NJA 2012 s. 559

Resning. I avsaknad av övergångsbestämmelser skulle en bestämmelse i miljöbalken om kommunal vetorätt tillämpas även på ärenden som hade inletts före ikraftträdandet.

Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, meddelade den 18 januari 2010 dom i mål angående tillstånd för Eolus Vind AB att uppföra och driva tre vindkraftverk på fastigheterna Sjöberg 5:1 och Bredsäter 4:14 i Mariestads kommun.

Högsta domstolen

Mariestads kommun och ett antal fastighetsägare ansökte i HD om resning i målet.

Eolus Vind AB motsatte sig att resning beviljades.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län förklarade sig inte ha något att anföra i ärendet.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Olle Bergsten, föreslog i betänkande följande beslut:

Skäl

1. Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län lämnade genom beslut den 21 juni 2007 Eolus Vind AB tillstånd att på en plats belägen inom Mariestads kommun uppföra och driva tre vindkraftverk. Sedan beslutet överklagats avslog miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt överklagandena genom dom den 1 juli 2008. Domen överklagades till Miljööverdomstolen.

2. Den 1 augusti 2009 trädde 16 kap. 4 § första stycket MB i kraft, enligt vilket tillstånd till en anläggning för vindkraft får ges endast om den kommun där anläggningen avses att uppföras har tillstyrkt det.

3. Mariestads kommun yttrade sig i Miljööverdomstolen och argumenterade emot ett beviljande av det sökta tillståndet. Miljööverdomstolen ändrade genom dom den 18 januari 2010 miljödomstolens dom endast beträffande vindkraftverkens exakta placering. I skälen uttalade Miljööverdomstolen bland annat, beträffande nämnda ändring i miljöbalken, att äldre bestämmelser gäller för överklagande av beslut som har meddelats före ändringarnas ikraftträdande och att det förhållandet att kommunen dåmera inte tillstyrkte tillstånd till etableringen inte i sig kunde innebära något hinder mot att tillstånd ges.

4. Sökandena har nu ansökt om resning och till stöd för ansökningen anfört i huvudsak följande. Mariestads kommun har inte tillstyrkt den aktuella etableringen av vindkraftverk. Miljööverdomstolen har gett tillstånd till etableringen trots att 16 kap. 4 § första stycket MB hade trätt i kraft vid tiden för Miljööverdomstolens dom och övergångsbestämmelser saknas beträffande bestämmelsens tillämpning.

5. Eolus Vind AB och Länsstyrelsen i Västra Götalands län har inkommit med skriftlig förklaring.

6. Enligt 58 kap. 1 § första stycket 4 RB får till förmån för part resning beviljas om rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag.

7. I fråga om tillämplig lagstiftning på det förvaltningsrättsliga området har i praxis angivits följande princip, som anses följa av allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser. Vid prövningen av ett mål eller ärende ska som regel tillämpas de förvaltningsrättsliga föreskrifter, avseende både förfarandet och prövningen i sak, som är i kraft när prövningen sker. Detta gäller även vid prövning av överklagande av ett beslut som meddelats före reglernas ikraftträdande. Undantag från dessa grundsatser kan dock vara föreskrivna i övergångsbestämmelser eller följa av uttalanden i förarbetena. Man kan också tänka sig fall där det framgår av omständigheterna att lagstiftaren avsett att de nya bestämmelserna under en övergångsperiod inte ska tillämpas i vissa avseenden (RÅ 1988 ref.132 och 1994 ref. 43). Regeringsrätten har därefter i ett pleniavgörande framhållit att den nämnda principen bör gälla som en allmän utgångspunkt men inte är undantagslös (RÅ 1996 ref. 57). I senare domar har Regeringsrätten betonat att det syfte med lagändringen som anges i förarbetena har viss betydelse för frågan om tillämplig lag och att effekterna av en tillämpning av den nya regeln måste uppfylla rimliga krav på rättssäkerhet och rättvisa (RÅ 2003 ref. 88 och 2004 ref. 82).

8. Övergångsbestämmelser saknas beträffande den aktuella ändringen i miljöbalken.

9. Beträffande förarbetena kan följande anmärkas. Ett antal ändringar i miljöbalken, plan- och bygglagen (1987:10) och ellagen (1997:857) trädde i kraft samtidigt vilka syftade till att underlätta utbyggnaden av vindkraft utan att göra avkall på en rättssäker och omsorgsfull prövning. I det syftet togs kraven på detaljplan och bygglov i huvudsak bort i de fall uppförandet av ett vindkraftverk har fått tillstånd enligt miljöbalken. För att kommunerna trots detta skulle behålla ett inflytande över etableringen av vindkraft infördes krav på tillstyrkande från kommunen i 16 kap. 4 § första stycket MB. Sedan Lagrådet påtalat ett behov av övergångsbestämmelser beträffande ändringarna i plan- och bygglagen (prop. 2008/09 s. 83), inflöt sådana i regeringens lagförslag, vilket sedermera antogs av riksdagen. Några andra övergångsbestämmelser än de av Lagrådet föreslagna togs inte med. Såväl i propositionen (a.a. s. 47) som i utskottets betänkande (2008/09:MJU27 s. 8) anges dock i generella ordalag att det är regeringens förslag att äldre bestämmelser fortfarande gäller för beslut som har meddelats före den 1 augusti 2009. Av kontexten går det ändå att förstå att det enbart är de nya reglerna i plan- och bygglagen som avses.

10. Således framgår av uttryckliga uttalanden i förarbetena inte annat än att den nya bestämmelsen i 16 kap. 4 § första stycket MB, till skillnad från ändringarna i plan- och bygglagen, avsetts tillämpas fullt ut redan från sitt ikraftträdande. Det förhållandet att övergångsbestämmelser införts beträffande andra delar av den nya lagstiftningen talar vidare för att frågan om övergångsbestämmelser varit föremål för övervägande även beträffande den aktuella bestämmelsen, och att sådana inte befunnits nödvändiga. Några säkra slutsatser kan i och för sig inte dras i detta avseende eftersom nämnda överväganden inte redovisats i förarbetena.

11. Av övriga omständigheter är särskilt följande av intresse. Det i förarbetena angivna syftet med den aktuella bestämmelsen var som framgått att tillförsäkra kommunerna inflytande över etableringen av vindkraftverk trots att genom ändringar i plan- och bygglagen kraven på detaljplan och bygglov togs bort. Vid prövning av överklaganden av beslut som meddelats före de nya reglernas ikraftträdande ska enligt övergångsbestämmelserna äldre regler i plan- och bygglagen tillämpas. Detta hindrar emellertid inte att redan från ikraftträdandet av de nya reglerna vindkraftverk får uppföras utan bygglov och detaljplaneprövning. Den nya regeln i 16 kap. 4 § första stycket MB fyller därför sitt syfte även vid prövning av ett överklagande av ett beslut som meddelats före ikraftträdandet. Syftet med bestämmelsen tillgodoses således bäst om den tillämpas även vid prövning av överklaganden av tidigare meddelade beslut. De rättssäkerhets- och rättviseaspekter som framhållits i Regeringsrättens senare praxis kan inte tillmätas någon avgörande betydelse beträffande den här aktuella frågan. Andra omständigheter som talar för att inte tillämpa bestämmelsen i målet föreligger inte.

12. Det sagda innebär att den i 16 kap. 4 § första stycket MB intagna bestämmelsen om kommunalt tillstyrkande borde ha tillämpats i Miljööverdomstolen och att den rättstillämpning som ligger till grund för Miljööverdomstolens dom får anses uppenbart strida mot lag. Resningsansökningen bör därför bifallas.

13. Eftersom Mariestads kommun inte har tillstyrkt att tillstånd meddelas är det uppenbart att Eolus Vinds ansökan ska avslås. Det finns därför förutsättningar för HD att uppta målet till omedelbart avgörande och ändra Miljööverdomstolens dom.

HD:s avgörande

Se HD:s beslut.

HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Ella Nyström, Göran Lambertz, referent, Agneta Bäcklund och Svante O. Johansson) meddelade den 25 september 2012 följande slutliga beslut:

Skäl

Bakgrund

1. Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län lämnade genom beslut den 21 juni 2007 Eolus Vind AB tillstånd att på en plats inom Mariestads kommun uppföra och driva tre vindkraftverk. Sedan beslutet överklagats avslog, såvitt nu är av intresse, miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt överklagandena i en dom den 1 juli 2008. Domen överklagades till Miljööverdomstolen, som i en dom den 18 januari 2010 ändrade länsstyrelsens beslut endast på så sätt att placeringen av vindkraftverken ändrades något. Domen fick enligt dåvarande 23 kap. 8 § MB inte överklagas (jfr numera 5 kap. 5 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar).

2. Den 1 augusti 2009, medan ärendet var anhängigt i Miljööverdomstolen, infördes i 16 kap. 4 § MB en ny bestämmelse enligt vilken tillstånd till anläggningar för vindkraft får ges endast om den kommun där anläggningen avses bli uppförd har tillstyrkt det. Bestämmelsen infördes i samband med ändringar i plan- och bygglagen (1987:10) med innebörd att bygglov inte längre skulle krävas för uppförande av vindkraftverk om kraftverket omfattades av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. MB. Det huvudsakliga syftet med lagändringarna var att man skulle få bort den dubbelprövning som det innebar att det för vissa vindkraftverk behövdes både tillstånd enligt miljöbalken och bygglov enligt plan- och bygglagen. För att inte kommunernas inflytande skulle inskränkas på ett oönskat sätt ersattes bygglovsprövningen med den nämnda kommunala vetorätten i 16 kap. 4 § MB. (Se prop. 2008/09:146 s. 29 f. och 39 f.)

Gäller den kommunala vetorätten för gamla ansökningar?

3. Den första frågan i HD är om bestämmelsen om kommunal vetorätt skulle ha tillämpats av Miljööverdomstolen trots att ansökan hade gjorts, och tillstånd lämnats, före ikraftträdandet. Vid prövningen där tillstyrkte Mariestads kommun inte ansökan. Miljööverdomstolen anförde i denna del bl.a. att lagändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2009 men att ”äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats dessförinnan”.

4. I det aktuella lagstiftningsärendet (prop. 2008/09:146) intogs en övergångsbestämmelse till ändringarna i plan- och bygglagen med innebörd att äldre bestämmelser fortfarande skulle gälla vid prövning av överklagade beslut som hade meddelats före den 1 augusti 2009. Någon motsvarande övergångsbestämmelse togs inte in beträffande ändringarna i miljöbalken. Där angavs endast att lagen skulle träda i kraft den 1 augusti 2009. I övervägandena diskuterades inte frågan om det även här fanns behov av övergångsbestämmelser (se a. prop. s. 47 f.). Lagrådet hade ifrågasatt ”om inte äldre bestämmelser fortfarande bör gälla vid prövning av överklagade beslut som i första instans har meddelats före den 1 augusti 2009”. Det skedde i anslutning till en diskussion angående vissa av ändringarna i plan- och bygglagen (a. prop. s. 83).

5. Frågan om i vilka ärenden bestämmelsen om kommunalt veto ska tillämpas bör bedömas med ledning av allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser. Enligt dessa ska, beträffande såväl förfarandet som prövningen i sak, i regel de föreskrifter tillämpas som är i kraft när prövningen sker. Det gäller även vid prövning av överklaganden av beslut som har fattats före ikraftträdandet (se bl.a. RÅ 1988 ref. 132 och RÅ 1996 ref. 57).

6. För den som ansöker om tillstånd till anläggningar för vindkraft innebär den kommunala vetorätten inte någon ny allvarlig begränsning i möjligheterna att få tillstånd jämfört med det krav på bygglov som gällt tidigare. Några andra vägande skäl mot en tillämpning av bestämmelsen på gamla ärenden finns inte heller (jfr RÅ 1988 ref. 132 och RÅ 1996 ref. 57). Eftersom bestämmelsen om kommunal vetorätt inte har försetts med någon övergångsbestämmelse och något annat inte framgår av förarbetena, ska den därför tillämpas vid prövning av överklaganden efter ikraftträdandet även i de fall då det överklagade beslutet har fattats dessförinnan.

7. Miljööverdomstolen skulle alltså ha avslagit Eolus Vind AB:s ansökan om tillstånd för vindkraftverken.

Resning?

8. Enligt 5 kap. 1 § lagen om mark- och miljödomstolar ska, om inte annat föreskrivs, lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas i mål som har överklagats till mark- och miljödomstol (jfr NJA 2009 s. 102 angående tidigare gällande rätt). I fråga om resning ska enligt 42 § lagen om domstolsärenden tillämpas vissa uppräknade bestämmelser i 58 kap. RB, bl.a. 1 och 7 §§. Enligt 58 kap. 1 § första stycket 4 RB får resning beviljas om den rättstillämpning som ligger till grund för avgörandet uppenbart strider mot lag.

9. Den rättstillämpning som ligger till grund för Miljööverdomstolens avgörande får anses uppenbart strida mot lag. Det betyder att resning ska beviljas.

Avgörandet i sak

10. Av 58 kap. 7 § första stycket andra meningen RB följer att rätten när resning beviljas omedelbart får ändra avgörandet om saken är uppenbar.

11. Eftersom Mariestads kommun vid prövningen i Miljööverdomstolen inte tillstyrkte Eolus Vind AB:s ansökan, är det uppenbart att den skulle ha avslagits. En prövning i sak bör därför ske i HD och ansökan avslås.

HD:s avgörande

HD beviljar enligt 58 kap. 1 § första stycket 4 RB resning i Miljööverdomstolens mål och tar med stöd av 7 § första stycket samma kapitel upp målet till omedelbart avgörande.

Med ändring av Miljööverdomstolens dom i själva saken avslår HD Eolus Vind AB:s ansökan.

HD:s beslut meddelat: den 25 september 2012.

Mål nr: Ö 3238-10.

Lagrum: 16 kap. 4 § MB.

Rättsfall: RÅ 1988 ref. 132 och RÅ 1996 ref. 57.