Prop. 1989/90:151

om fastighetsbildning för landsbygdens behov m. m.

Regeringens proposition 1 989/ 90: 1 5 1

om fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 maj 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson Laila Freivalds

J ustitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 1990

Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden S. Anders- son, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lind- qvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Lagrådsremiss om fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 5 april 1990) över förslag till

1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988),

2. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 230),

3. lag om ändring i lagen (1973: 1084) om avveckling av vissa godman- skap för delägare i skifteslag.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. l lagrådsremissen har föreslagits att 3 kap. 5 5 fastighetsbildningslagen skall avse lantbruksfastigheter, dvs. inte som för närvarande endast jord- - bruks- och skogsbruksfastigheter utan också fastigheter inom vars område trädgårdsnäring bedrivs. Syftet med förslaget var att bättre samordna 3 kap. 5 5 fastighetsbildningslagen med jordförvärvslagen (jfr 1 5 i den lagen). Begreppet lantbruksfastighet används emellertid inte i jordför- värvslagen. Den lagen gäller i stället förvärv av sådan fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet (se 25 ). Någon fullständig samordning mellan de båda lagarna skulle alltså inte åstadkommas om förslaget ge- nomfördes. Jag delar mot denna bakgrund lagrådets uppfattning att 3 kap. 55 fastighetsbildningslagen även i fortsättningen bör avse endast jord- bruks- och skogsbruksfastigheter och att begreppet lantbruksfastighet inte bör införas. Jag biträder lagrådets förslag till omformulering av bestäm— melsen.

Det förhållandet att begreppet lantbruksfastighet inte införs i 3 kap. 5 5 fastighetsbildningslagen får till följd att det inte går att genomföra förslaget i lagrådsremissen om att begreppet jordbruksnäring i 3 kap. 6 5 fastighets— bildningslagen skall ersättas av begreppet lantbruksnäring. Det grundläg— gande syftet med förslaget i lagrådsremissen var att klargöra att skyddsbe- stämmelserna i 3 kap. 65 fastighetsbildningslagen skulle gälla också för regionalpolitiskt betingade företag som drivs med en jordbruksfastighet som bas. Med hänsyn till vad lagrådet har anfört får det emellertid anses 33

• Sida 34
•  Original

att bestämmelsen redan i sin gällande lydelse innefattar ett skydd även för sådana företag. Jag kan mot bakgrund härav godta lagrådets förslag att 3 kap. 6 5 inte skall ändras.

Jag godtar den redaktionella jämkning av förslaget till ändring av 5 kap. 18 5 fastighetsbildningslagen som lagrådet har föreslagit liksom den av lagrådet förordade övergångsbestämmelsen till den ändringen. Jag delar också lagrådets uppfattning om att den nya föreskriften i 5 kap. 18 5 tredje stycket fastighetsbildningslagen bör föranleda ett tillägg i lagen (1987: 713) om homosexuella sambor.

Härutöver bör vissa ytterligare redaktionella ändringar göras i de remit- terade förslagen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 35
•  Original

Sammanfattning av lantmäteriverkets rapport (1988z9) F astighetsbildning Prop. ] 989/ 90: 1 51 för landsbygdens behov Bilaga 1

Lantmäteriverket (LMV) har haft i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter göra den översyn av reglerna i fastighetsbildningslagen (FBL) som är motiverad av 1987 års ändringar i jordförvärvslagen. Översynen har främst avsett de villkor som gäller med hänsyn till allmänna intressen vid bildande av jord- och skogsbruksfastigheter samt bostadsfastigheter på landsbygden. Dessa villkor återfinnsi 3 kap. FBL.

LMV har i huvudsak funnit att reformbehovet avser en översyn av de berörda villkoren så att dessa blir bättre anpassade till de regionalpolitiska och miljöpolitiska mål, som idag utgör viktiga delmål i jordbrukspolitiken och utvecklingen av landsbygden.

Fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk m rn

De regionalpolitiska förutsättningama bör i ökad grad beaktas vid bil- dande av jord- och skogsbruksfastigheter. Det ekonomiska kravet på jord- och skogsbruksfastigheter (3 kap. 5 5 FBL) skall vara anpassat till de lokala och regionala förutsättningama. Lantbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning och utformning att det företag som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt godtagbart. Ett sålunda utformat krav avses lämna behövligt utrymme för regionalt anpassade bedömningar. l glesbygden skall även annan verksamhet än jord- och skogsbruk kunna räknas in i försörjningsunderlaget i den verk- samhet som bedrivs med lantbruksfastigheten som bas. Förslagen i denna del innebär möjligheter att bilda deltidsjordbruk i fall där det finns behov av sådana, något som de nu gällande bestämmelserna i princip inte med- ger.

1 glesbygden är det ofta inte möjligt att få den huvudsakliga inkomsten från traditionellt jordbruk eller skogsbruk. Kombinationer av olika verk- samheter kan däremot avsevärt underlätta en företagares möjligheter att få sysselsättning och utkomst i glesbygden. En fastighet bör således kunna ombildas eller nybildas för en kombination av flera olika ändamål. Särskilt i samband med glesbydsstöd till investeringar mm i glesbygden är det väsentligt att markfrågan kan lösas på ett betryggande sätt. Genom fastig- hetsbildning blir det samtidigt lättare att varaktigt hålla samman ett successivt uppbyggt glesbygdsföretag.

Med den nya inriktningen av jordförvärvslagen ges ökade möjligheter att förvärva deltidsjordbruk. I praktiskt taget samtliga bygder finns ett antal arealmässigt ofullständiga lantbruksfastigheter som lämpar sig för deltidsjordbruk. Det föreligger därför i allmänhet inte behov av en ökad nybildning av deltidsjordbruk.

För att förhindra skadlig uppdelning av jordbruksfastighet finns en bestämmelse i FBL om att fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet endast får ske om åtgärden är till övervägande nytta för jordbruksnäringen (3 kap 65 ). LMV föreslår ingen ändring. För att vidmakthålla det ratio- nellt bedrivna familjelantbruket som den dominerande företagsformen 35

• Sida 36
•  Original

behövs fortfarande en skyddsbestämmelse av de aktuella slaget. Bestäm- Prop. l989/90: 151 melsen lämnar behövligt utrymme för en tillämpning som innebär att Bilaga 1 bestämmelsen även skyddar de regionalpolitiskt motiverade kombinerade företag som bedrivs med en jordbruksfastighet som bas. Det bör inte anses vara i överensstämmelse med jordbruksintresset att avskilja verksamhet från fastighet som är av särskild betydelse för sysselsättningen på orten. På samma sätt bör avstyckning av bostaden från jordbruksfastigheter som är lämpliga för etablering av deltidsjordbruk kunna förhindras då olämpliga restfastigheter uppkommer.

LMV föreslår att det hittillsvarande särskilda ekonomiska kravet på skogsbruksfastigheter (3 kap 55 FBL) inarbetas i motsvarande bestäm- melse för jordbruksfastigheter i samma paragraf. Benämningen lantbruks- fastighet föreslås därför som en samlande benämning för fastighet på vars område bedrivs ett företag inom jordbruks-, skogsbruks-eller trädgårdsnä- ringen. Härigenom uppnås att den successiva uppbyggnaden av företag inom lantbruksnäringarna i allmänhet bör kunna ske med tillämpning av de nu berörda reglerna. På samma sätt bör den skogliga strukturrationali- seringen underlättas härav. Med avseende på de berörda fastighetsbild- ningssituationerna skall tillämpningen i mindre utsträckning än hittills vara beroende av de möjligheter som FBL tillhandahåller att med tillämp- ning av undantagsbestämmelser (3 kap 9 5 ) i särskilda fall göra avsteg från huvudreglema i 3kap 5 5 .

Med hänsyn till det regionalpolitiska intresset bör i glesbygderna särskilt betonas sysselsättningsaspekterna vid bedömning av viss fastighetsbild- ning. Komplettering med skogsmark till kombinerade företag bör av samma skäl underlättas.

LMV föreslår ingen ändring i den särskilda skyddsregel som finns i FBL för skogsbruket (3 kap 7 5 ). Mark som är avsedd för skogsbruk får enligt denna bestämmelse inte indelas på sådant sätt att möjligheten att ekono- miskt utnyttja skogen undergår försämring av någon betydelse. Detta innebär hinder mot en skadlig uppsplittring av skogsmarken.

Fastighetsbildningför bostadsändamål på landsbygden

I fråga om bostadsfastigheter på landsbygden föreslås att de allmänna lämplighetskraven för fastighet (3 kap 15 FBL) kompletteras med en bestämmelse som markerar att bebyggelsefastighet skall ges en sådan utformning som behövs för en god miljö. Nuvarande bestämmelser ger i övrigt stort handlingsutrymme för tillämpningen. Som en redaktionell anpassning och i någon mån också för att motverka risken för att varaktig- hetskravet hävdas på ett överdrivet sätt i dagens föränderliga samhälle föreslås att detta krav utgår ur lagtexten. Det ligger ändå i sakens natur att fastighetsbildning skall ske endast för ändamål som är av varaktig beskaf- fenhet.

1 förarbetena till FBL uttalades (prop 1969: 128) att till bostadsfastighet inte bör läggas mer mark än vad som väsentligen har karaktär av bostad- stomt och att om en tomtplats är alltför vidsträckt vissa delar av tomten i allmänhet torde bli så extensivt utnyttjade att de knappast kan anses 36

• Sida 37
•  Original

stadigvarande utnyttjade. Inom ramen för de allmänna lämplighetsvillko- Prop. l989/90: 151 ren (3 kap 1 5 FBL) bör nu ges ökat utrymme för att tillåta fastighetsbild- Bilaga 1 ning så att kompletterande funktioner till boendet kan ske inom egen bostadsfastighet på landsbygden. Bostadsfastighet bör sålunda kunna inne- fatta mark för mindre djurhållning och mindre odling, tex viss jordbruks- mark eller annan mark i anslutning till bebyggelsen.

1 fall då en bostadsfastighet angränsas av skogsmark bör de allmänna lämplighetsvillkoren vid fastighetsbildning inte lägga hinder i vägen för utvidgning av bostadsfastigheten _ såvida detta inte strider mot skogsnä- ringens intressen — så att den kommer att omfatta också sådan skogsmark som berörs av restriktioner vid avverkning till följd av hänsynsregeln i 21 5 skogsvårdslagen.

Önskemålet att kunna vårda det öppna landskapet utgör inte ett tillräck- ligt skäl att i allmänhet se naturvård eller kulturminnesvård som självstän- diga fastighetsbildningsändamål. I många fall kan emellertid landskap- svårdsintresset på ett naturligt sätt kombineras med ett fastighetsbildning- sändamål. Mindre djurhållning kan tex vara fördelaktig med hänsyn till närmiljön kring en bostad och som ett sätt att bidra till landskapets öppethållande när igenväxning hotar.

Förslagen angående bostadsfastigheter på landsbygden innebär att i bostadsfastighet skall kunna ingå förutom tomtmark också andra slag av mark, nämligen i viss utsträckning åkermark, betesmark, hagmark, skogs- mark eller annan mark. Förutsättningen är att marken behövs för komplet- terande funktion till boendet tex mindre djurhållning. mindre odling, bevarande av miljön eller näringsverksamhet. Samordningen med natur- vårdslagen inom områden med strandskydd skall därvid fungera på det sättet att överensstämmelse liksom hittills eftersträvas mellan FBLs och naturvårdslagens tomtbegrepp. Bildandet av en bostadsfastighet som inne- håller också annan mark än tomtmark skall i princip inte leda till att sådan mark som inte skall tas i anspråk som tomt men som behövs för t ex mindre djurhållning privatiseras i allemansrättsligt avseende. De föreslagna änd- ringarna i principerna för fastighetsbildning skall som sådana varken öka eller minska allmänhetens befogenheter enligt allemansrätten.

Vid tillämpning av de föreslagna principerna för fastighetsbildning aktualiseras frågan om gränsdragning mellan å ena sidan fastighetsbildning för jordbruksändamål och å andra sidan fastighetsbildning för bostadsän- damål med mindre djurhållning mm. Om det är frågan om att bedriva någon typ av näringsverksamhet bör verksamheten klassas som jordbruk. Till bostadsändamålet bör hänföras verksamheter som i huvudsak avser husbehov eller är av hobby— eller fritidskaraktär.

Fastighetsbildning för naturvårdens eller kulturminnesvårdens intressen i vissa särskilda fall

Från landskapsvårdssynpunkt är det angeläget att det öppna landskapet som jordbruket har skapat kan behållas i betydande utsträckning. I vissa fall synes det finnas ett behov av att med hänsyn till intresset att vårda natur- eller kulturmiljön bilda fastigheter som inte uppfyller de allmänna 37

• Sida 38
•  Original

lämplighetskraven. Därför föreslår LMV en ny bestämmelse om detta (som Prop. 1989/90: 151 ett andra stycke i 3 kap 9 5 F BL). Bestämmelsen har karaktär av undantags— Bilaga I regel som avses tillämpas i positiv anda om ett enskilt intresse att vårda natur- eller kulturmiljön överensstämmer med ett föreliggande allmänt intresse av samma slag.

l allmänhet förutsätts att den enskilde fastighetsägaren som önskar bevara odlingslandskapet är en aktiv lantbrukare på orten. Tillämpningen av bestämmelsen förutsätter också att åtgärden inte strider mot jord- eller skogsbruksintresset. Genom den föreslagna undantagsregeln kan det också bli lättare för stiftelser och hembygdsföreningar m fl att förvärva områden för vård av natur- och kulturmiljön.

För kulturminnesvården finns behov av att bevara kulturmiljön i forn- lämningsområden och kring skyddsvärda bebyggelsemiljöer. Med hänsyn till landskapsvärden bör den föreslagna nya bestämmelsen utformas så att den kan tillämpas också för sådana behov.

Fastighetsbildning för fiske och fiskodling

Fiske och fiskodling har sannolikt utvecklingsmöjligheter i glesbygden. Sådan verksamhet skulle där förutsättningar finns kunna få en regional betydelse och utgöra en del i en kombinerad verksamhet i glesbygden med jord och skog som basnäringar. LMV har därför funnit anledning att något analysera möjligheterna att med stöd av FBL lösa frågor om fiske och fiskodlingsrättigheter för fastigheter i glesbygd som har behov av sådana rättigheter som näringsunderlag. För bedrivande av fiskodling har rättig- hetsåtkomsten ibland varit ett problem vid etablering av odling. -

• Sida 39
•  Original

Föreslagen lydelse

F örfattningsförslag i lantmäteriverkets rapport (19889) F astighetsbildning för landsbygdens behov

Förslag till ändringar i 3 kap. 1, 5 och 9 åå FBL

Nu varande lydelse

3 kap.

Fastighetsbildning skall ske så, att varje fastighet som nybildas el- ler ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga för- utsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. Härvid skall särskilt beaktas att fastigheten får lämplig utformning och tillgång till be- hövliga vägar utanför sitt område samt att fastighet, som skall använ- das för bebyggelse, kan få godtag- bara anordningar för vatten och av- lopp.

Kan fastighet, som skall nybildas eller ombildas för nytt ändamål, icke antagas få varaktig användning för sitt ändamål inom överskådlig tid eller finnes med hänsyn till än- damålets art och övriga omständig- heter ändamålet böra tillgodoses på annat sätt än genom fastighetsbild- ning, får fastighetsbildningen ej äga rum.

Jordbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger tillfred- sställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på fastigheten.

Skogsbruksfastighel skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek och utformning att den medger ekonomiskt tillfredsstäl- lande skogsdrift.

15

Fastighetsbildning skall ske så, att varje fastighet som nybildas el- ler ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga för- utsättningar lämpad för sitt ända- mål. Härvid skall särskilt beaktas att fastigheten får lämplig utform- ning och tillgång till behövliga vä- gar utanför sitt område. Ifråga om fastighet, som skall användas för bebyggelse, skall särskilt beaktas att fastigheten kan få godtagbara an- ordningar för vatten och avlopp samt att fastigheten får en sådan utformning som behövs för en god miljö.

Kan fastighet, som skall nybildas eller ombildas för nytt ändamål, icke antagas få användning för sitt ändamål inom överskådlig tid eller finnes med hänsyn till ändamålets art och övriga omständigheter än- damålet böra tillgodoses på annat sätt än genom fastighetsbildning, får fastighetsbildningen ej äga rum.

55

Lantbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning och utformning att det företag som skall bedrivas på fastigheten är ekono- miskt godtagbart. Vid tillämp- ningen skall utom annat de regio- nalpolitiskaförutsättningama beak- tas.

• Sida 40
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9å

Fastighetsbildning får äga rum, även om fastighet som nybildas el- ler ombildas icke blir varaktigt läm- pad för sitt ändamål, såvida fastig- hetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning icke motverkas.

Fastighetsbildning får äga rum, även om fastighet som nybildas el- ler ombildas icke blir lämpad för sitt ändamål, såvida fastighetsin- delningen förbättras och en mer än- damålsenlig indelning icke motver- kas.

Fastighetsbildning. vid vilken fas- tighet som nybildas eller ombildas icke blir lämpad för sitt ändamål, får även äga rum i fall då fastighets- bildningen främjar vården av natur- eller kulturmiljön.

• Sida 41
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över lantmäteriverkets Prop. l989/90: 151 rapport (1988z9) Fastighetsbildning för landsbygdens behov Bilaga 3

Efter remiss-har yttranden över lantmäteriverkets rapport (l988c9) Fastig- hetsbildning för landsbygdens”- behov avgetts av Göta hovrätt, Gävle tings- rätt, riksskatteverket, riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer, lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, plan "och bostadsverket, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Älvsborgs län, länsstyrelsen i Västerbottens län, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsstyrelsen i Jämt- lands län, länsstyrelsen i Kronobergs län, statens naturvårdsverk, Delega- tionen för glesbygdsfrågor (I l977:02), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantmäta- reförening, Svenska naturskyddsföreningen och :Riksförbundet för hem- bygdsvård.

Lantbruksstyrelsen har till_sitt yttrande fogat'yttranden från lantbruks- nämndema i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, 'Jönköpings, Krono- bergs, Gotlands, Blekinge,..Kristianstads, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Västemorilands, Jämt- lands och Västerbottens län. Skogsstyrelsen har'till sitt yttrande fogat yttranden från skogsvårdsstyrelsema i Kalmar, Hallands. Älvsborgs, Vär- mlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Norrbottens län. Fiskeristyrelsen har till sitt 'yttrande fogat yttranden från fiskenämndema i Blekinge, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Jämtlands län samt från länsstyrelseni Norrbottens län (fiskedelega- tionen). Länsstyrelsen i Älvsborgs län har till sitt yttrande fogat yttranden från Dals-E'ds, Vänersborgs och "Marks-kommuner samt från lantbruks- nämnden och skogsvårdsstyrelsen i länet. Länsstyrelsenai *Västerbottens län har till sitt yttrande fogat yttranden. fr'ån'Skellefteå oc'hFStorumans kommu- ner. Länsstyrelsen i Jämtlands län har till sitt yttrande fogat yttranden från lantbruksnämnden och fiskenämnden i länet samt från Ragunda, Bergs, Bräcke, Östersunds och Krokoms kommuner.

1 "Allmänna synpunkter Göta hovrätt:

Hovrätten: godtar -— från de synpunkter hovrättenzharattfbeakta — i huvudsak de förslag—som lantmäteriverket:läggerfram.

Gävle tingsrätt:

Den.översyn av vissa regler i 3 kap fastighet'sbildningslagen '(FBL) som LMV:s rapport innehåller.berör fastighetsdomstolen vid tingsrätten, som efter besVär från enskilda eller från"-"företrädareé'för- allmänna intressen har att pröva tillåtligheten av fastighetsbildriings'åtgärderutifrån bl.a. bestäm- melsemavi kapitlet. Allmänt sett måste rapporten'betecknas—som svåröverskådlig. Samma resonemang återkommer på flera ställen med varierande utformning och innehåll. Framställningen hade utan tVivel .vunnitgpåen stramare redige- 41

• Sida 42
•  Original

ring av texten. Om förslaget leder till lagstiftning. torde det nu bli svårt att Prop. l989/90: 151 hämta stöd i rapporten vid den praktiska tillämpningen av lagbestämmel- Bilaga" 3 serna.

Prövningen av en fastighetsbildningsåtgärds tillåtlighet enligt bestäm- melserna i 3 kap FBL skall ske med beaktande av den jordpolitiska målsättning som gäller. Tingsrätten finner det naturligt att den betoning av regionalpotitiska hänsynstaganden som kommit till uttryck i 1987 års ändringar i jordförvärvslagen också får genomslag i den allmänna jordpo- litik som skall styra fastighetsbildningen, och tingsrätten kan i stort sett godta den förskjutning i liberaliserande riktning av tillåtlighetsprövningen som nu föreslås av LMV. Tingsrätten kan emellertid trots detta inte dela LMV:s uppfattning om behovet av de föreslagna lagändringama. I sam- band med FBL:s tillkomst uttalades att lagbestämmelsema hade givits sådan utformning att de gav utrymme för en avsevärd rörelsefrihet och möjliggjorde en anpassning till en ”tämligen långt angående utveckling”. Detta till trots ha LMV nu till följd av en relativt försiktig omläggning av jordbrukspolitikens inriktning föreslagit ändring i lagen. Ändringarna medför enligt tingsrättens mening en markant degradering av den klara och genomtänkta lagtexten och innebär, trots syftet att tydligare markera vissa prövningsgrunder, ett ökat beroende av motiv och anvisningar. Bestäm- melserna i 3 kap FBL medger som nämnts en långt gående anpassning'till förändringar i den grundläggande jordpolitiken från tid till annan. Enligt tingsrättens mening bör det inte föreligga några praktiska olägenheter eller andra nackdelar att med centalt utfärdade anvisningar och med hjälp av undantagsbestämmelsema i 3 kap 95 anpassa tillämpningen till de nya riktlinjerna i JFL. '

De nya riktlinjerna i jordbrukspolitiken innebär bland annat att deltids- jordbruk i glesbygd bör uppmuntras och stödjas. En fastighetsbildnings- fråga som möjligen borde tas upp som en följd härav är skogsfångsservitu- tens ställning. Belintligheten av ett sådant servitut är enligt tingsrättens erfarenhet i vissa fall av betydelse för mindre lantbruk inte bara för försörjningen med ved utan också för tillgången på virke för ombyggnad av bostads- och ekonomibyggnader samt för sysselsättningen på fastigheten. Det kan därför enligt tingsrättens mening finnas anledning att också se över reglerna om upphävande av virkesservituten med syfte att möjliggöra ett bibehållande av dem i större utsträckning, eller i vart fall att vid upphä- vande öka möjligheten för härskande fastighet att få vederlagsmark.

Sammantaget innebär det anförda att tingsrätten i huvudsak inte har något att erinra mot de föreslagna förändringarna av tillämpningen av 3 kap FBL men anser att de med bibehållande av gällande bestämmelser kan uppnås inom ramen för LMV:s anvisningsverksamhet. Föreslagen lagstift- ning avstyrks därför.

Riksskatteverket:

Den översyn som lantmäteriverket har gjort av reglerna i fastighetsbild- ningslagen var motiverad av ändringarna i jordförvärvslagen ( 1979:230). I RSVs remissyttrande över betänkandet Översyn av jordförvärvslagen = :42

• Sida 43
•  Original

(DsJo 198625) påpekades behovet av en översyn av de skattemässiga Prop. 1989/90: 151 konsekvenserna bla med avseende på gränsdragningen mellan jordbruks- Bilaga 3 fastigheter och bostadsfastigheter. Sammanfattningsvis kan sägas att detta behov kvarstår även om de av LMV föreslagna ändringarna genomförs. En översyn bör genomföras snarast, framförallt med hänsyn till det förbere- delsearbete som redan påbörjats inför den allmänna fastighetstaxeringen av jordbruk år 1992.

Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen tillstyrker de förslag till ändringar i fastighetsbildning- slagen (FBL) som föreslås i rapporten med nedanstående kommentarer.

Lantbruksnämnden i Uppsala län:

Lantbruksnämnden finner att de föreslagna ändringarna mycket väl'över- ensstämmer med en anpassning till nya jordförvärvslagens tillämpningsbe- stämmelser. -

. Särskilt betydelsefullt är att miljöaspekterna numera kan beaktas vid fastighetsbildning. Härigenom kan tänkbara konfliktsituationer vid fastig- hetsbildning i anslutning till bla brukningscentrum eller annan bebyggelse förebyggas. . Möjligheten till ytterligare mark och byggnader vid avstyckning är också positivt. På så sätt kan landsbygdens byggnadsbestånd bättre tillva- ratas.

'I rapporten framföres att större restriktivitet kan ske i samband med avstyckning av bostadshus på deltidslantbruk. Detta är bra eftersom ökat boende i sådana fall kan bli följden.

. Lantbruksnämndenser det som angeläget att någon form av vatten- bruksfastigheter eller vattenbruksservitut bör kunna bildas. De skall knytas till kustnära fastigheter av taxeringsnatur jordbruksfastighet eller annan fastighet. . Överhuvudtaget ser lantbruksnämnden lagförslaget som positivt ge- nom att det syftar till en förbättring av boende och sysselsättningsmöjlig- heterna på landsbygden. Härigenom kan bättre förutsättningar skapas för en aktiv landsbygdsutveckling.

Lantbruksnämnden i Kronobergs län:

Rapporten trycker på hänsynstagande till lokal- och regionalpolitiska för- utsättningar, på sysselsättningsaspekten och på möjligheter till utökning av areal för bostadsfastigheter. ' De förändringar som föreslås i lagtexten är ganska ringa, men utred- ningen pekar på att praxis redan i dag ger möjligheter att tolka in flera av de riktlinjer man vill framhålla. Rapportens innehåll synes väl stämma överens med det handlingspro- gram för jordförvärvslagens tillämpning i Kronobergs län, som upprätta- des 1987, varför lantbruksnämnden tillstyrker de ändringar som föreslås. 43

• Sida 44
•  Original

Lantbruksnämnden i Gotlands län: Prop. 1989/90: 151 1987 års ändringar i jordförvärvslagen medförde ett behov av en översyn Bllaga 3 av fastighetsbildningslagen och förändring av denna. Nämnden anser att de föreslagna förändringarna fyller de krav som föreligger vad gäller allmänna intressen vid bildande av jord- och skogsbruksfastigheter samt bostadsfastigheter på landsbygden.

Lantbruksnämnden i Södermanlands län:

Nuvarande fastighetsbildningslag är från år 1972 och gällande jordförvärv- slag är från år 1987. Jordbrukspolitiken och förvärvslagstiftningen har ändrats ett flertal gånger sedan fastighetsbildningslagen trädde i kraft. J ordbrukspolitikens inriktning har i dag fått en annan utformning än under 70-talet. I dag gäller mera inriktning på regionalpolitik och miljöfrågor. Därutöver har bland annat Plan- och bygglagen trätt i kraft.

Av väsentlig betydelse är att fastighetsbildningslag och övrig markpoli- tisk lagstiftning har samma synsätt vad gäller fastighetsförhållanden i detta fall på landsbygden. Med den liberalisering och tyngdpunktsförskjutning som skett i jordförvärvslagen har fastighetsbildningslagen tett sig stelbent och omodern. En förändring av föreslagen typ är således önskvärd och erforderlig.

Jord- och skogsbruket är basnäringar. Förutsättningarna för näringarna förändras under tiden. Det är därför angeläget att lagstiftningen på områ- det följer med utvecklingen. Politiska beslut förändrar även förutsättning- arna. För närvarande gäller att jord- och skogsbruket skall medverka aktivt iregionalpolitiken och ta hänsyn till ekologi och miljö samt kulturhistiriska intressen.

I FBL regleras fastighetsindelningen och genom lagverket skall avväg- ning ske mellan allmänna och enskilda intressen.

De nya riktlinjer som gäller i jordförvärvslag, skötsellag m fl lagverk som reglerar hushållningen med mark och vatten finns inte beaktade i FBL.

Tillämpningen av FBL har hittills varit strikt. Dock har möjligheter funnits att anpassa tillämpningen till nuvarande förhållanden genom undantagsregler och en successivt glidande praxis. Detta är inte tillfyllest. Undantagsregler bör användas endast i undantagsfall och inte som i dag vanligtvis.

Det är ett allmänt intresse att fastighetsbildningsreglerna är så anpassade att de möjliggör en praktisk tillämpning till de varierande förhållanden som finns i olika delar av landet.

Det är således angeläget att FBL utformas så att reglerna motsvarar samhällets förändrade syn på regionalpolitiken, jordförvärvslagens syn på deltidsjordbruket och natur- och kulturminnesvårdens krav på utökad hänsyn till dessa värden.

I nuvarande FBL skiljer man på nybildning och ombildning av fastighet. Ser man på hur lagen tillämpats under senare år blir bedömningen att denna skillnad saknar relevans. De olika synsätt som kan förekomma kan regleras i själva tillämpningen. ' 44

• Sida 45
•  Original

Som redan berörts, beaktas inte deltidsjordbrukets exestens i FBL. Inte Prop. 1989/90: 151 heller naturvårds-, kulturvårds- och miljöintressena. Övrig marklagstift- Bilaga 3 ning beaktar emellertid dessa nya synsätt.

Övergripande mål i jordförvärvslagen är att familjejordbruket och skogsbrukets rationalisering skall främjas. I fastighetsbildningslagen finns skyddsregler för dessa näringar. I och med att deltidsjordbruken fått ett annat berättigande och regionalpolitiken fått en mer framskjuten position stämmer inte nuvarande regler i FBL. I nuvarande lagstiftning gäller för jordbruksfastigheter ett lönsamhetskrav och för skogsbruksfastigheter så stora egendomar att heltidssysselsättning möjliggörs.

Arbetet med strukturrationaliseringen av jord- och skogsbruket sker ofta i flera steg. Fastigheterna byggs ut successivt. Detta bör inte förhindras av reglerna i FBL. Det är även viktigt att redan gjorda strukturinsatser säkerställs. Det bör finnas skydd i FBL för dessa fastigheter, så att inte deltidsjordbruk utvecklas på deras bekostnad eller att regionalpolitiska strävanden går för långt i detta avseende.

Lantbruksnämnden i Blekinge län:

Lantbruksnämnden i Blekinge län instämmer i LMV:s förslag till ändring av reglerna för fastighetsbildning berörande jordbruks-, skogsbruks- och bostadsfastigheter.

Lantbruksnämnden i Kristianstads län:

Lantbruksnämnden finner det angeläget att fastighetsbildningslagstift— ningen anpassas till de ändrade förutsättningama för de areella näringarna och till ändrad jordbrukspolitik liksom med hänsyn till regionalpolitiska strävanden. Liberaliseringen av jordförvärvslagen med nedtoning av ratio- naliseringsmålen samt den allt vanligare förekomsten av s.k. kombina— tionsföretag är exempel som styrker reformbehovet. Att rådande över- kosttssituation ifråga om spannmål i sig skulle vara ett motiv för ändringar i fastighetsbildningslagstiftningen kan nämnden dock inte finna skäl för.

Nämnden instämmer också i att vid fastighetsbildning för bostadsända— mål — permanentboende — kan behöva anläggas en delvis annan syn än vad hittills varit fallet.

Lantbruksnämnden i Hallands län:

Förhållanden i det svenska lantbruket såsom spannmålsöverskott, försäm- rad lönsamhet, avfolkning av landsbygden m.m. har med tiden medfört krav på modernisering av fastighetsbildningslagen. De förslag på ändringar som möjliggör att bilda sk bostadsjordbruk och deltidsjordbruk samt för att kunna bedriva landskapsvård finner lantbruksnämnden för Hallands del väl anpassade för att medverka till en positiv landskaps— och regional- politisk utveckling. 45

• Sida 46
•  Original

Lantbruksnämnden i Älvsborgs län: Prop. l989/90: 151 Sammanfattningsvis får nämnden anföra att rapporten på ett förtjänstfullt Bilaga 3 sätt fångat in och beskrivit de frågor rörande fastighetsbildningen på landsbygden som aktualiserats under senare år. Nämnden tillstyrker de ändringar som föreslås i fastighetsbildningslagen (FBL) och även de nya motiveringar som anförts i anslutning till ny och äldre lagtext.

Lantbruksnämnden i Skaraborgs län:

Rapporten föreslår ändringar i de villkor för fastighetsbildning som åter- finns i 3 kap. FBL och "som reglerar de allmänna intressena 'vid ny- eller ombildning av fastighet för jord- och skogsbruksändamål. Ändringarna är motiverade av det behov till anpassning av fastighetsutformning med hänsyn till regionala och lokala förutsättningar som föreligger och till behovet att på landsbygden — framförallt i glesbygd — samordna verksam- het inom jord- och skogsbruk med annan verksamhet för att trygga perma- nent bosättning och uppnå tillfredsställande sysselsättning och försörjning. De föreslagna ändringarna i FBL anser lantbruksnämnden är motiverade och väl avstämda mot nu gällande jordförvärvslag.

Lantbruksnämnden i Värmlands län:

Lantbruksnämnden i Värmlands län tillstyrker de förslag till ändringar av fastighetsbildningslagen som ställs i rapporten med de preciseringar som ges nedan.

Lantbruksnämnden [ Örebro län:

Sammanfattningsvis innebär de föreslagna förändringarna i 3 kap FBL en betydande liberalisering beträffande fastighetsbildningen på landsbygden. För reglerna som skyddar det rationellt bedrivna jordbruket och skogsbru- ket föreslås ingen förändring.

Lantbruksnämnden konstaterar att de föreslagna ändringam i 3 kap FBL väl överensstämmer med genomförda ändringar i JFL och har inget att erinra mot förslaget.

Lantbruksnämnden i Västmanlands län:

Lantbruksnämnden anser att förslagen till ändringar är välmotiverade och lämpligt utformade och tillstyrker dem.

Lantbruksnämnden i Kopparbergs län:

Lantbruksnämnden tillstyrker LMV:s förslag till ändringar i 3 kap FBL. Nämnden har inte sett FBL i dess nuvarande lydelse och tillämpning som någöt hinder varken i det regionalpolitiska arbetet elleri strukturverk- samheten. Nämnden anser dock att den föreslagna lydelsen och inte minst 46

• Sida 47
•  Original

de kommande tillämpningsanvisningama bättre svarar mot föreliggande Prop. l989/90: 151 behov. - , Bilaga 3 Flera av de frågor som tagits upp i rapporten har berörts i länsprogram- met för strukturrationalisering, punkt 7.9 Fastighetsbildning. Den syn som där redovisas synes väl överensstämma med LMV:s förslag. Länsstyrelsen har i samråd med lantbruksnämnden utarbetet ett förslag till riktlinjer för hur de föreslagna ändringarna i 3 kap FBL skulle tillämpas om de antas av riksdagen. Iänsprogrammet skulle i så fall kompletteras med detta.

Lantbruksnämnden i Västernorrlands län:

Lantbruksnämnden instämmer i huvudsak i utredningens förslag."

Lantbruksnämnden i Jämtlands län:

De ändringar i fastighetsbildningslagen och dess tillämpning som föreslås i rapporten stämmer väl överens med nuvarande riktlinjer för lantbruks- nämndens landsbygdspolitik och tillämpningen av jordförvärvslagen. Lantbruksnämnden tillstyrker därför förslaget och anser att det bör genom- föras snarast möjligt.

Lantbruksnämnden i Västerbottens län:

Den lagreform LMV vill genomföra är viktig. Fastighetsbildningen på landsbygden har länge haft en alltför osjälvständig ställning och har i för hög grad styrts av villkoren för fastighetsbildningen i tätorter och tätorts- nära områden. Tillsammans med alltför långtgående ambitioner om en rationell fastighetsindelning har detta lett till suboptimeringar som inte gagnat den genuina landsbygdens utveckling. I LMV:s förslag görs en anpassning av fastighetsbildningslagstiftningen som lantbruksnämnden länge efterlyst.

Skogsstyrelsen:

LVMs översyn av fastighetsbildningslagen (FBL) har främst avsett de villkor som gäller ifråga om hänsyn till allmänna intressen vid bildandet av jord- och skogsbruksfastigheter samt bostadsfastigheter på landsbygden. Villkoren, som återfinns i 3 kap FBL, utgör normer för avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen när det gäller alla typer av fastighetsbild- ningsåtgärder.

Det kan konstateras att både jordbrukspolitiken, skogspolitiken och jordförvärvslagstiftningen har ändrats flera gånger sedan FBL trädde i kraft. FBLs karaktär av ramlag med relativt stort utrymme för bedöm- ningar har dock medgivit successiva anpassningar av tillämpningen till ändrade förhållanden. Den översyn som nu har gjorts är, enligt rapporten, främst motiverad av de senaste ändringarna i jordförvärvslagen (JFL) och de regionalpolitiska och miljöpolitiska mål som numera utgör viktiga delmål i jordbrukspolitiken och utvecklingen av landsbygden. 47

• Sida 48
•  Original

LMV har under översynsarbetet haft samråd med berörda myndigheter Prop. l989/90: 151 och organisationer, däribland även Skogsstyrelsen. Enligt LMV stämmer Bilaga 3 de framlagda förslagen i sina huvuddrag väl överens med de synpunkter som har framkommit vid samråden.

Skogsstyrelsen delar uppfattningen att FBL behöver reformera för att åstadkomma en anpassning till såväl utvecklingen i de areella näringarna som utvecklingen i övrigt på landsbygden. FBL behöver också anpassas med hänsyn till den ökade betydelse regionalpolitiken och natur- och kulturminnesvården numera tillmäts. Det är angeläget att lagen även fortsättningsvis är utformad så att den medger en flexibel tillämpning som tar hänsyn både till varierande förutsättningar mellan olika delar av landet och förändringar över tiden. Det är därför önskvärt, enligt rapporten, att FBLs tillämpning med hänsyn till regionala och lokala förhållanden redo- visas i form av länsprogram. Skogsstyrelsen vill betona vikten av att dessa program upprättas i nära samarbete med sektorsmyndighetema för de areella näringarna.

Samtidigt som det är viktigt att bestämmelserna i F BL ger ett tillräckligt utrymme för en nyanserad tillämpning är detfockså viktigt att lagen bygger på vissa mer generella grundsatser när det: gäller avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen. Enligt Skogsstyrelsens uppfattning bör i dessa avvägningar bl.a. markhushållningsaspekten och fastighetsindel- ningens betydelse för ett rationellt utnyttjande av de areella näringamas produktion ges stor tyngd även i fortsättningen. Att markhushållningsas- pekten numera har en nära anknytning till naturresurslagen och till över- siktsplaneringen i plan- och bygglagen innebär inte att den bör ha mindre betydelse när det gäller prövningen av en enskild fastighetsbildningsåtgärd.

Enligt Skogsstyrelsens uppfattning är en god fastighetsstruktur och ut- vecklade lantbruksföretag av stor betydelse både för en effektiv produktion och för möjligheterna till ett långsiktigt boende på landsbygden. FBL bör därför även i fortsättningen slå vakt om resultatet av genomförda struktu- rinsatser och främja fortsatt strukturrationalisering.

Skogsstyrelsen biträder de förslag till ändringar av FBL som läggs fram i rapporten. Beskrivningen av hur den ändrade lagstiftningen bör kunna tillämpas har Skogsstyrelsen dock funnit skäl att kommentera eller ifråga- sätta på några punkter. Dessa punkter behandlas i följande avsnitt.

Skogrvårdsstyrelsen i Hallands län:

Fastighetsbildningslagstiftningen är av utomordentligt stor betydelse för utvecklingsmöjlighetema för landsbygden. En levande livskraftig lands- bygd ligger i skogsbrukets intresse varför skogsvårdsstyrelsen ser mycket positivt på huvuddragen i de nu föreslagna förändringarna.

Skogsvårdsstyrelsen iÄlvsborgs län:

Ändringarna synes väl ägnade att styra fastighetsbildningen på ett sätt som gagnar skogsbruket, de regionala och miljöpolitiska mål som uppsatts i jordbrukspolitiken och utvecklingen av landsbygden. 48

• Sida 49
•  Original

Skogsvårdsstyrelsen vill emellertid i det följande betona betydelsen av Prop. l989/90: 151 vissa uppfattningar som redovisas i rapporten. Bilaga 3

Skogsvårdsstyrelsen [ Värmlands län:

Skogsvårdsstyrelsen tillstyrker i huvudsak de föreslagna ändringarna.

Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län:

Rapportens förslag och bedömningar överensstämmer med skogsvårdssty- relsens uppfattning. '

' Skogsvårdsstyrelsen iNorrbottens län:

Rapportens förslag innebär genomgående en konstruktiv anpassning av regelsystemet till rådande verklighet. Ur skoglig synvinkel är det positivt att fastighetsbildningen inte utgör hinder för upprätthållande av en infra- struktur som är i tidsfas med utvecklingen på landsbygden.

Rapporten förordar att tillämpningen av F BL anpassas till regionala och lokala förutsättningar förankrat i ett länsprogram för fastighetsbildning i samarbete bla med skogens sektorsmyndighet. ,

Detta bör ske men därutöver torde finnas anledning att överväga om inte beslut i fastighetsbildning där skogsmark avses bli tagen i anspråk av boende och miljöskäl, regelmässigt borde föregås av yttrande från skog- svårdsmyndigheten.

F iskerist yrelsen:

Fiske är i glesbygden en viktig resurs, både när fisket bedrivs i förvärvssyfte eller som fritidsfiske. Det finns inga fiskeribiologiska hinder för att fisket och fiskodlingsverksamheten utvecklas ytterligare.

För yrkesfiske på heltid eller som binäring är svårigheten att tillgodose näringsutövarnas behov av fiskerättigheter ett allvarligt problem.

Det är angeläget att de fastighetsrättsliga förutsättningama att genom fastighetsreglering eller servitut tillgodose fiskarnas behov av vattenområ- den för fiske utreds ytterligare. Utredningen bör påbörjas utan dröjsmål. Fiskeristyrelsen anser det angeläget att styrelsen medverkar i utredningen.

Plan- och bostads verket:

Lantmäteriverket har under arbetets gång samrått med bla planverket i den utredning som nu redovisas. Planverket och bostadsstyrelsen ombil- dades den 1 juli 1988 till det nya plan- och bostadsverket (boverket). Boverket noterar att planverkets synpunkter i huvudsak arbetats in i den färdiga rapporten. En fråga kvarstår dock. Boverket ställer sig tveksam till att förslaget att utarbeta länsprogram för fastighetsbildning som berör lantbruksfastigheter (sidan 48 —49, Regional och lokal anpassning) utgår från en samrådskrets av centrala och regionala myndigheter. Det finns risk 49

• Sida 50
•  Original

att olika planeringssystem kan komma till och verka skilda från varandra Prop. 1989/90: 151 med den ordning som utredningen föreslår. Bilaga 3 Förslaget förbiser enligt boverkets mening det nya och större ansvar för planering och hushållning med naturresurser som PBL och NRL lagt på kommunerna och den strategiska betydelse som översiktsplanema kom- mer att få som samlande dokument för planering och beslutsfattande. För att åstadkomma en regional och lokal anpassning av tillämpningen av fastighetsbildningslagen bör enligt boverkets mening ett nära samarbete ske med kommunerna i samråd med fastighetsbildningsmyndighet, läns- styrelse, lantbruksnämnd, länsarbetsnämnd och utvecklingsfond. Det är viktigt att kommunen i sin översiktsplan får möjlighet att ge en samlad bild av planeringsförutsättningarna och ge sin syn även på fastighetsbildnings- frågan, som har stor betydelse för såväl näringsliv som miljö och bevaran- defrågor på landsbygden.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Länsstyrelsen tillstyrker de föreslagna ändringarna i fastighetsbildningsla- gen och noterar att ändringarna främst innebär en anpassning till gällande jordförvärvslagstiftning. Fastighetsbildning enligt de intentioner som ut- trycks i rapporten går i många fall att genomföra också med nuvarande utformning av fastighetsbildningslagen bla genom tillämpning av vissa undantagsregler i lagens 3 kap. Från principiell synpunkt är det dock riktigare att fastighetsbildningen har stöd i huvudregler och inte i undan- tagsbestämmelser.

Länsstyrelsen iÄIvsborgs län:

Länsstyrelsen instämmer i huvudsak i de bedömningar som gjorts i rappor- ten och tillstyrker de ändringar som föreslås i fastighetsbildningslagen (F BL). Länsstyrelsen anser att lagändringarna och motiveringarna till dem mycket väl tillgodoser det reformbehov som finns när det gäller att anpassa FBL till ändrade förutsättningar för jordbruksnäringen och till en ändrad jordbrukspolitik, bla när det gäller att skapa förutsättningar för en aktiv regionalpolitik.

Dals-Eds kommun (kommunstyrelsen):

Dals-Eds kommunstyrelsen tillstyrker Lantmäteriverkets förslag i Rapport (l988z9) om friare fastighetsbildning på landsbygden. Kommunen har deltagit i försöksverksamhet under åren 1986-88 kring jordförvärvsfrågor. Ett särskilt Program har upprättats och bifogas detta yttrande (utelämnat här). Erfarenheten från verksamheten visar hur viktigt just bosättningsfrå- gorna är för en fortsatt levande landsbygd. Av de ca 50 förvärvsärendena kommunen yttrat sig över har i 14 fall bostadsfrågan varit huvudsak. Den lokala kännedomen och bevakningen av fast bosättning på lands- 50

• Sida 51
•  Original

bygden stöder krav om kommunernas yttranderätt vid fastighetsbildning— Prop. l989/90: 151 särenden på landsbygden. Bilaga 3

Marks kommun (kommunstyrelsen):

Förslagen tillstyrks. Tillämpningen av fastighetsbildningslagen skall redo- visas i översiktsplan för kommunen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län:

Länsstyrelsen är i allt väsentligt positiv till Lantmäteriverkets (LMVs) förslag till ändringar i fastighetsbildningslagen (FBL).

På några punkter behövs i det fortsatta lagstiftningsarbetet förtydligan- den till lagtexten för att inte förslagen med dess liberalare syn på bildande av större bostadstomter på landsbygden och mindre jordbruksfastigheter för kombinerade ändamål skall missbrukas och tex leda fram till en ohämmad delning och försämring av fastighetsbeståndet. Huvudinrikt- ningen skall fortfarande vara att åstadkomma en förbättring av fastighet- sindelningen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen tillstyrker förslagen. Ragunda kommun: Förslagen tillstyrks.

Bergs kommun: Förslagen är ett steg i rätt riktning.

Östersunds kommun (byggnadsnämnden): Förslagen tillstyrks.

Krokoms kommun: Förslagen tillstyrks.

Länsstyrelsen i Kronobergs län:

Länsstyrelsen har pekat ut några nyckelområden för sin verksamhet. Ett av dem är en levande landsbygd. Aktiviteterna inom nyckelområdct är tex

-— ett landsbygdsprojekt tillsammans med landstinget — att ta fram ett regionalt handlingsprogram för tillämpningen av jord- förvärvslagen

— att ta fram ett handlingsprogram för att bevara det öppna landskapet. I arbetet med landsbygdsfrågorna är det väsentligt att alla berörda myndigheter och organ sam verkar, inte minst när det gällerlagtillämpning. ] länet har därför förts diskussioner om bl a fastighetsbildningslagens roll i detta sammanhang.

Länsstyrelsen anser att det är en viktig förutsättning för att behålla en levande landsbygd och ett öppet landskap att landsbygden är befolkad. Givetvis utgör familjelantbruket den bas på vilken landsbygdens framtid grundas. Men jordbrukets situation innebär att detta inte räcker.

De människor som vill bo på landsbygden idag har andra krav än tidigare. Man vill finna utlopp för aktiviteter på cgcnägd mark i större utsträckning än tidigare. Det finns förutsättningar att tillfredsställa dessa önskemål även med hänsyn till kravet på god markhushållning. 51

• Sida 52
•  Original

Utifrån bland annat dessa aspekter hälsar länsstyrelsen Lantmäteriver- Prop. 1989/90: 151 kets förslag med tillfredsställelse. Genom den föreslagna ändringen an- Bilaga 3 passas fastighetsbildningslagen väl med annan lagstiftning. Länsstyrelsen anser det väsentligt att regionalt handlingsprogram för tillämpningen av fastighetsbildningslagen upprättas snarast och samord- nas med övrigt arbete för att bevara en levande landsbygd och ett öppet landskap. Det vore i detta sammanhang värdefullt om departementschefen uttalade sig om handlingsprogrammets rättsstatus.

Naturvårdsverket:

Statens naturvårdsverk anser att det är svårt att få en helhetsbild av konsekvenserna av lantmäteriverkets (LMV) förslag till författningsänd- ringar. Naturvårdsverkets uppfattning är att ändringar bara bör göras i en lagstiftning om effekterna av ändringarna är helt tydliga. Enligt verkets mening inrymmer de aktuella bestämmelserna i fastighetsbildningslagen (FBL) i huvudsak redan en så hög grad av flexibilitet som LMV säger sig vilja åstadkomma med sitt förslag.

Glesbygdsdelegationen:

Lantmäteriverkets översyn av reglerna om fastighetsbildning för jord- och skogsbruksfastigheter m.m. och därav föranlett förslag till ändringar i gällande villkor för fastighetsbildning ligger helt i linje med de stånd- punkter som delegationen sedan länge intagit på området. Delegationen har medverkat i den beredningsprocess som legat till grund för den aktuella rapporten. Det är mycket tillfredsställande att det färdiga resultatet så väl svarar mot delegationens uppfattning.

Delegationen vill i sammanhanget också nämna den projektverksamhet som delegationen bedrivit i samarbete med bl.a. lantmäteriverket och som rör markpolitiken, både jordförvärv och fastighetsbildning. Resultaten har visat på behovet av förändringar i fastighetsbildningspolitiken i den rikt- ning som lantmäteriverket föreslår. Exempel på projekt är Marken som resurs i Pajala kommun, Byprojekt i Storumans kommun, Ökat lokalt inflytande över jordförvärvspolitiken i 7 glesbygdskcmmuner, De stora skogsbolagens (Domänverkets) markpolitiska roll i projektet ”Trelänsmo- tet” och Orsa Markbytarbörs. Projekten finns redovisade i PM och rappor- ter. F.n. förbereds en satsning där bl.a. lantbruksverket, lantmäteriverket och glesbygdsdelegationen medverkar om Marken som resurs i Jämtlands län.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF ):

I rapporten har lantmäteriverket (LMV) funnit ett behov av att reformera vissa av reglerna i 3 kap FBL i sådant avseende att dessa blir bättre anpassade till de regionalpolitiska och miljöpolitiska mål som idag utgör viktiga delmål i jordbrukspolitiken och utvecklingen av landsbygden. LRF har ingen erinran mot att vid fastighetsbildning i förekommande 52

• Sida 53
•  Original

fall skall beaktas utom annat såväl de regionalpolitiska förutsättningama Prop. 1989/90: 151 som rådande miljöpolitiska målsättningar. Däremot vill LRF ta upp frågan Bilaga 3 om det verkligen finns ett behov av att reformera fastighetsbildningsvill- koren i de avseenden LMV funnit. LRF önskar peka på följande förhållan- den:

Den fortgående utvecklingen på olika områden i samhället föranleder då och då jämkningar i den jordpolitiska bedömningen. Vid tillskapandet av reglerna rörande fastighetsbildningsvillkoren i 3 kap FBL var lagstiftaren uppmärksam på detta. Reglerna gavs därför en sådan elastisk utformning att det vid tillämpningen av dessa skulle bli möjligt att vinna anslutning till den vid prövningstillfället aktuella jord- och planpolitiska målsättningen. Exempelvis finns bla angett att en jordbruksfastighet skall vara beskaffad så att den medger tillfredsställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på fastigheten. En liknande bestämmelse finns för skogsbruksfa- stigheter. Utformningen av bestämmelserna är emellertid avsiktligt inte mer konkret än så. Tanken är att det bakomliggande materiella innehållet vid varje tidpunkt skall kunna korrespondera mot de gällande jordbruks- politiska riktlinjerna. Dessutom finns undantagsbestämmelser som under vissa omständigheter kan medge fastighetsbildning även i fall när lönsam- hetskravet inte är uppfyllt. .

Man skulle mot bakgrund av ovanstående helt allmänt kunna karakteri- sera reglerna i 3 kap FBL på det sättet att de får sitt närmare materiella innehåll ”utifrån”. För tillämpningen av reglerna i fråga är det därför av största vikt att de tillämpande organen — fastighetsbildningsmyndighe- terna — är väl förtrogna med innehållet i den fastighetsrättsliga speciallag- stiftningen, rådande jordbrukspolitiska riktlinjer samt gällande planer och riktlinjer för markanvändningen inom det område som berörs av en aktuell fastighetsbildningsårgärd. I fastighetsbildningslagen är sörjt för detta. En- ligt uttryckliga bestämmelser åligger det fastighetsbildningsmyndigheten att utreda vilka allmänna intressen som berörs och att i behövlig utsträck- ning samråda med de myndigheter som berörs av åtgärden.

Samrådsmekanismen är alltså av central betydelse i fastighetsbildning- sproceduren. Meningen är att fastighetsbildningsmyndighetens ställnings- taganden skall grundas på de synsätt och värderingar som företräds av de organ som särskilt har att svara för de berörda allmänna intressena. Det framhålls i förarbetena till fastighetsbildningslagen att det inte kan komma i fråga att ett ställningstagande av en administrativ myndighet som har att skärskilt svara för visst allmänt intresse frångås på den grunden att fas- tighetsbildningsmyndigheten uppfattar det allmänna intresset i och för sig på annat sätt än den administrativa myndigheten. Exempelvis är det uppenbart att ställningstaganden som avser tillämpningen av villkoren i 3 kap 6 5 F BL om skydd för jordbruksnäringen bör ske helt i överensstäm- melse med de synpunkter som framförs av vederbörande jordbrukspoliti- ska organ, d v s på länsplanet av lantbruksnämnden.

De erfarenheter från tillämpningen som LRF besitter ger vid handen att fastighetsbildningslagen med avseende på innehållet i reglerna i 3kap i stort sett fungerar bra. I praktiken går det att åstadkomma förändringar av fastighetsstrukturen inom ramen för vad som motiveras av vid varje tid 53

• Sida 54
•  Original

föreliggande förhållanden och jordbrukspolitiska målsättningar. Enligt Prop. l989/90: 151 LRFs bedömning förefaller sålunda reglerna i 3 kap F BL väl svara mot de Bilaga 3 krav på behövlig räckvidd och flexibilitet som uppställdes av lagstiftaren vid reglernas utformning. LRF noterar emellertid att det framförallt i glesbygderna har blivit nödvändigt att i ökande grad och kanske i flertalet fall grunda prövningar på undantagsbestämmelser, vilket främst beror på anpassningar till ändrad inriktning i strukturpolitiken.

Även om LRF har sunpunkter på behovet av de föreslagna lagstiftning- såtgärdema, har LRF emellertid den uppfattningen att det kan vara moti- verat med vissa tillägg till och förtydliganden av de nuvarande motiven till reglerna i 3 kap F BL. Härvid inställer sig emellertid den svårigheten att det inte går att lagstifta genom att enbart skriva lagmotiv. Det fordras även ny lagtext. För att komma ur detta dilemma är LRF därför berett att göra visst avkall på sin tveksamma inställning till reformbehovet och tillstyrka viss förändring av fastighetsbildningsvillkoren i 3kap FBL. Till dessa föränd- ringar återkommer LRF nedan.

LMVs uppdrag har innefattat en översyn av reglerna i fastighetsbild- ningslagen i sådana avseenden som är motiverade av 1987 års ändringar i jordförvärvslagen. Härvid har LMV valt att begränsa sitt uppdrag till att avse en översyn av enbart reglerna i 3 kap FBL. LRF vill ifrågasätta om det inte varit befogat att ägna intresse även åt andra regler i fastighetsbildning- slagen. Vad LRF närmast syftar på är vissa bestämmelser i 5 kap. FBL om . fastighetsreglering. För att inte fastighetsbildningslagen skall verka hind- rande för åstadkommande av den i jordförvärvslagen fastlagda inrikt- ningen av utvecklingen inom jordbruket och på landsbygden överhuvud- taget. finns det enligt LRFs uppfattning skäl som talar för en översyn av båtnadsvillkoret i 5kap. 4 & FBL och fastighetsskyddsvillkoren i 5 kap 8 5 FBL. Även till dessa frågor återkommer LRF nedan.

En fråga som inte heller har behandlats av LMV men som i hög grad har aktualitet i vissa av nu förevarande fastighetsbildningssituationer är den närmare innebörden av 3 kap l å andra stycket FBL. Frågeställningen gäller fastighetsbildningslagens räckvidd i de fall, när det för tillgodoseende av ett visst markanvändningsintresse vid sidan om fastighetsbildningsla- gen finns ett särskilt instrument som är avsett för att tillgodose just de ifrågavarande intressena. Om — för att ta ett exempel från verkligheten - staten vill tillgodose naturvårdens intresse inom ett visst markområde, skall staten då kunna avhända enskilda fastighetsägare deras äganderätt till marken i fråga genom att med tillämpning av fastighetsregleringsinstitutet i fastighetsbildningslagen bilda en naturvårdsfastighet, när det eftersträ- vade målet kan uppnås med tillämpning av de mindre ingripande reglerna i naturvårdslagen om inrättande av naturreservat? Denna fråga har inte varit föremål för Högsta domstolens prövning och några vägledande utta- landen finns inte heller i vare sig lagförarbeten eller doktrin. Med tanke på att det tillvägagångssätt som väljs för den enskilde är av stor betydelse, vill LRF här passa på att fästa lagstiftarens uppmärksamhet på problematiken. Frågeställningen kommer att utvecklas ytterligare nedan.

• Sida 55
•  Original

Svenska kommunförbundet: Prop. l989/90: 1 51 Förslaget till lagändring är en anpassning av fastighetsbildningslagen till de B1laga 3 förändringar som har skett under senare år inom jordbrukspolitiken och regionalpolitiken. Denna aktualisering av lagen är önskvärd för att de jordbruks- och regionalpolitiska målen skall kunna fullföljas. Det-är också angeläget att en lag ändras i fall där undantagsbestämmelsema har blivit mer eller mindre normala att tillämpa.

Styrelsen vill samtidigt understryka vikten av en anpassning av fastig- hetsbildningen till lokala förutsättningar och behov. Viss flexibilitet är nödvndig för att å ena sidan fullfölja regionalpolitiken och tillgodose önskemål om att bevara en levande landsbygd samt å den andra-att långsiktigt hushålla med produktiva markresurser.

Styrelsen tillstyrker det framlagda förslaget.

Sveriges advokatsamfund:

Advokatsamfundet instämmer i huvudsak i utredamas bedömning och tillstyrker de föreslagna ändringarna.

Sveriges lantmätare/örening:

Sveriges Lantmätareförening (SLF) instämmer i de bedömningar som gjorts i rapporten och tillstyrker de föreslagna ändringarna i fastighetsbild- ningslagen (FBL). Genom ändringarna anpassas reglerna i FBL till'de. förändringar som har skett under senare år inom jordbrukspolitiken och regionalpolitiken. De formella ändringarna i lagen är av begränsad omfatt- ning men de i rapporten redovisade motiven blir av stor betydelse för en mera flexibel tillämpning av lagstiftningen. Vissa uttalanden i'förarbetena till F BL för ca 20 år sedan samt rättspraxis medför ibland en tillämpning som i vissa fall kan synas omotiverad från såväl allmän som enskild synpunkt.

Anpassningen av en mer flexibelflagtillämpning till lokala förutsätt- ningar och behov innebär samråd mellan fastighetsb'ildningsmyndigheten; byggnadsnämnden, lantbruksnämnden mfl. SLF villframhålla att redan nu finns väl fungerande och upparbetade samrådsrutineri Därtill kommer kommunernas nya översiktsplaner från och med 1 juli 1990 och lantbruks- nämndemas länsprogram att ge ytterligare underlag- för samråd och'tbe- dömningar. SLF tillstyrker förslaget att länsprogrammet kombineras med ett av Lantmäteriet upprättat program för fastighetsbildning för landsbyg- dens behov.

Riksförbundet för hembygdsvård:

De förändringar som föreslås ökar förutsättningama'till att få en levande landsbygd. Riksförbundet för Hembygdsvård tog initiativ till bildande av den sk folkrörelsekommittén inom kampanjen ”Hela sverige skall leva”. Under hela kampanjen har man inom den samlade hembygdsrörelsen 55

• Sida 56
•  Original

arbetat aktivt i kampanjen. För att uppnå kampanjens syfte är det helt i sin Prop. 1989/90: 151 ordning att förändringar sker i fastighetsbildningslagen för att möjliggöra Bilaga 3 både ett boende och ett arbete på landsbygden. Det är angeläget att även fastighetsbildningen förändras till att bli mera flexibel än vad som är fallet idag.

2 Fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk m.m. Göta hovrätt:

Lantmäteriverket anför på 525 att FBL 3:5 bör ändras så att deltidsjord- bruk kan godtas i ökad utsträckning vid prövning enligt denna paragraf i ombildningsfallet. På samma sida anför verket vidare att det finns skäl att se annorlunda på nybildningsfallen. Utan att framföra någon annorlunda syn i sak (jfr s52) vill hovrätten framhålla att FBL principiellt jämställer nybildning och ombildning, att denna ordning bör behållas samt att 3 kap 6 & FBL ger ett tillräckligt skydd mot en oönskad uppdelning av jordbruks- fastigheter i deltidsjordbruk.

Som ett exempel på när nybildning av deltidsjordbruk bör vara möjlig kan anföras följande: Antag att en fastighet innehåller 5 ha åker och 100 ha skogsmark. Fastigheten ägs av skogsbolaget som också äger angränsande omfattande skogsmarker. En person på orten önskar förvärva fastighetens åkerområde inom vilket finns en bostadsbyggnad och ekonomibyggnader för att bedriva deltidsjordbruk. En avstyckning av området bedöms be- främja ett vidmakthållande av det öppna landskapet och vara lämpligt från regionalpolitisk synpunkt.

I anslutning till vad som anförts i tredje stycket på s 42 vill hovrätten ifrågasätta om inte i utpräglad glesbygd även möjligheten till lönearbete bör beaktas. Som exempel kan nämnas möjligheten till säsongsarbete inom. ' turistnäringen. Detta synes också stå i överensstämmelse med Lantmäteri- verkets egen uppfattning (se 5 57 11).

Gävle ti ngsrätt:

Vid bedömningen av en fastighetsbildningsåtgärds tillåtlighet ur regional- politisk synpunkt föreslås FBM få stöd av ett ”länsprogram för fastighets- bildning” upprättat av lantmäteriet i samråd med berörda sektorsmyndig- heter och länsstyrelsen. Detta länsprogram kan av rapporten att döma förväntas få ett inflytande på FBM:s ställningstagande i fråga om bla inrättande av deltidsjordbruk av sådan art att det närmast får karaktären av bindande plan. Formerna för antagande av ett sådant program måste därför regleras närmare.

Ändringen av lagrummet föreslås i huvudsak för att möjliggöra bildan- det av deltidsjordbruk. Som framgår av LMV:s rapport skall dock nybild- ning av deltidsjordbruk inte få komma i fråga, vilket för övrigt inte framgår av den föreslagna bestämmelsen. Deltidsjordbruk kommer således inte att kunna tillskapas annat än vid ombildning av fastigheter. Detta förhållande och vad som i övrigt sägs i rapporten om prövningen av tillåtligheten av 56

• Sida 57
•  Original

sådana företag tyder på att fastighetsbildning för sådant ändamål endast Prop. l989/90: 151 kommer att ske i undantagsfall. Det förefaller därför inte särskilt angeläget Bilaga 3 att nu ändra paragrafen med angivet syfte. I förevarande paragraf bör i stället bibehållas det alltjämt i första han uppställda kravet på att lant- bruksfastigheter skall ge tillfredsställande lönsamhet. Undantagsbestäm- melsen i 9 5 bör, eventuellt med ytterligare anvisningar från LMV, använ- das för de undantagsfall som föranlett LMV:s förslag till lagändring.

Vad gäller bestämmelsens utformning i sig är inget att invända mot att begreppet lantbruksfastighet i enlighet med JFL:s nomenklatur får ersätta jord- resp. skogsbruksfastighet. Prövningskriteriet att ”företag som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt godtagbart” är emellertid enligt tingsrättens mening så diffust att det inte tjänar något annat syfte än som hängare för utförliga motivuttalanden. Det är också missvisande därige- nom att vid prövningen skall beaktas inte bara företag ”som skall bedrivas på fastigheten” utan även aktiviteter som bedrivs med fastigiheten som bas, dvs bla deltidsarbete på annat håll i fråga om deltidsjordbruk. Bla föreslås inkomst av tjänst kunna utgöra en del av underlaget för den ekonomiska bedömningen. En så långt gående uppmjukning av lämplig- hetskravet på lantbruksfastighet bör framgå redan av lagtexten (jfr reglerna om stödjordbruk i tidigare gällande jorddelningslag). I motiven uttalas vidare att bestämmelsen inte skall ge utrymme för nybildning av deltids- jordbruk. Detta är en begränsning som enligt tingsrättens mening som nämnts också bör framgå av lagtexten.

Det regionalpolitiska intresset, spannmålsöverskottet samt landskaps- och miljövärden är några av de motiv som anförs för att i viss utsträckning efterge kravet på jordbruksfastighets lönsamhet. Samma skäl kan inte an föras när det gäller kravet på skogsbruksfastighets lönsamhet. För skogs- mark gäller fortfarande målsättningen att den skall nyttjas för virkespro- duktion och att — enligt skyddsregeln i 3 kap 7 QFBL — skadlig uppdelning av skogsmark inte får ske. Ett upprätthållande av detta skogsparcellering— sförbud torde i många fall vara svårt att förena med de föreslagna möjlig- heterna att — med stöd av ett lägre krav på skogsbruksfastighets lönsamhet — exempelvis förstärka ett deltidsjordbruk med en mindre areal skogs- mark.

Se också avsnitt 1.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer (RAÄ). RAÄ tillstyrker förslaget till ändring i 3kap 55 fastighetsbildningslagen och instämmer i allt väsentligt i de motiv som anförs för förslaget. Den omställningsprocess som de areella näringarna undergår och de särskilda regionalpolitiska aspekter som nämns i rapporten gör det nödvändigt med en formulering av paragrafen som mindre hårt binder tillämpningen vid lönsamhetsbedömningar. För RAÄ är det viktigt att i detta sammanhang betona betydelsen av en utveckling av näringarna som inte utsätter kultur- landskapet för alltför stora påfrestningar. Att det skapas vidgat utrymme 57

• Sida 58
•  Original

för att bilda fastigheter lämpliga för deltidsjordbruk bör kunna främja Prop. 1989/90: 151 intresset av ett levande kulturlandskap. RAÄ erinrar om att detta intresse Bilaga 3 också är ett mål för jordbrukspolitiken (prop 1986/871122 s 1 1 f).

Lantbruksstyrelsen: Ekonomiska krav på lantbruksfastighet

Lantbruksstyrelsen ser inte ändringen av de ekonomiska kraven och infö- randet av ett ökat utrymme för regionalpolitiska aspekter i 3:5 FBL som en generell sänkning av ambitionsnivån vid bildande av nya jordbruks- eller skogsbruksföretag. Ändringen ger i stället den vidgade möjligheten vid bedömning av lantbruksfastighetens lämplighet" som behövs för att kunna tillgodose de grundläggande syftena i jordförvärvslagen (J FL). Ändringen medför också att en successiv rationalisering kan ske med stöd av huvud- regeln och inte — som ofta är fallet i dag —- med stöd av undantagsregeln i 3:9 F BL.

Deltidslantbruk

Ändringarna i JFL har medfört. att.flenförvärvare får möjlighet att köpa deltidslantbruk. I hela landet finns redan* ett stort antal ofullständiga fastigheter som lämpar sig som deltidsföretag. Något- behov i allmänhet av nybildning av sådana företag torde därför inte finnas.

Inom områden där särskilda regionalpolitiska hänssyn skall tas- kan förhållandena däremot vara annorlunda. I' dessa områden gäller det att skapa förutsättningar för ett ökat permanentboende. Här kan en mindre jord- och skogsbruksfastighet utgöra en bas för en kombination av verk- samheter som tillsammans kan ge ägaren möjlighet att bo kvar i området.

Skyddsreglerna i 3:6 och 3:7 FBL

Det är angeläget att Skyddsreglerna för jord- och skogsbruksfastigheter i 3:6 och 3:7 FBL finns kvar. Med stöd'av dessa kan de familjeföretag som finns skyddas mot skadlig uppdelning eller mot! avskiljande av byggnader. Li- kaså kan en skadlig uppsplittring av skogsmarken'förhind'ras. Det är också särskilt angeläget att öka möjligheterna att förhindra'avstyckning av bruk- ningscentrum på fastigheter som är lämpliga som underlag för bosättning i kombination med deltidslantbruk.

l 4 5 första stycket 3 JFL finns regler som förhindrar skadlig uppdelning av utvecklade eller utvecklingsbara företag som bedrivs på mer än en registerfastighet. Någon regel som kan hindra en uppdelning av lantbruks- företag som drivs på en enda registerfastighet. finns däremot inte i JFL. Eftersom förvärv av ett område av en' fastighet alltid måste fullföljas genom en fastighetsbildningsåtgärd har det ansetts tillräckligt att skydds- reglerna finns i FBL.

Det kan innebära att en förvärvare av ett område av en fastighet erhåller förvärvstillstånd enligt JFL trots-att en uppdelning av fastigheten är klart 58

• Sida 59
•  Original

olämplig och att uppdelningen senare hindras med stöd av reglerna i FBL. Prop. 1989/90: 151 För den enskilde personen ter sig detta märkligt. Han kan således hamna i Bilaga 3 ett läge där han får förvärstillstånd på ett område som han sedan ändå inte slutgiltigt kan bli ägare till eftersom lantmäteriförrättningen inställs med hänvisning till lantbruksnämndens yttrande i fastighetsbildningsfrågan. Rent lagtekniskt är konstruktionen hållbar men från allmänhetens syn- punkt knappast godtagbar. Det kräver en stor pedagogisk insats för att förklara sammanhanget för den enskilde sökanden. Lantbruksstyrelsen anser det därför angeläget att JFL ändras så att beslut som förhindrar skadlig uppdelning av en fastighet kan fattas av lantbruksnämnden. Det är redan nu ytterst nämnderna som svarar för den jordpolitiska prövning som senare ligger till grund för förrättningsmannens beslut att inställa lantmäteriförrättningen. Ändringen kan tex ske genom att orden "som bedrivs på mer än en fastighet” stryks i 4 5 första stycket 3 J FL.

Lantbruksnämnden [ Stockholms län:

Lagtekniskt har förändringen i 3:5 FBL skett genom att ”tillfredsställande lönsamhet” ändrats till ”ekonomiskt godtagbart”. Eftersom här anges lämplighetskraven på lantbruksfastighet i allmänhet dvs även för de egent- liga lantbruksfastigheterna/familjejordbruken kan ändringen uppfattas som en sänkning av ambitionsnivån. Det bör därför enligt lantbruksnämn- dens uppfattning betonas att när det gäller dessa lantbruksföretag skall ambitionen fortfarande vara att fastigheten skall få sådan storlek, samman- sättning och utformning att den medger tillfredsställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på fastigheten.

Den nya utformningen av 3:5 FBL bör därför snarast ses som en ändring för att möjliggöra en successiv uppbyggnad av företag utan att vara bero- ende av stöd härför i en undantagsregel, samt för bildande av regionalpo- litiskt intressanta kombinationsföretag.

Alternativt kan lagtexten utformas så att begreppet ”ekonomiskt godtag- bart” skall användas endast i de ovan åsyftade situationerna, nämligen under den successiva uppbyggnaden av lantbruksföretag, samt då de regi- onalpolitiska aspekterna skall särskilt beaktas.

Allmänt om deltidsjordbruk

Lantbruksnämnden delar helt uppfattningen att FBL liksom hittills bör vara mycket restriktiv när det gäller att nybilda ofullständiga lantbruks- fastigheter som innebär att brukaren blir hänvisad till att söka sin huvud- sakliga utkomst utanför jord- eller skogsbruksföretaget. Den ombildning och eventuella nybildning av deltidsjordbruk som kan bli aktuell bör endast ske inom områden där det är regionalpolitiskt motiverat av främst sysselsättningsskäl. ] sådana områden är det inte alltid möjligt att få den huvudsakliga inkomsten från traditionellt jordbruk eller skogsbruk. Kombination av olika verksamheter kan däremot avsevärt underlätta en företagares möjlig- 59

• Sida 60
•  Original

heter att få sysselsättning och utkomst i glesbygden. Där sysselsättningen är Prop. l989/ 90: 151 av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt bör sysselsättningsas- Bilaga 3 pekten ges en ökad tyngd i fastighetsbildningssammanhang. Det bör i sådana situationer vara möjligt att fastighetsbilda för kombi- nerade verksamheter som bedrivs på jordbruksfastighet. En fastighet bör alltså kunna nybildas eller ombildas så att förutom jord- eller skogsbruk en kombination av flera olika ändamål ingår. Detta bör dock enligt nämndens mening endast vara möjligt inom områden där det är regionalpolitiskt motiverat.

Avstyckning av bostadshus från lantbruksfastighet

Lantbruksnämnden delar uppfattningen att det inte är i överensstämmelse med jordbruksintresset att avstycka bostaden från jordbruksfastigheter som är lämpliga för deltidsjordbruk, då olämpliga restfastigheter upp- kommer. En sådan tillämpning bör enligt lantbruksnämndens mening vara möjlig inom hela landsbygden.

Lantbruksnämnden i Jönköpings län:

Lantbruksnämnden delar i stort sett de framförda åsikterna. Lantbruks- nämnden är dock tveksam om möjligheten, behovet och lämpligheten att bilda nya deltidsjordbruk av flera skäl. .

Vad möjligheten beträffar kräver även ett deltidsjordbruk stora investe- ringar i bostads- och ekonomibyggnader för att kunna bebos och brukas. Detta förhållande anser lantbruksnämnden praktiskt taget omöjliggör ny- bildning där byggnader saknas.

I fråga om behovet av nybildning torde det vara obetydligt med hänsyn till det stora antalet redan befintliga dylika jordbruksfastigheter i länet.

Lantbruksnämnden anser det också olämpligt att bilda nya småbruk om detta kräver att mark tas från andra fastigheter så att dessa blir utarmade på resurser.

Enligt lantbruksnämndens mening är det, om man vill ha deltidsjord- bruket kvar som livsform, mera angeläget att bevara de befintliga företagen än att bilda nya. En väg härtill är att fastighetsbildningsmyndigheten ej tillåter avstyckning av byggnader med tomt från deltidsjordbruken om ej deras jord- och skogsareal behöver disponeras på annat sätt i samband med avstyckningen.

Ekonomiskt krav

Sid 41. Lönsamhetsvillkoret i 3:5 FBL föreslås ändrat från ”jordbruks- fastighet — — —— skall ha sådan storlek — — — att den medger tillfreds- ställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på fastigheten” till ”lantbruksfastighet skall — — — ha sådan storlek — _ — att det företag som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt godtagbart”. Nämnden kan acceptera ändringen men förutsätter dock att i de egentliga jordbruks- 60

• Sida 61
•  Original

respektive skogsbruksbygdema man inte helt bortser från en företagseko— Prop. l989/90: 151 nomisk lönsamhet. Begreppet ”ekonomiskt godtagbart” ger ett mycket Bilaga 3 stort utrymme för subjektiva bedömningar. Sid 42. Med den angivna definitionen på lönsamhet är det ovanligt att jordbruksdrift lämnar ekonomiskt överskott som är godtagbart utan för- behåll av olika slag.

Allmänt om deltidsjordbruk

Sid 53—54. Lantbruksnämnden delar åsikten om det olämpliga i att avskilja byggnaderna från deltidsjordbruk. De nuvarande reglerna som möjliggör avstyckning bör skärpas så att det blir svårare att genomföra åtgärden såvida inte fastighetens jord- och skogsmark behöver disponeras för rationaliseringsändamål och dylikt i samband med förrättningen.

Lantbruksnämnden i Gotlands län:

I 55 samma kapitel föreslås att benämningen jordbruksfastighet ersättes med lantbruksfastighet. Detta är ett vidare begrepp som innefattar jord- och skogsbruksföretag samt trädgårdsföretag. Vidare släpper man på lön- samhetskravet, då man i förslaget ändrar att den bildade fastigheten bla medger en tillfredsställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på fastigheten till att det företag som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt godtagbart.

På Gotland finns behov av alla i rapporten nämnda fastighetstyper. Heltidsjordbruket är den fastighetstyp som varit målsättningen för nämndens verksamhet. Av regionalpolitiska skäl accepteras numera del- tidsjordbruket. I denna typ av företag ger lantbruket endast en del av sysselsättningen och inkomsten. Resterande del erhålles från arbete utan- för företaget. Detta bidrager till att målsättningen en levande landsbygd kan uppnås. Ett visst intresse för boende på landsbygden utan anknytning till jordbruket föreligger hos personer som vill uppnå de fördelar som det innebär att leva närmare naturen. Hos dessa finns ofta ett intresse att bli ägare till ett något större markområde för mindre djurhållning (hästar) och köksväxtodling för det egna behovet. Nämnden finner utredningens syn- punkter att få bilda sådana bostadsfastigheter av värde. Vid fastighetsbild- ningen måste dock iaktas att utvecklingen och driften av det etablerade jordbruket ej begränsas eller förhindras.

Lantbruksnämnden i Södermanlands län:

Det finns inget motiv längre för att särbehandla jord- och skogsbruksfastig- heter. Att samtliga fastigheter benämns lantbruksfastigheter är ett steg i rätt riktning. I konsekvens med jordförvärvslagens ändrade lydelse och inriktning bör regionalpolitiska hänsynstaganden även finnas med i FBL. Bestämmels- erna i 3:5 FBL vad avser de ekonomiska kraven bör inte poängteras mer än nödvändigt. Det är numera tillåtet med deltidsföretag i större utsträckning 61

• Sida 62
•  Original

än tidigare. Lantbruksdelen kan ingå med en mycket liten del i ekonomiska Prop. 1989/90: 151 termer. Att själva fastighetsdelen skulle utformas på ett ekonomiskt god- Bilaga 3 tagbart sätt är att ställa höga krav. Lönsamhetssituationen inom lantbruket är sådan att mycket få företag oavsett storlek uppvisar acceptabel lönsam- het. Lönsamhetskravet bör således tonas ned så mycket som möjligt. Detta understryks också av den förändrade jordförvärvslagen och det regional- politiska intresset.

Uppbyggnaden av lantbruksfastigheter sker vanligtvis stegvis. För att detta skall vara acceptabelt enligt FBL har hittills undantagsreglema i 3:9 fått tillgripas. Som tidigare påpekats är det mera tillfyllest att frågan om fastighetsbildning kan ske enligt huvudreglerna i 3:1 och 3:5 FBL. Försla- gen till ny lydelse och tolkningen av nämnda lagrum enligt rapporten överensstämmer i stort med nämndens uppfattning.

Beträffande nybildning av sk deltidsföretag delar lantbruksnämnden rapportens förslag att det bör gälla en restriktiv inställning till nybildning. Antalet ofullständiga fastigheter är redan mycket stort. Skall dylika fastig- heter nybildas får det endast ske på sådant sätt att inte utvecklingsbara lantbruksföretag begränsas i sin utveckling.

Om ett deltidsföretag skall tillskapas bör arealen begränsas om fastighe- ten är belägen i närheten av en tätort där utkomstmöjlighetema är större med kompletterande sysselsättning utan areellt underlag. Ju längre fastig- heten är belägen från en tätort desto större kan behovet av areal vara. Förutsatt att mark inte behövs för att trygga befintliga areellt baserade företags behov kan nybildning av deltidsföretag ske med större liberalism vad avser areal. Lagens flexibilitet bör således vara mycket stor i detta avseende.

Lantbruksnämnden i Kristianstads län:

Nämnden delar uppfattningen att lönsamhetskriteriet i FBL 3:5 första stycket tonas ner och att de regionalpolitiska aspekterna lyfts fram. Vid all ny- och ombildning av deltidsjordbruk bör emellertid krävas starka regi- onalpolitiska skäl och sådan fastighetsbildning bör normalt inte komma till stånd om det medför men för de rationella eller utvecklingsbara familjefö- retagen. Dessa måste även ges möjligheter att arreellt utvecklas över tiden i takt med den tekniska och ekonomiska utvecklingen. I likhet med rapporten vill nämnden kraftigt understryka att i de flesta bygder finnes redan nu ett stort antal fastigheter som utan behov av fastighetsbildning- såtgärder är väl lämpade som deltids- eller kombinationsföretag. I vissa områden kan därför ifrågasättas behovet av fler sådana fastigheter. I detta sammanhang vill nämnden också instämma i att praxis vid avskiljande av bostad från mindre jordbruksfastigheter bör skärpas.

Under delrubriken Ekonomiskt krav (s 42 st 3) sägs att i den utpräglade glesbygden skall i försörjningsunderlaget kunna inräknas annan verksam- het än lantbruk och att därmed skulle öppnas en möjlighet att fastighets- bilda för kombinerade företags behov. Nämnden menar för sin del att denna möjlighet även bör vara öppen utanför dessa glesbygdsområden förutsatt att verksamheten har en naturlig anknytning till eller behov av 62

• Sida 63
•  Original

fastighetens resurser. Rapporten säger (sid 59) att vissa allmänna intressen Prop. 1989/90: 151 inte kan frångås vid en regional tillämpning av FBL. Nämnden vill inte Bilaga 3 uttrycka detta så kategoriskt vad avser skogsbrukets rationalisering.

Lantbruksnämnden i Hallands län:

Föreslagna ändringar i 3kap 5 9” innebär möjlighet att bilda deltidsjord- bruk vilket nuvarande lagstiftning i princip inte medger.

Föreslagen lagändring innebär bla att benämningen jordbruksfastighet och skogsbruksfastighet utgår och ersättes med lantbruksfastighet. Denna ändring synes positiv då missförstånd kan förekomma, framförallt i vad avser rena skogsfastigheter som i taxeringssammanhang benämns jord- bruksfastighet trots avsaknad av jord.

Det torde vidare vara en positiv ändring att kravet på en tillfredsstäl- lande lönsamhet har ersatts med att den verksamhet som skall bedrivas på fastigheten skall vara ekonomiskt godtagbar. Detta torde innebära att en mera flexibel verksamhet kan godtas. Sistnämnda förhållande torde fram- förallt i de halländska glesbygderna vara positivt då det i dessa bygder oftast saknas möjligheter att få den huvudsakliga inkomsten från det traditionella jord- eller skogsbruket. Härav följer att vid tillämpningen av denna paragraf skall de regionalpolitiska förutsättnigama bättre kunna beaktas.

Lantbruksnämnden i Älvsborgs län:

I rapporten föreslås ändring av 3:5 FBL innebärande bla att ”... det företag som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt godtagbart”. Nämnden får framhålla att det är viktigt att den företagsekonomiska bedömningen görs långsiktigt, dvs inte knyts till svängningar i lönsam- heten inom lantbruket, som kan bedömas som kortvariga. Konsekvensen kan annars bli att det under lågkonjunktur knappast är möjligt alls att nybilda lantbruksfastigheter enligt huvudregeln, medan det under högkon- junktur skulle vara möjligt att nybilda även orationella företag.

"Lantbruksfastighet” är en bra sammanfattande beteckning på de fastig- heter man avser i denna paragraf.

Regional och lokal anpassning (sid 48)

I rapporten föreslås att det skall upprättas ett länsprogram för fastighets- bildning berörande lantbruksfastigheter. Programmet skall utarbetas av lantmäteriet i samarbete med sektorsmyndigheterna. Nämnden vill inte på det här stadiet ta ställning till om det behövs ett formellt länsprogram, men vill framhålla vikten av dels att de föreslagna nya reglerna snabbt slår igenom i lantmäteriets förrättningsverksamhet, dels att lantmäteriets handläggande personal på länsplanet får ta del av sektorsmyndighetemas synpunkter. Inom nämnden pågår fn ett arbete med att upprätta ett länsprogram för tillämpningen av jordförvärvslagen, i första hand rationa- liseringsparagrafen (5 4.1 punkt 1) och glesbygdsparagrafen (& 7). 63

• Sida 64
•  Original

Allmänt om deltidsjordbruk (sid 54) Prop. l989/90: 151 I rapporten har tagits upp frågan om avstyckning av brukningscentren från ' Bilaga 3 lantbruksfastigheter. För nämnden har detta hittills varit en svårbedömd ärendetyp framförallt beroende på att det saknats egentliga normer. Det är därför bra att frågan behandlats i rapporten men måhända hade den kunnat få en mer framträdande plats.

Enligt nämndens mening finns det över hela länet deltidsfastigheter och kombinerade fastigheter, som är angelägna att bibehållas. Det är alltså inte enbart en fråga för glesbygden. Tyvärr är många av dessa fastigheter numera obebodda eller nyttjas i varje fall inte för permanent boende. Ofta är fastigheterna samägda (alt dödsbo) av utbor. Skälet till att ägarna behål- ler fastigheten är ofta i huvudsak av rekreationskaraktär (sommarnöje, jakt, bärplockning etc). I många fall önskar ägarna avstycka husen för att slippa ifrån underhållskostnader, fastighetsskatt m.m.

Den beskrivna situationen är stick i stäv med strävandena att få till stånd landsbygdutveckling och en levande landsbygd.

Nämnden anser därför att skälen att vägra avstyckning av bruknings- centra bör vidgas och skärpas i förhållande till förslaget i rapporten.

Lantbruksnämnden i Skaraborgs län: Ändringar: 3:5 FBL varigenom lantbruksfastighet blir den sammanfat- tande benämningen på fastighet där det bedrivs företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen är till fördel för att uppnå en enhetlig terminologi. (Önskvärt vore att motsvarande ändring också kom till stånd i fastighetstaxeringslagen).

Den företagsekonomiska bedömning enligt 3:5 FBL av ett företag som skall bedrivas på en ny eller ombildad lantbruksfastighet måste bli mycket schematisk. Den föreslagna ändringen från ”tillfredsställande lönsamhet” till ”ekonomiskt godtagbart” som uttryck för en fastighets lämplighet från företagssynpunkt blir helt en fråga om vilka grunder som det företagseko- nomiska resultatet skall bedömas efter.

Av större vikt blir därför den föreslagna ändringen av 3:5 FBL som medför att de regionalpolitiska förutsättningama skall beaktas. Härigenom kommer en nödvändig anknyutning till rådande jord- och skogspolitik att kunna ske. Detta kommer också att få betydelse vid de i dag något oklara reglerna när ett avskiljande av tomt med byggnader får ske från en icke utvecklingsbar lantbruksenhet utan att restfastigheten samtidigt samman- förs med någon annan fastighet. Vid bedömningen av vad som är till ”övervägande nytta för lantbruket” eller vad som skall anses ”medföra olägenhet av någon betydelse" får då de regionala och lokala förutsättning- ama vägas in.

Lantbruksnämnden i Värmlands län:

Nämnden vill starkt betona vikten av att resultatet av gjorda strukturinsat- ser inom jord- och skogsbruket tryggas och att den inom flera regioner 64

• Sida 65
•  Original

nödvändiga strukturrationaliseringen i framförallt skogsmarken kan fort- Prop. 1989/90: 151 sätta. Utvecklingen och bibehållandet av ändamålsenliga lantbruksföretag Bilaga 3 är av största betydelse för en positiv miljö på landsbygden.

En fortsatt rationalisering behöver inte stå i motsatsställning till de intentioner som ligger inom utredningsuppdraget. Den framträdande roll som nu ges deltidsjordbruket måste självklart avspeglas i gällande lagstift- ning. Nämnden vill dock mycket starkt understryka att det i länets alla delar finns ett stort antal mindre jordbruksfastigheter vilka efter ändring- arna av jordförvärvslagen kan förvärvas av en vid krets av köpare under förutsättning att det blir bosättning och brukning på enheten. Mot denna bakgrund bedömer nämnden behovet av ny- och ombildning av fastigheter till deltidsjordbruk inte så framträdande. I de fall det ändock blir aktuellt måste stor hänsyn tas till restfastighetens ändamålsenlighet. Det kan näm- ligen inte vara ett samhällsintresse att utav en jord- och skogsbruksfastighet bilda ett deltidsjordbruk av åkerdelen och en del av skogsmarken samt en skogsfastighet.

Det finns idag klara tendenser att ägare av både större och mindre kombinerade jord- och skogsbruksenheter och som inte själva är brukare vill sälja åkerdelen som en enhet och sedan behålla skogsmarken som en restfastighet av mycket varierande storlek. Nämnden finner detta inte vara- i överensstämmelse med en ändamålsenlig utveckling av fastihgetsbestån- det och får därför inte sanktioneras vid utvecklingen av praxis efter lagändringarna. Enligt nämndens mening måste det klart framgå att änd- ringarna inte innebär att hemmansklyvning blir tillåten.

I rapporten understrykes behovet av regionala hänsynstagande vid til- lämpningen av lagen. Nämnden finner detta angeläget och ligga i linje med utvecklingen på flera områden. Förslaget att koordinera intentionerna i jordförvärvslagen och fastighetsbildningslagen hälsas med tillfredsställelse och är en nödvändighet när det gäller regioner och fastigheter där 7å i jordförvärvslagen är tillämplig.

Lantbruksnämnden i Västernorrlands län:

Efter ändringarna i jordförvärvslagen 1987 återfinns det grundläggande syftet i portalparagrafen (1 5). Syftet är att främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av lantbruksföretagen. Vid tillämpningen skall efter- strävas, att från regionalpolitisk synpunkt ändamålsenliga företag bildas.

Innan ändringar i jordförvärvslagen genomfördes var syftet mer entydigt att främja familjelantbruken genom strukturrationalisering.

De regionalpolitiska förutsättningama bör nu i ökad grad beaktas. I glesbygden skall även annan verksamhet än jord- och skogsbruk kunna räknas in i försörjningsunderlaget. I Västernorrlands län, som har en så stor glesbygd, är detta synnerligen angeläget.

Utredningens förslag innebär möjligheter att bilda deltidsjordbruk. Lantbruksnämnden vill dock framhålla, att vid konkurrens om åker- och skogsmark skall familjelantbruk i allmänhet gå före deltidsjordbruk. Detta bör gälla även i glesbygd eftersom sysselsättningen oftast gynnas mest om 65

• Sida 66
•  Original

familjelantbruket får ökad areal åker och skog. Särskilda skäl kan dock Prop. l989/90: 151 föreligga då ett familjelantbruk får stå tillbaka för ett deltidsjordbruk. Bilaga 3 Lantbruksnämnden vill också understryka utredningens kostaterande, att i praktiskt taget samtliga bygder finns ett antal arealmässigt ofullstän- diga lantbruksfastigheter, som lämpar sig för deltidsjordbruk. Det förelig- ger därför i allmänhet inte behov av en ökad nybildning av deltidsjord- bruk. Lönsamhetsvillkoret i 3:5 FBL föreslår utredningen ändras till att det ' företag som skall bedrivas på fastigheten blir ekonomiskt godtagbart. Den successiva uppbyggnaden av jord- och skogsbruksföretag har hittills i stor utsträckning skett med tillämpning av 3:9 FBL. Det har varit fallet när det har bedömts att fastighet som ombildas inte får tillräcklig storlek för att medge tillfredsställande lönsamhet men fastighetsindelningen för- bättras och åtgärden inte motverkar en mer ändamålsenligt fastighets- indelning. Lantbruksnämnden tillstyrker den föreslagna ändringen varigenom fler- talet fastighetsbildningar för jordbruksändamål kommer att bedömas en- ligt huvudreglema 1 3:1 och 3:5 FBL och ej enligt undantagsbestämmel- sema i 3:9 FBL.

Avstyckning av brukningscentrum och skadlig uppdelning

För att förhindra skadlig uppdelning finns en bestämmelse i FBL om att fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet endast får ske om åtgärden är till övervägande nytta för jordbruksnäringen (3:6 FBL). Bestämmelsen ger också möjlighet att skydda regionalpolitiskt motiverade kombinerade företag som bedrivs med en jordbruksfastighet som bas (deltidsjordbruk).

Avstyckning av bostadshus från en jordbruksfastighet kan förhindras enligt 3:6 FBL. Utredningen anser att detta i fortsättningen även bör kunna gälla vid avstyckning av bostaden från deltidsjordbruk. Lantbruks- nämnden instämmer i detta men anser att i konsekvens med ändringarna i 3:5 FBL ändring bör göras också i 3:6 FBL så att jordbruksfastighet och jordbruksnäringen utbytes mot lantbruksfastighet och lantbruksnäringen. I konsekvens härmed borde också motsvarande förändring göras av termen deltidsjordbruk till deltidslantbruk.

Lantbruksnämnden i Västerbottens län:

Att möjligheter nu öppnas i FBL att bygga upp kombinationsföretag ser lantbruksnämnden som en enbart följdriktig konsekvens av den ändrade jordbrukspolitiken. Lantbruksnämnden kan bara beklaga att förändring- arna i FBL inte skett tidigare. LMV vill behålla nuvarande skyddsregler i FBL mot skadlig uppdelning av lantbruksfastighet (FBL 3:6). Lantbruksnämnden delar den stånd- punkten. FBL bör inte utvecklas till att bli ett instrument för att lösa upp besvärliga ägarförhållanden. Ägarsplittringen tillväxer visserligen i en be- klämmande snabb takt och utgör ett växande hinder för en regional politisk acceptabel utveckling. Jorddelning är emellertid inte rätt metod att lösa 66

• Sida 67
•  Original

dessa problem. Samtidigt vill dock lantbruksnämnden också understryka Prop. l989/90: 151 att skyddsreglema inte bör tillämpas så att de motverkar sitt eget syfte. I Bilaga 3 vissa speciella fall bör även klyvning kunna tillämpas för att lösa upp hindrande samäganderättsförhållanden. Det gäller främst i samband med att statligt stöd utgår, då det kan vara ett stort allmänt intresse att tillskapa nödvändigt underlag för angelägen investering.

Skogsstyrelsen:

Enligt rapporten har hittillsvarande tillämpning av FBL vad gäller fastig- hetsbildning för jord- och skogsbruksändamål fungerat i huvudsak väl. De senaste årens utveckling inom jordbruksnäringen har dock lett till att prövningen av fastighetsbildning i ökande grad har måst "grundas på undantagsbestämmelsema i 3:9 och 3:10 FBL. Vid fastighetsbildning i samband med omarrondering och andra strukturförbättrande åtgärder i skogsbruket torde prövningen i flertalet fall ha måst ske med stöd av bestämmelserna i 3:9 F BL. Efter ändringarna i jordförvärvslagen med bl.a. minskade rationaliseringsambitioner och ökad hänsyn till de regionalpoli- tiska målen antas undantagsreglema få en än mer framträdande roll. Mot denna bakgrund föreslås i rapporten att de särskilda bestämmelserna 1 3:5 FBL skall ges följande lydelse: ”Landbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning och utformning att det företag som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt godtagbart. Vid tillämpningen skall utom annat de regionalpolitiska förutsättningama beaktas.”

Jämfört med gällande bestämmelser innebär förslaget en lägre ambi- tionsnivå vad gäller lönsamhetsvillkoret, en komplettering med regional- politiska hänsynstaganden och införande av begreppet lantbruksfastighet istället för jordbruks- resp skogsbruksfastighet. Dessa ändringar avses leda till dels en förbättrad överensstämmelse mellan fastighetsbildningslagen och jordförvärvslagen, dels att tillåtligheten till fastighetsbildning i större utsräckning än hittills kan prövas enligt huvudreglerna i 3:5 FBL.

Skogsstyrelsen biträder förslaget att i 3:5 FBL införa begreppet lant- bruksfastighet som benämning för fastighet på vars område företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen bedriver verksamhet. Bla uppnås härigenom en bättre överensstämmelse med jordförvärvslagen (J FL) i vilken dessa företag betecknas som lantbruksföretag. Det kan dock påpekas att fullständig överensstämmelse inte går att uppnå eftersom begreppet ”taxerad som jordbruksfastighet" har måst användas i 2 & JFL. Analogt med benämningen 1 3:5 FBL borde begreppen lantbruksfastighet och lantbruksnäringen användas även i 3:6 FBL. Vidare borde begreppet deltidslantbruk användas istället för deltidsjordbruk både i LMVs rapport och i andra sammanhang då företag med skogsmark avses ingå.

Skogsstyrelsen noterar att det både av rapporten och av det föregående samrådet framgår att nu gällande regler i FBL, vad gäller jord- och skogsbruksfastigheter, inte har motverkat de regional- och strukturpoliti- ska strävandena. Eftersom uppbyggnaden av lantbruksföretag — inte minst vad gäller skogsbruksdelen i företagen — i flertalet fall har skett 67

• Sida 68
•  Original

genom en successiv förbättring av fastighetsindelningen har dock bestäm- Prop. 1989/90: 151 melserna i 3:9 FBL om undantag från kravet i 3:5 FBL måst användas. Det Bilaga 3 torde vara en allmän uppfattning, i varje fall när det gäller skogsbruksfa- stigheter, att undantagsbestämmelsen har haft en central betydelse i struk- turarbetet ända sedan F BLs tillkomst.

Som tidigare nämnts föreslås i rapporten en ny utformning av lönsam- hetsvillkoret i 3:5 FBL som innebär en ambitionsnivåsänkning jämfört med de regler som nu gäller. Enligt de föreslagna reglerna skall det företag som skall bedrivas på fastigheten bli ”ekonomiskt godtagbart". Enligt rapporten är innebörden av detta villkor att såväl hela företaget som enskilda verksamheter skall lämna ett ekonomiskt överskott som är god- tagbart med hänsyn till de insatta resurserna. Denna utformning av lön- samhetsvillkoret anses möjliggöra, dels successiv uppbyggnad av företag, dels bildande av kombinationsföretag, som är lämpliga från regionalpoli- tisk synpunkt, utan att behöva tillämpa undantagsreglema.

Skogsstyrelsen konstaterar att uttrycket ”ekonomiskt godtagbart” är ett svårdefinierat begrepp som ger möjligheter till ganska vid tolkning. För att kunna tillämpa det föreslagna lönsamhetsvillkoret torde det bli nödvändigt att utarbeta anvisningar med vissa tumregler som stöd för tillämpningen. Det kan ifrågasättas om det finns skäl att utforma dessa regler så att det ekonomiska kravet skall tillämpas på enskilda verksamheter i det företag som skall bedrivas på fastigheten. Det borde räcka med att ställa det ekonomiska kravet på företaget som helhet, vilket också skulle förenkla tillämpningen. Eftersom undantagsbestämmelsema kvarstår oförändrade i denna del torde det för övrigt bli så att dessa sätter gränsen för fastighets- bildningens tillåtlighet även fortsättningsvis, dvs fastighetsbildningen är normalt tillåtlig när den leder till en förbättrad fastighetsindelning och en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas.

Enligt rapporten bör villkoren i FBL så långt möjligt överensstämma med J FLs intentioner. Något hinder mot skadlig uppdelning vid förvärv av del av fastighet finns dock inte i JFL. Om förvärvstillstånd måste ges i dessa fall, därför att den mottagande fastigheten är lämplig ur struktursyn- punkt. måste den skadliga uppdelningen hindras av reglerna i FBL. Skogs- styrelsen noterar att i sådana fall och när det gäller överlåtelser inom den sk frikretsen som leder till fastighetsbildningsåtgärd utgör FBL spärren mot en försämrad fastighetsindelning. Enligt rapporten bör FBL även i fortsättningen hindra en skadlig uppdelning av fastighetsbeståndet. Om arealen av ett brukningsområde blir alltför ringa eller områdenas inbördes läge försämras så att det blir svårt att bedriva ett rationellt skogsbruk bör fastighetsbildningsåtgärd även i fortsättningen hindras av bestämmelserna 1 3:7 FBL.

Liberaliseringen av JFL med bla en nedtoning av rationaliseringsaspek- ten innebär att förvärvstillstånd i vissa fall ”får” vägras av rationalisering- sskäl. Liberaliseringen torde leda till ett ökat antal fall då förvärvstillstånd lämnas därför att det inte finns tillräckliga skäl för avslag. Förvärvstillstån- det innebär inte något ställningstagande till om en sammanläggning av den förvärvade fastigheten med tidigare innehav leder till en fastighetsbildning som uppfyller lämplighetsvillkoren i FBL. För förvärvaren kan det vara en 68

• Sida 69
•  Original

fördel — både för att undvika lagfartskostnader och för att öka möjlighe- Prop. l989/90: 151 terna att vid skogsavdrag få använda reglerna för rationaliseringsförvärv — Bilaga 3 att genomföra förvärvet i form av fastighetsreglering. Även i detta fall har FBL stor betydelse för att förhindra en försämrad fastighetsindelning.

Fastighetsbildning avseende deltidslantbruk kan enligt gällande lag undantagsvis ske med stöd av bestämmelserna i 3:9. Genom ändringen av det ekonomiska kravet i 3:5 öppnas möjligheten att nybilda deltidslant- bruk. Skogsstyrelsen biträder uppfattningen i rapporten att inställningen till nybildning bör vara restriktiv. Det finns redan ett mycket stort antal mindre lantbruksfastigheter som är väl lämpade för bosättning och deltid- slantbruk. Problemet är dock att de i många fall är fritidsfastigheter som inte kommer att bli tillgängliga på öppna marknaden — också efter den senaste ändringen av JFL. Risken är uppenbar att även deltidslantbruk som nybildas för permanentboende efter kort tid övergår till att bli fritids- fastigheter. Det är därför angeläget att i dessa fall noggrant pröva om fastigheten är varaktigt lämpad för sitt ändamål.

Skogsstyrelsen vill i detta sammanhang peka på att det stora antalet fastigheter med liten skogsmarksareal fn bedöms som ett av de största hindren för en ökad avverkning. För dessa skogsmarksarealer finns det ett stort behov av storleksrationalisering och arronderingsförbättring som i första hand syftar till att åstadkomma behandlingsenheter som medger rationell brukning. I tabellen nedan redovisas bearbetningen av ett OSI- material (682 fastigheter). Siffrorna i tabellen visar kvoten mellan andel avverkningsbar skog och andel skogsmark för olika storleksklasser. En kvot större än 1,0 innebär en högre andel avverkningsbar skog än genomsnittet och vice versa.

Avverkningsmöjligheter på små fastigheter

Fastighetsstorlek, Län F + K Län C + U Län Y + Z areal skogsmark (ha)

— 25 1,22 1,81 1,95 25 — 50 0,94 0,95 1,58 50 — 100 0,96 0,84 1,08 100 + 0,94 0,84 0,83

Tabellen tyder på att ökad bildning av små skogsfastigheter skulle leda till minskade möjligheter att uppnå avverkningsmålet. Skogsstyrelsen vill mot denna bakgrund, på samma sätt som skogsvårdsstyrelsen i Norrbot- tens län, understryka vad som sägs på sid. 59 i rapporten. Där anförs bla följande:

”En avvägning skall självklart ske i det enskilda fallet mot vad som enligt 3:6 FBL är till övervägande nytta för jordbruksnäringen. På samma sätt finns ett betydande intresse från allmän synpunkt att med stöd av 3:7 hindra en skadlig uppdelning av skogsmark. Sådana allmänna intressen som aldrig kan frångås vid en regional tillämpning av FBL är att vidmakt- hålla effektiva familjelantbruk, att rationalisera skogsbruket och att inte

• Sida 70
•  Original

indela jord- och skogsbruksmark med nya gränser som försvårar möjlighe— Prop. 1989/90: 151 ten att ekonomiskt utnyttja marken.” Bilaga 3

Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län:

Allmänt anges att det bör finnas möjlighet att få ett ekonomiskt överskott som ”är godtagbart med hänsyn till insatta resurser” och att företaget bör ”betala sina egna kostnader”. Något överraskande anges också att företaget ensamt, eller i vissa sammanhang tillsammans med andra inkomster, bör ge företagaren en tillfredsställande försörjning. Skogsvårdsstyrelsen anser att de angivna kraven är rimliga. Dock är uttrycket ”eller i vissa samman- hang etc” ett alltför flyktigt behandlande av de idag vanligaste och med hänvisning till utredningsuppdraget nu tydligen även allmänt accepterade brukningsformema — deltid eller fritid.

Under rubriken ”Lantbruksfastighet för bedrivande av skogsbruk” an- ger LMV att vägledande för vad som skall betraktas vara en fastighet som medger ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift är ”frågan om de naturligt givna förutsättningama tillvaratas i godtagbar utsträckning.” Skogsvårds- styrelsen anser att detta är en bra precisering. Och fullt tillräcklig. LMV tar dock i samma avsnitt upp fastighetsstorleken och hänvisar till ”den fort- 'gående mekaniseringen” av skogsbruket och att den medfört krav på en ökning av skogsfastighetemas storlek.

En väsentlig skillnad mellan jordbruk och skogsbruk är att inom den senare verksamheten är entreprenadsystemet mycket väl utbyggt. Modem maskinteknik är tillgänglig även för små fastigheter. Dessutom kräver inte skogsföretagen stora grundinvesteringar i ekonomibyggnader mm. Det är således fel att som LMV anse att det bör vara ändamålsenligt att ställa samma ekonomiska krav på en skogsbruksfastighet som på en jordbruks- fastighet. Även en mycket liten skogsfastighet med god beståndsarronde- ring är tillgänglig för modern teknik och kan utan problem utnyttja de naturligt givna förutsättningama. Förutsatt att ägaren har vilja och för- måga!

Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län:

Den förändrade jordförvärvslagen har ökat möjligheterna att förvärva deltidsjordbruk. Som framhålles i rapporten finns det i praktiskt taget samtliga bygder fastigheter som kan vara lämpliga för deltidsjordbruk varför det i allmänhet inte bör finnas något behov av nybildningar. Vid tillköp av mindre fastigheter som skulle kunna vara lämpliga för deltidsjordbruk bör lantbruksnämnden inte kräva sammanläggning. Vid en framtida ny situation kan en sådan fastighet på nytt komma ut på marknaden och kanske bli ett deltidsjordbruk. På fastigheter som kan vara lämpade för etablering av deltidsjordbruk bör man vara restriktiv med att tillåta avstyckning av byggnaderna. 70

• Sida 71
•  Original

Skogsvårdsstyrelsen iÅlvsborgs län: Prop. 1 989/ 90: 1 5 1

Det är av mycket stor betydelse, som också framgår av rapporten, att Bilaga 3 befintliga fastigheter finns i sådan utsträckning att nybildning endast i undantagsfall kan behövas och att skyddet mot uppsplittring av skogsmar- ken kvarstår (FBL 3 kap 7 5 ).

Väsentligt är också att successiv uppbyggnad av företag skall kunna ske enligt huvudregel och att FBL ges en sådan utformning att intentionerna i J FL får fullt genomslag även när prövning ej behöver ske enligt denna lag.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län (S VS):

SVS vill starkt betona vikten av att resultatet av gjorda strukturinsatser i skogsbruket tryggas och att den inom flera regioner nödvändiga struktur- rationaliseringen kan fortsätta. Utvecklingen och bibehållandet av ända- målsenliga lantbruksföretag är av största betydelse för en positiv miljö på landsbygden.

SVS ser med tillfredsställelse på att skogs- och jordbruksfastighetemas starka skydd mot uppsplittring och gynnande av storleksrationalisering finns kvar. Möjligheten att underlätta tillköp av skogsmark och gynnandet av en successiv rationalisering är viktiga led i lantbruksfastighetemas uppbyggnad och utveckling.

Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län:

Man bör vara observant så att skogsmark inte onödigtvis läggs till mycket små fastigheter.

Vi har i Dalarna en lång erfarenhet av att skogsmarker på dessa fastig- heter inte utnyttjas till att producera råvara till skogsindustrin, som är så viktig för landets ekonomi.

Dels utnyttjas dessa fastigheters skogsproduktionsmöjligheter dåligt på grund av ägarnas bristande kunskap och intresse för skogen, dels kommer den begränsade produktionen som erhålles aldrig industrin tillgodo, utan även fina timmertallar eldas upp.

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län:

Med tanke på den faktiska situationen inom jord— och skogsbruk är det välkommet med en översyn av fastighetsbildningsreglema. Redan idag är majoriteten av jordbruksföretagen deltidsföretag (drygt 80 %), (1 vs inkomsten måste till stor del hämtas utanför den egna fastig- hetens försörjningsmöjligheter. Att underlätta för denna typ av deltidsföretag måste bli ett självklart led i att behålla försörjningsmöjlighetema på landsbygden. Vad skogsbruksdelen beträffar, måste huvudinriktningen även framåt vara, att rationalisering ska främjas, och att yrkesverksamhet måste väga tyngre än tex hobbyverksamhet. 71

• Sida 72
•  Original

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: Prop. l989/90: 151 Skogsmarken kombineras i allt högre grad med andra verksamheter där Bilaga 3 den traditionella kopplingen till enbart jordbruksdrift inte ger tillräckligt försörjningsunderlag. Rena skogsfastigheter som fristående sysselsättning för en heltidsbrukare kräver en avkastning på ca 1000 m3 sk/år. I inlandet med relativt låga boniteter skulle detta leda till strävan mot ett litet antal stora fastigheter i en bygd där.-uttunning av boendet kan bli det största problemet för aktiv skogsdrift över hela ytan.

Föreslagna författningsändringar rörande kraven på lantbruksföretag tillstyrkes.

Det bör dock understrykas att nybildning av fastigheter med relativt små skogsinnehav bör, som i rapporten påpekas, ske med stor restriktivitet eftersom det stora antalet små fastigheter i första hand bör kunna vara utgångspunkt för mångbruksplanering.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

De naturliga förutsättningama för lantbruksföretag varierar i hög grad mellan länets olika delar. De förelagna ändringarna i 3 kap 5 5 ger stöd för en varierande tillämpning där dessa förutsättningar kan tas till vara.

Kombinationssysselsättning är ofta en förutsättning för att kunna leva i glesbygden och särskilt i Skärgårdsområdena. Sysselsättningsaspektema får en ökad vikt och möjligheterna att genom fastighetsbildningsåtgärder stödja uppbyggnad och drift av kombinationsföretag förbättras genom ändringen i den nyss nämnda paragrafen. Länsstyrelsen finner detta till- fredsställande.

Fastighetsbildningsmyndighetema'får genom samråd i de enskilda fallen med kommuner och berörda länsmyndigheter synpunkter på hur fastig- hetsbildningen kan anpassas till bla jordpolitiska och regionalpolititiska målsättningar. Ibland kan samråden i de enskilda fallen ersättas med principsamråd om hur vissa frågor" bör hanteras. Formalisering av hante- ringen till upprättande av länsprogram (s "48 11) synes dock innebära ett onödigt omfattande arbete. De riktlinjer eller länsprogram för tillämp- ningen av jordförVärvslagen som-lantbruksnämnden utarbetar i samråd med bl a länsstyrelsen bör ge tillräcklig ledning också när det gäller fastig- hetsbildning i motsvarandefall.

I rapporten berörs på s 53 frågan om avskiljande av bostadshus från icke utvecklingsbara lantbruksföretag genom fastighetsbildning. Det förekom- mer i länet att ägaren önskar avstycka brukningscentrum med bostadsbygg- nader utan att jordbruks- och skogsmarken samtidigt förs över till någon annan lantbruksfastighet. Detta har som sägs i rapporten varit möjligt enligt praxis när det inte är fråga om utvecklade eller utvecklingsbara företag. Länsstyrelsen instämmer i uppfattningen att tillämpningen med hänsyn till de regionalpolitiska målen bör" ändras så att nödvändiga bo- stadsbyggnader inte skall kunna avstyckas i de fall lantbruksfastigheten lämpar sig som bas "för ett deltidsjordbruk eller ett kombinerat företag.

På 5 58n berörs frågan om uthymingsstugor på jordbruksfastigheter. 72

• Sida 73
•  Original

Sådana stugor bör i många fall kunna utgöra del i glesbygdsföretag. Så länge Prop. 1989/90: 151 företaget består bör med hänsyn till-de regionalpolitiska målen stugorna Bilaga 3 behållas till enheten och inte avstyckas. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang peka på vissa problem att få lönsamhet i sådan uthyrningsverksamhet, vilket delvis torde ha samband med reglerna om fastighetstaxering och dembes'kattning som följer därav. Stugor med tillhörande tomtmark kommer särskilt i skärgårdsområdena att åsättas höga värden som faller på den jordbruksfastighet där stugorna är uppförda. Beskattningen blir därför en sådan belastning att det blir svårt att med rimliga hyresnivåer för stugorna få tillräckligt överskott av verk- samheten. Länsstyrelsen kan som jämförelse nämna erfarenheter av den verksam- het med etablering av arrendetomter för fritidsbebyggelse som skedde i början av 'l970-talet i länets skärgård. Avsikten var'attiarrendetomterna skulle ge bofasta skärgårdsbor visst ekonomiskt bidrag och att tomterna inte skulle avstyckas. Under senare år har dock ett antal arrendetomter avstyckats till egna fastigheter, vilket blivit nödvändigt till 'stor del av beskattningsskäl.

Länsstyrelsen iÄlvsborgs län:

Länsstyrelsen anser det vara mycket viktigt att den successiva uppbyggna- den av företag i glesbygden kan Ske enligt-en huvudregel och .inte som hittills med stöd av undantagsbestämmelser. "Detta'uppnås genom den föreslagna ändringen i 3:5 FBL, som innebär en lättnad beträffande de ekonomiska kraven samt att utom annat de regionalpolitiska.förutsättning— arna skall beaktas. Det nämnda är, tillsammans med möjligheten att bilda större'bostadsfastigheter"för permanentboende på landsbygden, en efter- längtad anpassning av FBL till bla ändringarna'i jordförVärvslagen.

Länsstyrelsen vill emellertid i det följande peka-på några situationer då svårigheter kan uppstå vid tillämpningen av lagen.

Förslaget att s'lopa det särskilda lämplighetsrekvisitet för skogsbruksfa- stigheter kan komma att innebära en viss försämring av möjligheterna att hävda skogsbrukets intressen. Förutsättningarna för att bedriva ett ratio- nellt skogsbruk är mycket beroende av ägare- och fastighetsstrukturen. Det är därför väsentligt att skogsnäringens intresse av att bedriva-ett rationellt skogsbruk kan tillgodoses med hjälp av fastighetsbildningslagen. Mot-detta kan då uppkomma konflikter genom att lantbruksföretag kan behöva öka skogsbruksdelen i företaget genom komplettering med skogsmark som kompensation för minskad lönsamhet på jordbruksdelen i företaget, ge- nom komplettering med skogsmark till kombinerade-företag, eller genom att bostadsfastigheter önskar tillskott av skogsmark för bevarande av miljön, tillgång till ved mm. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till om reglerna i 3:7 FBL i alla situationer utgör ett tillräckligt skydd mot skadlig uppsplittring av fastighetsbeståndct och verkligen kan fungera som ett hinder mot bildande av från skogsbrukssynpunkt olämpliga fastigheter. Skogsnäringens intressen måste alltså betonas starkt inom vissa områden.

Över hela länet finns, som lantbruksnämnden påpekat i sitt yttrande, 73

• Sida 74
•  Original

fastigheter som är lämpliga för deltidsjordbruk och kombinerade ändamål Prop. 1989/90: 151 och som det är angeläget att bebehålla. Mot detta står den enskildes Bilaga 3 önskemål om att avstycka byggnaderna för att slippa ifrån underhålls- kostnader, fastighetsskatt mm. Detta motverkar strävandena att få till stånd landsbygdsutveckling och en levande landsbygd. Det är därför enligt länsstyrelsens mening viktigt att inom visa områden kunna förhindra avstyckning av bostaden från lantbruksfastigheter för kombinerade ända- mål eller fastigheter som är lämpliga för etablering av deltidsjordbruk. Reglerna i 3:6 FBL kan måhända utgöra ett skydd i dessa sammanhang men svårigheter kommer sannolikt att uppstå vid tillämpningen. Som stöd för tillämpningen av FBL i ovan nämnda situationer och för att få stadga och likformighet i lämplighetsbedömningen vid fastighetsbild- ning på landsbygden anser länsstyrelsen att det är nödvändigt med en form av översiktlig planering, ett länsprogram. Inom lantbruksnämnden pågår för närvarande ett arbete med att upprätta ett länsprogram för tillämp- ningen av jordförvärvslagen. Detta program torde lämpligen kunna kom- pletteras så att det kan ligga till grund för tillämpningen av FBL och även vara ett stöd vid regionalpolitiska ställningstaganden. Formerna för och innehållet i ett sådant program bör närmare övervägas bl a med hänsyn till pågående kommunala översiktsplanering.

Vänersborgs kommun (kommunstyrelsen):

Rapporten föreslår att även regionalpolitiska förutsättningar skall beaktas vid lämplighetsbedömning av lantbruksfastigheter. Man anser att en fas- tighet i utpräglad glesbygd bör kunna ombildas eller nybildas för en kombination av flera olika ändamål. Förslaget innebär möjligheter att bilda deltidsjordbruk i fall där det finns behov av sådana, något som nu gällande bestämmelser i princip inte medger. Dock föreslås inga ändringar i skyddsreglema för jord- och skogsbruket.

Kommunstyrelsen anser att föreslagna ändringar i denna del är bra, dock

— bör ändring ske så att fastighetsbildningsmyndigheten är skyldig att samråda med byggnadsnämnden vid fastighetsbildning för kombinerade ändamål, eftersom sådan fastighetsbildning i likhet med fastighetsbildning för bostadsändamål väsentligt kan påverka den kommunala planeringen,

—- måste följdändring ske i plan- och bygglagen så att det inom fastighe- ter för kombinerade ändamål normalt kommer att krävas bygglov för sådana byggnadsåtgärder som inte kan hänföras till lantbruksändamål.

Länsstyrelsen i Västerbottens län:

Länsstyrelsen hälsar med tillfredsställelse förslaget att de regionalpolitiska förutsättningama i ökad grad beaktas vid bildande av jord- och skogs- bruksfastigheter och att de ekonomiska kraven på jord- och skogsbruksfa- stigheter anpassas till de lokala och regionala förutsättningama. Erfaren- heterna från försöksverksamhet i Storumans kommun bestyrker detta, vilket även framgår av kommunens yttrande. 74

• Sida 75
•  Original

Med de föreslagna nya lagarna följer dock betydande tolkningssvårighe- Prop. 1989/90: 151 ter. Här gäller det enligt länsstyrelsens bedömning att trycka på de övergri- Bilaga 3 pande målsättningarna som klart beskrivits på sid. 59 i rapporten (om familjelantbruket, att rationalisera skogsbruket och ekonomiskt utnyttja

marken).

Skellefteå kommun (kommunstyrelsens arbetsutskott):

Inga invändningar. Förslaget får närmast ses om en anpassning till en av regionalpolitiska skäl något ändrad jordbrukspolitik.

Storumans kommun:

J ordbruksfastighet När det gäller jordbruksfastigheter instämmer kommunen i huvudsak med utredningens förslag. Speciellt vill vi understryka sista meningen i förslaget 3:5, att ”vid tillämpningen skall utom annat de regionalpolitiska förutsätt- ningama beaktas”. Man måste beakta att förutsättningama för ett lant- bruksföretag är helt olika i kustbygden, där jordbruk kan vara den huvud- sakliga inkomstkällan, i skogsbygden där skogsbruket är viktigast, medan i fjällbygden ägarna till jordbruksfastigheter i de flesta fall är beroende av andra inkomster än från jord- och skogsbruk.

I fråga om avstyckning av uthymingsstugor i anslutning till gårdsgrupp på jordbruksfastigheter, hos oss benämnda träkor, bör enligt kommunens mening stor restriktivitet iakttagas. Skälen till- detta är att uthymingsstu- goma, ofta med stöd av allmänna medel, tillkommit i syfte att stärka jordbruksfastighetens bärkraft, och att fastighetsbildningen ofta även kan komma att strida mot kraven i 3: ] angående lämplig utformning. vägar och va-anordningar m.m. Förutom att stamfastighetens avkastningsvärde minskar kan svårigheter uppstå att nyttja den på ett för brukaren ända- målsenligt sätt. Uthymingsstugor uppförda på jordbruksfastigheter i, eller i nära anslutning till tätortsbebygelse, främst turistorter, bör ej avstyckas om det kan befaras att det försvårar en framtida planläggning.

Skogsbruksfastigheter

Strävan bör liksom hittills vara, att inte genom uppdelning av skogsmark försvåra ett rationellt skogsbruk, utan snarare att genom sammanslag- ningar och fastighetsregleringar förbättra arrondringen. I speciella fall, när skogsmarkens omfång medger det, eller då markens skogsbruksvärde är ringa, bör dock delning kunna tillåtas om detta medför andra förbättringar av betydelse exempelvis en bättre ägarstruktur.

Det stora problemet och hindret för ett ekonomiskt utnyttjande av många jord- och skogsbruksfastigheter inom kommunen är inte i första hand ägosplittringen utan ägaresplittringen och samägandet. Där en del- ning av jord- och skogsbruksfastigheter har till syfte att åstadkomma en förbättrad ägarstruktur och därmed förbättrat ekonomiskt utnyttjande av 75

• Sida 76
•  Original

fastigheten bör delning tillåtas. Speciellt bör detta gälla inom fjällområet Prop. 1989/90: 151 där avkastningen från jordbruksmark och skogsmark är ringa. Bilaga 3

Länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Den möjlighet att nybilda deltidsjordbruk som öppnas genom ändringen i 3:5 FBL får i princip inte medföra att de strukturförbättringar av skogen som görs genom successiva eller genomgripande rationaliseringar motver- kas. Det är därför angeläget att i propositionen understryka att bestämmel- serna i'3:7 FBL utgör hinder mot skadlig uppdelning av skogsmark.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Ändringari 3:5 FBL innebär bl.a. att man inte längre behöver ställa lika höga krav på inkomst för jord- och skogsbruksdelen på fastighet som tidigare. Detta är knutet till begreppet ”ekonomiskt godtagbart”. Vid en jämförelse med de gällande begreppen ”tillfredsställande lönsamhet” re- spektive ”ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift” kan förslaget upfattas som en skärpning.

De ändrade reglerna skall möjliggöra bildande av deltidslantbruk. Detta bör klart framgå av lagtexten, vilket nu ej är fallet.

Genom nuvarande fastighetstaxeringsregler sker en uppdelning av be- skattningsnaturen för lantbruksfastigheter. I 4 kap. FTL regleras hur taxe- ringsenheter bildas och vilken beskattningsnatur olika taxeringsenheter får. Lantbruksenhet, dvs ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogs- mark och skogsimpediment skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastig- het. Bostadsbyggnader som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar produktiv mark (åkermark, betesmark och skogsmark) skall ingå i lantbruksenheten om byggnaderna behövs som bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft (FTL 4:5). Övriga byggnader taxeras vanligen som annan fastighet. Bestämmelsen innebär att om den produktiva arealen är mindre än 5 ha delas enheten på två taxeringsenheter en annan fastighet innefattande bostadshus med tomt och en jordbruksfa- stighet innefattande övrig areal och ekonomibyggnader.

Ur beskattningssynpunkt innebär denna uppdelning nackdelar genom att de delar av fastigheten som taxerats som annan fastighet schablontaxe- ras vilket medför att avdrag ej får göras för driftutgifter. Sådan taxering kan alltså komma att direkt motverka samhällets ambitioner med fastig- hetsbildningen.

Länsstyrelsen anser därför att bl.a. de ökade möjligheterna till bildande av deltidslantbruk och kombinationsföretag medför behov av att närmare studera skatteeffekten. Risken är annars uppenbar att syftet med fastighets- bildningen omintetgörs eller förfelas genom fiskalisk skatteteknik från samhällets sida.

Vid fastighetsbildning skall utom annat de regionalpolitiska förutsätt- ningama beaktas. Detta innebär att såväl en lantbruksfastighets storlek, sammansättning som utformning skall anpassas till reigonal och kommu- nal planering. I Jämtlands län är det av yttersta vikt att möjligheterna till 76

• Sida 77
•  Original

kombinationssysselsättning och kombinationsföretag tillvaratas. Bildan- Prop. l989/90:151 det av deltidslantbruk som kombineras med de skiftande förutsättningar Bilaga 3 som kan finnas, är en av de främsta möjligheterna för att behålla och utveckla service och standard på landsbygden. Lönsamhetskravet måste därför ses i sammanhang med det samlade ekonomiska resultatet i det enskilda fallet och får inte ställas så högt att helhetslösningn omöjliggörs. För att vara ett aktivt genomförandemedel för regionalpolitiska målsätt- ningar i Norrlands inland förutsätter länsstyrelsen därför att lönsamhetskravet underordnas det samlade ekonomiska resultatet i det enskilda fallet och att lagtexten tydligare uttrycker möjligheten att bilda deltidslantbruk med ett flexibelt hänsynstagande till de föreliggande förutsättningama samt att ett uttryckligt förbud införes mot en konstlad skatteteknisk uppdel- ning av fastighet som faller under lagförslagets tillämpningsområde.

Bräcke kommun:

Bräcke kommun har i frikommunförsöket och i flera andra utvecklings- projekt hävdat att reglerna i jordförvärvs- och fastighetsbildningslagama hämmat utvecklingen av glesbygden. Bräcke kommun hälsar därför med tillfredsställelse att den nyligen reviderade jordförvärvslagen följs av för- slag till ändringar i fastighetsbildningslagen.

Beträffande de i rapporten framlagda förslagen har Bräcke kommun inget att erinra men vill göra ett påpekande. Det finns situationer där det är av betydelse för syselsättningen i en bygd att det sker en fastighetsindeli ning/bildning som kan innebära att fastighetsindelningen försämras, och att skogsbrukets rationalitet minskar. Rapporten är på denna punkt oklar, dels konstateras att fastighetsindelning inte får ske så att skogsmarkens utnyttjande ekonomiskt försämras dels sägs att det kan vara av särskild betydelse för sysselsättningen på en ort att göra reigonalpolitiska hänsyns- taganden vid fastighetsbildningen. Sysselsättningen ska då värderas högre än strikt skogsbruksmässiga överväganden. Bräcke kommun utgår från att det är sysselsättningsskäl som överväger.

Östersunds kommun (byggnadsnämnden):

I glesbygd är det ofta inte möjligt att få den huvudsakliga inkomsten från traditionellt jordbruk eller skogsbruk. Kombinationer av olika verksamhe- ter kan däremot avsevärt underlätta en företagares möjligheter att få sysselsättning och utkomst i glesbygden. En fastighet bör enligt LMV:s förslag kunna ombildas eller nybildas för en kombination av flera olika ändamål. Särskilt i samband med glesbygdsstöd till investeringar m.m. är det väsentligt att markfrågan kan lösas på ett betryggande sätt. Genom fastighetsbildning blir det samtidigt lättare att varaktigt hålla samman ett successivt uppbyggt glesbygdsföretag. Med hänsyn till det regionalpolitiska intresset bör i glesbygderna särskilt betonas sysselsättningsaspekterna vid bedömning av viss fastighetsbild- 77

• Sida 78
•  Original

ning. Komplettering med skogsmark till kombinerade företag bör av Prop. l989/90:151 samma skäl underlättas. Bilaga 3

Naturvårdsverket:

Naturvårdsverket delar i huvudsak de åsikter som LMV framför i rappor- ten. Verket tillstyrker att samma ekonomiska krav skall ställas på jordbruks— och skogsbruksföretag i FBL.

Naturvårdsverket är positivt till de ökade möjligheter som nu finns att förvärva deltidsjordbruk, vilka ofta spelar en viktig roll i naturvårdsarbe— tet. Verket delar LMV:s och lantbruksstyrelsens uppfattning att man lik- som hittills bör vara mycket restriktiv med att nybilda ofullständiga jord- bruksfastigheter.

Naturvårdsverket delar i huvudsak de regionalpolitiska bedömningarna som görs i rapporten. Men eftersom sysselsättningsaspekten i glesbygdsom- rådena betonas vill verket ifrågasätta att varje ingående del i kombinerat lantbruksföretag skall lämna ett ekonomiskt överskott som är godtagbart med hänsyn till de insatta resurserna. Enligt naturvårdsverkets uppfattning bör man för ett kombinerat företag i första hand se till att hela företaget ger ett godtagbart ekonomisk resultat. Från sysselsättningssynpunkt bör man därför kunna acceptera att vissa ingående delar i ett företag kan ge sämre lönsamhet.

Att sysselsättningsaspekten ges ökad tyngd i fastighetsbildningssamman- hang ser naturvårdsverket som positivt eftersom det bidrar till att bibehålla en levande landsbygd och en aktiv naturvårdande verksamhet. Författningsförslaget "(3 kap. 5 &) Naturvårdsverket tillstyrker förslaget. I sista meningen bör dock ”utom annat” ersättas med ”även”.

Verket anser att det 1 3:5 bör tas in en allmän hänsynsregel till förmån för natur- och kulturminnesvårdens intressen vid fastighetsbildning, se nedan under 4.

Förslaget att utmönstra termema ”jordbruksfastighet” och ”skogsbruks- fastighet” ur 3:5 måste följas av en redaktionell följdändring i 3:6 första stycket. Paragrafen har i dag lydelsen: ”Fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet får o.s.v...”. Texten bör ändras till: ”Fastighetsbildning som berör mark som är avsedd förjordbruk får o.s.v....”.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

LRF tillstyrker att begreppen jordbruksfastighet och skogsbruksfastighet utmönstras ur 3 kap. 5 & FBL och ersätts av begreppet lantbruksfastighet som införs som benämning på fastighet inom vars område bedrivs jordbruks-, skogsbruks- och/eller trädgårdsnäring. Genom förslaget uppnås en bättre överensstämmelse mellan jordförvärvslagen och fastighetsbild- ningslagen utan att flexibiliteten i 3 kap. 5 & FBL går förlorad. LRF tillstyrker även förslaget om att ändra lönsamhetsvillkoret i 3 kap. 5 & första stycket första meningen F BL till att det företag som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt godtagbart. Härigenom tillskapas ett lämplig- 78

• Sida 79
•  Original

hetsvillkor som är gemensamt för samtliga de slag av fastigheter som, i Prop. l989/90: 151 överensstämmelse med numera tillämpad terminologi, ryms inom be- Bilaga 3 greppt lantbruksfastighet. Ändringen är ägnad att lämna större bedöm- ningsutrymme och därigenom möjliggöra en bättre anpassning till den aktuella strukturpolitiken och till de varierande förutsättningama i olika delar av landet, vilket LRF finner positivt.

Däremot ställer sig LRF något tveksam till att i 3 kap. 5 & FBL tas in en bestämmelse om att man vid tillämpningen av lämplighetsvillkoret skall beakta de regionalpolitiska förutsättningama. Ett sådant tillägg kan fram- stå som onödigt tyngande. Genom kravet på att en lantbruksfastighet för att anses lämpad för sitt ändamål skall ha sådan storlek, sammansättning och utformning att det företag som skall bedrivas på fastigheten är ekono- miskt godtagbart i förening med det ovan redovisade samrådsförfarandet vid fastighetsbildning borde i tillräcklig grad vara sörjt för att de regionala och för övrigt även de lokala förutsättningama blir beaktade.

] motiven till de föreslagna ändringarna i 3 kap. 5 & FBL uttalar LMV bl.a. att i områden där sysselsättningen är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt bör sysselsättningsaspekten ges en ökad tyngd i fastighetsbildningssammanhang. LRF vill gärna instämma i detta uttal- ande. ! de fall där fastighetsbildningsåtgärden avser ombildning kan sys- selsättningsaspekten emellertid komma att stöta på patrull. Vad som kan komma att lägga hinder i vägen är det s.k. båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 & FBL. Vid prövningen av om båtnadsvillkoret är uppfyllt skall till regleringsföre- tagets fördelssida räknas enbart sådana faktorer som är hänförliga till själva fastighetsindelningen. Andra fördelar, t.ex. befolkningspolitiska, sociala eller rent personliga får inte beaktas. Till den sistnämnda kategorin torde fördelar från sysselsättningssynpunkt vara att hänföra. .

Om sysselsättningsaspekter skall tillmätas den betydelse som LMV för- ordar torde det föreligga behov av att ändra 5 kap. 4 & FBL. Härvid skulle den nyligen genomförda ändringen av båtnadsvillkoret i 6 & anläggningsla- gen möjligen kunna tjäna som förebild. Efter mönster från sagda paragraf i anläggningslagen skulle 5 kap. 45 första stycket FBL kunna ges följande lydelse: "Fastighetsreglering får ske, under förutsättning att lämpligare fastighetsindelning eller eljest mer ändamålsenlig markanvändning vinnes samt att fördelarna av ekonomisk eller annan art härav överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför.” Det skall dock beto- nas att den nu aktualiserade ändringen blir mer vidsträckt än vad ett hänsynstagande till förevarande sysselsättningsaspekt motiverar. Det torde därför vara nödvändigt med även andra överväganden än dem som ryms inom ramen för detta remissyttrande.

I rapporten framhålls att det i glesbygden ofta inte är möjligt att få den huvudsakliga försörjningen från traditionellt jordbruk eller skogsbruk. Kombinationer av olika verksamheter kan däremot avsevärt underlätta en företagares möjligheter att få sysselsättning och inkomst i glesbygden. Mot bakgrund härav uttalar LMV att en fastighet bör kunna ombildas eller nybildas för en kombination av flera olika ändmål. En kombination som härvid bedöms vara betydelsefull är tillskapandet av kombinerade jord- . och skogsbruksföretag. 79

• Sida 80
•  Original

LRF ställer sig bakom en sådan inriktning av fastighetsbildningen. LRF Prop. l989/90: 151 har emellertid erfarenhet av att det i vissa fall inte går att tillskapa dylika Bilaga 3 kombinationsföretag i önskad utsträckning. De fall LRF särskilt tänker på är när ett jordbruksföretag skall kompletteras med skogsmark. När en sådan skogskomplettering skall utföras genom en-ombildningsförrättning kan åtgärden komma att förhindras av det s.k. fastighetsvillkoret i 5 kap. 85 FBL. Det sammanhänger med att i nämnda lagrum är tillåten minsk- ning respektive ökning av graderingsvärdet knutet till begreppet fastighet. Det sagda kan exemplifieras enligt följande. I landets norra delar är det inte ovanligt med jordbruksfastigheter av mindre omfattning som saknar egen skogsmark. Den skog som finns i trakten ägs ofta av ett större skogsföretag. Dessa skogsinnehav är som regel betydande och samlat i stora skogsbruk- senheter. Dessa enheter utgör inte alltid en fastighet. Det är tvärtom vanligt att enheten utgörs av ett flertal olika fastigheter av skiftande storlek. När nu frågan uppkommer att komplettera en till skogsbruksenhe- ten angränsande jordbruksfastighet med skogsmark, kan genomförandet bli helt beroende av storleken på den i skogsbruksenheten ingående fastig- heten från vilken den ifrågavarande kompletteringsmarken skall avstås. Som en tumregel anses i praxis gälla att jordbruks— och skogsbruksfastighe- ter inte kan minskas genom tillämpning av fastighetsreglering, mot fastig- hetsägarens vilja, med mer än fem—tio procent av fastighetens gradering- svärde. Det betyder allmänt sett att betydande arealer tvångsvis kan fråntas en fastighet som i sig är en stor, medan i ett annat fall, när fastigheten är liten, endast mycket begränsade förändringar kan ske.

Enligt LRFs uppfattning är det otillfredsställande att möjligheten att tillskapa ett från regionala utgångspunkter önskvärt kombinationsföretag i vissa fall blir beroende av sådana slumpmässiga faktorer som nu nämnts. Ett sätt att råda bot på detta skulle kunna vara att man genom ändring i 5 kap. 85 FBL relaterade uttrycket ”dess graderingsvärde minskas väsent- ligt” till begreppet brukningsenhet i stället för till begreppet fastighet.

LRF är dock väl medveten om att en nu antydd lagändring inte är invändningsfri. Helt allmänt förhåller det sig på det sättet att begreppet brukningsenhet är lösare i konturerna än fastighetsbegreppet. En brukning— senhet kan således snabbt ändra form genom avtal och har därför inte _samma stadga som fastighetsbegreppet. LRF anser emellertid att den väckta frågeställningen är så relevant att den bör göras till föremål för särskilt övervägande under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

För att tillämpningen av fastighetsbildningslagen skall bli i behövlig mån anpassad till de regionala och lokala förutsättningama uttalar LMV i rapporten att det är önskvärt att länsprogram för fastighetsbildning berö- rande lantbruksfastigheter utarbetas av lantmäteriet i samarbete med sek- torsmyndigheterna för jord- och skogsbruksfrågoma samt länsstyrelsen inom ett län. LMV utvecklar också närmare hur länsprogrammen i stort bör utformas och konkretiseras (s. 48-49).

Enligt LRFs uppfattning har LMV behandlat förevarande fråga alltför lättvindigt. Utarbetandet av sådana riktlinjer och principer för förrättning- sarbetet som LMV förordar förekommer redan i dag och är således inte något nytt. Den planläggning som äger rum redan innan en förrättning 80

• Sida 81
•  Original

påbörjats är av helt informell beskaffenhet. Det saknas regler för i vilka Prop. 1989/90: 151 former planarbetet skall bedrivas och de beslut som fattas inom ramen för Bilaga 3 planarbetet saknar formell rättsverkan.

Det är uppenbart att denna ordning, som LMV nu föreslår skall aktive- ras, från många synpunkter — inte minst från rättssäkerhetssynpunkt — är otillfredsställande. En sakägare som är missnöjd med de riktlinjer som på förhand fastställts för förrättningens genomförande kan inte få till stånd en överprövning på annat sätt än genom att senare klaga på ett förrrättnings- beslut. Överprövningen kommer därmed till stånd i ett skede när riktlin- jerna kanske inte kan ändras utan att det redan utförda förrättningsarbetet till stor del blir onyttigt.

Sveriges Iantmätarejörening (SLF):

SLF tillstyrker den föreslagna ändringen i 3 kap. 5 & FBL som innebär att även de regionalpolitiska förutsättningama beaktas vid bedömningen av en lantbruksfastighets lämplighet. Det sedan 1985 utökade reigonalpoli- tiskt inriktade statliga stödet bl.a. till glesbygdsföretag där andra verksam- heter än jord- och skogsbruk bidrar till försörjningen ställer ökade krav på möjligheterna att bilda deltidsjordbruk. Ökade möjligheter att i samband med fastighetsbildning väga in sysselsättningsaspekter är positivt, liksom att göra det möjligt med en succesiv uppbyggnad av lantbruksföretag exempelvis genom komplettering med skogsmark. Denna möjlighet till bildande av deltidsjordbruk bör dock tillämpas som en stimulans för näringsverksamhet och inte för att bilda fastigheter för fritids— och hob- byändamål.

lnom slättbygdsområden med goda förutsättningar för att bedriva ett rationellt jordbruk anser SLF det inte vara motiverat att tillskapa nya deltidsjordbruk. Liksom hittills bör inom sådana områden reglerna i FBL vara restriktiva när det gäller att nybilda ofullständiga lantbruksfastighe- ter. En restriktiv tillämpning förhindrar också en skadlig uppdelning av jordbruksfastigheter genom exempelvis avstyckning av brukningscentrum från jordbruk som är lämpliga som deltidsföretag. Redan utvecklade och utvecklingsbara lantbruksföretag bör även i fortsättningen ges ett starkt skydd vid tillämpningen av de nya reglerna.

Riksförbundet för hembygdsvård:

] utredningen påpekas att de regionalpolitiska förutsättningama skall ges ökat stöd i samband med fastighetsbildning. Det är oerhört väsentligt att så kommer att ske, enär annars vissa bygder riskerar att helt komma att försvinna. Det är också angeläget att de regionalpolitiska förutsättningama anpassas till lokal nivå, då dessa annars riskerar att bli av kortvarig karaktär. Det är även viktigt att även annan verksamhet än enbart jord- och skogsbruk kan tas med i sammanhanget. Vid fastighetsbildningen är det också av betydelse att man ser till att ordentliga vägar kommer till stånd, vilket annars kan försvåra både boende och verksamhet inom de nya fastigheterna. 81

• Sida 82
•  Original

Möjligheterna att bilda deltidsjordbruk kan på många ställen innebära Prop. 1989/90: 151 en mera levande landsbygd. Viljan att kunna bo och verka på landsbygden Bilaga 3 ökar om man inte har kravet att jord- eller skogsbruket skall enbart vara av den storleksordningen att man får hela sin utkomst från denna verksamhet. Vi är ense med utredningen om att fastigheter inte bör få avstyckas från ett jordbruk om detta kan anses vara lämpligt som deltidsjordbruk.

[ utredningen föreslås att en enhetlig benämning införs för jordbruks-, trädgårds— och skogsbruksnäringen. Den gemensamma benämningen är tänkt kallad — lantbruksfastighet -. Vi är tveksamma till om det är rätt att kalla samtliga av dessa tre fastighetstyper för lantbruksfastighet. I vardag-- ligt tal hänför man som regel lantbruksfastighet till ren jordbruksfastighet och detta kan ge upphov till förväxlingar.

Att man i utredningen betonar sysselsättningsaspekten för fastighets- bildningen på landsbygden vill vi från Riksförbundet även understryka betydelsen av.

3 F astighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden Göta hovrätt:

[ anslutning till s. 73 n och 74 ö ifrågasätter hovrätten om det inte i dessa fall är lämpligare att bilda två fastigheter, en bostadsfastighet och en fastighet för näringsverksamheten. Möjligheterna till belåning och försälj- ning torde därvid ofta förbättras.

Det kan konstateras att om förslaget genomförs gränsen mellan bostads- fastighet och jordbruksfastighet blir mera flytande än i dag. När en bostads- fastighet tilläggs mark för mindre djurhållning, odling eller liknande kan det vara motiverat att använda begreppet ”arealförstärkt bostadsfastig- het”. I rapporten på s. 84 f behandlas samordningen med strandskyddet enligt naturvårdslagen. Hovrätten vill i detta sammanhang anföra följ— ande. Det kan, när den egentliga tomtplatsen ligger utanför strandskydds- området, ifrågasättas om det är nödvändigt att belasta fastighetsbildnings- myndigheten och länsstyrelsen med samråd om tomtplatsens storlek. En arealförstärkning, som motiveras med att betesmark behövs för t.ex. en häst, innebär som sådan inte någon begränsning av allemansrätten. Even- tuellt kan 4 kap. 28 ; FBL utvidgas med ett nytt stycke av ungefär följande innehåll: Vid ny- eller ombildning av fastighet för huvudsakligen bostads- ändamål skall på kartan vid behov redovisas vilket område som vid förrättningstillfället utnyttjas som tomt.

Gävle tingsrätt:

De föreslagna ändringarna i 3 kap. l & anges främst skola återspegla ett förändrat synsätt när det gäller bildandet av bostadsfastigheter på lands- bygden. Sådana fastigheter föreslås sålunda i vissa fall få ges en större omfattning än som varit vanligt hittills och som påkallas av själva bostads- funktionen. Ett så förändrat synsätt — som skall gälla endast bostadsfastig- heter för helårsbruk — innebär enligt LMV ett frångående av vissa princi- 82

• Sida 83
•  Original

per i gällande praxis. Även om de allmänna lämplighets- och planvillkoren Prop. l989/90: 151 redan i sitt nuvarande skick lämnar i stort sett tillräckligt utrymme för den Bilaga 3 åsyftade ändrade inriktningen, anser LMV de nu föreslagna ändringarna i lagtexten — utrensningen av ordet ”varaktig” och införandet av ett särskilt hänsynstagande till miljön — böra ske för att få ett klarare stöd i den praktiska fastighetsbildningsverksamheten.

De principer i rättstillämpningen som LMV uppenbarligen syftar på är dels att tillåtlighetsprövningen alltid skall knytas till ett visst användning— ssätt för marken. dels att till bostadstomt inte utan starka skäl skall läggas mark utöver vad som erfordras för själva boendet.

Tingsrätten delar LMV:s uppfattning att till boendet på landsbygden bör kunna knytas exempelvis mindre djurhållning, större köksträdgårdar o.d. Detta kan ske utan ändring i lagtexten och utan att hittills gällande principer i tillåtlighetsprövningen efterges. Tingsrätten är däremot tvek- sam inför förslaget att till bostadstomt knyta mark som inte har betydelse för själva boendet utan mer syftar till att ge tomtägaren garantier för att något för honom obehagligt inte sker i hans närmaste omgivning, t.ex. skogsavverkning och igenväxning. Med så lösliga motiveringar för bil- dande av överstora bostadsfastigheter på landsbygden torde i princip fältet bli fritt för fastighetsbildningsåtgärder som leder till en mindre ändamåls- enlig fastighetsindelning. Det torde också i praktiken bli svårt att hävda allemansrätt inom sådana, av såväl jordbruks- som skogsbruksmark bestå- ende bostadsfastigheter.

Varaktighetskravet är enligt tingsrättens mening av så grundläggande betydelse vid tillåtlighetsprövningen att det bör bibehållas som ett själv- ständigt kriterium. Som framgår av LMV:s rapport har prövningen med avseende på varaktighet kunnat anpassas till samhällsutvecklingen och såvitt tingsrätten är bekant har tillämpningen av kravet inte hindrat angelägna åtgärder. Samordningen med PBL i detta avseende torde inte heller vara särskilt angelägen. Varaktighetsprövningen vid fastighetsbild- ning måste med nödvändighet vanligen bli en annan än vid prövningen av en byggnads lämplighet. Vad LMV anfört om att varaktighetskravet skall finnas kvar och prövas, men inte hävdas på ett överdrivet sätt talar också närmast för ett bibehållande av gällande lagtext.

Prövningen av fastighetsbildningens förenlighet med kravet på god miljö görs nu som ett naturligt led i den allmänna lämplighetsprövningen. Att nu i l & införa en särskild erinran om vikten av miljöhänsynen verkar mera vara en eftergift för den tillfälligtvis rådande politiska högkonjunk- turen för miljöfrågor.

Riksskatteverket:

Det förslag som LMV lägger fram här innebär att det ges en möjlighet att bilda bostadsfastigheter som innehåller utrymme för ändamål som har betecknats med uttryck som mindre djurhållning, mindre odling och liknande. Gränsen mellan jordbruksfastighet och bostadsfastighet är i dessa fall beroende av hur byggnader och mark klassificeras och varierar därför i hög grad. . 83

• Sida 84
•  Original

I detta sammanhang vill RSV understryka att det inte går att på sätt som Prop. 1989/90: 151 redovisas i rapporten generellt hänvisa till gränserna 2 respektive 5 ha vid Bilaga 3 en beskrivning av hur beskattningsnaturen bedöms. Några entydiga prin- ciper kan inte ställas upp. Detta beror bl.a. på att gränsen 2 ha hänför sig till totalarealen och gränsen 5 ha till areal produktiv mark. I LMVs rapport utreds inte den skattemässiga gränsdragningen mellan jordbruksfastigheter och bostadsfastigheter och några klargörande uttalanden finns inte heller att hämta på annat håll. '

I likhet med vad som föreslås i Översyn av jordförvärvslagen (DsJo 1986z5) anser RSV att små jordbruksfastigheter, som saknar intresse ur jorbruks- och skogspolitisk synpunkt, vid fastighetstaxeringen bör kunna åsättas beskattningsnaturen annan fastighet. RSV vill även i detta remiss- yttrande poängtera att denna fråga inte enbart kan avgöras efter samård mellan taxeringsmyndigheterna och lantbruksnämndema, såsom föreslogs i DsJo 1986z5. '

RSV anser således att det fortfarande kvarstår ett behov av en översyn av den skattemässiga behandlingen av små jordbruksfastigheter och där- med gränsdragningen mellan jordbruksfastigheter och bostadsfastigheter.

I övrigt bör nämnas att den nya uppdelade fastighetstaxeringen innebär att allmän fastighetstaxering av jordbruksfastigheter sker år 1992. Vid denna fastighetstaxering ska texeringsvärden åsättas med hänsyn till mark- nadsvärdena år 1990, det s.k. nivååret. Förberedelsearbetet inför 1992 års fastighetstaxering har redan påbörjats. Med hänsyn till de diskussioner som har förts om förändringar av värderingsmodellema för t.ex. små jordbruk bör en översyn vara klar senast under hösten 1989 för att RSV ska ges möjlighet att hinna utveckla modeller och genomföra en fullständig och i kvalitativt hänseende godtagbar provvärdering.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer (RAÄ).

RAÄ tillstyrker förslaget till utformning av 3 kap. ] 5fastighetsbildningsla- gen, såvitt därigenom föreslås att varaktighetskravet skall utgå ur lag- texten. Däremot anser RAÄ inte att förslaget till utformning av paragra- fens första stycke i övrigt är ägnat att leda till någon ytterligare klarhet för tillämpningen.

Rapporten innehåller en utförlig och nyanserad redovisning av den mängd olika aspekter som kan anläggas på frågan om hur stor en tomt till en bostadsfastighet lämpligen bör vara med hänsyn till en förvärvares önskemål samt sammanfallande eller motstående allmänna intressen. Här nämns särskilt intresset att bevara landskapsmiljön (s 70 f). RAÄ instäm- mer i de allmänna överväganden som görs i rapporten.

Ett särskilt påpekande vill RAÄ göra i sammanhanget. Att större arealer tas i anspråk som bostadsfastigheter kan leda till att fornlämningar i ökad utsträckning berörs och att gränsdragningsfrågor uppkommer som påkallar särskilt hänsynstagande till fornlämningarna. Det kan t.ex. gälla gårds- eller bygravfält som ligger på visst avstånd från den nuvarnade bostadsbe- byggelsen. Varken fastighetsbildningslagen eller den från den 1 januari 1989 gällande lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. innehåller några 84

• Sida 85
•  Original

regler som direkt anger hur fastighetsindelningen bör bestämmas med Prop. 1989/90: 151 hänsyn till fornlämningar. Det markutnyttjande som kan bedömas bli Bilaga 3 aktuellt på de ifrågavarande bostadsfastighetema bör mer sällan innebära någon fara för fornlämningarna, men frågan bör ändå observeras vid förrättningen. RAÄ utgår från att någon ändring av gällande praxis med hänsyn till fomlämningsskyddet — grundad på lantmäteriverkets anvis- ningar till 3 kap. fastighetsbildningslagen— inte avses när varaktighetskra- vet föreslås utgå.

Förslaget att låta varaktighetskravet utgå ur lagtxten vilar på att detta krav i vissa fall lett till en alltför restriktiv tillämpning och att de allmänna lämplighetskrav för byggnader som angetts i 3 kap 5 & plan- och bygglagen innehåller ett underförstått krav på varaktighet, vilket krav likaväl skulle kunna inrymmas i fastighetsbildningslagens lämplighetskriterium. RAÄ delar denna uppfattning. Det är ett av huvudmålen med regleringen i plan- och bygglagen att begyggelsen ges en lämplig utformning även från mer generellt forrnulerde miljösynpunkter (1 kap. 6 5 samt flera bestämmelser i 2 och 3 kap). Det lämplighetskrav som anges i 3 kap. ] 5fastighetsbildning- slagen lär inte kunna ges något annorlunda innehåll än plan- och byggla- gens motsvarande regler. Såväl inom som utom planlagt område gäller att fastighetsbildningen skall ske i överensstämmelse med bedömningar som grundas på regleringen enligt plan- och bygglagen. Mot denna bakgrund kan inte tillfogandet av prövningskriteriet ”god miljö” i 3 kap. l 5 första stycket fastighetsbildningslagen medföra att något i sak nytt tillförs lagen. Förslaget härom förefaller därför onödigt. Dessutom är det inte helt lyckat att i ett sammanhang där det anges att vissa förhållanden skall beaktas särskilt föra in något så allmänt formulerat som ”god miljö”.

Lantbruksstyrelsen:

Lantbruksstyrelsen delar utredningens uppfattning att det är angeläget att bostadsfastigheter för permanent bosättning på landsbygden kan få sådan utformning att även utrymme för sådana aktiviteter som mindre djurhåll- ning, odlingar för husbehov o.s.v kan rymmas inom fastighetens gränser. Även befintliga sådana fastigheter bör få utökas med motsvarande arealer.

Den areal som kan komma ifråga för att lägga till bostadsfastigheten är beroende bland annat av vilken konkurrens det finns om marken i områ- det. Om åkermarken behövs för att vidmakthålla ett familjelantbruk bör den normalt inte få tillåtas ingå i en bostadsfastighet. Det bör liksom hittills vara lantbruksnämnderna som svarar för den jordpolitiska bedöm- ningen av om det är lämpligt att låta marken ingå i bostadsfastigheten eller ej.

Produktiv skogsmark bör med hänsyn till de skogspolitiska målen inte tillåtas ingå i bostadsfastigheten. Däremot kan det i vissa fall vara rimligt att små arealer skogsmark som saknar intresse för det aktiva skogsbruket kan ingå för att möjliggöra att fastighetsägaren kan ta viss del av sin husbehovsved på egen mark. 85

• Sida 86
•  Original

Beskattningsnatur Prop. 1989/90: 151 I samband med översynen av JFL diskuterades möjligheterna att begränsa Bilaga 3

lagens räckvidd bland annat genom att ändra arealgränserna mellan ”an- nan fastighet” och ”jordbruksfastighet”. Frågan befanns vara komplicerad och ledde inte till någon ändring. Styrelsen anser att det inte är lämpligt att genom en generell höjning av arealgränsen överföra ett antal mindre jordbruksfastigheter till beskattningsnaturen annan fastighet. ] många fall kan dessa fastigheter vara uppsplittrade på flera skiften och därför av intresse för arronderingsförbättringar. Däremot anser styrelsen det angelä- get att taxeringslagstiftningen anpassas så att om en fastighet avstyckas för bostadsändamål skall den taxeras som annan fastighet. Redan i samband med avstyckningen har man tagit ställning till att den mark som ingår i fastigheten saknar betydelse för jord- och skogsbrukets rationalisering. Den bör därför inte taxeras som jordbruksfastighet även om arealen överstiger de gränser som i dag gäller vid valet av beskattningsnatur.

Lantbruksnämnden i Stockholms län:

De föreslagna ändringarna är en anapassning till önskemål som framförts under en längre tid, vilket redan lett till en viss förändring av praxis i detta avseende. Lantbruksnämnden tillstyrker den föreslagna ändringen.

Det bör kanske poängteras att ändringen är tänkt för bostadsfastigheter på landsbygden trots att bestämmelsen utformats generellt för samtliga fastigheter avsedda för bebyggelse.

Den anpassning av bostadsfastigheternas storlek beroende på skilda förhållanden som kommer att aktualiseras vid tillämpningen förutsätts dock kunna lösas genom samråd med främst byggnadsnämnd och lant- bruksnämnd.

Avgränsning mellan kategorierna jordbruksfastighet och bostadsfastighet

Lantbruksnämnden anser att den på s. 78, sista stycket, föreslagna bedöm- ningsgrunden i FBL är lämplig. Enligt lantbruksnämndens mening blir det med de föreslagna ändringarnia än mer angeläget att bostadsfastigheter vid fastighetstaxeringen skiljs från de egentliga lantbruksfastigheterna- familjejordbruken. Flera skäl härför kan redovisas vilket dock inte sker i detta sammanhang. Det bör därför övervägas att på något sätt koppla texeringen av fastigheter till den bedömning som gjorts i fastighetsbild- ningsärendet. Om det föreligger svårigheter att direkt koppla bestäm- ningen av beskattningsnatur till det ändamål som angivits vid fastighets- bildningen bör en ändring av arealgränserna för taxering som jordbruks- ellcr annan fastighet övervägas.

Om nedre gränsen för taxering som jordbruksfastighet höjs till exempel- vis 10 eller 15 ha produktiv mark skulle en mer verklighetsnära uppdelning ske mellan jordbruks- och annan fastighet. För fastigheter med areal under denna gräns skulle på samma sätt som för närvarande en uppdelning ske i en A-del, bostaden, och en J-del, den produktiva marken m.m. Härigenom 86

• Sida 87
•  Original

skulle förvärv av sådan fastighet alltjämt prövas enligt J FL och lantbruks- Prop. 1989/90: 151 nämnderna därmed få möjlighet att bevaka rationaliseringsintresset. Bilaga 3 Bedömningen av beskattningsnaturen bör dock kunna grundas på den produktion inom de areella näringarna som bedrivs med fastigheten som bas. Fastigheter på vilka bedrivs sådana företag exempelvis inom glesbygds- och skärgrådsområdena bör därför taxeras som jordbruksfastig- heter även om arealkravet inte är uppfyllt.

Lantbruksnämnden i Jönköpins län:

Enligt lantbruksnämndens mening finns det redan nu ett stort antal som jordbruk taxerade fastigheter som i själva verket fungerar "som*bostadsfa- stigheter. Behovet av nya bostadsfastigheter på landsbygden" bör därför totalt sett ej vara trängande. Regionalt kan dock situationen vara annor- lunda varför det kan vara rimligt att möjligheten finns men med en restriktiv tillämpning.

Reformbehovet

S. 25. På grund av den stora förekomsten av deltids- och bostadsjordbruk i länet är lantbruksnämnden tveksam till behovet att med ändring av FBL göra det möjligt att nybilda ytterligare dylika jordbruk. Lantbruks- nämnden anser i vart fall inte att frågan är väsentlig.

Samordning med plan- och bygglagen

S. 92. Införandet av möjlighet att bilda bostadsfastigheter för mindre djurhållning m.m. synes trots rapportens åsikt påverka PBL:s tomtbegrepp då mark som icke är upptagen av bebyggelse o.s.v., d.v.s. åker, betesmark och skogsmark, också avses ingå i denna typ av fastigheter.

Lantbruksnämnden i Gotlands län:

Då det på Gotland redan har bildats ett flertal bostadsfastigheter med mindre tomtstorlek, exempelvis avstyckade brukningscentra'med ekono- mibyggnader, har frågan i ett flertal fall aktualiserats om tillköp av mark till dessa. Lantbruksnämnden anser att mindre marktillskott till sådana fastig- heter skulle kunna accepteras om deras lämplighet för sitt ändamål ökas väsentligt och det etablerade jordbrukets intressen ej påverkas nämnvärt. Utökningen av tomten får dock ej innebära att fastighetens taxeringskarak- tär ändras.

Lantbruksnämnden finner den föreslagna ändringen i fastighetsbild- ningslagens 3 kap. 1 ;; riktig. Borttagandet av kravet varaktigtflämplig är motiverat eftersom vi även på Gotland har en snabbare förändring av näringsliv och bostadskrav än tidigare. Vidare finner nämnden att tillägget i l & attjastigheten får en sådan utformning som behövs för en god miljö är av värde, när det gäller ett ökat inresse för boende på den gotländska landsbygden. 87

• Sida 88
•  Original

Lantbruksnämnden iSödermanlands län: Prop. 1989/90: 151 Vid fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden uppstår ofta Bilaga 3

diskussion om tomtstorlek och utformning. Traditionellt har funnits ett motstånd mot att tomterna får för stor areal. Ett grundläggande motiv för önskan att bosätta sig på landsbygden är dock att få en större tomt än vad som normalt gäller i tätorter. Det är således olyckligt att låsa fast tomtstor- lek vid en viss areal utan stor flexibilitet och anpassningsbarhet bör eftersträvas.

Markhushållningaspekten och planförhlållanden bör vara tillräckligt vägledande kriterier vid fastighetsbildning för bostadsändamål på lands- bygden.

Lantbruksnämnden i Blekinge län:

Inom Blekinge län förekommer en stor variation av skogsinslag i kust och mellanbygden. Det kan ofta vara ett intresse från köpare till bostadsfastig- heter på landsbygden att befintlig hagmark med skogsförekomst kan inför- livas med fastigheten. Det bör inte utgöra hinder för fastighetsbildning om en lämplig och begränsad skogsmarksareal ingår i ett hobbybetonat fritids- företag.

Lantbruksnämnden i Kristianstads län:

Rapporten diskuterar på ett uttömmande sätt förutsättningar för och problem vid bildande av bostadsfastigheter på landsbygden. Av särskilt intresse för nämndens verksamhet är fastighetsbildning för bostadsända- mål med mindre djurhållning s.k. ”bostadsjordbruk”. [ sak har nämnden ingen invändning mot det resonemang som förs i rapporten eller förslaget att varaktighetskravet rent lagtekniskt tas bort från 3:1 åFBL. Det bör även ses som naturligt att lämplighetsprövningen innefattar kravet på god miljö. Sett från förhållandena i länet vill nämnden närmare kommentera bildandet av dessa smärre fastigheter. Enligt nämndens mening bör det vid fastighetsbildningen ställas ett väl underbyggt aktualitetskrav vare sig markbehovet avser hushållsändamål eller viss näringsverksmhet. Hobby- betonade, ofta mindre varaktiga ändamål bör som regel inte medföra fastighetsbildning utan får lösas genom nyttjanderätter. Nämnden menar dock att bedömningarna härvidlag får vara flexibla och i viss mån rätta sig efter bygdens förhållanden. I den utpräglade jordbruksbygden, där förut- sättningama för det rationella jordbruket är goda och marken som regel efterfrågas av etablerade, aktiva lantbrukare, bör hållas en restriktiv linje gentemot ”bostadsjordbrukens" markanspråk. I det mer glesbefolkade och varierade landskapet i mellan- och skogsbygder kan inställningen till mar- kanspråken vara mer liberal. I fråga om bostadsfastighet i skogsmark säger rapporten att den mindre areal skogsmark som kan vara underkastad restriktioner med hänsyn till boendet bör kunna tilläggas bostadsfastighe- ten. Lantbruksnämnden är tveksam till hållbarheten i detta påstående, eftersom resultatet i stället kan bli att restriktionsgränsen flyttas ut. 88

• Sida 89
•  Original

Lantbruksnämnden i Hallands län: Prop. 1 98 9/ 90: l 5 l Föreslagna ändringar i 3 kap 1 9" innebär modifiering av den nu gällande Bllaga 3 paragrafen. Sålunda öppnas möjligheten att tillskapa s.k. bostadsjordbruk. Dessa skall ges en sådan storlek och utformning att möjligheter finns att på desamma bedriva djuhållning i mindre omfattning samt även begränsad odling av potatis, grönsaker, bär etc. I de fall där bostadsfastigheten angränsar skogsmark skall även möjlighet finnas att komplettera med ett mindre skogsskifte, allt under förutsättning att denna åtgärd ej strider mot skogsnäringens intresse.

Hallands län består av den kustnära slättbygden i väster, skogsområdena i öster och den däremellan av ådalar dominerade mellanbygden. I södra och mellersta Hallands slättbygder torde jordbruket vara så intensivt med tyngdpunkten lagd på animalieproduktion att något större utrymme för bostadsjordbruk knappast torde bli aktuellt. Vad däremot avser norra delen av länet samt de östra och mellersta delarna torde förutsättningama vara gynnsamma för en sådan åtgärd.

Hästsport i dess olika fomier medför också att behovet av och intresset för dylika fastigheter är stort.

Lantbruksnämnden iÄlvsborgs län:

I rapporten föreslås att bostadsfastigheter för permanentboende på lands— ' bygden bör kunna förses med viss areal utöver själva tomtplatsen. Det kan finnas flera skäl till detta; landskapsvård, vård av närmiljö, mindre djur— hållning m.m. I den allmänna debatten har förekommit begreppet bostads— jordbruk som en beteckning på dylika fastigheter. Nämnden är av många skäl mycket positiv till den föreslagna ändringen i tillämpningen av FBL. I praktiken torde nybildning av bostadsfastighet för mindre djurhållning enbart bli aktuell i samband med avstyckning av f.d. brukningscentra. Hästar torde bli det helt dominerande djurslaget. Däremot tror inte nämnden att en ko eller en gris är särskilt aktuellt (se andra stycket 5. 68).

Lantbruksnämnden i Värmlands län:

Nämnden ser mycket positivt på möjligheten att bilda bostadsfastigheter med ett arealuriderlag för viss jordbruksproduktion. Men nämnden förut— sätter att denna typ av fastighetsbildning i första hand bör bli aktuell när det gäller brukningscentrum som inte har betydelse för utvecklingen av jord- och skogsbruket i området. I samband med bildningen av denna typ av fastigheter måste aktualitetskravet ges en mycket stor tyngd.

Lantbruksnämnden [ Kopparbergs län:

Det är angeläget att göra boendet på landsbygden så attraktivt som möjligt. I de fall där konkurrensen om marken är liten eller obefintlig bör man 89

• Sida 90
•  Original

kunna bilda permanentbostadsfastigheter som inrymmer en del odlings— Prop. 1989/90: 151 mark och/eller en beteshage. Man bör också kunna bilda stora tomter för Bilaga 3 tillgodoseende av kulturmiljön och landskapsvärden. Det är rimligt att tomtstorl'ekama får öka med minskande markkunkur- rens. l ensliga lägen bör även fritidsfastigheter kunna ges större tomter. Nämnden vill dock understryka att det inte får bli fråga om att ta produktiv skogsmark i anspråk för dessa ändamål annat än som en skydds- zon enligt 21 5 SVL. Därtill är skogsproduktionen alltför viktig. Inte heller bör jordbruksmark som är av betydelse för något lantbruksföretag föras till någon bostadsfastighet.

Samordningen med PBL

Bildandet av stora tomter har hittills hämmats även av byggnadsnämnder- nas farhågor för att sådana tomter ger plats för tillkommande inte önskvärd bebyggelse. Bygglov har i sådana fall ej'kunnat' nekas. Av den anledningen är det viktigt att nuvarande praxis bryts i och med lagens ikraftträdande.

Taxeringsnatur

Frågan om ett s.k. bostadsjordbruk skall taxeras som jordbruks- eller' annan fastighet kan ha stor ekonomisk betydelse för ägaren. Rapportens förslag kan föranleda svåra överväganden vid gränsfall. Förslaget bör därför bearbetas vidare.

Lantbruksnämnden i Västernorrlands län:

Tidigare gäller att till bostadsfastighet inte bör läggas mer mark än vad som väsentligen har karaktär av bostadstomt.

Utredningen föreslår nu att det bör ges ökat utrymme att tillåta fastig- hetsbildning så att kompletterande funktioner till boendet kan ske inom egen bostadsfastighet på landsbygden. Ett sådant s.k. bostadsjordbruk bör kunna innefatta mark för mindre djurhållning och mindre odling t.ex. viss jordbruksmark eller annan mark i anslutning—till'?bebyggelsen.

Möjligheter att bilda bostadsjordbruk uppnås enligt utredningens förslag genom vissa ändringar i FBL. Ändringarna är var för sig inte särskilt omfattande men sammantagna ger de den avsedda effekten.

I nuvarande lydelse finns krav på att en fastighet- skall vara varaktigt lämpad för sitt ändamål. Ordet varaktigt stryks enligt förslaget för att motverka risken att varaktighetskravet hävdas på ett överdrivet sätt.

Lantbruksnämnden kan godta detta med motiveringen, att fastighets- bildning ändå endast skall ske för ändamål som är av varaktig beskaffen- het.

I 3 kap. 1 5 gör utredningen tillägget att i fråga om fastighet som skall användas för bebyggelse skall särskilt beaktas att fastigheten får en sådan utformning som behövs för en god miljö.

Lantbruksnämnden instämmer i detta. Mindre djurhållning kan t.ex. 90

• Sida 91
•  Original

vara fördelaktig med hänsyn till närmiljön kring en bostad och som ett sätt Prop. 1989/90: 151 att bidra till landskapets öppethållande när igenväxning hotar. Bilaga 3 Lantbruksnämnden tillstyrker de förändringar som föreslås i FBL för att möjliggöra att s.k. bostadsjordbruk kan bildas. Lantbruksnämnden vill dock understryka, att bostadsjordbruk får bildas endast om familjelantbruk eller deltidsjordbruk inte har stort behov av marken. För övrigt hänvisar lantbruksnämnden till vad som tidigare sagts om deltidsjordbruk på s. 1 sista stycket.

Lantbruksnämnden i Västerbottens län:

Inom merparten av länets landsbygdsområden är mark ingen bristvara. Stora bostadstomter utgör i regel inte mer än ett marginellt intrång i jord- och skogsbruket. Rejält tilltagna bostadstomter uppfattas däremot som en Väsentlig kvalitet i landsbygdsboendet som tillför landsbygden attraktion- skraft. Även lantbruket är betjänt av detta, nettoeffekten är tydlig och positiv för såväl bygden som lantbruket.

LMV föreslår att mark för bl.a. mindre odling och mindre djurhållning skall kunna knytas till bostadsfastighet. Lantbruksnämnden är beredd att gå längre. Även skogsmark för vedbrand kan för många vara en viktig ingrediens i landsbygdsboendet och bör där det befinns lämpligt kunna föras till bostadsfastighet. I första hand är det skogsmark som av olika skäl är mindre intressant för det yrkesmässiga skogsbruket som här bör komma i fråga. Ett innehav över 5 hektar innebär även att taxeringsnaturen förändras till jordbruksfastighet. Det är i många byar en viktig förutsätt- ning för att komma in i bygemenskapen och få del i samfälld mark och gemensam jakt.

Skogsstyrelsen:

Enligt rapporten har storleken på bostadsfastigheter på landsbygden ett nära samband med de ändrade allmänna förutsättningama för jordbruks- politiken, regionalpolitiken och naturresurshushållningen. Behovet av översyn avser främst fastighetsbildning för permanentboende. I rapporten diskuteras dock även fastighetsbildning för fritidsboende. Bl.a. pekas det på att de restriktiva uttalanden om tomtstorlek som gjordes i förarbetena till FBL avsåg båda fastighetstypema men att de främst tog sikte på fastighetsbildning för fritidsändamål.

I rapporten föreslås att det görs ett tillägg till 3:l FBL att det i fråga om fastighet som skall användas för bebyggelse särskilt skall beaktas att fastig- heten får en sådan utformning som behövs för en god miljö. Vidare föreslås att uttrycket ”varaktigt” skall utgå utan att kravet på varaktighet när det gäller fastighetens lämplighet för sitt ändamål ändras. Orsaken till den föreslagna ändringen är en lagteknisk anpassning till plan- och bygglagen.

Enligt rapporten bör i de fall då en bostadsfastighet angränsas av skogsmark de allmänna lämplighetsvillkoren inte lägga hinder i vägen för utvidgning av bostadsfastigheten — såvida inte detta strider mot skogsnä- 91

• Sida 92
•  Original

ringens intressen — med skogsmark förutsatt att denna berörs av restrik- PrOp. 1989/90: 151 tioner vid avverkning till följd av hänsynsregeln i_21 & skogsvårdslagen. Bilaga 3

Skogsvårdsstyrelserna i Kalmar, Värmlands och Gävleborgs län uttryc- ker stor tveksamhet när det gäller tillåtligheten att utöka bostadsfastighet med en mindre areal skogsmark med sådan belägenhet att den kan anses vara underkastad avverkningsrestriktioner enligt hänsynsreglerna i 21 & skogsvårdslagen. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbotten anser att det finns an- ledning att överväga om inte beslut om fastighetsbildning där skogsmark avses bli tagen i anspråk av boende- och miljöskäl, regelmässigt borde föregås av yttrande från skogsvårdsmyndigheten.

Skogsstyrelsen anser att behovet av en god boendemiljö på landsbygden i första hand bör klaras genom lämpliga hänsynsregler i skötsellagama. I flertalet fall torde inte angränsande markägare vara villiga att sälja marken. Detta bör inte innebära att boendemiljön kan äventyras för dem som bor i området. Den hänsyn som skall tas enligt 21 & skogsvårdslagen syftar bl.a. till att främja naturupplevelsen och att bevara natur- och kulturmiljön intill bebyggelse. Om dessa hänsyn tas blir behovet av att med äganderätt behärska marken mindre.

Skogsstyrelsen instämmer i tidigare nämnda skogsvårdsstyrelsers tvek- samhet när det gäller att anknyta tillåtlighet till fastighetsbildning till 21 & skogsvårdslagen. Med den utformning naturvårdshänsynen har i detta fall är det mindre lämpligt att precisera hänsynen till viss areal. Hänsynen när det gäller sparandet av miljöträd, trädgrupper, buskar och liknande måste vara anpassad till förutsättningama i varje enskilt fall. Hänsynens omfatt- ning kan dessutom vara olika i olika faser för det aktuella beståndet. Det går inte heller att bortse ifrån, att beroende av hur det förvärvade området kommer att behandlas, kan 21 å-hänsynen vad gäller bebyggelsen s.a.s. flyttas ut och fortfarande komma att gälla på grannfastigheten. Skogssty- relsen vill därför avråda ifrån den föreslagna kopplingen. Om den ändå skulle komma att tillämpas bör skogsvårdsstyrelsens yttrande regelmässigt inhämtas före beslut om fastighetsbildningsåtgärd.

Enligt Skogsstyrelsens uppfattning bör det i vissa fall vara möjligt — t.ex. vid avstyckning av brukningscentrum på jordbruksfastighet — att med hänsyn till boendemiljön och/eller med hänsyn till lämplig utformning av bostadstomten låta en ringa areal skogsmark ingå i den avstyckade lotten. Skyddsreglerna för jord- och skogsbruket i 3:6 och 3:7 FBL skall dock givetvis beaktas.

Skogsstyrelsen noterar att enligt gällande bestämmelser har varaktighet- skravet i FBL till syfte att motverka en onödig splittring av fastighetsbe- ståndet för att tillgodose tillfälliga behov. Enligt rapporten hindrar varak- tighetsregeln att fastigheter bildas för ändamål som kan beräknas bli av betydelse i huvudsak endast för den aktuella innehavaren. Enligt rapporten bör landskapsvårdsaspekten vid fastighetsbildning kunna leda till att bo- stadsfastighet tillförs mark något utöver vad som kan behövas för huvud- funktionema bostad, mindre djurhållning och mindre odling. I rapporten beskrivs fallet då fastighetsägare lägger ned jordbruksdriften och granne med bostadsfastighet vill köpa markområde för att inte skogsplantering på marken ifråga skall försämra boendemiljön. Det får då antas att säljaren 92

• Sida 93
•  Original

behåller en restfastighet av varierande storlek och med i huvudsak skogs- Prop. 1989/90: 151 mark. Skogsstyrelsen vill fasta uppmärksamheten på att i det beskrivna Bilaga 3 fallet bedömningen av varaktigheten är av mycket stort intresse. I det fall den nye ägaren eller — kanske inom kort — efterträdaren till denne inte förmår eller finner det lämpligt att hålla marken öppen inträder reproduk- tionsplikt enligt skogsvårdslagen (ev. med undantag för område närmast bebyggelsen). Fastigheten kanske dessutom inom kort kommer att fungera som fritidsfastighet. Vad som då har åstadkommits är två mindre skogsfa- stigheter med en ny ägogräns i skogsmarken. Enligt Skogsstyrelsens upp- fattning måste det ifrågasättas om det är lämpligt att tillämpa FBL på ett sätt som lätt kan leda till en icke önskvärd utveckling av fastighetsbestån- det. Betydande arealer nedlagd jordbruksmark och sidoarrenden i stor omfattning samt betydande svårigheter och kostnader för att beskoga . jordbruksmarker talar för att fastighetsbildningsåtgärder av det här slaget skulle kunna bli tämligen frekventa. Enligt Skogsstyrelsens uppfattning ligger det i sakens natur att hobbybetonade verksamheter ofta är mindre varaktiga. I dessa fall är det bättre om markbehovet kan tillgodoses genom nyttjanderätt.

Skogsvårdsstyrelsen [ Kalmar län:

I rapporten hänvisas även till gällande bestämmelser i skogsvårdslagen (SVL) 21 & rörande hänsyn till naturvården och andra allmänna intressen. I anslutning till detta förs ett resonemang om ”skyddszoner” mot bebyg- gelse. I slutet på detta avsnitt anför LMV att ”resultatet av en sådan avvägning bör i vissa fall kunna utmynna i att en bostadsfastighet utökas med en mindre areal skogsmark med sådan belägenhet att den kan vara underkastad avverkningsrestriktioner enligt hänsynsregeln i 215 skog- svårdslagen”. '

Skogsvårdsstyrelsen anser att de intentioner LMV ger i 1 _S är riktiga men upplever samtidigt att det anförda exemplet är olyckligt valt. Markområdet ifråga är skyddat av 21 & SVL så länge det ingår i den större skogsfastighe- ten men SVS får stora svårigheter att med hjälp av lagen reglera avverk- ningen av landskapsvårdsskäl om marken ingår i ett utökat tomtområde. Risken finns att den aktuella skyddszonen raskt flyttas in i nästa fastighet d.v.s till den varifrån avsöndring skett. Endast mycket breda zoner -— omrimligt breda i dessa fastighetsbildningsärenden — kan motverka en sådan utveckling.

Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län:

Möjligheten att kunna låta bostadsfastighet på landsbygden omfatta mark för mindre djurhållning och mindre odling synes riktig när det gäller permanentbebyggelse men bör inte tillåtas vid fritidsbebyggelse. Rapportens förslag att förlägga skogsvårdslagens P 21 hänsynsområde till den egna fastigheten när så kan vara lämpligt bedöms också vara riktigt. Vid exploatering av ett område för bebyggelse bör kringområde sparas så att erforderliga naturvårdshänsyn kan tas på den exploaterade fastigheten. _93

• Sida 94
•  Original

Skogsvårdsstyrelsen iÄlvsborgs län: Prop. 1989/ 90: 151

Det är angeläget att avvägningen mellan det allmänna intresset av en Bilaga 3 varaktig avkastning från skogsmarken och den enskildes önskemål om en god bostadsmiljö sker i enlighet med grundsynen i rapporten.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län (SVS):

Utredningens förslag att fastighet för bostadsändamål på landsbygden ska kunna tillförasjordbruksmark eller annan mark i anslutning till bebyggelse kan komma att påverka skogsnäringen i negativ riktning. Kommer skogs- mark, som fortsättningsvis blir lydande under skogsvårdslagen, att tillföras ett stort antal bostadsfastigheter blir den troliga effekten att skogsindustrin undandras virkesproduktionen från denna areal. Denna skogsmark kom- mer att ägas av ett stort antal pesoner vars avsikt inte torde vara att främst driva skogsbruk på marken i fråga.

Naturmiljön runt den egna bostaden är givetvis viktig och möjligheten att påverka den underlättas av om i bostadsfastigheten ingår skog. SVS anser dock att det är tveksamt om tolkningen av P 21 SVL påverkas på aktuell mark av en fastighetsbildning.

SVS ställer sig därför tveksam till förslaget att tillföra skogsmark till bostadsfastighet. Om rapportens förslag ändå skulle antas föreslår SVS att den skogsmark som man tillför bostadsfastigheten starkt begränsas.

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län:

Skogsvårdsstyrelsen ställer sig ytterligt tveksam till att stycka av skogsbitar med enbart SVL & 21-hänsyn som grund. Sådana hänsyn måste ju ändå tas av samtliga skogsägare som ett led i den normala skogsskötseln.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län:

Rapporten behandlar även fastighetsbildning för bostadsändamål och spe- cialfrågor rörande natur- och kulturmiljö. Enligt regelverken för fysisk planering, NLR och PBL, skall samhällsplanering ske med ekologisk grundsyn.

Strävan att behålla det öppna landskapets positiva boendemiljö och för vissa arter befrämjande biotoper är ytterst olika former av ekologisk manipulation där det gäller att med olika resurser bekämpa den obevekliga naturdynamik som i rapporten betecknas som ”hotande igenväxning”.

Att stimulera intresset för vård av närmiljö för boende eller ideella landsskapsbevarande insatser för att upprätthålla variationen i landskapet är självfallet vällovligt och ur samhällsynvinkel resurssparande. Det ger även många människor möjlighet att aktivt använda ett konstruktivt miljöengagemang.

Det finns dock anledning att ha en realistisk syn på vad som är möjligt att åstadkomma med sådana insatser för att inte riskera en fastighetsbild- ning där en viss tids entusiasm kapitulerar mot naturgivna realiteter. Det 94

• Sida 95
•  Original

aktiva brukandets öppna landskap är format av enorma arbetsinsatser där Prop. 1989/90: 151 även de små ytomas vård kan kräva ansträngningar som blir för stora om Bilaga 3 ”avkastningen” bara blir i och för sig mycket värdefulla miljövärden.

Rapportens syn på avvägningsfrågoma s. 59 bör uppmärksammas. Där anförs följande:

”En avvägning skall självklart ske i det enskilda fallet mot vad som enligt 3:6 FBL är till övervägande nytta för jordbruksnäringen. På samma sätt finns ett betydande intresse från allmän synpunkt att med stöd av 3:7 hindra en skadlig uppdelning av skogsmark. Sådana allmänna intressen som aldrig kan frångås vid en regional tillämpning av FBL är att vidmakt- hålla elfektiva familjelantbruk, att rationalisera skogsbruket och att inte indela jord- och skogsbruksmark med nya gränser som försvårar möjlighe- ten att ekonomiskt utnyttja marken.”

Denna grundsyn bör understrykas och speciellt när det av olika miljöskäl blir aktuellt att ta i anspråk skogsmark under aktiv skötsel bör detta ske i samråd med organ som har kompetens att belysa den naturdynamik som måste vägas in i långsiktigt hållbara skötselambitioner. Normalt skogsbruk med gällande hänsynsregler och kunskap om lämpliga trädslagsval torde i de flesta fall vara nog så goda miljökomplement som att vidga boendearean utöver vad som är direkt nödvändigt för mindre djurhållning och husbe- hovsodlingar.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Länsstyrelsen vill inledningsvis nämna att praxis i länet är sådan att tomtstorlekama när det är fråga om helårsbosättning tillåts variera inom ganska vida ramar allt beroende på förhållandena i det enskilda fallet. Då en bostadsfastighet bildas för befintlig bebyggelse är det ibland lämpligt att låta fastigheten bli relativt stor för att få anpassning till hävdad tomtmark samt bevara bebyggelsemiljön och ta tillvara byggnadskapitalet. I fråga om fritidsfastigheter för ny bebyggelse gäller en betydligt restriktivare inställ- ning till att bilda stora fastigheter beroende på att det ofta finns konkurre- rande markanspråk t.ex. för rörligt friluftsliv eller skogsbruk.

I rapporten diskuteras olika förhållanden och faktorer som bör vägas in i bedömningen av när bostadstomter på landsbygden bör kunna göras större än vanligt. Länsstyrelsen kan för sin del instämma i resonemangen. Länsstyrelsen vill dock framhålla att tillämpningen inte bör bli sådan att bostadstomter utanför tätortsområdena alltid skall kunna göras större än vad som är brukligt nu. Särskilt i de tätortsnära delarna av länet kan risken för konflikter mellan olika markanspråk vara stor. Hanteringen av sådana konflikter och bedömningen av hur bl.a. kultur-, milj[f]M och natur- vårdsaspekter bör vägas in i prövningen kommer att underlättas genom de översiktsplaner enligt PBL som nu håller på att arbetas fram i kommu- nerna. Efterfrågan på bostadsfastigheter kombinerade med mindre djur- hållning är mycket stor i länet. Ägarna vill ofta hålla fler djur än vad som är lämpligt med hänsyn till slitaget på marken. Dessa aspekter bör vägas in i bedömningen av lokaliseringen och utformningen av fastigheterna.

I rapporten (s. 84) berörs frågan om samordningen mellan fastighetsbild- 95

• Sida 96
•  Original

ning och strandskyddsbestämmelser. I rapporten nämns att bostadsfastig- Prop. 1989/90: 151 heter som skall ha funktioner utöver plats för normalt boende kan komma Bilaga 3 att innehålla mark som inte ryms inom tomtbegreppet enligt 16 & natur- vårdslagen.

Nuvarande lagstiftning och praxis utgår från att man bör sträva efter att fastighet och tomt enligt naturvårdslagen skall sammanfalla. Det är en bra princip som länsstyrelsen anser att man skall hålla fast vid. Framförallt blir det enklare och klarare för fastighetsägare och allmänheten om de rättig- heter och skyldigheter som följer med tomtbegreppet i naturvårdslagen ansluter till gränser som är markerade och kan iakttas på marken, som vanligen är fallet med fastighetsgränser genom staket m.m. _

Enligt länsstyrelsens mening kan det i praktiken bli svårt att upprätthålla tidigare allemansrättsliga tillgänglighet till ett markområde som får ingå i en bostadsfastighet, även om all mark formellt inte får tas i anspråk som tomt i naturvårdslagens mening. Som exempel kan nämnas att det i länet redan nu förekommer fall då önskemål finns att bilda bostadsfastigheter inom strandskyddsområden med plats också för hållande av någon enstaka häst. Det kan antingen vara fråga om nybildning av fastigheter eller om utökning av befintliga bostadstomter med betesmark. En sådan fastighet i storleksordningen 10.000 — 20.000 kvadratmeter torde i många fall komma att i sin helhet uppfattas som icke allemansrättsligt tillgänglig oberoende av hur tomtplatsavgränsningen enligt naturvårdslagen skett. Om hästhållningen upphör och fastigheten övergår till en ren bostadsfastig- het torde de allemansrättsliga tillträdesmöjlighetema kunna inskränkas ytterligare.

Länsstyrelsen vill med hänsyn till ovanstående synpunkter förespråka stor försiktighet med att tillskapa omfångsrika bostadsfastigheter som berörs av strandskyddsbestämmelser. När det däremot gäller bildande av fastigheter för näringsverksamheter bör inställningen vara mera liberal.

Vänersborgs kommun (kommunstyrelsen):

Rapporten föreslår att de allmänna lämplighetskraven för fastighet kom- pletteras med en bestämmelse som markerar att bebyggelsefastighet skall ges en sådan utformning som behövs för en god miljö. Man vill ge ökat utrymme för att tillåta fastighetsbildning så att kompletterande funktioner till boendet, exempelvis mindre djurhållning eller mindre odling, kan ske inom egen bostadsfastighet på landsbygden. Förslaget att tillåta komplett- erande funktioner till boendet inom egen bostadsfastighet avser inte fri- tidsfastigheter.

Kommunstyrelsen anser dock att föreslagna ändringar i denna del är bra, dock

— kan antalet ”överstora” bostadsfastigheter komma att öka mycket kraftigt vilket kan få konsekvenser ur bl.a. allemansrättslig synpunkt,

— måste tomtbegreppet ytterligare preciseras om inte problem skall uppstå med utökad privatisering vid bildande av ”överstora" bostadsfa- stigheter inom strandskyddsområden,

— måste reglerna om planmässiga överväganden vid fastighetsbildning 96

• Sida 97
•  Original

utom detaljplan ytterligare preciseras för att motverka ökad ägosplittring Prop. 1989/90: 151 nära tätorter och sammanhållen bebyggelse, Bilaga 3

- bör klarare regler uppställas för gränsdragningen mellan lantbruksfa- stigheter och bostadsfastigheter med kompletterande funktioner.

Länsstyrelsen i Västerbottens län:

Länsstyrelsen tillstyrker förslagen. Det är bra att man i tillämpningen av reglerna nu tillåter att även kompletterande funktioner till boendet (främst för husbehovs— eller av hobby— och fritidskaraktär) får inrymmas i bostads- fastigheten. Samtidigt skapar detta osäkerhet hos både sakägama och förrättningsmännen hur en sådan liberalisering av reglerna i praktiken skall tillämpas. Skellefteå kommun har i sitt yttrande åskådliggjort detta och krävt en skärpning av motivtexten. Länsstyrelsen delar denna uppfatt- ning.

Med de föreslagna möjligheterna till stora bostadsfastigheter bryts sam- bandet med tomtbegreppet i NVL och PBL (s. 84 och 92). I vilken mån fastighetsbildningsmyndigheten (FBM) i dessa fall får en utökad samråds- och inforrnationsskyldighet mot berörda myndigheter och sakägare bör utvecklas i motiven, alternativt i LMVs anvisningar.

Skellefteå kommun:

Resonemanget är oklart.

Man anser att fastigheter på landsbygden behöver vara större än mot- svarande i tätort.

Detta kan lätt motiveras av praktiska skäl och det finns inte anledning att orda så mycket därom. Att en anpassning bör kunna ske till kultur och naturmiljön vilket föreslås är också naturligt och önskvärt.

Vad som uppenbarligen är svårt att på begripligt sätt motivera är de hänsyn man vill ta till motionen 1985/86:Bo 407 (fp). I denna motion skriver man att det är en fördel om tomten är så stor att hästar och får kan beta där och utrymme finns för odling av grönsaker m.m., detta för att göra det mer attaktivt att bo på landet.

Om detta säger man (på s. 102) ”Ett hobbyintresse av tillfällig beskaf- fenhet bör inte läggas till grund för fastighetsbildning utan bör i förekom- mande fall tillgodoses genom nyttjanderätt”.

På 5. 68 säger man följande om samma sak. ”Vad som avses med minde djurhållning är naturlivtvis inte entydigt men det bör rimligen vara fråga om ett fåtal djur. Det kan också vara fråga om ett antal ridhästar som innehas av hobbyintresse.”

På 5. 79 skriver man vidare. ”Det är självklart att arealen för de ifrågavarande bostadsfastighetema bör anpassas efter storleken på den avsedda djurhållningen.”

Förrättningslantmätaren som skall bilda fastigheten skall alltså avgöra om sökandens hobbyintresse är av tillfällig natur eller inte, och han skall avgöra om fastigheten lämpar sig för en ko och 4 får eller kanske en häst och 12 höns. 97

• Sida 98
•  Original

Hela motivtexten böri detta avseende skärpas till om inte tillämpningen Prop. 1989/90: 151 av lagen skall bli väl godtycklig. Hänsyn bör rimligtvis även tas till Bilaga 3 naturresurslagen som ju indirekt via PBL och översiktsplaneringen påver- kar även fastighetsbildningen.

En ömsesidig anpassning mellan FBL och taxeringsbestämmelsema borde även ske. Man har här olika praxis vid bedömning av vad som skall klassas som jordbruksfastighet.

Storumans kommun:

Vid ny- eller ombildning av bostadsfastighet inom glesbygd bör, förutom mindre djurhållning och trädgårdsodling m.m., även beaktas möjlighe- terna att på fastigheten bedriva småindustriell verksamhet, verkstadsrö— relse, utrymmen för åkerirörelse, eller annan rörelse som erfordrar utrym- men för exempelvis entreprenadmaskiner, skogstraktorer och liknande. Kommunen instämmer i utredningens förslag att bostadsfastighet i gles- bygd bör kunna ges en sådan arealvidd att fördelana att bo i glesbygd, inte minst de miljömässiga, kan tillvaratagas. Detta gäller speciellt för områden där konkurrensen om mark för andra väsentliga intressen är ringa.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Genom ändringen i 3:1 FBL öppnas möjlighet att bilda större bostadsfa- stigheter på landsbygden. Flera byggnadsnämnder är dock med hänsyn till tidigare praxis vid överprövning av bygglov, tveksamma till förslaget. Det är därför angeläget att i propositionen klargöra att bildandet av en stor bostadsfastighet inte kan åberopas som särskilt skäl för att få uppföra ytterligare bostadsbyggnader.

Bräcke kommun:

De förbättrade möjligheterna att bilda bostadsfastigheter även med annan mark än det som i traditionell mening betraktas som tomtmark bör på ett positivt sätt kunna medverka till att vända en negativ befolkningsutveek- ling ute i glesbygden och välkomnas därför av kommunen.

Naturvårdsverket:

Naturvårdsverket har i stort sett inga invändningar mot att fastigheter för bebyggelse görs större än för närvarande utom inom områden där det finns särskilda naturvärden, allemansrättsliga intressen eller inom strandskydds- områden. Särskilt inom strandskyddsområden bör den nuvarande restrik- tiva synen på fastighetemas storlek vid fastighetsbildning bibehållas. En fastighet som bildas kring befintlig bebyggelse inom strandskyddsområde får inte ges större omfattning än vad som avgränsas som tomt enligt 16 & naturvårdslagen. Annars är risken stor för att hela det avstyckade området privatiseras. Att i efterhand komma tillrätta med sådan privatisering är komplicerat. 98

• Sida 99
•  Original

Naturvårdsverket anser att tillskapandet av större bostadsfastigheter i Prop. 1989/90: 151 vissa undantagsfall kan vara ett lämpligt sätt att vårda intressanta natur- Bilaga 3 och kulturmiljöer. Stor försiktighet måste dock iakttas vid tillämpningen så att inte de allemansrättsliga intressena träds för när. 1 första hand bör därför intressanta natur- och kulturlandskap även fortsättningsvis ingå i lantbruksfastigheter och hävdas av aktiva brukare.

När det gäller frågan om att skapa skyddszoner mot skogsavverkning kring bostadshus anser naturvårdsverket att detta normalt skall lösas med skogsvårdslagens hänsynsregler och inte genom fastighetsbildning. Författningsförslaget: 3 kap. 1 5 första stycket LMV föreslår att ordet "varaktigt” utgår ur lagtexten. Naturvårdsverket avstyrker förslaget. Verket anser det angeläget att FBL har kvar en uttryck- lig bestämmelse om att fastighetsbildningar skall vara bestående på lång sikt. Även om det finns en hel del som stöder LMV:s förslag befarar naturvårdsverket att man på sikt riskerar att varaktighetskravets betydelse successivt kommer att minska vid den praktiska tillämpningen av FBL om ordet tas bort ur lagtexten. LMV anser enligt tredje stycket på s. 61 att kravet på varaktighet skall finnas kvar men att det skall mönstras ur lagtexten. Naturvårdsverket har uppfattningen att den stund ordet ”varak- tighet” avlägsnas ur lagtexten. så är också kravet borta.

LMV anger bl.a. att förslaget utgör en anpassning till bestämmelserna i plan- och bygglagen (PBL). Naturvårdsverket anser att en sådan anpass- ning inte är nödvändig. Dessutom sker en omfattande fastighetsbildning- sverksamhet för andra ändamål än bebyggelse, varvid en uttrycklig varak- tighetsbestämmelse är av betydelse.

Naturvårdsverket tillstyrker förslaget att det vid fastighetsbildning för bebyggelse skall beaktas att fastigheten får en utformning som behövs för en god miljö. 3 kap. 1 5 andra stycket och 9 5 första stycket Naturvårdsverket avstyrker förslaget, se ovan.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

I fråga om fastighet som skall användas för bebyggelse föreslås att det allmänna lämplighetskravet i 3 kap. l & FBL kompletteras med en före- skrift om att det vid lämplighetsprövningen särskilt skall beaktas att fastigheten får en sådan utformning som behövs för en god miljö. Beträff- ande samma paragraf föreslås vidare att det s.k. varaktighetskravet ut- mönstras ur lagtexten. Vad som vill åstadkommas genom de föreslagna lagändringarna uppges vara att inom ramen för de allmänna lämplighet- svillkoren ge ökat utrymme för att tillåta fastighetsbildning så att komplet- terande funktioner till boendet kan ske inom egen bostadsfastighet på landsbygden. Bostadsfastighet bör såluna, enligt vad som sägs i rapporten, kunna innefatta mark för mindre djurhållning och mindre odling, t.ex. viss jordbruksmark eller annan mark i anslutning till bebyggelsen.

Vad först gäller den föreslagna kompletteringen av 3 kap. 1 & FBL med en särskild miljöföreskrift torde ändringen knappast innebära något nytt i 99

• Sida 100
•  Original

sak. Förslaget kan emellertid ändå vara motiverat av det skälet att häri- Prop. 1989/90: 151 genom ges tillfälle att göra förtydligade tilläggtill de nuvarande förarbetena Bilaga 3 till 3 kap. 1 & rörande vilka allmänna lämplighetskrav ur boendemiljösyn- punkt som bör vara uppfyllda för att få bilda en bostadsfastighet. LRF vill därför inte motsätta sig förslaget.

LRF har inte heller någon erinran mot att en bostadsfastighet skall kunna innefatta mark för mindre djurhållning och mindre odling m.m. på sätt LMV förordar.

LRF vill i detta sammanhang, liksom i sitt remissyttrande över förslaget till 1987 års ändringar i jordförvärvslagen, understryka att om konkurrens om åker- och skogsmark uppkommer mellan ett privat fritidsintresse och en areell näringsgren måste den senare verksamheten ges företräde. LRF vill ifrågasätta om inte denna synpunkt är så viktig att den på lämpligt sätt borde komma till uttryck i lagtexten.

Det framlagda förslaget om att utmönstra varaktighetskravet ur fastig- hetsbildningslagen vill LRF med bestämdhet ta avstånd ifrån. Varaktighet- skravet fanns med redan i den lagstiftning som föregick fastighetsbildning- slagen. Kravet utgör en grundpelare bland de villkor för fastighetsbildning som finns upptagna i 3 kap. FBL. Det är genom detta krav som säkras att en onödig splittring av fastighetsbeståndet för tillgodoseende av tillfälliga behov inte kommer till stånd. Genom regeln hindras att fastigheter bildas för ändmål som kan beräknas bli av betydelse huvudsakligen enbart för den aktuelle innehavaren. Det bör genom särskilda motivuttalanden vara möjligt att motverka risken för att varaktighetskravet hävdas på ett över- drivet sätt i dagens föränderliga samhälle.

Sveriges lantmätareföreni ng (SLF):

Enligt nuvarande praxis har till bostadstomt förts mark med tomtkaraktär och endast i undantagsfall åker eller skogsmark av någon betydelse. Genom de nu föreslagna ändringarna blir det möjligt att i större utsträckning än tidigare bilda tomter som medger djurhållning, potatisodling för eget behov m.m. Den ökade flexibiliteten är i vissa fall nödvändig för att tillgodose önskemål om att bevara en levande landsbygd. [ andra fall kan den dock innebära en konkurrens om markunderlaget för det traditionella jordbruket. Vid konkurrens om markresurserna anser SLF att det yrkes- mässiga intresset skall få dominera över markintresse för hobby- och fritidsändamål. I bygder med begränsad åkertillgång finns också risk att en alltför liberal tolkning kan leda till att det yrkesverksamma jordbruket kan undandras alltför stor del av den tillgängliga åkern. Vidare bör — som framhållits i rapporten s. 84 — en noggrann avvägning göras vid bildandet av stora bostadstomter med skog för husbehovsvirke och ved med hänsyn till risken för att virkesråvaran annars inte kommer skogsindustrin till- godo.

Beträffande bildandet av ytstora bostadsfastigheter inom strandskydds- område anser SLF att det är viktigt att inte alltför mycket mark undandras allmänhetens möjlighet att beträda marken. Huvudprincipen bör även i fortsättningen vara att själva bostadstomten utgör tomtplats enligt 165 100

• Sida 101
•  Original

naturvårdslagen och övrig mark utgör ”extensivt” utnyttjad tomtmark Prop. 1989/901151 som inte bör privatiseras genom staket, skyltar el. dyl. Av förättningskar- Bilaga 3 tan och handlingarna bör framgå både bostadstomtens omfattning och bostadsfastighetens rättsliga avgränsning. I övrigt anser SLF att kortsiktiga

markbehov liksom hittills kan lösas genom nyttjanderättsavtal.

Riksförbundet för hembygdsvård'

I den nuvarande FBL påpekas i dess förord att inte mer mark bör läggas till än vad som är nödvändigt för fastigheternas uppförande och som har karaktären av en bostadstomt. I ändring i lagen föreslås nu att det skall tillåtas ökat utrymme för kompletterande funktioner.

Bostadsfastigheten skall även kunna innehålla mark för exempelvis mindre djurhållning, odling etc.

Denna förändring i lagen anser vi vara till stor nytta för människor som vill bosätta sig på landsbygden och som inte enbart vill ha ett boende utan också möjligheter till såväl aktiv växtodling som djurhållning, t.ex. hästar.

Däremot anser man inte att önskemål om att få vårda det öppna landskapet skall utgöra tillräckligt skäl för självständig fastighetsbildning. Från vår sida anser vi att bevarande av det öppna landskapet är så angeläget att det i speciella situationer kan vara befogat med speciell fastighetsbildning. Det är inte alltid som landskapsvårdsintresset på ett naturligt sätt kan inrymmas i den sedvanliga fastighetsbildningen.

I utredningen poängteras att allemansrätten inte skall försämras med anledning av förändringarna i FBL. Vi vill understryka vikten av att allemansrätten inte försämras, utan den ges en högre prioritet än fastighets- bildning som kan komma att ske i anslutning till sådan mark som är att betrakta som tillåten enligt allemansrätten.

4 F astighetsbildning för naturvårdens eller kulturminnesvårdens intressen i vissa särskilda fall

Gävle tingsrätt:

Syftet med den nya bestämmelsen i 3 kap 9 5 är enligt LMV att möjliggöra genomförandet av fastighetsbildningsåtgärder för enskilt behov, som främ- jar natur- och kulturminnesvården. Rent lagtekniskt innebär tillägget den otymplighetcn, att man gör ett undantag i andra stycket från'undantagsbe- stämmelsen i paragrafens första stycke, nämligen att fastighetsbildning som främjar vården av natur- och kultunninnesmiljön får ske även om' fastighetsindelningen inte förbättras och en mer ändamålsenlig indelning motverkas. Tingsrätten vill för sin del ifrågasätta om just detta ändamål är av sådan vikt, att det eljest oeftergivliga kravet på positiv nettoeffekt för fastighetsindelningen bör efterges. Rent praktiskt torde ”hänsynsparagrafen” bli svår att hantera. Enligt motiven tänker man sig att den, som önskar bilda fastighet i syfte att vårda ett odlingslandskap, i allmänhet är en lantbrukare i orten. Om sökanden . inte är aktiv lantbrukare bör enligt LMV högre krav ställas på varaktighe- 101

• Sida 102
•  Original

ten. En förutsättning för tillämpningen av ”hänsynspargrafen” bör dock Prop. 1989/90: 151 enligt LMV vara att det bedöms sannolikt att värdet av natur- eller Bilaga 3 kulturvärden kan garanteras.

LMV antyder att det kan bli nödvändigt att kräva att marken ifråga avsätts till naturvårdsområde och att skötselplan fastställs för området, men att detta sannolikt kommer att bli fallet endast då det allmänna söker fastighetsbildning. Tingsrätten — som delar LMV:s uppfattning att det i princip bör vara möjligt att bilda ”odlingslandskapsfastigheter” eller ge- mensamhetsanläggningar av denna karaktär — vill emellertid ifrågasätta . om det inte kommer att bli nödvändigt att även när enskilda söker sådan fastighetsbildning kräva en naturvårdsplan med skötselföreskrifter för att vården skall kunna garanteras. Om detta krav finns bortfaller också beho- vet av en ”hänsynsparagraf' — då lär fastighetsbildningen kunna ske på grundval av nu gällande regler i FBL.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer (RAÄ): RAÄ tillstyrker förslaget till ändring i 3 kap. 99" fastighetsbildningslagen. Förslaget är direkt inriktat på att främja sådana intressen som RAÄ har att bevaka. De överväganden som redovisas i rapporten föranleder inte någon invändning. Ett påpekande kan dock göras beträffande vad som anförs på s. 112 sista stycket. Avskiljande av mangårdsbyggnader från en jordbruks- fastighet torde endast i sällsynta fall komma i fråga som en kulturvårds- främjande åtgärd; de kulturhistoriska aspekterna kan förmodligen tillräck- ligt väl tillgodoses inom ramen för ett normalt avstyckningsärende. Un- dantagsregeln torde däremot oftare kunna användas när det gäller att avskilja andra överloppsbyggnader på en jordbruksfastighet, t.ex. kvarnar, sågar eller andra numera mer sällsynt förekommande äldre ekonomibygg- nader. Givetvis bör företrädare för kulturminnesvården kunna medverka med synpunkter även i fall där undantagsregeln inte tillämpas.

Lantbruksstyrelsen:

Lantbruksstyrelsen tillstyrker att möjligheten att bilda fastigheter för naturvårds- eller kulturminnesvårdsändamål öppnas. Styrelsen vill emel- lertid poängtera att avsikten är att det skall kunna ske med stöd av en undantagsregel och att fastighetsbildningen inte får ske i strid med jord- eller skogsbruksnäringens intressen. Vid bildande av fastighet för naturvår- dens intressen är det särskilt angeläget att skötseln av marken är tryggad för lång tid. En noggrann bedömning av varaktigheten bör krävas.

Lantruksnämnden i Stockholms län:

De områden för vilka vården avses främjas genom den föreslagna änd- ringen 1 3:9 F BL ingår för närvarande normalt i en jordbruksfastighet. Den naturligaste lösningen för en främjad vård förefaller enligt lantbruks- nämnden vara att de ekonomiska förutsättningama förbättras för lantbu- 102

• Sida 103
•  Original

ket rent allmänt. Vidare bör de nämnda formerna av stöd, sponsring m.m. Prop. 1989/ 90: 151 riktas till jordbruksfastighetens ägare, d.v.s normalt till en aktiv lantbru- Bilaga 3 kare. Med hänvisning härtill och till övriga av LMV föreslagna ändringar i FBL och dess möjligheter att positivt påverka natur- och kulturmiljön, torde den nya undantagsbestämmelsen i 3:9 enligt lantbruksnämnden få liten betydelse. Enligt lantbruksnämndens uppfattning föreligger dock en viss risk att med stöd av undantagsregeln kan genomföras fastighetsbildningsåtgärder som på sikt är till men för lantbruket. För att undvika detta bör bestäm- melsen på samma sätt som i 3:9, första stycket FBL utformas så att fastighetsbildning endast får äga rum om en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas.

Lantbruksnämnden i Södermanlands län:

På grund av den fortgående strukturrationaliseringen och den teknologiska utvecklingen förändras förutsättningama för odlingslandskapet. Det kan många gånger vara svårt för den enskilde att vidmakthålla det öppna landskapet med modern produktion.

Ur landskapsvårdssynpunkt kan det vara önskvärt att vidmakthålla en del av dessa miljöer. Om lämplighetskravet på alla fastigheter skall uppfyl- las kan inte alltid detta förenas med nämnda naturvårdsintresse. Lant- bruksnämnden stöder möjligheten att med undantagsbestämmelser möj- liggöra fastighetsbildning som innebär ett tryggande av dessa miljöer. Emellertid får regeln inte användas så att det traditionella jord- och skogsbruket kommer till skada eller att ansträngningar och redan nedlagt arbete på tillskapandet av rationella enheter försvåras eller blir tillspillogi- vet.

Vad gäller kulturrninnesvården bör särskilt uppmärksammas det spe- ciella förhållandet som gäller att bevara stora och intressanta mangårds- byggnader och herresäten. I dag avstyckas många sådana objekt, då de anses utgöra en belastning för jord- och skogsbruket. Det kan ofta vara en förutsättning för att rädda byggnaderna överhuvud taget. Emellertid är denna utväg alltid inte den bästa ur kulturhistorisk synpunkt. Visserligen blir jordbruket av med en ekonomisk belastning men samtidigt skiljer man byggnader från sitt sammanhang. Den bevarandeintressanta miljön, den s.k. herrgårdsmiljön, kan i vissa fall helt spolieras. Det man egentligen vill spara existerar inte längre efter fastighetsbildningen.

Det synes vara befogat med noggrann utredning av fastighetsbildningsä- rendet innan sådan fastighetsbildning får ske.

Lantbruksnämnden [ Kristianstads län:

I och för sig kan nämnden acceptera att fastighetsbildning som främjar natur- eller kulturminnesvården får ske genom en undantagsbestämmelse i 3:9 F BL. Det finns dock en viss risk att undantaget blir regel. Kraven på markägaren bör därför ställas högt vad avser kunnande och varaktighet, i . 103

• Sida 104
•  Original

all synnerhet om det gäller enskild person. Behovet av och sättet för Prop. 1989/90: 151 objektets skyddande bör styrkas av natur- och kulturminnesvårdande Bilaga 3 myndigheter.

Lantbruksnämnden i Hallands län:

Föreslagen ändring av 3 kap. 9 5 innebär möjligheter för enskild person att förvärva markområde för att där bedriva landskapsvård, exempelvis ge- nom betesdrift. Även annan person än lantbrukare på orten kan ges möjlighet att förvärva ovan nämnt område men kraven måste då ställas betydligt högre i' vad avser åtgärdemas varaktighet.

Lantbruksnämnden finner att undantagsbestämmelsen i 3 kap. 95 i många fall kan vara positiv i vad avser att tillskapa område för bevarande av det ursprungliga odlingslandskapet.

Lantbruksnämnden i Västernorrlands län:

Lantbruksnämnden tillstyrker utredningens förslag ”att fastighetsbildning vid vilken fastighet som nybildas eller ombildas icke blir lämpad för sitt ändamål, får även äga rum i fall då fastighetsbildningen främjar vården av natur- eller kulturmiljön".

Tillämpningen av bestämmelserna förutsätter att åtgärden inte strider mot jord- eller skogsbruksintressen. '

Lantbruksnämnden i Västerbottens län: Ingen erinran.

Skogsstyrelsen:

I rapporten föreslås undantagsbestämmelser från lämplighetsvillkoren som tar sikte på fasighetsbildning för enskilda behov som samtidigt främjar vården av natur- och kulturlandskapt eller en skyddsvärd bebyggelsemiljö.

Skogsstyrelsen tillstyrker att det öppnas möjligheter att med undantags- bestämmelser genomföra fastighetsbildning som innebär att värdefulla miljöer vårdas och bevaras. Det bör dock ställas krav på ett dokumenterat bevarandeintresse och en plan för skötsel av marken. Vidare förutsätts det att fastighetsbildningen genomförs efter samråd med berörda myndighe- ter.

Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län:

Kan knappast vara lämpligt att på sätt försämra fastighetsstrukturen. Vem skall ombesörja och bekosta skötseln av sådana fastigheter? Förefaller bättre att koncentrera samhällsresursema på särskilt värdefulla områden och där bilda naturreservat. 104

• Sida 105
•  Original

Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Prop. l989/ 90: 1 51 Fastighetsbildning för att vårda natur- och kulturmiljö bör som föreslagits Bilaga 3

ha karaktären av undantag och förutsätta att den inte strider mot jord- eller skogsbruksintresset.

Skogsvårdsstyrelsen iNorrbottens län: Sc avsnitt 3.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Genom den föreslagna ändringen i 3 kap. 9 Q' blir det möjligt att i vissa fall ta särskilda hänsyn till vården av natur- eller kulturmiljön. Bestämmelsen, som är formulerad som en undantagsregel, innebär att fastighet som bildas kan få utformas på ett sätt som avviker från gängse lämplighetskrav om bevarandet av värdefull natur- eller kulturmiljö därigenom främjas. Läns- styrelsen ser med tillfredsställelse på att nämnda intressen för ökad tyngd. Det är dock troligt att de nya bestämmelserna inte behöver användas särskilt ofta. De. flesta fastighetsbildningsfrågoma torde kunna'lösas med tillämpning av fastighetsbildningslagens vanliga regelsystem. Natur- och kulturmiljövården främjas vidare bäst genom att landskapet vårdas inom ramen för lantbruksdrift. Det torde därvid var effektivast att pengar som anslås för bevarande av odlingslandskapet slussas till aktiva jordbrukare.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Förslaget tillstyrks.

Skellefteå kommun:

Skälen till den föreslagna lagändringen är beaktansvärda och om det kan fungera på föreslaget sätt är det naturligtvis bra.

Naturvårdsverket:

Naturvårdsverket avstyrker förslaget.

I rappoten föreslås att fastigheter för bebyggelse skall kunna ges en friare utformning så att i fastigheten även får tas in sådanamarker som inte är tomtmark i strikt betydelse, t.ex. mark för mindre djurhållning, för nä- ringsverksamhet eller för bevarande av landskaps- och kulturmiljön. Ge- nom att när så är lämpligt låta tomtplatsen innefatta natur- och kulturmin- nesvårdsintressanta områden skulle enligt förslaget dessa intressen ofta främjas.

Enligt naturvårdsverkets uppfattning måste ett långsiktigt bevarande-av från naturvårdssynpunkt intrssanta ängs- och hagmaker i huvudsakskötas genom den normala verksamheten inom jordbruket. Svårigheterna att i dag hävda dessa marker är inte i första hand beroende av brister i fastig- hetssturkturen utan har helt andra orsaker såsom effektivisering av jord- bruket, överproduktionsproblemen, de låga världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter m.m. LMV har inte i rapporten kunnat visa att FBL 105

• Sida 106
•  Original

utgjort något problem i detta avseende. Det största poblemet för hävden av Prop. l989/ 90: 151 dessa från naturvårdssynpunkt värdefulla områden är att finna brukare Bilaga 3 som är beredda att låta beta och på annat sätt hävda markerna. Inom projektet Stöd till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, NOLA, försöker naturvårdsverket hjälpa brukare att fortsätta med beteshävden genom t.ex. arealbidrag, stängselbidrag m.m.

Fastighetsbildningar som syftar till att överföra intressanta natur- och kulturmarker till de aktiva brukarna i en bygd bör alltid stödjas. Dessa fastighetsbildningar bör vara tillåtna enligt 3:5. Därför bör enligt natur- vårdsverkets uppfattning en allmän hänsynsregel till naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen tas in i 3:5, d.v.s. vara en huvudregel i lagen och inte såsom i LMV:s förslag regleras i en undantagsbestämmelse 1 3:9. Detta synsätt stämmer väl överens med principerna i annan lagstiftning inom markanvändningsområdet.

Den av LMV föreslagna lösningen skulle även kunna skapa svårigheter i tillämpningen mellan 3:10 och andra stycket i 3:9. När det allmänna t.ex. genom statens naturvårdsverk, en kommun eller en landstingskommunal stiftelse förvärvar ett område som skall skyddas med stöd av naturvårdsla- gen, sker fastighetsbildningen ofta med stöd av 3:10. Med LMV:s förslag kan "situationer uppstå där det allmänna naturvårdsintresset konkurrerar med. ett enskilt intresse att förvärva ett visst område för naturvårdsända- mål. Vilket intresse skall i en sådan situation ges företräde? Den i rappor- ten föreslagna skrivningen gcr ingen anvisning om hur detta problem skall lösas.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF ):

LRF har ingen erinran mot att undantagsregeln i 3 kap. 9 & FBL tillförs ett nytt andra stycke som behandlar fastighetsbildning som främjar vården av natur- eller kulturmiljön. Av skäl som anförts i föregående avsnitt avstyr- ker LRF emellertid förslaget om att i paragrafens första stycke utelämna ordet varaktighet.

I motiveringen till de nu föreslagna ändringarna uttalar LMV bl.a. att om det allmänna söker fastighetsbildning för nationalpark, naturreservat eller annat naturvårdsobjekt bör åtgärden normalt kunna genomföras redan med stöd av hittills gällande regler.

Med anledning av detta uttalande vill LRF återkomma till den ovan under avsnittet rörande allmänna synpunkter berörda frågan om den närmare innebörden av 3 kap. 1 & andra stycket FBL. Frågeställningen kan lättast beskrivas med utgångspunkt från ett eget exempel.

Antag att staten aktualiserar frågan om inrättande av naturreservat. Tillvägagångssättet härvid är reglerat i. naturvårdslagen. Denna lag bygger på bl.a. den förutsättningen att berörd enskild fastighetsägare skall tåla olika inskränkningar i rätten att förfoga över sin fastighet. För den skada han lider genom intrånget är staten skyldig att utge ersättning. Kan över- enskommelse inte träffas om ersättningens storlek, skall frågan avgöras av fastighetsdomstolen. Handläggningen där sker enligt bestämmelserna i expropriationslagen. —- ' .. 106

• Sida 107
•  Original

Någon rätt för staten att frånhända den enskilde hans äganderätt till Prop. 1989/90: 151 fastigheten föreligger inte enligt naturvårdslagen. Inlösen kan sålunda ske Bilaga 3 endast på begäran av fastighetsägaren. Anser staten att intresset av att skydda ifrågavarande fastighet är så stort att det inte är tillräckligt att naturvårdslagens regler anlitas för att få det tillgodosett kan, som ett andrahandsaltemativ, fastigheten exproprieras med stöd av 2 kap. 95 expropriationslagen. Det skall dock understrykas att expropriation får tillgripas endast om ändamålet inte lämpligen kan tillgodoses på annat sätt (2 kap. 12 & expropriationslagen). '

Antag nu att staten inte nyttjar något av dessa två tillvägagångssätt. I stället lyckas staten på frivillighetens väg förvärva en av de fastigheter som skall ingå i naturreservatet och ansöker därefter hos fastighetsbildnings- myndigheten att övriga berörda fastigheter tvångsvis överförs till den förvärvade fastigheten genom fastighetsreglering. I och för sig är ett sådant tvångsmässigt överförande av äganderätten möjligt enligt fastighetsbild- ningslagens regler. Emellertid är också fastighetsreglering, till följd av bestämmelsen i 3 kap. 1 åandra stycket F BL, tillåten endast om ändamålet med förrättningen inte lämpligen bör tillgodoses på annat sätt.

Den fråga som här inställer sig är om det verkligen varit lagstiftarens mening att staten i ett fall som det föreliggande fritt skall kunna välja tillvägagångssätt. Vilket tillvägagångssätt som väljs är nämligen av stor betydelse för den enskilde. Faller statens val på domstolsförfarandet har den enskilde exemepelvis rätt till ersättning för sina rättegångskostnader. Väljs emellertid förrättningsförfarandet blir det emellertid väsentliga skill- nader mellan de båda förfarandena.

Något svar på frågan har LRF inte lyckats finna vare sig i lagförarbetena eller i den rättsliga litteraturen. Frågan har LRF veterligen inte heller varit föremål för Högsta domstolens bedömande.

LRF finner det angeläget att det klargörs vad som gäller i det beskrivna fallet och i andra liknande situationer. Skulle det vara på det sättet att företrädare för det allmänna som har att tillgodose ett visst samhällsin- tresse fritt kan välja mellan ett expropriativt förfaringssätt vid domstol eller ett förrättningsförfarande hos fastighetsbildningsmyndigheten accen- tueras en förstärkning av den enskilde sakägarens rättsställning vid lant- mäteriförrättning.

Sveriges advokatsamfund:

Samfundet ifrågasätter om det inte borde övervägas att iå 9 införa en annan lokution än ”icke bli lämpad för sitt ändamål”. Med hänsyn till den kategoriska bestämmelsen i 5 1 och för att ange karaktären av undantags- bestämmelse skulle förslagsvis uttrycket ”oberoende av lämplighet” bättre svara mot vad som avses.

Sveriges lantmätareförening (SLF):

I bygder där ett aktivt jordbruk inte längre bedrivs kan det finnas behov av att bilda fastigheter med ändamål att vårda natur- och kulturmiljön för att 107

• Sida 108
•  Original

bibehålla ett öppet landskap. Ägare till sådana fastigheter bör kunna vara Prop. 1989/90: 151 både stiftelser, naturvårdsföreningar, hcmbygdsföreningar och enskilda. Bilaga 3 Den nya bestämmelsen i 3 kap. 95 andra stycket tillstyrks av SLF. Vid bedömningarna om varaktighet samt kompetens hos ägaren (huvud- mannen) bör samråd ske mellan fastighetsbildningsmyndigheten och läns-

styrelsen.

R iksförbundet för hembygdsvård:

Lantmäteriverket föreslår att i vissa fall kan finnas ett behov av att bilda fastigheter som inte uppfyller de allmänna lämplighetskraven. Detta är då det finnes behov av att vårda viktig natur- och kulturmiljö.

Det påpekas även att den föreslagna ändringen skall göra det lättare för stiftelser, hembygdsföreningar m.fl, att förvärva områden för aktiv vård av natur- och kulturmiljön. Även fornlämningsområden kring skyddsvärda bebyggelsemiljöer skall enligt förslaget ges möjlighet till fastighetsbildning, detta för att kunna bevara kulturmiljön i dessa områden.

Från Riksförbundet för Hembygdsvård vill vi instämma i behovet av denna föreslagna bestämmelse. Många kulturhistoriska platser kan annars riskeras att förstöras om inte möjligheten finnes till speciell fastighetsbild- ning.

5. Fastighetsbildning för fiske och fiskodling Lantbruksstyrelsen:

Lantbruksnämndema i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Väster- norrlands län har kommenterat denna del av utredningen. De delar utred- ningens synpunkter att fortsatt utredning inom detta område är anglägen. Den sammanfattande synpunkten är att det är angeläget att reglerna utformas så att det yrkesmässiga fisket underlättas. Styrelsen instämmer i behovet av fortsatt utredning.

Lantbruksnämnden i Stockholms län:

Lantbruksnämnden delar LMV:s uppfattnng att det är angeläget att med stöd av FBL kunna genomföra sådana ändringar i fastighetsindelningen eller sådana servitutsåtgärder som har betydelse för att säkerställa tillräck- ligt stabila och omfattande fiskerättigheter för boende som har behov härav för sin försörjning på orten. 1 Stockholms län är detta naturligtvis intres- sant i hela skärgårdsområdet där det av flera olika skäl är angeläget att behålla en levande bygd med en bofast befolkning.

I detta sammanhang vill nämnden peka på de problem för bl.a. fisket som kan uppkomma genom den utbredda och pågående uppsplittringen av ägandet i många av länets ytterskärgårdar. Det är önskvärt att de problem som sammanhänger härmed kunde rättas till så att de nyttigheter som dessa områden kan erbjuda kan komma den bofasta skärgårdsbefolkningen - till godo. 108

• Sida 109
•  Original

Lantbruksnämnden i Södermanlands län: Prop. 1989/90: 151 Lantbruksnämnden delar de i rapporten framförda skälen att fastighets- Bilaga 3 bildningsfrågoma för fisket bör utredas. I många fiskevatten är äganderät- ten sådan att yrkesmässigt fiske försvåras eller helt omöjliggörs. Det är lantbruksnämndens uppfattning att reglerna bör utformas så att yrkesmäs- sigt fiske underlättas genom ändrade regler i FBL. I anslutning till föränd- ringarna i JFL och den ökade tyngd regionalpolitiken fått, att deltidsföre- tag med bland annat inslag av fiske kan tillskapas under så fastighetsrätt- sligt trygga former som möjligt.

Lantbruksnämnden i Västernorrlands län:

I utredningen diskuteras fiskerättsliga frågor för glesbygdens befolkning. Något förslag till lagändring läggs inte fram. Däremot pekas på behov av fortsatt utredning. Lantbruksnämnden instämmer i detta.

F iskerist yrelsen :

Fiskeristyrelsen instämmer helt i rapportens slutsatser att fiske och fiskod- ling bör kunna utvecklas framgångsrikt på landsbygden och att fisket säkerligen kan utgöra ett värdefullt komplement till andra areella näringar.

Statistiska centralbyrån har i ett meddelande ”Fiske 1987 — en över- sikt” redovisat vissa uppgifter om det yrkesmässiga fisket i sötvatten och om vattenbruk. Härav framgår bl.a. att under 1987 fångades 2.100 ton fisk i sötvatten med siklöja, gös, sik och gädda som de viktmässigt viktigaste arterna. Värdet av fångsten uppgick till nästan 34 milj. kr. med gös, löjrom och ål som de värdemässigt viktigaste produkterna. Under 1987 pro- ducerades i vattenbruk enligt samma källa 4. 700 ton matfisk, huvudsakli- gen regnbåge, med ett försäljningsvärde av knappt 130 milj. kr. Utdrag ur SC Bs meddelande bifogas.

Med stöd av förordningen (19871886) om licens för yrkesfiske kan licens beviljas fiskeföretag som innehas eller drivs av yrkesfiskare eller annan för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Licens medges antingen ett fiskelag eller en enskild fiskare. För närvarande finns 12 laglicenser och 195 enskilda licenser avseende yrkesfiske i insjöar. Totalt finns i landet 1.269 laglicenser och 876 enSkilda licenser.

Av dessa uppgifter framgår att det redan i dag förekommer ett omfatt- ande yrkesfiske i insjöar och att detta fiske företrädesvis utövas av enmans- företag. Såsom påpekas av fiskenämnden i Kronobergs län är det troligt att det verkliga fångstuttaget i insjöfisket är större än vad som framgår av den redovisade statistiken och att insjöfisket därför är ännu viktigare för landsbygden än vad som framgår av tillgängliga uppgifter.

Det finns från fiskeribiologisk utgångspunkt goda förutsättningar för att bedriva ett yrkesmässigt fiske i insjöar. Det finns även många som har ett stort intresse av att kunna påbörja ett yrkesmässigt insjöfiske. Efterfrågan på insjöfisk är i allmänhet god. Om miljöförhållandena i fiskevattnena inte förbättras kan det dock uppstå ett hot mot försäljning av insjöfisk. 109

• Sida 110
•  Original

Rätten att fiska i insjöar och rinnande vatten tillkommer enligt huvud- Prop. 1989/90: 151 regeln jordägaren utom såvitt gäller delar av Vänern, Vättern, Mälaren, Bilaga 3 Hjälmaren och Storsjön i Jämtland där fisket på allmänt vatten eller enskilt frivatten är i viss utsträckning fritt med olika slag av rörliga redskap. Även utefter kustena är fisket på enskilt vatten i princip förbehållet jordägaren men den exklusiva enskilda fiskerätten är utefter olika kuststräckori större eller mindre grad inskränkt till förmån för allmänheten. De skillnader som förekommer i rätten att fiska i enskilt och allmänt vatten har inte berörts i rapporten.

För att kunna fiska yrkesmässigt i enskilt vatten fordras att fiskaren äger en fastighet med fiskerätt eller att han genom arrende- ellerlnyttjanderätt- savtal har rätt att utnyttja vattnet för fiske. Genom sådana avtal har i åtskilliga fall fiskare fått rätt att fiska. Uppdelningen på ett stort antal delägare till fisket har dock försvårat en möjlig utveckling av det yrkesmäs- siga fisket i insjöar.

Särskilt för utvecklingen av vattenbruket har svårigheten att få lämpliga vattenområden upplåtna ansetts utgöra ett allvarligt hinder. Därvid har, såsom framhållits av fiskenämnden i Jämlands län, etableringsförsök stop- pats av vatten- och fiskerättsägare som upplevt odlingen som ett hot mot vattenkvaliten.

Fastighetsbildningslagen tar sikte på att motverka uppdelning av fiske så att det medför olägenhet av betydelse för fiskevården. Denna grundinställ- ning bör inte rubbas, utan snarare stärkas av hänsyn såväl till fisekvården som till möjligheterna att ge ett underlag för fiske i glesbygd.

Lagstiftningen om fiskevårdsområden har på ett mycket påtagligt sätt bidragit till att skapa möjligheter för en effektiv samverkan mellan olika fiskerättsägare. Fiskevårdsområden har, utöver syftet att förbättra fiske- vården, så gott som uteslutande bildats för att främja fritidsfisket. Detta fiske, som engagerar ett stort antal personer, är även betydelsefullt för turistnäringen i delar av landet. Även om det är möjligt att en fiskevårds- områdesförening upplåter fiskerätten till en yrkesfiskare torde det före- komma i mycket begränsad omfattning. Snarare kan man förmoda att om ett fiskevårdsområde har bildats och fisket inom området bedrivs som fritidsfiske så förSVårars möjligheten att bedriva ett yrkesmässigt fiske inom samma vatten. Detta får anses olyckligt bl.a. av det skälet att ett allsidigt fiske med yrkesmässiga redskap och handredskap i kombination anses vara värdefullt som fiskevårdande åtgärd.

Med stöd av fastighetsbildningslagen kan särskilda fiskefastigheter bil- das om de allmänna lämplighetsvilkoren för en sådan fastighetsbildning är uppfyllda. Det vore värdefullt att utreda behovet av att sådana fastigheter bildas samt för— och nackdelar därav.

Fiskeristyrelsen anser att redogörelsen i rapporten under avsnitt 4.4 Fastighetsbildning för fiske och fiskodling angående gällande bestämmelser och överväganden utgör ett gott underlag för närmare överväganden och fortsatt uredning om de lagstiftningsåtgärder som behövs för fisket och Vattenbruket. Behovet av en sådan utredning understryks av vad som ovan anförts och av yttrandena från fiskenämndema. I utredningen, som bör tillsättas snarast, bör ingå representanter från fiskeristyrelsen. 110

• Sida 111
•  Original

Fiskenämnden i Blekinge län: Prop. l989/ 90: 151 De finns ett uppenbart behov av att bilda särskilda fiskeenheter på lands- Bilaga 3 bygden även då fiske eller vattenbruk kombineras med annan verksamhet, bl.a. lantbruk.

För landsbygdens utveckling är det således betydelsefullt att lagstift- ningen på området, bl.a. lagen om fiskevårdsområde (1981:533), ses över, för att underlätta fastighetsbildningen för fiske och vattenbruk.

Lantmäteriverkets rapport innehåller inga konkreta förslag. Däremot pekas på behovet av fortsatt utredning.

Det är angeläget att fastighetsbildningen för fiske och vattenbruk under- lättas varför det bör utredas hur lagstiftningen skall kunna anpassas till det aktuella behovet.

I det följande lämnar fiskenämnden ett konkret exempel på behovet av fastighetsreglering för fiske i länets sötvatten.

Inom Blekinge län finns 1.520 sjöar. Av dessa har 1.147 sjöar en yta mindre än 10 ha.

Enligt fiskenämndens mening är även dessa små sjöar en resurs, som i många fall kan användas för produktion av fisk och kräftor, och som kan ge ett visst ekonomiskt tillskott till bl.a. lantbruksföretag.

Under åren 1984 — 1987 deltog därför fiskenämnden i en inom länet tillsatt arbetsgrupp för att initiera och lägga fram förslag till kompletter- ande verksamhet i lantbruksföretag, inom området vattenbruk — fiske.

Ett av de projekt som den nämnda arbetsgruppen startade och som fiskenämnden nu arbetar vidare med är ”Kräftproduktion i små sjöar”.

Sjön Dallången i Olofströms kommun utsågs som pilotprojekt för att där praktiskt studera förutsättningama för kräftproduktion i små sjöar.

Projektets målsättning är att använda sjön Dallången för produktion av signalkräfta samt att upplåta kräftfiske mot en viss avgift. '

Verksamheten bedrivs som ett komplement till ett lantbruksföretag intill sjön.

Eftersom det tar relativt lång tid att bygga upp ett bra kräftbestånd och då åtgärden kräver insats av både eget arbete och kapital, har fisket i sjön Dallången skiftats genom fastighetsreglering.

De närmare deltaljerna i denna fastighetsreglering framgår av rapporten: ”Vattenbruk — Lantbruk. slutredovisning av pilotprojekt, NLD-LRF: 87-03-06”.

Det aktuella fallet avser kräftproduktion och kräftfiske men kunde lika väl vara ett projekt för sportfiske i anslutning till ett lantbruksföretag.

Projektet visar också att det finns ett behov av fastighetsbildning och fastighetsreglering för fiske och vattenbruk som ett komplement till verk- samheten i bl.a. lantbruksföretag.

F iskenämnden i Kronobergs län:

Fiskenämnden tillstyrker rapportens förslag om fortsatt utredning för att fiskets roll för utvecklingen av landsbygden skall kunna beaktas. Inom Kronobergs län finns cirka 12,6 % sjöar och vattendrag av länets 111

• Sida 112
•  Original

totalareal eller omkring 100.000 hektar fiskevatten. Av dessa vatten utgör Prop. 1989/90: 151 3 % av antalet sjöar 67 % av vattenarealen. Härav kan man förstå att ett Bilaga 3 litet antal sjöar är stora nog för en heltids- eller binäring i form av ett yrkesmässigt fiske.

Många har förstått värdet av att kunna nyttja sjöarnas fisk- och kräftp- roduktion medan det stora flertalet delägare i nämnda fiskevatten inte kan eller har möjlighet att tillgodogöra sig denna resurs. Insjöfisket får en allt större betydelse för landsbygdens försörjning.

För att kunna fiska yrkesmässigt fordras att man äger fastighet med fiskerätt eller arrenderar fiskevatten. I vattenområde med samfällt fiske fordras samtliga delägares godkännande för att en utanför byn eller sam- fälligheten boende skall få rätt att fiska i detta. Detta enligt 1973 års lag om förvaltning av samfälligheter. Enligt samma lag kan dock särskild förrätt- ning hållas för utarrendering av yrkesfisket för ett skifteslag, vid denna förrättning bestäms utarrenderingen genom röstning med enkel majoritet.

Skall fisket i våra insjövatten kunna nyttjas på ett riktigare sätt än nu måste fiskets tyngd i samband med fastighetsförvärv få en distinktare ställning jämfört med andra nyttjandeformer i samband med fastighetsför- värv.

På ett flertal platser i rapporten nämns delar av tidigare och gällande lagtext eller regler för fastighetsindelning eller liknande. Det som där sägs är: ”om detta inte medför avsevärd olägenhet för fiskevården”. — Inställ- ningen bör totalt ändras och lydelsen bör innefattas av att en fastighets- indelning eller liknande får göras bara om det är till fördel för fisket och fiskevården.

Fiskenämnden biträder att man genom fastighetsreglering bör sanera fastighetsindelningen inom vattenområden och minska splittringen av fisket, så att detta blir lättare tillgängligt för utövande av heltids—eller binäringsfiske av licensierad yrkesfiskare eller den som visat sig äga kun- skap för utövande i denna näringsgren.

Därutöver får det inte vara möjligt att hindra en person som nu bedriver ett yrkesmässigt fiske med licens inom en fiskesamfällighet att utöva sitt yrke, såvida inte restriktionerna är baserade på verkliga fiskevårdsskäl.

Varför den hittillsvarande utvecklingen har varit svår att redovisa beror på att ett flertal personer bedriver ett yrkesfiske och säljer sin fångst genom kanaler, vilka inte accepterats av samhället. De som bedriver denna verksamhet har inte kunskap om skillnad i lönsamhet mellan de ovan redovisade och accepterade kanalerna. Detta sägs här för att redovisa att insjöfiskeuttaget är väsentligt större än vad som framgår av offentlig statistik och att detta fiske redan nu är av betydelse för ett landsbygds- boende men kan ökas väsentligt om regler för fastighetsförvärv ändras så att vissa fastigheter kan få ett större nyttjandeintresse för ett yrkesmässigt nyttjande.

Vad som i rapporten sägs om fiskodlingsservitut bör även kunna vara tillämpligt för yrkesfisket, yrkesfiskeservitut.

Fiskevårdsområdesförcningar, redan bildade eller under bildning, utgör cirka 90 [OOel]å[00el] 95 % av länets totala vattenareal. Detta innebär att stora arealer finns eller kommer att finnas tillgängliga för sport- och 112

• Sida 113
•  Original

fritidsfisket. Områdesbildningen behöver däremot inte självklart innebära Prop. 1989/90: 151 en ökad tillgänglighet för ett yrkesmässigt nyttjande av fisket. Detta förhål- Bilaga 3 ' lande understryker vad som tidigare framhållits att det sker en förändrad syn på fastighetsbildning så att utvecklingen av landsbygden skall kunna ske med bl.a. fisket som en värdefull resurs som grund. Fiskenämnden anser det viktigt och värdefullt att en utredning med översyn sker av tillämplig lagstiftning och regelsystem i enlighet med vad som framgår av rapporten. Nämnden har redan ett gott samarbete inom länet med lantmäteriet, som är väl medveten om fiskets värde, utvecklings- möjligheter och problem. Fiskenämnden uttrycker önskemål om att om möjligt delta på något sätt i utredningsarbetet så att länets speciella problem kan föras fram på ett enkelt sätt.

Fiskenämnden i Göteborgs och Bohus län:

Fiskenämnden har berett fiskets organisationer i länet att inkomma med synpunkter på lantmäteriets rapport senast 1988-10-03. Yttranden har inkommit från Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund och Sportfi- skarna i Göteborgs och Bohus läns distrikt.

Västkustfiskarna framhåller att rapporten i avsnittet ”Fastighetsbild- ning för fiske och fiskodling” tar upp att fiske och fiskodling sannolikt har utvecklingsmöjligheter i glesbygden och att dessa verksamheter kan komma att få regional betydelse tillsammans med skog som basnäring ”under förutsättning att yrkesfisket får behålla de fångstplatser som redan tidigare har använts i många generationer och att etablering av fiskodling alltid föregås av en överläggning med fiskets organisationer så att de ur såväl yrkesfiskets som vattenbrukets synpunkter bästa områdena kan fram- förhandlas”.

Sportfiskarna framhåller att redan nu finns behov av särskild fastighets- bildning för både fiskodlingsverksamhet och för en effektiv upplåtelse av fiske. Distriket anser det därför angeläget att lantmäteriverket redan nu utarbetar riktlinjer för hur fiske- och fiskodlingsfastighetcr skall kunna bildas. Fiskenämnden delar de synpunkter som framförts av SVC och Sportfi- skarna. [ Bohus län har vid ett par tillfällen som nämnden känner till hänsyn tagits till fiskodling och musselodling vid fastighetsbildning. Det är även viktigt att man tar hänsyn till sportfiskets värde för rekreation och turism m.m. så att en effektiv fiskeupplåstclsc kan möjliggöras vid nya fastighetsbildningar.

I övrigt har nämnden inga erinringar mot det framlagda förslaget till regler om fastighetsbildning för mindre jordbruk m.m.

F iskenämnden iÄ'lvsborgs län:

Yrkesfiske Enligt fiskenämndens bedömning finns förutsättningar för ett yrkesmässigt 1 13

• Sida 114
•  Original

bedrivet fiske i insjöar. Efterfrågan på insjöfisk är stor, främst från mellan- Prop. 1989/90: 151 och sydcuropeiska länder. I takt med efterfrågan har förstahandspriset på Bilaga 3 fisk också stigit kraftigt. Intresset för att påbörja ett yrkesmässigt fiske är stort, främst inom glesbygdsområdena. De ofta komplicerade fiskerättsförhållandena försvå- rar emellertid igångsättandet. 1 de sjöar som skulle kunna komma i fråga för ett yrkesfiske finns ofta ett mycket stort antal fiskerättsägare. Upplåtel- seformerna försvåras därigenom. En fram komlig väg kan vara att ett nyttjanderättsavtal upprättas mellan presumtiva yrkesfiskare och en fiskevårdsområdesförening. Erfarenhet- erna från försök med sådana övrenskommelser är hittills negativa. När frågan om nyttjanderättsavtal tas upp på berörda fiskestämmor uppstår ofta ett stort motstånd från fiskerättsägarna i föreningarna mot sådana upplåtelseformer. Fiske är en arealkrävande verksamhet. Andra former för nyttjanderätt- savtal. än mellan fiskevårdsområdesföreningar och yrkesfiskarna, kräver i sin tur att personliga kontakter får tas med många ägare vilket kan vara både tidsödande och svårt.

Fiskodling

Till skillnad från yrkesfiskeverksamhet kräver fiskodlingarna mindre vat- tenarealer. Oavsett detta förhållande uppkommer ofta konflikter med andra utnyttjare av vattenområdena när odlingar skall anläggas.

De i länet nu verksamma fiskodlingarna saknar i huvudsk egna vatte- nområden. Odlarna arrenderar därför de vattenområden som krävs för verksamheten. I arrendeavtalet ingår ofta tillgång till ett markområde på stranden samt rätt att nyttja privat väg ner till odlingen.

Efterfrågan på lämpliga vatten för fiskodling är stor. ] takt med efterfrå- gan så ökar också arrendepriserna. De höga arrendepriserna har i några fall medfört att planerade odlingar, som avsågs ligga på lämpliga platser, inte kunnat fullföljas.

6 Övriga frågor Prop. 1989/90: 151 Lantbruksnämnden i Västerbottens län: Bilaga 3

Lantbruksnämnden sakanr två frågeställningar i LMV:s utredning — jakt- rätten och allmänningsskogarnas förvaltning.

Jakträtten är särskilt i länets inland en central orsak till den snabbt ökande ägarsplittringen och utboägandet. För landsbygdsutvecklingen är det av yttersta vikt att den knut jakten idag utgör kan lösas upp. Även okonventionella lösningar måste prövas.

Allmänningsskogarna i länet är av två slag — byallmänningar och sockenallmänningar. Byallmänningarnas skötsel är inte sällan eftersatt och de utgör därigenom ett problem och en dåligt utnyttjad tillgång. Med sockenallmänningarna är förhållandet det omvända. Skötseln är god och andelarna därför attraktiva. God utdelning jämte tillgång till jakt har medfört ett utbrett utbo- och mångägande av tillhörande stamfastigheter. Sockenallmänningarna avsattes i syfte att vara ett stöd för bygden men har i stället blivit ett hinder i landsbygdsutvecklingen genom att på detta sätt indirekt bidra till ökat utboägande. Det förstärks av att länets sockenall- männingar tillämpar kontantutdelning vid fördelningen av vinsten från verksamheten. Den på många andra håll i stället tillämpade metoden att låta vinsten gå till bidrag till upprustning av de stamfastigheter som är knutna till allmänningen är en från regionalpolitisk synpunkt väsentligt mera tilltalande form av vinstfördelning. Den lagstiftning som reglerar allmänningarnas förvaltning bör ses över beträffande systemet för vinstför- delning. En kombination av kontantutdelning och bidrag är en modell som bör kunna övervägas. Kontantutdelning begränsas till de fall fastighetsäga- ren fortfarande är mantalsskriven på fastigheten. I övriga fall utbetalas vinsten i form av upprustningsbidrag.

Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län:

På ett stort antal fastigheter (i vart fall i södra Sverige) finnes en eller flera samfälligheter oftast små (( 0,5 ha) som i dag inte användes för det som en gång var avsikten. Utmärkningen i terrängen är ofta bristfällig och ibland obefintlig. De nyttigheter som i dag finnes å dessa samfälligheter, alltså även sådana som inte ursprungligen avsågs med avsättningen, torde van- ligtvis tillhöra samfälligheten, exempelvis skog. På grund av svårigheten att lokalisera dessa är de ofta ett hinder för ett rationellt skogsbruk.

Ur skogsbrukets såväl som den enskilde Skogsägarens synpunkt borde det vara angeläget att via lantmäteriförrättning reglera dessa samfällda marker. Nu tycks det vara så att förrättningskostnaden ofta vida överstiger värdet av den samfällda marken vilket gör att man avstår att söka annars önskvärda regleringar.

För att nå en för skogsbruket önskvärd utveckling föreslås att en under- sökning görs av möjligheterna att med statsbidrag kunna täcka hela eller del av förrättningskostnaden för att på så sätt stimulera till en önskvärd reglering av dessa små bysamfälligheter.

• Sida 120
•  Original

Framställning från lantmäteriverket 1988-05-20 till justitiedepartementet Prop. 1989/ 90: 151 med förslag till ändringar i fastighetsbildningslagen, äktenskapsbalken och Bilaga 4 lagen om sambors gemensamma hem

Vid fastighetsreglering enligt Skap fastighetsbildningslagen (FBL) kan en fastighetsägare lämna medgivande till överföring av mark från sin fastighet till en fastighet som ägs av annan i större omfattning än vad som är möjligt genom beslut vid förrättningen utan sådant medgivande (18 5 första styc- ket 3). För sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast egendom (185 tredje stycket). Är fastigheten upplåten med tomträtt skall även tomträttshavaren lämna medgivande. Ett medgivande till mar- köverföring kan ha formen av en överenskommelse eller förklaring vid förrättningshandläggningen eller ett utanför förrättningen ingånget överlå- telseavtal rörande den aktuella marken, som vid förrättningen åberopas som medgivande till marköverföring.

Om medgivande fastighetsägare — och i förekommande fall tomträtts- havare — är gift fodras att samtycke av andra maken enligt äktenskapsbal- ken företes vid förrättningen. Är lagen ( 1987:232) om sambors gemen- samma hem tillämplig skall den andra sambons samtycke företes. Detta innebär att fastighetsbildningsmyndigheten (FBM) bla är skyldig att ut- reda om sådant samboförhållande föreligger som avses i sambolagen. Detta kan i en del fall komplicera handläggningen.

Enligt 25 sambolagen får samborna anmäla till inskrivnings- myndigheten att en fastighet som är lagfaren för en av dem eller en tomträtt för vilken en av dem är inskriven som innehavare är gemensam bostad för dem båda. När en person som är sambo överlåter sin fastighet eller en tomträtt skall enligt huvudregeln i sambolagen andra sambons samtycke inhämtas såvida fastigheten eller tomträtten utgör den gemensamma bo- staden. Vid förvärvarens lagfartsansökan resp ansökan om inskrivning av tomträtt skall därför samtycke företes, dock — enligt 20 kap 75 8 jorda- balken — endast om anmälan enligt 2 5 andra stycket sambolagen har gjorts. Inskrivningsmyndigheten har alltså därutöver ingen utredningsskyl- dighet ifråga om huruvida samboförhållande föreligger.

För FBMs del gäller däremot inga begränsningar i fråga om utrednings- skyldigheten. Sambolagen medför därför att förrättningar av den typ som ovan beskrivits kompliceras. Det finns emellertid inte anledning att F BMS åligganden skall vara mera omfattande än inskrivningsmyndighetens i jämförbara fall. LMV hemställer därför att en motsvarande begränsning av utredningsskyldigheten införs för FBMs del. En regel av sådan innebörd kan införas i 5 kap 18 5 tredje stycket FBL. LMV föreslår därför att en ny mening tillförs med följande lydelse: Om ägaren eller tomträttshavaren är sambo äger 20 kap 7 5 8 jordabalken motsvarande tillämpning.

Om en fastighetsägare överlåter sin fastighet resp tomträtt eller upplåter den med nyttjanderätt i strid med reglerna om samtycke enligt ÄktB eller sambolagen har andra parten möjlighet att föra klandertalan mot åtgärden inom tre månader från det andra maken eller sambon fått kännedom om förfogandet över egendomen (7 kap 9 5ÄktB och 19 5 sambolagen). Om vid

• Sida 121
•  Original

överlåtelse lagfart eller inskrivning beviljats kan emellertid klandertalan Prop. 1989/90: 151 inte längre föras. Bilaga 4

Det kan tänkas att en köpare av en fastighet eller ett område av en fastighet i stället för att ansöka om lagfart ansöker om att fastighetens ägovidd eller det aktuella området förs över till en fastighet som han redan äger. När en sådan förrättning för marköverföring har fullbordats existerar inte längre den gamla fastighetsindelningen. Skulle emellertid förrätt- ningen ha genomförts utan erforderligt samtycke enligt ÄktB eller'sambo- lagen kan den andra parten väcka klandertalan och eventuellt uppnå att köpeavtalet förklaras ogiltigt. Detta förhållande torde emellertid inte i sig påverka den genomförda fastighetsbildningen. Om en fastighets ägovidd förs över till en annan fastighet på grundval av medgivande i förrättningen kan någon klandertalan överhuvudtaget inte väckas.

Sambolagen medför en ökad risk att en klandertalan kan komma att väckas sedan en fastighetsbildning av ovan berört slag har genomförts. En sådan klandertalan skulle emellertid av nyss berörda skäl-vara ändamålslös ' eller i varje fall mycket opraktisk. LMV hemställer därför att marköverfö- ring genom fastighetsreglering på grundval av en civilrättslig överlåtelse skall medföra att möjligheten att väcka klandertalan mot överlåtelsen avskärs. Detta skulle kunna ske genom tillägg till 7kap 9 5 andra stycket ÄktB och 19 5 andra stycket sambolagen enligt följande: Har marköverfö- ring skett genom fastighetsreglering grundad på sådan överlåtelse får talan inte heller väckas.

Den föreslagna formuleringen innebär att möjligheten till klandertalan avskärs när fastighetsreglering har skett, dvs när uppgift om fastighetsre- gleringen har förts in i fastighetsregistret (jfr [ kap 2 5 andra stycket FBL). Från praktisk synpunkt finns det vissa skäl som talar för att möjligheten till klandertalan bör upphöra redan när förrättning för fastighetsreglering har avslutats, eftersom FBMs möjlighet att beakta ett eventuellt samboförhål- lande upphör vid den tidpunkten. Den föreslagna lagregeln synes emeller- tid ändå böra anknytas till den tidpunkt då fastighetsreglering har full- bordats, dvs registrerats, eftersom i förekommande fall upplysning lättare kan vinnas om den tidpunkten. '

• Sida 122
•  Original

Framställning från lantmäteriverket 1989-09-15 till justitiedepartementet Prop. l989/ 90: l 5 1 om åldersgräns för god man vid lantmäteriförrättning Bilaga 5

Enligt huvudregeln i 4 kap 1 5 fastighetsbildningslagen (FBL) består fas- tighetsbildningsmyndigheten vid fastighetsbildningsförrättning av en för- rättningslantmätare. Dessutom skall två gode män ingå i myndigheten när förrättningslantmätaren finner att det behövs eller när sakägare begär det och oskäligt dröjsmål inte föranleds därav.

God man skall — enligt 2 5 — vara valbar till nämndeman inom kommunen och får inte ha fyllt 65 år. God man utses för sex år. Upphör god man att vara valbar är uppdraget förfallet.

För valbarhet som nämndeman i tingsrätterna har tills för en tid sedan gällt en åldersgräns på 70 år. Åldersgränsen är nu — sedan 1988 — borttagen (SFS 1988:616).

Anledningen till varför man för förrättningsgodcmän valt åldersgränsen 65 år går inte att utläsa av lagmotiven. Möjligen hänger det samman med att samma åldersgräns gällde på jorddelningslagens tid, dvs föregångaren till FBL (jfr 2 kap. 6 5 JDL).

Borttagande av åldersgränsen när det gäller nämndemän är förestavad av principiella hänsyn. Det anses inte böra finnas några övre åldersgränser för offentliga uppdrag. De invändningar som rests mot att avskaffa ålders- gränsen har grundats på den uppfattningen att någon egentlig lämplighet- sprövning för uppdraget inte sker vid nomineringen i de politiska par- tierna. Departementschefen framhöll med anledning härav vikten av att man inför nomineringar och val av nämndemän gör en noggrann prövning av varje kandidats förutsättningar för uppdraget.

I samma lagstiftningsärende förkortades även nämndemännens mandat- period från sex till tre år. Det ansågs bla vara en fördel att valet av nämndeman fick ett mera naturligt samband med val till övriga förtroen- deposter efter ett allmänt val.

De principer som varit vägledande rörande åldersgränsen för nämnde- män och dessas mandatperiod synes till alla delar kunna hävdas även när det gäller förrättningsgodemän. Åldersgränsen bör således avskaffas även för dem och mandatperioden bör förkortas till tre år.

Förutom vad som nu anförts till stöd för en ändring kan visas på ett antal fall i det praktiska förrättningslivet när åldersgränsen vållat problem. På grund av den långa mandattiden förekommer det att gode män förlorar sin valbarhet under perioden. Om urvalet av lämpliga gode män krymper på grund av jävssituationer — något som kan bli fallet i större förrättningar _ eller på grund av förrättningens att är det angeläget att antalet tillgängliga gode män inte minskas även av det skälet att ålderstrecket råkat passeras av någon god man.

LMV hemställer att regeringen tar initiativ till ändring i FBL i enlighet med vad som framförts här. Förslaget till ändrad lagtext bifogas (bilagan utelämnad här).

På grund av hänvisningar i annan lagstiftning berör bestämmelserna om gode män i FBL även lagen (197111037) om äganderättsutredning

och legalisering, anläggningslagen (1973:1149), ledningsrättslagen 122

• Sida 123
•  Original

(1973:1144), lagen (l987:11) om exploateringssamverkan och lagen Prop. 1989/902151 (1939z608) om enskilda vägar. Bilaga 5

123 -

• Sida 124
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

] Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1, 5 och 6 55 , 4 kap. 2 5 , 5 kap. 10, 18 och 33 a 55 samt rubriken närmast före 3 kap. 5 5 fastighetsbildningslagen

(l970:988)l skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Fastighetsbildning skall ske så, att varje fastighet som nybildas el- ler ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga för- utsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. Härvid skall särskilt beaktas att fastigheten får lämplig utformning och tillgång till behövli- ga vägar utanför sitt område samt att fastighet, som skall användas för bebyggelse, kan få godtagbara an- ordningar för vatten och avlopp.

Kan fastighet, som skall nybildas eller ombildas för nytt ändamål, icke antagas få varaktig använd- ning för sitt ändamål inom över- skådlig tid eller finnes med hänsyn till ändamålets art och övriga om- ständigheter ändamålet böra tillgo- doses på annat sätt än genom fastig- hetsbildning, får fastighetsbildning- en ej äga rum.

Särskilda bestämmelser beträf- fande jordbruk, skogsbruk och fis- ke

Jordbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger tillfreds- ställande lönsamhet h0s det företag som skall bedrivas på fastigheten.

' Lagen omtryckt 1971: 1035.

15

Fastighetsbildning skall ske så, att varje fastighet som nybildas el- ler ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga för- utsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. Härvid skall särskilt beaktas att fastigheten får en lämp- lig utformning och tillgång till be- hövliga vägar utanför sitt område. Om fastigheten skall användas för bebyggelse skall den vidare kunna få godtagbara anordningar för vat- ten och avlopp.

Fastighetsbildning får inte äga rum, om den fastighet, som skall nybildas eller ombildas för nytt än- damål, inte kan antas få varaktig användning för sitt ändamål inom överskådlig tid. Fastighetsbildning får inte heller äga rum, om ända- målet med hänsyn till sin art och övriga omständigheter bör tillgodo- ses på något annat sätt än genom fastighetsbildning.

Särskilda bestämmelser beträf- fande lantbruk och fiske

55

En lantbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha en sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger att det företag som skall bedrivas på fastig- heten blir ekonomiskt godtagbart. Vid bedömningen av om företaget blir ekonomiskt godtagbart skall

• Sida 125
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Skogsbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek och utformning att den medger ekonomiskt tillfreds- ställande skogsdrift.

Fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet får äga rum en- dast om åtgärden är till övervägan— de nytta för jordbruksnäringen.

Åsyftas med fastighetsbildningen att nybilda eller förbättra fastighet som är avsedd för annat ändamål än jordbruk, får åtgärden dock ske om den icke medför olägenhet av någon betydelse för jordbruksnä- ringen.

Föreslagen lydelse

hänsyn tas till de regionalpolitiska

. förutsättningama samt till intresset av att vården av natur— och kultur- miljön främjas.

65

Fastighetsbildning som berör en jordbruksfastighet får äga rum en- dast om åtgärden är till övervägan- de nytta för lantbruksnäringen.

Åsyftas med fastighetsbildningen att nybilda eller förbättra en fastig- het som är avsedd för något annat ändamål än jordbruk, får åtgärden dock ske om den inte medför olä- genhet av någon betydelse för lant- bruksnäringen.

4 kap.

ZÖ

Gode män utses genom val av kommunfullmäktige.

God man skall vara valbar till nämndeman inom kommunen och får ej ha få:/lt sextiofem år. God man skall ha erfarenhet i fråga om tätortsförhållanden eller vara kun- nig i jordbruks- eller skogsbruksfrå- gor.

God man utses för sex år. Upp- hör god man att vara valbar, är uppdraget förfallet.

God man skall inom kommunen vara valbar till nämndeman i tings- rätt. God man skall ha erfarenhet i fråga om tätortsförhållanden eller vara kunnig i jordbruks- eller skogsbruksfrågor.

God man utses för tre år. Upphör god man att vara valbar, är uppdra- get förfallet.

Rättegångsbalkens bestämmelser om skyldighet att mottaga uppdrag som nämndeman och att kvarstå i uppdraget samt att efter avgång fortfa- rande tjänstgöra äger motsvarande tillämpning i fråga om god man.

Länsstyrelsen bestämmer antalet gode män.

5 kap.

10 52 Om värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom

fastighetsreglering tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår fastigheten, utjämnas skillnaden genom ersätt- ning i pengar. På samma sätt utjämnas värdeförändring som föranledes av servitutsåtgärd eller av att byggnad eller annan anläggning genom regle- ringen övergår till annan ägare. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersättes enligt 8 kap.

2 Senaste lydelse 1989: 724.

• Sida 126
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ersättning enligt första stycket bestämmes på grundval av värdering (likvidvärdering). Vid likvidvärderingen skall hänsyn tagas till egendo- mens användning för det ändamål som föranleder det högsta värdet samt till förhållandena vid tillträdet, om ej annat följer av att avträdaren har rätt att tillgodogöra sig skog eller gröda. I övrigt skall värderingen ske med hänsyn särskilt till egendomens marknadsvärde.

Om en nyttjanderätt eller ett ser- vitut skall fortsätta att gälla i ett markområde till följd av ett förord- nande enligt 33 a 5 eller 7 kap. 13 5, skall likvidvärdet för markområdet minskas. Minskningen skall mot- svara den belastning som rättighe-- ten medför för tillträdaren av mar- kområdet, i den mån minskning kan ske utan att skada uppkommer för innehavare av fordran med bättre rätt än rättigheten. Kan minskning inte ske fullt ut, skall'er- sättning som till följd härav» skall betalas fördelas mellan- sakägama efter vad som är skäligt med""hänsyn till den nytta som varje sakägare har av regleringen.

Om en nyttjanderätt ell'er'ett ser- vitut skall fortsätta att gälla till följd av ett förordnande enligt 33 a5 eller'7 kap. 135 , skall likvidvär- det minskas. Minskningen skall motsvara den belastning som rät- tigheten medför för tillträdaren, i den mån. minskning kan ske utan att skada uppkommer för inneha- vare av fordran med bättre rätt än rättigheten. Kan minskning inte ske fullt ut, skall ersättning som till följd härav skall betalas fördelas mellan sakägama efter vad som är skäligt med hänsyn till den nytta som varje sakägare har av reglering- en.

18 53 Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd" för enskilt intresse får avsteg göras i'följande avseenden 1. 45 första stycket och 5 5 första stycket, om ägarna av de fastigheter som beröres av regleringen medger det,

2. 65 andra stycket, 7 och 10— 12.55 . om de sakägare vilkas rätt är" beroende av åtgärden samtycker till det,

3. 85 . om fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

4. 13 och 14 55 , om det medges av den som ålägges att betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmel- serna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser regleringen fastighet'som svarar'för fordran, får avsteg från 10— 1455 med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshava- re som i 22 kap. 11 5 jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och tomträttshavares Ägares och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av fastighets grade- ringsvärde skall upprättas skriftli- gen. Beträffande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma

3 Senaste lydclse l989:724.

medgivande enligt första stycket 3 till minskning av fastighets grade- ringsvärde skall upprättas skriftli- ' gen. Beträffande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma

• Sida 127
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

villkor som för överlåtelse av fast egendom.

Föreslagen lydelse

villkor som för överlåtelse av fast egendom. Är ägaren eller tomträtts- havaren sambo krävs dock den and- ra sambons samtycke till medgivan- det endast om ärende om anteck- ning i fastighetsboken av anmälan enligt 2,5 andra stycket lagen (1987: 232) om sambors gemensam- ma hem var upptaget på inskriv- ningsdag när medgivandet gjordes.

Medgivande eller samtycke enligt första stycket till åtgärd som berör samfälld mark skall, om samfälligheten förvaltas av en samfällighetsföre— ning, lämnas av föreningen i stället för av delägarna.

33 a54

Om en nyttjanderätt avser mark som genom fastighetsreglering överförs till en annan fastighet, skall fastighetsbildningsmyndighe- ten förordna att nyttjanderätten skall fortsätta att gälla i det överför- da markområdet, om någon sakäga- re begär det samt åtgärden är lämp- lig och intc motverkar syftet med regleringen. Är ett arrende enligt lag förenat med rätt till förläng- ning, skall ett sådant förordnande meddelas på yrkande av arrenda- torn, om denne visar beaktansvär- da skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån mot- verkar syftet med regleringen.

Ett förordnande enligt första stycket innebär att upplåtelsen, så- vitt dcn avser den överförda mar- ken, gäller mot tillträdaren som om denne förvärvat marken genom en överlåtelse vid vilken har gjorts för- behåll om upplåtelsen. Fastighets- bildningsmyndigheten får dock fö- reskriva sådan jämkning av upplå- telsevillkoren som behövs. Ett för- ordnande enligt första stycket får meddelas utan att nyttjanderättsha- varen har blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom och det även i övrigt framstår som obehövligt att höra honom.

4 Senaste lydelse 1989: 724.

Om en nyttjanderätt gäller i mark eller byggnad som genom fas- tighetsreglering överförs till en an- nan fastighet, skall fastighetsbild- ningsmyndigheten förordna att nyttjanderätten skall fortsätta att gälla i den överförda egendomen, om någon sakägare begär det samt åtgärden är lämplig och inte mot- verkar syftet med regleringen. Är ett arrende enligt lag förenat med rätt till förlängning, skall ett sådant förordnande meddelas på yrkande av arrendatorn, om denna visar be- aktansvärda skäl för ett fortsatt ar- rende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regle- ringen.

Ett förordnande enligt första stycket innebär att upplåtelsen, så- vitt avser den överförda egendo- men, gäller mot tillträdaren som om denne förvärvat den genom en överlåtelse vid vilken har gjorts för- behåll om upplåtelsen. Fastighets- bildningsmyndigheten får dock fö- reskriva sådan jämkning av upplå- telsevillkoren som behövs. Ett för- ordnande enligt första stycket får meddelas utan att nyttjanderättsha- varen har blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom och det även i övrigt framstår som obehövligt att höra honom.

• Sida 128
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. l989/ 90: 1 51

. . . . . B'la 6 Ett förordnande enligt första stycket skall redovrsas r fastrghetsbrld- 1 ga

ningsbeslutet. Om nyttjanderätten är inskriven i fastighetsboken, skall underrättelse om förordnandet lämnas till inskrivningsmyndigheten när fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

• Sida 129
•  Original

2 Förslag till Prop. 1989/90:151 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 230) Bilaga 6

Härigenom föreskrivs att 45 jordförvärvslagen (1979:230)' skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

4 52 Förvärvstillstånd får vägras, ]. om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbru- kets eller skogsbrukets rationalisering, 2. om förvärvet kan antas medföra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag, som bör förbli självständiga, förs sam- man till ett företag,

3. om förvärvet kan antas medfö- 3. om förvärvet kan antas medfö- ra att utvecklat eller utvecklings- ra att ett utvecklat eller utvecklings- bart lantbruksföretag, som bedrivs bart lantbruksföretag delas upp och på mer än en faslig/ret. delas upp uppdelningen medför olägenhet av och uppdelningen medför olägen- någon betydelse för företaget, het av någon betydelse för företa- get,

4. om det är uppenbart att köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde,

5. om förvärvet avser andel i egendomen och ägarförhållandena genom förvärvet skulle bli sådana att ett rationellt utnyttjande av egendomen kan komma att försvåras.

Första stycket 4 gäller inte i fråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 175 eller enligt 3 kap. 35 lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

ilagen omtryckt l987:468. * Senaste lydelse 1989:34. 129

• Sida 130
•  Original

Bilaga 6

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag

Härigenom föreskrivs att 12 5 lagen (1973: 1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

125

Talan mot fastighetsbildnings— myndighetens beslut avseende in- nehållet i förteckning enligt 9 5 eller grunderna för fördelning av kostna- der enligt 105 föres genom besvär hos den fastighetsdomstol inom vars område skifteslagets mark är belägen. Besvärshandlingen inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag förrättningen avslutades. I fråga om förfarandet i mål som fullföljts äger 16— 18 kap. fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.

Lagakraftvunnet avgörande gäl— ler mot envar.

Fastighetsbildningsmyndighetens beslut avseende innehållet i för- teckning enligt 95 eller grunderna för fördelning av kostnader enligt 10 5 får överklagas hos den fastig- hetsdomstol inom vars område skifteslagets mark är belägen. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsbildaingsmyn- digheten inom fyra veckor från den dag då förrättningen avslutades. ] fråga om förfarandet i mål som full- följts tillämpas 16— 18 kap. fastig- hetsbildningslagen (19703988).

Lagakraftvunnet avgörande gäl- ler mot var och en.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Har fastighetsbildningsmyn- digheten meddelat beslut före ikraftträdandet gäller 12 5 i sin äldre lydelse.

• Sida 131
•  Original