Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Cecilia Tisell) anförde följande i dom den 11 februari 2009.

Domskäl

Y.A. har förnekat gärningarna. Han har vitsordat att han och målsäganden vid tillfället hade samlag med varandra i den aktuella lägenheten. Han har gjort gällande att de var överens om att ha sex med varandra.

Y.A. har bestritt det enskilda anspråket med hänvisning till sin inställning i ansvarsfrågan. Han har vitsordat den yrkade kostnadsersättningen som skälig i och för sig. Han har i övrigt förklarat att han inte kan vitsorda skäligheten av yrkade belopp.

Förhör har hållits med målsäganden och Y.A. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med U.A. och polismannen D.J.

På Y.A:s begäran har vittnesförhör hållits med A.M.

Åklagaren har åberopat den skriftliga bevisning som anges i stämningsansökan [dvs. uppspelning av inspelat samtal mellan målsäganden och larmoperatör, protokoll över brottsplatsundersökning och rättsintyg /red:s anm.].

Målsäganden har vid huvudförhandlingen företett en armbandsklocka med sprucket glas.

Av utredningen framgår inledningsvis följande. Målsäganden och Y.A. kommer båda från Somalia. De känner inte varandra sedan tidigare. Y.A. och A.M. är kamrater. Kvällen den 19 december var målsäganden tillsammans med sin kamrat U.A. och en klasskamrat vid namn F. De träffade Y.A. utanför restaurang Butler i Trollhättan. De talade lite med varandra. Målsäganden och U.A. gick in på Butlers medan F. var för ung. Y.A. och F. gick vidare till restaurang Sand. När Butlers stängde kl. 02.00 lämnade målsäganden och U.A. restaurangen. Utanför restaurangen träffade de på nytt Y.A. De gick tillsammans till restaurang Sand för att träffa F. och för att målsäganden skulle fråga en kamrat, D., som arbetade på Sand, om hon kunde få skjuts till Vänersborg. Både F. och D. hade dock redan lämnat Sand. Utanför Sand träffade de några andra män som de pratade med. Ordväxling uppstod mellan U.A. och Y.A. Y.A. uttalade att han fick "stoppa kuken i vem han ville" eller annat med liknande innebörd. U.A. fällde därpå ett negativt uttalande om negrer. Målsäganden tog personligen illa vid sig av U.A:s uttalande varpå ovänskap och vissa handgripligheter utbröt mellan dem. Även mellan Y.A. och de andra männen förekom otrevlig ordväxling. Målsäganden och Y.A. samt U.A. gick därifrån. Målsäganden och Y.A. gick tillsammans och U.A. gick för sig. Målsäganden och Y.A. gick till A.M:s studentlägenhet på Karlstorpsvägen. De har redovisat helt olika uppgifter om skälet till att målsäganden följde med till lägenheten. A.M. låg och sov i lägenheten. Sängen var placerad längs med väggen till lägenhetens badrum. I badrummet förekom samlag och oralsex mellan målsäganden och Y.A. Y.A. bad därefter A.M. att gå ut en stund, vilket denne gjorde. Under tiden A.M. var ute förekom samlag mellan Y.A. och målsäganden i A.M:s säng. Målsäganden har påstått att Y.A. tilltvingade sig sex med henne med en kniv mot hennes hals, medan Y.A. har påstått att de båda var överens om att ha sex med varandra. När A.M. återkom till lägenheten visade det sig att målsäganden och A.M. kände igen varandra sedan tidigare. Innan målsäganden lämnade lägenheten skickade hon ett sms med texten "Hej" till Y.A:s mobiltelefon. Sedan hon lämnat lägenheten skickade hon ett sms till en kamrat och bad kamraten ringa omedelbart. Strax därpå skickade hon ytterligare ett sms till kamraten där hon skrev att hon blivit våldtagen. Kl. 04.21 ringde hon 112 (SOS Alarm) och anmälde att hon blivit våldtagen. Målsäganden lämnade en kortare redogörelse till SOS Alarm. Polisen ankom till henne några minuter senare. Målsägandens kläder var då våta. Målsäganden medtogs till polishuset och förhördes. Hon fördes därefter till Norra Älvsborgs lasarett, NÄL, för rättsmedicinsk undersökning. Hon lämnade för den undersökande läkaren en redogörelse enligt vilken hon blivit våldtagen av en somalisk man såväl vaginalt som analt samt tvingad även till oralsex. I utlåtandet är antecknat bl.a. att målsäganden under undersökningen varit upprörd och ledsen, att hon gett ett adekvat intryck och lämnat en trovärdig redogörelse för händelseförloppet. I utlåtandet är vidare antecknat att målsäganden inte visat några säkra tecken till yttre våld på hudkostymen generellt, att hon varit påtagligt öm i hårbotten och att hon uppvisat intensiv smärta vid undersökning av anus och yttre delen av ändtarmen. Den undersökande läkaren har vidare i intyget antecknat att det på grund av att målsäganden är mörkhyad kan vara svårt att observera eventuella blåmärken.

Vid husrannsakan i den aktuella lägenheten morgonen den 20 december 2008 påträffades en bestickkniv i en låda i köket och en likadan kniv på ett bord som stod nära fotändan av A.M:s säng. Några andra knivar påträffades inte i lägenheten. Kniven som påträffades på bordet har undersökts vid Statens Kriminaltekniska Laboratorium, SKL. SKL har vid undersökningen konstaterat att det på kniven inte påträffats DNA som kommer från målsäganden eller Y.A. Den andra kniven som påträffades i lägenheten har inte undersökts. På golvet i badrummet påträffades ett örhänge som tillhörde målsäganden.

Av vad de hörda personerna vidare har berättat redovisar tingsrätten följande.

Målsäganden: Eftersom hon inte kunde åka med D. och sista bussen till Vänersborg hade gått kunde hon inte ta sig hem till bostaden. Hon bestämde sig för att övernatta hos pojkvännens syster i Trollhättan. Hon berättade för Y.A. att hon skulle sova hos pojkvännens syster. Vägen till systern var inledningsvis densamma som den väg Y.A. skulle gå. Y.A. erbjöd sig att köra hem henne. Hon skulle aldrig åka med någon okänd man och hon skulle heller inte åka med någon som druckit alkohol. Hon tackade nej med hänvisning till att han hade druckit alkohol. Han föreslog då att hon skulle följa med till hans kompis, som kunde köra henne dit hon skulle. Hon svarade nej men han insisterade. Till slut gav hon med sig och tänkte att kamraten väl kunde få köra henne. Hon hade pojkvän och var inte det minsta intresserad av Y.A. Det hade inte uppstått tycke mellan dem och de hade inte hållit varandra i handen eller på annat sätt rört vid varandra. Hon tog av sig skorna men hade jackan på medan hon stod i Y.A:s kamrats lägenhet och väntade på att kamraten skulle köra henne. Hon hade uppfattat Y.A. som en mycket snäll person och förstod inte vad det var fråga om när han tog armen bakom ryggen på henne och knuffade in henne i badrummet. Y.A. låste dörren till badrummet, höll en matkniv mot sidan av hennes hals och höll den andra handen över hennes mun. Hon frågade vad han gjorde och han sa då åt henne att hålla tyst. Han sa åt henne att ta av sig jackan. Hon förstod ingenting och frågade sig om han tänkte döda henne eller vad det var fråga om. Hon ville inte ta av sig jackan. När hon protesterade och sa att hon skulle åka hem tryckte han kniven hårdare mot hennes hals och handen hårdare mot hennes mun. Det hände flera gånger. Hon var chockad och fruktansvärt rädd, främst på grund av kniven Y.A. höll mot hennes hals. Till slut nickade hon och tog av sig jackan. Han sa då till henne att ta av sig byxorna. Hon förstod då vad han ville och tänkte att han skulle komma att våldta henne. Hon tänkte att det var bättre att lyda än att bli mördad. Hon nickade och knäppte upp byxorna och drog ner dem till höften. Y.A. drog därefter ner hennes byxor till knäna. Han fick ner henne på knä med händerna på toalettstolen. Han hade sedan vaginalt samlag med henne. Vid ett tillfälle tryckte han in sin penis i analöppningen på henne. Det gjorde ont och hon skrek till. Det var hemskt obehagligt. Han sa att han hade kommit fel och fortsatte med vaginalt samlag. Hon tror inte att det var hans avsikt att trycka in penisen i hennes analöppning. Hon uppfattade att han höll på ganska länge. Det var vidrigt. Hon tänkte hela tiden på hur hon skulle kunna ta sig därifrån. Hon gjorde dock inte motstånd. Hon tror att hon skulle ha gjort motstånd om han inte hade haft kniven. Därefter vände han på henne och tvingade henne att suga på hans penis. Hon stod då på knä. Det pågick inte så länge, kanske några minuter. Han knuffade sedan ner henne med ryggen mot golvet. Han tog då ett hårt tag om hennes hår. Det gjorde ont. Det var blött på golvet som om någon hade duschat där. Hon blev alldeles våt. Han drog då av henne byxorna helt. Han la sig sedan över henne på golvet och hade vaginalt samlag med henne. Hon vet inte hur länge det pågick. Under tiden övergreppet i badrummet pågick frågade hon honom om han använde kondom. Han svarade nej och hon bad honom hämta en kondom. När han på nytt svarade nej bad hon honom fråga sin kamrat. Y.A. svarade att kamraten inte hade några kondomer och hon föreslog då att de skulle gå ut och köpa. Y.A. svarade dock nej igen. Hennes förhoppning var att hon skulle få möjlighet att ta sig därifrån om de skulle ordna med kondom. Vid något tillfälle föreslog hon också att de skulle gå in till sängen eller soffan. Varje gång hon sa något tryckte han handen hårdare över munnen och kniven hårdare mot halsen. Hon var rädd och trodde att hon skulle bli dödad. När Y.A. bad kompisen gå ut ropade hon att han inte behövde det. Han sa då till henne att vara tyst. Hon hörde att ytterdörren slog igen när kompisen lämnade lägenheten. Y.A. sa då till henne att resa sig upp. Hennes tanke var att springa därifrån men Y.A. låste lägenhetsdörren. Hon uppskattar att de var i badrummet cirka 20 minuter. Han hade sedan vaginalt samlag med henne på sängen. Det pågick dock inte lika länge som i badrummet, utan kanske tio minuter. Hon sa att hon skulle arbeta påföljande dag och att hon var tvungen att åka hem. Han svarade att hon inte skulle åka hem. Efter en stund knackade det på dörren. Hon påpekade att det knackade varpå han sa att hon inte skulle bry sig om det. Hon såg en möjlighet att komma därifrån om han öppnade för sin kamrat. Hon ifrågasatte därför på nytt om han inte skulle öppna för kamraten. Han sa att han ville träffa henne och uppgav att han bodde i Göteborg. Tidigare under kvällen hade han sagt att han bodde i Malmö. Hon sa att hon skulle till Göteborg om två dagar och att de kunde träffas då. Hon bad honom hämta hennes kläder på toaletten. Hon ville inte gå dit själv för hon var rädd att han på nytt skulle låsa in henne där. Han sa att hon fick hämta kläderna själv men sedan hon bett honom ytterligare någon gång hämtade han hennes kläder. Hon klädde på sig snabbt. Y.A. sa att om hon vågade säga något till polisen skulle hon ångra sig, att han i så fall skulle sitta i fängelse en månad och att hon sen skulle få ångra sig. Hon svarade att hon alls inte skulle kontakta polisen, varpå han sa att hon visste vad som i så fall skulle komma att hända. Hon uppgav då på nytt att hon inte skulle anmäla honom för polisen. När kompisen kom in i lägenheten befann hon sig i hallen. Hon kände igen kompisen från två restaurangbesök. Hon och hennes kamrater hade då uppfattat honom som en påfrestande person som gick efter dem. Y.A. bad henne om hennes mobiltelefonnummer. Hon svarade att hon inte kunde numret. Han sa då att hon skulle skicka ett sms till honom och skriva att hon älskade honom så att han på det sättet fick hennes nummer. Hon tänkte då att hon ju inte ens kände honom. Hon skrev i alla fall "Hej" och skickade det genom sms till honom. Han frågade om hon hade skrivit att hon älskade honom. Innan hon gick kramade han och kysste henne. Hon lät honom göra det för att hon inte såg att hon hade något val. När hon kom ut från lägenheten skickade hon ett sms till sin väninna L och bad L att ringa henne genast. Hon hade nästan inga pengar att ringa för. Hon skickade strax därefter ytterligare ett sms till L där hon skrev att hon hade blivit våldtagen. Hon var rädd att Y.A. såg henne och vågade därför först inte ringa, ifall han skulle se det och komma efter henne. När hon kom en liten bit bort ringde hon 112 och berättade att hon blivit våldtagen. Hon bad personen som svarade att inte lägga på luren för att hon var rädd att Y.A. skulle komma och döda henne. Efter två-tre minuter kom polisen. Hon berättade för polisen var våldtäkten hade ägt rum och pekade ut den aktuella lägenheten. Hon togs därefter med till polisstationen där hon fick torra kläder och förhördes. Hon tillbringade resten av natten på polisstationen. Hon var så äcklad. Hon kände sig så smutsig och ville hem och duscha. Hon fördes sedan till NÄL för undersökning. Hon har sms-meddelandena kvar i sin mobiltelefon och vet därför att hon skickade ett sms till Y.A. kl. 04.12, och två sms till L kl. 04.15 respektive 04.17. Efter händelsen märkte hon att hennes klocka hade gått sönder. Hon antar att hon slog i klockan i golvet i badrummet när han knuffade ner henne på golvet. Hon märkte aldrig när hon tappade sitt örhänge. Efter händelsen har hon haft svårt att sova. Hon har fått insomningstabletter förskrivna till sig. Hon hade ont i analöppningen vid avföring några veckor efter händelsen. Hon har svårt att riktigt ta till sig det som hänt. Hon tänker att hon snart ska vakna och förstå att allt bara är en dröm och att det inte har hänt på riktigt. Hon har haft två samtal med kurator med anledning av händelsen och har ytterligare samtal inbokade. Hon har vidare fått remiss till samtalsterapi. Hon har svårt att koncentrera sig på sitt arbete på hemtjänsten. Hon ser sig hela tiden omkring och känner sig inte riktigt närvarande. Hon är nu sjukskriven under en månads tid. Hon arbetar deltid, 58 procent, och tjänar ca 8 700 kr netto per månad. Hon har haft en karensdag med anledning av sjukskrivningen. Hon har uppsökt läkare vid tre tillfällen på grund av händelsen, ett besök på akuten, ett besök hos gynekolog och ett besök på vårdcentral. Vid ett tillfälle efter händelsen träffade hon A.M. Han sa då till henne något om att han visste att hon bodde i Vänersborg, att hon skulle "skita i" att anmäla hans kompis för våldtäkt eller att hon skulle ta tillbaka sin anmälan, så att hon inte skulle ångra sig, eller liknande.

Y.A: Han hade druckit några starköl och var lagom berusad. Han har hyfsat minne av den aktuella kvällen/natten. Han besökte A.M., som hade vinterkräksjuka. Innan han och målsäganden skildes åt vid Butler sa han till henne att de skulle träffas senare. De träffades därefter utanför Butlers vid stängningsdags och gick då till Sand. Han frågade målsäganden om hon ville följa med hem till hans kompis på efterfest. Hon tyckte att det var okej. Han hade berättat att han kom från Huskvarna. Han sa aldrig att han kom från Malmö. Han erbjöd henne inte skjuts. Varken han eller A.M. har körkort. De har heller inte bil. När de kom hem till A.M:s lägenhet låg denne och sov. Han väckte honom och bad honom att inte tala somaliska. Han ville inte att målsäganden skulle veta att det fanns ytterligare en somalisk kille i lägenheten. Han befarade att hon då inte skulle vilja ha sex med honom. Redan när han frågade om hon ville följa med honom hem på efterfest var hans avsikt att de skulle ha sex med varandra. För honom betydde efterfest och sex samma sak. Han kände att hon gillade honom. Han behövde inte nämna att de skulle ha sex. Det var underförstått. På vägen till lägenheten höll de varandra i handen och han rörde vid hennes bak. Det var helt uppenbart vad han ville. De tog av sig ytterkläderna i hallen. Målsäganden gick in i badrummet och tittade till ett litet sår hon hade på läppen. Han ställde sig bakom henne och sa att hon var fin. Hon vände sig om och de kysste varandra. Han smekte henne på baken och brösten och hon tog på hans penis. Han fick halvstånd. De tog av sig kläderna. Målsäganden märkte att hans penis inte var så styv. Hon sög därför på den. De hade därefter i badrummet sex i olika positioner i kanske 10-20 minuter inklusive förspel. Bl.a. stod hon på knä och han stod på knä bakom henne. Hon stod sedan upp med händerna mot väggen och han hade sex med henne bakifrån. Hon låg därefter på rygg på golvet. De märkte då att det var blött på golvet. Målsäganden tyckte det var obehagligt och frågade om de inte skulle fortsätta i soffan i rummet utanför. Han tyckte det var okej eftersom A.M. sov i sängen. När de kom ut i rummet satt dock A.M. i sängen och skrattade åt dem. Målsäganden gick då tillbaka till badrummet och bad honom säga till A.M. att ta en promenad. A.M. gick ut och de hade därefter sex i dennes säng. Han tog henne bl.a. bakifrån. Hans penis gled ur henne och när han skulle stöta in den igen kom han fel och kom mot hennes bak. Hon ryckte till och stönade lite. Han bad om ursäkt och fortsatte sedan med sin penis i hennes vagina. När A.M. knackade på dörren efter en stund bad han denne vänta, eftersom de inte var färdiga. Målsäganden ville inte att han skulle få utlösning inne i henne utan bad honom att "spruta" på hennes mage. Han gjorde det. När det hade gått för honom pussade han henne lite. A.M. knackade sedan på dörren igen. Han öppnade då dörren och presenterade A.M. och målsäganden för varandra. De sa då att de kände varandra. Målsäganden gick till badrummet och klädde på sig. Målsäganden frågade efter hans mobiltelefonnummer. Hon fick numret och skickade ett sms till hans mobil. Han sa inte att hon skulle skriva att hon älskade honom. Hon sa att hon ville träffa honom. Han hade dock inga planer att träffa henne igen. För honom var hon bara ett engångsligg. De kysstes och därefter gick hon. Han berättade därefter för A.M. vad de hade gjort. A.M. sa att han hade hört att målsäganden tidigare hade anmält en kille för våldtäkt. Han sa då till A.M. att han var rädd att polisen skulle komma. Han la sig sedan i soffan och somnade. Han låg och sov när polisen kom. Han höll inte i någon kniv medan målsäganden var i lägenheten. Det var inte tal om att hon hade pojkvän. Han misstänker att målsäganden ljuger om händelsen för att det inte ska spridas rykten om henne och för att hennes föräldrar inte ska få veta att de har haft sex med varandra. De flesta somalier är muslimer och muslimer accepterar inte sex före äktenskapet. Han är för egen del inte religiös. Han är tidigare dömd för medhjälp till våldtäkt. Han skäms och tycker det var fel det han gjorde då, 2005. Det finns fler tillfällen när han har blivit anklagad för våldtäkt. Att han nu på nytt är anklagad för våldtäkt tror han beror på hans karma. Det man gör som är ont får man betala. Han har gjort mycket som inte varit bra som han nu måste betala för. Han anser att han har blivit dåligt bemött av polisen under utredningen. Polisen var inte intresserad av att utreda sanningen utan utgick hela tiden från att han var skyldig.

U.A. har bl.a. berättat att hon vet att målsäganden hade pojkvän.

Polisinspektören D.J., som förhörde målsäganden den aktuella morgonen, har berättat bl.a. att målsäganden var rädd och uppskärrad. Han har vidare berättat att målsäganden lämnade väldigt många detaljer, t.ex. att Y.A. vid ett tillfälle bad om ursäkt, och att han uppfattade henne som väldigt trovärdig.

A.M. har lämnat uppgifter som överensstämmer med/är helt förenliga med de uppgifter som Y.A. har lämnat. Av hans uppgifter redovisar tingsrätten följande: Han är barndomskamrat till Y.A. Han bad Y.A. ta med målsäganden in i badrummet i stället för att de skulle vara i rummet där han sov. Hans säng var placerad så att han hade huvudet mot väggen till badrummet. Han hörde skratt, prat och stön från badrummet. Han hörde också att de kysstes därinne. Han förstod att de hade sex. När de kom ut från badrummet fanns det romans i luften mellan dem. De var ett kärlekspar med bra stämning mellan sig. Han uppfattade inga tecken på något annat. Innan målsäganden gick kramades hon och Y.A. i köket. Han skulle ha märkt om det hade ägt rum ett övergrepp i lägenheten. Innan de somnade diskuterade de Y.A:s rädsla att bli anmäld för våldtäkt. Han har hört ryktas om att målsäganden tidigare anmält en man för våldtäkt. Kniven som låg på bordet bredvid sängen hade han använt som skruvmejsel när han ordnade med gardiner i fönstret.

Tingsrättens bedömning

Målsägandens och Y.A:s uppgifter är i väsentliga avseenden motstridiga. Y.A:s uppgifter ska godtas om de inte vederläggs av utredningen. Utredningen består till övervägande del av Y.A:s och målsägandens berättelser.

A.M:s uppgifter är i allt väsentligt överensstämmande med eller väl förenliga med de uppgifter Y.A. har lämnat. Tingsrätten konstaterar dock att han inte har sett de sexuella handlingarna mellan målsäganden och Y.A. samt att han dessutom, som kamrat till Y.A., kan ha intresse av att lämna för denne fördelaktiga uppgifter. Det anförda får beaktas vid värderingen av hans uppgifter.

Tingsrätten konstaterar härefter att målsäganden, så vitt framgår, saknar rimligt motiv att beljuga Y.A.

Målsäganden har lämnat en mycket detaljerad och nyanserad redogörelse. Hon har berättat på ett till synes måttfullt men ändå känslofullt sätt. Hon har beskrivit tankar och känslor på ett mycket övertygande sätt. Hon har vidare lämnat uppgifter som synes oförenliga med en vilja hos henne att oriktigt anklaga Y.A. för våldtäkt. Tingsrätten avser här hennes uppgift att hon inte uppfattade att det var med avsikt han förde in sin penis i hennes analöppning. Målsäganden har vidare i allt väsentligt lämnat samma uppgifter till tingsrätten som hon tidigare har lämnat till SOS Alarm, polisen, som hört henne flera gånger, och till den undersökande läkaren. Detalj- och nyansrikedomen i hennes redogörelse är ägnad att stärka tilltron till hennes uppgifter. Målsäganden har sammantaget gjort ett starkt och trovärdigt intryck på tingsrätten.

Av utredningen framgår att målsäganden ringde SOS Alarm kort tid efter det att hon lämnade A.M:s lägenhet. Av det vid förhandlingen uppspelade samtalet framgår tydligt att målsäganden då var mycket upprörd och rädd. Även D.J. uppfattade att målsäganden var ledsen och upprörd när han under morgonen förhörde henne. Tingsrätten konstaterar att målsägandens sinnestillstånd vid tillfället också är ägnat att stärka tron till hennes uppgifter.

Enligt det rättsmedicinska utlåtandet uppvisade målsäganden vid undersökningen inte några synliga skador. Tingsrätten konstaterar att det ofta förhåller sig så att det inte uppkommer några fysiska skador vid våldtäkt. Frånvaron av synliga skador medger därför inte någon egentlig slutsats. Tingsrätten erinrar dock om läkarens uppgift att det är svårt att se blåmärken på mörk hud. Enligt utlåtandet visade målsäganden vid undersökningen ömhet i hårbotten och analöppningen. Detta är väl förenligt med de uppgifter om händelseförloppet som hon har lämnat. Förvisso är detta inte fråga om några för en utomstående person synliga skador, men uppgifterna att han höll henne hårt i håret och att hon inte uppfattade att det var med avsikt han förde in penisen i hennes analöppning, är av sådan karaktär att de inte framstår som påhittade. Enligt tingsrättens uppfattning ger det rättsmedicinska utlåtandet stöd åt målsägandens uppgifter.

Det förhållandet att det inte påträffades några DNA-spår från målsäganden eller Y.A. på kniven som undersöktes vid SKL, talar främst för att varken målsäganden eller Y.A. var i kontakt med kniven. Utredningen visar dock att det fanns ytterligare en likadan kniv i lägenheten. Tingsrätten anser inte att utlåtandet från SKL kan anses motsäga målsägandens uppgifter.

Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter bedömer tingsrätten att målsägandens uppgifter är tillförlitliga och således vederlägger Y.A:s uppgifter. Målsägandens uppgifter ska därmed läggas till grund för bedömningen i målet. Genom målsägandens uppgifter är det utrett att Y.A. begått de åtalade gärningarna. Gärningarna är att rubricera som våldtäkt.

Påföljd

Y.A. är tidigare dömd två gånger. Han dömdes första gången år 2004 för misshandel, stöld, rån och övergrepp i rättssak. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhällstjänst. Han dömdes senast den 8 juni 2005 för medhjälp till våldtäkt, rån, försök till rån och hot mot tjänsteman. Tidigare utdömd skyddstillsyn undanröjdes och en gemensam påföljd om sluten ungdomsvård om ett år sex månader dömdes ut.

Tingsrätten har inhämtat yttrande från Frivården Jönköping. Enligt yttrandet synes Y.A. leva under ordnade förhållanden.

Våldtäkt har ett minimistraff om fängelse två år. Annan påföljd än fängelse kan inte komma ifråga. Det är i målet fråga om upprepade samlag vilka Y.A. tilltvingat sig medelst knivhot. Knivhotet utgör en försvårande omständighet trots att det varit fråga om en vanlig bestickkniv. Tingsrätten uppskattar gärningens straffvärde till fängelse två år och åtta månader. Eftersom Y.A. vid tiden för gärningen inte hade fyllt 21 år ska viss hänsyn tas till hans ålder. Påföljden bestäms därför till fängelse två år och fyra månader.

Skadestånd

Vid angiven utgång är Y.A. skyldig att betala skadestånd till målsäganden. Tingsrätten finner yrkade belopp för kränkning och sveda och värk skäliga. Den yrkade kostnadsersättningen är vitsordad. Den inkomstförlust som drabbat målsäganden till följd av sjukskrivning med anledning av gärningen har tingsrätten beräknat till cirka 2 400 kr. Sammantaget ska Y.A. betala skadestånd till målsäganden med 98 088 kr. På skadeståndet utgår yrkad ränta.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde Y.A. för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § BrB till fängelse 2 år 4 månader, varvid 29 kap. 7 § första stycket BrB åberopades. Y.A. förpliktades att utge skadestånd till målsäganden med 98 088 kr jämte ränta.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Per Westling och Eva Ahlquist, referent, adjungerade ledamoten Annika Persson Arcangioli samt två nämndemän) anförde följande i dom den 3 april 2009.

Hovrättens domskäl

Videoinspelningar av förhören vid tingsrätten med dem som hördes där har spelats upp i hovrätten. Vidare har ljudinspelning av samtal mellan larmoperatör och målsäganden spelats upp. Parterna har som skriftlig bevisning åberopat sakkunnigutlåtande, protokoll över brottsplatsundersökning och rättsintyg.

Det som förekommit i hovrätten leder inte till någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska följaktligen fastställas.

- - -

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Dag Victor, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff och Lena Moore, referent) meddelade den 3 juli 2009 följande dom.

Domskäl

Parterna har i HD åberopat samma bevisning som vid tingsrätten och i hovrätten. Videoinspelningar av förhören vid tingsrätten har spelats upp vid huvudförhandlingen i HD. Ljudinspelningen av målsägandens samtal med SOS Alarm har spelats upp.

Av Y.A:s och målsägandens i dessa delar överensstämmande berättelser framgår att de gemensamt anlände till vittnet A.M:s enrumslägenhet den aktuella natten, att A.M. då låg och sov i den säng som stod i rummet samt att Y.A. och målsäganden hade samlag i lägenhetens duschrum och därefter - sedan A.M. på Y.A:s begäran lämnat lägenheten - i sängen. Under samvaron förekom enligt bådas berättelser också de ytterligare sexuella handlingar som åklagaren påstått.

Enligt Y.A. var han och målsäganden överens om att ha sexuellt umgänge med varandra medan Y.A. enligt målsäganden tilltvingade sig det sexuella umgänget genom våld och hot främst på det sättet att Y.A. höll en hand över hennes mun samtidigt som han höll en bordskniv mot hennes hals. Åklagarens ansvarspåstående grundar sig på målsägandens uppgifter.

För en fällande dom i ett mål om sexualbrott krävs liksom i brottmål i övrigt att domstolen genom den utredning som förebringats i målet finner det ha blivit ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till vad som lagts honom till last. Det är således inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. Ett åtal är i mål om sexualbrott lika lite som i något annat sammanhang styrkt genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsägandens därvid bedöms väga tyngre. (Jfr bl.a. NJA 1992 s. 446.)

Vid påstådd brottslighet av förevarande slag saknas ofta direkta vittnesiakttagelser och teknisk bevisning till stöd för åtalet. Det hindrar inte att bevisningen ändå kan befinnas tillräcklig för en fällande dom. En huvuduppgift i sådana mål är att bedöma trovärdigheten av målsägandens utsaga. En alltigenom trovärdig utsaga från målsäganden kan i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet - t.ex. om målsägandens beteende efter händelsen - vara tillräcklig för en fällande dom. (Jfr bl.a. NJA 1991 s. 83 och NJA 2005 s. 712.) Det är dock ett rimligt krav att målsägandens berättelse till den del det är praktiskt möjligt blivit kontrollerad under förundersökningen, låt vara att brister i det avseendet inte utan vidare behöver leda till bedömningen att åtalet inte har blivit styrkt.

Med hänsyn till påståendets centrala betydelse för åklagarens talan är den avgörande frågan i målet om det sexuella umgänget framtvingats under knivhot.

Målsägandens berättelse om händelseförloppet är utförlig, levande och detaljerad och framstår till övervägande delar som sammanhängande och följdriktig. Detta gäller emellertid inte fullt ut i fråga om uppgifterna om hur Y.A. hotade henne med kniv. Berättelsen om hur Y.A. höll en kniv med den tandade delen hårt tryckt mot hennes hals i duschrummet är svårförenlig med vad hon i övrigt berättat om händelseförloppet där. Berättelsen innehåller även andra inslag som är mindre väl förenliga med uppgiften att det sexuella umgänget ägde rum under knivhot, t.ex. att Y.A. vid ett tillfälle under samlaget närmast bad om ursäkt liksom att han kramade och kysste henne när hon skulle lämna lägenheten.

Att målsäganden lämnade uppgiften om att hon under knivhot utsatts för en våldtäkt till SOS Alarm redan ett par minuter efter det att hon lämnat lägenheten och att hon under samtalet lät mycket rädd och förtvivlad ger stöd åt hennes berättelse liksom vittnesmålet om hennes tillstånd och reaktioner från den polis som tog hand om henne och höll det inledande förhöret på polisstationen.

Emellertid vinner uppgiften om knivhotet inte något stöd av övrig utredning i målet. Med hänsyn till målsägandens uppgifter om knivhot var det naturligt att vid brottsutredningen utgå från att den kniv som kommit till användning var den kniv som polismännen fann liggande framme på ett bord i rummet när de anlände till lägenheten en kort stund efter det att målsäganden gått därifrån. Målsäganden har också förklarat att den kniven är likadan som den med vilken hon blev hotad. Vid analys av denna kniv har DNA-spår påträffats, dock varken från målsäganden eller Y.A., vilket medför att det måste anses osannolikt att denna kniv använts i samband med det aktuella händelseförloppet. Det fanns en annan likadan bordskniv i ett köksskåp i lägenheten. Denna kniv har emellertid inte blivit föremål för någon undersökning.

Inte heller ger rättsintyget stöd för målsägandens berättelse om att kniven hållits mot hennes hals; enligt intyget fanns inga säkra synliga tecken på yttre våld på halsen.

Y.A. har utöver sin egen utsaga som motbevisning åberopat vittnesförhör med A.M. Målsägandens berättelse är inte förenlig med de uppgifter som denne har lämnat. A.M. var visserligen inte åsyna vittne till det sexuella umgänget men befann sig i sängen som stod vid väggen till duschrummet under den del av händelseförloppet som utspelade sig där och han har sagt sig ha sett Y.A. och målsäganden tillsammans i rummet innan han på Y.A:s begäran lämnade lägenheten, något som överensstämmer med dennes berättelse. Enligt A.M. är det otänkbart att målsäganden varit utsatt för våld eller hot.

A.M:s uppgifter får bedömas med stor försiktighet bl.a. med hänsyn till att han är nära vän till Y.A. och att de hade talat om händelsen sedan målsäganden lämnat lägenheten. Vid värderingen av utsagan måste dock vägas in att Y.A. greps endast en helt kort stund därefter och har varit underkastad restriktioner som anhållen och häktad fram till huvudförhandlingen i tingsrätten. Det finns också anledning att nämna att det av målsägandens berättelse framgår att hon inte betraktade A.M. som på något sätt medverkande till eller införstådd med det övergrepp som hon har berättat om men att hon ändå inte påkallade hjälp från dennes sida.

En samlad bedömning av vad som sålunda förekommit leder till att det finns starka skäl som talar för att målsäganden blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp av det slag som hon har berättat om. Det förhållandet att det finns tveksamheter kring hennes uppgifter om knivhotet och att den tekniska utredningen inte kunnat belägga detta hot utan i någon mån talar i motsatt riktning i förening med att A.M:s vittnesuppgifter inte kan lämnas helt utan avseende medför ändå att det inte kan anses vara ställt utom rimligt tvivel att Y.A. tilltvingat sig samlag genom knivhot på det sätt som åklagaren påstått. Med denna utgångspunkt får det anses så oklart vad som inträffat i lägenheten att inte heller det som åklagaren i övrigt har lagt Y.A. till last kan bilda underlag för en fällande dom för våldtäkt. Åtalet och målsägandens skadeståndstalan skall därför ogillas.

Domslut

Domslut

Med ändring av hovrättens dom ogillar HD åtalet och målsägandens skadeståndstalan.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Klas Widström) anförde följande i dom den 1 december 2008.

Domskäl

Förhör har hållits med M.K., K.S. och I.M. Vidare har vittnesförhör hållits med A.K. och R.K. samt med A.M. Viss skriftlig bevisning har åberopats bl.a. ett rättsintyg avseende M.K.

Av utredningen framgår följande. K.S., som nu är 16 år gammal, bor tillsammans med sin far i en villa i Sköndal. I.M. är K.S:s mor. M.K., som är 15 år gammal, är dotter till A.K. och R.K. M.K. har sin fasta bostad hos A.K. i Tyresö men vistas varannan helg hos R.K. A.S. är mycket god vän med M.K. M.K. har sedan något år tillbaka haft en relation med A. A. är vän med K.S. I mitten av april 2008 träffade M.K. och A.S. genom A. för första gången K.S. M.K. hade före de nu aktuella händelserna varit hemma hos K.S. vid ett tillfälle. Då var även A.S. med.

Den 24 april hade M.K. och K.S. sms-kontakt. De kom vid den kontakten överens om att M.K. skulle besöka K.S., som var ensam hemma. M.K. skulle ha ett prov i spanska och hon hade tänkt plugga inför det provet. K.S. uppgav oriktigt för henne att han var duktig i spanska och att han kunde hjälpa henne. Någon gång vid 20-tiden kom M.K. till Sköndal. Det kom snart fram att K.S. inte behärskade spanska och M.K. har uppgett att hon kände sig besviken. K.S. har förklarat att han lämnade uppgiften om att han kunde spanska "med glimten i ögat". Beträffande samvaron i övrigt hemma hos K.S. har M.K. och K.S. lämnat beträffande det yttre händelseförloppet i stort sett samstämmiga uppgifter och de har båda berättat att det förekommit ett samlag dem emellan. De är vidare ense om att K.S. under samlaget använt en kondom.

M.K. har dock uppgett att samlaget var påtvingat henne, att K.S. med sin kroppstyngd betvingat henne och mot hennes uttryckliga vilja genomfört samlaget med henne. Hon har därvid uppgett att K.S. gjort närmande mot henne dels i ett vardagsrum varvid hon sagt åt honom att sluta dels därefter i ett sovrum dit de två begett sig för att ladda hennes mobiltelefon. K.S. å sin sida har beskrivit att han och M.K. under samvaron börjat kela, att det ena gav det andra och att, sedan M.K. "runkat honom", hon satt på honom en kondom som han hade haft i sin plånbok och att de därefter genomfört ett samlag, vilket pågått under ungefär 20 minuter. M.K. å sin sida har uppgett att hon, sedan K.S. när de befann sig i sovrummet, åter börjat tafsa på henne och försökt pussa henne puttat bort honom och sagt åt honom att hon inte ville och att hon var kär i A. Enligt M.K., sa K.S. då att han pratat med A. och att A. till honom sagt att han fick göra vad han ville med henne. Beskedet gjorde henne ledsen och hon var både rädd och upprörd. Enligt M.K. ville hon då lämna huset och hon började samla ihop sina saker. K.S. var i det skedet ute ur sovrummet en stund. När han kom in i rummet la han sig över henne och puttade ned henne i sängen. Hon sa till honom att hon skulle polisanmäla honom och han skrattade bara åt henne. Hon slog mot hans axlar och överarmar. Hon kom inte loss.

K.S. å sin sida har uppgett att han och M.K. befann sig i sängen hela tiden, att hon knäppte upp hans byxor och att han drog ned hennes byxor och trosor till knäna varefter hon själv drog av sig kläderna och han tog av sig sina byxor. Enligt M.K. drog K.S. av henne hennes kläder på underkroppen då han låg på henne i sängen. M.K. har vidare förklarat att, efter vad hon förstår, satte K.S. på sig kondomen under den tid han var ute ur sovrummet.

Det är således utrett att K.S. och M.K. har haft samlag den 24 april 2008. Frågan i målet är om K.S., i strid med sina egna uppgifter, tvingat sig till det samlaget på det sätt åklagaren angett. I den delen står K.S:s uppgifter mot M.K:s. Innehållet i rättsintyget ger inte stöd av någondera av versionerna. Det finns heller ingen anledning att ifrågasätta tillförlitligheten av någon av deras berättelser. Avgörande betydelse för ansvarsfrågans bedömning blir vilken tilltro som kan läggas vid M.K:s berättelse.

M.K. har på ett sammanhängande och detaljerat sätt lämnat sina uppgifter. Hon har alltsedan hon gjorde sin polisanmälan vidhållit sin berättelse. Hon har, så vitt kunnat bedömas, inte överdrivit allvaret i händelsen och hon har kunnat ge helt godtagbara förklaringar på sitt handlande i de delar de ifrågasatts av försvaret. K.S:s berättelse har inte samma djup. Den sexuella aktivitet som han beskrivit framstår för tingsrätten inte som en beskrivning av ett första sexuellt möte mellan två helt unga människor utan snarare som sprungen ur en ung mans föreställningar om sexuella aktiviteter. Det framstår dessutom som svårförklarligt att M.K., som redan vid den tiden var mycket fäst vid A., skulle inleda en sexuell relation med en nära vän till A. Det kan heller inte bortses från att det framstår som högst osannolikt att M.K. valt att oriktigt påstå att en för henne ytligt bekant person skulle ha begått ett allvarligt brott mot henne.

Vad som framkommit angående ett samtal som M.K. haft med A.K. under kvällen ger vid handen att M.K. befunnit sig i en betydligt mer utsatt situation än den att hon brutit mot de regler som gällde i hennes familj för vistelser utanför hemmet under vardagskvällar. Av utredningen framgår vidare att K.S. i strid med ett tidigare åtagande att skjutsa hem M.K. valt att lämna henne ensam vid en busshållplats. Ett handlande som inte är särskilt förenligt med att de då just avslutat den sexuella gemenskap han beskrivit. Av utredningen framgår vidare att M.K. redan kort tid efter det att hon lämnats vid busshållplatsen av K.S. ringt till sin nära vän A.S., som då förstått att K.S. tilltvingat sig samlag med henne. M.K:s reaktioner dagarna efter händelsen ger ett inte obetydligt stöd för att hon varit utsatt för något mycket allvarligt på kvällen den 24 april. Hon har på ett fullt godtagbart sätt förklarat varför hon valde att först den 28 april berätta för A.K om händelsen.

Vid en sammanvägning av det nu anförda finner tingsrätten att M.K:s berättelse har ett sådant försteg framför K.S:s uppgifter att de kan läggas till grund för ansvarsbedömningen. Det är genom M.K:s uppgifter klarlagt att K.S. på det sätt åklagaren angett tvingat M.K. till samlag. Brottet skall bedömas som våldtäkt. Brottet är inte mindre allvarligt.

Skadestånd

K.S. är skadeståndsskyldig gentemot M.K. Den yrkade ersättningen för kränkning ligger i linje med vad som döms ut för våldtäkt. Hennes anspråk i den delen skall därför bifallas.

Hon har vidare fordrat ersättning för sveda och värk, innefattande psykiskt lidande med 10 000 kr. Av utredningen framgår att M.K. alltsedan händelsen har fått professionell hjälp att bearbeta upplevelsen och att hennes resultat i skolan avsevärt försämrats sedan hon utsatts för brottet. Mot bakgrund av vad som framkommit om det psykiska lidande som brottet inneburit för M.K. finner tingsrätten att hon förmått visa att hon är berättigad även till den begärda ersättningen för sveda och värk.

Påföljd

Straffvärdet för den våldtäkt som K.S. gjort sig skyldig till är fängelse två år. Han var dock bara 15 år då brottet begicks och det krävs synnerliga skäl att bestämma påföljden för honom till fängelse. Han är tidigare inte dömd för brott och socialtjänsten har utarbetat en behandlingsplan för honom som framgår av ett ungdomskontrakt. K.S. är beredd att följa kontraktet som förefaller innehålla ändamålsenliga åtgärder för att förhindra att han återfaller i brott. Brottslighetens allvar föranleder dock att påföljden skärps utöver vad som framgår av ungdomskontraktet. K.S. har vid huvudförhandlingen förklarat sig beredd att genomföra ungdomstjänst. Han får anses lämplig för sådan tjänst. Tingsrätten överlämnar därför K.S. till ungdomsvård som dock skall förenas med en föreskrift om ungdomstjänst under 80 timmar.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde K.S. för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § BrB till ungdomsvård med särskild föreskrift: K.S. ska fullfölja det ungdomskontrakt som upprättats, samt ungdomstjänst 80 timmar. K.S. förpliktades att utge skadestånd till M.K. med 85 000 kr jämte ränta.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Ewerlöf, hovrättsrådet Ingela Halvorsen, tf. hovrättsassessorn Mattias Thalén, referent, och två nämndemän) anförde följande i dom den 2 februari 2009.

Hovrättens domskäl

Videoupptagningarna av förhören vid tingsrätten med M.K., K.S., A.S., A.K. och R.K. har spelats upp och samma skriftliga bevisning har åberopats här som vid tingsrätten. Utredningen i hovrätten är således densamma som vid tingsrätten.

Hovrätten gör ingen annan bedömning än den tingsrätten gjort i frågan om vilken tilltro som ska läggas vid M.K:s uppgifter och finner med denna utgångspunkt och utredningen i övrigt åtalet styrkt. Hovrätten delar även tingsrättens bedömningar i frågorna om gärningens rubricering, val av påföljd, straffmätning och skadestånd.

Tingsrättens dom ska således fastställas.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Dag Victor, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff och Lena Moore, referent) meddelade den 3 juli 2009 följande dom.

Domskäl

Parterna har i HD åberopat samma bevisning som vid tingsrätten och i hovrätten. Videoinspelningar av förhören vid tingsrätten har spelats upp vid huvudförhandlingen i HD.

Enligt M.K. tvingade K.S. henne till samlag den aktuella kvällen medan K.S. hävdar att de var överens om att ha samlag. Deras berättelser om hur samlaget gick till går starkt isär. Åklagarens ansvarspåstående grundar sig på M.K:s berättelse.

För en fällande dom - - - se under I - - - inte har blivit styrkt.

Som tingsrätten har anfört har M.K. lämnat sina uppgifter på ett sammanhängande och detaljerat sätt. I vissa delar har hennes redogörelse präglats av tvekan, men detta är i och för sig förklarligt när som här en helt ung flicka haft att yttra sig om mycket känsliga förhållanden. Det går dock inte att komma ifrån att vissa inslag i hennes redogörelse väcker tvivel i fråga om K.S. verkligen tilltvingat sig samlaget med våld på sätt åklagaren gjort gällande. Av hennes egna uppgifter framgår också att hon när hon berättade om händelsen till en början inte betecknade den som våldtäkt.

Läkarundersökningen ger inte ledning för bedömningen av frågan om K.S. tilltvingat sig samlaget med våld. M.K. och K.S. har lämnat delvis oförenliga uppgifter i fråga om telefonsamtal och sms-trafik som förekommit dem emellan efter händelsen. Någon teknisk bevisning i detta avseende föreligger inte. Det är också oklart vad som egentligen avhandlades per telefon och sms mellan M.K. och hennes bästa väninna A.S. efter besöket hos K.S.

M.K:s föräldrar har vid huvudförhandlingen i tingsrätten berättat om hennes beteende och reaktion senare samma kväll och dagarna närmast efter händelsen. Enligt mammans utsaga var M.K. mycket upprörd vid hemkomsten från K.S. Hon trodde då att upprördheten var en överreaktion som hade sin grund i att M.K. hade fått reprimander för att hon allvarligt hade brutit mot familjens regler för vistelser utanför hemmet på vardagskvällar. Sedan dottern ett par dagar senare berättat om händelsen den aktuella kvällen har hon dock otvetydigt kopplat hennes upprörda sinnestillstånd till samlaget med K.S. Det nu anförda talar för att M.K. varit med om något som hon uppfattat som obehagligt, men det kan inte tas till intäkt för att hon tvingats till samlag.

Enligt åtalet har K.S. tvingat M.K. till samlag genom visst angivet våld. Kravet på det våld som kommit till användning för att det skall vara fråga om våldtäkt har i praxis satts lågt. Även med beaktande av detta kan det vid en samlad bedömning av M.K:s utsaga och utredningen i övrigt inte anses vara ställt utom rimligt tvivel att K.S. tvingat henne till samlag på det sätt åklagaren påstått. Åtalet och M.K:s skadeståndstalan skall därför ogillas.

Domslut

Domslut

Med ändring av hovrättens dom ogillar HD åtalet och M.K:s skadeståndstalan.