivande av försvarets civilförvaltning innan familjebidragsnämnder- na kunde bestämma och betala ut familjebidrag. Civilförvaltningens beslut i ärenden om medgivande kunde inte överklagas. Medgivandesystemet var inte tillfredsställande. Departementschefen föreslog därför vissa ändringar i besluts- och besvärsordningen. För att en enhetlig bedömning skulle

uppnås borde tillsynsmyndigheten pröva ärenden om familjepenning som innehöll frågor om synnerliga skäl. Civilförvaltningen borde också avgöra bostadsbidragsärenden i fråga om annan bostad än hyreslägenhet och bostadsrättslägenhet samt ärenden som avsåg ensamboende värnpliktig som hade haft egen bostad kortare tid än sex månader före inryckningen. Ärenden om näringsbidrag skulle avgöras av civilförvaltningen om tjänst- göringen skulle pågå mer än 50 dagar. Övriga ärenden skulle avgöras av familjebidragsnämnderna. När det gällde besvärsordningen ansåg departe- mentschefen att civilförvaltningens beslut skulle kunna överklagas till kammarrätt.

Departementschefen föreslog även att statsbidragssystemet skulle för- enklas på så sätt att staten bestred 95 % av kommunernas familjebidrags- kostnader, varvid samma procentsats skulle tillämpas i fråga om alla familjebidrag.

Riksdagen (FöU 1977/78:26, rskr. 353) hade ingen erinran mot försla- gen. lnförandet av 1978 års familjebidragslag medförde alltså en annan kompe- tensfördelning. Enligt 28 & denna lag stadgades att försvarets civilförvalt- ning skulle avgöra följande ärenden om familjebidrag.

l. Familjepenning för maka utan barn, om synnerliga skäl förelåg.

2. Bostadsbidrag för bostad i vilken tjänstepliktig bodde tillsammans med enbart maka (motsvarande).

3. Bostadsbidrag för bostad i vilken tjänstepliktig bodde tillsammans med föräldrar, syskon eller kamrat eller i bostad som anskaffats efter tidpunkten för inryckningen, om särskilda skäl förelåg.

4. Bostadsbidrag för annan bostad än hyres- eller bostadsrättslägenhet.

5. Näringsbidrag om tjänstgöringen varade längre än 50 dagar.

6. Eftergift av återbetalningsskyldighet.

Om ett ärende berörde flera ärendetyper, och någon av dessa prövades av försvarets civilförvaltning, skulle ärendet i sin helhet avgöras av civilför- valtningen.

Även 1982 års värnpliktsförmånskommitté (VFK 82) övervägde olika alternativ för familjebidragsadministrationen och angav fyra alternativ som tänkbara: att överföra administrationen till försäkringskassorna, att centralisera samtliga ärenden till försvarets civilförvaltning, att helt decen- tralisera ärendena till kommunerna eller att behålla rådande administra- tion. En utgångspunkt för kommittén var att föreslå en förändring endast om den innebar en rationaliseringsvinst och en besparing.

Riksförsäkringsverket angav för kommittén att det var möjligt att föra över familjebidragsadministrationen till verkets och försäkringskassomas verksamhetsområde utan ändringari familjebidragslagen . Kommittén be— dömde emellertid att försäkringskassorna torde behöva lika stora resurser som kommunerna för administrationen. Det var osäkert om några sam- ordningsvinster kunde uppkomma, eftersom riksförsäkringsverkets data- register inte innehöll uppgifter som var relevanta vid prövningen av fa- miljebidrag. Försäkringskassealternativet skulle kräva en personalstyrka

motsvarande 52 personår, vilket i stort sett motsvarade den beräknade resursåtgången i kommunerna. Kommittén konstaterade att sifferuppgif- terna var mycket osäkra. Eftersom det var tveksamt om någon rationalise— ringsvinst överhuvudtaget skulle uppstå, ansåg kommittén att en överfö- ring av familjebidragsadministrationen till försäkringskassorna inte var aktuell. Det kunde dock inte uteslutas att en sådan överföring kunde visa sig rationell i framtiden. Frågan fick då prövas på nytt.

En centralisering av ärendena till försvarets civilförvaltning skulle enligt kommittén kunna medföra vissa stordriftsfördelar och en enhetlig tillämp- ning av familjebidragslagen . Civilförvaltningen beräknades pröva ca en tredjedel av alla familjebidragsärenden. För att handlägga samtliga ären- den skulle krävas tre gånger så stor personalstyrka. Kommunerna svarade dock för utredningar, kompletteringar m.m. även när det gällde ärenden som avgjordes av civilförvaltningen. Om ärendena centraliserades skulle ytterligare resurser därför krävas vid civilförvaltningen. Även i fråga om detta alternativ ansåg kommittén därför att det var tveksamt om någon rationaliseringsvinst och besparing skulle uppstå. Med hänsyn till att ären— dena inte flöt in jämnt under året skulle dessutom toppbelastningar kräva ytterligare resurser. Kommittén framhöll att det kunde ifrågasättas om inte alla ärenden som avgjordes av civilförvaltningen i och för sig kunde decentraliseras. Kravet på kompetens hos civilförvaltningen i dess egen- skap av tillsynsmyndighet medförde dock, att det var naturligt att förvalt- ningen avgjorde ärenden som kunde anses som svårare än andra och som inte förekom så ofta. Sådana ärenden var bostadsbidrag för villor, närings- bidrag samt prövning av återbetalningsskyldighet. Mot denna bakgrund föreslog kommittén en viss decentralisering till kommunerna kombinerad med en viss centralisering till försvarets civilförvaltning.

I proposition 1982/83: 1 15 om förbättrade förmåner åt värnpliktiga m.fl. anförde departementschefen i fråga om administrationen av familje- bidragen att det var angeläget att administrationen kunde anordnas inom ramen för en enhetlig och rationell organisation. Det var för tillfället inte möjligt att ta ställning till hur administrationen skulle ordnas på längre sikt. I likhet med bl.a. överbefälhavaren och riksförsäkringsverket och efter samråd med chefen för socialdepartementet ansåg departementsche- fen att det fanns anledning att ytterligare pröva möjligheterna att överföra bidragsadministrationen till de allmänna försäkringskassorna. Han avsåg att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i denna fråga när ytterligare klarhet hade vunnits. Det var emellertid av vikt att även på kort sikt rationalisera handläggningen av familjebidragen. Departementsche- fen föreslog därför att familjebidragsnämnderna borde handlägga flertalet familjebidragsärenden. Därigenom underströks försvarets civilförvalt- nings karaktär av tillsynsmyndighet.

Genom en ändring i 28 å, som trädde i kraft den 1 juli 1983, kom de nuvarande kompetensreglerna att gälla.

11.2.2. Statskontorets och riksrevisionsverkets rapporter

Statskontoret ifrågasatte i en rapport (1985: 53) om länsstyrelsernas arbets— uppgifter den roll som länsstyrelserna hade ifråga om familjebidragen, nämligen att bestämma statsbidragens storlek, att betala ut dem samt att granska och kontrollera kommunernas verksamhet i denna del. Statskon- toret ansåg att kostnaden för länsstyrelsernas prövning av att rätt belopp betalades ut inte stod i proportion till värdet av upptäckta fel. Kommuner- na borde därför själva få ansvara för att rätt bidrag betalades ut. Statskon- toret ifrågasatte dock inte att länsstyrelserna skulle fortsätta att betala ut

bidragen.

Riksrevisionsverket redovisade i en revisionsrapport, (dnr 1985: 1021) Familjebidrag till tjänstepliktig Utfall, styrning och ansvarsförhållan- den, resultatet av en granskning av familjebidragen till tjänstepliktiga. Syftet med verkets granskning var främst att utifrån exempel söka belysa den målgrupp som erhöll familjebidrag och därvid visa om utfallet svarade mot statsmakternas intentioner, att granska den statliga styrningen av familjebidragen i form av norme- ring, tillsyn, statsbidragsgivning, prövning av besvär m.m. och att söka belysa vissa ekonomiska konsekvenser av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, såsom administrativa kostnader.

Riksrevisionsverket konstaterade sammanfattningsvis bl.a. att familjebi- draget i första hand hade kommit att bli ett bostadsbidrag, till stor del till ensamstående. Statsmaktemas målsättning att garantera ekonomisk och social trygghet åt anhöriga till den värnpliktige som är beroende av hans inkomst för sin försörjning hade kommit att spela en allt mindre roll. Verket ifrågasatte i samband härmed även om den praxis som hade utvecklat sig vid beviljandet av bostadsbidrag stämde överens med stats- makternas intentioner.

Beträffande styrningen av verksamheten anförde verket att det vid granskningen hade visat sig att länsstyrelser och familjebidragsnämnder inte alltid följde de bindande reglerna. Försvarets civilförvaltning borde noga följa utvecklingen och se till att lagstiftningen följdes.

Statsbidragshanteringen var enligt riksrevisionsverkets mening om- ständlig med komplicerade betalningsströmmar och bristande enhetlighet mellan länen. Frågan om statsbidragets hantering borde prövas i ett större sammanhang, där länsstyrelsernas roll i familjebidragssystemet överväg- des.

Civilförvaltningens centrala tillsynsansvar för familjebidragsverksam- heten och ansvar för handläggningen av vissa familjebidragsärenden var enligt riksrevisionsverket svåra att förena. Ärendemängden ställde stora krav på civilförvaltningen och fick negativa konsekvenser för tillsynsverk- samheten. Länsstyrelsernas tillsyn skedde främst genom granskning av kommunernas statsbidragsansökningar. Granskningsverksamheten vari- erade i högst väsentlig grad. Nuvarande ansvarsförhållanden och statsbi- dragskonstruktion fick till följd att många kommuner inte ansåg att fa- miljebidragen föll inom den egentliga kommunala verksamheten. Familje—

bidragsverksamheten tilldrog sig inte primärt intresse från kommunernas sida.

Riksrevisionsverket granskade de nuvarande ansvarsförhållandena och belyste fem alternativa former för ansvarsfördelningen. Samtliga alterna- tiv utformades med förutsättningen att staten även fortsättningsvis skall ha ett ekonomiskt ansvar för verksamheten. De alternativ som angavs var följande.

1. Länsstyrelsernas uppgifter avseende familjebidrag upphör.

2. Familjebidragsverksamheten koncentreras till försvarets civilförvalt- ning.

3. Familjebidragsverksamheten överförs till riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. ,

4. Kommunerna övertar ansvaret för all ärendehandläggning och försva- rets civilförvaltnings roll som central tillsynsmyndighet renodlas.

5. Försvarets myndigheter (förband) övertar hela ärendehandläggningen och försvarets civilförvaltnings roll som central tillsynsmyndighet renod- las.

Riksrevisionsverket konstaterade att, om det saknades tillräckliga skäl för genomgripande förändringar av de nuvarande ansvarsförhållandena, fanns det ändå fördelar med att låta länsstyrelsernas uppgifter avseende familjebidragen upphöra. Detta skulle ge vissa rationaliseringsvinster och leda till mer direkta kanaler mellan försvarets civilförvaltning och familje- bidragsnämnderna. Statsbidragssystemet skulle därmed också förenklas och betalningsströmmarna bli färre.

I november 1986 överlämnade riksförsäkringsverket ett underlag för administration av familjebidrag till försvarsdepartementet. Verket ansåg att försäkringskassorna skulle kunna överta familjebidragsadministra- tionen med gällande regler.

Försvarets civilförvaltning föreslog i en skrivelse till försvarsdeparte- mentet ijanuari 1987 att civilförvaltningen skulle ta över utbetalningarna av statsbidragen till kommunerna för utgivna familjebidrag. Den disposi- tionsrätt som länsstyrelserna hade över anslagen för de vapenfria tjänste- pliktiga skulle därvid föras över till civilförvaltningen. Denna skulle då svara för direktutbetalningar till kommunerna och den efterföljande redo- visningen. Civilförvaltningen föreslog vidare att utbetalning av statsbidrag för de civilförsvarspliktiga skulle ske på samma sätt som för de vapenfria tjänstepliktiga. Civilförvaltningen föreslogs bli besvärsinstans för de åren- den som beslutades av familjebidragsnämnderna.

11.2.3. Departementsutredning 1987

I (Ds Fö 1987: 3) Grundutbildningsvärnpliktigas ekonomiska och sociala villkor m.m. föreslogs att en utredning skulle tillsättas för att överföra familjebidragsadministrationen till riksförsäkringsverket och försäkrings- kassorna. Tillsättandet av en utredning borde inte hindra ett snabbt ge- nomförande av förslaget att avveckla länsstyrelsernas uppgifter avseende

familjebidragen. Om det under remissbehandlingen av betänkandet skulle komma fram att den nuvarande försvarsspecifrka lösningen av familjebi- dragsadministrationen kunde ändras genom mindre omfattande åtgärder, så att betydande fördelar erhölls för såväl de värnpliktiga som för försvars- myndigheterna, borde även ett sådant alternativ övervägas.

Nedan återges kortfattat vissa bedömningar som har gjorts i några av remissyttrandena över betänkandet.

Överbefälhavaren avgav sitt yttrande tillsammans med cheferna för armén, marinen och flygvapnet. I yttrandet framfördes bl.a. att admini- strationen av familjebidragen borde utredas. Utredningen borde dock inte begränsas till att utreda konsekvenserna av att överföra familjebidragsad- ministrationen till försäkringskassorna utan den borde förutsättningslöst pröva hur familjebidragen på lämpligaste sätt borde administreras. Hän- syn skulle därvid tas -— förutom till de ekonomiska konsekvenserna till principer om decentralisering.

Försvarets civilförvaltning förordade i sitt yttrande en överflyttning av administrationen till civilförvaltningen enligt ett av förvaltningen ingivet förslag.

Försvarets rationaliseringsinstitut ansåg bl.a. att alternativet att föra över administrationen till försäkringskassorna hade den fördelen att admi- nistrationen samordnades dels med den som gällde kontantförmåner för värnpliktiga under repetitionsutbildning, dels med övriga statliga bidrag av motsvarande natur. Den värnpliktige fick dessutom tillgång till närser- vice oavsett om han hade ryckt in eller ej. Alternativet var dock kostnads- krävande och innebar en spridning av ärendehandläggningen till ännu fler enheter än enligt gällande förhållanden. Kostnadsaspekten talade entydigt för att familjebidragsverksamheten koncentrerades till försvarets civilför- valtning. Frågan behövde dock ytterligare belysas. Möjligheten att decen- tralisera uppgifter till förbanden borde därvid övervägas.

Riksförsäkringsverket tillstyrkte att administrationen av familjebidra- gen fördes över till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.

Riksrevisionsverket bedömde att underlaget från riksförsäkringsverket för en överföring av administrationen till försäkringskassorna visade att detta alternativ inte längre framstod som självklart. Enligt riksrevi- sionsverkets mening borde ytterligare alternativa administrativa lösningar analyseras och fler aspekter beaktas. Det var en fråga om att kunna bedriva en verksamhet så effektivt och till så låga kostnader som möjligt, utan att detta påverkade den enskilde negativt och innebar en fara för rättssäkerhe- ten.

Försäkringskasseförbundet förordade att administrationen av familje- bidragen flyttades över till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Familjebidragen var enligt förbundets uppfattning att betrakta som social- försäkringsförmåner. Det var därför naturligt att den organisation som administrerade den större delen av det sociala trygghetssystemet också skulle administrera dessa förmåner.

Svenska kommunförbundet anförde i sitt yttrande över betänkandet bl. a., att det av tidigare gjorda utredningar om ändrad administration av

familjebidragen framgick att en överflyttning av administrationen från kommunerna till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna knappast skulle innebära några rationaliseringsvinster. Det saknades enligt kom- munförbundet för närvarande tillräckliga skäl för genomgripande föränd- ringar av familjebidragsadministrationen.

Sveriges centrala vämpliktsråd ansåg för sin del att en decentraliserad men kompetent bedömning var viktig när frågan om familjebidragen skulle lösas.

11.3. Kommunerna och deras ansvar för familjebidragen

11.3.1. Bakgrund

Administrationen av det familjesociala stödet till de värnpliktiga har un- der åren legat på såväl civila myndigheter på lokal och regional nivå som på militära myndigheter.

Alltsedan år 1940 har kommunerna haft en stor del av ansvaret för familjebidragsadministrationen. Denna ordning har ifrågasatts från skilda håll vid olika tillfällen. Här skall särskilt erinras om att även kommuner- nas egen organisation, Svenska kommunförbundet, har ifrågasatt om fa- miljebidragsverksamheten skall betraktas som en primärkommunal upp- gift. I september 1971 framförde förbundet till UFV att kommunerna borde avlastas uppgiften att handlägga familjebidragen. Förbundet ansåg att försäkringskassorna borde ha hand om familjebidragen, då dessa hade karaktären av en socialförsäkring. Kommunförbundet har dock senare i sitt yttrande över betänkandet (Ds Fö 1987: 3) Grundutbildningsvärnplik- tigas ekonomiska och sociala villkor m.m. redovisat en annan inställning.

11.3.2. Kommunernas nuvarande uppgifter i familjebidragsverksamheten

Bestämmelser om kommunernas handläggning av familjebidragsärenden finns i familjebidragslagen , familjebidragsförordningen och familjebi- dragskungörelsen. För handläggningen finns inom varje kommun en fa- miljebidragsnämnd. Kommunen får tillsätta en särskild familjebidrags- nämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara familjebidragsnämnd. Om detta inte har skett, är socialnämnden familjebidragsnämnd.

En tjänstepliktigs ansökan om familjebidrag skall ges in till familjebi- dragsnämnden oavsett om familjebidragsnämnden skall besluta i ärendet eller inte. Familjebidragsnämnden skall granska och i förekommande fall komplettera ansökan. Nämnden skall därefter besluta i ärendet eller, om försvarets civilförvaltning är beslutande myndighet, överlämna handling- arna till civilförvaltningen.

Familjebidragsnämnden skall betala ut familjebidragen oavsett om nämnden eller civilförvaltningen har meddelat beslut.

Om en familjebidragsnämnd anser att omständigheterna i ett ärende är sådana att återbetalningsskyldighet kan föreligga för en tjänstepliktig, skall nämnden överlämna ärendet till försvarets civilförvaltning för prövning.

Om någon är missnöjd med ett beslut som har fattats av familjebidrags- nämnden kan det överklagas till länsstyrelsen. Av bestämmelserna i för- valtningslagen (1986: 223) följer att överklagandet skall ges in till familje- bidragsnämnden. Nämnden skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Om det inte avvisas som för sent inkommet, skall ärendet över- lämnas till länsstyrelsen.

Om en familjebidragsnämnd finner att ett beslut som den har meddelat är uppenbart oriktigt, kan familjebidragsnämnden enligt förvaltningslagen under vissa förutsättningar själv ändra beslutet.

Kommunen svarar själv för sina administrationskostnader och för de fem procent av kostnaden för familjebidragen som inte ersätts av statsme- del. Kommunen ansöker om statsbidrag hos länsstyrelsen. Förfarandet beskrivs närmare under avsnitt 1 1.6.

Bestämmelser om rätt för en familjebidragsnämnd att delegera beslutan- derätten finns i 24 och 25 55 familjebidragslagenjämförda med 3 kap. 125 kommunallagen(1977: 179) och 38 ésocialtjänstlagen (1980: 620). Härige- nom kan familjebidragsnämnden uppdra åt en tjänsteman hos kommunen att på familjebidragsnämdens vägnar besluta i familjebidragsärenden. Be- slut som har fattats med stöd av delegation skall anmälas till familjebi- dragsnämnden. Svenska kommunförbundet har i ett cirkulär till kommu- nerna den 26 oktober 1981 (cirk. 81.136) gett synpunkter på utformningen av en delegationsförteckning. I förteckningen har som lägsta beslutsnivå för ärenden om familjebidrag angetts kontorspersonal. Enligt riksrevi- sionsverkets undersökning våren 1986 hade 44 av 45 kommuner delegerat beslutsrätten till tjänstemän i förvaltningen.

11.3.3. Beräknade kostnader för administrationen

I betänkandet (SOU 1972:68) Värnpliktsförmåner gjorde UFV en upp- skattning av kostnaderna för kommunernas administration av familjebi- dragen för år 1971. Utredningens beräkning grundade sig på uppgifter från landets samtliga familjebidragsnämnder. Utredningen uppgav att det i många fall endast hade varit möjligt att göra mycket grova uppskattningar. Kostnaderna beräknades till ca 7 milj. kr.

Värnpliktsförmånskommittén konstaterade i betänkandet Förmåner till värnpliktiga m.fl. under grundutbildning (Ds Fö 1982: 4) att någon tillför- litlig statistik inte fanns över antal ärenden, kostnader eller personår. Tillsynsmyndigheten, försvarets civilförvaltning, hade inte heller kunskap om hur många familjebidragsärenden som fanns under ett budgetår. Både 20000 ärenden och 40000 ärenden hade nämnts. Kommittén ansåg dock att omständigheterna tydde på att ärendemängden snarare uppgick till 40000 än 20000.

Med utgångspunkt i en undersökning av förhållandena i en urvalskom- mun, Karlstad, uppskattade kommittén det totala personalbehovet för handläggningen av familjebidragsärenden i kommunerna till ca 55 per- sonår för hela landet. En motsvarande beräkning för Göteborgs kommun

gav enligt kommittén 52 personår för hela landet. Vid bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna om kommunerna skulle avlastas familjebi- dragshanteringen, antogs den besparing för kommunerna, som avsåg deras andel (5 %) i utbetalade familjebidrag, uppgå till ca 3 milj. kr. Däremot ifrågasattes besparingseffekten för kommunerna när det gällde deras admi- nistrationkostnader och kommittén anförde härom:

Många kommuner handlägger mycket få familjebidragsärenden per år, vilket betyder att resurserna för handläggning i en sådan kom- mun räknas i en liten del av en heltidstjänst. Enligt vad kommittén har erfarit åtgår för handläggningen av familjebidrag mindre än 20 % av en heltidstjänst i mer än hälften av landets kommuner. I små kommuner är andelen ofta 2 — 5 % av en heltidstjänst. Kommit- téns bedömning är att så små besparingar inte kan realiseras, endast i de större kommunerna kommer reella vinster att kunna göras.

Riksrevisionsverket redovisade i den tidigare nämnda revisionsrapporten den undersökning som verket gjorde dels i form av en genomgång av två kommuners familjebidragsärenden under år 1985, dels i form av en enkät- undersökning i 41 slumpvis utvalda kommuner samt i landets fyra största kommuner. Den senare undersökningen avsåg förhållandena under bud- getåret 1984/85. Riksrevisionsverket har i en bilaga till rapporten redo- gjort för den urvals- och skattningsmetod som användes.

Vid beräkningen av kostnaderna för familjebidragsadministrationen an- gav riksrevisionsverket på grundval av enkätundersökningen till de 45 kommunerna det skattade antalet årsarbetare till 71,56 och administra- tionskostnaderna till 9,5 milj. kr. Mängden familjebidragsärenden beräk- nades till ca 40000 (varav 29000 handlades av kommunerna). Riksrevi- sionsverket beräknade vidare att länsstyrelsernas familjebidragsverksam- het tog sex årsarbetare i anspråk till en kostnad av ca 1 milj. kr.

Utredningen har från Svenska kommunförbundet inhämtat att om man antar att de av riksrevisionsverket beräknade administrationskostnaderna för kommunerna, 9,5 milj. kr., beräknades efter lönenivån den 1 mars 1985, bör kostnaderna räknas upp med 23,9 % för att man skall komma fram till en beräknad kostnad för år 1989. De totala administrationskost- naderna i kommunerna skulle då uppgå till 11,8 milj. kr. Det bör dock enligt Kommunförbundet observeras att riksrevisionsverket utgått ifrån statligt budgetår och att kommunerna har kalenderår som budgetår.

11.3.4. Kommunförbundets undersökning av familjebidragshandläggningen i en kommun

Svenska kommunförbundet har för vår räkning även under år 1988 gjort en begränsad undersökning i Karlstads kommun om handläggningen av familjebidragsärenden. Kommunförbundet har ansett att Karlstads kom- mun har varit en lämplig urvalskommun med hänsyn till såväl storlek som struktur. En annan anledning till valet av Karlstad har varit möjligheten att jämföra utfallet med den undersökning som gjordes där år 1982. Av undersökningen framgår sammanfattningsvis följande.

1 Karlstads kommun handläggs för närvarande huvuddelen av familje- bidragsärendena av en kanslist som använder halva sin arbetstid till fa- miljebidragsärenden, vilket innebär 20 timmar i veckan. I kommunen arbetar ytterligare två personer tidvis med familjebidragsärenden. Sam- manlagt använder de tre anställda som handlägger familjebidragsärenden ca 1250 arbetstimmar om året till denna verksamhet. Under år 1987 behandlades 341 ärenden. Dessutom utfördes ett stort antal andra arbets- uppgifter i anslutning till familjebidragsverksamheten utan att redovisas som ärenden i statistiken. Enligt den tidigare undersökningen beräknades två personer använda cirka 1 080 arbetstimmar år 1981 för handläggning av familjebidragsärendena i kommunen. Under den tiden behandlades 221 familjebidragsärenden och utfördes även andra arbetsuppgifter i an- slutning till denna verksamhet. Någon tidsmässig beräkning av handläggningen av de ärenden som beslutas av kommunen resp. försvarets civilförvaltning har inte gått att göra. Allmänt har handläggarna ansett att tidsåtgången vid familjebidrags- hanteringen varierar kraftigt. Vissa ärenden handläggs på relativt kort tid, medan andra tar flera timmar i anspråk. Mest tid tar insamlande och kontroll av uppgifter. Särskilt tidskrävande är bl. a. utredningar om kost- nader för villaboende och utredningar om näringsbidrag, i vilka båda ärendegrupper civilförvaltningen fattar beslut, samt telefonsamtal i enskil- da ärenden. Den redovisade kostnaden för utgivna familjebidrag i Karlstads kom- mun år 1987 var 3 270812 kr. Nettokostnaden (5 %) för kommunen upp- gick alltså till 163540 kr. under år 1987. Härtill korn kostnaderna för administrationen, 146400 kr. Av administrationskostnaderna avsåg 107700 kr. personalkostnader, 20000 kr. lokalkostnader och 18700 kr. övriga administrativa kostnader. Administrationskostnaderna motsvara- de alltså cirka 5 % av de totalt utbetalade familjebidragen för år 1987. Summa utbetalade familjebidrag i Karlstads kommun var år 1981 777 185 kr. och kostnaderna för administrationen 78 200 kr., alltså ca 10 % av utbetalade familjebidrag. Enligt i undersökningsrapporten redovisad statistik för perioden den 1 juli 1987—den 30 juni 1988 utbetalades familjebidrag i Karlstads kom- mun med totalt 2 914 394 kr. för värnpliktiga och 196 105 kr. för vapenfria tjänstepliktiga. Över 80 % av den totala summan utbetalade familjebidrag hänförde sig till bostadsbidrag. Av de under perioden redovisade 397 familjebidragsärendena avsåg 379 värnpliktiga och 18 vapenfria tjänste- pliktiga.

11.4. Försvarets civilförvaltning

Civilförvaltningens verksamhet styrs genom förordningen (1983: 276) om verksamheten inom försvarsmakten och genom regleringsbrev. Verksam- heten leds av en generaldirektör och är organiserad i fem sakenheter, varav fyra finns i Karlstad och en (patentenheten) i Stockholm.

Verksamhetens inriktning är att vidmakthålla och utveckla stödet inorn

förvaltningens verksamhetsområde till myndigheterna på lokal och lägre regional nivå. Uppgifterna består i att biträda myndigheterna inom för- svarsdepartementets verksamhetsområde med tjänster inom eget kompe- tensområde samt i den mån resurserna medger biträda även andra myn- digheter. Antalet anställda motsvarade budgetåret 1987/88 147 personår. l verksamheten ingår bl.a. D frågor om löner och andra anställningsvillkor samt värnpliktsförmåner El utbetalning av löner och andra förmåner El ekonomisk redovisning El patentverksamhet El rättsliga angelägenheter, skadereglering, indrivning av statens fordring— ar samt bevakning av statens rätt i övrigt EI kameraltjänstuppgifter.

Vid uträkning och utbetalning av löner och förmåner samt vid ekonomisk redovisning använder och utvecklar civilförvaltningen system och rutiner för detta.

Som vi tidigare har nämnt handlägger kommunerna huvuddelen av familjebidragsärendena medan en mindre del handläggs centralt av civil- förvaltningen. Under budgetåret 1987/88 avgjorde civilförvaltningen to- talt 10103 värnpliktsärenden, av vilka 8495 avsåg familjebidrag, 792 särskild ekonomisk hjälp och 816 övriga värnpliktsärenden.

För civilförvaltningens administration av familjebidragen används ett centralt, datorbaserat system, VAS-F. Systemet innehåller funktioner som behövs för beräkning av de förekommande typerna av familjebidrag. Systemet är vidare förberett för en framtida samordning med övriga värnpliktsadministrativa system och för utbetalning av ersättningar ge- nom VAS DEKOR (mikrodatorsystem för beräkning av ersättningar). I VAS-F systemet finns inprogrammerat bl.a. adressregister till nämnderna, skatter och normalhyra i de olika kommunerna, schabloner och fasta beräkningsvärden för beräkningen av bidragen t.ex. statsskatt, driftskost- nad och bränslekostnad, beslutstextregister och statistikregister. Förutom registren har olika regler i familjebidragslagen avseende familje- och boen- deförhållanden programmerats in. Beslut om återbetalningsskyldighet hanteras delvis manuellt.

1 1.5 Statsbidragsförfarandet

Kommunerna har rätt till statsbidrag för utgivna familjebidrag. Statsbi- drag utgår med 95 % av utbetalat belopp. Länsstyrelserna bestämmer och betalar ut statsbidrag.

Beträffande de värnpliktiga tillhandahålls länsstyrelserna medel genom försvarets civilförvaltnings försorg från anslag som disponeras av cheferna för armén, marinen resp. flygvapnet. Försvarets civilförvaltning fördelar medlen på försvarsgrenama.

Statens räddningsverk betalar ut medel till länsstyrelserna för de civil- försvarspliktiga från det anslag som räddningsverket disponerar för bl. a. utbildning och övning.

Nämnden för vapenfriutbildning har fr.o.m. budgetåret 1987/88 dispo- nerat ett anslag för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga. Genom nämn- dens försorg har länsstyrelserna tillhandahållits medel härifrån för de vapenfria tjänstepliktiga. Fr.o.m. den loktober 1989 har nämnden upp- hört och uppgifterna övertagits av vapenfristyrelsen.

Ansökan om statsbidrag skall avse kvartal eller, om länsstyrelsen medger det, annan period. En familjebidragsnämnd kan efter ansökan få ett ståen- de förskott med belopp som högst motsvarar ett beräknat behov av statsbi- drag för fyra månader.

När någon genom beslut av försvarets civilförvaltning har förklarats återbetalningsskyldig för familjebidrag som han har uppburit med för högt belopp, får vid senare utbetalning till honom ett skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som har utgått för mycket. Om återbetalningsskyldighe- ten inte fullgörs på det angivna sättet skall civilförvaltningen vidta åtgär- der för att driva in fordringen. Indrivna återkravsbelopp skall i sin helhet återbetalas till resp. kommun av civilförvaltningen. Kommunen skall kre- ditera nästa statsbidragsansökan med det återbetalade beloppet. Beloppet krediteras därefter resp. myndighet/anslag.

Om en familjebidragsnämnd genom uppenbart oriktig tillämpning av gällande föreskrifter har betalat ut familjebidrag med för högt belopp, skall länsstyrelsen inte lämna statsbidrag för det felaktigt utbetalade beloppet. Har en nämnd vid upprepade tillfällen åsidosatt de föreskrifter som gäller i fråga om familjebidrag får försvarets civilförvaltning besluta att statsbi- drag inte skall utgå vidare eller att det skall utgå i minskad omfattning.

Som vi tidigare har nämnt ansåg statskontoret i rapporten (1985z53) Länsstyrelsernas arbetsuppgifter förenkling och avveckling att det inte syntes vara motiverat att behålla länsstyrelsernas särskilda prövning av statsbidragen, eftersom kostnaderna för prövningen inte stod i proportion till värdet av upptäckta fel. Kommunerna borde därför själva ta över ansvaret för att rätt bidrag betalades ut. Statskontoret ansåg dock att det inte fanns anledning att ifrågasätta att länsstyrelserna även fortsättningsvis skulle betala ut statsbidragen.

Försvarets civilförvaltning yttrade sig över statskontorets rapport. Civil- förvaltningen anförde att det i länsstyrelsernas uppgift att bestämma stats- bidraget fick anses ingå att granska kommunernas ansökningar om statsbi- drag. Omfattningen av granskningen varierade. Vissa länsstyrelser grans- kade varje ärende innan beslut om statsbidrag fattades, några granskade stickprovsvis och vissa granskade inte alls. Civilförvaltningen bedömde att antalet länsstyrelser som antingen granskade stickprovsvis eller inte grans— kade alls hade ökat. Som skäl för detta hade länsstyrelserna angett brist på resurser för granskningsverksamheten. Statskontorets förslag medförde alltså i praktiken ingen verklig förändring. Civilförvaltningen hade därför inget att invända mot Statskontorets förslag. Civilförvaltningen ansåg vi- dare att statsbidragshanteringen beträffande värnpliktiga skulle kunna fö- ras över till civilförvaltningen, om länsstyrelserna inte längre skulle utföra granskning. I övrigt kunde länsstyrelsernas uppgift i fråga om statsbidra- gen behållas.

Riksrevisionsverket har i den tidigare nämnda rapporten om familjebi- drag till tjänstepliktiga redovisat resultatet av sin granskning av statsbi- dragshanteringen. Mot bakgrund av en enkät till samtliga länsstyrelser konstaterade verket att det förelåg en bristande enhetlighet mellan länen vid statsbidragshanteringen, t. ex. vid redovisningen av de stående förskot— ten på statsbidragen och i fråga om granskningsverksamheten. Verket ansåg bl.a. att det var oacceptabelt att stående förskott i vissa fall hade visat sig utgå för längre period än de gällande bestämmelserna medgav. Ett sådant förfarande tydde också på brister i kontrollsystemet.

Betalningsförfarandet var enligt riksrevisionsverkets mening invecklat, med flera olika betalningsströmmar. I samband med verkets enkätunder- sökning hade förslag förts fram att länsstyrelserna antingen borde få dispo- sitionsrätt över de aktuella anslagen eller helt befrias från statsbidragshan- teringen. Riksrevisionsverket bedömde att det ovan nämnda förslaget från försvarets civilförvaltning torde innebära en viss rationalisering. Verkets mening var dock att det fanns fördelar med att länsstyrelsernas handlägg- ning av statsbidragen upphörde. Försvarets civilförvaltning skulle då i stället överta hela ansvaret för utbetalningen av statsbidrag till kommuner- na.

Riksrevisionsverket konstaterade att det av verkets enkät och andra uppgifter framgick att de felaktigheter som upptäcktes vid länsstyrelsernas granskning var få. lndragning av statsbidrag skedde i begränsad omfatt- ning. Indragningsmöjligheten kunde dock enligt verket ha en förebyggande effekt och bidra till en ökad noggrannhet vid kommunernas handläggning av familjebidragsärendena.

Riksrevisionsverket ansåg att den formella hanteringen av återkravs- verksamheten var omständlig. De administrativa kostnaderna för detta förfarande torde inte vara försvarbara. Det hade också visat sig att den föreskrivna ordningen inte alltid följdes.

Försvarets civilförvaltning uppgav i den tidigare nämnda skrivelsen till försvarsdepartementet i januari 1987 att civilförvaltningen delade riks- revisionsverkets uppfattning att Statsbidragsförfarandet var omständligt. En mer rationell hantering skulle uppnås om civilförvaltningen tog över hela ansvaret för utbetalning av statsbidrag till kommunerna. Betalnings- strömmarna skulle därigenom minskas och gå endast mellan civilförvalt- ningen och kommunerna. Förskott skulle då alltid avräknas från statsbi- draget. Vidare skulle enligt civilförvaltningen även återbetalningarna till kommunerna av återkrävda belopp upphöra. Dessa belopp skulle antingen räknas av vid betalning av förskott eller vid fastställande av statsbidrag. Det fanns tekniska förutsättningar för att efter viss utbyggnad utnyttja det befintliga ADB-systemet för att hantera samtliga statsbidragsärenden.

11.6. Tillsyn m.m.

11.6.1. Försvarets civilförvaltning

Försvarets civilförvaltning skall enligt 26 & familjebidragslagen utöva till- syn över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter om verkställighet

av lagen. Enligt 1 åförsta stycket familjebidragsförordningen skall civilför- valtningen följa länsstyrelsernas och familjebidragsnämndernas handlägg- ning av ärenden enligt familjebidragslagen och verka för en riktig och enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser. Av 105 familjebidragsför- ordningen följer att civilförvaltningen får meddela föreskrifter för verk- ställigheten av familjebidragslagen .

Försvarets civilförvaltning har alltså ett centralt tillsynsansvar för fa- miljebidragsverksamheten. I civilförvaltningens uppgift ingår också att fatta beslut i vissa ärenden enligt familjebidragslagen .

Riksrevisionsverket gjorde vid granskningen av civilförvaltningens verksamhet i denna del vissa iakttagelser som redovisades i rapporten om familjebidrag till tjänstepliktiga. Riksrevisionsverket konstaterade att ärendemängden hos civilförvaltningen inte hade minskat i beräknad om- fattning trots den ändring som trädde i kraft den 1 juli 1983 och som avsåg kompetensfördelningen mellan civilförvaltningen och kommunerna. Handläggningen av ärenden måste oftast ske omgående vilket fick konse- kvenser för tillsynsverksamheten. Den dubbla myndighetsfunktionen hade enligt riksrevisionsverkets mening bidragit till att civilförvaltningens till- syn över tillämpningen av familjebidragslagen hade blivit eftersatt.

Riksrevisionsverket ansåg vidare att civilförvaltningen inte hade klar- lagt och utvecklat sin tillsynsroll. Enligt riksrevisionsverkets mening kun- de tillsyn innefatta såväl utvecklande och stödjande insatser som insatser av kontrollkaraktär. Till den första typen hänfördes utbildning och infor- mation och till den andra uppföljning och utvärdering. I fråga om information framgick det av riksrevisionsverkets enkät till vissa kommu- ner, att kommunerna inte ansåg att de informerades om regeländringar tillräckligt snabbt. Det var enligt verkets mening angeläget att familjebi- dragsnämnderna fick information så snart som möjligt. Det framkom vidare av enkäten att kommunerna ansåg att det var viktigt att få informa- tion om praxis och förarbeten till lagstiftning. Riksrevisionsverket fram- höll att civilförvaltningen borde kunna ge information om rättspraxis från besvärsinstanserna i form av periodiska rättsfallsöversikter. Samtliga kommuner hade enligt enkäten muntlig kontakt med civilförvaltningen för såväl rådgivning som diskussion. Familjebidragsnämnderna var mycket positiva till civilförvaltningens rådgivande verksamhet. Riksrevisionsver- ket inhämtade från civilförvaltningen att varje handläggare använde ca en dag i veckan till rådgivning. I fråga om utbildning framgick det av riksrevi- sionsverkets utredning att civilförvaltningen varje år bedrev sådan verk- samhet. Verket konstaterade att det hade visat sig att det fanns vissa svårigheter att anordna central utbildning, och att de kommunala handläg- garna hade framfört önskemål om konferenser. Verket föreslog därför att civilförvaltningen tog initiativ till att anordna konferenser på regional nivå.

Riksrevisionsverkets granskning visade att uppföljningen skedde främst genom besök och statistik. Besöken var få. Enligt civilförvaltningen hade bl.a. den ökade ärendetillströmningen medfört att besöksverksamheten inte hade fått avsedd omfattning. Riksrevisionsverket ansåg att detta

aktualiserade frågan om det var lämpligt att civilförvaltningen hade en dubbel myndighetsfunktion. Enligt verkets mening borde syftet med tillsy- nen vara att identifiera problemen och att göra något åt bristerna. Besöken borde vara planerade, och de borde dokumenteras och följas upp.

Den utredning som riksrevisionsverket gjorde i fråga om civilförvalt- ningens statistikuppföljning visade att kommunernas statistikuppgifter var bristfälliga och inte kunde ge en rättvisande bild av familjebidrags- verksamheten. Riksrevisionsverket betonade i rapporten, att statistikupp- följning är ett värdefullt instrument som ger tillsynsmyndigheten en över- blick av verksamheten och underlag för eventuella förändringar. Statisti- ken borde göras entydig och jämförbar samt vara fullständig. Den borde också sammanställas på ett överskådligt sätt för att underlätta bearbet— ningar och analyser.

I den tidigare omnämnda skrivelsen till försvarsdepartementet den 13 januari 1987 uppgav försvarets civilförvaltning att myndigheten med hän- syn till personalsituationen hade prioriterat ärendehanteringen med hän— syn till de värnpliktigas behov av bidrag. Uppföljning och tillsyn hade därför i viss mån fått stå tillbaka. För att kunna öka uppföljning och tillsyn hade verksamheten rationaliserats och datorstöd hade införts under första halvan av budgetåret 1986/87. Arbetet med en handbok om familjebidrag hade avslutats. Arbete pågick med rättsfallsöversikter. Utbildning hade kunnat erbjudas kommunerna i en godtagbar omfattning.

Försvarets civilförvaltning har till utredningen uppgett att förvaltningen utövar tillsyn huvudsakligen i form av utbildning av och information till handläggare av familjebidrag. Under år 1988 har t. ex. utbildning getts till ca 170 familjebidragsnämnder och en sammanställning av rättsfall har skickats ut. Besök hos länsstyrelser och kommuner förekommer dock sällan, däremot viss rådgivning i samband med telefonförfrågningar.

11.6.2. Länsstyrelserna

I 25 förordningen (1988: 971) med länsstyrelseinstruktion anges att läns— styrelsen svarar för den statliga förvaltningen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter. Enligt 85 nämnda förordning skall länsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde övervaka att vad som enligt lag eller annan författning åligger statliga myndigheter blir fullgjort. Detsamma gäller förvaltningsuppgifter som har anförtrotts kommuner eller landstingskommuner eller lämnats över till enskilda. Det åligger enligt 285 samma förordning chefen för den juridis- ka, resp. den allmänna enheten inom planeringsavdelningen att särskilt bevaka att lagar och andra författningar följs.

Länsstyrelsen skall enligt 265 familjebidragslagen , under överinseende och ledning av försvarets civilförvaltning, utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter om verkställighet av lagen.

Riksrevisionsverkets förvaltningsrevision avseende familjebidragen omfattade också länsstyrelsernas handläggning. Av verkets rapport kan utläsas att försvarets civilförvaltning inte närmare hade angett vad som

borde omfattas av länsstyrelsernas tillsyn och hur den skulle utformas. Av svaren på den enkät till länsstyrelserna som riksrevisionsverket gjorde framgick att det endast förekom sporadiska kontakter mellan länsstyrelser- na och civilförvaltningen. Den skriftliga informationen och utbildningen var ytterst begränsad. Detta medförde att det var svårt för länsstyrelserna att upprätthålla kunskaper inom området.

Enligt utredningen låg tyngdpunkten i länsstyrelsernas tillsyn på gransk- ning i samband med att kommunerna ansökte om statsbidrag. Dessutom förekom viss rådgivning till kommunerna. Riksrevisionsverket fann att länsstyrelserna lade olika vikt vid granskningen och att såväl omfattning som utformning varierade i högst väsentlig grad. Granskningen kunde vara av teknisk natur och avse kontroll av olika slag så att rätt belopp betalades ut till bidragsmottagaren. I samband härmed rättades många fel genom underhandskontakter. Det förekom också materiell granskning som var mer inriktad mot regeltillämpningen. Enligt försvarets civilför- valtnings mening skulle länsstyrelserna endast göra en teknisk granskning. Riksrevisionsverkets undersökning visade att länsstyrelserna hade olika inställning till detta.

Riksrevisionsverket var kritiskt mot statskontorets utredning och den inställning som redovisades i den tidigare nämnda rapporten om länssty- relsernas arbetsuppgifter. Enligt riksrevisionsverket kunde länsstyrelser- nas granskning ha en förebyggande effekt så att felaktigheter inte upprepa- des. Länsstyrelserna hade också själva påpekat att granskningen hade stor betydelse för den enskildes rättssäkerhet. Möjligheten att statsbidragen i vissa fall kunde dras in torde enligt riksrevisionsverket också ha en viss förebyggande effekt. Statskontorets förslag till förändring skulle enligt riksrevisionsverket leda till ett system där statsbidragen betalades ut auto- matiskt utan granskning och möjlighet till sanktioner. Riksrevisionsverket angav också att länsstyrelserna utövade en viss tillsyn genom rådgivning, t.ex. i fråga om tillämpning av regler. Som tidigare har nämnts ansåg riksrevisionsverket att det fanns skäl att ompröva länsstyrelsernas roll i familjebidragssystemet, men att detta borde bedömas i ett helhetsperspek- tiv.

Några länsstyrelser har vid förfrågan uppgett till utredningen att den kontroll av kommunernas verksamhet som görs är en matematisk gransk- ning av statsbidragsansökningarna. Någon tillsyn över kommunernas verksamhet sker inte. Anledning till detta är bristen på personal inom länsstyrelsernas familjebidragsverksamhet.

11.6.3. Kommunerna

Av den enkät till 45 kommuner, som riksrevisionsverket gjorde vid sin förvaltningsrevision avseende familjebidragsverksamheten, framkom att så gott som samtliga kommuner hade uppdragit åt socialnämnden att vara familjebidragsnämnd. Nämnderna i 44 av de 45 kommunerna hade dele- gerat samtliga beslut i familjebidragsärenden till tjänstemän i förvaltning- en. I vissa fall yttrade sig nämnden till länsstyrelsen i besvärsärenden. I de

flesta kommuner handlades familjebidragen inom socialförvaltningen. 1 de största kommunerna sköttes handläggningen av socialsekreterare och motsvarande, i flertalet kommuner av kanslist- eller assistentpersonal. Riksrevisionsverket konstaterade att de flesta kommuner hade få familje- bidragsärenden. Handläggaren saknade ofta stöd inom kommunen för sin verksamhet. De rådande ansvarsförhållandena och statsbidragskonstruk- tionen fick enligt riksrevisionsverkets mening till följd att många kommu- ner inte ansåg att familjebidragen föll inom den egentliga kommunala verksamheten. Verksamheten tilldrog sig därför inte primärt intresse från kommunernas sida. Någon egen tillsyn som t. ex. uppföljning och utvärde- ring av verksamheten bedrevs egentligen inte. Kommunerna hade enligt verket inte visat något intresse av att effektivisera verksamheten. Några kommuner hade dock rapporterat att viss översyn gjordes av de admini- strativa rutinerna.

Utredningen har i samband med intervjuer med handläggare i familje- bidragsnämnden i två kommuner inhämtat att båda kommunerna hade samtal med länsstyrelsen och försvarets civilförvaltning i allmänna frågor. Tjänstemännen i båda familjebidragsnämnderna efterlyste mer utbildning och information från tillsynsmyndigheten. De uppgav också att någon kontroll inte gjordes av deras verksamhet. Tjänstemännen ansåg att det var till fördel för den enskilde att familjebidragen handlades i kommuner- na. Telefonsamtal förekom mellan handläggare och de tjänstepliktiga i ärendena. I den mindre av de två kommunerna besökte dessutom ca 20 % av de tjänstepliktiga och deras anhöriga familjebidragsnämnden, medan den stora kommunen hade få personliga besök. Kontakter med myndighe- ter, banker, hyresvärdar osv. för komplettering av ansökningarna och kontroll av uppgifter förekom i den stora kommunen, i viss utsträckning också i den mindre.

1 de båda kommunerna handlades 1660 ärenden/år på 5 årsarbetare resp. 220 ärenden/år på 0,5 årsarbetare. Endast den stora kommunen hade visst ADB-stöd vid handläggningen av familjebidragsärendena.

11.7. Försäkringskassorna och riksförsäkringsverket

Eftersom vi föreslår att administrationen förs över till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket finns det anledning att redan nu allmänt redogö- ra för dessa myndigheters verksamhet.

1 1.7.1 Försäkringskassorna

Försäkringskassornas verksamhet regleras i lagen (1962:381) om allmän försäkring m.fl. författningar och i föreskrifter av riksförsäkringsverket.

Det finns 26 allmänna försäkringskassor i landet, en i varje landsting och kommun som inte tillhör ett landsting. Varje försäkringskassa leds av en förtroendevald styrelse. De allmänna försäkringskassorna är socialför— säkringens kontaktyta mot de försäkrade och regionala och lokala intres- senter. Försäkringskassornas huvudsakliga uppgift är att handlägga enskil- da försäkrings- och bidragsärenden.

Försäkringskassorna tar emot ansökningar m.m. och prövar rätten till ersättning samt fattar beslut i de enskilda ärendena. Verksamhetsområdet framgår av följande tablå.

EKONOMISKT STÖD TILL BARNFAMILJER

Barnbidrag Bidragsförskott Föräldraförsäkring Barnpensioner havandeskapspenning Särskilt bidrag till vissa adoptiv- föräldrapenning barn tillfällig föräldrapenning Bidrag för kostnader i samband

Vårdbidrag för handikappade barn med adoption av utländska barn

FÖRSÄKRING VID SJUKDOM OCH HANDIKAPP

Sjukpenning Sjukvårdsersättning Arbetsskadeersättning ersättning till sjukvårdshuvud- sjukpenning mannen för öppen vård m.m. sjukvårdsersättning och för sjukhusvård livräntor ersättning till privatpraktiseran- Förtidspension/sjukbidrag de läkare och sjukgymnaster folkpension ersättning för tandvårdskostna- pensionstillskott der ATP ersättning för läkemedelskostna— Kommunalt bostadstillägg der Handikappersättning ersättning för resekostnader Ersättning för närståendevård Bilstöd till handikappade

FÖRSÄKRING VID ÅLDERDOM M. M.

Älderspension Kommunalt bostadstillägg folkpension Hustrutillägg pensionstillskott Delpension ATP Omställninspension

Änkepension

folkpension pensionstillskott

ATP

ANNAN UTBETALNING

Smittbärarersättning Utbildningsbidrag Värnpliktsersättning Bidrag till företagshälsovård Kontant arbetsmarknadsstöd

Det stora flertalet beslut fattas av tjänstemän. För vissa ärendegrupper inom pensionsområdet, bidragsområdet och arbetsskadeförsäkringens

område fattas dock besluten av förtroendevalda socialförsäkringsnämn- der. Totalt finns det 167 sådana nämnder i landet. Beräkningar och be- slutsexpeditioner sker till stor del med hjälp av ADB-anläggningen i Sundsvall.

För närvarande finns ca 18000 anställda hos försäkringskassorna. Av dessa arbetar tre fjärdedelar på lokalkontoren. Totalt finns det 424 lokal- kontor och ca 40 s.k. filialexpeditioner/servicekontor. Inriktningen är nu att i princip all handläggning av individuella försäkringsärenden skall föras ut på lokalkontoren.

Försäkringskassorna har en gemensam intresse- och serviceorganisation, Försäkringskasseförbundet. Förbundet är också arbetsgivarorgan för för- säkringskassorna. '

1 1.7.2 Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverkets verksamhet regleras i förordningen (1988: 1204) med instruktion för riksförsäkringverket, i verksförordningen (1987: 1 100) samt i lagen om allmän försäkring m.fl. författningar. Verket är central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. Det ankommer på riksförsäkringsverket att under regering- en svara för den centrala ledningen av den allmänna försäkringen m.m. Verksamheten inriktas på bevakning av att statsmakternas beslut och intentioner uppfylls. Väsentliga insatser avser tillsynen av att ersättnings- regler m.m. tillämpas likformigt och rättvist över hela landet, att allmän- heten får en så långt möjligt likvärdig service och information oavsett bostadsort samt att en rationell och effektiv resursanvändning säkerställs. Antalet anställda är ca 850.

För den administration som sker genom riksförsäkringsverket och för- säkringskassorna används ADB-teknik i stor omfattning med centrala register. Systemet används för registrering, beräkning och utbetalning av förmåner samt kravverksamhet avseende underhållsbidrag, liksom stati- stikproduktion, prognosarbete, uppföljning och utvärdering samt andra ekonomiadministrativa m.fl. funktioner. Samverkan sker i stor utsträck- ning med andra ADB-system, t.ex. genom regelbundna maskinella avise- ringar från folkbokföringen och det centrala värnpliktsregistret. Till den centrala datoranläggningen i Sundsvall är knutet ett terminalnät som täcker samtliga centralkontor och lokalkontor hos försäkringskassorna. På senare tid har också lokalt teknikstöd med användning av persondatorer kommit alltmer i bruk hos försäkringskassorna.

Ett genomgripande utvecklingsarbete på ADB—området har nu inletts inom socialförsäkringsadministrationen (FAS90) med inriktning på en spridning av ADB-verksamheten inom hela administrationen. Den framti- da ADB-strukturen kommer att omfatta såväl lokala som centrala ADB- register och datorer i samverkan. Detta kommer att möjliggöra effektivise- ring i arbetet med såväl förmånssystemen som administrationen.

12. Överväganden och förslag om administrationen av familjebidragen

12.1. Kommunerna och länsstyrelserna

12.1.1. Utredningens enkätundersökning i kommunerna

Utöver genomgången av vad som har kommit fram tidigare i fråga om kommunernas administration av familjebidragen och vid intervjuerna med tjänstemännen i två familjebidragsnämnder har vi genomfört en enkätundersökning i ett antal kommuner.

Vid undersökningen har vi vänt oss till de 45 kommuner, som deltog i riksrevisionsverkets ovan redovisade undersökning om familjebidrag till tjänstepliktiga. Verket har i bilaga 4 till granskningsrapporten redogjort för det statistiska urvalet av kommunerna i undersökningen. I korthet kan anges att urvalet gjordes med utgångspunkt i antal kyrkobokförda män i åldern 19— 24 år. Landets fyra största kommuner ingick i undersökningen. Övriga kommuner delades in i fem strata, varvid den sammanlagda ur- valsstorleken fastställdes till 41 kommuner.

Genom enkäten har vi önskat få ett underlag för bedömningen av framför allt service- och kontrollfunktionen i familjebidragshanteringen.

Vi har ställt följande frågor till familjebidragsnämnderna och bett om svar enligt olika graderingsalternativ: Hur stor del av den totala tid, som går åt för familjebidragshanteringen, används till handläggning av ärenden som beslutas av kommunen resp. av försvarets civilförvaltning och till behandling av statsbidragen? Används någon form av ADB-stöd vid bear- betning av uppgifter i familjebidragsärenden? Har de tjänstepliktiga (eller någon som företräder dem) gjort personliga besök eller telefonförfrågning- ar i anledning av familjebidragsärenden? Har kommunen själv tagit kon- takt med de tjänstepliktiga för komplettering av ansökan eller ytterligare utredning av ärenden? Har kommunen själv tagit kontakt med annan än de tjänstepliktiga för ytterligare kontroll/utredning av ärenden, t.ex. med hyresvärd, arbetsgivare, försäkringskassa? Vilken betydelse har lokal- och personkännedom för utredningen av familjebidragsärendena? I vilken om- fattning ansöker de tjänstepliktiga om familjebidrag före inryckningen? Familjebidragsnämnderna har också getts tillfälle att lämna egna synpunk- ter på service- och kontrollfunktionen.

Svaren visar sammanfattningsvis följande. Familjebidragsnämnderna lägger ned ett betydande arbete på att utreda de ärenden, som överlämnas

till försvarets civilförvaltning för beslut. Enligt enkäten uppgick den genomsnittliga tid som kommunerna (utan hänsyn till kommunstorlek) ägnade åt handläggningen av ärenden som beslutades av civilförvaltningen till ca 21 % av den totala handläggningstiden. Tjänstemännen i de mindre och medelstora kommunerna använder förhållandevis mer tid till dessa ärenden än tjänstemännen i de större kommunerna. Endast de fyra största kommunerna samt två av de övriga använder någon form av datastöd för bearbetning av uppgifter. ADB används t.ex. för registrering av diverse data som används vid framtagning av listor vid omprövning och till statistik. I två fall används endast kommuninvånarregister för kontroll av persondatauppgifter. Besök av de tjänstepliktiga förekommer i alla kom- muner, i vissa fall ofta (även i de större kommunerna) i några fall mer sällan. I samtliga av de tillfrågade kommunerna ringer de tjänstepliktiga också förhållandevis ofta till familjebidragsnämnderna. Flertalet kommu- ner har angett att de ofta själva tar kontakt med de tjänstepliktiga för ytterligare utredning. Förhållandet är detsamma i fråga om kontakt med annan än de tjänstepliktiga för bl. a. kontroll av uppgifter. Det övervägan- de antalet familjebidragsnämnder har ansett att det är av stor eller mycket stor betydelse att ha lokal- och personkännedom i utredningsarbetet. De flesta av de tillfrågade familjebidragsnämnderna har uppgett att de tjäns- tepliktiga ansöker om familjebidrag före inryckningen i stor eller mycket stor utsträckning.

De familjebidragsnämnder som har lämnat egna synpunkter här betonat bl.a. att det är viktigt med en god service och en snabb handläggning. Kontrollfunktionen är betydelsefull särskilt i större kommuner där person- kännedomen är liten. Man har också påpekat att det är värdefullt med den lokal- och personkännedom, som finns i mindre kommuner.

Som vi tidigare har nämnt har utredningen också intervjuat handläggare i två familjebidragsnämnder. I den större kommunen handlades 1660 ärenden per år av 5 årsarbetare och i den mindre 220 ärenden per år av 0,5 årsarbetare. Resultatet av intervjuerna bekräftar vad som kommit fram i enkätundersökningen. Handläggarna i de båda kommunerna ansåg att det var till fördel för den enskilde att familjebidragen handlades på lokal nivå. Telefonsamtal förekom mellan handläggarna och de tjänstepliktiga i ären- dena. I den mindre kommunen besökte dessutom ca 20 % av de tjänste- pliktiga och även de anhöriga familjebidragsnämnden, medan den stora kommunen hade få besök. Kontakter med myndigheter, banker, hyresvär- dar osv. för komplettering av ansökningarna förekom ofta i den stora kommunen och i viss utsträckning även i den mindre. Endast den stora kommunen hade visst datastöd vid handläggningen av familjebidragsären- dena.

12.1.2. Bedömning

Frågan om att flytta familjebidragshanteringen från kommunerna har länge varit föremål för överväganden utan att något slutligt avgörande har

tagits.

Av vad vi under vårt arbete fått fram vid intervjuer, enkäter och genom experterna inom utredningen drar vi följande slutsatser av familjebidrags- hanteringen.

Handläggarna i kommunernas familjebidragsnämnder är engagerade i sina arbetsuppgifter och är angelägna om att ge de värnpliktiga en god service. De genomför omsorgsfulla utredningar och handläggningen sker snabbt. Att handläggningen sker på lokal nivå är en stor fördel med hänsyn till närheten mellan handläggaren och den som ansöker om bidrag. Hand- läggarna har också möjlighet att överblicka bl. a. boende- och arbetsförhål- landen och har kontinuerligt kontakt med de lokala myndigheterna.

Vi har emellertid också funnit att kommunerna och länsstyrelserna inte har prioriterat familjebidragsverksamheten och att den därför är orationell och brister i effektivitet. Familjebidragsverksamheten är i huvudsak skild från annan social verksamhet såsom socialtjänst och bostadsbidragsverk- samhet, varför en samordning av den sakkunskap och kompetens som kommunerna besitter på dessa områden inte sker fullt ut. Handläggarna arbetar i stor utsträckning ensamma och med huvudsakligt stöd för sin verksamhet av civilförvaltningen eller kollegor inom samma område i den egna eller andra kommuner. I de fåtal fall datateknik används är denna av enkelt slag och huvudsakligen inriktad på registrering. Någon större för- ändring av detta förhållande synes inte kunna förväntas med hänsyn till de förhållandevis få ärendena i många kommuner.

Varje kommun arbetar självständigt och tillsynsfunktionen är inte en del av den egna organisationen. En övergripande policy och styrning saknas i den kommunala administrationen av familjebidragen. Dessa om- ständigheter kan vara en förklaring till att familjebidragshanteringen skiftar i de olika kommunerna. I likhet med riksrevisionsverket har vi funnit att uppföljningen och redovisningen av verksamheten inte är till- fredsställande. Med få undantag förekommer ingen annan kontroll av verksamheten än den som följer av att för den enskilde negativa beslut kan överklagas till länsstyrelserna. Överklagningama är emellertid förhållan- devis få. Detta kan tydas såväl som att kommunernas beslut är välgrunda- de som att besluten är för generösa. Olika meningar har förts fram om vilken tolkning som är den riktiga. Statistikredovisningen är oenhetlig och släpar i många fall efter. Förskottshanteringen uppvisar också skillnader mellan de olika länsstyrelsernas verksamhetsområde. Endast ett fåtal läns- styrelser gör numera annat än en rent kameral granskning av kommuner- nas krav på ersättning för utbetalade familjebidrag.

Vår slutsats är att de positiva effekterna av en handläggning på lokal nivå som vi ovan redovisat bör tas till vara. En effektivare handläggning av familjebidragsärendena är emellertid nödvändig och vi kan inte se att den kan uppnås inom det nuvarande splittrade administrativa systemet.

12.1.3. Förslag

Mot bakgrund av vår här redovisade bedömning föreslår vi att kommuner- na avlastas verksamheten i fråga om familjebidrag och att denna blir en

helt statlig angelägenhet. Vi kommer senare att redovisa olika statliga alternativ som är fördelaktigare ur såväl kostnads- som effektivitetssyn- punkt.

Vårt förslag medför att staten får ta över den kostnad på 5 % av utgivna familjebidrag som i dag ligger på kommunerna. Statens kostnader under budgetåret 1988/89 för utgivna familjebidrag har uppgått till ca 233,8 milj. kr. Kommunernas andel (5 %) utgör då ca 12,3 milj. kr.

Staten får också ta över kostnaderna för administrationen. Riksrevi- sionsverket beräknade i sin revisionsrapport kommunernas administra- tionskostnader till 9,5 milj. kr. för budgetåret 1984/85. Kommunförbun- det har gjort antagandet att de nämnda kostnaderna representeras av lönenivån i mars 1985 och att kostnaderna bör räknas upp med 23,9 % för att få fram en beräknad kostnad för administrationen för år 1989. Med detta beräkningssätt kan de totala kostnaderna för kommunernas admini- stration av familjebidragen antas uppgå till 11,8 milj. kr. för år 1989. Det bör dock nämnas att riksrevisionsverket utgått från statligt budgetår och att kommunerna har kalenderår som budgetår.

Den reservationen måste göras att det är osäkert i hur hög grad kommu- nerna kan realisera besparingen på administrationen, med hänsyn till att det i många fall rör sig om handläggare som använder endast en liten del av sin arbetstid för familjebidragsärenden.

Om administrationen förs över på en statlig myndighet får detta auto- matiskt till följd att den omständliga statsbidragshanteringen upphör. Det har enligt vår mening inte funnits någon anledning att göra en ny under- sökning av frågan om hur många årsarbetare som är sysselsatta med statsbidragsverksamheten hos länsstyrelserna. Vi har antagit att de förhål- landen som redovisades av riksrevisionsverket i granskningsrapporten om familjebidrag i stort sett är desamma. Detta medför en kostnadsmässig besparing som med ledning av de tidigare gjorda beräkningarna kan upp- skattas till drygt 1 milj. kr. enbart för statsbidragshanteringen.

Vårt förslag får även till följd att de som idag arbetar med familjebidra- gen i kommuner och länsstyrelser måste få nya arbetsuppgifter. Dessa problem kan enligt vår mening lösas genom omplaceringar till annan verksamhet inom resp. organisation. Vi vill här erinra om att få av hand- läggarna i kommunerna arbetar heltid med familjebidragen. I de större kommuner, där heltidstjänster förekommer, utgår vi från att utrymme finns att erbjuda andra lämpliga arbetsuppgifter för dem som i dag hand- lägger familjebidragsärendena.

Några svårigheter att ge den personal på länsstyrelserna som har arbetat med familjebidragsfrågor nya arbetsuppgifter bör enligt vår mening inte heller föreligga, eftersom familjebidragsärendena är jämförelsevis få.

12.2. Statsbidragshanteringen

Om vårt förslag att göra administrationen av familjebidragen till en statlig angelägenhet inte skulle genomföras och statsbidragssystemet skall finnas kvar gör vi följande bedömning.

Länsstyrelsernas befattning med statsbidragen har mer och mer övergått till att bli en rent kameral uppgift. Statsbidragshanteringen i sin helhet är som tidigare nämnts omständlig med komplicerade betalningsströmmar och bör förenklas. Detta gäller i fråga om statsbidrag som återsöks såväl hos försvarets civilförvaltning som hos statens räddningsverk och (hittills) nämnden för vapenfriutbildning. Vi anser därför att, om kommunerna skall kvarstå som utgivare av familjebidragen, i vart fall länsstyrelsernas befattning med statsbidragen bör upphöra. Det är enligt vår mening då lämpligt att hos försvarets civilförvaltning samla all utbetalning av stats- bidragen till kommunerna.

12.3. Försvarets civilförvaltning

Försvarets civilförvaltnings uppgifter inom familjebidragsverksamheten består sammanfattningsvis i att som första instans fatta beslut i vissa ärenden om rätt till familjebidrag, att tillhandahålla länsstyrelserna stats- bidrag och fördela medlen på försvarsgrenama, att utöva tillsyn över och meddela föreskrifter för verksamheten samt att följa rättsutvecklingen genom möjligheten till besvär över beslut av kammarrätt.

12.3.1. Försvarets civilförvaltnings förslag och underlag

Försvarets civilförvaltning har överlämnat en promemoria till utredning- en, daterad den 29 augusti 1988. [ promemorian finns en hänvisning till den tidigare nämnda skrivelsen till försvarsdepartementet i april 1987 med förslag om en till civilförvaltningen koncentrerad verksamhet. Civilför- valtningen har i promemorian sammanfattningsvis anfört följande. Om civilförvaltningen tar över familjebidragsverksamheten beräknas denna ta 10 personår i anspråk till en kostnad av ca 2 milj. kr. Beräkningen har skett mot bakgrund av den statistik som familjebidragsnämnderna har lämnat. Enligt denna kan antalet familjebidragsärenden antas ha varit ca 38 000 under budgetåret 1986/87. Av dessa handlade civilförvaltningen ca 11 000 ärenden eller ca 30 %. Vid beräkningen har inte tillägg till bostadsbidrag räknats som separata ärenden eftersom tillägget utgår automatiskt. Handläggarna av familjebidragsärendena arbetar endast med dessa ärenden. De har stöd av ADB-systemet VAS-F. Inga ärendetyper bearbetas manuellt. I handläggningen ingår registrering av ärenden, komplette- ringar/förfrågningar, kontakter med tjänstepliktiga, familjebidragsnämn- der och myndigheter samt beslutsfattande. På grund av att handläggarna är specialiserade och har ADB-stöd har i huvudsak tre personer handlagt ärendena under budgetåret 1986/87 vilket motsvarar ca 3 700 ärenden per handläggare. Detta skall ställas i relation till bedömningen att det går åt 10 personår för att handlägga de beräknade 38 000 ärendena. Civilförvalt— ningen har vid denna bedömning beaktat att de ärenden som skulle tillfö- ras civilförvaltningen är av enklare beskaffenhet än de som redan hand- läggs där, och att civilförvaltningen genom sin rådgivning i praktiken redan utför vissa av kommunernas arbetsuppgifter. Kostnaderna för da-

tordrift och underhåll har beräknats till 240000 kr. ] kostnaderna ingår även körning och utskick av datapost. Investeringar av engångskaraktär har beräknats till 600000 kr., varav ca 400000 kr. för utökning av datorka- paciteten.

Civilförvaltningen framhåller att en centralisering av familjebidrags- verksamheten medför en enhetligare bedömning av ärendena, vilket är till fördel för de tjänstepliktiga. Utbetalningssystemet förenklas genom att samtliga värnpliktsförmåner betalas genom det värnpliktsadministrativa systemet (VAS). Tillgängliga register underlättar diarieföringen. Kostna- derna för att driva VAS uppgår till 1 kr. 23 öre per transaktion. Ärenden om återbetalningsskyldighet bedöms minska genom en integration med VAS.

Civilförvaltningen betonar att försvaret har ett helhetsansvar för samtli- ga förmåner som betalas ut till de värnpliktiga under grundutbildningen. [ helhetsansvaret ligger enligt civilförvaltningen att samtliga ekonomiska förmåner både skall beslutas och utbetalas inom försvaret och att de administrativa och ekonomiska system som finns skall utnyttjas fullt ut. C ivilförvaltningen anser att det lämnade förslaget ger den bästa möjlighe- ten till uppföljning av verksamheten. Vidare blir genomslagskraften av förändringar i lagstiftningen omedelbar i en så liten organisation. Det bör finnas ett intresse för den enskilde att ha en enda myndighet att vända sig till. Ur myndighetssynpunkt är det till fördel att familjebidragsförmånerna bedöms enhetligt och betalas ut snabbt. Civilförvaltningen anser att det uppstår redovisningstekniska fördelar om verksamheten koncentreras och integreras med VAS. Kostnadsbedömningar kan redovisas kontinuerligt. Kostnaderna beräknas och fördelas efter faktiskt utfall sedan ärendena har avslutats. Slutlig statistik över kostnaderna kan redovisas med fördelning på antal ärenden och olika bidragsformer. Redovisningssystemet innebär att försvaret ständigt kan få en klar bild över familjebidragskostnaderna och mot bakgrund härav göra prognoser.

En arbetsgrupp bestående av våra experter inom utredningen från riks- försäkringsverket, Försäkringskasseförbundet och försvarets civilförvalt- ning har i en promemoria den 20 oktober 1988 gjort en jämförande beskrivning av två alternativ till ändrad administration av familjebidragen samt dess konsekvenser för resursbehovet. Det ena alternativet innebär att familjebidragsverksamheten koncentreras till försvarets civilförvaltning, det andra att verksamheten förs över till riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Familjebidragslagens regelsystem förut- sätts därvid vara i princip oförändrat.

Ur innehållet i promemorian kan i korthet nämnas följande. Försvarets civilförvaltning har tidigare beräknat antalet ärenden till 38 000 per år inkl. de automatiskt utgående tilläggen till bostadsbidragen. Som underlag för arbetsgruppens beräkningar har använts 19 000 förstagångsbelut inklu— sive avslag, 4500 omprövningar med manuell bedömning och 14500 maskinella omräkningar.

Årsarbetstiden har av försvarets civilförvaltning beräknats till 1600 timmar = 96 000 minuter. För att få en överensstämmelse har även riksför-

säkringsverkets och försäkringskassomas årsarbetstid beräknats till 96 000 minuter. De sistnämnda myndigheterna använder i andra fall 1 350 tim- mar eller 81 000 minuter som beräknad årsarbetstid.

Resursbehovet för direkt handläggning har också beräknats på ett likvär- digt sätt, vilket innebär att det beräknats för 23 500 ärenden.

Resursbehovet blir då elva årsarbetare till en kostnad av 2,83 milj. kr. vid en handläggning hos försvarets civilförvaltning och 20 årsarbetare till en kostnad av 5,24 milj. kr. vid en handläggning hos riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. [ beloppen, som är beräknade i 1989/90 års pris- och lönenivå ingår 5. k. overheadkostnader. Om man skulle utgå från riksförsäkringsverkets och försäkringskassomas årsarbetstid 1 350 timmar eller 81 000 minuter skulle antal årsarbetare bli 13 resp. 24.

Beräkningen bygger på att handläggningsmomenten är likvärdiga i såväl en centraliserad som en decentraliserad organisation. Det decentraliserade alternativet utgår dock från en helt annan tillgänglighet för kontakt och förfrågningar från sökande samt hjälp vid upprättande av ansökningar liksom en högre utrednings- och kontrollnivå.

Till kostnaderna för handläggning vid försvarets civilförvaltning kom- mer de tidigare angivna kostnaderna för datordrift m.m. om 240000 kr. och kostnader av engångskaraktär om 600000 kr. i 1989 års prisnivå. I Promemorian med bilaga bifogas som bilaga 2.

12.3.2. Bedömning

Vi anser att en till försvarets civilförvaltning koncentrerad administration av familjebidragen kan förväntas medföra en rationell och snabb hantering med enhetliga beslut. Handläggarna av familjebidragen blir specialiserade på sina arbetsuppgifter och ett väl utbyggt datasystem underlättar såväl bearbetningen av uppgifter som beslutsfattandet. Möjligheten till samord- ning med hanteringen av övriga värnpliktsförmåner medför att utbetal- ningen av samtliga förmåner kan ske på ett effektivt och kostnadsbespa- rande sätt.

En centraliserad handläggning har dock stora nackdelar. Flertalet av de tjänstepliktiga har visat sig söka familjebidrag före tjänst- göringens början. Möjligheten till personligt besök hos handläggaren av den tjänstepliktiges ärende i de fallen blir i det närmaste utesluten. Den nödvändiga kontakten mellan den tjänstepliktige och handläggaren får då ske enbart genom skriftväxling och telefonsamtal. Detta innebär en avse- värt försämrad service för den enskilde i förhållande till vad som gäller i den nuvarande administrationen. Även i de fall civilförvaltningen i dag fattar beslut ombesörjer ju kommunerna handläggningen av ärendena fram till beslutet och ger de värnpliktiga samma service som i de ärenden kommunerna beslutar om. Handläggarna av familjebidragsärendena i en centraliserad verksamhet har inte heller samma kännedom som i en decen- traliserad verksamhet om person- och lokalförhållandena i de enskilda ärendena, vilket kan leda till mer schabloniserade beslut.

Det förhållandet att handläggarna är få och specialiserade vilket blir

fallet även om hela verksamheten skulle koncentreras till civilförvaltning- en medför en ökad sårbarhet vid frånvaro och byte av personal. Svårig- heter uppstår också vid en över året ojämn tillströmning av ärenden.

Efter tjänstgöringens början kan de tjänstepliktiga inom det militära försvaret erhålla information och service på förbanden och motsvarande. För de vapenfria tjänstepliktiga saknas dock en sådan anknytning till försvarets civilförvaltning. Även om de vapenfria tjänstepliktiga har möj- lighet att få stöd av administratörerna hos utbildningsanordnama, uppstår dock olikheter i behandlingen mellan olika grupper av tjänstepliktiga vid en central administration hos civilförvaltningen. Detta får anses vara en icke önskvärd konsekvens. Likartade förhållanden gäller de civilförsvars- pliktiga.

Vi vill också framhålla att utvecklingen inom andra förvaltningsområ- den gått mot en alltmer decentraliserad beslutsprocess med hänsyn till de fördelar detta innebär för den enskilde. På den centrala nivån har då lagts tillsyns-, anvisnings- och rådgivningsfunktioner. Även om en intern kon- troll kommer att ske inom civilförvaltningen är det en stor fördel om tillsynen över verksamheten är frikopplad från beslutsfattarna.

Enligt vad vi erfarit har civilförvaltningen i huvudsak endast utfärdat skriftliga anvisningar och råd för den del av verksamheten som sköts av kommunerna. Rådgivningen till beslutsfattarna inom civilförvaltningen är däremot svåråtkomlig för utomstående, vilket inte är tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.

Den som är missnöjd med ett beslut av försvarets civilförvaltning i ett ärende om familjebidrag kan enligt den nu gällande ordningen klaga över beslutet hos kammarrätten i Göteborg. Om civilförvaltningen skulle ta över hela administrationen kan denna kammarrätt få en avsevärd ökning av antalet mål. Det skulle dock vara en tänkbar möjlighet att fördela målen på samtliga kammarrätter med hänsyn till inom vilken domkrets den bidragssökande tjänstepliktige är bosatt. För detta skulle krävas en änd- ring i förordningen (1977: 937) om kammarrätternas domkretsar m.m.

I försvarets civilförvaltnings kostnadsberäkning för en centraliserad fa- miljebidragshantering saknas underlag i form av tidsstudier av de olika arbetsmomenten. Utredningen ifrågasätter om handläggningen av familje- bidragsärendena kan ske med stöd av numera beräknade ll personår. Vår bedömning är att den service som kommunerna lämnar civilförvaltningen i dagens administration är betydligt större än vad civilförvaltningen har antagit i sin beräkning. Vi grundar detta på vad som kommit fram i enkätundersökningen i kommunerna, där flera kommuner uppgett att de lägger ned stort arbete på utredningar i ärenden som beslutas av civilför- valtningen. Arbetsuppgifterna för handläggarna får därför antas öka i en inte oväsentlig grad med hänsyn till att den delen av verksamheten som rör själva utredningen av ärendena inte kan ske maskinellt. Vi anser också att kostnaderna för bl. a. telefonsamtal i enskilda ärenden inte blir obetydliga vid en centraliserad handläggning med hänsyn till att enbart en skriftlig handläggning inte är tillräcklig. Denna kostnad bör i så fall stanna på civilförvaltningen genom användande av OZO-nummersystemet. Någon

beräkning av kostnaderna för en ökad arbetsinsats från förbandens sida och motsvarande vid en centralisering av administrationen har inte heller redovisats.

Sammanfattningsvis anser utredningen att de kostnadsbesparingar som kan förväntas vid en centraliserad familjebidragsadministration blir mind- re än vad försvarets civilförvaltning har bedömt. Vi anser vidare att betydelsen av den kostnadsbesparing som kan bli aktuell i jämförelse med andra statliga alternativ inte uppväger de nackdelar, både för de enskilda tjänstepliktiga och i andra hänseenden, som en centraliserad handläggning medför. Vi kan därför inte förorda att administrationen förs över på försvarets civilförvaltning.

12.4. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna 12.4.1 Allmänt

Av tidigare avsnitt framgår att tid efter annan har frågan väckts att 1överföra administrationen av familjebidragen till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

Av riksförsäkringsverkets promemoria den 24 november 1986 till för- svarsdepartementet framgår bl. a. följande.

Genom riksförsäkringsverkets och försäkringskassomas organisation kan allmänheten erbjudas en likvärdig service över hela landet. Den be- fintliga ADB-tekniken kan användas kompletterad med ett personregister över tänkbara bidragstagare. Uppgifterna hämtas från värnpliktsverkets ADB-register. Genom att använda ADB-teknik kan en persondatabas över samtliga tänkbara bidragsmottagare hämtas in från vämpliktsverket och bilda stommen i ett ADB-register. Härigenom skulle det inte föreligga någon risk för att ersättning utbetalas till den som inte är berättigad eller vars tidigare rätt har upphört i samband med avbruten tjänstgöring. ADB- tekniken kan också användas för t. ex. uträkning, utbetalning och ackumu- lering av betalat belopp. Detta medför att samma uppgifter kan användas för sammanställningar av kostnader och statistiska bearbetningar. Verk- samheten blir effektivare och möjligheterna att överblicka den blir större än vad som gäller för närvarande.

Som framgår av den promemoria den 20 oktober 1988, som har sammanställts av arbetsgruppen inom utredningen, beräknar riksförsäk- ringsverket och försäkringskasseförbundet numera behovet av handlägga- re till 20 årsarbetare. Verket har härvid använt samma beräkningsmetoder som försvarets civilförvaltning, varvid antalet ärenden beräknats till 23 500 sedan de maskinella omprövningarna tagits bort. Årskostnaden för direkt handläggning blir då 5,24 milj. kr. (5. k. overheadkostnader inberäk- nade) i 1989/90 års pris- och löneläge.

12.4.2. Bedömning

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har i dag ansvaret för ad- ministrationen av samhällets ekonomiska trygghetssystem. Genom kassor-

nas försorg betalas t.ex. barnbidrag, bidragsförskott, pensioner och sjuk- penning. För denna verksamhet har försäkringskassan lokalkontor i alla kommuner. En svensk medborgare som är bosatt i landet skall från och med den månad varunder han fyller sexton år vara inskriven i den allmän- na försäkringskassa inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven. Den tjänstepliktige har alltså en naturlig anknytning till försäkringskassan på hemorten redan före inryckningen.

Försäkringskassans alla lokalkontor kan också lämna de försäkrade ser- vice oavsett i vilken kassa de är inskrivna. Det är enligt vår uppfattning till fördel för de tjänstepliktiga att de, liksom i den nuvarande administratio- nen, kan få en likartad service var de än befinner sig i landet och vilken tjänstgöringskategori de än tillhör. Om de tjänstepliktiga söker bidrag före inryckningen, vilket enligt vår enkätundersökning till kommunerna är vanligt, kan de uppsöka kassan på hemorten. Därefter har de möjlighet att få hjälp vid tjänstgöringsortens kassakontor. Varje kassa kan vid handlägg- ningen använda det ADB-system som är gemensamt för försäkringskassor— nas hela verksamhetsområde. Riksförsäkringsverket och försäkringskas- sorna har ett väl utvecklat informationssystem. De har också en omfattan- de utbildnings- och rådgivningsverksamhet, genom vilken nyheter inom regelsystemet snabbt får genomslag ute i landet.

Vi anser att försäkringskassans tjänstemän i sin övriga verksamhet har en sådan kompetens att det inte är något hinder i den delen att handlägg- ningen av familjebidragen förs ut till kassornas lokalkontor.

Tjänstemännens lokal- och personkännedom kan antas vara minst lika god som den är hos kommunernas familjebidragshandläggare. Genom de uppgifter om den försäkrades inkomstförhållanden som finns på försäk- ringskassorna har tjänstemännen automatiskt en god kontroll över de enskildas arbets- och inkomstförhållanden. Hanteringen av de kommunala bostadstilläggen gör att de även har kännedom om bostadsförhållandena på orten.

Vi har under utredningens gång då och då mött invändningen att försäk- ringskassorna med sin stora ärendemängd inte skulle ha samma möjlighet som kommunerna att snabbt fatta beslut i familjebidragsärenden. Efter- som de värnpliktiga i god tid före inryckningen får besked om tidpunkten för denna och flertalet också söker bidrag före inryckningen finns det knappast något allmänt behov av omedelbara beslut. I de fall sådana är nödvändiga, utgår vi från att försäkringskassorna, i enlighet med vad som sker inom andra områden av deras verksamhet, tillgodoser den enskildes behov av ett snabbt besked. Det kan här påpekas att försäkringskassorna genom sin storlek har goda förutsättningar att omfördela arbetsuppgifter vid belastningstoppar så att brådskande ärenden inte blir liggande. Vi kommer också nedan att föreslå att möjligheten till provisoriska beslut införs även för familjebidragsområdet.

En nackdel med den omfattande decentralisering som det innebär att föra ut handläggningen av familjebidragen till försäkringskassans lokal- kontor är att många tjänstemän kommer att handlägga få ärenden. Med hänsyn till utbildnings- och rådgivningssystemet bedömer vi dock att det

ändå finns goda förutsättningar för att en enhetlig bedömning sker.

Riksförsäkringsverket har också möjlighet att genom sin tillsyn verka för en enhetlig praxis. Riksförsäkringsverkets ombudsenhet kan t. ex. överkla- ga för den enskilde såväl positiva som negativa beslut av både försäkrings- kassorna och försäkringsrättema. Verket lämnar också fortlöpande en information om praxis till försäkringskassorna. Detta medverkar till en likartad handläggning. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har också en omfattande statistikredovisning, som är till fördel för uppföljning av verksamheten på olika sätt. Den försäkringsmässiga internkontroll som finns inom försäkringskasseverksamheten kan användas även vid en han- tering av familjebidragen. Några svårigheter att fördela kostnadsansvaret inom olika verksamhetsgrenar av försvaret bör inte heller föreligga.

En handläggning hos försäkringskassorna ger på samma sätt som den kommunala handläggningen — möjlighet till en mer omfattande service till den enskilde än en central handläggning. Detta kräver dock mer resur- ser och medför en högre kostnad för administrationen. Utredningsinsats- erna kan också förväntas bli mer omfattande och mer kostnadskrävande i en decentraliserad verksamhet än i en centraliserad. Samtidigt ger dock detta en större säkerhet i bedömningen.

En överföring av familjebidragsverksamheten till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna medför höga extra kostnader i ett inledningsske- de. Personalen måste utbildas, informations- och blankettmaterial fram- ställas och ADB-stödet utvecklas.

Riksförsäkringsverket har i en promemoria den 19 december 1988 gjort en översiktlig beräkning av kostnaderna i inledningsskedet liksom för det löpande underhållet enligt följande.

För utarbetande av ett ADB-system beräknas ett resursbehov på totalt 3 årsarbetare. ] detta ingår utveckling av ett lokalt beräknings- system på PC-nivå på resp. lokalkontor. Dessa persondatorer är samtidigt terminaler och därmed ihopkopplade med stordatorn. Dels ingår utveckling av det centrala systemet med utbetalningsru- tiner, kontrolluppgifter, statistik, säkerhetssystem, omräkningsru- tiner, samkörningar m.m. För denna beräkning förutsätts att den planerade teknikutbyggnaden med PC-terminaler på kassorna är i drift och fungerar planenligt. För utarbetande av det handläggningsmässiga genomförandet be- räknas ett resursbehov på totalt 2,5 årsarbetare. I det ingår informationsinsatser till olika intressenter utbildning av handläggare framställning av blanketter framställning av föreskrifter, anvisningar och arbetsinstruk- tioner.

Sammanlagt beräknas RFV:s utvecklingskostnader uppgå till 5,5 årsarbetare eller 1,2 miljoner kronor plus viss teknikupphandling på ca 0,8 miljoner. Totalt uppgår kostnaderna till 2,0 miljoner kronor.

Till detta kommer kassornas behov av lokal utbildning, som kan uppskattas till 2 personer per lokalkontor (900 personer x 3 dagar = 15 årsarbetare).

För underhåll och förvaltning av ADB-system samt för tillsyns— verksamhet har beräknats en halv årsarbetare plus maskinkostnader på ca 300000 kronor.

Om riksförsäkringsverket och försäkringskassorna övertar administratio- nen av familjebidragen anser vi att besvärsordningen lämpligen skall vara densamma som för försäkringskassomas beslut i övrigt. Försäkringsrätter- na och försäkringsöverdomstolen skall då med den ordning som gäller för närvarande bli besvärsinstanser. Det kan förutsättas att, med de regler som gäller om kassans omprövning av egna tjänstemannabeslut, besvären till högre instans kommer att minska. Vi bedömer att det inte behövs någon personalförstärkning i högre instans med hänsyn till det relativt låga antalet överklagningar som kan förväntas komma in till dessa domstolar. Utredningen anser att det utbetalningsaltemativ, som har angivits i promemorian den 20 oktober 1988, bilaga 2, och som innebär en anknyt- ning till VAS, är den bästa lösningen på utbetalningen av familjebidragen. Om familjebidragsadministrationen förs över till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna bör enligt vår mening föreskrifterna för verkstäl- lighet av familjebidragslagen meddelas av riksförsäkringsverket. Med hän- syn till försvarsmyndigheternas ansvar för de tjänstepliktiga under deras utbildning anser vi dock att samråd om verkställighetsföreskrifterna skall ske med överbefälhavaren, vapenfristyrelsen och statens räddningsverk.

12.4.3. Förslag

Utredningen anser sammanfattningsvis att en administration hos riksför- säkringsverke