NJA 2013 s. 654

Påföljdsval och straffmätning vid förmögenhetsbrott (grovt häleri).

Stockholms tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Stockholms tingsrätt åtal mot M.A. för grovt häleri enligt följande gärningsbeskrivning:

Den 2-3 december 2010 stals pälsar från butiken SkinnWille, Bangatan i Falköping till ett sammanlagt värde av 2 889 046 kr. Den 30 januari 2011 stals jeans från Acnebutiken, Nytorgsgatan i Stockholm till ett sammanlagt värde av 41 520 kr.

M.A. har den 5 april 2011 förvärvat, mottagit eller förvarat delar av stöldgodset angivet ovan i sin bostad på Allhelgonagatan 11 i Stockholms kommun trots att hon insett eller i vart fall haft skälig anledning att anta att godset var frånhänt annan genom brott. M.A:s befattning med godset har varit ägnad att försvåra dess återställande. Brottet är att anse som grovt med hänsyn till värdet på det hälerigods som M.A. har hanterat.

Det gods som hos M.A. gått att härleda till ovan nämnda stöldbrott är 13 stycken pälsar till ett sammanlagt värde av 513 357 kr och 18 stycken jeans till ett sammanlagt värde av 20 010 kr.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Martin Valfridsson) anförde i dom den 3 oktober 2011:

Domskäl

M.A. har förnekat brott.

Hon har i huvudsak uppgett följande: En man, N., kontaktade henne angående hjälp att värdera en päls. Hon har varit i pälsbranschen länge och drivit pälsbutik under tio års tid. När N. kom till hennes hem hade han med sig en hel säck pälsar. Hon frågade var de kom ifrån och han uppgav att de var köpta från ett konkursbo i Danmark. N. ville ha tips på någon som kunde sälja pälsarna vidare men M.A. kunde inte rekommendera någon. N. lämnade då säcken och försvann. Säcken luktade illa varför M.A. packade upp pälsarna och slängde säcken. Efter någon vecka kom N. tillbaka och hade då med sig ytterligare en säck som innehöll jeans. M.A. frågade vad det var och hon fick till svar att det var falska jeanskopior. M.A. packade upp jeansen och la på en hylla. Det fanns avrivna prislappar i botten av säcken, N. bad henne att inte slänga dem. Det har varit folk hos M.A. i omgångar för att titta på pälsarna och jeansen. Några tjejer som N. skickat har varit där och tagit jeans och N. själv har varit där och tagit pälsar. M.A. har inte sålt något men det förekom att folk lämnade pengar i ett kuvert. M.A. förde bok över vad som togs. M.A. har vid upprepade tillfällen bett N. att hämta säckarna från hennes hem, bland annat eftersom hon bor på endast 34 kvadratmeter och hon inte har kunnat ta hem gäster, och han har flera gånger lovat att han ska hämta dem. M.A. har inte misstänkt att det varit stöldgods förrän veckan innan polisen kontaktade henne då hon anade viss misstanke. Detta eftersom N. inte hörde av sig och inte gick att nå.

S.W. har uppgett följande: Han äger och driver butiken SkinnWille som i december 2010 bestals på ett antal pälsar. S.W. har genom polisen identifierat samtliga de pälsar som återfunnits hos M.A., 12-13 stycken, genom det individuella nummer som varje päls är märkt med. Försäljningsvärdet på pälsarna uppgår till omkring 500 000 kr.

J.B. har uppgett följande: Hon arbetar i Acnes butik på Söder i Stockholm. Efter en butiksstöld i januari 2011 gjordes en inventering över det saknade. J.B. har genom polisen identifierat att de 18 par jeans som återfunnits i M.A:s lägenhet stämmer överens beträffande modell, storlek och märkning med det som saknades efter stölden.

N.C. har uppgett följande: Han har varit i M.A:s lägenhet två gånger. Han hade hört talas om att M.A. hade falska kopior av bland annat jackor och jeans som hon ville sälja. I lägenheten såg han jeans och jackor upphängda på en stång. Han vet inte om han såg pälsar. M.A. går under smeknamnet ”M.-Päls”. Han har absolut inte hämtat, sålt eller lämnat något hos M.A. och inte heller ställt saker där som han, trots uppmaning, vägrat att hämta.

Tingsrättens bedömning

Av M.A:s egna uppgifter framgår att hon i och för sig har tagit befattning med det aktuella godset och att hon, genom att förvara det i sin lägenhet, försvårat dess återställande.

S.W. har uppgett att de pälsar som återfanns i M.A:s lägenhet stals från SkinnWille i december 2010. J.B. har uppgett att jeansen stals från Acnes butik på Söder i januari 2011. Tingsrätten finner det härigenom styrkt att det aktuella godset är frånhänt annan genom brott.

Tingsrätten har kvar att bedöma om M.A. insett att godset var stulet. Det finns flera omständigheter som talar för att M.A. insett detta. I hennes lägenhet på 34 kvadratmeter har en stor mängd stöldgods till ett högt värde återfunnits. Jeansen har legat uppackade i en hylla. Pälsarna har M.A. gått igenom och packat om. Etiketterna på pälsarna ”SkinnWille” har varit kvar och etiketterna till jeansen har hon sorterat och sparat. M.A. har vidare uppgett att det vid flera tillfällen varit folk i hennes lägenhet för att titta på godset och hon har i alla fall vid ett tillfälle sett att det lämnats pengar i ett kuvert. Hon har även uppgett att hon fört bok över gods som lämnat lägenheten. M.A. har dessutom lång erfarenhet av pälsbranschen, vilket är ytterligare en omständighet som talar för att hon haft skäl att ifrågasätta var pälsarna kom ifrån.

Mot detta ska ställas den förklaring som M.A. lämnat. Hon har påstått att N.C., som hon inte kände, mot hennes vilja lämnat godset i hennes lägenhet. Försäljningsvärdet på godset är över en halv miljon kr. Att pälsarna haft ett mycket högt värde måste M.A. ha insett. Att hon vare sig beträffande pälsarna eller jeansen skulle ha insett att dessa var stulna framstår som mycket osannolikt, särskilt mot bakgrund av den omfattande befattning som M.A. tagit med godset. Tingsrätten finner M.A:s version så osannolik att den kan lämnas utan avseende.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet finner tingsrätten att M.A. måste ha insett att det var stöldgods hon hanterade. Uppsåt ligger henne således till last. Åtalet är därmed styrkt i sin helhet. Med hänsyn till värdet på godset är häleriet att bedöma som grovt.

M.A. är tidigare ostraffad. Den gärning hon nu ska dömas för har med hänsyn till det höga värdet på godset ett högt straffvärde. Med hänsyn därtill kan ingen annan påföljd än fängelse komma ifråga. Påföljden bestäms till fängelse i ett år.

Domslut

Tingsrätten dömde M.A. enligt 9 kap. 6 § BrB för häleri, grovt brott, till fängelse 1 år.

Svea hovrätt

M.A. överklagade i Svea hovrätt och yrkade ogillande av åtalet. I annat fall yrkade hon att straffet skulle lindras och i första hand bestämmas till en icke frihetsberövande påföljd.

Åklagaren bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Kerstin Elserth och Sven Jönsson, referent, tf. hovrättsassessorn Cecilia Magnusson samt två nämndemän) anförde i dom den 17 april 2012.

Hovrättens domskäl

Vad som förekommit i hovrätten ger inte anledning till några andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort såvitt avser skuld, brottsrubricering, påföljdsval och straffmätning. Tingsrättens dom ska alltså fastställas i dess helhet.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

M.A. överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle bestämma påföljden till villkorlig dom eller i vart fall sätta ned fängelsestraffet.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD avgjorde målet efter huvudförhandling.

Domskäl

HD (justitieråden Marianne Lundius, Ann-Christine Lindeblad, Kerstin Calissendorff, Martin Borgeke och Lars Edlund, referent) meddelade den 25 juni 2013 följande dom:

Domskäl

Frågan i målet

I enlighet med hovrättens dom har M.A. gjort sig skyldig till häleribrott avseende tretton pälsar och arton par jeans. Pälsarna var värda 513 357 kr och jeansen 20 010 kr. Frågan i målet är hur gärningen ska bedömas och hur påföljden ska bestämmas.

Straffskalorna

Straffskalan för normalgraden av häleri är fängelse högst två år. För grovt häleri är straffskalan fängelse, lägst sex månader och högst sex år. (Se 9 kap. 6 § BrB.)

Faktorer av betydelse för gradindelningen

Straffskalorna i häleribestämmelsen är desamma som straffskalorna vid de centrala förmögenhetsbrotten stöld (8 kap. 1, 2 och 4 §§ BrB), bedrägeri (9 kap. 1-3 §§) och förskingring (10 kap. 1-3 §§). Till skillnad från vad som gäller beträffande dessa brott anges det inte i lagbestämmelsen om häleri vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt. Det är emellertid naturligt att jämföra med de omständigheter som har betydelse för motsvarande bedömning vid de angivna brotten. Bland faktorer som kan medföra att brottet bör betecknas som grovt finns då att godset har haft ett betydande värde, att gärningsmannen har haft betydande vinning och att häleriet har utgjort ett led i en organiserad brottslighet eller annars varit vane- eller yrkesmässigt (se NJA 1990 s. 351 samt Nils Jareborg och Sandra Friberg, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2010, s. 222).

En av de faktorer som har betydelse för till vilken grad av häleri som en viss begången gärning hör är alltså godsets värde. När det gäller betydelsen av godsvärdet kan en jämförelse göras med stöldbrottet. Ett sådant brott brukar enligt fast praxis bedömas som grov stöld om det tillgripnas värde motsvarar fem basbelopp. Detta gäller dock endast om det i övrigt inte finns några försvårande eller förmildrande omständigheter som bör påverka bedömningen av brottets svårhet. (Jfr Martin Borgeke m.fl., Studier rörande påföljdspraxis med mera, 5 uppl. 2013, s. 501 f.) Motsvarande beloppsgräns torde gälla vid bedrägeribrott och förskingringsbrott. Med basbelopp avses i sammanhanget det förhöjda prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 § socialförsäkringsbalken.

Om man knyter straffvärdebedömningar - och bedömningar av till vilken grad av ett gradindelat brott som en gärning hör - till olika beloppsgränser finns det en risk för att domstolarna i sin rättstillämpning fäster alltför stor vikt vid beloppsfaktorn och inte låter andra på straffvärdet inverkande omständigheter få det genomslag som är motiverat. En rättstillämpning av detta slag, där en straffvärdeomständighet fick ett alltför dominerande inflytande, förekom tidigare när det gällde narkotikabrott (se bl.a. NJA 2011 s. 357). Samtidigt måste det framhållas att det vid brott med lägre straffvärden många gånger får godtas att vissa omständigheter får ett större genomslag än andra vid bedömningen. Detta gäller särskilt beträffande brott där lagföringen kan ske genom föreläggande av ordningsbot och genom strafföreläggande (se t.ex. NJA 2012 s. 849 p. 5 och 6). Men även vid högre straffvärdenivåer främjar det en enhetlig straffvärdebedömning (se 29 kap. 1 § första stycket BrB) om det i rättspraxis utbildas hållpunkter för vilken inverkan olika straffvärdepåverkande omständigheter normalt bör ges. Det är dock viktigt att domstolen alltid gör en nyanserad bedömning av alla på straffvärdet i det enskilda fallet inverkande omständigheter.

Med i punkt 5 gjorda reservationer bör den i rättspraxis utbildade hållpunkten, som innebär att en stöld (ett bedrägeri och en förskingring) många gånger är att bedöma som ett grovt brott om värdet av det tillgripna motsvarar fem basbelopp, kunna accepteras. Det saknas skäl att i nu aktuellt hänseende bedöma häleribrottslighet på något annat sätt.

När straffvärdet talar för fängelse som påföljd

En annan fråga är när värdet av godset är så betydande att det indikerar att brottets straffvärde motsvarar fängelse ett år och straffvärdet därmed i sig är så högt att det bryter den grundläggande presumtionen i 30 kap. 4 § BrB mot fängelse som påföljd.

Betydelsen av godsets värde blir relativt sett mindre ju allvarligare brottslighet det rör sig om, samtidigt som andra på straffvärdet inverkande faktorer träder mera i förgrunden. Är värdet av godset så högt som ca 18 basbelopp bör emellertid utgångspunkten vara att straffvärdet motsvarar fängelse ett år (jfr Martin Borgeke m.fl., Studier rörande påföljdspraxis med mera, 5 uppl. 2013, s. 501 f.).

Gradindelning och straffvärde i detta fall

I detta fall är det sammanlagda värdet av godset så högt att brottet måste bedömas som grovt och tillmätas ett straffvärde som - utifrån endast godsvärdet - motsvarar fängelse nio månader.

10.

M.A:s befattning med pälsarna och jeansen har inte varit helt tillfällig; hon har förvarat godset under en tid av två-tre månader. Hon har också i viss utsträckning medverkat till saluförande av det. Fastän hanteringen, enligt vad som har kommit fram, inte har medfört någon vinning för henne personligen är hennes deltagande i saluförandet i viss mån försvårande.

11.

Mot bakgrund av det anförda motsvarar straffvärdet av brottet fängelse tio månader.

Påföljden bör bestämmas till villkorlig dom och böter

12.

Straffvärdet är inte så högt att presumtionen i 30 kap. 4 § BrB mot fängelse som påföljd bryts. Generellt gäller att häleri inte är ett brott av sådan art att det finns skäl för val av en strängare påföljd än som följer av huvudregeln. M.A. har inte tidigare begått brott som inverkar på valet av påföljd.

13.

Det saknas särskild anledning att befara att M.A. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden bör därför bestämmas till villkorlig dom. Enligt huvudregeln i 30 kap. 8 § BrB ska den villkorliga domen förenas med ett bötesstraff, som med hänsyn till straffvärdet bör sättas högt.

Domslut

HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att domstolen bestämmer påföljden till villkorlig dom och 180 dagsböter på 100 kr.

HD:s dom meddelad: den 25 juni 2013.

Mål nr: B 2360-12.

Lagrum: 9 kap. 6 § och 30 kap. 4 BrB.

Rättsfall: NJA 1990 s. 351, NJA 2011 s. 357 och NJA 2012 s. 849.