NJA 2017 s. 708
Avstyckning. Det bör inte vara uteslutet att även skogsmark som är intressant för det aktiva skogsbruket tillförs en bostadsfastighet på landsbygden, om det behövs för att tillgodose bostadsfastighetens ändamål, exempelvis för uttag av virke och ved för husbehov. När marken behövs för uttag av virke och ved får den dock bara med viss marginal överstiga bostadsfastighetens behov. När skogsmarken inte är intressant för det aktiva skogsbruket, bör hinder inte möta mot att låta sådan mark ingå i något högre utsträckning. En bostadsfastighet med komplement av skogsmark kan bestå av mer än ett skifte.
Växjö tingsrätt, mark- och miljödomstolen
K.B. och S.B. förde vid Växjö tingsrätt, mark- och miljödomstolen, den talan som framgår av domstolens dom.
Mark- och miljödomstolen (rådmannen Anders Enroth och tekniska rådet Åke Pettersson) anförde följande i dom den 9 januari 2015.
BAKGRUND
S.B. och K.B. har ansökt om avstyckning från Västra Ekås 1:7 för ändamålet deltidsjordbruk – hästgård med byggnader, några hektar åker- och betesmark samt skogsmark. Lantmäterimyndigheten i
Vetlanda beslutade den 17 september 2014 att ställa in förrättningen och att S.B. och K.B. ska stå för förrättningskostnaderna. Som skäl för beslutet angavs bl.a. att sökandenas yrkande strider mot skyddet för skogsnäringen och naturvården i 3 kap. 7 § FBL och att sökandena enligt 2 kap. 6 § 2 st. FBL står för förrättningskostnaderna vid en inställd förrättning.
YRKANDEN M.M.
S.B. och K.B. har yrkat att mark- och miljödomstolen ska ändra lantmäterimyndighetens beslut och genomföra den sökta avstyckningen, som innebär att avdelning 31 och 32 enligt skogsbruksplanen samt skifte 2 ska styckas av från stamfastigheten Västra Ekås 1:7 för bostadsfastighet som huvudsakligt ändamål, samt yrkat syn. De har anfört i huvudsak följande som grund.
De särskilda bestämmelserna i 3 kap. 5–7 §§ FBL beträffande jordbruk och skogsbruk fick sin nuvarande lydelse genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1994. Ändringarna var föranledda av att statsmakterna hade beslutat om en ny livsmedelspolitik. Landsbygdsutvecklingen skulle i högre utsträckning än tidigare bygga på människors boende och på åtgärder som gör det mer attraktivt att bo på landsbygden. Detta kunde åstadkommas genom att den enskilde gavs större möjlighet att självständigt äga och bruka mark och genom att han eller hon fick frihet att anpassa sin fastighet till egna önskemål. Jordbrukets minskade markutnyttjande innebar samtidigt att det fanns mindre anledning än tidigare att av hänsyn till denna näring begränsa möjligheterna att bilda mindre fastigheter. Istället torde ökade möjligheter att bilda mindre fastigheter skapa bättre förutsättningar för det slag av boende och kombinationsverksamhet som i framtiden kunde antas komma att dominera landsbygden. Mot bakgrund av dessa allmänna överväganden mildrades det företagsekonomiska villkoret för ny- eller ombildning av jord- och skogsbruksfastigheter, 3 kap. 5 § FBL. Även den särskilda skyddsregeln för jordbruket, 3 kap. 6 § FBL, mjukades upp.
Den tilltänkta avstyckningslotten består av bebyggelse och intilliggande ägor om ca 3 ha och därutöver ett fristående skifte om ca 12,3 ha. Av dessa 12,3 ha utgör ca 4 ha produktiv skogsmark. Resterande delar, avd. 34 och 37 i skogsbruksplanen, utgörs av kärr/mosse med låg bonitet och avd. 41 är ett område med lägre bonitet än normalt och med blockig svårföryngrad terräng. Björk och gran växer dåligt där och många träd dör. Detta innebär att av de sammanlagda ca 15,3 ha mark utgörs ca 4 ha av skog som lämpar sig för normalt skogsbruk. Resterande mark är att anse som jordbruksmark.
Ändamålet med avstyckningen är i första hand att inneha avstyckningslotten som boende. Man avser även att hålla hästar i mindre omfattning på avstyckningslotten. Gården har varit i K.B:s familj åtminstone sedan 1700-talet. De står nu inför ett generationsskifte för gården. Deras dotter med familj avser i framtiden att ta över gården och hålla hästar där. För att kunna nyttja gården som en hästgård behövs betesmark. Vad gäller jordbruksmarken på avstyckningslotten får anföras att jordbruksmarken lämpar sig väl för fastighetens ändamål. Anledningen till att de vill stycka av hela skifte 2 är att det genom skifte 2 går en väg ner till sjön där de har båt, fiskerätt, rätt att fiska kräftor och en egen badplats med fin sandstrand där de och deras barn och barnbarn kan bada ostört. Den på avstyckningslotten ingående skogsmarken som inte är att anse som jordbruksmark uppgår till en mycket ringa del, ca 4 ha. Dessa 4 ha kan svårligen ge avstyckningslotten en karaktär av skogsfastighet. Bostadsfastigheten värms upp med vedeldning. Vedbränsle behövs så länge det är uppvärmningskällan. Skogsmarken bör av arronderingsskäl inte ingå i stamfastigheten. De kommer antagligen att sälja stamfastigheten efter avstyckningen. Värdet är högt bl.a. eftersom det finns en grustäkt som går in på fastigheten och det finns planer på att upplåta mark för vindkraftverk där ersättning utgår årsvis.
Den sökta avstyckningen strider inte mot 3 kap. 7 § FBL eftersom avstyckningslotten inte är att anse som skogsfastighet. Avstyckningen skulle inte innebära en skadlig delning av stamfastigheten. Länsstyrelsen har inte gjort någon bedömning i det enskilda fallet utan hänvisar till medelboniteten i Småland 8 m3sk/ha. Enligt skogsbruksplanen är medelboniteten 6,7 m3sk/ha för fastigheten Västra Ekås 1:7. Skogsstyrelsen har yttrat att möjligheten att bruka skogen försämras endast marginellt om avstyckningen skulle genomföras och att avstyckningens negativa konsekvenser för miljön enligt Skogsstyrelsens uppfattning torde komma att bli små. Stamfastigheten skadas inte av avstyckningen och avstyckningslotten blir attraktiv som boende med hästgård. Detta är ett typiskt fall där man kan göra undantag, såsom reglerna beträffande jordbruk och skogsbruk i 3 kap. FBL lämnar öppning för bosättning på landet. Avstyckningen påverkar inte det produktiva skogsbruket. Det föreligger därmed inte skäl för att avslå den sökta avstyckningen.
Syn åberopas till styrkande av att den sökta avstyckningen skulle skapa en fastighet som är lämplig för sitt ändamål.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har motsatt sig det som S.B. och K.B. har yrkat och anfört i huvudsak följande som grund.
Länsstyrelsen delar Lantmäteriets bedömning att avstyckningen är till nackdel för det aktiva skogsbruket. Enligt gällande praxis ska den årliga tillväxten motsvara 200–250 skogskubikmeter (m3sk). Det aktuella området skulle komma upp i en årsavkastning på knappt 100 m3sk. En avstyckning skulle därmed innebära en skadlig indelning av skogsmark. Enligt skogsbruksplanen är hela det aktuella skogsområdet att betrakta som produktiv skogsmark, med undantag av myren på avd. 36. I överklagandet framförs att det endast är 4 av 7 ha som är produktiv skogsmark eftersom resterande del är mycket svårföryngrad och har låg bonitet. Detta skäl kan inte anses giltigt eftersom gränsen för vad som är produktiv skogsmark går vid 1 m3sk och år. Den genomsnittliga boniteten i Småland ligger på ca 8 m3sk.
Mot alla överväganden i 3 kap. 5 § FBL som berör jordbruksfastighet ställs i 3 kap. 7 § FBL ett förbud mot skadlig delning av skogsbruksfastighet. Syftet med 3 kap. 7 § FBL är att bevara rationella skogsenheter. Det blir problem för skogsbruket om alla styckar av. 3 kap. 7 § FBL är överordnad det enskilda fallet och står över 3 kap. 5 § FBL. Allmänintresset av att bevara rationella skogsmarker ges större tyngd än det enskilda önskemålet och hindrar fastighetsbildning som i och för sig skulle uppfylla andra krav i 3 kap. FBL. Länsstyrelsen har därför inte gjort någon bedömning i det enskilda fallet. Stamfastigheten skadas inte av avstyckningen, men båda fastigheterna måste vara lämpade. Skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL ska tillämpas även på jordbruksfastigheter om dessa innehåller skogsmark. 3 kap. 7 § FBL är tillämplig även om avstyckningslotten skulle betraktas som jordbruksfastighet. Att klagandena anför att skogsmarken av arronderingsskäl inte bör ingå i stamfastigheten är inget giltigt skäl eftersom delskiftena med skogsmark är så pass närbelägna varandra. I Lantmäteriets handbok FBL på s. 210 anges att fastighetsbildning inte bör få ske om den riskerar att minska avkastningsnivån inom skogsbruket eller på annat sätt kommer i konflikt med de skogspolitiska målen och att det därför får anses ligga i sakens natur att hela skyddsbestämmelsen avser mark som är avsedd för skogsbruk, även inom en jordbruksfastighet. Att betesmark ingår i avstyckningen är eventuellt inte ett problem, men det är problem med skogsmarken. Det finns ett visst utrymme enligt 3 kap. FBL för eget bruk av ved, men inte så mycket som det rör sig om i detta fall. Det område på skifte 2 som består av produktiv skogsmark är inte marginellt. Att det finns områden i en skog där vissa träd växer sämre är inte ovanligt. Så som lagen är skriven ser inte länsstyrelsen att det finns några öppningar idag för att stycka av. Den tänkta avstyckningen är inte förenlig med reglerna i 3 kap. 7 § FBL.
Remissyttrande
Skogsstyrelsen har efter föreläggande från mark- och miljödomstolen yttrat sig som remissinstans och anfört i huvudsak följande.
Skogsstyrelsen har inget att erinra mot de skäl som Lantmäteriet anfört för att ställa in förrättningen. Samtidigt bör det betonas att förhållandena i det aktuella fallet enligt Skogsstyrelsens bedömning är sådana att möjligheten att bruka skogen försämras endast marginellt om avstyckningen skulle genomföras. Vidare är den tilltänkta styckningslottens skogsmark lätt åtkomlig för både stamfastigheten och styckningslotten genom befintlig väg. Avstyckningens negativa konsekvenser för miljön torde enligt Skogsstyrelsens uppfattning komma att bli små. Det biotopskyddsområde som finns längst i väster på stamfastigheten påverkas inte av den begärda avstyckningen.
DOMSKÄL
Mark- och miljödomstolen har den 2 december 2014 hållit sammanträde och syn.
Styckningsfastigheten
Västra Ekås 1:7 är en skogsdominerad fastighet. Fastighetens totala areal är 69,3 hektar. Enligt en skogsbruksplan, upprättad i augusti 2013, är 57,7 hektar produktiv skogsmark. Den årliga tillväxten är 247 m3sk. Vid brukningscentrum finns ladugård, två mindre ekonomibyggnader och ett bostadshus.
Vid en avstyckning ska båda styckningsdelarna prövas lämpliga för sina ändamål.
Stamfastigheten
Stamfastigheten ska prövas lämplig som skogsfastighet. Efter en avstyckning skulle den bli 54 hektar, varav 47 hektar skog med en årlig tillväxt om 202 m3sk. Den är obebyggd och ligger samlad i ett skifte.
Mark som är avsedd för skogsbruk får inte delas in på ett sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring av någon betydelse. Fastighetsbildning som berör sådan mark får inte heller äga rum, om den innebär en skadlig delning av en skogsbruksfastighet (3 kap. 7 § FBL). Av den mark som frångår fastigheten utgör 5,7 hektar produktionsskog med generell miljöhänsyn (Målklass ”PG” i skogsbruksplanen). Den är visserligen belägen på ett separat skifte men nära huvudskiftet. Den är lätt åtkomlig via en väg som förbinder styckningsfastighetens båda skiften. Skogsstyrelsen har ansett att möjligheten att bruka skogen försämras endast marginellt om avstyckningen skulle genomföras. Domstolen delar denna bedömning. Villkoret i 3 kap. 7 § första meningen är därför uppfyllt. Andra meningen i 3 kap. 7 § FBL infördes i lagen år 1994 (prop. 1993/95:27). Syftet var att förhindra bildandet av från skogsnäringens och naturvårdens synpunkt alltför små fastigheter vilket skulle kunna bli följden av de lättnader som den samtidiga ändringen av 3 kap. 5 § FBL innebar. I propositionen framhålls att det inte går att ange några mått för hur stor skogsareal de fastigheter som ny- eller ombildas måste ha i de enskilda fallen. Som riktmärke anges en årlig tillväxt om 200–250 m3sk. Avstyckningen innebär att stamfastigheten får en årlig tillväxt i nedre delen av detta intervall (cirka 202 m3sk) jämfört med styckningsfastighetens tillväxt som ligger i den övre delen av intervallet (247 m3sk). Andra faktorer som ska vägas in är t.ex. befintligt vägsystem och skiftesstorlek. Stamfastigheten får all mark samlad i ett skifte. Därmed blir det mer lättbrukat.
Vid en samlad bedömning finner domstolen att stamfastigheten efter avstyckningen är lämplig som skogsfastighet (3 kap.1 § FBL) och uppfyller villkoren i 3 kap. 7 § FBL.
Styckningslotten
Styckningslottens areal är 15,3 hektar, varav 8,4 hektar är inägomark och 6,9 hektar skog. Av skogsarealen har skogsbruksplanen angett att 5,7 hektar utgörs av produktionsskog. S.B. och K.B. har dock hävdat att endast cirka 4 hektar är produktiv skogsmark. Länsstyrelsen har inte ifrågasatt att styckningslotten skulle kunna bestå av 8,4 hektar inägomark.
Domstolen bedömer att en avstyckning innebärande att styckningslotten skulle bestå av 8,4 hektar inägomark är acceptabel med hänsyn till att ändamålet med fastighetsbildningen är att tillskapa en bostadsfastighet i form av en s.k. hästgård. Det förhållandet att ett smärre skogsbestånd skulle ingå i en sådan fastighet kan också vara acceptabelt. När det som i detta fall är fråga om 6,9 hektar skog förefaller en sådan fastighetsbildning mer tveksam. Oavsett om den produktiva skogsmarken utgör 4 eller 5,7 hektar är ett sådant område för litet för att betraktas som en fastighet enbart lämpad för skogsbruk.
I förevarande fall ska skogsskiftet ingå som en naturlig del av det redan befintliga skiftet 2 på styckningslotten. Skogsskiftet är enligt Skogsstyrelsen lätt åtkomligt från befintlig väg. Därmed är det relativt enkelt att bruka och möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår inte någon försämring av betydelse. Det skulle snarare kunna ses som en fördel att enbart bruka skiftet 2 för sig. Syftet med den tänkta fastighetsbildningen är inte att skapa en självständig bärkraftig skogsfastighet. Syftet är däremot att skapa en fastighet som ger visst ekonomiskt utbyte och som främjar bosättning i glesbygd. Genom att fastigheten kommer att bebos bör även vården av natur- och kulturmiljön främjas.
Vid en sammanvägning av samtliga omständigheter i målet finner domstolen att den tänkta styckningslotten bör komma till stånd. Avstyckning ska därför ske i enlighet med ansökan. Lantmäteriets beslut ska därmed undanröjas och målet visas åter till Lantmäteriet för genomförande av den ansökta förrättningen.
DOMSLUT
Mark- och miljödomstolen undanröjer Lantmäteriets beslut och visar målet åter till Lantmäteriet för fortsatt förrättning avseende avstyckning från fastigheten Eksjö Västra Ekås 1:7.
Svea hovrätt
Länsstyrelsen i Jönköpings län överklagade i Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen. Länsstyrelsen yrkade att domstolen skulle undanröja mark och miljödomstolens dom samt fastställa Lantmäteriets beslut.
K.B. och S.B. motsatte sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.
Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsrådet Anna Tiberg, tekniska rådet Cecilia Undén, hovrättsrådet Gösta Ihrfelt, referent, och tf. hovrättsassessorn Sigrid Malmström) anförde följande i dom den 30 september 2015.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Ny omständighet
K.B. och S.B. har gjort gällande att länsstyrelsen har anfört en ny omständighet, nämligen att den sökta avstyckningen strider mot 3 kap. 1 § FBL eftersom den skulle komma att indelas i två skiften, och att denna nya omständighet inte är tillåten med hänvisning till instansordningsprincipen. Mark- och miljööverdomstolen finner inget hinder för länsstyrelsen att först i Mark- och miljööverdomstolen föra fram denna nya argumentation avseende sakförhållandena.
Avstyckningens förenlighet med kraven i 3 kap. FBL
Styckningslotten omfattar utöver fastighetens bebyggelse och kringliggande inägor, cirka 3 hektar inklusive tomtmark, ett fristående skifte om cirka 12,3 hektar. Det fristående skiftet består av cirka 6,9 hektar skogsmark medan resterande del utgörs av inägomark.
Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att skogsmarken på det fristående skiftet är av sådan beskaffenhet både arronderingsmässigt och produktionsmässigt att det i allt väsentligt saknar intresse för det aktiva skogsbruket. Den yrkade fastighetsbildningen kan därför inte oreserverat innebära en sådan skadlig delning av skogsbruksfastigheten som avses i bestämmelserna i 3 kap. 7 § FBL (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 februari 2015 i mål F 2986-14).
Frågan i målet är under vilka övriga villkor skogsmark kan överföras till en bostadsfastighet för hästhållning. Skogskiftet ska användas dels för veduttag, dels för att erhålla en god boendemiljö med tillgång till bad- och båtplats samt kräftfiske.
Enligt bestämmelserna i 3 kap. 1 § FBL ska fastighetsbildning ske så att varje fastighet som ny- eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. Av motivuttalanden och utveckling i praxis framgår att utgångspunkten är att produktiv skogsmark inte ska tillåtas ingå i bostadsfastigheter. Det kan dock i vissa fall vara rimligt att undantagsvis införliva små arealer som saknar intresse för det aktiva skogsbruket (jfr prop. 1989/90:151 s. 18 och 22).
Här är dock fråga om att bilda en bostadsfastighet i två skiften med betydande avstånd mellan skiftena. Av Lantmäteriets Handbok FBL, 2015-01 s. 87 framgår att Normalt bör restriktivitet iakttas vid tillämpning av 3 kap. 1 § FBL när det gäller att låta en bostadsfastighet bestå av flera skiften, vilket naturligtvis också gäller i fråga om att låta ett fristående vedskifte ingå i en bostadsfastighet. Detta bör dock kunna vara tillåtet om skiftet är av mindre intresse för det aktiva skogsbruket och om skiftet är beläget i närheten av bostadshuset.
Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning ligger skiftet på ett alltför stort avstånd från bostaden både för veduttag och för att bostadsmiljön ska anses förbättrad. Avstyckningen är därför inte förenlig med bestämmelserna i 3 kap. 1 § FBL. Marktillskottet är inte heller av den storleksordningen att det skulle innebära att fastigheten blir en jordbruks- eller skogsfastighet med ett sådant godtagbart ekonomiskt utbyte som avses i 3 kap. 5 § FBL. Hänsyn har då tagits till möjligheterna att kombinera verksamheten med annan varaktig verksamhet på orten samt intresset av att sysselsättning och bosättning i glesbygd främjas.
Mark- och miljööverdomstolen finner således att länsstyrelsens talan ska bifallas och därmed står Lantmäteriets beslut fast.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens dom och fastställer Lantmäteriets beslut den 17 september 2014 att ställa in förrättningen.
Högsta domstolen
K.B. och S.B. överklagade och yrkade att HD skulle återförvisa målet till lantmäterimyndigheten för fortsatt förrättning.
Länsstyrelsen i Jönköpings län motsatte sig att Mark- och miljööverdomstolens dom ändrades.
HD inhämtade yttrande från Lantmäteriet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Rickard Forsgren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
K.B. och S.B. äger fastigheten Västra Ekås 1:7 i Eksjö kommun. Fastigheten har en areal om cirka 69 hektar och består till övervägande del av skogsmark. Den är bebyggd med bostadshus, ladugård och två mindre ekonomibyggnader.
I syfte att skapa en bostadsfastighet med möjlighet till hästhållning ansökte K.B. och S.B. om avstyckning av en del av fastigheten. Den tänkta styckningslotten med en sammanlagd areal om cirka 15 hektar skulle förutom fastighetens bebyggelse med kringliggande tomt- och inägomark bestå av ett fristående skifte med en viss andel produktiv skogsmark.
Lantmäterimyndigheten beslutade att ställa in förrättningen på den grunden att fastighetsbildningen skulle innebära en skadlig delning av en skogsbruksfastighet och därför inte kunde tillåtas.
Mark- och miljödomstolen undanröjde lantmäterimyndighetens beslut och återförvisade målet dit för fortsatt förrättning. Mark- och miljödomstolen bedömde att såväl stamfastigheten som styckningslotten var lämpliga för sina ändamål och att avstyckningen inte heller innebar en skadlig delning av en skogsbruksfastighet.
Mark- och miljööverdomstolen har ändrat mark- och miljödomstolens dom och fastställt lantmäterimyndighetens beslut. Mark- och miljööverdomstolen har gjort bedömningen att styckningslotten inte är lämplig som bostadsfastighet med möjlighet till hästhållning eftersom det fristående skiftet med skogsmark ligger på ett för stort avstånd från bostadsbebyggelsen för att bostadsmiljön ska anses vara förbättrad och för veduttag. Mark- och miljööverdomstolen har vidare bedömt att styckningslotten, om denna i stället prövas som en jordbruks- eller skogsbruksfastighet, inte uppfyller det företagsekonomiska krav som ställs på sådana fastigheter.
Produktiv skogsmark inom bostadsfastigheter på landsbygden
Enligt de allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap. 1 § FBL ska varje fastighet som nybildas eller ombildas med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar vara varaktigt lämpad för sitt ändamål.
Vid tillkomsten av fastighetsbildningslagen uttalades i förarbetena i fråga om utformningen och omfånget av bostadsfastigheter som lämplig princip att det till sådana inte bör läggas mera mark än vad som väsentligen har karaktär av bostadstomt (se prop. 1969:128 del B s. 113).
Genom senare lagförarbeten jämkades denna princip på så sätt att bostadsfastigheter på landsbygden ska kunna tillföras mark för mindre djurhållning, mindre odling eller liknande verksamhet om ändamålet med fastighetsbildningen är varaktigt och kan ske utan att fastighetsbildningen kommer i konflikt med något starkare motstående intresse, t.ex. skyddsreglerna för skogsbruket i 3 kap. 7 § FBL. Den ändrade inställningen föranleddes bl.a. av regionalpolitiska skäl. (Se prop. 1989/90:151 s. 18–22.)
Beträffande skogsmark anfördes samtidigt att produktiv sådan inte ska tillåtas ingå i bostadsfastigheter men att det i vissa fall kan vara rimligt att små arealer skogsmark som saknar intresse för det aktiva skogsbruket ingår i en bostadsfastighet om det behövs med hänsyn till boendemiljön eller arronderingen av tomten. Det angavs dock att det i regel inte finns någon anledning att tillföra en bostadsfastighet skogsmark enbart för att skapa en skyddszon mot t.ex. avverkning kring tomtplatsen. (Se a. prop. s. 22.)
Det har i praxis förekommit att små arealer skogsmark som bedömts vara ointressanta från skogsbrukssynpunkt med ledning av nämnda förarbetsuttalanden tillåtits att ingå i bostadsfastigheter på landsbygden (se bl.a. Svea hovrätts beslut den 15 mars 1996, UÖ 8).
Fastighetsbildningsvillkoren i 3 kap. FBL har som främsta ändamål att ange de yttersta gränserna för vilka fastighetsbildningsåtgärder som kan tillåtas från allmän synpunkt. Bestämmelserna har getts en sådan utformning att det vid tillämpningen ska finnas möjlighet att beakta den vid prövningstillfället aktuella markpolitiska målsättningen och att hänsyn tas till geografiska skillnader. Reglerna är elastiskt utformade och ger utrymme för en avsevärd rörelsefrihet och att tillämpningen av dem kan anpassas till en tämligen långt gående utveckling. (Se prop. 1969:128 del B s. 100 f. och Fredrik Bonde m.fl., Fastighetsbildningslagen, Zeteo den 1 september 2016, kommentaren till 3 kap.)
De skogspolitiska målen var vid tidpunkten för de ovan nämnda förarbetsuttalandena präglade av ett starkt produktionsmål. De skogspolitiska målen har sedan dess reviderats och delvis fått en annan inriktning genom införandet av ett skogspolitiskt miljömål som är jämställt med produktionsmålet. (Se prop. 1992/93:226 s. 27–32 och 89 samt prop. 2007/08:108 s. 33 f.)
Den ändrade inriktningen av de skogspolitiska målen medför att det vid jämförelse med nämnda förarbetsuttalanden får anses finnas ett något större utrymme att beakta enskildas önskemål om att införliva produktiv skogsmark till bostadsfastigheter på landsbygden (jfr prop. 1989/90:151 s. 18–22). För det fall skogsmark inom en bostadsfastighet är avsedd att användas för uttag av virke eller ved för hushållsbehov bör därför den omständigheten att denna är av intresse för det aktiva skogsbruket inte nödvändigtvis medföra att fastigheten är olämplig för bostadsändamål. (Jfr Lantmäteriets Handbok FBL, version den 1 april 2017, s. 84–88.)
Eftersom omföring av produktiv skogsmark till annan markanvändning inte kräver tillstånd enligt skogsvårdslagen (1979:429) bör detsamma gälla för skogsmark som är avsedd och lämplig för att läggas om till annan markanvändning, t.ex. till betesmark (jfr ibid. och Göta hovrätts beslut den 9 mars 2004 i mål Ö 1624-03).
I vilken omfattning produktiv skogsmark bör kunna tillföras bostadsfastigheter på landsbygden får bedömas från fall till fall beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Särskild hänsyn bör härvid tas till glesbygdsaspekter och till hur starkt skogsbrukets intressen gör sig gällande i det enskilda fallet samt till eventuella andra motstridande intressen. En grundläggande förutsättning för att produktiv skogsmark ska kunna tillföras en bostadsfastighet är dock att denna bidrar till fastighetens ändamål. Om avsikten är att skogsmarken ska användas för uttag av virke eller ved för hushållsbehov bör skogsmarken därför som utgångspunkt inte vara av sådan omfattning att dess beräknade produktionsförmåga överstiger fastighetens behov av virke eller ved.
För att en fastighetsbildningsåtgärd, där produktiv skogsmark tillförs en bostadsfastighet, ska kunna genomföras krävs vidare att fastighetsbildningen inte kommer i konflikt med andra bestämmelser i fastighetsbildningslagen, exempelvis skyddsbestämmelserna för skogsbruket i 3 kap. 7 §.
Det företagsekonomiska kravet för jord- och skogsbruksfastigheter
För jordbruks- och skogsfastigheter gäller enligt 3 kap. 5 § FBL att de för att anses lämpliga för sina ändamål ska ha en sådan storlek, sammansättning och utformning att de medger att det företag som ska bedrivas på fastigheten ger ett godtagbart ekonomiskt utbyte. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till möjligheterna att kombinera företaget med annan varaktig verksamhet på orten. Särskild hänsyn ska tas till intresset av att sysselsättning och bosättning i glesbygd främjas.
Det företagsekonomiska kravet innebär i fråga om skogsbruksfastigheter att det företag som ska bedrivas på fastigheten åtminstone ska kunna lämna ett visst positivt bidrag till brukarens försörjning. Hänsyn ska härvid tas inte enbart till virkesavkastning utan även till möjligheterna att erhålla annan avkastning t.ex. genom jakt, fiske eller bärplockning. (Se prop. 1993/94:27 s. 30.)
Bedömningen i detta fall
Styckningslotten är enligt K.B. och S.B. avsedd att användas som bostadsfastighet med möjlighet till hästhållning. Bostaden är beroende av ved för uppvärmning. Det fristående skiftet med skogsmark ska dels användas för veduttag, dels bidra till att en god boendemiljö erhålls med tillgång till bad- och båtplats samt kräftfiske.
Av de kartor och den skogsbruksplan som har getts in i målet framgår att styckningslotten omfattar cirka 6,9 hektar skogsmark. Det framgår av skogsbruksplanen att medelboniteten för fastigheten är beräknad till 6,7 m3sk per hektar och år. Medelboniteten för skogsmarken på det fristående skiftet är något lägre än så. Skogsbeståndet inom det fristående skiftet är lätt åtkomligt genom befintliga vägar. Även med hänsyn till att skogsmarken enligt skogsbruksplanen delvis är olikåldrad är förhållandena inte sådana att skogsmarken kan anses sakna intresse för det aktiva skogsbruket.
Lantmäteriet har redovisat att ett normalt årsbehov av ved för ett normalstort bostadshus kan beräknas uppgå till 20–25 m3t ved (kubikmeter i travat mått) vilket motsvarar cirka 13–16 m3sk (skogskubikmeter).
Avståndet längs den brukningsväg som löper från det fristående skiftet till det skifte där bostadsbebyggelsen är placerad är cirka 240 meter. Avståndet mellan bostadsbebyggelsen och skogsmarken är drygt 700 meter mätt längs brukningsvägen. Det relativt korta avståndet mellan skogsmarken på det fristående skiftet och bostadsbebyggelsen samt förekomsten av nödvändiga vägar innebär att det är möjligt att genom enklare transport frakta avverkad skog till bostaden inom en rimlig tid. Endast den omständigheten att skogsmarken är belägen på ett från bostadshuset fristående skifte medför därför inte att styckningslotten är olämplig som bostadsfastighet. Skogsmarkens produktionsförmåga överstiger emellertid i vida omfattning fastighetens behov av ved. HD anser därför att styckningslotten innehåller för mycket produktiv skogsmark för att den ska anses vara lämplig för bostadsändamål.
Det angivna ändamålet för styckningslotten medger även att prövning sker om denna i stället kan anses lämplig som en jordbruks- eller skogsbruksfastighet. Det har inte framkommit att hästhållningen är av sådan omfattning och effektivet att den är att betrakta som bärkraftig eller utvecklingsbar. Det ska därför prövas om fastigheten är lämplig som skogsbruksfastighet (jfr prop. 1993/94:27 s. 30 f.).
Även med beaktande av att fastigheten är belägen inom glesbygd delar HD Mark- och miljööverdomstolens bedömning att styckningslotten inte uppfyller det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL.
Eftersom styckningslotten varken kan anses lämplig för ett huvudsakligt ändamål som bostadsfastighet eller som skogsbruksfastighet finns det inte förutsättningar att tillåta den ansökta avstyckningen. Mark- och miljööverdomstolens domslut ska därför fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer Mark- och miljööverdomstolens domslut.
Domskäl
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Johnny Herre, Agneta Bäcklund, Lars Edlund och Mari Heidenborg, referent) meddelade den 6 oktober 2017 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
K.B. och S.B. äger fastigheten Västra Ekås 1:7 i Eksjö kommun. Det är en skogsbruksfastighet som är belägen i glesbygd och utanför detaljplanelagt område. Fastigheten består av tre skiften och har en areal om cirka 69 hektar, varav drygt 57 hektar skogsmark. Fastigheten är bebyggd med bostadshus, ladugård och två mindre ekonomibyggnader.
K.B. och S.B. ansökte om avstyckning från fastigheten. Ändamålet är att bilda en bostadsfastighet. De vill skapa en attraktiv fastighet med stora naturvärden och med möjlighet till hästhållning och kräftfiske samt till veduttag för uppvärmning. Tanken är också att det ska bli möjligt att nyttja egen strand och strandmiljö för rekreation och bad.
Den tänkta styckningslotten med en sammanlagd areal om cirka 15 hektar skulle, utöver fastighetens bebyggelse med kringliggande tomt- och inägomark, bestå av ett fristående skifte som till en övervägande del utgörs av skogsmark. Det fristående skiftet förbinds med bostadsbebyggelsen genom en brukningsväg.
Lantmäterimyndigheten ställde in förrättningen på den grunden att fastighetsbildningen skulle innebära en skadlig delning av en skogsbruksfastighet och därför inte kunde tillåtas.
Mark- och miljödomstolen undanröjde lantmäterimyndighetens beslut och återförvisade målet dit för fortsatt förrättning. Mark- och miljödomstolen bedömde att såväl stamfastigheten som styckningslotten var lämplig för sina ändamål och att avstyckningen inte heller innebar en skadlig delning av en skogsbruksfastighet. Enligt domstolen skulle möjligheten att bruka skogen försämras endast marginellt om avstyckningen genomfördes.
Mark- och miljööverdomstolen har ändrat mark- och miljödomstolens dom och fastställt lantmäterimyndighetens beslut. Domstolen har bedömt att det fristående skiftet med skogsmark ligger på ett för stort avstånd från bostaden och därför inte kan utnyttjas för veduttag eller för att förbättra bostadsmiljön. Styckningslotten ansågs därmed inte vara lämplig för sitt ändamål som bostadsfastighet. Mark- och miljööverdomstolen har vidare bedömt att styckningslotten, om denna i stället prövas som en jordbruks- eller skogsbruksfastighet, inte uppfyller det företagsekonomiska krav som ställs på sådan fastighet.
Rättslig reglering
Enligt de allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap. 1 § FBL ska varje fastighet som nybildas eller ombildas med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar vara varaktigt lämpad för sitt ändamål. Lämplighetsprövningen ska knyta an till fastighetens användningssätt och ska göras utifrån det av sökanden angivna ändamålet. Begreppet ändamål har till syfte att uttrycka vilken användning av marken som fastigheten bedöms vara lämplig för, exempelvis som bostads-, industri-, skogsbruks- eller jordbruksfastighet. Hur fastighetens bebyggelse är tänkt att användas omfattas däremot typiskt sett inte av begreppet. I vissa fall kan sökandens avsedda användning ha betydelse för lämplighetsprövningen, t.ex. när en fastighet ska användas för permanentboende i kombination med skog för uttag av husbehovsved.
I paragrafens andra stycke finns ett varaktighetskrav som syftar till att förhindra att fastigheter bildas för tillfälliga eller kortsiktiga ändamål av betydelse huvudsakligen för sökanden. Stycket innehåller också ett aktualitetskrav. Det innebär att fastighetsbildning inte får äga rum om den fastighet som ska nybildas eller ombildas för nytt ändamål inte kommer till användning för sitt ändamål inom överskådlig tid. Alltför stränga krav bör dock inte ställas på bevisningen. Det ska med ledning av de yttre omständigheterna kunna antas att ändamålet förverkligas inom sådan tid.
I 3 kap. 5–7 §§ finns särskilda bestämmelser beträffande jordbruk och skogsbruk. För sådana fastigheter gäller enligt 5 § att de för att anses lämpliga för sina ändamål ska ha en sådan storlek, sammansättning och utformning att de medger att det företag som ska bedrivas på fastigheten ger ett godtagbart ekonomiskt utbyte. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till möjligheterna att kombinera företaget med annan varaktig verksamhet på orten. Särskild hänsyn ska tas till intresset av att sysselsättning och bosättning i glesbygd främjas.
Det företagsekonomiska kravet innebär i fråga om skogsbruksfastigheter att det företag som ska bedrivas på fastigheten åtminstone ska kunna lämna ett visst positivt bidrag till brukarens försörjning. Hänsyn ska tas inte enbart till virkesavkastning utan även till möjligheterna att erhålla annan avkastning, t.ex. genom jakt, fiske eller bärplockning. (Se prop. 1993/94:27 s. 30.)
I 3 kap. 7 § finns särskilda bestämmelser till skydd för skogsnäringen. Första meningen innebär att mark som är avsedd för skogsbruk inte får delas in på ett sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring av någon betydelse. Fastighetsbildning som berör sådan mark får enligt andra meningen inte heller äga rum, om den innebär en skadlig delning av en skogsbruksfastighet. Skadlighetsprövningen ska i första hand förhindra att fastigheter delas upp i mindre skogsbruksenheter som är så små att de typiskt sett kan bli ekonomiskt mindre intressanta att sköta (se a. prop. s. 35).
Särskilt om lämplighetskravet för bostadsfastigheter
Vid tillkomsten av fastighetsbildningslagen uttalades i förarbetena att en lämplig princip för utformningen och omfånget av bostadsfastigheter skulle vara att det till sådana inte bör läggas mer mark än vad som väsentligen har karaktär av bostadstomt. Önskemålet att begränsa fastigheternas omfång motiverades huvudsakligen av två skäl, varav det främsta var att det från samhällsekonomisk synpunkt ansågs angeläget att marktillgången utnyttjades effektivt. Det ansågs också betydelsefullt att allmänhetens fria tillträde till markområden som kan användas för det rörliga friluftslivet inte i onödan hindras eller försvåras. (Se prop. 1969:128 del B s. 113 och 1157.)
En konsekvens av den princip som uttalades i förarbetena är att det vid fastighetsbildningar endast undantagsvis har ansetts lämpligt att skapa bostadsfastigheter som består av fler än ett skifte.
Utgångspunkter för tolkningen
Det finns anledning att här peka på det förhållandet att flera bestämmelser i 3 kap. är allmänt utformade och att lagtexten ger få konkreta hållpunkter för bedömningen. Tanken är att tolkningen och tillämpningen ska anpassas till den vid varje tid gällande jord- och skogspolitiken och att bestämmelserna i den meningen ska vara elastiska (se bl.a. prop. 1969:128 del B s. 100 f., prop. 1989/90:151 s. 12 och prop. 1993/94:27 s. 16, jfr s. 47). Mot bakgrund av de samhällsintressen som finns på detta område är en anknytning till det rådande synsättet i och för sig följdriktig. Lagstiftningstekniken har fört med sig att villkoren för fastighetsbildning ändrats under den ganska långa tid som lagen har gällt utan att det har kommit till mer tydliga uttryck i själva författningstexten. Det har skett trots att det har varit fråga om betydande förskjutningar av det bakomliggande synsättet.
För att rättstillämpningen ska vara förutsebar är det angeläget att tolkningen och tillämpningen i första hand kan kopplas till förhållandevis fasta uttryck för ett ändrat synsätt, i vart fall om detta ska kunna få ett mer direkt genomslag (jfr NJA 2015 s. 323). Fastighetsbildningslagen ska ses i samband med annan lagstiftning, och en del av det ändrade synsättet har också kommit till uttryck i särskilda författningar som till exempel skogsvårdslagen (1979:429). Även annat rättsligt material kan beaktas. Att det sker en utveckling också genom praxis och att den ska kunna knyta an till ändrade förhållanden ligger nära till hands, inte minst med hänsyn till den tid som fastighetsbildningslagen har gällt. Viktigt är dock att den enskildes möjligheter att göra rimligt säkra bedömningar av rättsläget inte förloras ur blickfånget.
Det är inte uteslutet att skogsmark som är intressant för det aktiva skogsbruket kan tillföras en bostadsfastighet
Senare ändringar i 3 kap. syftade, enligt uttalanden i förarbetena, till ökade möjligheter att föra mark till bostadsfastigheter på landsbygden för mindre djurhållning, mindre odling eller liknande verksamhet. Detta förutsatte dock att ändamålet med fastighetsbildningen var varaktigt och kunde ske utan att fastighetsbildningen kom i konflikt med något starkare motstående intresse, t.ex. skyddsreglerna för skogsbruket i 7 §. Det skulle vara möjligt att bilda större bostadsfastigheter på landsbygden än tidigare. Den ändrade inställningen föranleddes främst av regionalpolitiska skäl. (Se prop. 1989/90:151 s. 18–22.)
Beträffande skogsmark anfördes att, med hänsyn till de skogspolitiska målen, produktiv mark inte bör tillåtas ingå i en bostadsfastighet. I vissa fall ansågs det dock rimligt att små arealer skogsmark, som i princip saknar intresse för det aktiva skogsbruket, kan ingå i en bostadsfastighet om det behövs med hänsyn till boendemiljön och/eller för att få till stånd en lämplig arrondering av tomten. (Se a. prop. s. 22.)
De skogspolitiska målen, som kommer till uttryck i skogsvårdslagen, var vid tiden då förarbetsuttalandena i fråga gjordes, präglade av ett starkt produktionsmål. Dessa mål har sedan dess reviderats och delvis fått en annan inriktning genom införandet av ett skogspolitiskt miljömål som är jämställt med produktionsmålet. (Se prop. 1992/93:226 s. 27–32 och 89 f. samt prop. 2007/08:108 s. 33 f.)
Ändringarna i 3 kap. öppnade för att större bostadsfastigheter kunde bildas på landsbygden. Visserligen ansågs att endast skogsmark, som inte var av intresse för det aktiva skogsbruket, kunde tillföras en bostadsfastighet. De samtidiga uttalanden som gjordes i förarbetena, och som tog sikte på att bildandet av större bostadsfastigheter inte fick komma i konflikt med skyddsreglerna för skogsbruket, måste dock anses innebära att det ändå ansågs finnas ett visst utrymme för att tillföra en bostadsfastighet sådan skogsmark som var intressant för det aktiva skogsbruket.
Mot bakgrund av den nu angivna utvecklingen bör det inte vara uteslutet att även skogsmark som är intressant för det aktiva skogsbruket kan tillföras en bostadsfastighet på landsbygden, om det behövs för att tillgodose bostadsfastighetens ändamål. Det kan exempelvis vara fråga om uttag av virke och ved för husbehov.
I vilken omfattning kan skogsmark tillföras en bostadsfastighet för uttag av virke och ved?
När marken behövs för uttag av virke och ved får den bara med viss marginal överstiga bostadsfastighetens behov, om marken är intressant för det aktiva skogsbruket. När skogsmarken inte är intressant för det aktiva skogsbruket, bör hinder inte möta mot att låta sådan mark ingå i något högre utsträckning.
Som regel bör sökandens påstående om behovet godtas under förutsättning att det är i någon mån konkretiserat och det inte finns omständigheter som talar emot det.
En bostadsfastighet kan bestå av flera skiften
Möjligheten att bilda större bostadsfastigheter på landsbygden innebär både att en sådan fastighet kan vara större än tidigare och att den kan innehålla andra markslag än tomtmark. Det är rimligt att detta förändrade synsätt även får genomslag beträffande kravet att en bostadsfastighet som regel ska bestå av ett skifte. Möjligheten att använda mark som tillförts en bostadsfastighet för exempelvis att ta ved för uppvärmning förutsätter inte att skogen ligger i samma skifte som bostaden. Avgörande för tillåtligheten bör istället vara skiftenas belägenhet i förhållande till varandra och om det finns ett funktionellt samband mellan den tänkta fastighetens olika delar.
Bedömningen i detta fall
Av de kartor och den skogsbruksplan som har getts in i målet framgår att styckningslotten omfattar cirka 6,9 hektar skogsmark och att medelboniteten för fastigheten är beräknad till 6,7 skogskubikmeter per hektar och år. Medelboniteten för skogsmarken på det fristående skiftet är något lägre. Skogsbeståndet inom det fristående skiftet är lätt åtkomligt genom befintliga vägar. Även med hänsyn till att skogsmarken enligt skogsbruksplanen delvis är olikåldrad är förhållandena inte sådana att skogsmarken kan anses sakna intresse för det aktiva skogsbruket.
Avståndet längs den brukningsväg som löper från det fristående skiftet till det skifte där bostadsbebyggelsen är placerad är cirka 240 meter. Avståndet mellan bostadsbebyggelsen och skogsmarken är drygt 700 meter mätt längs brukningsvägen. Det relativt korta avståndet mellan skogsmarken på det fristående skiftet och bostadsbebyggelsen samt förekomsten av nödvändiga vägar innebär att det är möjligt att genom enklare transport frakta avverkad skog till bostaden inom en rimlig tid. Att skogsmarken är belägen på ett från bostadshuset fristående skifte medför därför inte att styckningslotten är olämplig för sitt ändamål som bostadsfastighet.
Lantmäteriet har redovisat att ett normalt årsbehov av ved för ett normalstort bostadshus kan beräknas uppgå till 20–25 kubikmeter i travat mått vilket motsvarar cirka 13–16 skogskubikmeter. K.B. och S.B. har visserligen hävdat ett något större behov av ved men har inte konkretiserat sitt påstående på annat sätt än att det skulle motsvara vedbehovet för ett normalt bostadshus. Vid det förhållandet bör Lantmäteriets bedömning av vedbehovet läggas till grund för prövningen.
Enligt Lantmäteriets beräkningar producerar skogsmarken på det skifte som ska tillföras bostadsfastigheten cirka 45 skogskubikmeter per år, dvs. cirka tre gånger fastighetens uppskattade vedbehov. Även om hänsyn tas till K.B:s och S.B:s invändning om att skogens produktionsförmåga är lägre på vissa delar av skiftet är den ändå dubbelt så stor som vedbehovet.
Det innebär att skogsmarkens produktionsförmåga vida överstiger fastighetens behov av ved. Styckningslotten innehåller alltså för mycket skogsmark för att den ska anses vara lämplig för bostadsändamål.
Det angivna ändamålet för styckningslotten medger även att prövning sker om denna istället kan anses lämplig som en jordbruks- eller skogsbruksfastighet. Det har inte framkommit att den planerade hästhållningen är av sådan omfattning att den är att betrakta som bärkraftig eller utvecklingsbar. Det ska därför prövas om fastigheten är lämplig som skogsbruksfastighet (jfr prop. 1993/94:27 s. 30 f).
Även med beaktande av att fastigheten är belägen inom glesbygd delar HD Mark- och miljööverdomstolens bedömning att styckningslotten inte uppfyller det företagsekonomiska krav i 3 kap. 5 § som gäller för skogsbruksfastigheter.
Eftersom styckningslotten varken kan anses lämplig för ett huvudsakligt ändamål som bostadsfastighet eller som jordbruks- eller skogsbruksfastighet finns det inte förutsättningar att tillåta den sökta avstyckningen. Mark- och miljööverdomstolens domslut ska därför fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer Mark- och miljööverdomstolens domslut.