NJA 2022 s. 808
1. Flygpassagerarförordningen. I enlighet med EU-domstolens rättspraxis ska full kompensation enligt förordningen betalas även när en passagerare till följd av en inställd flygning ombokas till ett tidigare flyg.
Göteborgs tingsrätt
Z.B. och L.C. förde vid Göteborgs tingsrätt den talan mot Aeroflot Russian Airlines som framgår av tingsrättens dom.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Helena Josefsson) anförde i dom den 26 november 2020 följande.
YRKANDEN OCH INSTÄLLNING
Z.B. och L.C. (kärandena) har begärt att Aeroflot Russian Airlines (Aeroflot) ska betala 400 EUR till dem vardera och ränta på beloppen enligt 4 och 6 §§räntelagen från den 7 augusti 2019 till dess betalning sker. De har också begärt ersättning för rättegångskostnader med 5 250 kronor, varav 1 800 kronor för två ansökningsavgifter och 3 450 kronor för en timmes juridisk rådgivning per person.
Aeroflot har, såsom bolaget slutligt bestämt sin talan, medgett att betala 200 EUR till var och en av kärandena, men i övrigt motsatt sig kärandenas begäran.
GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN
Kärandena
Kärandena köpte och betalade för en flygresa som skulle anordnas av Aeroflot den 6 juli 2019 från (GOT) Göteborg Landvetter Airport, Sweden till (SVO) Moskow International Airport, Russia. Flygningen – – – ställdes in och kärandena anlände därför inte till destinat-ionsorten enligt den tidtabellsenliga ankomsttiden utan mer än fem timmar därefter. Flygningen hade en reslängd på mer än 1 500 kilometer men mindre än 3 500 kilometer. Den inställda flygningen och förseningen orsakades inte av extraordinära omständigheter. Kärandena informerades inte om att flygningen ställts in och erbjöds ombokning inom den tidsfrist som anges i artikel 5.1 c) i Euro-paparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar (Förordningen).
Kärandena har därför rätt till ekonomisk ersättning enligt Förordningen. Kravbrev skickades den 8 juli 2019.
Aeroflot
Kärandena skulle flyga från Göteborg till Moskva med flyg – – – den 6 juli 2019, med avgångstid från Göteborg kl. 01.10 och ankomst till Moskva kl. 04.40. Kärandena skulle sedan fortsätta från Moskva till Sochi med flyg – – – samma dag, med avgångstid från Moskva kl. 06.05 och ankomst till Sochi kl. 08.35. I juni 2019 beslutade Aeroflot att stänga Moskva-Göteborg-Moskva-linjen. Av den anled-ningen avbröts alla Aeroflots flygningar från Göteborg. Flygning – – – den 6 juli 2019 ställdes in officiellt den 25 juni 2019. Samma dag försökte Aeroflot ringa kärandena på mobilnummer – – –, men kunde inte nå kärandena. Kärandena mottog ett sms-meddelande om avbokning av flyg den 2 juli 2019.
Enligt artikel 10 i Lufttransportavtalet mellan kärandena och flygbolaget anges följande.
Flygplanen kan ändras; transportören ska vidta alla åtgärder som står i dess makt för att informera passagerare som har ingått ett transportavtal med alla tillgängliga medel. Flygbolaget ska inte hållas ansvarigt för att inte informera en passagerare om ändringar av flygplan, ändring av avgångs-/destinationsflygplats, inställda flyg eller ändringar i andra flyguppgifter om passageraren inte lämnade kontaktuppgifter (telefonnummer, e-postadress etc.) vid bokning, eller om transportören inte kunde kontakta passageraren med hjälp av kontaktuppgifter efter att ha provat var och en av de angivna telefonnumren (e-postadresser etc.) minst en gång, inklusive men inte begränsat till fall där passageraren lämnade felaktiga kontaktuppgifter. I sådana fall får transportören inte kompensera passageraren för eventuella förluster som uppstår till följd av sådan underlåtenhet att anmäla.
Information om avbokningen av flygningen fann dock kärandena den 1 juli 2019 och de erbjöds en alternativ rutt. Efter att ha fått sitt samtycke till att ändra rutten, var biljetterna omskrivna för flygning – – – den 5 juli 2019 Köpenhamn – Moskva, med avgångstid från Köpenhamn kl. 00.10 och ankomst till Moskva kl. 03.35 och flygning – – – den 5 juli 2019 Moskva – Sochi med avgångstid från Moskva kl. 06.05 och ankomst till Sochi kl. 08.35. Kärandena levererades således till sin slutliga destination Sochi utan dröjsmål, vilket uppfyller kraven i Förordningen enligt artikel 5 och 8.
Aeroflots flygningar avbröts alltså på grund av stängningen av flyglinje Göteborg – Moskva. Kärandena gav sitt samtycke till att ändra rutten. Aeroflot gjorde allt för att uppfylla avtalet och levererade kärandena till sin slutdestination senast den tid som angavs i den ursprungliga biljetten. Kärandena har därför inte rätt till ersättning utöver vad som medgetts av Aeroflot.
Kärandenas bemötande
Enligt Aeroflot ställdes flygningen in den 25 juni 2019, alltså elva dagar innan avresan. Kärandena fick meddelande om att flyget ställts in först fyra dagar innan avgång. Enligt artikel 5.1 c) ska passagerare, i fall då passageraren informeras mindre än sju dagar innan avresa, ha rätt till kompensation om flygningen flyttas mer än en timma fram eller om passageraren blir mer än två timmar försenad till destinationen. Om passageraren informeras om att flyget ställts in mellan sju och fjorton dagar i förväg, ska passageraren ha rätt till kompensation om flygningen flyttas mer än två timmar fram, eller om passageraren är mer än fyra timmar försenad.
Enligt ombokningen blev kärandena framflyttade ett dygn. Kärandena har därför rätt till kompensation även om kärandena hade blivit informerade när flyget ställdes in den 25 juni 2019. De blev dock informerade först den 2 juli 2019.
Den skada i form av tidsspillan som kärandena har drabbats av, är lika stor när de ombokades till ett flyg ett dygn tidigare än planerat, som om de hade kommit fram till destinationsorten ett dygn senare än planerat. De har därför rätt till kompensation med 400 EUR var, även om de var mindre än tre timmar försenade till destinationsorten.
– – –
DOMSKÄL
Parterna är överens om att kärandena fick information om den inställda flygningen mindre än sju dagar före avresan och att kärandena ombokades med avrese- och ankomsttid cirka ett dygn tidigare än den ursprungliga bokningen.
Parterna är också överens om att kärandena har rätt till viss kompensation enligt Förordningen, men oense i fråga om kompensationen ska vara 200 EUR eller 400 EUR per person.
Kärandenas argument för att de ska få full kompensation enligt artikel 7.1 b) i Förordningen, trots att de var mindre än tre timmar försenade till destinationsorten, är att de fick flyga ett dygn tidigare än planerat och att de därför drabbades av lika stor skada i form av tidsspillan som om de hade kommit fram till destinationsorten ett dygn senare än planerat.
Tingsrätten gör följande bedömning av rätten till ersättning.
Enligt artikel 5.1 c) och 7.1 b) i Förordningen har kärandena i den uppkomna situationen som utgångspunkt rätt till ersättning med 400 EUR. Enligt artikel 7.2 får Aeroflot dock minska kompensationen med 50 procent, om kärandena erbjudits ombokning med en alternativ flygning i enlighet med artikel 8 och ankomsttiden för denna inte överstiger den tidtabellsenliga ankomsttiden för den ursprungligen bokade flygningen med tre timmar. Tingsrätten konstaterar att kärandena bokades om så att ankomsttiden inte översteg tidtabellsenlig ankomsttid med tre timmar. Det finns ingen begränsning i artikel 7.2 som innebär att den inte ska tillämpas när ombokningen innebär att avresan tidigareläggs. Villkoren för att ersättningen enligt artikel 7.2 ska minskas med 50 procent är därför uppfyllda. Att kärandena accepterade en ombokning som innebar att de reste en dag tidigare än planerat, föranleder enligt tingsrättens mening ingen annan bedömning.
Kärandena ska därför ha rätt till ersättning med 200 EUR vardera, så som Aeroflot har medgett. De har även rätt till ränta på beloppet enligt sin begäran, eftersom det framgår av det framlagda kravbrevet att ränta kunde komma att utgå vid utebliven betalning.
Kärandena vinner i huvudsak målet och har som utgångspunkt rätt till viss ersättning för rättegångskostnader. De har i första hand begärt ersättning för ansökningsavgift med 900 kronor vardera och för en timmes rättslig rådgivning vardera med 1 725 kronor inklusive moms. Aeroflot har inte godtagit de begärda beloppen.
I ett förenklat tvistemål kan en part, enligt 18 kap. 8 a § RB, få ersättning för bland annat ansökningsavgift och en timmes rättslig rådgivning, om kostnaden skäligen behövts för att tillvarata partens rätt. Annan biträdeskostnad ersätts inte (se NJA II 1973 s. 765 och prop. 1986/87:89 s. 69). En förutsättning för att få ersättning är också att det rör sig om en verklig kostnad. Den som vill få ersättning för rättegångskostnader måste därför, om motparten motsätter sig att betala, visa att det faktiskt har förekommit en kostnad. Tanken bakom rätten till ersättning för en timmes rättslig rådgivning är att en part ska kunna få ersättning för sådan rådgivning som parten behöver för att informera sig om rättsläget och få råd om hur han eller hon bör gå vidare, medan parten däremot får sköta processföringen inför domstolen på egen hand (se prop. 1986/87:89 s. 70–72 och Hovrätten för Västra Sverige, beslut den 7 maj 2020 i mål Ö 1909-20 och beslut den 3 juni 2020 i mål Ö 3129-20).
Kärandena har anlitat jurist hos Flyhjælp ApS som ombud, men det framgår inte att de har fått någon sådan rättslig rådgivning som avses i 18 kap. 8 a § RB. De kan därför inte få ersättning för rättslig rådgivning. Det framgår av de villkor som Flyhjælp ApS har gett in att ansökningsavgiften på 900 kronor har utgjort en verklig kostnad för kärandena. Eftersom endast en ansökningsavgift har betalats ska kärandena endast få ersättning av Aeroflot med 900 kronor totalt för ansökningsavgift.
DOMSLUT
Aeroflot Russian Airlines ska till var och en av Z.B. och L.C. betala 200 EUR och ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från den 7 augusti 2019 till dess betalning sker.
Aeroflot Russian Airlines ska ersätta Z.B. och L.C. för kostnad för ansökningsavgift med 900 kronor.
Z.B:s och L.C:s begäran om ersättning för kostnad för rättslig rådgivning avslås.
Hovrätten för Västra Sverige
Z.B. och L.C. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle bifalla deras talan vid tingsrätten.
Aeroflot Russian Airlines motsatte sig ändring av tingsrättens dom.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Eva Ahlquist, hovrättsrådet Åke Sundström och tf. hovrättsassessorn Anna Deibrant) anförde i dom den 26 oktober 2021 följande.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Parterna har i hovrätten åberopat samma omständigheter och utvecklat sin respektive talan på i huvudsak samma sätt som vid tingsrätten.
Bakgrunden och vad som är ostridigt i målet framgår av tingsrättens dom. Parterna är alltså överens om att Z.B. och L.C. på grund av den inställda flygningen har rätt till viss kompensation i enlighet med artikel 5.1 c) och 7.1 b) i flygförordningen. Frågan är om de har rätt till full kompensation motsvarande 400 EUR per person eller om kompensationen får halveras med stöd av artikel 7.2 i flygförordningen.
Som tingsrätten konstaterat bokades Z.B. och L.C. om till ett flyg med en tidigare avgångstid. De blev således inte försenade till destinationsorten, utan ankom cirka ett dygn tidigare än planerat.
Enligt artikel 7.2 i flygförordningen får kompensationen halveras om den nya ankomsttiden inte överstiger tidtabellsenlig ankomsttid med tre timmar. Av bestämmelsens ordalydelse framgår inte vad som gäller om den flygning som en passagerare ombokats till ankommer till destinationsorten för tidigt. Vad klagandena anfört utgör, enligt hovrättens mening, inte skäl att gå utöver bestämmelsens ordalydelse. Det betyder att Aeroflot Russian Airlines har haft rätt att halvera kompensationen med stöd av artikel 7.2 i flygförordningen. Tingsrättens dom ska därför inte ändras i denna del.
När det gäller Z.B:s och L.C:s rätt till ersättning för rättslig rådgivning instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning. Tingsrättens dom ska därför fastställas i dess helhet.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Högsta domstolen
Z.B. och L.C. överklagade och yrkade att HD skulle förplikta Aeroflot Russian Airlines att till var och en av dem betala 400 euro och ränta. De yrkade vidare att HD skulle tillerkänna dem ersättning för rättegångskostnader avseende rättslig rådgivning i tingsrätten.
Aeroflot motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Elin Dalenius, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s domskäl.
Frågorna i HD
Punkterna 5 och 6 motsvarar i huvudsak punkterna 5 och 6 i HD:s domskäl.
Rätten till kompensation vid inställd flygning enligt flygpassagerarförordningen
Punkterna 7–10 motsvarar i huvudsak punkterna 7–9 i HD:s domskäl.
Rättegångskostnader i förenklade tvistemål
I ett tvistemål som enligt 1 kap. 3 d § RB ska handläggas i förenklad form till följd av tvisteföremålets låga värde ersätts rättegångskostnader endast i begränsad utsträckning enligt bestämmelserna i 18 kap. 8 a § RB. Bland annat kan ersättningen avse partens kostnad för rättslig rådgivning under en timme vid ett tillfälle för varje instans och med belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme. Ersättning utgår endast i den mån kostnaden har varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt. (Se 18 kap. 8 a § andra stycket 1 och fjärde stycket RB.)
Av bestämmelsens ordalydelse framgår således att den ombudskostnad som kan ersättas som rättegångskostnad enligt 18 kap. 8 a § RB endast avser rättslig rådgivning vid ett tillfälle i varje instans. Regleringen skiljer sig därmed åt från rådgivning enligt rättshjälpslagen, där rådgivning numera kan lämnas vid flera skilda tillfällen i samma instans (se 4 § rättshjälpslagen).
Bestämmelserna i 18 kap. 8 a § RB har sitt ursprung i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, den s.k. småmålslagen. Av förarbetena till den lagen framgår att endast kostnader för biträde utom domstolsförfarandet med rådgivning angående det materiella rättsläget och biträde vid kontakter med motparten skulle anses ersättningsgilla. Enligt departementschefen borde däremot en part, när det gäller att på ett riktigt sätt framställa yrkanden, bemöta invändningar och utveckla talan, få tillräckligt bistånd genom rättens materiella processledning. (Se prop. 1973:87 s. 156 f.) Små-målslagen upphävdes 1988 och handläggningsreglerna arbetades in i rättegångsbalken. De särskilda reglerna om rättegångskostnader för mål om mindre värden infördes i princip oförändrade i 18 kap. 8 a § RB (se prop. 1986/87:89 s. 161 f.).
Rätten till ersättning för rättslig rådgivning i mål om mindre värden avser alltså något annat än ersättning för en timmes processföring. Bistånd med upprättande av skrivelser till motpart eller upprättande av stämningsansökan kan lämnas inom ramen för ersättningsgill rättslig rådgivning ( jfr NJA 1999 s. 149 I). Även arbete med upprättande av överklagandeskrift kan ersättas såsom rättslig rådgivning (se NJA 1986 s. 748). Att rättslig rådgivning enligt bestämmelsen ska ges vid ett tillfälle innebär dock att löpande kontakter mellan ombud och part som sammanlagt uppgår till en timme inte kan ersättas med stöd av bestämmelsen.
För att den vinnande parten ska ha rätt att få sin rättegångskostnad ersatt av motparten krävs också att det är fråga om en verklig kostnad för parten. I normalfallet debiterar ett ombud sin huvudman för det arbete som ombudet utfört under rättegången. Det förekommer dock att en part och dennes ombud kommer överens om en annan ersättningsmodell än den sedvanliga. En alternativ ersättningsmodell som ibland förekommer är så kallade riskavtal, som innebär att parten endast behöver betala ersättning till sitt ombud om han eller hon har framgång i målet. Vad en part och ett ombud har kommit överens om sinsemellan har i sig inte någon betydelse för frågan om partens rätt till ersättning från motparten för sin rättegångskostnad. En annan sak är att den vinnande parten aldrig har rätt till högre ersättning från motparten än det belopp som han eller hon ska betala till sitt ombud.
Bedömningen i detta fall
Tvisten i målet gäller om Aeroflot har rätt att minska den kompensation som bolaget medgett att betala till Z.B. och L.C. med stöd av artikel 7.2 i flygpassagerarförordningen. Av EU-domstolens dom Azurair m.fl. följer att artikel 7.2 inte är tillämplig när en flygning har ställts in och en passagerare har ombokats till en tidigarelagd flygning (se p. 10). Hovrättens dom ska därför ändras på så sätt att Aeroflot ska betala de yrkade beloppen och ränta till Z.B. och L.C.
Aeroflot ska som förlorande part som utgångspunkt ersätta Z.B:s och L.C:s respektive rättegångskostnad i tingsrätten. Aeroflot har inte godtagit yrkandena i den delen. Det återstår därför att pröva om de utöver den redan utdömda ersättningen för ansökningsavgift har rätt till ersättning för rättslig rådgivning och, om så är fallet, med vilket belopp.
En första fråga är om Z.B. och L.C. har haft en verklig kostnad i målet. Av åberopat utdrag från ombudens villkor kan slutsatsen dras att Z.B. och L.C. har förbundit sig att betala ett arvode till ombuden med ett belopp som motsvarar 30 procent av den totala mottagna kompensationen, under för-utsättning att de erhåller kompensation från flygbolaget. Det framgår också att om någon kompensation inte uppnås så har ombuden inte rätt att avkräva arvode. Det är alltså fråga om ett riskavtal, vilket dock inte i sig påverkar bedömningen av om Z.B. och L.C. har rätt till ersättning från Aeroflot eller inte (se p. 15). Av villkorsutdraget framgår vidare att kostnaden för ansökningsavgift inte är inkluderad i detta arvode. Z.B. och L.C. har således, utöver kostnad för ansökningsavgift, i vart fall haft en verklig kostnad i målet uppgående till 120 euro var.
Av villkorsutdraget framgår även att ombuden kan erbjuda juridisk rådgivning till sina klienter mot en avgift. Z.B. och L.C. har dock inte visat att de har haft någon sådan ytterligare kostnad. Z.B. och L.C. kan därför som mest tillerkännas ersättning med 120 euro var.
Frågan är då om den kostnad som Z.B. och L.C. har haft är en kostnad för rättslig rådgivning. Z.B. och L.C. har gjort gällande att ombuden har haft kontakter med dem som har innefattat rättslig rådgivning, upprättat stämningsansökan och haft kontakt med motparten.
Ombudens arbete med att upprätta stämningsansökan får bedömas som rättslig rådgivning (se p. 14). Vad gäller kontakter med motparten samt muntlig och skriftlig kommunikation mellan ombuden och parterna har Z.B. och L.C. inte påstått att detta har skett i anslutning till ombudens arbete med att upprätta stämningsansökan. Eftersom de endast har rätt till ersättning för rättslig rådgivning vid ett tillfälle och det, i brist på utredning, får antas att arbetet med stämningsansökan har varit det mest tidskrävande momentet har Z.B. och L.C. inte rätt till mer ersättning än vad som är skäligt för ombudens arbete med stämningsansökan.
Z.B. och L.C. har inte närmare specificerat hur lång tid ombuden har lagt på att upprätta stämningsansökan. Ansökan är förhållandevis kortfattad. Skälig ersättning för rättslig rådgivning får därför anses motsvara totalt en timmes arbete. Kostnaden har varit skäligen påkallad för att tillvarata Z.B:s och L.C:s rätt. Aeroflot ska därför ersätta dem för en halvtimmes rättslig rådgivning var.
Hovrättens dom ska sammanfattningsvis ändras på så sätt att Aeroflot ska förpliktas att till var och en av Z.B. och L.C. betala 400 euro och ränta samt ytterligare ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten med 862 kr 50 öre för rättslig rådgivning.
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens dom i huvudsaken och förpliktar Aeroflot Russian Airlines att till var och en av Z.B. och L.C. betala 400 euro och ränta enligt 6 § räntelagen från den 7 augusti 2019.
HD ändrar hovrättens dom även i fråga om rättegångskostnader på det sättet att Aeroflot förpliktas att ersätta var och en av Z.B. och L.C. för deras respektive rättegångskostnad i tingsrätten med 862 kr 50 öre avseende rättslig rådgivning.
Domskäl
HD ( justitieråden Gudmund Toijer, Dag Mattsson, Malin Bonthron, Cecilia Renfors och Jonas Malmberg, referent) meddelade den 24 november 2022 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Z.B. och L.C. hade bokat en flygresa med Aeroflot från Göteborg till Sotji, Ryssland, via Moskva. Flyget skulle avgå från Göteborg den 6 juli 2019 kl. 01.10 och ankomma till Sotji kl. 08.35 samma dag. Flygningen ställdes in och de erbjöds ombokning till en flygning från Köpenhamn till Sotji, via Moskva, vilket de accepterade. Ombokningen innebar att resan blev tidigarelagd på så sätt att de reste från Köpenhamn den 5 juli 2019 kl. 00.10 och ankom till Sotji samma dag kl. 08.35. Resan kom alltså att äga rum ett dygn tidigare än planerat.
Z.B. och L.C. krävde var och en ersättning av Aeroflot med 400 euro enligt artikel 7.1 b i EU:s flygpassagerarförordning. De begärde även ersättning för rättegångskostnader avseende ansökningsavgift och en timmes rättslig rådgivning var. Aeroflot medgav att betala 200 euro var till dem och bestred yrkandet om ersättning för rättegångskostnader.
Tingsrätten kom fram till att en undantagsregel i artikel 7.2 i flygpassagerarförordningen var tillämplig och att Z.B. och L.C. därför endast hade rätt till ersättning med 200 euro vardera. Detta eftersom ombokningen inte hade medfört att ankomsttiden till Sotji hade överstigit tidtabellsenlig ankomsttid med tre timmar. Tingsrätten beslutade att Aeroflot skulle ersätta dem för ansökningsavgift med 900 kr. Enligt tingsrätten framgick det inte att de fått rättslig rådgivning av sina ombud och deras yrkande om ersättning för rättegångs-kostnader i den delen avslogs därför.
Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.
Frågorna i HD
En fråga i HD är om den kompensation som ett lufttrafikföretag ska betala till en passagerare vid inställd flygning får minskas med 50 procent med stöd av artikel 7.2 i flygpassagerarförordningen om lufttrafikföretaget erbjuder passageraren ombokning som innebär en tidigareläggning av flygningen och som inte medför att passageraren kommer fram senare till den slutliga bestämmelseorten.
En annan fråga är vad som krävs för att ersättning för rättslig rådgivning enligt 18 kap. 8 a § andra stycket 1 RB ska utgå.
Kompensation vid inställd flygning
Rättsliga utgångspunkter
Flygpassagerarförordningen innehåller regler om flygpassagerares rättigheter vid bland annat inställd flygning. I korthet gäller följande. Vid en inställd flygning ska passagerarna erbjudas att välja mellan återbetalning och ombokning. Passagerarna ska även erbjudas viss service, såsom måltider och hotell. De har som utgångspunkt också rätt till kompensation av det lufttrafikföretag som utför flygningen. I vissa fall har passagerarna inte rätt till kompensation. Detta gäller t.ex. om de minst två veckor i förväg underrättats om att flygningen är inställd eller om den inställda flygningen beror på extraordinära omständigheter. (Se artikel 5, 8 och 9.)
Av artikel 7 framgår att kompensationen ska betalas med vissa fasta belopp som bestäms på grundval av flygningens längd. För flygningar som inte sker inom EU och där resans längd är mellan 1 500 och 3 500 km är ersättningen 400 euro (se artikel 7.1 b). I artikel 7.2 anges att det lufttrafikföretag som utför flygningen får minska kompensationen med 50 procent om passageraren erbjuds ombokning till den slutliga bestämmelseorten med en alternativ flygning och ankomsttiden för denna inte överstiger den tidtabellsenliga ankomsttiden för den ursprungliga bokningen med viss tid. För flygningar som avses i artikel 7.1 b är tidsgränsen tre timmar.
I EU-domstolens dom Azurair var frågan bland annat om ett lufttrafikföretag har rätt att minska kompensationen med 50 procent när passageraren erbjuds ombokning som innebär att ankomsttiden tidigareläggs. EU-domstolen kom fram till att möjligheten att minska kompensationen med 50 procent enligt artikel 7.2 inte ska tillämpas när en flygning har ställts in och passageraren erbjudits ombokning till en tidigarelagd flygning, även om ankomsttiden inte överstiger gränserna i artikel 7.2.
Bedömningen i detta fall
Parterna är ense om att Z.B. och L.C. med stöd av artikel 7.1 b i flygpassagerarförordningen har rätt till kompensation, men är oense om kompensationen ska minskas med 50 procent enligt artikel 7.2.
Av EU-domstolens dom Azurair – som meddelades efter hovrättens dom – följer att artikel 7.2 inte är tillämplig när en flygning har ställts in och en passagerare har ombokats till en tidigarelagd flygning (se p. 9). Hovrättens dom ska därför ändras och Aeroflot ska betala de yrkade beloppen och ränta.
Rättegångskostnader i mål om mindre värden
Rättsliga utgångspunkter
För tvistemål i allmänhet är utgångspunkten att den part som tappat målet ska ersätta den vinnande partens rättegångskostnad och att ersättning för rättegångskostnaden fullt ska motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande, om kostnaden varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt (18 kap. 1 och 8 §§ RB).
I RB finns särskilda regler för dispositiva tvistemål där värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet (se 1 kap. 3 d § RB). För sådana s.k. småmål finns i 18 kap. 8 a § vissa begränsningar av vilka rättegångskostnader som kan ersättas.
Den viktigaste begränsningen är att kostnaden för att anlita professionell juridisk hjälp inte får överstiga den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme. Inte heller kan parten få ersättning för eget arbete. (Se 18 kap. 8 a § andra stycket 1 RB.)
Syftet med bestämmelsen är att göra rättegångar om mindre värden billigare genom att parterna inte anlitar ombud eller biträden. Bestämmelsen innebär inget förbud att anlita ombud, men parten får själv stå för ombudskostnaden till den del den inte avser sådan rättslig rådgivning som omfattas av bestämmelsen. Genom bestämmelsen blir det möjligt för parterna att i förväg bedöma kostnadsrisken med en rättegång.
För att kostnaden ska ersättas ska den avse rättslig rådgivning. Av HD:s praxis framgår att rådgivning kan avse bl.a. upplysningar om det materiella rättsläget, kontakter med motparten samt upprättande av skrivelser till motparten och myndigheter, t.ex. överklaganden. Att sådana åtgärder utförs av en person som är ombud eller biträde i tvisten hindrar inte att det är fråga om rådgivning i bestämmelsens mening. (Se NJA 1986 s. 748 och NJA 1999 s. 149 I.)
Av lagtexten och förarbetena framgår att ersättning bara ska utges för rådgivning vid ett tillfälle för varje instans (prop. 1996/97:9 s. 231). Det finns inget krav på att ersättningen ska avse det första rådgivningstillfället i varje instans. Om t.ex. ett ombud vidtar flera åtgärder i en instans som kan betecknas som rådgivning och någon av dem tagit en timme i anspråk, är parten berättigad till ersättning för en timmes rådgivning.
För att rådgivning ska ersättas krävs vidare att den har medfört en kostnad för parten och att kostnaden skäligen behövts för att ta tillvara partens rätt (se 18 kap. 8 a § fjärde stycket RB). Handläggs i samma rättegång tvister med flera kärande eller flera svarande ( jfr 14 kap. 2 §) kan ersättning utges för en timmes rådgivning till varje part om den tidsåtgången bedöms skäligen ha behövts för att ta tillvara respektive parts rätt.
Enligt 18 kap. 14 § RB ska en part som vill ha ersättning för rättegångskostnad uppge vad kostnaden består av. Rätten ska självmant pröva frågor om tillämpningen av bl.a. bestämmelserna i 18 kap. 8 a §, om inte en sådan prövning är obehövlig på grund av särskilda omständigheter.
Om en privatperson begär ersättning för en timmes rättslig rådgivning och det framgår att han eller hon anlitat professionell juridisk hjälp, finns det normalt inte skäl för domstolen att kräva närmare utredning om det arbete som lagts ned eller partens kostnad för detta. ( Jfr för andra fall NJA 2007 s. 579.)
Bedömningen i detta fall
Aeroflot ska som förlorande part ersätta Z.B. och L.C. för rättegångskostnader i tingsrätten. De har begärt ersättning för en timmes rådgivning var. Aeroflot har motsatt sig att betala ersättningen.
Av handlingarna framgår att Z.B. och L.C. anlitade företaget Flyhjælp för juridisk hjälp i ärendet. Det finns inte skäl att kräva närmare utredning om det arbete som lagts ned eller Z.B:s och L.C:s kostnad för det. Kostnaden för rådgivning avseende en timme vardera har skäligen behövts för att ta tillvara deras rätt.
Var och en av Z.B. och L.C. ska därför tillerkännas ytterligare ersättning för rättegångskostnad i tingsrätten med 1 725 kr för rättslig rådgivning.
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens dom i huvudsaken och förpliktar Aeroflot Russian Airlines att till var och en av Z.B. och L.C. betala 400 euro och ränta enligt 6 § räntelagen från den 7 augusti 2019.
HD ändrar hovrättens dom i fråga om rättegångskostnader på det sättet att Aeroflot förpliktas att även ersätta var och en av Z.B. och L.C. för deras respektive rättegångskostnad i tingsrätten med 1 725 kr avseende rättslig rådgivning.