NJA 2015 s. 24
Narkotika har förts in till Sverige via post. Fullbordat smugglingsbrott har ansetts föreligga när narkotikan anlänt till tullen, eftersom någon anmälan om införseln inte hade gjorts.
Skellefteå tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Skellefteå tingsrätt åtal mot J.H. enligt följande.
Narkotikasmuggling. J.H. har den 17 juli 2012 i samband med införsel till landet via Arlanda flygplats, Sigtuna kommun, underlåtit att anmäla en brevförsändelse från Nederländerna innehållande 100 st. tabletter MDMA (ecstasy) till tullbehandling och därigenom uppsåtligen brutit mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln.
Narkotikabrott, ringa brott. J.H. har den 12 september 2012 i sin bostad i Skellefteå olovligen innehaft 1,87 gram hasch, som är narkotika.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Thomas Blomgren) anförde i dom den 2 september 2013 följande.
J.H. har förnekat narkotikasmuggling men har erkänt ringa narkotikabrott.
Domskäl
Åtalspunkt 1
J.H. har uppgivit i huvudsak följande. Han vet att ett brev har skickats till honom, men han vet inte vem som har skickat det. Det han kan tänka sig är att det är någon annan som skulle ha det men att det skickades i hans namn; det är dock bara en gissning.
Han har haft hasch hemma. Det finns beslagtagna haschbongar, dessa har använts för att röka hasch. Han har gjort anteckningar om det hasch han använt.
Han har provat MDMA en gång och skrivit en lapp om vad som hände. Han har inte beställt mer, han kände efter att han provade att han inte ville testa igen. Den gången han provade MDMA så köpte han av en kompis till en kompis. Det finns flera lägenheter i samma hus, fyra eller fem stycken totalt. Alla de där boende har samma postlåda och har nyckel till postlådan. De kan således komma åt hans post. Han har fått en förfrågan gällande om han ville ha eget MDMA och det fanns då folk som kunde skicka en beställning till honom. Han svarade då att de skulle ta det någon annan gång. Han känner inte personerna i huset och kan inte avgöra om de skulle beställa saker i hans namn. Han har inte betalat för leveransen.
Ingen har krävt honom på pengar eller sagt att de skickat något.
Tingsrättens bedömningar
Försändelsen med MDMA:n har varit adresserad till J.H. och denne har enligt egna uppgifter använt MDMA vid ett tillfälle. Detta talar för att J.H. beställt narkotikan och således fört in den i landet. Han har förklarat detta med att någon annan person har beställt narkotikan i hans namn och till hans adress. Mot detta talar att ingen har efterfrågat narkotikan hos honom och vidare skulle ett sådant förfarande från början innebära en stor risk för beställaren att denne till slut inte får narkotikan.
Sammantaget framstår inte J.H:s förklaring som särskilt sannolik. Det får i stället hållas för utrett att han själv beställt narkotikan. Han ska därför dömas för narkotikasmuggling.
Åtalspunkt 2
Erkännandet stöds av övrig utredning och J.H. ska dömas för ringa narkotikabrott.
Påföljd
J.H. är tidigare ostraffad.
Frivårdsmyndigheten har yttrat att eftersom J.H. har ett riskbruk av alkohol och nyligen avbrutit ett cannabismissbruk så föreligger ett övervakningsbehov. En skyddstillsyn bör förenas med ett av kriminalvårdens lämpliga program.
Tingsrätten delar frivårdens uppfattning och finner att en sådan skyddstillsyn blir tillräckligt ingripande med hänsyn till brottens art och straffvärde.
Domslut
Domslut
Tingsrätten dömde J.H. för narkotikasmuggling enligt 3 § 1 st. och 6 § 1 st.smugglingslagen (2000:1225) samt narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 6 p. och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64) till skyddstillsyn med särskild föreskrift om deltagande i ett program inom kriminalvården.
Hovrätten för Övre Norrland
J.H. överklagade i Hovrätten för Övre Norrland och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för narkotikasmuggling och bestämma en lindrigare påföljd.
Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.
Domskäl
Hovrätten (hovrättspresidenten Margareta Bergström, hovrättsrådet Olof Hellström, referent, tf. hovrättsassessorn Lisa Hedlund och två nämndemän) anförde i dom den 11 december 2013 följande.
Hovrättens domskäl
I enlighet med tingsrättens dom, som inte överklagats i den delen, är det utrett att J.H. gjort sig skyldig till narkotikabrott, ringa brott (åtalspunkten 2).
Skuld (åtalspunkten 1)
I målet är till att börja med klarlagt att 100 st. tabletter MDMA (ecstasy) tagits i beslag på Arlanda flygplats och att tabletterna varit förpackade i en försändelse som varit adresserad till J.H. på hans dåvarande adress.
J.H. har invänt att han inte beställt tabletterna och anfört att beställningen måste ha gjorts av någon annan samt att brevlådan på den aktuella adressen delas av flera hyresgäster.
Den förklaring som J.H. lämnat är enligt hovrättens mening osannolik då den inte stöds av övriga omständigheter. Däremot talar den omständigheten att det vid husrannsakan i J.H:s bostad knappt två månader efter gärningstillfället påträffats en anteckning angående bruk av MDMA, som enligt J.H. skrivits av honom själv, med styrka för att han vid den här tiden använt drogen ifråga. Hans egen förklaring, att lappen skrivits för länge sedan och att han glömt att kasta den, är inte trovärdig. Detta i förening med att han enligt egen uppgift använt MDMA vid ett tidigare tillfälle innebär enligt hovrättens mening att det är ställt utom rimligt tvivel att J.H. begått den åtalade gärningen. När det gäller frågan om hur gärningen ska bedömas gör hovrätten följande överväganden.
Vid införsel från ett annat EU-land är tullagstiftningen i princip inte tillämplig. Därför är den underlåtenhet som kan komma ifråga skyldigheten att iaktta det förfarande som regleras i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (införsellagen), se 3 § 4 st. lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt prop. 1999/2000:124 s. 120. Enligt 4 § införsellagen ska narkotika och andra varor som omfattas av lagens tillämpningsområde anmälas till Tullverket. Anmälan ska ske utan dröjsmål vid närmaste bemannade tullplats. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.
Tullverket har med stöd av ett sådant bemyndigande som angetts ovan meddelat föreskrifter om vad som gäller i fråga om anmälningsskyldighet i vissa närmare angivna situationer (TFS 1996:21). Föreskrifterna innehåller dock inte någon bestämmelse om anmälningsskyldighet vid införsel genom postförsändelse. Inte heller lagstiftningen i övrigt synes innehålla någon bestämmelse som för sådana fall klargör införsellagens generella krav på att en anmälan ska ske utan dröjsmål. Det är således oklart om anmälningsskyldigheten inträder när försändelsen har anlänt till Sverige eller om skyldigheten inträder vid någon annan tidpunkt.
Eftersom det inte står klart att någon anmälningsskyldighet hade hunnit inträda för J.H. när brevförsändelsen togs i beslag på Arlanda, saknas det förutsättningar att döma honom för fullbordat smugglingsbrott. Däremot har han gjort sig skyldig till ett straffbart försök till ett sådant brott. Han ska därför dömas för försök till narkotikasmuggling.
Påföljd
Den brottslighet som J.H. ska dömas för är inte av sådan art och har heller inte ett så högt straffvärde att den bör föranleda ett fängelsestraff. J.H., som enligt egna uppgifter inte använt droger sedan januari 2013 och i övrigt lever ett ordnat liv, har motsatt sig att påföljden bestäms till skyddstillsyn. På grund av detta och då han inte tidigare är straffad bestämmer hovrätten påföljden till villkorlig dom i förening med dagsböter.
Hovrättens domslut
Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten
a) dömer J.H., enligt 3 § 1 st., 6 § 1 st. och 14 § lag (2000:1225) om straff för smuggling samt 23 kap. 1 § BrB, för försök till narkotikasmuggling och,
b) med upphävande av tidigare meddelat inhibitionsbeslut, bestämmer påföljden till villkorlig dom och dagsböter 40 å 230 kr.
Högsta domstolen
Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle bedöma gärningen under åtalspunkten 1 som narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt skärpa påföljden.
J.H. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
I HD justerades åtalet på så sätt att riksåklagaren i andra hand påstod att gärningen under åtalspunkten 1 skulle bedömas som försök till narkotikasmuggling enligt följande.
J.H. har den 17 juli 2012 i samband med införsel till landet via Arlanda flygplats, Sigtuna kommun, genom att underlåta att anmäla en brevförsändelse från Nederländerna innehållande 100 stycken tabletter MDMA (ecstasy) till tullbehandling försökt bryta mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln.
Det fanns fara för att brottet skulle fullbordas.
J.H. begick gärningen med uppsåt.
Lagrum: 3 § 1 och 4 st., 6 § 1 st. och 14 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt 23 kap. 1 § BrB.
Riksåklagaren tillade att justeringen inte innebar en utvidgning av åtalet men att den, även om HD skulle finna att så var fallet, borde vara tillåten. I den delen hänvisade riksåklagaren till rättsfallet NJA 2004 s. 646. J.H. motsatte sig att justeringen tilläts.
HD meddelade prövningstillstånd beträffande frågan hur gärningen under åtalspunkten 1 skulle bedömas. Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Tove Bodegård, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
Domskäl
Skäl
Bakgrund
En brevförsändelse från Nederländerna, som innehöll 100 stycken tabletter MDMA (ecstasy), togs i juli månad 2012 i beslag på Arlanda flygplats. Försändelsen var adresserad till J.H.
J.H. åtalades för narkotikasmuggling. Enligt åtalet hade han i samband med införsel av ecstasytabletterna till landet via Arlanda flygplats underlåtit att anmäla brevförsändelsen till tullbehandling och därigenom brutit mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln.
Tingsrätten dömde J.H. i enlighet med åtalet. Hovrätten har ändrat tingsrättens dom och bedömt gärningen som försök till narkotikasmuggling.
Frågan i HD
Frågan i HD är i första hand om gärningen ska bedömas som narkotikasmuggling, dvs. som ett fullbordat brott, eller om det i stället rör sig om försök till narkotikasmuggling.
Rättslig reglering
Enligt 3 § första stycket smugglingslagen döms för smuggling den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till tullbehandling. Om en sådan gärning gäller narkotika, döms enligt 6 § första stycket för narkotikasmuggling till fängelse i högst tre år.
En vara ska enligt 2 § första stycket smugglingslagen anses ha förts in till landet när den fördes över gränsen för svenskt territorium.
Enligt 3 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika får narkotika föras in till eller ut ur landet endast av den som har tillstånd till det.
Tullagstiftningen är i princip inte tillämplig om det är fråga om införsel från (eller utförsel till) andra EU-länder (se prop. 1999/2000:124 s. 120). I stället gäller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen; se 3 § fjärde stycket smugglingslagen). Inregränslagen är tillämplig beträffande bl.a. narkotika (se 3 § 2 ). Enligt 4 § första stycket den lagen jämförd med 3 § lagen om kontroll av narkotika ska den som för in narkotika från ett annat EU-land till Sverige, utan att han eller hon har tillstånd till det, anmäla narkotikan till Tullverket. Enligt 4 § tredje stycket inregränslagen ska anmälan göras utan dröjsmål vid närmaste bemannade tullplats. Enligt samma stycke får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.
Tullverket har med stöd av regeringens bemyndigande i inregränslagen meddelat föreskrifter om vad som gäller i fråga om anmälningsskyldighet i vissa närmare angivna situationer (Föreskrifter, TFS 1996:21, om Tullverkets befogenheter vid inre gräns). Föreskrifterna innehåller inte något om vad som gäller avseende anmälningsskyldighet vid införsel till landet genom postförsändelse.
Uttalanden i förarbetena om fullbordanspunkten för smugglingsbrott
I förarbetena till smugglingslagen anges att om någon uppsåtligen kringgår en tullplats, så har personen i fråga underlåtit att anmäla varan till tullbehandling och ska fällas till ansvar enligt 3 § första stycket. Om en resande väljer grön fil i stället för röd, trots att han eller hon är medveten om skyldigheten att anmäla en vara till tullbehandling, är det fråga om fullbordat brott i och med att den resande har gått in i den gröna filen. Det framgår också att motsvarande gäller den som underlåter att stanna vid en föreskriven anmälningsplats då han eller hon kör genom en tullplats. Något uttalande om vad som avsågs att gälla vid smuggling via post gjordes inte. (Se prop. 1999/2000:124 s. 116 f.)
HD:s bedömning
J.H. har beställt narkotika i ett annat land inom EU. Från detta land har narkotikan förts in till Sverige. J.H. har inte haft tillstånd till införseln. Han hade inte gjort någon anmälan innan narkotikan togs i beslag av tullen.
Enligt J.H. inträder anmälningsskyldigheten tidigast när adressaten aviseras om att försändelsen har nått Sverige. Riksåklagaren har ansett att fullbordad narkotikasmuggling föreligger redan när narkotikan anländer till tulllen, om någon anmälan då inte har gjorts.
Vid införsel genom postförsändelse är det inte den som har beställt varan som själv rent faktiskt för in den till Sverige, utan detta görs av någon annan på hans eller hennes uppdrag. Beställaren har därmed inte samma möjlighet som en resande att i införselögonblicket se till att anmälan görs. Att mottagaren inte känner till vid vilken tidpunkt som varan förs över gränsen kan emellertid inte ges någon avgörande betydelse för bedömningen av när fullbordanspunkten för smugglingsbrott inträder.
Att det finns en anmälningsskyldighet för vissa varor, bl.a. narkotika, motiveras av att det ska gå att kontrollera att förbud och villkor för införseln till Sverige efterlevs. Bestämmelsen i inregränslagen om att anmälan ska ske utan dröjsmål vid närmaste bemannade tullplats ska ses mot bakgrund av att det rör sig om varor som inte får finnas inom landet utan att vara föremål för åtgärder från Tullverkets sida (prop. 1999/2000:124 s. 103). Det är därför angeläget att anmälan görs på ett så tidigt stadium att risken blir så liten som möjligt för att varor, som ska anmälas, kan passera in i Sverige utan kontroll. I linje med detta ligger att tolka reglerna så, att anmälningsskyldigheten ska vara fullgjord omedelbart efter det att varan har förts över gränsen för svenskt territorium (se p. 6). Det innebär i sin tur att ett fullbordat smugglingsbrott föreligger, om övriga brottsförutsättningar är uppfyllda, när narkotikan anländer till tullen, om någon anmälan inte har gjorts. En sådan ordning är förenlig med straffbestämmelsens ordalydelse.
J.H:s gärning ska därmed bedömas som fullbordad narkotikasmuggling enligt 3 § första och fjärde styckena och 6 § första stycketsmugglingslagen.
Prövningstillstånd beträffande målet i övrigt
Vid denna bedömning ska prövningstillstånd meddelas även beträffande målet i övrigt.
Övrig brottslighet
I enlighet med hovrättens dom har J.H. gjort sig skyldig även till narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen (åtalspunkten 2).
Påföljd
Den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse i en månad.
För mindre allvarlig narkotikabrottslighet av normalgraden kan en inte frihetsberövande påföljd väljas om förutsättningarna i övrigt för en sådan påföljd är uppfyllda (se andra mefedrondomen, NJA 2012 s. 650 p. 9). Det saknas särskild anledning att befara att J.H. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Kraven för villkorlig dom är därmed uppfyllda. I enlighet med huvudregeln i 30 kap. 8 § BrB ska den villkorliga domen förenas med dagsböter. Antalet dagsböter bör sättas avsevärt högre än vad hovrätten har kommit fram till (se femtiotablettersdomen, NJA 2012 s. 849, p. 24-27).
HD:s slutsats
Hovrättens dom ska ändras dels så att gärningen under åtalspunkten 1 ska bedömas som fullbordad narkotikasmuggling, dels så att antalet dagsböter som den villkorliga domen förenas med ska bestämmas till 180. Beträffande dagsbotens belopp ska ingen ändring göras.
Domslut
Domslut
HD ändrar hovrättens domslut på så sätt, att HD bedömer gärningen under åtalspunkten 1 som narkotikasmuggling enligt 3 § första och fjärde styckena och 6 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
HD meddelar prövningstillstånd beträffande målet i övrigt.
HD ändrar endast på det sättet hovrättens domslut beträffande påföljden, att HD bestämmer antalet dagsböter till 180.
Domskäl
HD (justitieråden Marianne Lundius, Ann-Christine Lindeblad, Göran Lambertz, Martin Borgeke, referent, och Svante O. Johansson) meddelade den 5 februari 2015 dom i enlighet med betänkandet.
HD:s dom meddelad: den 5 februari 2015.
Mål nr: B 224-14.
Lagrum: 2, 3 och 6 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling, 3 och 4 §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen samt 3 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika.
Rättsfall: NJA 2012 s. 650 och NJA 2012 s. 849.