NJA 2005 s. 919

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde F.G. för grovt sexuellt utnyttjande av underårig enligt 6 kap. 4 § 2 st. BrB, för sexuellt ofredande enligt 6 kap. 7 § 1 st. BrB samt för grovt barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § 1 st. 5 och 4 st. BrB till fängelse tre år. F.G. förpliktades att utge skadestånd till målsäganden med 255 000 kr, jämte ränta.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Barbro Röst Andréasson, Karl Matz, referent, och Marinette Andersson samt två nämndemän) meddelade dom den 17 juli 2005.

Hovrätten fann, liksom tingsrätten, åtalen för grovt sexuellt utnyttjande av underårig och sexuellt ofredande styrkta, varför tingsrättens dom i dessa delar skulle stå fast. Beträffande åtalet för grovt barnpornografibrott fann hovrätten vidare att tingsrättens dom i skulddelen skulle fastställas med den justering av åtalet som åklagaren företagit i hovrätten. Vidare uttalade hovrätten att den saknade anledning att frångå den bedömning tingsrätten gjort beträffande såväl val av påföljd som straffmätning.

I skadeståndsdelen anförde hovrätten följande.

Skadestånd

F.G. har vid fällande dom inte vitsordat något belopp såsom skäligt i sig varken vad gäller ersättning för sveda och värk eller för kränkning. För att psykiskt lidande skall kunna ersättas i form av sveda och värk krävs i princip att lidandet är medicinskt påvisbart. Detta styrks normalt genom intyg från läkare, psykolog eller dylikt. Vid den typ av brott det är fråga om i detta mål vet man av erfarenhet att det uppstår allvarligt psykiskt lidande som kan rubriceras som personskada och som därför kan - under akut tid - ersättas i form av sveda och värk. Eftersom det mestadels inte föreligger någon egentlig medicinsk utredning i denna typ av skadeersättningsfall använder man sig i praxis av vissa schabloner enligt vilka ersättning ges för sådana psykiska besvär som erfarenhetsmässigt drabbar den skadelidande vid denna typ av brott. Detta innebär inte att högre ersättning inte kan ges men då krävs medicinsk utredning. Någon egentlig medicinsk utredning som utvisar omfattningen av målsägandens psykiska lidande föreligger inte i detta mål. Med utgångspunkt i vad som framkommit beträffande brotten mot målsäganden och det psykiska lidande som målsäganden därmed får anses ha utsatts för finner hovrätten - med tillämpning av ovannämnda praxis - att ersättningen för sveda och värk skall bestämmas till 30 000 kr. Hovrätten saknar anledning frångå den bedömning som tingsrätten gjort vad gäller ersättningsbeloppet för kränkning.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att det skadestånd som F.G. förpliktades utge till målsäganden bestämdes till 155 000 kr jämte av tingsrätten beslutad ränta.

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Regner, Blomstrand, referent, Pripp och Lundius) meddelade den 27 december 2005 följande dom.

Domskäl

Hovrätten har dömt F.G. för bl.a. grovt sexuellt utnyttjande av underårig vid tre tillfällen under tiden januari 1999 till januari 2003 och för sexuellt ofredande (6 kap. 4 § andra stycket och 7 § första stycket BrB i bestämmelsernas lydelse före den 1 april 2005). Målsäganden är född år 1992.

Sedan hovrättens dom i brottmålsdelen vunnit laga kraft har F.G. medgett att han är skyldig att betala skadestånd för kränkning samt för sveda och värk. Målet i HD gäller skadeståndets belopp.

Det saknas anledning att sätta ned ersättningen för kränkning i förhållande till vad domstolarna har bestämt.

Sveda och värk är en av de skadeföljder som enligt 5 kap. 1 § första stycket 3 skadeståndslagen (1972:207) omfattas av skadeståndsskyldighet för personskada. För att någon skall ha rätt till ersättning för sveda och värk måste han eller hon alltså ha drabbats av en sådan skada. Begreppet personskada definieras inte i skadeståndslagen men har berörts i lagens förarbeten (se senast prop. 2000/01:68 s. 17 f.). Till personskada räknas såväl fysiska som psykiska defekttillstånd. För att psykiska besvär skall anses som personskada krävs att en medicinskt påvisbar effekt föreligger. Bevisbördan vilar på den som begär ersättning.

I lagen beskrivs sveda och värk som fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur. Lagtexten fick denna lydelse genom en ändring som trädde i kraft den 1 januari 2002. Syftet med ändringen var att innebörden skulle framgå tydligare (se prop. 2000/01:68 s. 68). Någon ändring i sak var således inte avsedd. Sveda och värk avser lidande under akut sjuktid efter skadefallet, dvs. till dess att skadan läks eller ett varaktigt invaliditetstillstånd inträder. Ersättningen för sveda och värk bestäms i regel schablonmässigt med ledning av hjälptabeller som har utformats av Trafikskadenämnden. HD har i ett flertal fall godtagit denna praxis (se NJA 1972 s. 81, 1991 s. 766, 1992 s. 740 I, 1993 s. 68 och 2004 s. 26, jfr prop. 2000/01:68 s. 19 och 24 f.). För att ersättning för sveda och värk skall utgå krävs i allmänhet att den skadade har varit sjukskriven. När det gäller fall då sjukskrivning inte är aktuell, t.ex. beträffande barn och pensionärer, får den totala akuttiden uppskattas på grundval av annan medicinsk utredning. Enligt tabellerna bestäms ersättningen med utgångspunkt i ett grundbelopp per månad, som varierar med hänsyn till vårdformen, skadans art och vårdtidens längd.

Vid sexuella övergrepp mot barn är situationen ofta sådan att läkarbehandling inte förekommer i anslutning till övergreppen, eftersom dessa upptäcks först senare. Att det i dessa fall därför inte funnits medicinsk utredning om skadeverkningarna har i praxis inte hindrat att ersättning har lämnats för sveda och värk. Det har nämligen ansetts stå klart att den skadade genom övergreppen måste ha tillfogats medicinska besvär i form av t.ex. depression, oro, ångest, sömnbesvär m.m. (Jfr SOU 1992:84 s. 217 f.) I brist på närmare utredning om besvären måste ersättningen i dessa fall bestämmas efter schabloner. Brottsoffermyndigheten tillämpar ett normalbelopp om 30 000 kr för grova sexuella övergrepp mot barn även när det har varit fråga om flera övergrepp (se Brottsoffermyndighetens referatsamling 2003 s. 16). Denna schablon får godtas, men den skall givetvis inte tillämpas i sådana fall där det finns utredning som gör det möjligt att bestämma ersättningens storlek med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Det får antas att omständigheterna även i andra fall kan vara sådana att schablonen inte bör tillämpas, såsom då det är fråga om ett mycket stort antal övergrepp under lång tid.

F.G:s inställning får förstås så att han vitsordar att målsäganden har drabbats av personskada i form av psykiska besvär till följd av de sexuella övergreppen. Det finns ingen medicinsk utredning om besvärens art eller om akuttidens längd. Omständigheterna är sådana att ersättningen för sveda och värk får bestämmas med tillämpning av den förut nämnda schablonen. F.G. bör alltså åläggas att betala 30 000 kr i den delen.

Hovrättens domslut skall således fastställas.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut, såvitt nu är i fråga.