NJA 2010 s. 384
Tillstånd till prövning i hovrätt när klaganden åberopat en ny omständighet i ett ärende och det föreligger frågor av prejudikatintresse.
Kronofogdemyndigheten, Malmökontoret, ianspråktog genom betalningssäkring den 26 april 2007 ett belopp om 400 518 kr som fanns innestående på ett M.K. tillhörigt bankkonto (e-sparkonto). Medlen hade dessförinnan funnits insatta på ett annat bankkonto (privatkonto) tillhörigt M.K. Den 31 januari 2008 utmätte Kronofogdemyndigheten de betalningssäkrade medlen.
Kristianstads tingsrätt
M.K. överklagade i Kristianstads tingsrätt och yrkade att tingsrätten skulle upphäva utmätningsbeslutet.
I protokoll hos tingsrätten den 9 mars 2009 angavs att M.K. anförde i huvudsak följande: Under hösten 2006 arbetade han med att hjälpa T.K. och Ma.K. med försäljningen av deras fastighet Högsby Skinberga 2:3. Mäklare var Lantgårdar AB. Fastigheten såldes den 24 januari 2007. Köpeskillingen var 2 875 000 kr. Samma dag som fastigheten såldes vidimerade T.K. och Ma.K. att de mottagit köpeskillingen. Mäklaren räknade av ett lån som skulle lösas samt mäklarfirmans tillkommande arvode och resterande belopp, 2 577 331 kr, skickades vidare till säljarna. Pengarna sattes dock in på ett honom tillhörigt bankkonto, 7370-10-02207, eftersom han agerade som representant för säljarna. Av den totala köpesumman kvarblev 177 331 kr på hans konto som betalning för arbeten som hans firma gjort åt säljarna. Därefter överfördes 2 400 000 kr från kontot 7370-10-02207 till e-sparkonto 8214-9, 974 642 362-4. Detta konto tillhör också honom men disponeras av T.K. och Ma.K. genom personlig fullmakt. De har också fullmakt att använda säkerhetsdosan med tillhörande kod till Internetbanken. Av kapitalet om 2 400 000 kr har 400 000 kr kvarstannat på e-sparkontot för betalning av den reavinstskatt som uppkommit vid försäljningen. 1 000 000 kr har tagits ut av T.K. och 1 000 000 kr av Ma.K. För att säkerställa ägandet av de kvarvarande 400 000 kr har det upprättats ett kvitto utfärdat av M.K. utvisande att T.K. och Ma.K. är ägare till det angivna kapitalet om 400 000 kr. Det utmätta beloppet tillhör således tredje man och kan därför inte utmätas för hans skulder.
Av Kronofogdemyndigheten till tingsrätten avgivet yttrande bifogades nämnda protokoll som bilaga 2.
I protokollet antecknades vidare:
M.K. har beretts tillfälle att yttra sig och i samband med sitt yttrande till tingsrätten insänt bland annat kontoutdrag över konto 7370-10-02207 samt kontohistorik avseende e-sparkonto 8214-9, 974 642 362-4.
Skatteverket har beretts tillfälle att yttra sig och uppgett i huvudsak följande. På M.K:s konto 7370-10-02207 insattes den 24 januari 2007 2 577 331 kr. Till M.K:s e-sparkonto överfördes från ovan nämnda konto den 26 januari 2007, 2 000 000 kr och den 5 februari 2007, 400 000 kr. Konto 7370-10-02207 har såvitt framgår av tillgängligt kontoutdrag dagligen använts av M.K. för insättningar och betalningar. Insatt belopp om 2 577 331 kr har således sammanblandats med övriga medel på kontot. M.K:s e-sparkonto öppnades redan den 21 januari 2003. Vilka transaktioner som förekommit före november 2006 framgår inte av bilagt kontoutdrag med det får förutsättas att det inte stått oanvänt i nästan fyra år. Skatteverket avstyrker därför bifall till överklagandet.
Tingsrätten (rådmannen Eva Mårtensson Serrander) anförde i beslut, som intogs i protokollet av den 9 mars 2009:
Betalningssäkring har skett från ett konto som ostridigt tillhör M.K. Utmätning har skett av de betalningssäkrade medlen. Följaktligen anses även utmätningen ha skett från M.K:s konto. Utmätningen har således skett med stöd av 4 kap. 17 § UB, dvs. därför att det framgår att egendomen tillhör gäldenären. Vid sådant förhållande måste tredje man/gäldenären visa att vederbörande har rätt till egendomen för att utmätningen skall kunna upphävas.
M.K. har fått 2 577 331 kr insatt på sitt privatkonto 7370-10-02207. Det får anses utrett att detta belopp kommer från försäljningen av T.K:s och Ma.K:s fastighet och att pengarna, i vart fall i huvudsak, skulle redovisas till dem. Det är således klarlagt att M.K. innehaft medlen med redovisningsskyldighet.
Enligt lagen (1944:181) om redovisningsmedel gäller som huvudregel att medel som någon har mottagit för annan med skyldighet att redovisa för dem och som för detta ändamål hålls avskilda skall vara förbehållna huvudmannen om avskiljandet skett utan dröjsmål.
I målet har framkommit att av de medel som sattes in på konto 7370-10-02207 så blev 400 000 kr stående kvar fram till den 5 februari 2007. Därefter flyttades även dessa pengar till det e-sparkonto från vilket de sedermera betalningssäkrades. Utmätning skedde sedan av de betalningssäkrade medlen. Fråga är då om medlen avskilts för T.K:s och Ma.K:s räkning och om det i så fall skett utan dröjsmål.
Av förarbetena till lagen om redovisningsmedel och av praxis framgår att det ställs stränga krav för att medel skall anses vara behörigen avskilda. Till exempel anses så inte vara fallet om medlen sätts in på en bankräkning som den redovisningsskyldige genom insättningar och uttag använder som ett vanligt privat bankkonto.
Av det av M.K. ingivna kontoutdraget har framgått att konto 7370-10-02207 användes flitigt av M.K. för allehanda transaktioner vid den tidpunkt då medlen sattes in. Sammanblandningen av medlen har därför skett när pengarna sattes in på detta konto. Det är tveksamt om avskiljande kan anses ha skett genom att pengarna fördes över till e-sparkontot. Även om så skulle anses vara fallet framgår av ingivna kontoutdrag att de 400 000 kr som insattes på konto 7370-10-02207 den 24 januari 2007 flyttades till e-sparkontot först den 5 februari 2007. Av NJA 1985 s. 836 och NJA 1987 s. 517 framgår att huvudmannen ansetts ha separationsrätt till avskild egendom om avskiljande skett inom en till två dagar. I det föreliggande fallet har det förflutit mer än tio dagar innan någon åtgärd för ett eventuellt avskiljande vidtogs. Detta innebär enligt tingsrättens uppfattning att avskiljandet i det aktuella fallet i vart fall inte skett utan dröjsmål. Under rådande omständigheter har Ma.K. och T.K. inte längre rätt till medlen. Det har således varit möjligt att utmäta dessa för M.K:s skulder.
Tingsrätten lämnar överklagandet utan bifall.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
M.K. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Per Eriksson, referent, samt hovrättsråden Staffan Anderberg och Torbjörn Nordenson) anförde i beslut den 13 maj 2009:
För att det överklagade avgörandet ska prövas av hovrätten krävs prövningstillstånd.
Prövningstillstånd får meddelas endast om
1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (ändringsdispens),
2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (granskningsdispens),
3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre domstol (prejudikatdispens), eller
om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens).
Hovrätten har gått igenom handlingarna i ärendet och kommit fram till att inget av de angivna skälen att meddela prövningstillstånd föreligger.
Hovrätten meddelar inte prövningstillstånd. Tingsrättens beslut står därför fast.
Högsta domstolen
M.K. överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till ärendets prövning i hovrätten.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Sara Rosén, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
Kronofogdemyndigheten ianspråktog genom betalningssäkring den 26 april 2007 ett belopp om 400 518 kr som fanns innestående på ett M.K. tillhörigt bankkonto. Den 31 januari 2008 utmätte Kronofogdemyndigheten de betalningssäkrade medlen. M.K. överklagade och gjorde gällande att medlen tillhörde hans barn och att han, efter att ha agerat som barnens ombud vid en fastighetsförsäljning, mottagit köpeskillingen med skyldighet att redovisa för den. Tingsrätten fann att sammanblandning med M.K:s egna pengar skett när medlen sattes in på dennes bankkonto. Även om medlen sedermera flyttats till ett annat konto så hade det enligt tingsrätten inte skett utan dröjsmål, vilket medförde att M.K:s barn inte längre hade rätt till medlen. Tingsrätten lämnade överklagandet utan bifall.
M.K. överklagade och åberopade i hovrätten att han inte varit på obestånd när medlen på bankkontot betalningssäkrades och att medlen därför enligt lagen (1944:181) om redovisningsmedel skulle vara förbehållna hans barn. Hovrätten har beslutat att inte meddela prövningstillstånd.
Den 1 november 2008 ändrades bestämmelsen i 39 § lagen (1996:242) om domstolsärenden om förutsättningarna för beviljande av prövningstillstånd i hovrätt. Bestämmelsen har numera en obligatorisk utformning, vilket innebär att prövningstillstånd ska ges så snart någon av dispensgrunderna är uppfylld (se prop. 2004/05:131 s. 184). Vidare innebär ändringarna bland annat att bestämmelsen om ändringsdispens fått en annan lydelse. Prövningstillstånd ska enligt denna meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till. Tillståndsgrunden har utformats på detta sätt i syfte att betona den generösa tillämpning som reglerna bör ha. Avsikten är att alla avgöranden som bedöms som tvivelaktiga ska tas upp till fullständig prövning. (Se a. prop. s. 185.)
Enligt lagen (1944:181) om redovisningsmedel ska medel som någon har mottagit för annan med skyldighet att redovisa för dem och som för sådant ändamål hålls avskilda vara förbehållna huvudmannen om avskiljandet har skett utan dröjsmål (första stycket första meningen). Detsamma gäller enligt första stycket andra meningen i fråga om belopp som avskilts senare, om den redovisningsskyldige inte var på obestånd när beloppet avskildes. Medel som i enlighet med det sagda ska vara förbehållna huvudmannen kan inte utmätas för den redovisningsskyldiges skuld.
M.K. har i hovrätten åberopat att han inte var på obestånd när medlen ianspråktogs genom betalningssäkring. Denna omständighet har betydelse för prövningen av frågan om utmätning av de betalningssäkrade medlen kan ske. Det finns därmed anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till.
Tillstånd till målets prövning i hovrätten ska därför meddelas.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.
Domskäl
HD (justitieråden Kerstin Calissendorff, Gudmund Toijer, Lena Moore, referent, Göran Lambertz och Johnny Herre) meddelade den 23 juni 2010 följande beslut:
Skäl
Kronofogdemyndigheten ianspråktog genom betalningssäkring den 26 april 2007 ett belopp om 400 518 kr som fanns innestående på ett M.K. tillhörigt bankkonto (e-sparkonto). Medlen hade dessförinnan funnits insatta på ett annat bankkonto (privatkonto) tillhörigt M.K. Den 31 januari 2008 utmätte Kronofogdemyndigheten de betalningssäkrade medlen. M.K. överklagade och gjorde gällande att medlen tillkom hans barn och att han, efter att ha agerat som barnens ombud vid en fastighetsförsäljning, mottagit köpeskillingen med skyldighet att redovisa för den. Tingsrätten lämnade överklagandet utan bifall. Tingsrätten fann i sitt beslut att sammanblandning med M.K:s egna pengar skett när medlen sattes in på dennes privatkonto och att det var tveksamt om avskiljande kunde anses ha skett genom att de flyttades till e-sparkontot. Även om så skulle anses vara fallet hade detta enligt tingsrätten inte skett utan dröjsmål, varför M.K:s barn inte längre hade rätt till medlen.
M.K. överklagade och anförde att medlen enligt lagen (1944:181) om redovisningsmedel skulle vara förbehållna hans barn eftersom medlen hade avskilts så snart det var möjligt genom att de sattes in på e-sparkontot. Vidare åberopade han att han inte var på obestånd när medlen på e-sparkontot betalningssäkrades.
Hovrätten har beslutat att inte meddela prövningstillstånd.
Tingsrätten har funnit utrett att M.K. innehaft medlen med redovisningsskyldighet. Enligt första meningen i första stycket lagen om redovisningsmedel ska medel som någon har mottagit för annan med skyldighet att redovisa för dem och som för sådant ändamål hålls avskilda vara förbehållna huvudmannen om avskiljandet har skett utan dröjsmål. Detsamma gäller enligt andra meningen i fråga om belopp som avskilts senare, om den redovisningsskyldige inte var på obestånd när beloppet avskildes. Medel som i enlighet med det sagda ska vara förbehållna huvudmannen får inte utmätas för den redovisningsskyldiges skuld.
Frågan är om förutsättningarna enligt lagen om redovisningsmedel för att medlen på e-sparkontot ska anses vara förbehållna M.K:s barn är uppfyllda. Om så inte är fallet tillhör medlen M.K. i den mening som avses i 4 kap. 17 § UB (Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning, 1987, s. 253 f. och NJA 1998 s. 275).
M.K. har i hovrätten åberopat att han inte var på obestånd vid betalningssäkringen. Påståendet får antas avse att han inte heller var på obestånd vid tidpunkten då medlen överfördes till e-sparkontot. Det är en ny omständighet som inte prövats av tingsrätten och som M.K. är oförhindrad att åberopa i hovrätten (Fitger, Lagen om domstolsärenden, En kommentar, 2 uppl. 2004, s. 233). M.K:s solvens är en omständighet som är omedelbart relevant för frågan om utmätning kan ske av medlen på e-sparkontot och är således av det slaget att den kan ge anledning till ett ändrat slut (NJA 2009 s. 738). I ett sådant fall kan det finnas skäl för hovrätten att förordna om skriftväxling innan frågan om prövningstillstånd avgörs, detta i syfte att klarlägga i vad mån omständigheten är tvistig och vilken bevisning som åberopas (jfr Fitger, a.a., s. 136 f.).
Det saknas vägledande uttalanden om bevisbörda och beviskrav i fråga om solvens när en privatperson vid ett enstaka tillfälle för familjemedlemmars räkning innehar medel med redovisningsskyldighet (jfr NJA II 1944 s. 414). Ärendet innehåller även andra frågor av intresse för prejudikatsbildningen. Det gäller bl.a. vad som krävs i fall av förevarande slag för att medel som sätts in på ett bankkonto ska anses avskilda (se NJA II 1944 s. 411 och bl.a. NJA 1995 s. 367 II och 2009 s. 500) och vad som avses med begreppet utan dröjsmål (se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 6 uppl. 2000, s. 170).
Tillstånd till ärendets prövning i hovrätten ska därför meddelas enligt 39 § tredje stycket 3 lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till ärendets prövning i hovrätten.
HD:s beslut meddelat: den 23 juni 2010.
Mål nr: Ö 2570-09.
Lagrum: 39 § lagen (1996:242) om domstolsärenden och lagen (1944:181) om redovisningsmedel.
Rättsfall: NJA 1995 s. 367 II, NJA 1998 s. 275, NJA 2009 s. 500 och NJA 2009 s. 738.