NJA 2019 s. 305

Penningtvättsbrott. Rubricering och straffvärdebedömning när förbrottet bestått av ett bedrägeri som medfört att målsäganden betalat drygt 2,7 miljoner kr till fel konto.

Uppsala tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Uppsala tingsrätt åtal mot M.S. för grovt penningtvättsbrott enligt följande gärningsbeskrivning (åtalspunkt 1).

M.S. har den 24 maj 2017 bl.a. i Enköpings kommun, i syfte att dölja att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet eller för att främja möjligheterna för någon annan att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde, tagit emot på sitt konto 2 709 700 kr, som härrör från ett bedrägeri mot den amerikanske medborgaren A.B., eller en stiftelse som han företräder, på konto i Handelsbanken. Han har sedan överfört pengar till egna konton samt till vänner och anhöriga, varav 186 000 kr till A.W., 288 300 kr till S.W. och 155 000 kr till T.S. Han har vidare försökt, gemensamt och i samförstånd med U.J. och A.W., att överföra resterande 1 800 062 kr till ett bankkonto tillhörande ett bolag Poltech Ltd, med säte i Belize, som U.J. äger respektive till ett U.J. tillhörigt bankkonto i Spanien.

Brottet är grovt då det avsett betydande värde.

I vart fall har hans åtgärder otillbörligt främjat möjligheterna för någon att omsätta ovannämnda pengar som härrör från brott eller brottslig verksamhet.

A.W., S.W. och T.S. åtalades för penningtvättsbrott. Vidare åtalades U.J. och A.W. för försök till grovt penningtvättsbrott.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande f.d. lagmannen Sten Falkner) anförde i dom den 8 februari 2018 följande.

DOMSKÄL

Skuldfrågorna

Åtalen för penningtvättsbrott

Samtliga tilltalade har förnekat brott och bestritt ansvar. De har gjort gällande att de saknade uppsåt till att det i något sammanhang var fråga om pengar som härrörde från brott. - - -.

När det gäller åtalspunkten 1 (M.S.) har åklagaren inledningsvis hänfört sig till de polisanmälningar som gjorts i Italien, Frankrike och USA samt de bankhandlingar m.m. som visar att M.S:s konto tillförts det angivna beloppet. Hon har också redovisat mailkonversationer med målsäganden A.B. som köpare av en tavla från ett italienskt galleri samt att någon "kapat" mailkonversationen genom att använda falska mailadresser och fört in uppgifter om att betalningen för tavlan skulle ske till ett konto som tillhörde M.S. Av den falska mailkonversationen framgår att innan betalningen skedde presenterades en falsk faktura med betalning till Handelsbanken i Enköping med angivande av M.S:s kontonummer och bankens adress och i ett annat maildokument har bankens adress angetts till "Kingsgate 17", i stället för Kungsgatan 17. Betalningen genomfördes via en belgisk bank. A.B. försökte, sedan den felaktiga överföringen upptäckts, förgäves återkalla den.

Åklagaren har beträffande samtliga åtalspunkter, utöver vad som framgår av respektive gärningsbeskrivning, vidare anfört bl.a.: M.S. och A.W. har tidigare haft ett förhållande och har sex barn tillsammans, födda mellan 2008 och hösten 2016. S.W. är mamma till A.W. M.S. har bott i Turkiet tidigare och har en adress där. Det har i en tillgångsutredning noterats att han i oktober 2017 saknade tillgångar i Sverige och hade en skuld till kronofogden på omkring en halv miljon kr och skulle riskera utmätning om han tjänade pengar i Sverige. Han är affärsbekant med U.J. och A.W. har tidigare arbetat för denne. T.S. är också affärsbekant till M.S. Sedan beloppet 280 000 euro hamnat på M.S:s konto har det skett ett antal internetutbetalningar och försök till överföringar från kontot enligt vad som anges i respektive åtal. En skärmdump från Handelsbanken visar ett meddelande om insättningen på M.S:s konto med uppgift om en belgisk bank som uppdragsgivande bank och om "B. family trust" och "Peter Halley", som målat den aktuella tavlan. Det framgår också att meddelandet från banken har öppnats av någon med tillgång till kontot. Kartor över olika transaktioner och kontoutdrag visar på belopp och mottagare enligt respektive åtal. När det särskilt gäller försöken att föra över resterande drygt 1 800 000 kr visar handlingarna att M.S. kände till det av U.J. ägda Poltechbolaget och att han, enligt vad som framgår av innehållet i en dator, försökte skaffa ett konto i Euro Pacific Bank.

- - -

M.S. har genom sin försvarare sakframställningsvis anfört bl.a.: M.S. har arbetat mycket med skrot i olika bolag med olika affärspartners. Årsomsättningen har legat på omkring en miljon kronor. Han flyttade 2011 till Turkiet och skrev sig där. Han sysslade där med skrot och fastigheter. Under våren 2017 återkom han till Sverige där han bl.a. avtjänade ett kort fängelsestraff mellan den 1 juni och 2 september 2017 för olovliga körningar m.m. Han än nu skriven i Sverige. Tidigare i Turkiet hade han 3-4 skrotaffärer, där han sålde skrot och fick 30 procent av försäljningen. Det rör sig ofta om kontantbetalningar men även kontoinsättningar. M.S. gjorde en stor skrotaffär senast genom ett bolag med adressen www.alibaba.com och fick i februari 2017 kontakt med två personer, P. och H., som ville köpa 300 ton metallskrot i tre poster. Affären genomfördes genom en skrotmäklare som hette Al. Partiet skulle finnas på en anvisad plats i Istanbul. Man avtalade om förskottsbetalning avseende 97,9 ton orent bly samt 60,9 ton aluminium där betalningen skulle vara 286 591 euro. I mars 2017 hade han inte fått några pengar. När han i maj 2017 åkte ner till Turkiet skrev han på ett kvitto på betalning och fick pengarna insatta på kontot den 24 maj. Betalningen var tillgänglig samma dag. Den som hade undertecknat kvittot, A., visade sitt pass som senare visade sig vara falskt. Den tänkta överföringen till U.J:s konto var avsedd för att betala skulder med. Han fick sedan reda på att polisen hade tagit pengarna.

Som målsägande har A.B. bekräftat åklagarens uppgifter om hur betalningen för tavlan kom att hamna på M.S:s konto och därutöver uppgett bl.a. Han är i USA verkställande direktör för ett högteknologiföretag och har varit i Europa, bl a Italien och Frankrike. Tavlan skulle han köpa av ett italienskt galleri efter kontakt med en fransk medborgare, V.R., som han haft många kontakter med tidigare. Han såg äkthetsintyg på tavlan. När priset bestämts ledde mailkontakten till att betalningen, efter ett mail som han uppfattade som korrekt från säljaren, gick in på M.S:s konto. A.B. har gjort många konstköp från Europa och vet att många betalningar förmedlas av europeiska banker och reagerade inte när han i ett mail såg att det var en bank i Enköping som stod som betalningsmottagare. Han gjorde sedan en polisanmälan i USA. Det är han personligen som köpt tavlan, även om pengarna kommer från en stiftelse som familjen har. Han har sedan köpt tavlan på nytt. Han har inte fått någon försäkringsersättning.

M.S. har bekräftat de uppgifter som har lämnats sakframställningsvis från hans sida och tillagt bl.a.: Hans skulder avsåg annat än skatteskulder. Han var inte efterlyst. Han har varit i Sverige flera gånger men var tidigare skriven i Turkiet. Hans företag var registrerat i Turkiet som S:s Scrap Recycling och han hade tidigare konto i en turkisk bank. - - -. Kontot i Handelsbanken i Enköping var ett affärskonto och har säkert använts för ersättning för skrot under våren 2017. Han har tidigare använt det för en affär på 1,5-2 miljoner kr. I Turkiet, där många misstror bankerna, sker affärerna ofta med kontanter, som man kan få i väskor. Han har tidigare gjort affärer med P., som nog är från Indien, och H., som nog är från någon arabstat. Han kan inte uttala deras efternamn och vill heller inte ge ut deras efternamn eftersom det kan leda till repressalier för honom. Det är samma sak med skrotmäklaren Al., som skulle ha 70 procent av försäljningen. Han ville betala av sina skulder till A.W. och S.W. och till T.S. och föra över resten, omkring 1,8 miljoner kr, till U.J:s konto innan han avtjänade sitt fängelsestraff. Anledningen till att han delade upp vissa betalningar var att det inte gick att betala mer än 100 000 kr via internet varje gång. - - -. Han vet inte hur det åtalade beloppet hamnade på hans konto men utgick från att det var betalningen för skrottransaktionen. Han har själv skrivit under blanketten för överföringen till U.J:s bolag Pooltechbank i Belize. När han gjorde internetöverföringarna skedde det med hjälp av säkerhetsdosa. Han noterade inte vad som stod på Handelsbankens insättningsbesked utan var nöjd med att skrotpengarna hade kommit in på kontot. Han arkiverade mailet från banken utan att läsa varifrån betalningen kom men han såg att beloppet var tillgängligt den 24 maj 2017. Att det insatta beloppet var lägre än det som han skrivit under på kvittot berodde på att han som säljare skulle svara för mellanskillnaden i form av bankavgifter. Han läste inte att det var en belgisk bank som stod som avsändare. Om han sett A.B:s namn där skulle han nog ha reagerat. Han utgick från och tror fortfarande att pengarna som kom in på kontot gällde skrotaffären i Turkiet. Att A.B:s namn m.m. förekommer kan bero på att de som skulle betala honom för skrotleveransen kan ha gjort sig skyldiga till bedrägeriet mot A.B. Om det inte skulle vara så har han uppenbarligen inte fått betalt för skrotet. - - -.

Tingsrättens bedömning

Allmänna utgångspunkter

För straffansvar krävs till en början att det överförda beloppet 2 709 700 kr härrör från brott eller brottslig verksamhet. Den samlade utredningen gör det för tingsrätten uppenbart att det varit fråga om ett bedrägeribrott mot A.B. Den grundläggande straffrättsliga förutsättningen är därmed uppfylld, se prop 2013/14:121, s. 109 angående vad som krävs för att t.ex. pengar ska anses härröra från brott.

När det gäller de enskilda åtalspunkterna gör tingsrätten följande bedömning.

Åtalspunkten 1

Bedrägeriet mot A.B. har skett på ett genomtänkt och raffinerat sätt genom kapning av mailkonversationen mellan det italienska galleriet och A.B. eller företrädare för honom som köpare. I det mail som ledde till betalningen var M.S:s bank i Enköping angiven som betalningsmottagare. Detta kan uppenbarligen inte vara följden av en tillfällighet utan den givna slutsatsen är att M.S. måste antingen själv ha deltagit på något sätt i förbrottet eller i varje fall varit fullt medveten om att betalningen, om bedrägeriet lyckades, skulle komma in på hans konto. Den slutsatsen får ett starkt stöd t.ex. av handlingen där någon översatt bankadressen Kungsgatan till "Kingsgate". Vid den fortsatta prövningen konstaterar tingsrätten att M.S:s uppgift om en nästan samtidigt förväntad betalning från Turkiet med ungefär samma belopp skulle innebära ett så osannolikt sammanträffande att detta måste lämnas utan avseende. Detsamma gäller då också det kvitto på betalning som skrivits under av M.S. och "A.", något som framstår som en ren efterhandskonstruktion. M.S:s uppgifter förringas också på ett helt avgörande sätt av att den påstådda förväntade turkiska betalningen aldrig skedde till M.S. och hans uppgift att han nu uppfattar att detta skulle ha skett genom bedrägeriet mot A.B. måste lämnas utan avseende. Ytterligare omständigheter som pekar i samma riktning är M.S:s vaga uppgifter om vilka personer, med angivande av endast förnamn, som han skulle ha gjort en stor skrotaffär med. Då det inte heller kommit fram någon omständighet som talar i annan riktning, är klarlagt att M.S. haft uppsåt till beloppets ursprung i form av ett bedrägeri.

De olika betalningarna därefter från M.S:s konto, alltså mellan den 25 och den 31 maj 2017, har skett påfallande snabbt i förhållande till att han fick tillgång till beloppet den 24 maj 2017. Även om han lämnat olika förklaringar till dessa betalningar finner tingsrätten att dessa, mot bakgrund av att M.S. uppenbarligen haft ett mycket starkt intresse av att pengarna så snabbt som möjligt lämnade hans konto, skett för att dölja att pengarna härrörde från bedrägeribrottet och för att främja möjligheten för någon, bl.a. honom själv, att tillgodogöra sig pengarna. Åtalet är därmed styrkt.

Brottet är att bedöma som grovt enligt vad åklagaren gjort gällande. - - - Påföljdsfrågor

M.S. döms alltså för grovt penningtvättsbrott - - -. Straffskalan för fullbordat brott är fängelse i mellan sex månader och sex år.

M.S. har tidigare dömts för brott vid ett stort antal tillfällen, längre tid tillbaka bl.a. för stöld, bedrägeri och häleri till flera längre fängelsestraff. Han dömdes 2015 för häleri till ett kortare fängelsestraff samt senast vid två tillfällen, den 12 oktober och den 28 december 2016 för olovlig körning till fängelse en månad respektive två månader. Verkställighet av dessa båda straff inleddes den 1 juni 2017 och han frigavs villkorligt den 2 september 2017 med en återstående strafftid på en månad och sjutton dagar och med en prövotid som går ut den 2 september 2018.

Återfallssituationen och brottets höga straffvärde medför att annan påföljd än fängelse är utesluten. Strafftiden sätts till två år och sex månader.

- - -

DOMSLUT

M.S. dömdes för grovt penningtvättsbrott till fängelse 2 år 6 månader.

U.J. och A.W. dömdes för försök till grovt penningtvättsbrott. Åtalen i övrigt ogillades.

Svea hovrätt

M.S. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet. Han yrkade vidare att hovrätten under alla förhållanden skulle lindra straffet.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle skärpa straffet. Tingsrättens dom överklagades även såvitt avsåg U.J., A.W. och S.W.

Parterna bestred varandras yrkanden.

Åklagaren justerade åtalet mot M.S. på så sätt att det första ledet i den sista meningen i gärningsbeskrivningen skulle lyda enligt följande. "Han har vidare försökt, gemensamt och i samförstånd med U.J. respektive A.W., att…".

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Daniel Gustavsson och Karin Sandahl, referent, f.d. hovrättsrådet Marianne Åbyhammar och två nämndemän) anförde i dom den 5 juni 2018 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

- - -

Hovrättens bedömning i frågor om skuld och påföljd

- - -

Åtalet mot M.S.

Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

- - -

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

M.S. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna honom eller i vart fall lindra straffet.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit styrkt beträffande gärningen.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Josefine Wendel, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Punkterna 1-15 motsvarar i huvudsak punkterna 1-10 i HD:s dom.

Tidigare praxis

16.

I rättsfallen "Penningtvättshjälpen I-III" (HD:s domar den 14 december 2018 i målen B 5389-17, B 5253-17 och B 1751-18 ) har HD uttalat sig allmänt om bestämmande av straffvärde samt om gradindelning och dess relation till straffvärdet. I avgörandena har HD också gjort vissa ställningstaganden i fråga om gradindelning och straffvärdebedömning vid just penningtvättsbrott.

17.

Eftersom penningtvättsbrott kan utföras på olika sätt och det kan förekomma förbrott av varierande slag kan frågan om vilka överväganden som gör sig gällande vid gradindelning och straffvärdebedömning av penningtvättsbrott inte besvaras generellt. Som HD uttalade i de nämnda avgörandena bör de hållpunkter som i tidigare praxis angetts gälla vid häleribrott anses vägledande när ett penningtvättsbrott (såsom i nu aktuellt fall) avser egendom som härrör från ett förmögenhetsbrott. En utgångspunkt är därför att om ett sådant penningtvättsbrott har avsett ett värde motsvarande fem basbelopp är det många gånger att bedöma som grovt brott. Betydelsen av värdet blir relativt sett mindre ju allvarligare brottsligheten är. Om värdet är så högt som 18 basbelopp är emellertid utgångspunkten att straffvärdet motsvarar fängelse i ett år. Vid ytterligare ökande belopp avtar betydelsen av egendomens värde ännu mer. (Se bl.a. "Penningtvättshjälpen I" p. 24–29.)

18.

I rättsfallen framhölls att det ska göras en nyanserad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, varvid även andra faktorer än värdet ska beaktas. I första hand blir det då förhållandena vid själva penningtvättsbrottet som kommer att vägas in vid sidan av det värde som brottet avser. Av särskild betydelse vid straffvärdebedömningen blir karaktären på penningtvättsåtgärderna och den roll som en person har intagit vid penningtvätten. I den mån som även förhållandena vid förbrottet är utredda i målet om penningtvättsbrott, och är subjektivt täckta hos den som misstänks för det brottet, bör det emellertid vara möjligt att ta hänsyn också till sådana förhållanden. (Se bl.a. "Penningtvättshjälpen I" p. 29-31.)

Bedömningen i detta fall

Gärningens omfattning

19.

Som framgått ovan har M.S. vidtagit penningtvättsåtgärder bestående i att han från sitt konto gjort överföringar, och försökt att göra ytterligare överföringar, av pengar som härrör från bedrägeriet mot A.B. Redan vid den tidpunkt då M.S. tog emot beloppet på sitt bankkonto bör pengarna anses ha härrört från brott i den mening som avses i 3 § lagen om straff för penningstvättsbrott. Han ska därför, som hovrätten funnit, dömas för penningtvättsbrott även i den del som gäller att han på sitt bankkonto tagit emot de medel som A.B. vilseletts att betala in på kontot.

Rubricering

20.

I målet är fråga om ett penningtvättsbrott som avser drygt 2,7 miljoner kr. Eftersom detta värde påtagligt överskrider den nivå vid vilken värdet i sig talar för att ett penningtvättsbrott bör bedömas som grovt, ska M.S. dömas för grovt penningtvättsbrott.

Straffvärde

21.

Med beaktande av de hållpunkter som tidigare har angetts av HD (se p. 17), och med hänsyn till att beloppet har en avtagande betydelse för brottets straffvärde, talar beloppets storlek i sig för ett straffvärde om cirka ett år och nio månader.

22.

Detta är emellertid bara en utgångspunkt. Straffvärdet för den enskilda gärningen måste bedömas mot bakgrund av samtliga omständigheter. Av betydelse blir bl.a. i vilken grad den tilltalade har varit delaktig i gärningen och om det föreligger några särskilda försvårande eller förmildrande omständigheter.

23.

M.S:s penningtvättsåtgärder har innefattat förflyttning av en del av beloppet samt försök att föra resterande belopp utomlands. Därtill kommer att han i vart fall haft viss insikt i den bakomliggande brottsligheten. Dessa omständigheter påverkar straffvärdet i skärpande riktning.

24.

Hur framträdande M.S:s roll i övrigt har varit vid genomförandet av brottet är inte utrett. Några förmildrande omständigheter hänförliga till gärningen har inte framkommit.

25.

Vid en samlad bedömning får gärningens straffvärde anses motsvara fängelse i två år.

Påföljdsbestämningen i övrigt

26.

Påföljden för M.S. ska med hänsyn till gärningens höga straffvärde bestämmas till fängelse.

27.

M.S. har tidigare lagförts ett stort antal gånger. Många av lagföringarna utgörs av åtalsunderlåtelser eller domar avseende trafikbrottslighet. Därutöver har han flera gånger under perioden 2001-2008 dömts för olika förmögenhetsbrott. Han dömdes dessutom i mars 2015 till fängelse i två månader för bl.a. häleri begånget i december 2013. M.S. frigavs villkorligt från det straffet i augusti 2015. Den villkorligt medgivna friheten förklarades emellertid helt förverkad då han i oktober 2016 dömdes till fängelse för olovlig körning, grovt brott. Senare samma år ådömdes han ytterligare ett fängelsestraff för sådant brott. M.S. påbörjade verkställigheten av de två sistnämnda fängelsestraffen efter det att han begick det nu aktuella penningtvättsbrottet.

28.

I "Rydaholmsfallet" NJA 2012 s. 79 har HD utförligt behandlat frågan om vilken betydelse den tilltalades tidigare brottslighet har för påföljdsbestämningen. Som där anfördes är det först om den tidigare brottsligheten inte kan beaktas vid valet av påföljd (se 30 kap. 4 § BrB), och inte heller genom att ett straff som återstår att avtjäna vid frigivning förklaras förverkat helt eller delvis, som det kan bli aktuellt att med hänvisning till 29 kap. 4 § BrB skärpa straffet.

29.

Det förhållandet att M.S. har återfallit i brott kan i detta mål varken beaktas vid påföljdsvalet eller genom förverkande av villkorligt medgiven frihet. Hans tidigare brottslighet är förhållandevis omfattande och det finns ett tidsmässigt samband mellan brotten. Dessutom är det i flera fall fråga om brott av liknande slag som det nu aktuella. Mot denna bakgrund bör M.S:s tidigare brottslighet, även om denna inte kan anses som särskilt allvarlig, beaktas i skärpande riktning vid bestämmande av fängelsestraffets längd.

30.

Att M.S. i omkring ett och ett halvt år varit ålagd reseförbud, vilket under sju månader varit förenat med anmälningsskyldighet, bör samtidigt medföra en inte obetydlig strafflindring (se 29 kap. 5 § första stycket 8 BrB). Sammantaget bör fängelsestraffets längd bestämmas till ett år och nio månader.

31.

Hovrättens domslut ska därför ändras på så sätt att straffet för M.S. bestäms till fängelse i ett år och nio månader.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut beträffande M.S. på så sätt att påföljden bestäms till fängelse i ett år och nio månader.

Domskäl

HD (justitieråden Kerstin Calissendorff, Johnny Herre, referent, Ingemar Persson, Stefan Johansson och Eric M. Runesson) meddelade den 18 april 2019 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Under maj 2017 vilseleddes den amerikanske medborgaren A.B. av en okänd person att betala drygt 2,7 miljoner kr till M.S:s bankkonto. Vilseledandet gick till på så sätt att en e-postkonversation mellan A.B. och ett italienskt galleri "kapades". I konversationen fördes det in uppgifter om att betalningen för en tavla skulle ske till ett bankkonto som tillhörde M.S. A.B. genomförde betalningen via en belgisk bank.

Åklagaren väckte åtal mot M.S. och gjorde gällande att han gjort sig skyldig till grovt penningtvättsbrott. Han hade tagit emot beloppet på sitt konto och därefter överfört pengar till egna konton och till konton som tillhörde hans vänner och anhöriga. Vidare påstod åklagaren att M.S. hade försökt att överföra resterande belopp om drygt 1,8 miljoner kr till ett bankkonto tillhörande ett bolag med säte i Belize samt, när detta misslyckades, till en medtilltalads bankkonto i Spanien.

Tingsrätten dömde M.S. för grovt penningtvättsbrott enligt 3 § första stycket 1 och 5 § första stycket lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott till fängelse i två år och sex månader.

Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.

HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit styrkt beträffande gärningen.

Frågorna i målet

De frågor som aktualiseras i målet är dels hur penningtvättsbrottet förhåller sig till ett förbrott som utgjorts av ett bedrägeri, dels gärningens straffvärde.

Den rättsliga regleringen m.m.

Penningtvättsbrottet

7. Enligt 3 § lagen om straff för penningtvättsbrott förutsätts för straffansvar

• dels att gärningen syftar till att dölja att pengar eller annan egendom härrör från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde,

• dels att gärningsmannen antingen förfogar över egendomen på visst sätt (se 3 § första stycket 1) eller vidtar åtgärder som typiskt sett innebär att egendomens ursprung eller ägarförhållandena blir svåra att klarlägga (se 3 § första stycket 2).

Straffet för penningtvättsbrott är fängelse i högst två år (se 3 § andra stycket). För grovt penningtvättsbrott döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värden, om de brottsliga åtgärderna har ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller i annat fall varit av särskilt farlig art. (Se 5 §.)

Det som bestraffas vid penningtvätt är handlingar som ligger i tiden efter det att ett annat brott har fullbordats. Om åtgärderna vidtas innan det brott som gett upphov till den ekonomiska vinningen har fullbordats, kan det i stället vara fråga om straffbar medverkan till förbrottet. Rekvisitet "härrör från brott" innebär att rekvisiten i en brottsbeskrivning och det allmänna kravet på uppsåt måste uppfyllas. De närmare omständigheterna kring förbrottet behöver emellertid inte visas. (Se prop. 2013/14:121 s. 22, 29 och 109.)

10.

I rättsfallen "Penningtvättshjälpen I-III" (HD:s domar den 14 december 2018 i målen B 5389-17, B 5253-17 respektive B 1751-18 ) har HD behandlat straffvärdebestämning vid penningtvättsbrott samt gradindelning och gradindelningens relation till straffvärdet.

Penningtvättsbrott när förbrottet utgörs av ett bedrägeri

11.

Den som genom ett vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, döms för bedrägeri (se 9 kap. 1 § första stycket BrB).

12.

Bedömningen av om skada och vinning har inträffat ska ske utifrån förhållandena vid tiden för den vilseleddes disposition. Redan en beaktansvärd fara för slutlig förlust anses innebära att den vilseleddes förmögenhetsställning försämras. Skade- och vinningsrekvisiten är typiskt sett uppfyllda i och med att dispositionen utsätter den vilseleddes förmögenhet för en så beskaffad fara för slutlig förlust (jfr NJA II 1942 s. 329). Det innebär att fullbordanspunkten för bedrägeribrottet förläggs till ett tidigt stadium av händelseförloppet (jfr "Växelbedrägeriet" NJA 1937 s. 185).

13.

Ett betalningsuppdrag till en betaltjänstleverantör, t.ex. en bank i vilken gäldenären har ett konto, kan återkallas så länge beloppet står under betalarens rådighet (jfr "Stenseles återkallade betalningsuppdrag" NJA 1995 s. 25 med hänvisningar). Beroende på vilken typ av avtalsförhållande som råder mellan den betalande och betaltjänstleverantören kan betalaren anses ha avhänt sig pengarna vid olika tidpunkter. Normalt sker det redan när betalningsordern har lämnats till leverantören (jfr 5 kap. 13 § lagen, 2010:751, om betaltjänster) eller när betalarens konto debiterats och mottagarens konto krediterats. Senast när rådigheten upphör har normalt fullbordanspunkten för bedrägeribrottet passerats.

14.

Eftersom rådigheten över pengarna upphör tidigare än eller senast samtidigt med att betalningsmottagarens konto krediteras härrör pengarna från ett fullbordat bedrägeribrott vid den tidpunkten. Ansvar för penningtvättsbrott kan då aktualiseras.

Utgångspunkten för straffvärdet när förbrottet är ett förmögenhetsbrott 15. HD har i ett antal avgöranden givit vissa hållpunkter för bestämningen av straffvärdet vid förmögenhetsbrott enbart utifrån värdet. Av "Pälshäleriet" NJA 2013 s. 654 framgår dels att straffvärdet vid häleribrott som utgångspunkt motsvarar fängelse i sex månader när värdet uppgår till fem basbelopp, dels att straffvärdet motsvarar fängelse i ett år om värdet uppgår till cirka 18 basbelopp. Värdet av godset uppgick i avgörandet till cirka 12 basbelopp, vilket ansågs motsvara ett straffvärde om fängelse i nio månader. I "Penningtvättshjälpen I-III" har HD uttalat att motsvarande synsätt bör anläggas vid penningtvätt som hänger samman med förmögenhetsbrott (se t.ex. "Penningtvättshjälpen I" p. 29).

16.

I "Penningtvättshjälpen II", där värdet uppgick till knappt 1,8 miljoner kr, ansågs beloppets storlek i sig tala för ett straffvärde omkring fängelse i ett år och sex månader. Här beaktades beloppets alltmer avtagande betydelse för brottets straffvärde. Detta beaktades också i ”Penningtvättshjälpen I” som avsåg ett belopp om drygt 30 miljoner kr. Enligt HD talade beloppet för ett straffvärde som uppgick till fängelse i tre år och sex månader.

Bedömningen i detta fall

Gärningen

17.

Hovrätten har funnit utrett att A.B. vilseletts att betala till fel konto, att beloppet betalades till M.S:s konto, att ett antal överföringar gjordes från M.S:s konto och att han försökte göra ytterligare överföringar i nära anslutning till mottagandet. M.S:s syfte med överföringarna var att dölja att pengarna härrörde från bedrägeribrottet och att främja möjligheterna för någon, bl.a. honom själv, att tillgodogöra sig medlen.

18.

Senast i samband med att M.S. tog emot beloppet på sitt bankkonto var förbrottet, dvs. bedrägeriet, fullbordat. Pengarna härrörde alltså från brott i den mening som avses i 3 § lagen om straff för penningtvättsbrott.

Rubricering

19.

Redan med hänsyn till värdet, drygt 2,7 miljoner kr, är brottet att bedöma som ett grovt penningtvättsbrott.

Straffvärde

20.

Med beaktande av de hållpunkter som tidigare har angetts av HD (se p. 15 och 16), talar beloppets storlek i sig för ett straffvärde om cirka ett år och nio månader.

21.

Detta är emellertid bara en utgångspunkt. Straffvärdet för den enskilda gärningen måste bedömas mot bakgrund av samtliga omständigheter. (Se t.ex. "Penningtvättshjälpen I" p. 29-31.)

22.

23.

Vid en samlad bedömning får gärningens straffvärde anses motsvara fängelse i drygt två år.

Påföljdsbestämningen i övrigt

24.

Påföljden för M.S. ska med hänsyn till gärningens höga straffvärde bestämmas till fängelse.

25.

M.S. har haft reseförbud i ungefär ett och ett halvt år, vilket under sju månader varit förenat med anmälningsskyldighet. Detta bör medföra en strafflindring motsvarande cirka två månader (se 29 kap. 5 § första stycket 8 BrB; jfr prop. 2014/15:37 s. 28 f. samt "Fondmäklaren på Alfred Berg" NJA 2003 s. 414 och "Häktningsrestriktionerna" NJA 2015 s. 769).

26.

Sammantaget bör fängelsestraffets längd bestämmas till två år.

27.

Hovrättens domslut ska därför ändras på så sätt att straffet för M.S. ska bestämmas till fängelse i två år.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut beträffande M.S. på så sätt att påföljden bestäms till fängelse i två år.