NJA 2009 s. 751

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Thomas Arvefors) anförde följande i dom den 22 december 2005.

Domskäl

Förhör har hållits med N.D. och P.L. På åklagarens begäran har vittnesförhör ägt rum med H.P.

Åklagaren har åberopat dels ett brev från P.L. till verkställande direktören i Systembolaget AB A.S. den 22 januari 2003, dels en faktura från P.L. till Aktiebolaget Vin-Trägårdh den 14 augusti 2003, dels ett brev från P.L. till Stockholms tingsrätt, avd 13, i mål nr B 4684-03 den 2 december 2003, dels ett förordnande av P.L. till offentlig försvarare för S.D. i det målet den 5 december 2003. I fråga om den aktuella vinkällaren har åklagaren hänvisat till dels ett e-postmeddelande från N.D. till A-C.A. vid Dometic AB den 19 december 2003, dels en ordersedel utställd av Dometic samma dag, dels en faktura från Dometic till Vin- Trägårdh den 22 december 2003 med påtecknade uppgifter om kontering, dels en fraktsedel avseende en leverans till P.L. den 23 december 2003, dels utdrag av Vin-Trägårdhs huvudbok, dels en beskrivning jämte uppgifter om pris. Uppgifter lämnade av N.D. och P.L. vid förundersökningen har genomgåtts.

Från den förebringade utredningen antecknas inledningsvis följande. N.D. var vice verkställande direktör i Vin-Trägårdh. Hans fader S.D. var verkställande direktör i bolaget. N.D. och S.D. blev misstänkta för bestickning av personal vid Systembolaget. P.L. meddelade den 22 januari 2003 Systembolaget att han var ombud för Vin-Trägårdh i den civilrättsliga tvist mellan Vin-Trägårdh och Systembolaget som misstankarna om bestickning hade föranlett. Misstankar om bestickning och mutbrott ledde till att B 4684-03, det s.k. Systembolagsmålet, anhängiggjordes vid Stockholms tingsrätt den 23 juni 2003. Bland de misstänkta var N.D. och S.D. Vid den förundersökning som inleddes i Systembolagsmålet företräddes N.D. till en början av P.L. som privat försvarare. Vid polisförhör med N.D. den 1 juli 2003 biträddes denne av en biträdande jurist vid den advokatbyrå där P.L. är verksam; den biträdande juristen var därvid i P.L:s ställe. Vid förhör den 25 augusti 2003 biträddes N.D. av P.L. När N.D. förhördes dagen därpå biträddes han återigen av den biträdande juristen. För arbete med Vin-Trägårdhs tvist med Systembolaget hade P.L. den 14 augusti 2003 tillställt Vin-Trägårdh en faktura. Denna räkning, som uppgick till 200 000 kr jämte mervärdesskatt, avsåg ersättning a conto men kom att utgöra slutfaktura. I september 2003 lämnade N.D. och S.D. direktörsbefattningarna i bolaget. I en skrift till tingsrätten i Systembolagsmålet den 2 december 2003 hemställde N.D. och S.D. genom P.L. att denne skulle förordnas till offentlig försvarare för dem båda. Sedan åklagare ansett att det kunde föreligga motstridiga intressen mellan N.D. och S.D. förordnas den 5 december 2003 P.L. till offentlig försvarare för S.D. och advokaten J.Å. till offentlig försvarare för N.D. P.L. var därmed inte längre privat försvarare åt N.D. Åtal väcktes mot N.D. och S.D. i Systembolagsmålet den 11 februari 2005. Huvudförhandling i den del av Systembolagsmålet som innefattar N.D. har hållits i november 2005. – Den 19 december 2003 hade N.D. tillställt A-C.A. ett e-postmeddelande vari den i målet aktuella vinkällaren – en Wine Cellar CS 200 DV – jämte ”4 st 2pack utdragbara hyllor” beställdes från Dometic. Ett fotografi av en Wine Cellar CS 200 återges i domsbilaga 2 [här utesluten/red.anm.]. Den beställda egendomen var ny. I meddelandet angav N.D. att godset skulle levereras till P.L. under dennes bostadsadress, varvid P.L:s bostads- och mobiltelefonnummer uppgavs, och att N.D. per fax skulle lämna uppgifter om faktureringsadress. Godset hade det av åklagaren angivna värdet, även om den faktura som Dometic tillställde Vin-Trägårdh den 22 december 2003 uppgick till 20 068 kr inklusive mervärdesskatt. Vinkällaren inklusive tillbehör levererades med lastbil till P.L:s bostadsadress av Schenker-BTL den 23 december 2003. Leveransen utfördes av den av Schenker-BTL anställde H.P. och en kollega till honom. P.L. tog emot godset. På fraktsedeln avseende leveransen var en förtryckt uppgift om att telefonavisering skulle ske dagen före leverans överstruken. För hand var antecknat på fraktsedeln ”Ring 1 tim före”. Den 19 januari 2004 betalade Vin-Trägårdh Dometics faktura. På fakturan har någon för hand skrivit ”1681 20 068:-”. Sannolikt en annan person har på fakturan för hand tillagt ”Betala / Hela beloppet bokf 1681 / Ingen moms bokförs”. I Vin-Trägårdhs huvudbok för perioden den 1 juli 2003–30 juni 2004 har beloppet 20 068 kr tagits upp under Advokat- och rättegångskostnader. I en arbetskopia av huvudboken den 21 oktober 2004 hade emellertid inte beloppet bokförts som sådana kostnader. De första polisförhören med N.D. och P.L. i förevarande mål hölls den 30 augusti 2005. Åklagaren har upplyst att vinkällaren väger cirka 95 kilogram.

Den som till någon som utövar ett uppdrag som är reglerat i författning – t.ex. till den som är förordnad till offentlig försvarare – utlovar eller erbjuder en muta eller en annan otillbörlig belöning för utövningen av uppdraget – tjänsteutövningen – kan dömas för bestickning. För mutbrott kan en offentlig försvarare dömas, om han tar emot, låter åt sig utlova eller begär en muta eller en annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Den omständigheten att t.ex. en materiell förmån av ekonomisk natur ges av någon annan än den som den offentliga försvararens uppdrag gäller är inte hinder att döma till ansvar, ifall förmånen avser utövningen av uppdraget och är otillbörlig. Vid bedömandet av frågan om den givna förmånen är otillbörlig skall samtliga omständigheter av betydelse beaktas. En förutsättning för att förmånen skall anses otillbörlig är att den bedöms skada något intresse som anses straffrättsligt skyddsvärt.

Det är av ett väsentligt intresse för samhället och för en målsägande eller en misstänkt eller tilltalad att en offentlig försvarare inte genom t.ex. gåvor påverkas att vidta åtgärder som strider mot åligganden som följer av försvararuppdraget eller att på ett pliktvidrigt sätt underlåta åtgärder. Uppdraget som offentlig försvarare bör således anses ha ett mycket starkt skyddsintresse.

Åklagaren har inte gjort gällande att den givna och mottagna förmånen syftade till att P.L. skulle vidta eller underlåta en särskild åtgärd vid tjänsteutövningen eller att förmånen utgjorde en belöning för en vidtagen eller underlåten åtgärd. En sådan koppling till en viss åtgärd erfordras inte heller för att ansvar skall kunna utdömas så länge förmånen kan anses avse tjänsteutövningen. I en sådan situation torde andra omständigheter få bli avgörande för bedömandet av frågan om förmånens otillbörlighet. Det offentliga försvararuppdragets skyddsvärde skall beaktas. Också förmånens värde och givarens och mottagarens inbördes relation skall vägas in vid prövningen. Om förmånen uteslutande eller i allt väsentligt har sin grund i ett vänskapsförhållande, synes den över huvud inte kunna vara given eller mottagen för tjänsteutövningen. Vid prövningen av denna fråga torde emellertid åter förmånens värde ha en stor betydelse.

N.D. har uppgett bl.a.: Han och P.L. har varit vänner i fem–tio år. De är förhållandevis nära vänner. Numera umgås de sällan, men de håller telefonkontakt med varandra. Umgänget minskade redan våren 2003 när han började få bekymmer i sitt äktenskap och drog sig undan umgänge i allmänhet. Även misstankarna i Systembolagsmålet påverkade hans välbefinnande negativt vid denna tid. Han och P.L. höll emellertid kontakt per telefon i det närmaste dagligen. På den tiden när umgänget var mer frekvent hände det att de gick på bio och krogen tillsammans. De umgicks även på sjön. De har jämngamla barn. När N.D:s dotter hade fötts fick han en barnvagn, en barnstol och andra saker som barn behöver av P.L. Senare fick N.D. en eldriven jeep som barn kan köra. Han uppfattade att han fick dessa saker för att kunna lämna över dem till barnen. – En kväll i augusti 2002 hade P.L. och en god vän till denne kommit förbi N.D. i hans bostad. Han minns detta tillfälle väl, eftersom han för första gången ensam skulle ta hand om dottern som en följd av att hustrun denna kväll hade anordnat en dammiddag. P.L. fick vid detta besök se en vinkällare, eller en vinkylare, som N.D. hade i källaren. N.D. minns inte vinkylarens fabrikat eller modell, men den var av ordinär standard. P.L. uttryckte intresse för att köpa en begagnad vinkylare. Det överenskoms att N.D. skulle söka skaffa fram en sådan till ett bra pris åt P.L. N.D. kom emellertid inte att vidta några åtgärder för att ordna fram en vinkylare. Under de kontakter som han och P.L. därefter hade förekom det ganska ofta att P.L. hörde efter om hur det gick med anskaffandet av vinkylaren. Det hände därvid att de skämtade om att N.D. hade lovat någonting som han inte förmådde att infria. N.D. kom att uppfatta dessa förfrågningar och skämt som besvärande; det kändes som om ”vi pratade om vinkylare i flera år”. Han brukar hålla vad han har lovat. För egen del hyser han inte något särskilt intresse för vin. Han är ”född in i branschen” och är mer intresserad av andra produkter som Vin-Trägårdh saluför än vin. Den vinkylare som han hade i källaren till bostaden hade han således inte något större behov av. I slutet av år 2003 bestämde han sig för att P.L. skulle få den vinkylaren i gåva. Han meddelade P.L. att han skulle få en vinkylare och att det var en gåva. Han tror att han därvid uppgav att vinkylaren skulle vara hans begagnade kyl. Det visade sig emellertid att vinkylaren inte stod kvar i källaren. Någon av Vin-Trägårdhs anställda hade lånat vinkylaren för att använda den vid en vinmässa, en vinprovning eller någon liknande aktivitet. Sådana lån förekommer i bolaget. Sannolikt fanns det inte någon vinkylare tillgänglig i bolagets lokaler. Bolaget hade kanske tio vinkylare, vilka transporteras mellan mässor och liknande aktiviteter; ibland får den som anordnar en sådan aktivitet behålla kylen. Vinkylare utgör förbrukningsmateriel i Vin- Trägårdhs verksamhet. För att kunna infria löftet till P.L. beställde N.D. en ny vinkylare av Dometic, vilken sålunda levererades till P.L. Det kan tänkas att den stundande julen inverkade på hans handlande. Hans tanke var emellertid att han senare skulle byta ut denna kyl mot en begagnad. Detta var dock inte någonting som han meddelade P.L. Hans och P.L:s relation var sådan att ett sådant utbyte skulle kunna ske utan några komplikationer. I samband med en vinmässa som hölls i mars 2004 avsåg han att göra ett sådant utbyte. Han glömde emellertid bort saken och blev påmind om den först när han förhördes av polisen med anledning av den misstanke om bestickning som behandlas i förvarande mål. – Bokföringen i Vin-Trägårdh var inte hans ansvarsområde. Det är inte hans handstil som förekommer på Dometics faktura. Han vet inte vem det är som har gjort anteckningarna på fakturan. Det kan möjligen vara så att den som bokförde transaktionen lade märke till P.L:s namn på fakturan och uppfattade att utgiften skulle bokföras som advokatarvode; det var känt att bolaget anlitade P.L. som ombud. Ingen av de anställda vid Vin- Trägårdh frågade honom om fakturan. När vinkylaren hade levererats tackade P.L. säkerligen för gåvan. Om tacket framfördes samma dag som leveransen hade skett eller i dagarna mellan jul och nyår 2003 minns han inte. I vart fall i övrigt talade han och P.L. inte om vinkylaren sedan den levererats. – Eftersom P.L. är en god vän och en skicklig jurist, var det naturligt att Vin-Trägårdh, N.D. och hans far vände sig till P.L. när det uppkom problem i fråga om kontakterna med Systembolaget. P.L. biträdde honom sålunda som privat försvarare vid polisförhör när misstankarna om bestickning av systembolagspersonal aktualiserades. Han kan dock inte erinra sig att han och fadern avsåg att anlita honom som gemensam offentlig försvarare. Däremot kände han till att P.L. utsågs till faderns offentliga försvarare. Före tvisten med Systembolaget och brottsmisstankarna om bestickning av systembolagspersonal hade P.L. inte anlitats av vare sig Vin-Trägårdh, N.D. eller fadern. N.D. berättade inte för fadern om den vinkylare som han lämnade över till P.L. – Han blev mycket chockad när han hämtades till förhör av polisen den 30 augusti 2005. Han hade i flera dagar arbetat med en presentation för världens största leverantör av ost som skulle äga rum den 30 augusti. Det var den mest omfattande presentation som han någonsin hade utarbetat. Han hade under lång tid levt under stor stress på grund av de privata bekymren, som är överstånda nu, och misstankarna i Systembolagsmålet. Han hade svårt att minnas turerna kring vinkylaren. Som han uppgav i förhöret, kom han vid denna tid inte ihåg ens vad han satte på sig för kläder på morgnarna. – En vinkylare slits exteriört litet. Damm kan sätta ned effekten hos den motor som kyler vinet. När Vin-Trägårdh transporterar en vinkylare till någon aktivitet måste den förpackas ungefär på samma sätt som vid en leverans av en ny kyl; annars riskeras att vinkylaren skadas under transporten.

P.L. har berättat bl.a.: Han och N.D. lärde känna varandra någon gång åren 1998–2000. De har umgåtts på olika sätt. N.D. och hans hustru har varit hemma hos P.L. och hans hustru och vice versa. De umgicks vid middagar. De träffades även på andra tillställningar. Det förekom att han och N.D. tog en öl tillsammans på krogen. Som en följd av N.D:s relationsproblem upphörde de att träffas våren 2004. De fortsatte dock att ringa till varandra. De har under åren talat i telefon med varandra flera gånger i veckan. P.L:s hustru drabbades av missfall i september 2002, vilken händelse tog särskilt hustrun mycket hårt. Hon ville inte veta av de saker som de hade inhandlat för det väntade barnet. Barnvagnen, som hade köpts för 9 000–12 000 kr, och barnstolen var oanvända. De skänkte även barnkläder till N.D. och dennes hustru. El- jeepen, som hade kostat cirka 7 000 kr, hade köpts för P.L:s äldsta döttrar. Dessa ville inte längre använda jeepen, varför även den gavs bort. Detta skedde under våren 2004. – Han har få minnesbilder av vad som förekom kring vinkylaren. Han arbetar mycket och har tre barn som kräver uppmärksamhet när han är ledig. Efter att ha undersökt saken kommer han dock ihåg besöket hos N.D. i augusti 2002 – han kom dit i sällskap med vänner i samband med en båttur – och att han vid besöket frågade N.D. om denne ville undersöka marknaden för begagnade vinkylare. Vid kontakter som han och N.D. hade därefter frågade han denne hur det gick med den saken. Han brukade få beskedet, att det gick framåt. Vid något tillfälle uppgav N.D. att P.L. kunde få köpa en av Vin-Trägårdhs begagnade vinkylare. P.L. hade länge avsett att använda källaren på sin fastighet för förvaring av vin. Han hade emellertid haft varken tid eller råd att iordningställa källaren för detta ändamål. Först i januari eller februari 2003, sedan klinker lagts, var källarutrymmet klart. Hans hustru hade inte varit särskilt engagerad i frågan om en vinkylare, varför detta spörsmål inte hade en hög prioritet. Han är inte särskilt van att använda datorer, men han hade på Internet sökt efter vinkylare. Han kunde därvid konstatera att begagnade vinkylare kostade mellan 1 000 kr och 5 000 kr, under det att nya betingade ett pris av 7 000–10 000 kr; vilka fabrikat det gällde vet han inte. – Han biträdde själv N.D. vid endast ett polisförhör. Efter förhören i augusti 2003 förekom under hans tid som privat försvarare för N.D. inte några ytterligare förhör. – Eftersom han har kvitterat mottagandet av vinkylaren med sin namnteckning, måste han ha varit närvarande och tagit emot vinkylaren när den levererades, men han har inte något minne av det. Han bar inte ned vinkylaren i källaren. När han kom hem från arbetet den 23 december 2003 stod emellertid vinkylaren i källaren. Den var uppackad med undantag för två hyllor som var emballerade med wellpapp. Han trodde att några av Vin-Trägårdhs anställda hade burit ned kylen. Då N.D. hade uppgett för honom att vinkylaren skulle vara begagnad, trodde han att den var det; han kunde konstatera att den verkade vara i nyskick. Såvitt han visste var det ingen större skillnad utseendemässigt på en begagnad och en ny vinkylare; han kan inte skilja mellan en ny vinkylare och en begagnad i nyskick. Det har visat sig att någon garantisedel inte följde med vid leveransen av vinkylaren. Han minns inte om det var han eller hustrun som ringde för att tacka för gåvan eller när ett sådant tack framfördes. Han förstod att vinkylaren var ny först när polisen berättade det för honom vid det första polisförhöret. Han blev överrumplad när han hämtades av polisen. Han hade för egen del inte någon erfarenhet av att bli förhörd av polis. Han hade få minnesbilder av omständigheterna när han mottog vinkylaren.

P.L. var alltså offentlig försvarare för N.D:s fader S.D. när vinkällaren överlämnades till honom.

N.D:s och P.L:s uppgifter har inte vederlagts av annan utredning. Det framgår sålunda inte av vittnesförhöret med H.P. att vinkällaren var emballerad på sådant sätt att P.L. måste ha insett att den levererade egendomen var ny, oavsett om han själv packade upp den eller inte. Visserligen förekommer uppgifter som N.D. och P.L. lämnade vid förundersökningen som inte stämmer överens med vad de har uppgett vid huvudförhandlingen. Polisförhören berörde emellertid händelser som har ägt rum två–tre år tillbaka i tiden. När det gäller N.D. skall beaktas även att han vid tiden för polisförhören får antas ha varit utsatt för stor press under lång tid. Mot denna bakgrund får anses att skillnaderna mellan vid förhandlingen avgivna uppgifter och uppgifter som redovisats ur förundersökningsprotokollet ej är sådana, att avseende inte skall fästas till N.D:s och P.L:s nu lämnade uppgifter i de delar de skiljer från vad de har uppgett vid huvudförhandlingen. Vidare kan det synas märkligt att N.D. i anslutning till leveransen av vinkällaren inte upplyste P.L. att han senare avsåg att byta ut levererade egendomen mot en begagnad vinkällare, men inte heller detta är tillräcklig anledning att inte fästa avseende vid N.D:s uppgifter på denna punkt. Också här skall hänsyn tas till den press som N.D. var föremål för. Sammantaget skall N.D:s och P.L:s uppgifter i allt väsentligt utgöra grund för domen.

N.D. och P.L. hade enligt utredningen känt varandra åtminstone cirka tre års tid när vinkällaren överlämnades till P.L. Deras bekantskap har således inte sin grund i förhållanden som rör P.L:s förordnande som offentlig försvarare för S.D. Det är utifrån de tämligen allmänna uppgifter som N.D. och P.L. har lämnat om sitt umgänge inte alldeles lätt att bilda sig en uppfattning om hur nära vänner de var vid denna tid. Både N.D. och P.L. har emellertid hänvisat till telefonkontakter mellan dem som måste anses ha varit mycket täta och som vid överlämnandet av vinkällaren synes ha förekommit under inte obetydlig tid. Under hösten 2002 erhöll N.D. och hans hustru i gåva av P.L. och dennes hustru förhållandevis värdefull egendom, låt vara att denna egendom skänktes med anledning av vad som måste antas ha varit en oförutsedd händelse i en situation där N.D. och hans hustru hade behov av detta slag av egendom. Ganska kort tid efter det att P.L. mottagit vinkällaren gav han och hans hustru bort gods av inte obetydande värde till N.D:s familj. Med beaktande av det anförda får det antas att N.D. och P.L. var åtminstone tämligen nära vänner vid den tidpunkt som avses i åtalen.

Enligt vad som sålunda skall läggas till grund för domen hade N.D. för avsikt att hos P.L. byta ut den levererade nya vinkällaren mot en av de vinkällare som används i Vin-Trägårdhs verksamhet. N.D:s förfarande bör därför uppfattas så, att han vid överlämnandet av egendomen avsåg att låta P.L. under en begränsad tid vederlagsfritt nyttja en ny vinkällare inköpt av Vin-Trägårdh – d.v.s. att låna ut en sådan vinkällare till P.L. – och att senare ersätta denna med en begagnad vinkällare.

P.L. mottog alltså enligt vad som framkommit en vinkällare som han uppfattade vara begagnad och ha ett förhållandevis litet ekonomiskt värde och som han trodde utgjorde en gåva av N.D.

N.D. har genom att som lån överlämna den vinkällare som omfattas av åtalen gett P.L. en förmån av mycket begränsat värde. P.L. får vid den tidpunkt som avses i åtalet för mutbrott anses ha mottagit den förmån som N.D. avsåg att ge vid överlämnandet av denna vinkällare. Med hänsyn till N.D:s och P.L:s vänskapsförhållande skall förmånen anses vara given och mottagen inom ramen för vänskapsrelationen. Det förhållandet att P.L:s uppsåt omfattade att ta emot en begagnad vinkällare med äganderätt och att denna rätt får antas ha realiserats genom att den nya vinkällare han mottog inte har bytts ut skall inte inverka på bedömningen i detta mål; det har inte påståtts att P.L. senare samma dag som vinkällaren levererats skulle ha krävt äganderätt till egendomen i förhållande till N.D. eller Vin-Trägårdh, ifall t.ex. N.D. hade upplyst honom om att det rörde ett lån.

Åtalen skall följaktligen ogillas.

När det gäller yrkandet om bevisbeslag har N.D. och P.L. inte haft någon erinran mot ett bifall till yrkandet, som därför bör bifallas.

Vid gjorda ställningstagande i fråga om åtalet mot P.L. skall yrkandet om förverkande av penningmedel och yrkandet om näringsförbud lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut

Tingsrätten ogillade åtalet mot såväl N.D. som P.L.

Tingsrätten förordnade att vissa beslag skulle bestå till dess domen vunnit laga kraft. Beträffande P.L. ogillade tingsrätten yrkandena om näringsförbud och förverkande.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Christine Möller och Ragnar Lindgren, referent, och tf. hovrättsassessorn Cecilia Hager samt två nämndemän) anförde följande i dom den 15 februari 2007.

Hovrättens domskäl

Utredningen

P.L. och N.D. har liksom vid tingsrätten vitsordat de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar. De har båda gjort gällande att vinkällaren har överlämnats som ett led i deras vänskap och att överlämnandet inte har något som helst samband med P.L:s uppdrag som offentlig försvarare för S.D. P.L. har vidhållit sin uppfattning att han inte kände till att vinkällaren var ny utan trodde att den var begagnad och han har inte heller förstått att den var så värdefull att den betingade ett pris om 23 715 kr i handeln.

P.L. och N.D. har hörts på nytt i målet. Åklagaren har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. Han har i hovrätten även ingett och åberopat fotografier på en fabriksförpackad och leveransfärdig vinkällare av samma storlek och motsvarande modell som den i detta mål aktuella. På hans begäran har vittnesförhör hållits med M.L. P.L. och N.D. har i allt väsentligt berättat i enlighet med vad som antecknats i tingsrättens dom med nedanstående tillägg.

N.D: Umgänget med P.L. gick i vågor; ibland var det intensivt ibland var det perioder då de endast talades vid per telefon. De talade mycket öppet med varandra om personliga angelägenheter. När de umgicks familjevis kunde det hända att han tog med sig en vinflaska eller blommor som present, men han kan inte minnas att de skulle ha gett varandra gåvor på högtidsdagar eller julhelger. – P.L. påminde ibland om vinkällaren såsom man gör kompisar emellan. Det förekom många vinkällare i Aktiebolaget Vin-Trägårdhs (Vin-Trägårdh) verksamhet. Det hände att företaget fick vinkällare gratis från restauranger som skulle lägga ned. När deras säljare lät en kund låna en vinkällare var säljarna noga med att anteckna i särskilda böcker på Vin-Trägårdh var vinkällaren fanns. N.D. minns inte om han själv lät anteckna att en vinkällare hade placerats hos P.L., trots att han hade för avsikt att senare byta ut den mot en begagnad. Han arbetar endast med marknadsföring i Vin-Trägårdh och är varken intresserad av eller har några kunskaper i bokföring. – Vid det första polisförhöret som hölls med honom den 30 augusti 2005 uppgav han att P.L. köpt vinkällaren av honom och att han trodde att den var ny. I ett nytt förhör den 9 september samma år erinrade han sig dock att det varit fråga om ett lån. Han minns inte om han talat med P.L. mellan de båda förhören.

P.L.: Han räknar N.D. till sina fem bästa vänner. Han och N.D. brukade inte växla gåvor med varandra utöver sedvanliga blommor och en vinflaska då och då när de var bjudna till varandra på middagar. Undantagen var jeepen, som hans döttrar blivit för stora för och barnvagnen och barnstolen. Självfallet hade han diskuterat misstankarna mot S.D. och N.D. med dem innan han ingav skriften den 2 december 2003 till tingsrätten vari han på deras uppdrag begärde att bli förordnad som offentlig försvarare för dem. Det hade dock inte varit någon detaljerad genomgång. N.D. ringde några dagar före julen 2003 och meddelade att vinkällaren snart skulle levereras och att den skulle bäras in i källaren. N.D. upplyste att vinkällaren inte hade något värde för honom och att P.L. kunde överta den som stod i N.D:s bostad. Någon ringde den 23 december 2003 och meddelade att vinkällaren skulle levereras strax. Han fick vända om till bostaden för att ta emot transporten. Han ifrågasatte inte varför vinkällaren kom förpackad i en kartong. Han visste ju att det ingick i N.D:s arbete att transportera vinkällare till olika mässor och andra evenemang och förutsatte att denne följde företagets rutiner. Mot bakgrund av de upplysningar han hade fått från N.D. utgick han från att det rörde sig om en begagnad vinkällare. Eftersom transportören inte ville bära ned vinkällaren i hans egen källare ringde han N.D. och bad denne ordna saken. När han kom hem på kvällen stod vinkällaren på en träpall i källaren och kartongen runt den var borta. Mot bakgrund av vänskapsförhållandet till N.D. föll det honom inte in att koppla mottagandet av vinkällaren till uppdraget som offentlig försvarare för S.D.

M.L.: Han arbetar på företaget Dometic AB som bland annat tillverkar vinkällare av den typ som är aktuell i detta mål. Nya vinkällare levereras stående på en träpall och förpackade i wellpappkartong med spännband runt hela kollit. På kartongen finns tryckt på olika språk en uppgift om att paketet innehåller en vinkällare. Vidare har paketet försetts med en etikett varav framgår vinkällarens modell. År 2003 levererades dessutom i särskilda wellpappinslagna paket ett par lösa hyllor till vinkällaren. Hela paketet väger omkring 103 kg.

De fotografier som åklagaren åberopat av en leveransfärdig vinkällare bekräftar M.L:s uppgifter.

Hovrättens bedömning

Skuldfrågorna

Enligt 21 kap. 10 § RB får en offentlig försvarare inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av den misstänkte för uppdraget. Detta är en naturlig konsekvens av att en offentlig försvarare fullt ut skall ersättas av allmänna medel. RB innehåller dock inget förbud för den offentlige försvararen att ta emot ersättning från annan än den misstänkte. Såsom tingsrätten har utvecklat tillhör en offentlig försvarare den kategori uppdragstagare vars uppdrag är reglerat i författning och som således uttryckligen omfattas av straffbestämmelserna rörande bestickning och mutbrott. En offentlig försvarare kan således dömas för mutbrott om han, som lagtexten uttrycker det, för sig själv eller annan, tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. På samma sätt kan den dömas för bestickning som till en offentlig försvarare lämnar, utlovar eller erbjuder, för denne själv eller annan, muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen. För straffbarhet saknar det följaktligen betydelse om det är den misstänkte eller någon annan person som utfört bestickningen, så länge förmånen kan uppfattas som en otillbörlig belöning för tjänsteutövningen. Det saknar även betydelse om en förmån faktiskt haft betydelse för en uppdragstagares handlande. Avsikten är i stället att ge ett långtgående skydd för vad man kallar tjänstens integritet.

Av utredningen framgår att P.L. har mottagit en vinkällare med ett relativt högt värde som gåva av N.D. kort tid efter det att han hade utsetts till offentlig försvarare för S.D. på grund av misstankar om brott som rörde dennes verksamhet i Vin-Trägårdh. N.D. är son till S.D. och de har båda haft ledande positioner i Vin-Trägårdh som är ett familjeföretag. Fakturan för vinkällaren har bokförts i Vin-Trägårdhs bokföring på kontot för ”Advokat- och rättegångskostnader”. N.D. har sedermera dömts för brott som har anknytning till det mål som rör S.D. Det får med hänsyn till ovan angivna omständigheter anses föreligga ett samband mellan gåvan och P.L:s uppdrag som offentlig försvarare för S.D.

En förutsättning för straffbarhet är vidare att gåvan är otillbörlig. Otillbörligheten får bestämmas på grundval av en samlad bedömning av alla omständigheter som är av betydelse i det enskilda fallet. En sådan omständighet är beskaffenheten av den tjänst eller det uppdrag som mottagaren innehar. En annan viktig omständighet är gåvans värde.

Såsom tingsrätten har utvecklat har rättsordningen ett starkt intresse av att en offentlig försvarare inte låter sig påverkas i sin utövning av uppdraget av möjligheten att få gåvor eller annan ersättning.

När det gäller frågan vilken betydelse som skall tillmätas gåvans värde framgår av N.D:s uppgifter att denne inte brukade ge P.L. några presenter utöver blommor och någon flaska vin vid festliga tillfällen. Överlämnandet av en så dyrbar gåva som vinkällaren var därför en unik händelse. N.D. har beställt vinkällaren i Vin-Trägårdhs namn. Fakturan för vinkällaren har tillställts bolaget som har betalat för den och bokfört kostnaden som en utgift. N.D. har inte vidtagit någon åtgärd för att förhindra att kostnaden har bokförts i bolaget. Överlämnandet av vinkällaren till P.L. har därmed inte haft karaktär av en vanlig vängåva i den bemärkelsen att den har inneburit en uppoffring för givaren personligen, vilket N.D. måste ha insett. Det kan därför inte ha undgått honom att överlämnandet av den relativt värdefulla vinkällaren kunde uppfattas ha en sådan koppling till P.L:s uppdrag som offentlig försvarare för S.D. att misstanke om att den utgjorde en otillbörlig belöning för uppdraget kunde uppstå. N.D. skall följaktligen fällas till ansvar för bestickning.

P.L. har anfört att han trott att vinkällaren var begagnad och att han inte har förstått vilket värde den hade. P.L. mottog personligen leveransen av vinkällaren, som då enligt vad som framgått ovan var inslagen i kartong, stod på en träpall och hade spännband runt hela förpackningen. Hovrätten finner att han redan av förpackningens utseende inte kan ha undgått att förstå att det rörde sig om en ny vinkällare. I varje fall måste han ha insett detta när han på kvällen inspekterade vinkällaren. Även om han vid mottagandet inte förstod att vinkällaren i handeln betingade ett pris om drygt 23 000 kr måste han ändå ha insett att den hade ett betydande värde. Som hovrätten ovan har anfört ingick det inte i hans och N.D:s vänskap att överlämna andra gåvor till varandra än blommor och någon vinflaska vid festliga tillfällen. P.L. hade visserligen år 2002 gett N.D. och dennes familj en barnvagn och en barnstol och år 2004 en barnjeep men dessa gåvor hade speciella orsaker och även om det säkerligen var deras inbördes vänskap som föranledde honom att skänka föremålen till N.D. så var det inte ett normalt inslag i deras vänskap. Han kan därför inte freda sig från ansvar med hänvisning till att gåvan av vinkällaren har varit ett led i deras vänskapsförhållande. P.L. har haft insikt om samtliga de förhållanden som föranlett att gåvan av vinkällaren objektivt sett skall ses som en otillbörlig belöning för hans uppdrag som offentlig försvarare för S.D. Han har ändå mottagit gåvan och skall därför fällas till ansvar för mutbrott. När det gäller frågan om brottet – som åklagaren hävdat – är att bedöma som grovt saknar hovrätten anledning att tro att överlämnandet av gåvan skulle ha påverkat P.L. i hans utövning av uppdraget som offentlig försvarare för S.D. Värdet av gåvan är inte heller så stort att brottet av den anledningen skall bedömas som grovt. P.L. skall därför dömas för mutbrott av normalgraden.

Vid ovanstående bedömning saknas det skäl att förordna om näringsförbud för P.L.

Påföljdsfrågorna m.m.

Hovrätten finner inte skäl att döma envar av N.D. och P.L. till annat än ett bötesstraff.

Då det inte kan anses uppenbart oskäligt skall enligt 36 kap. 1 § BrB 23 715 kr utgörande värdet av vinkällaren förklaras förverkat från P.L.

Hovrättens domslut

Med ändring av tingsrättens dom dömde hovrätten N.D. för bestickning enligt 17 kap. 7 § BrB till 60 dagsböter och P.L. för mutbrott enligt 20 kap. 2 § BrB till 60 dagsböter, varvid lagrummen tillämpades i deras lydelse före den 1 juli 2004.

Hovrätten ogillade yrkandet om näringsförbud och förverkade enligt 36 kap. 1 § BrB ett belopp om 23 715 kr från P.L. såsom utbyte av brott. Vad tingsrätten förordnat om beslag skulle bestå.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Leif Thorsson, referent, Severin Blomstrand, Torgny Håstad och Anna Skarhed) meddelade den 18 november 2009 följande dom.

Domskäl

S.D. och hans son N.D., som tidigare var verkställande direktör respektive vice verkställande direktör i Vin-Trägårdh AB, åtalades jämte andra för bestickning av personal vid Systembolaget AB. Under utredningen biträddes N.D. av P.L. och en hos denne anställd biträdande jurist. Då åtal väcktes begärde S.D. och N.D. att P.L. skulle förordnas till offentlig försvarare för dem båda. Efter ett påpekande av en åklagare att de kunde ha motstridiga intressen förordnades P.L. till offentlig försvarare för S.D. medan en annan advokat förordnades till offentlig försvarare för N.D.

N.D. har åtalats för att han överlämnat en muta eller otillbörlig belöning i form av en vinkyl med ett marknadsvärde om 23 715 kr till P.L. i dennes tjänsteutövning som offentlig försvarare för S.D. P.L. har åtalats för att han i sin tjänsteutövning tagit emot den nämnda förmånen.

Den som till någon som utövar ett uppdrag som är reglerat i författning lämnar en muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen döms enligt 17 kap. 7 § BrB, jämförd med 20 kap. 2 § andra stycket 2 samma balk, för bestickning. Mottagaren döms enligt 20 kap. 2 § för mutbrott. Att förmånen lämnas till gagn för annan än givaren utesluter inte ansvar. Med uttrycket annan otillbörlig belöning än muta avses att markera att den otillåtna förmånen inte behöver syfta till att mottagaren skall göra sig skyldig till en pliktstridig handling; den otillbörliga belöningen får inte heller lämnas för ett pliktenligt handlande, t.ex. ett väl utfört arbete. Bestämmelsen avser sålunda att hindra blotta uppkomsten av misstankar att sådana uppdragstagare låter sig påverka av förmåner av olika slag, något som kan rubba förtroendet för den verksamhet de utövar, och bidrar sålunda till skyddet av den författningsreglerade tjänstens integritet.

En offentlig försvarare förordnas av det allmänna, som också utbetalar ersättning. Uppdraget som offentlig försvarare är författningsreglerat bl.a. i 21 kap. RB, och en offentlig försvarare omfattas alltså av regeln i 20 kap. 2 § andra stycket 2 BrB. Uppdraget innefattar emellertid inte myndighetsutövning. Det förhållandet, liksom det att den offentlige försvararen från advokatetisk synpunkt har den misstänkte eller tilltalade som huvudman – vilken enligt gängse uppfattning inte kan besticka sin egen uppdragstagare (jfr Cars, Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring, 2 uppl. 2001, s. 23) – medför att utrymmet för att anse en belöning till offentlig försvarare från hans klient eller dennes närstående utgöra bestickning, och dess mottagande mutbrott, är mera begränsat. Det är emellertid inte obefintligt. Om den misstänkte skänker sin offentlige försvarare en dyrbar gåva, skulle detta kunna syfta till – eller uppfattas syfta till – att åstadkomma att den offentlige försvararen prioriterar uppdraget för hans räkning genom att lägga ned särskilda ansträngningar på just det uppdraget. På samma sätt som om fråga hade varit om en gåva från en patient till en läkare i allmän eller enskild tjänst (jfr t.ex. rättsfallet NJA 1985 s. 477) måste detta beroende på omständigheterna kunna betraktas som bestickning och mottagandet av en sådan gåva som mutbrott.

För att en förmån skall kunna utgöra bestickning eller mutbrott krävs att den har lämnats respektive mottagits för uppdragstagarens tjänsteutövning. Sambandet mellan lämnandet eller mottagandet av förmånen och mottagarens tjänsteutövning behöver bara bestå i att givaren (eller den som givaren avser att gagna; här nedan kallas de gemensamt givaren) och mottagaren har, har haft eller kan antas få kontakt med varandra i tjänsten. Åklagaren behöver inte visa att förmånen har koppling till någon viss tjänsteåtgärd eller har syftat till, föranlett eller utgjort ersättning för en oriktig eller för givaren gynnande åtgärd. Ett samband med tjänsteutövningen anses därför i allmänhet finnas så snart mottagaren har någon möjlighet till påverkan eller inflytande i något avseende som berör givaren. (Se t.ex. SOU 1974:37 s. 142 f., Holmqvist m.fl., Brottsbalken. En kommentar, s. 20:39 ff. och Cars, a.a. s. 43 ff. samt rättsfallet NJA 2008 s. 705.)

Även om ett tjänstesamband anses föreligga mellan givaren och mottagaren av en förmån kan ansvar emellertid vara uteslutet, om det finns något annat samband mellan dem som inte är kopplat till någon tjänst, såsom att det föreligger ett vänskapsförhållande, och förmånen uteslutande eller i allt väsentligt har sin grund i detta samband (a. bet. s. 143).

Av utredningen i förvarande mål framgår att N.D. och P.L. med familjer varit vänner och från tid till annan umgåtts under flera år före det att vinkylen överlämnades och att de också utväxlat presenter som oftast varit av mindre värde; P.L:s familj har dock till N.D:s år 2002 överlämnat bl.a. en barnvagn, en barnstol och barnkläder samt år 2004 en el-jeep för barn, tillsammans värda omkring 15 000 kr. Vidare framgår det att P.L. vid flera tillfällen sedan augusti 2002 frågat N.D. om möjligheten att köpa en begagnad vinkyl; frågan hade alltså varit aktuell mellan dem långt innan P.L. biträdde S.D. och N.D.

En samlad bedömning av förhållandena ger mot nu angiven bakgrund vid handen att förmånen måste anses given uteslutande eller i allt väsentligt inom ramen för vänskapsrelationen mellan familjerna D. och L. och sålunda inte för P.L:s utövning av uppdraget som offentlig försvarare för S.D.

Åtalen skall följaktligen ogillas.

Domslut

Domslut

Med ändring av hovrättens dom ogillar HD åtalet mot N.D. – – –

Med ändring av hovrättens dom ogillar HD åtalet mot P.L. och det mot honom framställda yrkandet om förverkande – – –