NJA 2021 s. 746

Kränkningsersättning och anhörigersättning vid livshotande person-skada till följd av grov vårdslöshet.

Ångermanlands tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Ångermanlands tingsrätt åtal mot T.L.B. och S.F. för grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivning.

T.L.B. och S.F. har den 7 september 2019 kört i var sin personbil på RV90, Kramfors, Kramfors kommun och i samband därmed i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna genom att med obältade passagerare, i hög hastighet köra mot varandra i motsatt körfält eller i mitten av vägen, och sedan inte väja eller väja för sent och därigenom frontalkollidera med varandras fordon, så att stora skador åsamkats såväl förarna själva, deras passagerare som fordonen.

T.L.B:s och S.F:s gärningar är att bedöma som grova dels då de begått gärningarna av grov oaktsamhet dels då de genom sitt agerande visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv.

T.L.B. och S.F. har den 7 september 2019 på RV90, Kramfors, Kramfors kommun framfört var sin personbil, frontalkolliderat med varandra och därigenom av oaktsamhet orsakat passagerarna S.L., M.E. och J.F.B. allvarliga kroppsskador.

– – –

J.F.B. förorsakades allvarlig hjärnblödning, medvetslöshet, tryckskada på lunga och hjärta samt fraktur på en hand.

Brotten bör bedömas som grova eftersom både T.L.B:s och S.F:s handlande utgjort ett medvetet risktagande av allvarligt slag.

J.F.B. yrkade att T.L.B. och S.F. solidariskt skulle utge 125 000 kr till henne för kränkning.

J.B., far till och vårdnadshavare för J.F.B., yrkade att T.L.B. och S.F. solidariskt skulle utge 50 000 kr till honom för sveda och värk.

T.M.B., mor till och vårdnadshavare för J.F.B., yrkade att T.L.B. och S.F. solidariskt skulle utge 50 000 kr till henne för sveda och värk.

På beloppen yrkades ränta.

T.L.B. och S.F. förnekade brott och motsatte sig att betala skadestånd. Inga belopp vitsordades som skäliga.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Anita Enocksson) anförde i dom den 3 juni 2020 följande.

DOMSKÄL

Om trafikolyckan den 7 september 2019

– – –

J.F.B. fick omfattande hjärnskador, medvetslöshet, tryckskada på lunga och hjärta samt fraktur på en handled. Hon har vårdats på sjukhus sedan olyckan och har behov av hjälp dygnet runt. Hon har inte kunnat höras varken under förundersökningen eller under huvudförhandlingen.

– – –

Kappkörning eller ”chicken race”?

Båda fordonen fördes på riksväg 90 som är tillräckligt bred för att fordonen skulle kunna mötas utan problem om de färdades i sina respektive körfält. Av utredningen framgår dock att de kolliderat halvt front mot front. Det saknas bromsspår på platsen och hastigheten var i vart fall 70–75 km/tim vid kollisionstillfället. – – –. Tingsrätten konstaterar att ”chicken race” eller någon annan form av kappkörning skulle kunna förklara kollisionen. Den teorin stöds av de uppgifter som lämnats av M.E. om hur färden i T.L.B:s bil gick till. Hennes uppgifter vinner stöd av de uppgifter som lämnats av N.J., J.H. och S.L. samt den utredning som gjorts på platsen och av fordonen. T.L.B:s uppgifter är inte sådana att bevisläget förändras. – – –. Inte heller S.F:s uppgifter skapar tvivel kring bevisningen som talar för åtalet.

Slutsatser i skuldfrågan

Både T.L.B. och S.F. har deltagit i den överenskomna körningen. Även om det framstår som om T.L.B. varit mer aktiv i händelseförloppet så har även S.F. deltagit på ett sådant sätt att även han är ansvarig för händelsen. Både T.L.B. och S.F. har framfört sina fordon på ett sådant sätt att fordonen kolliderat front mot front på en bred väg med torr vägbana och goda siktförhållanden. Ingen av dem har vidtagit konkreta åtgärder för att i tid avbryta den farliga ”leken”/kappkörningen. Det råder därför ingen tvekan om att T.L.B. och S.F. brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna och som krävdes för att förhindra en trafikolycka. De ska därför dömas för vårdslöshet i trafik. Både T.L.B. och S.F. har varit medvetna om risken med att köra på detta sätt och varit grovt oaktsamma. Genom att förfara på det sätt som de gjort har de visat uppenbar likgiltighet inför andra människors liv och egendom. De ska därför dömas för grov vårdslöshet i trafik. Genom gärningen har de orsakat J.F.B. skador av mycket allvarligt slag – – –. Deras handlande har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag och de ska därför dömas för vållande till kroppsskada, grovt brott.

Påföljd

Tingsrätten fann att påföljden för T.L.B. och S.F. skulle bestämmas till skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst.

Skadestånd

För att ersättning för kränkning ska kunna lämnas krävs i regel att det är fråga om ett uppsåtligt brott. I undantagsfall kan kränkningsersättning lämnas även vid oaktsamhetsbrott. Tingsrätten finner i det nu aktuella fallet att den skadevållande handlingen har samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp på den personliga integriteten. J.F.B., – – – är därför berättigad till kränkningsersättning.

De yrkade beloppen för kränkning utgår från de belopp som utdöms som kränkningsersättning när målsäganden utsatts för ett uppsåtligt brott. T.L.B. och S.F. döms inte för uppsåtlig brottslighet utan för gärningar begångna av grov oaktsamhet. Graden av det medvetna risktagande och de synnerligen allvarliga skador som J.F.B. tillfogats gör att beloppet för kränkning ska bestämmas till 60 000 kr i hennes fall. – – –.

T.M.B. och J.B. har i egenskap av föräldrar och vårdnadshavare för J.F.B. yrkat ersättning för sveda och värk i form av psykiskt lidande m.m. som de upplevt med anledning av de svåra skador som J.F.B. ådragit sig till följd av händelsen. Hon har alltsedan den 7 september 2019 vårdats på sjukhus och är fortfarande djupt medvetslös. Hon har behov av hjälp 24 timmar per dygn. De har bott med henne på sjukhuset och inte kunnat arbeta. I 5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) anges att om en personskada lett till döden ska ersättning betalas för person-skada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det inte är uteslutet att skadestånd kan betalas ut till nära anhöriga till en person som inte avlidit, men skadats allvarligt. HD har i NJA 2006 s. 738 och NJA 2017 s. 1208 slagit fast att samma schablonersättning ska gälla för uppsåtligt dödande och dödsfall som orsakats av sådan grov vårdslöshet från skadevållarens sida som ligger mycket nära ett uppsåtligt dödande. I det nu aktuella fallet har J.F.B. inte avlidit, men blivit mycket svårt skadad. Det saknas skäl att ifrågasätta att detta inneburit stort lidande och oro för hennes föräldrar. Ersättning till föräldrarna ska därför dömas ut. När det gäller storleken på beloppet beaktar tingsrätten att det inte är fråga om ett uppsåtligt brott och att det gäller vållande till kroppsskada, grovt brott. Ersättningen till T.M.B. och J.B. bestäms till 25 000 kr vardera.

– – –

DOMSLUT

Tingsrätten dömde T.L.B. och S.F. för grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada, grovt brott. För T.L.B. bestämdes påföljden till skyddstillsyn med samhällstjänst 200 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 10 månader ha dömts ut. För S.F. bestämdes påföljden till skyddstillsyn med samhällstjänst 160 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 8 månader ha dömts ut.

T.L.B. förpliktades att solidariskt med S.F. betala skadestånd till J.F.B. med 60 000 kr, till J.B. med 25 000 kr och till T.M.B. med 25 000 kr, samtliga belopp jämte ränta.

S.F. förpliktades att solidariskt med T.L.B betala skadestånd till J.F.B. med 60 000 kr, till J.B. med 25 000 kr och till T.M.B. med 25 000 kr, samtliga belopp jämte ränta.

En nämndeman var skiljaktig och ansåg att T.L.B. och S.F. skulle dömas till fängelse.

Hovrätten för Nedre Norrland

T.L.B., S.F., J.F.B., J.B. och T.M.B. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland.

T.L.B. yrkade att påföljden skulle mildras och att skadestånden skulle bestämmas till lägre belopp.

S.F. yrkade att han skulle frikännas från åtalet och att skadeståndsyrkandena skulle avslås. Han yrkade i andra hand att brotten inte skulle bedömas som grova.

J.F.B., J.B. och T.M.B. yrkade fullt bifall till skadeståndsyrkandena vid tingsrätten. De framställde även yrkanden i påföljdsdelarna.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsråden Marie Norberg och Hanna Hjorth samt två nämndemän) meddelade dom den 21 december 2020.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Hovrätten delade tingsrättens bedömning i fråga om S.F:s skuld och hur gärningarna skulle rubriceras.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning beträffande valet av påföljd för T.L.B. och S.F. Antalet timmar samhällstjänst skulle emellertid sättas något lägre än tingsrätten bestämt.

Beträffande frågan om skadestånd anförde hovrätten följande.

Skadestånd

För det fall S.F. döms för de brott som åklagaren har gjort gällande och det inte bedöms föreligga grund för jämkning av skadeståndsskyldigheten på grund av medvållande, har S.F. vitsordat 40 000 kr för kränkning till J.F.B., – – – samt 10 000 kr för sveda och värk till T.M.B. och J.B. som skäligt i och för sig. I övrigt har inga belopp vitsordats.

Under förutsättning att det inte bedöms föreligga grund för jämkning av skadeståndsskyldigheten på grund av medvållande har T.L.B. medgett att betala 40 000 kr för kränkning till J.F.B., – – – samt 10 000 kr för sveda och värk till envar av T.M.B. och J.B.. I övrigt har inga belopp vitsordats som skäliga i och för sig.

Med anledning av att grunden för bestridandet i skadeståndsdelen inte har redovisats i tingsrättens dom har hovrätten lyft frågan om vilken grund för bestridandet som gjorts gällande vid tingsrätten. S.F. har uppgett följande. I första hand bestrids skadeståndsskyldighet med hänvisning till inställningen i skuldfrågan. För det fall att brotten inte rubriceras som grova bestrids att kränkningsersättning ska utgå. S.F. och T.L.B. har härutöver anfört följande. Avseende skadestånd till de målsägande som var passagerare i bilarna föreligger grund för jämkning på grund av medvållande. Passagerarna har, med vetskap om ett planerat ”chickenrace”, åkt med i bilarna utan bälte. Handlandet har inneburit ett medvetet risktagande från målsägandenas sida som ska föranleda jämkning av skadeståndsskyldigheten. – – –

Frågan om jämkning på grund av medvållande

När det gäller frågan om det finns skäl att jämka skadeståndsskyldigheten på grund av medvållande gör hovrätten följande bedömning.

– – –. Mot bakgrund härav och då utredningen inte ger stöd för att S.F:s och T.L.B:s körsätt tidigare under kvällen varit vårdslöst anser hovrätten inte att det är visat att – – –, J.F.B. och – – – har varit medvetna om vad som skulle ske eller samtyckt till detta. Det är därmed inte heller visat att de tagit en medveten risk genom att åka med i bilarna. Det föreligger därför inte grund för jämkning av skadeståndsskyldighet på grund av medvållande.

Allmänt om ersättning för sveda och värk

Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada ska ersätta skadan. Skadestånd för personskada omfattar ersättning för bl.a. fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur, dvs. sveda och värk. För att ersättning för sveda och värk ska utgå krävs det i allmänhet att den skadade är sjukskriven. Om någon sjukskrivning inte har ägt rum krävs det för ersättning att det har varit uppenbart att akut sjuktid förevarit och att besvären ur medicinsk synpunkt hade motiverat sjukskrivning. Det ankommer på den som kräver skadestånd att styrka de omständigheter som åberopas till stöd för att skadestånd ska utgå (jfr rättsfallet RH 2017:32).

Har en skadeståndsgrundande handling lett till döden, ska ersättning betalas för bl.a. personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära (se 2 kap. 1 § samt 5 kap. 1 § första stycket 3 och 2 § första stycket 3skadeståndslagen). Även psykiska besvär till följd av att en nära anhörig, genom uppsåtligt våld, tillfogats skador som varit livshotande under inte obetydlig tid omfattas av ersättningsskyldighet (se rättsfallet NJA 2006 s. 181). Det som ersätts är psykiska besvär som går utöver sådana känslor av sorg och saknad som ett dödsfall brukar medföra för anhöriga (se rättsfallet NJA 2017 s. 1208).

När det gäller ersättning till anhörig har HD slagit fast vissa schablonersättningar. Vid uppsåtligt dödande eller då dödsfallet orsakats av grov vårdslöshet har ersättningen bestämts till 60 000 kr. Vid uppsåtligt våld som medfört skador som varit livshotande under inte obetydlig tid har ersättningen bestämts till 10 000 kr (se rättsfallen NJA 2017 s. 1208 och NJA 2006 s. 181). Om den skadelidande kan visa att han eller hon har lidit en mer omfattande skada finns inget hinder mot att frångå schablonersättningen och bestämma skadeståndet till ett högre belopp.

Ersättning för sveda och värk (T.M.B. och J.B.)

– – –

Enligt tingsrättens dom har T.L.B. gjort sig skyldig till brott och är därmed skadeståndsskyldig. T.L.B. har medgett att betala 10 000 kr till var och en av J.B. och T.M.B. S.F. har godtagit skäligheten av samma belopp. Eftersom S.F. döms för brott är även han skadeståndsskyldig gentemot T.M.B. och J.B. Frågan är om J.B. och T.M.B. är berättigade till ytterligare ersättning för sveda och värk/psykiskt lidande.

Det är i målet klarlagt att T.L.B:s och S.F:s agerande har legat mycket nära ett uppsåtligt handlande. Genom deras handlande har J.F.B. orsakats mycket svåra skador som varit livshotande under en inte obetydlig tid. Mot bakgrund härav bedömer hovrätten att T.M.B. och J.B., såsom anhöriga till J.F.B., är berättigade till ersättning för sveda och värk. Som hovrätten har uppfattat S.F:s och T.L.B:s respektive inställning är detta heller inte ifrågasatt, även om tvist råder om skadans storlek.

J.F.B. har fått mycket allvarliga skador och av den utredning som lagts fram i målet framgår att hennes prognos för tillfrisknande är mycket oviss och att det är osäkert om hon någonsin kommer att återfå medvetandet. Hovrätten anser trots detta dock inte att situationen är helt jämförbar med att en nära anhörig har avlidit till följd av uppsåtligt brott eller grov vårdslöshet varför den schablonersättning om 60 000 kr som HD bestämt i rättsfallet NJA 2017 s. 1208 inte är tillämplig. Hovrätten anser däremot att omständigheterna är jämförbara med det fallet att en nära anhörig, genom uppsåtligt våld, tillfogats skador som varit livshotande under en inte obetydlig tid. Utgångspunkten för bestämmandet av ersättningen ska därmed utgöras av den schablonersättning om 10 000 kr som HD har kommit fram till i rättsfallet NJA 2006 s. 181.

Som ovan har redogjorts för finns det inget hinder mot att frångå schablonen i höjande riktning om den skadelidande kan visa att skadan har varit mer omfattande.

När det gäller J.B. framgår av läkarintyg från Försäkringskassan att han helt saknar förmåga att arbeta på grund av sitt dåliga psykiska mående efter händelsen. Det senaste läkarintyget är daterat i mars 2020. J.B. har vid tingsrättens huvudförhandling berättat att J.F.B. låg i respirator den inledande tiden samt att hon återkommande har svävat mellan liv och död flera gånger. Han har vidare berättat att varken han eller T.M.B. har kunnat arbeta sedan händelsen.

Hovrätten kan konstatera att det för tiden efter tingsrättens huvudförhandling inte har lagts fram någon utredning gällande J.B.s psykiska mående. Han har inte heller hörts i hovrätten. J.B. har därmed inte visat någon skada för tiden efter tingsrättens huvudförhandling och det finns därför inte förutsättningar att bestämma någon ersättning för den tiden. Hovrätten kan vidare konstatera att tiden mellan händelsen och tingsrättens huvudförhandling i maj 2020 utgörs av cirka åtta månader och två veckor. Mot bakgrund av vad som framkommit om J.B.s psykiska mående fram till tiden för tingsrättens huvudförhandling bedömer hovrätten att den akuta sjuktiden har uppgått till, i vart fall, åtta månader och två veckor. J.B. ska därför tillerkännas ersättning för sveda och värk motsvarande den tiden, vilket motsvarar 21 250 kr.

T.M.B. har vid tingsrättens huvudförhandling berättat att hon inte har kunnat arbeta sedan händelsen samt att hela familjen har varit splittrad eftersom hon och J.B. vakar över J.F.B. på sjukhuset under veckorna. Hon har vidare berättat att hon har svår ångest som gör det svårt att vistas bland folk.

T.M.B. har, utöver det hon själv har berättat, inte presenterat någon utredning kring sitt mående. Hovrätten anser inte att det hon har berättat är tillräckligt för att visa att hon har lidit en mer omfattande skada än den som ersätts genom schablonersättningen om 10 000 kr. Mot bakgrund härav ska ersättningen för sveda och värk till T.M.B. bestämmas till 10 000 kr.

– – –

Kränkningsersättning

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömningar i fråga om kränkningsersättning. Tingsrättens dom ska därmed fastställas i denna del.

HOVRÄTTENS DOMSLUT (T.L.B.)

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt.

1. Hovrätten bestämmer antalet timmar samhällstjänst till 180 timmar och det alternativa fängelsestraffets längd till 8 månader.

2. Hovrätten bestämmer det belopp som T.L.B. solidariskt med S.F. ska betala till T.M.B. till 10 000 kr, jämte ränta – – –.

3. Hovrätten bestämmer det belopp som T.L.B. solidariskt med S.F. ska betala till J.B. till 21 250 kr, jämte ränta – – –.

I övrigt gäller tingsrättens dom.

HOVRÄTTENS DOMSLUT (S.F.)

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt.

1. Hovrätten bestämmer antalet timmar samhällstjänst till 140 timmar och det alternativa fängelsestraffets längd till 6 månader.

2. Hovrätten bestämmer det belopp som S.F. solidariskt med T.L.B. ska betala till T.M.B. till 10 000 kr, jämte ränta – – –.

3. Hovrätten bestämmer det belopp som S.F. solidariskt med T.L.B. ska betala till J.B. till 21 250 kr, jämte ränta – – –.

I övrigt gäller tingsrättens dom.

Tf. hovrättsassessorn Marlene Frånberg var skiljaktig i fråga om ersättning för sveda och värk till T.M.B. och anförde följande.

Av utredningen i målet framkommer att J.F.B. har orsakats mycket svåra skador samt att det är ovisst om hon någonsin kommer att återfå medvetandet. Av åberopade journalanteckningar samt det J.B. har berättat framgår att J.F.B. vid flera tillfällen har svävat mellan liv och död under vistelsen på sjukhus. T.M.B. har vid tingsrättens huvudförhandling berättat att hon inte kunnat arbeta sedan händelsen samt att hela familjen har varit splittrad eftersom hon och J.B. vakar över J.F.B. på sjukhuset under veckorna. Hon har vidare berättat att hon har svår ångest som gör det svårt att vistas bland folk. Hon har visserligen inte gett in något läkarintyg eller liknande för att styrka uppgifterna om sitt mående och sin oförmåga att arbeta. Hennes uppgifter får dock stöd av det J.B. har berättat samt vad som genom utredningen har framkommit om J.F.B:s tillstånd. Med beaktande härav anser jag att T.M.B. har visat att akut sjuktid för hennes del har uppgått till åtta månader och två veckor, alltså fram till tiden för tingsrättens huvudförhandling. I tiden därefter har ingen utredning lagts fram och T.M.B. har inte heller hörts i hovrätten. Mot bakgrund härav ska T.M.B. tillerkännas ersättning för sveda och värk motsvarande åtta månader och två veckors akut sjuktid, ett belopp om 21 250 kr. I övrigt är jag enig med majoriteten.

Högsta domstolen

J.F.B., J.B. och T.M.B. överklagade hovrättens dom såvitt avsåg skadestånd.

J.F.B. yrkade att HD skulle förplikta T.L.B. och S.F. att solidariskt betala 125 000 kr till henne avseende kränkning. På beloppet yrkades ränta.

J.B. yrkade att HD skulle förplikta T.L.B. och S.F. att solidariskt betala 50 000 kr till honom avseende sveda och värk. På beloppet yrkades ränta.

T.M.B. yrkade att HD skulle förplikta T.L.B. och S.F. att solidariskt betala 50 000 kr till henne avseende sveda och värk. På beloppet yrkades ränta.

T.L.B. och S.F. motsatte sig ändring av hovrättens dom.

Med utgångspunkt i vad hovrätten funnit styrkt om händelseförloppet meddelade HD prövningstillstånd beträffande J.F.B:s, J.B:s och T.M.B:s överklaganden såvitt avsåg skadestånd.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Robert Lind, föreslog i betänkande att HD skulle meddela dom som i huvudsak överensstämmer med HD:s dom.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Ann-Christine Lindeblad, referent, Agneta Bäcklund och Stefan Johansson) meddelade den 8 oktober 2021 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. T.L.B. och S.F. har av hovrätten dömts för grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada, grovt brott. Gärningarna, som begicks den 7 september 2019, bestod i att de som förare av varsin personbil deltog i ett s.k. chicken-race med följd att en allvarlig kollision inträffade. I båda bilarna medföljde passagerare. J.F.B. satt som passagerare i framsätet i T.L.B:s bil. Såväl förarna som passagerarna skadades vid olyckan. J.F.B. var den som skadades allvarligast. Hon förlorade medvetandet och har alltsedan händelsen befunnit sig i ett vegetativt tillstånd. J.F.B:s skador motsvarar en medicinsk invaliditet på 99 procent.

2. Hovrätten förpliktade T.L.B. och S.F. att solidariskt betala kränkningsersättning till J.F.B. med 60 000 kr. Hennes föräldrar, J.B. och T.M.B., tillerkändes ersättning för sveda och värk avseende psykiskt lidande, s.k. anhörigersättning, med 21 250 kr respektive 10 000 kr.

3. Domen överklagades av S.F., J.F.B., J.B., T.M.B. och ytterligare en målsägande.

4. Med utgångspunkt i vad hovrätten funnit styrkt om händelseförloppet har HD meddelat prövningstillstånd beträffande J.F.B:s, J.B:s och T.M.B:s överklaganden såvitt avser skadestånd. I övriga delar står hovrättens dom fast.

Frågorna i HD

5. Frågorna i målet är dels vilken nivå som bör gälla för kränkningsersättning till en person som skadats mycket allvarligt genom brottet vållande till kroppsskada, grovt brott, i kombination med grovt oaktsam trafikbrottslighet, dels om det finns skäl att fastställa en schablon för anhörig-ersättning i sådana fall.

Ersättning för kränkning

Allmänt om kränkningsersättning

6. Enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen ska den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränkningen innebär. De brott som grundar rätt till ersättning utmärks av att de innefattar ett angrepp på den skadelidandes personliga integritet. Utgångspunkten för att ersättning för kränkning ska komma i fråga är att ett brott har begåtts uppsåtligen. Ersättning kan emellertid också komma i fråga vid oaktsamhetsbrott, om den skadevållandes handlande närmar sig en uppsåtlig handling och därmed har samma kränkande innebörd som ett uppsåtligt handlande. (Se prop. 2000/01:68 s. 49 och ”Fotgängarens kränkningsersättning” NJA 1997 s. 315.)

7. Kränkningsersättningens syfte är att ge kompensation för känslor som den kränkande handlingen har framkallat hos den skadelidande, såsom rädsla, förnedring, skam eller liknande och som inte tar sig sådana medicinska uttryck att det föreligger en personskada. Det som ska ersättas är den kränkning som den skadelidande typiskt sett har drabbats av vid skadetillfället, och inte efterföljande lidande eller andra upplevelser eller verkningar av det brottsliga angreppet.

8. Kränkningsersättning ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet (5 kap. 6 § första stycket skadeståndslagen). Utgångspunkten ska vara en skönsmässig bedömning, baserad på förhärskande etiska och sociala värderingar. I första hand beaktas vilken kränkning som typiskt sett kan anses ha uppkommit genom angreppet. Ersättningen får därmed i stor utsträckning bestämmas med ledning av objektiva faktorer, även om man i särskilda fall kan ta hänsyn till intensiteten i den skadelidandes upplevelse av kränkningen. Kränkningsersättning ska som utgångspunkt bestämmas efter de principer som gäller vid fastställande av ersättningen (se ”De hänskjutna ersättningsfrågorna” NJA 2017 s. 938).

9. I praktiken bestämmer domstolarna ofta ersättningsnivåerna med ledning av de schabloner för brottsskadeersättning som tillämpas av Brottsoffermyndigheten efter beslut av Nämnden för brottsskadeersättning.

Kränkningsersättning vid vållande till kroppsskada

10. Kränkningsersättning förutsätter, som nämnts, vanligtvis att ett uppsåtligt brott har begåtts. HD har emellertid i ett par rättsfall som gällt vållande till kroppsskada i samband med trafikbrott slagit fast att det kan utgå ersättning för kränkning även vid sådan brottslighet. Det har då förelegat omständigheter som varit så försvårande att den skadevållandes handling närmat sig en uppsåtlig gärning och därför haft samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp på den skadelidandes integritet (se ”Fotgängarens kränkningsersättning” och ”Den påkörda polisens kränkningsersättning” NJA 1997 s. 572).

11. I rättsfallet ”Fotgängarens kränkningsersättning” dömdes en bilförare för grovt rattfylleri, vållande till kroppsskada, grovt brott, och obehörigt avvikande från trafikolycksplats, grovt brott. En fotgängare som blev påkörd orsakades synnerligen omfattande kroppsskador och invaliditeten uppgick till 80–90 procent. Vid bestämmande av kränkningsersättningen utgick HD från det vid tidpunkten gällande schablonbeloppet avseende kränkning vid försök till mord, 100 000 kr. Domstolen kom fram till att – även om kränkningen hade varit mycket allvarlig – ersättningen skulle sättas något lägre än om det hade handlat om ett uppsåtligt försök att beröva den skadelidande livet. Kränkningsersättningen bestämdes till 90 000 kr.

Bedömningen i detta fall

12. Genom hovrättens dom har det fastställts att T.L.B. och S.F. gjort sig skyldiga till grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada, grovt brott. J.F.B. har tillfogats livshotande skador. Utredningen visar att hon fortfarande, omkring två år efter olyckan, befinner sig i ett vegetativt tillstånd och att hon aldrig kommer att kunna återfå ett normalt liv.

13. Omständigheterna i detta fall är likartade de i rättsfallet ”Fotgäng-arens kränkningsersättning”. Den schabloniserade ersättningen för försök till mord bör kunna tjäna till ledning avseende kränkningsersättning till J.F.B. Den schabloniserade ersättningen uppgår numera till 125 000 kr, som alltså bör vara utgångspunkten. Liksom i ”Fotgängarens kränkningsersättning” bör ersättningen sättas något lägre än vad som skulle ha skett vid ett uppsåtligt försök att beröva den skadelidande livet. Kränkningsersättningen till J.F.B. bör skäligen bestämmas till 110 000 kr.

Ersättning för sveda och värk

Allmänt om ersättning för sveda och värk

14. Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada ska ersätta skadan. Skadeståndet omfattar ersättning för bland annat fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur, dvs. sveda och värk. (Se 2 kap. 1 § och 5 kap. 1 § första stycket 3skadeståndslagen.) Ersättningen avser lidandet under den akuta sjukdomstiden efter skadan till dess att skadan läkts eller ett varaktigt invaliditetstillstånd inträder.

Rätten till anhörigersättning

15. Har en skadeståndsgrundande handling lett till döden, ska ersättning betalas för personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära (5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen).

16. Frågan om rätt till anhörigersättning i fall då personskadan inte har lett till döden behandlas i paragrafens förarbeten. Där anges att den lagreglerade rätten till skadestånd bör begränsas till fall där den nära anhörige har dödats, men att skadestånd i särskilda fall bör kunna utgå även för psykiska besvär till följd av att en nära anhörig skadats allvarligt. Som exempel nämns att den nära anhörige överlevt efter att ha svävat mellan liv och död. Det uttalas att dessa fall bör avgöras i rättstillämpningen med beaktande av samtliga föreliggande omständigheter. (Se prop. 2000/01:68 s. 33.)

17. I rättsfallet ”Anhörigersättning vid mordförsök” NJA 2006 s. 181 klargjorde HD att anhörigersättning ska utgå när uppsåtligt våld har lett till att den som utsätts för våldet har fått skador som varit livshotande under en inte obetydlig tid. Domstolen uttalade att det får anses vara en typisk och närliggande skadeföljd att nära anhöriga till den skadade under sådana omständigheter drabbas av psykiska besvär och att bedömningen av om en skada har varit livshotande i regel kan ske utan större svårighet med utgångspunkt i medicinsk utredning.

18. Motsvarande får anses gälla när det är fråga om en personskada orsakad av grov vårdslöshet som ligger mycket nära ett uppsåtligt handlande och har lett till skador som varit livshotande under en inte obetydlig tid.

Hur ersättningen ska bestämmas

19. Domstolarna bestämmer normalt ersättningsnivåerna avseende sveda och värk med ledning av de hjälptabeller som utarbetas av Trafikskadenämnden. Ersättningen ska som utgångspunkt bestämmas efter de principer som gällde vid tidpunkten för skadans uppkomst. Den som visar att han eller hon har lidit en mer omfattande skada kan emellertid tillerkännas en högre ersättning än vad som följer av schablonerna.

20. I rättsfallet ”Den schabloniserade anhörigersättningen” NJA 2017 s. 1208 slog HD fast att en nära anhörig bör ha rätt till ersättning med 30 000 kr för sveda och värk när personskadan har lett till döden. Det motsvarar ersättning för ett års akut sjuktid med annan vård än sjukhusvård. Vid uppsåtligt dödande eller då dödsfallet orsakats av grov vårdslöshet som ligger mycket nära ett uppsåtligt dödande bör enligt domstolen en dubbelt så hög anhörigersättning utgå, dvs. 60 000 kr.

21. Rättsfallet ”Anhörigersättning vid mordförsök” behandlar den situationen att uppsåtligt våld har lett till att den som utsätts för våldet fått skador som varit livshotande under en inte obetydlig tid. HD uttalar där att liksom i fråga om ersättning till anhöriga när offret avlidit bör ersättningen kunna bestämmas schablonmässigt utan krav på närmare utredning om de psykiska besvären. I det aktuella fallet hade ersättning yrkats med 10 000 kr, vilket för domstolen framstod som rimligt.

22. Ersättningen bör kunna bestämmas schablonmässigt även när en personskada orsakats av grov vårdslöshet som ligger mycket nära ett uppsåtligt handlande. Liksom gäller för anhörigersättning vid dödsfall bör en och samma schablon användas för sådana fall där personskadorna har varit livshotande under en inte obetydlig tid, oavsett om skadorna har orsakats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet som ligger mycket nära ett uppsåtligt handlande.

23. Det bör alltså inte fastställas en särskild schablon för anhörigersättningen i de nu aktuella situationerna (jfr ”Anhörigersättning vid bevittnande av mord” NJA 2020 s. 1142 p. 14–19). Ersättningen bör bygga vidare på rättsfallet ”Anhörigersättning vid mordförsök”. I det fallet var HD bunden av att den skadelidande hade yrkat ersättning med 10 000 kr. Det har nu förflutit en avsevärd tid sedan den domen meddelades.

24. Mot denna bakgrund bör en nära anhörig, schablonmässigt, ha rätt till ersättning för sveda och värk med 20 000 kr, när personskadan orsakats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet som ligger mycket nära ett uppsåtligt handlande och skadorna varit livshotande under en inte obetydlig tid.

Bedömningen i detta fall

25. J.F.B:s skador har orsakats av grov vårdslöshet som ligger mycket nära ett uppsåtligt handlande. Hon har under lång tid befunnit sig i ett livshotande tillstånd och kommer aldrig att kunna återgå till ett normalt liv. J.F.B:s skador motsvarar en medicinsk invaliditet på 99 procent och hon bedöms vara i ett vegetativt tillstånd. Hon har behov av hjälp dygnets alla timmar. J.B. och T.M.B. har således under lång tid tvingats uppleva hur deras dotter svävat mellan liv och död.

26. Det psykiska lidandet för nära anhöriga som drabbas på det sätt som J.B. och T.M.B. har gjort kan pågå betydligt längre och vara påtagligt större än vad som är fallet om den skadade initialt befinner sig i ett livshotande tillstånd men därefter genomgår en tydlig förbättring. Detta är också något som bekräftas redan av utredningen i tingsrätten. Av vad som presenterades där framgick att J.B. och T.M.B. alltsedan olyckan inträffade hade haft omfattande och allvarliga psykiska besvär, att de hade bott hos J.F.B. på sjukhuset och att de inte hade förmåga att arbeta.

27. Utredningen visar således att J.B. och T.M.B. har orsakats ett psykiskt lidande som klart överstiger vad som ersätts genom schablonersättningen. Det yrkade beloppet om 50 000 kr vardera är skäligt. J.B:s och T.M.B:s skadeståndstalan ska alltså bifallas.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens dom i fråga om skadestånd och förpliktar T.L.B. och S.F. att solidariskt betala skadestånd till

– J.F.B. med 110 000 kr, jämte ränta – – –,

– J.B. med 50 000 kr, jämte ränta – – –, och

– T.M.B. med 50 000 kr, jämte ränta – – –.

Justitierådet Dag Mattsson var skiljaktig i fråga om motiveringen till ersättningen till J.B. och T.M.B. för psykiskt lidande (p. 14–27 i domen) och anförde:

I målet har en sextonårig flicka, J.F.B., skadats så synnerligen allvarligt att hon kommit i vad som medicinskt beskrivs som ett vegetativt tillstånd. Hon är vid liv men hennes medvetande är svårt påverkat och hon har inte längre någon viljemässig rörelseförmåga. Läget, som nu varat i ett par år, verkar vara permanent. Någon reell utsikt till förbättring finns inte. I praktiken har samtliga kroppsfunktioner upphört. Den bestående nedsättningen av funktionsförmågan, invaliditeten, bedöms vara 99 procent. Ibland förekommer episoder av vad som förefaller vara avsiktliga ögonrörelser.

Att skadevållarna, bilförarna T.L.B. och S.F., har orsakat J.F.B:s familj lidande står klart, liksom att detta är en beräknelig följd av deras vårdslöshet. De är därmed skadeståndsskyldiga. Frågan är hur ersättningen för lidandet ska bestämmas.

Det framstår som skäligt att en nära anhörig i dag ska ha rätt till schablonmässig ersättning för psykiskt lidande med 20 000 kr i en situation som den som förelåg i rättsfallet NJA 2006 s. 181.

Men 2006 års rättsfall ger inte någon ledning för det som ska bedömas i detta mål. Skadorna där var visserligen allvarliga och livshotande under en tid men ändå övergående; den skadade svävade mellan liv och död i två veckor. Det går inte att jämställa det med J.F.B:s skador, med det bestående medicinska tillstånd hon är i och hur familjen påverkas. Här har den mänskliga kontakten med den skadade förlorats. Det är något som inte tar slut utan som de anhöriga måste fortsätta att genomlida kontinuerligt, varje dag.

Det enda man rimligen kan utgå från är att nära anhöriga i allmänhet, i en situation som denna, inte utsätts för mindre lidande än vid ett dödsfall. Det är av väsentlig betydelse att man inte lägger en skyldighet på de drabbade att ordna och presentera särskild utredning för att styrka detta lidande för ansvariga försäkringsbolag och nämnder, låt vara att en domstol säkert inte skulle behöva kräva så mycket om tvisten kom dit. Också mera allmänna skadeståndsrättsliga billighetsskäl talar starkt för att ersättningen i ett fall av detta slag bör följa de belopp som normalt utgår för lidande vid en nära anhörigs död, även om det fortfarande skulle finnas visst hopp.

Enligt min mening bör alltså, när någon såsom i detta mål skadats så svårt att den mänskliga kontakten med den skadade förlorats, ersättningen för de närståendes psykiska lidande skäligen bestämmas på motsvarande sätt som om den skadade hade avlidit. Detta gäller oavsett vilken ansvarsgrund som föreligger för den skadeståndsskyldighet som har fastställts.

Schablonbeloppet för psykiskt lidande som har åsamkats en anhörig vid dödsfall är i dag 30 000 kr eller, ifall dödsfallet orsakats av vårdslöshet som ligger nära uppsåt, 60 000 kr. Bara om lidandet är större än detta krävs det särskild utredning för att styrka skadan.

Den ersättning som J.F.B:s föräldrar, J.B. och T.M.B., begär är inte högre än den som brukar utgå vid sådan allvarlig vårdslöshet som den i målet. Utan att behöva gå närmare in på ingivna läkarintyg och liknande utredning kommer jag fram till att de har rätt till den yrkade ersättningen. I det ligger också att båda föräldrarna, oavsett den förebringade utredningen, ska tillerkännas samma belopp.