NJA 1989 s. 697
Tvist mellan dödsbo efter avliden bostadsrättshavare och bostadsrättsförening om rätt till viss egendom i den med bostadsrätt upplåtna lägenheten har, med hänsyn till grunden för dödsboets talan, ansetts inte utgöra bostadsrättstvist enligt 77 § bostadsrättslagen (1971:479).
HovR:n
(Jfr 1973 s 1, 337 och 527, 1976 s 422 och 711, 1977 s 188 och 192, 1979 s 107, 1983 s 173 samt 1986 s 247)
Efter ansökan om stämning i rättegång i tvistemål om mindre värden vid Sunne TR yrkade dödsboet efter A.S. att Riksbyggens Bostadsrättsförening Hagforshus nr 3 skulle förpliktas att till dödsboet återlämna viss vattenledningsarmatur och ersätta vissa kostnader i samband med demontering och montering av denna utrustning samt, i andra hand, ersätta värdet av utrustningen. Dödsboet anförde därvid bl a att A.S. under sin tid som bostadsrättshavare till en av bostadsrättsföreningen ägd lägenhet hade låtit handikappanpassa lägenheten med hjälp av statliga bidrag, att han därvid blivit ägare till den erhållna utrustningen, att dödsboet demonterat utrustningen och återställt vattenarmaturen i det ursprungliga skicket samt att föreningen felaktigt tvingat dödsboet att återställa den handikappanpassade utrustningen med åtföljande kostnader innan föreningen kunde godkänna en ny köpare till lägenheten.
Bostadsrättsföreningen yrkade att dödsboets talan skulle avvisas samt anförde som grund härför att tvisten uppkommit med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt 1 § bostadsrättslagen (1971:479) och att TR:n enligt 77 § samma lag inte var behörig att ta upp en sådan tvist till prövning.
TR:n (rådmannen Rebane) yttrade i beslut d 23 okt 1987: TR:n, som finner att förevarande tvist Inte är att anse som en bostadsrättstvist, lämnar föreningens yrkande om avvisning av käromålet utan bifall.
Föreningen anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n måtte avvisa dödsboets talan.
Dödsboet bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Thorleif och af Klinteberg, referent, samt t f hovrättsassessorn Sandin) anförde i beslut d 26 okt 1988: Tvisten mellan parterna rör i första hand äganderätten till och i andra hand ersättning för den handikappanpassade utrustning som A.S. lät installera i sin bostadsrättslägenhet. Den rätt som tillkom A.S. har övergått till dödsboet. Av handlingarna i målet framgår att dödsboets talan mot bostadsrättsföreningen grundar sig på rättsregler om äganderätt i 2 kap JB men inte på någon till bostadsrättsupplåtelsen hänförlig rättighet. Målet skall därför handläggas av allmän domstol.
HovR:n lämnar besvären utan bifall.
Bostadsrättsföreningen skall ersätta dödsboet för rättegångskostnader i HovR:n med 2 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen (1975:635).
Föreningen (ombud advokaten S.E.) anförde besvär och yrkade att HD måtte avvisa dödsboets talan.
Föreningen yrkade vidare undanröjande av HovR:ns beslut att föreningen skall ersätta dödsboet för rättegångskostnader i HovR:n.
Dödsboet (ombud arbetsgivarkonsulten G.B.) bestred ändring.
Parterna fordrade: ersättning för sina rättegångskostnader i HD.
Föreningen anförde: Upplåtelsen av bostadsrätten har skett i enlighet med bestämmelserna i bostadsrättslagen. Dödsboet härleder sin talerätt gentemot föreningen från det rättsförhållande som uppkommit mellan föreningen, som upplåtare av bostadsrätten, och A.S., som innehavare och utövare av nyttjanderätten till bostadsrättslägenheten. Denna rätt har övertagits av dödsboet enligt 10 § 2 st bostadsrättslagen. Den talerätt som tillkommer föreningen har således sin grund i nyttjanderättsupplåtelsen. Enligt föreningens uppfattning har den nu aktuella tvisten uppkommit med anledning av nyttjanderättsupplåtelsen. Det förhållandet att dödsboet grundar sitt käromål på bestämmelserna om äganderätt i 2 kap JB förändrar inte föreningens inställning. Påståendet om äganderätten berör direkt förhållandet mellan föreningen och bostadsrättsinnehavaren och den gränsdragning som skall ske mellan vad som å ena sidan tillhör fastigheten, och därigenom också tillhör föreningen, och å andra sidan vad som tillhör en bostadsrättsinnehavare.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Möller, föreslog i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. På av HovR:n anförda skäl finner HD att TR:n är behörig att uppta målet.
- - -
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut såvitt angår frågan om TR:ns behörighet. - - -
HD (JustR:n Nyman, Palm, Lind, Solerud och Danelius, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl.
Värdet av vad dödsboet yrkat i detta mål är sådant att målet, vid den tidpunkt då talan väcktes vid TR:n, skulle handläggas enligt bestämmelserna i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen). Så skedde också. Fastän småmålslagen senare har upphävts, har den förblivit tillämplig på mål där, som i förevarande fall, stämningsansökan kommit in till rätten före d 1 jan 1988 (SFS 1987:747).
Sedan föreningen gjort gällande att TR:n inte var behörig att handlägga målet och TR:n avvisat denna invändning, anförde föreningen besvär mot detta beslut.
Enligt 21 § småmålslagen borde besvären i HovR:n ha blivit föremål för tillståndsprövning (jfr NJA II 1973 s 786). Någon anvisning härom gavs emellertid inte i den fullföljdshänvisning som meddelades av TR:n, och HovR:n prövade besvären i sak utan att först ha meddelat prövningstillstånd. Det rättegångsfel som sålunda förekommit föranleder inte att HovR:ns beslut undanröjs.
Den fråga som nu föreligger till bedömning är om tvisten mellan parterna faller under allmän domstols behörighet eller utgör en bostadsrättstvist som enligt 77 § bostadsrättslagen (1971:479) skall prövas av fastighetsdomstol.
I detta hänseende kan till en början konstateras att det finns ett samband mellan upplåtelsen till A.S. av bostadsrätt till en lägenhet i föreningens fastighet och den tvist som senare uppkom mellan dödsboet och föreningen. Grunden för dödsboets talan är emellertid inte att dödsboet gör gällande vissa rättigheter i förhållande till föreningen som upplåtare av bostadsrätten utan fastmera att dödsboet påstår sig vara ägare till viss särskild utrustning som enligt dödsboets mening kan särskiljas från den lägenhet som av föreningen upplåtits med bostadsrätt. Dödsboet har till stöd för denna ståndpunkt åberopat bestämmelserna i 2 kap 4 § JB, enligt vilka föremål som tillförts en fastighet i vissa fall inte skall anses höra till fastigheten.
Med hänsyn till grunden för dödsboets talan kan det i förevarande fall inte anses vara fråga om en tvist med anledning av upplåtelse av bostadsrätt. Målet är därför inte av sådant slag att det enligt 77 § bostadsrättslagen skall handläggas av fastighetsdomstol. Därav följer att TR:n är behörig att pröva dödsboets talan.
Eftersom småmålslagen är tillämplig i målet, gäller med avseende på rättegångskostnaderna de särskilda bestämmelserna i 8 § i denna lag. Såvitt gäller kostnaderna i HovR:n följer av dessa bestämmelser att dödsboet inte kan få ersättning med mera än ett belopp om 340 kr, motsvarande rådgivning enligt 46 § rättshjälpslagen (1972:429) under en timme vid den tidpunkt till vilken dödsboets kostnader i HovR:n hänför sig.
Såvitt gäller rättegångskostnaderna i HD är föreningen tappande part med avseende på frågan om allmän domstols behörighet. Detta får anses ha varit den huvudfråga i målet till vilken parternas kostnader väsentligen hänfört sig. Föreningen skall därför ersätta dödsboet för dess kostnader i HD med ett belopp om 560 kr, motsvarande en timmes rådgivning enligt 46 § rättshjälpslagen vid den aktuella tidpunkten.
Någon ränta på rättegångskostnaderna skall inte utgå (NJA 1981 s 1006).
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut såvitt angår frågan om TR:ns behörighet.
HD ändrar HovR:ns beslut beträffande rättegångskostnaderna på det sättet att föreningen förpliktas ersätta dödsboet för rättegångskostnader i HovR:n med 340 kr.
Föreningen skall ersätta dödsboet för rättegångskostnader i HD med 560 kr.