NJA 2010 s. 671

Domskäl

Tingsrätten (ordförande lagmannen Henrik Ruhe) anförde följande i dom den 18 augusti 2009.

Bakgrund m.m.

Y.J. och S.P. gifte sig år 1990 och fick i äktenskapet fyra barn, L. född 1988, T. född 1990 och två döttrar födda år 1992. Y.J. och S.P. skilde sig år 1999. Efter tvister om barnens boende bestämdes, såvitt här är av intresse, att T. skulle bo hos S.P. från och med hösten 2002. Av olika skäl, som tingsrätten kommer att behandla senare i domen, flyttades T.P:s boende kring den 19 januari 2006 över till Y.J. De övriga barnen har hela tiden haft sitt boende hos Y.J. T.P. placerades i november 2006 på Ramnås utrednings- och behandlingshem. På grundval av vad som framkom vid samtal på behandlingshemmet avgav leg. psykolog K.H. den 27 november 2006 ett utlåtande till Socialförvaltningen i Falköpings kommun. Socialförvaltningen gjorde på grund av vad som anfördes i K.H:s yttrande och vad som i övrigt framkommit angående T.P:s situation den 14 december 2006 en polisanmälan. Som brott angavs grov fridskränkning och våldtäkt (inomhus mot pojke under 15 år). Som brottstid angavs 1 januari 2002 till 1 november 2006. Advokaten M.R. förordnades som målsägandebiträde för T.P. den 9 maj 2008. S.P. hördes första gången under förundersökningen den 2 juni 2009. Han häktades den 5 juni 2009.

Med anledning av dessa tidsuppgifter finner tingsrätten att det redan här bör nämnas följande. Enligt 35 kap. 1 § BrB må påföljd ej ådömas med mindre den misstänkte häktats eller fått del av åtalet inom viss tid som anges i paragrafen. Åtalspunkt 1 avser brott där påföljden är så lång att preskription inte har inträffat för någon del av den period som åtalet omfattar. För åtalspunkt 2 förhåller det sig något annorlunda. Preskriptionstiden för grov fridskränkning är enligt ovan nämnda paragraf tio år. Brottet grov fridskränkning är således inte preskriberat. Emellertid är grov fridskränkning inte ett perdurerande brott, dvs. ett brott som fortlöpande pågår under viss tid utan det är fråga om enskilda gärningar som straffbeläggs var för sig. För ansvar för grov fridskränkning krävs att var och en av gärningarna har utgjort ett led i den upprepade kränkning som utmärker brottet och ger det dess fridsstörande karaktär . Som grund för brottet grov fridskränkning får således inte läggas någon gärning som är preskriberad - även om brottet grov fridskränkning inte är preskriberat . Detta innebär att för de gärningar som, om tingsrätten skulle finna dem styrkta, skall bedömas som ringa misshandel eller ofredande har i samtliga fall preskription inträtt. För de fall som kan bedömas som misshandel av normalgraden är preskriptionstiden fem år. Gärningar som begåtts före den 5 juni 2004 och som skall bedömas som misshandel av normalgraden är således preskriberade. För att gärningar som är begångna tidigare skall kunna ligga till grund för brottet grov fridskränkning fordras således att de skall bedömas som grov misshandel. Åklagaren har emellertid inte ens påstått att några av de gärningar som skall ligga till grund för fridskränkningsbrottet är av sådan art. Mot denna bakgrund har uppgifter hänförliga till åtalspunkt 2 refererats mindre utförligt.

Domskäl

Åklagaren har åberopat den bevisning som framgår av stämningsansökan med däri gjorda noteringar. S.P. har som bevisning åberopat vittnesförhör med de personer som framgår av domsbilaga 2 (här utesluten) samt med läkaren O.H. S.P. har hörts. Ett flertal av de hörda personerna ingår i den personkrets som avses i 36 kap. 3 § RB. De har således inte hörts under ed, 13 § andra stycket nyssnämnda kapitel. Detta gäller Y.J., K.P., L.P., M.P., A.P., L.R., A,S., H.Å., A.Ö. och K.Ö.

Förhör med målsäganden och tilltalad

T.P. har vid förhör angående åtalspunkt 1 uppgett i huvudsak följande. Han ville i polisförhör och i övrigt först inte berätta om de sexuella övergreppen mot honom. Han skämdes för dessa - ”att få ett slag på käften är inget att skämmas för” - och trodde inte att någon skulle tro honom. Under hela tiden han bodde hos S.P. låg de i samma säng. S.P. ville inte att T.P. skulle ha kalsonger på sig. Första gången något sexuellt övergrepp skedde var ungefär ett år efter att han flyttat in hos S.P. S.P. hade hyrt en film som de såg på. S.P. drack Cola och whisky och bjöd T.P. på. S.P. drog ner sina kalsonger och tryckte T.P:s huvud mot penis. T.P. har uppgett att han hade lite minnesluckor efter kvällen. Dagen efter låtsades S.P. som om inget hade hänt. Några dagar senare ville S.P. att han skulle göra om det. Denna gång skulle T.P. suga av S.P., vilket han också gjorde. Detta hände, såvitt T.P. kommer ihåg, i hallen. T.P. skulle sedan utföra liknande handlingar flera gånger - ibland en gång per vecka, ibland någon eller med några veckors mellanrum. När T.P. inte fick ner S.P:s penis tillräckligt långt i halsen blev S.P. arg. När snoppen kom ner i halsen började T.P. hosta. S.P. kunde då slå till T.P. Det är bara omkring fem gånger som S.P. fått utlösning. Den har då skett i munnen på T.P. Det förekom aldrig att S.P. tog på T.P:s penis eller att han ville göra något med honom. När S.P. ville att T.P. skulle göra något med honom tyckte T.P. att det var lika bra att göra det så bra som möjligt ”i stället för skäll och smäll”. Sista gången det skedde något var i samband med att A.P. flyttade ihop med S.P. Därefter har det inte skett något av detta slag. Vidare i denna del har T.P. uppgett att S.P. hade för vana att gå klädd i kalsonger. S.P. hade en lek där han tog ut snoppen och jagade barnen. S.P. har uttalat sig starkt negativt mot pedofili och anmält en bekant för innehav av barnpornografi.

T.P. har vidare uppgett att det inte är riktigt att han bodde hos S.P. en vecka under sportlovet efter att han rymt från S.P. den 19 januari 2006. Det är riktigt att han var på motormässa i Göteborg men då tillsammans med sin dåvarande flickvän, F.

T.P. berättade för sin kusin S.O. en kväll när han var lite full vad han tvingats till av sin pappa. S.O. ansåg att han skulle anmäla det, men det gjorde inte T.P. T.P. har inte pratat med sin mamma Y.J. om övergreppen och det är inte på något sätt hon som ligger bakom anmälan.

S.P. har bestämt förnekat att han gjort något av det T.P. påstår att han gjort mot honom. För S.P. är pedofili helt främmande och än mer mot sitt eget barn. Han har anmält en bekant för barnporr och blev mycket upprörd när denne man senare anlitades av Y.J. som barnvakt. S.P. har inte sett sina barn nakna sedan de var små. Det är riktigt att han och T.P. sovit i samma säng. Han har det trångt och det var mer praktiskt med en dubbelsäng. De har aldrig legat intill varandra och skulle T.P. velat ha egen säng skulle han ha fått det. S.P. har aldrig sagt åt T.P. att ta av sig kalsongerna. T.P. har aldrig rört vid S.P:s penis. Angående sitt allmänna uppträdande mot barnen har han inte badat med dem sedan de var små. Det förekom då att han badade med döttrarna och det är enda tillfället som de kan ha sett hans könsorgan. Han har vid dessa tillfällen haft dörren öppen till badrummet. S.P. har bestämt förnekat att han sprungit efter barnen eller något av dem med snoppen utanför kalsongerna.

Angående sina möjligheter att genomföra de gärningar som han påstås ha gjort har S.P. uppgett att han är halvt impotent. För att få stånd är han tvungen att ta Viagra eller Cialis. Han har fått dessa förskrivna för sig och har tagit ut dem och använt dem.

Vittnesbevisningen

I målet har förebringats en omfattande vittnesbevisning. Förhören har till stor del varit allmänt hållna och har, såväl från åklagarens sida som från försvaret, varit inriktade på S.P:s karaktär och allmänna uppträdande mot T.P. och övriga och även händelser före den tid som omfattas av åtalet. Det finns därför inte anledning att närmare referera berättelserna i de delarna mer än då de har direkt betydelse för bedömningen.

L.P., bror till T.P., har uppgett att S.P. kunde gå omkring naken hemma och att han kunde förnedra honom och T.P. genom att säga att de hade små penisar. T.P. har berättat för L.P. att han blivit tvingad till oralsex med S.P. När T.P. berättade detta ville L.P. inte höra mer. L.P. tror inte att han berättade för A.Ö. varför han gjorde inbrott hos S.P., jfr nedan.

Vittnet S.O. har uppgett att han inte sett att T.P. blivit misshandlad av S.P. men att T.P. sagt det till honom. Enligt vittnet visste ”alla” att det förekom våld från S.P:s sida. T.P. talade vid något tillfälle, när de båda var lite berusade, om att S.P. hade tvingat T.P. till oralsex. Han blev inte direkt förvånad över detta men chockad. Han ville att T.P. skulle anmäla det men det blev inte av.

K.P. är halvbror till S.P., de har gemensam fader. De är inte uppvuxna tillsammans och K.P:s kontakt med S.P är, såvitt här är av intresse, huvudsakligen från tiden efter skilsmässan 1999. Han har inte sett något fall av misshandel från S.P:s sida mot T.P. men han har tyckt att T.P:s beteende tyder på att allt inte stått rätt till. T.P. har sålunda vid samtal inte velat titta K.P. i ögonen och ofta tittat på S.P. innan han svarat. T.P. har berättat för K.P. att han blivit slagen av S.P. När detta skall ha skett har K.P. inte angett. T.P. har inte förrän efter att S.P. häktats sagt något om sexuella övergrepp. Förhållandet mellan K.P. och S.P. försämrades efter att S.P. sålt T.P:s moped som denne, efter vad S.P. sagt, bötat bort genom för sena ankomster och liknande. Sedan advokat A. under huvudförhandlingen visat upp en skrift från K.P. där denne givit uttryck för klart negativa synpunkter på Y.J. och positiva på S.P. har han förklarat att den var skriven i samband med vårdnadstvisten mellan S.P. och Y.J. Han tyckte att han ville hjälpa sin (halv)bror. Han vet inte vad skriften använts till och han kan idag inte stå för dess innehåll. Det var S.P. som dikterade dess innehåll och avsikten var endast att hjälpa denne. Numera tvivlar K.P. inte på vad T.P. uppgett har inträffat.

Vittnet M.P., som är 7 år yngre syster till S.P. har uppgett att hon under sin uppväxt såg upp till honom men att hon senare ändrat inställning. Hon har redogjort för en låneaffär där S.P. lurat henne att ta ett lån om omkring 65 000 kr. Han betalade av i början men slutade efter en tid att betala någonting av lånet. Även hon har skrivit på ett brev till någon domstol hon vet idag inte i vilket sammanhang det rörde sig men det var i samband med S.P:s och Y.J:s skilsmässa, av liknande innehåll som det K.P. skrivit. Hon har uppgett att det var S.P. som dikterade innehållet och att hon aldrig menat vad som stod i det och än mindre gör det idag. Hon har angående T.P:s och de övriga barnens förhållanden uppgett att S.P. hade järnkoll på dem och styrde dem helt och hållet. Hon vet att S.P. slagit Y.J. Hon har haft spordisk kontakt med T.P. när han bott hos S.P. Hon har inte haft någon kontakt med S.P. sedan år 2002.

Förhöret med vittnet Y.J. har till stor del rört förhållanden under tiden före den som omfattas av åtalet. För bedömningen av åtalet kan det dock finnas anledning att redogöra för delar av vad hon uppgett. Hon har sålunda uppgett att tiden tillsammans med S.P. var, möjligen med undantag för den allra första tiden, ”som att bo på en öde ö”. S.P. hade fullständig kontroll över henne och barnen. Vilket humör S.P. var på avgjorde om det skulle bli bråk och gräl. Detta gick ut över barnen. Det förekom flera gånger att S.P. misshandlade Y.J. Hon gjorde anmälan både om misshandel och våldtäkt, men utredningarna lades ned, hon vet inte varför. Under tiden de bodde tillsammans fick barnen inte ta hem kamrater. S.P. skyllde på att huset höll på att renoveras. S.P. har vid ett tillfälle slagit T.P. med en kratta i huvudet, annars var det mest psykisk misshandel. Hon stannade hos S.P. i elva år för att hon var livrädd, fullständigt vettskrämd. Fem veckor efter att hon lämnat S.P. fick hon barnen till sig ”eftersom S.P. träffat en ny och barnen var i vägen”. S.P. började därefter ringa, först till L.P. och sedan till T.P. I 6-an började S.P. att hämta och lämna T.P. i skolan och efter ett tag flyttade T.P. till S.P. S.P. fick dom i länsrätten på att T.P. skulle flyttas till honom. Y.J. var bekymrad över hur T.P. hade det hos S.P. Hon anmälde till socialen att hon var orolig för våld från S.P:s sida. Genom kontaktperson på socialen ordnades så att syskonen kunde träffas en gång i månaden. Själv träffade hon inte T.P. I januari 2006 ringde T.P. till henne mitt i natten och bad henne hämta honom. Hon var rädd att det var ett bakhåll från S.P:s sida men hon åkte och hittade T.P. utanför McDonalds i Falköping. Han uppgav att han sprungit över fälten för att fly från S.P. T.P. flyttade då tillbaka till Y.J. Polisen ringde sedan och frågade henne om T.P. var där, vilket hon bekräftade. S.P. accepterade att T.P. flyttade till henne. T.P. har nu ”lagt S.P. åt sidan” och vill inte ha någon kontakt med honom. I början, då T.P. flyttat till Y.J., kom T.P. och L.P. inte överens, men nu är de vänner.

Angående tiden när T.P. bott hos S.P. har hon inte sett någon fysisk misshandel, bara psykisk misshandel och verkningarna efter sådan. Y.J. har vidare uppgett att S.P. var ”sjukligt” intresserad av hennes tidigare sexuella förbindelser. Han ville att hon skulle redogöra för när, var och med vem och hur. Hon skulle betygsätta tidigare samlag. Han kunde diskutera i det oändliga. Om hon berättade olika kunde han ge henne stryk. Hon skulle jämföra med hur han var. Han blev tänd på diskussionerna och efteråt skulle de ha samlag.

S.P. badade gärna med flickorna när de var små. Han ville att de skulle sitta på honom i badkaret. Dörren till badrummet var vid dessa tillfällen alltid öppen.

Hon har inte sett några sexuella övergrepp mot T.P. Han har inte sagt något till henne om sådana. Hon tvivlar dock inte ett ögonblick på att vad T.P. uppgett i den delen är riktigt. Vad Y.J. har uppgett om bland annat filmning redogörs för på annat ställe.

Vittnet A.P. har uppgett att hon träffade S.P. via meilkontakt i början av 2005 och att de flyttade ihop under hösten 2005. Hon uppfattade T.P. som en snäll, glad och harmonisk kille. Hon har hela tiden haft ett bra förhållande med S.P. Hon har uppfattat honom som väldigt varm, empatisk och omtänksam, inte det minsta aggressiv eller kontrollerande. Angående T.P. har hon uppgett att han efterhand blev tuffare och att han började slarva med tider och sin mobiltelefon. Det har inte förekommit några pornografiska tidningar eller filmer hos S.P. Hon kan inte föreställa sig att S.P. begått några sexuella övergrepp mot T.P. Vid tillfället när hon flyttade in hos S.P. var de tillsammans hela tiden och det har inte funnits något tillfälle för S.P. att begå någon form av sexuellt övergrepp mot T.P.

Vittnet M.J. har uppgett att hon haft ett förhållande, även sexuellt, med S.P. under en tid av omkring att halvår runt nyår 2002. Hon har träffat T.P. fem eller sex gånger. Hon upptäckte inget konstigt med relationen S.P.-T.P. Hon såg inga spår av misshandel på T.P. Hennes sexuella relation med S.P. har hon betecknat som normal, inga konstigheter. Det förekom inga porrfilmer och ingen filmning av henne. S.P. hade inga problem att genomföra samlag. Relationen mellan dem avslutades genom att den ”rann ut i sanden”.

Vittnet H.Å. har uppgett att hon träffat S.P. omkring tio gånger. Hon har träffat T.P. en gång hösten 2005 och då inte noterat annat än ett normalt far-sonförhållande.

Vittnet A.S. har bott lång tid i Italien och flyttade till Sverige 1996. Hon har aldrig märkt någon aggressivitet eller våldsamheter från S.P:s sida. Det var ett år eller lite mer sedan de träffades senast.

Vittnet K.H. har uppgett att hon hade kontakt med T.P. under den tid han, som nämnts ovan, var intagen på behandlingshem. I början av samtalen var T.P. reserverad och fåordig. När han beskrev sin tid hos S.P. hade han ofta ansiktet bakom händerna och det var svårt att få ögonkontakt med honom. Efter ett tag började han berätta mer och mer. Mest var det om fysiska övergrepp. Det hade varit mycket slag mot ansiktet och att han blivit sparkad nerför trappan i huset. Han talade också om att han blivit utsatt för förhör - långa förhör. Han hade ofta inte fått tid att sova och tvingats att gå utmattad till skolan. Han var också tvungen att följa med S.P. på hans arbete. Han berättade också om sexuella övergrepp. Hans reaktioner och beteenden var de som man kan förvänta sig av en person som blivit utsatt för övergrepp. Hon står fast vid sin slutsats i det tidigare nämnda utlåtandet, där hon sagt att hon är övertygad om att T.P. blivit utsatt för misshandel och sexuella övergrepp. Hennes uppgift har inte i detta ärende - liksom inte i övriga hon handlägger - varit att utreda vad som är sant eller falskt. Hon försöker dock att konfrontera den hon talar med om hon får uppfattningen att något inte stämmer. Hon har i fallet med T.P. inte funnit anledning att ställa kontrollfrågor. Hon har haft som uppgift att utreda T.P. inget annat.

Vittnet K.W. var lärare för T.P. när denne gick på högstadiet. Hon hade dessförinnan haft L.P. som elev. Hon uppfattade T.P. som blyg, osäker, ledsen och utan större självförtroende. Hon kände i början inte till något om T.P:s hemförhållanden men fick efter ett tag genom skolledningen upplysning om att T.P. varit föremål för en uppslitande vårdnadstvist och att skolan inte fick ta kontakt med modern, Y.J. Det var svårt att få kontakt med S.P. och hon fick inte ta kontakt med Y.J. Vid de tillfällen hon träffade S.P. sa han att ”han visste hur man skulle uppfostra barn”. T.P. hjälpte under december sin pappa att sälja julgranar utan att S.P. bett om ledighet för T.P. Han tyckte att detta var väl inte nödvändigt, det räckte med att han anmälde i efterhand. T.P. verkade besvärad över pappans attityd. I 7an lyfte sig T.P. och det började gå bra för honom i skolan, detta tack vare stödundervisning och egna insatser. Under våren i 8an var T.P. borta mycket och han förändrades. Han blev frustrerad och distraherad och hon misstänkte att T.P. tog droger. S.P. frågade henne om hon visste att T.P. tog droger. Detta diskuterades också i skolan.

T.P. tyckte att han hade väldigt stränga regler hemma. På fråga från henne om S.P. var våldsam nickade T.P. T.P. hade en väldigt negativ uppfattning om modern Y.J. Vid samtalen när S.P. var med tittade T.P. alltid på honom innan han svarade på någon fråga. S.P. talade om sig själv i tredje person på ett sätt som hon aldrig hört någon (vuxen person) göra tidigare.

Vad gäller S.P:s förmåga att genomföra de handlingar, främst i form av oralsex, som åklagaren påstått har vittnet O.H. uppgett att han skrivit ut Viagra och Cialis till S.P. Han har på fråga om S.P. kan ha genomfört orala samlag utan att ha erektion inte kunnat säga annat än att han då haft små möjligheter att få utlösning. Genom uppgiften att S.P. haft tillgång till två läkemedel mot erektil dysfunktion och uppgiften från T.P. att utlösning endast skett i omring fem fall finner tingsrätten att vad S.P. anfört om svårighet för honom att utföra de handlingar åklagaren påstått att han gjort kan lämnas utan avseende.

Tingsrättens bedömning

Inledande anmärkningar

Ingen av vittnena har gjort några iakttagelser av de påstådda gärningarna. Detta är inget ovanligt för brott av de slag som nu är föremål för prövning - det torde snarare tillhöra det vanliga. Att det inte finns några direkta iakttagelser är emellertid inte något hinder för att gärningarna skall kunna anses styrkta. I förevarande fall finns det heller ingen teknisk bevisning. Det finns således inga läkarintyg som utvisar skador på T.P. och heller inga tekniska bevis för att det har förekommit några sexuella övergrepp mot T.P. T.P. har inte ens påstått att S.P. fått utlösning vid mer än ett begränsat antal, kanske fem, tillfällen och med tanke på tidsaspekten är det inte särskilt troligt att det skulle gå att göra några fynd när väl polisutredningen kom igång. T.P. och S.P. har också legat i samma säng så bevisvärdet av eventuellt påträffad sädesvätska skulle vara närmare noll. De skador som T.P. kan ha fått av de misshandelsbrott som han uppger har riktats mot honom har också i samtliga fall varit av lindrig art och har inte varit av den arten att någon läkarundersökning varit påkallad. Tingsrätten är vid sin bedömning därför helt hänvisad till vad de i målet hörda personerna har uppgett och övriga förhållanden som framkommit.

Något om den muntliga bevisningen

I målet har förebringats en omfattande muntlig bevisning. Vid förhöret med T.P. har åklagaren till stor del uppehållit sig vid vad hon kallat för långa och nattliga förhör som S.P. skall ha hållit med T.P., vid att T.P. tvingats att följa med S.P. på hans arbete och vid julgransförsäljning. Hon har även tagit upp fråga om försäljning av en T.P. tillhörig moped. Hon har, sedan ordföranden frågat var dessa delar av händelseförloppet kommer in i bedömningen av åtalet, främst enligt åtalspunkt 2, anfört att det rört sig om psykisk misshandel. I gärningsbeskrivningen i åtalspunkt 2 nämns dock inget om psykisk misshandel i det avseendet. Huruvida de förhör som S.P. hållit med T.P. och övriga omständigheter kan bedömas som psykisk misshandel saknar, i avsaknad av omnämnande i gärningsbeskrivningen, betydelse. Till grund för bedömningen kan inte heller ligga den tilltalades allmänna uppförande mot målsäganden. Även Y.J. har uppgett att hon blivit utsatt för misshandel, sexuella övergrepp och förhör av S.P. Detta kan än mindre ligga till grund för bedömning av om S.P. gjort sig skyldig till brott mot T.P.

Närmare om de olika åtalspunkterna

I gärningsbeskrivningen för åtalspunkt 2 är ingen av de gärningar som kan läggas till grund för grov fridskränkning preciserad till tidpunkt mer än den tidsram som ges. Åklagaren har för något av fallen angett en preciserad tidpunkt nämligen den 19 (eller möjligen 18) januari 2006. Denna gärning har inte angetts särskilt i gärningsbeskrivningen men har behandlats under huvudförhandlingen. Åklagaren har inte särskilt om denna anfört att den skall räknas som misshandel av normalgraden. Av vad som har framkommit om denna under huvudförhandlingen kan den inte anses vara en allvarligare handling än den S.P. medgett. Den skall således bedömas som ringa misshandel och är följaktligen preskriberad. I övrigt har varken tidpunkt eller gärningsinnehåll preciserats. HD har i rättsfallet NJA 2004 s. 437 uttalat sig om vilka krav som kan ställas på gärningsbeskrivning när det gäller bland annat grov fridskränkning. Efter att ha redogjort för konstruktionen av brottet grov fridskränkning (jfr ovan) säger domstolen att en annan sak är att det, när det gäller t.ex. misshandelsbrott av nu ifrågavarande slag, kan vara godtagbart att till grund för fällande dom läggs, förutom vissa i detalj beskrivna och tidsbestämda gärningar, ytterligare gärningar av likartat slag som begåtts under en viss tidsperiod och det hålls mer öppet exakt tidpunkt, plats och kanske också tillvägagångssätt för respektive gärning . I förevarande fall har det i gärningsbeskrivningen inte angetts något preciserat tillfälle och tillvägagångssätt, förutom för det tidigare nämnda - och preskriberade - fallet av ringa misshandel. Tingsrätten finner således inte att gärningsbeskrivningen i förening med vad som framkommit under huvudförhandlingen kan utgöra underlag för att finna åtalet mot S.P. i denna del styrkt.

När det gäller åtalspunkt 1 kan delvis samma anmärkning som anförts mot åtalspunkt 2 göras. Gärningarna har emellertid genom förhör med T.P. till del kunnat preciseras tillräckligt för att S.P. skall ha haft rimliga möjligheter att bestrida dem. Här föreligger inte heller någon preskriptionsfråga. Den av försvaret åberopade muntliga bevisningen i denna del har till del gått ut på att visa att S.P. varit helt främmande för pornografi, särskilt barnpornografi, och även pedofili eller pedofilihandlingar. Sålunda har S.P. redogjort för att han personligen, efter besök i en videobutik i Falköping som haft pornografiska filmer placerade lågt ner i ögonhöjd för barn, sett till att de flyttats. Detta har bekräftats av vad vittnet F.W. har uppgett, dock att dennes uppgifter härrör från att S.P. berättat detta för denne. Uppgifterna i denna del har inte motbevisats av åklagaren och tingsrätten finner ingen anledning att ifrågasätta S.P:s uppgifter i denna del. S.P. har också inför vittnet uttryckt sitt klara avståndstagande från pedofili av alla slag.

Även i övrigt har S.P:s inställning till pornografi behandlats under huvudförhandlingen. S.P. har därvid framhållit att han inte haft några pornografiska filmer eller tidskrifter hos sig. Sonen L.P. har uppgett att han tillsammans med vittnet A.Ö. år 2006 gjorde inbrott hos S.P. Avsikten med inbrottet var att L.P. ville hitta filmer som utvisade sexuella övergrepp mot, i första hand, T.P. Vid inbrottet hittade L.P. emellertid inga filmer. A.Ö., som dömts för detta inbrott, har uppgett att han inte visste att L.P. hade något annat syfte med inbrottet än ”djävlas med S.P.”. Enligt vad Y.J. uppgett var orsaken till inbrottet att L.P. ville hitta en film med honom, se om denna film nedan.

S.P:s dator har gåtts igenom och därvid har inget pornografiskt material påträffats. S.P. har dock medgett att han vid några tillfällen tittat på material med pornografiskt eller liknande innehåll.

Åklagaren har åberopat syn av tre filmsekvenser som återfunnits hos S.P. Den första är en scen där Y.J. kissar på S.P. och den andra en scen där en, i vart fall delvis naken, kvinna är bunden i någon form av koppel. S.P. har vitsordat att han filmat dessa scener med sin videokamera och uppgett att det inte är något märkvärdigt med dessa scener. Med anledning av att S.P. vitsordat innehållet har dessa inte förevisats. Alla har, enligt S.P. deltagit frivilligt och någon form av tvång har inte förekommit. Denna uppgift har inte motbevisats av åklagaren. Y.J. har bekräftat att hon deltagit frivilligt men tillagt att det var bättre att kissa på S.P:s händer än att ”diskutera i fem timmar”. Den tredje scenen, som förevisats, är inspelad i trädgården i samband med att döttrarna fyllde år. Filmen visar Y.J. som sitter i en stol och drar upp kjolen så att hennes underliv visas. Hon har inga trosor på sig. Barnen syns leka på gräsmattan bakom Y.J. På filmen syns att Y.J. hela tiden söker att hålla uppmärksamheten mot barnen så att de inte skall se vad som sker. S.P. har om denna filmning uppgett att han tyckte att det skulle vara trevligt med en filmsekvens att titta på senare. Y.J. har uppgett att hon kände sig besvärad under hela filmningen och att hon höll uppsikt över barnen så gott det gick.

Det finns i detta sammanhang anledning att behandla en händelse som ligger före den tid som omfattas av åtalet men som kan ha viss betydelse vid bedömningen. S.P. tejpade vid ett tillfälle över L.P:s penis med silvertejp och tejpade honom även på andra ställen. L.P. var i övrigt naken. S.P. skrattade åt L.P. och tyckte att han såg lustig ut. S.P. filmade episoden. Filmen finns inte kvar och har därför inte kunnat förevisas. Vittnet M.P. har om denna film berättat att hon vid ett tillfälle besökte S.P. och Y.J. varvid S.P. sade ”titta vad jag har här” och visade denna filmsekvens med L.P. Denne satt på golvet och var tejpad med silvertejp runt armar och ben och snoppen och hade munkavle. Enligt M.P. såg L.P. helt vettskrämd ut. Y.J. har om denna inspelning uppgett att L.P. vid tillfället var 9-10 år . Avsikten från S.P:s sida var, såvitt Y.J. förstod, att han skulle se om L.P. kunde ta sig loss. L.P. försökte också ta sig loss - ”han låg som en orm, helt förtvivlad”. Händelsen var, enligt Y.J. mycket förnedrande för L.P.

Vad som sålunda framkommit om S.P:s sexuella och övriga beteende, vari tingsrätten inbegriper filminspelningar och intresse av Y.J:s tidigare sexliv, bedömer tingsrätten som något apart. Detta talar för att han mycket väl skulle vara kapabel att utföra de sexuella handlingar som framgår av åtalet. Av vad vittnet O.H. uppgett om att S.P. haft tillgång till läkemedel mot erektil dysfunktion, och även enligt egen uppgift använt dem och uppgiften från T.P. att utlösning endast skett i omkring fem fall finner tingsrätten att vad S.P. anfört om svårighet att genomföra vad åklagaren i denna del lagt honom till last inte motsäger att han de facto kan ha utfört påstådda handlingar.

Åklagarens muntliga bevisning består, förutom av vittnena K.H. och K.W., av nära släktingar till T.P. och S.P. eller på annat sätt närstående personer. Det framgår med all önskvärd tydlighet att det under lång tid har funnits motsättningar mellan S.P. och flera av dessa. Beträffande M.P. föreligger också ekonomiska motsättningar och K.P. har reagerat kraftigt mot att S.P. sålt en T.P. tillhörig moped. Dessa båda vittnen har också stått bakom två skrifter till domstol som de nu tar helt avstånd från. Detta förstärker inte deras trovärdighet. Att de anmälningar Y.J. gjort mot S.P. inte föranlett något åtal mot honom innebär inte att han inte har utfört de handlingar Y.J. påstår mot henne, bara att han inte är dömd för något. De av S.P. åberopade vittnena utgörs, med något undantag, av personer som känt honom en kortare tid samt hans nuvarande sambo. Att hon vittnat till hans fördel har ett ganska lågt bevisvärde.

HD har i två domar den 3 juli 2009 i mål B 1013-09 och B 1867-09 fastslagit att vad som i tidigare domar anförts om vilka beviskrav som skall ställas i mål om bland annat våldtäkt (bl.a. NJA 1991 s. 83 och det tidigare nämnda NJA 2005 s. 712) fortfarande skall gälla. I förevarande fall föreligger en tämligen oprecis berättelse från målsäganden, T.P. sida. Denna ges stöd av vad ett antal vittnen uppgett att T.P. sagt till dem och av att de tror på vad han sagt. Deras uppgifter bygger på vad de fått reda på i efterhand och till stor del först efter att S.P. häktats. Uppgifter av detta slag kan enligt tingsrättens mening inte utgöra kringbevisning av sådan styrka som krävs för ett bifall till åtalet. Undantag härifrån är vittnet S.O. som kan hänföra sin uppgift till en tidpunkt innan anmälan skedde. Av övriga, utomstående, vittnen har K.H. uttalat sig på sådant sätt som i hög grad stöder vad T.P. uppgett. Vid bedömningen av hennes utsaga skall dock beaktas att hennes roll inte har varit utredande. Det har således inte legat i hennes uppdrag att ifrågasätta T.P:s uppgifter och kontrollera dem. Vad vittnet K.W. uppgett ger, även om hon inte nämnt något om sexuella övergrepp, stöd för T.P:s uppgifter. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten dock inte att detta utgör tillräckligt stöd för åklagarens yrkande under denna åtalspunkt. Åtalet skall således ogillas även i denna del.

Övrigt

Med angiven utgång i ansvarsdelen skall T.P:s skadeståndstalan ogillas.

Domslut

Domslut

Åtalet ogillas.

Nämndemännen Kjell Edvardsson och Kerstin Allestam var skiljaktiga och anförde: Vittnet K.H. har uppgett att hon vid sina samtal med T.P. blivit övertygad om att han blivit utsatt för sexuella övergrepp av S.P. Hon har visserligen inte haft ett utredande uppdrag men hon har uppgett att hon, om hon funnit anledning att ifrågasätta T.P:s uppgifter, skulle ha ställt kontrollfrågor men att hon inte fann någon anledning att ifrågasätta uppgifterna. Vittnet K.W. har inte nämnt något om sexuella övergrepp från S.P:s sida men hennes uppgifter ger starkt stöd för T.P:s berättelse. Till detta kommer så vad vittnet S.O. uppgett om att T.P. för denne talat om att han utsatts för sexuella övergrepp. Detta, i förening med vad som i övrigt framkommit om S.P:s beteende i allmänhet och mot T.P. i synnerhet, gör att vi finner att det finns sådan stödbevisning som kan fordras för bifall till åtalet. S.P. skall således dömas för våldtäkt mot barn och grovt sexuellt utnyttjande i enlighet med åtalspunkt 1. I övrigt är vi ense med majoriteten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsrådet Ingrid Engqvist Lunning, referent, samt nämndemännen Kjell Emilsson och Kerstin Hagström) anförde följande i dom den 4 juni 2010.

Hovrättens domskäl

Skuldfrågor

Utredningen i hovrätten

Tingsrättens ljud- och bildupptagningar av förhören med T.P., S.P., L.P., S.O., K.P., K.W., M.P., Y.J., L.R., A.P., M.J., H.Å., K.Ö., F.W. och A.Ö. har spelats upp, liksom ljudupptagningarna av förhören vid tingsrätten med K.H., A.S. och O.H.

I anslutning till uppspelningarna av förhören med T.P., S.P. och A.Ö. har tillläggsfrågor ställts till dem i hovrätten.

På begäran av S.P. har som nytt vittne i hovrätten hörts Bo Edvardsson. Detta förhör har i huvudsak utgjorts av en redogörelse för det skriftliga utlåtande som Bo Edvardsson har sammanställt på begäran av S.P:s ombud.

Åklagaren har i hovrätten åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten, dock att utredningen från Gryning Vård AB har åberopats i sin helhet. Den videofilmsekvens som spelades upp vid tingsrätten har spelats upp även i hovrätten.

S.P. har vidare sammanfattningsvis, förutom den bevisning som åberopades vid tingsrätten, även åberopat ett utlåtande av Bo Edvardsson, samt ett stort antal handlingar avseende T.P. såsom läkarjournaler, avskrifter av förhören med T.P. vid tingsrätten, beskurna förhörsprotokoll från kriminalinspektören B.B:s förhör med T.P., utlåtande och utredning från Gryning Vård AB, flera utredningar och ärendeblad från Falköpings kommun, Socialnämnden, polisanmälningar, promemorior, sociala anmälningar och händelseförteckningar, en dom från Lidköpings tingsrätt den 15 september 2006 och en dom från Lidköpings tingsrätt den 27 april 2007, båda avseende åtal mot T.P. och andra, en remiss till barn- och ungdomspsykiatrin, utskrifter av e-postmeddelanden, en vårdplan av den 26 maj 2007 samt en varning på grund av misskötsamhet av ungdomstjänst. S.P. har i hovrätten särskilt pekat på att polisanmälan mot honom om misshandel gjordes den 14 december 2006 medan anmälan om våldtäkter gjordes först den 16 februari 2009.

Hovrättens bedömning

Vad inledningsvis avser det av S.P. åberopade utlåtandet av Bo Edvardsson har detta till övervägande delen karaktären av en partsinlaga. På grundval av en textanalys av främst polis- och tingsrättsförhören med T.P., har Bo Edvardsson bl.a. uttalat att polisförhören med T.P. inte har varit objektiva. Sammantaget finner hovrätten att det åberopade utlåtandet som sådant inte har tillfört något till utredningen i målet.

Som tingsrätten har konstaterat har flertalet av de i målet åberopade vittnena bestått av släktingar eller andra på annat sätt närstående till T.P. och S.P. De motsättningar som under lång tid har funnits mellan S.P. och flera av hans släktingar gör att deras utsagor måste bedömas med försiktighet. Detsamma gäller de av S.P. åberopade vittnena, där alla inte ens har träffat T.P. utan helt hänför sig till vad de har fått berättat för sig. Avgörande blir därmed vilken tilltro som kan sättas till parternas egna utsagor och de utomstående vittnen som har hörts i målet.

Åtalet för våldtäkt mot barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig

S.P. har såsom tingsrätten redovisat bestämt förnekat att han har gjort sig skyldig till de gärningar som åtalet omfattar och endast vidgått att han har tilldelat T.P. tre örfilar. Hans uppgivna inställning till homosexualitet och pedofili har inte ifrågasatts av åklagaren eller T.P. Hovrätten delar tingsrättens bedömning av vad som har framkommit om S.P:s allmänna sexuella och övriga beteende liksom att förekomsten av en uppgiven erektil dysfunktion inte i sig motsäger att han faktiskt kan ha utfört de påstådda handlingarna.

T.P. har lämnat en målande och självutlämnande beskrivning av sin situation under den tid av omkring tre år då han ensam bodde hos S.P. Det handlar bland annat om övergrepp som i vissa delar har beskrivits detaljerat. Enligt vad han har uppgivit har övergreppen under ett par års tid varit en del av hans vardag. Det är mot den bakgrunden inte anmärkningsvärt att T.P. numera har svårt att placera händelser i tid och rum. Han har dock kunnat redogöra tydligt för hur de första, andra och sista övergreppen gick till. Hans förklaring till att det har tagit så lång tid innan han först berättade om S.P:s misshandel av honom till dess att han berättade om de sexuella övergreppen är trovärdig. Att den som under en längre tid har levt under förhållanden där våld och andra övergrepp har blivit en del av vardagen förtränger minnena och vanligen mer i detalj endast kan redovisa de tillfällen som sticker ut i förhållande till de övriga är inte obekant. Likaså är det inte förvånande att T.P:s berättelse börjar med de händelser som är de minst känsliga och att händelser som har varit mest traumatiska eller skamliga har lämnats långt senare. Hovrätten finner inte att det som har framkommit i målet ger någon anledning att i största allmänhet ifrågasätta T.P:s trovärdighet i de sammanhang som här är i fråga. Särskild vikt fäster hovrätten därvid vid de iakttagelser som har gjorts av läraren K.W. och psykologen K.H. Till detta kommer även vad vittnet S.O. har uppgett om att T.P. för honom berättat om övergreppen.

Sammantaget finner hovrätten att åklagaren har styrkt åtalet och att S.P. ska dömas för våldtäkt mot barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig.

Åtalet för grov fridskränkning

Hovrätten finner mot bakgrund av vad vittnen och även i viss mån S.P. själv har uttalat om ett antal händelser inom familjen, inte skäl att ifrågasätta T.P:s uppgifter om hur familjen hade det när den levde tillsammans. T.P:s uppgifter avseende den tid som han levde ensam tillsammans med S.P. stöds därjämte av de utomstående vittnena K.W. och K.H. Att T.P. har utsatts för det våld som åklagaren har gjort gällande är därmed utrett. T.P. har vidare lämnat ett antal exempel på hur och var S.P. har misshandlat och/eller ofredat honom. I viss mån har T.P. även lämnat uppgifter om vid vilken ungefärlig tidpunkt som övergreppen skulle ha ägt rum. Som tingsrätten har konstaterat har det emellertid förflutit flera år sedan de enskilda händelserna ägde rum. Utan någon närmare precisering av brottstidpunkten går det därmed inte att med säkerhet konstatera huruvida preskription har inträtt eller inte för de enskilda gärningarna. Åtalet måste därför ogillas i denna del och tingsrättens slut i denna del fastställas.

Påföljd m.m.

Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga. Hovrätten finner att fängelsestraffets längd bör bestämmas till fyra år.

- - -

Skadestånd

Vid den bedömning av åtalet som hovrätten har gjort ska T.P:s skadeståndsyrkande ogillas i anslutning till åtalet för grov fridskänkning. Däremot ska S.P. förpliktas att betala skadestånd till T.P. i anslutning till åtalet för våldtäkt mot barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig. Det av T.P. yrkade beloppet i denna del, 180 000 kr varav 150 000 kr för kränkning och 30 000 kr för sveda och värk, överensstämmer med gällande praxis och ska bifallas.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar på det sättet tingsrättens dom att S.P. med stöd av 6 kap. 4 § BrB och 6 kap. 4 § 2 st BrB i dess lydelse före den 1 april 2005, döms för våldtäkt mot barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse fyra år.

S.P. ska betala skadestånd till T.P. med 180 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 19 januari 2006 tills betalning sker.

- - -

Tf. hovrättsassessorn Madeleine Karlsson, med vilken hovrättsrådet Björn Karlsson instämde, var skiljaktig och anförde:

På de skäl som tingsrätten anfört kan åtalet för grov fridskränkning inte vinna bifall.

När det gäller åtalet för sexualbrott utgörs åklagarens centrala bevisning av förhöret med T.P. Innebörden av T.P:s berättelse är att han har utsatts för minst 100 övergrepp från faderns sida. Endast när det gäller det som T.P. beskrivit som de två första tillfällena har han kunnat lämna något mer preciserade uppgifter. Han har sagt sig också minnas det sista tillfället men har inte närmare redogjort för det. I övrigt har T.P. berättat i mer allmänna ordalag om vad som kunde förekomma vid övergreppen. Han har sagt att han har svårt att i detalj berätta om fler tillfällen, eftersom alla övergrepp i princip har följt samma mönster och därför är svåra att hålla isär för honom.

Enbart utifrån T.P:s ganska oprecisa uppgifter går det inte att dra någon säker slutsats om det har förekommit sådana sexuella övergrepp som avses med åtalet. Hans berättelse är vidare färgad av hans allmänt mycket negativa inställning till fadern och den djupa konflikt som finns i släkten. Mot bakgrund av detta framstår hans motiv att beljuga fadern som ovanligt starka. Det gör att det är svårt att bedöma om hans uppgifter är tillförlitliga. Bedömningen försvåras också av att T.P. under tiden som gått har ändrat sina uppgifter. Exempelvis har K.H. omvittnat att T.P. för henne berättat om sexuella övergrepp, medan han vid kontakter med socialtjänsten har förnekat sådana övergrepp.

T.P:s uppgifter skulle dock kunna läggas till grund för en fällande dom om de har starkt stöd i annan bevisning. Frågan är om det finns någon sådan stödbevisning av betydenhet.

Åklagaren har åberopat vittnesförhör med S.P:s syskon K.P., M.P. och L.R. Som framgår av tingsrättens dom har dessa inte kunnat bidra till belysning av de åtalade händelserna. Deras vittnesmål har endast varit ägnade att framställa den tilltalade i negativ dager och som en allmänt obehaglig och opålitlig person. Åklagaren har under sitt slutanförande uppgett att bevisning av sådant slag normalt inte brukar åberopas. Efter att ha hört vittnesmålen kan man konstatera att den nämnda vittnesbevisningen helt saknar betydelse och är av sådan karaktär att den inte heller borde ha åberopats i det här målet.

Vidare har åklagaren åberopat vittnesförhör med S.P:s tidigare hustru Y.J. och med sonen L.P. Y.J. har till största delen uppehållit sig vid förhållandet mellan henne och S.P. och utförligt berättat vad denne skulle ha utsatt henne för i olika avseenden. L.P:s vittnesmål har präglats av en hatisk inställning till fadern, grundad på hur förhållandet mellan de båda har utvecklats alltsedan L.P. var liten. Något närmare har inte framkommit om hans uttalande att T.P. för honom skulle ha uppgett att T.P. tvingats till oralsex. T.P. har för övrigt inte heller själv redovisat att han skulle ha berättat för L.P. om övergrepp. Sammantaget har inte heller de här båda vittnesmålen tillfört prövningen av åtalet något av värde.

Av förhöret med K.W. kan närmast den slutsatsen dras att T.P. under olika perioder hade svårigheter i skolan och även sociala problem. T.P. har inte nämnt något om sexuella övergrepp för henne.

Det förhållandet att en person har berättat för någon annan att hon eller han utsatts för övergrepp kan under vissa förhållanden tillmätas betydelse när frågan om övergrepp sedan prövas i domstol. Hur sådana uppgifter ska värderas beror mycket på under vilka förhållanden berättelsen lämnas. Den omständigheten att någon anträffas i upprivet tillstånd och spontant berättar att hon eller han just utsatts för ett övergrepp, utgör ofta ett starkt stöd för att ett övergrepp har förekommit. Motsatt kan en allmänt hållen uppgift som någon lämnar långt i efterhand ofta tillmätas liten betydelse.

T.P. har uppgett att han vid ett tillfälle ”på fyllan” berättade för S.O. att fadern utsatte honom för sexuella övergrepp. S.O. har under sitt vittnesmål bekräftat att T.P. sagt så till honom. Av S.O:s vittnesmål att döma bör han ha fått del av den uppgiften någon gång under 2008, dvs. ungefär två år efter det att övergreppen skulle ha upphört. Några närmare detaljer om vad som skulle ha förekommit har S.O. inte redovisat.

I ett yttrande till socialtjänsten den 20 december 2006 har K.H. redogjort för sin uppfattning om T.P. i olika avseenden. Utlåtandet bygger främst på ett antal samtal med denne och ett samtal med Y.J. I utlåtandet anges bl.a. att T.P. har farit mycket illa av den kränkande behandling som fadern utsatt honom för. Utlåtandet innehåller inte någon uppgift om att övergreppen skulle ha varit av sexuell natur. Som framgått har K.H. dock under sitt vittnesmål nämnt att så skulle ha varit fallet. När och hur dessa ska ha ägt rum har inte framgått av vittnesmålet.

Sammanfattningsvis förtjänar det att upprepas att T.P:s uppgifter är svårbedömda och därför inte berättigar till någon säker slutsats. De kortfattade och precisa uppgifter som han lämnat till S.O. och K.H. kan, av de skäl som redovisats, inte tillmätas någon större betydelse. Sammantaget har åklagaren inte kunnat styrka sin talan. Åtalet och skadeståndsyrkandet ska alltså helt ogillas.

Domskäl

HD (justitieråden Dag Victor, Gudmund Toijer, Göran Lambertz, referent, Agneta Bäcklund och Ingemar Persson) meddelade den 28 december 2010 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Utredningen i HD

HD:s bedömning

Domslut

Domslut

Med ändring av hovrättens dom ogillar HD åtalet och T.P:s skadeståndstalan.

Referenten, justitierådet Göran Lambertz, tillade: