NJA 2010 s. 281

Kravet på prövningstillstånd i hovrätt har ansetts inte omfatta ett fall där den tilltalade i tingsrätten dels dömts till böter för vissa brott, dels frikänts för andra brott, som haft strängare straff än fängelse sex månader i straffskalan, och tingsrättens dom överklagats av åklagaren i den frikännande delen och av den tilltalade i den fällande delen.

Örebro tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Örebro tingsrätt mot J.F. för grov misshandel, alternativt försök till grov misshandel, enligt 3 kap. 6 och 11 §§ samt 23 kap. 1 § BrB, grovt hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § BrB, grov stöld enligt 8 kap. 4 § BrB, bedrägeri enligt 9 kap. 1 § BrB, rattfylleri enligt 4 § första och andra styckena trafikbrottslagen (1951:649), narkotikabrott, ringa brott, enligt 2 § narkotikastrafflagen (1968:64), olovligt innehav av kniv enligt 1 § första stycket och 4 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt vapenbrott enligt 9 kap. 1 § vapenlagen (1996:67). I anslutning till åtalet för bedrägeri yrkades att en moped skulle lämnas ut till Länsförsäkringar Bergslagen, som gjorde gällande bättre rätt till mopeden. Vidare yrkades förverkande i anslutning till vissa andra åtalspunkter. Skadestånd yrkades i anslutning till vissa åtalspunkter.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande lagmannen Per Grevesmühl) meddelade dom den 27 november 2008. J.F. dömdes för skadegörelse enligt 12 kap.1 § BrB samt för rattfylleri, narkotikabrott och brott mot knivlagen enligt de av åklagaren angivna lagrummen till dagsböter 120 å 200 kr. Åtalen för bedrägeri, grov misshandel, försök till grov misshandel, hemfridsbrott, grovt brott, vapenbrott och grov stöld ogillades. Tingsrätten förordnade att en moped skulle utlämnas till Länsförsäkringar Bergslagen och förklarade bl.a. en i beslag tagen kniv förverkad. Beslag av mopeden och kniven skulle bestå. Vidare tog tingsrätten ställning till skadeståndsyrkanden.

Göta hovrätt

Åklagaren överklagade i Göta hovrätt och yrkade att J.F. skulle dömas i enlighet med åtalet.

J.F. överklagade anslutningsvis och yrkade att hovrätten skulle dels ogilla åtalen för rattfylleri och narkotikabrott, ringa brott, dels ogilla Länförsäkringar Bergslagens yrkande om utfående av mopeden på grund av bättre rätt, dels upphäva tingsrättens beslut om förverkande av kniven. Han yrkade också att beslagen av mopeden och kniven skulle bestå.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Björn Karlsson och Charlotta Sundin) anförde följande i beslut den 8 oktober 2009.

Enligt 49 kap. 13 § RB krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte har dömts till annan påföljd än böter eller har frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader.

Lagtexten ger inget entydigt svar på om prövningstillstånd krävs för ett bötesbrott i ett fall där även en frikännande dom avseende ett svårare brott överklagas. I förarbetena angavs dock att den nuvarande ordningen med tillståndsprövning innebär att alla överklaganden som omfattas av systemet med prövningstillstånd ska prövas vart och ett för sig på sina egna meriter (se prop. 2004/05:131, s. 182). I praxis har slutsatsen dragits att reglerna även i ett fall som det förevarande bör förstås så, att det krävs tillstånd för att hovrätten ska pröva det brott som föranlett böter (se RH 2009:1 och NJA 1995 s. 294).

Tvisten angående äganderätten till mopeden utgör ett enskilt anspråk för vilket prövningstillstånd krävs. Med hänsyn till den nära kopplingen som J.F:s överklagande i denna del har till åklagarens överklagande meddelar hovrätten prövningstillstånd när det gäller J.F:s överklagande angående mopeden.

Beträffande överklagandet i övriga delar (rattfylleri, narkotikabrott, ringa brott, samt förverkande av kniven) krävs, i enlighet med vad som sagts ovan, prövningstillstånd. Hovrätten konstaterar att åtalet för rattfylleri och narkotikabrott, ringa brott, respektive brott mot knivlagen inte har något samband med de åtalspunkter som hovrätten kommer att pröva med anledning av åklagarens överklagande.

Hovrätten meddelar inte prövningstillstånd beträffande J.F:s överklagande i den del det avser åtalen för rattfylleri och narkotikabrott, ringa brott. Hovrätten meddelar inte heller prövningstillstånd i den del överklagandet gäller förverkande av i beslag tagen kniv. Tingsrättens avgörande i dessa delar står därför fast.

Referenten, adjungerade ledamoten Girion Blomdahl, var skiljaktig i fråga om prövningstillstånd krävs i fråga om brotten och förverkandet av kniven och anförde följande:

HD har konstaterat att lydelsen i 49 kap. 13 § första stycket RB inte ger något klart svar i föreliggande situation (NJA 1995 s. 294). I utskottsbehandlingen gjorde utskottet en ändring i lagförslaget och anförde att ändringen medförde att

”[o]m […] ett bötesstraff förenas med en frikännande dom beträffande ett allvarligt brott kommer prövningstillstånd inte att krävas beträffande bötesbrottet. [- - -] [M]otionsförslaget leder till att lindriga brott i vissa fall måste prövas av hovrätten utan att prövningstillstånd först beviljas.” (Bet. 1992/93:JuU34, s. 13.)

Bestämmelsen har idag i princip den lydelse som antogs efter sagda betänkande; någon ändring i materiellt avseende har inte skett (se prop. 2004/05:131, s. 180 ff. och 258 f.). I propositionen nämns i och för sig att varje överklagande skall prövas ”på sina egna meriter” (a. prop., s. 182). Då emellertid denna proposition inte avsett att ändra rättsläget vad gäller prövningstillstånd i brottmål kan uttalandet inte ges någon rättsbildande verkan.

Lagstiftaren har sålunda uttryckt intentionen att prövningstillstånd i nu föreliggande situation inte krävs. Det kan måhända ifrågasättas om detta är en lämplig ordning (se NJA 1995 s. 294 och RH 2009:1). När det dock kommer till att pröva innebörden av en bestämmelse som inskränker enskilds rätt till överprövning bör - särskilt i brottmål - bestämmelsen vid otydlighet tolkas på ett för den enskilde gynnsamt sätt. Under beaktande härav och under beaktande av lagstiftarens uttalande ovan krävs inte prövningstillstånd i förevarande situation.

Högsta domstolen

J.F. överklagade och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd.

Riksåklagaren bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Anders Larsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

1.

Tingsrätten dömde J.F. för skadegörelse, rattfylleri, brott mot knivlagen och narkotikabrott, ringa brott, till ett bötesstraff samt förklarade vissa föremål, däribland en kniv, förverkade. Tingsrätten ogillade åtal för bedrägeri, grov misshandel alternativt försök till grov misshandel, vapenbrott, grov stöld och hemfridsbrott, grovt brott.

2.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle döma J.F. i enlighet med åtalet. J.F. överklagade anslutningsvis och yrkade, såvitt nu är av intresse, att hovrätten skulle ogilla åtalet för rattfylleri och narkotikabrott, ringa brott, samt upphäva beslutet om förverkande av kniven.

3.

Hovrätten har beslutat att inte meddela prövningstillstånd beträffande J.F:s överklagande i berörda delar.

4.

Frågan i HD är i första hand om det krävts prövningstillstånd i hovrätten för att pröva tingsrättens dom i de delar som J.F. överklagat.

5.

För att hovrätten ska pröva tingsrättens dom i brottmål, såvitt avser annat än enskilt anspråk, krävs inte prövningstillstånd i andra fall än då den tilltalade genom domen som enda påföljd dömts till böter, eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader (49 kap. 13 § RB).

6.

Bestämmelsens ordalydelse kan inte anses ge något entydigt svar på frågan om prövningstillstånd krävs i ett fall där den tilltalade dels dömts till böter för vissa brott, dels frikänts för andra brott för vilka det är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader, och domen överklagats i båda avseendena.

7.

Frågan berörs i förarbetena till bestämmelsens tillkomst (tidigare 49 kap. 12 a § RB). I den proposition som avgavs till riksdagen uttalades att det skulle krävas prövningstillstånd för det fall att tingsrätten dömt till böter för vissa brott och samtidigt frikänt för andra brott. I propositionen angavs att förslaget var utformat så att svaret på frågan om prövningstillstånd krävs blir detsamma oavsett vem av parterna som överklagat domen och i vilken del domen överklagats (prop. 1992/93:216 s. 63 f. och 88).

8.

På förslag av justitieutskottet utformades bestämmelsen emellertid i enlighet med Domstolsutredningens förslag (SOU 1991:106 Del A s. 316 och Del B s. 323), som innebar att prövningstillstånd inte skulle krävas om den frikännande domen avsåg brott för vilket det är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader. Enligt utskottet hade Domstolsutredningens förslag samma fördelar som regeringsförslaget när det gällde förutsägbarheten av kravet på prövningstillstånd i det konkreta fallet. I fall då böter utdömts jämte en frikännande dom beträffande ett sådant allvarligt brott skulle sålunda, enligt utskottet, krav på prövningstillstånd inte gälla för bötesbrottet. (Bet. 1992/93:JuU34 s. 13.)

9.

De synpunkter som framfördes under förarbetena föranledde inte något klarläggande i lagtexten. Förarbetsuttalandena kan därför inte anses tillräckliga för att besvara frågan i förevarande mål (jfr NJA 1995 s. 294).

10.

HD har i rättsfallet NJA 1995 s. 294 funnit att prövningstillståndsfrågan ska bedömas mot bakgrund av vilken eller vilka delar av tingsrättens dom som överklagats. I det fallet ansågs kravet på prövningstillstånd omfatta en situation där den tilltalade av tingsrätten dels dömts till böter för vissa brott, dels frikänts för annat brott för vilket är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader, men där tingsrättens dom överklagats endast i fråga om de brott som föranlett bötesstraffet. Enligt HD gällde det att ge lagtexten en rimlig tolkning under beaktande av de ändamålsskäl som föranlett att en ordning med prövningstillstånd i brottmål införts i hovrätten, nämligen att begränsa tillströmningen till hovrätterna av brottmål av mindre betydelse för den tilltalade. HD konstaterade att det enbart varit fråga om överprövning av en bötesdom samt att det ytterligare brott som åtalet omfattat och som föranlett en frikännande dom för hovrätten hade varit helt ovidkommande. Det ansågs därför svårt att finna några rimliga skäl till att rätten till omprövning av domen i hovrätten skulle påverkas av att tingsrätten haft att ta ställning till ytterligare en åtalspunkt. I den situation som där förelåg ansåg HD därför att, för rätten till omprövning av bötesdomen i hovrätten, samma förutsättningar borde gälla som i ett mål där åtalet vid tingsrätten enbart avsett brott som föranlett ett bötesstraff.

11.

Överfört på detta mål innebär 1995 års avgörande att ett överklagande av tingsrättens dom som hade innefattat enbart ett yrkande om frikännande från ansvar för de brott som föranlett bötesstraffet skulle ha krävt prövningstillstånd. Frågan är då om det förhållandet att tingsrättens dom överklagats även beträffande brott för vilka det är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader och från vilka J.F. frikänts från ansvar bör föranleda någon annan bedömning.

12.

Som tidigare anförts har syftet med att en ordning med prövningstillstånd i brottmål införts i hovrätten varit att begränsa tillströmningen till hovrätterna av brottmål av mindre betydelse för den tilltalade. Det kan därför synas ändamålsenligt att också i den situation som här föreligger uppställa ett krav på prövningstillstånd. Därigenom skulle hovrättsprocessen begränsas på det sättet att endast de mera allvarliga åtalade brott som föranlett en frikännande dom och som överklagats av åklagaren tas upp till fullständig prövning av hovrätten.

13.

Mot detta ska ställas att det här alltså inte är fråga om enbart överprövning av en bötesdom, utan att hovrätten har att utan krav på prövningstillstånd pröva de ogillade åtalspunkter som överklagats av åklagaren. Inte sällan kan det föreligga ett nära samband mellan ett eller flera av de brott som föranlett bötesstraffet och de allvarliga brott från vilka den tilltalade frikänts från ansvar. Detta är i förekommande fall inte ovidkommande för hovrättens prövning av bötesbrotten och talar emot ett krav på prövningstillstånd.

14.

Vid en sammantagen bedömning talar övervägande skäl för att i den situation som här föreligger, där alltså åklagaren självständigt har överklagat tingsrättens dom i en del som inte kräver prövningstillstånd, inte uppställa något krav på prövningstillstånd beträffande ett överklagande som innefattar ett yrkande om frikännande från ansvar för brott som föranlett ett bötesstraff. Därmed krävs det inte heller prövningstillstånd i den mån överklagandet innefattar ett yrkande om upphävande av tingsrättens beslut om förverkande, som är en särskild rättsverkan (jfr a. prop. s. 89).

15.

Hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd beträffande J.F:s överklagande ska därför undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för prövning i sak.

Domslut

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd och återförvisar målet till hovrätten för prövning i sak.

Domskäl

HD (justitieråden Leif Thorsson, Severin Blomstrand, referent, Per Virdesten, Stefan Lindskog och Agneta Bäcklund) meddelade den 18 maj 2010 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelat: den 18 maj 2010.

Mål nr: Ö 5114-09.

Lagrum: 49 kap. 13 § RB.

Rättsfall: NJA 1995 s. 294.