NJA 2020 s. 241
Straffansvaret för givande och tagande av muta ska avgränsas till handlingar som klart ligger utanför gränsen för det godtagbara och grundas på en helhetsbedömning av om en förmån är otillbörlig.
Stockholms tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Stockholms tingsrätt åtal mot A.K., M.L., B.M., M.R., S.W., J.B. och A.L. enligt följande.
1. Tagande av muta ( J.B., A.L., M.R. och S.W.) och givande av muta (M.L.)
M.L. har som företrädare för Föreningen Svenska Tonsättare (FST), ideell förening, i Stockholm till nedan angivna personer, för deras utövande av anställning, utlovat eller erbjudit otillbörliga förmåner i form av middagstillställningar, vid angivna inrättningar, och med tillhörande service och nöjesarrangemang. Enbart det ekonomiska värdet har per person för tillställningen år 2012 uppgått till 1 202 kr och för 2013 till 2 015 kr. Förmånerna har accepterats, och därefter vid angivna datum lämnats till och mottagits av
–
S.W., generaldirektör för Statens Musikverk, för egen del och för hennes make
– 2012-12-14, Stockholm Waterfront, Stockholms kommun
– 2013-12-10, Winterviken, Stockholms kommun
– J.B., enhetschef Statens Musikverk,
– 2013-12-10, Winterviken, Stockholms kommun
– M.R., enhetschef Statens Kulturråd,
– 2012-12-14, Stockholm Waterfront, Stockholms kommun
– A.L., kanslichef Konstnärsnämnden,
– 2012-12-14, Stockholm Waterfront, Stockholms kommun
– 2013-12-10, Winterviken, Stockholms kommun.
Lagrum. 10 kap. 5 a § 1 st. BrB, 10 kap. 5 b § BrB, 10 kap. 5 a § 1 st. och 3 st. BrB
2. Tagande av muta ( J.B., B.M., M.R. och S.W.), mutbrott (A.L., B.M., M.R. och S.W.), bestickning (A.K.) och givande av muta (A.K.)
A.K. har som företrädare för Sveriges Kompositörer och Textförfattare (SKAP), ideell förening, i Stockholm till nedan angivna personer, för deras utövande av anställning, utlovat eller erbjudit otillbörliga förmåner i form av middagstillställningar, vid angivna inrättningar, med tillhörande service och nöjesarrangemang. Enbart det ekonomiska värdet har per person för tillställningen år 2012 uppgått till 2 262 kr, för 2013 till 2 484 kr och för 2014 till 2 477 kr. Förmånerna har accepterats, och därefter vid angivna datum lämnats till och mottagits av
– S.W., generaldirektör för Statens Musikverk,
– 2012-05-28, Grand Hotel, Stockholms kommun
– 2013-05-20, Grand Hotel, Stockholms kommun
– 2014-05-26, Grand Hotel, Stockholms kommun
– J.B., enhetschef Statens Musikverk,
– 2013-05-20, Grand Hotel, Stockholms kommun
– B.M., vice generaldirektör Statens Kulturråd,
– 2012-05-28, Grand Hotel, Stockholms kommun
– 2013-05-20, Grand Hotel, Stockholms kommun
– M.R., enhetschef Statens Kulturråd,
– 2012-05-28, Grand Hotel, Stockholms kommun
– 2013-05-20, Grand Hotel, Stockholms kommun
– 2014-05-26, Grand Hotel, Stockholms kommun
– A.L., kanslichef Konstnärsnämnden,
– 2012-05-28, Grand Hotel, Stockholms kommun
Lagrum. 10 kap. 5 a § 1 st. BrB, 20 kap. 2 § BrB i sin lydelse före 1 juli 2012, 17 kap. 7 § 1 st. BrB i sin lydelse före 1 juli 2012, 10 kap. 5 b § BrB
Åklagaren framställde följande yrkanden om företagsbot
Föreningen Svenska Tonsättare (FST)
Givandet av mutor i enlighet med vad som framgår av åtalspunkten 1 har begåtts i utövningen av Föreningen Svenska Tonsättares (FST), ideell förening, näringsverksamhet. Föreningen har därvidlag inte g jort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten samt har brotten förövats av person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda föreningen eller att fatta beslut på föreningens vägnar. Föreningen yrkas därför ålagd företagsbot om 75 000 kr.
Lagrum. 36 kap. 7 § BrB
Sveriges Kompositörer och Textförfattare (SKAP)
Givandet av mutor har i enlighet med vad som framgår av åtalspunkten 2 begåtts i utövningen av Sveriges Kompositörer och Textförfattares (SKAP), ideell förening, näringsverksamhet. Föreningen har därvidlag inte g jort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten samt har brotten förövats av person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda föreningen eller att fatta beslut på föreningens vägnar. Föreningen yrkas därför ålagd företagsbot om 100 000 kr.
Lagrum. 36 kap. 7 § BrB
Samtliga åtalade bestred ansvar för brott. FST och SKAP bestred åklagarens yrkande om företagsbot.
Tingsrätten (ordförande f.d. rådmannen Henrik Lagergren) meddelade dom den 4 december 2017.
DOMSKÄL
Tingsrätten fann på anförda skäl att de åtalade föll in under personkretsar som kunde ge respektive ta emot mutor samt att de aktuella tillställningarna kunde ses som förmåner.
Beträffande A.L. skulle åtalet ogillas redan på grund av att det saknades samband mellan förmånerna och mottagarens tjänsteutövning. För övriga åtalade ansåg tingsrätten att det förelåg tjänstesamband.
Tingsrätten anförde vidare följande.
Frågan om det varit otillbörliga förmåner
En förmån kan vara materiell eller immateriell. En middagstillställning får anses vara en materiell förmån då den har ett ekonomiskt värde i varje fall såvitt avser själva måltiden. Helheten är avgörande för bedömningen av om något utgör en otillbörlig förmån. Allmänt sägs att otillbörlig är varje transaktion som objektivt sett har förutsättningar att påverka utförandet av vissa uppgifter eller att uppfattas som en belöning för hur uppgifter utförts (prop. 2011/12:79 s. 43). Det kan också uttryckas så att förmånen varit ägnad att påverka mottagaren eller tilltron till att mottagaren handlar lojalt. Det krävs inte någon faktisk påverkan, utan det handlar om vad som kan tänkas påverka mottagarens tjänsteutövning respektive tilltron till hens handlande, alltså risken för påverkan.
Har mottagaren av förmånen handlat pliktstridigt eller har hen haft sådant syfte är förmånens otillbörlighet uppenbar. Otillbörlig är transaktionen också om det ligger i sakens natur att förmånens syfte inte gärna kan vara annat än att mottagaren ska vidta en viss pliktstridig åtgärd. Inget av detta har ens påståtts i detta mål.
I mindre uppenbara fall grundas bedömningen av otillbörlighet på förmånens ekonomiska värde och karaktär. Tingsrätten kommer i fortsättningen att behandla i förarbeten, doktrin och praxis uppställda kriterier under skilda underrubriker och slutligen göra en sammanfattande bedömning i frågan om otillbörligheten.
Värdet
Det värde per person som åklagaren angett är beräknat, med vissa justeringar, efter den kostnad som respektive organisation haft för sina arrangemang utslaget per deltagare. Vad gäller SKAP:s vårfest överensstämmer de av åklagaren angivna beloppen väl med den kostnad som revisionsbyrån KPMG kommit fram till i en utvärdering beställd av SKAP.
Förmånens värde har stor betydelse för otillbörlighetsbedömningen. Det värde som avses är värdet för mottagaren se Cars, Thorsten, Mutbrott och korruptiv marknadsföring, 3 u, s. 94. Det värdet behöver enligt tingsrättens mening inte med nödvändighet motsvara arrangörens/givarens kostnad. När förmånen innebär en förmögenhetsöverföring torde i de allra flesta fall värdet hos mottagaren motsvara givarens kostnad då hänsyn inte ska tas till om mottagaren redan har någon likadan sak som hen får eller om mottagaren inte uppskattar den sak som hen får. I förevarande fall innefattar förmånen ett upplevelsevärde som inte går att omsätta i pengar. Då är det inte givet att givarens kostnad motsvarar värdet hos mottagaren.
Någon utredning om hur man ska se på värdet av förmånerna från mottagarnas sida har inte förebragts. De åtalade har alla förklarat att de anser att förmånernas värde är väsentligt lägre än de angivna kostnaderna. Även om den subjektiva värderingen inte ska ha någon avgörande betydelse, kan sammanfattningsvis konstateras att utredningen inte är tillräcklig för att de angivna värdena ska vara styrkta. Dock kan man enligt tingsrättens mening utgå ifrån att värdet är högre än en sedvanlig arbetsmåltid.
Åklagaren har i denna del anfört att det sammanlagda värdet av respektive tillställningar bör beaktas hos var och en av de åtalade. Enligt tingsrätten bör detta synsätt vara mindre framträdande än när det är fråga om sådant som de facto innebär förmögenhetsöverföringar.
Huvudmans samtycke
De åtalade myndighetsföreträdarna har alla berättat om att de får allehanda inbjudningar som har samband med deras myndighets ansvarsområde och att det på ledningsgruppsnivå diskuteras vilka inbjudningar man ska tacka ja till och vilka medarbetare som då ska medverka. Det saknas anledning att betvivla dessa uppgifter. Dock kan konstateras att det för skuldfrågan saknar betydelse om deltagandet i middagstillställningarna beslutats eller förankrats hos överordnade då de som åtalats för tagande av muta är offentligt anställda, se Cars, a.a. s. 88.
Mottagarens ställning
Tröskeln för otillbörlighet är i allmänhet lägre för offentliganställda än för privatanställda. När det gäller myndighetsutövare framhåller Cars, a.a. s. 99, att det i allmänhet gäller att alla förmåner från personer som berörs av myndighetsutövningen är att anse som otillbörliga, så snart det inte är fråga om rena bagateller. Detta leder till två frågor att besvara, dels om de åtalade över huvud taget är myndighetsutövare, dels om FST och SKAP i så fall berörs av den myndighetsutövningen.
Myndighetsutövning tar sig uttryck i beslut eller faktiska åtgärder som ytterst grundas på samhällets maktbefogenheter. De kommer till stånd och får i förekommande fall rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur. Myndighetsutövning kan således bestå i meddelande av formella beslut som för den enskilde innebär förmåner, rättigheter eller skyldigheter i olika hänseenden och i faktiska åtgärder för att verkställa sådana beslut. Typiskt för myndighetsutövning är också att det gäller ärenden där saken avgörs genom bindande, dvs. ensidigt, beslut av offentlig myndighet. Gemensamt för all behörig myndighetsutövning är att den ytterst är grundad på lag eller annan författning.
Åtalen grundas på att de aktuella myndigheterna fattar beslut om bidrag till enskilda, dvs. till personer och andra enskilda rättssubjekt. Fördelningen av bidragen är författningsstyrd och besluten är ensidiga och bindande, vilket talar för att det är fråga om myndighetsutövning. I motsatt riktning talar dock att bidragen inte kan ses som rättigheter eller förmåner som utgår om bestämda förutsättningar föreligger. De kriterier som gäller för att få de bidrag som är aktuella i detta mål är så utformade att avgörandena ska medföra en optimal användning av en bestämd summa pengar i syfte att nå politiskt önskvärda mål. En sökande är inte garanterad bidrag om angivna förutsättningar är förhanden utan utfallet är beroende av om andra sökande i större eller mindre grad uppfyller uppställda kriterier. Slutligen talar det mot att det är fråga om myndighetsutövning att de i målet aktuella besluten i inget fall är över-klagbart. Enligt tingsrättens mening utgör besluten om de bidrag som är aktuella i detta mål inte myndighetsutövning.
Oavsett om det är fråga om myndighetsutövning kan det starkt ifrågasättas om någon av FST och SKAP berörs av de bidragsbeslut som fattas av de aktuella myndigheterna. De har i några fall förvaltat projekt som uppburit bidrag. Någon utredning i frågan om någon av dem erhållit ersättning för något förvaltningsuppdrag har inte förebragts.
M.L. och A.K. har förklarat att deras respektive organisation inte utövar musikalisk verksamhet och därför omöjligen för egen del kan få något bidrag från någon av de aktuella myndigheterna. Något som tyder på annat har inte framkommit. När det gäller bidrag från Konstnärsnämnden är det klart uteslutet med bidrag till någon av organisationerna, då Konstnärsnämnden lämnar bidrag enbart till personer. Att organisationernas medlemmar kunnat söka och säkert i många fall erhållit bidrag innebär inte att organisationerna berörs av myndighetsbesluten. Organisationstillhörighet har inte ingått i de uppgifter som skolat lämnas i ansökningshandlingarna.
Öppenhet
I mutbrottens natur ligger att diskretion förutsätts. Öppenhet motverkar förtroendeskador. Cars, a.a. s. 110, anför följande.
Att en ideell eller annan organisation bjuder in representanter för myndigheter, företag och andra organisationer till sitt årsmöte med åtföljande gästfrihet i form av lunch eller middag kan ytterst sällan anses otillbörligt. Detta beror både på åtgärdens öppna karaktär och på det sakliga värdet för såväl arrangör som gäster av det informationsutbyte som ett sådant arrangemang ger möjlighet till.
I sammanhanget pekar Cars på uttalanden av JO om att stor restriktivitet bör tillämpas när det är fråga om offentliga tjänstemän.
Ett annat tecken på öppenhet som beaktats i ett rättsfall är att inbjudningarna till den aktuella tillställningen skickats till myndigheten, även om den varit ställd till den enskilde tjänstemannen. Då noterades att inbjudningen diarieförts hos myndigheten.
I förevarande fall är det svårt att tänka sig större öppenhet än vad som varit fallet. Inbjudningarna till de åtalade myndighetsföreträdarna skickades till deras myndigheter. Av större betydelse är att representanter från media varit inbjudna till båda tillställningarna. I synnerhet hos SKAP har inslaget av sådana varit minst sagt påtagligt. Vidare är det uppenbart att båda organisationerna eftersträvat så stor medial uppmärksamhet som möjligt med de upplägg som tillställningarna haft med inslag av presentationer av organisationernas verksamhet genom prisutdelningar till framstående personer på respektive musikområde.
Tidpunkt
Åklagaren har pekat på att bidragsbeslut i vissa fall tagits i relativt nära anslutning till de aktuella tillställningarna. Med beaktande av att de aktuella bidragen söks och behandlas vid återkommande omgångar och behandlas under ganska långa tider blir det fråga om nästan kontinuerliga processer. Enligt tingsrättens mening bör tidpunkten för tillställningarna i förhållande till beslutsgången inte tilläggas någon nämnvärd vikt.
Sammanfattande bedömning i frågan om otillbörligheten
Senare under rubriken Subjektiv täckning m.m. i förhållande till myndigheternas uppdrag uppmärksammas de krav som ställs på myndigheterna vad gäller samverkan med andra inom kulturpolitikens område. Detta måste beaktas också vid bedömningen av om deltagande av anställda hos myndigheten är tillbörligt vid tillfällen när branschorganisationer vill framhålla sin verksamhet med prisutdelningar. I sådana sammanhang får enligt tingsrättens mening representation till ett tämligen högt värde anses som naturliga och nyttiga led i de åtalades tjänsteutövning hos sina myndigheter. Organisationerna som stått för tillställningarna kan som sådana inte gynnas av de myndigheter som är aktuella i målet. Även om värdet får anses vara relativt högt har det inte varit fråga om någon förmögenhetsöverföring att tala om till mottagarna då de i materiellt hänseende endast tillgodog jort sig en måltid. Slutligen har öppenheten varit total.
Sammantaget anser tingsrätten att det inte varit fråga om några otillbörliga förmåner. Åtalen bör således ogillas redan på objektiv grund då det inte varit fråga om någon otillbörlig förmån.
Subjektiv täckning m.m. i förhållande till myndigheternas uppdrag
På anförda skäl gjorde tingsrätten bedömningen att åtalen under alla förhållanden borde ogillas på grund av bristande uppsåt.
Sammanfattande bedömning av åtal och yrkanden om företagsbot
I enlighet med det som redovisats i det föregående bör samtliga åtal ogillas. Till följd av det ska yrkandena om företagsbot ogillas.
DOMSLUT
Tingsrätten ogillade åtalet mot A.K., M.L., B.M., M.R., S.W., J.B. och A.L.
Tingsrätten ogillade även åklagarens yrkande om att FST och SKAP skulle betala företagsbot.
Svea hovrätt
Åklagaren överklagade i Svea hovrätt enligt följande.
YRKANDEN M.M. I HOVRÄTTEN
Åklagaren yrkade att hovrätten skulle
– döma A.K. för bestickning och givande av muta i enlighet med åtalspunkten 2 gentemot S.W., B.M., M.R. och J.B.,
– döma M.L. för givande av muta i enlighet med åtalspunkten 1 gentemot S.W., M.R. och J.B.,
– döma B.M. för mutbrott och tagande av muta i enlighet med åtalspunkten 2 – – –,
– döma M.R. för mutbrott och tagande av muta i enlighet med åtalspunkterna 1 och 2 – – –,
– döma S.W. för mutbrott och tagande av muta i enlighet med åtalspunkterna 1 och 2 – – –,
– ålägga Föreningen Svenska Tonsättare (FST) företagsbot med 75 000 kr, samt
– ålägga Sveriges kompositörer och textförfattare (SKAP) företagsbot med 100 000 kr.
A.K., M.L., B.M., M.R., S.W., FST och SKAP motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Hovrätten (hovrättsrådet Joakim Zetterstedt samt nämndemännen Agneta Sjöstedt och Carl-Olof Sandqvist) anförde i dom den 5 oktober 2018 följande.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att de tilltalade som bjudit på tillställningarna och de som bevistat dem faller in under de personkretsar som kan ge respektive motta mutor, att tillställningarna är att anses som förmåner och att det föreligger samband mellan förmånerna och mottagarnas tjänsteutövning (tjänstesamband). Tingsrätten har ansett att förmånerna inte varit otillbörliga. I den frågan gör hovrätten följande bedömning.
Utgångspunkter
Lagstiftaren har överlåtit till rättstillämpningen att bedöma när en förmån som lämnas är att anse som otillbörlig i mutlagstiftningens mening. Skälet till det är att personer som kan komma i fråga för mutansvar arbetar under så skiftande förhållanden att en legaldef inition av otillbörlighetsbegreppet har ansetts olämplig. När, som i det aktuella fallet, förmåner har lämnats utan det direkta syftet att det är fråga om att mottagaren ska ge givaren en förmån, får frågan om otillbörlighet avgöras på grundval av en samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter, inbegripet sed och allmän uppfattning.
Utgångspunkten för bedömningen är det intresse straffbestämmelsen avser att skydda, vilket kan variera beroende på den ställning och de uppgifter mottagaren har. Ett väsentligt skyddsintresse för den offentliga sfären är allmänhetens tilltro till korrekt myndighetsutövning och de offentliga organens integritet. Allmänheten måste kunna förlita sig på att offentliga organ bedriver sin verksamhet med absolut hederlighet och opartiskhet. Blotta föreställningen att det allmännas verksamhet kan påverkas av mutor kan ha en demoraliserande effekt och rubba förtroendet för den verksamhet man utövar. Därför är det ett väsentligt skyddsintresse att allmänhetens tilltro till beslutsfattandet inte skadas. (Se Bäcklund m.fl., Brottsbalken, Zeteo den 25 april 2018, kommentaren till 10 kap. 5 a §.)
Mottagarnas position
Tröskeln för otillbörlighet är i allmänhet lägre för offentlighetsanställda än för privatanställda. I vissa fall har arbets- eller uppdragstagares uppgifter ansetts kräva ett så starkt integritetsskydd att redan förmåner av helt obetydligt värde uppfyller kraven på otillbörlighet. Det gäller i hög grad myndighetsutövning och närbesläktad verksamhet, t.ex. offentlig upphandling. (Prop. 2011/12:79 s. 44, se även Cars, Mutbrott och korruptiv marknadsföring, 3 uppl. 2012, s. 98 f.)
S.W., J.B., B.M. och M.R. har varit verksamma som höga chefer inom sina respektive myndigheter, Musikverket och Kulturrådet. De har, som har konstaterats i det föregående, alla fyra haft möjlighet att inom ramen för sina anställningar utöva inflytande på bidragsbeslut som kan beröra de föreningar som A.K. och M.L. företrädde.
Såväl Musikverket som Kulturrådet har i uppdrag att fördela statsbidrag inom kulturområdet. Det rör sig om stora belopp; under åren 2013 och 2014 delade Kulturrådet ut drygt 1,9 miljarder kr per år medan Musikverket för samma period delade ut mellan 25 och 27 miljoner kr.
Myndighetsutövning kännetecknas i första hand av att den grundas på samhällets maktbefogenheter mot enskilda. Det behöver inte vara fråga om åläggande av förpliktelser utan kan även gälla vid meddelande av gynnande beslut, t.ex. beviljande av ekonomiska eller sociala förmåner. Situationen kännetecknas vidare av att den enskilda bef inner sig i ett visst beroendeförhållande till det organ som har att besluta. Typiskt för myndighetsutövning är också att beslut eller åtgärder grundas på offentligrättsliga regler och att rättsverkningar av beslut har sin grund i dessa. Det har förutsatts att begreppet ”myndighetsutövning” i princip har samma innebörd i de olika lagar där det förekommer, men att hänsyn måste tas till bestämmelsernas skilda tillämpningsområden och syften. (NJA 1988 s. 26 och NJA 2005 s. 568.)
Tingsrätten har utförligt redog jort för de förordningar med instruktioner som styr verksamheten vid Musikverket och Kulturrådet, däribland dessa myndigheters tilldelning av bidrag. Enligt tingsrätten talar det förhållandet att fördelningen av bidrag är författningsstyrt och att besluten är ensidiga och bindande för att det är fråga om myndighetsutövning. Tingsrätten konstaterar samtidigt att de bidrag som är aktuella i målet inte kan ses som rättigheter eller förmåner som utgår om bestämda förutsättningar föreligger och att besluten inte går att överklaga. Mot bl.a. den bakgrunden har tingsrätten kommit till slutsatsen att myndigheternas bidragsbeslut inte är att betrakta som myndighetsutövning.
Enligt hovrätten är den bidragstilldelning som Musikverket och Kulturrådet utövar att anse som myndighetsutövning. Båda myndigheterna har med stöd i författning fått i uppdrag att fördela allmänna medel till sökande inom kulturområdet. Det är fråga om en maktbefogenhet, med verkningar som uppenbart har stor betydelse för de sökandes verksamhet och försörjning. Myndigheternas prövning och bedömning vid bidragsgivning framstår som strukturerad och högt kvalif icerad. Det är vidare naturligt att bedömningen av konstnärlig verksamhet typiskt sett innehåller subjektiva moment. Detta förtar inte beslutsfattandet dess karaktär av myndighetsutövning.
Mot den angivna bakgrunden får S.W., J.B., B.M. och M.R. anses ha haft tjänsteställningar för vilka har gällt särskilt höga krav på integritetsskydd.
Förmånernas värde
De middagstillställningar som är aktuella i målet är FST:s julfester år 2012 på Stockholm Waterfront och år 2013 på Winterviken, Stockholm, samt SKAP:s vårfester år 2012, 2013 och 2014, vid samtliga tillfällen på Grand Hotel i Stockholm. I samtliga fall har det rört sig om trerätters middagar med musikunderhållning. Tillställningarna har inletts med fördrink, till maten har öl, vin och vid SKAP:s vårfest även snaps serverats. Vid tillställningarna har förekommit anföranden och stipendieutdelningar.
Utgångspunkten för bedömningen av en förmåns värde är värdet för mottagaren. Det är då i allmänhet värdet i den allmänna handeln, inklusive mervärdesskatt, som gäller (Cars, a.a. s. 94). Bedömningen i detta fall låter sig dock inte göras efter en sådan princip då motsvarande arrangemang knappast f inns tillgängliga för vanliga konsumenter. Man får i stället försöka göra en jämförelse med vad en bättre trerätters middag med dryck, fördrink och högklassig musikunderhållning på en restaurang eller annan nöjeslokal skulle kunna kosta. Även här är dock kostnadsspannet stort, men givet det som utredningen visar om innehållet i tillställningarna skulle en försiktig – och mycket grov – bedömning av värdet kunna göras till 1 000 kr per middagsgäst.
I detta mål har mottagarna uppgett att de drack lite eller ingen alkohol och det har även från flera håll framhållits att man betraktat sitt deltagande som en plikt snarare än som ett nöje. Enligt hovrätten kan sådana förhållanden inte påverka bedömningen av värdet på de förmåner som mottagarna accepterat och mottagit.
Andra omständigheter av betydelse för bedömningen
Andra omständigheter som kan vara av betydelse vid en bedömning av om en förmån är otillbörlig är huvudmans samtycke, tidpunkten när förmånen erbjuds och graden av öppenhet med vilken förmånen erbjuds eller lämnas. Hovrätten delar de slutsatser som tingsrätten har kommit till beträffande sådana omständigheter.
Att en förmån har ett omedelbart samband med eller ingår som ett naturligt och nyttigt led i tjänsteutövningen för den som tar emot en förmån är en omständighet som normalt gör förmånen tillbörlig. I förarbetena till lagstiftningen nämns som exempel arbetsluncher och studieresor. I fråga om arten och värdet av tillåtliga förmåner av representationskaraktär kan viss vägledning hämtas från vad som enligt Skatteverkets anvisningar gäller om avdragsgilla representationskostnader. En allmän förutsättning för att en sådan förmån ska anses tillbörlig är att dess syfte är helt legitimt. I det avseendet får man ställa strängare krav när det gäller offentlig verksamhet. (Prop. 1975/76:176 s. 36 f.)
I de nu aktuella fallen överstiger förmånernas omfattning och värde vad som kan anses vara normal representation. De tilltalade myndighetsföreträdarna har för sin del g jort gällande att deras närvaro vid tillställningarna var både nödvändig och nyttig för deras tjänsteutövning. Det saknas anledning att inte godta att de haft den uppfattningen om sitt deltagande. Det som framkommit om tillställningarnas innehåll och de tilltalades beskrivningar av vad de faktiskt ägnade sig åt på tillställningarna ger dock sammantaget inte intrycket av att detta var ett naturligt och nyttigt led i tjänsteutövningen i den mening lagstiftaren åsyftat ( jfr NJA 1981 s. 1174). Ingen av dem kan heller anses ha innehaft ett sådant ämbete att det funnits anledning att godta ett större mått av representation än för andra typer av befattningshavare ( jfr NJA 2008 s. 705). Förmånerna kan alltså inte anses vara tillbörliga av dessa skäl.
Förmånerna har varit otillbörliga
Det är i målet inte fråga om mutor av typiskt slag, där någon tar emot en förmån som lämnas med det direkta syftet att mottagaren ska ge givaren en förmån. När det inte är fråga om den typen av mutor är utgångspunkten för bedömningen av otillbörlighet om förmånen objektivt sett är ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning. I vissa fall är dock skyddsintresset för mottagarens ställning särskilt starkt. Detta kan, som ovan nämnts, gälla för verksamhet som omfattar myndighetsutövning. I sådana fall innebär kravet på särskilt integritetsskydd att även en förmån som inte objektivt sett är ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning betraktas som otillbörlig. Det straffvärda består då i angreppet på tjänstens integritet. (NJA 2008 s. 705, NJA 2008 s. 812 och prop. 2011/12:79 s. 27.)
S.W., J.B., B.M. och M.R. har som företrädare för sina respektive myndigheter haft tjänsteställningar för vilka har gällt särskilt höga krav på integritetsskydd. Utrymmet för dem att ta emot förmåner måste mot den bakgrunden anses ha varit mycket begränsat. Att ta emot förmåner för medföljande make, som S.W. g jort vid FST:s julfester, får i detta sammanhang anses vara uteslutet. De tilltalade myndighetsföreträdarna har vid upprepade tillfällen tagit emot förhållandevis dyrbara förmåner från intresseorganisationerna FST och SKAP. Förmånerna har inte varit tillbörliga såsom naturliga och nyttiga led i tjänsteutövningen. Båda organisationerna har, liksom sina medlemmar, berörts och kunnat beröras av myndigheternas beslut. Vid nu angivna förhållanden har förmånerna varit otillbörliga.
Åtalet är styrkt
Sammanfattningsvis f inner hovrätten att de objektiva förutsättningarna för den åtalade brottsligheten är styrkta beträffande samtliga tilltalade i hovrätten. Det har dock inte visats att det ekonomiska värdet på förmånerna uppgår till de av åklagaren påstådda beloppen; hovrätten har i stället uppskattat värdet till 1 000 kr per person och tillställning. De tilltalade har utan tvekan varit fullt införstådda med de faktiska förhållanden som utgör brottsrekvisiten, liksom till de förhållanden som i målet konstituerar otillbörlighet. De har alltså haft uppsåt till de åtalade gärningarna. Åtalet är därmed styrkt. Gärningarna ska rubriceras på det sätt åklagaren har angett. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
DOMSLUT
A.K., M.L., B.M., M.R. och S.W. dömdes i enlighet med åklagarens yrkande och påföljden för var och en bestämdes till 30 dagsböter. Yrkandena om företagsbot bifölls.
Hovrättsrådet Elisabet Brunlid och tf. hovrättsassessorn Joachim Bernström var skiljaktiga i frågan om skuld och ville ogilla åtalen enligt följande.
Vi delar majoritetens uppfattning att de som bjudit på tillställningarna och de som bevistat dem faller in under de personkretsar som kan ge respektive motta mutor och att de aktuella tillställningarna kan ses som förmåner. Vi delar även majoritetens uppfattning att B.M., M.R., J.B. och S.W. inbjudits till tillställningarna i egenskap av befattningshavare på Kulturrådet respektive Musikverket och att var och en av dem haft möjlighet att inom ramen för sina anställningar utöva inflytande på bidragsbeslut som kan beröra FST och SKAP. Även enligt vår mening är således kravet på s.k. tjänstesamband uppfyllt. Vi gör dock en annan bedömning än majoriteten när det gäller frågan om förmånerna har varit otillbörliga. Våra överväganden i denna del redovisas nedan.
Allmänt om otillbörlighetsbedömningen
Det har inte ansetts möjligt att utforma en legaldef inition av otillbörlighetsbegreppet med hänsyn till att de personer som kan komma i fråga för mutansvar arbetar under så skiftande förhållanden. Den typiska mutan, som innebär att någon tar emot en förmån som lämnas med det direkta syftet att mottagaren ska ge givaren en förmån, är alltid otillbörlig. Att så skulle vara fallet har dock inte påståtts av åklagaren. Frågan om förmånerna varit otillbörliga ska därmed bedömas utifrån sed och allmän uppfattning och får avgöras på grundval av en samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter. I förarbetena har uttalats att varje förmån som objektivt sett är ägnad att påverka funktionärens tjänsteutövning är att betrakta som otillbörlig. Av betydelse för bedömningen av om förmånen varit ägnad att påverka tjänsteutövningen är arten av och värdet på förmånen satt i relation till befattningen.
Utgångspunkten för den helhetsbedömning som ska göras är det intresse straffbestämmelsen avser att skydda, vilket kan variera beroende på den ställning och de uppgifter mottagaren har. Med hänsyn till det traditionellt starka skyddsintresse som är förenat med myndighetsutövande verksamhet intar personer som utövar sådan verksamhet en särställning. Det är därför naturligt att otillbörlighetsbegreppet får en vidare innebörd när verksamheten innefattar myndighetsutövning än när så inte är fallet. Det primära skyddsintresset för mutbrotten har för gärningar som involverar personer i denna kategori beskrivits som korrekt myndighetsutövning och upprätthållande av de offentliga organens integritet samt att allmänhetens tilltro till beslutsfattandet inte skadas. När det gäller en mottagare som tillhör denna kategori kan kravet på särskilt integritetsskydd innebära att förmånen i vissa fall anses otillbörlig även om den objektivt sett inte är ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning. ( Jfr rättsfallen NJA 2008 s. 705 och NJA 2008 s. 812.)
Det är inte helt enkelt att precisera vad som är den egentliga innebörden av att en förmån ”objektivt sett är ägnad att påverka funktionärens tjänste¬utövning”. Olika beskrivningar av lokutionens innebörd förekommer i förarbeten och doktrin. Av propositionen som låg till grund för den senaste reformeringen av mutbrottslagstiftningen framgår bl.a. följande.
”Otillbörlig är varje transaktion som objektivt sett har förutsättningar att påverka utförandet av vissa uppgifter eller att uppfattas som en belöning för hur uppgifter utförts. […] Otillbörlighet föreligger också om det ligger i sakens natur att syftet med den förmån som han eller hon tagit emot, godtagit ett löfte om eller begärt inte kan vara något annat än att påverka till pliktstridigt handlande eller att belöna sådant handlande. I mindre uppenbara fall måste otillbörlighetsbedömningen göras på grundval av främst sådant som förmånens ekonomiska värde och karaktär samt de närmare omständigheterna kring lämnandet av förmånen. En förmån av obetydligt värde är oftast inte av beskaffenhet att kunna påverka eller belöna arbets- eller uppdragstagarens tjänsteutövning. Detsamma kan emellertid – beroende på omständigheterna – någon gång gälla även för en förmån som inte har ett helt obetydligt värde. Så kan vara fallet om förmånen har ett socialt eller verksamhetsmässigt berättigande, varmed menas att förmånen faller inom ramen för vanlig artighet människor emellan eller t.ex. utgör en allmän sedvänja eller accepterad kutym i seriös näringsverksamhet. […]” (Prop. 2011/12:79, s. 43 f.)
I kommentaren till brottsbalkens bestämmelse om tagande av muta förtydligar Bäcklund m.fl. att bedömningen tar sikte på frågan om förmånen varit ägnad att påverka funktionärens tjänsteutövning i pliktstridig riktning. Det anförs att otillbörlighet föreligger om en förmån antingen har lämnats i syfte att påverka funktionärens tjänste- eller uppdragsutövning till pliktstridigt handlande eller om det funnits rimliga skäl att befara sådan påverkan. Det anges att förmånen objektivt sett har varit ägnad att påverka funktionärens tjänste- eller uppdragsutövning när det utifrån omständigheterna i det enskilda fallet har kunnat befaras att så skulle ske, även om det faktiskt inte skett. Det poängteras särskilt att uttrycket ”ägnad att påverka” inte ska tolkas som liktydigt med abstrakt fara i den mening som begreppet traditionellt har använts utan att bedömningen ska göras utifrån förmånens art i det specif ika fallet. (Bäcklund m.fl., Brottsbalken, Zeteo den 21 september 2018, kommentaren till 10 kap. 5 a §.)
Asp m.fl. anför å sin sida bl.a. att det som en generell riktlinje kan sägas att det alltid är otillbörligt att ta emot eller lämna något som är ägnat att framkalla tacksamhetsskuld eller som gör att mottagaren blir ekonomiskt beroende (Asp m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2 uppl., 2015, s. 350 f.).
Cars lyfter fram att otillbörligheten enligt lagtexten är kopplad till själva förmånen men att gränsen är vag och flytande mellan acceptabel gåva, godtagbar representation och annan vänlighet, å ena sidan, samt muta, otillbörlig förmån, å andra sidan, och att det därmed f inns en ”grå zon” mellan det tillåtna och det otillåtna. Cars poängterar också att en och samma förmån kan i ett sammanhang utgöra påverkan inom ramen för vad som bör betraktas som ett oskyldigt uttryck för generositet, vänskap eller tacksamhet men i ett annat sammanhang innefatta otillbörlig påverkan. Enligt Cars är alltså förmånens art eller beskaffenhet som sådan inte alltid avgörande utan snarare i vilken situation den förekommer och vilken påverkansrisk som rent objektivt föreligger. (Cars, a.a., s. 83 och 86.)
Mottagarnas ställning
Såväl Musikverket som Kulturrådet fattar beslut om bidrag till enskilda. De enskilda sökandena måste sägas inta en beroendeställning i förhållande till myndigheterna. Fördelningen av bidragen är vidare författningsstyrd, bidragen är helt f inansierade av allmänna medel och besluten är ensidiga och bindande. Vid dessa förhållanden anser vi – till skillnad från tingsrätten och i likhet med majoriteten – att inslagen av offentlig maktutövning är så framträdande att myndigheternas beslut i frågor om bidragsfördelning måste anses utgöra myndighetsutövning ( jfr rättsfallen NJA 1988 s. 26 och NJA 2005 s. 568). B.M., M.R., J.B. och S.W. har i egenskap av sina respektive positioner haft åtminstone indirekt inflytande över denna myndighetsutövning. Både FST och SKAP har vidare enligt myndigheternas regelverk varit behöriga att ansöka om bidrag och motsvarande gäller föreningarnas medlemmar. Såväl FST som SKAP har dessutom i några fall förvaltat projekt som uppburit bidrag. Båda föreningarna får därmed anses ha berörts av myndighetsutövningen.
Som angetts ovan får otillbörlighetsbegreppet en vidare innebörd när den aktuella verksamheten innefattar myndighetsutövning än när så inte är fallet. Det måste dock enligt vår mening beaktas att varken FST eller SKAP utövar någon musikalisk verksamhet och att de således inte för egen del har kunnat ansöka om bidrag från någon av myndigheterna. Det har alltså inte funnits eller kunnat f innas några självständiga ekonomiska relationer mellan föreningarna och myndigheterna. B.M., M.R., J.B. och S.W. har inte heller haft möjlighet att på egen hand besluta i bidragsärenden. Beslutsfattandet har varit kollektivt och det har funnits tydliga rutiner för beredningen av beslutsunderlaget. Deras möjligheter att utöva inflytande över bidragstilldelningen har således varit begränsade.
Detta innebär enligt vår uppfattning att otillbörlighetsbedömningen – även om B.M:s, M.R:s, J.B:s och S.W:s tjänster innefattat myndighetsutövning – måste vara något mindre sträng. Deras ställning har med andra ord inte varit så integritetskänslig att varje förmån ska anses otillbörlig oavsett i vilket sammanhang den tagits emot. Utgångspunkten för bedömningen bör därför vara den allmänna, dvs. att förmånerna objektivt sett måste ha varit ägnade att påverka deras tjänsteutövning för att de ska anses som otillbörliga.
Förmånernas värde
Förmånens värde är givetvis av stor betydelse för bedömningen av om förmånen varit otillbörlig. Cars anger att vid en schematisk bedömning är förmåner värda tvåsiffriga belopp i regel inte otillbörliga medan så normalt är fallet beträffande förmåner värda fyrsiffriga belopp och därutöver, om de inte utgör ett naturligt och nyttigt led i mottagarens tjänsteutövning. Cars poängterar dock att det inte f inns några fasta värdegränser, eftersom förmånens värde endast är en av flera relevanta omständigheter att beakta. (Cars, a.a., s. 92.)
Åklagaren har som grund för åtalen beräknat förmånernas värde utifrån den kostnad som respektive organisation har haft för sina arrangemang utslaget per deltagare. Det framstår dock inte som rimligt att beräkna förmånernas värde på detta sätt. Med förmånens värde avses det ekonomiska värdet för mottagaren (Cars, a.a., s. 94). Som tingsrätten konstaterat behöver värdet för mottagaren givetvis inte motsvara givarens kostnad.
Vi ifrågasätter inte att det ingått som ett led i B.M:s, M.R:s, J.B:s och S.W:s tjänster att representera sina myndigheter vid tillställningarna för att bl.a. inhämta information och hålla sig uppdaterade om musiklivets utveckling (mer om detta nedan). Ur deras perspektiv kan därför de anföranden, stipendieutdelningar och musikframträdanden som skett under middagarna inte anses ha varit av ren nöjes- eller underhållningskaraktär. Det kan därför enligt vår mening ifrågasättas om dessa middagsinslag överhuvudtaget kan anses ha utg jort förmåner. I vart fall ter det sig inte möjligt att för dessa inslag bestämma något ekonomiskt värde. I likhet med tingsrätten anser vi således att myndighetsföreträdarna i materiellt hänseende endast har tillgodog jort sig de måltider med tillhörande dryck som serverats på tillställningarna.
Det är uppenbart att värdet av måltiderna har varit högre än värdet av en sedvanlig arbetsmåltid. Det står dock klart att värdet inte har uppgått till mer än ett tresiffrigt belopp.
Andra omständigheter av betydelse för bedömningen
Även om förmånernas värde enligt vår mening varit måttligt har det inte varit så lågt att det i sig utesluter ansvar. De övriga omständigheterna kring de lämnade förmånerna måste därför beaktas.
FST:s julmiddagar och SKAP:s vårfester har haft en bred närvaro av företrädare för olika delar av såväl det offentliga som civila samhället. Inbjudningslistorna till FST:s julmiddagar upptar företrädare för privata och offentliga kulturinstitutioner från Sverige, Norden och Baltikum, representanter för kulturdepartementet på både politisk nivå och tjänstemannanivå, myndighetsföreträdare, ledamöter i riksdagens kulturutskott, inhemska och nordiska bransch- och intresseorganisationer på musikens område, tidigare mottagare av FST:s priser samt journalister från Sveriges Radio och de större rikstäckande morgontidningarna. Inbjudningslistorna till SKAP:s vårfester upptar politiker och tjänstemän från riksdag och regering, många knutna till bransch- och intresseorganisationer på musikens område, ett stort antal utövare inom SKAP:s område samt journalister och andra från media.
Av Musikverkets och Kulturrådets instruktioner framgår att myndigheterna har omfattande krav på sig att samverka med såväl andra myndigheter som civilsamhället i syfte att främja musiklivet. Musikverket är således uttryckligen ålagt att vara en plattform för kontaktförmedling och bildande av nätverk i musiklivet. Kulturrådet ska bl.a. verka för interkulturellt utbyte och samverkan inom hela kulturområdet, verka för kulturens betydelse inom andra samhällsområden och sprida information och kunskap om myndighetens verksamhet. För att kunna uppfylla dessa krav och därmed fullgöra sina uppdrag framstår det enligt vår mening som rimligt att även Musikverket och Kulturrådet varit företrädda vid de aktuella tillställningarna. Hänsyn måste också tas till att kulturlivet inte endast är aktivt under kontorstid. Trots att arrangemangen har skett på kvällstid måste således B.M:s, M.R:s, J.B:s och S.W:s närvaro anses ha varit berättigad ur ett verksamhetsmässigt perspektiv och ha ingått som naturliga och nyttiga led i deras tjänsteutövning.
Som tingsrätten konstaterat saknas det vidare skäl att ifrågasätta att det på respektive myndighet på ledningsgruppsnivå har diskuterats vilka inbjudningar som ska accepteras och vilka medarbetare som då ska medverka. Även om detta inte kan ha någon ansvarsbefriande verkan för anställda inom den offentliga sektorn måste det faktum att tillställningarna har präglats av total öppenhet, inte bara i förhållande till arbetsgivare utan även till media, i någon mån anses ha motverkat eventuella förtroendeskador.
Samlad bedömning
Vid en samlad bedömning av de omständigheter som redovisats ovan anser vi att de förmåner som B.M., M.R., J.B. och S.W. mottagit inte kan anses otillbörliga, oaktat att de haft tjänster som innefattat myndighetsutövning. Enligt vår mening framstår det som att tillställningarna har haft ett omedelbart samband med deras tjänsteutövning och att det har varit naturligt och nyttigt att de deltagit vid dessa. Det framstår vidare som att det inte rimligen kan befaras att deras deltagande skulle ha framkallat någon form av tacksamhetsskuld gentemot föreningarna eller någon förväntan att även framöver bli inbjuden till de årliga tillställningarna och att en sådan tacksamhetsskuld eller förväntan skulle påverka dem i deras beslutsfattande. Förmånerna har med andra ord inte varit sådana att de objektivt sett har varit ägnade att påverka deras tjänsteutövning. Ansvar för givande av muta/bestickning eller tagande av muta/mutbrott kan således inte komma ifråga. Vi vill därmed ogilla åtalen redan på objektiv grund och fastställa tingsrättens frikännande dom.
Högsta domstolen
A.K., M.L., B.M., M.R. och S.W. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna dem. A.K. yrkade att straffet i vart fall skulle sättas ned.
Sveriges kompositörer och textförfattare (SKAP) och Föreningen Svenska tonsättare (FST) överklagade och yrkade att HD skulle avslå yrkandena om företagsbot eller i vart fall sätta ned företagsboten.
Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
HD meddelade prövningstillstånd i frågan om middagstillställningarna, med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit utrett beträffande gärningarna, var att anse som otillbörliga förmåner. Frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt förklarades vilande.
Målet avg jordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Lina Nestor, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Punkterna 1–5 motsvarar i huvudsak punkterna 1–5 i HD:s dom.
Den rättsliga regleringen
Punkterna 6–8 motsvarar i huvudsak punkterna 6 och 7 i HD:s dom.
Begreppet förmån
9. Föremålet för transaktionen – förmånen – är ofta av materiellt slag och har ett ekonomiskt värde, t.ex. pengar, rabatter, upplåtelser av nyttjanderätt, provisioner, lån eller borgensåtaganden. Även förmåner av immateriell natur kan komma ifråga, t.ex. rekommendationer och betyg. Ibland kan förmånen vara dold och utgöras av arbetstjänster, nedsatta debiteringar, eftergivande av räntor och amorteringar eller oförklarligt höga konsultarvoden. (Se a. prop. s. 14 och 42 f., jfr SOU 1974:37 s. 141.)
Utgångspunkter för otillbörlighetsbedömningen
10. Bedömningen av förmånens otillbörlighet ska göras med beaktande av samtliga omständigheter som omger gärningen. Varje transaktion som objektivt sett har förutsättningar att påverka utförandet av vissa uppgifter eller att uppfattas som en belöning för hur uppgifter har utförts är otillbörlig. Ibland är det uppenbart att så är fallet, exempelvis om utredningen visar att mottagaren faktiskt har åsidosatt sina åligganden till följd av förmånen. I mindre uppenbara fall måste bedömningen göras på grundval av främst sådant som förmånens värde och karaktär samt de närmare omständigheterna kring lämnandet av förmånen. Den fråga som huvudsakligen bör ställas vid otillbörlighetsbedömningen är om förmånen är ägnad att påverka mottagaren eller ägnad att påverka tilltron till att mottagaren inte påverkas. (Se a. prop. s. 43 f. och Nils Jareborg m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2 uppl. 2015, s. 350.)
11. Bedömningen ska utgå ifrån det intresse som straffbestämmelsen avser att skydda, vilket kan variera beroende på den ställning och de uppgifter som mottagaren har. Personer som ägnar sig åt myndighetsutövning intar därvid en särställning. I vissa fall måste en sådan persons arbetsuppgifter anses kräva ett så starkt integritetsskydd att även en förmån som inte är ägnad att påverka mottagaren är otillbörlig. Hur sträng bedömningen ska vara beror dock inte endast på arbetstagarens formella behörighet att fatta beslut som innebär myndighetsutövning, utan även på utformningen av tjänsten och mottagarens arbetsuppgifter i övrigt. Vid helhetsbedömningen av otillbörlighetsfrågan ska dessa förhållanden sättas i relation till omständigheterna i övrigt, bl.a. vilket värde förmånen har och om den är socialt eller verksamhetsmässigt berättigad. ( Jfr NJA 2008 s. 705.)
Förmånens ekonomiska värde
12. När otillbörligheten sätts i relation till det ekonomiska värdet är det värdet för mottagaren som är avgörande. Det är alltså i allmänhet försäljnings-priset i handeln, inte det pris som givaren har betalat, som är relevant. Det spelar dock ingen roll om gåvan råkar vara mindre attraktiv för mottagaren, t.ex. för att den inte faller honom eller henne i smaken. En omständighet som däremot kan inverka på otillbörlighetsbedömningen är att även en familjemedlem omfattas av förmånen. (Se Thorsten Cars och Natali Engstam Phalén, Mutbrott, 4 uppl. 2020, s.108 och 117 f.)
13. Förmåner av obetydligt värde är oftast inte av beskaffenhet att kunna påverka mottagarens tjänsteutövning. Som en generell riktlinje har angetts att det alltid är otillbörligt att ta emot eller lämna något som är ägnat att framkalla tacksamhetsskuld eller som gör att mottagaren blir ekonomiskt beroende. (Se a. prop. s. 44 och Nils Jareborg m.fl., a.a., s. 350, jfr NJA 1993 s. 539.)
Förmånens verksamhetsmässiga berättigande
14. Avgörande för otillbörlighetsbedömningen är inte alltid förmånens beskaffenhet som sådan utan i vilken situation den förekommer och vilken påverkansrisk som rent objektivt föreligger. Vid bedömningen av om en förmån är otillbörlig ska beaktas om den har ett socialt eller verksamhetsmässigt berättigande. Det förhållandet att förmånen har ett omedelbart samband med och ingår som ett naturligt och nyttigt led i mottagarens tjänsteutövning är en omständighet som normalt gör förmånen tillbörlig. I bestämmelsernas förarbeten har arbetsluncher och studieresor nämnts som exempel. En förutsättning för att en förmån av representationskaraktär ska anses tillbörlig är att dess syfte är helt legitimt. I det hänseendet får det ställas strängare krav när det gäller offentlig verksamhet. Huvudmannens inställning till deltagandet kan ha betydelse, liksom graden av öppenhet i förhållande till allmänheten. (Se prop. 1975/76:176 s. 36 f., och Thorsten Cars och Natali Engstam Phalén, a.a., s.109 ff., 135 och 141 ff.)
15. I rättsfallet NJA 1981 s. 1174 ansågs det inte otillbörligt att ett bygg¬företag bjöd förtroendemän och tjänstemän i en kommun på en studieresa, trots att förmånen innefattade övernattning på hotell samt lunch och en f inare middag, med hänsyn bl.a. till att studiebesöket ansågs utgöra ett naturligt och nyttigt led i utövningen av deltagarnas befattningar hos kommunen. Inte heller i NJA 2008 s. 705 var det fråga om en otillbörlig förmån. Den verkställande direktören i ett skogsbolag hade i det fallet bjudit in en landshövding att delta i en älg jakt som pågick under en och en halv dag. Bolaget hade bekostat övernattning, två middagar och en lunch i fält. HD ansåg att inslaget av myndighetsutövning i landshövdingens arbete f ick anses vara underordnat och att bedömningen av vad som är en otillbörlig förmån därför f ick göras något mindre strängt. Som allmän utgångspunkt f ick gälla att endast en förmån som objektivt sett är ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning är otillbörlig. Vid bedömningen av om förmånen varit otillbörlig beaktades bl.a. att det ingår i landshövdingens uppdrag att främja samverkan mellan olika grupper inom både den offentliga och den privata sektorn i och utanför länet samt att uppdraget skiljer sig från andra statliga chefers i det att representation i vid mening utgör en större del av arbetsuppgifterna.
Bedömningen i detta fall
Ramen för HD:s prövning
Punkterna 16–21 motsvarar i huvudsak punkterna 18–25 i HD:s dom.
Deltagandet i tillställningarna har utg jort förmåner
22. Deltagandet i middagstillställningarna har haft ett ekonomiskt värde. Även om de inbjudna personerna har sett deltagandet som ett rent tjänste-åliggande har det utg jort en förmån i den mening som avses i straffbestämmelserna (se p. 9).
Utgångspunkter för otillbörlighetsbedömningen
23. Den omständigheten att såväl FST som SKAP har berörts och kunnat beröras av myndigheternas bidragsbeslut medför att utrymmet för anställda vid myndigheterna att ta emot förmåner från föreningarna är mycket begränsat. Bidragen har dock inte avsett föreningarnas egen verksamhet. De inbjudna personerna har inte heller varit behöriga att självständigt fatta beslut i bidragsfrågorna. Mot den bakgrunden och med hänsyn till myndigheternas breda uppdrag bör otillbörlighetsbedömningen vara något mindre sträng än vad som annars hade varit fallet. Som utgångspunkt bör gälla att förmånerna är otillbörliga endast om de objektivt sett är ägnade att påverka mottagarnas tjänsteutövning ( jfr NJA 2008 s. 705). Av betydelse för den bedömningen är arten och värdet av förmånerna, satt i relation till de inbjudnas tjänsteställningar och omständigheterna i övrigt.
Förmånerna har inte varit otillbörliga
24. Hovrätten har uppskattat tillställningarnas ekonomiska värde till 1 000 kr per middagsgäst. Värdet är inte så lågt att detta i sig utesluter ansvar ( jfr NJA 1993 s. 539 och NJA 2008 s. 705).
25. De inbjudna personerna har sett tillställningarna som viktiga tillfällen att träffa personer från skilda delar av musiklivet, att sprida kunskap om myndigheterna och deras funktioner samt att inhämta information om vad som pågår inom musikområdet i enlighet med Musikverkets och Kulturrådets uppdrag. Det har även framkommit att det från myndigheternas sida har betraktats som angeläget att företrädare för myndigheterna närvarar. Tillställningarna, vid vilka det har förekommit bl.a. anföranden och stipendieutdelningar, framstår som seriösa arrangemang med ett sakligt värde för deltagarna. Att beakta vid otillbörlighetsbedömningen är även den stora öppenheten kring tillställningarna.
26. Med hänsyn till det ovanstående och till det breda deltagandet från olika delar av kulturlivet får närvaron vid tillställningarna anses ha utg jort ett naturligt och nyttigt led i de inbjudna personernas tjänsteutövning. Inte heller den omständigheten att S.W. vid ett par av tillfällena har närvarat i sällskap med sin make kan anses medföra att förmånerna objektivt sett har varit ägnade att påverka hennes tjänsteutövning. Sammanfattningsvis kan förmånerna inte anses vara otillbörliga.
Slutsats
27. Frågan i prövningstillståndet ska alltså besvaras med att middagstillställningarna inte är att anse som otillbörliga förmåner.
28. Vid denna bedömning f inns det skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt och att fastställa tingsrättens domslut.
DOMSLUT
Se HD:s dom.
HD ( justitieråden Gudmund Toijer, Ann-Christine Lindeblad, Malin Bonthron, Eric M. Runesson, referent, och Stefan Reimer) meddelade den 17 mars 2020 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
1. Målet rör ett antal middagstillställningar – vårfester och julfester – som anordnats av SKAP respektive FST.
2. A.K. och M.L., som företrädare för SKAP respektive FST, åtalades för givande av muta. A.K. åtalades också för bestickning enligt tidigare straffbestämmelser. Gärningarna bestod i att de bjudit in ett antal personer som varit anställda vid myndigheterna Statens musikverk och Statens kulturråd till tillställningarna. De inbjudna personerna åtalades i sin tur för tagande av muta och, enligt tidigare straffbestämmelser, för mutbrott. Vidare yrkade åklagaren att SKAP och FST skulle åläggas företagsbot.
3. Tingsrätten ogillade åtalet i dess helhet. Rätten ansåg visserligen att de åtalade föll in under de personkretsar som kan ge respektive ta emot mutor, att tillställningarna kunde ses som förmåner, att mottagarna fått inbjudan i deras egenskap av befattningshavare vid myndigheterna och att de hade möjlighet att inom ramen för sina anställningar utöva inflytande på bidragsbeslut som kunnat beröra SKAP och FST, varför kravet på tjänstesamband var uppfyllt. Däremot ansåg tingsrätten att förmånerna inte var otillbörliga på sätt som krävs enligt straffbestämmelserna.
4. Hovrätten har g jort motsatt bedömning i frågan om otillbörlighet och dömt de åtalade till dagsböter. Hovrätten har också bifallit åklagarens yrkanden om företagsbot och om förverkande.
Frågan i HD
5. HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om middagstillställningarna, med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett beträffande gärningarna, är att anse som otillbörliga förmåner. Frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt har förklarats vilande.
Den rättsliga regleringen
6. Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta enligt 10 kap. 5 a § första stycket BrB. Den som lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig förmån i fall som avses i 5 a § döms enligt 5 b § för givande av muta. Ansvar för motsvarande gärningar begångna före den 1 juli 2012 följer av 20 kap. 2 § och 17 kap. 7 § BrB i tidigare lydelse.
7. Den nyare lagstiftningen är inte avsedd att ändra den tidigare inne-börden av straffbestämmelserna ( jfr prop. 2011/12:79 s. 44). Motivuttalanden, praxis och litteratur som avser de förutvarande bestämmelserna ska därför fortsatt ges betydelse.
Utgångspunkter för otillbörlighetsbedömningen
8. Att något är otillbörligt innebär att det är oacceptabelt med hänsyn till rådande sociala eller etiska normer. Området för vad som är otillbörligt kan alltså påverkas av samhällsutvecklingen och synsättet kan därför komma att ändras över tid.
9. Otillbörligheten enligt straffbestämmelserna om muta anknyter till förekomsten av en förmån (se a. prop. s. 27). Uttrycket ”otillbörlig förmån” är vagt. När ett sådant uttryck används för att avgränsa området för vad som är straffbart, måste lagtolkningen präglas av försiktighet i syfte att tillgodose legalitetsprincipen ( jfr Lagrådet i a. prop. s. 74). Styrande blir kravet på att den enskilde ska kunna förutse när han eller hon agerar på ett straffbart snarare än ett olämpligt sätt. Det är därför inte tillräckligt att ett handlande är olämpligt eller oetiskt i mer allmän bemärkelse. För att vara straffbart måste handlandet klart ligga utanför gränsen för det godtagbara.
10. Om förmånen har en tydlig och konkret inriktning på att belöna eller påverka till ett pliktstridigt agerande är otillbörligheten i regel uppenbar. I övriga fall måste alla omständigheter som är relevanta i det enskilda fallet beaktas i en helhetsbedömning; ingen enstaka faktor kan i sig ges avgörande betydelse. ( Jfr a. prop. s. 21.)
11. En utgångspunkt för otillbörlighetsbedömningen av förmånen bör vara det skyddsintresse som uppbär kriminaliseringen. När förmånen lämnas till företrädare för offentlig verksamhet är det därmed i första hand förvaltningens integritet som ska skyddas.
12. Om mottagaren har myndighetsutövande uppgifter är således den straffrättsligt betydelsefulla frågan i vilken mån, objektivt sett, givaren angriper mottagarens tjänsteintegritet och mottagaren låter integriteten angripas. Det primära skyddsintresset är att myndighetsutövningen sker korrekt och att allmänheten har förtroende för myndigheten. ( Jfr a. prop. s. 20 och 27 och ”Älg jakten” NJA 2008 s. 705 på s. 730 f.)
Helhetsbedömning av otillbörligheten
13. Vad som krävs för att tillgodose skyddsintresset måste i hög grad bero av myndighetens uppdrag, arten och inslaget av myndighetsutövning i verksamheten och av mottagarens ställning. Ofta blir den relevanta frågan i vilken utsträckning som förmånen i det enskilda fallet kan antas påverka mottagarens beteende och skapa en konkret risk för att en tjänsteman i mottagarens position påverkas till att gynna givaren på osakliga grunder.
14. I vissa fall innebär emellertid kravet på särskilt integritetsskydd för personer med myndighetsutövande uppgifter att en förmån måste anses otillbörlig trots att den inte objektivt sett kan anses ägnad att påverka personen i tjänsteutövningen. Det handlar då vanligen om att det i stället f inns en konkret risk för att allmänhetens förtroende för myndigheten skadas. Särskilt kan detta bli aktuellt när det f inns konkreta och aktuella beröringspunkter mellan givaren och mottagaren, såsom ett pågående ärende.
15. Förmånens värde har betydelse för den helhetsbedömning som ska göras. Det ska därvid vägas in om det är fråga om en återkommande förmån och om den kommer även t.ex. närstående till godo. Ju påtagligare inslaget av privat förmögenhetsökning är eller ju tydligare det är att en tacksamhetsskuld kan uppkomma, desto mer konkret blir risken för att förmånen typiskt sett kan påverka mottagaren till att gynna givaren.
16. Förhållandet att mottagaren kan utöva inflytande över en beslutsprocess som kan gynna givaren är av betydelse inte bara för bedömningen av om det föreligger ett tjänstesamband utan också för bedömningen av otillbörligheten. Detta förhållande kan vara ägnat att ytterligare konkretisera risken.
17. Vid inbjudan till ett evenemang får det betydelse om ett deltagande är naturligt och nyttigt. Bedömningen ska göras med hänsyn till myndighetens uppdrag och mottagarens arbetsuppgifter. Många myndigheter förväntas samverka i en dialog med omvärlden, något som ibland kan komma till direkt uttryck i myndighetens instruktion och som kan skapa förtroende för verksamheten. Ett deltagande kan då ge myndigheten tillfälle att – låt vara i ett delvis socialt sammanhang – informera om verksamheten på ett sätt som når många av dem som berörs av den. Myndighetens företrädare får också möjlighet att tillägna sig upplysningar av betydelse för sitt arbete och den verksamhet som myndigheten ska bedriva. Förutsättningarna för positiva effekter av denna typ ökar om evenemanget kan förväntas få ett brett deltagande. Risken för att deltagandet med fog ska kunna uppfattas som ett integritetsangrepp kan vidare antas minska ju större öppenhet kring evenemanget och deltagandet som råder ( jfr Thorsten Cars och Natali Engstam Phalén, Mutbrott, 4 uppl. 2020, s. 135).
Bedömningen i detta fall
Ramen för HD:s prövning
18. Hovrätten har funnit att följande är utrett om själva tillställningarna. SKAP:s vårfester hölls vid alla tre tillfällen på Grand Hôtel i Stockholm. FST:s julfester hölls på Stockholm Waterfront respektive Winterviken, också i Stockholm. Samtliga tillställningar inleddes med en fördrink varpå det bjöds på trerätters middag. Till maten serverades öl och vin samt i något fall snaps. Med anknytning till föreningarnas verksamhet förekom det musikframföranden, anföranden och stipendieutdelningar. Evenemangen hade ett brett deltagande från bl.a. media och olika intressegrupper.
19. Att SKAP och FST har haft ett intresse av att visa upp sig och sprida kunskap om sin verksamhet till de berörda myndigheterna och omvärlden i övrigt ligger i linje med föreningarnas ändamål. Deras jul- respektive vårfester får ses mot den bakgrunden.
20. Det har inte påståtts att tillställningarna har utg jort typiska mutor i betydelsen att syftet med att bjuda in myndighetsföreträdarna har varit att påverka deras myndighetsutövning. Det har inte heller påståtts att inbjudningarna har haft en sådan följd. Frågan är om det ändå har rört sig om otillbörliga förmåner.
21. Musikverket har till uppgift att i hela landet främja ett varierat musikaliskt utbud som är präglat av konstnärlig förnyelse och hög kvalitet. Myndigheten ska också främja utvecklingen av ett professionellt musikliv. Av förordningen (2010:1922) med instruktion för Statens musikverk framgår vidare att myndigheten särskilt ska vara en resurs för musiklivet genom att som konstnärlig samarbetspart bl.a. tillvarata initiativ, koordinera och stödja samverkansprojekt samt vara en plattform för kontaktförmedling och bildande av nätverk. I den lydelse av förordningen som gällde före den 15 maj 2014 angavs att myndigheten skulle samverka och samråda med kulturområdets myndigheter, institutioner och andra organ.
22. Kulturrådet har, enligt förordningen (2012:515) med instruktion för Statens kulturråd, till uppgift att verka för kulturens utveckling och tillgänglighet genom att fördela och följa upp statliga bidrag och genom andra främjande åtgärder. I den förordning som gällde före den 1 augusti 2012 angavs att Kulturrådet bl.a. skulle följa utvecklingen på kulturområdet och svara för uppföljning av de statliga insatserna samt samla och sprida information om kulturell verksamhet och om åtgärder och initiativ på området.
23. Såväl Musikverket som Kulturrådet har i uppdrag att fördela statsbidrag på kulturområdet. De inbjudna personerna, som på olika sätt har deltagit i myndigheternas respektive beslutsprocesser gällande bidragen, hade under den aktuella tiden följande befattningar. S.W. var generaldirektör och myndighetschef för Musikverket. Hon var också ordförande i Konstnärliga rådet, som var Musikverkets beslutsorgan i bidragsfrågor. Ytterligare en inbjuden person från Musikverket var chef för den avdelning som beredde bidragsfrågorna; åtalen för givande av muta tar sikte även på det förhållandet att han bjudits in. B.M. var avdelningschef och ställföreträdande generaldirektör för Kulturrådet. Han var även chef för M.R., som i sin tur var enhetschef med ansvar för teater och musik.
24. SKAP och FST är intresseorganisationer för musikskapare. Deras medlemmar har, på samma sätt som andra musikskapare, möjlighet att ansöka om bidrag hos Musikverket och Kulturrådet. SKAP och FST har i vissa fall agerat som förvaltare för projekt som ansökt om och tilldelats bidrag från myndigheterna.
25. A.K. var ordförande för SKAP och M.L. var ordförande för FST under den aktuella perioden.
Otillbörlighetsbedömningen
26. Hovrätten har uppskattat tillställningarnas ekonomiska värde till
1 000 kr per middagsgäst. Förmånerna har i flera fall varit årligen återkommande. De har ibland inkluderat en medföljare till den direkt inbjudne, vilket gett möjlighet för denne att ta med en närstående. Värdet är inte så lågt att detta utesluter ansvar. Varken evenemangens ekonomiska värde eller deras förhållandevis exklusiva karaktär kan dock i sig leda till bedömningen att det är fråga om otillbörliga förmåner.
27. Såväl SKAP som FST har i viss mån kunnat beröras av myndigheternas bidragsbeslut. De inbjudna har också i olika grad kunnat utöva ett visst inflytande över besluten. Myndigheternas beslutsprocess har emellertid varit kollektiv och besluten i hög grad beroende av de omdömen som olika medverkande experter har avgett. Det kan sammantaget inte anses ha förelegat någon konkret risk för att mottagarna skulle utöva ett osakligt inflytande över beslutsprocessen.
28. I de aktuella fallen tillkommer följande ytterligare förhållanden som talar mot otillbörlighet.
29. De inbjudna personerna har haft att beakta sina respektive myndigheters uppdrag och sina egna uppgifter. Att dela ut bidrag inom de anförtrodda områdena, alltså en integritetskänslig verksamhet, har visserligen varit en del av uppdraget. En annan, förhållandevis omfattande, del av uppdraget har emellertid gått ut på att aktivt samverka med olika aktörer inom musikområdet. Det tydliga samverkansuppdraget medför att ett deltagande i middagarna haft ett verksamhetsmässigt berättigande och utg jort ett förtroendebyggande led i de inbjudna personernas tjänsteutövning, inte minst mot bakgrund av det breda deltagande i evenemangen som de kunnat räkna med.
30. Öppenhet har också rått kring evenemangen vilket är ägnat att motverka en misstro mot myndigheternas förmåga att fullgöra sina uppdrag. På så sätt underlättas också en diskussion om hur myndigheter med ett samverkansuppdrag ska möta sin uppgift.
Slutsats
31. Frågan i prövningstillståndet ska besvaras med att middagstillställningarna inte är att anse som otillbörliga förmåner.
32. Vid denna bedömning f inns det skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Med den angivna utgångspunkten har inte något brott begåtts. A.K., M.L., B.M., M.R. och S.W. ska därför frikännas och yrkandena om företagsbot för SKAP och FST avslås.
DOMSLUT
HD förklarar att middagstillställningarna inte är att anse som otillbörliga förmåner.
HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt.
HD ändrar hovrättens dom, utom i fråga om ersättning till de offentliga försvararna, och fastställer tingsrättens domslut.