NJA 1990 s. 622

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Westerlund) meddelade dom d 6 juni 1990. M.J. och R.O. fälldes till ansvar för följande brott. Gärningarna var i de flesta fall erkända.

- M.J.: Tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovlig körning, avseende en personbil i Stockholm d 28-29 juli 1989.

- M.J.: Stöld. Inbrott tillsammans med andra i pressbyråkiosken vid Älvsjö järnvägsstation i Stockholm d 14 okt 1989, d 11 nov 1989 och d 29 dec 1989, varvid cigaretter m m stulits vid varje tillfälle.

- M.J.: Olovligt brukande. Medföljt som passagerare i en olovligt tillgripen personbil i Stockholm vid ett tillfälle under perioden 10 nov-1 dec 1989.

- M.J.: Rån. Tillsammans med en kamrat i dec 1989 eller jan 1990 på Rågsvedsvägen i Stockholm med våld angripit en man och från honom stulit 1 200 kr. Våldet har i vart fall bestått i att mannen knuffats.

- M.J.: Tillgrepp av fortskaffningsmedel. Tillsammans med en kamrat tillgripit och brukat personbilar d 2-3 jan 1990 i Hägersten, d 3-4 jan 1990 i Vårby och d 6-8 jan 1990 i Skärholmen.

- R.O.: Stöld och olovlig körning. Tillgrepp av en personbil i ett garage i Stockholm d 18 jan 1990. Bilen har använts till d 8 febr 1990, och R.O. har vid flera tillfällen under perioden fört fordonet trots att han saknat körkort. - M.J.: Olovligt brukande, bestående i att han vid fyra tillfällen under den angivna tiden medföljt som passagerare i bilen.

- M.J.: Försök till rån. Tillsammans med två kamrater d 21 jan 1990 på Tellusborgsvägen i Stockholm med våld angripit en man i avsikt att stjäla pengar. Våldet har bestått i att en av gärningsmännen sprutat tårgas i ansiktet på mannen, vilket medfört sveda och irritation i ögonen. Mannen lyckades lämna platsen utan att bli bestulen.

- M.J.: Olovligt brukande. Medföljt som passagerare i en olovligt tillgripen personbil i Stockholm d 21 jan 1990.

- M.J. och R.O.: Försök till rån. Tillsammans med ytterligare en kamrat d 23 jan 1990 vid Solberga Hagväg-Götalandsvägen i Stockholm medelst våld försökt att stjäla en väska som en kvinna bar på. Våldet har bestått i att gärningsmännen, samtidigt som de försökt rycka väskan från kvinnan, utdelat sparkar och slag som träffat hennes kropp och i vart fall medfört smärta i ryggen. Kvinnan lyckades behålla väskan genom att hon höll fast den.

- R.O.: Försök till rån. Tillsammans med en kamrat d 23 jan 1990 på en parkväg i närheten av Skälderviksplan i Stockholm försökt att medelst såväl våld som hot stjäla pengar av en man. Hotet har bestått i att någon av gärningsmännen förklarat att mannen skulle märkas om han inte gav dem pengar. Våldet har bestått i att R.O. tilldelat mannen slag i ansiktet. Gärningsmännen har lämnat platsen då mannen ropat på hjälp.

- M.J. och R.O.: Grov stöld. Tillsammans med ytterligare en kamrat d 24 jan 1990 på Skebokvarnsvägen i Stockholm stulit en väska som en kvinna bar med sig genom att rycka den ifrån henne. Väskan innehöll över 1 000 kr i kontanter m m.

- M.J. och R.O.: Försök till grov stöld. Tillsammans med ytterligare en kamrat d 24 jan 1990 på Annebodavägen i Stockholm försökt att stjäla pengar från en man. Gärningsmännen har först yttrat "har du några pengar" varefter R.O. tagit tag i mannen och stoppat sin ena hand i dennes innerficka som dock var tom. Mannen lyckades undgå att bli bestulen genom att springa från platsen.

- M.J. och R.O.: Grov stöld. Tillsammans med ytterligare en kamrat d 25 jan 1990 vid Sandåkravägen i Stockholm stulit en väska som en kvinna bar med sig genom att först knuffa till henne och därefter rycka väskan ifrån henne. Väskan innehöll 50 kr i kontanter, nycklar, månadskort, parfym, armbandsur m m.

- M.J. och R.O.: Grov stöld. Tillsammans med ytterligare en kamrat d 25 jan 1990 på Fredrika Bremers gata i Stockholm stulit en väska som en kvinna bar på genom att rycka den ifrån henne.

- M.J. och R.O.: Försök till grov stöld. Tillsammans med ytterligare en kamrat d 25 jan 1990 på en parkväg i närheten av Örbyleden i Stockholm försökt att stjäla en väska från en kvinna genom att rycka i väskan. Kvinnan undgick att bli bestulen tack vare att hon höll väskan i ett stadigt grepp.

- M.J.: Rån. Tillsammans med fyra kamrater d 27 jan 1990 på Pluggvägen i Tyresö medelst våld stulit 6 kr och ett armbandsur från en man. Våldet har bestått i att en av gärningsmännen sprutat tårgas mot mannens ansikte med smärta som följd.

- M.J.: Rån. Tillsammans med tre kamrater d 27 jan 1990 i Rågsved medelst våld stulit en plånbok från en man. Plånboken innehöll 600 kr i kontanter, körkort, bankomatkort m m. Våldet har bestått i att en av gärningsmännen sprutat tårgas i ansiktet på mannen, vilket förorsakat smärta. I samband med tillgreppet har mannen tillfrågats om koden till bankomatkortet och inte vågat annat än att uppge kodnumret.

- M.J.: Stöld. Tillsammans med tre kamrater d 27 jan 1990 tagit 5 500 kr genom att obehörigen använda det i föregående punkt nämnda bankomatkortet.

- M.J.: Rån. Tillsammans med fyra kamrater d 28 jan 1990 utanför Alviks tunnelbanestation i Stockholm medelst våld stulit en plånbok innehållande 300 kr i kontanter m m från en man. Våldet har bestått i att gärningsmännen knuffat mannen samt sprutat tårgas mot ansiktet på honom med smärta som följd.

- M.J.: Försök till grov stöld. Tillsammans med tre kamrater d 28 jan 1990 i närheten av Tranebergsbron i Stockholm i avsikt att stjäla genomsökt en bil och kläderna på tre personer som befann sig i bilen. Gärningsmännen lyckades inte komma över något att stjäla.

- M.J. och R.O.: Rån. Tillsammans med ytterligare en kamrat d 29 jan 1990 på Trollesundsvägen i Stockholm medelst våld stulit en plånbok innehållande ca 70 kr i kontanter m m från en man. Våldet har bestått i att en av gärningsmännen tryckt sin ena hand mot munnen på mannen i syfte att hindra honom från att skrika samtidigt som de andra två hållit fast hans ena arm och genomsökt hans fickor. Våldet mot munnen har inneburit att mannen fått svårt att andas.

- M.J. och R.O.: Rån. Tillsammans med ytterligare en kamrat d 29 jan 1990 på Rubinvägen i Stockholm medelst våld stulit ca 230 kr från en man. Våldet har bestått i att en av gärningsmännen hållit sin ena hand för munnen på mannen i avsikt att hindra honom från att skrika samtidigt som de båda andra gärningsmännen genomsökt hans kläder.

- M.J. och R.O.: Rån. Tillsammans med ytterligare en kamrat d 29 jan 1990 på Paradistorget i Huddinge medelst våld stulit 3500 kr från en man. Våldet har bestått i att två av gärningsmännen hållit fast mannen i armarna och trängt upp honom mot ett räcke, medan den tredje slagit och sparkat honom i bröstet med smärta som följd.

- M.J.: Grov stöld. Tillsammans med tre kamrater d 30 jan 1990 på Sjösavägen i Stockholm uppmanat en man att lämna från sig en plånbok och därvid visat sina knutna nävar, vilket varit ägnat att av mannen uppfattas som ett hot. En av gärningsmännen har sedan tagit mannens plånbok ur hans bakficka. Plånboken innehöll ca 200 kr i kontanter och rikskuponger till ett värde av ca 800 kr.

- M.J.: Grov stöld. Tillsammans med tre kamrater d 30 jan 1990 i närheten av Rågsveds tunnelbanestation i Stockholm stulit 450 kr från en man.

- M.J.: Rån. Tillsammans med tre kamrater d 30 jan 1990 på Askersundsgatan i Stockholm medelst våld stulit en penningkassett innehållande ca 14 000 kr i kontanter m m från en man. Våldet har bestått i att gärningsmännen sparkat mannen i bröstet och på ryggen med smärta som följd.

- R.O.: Stöld, bestående i tillgrepp under perioden 1989-febr 1990 hos olika bilfirmor i Stockholm av ca 20 bilnycklar.

- M.J.: Häleri, bestående i köp i aug 1989 av en cykel som uppenbarligen frånhänts annan genom brott, vilket M.J. insett.

Under rubriken Påföljdsfrågor anförde TR:n i domskälen bl a: De rån och grova stölder samt försök till sådana brott de tilltalade övertygats om har högt straffvärde. Minsta straff för rån är fängelse i ett år och för grov stöld fängelse i sex månader. Bortsett från de fall där tårgas använts för att betvinga offret, har förhållandevis ringa våld brukats, och detta drar i någon mån ner straffvärdet. I samma riktning talar att de flesta offren inte tagit särskilt illa vid sig. Å andra sidan verkar i straffvärdehöjande riktning att syftet med rånen stundom varit att tillgripa annat än endast de kontanter offren bar på sig. Sålunda har i flera fall offrens bilar efterfrågats och deras bankomatkort tillgripits, varvid man sökt få uppgift om gällande kod för kortet. Främst verkar höjande på straffvärdet mängden av brott och det mycket målmedvetna och systematiska sätt på vilket de utförts. Det sistnämnda vittnar om en mycket stor intensititet i den brottsliga viljan. För vuxna skulle påföljden ha blivit flera års fängelse. M.J. och R.O. var 16 år vid brotten och för dem har av vederbörande social nämnd förberetts väl utarbetade och delvis ingripande insatser inom socialtjänsten. I detta sammanhang bör anmärkas att de anhöriga engagerat biträtt i förberedelserna och utfäst medverkan vid rehabiliteringen. De tilltalade synes också ha ändrat sin inriktning och gått in för att anpassa sig 1 samhället. Det är för TR:n klart, att anledning att överväga fängelse för personer i angiven ålder normalt inte föreligger, när socialtjänstvård - vård enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga - står till buds. Enligt TR:ns uppfattning är emellertid straffvärdet av den samlade brottsligheten när det gäller M.J. och R.O. så högt att klara synnerliga skäl för fängelse föreligger. M.J. bör ådömas fängelse, och med tillämpning av bestämmelsen i 29 kap 7 § 1 st BrB skall straffet sättas under det svåraste av minimistraffen, eller alltså under fängelse i ett år. Vid straffmätningen skall i sänkande riktning beaktas den nedbrytande verkan fängelse kan ha på unga människor, varjämte i varje fall till viss del skall beaktas att han bidragit till utredningen om brotten. TR:n anser sig dock ej kunna utmäta lägre straff än fängelse i sju månader. R.O. bör meddelas skyddstillsyn, och TR:n anser det oundgängligen påkallat med hänsyn till straffvärdet av hans samlade brottslighet att skyddstillsynen förenas med fängelse.

Domslut

Domslut. TR:n dömde M.J. enligt 8 kap 1, 4 och 5 §§, 7 § 1 st och 12 §, 9 kap 6 § 1 st, 10 kap 7 § 1 st och 23 kap 1 § BrB samt 3 § 1 st trafikbrottslagen för stöld, grov stöld, försök till grov stöld, rån, försök till rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel, häleri, olovligt brukande och olovlig körning till fängelse 7 mån. Fängelsestraffet skulle till en tid av 14 dagar anses verkställt i anstalt.

TR:n dömde R.O. enligt 8 kap 1, 4, 5 och 12 §§ och 23 kap 1 § BrB samt 3 § 1 st trafikbrottslagen för stöld, grov stöld, försök till grov stöld, rån, försök till rån och olovlig körning till skyddstillsyn och fängelse 2 mån. Fängelsestraffet skulle till en tid av 8 dagar anses verkställt i anstalt.

Domskäl

Domskäl. De tilltalade skall dömas för de brott TR:n funnit dem skyldiga till.

Beträffande de till talades personliga förhållanden har i HovR:n tillkommit bl a följande.

M.J. är anställd som internbud på Sabbatsbergs sjukhus med lön av 7 100 kr i månaden. Han följer den av socialtjänsten utarbetade överenskommelsen om arbete, PBU-kontakt m m. Han har betalat en del av skadeståndet till en målsägande.

R.O. arbetar i en konsumbutik och ämnar påbörja gymnasiestudier i höst på treårig ekonomisk linje. I yttrande från skyddskonsulenten d 20 juli 1990 avrådes bestämt från en frihetsberövande påföljd, då redan häktningstiden har uppfyllt en avskräckande roll och behandlingsplanen följs utan anmärkning samt dessutom en fängelsevistelse skulle kunna äventyra all möjlighet till rehabilitering. - Enligt dom d 26 juni 1990 av Katrineholms TR dömdes R.O. för stöld och egenmäktigt förfarande, som begåtts d 6 i samma månad, varvid förordnades att den genom den överklagade domen ådömda skyddstillsynen skulle avse även de nya brotten.

HovR:n finner i likhet med TR:n att det med hänsyn till det höga straffvärdet föreligger synnerliga skäl att bestämma påföljden för M.J. till fängelse och att förena den R.O. ådömda skyddstillsynen med fängelse. Såvitt gäller den sistnämnde är också att beakta att han begått ytterligare brott den dag den överklagade domen meddelades. HovR:n finner ej skäl att frångå TR:ns bestämning av strafftiden för M.J. och R.O.. TR:ns domslut beträffande envar av dem skall alltså fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Domskäl

Domskäl. Såväl M.J. som R.O. har gjort sig skyldiga till ett stort antal tillgreppsbrott jämte ett flertal andra brott. M.J. har begått bl a grov stöld vid fem tillfällen, försök till grov stöld vid tre tillfällen, rån vid åtta tillfällen och försök till rån vid två tillfällen. R.O. har gjort sig skyldig till bl a grov stöld vid tre tillfällen, försök till grov stöld vid två tillfällen, rån vid tre tillfällen och försök till rån vid två tillfällen.

Av gärningarna är särskilt rånbrotten och de brott som innefattar grov stöld eller försök till grov stöld av allvarlig karaktär. När det gäller rånbrotten synes visserligen det våld som utövades inte ha orsakat målsägandena annat än kortvariga men. Det är emellertid graverande att tårgas användes vid fyra av de rån eller försök till rån där M.J. deltog. Vidare deltog både M.J. och R.O. i rånbrott där målsäganden tilldelades sparkar eller slag. En försvårande omständighet är också att såväl rånbrotten som flertalet övriga brott har ingått i en systematisk brottslig verksamhet. Vid flera tillfällen var målsägandena äldre personer.

Vid val av påföljd gäller enligt 30 kap 4 § BrB att rätten skall fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens straffvärde och art, beakta att den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott. Enligt förarbetena gäller som ett riktmärke att, om ett brott vid straffvärdebedömningen anses böra medföra ett års fängelse eller mer, det innebär en presumtion för att fängelse skall ådömas (prop 1987/88:120 s 100).

Den brottslighet som M.J. och R.O. har gjort sig skyldiga till har för bådas del ett så högt straffvärde att, om brotten hade begåtts av en person över 21 år, en lindrigare påföljd än fängelse inte hade kommit i fråga. Fängelsestraffet hade också fått sättas väsentligt över minimistraffet för rån, fängelse ett år.

Såväl M.J. som R.O. var emellertid endast 16 år när brottsligheten förövades. De omfattas därmed av den särskilda bestämmelsen i 30 kap 5 § 1 st BrB, enligt vilken den som har begått brott innan han har fyllt 18 år får dömas till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Av betydelse är också 29 kap 7 § 1 st BrB, där det sägs att, om någon har begått brott innan han har fyllt 21 år, hans ungdom skall beaktas särskilt vid straffmätningen och att det härvid får dömas till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet. Som en allmän princip får anses gälla att skälen för en icke frihetsberövande påföljd eller för ett kort fängelsestraff blir starkare ju närmare straffbarhetsgränsen 15 år den tilltalade befann sig (jfr prop 1987/88:120 s 103).

HD har vid ett flertal tillfällen betonat att, när det gäller ungdomar under 18 år, fängelse bör komma i fråga bara i sällsynta undantagsfall. Som en viktig synpunkt har framhållits att frihetsstraff särskilt för unga människor kan få en starkt nedbrytande effekt. 1 praxis finns också åtskilliga exempel på att HD, även vid förhållandevis allvarlig brottslighet, har valt andra påföljder än fängelse, när den tilltalade inte har fyllt 18 år. 1 rättsfallet NJA 1989 s 870, som gällde två ynglingar som hade gjort sig skyldiga till försök till rån när de var 17 resp 18 år, bestämdes dock påföljden för bådas del till fängelse. 1 ett nyligen avgjort fall (HD:s dom d 5 okt 1990, nr DB 28) (* NJA 1990 s 578. *) dömdes en sjuttonåring för rån till skyddstillsyn jämte fängelse en månad.

När det gäller M.J. har från socialdistrikt 12 i Skärholmen avgetts yttranden till såväl TR:n som HD. Av yttrandena framgår bl a följande. Eftet det att M.J. hade varit anhållen och häktad i målet blev han d 16 febr 1990 omhändertagen med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och placerad på den låsta enheten på Hammargårdens ungdomshem. Han blev utskriven efter en månad. Man beslöt då från socialtjänstens sida att inte ansöka om fortsatt LVU-vård för M.J. med hänsyn bl a till det goda samarbetet med föräldrarna. M.J. bor hos sin mor i Skärholmen och arbetar sedan d 19 mars 1990 som vaktmästare på Sabbatsbergs sjukhus, där också fadern är anställd. M.J. arbetar dessutom vissa kvällar och helger på en hamburgerrestaurang. Han har regelbunden kontakt med en psykolog på PBU i Skärholmen. Enligt vad som framkommit sköter han sig bra såväl på arbetet som hemma.

I yttrandet till HD uttalas som en sammanfattande bedömning bl a att M.J. har utvecklats i positiv riktning under det senaste halvåret och att det i dag skulle vara "mycket olämpligt och förödande" att sätta honom i fängelse.

Vid valet av påföljd för personer i M.J:s ålder bör i första hand övervägas vård inom socialtjänsten. Vad som har framkommit om hans personliga förhållanden och om de hittills vidtagna åtgärderna från de sociala myndigheternas sida talar också till förmån för en sådan lösning. Straffvärdet av den brottslighet som M.J. har gjort sig skyldig till är emellertid så högt att åtgärderna inom socialtjänsten inte kan anses utgöra en tillråckligt ingripande påföljd. Valet står i stället mellan fängelse och skyddstillsyn, eventuellt i förening med fängelse.

Att M.J. bara var 16 år när brotten begicks - och sålunda yngre än gärningsmännen i de tidigare berörda fallen från 1989 och 1990 - talar starkt för att han bör kunna undgå fängelse. För detsamma talar det förhållandet att han såvitt känt inte tidigare har gjort sig skyldig till brott. Med hänsyn till vad som har framkommit om hans person finns det anledning anta att skyddstillsyn kan bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet.

När det gäller att avgöra om en dom på skyddstillsyn kan anses tillräckligt ingripande bör bl a beaktas att M.J. har varit anhållen och häktad i målet under 14 dagar och att han därefter har vistats på en låst enhet på ungdomshem under en månad. Det har omvittnats i yttrandena från socialdistriktet att han har tagit djupt intryck av dessa frihetsberövanden.

Vid en samlad bedömning finner HD att påföljden för M.J:s del bör bestämmas till skyddstillsyn men att det med hänsyn till brottslighetens straffvärde är oundgängligen påkallat att förena skyddstillsynen med fängelse. Fängelsetiden bör sättas till tre månader.

Även beträffande R.O. har från socialdistrikt 12 i Skärholmen avgetts yttranden till såväl TR:n som HD. Av yttrandena framgår bl a följande. Efter det att R.O. hade varit anhållen och häktad i det aktuella målet vistades han en tid på Björkahemmet, som tillhör Skyddsvärnet. Han var därefter några dagar i ett familjehem. Vistelsen där avbröts, sedan R.O. hade begått nya brott tillsammans med en kamrat. Han bor nu med sin far och äldre syster i Skärholmen. Han studerar på Skärholmens gymnasium och har på fritiden regelbunden kontakt med Skärholmens idrottsförening.

I yttrandet från socialdistriktet till HD uttalas som en sammanfattande bedömning bl a att R.O. är lättpåverkad och att. om han döms till fängelse, risken är stor att han påverkas av äldre och mer avancerade intagna.

I ett yttrande till HD från skyddskonsulenten i distriktet Stockholm- Sydväst sägs bl a att R.O:s studier fortskrider utan anmärkning, att hans kontakt med övervakaren måste bedömas som positiv och förtroendefull och att en fängelsevistelse skulle allvarligt äventyra en fortsatt rehabilitering.

I R.O:s fall är frågan huruvida den skyddstillsyn som han har ådömts kan anses ensam utgöra en tillräckligt ingripande påföljd eller om den bör förenas med fängelse.

Att R.O. liksom M.J. bara var 16 år när brotten begicks är ett starkt skäl för att han bör slippa fängelse. För detsamma talar de uppgifter som har kommit fram om hans nuvarande personliga förhållanden.

Till R.O:s förmån kan vidare - liksom när det gäller M.J. - åberopas att han såvitt känt inte hade begått något brott före den nu aktuella brottsligheten. Å andra sidan har det framkommit att han d 6 juni 1990, dvs efter förhandlingen i TR:n, har gjort sig skyldig till stöld och egenmäktigt förfarande. Genom dom d 26 juni 1990 av Katrineholms TR har förordnats att den tidigare ådömda skyddstillsynen skall avse även de nya brotten.

Vid en samlad bedömning finner HD att det med hänsyn till brottslighetens straffvärde är oundgängligen påkallat att skyddstillsynen förenas med fängelse. I fråga om fängelsetidens längd saknas anledning att avvika från vad HovR:n har bestämt.

Domslut

Domslut. HD ändrar på så sätt HovR:ns domslut beträffande M.J. att påföljden bestäms till skyddstillsyn jämte fängelse 3 mån. Fängelsestraffet skall till en tid av 14 dagar anses verkställt i anstalt.

HD fastställer HovR:ns domslut beträffande R.O..