SOU 1981:76

Företagshypotek : slutbetänkande

Förkortningar och litteratur

Sammanfattning

Lagförslag .

]. Lag om företagshypotek

2. Lag om ändring ijordabalken

3. Lag om ändring 1 konkurslagen (1921: 225)

4. Lag om ändring 1 utsökningsbalken

5. Lag om ändring i föräldrabalken

6. Lag om ändring 1 ärvdabalken .

7. Lag om ändring 1 förmånsrättslagen (1970.979)

8. Lagom ändring ilagen(l845: 50 s. l)om handel med lösören,som köparen låter 1 säljarens vård kvarbliva . . .

9. Lag om ändring 1 lagen (1927. 85) om dödande av förkommen handling . . . . . . . .

10. Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvo- skatt . . . l ]. Lag om ändring 1 lagsökningslagen (19461808)

12. Lag om ändring 1 stämpelskattelagen (1964. 308) . 13. Lag om ändring 1 lagen (1978: 882) om säkerhet för skatteford- ringarmnm . . . ... ..

14. Lag om ändring 1 lagen (1981.775) om införande av utsöknings— balken

1 Inledning .

1.1. Utredningens uppdrag 1.2 Utredningens arbete

2 Kreditsäkerhet i näringsverksamhel. Inledande översikt

2.1 Nuvarande och tidigare lagstiftning . . . .

2.2. Översikt av nuvarande bestämmelser om företagsinteckning 2.3 Företagsinteckningen 1 praktiken. Statistiska uppgifter

3 Anpassning till jordabalkens panträttskonstruktian

3.1 Den rättsliga förebilden

3.2. Efterbildningen

11

13 13 23 26 27 29 30 31

31

32

36 37 39

42

43

45 45 49

53 53 54 56

65 65 66

4 Inteckningsberättigade näringsidkare . . . . . . . . 69 5 Rörelseegendomen . . . . . . . . . . . . . . . 73 5.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . 73 5.2 Factoring . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 5.3 Lånefordringar . . . . . . . . . . . . . . . . 76 5.4 Utlägg . . . . . . . . . . . . . . 77 5.5 Kassamedel och banktillgodohavanden . . . . . . . . 77 5.6 Vissa fordringar och surrogatvärden . . . . . . . . . 78 5.7 Goodwill-värde . . . . . . . . . . . . . . . . 79 6 Rörelseegendom på industrifastighet . . . . . . . . . 81 7 Individualisering och verkan av indelningsändring . . . . 87 7.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 7.2 Individualiseringen . . . . . . . . . . . . . 88 7.3 Ändringar' 1 rikets administrativa indelning . . . . . . 92 7.4 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . 94 8 Inskrivningsväsendets organisation m. m. . . . . . . . 103 8.1 En eller flera inskrivningsmyndigheter . . . . . . . . 103 8.2 ADB-användning . . . . . . . . . . . . . . . 1 14 8.3 Kostnadsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . 1 17 8.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 117

8.3.2 Nollalternativet . . . . . . . . . . . . . 1 18

8.3.3 ClM/ADB-altemativet . . . . . . . . . . . 1 19

8.3.4 ClM/MAN-altemativet . . . . . . . . . . . 122

8.3.5 Jämförelser . . . . . . . . . . . . . . . 125

8.3.6 Möjliga besparingar . . . . . . . . . . . . 127

8.3.7 Nuvarande intäkter . . . . . . . . . . . . 128

8.4 Utredningens bedömning och förslag . . . . . . . . 129 9 De enskilda lagförslagen . . . . . . . . . . . . 135 9.1 Förslaget till lag om företagshypotek . . . . . . . . 135 9.1.1 Redigering . . . . . . . 135

9.1.2 1 kap. Rätt på grund av företagsinteckning . . . . 136

1 & . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136

2å . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136

3 & . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141

45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143

5 5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143

65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147

7å . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149

8å . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150

9 & . . . . . . . . . . . . . . . . . 151

10 å . . . . . . . . . . . . . . . . . 152

l 1 & . . . . . . . . . . . . . . . . . 153

125153

9.2 9.3 9.4 9.5 9.6 9.7 9.8

9.9

9.1.3 2 kap. Företagsinteckning

1 & 2 Ö 3 5 4 5 5 & 6 Q

7 & . 9.1.4 3 kap. Inskrivningsförfarandet

1 & 2 & 3 ä 4 & 5 5 6 Ö 7 & 8 5 9 € 10 5 1 1 5 12 & 13 5 14 5 15 5 16 5 17 5 18 å 1.9 5 20 & 21 5 22 5 23 5 24 &

25 å . 9.1.5 4 kap. Särskilda bestämmelser

1. Ö

2 5 . . 3 och 4 55 . 9.1.6 Övergångsbestämmelser . Förslaget till lag om ändring" 1 jordabalken . Förslaget till lag om ändring' 1 konkurslagen (1921 :225) Förslaget till lag om ändring 1 utsökningsbalken Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken Förslaget till lag om ändring 1 ärvdabalken Förslaget till lag om ändring 1 förmånsrättslagen (1970: 979) Förslaget till lag om ändring' 1 lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling

157 157 160 163 175 176 176 178 179 179 179 180 180 181 182 183 183 184 184 186 187 188 188 189 189 190 191 192 192 193 196 196 197 198 198 199 199 200 200 215 220 223 228 228 228

229

229

9.10 9.11 9.12 9.13

9.14

Förslaget till lag om ändring i lagen (1941 :416) om arvsskatt och gåvoskatt .

Förslaget till lag om ändring' 1 lagsökningslagen (1946. 808) Förslaget till lag om ändring" 1 stämpelskattelagen (1964z308) Förslaget till lag om ändringi lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. . . . . . Förslaget till lag om andrmg 1 lagen (1981: 775) om införande av utsökningsbalken

Särskilt yttrande

Bilagor

Bilaga 1 Utredningspromemoria nr 8 Bilaga 2 Utdrag ur remissyttrande .

Bilaga 3 Lagen (1966 454) om /öretagsinteekningi dess lvdelse/iån och

med 198201-01

Bilaga 4 Företagsintecknings/örora'ningen (1966. 455) i dess lydelse

från och med 1980- 01- 01

Bilaga 5 Utredningspromemoria nr 39 . . . Bilaga 6 Fö1teckning över vissa rutiner hos inskrivningsmyndighe-

terna

Bilaga 7 Promemoria angående ADB

7:1 Handläggningsordning

7. 2 Exempel på registerutdrag.

7: 3 Exempel på hypoteksbrev . . . 7. 4 Exempel på bevis om innehavsanteckning

230 230 231 232 232

233

235 279

281

289 297

315 319

347 351 353 355

Förkortningar och litteratur

Förkortningar

BFL bokföringslagen (1976:125) CIM central inskrivningsmyndighet CIM/ADB central inskrivningsmyndighet med ADB—baserat inteck- ningsregister CIM/MAN central inskrivningsmyndighet med helt manuell handlägg- ning DAFA datamaskincentralen för administrativ databehandling Dir utredningsdirektiv Ds departementsseriema FF företagsinteckningsförordningen (1966:455) FHL utredningens förslag till lag om företagshypotek FiF förordningen (1883:16 s. 1) angående förlagsinteckning FL lagen (1966:454) om företagsinteckning FLbet. förlagsinteckningskommitténs betänkande (SOU 1964:10) Företagsinteckning FLprop. proposition 1966z23 med förslag till lag om företagsinteck- ning m. m. FRL förmånsrättslagen (1970:979)

HD högsta domstolen IF förordningen (1875z42 s. 12) angående inteckning i fast egendom IM inskrivningsmyndighet JB jordabalken J FT Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland JiL lagen (1932:171) om inteckning i jordbruksinventarier JP lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken KL konkurslagen (19211225) KU konstitutionsutskottets betänkande KöpL lagen (1905 nr 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom LIR lagen (1973:98) om inskrivningsregister LU lagutskottets betänkande NJA Nytt juridiskt arkiv Avd. 1 NJA 11 Nytt juridiskt arkiv Avd. 11 prop. proposition RB rättegångsbalken SCB statistiska centralbyrån

SFS SjöL SkbrL SkU SM SOU SvJT TF L

L XIII

Bprop.

("'(—'ch

Pprop.

Litteratur

Alme'n

Hessler Kai jser

Leijonhufvud- Mattsson- Persson

Lennander Lögdberg Nordström

Olivecrona Rune Undén

Walin Welamson Westerlind

Svensk författningssamling sjölagen (1891135 5. 1) lagen (1936:81) om skuldebrev skatteutskottets betänkande Statistiska meddelanden statens offentliga utredningar Svensk Juristtidning kungörelsen (1966:455) med tillämpningsföreskrifter till lagen om företagsinteckning (kungörelsen har sedan 1 . 1 . 1980 rubriken företagsinteckningsförordning) Utsökningsrätt IV, fastighetstillbehör och företagsintecknad egendom m. m., förslag av lagberedningen (SOU 1966:7) Utsökningsrätt X, konkursgrundema, gäldenärens legitima- tion, återvinning, kvittning, solidariska skuldförhållanden m. m., förslag av lagberedningen (SOU 1970:75) Utsökningsrätt XIII, promulgationslag till utsökningsbalk m. m., lösöreköp, förslag av lagberedningen (SOU 1974:55)

utsökningsbalken proposition 1980/81:8 med förslag till utsökningsbalk utsökningslagen (1877:31 s. 1)

proposition 1980/81184 med förslag till lag om införande av utsökningsbalken m. rn.

Almén, T., Om köp och byte av lös egendom. 4 delvis omarb. uppl. ombesörjd av R. Eklund. Stockholm 1960._ Hessler. H., Allmän sakrätt. Stockholm 1973. Kaijser, F., Kommunallagama 11. 5 uppl. Stockholm 1975. Leijonhufvud, C., Mattsson, U. och Persson, P. G., Näringsidkares inteckningslån. Katrineholm 1966.

Lennander, G., Panthavares skyldigheter vid pantav- tal om lös egendom. Uppsala 1977. Lögdberg, Å., Studier över förlagsinteckningsinstitu- tet. Uppsala 1947. Nordström, T., Lagen om företagsinteckning. 2 uppl. Stockholm 1971. Olivecrona, K.. Fastighetspant. Lund 1979. Rune, C., Rätt till skepp. Göteborg 1976. Undén, Ö.. Svensk sakrätt I. Lös egendom. 10 uppl. Lund 1976. Walin, G., Separationsrätt. Lund 1975. Welamson. L., Konkursrätt. Stockholm 1961. Westerlind. P., Kommentar till jordabalken 6 kap. Stockholm 1977.

Sammanfattning

Utredningen lägger genom slutbetänkande fram lagförslag som skall anpassa konstruktionen av rätt på grund av företagsinteckning till den konstruktion av panträtt på grund av inteckning i fast egendom som infördes i svensk rätt genom 1970 års jordabalk; efter samråd med pantbrevsutredningen (Ju 1979102) har utredningen funnit att dess förslag sannolikt lätt kan jämkas efter vad pantbrevsutredningen kommer att föreslå.

Rätt på grund av företagsinteckning blir visserligen inte med utredningens förslag någon panträtt, ehuru utredningen allvarligt övervägt att föreslå att den inordnas bland panträttema såsom en särskild sådan rättighet. Men den kommeratt grundas på inteckning i näringsverksamheten och upplåtas genom pantsättning av den inteckningshandling inskrivningsmyndigheten utfärdar som bevis om inteckningen; handlingen betecknas hypoteksbrev. Säkerhe- ten, som omfattar viss rörelseegendom, betecknar utredningsförslaget före- tagshypotek. Dess omfattning blir vidare än vad som nu är fallet. Som viktigaste nyhet framträder att samtliga rörelsefordringar och därjämte kassamedel skall ingå i säkerheten.

Alla näringsidkare kommer, oavsett om de är bokföringspliktiga eller ej, att åtminstone formellt få tillgång till det nya kreditsäkerhetsinstrumentet. Någon myndighetskontroll av om näringsidkaren verkligen driver verksamhet skall inte företas, ty han skall kunna vinna inteckning även om rörelsen ännu inte startats. Det blir sålunda, i viss mån också som en logisk följd av den nya rättighetskonstruktionen, helt lagt på kreditlivet självt att pröva i vad mån rörelse drivs eller kommer att drivas samt i vad mån den duger som kreditsäkerhet.

Utredningen föreslår, både för att tillmötesgå berättigade önskemål av många näringsidkare och föratt komma till rätta med svåra juridiska problem, att alla näringsidkare också skall få rätt att inteckna verksamhet i riket utan begränsning till del därav. Möjligheten att begränsa inteckning till verksamhet i län skall dessutom upphöra enligt förslaget och i dylika fall får man i stället begränsa inteckningen till samtliga kommuner i det berörda länet. Denna ordning kräver att företagsinteckningsväsendet koncentreras till en enda inskrivningsmyndighet, en ordning som visserligen övervägdes och förkasta- des då nuvarande lagstiftning i ämnet kom till år 1966 men som utredningen, efter ingående överväganden, funnit angeläget att på nytt lägga fram förslag om. Utredningen föreslår också att myndighetens inskrivning skall skötas med ADB. Utredningen beräknar att förslaget inte skall öka kostnaderna för inskrivningsverksamheten.

Utredningens förslag rymmer också ett inskrivningsrättsligt instrument för dem som driver industriell rörelse på egen fastighet. De skall med dess hjälp kunna rättsligen från fastigheten skilja dess 5. k. industritillbehör så att fastighet och rörelseegendom kan obehindrat belånas eller överlåtas var för sig trots att rörelseegen domen i själva verket blir kvar på fastigheten. De skall med samma instrument kunna återförena fastigheten med rörelseegendom av industritillbehörs karaktär. Instrumentet skall endast få användas med samtycke av berörda borgenärer och dess användning skall kunna avläsas i fastighetsboken. Detta förslag hör egentligen inte samman med utredningens övriga lagförslag och kan därför behandlas för sig.

Utredningen föregriper ikraftträdandet av den nya utsökningsbalken (UB) och dess följdlagstiftning i det att dessa lagverk, och inte deras nuvarande motsvarigheter, lagts till grund för utredningens olika lagförslag, av vilka det främsta är en ny lag om företagshypotek.

Lagförslag

1 Förslag till Lag om företagshypotek Härigenom föreskrivs följande

1 kap. Rätt på grund av företagsinteckning Allmänna bestämmelser

1 & Företagshypotek är sådan säkerhet i näringsverksamhet som ställs enligt denna lag.

2 & Näringsidkare, som vill ställa företagshypotek, har rätt att få inskrivningi sin näringsverksamhet av visst penningbelopp (företagsinteckning). Inteck- ning meddelas även om verksamheten ännu icke påbörjats. Bevis om inskrivningen kallas hypoteksbrev.

Konkursbo räknas icke som näringsidkare enligt denna lag.

35 Företagshypotek ställs genom att näringsidkaren överlämnar hypoteks— brev som pant för fordran.

45 Avlider näringsidkare, träder dödsboet i hans ställe som näringsidkare.

Företagshypoteks omfattning

55. Företagshypotek omfattar näringsidkarens lösa egendom i den mån den hör till den intecknade verksamheten och utgörs av

1. inventarier, varor eller andra lösören,

2. byggnad eller annan anläggning,

3. arrenderätt, hyresrätt, rättighet som avses i 7 kap. 3 & jordabalken, bostadsrätt eller rätt till gruva eller annan gruvegendom,

4. nyttjanderätt till inventarier eller andra lösören,

5. patent, upphovsrätt eller annan rättighet av immateriell art,

6. kassamedel eller fordringar,

7. verksamhetens aflärsvärde (goodwill). Överlåts verksamheten, omfattar hypoteket överlåtarens fordran på veder- lag för vad som ingick i hypoteket vid överlåtelsen.

Företagshypotek omfattar ej egen dom, som kan vara föremål för panträtt på grund av inteckning, och ej heller egendom, som varken kan utmätas eller ingå i konkurs.

Verkan av överlåtelse m. m.

6 5 Överlåts intecknad verksamhet jämte egendom, som omfattas av företags- hypotek, består borgenärens rätt i egendomen i förvärvarens hand och ger företräde till betalning därur framför fordran för vilken förvärvaren själv ställt löretagshypotek. Om förvärvaren överlåter eller upplåter egendomen till annan eller om egendomen skadas eller tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande, äger borgenären i stället hålla sig till förvärvarens fordran på vederlag eller ersättning.

Borgenärens rätt enligt första stycket förfaller, om han ej. inom sex månader från det överlåtaren eller förvärvaren underrättat honom om överlåtelsen och senast inom aderton månader från det verksamheten frånträddes, söker betalning ur egendomen och anmäler detta till inskrivningsmyndigheten.

Vad som sagts om förvärvaren gäller, om denne avlider, i stället hans dödsbo.

75 Bestämmelserna i 6 5 har motsvarande tillämpning, när intecknad verksamhet jämte egendom, som omfattas av företagshypotek, övergår till annan genom skifte av handelsbolags tillgångar eller genom bodelning av annan anledning än näringsidkarens död. Utan hinder av att avhandling om försäljning av näringsidkaren tillhörigt lösöre behandlats enligt bestämmelsemai lagen (1845:50 s. 1)om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, omfattas den sålda egendomen av företagshypotek på grund av inteckning som sökts senast trettio dagar etter det att avhandlingen företeddes inför rätten.

Rött till betalning ur företagshypotek

85 Borgenär, som har företagshypotek för sin fordran, har rätt att vid utsökning eller i konkurs med den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag få betalt för fordringen ur egendom, som omfattas av hypoteket, intill hypoteksbrevets belopp. 1 den mån detta ej förslår, har borgenären rätt att få betalt ur egendomen genom ett tillägg. Detta får ej överstiga femton procent av hypoteksbrevets belopp jämte sex procent årlig ränta på detta belopp från den dag då egendomen utmättes eller konkursansökan gjordes. Har flera hypoteksbrev överlämnats som säkerhet för fordran och har inteckningama samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra, skall bestämmelserna i första stycket om hypoteksbrevets belopp avse hypoteksbrevens sammanlagda belopp.

9 5 I egendom som belagts med kvarstad för fordran senast den inskrivnings- dag då inteckningen söktes får inteckningsborgenären icke göra sin rätt gällande så länge säkerhetsåtgärden består och, om därunder söks betalning ur egendomen genom utmätning, ej heller så länge sådant förfarande pågår.

105 Borgenären har rätt till betalning enligt 8 5 även om fordringen preskriberats eller icke blivit anmäld efter kallelse på okända borgenärer.

11 5 Upphör intecknad näringsverksamhet, har borgenären utan hinder därav rätt till betalning ur sådan näringsidkaren tillhörig egendom som hörde till verksamheten och som ej nyttjas av denne för annan näringsverksamhet eller eljest för annat ändamål.

125. Borgenären äger söka betalning ur egendom, som omfattas av företags- hypoteket, fastän fordringen ej är förfallen till betalning, om

1. den intecknade verksamheten eller väsentlig del därav överlåts eller upphör eller övergår till annan genom skifte av handelsbolags tillgångar eller genom bodelning av annan anledning än näringsidkarens död eller, när inteckningen är begränsad till visst område, flyttas från detta eller

2. egendomen till följd av vanvård eller naturhändelse eller av annan orsak försämras eller minskas så att säkerhetens värde går ned väsentligt.

Vid utmätning av egendom, som omfattas av företagshypotek, har inteck- ningsborgenären rätt till betalning ur egendomen enligt vad som föreskrivs i 8 kap. utsökningsbalken, även om hans fordran ej är förfallen till betalning.

2 kap. Företagsinteckning

Företagsintecknings omfattning

l 5 Företagsinteckning beviljas i all den nä ringsverksamhet som näringsidka- ren vid varje tid utövar i riket.

Inteckning får emellertid begränsas såväl till verksamhet av viss art som till verksamhet i en eller flera kommuner. Dessutom får inteckning i verksamhet för produktion av elenergi genom vattenkraft begränsas till verksamheten på en eller flera fastigheter och inteckning i gruvdrift till den verksamhet som hänför sig till ett eller flera utmål eller koncessionsområden.

Företagsinteckning får endast beviljas så att den i hela giltighetsområdet omfattar samma art av verksamhet.

25 Näringsverksamhet, som flera utövar gemensamt, får intecknas endast som en enhet för sig. Inteckn ing får icke beviljas gemensamt i en näringsidkares verksamhet och verksamhet som utövas av annan. Inteckning får ej heller beviljas så att den till omfattningen avviker från annan inteckning, som är beviljad eller sökt i samma näringsverksamhet. 35 Är beviljad eller sökt företagsinteckning begränsad till verksamhet i en eller flera kommuneroch läggs sådan kommun samman med annan kommun, skall inteckningen därefter även omfatta verksamhet som där vid varje tid utövas av näringsidkaren, om denna verksamhet icke omfattas av beviljad eller sökt inteckning och om inteckningsförhållandena genom sådan utvidg- ning blir förenliga med 1 och 2 55. Motsvarande skall gälla när del av kommun förs över till annan kommun och när kommun delas. Utvidgning enligt första stycket inträder, om där avsett hinder mot utvidgning undanröjs genom inteckningsåtgärd enligt 3 kap.

F öretagsin teckn in gs _ företräde

45 Inteckning ger företräde i förhållande till annan företagsinteckning efter den tidsföljd i vilken inteckningama söks. Inteckningar som söks på samma inskrivningsdag ger lika rätt. Om möjlighet att bestämma företrädet mellan flera företagsinteckningar,

som söks på samma inskrivningsdag, på annat sätt samt om ändring i företrädesordningen genom sammanföring eller nedsättning finns bestämmel- ser i 3 kap.

5 5 Om förmånsrätt, som följer med företagsinteckning, finns bestämmelser i förmånsrättslagen (1970:979).

Vissa bestämmelser om jöretagsintecknings och hypoteksbrevs giltighet

65 Om egendom, som omfattas av företagshypotek, blivit utmätt och inteckningsborgenären tillerkänts betalning därur, är inteckningen utan verkan till belopp som svarar mot vad som utfallit på hypoteksbrevets belopp. Detsamma gäller om borgenären tillerkänts betalning ur sådan egendom i konkurs.

75 Om företagsinteckning blir utan verkan, är även hypoteksbrevet utan verkan. Ändras i annat fall inteckning till belopp eller omfattning, får hypoteksbrevet verkan i enlighet med inteckningens ändrade innehåll. Dödning av förkommet hypoteksbrev medför ej att inteckningen blir utan verkan.

3 kap. Inskrivningsförfarandet lnskrivningsregister och inskrivningsmyndighet

15 Inskrivning enligt denna lag sker i ett särskilt inskrivningsregister (företagsinteckningsregistret). Detta förs med automatisk databehandling.

25 Ärenden om inteckning i näringsverksamhet eller annan införing i företagsinteckningsregistret på grund av föreskrift i denna lag eller annan författning (inskrivningsärenden) handläggs av en för riket gemensam myn- dighet, som regeringen bestämmer (inskrivningsmyndigheten).

Inskrivningsmyndigheten förestås av en inskrivningsdomare, som skall vara lagfaren.

Handläggningen av inskrivningsärende 35 För behandlingen av inskrivningsärende gäller bestämmelserna om tvistemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag. Anmälan eller ansökan i inskrivningsärende skall göras skriftligen.

4 5 Inskrivningsärende tas upp på inskrivningsdag. Sådan hålls till klockan tolv varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som ej utgör helgdag. Lika med helgdag anses midsommarafton, julafton och nyårsafton. Regering- en eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att inskrivnings- dag skall ställas in, om särskilda skäl föreligger till det.

Anmälan eller ansökan, som kommit in efter klockan tolv viss dag, anses gjord på nästföljande inskrivningsdag.

55 Hos inskrivningsmyndigheten förs dagbok över inskrivningsärenden. Handlingar i sådana ärenden förs samman i akter.

Har sökanden eller annan lämnat uppgift eller förklaring av betydelse för ärendets prövning eller har särskild utredning verkställts i ärendet, skall detta antecknas i akten. 1 akten tas även upp förelägganden och andra beslut, som ej skall föras in i företagsinteckningsregistret.

6 5 Om detär nödvändigt för utredningen, får inskrivningsärende skjutas upp till viss senare inskrivningsdag, såvida ärendet ej avser ansökan som omedel- bart bör avslås.

Skjuts ärende upp, får sökanden föreläggas att förebringa behövlig utred- ning. Efterkommer sökanden icke föreläggandet, får ansökningen förklaras förfallen. Föreläggandet skall innehålla erinran om detta.

Inskrivningsärende får vidare skjutas upp till senare inskrivningsdag, om ärendet med hänsyn till beskaffenhet eller omfattning ej lämpligen kan prövas omedelbart. Ärende som skjutits upp av denna anledning skall tagas upp till prövning senast på femte inskrivningsdagen efter den inskrivningsdag då ansökningen gjordes.

7 5 Beslut, som innebär att ansökan i inskrivningsärende bifalls, avslås eller förklaras förfallen eller att ärende skjuts upp, skall föras in i företagsinteck- ningsregistret. Innebär beslutet att ansökan ej bifalls, skall skälen för beslutet antecknas i akten.

Beslut, som skall föras in i registret, meddelas genom sådan införing och skall anses ha det innehåll som framgår av registret.

8 5 Har beslut i inskrivningsärende gått emot sökanden eller annan som hörts i ärendet, skall denne genast underrättas om beslutet. Därvid skall anges de skäl för beslutet som antecknatsi akten och vad den som vill fullfölja talan mot beslutet har att iaktta.

95 Om inskrivningsärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det att beslutet kommit myndigheten till handa.

I 11 teekn ingsanso'kan

10 5 Företagsinteckning söks av näringsidkaren med uppgift om det belopp, i svenskt mynt, på vilket inteckningen skall lyda. Om inteckningen skall begränsas enligt 2 kap. 1 5 andra stycket, skall ansökningshandlingen innehålla uppgift om avsedd begränsning.

Sökanden skall lämna styrkt uppgift om namn och personnummer eller, för annan juridisk person än dödsbo, organisationsnummer.

11 5 Ansökan om företagsinteckning skall avslås, om

1. bestämmelse i 3 5 andra stycket eller 10 5 ej iakttagits,

2. den verksamhet ansökningen avser uppenbarligen ej kan intecknas,

3. ansökningen strider mot 2 kap. 1 eller 2 5,

4. sökanden eller, om inteckningen söks av flera, någon av sökandena är i konkurs eller försätts i konkurs samma inskrivningsdag som inteckningen söks.

12 5 Möter icke hinder enligt 1 1 5skall inteckning beviljas och hypoteksbrev utfärdas på grund av inteckningen.

Bestämmelser om utfärdande av nytt hypoteksbrev i stället för hypoteks- brev som dödats finns i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling.

13 5 Inteckning, som skulle medföra lika företrädesrätt som annan företags- inteckning, skall vid inskrivningen förklaras gälla efter den andra inteckning- en, om sökanden begär det. Inteckning, som sätts efter annan, gäller efter inteckning med lika rätt som eller bättre rätt än denna, även om detta e j anges i beslutet.

Inteckningsåtgärder

145 Företagsinteckning som är begränsad enligt 2 kap. 1 5andra stycket får på ansökan av näringsidkaren och efter medgivande av hypoteksbrevets innehavare sträckas ut till att omfatta ytterligare verksamhet (utsträckning). Om sådan ansökan gäller i tillämpliga delar bestämmelserna angående ansökan om inteckning. Om ansökan om utsträckning avser flera inteckningar, skall de fastställas att gälla med samma inbördes företrädesrätt i all av inteckningama omfattad verksamhet.

15 5 Ett hypoteksbrev får på ansökan av näringsidkaren och efter medgivande av hypoteksbrevets innehavare bytas ut mot två eller flera nya hypoteksbrev (utbyte). På begäran skall därvid hypoteksbrevens inbördes företrädesrätt bestämmas. Härvid har 13 5 andra meningen motsvarande tillämpning.

16 5 Företagsinteckningar, som besvärar samma verksamhet och har inbör- des lika 1ätt eller gäller omedelbart efter varandra, får på ansökan av näringsidkaren och efter medgivande av hypoteksbrevens innehavare föras samman till en inteckning (sammanföring). Denna inteckning skall gälla med den företrädesrätt som tillkommer den av de i sammanföringen ingående inteckningama som gäller med sämsta rätt.

Inteckning som avses i första stycket skall förklaras gälla för ett lägre belopp än det vartill de sammanförda inteckningama sammanlagt uppgår, om sökanden begär det och hypoteksbrevens innehavare medger det.

175 Företagsinteckning får på ansökan av näringsidkaren och efter medgi- vande av hypoteksbrevets innehavare sättas ned efter annan inteckning (nedsättning). Inteckning, som sätts ned efter annan, gäller efter inteckning med lika rätt som eller bättre rätt än denna, även om detta ej anges i beslutet.

18 5 På ansökan av näringsidkaren och efter medgivande av hypoteksbrevets innehavare får inteckning dödas helt eller i viss verksamhet (dödning). I samma ordning får inteckning, som intill en ändring av kommunindelning omfattat verksamhet i en eller flera kommuner, dödas i verksamhet i sådan kommundel som uppkommit genom ändringen.

Inteckning får icke dödas så att inteckningsförhållandena därigenom blir oförenliga med 2 kap. 1 eller 2 5.

Bestämmelser om dödning av inteckning, när hypoteksbrevet förkommit, finns i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling.

195 När innehavare av hypoteksbrev lämnar medgivande till åtgärd, som avses i 14—18 55, skall hypoteksbrevet ges in.

205 På ansökan av den som innehar hypoteksbrev skall innehavet antecknas i företagsinteckningsregistret. Är annan antecknad som innehavare, skall inskrivningsmyndigheten sedan det nya innehavet antecknats föra av den tidigare anteckningen och underrätta den vars innehav var antecknat. Om det finns anledning anta att sökanden ej innehar hypoteksbrevet, skall föreläg- gande meddelas honom att visa upp detta. Anmäler den vars innehav antecknats att innehavet upphört, skall anteck- ningen föras av.

Anteckning och rättelse i ]öretagsinteckningsregistret

215. I företagsinteckningsregistret skall antecknas, när

]. näringidkare som sökt eller vunnit inteckning försatts i konkurs,

2. borgenär enligt 1 kap. 6 5andra stycket anmält att han sökt betalning ur egendom, som omfattas av företagshypotek,

3. det anmälts till inskrivningsmyndigheten att betalning vid utmätning eller i konkurs utfallit på hypoteksbrevs belopp.

Är eljest i lag eller annan författning föreskrivet att visst förhållande skall antecknas i registret, skall det gälla.

Anteckning i registret skall föras av, om den uppenbarligen ej längre kan vara av betydelse.

22 5 Om införing i företagsinteckningsregistret innehåller uppenbar oriktig- het till följd av skrivfel, annat dylikt förbiseende eller tekniskt fel, skall införingen rättas. Kan rättelse bli till förfång för näringsidkaren eller innehavare av hypoteksbrev, skall det inbördes företrädet mellan inteckningar som berörs av rättelsen bestämmas efter vad som är skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs, om han är känd, samt myndighet som avses i 4 kap. 3 5. Meddelas ej beslut samma dag som ärendet tagits upp, skall anteckning om ärendet göras i registret.

23 5 Beslut i ärende om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas i akten. I stället för bevis eller handling, som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall ny sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall fordras åter, göras obrukbar och behållas av inskrivningsmyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ge in den för detta ändamål. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får vite sättas ut. Vite döms ut av inskrivningsmyndigheten.

Besvär

245 Talan mot beslut i inskrivningsärende förs i hovrätten. Besvärsinlagan skall ges in till inskrivningsmyndigheten. Besvärstiden är i fråga om slutligt beslut fyra veckor från den inskrivnings- dag till vilken beslutet är att hänföra. Besvär över beslut som förts in i företagsinteckningsregistret skall antecknas där. När slutligt beslut med anledning av besvären vunnit laga kraft, skall anteckning göras om beslutets innehåll.

25 5 Talan mot beslut i ärende om rättelse får föras även av myndighet som avses i 4 kap. 3 5.

4 kap. Särskilda bestämmelser 1 5 Lider någon förlust till följd av tekniskt fel i företagsinteckningsregistret eller i anordning som hos inskrivningsmyndigheten eller annan statlig myndighet är ansluten till registret, har han rätt till ersättning av staten.

Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta att vidta åtgärd för att bevara sin rätt eller har han på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter skälighet sättas ned eller helt falla bort.

25 Kommer till följd av beslut i ärende om rättelse förlust att tillskyndas rättsägare som avses i 3 kap. 22 5, har han rätt till ersättning av staten. Ersättning utgår dock ej, om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit.

3 5 Staten företräds i ärende om ersättning enligt 1 eller 2 5 av myndighet som regeringen bestämmer.

4 5 Har den som enligt 1 eller 2 5är berättigad till ersättning av staten haft rätt att kräva ut beloppet av annan såsom skadestånd, träder staten ini rätten mot denne.

Ersättning enligt 1 eller 25 på grund av domstols dom betalas ut sedan domen vunnit laga kraft.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Förordnande om ikraftträdande får begränsas enligt 20. Genom lagen upphävs, med de undantag som följer av nedanstående bestämmelser, lagen (1966:454) om företagsinteckning.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Bestämmelserna i den nya lagen skall tillämpas på före ikraftträdandet meddelad eller sökt företagsinteckning, om ej annat framgår av bestämmelse nedan. Detsamma gäller i fråga om förlagsinteckning och inteckning i jordbruksinventarier.

4. Är egendom, i vilken gäller inteckning som avses i 3, utmätt vid lagens ikraftträdande eller är näringsidkaren försatt i konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet, skall äldre lag gälla beträffande utmätningen eller konkursen istället för 1 kap. 5, 8 och 10 55 samt 12 5andra stycket och 2 kap. 6 5.

5. I fråga om talan som avses i 1 kap. 65 andra stycket och anmälan till inskrivningsmyndigheten därom gäller äldre bestämmelser, om verksamheten överlåtits före ikraftträdandet. Om skifte eller bodelning som avses i 1 kap. 7 5 första stycket skett före ikraftträdandet, gäller också äldre bestämmelser i nu angivna hänseenden.

6. Bestämmelsen i 1 kap. 7 5 andra stycket skall ej tillämpas, om köpeavhandlingen upprättats före den 1 juli 1967.

7. I fråga om verkan av företagsinteckning, som meddelats i näringsverk- samhet utövad av aktiebolag, som upplösts enligt punkt 4 eller 5 övergångs- bestämmelsema till lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag, gäller äldre bestämmelser.

8. Omfattas vid lagens ikraftträdande skepp av företagsinteckning enligt punkt 2 övergångsbestämmelsema till lagen (1973:1067) om ändringi lagen (1966:454) om företagsinteckning, skall skeppet i stället omfattas av företags— hypotek på grund av sådan inteckning.

9. Så länge intecknad båt är upptagen i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelsema till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891 :35 s. 1) omfattas den ej av företagshypotek. 10. Inteckning för fordran som beviljats eller sökts före ikraftträdandet skall anses som en enligt de nya bestämmelserna beviljad eller sökt inteckning på belopp svarande mot den tidigare beviljade eller sökta inteckningens kapital- belopp. Inteckningshandlingen skall anses som hypoteksbrev på samma belopp, om inteckningen är beviljad. 11. Utgör inteckningshandling säkerhet för fordran vid ikraftträdandet, skall företagshypotek anses ställt enligt 1 kap. 3 5 till säkerhet för fordringen. Om borgenär innehar inteckningshandling vid nämnda tidpunkt utan att handlingen utgör säkerhet för fordran, skall företagshypotek anses ställt till säkerhet för borgenärens rätt på grund av handlingen. Utan hinder av första stycket skall bestämmelsen i 9 5 första stycket gamla lagen fortfarande gälla. 12. Bestämmelsemai 11 har motsvarandetillämpningi fall då borgenär vid ikraftträdandet innehar fordringshandling, på grund varav inteckning sökts, och inteckning sedermera beviljas med stöd av 19. Bestämmelserna i 1 1 har likaledes motsvarande tillämpning, om borgenär vid ikraftträdandet innehar fordringshandling, på vilken tecknats intecknings— medgivande, och inteckning sedermera beviljas med stöd av 19. 13. Har borgenär företagshypotek för sin fordran på grund av inteckning som beviljats före ikraftträdandet eller därefter med stöd av 19 första stycket skall, i fråga om hans rätt till betalning ur medel vid utsökning elleri konkurs, äldre bestämmelser tillämpas i stället för 1 kap. 8 5, om det yrkas av någon vars rätt beror därav. Vad som sagts nu gäller dock endast om betalningen föranleds av utmätning som skett före utgången av år (1987) eller av konkurs efter ansökan som gjorts inom samma tid. Första stycket gäller även i fall då efter ikraftträdandet inteckningen utsträckts eller inteckningshandling i samband med annan inteckningsåtgärd ersatts med hypoteksbrev. 14. Grundas företagshypotek på förhållande som anges i 1 1 eller 12 första stycket, har näringsidkaren även i annat fall än då bestämmelserna i 13 är tillämpliga rätt att påfordra, att betalning till borgenären vid utsökning eller i konkurs begränsas enligt äldre bestämmelser. 15. Medför tillämpning av 1 kap. 8 5, i fall då företagshypotek grundas på förhållande som anges i 1 1 eller 12 första stycket och fordringens förfallodag inträffar efter utgången av år ( 1 987), att inteckningssäkerhetens värde går ned väsentligt och ställer gäldenären ej efter anfordran ytterligare säkerhet varmed

borgenären skäligen kan nöjas, får borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex månader. Uppsägning på grund av vad som sagts nu får inte ske förrän sex månader förflutit från det gäldenären anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år (1985) eller senare än att tiden för betalningsskyldighetens fullgörande infaller före utgången av år (1987).

16. Övergångsbestämmelsema utgör ej hinder för borgenär att göra gällande personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandling. 17. Har en före ikraftträdandet beviljad eller sökt företagsinteckning begränsats till verksamhet i län eller i län och kommun, skall inteckningen anses avse verksamheten i de kommuner och delar av kommuner som vid ikraftträdandet svarar mot inteckningens giltighetsområde. 18. Bestämmelserna i 2 kap. 3 5 andra stycket och 3 kap. 18 5 första stycket andra meningen tillämpas ej i fråga om ändring av kommunindelning som skett före ikraftträdandet.

Om inteckning vid ikraftträdandet omfattar verksamhet i del av kommun eller enligt 17 skall anses avse verksamhet i del av kommun, får inteckningen på ansökan av näringsidkaren och efter medgivande av hypoteksbrevets innehavare dödas i vad avser verksamheten i kommundelen. Bestämmelserna i 3 kap. 18 5 andra stycket och 19 5 har därvid motsvarande tillämpning.

19. Fullföljs efter ikraftträdandet en dessförinnan gjord ansökan om inteckning, skall inteckning beviljas enligt de nya bestämmelserna, om ansökningen uppfyller villkoren för inteckning enligt gamla lagen. Ansök- ningen skall därvid anses avse ett penningbelopp svarande mot fordringens kapitalbelopp. Söks efter ikraftträdandet inteckning på grund av fordringshandling, på vilken före ikraftträdandet tecknats sådant bevittnat medgivande som avses i 85 gamla lagen, skall ansökningen tas upp och prövas som ansökan om inteckning enligt 3 kap. 10 5. Avser medgivandet inteckning i verksamheten i län eller i län och kommun, skall ansökningen anses avse verksamheten i de kommuner som svarar däremot. Även i detta fall skall ansökningen anses avse ett penningbelopp svarande mot fordringens kapitalbelopp. 20. Regeringen får förordna att bestämmelsen om besvärstid i 3 kap. 24 5 andra stycket skall träda i kraft senare än lagen i övrigt. Från det lagen i övrigt trätt i kraft och till dess bestämmelsen i 3 kap. 24 5andra stycket träderi kraft gäller i så fall, att besvärstiden vid beslut som avses i denna bestämmelse är två veckor från den dag expeditionen i ärendet hölls sökanden till handa, dock minst fyra veckor från den inskrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra. 21 . Vad i annan lag eller författning stadgas angående företagshypotek skall, om ej annat är föreskrivet, tillämpas även i fråga om företagsinteckning enligt äldre lag, förlagsinteckning och inteckning i jordbruksinventarier. 22. Föreskrift i särskild lag eller annan författning angående företagsinteck- ning, förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier skall gälla också i fråga om företagshypotek om annat inte föreskrivs eller framgår av omständigheterna. 23. Vad som sägs om kvarstad i 1 kap. 9 5 gäller även skingringsförbud som har meddelats före lagens ikraftträdande.

2 Förslag till Lag om ändring i jordabalken Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken] dels att 2 kap. 3 och 4 55 samt rubriken till 22 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas tre nya paragrafer, 22 kap. 16-18 55, samt närmast före 22 kap. 16 5 en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet hör, utöver vad som följer av 1 och 2 55, maskin och annan utrustning som tillförts fastigheten för att använ- das i verksamheten huvudsakligen på denna. Fordon, kontorsutrustning och handverktyg hör dock icke till fastigheten.

Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet hör, utöver vad som följer av 1 och 2 55, maskin och annan utrustning som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna. Sådan egendom hör dock ej till fastigheten, om ägares förklaring härom är inskriven ifastighetsboken enligt 22 kap. 16 5. Fordon, kontors- utrustning och handverktyg hör ej i något jbl! till fastigheten.

45

Föremål som nyttjanderättshavare eller eljest annan än fastighetsägaren tillfört fastigheten hör ej till denna, om icke föremålet och fastigheten kommit i samme ägares hand. Detsamma gälleri fråga om föremål som enligt 3 5 kan höra till fastigheten och tillförts denna av fastighetsägaren utan att han ägde föremålet. Har fastighetsägaren tillfört fastigheten föremål som enligt 3 5 kan höra till fastigheten och som han förvärvat under villkor att överlåtaren har rätt att återtaga föremålet om förvärvaren åsidosätter vad som åligger honom enligt överlåtelseavtalet, hör föremålet icke till fastigheten så länge villkoret

gäller.

Ingår föremål, som tillförts fastig- het av annan än fastighetsägaren, i företagsintecknad verksamhet och har föremålet och fastigheten kom- mit i samme ägares hand genom att fastighetsägaren förvärvat verksam— heten eller näringsidkaren förvärvat fastigheten, hör föremålet likväl icke till fastigheten, om det icke upphört

Omfattas föremål, som tillförts fas- tighet av annan än fastighetsägaren, av företagshypotek och har föremålet och fastigheten kommiti samme äga- res hand genom att fastighetsägaren förvärvat verksamheten eller nä- ringsidkaren förvärvat fastigheten, hör föremålet likväl icke till fastighe- ten, om det icke upphört att omjbttas

] Balken omtryckt 197 1 : 1209.

Nuvarande lydelse

att svaraför inteckningen eller, i det fall näringsidkaren förvärvat fastig- heten, om icke sex månader förflutit från det han sökt lagfart på sitt fång. Har in teckn ingshavaren före utgång- en av angivna tid väckt talan om betalning och anmält detta till inskrivningsmyndigheten för det om- råde där fastigheten ligger, hör före- målet ej till fastigheten, om icke två månader förflutit från det talan avgjorts genom dom eller beslut som vunnit laga kraft.

22 kap. Inteckning

Föreslagen lydelse

av hypoteket eller, i det fall närings- idkaren förvärvat fastigheten, om icke sex månader förflutit från det han sökt lagfart på sitt fång. Har inteckningsborgenären före utgång- en av angivna tid väckt talan om betalning och anmält detta till inskrivningsmyndigheten för det om- råde där fastigheten ligger, hör före- målet ej till fastigheten, om icke två månader förflutit från det talan avgjorts genom dom eller beslut som vunnit laga kraft.

22 kap. Inteckning m. m.

Inskrivning av förklaring rörande tillbehör till industrifastighet

165

Inskrivning av förklaring, som avses i 2 kap. 3 5, söks skriftligen av fastighetsägaren.

lnskrivningsansökan skall avslås, om

]. kravet på skriftligform ej iaktta- gits,

2. ansökan om lagfart för sökan- den är vilandeförklarad och inskriv- ningsansökningen ej medgivits av den som har lagfart,

3. inteckning gäller i fastigheten och borgenär, för vars fordran pant- brev på grund av inteckningen utgör säkerhet, ej med ingivande av pant- brevet medgivit inskrivningsansök- ningen, '

4. hstigheten har frångått sökan- den på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller lik— nande tvångsförvärv,

5. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då inskriv- ningen söks samtfastigheten hör till konkursboet och förvaltaren ej biträ- der ansökningen,

6. fastigheten eller del därav är utmätt eller utmäts den dag då

Nu va rande lydelse

Föreslagen lydelse

inskrivningen söks och kronofogde- myndigheten ej medger ansökning- en. 7. fastigheten eller del därav har tagits i anspråk genom betalnings- säkring eller tas i anspråk därför den dag då inskrivningen söks och kro- nofogdemjvrdigheten ej medger an- sökningen,

8. fastigheten eller del därav är belagd med kvarstad eller beläggs med kvarstad den dag då inskriv- ningen söks och kronofogdemyndig- heten ej medger ansökningen.

Har ärende angående lagfart för sökanden skjutits upp till senare inskrivningsdag, skall behandlingen av ansökan om inskrivning skjutas upp till samma dag.

175

Inskrivning av förklaring, som avses i 2 kap. 3 5, skall föras av på ansökan av fastighetsägaren. Därvid har bestämmelserna i 16 5 första stycket, andra stycket 1, 2 och 4—8 samt tredje stycket motsvarande till- lämpning. Gäller inteckning i nä- ringsverksamhet i sökandens namn, skall ansökningen avslås om icke borgenär, för vars fordran hypoteks- brev på grund av inteckningen utgör säkerhet, med ingivande av hypo- teksbrevet samtyckt till åtgärden. Även utan sådant samtyckefår dock inskrivningen föras av, om sökanden visar att åtgärden icke rör borgenä— rens rätt.

185

Bestämmelserna i 16 och 1755 har motsvarande tillämpning ifråga om tomträtt som inskrivits, varvid med laghrt likställs inskrivning av tomt- rätt.

' Senaste lydelse l979:340. 2 Senaste lydelse 1979:340.

3 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225) Härigenom föreskrivs att 145 a och 185 g 55 konkurslagen (19211225) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

145ac

Har betalning utfallit på kapital— beloppet av fordran, till säkerhet för vilken företagsin teckning meddelats, skall förvaltaren, sedan tiden för klander mot framlagt utdelningsför- slag gått till ända eller väckt klander avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft, göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten och därvid insända utdelningsförslaget eller annan handling som visar fördel- ningen. Kan det antagas att ytterliga- re betalning kommer att tilläggas inteckningshavaren, skall dock med anmälan anstå till dess det blivit avg/"ort. om sådan betalning skall utgå.

När innehavare av inteckning som avses i första stycket lyfter betalning, skall anteckning härom göras på inteckningshandlingen.

Om betalning för fordran, till säkerhet för vilken ställts_/öretagshy- polek, har utfallit på hypoteksbrevets belopp, skall förvaltaren, sedan tiden för klander mot framlagt utdelnings- förslag har gått ut eller väckt klander har avgjorts genom beslut som vun- nit laga kraft, anmäla detta till inskrivningsmyndigheten och därvid sända in utdelningsförslaget eller annan handling som visar fördel- ningen. Kan det antas att ytterligare betalning kommer att tilläggas in- teckningsborgenären, skall dock anmälan inte göras förrän det har avgjorts, om sådan betalning skall utgå.

Når inteckningsborgenär lyfter be- talning, skall detta antecknas på hypoteksbrevet.

18ng2

Sedan beslut om fastställelse av utdelning i konkursen har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast tillställa borgenär de medel som till- komma denne. Detta gäller dock ej beträffande fordran som är beroende av villkor, som avses i 1365, eller som är föremål för rättegång. Borge- när är berättigad till den ränta som har upplupit på medlen från dagen för utdelningsförslagets upprättande. När medlen ha tillställts borgenärer— na, skall förvaltaren anmäla det hos konkursdomaren och tillsynsmyn- digheten. Har betalning utfallit på

Sedan beslut om fastställelse av utdelning i konkursen har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast tillställa borgenär de medel som till- kommer denne. Detta gäller dock ej beträffande fordran som är beroende av villkor, som avses i 1365, eller som är föremål för rättegång. Borge- när är berättigad till den ränta som har upplupit på medlen från dagen för utdelningsförslagets upprättande. När medlen har tillställts borgenä- rema, skall förvaltaren anmäla det hos konkursdomaren och tillsyns- myndigheten. Om betalning för

Nuvarande lydelse

kapitalbeloppet av fordran, till säker- het för vilken företagsinteckning meddelats, gäller 145 a5.

Bli medel tillgängliga för utdelning sedan konkursen avslutats, skall för- valtaren utdela dem till borgenärema och avge redovisning för förvaltning- en av medlen. Bestämmelserna i 185 e och 185 f55 om utdelning och redovisning skola därvid tillämpas. Att nytt utdelningsförslag har upp- rättats skall kungöras endast om det finns skäl till det. Om konkursdoma- ren med hänsyn till de med en utdel- ning förenade kostnaderna finner att sådan icke lämpligen bör ske, äger han efter framställning av förvaltaren förordna att medlen i stället för att utdelas skola överlämnas till gälde- nären.

Föreslagen lydelse

fordran, till säkerhet för vilken ställts

företagshypotek, har utfallit på hypo-

teksbrevets belopp, har bestämmel- serna i 145 & 5 motsvarande tillämp- ning.

Blir medel tillgängliga för utdel— ning sedan konkursen avslutats, skall förvaltaren dela ut dem till borgenä— rema och avge redovisning för för- valtningen av medlen. Bestämmel- sema i 185 e och 185 f55 om utdel- ning och redovisning skall därvid tillämpas. Att nytt utdelningsförslag har upprättats skall kungöras endast om det finns skäl till det. Om kon- kursdomaren med hänsyn till de med en utdelning förenade kostnaderna finner att sådan inte lämpligen bör ske, får han efter framställning av förvaltaren förordna att medlen i stället för att delas ut skall överläm- nas till gäldenären.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4. Förslag till Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 29 5, 6 kap. 5 5, 8 kap. 13 5samt 13 kap. 17 5 utsökningsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 29 5

När utmätning har beslutats, får gäldenären ej till skada för sökanden förfoga över egendomen genom överlåtelse eller på annat sätt, om ej kronofogdemyndigheten efter hörande av sökanden medger det av särskilda skäl.

Första stycket utgör ej hinder mot pantsättning av pantbrev eller annan inteckningshandling som gäller i egendomen. Om förbud mot pant— sättning av sådan handling när den har tagits i förvar av kronofogdemyn— digheten frnns bestämmelseri 6 kap. 55och 12 kap. 55.

Första stycket utgör ej hinder mot pantsättning av pantbrev eller annan inteckningshandling som gäller i egendomen. Om förbud i vissa ,är/[ mot pantsättning av sådan handling finns bestämmelseri 6 kap. 5 5och 12 kap. 5 5.

N u'va rande lydelse Föreslagen lydelse

Om nyttjandet av utmätt egendom m. m. finns bestämmelser i 6 kap. 45 andra stycket och 12 kap. 6—10 55.

6 kap. 5 &

Pantbrev eller annan inteckningshandling, som gäller i utmätt skepp eller luftfartyg eller i utmätta reservdelar till luftfartyg och ej är belånad, får tagas i förvar. Sedan handlingen har tagits i förvar, får den ej pantförskrivas utan

kronofogdemyndighetens tillstånd.

Hör utmätt lös egendom till näringsverksamhet, får kronofogde- myndigheten meddela näringsidka- ren förbud att utan myndighetens tillstånd pantförskri va h ypoteksbrev i verksamheten i den mån det är obe- lånat.

Obelånat hypoteksbrevfår tagas i förvar av kronofogdemyndigheten. Är hypoteksbrev i tredje mans besitt- ning. får kronofogdemyndigheten, med underrättelse om utmätningen och pantsättningsförbudet, meddela denne förbud att ge ut hypoteksbrevet utan myndighetens tillstånd

8 kap. 13 5

Borgenär, vars fordran är förenad med företagsinteckning eller annars med förrnånsrätt i utmätt egendom enligt 5 5 förmånsrättslagen (1970:979), har rätt att få betalning ur egendomen, om han anmäler sin fordran hos kronofogdemyndigheten innan egendomen säljs eller, om för- säljning sker under hand eller utmätt fordran drivs in, senast när fördelning skall äga rum.

Borgenär, vars fordran är förenad med förmånsrätt i utmätt egendom enligt 5 5 förmånsrättslagen (1970:979), har rätt att få betalning ur egendomen, om han anmäler sin fordran hos kronofogdemyndigheten innan egendomen säljs eller, om för- säljning sker under hand eller utmätt fordran drivs in eller pengar utmätts. senast när fördelning skall äga rum.

Sökanden har dock företräde i den mån betalning till borgenär som avses i första stycket är obehövlig för att trygga borgenären och dem som har sämre förrnånsrätt i egendomen enligt 55 förmånsrättslagen. Vid prövningen skall hänsyn tagas även till säkerhet som borgenären på annan grund har i gäldenären tillhörig egendom.

N 14 va rande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap. 175

När medel betalas ut, skall iakttagas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borgenär att förete eller återställa fordringsbevis eller säkerhet som har lämnats för fordran.

Pantbrev i skepp eller fastighet, vilket utgör säkerhet för fordran på vilken betalning har utfallit, skall företes även om borgenären ej är skyldig att återställa pantbrevet, om ej kronofogdemyndigheten frnner skäl att medge undantag. Detsamma gäller skuldebrev som är intecknat i annan egendom, när skyldighet att förete eller återställa skuldebrevet ej följer redan av första stycket.

Pantbrev i skepp eller fastighet eller h ypoteksbrev i näringsverksam- het, vilket utgör säkerhet för fordran på vilken betalning har utfallit, skall företes även om borgenären ej är skyldig att återställa det, om ej kro- nofogdemyndigheten finner skäl att medge undantag. Detsamma gäller skuldebrev som är intecknat i annan egendom, när skyldighet att förete eller återställa skuldebrevet ej följer redan av första stycket.

När köparen åberopar att den som enligt sakägarförteckning är berättigad till betalning har medgivit honom avräkning på köpeskillingen, gäller vid kronofogdemyndighetens prövning av överenskommelsen vad som föreskrivs i första och andra styckena.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

5. Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 8 5 föräldrabalkenl skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap. 8 52

Aktier, obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra sådana värde- handlingar skola, såframt samman- lagda värdet överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande bas- belopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i den omyndiges namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. Vill förmyndaren uttaga nedsatt värde-

Aktier, obligationer, pantbrev, hy- poteksbrev, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar skola, så- framt sammanlagda värdet överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i den omyndiges namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. Vill förmyndaren uttaga

] Balken omtryckt 1978:853. 2 Senaste lydelse 1974: 1038.

] Balken omtryckt 198 1 :359.

2 Senaste lydelse 19811359.

Nu va rande l vdels'e

handling, söke han överförmynda- rens tillstånd. Sådant tillstånd erford- ras ej, där värdehandlingen allenast skall genom bankens försorg överfö- ras till annan bank för att där nedsät- tas i öppet förvar. De nedsatta värde- handlingama skola under överför- myndarens tillsyn vårdas i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar särskilt stadgas.

Föreslagen lydelse

nedsatt värdehandling, söke han överförrnyndarens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras ej, där värdehand- lingen allenast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för att där nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingama skola under överfönnyndarens tillsyn vår- das i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar sär- skilt stadgas.

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits skall ej äga tillämpning med avseende å bevis eller motbok rörande tillgodohavande å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som utfärdats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypoteksbanks skuld- bok eller skuldbok hos annan inrättning, som regeringen bestämmer, såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med förbehåll att kapitalbe- lopp å inskriven fordran eller därå utställd obligation eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbelopp ej må lyftas utan överförrnyndarens tillstånd.

Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola, såframt ej obligationer- na äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller överförrnyndaren medgiver undantag, inskrivas i statsskuldboken med förbehåll, varom i andra stycket sägs.

Utövar en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga, skola vid tillämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas värdehand- lingar sammanräknas.

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren, i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse i detta kapitel, skall å dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta värdehandlingar.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

6 Förslag till Lag om ändring i ärvdabalken Härigenom föreskrivs att 21 kap. 3 5 ärvdabalkenl skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen l vdelse 21 kap. 3 52

Nuvarande lydelse

Finns det flera delägare i dödsboet Finns det flera delägare i dödsboet eller är allmänna arvsfonden ensam eller är allmänna arvsfonden ensam delägare, får en skuld som inte förfal- delägare, får en skuld som inte förfal—

Nu va rande lydelse

ler till betalning inom sex månader sägas upp hos borgenären till betal- ning sex månader efter uppsägning- en. Om borgenären till säkerhet för sin fordran har panträtt ithst egen- dom eller tomträtt eller har inteck— ning och han inom tre månader efter uppsägningen meddelar att han vill hålla sig endast till säkerheten, är han dock inte skyldig att ta emot betal— ning före förfallodagen.

Föreslagen lydelse

ler till betalning inom sex månader sägas upp hos borgenären till betal- ning sex månader efter uppsägning- en. Om borgenären till säkerhet för sin fordran har panträtt på grund av inteckning eller harföretagshypotek och han inom tre månader efter upp- sägningen meddelar att han vill hålla sig endast till säkerheten, är han dock inte skyldig att ta emot betalning före förfallodagen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

7 Förslag till Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 5 5 förmånsrättslagen (1970:979)l skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Fönnånsrätt i lös egendom som hör till näringsverksamhet vari före- tagsinteckning kan meddelas följer med

Föreslagen l1 'de/se

Förrnånsrätt i lös egendom som kan omfattas av företagshypotek på grund av inteckning i näringsverk- samhet följer med

1. fordran hos hyresgäst eller arrendator på grund av hyres- eller arrende— avtal angående lägenhet eller jord som var avsedd för verksamheten, dock ej för större belopp än som svarar mot tre månaders hyra eller ett års

arrendeavgift,

2. företagsinteckning.

Särskild föreskrift om vilka slag av lös egendom som omfattas av före- tagsinteckning äger motsvarande tillämpning i fråga om förmånsrätt enligt 1.

2. inteckningi verksamheten. Särskild föreskrift om vilka slag av lös egendom som omfattas av före- tagshypotek har motsvarande till- lämpning i fråga om förmånsrätt enligt 1.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarblival

Härigenom föreskrivs att 3 a 5 lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall ha nedan angivna

' Lagen omtryckt 1975: 1248

' Senaste lydelse av la- gens rubrik 1977:673.

3 Senaste lydelse 1966z457 (jfr 19661648). ' Lagen omtryckt 1981:770.

2 Senaste lydelse 198 1:770.

3 Senaste lydelse l973:1072 (jfr 19751910).

Nuvarande lydelse

F öreslagen lydelse

3a52

Att köp av lös egendom i visstfall är utan verkan, ehuru köpeavhand- ling om egendomen behandlats enligt bestämmelserna i dennaförordning, stadgas i lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning.

Att i visst fall borgenärs rätt till lös egendom består, trots att köpeav- handling om egendomen behandlats enligt bestämmelserna i denna lag, stadgas i lagen (1982000) om före- tagshypotek.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

9. Förslag till Lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4, 8, 10, 13 och 14 55 lagen (1927:85) om dödande av förkommen handlingl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

152

Löpande skuldebrev, växlar, ko- nossement eller andra handlingar vil- kas företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller att påkalla fullgörande av någon annan förplik- telse får, om det kan antas att hand- lingen har förstörts eller kommit bort, dödas på begäran av den som har förlorat handlingen. Detsamma gäller i fråga om aktiebrev och pant- brev, liksom beträffande intecknade fordringshandlingar som är ställda till viss man.

Löpande skuldebrev, växlar, ko- nossement eller andra handlingar vil- kas företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller att påkalla fullgörande av någon annan förplik- telse får, om det kan antas att hand- lingen har förstörts eller kommit bort, dödas på begäran av den som har förlorat handlingen. Detsamma gäller i fråga om aktiebrev, pantbrev och hypoteksbrev, liksom beträffande intecknade fordringshandlingar som är ställda till viss man.

Denna lag tillämpas inte på banksedlar. Den tillämpas inte heller på obligationer eller förlagsbevis utom i fråga om

1. obligationer och förlagsbevis som har ställts till viss man eller till viss man eller order och som har utfärdats genom Värdepapperscentralen VPC

Aktiebolags försorg, eller

2. obligationer med en löptid på högst ett år som har ställts till innehavaren och som utges av bankinstitut.

253

Ansökan om dödande av handling skall, skriftligen aifattad, ingivas till rätten i den ort, där förpliktelsen

Ansökan om dödande av handling skall göras skriftligen hos rätten i den ort där förpliktelsen skall fullgöras

Nu va rande l vde lse

skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är nämnd i handlingen, till den rätt, där den förpliktade är skyldig att svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet. Dåfråga är om pantbrev på grund av inteckning ifastighet eller tomträtt, göres ansökningen hos den rätt under vilken fastigheten lyder. Ifråga om pantbrev på grund av inteckning i skepp eller skepps- bygge göres ansökningen hos rätten i skeppets hemort eller i den ort där bygget utföres. Ansökan om dödande av intecknadfördringshandling gö- res hos rätten i den ort, där vederbö- rande inskrivningsmyndighet är.

Ansökan om dödande av konosse- ment skall ingivas till rätten i godsets bestämmelseort.

Aro enligt vad nu är sagt flera domstolarbehöriga, må ansökningen göras vid vilken som helst av dem.

Föreslagen l Vdelse

eller, om sådan ort ej är nämnd i handlingen, hos den rätt där den förpliktade är skyldig att svara i tvistemål som angår gäld i allmän- het. Ansökan som avser pantbrev skall göras hos den rätt under vilken fastigheten lyder eller i skeppets hemort eller i den ort där skeppsbyg- get utförs. Ansökan som avser någon annan inteckningshandling skall gö- ras hos rätten i den ort där vederbö- rande inskrivningsmyndighet finns.

Ansökan om dödande av konosse- ment skall ges in till rätten i godsets bestämmelseort.

Om flera domstolar enligt vad nu sagts är behöriga, får ansökningen göras vid vilken som helst av dem.

454

Sökanden åligger att. så vitt ske kan, om ansökningen underrätta en var vilken såsom gäldenär, löftesman eller eljest ärpå grund av handlingen _förpliktad. Avser ansökningen pant-

brev eller intecknad fordringshand- ling, skall den intecknade egen- domens ägare, så ock den som senast, i den ordning särskilt är stadgat. blivit antecknad såsom innehavare av handlingen, därså ske kan, under- rättas om ansökningen.

Sökanden skall iden mån det kan ske, om ansökningen underrätta var och en vilken såsom gäldenär, löftes— man eller eljest är förpliktad på grund av handlingen. Om ansök- ningen avser pantbrev eller annan inteckningshandling skall den in- tecknade egendomens ägare samt den som senast har antecknats som innehavare av handlingen underrät- tas om ansökningen, om det kan ske.

855

Sedan tiden för anmälan enligt 65 andra stycket har gått ut, skall rätten avgöra ärendet. Finner rätten därvid att någon omständighet inte har förekommit som visar eller ger skälig anledning till antagande att handlingen finns i behåll, skall handlingen dödas genom beslut av rätten.

Beträffande pantbrev och inteck- nade _fordringshandlingar skall be-

Beträffande pantbrev och andra inteckningshandlingar skall beslutet

4 Senaste lydelse 1 970: 1012. 5 Senaste lydelse 1981:770.

6 Senaste lydelse 1970: 1012.

7 Senaste lydelse 198 1 1770.

Nuvarande lydelse

slutet innehålla en erinran om att beslutet inte innebär att inteckningen dödas.

Föreslagen lydelse

innehålla en erinran om att beslutet inte innebär att inteckningen dö- das.

1056

Avser ansökan om dödning pant- brev eller intecknad fordringshand- ling, skall rätten underrätta vederbö- rande inskn'vningsmyndighet om ansökningen för anteckning i fastig- hetsboken eller annan inskrivnings- bok varomfråga år. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rättens slutliga utslagi ärendet; dock må. då ansökningen avslagits, anteckning ej verkställas förrän utslaget vunnit laga kraft.

Sedan utslag. varigenom pantbrev dödats, vunnit laga kraft, skall inskrivningsmyndigheten på ansö- kan utfärda nytt pantbrev som svarar mot det dödade samt göra anteck- ning ifastighets- eller tomträttsbo- ken därom.

Har intecknad fordringshandling dödats genom lagakraftvunnet ut- slag, skall inskrivningsmyndigheten, på ansökan, å inskrivningsdag göra anteckning i vederbörande inskriv- ningsbok, att ny handling, som utfär- dats jämlikt 9 5, medför den inteck- ningsrätt som tillkommit den dö- dade.

Avser ansökan om dödning pant- brev eller annan inteckningshand- ling. skall rätten underrätta vederbö- rande inskrivningsmyndighet om ansökningen och om rättens slutliga beslut i ärendet. Inskrivningsmyn- digheten skall anteckna detta i inskrivningsboken eller inskriv- ningsregistret. Har ansökningen avslagits, skall anteckning om detta dock inte göras förrän beslutet har vunnit laga krah.

Sedan beslut, varigenom pantbrev eller hypoteksbrev dödats, har vunnit laga kraft, skall inskrivningsmyndig- heten efter ansökan utfärda nytt pantbrev eller h ypoteksbrev som sva- rar mot det dödade samt anteckna detta i inskrivningsboken eller in- skrivningsregistret.

Har intecknad fordringshandling dödats genom lagakraftvunnet he- slut, skall inskrivningsmyndigheten efter ansökan på inskrivningsdag anteckna i inskrivningsboken att ny handling, som utfärdats enligt 95, medför samma inteckningrätt som den dödade hade.

1357

Är det inte känt var ett pantbrev eller någon annan inteckningshand- ling finns och har tio år förflutit från det att handlingen uppvisades för anteckning om innehav eller i övrigt företeddes i ett inteckningsärende, kan den intecknade egendomens äga- re ansöka att inteckningen dödas trots att handlingen inte kan företes.

Är det inte känt var ett pantbrev eller någon annan inteckningshand- ling finns och har tio år förflutit från det att handlingen uppvisades för anteckning om innehav eller i övrigt företeddes i ett inteckningsärende, kan den intecknade egendomens äga- re ansöka att inteckningen dödas trots att handlingen inte kan företes.

Nuvarande lydelse

Ansökan som avser ett pantbrev skall göras hos den rätt under vilken fastig- heten lyder eller i skeppets hemort eller i den ort där skeppsbygget utförs. Ansökan som avser någon annan inteckningshandling skall gö- ras hos rätten i den ort där vederbö- rande inskrivningsmyndighet finns. Kan det antas att ett pantbrev har tillkommit på sådant sätt eller har kommit ur ägarens hand under sådana omständigheter som utesluter giltig pantsättning, får ansökan om dödande av inteckningen göras även om den nyss angivna tiden ej har förflutit.

Föreslagen lydelse

Ansökan som avser ett pantbrev skall göras hos den rätt under vil ken fastig- heten lyder eller i skeppets hemort eller i den ort där skeppsbygget utförs. Ansökan som avser någon annan inteckningshandling skall gö- ras hos rätten i den ort där vederbö- rande inskrivningsmyndighet finns. Kan det antas att ett pantbrev eller hypoteksbrev har tillkommit på så- dant sätt eller har kommit ur ägarens hand under sådana omständigheter som utesluter giltig pantsättning, får ansökan om dödande av inteckning- en göras även om den nyss angivna tiden ej har förflutit.

Den som senast har antecknats som innehavare av handlingen skall, om det kan ske, delges ansökningen i enlighet med vad som föreskrivs om delgivning av stämning i tvistemål. Rätten skall därefter utfärda en offentlig stämning, som skall kungöras på det sätt som anges i 6 5. Stämningen skall innehålla en beskrivning av handlingen. I stämningen skall vidare den som kan inneha handlingen eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt kan lämna upplysningar i ärendet uppmanas att anmäla detta till rätten senast en viss angiven dag. Denna dag skall bestämmas så att minst sex månader kommer att förflyta från dagen för kungörandet. Sökanden skall underrättas om innehållet i stämningen.

Sedan tiden för anmälan enligt andra stycket har gått ut, skall rätten avgöra ärendet. Finner rätten därvid att någon omständighet inte har förekommit som utgör skälig anledning att låta inteckn ingen fortfarande gälla, skall rätten förordna att inteckningen får dödas utan handlingens företeende efter ansökan om detta hos vederbörande inskrivningsmyndighet.

Rätten skall underrätta inskriv- ningsmyndigheten om en ansökan som har gjorts enligt första stycket och om rättens slutliga beslut i ären- det. Inskrivningsmyndigheten skall anteckna detta ifastighetsboken eller annan inskrivningsbok. Har ansök— ningen avslagits, skall anteckning om detta dock inte göras förrän beslutet har vunnit laga kraft.

Rätten skall underrätta inskriv- ningsmyndigheten om en ansökan som har gjorts enligt första stycket och om rättens slutliga beslut i ären- det. lnskrivningsmyndigheten skall anteckna detta i inskrivningsbok eller inskrivningsregister. Har ansökning— en avslagits, skall anteckning om detta dock inte göras förrän beslutet har vunnit laga kraft.

1458

Bestämmelserna i 1—10 åå äga, såvitt de angå pantbrev, motsvaran- de tillämpningi fråga om vilandebe—

Bestämmelsema i l—lOåé har, i vad de avser pantbrev, motsvarande tillämpning i fråga om vilandebevis.

8 Senaste lydelse l973:1072 (jfr l975z910).

] Senaste lydelse av la- gens rubrik l974z857. 2 Senaste lydelse 1974z857.

Nuvarande lydelse

vis. Bestämmelserna i 13 5 om dödande av inteckning äga motsva- rande tillämpning i fråga om vilande- förklarad inteckningsansökan.

Bestämmelserna i 10 och 13 55 om annan inskrivningsbok än fastig- hetsbok äga, ifråga om pantbrev/ör skepps- eller skeppsbyggnadsinteck- ning, motsvarande tillämpning på skepps- och skeppsbyggnadsregist- ren.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 135 om dödande av inteckning har motsvarande till- lämpningi fråga om vilandeförkla rad inteckningsansökan.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 52 5 2 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskattl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

52 52 mom.2

Vid erläggande av arvsskatt, som jämlikt 545 skall av dödsboet för- skjutas, må efter tillstånd av beskatt- ningsmyndigheten intill ett belopp, motsvarande högst hälften av skat- ten, såsom betalningsmedel gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande bestämmelser angående inteckning i fast egendom. tomträtt, vattenfallsrätt. fartyg, jord- bruksinventarier eller förlagsegen- dom, inteckning meddelats i boet tillhörig egendom, eller ock skuldför- bindelse med säkerhet av sådant skuldebrev.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsmedel el- ler säkerhet endast i den mån detsam- ma fastställts att gälla inom det vär- de, till vilket den intecknade egen- domen upptagits i ärendet angående arvsskattens fastställande, och där- jämte endast under förutsättning, att inteckningen omfattar jämväl ränta

Vid betalning av arvsskatt. som enligt 545 skall förskjutas av döds— boet, får efter tillstånd av beskatt— ningsmyndigheten intill ett belopp, svarande mot högst hälften av skat— ten, såsom betalningsmedel gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket inteckning meddelats i boet tillhörig egendom, eller också skuldförbindel- se med säkerhet av sådant skuldebrev eller med säkerhet av pantbrev i boet tillhörig egendom eller av hypoteks- brev i näringsverksamhet, som hör till boet.

Sålunda intecknat skuldebrev gäl— ler såsom betalningsmedel eller sä- kerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till vilket den intecknade egendomen tagits upp i ärendet angående arvsskattens fastställande, och dess- utom endast under förutsättning, att inteckningen omfattar även ränta

Nuvarande lydelse

efter den procent, som regeringen föreskriver.

Överstiger den arvsskatt, som skall av dödsboet förskjutas. 20 000 kro- nor må därjämte, intill skattens hal- va belopp, å inländsk börs noterade aktier. som ingå bland dödsboets tillgångar. eller skuldebrev, för vilket lämnas säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalnings- medel i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar.

Å skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta. Räntan utgår från och med månaden efter den då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalnings- medel varom nu är fråga till och med den månad då skulden betalats. I fråga om räntan gälla i övrigt bestäm- melsemai 1 mom.

Föreslagen lydelse

efter den procent, som regeringen föreskriver. Pantbrev och hypoteks- brev gäller såsom säkerhet endast i den mån inteckningen fastställts att gälla inom värde som nyss sagts. Överstiger den arvsskatt, som skall förskjutas av dödsboet, 20000 kro- nor/år dessutom. intill skattens halva belopp, på inländsk börs noterade aktier, som ingår bland dödsboets tillgångar, eller skuldebrev, för vilket lämnas säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalnings- medel i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar.

På skuld, som avses i första och tredje styckena, skall ränta betalas. Räntan utgår från och med månaden efter den då beslut meddelats om att skatten får betalas med betalnings- medel varom nu är fråga till och med den månad då skulden betalats. I fråga om räntan gäller i övrigt bestämmelserna i 1 mom.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

11 Förslag till Lag om ändring i lagsökningslagen (l946:808) Härigenom föreskrivs att 1 och 2 55 lagsökningslagen (l946:808) skall ha nedan angivna lydelse.

Nu vara nce l 1 'delse

Föreslagen lvdelse

15'

För fordran som grundar sig på skuldebrev eller annat skriftligt fordrings- bevis och ir förfallen till betalning får gäldenären lagsökas enligt vad som sägs i det följande.

Om parträtt i fast egen dom, skepp eller skeppsbygge har skriftligen upp- låtits för er fordran som avses i första stycket, km borgenären genom lag- sökning ;öka betalning ur egen- domen. Hrr borgenären för fordring- en inteckring i luftfartyg eller reserv- delar till luftfartyg eller företagsin-

Om panträtt i fast egendom, skepp eller skeppsbygge har skriftligen upp- låtits för en fordran som avses i första stycket, kan borgenären genom lag- sökning söka betalning ur egen- domen. l—lar borgenären för fordring- en inteckning i luftfartyg eller reserv- delar till luftfartyg, kan han genom

2 Senaste lydelse l973:1074 (jfr 19751912).

N u va rande lydelse Föreslagen lydelse

lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller. Vad nu sagts har motsvarande till— låmpningför det fall att företags/ty- potek skriftligen ställts _förfordring- en.

teckning, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller.

För en fordran på ersättning som avses i 2 eller 35 lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. får lagsökning äga rum även om fordringen inte grundar sig på skriftligt fordringsbevis. En förutsättning är dock att lagsökningen äger rum i samband med lagsökning enligt första eller andra stycket för den fordran som har föranlett den åtgärd som ersättnings- anspråket avser.

Lagsökning för fordran på ersättning som avses i tredje stycket får äga rum endast i den mån den fordrade ersättningen kan utgå enligt lagen om ersättning för inkassokostnader m. m.

Vad som sägs i denna lag om gäldenären skall vid lagsökning som avser fastställelse till betalning ur viss egendom tillämpas på ägaren av egen— domen.

ze?

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenä- rens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnum- mer samt gäldenärens namn och, där så kan ske, dennes personnummer, yrke, hemvist, postadress och tele- fonnummer, så ock fordringens be- lopp och den ränta som fordras. Borgenären angive ock de omstän- digheter som betinga rättens behörig- het, om denna ej framgår av vad eljest anföres. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av handling varå ford- ringen grundas och, då betalning enligt 1 5 andra stycket sökes ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge, av handling varigenom panträtt i egendomen upplåtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som angives i första stycket avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenä- rens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnum- mer samt gäldenärens namn och, om det kan ske, dennes personnummer. yrke, hemvist, postadress och tele- fonnummer, samt fordringens be- lopp och den ränta som fordras. Borgenären skall även ange de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad i övrigt anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av handling på vilken fordringen grundas och, då betalning enligt 15 andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller ur egendom som omfattas av företagshypotek. av handling varigenom panträtt i egen- domen upplåtits eller företagshypo- tek ställts.

Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första stycket lämnas i två exemplar och vara egenhändigt

Nu va rande l l 'delse

underteckmad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar in givet. ombesörje rätten mot stadgad avgift erforderlig avskrift, och gälle den i målet lika med huvudskrift.

Föreslagen lydelse

undertecknad av borgenären eller hans ombud. Om endast ett exem- plar ges in. skall rätten mot stadgad avgift ombesörja erforderlig avskrift. Denna gälleri målet lika med huvud— skrift.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Om inteckningshandling, som rör näringsverksamhet, vid ikraftträdandet utgör säkerhet för fordran, får lagsökning äga rum enligt 1 5 andra stycket tredje meningen i dess nya lydelse, även om fordringen ej grundas på skriftligt bevis eller upplåtelsen ej skett skriftligen. Målet skall hänskjutas till rättegång, om det görs invändning som hänför sig till fordringen eller upplåtelsen samt borgenärens rätt är tvistig.

12 Förslag till Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964z308) Härigenom föreskrivs att 1 1, 32 och 36 55 stämpelskattelagen (1964z308)l skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1152

Beviljas inteckning eller förklaras ansökan om inteckning vilande, skall stämpelskatt erläggas. Med beviljan- de av inteckning likställes i denna lag att inteckning överföres från skepps- byggnadsregistret till skeppsregist- ret.

Beviljas inteckning eller förklaras ansökan om inteckning vilande, skall stämpelskatt erläggas. Med beviljan- de av inteckning likställs i denna lag att inteckning förs över från skepps— byggnadsregistret till skeppsregist- ret.

Skatten utgår med tio kronor för varje fullt tusental kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning beviljas eller ansökan om inteckning förklaras vilande, dock lägst med tio kronor. För inteckningi skepp utgår dock skatten med fyra kronor för varje fullt tusental kronor av motsvarande

kapitalbelopp. Skatteplikt föreligger icke, när

]) inteckning meddelas ijämväg för allmän trafik;

2) vilandeförklarad ansökan om inteckningfullföljer;

2) vilandeförklarad ansökan om inteckning _ hill/öljs;

3) inteckning meddelas på grund av 4 5 lagen (1927z79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal;

4) sammanföring av inteckningar eller utbyte av pantbrev. vilandebe-

4) sammanföring av inteckningar eller utbyte av pantbrev, hypoteks-

' Lagen omtryckt 197911060. Senaste lydel- se av lagens rubrik 19741864. 2 Senaste lydelse 19791292.

3 Senaste lydelse 1979: 1060.

Nuvarande l vde lse

vis eller intecknad fordringshandling äger rum;

5) inteckning utsträckes till att avse ytterligare en eller flera fastighe- ter eller ytterligare ett eller flera luft- fartyg;

6) nytt pantbrev eller vilandebevis utfärdas i fall som avses i 22 kap. 55 tredje stycket jordabalken och i 105 andra stycket lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling;

7) sådan åtgärd vidtages beträffan- de inteckningi luftfartyg som avses i 29 eller 305 lagen (l955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg; eller

Föreslagen lydelse

brev, vilandebevis eller intecknad fordringshandling äger rum;

5) inteckning sträcks ut till att avse ytterligare en eller flera fastigheter, ytterligare ett eller flera luftfartyg eller ytterligare näringsverksamhet;

6) nytt pantbrev, h_ipoteksbrev eller vilandebevis utfärdas i fall som avses i 22 kap. 55 tredje stycket jordabalken och i 10 5 andra stycket lagen (1927:85) om dödande av för- kommen handling;

7) sådan åtgärd vidtas beträffande inteckningi luftfartyg som avses i 29 eller 305 lagen (l955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg; eller

8) inteckning meddelas i skeppsbygge.

32 53

I förhållande till statsverket skola för skattens erläggande svara, beträf- fande skatt för

I förhållande till statsverket ska/! för skattens erläggande svara, beträf- fande skatt för

a) förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp, båda kontrahenterna;

b) inteckning, den som vid tid- punkten för skattepliktens inträde är behörig att ansöka om inteckning i den fasta egendomen, tomträtten eller skeppet eller, i fråga om an nan egendom, att medge inteckningen;

c) aktie eller insats i svenskt bolag, bolaget och de som äro ledamöter i bolagets styrelse sedan skatteplikt inträtt; samt

b) inteckning, den som vid tid- punkten för skattepliktens inträde är behörig att ansöka om inteckning i den fasta egendomen, tomträtten, skeppet eller näringsverksamheten eller, i fråga om luftflrtyg eller luft"/ar- tyg och reservdelar. att medge inteck- ningen;

c) aktie eller insats i svenskt bolag, bolaget och de som är ledamöter i bolagets styrelse sedan Skatteplikt inträtt; samt

d) lotteri, den som anordnar detta.

När flera svara för skattens erläg- gande, åligger ansvarigheten dem solidariskt.

När flera svarar för skattens erläg- gande, åligger ansvarigheten dem solidariskt.

Skattskyldig är den som i varje särskilt fall är gentemot statsverket ansvarig för skattens erläggande.

Nu ya rande lydelse

Föreslagen lydelse

36 54

1 fall, som avses i 305 1 mom. första stycket a) eller b), skall skatten inbetalas till beskattningsmyndighe- ten eller den myndighet regeringen bestämmer inom en månad från den dag, då expedition i ärendet blir tillgänglig för sökanden, eller, vid tillämpning av andra stycket samma moment, den senare dag, då beslutet om skattens fastställande meddelas. Innan expedition i ärendet blivit till- gänglig eller beslut som nu sagts blivit meddelat, må skatten icke mottagas. Fastställer överrätt skatten till högre belopp än beskattningsmyndigheten förut beräknat eller vitsordar skatt- skyldig anmärkning av den enligt 48 5 förordnade granskningsmyndig- heten, skall sålunda tillkommande skattebelopp inbetalas till länsstyrel- sen i det län, dit beskattningsmyndig- heten hör inom en månad efter det att överrättens beslut meddelats eller granskningsmyndigheten erhållit meddelande om vitsordandet.

1 fall. som avses i 305 1 mom. första stycket a) eller b). skall skatten inbetalas till beskattningsmyndighe- ten eller den myndighet regeringen bestämmer inom en månad från den dag, då expedition i ärendet blir tillgänglig för sökanden. eller. vid tillämpning av andra stycket samma moment, den senare dag, då beslutet om skattens fastställande meddelas. Innan expedition i ärendet blivit till- gänglig ellerbeslut som nu sagts blivit meddelat, får skatten inte tas emot. Fastställer överrätt skatten tilll högre belopp än beskattningsmyndigheten förut beräknat eller vitsordar skatt- skyldig anmärkning av den enligt 48 5 förordnade granskningsmyndig- heten, skall sålunda tillkommande skattebelopp inbetalas till länsstyrel- sen i det län, dit beskattningsmyndig- heten hör inom en månad efter det att överrättens beslut meddelats eller granskningsmyndighetenfått medde- lande om vitsordandet.

1 fall, som avses i 30 5 1 mom. första stycket c), åligger det den skattskyldige att inbetala skatten genom insättning på beskattningsmyndighetens postgiro- konto inom den tid, som gäller för avgivande av deklaration. Om den av beskattningsmyndigheten eller besvärsmyndighet fastställda skatten översti- ger vad som skolat utgöras enligt deklaration eller, då beslut förut meddelats i saken, enligt det beslut som närmast föregått. åligger det den skattskyldige att inom tid, som beskattningsmyndigheten bestämmer, till denna inbetala det felande beloppet. Vad nu sagts skall även gälla, om skatt fastställts ehuru deklaration ej avgetts.

När synnerliga skäl äro därtill. må beskattningsmyndighet, som avses i andra stycket, bevilja anstånd med skattens erläggande.

Den handling, som ligger tillgrund för skattens fastställande eller, när fråga är om inteckning i fast egen— dom, tomträtt eller skepp. pantbrev eller vilandebevis må beskattnings- myndigheten icke utlämna, förrän

Om det _Hnns synnerliga skäl för det. får beskattningsmyndighet, som avses i andra stycket, bevilja anstånd med betalning av skatten.

Den handling som ligger till grund för skattens fastställande/är beskatt— ningsmyndigheten inte lämna ut förrän skatten betalats. Nät-fråga är om inteckning i fast egendom. tomt— rätt. skepp eller näringsverksamhet.

4 Senaste lydelse l974z887 (jfr [97538 och l975z922).

Nuvarande l vdelse Föreslagen lydelse

skatten erlagts. Har inteckning över- gäller detsamma beträffande pant— _ förts f rån skeppsbyggnadsregistret till brev, h_ypoteksb rev eller vilandebevis. skeppsregistret i samband med att Harinteckningförts över från skepps— skeppsbygge registrerats som skepp, byggnadsregistret till skeppsregistret må icke nationalitetshandling för i samband med att skeppsbygge regi- skeppet utlämnas, förrän skatten för strerats som skepp./år nationalitets— inteckningen erlagts. handling för skeppet inte lämnas ut förrän skatten för inteckningen beta— lats.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

13. Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m. m.

Härigenom föreskrivs att 2 och 455 lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande l rdelse Föreslagen lydelse 2 5 Säkerhet får bestå av pant, borgen Säkerhet får bestå av pant, borgen ellerföretagsinteckning ellerföretagshypotek.

Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om den ställs av två eller flera personer gemensamt skall den vara solidarisk.

4.5

Pant får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas. Därvid gälleri tillämpliga delar bestämmelserna i uppbördslagen (19531272) om indrivning av restförd skatt. Införsel får äga rum om det är medgivet beträffande den fordran som säkerheten avser.

Om företagsinteckning utgör sä- Om hypoteksbrev utgör säkerhet. kerhet, får utmätning genast skei den får utmätning genast ske i den egen- egendom som omfattas av inteck- dom som omfattas av företagshypo— ningen, även när den gäller i annan teket, även när detta avser annan näringsverksamhet än gäldenärens. verksamhet än gäldenärens.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

14 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 25 5lagen (198 1 :775) om införande av utsöknings- balken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

259

Om ett skepp, som enligt punkt 2 Om ett skepp, som enligt punkt 8 övergångsbestämmelsema till lagen övergångsbestämmelsema till lagen ”973:/067) om ändring i lagen (1982000) om företagshypotek om- (1966:454) om företagsinteckning fattas av sådant hypotek. skall säljas omfattas av en sådan inteckning, exekutivt enligt 10 kap. i balken, skall säljas exekutivt enligt 10 kap. i skall borgenären underrättas och balken, skall borgenären underrättas fordran som anmäls tas upp i sak- och fordran som anmäls tas upp i ägarförteckningen. sakägarförteckningen.

Bestämmelserna i 10 kap. i balken om tillägg enligt 264 5sjölagen (189 1 :35 s. ]) tillämpas beträffande ränta, som enligt punkt 14 eller 15 övergångsbe- stämmelsema till lagen (1973: 1 064) om ändringi sjölagen (1 89 1 :35 s. l)skall i stället för sådant tillägg beräknas på kapitalbeloppet av en inteckning enligt äldre lag.

Vad som sägs i balken om registrerat skepp gäller även i fråga om båt som enligt punkt 5 övergångsbestämmelsema till lagen (l973:1064) om ändring i sjölagen (1891135 5. 1) är upptagen i skeppsregistret.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

”i . MH,? |., l|_lll,j)l!1, _,

Tl.._-1*—,illli|,rllii » Lnrliii-ii

än, iii—_if-j l-'

L ' |

' J:, ,I,, I', ,it.|,,|,,h- I'll-ull,”,- .I ' . 2»... att..." l.-

'. "l " fl. t.f.". r " .L , : llauå ”än, "' - -' ' " ' tri lll? . Qr.'..i.E . i", 1,,|..-, *t,.|., ilifll" 'h'- ,._. "l,' mflin' .-_ _ , ;” _ 1i .. .”t. i' * ',lg. ._ *F'I'i' Lili-f lin-lit "(,,,-,, . . |l,,'..1 "ll. ':H' _.

-. ww. |r.r,..-=l. l

| | | | llll-. | || " | |r' ' | _| | " -| ., | | | | , ,, | | | . | ' |l|'i| ' i. |

., llhl'illlå .:"ilu? -| _lå'ol|d.|lllll l| l.'..-' 'l|' .—

-|-.Vn_ 'éfl' - |..:..t'..i|,,._ ..

-||'l|-

1 Inledning

Vår gällande lagstiftning om inteckning i näringsverksamhet går liksom tidigare lagstiftning tillbaka på fastighetsrättens fordringsinteckning som grund för panträtt, låt vara att rätt på grund av företagsinteckning betraktas som något annat och mindre än verklig panträtt. Fastighetsrätten var under översyn då företagsinteckningen fick sin nuvarande form genom lagen (1966:454) om företagsinteckning (FL). 1970 årsjordabalk (JB) introducerade en helt ny ordning för panträtt på grund av inteckning. Denna efterbildades genom l973—l975 års sjölagstiftning om bl. a. skepps- och skeppsbyggnads— hypotek. Den efterbildas också i det förslag till reviderat luftfartygshypotek som lagts fram genom betänkandet (SOU l976z70) Rätt till luftfartyg m. m. Det är följdriktigt att även reglerna om företagsinteckning revideras med fastighetsrättslig förebild; det gäller även om den numera tillsatta pantbrevs- utredningens (Ju l979:02) arbete kommer att leda till ändring av de fastighetspanträttsliga reglerna.l

Utredningens direktiv finns i anförande till statsrådsprotokollet den 29 september 1972 av dåvarande statsrådet Lidbom. Efter att ha redovisat vissa statistiska uppgifter rörande användningen av institutet företagsinteckning. anförde Lidbom följande:

FL har nu varit i tillämpning i drygt fem år. Erfarenheterna av lagstiftningen får på det hela taget sägas vara goda. [ ett hänseende har regleringen emellertid medfört vissa tillämpningssvårigheter. Jag syftar därvid på de problem som uppkommer genom att kommun— eller länsindelningen ändras. Under den tid som lagen har tillämpats har också önskemål framkommit om utvidgning av lagens tillämpningsområde såvitt gäller kretsen av inteckningsberättigade. Denna kritik mot den nuvarande regleringen kan enligt min mening inte lämnas obeaktad. Vidare har under den tid som förflutit från ikraftträdandet panträtten på fastighetsrättens område — som i många viktiga hänseen- den har tjänat som förebild för FL — omgestaltats. Det kan med fog hävdas att det är mindre tillfredsställande att de båda inteckningssystemen inte, åtminstone i sina huvuddrag, stämmer överens.

Till följd av de förhållanden som nämnts har ett behov framträtt av att företa en översyn av lagstiftningen om företagsinteckning. Någon mera genomgripande föränd- ring av rättsinstitutets allmänna karaktär åsyftas inte. Vad saken närmast gäller är en i huvudsak teknisk översyn inom ramen för de principer på vilka institutet f. n. vilar. I enlighet med vad som har anförts förordarjag att en särskild sakkunnig tillkallas för att företa en översyn av lagstiftningen om företagsinteckning. ' Se Dir 19795.

Beträffande utredningsarbetet kan följande anföras. Bestämmelserna i FL bygger på att det föreligger en fordran som grundas på ett skriftligt fordringsbevis. Näringsidkaren tecknar på fordringshandlingen ett medgivande att hans näringsverksamhet fårintecknas till säkerhet förfordran. Borgenä ren kan sedan med åberopande av fordringshandlingen begära inteckning för fordringen. Bifallcs ansökningen, sker inskrivning i boken över företagsinteckningar.

Som framgått har genom jordabalken (JB) fastighetspanträtten getts en annan struktur. Den tidigare konstruktionen med skriftligt fordringsbevis på vilket fastighets- ägaren tecknar medgivande till inteckning och på grund av vilket inteckning sedan meddelas i fastigheten har övergetts, 1 det intecknade skuldebrevets ställe har trätt en handling pantbrev -— som utfärdas av inskrivningsmyndigheten efter ansökan av fastighetens ägare. Panträtt i fastighet till säkerhet för fordran upplåts genom att fastighetens ägare överlämnar pantbrevet som pant för fordringen. Borgenär som sålunda fått pantbrev för sin fordran har rätt att vid utsökning eller när myndighet i annat fall fördelar medel mellan rättsägare i fastigheten få betalning för sin fordran med högst det belopp som anges i pantbrevet jämte särskilt tillägg.

] detta sammanhang villjag erinra om att Kungl. Maj:t under våren 1972 till lagrådet har remitterat förslag till bl. a. lag om ändringi sjölagen(189l:35 s. 1). lförslaget har det sjörättsliga hypoteket utformats efter förebild av JB:s panträttskonstruktion. Vidare har jag efterbemyndigande av Kungl. Maj:t den 7juni 1972 tillkallaten sakkunnig att företa en översyn av reglerna om registrering av och inskrivning av rätt till luftfartyg m. m. 1 den sakkunniges uppdrag ingår bl. a. att med utgångspunkt i de nya fastighets- och sjörättsliga reglerna lägga fram förslag till lagregler om panträtt på grund av inteckning i luftfartyg.

Den ändring av den hypotekariska panträttens struktur som redan har genomförts eller avses bli genomförd på andra rättsområden ger anledning till en omprövning av FL:s system för inteckning i näringsverksamhet och upplåtelse av betalningsrätt däri. Under utredningsarbetet bör undersökas i vad mån FL kan ändras så, att överensstäm- melse uppnås mellan FL och JB i fråga om sättet för upplåtelse av säkerhetsrätt samt inteckningshandlingens form och innehåll och sättet för dess utfärdande. I denna del bör utredningsarbetet inriktas på att inom ramen för nuvarande principer i FL så långt möjligt försöka anpassa institutet företagsinteckning efter 1st panträttskonstruktion.

1 den mån utredningsarbetet resulterar i förslag till ändring av det nuvarande systemet i de hänseenden som jag har angett här, bör särskild uppmärksamhet ägnas åt övergångsfrågoma. Här synes bestämmelserna i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken och det remitterade förslaget till lag om ändring i sjölagen kunna tjäna som förebild. Under samma förutsättning bör förslag till erforderliga administrativa föreskrifter läggas fram.

Företagsinteckning meddelas i all den näringsverksamhet eller i den verksamhet av viss art som näringsidkaren vid varje tid utövar inom ett län eller inom en eller flera kommuner i länet. Är näringsidkaren aktiebolag, får inteckning meddelas också i bolagets verksamhet inom hela landet eller inom flera län. Forumreglema innebär att ärendena tas upp av inskrivningsmyndigheten för den kommun som är säte för länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs eller, om näringsidkaren är aktiebolag. bolagets styrelse har sitt säte.

Vid årsskiftena 1968/69 och 1970/71 genomfördes ett stort antal ändringar i den kommunala indelningen. I flera fall påverkades även länsindelningen. Ytterligare indelningsändringar är avsedda att genomföras vid årsskiftet l973/74.

Ändring i kommun- eller länsindelningen får viktiga konsekvenser för de företagsin- teckningar som har meddelats i verksamhet som utövas i berörda kommuner och län.

Utgångspunkten är att företagsinteckning principiellt skall behålla den omfattning som blivit bestämd vid inteckningens beviljande. lnteckningens omfattning påverkas således inte av ändring i kommun- eller länsindelningen, såvida inte annat har föreskrivits.

När det gäller ändringar i den administrativa indelningen har man vid tillämpningen av FL att skilja mellan två fall. I det ena förs hela den administrativa enhet till vilken inteckningen begränsats samman med annan motsvarande enhet eller del därav. 1 det andra fallet förs endast en del av den administrativa enhet till vilken inteckningen begränsats samman med en annan sådan enhet eller del därav. Ett specialfall härav föreligger. när en kommun delas så att den kommeratt uppgå i flera kommuner, belägna antingen i samma län eller i olika län.

Endast för det förstnämnda fallet finns det bestämmelser i FL. Sålunda skall enligt 32å inteckning i allmänhet utvidgas så att den kommer att gälla i hela den nya administrativa enheten. Detta gäller emellertid inte om samma slags verksamhet bedrivs av näringsidkaren i den andra kommunen (länet) eller kommundelen (länsde— len) och denna verksamhet omfattas av annan inteckning. Utvidgning av inteckning i de fall som åsyftas nu sker i och med att indelningsändringen träder i kraft. Beslut av inskrivningsmyndigheten eller anteckning iinskn'vningsboken fönrtsätts således inte för utvidgningen.

Ändring i den administrativa indelningen får betydelse inte bara i fråga om omfattningen av beviljad företagsinteckning. Enligt 5 å FL får inteckning inte meddelas på sådant sätt att den till omfattningen avviker från annan inteckning som meddelats eller sökts i samma näringsverksamhet. Ofta kan det därför bli nödvändigt med ganska omfattande dödningsåtgärder för att ny inteckning över huvud skall kunna tas ut i tidigare intecknad verksamhet efter indelningsändring. Särskilt ändring i länsindelning- en medför inte bara ett betydande merarbete för inskrivningsmyndigheten utan också i vissa fall vilket är allvarligare — olägenheter för de enskilda i form av besvär och kostnader. Detta är så mycket mera betänkligt som de åsyftade konsekvenserna varit oförutsebara för näringsidkaren och hans borgenär.

År 1971 hari TFL införts ett flertal bestämmelser om vad inskrivningsmyndighet har att iaktta vid handläggning av inskrivningsärende och utfärdande av gravationsbevis beträffande näringsverksamhet, vars inteckningsförhållanden berörs av genomförd indelningsändring (22—28 åå; SFS l97l1l23). Genom tillskapandet av dessa handlägg- ningsrutiner har emellertid de oformligheter som enligt vad som sagts nyss är förenade med den nuvarande materiellträttsliga regleringen inte kunnat elimineras.

Vid utredningsarbetet blir det därför en angelägen uppgift att undersöka hur kvarstående problem skall kunna lösas. Arbetet bör därvid i första hand inriktas på att finna en lösning som undan röjer hindren mot nyinteckning efter indelningsändring utan att borgenäremas intressen träds för nära.

En av flera tänkbara lösningar av de problem som indelningsändringama har aktualiserat kan vara atti de fall då område frångår kommun eller län. till vilket beviljad eller sökt inteckning har begränsats, låta inteckningen omfatta näringsverksamheten i kommunen eller länet sådan enheten är efter indelningsändringen. Den antydda ordningen synes förutsätta. att borgenärema ges möjlighet att kräva betalning i förtid, om deras säkerhet kommer att minska och näringsidkaren inte ställer kompletterande, godtagbar säkerhet. Den här diskuterade effekten av indelningsändring synes därför inte kunna tillåtas inträda förrän viss tid — exempelvis ett år — har förflutit från det att indelningsändringen trädde i kraft. För de fall där den kommun till vilken inteckningen är begränsad delas för att uppgå i skilda kommuner synes den ordning som antytts inte kunna bli omedelbart tillämplig. De kompletterande bestämmelser som behövs för dessa och andra mera speciella fall torde få övervägas under utredningsarbetet.

Eftersom svårigheterna har samband med frågan om individualiseringen av intecknad näringsverksamhet och därmed inskrivningsväsendets organisation, kan det vara lämpligt att bland övervägandena ta upp frågan om införande av automatisk databe- handling (ADB) på detta rättsområde och därmed sammanhängande organisatoriska spörsmål.

Rätt att erhålla företagsinteckning har endast sådana näringsidkare som är bokfö- ringsskyldiga. Vem som är bokföringsskyldig framgår av bokföringslagen (192911 17).

Den som dn'verjordbruk eller skogsbruk är inteckningsberättigad även om han inte är bokföringsskyldig.

Kravet på bokföringsskyldighet motiverades vid FL:s tillkomst i första hand med att det i allmänhet behövs en fortlöpande övervakning av det intecknade företaget från inteckningshavamas sida för att företagsinteckningen skulle kunna tjäna som säkerhet. För en sådan kontroll ansågs bokföringen vara ett av de viktigaste medlen. Genom det krav som sålunda har uppställts utestängs de minsta företagen — utom jordbruk och skogsbruk — från möjligheten att använda rörelsen som kreditunderlag. Detta bedömdes som fördelaktigt ur flera synpunkter vid lagens tillkomst.

Vid olika tillfällen har förslag framställts om utvidgning av kretsen av intecknings— berättigade enligt FL. Sålunda har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 29 november 1967 till chefen för jordbruksdepartementet satt i fråga om inte FL borde ändras så. att ej bokföringspliktiga företagare som driver trädgårdsföretag får möjlighet att låta inteckna sin verksamhet. Detsamma föreslogsi riksdagen i två likalydande motioner 1968zlzö72 och 19681111857. 1 två andra likalydande motioner l968:l:482 och 1968:ll:606 har föreslagits att kretsen av inteckningsberättigade utvidgas till att omfatta dem som utan att vara bokföringspliktiga idkar renskötsel. l skrivelse den 7 november 1969 till Kungl. Maj:t har Skånes fiskareförbund framfört önskemål om att vissa fiskebåtar, som inte kan belastas med sjörättsligt hypotek, skall kunna intecknas enligt FL.

År 1962 tillsattes en utredning — bokföringsutredningen med uppgift att se över bokföringslagen (direktiv 1963 Ju:56). Utredningen avlämnade år 1967 ett betänkande med förslag till lag om skyldighet att föra räkenskaper, m. m. (SOU 1967:49). Under hänvisning till sålunda pågående översyn av bokföringsskyldighetens omfattning avstyrkte första lagutskottet de förut nämnda motionerna (1 LU l968:1 1). De lämnades utan åtgärd av riksdagen.

På grund av den remisskritik som framfördes mot bokföringsutredningens förslag tillkallades år 1971 sakkunniga med uppdrag att verkställa fortsatt översyn av bokföringslagstiftningen 1971 års utredning om bokföringslagstiftningen — (direktiv 1972 Ju:50). [ direktiven har framhållits bl. a. vikten av att man får en tillfredsställande samordning mellan bokföringslagens regler och Specialregler i annan lagstiftning. De sakkunniga väntas avsluta sitt arbete i början av nästa år.

Av vad som har anförts framgår att den för institutet företagsinteckning betydelsefulla frågan om bokföringsskyldighetens omfattning fortfarande är under övervägande. Vid den översyn av FL som har aktualiserats får utredningen bedöma i vad mån de önskemål om utvidgning av kretsen av inteckningsberättigade som har framförts bör tas upp i samband med att FL ses över eller om frågan helt eller delvis bör övervägas vid den fortsatta översynen av bokföringslagen. [ denna del bör utredningsarbetet bedrivas i nära samråd med utredningen om bokföringslagstiftningen.

Slutligen vill jag ta upp en fråga som närmast rör bestämmelsema i 4å FL om den egendom som är föremål för företagsinteckning. Under senare år har en särskild finansieringform. benämnd fakturakredit eller vanligare factoring, fått ökad betydelse vid finansiering av kundfordringar. I stora drag innebär factoring att ett företag som innehar kundfordringar lånar pengar med, som det brukar uttryckas, kundfordringama som säkerhet. Vanligen är det fråga om överlåtelse av kundfordringen till finansierings- företaget. Kännetecknande för factoring är att kreditrisken ligger kvar hos den ursprunglige borgenären. Skulle kundfordringen inte betalas, återgår fordringen till denne. Den sakkunnige bör överväga i vad mån kundfordringar som överlåtits på finansieringsföretaget bör omfattas av företagsinteckning i detta eller i det företag som har erhållit factoringkrediten.

Utöver vad jag har nämnt här bör det stå den sakkunnige fritt att ta upp sådana spörsmål som aktualiseras under arbetets gång. Den sakkunnige är oförhindrad att lägga fram delförslag, innan arbetet har slutförts. Förslag rörande verkan av indelningsändring bör läggas fram skyndsamt och inom sådan tid att en lagändring kan träda i kraft senast vid årsskiftet 1973/74.

Under åberopande av lagutskottets betänkande 1976/77118 har riksdagen i skrivelse 1976/77zl45 till regeringen begärtatt motionen 1976/77190, i vilken yrkas vzss ändring av reglerna om driftsbevis i 17å FL, överlämnas till utredningen. Regeringen har därefter den 24 mars 1977 beslutat överlämna skrivelsen jämte motionen och utskottsbetänkandet till utredningen för att tagas under övervägande vid fullgörande av utredningens uppdrag.

Med an ledning av motionen 1978/79:691 om tilläggsdirektiv till utredning- en har riksdagens lagutskott i betänkandet 1979/80z9 hemställt att riksdagen hos regeringen begär att motionen jämte betänkandet överlämnas till utredningen. Sedan riksdagen i skrivelse 1979/80:23 till regeringen anmält att utskottets hemställan bifallits, har regeringen den 29 november 1979 beslutat överlämna skrivelsen jämte betänkandet till utredningen för att tagas under övervägande vid fullgörande av utredningens uppdrag. Motionen syftar till utredning angående ändring i ]st regler om s. k. industritillbehör.

1.2. Utredningens arbete

Utredningen har är 1973 avgivit betänkandet(Ds Ju 1973:10)Företagsinteck- ning och ändringar i läns- eller kommunindelning, år 1975 lagt fram betänkandet (Ds Ju 1975z4) Löneprivilegium och förmånsrätt för företagsin- teckning samt är 1975 till justitiedepartementet överlämnat en promemoria (utredningspromemoria nr 1 1) rörande rätt på grund av företagsinteckning vid avveckling av små aktiebolag. De lagförslag utredningen sålunda avgivit har alla lett till lagstiftning som trätt i kraft.2

Utredningen har redan år 1972 till vissa myndigheter och organisationer för yttrande remitterat en promemoria över de problem som väntades komma att stå i förgrunden för utredningsarbetet. De vid denna enkät framkomna synpunkterna och förslagen har bildat en av grundvalarna för utredningsar- betet. En år 1975 upprättad sammanställning över yttrandena (utrednings- promemoria nr 8), vilken i huvudsak ej berör vad utredningen behandlat i sitt första delbetänkande, fogas vid detta betänkande såsom bilaga 1.3

Under utredningsarbetets gång har utredningen också fått del av ytterligare synpunkter och förslag från myndigheter och från företrädare för kreditlivet. Under hänvisning till vad Svenska bankföreningen uttalat i sitt remissyttrande över betänkandet (SOU 1976:54) Om fondkommissionsrörelse m.m. har sålunda framställts önskemål om att företagsinteckning även skall omfatta lånefordringar. Ett utdrag ur remissyttrandet fogas vid detta betänkande såsom bilaga 2.

I enlighet med direktiven har utredningen samrått med 1971 års utredning (Ju 1971:02) om bokföringslagstiftningen. Rörande frågor om säkerhet på grund av inteckning för framtida fordringar har utredningen vidare haft överläggnirgar gemensamt med utredningen (Ju 1972205) angående inskriv- ning av rät: till luftfartyg m.m.

I anlednng av önskemålen om företagsinteckning för yrkesfiskare har företrädare för Sveriges fiskares riksförbund och jordbruksdepartementet deltagit i ett av utredningens sammanträden. Dessutom har utredningsman- nen och serreteraren varit närvarande vid ett besök som lagutskottet under hösten 1976 gjorde i Göteborgs och Bohus län för att, i anledning av motionen 1975/76:1 114 om inteckning i fiskebåt, inhämta synpunkter från företrädare

2 Se SFS 19731940—941 och l975:1248—1260. Jfr prop. 1973:159 och LU 1973238 (NJA II 1973 s. 675 ff) resp. prop. 1975/76:12 och LU 1975/7615 (NJA 11 1975 s. 676 ff). 3 Yttrandena i övrigt har redovisats i bilaga 1 till Ds Ju l973:10.

4 Jfr LU 1976/7714. 5 Jfr Dir 197742.

för fiskeristyrelsen och Svenska västkustfiskamas centralförbund och från enskilda, yrkesverksamma fiskare.4 Utredningen har vidare samrått med byggnadspantutredningen (Ju 1977105)5 och med pantbrevsutredningen (Ju l979:02).

Utredningens förslag rörande verkan av indelningsändring borde enligt direktiven läggas fram skyndsamt och inom sådan tid att en lagändring kunde träda i kraft senast vid årsskiftet 1973—1974. Utredningen avgav därför sitt ovan nämnda betänkande (Ds Ju 1973: 10) Företagsinteckning och ändringar i läns- eller kommunindelning utan att ha utrett i vad mån företagsinteckningar verkligen berördes av då redan genomförda eller då förestående ändringar av den administrativa indelningen (jfr nämnda betänkande s. 7) och utan att ha undersökt i vad mån olika möjligheter att individualisera intecknad verksam- het utnyttjats. Under utredningens överväganden av frågan om individualise- ringen av intecknad näringsverksamhet och den därmed sammanhängande frågan om inskrivningsväsendets organisation m. ni. har utredningen emel- lertid funnit det angeläget att undersöka bl. a. i vad mån näringsidkare faktiskt utnyttjat möjligheterna att begränsa inteckning till verksamhet i en eller flera kommuner. Efter samråd med justitiedepartementet har utredningen därför i december 1977 till berörda inskrivningsmyndigheter sänt ut ett formulär med vissa frågor angående innehållet i inskrivningsboken över ärenden om företagsinteckning och angående inskrivningsmyndighetemas kontakter med allmänheten m.m. Resultatet av denna undersökning redovisas på skilda ställen i betänkandet, främst i avsnitten 2.3, 7.4, 8.1 och 8.3.

För att tillföra utredningen närmare kännedom om handläggningen av ärenden angående företagsinteckning har utredningens sekreterare vid åtskil- liga tillfallen särskilt i anslutning till den nyss åsyftade undersökningen — besökt inskrivningsmyndigheten i Stockholms domsaga. Sekreteraren har vidare i särskilda frågor varit i kontakt med personal vid samtliga inskriv- ningsmyndigheter som handlägger ärenden om företagsinteckning.

Enligt direktiven kunde det vara lämpligt att bland övervägandena ta upp frågan om införande av ADB vid handläggningen av ärenden angående företagsinteckning. Sedan utredningen samrått med justitiedepartementet angående ADB-frågor, förordnades avdelningsdirektören i domstolsver'ket. Lars Renmyr, att såsom expert biträda utredningen i dessa frågor. Renmyrs arbete skulle främst avse beräkningen av kostnaderna för ett eventuellt ADB-system. I denna fråga har utredningen dessutom haft kontakter med datamaski'ncentralen för administrativ databehandling (DAFA). För att tillföra utredningen den kännedom om ADB-frågor som krävts för att utredningen skulle kunna prestera erforderligt underlag för kostnadsberäk- ningarna har utredningens sekreterare under hösten 1978 besökt central- nämnden för fastighetsdata (CFD) i Gävle, inskrivningsmyndigheten i Uppsala domsaga och sjöfartsregistret, som är förlagt till Stockholms tingsrätt. linskrivnings- och ADB-frågor har utredningen vidare samrått med chefen för domstolsverkets sektion för inskrivningsväsendet m. m., avdelningsdirektö- ren Gunnar Gårdmark.

Utredningens förslag till lag om företagshypotek innefattar sådana ändring- ar av det nuvarande systemet att utredningen enligt direktiven även borde lägga fram förslag till erforderliga administrativa föreskrifter. Innehållet i och utformningen av sådana föreskrifter är emellertid i hög grad beroende av hur

man slutligen ställer sig till vissa frågori utredningens lagförslag. De frågor som avses är främst frågan om individualiseringen av intecknad näringsverk- samhet och de därmed sammanhängande frågoma om inskrivningsväsendets organisation och användningen av ADB på detta rättsområde; av dessa frågor var de båda förstnämnda kontroversiella vid tillkomsten av FL. Att utarbeta förslag till administrativa föreskrifter innan statsmakterna tagit ställning till utredningens förslag i dessa frågor har inte ansetts vara lämpligt. Justitiede- partementet har därför befriat utredningen från uppdraget att lägga fram sådana författningsförslag.

UB och därmed sammanhängande lagstiftning kommer att bli gällande lag innan utredningens eget förslag kan nå därhän. Utredningen har därför, av praktiska skäl. valt att lägga nämnda lagverk till grund för sina egna lagförslag.

"* _ * __...- . l"_-.. '. _. ."___ "t'-..;- "Tfn "il-' 'lL ___l__i'|._

i|___1 III _

ÅJI lli! ! ' 1|__'|. '.'Tf. | . . ..»

._ ___IPl _l _

.iii' * 11.911

,:'ul_' ,,

f_iilll_11"

.- l..".'."i_i_.|.|_.'_

I!!!

'.; ,£.___ .. . Inu-"|__ 1 .-_'_'_1 _H__ .. ”'

__'_.:..'.__

ll'.l . . l'l | ' ll .. ' | 1 .

ll .I'l_'_ .- - '.'..'l'- .

. . . i; , ' ll . ' * -'1. || , _ _ . _ _ _ c.- el

_ ., I.Z.| . _.-|. '. _ ' r' 'i'. ...... . ....J '”; . . ._ _ __ I.. ii___u._..__.-._W_._. __

i'l

_ii.* |"- Ali,-j'l _. . _II I i' u . ' - . - .—..-i " |'.'_ Ul.?L ' _IÅI ' _.' * ..i,,.. ' ,' _. .'-' '.. '1":..lllu"'l- ,I_|_u , t'" .v_-. __ _ ll _|". _ __ ,, '-_|_I'|' _III __u'lll __l___l-

2 Kreditsäkerhet i näringsverksamhet. Inledande översikt

Enligt FL kan företagsinteckning meddelas i näringverksamhet utövad av näringsidkare, som skulle ha varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (192911 17), om denna alltjämt hade varit i kraft. Den som driverjordbruk eller skogsbruk har dock rätt att inteckna sin verksamhet även om han ej är bokföringsskyldig.

Anknytningen till 1929 års bokföringslag innebär för det första att inteckning kan meddelas i näringsverksamhet som utövas av aktiebolag, bolag som blivit infört i handelsregister, förening som blivit hos länsstyrelse införd i föreningsregister och sambruksförening. Vidare innebär anknytningen att företagsinteckning i princip kan beviljas i yrkesmässigt driven rörelse av följande slag: 1) handel med varor, värdepapper eller annan lös egendom eller fastigheter, 2) tillverkning eller bearbetning av varor till avsalu eller på beställning, 3) reparationsverksamhet, 4) framställning eller överföring av elektrisk kraft till avsalu, 5) byggnadsverksamhet, utförande på beting av arbete på annans fastighet, 6) skeppsbyggeri eller varvsrörelse, 7) verksamhet för utvinnande eller tillgodogörande av mineral, sten kol, sten, kalksten. torv eller skogsprodukter, 8) tryckeri- eller förlagsrörelse, 9) apoteksrörelse. 10) hotell- eller pensionatrörelse, till vars utövande fordras myndighetstillstånd, 11) kafé- eller värdshusrörelse, 12) teater-, varieté-. cirkus-, biograf- eller därmed jämförlig rörelse eller filminspelning, 13) jämvägsdrift. rederirörelse eller kanaldrift, 14) annan verksamhet för befordran mot avgift av personer, gods eller meddelanden, 15) fartygskommission, spedition, bärgning eller magasinering, 16) mäklerirörelse, skeppsklareiarrörelse. handels- eller befraktningsagentur, 17) bank- eller försäkringsrörelse, 18) pantlånerörelse eller annan lånerörelse, 19) advokat- eller likartad verksamhet. verksamhet såsom patentombud, inkasseiingsrörelse eller 20) badhus- eller tvättinrätt- ningsrörelse. Med vissa av de uppräknade rörelserna följde icke bokförings- skyldighet enligt 1929 års lag, om de endast utövades i mindre omfattning.13 och då kan givetvis företagsinteckning ej heller beviljas i rörelsen. Företags- inteckning kan icke meddelas i något slag av näringsverksamhet som utövas av Stat eller kommun, eftersom dessa rättssubjekt var undantagna från bokfö- ringsskyldighet enligt 1929 års lag.

Företagsinteckning meddelas för fordran på ansökan. som i regel görs av borgenären, med åberopande av näringsidkarens inteckningsmedgivande på

fordringshandlingen; handlingen utgör vanligen säkerhet för en s. k. omslags- reverS. lnteckningen grundar borgenärens rätt, som ej är någon verklig panträtt utan en panträtten närstående rättighet, vare sig fordringshandlingen uttrycker en uppkommen eller en framtida fordran. Den hindrar ej att fordringens giltighet prövas. Över inteckningshandlingen kan borgenären förfoga enligt vanliga skuldebrevsrättsliga regler. Han kan också återpantsätta den såsom lös pant enligt 10:6 handelsbalken.

lnteckningen kan meddelas i all näringsverksamhet, alternativt i den näringsverksamhet av vis att som näringsidkaren driveri ett län elleri en eller flera kommuner i samma län. Avser näringen produktion av elenergi genom vattenkraft eller avser den gruvdrift, kan inteckningen begränsas till sådan verksamhet på en eller flera fastigheter resp. ett eller flera utmål eller koncessionsområden. Aktiebolag kan därutöver få inteckning i verksamhet i hela riket eller i flera län. Flera näringsidkares skilda verksamheter kan ej intecknas gemensamt. Däremot kan verksamhet som flera näringsidkare utövar gemensamt också intecknas gemensamt; dylik gemensamt driven verksamhet kan endast intecknas på det Sättet.

Ehuru företagsinteckning av praktiska och lagtekniska skäl formellt meddelas i själva näringsverksamheten, utgörs inteckningsrättens egentliga föremål av viss till verksamheten knuten egendom.14 Företagsinteckning gäller sålunda i näringsidkarens lösa egendom i den mån denna hör till den intecknade verksamheten och faller under någon av de kategorier som lagen anger i sju punkter. Dessa representeras väsentligen av 1) varor, inventarier och andra lösören, 2) byggnad och annan an läggning som ej hör till tomträtt, 3) och 4) olika slag av nyttjanderätt till fast egendom eller lösöre, 5) vissa s. k. immateriella rättigheter, 6) fordran på vederlag för överlåtelse eller upplåtelse av sådan egendom eller på ersättning för skada på eller förlust, expropriation eller liknande av egendomen samt 7) fordran på vederlag för arbete. Undantag gäller i den mån egendomen kan intecknas särskilt, såsom skepp och luftfartyg, eller i den mån rättighet ej kan utmätas.

Egendom som näringsidkaren frånhänder sig upphör därmed att vara inteckningsobjekt medan egendom som han förvärvar blir inteckningsobjekt. Skulle verksamheten överlåtas, kan borgenären dock under en begränsad tid gentemot nye ägaren göra inteckningsrätten gällande i den egendom som hörde till verksamheten vid ägarskiftet, den s. k. förföljelserätten.

Betalning av den intecknade fordringens kapitalbelopp efter utmätning av egendom, i vilken inteckningen gäller, eller i näringsidkarens konkurs utplånar inteckningsrätten i motsvarande mån. Såvitt fordringen betalas frivilligt kan näringsidkaren på nytt och med oförändrad inteckningsrätt göra bruk av inteckningshandlingen genom att ge ut den igen. Även s.k. överhypotek på inteckningen kan utnyttjas. Däremot erkänns ej ägarhypotek

'3 Sålunda förelåg icke bokföringsskyldighet enligt 1929 års lag om någon idkade handel med varorgenom kringföring eller från salustånd eller på annat liknande sätt och därvid vanligen icke biträddes av flera än make och barn under sexton år eller en annan person. Ej heller om någon av de i 2), 3), 5), 6), 7), 8), l 1), 14) eller 20) angivna rörelserna vanligen drevs utan biträde av flera än make och barn under sexton år samt två andra personer eller om någon idkade rederirörelse endast med eget, av honom själv fört fartyg, eller om rörelse drevs såsom binäring till jordbruk allenast för utnyttjande av fastighetens alster eller naturtillgångar. "1 Jfr FLprop. s. 75 fl'(NJA 11 1966 s. 114).

på grund av företagsinteckning. Näringsidkaren kan alltså inte själv få utdelning på inteckningen vid exekution i verksamheten.

Ärenden om företagsinteckning handläggs av en inskrivningsmyndighet i varje län. Över ärendena förs manuellt särskild inskrivningsbok. Intecknings- ärenden handläggs på inskrivningsdag, som hålls en gång i veckan. lnteck- ningsbeslut grundas på utredning om den näringsverksamhet inteckningsmed- givandet avser. Bl. a. krävs bevis av kronofogdemyndighet att verksamheten drivs, såvida förhållandet ej är känt för inskrivningsmyndigheten. S. k. driftsbevis.

2.1. Nuvarande och tidigare lagstiftning

Nuvarande bestämmelser om inteckningi näringsverksamhet till säkerhet för fordran finns i lagen (1966:454) om företagsinteckning (FL; ändrad senast 1981 :807), som utfärdades den 29juli 1966. Samtidigt utfärdades kungörelsen (1966:455) med tillämpningsföreskrifter till lagen om företagsinteckning (omtryckt l97l:216; ändrad senast 19791877), vilken sedan den 1 januari 1980 har rubriken företagsinteckningsförordning (FF). Författningama skulle ursprungligen ha trätt i kraft den 1 januari 1967 men genom ändringsförfatt- ningar (19661646 och 651) uppsköts ikraftträdandet till den 1 juli 1967.

FL grundar sig i huvudsak på förslag i förlagsinteckningskommitténs1 betänkande den 23 april 1964 (SOU 1964110) Företagsinteckning (FLbet.). Övriga förarbeten utgörs av prop. 1966:23 med förslag till lag om företagsin- teckning m. m. (FLprop.) samt tredje lagutskottets utlåtande 1966:28 i anledning av propositionen.2 I samband med att FL infördes ändrades andra författningar, bl. a. utsökningslagen (1877131 5. ], UL),3 en lag som nu skall ersättas av den år 1981 antagna UB.4

Sedan FL trätt i kraft har mindre ändringari lagen gjorts vid flera tillfällen.5 Även FF har ändrats vid åtskilliga tillfällen. Den nuvarande lydelsen av författningarna framgår av bilagorna 3 och 4 till detta betänkande.

1 förlagsinteckningskommitténs nyssnämnda betänkande finns en tämligen utförlig redogörelse för tillkomsten av och innehållet i de olika författningar som föregick FL och för det svenska förlagsinteckningsinstitutets historia.6 Här skall därför endast helt kort nämnas följande.

Institutet har sitt ursprung i senare hälften av 1600-talet och avsåg till en början huvudsakligen bergsmans— och bruksnäringar samt efter hand även manufakturer. Utförligare reglerades det genom 1748 års förordning om förlag vid bergs- och brukshanteringen samt genom den förnyade hallordningen av år 1770. Dessa båda författningar förblev gällande fram till dess/örordningen (188116 3. I) angåendeförlagsinteckning (FiF)7 trädde i kraft den 1 januari 1885. Genom lagändring år 1932 gjordes tämligen stora ingrepp i FiF.8 Sedermera vidtogs ytterligare ändringar i förordningen.

[ samband med att skyldighet infördes att i beredskapssyfte lagra mineral- olja utfärdades en vid sidan om FiF gällande särskild lag (1958:54) om förlagsinteckn ing i vissa oljelager.9

Förlagsinteckningsinstitutet omfattade intejordbruksnäringen, men genom lagen (1932.'1 71) om inteckning ijordbruksini'entarier (JiL) öppnades möjlig- het för jordbrukare att stifta en säkerhetsrätt liknande den som FiF regle-

1 Kommittén tillsattes år 1959 och dess ledamöter var justitierådet Torkel Nordström, ordförande, kommerserådet Anders Lindstedt och professorn Åke Lögdberg. 2Jfr även NJA II 1966 s. 104 ff.

3 Se lagen (1967zl40) om ändring i UL samt U [V, prop. 1967116 och tredje lagutskottets utlåtande 1967z24 (NJA 11 1967 S. 262 ff). 4 Se prop. 1980/81:8 (UBprop), LU 1980/81:23 och SFS 1981:774.

5 SFS 19671789, 19701987, 197111215, 19731940, l973:1067, 1975:1256. 1976:129 och 1981z807.

6 FLbet. s. 30 fr, 42 fr, 51 ffoch 57 f. Se även Lögdberg s. 5 ff. 7Jfr NJA II 1883 Nr 1 samt 1888 Nr 1.

8 Jfr NJA 11 1932 s. 245 ff.

9 Jfr NJA 11 1958 s. 41611”.

10Jfr NJA 11 1932 5.211 ff.

” Jfr NJA 11 1924 s. 174 ff.

12 Jfr NJA 11 1942 s. 647.

rade.IO Endast lösa inventarier(levande och döda)och utestående köpeskilling för försålda inventarier kunde vara objekt för inteckning enligt JiL. Utanför inteckningsunderlaget föll således annan lös egendom, (. ex. Spannmål och andra jordbruksprodukter. Redan tidigare hade jordbrukare emellertid möj— lighet att utnyttja vissa slag av sådan lös egendom för kreditändamål utan att behöva avhända sig besittningen, nämligen enligt lagen (1924:298) om vin panträtt i spannmål] ' och enligt lagen/1942r50510m viss panträtt ispanadslin och hampa.12

Genom FL upphävdes Såväl sistnämnda båda lagar som FiF, JiL och lagen om förlagsinteckning i vissa oljelager. och de olika rättsinstituten kom därmed att ersättas av ett enda rättsinstitut —jöratagsinteckningen.

2.3. Företagsinteckningen i praktiken. Statistiska uppgifter

Förlagsinteckningskommittén lämnade i sitt betänkande (FLbet. s. 40 floch 55 f) vissa uppgifter om den faktiska användningen av förlagsinteckning och inteckning i jordbruksinventarier. Bl.a. på grund av dåvarande legala inskränkningar i institutens användning hade ifrågavarande inteckningar enligt kommittén främst betydelse såsom supplement till annan Säkerhet: inventarieinteckning hade förhållandevis ringa betydelse medan förlagsin- teckning hade en avsevärd betydelse såsom komplement till fastighetsinteck- ning eller borgen. Den genom FL introducerade företagsinteckningen fick ett bättre kreditvärde än de tidigare inteckningsinstituten och har fått stor användning. Den har dessutom fått en allt större betydelse som självständig säkerhet. Utredningen har visserligen ej närmare undersökt hur det förhåller sig därmed. Ej heller har utredningen särskilt undersökt i vad mån innehavare av företagsinteckning erhåller utdelning i konkurs (jfr 5.1). Vid kontakter med skilda kreditinstitut har utredningen emellertid erfarit att såvitt gäller företagskrediter - företagsinteckning, i motsats till vissa typer av fastighets- pant, under senare är generellt sett visat sig vara en allt bättre säkerhet.

För att belysa företagsinteckningens betydelse som kreditsäkerhet har utredningen sökt skaffa uppgifter om storleken av den gäld som säkerställts med sådan inteckning. Enligt vad som upplysts av bankinspektionen och olika kreditinstitut saknas emellertid statistik härom och utredningen har alltså inte funnit det vara möjligt att belysa saken.

Av statistiska centralbyråns inteckningsstatistik framgår dock att antalet beviljade inteckningar och deras sammanlagda belopp— med vissa undantag— stigit från år till år och att inteckningsinstitutet sålunda fått en allt större användning. 1 förlagsinteckningskommitténs betänkande redovisades utveck- lingen under åren 1941—1961 vad gäller beviljade och dödade förlagsinteck- ningar resp. jordbruksinventarieinteckningar (FLbet. s. 40 och 56). Under år 1961 beviljades4 722 förlagsinteckn ingar om sammanlagt mer än 600 milj. kr och dödades 2 689 förlagsinteckningar om drygt 262 milj. kr; under samma år beviljades 321 inventarieinteckningar om sammanlagt drygt 4,8 milj. kr och dödades 58 inventarieinteckningar om knappt 0,7 milj. kr. Utvecklingen under tiden fr. o. m. är 1961 framgår av tabell 1. Uppgiftema för åren 1961—1966 avser både förlagsinteckningar och inventarieinteckningar. Upp- gifterna för år 1967 avser dels nu nämnda inteckningar, dels företagsinteck— ningar enligt FL, som trädde i kraft den 1 juli 1967. Uppgiftema för därpå följande år avser i princip endast företagsinteckningar; inteckningar som dödats under denna tid kan dock ha beviljats Såsom förlagsinteckningar eller

inventarieinteckningar. I tabellen redovisas även den årliga nettoökningen av antalet inteckningar, dvs. antalet under varje år beviljade inteckningar minskat med antalet under samma år dödade inteckningar, samt den årliga nettoökningen av intecknad gäld, dvs. beloppet av de under varje år beviljade inteckningama minskat med beloppet av de under samma år dödade inteckningama.

Tabell 1 Antal beviljade och dödade inteckningar och belopp i 1 000 kr under åren 1961—1980 samt årlig nettoökning av antal inteckningar och intecknad gäld i 1 000 kr År Beviljade Dödade in- Årlig nettoökning inteckningar teckningar Antal Belopp Antal Belopp Antal lntecknad i tkr i tkr inteck— gäld i tkr ningar

1961 5 043 604 847 2 747 262 851 2 296 341 996 1962 5 236 807 428 1 830 191 822 3 406 615 606 1963 5663 818371 1818 220310 3845 598061 1964 4 855 660 763 1 622 139 989 3 233 520 774 1965 5 433 909 916 2 594 333 464 2 839 576 452 1966 4 942 926 886 2 055 187 234 2 887 739 652 1967 11 461 2 229 329 5 750 859 229 5 711 1 370 100 1968 21143 4131236 12679 2141219 8464 1990017 1969 17 379 3 288 545 9128 1399 208 8 251 1889 337 1970 12 606 2 849 607 5 314 782 929 7 292 2 066 678 1971 16112 4188 587 7 724 1259 602 8 388 2 928 985 1972 18190 4418196 5149 947134 13041 3471062 1973 17915 4521594 4918 1077339 12997 3444255 1974 17 149 5 250 204 4 360 959 849 12 789 4 290 355 1975 17364 7082518 4761 1611937 12603 5470581 1976 21347 7 681411 4 574 1207 423 16 773 6 473 988 1977 22 095 10 544 352 5 098 2 352 273 16 997 8 192 079 1978 26 208 12 745 501 6 230 2 807 378 19 978 9 938 123 1979 30 352 14656 648 6455 2317032 23 897 12 339616 1980” 29220 13346341 7085 3604123 22135 9742218

Preliminära uppgifter.

Av tabell 1 framgår bl. a. att det under år 1979 beviljades 30 352 företagsinteckningar till ett sammanlagt belopp om drygt 14 656 milj. kr. Medelvärdet av de under detta år beviljade inteckningama uppgick därmed till ca 483 000 kr. Flertalet företagsinteckningar avser emellertid inte så Stora belopp. Medelvärdet påverkas nämligen av att ett relativt begränsat antal inteckningar avser långt större belopp. Av en av statistiska centralbyrån (SCB) genomförd undersökning av de under år 1979 beviljade företagsinteckning- ama framgår sålunda att 3 148 inteckningar (ca 10 %) avsåg belopp om minst en miljon kronor(medelvärde drygt 3,1 milj. kr). ' 5 Enligt vad som upplysts av SCB avsåg den största inteckningen ett belopp om 483 milj. kr. Det helt övervägande antalet inteckningar (27 204 eller ca 90 %) avsåg emellertid belopp under en miljon kronor och det sammanlagda beloppet av dessa inteckningar uppgick till 4 806,2 milj. kr, vilket ger ett medelvärde om cirka 15 Se närmare SM R 175 000 kr. 198114 tabell 3C.

Enligt uppgift i förlagsinteckningskommitténs betänkande (FLbet. s. 40) utgjorde det totala beloppet av förlagsintecknad gäld drygt 5 100 milj. kr vid utgången av år 1961. I tabell 2 redovisas det totala beloppet av den företagsintecknade gälden vid utgången av ettvart av åren 1967—1980.

Tabell 2 Totalt belopp av företagsintecknad gäld under åren 1967—1980 1 milj. kr

År Intecknat belopp 1967 9 517 1968 11 507 1969 13 396 1970 15 463 1971 18 392 1972 21 863 1973 25 307 1974 29 598 1975 35 068 1976 41 542 1977 49 734 1978 59 673 1979 72 012 1980 81 754"

Preliminär uppgift.

Som framgår av tabell 2 uppgick det totala beloppet av företagsintecknad gäld till ca 72 miljarder kr vid utgången av år 1979. Förjämförelsens skull kan nämnas att det totala beloppet av gäld intecknad i fast egendom vid samma tidpunkt uppgick till ca 434 miljarder kr.

Enligt svaren på en av förlagsinteckningskommittén under hösten 1962 utsänd rundfråga uppgick det sammanlagda antalet förlagsintecknade rörelser till 23 523; antalet intecknade inventariebestånd uppgick till 16 814. Sam- manlagt fanns det alltså 40 337 inteckningsenheter. Utredningen har i ett i december 1977 till berörda inskrivningsmyndigheter utsänt formulär ställt vissa frågor angående innehållet i inskrivningsboken över ärenden om företagsinteckning och av de underjanuari—maj 1978 inkomna svaren framgår att antalet upplägg, dvs. intecknade verksamheter, vid nämnda tid uppgick till sammanlagt 82 347. Uppläggen hänförde sig till olika kategorier av närings- idkare enligt tabell 3.

Tabell 3 Antal uppläggi inskrivningsboken över ärenden om företagsinteckningi hela riket samt uppläggens fördelning på olika kategorier av näringsidkare enligt uppgifter som utredningen inhämtat från inskrivningmyndighetema under tiden december 1977-maj 1978

Upplägg för Antal Andel i % av totala antalet upplägg Fysiska personer och dödsbon 26 872 32,63 Aktiebolag 46 571 56.55 Handelsbolag 7 838 9.52 Ekonomiska föreningar 674 0,82 Ovriga juridiska personer 392 0,48 Samtliga 82 347 100

Av inskrivningsmyndighetemas uppgifter framgår vidare att de 82 347 uppläggen hänförde sig till 81 951 näringsidkare samt att endast 275 näringsidkare hade mer än ett upplägg, dvs. inteckning i mer än en verksamhet, medan övriga 81 676 näringsidkare endast hade ett upplägg. Förhållandena belyses närmare av tabell 4. Denna grundas på uppgifter från resp. inskrivningsmyndighet; eftersom andra näringsidkare än aktiebolag kan ha upplägg hos flera olika inskrivningsmyndigheter, kan antalet näringsidkare med två eller flera upplägg i hela riket därför vara något större än vad som framgår av tabellen.

Tabell 4 Antal näringsidkare med upplägg i inskrivningsboken över ärenden om företagsinteckning i hela riket: fördelning efter antalet upplägg per näringsidkare. Enligt uppgifter som utredningen inhämtat från inskrivningmyndighetema under tiden december 1977—mj 1978

Näringsidkare Antal —— upplägg Antal %” Näringsidkare med ett upplägg 81 676 99,664 81 676 Näringsidkare med flera upplägg 275 0336 671 Därav med 2 upplägg 218 0,266 436 med 3 upplägg 30 0.037 90 med 4 upplägg 14 0,017 56 med 5 upplägg 3 0.004 15 med 6 upplägg 4 0.005 24 med 7 upplägg 2 0,002 14 med 8 upplägg 2 0,002 16 med 10 upplägg 2 0,002 20 _Summa 81 951 100 82 347

" Andel i procent av totala antalet näringsidkare med upplägg.

Utredningen har av kostnadsskäl inte undersökt i vad mån inskrivnings— myndighetemas upplägg avser inteckning i olika slag av näringsverksamhet. Ej heller har det undersökts i vad mån uppläggen avser inteckning i verksamheten i län elleri hela riket. I sina svar på utredningens ovannämnda

16 Vid denna beräkning har hänsyn ej tagits till det Säkerligen mycket ringa antal inteckningar som är begränsade till verksamheten på fastig- het och andra mindre områden.

frågeformulär har inskrivningsmyndighetema däremot lämnat uppgifter om hur många upplägg som avsåg inteckningar som begränsats till verksamheten inom en eller flera kommuner. Av de 82 347 uppläggen var 15 1 16 (18,36 %) kommunbegränsade. Av dessa kommunbegränsade upplägg hade 10 659 (70,51 %) äldsta gällande inteckning sökt före halvårsskiftet 1967 —dvs. såsom förlags- eller jordbruksinventarieinteckning medan resterande 4 457 (29,49 %) kommunbegränsade upplägg hade äldsta gällande inteckning Sökt därefter, dvs. såsom företagsinteckning. Före halvårsskiftet 1967 kunde inteckning ej avse större område än kommun. Av de 82 347 uppläggen avsåg därför (82 347-10 659:) 71 688 eller 87,06 % enbart inteckningar som sökts efter halvårsskiftet 1967. dvs.såsom företagsinteckningar.I6

Av tabell 5 framgår hur de 82 347 uppläggen för hela riket fördelade sig på de olika inskrivningsmyndighetema.

Tabell 5 Upplägg i inskrivningsboken över ärenden om företagsinteckning hos olika inskrivnings myndigheter enligt uppgifter som utredningen inhämtat från myndigheterna under tiden december 1977—maj 1978

lnskrivnings- Antal %” myndigheten i

Stockholm 1 1 470 13,93 Uppsala 2 023 2,46 Nyköping 2 833 3,44 Gotland 605 0,73 Örebro 3 215 3.90 Västerås 2 222 2.70 Falun 3 199 3,88 Linköping 4 202 5,10 Jönköping 4 149 5,04 Växjö 2 204 2.68 Kalmar 3 167 3.85 Mariestad 4 228 5,13 Karlskrona 1 610 1.96 Kristianstad 3 087 3.75 Malmö 6 720 8.16 Halmstad 2 492 3.03 Göteborg 6 519 7,92 Vänersborg 4 309 5.23 Karlstad 2 819 3,42 Gävle 2 849 3.46 Härnösand 2 240 2.72 Jämtbygden 1 341 1.63 Umebygden 2 419 2,94 Luleå 2 425 2.94 Hela riket 82 347 100

" Andel i procent av totala antalet upplägg i hela riket.

Uppgifter om antalet Slutligt handlagda ärenden angående företagsinteck- ning finns i den statistik, som SCB grundar på riksarkivets renovationshand- lingar (jfr 19 & FF) och som publiceras i Statistiska meddelanden (SM). 1 tabell

6 redovisas en av utredningen gjord sammanställning av f. n. tillgängliga uppgifter om antalet ärenden av olika slag i hela riket under de senaste tio åren.

Tabell 6 Antal slutligt handlagda ärenden angående företagsinteckning i hela riket under åren 1971—1980

År Antal ärenden av olika slag Totalt n 1 Bevil- Dödade lnne- Andra” gretiiden jade intzar havs- åtgär— intjar antzar der 1971 16112 7724 10861 159 34856 1972 18 190 5149 13 574 133 37 046 1973 17915 4918 14875 207 37915 1974 17 149 4 360 14 777 284 36 570 1975 17 364 4761 14938 342 37 405 1976 21347 4574 19925 426 46 272 1977 22 095 5 098 20 645 450 48 288 1978 26 208 6 230 25 559 536 58 533 1979 30352 6455 29 481 743 67031 1980/' 29 220 7 085 30 518 686 67 509

Avslagna ansökningar, utbyten. utsträckning och nedsättning. Uppskovsbeslut och anteckningsärenden ingår ej. Preliminära uppgifter.

Uppgifter om antalet ärenden angående företagsinteckning finns också i den statistik som grundar sig på tingsrättemas till SCB varje år lämnade uppgifter om antal mål och ärenden av olika slag. Vad gäller inskrivningsärenden avser dessa uppgifter samtliga dagbokförda, dvs. inkomna, ärenden. Ärenden angående företagsinteckning redovisas utan någon fördelning på olika slag av ärenden. Statistiken omfattar också antal utfärdade gravation sbevis. Efter hemställan av utredningen särredovisas gravationsbevis avseende närings- verksamhet fr. o. m. år 1978; dessförinnan redovisades samtliga inskrivnings- väsendets gravationsbevis utan fördelning på olika slag av egendom. Antalet dagbokförda ärenden angående företagsinteckning under de senaste åtta åren framgår av tabell 7. 1 tabellen redovisas också det sammanlagda antalet slutligt handlagda ärenden under dessa år samt den årliga ökningen eller minskningen av antalet dagbokfo'rda resp. handlagda ärenden. Rättsstatistikens uppgifter om antalet gravationsbevis (inklusive påskrifter på gravationsbevis) avseende näringsverksamhet under de senaste åren återges i tabell 8.

Tabell 7 Ärenden angående företagsinteckning; hela riket. Ärendeuh'eckling under åren 1973—1980

År Dagbokförda ärenden Handlagda ärenden

Antal Förändring" Antal Förändring”

Antal % Antal %

1973 44 822 37 915 1974 43 291 — 153] 3,4 36 570 — 1345 — 3,5 1975 44157 + 866 + 2 37 405 + 835 + 2.3 1976 55501 +11 344 +25,7 46 272 + 8 867 +23,7 1977 58 541 + 3040 + 5,5 48 288 + 2 016 + 44 1978 70 657 +12116 +20,7 58 533 +10 245 +21.2 1979 79 547 + 8 890 +12.6 67 031 + 8 498 +14,5 1980 81 594 + 2047 + 2.6 67 509], +478 + 0.7

Ökning eller minskning i förhållande till närmast föregående år. h Preliminär uppgift.

Antalet dagbokförda ärenden enligt tabell 7 överstiger varje år antalet handlagda ärenden med 18—21 %. Avvikelsen torde endast i ringa mån bero på att dagbokförda ärenden innefattar alla slags anteckningsärenden medan handlagda ärenden ej innefattar andra anteckningsärenden än sådana som avser anteckning om innehav. Den väsentliga orsaken till avvikelsen torde vara att många av de dagbokförda ärendena efter kontakt med sökanden utgår från aktuell inskrivningsdag eller återgår till sökanden, varvid ärendet stryks i dagboken; många av dessa ärenden återkommer sedan och får då nytt dagboksnummer; de räknas alltså två gånger, eftersom statistiken grundar sig på totala antalet dagboksnummer.

Antalet dagbokförda ärenden har ökat från 44 822 år 1973 till 81 594 år 1980, dvs. med 36 772 eller med i genomsnitt 5 253 ärenden för vart och ett av åren 1974—1980. En sådan genomsnittlig ökning svarar mot en årlig ökning av ärendeantalet år 1973 med ca 1 1,7 %.

Antalet slutligt handlagda ärenden har ökat från 37 915 år 1973 till 67 509 år 1980, dvs. med 29 594 eller med i genomsnitt 4 228 ärenden för vart och ett av åren 1974—1980. En sådan genomsnittlig ökning svarar mot en årlig ökning av ärendeantalet år 1973 med ca 11,2 %.

Det sammanlagda resultatet av den ojämna ärendeutvecklingen under åren 1973—1980 skulle vid en regelbunden utveckling svara mot en årlig ökning av närmast föregående års antal ärenden med knappt 9 %.

Tabell 8 Utfärdadegravationsbevis (hela riket) avseende näringsverksamhet. Antal och årlig ökning 1977—1980

År Antal Årlig ökning Antal %

1977 20 6480 1978 24153 3 505 17 1979 28 036 3 883 16 1980 28 298 262 l

Av tabell 9 framgår hur antalet gravationsbevis samt antalet dagbokförda resp. slutligt handlagda ärenden under år 1979 fördelade sig på de olika inskrivningsmyndighetema.

Tabell 9 Antal gravationsbevis och ärenden angående företagsinteckning år 1979 fördelade efter inskrivningsmyndighet

lnskrivnings- Gravationsbevis Dagbokförda Handlagda myndigheten i ärenden ärenden Antal %” Antal %” Antal %" Stockholm 3821 13,6 12 726 16,0 9 727 14,5 Uppsala 621 2,2 1 767 2,2 1 493 2,2 Nyköping 833 3.0 2 267 2,8 2 037 3.0 Gotland 104 0,4 428 0,5 357 0,5 Orebro 951 3.4 2 669 3,4 2 264 3,4 Västerås 796 2,8 2 199 2.8 1 898 2,8 Falun 1 384 4.9 3 388 4,3 2 796 4,2 Linköping 1 250 4,5 3 457 4.3 3 119 4,7 Jönköping 1 674 6,0 4 586 5.8 4 079 6,1 Växjö 721 2,6 2 056 2,6 1 972 2,9 Kalmar 1 040 3,7 2 851 3,6 2 402 3.6 Mariestad 1 038 3,7 2 912 3,7 2 660 4,0 Karlskrona 473 1.7 1 599 2,0 1 359 2,0 Kristianstad 1 048 3,7 2 893 3,6 2 230 3.3 Malmö 2 500 8,9 6 231 7,8 5 450 8.1 Halmstad 908 3,2 2 240 2,8 2 139 3,2 Göteborg 2 430 8.7 8 212 10,3 6 456 9,6 Vänersborg 1 667 5,9 4 629 5,8 3 695 5,5 Karlstad 1 058 3,8 2 746 3,5 2 417 3,6 Gävle 873 3.1 1 680 2,1 1 603 2,4 Härnösand 775 2,8 1 898 2,4 1 691 2.5 Jämtbygden 436 1,6 1 250 1,6 1 130 1.7 Umebygden 860 3,1 2 758 3.5 2 370 3,5 Luleå 775 2,8 2 105 2,6 1687 2,5 Hela riket 28 036 100 79 547 100 67 031 100

” Andel i procent av antalet i hela riket.

"1, |...'""""". u-' "| - - _ . - _ Mr -1r. _II |___ . , ,_ . . .." ' .'-"_ .. ', ' -1-'" .-'... _.. . , '." " C_t'r '&' ' ._l . .__,,,.. ,,111_.._,._ |._ . '.' ' "jf '_'_ "' ',. _.t-1_' .r_i. . H .l_'" l..

"'.r't __ ll ""'ll "'"'I . ."'1"'l . r . ".-"i'..r'." ."."'." " "i" ' "ll" ' . "'_1'.1_'.'j"-.'__" 'L'_' |,1 __"._1|"""_1.'

.. ., .._1_'.'"" _ v "'-.'.|l',.. """""'-»l'”""'*'".-l'.- _'L."' " __ _ ' .|_-r..'*,'1' lin...?" -.|*,...' ".”F'h'";

". .r .11'.

.., 'i. |: ,. '.-,..". n' . | ,, 1' . ”1;."' .'. _, . ..'. F

-___|.i ." .r.,

_,_.-.____._ ..'_. .1_._". '1 I ' - ; "..Jfr —'.:.;' '.'-'.'" ...i-fi.". .. '.. .-".'- '-'.' ' _ _ H.,, .I' ,'..i.L' , ,,,,r... -" "li'." '.. """|_| _"Q'P'": 1'”_" I Illl ""

___'_r'..'..__r_:__ll__ :,:"

... '_,,.,...',1.'_ "'n' ”5,11.- ..

='__r.

-..' 1... .

3 Anpassning till jordabalkens panträttskonstruktion

Det är uppenbart att rättsordningen, av både praktiska och systematiska skäl, bör undvika att arbeta med flera olika system för att upplåta panträtt eller annan säkerhetsrätt på grund av inteckning, om detta inte är påkallat av särskilda förhållanden inom visst område. Reglema om stiftande av säker- hetsrätt i näringsidkares rörelseegendom har hittills i sina huvuddrag anpas- sats till och haft sin förebild i fastighetspanträttens regler, en ordning som brutits genom den i 1970 års JB introducerade nya panträttskonstruktionen. Utredningen kan inte finna några särskilda skäl som talar mot att man nu, som direktiven förutsätter, söker återställa överensstämmelsen mellan de båda systemen. Det förhållandet att företagsinteckningar och pantbrev i fast egendom ej sällan utgör säkerhet i ett och samma kreditförhållande, talar däremot för att regelsystemen så långt möjligt bör stämma överens. Även om

fastighetspanträtten inte är helt problemfri, bör institutet företagsinteckning därför enligt utredningens mening till sin konstruktion rättas efter fastighets- panträtten i den mån det är ändamålsenligt för den säkerhetsrätt som skall stiftas på grund av företagsinteckning. Skulle det numera inledda arbetet på viss översyn av bl. a. fastighetspanträtten (jfr 3.1) föra till ändringi reglerna i detta ämne. finns det som nyss sagts anledning räkna med att de regler om företagsinteckning som utredningen föreslår tämligen lätt skall kunna jämkas därefter i mån av behov.

Såvitt utredningen förstår kan det i princip godtas att i likhet med den fastighetspanträttsliga grundkonstruktionen skilja rättighetens uppkomst från inteckningsbeslutet och därmed bl. a. på borgenären lägga bördan att självständigt pröva förutsättningama för rättighetens uppkomst. Det är visserligen inte fördenskull nödvändigt att också helt efterbilda rättighetens samspel med fordringen och dess uppkomst; som förut antytts har pant för framtida fordran på grund av inteckning berett särskilda problem, som för fastighetspanträttens del kunnat nödtorftigt lösas med hjälp av regler om godtrosförvärv. Och på förevarande område står ingen sådan lösning med godtrosförvärv (kontrolleftergift) av fastighetsrättslig modell till buds. Den presumtiva säkerheten består nämligen av ett egendomskollektiv, individua- liserat främst genom näringsidkarens person. Utredningen har övervägt att föreslå en ordning sådan som den vilken tidigare föreslagits rörande panträtt på grund av inteckning i luftfartyg, nämligen att rättigheten skall stiftas utan hinder av att fordringen ännu ej uppkommit.7 Men eftersom pågående allmänna översyn av reglerna om panträtt på grund av inteckning kan förutsättas komma att avkasta annan och ändamålsenlig lösning av dessa problem, har utredningen valt att inte lägga fram något eget förslag därom. Utredningsförslaget efterbildar fastighetspanträtten i allt väsentligt men med ett par avvikelser.

Utredningen menar att de väsentligen exekutionsrättsliga motiv som bär upp ägarhypotek i bl. a. fastighetsrätten, nämligen behovet av att kunna fastställa ett lägsta bud eller skyddsbelopp, knappast gör sig gällande i detta sammanhang där enstaka föremål i ett egendomskollektiv måste kunna säljas för sig. Utredningen föreslår därför inte något ägarhypotek på grund av inteckning i näringsverksamhet.8 Inte heller har utredningen funnit motiverat att söka efterbilda den fastighetsrättsliga ordningen med pantbrevsutmätning. Denna utredningens ståndpunkt följer visserligen inte nödvändigtvis av att utredningen inte föreslår ägarhypotek infört men stämmer ändock väl därmed. Spörsmål om belåning av inteckningshandlingen medan rörelse- egendom är utmätt får utredningen anledning att beröra i anslutning till förslag om ändring i UB (se 9.4).

Betalning vid exekution eller i konkurs synes framdeles liksom för närvarande böra utplåna inteckning i näringsverksamhet.

En reviderad konstruktion av rätt på grund av företagsinteckning kan ej undgå att återverka på lagens terminologi och därmed på praktiskt språkbruk. Man kommer inte längre att kunna bruka termen inteckning som förut. Ty inteckning kommer att beteckna enbart den inskrivning som lägger grunden 7 Jfr SOU l976z70 & 84. för rättigheten men inte den handling vilken utfärdas som bevis om 3 Jfr FLbet. & 120 och inskrivningen och än mindre den rättighet som inskrivningen lagt grunden till. Fmep- s_ 127 f(NJA 11 Den nya terminologien måste, såsom i fastighetsrätten, skilja sig från den 1966 s. 173).

9 Jfr också Hessler i SvJT 1968 s. 567 f.

10 Se FLprop. s. 53 (NJA II 1966 s. 109). Jfr Nord- ström s. 11 samt Unde'n s. 169 och 231.

” Jfr Svenska Akade— miens Ordbok över Svens- ka Språket spalt H 1657 ff.

gamla vilken — låt vara delvis oegentligt — med inteckning beskriver både inteckningsbeslut, inteckningsrevers och rättighet. Detta ställer lagstiftaren inför ett terminologiskt problem. Ty medan man i fastighetsrätten kan med fullt fog tala om panträtt på grund av inteckning så kan den rättighet som grundas på företagsinteckning inte. åtminstone ej med traditionell syn på saken, betecknas som panträtt även om den sedan 1966 års lagstiftningi ämnet uppvisar flera påtagliga panträttsliga drag; det var vid lagens tillkomst främst det traditionella kravet att pant skall vara väl specificerad som ansågs hindra att man gick över till en rent panträttslig terminologi häng För närvarande beskrivs rätt på grund av företagsinteckning ofta som en förmånsrätt.10 Men enligt utredningens mening kan däremot invändas att rättigheten innefattar annat och mer än en förmånsrätt, t. ex. förföljelserätt mot tredje man i överlåten rörelseegendom och befogenhet att göra rättigheten gällande även sedan fordringen preskriberats. Och den helt korrekta beteckningen ”rätt på grund av företagsinteckning” menar utredningen vara för svårhanterlig för smidigt språkbruk. Utredningen har för sin del varit böjd att i stället godta panträtt som beteckning för rätt på grund av företagsinteckning; säkerheten kunde t. ex. för att markera dess systematiska särställning — betecknas jöretagspant, i analogi med en intill nyligen gällande norsk motsvarande beteckning, och rättigheten kunde betecknas panträtt [ näringsverksamhet. Därigenom skulle man skörda god lagteknisk vinst i det man kunde falla tillbaka på termen pantbrev. Därigenom skulle man också tvinga både nuvarande och framtida lagstiftning att, överallt där säkerhet av panträttslig typ regleras eller berörs, ta uttrycklig ställning till om även panträtt i näringsverksamhet avses. Att döma av en genomgång av lagstiftningen, som utredningen företagit för ändamålet, skulle ej obetydlig vinst kunna skördas också på det planet.

Att utredningen likväl inte helt knutit an till den traditionella panträttster- minologien beror främst på att meningarna brutits inom utredningen om det lämpliga i att ta ett sådant steg. De betänkligheter som yppats däremot är så gott som uteslutande betingade av rättssystematiska hänsyn och utredningen har låt vara under tvivel valt att låta dessa hänsyn fälla utslaget. Det terrninologiska problemet har utredningen då sökt lösa genom att inte ge själva rättigheten någon egen beteckning men i stället benämna säkerhet på grund av inteckning i näringsverksamhet företagshypotek; jfr rubriken ”Skeppshypotek" till avsnitt 11 av 11 kap. SjöL. Uttrycket hypotek går ytterst tillbaka på det grekiska ordet för underlag eller under-pant” (pant som förbliri pantsättarens besittning) och bör, även om det hos oss företrädesvis används just om underpant, med fördel kunna användas om den underpantliknande säkerhet det här är fråga om; hypotek används f. ö. ofta som beteckning för den samlade säkerhet av panter och annat som en och samma kredittagare ställt hos en kreditgivare. I konsekvens härmed betecknar utredningsförslaget det inteckningsbevis som inskrivningsmyndigheten skall utfärda hypoteksbrev i stället för pantbrev.

3.1. Den rättsliga förebilden

Fastighetspanträtt stiftas inte längre genom inteckning av fordran utan är skild från inteckningen. Enligt 1970 års JB söker fastighetsägaren inteckning men bifall till ansökningen grundar ej panträtt utan reserverar en till belopp och företrädesläge bestämd del av fastighetens förrnögenhetsvärde för pantsätt- ning. Någon förmögenhetsdisposition utgör inteckningen således ej, men den ger upphov till s.k. ägarhypotek. Förrnögenhetsdispositionen kommer till stånd genom att inteckningshandlingen ett bevis om inteckningen, kallat pantb rev sätts i pant för fordran enligt allmänna lösörepanträttsliga regler. Det är bara fastighetsägaren själv som kan upplåta regelrätt panträtt i fastigheten. Det ligger då inskriwringsmyndighetens relativt ingående prövning av inteckningsansökningen till trots på borgenären själv att, huvudsakligen mot fastighetsbok eller inskrivningsregister, kontrollera förut- sättningama för panträttens inträde. Panträttens uppkomst är dessutom be roende av fordringens. Rättigheten kan endast göras gällande med stöd av en giltig pantfordran. En sådan måste vara åtminstone villkorligt uppkommen för att bli beaktad vid exekution; att den sedan må ha preskriberats går emellertid ej ut över rättigheten. 1 vad mån panträtt kan hävdas mot den som före pantfordringens slutliga uppkomst förvärvat fastigheten är omstritt.1 De problem som borgenärens kontrollbörda skulle ha vållat, om denna panträtts- liga grundkonstruktion sattsi tillämpning utan modifikation, framstod inför JE:s ikraftträdande som så besvärande att lagstiftaren, år 1971 grep in med jämkning av innebörd att borgenären tilläts lita på ägaruppgift i tämligen gamla gravationsbevis och i stor utsträckning underlåta den förnyade kontroll som panträttskonstruktionen eljest hade krävt vid fortsatt eller förnyad belastning av panten under den ursprungliga pantsättningen;2 man löste alltså problemen genom en godtrosreglering.

Borgenären har rätt till betalning för pantfordran intill pantbrevets belopp, vid behov förhöjt med 15 % jämte exekutionsränta, allt med den företrädes- och förmånsrätt som inteckningen ger. Pantbrevet kan han ej överlåta eller återpantsätta. Det utgör nämligen ett acoessorium till fastigheten. Vid refinansiering får borgenären därför i stället överlåta eller pantsätta sin pantfordran, varvid panträtten följer fordringen. På det sättet är fastighets- ägaren bevarad vid rådighet över pantvillkoren. Fastighetsägaren kan också själv pantsätta pantbrevet på nytt till den del det ej är täckt av pantfordran (s. k. överhypotek).

' Se SvJT 1976 s. 308 f, 548 ffoch 728 ffsamt 1977 s. 630 ff, 653 och 722 ff. Jfr SOU 1976:70 s. 131 ff.

2 Se prop. 19711179 (NJA 11 1972 s. 162 ff); jfr SvJT 1977 s. 630 ff.

3 Jfr prop. 1973242 5. 278 ff.

4 sou 1976:70, Rätt till luftfartyg m. m. 5 Den 5. k. exekutions- räntan på fastighetspant- brev har numera höjts till 10%. Se SFS 19811194.

öse Dir 19795.

Fastighetsinteckning överlever i stor utsträckning exekution i fastighe- ten.

Som redan nämnts i inledningen har JB:s panträttskonstruktion efterbildats genom 1973—1975 års sjölagstiftning om bl. a. skepps- och skeppsbyggnads- hypotek. Vissa avvikelser föreligger dock. Bl. a. kan ingen pantsättning företas med full verkan utan att upplåtaren har sökt inskrivning för sitt förvärv. Och den genom 1971 års ingrepp i JB vidgade möjligheten till godtrosförvärv av panträtt efterbildades icke.3

De sjörättsliga panträttsreglema har i sin tur efterbildats i det förslag till reviderat luftfartygshypotek som utredningen (Ju l972:05) angående inskriv- ning av rätt till luftfartyg m. m. lagt fram.4 Även detta förslag avviker något från sin förebild. Det föreslås nämligen att man skall kunna, med ursprunglig verkan i förhållande till ny ägare, ställa luftfartygshypotek som säkerhet för framtida fordran, vare sig fordringen grundats eller ej, men att ny fartygsägare skall kunna bryta förre ägarens panträttsupplåtelse genom att hos borgenären göra anspråk på pantbrevet (eller överhypotek) innan pantfordringen grun- dats. Samtidigt föreslås att motsvarandejämkning skall företas i lagstiftningen om skepps- och skeppsbyggnadshypotek.

I samband med remissbehandlingen och beredningen av det sistnämnda lufträttsliga betänkandet restes krav på en allmän översyn av de panträttsliga reglerna i fastighetsrätten, sjörätten och lufträtten i syfte bl. a. att så långt som möjligt nå rättslikhet. Också reglerna om s. k. borgenärstillägg på pantbrevs- belopp se 6:3 JB och 2645 sjölagen (1891:35 s. ], SjöL) — har begärts bli reviderade.5 [början av 1979 tillsattes, som förut nämnts, för dessa ändamål en offentlig utredning, pantbrevsutredningen (Ju 1979:02).6

Utredningen har övervägt om med dess eget förslag bör anstå tills resultatet av det sålunda inledda arbetet på revision av reglerna om panträtt på grund av inteckning föreligger eller åtminstone kan någorlunda säkert förutses. Men utredningen har, efter samråd med pantbrevsutredningen. funnit sig böra räkna med att panträttsreglema inte skall komma att ändras på ett så genomgripande sätt att ändringarna måste beaktas innan utredningsförslaget läggs fast genom betänkande; utredningens förslag eller därpå grundad lagstiftning bör enligt utredningens mening lika väl kunna, i den mån det påkallas av det andra revisionsarbetet. jämkas i ett senare skede.

4 Inteckningsberättigade näringsidkare

Nuvarande bestämning av kretsen näringsidkare med tillgång till företagsin- teckning som kreditsäkerhetsinstrument har utvecklats ur en ordning där kretsen var begränsad till industriella rörelser och några få andra slags näringar. Då man genom FL vidgade kretsen till bl. a. alla då bokföringsplik- tiga näringsidkare, var utgångspunkten den att inteckningsinstrumentet i princip borde stå till varje näringsidkares förfogande, oavsett anen och omfattningen av hans rörelse, samt att begränsning härutinnan "på grund av reella faktorer” ej borde föreskrivas utan starka skäl.1 De minsta företagarna bedömdes bereda kreditgivama övervakningssvårigheter och en lägsta gräns för inteckningsbar verksamhet ansågs motiverad av detta skäl. Därtill kom omsorg om småföretagares personliga kreditvärdighet, som antogs kunna äventyras av tillgång till företagsinteckningsinstrumentet. Mot den bakgrun- den antogs bokföringsplikt vara en lämplig förutsättning för att näringsverk- samhet skulle vara inteckningsbar, endast för jordbruk och skogsbruk eftergavs kravet på bokföringsplikt för rätt till företagsinteckning.2

Trots den betydande utvidgning av fältet för inteckningsbar näringsverk- samhet som 1966 års lagstiftning innebar har frågan om inteckningsrätt för ytterligare näringsidkare aktualiserats gång efter annan. Som utredningsdirek— tiven (] . 1 ) anger har riksdagen mot slutet av 1960-talet diskuterat att utsträcka inteckningsrätten till dem som utan att vara bokföringspliktiga — driver renskötsel och trädgårdsodling. Senare har förslag om inteckningsrätt för minkuppfödare och för fiskare dryftats.3 Detta har dock inte lett till någon riksdagens framställning i saken utan man har ställt sig avvaktande till bl. a. utredningens arbete.

Fiskarenas behov av kreditsäkerhetsinstrument som tillika skall beaktas av byggnadspantutredningen (Ju 1977205) i samråd med utredningen4 har accentuerats av att 1973—1975 års sjösakrättsliga lagstiftning utesluter båt (fartyg vars största längd eller bredd understiger tolv resp. fyra meter) från hypotekan'sk pantsättning, vilken reserveras för skepp (fartyg som infriar båda de nyssnämnda måtten); en del båtar kunde tidigare pantsättas genom

.fartygsinteckning enligt 1901 års lagstiftningi det ämnet.5

Under utredningens enkät har ytterligare näringar nämnts som förtjänta av tillgång till företagsinteckning, nämligen fjäderfäuppfödning samt undervis- nings— och kursverksamhet; därjämte har hävdats att de som är bokförings- skyldiga enligt särskilda bestämmelser i tillstånd som fordras för att driva verksamheten, såsom travsällskapen, borde vara inteckningsberättigade.6

Bokföringslagen (1976:125, BFL), som trätt i kraft den ljanuari 1977, har

' Se FLprop. s. 54 (NJA 11 1966 s. 110). 2 Se FLbet. s. 106 samt FLprop. s. 59 f, 80 f, 161 foch 171 (NJA 11 1966 s. 1 16 ff). 3 Motioner l973:1094 och 1095 samt LU 197317.

4Se Dir 1977112.

5 Jfr motion 1975/76:1114 och LU 1976/7724. 6 Se bilaga 1 under 3.2.1.

7 Lagen trädde i kraft den ljanuari 1980 och ersatte då jordbruksbok- föringslagen (1951z793). Jfr prop. 1978/79:44. 8 Se FLprop. s. 59 (NJA 11 1966 s. 116). 9 Jfr motion 1980/81:896.

10 Se FLprop. s. 55 (NJA 111966 5.111).

utsträckt bokföringsplikten så att den numera omfattar så gott som all enskild näring med undantag för jordbruk och skogsbruk, som utövas av enskild person eller dödsbo, samt viss uthymingsverksamhet;jordbruk och skogsbruk ger dock alltjämt upphov till bokföringsplikt enligt särskild lag, nämligen jordbruksbokföringslagen (1979: 141).7

Som redan 1966 års lagstiftare förutsåg8 kan man nu, som en följd av den nya bokföringslagstiftningen, ej undgå att på nytt pröva frågan om inteck- ningsbar näringsverksamhet i hela dess vidd. Fortsatt anknytning till en enligt äldre rätt bokföringspliktig krets näringsidkare skulle inte bara vara rättstek- niskt olämplig utan skulle dessutom som f. ö. varje annan sådan direkt eller indirekt anknytning till uppräknade slag av näringar efter hand komma i otakt med utvecklingen i näringslivet.9 Ny väg måste brytas.

Utredningen delar den i 1966 års lagmotiv uttalade uppfattningen att möjlighet att utnyttja näringsverksamhet som kreditsäkerhetsunderlag i princip bör stå öppen för alla näringsidkare oavsett rörelsens art och omfattning. Det är också sant att ordnad bokföring är en väsentlig förutsätt- ning för att näringsidkarens kreditvärdighet skall kunna prövas och övervakas och därmed också för att han skall kunna göra bruk av inteckning i sin näringsverksamhet. Men därav följer inte utan vidare att bokföring eller bokföringsplikt också måste vara laga förutsättning för sådan inteckning. Ty kreditgivaren måste likväl alltid själv ta ställning till i vad mån kreditunder- laget i det enskilda fallet är tillfredsställande och betryggande samt själv välja hur han skall vaka över kreditsäkerheten medan kreditförhållandet består. En lagfäst förutsättning av bokföringsplikt för inteckningsrätt är enligt utredning- ens mening därför ingalunda nödvändig för att kreditgivaren skall kunna tillgodose sitt övervakningsbehov.

Att på den andra sidan helt lämna gränsen mellan inteckningsvärd och ej inteckningsvärd näringsverksamhet oreglerad kan —i varje fall med 1966 års synsätt”) tänkas rymma svagheten att småföretagare, som för närvarande saknar tillgång till företagsinteckning, ställs inför svårigheter att få kredit hos sina leverantörer eller annan rörelsekredit utan säkerhet i näringsverksamhe- ten. Detta problem bör emellertid ej tillmätas alltför stor vikt i sammanhanget. Ty näringsidkares personliga kreditvärdighet beror, som också FL:s förarbe- ten uppmärksammat, normalt mera på rörelsens vinstmöjligheter och förtroendet för näringsidkarens person än på kreditgivarens utsikt till utdelning i en eventuell konkurs.

Om någon grupp av näringsidkare skall lagstiftningsvägen ställas utan möjlighet att utnyttja sin verksamhet som kreditsäkerhet, så bör enligt utredningens mening större vikt läggas vid att söka avskilja sådana näringS- verksamheter som typiskt sett saknar självständigt kreditsäkerhetsvärde och som därför ej motiverar en offentlig inskrivningsorganisation, än vid att söka tillgodose kreditgivamas övervakningsbehov och näringsidkamas behov av förtroendekredit. Vilket behov som än ställs i förgrunden möter emellertid numera — när 1929 års bokföringspliktiga näringsidkarkrets ej längre duger som utgångspunkt betydande gränsdragningsproblem.

Någon annan utgångspunkt för gränsdragning än bokföringsplikten har utredningen inte kunnat finna att lagstiftningen erbjuder och inte heller har utredningen kunnat finna fram till någon självständig och för förevarande ändamål lämpad skiljelinje mellan små och stora näringsidkare. Men det är

tydligt att den allmänna bokföringsplikten, så omfattande som den blivit genom 1976 års lagstiftningi ämnet, på intet sätt drar en tjänlig gräns mellan typiskt sett självständigt kreditvärdig näringsverksamhet och annan. Och inte heller har det synts utredningen att BFL:s gräns mellan dem som har fullständig bokföringsplikt och dem som kan inskränka sig till förenklad bokföring, dvs. utan årsbokslut, erbjuder något gott alternativ. Den befriar från fullständig bokföringsplikt sådana enskilda näringsidkare vilkas årsom- sättning normalt understiger ett belopp som satts i relation till det s.k. basbeloppet för räkenskapsårets sista månad.]I Över en dylik skiljelinje kan fritt och lätt vandras från tid till annan. Den skulle också i många fall bereda problem då det gäller att bedöma i vad mån nystartad rörelse utgör inteckningsbar näringsverksamhet eller ej. Högre krav på precision och beständighet måste ställas på en gräns som skall skilja olika fält för privaträttslig rättskonkurrens åt. Kraven måste ställas desto högre som rätt på grund av inteckningi näringsverksamhet enligt den antagna rättsliga förebil- den (jfr 3.1 och 3.2) kommer att stiftas utan omedelbart samband med inteckningen och alltså helt utom inskrivningsmyndighetens kontroll.

För utredningen har i detta läge en dast återstått att renodla den ståndpunkt som kom till principiellt uttryck redan i förarbetena till FL12 och sålunda föreslå, att lagstiftningen helhjärtat erkänner såväl varje näringsidkares rätt att själv och på eget ansvar avgöra om hans näringsverksamhet skall ställas som kreditsäkerhet eller ej som kreditlivets frihet att självt pröva i vad mån dylik säkerhet skall godtas. Endast konkursbo bör— på skäl som utredningen återkommer till i motiveringen (9.1.2) till 1:2 i förslaget till lag om företagshypotek (FHL) ställas utom en allmän rätt för näringsidkare att inteckna sin ev. verksamhet; att utredningen samtidigt räknar med att näringsidkares konkurs skall tills vidare undertrycka hans nämnda rätt (se 3:11 FHL) är en annan sak. En sådan fri ordning kommer att stå i god överensstämmelse med hävdvunna grundsatser i svensk förrnögenhetsrätt. Den behöver knappast rymma besvärande svaghet. Att inskrivningsväsendet skall i nämnvärd mån komma att till följd av sådan frihet belastas med samhällsekonomiskt omotiverat merarbete är osannolikt. Kreditlivets säker- hetsprövning kan beräknas svara för önskvärd sortering, som tillika på det hela taget torde komma att avhålla sådana småföretagare, vilka skulle erbjuda kreditgivama övervakningsproblem, från att utnyttja inteckningsinstrumen- tet. Stämpelskatten för inteckning torde bidra med avhållande effekt.

Ordningen med driftsbevis (jfr 2.2) kan och bör slopas. Utredningen återkommer till detta i motiveringen (9.1.2) till 12 FHL.

De i olika sammanhang framförda önskemålen om att fiskare, renskötare och andra särskilda grupper av näringsidkare skall beredas möjlighet att inteckna sin verksamhet blir givetvis tillgodosedda i och med att lagen ändras så att varje näringsidkare får rätt att inteckna sin verksamhet. De särskilda förhållandena inom fiskerinäringen ger emellertid upphov till problem, vilka utredningen återkommer till i motiveringen (9. 1.2) till 112 FHL. Där kommer emellertid att framgå— det skall redan nu förutskickas —att utredningen för sin del funnit att det fartygsbaserade fiskets kreditproblem väsentligen bottnari strukturen av de sammanslutningar som praktiseras och att varken tillgång till företagsinteckning eller till skeppshypotek, eventuellt därtill möjlighet att pantsätta båt,13 räcker för att lösa problemen. En metod att komma till rätta

l ' Se närmare i l & fjärde stycket BFL i dess lydelse enligt lagen (1979:1065) om ändring i lagen (1979:142) om ändring i bokföringslagen, vilken trätt i kraft den 1 januari 1980. Jfr prop. 1978/79:44 s. 36 ffsamt SkU 1978/79:34 och LU 1979/80:14.

12 Se FLprop. s. 54 ff (NJA 11 1966 s. 110 ff). 13 Jfr direktiven (Dir 1977:12) till byggnads-

pantutredningen (Ju 1977105).

14 Se 23 5 förordningen (1978:516) om statligt stöd till fiskets rationali- sering, m. m. 15 Sådan verkan saknar de nu; jfr Hessler s. 418.

med dem, såvitt möjligheten att ställa företagshypotek skall brukas, torde vara att kreditgivama som förutsättning för kredit kräver att kredittagama väljer någon i detta sammanhang ändamålsenlig sammanslutningsform för sin verksamhet, t. ex. handelsbolagets. I den mån detta skulle vara att ta till mer våld än nöden kräver synes alternativet vara att den relativt lilla fiskerinä- ringen får lita till Statsborgen för sina krediter och att staten antingen inte tar säkerhet alls för sin borgen eller med öppna ögon accepterar dålig säkerhet. Redan nuvarande regler för statligt stöd till näringen torde åtminstone delvis göra en sådan ordning möjlig.14 De särskilda förhållandena inom rennä- ringen ger också upphov till problem, vilka behandlas i motiveringen (9.1.2) till 12 FHL.

Utredningen har slutligen övervägt att som komplement föreslå en ordning varigenom s. k. negativklausuler, av innehåll att näringsidkare utfäster sig att ej inteckna sin verksamhet, skulle kunna ges verkan mot tredje man genom inskrivning.15 Att utredningen avstått från förslag därom beror dels på att ett sådant förslag synts föra för långt i detta begränsade sammanhang, dels på att det likväl kan vara bäst att förtroendekredit får förbli förtroendekredit så länge den fungerar väl utan dylik sakrättslig förstärkning.

5 Rörelseegendomen

5.1. Utgångspunkter

Företagsinteckning omfattar ej all egendom som hör till den intecknade verksamheten utan är, enligt ett av lagens grundläggande syften, väsentligen begränsad till sådan lös egendom som näringsidkaren eljest inte alls eller endast med olägenhet antagits kunna utnyttja för kreditsäkerhetsändamål.I Utom inteckningsunderlaget2 faller sålunda fast egendom och tomträtt samt sådana lösören — t. ex. skepp och luftfartyg som kan pantsättas på grund av inteckning. Utom inteckningsunderlaget faller vidare en hel del fordringar, vilka i regel grundar sig, eller antagits i regel grunda sig, på löpande skuldebrev; lagförarbetena utpekar främst lånefordringar.3 Detsamma gäller aktier, obligationer och andra värdepapper.4 Fordringar på vederlag för överlåtelse eller upplåtelse av sådan rörelseegendom som kan utgöra inteck— ningsobjekt faller, såsom surrogatvärden, inom ramen för inteckningsunder- laget medan dylika fordringar i fråga om annan rörelseegendom faller utom ramen för detsamma; exempel på fordringar av det senare slaget är fordran på köpeskilling enligt skeppsbyggnadskontrakt vilket innefattar beställnings- köp.5

All egendom, som ej hör till dei lagen uppräknade kategorierna, skall kunna tillfalla näringsidkarens oprioriterade borgenärer. Metoden att räkna upp den egendom som skall bilda inteckningsunderlaget ger detta resultat i den mån ej egendomen i fråga likväl undandras de oprioriterade borgenärema genom att pantsättas enligt vanliga regler. Utöver egendomsslag som nämnts i det föregående kommer alltså bl. a. banktillgodohavanden och kassamedel att normalt stå till oprioriterade borgenärers förfogande; i konkurs går visserligen löneborgenärer och andra borgenärer med allmän förmånsrätt före de oprioriterade.

Det ligger i sakens natur att en gräns mot rörelseegendom, som lämpligen kan och bör belånas i annan ordning resp. mot egendom som bör lämnas till oprioriterade borgenärer, måste ge upphov till problem; varje bestämning av inteckningsunderlaget genom katalogisering av vissa egendomsslag måste bli problematisk. Ett exempel erbjuder utredningens direktiv, som ålägger utredningen att pröva i vad mån kundfordringar som utnyttjats för s.k. factoring bör täckas av inteckning i kredittagarens eller kreditgivarens näringsverksamhet. Vid utredningens förutnämnda enkät (bilaga 1) och i underhandsframställning till utredningen har också andra problem aktualise- rats. Det gemensamma draget hos alla dessa problem är att de väcker spörsmål

1 Se FLprop. s. 61 (NJA 111966 5. 131 1). 2 Uttrycket intecknings- underlag används här och i det följande såsom en sammanfattande be- nämning såväl för den egendom i vilken en före- tagsinteckning enligt FL gäller, dvs. inteckningens objekt, som för den egendom som enligt ut- redningens förslag skall omfattas av företagshypo- tek.

3 Se FLprop. s. 102 (NJA 111966 5.141). 4 Se FLprop. s. 61 (NJA 11 1966 s. 132).

5 Innefattar kontraktet i stället arbetsbeting - till- verkningavtal som ej är köp — hör vederlagsford- ringen däremot till in- teckningsunderlaget; se 4 & första stycket 7 FL. Jfr Rune s. 41.

6 Se prop. l973z42 s. 370 rf(NJA 11 1975 s. 476 0.

7 Se sou 1976170 5. 42.

8 Se FLprop. bl. a. s. 55 f (NJA 11 1966 bl. a. s. 111

f).

9 Jfr bl. a. prop. 1978/79:105 s. 212.

10 Se 595 lagen (19551183) om bankrö— relse.

om utvidgning av inteckningsunderlaget. Det kan därför ej undgås att grundvalarna för den nuvarande avgränsningen av inteckningsunderlaget ställs under diskussion.

Vad angår principen att inteckningsunderlaget väsentligen bör vara begrän- sat till egendom som inte alls eller endast med olägenhet kan utnyttjas för kreditsäkerhetsändamål på annat sätt, bör enligt utredningens mening vidhållas att sådan egendom för vilken finns särskilda inteckningsinstitut skall hållas utom underlaget för företagsinteckning. Det skulle nämligen föra alltför långt att i detta sammanhang gripa in i fastighetsrätt, sjörätt och lufträtt. Så sent som i samband med 1970-talets sjösakrättsliga lagstiftning har f. ö. avvisats önskemål att företagsinteckning borde gälla i skepp under byggnad,6 som dittills hört till inteckningsunderlaget, och såväl skepp som skepp under byggnad falleralltså numera utom detta. Motsvarande ståndpunkt intar, såvitt gäller luftfartyg, 1976 års förslag om lagstiftning rörande rätt till luftfartyg.7 Men i övrigt behöver enligt utredningens mening möjligheten till särpantsätt- ning ej i och för sig hindra att egendomsslag, som hittills fallit utom inteckningsunderlaget, tillförs detta i den mån det är ändamålsenligt; det kan i förbigående erinras om att FL inte konsekvent upprätthåller den angivna principen i det att till inteckningsunderlaget räknas bl.a. byggnad på ofri grund, som enligt oskriven lag kan ställas som kreditsäkerhet i realiteten pantsättas — genom 5. k. säkerhetsöverlåtelse. Vidare hör kundfordringar till inteckningsunderlaget, trots att de lätt kan pantsättas (se 5.2). Hänsyn till oprioriterade borgenärer och därmed sammanhängande önskan att slå vakt om enskilda näringsidkares personliga kreditvärdighet spelade en viss roll i FL:s förarbeten.8 Men det antogs samtidigt att de som övervägde att lämna enskilda näringsidkare kredit utan säkerhet inte fäste stor vikt vid utsikten att få utdelning i konkurs utan lät sin bedömning av företagets räntabilitet och utvecklingsmöjligheterjämte förtroendet för näringsidkarens egen person fälla utslaget. Utredningen stämmer in i dessa synpunkter (jfr 4). Utredningen har övervägt att skaffa statistiskt material för att bedöma i vad mån oprioriterade borgenärer brukar få utdelning i enskilda näringsidkares konkurser men har inte funnit någon väl framkomlig väg därtill. Emellertid anser sig utredningen ha goda skäl att räkna med att oprioriterade borgenärer inte ofta får utdelning i konkurs.9 Därför antar utredningen att frågor om att i olika hänseenden vidga underlaget för företagsinteckningi verkligheten inte så mycket berör de enskilda näringsidkamas oprioriterade borgenärer som andra borgenärer med sämre förmånsrätt än den företagsinteckning ger.

Att de som, t. ex. i egenskap av leverantörer, överväger att ge näringsidkare kredit utan säkerhet inte kan förmodas fästa stor vikt vid utsikt till utdelning i näringsidkarens eventuella konkurs betyder ej att andra kreditgivare skulle vara benägna att inta motsvarande hållning. Inom den institutionella kreditgivningen där lagfäst eller i bolagsordning nedlagt krav på betryggande säkerhet normalt skall infriasIO kan man ej undgå att fästa avseende vid bl. a. praktiska erfarenheter av hur säkerhet i rörelseegendom fungerar då den sätts på prov. Sådana praktiska problem att bestämma gränserna för kreditsäker- hetsunderlaget som erfarenhetsmässigt ofta gör sig gällande måste då återverka på hur erbjudet företagshypotek värderas också i det enskilda fallet. Med detta i minnet anser sig utredningen böra sträva efter att undanröja dylika praktiska problem så långt det är rimligt.

Från bl. a. dessa utgångspunkter har utredningen nalkats problemen kring avgränsningen av den rörelseegendom som skall omfattas av företagshypote- ket. Utredningen skall här koncentrera framställningen till factoring (5.2), lånefordringar (5.3), utlägg i samband med arbete (5.4). kassamedel och banktillgodohavanden (5.5), vissa fordringar och surrogatvärden (5.6) samt goodwill-värde (5.7). I övrigt återkommer utredningen till problemen i motiven till de enskilda bestämmelserna.

5.2. Factoring

Factoring innebär vanligen att kreditgivaren (factom) lämnar kredit intill viss beloppsgräns mot pantsäkerhet i näringsidkares kundfordringar - oftast varufordringar eller finansierar näringsidkares verksamhet genom köp av fordringama.” Under den förra formen av factoring, som brukar kallas fakturakredit (eller fakturabelåning), hör kundfordringama ytterst alltjämt till näringsidkarens rörelse men factom har, intill pantfordringens belopp, företräde till betalning ur dem framför borgenär med inteckning i näringsid— karens verksamhet,12 förutsatt att pantsättningen gjorts sakrättsligt verk- sam]3 1 avtal om belåning av fakturafordringar åtar sig factom ofta att omhänderha fordringarna för betalningsmottagning samt att ombesörja kredittagarens kundreskontrabokföring. Själv ger factom normalt ej kredit mot säkerhet i företagsinteckning. Factom kan refinansiera fakturakrediten och därvid återpantsätta kundfordringama till refinansiären. Dylik refinan- siering är vanlig. Vid den andra formen av factoring, som kallasfakturaköp. hör kundfordringama inte längre till näringsidkarens verksamhet utan till factoms, förutsatt att dennes förvärv vunnit sakrättsskydd. '4 Även här möter behovet av refinansiering. En variant av factoring innebär att factom omhändertar kundfordringama enbart för betalningsmottagning, dvs. utan köp eller belåning av dem. Vid sådan, närmast oegentlig, factoring hör kundfordringama alltjämt till näringsidkarens rörelse.”

Utredningen finner intet skäl till att kundfordringar, som under nuvarande ordning ingåri näringsidkarens—kredittagarens inteckningsunderlag, ej också i fortsättningen skulle göra så. Något ingrepp i vad som sålunda gäller fordringar som pantsatts till säkerhet för fakturakredit vill utredningen därför inte föreslå.

Fakturaköp medför att de överlåtna kundfordringama lämnar näringsidka- rens-kredittagarens inteckningsunderlag. Huruvida de överlåtna kundford- ringama i factoms hand utgör sådan egendom som kan omfattas av företagsinteckning i hans verksamhet, är däremot inte helt säkert. Enligt den uppfattning. som måste antas ligga bakom de under utredningens enkät framkomna önskemålen om att fakturaköpta kundfordringar bör ingå i factoms inteckningsunderlag (se bilaga 1 under 4.2.2), skulle sådana fordring- ar för närvarande inte kunna utgöra objekt för företagsinteckning i factoms näringsverksamhet.16 Denna uppfattning torde grundas på att de av factom förvärvade fordringarna inte avser vederlag för överlåtelse eller upplåtelse av factoms egendom eller för hans arbete. Frågan har emellertid inte särskilt berörts i FL:s förarbeten och ordalagen i 45 FL synes inte utesluta att fakturaköpta kundfordringar om de avser vederlag för arbete eller för överlåtelse eller upplåtelse av egendom av sådant slag som anges i paragrafen

' ' 1 båda fall brukar vis- serligen transaktionen i denuntiation till gäldenä- ren-kunden betecknas som överlåtelse för att förebygga tvekan om vem som skall uppbära betalningen. '2 Se 4 och 5 åå jämförda med 9 & första stycket FRL. Jfr Leijonhufvud- Mattsson-Persson s. 31, Hessler i SvJT 1968 s. 568 foch Nordström s. 57. 13 Se grunderna för 10 och 31 åå SkbrL. 14 Se grunderna för 31 å SkbrL. 15 Beträffande factoring kan i övrigt hänvisas till U X 5. 156 fmed hänvis- ningar, Rodhe i JFT 1973 s. 239 ffoch SOU 1977:97 5.43 ff.

16 Svenska sparbanksför- eningen synes dock inte dela denna uppfattning, se bilaga 1 under 4.2.2.

'7 Se FLbet. s. 109 och FLprop. s. 103 (NJA 11 1966 s. 133 och 142). 18 Det kan nämnas att fordran på vederlag för överlåtelse av egendom kan utgöra objekt för fö- retagsinteckning även om den inte avser vederlag för egendom som var fö- remål för inteckning när överlåtelsen skedde och att fordringen således inte behöver ha karaktä- ren av surrogat för in- tecknad egendom. Se FLbet. s. 86, FLprop. s. 89 och Nordström s. 54. Jfr FLprop. s. 101 (NJA II 1966 s. 140). 19 Se bilaga ] under 4.2.2.

20 Om näringsidkaren träffar avtal om faktura- kredit ellerfakturaköp, kan inteckningsborgenä- ren bli berättigad att krä- va omedelbar betalning för sin fordran; se moti— veringen (9.1.2) till 1:12 FHL.

2' Se FLprop. s. 102 (NJA 11 1966 s. 141).

redan nu kan vara objekt för företagsinteckningi factoms verksamhet. Det i 4 & FL inledningsvis uppställda kravet på att egendomen skall vara näringsidka- rens innebärl7 beträffande fordringar ej mer än att näringsidkaren skall vara borgenär och det är factom sedan han köpt kundfordringama.18

Utredningen går likväl ut från att fakturaköpta kundfordringar ej omfattas av företagsinteckning i factoms verksamhet; de faller då så att säga mellan skepp och kaj. I själva verket representerar emellertid kundfordringama, såsom också framhållits i svar på utredningens enkät, i factoms hand ett slags varulager, som det vore naturligt att kunna belåna genom företagsinteckning. Visserligen kan de rebelånas genom pantsättning i vanlig ordning. Men meningarna om hur rationell dylik pantsättning är går i sär.19 Och genom att principiellt foga dem till factoms inteckningsunderlag ger man kreditlivet möjlighet att välja den teknik för kreditsäkerhet pantsättning eller företags- inteckning — som ter sig mest ändamålsenlig i det enskilda fallet.

Under utredningens enkät har vissa farhågor yppats för missbruk av dylik dubbel möjlighet för factom till fordringsbelåning; genom pantsättning skulle inteckningsborgenären kunna berövas säkerhet i fordringarna, eftersom pantborgenären då finge företräde till betalning framför inteckningsborgenä- ren. Men detta är farhågor vilka i så fall på motsvarande sätt drabbar hela factoringtekniken som sådan. Ty redan i den ursprunglige borgenärens- näringsidkarens hand kan kundfordringama dubbelbelånas just på detta sätt. Utredningen menar att kreditlivet bör kunna betros med samma frihet även i det andra led som finansiärens-factoms verksamhet här representerar. Därvid räknar utredningen med att ändamålsenliga rutiner— som kan inbegripa bl. a. de förut (4) berörda s. k. negativklausulema skall utvecklas för att i första hand tillgodose inteckningsborgenärens intresse.20 Utredningen vill alltså föreslå att fakturaköpta kundfordringar skall omfattas av företagshypotek som factom ställt.

5 .3 Lånefordringar

Vad beträffar lånefordringar har de i FL:s förarbeten antagits i regel grunda sig på löpande skuldebrev och därför, såsom lätt pantsättningsbar rörelseegen- dom, uteslutits från inteckningsunderlaget.21 I två avseenden kan det dras i tvivelsmål att detta är en hållfast utgångspunkt. För det första är det långtifrån regel i näringsverksamhet att lånefordringar grundar sig på löpande skulde- brev; i själva verket är det vanligt att lånefordringar framträder i annan form. Och för det andra är det enligt utredningens mening inte fruktbart, åtminstone inte numera, att i detta sammanhang söndra mellan fordringar av enkel och löpande karaktär såsom mer eller mindre svåra att pantsätta. Ty som utbredningen av factoringtekniken för finansiering visar är det genomförbart att systematiskt och i stor skala belåna även fordringar av det enkla skuldebrevets karaktär. Och även om en fordran som grundar sig på löpande skuldebrev i och för sig lätt kan pantsättas, så är omfattande och systematisk pantsättning av sådana ingalunda generellt sett någon enkel och bekväm hantering utan är förenad med betydande omgång och möda, som det enligt utredningens mening finns goda skäl atti rationell kreditgivnings intresse söka undgå. Det är nämligen av olika skäl nödvändigt att varje gäldenär underrättas om vem han i fortsättningen skall betala till. Och det hör till bilden att sådana

underrättelser inte kan lämnas i samma enkla och stereotypa form som praktiseras vid factoring. Problem i samband med fondkommissionsfirmomas rebelåning av annan tillhöriga fondpapper har också föranlett Svenska bankföreningen att föreslå utvidgning av inteckningsunderlaget till låneford- ringar så att rebelåningen kan ersättas med företagsinteckningi fondkommis- sionsfirmomas rörelse (jfr bilaga 2). Även om problemen på detta område kanske är särskilt besvärande, har frågan, såvitt utredningen förstår, generell räckvidd. Utredningen vill erinra om att t.ex. factors lånefordran på näringsidkare, vars kundfordringar han tagit som säkerhet, förtjänar att omfattas av företagshypotek som factom ställer lika väl som näringsidkarens till honom genom fakturaköp överlåtna kundfordringar. Under utredningens enkät har f. ö. både bankföreningen och Sveriges industriförbund uttryckt önskemål om att såväl factoringföretags som övriga finansieringsinstituts lånefordringar skall utgöra inteckningsunderlag. Utredningen föreslår att lånefordringar skall generellt omfattas av företagshypotek.

5.4. Utlägg

Det är i samband med fordran på vederlag för tillhandahållen tjänst eller, med FL:s terminologi, för arbete som fordran på ersättning för utlägg bereder problem i praktiken. Tjänst och utlägg förenas ofta i samma prestation. Bland de näringarsom är mest berörda av dessa problem kan nämnas speditions- och transportverksamhet samt reklam- och annonsförrnedling. Kundfordringama utgör, typiskt sett, en mycket betydande och stundom helt dominerande del av tillgångama i dylika rörelser samtidigt som de i avsevärd mån grundas på utlägg för kundernas räkning såsom tull, mervärdeskatt och annonsavgifter m. m. Såvitt sådana utlägg ej anses ge upphov till fordran på ersättning för arbete blir näringsidkarens kundfordringar ofta högst väsentligt begränsade som inteckningsunderlag. Det har t. ex. antagits att utläggspostema represen- terar omkring hälften av speditöremas reskontra (se bilaga 1 under 4.2.3). Både praktiska skäl, betingade av svårigheter att genomgående skilja mellan arvodes- och utläggsposter i samma fordringsförhållanden, och hänsyn till de berörda näringsidkamas behov av tillgång till kreditunderlag talar för att fordran på ersättning för utlägg i samband med utfört arbete skall i detta sammanhang likställas med fordran på ersättning för arbetet. Utredningen föreslår att så sker.

5.5. Kassamedel och banktillgodohavanden

Att kassamedel och banktillgodohavanden ej omfattas av företagsinteckning bereder också problem i praktiken, närmast vid betalningsinställelser. Ty inteckningshavaren kan ej utan vidare godta att. rörelsetillgångar, som omfattas av hans säkerhet, förvandlas till likvida medel, i vilka han ej har någon säkerhet; där effektiva försiktighetsmått ej tas till inteckningshavarens skydd och dylika kräver avancerad och ofta omständlig teknik kan följden bli att denne måste utlösa konkurs för att tillvarata sin rätt. Att lagstiftningen ger upphov till sådan konflikt mellan på den ena sidan intresset av ändamålsenlig fortsättning eller avveckling av verksamheten företrätt av näringsidkaren själv och hans borgenärer i allmänhet och på den andra sidan

22 Se FLprop. s. 61 (NJA 111966 5. 131 f). 23 Jfr FLprop. s. 40 och U IV s. 102.

företagsinteckningshavarens behov av rättsskydd är alltså ägnat att leda till onödiga konkurser. En annan svaghet med den nuvarande ordningen i denna del är att tillfälliga omständigheter, såsom att en fordran betalas strax innan näringsidkaren försätts i konkurs eller strax efter det att så skett, kommer att styra kreditsäkerhetsläget. Näringsidkaren kan dessutom själv, genom att kräva eller inte kräva betalning i viss tid, öva inflytande över vilka borgenärer som skall få betalt ur vad som från kommersiell synpunkt framstår som identiska eller likvärdiga tillgångar. varan och för densamma erlagd betal- ning.

Utredningens enkät har visat att önskemålet att kassamedel och banktill- godohavanden skall utgöra underlag för företagsinteckning är utbrett både inom och utom kreditmarknaden (se bilaga 1 under 4.2.4). På något håll har i samband därmed antagits att en regel i detta syfte kan skilja mellan sådana likvida medel som ianutit före betalningsinställelse och sådana som influtit därefter. En utvidgning av inteckningsunderlaget till dessa båda egendomsslag av vilka banktillgodohavanden rättsligt sett hör till gruppen fordringar — skulle visserligen strida mot den i FL:s förarbeten betonade principen att företagsinteckningens syfte är att man som kreditunderlag skall kunna utnyttja egendom, som annars ej alls eller bara med olägenhet kan tillgodo- göras för kreditändamål; därav följer nämligen att kontanter och tillgångar, som snabbt kan förvandlas till reda pengar, inte bör omfattas av företagsin- teckning.22 Men utredningen finner svaghetema med nuvarande ordning på denna punkt tillsammantagna väga så tungt att principiella hänsyn av angivna slag — i och för sig ej höjda över diskussion — bör vika för praktiska.

Om man sålunda låter kontanter och banktillgodohavanden ingå i företags- hypotek, kommer givetvis möjligheterna att minska för sämre prioriterade och oprioriterade borgenärer att få betalt ur sådan egendom. Men eftersom kontanter och liknande tillgångar merendels är förbrukade när utmätning eller konkurs förestår,23 räknar utredningen med att sådana borgenärer i praktiken inte så ofta kommer att drabbas av denna utvidgning av inteck- ningsunderlaget. Och trots utvidgningen har dessa borgenäreri enlighet med reglerna i 8: 13 UB möjlighet att efter utmätning få betalt även ur kontanter och banktillgodohavanden. I detta sammanhang vill utredningen tillika peka på att löneborgenärema, som sedan den 1 januari 1976 alltid har sämre förmånsrätt än den som följer med företagsinteckning, i huvudsak fått sina fordringar i konkurs tryggade genom lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs.

Någon uppdelning av likvida medel efter den tid då de flutit in till rörelsen vill utredningen inte förorda. En sådan skulle nämligen om alls genomförbar onödigtvis bevara utrymmet för tillfälligheters spel och näringsidkarens opåkallade. låt vara indirekta inflytande över olika borgenärers rätt. Kassame- del och banktillgodohavanden skall därför enligt utredningens förslag omfat- tas av företagshypotek utan dylik begränsning.

5.6. Vissa fordringar och surrogatvärden

Med den i föregående avsnitt intagna ståndpunkten i fråga om kassamedel och banktillgodohavanden är utredningen sålunda framme vid att föreslå en så stor utvidgning av inteckningsunderlaget, såvitt rör fordringar och likvida

medel, att få sådana tillgångar återstår oberörda. Utredningen har ansett motiven för utvidgning i dessa avseenden väga så tungt att bl. a. hänsyn till sämre prioriterade och oprioriterade borgenärer fått vika för att företagshy- poteket skall kunna fungera som gott kreditsäkerhetsinstrument.

Till de återstående grupperna av rörelsefordringar hör bl. a. en del fordringar på skadestånd, fordringar på skatterestitution och liknande, fordringar på inbetalning för tecknade aktier och surrogatvärden för egendom som ej omfattas av företagsinteckning, t. ex. ogulden köpeskilling för fast egendom eller varvs utestående köpeskilling för skepp som tillverkats under beställningsköp.

Frånsett den sistnämnda gruppen fordringar rör det sig här, såvitt utred- ningen förstår, om sådana marginella och vanligen tillfälliga rörelsetillgångar som utan nämnvärd återverkan på inteckningsborgenärens eller andra borgenärers rätt kan behandlas på det sätt som ter sig enklast och i praktiken minst problemfyllt. Det talar enligt utredningens mening för att de inte skiljs ut från de fordringar som skall omfattas av företagshypoteket. Utredningen har stannat för den lösningen.24

Med surrogatvärden för egendom som ej hör till inteckningsunderlaget alltså, utöver nyssnämnda exempel. bl. a. fordran på vederlag för upplåtelse av fastighet eller skepp förhåller det sig på annat sätt. Dessa värden kan typiskt sett varken betraktas som tillfälliga eller som marginella inslag i näringsidka- rens samlade rörelsetillgångar. Tvärtom kan det vara fråga om varaktiga eller åtminstone väl förutsebara sådana inslag av högst betydande värde i det enskilda fallet. Principiellt skulle det framstå som egendomligt att behandla surrogatvärden annorledes än de värden som de ersätter. Praktiskt sett skulle emellertid en lika behandling av dessa värden och surrogatvärdena i en ordning som i företagshypotek inbegriper likvida medel — ge spelrum för sådana tillfälligheter och sådant näringsidkarens eget inflytande över olika borgenärers inbördes rätt som utredningen nyss sökt undvika. Och därtill kommer att en sådan likabehandling kan komplicera bokföringen genom att kräva regler om särredovisning av de fordringar som avser vederlag för överlåtelse eller upplåtelse av egendom som ej omfattas av företagshypotek. Dessa invändningar är av sådan praktisk betydelse att motstående principiella hänsyn enligt utredningens mening bör vika. Det torde f. ö. vara sällsynt att nu avsedda fordringari nämnvärd mån står ute i konkurs. Utredningen förordar följaktligen att även denna fordringsgrupp skall ingå i företagshypotek. Detta kommer därmed att omfatta hela reskontran.

5.7. Goodwill-värde

Innebörden av goodwill, eller affärsvärde, är svårfångad. Bokföringsmässigt brukar goodwill komma till synes genom att vederlaget för en förvärvad affärsrörelse överstiger det behållna värdet av de övertagna rörelsetillgångar- na; till den del skillnaden representerar ett affärsvärde får den bokföras som anläggningstillgång.25 En sådan tillgång år tills vidare bara en bokföringspost och inte ett självständigt förmögenhetsobjekt. Övertagen goodwill kan därför inte komma i fråga som objekt för företagshypotek som förvärvaren ställt. Sett från en annan sida, nämligen från rörelsens tidigare innehavares sida, representerar samma goodwill i stället ett påtagligt förmögenhetsvärde,

74 . * L1ksom annan egen— dom kan fordringar dock ej omfattas av företagshy- potek om de varken kan utmätas eller kan ingå i konkurs; se l:5 tredje stycket FHL och motiven därti11(9.1.2).

25 Se 175 BFL.

eftersom det aktiverats till pengar eller fordran på pengar; innan sådan aktivering skett, kan ett latent goodwill-värde föreligga. Det är i den formen goodwill har intresse i det sammanhang företagshypotek erbjuder. Huruvida goodwill borde ingå i rörelseidkarens kreditsäkerhetsunderlag— som det gör på sina håll utomlands — har diskuterats både i den rättsvetenskapliga litteratu- ren26 och i förarbetena till FL.27 Hos utredningen har frågan väckts bl. a. i anslutning till problem rörande värdet av hyresrätt till aflärslokal.28

Att goodwill inte togs med bland inteckningsobjekten i FL motiverades med att dess värde i allmänhet var osäkert och svårberäkneligt och därför antogs knappast betyda något för näringsidkarens kreditvärdighet. Något starkare motiv att ta med goodwill bland inteckningsobjekten ansågs sålunda inte föreligga.

När frågan nu kommit upp på nytt synes anledningen vara väsentligen densamma som vid FL:s tillkomst, nämligen svårigheten att från ersättning för rörelseegendom som sådan skilja ut ersättning för goodwill, som hänför sig till samma egendom. En sådan ordning lämnar utrymme för godtycke och inbjuder till manipulationer. Tungt vägande invändningar mot att låta goodwill-värden ingå i företagshypotek synes inte möta. Utredningen — som också på andra punkter låtit praktiskt betingade hänsyn fälla utslag vid gränsdragningen mellan företagshypoteket och annan rörelseegendom—väljer

26 Se Lögdberg s. 227 ff. 27 Se bl. a. FLbet. s. 88 samt FLprop. s. 95 och 101 f(NJ A ” 1966 att så långt det är möjligt röja dessa problem ur vägen genom att föreslå att 5. 141). företagshypotek skall omfatta även intecknad verksamhets goodwill-värde, 28 Se bilaga 1 under för enkelhets skull vare sig detta hänför sig till egendom som omfattas av 4.2.5. hypoteket eller till annan rörelseegendom.

6. Rörelseegendom på industrifastighet

Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet hör, enligt regler i 2 kap. JB, utom vad som normalt hör till fastighet också fastighetsägaren tillhöriga maskiner och annan utrustning varmed han i sitt intresse1 försett den för verksamheten där. Det är nog att utrustningen huvudsakligen används på fastigheten och därför kan även flyttbar materiel utgöra tillbehör till industrifastighet; dylik fastighet har alltså starkare dragningskraft på eljest lös egendom är rättsligt sett mer magnetisk - än fastighet i allmänhet. Enligt uttryckligt undantag faller dock fordon, kontors- utrustning och handverktyg utom tillbehörskretsen. Utanför denna krets måste också —såsom en underförstådd självklarhet2 falla sådant lösöre vilket såsom självständigt förmögenhetsobjekt kan vara föremål för inskriven rätt, 1. ex. ett skepp i användning som förrådspråm eller liknande.

En näringsidkare som äger den industrifastighet på vilken han driver sin rörelse måste följaktligen belåna sin rörelseegendom, eller åtminstone en del av den, genom pantbrev i fastigheten och kan ej hålla sig till företagsinteckning för det ändamålet. Ty han kan inte, utan att fysiskt och mer än rent tillfälligt3 bryta sambandet mellan fastighet och utrustning, omvandla fastighetstillbe- hör till lös egendom som kan belånas via företagsinteckning. Det följer av 2:7 JB. Balkens regler om industritillbehör står i god överensstämmelse med vad representativa företrädare för näringslivet föredrog då nuvarande regler om fastighetstillbehör först lagfästes.4 Det vari samband med att FL kom till och således i ett läge som var tillrättalagt för att välja teknik för belåning av rörelseegendom på industrifastigheter. Fastighetspanträtten betraktades då som ett bättre kreditsäkerhetsinstrument än företagsinteckningen — såsom den också teoretiskt förblivit och torde förbli även framgent, låt vara att lagstiftning på grund av utredningens förslag bör komma att stärka värdet av kreditsäkerhet i näringsverksamhet. Kommersiellt sett har emellertid förut- sättningama något ändrats med den ekonomiska konjunkturen i vårt land. Det är inte längre självklart att en industrifastighet förblir värdefull som sådan; dess kommersiella värde beror även av att den är användbar som industrifas— tighet för framtida ägare och det torde bli allt vanligare att denna förutsättning brister. l dylika fall skulle dettydligen kunna vara fördelaktigt att ha möjlighet att belåna fastighet och rörelseegendom var för sig. Och näringsidkare'behöver numera inte sällan frigöra kapital genom att frånhända sig sin industrifastighet utan att fördenskull upphöra att driva rörelsen där; han kan bli kvar enligt hyreskontrakt med köparen. Under sådana förhållanden blir det till hinders för rationell belåning av verksamheten att rörelseegendomen, eller den kanske

1 Se prop. 1966:24 s. 96 (NJA 11 1966 s. 76 0; Jfr samma prop. s. 73 (NJA II 1966 s. 56 f), där inne- börden av lagtextens ut-

tryck ”tillföra” fastighet berörs. 2Jfr prop. 1973;42 s. 222 (NJA 11 1975 s. 153). 3Jfr NJA 1925 s. 535.

4 Prop. 1966:24 s. 66 (NJA 11 1966 s. 50).

5 Se LU 1979/80:9.

mest värdefulla delen därav, inte kan med full rättsverkan skiljas från fastigheten åtminstone då näringsidkaren säljer denna. Han kan visserligen, parterna emellan, förbehålla sig äganderätten till rörelseegendomen. Men i den mån denna utgör tillbehör till fastigheten då köpet sluts blir tredje man inte bunden av förbehållet och tillbehören förblir därmed fastighetstillbehör; detta följer, som antytts, av 2:7 JB. Än mindre kan näringsidkaren utan vida re skilja rörelseegendomen från den fastighet, där den skall vara kvar, för att belåna egendomen genom företagsinteckning eller, för den delen, genom att sälja och återhyra den under lösöreköpslagens regler. Också denna omstän- dighet blir till hinders för rationell hantering av verksamheten kreditsäker- hetsmässigt sett.

Ehuru utgångspunkten för framställningen här är att näringsidkaren själv äger sin industrifastighet, blir problemställningen väsentligen densamma ifall han i stället förfogar över fastigheten med stöd av inskriven tomträtt. Det följer av 13:9 andra stycket JB.

Mot denna bakgrund finner utredningen det förståeligt att i riksdagen motionerats om ändring av lagens gräns mellan industrifastighetstillbehör och annan rörelseegendom för att bredda utrymmet för bl. a. belåning genom företagsinteckning.5 Riksdagens skrivelse till regeringen i ärendet har över- lämnats till utredningen för övervägande (1 . 1). Frågan har också tagits upp av bankföreningen i svar på utredningens enkät (se bilaga 1 under 4.2.5).

Utredningen har prövat det behov av variationsmöjligheter vid belåning av rörelseegendom som ligger bakom riksdagsmotionen och funnit att behovet bör tillgodoses. Detta bör emellertid enligt utredningens mening inte ske genom att man flyttar den lagfästa gränsen mellan på den ena sidan industrifastighet och dess tillbehör och på den andra sidan lös egendom, med alla de genomgripande rättsliga och ekonomiska konsekvenser en dylik gränsjustering måste få. I stället bör, anser utredningen, den enskilde näringsidkaren förses med ett rättsligt instrument att använda föratt vid behov bryta det rättsliga sambandet mellan fastigheten och rörelseegendomen. Utredningen tänker sig att instrumentet endast skall kunna användas med berörda borgenärers samtycke. De invändningar som i 1966 års lagstiftnings- ärende restes mot det ursprungliga förslaget att lägga värdefull rörelseegendom under företagsinteckning i stället för under fastighetspanträtt behöver då inte bli aktuella. Det är för övrigt, som nyss antyddes, inte längre självklart att den visserligen teoretiskt överlägsna fastighetspanträtten städse är det kommer- siellt överlägsna kreditsäkerhetsinstrumentet i sammanhanget.

Vad som behövs är ett alternativ till fysisk separation från fastigheten. vilket för närvarande är det enda medel som står till buds. Därför är det nödvändigt att alternativet blir i praktisk tillämpning på det hela taget lika skönjbart som fysisk separation. Var och en som har ett berättigat intresse därav bör också själv kunna förvissa sig om i vad mån rörelseegendom på fastigheten är tillbehör till densamma eller utgör lös egendom. Om rättsläget kan avläsas i fastighetsboken resp. inskrivningsregistret är det enligt utredningens mening gott nog. Det är där som kreditlivet företrädesvis hämtar sin information rörande fast egendom och tomträtt. Utredningen som visserligen även har övervägt, men såsom opraktisk förkastat, en metod liknande den varmed ledningsrätt kan knytas till fastighet; jfr 2:1 JB har därför valt att förlägga lösningen till den inskrivningsrättsliga miljön.

Eftersom de problem som här möter kanske oftast aktualiseras, eller åtminstone hittills oftast har aktualiserats, i samband med att industrifastighet säljs och eftersom detta även var riksdagsmotionärens viktigaste utgångs- punkt. har det fallit sig naturligt för utredningen att först söka lösningen i samband just med fall av överlåtelse av fastigheten. Det har i sin tur väckt spörsmål om inte det rättsliga sambandet mellan fastighet och rörelseegendom borde kunna brytas också när näringsidkaren vill behålla fastigheten och särbelåna rörelseegendomen eller frånhända sig densamma för att i stället återhyra den, vilket som nyss antyddes stundom skulle kunna vara en ändamålsenlig metod att utnyttja egendomens kreditsäkerhetsvärde. Lagens ståndpunkt att tillbehör måste i fysisk mening separeras från fastigheten för att mista tillbehörsstatus bildar ju i själva verket utgångspunkten för den rättstolkning enligt vilken de inte heller genom förbehåll i samband med fastighetsöverlåtelse kan skiljas från fastigheten med full rättsverkan.

Utredningen har undersökt hur det skulle ställa sig att låta näringsidkaren- fastighetsägaren, genom inskrivningsåtgärd, skilja tillbehören från fastigheten i samband med att han överlåter antingen fastigheten eller tillbehören. Detta skulle sålunda kunna praktiseras i stället för fysisk separation enligt 2:7 JB. Altemativt har utredningen övervägt en lösning, vilken inte skulle knyta an till sådan överlåtelse utan stå till näringsidkarens-fastighetsägarens förfogande närhelst han behöver det och alltså även t. ex. om han finner det ändamålsen- ligt att belåna fastighet och rörelseegendom var för sig utan att frånhända sig någondera. Han skulle sålunda, genom inskrivningsåtgärd, när som helst kunna konvertera industritillbehör till lös egendom.

Båda dessa lösningar har utredningen förutsatt skola fungera så att samtliga industritillbehör alltså inte vissa utpekade sådana rättsligen skiljs från fastigheten. I anslutning till överlåtelse av fastighet eller tillbehör, om lösningen knyts till överlåtelsefall, skulle alltså detta komma att gälla samtliga industritillbehör som fastigheten har vid överlåtelsetillfället medan det skulle stå fastighetsägaren fritt att därefter förse fastigheten med utrustning vilken kunde såsom industritillbehör förenas med densamma; fastigheten skulle förbli industrifastighet i sakrättslig mening. I den alternativa lösningen, som inte skulle kopplas till överlåtelsefall, skulle såväl alla vid separationstillfället eller, rättare sagt, konverteringstillfället befintliga industritillbehör som alla presumtiva sådana vilka därefter tillfördes fastigheten träffas av åtgärden; efter åtgärden skulle fastigheten sålunda vara berövad sin starka rättsliga dragnings- kraft på lös egendom vara så att säga avmagnetiserad — och sakrättsligt fungera som fastighet i allmänhet. Vilkendera lösningen som än väljs blir det fråga om allt eller intet. En annan ordning skulle kräva säker och noggrann identifiering av de tillbehör som skulle separeras samt lika säker och noggrann bestämning av deras karaktär av just industritillbehör (till skillnad sålunda från byggnadstillbehör enligt 22 JB). Det skulle göra inskrivningen och vad därtill hör både komplicerad och opraktisk.

Att välja den lösning som knyter an till överlåtelsefall skulle väl inte bjuda stora rättstekniska problem. Men man kan i stället förutse att det skulle bli svårigheter i praktisk tillämpning. Ty att separera tillbehören på grund av förbehåll i samband med att fastigheten säljs innebär att separationen måste stå och falla med fastighetsköpet; den grundas ju på förbehåll som utgör köpevillkor. I den mån köpets fullbordan eller bestånd är villkorat blir

separationens fullbordan eller bestånd då på motsvarande sätt oviss. Och köpet kanske kan angripas med påstående att det är ogiltigt. Liknande problem kan möta ifall det är tillbehören, men inte fastigheten, som säljs. Problemen skulle väl kunna motverkas genom dubbelbelåning, vari fastig- hetspanträtt och företagsinteckning kombineras som alternativa säkerheter. Men sådant kostar dubbel stämpelskatt och dubbelt besvär— med risk att den ena säkerheten till sist likväl blir gagnlös, emedan separationen inte kommer till stånd eller inte består. Under alla förhållanden måste instrumentet bli svårhanterligt. Det kan därför befaras att det inte skulle bli så användbart som det kommersiella behovet motiverar. Därtill kommer att denna lösning, med anknytning enbart till överlåtelsefall, alls inte skulle kunna utnyttjas ide fall näringsidkaren-fastighetsägaren bara behöver särbelåna fastighet och rörel— seegendom och således inte skall avhända sig någondera. Och att inte täcka sådana fall vore enligt utredningens mening att i onödan avstå från ett praktiskt användningsområde för det blivande instrumentet.

Alternativet att låta näringsidkaren-fastighetsägaren genom inskrivningsär— gärd skilja fastighet och rörelseegendom åt närhelst han behöver det kräver enligt utredningens mening att han också måste tillåtas att på motsvarande sätt åter förena vad han en gång skilt åt. Bl. a. måste han kunna återanpassa sig efter det att en planerad transaktion, t. ex. just överlåtelse av fastigheten, gått om intet av någon anledning. Näringsidkaren—fastighetsägaren bör alltså kunna både konvertera rörelseegendom av industritillbehörs karaktär till lös egendom och senare rekonvertera den till fast egendom, om så behövs; både avmagnetisera fastigheten och göra den magnetisk som industrifastighet igen. Inte heller denna, alternativa lösning erbjuder stora rättstekniska problem. Och utredningen räknar inte med att den skulle komma att bereda påtagliga tillämpningsproblem heller, i varje fall inte sådana som skulle verka menligt på instrumentets användbarhet. Såvitt utredningen förstår kan denna lösning utnyttjas i alla de lägen då det är kommersiellt motiverat, vare sig näringsid- karen-fastighetsägaren därvid skall frånhända sig fastighet eller rörelseegen— dom eller inte skall göra det. Lösningen blir därmed allsidigt användbar. Den skulle väl förvandla den svenska industrifastigheten från en statisk rättslig företeelse till en föränderlig sådan, som kunde ha industrifastighets eller allmän fastighets sakrättsliga karaktär utan att ändra utseende efter karaktä— ren. Men att en sådan ordning skulle ha stora praktiska fördelar är uppenbart. Eftersom både konvertering (avmagnetisering) och rekonvertering (återmag- netisering) skulle genomföras under myndighets medverkan och kontroll, fullt synlig i offentligt register, och dessutom med berörda rättsägares samtycke. torde lösningen också gå fri från rationellt betingade principiella invändning- ar. Utredningen har stannat för att föreslå denna lösning; via 13:9 JB blir den tillämplig också i fråga om tomträtt.

Det må här tillfogas att lösningen inte torde föra till skatterättsliga komplikationer, eftersom industritillbehör ej ingåri fastighets taxeringsvärde utan skatterättsligt behandlas som lös egendom. '

Det rättsliga instrument utredningen sålunda vill anförtro näringsidkaren— fastighetsägaren kan sägas sätta honom i stånd att förbehålla sig en del av fastighetsvärdet för särskild förmögenhetsrättslig användning och sålunda skilja denna från fastigheten. Någon motsvarighet känner vi ej i gällande rätt: utredningen ser då bort från att fastighetsägaren kan åstadkomma motsvaran—

de rättsläge genom att faktiskt göra slut på fastighetens karaktär av industri- fastighet. Men det enkla bolaget konverteras till handelsbolag, med egen förmögenhetsmassa, enbart genom registreringf> Och makar kan genom äktenskapsförord reglera sin egendoms status av giftorättsgods eller enskild egendom.7

Med god vilja skulle man hos det rättsliga instrument utredningen tänker sig kunna skönja ett drag av släktskap eller likhet med fastighetsinteckningen, en släktskap eller likhet som då ligger i att genom inteckning en del av fastighetsvärdet mobiliseras för särskild användning, låt vara utan att också rättsligen helt skiljas från fastigheten. I brist på bättre systematisk anknytning inom Jst ram finner utredningen detta motivera att det nya instrumentet regleras, utom bland reglerna om tillbehör i 2 kap., i anslutning till bestämmelserna i 22 kap. om inteckning; alternativet synes vara ett nytt 24 kap. och det menar utredningen skulle innebära större våld än nöden kräver.

Utredningen går ut från att kost'nadema för den nya inskrivningsverksam- heten skall täckas av expeditionsavgifter. Från centralnämnden för fastighets- data (C FD) har utredningen inhämtat att de föreslagna inskrivningsåtgärdema kan rymmas i det nuvarande fastighetsdatasystemet utan särskilda kostnader för utveckling av program. Görs inskrivningen i avdelningen för anteckningar kan också maskinellt framställda bevis om åtgärden åstadkommas. Oavsett i vilken avdelning inskrivningen görs kan maskinellt framställda registerutdrag (gravationsbevis) innehållande uppgifter om inskrivningen åstadkommas.

ÖSelagen(l980:llOZ) om handelsbolag och enkla bolag. 7&8Mpgmmmwh ken.

. || ..| .rl' |j|| |||-||;

| ' | | || ' |” ' . |'.| '| '. _ | * .:, | "' I| i. | | | ' | || "" | || ""' | |' ' |” | .: _ |" | . .| _ | | | ||| | U |. | |. '- ' '_ew: | || | | | | |. | | | | | | _ |- | __ r." ' ' | | | | | | | || | t'| | , | u | " || | | | | ' | | | | .,l ' |. . ' || | | | || ' || | | | _ ' '_ | || _ _ | , | | , | ' | *- '| | | . || | || " | ' | | | || ., .| |. ||' _ .II | . | || | | || | ||| | [__| xl ' * | | || _ | ' ||” '|1_ | |||| | . | * | , | | | || | | * | | | ' | |

7 Individualisering och verkan av indelningsändring

7.1. Bakgrund

Som framgått iavsnitt 4 föreslår utredningen att alla näringsidkare skall kunna inteckna sin näringsverksamhet oavsett rörelsens art och omfattning och oavsett huruvida näringsidkaren är bokföringspliktig. Omfattningen av den verksamhet som faktiskt intecknas måste emellertid bestämmas, så att den intecknade verksamheten kan skiljas från annan verksamhet. Verksamhet som intecknas får nu endast individualiseras enligt bestämda regler, som finns i 35 FL. Dessa innebär i korthet följande. Till en början individualiseras verksamheten alltid genom näringsidkarens person. Dessutom individualise- ras verksamheten genom område. För näringsidkare i allmänhet får verksam- heten i princip undantag gäller för produktion av elenergi och för gruvdrift endast individualiseras så att inteckning meddelas i verksamheten inom ett enda län eller inom en eller flera kommuner i länet. Är näringsidkaren aktiebolag får inteckning meddelas även i bolagets verksamhet inom riket eller inom flera län. Slutligen individualiseras den intecknade verksamheten genom sin art; inteckningen kan begränsas till verksamhet av viss eller vissa arter inom det aktuella området men den kan också avse all näringsidkarens verksamhet inom området.

Som förlagsinteckningskommittén närmare utvecklade medför varje begränsning, utöver den som innefattas i angivande av näringsidkarens person, komplikationer av olika slag, vilket kunde synas leda till slutsatsen att verksamheten borde individualiseras endast genom angivande av näringsid- karens person.' En företagsinteckning skulle då alltid omfatta all den verksamhet som näringsidkaren utövade, eller kunde komma att utöva, inom riket. Kommittén ansåg emellertid att en sådan regel uppenbarligen inte skulle vara tillfredsstz'illande2 och föreslog därför individualiseringsregler som i huvudsak stämmer överens med de nu gällande reglerna. Dock innefattade kommitténs förslag möjlighet även för andra näringsidkare än aktiebolag att inteckna sin verksamhet i hela riket och i flera län.

Inteckningar som begränsats till verksamhet i kommun eller län medför, som anförts i utredningens direktiv (se 1.1), särskilda problem då kommun- eller länsindelning ändras. Problemen har sin grundi att en företagsinteckning i princip skall behålla den omfattning som blivit bestämd vid dess beviljande och att den intecknade verksamhetens geografiska omfattning således inte påverkas av ändring i den administrativa indelningen, medan ny inteckning i verksamheten på ena sidan endast får beviljas i område som stämmer överens

' Se FLbet. s. 71 ff. 2 Se FLbet. s. 73 f.

med den då rådande administrativa indelningen och på andra sidan inte får beviljas så att den till omfattningen avviker från tidigare inteckning i verksamheten. Under sådana förhållanden måste tidigare inteckningar dödas innan ny inteckning kan beviljas efter indelningsändring.

Redan vid ikraftträdandet innehöll FL dock bestämmelser enligt vilka intecknings giltighetsområde i ett visst fall av indelningsändring automatiskt anpassades till ny administrativ indelning. Trots indelningsändring kunde ny inteckning således i detta fall beviljas utan att tidigare inteckningar först dödades. Och på grundval av utredningens första delbetänkande genomfördes den 1 januari 1974 en lagändring som innebar dels att företagsintecknings giltighetsområde i ökad omfattning automatiskt anpassas till ändringar i den administrativa indelningen, dels att inteckning som berörs av indelningsänd— ring kan dödas i verksamhet inom del av ett län eller en kommun.

Utredningens nyssnämnda delbetänkande hade klar prägel av provisorium. Direktiven ålade utredningen att snabbt finna lösning på problemen och pekade därvid främst på möjligheten att öka inteckningamas automatiska anpassning till ändringar i rikets administrativa indelning. Någon annan väg till lösning prövades därför ej mer ingående. Problemen är emellertid — som antyddes redan då —inte ur världen med 1973 års lagändring. Och reglerna om irrteckningsanpassning till administrativa indelningsändringar har blivit kom- plicerade och svårtillgängliga. Utredningen har inte kunnat undgå att till slut angripa problemen mer förutsättningslöst än tidigare, eftersom de hänger nära samman med _iur intecknad verksamhet individualiseras och spörsmål därom har aktualiserats under arbetets gång.

Den väg lagstiftaren slog in på genom 32 & FL och fortsatte genom 1973 års lagändring leder— som antytts och som utredningens fortsatta arbete bragt i dagen — till automatiskt verksam men invecklad lösning av problemen. Alternativet hade varit att avstå från automatiskt verksamma medel för att låta intressenterna själva svara för anpassningen genom olika inteckningsåtgärder i de enskilda fallen. Kanske kunde företagsinteckningen helt frigöras från den ofta besvärande anknytningen till rikets administrativa indelning; utredning- en har f. ö. — om också utan framgång - prövat uppslag i det syftet. Men att i detta utvecklingsskede göra helt om på en väg som redan tillryggalagts ett gott stycke skulle också ge upphov till svårhanterliga problem. Utredningen har valt att fullfölja arbetet längs den väg som direktiven pekar ut men vill fästa uppmärksamheten vid att alternativ kan tänkas, ifall man skyggar för den mängd komplikationer som man onekligen skall möta där och som inte helt kan röjas undan.

7.2. Individualiseringen

Som redan nämnts innebär reglerna i 39 FL att den verksamhet som skall intecknas blir individualiserad genom näringsidkarens person dvs. den eller de fysiska eller juridiska personer som driver verksamheten samt genom verksamhetens art och geografiska omfattning. Individualiseringen genom verksamhetens art kan vara snäv, dvs. avse verksamhet av visst eller vissa slag. eller vid, dvs. avse all näringsverksamhet som näringsidkaren utövar. När en inteckning skall omfatta all näringsverksamhet kan det sägas att verksamhe— tens art inte utgör något individualiseringsmoment. Inteckning får begränsas

till annan art av verksamhet än jordbruk eller skogsbruk endast om bokföringsskyldighet enligt 1929 års bokföringslag följer med utövandet av verksamheten. En inteckning kan emellertid begränsas så att den gäller både i bokföringspliktig rörelse — eller jordbruk eller skogsbruk och i annan rörelse.3 Det kommer an på näringsidkaren själv att beskriva den art av verksamhet som inteckningen skall avse; att i lag ge närmare riktlinjer för hur verksamhetsarten skulle beskrivas borde enligt förlagsinteckningskommitte'ns mening inte komma i fråga.4 Artbeskrivningen kan vara delvis obestämd så att inteckningen avser näringsidkarens verksamhet med undantag för verksamhet av viss eller vissa arter.5

Om en inteckning artmässigt'begränsas till verksamhet för att alstra elenergi genom vattenkraft eller till gruvdrift, får den till sitt område begränsas så att den avser verksamheten på en eller flera fastigheter resp. den verksamhet som hänför sig till ett eller flera utmål eller koncessionsområden. I övriga fall måste den områdesmässiga individualiseringen knytas till den indelning av riket i län och kommuner som gäller då inteckningen beviljas. Näringsidkare i allmän- het får inteckna sin verksamhet i ett län elleri en eller flera kommuner i länet. Om näringsidkaren är aktiebolag, får inteckning meddelas även i bolagets verksamhet i riket eller i flera län. När ett aktiebolag intecknar all sin verksamhet i riket, kan det sägas att näringsidkarens person är det enda individualiseringsmomentet.

Av FL:s förarbeten framgår att begränsning till verksamheten inom flera kommuner i ett län kan göras på så sätt att inteckningen skall avse verksamheten inom länet med undantag för verksamheten inom viss kom- mun.6 I samband med indelningsändringar är det dock — det vill utredningen betona angeläget att hålla i minnet att en sålunda begränsad inteckning, ehuru primärt individualiserad genom hänvisning till länet, ingalunda är någon länsinteckning utan i stället en inteckning i verksamheten i flera kommuner (flerkommuninteckning).

Enligt förlagsinteckningskommitténs förslag, som ju tillät alla intecknings- berättigade näringsidkare att inteckna verksamheten i flera län och även i hela riket, mötte det inte något hinder att vid lokalisering använda både kommun och län.7 En inteckning skulle sålunda kunna avse verksamheten inom en eller flera kommuner i ett län samt verksamheten inom ett eller flera andra län. Formuleringen av undantagsregeln för aktiebolag i nu gällande 3 & FL kunde väl tydas så att ett aktiebolag som vill inteckna sin verksamhet i större område än ett län måste inteckna antingen verksamheten i hela riket eller också verksamheten i flera hela län. Men eftersom förarbetena inte ger stöd för att anta att någon ändring i denna del åsyftades närmöjligheten till riksinteckning förbehölls aktiebolag,8 förutsätter utredningen att 3 & FL likväl tillåter att ett aktiebolag intecknar verksamheten i ett eller flera län och i en eller flera kommuner såsom en inteckningsenhet.9 Likaledes måste ett aktiebolag också kunna samtidigt inteckna verksamheten i kommuner i skilda län.

Enligt det anförda kan den geografiska ramen för en inteckning bestämmas på många olika sätt. lnteckningen kan sålunda bl. a. avse verksamheten

a) på en fastighet, b) på flera fastigheter, c) inom ett utmål,

3 Se FLprop. s. 80. 161 f och 171 (NJA 11 rooo s. 118 1). 4 Jfr FLbet. s. 74 och FLprop. s. l07 (NJA || 1966 s. 146).

5 Se FLbet. s. 107 och FLprop. s. 83 (NJA ll 1966 s. 120 och 127). 6 FLprop. s. 83 (NJA ll 1966 s. 127). 7 FLbet. s. 107 (NJA 11 1966 s. 121). 8 Se FLprop. s. 65 ffoch 83 (NJA II 1966 s. 125 fl). 9 Nordström (s. 61) utgår från att sådan individua— lisering är tillåten. Den är nämligen en förutsätt- ning för vad Nordström nämner om dödning av ett aktiebolags riksinteck— ning i vad den avser verksamhet inom viss kommun.

'0 Jfr Nordström s. 26 och 104 f.

" Se Nordström s. 26 f.

'2 Se FLbet. s. 106 foch FLprop. s. 81 (NJA 11 1966 s. 120).

d) inom flera utmål,

e) inom ett koncessionsområde,

f) inom flera koncessionsområden,

g) inom en kommun (kommuninteckning),

h) inom flera kommuner i samma län (flerkommuninteckning),

i) inom ett län med undantag av viss eller vissa kommuner (flerkommunin— teckning),

j) inom ett län (länsinteckning),

k) inom flera kommuner i olika län, 1) inom ett län och en eller flera kommuner i annat eller andra län.

m) inom flera län med undantag av viss eller vissa kommuner,

n) inom flera län (flerlänsinteckning), 0) inom riket med undantag av visst eller vissa län (flerlänsinteckning),

p) inom riket med undantag av viss eller vissa kommuner,

q) inom riket (riksinteckning).

Variantema k—q står öppna endast för aktiebolag. Vid begränsning enligt a—b eller c—f måste inteckningen artbegränsas så att den avser verksamhet för alstrande av elenergi genom vattenkraft resp. gruvdrift. Vid geografisk individualisering enligt g—q kan inteckningen antingen avse all näringsverksamhet eller också artbegränsas på lämpligt sätt. Det torde vara möjligt att låta samma inteckning gälla olika slags verksamhet i skilda områden, t. ex. all verksamhet i A län utom bagerirörelse i X kommun.”) Lydelsen av undantagsregeln för aktiebolag i 35 FL ger inte tydligt vid handen att aktiebolags inteckning i större område än ett län kan artbegränsas, men av skäl som anförts hos Nordström torde så kunna ske."

Ett inteckningsbeslut avser den verksamhet individualiserad i enlighet med de nyss beskrivna reglerna som näringsidkaren ”vid varje tid utövar". Därmed avses att den i inteckningsbeslutet beskrivna verksamheten endast är en ram för inteckningen; inom denna ram kan den faktiskt drivna verksam- heten växla från tid till annan.12 Om en inteckning t. ex. avser all närings- verksamhet inom visst område, kommer inteckningen således att omfatta varje ny verksamhet som näringsidkaren startar inom området.

Eftersom en företagsinteckning kan begränsas till verksamhet av viss art och/eller verksamhet inom visst område, kan en näringidkare ta ut separata företagsinteckningar i olika verksamheter, som han driver. För varje verk- samhet görs då ett särskilt upplägg i inskrivningsboken (5 5 FF). För att främja enkelhet och reda i inteckningsförhållandena och för att förebygga kompli- kationer i händelse av utmätning eller konkurs gäller emellertid den principen, att en näringsidkares olika företagsinteckningar skall ha antingen samma föremål eller helt skilda föremål. Två inteckningar får alltså inte med avseende på objektet sammanfalla blott delvis. Denna princip kommer till uttryck i 5 (j FL, enligt vilken företagsinteckning inte får meddelas så, att den till omfattningen avviker från annan inteckning som är meddelad eller sökt i samma näringsverksamhet. Flera inteckningar i samma näringsverksamhet måste alltså vara kongmenta med avseende på såväl den intecknade verksamhetens art som inteckningamas giltighetsområde.

Enligt 6 & FL får gemensam inteckning inte meddelas i rörelser som utövas av skilda näringsidkare. Även denna regel motiveras av att enkla och överskådliga inteckningsförhållanden bör eftersträvas.'3 Den har bl. a. den viktiga följden att verksamhet som drivs av olika bolag inom en och samma koncern inte kan intecknas gemensamt. Verksamhet som två eller flera näringsidkare utövar gemensamt utan att någon juridisk person bildats, t. ex. det lantbruk två bröder driver tillsammans, får däremot endast intecknas som en enhet för sig (3 åandra stycket första meningen FL). '4 Detta innebär dels att delägares ideella andel i den gemensamma verksamheten inte kan särinteck- nas, dels att den gemensamt utövade verksamheten i inteckningshänseende skall hållas skild från rörelse som någon av delägarna driver ensam eller tillsammans med någon eller några av de övriga eller med utomstående. ' 5 Det möter inte något hinder att begränsa inteckning i den gemensamma verksam- heten till verksamhet av viss art eller inom viss kommun.

All den verksamhet som omfattas av en och samma företagsinteckning bildar alltid en enda inteckningsenhet.'6 Om inteckningen omfattar flera verksamheter, kommer det därför inte i fråga att fördela ansvaret mellan de olika verksamheterna.'7

En redan intecknad fordringshandling kan utan stöd av uttrycklig lagregel — bli föremål för inteckning till ytterligare säkerhet (utsträckning).'8 Sedan en företagsinteckning beviljats i verksamheten i visst område eller i verksamhet av visst slag, kan den alltså sträckas ut så att inteckningsenheten omfattar även verksamheten i annat område eller verksamhet av annat slag. Då måste emellertid de förut behandlade individualiseringsreglema iakttas. Om det finns flera inteckningar, måste sålunda alla sträckas ut på samma sätt. Och om näringsidkaren inte är aktiebolag, får utsträckningen inte ske så att inteck- ningsenheten kommer att omfatta verksamheten inom mer än ett län.'9

I detta sammanhang vill utredningen erinra om att en företagsinteckning enligt 23 & FL kan dödas såvitt avser viss verksamhet.20 Det innebär att den kan dödas såvitt avser verksamheten i visst län eller viss kommun eller såvitt avser verksamhet av viss art. En sådan åtgärd, som kan sägas innefatta motsatsen till utsträckning, måste också vidtas på sådant sätt att intecknings- enheten efter åtgärden stämmer med de förut behandlade individualiserings- reglema. Om den intecknade verksamheten besväras av flera inteckningar, måste således alla dödas på samma sätt.

Som redan framgått är näringsidkarens person det främsta momentet vid individualisering av en verksamhet. Om verksamheten övergår i annans hand, blir den från inteckningssynpunkt att anse som en annan verksamhet. Inteckningsenheten påverkas dock ej av att verksamheten vid näringsidkarens död övergår till hans dödsbo. Om näringsidkare avlider, träder nämligen dödsboet i hans ställe som näringsidkare (3 5 andra stycket andra meningen FL). Den verksamhet som den döde drev och den som dödsboet fortsätter betraktas alltså i inteckningshänseende som en och samma verksamhet, så att inteckning meddelad på grund av medgivande av dödsboet gäller i samma inteckningsenhet som en inteckning på grund av utfästelse av den döde.”

Näringsidkarens person identifieras enligt vissa regler. Fysisk person identifieras genom namn och identitetsnummer (förut folkbokföringsnummer och numera personnummer). När inteckning söks, skall enligt 17 & FL bevis om registrering av firma företes, om näringsidkaren är skyldig att ha

”& FLbet. s. 115 foch FLprop. s. 105 f(NJA 11 1966. s. 144 f). '4 Se FLbet. s. 108 och FLprop. s. 84, 162 foch 171 f(NJA 11 1966 s. 122 och 128 ff). '5Jfr NJA 1979 5.413.

'6 Se FLbet. s. 115 och FLprop. s. 106 (NJA 11 1966 s. 145). '7 Jfr Nordström s. 28 samt 6:10 och II JB.

'8 Se FLprop. s. 163 f (NJA 11 1966 s. 144). '9Jfr NJA 1971 s. 73.

20 Se FLbet. s. 128 och FLprop. s. 128 f(NJA 11 1966 s. 174 f). 2' Se FLbet. s. 121 och FLprop. s. 103 och 163 (NJA 1] 1966 s. 129 f).

22 Jfr FLbet. s. 101 och FLprop. s. 120 (NJA 11 19oo s. 166). 33 Före år 1980 krävdes inte identitetsnummer för andra juridiska personer — utöver dödsbo än aktiebolag (bolagets num- mer i aktiebolagsregist- ret). 34 Detta gäller emellertid ej såvida den före indel- ningsändringen medde- lade inteckningen avser viss art av verksamhet i kommun D och annan art av verksamhet i kom- mun E.

registrerad firma för verksamheten; enligt FF skall firman antecknas på näringsidkarens upplägg i inskrivningsboken. Eftersom näringsidkare som är fysisk person kan ha flera firmor och eftersom en firma lätt kan ändras, är uppgift om firma emellertid av underordnad betydelse för identifiering av näringsidkare som är fysisk person.22 Dödsbo identifieras genom sin benäm— ning, i vilken den avlidnes namn ingår, samt genom den avlidnes personnum- mer; om organisationsnummer fastställts för dödsboet, används även detta . Övriga juridiska personer identifieras genom firma och organisationsnum— mer, om sådant finns.23

7.3. Ändringar i rikets administrativa indelning

När en företagsinteckning beviljas i verksamhet inom län eller kommun. kommer den att belasta näringsidkarens verksamhet pågående och framtida — inom det område som länet eller kommunen omfattar då inteckningen meddelas. lnteckningens sålunda fastställda giltighetsområde påverkas i princip inte av att länet eller kommunen därefter får nya gränser. Om det sedan söks ny inteckning i verksamheten i området, måste den nya inteck— ningen i sin tur—enligt 3 5 FL avse verksamheten inom det område som länet eller kommunen då kommit att omfatta. Till följd av kravet i 5 & FL (jfr 7.2) på inteckningskongruens kan ansökningen därför inte beviljas, såvida den avser" verksamhet av samma art som den tidigare inteckningen. Nyinteckningen måste därför i princip föregås av att den tidigare inteckningen dödas och dessförinnan gjorda men inte slutligt handlagda ansökningar återkallas; sådan s. k. inteckningssanering är förenad med olägenheter och besvär för närings- idkaren och hans inteckningsborgenärer samt merarbete för inskrivningsmyn - dighetema.

En indelningsändring behöver dock inte nödvändigtvis medföra att den administrativa indelningen kommer att avvika från giltighetsområdet för en tidigare beviljad inteckning. Om en inteckning t. ex. är begränsad till verksamhet inom kommunen A och denna kommun därefter delas i två nya kommuner, B och C, så är inteckningens giltighetsområde alltjämt lika med kommunindelningen, låt vara att det inte längre betecknas ”A kommun” utan ”B och C kommuner”. Ny inteckning kan därför utan vidare beviljas i den ursprungligen intecknade verksamheten, men giltighetsområdet måste därvid anges vara ”B och C kommuner”. Den intecknade verksamheten i dessa kommuner utgör en inteckningsenhet och kravet på inteckningskongruens medför att nyinteckning i verksamhet av ursprungligen intecknad art inte kan avse endast en av kommunerna. På liknande sätt förhåller det sig om en inteckning t. ex. beviljats i en näringsidkares verksamhet i kommunerna D och E och dessa kommuner därefter läggs samman till kommunen DE. Indelningsändringen medför ej annat än att inteckningens giltighetsområde därefter betecknas ”DE kommun” i stället för ”D och E kommuner”.24 Ny inteckning kan utan vidare beviljas i DE kommun. — Ett ytterligare exempel är att inteckning beviljats i verksamheten i kommunerna F, G och H och att kommunen G därefter delas upp i två områden, av vilka ett förs samman med F kommun och det andra med H kommun. Giltighetsområdet påverkas inte. men efter indelningsändringen betecknas det "F och H kommuner".

Att en företagsintecknings giltighetsområde i princip inte påverkas av ändring i den administrativa indelningen uttrycker FL endast indirekt genom att 32å innehåller bestämmelser enligt vilka indelningsändring i vissa undantagsfall inverkar på företagsintecknings giltighetsområde. I 1966 års lydelse innebar paragrafen att en intecknings giltighetsområde påverkades av indelningsändring dels i fall då län, som omfattades av inteckningen, fördes samman med annat län ellerldel av annat län. dels i fall då kommun. som omfattades av inteckningen, fördes samman med annan kommun eller del därav. I dessa fall utvidgades inteckningen till att även omfatta verksamhet i det tillförda området, såvida verksamheten i det tillförda området inte redan omfattades av företagsinteckning. Detta gällde alltså fall då den administrativa enheten i dess helhet fördes samman med en annan motsvarande enhet eller del därav. Om däremot en delav en administrativ enhet, i vilken en inteckning gällde. frångick denna och fördes samman med en annan administrativ enhet — eller del därav — ändrades inte inteckningens giltighetsområde. Giltighetsom- rådet påverkades inte heller, ifall en intecknad administrativ enhet i dess helhet delades upp på två eller flera områden vilka vart för sig fördes samman med annan administrativ enhet. I dessa sistnämnda fall kan emellertid giltighetsområdet numera automatiskt anpassas till ny administrativ indel- ning som en följd av 1973 års lagändring.

Automatisk utvidgning av intecknings giltighetsområde förutsätter, nu liksom tidigare, att hinder inte möter i form av korresponderande företagsin- teckning sökt eller meddelad — inom det område till vilket utvidgning ifrågasätts; det är den första förutsättningen. För det andra förutsätter automatisk utvidgning att utvidgningen ej är oförenlig med bestämmelserna i 3 & FL om verksamhetens individualisering. lnteckningen måste alltså förbli individualiserad på ett sätt som är tillåtet enligt 35 FL. Och för det tredje förutsätts för automatisk utvidgning att utvidgningen ej är oförenlig med 5 & FL. Enligt vad utredningen uttalade i sitt första delbetänkande torde detta krav på bevarad inteckningskongruens ha varit underförstått redan före år 1974.25

Sedan en intecknings giltighetsområde utvidgats i enlighet med de tidigare eller nuvarande bestämmelserna i 32é FL, kan den administrativa enhet — eller en eller flera av de administrativa enheter — som inteckningen därmed kommit att omfatta sedermera i sin tur bli föremål för ytterligare indelnings- ändring. Paragrafen gäller även sådan efterföljande indelningsändring.26 Men om en intecknings gi ltighetsområde till följd av indelningsändring kommit att avvika från den administrativa indelningen, kan en senare indelningsändring inte medföra automatisk utvidgning, eftersom bestämmelserna i 32 & första stycket FL går ut från att inteckningen omedelbart före indelningsändringen är begränsad till en eller flera då bestående administrativa enheter.

Det bör uppmärksammas att varje indelningsändring, oavsett storleken av det område som förs över från en administrativ enhet till en annan, måste beaktas då man bedömer en intecknings aktuella giltighetsområde. Även överföring av enstaka fastigheter eller av smärre obebyggda områden från en administrativ enhet till en annan kan således —beroende på omständigheterna i övrigt få till följd antingen att en intecknings giltighetsområde automatiskt utvidgas till ett betydligt större område än det som överförts eller att inteckningens giltighetsområde i fortsättningen kommer att avvika från den

25 Ds Ju 1973110 5. 18 och prop. 19731159 s. 10. 36 Se FLbet. s. 126 f (NJA 11 1966 s. 179).

27 Se FLbet. s. 127 (NJA 11 1966 s. 179 0. 28 Se prop. 1973:159

5. 19 f(NJA II 1973 s. 676) där frågan om fak- tisk verksamhet i det ur- sprungliga giltighetsom- rådet synes ha samman- blandats med frågan om faktisk verksamhet i det område till vilket utvidg- ning sker— och s. 25. Jfr FLbet. s. 126 (NJA II 1966 s. 179) och Ds Ju 1973le s. 21.

administrativa indelningen. Som exempel på det förra fallet kan nämnas att ett aktiebolag intecknat sin verksamhet i ett län och att några fastigheter därefter. vid årsskiftet 1973—1974 eller senare, förs över till ett angränsande län. lnteckningen utvidgas då automatiskt till att gälla även i det andra länet. såvida verksamheten där är gravationsfri. Om näringsidkaren inte var ett aktiebolag, föreligger ett exempel på det senare fallet.

Som redan framgått avser bestämmelserna i 32 & FL endast företagsinteck- ningar som är begränsade till kommuner eller län. Inteckningi verksamhet för alstrande av elenergi genom vattenkraft och inteckning i gruvdrift kan emellertid begränsas på annat sätt, nämligen till verksamheten på en eller flera fastigheter resp. till den verksamhet som hänför sig till ett eller flera utmål eller koncessionsområden. FL innehåller inte några bestämmelser för det fall att fastighet, utmål eller koncessionsområde vartill inteckning sålunda begränsats undergår ändring.27

Vidare bör uppmärksammas att bestämmelserna i 32 5 skall tillämpas även om den intecknade verksamheten ej utövas inom det område av den intecknade administrativa enheten som förs över till annat område och även om näringsidkaren inte driver någon verksamhet i det område till vilket inteckningen utvidgas. Intecknings giltighetsområde utvidgas således automa- tiskt utan att inskrivningsmyndigheten behöver undersöka huruvida nä rings- idkaren faktiskt driver någon verksamhet i nämnda områden.28 Däremot måste inskrivningsmyndigheten givetvis beakta i vad mån näringsidkarens verksamhet idetområde, vartill utvidgning kan komma i fråga, redan graveras av sökt eller meddelad företagsinteckning. Att utvidgning skall ske även om näringsidkaren inte driver någon verksamhet i de nämnda områdena hänger samman med att bestämmelserna i 32 & syftar till att i största möjliga utsträckning anpassa inteckningama till ny administrativ indelning, så att en indelningsändring i minsta möjliga mån utgör hinder mot fortsatt intecknande av verksamheten.

7.4. Överväganden

Som förut nämnts innefattade de regler förlagsinteckningskommittén föreslog om verksamhetens individualisering möjlighet för alla slags inteckningsberät- tigade företagare att inteckna verksamheten såväl i flera län som i hela riket. Förslaget mötte viss remisskritik som väsentligen berodde på att det förutsatte att inskrivningsverksamheten centraliserades till en för riket gemensam myndighet; därtill återkommer utredningen i följande avsnitt (8.1). I propo- sitionen uttalade departementschefen bl. a. att behovet av att ta ut riksinteck- ningar inte med samma styrka torde göra sig gällande bland flertalet enskilda företagare, som hade sin verksamhet koncentrerad till viss ort eller bygd, som bland de större företag, vilka vanligen drevs i aktiebolagsform och hade sin verksamhet mer spridd över landet. Han tillade att det naturligtvis kunde förekomma fall, då det i fråga om en enskild företagare från kreditsynpunkt skulle ha varit lämpligt att kunna ta ut en riksinteckning, exempelvis företag inom byggbranschen eller andra branscher med starkt ambulerande verksam- het. I den mån ett sådant företag drev verksamhet inom flera län borde det dock inte möta hinder att separat länsvis inteckna den verksamhet som drevs inom de olika områdena. Skulle det i något särskilt fall vara av utomordentligt

stor betydelse för företaget att ta ut riksinteckningar stod möjligheten till aktiebolagsbildning öppen. Att riksinteckning kunde medges i fråga om aktiebolag motiverades med att ändring i fråga om styrelsens säte infördes i aktiebolagsregistret, varifrån erforderliga underrättelser till berörda inskriv- ningsdoma re kunde erhållas, varefter inskrivningshandlingama kunde flyttas över till behörig inskrivningsmyndighet och risk för dubbelföringar undgås. Så motiverades alltså nuvarande ordning.29 Utredningen har på nytt tagit upp till övervägande vilka näringsidkare som bör ha tillgång till riksinteckning, dels emedan saken aktualiserats i svar på utredningens förut (1.2) nämnda enkät, dels för att söka väg att reducera problem som beror av svårigheter att bestämma var intecknad rörelse egentligen drivs, dels för att söka minska de störningar som administrativa indelningsändringar vållar i inteckningsförhållandena. [ svaren på enkäten har några organisationer nämligen Svenska bankför- eningen, Sveriges jordbrukskasseförbund (numera Sveriges föreningsbankers förbund) och Sveriges industriförbund framfört önskemål om att ekono— miska föreningar bör jämställas med aktiebolag i fråga om möjligheten att ta ut inteckningi verksamhet inom hela riket eller inom flera län. Som framgår av bilaga 1 (under 5.2.1) har som skäl för önskemålen anförts att ekonomiska föreningar, t. ex. skogsägarföreningar, ofta har en omfattande, över hela riket eller över flera län spridd verksamhet, att det från kreditgivarsynpunkt kan vara onödigt kostsamt och tidsödande att tvingas hantera ett flertal inteck- ningar i olika län för kredit till en förening samt att det har vållat stora olägenheter för dessa föreningar att de inte kan låta en inteckning omfatta verksamhet i mer än ett län.30 Utredningen menar att man här står inför önskemål som är välmotiverade och som för övrigt —så som tillika kan slutas av enkäten ingalunda begränsar sig till ekonomiska föreningar. I en ordning som ger alla näringsidkare rätt till företagsinteckning ryms naturligtvis många andra vilka måste finna det på motsvarande sätt kommersiellt obekvämt att nödgas begränsa företagsinteck- ning till åtminstone länets område. Man kan här tänka på en köpman som driver en över flera län spridd detaljhandelskedja. Behovet av rätt till företagsinteckning i hela riket accentueras av att det inte sällan är svårt att slå fast var en rörelse egentligen utövas. Näringsidkaren kan då nödgas ställa säkerhet för en kredits fulla belopp med företagsinteckningari flera områden för att täcka en svårfångad verklighet och därigenom infria kreditgivarens berättigade krav på betryggande säkerhet. Ett praktiskt exempel på fall av detta sistnämnda slag kan vara följande. Ett företag (annat än aktiebolag) med huvudkontor i ett län distribuerar varor till kunder i flera olika län. I varje län finns lagercentraler eller depåer, från vilka leveranserna sker. Vid depåema finns personal som tar upp beställningar och ombesörjer leveranser. Faktureringen sker emellertid inte från depåema utan från huvudkontoret. Idess reskontra kan man inte se från vilken depå leverans skett. Frågan är då om näringsverksamheten skall anses vara utövad i varje 29 | län därdet finns depå så att inteckningfårbeviljas i varje sådant län och måste Se V'dare Fmep' '. . . ” , _ s. 40 ffoch 62 ”(NJA II bevrljas 1 alla dessa län för att rörelseegendomen där skall utgöra mtecknrngs- 1966 s. 125 m ang. riks- objekt eller om hela verksamheten skall anses vara utövad i det län där inteckning och central huvudkontoret är beläget, varvid detär tillräckligt med inteckningi verksam- inskrivningsmyndighet. heten i sistnämnda län men också nödvändigt att denna inteckning då har ett 30 Jfr NJA 1971 s. 73.

" Se FLbet. s. 107 (NJA 1119665.121). 33 FLbet. s. 108: jfr FLprop. s. 98 (NJA 11 1966 s. 137).

” Jfr FLbet. s. 73.

»” Jfr FLbet. s. 107 (NJA 11 1966 s. 121).

35 Jfr FLbet. s. 71 foch FLprop. s 63 och 65 (NJA ll l966 s. 123 och 125). % Jfr motiveringen till 1:12 FHL i avsnitt 9.1.2.

37 Jfr 2.2 ovan samt 105 FL och motiveringen till 116 FHL i avsnitt 9.1.2.

38 Av en undersökning, som utredningen genom- förde i augusti 1977 (på begränsat underlag hos IM i Stockholms dom- saga) för att utröna i vad mån nuvarande indi- vidualiseringsmöjligheter utnyttjats i praktiken, har utredningen slutit sig till att aktiebolagen i mycket hög grad begagnat sig av möjligheten till riksin- teckning; denna inteck- ningsvariant förefalleri själva verket att vara den förhärskande.

sådant belopp att den täcker kreditvärdet av tillgångarna i alla länen. Andra exempel kan fiskare och renskötande samer sägas erbjuda.

Frågan var en viss rörelse skall anses vara utövad är inte reglerad i FL. Den ansågs inte ägnad för behandling i lag.3' Förarbetena ger inte heller någon direkt ledning. 1 det anförda exemplet kan uppfattningen, att verksamhet skall anses vara utövad i det län där huvudkontoret är beläget, vinna visst stöd i ett motivuttalande enligt vilket egendomens territoriella belägenhet är utan betydelse.32 Till stöd för den andra uppfattningen kan emellertid åberopas att bokföringsrutiner och företagsorganisation lätt kan ändras och därför inte bör avgöra bedömningen av frågan var verksamheten skall anses vara ut- övad.33

Utredningen har inte funnit det praktiskt atti lag söka besvara frågan var en rörelse skall anses vara utövad. Olägenhetema skulle emellertid i praktiken ofta kunna undanröjas, om även andra näringsidkare än aktiebolag fick möjlighet att inteckna verksamhet i hela riket och i flera län.34 Därmed skulle också bankföreningens m. fl. organisationers önskemål bli tillgodosedda.

För att samtliga näringsidkare bör ha möjlighet att inteckna verksamheten i hela riket talar ytterligare ett par skäl. Utredningen menar sålunda att alla näringsidkare, i sitt och kreditgivamas gemensamma intresse, bör kunna inteckna sin verksamhet på sådant sätt att inteckningen fåren så stark ställning som möjligt. Det är uppenbart att en inteckning, som avser all näringsverk— samhet i riket, generellt sett grundar bättre kreditsäkerhet än en inteckning som begränsats på något sätt. Varje begränsning ökar nämligen risken för att inteckningsrätten skall utslockna. En inteckning som avser verksamhet av viss art förlorar sålunda sin verkan om näringidkaren förändrar den faktiska verksamhetens art så att den inte längre faller in under beskrivningen i inteckningsbeslutet. På motsvarande sätt förlorar en inteckning som avser verksamheten i visst administrativt område sin verkan, om den faktiska verksamheten flyttas till ett annat område.35 Inteckningsborgenären har visserligen då rätt till omedelbar betalning för sin fordran s. k. acceleration av förfallotid -—enligt 15 & FL.36 Men denna rätt är litet värd om det inte längre finns någon egendom i vilken inteckningen ger förmånsrätt. Utredningen har övervägt möjligheten att minska de negativa effekterna av branschändring och flyttning av verksamheten genom att för dessa fall införa något slag av s. k. förföljelserätt37 men avstått från att komplicera lagförslaget med sådana regler, eftersom de förmodligen skulle bli svåra att tillämpa och därmed få ringa effekt. Tydligt är emellertid att de med branschändring och flyttning av verksamheten sammanhängande problemen får väsentligt mindre betydelse. om alla slags näringsidkare ges möjlighet att inteckna all sin näringsverksam- het i riket.

Utredningen vill vidare trycka på att ju fler som får rätt till riksinteckning desto fler kan förmodas komma att göra bruk av denna rätt38 och att en sådan utveckling skulle främja enkelhet och reda i inteckningsförhållandena. En sådan utveckling har lagstiftaren så mycket större anledning att främja som de stömingar administrativa indelningsändringar från tid till annan vållar i inteckningsförhållandena för med sig oproportionerliga rättsliga och hante- ringsmässiga problem. Problemen hänför sig inte bara till de fall då indelningsändring medför behov av inteckningssanering; antalet sådana fall måste för övrigt ha minskat i och med att de nya reglerna om verkan av

indelningsändring(32 & FL) trädde i kraft den ljanuari 1974. Därtill kommer att det inte kunnat undgås att reglerna om verkan av indelningsändring blivit komplicerade och svårtillämpade. Några sådana problem behandlas i en inom utredningen upprättad promemoria (se bilaga 5). Detta medför besvär och merarbete inte bara för inskrivningsmyndighetema utan också för enskilda. Dessutom kan det leda till rättsosäkerhet och till tvister, när inteckningssä- kerheten sätts på prov, dvs. vid exekution och i konkurs. I samband med konkurs kan inteckningsutvidgning för övrigt föra med sig komplikationeri form av återvinning.39 Slutligen tillkommeratt den nuvarande ordningen med läns- och kommunbegränsade inteckningar samt 24 inskrivningsmyndigheter nödvändiggjort att inskrivningsmyndighetema iakttar åtskilliga rutiner, som det vore önskvärt att bli kvitt (jfr bilaga 6). Utredningen är med detta framme vid att goda skäl talar för att riksinteck- ning inte bara bör ställas till förfogande för fler näringsidkare än hittills utan dessutom att bruket av riksinteckning bör främjas för att nackdelar med regionalt begränsade inteckningar skall undgås; utredningen vill i motivering- en till 221 FHL(9.1.3)ange några grepp med vilka det kan ske. I förarbetena till FL diskuterades risken för att kreditgivarsidan såsom den starkare parten kunde komma att genomdriva krav på att inteckningen skulle ha obegränsad omfattning, även när detta inte kunde anses sakligt motiverat; med hänsyn bl. a. till det föreslagna individualiseringssystemets allmänna företräden ansågs emellertid att man inte borde fästa alltför stort avseende vid sådana farhågor.40 Utredningen vill för sin del anlägga en annan synpunkt på denna fråga. Enligt utredningens mening är det sålunda önskvärt att kreditgivare och näringsidkare ser till att inteckningama får obegränsad omfattning i största möjliga utsträckning, dvs. i alla fall då det inte finns sakliga motiv för en begränsning. Med anledning av att det i förarbetena till FL antytts att flertalet enskilda företagare, som har sin verksamhet koncentrerad till viss ort eller bygd, inte skulle ha något större behov av att ta ut riksinteckningar vill utredningen vidare framhålla att just sådana företagare sällan torde ha något behov av att begränsa inteckningen till verksamheten i viss kommun eller visst län. Det lär nämligen vara sällsynt att de startar ytterligare en verksamhet i en annan kommun eller i ett annat län. Utredningen vill erinra om att förlagsinteckningskommittén ansåg att inteckningi all verksamhet i hela riket syntes lämpa sig särskilt för mindre företag, där flyttning eller branschänd— ringar kunde genomföras förhållandevis snabbt och undandra sig intecknings— havarens uppmärksamhetf” Om i undantagsfall behov av begränsning skulle uppkomma efter det att en riksinteckning fastställts, möter ju för övrigt inte laga hinder att efter överenskommelse med kreditgivaren få inteckningsför- hållandena ändrade.42 Utredningen föreslår alltså — liksom förlagsinteckningskommittén på sin tid —att varje näringsidkare skall få rätt till riksinteckning. En förutsättning för att 39 Se prop. ”73.159 detta förslag skall kunna genomföras är att samtliga ärenden angående s. 15 f och 25 f (NJA II företagsinteckning handläggs av en för riket gemensam inskrivningsmyndig- 1973 S- 680). het. Utredningen har visserligen övervägt om förslaget, eventuellt med vissa 40 FLbet. s. 75 och modifikationer, skulle kunna genomföras utan att nuvarande inskrivningsor- FLDFOD- & 65 (NJA II ganisation ändras. Dessa överväganden, som redovisas i följande avsnitt (8.1), 1966 S" 125)' har emellertid mynnat ut i att centraliseringen är nödvändig. De i FL:s 4156 FLbel- 5- 74 f- förarbeten åberopade nackdelarna med ett centraliserat inskrivningsväsende 42 Jfr FLbet. s. 75.

43 Se FLbet. s. 73 foch FLprop. s. 63 ff(NJA II 1966 s. 124 f). 44 På grundval av utred- ningens undersökning be- träffande kommunbe- gränsningens användning har utredningen beräknat inslaget upplägg med länsbegränsade inteck- ningar i hela landet till 25 000—30 000.

vägs enligt utredningens mening mycket väl upp av fördelarna; även till detta återkommer utredningen i följande avsnitt.

Denna utredningens ståndpunkt betyder ej att möjligheten att begränsa företagsinteckning till del av riket skulle synas utredningen umbärlig. Tvärtom menar utredningen att sådan möjlighet är ett omistligt inslag i näringslivets praktiska kreditsäkerhetsmönster. I den delen ansluter sig utredningen alltså helt till värde ringarna i FL:s förarbeten.43 Dessa har också vunnit bekräftelse i utredningens förut (1.2) nämnda enkät. Men i arbetet på regler om verkan på inteckningsförhållandena av ändringar i rikets admini- strativa indelning har utredningen, som nämnts, funnit därmed förenade problem svårhanterliga och därför förtjänta att i görligaste mån undanröjas, Att minska beroendet av rikets administrativa indelning och indelningens av civilrättsliga hänsyn oavhängiga struktur vore uppenbarligen ägnat att i sin mån befria kreditlivet från tid efter annan återkommande, onödiga problem. Utredningen har därför undersökt i vad mån endera kommunbegränsningen eller länsbegränsningen skulle kunna avskaffas utan att kreditlivets behov av flexibilitet i dessa stycken äventyras.

Utredningen har studerat hur kommunbegränsningen utnyttjats i praktiken (jfr 2.3) och därvid funnit att denna begränsning, ehuru vanlig, knappast torde väljas i syfte att vinna de kreditsäkerhetsmässiga fördelar som den kan erbjuda, såsom att belåna annan verksamhet för sig eller hålla den gravation sfri. I stället tycks det vara av gammal vana som företagsinteckning begränsas till kommun. En studie av vilka lättnaderi den inskrivningsmässiga hanteringen som kunde uppnås genom att kommunbegränsningen avskaffas (jfr bilaga 6) har gett vid handen att litet står att vinna på den kanten; det är i stället genom centralisering av verksamheten till en enda inskrivningsmyndighet som vinster kan skördas. När därtill kommer att det tydligen skulle bli förenat med avsevärda övergångsproblem att avskaffa kommunbegränsningen bl. a. måste redan beviljade kommuninteckningar på ett eller annat sätt omvandlas till länsinteckningar har utredningen gett upp tanken att föreslå detta. I stället har utredningen undersökt vad som skulle stå att vinna genom att möjligheten att begränsa inteckning till länets område togs bort.44

Att avskaffa möjligheten att begränsa företagsintecknings giltighet till länsområde skulle innebära att intecknings giltighetsområde i framtiden på det hela taget (till fastigheter m. m. återkommer utredningen) endast skulle kunna vara antingen hela riket eller också en eller flera kommuner. En sådan ordning skulle förmodligen främja ökat bruk av riksinteckning. Den skulle på andra sidan ej utgöra hinder mot att ta ut nya inteckningari en verksamhet. som vid ikraftträdandet belastas av en länsinteckning. En sådan avser nämligen samtidigt verksamheten i samtliga kommuneri länet och verksam- heten i dessa kommuner skulle givetvis kunna intecknas, om näringsidkaren och kreditgivaren av någon anledning inte skulle vilja döda en tidigare länsinteckning och gå över till riksinteckning. Och som redan antytts skulle en sådan ordning ge möjlighet till lokal begränsning i de fall då det verkligen föreligger behov därav.

Om man bortser från att syftet med att avskaffa länsbegränsningen skulle vara att främja bruket av riksinteckning, kan tanken att behålla kommunbe— gränsningen men avskaffa länsbegränsningen i förstone förefalla anmärk- ningsvärd. Man kan nämligen förmoda att kommungränsändringar har varit

och kommer att vara vanligare än länsgränsändringar. Utredningen vill dock framhålla att länsgränsändringar hittills inte varit någon helt sällsynt före- teelse. Således har området för alla län utom tre (1, K och X) ändrats vid ett eller flera tillfällen under åren 1967—1979 enligt följande.45

År 1967 ändrades området för 6 län, År 1968 ändrades området för 2 län, År 1969 ändrades området för 8 län, År 1971 ändrades området för 17 län, År 1974 ändrades området för 11 län, År 1977 ändrades området för 2 län, År 1978 ändrades området för 2 län.

I sammanhanget vill utredningen erinra om att ett avskaffande av kommun- begränsningen i förening med en omvandling av kommuninteckningar till länsinteckningar skulle öka det antal inteckningar som berörs av en länsgräns- ändring, eftersom varje länsgränsändring påverkar alla länsinteckningar i de berörda länen. Detta kan belysas genom följande exempel. I vart och ett av två angränsande län finns det tio kommuner. Ivar och en av kommunema har tio näringsidkare tagit ut var sin inteckning. I de båda länen finns det således sammanlagt 200 kommuninteckningar (upplägg). Om gränsen mellan länen ändras så att en del av en kommun i det ena länet förs över till en kommun i det andra länet. kommer denna länsgränsändring att beröra tio kommuninteck- ningar i vartdera länet, dvs. sammanlagt 20 inteckningar. Om samtliga kommuninteckningar i stället hade omvandlats till länsinteckningar innan indelningsändringen ägde rum, skulle denna ha berört samtliga 200 inteck- ningar.

Utredningens ståndpunkt att kommunbegränsningsmöjligheten skall behållas för enligt utredningens bedömning med sig att även den nya lagstiftningen måste innehålla regler om verkan av indelningsändring. Utredningen anser emellertid att dessa regler bör förenklas. En ej oväsentlig förenkling skulle kunna uppnås genom att slopa de särskilda reglerna om utvidgning av länsbegränsade inteckningar. Dessa regler innebär ju i princip att giltighetsområdet för länsbegränsade inteckningar utvidgas så att det blir anpassat till ny länsindelning. En följd därav är att giltighetsområdet för en inteckning i ett aktiebolags verksamhet i ett län till följd av successiva indelningsändringar kan komma att utvidgas till att omfatta allt fler län (jfr bilaga 5 under 3). Såvitt rör kommunbegränsade inteckningar innebär reglema däremot en anpassning till ny kommunindelning. Enligt utredning- ens mening finns det inte något egentligt skäl för att ha särskilda regler för länsbegränsade inteckningar. En inteckning som avser verksamhet i ett län avser ju, som nyss nämnts, i realiteten också verksamheten i länets samtliga kommuner. Och varje länsgränsändring är i realiteten om man bortser från det närmast teoretiska fallet att hela län läggs samman också en kommun- gränsändring eller en överföring av kommuner mellan olika län. Därför borde det vara nog att giltighetsområdet för en länsbegränsad inteckning till följd av indelningsändring utvidgades så att det blev anpassat till den nya kommunin- delningen, t. ex. så att det kom att omfatta verksamheten i ett län och en kommun i ett annat län. En sådan ordning skulle med minsta möjliga utvidgning tillgodose bestämmelsemas syfte, vilket ju är att äldre inteckningar

45 Uppgifterna hämtade från SCB:s publikationer SM Be 196715 Del 1, Sveriges officiella statistik Folkmängd 31.12. 1967—1979 Del 1, Med— delanden i samordnings- frågor Nr 1973:12 och 1978:3 samt Folk- och bostadsräkningen 1975 Del 3:l.

46 FLbet. s. 75 f.

47 FLprop. s. 84 (NJA II 1966 s. 128).

i största möjliga utsträckning skall bli anpassade till ny administrativ indelning så att nyinteckning utan vidare kan ske. I detta sammanhang bör nämnas att utredningens förslag, att inteckningsärendena i framtiden skall handläggas av en för riket gemensam inskrivningsmyndighet, medför att länsgräns aldrig behöver utgöra hinder mot inteckningsutvidgning.

Utredningen förordar att reglerna om verkan av indelningsändring formas på antytt sätt, dvs. så att nuvarande regler om automatisk utvidgning av kommunbegränsade inteckningari princip behålls medan reglerna om utvidg— ning av länsbegränsade inteckningar avskaffas. Till följd därav, och eftersom det i undantagsfall föreliggande behovet av lokal begränsning blir väl tillgodosett redan genom kommunbegränsningsmöjligheten, förordar utred- ningen vidare att anknytningen till länsindelningen avskaffas. De inteckningar som vid ikraftträdandet av den nya lagstiftningen är begränsade till verksam- heten inom län eller län och kommun bör fortsättningsvis behandlas som om de avsåg verksamheten i de kommuner som giltighetsområdet omfattar, dvs. som flerkommuninteckningar. Utredningen föreslår att regler om detta tas upp i övergångsbestämmelser. Detta innebär att sådana inteckningar kan utvidgas såsom andra flerkommuninteckningar samt att den intecknade verksamheten kan nyintecknas genom inteckning av verksamheten i de aktuella kommunerna.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag till ändringari fråga om verksamhetens individualisering och verkan av indelningsändringar all alla näringsidkare får möjlighet till riksinteckning, att länen mister sin betydelse vid geografisk begränsning samt att man vid bedömning av verkan av indelningändring inte längre skall beakta länsgränsändringar utan endast kommungränsändringar. I förening med förslaget om att alla ärenden skall handläggas av en för riket gemensam inskrivningsmyndighet kommer detta att förenkla bedömningen av hur indelningsändring verkar, att öka möjligheterna till automatisk inteckningsutvidgning och att väsentligt förenkla handlägg- ningen av ärendena.

Utredningens hittills redovisade överväganden har inte berört de undan- tagsregler i 35 FL som medger att inteckning i verksamhet för alstrande av elenergi genom vattenkraft och inteckning i gruvdrift får begränsas till mindre område än kommun, nämligen till fastighet resp. utmål eller koncessionsom- råde. Undantaget för vattenkraftverk motiverades av att det här gällde stora ekonomiska värden och att verksamheten var varaktigt bunden till viss fastighet. Undantaget för gruvdrift motiverades av liknande synpunkter. Enligt förlagsinteckningskommittén saknades det däremot skäl att införa en speciell individualiseringsregel för atomkraftverkens del. Enligt vad kommit- tén hade inhämtat skulle nämligen endast ett fåtal sådana anläggningar komma att uppföras under överskådlig tid.46 I förarbetena uttalades också att sannolikheten för att flera atom- eller ångkraltverk skulle förläggas till en och samma kommun och därför inte kunna särintecknas måste anses synnerligen riten.47

Utredningen har inte undersökt i vilken omfattning det förekommit att företagsinteckning begränsats enligt de nämnda undantagsreglema men har räknat med sådana fall som ovanliga. Utredningen har inte erfarit att de skulle ha föranlett några särskilda problem. Det har därför inte funnits anledning att överväga att avskaffa undantagsreglema. Att göra det skulle för övrigt kräva

särskilda övergångsbestämmelser och vålla svårigheter av olika slag för dem som redan intecknat i enlighet med undantagsreglema.

Utredningen har däremot övervägt en viss utbyggnad av undantagsreglemas omfattning. Vad gäller produktion av elenergi har förutsättningama nämligen förändrats sedan de nyss refererade motivuttalandena kom till. Bl. a. har kommunsammanslagningama medfört att antalet kommuner minskat från drygt 1 000 vid utgången av år 1966 till 279 vid ingången av år 1980. Med hänsyn till att kommunerna numera omfattar betydligt större områden än tidigare måste sannolikheten för att flera värmekraftverk dvs. kol-, olje- eller kärnkraftverk skall förläggas till en och samma kommun ha ökat betydligt sedan år 1966. Enligt vad utredningen inhämtat från statens vattenfallsverk fanns det vid 1977 års utgång 129 värmekraftanläggningar som tagits i drift. Tre av dem var kärnkraftverk med tillhopa sex aggregat.

1 ett tidigare skede av arbetet övervägde utredningen att avskaffa kommun- begränsningsmöjligheten och vad nyss sagts talade då för att undantagsregeln för vattenkraftverk borde utvidgas till att även omfatta värmekraltverk. Utredningen tog därför kontakt med bl. a. Svenska kraftverksföreningen och Centrala diiftledningen samt företrädare för statens vattenfallsverk. Det visade sig då att kraftindustrin utan särskilda olägenheter kunde undvara kommunbegränsningsmöjligheten, såvida undantagsregeln för vattenkraft- verk bibehölls och sträcktes ut till att avse även värmekraltverk. Svenska kraftverksföreningen uttalade vidare att det fanns ett behov av att sträcka ut undantagsregeln på detta sätt även om nuvarande möjlighet till kommunbe- gränsning bibehölls.

Mot denna bakgrund övervägde utredningen att föreslå att undantagsregeln skulle utformas så att begränsning till en eller flera fastigheter skulle få ske i fråga om all verksamhet för produktion av elenergi. En sådan regel skulle emellertid innebära att begränsning till fastighet skulle kunna ske även när det gäller mycket små anläggningar och t. o. rn. när det gäller generatorer som är avsedda att användas på olika platser. Detta vore inte alls i överensstämmelse med de motiv som föranlett undantagsregeln för vattenkraftverk. Komplika- tioner skulle även kunna uppstå i fall då en näringsidkare som huvudsakligen driver annan verksamhet även har en mindre anläggning för produktion av den elenergi som behövs för verksamheten. Nu antydda olägenheter skulle visserligen kunna begränsas genom ett krav på att anläggningen måste ha en viss minsta effekt. Detta skulle emellertid innebära att inteckningsärendet måste kompliceras med utredning om anläggningens effekt. Dessutom skulle ett sådant krav kunna medföra att redan intecknad verksamhet vid små vattenkraftverk fortsättningsvis inte skulle kunna intecknas. Det vore därför bättre om en utvidgning av undantagsregelns omfattning fick den formen att fastighetsbegränsning blir tillåten när det gäller inteckning i verksamhet för elproduktion i vattenkraftverk och värmekraftverk. Med en sådan regel tillkommer emellertid en annan komplikation. Utredningen syftar på det förhållandet att verksamheten vid vissa värmekraftverk avser produktion av såväl elenergi som värmeenergi. Om en inteckning i verksamhet för produk- tion av elenergi begränsas till den fastighet på vilken ett sådant s. k. kraftvärmeverk är beläget, kan det bli tveksamt i vad mån den till kraftvär- meverket hörande lösa egendomen -i praktiken torde det främst röra sig om bränsleförråden — hänför sig till den intecknade elproduktionsverksamheten

48 Jfr FLbet. s. 127 (NJA ii 1966 s. 179 0.

eller till den ointecknade värmeproduktionsverksamheten. Till följd därav borde man antingen sträcka ut undantagsregeln till att även avse värmepro- duktion eller också komplettera den med en specialregel, enligt vilken anläggningens inteckningsobjekt alltid skall anses höra till elproduktionsverk- samheten.

Med hänsyn till att utredningen stannat för att möjligheten till kommun- begränsning bör bibehållas finns det enligt utredningens mening inte tillräck- liga skäl att komplicera lagstiftningen med nyss antydda regler. Utredningen föreslår därför inte någon ändring i vad nu gäller angående möjligheterna att begränsa inteckning till verksamheten i mindre område än kommun. Utredningen vill emellertid erinra om att behovet av att kunna särinteckna olika anläggningar i samma kommun kan tillgodoses om man låter varje anläggning drivas av särskilt bolag, som intecknar sin verksamhet i kommu- nen eller i riket.

Utredningen har inte funnit skäl att föreslå några regler om verkan av att fastighet, utmål eller koncessionsområde, vartill inteckning anknutits. under- går ändring.48

8 lnskrivningsväsendets organisation m. m.

Av skäl som redovisats i föregående avsnitt föreslår utredningen att varje näringidkare skall kunna få inteckning i sin verksamhet i hela riket. Detta aktualiserar frågan om man kan bibehålla den nuvarande organisationen av inskrivningsväsendet, enligt vilken ärenden om företagsinteckning handläggs av en inskrivningsmyndighet i varje län, dvs. av 24 inskrivningsmyndigheter. I samband därmed aktualiseras också, såsom nämns i utredningens direktiv (1.1), frågan om att införa ADB på detta rättsområde.

8.1 En eller flera inskrivningsmyndigheter

Som flera gånger nämnts föreslog även förlagsinteckningskommittén att alla slags inteckningsberättigade företagare skulle ha möjlighet att inteckna verksamheten i hela riket. En förutsättning för detta ansågs vara att den dåvarande judiciella organisationen med lokala inskrivningsdomarel ersattes med en för hela landet gemensam inskrivningsmyndighet, vilket också föreslogs av kommittén.2 Om det föreslagna individualiseringssystemet infördes med bibehållande av då gällande forumregler, skulle det enligt kommittén bli nödvändigt att låta inskrivningsdomarens behörighet betingas av att den faktiskt drivna verksamheten — eller huvuddelen därav - utövades inom inskrivningsdomarens område eller att aktiebolags styrelse där hade sitt säte eller av annat lokalt bestämt förhållande. Komplikationer skulle då uppstå för det fall att verksamheten, styrelsens säte osv. flyttades till annan inskrivningsdomaies område. De problem som hängde samman med flyttning av rörelse och som de föreslagna individualiseringsreglema syftade till att eliminera eller minska skulle komma åter i annan form. Kommittén pekade på att det förhållandet, att kommunikationen mellan allmänheten och inskrivningsmyndigheten i viss mån skulle försvåras, talade mot en centrali- sering men framhöll å andra sidan att de flesta inteckningssökandena företräddes av kreditin rättningar, företagarsammanslutningar, advokater eller ombudsmän, för vilka det ofta var enklare att hänvända sig till en central myndighet. Vidare framhölls att en centralisering i övrigt erbjöd betydande fördelar.3 Kommittén föreslog att ärenden angående företagsinteckning skulle tas upp av den inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt som därtill förordnats.

Flertalet remissinstanser berörde inte kommitténs förslag om en central inskrivningsmyndighet. men bland dem, som i sina yttranden diskuterade frågan. ställde sig det övervägande antalet avvisande eller i varje fall mycket

1 Enligt FiF upptogs ärende om förlagsinteck- ning, om rörelsen drevs i stad med rådhusrätt, av inskrivningsdomaren vid denna, och annars av in- skrivningsdomaren i resi- densstaden. Ärenden om inteckning i jordbruksin- ventarier togs upp av in- skrivningsdomaren vid den rätt under vilken fas- tigheten eller, om fastig- heterna var flera, huvud- fastigheten lydde.

2 FLbet. s. 8 och 76.

3 Se närmare FLbet. s. 76; jfr även 5. 100 ff.

4 Se närmare FLprop. s. 43; jfr FLbet. s. 100.

tveksamma till förslaget. Remisskritiken grundades i huvudsak på att det skulle möta praktiska problem att föra samman inskrivningsärendena till en enda myndighet och på att ett centraliserat inskrivningsväsende skulle försvåra kommunikationen mellan allmänheten och inskrivningsmyndighe- ten. I allmänhet ansågs att nackdelarna av en centralisering övervägde fördelarna. Kommerskollegium ansåg att en centraliseringi många fall måste te sig opraktisk och alltför omständlig. En jordbrukare i Skåne eller Norrbotten torde knappast inse varför han måste vända sig till en myndighet i Stockholm för att få en företagsinteckning fastställd. Statskontoret betonade de rent praktiska problemen vid en överflyttning av alla inskrivningsärenden till Stockholms rådhusrätt och pekade bl. a. på att det måste bli ett mycket omfattande och kostsamt arbete samt att det kunde visa sig svårt att i Stockholm skaffa den stora personalstyrka som krävdes för handläggningen av ärendena. Statskontoret ansåg också att kommittén underskattat de problem som hängde samman med identifieringen av företagama vid en centraliserad registrering. Bl.a. framhölls att det särskilda kortregister, som erfordrades utöver inskrivningsboken, torde bli av betydligt större omfattning än vad kommittén föreställt sig.4 Enligt Stockholms rådhusrätt försvårades kommu- nikationen mellan allmänheten och inskrivningsmyndigheten, vilket fick sin särskilda betydelse med hänsyn till att ingivna handlingar ofta var bristfälliga och krävde komplettering. Svårigheterna att identifiera alla näringsidkare vid en enda myndighet kunde också bli stora; exempelvis kunde kontrollen av firma- och namnändringar komma att medföra betydande problem vid en centralisering. Statskontoret ansåg att det föreslagna individualiseringssyste- met gick att förena med ett bibehållande av en lokal registreringsorganisation. om man lät registreringen handhas antingen av inskrivningsdomaren vid rådhusrätten i residensstaden i det län, där företagaren hade sitt hemvist, eller av inskrivningsdomaren vid den rätt, inom vars område företagaren hade sitt hemvist; med hemvist avsågs detsamma som i 10 kap. rättegångsbalken (RB). Vid ändring av företagarens hemvist skulle en motsvarande överflyttning årligen i förekommande fall ske av vederbörandes registreringshandlingar från en inskrivningsdomare till en annan. Kommerskollegium föreslog i sitt remissyttrande att inskrivningsväsendet skulle föras samman till länsresidens- städerna samt att aktiebolag skulle kunna ta ut riksomfattande företagsinteck- ningar—och inteckningar omfattande flera län hos inskrivningsdomaren för det län, inom vilket bolagets styrelse hade sitt säte, medan övriga näringsid- kare inte skulle kunna få inteckning som omfattade större område än ett län; i sistnämnda fall skulle ansökan om inteckning tas upp av inskrivningsdomaren för det län där verksamheten drevs.

Genom FLprop. kom FL:s individualiserings- och forumregler att utformas i enlighet med vad som föreslagits av kommerskollegium. Vad gäller aktiebolag innebär detta att vid varje tidpunkt endast en inskrivningsmyndig- het är behörig att handlägga samtliga inteckningsärenden angående ett visst bolag, oavsett var i riket verksamheten utövas. För övriga näringsidkare kan däremot flera inskrivningsmyndigheter vara behöriga samtidigt, var och en såvitt avser verksamheten inom resp. län.

På grund av den remisskritik som riktades mot förlagsinteckningskommit- téns förslag om centralisering av inskrivningsväsendet har utredningen övervägt om förslaget att varje näringsidkare skall ha rätt till riksinteckning—

eventuellt med vissa modifikationer — skulle kunna genomföras utan att nuvarande inskrivningsorganisation ändras. En utgångspunkt har då varit att ingen företagsinteckning — vare sig riksinteckning eller inteckning med begränsad geografisk omfattning — får beviljas utan att det först kontrollerats huruvida sökanden förut beviljats eller sökt inteckning i sin verksamhet i någon del av riket eller på samma inskrivningsdag sökt inteckning hos någon annan inskrivningsmyndighet. Omfattningen av tidigare inteckningar och samtidigt sökta inteckningar måste nämligen ovillkorligen undersökas för att förhindra att inteckning beviljas i strid med 212 tredje stycket FHL (jfr 5 åFL). dvs. för att undvika inkongruenta inteckningar. Vid varje tidpunkt bör därföri princip endast en inskrivningsmyndighet vara behörig att handlägga samtliga inskrivningsärenden angående en och samma näringsidkare. För att kontrol- len av tidigare inteckningsförhållanden inte skall bli för betungande bör samtliga upplägg och akter rörande varje näringsidkare helst förvaras hos den inskrivningsmyndighet som för tillfället är behörig att handlägga hans inteckningsärenden.

För aktiebolag kan möjligheten till riksinteckning givetvis bibehållas utan att forumreglema behöver ändras. Utredningen vill emellertid framhålla att den genom FL introducerade ordningen ej varit helt oproblematisk. Kom— merskollegii förslag förutsatte att patent- och registreringsverket ålades att, då verket mottog uppgift om att aktiebolag flyttat styrelsens säte från ett län till ett annat, genast underrätta inskrivningsdoma ren i residensstaden i det förra länet härom; därefter skulle det ankomma på denne att, för den händelse av bolaget bedriven näringsverksamhet omfattades av företagsinteckning, utan dröjsmål ombesörja att gällande inteckningar med tillhörande handlingar flyttades över till inskrivningsdomaren i det senare länets residensstad. Någon sådan underrättelseskyldighet infördes emellertid inte. I stället föreskrevs att sådant registreringsbevis för aktiebolag, som skulle företes när inteckning söktes, skulle innehålla uppgift om ändringari fråga om bolagets firma eller styrelsens säte (17 & FL) samt att inteckningsärende avseende verksamhet som utövades av aktiebolag inte fick avgöras förrän inskrivningsdomaren erhållit bolagets upplägg och akt från sådan inskrivningsdomare för annat län som tidigare meddelat beslut rörande inteckningi verksamheten (31 & FL). Innan inskriv- ningsdomaren meddelar beslut i anledning av ansökan om inteckning i aktiebolags verksamhet skall han således undersöka om bolagets styrelse tidigare haft sitt säte i annat län samt i så fall kontakta inskrivningsmyndig- heten för detta län för att elterhöra om man där meddelat beslut rörande inteckning i bolagets verksamhet; om så är fallet skall upplägg och akt avseende bolaget infordras och innan dessa handlingar kommit inskrivnings- domaren till handa får det aktuella ärendet inte avgöras. I samband med övergången till den nya lagstiftningen uppkom vissa svårigheter. Svårbemäst- iade problem och felaktigheter förekom. Vissa olägenheter sammanhängde med att inskrivningsdomarna inte fick kännnedom om att aktiebolag bytte firma eller sätesort, vilket återverkade på möjligheterna att tillhandahålla helt rättvisande gravationsbevis. Dessa förhållanden föranledde vissa ändringar i FF (genom SFS 19681464, som träddei kraft den I oktober 1968, ändrades 7. 15, 16, 18 och 21 %).5 Ändringama innebari korthet dels att aktiebolag även skulle identifieras genom sitt nummer i aktiebolagsregistret, dels att fullstän- digt registreringsbevis skulle företes också då gravationsbevis begärdes

5 Dessutom utfärdade justitiedepartementet (fastighetsrättsenheten) i september 1968 Anvis- ningar rörande vissa frå- gor vid tillämpningen av lagstiftningen om före- tagsinteckning.

6 Jfr yttrande av IM i Malmö domsaga i Ds Ju l973:10 s. 30 f.

7 Se 4 5 lagen (19511308) om ekonomiska förening- ar samt 2 5 första stycket och 3 & andra stycket handelsregisterlagen (l974:157). 8 Se 3 5 första stycket handelsregisterlagen. 9 Jfr även 3 & tredje stycket handelsregisterla- gen.

rörande verksamhet som utövades av aktiebolag samt att inskrivningsdoma- ren vid utfärdande av gravationsbevis skulle företa en utredning angående de tidigare inteckningsförhållandena på samma sätt som i inteckningsärenden. Därigenom blev hanteringen säkrare. Men kvar står att kontakterna med andra inskrivningsmyndigheter är tidsödande och att ärendena kan fördröjas i fall då upplägg och akter måste rekvireras från andra inskrivningsmyndighe- ter. Systemet medför vidare besvär med överflyttning av akter och upplägg när aktiebolag beslutat flytta sin sätesort till annat län, något som för övrigt omöjliggör övergång från realaktsystemet till ett system med kronologiska akter (jfr motiveringen till 315 FHL i 9.1 .4). Därtill kommer att sätesorten kan komma att flyttas till annat län som en följd av indelningsändring samt att det vid sådan ändring ibland kan uppstå tvekan om i vilket län ett aktiebolag har sitt säte.6 Vidare bör beaktas att man av praktiska skäl måste godta registreringsbevis, som ej är helt färska, vilket kan tänkas leda till felaktighe- ter.

För andra näringsidkare än aktiebolag kan möjlighet till riksinteckning ej införas med bibehållande av nuvarande forumregler. Om ordningen med 24 inskrivningsmyndigheter likväl skall bestå. måste man som ovan antytts i stället införa sådana forumregler att endast en inskrivningsmjmdighet vid varje tidpunkt är behörig att handlägga en och samme näringsidkares samtliga inskrivningsärenden. En möjlighet vore då att föreskriva att ärenden om inteckning i verksamhet som utövas av annan än aktiebolag skulle tas upp av inskrivningsmyndigheten för kommun som är säte för länsstyrelsen i det län där näringsidkaren skall eller får registreras. För ekonomisk förening samt för ideell förening eller stiftelse som idkar näring skulle detta län vara det där styrelsen har sitt säte.7 För handelsbolag och enskild näringidkare skulle det vara det län där verksamheten skall drivas eller, om den skall drivas i flera län. det där huvudkontoret skall inrättas.8 En sådan regel skulle emellertid av flera skäl vara olämplig. För det första skulle den behöva preciseras, eftersom vissa näringsidkare kan vara föremål för olika slags registrering i skilda register? Och för det andra finns det vissa näringsidkare som inte alls registreras. Vidare skulle deti fråga om juridiska personer i regel bli fråga om det län där styrelsen har sitt säte och det förefaller då lämpligare att låta en inskrivningsmyndighet i varje län vara behörig att handlägga inskrivningsärenden avseende näringsid- kare som i länet har sitt hemvist i den mening som avses i 10:1 RB. För aktiebolag skulle detta inte innebära någon ändring i förhållande till vad som nu gäller. Ekonomiska föreningar och andra juridiska personer med styrelse med bestämd sätesort skulle i likhet med aktiebolagen få inteckningsforum i det län där styrelsen har sitt säte. För övriga juridiska personer skulle det län där förvaltningen förs bli avgörande. Enskilda näringsidkare slutligen skulle få inteckningsforum i det län där de är mantalsskrivna.

Den omständigheten att andra juridiska personer än aktiebolag inte registreras centralt för hela riket behöver inte i och för sig utgöra något hinder mot den sist antydda ordningen. Men vad som nu gäller i fråga om aktiebolag— dvs. företeende av fullständigt registreringsbevis, kontroll hos annan inskriv- ningsmyndighet huruvida den meddelat inteckningsbeslut, rekvisition av upplägg och akter samt överflyttning av sådana handlingar när styrelsens säte (eller förvaltningen) flyttas till annat län skulle givetvis få tillämpas även i fråga om andraju ridiska personer. Det förhållandet att en juridisk person. som

registrerats i ett län. kan ha en firma som överensstämmer med firman för en person. som registrerats i annat län, kommer att bli mindre problematiskt än nu, eftersom juridiska personer i regel kommer att få inteckningsforum i det län där de skall registreras. För att få en så säker identifiering som möjligt bör man dock givetvis i största möjliga utsträckning använda sig av organisations- nummer.

Med den nu diskuterade forumregleringen skulle man även i fråga om enskilda näringsidkare få tillämpa en ordning motsvarande den som nu gäller för aktiebolag. Man skulle sålunda regelmässigt få kräva företeende av mantalsskrivningsbevis angående såväl aktuell mantalsskrivningsort som tidigare mantalsskrivningsorter. Och i förekommande fall skulle man få kontakta annan inskrivningsmyndighet och rekvireia upplägg och akterinnan beslut kan meddelas eller gravationsbevis kan utfärdas.

Som ett alternativ till kravet på fullständiga registreringsbevis och mantals- skrivningsbevis avseende flera år skulle man - i enlighet med Statskontorets ovan refererade förslag kunna tänka sig en årlig överflyttning av handling- ama rörande de näringsidkare som bytt hemvistlän. En sådan hantering skulle emellertid bli betungande för myndigheterna och om fel begås är risken för oriktiga inteckningsbeslut stor.lo Dessutom skulle man få lägga ned tid på överflyttning även av sådana akter som avser näringsidkare vilka fortsätt- ningsvis inte kommer att inteckna sin verksamhet.

Den angivna ordningen skulle innebära att inskrivningsmyndighetema fick ägna åtskillig tid åt att kommunicera med varandra samt leda till att ärendena i många fall skulle fördröjas. Riskerna för felaktig handläggning, dvs. att inteckningsbeslut meddelas eller gravationsbevis utfärdas utan att man uppmärksammat att annan inskrivningsmyndighet beslutat om inteckning i sökandens verksamhet, kan inte heller uteslutas. Om man likväl för att kunna bevara nuvarande regionaliserade inskrivningsväsende skulle tänka sig en forumreglering av detta slag, bör följande beaktas. Systemet skulle visserligen, med nyss antydda brister, kunna fungera hjälpligt om man endast behövde ta hänsyn till de ärenden som anhängiggörs efter det att ett sådant system börjat tillämpas. När det nya systemet börjar tillämpas, bör emellertid samtliga upplägg och akter vara överförda till de inskrivningsmyndigheter som då blir behöriga. Drygt hälften av alla nu befintliga upplägg avser visserligen aktiebolag och i fråga om dem skulle forum inte ändras. Men man måste räkna med att det kommer att finnas minst ca 9 000 upplägg avseende andra juridiska personer och minst ca 27000 upplägg avseende enskilda näringsidkare.l ' Även om endast en mindre del av dessa minst 36 000 upplägg skulle på grund av de nya forumreglema behöva flyttas över till annan inskrivningsmyndighet, måste man givetvis för vart och ett av dem utreda huruvida sådan överflyttning skall ske. Detta skulle innebära ett mycket omfattande arbete. Uppläggen saknar nämligen helt uppgifter som kan vara till ledning för att avgöra var näringsidkaren skall anses ha sitt hemvist. För ekonomiska föreningar och många andra juridiska personer med styrelse kan man däremot genom kontroll av det registreringsbevis som bör finnas i akten få fram uppgift om den ort där styrelsen har sitt säte. Eftersom ändring kan ha skett efter det att beviset utfärdades, måste uppgiften emellertid i samtliga fall aktualiseras genom förfrågan hos resp. registerförande myndighet. Och för huvudparten av ifrågavarande upplägg, dvs. dem som avser enskilda närings-

IO Jfr FLprop. s. 66 (NJA II 1966 s. 125). ' ' Se 2.3 tabell 3.

idkare, finns inte heller i akten något material till ledning för avgörandet av forumfrågan. ] fråga om alla dessa upplägg skulle man således få efterforska näringsidkarens aktuella mantalsskrivningsort. Vad gäller den ej obetydliga gruppen handelsbolag krävs också särskilda efterforskningar för att avgöra forumfrågan.

Med så omfattande arbetsinsatser som skulle krävas i samband med en övergång till den nu behandlade forumregleringen är det enligt utredningens bedömning uteslutet att tänka sig en sådan. ] sammanhanget bör uppmärk- sammas att det arbete som sålunda måste utföras vid övergången sedermera kan visa sig till viss del ha utförts i onödan, nämligen i den mån de aktuella näringsidkama ej anhängiggör några inteckningsärenden efter övergången till den nya ordningen.

Utredningen har även övervägt en annan möjlighet att införa rätt till riksinteckning för alla näringsidkare i förening med bibehållande av nuvaran- de inskrivningsorganisation med 24 inskrivningsmyndigheter. Denna lösning förutsätter användning av datateknik och bygger på att alla de uppgifter som nu förs in i inskrivningsboken hos de olika inskrivningsmyndighetema i stället lagras i en för riket gemensam databas, som ståri förbindelse med terminaler och skrivare hos de olika inskrivningsmyndighetema. Varje inskrivningsmyn- dighet skulle således fatta beslut i de ärenden som anhängiggörs hos myndigheten men besluten och andra behövliga uppgifter om näringsidkama skulle lagras i ett för myndigheterna gemensamt register. Den kommunikation mellan olika inskrivningsmyndigheter, som enligt vad förut sagts krävs för att kontrollera sökandens tidigare inteckningsförhållanden, skulle således ersät- tas av kommunikation med den gemensamma databasen. För att detta system skall ha några väsentliga fördelarjämfört med den i det föregående diskuterade ordningen bör man inte ha några forumregler. Varje näringsidkare skulle således kunna söka företagsinteckning vid vilken som helst av de 24 inskrivningsmyndighetema. Detta torde inte möta något hinder, eftersom tidigare inteckningsförhållanden lätt och snabbt kan kontrolleras i det centrala registret. Det torde inte heller möta hinder att låta en inskrivnings- myndighet besluta om inteckningsåtgärder rörande inteckn ingarsom beviljats av annan inskrivningsmyndighet. Akten i varje ärende skulle givetvis i princip få förvaras hos den myndighet som beslutat i ärendet, vilket innebär att akter rörande en och samma näringsidkare kunde komma att finnas hos flera olika inskrivningsmyndigheter. Emellertid torde det endast sällan uppkomma behov för en handläggande inskrivningsmyndighet att granska tidigare akter. Man behöver därför inte räkna med att det skulle bli vanligt att handlägg- ningen fördröjs på grund av att akter måste rekvireras från andra inskrivnings- myndigheter.

Detta system har dock en påtaglig nackdel. Innan en inskrivningsmyndighet fattar beslut i de ärenden som anhängiggjorts på en viss inskrivningsdag måste den nämligen inte bara kontrollera sökandenas tidigare inteckningsförhållan- den i det centrala registret. Eftersom alla inskrivningsmyndigheter är behöri- ga, måste den dessutom före beslut kontrollera huruvida sökandena på samma inskrivningsdag anhängiggjort ärenden hos de andra inskrivningsmyndighe— tema. Eljest är det nämligen risk för att kolliderande inteckningar beviljas. Detta innebär alltså att ingen av de 24 inskrivningsmyndighetema kan fatta beslut förrän de alla fört in dagens ansökningar i registret samt därefter gjort

nämnda kontroll. Om kontrollen skulle visa att en och samma näringsidkare gett in ansökningar till flera myndigheter, måste de berörda myndigheterna förmodligen samråda med varandra och möjligen också fatta beslut om att de aktuella ansökningarna skall handläggas av en av myndigheterna. Detta torde inte i och för sig utgöra något större problem, eftersom samtidiga ansökningar till skilda inskrivningsmyndigheter lär bli en undantagsföreteelse. Den väsentliga nackdelen är däremot att ingen inskrivningsmyndighet kan genom- föra den slutliga handläggningen, eller i vart fall intet inteckningsbeslut bli verksamt, förrän alla myndigheter fört in sina ansökningar resp. beslut. Detta medförju att verksamheten vid flertalet inskrivningsmyndigheter under viss tid måste avstanna i avbidan på att någon eller några andra myndigheter blir klara med behandlingen av sina ansökningar. — Det kan tilläggas att avsaknaden av forumregler kan leda till att det blir svårt att beräkna ärendeutvecklingen och därmed arbetskraftsbehovet och behövlig terminal- utrustning vid de olika inskrivningsmyndighetema.

Vad nu sagts talar enligt utredningens mening mot tanken på ett regiona— liserat inskrivningsväsende med centralt ADB—register. Därtill kommer att kostnaderna för ett sådant system skulle bli relativt stora. Var och en av de 24 inskrivningsmyndighetema måste utrustas med egen terminal och terminal- skrivare och andra anordningar. Vid flertalet av myndigheterna kan ärende- mängden emellertid antas bli så ringa (jfr 2.3 tabell 9) att utrustningen inte skulle bli effektivt utnyttjad. Antalet terminaler skulle sålunda bli minst tre gånger så stort som det som beräknas för central handläggning vid en för riket gemensam inskrivningsmyndighet och antalet terminalskrivare skulle bli mer än fem gånger så stort (jfr bilaga 7 under 7.2.4). Linjekostnadema, dvs. kostnaderna för telekommunikation mellan inskrivningsmyndighet och dator, skulle också bli betydligt större. Dessutom förutsätter systemet att samtliga uppgifter i nuvarande inskrivningsböcker förs över till ADB-registret och detta är ett omfattande och kostsamt arbete. Utredningen finner det följaktligen vara olämpligt för att inte säga praktiskt omöjligt - att arbeta med ett centralt ADB-register i kombination med ett alltjämt regionaliserat inskrivningsväsende.

Utredningen har också övervägt en ordning som skulle innebära att man med bevarad regional inskrivningsorganisation skulle i någon mån kunna vidga rätten till riksinteckning utan ökning av de problem som följer av att en näringsidka res inteckningsforum kan växla från en inskrivningsmyndighet till en annan. Man skulle nämligen kunna tänka sig att, med bibehållande av nuvarande regler om aktiebolag och enskilda näringsidkare, låta handelsbolag på ena sidan och övriga juridiska personer utom aktiebolag på andra sidan få inteckningsforum vid var sin av de nuvarande inskrivningsmyndighetema. Antalet inskrivningsärenden rörande ekonomiska föreningar och andra juridiska personer än aktiebolag och handelsbolag torde vara så litet att något alltför stort merarbete inte torde uppkomma för den inskrivningsmyndighet som skulle få handlägga dessa ärenden. Med hänsyn till att cirka 9,5 % av de nuvarande uppläggen avser handelsbolag (se 2.3 tabell 3) kan det däremot beräknas att antalet ärenden angående sådana bolag ungefärligen kommer att motsvara det antal ärenden som nu handläggs av vardera inskrivningsmyn- digheten i Malmö och Göteborg. Antalet ärenden angående handelsbolag kan dock antas bli väsentligt lägre än antalet företagsinteckningsärenden hos

inskrivningsmyndigheten i Stockholm. Om handelsbolagsärendena handläggs av någon annan än de tre nu nämnda myndigheterna. kommer verksamheten hos den aktuella myndigheten inte att få större omfattning än den hos inskrivningsmyndigheten i Stockholm. Ärendemängden lär därför inte utgöra något hinder mot att låta en inskrivningsmyndighet bli behörig i fråga om alla ärenden angående inteckning i handelsbolags verksamhet. Den angivna ordningen skulle inte heller medföra några öve rgångsproblem av förut antydd art, eftersom detär klart att samtliga upplägg och akter rörande en viss typ av juridisk person skall flyttas över till en viss inskrivningsmyndighet. Den har emellertid två nackdelar. För det första skulle ärenden angående inteckning i enskilda näringsidkares verksamhet alltjämt handläggas enligt nuvarande forumregler och därmed skulle denna stora näringsidkarkategori ställas utanför möjligheten till riksinteckning. För det andra skulle den angivna ordningen i realiteten innebära att man för vissa näringsidkare skapade centrala inskrivningsmyndigheter med de olägenheter som eventuellt kan vara förenade därmed — utan att uppnå de fördelar som kan vinnas vid en för riket gemensam inskrivningsmyndighet för handläggning av samtliga inskriv- ningsärenden.

Utredningen har således inte kunnat finna någon framkomlig väg att bereda samtliga näringsidkare rätt till riksinteckning med bibehållen inskrivningsor- ganisation. I likhet med förlagsinteckningskommitte'n på sin tid anser utredningen följaktligen att en förutsättning för rätt till riksinteckning för alla näringsidkare är att en central inskrivningsmyndighet (CIM) för handläggning av ärenden om företagsinteckning inrättas. Frågan är då om de olägenheter som kan vara förenade med ett centraliserat inskrivningsväsende är så betydande att man av den anledningen bör avstå från den angelägna och för utredningsförslaget centrala reform som det skulle innebära att låta alla slags näringsidkare få rätt till riksinteckning.

De invändningar som i remisskedet framfördes mot förlagsinteckningskom- mitténs förslag om en centralisering av inskrivningsväsendet grundades som redan nämnts främst på att en centralisering skulle försvåra kommunikatio- nen mellan allmänheten och inskrivningsmyndigheten samt på att det skulle medföra praktiska problem att föra samman ärendena till en enda myndighet och att där identifiera de olika näringsidkama. Redan i den promemoria (jfr 1.2) som utredningen år 1972 remitterade till inemot 30 myndigheter och organisationer för yttrande antyddes att utredningen kunde komma att överväga frågan om en för landet gemensam inskrivningsmyndighet (se bilaga 1 under 5.1). I flertalet av de yttranden som berörde denna fråga (se bilaga 1 under 5.2. 1) förordades en centralisering medan det i några ansågs att det då var för tidigt att ta ställning till frågan, eftersom den var beroende av de materiella inteckningsreglemas innehåll eller av andra förhållanden. Endast Svensk industriförening ställde sig direkt avvisande till en centralisering och uttalade därvid att servicefunktionen borde tillmätas avgörande betydelse samt att en centralisering av de administrativa funktionerna troligen skulle medföra en försämrad service.

Med hänsyn till att det finns endast en inskrivningsmyndighet i varje län har utredningen för sin del gått ut från att en centralisering inte nämnvärt skulle komma att försämra allmänhetens service, bl. a. därför att kontakterna mellan allmänhet och inskrivningsmyndighet i företagsinteckningsärenden redan nu

sällan torde äga rum vid personliga besök på inskrivningsmyndigheten. I ett frågeformulär som utredningeni december 1977 sände till de 24 inskrivnings- myndigheter som handlägger ärenden om företagsinteckning ställdes bl. a. frågan huruvida myndigheterna delade denna utredningens bedömning. Flertalet inskrivningsmyndigheter (17 stycken) instämde i utredningens bedömning. Fem myndigheter var dock något tveksamma till eller ifrågasatte utredningens bedömning och två förklarade att de inte delade utredningens bedömning. Vad inskrivningsmyndighetema uttalat bestyrker likväl uppfatt- ningen att personliga besök hos myndighetema är mycket sällsynta. Invänd- ningama mot utredningens bedömning grundas i stället främst dels på att sådan personkännedom som kan etableras vid telefonkontakter mellan banktjänstemän och personal hos nuvarande inskrivningsmyndigheter inte skulle kunna etableras under en centraliserad ordning, dels på att en centralisering skulle medföra ökade telefonkostnader såväl för inskrivnings- myndigheten, när kompletteringar skall infordras, som för dem som kontaktar inskrivningsmyndigheten för besked i olika frågor.

Enligt utredningens bedömning behöver en centralisering dock ej nödvän- digtvis medföra ökade totala telefonkostnader. Utredningens förslag i övrigt innebär nämligen att nuvarande krav på driftsbevis och utredning om bokföringsskyldighet slopas och därmed minskas inskrivningsmyndighetens behov av att infordra kompletterande uppgifter. Och genom lämpligt utformade standardiserade blanketter för ansökan om inteckning kan man ytterligare minska detta behov samt sökandenas behov av att kontakta myndigheten för rådfrågning i olika avseenden. Vidare kommer verksamheten vid en central inskrivningsmyndighet att få en sådan omfattning att det torde bli aktuellt att utnyttja ADB-teknik. Och i så fall kommer telefonförfrågningar angående näringsidkamas inteckningsförhållanden att kunna besvaras snab- bare —och även säkrare— än vad nu är fallet. I så fall kommer dessutom de som har stort behov av registerinforrnation förmodligen att utnyttja den möjlighet som då finns att via egna terminaler ta direkt del av registerinnehållet. I den mån så sker minskas givetvis antalet telefonförfrågningar. [ sammanhanget kan även anmärkas att en centralisering medför den fördelen att den som vill undersöka en viss näringsidkares totala inteckningsbild aldrig behöver kontakta mer än en inskrivningsmyndighet. Uppenbart är dock att en CIM bör utrustas med sådana resurser att den utan onödigt dröjsmål kan besvara förekommande förfrågningar. Det kan nämnas att inskrivningsmyndighetema i det nyss nämnda frågeformuläret även ombads uppskatta antalet förfråg- ningar som för besvarande krävde kontroll i inskrivningsboken. De inkomna svaren visade att antalet sådana förfrågningar vid de 24 myndigheterna kunde uppskattas till sammanlagt ca 35 000 under ett år eller ca 140 per arbets- dag.

Vid bedömningen av frågan om kommunikationen mellan allmänheten och inskrivn ingsmyndigheten bör vidare beaktas att näringsidkama själva mycket sällan brukar kontakta inskrivningsmyndigheten. De företräds i stället -— såsom förlagsinteckningskommittén framhöll regelmässigt av kreditiniätt- ningar och andra ombud, för vilka det inte torde framstå som något problem att behöva vända sig till en central myndighet. Dessutom ges handlingar i inskrivningsärenden angående företagsinteckning regelmässigt in per post. Eftersom innehållet i inskrivningsboken över ärenden om företagsinteckning

är tämligen ointressant ijämförelse med fastighetsböckemas innehåll, torde ”allmänheten” för övrigt sällan eller aldrig besöka inskrivningsmyndigheten för att studera bokens innehåll.

Att föra samman handläggningen av inskrivningsärendena till en enda myndighet kan givetvis medföra vissa praktiska problem.Att flytta akter och upplägg till den centrala myndigheten samt att där ordna materialet på lämpligt sätt kommer att kräva en ganska stor arbetsinsats. Enligt utredning- ens beräkningar behöver kostnaderna för detta dock inte bli så stora att de i och för sig utgör hinder för en centralisering. Utredningen återkommer till kostnadsfrågoma i det följande (8.3). Som redan nämnts uttalades under FL:s förarbeten farhågor för att det skulle innebära svårigheter att identifiera alla näringsidkare vid en centraliserad registrering. Denna fråga har numera kommit i ett annat läge genom tillkomsten av lagen (19741174) om identitetsbeteckning förjuridiska personer m. fl. Lagen har öppnat möjlighet till säker identifiering av varje juridisk person genom organisationsnummer. vilket är unikt och följer personen oavsett firmaändring. Redan dessförinnan fanns möjlighet till säker identifiering av fysisk person genom personnummer. Om registreringen hos en CIM sker med utnyttjande av ADB-teknik. kommer identifieringen av näringsidkama i allt fall inte att föranleda några problem. Då behövs nämligen inte heller något sådant omfattande kortregister som erfordras som komplement till en manuell inskrivningsbok, eftersom såväl person- och organisationsnummer som namn och firma, liksom enstaka ord i firman, kan vara sökbara i ett ADB—register.

Mot bakgrund av vad som nu sagts kan utredningen inte finna att nackdelama med en centralisering av inskrivningsväsendet behöver lägga hinder i vägen för en sådan centralisering. De vägs dessutom mer än väl upp av de fördelar som följer med en centralisering. Den främsta fördelen är givetvis just att en centralisering ger möjlighet till riksinteckning för alla slags näringsidkare, vilket av förut (7.4) nämnda skäl är av stort värde såväl för näringsidkare och kreditgivare som för inskrivningsverksamheten. Utredning- en vill här ånyo erinra om att ökat bruk av riksinteckning kommer att minska omfattningen av de problem som uppkommer i samband med administrativa indelningsändringar. Vad gäller de geografiskt begränsade inteckningar, som man får räkna med även för framtiden, medför en central myndighet ökade förutsättningar att bevaka förekommande indelningsändringar och att på ett likformigt och riktigt sätt bedöma deras verkningar. I det sammanhanget vill utredningen peka på att det torde ha brustit i informationen till nuvarande inskrivningsmyndigheter angående indelningsändringar (se närmare motiven till 213 FHL i 9.1.3). Vad gäller bedömningen av indelningsändringar kan visserligen invändas att man med en centralisering går miste om den lokala förtrogenhet med indelningsändringar inom resp. län som kan tänkas uppkomma vid de nuvarande inskrivningsmyndighetema. Men på andra sidan är det redan i dag så att varje inskrivningsmyndighet kan ha att bedöma verkningarna av indelningsändringar i hela riket, nämligen när det gäller inteckningar i aktiebolags verksamhet. Dessutom hänför sig svårigheterna med indelningsändringar till stor del till den rättsliga bedömningen och vad som i övrigt är viktigt är fullständig och korrekt information om ändringarna. En fördel med en CIM är vidare att man blir av med de särskilda rutiner och den kommunikation av skilda slag mellan olika inskrivningsmyndigheter som

nu krävs vid indelningsändringar och ändring av forum (jfr bilaga 6). En ytterligare förenkling består i att man givetvis inte behöver undersöka var aktiebolags styrelse haft sitt säte och att registreringsbevisen därför inte längre behöver innehålla uppgift om ändring i fråga om sätet.

En centralisering erbjuder ytterligare några fördelar, vilka framhölls redan av förlagsinteckningskommittén.'2 Sålunda blir inteckningsförhållandena i fråga om alla företag, som driver verksamhet på flera skilda platser i landet, mer överskådliga och kreditsäkerheten lättare att bedöma. Vidare kommer en centralisering att främja en enhetlig rättstillämpning. Kommittén uttalade att det var svårt att uppnå en fast praxis med dåvarande ordning, eftersom många inskrivningsdomare årligen handlade endast ett fåtal ärenden av förevarande art. Enligt utredningens bedömning äger detta uttalande giltighet även sedan handläggningen av ärendena i och med tillkomsten av FL förts samman till en inskrivningsmyndighet i varje län. I sammanhanget bör beaktas att regleringen av företagsinteckningsärenden visserligen i stort överensstämmer med regle- ringen i fråga om inteckning i fast egendom men att de erfarenheter som personalen kan vinna vid handläggningen av fastighetsinteckningsärenden är litet värda i ärenden om företagsinteckning. De svårigheter som dessa ärenden bereder är nämligen speciella och hänför sig till frågor om intecknad verksamhets omfattning och eventuell inteckningskollision samt till problem i samband med indelningsändringar.

En enligt utredningens mening betydelsefull fördel med en centralisering är att den ökar möjligheterna att tillämpa enhetliga och arbetsbesparande rutiner samt att på andra sätt rationalisera inskrivningsarbetet. Möjligheten att utnyttja ADB bör därvid särskilt uppmärksammas.

De hittills nämnda fördelarna med en centralisering avser till stor del fördelar för inskrivningsväsendet och verksamheten där. Även sådana fördelar kommer emellertid näringsidkare och kreditgivare till godo i form av snabbare och säkrare handläggning rn. m. Dessutom kan det, som redan antytts, också för allmänheten vara en fördel att bara ha en myndighet att vända sig till. Därmed bortfaller den tvekan som nu kan föreligga rörande frågan till vilken inskrivningsmyndighet en ansökan skall ges in och till vilka inskrivningsmyn- digheter man skall vända sig för fullständig information om en näringsidkares inteckningsförhållanden. Vad sist sagts har betydelse inte bara för enskilda utan även för myndigheter, t. ex. kronofogdemyndigheter, som kan ha behov av information om näringsidkares inteckningsförhållanden. I sammanhanget kan också nämnas att man med en centralisering minskar den risk som nu kan föreligga att vederbörande inskrivningsmyndighet ej underrättas om närings- idkares konkurs. 13 Vidare bortfaller vissa problem som hänger samman med tillämpningen av 285 FF.

Med hänsyn till vad nu anförts anser utredningen att övervägande skäl talar för att det nuvarande regionala inskrivningsväsendet bör ersättas av en för riket gemensam inskrivningsmyndighet för handläggning av ärenden om företagsinteckning ungefär så som ärenden om fartygsinteckning (numera skepps- och skeppsbyggnadsinteckningar) sedan år 1901 handlagts här i landet. Ett förslag härom är emellertid beroende av de kostnader som en sådan reform skulle medföra. Eftersom kostnaderna får antas vara beroende av huruvida man utnyttjar ADB i verksamheten vid en CIM, skall denna fråga beröras i följande avsnitt (8.2) innan utredningen går närmre in på kostnads- frågoma (8.3).

12 FLbet. s. 76.

13 Jfr 13 & konkursförord- ningen (19791801) och motiven till 3121 FHL (9.1.4).

'33 Jfr 7 och 10 55 för- ordningen (19752567) om rationaliseringsverksam- het inom den civila stats- förvaltningen (omtryckt 19812478).

8.2 ADB-användning

Till de 24 inskrivningsmyndigheter som nu handlägger ärenden om företags- inteckning kom det under vart och ett av åren 1979 och 1980 in ca 80 000 sådana ärenden (se 2.3 tabell 7). Under vart och ett av nämnda år utfärdade dessa inskrivningsmyndigheter dessutom ca 28 000 gravationsbevis avseende näringsverksamhet (se 2.3 tabell 8). Om handläggningen av samtliga företags- inteckningsärenden koncentreras till en enda myndighet. måste man alltså räkna med att verksamheten vid denna centrala inskrivningsmyndighet (CIM) blir så omfattande att den fördenskull blir väl lämpad för ADB-användning. Det är vidare uppenbart att handläggningen hos CIM blir snabbare och säkrare, om registreringen sker med utnyttjande av ADB-teknik. Utredningen vill i det sammanhanget särskilt peka på vad som antytts i det föregående, nämligen att en manuellt förd inskrivningsbok måste kompletteras med särskilda, manuellt förda sökregister. Redan att lägga upp dessa särskilda register tar sin tid. Därtill kommer emellertid att det, såväl då ärende handläggs som då förfrågningar besvaras, tar tid att i ett manuellt system söka fram den aktuella inteckningsenheten (näringsidkaren). Detta gäller framför allt om inskrivningsbokens upplägg, såsom nu är fallet (se 5 & FF), ordnas i bokstavsföljd. Men även om uppläggen ordnas efter näringsidkarens identi- tetsnummer (person- eller organisationsnummer), kommer sökningen att kräva viss tid. Tidsåtgången blirgivetvis störst i fall då man ej har säker uppgift om näringsidkarens identitetsnummer, eftersom man då också måste söka i ett särskilt, i bokstavsföljd ordnat namn- och firrnaregister. Om registreringen hos CIM sker med ADB kan man däremot så gott som omedelbart finna den aktuella inteckningsenheten (näringsidkaren) eller med säkerhet konsta- tera att näringsidkaren inte förekommeri registret. I ett maskinellt register kan nämligen såväl näringsidkarens identitetsnummer som hans namn eller firma, liksom enstaka ord i namnet eller firman, göras direkt sökbara och några kompletterande register behövs således inte.

Mot denna bakgrund har utredningen funnit det angeläget att, såsom också direktiven förutskickat (1.1), närmare undersöka frågan om användning av ADB i CIM:s verksamhet. Utredningen har dock ej ansett det vara befogat att nu lägga ned kostnader på att utreda något helt nytt, för företagsintecknings- ärenden särskilt anpassat ADB-system;l3a i den mån det skulle finnas påkallat kan alternativ utredas i ett senare skede av lagstiftningsärendet. I stället har utredningen övervägt huruvida man eventuellt med vissa modifikationer skulle kunna utnyttja något redan utvecklat ADB-system. l—los centralnämn- den för fastighetsdata (CFD) har utredningen erfarit att det ej är praktiskt att utnyttja fastighetsdatasystemet för handläggning av företagsinteckningsären— den. Utredningen har emellertid låtit undersöka förutsättningama för att använda det tämligen enkla s. k. IMDOC-system som bl. a. sjöfartsregistret begagnar vid handläggning av registerärenden där. Undersökningen, som redovisas i en vid betänkandet såsom bilaga 7 fogad promemoria, har gjorts av utredningens expert Lars Renmyri samarbete med DAFA. l promemorian redogörs för ADB-systemets uppbyggnad och utformning samt för handlägg- ningsordning och registreringsförfarande m. m. vid en CIM med ett sådant ADB—baserat företagsinteckningsregister. Det i promemorian redovisade systemet avviker i ett väsentligt avseende från vad som gäller verksamheten vid sjöfartsregistret. I motsats till vad som där är fallet skall nämligen bevis om

inteckning. dvs. de hypoteksbrev som svarar mot pantbrev, samt innehavs- bevis i regel skrivas ut maskinellt direkt från ADB-registret. Att så kan ske är betydelsefullt, eftersom företagsinteckningar kommer att ge upphov till många gånger fler sådana bevis än skepps- och skeppsbyggnadsinteckningar nu gör. Under år 1979 beviljades sålunda ca 30 000 företagsinteckningar (se 2.3 tabell 6) men endast ca 1 100 inteckningari skepp och skeppsbyggen.'4 Och under nämnda år utfärdades ca 30 000 bevis om innehav av företagsin- teckningar (2.3 tabell 6) mot endast ca 1 700 när det gäller skepps- och skeppsbyggnadsinteckningar.

I promemorian redovisas två metoder för att gå över från det nuvarande regionaliserade inskrivningsväsendet till handläggning vid en CIM utrustad med ADB-baserat register (CIM/ADB), nämligen dels s. k. total överföring, dels s. k. successiv över/öring. Total överföring innebär att hela innehållet i de nuvarande inskrivningsböckema förs över till CIM:s ADB-register i ett sammanhang i samband med ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. Successiv överföring innebär däremot att i princip endast ärenden som anhängiggörs efter ikraftträdandet förs in i ADB-registret; om ett sådant ärende avser en näringsidkare som redan förekommer i någon inskrivnings- bok, förs inskrivningsbokens uppgifter om honom över till ADB-registret i samband med ärendehandläggningen. Överföringen av inskrivningsböckemas innehåll till ADB-registret kommer därmed att spridas över flera år och förmodligen kommer en stor del av uppgifterna i böckerna aldrig att bli överförda, eftersom de avser enskilda näringsidkare som avlidit eller juridiska personer som upplösts, dvs. näringsidkare vilkas en gång intecknade verk- samhet inte kommer att beröras av några ärenden efter ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. För att underlätta CIM/ABB:s kontroll av huruvida en inteckningssökande har något upplägg i de från inskrivningsmyndighetema överförda inskrivningsböckema skall dock vissa uppgifter föras över från varje upplägg till ett ADB-baserat s. k. hjälpregister. Det gäller uppgift om näringsidkarens person- eller organisationsnummer, uppgift om namn och/el- ler firma samt uppgift om vilken inskrivningsmyndighet som fört den berörda inskrivningsboken.

Promemorian innefattar beräkning av kostnaderna för total resp. successiv överföring. Beräkningarna avser en tid av fem år och bygger på förutsättningar som anges närmare i promemorian. Dessa är bl. a. följande.

1. Vid ikraftträdandet av den nya lagstiftningen antas antalet upplägg (inteckningsenheter) uppgå till ca 90 000 (jfr 2.3 tabell 3).

2. Det antas att antalet ärenden under varje år kommer att svara mot ärendeantalet under år 1979 (jfr 2.3 tabell 9); beräkningama bygger således på att antalet ärenden kommer att vara detsamma under vart och ett av de fem åren.

3. För ADB-driften utnyttjas en dator hos DAFA i Stockholm. CIM:s lokalisering är ej bestämd men beräkningarna grundas på att CIM är belägen på ett avstånd av 25 mil från Stockholm. Kostnaderna för ADB-drift hänför sig till prisläget den 1 juli 1980. I beräkningarna förutsätts att statsverket köper behövliga tjänster samt hyr behövlig utrustning.

4. Bedömningen av behovet av jurist- resp. biträdespersonal vid CIM/ADB bygger bl.a. på att beslutanderätten i flertalet ärenden kan delegeras till biträdespersonalen. Att så kan ske följer av att man med en CIM kan ge alla

14 SM R 198114 tabell 35.

ISSeDsB 1980:7 s.107fl".

slags näringsidkare rätt till riksinteckning och att ansökningar om inteckning i all näringsverksamhet i riket, vilka är enkla att pröva. då torde bilda den helt dominerande ärendetypen. Ehuru utredningen räknar med att en CIM för handläggning av ärenden om företagsinteckning skulle komma att bli inordnad i en allmän domstol, antas det ej att tingsnotarier skall delta i myndighetens verksamhet, eftersom denna verksamhet torde bli för speciell för att notarier skulle hinna på tillgänglig tid sätta sig in i och bidra effektivt till handläggningen av CIM:s ärenden.

5. Lönekostnadema avser löneläget den 1 juli 1980 och inkluderar lönekostnadspålägg med 39 % för sociala avgifter. Direkta lönekostnader har endast beräknats för den personal som antas krävas för den egentliga ärendehandläggningen. Kostnaderna för expeditionsvaktpersonal och för den personal som behövs för expediering av handlingar beräknas i stället bli täckta av ett omkostnadspålägg (administrationspålägg), vilket även skall täcka kostnaderna för lokaler, telefon, blanketter (utom dem som används för maskinellt framställda bevis av olika slag, vilka är särskilt kostnadsberäk- nade), resor, porto och administrativ service i övrigt samt CIM/ADB:s del av utgifterna för domstolsverket. På grundval av stämpelskatteutredningens (B 1977106) beräkningarl5 har omkostnadspålägget beräknats till 45 % av förstnämnda lönekostnader (inklusive lönekostnadspålägg).

6. I promemorian förutsätts att inskrivningsdag skall hållas varje arbetsdag. Enligt vad utredningen erfarit blir kostnaderna för ADB-driften dock desamma om inskrivningsdag liksom nu hålls en gång i veckan.

Som framgår av kostnadssammanställningama i promemorian (bilaga 7 under 9) blir utvecklingskostnadema desamma vid total och vid successiv överföring. Och de årliga driftkostnadema efter en överföring skiljer sig endast obetydligttill förmån fören successiv överföring(se bilaga 7under9.2.2—3 och 9.3.2—3). Uppläggningskostnadema vid en successiv överföring, vilka beräk— nats till 596 000 kr, skiljer sig däremot väsentligt från de för en total överföring beräknade uppläggningskostnadema om 3 328 000 kr. Redan denna skillnad. drygt 2,7 milj. kr, talar för att en total överföring inte bör väljas. Därtill kommer att man vid en total överföring skulle få lägga ned tid och arbete på att bereda samtliga upplägg, dvs. även sådana som efter en överföring till ADB-register inte kommer att beröras av några nya ärenden. En inte ringa del av kostnaderna för en total överföring kan alltså redan från början beräknas avse arbete som senare skall visa sig vara meningslöst. Utredningen anser emellertid att det i promemorian redovisade ADB-systemet, i förening med successiv överföring, är väl ägnat för handläggning av företagsintecknings- ärenden vid en CIM och att det skulle väsentligt underlätta arbetet vid en sådan myndighet. Enligt utredningens bedömning är det orealistiskt att tänka sig helt manuell handläggning av så många ärenden som det kommer att bli fråga om vid en CIM.

Utredningen anser att övervägande skäl talar för att det nuvarande regionala och manuella inskrivningsväsendet bör ersättas av en CIM med ADB-baserat företagsinteckningsregister. Kostnaderna för en sådan reform behandlas ytterligare i nästa avsnitt (8.3). Utredningen går därvid ut från det i promemorian redovisade ADB-systemet. Om en sådan reform skulle komma att beslutas, är det dock klart att man, såsom nyss erinrats, i ett senare skede kan tänka sig att utveckla eller utnyttja något annat system.

8.3 Kostnadsfrågor

8.3.1 Inledning

Enligt direktiv (Dir 198020) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer måste alla förslag som läggs fram kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet.

Som förut (3.2) framgått anser utredningen, i enlighet med vad som förutsätts i direktiven. att institutet företagsinteckning så långt möjligt bör anpassas efter ]st panträttskonstruktion. Redan denna anpassning medför vissa, om än måttliga. kostnadsökningar för inskrivningsväsendet. Detta följer av att en sådan anpassning bl. a. innebär att inskrivningsmyndigheten skall utfärda särskilda inteckningsbevis — s.k. hypoteksbrev, svarande mot ]st pantbrev i stället för att som nu på ett ganska enkelt sätt förse ingivna skuldebrev med bevis om inteckningsbeslut. Det nya förfarandet medför extra kostnader såväl för papper som, framför allt, för personal. Viktigare från kostnadssynpunkt är emellertid den i närmast föregående avsnitt behandlade frågan om övergång från nuvarande regionala och manuella inskrivningsvä- sende till en CIM med ADB-baserat företagsinteckningsregister.

Utgångspunkten för att bedöma huruvida de tilltänkta reformerna är förenliga med de ovan nämnda finansieringsdirektiven måste vara vad nuvarande handläggning av ärenden om företagsinteckning kostar. Dessa kostnader är emellertid inte kända. Vid de 24 inskrivningsmyndighetema handläggs nämligen sådana ärenden i regel av personal som i övrigt — och främst sysslar med inskrivningsärenden rörande fast egendom och det finns inte någon statistik som visari vad mån personalen utnyttjas för handläggning av ärenden av olika slag. Utredningen har emellertid sökt beräkna kostnader- na för nuvarande handläggning av ärenden om företagsinteckning; dessa beräkningar av ett s.k. no!/alternativ redovisas i närmast följande avsnitt (8.3.2). I därpå följande avsnitt (8.3.3) behandlas kostnaderna för det förut (8.2) diskuterade förslaget om en CIM utrustad med ADB-baserat företagsin- teckningsregister (CIM/ADB-alternativet). Därefter (8.3.4) behandlas även kostnaderna för en CIM utan ADB-stöd, dvs. med helt manuell hantering (CIM/MAN-allernativel). I avsnittet 8.3.5 jämförs de olika alternativen.

Redovisningen av de tre alternativen innefattar kostnadskalkyler. I dessa räknas med en kalkylränta om 10%. De omfattar en tid av åtta budgetår. Eftersom reformer i anledning av utredningens förslag inte antas kunna bli genomförda förrän tidigast vid halvårsskiftet 1983, avser kalkylerna budget- åren 1983/84—1990/9 ]. De grundas emellertid på det förden ] juli 1980 kända pris- och löneläget och på antalet företagsinteckningsärenden under kalender- året 1979. Angivna lönekostnader inkluderar lönekostnadspålägg om 39 %. För vart och ett av de tre alternativen redovisas dels en kalkyl enligt vilken ärendevolymen antas vara oförändrad under hela kalkylperioden (0 % ärendeutveckling), dels en kalkyl enligt vilken ärendevolymen antas öka med 10 % från år till år under kalkylperioden (10 % ärendeutveckling).

8.3.2 Nollalternativet

Som nämnts redan i föregående avsnitt finns det inte några säkra uppgifter om kostnaderna för den nuvarande handläggningen av ärenden om företagsin- teckning. ldet frågeformulär som utredningen idecember 1977 sändetill de 24 inskrivningsmyndigheter vilka handlägger ärenden om företagsinteckning (jfr 1.2) hemställdes emellertid att inskrivningsdomama skulle uppskatta perso- nalåtgången för sådan handläggning. En sammanställning av inskrivningsdo- mamas uppskattningar ger vid handen att handläggningen av samtliga företagsinteckningsärenden i hela riket under år 1977 krävde följande

personal.,

Domare 0,9 årsarbetskrafter Tingsnotarier 4,67 årsarbetskrafter Biträdespersonal 18,01 årsarbetskrafter

Enligt skriftligt besked (1979-10-1 ]) av domstolsverket överensstämmer inskrivningsdomamas uppskattningar av personalbehovet utomordentligt väl med en uträkning av personalbehovet grundad på 1977 års ärendestatistik och arbetsbelastningsutredningens siffror. Enligt skrivelsen torde det inte efter år 1977 ha funnits utrymme för förstärkning av den personal som behandlar ärenden om företagsinteckning. Utredningen anser därför att den angivna uppskattningen av personalåtgången kan läggas till grund för en beräkning av kostnaderna för nollaltemativet.

Eftersom inskrivningsdomartjänstema vid ungefär hälften av de aktuella inskrivningsmyndighetema torde innehas av tingsfrskaler, räknar utredningen med att den årliga personalkostnaden för domare utgör medelvärdet mellan årlig personalkostnad för rådman (204 980 kr) och för fiskal (146 083 kr), dvs. 175 532 kr. Årlig personalkostnad för tingsnotarie utgör 103 032 kr. Lönen för de biträden som handlägger företagsinteckningsärendena varierar givetvis; för enkelhets skull räknar utredningen emellertid med att de alla har samma lön (högst FS); årlig personalkostnad per biträde blir därmed 95 676 kr. Den sammanlagda årliga personal kostnaden i löneläget den 1 juli 1980 beräknas då enligt följande.

Domare 0.90 x 175 532 kr = 157 979 kr Notarier 4,67 x 103 032 kr : 481 159 kr Biträden 18,01 x 95 676 kr = 1 723 125 kr Sammanlagd personalkostnad 2 362 263 kr

Kostnaderna för administration, expeditionspersonal, lokaler, expenser m. m. samt inskrivningsmyndighetemas del av utgifterna för domstolsverket beräknas uppgå till 45 % av nyssnämnda personalkostnader (jfr 8.2 ovan samt Ds B 198027 5. 107 ff) och utgör således ungefär 1 063 000 kr.

Kostnadskalkyler för nollalternativet redovisas i tabellerna 10 och 11. Det antas att personalbehovet och därmed lönekostnaderna samt andra kostnader skall stiga i takt med ärendeökning.

Tabell 10 Kostnadskalkyl för nollalternativet (i 1000—ta1 kr). 0% ärendeutveckling

Rad Beskrivning 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 Anm. 1 Lönekostnader för

lenas personal 2 362 2 362 2 362 2 362 2 362 2 362 2 362 2 362 2 Lokaler. utrustning. ex-

pedition och administra- tiv service m. m. 1 063 1 063 1 063 1 063 1 063 1 063 1 063 1 063 45 % av 3 Summa kostnad (1—2) 3 425 3 425 3 425 3 425 3 425 3 425 3 425 3 425 lönekost- 4 Nuvärde per år 3 425 3 114 2 831 2 573 2 339 2 127 1933 1758 nadema. 5 Ackumulerat nuvärde 3 425 6 539 9 370 11 943 14 282 16 409 18 342 20 100 Tabell 11 Kostnadskalkyl för nollalternativet (i 1000-1211 kr). 10 % ärendeutveckling Rad Beskrivning 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 Anm. ] Lönekostnader för

IMznas personal 2 362 2 598 2 858 3 144 3 458 3 804 4 184 4 603 2 Lokaler, utrustning, ex-

pedition och administra- tiv service m.m. 1063 1 169 1286 1415 1556 1712 1883 2071 45 % av 3 Summa kostnad (1—2) 3 425 3 767 4 144 4 559 5 014 5 516 6 067 6 674 lönekost- 4 Nuvärde per år 3 425 3425 3 425 3 425 3 425 3 425 3 425 3 425 nadema. 5 Ackumulerat nuvärde 3 425 6 850 10 275 13 700 17 125 20 550 23 975 27 400

8.3.3 CIM/ADB-alternativet

I tabellerna 12 och 13 redovisas kostnadskalkyler för CIM/ADB-altemativet. De grundas i huvudsak på det ADB-system som redovisats i bilaga 7 och kommenterats i avsnitt 8.2 samt avser den där beskrivna successiva överfö- ringsmetoden. Redovisningen i kalkylema avviker emellertid något från kostnadsberäkningama i bilaga 7. De kostnader som där beräknats genom ett omkostnadspålägg (administrationspålägg) om 45 % på personalens lönekost- nader har sålunda i kalkylerna redovisats särskilt med uppskattad fördelning på olika kostnadsslag; summan av dessa särskilda belopp överensstämmer emellertid med omkostnadspålägget.16 En följd av detta är att de i bilaga 7 angivna lönekostnaderna ökats med 287 000 kr, som avser kostnader (högst FS) för ytterligare tre befattningshavare (för expediering av ärenden samt expeditionsvakt). I motsats till bilaga 7 innefattar kalkylerna dessutom kostnader för det fortsatta utredningsarbete som kan krävas efter ett beslut om övergång till C IM/ADB samt för utbildning och information rörande reformen; dessa kostnader har uppskattats till 0,5 resp. 1 milj. kr. Vidare har

”5 CIM/ADst del av ut- gifterna för domstolsver- ket har dock ej redovisats särskilt utan får anses ingå i uppskattade kost- nader för expenser.

de i bilaga 7 under9.3.l redovisade uppläggningskostnadema om sammanlagt 596 000 kr i kalkylerna fördelats på sådana kostnader som utgör ADB- kostnader vid den nya myndigheten, 384 000 kr, och på sådana överförings— kostnader, 212 000 kr, som uppkommer innan myndigheten börjar sin verksamhet (kostnader för beredning, kopiering och transport av uppläggen i inskrivningsböckema). Kostnaderna för ADB-drift under budgetåren 1983/84—1987/88 i tabell 12 avser nettobeloppenligt bilaga 7 under9.3.4. De i tabell 12 angivna kostnaderna för ADB-drift under budgetåren 1988/89—1990/91 har beräknats i enlighet med grunderna för beräkningarna i bilaga 7.

De i tabell 13 (10 % ärendeutveckling) angivna kostnaderna för ADB-drift bygger på att dessa kostnader ökar i takt med ärendeökningen, dvs. med 10 % per år; hänsyn har emellertid dessutom tagits till de kostnadsvariationer som framgår av bilaga 7.

I nollalternativet har en årlig ärendeökning om 10 % antagits medföra en motsvarande ökning av personalbehovet och därmed även av lönekostnader- na m. m. I CIM/ADB-altemativet antas en årlig ärendeökning om 10 % (tabell 13) emellertid medföra att personalen och därmed lönekostnaderna m.m. kommer att öka med endast 5 %. Detta antagande grundas i första hand på att en CIM ger möjlighet till riksinteckning för alla näringsidkare, något som utredningen räknar med skall medföra att det helt övervägande'antalet nya inteckningsärenden kommer att avse riksinteckning. Därmed kommer ande- len riksinteckningar i inskrivningsmyndighetens ”lager” av registrerade inteckningsenheter att öka från år till år. Eftersom riksinteckningar kräver betydligt mindre arbete än regionalt begränsade inteckningar (jfr 7), antas ökande ärendevolymer kräva mindre behov av personalförstärkning hos en CIM än i nollalternativet. Därtill bidrar även att ADB-tekniken torde underlätta handläggningen av ökande ärendevolymer samt att personalen vid en CIM uteslutande kommer att handlägga ärenden om företagsinteckning och därmed får betydligt större vana vid att handlägga sådana ärenden än vad som är fallet i nollalternativet, där handläggningen av sådana ärenden ofta närmast torde utgöra en bisyssla. Dessutom bör mer ändamålsenliga och effektiva rutiner kunna tillämpas vid en CIM med dess stordriftsfördelar. Det bör även beaktas att allt fler ansökningar om inteckningi all verksamhet i riket måste medföra att beslutanderätten i allt fler ärenden kan delegeras från ju rist— till biträdespersonal; ökande ärendevolymer kommer därmed främst att öka behovet av biträdespersonal, varför lönekostnadsökningama torde bli lägre än i nollalternativet, där behovet av juristpersonal torde komma att öka i takt med behovet av biträdespersonal. Vid oförändrad ärendeutveckling(tabell 12) borde man därför strängt taget kunna räkna med att personalbehovet skall minska från år till år. Utredningen har emellertid för försiktighets skull inte ansett sig böra väga in detta i beräkningarna.

Tabell 12 Kostnadskalkyl för CIM/ADB-alternativet (i 1000-tal kr). 0% ärendeutveckling

Rad Beskrivning

FJ

on./i

10 11

12

13 14

Pio/"ektkostnaclr'r Utredningskostnader Utbildning o. informa- tion Overföiingskostnader

K ostna dar./ör ADB—dri/t Utvecklingskostnader Uppläggningskostnader Dri ftkostnader

K ostnadr'rjb'r den reguljära organisationen Lönekostnader

Sjukvård Reseersättningar Lokalkostnader Expenser utom kostna- der för ADB-drift Summa kostnader (1—1 1)

Nuvärde per år Ackumulerat nuvärde

83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91

500

1000 212

205 384 780

1 947

10 60 200

190 5 488 5 488 5 488

777

1801

10 40 200

144 2 972 2702 8190

775

1801

10 40 200

144 2 970 2 455 10 645

776

1801

10 40 200

144 2971 2 232 12 877

779

1801

10 40 200

144 2 974 2 031 14 908

781

1801

10 40 200

144 2 976 1 848 16 756

784

1801

10 40 200

144 2 979 1 682 18 438

10 40 200

144 2 982 1 530 19 968

Anm.

Beredning. ko- piering och transporter.

Inkl. blanketter för hyp.brev m. m.

En extra fiskal 83/84.

Tabell 13 Kostnadskalkyl för ClM/ADB-alternativet (i 1000-tal kr). 10 % ärendeutveckling

Rad Beskrivning 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 Anm. Pro/eklkostnader ] Utredningskostnader 500 2 Utbildningo.informa- tion 1000 3 Överföringskostnader 212 Beredning. ko- piering och transporter.

K oslna den för A DB—dri/t

4 Utvecklingskostnader 205 5 Uppläggningskostnader 384 6 Driftkostnader 780 855 939 1033 1140 1256 1384 1526 Ink1.b1anketter för hyp.brev. m.m.

Kostnader/ör den reguljära organisationen 7 Lönekostnader 1947 1891 En extra fiskal 83/84. Kostna- derna beräknas öka med 5 %

per år.

8 Sjukvård 10 10_ 9 Reseersättningar 60 40 10 Lokalkostnader 200 200 2 421 2 542 2 669 2 803 2 943 3 090 1 1 Expenser utom kostna- der för ADB-drift 190 165 12 Summa kostnader (1—11) 5488 3161 3360 3575 3809 4059 4327 4616 13 Nuvärde per år 5 488 2 874 2 777 2 686 2 602 2 520 2 442 2 369 14 Ackumulerat värde 5488 8 362 11 139 13 825 16427 18 947 21 389 23 758

8.3.4 CIM/MAN-alternativet

I tabellerna 14 och 15 redovisas för jämförelses skull även kostnadskalkyler för en CIM med helt manuell handläggning (CIM/MAN-altemativet). I detta alternativ förutsätts, liksom i CIM/ADB-altemativet, att de av utredningen i avsnitten 3—5 och 7 diskuterade reformerna genomförs. Viktigt är därvid främst dels anpassningen till J B:s panträttskonstruktion, vilken bl. a. medför att särskilda inteckningsbevis (hypoteksbrev) skall utfärdas av inskrivnings— myndigheten, dels möjligheten för alla slags näringsidkare att få riksinteck- ning. Viktigt är också att nuvarande kontroll av näringsidkarens bokförings- skyldighet faller bort samt att kravet på s. k. driftsbevis slopas.17 Enligt utredningens bedömning kan personalbehovet minska något, om handläggningen koncentreras till en enda myndighet, eftersom personalen då uteslutande handlägger ärenden om företagsinteckning och därmed får betydligt större vana vid att handlägga sådana ärenden. Dessutom torde ändamålsenligare och därmed mer effektiva rutiner kunna tillämpas vid en 17 Se närmare motiven CIM. Det finns även andra skäl som talar för minskning av personalbehovet i (9.1.2) till 12 FHL. CIM/MAN-altemativet. Sålunda faller, som nyss nämnts. arbetet med att

kontrollera driftsbevis och bokföringsplikt bort. Inte heller behövs det någon kontroll av var aktiebolags styrelse har sitt säte. Vidare blir en CIM befriad från åtskilliga av de arbetsuppgifter som enligt nuvarande ordning måste utföras i samband med ändringar i rikets administrativa indelning, dvs. översändande av förteckningar, upplägg och akter samt kommunikation i övrigt mellan olika inskrivningsmyndigheter. Som nämnts i andra samman- hang kommer riksinteckningsmöjligheten dessutom säkerligen att leda till ökning av andelen ärenden som avser riksinteckning och sådana ärenden medför mindre arbete än ärenden som avser regionalt begränsade intecknings- enheter. Men på den andra sidan talar vissa skäl för att personalbehovet skall öka i CIM/MAN-altemativet. Inskrivningsmyndigheten skall sålunda utfärda särskilda inteckningsbevis (hypoteksbrev) i stället för att, som nu, på ett ganska enkelt sätt förse ingivna skuldebrev med bevis om inteckning. Arbetet med manuell utskrift av hypoteksbreven kommer givetvis att öka personal- behovet. Eftersom hypoteksbreven —i motsats till skuldebreven inte skall få förses med bevis om innehav, tillkommer också arbete med att skriva ut särskilda innehavsbevis. Vidare kommer en manuellt förd inskrivningsbok för hela riket att bli mycket omfångsrik; detsamma gäller särskilda sökregister. Man kan därför anta att det blir mer tidskrävande att finna en viss näringsidkares upplägg i boken resp. att konstatera att han inte har något upplägg i boken. Sådan sökning måste göras vid handläggningen av varje ärende och vid besvarandet av varje fråga angående näringsidkares inteck- ningsförhållanden.

Utredningen har inte funnit det vara möjligt att närmare beräkna effekterna av de faktorer som är ägnade att minska resp. öka personalbehovet i detta alternativ. Utredningen går i stället ut från att effekterna på det hela taget jämnar ut varandra och kalkylerna bygger därför på en personalstyrka som svarar mot den i nollaltemativet, dvs. 27 personer (inklusive expeditionsper- sonal m. m.). Liksom i CIM/ADB-alternativet antas dock att tingsnotarier inte skall ingå i organisationen (jfr 8.2). De kalkylerade lönekostnaderna avser en rådman och en fiskal samt 2 assistenter (högst F8) och ytterligare 23 befattningshavare (högst F5). Under det första verksamhetsåret tillkommer lönekostnader för ytterligare en fiskal. vilket motiveras av det merarbete som man får räkna med för tiden närmast efter övergången till en centraliserad

handläggning. Fortsatta utredningskostnader samt kostnader för utbildning och informa- tion med anledning av reformen uppskattas liksom kostnaderna för

beredning, kopiering och transporter av inskrivningsböckema — till samma belopp som i CIM/ADB-altemativet. Utredningen räknar med att de upplägg som har uppgift om näringsidkarens identitetsnummer kommer att sorteras i nummerordning. Kostnaderna för detta samt för att lägga upp alfabetiska sökregister har uppskattats till 200 000 kr. Kostnaderna för blanketter till hypoteksbrev och innehavsbevis m. in. har redovisats särskilt (utöver expen- ser i övrigt), eftersom motsvarande kostnader i CIM/ADB-altemativet ingår i kostnaderna för ADB-drift. Beträffande CIM/MAN:s andel i utgiftema för domstolsverket gäller vad som sagts i fråga om CIM/ADB-altemativet (not 16).

I avsnitt 8.3.3 har redovisats olika skäl för att lönekostnaderna i CIM/ADB- altemativet antas öka med endast 5 % vid en årlig ärendeökning om 10%

(tabell 13). Dessa skäl, vilka till stordel grundas på att en CIM ger möjlighet till riksinteckning för alla slags näringsidkare, medför att man även i CIM/MAN- altemativet bör räkna med att lönekostnaderna ökar i lägre takt än ärende- volymen. Men i sistnämnda alternativ kan man inte utnyttja ADB-teknikens fördelar; samtliga hypoteksbrev och innehavsbevis måste skrivas ut manuellt i CIM/MAN—altemativet och sökningen i ett manuellt fört register tar allt längre tid ju större registret blir. 1 den i tabell 15 redovisade kostnadskalkylen (10% ärendeutveckling) räknar utredningen därför med att lönekostnader o. d. ökar med 7,5 % om året.

Tabell 14 Kostnadskalkyl för CIM/MAN-alternativet (i 1000-tal kr). 0 % ärendeutveckling

Rad Beskrivning

OSOOONION

Pi'ojektkoslnader Utredningskostnader Utbildning o. informa- tion Överföringskostnader

Kostnader för sortering m. m.

Kostna derför den reguljära organisation en Lön ekostnader

Sjukvård Reseersättningar Lokalkostnader Expenser

Blanketter för hyp.brev m. m. Summa kostnader (1—10) Nuvärde per år Ackumulerat värde

83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 Anm.

500 1 000 212 Beredning, ko— piering och transporter. 200

2 904 2 758 2 758 2 758 2 758 2 758 2 758 2 758 27 tjänstemän. En extra fiskal 83/84. 15 15 15 15 15 15 15 15 60 40 40 40 40 40 40 40 400 400 400 400 400 400 400 400 415 370 370 370 370 370 370 370

50 50 50 50 50 50 50 50 5 756 3 633 3 633 3 633 3 633 3 633 3 633 3 633 5756 3303 3002 2730 2481 2256 2051 1864 5756 9059 12061 14791 17272 19528 21579 23443

Tabell 15 Kostnadskalkyl för CIM/MAN—alternativet (i 1000-tal kr). 10 % ärendeutveckling

Rad Beskrivning 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 Pro/"ektkostnader

1 Utredningskostnader 500 2 Utbildningo.infon'ria- tion 1000 |,» Överföringkostnader 212

4 Kostnader för sortering m. m. 200

Kostnader för den reguljära organisationen

5 Lönekostnader 2 904 2 965 6 Sjukvård 15 15 7 Reseersättningar 60 40 8 Lokalkostnader 400 400 4 141 4 451 4 785 5 144 5 530 9 Expenser 415 432 ] 10 Blanketter för hyp.brev m. m, 50 55 61 67 73 81 89 1 1 Summa kostnader (1—10) 5756 3907 4202 4518 4858 5225 5619 12 Nuvärde per år 5 756 3 552 3 473 3 394 3 318 3 244 3 172 13 Ackumulerat nuvärde 5 756 9 308 12 781 16 175 19 493 22 737 25 909

8.3.5 Jämförelser

De i kostnadskalkylema beräknade ackumulerade nuvärdena för de olika altemativen har sammanställts i tabell 16. De redovisas också grafiskt i_/igirr1 (0 % ärendeutveckling) och/igar 2 (10 % ärendeutveckling).

A. Utfall vid 0 % ärendeutveckling En jämförelse av de ackumulerade nuvärdena i figur 1 visar att det ackumulerade nuvärdet i slutet av kalkylperioden blir lägre för CIM/ADB- altemativet än för nollalternativet. Det ackumulerade nuvärdet för CIM/MAN-altemativet är alltid högre än för de båda andra alternativen.

Om det kan antas att någon ärendeutveckling inte sker, kommer således en centralmyndighet som använder ADB att ge lönsamhet om än knapp— under kalkylperioden jämfört med nollaltemativet.

B. Utfall vid 10 % ärendeutveckling Av figur 2 framgår de ackumulerade nuvärdena för de skilda alternativen vid 10 % ökning av antalet ärenden under varje år.

Jämförelsen visar att CIM/ADB—altemativet ställer sig lönsammare än nollalternativet redan under det fjärde året av kalkylperioden om åtta år. De investeringar som görs med anledning av reformen betalar sig sålunda redan under det fjärde året genom att de löpande kostnaderna blir lägre än i

5 945

6042 3101 29010

Anm.

Beredning. ko- piering och transporter.

En extra fiskal 83/84. Kostna- derna beräknas öka med 7,5 % per år.

Ökar med 10 % per år.

nollaltemativet. Det ackumulerade nuvärdet för ClM/MAN-altemativet är alltid högre än för de båda andra altemativen. Vid slutet av kalkylperioden är det ackumulerade överskottet för CIM/ADB-altemativetjämfört med nollal- ternativet ca 3,6 milj. kr.

Tabell 16 Jämförelser av olika alternativ vad avser ackumulerat nuvärde (i 1000-tal kr)

Rad Beskrivning

A. 0 % ärendeut- veckling Nollaltemativet ClM/ADB-altemativet

WN—

B. 10 % ärendeut- veckling 4 Nollalternativet CIM/ADB-altemativet Ll-

83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89

3 425 5 488

ClM/MAN-altemativet 5 756

3 425 5 488

6 CIM/MAN-alternativet 5 756

Figur] Ackumulerat/e nuvärden vid 0 % ären- deutveckling.

6 539 8 190 9 059

6 850 8 362 9 308

9370 10645 12061

10275 11139 12781

Ackumulerat nuvärde (1000-tal krl

83/84 84/85 85/86

11943 12877 14 791

13700 13825 16175

14 282 14 908 17 272

17125 16 427 [9493

86/87

16409 16 756 19 528

20 550 18 947 22 737

87/88

89/90

18 342 18 438 21579

23 975 21 389 25 909

88/89

90/9 1

20 100 19 968 23 443

27 400 23 758 29 010

89/90

_ ClM/MAN—alt. "'"-" Nollalt. __ _ ClM/ADB-alt.

Anm.

Se tabell 10. Se tabell 12. Se tabell 14. Se tabell 1]. Se tabell 13. Se tabell 15.

90/91

Budgetår

Ackumulerat nuvärde (1000-tal krl

30000—l

280001 260001 24000

220001 200004 180004

16000—

14000—

Budgetär

83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 . Figur .? At'kiirnulerade nirvärden vid 10 % ären- CIM/MAN-alt. -------nNo|1-alt. —— ClM/ADB—alt. deutveckling.

8.3.6 Möjliga besparingar

En viktig omständighet vid en bedömning av alternativen är om de kostnadshöjningar som redovisats på ett håll i praktiken kan vägas upp av besparingar på ett annat håll (jfr vad som sagts i 8.3. 1). Fråga är alltså om det är möjligt att genomföra reformen inom ramen för de resurser som finns på området. Vad som därvid framför allt är av betydelse är i vad mån kostnaderna för den personal som nu handlägger ärenden om företagsinteckning vid de 24 inskrivningsmyndighetema (jfr 8.3.2) kan sparas in i samband med övergång- en till en centraliserad handläggning. Ifrågavarande personal torde endast i mycket begränsad omfattning något varierande beroende på var myndighe- ten förläggs kunna sysselsättas vid en CIM. Förutsättningama för omedel- bara inbesparingar är således små. Men på den andra sidan måste det förhållandet att den personal som vid var och en av de 24 inskrivningsmyn— dighetema sysslar med ärenden om företagsinteckning är mycket liten (i regel mindre än en årsarbetskraft per inskrivningsmyndighet) medföra att de frigjorda personalresursema tämligen snart kan sysselsättas med handlägg- ningen av inskrivningsärenden rörande fast egendom eller utnyttjas i resp. tingsrätts övriga verksamhet. Därmed onödiggörs eljest påkallat behov av

personalförstärkning vid de berörda tingsrätterna. Utredningen räknar därför med att kostnaderna för den nuvarande personalen, i den mån de inte sparas in genom naturlig avgång, inom kort skall förlora sin aktualitet för bedömning av vad den tilltänkta reformen kommer att kosta.

8.3.7 Nuvarande intäkter

Som förut nämnts grundas utredningens ovan redovisade beräkningar på ett årligt antal ärenden svarande mot det som förekom under kalenderåret 1979. Om hänsyn tas till antalet avgiftsbelagda ärenden av olika slag samt till de sedan den 1 oktober 1980 gällande expeditionsavgiftema (SFS 1980:684) kan statsverkets inkomster av expeditionsavgifter i ärenden angående företagsin- teckning beräknas enligt uppställningen i tabell 17.

Tabell 17 Beräkning av sammanlagda expeditiorsavgifter för ärenden ang. föremgs- inteckning under ett år

Ärendetyp Antal ären- Exp. av- Beräknad den år 1979 giä kr inkomst kr Beviljade inteckningar 30 352 80 2 428 160 Andra inteckningsåtgärder 743 1401) 104 020 Innehavsanteckningar 29 481 10 294 810 Gravationsbevis 28 036" a. Vanliga 27 195 50 1 359 750 b. Påskrifter 841 20 16 820 Summa avgifter 4 203 560

På grundval av uppgifter från IM i Stockholms domsaga beräknas att 3 % av samtliga gravationsbevis avser påskrifter, där avgiften ofta endast är 20 kr. h Andra inteckningsåtgärder avser främst nedsättning (200 kr) och utbyte (80 kr) samt i ringa mån utsträckning (80 kr): för enkelhets skull räknas med en genomsnittlig avgift om 140 kr per ärende.

De beräknade inkomsterna om ca 4,2 milj. kr är omkring 0,8 milj. kr större än de i avsnitt 8.3.2 beräknade kostnaderna om ca 3,4 milj. kr för nuvarande inskrivningsverksamhet avseende ärenden om företagsinteckning. Även om sistnämnda kostnadsbelopp, somju grundats på pris- och löneläget den 1 juli 1980, räknas upp med 10 % för att anpassas till nuvarande kostnadsnivå, blir inkomsterna drygt 0,4 milj. kr större än kostnaderna för verksamheten.

Att inkomsterna av nuvarande inskrivningsverksamhet avseende ärenden om företagsinteckning överstiger de av utredningen beräknade kostnaderna för verksamheten behöver inte betyda att utredningen underskattat kostna- dema. Förklaringen torde i stället vara den att nuvarande avgifter är för höga. De sedan den 1 oktober 1980 gällande avgifterna överensstämmer visserligen i huvudsak med de avgifter som föreslogs i stämpelskatteutredningens delbe- tänkande (Ds B l980:7) Avgifter vid tingsrätt m.m., vilket byggde på full kostnadstäckning, men avgiften för bevis om innehavsanteckning har bibe— hållits trots att stämpelskatteutredningens förslag om höjning av andra avgifter förutsatte att denna avgift skulle avskaffas; vad gäller ärenden om företagsinteckning betyder detta en extra inkomst (övertäckning) om ca 0,3 milj. kr. Därtill kommer att avgiften för gravationsbevis avseende närings-

verksamhet liksom tidigare och i enlighet med stämpelskatteutredningens förslag är lika stor som avgiften för gravationsbevis avseende fast egendom; eftersom gravationsbevis avseende intecknad näringsverksamhet i regel framställs på ett mycket enkelt sätt — genom fotokopiering av inskrivnings- bokens upplägg — innebär detta att avgifterna för sådana gravationsbevis kan sägas i viss mån bidra till att täcka kostnaderna för gravationsbevis avseende fast egendom, vilka oftast är dyrare att framställa.

8.4 Utredningens bedömning och förslag

Av de i föregående avsnitt redovisade kostnadskalkylema framgår att CIM/MAN-altemativet, dvs. en central inskrivningsmyndighet med helt manuell handläggning, har klart sämre lönsamhet än nollalternativet. Enligt utredningens mening är det därför uteslutet att föreslå att handläggningen av samtliga ärenden angående företagsinteckning skall koncentreras till en CIM med helt manuell handläggning. Enligt kalkylerna har CIM/ADB-altemati- vet, dvs. en central inskrivningsmyndighet med ADB-baserat inteckningsre- gister. däremot bättre lönsamhet än nollalternativet. Detta gäller särskilt för det fall att ärendevolymen ökar med 10 % per år. Utredningen anser att det är realistiskt att räkna med en sådan ärendeutveckling. Under åren 1973—1979 har ärendeutvecklingen visserligen varit mycket ojämn (se 2.3 tabell 7). Den totala ärendeutvecklingen under nämnda år svarar emellertid mot en ökning från år till år med ca 10 %. Ökningen från år 1979 till år 1980 har dock varit betydligt lägre. Men man måste också beakta att utredningens förslag, om de genomförs, bäddar för fler ärenden än för närvarande.

Av skäl som förut (7.4 och 8.1) angetts anser utredningen att en centrali- sering av handläggningen av ärenden om företagsinteckning är mycket angelägen. Trots de engångskostnader som uppkommer i samband med övergången till handläggning vid en CIM med ADB-register vill utredningen därför förorda en sådan reform. Utredningen vill i sammanhanget erinra om att en övergång till handläggning vid en CIM med ADB-register kommer att medföra snabbare handläggning samt ge möjlighet till snabbare och säkrare besked om näringsidkares inteckningsförhållanden. Reformen kommer också att medföra indirekta effekter i form av förenklad administration och minskad byråkrati. Utredningen vill vidare peka på att näringsidkamas kostnader för en eventuell höjning av expeditionsavgiftema torde vägas upp av minskade kostnader i övrigt. Utredningen föreslår nämligen att det inte längre skall krävas intyg av kronofogdemyndighet om att näringsidkaren driver den verksamhet som skall intecknas. Expeditionsavgiften för sådant driftsbevis är f. n. 40 kr. Men att skaffa driftsbevis medför givetvis besvär för sökanden eller hans ombud och därmed ytterligare kostnader. I sammanhanget kan nämnas att det även för kronofogdemyndighetema torde vara en fördel att avlastas sitt sysslande med driftsbevis samtidigt som de får tillgång till ett rikstäckande företagsinteckningsregister. Vidare bör påpekas atti kostnadema för reformen ingår en viss förbättring av inteckningsregistren (inskrivningsböckema).

De av utredningen beräknade kostnaderna för CIM/ADB-altemativet har redovisats i avsnitt 8.3.3. Ifall de beräknade engångskostnadema om samman- lagt 2 301 000 kr fördelas jämnt över CIM:s åtta första verksamhetsår, dvs. med cirka 288 000 kr per år, kommer de totala kostnaderna under nämnda år

18 Jfr motiven (9.1.3) till 2:r FHL.

vid 0 % ärendeutveckling (jfr tabell 12 rad 6—1 1) att understiga de förut (8.3.7) beräknade årliga inkomsterna av expeditionsavgifter på sätt som framgår av uppställningen i tabell 18. Om ärendeantalet ökar från år till år, måste inkomsterna av expeditionsavgifter antas stiga i takt med ärendeök- ningen; förhållandena vid 10% ärendeutveckling (jfr tabell 13 rad 6—1 1) framgår av uppställningen i tabell 19.

Tabell 18 Jämförelse mellan kostnader och inkomster av exp.avgifter vid 0% ärendeutveckling (1000-tal kr)

År Fördelad Årlig Total Årlig Skillnad engångs- drift- årlig inkomst kostnad kostnad kostnad (exp.avg.) I 288 3 187 3 475 4 204 729 2 288 2 972 3 260 4 204 944 3 288 2 970 3 258 4 204 946 4 288 2 971 3 259 4 204 945 5 288 2 974 3 262 4 204 942 6 288 2 976 3 264 4 204 940 7 288 2 979 3 267 4 204 937 8 288 2 982 3 270 4 204 934

Tabell 19 Jämförelse mellan kosmader och inkomster av exp.avgifter vid 10 % ärendeutveckling (1000-tal kr)

År Fördelad Årlig Total Årlig Skillnad engångs- drift- årlig inkomst kostnad kostnad kostnad (exp.avg.) ] 288 3 187 3 475 4 204 729 2 288 3161 3449 4 624 1 175 3 288 3 360 3 648 5087 1 439 4 288 3 575 3 863 5 596 1 733 5 288 3 809 4 097 6 155 2 058 6 288 4 059 4 347 6 771 2 424 7 288 4327 4615 7448 2833 8 288 4616 4904 8192 3288

Med hänsyn till att inkomsterna kommer att överstiga de beräknade kostnaderna behöver ett genomförande av CIM/ADB-altemativet inte föran- leda någon höjning av expeditionsavgiftema. Som förut (7.4) nämnts menar utredningen emellertid att bruket av riksinteckning bör främjas och ett sätt att göra detta är att ha lägre expeditionsavgifter för sådana inteckningar än för regionalt begränsade inteckningar.18 Vidare anser utredningen, i likhet med vad som föreslagits i stämpelskatteutredningens delbetänkande (Ds B l980:7). att avgiften för bevis om innehavsanteckning bör avskaffas. Om detta beaktas skulle kostnaderna för CIM:s verksamhet (med bevarad övertäckning) kunna täckas med de avgifter som anges i uppställningen i tabell 20. Den där gjorda beräkningen syftar främst till att visa hur de avgifter som enligt utredningens mening kan komma i fråga förhåller sig till de nuvarande avgifterna, vilka

redovisatsi avsnitt 8.3.7. Beräkningen byggerdärför, liksom den i tabell 17, på antalet ärenden år 1979 och utredningen har ej sökt beräkna storleken av de avgifter som kan bli aktuella vid ett framtida genomförande av CIM/ADB- altemativet; då lär nuvarande avgifter ändå komma att vara justerade efter kostnadsutvecklingen. I beräkningen antas att 90 % av inteckningsärendena kommer att avse riksinteckning. Vad gäller ”andra inteckningsåtgärder” menar utredningen att man i princip bör ha en enhetlig avgift; vid utbyte bör man däremot — i likhet med vad som gälleri fråga om utbyte av pantbrev —ta ut särskild avgift för varje inbytt hypoteksbrev. Avgiften för varje utbytesärende blir därmed beroende av antalet inbytta hypoteksbrev och av huntvida det rör sig om riksinteckning eller annan inteckning. Eftersom antalet ”andra inteckningsåtgärder” är obetydligt, bygger beräkningen emellertid för enkel- hets skull på samma avgift för samtliga sådana ärenden; dödningsärenden skall givetvis liksom hittills vara avgiftsfria. Vidare räknar utredningen med en enhetlig avgilt för de maskinellt framställda registerutdrag som skall ersätta nuvarande gravationsbevis; det blir således inte aktuellt med någon lägre avgift för påskrift på gravationsbevis. Om ärendeantalet kommer att öka från år till år, vilket utredningen räknar med, så kommer inkomsterna att öka i samma takt.

Tabell 20 Tänkbara expeditiorsavgifter och inkomster av dem under ett år

Ärendetyp Antal ären- Expav- Beräknad den (1979) gift kr inkomst kr

___—___— Riksinteckningar 27 317 80 2 185 360 Andra inteckningar 3 035 160 485 600 Andra inteckningsåtgärder 743 200 148 600 Registerutdrag 28 036 50 1 401 800

Summa avgifter 4 221 360

Mot bakgrund av vad som har anförts i det föregående anser utredningen att dess reformförslag bör anses vila på kostnadsmässigt acceptabel grund. Denna sida av saken utgör alltså intet hinder mot att föreslå att inskrivningsväsendet centraliseras till en inskrivningsmyndighet som skall utnyttja ADB. Utred- ningen föreslår att så sker. Utredningens lagförslag — främst då 3 kap. FHL— bygger på det system och den handläggningsordning som beskrivs i bilaga 7 och utredningen förordar att övergången till den nya ordningen sker enligt den successiva överföringsmetod som behandlas i bilagan. Med denna successiva överföringsmetod kan det så småningom möjligen bli aktuellt att överväga om något slags fömyelselagstiftning bör införas för inteckningar som då ännu inte förts över till ADB-registret, dvs. inteckningar avseende inteckningsenheter (upplägg) som inte berörts av några ärenden under viss tid efter övergången till det nya systemet.

I samband med övergången till det nya systemet med en CIM blir det nödvändigt att vidta en rad praktiska arrangemang. Dels skall inskrivnings- böcker och akter transporteras från de nuvarande 24 inskrivningsmyndighe- tema, dels skall allt material ställas i ordning hos den nya myndigheten. Det

19 Jfr pmp. 197020 B 5. 494 f.

20 Jfr sou |976:70 s. 86 f.

kan därför bli motiverat att i anslutning till den nya lagens ikraftträdande ställa in en eller möjligen flera inskrivningsdagar. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör kunna fatta beslut härom med stöd av 314 FHL.

Utredningen har avstått från att lägga fram något förslag om var den föreslagna centralmyndigheten bör förläggas. Enligt utredningens mening är det dock lämpligast att myndigheten förläggs någonstans i Mellansverige och utredningen hari sina kostnadsberäkningar kalkylerat att den förläggs på ett avstånd om 25 mil från Stockholm. Utredningen förutsätter att den föreslagna centralmyndigheten, liksom sjöfartsregistret, skall bli inordnad i en allmän domstol.19 Man skulle emellertid också kunna tänka sig en särskild och gemensam riksmyndighet för handläggning av ärenden om företagsinteckning samt ärenden om registrering av och inteckning i skepp. skeppsbyggen och luftfartyg.20 Utredningen anser för sin del att mycket talar fören sådan ordning men det faller — sedan utredningen befriats från uppgiften att föreslå tillämpningsföreskrifter— utom ramen för utredningsuppdraget att gå närmre in på detta.

Även om utredningen inte föreslår att CIM förläggs till viss ort, vill utredningen framhålla att det är lämpligt att myndigheten om den skall organiseras vid allmän domstol förläggs till någon av de 24 inskrivnings- myndigheter som nu handlägger ärenden om företagsinteckning. 1 så fall kan man nämligen dra nytta av den personal och de kunskaper om företagsin— teckning som nu finns hos denna inskrivningsmyndighet. I sammanhanget vill utredningen betona att en förläggning till Stockholms tingsrätt torde ställa sig billigast, eftersom man där nu har betydligt fler upplägg och handlägger betydligt fler ärenden angående företagsinteckning än vid någon av de andra 23 inskrivningsmyndighetema (jfr 2.3 tabellerna 5 och 9); därmed har man också den största personalen för handläggning av sådana ärenden. En förläggning till Stockholms tingsrätt ger därför lägre kostnader för överflytt- ning av akter och upplägg och dessutom kan man då i största mån utnyttja den personal som nu sysslar med ärenden om företagsinteckning (jfr 8.3.6). Vid inskrivningsmyndigheten i Stockholms domsaga torde det för övrigt. sedan handläggningen av fastighetsinskrivningsärenden där nyligen lades över på ADB, också finnas det lokalutrymme som behövs.

En övergång till handläggning av företagsinteckningsärenden vid en CIM leder till ett förändrat anslagsbehov jämfört med nuläget, låt vara att verksamheten skall bedrivas inom totalt sett oförändrade resurser. Följande förändringar torde inträffa.

Den verksamhet som nu bedrivs vid 24 inskrivningsmyndigheter i fråga om företagsinteckningar upphör. Som tidigare nämnts minskar därvid resursbe- hoven vid de berörda myndigheterna. Utredningen tar inte här ställning till i vilken takt och på vilket sätt de frigjorda resurserna vid de berörda myndigheterna skall disponeras.

Medel måste anvisas till den CIM som skall inrättas. Utredningen beräknar följande budget för CIM under det första verksamhetsåret (budgetåret).

Anslagsbehov vid CIM (1000-tal kr)

Lönekostnader 1 947 Sjukvård 10 Reseersättningar 60 Lokalkostnader 200 Expenser utom kostnader för ADB-drift 190 Kostnader för ADB-drift 780 Summa 3 187

Vid reformens genomförande uppstår också behov av särskilda medel vid domstolsverket. vilket av utredningen förutsätts bli ansvarigt för genomfö- randet.

Anslagsbehov vid domstolsverket (1000—tal kr) Pl'o/"elttkostnader Utredningskostnader 500 Utbildning och information 1 000 Öve rfö ringskostnader 2 12 Kostnader/ör ADB- drift Utvecklingskostnader 205 Uppläggningskostnader 384 Summa 2 301

Samtliga anslagsposter som nu har redovisats förekommer också i kostnads- kalkylema. Sammanfattningsvis beräknar således utredningen det löpande anslagsbe- hovet (i 1980 års pris- och kostnadsläge) för CIM till cirka 3,2 milj. kr; under det första verksamhetsåret tillkommer ett medelsbehov vid domstolsverket på cirka 2,3 milj. kr för kostnader av engångskaraktz'ir.21 2' Jfr dock 8.3.3 not 16.

-' ...:- -.:'- .:.. , "'&' '-'I J"' ' 'IilG-ifll'lurhh'l'min'w'l ..|| 1.7 i'hlårulumleWh

,.lT' ,|,l_'II,'|| ' ' |mq|l||*"* . | * |.|' II"-. " '.'. 'l'l'dltl 't. "lll" ' " ' juT'il#EngbL-I'j'l'!.'.'l"".'l' -..-'-'.||—.'*1..r...-.1'.|:'.l3å'w '.'! ' ' . Fri! ' hlf' little "i. l.|.l..'.' A.J). Cru: ._.. 1' .. .' .l'r'm'. 5 ..". "HMl'lHE ' 'l'. ' [ända.-' '1rlr;|'['..l_.1u"' - "frn . '.' vl-J ”_J |. --1uhl_.||-l.o'.'ll -- "”'J'Tfjl'vlfl'l' %wlmk-W '- j"' ' '..fm'n' _ 'm'H'I'l-lll": ":m. idol-. -.!..l. kult.- tuli-FHM ' ”; . .1';.|.'-rr-'Jr &! fn'lrrl "' "."-'. --"-...,.11-"_|-_.-.1'1L..l' Laut'rmnml'n'lnnn .. ». ._.-.bhl _, ', ...!nlhimå; | l'.:|u|'. lit-1116. ..... mfl. .l." '|'-ll lim.-Mimm- ' .,..- mm..!” Minn mm.. -.ncl. .. '.1 :-"--.l| kur.-.ru r..-: .l.'l.| -|| nu ut skild ut i " .. mWWMw-mmw | _ . mf www.—d' '.'-l i mun.! |_' [malmarur' l" -.'r..1' ||.11.'|'|,"'-' .ru.1 1.'-| mln—hh. 1 " |.' . Milk-'. alla: .— Häu u._..|-..:||.TLI|:1|I.'.I rTII" nwnm M: 55541 ' ”Hmm..-gm built. ulr- .. .rn. ni.-'rllmmlm'HM'HMM-Hlsiwmr. ..- .” Ll..... bid. t...-mln www.—utan?... J'- Hm om r.:ml'mmnl lll-" v.t.]... en till" Rutiga ,_ . '=' _ i.u-emm trumman .:r'r: .. lu IIJIII' ln suv:! » ,, * DQHIM|EMIIIIED ut..-m- L'r' "HM”- "" .'., g.., ' ' . gr...-Enlig” 'rm nn mil-|.|'- nmrhuryr'ldiuufl', . |||-n'! I'IJIIIIIIIEII Jr.: him ut ' . pwtrrnl- -|d..:l- lur-im

i...-kuin; .'.l_..l|'l|...[ir.'.||.'.'.1- -l..'- |:.- mar.—"|. mywhml mall-tågmannen" t'.l' ,;ln- ... ull Mhr-hn- ww; . . .fr—EMM; mum! |.'|||' ul. '.'|| M'lllrll'jll IT: ww 1,1"1.me-m 11. W ”_J' '"'l.. ll- .'.m Miu—|||- r_'l fn] n'gunm' '$: 111510 ' "" rl"- -hlmwam%mmm11|uww .ir ' .1 null-film!! :l. -.-1. '.llr. WW! 934.151 tuff,-gr. VIT-'å'" I."J' h_' "Mimmi |||.|' ..”.lnlt ltr.-dci. 'En.

Iä'lmutllqul'hm'mu. '. » ' " ' » '

Luftm- 'till en hand:... |||.|"_;...t-..r.u.|:1|'lll.l.||1 nu;—l sur...... ||| uu. ;alr

' mäta.-anfall ur..."... .. ...... mammi.» man:-.. allt......-

..-li'|1.'rir|3'|l'ndt |||! 'llc.

- nm.-'Itnrrtltamlwhd.""-Id. TJIMEEHMMMÄHIM

_ ___" || | Haymana ').rriclur nar-w Ehn hämma humrar-...a &: hm..:n v.r|.1.-t-..-n.-r.h-r.r-.-.tl._r....m.'|. Hmmm.. inrrut' mmwtill ?

»- ' ...nu... mln-:|: på |.|'-cr -.".'| -t-|' familjenamn-vin.. uh. ::..-m.. 1.55 ft ”väntrum.-..”...- '$. ..-_.. . M..; mänmn'muummumnin |."me JJT- m:- | ';:Fjli'l'glu .liudsllbr räl." .Il'å'l .'l'n WWW Wahl:

I :'- :qull-r '|. .- l., .-

'|'-_. "— '.'-

9 De enskilda lagförslagen

9.1. Förslaget till lag om företagshypotek

9.1.1. Redigering

Förslaget till lag om företagshypotek (FHL) som det följdriktigt (jfr 3.2) heter — bildar fyra kapitel, av vilka de tre första dessutom delas in i avsnitt genom underrubriker. Paragraferna numreras kapitelvis.

Första kapitlet ägnas den rättighet som stiftas på grund av företagsinteck- ning och som är lagens mål och syfte. Kapitlet rubriceras Rätt på grund av företagsinteckning; utredningen erinrar om att den ej funnit sig böra mynta någon särskild term för rättigheten (3.2).

Kapitlet inleds, under rubriken Allmänna bestämmelser, med regler som talar om vad företagshypotek är, vem som kan använda sig därav, hur det går till att ställa sådan säkerhet och att dödsbo träder i avliden näringsidkares ställe; för den sistnämnda regeln ytterst ett avsteg från reglerna om verkan av att rörelsen byter innehavare har det varit svårt att finna någon riktigt lyckad placering. Därefter följer,

under rubriken Företagshypoteks omfattning, regler som anger vilken rörelseegendom som hör under ställt företagshypotek,

under rubriken Verkan av överlåtelse m. m., regler som ger borgenären s. k. förföljelserätt mot tredje man i överlåten eller skiftad rörelseegendom och löser konkurrensen mellan på ena sidan borgenären och på andra sidan den som köpt rörelseegendom och lagfarit köpet enligt lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (lösöreköps- lagen), och,

under rubriken Rätt till betalning ur företagshypotek, regler om borgenä- rens rätt till betalning vid exekution, efter fordringspreskription rn. m. och sedan den intecknade verksamheten lagts ned samt regler om borgenärens rätt till betalning i vissa fall utan hinder av att fordringen ej är förfallen till betalning.

Andra kapitlet handlar om själva den inskrivning som kallas företagsin- teckning, alltså den tekniska grundvalen för rättigheten. Kapitlet rubriceras Företagsinteckning. Det har tre underrubriker. Under rubriken Företagsin— tecknings omfattning avhandlas den utsträckning vari sökandens näringsverk- samhet, pågående och/eller framtida, skall beröras, hur kravet på enhetlighet i inteckningsförhållanden skall hävdas och hur ändringar i rikets administra- tiva indelning skall påverka inteckningsförhållandena. Under rubriken Före- tagsintecknings företräde ges huvudregeln om inteckningars inbördes företrä—

' Förbuden mot inteck- ning i 5 & lagen (19521166) om häradsall- männingar och i Så la- gen (l9522167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna avser endast fast egen- dom och utgör således inte något hinder mot företagsinteckning i näringsverksamhet som utövas av häradsallmän- ning eller allmännings- skog (såsom juridisk per- son); se SvJT 1976 rf. s. 33. Jfr prop. 1932:10, 1952:15 och l970:l45 s. l66 f.

de och hänvisas dels till möjligheten att genom inteckningsåtgärd eller annorledes avvika från huvudregeln, dels till att rättighetens företräde i förhållande till rättigheter av andra slag regleras av förmånsrättslagen (1970:979, FRL). Och under rubriken Vissa bestämmelser om företagsinteck— nings och hypoteksbrevs giltighet regleras verkan av specialexekution och konkurs samt sambandet mellan inteckningens giltighet och hypoteksbre- vets.

Tredje kapitlet handlar om inskrivningsförfarandet och rubriceras också så. Det har sex underrubriker.

Under rubriken Inskrivningsregister och inskrivningsmyndighet avhandlas företagsinteckningsregistret och den myndighet som skall sköta det. Under rubriken Handläggningen av inskrivningsärende föreslås allmänna regler om inskrivningsärenden, inskrivningsdagar, dagbok och akter, uppskov, in föring- ar i registret m. m. Dessa regler gäller alla inskrivningsärenden. Därefter följer, under rubriken lnteckningsansökan, regler som enbart rör inteckning. hur sådan söks och prövas, när hypoteksbrev utfärdas och hur intecknings företräde (dvs. förhållande till andra inteckningar i samma verksamhet) kan bestämmas med avvikelse från den förutnämnda huvudregeln i ämnet. Under rubriken Inteckningsåtgärder samlar förslaget regler om utsträckning, utbyte, sammanföring, nedsättning, dödning och innehavsanteckning; där föreslås ingen motsvarighet till reglerna om hur inteckningsansökan prövas. Under särskild rubrik, Anteckning och rättelse i företagsinteckningsregistret, regleras dels vad som skall antecknas i registret utöver det som hör till förfarandet vid inteckning m. m., dels i vilka fall misskrivning och liknande skall rättas och hur rättelse skall genomföras. Kapitlet avslutas med regler rubricerade Besvär.

Fjärde kapitlet är rubricerat Särskilda bestämmelser. Det behandlar rätt till ersättning av statsverket för förlust som någon lider till följd av tekniskt fel i företagsinteckningsregistret, som enligt utredningens förslag skall föras med ADB, och för förlust som rättsägare kan tillskyndas genom rättelse i registret.

9.1.2 1 kap. Rätt på grund av företagsinteckning 1 5

Denna paragraf står liksom 2—4 åå under rubriken "Allmänna bestämmelser”. Den definierar företagshypotek såsom den säkerhet i näringsverksamhet vilken ställs enligt den föreslagna lagen. Hur företagshypotek ställs, alltså hur rätt på grund av företagsinteckning upplåts, framgår av 3 5.

25

Denna paragraf skall ställas mot 1 och 2 åå samt 17 åandra stycket FL; den har motsvarighet i 6:l JB. Paragrafen ger alla näringsidkare rätt att få inteckning i sin verksamhet| och ger beviset om denna inskrivning namnet hypoteks- brev.

I jörsta stycket reglerar paragrafen den allmänna rätt för näringsidkare att inteckna sin verksamhet som utredningen föreslår. Varför varje näringsidkare,

oavsett bokföringsplikt förr och nu, föreslås få rätt till inteckning i sin näringsverksamhet för att kunna utnyttja verksamheten som underlag för kreditsäkerhet har utvecklats i den allmänna motiveringen (4). Frånsett andra styckets undantag för konkursbo föreslås alltså ingen annan begränsning härutinnan än den som ligger i den sjävklara, i 211 FHL uttalade förutsätt— ningen att lagen och det kreditsäkerhetsinstrument den reglerar är till för den som driver näringsverksamhet häri landet.2 Näringsidkarens principiella rätt att inteckna sin näringsverksamhet kommer dessutom enligt 3:l l FHL att undertryckas för tid då näringsidkaren är försatt i konkurs.

Med näringsidkare förstår utredningsförslaget detsamma som FL gör, dvs. var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art.3 Som en nyhet föreslås dessutom att även blivande näringsidkare skall få tillgång till företagsinteckning utan hinder av att han ännu ej påbörjat verksamheten. Det har nämligen synts utredningen opraktiskt att den som — utan att vara hindrad av konkurs — vill börja näringsverksamhet skall vara förhindrad att vidta praktiska förberedelser för att ställa säkerhet i form av företagshypotek för startkapital och annan behövlig kredit i begynnelseskedet.4 På kreditgivaren, och ej på myndighet, kommer sålunda att läggas ansvaret för att pröva i vad mån erbjuden säkerhet har verklighetsunderlag. Det är enligt utredningens mening också naturligast att ansvaret ligger på kreditgivaren i en ordning som till honom och ej till inskrivningsmyndigheten förlägger prövningen av övriga förutsättningar för rättighetens uppkomst. Någon fullständig nyhet blir detta visserligen ej. Ty redan nu kan aktiebolag som driver näringsverksamhet endast i viss del av riket utan hinder därav låta inteckna sin näringsverksamhet i hela riket, varigenom alltså framtida verksamhet iannan del av riket kommer att omfattas av inteckningen. Och redan nu kan den som endast driver näringsverksamhet av visst slag utan hinder därav låta inteckna all sin näringsverksamhet, till följd varav inteckningen också kommer att omfatta verksamhet av annat slag som han framdeles kommer att driva. Dessutom kommer redan under nuvarande ordning inteckning som beviljas i pågående verksamhet likväl att, utan hinder av att denna lagts ned, omfatta ny verksamhet som näringsidkaren senare börjar. Allt detta följer av bestämmel- serna i 3 och 17 55 FL.5

Att blivande näringsidkare får tillgång till företagsinteckning utan hinder av att hans verksamhet ännu ej påbörjats medför att nuvarande krav på s.k. driftsbevis kan slopas; driftsbevis utfärdas av kronofogdemyndigheten.6 Mot den nuvarande ordningen har yppats kritik. Under l976/77 års riksmöte väcktes sålunda motion om sådan lagändring att driftsbevis i stället skall utfärdas av exempelvis kommunal förtroendeman. Motionen har överläm- nats till utredningen för övervägande.7 Med utredningens förslag blir det överflödigt att gå in på hur driftsbevis skall utfärdas. Men utredningen vill likväl betona att det förvisso kan dras i tvivelsmål att en näringsidkares väg till företagsinteckning lämpligen bör gå via en statsmyndighet vilken har som en av sina huvuduppgifter att vid behov hos näringsidkaren driva in allmänna och enskilda fordringar och alltså företräder någon eller några av flera borgenärer. Detta kan bli särskilt påtagligt när — som stundom inträffar — ärende om utfärdande av driftsbevis och ärende om indrivning hos närings- idkaren ligger samtidigt på kronofogdens bord. Principiellt är det därför en vinst att kravet på driftsbevis faller bort. Det är också praktiskt att så sker. eftersom det förenklar hanteringen.

2 Se ang. utländskt före- tags filial i Sverige NJA 1971 s, 417.

3 l FL:s förarbeten hän- visades i denna del till förarbetena till varumär- kcslagen (1960:644). bl. a. prop. l960:l67 s. 39 och 48. Därefter har den närmare innebörden av begreppen näringsid- kare och näringsverksam- het behandlats i förarbe— tena till åtskilliga lagar. se t. ex. prop. [97215 (med förslag till skade- ståndslag) s. 636 och 652, prop. 197414 (med förslag till ny firmalag) s. 200 samt prop. 19751104 (med förslag till ny bokföringslag) s. 136. 140 och 203.

4 Jfr docenten John Ask i NJA ll 1888 art. 1 s. 18.

5 Se Nordström s. 42 och 9l f.

6 Se 17 å andra stycket FL. 7 Motion 1976/77:90; jfr LU 1976/77:18.

8 Se FLbet. s. 116. Jfr FLprop. s. 122 (NJA 11 1966 s. 167). 9 Se FLbet.s.117 och FLprop. s. 122 (NJA 11 1966 s. 167). 10 Enligt vad utredning- en erfarit godtar man vid IM i Stockholms dom- saga driftsbevis som är upp till sex månader gamla. ” Jfr prop. 197lz20 5.191.

'2 JfrDsJu 1973:10 5.21. '3 Se prop. 1978/79:53 s. 18 ff. Jfr Kaijser s. 280 och 309.

14 Jfr yttrande av Svens- ka kommunförbundet i NJA 1975 s. 110, i vilket ges exempel på fall då kommun kan ha behov av att ta ut pantbrev i sina fastigheter, trots att det inte föreligger avsikt att lämna dem som så- kerhet för kommunens lån.

Eftersom det i förarbetena till FL uttalades att en grundförutsättning för bifall till inteckningsansökan var att den som medgivit den sökta inteckningen utövade sådan verksamhet som inteckningen avsågs skola omfatta samt att denna grundförutsättning borde styrkas genom intyg av myndighet,8 vill utredningen framhålla att gällande krav på driftsbevis aldrig kan medföra någon garanti för att en beviljad inteckning motsvaras av reell säkerhet. Till en början kan erinras om att företagsinteckning kan beviljas i verksamhet inom två eller flera branscher eller i två eller flera kommuner eller län, trots att genom driftsbevis endast styrkts verksamhet inom en bransch resp. i en kommun eller ett län.9 Vidare måste inskrivningsmyndighetema av praktiska skäl godta driftsbevis som utfärdats ganska lång tid innan inteckningsansökan prövas,lO varför det ej är uteslutet att den i beviset angivna verksamheten redan upphört då inteckningen beviljas. Och även om verksamheten drevs då inteckningen beviljades, kan den ha upphört när inteckningen senare belånas. Dessutom kan inteckningar om det väl genom driftsbevis styrkts att sökanden driver näringsverksamhet som avses i inteckningsmedgivandet — beviljas till obegränsat belopp, dvs. till belopp som kan vida överstiga värdet av de till verksamheten hörande tillgångar i vilka inteckningama gäller.” I sammanhanget kan påpekas att skeppsbygge kan registreras och därmed också intecknas redan innan bygget påbörjats (se 1 1 åandta stycket SjöL). Slutligen vill utredningen erinra om att en beviljad företagsinteckning torde kunna dödas såvitt avser viss verksamhet även om det inte styrkts att näringsidkaren därutöver driver verksamhet som inteckningen kommer att belasta eller dödningen.12 Trots gällande krav på driftsbevis måste sålunda den som överväger att lämna kredit mot säkerhet av företagsinteckning alltid under- söka huruvida näringsidkaren driver den intecknade verksamheten och i vad mån de till denna hörande tillgångarna utgör reellt underlag för inteckning- en.

Att förslaget inte från rätt till företagsinteckning utesluter någon kategori näringsidkare - utom konkursbon - betyder att många näringsidkare, som nu inte har tillgång till detta kreditsäkerhetsinstrument, får det vare sig behov därav påståtts eller ej. Exempel på sådana som påstått behov är fiskare, renskötande samer och trädgårdsodlare. Tillgången till företagsinteckning betyder emellertid ej att kreditsäkerhetsinstrumentet utan vidare blir nyttigt för alla näringsidkare.

Staten och olika slags kommuner kan, såsom offentligrättsliga institutioner, till en början uteslutas. Det är nämligen inte brukligt att staten i denna egenskap ställer realsäkerhet för sin kredit. Och grunderna för det genom lagen (1979:236) om ändring i kommunallagen (1977:179) införda uttryckliga pantsättningsförbudet torde medföra att kommun inte kan tillåtas ställa företagshypotek. 13 Med den nya rättighetskonstruktionen kommer det emel- lertid inte att möta något tekniskt hinder mot att staten eller kommun beviljas företagsinteckning. Eftersom de inte torde kunna använda företagsinteckning som kreditsäkerhetsinstrument och de ej heller torde ha några beaktansvärda behov av att likväl kunna inteckna sin näringsverksamhet,M har utredningen övervägt att undanta stat och kommun från rätten till företagsinteckning. Utredningen har emellertid inte funnit tillräckliga skäl att i detta hänseende avvika från den fastighetsrättsliga förebilden. Ej heller har utredningen funnit sig böra föreslå att pantsättningsförbudet i 4 kap. 7 & kommunallagen

kompletteras med uttrycklig föreskrift att kommun ej får ställa företagshypo- tek. - Det bör tilläggas att det inte finns något hinder mot att statliga och kommunala aktiebolag eller andra offentligägda rättssubjekt, som utövar näringsverksamhet, ställer företagshypotek efter att ha intecknat sin verksam- het.15

Andra näringsidkare, åter, kan väntas möta svårigheter att få kreditgivama att acceptera erbjuden säkerhet på grund av företagsinteckning. Utredningen syftar inte på sådana näringsidkare vilkas kreditvärdighet i realiteten är klen utan på sådana vilkas användning av företagshypotek kan vara förenad med rättsliga vanskligheter som en kreditgivare ej bör eller vill utsätta sig för.16 Ett exempel på sådana näringsidkare är fiskare, som driver sin verksamhet i partrederi.

Partrederiet är till sin karaktär inte något självständigt rättssubjekt, som exempelvis handelsbolaget är, utan ett kollektiv av var för sig självständiga fysiska eller juridiska personer, som med lagens stöd vanligen inte ens står solidariskt ansvar för all rederigäld. Detta kollektiv är lätt föränderligt. Varje ändring av redarkollektivet går också ut över (den kollektive) näringsidkarens identitet; läget blir rättsligt sett jämställt med att verksamheten bytt ägare.]7 Borgenären har efter sådan förändring ingen annan rätt till rörelseegendomen än den som följer av reglerna om s. k. förföljelserätt.l8 Och i den mån egendomen sedan omsätts upphör borgenärens rätt till egendomen alldeles och kan endast göras gällande i vederlagsfordringen.

Denna svaghet hos partrederiet kan inte kompenseras genom att redama såsom de f.ö. i praktiken nästan alltid torde nödgas göra — ikläder sig solidariskt betalningsansvar för krediten. Ty visserligen får kreditgivaren då rätt att hålla sig till var och en av dem för allt vad han kan ha att fordra. Men hans kreditsäkerhet förblir oförändrat vansklig, eftersom den är beroende av att sammansättningen av redarkollektivet ej ändras.

Problemet förstärks av att man inom fiskerinäringen ofta dessutom arbetari fiskelag, som inte behöver vara identiska med partrederiet; ett fiskelag kan bestå av både partredare och andra, som brukar kallas lottkarlar eller partfiskare. I sådana fall kan en del rörelseegendom tillhöra fiskelagets medlemmar medan annan, främst fartyget och de redskap som hör till fartyget, kan vara partredamas. Det bör ej förbises, att endast sådana redskap som uteslutande brukas i driften av detta fartyg kan vara tillbehör därtill. Andra redskap behöver ej tillhöra partredama utan kan ibland tillhöra fiskelaget eller en eller flera av dess medlemmar. Fångsten resp. fordran på betalning för landad fångst, ofta en värdefull tillgång, torde vanligen vara fiskelagets egendom. Vare sig det är fiskelaget eller partrederiet som driver rörelsen något som får bedömas särskilt i det enskilda fallet synes den gemensamma verksamheten endast kunna intecknas som en enhet för sig; utredningen har nämligen inte funnit sig böra föreslå någon ändring i nuvarande princip för hur verksamhet som flera driver gemensamt skall intecknas.”

Mot denna bakgrund inses lätt att det fartygsbaserade fiskets kreditsäker- hetsproblem knappast kan lösas enbart genom att näringen får tillgång till instrumentet företagsinteckning. Och det räcker tydligen inte heller att fartyget kan ställas som säkerhet, något som för närvarande är möjligt bara för partrederi i skepp.20 Huruvida även fiskebåtar skall kunna pantsättas skall i mån av behov prövas av byggnadspantutredningen.” Föremålet för dylik

'5 Jfr sou 1965140

5. 12, 30 och 252 samt prop. 1975/76:187 s. 183 foch 307 f. ”” Jfr 59 5 lagen om bankrörelse. ” Jfr lagrådets yttrande i FLprop. s. 164 (NJA II 1966 s. 154). 18 Se 105 FLoch 116 FHL. 19 Jfr 3 5 andra stycket FL och 212 FHL. 20 Jfr reglerna i 11 kap. SjöL om skeppshypotek. 2] Jfr direktiven (Dir 1977:12) för den utred- ningen.

22 Se bl. a. 6 och 94 | gts. 23 Se 22 FHL. 233 Utredningen (Jo 1979:08) om rennäring- ens ekonomiska förhål- landen (Dir 1979:116 och 1980113). 24 Jfr 45 & rennärings- kungörelsen (19711438) samt SOU 1968116 5. 116 och 1 19.

panträtt — rimligen båten och dess tillbehör — skulle emellertid troligen ej kunna omfatta alla de fiskeredskap, eller ens flertalet av dem. vilkas värde behöver och bör utnyttjas. Det är nog inte så mycket den relativa bristen på kreditsäkerhetsinstrument som vållar problemen utan mer de praktiserade sammanslutningsformema vilka, om också ändamålsenliga för fisket självt. inte passar för finansiering mot säkerhet i rörelseegendomen. Utredningen har iden allmänna motiveringen (4) antytt ett par möjliga utvägar; här kan erinras om den ena, nämligen att kreditgivaren beviljar fiskare kredit mot företags- hypotek under förutsättning bl. a. att de sluter sig samman i ändamålsenlig bolagsform eller i ekonomisk förening.

Ett annat exempel på näringsidkare för vilka det kan komma att bli vanskligt att utnyttja rätten till företagsinteckning är renskötande samer. Enligt 1971 års rennäringslag (197lz437, RNL)22 drivs renskötseln för dessa samers räkning av s. k. samebyar. som är för ändamålet bildade samfälligheter vilka efter registrering har rättskapacitet. Det torde vara regel att samebyn äger det mesta av kollektivets fasta anläggningstillgångar medan samerna själva äger bl. a. renama. Samerna är enligt lag medlemmari bysamfälligheten i och for sin renskötsel. Mellan dem och samebyn synes därför råda sådan rörelsegemenskap att den samlade verksamheten endast kommer att kunna intecknas som en enhet för sig.23 Om detta är riktigt, så måste på den ena sidan samebyn och på den andra sidan alla byns renägande samer samverka i full enighet både då det gäller att söka inteckning och då företagshypotek skall ställas. Redan det kan tänkas bli svårt. Därtill kommer att gemenskapens identitet torde rubbas av att enskild renägare (annorledes än genom döden) lämnar gemenskapen eller att ny renägare tillkommer; denna svårighet kan

inte ens lösas genom att renägama såsom nyss sagts om fiskare för

ändamålet bildar bolag eller ekonomisk förening, ty just i och för deras renskötsel är sådan frihet dern betagen genom RNL. Bilden skulle visserligen te sig något enklare, ifall såsom vore en möjlig slutsats av renägamas obligatoriska inordning i en samfällighet som skall driva näringen för deras räkning de enskilda renägama frånkändes ställning av självständiga näringsidkare och därigenom berövades omedelbar tillgång till företagsinteck- ningen. Men ett sådant betraktelsesätt skulle tydligen ställa bl.a. renama utom kreditsäkerhetsunderlaget. Enligt utredningens mening ligger det likväl närmast till hands att betrakta samebyn och dess olika renskötande medlem- mar såsom var för sig självständiga näringsidkare. vilka dock inbördes är förenade i sådan gemenskap att deras verksamhet kanske måste ses som en odelbar inteckningsenhet. De svårigheter som det sålunda kan komma att bereda rennäringen att utnyttja inteckningsinstrumentet hänger. liksom i fråga om partrederiet. närmast samman med formen för näringsidkamas sammanslutning. Det är därför enligt utredningens mening i första hand rennäringslagstiftningen som bör tas till utgångspunkt, ifall man vill röja svårigheterna ur vägen. Ett alternativ vore att undanta renskötande samer från förslagets (och FL:s) huvudregel att rörelsegemenskap konstituerar inteck- ningsgemenskap. Men det har utredningen. som redan sagts. inte velat föreslå. Och något eget förslag till ändringi rennäringslagstiftningen har utredningen inte med hänsyn bl. a. till att en särskild utredning arbetar med att se över rennäringens ekonomiska förhållandenBa — funnit sig böra utarbeta: rennä- ringens behov av kreditsäkerhetsinstrument synes f.ö. inte vara lika stort nu som före 1971 års rennäringslagstiftning.24

Som redan antytts innehåller paragrafens andra stycke en regel vilken hindrar konkursbo att ta ut inteckning i näringsverksamhet som boet driver. Regeln slår fast att konkursbo inte räknas som näringsidkare enligt FHL; som sådan skall alltså bara räknas konkursgäldenären själv. Bakgrunden är att konkursbo numera till skillnad från vad som förr antogs vara fallet25 — kan sättas i konkurs.26 Och ehuru utredningen ej ifrågasätter motiven för denna nya ordning, har utredningen dock för sin del räknat med att det i praktiken skulle bli så svårt att skilja mellan egendom i gäldenärens verksamhet och egendom i boets att konkurrens på grund av inteckning i bådas verksamheter helst bör undvikas. Av samma skäl tvivlar utredningen f.ö. på att eget företagshypotek skulle bli någon särskilt gångbar kreditsäkerhet i en närings- drivande konkursförvaltares händer.

35

Denna paragrafreglerar hur rätt på grund av företagsinteckning upplåts, dvs. med förslagets temiinologi hur företagshypotek ställs.

För den nya råttighetskonstruktionen är såsom för fastighetspanträtten utmärkande att rättigheten skapas i tre vart för sig urskiljbara steg. Detförsta steget tas genom att inteckningen söks och beviljas och på grundval därav hypoteksbrev utfärdas: det regleras i 3 kap. FHL. l fastighetsrätten ger det steget upphov till en ofullgången rättighet, nämligen ägarhypotek som år fastighetsägarens rätt till utdelning intill pantbrevets belopp efter exekutiv försäljning av fastigheten. Enligt FHL. som inte lika litet som FL — känner ägarhypotek i näringsverksamhet (jfr 3.2), ger inteckningen näringsidkaren bara ett instrument (hypoteksbrevet) med hjälp varav han kan ta nästa steg i processen. Det är först i detta, det andra steget. som rättigheten tar eller börjar ta fomi. Detta steg innebär att näringsidkaren lämnar hypoteksbrevet som pant för fordran och det sker — som termen pant också låter förstå genom tradition och förskrivning enligt vanliga handpanträttsliga regler. Att denna rättshandling framstår som en pantsättning behöver inte hindra att den rättighet som därigenom skall upplåtas i näringsverksamheten är något annat och mindre än en verklig panträtt. Ifall detta andra steg tas innan någon fordran, för vilken hypoteksbrevet skall utgöra säkerhet, ännu blivit en villkorlig eller slutlig realitet, är rättigheten ej fullgången. Ty i så fall återstår ännu det tredje och sista steget i processen, nämligen fordringens uppkomst; skulle fordringen vara en realitet redan då hypoteksbrevet lämnas som pant. sammanfaller tydligen det andra och det tredje steget. Läget kan också vara det att hypoteket ställs för en redan uppkommen fordran innan inteckningen sökts eller i samband med att den söks. Ordningen mellan stegen kastas då om. Rättigheten fullbordas nämligen då i och med att inteckningen beviljas.26a Som en följd av att förskrivningen av hypoteksbrevet upplysts i ärendet skall inskrivningsmyndigheten då hålla hypoteksbrevet för borgenärens räkning.

När en fordran skall anses vara en sådan villkorlig eller slutlig realitet att pantsättning av fastighetspantbrev är sakrättsligt verksam har diskuterats mycket och till den diskussionen vill utredningen här hänvisa.27 Den har nämligen motsvarande giltighet för frågan när borgenärens rätt till ställt

25 Se NJA 1945 s. 177. 36 Se 1935 KL. 268Jfr NJA 1981 s. 507. 37 Se SvJT 1976 s. 552 ff. Jfr 5.308 f. 548 ff. 556 och 728 ffsamt 1977 s. 478, 653 och 722 ff; allt med där givna hänvis- ningar. Se också SOU 1976:70 5.81 ff.

28 Se prop. 197020 A 5. 234 (NJA II 1972 s. 151); jfr Westerlind s. 184. 29 Se 465 SjöL, jfr 42 5 samma lag. 30 Se lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgif- ter.

303 Jfr statskontorets rap- port (198121 1) Basregister över företag och andra organisationer — ett prin- cipförslag.

företagshypotek blir verksam mot i första hand näringsidkarens övriga borgenärer och i andra hand, nämligen genom den s. k. förföljelserätten (jfr nedan vid l:6 FHL), mot någon till vilken den intecknade verksamheten överlåtits.

Skulle hypoteket ställas på grund av inteckning i verksamhet som drivs gemensamt av flera näringsidkare, vilka ej verkar i handelsbolag eller annan sammanslutning med egen rättskapacitet (jfr nedan vid 22 FHL), måste var och en av dem medverka i rättshandlingen. Brist i det avseendet går naturligtvis ut över rättshandlingen som sådan28 men bör kunna botas genom efterföljande medverkan; sådan bot torde emellertid inte bli verksam förrän från det att den satts in. Som ett undantag framträder i detta sammanhang partrederiet. Ty ehuru rederiet saknar egen rättskapacitet, finns särskilda regler om hur partredama träffar sina beslut och dessa regler synes medge att de ställer företagshypotek på grund av majoritetsbeslut, som sedan bör kunna verkställas av huvudredaren på samtliga redares vägnar.29 SjöL förbjuder huvudredaren att utan särskilt bemyndigande överlåta fartyget eller upplåta panträtt däri. Pantsättningsförbudet gäller närmast skepp, som ju kan pantsättas enligt reglerna om skeppshypotek. Det gäller visserligen även båt, men eftersom handpantsättning eller lösöreköp måste till då, får pantsätt- ningsförbudet som sådant knappast någon självständig betydelse för dylik egendom. Av pantsättningsförbudets grunder bör dock utan vidare slutas att huvudredaren ej får på formellt annan väg — t. ex. genom företagsinteckning åstadkomma ett resultat som motsvarar det förbudet avser. Denna analogi medför att huvudredaren för närvarande inte alls kan utverka företagsinteck- ning för partredama utan deras särskilda bemyndigande för ändamålet. Följaktligen skall han inte heller kunna ställa företagshypotek, om det är en båt han reder. Ingen uttrycklig regel därom som skulle ha fått placeras i 42 & SjöL torde behövas. Till huvudredarens behörighet att söka företagsinteck— ning och därmed utverka hypoteksbrev åt redama återkommer utredningen i motiveringen till 3:10 FHL.

Det är borgenärens sak att själv ta ställning till ej endast i vad mån den erbjudna säkerheten är värd hans kredit — härunder att verksamheten existerar och drivs där inteckningen gäller— utan också i vad mån rättshandlingen kommer i konkurrens med andra borgenärers rätt i konkurs eller vid utmätning, kvarstad eller betalningssäkring30 på näringsidkarens sida samt, givetvis, att han har att göra med den eller de näringsidkare som hypoteks- brevet anger; det är främst näringsidkarens person som individualiserar hypoteket och han måste därför anges i hypoteksbrevet. Några regler som ger borgenären godtrosskydd mot konkurrerande intressen för hans anspråk på det erbjudna hypoteket föreslår utredningen ej. Sådana skulle ha förutsatt en utvecklad registrering av näringsidkare och deras rätt till sina rörelser. Och något dylikt register finns ej att falla tillbaka på. Inte heller har utredningen funnit sitt uppdrag motivera att utredningen utarbetar förslag därom.30a

Om ett belånat hypoteksbrev löses in helt eller delvis, friläggs inte därigenom något ägarhypotek (jfr 3.2) utan eventuella borgenärer som har hypoteksbrev med sämre företrädesrätt rycker upp. Denna uppryckning, som finns i gällande rätt, består dock ej om hypoteksbrevet därefter belånas på nytt. Ty i den mån så sker träder självfallet den nye borgenären in med den företrädesrätt som följer av inteckningen. Belåning av frilagt utrymme på ett

redan delvis belånat hypoteksbrev sker genom att det 5. k. överhypoteket förskrivs och den borgenär, i vars hand hypoteksbrevet är, underrättas om att brevet nu tillika utgör eller skall utgöra säkerhet för annan borgenärs fordran; jfr lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man.

Såsom förut nämnts (2.2) kan en borgenär, som har ett enligt FL intecknat skuldebrev som säkerhet, återpantsätta detta enligt reglerna i 10:6 handels- balken. I överensstämmelse med att pantförskrivning av pantbrev enligt 6:2 JB måste göras av fastighetsägaren framgår emellertid av förevarande paragraf att det endast är näringsidkaren som kan ställa företagshypotek i sin verksamhet. Därav följer att en borgenär som fått företagshypotek inte kan återpantsätta hypoteksbrevet. Inte heller äger han med rättslig verkan göra sig betald för sin fordran genom överlåtelse av hypoteksbrevet. Däremot äger han överlåta eller pantsätta sin fordran på näringsidkaren med hypoteksbrevet som säker- het.—

Enligt FL får företagsinteckning beviljas även om det är känt att egendom, som skulle komma att omfattas av inteckningen, blivit utmätt;32 det är likaså möjligt att pantförskriva ett redan intecknat skuldebrev efter det att egendom som omfattas av inteckningen har utmätts.33 I denna del innefattar utred- ningsförslaget inte någon principiell ändring; hypoteksbrev kommer att omfattas av bestämmelserna 1 4:29 UB. Utan hinder av att rörelseegendom är utmätt skall näringsidkaren således kunna få inteckning samt kunna ställa företagshypotek med användning av det sålunda uttagna hypoteksbrevet. Hypoteket skall också kunna ställas med användning av hypoteksbrev på grund av inteckning som sökts före utmätningen. I sistnämnda fall får inteckningsborgenären bättre rätt än utsökningsborgenären.34 Denna ordning överensstämmeri huvudsak med den panträttsliga förebilden.35 Utredningen föreslår emellertid nya bestämmelseri 615 UB som skall tillåta att kronofog- demyndigheten kontrollerar belåning av hypoteksbrev medan rörelseegen— dom är utmätt.

Som anförts i den allmänna motiveringen (3.2) föreslår utredningen ej att hypoteksbrev skall kunna utmätas.

Denna paragraf innehåller samma bestämmelse som 3 & andra stycket andra meningen FL. Här sägs alltså att dödsbo efter avliden näringsidkare träder i den dödes ställe såsom näringsidkare. Detta skall förstås dels så att den intecknade verksamheten ej ändras såsom inteckningsenhet genom dödsfallet och dels så att dödsboet träder i den avlidnes ställe både när det gäller att inteckna verksamheten och att ställa företagshypotek på grund av inteckning däri vare sig inteckningen utverkats av näringsidkaren eller av dödsboet.36

Denna paragraf, som står under rubriken ”Företagshypoteks omfattning", svararmot 4 & FL. Den behandlar alltså vilka slag av rörelseegendom som skall ingå i företagshypotek. De frågor härom som utredningen har haft anledning

3' Jfr prop. 197020 B 5. 305 (NJA II 1972 s. 150), Olivecrona s. 95, Undén s. 207 och Len- nander s. 157 f.

32 Se FLprop. s. 167 och 172; jfr samma prop. s. 123 ff(NJA II 1966 s. 168 fl). Se även Nord- ström s. 83 f.

33 Se UBprop. s. 467. 34 Se 5,8 och 9 åå FRL. 35 Se prop. 1973242

5. 620 (NJA 11 1975 s. 421) samt 4:29 andra stycket UB; jfr UBprop. s. 465 ff. 36 Jfr FLbet. s. 120f samt FLprop. s. 103 och 163 (NJA II 1966 s. 129

ff).

37 Se FLbet. s. 108 (NJA 11 1966 s. 122). 38 Se FLbet. s. 109 och FLprop. s. 100 (NJA 11 1966 s. 139 1). Jfr NJA 1952 s. 195. 39 Enligt 285 KöpL pre- sumeras hävningsrätt vid betalningsmora före leve- rans medan presumtio- nen är den omvända efter leverans; motsva- rande presumtioner anses gälla i fråga om ägande- rättslörbehåll.

40 Jfr 145 tredje stycket SjöL och Almén s. 151 f. 4' Se FLbet. 5.112 foch FLprop. s. 104 (NJA 11 1966 s. 136 foch 143). 43 Se SFS 1971;1215; övergångsbestämmelser- na.

att ta upp har ganska utförligt dryftats i den allmänna motiveringen (5). I paragrafens första och andra stycken reglerar förslaget positivt vad som skall ingå i företagshypotek och i det tredje stycket ställs upp vissa undantag. Att fast egendom ej hör till den rörelseegendom som omfattas av hypoteket följer redan av första styckets inledning, som nämner endast lös egendom. I första stycket slås vidare fast att hypoteket bara omfattar sådan lös egendom som är näringsidka rens och som hör till den intecknade verksamheten. Om hypoteket ställts på grund av inteckning i flera näringsidkares gemensamt utövade verksamhet (22 första stycket FHL), kommer det att omfatta den till verksamheten hänförliga egendomen, vare sig denna tillhör näringsidkama samfällt eller den tillhör någon eller några av dem.37 I dessa delar syftar inte förslaget till någon ändring i vad som nu gäller enligt FL.

Att egendomen skall vara näringsidkarens betyder att den skall ingå i hans förmögenhet så att den är tillgänglig för hans borgenärer. I förarbetena till FL har uppmärksammats att rörelseegendom kan vara på väg in i eller ut ur näringsidkarens förmögenhet genom avbetalningsköp och slagits fast att hans rätt till egendomen i sådana fall utan vidare kan vara föremål för förmånsrätt på grund av företagsinteckning;38 man torde därvid ha förutsatt äganderätts- förbehåll eller hävningsrätt på säljarens sida.39 till följd varav vardera parten har villkorlig äganderätt till godset.40 Det är inte mindre befogat att på samma sätt behandla näringsidka rens rätt till gods som han köpt och betalt men ännu ej fått levererat liksom hans rätt att. efter att ha sålt rörelseegendom annorledes än på avbetalning, under vissa förutsättningar häva köpet och behålla egendomen. Utredningen går därför ut från att det är gällande rätts stånd- punkt. Den är också utredningsförslagets.

Kravet på anknytning till intecknad verksamhet innebär ej att det under alla förhållanden måste vara fråga om en verksamhet som fortfarande består, utan kravet åsyftar främst att särskilja det av inteckningen omfattade kollektivet från egendom, som hör till annan av samme näringsidkare driven rörelse, och från egendom som är avsedd uteslutande för dennes privata bruk eller för därmed jämförlig användning.41 Utredningen återkommer till härmed sam— manhängande frågori motiveringen till 111 1 FI—IL.

Första stycket bildar en egendomskatalog i sju punkter. De fem första punkterna svarar mot de fem första punkterna i 45 första stycket FL; de avviker främst så att motsvarighet till där angivna undantag för intecknings- bara fartyg och luftfartyg m. rn. (punkt 1) samt där angivna förutsättning av utmätningsbarhet (punkterna 3—5) brutits ut för att föras samman såsom generella bestämmelser i paragrafens tredje stycke. Den andra punkten i förslaget upptar byggnad eller annan anläggning utan att särskilt ange att egendomen inte skall höra till tomträtt (varmed likställs vattenfallsrätt);42 den sålunda utelämnade kvalifikationen, som torde vara övertydlig redan i FL, kommer nämligen i varje fall att följa av utredningsförslagets nämnda tredje stycke. Den sjätte punkten svarar närmast mot punkterna 6 och 7 i nuvarande katalog men omfattar i förslaget, utöver kassamedel, alla rörelsefordringar. Punkten vidgar alltså inteckningsunderlaget betydligt så som utvecklats i den allmänna motiveringen (5.2—5.6). Under denna punkt kommer att rymmas även banktillgodohavanden samt fordringar enligt obligationer och förlagsbe- vis. Under punkten ryms dessutom fordringar enligt 5. k. konvertibla skulde- brev sålänge de inte konverterats till aktier: däremot kommer aktier och andra

andelsrätter i juridiska personer att falla utom den rörelseegendom som ingår i företagshypotek.43 Men rätt till förfallen aktieutdelning torde vara en fordran som kan omfattas av företagshypotek. Den sjunde punkten är helt ny i det att den sätter rörelsens affärsvärde (goodwill) inom gränsen för företagshypotek (se 5.7). Den kan få betydelse såväl då näringsidkarens rörelse realiseras i anledning av hans konkurs som då näringsidkaren överlåter verksamheten innan inteckningsborgenären ännu sökt betalning för sin fordran.

Katalogen täcker uppenbarligen det mesta av en näringsidkares lösa rörelseegendom. Att de risker för näringsidkarens personliga kreditvärdighet som en sådan ordning kan rymma likväl inte bör överdrivas har utredningen berört i den allmänna motiveringen (5.1). Här kan erinras om att det ej är ovanligt att näringsidkares leverantörer täcker sin leveranskreditrisk genom prissättningen. Iden mån den ordning utredningen föreslår skulle leda till att leverantörerna blir intresserade av annan säkerhet och kanske dessutom söker den just i företagshypotek behöver det ej inge betänkligheter. Ty detta kan knappast bli praktiskt annat än där parternas affärsförbindelse är någorlunda varaktig. Och mot bakgrunden av den teknik för risktäckning som nyss nämnts kan det förmodas att erbjuden säkerhet i så fall skall gynnsamt återverka på prissättningen.

I 4 & andra stycket FL finns en regel som närmast förtydligar en av punkterna (6) i lagrummets första stycke. Den tar sikte på det fall att näringsidkaren överlåter den intecknade verksamheten och gör klart att inteckn ingen därefter gälleri dennes fordran på vederlag i den mån vederlaget avser egendom som vid överlåtelsetillfället omfattades av inteckningen. Regeln har motiverats av att det kunde vålla tvekan huruvida en sådan fordran kunde anses ”höra till” den verksamhet som inteckningen omfattade. En sådan regel är motiverad även med utredningens förslag och har därför tagits upp i förslagets andra stycke. Där föreskrivs alltså att, om verksamheten överlåts, hypoteket omfattar överlåtarens fordran på vederlag för vad som ingick i hypoteket vid överlåtelsen. Inteckningsborgenärens rätt till betalning ur vederlagsfordringen kommer även att omfatta ersättning för eventuell goodwill. Detta följer av punkten 7 i paragrafens första stycke.

Förslagets tredje stycke undantar generellt från hypoteksegendomen allt sådant som varken kan utmätas eller ingå i konkurs eller som kan vara föremål för panträtt på grund av inteckning. Detta svarar i stort sett mot vad som redan gäller.

Fast egendom, tomrätt (varmed likställs vattenfallsrätt),44 skepp, skepps- bygge och luftfartyg jämte inteckningsbara reservdelar till luftfartyg är som redan antytts nu undantagna från företagsintecknings underlag, fast egendom redan genom att bestämmelsen i inledningen till 4 & första stycket FL— liksom inledningen till förevarande paragraf i förslaget begränsar inteckningsun- derlaget till lös egendom. Om betänkandet Rätt till luftfartyg m. m.45 leder till lagstiftning utan ändring i vad som däri föreslagits i fråga om luftfartygs reservdelslager, kommer dylika lager att falla utom ramen för luftfartygshy- poteken. Verkan därav blir då att de inte träffas av undantaget i förevarande förslag och således i stället kan ingå i företagshypotek.46

Om framdeles byggnad på ofn' grund skulle kunna bli föremål för panträtt på grund av inteckning,47 kommer sådana byggnader att träffas av undantaget i förslagets tredje stycke. Utredningen har övervägt att redaktionellt bana väg

43 Enligt punkten 3 i den föreslagna katalogen kan dock bostadsrätt omfattas av företagshypotek. Jfr U XIII s. 219, där bo- stadsrätt betecknats som andelsrätt i bostadsrätts- förening. 44 SFS 1971:1215; över- gångsbestämmelsema. 45 sou 1976170.

46 Jfr sou l976:70 s. 90 ff.

47 Byggnadspantutred— ningen (Ju 1977105) har i uppdrag att utreda sa- ken; jfr Dir 1977:12.

48 Se FLbet. s. 109 (NJA 11 1966 s. 133). 49 Se FLprop. s, 99 ff (NJA II 1966 s. 139 f). 50 Se sou1941:9 5.195 (NJA 11 1945 s. 339) och prop. 1975:103 5. 304 f. 51 Jfr Nordström s. 58.

för det genom att föra samman punkt 2 i första styckets katalog med någon av de övriga och på så sätt möjliggöra att byggnad på ofri grund tas tr katalogen utan att numreringen förrycks. Men eftersom det inte nu kan förrtses om en panträtt i byggnad på ofn' grund kommer att bli verklighet, om den kan komma att grundas på inteckning och om den kan komma att onfatta alla de anläggningar som avses i punkt 2. har utredningen avstått från detta.

Utredningsförslagets uttryckliga ståndpunkt att inteckningsunderlaget ej skall omfatta rörelseegendom som varken kan utmätas eller ingå i ronkurs var underförståddi förlagsinteckningskommitténs förslag till FL.48 Det var först i samband med departementsbehandlingen som lagtexten på några punkter av egendomskatalogen försågs med erinran om att egendomen ;kulle vara utmätningsbar för att omfattas av inteckning i verksamheten.49 Därigenom gjordes tydligt att man i varje fall på dessa punkter måste förutsätta utmätningsbarhet medan det inte skulle vara nog att egendomen lunde ingå i näringsidkarens konkurs; att de förutsättningar som kommittéförslage'. under- förstod skulle förbli underförstådda i övrigt förefaller klart. Det torde också vara så att utom inteckningsunderlaget genom den slutliga texter. ställdes en del rättigheter som ej kan utmätas men däremot kan ingå i konkurs, t. ex. varumärkesrätt och, mången gång, hyresrätt till affärslokal. Alldeles frånsett att nuvarande ordning vållat en del tillämpningsproblem, som gjort sig påminta i utredningens enkät (se bilaga 1 under 4.2.5), har utrednitgen funnit att de rättigheter det är fråga om bör omfattas av företagshypotek sålångt det är möjligt, eftersom de inte lätt kan utnyttjas som kreditsäkerhet på annat sätt. Därför räknar utredningsförslaget dem till företagshypoteket, förutsatt att de kan antingen utmätas eller ingå i näringsidkarens konkurs. Denna förutsätt- ning bör då vara tillämplig på hela egendomskatalogen och får järmed sin naturliga plats i förevarande tredje stycke av förslaget.

Utredningsförslaget medför således att vissa nyttjanderätter och inmate- n'ella rättigheter som nu inte kan vara objekt för företagsinteckning, e'tersom de inte kan utmätas, kommer att omfattas av företagshypctek såvida näringsidkaren försätts i konkurs. Hypoteket kan alltså få en annan omfatt- ning vid konkurs än vid utmätning.

Även tillgångar av annat slag än de nyss åsyftade kan tänkas ingå i lonkurs trots att de ej är utmätningsbara. Aktiebolags fordran på betalning för tecknade aktier kan sålunda enligt 2:10 andra stycket aktiebolagslagen (l975:l385) ej av bolaget överlåtas eller pantsättas och därmed kar den ej heller utmätas för fordran hos bolaget. Eftersom motivet för denna från 41 & lagen (l944z705) om aktiebolag övertagna regel är att aktiekapitalet även till den del det består av fordringar hos aktieägare bör komma alla lolagets borgenärer till godo i händelse av bolagets insolvens,50 måste antas att ifrågavarande fordringar kan ingå i bolagets konkurs. Därmed kommer de då enligt utredningens förslag att kunna omfattas av företagshypotek som bolaget ställt. Detta skulle möjligen kunna sägas strida mot grunderna för överlåtelse- och pantsättningsförbudet i aktiebolagslagen.” Utredningen har errellertid inte funnit skäl att undanta just denna fordringskategori från den egendom som skall omfattas av företagshypotek. Det kan f. ö. erinras om att rad som kan ha tillförts ett aktiebolag genom betalning för tecknade aktier innan bolaget försatts i konkurs i regel kommer att hos bolaget utgör? sådan egendom (banktillgodohavanden, kassamedel m. m.) som enligt utrediingens

förslag skall omfattas av företagshypotek. I praktiken kommer ifrågavarande fordringar sällan att få betydelse som hypoteksegendom. Sedan den 1 januari 1977, då aktiebolagslagen trädde i kraft, kan nybildat aktiebolag nämligen inte registreras innan aktierna betalts. vilket torde medföra att bolaget inte längre kan ha några fordringar på oguldna aktiebelopp, då det får möjlighet att ställa företagshypotek: detta kan nämligen inte ske förrän bolaget registrerats. Ett aktiebolag som ställt företagshypotek kan dock ha sådana fordringar under viss tid efter beslut om nyemission enligt 4 kap. aktiebolagslagen.

För den händelse ett aktiebolag som ställt företagshypotek skulle ha fordringar på obetalda aktiebelopp då det försätts i konkurs, kan särskilda problem uppkomma såvida hypoteket grundas på inteckning i viss del av bolagets totala verksamhet. Man måste nämligen då avgöra i vad mån fordringarna kan anses höra till den intecknade verksamheten eller till annan verksamhet. Detta gränsdragningsproblem är dock inte specifikt för fordringar på obetalda aktiebelopp. Det möter i alla fall då viss egendom är avsedd för användning i skilda verksamheter vilka ej alla omfattas av samma inteckning. Problemet har berörts i förarbetena till FL.52 l överensstämmelse med vad som därvid uttalades finner utredningen att det med hänsyn till förhållandenas växlande natur inte är möjligt att i lag reglera gränsdragningsfrågoma eller att förorda någon särskild metod såsom generellt lämplig för fördelning av gemensamma tillgångar på skilda verksamheter. Det får därför alltjämt ankomma på rättstillämpningen att lösa dessa frågor.

Eftersom goodwill-värde inte är någon sak eller rättighet som kan utmätas (för sig), är det främst vid konkurs som goodwill kan få betydelse som objekt för företagshypotek. Förslaget medför dock att vad som kan inflyta vid försäljning av t. ex. en utmätt hyresrätt kommer att omfattas av företagshypotek även om det skulle kunna hävdas att de influtna medlen till viss del 'avser goodwill.

Den i paragrafen föreslagna utvidgningen av inteckningsunderlaget kom- mer att medföra en motsvarande utvidgning av den egendom i vilken hyresvärd och jordägare har förmånsrätt enligt 5 & FRL.

Om en näringsidkare försatts i konkurs, kan konkursförvaltaren enligt 61 5 konkurslagen (l921:225, KL) låta gäldenärens rörelse fortsättas (för konkurs- boets räkning) under viss tid. Råvaror och halvfabrikat, som hörde till rörelsen vid konkursutbrottet, kan därvid förädlas och rörelsen sålunda tillföras ett mervärde vari skilda borgenärsanspråk bryts. Detta konkurrensproblem år tills vidare olöst. Utredningen har emellertid funnit sig böra avstå från att ta ställning till om och i vad mån företagshypotek som näringsidkaren ställt skall omfatta sådant mervärde. Problemet torde nämligen inom en snar framtid komma att bli föremål för HD:s bedömning.5223

65

Denna paragraf, vilken jämte 7 5 står under rubriken ”Verkan av överlåtelse m. m. svarar mot 10 & FL. Den reglerar vilken verkan det har på hypoteket 52 FLbet. & 109 och att den intecknade verksamheten övergår till ny innehavare genom överlåtelse FLprop. s. 103 f(NJ A II och kan ses som ett undantag från huvudregeln i 5 & att hypoteket omfattar 1966 s. 133 f och 142 f). egendom som tillhör näringsidkaren (den som ställt hypoteket). Den kan 528 HD:s må] mö också sägas jämte 7 & utgöra en specialreglering av de rättsverkningar som är 707/79.

53 Se FLbet. s. 121 foch FLprop. s. 111 (NJA 11 1966 s. 152 fr). 54 Jfr 12 & BFL.

knutna till hypoteket jämförd med de allmänna regler därom som 8 5 innehåller.

I princip upphör företagsinteckning att besvära intecknad verksamhet som överläts till ny innehavare. Men 10é FL ger borgenären s. k. förföljelserätt som enligt lagrummets första stycke innebär att han kan, utan hinder av överlåtelsen, söka betalning ur egendomen i förvärvarens hand. Denna förföljelserätt gäller den bestämda. av inteckningen besvärade rörelseegendom som hörde till den överlåtna verksamheten då den överläts. inte det därmed helt eller delvis identiska men föränderliga egendomskollektiv som hör till rörelsen i förvärvarens hand. Om förvärvaren i sin tur överlåter egendomen, svarar den inte i den nye förvärvarens hand för inteckningen men borgenären kan hålla sig till den förste förvärvarens fordran på ersättning. Är överlåtelsen villkorad, torde förföljelserätten gälla i förste förvärvarens av villkoret betingade rätt till egendomen; jfr i det föregående vid Så i kapitlet. Skulle förvärvaren i stället upplåta egendomen till annan, har borgenären rätt att söka betalning ur vederlagsfordringen; att han inte fördenskull mister rätten att söka betalning ur egendomen, som då alltjämt är förvärvarens, följer av huvudregeln om förföljelserätt. Förföljelserätten ger borgenären företräde till betalning framför borgenär med företagsinteckning i förvärvarens verksam— het. Dessa regler har utan ändring i sak tagits upp i första stycket av förevarande paragraf. Förslagets avfattning avviker från 10 5 första stycket FL och det beror främst på att rättighetens grundläggande konstruktion nu blir en annan. Utredningen vill fästa uppmärksamheten vid att det även utan erinran i lagtexten bör vara klart att det är genom talan mot förvärvaren som betalning söks ur egendom i dennes hand samt att uttrycket ”egendomen skadas” inbegriper det fall att egendomen går förlorad. Förslaget har, liksom gällande lag, motsvarande tillämpning på det fall att det bara är en del av intecknad verksamhet som överlåts. Utredningen har övervägt om det kan i lagzext eller motiv preciseras hur långt denna motsvarande tillämpning skall sträcka sig men har inte förmått i det stycket nå längre än som skett i FL:s förarbe- ten.53

Med anledning av att det i 55 föreslås att goodwill skall omfattas av företagshypotek vill utredningen erinra om att den goodwill som kan ingå i förvärvet av intecknad verksamhet hos förvärvaren en'dast utgör en bokfö- ringspost (se 5.7), ett värde som inte kan omfattas av förföljelserätten. För betalning ur den överlåtna egendomens goodwill-värde får överlåtarens inteckningsborgenärer enligt 5 5 andra stycket hålla sig till överlåtarens eventuella vederlagsfordran.

Enligt 10 å andra stycket FL mister inteckningshavaren sin förfölelserätt, ifall han ej inom ett år från det verksamheten frånträddes väcker talan mot förvärvaren om betalning ur egendomen och anmäler detta till inskrivnngs- myndigheten. Mot denna regel har försports kritik under utredningens enkät (bilaga 1 under 5.2.2). Det har påpekats att den ej garanterar borgenären varningssignal om överlåtelsen och uttalats att fristen bör bestämmasså att ett bokslut normalt finns att tillgå innan fristen löpt ut.54 Utredningen htr annit detta önskemål väl motiverat och har därför sökt infria det på rimligt sätt. Sålunda föreslår utredningen i andra stycket av förevarande paragrai' att den frist inom vilken förföljelserätten måste utövas i första hand skall räknasfrån det borgenären underrättades om överlåtelsen av överlåtaren eller försärvaren

och skall löpa ut redan sex månader därefter. För att inte fristen skall kunna tänjas alltför mycket genom passivitet föreslås att den alltid skall löpa ut 18 månader efter det att egendomen frånträddes. Underrättelsen till borgenären skall naturligtvis avse en överlåtelse som verkligen ägt rum, inte en överlåtelse som bara är tilltänkt. Utredningen vill betona att underrättelsen måste vara klar och tydlig för att fylla sin funktion. I händelse av tvist om huruvida borgenären blivit underrättad torde bevisbördan normalt ligga på den som påstår att så skett. Ehuni förslaget inte föreskriver viss form för underrättelsen, är det klart att en skriftlig sådan, eventuellt kompletterad med mottagarens bekräftelse, bör föredras från bevissynpunkt. Med formuleringen ”söker betalning ur egendomen" syftar förslaget på att väcka talan genom stämning eller lagsökning, vilket också är innebörden i gällande lag.55 Det har inom utredningen, liksom under FL:s förarbeten, väckts fråga om inte också bevakning i förvärvarens konkurs borde innebära att betalning sökts ur egendomen. Men utredningen har inte funnit motiverat att på denna punkt gå från vad som. med anledning av lagrådsuttalande, slogs fast i nyssnämnda förarbeten. Ej heller innebär yrkande om betalning vid utmätning att betalning sökts ur egendomen i den mening som avses i paragrafen.

För närvarande är också föreskrivet att inteckningshavare som avstår från förföljelserätt är skyldig att på förvärvarens begäran anteckna det på inteckningshandlingen; genom anteckningen förebyggs att senare innehavare av inteckningen åberopar bristande kännedom om avståendet.56 En sådan ordning är inte lämplig enligt utredningsförslaget, som förutsätter att det intecknade skuldebrevet ersätts av ett myndighetsbevis om inteckningen, kallat hypoteksbrev, på vilket enskilda inte bör få göra anteckningar. Eftersom hypoteksbrevet ej skall vara ett löpande skuldebrev som kan överlåtas eller pantsättas, finns inte heller samma behov av anteckning på handlingen. Bevisning om att borgenär avstått från förföljelserätt torde framdeles få säkerställas på annat sätt, t. ex. genom skriftlig utfästelse av borgenären.

Den tidpunkt då borgenärens rätt omvandlas till förföljelserätt bör enligt utredningens mening vara den då näringsverksamheten faktiskt byter inneha- vare. dvs. då den nye ägaren tillträder och den förre frånträder; dessförinnan är överlåtelsen ej. åtminstone inte såvitt den avser lösöre som ingår i rörelse- egendomen, bindande för överlåtarens borgenärer. Utredningen räknar med att detta också är gällande rätts innebörd.

Tredje stycket föreskriver, liksom 105 tredje stycket FL, att paragrafens bestämmelser om förvärvaren skall. om denne avlider. i stället tillämpas på hans dödsbo.

Denna paragrafinnehåller motsvarigheter till 1 1 och 12 åå FL. Egentligen hör de nämnda paragraferna inte så nära samman att de fördenskull bör slås ihop till en. Men den senare rör en typ av rättshandling, s.k. lösöreköp, som utredningen räknar med skall komma att utmönstras ur svensk rätt57 och med dessa regler placerade i ett andra stycke av denna paragraf kan de då lätt tas bort utan att ingreppet sätter störande spår i lagverket.

Första stycket tar. utan ändring i sak, upp nuvarande föreskrift att

55 Se FLprop. s. 111, 165 och 172 (NJA I] 1966 s. 154 f). 56 Se FLbet. s. 122 (NJA 11 1966 s. 152): jfr 155

första och tredje styckena SkbrL.

57 Se u xrrr s. 74;jfr FLprop. s. 1 13 f(NJA II 1966 s. 159) och UP- prop. s. 99 f.

58 Se Nordström s. 79 och Hessler i SvJT 1968 s. 569 f.

59 Jfr FLbet. s. 124 och FLprop. s. 114 och 165 (NJA II 1966 s. 158 f). 60 Jfr NJA 1974 s. 173 och SvJT 1964 rf. s. 66.

6' SeSFS 1981zl94.

förföljelserätt gäller även när den intecknade verksamheten jämte rrörelse- egendom går över i annans hand genom skifte av handelsbolag eller genom bodelning av annan anledning än näringsidkarens död.

Andra stycket reglerar. som antytts, konkurrens mellan på den enar sidan inteckningsborgenären och på den andra sidan någon som förvärvarr eller förvärvat rörelseegendom genom lösöreköp vilket lagfarits enligt lösörceköps- lagen. Den nuvarande ordningen låter inteckningsborgenären göra siin rätt gällandei egendomen utan hinder av Iösöreköpet, förutsatt att hans intecckning sökts inom 30 dagar efter det att köpeavhandlingen företeddes inför rrätten. Han får hävda sitt företräde genom att gentemot köparen göra ansprråk på egendomen58 och det får han göra utan tidsbegränsning så länge egendormen ej överlämnats till köparen;59 för tiden därefter kan han i varje fall inte med stöd av 12 & FL hävda någon rätt till egendomen. Den nya råttighetskonstruktio- nen behöver inte medföra att det utslagsgivande vid konkurrens nnellan lösöreköp och företagshypotek skall vara den tidpunkt då hypoteket ståälldes. Borgenären skall i de flesta andra lägen konkurrera på grund av inteckniingens företrädes- eller förmånsrätt. Och en regel av den antydda innebörden skulle medföra bevissvårigheter. Utredningsförslaget överensstämmer därför" i sak med 12 & FL. Såvida företagshypotek grundas på inteckning som sökts inom den i paragrafen angivna tiden, kommer hypoteket således att ha företräde framför lösöreköpet hur sent det än ställts. I sammanhanget förtjänar det framhållas, att lagen (19301173) om beräkning av lagstadgad tid torde vara tillämplig på trettiodagarsfristen.60

85

Denna paragraf står, jämte de återstående paragraferna i kapitlet, under rubriken”Rätt till betalning urföretagshypotek”. Paragrafen går tillbaka på 13 & FL och 6:3 JB.

Första stycket efterbildar ]st regler om borgenärens rätt till betalning efter inteckningens laga företrädesrätt intill pantbrevets belopp med tillägg, i mån av behov, av 15 % jämte s. k. exekutionsränta (s.k. borgenärstillägg), men eftersom frågan bör behandlas i ett vidare sammanhang än detta har utredningen inte funnit skäl att för sin del föreslå en tioprocentig exekutions- ränta som nyligen införts i fastighetsrätten!”I Förslaget avviker också från förebilden därigenom att det, liksom 13å FL. knyter borgenärens rätt till utdelning till fall av utsökning eller konkurs utan att därvid förutsätta att det är myndighet som fördelar realisationsmedlcn. Fastighet säljs antingen exekutivt (under hand eller på auktion), varvid exekutionsmyndigheten fördelar medlen, eller frivilligt, varvid någon medelsfördelning mellan inteckningsbor- genärer inte blir aktuell eftersom inteckningama då alltid består; vid försäljning i konkurs genom förvaltarens försorg förhåller det sig på samma sätt som vid frivillig försäljning av fastigheten. När det gäller lös egendom som hör till intecknad näringsverksamhet är det visserligen också så att exeku- tionsmyndighet fördelar medlen efter utsökning. Men i konkurs säljs egen- domen i regel genom förvaltarens försorg och hans utdelning till företagsin- teckningshavane går—ehuru inte någon myndighetsfördelning—enligt 14 & FL ut över inteckningens bestånd. Och denna verkan på företagsinteckning skall

försäljning under konkurs ha även enligt utredningens förslag (226 FHL). Någon rätt till utdelning i andra fall, såsom vid försäkringsfallf'2 har utredningen inte funnit skäl att komplicera lagförslaget med, så mycket mindre som utredningsförslaget redan genom 5 5 första stycket i detta kapitel innebär långtgående surrogationsrätt för borgenären; även såtillvida avviker således förslaget från den fastighetsrättsliga förebilden.

Andra stycket efterbildar 6:3 andra stycket JB. Det föreskriver alltså att. där flera hypoteksbrev— på grund av inteckningar med lika rätt eller företrädesrätt omedelbart efter varandra utgör säkerhet för samma fordran, borgenären inte har rätt till borgenärstillägg förrän han utnyttjat hypoteksbrevens sammanlagda belopp. Motivet är att borgenären eljest kunde, genom att ta ut borgenärstillägg på vissa hypoteksbrev, försämra efterföljande borgenärers rätt till utdelning.63 Detta motiv gör sig starkare gällande i fastighetsrätten, där ägarhypotek (väsentligen i form av ägarens rätt till utdelning ur köpeskilling för exekutivt såld fastighet) gäller, än i förevarande sammanhang; utredningen föreslår ju. som framgått av den allmänna motiveringen (3.2), inte att företagsinteckning skall ge upphov till ägarhypotek. Men om inte 6:3 andra stycket JB efterbildades, skulle borgenär med flera sådana hypoteksbrev som här avses kunna, genom att välja att ta ut borgenärstillägg på det ena eller andra av dem, menligt påverka utrymmet för utdelningtill annan borgenär till vilken något av hypoteksbreven pantsatts i andra hand. Därför har utredning- en likväl funnit den nämnda fastighetspanträttsliga grundsatsen förtjänt att efterbildas.

9.5

Denna paragraf svarar mot 4ä andra stycket FL i dess lydelse enligt SFS 1981:807. Den går tillbaka på lagberedningens förslag till ny 12 & FL sådant det lagts fram genom betänkandet U XIII. Beredningens förslag gick ut på att hindra att företagsinteckning blev gällande i rörelseegendom som belagts med kvarstad genom beslut meddelat senast den dag inteckningen söktes. l motiven anförde beredningen vidare att egendomen inte heller borde omfattas av inteckningen ifall kvarstadsborgenären vann utmätning däri och följaktligen inte heller ifall annan borgenär vann utmätningi egendomen. Lagstiftaren har alltså godtagit att denna konkurrensfråga regleras så. Utredningen ansluter sig för sin del till den grundsyn som bär upp den ännu ej ikraftträdda lagregleringen av detta spörsmål. Den som hunnit utverka kvarstad på egendom, som hör till näringsverksamhet, skall få i behörig ordning (dvs. genom utmätning) realisera sin eventuella rätt till betalning urden egendomen med uteslutande av den inteckningsborgenär vars inteckning sökts samtidigt eller senare; även för annan borgenär som under kvarstaden vinner utmätning i den egendom säkerhetsåtgärden omfattar måste inteckningsborgenären då vika.64 Ifall kvarstaden går åter utan att utmätning kommit till stånd, bör emellertid inteckningsborgenären kunna göra gällande ursprunglig. inte nytillkommen. rätt till egendomen på grund av inteckningen. Detsamma bör gälla ifall inledd utmätning inte fullföljs.

Enligt utredningens mening är det med råttighetskonstruktionen och systematiken i FHL bäst förenligt att denna konkurrens löses genom att

62 Jfr FLbet. s. 87 f, FLprop. s. 90 och 101 (NJA II 1966 5.141) samt Walin s. 210 f.

63 Jfr bl. a. prop. 1970120 A 5. 237 och 399 f(NJA II 1972 s. 157 f) samt prop. 19711179 5. 46 f(NJA II 1972 s. 160). 64 Se U xrrr s. 192; jfr UPprop. s. 194.

65 Se U xrn s. 192 not2.

66 Se FLprop. s. 114 ff (NJA II 1966 s. 163); jfr FLbet. s. 139.

inteckningen visserligen gäller i all den rörelseegendom som hör till den intecknade verksamheten, och sålunda alldeles stämmer med omfattningen av andra inteckningar däri, men att inteckningsborgenären inte får göra gälla nde sin betalningsrätt i den egendom kvarstaden avser så länge denna består eller, om den avlöses av utmätning, så länge utsökningsförfarandet pågår. Om egendomen säljs till följd av att kva rstads- eller utsökningsborgenären sålunda realiserar sin rätt i densamma, så kommer eventuellt överskott av köpeskil- lingen att tillföras hypoteket via kassamedlen. Faller kvarstaden eller utmätningen, så faller därmed hindret mot att inteckningsborgenären utövar sin dittills latenta rätt till betalning ur den berörda delen av företagshypote- ket.

Lagberedningen förde i förbigående fram tanken på att låta kvarstaden konkurrera med företagsinteckningen, inte i kraft av kvarstadsbeslutet utan på grund av anteckningi inskrivningsboken.65 Beredningen tog inte ställning till frågan utan erinrade om att en sådan ordning förutsätter att säkerhetsåtgä rder och utmätning i rörelseegendom anmäls till inskrivningsmyndigheten och att man redan i förarbetena till FL betraktat sådant som opraktiskt. Beredningen utgick emellertid från att utredningen skulle komma att pröva frågan. Det har utredningen gjort. Och utredningen har kommit till samma ståndpunkt som intogs i de nyssnämnda lagförarbetena, nämligen att en sådan teknik för att lösa konkurrensproblemet är onödigt krävande. Utredningen föreslår i stället att kvarstaden skall konkurrera med företagsinteckningen från och med den dag kvarstaden beslöts. Utredningen har inte funnit det praktiskt motiverat att driva denna lösning så långt att kvarstad skall klockslagsbestämmas.

I enlighet med de tankegångar som här utvecklats har utredningen format sitt förslag. [ egendom som belagts med kvarstad för fordran senast den inskrivningsdag då inteckningen söktes får inteckningsborgenären alltså enligt utredningsförslaget inte göra sin rätt gällande så länge säkerhetsåtgärden består och, om därunder söks betalning ur egendomen genom utmätning. ej heller så länge sådant förfarande pågår.

Utredningen vill slutligen erinra om att i övrigt konkurrens mellan på ena sidan företagsinteckning och på andra sidan utmätning eller betalningssäkring löses av FRL.

105

Enligt en allmän panträttslig grundsats preskriberas panträtten ej med pantfordringen utan kan göras gällande även om fordringen preskriberats eller ej anmälts efter kallelse på okända borgenärer. Denna grundsats framträder numera i bl. a. 6:4 JB och 11 & preskriptionslagen (198lzl30). Redan dessförinnan hade den dock färgat av sig på inteckningsrätten enligt FL, vars 13 åandra stycket innehåller uttrycklig regel i ämnet.66 Förevarande paragraf bevarar regeln utan ändring i sak. Intill det belopp som borgenärens fordran har täckning i företagshypoteket kommer fordringen ej att preskriberas. trots att intet står därom i preskriptionslagen; så skulle den egentliga innebörden av denna regel också kunna uttryckas.

115

Denna paragraf saknar motsvarighet i FL men går tillbaka på lagens grunder.

Företagsinteckning upphör ej utan vidare att besvära den rörelseegendom som finns kvar i företagarens ägo sedan den intecknade verksamheten lagts ned. Den ståndpunkten var intagen av rättspraxis före tillkomsten av FL.67 Och den bekräftades i FL:s förarbeten.68 Såvitt utredningen förstår innebär det att inteckningsrätten. utan hinder av att rörelsen lagts ned. består i sådan egendom som alltjämt kan identifieras såsom tillhörande det egendomskol- lektiv inteckningen besvärade vid nedläggningen, förutsatt att den alltjämt är företagarens. Skulle denne ha tagit egendomen i anspråk för annan närings- verksamhet, som inteckningen inte gäller i, har egendomen sålunda mist sin anknytning till den intecknade rörelsen och upphört att svara för inteckning- en. Och på motsvarande sätt måste inteckningi näringsverksamhet av viss art upphöra att besvära egendom som hör till den verksamheten ifall företagaren väl inte lägger ned rörelsen men lägger om den så att den ändrar art.69

Skulle företagaren. sedan rörelsen lagts ned. ta tidigare rörelseegendom i anspråk för annat än näringsverksamhet, exempelvis för privat bruk. kan måhända mot här skisserad bakgrund tvivlas på att egendomens anknytning till den nedlagda rörelsen därigenom bryts så att inteckningsrätten upphör. Detta fall synes emellertid utredningen böra behandlas på samma sätt som då näringsidkaren ur en intecknad verksamhet, vilken han fortsätter att driva. tar egendom i anspråk för privat bruk. Och även om både många och svårbedömda gränsfall kan möta. går utredningen ut från att rörelseegendoms anknytning till intecknad verksamhet blir bruten på detta sätt.

Som framgått tidigare innebär utredningsförslaget att företagsinteckning skall kunna meddelas utan hinder av att den verksamhet som avses ännu ej påbörjats; 112 FHL upptar uttrycklig föreskrift om det. Utredningen har funnit det följdriktigt — och tillika motiverat för tydlighets skull att också genom uttrycklig föreskrift i lagen reglera inteckningsborgenärens rätt för det fall att den intecknade verksamheten upphör, vare sig det sker genom att den läggs ned eller genom att den skiftar karaktär till ointecknad verksamhet. Föreskrift därom har tagits upp i denna paragraf och den innebär att borgenären utan hinder av upphörandet har rätt till betalning ur sådan näringsidkaren tillhörig egendom som hörde till verksamheten och som ej nyttjas av denne för annan näringsverksamhet eller eljest för annat ändamål. Föreskriften vilar på den outtalade förutsättningen att hypoteket hade ställts innan rörelsen lades ned eller ändrades.

rzt

Denna paragrafbehandlar borgenärens rätt till förtidsbetalningi vissa fall och gårtillbaka på 15 åFL. Regler om dylik s. k. acceleration av förfallotid brukar 67 NJA 1963 5- 129- tas in i omslagsreversen.70 Men det har likväl ansetts motiverat med 68 Se FLbet. s. 1 12 foch lagreglering. Utredningen menar att detta alltjämt bör vara fallet. I den mån FLPYOP— 5- 104 (NJA ” partema reglerar saken i omslagsrevers eller annan handling tar detvisserligen 1966 S' 136 fOCh 143)" över vad lagen säger på denna punkt. Men det bör dock vara att föredra att 69 5 lagregler finns att falla tillbaka på. 70 Jfr Nordström s. 88.

e Nordström s. 43.

7' Jfr Westerlind s. 64 och 312.

72 Se prop. l970:20 B 5. 313 (NJA 11 1972 5.161 f) beträffande motiven för reglerna i 6:6 JB. 73 Se NJA 11 1883 art. 1 s. 20 ff.

74 Se NJA 11 1883 art. 1 s. 20 och prop. 19322107 s. 20 foch 25 (NJA 11 1932 s. 265 foch 270). 75 Jfr motiveringen till 116 FHL.

76 Förmånsrätt i utestå- ende köpeskilling för för— såld förlagsegendom in- fördes först år 1932: prop. 19321107 s. 18 f.

Reglerna om acceleration av förfallotid uttrycker en allmän panträttslig princip. På fastighetspanträttens område fanns sådana regler förut i 315 förordningen (1875142 8. 12) angående inteckning i fast egendom (IF).” De har numera ersatts av reglerna i 6:6 JB, vilka har motsvarigheter på angränsande rättsområden.

De regler om acceleration av förfallotid som utredningen föreslår i denna paragrafavvikeri några hänseenden från nuvarande bestämmelser i 15 & FL. Vad gäller de omständigheter som skall ge rätt att kräva omedelbar betalning föreslås dock inte några ändringar. Enligt förslagets första stycke föreligger sålunda sådan rätt dels — enligt punkten l — om den intecknade verksamheten eller väsentlig del därav överlåts eller upphör eller övergår till annan genom skifte av handelsbolags tillgångar eller genom bodelning av annan anledning än näringsidkarens död eller. när inteckningen är begränsad till visst område. flyttas från detta, dels — enligt punkten 2 om egendomen till följd av vanvård eller naturhändelse eller av annan orsak försämras eller minskas så att säkerhetens värde går ned väsentligt. De omständigheter som anges i punkt 2 är i stort sett desamma som enligt de nyssnämnda panträttsliga reglema ger rätt till förtida betalning; utredningen återkommer i det följande till vissa skiljaktigheter. Punkt ] avser däremot sådana omständigheter, som medför att inteckningsrätten enligt FL (och FHL) väsentligt försvagas eller helt utslock- nar. och de saknar därför panträttslig motsvarighet.

Enligt 15 & FL ger de nyss nämnda omständigheterna inteckningshavaren rättatt få betalt fastän den intecknade fordringen inte förfallit. Emellertid skall systemet med intecknade skuldebrev enligt utredningens förslag ersättas av ett system med hypoteksbrev, vilka i likhet med pantbreven inte anger någon förfallotid. Därför föreslås i inledningen till första stycket av förevarande paragraf— och i överensstämmelse med regleringen i 6:6 JB—att ifrågavarande omständigheter i stället skall ge rätt till betalning utan hinderav att fordringen, dvs. den i omslagsreversen angivna fordringen, ej är förfallen till betal- ning.72

Accelerationsreglerna i 6:6 JB ger borgenären rätt att söka betalning ur fastigheten. dvs. ur panten. 1 andra panträttsliga accelerationsregler är borgenärens rätt till omedelbar betalning likaså begränsad till betalning urden egendom som omfattas av panträtten. Reglerna i 155 FL ger däremot inteckningshavaren rätt att erhålla förtida betalning ”för intecknad” fordran och innehåller inte någon begränsning till betalning ur egendom i vilken inteckningen gäller. De torde alltså ge rätt till omedelbar betalning ur all gäldenärens egendom intill beloppet av den intecknade fordringen. Såvida betalning söks ur egendom. i vilken företagsinteckningen inte gäller, kan den dock givetvis inte utgå med förmånsrätt. Denna avvikelse från de panträttsliga accelerationsreglema är övertagen från de tidigare reglerna i l l åFiF och 105 JiL. Den ursprungliga accelerationsregeln i l ] éFiF73 avsåg för övrigt rätt till omedelbar betalning enbart ur egendom i vilken inteckningen inte längre gällde. Rätt till förtida betalning kunde nämligen endast grundas på den omständigheten att rörelsen överlåtits. Men i och med överlåtelsen fanns det inte längre någon egendom i vilken inteckningen gav förmånsrätt;74 förföljel- serätten vid överlåtelse75 infördes nämligen först i och med FL.76 Men om inteckningshavaren efter vunnen dom fick näringsidkaren försatt i konkurs. kunde det finnas utsikter att få överlåtelsen av rörelsen att återgå. varvid

inteckningshavaren kunde få betalt med förmånsrätt. Däremot torde inteck- ningshavaren inte ha kunnat få betalt med åtnjutande av inteckningens förmånsrätt genom att söka utmätning i viss egendom. Förlagsinteckning gav nämligen enligt förhärskande mening inte förmånsrätt vid utmätning utan endast vid konkurs.77 När institutet företagsinteckning nu så långt möjligt skall anpassas till JB:s panträttskonstruktion. är det enligt utredningens mening följdriktigt att accelerationsreglema i största möjliga utsträckning bringas i överensstämmel- se med motsvarande regler i JB. Utredningen anser dessutom att FHL inte bör behandla rätten till betalning ur annan egendom än den som enligt lagens regler skall utgöra säkerhet för fordringen. I inledningen till första stycket av förevarande paragraf föreslås därför att rätten till förtida betalning skall avse rätt för borgenären att söka betalning ur egendom, som omfattas av företagshypoteket. Om en inteckning är begränsad till visst område och hela den intecknade verksamheten flyttas från detta område. finns det inte längre någon egendom som omfattas av företagshypotek på grund av inteckningen och borgenären har således inte någon möjlighet att söka betalning ur sådan egendom. I detta fall är den i paragrafen formellt givna rätten till förtida betalning således innehållslös. Utredningen har därför övervägt att formulera punkten ] så att det klart framgår att flyttning av hela verksamheten inte medför någon reell rätt till förtida betalning men nöjer sig med att här erinra om detta förhållande. För den händelse en borgenär skulle ha intresse av rätt till förtida betalning för hela sin fordran, alltså även till den del den må sakna täckning i företagshypoteket, får han tillgodose detta intresse genom att i omslagsrever- sen ta in en klausul därom. Detta torde redan vara etablerad kommersiell rutin. Enligt 6:6 JB grundas rätten till förtida betalning på att fastigheten försämras till följd av vanvård el ler naturhändelse eller av annan därmediämförlig orsak så att panträttens värde väsentligt minskas. Motsvarande grund för rätt till förtida betalning enligt 15 & FL framstår åtminstone efter bokstaven som något vidare. eftersom det där talas om att egendomen till följd av vanvård eller naturhändelse eller av annan orsak försämras eller minskas så att säkerhetens värde väsentligt går ned. Som förebild för ifrågavarande bestämmelse i 15 & FL använde förlagsin— teckningskommittén 8 kap. 14 åi lagberedningens år 1960 avgivna förslag till jordabalk. Av FL:s förarbeten framgår ej annat än att orsakema till värdeminskningen skulle vara desamma i FL som i förebilden.78 I denna liksom ijordabalksutredningens år 1963 avgivna förslag — talades om annan orsak. I 6:6 JB ändrades detta till annan därmedjäm]örlig orsak. Av prop. 77 Se 1717 handelsbalken 1970120 B 5. 314 (NJA II 1972 s. 162) framgår att avsikten med denna ändring ; dess lydelse före den 1 inte var att åstadkomma en saklig ändring utan att ge ett tydligare uttryck åt juli 1967 (SFS 1932:173). lagberedningens avsikt med bestämmelsen; därvid åberopades att det av bögdberg 5— 233 ”018- la berednin en ut tiv fram ick att inte va "c om tändi het som fick värde- FLPCL S' 32 .OCh Nord- g g 5 0 g U 5» g _ strom s. 811jfr dock minskning till följd skulle föranleda rätt till förtida betalning. Vad som 1 Lögdberg S_ 240 propositionen åsyftades torde vara lagberedningens uttalande att i samman- 73 Jfr FLbet. & 125 och hanget endast kunde ifrågakomma sådan värdeminskning som särskilt FLprop. S_ ”7 (NJA ll hänförde sig till den ifrågavarande fastigheten, medan förändringar i det 1966 s. 165).

79 Se Nordström s. 88.

80 Jfr även prop. l970:20 B 5. 314 (NJA II 1972 s. 162). 81 Se härom närmare prop. 1966:24 s. 121 ff och 130 f(NJA II 1966 s. 78 ff). 83 Se prop. 1966:24 s. 123 (NJA 11 1966 s. 79). 83 Se FLbet. s. 125 och FLprop. s. 117 (NJA rr 1966 s. 165).

allmänna marknadsläget inte borde vinna beaktande i sammanhanget. Eftersom formuleringen i 6:6 JB således skall ge uttryck åt vad lagberedningen avsett med sitt förslag. lär annan orsak i 15 & FL ej innebära att varje omständighet som får värdeminskning till följd skall föranleda rätt till förtida betalning; liksom i JB avses sålunda inte värdeminskning till följd av förändringar i det allmänna marknadsläget.79

I enlighet med vad nu anförts borde FL:s ord annan orsak kunna ändras till JB:s annan därrnedjäm/örlig orsak. I utredningsförslaget bevaras emellertid ifrågavarande avvikelse från JB. Detta beror på att utredningen ansett att rätt till förtida betalning bör föreligga i vissa fall då värdeminskningen har sin grund i omständigheter som inte kan jämställas med vanvård eller naturhän- delse. Såsom exempel på ett sådant fall vill utredningen nämna följande.80

Om intecknad näringsverksamhet drivs på annans fastighet kan lös egendom, som omfattas av inteckningen, förvandlas till fast egendom (fastighetstillbehör), som ej omfattas av inteckningen. genom att näringsidka- ren förvärvar fastigheten eller genom att fastighetsägaren förvärvar närings- verksamheten. Till inteckningshavamas skydd finns emellertid i 2:4 andra stycket JB regler som fördröjer egendomens förvandling till fast egendomgl Ifall det är fastighetsägaren som förvärvat verksamheten, blir den av företagsinteckning besvärade egendomen inte tillbehör till fastigheten förrän den upphört att svara för inteckningen, dvs. enligt 10 & FL som regel senast ett år efter det att verksamheten frånträddes. Om det i stället är näringsidkaren som förvärvat fastigheten. blir egendomen inte fastighetstillbehör förrän sex månader förflutit från det att näringsidkaren sökt lagfart. såvida inte egendomen redan före utgången av denna fn'st upphört att svara för inteckn ingen. Om inteckningshavaren inom fristen väcker talan om betalning och anmäler detta till inskrivningsmyndigheten för delområde där fastigheten ligger, blir egendomen inte fastighetstillbehör förrän två månader förflutit från det att talan avgjorts genom dom eller beslut som vunnit laga kraft. Genom sistnämnda frist får inteckningshavaren tillfälle att, sedan hans talan prövats, erhålla utmätning i egendomen. Så länge utmätningen består anses egen- domen inte kunnai rättsligt avseende förenas med fastigheten; den kan således tills vidare ej omvandlas till fastighetstillbehör.

För att inteckningshavarens skydd skall vara effektivt i fall då näringsidka- ren förvärvat fastigheten. måste han ha möjlighet att väcka talan inom tidsfristen. även om fordringen då ej är förfallen till betalning. Enligt uttalande av lagrådet har han tillräckliga möjligheter härtill genom accelerationsregler- na i 15 & FL.82 Eftersom näringsidkarens förvärv av fastigheten visserligen genom att egendom som omfattas av inteckning förvandlas till fastighetstill- behör— kan leda till minskning av säkerhetens värde men förvärvet i regel inte lär kunna bedömas som en med vanvård jämförlig orsak, har utredningen ansett det nödvändigt att bibehålla ifrågavarande avvikelse från JB.

Utredningen vill tillägga att det kan ifrågasättas om 15 & FL — och därmed även den av utredningen föreslagna bestämmelsen verkligen ger borgenären rätt till förtida betalning i fall då näringsidkaren förvärvar fastigheten. I motsats till vad som gällde enligt 11 åFiF kan nämligen,/ara för minskning av säkerheten inte åberopas som förfalloanledning enligt FL och ej heller enligt utredningens förslag; rätt till förtida betalning föreligger sålunda först sedan faran förverkligats.83 Eftersom värdeminskning på grund av fastighetsförvär-

vet inte kan inträda förrän tidigast sex månader efter det att näringsidkaren sökt lagfart. skulle rätt till förtida betalning således inte föreligga förrän detär för sent att väcka talan enligt 214 andra stycket JB. Utredningen anser emellertid att rätt till förtida betalning bör kunna inträda i och med att näringsidkaren sökt lagfart: den befarade värdeminskningen blirju en lagfäst rättsföljd av denna åtgärd (som förutsatts leda till lagfart). Innan lagfart sökts torde rätt till förtida betalning med anledning av fastighetsförvärvet dock inte kunna grundas på lag.

Såsom ett annat exempel på att rätt till omedelbar betalning bör föreligga även då värdeminskning inte har sin grund i omständigheter som kan jämställas med vanvård kan nämnas det fallet att näringsidkaren utan inteckningsborgenärens medgivande träffar avtal om fakturakredit eller fakturaköp. Ett sådant avtal kan i och för sig vara ekonomiskt välmotiverat men bör likväl ge rätt till förtida betalning, såvida det leder till att värdet av inteckningsborgenärens säkerhet väsentligt går ned.84

Vid utmätning av intecknad egendom för annans fordran har intecknings- havaren i princip rätt till betalning enligt bestämmelser i 8 kap. UB.85 För att inteckningshava ren skall kunna få betalt. även om den intecknade fordringen ej är förfallen till betalning, finns en särskild accelerationsregel i 15 5 andra stycket FL. 1 andra stycket av förevarande paragraf föreslås en motsvarande regel. Någon saklig ändring åsyftas ej. Regeln har emellertid kompletterats med en hänvisning till vad som i UB föreskrivs angående borgenärens betalningsrätt. Övriga avvikelser från förebilden betingas av den nya rättig- hetskonstruktionen.

9.1.3 2 kap. Företagsinteckning 1 5

Denna paragraf, vilken liksom 2 och 3 55 står under rubriken "Företagsin- tecknings (nn/anning". svarar mot 3å första stycket FL. Den innehåller huvudreglema om individualisering av den verksamhet som intecknas. Liksom i FL är näringsidkarens person det främsta momentet vid individua- liseringen. Hur näringsidkarens person identifieras behandlas närmare i motiveringen till 3:10 FHL. I förhållande till vad som nu gäller innefattar förevarande paragraf ändringar i två olika avseenden. På ena sidan vidgas möjligheten till riksinteckning, som nu är förbehållen aktiebolag, till att avse alla kategorier av näringsidkare och får dessutom även andra näringsidkare än aktiebolag möjlighet till inteckning i verksamhet i områden som liggeri skilda län. På andra sidan blir de nuvarande möjligheterna att individualisera intecknad verksamhet något inskränkta, bl. a. genom att intecknings geogra- fiska omfattning inte längre skall kunna begränsas till län utan endast till kommun och — i vissa undantagsfall — fastighet m.m. Skälen för dessa ändringar, som bl. a. innebär att den geografiska individualiseringen frikopp- las från länsindelningen, har redovisats i det föregående (7.4). Utredningens förslag innebär således att det inte längre kommer att föreligga några skillnader mellan aktiebolag och andra näringsidkare när det gäller möjligheterna att individualisera intecknad verksamhet. Som förut (7.4) nämnts menar utredningen att lagen bör främja att företagsinteckning även

84 Jfr Nordström s. 57. 85 Se 8: 13 UB (jfr 9.4); jfr ännu 1395 2 mom. UL.

när verksamheten är lokalt eller branschmässigt begränsad — fastställs så att den omfattar all näringsidkarens verksamhet i hela riket. För att även redaktionellt markera den inriktningen har paragrafen utformats så, att dess första stycke endast reglerar sådan individualisering, medan begränsad individualisering av olika slag behandlas särskilt i paragrafens andra stycke som klart markerade undantagsfall. Föratt främja bruket av riksinteckning (jfr 7.4 och 8.4) bör expeditionsavgiften för sådan inteckning dessutom sättas lägre än avgiften för regionalt begränsade inteckningar. något som utredningen förutsätter kunna bli beaktat i ett senare skede av lagstiftningsarbetet. En sådan avgiftsdiflerentiering är befogad, eftersom sistnämnda inteckningar är mer arbetskrävande än riksinteckningama, inte minst vid fortsatt inteckning av samma verksamhet. Utredningen menar vidare att de särskilda blanketter för ansökan om företagsinteckning. som utredningen förutsätter kommer att fastställas och som liksom när det gäller ansökan om inteckning i fast egendom regelmässigt torde komma att användas, bör utformas så att inteckning i all verksamhet i riket framstår som det normala. Utredningen räknar för övrigt med att kreditgivama regelmässigt kommer att verka för att inteckning fastställs utan geografisk begränsning.

Enligt huvudregeln i paragrafens/älsta stycke beviljas företagsinteckningi all den näringsverksamhet som näringsidkaren vid varje tid utövar i riket. Uttrycket "vid varje tid utövar" har samma innebörd som i 3 & FL och syftar således till att klargöra att den i inteckningsbeslutet beskrivna verksamheten endast har karaktären av en ram för inteckningen, inom vilken ram den faktiskt drivna verksamheten kan växla från tid till annan. Eftersom huvudregeln i första stycket avser all näringsverksamhet i riket. kommer en enligt huvudregeln beviljad inteckning att omfatta varje ny verksamhet som näringsidkaren startar i riket. I detta sammanhang bör uppmärksammas att utredningens förslag innebär att företagsinteckning skall kunna beviljas redan innan sökanden startat någon verksamhet och således utan att det krävs någon utredning om att näringsverksamhet drivs (se motiveringen till 1:2 FHL).

Paragrafens andra stycke innehåller i första meningen de i praktiken viktigaste undantagen från huvudregeln; de gäller generellt och kan alltså tillämpas på alla slags företagsinteckningar. Enligt dessa undantagsregler får inteckning begränsas såväl till verksamhet av viss art som till verksamhet i en eller flera kommuner. Detta innebär inte bara att en inteckning avseende verksamhet i hela riket kan begränsas till verksamhet av viss art (vissa arter) utan även att en inteckning avseende verksamheten i en eller flera kommuner kan begränsas till verksamhet av viss art (vissa arter). En inteckning kan givetvis också avse all näringsverksamhet i en eller flera kommuner. Inteckning kan avse verksamheten i flera kommuner. även om dessa ligger i skilda län. I likhet med vad som nu gäller för aktiebolag skall alla slags näringsidkare i och för sig kunna inteckna sin verksamhet i hela riket med undantag för verksamheten i viss eller vissa kommuner. En sådan inteckning är givetvis inte en riksinteckning utan en flerkommuninteckning; giltighets- området bör för enkelhets skull kunna anges som ”samtliga kommuner i riket utom X kommun”.

I likhet med vad som nu gäller skall inteckning kunna artbegränsas så att inteckningen omfattar all verksamhet med undantag av verksamhet av viss eller vissa arter. Vid artbegränsning måste verksamhetens art, resp. arten av

undantagen verksamhet. beskrivas — såväl i ansökan om inteckning som i inteckningsbeslut och hypoteksbrev så att det tydligt framgår vilken eller vilka arter som åsyftas.

Som framgår av den föreslagna lagtexten kan begränsning av inteckning endast hänföra sig till verksamhetens art och geografiska omfattning. Andra slags begränsningar skall inte få förekomma. Firma skall således inte få användas som begränsande eller särskiljande moment; skälet härtill är att firma lätt kan ändras. En enskild näringsidkare som driver olika rörelser under skilda firmorl får alltså inte begränsa en inteckning till att avse den verksamhet som drivs under viss firma; inte heller får ett moderföretag begränsa en inteckning till att avse den verksamhet som företaget driver i visst dotterbolags namn.2 Enligt vad utredningen erfarit har sådana begränsningar ibland förekommit när inteckning beviljats enligt FL; de synes dock inte vara förenliga med FL.3 I denna del torde utredningens förslag därför inte innefatta någon ändring i vad som nu gäller.

Andra stycket andra meningen gäller bara speciella slag av inteckningar. Enligt denna undantagsregel får inteckning—i överensstämmelse med vad som nu gäller begränsas till verksamheten på en eller flera fastigheter, om den avser verksamhet för produktion av elenergi genom vattenkraft, och till den verksamhet som hänför sig till ett eller flera utmål eller koncessionsområden, om inteckningen avser gruvdrift. En förutsättning för lokal begränsning enligt detta stycke är självfallet att inteckningen också artbegränsas till produktion av elenergi genom vattenkraft resp. till gruvdrift. Detta framgår av lagtexten, men bör likväl framhållas, eftersom utredningen erfarit att företagsinteckning enligt FL ibland beviljats i all näringsverksamhet på viss fastighet; den faktiskt utövade verksamheten torde visserligen då ha varit elkraftproduktion i vattenkraftverk. — Enligt förslaget möter inte något hinder mot att låta en inteckning, som artbegränsats på det sätt som nu avses, omfatta verksamheten på fastigheter resp. utmål m. m. i skilda kommuner. Däremot får en sålunda artbegränsad inteckning inte omfatta verksamheten såväl i en kommun som på fastighet, utmål eller koncessionsområde i annan kommun. Begränsning till verksamhet i kommun enligt styckets första mening får således inte kombineras med den i andra meningen särskilt reglerade begränsningen till mindre område än kommun. Därav följer också att en inteckning inte får omfatta verksamhet i en eller flera kommuner—elleri riket — med undantag för verksamheten på viss fastighet eller visst utmål c. (1. Om en näringsidkare som intecknat verksamheten på viss fastighet därefter vill inteckna övrig verksam- het i kommunen, kan han emellertid med tillämpning av regeln om artbegränsning inteckna all sin verksamhet i kommunen —eller hellre i riket — med undantag för produktion av elenergi genom vattenkraft.

När inteckning begränsas enligt andra stycket skall inteckningen avse den sålunda begränsade verksamhet som näringsidkaren vid varje tid utövar. Utredningen anser att detta framgår av lagtexten utan att det i första stycket använda uttrycket ”vid varje tid utövar” behöver upprepas i andra stycket. Eftersom inteckning kan beviljas även om sökanden ännu inte börjat någon verksamhet, krävs det givetvis inte någon utredning om att sökanden driver sådan verksamhet som han önskar att inteckningen skall vara begränsad till.

Som redan nämnts innebär utredningsförslaget att man inte längre skall

1 Jfr prop. 19744 5. 200. 3 Jfr FLbet. s. 94 f. FLprop. s. 71 foch tredje lagutskottets utlå- tande 1966128 5. 45 (NJA 11 1966 s. 151 och 156). 3 Jfr FLbet. s. 101 och FLprop. s. 120 (NJA II 1966 s. 166).

kunna definiera intecknings giltighetsområde såsom län. Detta innebär dock inte att det blir omöjligt att inteckna verksamheten i ett område som svarar mot ett eller flera län. Så kan nämligen ske genom att inteckningen enligt andra stycket första meningen begränsas till verksamheten i samtliga kom- muner i länet eller länen. 1 fall då det inte finns särskilda skäl att begränsa en inteckning till verksamheten i någon eller några kommuner, bör inteckningen dock — som flera gånger nämnts - helst fastställas så att den omfattar hela riket. Möjligheten att inteckna verksamheten i ett stort antal kommuner blir emellertid av betydelse vid fortsatt intecknande av verksamhet som omfattas av länsinteckning när den nya lagstiftningen träder i kraft. Som framgår av de övergångsbestämmelser utredningen föreslår (övergångsbestämmelsema punkt 17; jfr 9.1.6) skall länsinteckningar vid tillämpningen av den nya lagstiftningen anses omfatta verksamheten i länets kommuner.

Paragrafens tredje stycke innehåller en kompletterande individualiserings- regel, som saknar motsvarighet i FL. Regeln innebär att en och samma företagsinteckning inte får avse olika slag av verksamhet i skilda delar av inteckningens giltighetsområde. En artbegränsad inteckning måste med andra ord artbegränsas på samma sätt i hela det område som omfattas av inteckningen. Redan av andra stycket första meningen följer att en inteckning inte får avse olika slag av verksamhet inom skilda delar av en och samma kommun. Regeln i förevarande stycke innebär att en inteckning inte heller får avse ett slags verksamhet i en kommun och ett annat slags verksamhet i en annan kommun. En inteckning får inte heller avse all näringsverksamhet i ett antal kommuner med undantag av viss verksamhetsart i någon av kommu- nerna. Regeln syftar till att främja enkelhet och reda i inteckningsförhållan- dena och till att underlätta bedömningen av administrativa indelningsänd- ringars inverkan på företagsinteckningar (jfr bilaga 5 under 1 och 6). Regeln minskar givetvis de nuvarande individualiseringmöjlighetema. Olägenheter- na därav torde emellertid inte vara av större vikt. bl. a. eftersom det enligt vad utredningen inhämtat är sällsynt att näringsidkare har mer än en intecknings- enhet. För att regelns syfte skall uppnås bör den tillämpas i alla intecknings- ärenden, dvs. även när ny inteckning söks i verksamhet som intecknats enligt nuvarande regler. Om en inteckning enligt nuvarande regler beviljats i all näringsverksamhet i ett län med undantag av viss verksamhet i en kommun, kan ny inteckning i verksamheten därför inte beviljas utan vidare. Först måste lämplig inteckningsåtgärd vidtas, t. ex. dödning av den äldre inteckningen såvitt avser verksamheten i den särskilda kommunen, varefter ny inteckning kan beviljas i all näringsverksamhet i de övriga kommunerna.

Denna paragraf innehåller motsvarigheter till bestämmelserna i 3å andra stycket första meningen och 5 och 6 55 FL. De kompletterar reglerna om individualiseringen av intecknad verksamhet och syftar främst till att främja enkelhet och reda i inteckningsförhållandena. Utredningen har inte funnit skäl att överge de principer som bestämmelserna ger uttryck är men har funnit det lämpligt att föra samman bestämmelserna i en paragraf.

Första stycket tar, utan ändringi sak, upp den nuvarande regeln i 3 & FL,

enligt vilken verksamhet som två eller flera näringsidkare utövar gemensamt endast får intecknas som en enhet för sig. Regeln syftar på näringsverksamhet som flera näringsidkare utövar gemensamt utan att någon juridisk person bildats. Ett typfall av sådan gemensamt utövad näringsverksamhet är att ett lantbruk drivs av flera familjemedlemmar eller släktingar. Sådan gemensamt utövad verksamhet kan också föreligga när flera bolag, eller andra näringsid- kare, utövar viss gemensam näringsverksamhet i enlighet med konsortialav- tal.4 Andra exempel på gemensamt utövad verksamhet är yrkesfiske bedrivet av partredare eller fiskelag och renskötsel som sameby och dess medlemmar driver (jfr motiven till 112 FHL).

Innebörden av att den gemensamt utövade verksamheten endast får intecknas som en enhet för sig är dels att delägares ideella andel i den gemensamma verksamheten inte får särintecknas, dels att den gemensamt utövade verksamheten skall i inteckningshänseende hållas skild från rörelse som någon av delägarna driver ensam eller tillsammans med någon eller några av de övriga eller med utomstående. Inteckning i den gemensamt utövade verksamheten kan däremot individualiseras på de olika sätt som anges i l &. En inteckning i gemensamt utövad verksamhet kan t. ex. avse gemensamt utövad verksamhet av viss art i viss kommun. En förutsättning för att gemensamt utövad näringsverksamhet skall kunna intecknas är givetvis att inteckningen söks av alla de näringsidkare som deltar i verksamheten; jfr vid 3: 10 FHL. Att gemensamt utövad näringsverksamhet skall i inteckningshänseende hållas skild från delägarnas verksamhet i övrigt, dvs. utgöra en särskild intecknings- enhet, medför att varje delägare kan särskilt inteckna den verksamhet han i övrigt må driva.

Det bör framhållas att inskrivningsmyndigheten inte kan förhindra att inteckning beviljas i en viss näringsidkares verksamhet trots att näringsidka- ren endast driver verksamhet gemensamt med an nan. Inteckning får nämligen beviljas även om sökanden ännu inte driver den verksamhet han vill inteckna. Och även om han redan driver den, kan inskrivningsmyndigheten för övrigt i regel inte veta om han endast utövar verksamhet gemensamt med annan. Den egentliga betydelsen av bestämmelsen i paragrafens första stycke blir därför den, att en inteckning som avses skola omfatta gemensamt utövad verksamhet också måste beviljas i den gemensamt utövade verksamheten eller, med andra ord, att en inteckning som beviljats i en viss näringsidkares verksamhet inte omfattar (egendom som hör till) verksamhet som utövas gemensamt med annan.5 En inteckning som beviljats i en viss näringsidkares verksamhet, trots att näringsidkaren endast utövar verksamhet gemensamt med annan, är således inte ogiltig men den kommer bara att omfatta självständig verksamhet

4 Jfr ] kap. l & första stycket lagen (198011 102) om handelsbolag och enkla bolag samt LU 1980/8114 3. 7—15. Det är att märka att orden "gemensamt utöva" i detta lagrum har en annan innebörd än motsvarande uttryck i FL och FI-IL. Ordet gemensamti nämnda lagrum syftar nämligen till att klargöra att ett bolagsavtal konstituerar ett handelsbolag endast när verksamheten verkligen skall ske i det gemensamma bolaget och icke hos bolagsmännen; om verksamheten skall utövas ”gemensamt” föreligger således ett handelsbolag. Just dessa fall då verksamheten drivs av en särskild juridisk person åsyftas emellertid inte i FL:s och FHL:s bestämmelse om verksamhet som flera utövar gemensamt. 5Jfr NJA 1979 5.413.

6 Se även FLbet. s. 113 ffoch FLprop. s. 104 f (NJA 11 1966 s. 143 0 samt Nordström s. 59 ff.

som näringsidkaren senare kan komma att utöva. Den som avser att lämna kredit med företagshypotek som säkerhet måste därför undersöka inte bara huruvida näringsidkaren driver den intecknade verksamheten utan även huruvida denna verksamhet utövas gemensamt med annan. Endast i de säkerligen sällsynta fall, då en näringsidkare i sin ansökan uppger att han utövar verksamhet gemensamt med annan men likväl önskar att inteckningen endast skall avse hans andel i den gemensamma verksamheten. torde inskrivningsmyndigheten kunna avslå ansökningen såsom stridande mot förevarande bestämmelse; jfr förslagets 3:1 1 p. 3.

Andra stycket svarar mot 6 & FL och syftar inte till någon egentlig ändringi vad som där föreskrivs. Den ändrade lydelsen betingas således enbart av att systemet med inteckning till säkerhet för fordran överges för att ersättas. med ett till JB:s panträttskonstruktion anpassat system. Bestämmelsen i andra stycket innefattar alltså ett förbud mot gemensam inteckning i skilda verksamheter som utövas av olika näringsidkare. I detta sammanhang bör erinras om att en företagsinteckning som omfattar en och samma närinigsid- kares skilda verksamheter inte är en gemensam inteckning. All verksamhet som omfattas av en företagsinteckning är nämligen att betrakta som en inteckningsenhet. Någon fördelning mellan de olika verksamhetemia av ansvaret utåt kan därför inte komma i fråga.

Tredje stycket stämmer nästan helt överens med 5 & FL och syftar ej i sak till ändring i vad som där föreskrivs. I likhet med vad som nu gäller måste en näringsidkares olika inteckningar således avse antingen exakt samma verk- samhet eller också helt skilda verksamheter; två eller flera inteckningarfår inte med avseende på objektet sammanfalla blott delvis. Flera inteckningar i samma näringsverksamhet måste alltså vara kongruenta med avseende på såväl den intecknade verksamhetens art som inteckningamas giltighetsområ- de. Sedan någon inteckning beviljats eller sökts i en verksamhet, måste varje ny inteckning till sin omfattning anpassas efterden redan beviljade eller sökta. För att ny inteckning skall kunna beviljas måste den antingen omfatta exakt samma verksamhet som den tidigare el ler också begränsas till verksamhet som ej alls kan omfattas av den tidigare inteckningen. Därvid måste beaktas att en företagsinteckning inte bara omfattar verksamhet som drivs när inteckningen meddelas utan också verksamhet som näringsidkaren senare kan komma att utöva. Om näringsidkaren har flera tidigare beviljade eller sökta inteckningar, måste en ny inteckning till sin omfattning anpassas efter var och en av de tidigare. Söks två eller flera inteckningar samtidigt. får ingen av dem beviljas, om de delvis sammanfaller med varandraf” Vidare bör anmärkas att kongruenskravet medför att ny inteckning inte utan vidare kan beviljas i en förut intecknad verksamhet, om den tidigare inteckningen avser verksamhe- ten i en eller flera kommuner och detta giltighetsområde till följd av kommunal indelningsändring inte längre stämmer överens med rådande kommunindelning; varje ny inteckning måste nämligen hänföra sig till den vid inteckningsbeslutet rådande kommunindelningen (jfr 7.3). Närmast följande paragraf(3 &) innehåller dock regler som syftar till att geografiskt begränsade inteckningar i största möjliga utsträckning skall bli anpassade till ändringar i den administrativa indelningen.

3 9"

Denna paragraf svarar mot 32 5 första och tredje styckena FL och reglerar alltså administrativ indelningsändrings inverkan på företagsintecknings giltig- hetsområde. Liksom motsvarande bestämmelser i FL bygger utredningsför- slaget på den outtalade huvudregeln, att en företagsintecknings giltighetsom- råde i princip inte påverkas av ändringar i den administrativa indelningen. Paragrafen innehåller således endast bestämmelser om de undantagsfall då intecknings giltighetsområde påverkas av indelningsändring. Liksom i gällan- de rätt innebär bestämmelserna att giltighetsområdet i vissa fall utvidgas så att det blir anpassat till den nya administrativa indelningen; utvidgningen kan inträda automatiskt i och med indelningsändringen (första stycket)eller såsom rättsföljd av en senare vidtagen inteckningsåtgärd, varigenom något hinder mot automatisk utvidgning undanröjs (andra stycket). 1 32 å andra stycket FL regleras en särskild sådan inteckningsåtgärd, nämligen dödning av inteckning såvitt avser verksamheten inom sådan del av en administrativ enhet som uppkommit genom indelningsändring. Trots att sådan partiell dödning bara kan hänföra sig till en vidtagen indelningsändring, har utredningsförslagets motsvarighet till denna bestämmelse inte tagits upp i förevarande paragraf angående verkan av indelningsändring. Den har i stället arbetats in i 3:18 FHL, som därmed innehåller samtliga bestämmelser angående dödning av inteckning.7 Denna placering har vissa lagtekniska fördelar och är dessutom motiverad av att sådan partiell dödning kan äga rum lång tid efter den indelningsändring, till vilken den hänför sig, och av att inte bara sådan dödning utan även andra dödningsåtgärder kan utlösa utvidgning.

Paragrafens regler om verkan av indelningsändring är uppbyggda på i princip samma sätt som de nu gällande men skiljer sig i ett väsentligt avseende från dessa. Av skäl som utvecklats i den allmänna motiveringen (7.4) innehåller de nämligen inte några bestämmelser om utvidgning vid samman- föring av län eller vid överföring av del av lån till annat län. Inteckning skall endast kunna utvidgas till att gälla i verksamheten i en eller flera ytterligare kommuner eller till verksamheten i områden som tillförs en kommun, i vilken inteckningen redan gäller; utvidgningen skall således alltid innebära anpass- ning till ny kommunindelning. Förändringen hänger samman med utredning- ens föislag att avskaffa anknytningen till länsindelningen när det gäller individualiseringen av intecknad verksamhet. Förändringen syftar till att bedömningen av verkan av indelningsändring skall bli säkrare. Som ett exempel på detta kan nämnas att nuvarande möjlighet att förväxla läns— och flerkommuninteckning faller bort (jfr bilaga 5 under 2 och 5).

Eftersom varje länsgränsändring utom sammanläggning av hela län i realiteten också innefattar en kommungränsändring, eller i undantagsfall en överföring av hela kommuner mellan olika län, innebär den föreslagna ordningen ej att möjligheterna minskas att gegom utvidgning anpassa intecknings giltighetsområde till ny*administmv indelning. Den innebär tvärtom en viss ökning av möjligheterna till sådan anpassning, eftersom risken för särskilda hinder mot utvidgning måste antas vara större om utvidgning skall ske till ett helt län än om den endast skall ske till en kommun. I vissa fall nämligen då hel kommun förs över från ett län till ett annat blir inteckningsutvidgning dessutom överflödig, eftersom inteckningen alltjämt 7 Jfr prop 19732159 5_ kommer att vara anpassad till kommunindelningen. 15 och 24.

8 Prop. 1978/79:157 och KU 1978/79:40.

9 Prop. 1978/79:157 s. 35 och 98.

De regler utredningen föreslår om verkan av indelningsändring skiljer sigi ytterligare ett avseende från de bestämmelser som nu gäller. Det rör sig emellertid inte om en saklig skillnad utan endast om en formell sådan. I de nuvarande bestämmelsema talas nämligen om att en administrativ enhet sammanförs med en annan och om att del av sådan enhet ingår i samman- föring. Denna terminologi har övergivits, bl. a. eftersom termen sammainfö- ring i utredningens förslag används som benämning på en särskild inteck- ningsåtgärd (se 3: 16 FHL). Utredningen har i stället anpassat terminoloigien till den som används i lagen (1979141 1) om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar (indelningslagen)).8 [ denna lag regleras alla typer av kommunala indelningsändringar. De typer som kan förekomma är sammanläggning av hela kommuner, över/öringav ett område från en kommun till en annan och delning av en kommun.9

Paragrafens första stycke innehåller som redan nämnts bestämmelser einligt vilka automatisk utvidgning av intecknings giltighetsområde under vissa förutsättningar inträder i och med en indelningsändring. Dessa förutsättningar anges i första styckets första mening. vilken endast behandlar sådan inidel- ningsändring som består i sammanläggning av hela kommuner. Utvidgning i anledning av indelningsändring av annat slag behandlas liksom nu i en andra mening, som i fråga om förutsättningama för utvidgning endast hänvisar till första meningen.

Enligt första styckets första mening är en grundläggande förutsättning för automatisk utvidgning av beviljad eller sökt företagsinteckning att inteckning- en är begränsad till verksamhet i en eller flera kommuner. Därmed avses att inteckningen, när indelningsändringen skall träda i kraft, gäller i ett område som utgörs av en eller flera då bestående kommuner. Denna förutsättning är övertagen från gällande rätt. För att indelningsändringen skall kunna medföra automatisk utvidgning måste inteckningens giltighetsområde således vara anpassat till den omedelbart före indelningsändringen rådande kommunin- delningen. Om giltighetsområdet däremot till följd av tidigare indelningsänd- ring kommit att avvika från kommunindelningen, kan en senare indelnings- ändring inte medföra någon automatisk utvidgning. Idessa fall kan anpassning till ny kommunindelning emellertid ofta uppnås genom inteckningsåtgärd (se paragrafens andra stycke).

En inteckning som enligt nu gällande regler begränsats till verksamheten i län eller i län och kommun kommer också att kunna bli föremål för automatisk inteckningsutvidgning, såvida dess giltighetsområde stämmer överens med den omedelbart före en indelningsändring rådande kommunin- delningen. Som förut nämnts innebär nämligen de övergångsbestämmelser utredningen föreslår att länsinteckningar i fortsättningen skall behandlas som flerkommuninteckningar (se 9.1.6 vid punkt 17).

Om en inteckning på sätt nyss sagts är begränsad till verksamheten i en eller flera kommuner och om en sådan kommun läggs samman med en annan kommun, skall inteckningen enligt första styckets första mening därefter även omfatta verksamhet som där vid varje tid utövas av näringsidkaren. För att tydligt markera att denna utvidgning inte bara avser faktiskt utövad närings- verksamhet har ordet ”utövas” i 32 & FL ersatts av ”vid varje tid utövas” (jfr3 & FL och 2:1 första stycket FHL). Detta innebär inte någon saklig ändring. I och med att indelningsändringen träder i kraft utvidgas inteckningens giltighets-

område således automatiskt till att även avse näringsidkarens verksamhet pågående och framtida i den kommun som läggs samman med en kommun, till vilken inteckningen förut var begränsad. lnteckningen kommer alltså att gälla i hela den nybildade kommunen. För att sådan inteckningsutvidgning skall inträda måste emellertid ytterligare några förutsättningar vara uppfyll- da. '

En av dessa förutsättningar är att inteckning inte beviljats eller sökts i verksamheten i den kommun som läggs samman med den som redan omfattas av inteckningen. Verksamheten i den kommun, som tillförs inteckningens tidigare giltighetsområde, måste alltså vara gravationsfri. Eftersom inteck- ningsutvidgning givetvis inte kan avse annan verksamhetsart än sådan som inteckn ingen omfattar, utgör en inteckning i verksamhet av viss art i en av de kommuner som läggs samman dock inte hinder mot utvidgning av inteckning avseende verksamhet av annan art i den andra kommunen; i sådana fall kommer var och en av de artbegränsade inteckningama att utvidgas till att gälla i hela den nybildade kommunen. Ifrågavarande förutsättning för inteckningsutvidgning innebär således att hinder mot utvidgning föreligger om den tillförda kommunen graveras av inteckning i verksamhet av helt eller delvis samma art.

En annan förutsättning för automatisk utvidgning är att den medför att intecknings/örhållandena blir förenliga med l ä. I nuvarande 32 & FL motsvaras denna förutsättning av regeln att utvidgningen inte får vara oförenlig med 3 åFL, dvs. med denna paragrafs bestämmelser om intecknings geografiska begränsning. l förarbetena till denna regel har framhållits att den innebär att inteckningsutvidgning inte kan inträda över länsgräns i fall då näringsidkaren ej är aktiebolag.lo Eftersom utredningens förslag innebär att varje näringsidkare skall kunna få inteckning i verksamheten i flera kommu- ner även om dessa ligger i skilda län, dvs. kunna inteckna utan hänsynstagande till länsindelningen, kommer kravet på förenlighet med 1 & inte att ha denna innebörd.

När utredningen i sitt första delbetänkande föreslog att inteckningsutvidgning inte skulle inträda om det skulle strida mot bestämmelserna i 35 FL om intecknings geografiska begränsning. uttalade utredningen att denna förutsättning av naturliga skäl saknade motsvarighet i då gällande rätt där det enbart rörde sig om en nybildad administrativ enhet.11 Därmed åsyftades att utvidgning så att en inteckning kom att gälla i ett område över flera län inte kunde tänkas enligt de intill år 1974 gällande reglema. Utredningen förbisåg därvid vissa fall då en inteckning före en indelningsänd- ring gällde i två eller flera kommuner. Om sålunda t. ex. en näringsidkares verksamhet i kommunerna A och B i ett län intecknats såsom en inteckningsenhet och kommunen B därefter fördes övertill ett angränsande län för att där läggas samman med kommunen C eller del av kommunen C, så skulle inteckningen enligt den före år 1974 gällande lydelsen av 32 å FL eventuellt komma att avse såväl verksamheten i kommunen A som verksamheten i hela den nybildade kommunen i det andra länet, såvida verksamheten inom C kommun var gravationsfri. lnteckningen skulle således komma att omfatta verksamhet itvå kommuner i skilda län. Ehuru 32 åFL före år 1974 inte innehöll något krav på att en utvidgning måste vara förenlig med bestämmelserna i 3 5 FL, kan ett sådant krav emellertid ha varit underförstått, så att utvidgning över en länsgräns även då endast kunde ske om näringsidkaren var ett aktiebolag. I enlighet därmed skulle 10 Se Ds Ju 1973110 5. inteckningen i det nämnda exemplet, om näringsidkaren ej vore aktiebolag, efter 18 0011 01011 19731159 indelningsändringen alltjämt avse verksamheten i kommunen A och i den del av den S' 10- nybildade kommunen som tidigare utgjort kommunen B. ” Ds Ju 1973:10 s. 18.

12 Prop. l973:159 s.18 (NJA II 1973 s. 675). 13 Jfr FLbet. s. 126 foch FLprop. s. 131 ff(NJA 11 1966 s. 178 ti).

14 Nordström s. 112.

15 Se prop. 1973:159 5. 20 (NJA 11 1973 s. 677).

16 Jfr Ds Ju 1973le s. 18 och 25 samt prop. 19731159 s. 20 och 23 (NJA II 1973 s. 677 f).

I anslutning till det nyss nämnda exemplet vill utredningen erinra om att intecknings giltighetsområde redan före 1973 års ändringar i 325 FL kunde utvidgas automatiskt även om det bara var någon av flera samtidigt intecknade administrativa enheter som fördes samman med annan enhet eller del därav. Detta framgick redan av lagtexten men utredningen har erfarit att ett uttalande i motiven till 1973 års lagändring på sina håll föranlett osäkerhet om detta. Vad som åsyftas är ett uttalande av föredragande statsrådet enligt vilket automatisk utvidgning av inteckning enligt då gällande rätt förutsatte att ”hela giltighetsområdet för inteckningen" fördes samman med annat område.12 Enligt utredningens mening måste uttalandet syfta på att en förutsättning för automatisk utvidgning var att ett helt administrativt område. i vilket en inteckning gällde. fördes samman med annat område. Utredningen förutsätter att uttalandet skall förstås mot bakgrund av att motiven i huvudsak endast berörde fall då en intecknings giltighets- område utgjordes av en administrativ enhet. I förarbetena till FL behandlades inte alls det fallet att en intecknings ursprungliga giltighetsområde utgjordes av flera admini- strativa enheter.|3 Nordström har emellertid uttalat sig i frågan.]4

Nuvarande krav på att inteckningsutvidgning måste vara förenlig med 3 & FL innebär givetvis att en automatisk utvidgning måste vara förenlig med samtliga bestämmelser i denna paragraf. En utvidgning som skulle leda till att inteckningen kom att gälla bl. a. i en delav en kommun är således inte tillåten. Om en indelningsändring inte kan medföra utvidgning som är förenlig med 3 & FL, behåller inteckningen sitt ursprungliga giltighetsområde.]5 I förarbetena till nu gällande lydelse av 32 & FL behandlas emellertid inte närmare det fallet att en intecknings gi ltighetsområde vid ett och samma tillfälle blir föremål för _flera olika indelningsändringar. Om de alla kan medföra utvidgningar som sammantagna gör att inteckningsenheten blir förenlig med 35 FL, är saken klar. Frågan är emellertid hur man skall bedöma de fall, då någon av de samtidiga indelningsändringama — bedömd för sig kan medföra utvidgning som framstår som förenlig med 35 FL, medan en annan indelningsändring inte kan leda till sådan utvidgning (jfr bilaga 5 under 10). Såvida de skilda indelningsändringama hänför sig till en och samma administrativa enhet (län eller kommun) något som kan vara fallet både när inteckningens ursprung- liga giltighetsområde utgörs av en enhet och när den utgörs av flera måste man, såvitt utredningen förstår, bedöma effekten av de skilda indelningsänd- ringama i ett sammanhang. Detta innebär att ingen som helst förändring av inteckningens giltighetsområde inträder, om inte samtliga indelningsändring- ar kan medföra utvidgningar som sammantagna leder till att inteckningsen- heten blir förenlig med 3 & FL. 16 En sådan bedömning synes vara förenlig med nuvarande lydelse av 32 & FL. Det är emellertid mera osäkert hur man bör bedöma verkningarna av flera samtidiga indelningsändringar i fall då inteckningens ursprungliga giltighetsområde utgörs av två eller/lera admini- strativa enheter och någon av dessa berörs av en indelningsändring. som i och för sig kan medföra automatisk inteckningsutvidgning, medan någon annan enhet samtidigt blir föremål för en indelningsändring, som inte kan medföra sådan utvidgning. I sådana fall synes den nuvarande lydelsen av 325 FL närmast tyda på att man skulle bedöma verkan av indelningsändring —— och därmed frågan om utvidgnings förenlighet med 3 & FL —särskilt för var och en av de gemensamt intecknade administrativa enheterna. En sådan bedömning skulle leda till att den förstnämnda indelningsändringen medför automatisk utvidgning så att inteckningen blir anpassad till den nya omfattningen av den ena administrativa enheten, trots att inteckningsenheten idess helhet inte kan

anpassas till den nya administrativa indelningen; att inteckningen inte kan utvidgas i anledning av en indelningsändring som hänför sig till en admini- strativ enhet, skulle således inte behöva innebära att en inteckningsutvidgning som hänför sig till en annan administrativ enhet är oförenlig med 3 & FL. Det är emellertid tveksamt om nu angivna bedömning är förenlig med grunderna för 32 & FL. Paragrafen syftar ju till att inteckningsenhetema genom inteckningsutvidgning skall anpassas till ny administrativ indelning så att nyinteckning utan vidare kan ske. Men den angivna bedömningen medför att en flerkommuninteckning kan bli föremål för inteckningsutvidgning trots att dess totala giltighetsområde inte därigenom blir helt anpassat till ny kommun- indelning och trots att utvidgningen således inte öppnar möjlighet till omedelbar nyinteckning. En sådan partiell anpassning är knappast menings- full. Det bör dessutom beaktas att en inteckning, som blivit föremål för sådan partiell anpassning, inte kan bli föremål för någon ytterligare automatisk utvidgning: detta följer av den för sådan utvidgning grundläggande förutsätt- ningen att inteckningens giltighetsområde måste vara helt anpassat till den omedelbart före indelningsändringen rådande administrativa indelningen. Utredningen menar alltså att ingen som helst förändring av en intecknings giltighetsområde bör inträda om inte alla samtidiga indelningsändringar kan medföra utvidgningar som sammantagna leder till att inteckningen blir förenlig med de grundläggande individualiseringsreglema. För att markera att utredningsförslaget har denna innebörd har den i 325 FL negativt angivna förutsättningen. att utvidgningen inte får vara oförenlig med 3 & FL, ersatts av ett positivt krav på att utvidgningen — däri inbegrips även flera samtidiga utvidgningar måste leda till att inteckningsförhållandena blir förenliga med 2 kap. rgFHL.”

Att automatisk inteckningsutvidgning förutsätter att inteckningsförhållan- dena blir förenliga med 2 kap. 1 5 innebär inte bara att utvidgningen — eller utvidgningama måste leda till att inteckningens giltighetsområde blir helt anpassat till den nya kommunindelningen. Till följd av vad som föreslås i l & tredje stycket innebär det nämligen även att utvidgningen — eller utvidgning- ama — måste leda till att inteckningen kommer att avse verksamhet av samma art (arter) i hela giltighetsområdet. När det gäller utvidgning av inteckningar som beviljats enligt den lagstiftning utredningen föreslår torde vad nu sagts inte ha någon nämnvärd praktisk betydelse; sådana inteckningar måste nämligen redan från början avse verksamhet av samma art (arter) i hela giltighetsområdet och därmed lär en utvidgning, som skulle strida mot l & tredje stycket, inte vara tänkbar. Kravet på utvidgnings förenlighet med ] & tredje stycket kan däremot få praktisk betydelse när det gäller ifrågasatt utvidgning av inteckningar som beviljats enligt nuvarande regler. Sådana inteckningar kan nämligen — i undantagsfall avse olika slag av verksamhet i skilda kommuner. Om en sådan flerkommuninteckning skulle avse verksam- het av viss art (X) i en kommun (A) och verksamhet av annan art (Y) i en annan kommun (B) något som kan antas vara ytterligt sällsynt — kommer en sammanläggning av någon av kommunerna, t. ex. B, med en tredje kommun (C) inte att medföra någon förändring av inteckningens giltighetsområde. En utvidgningtill det tillförda området (f. d. C kommun) skulle nämligen leda till att inteckningen kom att avse verksamhetsarten Y i den nybildade kommunen (BC) och verksamhetsarten X i kommunen A och genom en sådan utvidgning

” Jfr Ds Ju 1973:10 s. 18 samt prop. 19732159 s. 10 och 20 (NJA II 1973 s. 677).

18 Prop. 1973:159 s. 21 (NJA 11 1973 s. 677). 19 Jfr Ds Ju 1973le s. 2 och 6.

skulle inteckningsförhållandena inte bli förenliga med l & tredje stycket. Om en inteckning som beviljats enligt nuvarande regler skulle avse all närings- verksamhet i ett län utom verksamhet av vis att (Z) i en kommun (D) något som inte behöver antas vara så sällsynt kommer en sammanläggning av någon av länets kommuner med en kommun i annat län inte heller att kunna medföra utvidgning så att inteckningsförhållandena blir förenliga med ] & tredje stycket.

En ytterligare förutsättning för automatisk inteckningsutvidgning är enligt förslaget att inteckningsförhållandena därigenom blir förenliga med 2 &. Denna förutsättning svarar mot gällande rätts krav på att utvidgning inte får vara oförenlig med 5 & FL, vilketju innebär att utvidgning inte kan inträda om det i nämnda paragraf upptagna kravet på inteckningskongruens skulle trädas för när. Det föreslagna kravet på förenlighet med 2 & syftar således på denna paragrafs tredje stycke och innebär att bevarad inteckningskongruens alltjämt skall vara en förutsättning för utvidgning. Denna förutsättning torde dock sällan få någon självständig betydelse vid automatisk inteckningsutvidgning. När det gäller inteckningar som beviljats i enlighet med föreskriftema i I och 2 åå torde nämligen redan de förut behandlade förutsättningama medföra att utvidgningi strid mot kongruenskravet inte kan kommai fråga; om det finns flera inteckningar i verksamhet i område som blir föremål för indelningsänd- ring skall de vara kongruenta och därmed kommer de också att utvidgas med bibehållen kongruens. Med hänsyn till svårigheten att överblicka alla de olika situationer som kan uppkomma har utredningen dock ansett lämpligt att bibehålla kravet på inteckningskongruens som en särskild förutsättning för utvidgning. Det får dessutom den effekten att utvidgning inte kan komma i fråga i de undantagsfall då inteckningar felaktigt beviljats i strid mot kongruenskravet.

[den nu behandlade första meningen i första stycket av förevarande paragraf avses endast utvidgning i anledning av sådan indelningsändring som består i sammanläggning av hela kommuner. [första styckets andra mening behand- las automatisk inteckningsutvidgning i anledning av andra slag av ändringar i kommunindelningen. Andra meningen innebär att vad som sägs i första meningen skall äga motsvarande tillämpning när det gäller dessa andra slag av kommunindelningsändringar. De i första meningen särskilt angivna och ovan behandlade förutsättningama för inteckningsutvidgning har alltså giltighet även när det gäller de i andra meningen avsedda slagen av kommunindel- ningsändringar. I detta avseende överensstämmer utredningens förslag med 32 & FL. I denna paragraf används uttrycket ”när i sammanföring ingår del av kommun” för att beteckna dessa andra slag av kommunindelningsändringar. Enligt motiven avser detta uttryck såväl det fallet att i sammanföringen ingår en kommun och en del av en kommun som det fallet att en kommun delas upp på två områden vilka vart för sig förs samman med annan kommun.18 Såvitt utredningen förstår täcker uttrycket också det fallet att en del av en kommun förs samman med en delav en annan kommun till en ny kommun. 19 Som förut nämnts har utredningen anpassat sitt förslag till den i indelningslagen begagnade terminologien och nyssnämnda uttryck har därför— utan att någon saklig ändring åsyftas — ersatts av uttrycket ”när del av kommun förs över till annan kommun och när kommun delas”.

Det i praktiken vanligaste fallet av kommunal indelningsändring torde vara

att en del av en kommun förs över från en kommun till en annan. Som redan nämnts (se 7.3) måste reglerna om verkan av indelningsändring gälla även vid överföring av smärre områden från en kommun till en annan. Att ”motsva- rande skall gälla när del av kommun förs över till annan kommun” innebär— liksom nu följande. Om en inteckning är begränsad till verksamhet i A kommun och en del av B kommun förs över till A kommun, kommer inteckningen om verksamheten i B kommun är gravationsfri — att utvidgas till att även omfatta verksamheten i det tillförda området; inteckningen kommer således att omfatta verksamheten i hela nya A kommun. Om i stället en del av A kommun förs över till B kommun, kommer inteckningen om verksamheten i B kommun är gravationsfri — att utvidgas så att den omfattar verksamheten i A och B kommuner i deras nya omfattning.

Vad som i första meningen sägs om inteckningsutvidgning skall enligt andra meningen också gälla när kommun delas. När det i indelningslagen talas om delning av en kommun, avses dels utbrytning av ett område från en kommun till en nybildad kommun, dels en kommuns upplösn ing och nybildning av två eller flera kommuner och dels sådan uppläsning av en kommun som innebär att kommunen delas och delarna förs till befintliga kommuner.20 Att inteckningsutvidgning enligt förslaget skall kunna förekomma när kommun delas innebär ej att alla de nu angivna typerna av delning kan medföra inteckningsutvidgning. Utvidgning kan givetvis endast bli aktuell om delning- en inbegriper en överföring av någon del till ett annat område. Andra fall av delning kan ju inte tänkas leda till att en intecknings giltighetsområde kommer att avvika från kommunindelningen.

Om en inteckning är begränsad till verksamhet i A kommun och denna delas i kommunerna B och C (upplösning och nybildning av två kommuner), förblir sålunda inteckningens giltighetsområde detsamma men det betecknas därefter inte längre ”A kommun” utan ”B och C kommuner”. Motsvarande gäller om en inteckning är begränsad till verksamhet i D kommun och en delning innebär att ett område bryts ut från kommunen och bildar den nya kommunen E;Zl inteckningens giltighetsområde förändras inte men det betecknas därefter ”D och E kommuner”. Inteckningsutvidgning kan däremot komma i fråga om ett område som bryts ut från en kommun och ett område som bryts ut från en annan kommun tillsammans bildar en ny kommun. Som ett exempel på detta kan nämnas följande. En inteckning är begränsad till verksamhet i F kommun. Ett område bryts ut från denna kommun och bildar, tillsammans med ett område som bryts ut från G kommun, den nya kommunen H. lnteckningen kommer då om verksamheten i G kommun är gravationsfri — att utvidgas så att den kommer att omfatta verksamheten i nya F och H kommuner. Om inteckningen redan före indelningsändringen avsåg verksamheten i F och G kommuner, skulle indelningsändringen inte leda till någon förändring av giltighetsområdet men detta skulle därefter betecknas ”F, G och H kommuner”.

Inteckningsutvidgning kan också komma i fråga vid sådan upplösning av en kommun som innebär att kommunen delas och delarna förs till befintliga kommuner. Detta kan belysas genom följande exempel. En inteckning är begränsad till verksamheten i K kommun, vilken upplöses genom att den delas i två delar, av vilka den ena förs till L kommun och den andra till M kommun. Om verksamheten i dittillsvarande L och M kommuner är

20 Se prop. I978/791157 s. 98.

2' De 1.1.1980 genom- förda delningama av Motala och Åsele kom- muner hade denna ka- raktär.

22 Jfr prop. 19732159 5. 25 (NJA 11 1973 s. 679

f)

23 Se prop. 19731159 s. 18 och 25 (NJA 11 1973 s. 675 foch 679). 24 Jfr FLbet. s. 127 (NJA rr 1966 s. 179). 25 Se 23 & FF. 26 Jfr prop. 1973459 s. 21.

gravationsfri, kommer inteckningen att utvidgas så att den även avser verksamheten i dessa områden; den kommer alltså att omfatta verksanheten i L och M kommuner i deras nya omfattning. Det bör framhållas att ingen som helst automatisk utvidgning av den till K kommun begränsade inteckningen kan inträda, såvida endera av kommunerna L och M graveras av inteckning i verksamhet av samma art. Om t. ex. utvidgning till f. d. L kommun fö'hindras av att verksamheten där ej är gravationsfri, skulle nämligen en tänkt utvidgning till f. C]. M kommun leda till att inteckningen kom att omfatta verksamheten i nya M kommun samt verksamheten i del av nya L l—ommun (dvs. den från K kommun härrörande delen). Genom en sådan utvidgning skulle inteckningsförhållandena inte bli förenliga med 1 åoch därför tömmer indelningsändringen inte att medföra någon som helst förändring av giltig- hetsområdet för den till K kommun begränsade inteckningen. Vad nu sagts innebär inte någon ändring i vad som redan gäller.22

Automatisk inteckningsutvidgning enligt reglerna i paragrafens första stycke skall — liksom i gällande rätt (se 7.3) inträda även om den intecknade verksamheten ej utövas inom det område som förs över från det ursprungliga giltighetsområdet till annat område och även om näringsidkaren inte driver någon verksamhet i det område till vilket inteckningen kan Ltvidgas. lnteckningsutvidgningen sker således automatiskt utan att inskrivningsmyn— digheten behöver undersöka huruvida näringsidkaren faktiskt driver någon verksamhet i nämnda områden. Som redan antytts sker utvidgningen — liksom i gällande rätt23 i och med att indelningsändringen träder i kraft. Den automatiska utvidgningen förutsätter således inte något beslut av inskriv- ningsmyndigheten eller någon anteckning i myndighetens inteckningsregis- ter.24 Det vore givetvis önskvärt att registeruppgiftema om varje intecknings- enhet omedelbart kompletterades med uppgifter om de indelningsändringar som kan påverka inteckningsenhetens omfattning. Med ADB-baserad regis- terföring skulle det i och för sig vara möjligt att åstadkomma detta. Med det förhållandevis enkla ADB-system som utredningen av olika skäl funnit sig böra förorda torde man emellertid, liksom nu,25 få nöja sig med att registrera indelningsändringama allteftersom det finns anledning att beakta dem vid handläggningen av enskilda inskrivningsärenden eller vid utfärdande av registerutdrag (gravationsbevis). Enligt utredningens mening bör denna registrering dock inte, såsom nu är fallet, begränsas till en redogörelse för indelningsändringen utan den bör även för klarhets skull — redovisa hur inteckningens giltighetsområde kommer att förhålla sig till den efter indel- ningsändringen rådande kommunindelningen.26

En förutsättning för att inskrivningsmyndigheten på ett riktigt sätt skall kunna tillämpa reglerna om verkan av indelningsändring är givetvis att inskrivningsmyndigheten vid sin handläggning av ärenden om företagsinteck- ning har kännedom om samtliga indelningsändringar. För detta krävs att inskrivningsmyndigheten får del av samtliga beslut angående indelningsänd- ring. Såvitt utredningen erfarit har det hittills stundom brustit i detta avseende. Enligt 4 5 kungörelsen (l947z921) om expediering av beslut angående ändring i rikets indelning m. m. (ändrad senast 19792774) bör beslut om indelnings- ändring sändas till de myndigheter som behöver beslutet för sin verksamhet. I enlighet därmed torde beslut om indelningsändring regelmässigt ha expedie- rats till de inskrivningsmyndigheter som ifastighetsinskrivningsa'renden

berörts av indelningsändringen. Däremot har man inte alltid beaktat att varje beslut om indelningsändring borde ha expedierats till var och en av de 24 inskrivningsmyndigheter som har att handlägga ärenden om företagsinteck- ning. Redan av att endast en inskrivningsmyndighet i varje län är behörig att handlägga ärenden om företagsinteckning i verksamhet som i länet utövas av annan näringsidkare än aktiebolag följer att denna inskrivningsmyndighet borde få del av varje beslut om indelningsändring som berör detta län; att var och en av nämnda 24 inskrivningsmyndigheter i vissa fall nämligen om näringsidkaren är aktiebolag och bolagets styrelse har sitt säte inom länet i fråga är behörig att handlägga ärenden om företagsinteckning, oavsett vari riket verksamheten utövas, medför dessutom att varje beslut om indelnings- ändring borde expedieras till var och en av de 24 inskrivningsmyndighetema. Utredningen erfor vid kontakt med en av de inskrivningsmyndigheter som handlägger ärenden om företagsinteckning att myndigheten saknade känne- dom om att ett område i en av länets kommuner mer än två år tidigare förts över till en kommun i ett angränsande län. Även i fall då en inskrivnings- myndighet i och för sig i rätt tid fått kännedom om en indelningsändring kan det, om indelningsändringen avsett smärre områden, ha förekommit att myndigheten endast beaktat indelningsändringen vid fastighetsinskrivningen men förbisett dess betydelse för handläggningen av ärenden om företagsin- teckning. 1 och med att utredningens förslag innebär att samtliga ärenden om företagsinteckning skall handläggas av en för riket gemensam inskrivnings— myndighet torde man inte längre behöva räkna med någon risk för att handläggningen skall ske utan kännedom om beslutade indelningsändringar. Utredningen vill dock ifrågasätta om inte nyssnämnda kungörelse borde tillföras en uttrycklig föreskrift om att beslut om indelningsändring skall sändas till denna nya inskrivningsmyndighet.

Andra stycket av förevarande paragraf överensstämmer nästan helt med bestämmelsen i 32 å tredje stycket FL och innebär liksom denna att det, sedan en indelningsändring har ägt rum, är möjligt att få till stånd en utvidgning av inteckningen som tidigare förhindrats på grund av spärreglema i första stycket. Om det förelegat något hinder mot automatisk utvidgning enligt första stycket, skall utvidgning således senare kunna inträda såsom rättsföljd av en inteckningsåtgärd varigenom detta hinder undan röjs. De hinder som avses är att verksamheten inte var gravationsfri i det område, till vilket utvidgning eljest skulle ha kunnat ske, eller att en utvidgning inte var förenlig med 1 eller 2 5.

Med inteckningsåtgärd, varigenom utvidgningshinder kan undanröjas, förstås i 325 tredje stycket FL inte bara partiell dödning enligt paragrafens andra stycke, dvs. såvitt avser verksamhet inom sådan del av län eller kommun som uppkommer genom ändring av länsindelning eller kommunindelning, utan även dödning enligt 23 & FL.27 Som redan nämnts har samtliga dödningsbestämmelser hänförts till en och samma paragraf (3:18) i utred- ningsförslaget. I sak skiljer sig förslagets dödningsbestämmelser från de nuvarande endast därigenom att inteckning inte längre skall kunna dödas såvitt avser verksamheten i län eller idel av län eftersom inteckning inte längre skall kunna begränsas så. De inteckningsåtgärder, varigenom utvidgningshin- der enligt utredningsförslaget kan undanröjas, är således dödning såvitt avser verksamhet i sådan del av kommun som uppkommit genom ändring av

37 Jfr Ds Ju 1973:10 s. 21. Se även justitiedepar- tementets cirkulärskn'vel- se (december 1973) till de inskrivningsmyndighe— ter som handlägger ären- den om företagsinteck- ning s. 4 och 6.

Figur 3

kommunindelning, heldödning samt dödning såvitt avser viss verksamhet, dvs. dödning såvitt avser verksamhet av viss art eller såvitt avser verksamhet i viss kommun. I denna del torde utredningsförslaget inte innefatta några egentliga ändringar i vad som nu gäller. Enligt utredningens bedömning kommer den praktiska betydelsen av ifrågavarande bestämmelse om efterföl- jande inteckningsutvidgning emellertid att minska om utredningens förslag genomförs; detta beror dels och framför allt — på att länsgräns aldrig kommer att utgöra hinder mot automatisk utvidgning, dels på att hinder mot sådan utvidgning lär vara vanligare vid utvidgning till ett helt län än vid utvidgning till en kommun.

Den föreslagna bestämmelsens innebörd kan belysas genom några exem- pel.

Sedan en näringsidkare tagit ut en inteckning i all sin verksamhet i kommunen A och en annan inteckning i all sin verksamhet i den angränsande kommunen B, bryts ett område— Al ut från kommunen A samtidigt som ett område — Bl — bryts ut från kommunen B; de utbrutna områdena utgör tillsammans en nybildad kommun, Al/Bl; se,/igur 3.

Giltighetsområdet för den i A kommun beviljade inteckningen kommer inte att förändras genom indelningsändringen; inteckningen kommer att omfatta verksamheten i nya A kommun samt verksamheten i delen Al av nya Al/Bl kommun. Automatisk utvidgning till området Bl så att inteckningen kommer att omfatta nya A och nya A l/Bl — kan nämligen inte ske, eftersom verksamheten i Bl inte är gravationsfri utan omfattas av den i B kommun beviljade inteckningen. Den i A kommun beviljade inteckningen kommer således inte att överensstämma med den nya kommunindelningen och därmed omöjliggörs nyinteckning. På motsvarande sätt kommer den i A kommun beviljade inteckningen att utgöra hinder mot automatisk utvidgning av den i B kommun beviljade inteckningen till att gälla även i området Al. Den i B kommun beviljade inteckningen bliralltså inte heller anpassad till den nya kommunindelningen.

Enligt förevarande bestämmelse kan hinder mot utvidgning emellertid undanröjas genom inteckningsåtgärd. Denna kan utgöras av dödning (enligt 3:18 FHL) såvitt avser verksamhet i sådan del av kommun som uppkommit genom ändring av kommunindelning. I enlighet därmed kan man antingen döda den i A kommun beviljade inteckningen såvitt avser verksamheten i området Al eller döda den i B kommun beviljade inteckningen såvitt avser verksamheten i området Bl. Dödning enligt det första alternativet får till följd att den i A kommun beviljade inteckningen kommeratt gälla i nya A kommun samt att den i B kommun beviljade inteckningen kommer att utvidgas till att även gälla i området Al, dvs. omfatta verksamheten i nya B och nya Al/Bl

Före indelningsändringen Efter indelningsändringen ! A |

| | A'i/B1

|

kommuner. På motsvarande sätt kommer dödning enligt det andra altemati- vet att medföra att den i B kommun beviljade inteckningen kommer att gälla i nya B kommun samt att den i A kommun beviljade inteckningen kommer att utvidgas till att även gälla i området Bl, dvs. omfatta verksamheten i nya A och nya Al/Bl kommuner. l bägge fall blir således båda inteckningama anpassade till den nya kommunindelningen så att nyinteckning kan ske.

Det bör uppmärksammas att inteckning ej får dödas enligt 3:18 FHL om inteckningsförhållandena därigenom skulle bli oförenliga med 21] eller 2 FHL. Detta innebär bl. a. att dödning såvitt avser verksamhet i sådan del av kommun som uppkommit genom ändring av kommunindelning endast får ske, såvida återstoden av kommunen antingen själv elleri förening med an nat område, till vilket utvidgning kan ske, utgör en kommun (enligt den nya kommunindelningen).28 En förutsättning för dödning i del av kommun är därför ofta att åtgärden kan medföra utvidgning med anpassning till ny kommunindelning. I prop. 19731159 s. 2529 ges ett exempel på detta samband mellan regeln om sådan dödning och utvidgningsregeln.

Idet nyss behandlade exemplet kan hinder mot utvidgning även undan röjas genom en inteckningsåtgärd som består i heldödning av inteckning. En dödning av den i A kommun beviljade inteckningen undanröjer sålunda hindret mot utvidgning av den i B kommun beviljade inteckningen vilken därmed kommer att utvidgas till att även gälla i området Al, dvs. omfatta verksamheten i nya B och nya Al/Bl kommuner. På motsvarande sätt kommer en dödning av den i B kommun beviljade inteckningen att undan röja hindret mot utvidgning av den i A kommun beviljade inteckningen vilken därmed kommer att utvidgas till att även gälla i området Bl, dvs. omfatta verksamheten i nya A och Al/Bl kommuner.

Bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf syftar, som redan framgått, till att man genom inteckningsåtgärd skall kunna undanröja ett hinder mot automatisk inteckningsutvidgning och därigenom utlösa en utvidgning som medför att inteckningsenheten eller inteckningsenhetema blir anpassade till den aktuella kommunindelningen. Utredningen vill emellertid erinra om att inteckningsåtgärder såsom sådana, dvs. utan att de föranleder utvidgning, kan medföra anpassning till rådande kommunal indelning. [ det behandlade exemplet skulle således en samtidig dödning av den i A kommun beviljade inteckningen, såvitt avser området Al, och av den i B kommun beviljade inteckningen, såvitt avser området Bl, leda till att inteckningama kom att gälla i nya A kommun resp. nya B kommun och därmed skulle de vara anpassade till den nya kommunindelningen så att nyinteckning kan ske.

Om de kommuner, som omfattas av en flerkommuninteckning, vid samma tillfälle blir föremål för olika indelningsändringar, kan —som sagts i anslutning till första stycket av förevarande paragraf ingen som helst förändring av inteckn ingens giltighetsområde inträda, såvida inte alla samtidiga indelnings- ändringar kan medföra automatiska utvidgningar som sammantagna leder till att inteckningsförhållandena blir förenliga med de grundläggande individua- liserinåreglema. Detta medför att en inteckningsåtgärd som undanröjer hinder mot utvidgning i fråga om en av de av flerkommuninteckningen omfattade kommunerna kan utlösa en utvidgning som hänför sig till en annan 28 Jfr prop. l973zl59 s. av de av flerkommuninteckningen omfattade kommunerna. Detta kan belysas 22 (NJA " l973 & 677). genom följande exempel. En näringsidkare har tagit ut en inteckning i all sin 29 NJA II 1973 s. 679 f.

verksamhet iA kommun samt en annan inteckning i all sin verksamhet i B och C kommuner. Därefter läggs A och B kommuner samman till den nya kommunen AB. Vid samma tidpunkt läggs C och D kommuner samman till den nya kommunen CD. Verksamheten i D kommun är gravationsfri. Till följd därav skulle den i B och C kommuner beviljade inteckningen i och för sig kunna automatiskt utvidgas till att även avse verksamheten i f. d. D kommun. Sådan utvidgning inträder emellertid inte, eftersom den samtidiga samman- läggningen av A och B kommuner inte kan medföra automatisk utvidgning så att den i B och C kommuner beviljade inteckningen även avser verksamheten i f. d. A kommun; den utvidgningen förhindras nämligen av den i A kommun beviljade inteckningen. Detta hinder mot automatisk utvidgning kan emel- lertid undanröjas genom inteckningsåtgärd, t. ex. genom dödning av den i A kommun beviljade inteckningen. Denna inteckningsåtgärd kommer emeller— tid inte bara att leda till att den i B och C kommuner beviljade inteckningen utvidgas till att gälla även i f. d. A kommun utan den kommer även att utlösa utvidgning till f. d. D kommun. I och med inteckningsåtgärderi kommer inteckningen således att omfatta verksamheten i nya AB och CD kommu- ner.

Utredningen har inte funnit skäl att begränsa ifrågavarande regel om inteckningsutvidgning som rättsföljd av inteckningsåtgärd till att endast avse fall då inteckningsåtgärden hänför sig till alltjämt bestående indelningsänd- ringar, dvs. fall då de kommuner som berörts av indelningsändringen inte därefter undergått någon ytterligare ändring (jfr bilaga 5 under 9). Utredning- en anser emellertid att utvidgning som följd av inteckningsåtgärd städse skall leda till att inteckningens giltighetsområde— med minsta möjliga utvidgning— anpassas till den kommunindelning som råder vid den tidpunkt då inteck- ningsåtgärden företas.

Utvidgning i anledning av inteckningsåtgärd får givetvis inte vara oförenlig med kongruenskravet i 2 & tredje stycket. Detta framgår såväl av att förevarande andra stycke av paragrafen i fråga om utvidgningen hänvisar till första stycket som av att de särskilda reglerna om inteckningsåtgärder— se 3: l 8 andra stycket FHL innehåller krav på bevarad inteckningskongruens. Den aktuella inteckningsåtgärden måste således vidtas samtidigt i fråga om alla inteckningar i den berörda verksamheten.

Utvidgning av företagsintecknings giltighetsområde enligt paragrafens andra stycke inträder så snart hinder mot utvidgningen undanröjts genom beslut om inteckningsåtgärd. Sådan inteckningsåtgärd och nyinteckning i en av indelningsändring berörd verksamhet kan därför genomföras på en och samma inskrivningsdag.30

En formell förutsättning för dödning enligt FL är att fordringshandlingen ges in till inskrivningsmyndigheten. Vid dödning såvitt avser viss verksamhet enligt 23å FL och vid partiell dödning enligt 32å andra stycket FL krävs dessutom att näringsidkaren samtycker till åtgärden. Enligt utredningens förslag är det näringsidkaren som har att ansöka om samtliga inteckningsåt-

30 Se prop. ”732159 gärderoch dessa förutsätter att hypoteksbrevets innehavare medger åtgärden; S. 24 f(NJA ” 1973 jfr motiven till 3119 FHL (9.1..4) s. 679). I förarbetena till de nu gällande reglema om verkan av indelningsändring 31 Prop. 1973;159 & 20 diskuterades huruvida näringsidkaren borde tillerkännas rätt att motsätta sig (NJA II 1973 s. 677). en automatisk inteckningsutvidgning; denna tanke förkastades emellertid.—”

Som ett skäl för sådan vetorätt hade anförts att en utvidgning kunde medföra att en inteckning kom att omfatta en verksamhet som näringsidkaren utfäst sig att inte belasta med inteckning. Utredningen, som inte heller funnit skäl att föreslå regler om sådan vetorätt, vill framhålla att utredningens förslag lär minska riskerna för att en utvidgning skall leda till att inteckningen kommer att omfatta en verksamhet som enligt näringsidkarens utfästelse skall hållas gravationsfri. Detta följer bl. a. av att utvidgning till stora områden, dvs. län, inte längre skall kunna inträda. Utredningen vill dock erinra om att det enda sätt på vilket en näringsidkare, som redan intecknat sin verksamhet i något område, kan med säkerhet uppfylla ett åtagandei s. k. negativklausul att inte låta verksamheten i annat område utgöra säkerhet för annans fordran är att näringsidkaren tar ut en särskild inteckning i sistnämnda område. Därmed omöjliggör han nämligen att inteckning i det förut intecknade området kan komma att utvidgas till att även omfatta verksamheten i det område som han åtagit sig att icke låta utgöra säkerhet för annans fordran.

Inteckningsutvidgning innebär regelmässigt att inteckningsborgenärens säkerhet kommer att omfatta verksamheten i ett större område än tidigare. Detta innebär emellertid endast sällan att inteckningsborgenärens säkerhet ökar. Oftast sker utvidgningen nämligen till områden där näringsidkaren— gäldenären inte driver någon verksamhet. I de undantagsfall då utvidgning sker till område där näringsidkaren-gäldenären driver verksamhet, som i och med utvidgningen kommer att omfattas av inteckningen, medför utvidgning- en däremot att inteckningsborgenären får ytterligare säkerhet. I sådana fall kan det om näringsidkaren-gäldenären försätts i konkurs eller om hans egendom i det område till vilket utvidgning skett blivit utmätt uppkomma frågor om konkurrens mellan inteckningsborgenären, på ena sidan, och andra konkursborgenärer eller utmätningsborgenären, på andra sidan. Beträffande dessa frågor hänvisas till vad som anförts i motiven till de nu gällande utvidgningsreglema.32

45

Denna paragraf står jämte 5 & under rubriken "Företagsinleeknings/örerrä- de". Första stycket behandlar företrädesordningen mellan flera företagsinteck- ningar i samma verksamhet. Bestämmelserna överensstämmeri sak med vad som nu gäller enligt 19 & första stycket FL och de har förebild i l7:6 första stycket JB. Företagsinteckning ger enligt förslaget företräde till betalning i förhållande till annan sådan inteckning efter den tidsföljd vari inteckningama sökts, dvs. efterinskrivningsdag. Den ordning i vilken företagshypotek upplåts på grund av inteckningama blir sålunda utan betydelse för företrädesrätten. Inteckningar som söks samma inskrivningsdag ger lika rätt. Andra stycket upptar en erinran om att 3 kap. innehåller bestämmelser som gör det möjligt att bestämma företrädet mellan inteckningar som söks på samma inskrivningsdag på annat sätt (3:13) samt att ändra intecknings företräde genom sammanföring eller nedsättning (3:16 och 17). Bestämmel- serna i detta stycke har förebild i 17:8 JB. Det kan tilläggas att det inbördes företrädet mellan flera hypoteksbrev, som genom utbyte satts i stället för ett 33 Se prop. 19./32159 hypoteksbrev, också kan bestämmas (3:15). Om så ej skett, har de inbytta s. 15 foch 25 f(NJA " hypoteksbreven givetvis lika rätt. 1973 s. 680).

33 Jfr UBprop. s. 591.

34 FLbet. s. 129 f(NJA u 1966 s. 164).

55

Denna paragrafsaknar direkt motsvarighet i FL (jfr dock 13 5 första stycket första meningen FL). Den innehåller efter förebild av 274é SjöL en hänvisning till FRL, där den viktiga frågan om företagsintecknings prioritet i förhållande till andra rättigheter regleras (se 5, 9 och 15 Gå FRL).

65

Denna paragraf står jämte 7å under rubriken "Vissa bestämmelser om

jöretagsintecknings och lilt'pateksb revs giltighet

Paragrafen ersätter den nuvarande bestämmelsen i 14 & FL, vilken föreskri— ver att företagsinteckning är utan verkan till belopp som svarar mot betalning som utfaller på kapitalbeloppet av intecknad fordran när egendom, i vilken inteckningen gäller, säljs på grund av utmätning eller i konkurs.

Den av utredningen föreslagna paragrafen bevarar den princip som 14 & FL ger uttryck åt men lagtexten har anpassats till den nya råttighetskonstruktio- nen. I denna del innebär förslaget ej enbart redaktionell ändring utan, som en följd av den med JB introducerade panträttslösningen och dess mönsterbil- dande kraft, också saklig ändring. Varje betalning till inteckningsborgenären av fordran för vilken hypoteksbrevet utgör säkerhet kommer nämligen att belasta säkerheten genom att tillägget enligt l:8 FHL (jfr 6:3 JB) får tas i anspråk först sedan hypoteksbrevsbeloppet gått åt. Räntebetalning är alltså lika relevant för inteckningens fortsatta verkan som kapitalbetalning är: det blir en skillnad mot nuvarande ordning.

Med avvikelse från förebilden i 14 & FL har paragrafen vidare formats så att det tydligt framgår att inteckningsrätten skall påverkas i samtliga fall då betalning ur hypoteksegendomen, vid utmätning eller i konkurs, faller ut på hypoteksbrevets belopp. Det krävs alltså inte längre att betalningen skall vara en följd av att egendomen sålts på grund av utmätning eller i konkurs. Denna förändring beror dels på att företagshypotek enligt l:5 första stycket 6 FHL skall omfatta kassamedel (kontanter), sålunda egendom som efter utmätning eller i konkurs kan tillfalla inteckningsborgenären utan föregående försälj- ning, dels på att företagshypotek liksom nuvarande företagsinteckning kan omfatta fordran, som drivs in i stället för att säljas.33

I förlagsinteckningskommitténs förslag motsvarades 145 FL av 27 å och i specialmotiveringen till denna paragraf uttalade kommittén34 att det i motsats till vad som skett exempelvis beträffande inteckningi fast egendom (23 5 IF) —ej angetts någon tidpunkt då betalningen skulle anses ha utfallit och inteckningen sålunda ha förlorat sin verkan. Detta sammanhängde enligt kommittén med att UL icke, i fråga om lös egendom i allmänhet, utsatte bestämd tid, inom vilken talan mot exekutiv auktion skulle väckas; en auktion som avsåg dylik egendom vann således aldrig laga kraft och den kunde göras om intet, även om köpeskillingsfördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, i vilket fall fördelningen blev utan betydelse. Kommittén uttalade vidare att av det nyss sagda följde att anteckning i inskrivningsboken icke kunde avse auktionens inverkan på inteckningen och att resultatet av köpeskillingsför- delningen i stället borde anmärkas.

Till följd av atti l8:7 tredje stycket UB föreskrivits bestämd öesvärstid även vid klagan över exekutiv försäljning av lös egendom i allmänhet har frågan om

angivande av tidpunkt, då betalningen skall anses ha utfallit och inteckningen sålunda ha förlorat sin verkan, kommit i ett nytt läge. Enligt utredningens bedömning kan det emellertid likväl inte föreskrivas att en företagsinteckning skall bli utan verkan sedan den exekutiva försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts (jfr 23 & IF, 6:12 första stycket JB och 276 åSjöL samt de genom UPprop. införda ändringarna i 249 och 253 55 SjöL). Denna bedöm- ninggrundas på två olika skäl. Det första är att en sådan reglering endast skulle komma att omfatta fall då inteckningsborgenären fått betalt ur exekutivt försåld egendom; de fall då inteckningsborgenären fått betalt ur utmätta kontanter eller ur utmätt fordran, som drivits in, skulle sålunda komma att lämnas utanför regleringen. För sistnämnda fall skulle man då få ha en särskild reglering. En sådan dubbel reglering är emellertid inte lämplig, eftersom betalning, som vid ett och samma tillfälle utgår till inteckningsborgenären, kan utgöras såväl av influten köpeskilling för försåld egendom som av medel som influtit till kronofogdemyndigheten på annat sätt. Det andra skälet att inte efterbilda de ovan åsyftade reglerna i JB och SjöL har visst samband med det förhållandet att dessa regler syftar till att inteckning skall bli utan verkan i den exekutivt försålda egendomen, medan förevarande paragraf — liksom 14 & FL — syftar till att inteckningen skall bli utan verkan i näringsidkarens övriga rörelseegendom.35 Och det skall den bli iden mån inteckningsborgenären fått betalt genom det exekutiva förfarandet. Men i vad mån inteckningsborgenä- ren kommer att få betalt kan man endast sällan veta när företagsintecknad egendom säljs exekutivt. vare sig det sker på offentlig auktion eller under hand. Vid försäljning av lös egendom i allmänhet finns ju inte någon sakägarför— teckning som man kan rätta sig efter. 1 vad mån en inteckningsborgenär kommer att få betalt vet man i regel inte heller när köpeskillingen erläggs, vilket för övrigt normalt skall ske i omedelbart samband med försäljningen (925 UB;jfr 96 åUL). Ofta är det först vid fördelningen (8: 13 andra stycket UB; jfr 139é 2 mom. UL) som det blir klart i vad mån inteckningsborgenären kommer att få betalt.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund i paragrafens första mening som rör utmätning att företagsinteckning skall bli utan verkan ”om inteckningsborgenären tillerkänts betalning” ur hypoteksegendomen. Om borgenären tillerkänts betalning vid fördelning blir den relevanta tidpunkten den dag då kronofogdemyndighetens beslut om fördelning meddelats. Om till kronofogdemyndigheten influtna medel redovisats till inteckningsborgenären utan fördelning (jfr 13 kap. UB), blir den relevanta tidpunkten i stället den dag då myndighetens beslut om utbetalning meddelats.36 I paragrafens andra mening föreslås att ”detsamma” skall gälla om borgenären tillerkänts betalning ur hypoteksegendomen i konkurs. Därmed avses att företagsinteck- ning— i den mån betalning utfallit på hypoteksbrevets belopp skall bli utan verkan när inteckningsborgenären enligt framlagt utdelningsförslag tillagts utdelning i ordinär konkurs; jfr 126 och 128 55 KL. Om borgenären dessförinnan uppburit betalning genom förskottslyftning (jfr 143 & KL) blir inteckningen således inte utan verkan förrän utdelningsförslag läggs fram.37 Om det är fråga om konkurs som handläggs som mindre konkurs (se 9 kap. KL), blir inteckningen -i den mån betalning utfallit på hypoteksbrevs belopp utan verkan när beslut om fastställelse av utdelning meddelats enligt 185 f & KL.

35 Eftersom företagsin- teckning inte gäller i annan egendom än den som hör till den inteck- nade verksamheten, be— hövs ingen regel om att inteckning blir utan ver- kan i såld egendom; för- följelserätt kan inte före- komma vid exekutiv för- säljning och ej heller vid försäljning i konkurs. Jfr FLbet. s. 123 (NJA II 1966 s. 153) och Nord- ström s. 72.

36 Jfr UBprop. s. 866. 37 Jfr U rv s. 114 och prop. 1967:16 s. 175 (NJA II 1967 s. 371).

38 Jfr prop. r973:42 5.282 if.

I det särskilda inteckningsregister, som enligt utredningens förslag skall ersätta nuvarande inskrivningsböcker, bör man enligt utredningens mening kunna anteckna i vad mån inteckning blivit utan verkan på grund av att betalning utfallit på hypoteksbrevs belopp vid utmätning eller i konkurs. Man bör således inte nöja sig med att såsom nu, enligt 29 & FL, anteckna resultatet av fördelningen. Enligt vad nyss sagts kan en företagsinteckning komma att bli utan verkan i och med kronofogdemyndighetens beslut om fördelning eller utbetalning eller—i konkurs—i och med att utdelningsförslag lagts fram eller, i mindre konkurs, beslut om fastställelse av utdelning meddelats. En förutsätt- ning för atf inteckningen sålunda skall bli utan verkan är givetvis att den föreslagna eller beslutade betalningen till inteckningsborgenären står sig. Anteckning i registret om fördelnings eller utbetalnings inverkan på inteck- ningen bör därför inte göras förrän kronofogdemyndighetens beslut om åtgärden vunnit laga kraft eller—i konkursfallet förrän tiden för klander mot framlagt utdelningsförslag gått till ända eller väckt klander avgjorts genom lagakraftvunnet beslut eller, om det är fråga om mindre konkurs, förrän beslutet om fastställelse av utdelning vunnit laga kraft.

1 3:21 första stycket 3 FHL föreskrivs att i registret skall antecknas när det anmälts till inskrivningsmyndigheten att betalning vid utmätning eller i konkurs utfallit på hypoteksbrevs belopp. Utredningen räknar med att blivande tillämpningsföreskrifter till UB skall komma att utformas så att kronofogdemyndighetens anmälan till inskrivningsmyndigheten skall ske först sedan fördelningen eller utbetalningen vunnit laga kraft; jfr 635 utsökningskungörelsen (1971 :1098). I nämnda föreskrifter bör måhända även anges att fördelning resp. utbetalning ej bör äga rum innan en eventuell föregående exekutiv försäljning vunnit laga kraft. Föreskrifterna bör dessutom reglera frågan om anteckning på hypoteksbrev med anledning av att betalning utfallit;jfr41 och 42 55 kungörelsen (1971 :1097) om exekution i fast egendom samt 99 & utsökningskungörelsen. Anmälan till inskrivningsmyndigheten när inteckningsborgenären fått betalt i konkurs regleras i 145 3 och 185 g åå KL. Dessa paragrafer omfattas av utredningens förslag till följdlagändringar och behandlas i det följande (9.3).

75

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i FL, regleras sambandet mellan företagsinteckning och hypoteksbrev. Paragrafen har formats i full överens- stämmelse med 6:17 JB.

Av bestämmelserna iförsta stycke! följer att om inteckning blir utan verkan eller ändras till belopp eller omfattning, så återverkar den ändring som inteckningen undergått utan vidare på hypoteksbrevet.

En företagsinteckning kan bli verkningslös genom dödning. Dessutom kan en inteckning bli helt utan verkan om inteckningsborgenären vid utmätning elleri konkurs uppbär betalning intill hypoteksbrevets belopp (se 216 FHL). Vidare kan tänkas att en inteckning förlorar verkan genom beslut om rättelse enligt 3:22 FHL. En inteckning kan också upphöra vid förverkandeförklaring på grund av brott (36:4 brottsbalken).38 De nu nämnda fallen inbegripsi första styckets första mening. Dess andra mening avser bl. a. fall då intecknings belopp ändras. Sådan verkan kan inträda dels som en följd av rättelse, dels när

inteckningsborgenären uppbär betalning vid utmätningelleri konkurs. Första styckets andra mening avser dessutom fall då intecknings omfattning ändras, dvs. då omfattningen av den verksamhet, som inteckningen avser, ändras. Sådan ändring kan innebära att inteckningens omfattning minskas, t. ex. genom partiell dödning enligt 3:18 FHL, eller att den ökas, t. ex. genom utvidgning enligt 23 FHL. Även rättelsebeslut kan påverka intecknings omfattning.39

I andra stycket erinras om att dödning av förkommet hypoteksbrev inte påverkar inteckningens giltighet.

Den som förlorat ett hypoteksbrev bör enligt utredningens mening ha möjlighet att få handlingen dödad. Förslag till ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling har därför utarbetats (se 9.9).

9.1.4 3 kap. lnskrivningsj/örfarande! ! 5

Denna paragraf. vilken liksom 2 5 står under rubriken "Inskrir'ningsregister och inskrivningsmyndighet". ersätter 165 andra stycket FL, som anger att särskild inskrivningsbok skall föras över ärenden om företagsinteckning (jfr 4 och Såå FF). Paragrafen har viss motsvarighet i 25 lagen (1973:98) om inskrivningsregister (LIR) samt i 2 & andra och tredje styckena SjöL.

Såsom anförts i den allmänna motiveringen (8) medför utredningens förslag om en för hela riket gemensam inskrivningsmyndighet, att ett centralt inskrivningsregister skall inrättas. Här ges bestämmelser om att inskrivning enligt den nya lagen skall ske i ett särskilt register, benämnt företagsinteck— ningsregistret, och att detta skall föras med ADB. Denna ordning står centralt i refomren och är praktiskt viktig för dem som skall utnyttja registret; den bör följaktligen läggas fast genom lag och inte genom tillämpningsföreskrift. Närmare föreskrifter om hur registret skall läggas upp och föras kan meddelas av regeringen. Detsamma gäller bestämmelser om vem som skall svara för databehandlingen samt för underhåll och utveckling av system och pro- gram.

2 5 Förevarande paragraf ersätter 165 första stycket FL och har motsvarighet i 1911 och 2 JB (jfr 2 och 25 åå SjöL). Så som redovisats i den allmänna motiveringen (8) skall alla inskrivnings- ärenden enligt utredningens förslag handläggas av en för riket gemensam myndighet som regeringen bestämmer. Föreskrift härom har tagits upp i paragrafens första stycke. Myndigheten benämns ”inskrivningsmyndighe- ten”, en benämning som är avsedd för referensändamål inom ramen för FHL. I paragrafens första stycke definieras också det grundläggande begreppet inskrivningsärende. Hit hör i första hand ärenden om inteckning i närings- verksamhet. Därtill kommer ärenden angående inteckningsåtgärder enligt 14—18 åå. Med ”annan införing” åsyftas bl. a. de anteckningar rörande vissa inskrivningsrättsligt relevanta förhållanden som förslaget reglerar i 21 &. 39 Jfr prop. 197020 B & I andra stycket föreskrivs att myndigheten skall förestås av en inskrivnings— 341 och A & 243 f(NJA domare. som enligt uttrycklig föreskrift skall vara lagfaren. 11 1972 s. 203).

1 Se prop. 1973142 5. 562 (NJA II 1975 s. 215); jfr SOU l976:70 s. 141. 2Jfr prop. 197020 Bs. 506 (NJA 11 1972 s. 451) och prop. 1973:42 s. 310 f(NJA 11 1975 s. 209). 3Jfr prop. 1973:13 s. 41 (NJA 11 1973 s. 659 f).

3?

Denna paragraf, som jämte 4—9 55 står under rubriken "Handläggningen ar' inskrivningsärende". saknar motsvarighet i FL. Desslförsta stjt'cke innehåller en bestämmelse som gör tvistemålsreglema subsidiärt tillämpliga i inskriv- ningsärenden på samma sätt som är fallet i fastighetsrättsliga inskrivnings- ärenden (jfr 19:3 andra stycket JB).

1 paragrafens andra sl_r'cke slås fast att anmälan eller ansökan i inskriv- ningsärende alltid skall vara skriftlig. I denna del avviker förslaget från vad som nu gäller enligt FL och JB. Den föreslagna ordningen överensstämmer däremot med vad som enligt 305 första stycket SjöL gäller i fråga om sjörättsliga registerärenden.l vilka som bekant handläggs av en central registrerings- och inskrivningsmyndighet. Redan nu torde det vara ovanligt att anmälningar och ansökningar i ärenden angående företagsinteckning görs muntligen. Utredningens förslag om att alla ärenden angående företagsinteck- ning skall handläggas av en för riket gemensam inskrivningsmyndighet gör ett generellt krav på skriftligt ansökningsförfarande naturligt; något beaktansvärt praktiskt behov av annan ordning torde inte föreligga.

4 %

Förevarande paragraf, som ersätter 25 & FL (se även 21 aå första och andra styckena FF), innehåller en grundläggande bestämmelse som knyter inskriv— ningsärende och dess handlägggning till inskrivningsdag. Den har viss motsvarighet 1 19:5 JB och i 45 första och andra styckena LIR samt i 255 andra stycket SjöL.

Iförsta stycket föreskrivs att handläggningen av inskrivningsärenden skall vara intermittent, dvs. knuten till vissa bestämda inskrivningsdagar. Detta system tilllämpas även på inskrivning enligt JB och SjöL.2 Inskrivningsärende skall alltså tas upp på inskrivningsdag. Enligt gällande rätt hålls sådan en gång i veckan (21 a 5 FF). Utredningen föreslår nu att inskrivningsdag skall hållas varje måndag—fredag, som ej utgör helgdag. Med helgdag likställer förslaget midsommarafton, julafton och nyårsafton. Detta innebär en anpassning till vad som enligt 45 LIR och 255 SjöL gäller i fråga om det ADB-lagda inskrivningsväsendet. Det centrala ADB—register som utredningen förordar påkallar i och för sig ej att man överger det nuvarande veckointervallet. Utredningen har erfarit att det från datateknisk synpunkt är likgiltigt om man har endagsintervall eller veckointervall och att kostnaderna för ADB-driften blir desamma oavsett vilket intervall man väljer.3 Naturligtvis kan ett system med endagsintervall beräknas stundom bli pressande och personalkrävande för inskrivningsmyndigheten. Men utredningen förordar likväl endagsinter- vall, eftersom ett sådant system passar bäst in i det under ADB lagda inskrivningsväsendet som helhet och tillgodoser praktiska behov hos dem som myndigheten skall betjäna.

I likhet med 4 9" LIR ger förslaget möjlighet för regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, att när särskilda skäl föreligger förordna att inskrivningsdag skall ställas in, t. ex. när inskrivningsdag infaller i anslutning till en större helg eller på sådan dag då tjänstgöringsfrihet kan erhållas under villkor att tjänstetiden arbetas in i förväg.

Även i ett system med endagsintervall bör inskrivningsdagen avslutas vid visst klockslag under dagen. Utredningen kan inte finna någon anledning att avvika från det klockslag som nu gäller. I förevarande paragrafs första stycke anges därför också — liksom i 25 å SjöL — att inskrivningsdag hålls till klockan tolv.4

Ansökan eller anmälan som kommer in till inskrivningsmyndigheten under löpande inskrivningsdag skall tas upp till handläggning den inskrivningsda- gen. Ansökan eller anmälan som kommit in efter den tidpunkt då inskriv- ningsdagen avslutats, alltså klockan tolv, anses gjord på nästföljande inskriv- ningsdag. Föreskrift om detta har tagits upp i paragrafens andra stycke.

55

Denna paragraf går tillbaka på 26 och 27 å FL (jfr 14å FF); den har motsvarighet i l9:6 och 7 JB.

Iförsta stycket föreskriver förslaget att dagbok skall föras över inskrivnings- ärenden och att handlingarna i sådana ärenden skall föras samman i akter. F. n. gäller enligt 14 å FF att handlingarna för varje näringsidkare skall föras samman i en akt.

Under utredningens arbete har från vissa håll framförts önskemål om att man skall överge detta 5. k. realaktsystem och gå över till ett sådant system med kronologiska akter som man har inom det fastighetsrättsliga inskriv- ningsväsendet. Realaktsystemet medför att handlingarna i varje nytt ärende skall sorteras in i den för resp. näringsidkare upplagda akten och kräver därför att alla akter förvaras lätt tillgängliga nära personalens arbetsplatser, något som med tiden kräver allt större utrymme i anslutningtill arbetsplatserna. Om man i stället har kronologiska akter, kan de äldre efter hand flyttas undan till arkiv som är belägna längre bort från arbetsplatserna.

Såvitt utredningen förstår har ett realaktsystem den fördelen att man vid behov snabbt kan finna tidigare ingivna handlingar angående en viss näringsidkare. Aktbildningen vid sjöfartsregistret, som använder samma ADB-system som det utredningen förordar för handläggning av ärenden om företagsinteckning, sker också enligt realaktsystemet.5 Hos en central inskriv- ningsmyndighet för handläggning av ärenden angående företagsinteckning får man emellertid räkna med ett långt större antal ärenden och akter än hos sjöfartsregistret. Realaktsystemets nyss angivna nackdelar blir därmed bety- dande. Dessutom har utredningen erfarit att man i praktiken sällan behöver granska handlingar som getts in i tidigare ärenden. Utredningen menar därför att ett system med kronologiska akter bör föredras. Eftersom det ADB-system utredningen förordar inte kan klara annat, får dagbok föras manuellt, i särskild bok med lösblad och i löpande följd för kalenderår, dvs. ungefär på samma sätt som nu (se 1 och 2 åå FF). Utredningen förutsätter att de nu angivna synpunkterna kommer att beaktas då erforderliga tillämpningsföreskrifter utarbetas.

1 andra stycket föreskrivs att relevanta upplysningar, som sökanden eller annan lämnat i inskrivningsärende, och särskild utredning, som verkställts i sådant ärende, skall redovisas i akten. På samma sätt dokumenteras föreläg- ganden och andra beslut som inte skall tas upp i företagsinteckningsregist- ret.6

4Jfr prop. 1973:13 s. 56 f(NJA 11 1973 5.660). 5 5:1 1 fanygsregisterför- ordningen (19751927). 6 Jfr nedan vid 7 å.

7 Jfr Nordström s. 96.

65

Paragrafens första och andra stycken svarar mot l8å andra stycket FL. Paragrafen har sin fastighetsrättsliga förebild i 1919 andra stycket JB och Så LIR. Här ges bestämmelser om rätt för inskrivningsmyndigheten att i vissa fall besluta om uppskov med att avgöra ett inskrivningsärende och att därvid skaffa in utredning.

Enligt första stycket får inskrivningsärende skjutas upp till viss senare inskrivningsdag om det är nödvändigt för utredningen. En förutsättning är härvid att ärendet ej avser ansökan som bör avslås omedelbart. Det kan anmärkas att avslagskatalogen i 1 ] å inte är helt uttömmande. Sålunda bör t. ex. en inteckningsansökan, som inte skrivits under av behörig firmateckna- re, avslås.7 Uppskovsinstitutet fyller funktionen att ge registermyndigheten möjlighet att i oklara situationer skaffa sig underlag för bedömning av om något av avslagsfallen föreligger. Men det behöver i och för sig inte hindra att ofullständiga ärenden kompletteras under hand. På det sättet kan brister ofta botas på ett smidigt sätt. Utrymmet för sådana kompletteringar är emellertid begränsat med hänsyn till tiden (jfr motiven till 4 å).

Uppskov får inte avse obestämd tid utan måste gälla till viss angiven inskrivningsdag.

Andra stycket ger inskrivningsmyndigheten möjlighet att förelägga sökan- den att förebringa behövlig utredning. Ett tänkbart fall kan vara att inteckning söks i viss såsom näringverksamhet betecknad verksamhet men det kan sättas i fråga om denna inte endast innebär utövande av tjänst eller dylikt. Till skillnad från vad som gäller enligt JB kan föreläggandet ej gå ut på att sökanden skall förebringa utredningen vid inställelse hos myndigheten. Det är således endast skriftlig utredning som sökanden kan föreläggas att prestera.

Efterkommer inte sökanden ett föreläggande att komplettera utredningen. får inskrivningsmyndigheten förklara ansökningen förfallen. Erinran om denna påföljd skall tas in i föreläggandet. Någon motsvarighet till den möjlighet att förena ett kompletteringsföreläggande med vitespåföljd som JB tillhandahåller skall däremot inte stå till buds i inskrivningsärenden enligt FHL.

Enligt allmänna grundsatser kan myndigheten inhämta behövlig utredning direkt från annan myndighet; förslaget lägger emellertid inte någon skyldighet på inskrivningsmyndigheten att göra så.

Tredje stycket ger inskrivningsmyndigheten möjlighet att skaffa rådrum till viss senare inskrivningsdag för att överväga inskrivningsärende som är särskilt krävande på grund av sin beskaffenhet eller omfattning. Att uppskov bör kunna komma i fråga i sådana fall motiveras främst av att inskrivningsdag enligt 4å skall hållas varje arbetsdag. Ett ärende kan, t.ex. på grund av ändringari rikets administrativa indelning (jfr 7.3 och motiveringen till 2:3 FHL i 9.1.3 samt bilaga 5), innehålla en rättsfråga som är svårbedömbar. Det slutliga godkännandet för s. k. uppdatering av en inskrivningsdag behöver då inte fördröjas därför att inte samtliga ärenden slutligt avgjorts. Uppskov får emellertid inte meddelas under längre tid än till femte inskrivningsdagen efter den då ansökningen gjordes; jfr 5å LIR.

75

I denna paragraf, vars första stycke närmast svarar mot 28 å första stycket FL, föreskrivs bl. a. att vissa beslut skall föras in i företagsinteckningsregistret. Den har förebild i 19:12 första stycket JB och i 6å LIR.

Enligtförsta stycket skall beslut, varigenom ansökan i inskrivningsärende bifalls, avslås eller förklaras förfallen, föras in i företagsinteckningsregistret. Det är väsentligt att registret genast ger besked om nytt ärende, även om det inte kan slutligt avgöras samma inskrivningsdag. Därför skall också beslut varigenom inskrivningsärende skjuts upp föras in i registret. Andra beslut i inskrivningsärenden, t. ex. beslut om föreläggande eller om avvisning, skall däremot i regel inte föras in i registret utan enligt 5 å andra stycket tas upp i akten. lnföringen kommer normalt att utgöra hela beslutet i ärendet. I fråga om beslut. som innebär bifall, behöver skälen över huvud taget inte redovisas. Innebär beslutet att ansökan inte bifalls, skall skälen framgå av akten.

Andra stycket reglerar den principiellt viktiga frågan om registrets vitsord i förhållande till de handlingar som ligger till grund för införing och till vad som i övrigt förekommit i ärendet. Registret böri likhet med vad som i regel gäller inom inskrivningväsendet i övrigt ha ett självständigt vitsord. lnföringen i registret skall alltså utgöra den enda form vari det av myndigheten fattade beslutet framträder utåt. I enlighet härmed föreskrivs i detta stycke att beslut i inskrivningsärende, som skall föras in i registret, meddelas genom sådan införing och skall anses ha det innehåll som framgår av registret. Det innehåll som åsyftas är innehållet i registret sådant det framgåri införingsögonblicket. Dokumentation härom erhålls genom det registerutdrag som uppenbarligen måste fogas till akten. Beslutet får rättsverkan från utgången av den inskrivningsdag. till vilken det hänför sig.

Regler om avförande av inskrivningar ur registret och om dokumentation av inskrivningamas innehåll bör utfärdas i form av tillämpningsföreskrif- ter.

85

Denna paragraf går tillbaka på 28 åandra stycket andra meningen FL. Den har förebild i 19:13 JB. Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för inskrivningsmyndigheten att genast lämna underrättelser angående beslut, som gått sökanden eller annan som hörts i ärendet emot. Ett syfte med bestämmelsen är att förebygga att vederbörande försitter besvärstiden. Underrättelse bör ges inte bara om beslut varigenom ansökan avslagits eller förklarats förfallen utan också om beslut om uppskov. Underrättelsen bör alltid återge själva beslutet, sådant det framgår av registret, jämte besvärshän— visning. I akten antecknade skäl för beslutet skall också de tas med i underrättelsen. Om sökanden anlitat ombud, skall underrättelsen sändas till ombudet i stället för till sökanden personligen enligt de regler som gäller beträffande ombud i rättegång. Det är rimligt att ingivare som ej är ombud tillställs beslutet för kännedom och utredningen räknar med att detta skall beaktas då tillämpningsföreskrifter utfa'rdas.

Förenas uppskovsbeslut med särskilt föreläggande som genast tillställs sökanden, kan det vara lämpligt att underrättelsen om själva beslutet biläggs

8 Jfr prop. 1975:68 s. 29 (NJA 11 1975 s. 214). 9 Jfr 52:13 och 56:13 RB samt Nordström s. 121.

10 Jfr sou 1965:14 s. 124 f.

föreläggandet. Är detta avfattat så att det återger beslutet jämte fullföljdshän- visning, bör det vara tillräckligt att sökanden tillställs föreläggandet.

Bestämmelser om det sätt på vilket underrättelse skall ske meddelas lämpligen i form av tillämpningsföreskrifter.

95

Denna paragrafsvarar mot 35 å FL och 19:15 JB men är formad efter senare förebild, nämligen 29 å fjärde stycket SjöL. Paragrafen ålägger inskrivnings- myndigheten att självmant och utan dröjsmål till ny handläggning företa inskrivningsärende som återlörvisats till myndigheten. Bestämmelsen innebär att ärendet skall återupptas genast, om beslutet når myndigheten under löpande inskrivningsdag, och eljest på nästa inskrivningsdag.8 En självklar förutsättning är härvid att högre rätts beslut vunnit laga kraft.9 Det bör anmärkas att högre rätt aldrig kan bevilja inskrivning utan vid behov i stället skall återförvisa ärendet till inskrivningsmyndigheten för ny handläggning, varvid de omständigheter som då föreligger får beaktas av myndigheten.

10å

I denna paragraf, som närmast svarar mot 17 å FL, anges hur inteckning söks. Till skillnad från motsvarande bestämmelser i 2222 JB innehåller förevarande lagrum inte någon föreskrift om att ansökningen skall göras skriftligen. Redan av 3 å andra stycket följer emellertid att alla ansökningar i inskrivningsären- den skall göras skriftligen.

Iförsta stycket föreskrivs inledningsvis att företagsinteckn ing skall sökas av näringsidkaren. Att endast näringsidkaren är legitimerad som sökande hänger samman med att J B:s panträttskonstruktion efterbildas. lnteckningsansökan av annan än näringsidkaren skall följaktligen avslås. Drivs verksamheten av flera näringsidkare, som inte verkari handelsbolag eller annan sammanslut— ning med egen rättskapacitet, måste inteckningsansökningen göras av dem alla (jfr 22 första stycket FHL). Ett undantag från denna regel möter i partrederi. Analogiskt med vad som gäller om pantsättning av rederiets skepp torde huvudredaren visserligen ej vara behörig att ställa annan rörelseegen- dom som företagshypotek (jfr motiveringen till 1:3 FHL i 9.1.2). Men det gör han inte genom att söka inteckning i rederiverksamheten; och överträder han sedan gränsen för sin behörighet genom att pantsätta hypoteksbrevet, torde det bli overksamt.10 Huvudredarens i 42å SjöL reglerade behörighet att rätts- handla på redamas vägnar kan sålunda förutsättas omfatta även att söka inteckningi rederiverksamheten (men ej att göra bruk av hypoteksbrevet). En annan sak är att rederiavtalet eller särskilt beslut av redama kan beröva huvudredaren sådan handlingsförmåga.

Som tidigare anförts förutsätter utredningen att särskilda blanketter köm- mer att utformas för inteckningsansökan. Så förhåller det sig i fastighetsrätten och sjörätten. Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om det belopp på vilket inteckningen skall lyda och beloppet skall, liksom enligt FL. anges i svenskt mynt.

Såsom anförts vid 2:l FHL bör företagsinteckning i första hand avse all näringsidkarens näringsverksamhet i riket. Innefattar inte ansökningen en

begäran om begränsning av inteckningen på något av de sätt som anges i 2:l andra stycket FHL. får den utan vidare anses avse inteckning i all närings- verksamhet som näringsidkaren vid varje tid utövari riket. Varje begränsning av inteckningen måste således uttryckligen anges i ansökningshandlingen.

] andra stycket lämnas föreskrifter som berör identifieringen av näringsid- karen. Sökanden skall lämna styrkt uppgift om namn och personnummer. Detta gäller enskilda näringsidkare och dödsbon (den avlidnes namn och personnummer). För annan juridisk person än dödsbo skall styrkt uppgift lämnas om namn och organisationsnummer.

Det kan anmärkas att varken JB eller SjöL innehåller bestämmelser om att sökanden skall uppge person- eller organisationsnummer. Däremot följer av tillämpningsföreskrifterna inom respektive område att uppgifter härom skall lämnas i vissa fall. Något krav på att uppgifterna skall styrkas uppställs däremot inte. Vid inteckning i näringsverksamhet har emellertid uppgifterna om sökandens identitetsnummer en långt större betydelse än vad de har då det gäller fast egendom och skepp. I de senare fallen utgörs nämligen intecknings- enheten just av fastigheten respektive skeppet. som identifieras genom registernummer, och uppgifter om sökandens (el ler annans) identitet haralltså ingen betydelse för inteckningsenhetens identifiering. När det gäller inteck- ning i näringsverksamhet utgör däremot näringsidkarens identitet, och därmed också hans identitetsnummer, det främsta momentet vid intecknings- enhetens individualisering. Härtill kommer att identitetsnumret skall utgöra registerbeteckning i företagsinteckningsregistret.

Näringsidkarens person är alltså, liksom i FL, det främsta momentet vid individualiseringen. Eftersom en och samma person kan driva verksamhet under flera firmor och en firma dessutom lätt kan ändras, är firmanamnet inte mycket värt som identifieringsdatum. Enskild näringsidkare identifieras bäst genom namn och personnummer. Uppgifterna härom kan lämpligen styrkas genom personbevis.

Till skillnad från FL reser FHL inte något krav på att bevis om registrering av firma skall företes i ansökningsårendet i fall då näringsidkaren är skyldig att ha registrerad firma för verksamheten. I fråga om enskild näringsidkares firma kommer registreringsbevis aldrig att behöva företes. Utom att firma är ett svagt identifieringsdatum är bakgrunden till att kravet på registreringsbevis slopats i förSIaget följande. Enligt 2 å andra stycket handelsregisterlagen (197411 57) är enskild näringsidkare skyldig att söka registrering— och därmed också skyldig att ha registrerad firma —innan han börjar sin verksamhet. såvida han skulle ha varit bokföringsskyldig enligt bokföringlagen (1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976. Ett krav på företeende av registreringsbevis skulle därmed nödga inskrivningsmyndigheten att för varje inteckningsansö- kan av enskild näringsidkare undersöka huruvida den berörda verksamheten är av sådan art att bokföringsskyldighet föreligger enligt 1929 års bokförings- lag. Enskild näringsidkare som vill inteckna allt slags näringsverksamhet skulle då även behöva uppge vad slags verksamhet han faktiskt utövar och förebringa utredning om huruvida denna är bokföringspliktig enligt nämnda lag, detta trots att det enligt FHL inte krävs att sådana uppgifter lämnas.

] fråga om sökande som ärjuridisk person kommer kravet på företeende av registreringsbevis i praktiken att stå kvar. Sökandens firma och organisations- nummer lär nämligen enklast kunna styrkas genom registreringsbevis. Därtill

Jfr 7 å första stycket FF, 4 å andra stycket kungörelsen (l97lz784) med tillämpningsföre- skrifter för inskrivnings- väsendet enligt jordabal- ken och 2112 fartygsregis- terförordningen. '2 Se 1 och 2 åå lagen om identitetsbeteckning förjuridiska personer m. fl.

'3 Jfr NJA 1971 s. 417 och lagen (1968:555) om rätt för utlänning och ut- ländskt företag att idka näring här i riket. 1391 Jfr NJA 1980 s. 164.

kommer att inskrivningsmyndigheten måste kunna kontrollera att ansökan gjorts av behörig firmatecknare: registreringsbeviset får funktion av behörig- hetshandling.

Kravet på organisationsnummer vid inteckning ijuridisk persons verksam- het ställer förslaget upp för att förebygga förväxlingar och felaktiga inteck- ningsbeslut. Det är att märka att utredningsförslagets krav på organisations- nummer avser alla juridiska personer utom dödsbon och således ej är begränsat till dem som redan har organisationsnummer.” Enjuridisk person som saknar organisationsnummer måste alltså se till att få sådant nummer fastställt innan den kan inteckna sin verksamhet. Organisationsnummer tilldelas bl. a. aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening men behöver inte tilldelas handelsbolag eller ekonomisk förening som registrerats i handels- resp. föreningsregister före den 1 juli 1975. Sådana juridiska personer samt andra juridiska personer (t. ex. ideella föreningar och stiftelser) skall dock tilldelas organisationsnummer om denjuridiska personen ansöker därom eller om det begärs av statlig myndighet, hos vilken den juridiska personen är registrerad eller har mål eller ärende anhängigt. Motsvarande gäller i fråga om partrederi och utländskt företags filial i Sverige.]2 Organisationsnummer kan alltså fastställas för alla juridiska personer (utom konkursbo), inklusive dödsbo, samt för partrederi och utländskt företags filial i Sverige.

1 företagsinteckningsregistret skall registerbeteckningen för dödsbo och partrederi vara den avlidnes resp. partredamas personnummer. Det bör dock ej möta något hinder mot att dessutom registrera organisationsnummer som kan ha fastställts för dödsboet eller partrederiet.

Utländskt företag kan med vederbörligt tillstånd idka näring häri riket och dess näringsverksamhet kan också intecknas här.13 De utländska företagens filialer i Sverige har i regel egna organisationsnummer. Men en filial ärinte något självständigt rättssubjekt och det är inte filialens utan det utländska rättssubjektets verksamhet här som intecknas. ' 33 Likväl lär man få acceptera att det utländska företaget identifieras genom filialens organisationsnum- mer.

llå

Denna paragraf har förebild i 22 :3 JB och den ersätter 18 å första stycket FL. l paragrafen räknas under fyra punkter upp de viktigaste fall då intecknings- ansökan skall avslås— antingen omedelbart eller efter uppskov enligt kapitlets 6 å.

Punkt I föreskriver avslag på inteckningsansökan dels när skriftlighetskra- vet i 3 åandra stycket ej iakttagits. dels när kraven i 10 åej är uppfyllda, t. ex. om av ansökan inte framgår vilket belopp inteckningen skall lyda på eller styrkt uppgift om namn och person- eller organisationsnummer inte lämnats. Saknas sådan uppgift om näringsidkarens namn och identitetsnummer skall inteckningsansökan avslås omedelbart.

Punkt 2 innebär en nyhet i förhållande till FL. Punkten föreskriver avslag på inteckningsansökan för det fall näringsidkaren söker inteckning i viss specificerad verksamhet och den na är av sådan karaktär att den uppenbarligen inte kan intecknas. Som exempel kan nämnas att verksamheten i själva verket innebär utövande av tjänst.

Punkt 3 föreskriver som avslagsgrund att ansökningen strider mot föreskrif- terna i 211 eller 2 FHL. Om ansökningshandlingen inte innehåller någon begäran om begränsning till viss verksamhet, utgör ansökningen en begäran om inteckning i all verksamhet i hela riket. En sådan ansökan skall således avslås om näringidkaren redan har inteckning i annat än all verksamhet i riket.

Enligt punkt 4 är det avslagsgrund att sökanden eller, om inteckningen söks av flera, någon av sökandena är i konkurs eller försätts i konkurs samma inskrivningsdag som inteckningen söks (jfr 18 å första stycket punkt 3 FL). Enligt 21 å skall i företagsinteckningsregistret antecknas konkursbeslut som avser näringsidkare som sökt eller vunnit inteckning och såsom anförs i motiven till nämnda lagrum bör övriga konkursbeslut antecknas i en särskild ADB-baserad förteckning. Om inteckning skulle beviljas trots konkursen, behåller inteckn ingen och därmed hypoteksbrevet sin giltighet men en eventuell pantförskrivning blir normalt utan verkan mot konkursboet.'4 Det kan anmärkas att KL numera erbjuder möjlighet till godtrosförvärv i konkursens inledningsskede på grund av rättshandling med gäldenären.15

KL rymmer också möjlighet att förbjuda enskild näringsidkare och annan att idka näring.]6 Utredningen har övervägt om näringsförbud bör utgöra hinder mot att företagsinteckning beviljas på ansökan av den som meddelats förbudet. Emellertid har utredningen funnit att en sådan ordning skulle bli både rättsligt komplicerad och praktiskt betungande för inskrivningsmyndig- heten att iakttaga. Detta skulle enligt utredningens mening inte komma att vägas upp av vad som kunde vinnas i god ordning. Utredningen har därför avstått från att föreslå en sådan nyhet.

Förevarande avslagskatalog är inte, lika litet som den i 18 å FL, avsedd att vara uttömmande. Således bör t. ex., såsom anförts i motiven till 316 FHL, en inteckningsansökan, som inte skrivits under av behörig firmatecknare, avslås.

12å

Paragrafensförsta stycke ersätter i viss mån 28 å FL; det har motsvarighet i 2215 JB. Här sägs ut att om intet hinder mot inteckning möter enligt 1 l åså skall inteckning beviljas och hypoteksbrev utfärdas på grund av inteckningen. Utredningen vill dock erinra om att ett alternativ till avslag enligt 1 1 å och bifall enligt förevarande paragrafi vissa fall kan vara uppskovsbeslut enligt 6 å.

Hur inskrivningsmyndigheten skall expediera hypoteksbrevet får regleras i tillämpningsföreskrilt med beaktande av att lösörepanträttsliga grundsatser gäller ifall hypoteksbrevet är pantförskrivet (jfr motiveringen till 113 FHL vid not 26 a).

Andra stycket tar—efter förebildi 2215 Jszfr 284 åSjöL—upp en hänvisning till de bestämmelser i lagen om dödande av _förkommen handling enligt vilka nytt hypoteksbrev skall utfärdas i stället för dödat sådant. Därmed syftas på lOå i nämnda lag. Lagen omfattas av utredningens förslag till följdlagänd- ringar (jfr 9.9). Det kan tilläggas att nytt hypoteksbrev bör utfärdas även i samband med flertalet av de inteckningsåtgärder som regleras i 14—18 åå. Detta bör dock regleras i tillämpningsföreskriftema.

'4 Jfr prop. 197020 B 5. 638 (NJA 11 1972 s. 519).

'5 Se 20 och 21 åå KL. 16 Se 199b— 199155 KL samt sou 1979-.13, prop. 1979/80:83 och LU 1979/80:31 (NJA 11 1980 s. 191 ff).

'7 Se prop. 197020 B 5. 643 foch A 5. 300 (NJA 11 1972 s. 524).

18 Se FLprop. s. 163 f (NJA 11 1966 s. 144);jfr Nordström s. 61.

'9 Se prop. 197020 B 5. 646.

20 Jfr prop. 19731159 5. 25.

2] Jfr FLprop. s. 163 f (NJA II 1966 s. 1144).

13.6

Denna paragraf behandlar fastställelse av flera samtidigt sökta inteckningars inbördes företräde. Paragrafen svarar mot 19å andra stycket FL. Frågan regleras här i full överensstämmelse med nuvarande ordning och dessutom med 2216 JB'7

14å

Denna paragraf, som jämte 15—20 åå står under rubriken "lnteckningsåtgär— der", reglerar det fall att näringsidkaren önskar att företagsinteckning skall ändras till att omfatta ytterligare verksamhet.

Institutet inteckning till ytterligare säkerhet är inte reglerat i FL, men förarbetena räknar ändock med att sådan skall kunna äga rum. '8 Och innan JB trädde i kraft ansågs inteckning till ytterligare säkerhet kunna ske i fråga om fast egendom utan särskilt stöd i inskrivningslagstiftningen. 19 Genom 2217 JB reglerades institutet och gavs benämningen "utsträckning”. Det föreslås reglerat även genom FHL. Syftet med utsträckning kan eljest ofta uppnås genom heldödning och nyinteckning.

Iförsta stycket föreskrivs att företagsinteckning som är begränsad enligt 211 andra stycket FHL kan sträckas ut till att omfatta ytterligare verksamhet. Åtgärden förutsätter ansökan av näringsidkaren. Redan av 3 å andra stycket följer att ansökningen skall göras skriftligen. Av bestämmelserna i första stycket framgår att hypoteksbrevets innehavare skall medge åtgärden. Med- givandet dokumenteras enligt 19å genom att hypoteksbrevet ges in till inskrivningsmyndigheten.

Utsträckningav inteckning avses kunna ske både till annat område(till hela riket ellertill kommun, fastighet, utmål o. d.) och till annan art av verksamhet. Liksom inteckning kan beviljas även om sökanden ej driver någon verksamhet kan inteckning sträckas ut oavsett huruvida näringsidkaren driver någon verksamhet som kommer att omfattas av utsträckningen. Åtgärden behöver således inte medföra att inteckningsunderlaget ökar.20

Utsträckning får emellertid inte göras så att inteckningsenheten därefter kommer att strida mot bestämmelserna i 2:l FHL. Detta följer av föreskriften om att bestämmelserna angående ansökning om inteckning i tillämpliga delar gäller i fråga om ansökan om utsträckning. En inteckning i verksamhet för produktion av elenergi genom vattenkraft på viss fastighet fir sålunda inte sträckas ut till att även avse annat slags verksamhet på fastigheten. Av hänvisningen till bestämmelserna angående ansökan om irteckning följer också att ansökan om utsträckning inte får strida mot 212 FHL; om en verksamhet besväras av flera inteckningar, måste utsträckningsåtgärden således avse dem alla.” Hänvisningen medför dessutom att ansökan om utsträckning skall avslås om sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs samma inskrivningsdag som ansökningen görs. Det ligger i srkens natur att ansökningshandlingen bör innehålla uppgift om hur interkningen skall sträckas ut. dvs. vilken ytterligare verksamhet som skal omfattas av inteckningen. Saknas sådan uppgift, torde ansökningen få anses utgöra en begäran om att inteckningen skall sträckas ut till att omfatta all verksamhet i hela riket (jfr 10 å).

I andra stycket föreskrivs att för det fall ansökan om utsträckning till ytterligare verksamhet avser flera inteckninga r. dessa skall fastställas att även i denna verksamhet gälla med samma inbördes företrädesrätt som de har i den ursprungligen intecknade verksamheten.22

155

Denna paragraf behandlar utbyte av hypoteksbrev och den svarar närmast mot 21 & FL, som innehåller bestämmelser om utbyte av intecknade fordringshandlingar. De nu gällande bestämmelserna har utformats i anslut— ning till 30 kap. 12 och 13 55 i lagberedningens förslag till jordabalk (SOU 1960124 och 25) och innebär att utbyte kan ske på flera olika sätt. Sålunda kan en inteckningshandling bytas ut mot en ny eller mot _flera nya intecknings— handlingar. Vidare kan/lera inteckningshandlingar bytas ut mot en eller mot

_llera nya handlingar. Den paragraf utredningen föreslår innebär däremot —i

likhet med vad som gäller i fastighetsrätten enligt 2218 JB23 -— att utbytesin- stitutet endast skall avse utbyte av en inteckningshandling mot/lera. Skälet härtill är att utredningen ansett att reglema om inskrivningsförfarandet så långt möjligt bör vara likartade på olika inskrivningsområden. till fördel för banker och andra som regelmässigt sysslar med ärenden om inteckning av olika slag. Med avvikelse från förebilden i JB har emellertid i den föreslagna lagtexten tydligt markerats att utbyte endast kan avse en hypoteksbrev; ordet ”ett” kan, mot bakgrund av den stilart som i övrigt används i FHL, inte förväxlas med obestämd artikel.

Den inskränkning av utbytesinstitutet som utredningen föreslår innebär inte att det i framtiden skall bli omöjligt att uppnå de syften som nuvarande utbytesinstitut kan tillgodose. Nuvarande möjlighet att byta ut flera inteck- ningshandlingar mot en ersätts sålunda efter förebild i 2218 a & JB — av en möjlighet att enligt 16 åföra samman flera inteckningar till en. Och syftet med att byta flera inteckningshandlingar mot flera kan enligt förslaget — liksom enligt JB — uppnås genom en kombination av sådan sammanföring och utbyte enligt förevarande paragraf.24 l överensstämmelse med vad som gäller enligt JB ger förslaget däremot ej möjlighet att direkt byta ut ett hypoteksbrev mot ett nytt.25 Detta kan emellertid uppnås genom en kombination av utbyte och sammanföring.

När ett hypoteksbrev enligt förevarande paragraf byts ut mot flera, får de nya hypoteksbreven i princip lika företrädesrätt. Enligt paragrafens andra mening kan det dock på sökandens begäran bestämmas att de inbytta hypoteksbreven skall ha inbördes företrädesrätt i särskild ordning. Om så sker skall 13 å andra meningen ha motsvarande tillämpning.

16é

] denna paragrafges bestämmelser om sammanföring av flera inteckningar till en inteckning. Bestämmelserna har formats efter förebild av 2218 a & JB. Institutet sammanföring infördes i fastighetsrätten så sent som år 1977.26 Behovet av regler om sammanföring är kanske inte lika stort i fråga om företagsinteckning som det är i fastighetsförhållanden, där institutet har betydelse främst för att åstadkomma enklare och mer överskådliga inteck-

22 Jfr FLprop. s. 164 (NJA II 1966 s. 144).

23 Jfr prop. l970:20 B 5. 647 fsamt A 5.301 foch 417 (NJA 11 1972 s. 526 f)

24 Jfr prop. 1976/77:72 s. 27.

25 Jfr prop. 197020 A 5. 302 och 417 (NJA 11 1972 s. 526 0. 36 Se SFS 19771160.

37 Se prop. 1976/77:72 s. 22.

38 Jfr prop. 1976/77:72 s. 23 (NJA 11 1977 s. 104).

39 Se prop. 197020 B 5. 651 foch A 5.302 f (NJA II 1972 s. 528 ff).

ningsförhållanden i framför allt stadsfastigheter.27 Eftersom nuvarande möjligheter till utbyte föreslås bli begränsade till det fall att ett hypoteksbrev byts ut mot två eller flera hypoteksbrev (jfr 15 å), menar utredningen emellertid att regler om sammanföring är motiverade. Möjligheterna att byta ut flera inteckningshandlingar mot en ersätts då av möjligheten att föra samman flera inteckningar till en. Behovet att byta ut flera inteckningshand- lingar mot flera kan enligt FHL tillgodoses genom en kombination av sådan sammanföring och utbyte, vilket bör kunna genomföras på en och samma inskrivningsdag.

Enligtjörsta stycke! får, på ansökan av näringidkaren och efter medgivande av hypoteksbrevens innehavare. flera företagsinteckningar föras samman till en. Att ansökan måste göras skriftligen följer redan av 3 & andra stycket. Ett medgivande till åtgärden skall enligt 19 ådokumenteras genom att hypoteks- brevet ges in till inskrivningsmyndigheten. För åtgärden krävs vidare att de i sammanföringen ingående företagsinteckningama dels besvärar samma verk- samhet. dels har inbördes lika rätt eller gäller omedelbart efter varandra. Sammanföringen innebär att rättsverkningama av samtliga berörda inteck- ningar utom den som gäller med sämsta rätt upphör. Denna får i stället fortsätta att gälla som förut men för ett högre belopp. Företrädesrätten för detta belopp skall räknas från ansökningsdagen för denna inteckning.28

Bestämmelsen om den sammanförda inteckningens företrädesrätt överens- stämmer med JB:s. Tanken bakom regleringen i JB är att en inskriven rättighet, t. ex. nyttjanderätt, vilken bryter kedjan av inteckningar som ingår i sammanföringen inte skall få försämrad ställning genom åtgärden. Ett sådant skäl kan naturligtvis inte åberopas för en liknande reglering av saken i FHL. På detta område begränsar sig konkurrensproblemet i stort sett till förhållandet mellan inteckning och utmätning. Företrädet mellan företagsinteckning och utmätning av egendom, som omfattas av företagsinteckning, regleras i 9å FRL. Det är möjligheten av konkurrens mellan utmätning och sammanförd företagsinteckning som motiverar förslagets särskilda bestämmelse om före- trädesrätten. Om en utmätning har förmånsrätt mellan två inteckningar medför denna bestämmelse att en sammanföring kan leda till en relativ förbättring av utmätningens förmånsrätt med motsvarande försämring av inteckningsborgenärens rätt. Risken för en sådan försämring torde emellertid vara liten i praktiken. eftersom sammanföring främst torde komma i fråga beträffande äldre inteckningar och en utmätning som ligger i anslutning härtill bör ha spelat ut sin roll.

[ andra stycket ges föreskrifter om att den sammanförda inteckningen skall förklaras gälla för ett lägre belopp än det vartill de sammanförda inteckning- ama sammanlagt uppgår, om sökanden begär det och hypoteksbrevens innehavare medger det. Bestämmelsen avser att underlätta en omläggning av näringsidkarens krediter.

175

Denna paragrafbehandlar nedsättning av inteckning efter annan och svarar mot 225 FL. Frågan regleras häri full överensstämmelse med 2219 JB.29

185

I denna paragraf, som ersätter 235 och 32å andra stycket FL, behandlas reglerna om dödning av företagsinteckning.

EnligtI/örsla .s'lj'eket får företagsinteckning dödas på ansökan av näringid— karen och efter medgivande av hypoteksbrevets innehavare. Ansökningen skall i enlighet med bestämmelsen i 3 å andra stycket göras skriftligen och medgivandet till dödningen skall dokumenteras genom att hypoteksbrevet ges in till inskrivningsmyndigheten (jfr 19 5).

Enligt första styckets första mening får inteckning dödas helt eller i viss verksamhet. Dödning vad gäller ”viss verksamhet” kan sägas innefatta motsatsen till utsträckning av inteckning. En sådan deldödn ing eller partiell dödning av inteckning innebär att en inteckning dödas antingen såvitt avser verksamhet av viss eller vissa arter eller såvitt avser verksamheten i en eller flera kommuner; en inteckning som avser verksamhet på flera fastigheter, utmål eller koncessionsområden (jfr 2:1 andra stycket andra meningen FHL) kan också dödas såvitt avser verksamheten på någon av fastighetema osv.

Enligt de nyss berörda reglerna kan dödning ej avse verksamheten i del av kommun. 1 första styckets andra mening föreskrivs emellertid att en inteckning, som intill en ändring av kommunindelning omfattat verksamhet i en eller flera kommuner, får dödas såvitt avser verksamheten i sådan kommundel som uppkommit genom indelningsändringen. Denna regel svarar mot 32 å andra stycket första meningen FL. Viss ändring har dock föranletts av att FHL ej medger att inteckn ing begränsas till verksamheten i län. Vidare har utredningsförslaget formats så att det framgår att kommunindelningsändring- en ej får anteciperas, dvs. att dödningen ej får äga rum innan indelningsänd- ringen trätt i kraft. Av den föreslagna lydelsen framgår vidare att dödning såvitt avser verksamheten i del av kommun får knytas till viss indelningsänd- ring även om denna senare följts av annan indelningsändring: jfr bilaga 5 under 9 samt motiveringen (9.1.3) till 213 andra stycket FHL.

Till skillnad från vad som nu gäller skall en företagsinteckning enligt FHL inte få dödas för visst belopp. Samma effekt kan emellertid uppnås genom att hypoteksbrevet först byts ut mot två nya hypoteksbrev. va rav ett på det belopp vartill inteckningen skall dödas. Den mot detta senare hypoteksbrev svarande inteckningen kan därefter heldödas. Sökanden tvingas således att anlita två inskrivningsinstitut för att genomföra en dödning till visst belopp. Detta är en följd av att utredningen sökt anpassa inskrivningsreglema till vad som gäller enligt JB, men det behöver inte medföra någon omgång. Tillämpningsföre- skrifterna till FHL kan nämligen formas så att utbytet och dödningen kan ske i ett sammanhang.30

I paragrafens andra stycke föreskrivs att inteckning inte får dödas så att inteckningsförhållandena därigenom blir oförenliga med 211 eller 2 FHL. Detta innebär till en början, dvs. vad gäller kravet på förenlighet med 211, att inteckningen efter dödningen måste vara begränsad på något av de sätt som är tillåtna, när det gäller meddelande av ny inteckning. Det bör emellertid uppmärksammas att en dödningsåtgärd, som i och för sig ej är förenlig med 2:1, kan utlösa sådan inteckningsutvidgning (jfr 213 andra stycket FHL) att inteckningsförhållandena'blir förenliga med 211 FHL. Avi—den nya regeln i 30 Jfr prop. 197020 B & Sistnämnda paragrafs tredje stycke foljer v1dare att det inte langre blir m0jlrgt 656 f(NJA ” 1972 S_ att döda en inteckning såvitt den avser verksamhet av viss eller vissa arter i 531)_

3' Sådan dödning kan dock givetvis ske, om in- teckningen från början — enligt äldre regler avvi- ker från reglema i 211 tredje stycket FHL och dödningen innefattar en anpassning till sistnämn- da regler. 32 Jfr prop. 197020 A 5. 306 (NJA 11 1972 s. 538). 33 Jfr Olivecrona s. 70.

34 Jfr prop. 197020 B 5. 674 (NJA 11 1972 s. 538) 35 Jfr prop. 197020 B 5. 670 if(NJA 11 1972 s. 535 m.

någon eller några av flera kommuner som omfattas av inteckningen.” Vad därefter gäller kravet på förenlighet med 212 FHL innebär detta, liksom nuvarande krav på förenlighet med 55 FL, att samtliga inteckningar som besvärar viss verksamhet måste dödas likformigt.

Bestämmelser om dödning av inteckning när hypoteksbrevet förkommit finns i lagen om dödande av förkommen handling. Tredje stycket innehåller en hänvisning till dessa bestämmelser.

195

lnteckningsåtgärder enligt 14—1855 förutsätter ansökan av näringsidkaren men kräver också medgivande av indehavare av hypoteksbrev. I förevarande paragraf, som har motsvarighet 122113 JB, föreskrivs att hypoteksbrevet skall ges in till inskrivningsmyndigheten när sådant medgivande lämnas. Självfallet skall hypoteksbrevet ges in även när sökanden, dvs. näringsidkaren, själv innehar hypoteksbrevet.32 Lagens krav på medgivande är uppfyllt i och med att hypoteksbrevet ges in; någon särskild förklaring av innehavaren att han medger den sökta åtgärden behövs ej, utan hypoteksbrevets ingivande utgör bevis om medgivandet.33 Ingivandet har betydelse också i ett annat avseende. På grund av inteckningsåtgärden måste hypoteksbrevet nämligen antingen makuleras och ersättas av ett eller flera nya hypoteksbrev eller också förses med bevis om inteckningsåtgärderi, något som får regleras genom tillämp- ningsföreskrift. Om hypoteksbrevet inte ges in, skall ansökningen avslås.34

20å

Denna paragraf reglerar bl. a. anteckning om innehav av hypoteksbrev och den skall ställas mot 245 FL. Paragrafen går tillbaka på 22:12 JB men har formats efter senare förebild, nämligen 291 åSjöL. Det skall således inte för innehavsanteckning generellt krävas att hypoteksbrevet företes. Hur den vars innehav tidigare var antecknat skall underrättas bör regleras genom tillämp- ningsföreskrift.

Såväl ansökan om innehavsanteckning som anmälan om att innehav upphört måste, på grund av föreskriften i 3 5 andra stycket, göras skriftligen. I detta hänseende avviker förslaget från JB men överensstämmer med den sjörättsliga ordningen, vilken i likhet med utredningsförslaget bygger på inskrivning vid en riksmyndighet.

Den som har säkerhet på grund av företagsinteckning är mer än andra inteckningsborgenärer beroende av att hans innehav är antecknat i vederbö- rande register så att han kan få underrättelse om förfaranden som berör hans rätt. Detta följer bl. a. av att hans rätt till betalning ur utmätt egendom blir helt avskuren om han inte yrkat betalning inom den i 8:13 UB föreskrivna tiden.35 Därför bör den vars innehav avförts underrättas därom även när åtgärden grundats på anmälan enligt paragrafens andra stycke.

215

Denna paragraf, somjämte 22 och 23 Gå står under rubriken "Anteckningoch rättelse iföretagsinteckningsregistret", innehåller bl. a. bestämmelser om vilka förhållanden som skall föranleda anteckningi företagsinteckningsregist- ret.

ljörsta stycket anges i olika punkter tre särskilda fall då anteckning skall göras i registret. Enligt punkt 1. som har motsvarighet i 385 första stycket punkt 3 SjöL, skall anteckning göras i företagsinteckningsregistret, när näringsidkare som sökt eller vunnit inteckning försatts i konkurs. Anteck- ningen om konkursen skall göras (i en särskild avdelning för anteckningar) i det för näringsidkaren upplagda dokumentet i företagsinteckningsregistret. Den svarar mot sådan anteckning som enligt 10 5 punkt 1 1 FF nu skall göras i inskrivningsbokens anmärkningskolumn.

Att näringsidkarens konkurs bör antecknas i registret beror på att ansökan om företagsinteckning enligt 31] 1 punkt 4 FHL — liksom enligt 185 första stycket punkt 3 FL skall avslås, om sökanden (eller, om inteckningen söks av flera, någon av sökandena) är i konkurs eller försätts i konkurs samma inskrivningsdag som inteckningen söks. Men ifall sökanden äri konkurs skall ansökningen givetvis avslås även om sökanden inte tidigare sökt eller vunnit inteckning och för den skull ej förekommer i registret. Inskrivningsmyndig- heten måste därför registrera även andra konkurser än sådana som avser näringsidkare som redan sökt eller vunnit inteckning. I 13 5 första stycket 7 konkursförordningen (19791801) föreskrivs nu att konkursdomaren genast skall underrätta inskrivningsmyndigheten, om det är upplyst att i boet finns egendom vilken hör till sådan näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinteckning. Och enligt 20å FF skall inskrivningsmyndigheten föra särskild förteckning över sådana näringsidkare i länet, som enligt erhållen upplysning är försatta i konkurs men för vilka upplägg i inskrivningsboken inte finns. Enligt 45 tredje stycket FF utgör sådan förteckning en del av inskrivningsboken. Enligt den nuvarande ordningen skall resp. inskrivnings- myndighet således i princip registrera samtliga konkurser som avser närings- idkare i vars verksamhet myndigheten enligt FL kan bevilja inteckning. Eftersom utredningens förslag innebär att alla näringsidkare blir intecknings— berättigade samt att företagsinteckning skall kunna sökas och beviljas redan innan näringsverksamheten påbörjats (se 112 första stycket FHL), måste den centrala inskrivningsmyndigheten registrera inte bara samtliga näringsidkar- konkurser utan även alla andra konkursbeslut. I företagsinteckningsregistret skall emellertid, som framgår av förevarande punkt 1, endast antecknas konkursbeslut som avser näringsidkare som sökt eller vunnit inteckning. Övriga konkursbeslut bör i stället antecknas i en särskild förteckning, som också den bör föras med ADB. För att förenkla handläggningen bör det finnas möjlighet till samtidig sökningi denna förteckning och i företagsintecknings- registret. Utdrag ur företagsinteckningsregistret kommer däremot inte att omfatta sådant som antecknats i konkursförteckningen. Bestämmelser om denna förteckning får meddelas i tillämpningsföreskrifter.

Såväl anteckning i företagsinteckningsregistret som anteckning i den särskilda konkursförteckningen måste regelmässigt grundas på anmälan från konkursdomaren. Utredningsförslaget förutsätter därför att konkursförord- ningen i ett senare skede av lagstiftningsarbetet ändras så att konkursdomaren

36 Jfr FLbet. s. 93, FLprop. s. 109 och Nordström s. 109.

37 Jfr FLbet. s. 122 (NJA rr 1966 s. 152).

har att underrätta den centrala inskrivningsmyndigheten om samtliga kon— kurser. Därmed ökas givetvis konku rsdomamas arbetsuppgifter. Men å andra sidan medför utredningsförslaget att det blir enklare att fullgöra underrättel- seskyldigheten. För det första behöver det nämligen inte längre prövas huruvida i boet befintlig egendom hör till sådan näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinteckning. Och för det andra behöver det inte längre undersökas vilken inskrivningsmyndighet som skall underrättas. Om kon- kursgäldenären är aktiebolag är det visserligen nu klart att underrättelsen skall sändas till inskrivningsmyndigheten för det län där bolagets styrelse har sitt säte. Men i fråga om andra konkursgäldenärermåste det nu undersökas i vilket eller vilka län konkursgäldenären drivit den näringsverksamhet till vilken egendomen hör, eftersom det är inskrivningsmyndighetema för dessa län som skall underrättas.

Utredningen vill tillägga att man i samband med den tilltänkta ändringen i konkursförordningen även bör överväga att sörja för att den centrala inskrivningsmyndigheten informeras om att konkurs upphört. Eljest kommer nämligen företagsinteckningsregistret och konkursförteckningen — liksom nuvarande inskrivningsböcker — att innehålla ett ständigt ökande antal inaktuella konkursanteckningar. F. n. skall inskrivningsmyndighetema endast underrättas i fall då konkurs upphört genom att högre rätt beslutat upphäva konkursbeslutet (295 konkursförordningen).

Endast sådan anmälan om konkurs som enligt förevarande punkt 1 skall föranleda anteckning i företagsinteckningsregistret blirenligt 312 första stycket FI—IL att behandla som inskrivningsärende. I fråga om andra konkursanmäl— ningar bör lämpligen i tillämpningsföreskrift anges att anteckningi konkurs- förteckningen skall göras utan dröjsmål efter det att anmälan kommit myndigheten till handa.

I punkten 2 föreskrivs att det skall antecknasi företagsinteckningsregistret när borgenär enligt 116 andra stycket anmält att han sökt betalning ur egendom, som omfattas av företagshypotek, dvs. utövat sin 5. k. förföljelserätt efter överlåtelse av intecknad verksamhet. Eftersom bestämmelserna i 116 andra stycket har motsvarande tilllämpningi fall som avses i 117 första stycket, skall anteckning i registret göras även när anmälningen grundar sig på omständigheter som anges i sistnämnda lagrum. Bestämmelsen i förevarande punkt, som svarar mot 29 & första stycket FL (jfr 10 åpunkt 7 FF). syftar till att ge publicitet åt den dittills latenta eller "tysta” förmånsrätten i förvärvarens egendom.36 Vad som skall antecknas är att talan mot förvärvaren väckts genom stämning eller lagsökning. Om förvärvaren har intecknat egen näringsverksamhet, bör anteckningen göras (i avdelningen för anteckningar) i det för honom upplagda dokumentet i företagsinteckningsregistret; om förvärvaren inte tagit ut någon inteckning i sin verksamhet, skall anteckningen likväl göras i registret, men i ett särskilt dokument som då endast kommer att innehålla anteckningen jämte erforderliga uppgifter för identifiering av förvärvaren (jfr Så fjärde stycket FF). I sistnämnda undantagsfall kommer företagsinteckningsregistret således att innehålla uppgifter även om andra än dem som sökt eller beviljats inteckning. Detta motiveras av att man genom att begära registerutdrag avseende en viss näringsidkares verksamhet skall kunna förvissa sig om huruvida egendom, som hör till verksamheten, på grund av . utövad förföljelserätt besväras av företagshypotek som annan ställt.37

I en avjustitiedepartementet (fastighetsrättsenheten) i mars 1970 utfärdad cirkulärskrivelse till de inskrivningsdomare som handlägger ärenden om företagsinteckning uttalades, med anledning av den genom SFS l970:34 införda bestämmelsen i 55 fjärde stycket FF, att anteckning om anmälan enligt 105 andra stycket FL skulle göras såväl på överlåtarens som på förvärvarens upplägg. Huruvida det finns anledning att i företagsintecknings- registret göra anteckning även i det för överlåtaren upplagda dokumentet, torde få övervägas i samband med utarbetandet av tillämpningsföreskrifter till FHL. Därvid får även övervägas vad anteckningen närmare bör innehålla.

I sammanhanget kan anmärkas att utredningens förslag, att samtliga ärenden angående företagsinteckning skall handläggas av en för riket gemen- sam inskrivningsmyndighet, kommer att undanröja en brist som hänger samman med den nuvarande ordningen. Enligt denna kan nämligen överlå- taren ha annat inteckningsforum än förvärvaren, särskilt om överlåtaren och/eller förvärvaren är aktiebolag. Det är ej helt klart till vilken inskriv- ningsmyndighet anmälan enligt 105 andra stycket FL då skall göras, men lagtexten tyder närmast på att anmälan skall göras till den inskrivningsmyn- dighet som beviljat inteckningi den överlåtna verksamheten (jfr 16 5 FL). Om så sker. skall denna inskrivningsmyndighet enligt 55 fjärde stycket FF vi sserligen göra särskilt upplägg under förvärvarens namn resp. firma, men det finns inte någon föreskrift om att upplägget skall lämnas över till den inskrivningsmyndighet, som är behörig att handlägga ärenden om inteckning i förvärvarens verksamhet, eller om att denna myndighet skall underrättas. Den som tar del av ett av sistnämnda myndighet utfärdat gravationsbevis avseende förvärvaren får därmed inte någon upplysning om att talan enligt [05 FL väckts mot förvärvaren.

Enligt punkten 3 skall i företagsinteckningsregistret antecknas, när det anmälts till inskrivningsmyndigheten att betalning vid utmätning eller i konkurs utfallit på hypoteksbrevs belopp. Bestämmelsen har samband med 216 FHL, där det föreskrivs att inteckning blir utan verkan till belopp som svarar mot vad som vid utmätning eller i konkurs utfallit på hypoteksbrevets belopp. ] FL har bestämmelsen motsvarighet i 29 5 andra stycket, där det föreskrivs att fördelning av köpeskilling efter försäljning på grund av utmätning eller i konkurs skall antecknas i inskrivningsboken, om handling angående fördelningen kommer in till inskrivningsmyndigheten.

Sådan anmälan som skall föranleda anteckning enligt förevarande punkt görs av konkursförvaltare eller kronofogdemyndighet och skall åtföljas av utdelningsförslag eller annan handling som visar vad som utfallit på hypoteksbrevs belopp. Av 145a och 185g 55 KL framgår att konkursförval- tarens anmälan inte skall göras förrän utdelningsförslaget e. d. vunnit laga kraft. Som anförts i motiven till 2:6 FHL (9. 1 .3) bör detsamma gälla i fråga om anmälan av kronofogdemyndigheten. Anteckningen i företagsinteckningsre- gistret skall således inte ske förrän fördelningen e. d. vunnit laga kraft och bör därför kunna avse i vad mån inteckningen blivit utan verkan på grund av att betalning utfallit på hypoteksbrevets belopp (jfr 19121 andra stycket JB).

Paragrafens andra stycke har förebild i 19:21 tredje stycket JB och innehåller en erinran om att föreskrifter om anteckningsskyldighet kan förekomma även i andra författningar. Framför allt lär det bli aktuellt att i tilllämpningsföreskrifter till lagen ta in åtskilliga regler om vad som skall

antecknas i registret. Som exempel på en lag med föreskrifter om anteckning i företagsinteckningsregistret kan nämnas lagen om dödande av förkommen handling, vilken omfattas av utredningens förslag till följdlagändringar (9.9). Det kan tilläggas att redan FHL innehåller andra bestämmelser om anteck- ning i registret än de som tas upp i förevarande paragraf, t. ex. i 24 5 i detta kapitel.

I tredje stycket innehåller paragrafen en bestämmelse om att uppenbart betydelselösa anteckningar skall föras av ur registret (jfr 12 5 första stycket FF). Bestämmelsen har motsvarighet i 19122 JB.

225

Denna paragraf innehåller föreskrifter om rättelse av felaktiga införingar i företagsinteckningsregistret. Den saknar motsvarighet i FL (jfr dock 3 och 13 55 FF), men har fastighetsrättslig förebild i 19 kap. 17 5 första stycket och 18 5 tredje stycket JB samt 8 5 LIR.

De viktiga rättsverkningar som är förenade med flertalet införingar i företagsinteckningsregistret gör det nödvändigt både att kunna rätta felaktiga införingar— utan att klagan förs mot beslut som blivit oriktigt infört eller lagrat och att omge rättelseförfarandet med vissa formkrav.

Införing som befinns innehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, annat dylikt förbiseende eller tekniskt fel i dataanläggning som används skall rättas av inskrivningsmyndigheten. Det är här fråga om sådana fall då införingen av sådan anledning kommit att avvika från vad som var den beslutandes vilja. Beror oriktigheten däremot på annat förhållande, t. ex. att en inskrivningsrättslig föreskrift åsidosatts, kan rättelse endast vinnas genom besvär över beslutet eller genom annan rättegång. Fråga om rättelse enligt denna paragraf kan inskrivningsmyndigheten ta upp självmant eller efter påpekande eller ansökan.

I paragrafen ges vidare bestämmelser till skydd för allmänna och enskilda intressen som kan beröras av rättelse. I den mån en rättelse skulle kunna bli till förfång för näringsidkaren eller innehavare av hypoteksbrev skall inskriv— ningsmyndigheten efter skälighetsprövning fastställa det inbördes företrädet mellan inteckningar som berörs av rättelsen. Förfång för räringsidkaren kan tänkas uppkomma om ett för honom disponibelt överhypotek påverkas av rättelsen. Den vars rätt berörs av rättelsen skall, om har. är känd, beredas tillfälle att yttra sig. Innan åtgärd för rättelse vidtas skall också den myndighet, som enligt 413 FI—IL utsetts att företräda staten i frågor rörande ersättnings- skyldighet fördet allmänna, beredas tillfälle att yttra sig. Meddelas inte slutligt beslut i rättelseärende samma dag som det tas upp, skall anteckning om ärendet göras i registret. Anteckningen tjänar till upplysning för tredje man att riktigheten av viss uppgift i registret har satts i fråga.

235

I denna paragraf ges bestämmelser om förfarandet i samband med rättelse. Den har fastighetsrättslig förebild i 19 kap. 17 5 andra styaet och 18 5 första stycket JB.

Beslut i ärende om rättelse skall meddelas genom irföring i registret.

Ärendet behandlas följaktligen som ett särskilt inskrivningsärende. Därav följer bl. a. att bestämmelserna om underrättelse, när slutligt beslut gått emot någon som hörts i ärendet, skall iakttas. Genom formuleringen ”beslut [ ärende om rättelse” markeras att även beslut, som innebär att inskrivnings- myndigheten beslutat att inte vidta en aktualiserad rättelse, skall föras in i registret.

Bevis eller handling, som utfärdats i enlighet med den oriktiga införingen, skall ersättas med ny sådan handling. För det ändamålet skall registermyn- digheten fordra handlingen åter samt göra den obrukbar och behålla den i akten. Handlingens innehavare skall vara skyldig att ge in den till myndighe- ten. Utfärdas nytt hypoteksbrev med anledning av rättelse bör i detta anges att det ersätter tidigare utfärdat hypoteksbrev.

För att hävda editionsplikten får myndigheten enligt förslaget rätt att använda tvångsmedel i form av vite. Myndigheten ges befogenhet inte bara att förelägga vite utan även att döma ut förelagt vite. Därigenom främjas en snabb handläggning. Utredningen räknar med att inskrivningsmyndigheten skall bli inordnad i en allmän domstol och har därför ej ansett det möta hinder att ge myndigheten befogenhet att döma ut förelagt vite.38

På grund av 3 5 första stycket kommer de allmänna bestämmelserna i 918 RB om vite i rättegång att gälla i fråga om vite som föreläggs av inskrivnings— myndigheten. Vites belopp skall sålunda bestämmas med iakttagande av föreskrifterna i RB. I 1914 JB och i 26 5 tredje stycket SjöL finns bestämmelser om att vite som inskrivningsmyndigheten resp. registermyndigheten föreläg- ger får bestämmas till högre belopp än som annars gäller;jfr prop. l970:20 B 5. 503 och prop. 1973142 5. 312 (NJA II 1975 5.211). Eftersom vite enligt FHL endast kan föreläggas föratt hävda editionsplikten enligt 23 5, har utredningen inte funnit skäl att föreslå någon motsvarande avvikelse från föreskrifterna i RB om maximum för vites belopp.

245

Denna paragraf reglerar besvärsförfarandet i inskrivningsärenden. Den går tillbaka på 33 och 34 55 FL och den har motsvarighet i 19:14 JB. Enligtförsta stycket förs talan mot beslut i inskrivningsärende genom besvär i hovrätten. Besvärsinlagan skall ges in till inskrivningsmyndigheten. Före- skriften att besvärstalan förs i hovrätten medför, enligt 21 5 lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken, att Rst bestämmelser om fullföljd av talan till hovrätt och högsta domstolen samt om rättegången där, i mål som väckts vid underrätt, skall ha motsvarande tillämpning. Besvärstiden är enligt andra stycket såvitt gäller slutligt beslut fyra veckor från den inskrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra. Såväl utgångspunk- ten för besvärstiden som besvärstidens längd överensstämmer således enligt förslaget med vad som gäller enligt 19: 14 andra stycket JB.39 Mot bakgrund av erfarenheterna av sjöfartsregistrets verksamhet räknar utredningen med att 38 Jfr prop. 1973142 5. expeditionstiden vid den föreslagna inskrivningsmyndigheten skall kunna 253- hållas så kort att den föreslagna besvärstiden är fullt tillräcklig. Under tiden 39 Jfr DTOP- 197020 3 S- närmast efter det att den nya myndigheten börjat sin verksamhet är det iåå)f£leliljåog 1199772332 emellertid inte säkert att expeditionstiden kan hållas tillräckligt kort. 5_ 314 (NJA "' 1975 "& Utredningen menar därför att bestämmelsen om besvärstid i förevarande 213 f).

40 Jfr prop. 1971:179 5. 44 och 47 f(NJA 11 1971 s. 217). 41 Jfr prop. 197020 B 5. 534 f.

1 Se 313 skadeståndsla- gen, som saknar motsva- righet i 19:19 JB.

paragrafs andra stycke bör träda i kraft senare än lagen i övrigt och att besvärstiden under ett övergångsskede bör regleras på samma sätt som skett i 58 a5 lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken (JP).40 Hur långt detta övergångsskede bör vara kan knappast bedömas förrän närmare erfarenheter vunnits. Regeringen bör därför bemyndigas att bestämma den senare tidpunkt då bestämmelsen i förevarande paragrafs andra stycke skall träda i kraft. Bestämmelser av nu antytt innehåll har tagits upp i utredningens förslag till övergångsbestämmelser (9.1.6). Det kan vara lämpligt att ikraft- trädandet samordnas med ikraftträdandet av 19114 andra stycket JB.

Den angivna besvärstiden gäller endast i fråga om slutligt beslut. Beträffan- de andra beslut, i den mån de får överklagas särskilt, blir RB:s allmänna bestämmelser om besvärstid tillämpliga (jfr 5211 RB). Ett beslut om utdö- mande av vite, som meddelas under ett inskrivningsärendes handläggning, bör därför delges den som förpliktats utge vitet.” För klagan över onödigt uppskov gäller inte någon viss besvärstid (jfr 3:3 första stycket FI—IL samt 4916 och 5211 första stycket sista meningen RB).

Besvär över beslut, som förts in i företagsinteckningsregistret, skall enligt tredje stycket antecknas där. En sådan anteckning har inte någon rättsbildande betydelse utan tjänar endast som en upplysning till tredje man. Anteckning om slutligt beslut med anledning av besvären skall göras först när beslutet vunnit laga kraft. Av 52113 och 56:13 RB följer att högre rätt skall sända avskrift av sitt beslut till inskrivningsmyndigheten så snart beslutet vunnit laga kraft. Anteckning om innehållet bör göras den inskrivningsdag då beslutet kommer in till inskrivningsmyndigheten.

255

Denna paragraf, som svarar mot 19:18 andra stycket JB, berättigar den myndighet som skall företräda staten att föra talan mot beslut i rättelseären- de.

9.1.5 4 kap. Särskilda bestämmelser

Detta kapitel behandlar, som förut nämnts (9.1 . 1 ), rätt till ersättning av staten för förlust som vållas genom tekniskt fel i företagsinteckningsregistret eller genom rättelse av registerinnehållet. Däremot behandlas ej — till skillnad mot vad fallet är i JB — skadelidandes rätt till ersättning av staten för fel eller försummelse som inskrivningsmyndighetens personal kan begå i registerfö- ringen, vare sig det gäller handläggning av eller beslut i inskrivningsärenden eller utfärdande av bevis t. ex. hypoteksbrev — på grundval av registret. Utredningen anser nämligen att sådant bör följa skadeståndslagens(1972:207) regler; att JB likväl behandlar dylikt ersättningsansvar får tillskrivas att balken är äldre än lagen. I praktiken skall den lagtekniska lösning som utredningen sålunda föredragit och som har sin motsvarighet i 349 och följande 55 SjöL— inte behöva leda till alltför stor avvikelse från den fastighetsrättsliga förebild förslaget i övrigt följer. Med utredningens förslag blir det dock klart att statens skadeståndsansvar i nämnda avseenden kommer att bli beroende av huruvida den felande personalen brustit i skälig standard.l Och utredningen håller för

möjligt att t. ex. felaktig information som personalen kan komma att lämna per telefon skall kunna åberopas mot staten till stöd för ersättningsanspråk på grund av felaktig myndighetsutövning.2

! &

Paragrafen reglerar statens ansvar gentemot andra för företagsinteckningsre- gistrets tekniska funktion och har närmast förebild i 95 LIR, vilken styr fastighetsrättens inskrivning med ADB. Utredningen erinrar om att 311 FHL går ut på att registret skall föras med ADB.

Första stycket slår fast att staten svarar för förlust varmed här avses ren förmögenhetsskada3 — som någon lider till följd av tekniskt fel i företagsin- teckningsregistret eller i anordning som hos inskrivningsmyndigheten eller annan statlig myndighet är ansluten till registret. Det skadebringande felet kan yttra sig i att registerinnehållet avviker från vad som egentligen skrivits in eller vad beslutsfattaren sökt skriva in eller i att det rätta innehållet ej går att avläsa eller eljest återges på missvisande sätt.

Tillämpningsområdet för paragrafen skall i stort sett vara detsamma som för motsvarande regler i 9 5 LIR. Men det bör uppmärksammas att utredningens förslag inte begränsar området till fel som kan lokaliseras till vissa myndig- heter. Det beror på att utredningen räknar med att enskilda ej i nämnvärd mån skall komma att söka information i angelägenheter som rör företagsinteckning annorstädes än hos inskrivningsmyndigheten själv och att det därför inte skulle vara påkallat att slå fast vilka statsmyndigheter som kunde komma i fråga jämte inskrivningsmyndigheten.4 Det bör emellertid erinras om att information via terminaler eller andra anläggningar i enskild hand vilka kan komma att anknytas till företagsinteckningsregistret faller utom bilden här. Sådan information ges och mottas på annans risk än statens såvida inte den felaktiga informationen i själva verket går tillbaka på registret och felaktighet där.5

Statens ersättningsansvar enligt denna paragraf förutsätter i och för sig ej att fel eller försummelse föreligger på statens sida. Därvidlag intar utredningens förslag samma position som LIR. Det betyder ej att orsaken till felet är irrelevant. Förarbetena till LIR överlämnar gränsdragningen till rättstillämp- ningen fört. ex. sådana fall i vilka felet beror på utomståendes inverkan.6

Andra stycket innehåller motsvarighet till 19:19 första stycket andra meningen JB, ett lagrum till vilket 95 LlR hänvisar. Förslaget föreskriver alltså här att den skadelidandes eventuella medverkan till förlusten — genom 2 _, ,

. . . .. . Jfr lagradet 1 prop. passrvrtet eller annorledes skall kunna leda t111 att hans ersattnmg jämkas 19./3:42 & 599 (NJA 11

efter skälighet.1975 S. 452)_ 3 Se 112 skadeståndsla- 2 & gen.

_. . , . .. ,. 4 Inte heller i 3495SjöL Paragrafen reglerar ersattnmg av staten for forlust - aven har avses ren har stadgats någon Sådan

förmögenhetsskada som vållas genom att oriktigt registerinnehåll rättas begränsning. enligt 3122 FHL. Den svarar mot 9 5 första stycket andra meningen LIR och 5 Se prop. 1973213 5_ 49 19:19 andra stycket JB. (NJA II 1973 s. 667). Som nämnts vid 3122 FHL är det nödvändigt att vissa oriktigheter i 6 Se prop. 1973113 5. 49 företagsinteckningsregistret rättas av inskrivningsmyndigheten själv utan att (NJA II 1973 s. 667).

klagan förs mot beslut som blivit oriktigt infört eller lagrat. Det skall alltså ske i enlighet med den ordning som tidigare lagfästs inom inskrivningsrättens fastighetsrättsliga och sjörättsliga grenar. Sådan rättelse kan vålla skada för rättsägare i detta sammanhang näringsidkaren eller innehavare av hypo- teksbrev som grundat sitt handlande på det oriktiga registerinnehållet t. ex. genom att räkna med annan prioritet för visst hypoteksbrev än som egentligen tillkom detsamma. Det är också därför rättsägama skall få yttra sig i ärende om rättelse. Men det är inte säkert att skada kan undvikas på det sättet. Skada som till sist lids skall således enligt förslaget ersättas av staten. En förutsättning är därvid att den skadelidande inte själv bort inse att fel förelåg. Däremot blir det inte här fråga om skälighetsjämkning av ersättning.

3och455

Dessa paragrafer svarar mot 1815 och 7 JB, till vilka lagrum 95 LIR hänvisar.

I 35 lägger förslaget i regeringens hand att utse den myndighet som skall företräda staten i ersättningsärende enligt 1 eller 2 5; i motsvarande fastighets- rättsliga och sjörättsliga ärenden är detta kammarkollegii uppgift. Myndig- hetsvalet kommer så till vida att styra forum i ersättningsmålen som staten enligt 1012 RB svarar i tvistemål i allmänhet inför domstolen i den ort där myndigheten har sitt säte. Alternativt bör forum kunna föreligga enligt 1018 RB, nämligen iden mån det som fallet skulle kunna vara vid rättelsebeslut rör sig om skadegörande handling. ,

I 4 5 första stycket ger förslaget staten rätt att regressvis överta den skadelidandes anspråk på skadestånd av annan, som kan vara ansvarig för förlusten. Enligt 45 andra stycket behöver staten, för det fall att det blir rättegång om anspråk enligt 1 eller 2 5. inte betala förrän domen vunnit laga kraft.

9.1 .6 Övergångsbestämmelser Punkt 1

Med hänsyn till att den nya lagen innehåller bestämmelser om att inskriv- ningsärenden skall handläggas av en för riket gemensam myndighet och eftersom det är osäkert, när en sådan myndighet kan beräknas vara inrättad, bör det lämnas åt regeringen att bestämma dagen för ikraftträdandet. Bestämmelse härom har tagits upp i punkt 1. Eftersom ändringar i rikets indelning i län och kommuner normalt träder i kraft i samband med ett årsskifte, bör man för att inte onödigt komplicera verksamheten för den nya myndigheten förlägga ikraftträdandet av den nya lagen till annan tidpunkt.

Som förut (9.1.4) nämnts bör bestämmelsen om besvärstid i 3124 andra stycket FHL träda i kraft senare än lagen i övrigt. Förordnande om ikraftträdande bör därför kunna begränsas så att lagen i övrigt träder i kraft vid viss tidpunkt, medan bestämmelsen i 3124 andra stycket träder i kraft vid senare tidpunkt. Punkten 20 innehåller bestämmelser om detta och om vad som skall gälla i fråga om besvärstid intill dess 3124 andra stycket trätt i kraft. Utredningen har ansett lämpligt att i punkten 1 ta in en erinran om att

förordnande om ikraftträdande får begränsas enligt punkt 20. Punkt 1 innehåller dessutom en bestämmelse om att FL upphävs och ersätts av den nya lagen, om annat ej följer av övergångsbestämmelsema.

Punkt 2

Denna punkt innehåller en allmän regel om att hänvisningi lag eller annan författning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen i stället skall avse den bestämmelsen.

Punkt 3

I denna punkt föreskrivs att bestämmelserna i den nya lagen i princip skall tillämpas på äldre inteckningar. dvs. företagsinteckningar. förlagsinteckning- ar och inteckningar i jordbruksinventarier som sökts eller beviljats före ikraftträdandet. Med förlagsinteckning avses också inteckning i oljelager (jfr 2.1).

Beträffande ny lags tillämplighet på äldre rättsförhållanden råder en allmän princip att den materiella regleringen normalt endast gäller förhållanden som uppkommit efter ikraftträdandet, medan däremot nya processuella bestäm- melser blir tillämpliga på förfaranden som utspelas efter ikraftträdandet även om förfarandet rör äldre förhållanden. Stundom kan det emellertid vara motiverat att göra avsteg från denna princip och ge bestämmelserna retroaktiv verkan. Det är praktiskt att samma regler gäller gamla och nya inteckningar. Och anpassningen till JB:s panträttskonstruktion gör det motiverat att övergångsvis inordna äldre inteckningar under den nya lagen. Sådana bestämmelser har tagits upp i punkterna 10—16 och 19.

Mycket i lagen överensstämmer med gällande rätt varför frågan om den nya lagens tillämplighet på äldre inteckningar ställs på sin spets endast beträffande ett mindre antal paragrafer.

En viktig sådan är förslagets ] kap. 55, som väsentligt vidgar det inteckningsbara egendomskollektivet, i det att företagshypotek kommer att omfatta även kassamedel, alla rörelsefordringar samt verksamhetens affärs- värde (goodwill). Det är emellertid av praktiska skäl nödvändigt att ge dessa regler omedelbar och retroaktiv tillämpning. Utredningen erinrar om att det inteckningsbara egendomskollektivet vidgats tidigare, dels är 1932, då förlagsinteckning kom att omfatta utestående köpeskilling för försåld förlags- egendom, jels år 1967, då företagsinteckning genom den nuvarande lagen kom att omfatta också bl. a. jordbrukets omsättningstillgångar. Reglerna gavs i båda fallen retroaktiv verkan. Utredningen föreslår alltså att 115 FHL skall tillämpas på de äldre inteckningama från lagens ikraftträdande.

Bestämmelsen i 111 ] FHL utgör en nyhet i förhållande till FL. om än endast en kodifiering av gällande rätt. Bestämmelsen bör alltså kunna göras direkt tillämplig på äldre inteckningar. Detsamma bör gälla 1:12 FHL, trots att denna. såsom påpekats i motiveringen till paragrafen (9.1.2), i någon mån skiljer sig från sin motsvarighet i FL. Företrädesordningen enligt de nya bestämmesema i 214 FI—IL överensstämmer med gällande rätt, varför dessa kan tillämpas även i fråga om inteckning som sökts före ikraftträdandet. Även bestämmelserna i 3 kap. om inteckningsåtgärder (14-1 8 och 20 55) bör — med

1 Senaste lydelse av över- gångsbestämmelsema: SFS l98l:460. Jfr prop. l980/811146 och LU 1980/81:33 och 28.

visst undantag (se punkt 18) kunna ges sådan retroaktiv tillämpning. Vid fullföljd av ett ärende, som före ikraftträdandet skjutits upp til viss senare inskrivningsdag för utredning, bör likaså enligt allmänna grund1atser på det processuella området de nya förfarandereglema tillämpas. Någon särskild föreskrift härom krävs ej.

Principen att bestämmelserna i den nya lagen skall tillämras på äldre inteckningar kan emellertid ej upprätthållas undantagslöst. [de närmast följande punkterna behandlas olika situationer där äldre besämmelser i stället bör gälla.

Punkt 4

Från den grundläggande bestämmelsen i pun kt 3 bör sålunda undantas det fall att egendom vari äldre inteckning gäller är utmätt vid lagens ikraftträdande eller näringsidkaren då är försatt i konkurs. Därmed börjämställa; det fall, att han efter ikraftträdandet försätts i konkurs på grund av en dessförinnan gjord ansökan.

Punkt 5

Bestämmelserna i 116 andra stycket FHL avviker från äldre bestämmelser ( 10 å andra stycket FL) såvitt avser den frist inom vilken intecknngshavaren har att väcka talan mot förvärvaren om betalning ur egendom och göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten. För att ej i onödan gripa in i bestående rättsförhållanden bör i stället för de nya bestämmelserna motsva- rande äldre bestämmelser gällai det fall att verksamheten överlåtits före lagens ikraftträdande. Även i fråga om talan när intecknad verksamhet övergått till annan genom skifte av handelsbolags tillgångar eller genom bodelning av annan anledning än näringsidkarens död (jfr ll & FL och 117 första stycket FHL) bör äldre bestämmelser gälla, om skiftet eller bodelningen skett före ikraftträdandet. Bestämmelser av nu angivet innehåll har tagits upp i punkten 5.

Punkt 6

Regeln i l:7 andra stycket FHL, som begränsar lösöreköps verkan mot innehavare av hypoteksbrev, skall ej tillämpas om köpeavhandlingen upprät- tats före FL:s ikraftträdande, dvs. före den 1 juli 1967. En föreskrift härom har tagits upp i punkt 6. Lika litet som 125 FL (jfr punkt 3d i övergångsbestäm— melsema till FL) nu är kommer alltså 117 andra stycket FHL att bli tillämpligt på konkurrensförhållandet.

Punkt 7

I punkt 4 första stycket övergångsbestämmelsema till lagen (19733303) om ändring i lagen (19442705) om aktiebolag| föreskrivs att ett bolag, vars registrerade aktiekapital ej uppgår till 50 000 kr vid utgången av år 1981 och för vilket beslut om ökning av aktiekapitalet till minst 50000 kr inte har anmälts för registrering före nämnda tidpunkt skall, om det inte har trätt i

likvidation eller försatts i konkurs, avföras ur aktiebolagsregistret. Därmed är bolaget upplöst. Om beslut om ökning av aktiekapitalet till minst 50 000 kr har anmälts för registrering före utgången av år 1981 skall bolaget, ifall det inte har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, enligt punktens andra stycke upplösas genom att avföras ur aktiebolagsregistret, såvida registreringsmyn- digheten efter utgången av år 1981 genom lagakraftägande beslut har avskrivit anmälan eller vägrat registrering. Enligt punkten 5 i samma övergångsbestäm- melser skall bolag, vars registrerade aktiekapital ej uppgår till 50 000 kr, om det inte har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, upplösas genom att avföras ur aktiebolagsregistret, om samtliga aktieägare. styrelseledamöter och verkställande direktören begär det före utgången av oktober [981.

Enligt ] la & FL skall reglerna om s. k. förföljelserätt i 10 & samma lag äga motsvarande tillämpning när intecknad verksamhet. jämte egendom i vilken inteckningen gäller, på grund av upplösning av aktiebolag enligt de nämnda övergångsbestämmelsema övergår till aktieägare eller därefter övergår till handelsbolag, vari det upplösta bolagets aktieägare är delägare. Frist inom vilken talan skall väckas och anmälas till inskrivningsmyndigheten räknas från det aktiebolaget avfördes ur aktiebolagsregistret. Enligt lSaå FL äger inteckningshavare erhålla betalning för intecknad fordran, fastän denna inte förfallit, om aktiebolag, i vars näringsverksamhet inteckningen meddelats, upplöses eller måste antagas komma att upplösas enligt punkt 4 eller 5 av de nämnda övergångsbestämmelsema.

Utredningen räknar med att den nya lagen kan komma att träda i kraft tidigast vid halvårsskiftet 1983. Då torde bestämmelserna i ] la och 15a && FL ha spelat ut sin roll. Detta är anledningen till att motsvarande bestämmelser inte tagits upp i FHL. För den händelse saken skulle få aktualitet föreskrivs emellertid i punkt 7 att äldre bestämmelser alltjämt skall gälla i fråga om verkan av företagsinteckning meddelad i verksamhet utövad av aktiebolag som upplösts på angivet sätt. Till följd därav har utredningen inte funnit skäl att föreslå någon ändring i punkt 8 i övergångsbestämmelsema till den nyss nämnda lagen om ändring i lagen om aktiebolag.

Punkt 8 Enligt en ändring i 4 5 första stycket FL, som träddei kraft den 1 januari 1976 (SFS l9731l067; jfr 19751905), gäller företagsinteckning inte i skepp och skeppsbygge. En företagsinteckning kunde emellertid dessförinnan ha kom- mit att gälla i egendom, vilken därefter betraktas som skepp, eller i skeppsbygge. I punkt 2 i övergångsbestämmelsema till lagändringen före- skrevs att om skepp eller skeppsbygge omfattades av företagsinteckning vid ikraftträdandet, så skulle äldre bestämmelser fortfarande gälla beträffande den egendomen, vad angick skeppsbygge dock ej sedan det registrerats. Utredning- en räknar inte med att skeppsbygge från tiden före januari 1976 skall finnas kvar då utredningsförslaget kan bli lag. Skepp som omfattades av företagsin- teckning då nämnda lagändringträdde i kraft kan emellertid. i enlighet med de givna övergångsbestämmelsema, alltjämt omfattas av företagsinteckning när den av utredningen föreslagna lagen träder i kraft. Om så är fallet bör skeppet i stället omfattas av företagshypotek. Föreskrifter om detta har tagits upp i punkten 8

2 Jfr prop. 1973242 5. 609 (NJA II 1975 s. 478). 3 Jfr prop. 1973242 5. 361 foch 601 (NJA 11 1975 s. 458 0.

Det är att märka att ett skepp, som omfattades av företagsinteckning den I januari 1976, även kommit att omfattas av därefter tillkommande företagsin- teckningar samt att den av utredningen föreslagna övergångsbestäm melsen innebär att skeppet kommer att om fattas av företagshypotek även på grund av inteckning som sökts efter den nya lagens ikraftträdande. Men om skeppet vid något tillfälle blir helt fritt från företagsinteckning, kommer därefter tillkom— mande företagsinteckningar inte att omfatta skeppet.2

Punkt 9

Den under punkt 8 nämnda ändringen i 4 53" FL innebär att i princip alla båtar, dvs. fartyg som ej i 2 & SjöL betecknas skepp, kan omfattas av företagsinteck- ning efter det att lagändringen trädde i kraft den I januari 1976. Dessförinnan kunde emellertid vissa av de fartyg, som lagen numera kallar båtar, intecknas för fordran enligt lagen (l90l 126 s. 1) om inteckningi fartyg; fartyg som kunde intecknas enligt den lagen kunde inte omfattas av företagsinteckning enligt den före lagändringen gällande lydelsen av 4 & FL. ] punkten 5 av övergångs- bestämmelsema till lagen (1973:1064) om ändring i SjöL föreskrevs att om inteckning — enligt 1901 års lag sökts eller beviljats i båt före ikraftträdandet, dvs. den I januari 1976, skulle båten och inteckningen tas upp i skeppsregist- ret; om båten upphör att besväras av inteckning skall den omedelbart föras av ur registret. ] punkten 3 av övergångsbestämmelsema till den nämnda lagen om ändring i 4 & FL föreskrivs vidare att äldre bestämmelser skall gälla i fråga om intecknad båt så länge båten är införd i skeppsregistret. Regleringen innebär att båt som är införd i skeppsregistret inte kan omfattas av företagsinteckning. Sådan båt bör inte heller omfattas av företagshypotek och utredningen föreslår bestämmelser om detta i punkten 9. Om båten skulle föras av ur registret, kommer den omedelbart att kunna omfattas av företagshypotek.3

Punkt 10

I punkterna 10—l6 regleras de övergångsproblem som hänger samman med de nya bestämmelserna om företagshypotek på grund av inteckning i närings- verksamhet. Reglerna går ytterst tillbaka på motsvarande bestämmelser i JP. Utgångspunkten har va rit att de nya reglerna om företagshypotek skall så långt möjligt göras tillämpliga även på inteckningar som härrör från tiden före de nya bestämmelsemas ikraftträdande.

Inteckning, som beviljats eller sökts före ikraftträdandet, skall enligt utredningens förslag i punkten lO anses som en enligt de nya bestämmelserna beviljad eller sökt inteckning på det kapitalbelopp den avser. Intecknings- handlingen skall anses som hypoteksbrev på detta belopp, om inteckningen beviljats. lntecknad ränta blir utan betydelse efter ikraftträdandet. I stället kommer bestämmelserna i 118 FHL om tillägg till hypoteksbrevets belopp att gälla.

Punkt ] l

I denna punkt regleras i första stycket det fallet att en inteckningshandling vid lagens ikraftträdande innehas av borgenär. lnteckningshandlingen kan då antingen utgöra säkerhet för fordran eller fungera som självständig värdehand- ling.

lnnehas inteckningshandlingen av borgenär som säkerhet för fordran enligt omslagsrevers kan den direkt överföras till den nya ordningen genom att den anses som hypoteksbrev till säkerhet för omslagsreversen. Överlämnandet av den intecknade fordringshandlingen betraktas alltså som en förskrivning av hypoteksbrev enligt de nya bestämmelserna och själva inteckningen blir inte längre förenad med rätt till betalning ur den intecknade verksamheten.

Borgenären skall däremot alltjämt ha rätt att göra gällande det personliga betalningsanspråk han kan ha emot gäldenären på grund av handlingen. Med denna övergångsordning går inteckningsborgenären miste om sin möjlighet att realisera fordringen genom att utnyttja inteckningshandlingen som lös pant. Detta sätt att realisera fordringsanspråk med säkerhet i näringsverksamhet torde dock knappast vara särskilt vanligt i praktiken.

Om en äldre inteckning innehas av borgenär utan annan fordran än den som det intecknade skuldebrevet utvisar, bör borgenären däremot vara bibehållen vid sin rätt att med stöd av enbart inteckningshandlingen rikta krav mot den egendom som omfattas av inteckningen. Övergångsvis bör gälla att företags- hypotek anses ställt till säkerhet för den intecknade fordringen. Intecknings- handlingen får på en gång utgöra hypoteksbrev och bevis om fordringen. Om handlingen åter kommer i näringsidkarens hand eller om fordringen går ned på grund av betalning, ändras rätten till betalning ur rörelseegendomen i motsvarande mån. Sedan betalningsrätten sålunda upphört eller ändrats, kommer inteckningshandlingen endast att kunna brukas som hypoteksbrev enligt de nya bestämmelserna.

Enligt nuvarande regler finns möjlighet att angripa inteckningsrätten med åberopande av brist i avseende på den intecknade fordringens eller inteck- ningsmedgivandets giltighet. Denna möjlighet bör bibehållas utan hinder av att inteckningshandlingen förvandlats till hypoteksbrev. En regel om fortsatt giltighet av 9 & första stycket gamla lagen har därför tagits upp i andra stycket i punkt 1 l.

Punkt 12

Bestämmelserna i punkt 1 1 skall enligt förslaget ha motsvarande tillämpning, om borgenär vid ikraftträdandet har sökt inteckning på grund av fordrings- handling, som han då innehar, eller om borgenär vid ikraftträdandet innehar en med inteckningsmedgivande försedd fordringshandling, förutsatt i båda fallen att inteckning sedermera beviljas.

Punkterna 13—15

Beträffande rätten till betalning ur egendom som hör till intecknad verksam- het innebär l:8 FHL väsentliga förändringar i jämförelse med den nuvarande ordningen. De nya bestämmelserna om tillägg till hypoteksbrevs belopp bör i princip gälla även i fråga om äldre inteckningar. En strikt tillämpning av de

4 Jfr prop. 19701145 s. 133 f(NJA II 1971 s. 176).

nya reglerna kan emellertid medföra att parts eller tredje mans rättsläge försämras, beroende på den intecknade räntans storlek. I sådana fall bör den nyssnämnda övergångsordningen i princip inte tillämpas. Men eftersom det är angeläget att inte fördröja övergången till de nya reglerna i alltför hög grad, är viss begränsning av den tid varunder äldre bestämmelser skall kunna tillämpas påkallad. Även efter utgången av denna övergångstid fordras dock visst hänsynstagande till rättsläget mellan borgenären och näringsidkaren. ] punkterna 13—15 finns övergångsbestämmelser som tar sikte på de nämnda situationerna.

ljörsta stycket av punkt 13 föreskrivs en övergångstid under vilken äldre bestämmelser får tillämpas i fråga om rätten till betalning ur medel, vid utsökning eller i konkurs, med stöd av inteckning som beviljats före ikraftträdandet eller, i visst fall, därefter. Som förutsättning gäller att sakägare vars rätt kan påverkas yrkar att äldre rätt skall tillämpas. Avgörande för rätten att yrka att äldre regler skall tillämpas blir, om av inteckningen omfattad egendom utmäts eller konkursansökan görs före övergångstidens slut. Över- gångstidens längd bör vara fyra är fem år. I punktens andra stycke föreskrivs till en början liksom i 26 åandra stycket JP— att första stycket skall gälla även i fall då inteckningen utsträckts efter ikraftträdandet. l JP föreskrivs att "första stycket” skall gälla även i fall då efter ikraftträdandet inteckningshandlingen utbytts mot två eller flera nya pantbrev. Eftersom utredningens lagförslag medför att äldre inteckningshandlingar kan komma att ersättas med hypo- teksbrev även i samband med andra inteckningsåtgärder, föreslår utredningen i stället att första stycket skall gälla även i fall då inteckningshandlingen efter ikraftträdandet ersatts med hypoteksbrev i samband med annan intecknings- åtgärd än utsträckning.4 Genom reglerna i andra stycket ges sakägare möjlighet att hindra en sådan ökad belastning på av inteckningen omfattad egendom som skulle kunna uppkomma om förskrivning av hypoteksbrev, som trätt i stället för inteckningshandlingen, alltid skulle medföra rätt till betalning ur egendomen enligt de nya reglerna. Hänvisningen till punktens första stycke där det talas om företagshypotek på grund av inteckning beviljad före ikraftträdandet - utesluter enligt utredningens mening att denna punkt tillämpas ifall ny inteckning (som beviljats utan stöd av punkt 19 första stycket) berörts av åtgärden.

En tillämpning av de nya reglerna om tillägg bör inte ej ens efter en övergångstid få leda till att borgenären tillerkänns en vidsträcktare rätt till betalning ur den intecknade egendomen än han haft tidigare utan att näringsidkaren medger att ansvaret utsträcks. 1 punkt 14 föreslås därför en regel som ger näringsidkaren rätt att begära att betalning till borgenären vid utsökning eller i konkurs begränsas i enlighet med äldre bestämmelser även i annat fall än då punkt 13 är tillämplig. Förutsättningen är att pantförskriv- ningen ej ägt rum efter ikraftträdandet. Regeln gäller inte det fall att inteckning till följd av en först efter ikraftträdandet gjord ansökan beviljats på grund av tidigare lämnat inteckningsmedgivande.

Ipunkt 15 behandlas det fallet att en tillämpning av l:8 FHL i fall som avses med punktema ] 1 och 12 första stycket skulle leda till minskad belastning på intecknad egendom och till att inteckningssäkerhetens värde går ned. Regeln tar alltså sikte på sådana rättsförhållanden som uppkommit före lagens ikraftträdande. Den bör dessutom gälla endast i fall då fordlringens

förfallotid ej inträffarinom den i punkt 13 föreslagna fristen om fyra år fem år. Om i ett sådant fall inteckningssäkerhetens värde går ned väsentligt, bör borgenären ha rätt att kräva kompletterande säkerhet. Presteras då inte nöjaktig säkerhet, får borgenären rätt att i förtid säga upp fordringen till betalning inom sex månader. Borgenärens uppsägningsrätt föreslås bli begränsad i vissa hänseenden.5

Punkt 16

Övergången till den nya lagen bör inte inverka på det personliga betalnings- ansvaret på grund av inteckningshandling. Punkt 16 innehåller en uttrycklig bestämmelse om att sådant ansvar skall kunna krävas ut även i framtiden.

Punkt 17

De bestämmelser om geografisk individualisering av intecknad verksamhet som utredningen föreslår i 231 FHL skiljer sig från de nuvarande bestämmel- serna i 3å FL i det att möjligheten att anknyta intecknings omfattning till länsindelningen faller bort. Frånsett de undantagsfall då inteckning får begränsas till verksamheten på fastighet, utmål eller koncessionsområde, skall företagsinteckning bara kunna avse antingen verksamhet i hela riket eller också verksamhet ien eller flera kommuner. Riks- och kommuninteckningar, som beviljats eller sökts innan den nya lagen träder i kraft, föranleder inte några särskilda övergångsproblem. För att det skall vara möjligt att fortsätt- ningsvis inteckna verksamhet som vid ikraftträdandet omfattas av länsinteck- ning, måste det däremot i övergångsbestämmelsema regleras hur sådana inteckningar skall behandlas. Utredningen har övervägt en radikal lösning av frågan, bestående i att länsinteckningari och med lagens ikraftträdande skulle utvidgas till riksinteckningar.6 En sådan lösning skulle påskynda den önskvärda övergången till ökat bruk av riksinteckning. Utredningen har emellertid funnit att en så avsevärd utvidgning av länsinteckningamas giltighetsområde säkerligen måste förenas med en rätt för näringsidkaren att motsätta sig utvidgningen. Och en sådan vetorätt skulle kräva en tämligen komplicerad reglering samt föra med sig andra nackdelar.7 I den mån vetorätten utnyttjades skulle länsinteckningamaju dessutom komma att bestå som sådana. Vidare måste man, även utan vetorätt, räkna med att ett visst antal länsinteckningar inte skulle kunna utvidgas till riksinteckningar. Sådan utvidgning skulle nämligen inte kunna tillåtas om den ledde till intecknings- kollision, dvs. i fall då näringsidkaren särskilt intecknat verksamhet av samma art i annan del av riket. Mot bakgrund av vad nu sagts har utredningen stannat för att inte föreslå någon ändring av länsinteckningamas giltighetsområde i samband med ikraftträdandet. I stället föreslås - i punkten 17 — övergångs— bestämmelser som sammanfattningsvis endast innebär att en länsinteckning efter ikraftträdandet skall behandlas som om den avsåg verksamheten i de kommuner som vid ikraftträdandet svarade mot inteckningens giltighetsom- råde, dvs. i regel som en flerkommuninteckning. Beträffande den närmare innebörden av de föreslagna bestämmelserna vill utredningen framhålla följande.

1 det föregående har endast talats om länsinteckning och därmed avses väl i

5 Jfr prop. 1970:145 5.135 och 412 f(NJA 11 1971 s. 178 f). 6 Jfr punkt 4 i övergångs- bestämmelsema till FL.

7 Jfr prop. 1973:159 5. 20.

praktiken oftast inteckning som avser verksamheten ielr län. Detta ärju det största område som företagsinteckning nu kan omfatta när näringsidkaren ej är aktiebolag. Bestämmelserna måste emellertid ta hänsyn till att inteckningi aktiebolags verksamhet kan avse flera län samt, i undantagsfall, ett eller flera län jämte en eller flera kommuner i annat eller andra län. Det i punkten 17 valda uttrycket ”verksamhet i län eller i län och korrmun” skall täcka alla tänkbara kombinationer av ett eller flera län och en eller flera kommuner.

[bestämmelserna behandlas såväl inteckningar som beviljats före ikraftträ- dandet som inteckningar som då sökts men ännu irte beviljats. Eftersom bestämmelserna i praktiken främst torde få betydelse när det gäller beviljade inteckningar, begränsas den följande framställningen till en början till detta fall. Utgångspunkten för regleringen är då att en/öre ikraftträdande! beviljad inteckning begränsats till verksamhet i län elleri län och kommun. Därmed avses givetvis att inteckningen, när den beviljades, begränsats på angivet sätt. Under tiden därefter och fram till dess den nya lagen trätt i kraft kan inteckningens giltighetsområde emellertid ha förändrats genom intecknings- utvidgning enligt reglema i 325 FL. Och i fall då giltighetsområdet inte förändrats kan det, till följd av indelningsändring, ha kommit att avvika från den administrativa indelning som råder vid ikraftträdandet. Därför kan man inte ens för fall, då inteckningen vid beviljandet begränsats till ett eller flera län, generellt föreskriva att inteckningen skall anses avse verksamheten i de kommuner som vid ikraftträdandet svarar mot det eller de län till vilka inteckningen begränsats. I stället föreskrivs att inteckningen skall anses avse verksamheten ide kommuner och delar av kommuner sam vid ikraftträdandet svarar mot inteckningens giltighetsområde, dvs. det giltighetsområde som inteckningen då har. För att fastställa vilka kommuner— och eventuellt också delar av kommuner — som inteckningen skall anses (mfatta efter ikraftträ- dandet, måste man alltså först, med beaktande av bestämmelserna i 32 & FL, undersöka vilket eller vilka län —och eventuellt också kommuner och delar av kommuner som inteckningen kommit att omfatta vid ikraftträdandet. Avsikten är inte att sådan undersökning skall göras i samband med ikraftträdandet utan den får ske om och när vederbörarde näringsidkare efter ikraftträdandet ansöker om ny inteckning eller om inteckningsåtgärd. Sådan undersökning bör möjligen också göras om gravationsbevis (registerutdrag) begärs efter ikraftträdandet: detta får övervägas närmare vid utarbetandet av erforderliga tillämpningsföreskrifter. Ifrågavarande undersökning utgör inte någon nyhet i förhållande till vad som nu gäller. Redan nu måste man nämligen vid prövningen av inteckningsansökan utreda det aktuella giltig- hetsområdet för tidigare beviljade och sökta inteckningar. Skillnaden blir att utredningen primärt skall syfta till att fastställa inteckningens giltighets- ' område vid ikraftträdandet. Därefter får man ”översätta” detta giltighetsom- råde till den vid ikraftträdandet rådande kommunindelningen samt, om de aktuella kommunerna berörts av indelningsändring efter ikraftträdandet, med tillämpning av reglerna i 2:3 FHL fastställa inteckningens omfattning vid tidpunkten för prövningen.

Bestämmelserna i punkten 17 syftar inte till att öppna möjlighet till nyinteckning i fall då sådan möjlighet inte föreligger vid ikraftträdandet. I undantagsfall kan de dock, i förening med andra bestämmelser i den nya lagen, få den effekten. Detta kan belysas genom följande exempel. En inteckning har

före ikraftträdandet beviljats iden verksamhet som en näringsidkare, som ej är aktiebolag, utövar i A län. Därefter, men likaledes före ikraftträdandet, ändras länsindelningen så att X kommun förs över från A län till B län, där näringsidkaren ej driver någon intecknad verksamhet. Eftersom näringsidka- ren ej är aktiebolag, kan indelningsändringen inte medföra utvidgning så att inteckningen gälleri både A och B län. Hinder mot nyinteckning föreligger, eftersom en ny inteckning i verksamheten måste avse A län i dess nya gestaltning och därmed till omfattningen skulle komma att avvika från den tidigare inteckningen, vilken ju omfattar inte bara nya A län utan även X kommun i nya B län (jfr 5 Ö FL). 1 och med ikraftträdandet skall den beviljade inteckningen emellertid enligt förevarande punkt 17 — anses avse verksam- heten i samtliga kommuneri nya A län samt verksamheten i X kommun i nya B län och verksamheten i dessa kommuner kan därefter, utan hinder av länsgränsen, intecknas enligt bestämmelserna i 211 FHL.

Som redan nämnts avser övergångsbestämmelsema i punkt 17 även inteckningar som sökts/öre ikraftträdande! men då ännu inte beviljats och därvid gäller i princip vad ovan sagts. I sammanhanget bör uppmärksammas att bestämmelserna om automatisk inteckningsutvidgning—såväl de i 32 å FL som de i 2:3 FHL — även avser sökta inteckningar. Om vad utredningen under punkten 1 förordat angående lämplig tidpunkt för ikraftträdandet beaktas, lär man emellertid knappast behöva räkna med att giltighetsområdet för en före ikraftträdandet sökt inteckning skall ha berörts av någon indelningsändring då ansökningen slutligt prövas efter ikraftträdandet. Man behöver nämligen inte räkna med att någon längre tid skall förflyta mellan ansökningen och den slutliga prövningen. Detta beror på att ansökan om företagsinteckning inte får förklaras vilande på obestämd tid utan endast får skjutas upp till viss inskrivningsdag. Vid den slutliga prövningen lär man därför endast behöva konstatera att den före ikraftträdandet sökta inteckningen i vad den avser verksamhet i län i stället skall anses avse verksamheten i länets kommu- ner.

För det fall att inteckning efter ikraftträdandet söks på grund av fordrings- handling, på vilken före ikraftträdandet tecknats inteckningsmedgivande avseende verksamheten i län, finns särskilda bestämmelser i punkten 19 andra stycket.

Vad som sagts i det föregående har endast avsett frågor som hänger samman med att den nya lagens bestämmelser om geografisk individualisering avviker från nuvarande bestämmelser därom i FL. Det finns emellertid även anledning att uppmärksamma vissa äldre förhållanden.

Enligt den genom FL i huvudsak upphävda lagen om förlagsinteckning i vissa oljelager kunde den, som drev handel med mineralolja och som på grund därav var skyldig att lagra sådan olja, få förlagsinteckning beviljad i sitt för handelsrörelsen avsedda oljelager. Beträffande sådan inteckning skulle gälla vad som var stadgat angående förlagsinteckn ing i allmänhet. Enligt 2 5 skulle emellertid handel med mineralolja anses såsom en och samma rörelse, oavsett om den drevs inom en eller flera kommuner, samt flyttning av verksamheten vara utan inverkan på inteckningshavarens rätt. Med anledning därav föreskrevs i 3 åatt alla inteckningsärenden som lagen avsåg skulle tas upp av en för riket gemensam myndighet, nämligen inskrivningsdomaren i Stock- holm. Inteckningsenheten individualiserades således enbart genom företaga-

8 Se FLbet. s. 133 (NJA ii 1966 s. 183). 9 FLbet. s. 138 och FLprop. s. 139 (NJA 11 1966 s. 190). IO Jfr FLprop. s. 132 f (NJA 11 1966 s. 180 med not 1). ” Nordström s. 128.

rens person; inteckningen kunde bara avse företagarens oljelager och den omfattade alltid hans lager i hela riket. I praktiken innefattade lagen alltså ett system med uttagande av riksinteckningar och sådan inteckning kunde beviljas även om företagaren inte var ett aktiebolag.

Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelsema till FL skulle bestämmelserna i FL i princip tillämpas på meddelad eller sökt förlagsinteckning och därmed avsågs även förlagsinteckning i oljelager.8 I punkten 3 fföreskrevs emellertid dels att bestämmelsen i 2 ålagen om förlagsinteckning i vissa oljelager alltjämt skulle tillämpas på förlagsinteckning i oljelager som beviljats eller sökts före FL:s ikraftträdande, dels att, om sådan inteckning avsåg lager som tillhörde annan än aktiebolag, ärende angående inteckningen skulle tas upp av inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga.

Efter FL:s ikraftträdande har det inte längre varit möjligt för annan än aktiebolag att ta ut riksinteckningar. Om en sådan näringsidkare velat nyinteckna verksamhet som avser oljehandel har han därför (jfr 5 & FL) varit tvungen att först låta döda äldre oljelagerinteckningar hos inskrivningsmyn- digheten i Stockholm. Det är därmed föga troligt att det alltjämt finns oljelageiinteckningar avseende verksamhet som utövas av annan än aktiebo- lag. Men om det skulle finnas några sådana inteckningar när den av utredningen föreslagna lagen träderi kraft, kommer verksamheten utan vidare att kunna nyintecknas, eftersom även andra näringsidkare än aktiebolag då kommer att kunna ta ut riksinteckn ing. Till följd av vad nu sagts behövs inte några särskilda övergångsbestämmelser angående ifrågavarande inteckning- ar.

Enligt den numera upphävda JiL kunde den som drev jordbruk inteckna sina för visst jordbruk avsedda lösa inventarier. Det jordbruk som avsågs individualiserades genom jordbrukarens person och genom den eller de fastigheter där jordbruket drevs. Om jordbrukaren drev flera jordbruk, kunde särskild inteckning beviljas i det inventariebestånd som hörde till varje jordbruk, även om jordbruken drevs i samma kommun. För att anpassa en vid FL:s ikraftträdande förefintlig inventarieinteckning till de nya individualise- ringsreglema för företagsinteckning föreskrevs i övergångsbestämmelsema till FL (punkt 4) att dylik inventarieinteckning skulle omfatta allt jordbruk som näringsidkaren drev inom den kommun där fastigheten var belägen. Detta gällde dock ej om jordbruksinventarier, som var avsedda för näringsidkarens jordbruk på annan fastighet inom kommunen, besvärades av annan meddelad eller sökt inteckning.

Lydelsen av övergångsbestämmelsen ger inte klart vid handen huruvida en inventarieinteckning, som inte kunde utvidgas vid ikraftträdandet av FL, därefter skulle utvidgas om det vid ikraftträdandet föreliggande hindret föll bort genom dödning av övriga inventarieinteckningar. Av motiveng framgår emellertid klart att bestämmelsen syftade till utvidgning i och med ikraftträ— dandet av FL och i motiven finns inget som talar för att en inteckning, som då inte kunnat utvidgas, skulle kunna utvidgas vid senare tidpunkt. Om detta varit åsyftat borde saken rimligtvis ha nämnts i motiven, särskilt som FL vid ikraftträdandet ej i övrigt innehöll några regler om inteckningsutvidgn ing som följd av inteckningsåtgärd.lo Nordström uttalar också i sin kommentar till bestämmelsen att en jordbrukare, som särintecknat jordbruk på olika fastigheter i samma kommun, inte kunde ta ut någon företagsinteckning, förrän de gamla inventarieinteckningarna (kurs. här) dödats.ll

Utredningen går alltså ut från att de alltjämt bestående och förmodligen fåtaliga inventarieinteckningar, som ej i Och med ikraftträdandet av FL utvidgats till att omfatta allt näringsidkarens jordbruk i kommunen, fortfa- rande endast avser jordbruket på viss eller vissa fastigheter. Eftersom det alltsedan FL:s ikraftträdande förelegat hinder mot nyinteckning av verksam- heten, saknas det enligt utredningens mening anledning att nu överväga föreskrifter om att sådana inteckningar skall kunna utvidgas till att omfatta allt jordbruk inom resp. kommun. Även i framtiden måste sålunda inventariein- teckningama dödas innan man kan ta ut ny inteckning i jordbruksrörelse i kommunen.

Punkt 18

De regler om automatisk inteckningsutvidgning i anledning av indelnings- ändring som utredningen föreslår i 2:3 FHL skiljer sig i sak från de nuvarande reglerna i 32å FL därigenom att utvidgning inte längre skall kunna ske till verksamheten i annat län. Detta hänger samman med att inteckning inte längre skall kunna begränsas till verksamheten i län. Vad gäller utvidgning av kommuninteckningar innefattar utredningens förslag den nyheten att läns- gräns aldrig kommer att utgöra hinder mot intecknin gsutvidgn ing. Detta är en följd av de i 211 FHL föreslagna bestämmelsema.

Eftersom automatisk inteckningsutvidgning inträder i och med indelnings- ändringen, behövs inte några bestämmelser om huruvida ny eller äldre lag skall tillämpas i fråga om verkan av indelningsändring som skett efter resp. före ikraftträdandet av den nya lagen; verkan av varje indelningsändring måste uppenbarligen bedömas efter den lag som gällde när indelningsändringen ägde rum. Som antytts under punkt 17 kan inskrivningsmyndighetens bedömning av verkningama av en indelningsändring emellertid komma att äga rum långt efter indelningsändringen och verkningarna av en indelningsändring som skett före ikraftträdandet kan således komma att få bedömas efter ikraftträ- dandet. Vid en sådan bedömning måste givetvis de vid varje tid gällande bestämmelserna om verkan av indelningsändring tillämpas. I fråga om verkan av indelningsändring som skett före utgången av år 1973 tillämpas således 32 & FL i dess lydelse enligt SFS 1966:45412 ochi fråga om verkan av indelning- ändring som skett vid utgången av år 1973 eller senare — men före ikraftträdandet av den nya lagen tillämpas 32 & FL i dess lydelse enligt SFS 19731940.

Den bedömning av indelningsändrings verkan som kan komma att äga rum efter ikraftträdandet av den nya lagen skall, som nämnts under punkt 17, i första hand syfta till att fastställa inteckningens giltighetsområde vid tidpunk- ten för ikraftträdandet av den nya lagen. Vid denna bedömning skall den nya lagens bestämmelser som redan sagts ej tillämpas retroaktivt; bedömningen innebär ju endast att man i efterhand fastställer vilken verkan tidigare gällande regler har haft. Sedan inteckningens giltighetsområde vid tidpunkten för ikraftträdandet fastställts samt detta giltighetsområde — såvida det är fråga om en länsinteckning —- ”översatts” till däremot svarande kommuner, skall givetvis endast den nya lagen tillämpas vid den fortsatta bedömningen av verkningarna av indelningsändring som kan ha skett efter ikraftträdandet. 12 Jfr FLbet. & 136 f

Vad hittills sagts har endast avsett reglerna om automatisk inteckningsut- (NJA 11 1966 s. 186).

vidgning. Genom lagen (1973:940) om ändring i FL infördes emellertid ytterligare utvidgningsregler i 32 å FL. I ett nytt andra stycke föreskrevs att inteckning, som var begränsad till verksamhet inom ett eller flera lät eller en eller flera kommuner, fick dödas i verksamhet inom sådan del av linet eller kommunen som uppkom genom ändring av länsindelning eller konmunin- delning. Och i ett nytt tredje stycke föreskrevs att utvidgning enligt de samtidigt ändrade reglerna om automatisk utvidgning i paragrafens första stycke skulle inträda, om där angivet hinder mot utvidgning uncanröjdes genom inteckningsåtgärd. dvs. genom dödning en ligt paragrafens ancra stycke eller genom annan inteckningsåtgärd. Enligt övergångsbestämmelsema till lagändringen skulle bestämmelserna i andra stycket tillämpas även när indelningsändring skett före ikraftträdandet (den 1 januari 1974): detsamma gällde tredje stycket, såvida där avsedd inteckningsåtgärd ägde rum efter ikraftträdandet.

Eftersom den nya lagen ej räknar med förekomsten av länsinteckningar, vore det uppenbarligen olämpligt om man genom en inteckningsåtgärd, som avser indelningsändring före ikraftträdandet, skulle kunna bringa de nuvaran— de länsutvidgningsreglema i tillämpning efter det att den nya lagen trätt i kraft. Bl. a. därför bör bestämmelserna i 325 andra och tredje styckena FL inte kunna tillämpas efter ikraftträdandet av den nya lagen. Om ej annat föreskrevs, skulle av punkten 3 i övergångsbestämmelsema följa att bestäm- melsemai den nya lagen i stället skulle tillämpas. Motsvarande bestämmelser i den nya lagen finns i 3:18 och i 2:3.

Enligt bestämmelse i 3:18 FHL får inteckning som intill en ändring av kommunindelning omfattat verksamhet i en eller flera kommuner — under vissa förutsättningar— dödas i verksamhet i sådan kommundel som uppkom- mit genom ändringen. Och enligt 213 andra stycket FHL inträder utvidgning enligt paragrafens första stycke dvs. till kommun eller del av kommun — om där avsett hinder mot utvidgning undan röjs genom inteckningsåtgärd. En före ikraftträdandet beviljad länsinteckning kan emellertid inte med tillämpning av 3:18 FHL dödas i vad den avser verksamheten i del av län som uppkommit genom ändring av länsindelning före ikraftträdandet. Ej heller bör inteckning— en med tillämpning av bestämmelsen i den paragrafen kunna dödas i verksamheten i sådan del av kommun, som inteckningen i och med ikraftträdandet skall anses avse på grund av bestämmelsen i punkten 17; en förutsättning för dödning i verksamheten i del av kommun är nämligen att inteckningen intill en ändring av kommunindelningen omfattat verksamheten i en eller flera (hela) kommuner. Med tillämpning av 3:18 FHL skulle man däremot kunna döda en före ikraftträdandet beviljad kommunintcckningi vad den avser verksamheten i sådan del av kommun som före ikriftträdandet uppkommit genom ändring av kommunindelning. En sådan dödning eller annan inteckningsåtgärd skulle enligt 2:3 andra stycket FHL kunna utlösa inteckningsutvidgning enligt paragrafens första stycke. Genom en sådan inteckningsåtgärd skulle en kommuninteckning således efter ikrrftträdandet kunna utvidgas över länsgräns enligt de nya reglerna på g'und av en indelningsändring som ägt rum före ikraftträdandet. En sådai retroaktiv tillämpning kan emellertid befaras medföra komplikationer. Därför föreskrivs iförsta stycket av punkt 18 att bestämmelserna i 2:3 andra stycket och 3:18 första stycket andra meningen FHL inte skall tillämpas i fråga om ändring av kommunindelning som skett före ikraftträdandet.

Om en inteckning vid ikraftträdandet gäller i bl. a. del av kommun eller enligt bestämmelsemai punkt 17 — skall anses avse verksamheten i bl. a. del av kommun. kan verksamheten inte nyintecknas och inteckningen kan inte heller utvidgas i anledning av följande indelningsändring, eftersom den ej är begränsad till verksamhet i en eller flera kommuner. Enligt vad nyss sagts skulle den inte heller kunna anpassas till rådande kommunindelning genom inteckningsåtgärd. För att öppna möjlighet till nyinteckning utan intecknings- sanering föreskrivs emellertid i andra styeket av punkten 18 att inteckning, som vid ikraftträdandet omfattar verksamhet idel av kommun, skall få dödas i vad den avser verksamhet i sådan kommundel. Eftersom en sådan dödning grundas på övergångsbestämmelsema och alltså ej utgör inteckningsåtgärd enligt 3 kap., kommer den ej att kunna utlösa inteckningsutvidgning enligt 2:3 andra stycket FHL. Sedan inteckningen genom dödningen kommit att bli begränsad till verksamhet i en eller flera kommuner, kommer den däremot givetvis att kunna bli föremål för inteckningsutvidgning i anledning av följande indelningsändring.

Punkt 19

Som tidigare anförts gäller som allmän princip för ny lags tillämplighet att nya processuella bestämmelser blir tillämpliga på förfaranden som utspelas efter ikraftträdandet även om förfarandet rör äldre förhållanden. Vid övergången från det nuvarande till det nya inteckningsförfarandet skiljer förslaget mellan två olika fall.

Har inteckningen sökts före ikraftträdandet, skall ansökningen leda till att inteckning beviljas enligt de nya bestämmelserna, om den uppfyller villkoren för inteckning enligt den gamla lagen. För bifall till ansökningen krävs således bl. a. att näringsidkaren skulle ha varit bokföringsskyldig enligt 1929 års bokföringslag eller att han driverjordbruk eller skogsbruk. Såvida ansökning- en avser verksamheten i län eller i län och kommun, skall den enligt punkten 17 i regel anses avse verksamheten i de kommuner som svarar däremot och därmed skall den beviljas som inteckning i dessa kommuner. Om en före ikraftträdandet gjord ansökan avser inteckning i verksamheten i mer än ett län, kan ansökningen emellertid inte beviljas om näringsidkaren-sökanden ej är aktiebolag. Då kan ansökningen nämligen ej anses uppfylla villkoren för inteckning enligt gamla lagen. Förevarande övergångsfall regleras i punkt 19 första stycket.

Söks däremot inteckning efter ikraftträdandet på grund av ett dessförinnan upprättat, och med inteckningsmedgivande försett, fordringsbevis bör ansök- ningen i princip prövas enligt de nya bestämmelserna. Övergångsbestämmel- ser för detta fall tas upp i punkt 19 andra stycket. Om medgivandet avser inteckningi verksamhet i län eller i län och kommun, skall ansökningen anses avse verksamheten i de kommuner som vid ansökningstillfället svarar mot de administrativa enheter som medgivandet omfattar. Indelningsändringar som kan ha inträffat under tiden efter det att medgivandet tecknades men innan ansökningen gjordes behöver alltså inte särskilt beaktas. Om medgivandet sålunda avser verksamheten i A län och länets omfattning därefter ändrats innan inteckningen sökts, så skall ansökningen enligt bestämmelserna i punkt 19 andra stycket anses avse verksamheten i de kommuner som A län omfattar

'3 Jfr prop. 1971-.179 s. 44 och 47 f(NJA II 1971 s. 217).

när inteckningen söks. Om inteckningsansökningen icke skulle beviljas på ansökningsdagen utan efter uppskov prövas senare, måste man dock givetvis beakta indelningsändring som inträffat efter det att inteckningen söktes (jfr 2:3 FHL).

Eftersom ansökningen i fall som avses i punkt 19 andra stycket skall prövas enligt nya lagen, kan inteckning beviljas i kommuner i skilda län även om näringsidkaren ej är aktiebolag.

Punkt 20

I denna punkt föreskrivs inledningsvis att regeringen får förordna att bestämmelsen om besvärstid i 3:24 andra stycket nya lagen skall träda i kraft senare än lagen i övrigt. Skälen för detta har redovisats under punkt 1 ovan samt i motiveringen till 3:24 FHL(9.1.4). Den bestämmelse som sålunda kan komma att träda i kraft senare än lagen i övrigt avser endast besvärstiden vid talan mot slutligt beslut. 1 punkten föreskrivs vidare hur besvärstiden vid talan mot sådant beslut skall beräknas, såvida regeringen förordnat att lagen, med undantag av bestämmelsen i 3:24 andra stycket, skall träda i kraft. Reglerna härom har formats i överensstämmelse med regleringen i 58 a (jJ P. 13 Från det lagen i övrigt trätt i kraft och till dess bestämmelsen i 3:24 andra stycket sätts i kraft skall besvärstiden således vara två veckor från den dag expeditionen i ärendet hölls sökanden till handa, dock minst fyra veckor från den inskriv- ningsdag till vilken beslutet är att hänföra. När underrättelse om beslut i inskrivningsärende enligt 318 FHL tillställs sökande eller annan som beslutet gått emot, bör besvärstiden räknas från den dag underrättelsen är dagtecknad. Kan det i annat fall antas att tredje man kommer att föra talan mot beslutet, bör på lämpligt sätt anteckning göras om när expeditionen i ärendet har hållits tillgänglig, dvs. om den dag då sökandens expedition skickats till honom mot postförskott eller funnits att hämta på inskrivningsmyndighetens kansli.

Punkt 21

Enligt denna punkt skall vad som stadgas i annan lag eller författning angående företagshypotek tillämpas även i fråga om företagsinteckn ing enligt äldre lag, förlagsinteckning och inteckning i jordbruksinventarier, om inte annat är föreskrivet. Genom denna bestämmelse blir också äldre inteckningar under- kastade den reglering som enligt utredningens förslag till följdlagändringar skall gälla beträffande företagshypotek. Fördelen med förevarande bestäm- melse är att regler, som i framtiden kan komma att meddelas beträffande företagshypotek, utan särskild föreskrift blir tillämpliga även i fråga om äldre inteckningar.

Punkt 22

Bestämmelser om företagsinteckning förekommer i ett antal lagar och andra författningar vid sidan av FL. De flesta av dessa föreslås ändrade för att anpassas till FHL. I någon författning finns också bestämmelser om bl.a. förlagsinteckning. För att minska behovet av följdlagstiftning har i förevaran-

de punkt tagits upp en generell bestämmelse enligt vilken vad i särskild lag eller annan författning stadgas angående företagsinteckning, förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier skall, om inte annat föreskrivs eller framgår av omständigheterna, gälla också företagsinteckning resp. företags- hypotek enligt FHL. Som exempel på stadganden på vilka bestämmelsen blir tillämplig kan nämnas punkterna 6 och 10 övergångsbestämmelsema till lagen (1973: 1064) om ändring i SjöL samt 7 & lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m.

Punkt 23

Enligt 1 :9 FHL får inteckningsborgenär inte göra gällande sin betalningsrätt i egendom som belagts med kvarstad för fordran senast den inskrivningsdag då inteckningen söktes. Detta gäller så länge säkerhetsåtgärden består och, om den avlöses av utmätning, så länge utsökningsförfarandet pågår. Bestämmel- sen överensstämmer i sak, om också inte rättssystematiskt, med regleringen i 45 andra stycket FL i dess lydelse efter lagändring i samband med UB:s ikraftträdande. '4 I UB har säkerhetsåtgärdema skingringförbud och kvarstad förts samman till ett institut, benämnt kvarstad. Enligt övergångsbestämmelse till ändringen i 4 5 FL skall vad som i paragrafen sägs om kvarstad gälla även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet. Eftersom vissa skingringsförbud som meddelats före UB:s ikraftträdande kan förmodas gälla även efter FHL:s ikraftträdande, har en motsvarighet till nämnda övergångs- bestämmelse tagits in i förevarande punkt.

9.2. Förslaget till lag om ändring i jordabalken 2 kap. 3 &

Paragrafen reglerar nu de tillbehör till industrifastighet vilka brukar kallas industritillbehör, med lagens ord ”utöver vad som följer av 1 och 2 åå, maskin och annan utrustning som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna”, och säger att sådan utrustning hör till fastigheten. Till denna regel, som kompletteras av kapitlets 4—7 åå, fogar förslaget, i enlighet med vad som utvecklats i den allmänna motiveringen (6), reserva- tionen att sådan egendom likväl inte skall höra till fastigheten om ägares förklaring härom är inskriven i fastighetsboken enligt förslagets regleri 22 kap. Med ”ägare" förstås då nuvarande eller tidigare ägare. Förslaget för med sig att det följande undantaget för fordon, kontorsutrustning och handverktyg måste stiliseras om.

Särskilda föreskrifter om hur och på vilka förutsättningar inskrivning beviljas och avförs tar förslaget alltså upp i 22 kap. Av LIR följer att inskrivning också kommer att kunna beviljas i och avföras ur inskrivnings- register. Förslaget lämnar öppet var i fastighetsbok resp. inskrivningsregister som fastighetsägarens förklaring skall skrivas in. Utredningen har emellertid räknat med att det skall ställa sig både enkelt och lämpligt att upplåta inteckningsspalten för ändamålet.

Rättsverkan av att fastighetsägaren låter skriva in förklaring som här avses 14 Se UPprop. & 43 och blir att all hans rörelseegendom av industritillbehörs karaktär omedelbart 193 f,

' Se prop. l970:20 B 5. 559 f(NJA 11 1972 s. 478 f).

rättsligen skiljs från fastigheten och därigenom omvandlas till självständig lös egendom, föremål för rätt och rättsanspråk utan samband med den fastighet till vilken den dessförinnan hörde. Denna skilsmässa består med inskrivning- en, och egendomen kan således inte på nytt förenas med fastigheten såsom industritillbehör utan att inskrivningen förs av ur fastighetsboken.

Rättsverkan blir också den att denna fastighet tills vidare inte kan tillföras annan eller ny utrustningav industritillbehörs karaktär så att utrustningen blir tillbehör till fastigheten enligt kapitlets 35 första stycket. All befintlig och framtida rörelseegendom på fastigheten, som varit eller skulle ha kommit att bli tillbehör till densamma ifall inskrivningen inte kommit emellan, blir sålunda disponibel att utnyttja som kreditsäkerhet för sig. vare sig näringsid- karen vill göra det genom att använda företagsinteckning eller t. ex. genom att sälja egendomen under lösöreköpslagens formaliteter. Fastigheten framträder i detta läge avklädd industrifastighetens rika men kanske hindrande tillbe- hörsskrud för att belånas såsom vore den i verkligheten blott fastighet i allmänhet tills kanske småningom ändrade äganderättsförhållanden eller konjunkturer motiverar att inskrivningen förs av och fastigheten därigenom på nytt kläds som industrifastighet i sakrättslig mening.

lnskrivningens rättsverkan skall enligt utredningsförslaget inträda, inte från och med ansökningen och på villkor att denna blir bifallen, vilket eljest är det vanliga i inskrivningsrätten, utan först från och med utgången av den inskrivningsdag på vilken inskrivningen beviljas. Utredningen har nämligen ansett det bör; undvikas att industritillbehörs status av fastighetstillbehör eller lös egendom hålls svävande under en eventuellt utdragen ansökningstid, som skulle kunna ändai att ansökningen avslås och villkorligt inträdd rättsverkan förfaller. På motsvarande sätt kommer verkan av att beviljad inskrivning avförs att inträda först med utgången av den inskrivningsdag på vilken inskrivn ingen förts av ur fastighetsboken.

Att utredningsförslaget sålunda strävar att ha fasta gränser för rättsverkan av denna speciella typ av inskrivning både när verkan inträder och när den eventuellt upphör — betyder ej att inskrivningens verkan skulle vara absolut. Den måste som annan inskrivning kunna angripas genom besvär eller ändras genom rättelse enligt 19:17 JB. Den blir ej oangriplig ens med utgången av besvärstiden. Ty en av den svenska inskrivningsrättens grundsatser, nedlagd i 19:16 JB, är att inskrivning ej i sig själv konstituerar materiell rätt. Denna grundsats bör, trots att den är avfattad för att gälla inskrivning, utan vidare kunna tillämpas också på åtgärden att föra av beviljad inskrivning, och utredningen föreslår därför ej att 19:16 JB ändras. Om sålunda exempelvis inskrivning beviljats eller förts av utan medgivande eller samtycke av kreditgivare, vars medgivande eller samtycke bort föreligga enligt förslagets 22:16 eller 17, måste denne utan hinder av att besvärstiden må ha gått till ända kunna föra talan mot fastighetsägaren-näringsidkaren om fastställelse av att inskrivningen eller åtgärden att föra av inskrivningen kränker hans rätt och, i händelse av vinnande dom, få inskrivningen eller åtgärden att föra av densamma undanröjd genom att domen antecknas i fastighetsboken eller inskrivningsregistret.l Dylikt kan visserligen bli ödesdigert för den som rättshandlat i tillit till fastighetsbokens eller inskrivningsregistrets innehåll. Men det bör inte vara mindre godtagbart än att t. ex. ett godtrosförvärv av fastigheten på grund av köp faller med den lagfart på vilken köparen grundat

sin goda tro. Boten måste i dessa fall sökas i de regler som finns om ersättning av statsmedel för skada på grund av felaktig myndighetsutövning. Någon motsvarighet till den strängare ersättningsregeln i 18:4 JB har utredningen inte funnit påkallad.

Om inskrivningen, eller åtgärden att föra av densamma ur fastighetsboken, blir bestående angripen eller ej bör det likväl vara möjligt att i konkurs, under laga förutsättningar i övrigt, återvinna den säkerhet eller den betalning som borgenär kan ha fått till följd av näringsidkarens-fastighetsägarens förfogande över fastigheten. Det bör dessutom i vissa fall vara möjligt att såsom rättshandling återvinna den förklaring inskrivningen uttrycker. Omvänt kan en motsvarande återvinningssituation tänkas för det fall att näringsidkaren återförenar rörelseegendom och fastighet och på det sättet ökar värdet av ställd fastighetspant. Genom att en dom på återvinning av den förklaring rörande industritillbehör som blivit inskriven antecknas i fastig- hetsboken eller inskrivningsregistret blir inskrivningen, eller åtgärden att föra av sådan inskrivning, undanröjd.

2 kap.4å

I denna paragraf regleras förutsättningama för att ett föremål som tillförts fastigheten av annan än fastighetsägaren skall bli tillbehör till denna. Andra stycket innehåller en bestämmelse för det fall föremål som sålunda tillförts fastigheten ingår i företagsintecknad verksamhet. Lydelsen härav föreslås ändrad för att anpassas till FHLzs konstruktion av rättigheten och dess terminologi.

22 kap. 16%

Denna paragrafär ny. Den föregås,jämte 22:17 och 18, av en underrubrik av lydelsen Inskrivning av,/örklaring rörande tillbehör" till industri/astigliet. dvs. den förklaring som avses i förslagets 2:3 JB.

[första stycket av förevarande paragraf tar förslaget upp en bestämmelse av innebörd att fastighetsägaren har befogenhet att söka inskrivning av förklaring varigenom han vill skilja befintliga och framtida industritillbehör från fastigheten (dvs. konvertera dem till lös egendom och fastigheten, sakrättsligt sett, till fastighet i allmänhet) samt att sådan ansökan skall vara skriftlig. Det följer av kapitlets 1 5 att som fastighetsägare räknas den vilken senast sökt lagfart på fastigheten, vare sig lagfarten ännu beviljats eller ej. Har ansökning- en vilandeförklarats, går det ut över inskrivningsansökningen så som följer av förslagets andra stycke punkt 2, och har lagfartsansökningen uppskjutits, blir följden att också inskrivningsansökningen måste skjutas upp, något som förslaget reglerar i tredje stycket.

1 andra stycket katalogiserar utredningsförslaget de fall i vilka inskrivnings- ansökan skall avslås. Motsättningsvis följer, med reservation för uppskov enligt tredje stycket, att den eljest skall bifallas.

Punkt ] föreskriver avslag för det fall att skriftlig form, naturlig i inskrivningsrätten, ej iakttagits; fonnkravet står i första stycket.

Punkt 2 behandlar det fall att sökandens ansökan om lagfart inte bifallits utan förklarats vilande. Liksom när det gäller inteckningsansökan bör då de

bakomliggande ägarförhållandena beaktas så att inskrivningen kräver sam- tycke av den som ännu har lagfart på fastigheten. Medger han inte bifall till ansökningen, skall den alltså avslås.

I punkt 3 möter det viktiga kravet på inteckningsborgenärs samtycke till inskrivningen. Det är uppenbarligen nödvändigt — som utredningen också förutsatt i den allmänna motiveringen (6) att varje sådan borgenär har full kontroll över om fastigheten hålls rättsligen samman som industrifastighet eller ej. Medger han inte inskrivning, så skall alltså ansökningen avslås. Medgivandet uttrycks genom att pantbrevet ges in. Det är, med hänsyn till att man i kreditlivet äger lita på ganska gamla (sex månader) gravationsbevis. nödvändigt att ingivet pantbrev antingen förses med påteckning om inskriv- ningen eller också byts ut mot nytt pantbrev varav ändringen framgår. Detta får övervägas i ett senare skede av lagstiftningsärendet.

Punkt 4 tar upp föreskrift att inskrivningsansökningen skall avslås, om fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv, i vilket fall han uppenbarligen inte bör få disponera över fastigheten som ägare; jfr i fråga om inteckning kapitlets 3 5 första stycket 4.

Punkterna 5—8 utesluter inskrivning av förklaring, som här avses, om fastigheten eller andel däri dragits in i general- eller specialexekution eller är på väg in i sådan exekution. Ty uppenbarligen kan fastigheten inte utan vidare få berövas någon del av sitt värde genom inskrivning i sådant läge. Är det fråga om konkurs (5), skulle inskrivningen kunna förrycka borgenäremas inbördes konkurrenskraft sådan den uttrycks i FRL. Är det i stället fråga om utmätning (6), betalningssäkring (7) eller kvarstad (8) kan inskrivningen äventyra borgenärens rätt genom den effekt inskrivningen får på fastighetens förmö- genhetsvärde, I vissa fall kan det emellertid vara tjänligt för konkursförvalt- ningen resp. för enskild borgenär att rörelseegendom och fastighet skiljs åt genom inskrivning, nämligen om gäldenären därigenom lättare kan skaffa medel till att betala sina skulder resp. borgenärens fordran. Utredningsförsla- get tillåter därför att inskrivning sker trots konkurs ifall konkursförvaltaren biträder ansökningen; därmed är naturligtvis utan vidare likställt det fall att förvaltaren själv, inom ramen för sina konkursrättsliga befogenheter, söker inskrivning på fastighetsägarens vägnar. Förslaget tillåter därför också inskrivning utan hinder av de förhållanden som anges i punkterna 6—8 om kronofogdemyndigheten medger ansökningen; jfr 4:29 och 16:14 UB. Utred- ningen har valt att använda beteckningen kvarstad, som är UB:s, i stället för den ännu gällande termen skingringsförbud.

Utredningen har övervägt också andra tänkbara avslagsgrunder. En sådan vore att fastigheten faktiskt ej är helt eller delvis inrättad för industriell verksamhet, vilket ju är en förutsättning för att tillbehörsfrågan alls skall aktualiseras. En annan vore att ägarens åtkomst av fastigheten är förenad med villkor som hindrar honom att fritt överlåta eller inteckna fastigheten eller upplåta rättighet däri. lfall rättegång inletts om hävning eller återgång av fastighetsägarens förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till densamma, kunde det vidare tänkas vara motiverat att hindra separation från fastigheten av vissa tillbehör. Också äkta makes intresse i fastigheten kunde tänkas kräva beaktande.

Huruvida fastigheten är eller kommer att bli industrifastighet och tillbe-

hörsseparation alltså är motiverad bör, till förebyggande av onödiga proce- durproblem, lämpligen överlämnas till näringsidkaren själv och berörda intressenter att bedöma. Tar de miste, blir proceduren i praktiken verknings- lös och kommersiellt betingade hänsyn kommer således att begränsa instru- mentets användning till de fall då det är motiverat att det kommer i användning. Vad rättegångsfallet angår erbjuder processen konkurrerande rättsägare möjlighet att säkra sitt anspråk genom kvarstad (skingringsförbud) med tillämpning av 15 kap. RB. Han bör då inte dessutom ha möjlighet att enbart genom att anhängiggöra sin sak blockera eljest lovligt förfogande över fastigheten. Och de övriga fallen har inte synts utredningen så praktiska att de bör belasta avslagskatalogen.

I förslagets tredje stycke har utredningen tagit upp den redan nämnda regeln om uppskov med inskrivningsansökningen för det fall att sökandens ansökan om lagfart blivit uppskjuten. ] så fall bör inskrivningsansökningen skjutas upp till samma inskrivningsdag som lagfartsansökningen. Förslaget har här motsvarighet i kapitlets 3 & andra stycket.

22 kap. 17å I denna paragraf reglerar utredningsförslaget fastighetsägarens rätt att låta föra av beviljad inskrivning om förklaring varigenom industritillbehör skiljs från fastigheten. En sådan möjlighet kan han uppenbarligen ha bruk för, om t. ex. tilltänkt överlåtelse av fastigheten utgjort förutsättning för hans disposition och denna överlåtelse gått om intet eller ifall småningom ändrade ägande- rättsförhållanden eller konjunkturer rubbat andra förutsättningar för disposi- tionen.

Utredningen har valt att låta både de formella och de materiella förutsätt- ningama för att få beviljad inskrivning avförd på det hela taget stämma med dem som krävs för att inskrivning skall komma till stånd. Det kunde väl sägas att de konkurrerande borgenärsanspråk, vilka ej bör utsättas för risk att fastighetens värde minskar genom att berövas den rika skruden av industri- tillbehör, borde utan vidare tolerera att fastigheten på nytt kläddes i denna skrud. Men utredningen har likväl funnit med behovet av enkelhet och reda i de förmögenhetsrättsliga konkurrensförhållandena bäst förenligt att närings- idkarens-fastighetsägarens förmögenhet ej undergår sådan förändring i de lägen som här åsyftas. Borgenär för vars fordran pantbrev på grund av inteckningi fastigheten utgör säkerhet (] 6 éZ st. p. 3) motsvaras emellertid här av borgenär med hypoteksbrev på grund av inteckning i sökandens närings- verksamhet. Det är då i stället dennes medgivande som måste krävas. Förslaget ersätter därför kravet på den förstnämnde borgenärens medgivande med motsvarande krav på den sistnämndes; hypoteksbrevet skall ges in för ändamålet. Utredningen har ansett detta krav böra ställas generellt så att blotta förekomsten av någon företagsinteckningi rörelse som sökanden driver, dn'vit eller kan komma att driva dvs. företagsinteckning som gäller näringsverksamhet i hans namn — bör utlösa kravet; utdrag ur företagsinteck- ningsregistret (gravationsbevis) måste alltså förebringas. Eljest skulle det bli onödigt svårhanterligt för inskrivningsmyndigheten. På den andra sidan bör sökanden tillåtas ta sig detta krav förbi genom att bevisa att borgenärens rätt inte skulle beröras av åtgärden, t. ex. emedan inteckningen för hans del är

' Se u rv 5.113 foch prop. l967:l6 s. 175 f (NJA rr 1967 s. 370 f).

begränsad till näringsverksamhet i annan del av landet. Kan sökinden inte det, är det rimligt att han nödgas utverka borgenärens samtycke. Förslaget är format i enlighet härmed.

Utredningen vill för tydlighets skull tillfoga att förslaget ej är avsett att inverka på de regleri 2:4 JB som, med hänsyn till möjlig konkurrens mellan företagsborgenärer och fastighetsborgenärer, fördröjer rörelseegerdoms för- ening med industrifastighet så att etablerad förföljelserätt på grund av företagsinteckning består resp. så att sexmånadersfrist löper. Följaktligen skall sådan rätt bestå och sådan frist löpa utan avseende på om fastigheter skulle ha, med tillämpning av utredningsförslagets regler, konverterats så att den inte kan dra till sig industritillbehör. Detta kommer att visa sig ifall fastigheten skulle rekonverteras till industrifastighet i sakrättslig mening. Ty då kan redan förföljelserätt på grund av företagsinteckning vara förfallen eller sexnånaders- frist vara utlöpt; rekonverteringen ger i så fall utslag så att de presumtiva tillbehör som dessförinnan varit föremål för förföljelserätt eller sexnånaders- frist kan uppgå i fastigheten med omedelbar verkan. Denna biverkan av att industrifastighet skiftar rättslig gestalt genom konvertering eller rekonverte— ring får alltså tas i beräkning av berörda intressenter. Utredningei har inte funnit en sådan ordning oförenlig med dessa intressenters rimliga krav på säkerhet.

22 kap. 18%

Denna paragrafsörjer. efter förebild av 22:15 JB, för att de båda föregående paragraferna obehindrat kan tillämpas för det fall att näringsidkarm väl ej är fastighetsägare men förfogar över fastigheten på grund av inskriver tomträtt; jfr 13:9 JB. Paragrafen föreskriver alltså att 16 och 17 åå skall ha mrtsvarande tillämpning i fråga om inskriven tomträtt, varvid med lagfart likställs inskrivning av tomträtten.

lkraftträdan de

Tidpunkten för ikraftträdandet av ändringarna ijordabalken bör b:stämmas av regeringen. Såvitt ändringarna går ut på att industritillbehör Skill kunna skiljas från eller återförenas med fastighet (2:3 och 22:16—18) står fcrslaget på egna ben och dessa ändringar kan alltså, med reservation f(r termen hypoteksbrev. sättas i kraft utan samband med FHL.

9.3. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (l92i:225)

Samtidigt som FL trädde i kraft infördes en ny paragraf, [454191 i konturslagen (KL).l Genom lagändring(SFS l979:340).som trätt i kraft den ljanuari 1980. har paragrafens lydelse jämkats något; utredningen återkommer till detta. Enligt den dessförinnan gällande lydelsen innebar paragrafen följande. Om betalning hade utfallit på kapitalbeloppet av fordran. till säkerhet "ör vilken företagsinteckning hade meddelats, skulle rättens ombudsman anmäla detta till inskrivningsdomaren och därvid sända in föreliggande utdelningsförslag eller annan handling som visade fördelningen. Åtgärderna skulle victas sedan tiden för klander mot utdelningsförslaget hade gått till ända eller väclt klander

hade avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft. Kunde det antas att ytterligare betalning skulle komma att tilläggas inteckningshavaren. skulle dock med anmälan anstå till dess det hade blivit avgjort, om sådan betalning skulle utgå. Slutligen föreskrevs att, när inteckningshavaren lyfte betalning. anteckning härom skulle göras på inteckningshandlingen. I motiven uttalades att sådan anteckning enligt sakens natur skulle göras av förvaltaren.

Reglerna i 145 a & KL hänger samman med 14 & FL (jfr216 FHL). som bl. a. föreskriver att. om företagsintecknad egendom säljs i konkurs och betalning faller ut på kapitalbeloppet av intecknad fordran, inteckningen blir utan verkan till motsvarande belopp. De har även samband med 29 åandra stycket FL (jfr 3:21 första stycket 3 FHL).

I sitt svar på utredningens inledningsvis (1.2) nämnda enkät utvecklade Sveriges advokatsamfund sin syn på bestämmelserna i l45aå KL (se bilaga 1 under 5.2.3) och föreslog att det skulle utredas om bestämmelserna borde bibehållas. Samfundet ifrågasatte om de inte kunde falla bort och ersättas med en föreskrift av innebörd att konkursdomaren. alternativt rättens ombuds- man. skulle underrätta inskrivningsdomaren om att konkurs inträffat samt att rättens ombudsman skulle svara för vederbörlig underrättelse för det fall att vid konkursens avslutande företagsintecknad egendom lämnats osåld; i det sistnämnda fallet kunde det enligt samfundet tänkas att rättens ombudsman borde göra en specificering av inteckningama med angivande av de betalning- ar som utfallit på dessa.

Konkurslagskommittén (Ju 1971106) uttalade i sitt betänkande (SOU l974:6) Förenklad konkurs m. m. att den situation som avsågs i l45aå KL kunde bli aktuell även vid förenklad konkurs samt att lagrummet i sin dåvarande avfattning dock inte kunde tillämpas vid sådan konkurs. Kommit- tén föreslog emellertid inga därav föranledda ändringar i paragrafen utan föreslog i stället att den skulle upphävas och att de berörda frågorna —i likhet med vad som skett beträffande fall som avsågs i 63 & utsökningskungörelsen — skulle regleras i administrativ ordning; de administrativa föreskrifterna borde utformas så att de kunde tillämpas även vid förenklad konkurs.2

l prop. 1975/76:210 om ändringi konkurslagen m. m. uttalades att det inte var möjligt att i det sammanhanget ta ställning till hur anmälningsskyldighe- ten i sakligt hänseende borde vara utformad i fortsättningen. Fördenskull borde endast en nödvändig anpassning av l45aé KL till den nya handlägg- ningsformen för mindre konkurser göras. Lättast kunde det ske. om under- rättelseskyldigheten flyttades över från rättens ombudsman till förvaltaren. Med en sådan lösning borde bestämmelsen tills vidare kunna stå kvar i KL.3

I prop. 1978/79:105 med förslag till ändringi konkurslagen m. m. uttalade departementschefen att l45aå inte kunde stå kvar oförändrad, eltersom rättens ombudsman skulle avskaffas. Han uttalade vidare att den lösning som föreslagits i prop. 1975/76:210 borde väljas och att den i paragrafen avsedda underrättelseskyldigheten sålunda borde flyttas över från rättens ombudsman till förvaltaren. Dessutom föreslogs att "inskrivningsdomaren" i lagtexten 3 SOU 1974:6 5. 186. skulle bytas ut mot "inskrivningsmyndigheten”.4 Genom den ovan nämnda 3 prop. 1975/76:210& lagändringen (SFS 19791340) jämkades paragrafens lydelse i enlighet med 196. förslaget. I de genom samma lagändring införda reglerna om handläggning av 4 prop 1973/791105 5_ mindre konkurs intogs i 185gå— en hänvisning till 14535 KL. 316 (NJA ll |979 s. 79).

5 Se 21 & KL i dess lydel- se enligt SFS 1967:144 samt därefter 95 kon- kursförordningen (l975c256) och numera * 13 & konkursförordningen (l979z801). 6 Se 94 & lagen om eko- nomiska föreningar. 7JfrUXs. 71.

8 Jfr prop. 1978/79:105 s. 155 f. 9 Jfr 42 & kungörelsen om exekution i fast egendom.

Med anledning av vad advokatsamfundet föreslagit vill utredningen till en början anmärka att konkursdomaren sedan den 1 juli 1967 är skyldig att underrätta inskrivningsdomaren om konkurs.5 Utredningen vill vidare erinra om att en beviljad företagsinteckning även omfattar rörelseegendom i ny verksamhet som näringsidkaren börjar efter konkursen; en förutsättning för detta är dock att den nya verksamheten är sådan som inteckningen avser. Om näringsidkaren är ett aktiebolag, som upplöses genom konkursens avslutande (jfr 13: 19 aktiebolagslagen), kan någon fortsatt verksamhet givetvis inte förekomma. Därmed är emellertid inte sagt att en före konkursen beviljad inteckning skulle sakna all betydelse efter det att konkursen avslutats. lnteckningen kan sålunda få betydelse vid eventuell efterutdelning enligt 148 & KL. Situationen är likartad, om konkursgäldenären ären ekonomisk förening; en ekonomisk förening, vars konkurs avslutats med överskott, måste dock ej nödvändigtvis träda i likvidation utan kan fortsätta sin verksamhet.6

Mot bakgrund av vad som nu sagts har utredningen — som ej är övertygad om att underrättelseskyldigheten behöver vara särskilt betungande för konkurs- förvaltama inte funnit skäl att föreslå några principiella ändringar i den anmälningsskyldighet som enligt l45a ååvilar förvaltaren. Ett upphävande av anmälningsskyldigheten i fall då gäldenären ärjuridisk person, som upplöses genom konkursen, borde för övrigt grundas på en regleringi FHL enligt vilken inteckningama i sådana fall blev helt utan verkan. En så genomgripande ändring av vad som nu gäller enligt 14å FL har utredningen emellertid inte velat föreslå.

Utredningen finner tveksamt om det är lämpligt att reglera konkursförval- tares åligganden i administrativ ordning;7 prövningen av frågan om vad som hör hemma i KL och i konkursförordningen ankommer emellertid närmast på konkurslagskommittén.8 Utredningen föreslår därför utöver vissa språkliga ändringar — endast sådana jämkningar i paragrafens lydelse att den blir anpassad till FHL:s nya rättighetskonstruktion och dess system med hypo- teksbrev i stället för intecknade skuldebrev. Som nämnts i motiveringen till 2:6 FHL(9.1.3) medför den nya konstruktionen i detta sammanhang även en saklig ändring i det att räntebetalning blir lika relevant för inteckningens fortsat-ta verkan som kapitalbetalning nu är.

Vad gäller paragrafens andra stycke har utredningen övervägt att föreslå att förvaltarens anteckning på hypoteksbrevet skall avse, inte att betalning lyfts utan i vad mån inteckningen till följd av utfallen betalningblivit utan verkan.9 Sådant bör dock inte antecknas förrän utdelningsförslaget vunnit laga kraft. Emellertid kan inteckningsborgenären dessförinnan ofta lyfta betalning (se 141 och 143—144 55 KL) och då måste rimligen betalningen antecknas på hypoteksbrevet. Att för sådana fall kräva att hypoteksbrevet företes än en gång för anteckning om att inteckningen blivit utan verkan framstår som en onödig omgång; för övrigt är det inte säkert att inteckningsborgenären kan förmås att medverka till en sådan åtgärd när han redan fått betalt. I fall då betalning lyfts först sedan utdelningsförslaget vunnit laga kraft skulle anteckning på hypo- teksbrevet däremot kunna avse att inteckn ingen helt eller delvis blivit utan verkan. Utredningen anser emellertid att det vore olämpligt att ha olika regler för dessa skilda situationer och föreslår därför generellt att anteckningen skall avse i vad mån betalning lyfts.

Om inteckningsborgenärens fordran är grundad på löpande fordringshand-

SOU 1981:76 1 l 1

ling, måste förvaltaren givetvis se till att denna handling återställs eller förses med anteckning om verkställd betalning. Detta är emellertid inte något som är specifikt för fordringar som säkerställts med företagshypotek och det saknas därför anledning att föreslå särskilda bestämmelser om detta.IO

Som redan nämnts innehåller KL:s bestämmelser om handläggning av mindre konkurs en hänvisning till l45a & KL. Imindre konkurser skall något formellt klanderförfarande inte äga rum i fråga om det utdelningsförslag, som förvaltaren enligt l85e och 185fåå KL skall upprätta och tillställa konkurs- domaren.II Sedan konkursdomaren kungjort att utdelningsförslag upprättats, kan det däremot framställas invändningar mot förslaget inom en tid av två veckor efter det att kungörelsen varit införd i Post- och Inrikes Tidningar. Därefter skall konkursdomaren meddela beslut om fastställelse av utdelningi konkursen. l ]85g f_lörsta stycket KL föreskrivs inledningsvis att förvaltaren, snarast efter det att beslut om fastställelse av utdelning i konkursen har vunnit laga kraft. skall tillställa borgenär de medel som tillkommer denne; detta gäller dock ej beträffande fordran som är beroende av villkor, som avses i 136 &, eller som är föremål för rättegång. I lagrummet föreskrivs vidare att förvaltaren, när medlen har tillställts borgenärema. skall anmäla detta hos konkursdomaren och tillsynsmyndigheten. Avslutningsvis föreskrivsatt om betalning utfallit på kapitalbeloppet av fordran, till säkerhet för vilken företagsinteckning medde- lats, gäller 1453 &.

Innebörden av hänvisningen till l45aå KL måste vara dels att förvaltaren skall anteckna betalningen på inteckningshandlingen, dels att förvaltaren snarast efter utbetalningen vilken ju inte skall ske förrän beslutet om fastställelse av utdelning vunnit laga kraft12 skall göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten och därvid sända in beslutet om fastställelse av utdelning eller annan handling som visar fördelningen. Enligt utredningens mening är det därmed något missvisande att säga att l45aå ”gäller”. I sistnämnda paragraf är tidpunkten för anmälningsskyldighetens inträde nämligen knuten till det formella klanderförfarande som i ordinär konkurs skall äga rum i fråga om framlagt utdelningsförslag. Utredningen föreslår därför— utöver vissa språkliga ändringar samt sådana redaktionella ändringar som påkallas av den nya råttighetskonstruktionen och dess system med hypoteksbrev — en mindre jämkning av den i 185gé KL intagna hänvisningen till 145a &.

Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

9.4. Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 4 kap. 29%

Av 4:29 första stycket UB följer att gäldenären, när utmätning beslutats, inte får förfoga över egendomen till skada för sökanden. Bestämmelsen skall enligt andra stycket ej utgöra hinder mot pantsättning av pantbrev eller annan inteckningshandling som gäller i egendomen. Med annan inteckningshand- ling avses enligt förarbetena även företagsinteckning, trots att sådan inteck- ning inte medför panträtt.l I andra stycket upptas även en hänvisning till bestämmelser i 615 om förbud mot pantsättnig av pantbrev eller annan inteckningshandling när den har tagits i förvar av kronofogdemyndigheten.

'0 Jfr sou 19746 5. 146. prop. 1978/79:105 s. 337 (NJA 11 1979 s. 101) och Welamson s. 608.

" Jfr prop. 1978/79:105 s. 335 (NJA 11 1979 s. 98). 12 Om inteckningborge- närens fordran är beroen- de av villkor, som avses i 1365 KL, eller om den är föremål för rättegång, skall inte utbetalning och därmed inte heller anmälan till inskrivnings- myndigheten - ske förrän det suspensiva villkoret uppfyllts resp. rättegång- en blivit slutligt avgjord; se prop. 1978/79:105 s. 337 (NJA 11 1979 s. 101

f). ] Se UBprop. s. 470.

3 Se UBprop. s. 467. 3 Se 95 FRL. 4 sou1965;14 s. 86.

6:5 är inte tillämplig på företagsinteckning men utredningen föreslår att det lagrummet skall kompletteras med regler om förbud mot pantförskrivning av hypoteksbrev i den mån detär obelånat och om åtgärder till säkerställande av sådant förbud. Utredningsförslagetjämkar förevarande lagrum så att hänvis— ningen skall kunna avse också dessa bestämmelser.

6 kap. Så

I nuvarande 4:29 UB är fastslaget, dels att gäldenären ej äger förfoga över utmätt egendom till skada för utsökningsborgenären, dels att det likväl är gäldenären obetaget att pantsätta pantbrev eller annan inteckningshandling— dvs. bl. a. företagsinteckning som må gälla i egendomen. Denna handlings- frihet kan gäldenären utnyttja till att skaffa medel för att betala utsöknings— fordringen: det är också meningen2 och väl motiverat. inte minst ifall det som utmätts bara är en del av rörelseegendom i intecknad näringsverksamhet. Men han kan också utnyttja samma handlingsfrihet till att rättshandla till skada för utsökningsborgenären. eftersom pantsättning av inteckningshandlingen ger upphov till rätt som konkurrerar med utmätningen i kraft av den kanske dessförinnan meddelade inteckningens förmånsrätt.3 Föreskrifterna i 6:5 UB ger följdriktigt kronofogdemyndigheten befogenhet att kontrollera gäldenä- rens bruk av obelånad inteckningshandling dock ej företagsinteckning genom att ta handlingen i förvar med verkan att den därefter inte får pantförskrivas utan myndighetens tillstånd. Eftersom gäldenären genom åtgärden berövas besittningen till inteckningshandlingen. kan han inte sedan lämna den som pant till annan. Och utredningen går ut från att han inte kan lagligen bryta myndighetskontrollen. straffsanktionerad enligt 17:13 brotts- balken, så enkelt som genom att pantsätta handlingen och. med tillämpningav lagen om pantsättning av lös egendom som innehas av tredje man, underrätta kronofogdemyndigheten därom. I den mån dylikt skulle vara till skada för utsökningsborgenären (jfr 4:29 första stycket UB) måste det enligt utredning- ens mening vara verkningslöst. vare sig man menar att rättshandlingen kan göras gällande mot borgenären endast med stöd av god tro hos tredje mannen4 eller man betraktar denuntiation till den kontrollerande myndigheten såsom rättsligt overksam i sig själv; utredningen ger för sin del företräde åt det förstnämnda betraktelsesättet. Det hör emellertid till bilden att intecknings- handling, som redan är belånad då egendomen utmäts och som alltså befinner sig i tredje mans besittning, inte kan tas i förvar av kronofogdemyndigheten och att myndigheten inte ens kan förbjuda tredje mannen att förfoga över inteckningshandlingen: den föreskrift av sådant slag som 6:7 UB innehåller synes nämligen ej vara avsedd för andra fall än dem då inteckningshandlingen själv är utmätningsföremål. Gäldenären kan alltså okontrollerat öka belast- ningen på redan belånad inteckningshandling i den mån där ryms överhypo— tek och därigenom tillika öka lånebelastningen på den intecknade och helt eller delvis utmätta egendomen intill inteckningsbeloppetjämte borgenärstill- lägg om 15 %; men det rör sig här om inteckning som grundar ägarhypotek och det är således egentligen bara med borgenärstillägget som den ökade belastningen behöver gå ut över utsökningsborgenären.

Som framgått i den allmänna motiveringen (3.2) föreslår utredningen varken att företagsinteckning skall ge upphov till ägarhypotek eller att

hypoteksb rev skall kunna, såsom pantbrev, tasi mät. Utan att vilja rubba den i 4:29 UB nedlagda ordningen vill utredningen emellertid resa hinder mot att näringsidkare, i vars rörelseegendom borgenär vunnit utmätning, förfogar över hypoteksbrev i verksamheten till skada för utsökningsborgenären, en skada som typiskt sett kan bli desto större som denne inte behövt räkna med att stå tillbaka för ägarhypotek i den mån hypoteksbrevet är obelånat; utredningen erinrar om att motiven till 6:5 UB förutskickat att problemet skulle bli löst under utredningens händer.5 För detta ändamål är det enligt utredningens mening inte nog att kronofogdemyndigheten skall äga ta det obelånade hypoteksbrevet i förvar med verkan att det ej kan pantsättas. Myndigheten måste också kunna ta kontroll över befintliga överhypotek på belånade. och således hos tredje man förvarade. hypoteksbrev. För att tillgodose dessa syften föreslår utredningen bestämmelser i ett andra och ett tredje stycke till denna paragraf. Bestämmelserna skall uttömmande reglera kontrollen av hypoteksbrev i verksamhet vars rörelseegendom blivit föremål för utmätning; paragrafens nuvarande föreskrifter, som alltså kommer att utgöra dess första stycke, förblir då tillämpliga enbart på panträttsliga inteckningshandlingar.

Andra stycket ger kronofogdemyndigheten befogenhet att, då utmätt lös egendom hör till näringsverksamhet och (vilket är underförstått) således kan omfattas av företagshypotek, meddela näringsidkaren förbud att utan myn- dighetens tillstånd pantförskriva hypoteksbrev i den berörda verksamheten i den mån det ej utgör säkerhet för fordran. Befogenheten skall således gälla både helt obelånade hypoteksbrev och delvis belånade sådana; utredningen har därför inte kunnat föreslå något på grund av omhändertagandet automa- tiskt verkande förbud såsom det nu föreskrivna, ty det hos tredje man befintliga och endast delvis belånade hypoteksbrevet bör myndigheten uppenbarligen inte kunna ta i förvar.

Tredje stycket ger till en början kronofogdemyndigheten samma befogenhet att ta helt obelånat hypoteksbrev i förvar som paragrafen för närvarande föreskriver med avseende på pantbrev. Därtill fogar förslaget befogenhet för myndigheten att - med underrättelse till tredje man, hos vilken delvis belånat hypoteksbrev finns, om utmätningen i rörelseegendomen och pantsättning- förbudet för näringsidkaren — förbjuda tredje mannen att lämna ut hypoteks- brevet utan myndighetens tillstånd.

Verkan av att näringsidkaren meddelas pantsättningsförbud och hypoteks- brevet tas i förvar blir enligt förslaget att näringsidkaren faktiskt inte kan pantsätta hypoteksbrevet vare sig genom att överlämna det som pant till annan eller genom att pantförskriva det och underrätta innehavaren (krono- fogdemyndigheten) därom; såtillvida kommer förslaget att motsvara nuvaran- de reglering rörande pantbrev. Verkan av att kronofogdemyndigheten förbju- der tredje man, som innehar belånat hypoteksbrev i den berörda näringsverk- samheten, att lämna ut hypoteksbrevet utan myndighetens tillstånd skall enligt utredningens mening bli den att näringsidkaren inte kan utnyttja hypoteksbrevet för ny kredit. Ty sedan tredje mannen fått del av förbudet, får han anses utöva besittningen till hypoteksbrevet för kronofogdemyndighetens räkningi den mån det rymmer överhypotek. Hans läge blir snarlikt det som 5 Se UBprop. & 522_ Jfr han skulle vara i om han i stället mottagit underrättelse om andrahandspant- även bilaga 1 under sättning av hypoteksbrevet till annan kreditgivare. Och så som man i det läget 2.2.10.

6 Beträffande förarbetena till 139 & 2 mom. UL se U IV 5.102 ffoch126 ff samt prop. 1967:16 s. 97 112136 ff,163 och 223 f (NJA II 1967 s. 337 ff). 7 Se UBprop. s. 589 ff.

bedömer i vad mån överhypotek föreligger får man också pröva i vad mån kronofogdemyndigheten har skäl att gripa in för att ta kontroll över ett hos tredje man förvarat och delvis belånat hypoteksbrev; man får följaktligen tillämpa samma grundsatser som då det gäller att bestämma tillgängligt överhypotek på ett pantbrev. Ifall tredje mannen. sedan han fått del av kronofogdemyndighetens förbud att lämna ut hypoteksbrevet, mottar under- rättelse om andrahandspantsättning av hypoteksbrevet till annan kreditgiva- re, finner utredningen det självfallet att han underrättar denne kreditgivare om kronofogdemyndighetens förbud.

8 kap. 135

Om utmätt egendom svarar för företagsinteckning, har inteckningshavaren enligt 1395 2 mom. UL rätt att få betalning ur köpeskillingen, ifall han framställt yrkande om detta inom tid som i 1 mom. anges beträffande sjöpanträtt och luftpanträtt, dvs. före auktionen eller, om egendomen har sålts under hand, före köpeskillingfördelningen. Detta gäller dock inte i den mån sådan betalning måste anses obehövlig för att trygga inteckningshavarens och efterföljande inteckningshavares rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tas även till sådan egendom som gäldenären på annat sätt än genom företagsin— teckningen har ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran.6

I UB har motsvarande bestämmelser tagits upp i 8:13. Regleringen i denna paragraf avviker dock i tre hänseenden från vad som gäller nu.7 För det/örsta kan inte bara inteckningshavares utan även hyresvärds och jordägares fordran som avses i 5 5 första stycket 1 FRL beaktas när egendom som omfattas av förmånsrätten har utmätts för annans fordran. För det andra har lagtexten utformats så att det skall framgå att överskott, som uppkommer sedan utmätningssökanden har fått betalt före företagsinteckningshavare som yrkat betalning i målet, icke skall tillkomma gäldenären utan tilldelas intecknings- havaren. Vad som sålunda skall gälla i fråga om inteckningshavare skall även gälla i fråga om borgenär med förmånsrätt enligt 5 åförsta stycket 1 FRL. För det tredje har paragrafen — till skillnad från det nuvarande lagrummet, som endast tar sikte på rätt till betalning ur köpeskillingen för exekutivt försåld egendom utformats med tanke på att utmätt egendom som belastas av nu ifrågavarande förmånsrätter kan utgöras av fordran, som drivs in i stället för att säljas.

I inledningen till paragrafens första stycke föreslår utredningen en redak- tionell ändring som följd av att det hittillsvarande systemet med företagsin- teckning till säkerhet för fordran enligt FHL ersätts av en efter mönster av JB formad rättighetskonstruktion. Utredningen föreslår vidare en mindre jämk- ning i slutet av paragrafens första stycke. Den föranleds av att hypoteksegen- domen enligt l:5 FHL även skall omfatta kontanta medel. Också när sådan egendom utmätts bör borgenärer som har förmånsrätt i egendomen enligt 5 & FRL och som vill ha betalt ur egendomen anmäla sina fordringar senast när fördelning skall äga rum.

Vad gäller de fall då borgenär med förmånsrätt enligt 5 & FRL har att anmäla sin fordran senast när fördelning skall äga rum, dvs. då borgenären vill ha betalt ur annan egendom än sådan som sålts på offentlig auktion, vill utredningen anmärka att frågan huruvida fördelning skall äga rum kan vara

svävande intill dess någon borgenär påfordrat betalning enligt 8: 13 UB. Av 13 kap. UB följer nämligen att till kronofogdemyndigheten influtna medel kan redovisas till utmätningssökanden utan fördelning om ingen annan yrkat betalning ur det utmätta. Så länge något yrkande inte framställts måste man alltså räkna med att fördelning ej skall äga rum men trots detta måste sådant yrkande framställas innan ”fördelning skall äga rum”. Vidare framgår av UBprop. s. 591 att tan ken är att i bestämmelser som regeringen meddelar bl. a. skall föreskrivas att kronofogdemyndigheten skall underrätta känd borgenär, som har förmånsrätt i utmätt egendom enligt 5 & FRL, före fördelningen, om utmätt egendom säljs under hand eller utmätt fordran drivs in.8 Men om ingen borgenär ännu fordrat betalning enligt 8: 13 UB då underrättelsen skall sändas, måste kronofogdemyndigheten rimligtvis räkna med att det inte skall ske någon fördelning. Underrättelsen lär då få innehålla att utbetalning kommer att ske viss dag och att anmälan enligt 8:13 UB måste göras dessförinnan. Om ingen borgenär enligt 8: 13 UB anmält sin fordran på utbetalningsdagen, kan man kanskejämställa utbetalningen med fördelning och alltså anse att rätten till vidare anmälan blir avskuren genom utbetalningen. Men om någon borgenär på utbetalningsdagen anmält anspråk enligt 8:13 UB, lär fördelning kunna bli behövlig. Och med hänsyn till den prövning som skall ske enligt 8:13 andra stycket UB är det kanske inte säkert att fördelning kan äga rum på den avsedda utbetalningsdagen. Om kronofogdemyndigheten därför bestäm- mer att fördelning skall äga rum viss senare dag, förlängs den förut angivna fristen för att anmäla fordran i motsvarande mån; enligt 8:13 UB kan ju ytterligare anspråk anmälas intill fördelningen.

Mot bakgrund av vad nu sagts har utredningen övervägt att föreslå att paragrafens första stycke också skall ändras så att anmälningsfristen, när fråga ej är om försäljning på offentlig auktion, skall löpa ut på viss dag som kronofogdemyndigheten bestämmer. Första stycket skulle då kunna avslutas på följande sätt: "om han anmäler sin fordran hos kronofogdemyndigheten innan egendomen säljs på offentlig auktion eller, om sådan försäljning ej äger rum, senast den dag kronofogdemyndigheten bestämmer”. Utredningen har emellertid avstått från att föreslå sådan ändring i paragrafen, eftersom uttrycket ”senast när fördelning skall äga rum” förekommer i flera andra paragrafer i UB. Emellertid torde frågan förtjäna att uppmärksammas då tillämpningsföreskrifter utarbetas till UB.

13 kap. 175

Enligt 13:17 första stycket UB skall, när medel betalas ut, iakttas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borgenär att förete eller återställa fordringsbevis eller säkerhet som har lämnats för fordran. I andra stycket föreskrivs att pantbrev i skepp eller fastighet skall företes även om borgenären ej är skyldig att återställa pantbrevet, om inte kronofogdemyndigheten finner skäl att medge undantag. Detsamma gäller skuldebrev som är intecknat i annan egendom. Till sistnämnda kategori hör företagsinteckning medan hypoteksbrev kommer att höra till samma kategori som pantbrev. Lydelsen av andra stycket föreslås jämkad i enlighet härmed.

8 Jfr96aé och 91 5 5 mom. UL samt 918 första stycket UB.

Ikraftträdande

Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

9.5. Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

I 1518 föräldrabalken finns föreskrifter om nedsättning av omyndigs pantbrev, skuldebrev och andra värdehandlingar, till vilka företagsinteckning torde höra. Hypoteksbrev kommer också att höra till denna kategori av handlingar, vilket utredningsförslaget markerar genom att ta med sådan handling bland de skilda typer av värdehandlingar som räknas upp i paragrafens första stycke.

Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

9.6. Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

Enligt21:3 ärvdabalken i dess lydelse fr. o. m.den ljuli 1981 (SFS 1981z359)I medges dödsbodelägare, då flera sådana finns, rätt att säga upp skuld efter den döde till betalning sex månader efter uppsägningen. Motsvarande uppsäg— ningsrätt föreligger då allmänna arvsfonden är ensam dödsbodelägare. Om borgenären till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast egendom eller tomträtt eller har inteckning, kan uppsägningen avvärjas genom en inom tre månader avgiven förklaring av borgenären att han vill hålla sig endast till säkerheten och sålunda avstår från sin personliga fordringsrätt. Med inteck- ning åsyftas varje slag av inteckning, således även företagsinteckning. För att bl. a. anpassa lydelsen till den nya råttighetskonstruktionen i FHL föreslås en redaktionell ändring av lagrummet. Uttrycket "panträtt på grund av inteck- ning” skall täcka all panträtt på grund av inteckning, dvs. panträtt i fast egendom, tomträtt och skeppsegendom samt i luftfartyg och reservdelar till luftfartyg. Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

9.7. Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

1 5 & FRL finns regler om förmånsrätt i lös egendom som hör till näringsverk- samhet vari företagsinteckning kan meddelas. Till följd av den nya konstruk- tion som rätt på grund av företagsinteckning fått i FHL föreslås lydelsen jämkad. Ingen ändring i sak föreslås. Av punkten 4 i övergångsbestämmel- sema till FHL följer att förmånsrätten endast gäller i sådan egendom som avses i 45 FL för det fall egendomen vid FHLzs ikraftträdande är utmätt eller

1 prop 1980/81:48 och näringsidkaren då är försatt i konkurs (jfr 9.1.6). LU l980/81:1 l. Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

9.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1945250 5.1) om handel med lösören, som köparen låteri säljarens vård kvarbliva

I 3a & lösöreköpslagen finns en hänvisning till bestämmelseri FL enligt vilka köp av lös egendom i visst fall är utan verkan. bestämmelser som nu har fått motsvarighet i l :7 andra stycket FHL. De har därvid, utan att någon ändring i sak är åsyftad, fått en annan avfattning. Lydelsen av 3a & föreslås anpassad till formuleringen i FHL. Dessutom föreslås att hänvisningen till FL ersätts med en hänvisning till den nya lagen.

Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

9.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling

Enligt SFS 1981:770 kommer vissa ändringar i lagen om dödande av förkommen handling att träda i kraft den 1 januari 19821 Utredningen har funnit det lämpligt att bygga sitt förslag på lagens nya lydelse.

Lagen innebär bl. a. att vissa handlingar, som kan antas ha förstörts eller kommit bort, får dödas på begäran av den som har förlorat handlingen. Bestämmelserna i lagen är tillämpliga i första hand på löpande skuldebrev och andra handlingar vilkas företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller att påkalla fullgörande av någon annan förpliktelse. Med FHLzs ståndpunkt utgör ett hypoteksbrev inte någon sådan handling. Enligt allmän- na obligationsrättsliga grundsatser är gäldenären likväl berättigad att få tillbaka hypoteksbrevet vid betalning, eftersom han annars skulle bli betagen möjlighet att på nytt utnyttja hypoteksbrevet för kreditsäkerhetsändamål. Lagens dödningsbestämmelser har genom ändringar i samband med JP gjorts tillämpliga även på pantbrev. Enligt utredningens mening bör även hypoteks- brev på grund av inteckning i näringsverksamhet kunna dödas med tillämp— ning av lagens bestämmelser. Eftersom beviset om inteckningen (hypoteks- brevet) inte längre kommer att kunna sortera under uttrycket ”intecknad fordringshandling”, krävs ändringar i l, 2, 4, 8, 10 och 13 55. Det föreslås därför att sistnämnda uttryck i flertalet av de nämnda paragraferna ersätts med ”annan inteckningshandling”, ett uttryck som kommer att inbegripa även hypoteksbrev. Dessutom föreslås att termen hypoteksbrev förs in i texten i 1, 10 och 13 åå.

Enligt den nuvarande ordningen skall ansökan om dödande av företagsin— teckningshandling, i likhet med ansökan om dödande av andra intecknade fordringshandlingar, göras hos rätten i den ort där vederbörande inskrivnings- myndighet är (2 é). Uttrycket inskrivningsmyndighet i denna paragraf bör. liksom i 10 och 13 55, kunna stå kvar för att i framtiden beteckna också den inskrivningsmyndighet som för företagsinteckningsregistret. Följden blir då att, om utredningens förslag att en central myndighet skall föra detta register (se 8.4) godtas, endast en tingsrätt blir behörig att handlägga ärenden om dödning av hypoteksbrev eller företagsinteckning; detta har utredningen funnit böra accepteras. |

I 10 och 13 åå finns också bestämmelser om anteckning i ”fastighets- eller 1£2£2$55£åf$2$ tomträttsboken” resp. i ”fastighetsboken eller annan inskrivningsbok” och och LU 1980/81:27.

enligt 14 å andra stycket har bestämmelserna om annan inskrivningsbok än fastighetsbok motsvarande tillämpning på skepps- och skeppsbyggnadsregist— ren. Utredningen föreslår att nämnda uttryck ersätts med uttrycket ”inskriv- ningsbok eller inskrivningsregister”. Under beteckningen inskrivningsregister kommer då att falla det föreslagna företagsinteckningsregistret, skepps- och skeppsbyggnadsregistren samt fastighetsrättsliga inskrivningsregister som avses i LIR. Bestämmelsen i 14 å andra stycket kan därmed utgå. Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

9.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Enligt 525 2 mom. lagen om arvsskatt och gåvoskatt får efter tillstånd av beskattningsmyndigheten skuldebrev, till säkerhet för vilket inteckning meddelats i boet tillhörig egendom, gälla som betalningsmedel intill visst belopp när dödsbo skall erlägga arvsskatt enligt 54 & samma lag. Detsamma gäller skuldförbindelse med säkerhet av sådant skuldebrev. En förutsättning är dock bl. a. att det intecknade skuldebrevet fastställts att gälla inom det värde, till vilket den intecknade egendomen tagits upp i ärendet angående arvsskat- tens fastställande. Lydelsen föreslås jämkad för att anpassas dels till panträtts- konstruktionen i både JB och SjöL, dels till den nya konstruktionen av rättigheten i FHL. Därutöver föreslås vissa språkliga ändringar. Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

9.1 ] Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (l946:808)

Enligt ] åandra stycket lagsökningslagen kan en borgenär genom lagsökning söka betalning ur egendom vari företagsinteckning gäller, om han har inteckningi egendomen till säkerhet för sin fordran. Motsvarande gäller om för skriftlig fordran till en borgenär skriftligen upplåtits pan trätt i fast egendom eller skeppsegendom.

Eftersom rätt på grund av företagsinteckning föreslås bli reviderad för att anpassas till panträttskonstruktionen i JB föreslås att avfattningen av bestämmelsen i 1 åandra stycket jämkas. Av samma skäl föreslås en jämkning i 2 5 första stycket. Dessutom föreslås vissa språkliga ändringar.

Ändringarna i lagsökningslagen bör träda i kraft samtidigt med övriga lagändringar. De materiella regler som följer av övergångsbestämmelsema till FHL skall iakttas även i lagsökningsmål och den nya lydelsen av I och 2 åå lagsökningslagen avser att reglera alla fall då äldre inteckning åberopas, oavsett om rättsverkningama av den äldre inteckningen skiljer sig från rättsverkningama av hypoteksbrev.

Enligt gällande lag kan, om äldre inteckningshandling utgör säkerhet för muntlig fordran, lagsökning äga rum på grund av inteckningshandlingen, om betalning söks ur egendom vari inteckningen gäller. Enligt förslaget till ändring av lagsökningslagen kan lagsökning inte äga rum om inte fordringen grundas på skriftligt bevis och företagshypotek ställts skriftligen. Om borgenär har fordran som grundas på själva inteckningshandlingen, är det utan vidare klart att lagsökning även framdeles kan grundas på handlingen. Detta gäller

även om inteckningshandlingen inte är förenad med personlig fordran utan endast ger rätt till betalning ur den intecknade egendomen. Inteckningshand- lingen utgör då skriftligt bevis om fordringsförhållandet. För andra fall föreslås en övergångsbestämmelse, enligt vilken lagsökning enligt 1 5 andra stycket i dess nya lydelse får göras med åberopande av inteckningshandlingen. Härvid förutsätts att sökanden uppger beloppet av sin muntliga fordran. Om det görs invändning som rör fordringen eller pantförskrivningen och invändningen inte kan lämnas utan avseende, är borgenärens rätt att anse som tvistig. Målet skall då hänskjutas till rättegång. Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

9.12. Förslaget till lag om ändring i stämpelskattelagen (1964c308)

115

I denna paragraf ges bestämmelser om stämpelskatt för inteckning. l särskilda punkter i paragrafens tredje stycke anges vissa fall då Skatteplikt inte föreligger. Det föreslås att punkterna 4 och 6 kompletteras så att även hypoteksbrev omfattas av bestämmelserna. Anledningen är att intecknings- beviset inte längre kan sortera under intecknad fordringshandling. En företagsinteckning kan som tidigare nämnts sträckas ut till att belasta ytterligare verksamhet. Sådan utsträckningsåtgärd företas i dag utan något uttryckligt lagstöd. När möjligheten till utsträckning nu föreslås reglerad i 3:14 FHL bör, i likhet med vad som gäller i fråga om fastigheter och luftfartyg, i stämpelskattelagen anges att Skatteplikt inte föreligger när företagsinteckning sträcks ut till att omfatta ytterligare näringsverksamhet. En bestämmelse härom föreslås intagen i punkt 5. Dessutom föreslås vissa språkliga ändringari paragrafen.

32 och 36 %

Bestämmelsen i 32 éförsta stycket b) om vem som i förhållande till statsverket svarar för erläggandet av skatt för inteckning föreslås kompletterad så att den omfattar också den som är behörig att ansöka om inteckning i näringsverk— samhet. Behörighet att medge inteckning kommer därefter endast att före- komma i fråga om luftfartyg eller luftfartyg och reservdelar. Till förtydligande härav föreslås lagrummet ändrat redaktionellt. Vidare bör 36 & fjärde stycket kompletteras så att hypoteksbrev inte får lämnas ut förrän skatten betalts. Ingreppen har föranlett en del språkliga ändringar i paragraferna.

Ikraftträdande

Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

9.13. Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m. m.

12 ålagen om säkerhet för skattefordringarm. m. anges att säkerheten får bestå av pant, borgen eller företagsinteckning. Ordet företagsinteckning föreslås utbytt mot företagshypotek. Även 4 & föreslåsjämkad till sin avfattning för att anpassas till FHLzs konstruktion av säkerheten och dess terminologi. Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

9.14. Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken

25 5 lagen om införande av utsökningsbalken innehåller föreskrifter om hur företagsinteckning som gäller i skepp skall beaktas vid exekutiv försäljning enligt 10 kap. UB. Såsom anförts i motiven till punkt 8 i övergångsbestäm- melsema till FHL kan ett skepp på grund av föreskrifterna i punkt 2 övergångsbestämmelsema till lagen (1 97311067) om ändring i FL omfattas av företagsinteckning när FHL träderi kraft. Enligt punkt 8 i övergångsbestäm- melsema till FHL skall skeppet iså fall istället omfattas av företagshypotek på grund av sådan inteckning. Utredningen föreslår att förevarande stadgande anpassas till nämnda förhållande. Tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas av regeringen.

Särskilt yttrande

av experterna Jan Hetnnan och Inga-Britt Törnell

Vi är i en fråga av annan meningän utredningsmannen och övriga experter. Vi anser nämligen att möjligheten att begränsa en företagsintecknings territoriel- la omfattning till kommun också bör avskaffas och atti fortsättningen främst av praktiska skäl — endast 5. k. riksinteckning skall stå öppen. I övrigt är vi ense med majoriteten. Till utveckling av vår ståndpunkt anför vi följande.

Företagsinteckning kan enligt gällande regler omfatta näringsverksamhet bedriven i ett län eller i en eller flera kommuner i länet. Aktiebolag har härutöver möjlighet att inteckna verksamhet i hela riket liksom i flera län. Utredningen föreslår att alla näringsidkare i fortsättningen skall kunna få riksinteckning medan möjligheten att begränsa inteckningtill ett eller flera län skall slopas. Att lokalisera företagsinteckning till en eller flera kommuner skall enligt utredningen fortfarande vara möjligt. Utredningen föreslår vidare att samtliga ärenden om företagsinteckning fortsättningsvis skall handläggas av en för riket gemensam inskrivningsmyndighet i stället för som i dag av 24 olika inskrivningsmyndigheter.

Ändringar i kommunindelning får till följd att giltighetsområdet för en företagsinteckning, som är lokaliserad till en eller flera av de berörda kommunerna, ändras eller att området för en företagsinteckning inte längre överensstämmer med gällande kommunindelning. lndelningsändringamas inverkan på redan meddelade företagsinteckningar har ökats genom de ändringar som i detta hänseende genomfördes i lagen om företagsinteckning med verkan fr. o. m. den 1 januari 1974.

Verkningama på företagsinteckningar av ändringar i den kommunala indelningen har medfört krav på omfattande kontroller vid inskrivningsmyn- dighetema, eftersom en ny inteckning i näringsverksamhet inte får avvika till omfattningen från redan tidigare meddelade inteckningar i samma rörelse och eftersom inteckning inte får beviljas i område som inte utgör administrativ enhet eller enheter. För att kunna genomföra erforderliga kontroller fordras — förutom kunskap om relevanta indelningsändringar — relativt betungande kontakter mellan de olika inskrivningsmyndighetema, innefattande utbyte av handlingar. upprättande av listor m. m. (jfr bilaga 6). Med en riksmyndighet bortfaller behovet av dessa kontakter mellan olika inskrivningsmyndigheter. Kvar står emellertid behovet av kunskap om samtliga indelningsändringar som innebär att mark överförs från en kommun till en annan.

Skall, som utredningen föreslår, överföringen av uppläggen i inskrivnings- boken över ärenden om företagsinteckning till ett ADB-register ske successivt,

innebär detta att personalen på den nya riksmyndigheten också måste inhämta och för lång tid framåt bevara kunskap om tidigare indelningsänd- ringar i hela landet. Självfallet är det inte omöjligt att skapa garantier för att erforderlig kunskap i dessa hänseenden tillförs eller finns tillgänglig för berörd personal, i synnerhet om verksamheten på myndigheten bedrivs med hjälp av ADB. Ett system som bättre än vad som hittills varit fallet säkerställer att myndigheten erhåller underrättelser om alla indelningsändringar måste också tillskapas. Eftersom det inte kan undgås att reglerna om verkan av indelningsändring blir komplicerade och svårtillämpade (jfr motiveringen till 2:3 FHL), kommer det emellertid under alla förhållanden att medföra åtskillig möda för handläggarna på myndigheten att i varje enskilt fall avgöra verkan på en företagsinteckning av en — kanske långt tidigare genomförd indelningsändring.

Undersökningar som gjorts av utredningens sekretariat har givit vid handen att antalet kommuninteckningar som meddelats efter den 30 juni 1967 är relativt litet i förhållande till det sammanlagda antalet meddelade företagsinteckningar. Det kan antas att begränsningen till kommun i många fall har berott på att näringsverksamheten redan tidigare varit belastad av förlagsinteckning som ju inte kunde omfatta större område än kommun. 1 andra fall kan orsaken ha varit att kreditgivaren slentrianmässigt begärt inteckning i kommun för näringsidkaren utan tanke på att lagen om företagsinteckning öppnat andra möjligheter. Antalet näringsidkare som använt kommuninteckning för att kunna särinteckna i olika kommuner bedriven verksamhet av samma art är enligt de genomförda undersökningarna försvinnande litet.

Mot denna bakgrund finner vi för vår del inte skäl föreligga att behålla möjligheten till kommuninteckning. Det finns inte någon anledning att anta att denna form av inteckningsbegränsning i fortsättningen kommer att användas i sådan utsträckning och på sådant sätt att det motiverar det tunga merarbete den kommer att medföra för riksmyndighetens personal. För de allra flesta näringsidkare torde det vara tillräckligt att de kan särinteckna olika slags verksamhet, som de bedriver inom landet. Skulle det i undantagsfall föreligga behov för någon näringsidkare att på annat sätt begränsa företagsin- teckning återstår alltid möjligheten att bilda skilda juridiska personer för verksamheten inom olika områden.

Vad gäller redan meddelade kommuninteckningar föreslår vi att de i samband med ikraftträdandet av ny lagstiftning utvidgas till att omfatta hela riket; detsamma skulle då självfallet gälla i fråga om länsinteckningar. I det fåtal fall där hinder för sådan utvidgning föreligger får övervägas övergångs- regler av samma slag som användes vid jordabal kens införande när det gällde gemensamt intecknade fastigheter.

Slutligen vill vi anmärka att vi ej har erinran mot att inteckning kan begränsas till verksamhet i mindre område än kommun (se 2 kap. 1 åandra stycket andra meningen FHL). Sådana inteckningar berörsju ej av ändringari kommunindelningen.

Bilaga 1 Utredningspromemoria nr 8

PM (1975-02—27) nr 8. Sammanställning av yttranden över utredningens PM (1972-10-30) nr 3

Inledning

1 promemoria (1972-10-30) nr 3 lämnades en redogörelse för de viktigaste frågoma som utredningen angående företagsinteckning hade att ta ställning till. 1 promemorian redovisades frågorna under fem punkter, nämligen

]. Inteckningshandlingen m. m.,

2. Verkan iv ändring i kommunal indelning m. m., 3. Kretsen av inteckningsberättigade,

4. Egendom som omfattas av företagsinteckning och 5. Övriga frågor.

I skrivelser 1972-l 1-02 till inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga, fiskeristyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium hemställde utred- ningen om synpunkter på de lagstiftningsfrågor som behandlades i nyssnämn— da promemoria och vad som i övrigt kunde vara angeläget för utredningen att beakta inorr ramen för utredningsuppdraget. Tillfälle att framföra synpunkter på de aktuella frågorna bereddes samtidigt vissa intressesammanslutningar, nämligen

Svenska bankföreningen. Svenska spzrbanksföreningen,

Sveriges jorIbrukskasseförbund,l

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska företagares riksförbund, Sveriges incustriförbund, Svensk indtstriförening, Lantbrukanas riksförbund, Sveriges haitverks- och industriorganisation, Motorbranfchens riksförbund, Sveriges grcssistförbund, Sveriges köamannaförbund, Kooperativr förbundet, Sveriges ad/okatsamfund, Föreningen Sveriges kronofogdar,

Aktiebolaget Industrikredit, ] Numera Sveriges för— Aktiebolagtt Företagskredit, eningsbankers förbund. Finansieringsföretagens förening,2 2 Numera Finansbola— Sveriges fisrares riksförbund, gens förening.

3 Handelskammaren i Gävle har ej anfört några egna synpunkter men har till kommerskollegium redovisat synpunkter som inhämtats från Iänsspar- banken Dalarna och från ledamöterna av kamma- rens lagstiftningsutskott Åke Mählberg och lag- man Sven Ståhl.

4 Se även bilaga 1 till Ds Ju l973:10, Företagsin- teckning och ändringar i läns- eller kommunindel- ning.

Svenska plantskolomas riksförbund, Svenska samernas riksförbund, Sveriges speditörförbund, Sveriges marknadsförbund och Svenska reklambyrå förbundet.

Av dessa sammanslutningar har Aktiebolaget Industrikredit, Aktiebolaget Företagskredit, Svenska plantskolomas riksförbund. Sveriges marknadsför- bund och Svenska reklambyrå förbundet inte låtit sig avhöra. Däremot har Ackordscentralens stockholmsavdelning kommit in med yttrande. Dessutom har kommerskollegium vid sitt yttrande fogat av kollegiet inhämtade yttranden från Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, han- delskammaren för Örebro och Västmanlands län. handelskammaren i Gävle3 och Ackordscentralens stockholmsavdelning.

Sveriges jordbrukskasseförbund har avgivit sitt yttrande efter samråd med centralkassoma för jordbrukskredit och med Jordbrukets bank, Sveriges allmänna hypoteksbank och Lantbrukarnas riksförbund.

Lantbrukarnas riksförbund hari sitt yttrande ej uttalat annat än att man i huvudsak kan ansluta sig till de i Sveriges jordbrukskasseförbunds yttrande upptagna synpunkterna.

De inkomna yttrandena har i vad de avser frågan om verkan på företagsin- teckning av administrativ nyindelning redan redovisats i utredningens promemoria (1973—03-25) nr 5.4

1 nu föreliggande promemoria redovisas yttrandena i övrigt under följande avsnittsrubriker:

]. Allmänna synpunkter

2. Inteckningshandlingen m. m.

3. Kretsen av inteckningsberättigade 4 Egendom som omfattas av företagsinteckning 5 Övriga frågor

Avsnitten 2—5 inleds med redovisning av den remitterade promemorian i aktuella delar.

1 Allmänna synpunkter

Svenska _liirsäkringsbalags riks/örbund begränsar sig i sitt yttrande till att konstatera, att en översyn av ifrågavarande lagstiftning är av intresse på de punkter som omnämnts i den remitterade promemorian, men har därutöver för närvarande inga ytterligare önskemål om utredningens bedrivande.

Svenskaföretagares riksförbund framhåller till en början, att det ser som en angelägen uppgift att utredningen genom en teknisk översyn ytterligare förbättrar näringsidkamas möjligheter att använda företagsinteckningen som kreditunderlag. Förbundet säger sig därför med tillfredsställelse ha tagit del av den översända promemorian och finner — med utgångspunkt i de intressen, som förbundet närmast haratt bevaka anledning att särskilt uppehålla sig vid promemorians avsnitt 3 angående kretsen av inteckningsberättigade (se nedan under 3.2.1).

Svensk industriförening uttalar i sitt yttrande att företagsinteckningsinsti-

tutet fått tämligen stor betydelse för de mindre företagen. Anledningen härtill sägs vara. att dessa företag i betydligt mindre utsträckning än de större företagen kan lämna fastighetsinteckningar som säkerhet för krediter. Detta innebär enligt föreningen att det är väsentligt att så långt som möjligt