NJA 2022 s. 150
Preskription. En gäldenär som har förvaltare är inte behörig att personligen ta emot ett krav eller en erinran enligt 5 § 2 pre-skriptionslagen avseende en skuld som omfattas av förvaltarens uppdrag. För att få preskriptionsavbrytande verkan måste kravet komma förvaltaren till handa.
Kronofogdemyndigheten
Svenska Europainkasso AB ansökte den 14 augusti 2019 hos Kronofogdemyndigheten om verkställighet mot S.H. av utslag i mål om betalningsföreläggande meddelat den 5 oktober 2004.
S.H. bestred verkställighet genom sin förvaltare E.S. den 3 september 2019. Som grund uppgav E.S. att någon sådan skuld inte fanns när hon förordnades för uppdraget som förvaltare 2011.
Den 9 september 2019 beslutade Kronofogdemyndigheten att avslå invändningen om hinder mot verkställighet.
Luleå tingsrätt
S.H. överklagade i Luleå tingsrätt och yrkade att tingsrätten skulle avslå ansökan om verkställighet. Som grund anfördes dels att fordran var preskriberad, dels att S.H. var obehörig att ingå de avtal som fordran grundade sig på.
Svenska Europainkasso AB bestred S.H:s yrkanden.
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Therese Quant) anförde i beslut den 31 mars 2020 följande.
SKÄL FÖR BESLUT
Den i ärendet aktuella fordran är en s.k. konsumentfordran. En sådan fordran preskriberas enligt 2 § andra stycket preskriptionslagen efter tre år. Kronofogden fastställde nu aktuell fordran genom utslag den 5 oktober 2004. Fordran kan därmed tidigast ha preskriberats den 5 oktober 2007.
Enligt 5 § preskriptionslagen kan preskriptionstiden avbrytas genom att gäldenären utfäster betalning, erlägger ränta eller amorte-ring eller erkänner fordringen på annat sätt genom borgenären, alternativt att gäldenären får ett skriftligt krav eller erinran om fodringen från borgenären eller att borgenären väcker talan mot gäldenären eller annars åberopar fordringen vid domstol, hos Kronofogden eller liknande. Det är borgenären som har bevisbördan för att preskriptionsavbrott har skett.
I aktuellt fall måste tingsrätten alltså ta ställning dels till frågan om preskriptionsavbrott har skett när en skriftlig erinran skickats till S.H:s folkbokföringsadress, trots att han samtidigt haft en särskild utdelningsadress hos sin förvaltare, dels om preskriptionsavbrott skett inom rätt tid för det fall ett sådant konstateras.
S.H. har i denna del anfört att han sedan den 22 december 2005 haft förvaltare med omfattningen bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person. Från den 4 januari 2006 har han därför haft en särskilt angiven postadress anmäld hos Skatteverket. Till stöd för denna uppgift har han lämnat in utdrag från Skatteverket. Vad gäller frågan om det senaste preskriptionsavbrottet har han upp-gett att det skedde via en inbetalning till Kronofogden den 29 augusti 2006. Därefter har preskriptionsavbrytande åtgärder inte skett förrän ett brev, korrekt adresserat till hans särskilt angivna adress för tiden, skickades till honom via hans förvaltare den 1 december 2009.
Europainkasso har i sin tur – – – anfört att S.H. löpande har fått en skriftlig erinran i enlighet med preskriptionslagen och att pre-skriptionsavbrott därför har skett. Till stöd för denna uppgift har bolaget bl.a. lämnat in brevjournaler. Av handlingarna går det att utläsa att 23 försändelser skickades till S.H:s folkbokföringsadress – – – under perioden den 7 januari 2004 till den 19 november 2013. Från den 1 december 2009 till den 12 juni 2012 har kopior även skickats till hans förvaltare för tidens adress. Av de handlingar som skickats till S.H:s folkbokföringsadress så har inga kommit i retur. Någon information om att han under aktuell period haft en annan utdelningsadress än sin folkbokföringsadress har inte kommit till Europainkassos kännedom förrän den 1 december 2009. Europainkasso informerades då genom S.H:s dåvarande förvaltare R.T. att han var ställd under förvaltarskap och därför har en särskild postadress registrerad hos Skatteverket. Europainkasso bestrider riktigheten i denna uppgift och gör istället gällande att S.H. inte haft en särskild postadress förrän den 14 maj 2012. Till stöd för denna uppgift har ett utdrag från Skatteverket avseende S.H:s personbild lämnats in. Angående frågan om tidigaste tiden för preskription anser Europainkasso att den måste vara den 19 oktober 2009, eftersom målet återförvisades till Kronofogden den 19 oktober 2006.
Enligt 5 § andra punkten preskriptionslagen kan preskription avbrytas genom att gäldenären får ett skriftligt brev eller skriftlig erinran om fordringen från borgenären. Av praxis framgår att borgenären står risken för att brevet nått fram till gäldenären. Däremot behöver borgenären inte visa att gäldenären fått ta del av innehållet. Att endast enstaka brev skickats till gäldenären innebär inte att de anses ha kommit gäldenären till handa och därigenom vara preskriptionsbrytande. Är det istället fråga om flertalet försändelser kan bedömningen bli annorlunda. Sannolikheten att inget brev kommit gäldenären till handa när det rör sig om ett flertal försändelser anses vara närmast försumbar, förutsatt att ingen särskild omständighet till stöd för detta föreligger ( jfr rättsfallet NJA 2007 s. 157). Omständigheter som kan tala för att brev inte delats ut på adressen är t.ex. att gäldenären inte haft anledning att bevaka sin post, att brev returneras till avsändare eller hur breven varit adresserade ( jfr rättsfallet NJA 2016 s. 332). En gäldenär får i regel anses ha an-ledning att bevaka posten på sin folkbokföringsadress och därför är det normalt tillräckligt att brevet delas ut på den adressen, även om personen inte bor där ( jfr rättsfallet NJA 2012 s. 172).
Europainkasso har skickat 23 försändelser till S.H:s folkbokföringsadress. Det rör sig om ett högt antal försändelser som enligt praxis talar för att åtminstone något brev har kommit adressaten till känna. Vidare talar omständigheterna att de är skickade till just hans folkbokföringsadress och att de inte kommit i retur för att de kommit honom till känna.
I det aktuella fallet finns det däremot omständigheter som talar för det motsatta. S.H., som varit ställd under förvaltarskap sedan 2005 med bl.a. omfattningen bevaka rätt, har inte haft skäl att bevaka sin post. Han har dessutom haft en särskild postadress registrerad hos Skatteverket. Tingsrätten anser, mot bakgrund av utredningen i ärendet, att uppgiften om att han haft en särskild postadress sedan 2006 är visad. Eftersom han haft en särskild postadress är en förutsättning för att handlingar ska anses ha kommit ho-nom till handa, enligt tingsrätten, att de skickats till den särskilda adressen. Europainkasso har fram till och med den 1 december 2009 felaktigt adresserat samtliga försändelser till S.H:s folkbokföringsadress. Europainkasso har således inte vidtagit någon preskriptionsbrytande åtgärd i enlighet med 5 § andra stycket preskriptionslagen innan dess.
Tingsrätten gör med anledning härav sammantaget bedömningen att fordran, med anledning av att något preskriptionsavbrott inte har skett, är preskriberad. Tidpunkten för när fordran preskriberades kommer därför inte att närmare utredas.
SLUTLIGT BESLUT
Tingsrätten ändrar Kronofogdemyndighetens beslut på sätt att verkställighet av Kronofogdemyndighetens utslag, meddelat den 5 oktober 2004 – – – inte får ske med anledning av att aktuell fordran är preskriberad.
Hovrätten för Övre Norrland
Svenska Europainkasso AB överklagade i Hovrätten för Övre Norrland och yrkade att hovrätten skulle fastställa Kronofogdemyn-dighetens beslut.
S.H. bestred Svenska Europainkasso AB:s ändringsyrkanden.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Olof Hellström, Malin Bergström och Elida Sundkvist, referent) anförde i beslut den 20 oktober 2020 föl-jande.
SKÄL
Vilken betydelse har förekomsten av förvaltarskap när fordringen uppkom?
Gör svaranden i ett utsökningsärende gällande att något förhållande som rör parternas mellanhavande utgör hinder mot verkställighet och kan invänd-ningen inte lämnas utan avseende, får verkställighet inte äga rum, se 3 kap. 21 § andra stycket UB. Omständigheter som hade kunnat anföras redan före den prövning som innefattas i exekutionstiteln kan inte åberopas. Exekutionstitelns rättskraft anses medföra att sådana invändningar prekluderas vare sig de har förts fram i processen eller inte (se rättsfallet NJA 2006 s. 657 och prop. 1980/81:8 s. 330 f.). Invändningen att verkställighet inte kan ske på grund av att S.H. saknade rättshandlingsförmåga när han ingick det avtal som legat till grund för Kronofogdemyndighetens utslag är alltså inte en sådan omstän-dighet som kan utgöra hinder mot verkställighet.
Är fordringen preskriberad?
Rättslig reglering
Frågan är då om hinder mot verkställighet föreligger på grund av att fordringen har preskriberats efter att utslaget i målet om betal-ningsföreläggandet meddelades.
En konsumentfordran preskriberas tre år efter dess tillkomst enligt 2 § andra stycket preskriptionslagen. Preskription avbryts bl.a. genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären (5 § 2 p.). Om preskription har avbrutits löper en ny preskriptionsfrist från dagen för avbrottet (6 §). Preskriptionsavbrott kan också ske genom att skulden åberopas mot gäldenären hos Kronofogdemyndigheten (5 § 3 p.). Om det sker löper en ny frist från det att förfarandet avslutas enligt 7 §, dvs. när redovisning skett till sökanden (se prop. 1979/80:119 s. 99).
Ett meddelande om krav måste ha kommit gäldenären tillhanda för att vara preskriptionsbrytande. Däremot krävs inte att gälde-nären också tagit del av innehållet. Det är borgenären som har bevisbördan för att preskriptionsavbrott har skett. HD har uttalat att avsändande av två brev kan räcka som bevis för att preskriptionsavbrott skett. Det får då inte finnas någon omständighet som talar mot att gäldenären fått åtminstone ett av breven. Gäldenären ska ge en tänkbar förklaring till varför breven kommit bort i posten eller denne annars inte fått båda breven. Det kan exempelvis ha varit problem med postgången i området eller med tillgrepp ur brevlådor vid den tid som är aktuell. Även andra omständigheter kan vägas in i en samlad bedömning, såsom att något av breven har returnerats till avsändaren (se rättsfallet NJA 2016 s. 332). Meddelandena ska ha skickats till en adress där gäldenären har anledning att bevaka posten, vilket denne i regel har på sin folkbokföringsadress (se rättsfallet NJA 2012 s. 172).
Hovrättens bedömning
Preskriptionsfristen har börjat löpa den 19 oktober 2006 då fordringen återredovisades från Kronofogdemyndigheten. Det innebär att fordringen har preskriberats tidigast den 19 oktober 2009 ifall preskriptionsavbrott inte skett dessförinnan.
Svenska Europainkasso AB:s påstående om försändelser till S.H. vinner stöd av den brevjournal som åberopats. Det är utifrån detta visat att med-delandena skickats i enlighet med vad som anförts. Det rör sig om ett stort antal meddelanden – mellan fem och tio under varje given treårsperiod som förflutit från det att ärendet återredovisades från Kronofogdemyndigheten till det att ansökan om verkställighet återigen gjordes i augusti 2019. Risken för att någon treårsperiod förflutit utan att något meddelande kommit fram till angiven adress framstår därför som försumbar. Även uppgiften om att Svenska Europainkasso AB tog emot brev från R.T. i december 2009 vinner stöd av den åberopade brevjournalen, vilket ytterligare tyder på att brev kommit S.H. tillhanda på folkbokföringsadressen. S.H:s påståenden om avsaknad av postgång och postlåda samt uppgifter om hur förvaltarna uppfattat kravbreven, utgör därför inte godtagbara förklaringar till att inte något av breven skulle ha kommit honom tillhanda på folkbokföringsadressen. Breven som skickats dit ska därför anses ha kommit S.H. tillhanda.
Eftersom en särskild postadress endast är ett komplement till en folkbokföringsadress, medför förekomsten av en sådan inte att S.H. saknat anledning att bevaka posten på sin folkbokföringsadress ( jfr Svea hovrätts dom den 16 maj 2019 i mål nr FT 9870-18).
Frågan är då om det förhållandet att S.H. haft förvaltare för att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och sörja för sin person (dvs. ett fullständigt förvaltarskap), medfört att han saknat behörighet att ta emot preskriptionsbrytande meddelanden.
Det har i litteraturen angetts att den som är behörig mottagare av påbud – dvs. ensidiga rättshandlingar – av olika slag också bör vara behörig mottagare av preskriptionsbrytande meddelanden (Se Lindskog, Preskription, e-bok fjärde upplagan, avsnitt 7.5.1).
En förvaltare har inom ramen för sitt uppdrag ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget(11 kap. 9 § FB). En person med fullt förvaltarskap har således inte behörighet att ingå en konsumentkredit utan samtycke av sin förvaltare. En annan sak är att avtal ingångna utan sådant samtycke under vissa förhållanden kan bli giltiga ( jfr 11 kap. 10 § samma balk).
Det har i litteratur och förarbeten beträffande omyndig angetts att behörighet att förvalta egendom korresponderar med behörighet att ta emot ensidiga rättshandlingar angående denna egendom, såsom uppsägning, krav, förklaring om avtals hävande och liknande. Den omständigheten att en sådan åtgärd från tredje mans sida, riktad till den underårige, faktiskt kommer till förmyndarens känne-dom medför inte i och för sig att åtgärden blir gällande. Rättshandlingen blir däremot gällande, om ett bemyndigande till den underårige kan anses ha förelegat från förmyndarens sida (Walin m.fl., Föräldrabalken – En kommentar. Del 1, 9:17 f., se även NJA II 1924 s. 320). Det kan i detta sammanhang anmärkas att bestämmelserna om omyndighet vid sitt ikraftträdande var tillämpliga både på den som var omyndig på grund av underårighet och den som var omyndig på grund av rättens beslut. Det är för den sistnämnda kategorin av personer som reglerna om förvaltarskap avses att gälla efter det att reglerna om omyndigförklaring avskaffades. Det har inte angetts att någon ändring i nu aktuellt avseende var avsedd när förvaltarskapet infördes (se t.ex. prop. 1987/88:124, bilaga 1).
Hovrätten anser, med ledning av ovanstående, att S.H. inte varit behörig att ta emot påbud i allmänhet, eftersom han haft ett full-ständigt förvaltarskap. Han har därför inte haft behörighet att ta emot preskriptionsbrytande meddelanden. Det saknar då betydelse vilken verkan de meddelanden haft, som skickats till förvaltaren R.T. från och med december 2009. Vid den tidpunkten hade mer än tre år hunnit passera sedan återredovisningen från Kronofogdemyndigheten i oktober 2006. Det är därmed inte visat att preskript-ionsavbrott har skett. S.H:s invändning mot verkställighet kan därför inte lämnas utan avseende och tingsrättens beslut ska faststäl-las.
SLUTLIGT BESLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens beslut.
Högsta domstolen
Svenska Europainkasso AB överklagade och yrkade att HD skulle fastställa Kronofogdemyndighetens beslut att avslå S.H:s invändning mot verkställighet.
S.H. motsatte sig ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Dennis Andreev, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Punkterna 1–8 motsvarar i huvudsak punkterna 1–10 i HD:s skäl.
Behörighet att ta emot preskriptionsavbrytande meddelanden
Det står klart att en förvaltare är behörig att med preskriptionsavbrytande verkan ta emot ett meddelande enligt 5 § 2 preskriptionslagen, förutsatt att skulden omfattas av hans eller hennes uppdrag. Frågan är om gäldenären också har en sådan behörighet, trots att förvaltarskap anordnats för honom eller henne.
Redan det förhållandet att förvaltaren har ensam rådighet över den enskildes egendom talar för att gäldenären saknar behörighet att personligen ta emot preskriptionsavbrytande meddelanden. Detta gäller i synnerhet med beaktande av att reglerna om förvaltarskap syftar till att skydda den enskilde. Vidare ska ensidiga rättshandlingar beträffande sådan egendom som en omyndig inte får råda över riktas till förmyndaren och inte till den omyndige ( jfr Gösta Walin m.fl., Föräldrabalken, en kommentar, Del I, 2021, s. 9:3 och 9:9). Detta gällde även under den tid då den kategori av personer som idag har förvaltare istället kunde omyndigförklaras ( jfr Hjalmar Karlgren, Studier i allmän avtalsrätt, s. 133 f., not 290). Det är också av betydelse att det är ställföreträdaren – och inte den enskilde – som i normalfallet är delgivningsmottagare enligt 11 § andra stycket delgivningslagen (2010:1932). Slutligen ska beaktas att preskription syftar bl.a. till att bringa klarhet i parternas mellanhavanden så att de kan planera sin ekonomi och avgöra om de behöver bevara bevisning. Dessa syften skulle motverkas om det var tillräckligt för preskriptionsavbrott att ett kravbrev nådde gäldenären, men inte förvaltaren.
Det ovan anförda innebär att en gäldenär, för vilken förvaltare har förordnats, inte är behörig att personligen ta emot ett krav eller en erinran en-ligt 5 § 2 preskriptionslagen beträffande en skuld som omfattas av förvaltarens uppdrag.
Skyldighet att bevaka posten på huvudmannens folkbokföringsadress
En person som har anledning att bevaka posten på sin folkbokföringsadress anses i normalfallet ha tagit emot en försändelse som delats ut där, även om han eller hon inte har bott på adressen ( jfr NJA 2012 s. 172 p. 7). Samma princip kan emellertid inte tillämpas i förhållande till en förvaltare avseende post som delats ut på huvudmannens folkbokföringsadress. En förvaltare har normalt inte samma möjligheter som huvudmannen att kon-trollera försändelser som skickas till dennes adress. Redan med hänsyn till detta bör en förvaltare inte anses ha fått samtliga försändelser som delats ut där. Om en särskild postadress har registrerats hos förvaltaren har denne dessutom mindre anledning att bevaka posten på huvudmannens folkbokfö-ringsadress. Vid prövning av frågor om preskription ska en förvaltare därför inte utan vidare anses ha tagit emot samtliga försändelser som skickats till huvudmannens folkbokföringsadress. Borgenären måste istället i varje enskilt fall visa att de preskriptionsavbrytande meddelandena kommit förvalta-ren till handa.
Bedömningen i detta fall
HD delar hovrättens bedömning att de brev som skickats till S.H:s folkbokföringsadress ska anses ha kommit honom till handa. Eftersom förval-tarskap var anordnat för honom och den aktuella skulden omfattades av förvaltarens uppdrag var S.H. dock inte behörig att personligen ta emot med-delandena (se p. 11). Det är inte heller visat att förvaltaren tagit emot något av breven under den tid om drygt tre år då kravbreven endast skickats till S.H:s folkbokföringsadress. Fordringen är därmed preskriberad varför det föreligger hinder mot verkställighet. Överklagandet ska avslås.
HD:S AVGÖRANDE
HD avslår överklagandet.
Domskäl
HD ( justitieråden Gudmund Toijer, Johnny Herre, Agneta Bäcklund, Cecilia Renfors, referent, och Johan Danelius) meddelade den 10 mars 2022 följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
S.H. har sedan den 22 december 2005 en förvaltare med uppdrag att sörja för hans person, bevaka hans rätt och förvalta hans egendom.
Enligt ett utslag i mål om betalningsföreläggande den 5 oktober 2004 förpliktades S.H. att betala sammanlagt cirka 70 000 kr till ett telekomföretag. Utslaget överlämnades till Kronofogdemyndigheten för verkställighet. Sedan vissa inbetalningar gjorts återredo-visade myndigheten ärendet den 19 oktober 2006.
Europainkasso, som har tagit över fordran, skickade efter återredovisningen minst två kravbrev per år till S.H. Fram till och med den 16 november 2009 skickades breven till S.H:s folkbokföringsadress. Från och med den 18 december 2009 skickades kravbre-ven – med undantag för tre brev under 2013 – också till förvaltarens adress.
Europainkasso ansökte 2019 om verkställighet av utslaget. S.H. invände genom sin förvaltare mot verkställigheten. Kronofogdemyndigheten avslog invändningen.
S.H. överklagade Kronofogdemyndighetens beslut och gjorde gällande att fordringen var preskriberad och att det därför fanns hinder mot verkställighet. Tingsrätten ansåg att de kravbrev som skickats till S.H:s folkbokföringsadress inte innebar att preskript-ionsavbrott skett och att fordran var preskriberad.
Hovrätten har funnit att S.H. inte varit behörig att ta emot preskriptionsavbrytande meddelanden eftersom han haft ett fullstän-digt förvaltarskap. Fordran var därför preskriberad.
Prejudikatfrågan
Prejudikatfrågan är om en person som har förvaltare är behörig att med preskriptionsavbrytande verkan ta emot kravbrev avseende en skuld som omfattas av förvaltarens uppdrag.
Preskriptionsavbrott
En konsumentfordran preskriberas tre år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan (se 2 § preskriptionslagen, 1981:130). Preskription avbryts bland annat genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären (se 5 § 2). Om preskription har avbrutits på det sättet löper en ny preskriptionstid från dagen för avbrottet (se 6 §).
För att preskriptionsavbrott ska anses ha skett måste kravet eller erinran ha kommit gäldenären till handa. Borgenären står ris-ken för att ett brev med ett krav eller en erinran inte når adressaten. (Se ”De 25 kravbreven” NJA 2012 s. 172 med där gjorda hänvisningar.)
Behörig mottagare av krav eller erinran vid förvaltarskap
Förvaltarskap får anordnas för den som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom (se 11 kap. 4 och 7 §§ FB). En förvaltare har inom ramen för sitt uppdrag ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget (se 11 kap. 9 §). Förval-tarens rådighet är utan konkurrens från den enskilde; på det sättet tillgodoses förvaltarskapets skyddsfunktion ( jfr prop. 1987/88:124 s. 133 och 171 f.).
I den juridiska litteraturen har det beträffande omyndiga – såväl underåriga som omyndigförklarade enligt dåvarande regler – angetts att förmyndaren är behörig mottagare av uppsägningar, krav och andra sådana ensidiga rättshandlingar. Det förhållandet att den som är omyndig inte själv råder över sin egendom eller kan åta sig förbindelser har vidare ansetts innebära att den omyndige inte är behörig att vara adressat för sådana ensidiga viljeförklaringar. ( Jfr Hjalmar Karlgren, Studier i allmän avtalsrätt, 1935, s. 133 f. Jfr också Gösta Walin m.fl., Föräldrabalken, 9 juli 2021, JUNO, Norstedts juridik, kommentaren till 9 kap. 3 och 6 §§.) Samma synsätt gör sig gällande för den som har förvaltare enligt föräldrabalken, såvitt gäller angelägenheter som omfattas av förvaltarskapet.
Det nu sagda leder till slutsatsen att en gäldenär som har förvaltare inte är behörig att personligen ta emot ett krav eller en erin-ran enligt 5 § 2 preskriptionslagen avseende en skuld som omfattas av förvaltarens uppdrag. Ett krav eller en erinran måste, för att få preskriptionsavbrytande verkan, komma förvaltaren till handa.
Bedömningen i detta fall
I ett utsökningsmål får verkställighet inte äga rum om svaranden gör gällande något förhållande som utgör hinder mot verkställighet och invändningen inte kan lämnas utan avseende (se 3 kap. 21 § andra stycket UB). Preskription utgör ett sådant hinder.
Den aktuella fordran utgör en konsumentfordran. Preskriptionstiden är tre år. Tiden började löpa när Kronofogdemyndigheten återredovisade ärendet den 19 oktober 2006.
Under den treårsperiod som löpte från den tidpunkten skickade Europainkasso tio kravbrev till S.H. Eftersom S.H. hade för-valtare och den aktuella skulden omfattades av dennes uppdrag, har detta emellertid inte kunnat leda till preskriptionsavbrott. För att det skulle ske hade krävts att något av breven hade kommit förvaltaren till handa (se p. 12).
Det är inte bevisat att något kravbrev har kommit förvaltaren till handa under den aktuella tiden. Fordran är alltså preskriberad, vilket innebär att det finns hinder mot verkställighet. Överklagandet ska därmed avslås.
HD:S AVGÖRANDE
HD avslår överklagandet.