RÅ 1996:32

I ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked anförde Y. såsom företrädare för X. aktiefond bl.a. följande: Lagen (1990:1114) om värdepappersfonder (VPFL) omfattade generellt sett bara s.k. öppna fonder. I lagens 3 § hade dock öppnats en möjlighet för regeringen eller efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att medge särskilt tillstånd för andra former av kollektivt sparande i s.k. nationella (slutna) fonder (se prop. 1989/90:153, s. 37 ff). För en nationell fond, som medgetts sådant särskild tillstånd av Finansinspektionen, skulle övriga bestämmelser i fondlagstiftningen tillämpas. Oftast var det endast placerings- och lånebestämmelserna i en nationell fond som medförde att dispens för fondverksamheten krävdes. All övrig fondverksamhet skedde på motsvarande sätt som i en öppen fond. - I samband med att nya skatteregler infördes för värdepappersfonder från årsskiftet 1993/94 hade frågan uppstått ifall dessa skatteregler även var tillämpliga på X. aktiefond, då denna bildades enligt dispensregeln för nationella fonder. Frågan var av synnerlig vikt inte enbart för att klarlägga fondens skatterättsliga status utan även för att fonden skulle kunna redovisa utdelning och reavinst på ett korrekt sätt för dess andelsägare. - Mot denna bakgrund hemställde X. aktiefond om rättsnämndens beslut i följande fråga. Skulle X. aktiefond, som utgjorde en nationell fond, beskattas enligt reglerna för värdepappersfonder enligt 2 § 10 mom. lagen om statlig inkomstskatt (SIL)? Rättsnämnden kunde i sitt ställningstagande utgå från att fonden erhållit Finansinspektionens tillstånd enligt 3 § VPFL.

Skatterättsnämnden (1995-02-24, Sandström, ordförande, Colver, Johansson, Melz) yttrade: Förhandsbesked - Bestämmelserna om värdepappersfonder i SIL är tillämpliga på X. Aktiefond. - Motivering. - VPFL ersatte aktiefondslagen (1974:931). VPFL har utformats med utgångspunkt i EG-direktiv (85/611/EEG). - I 1 § VPFL definieras värdepappersfond som en fond bestående av fondpapper och andra finansiella instrument, vilken bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital. Där definieras också bl.a. (interdependent) begreppen fondverksamnhet och fondbolag. Med fondverksamhet avses den förvaltning av en värdepappersfond och den försäljning och inlösen av andelar i fonden som utövas av ett fondbolag och med fondbolag ett svenskt aktiebolag som fått tillstånd att utöva fondverksamhet. - Enligt 2 § första stycket VPFL omfattar lagen "endast värdepappersfonder vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare". Fonderna skall alltså vara öppna. - Enligt 3 § VPFL kan Finansinspektionen ge ett fondbolag tillstånd att bedriva "[a]nnan näringsverksamhet, som inte är fondverksamhet enligt (..VPFL..) ... och där allmänheten erbjuds att för gemensam räkning delta i förvärv och förvaltning av fondpapper och andra finansiella instrument." För sådan verksamhet gäller bestämmelserna i VPFL i den mån annat inte angetts i det särskilda fallet. En fond som omfattas av tillstånd enligt 3 § VPFL brukar kallas för en nationell fond. - X. Aktiefond (fonden) är en öppen, nationell fond. Fonden förvaltas av ett fondbolag, Y.. Q. är förvaringsinstitut. Avvikelserna från VPFL gäller placeringsbestämmelserna. 50-75 procent av fondens medel skall placeras i fondpapper och andra finansiella instrument utgivna av Z. För en värdepappersfond som helt omfattas av VPFL får innehavet inte vara så koncentrerat (jfr 19 §). - I skattehänseende gäller särskilda regler för värdepappersfonder. Liksom de tidigare aktiefonderna är värdepappersfonderna inte juridiska personer men ändå inkomstskattesubjekt (jfr 1 § 3 mom. och 6 § 5 mom. SIL). Inkomsten beräknas enligt bestämmelserna i 2 § 10 mom. SIL. Frågeställningen i ärendet är om fonden vid tillämpning av bestämmelserna i SIL är en värdepappersfond. - De skatterättsliga reglerna för värdepappersfonder gäller inte bara för sådana värdepappersfonder som helt omfattas av VPFL. I specialmotiveringen till 2 § 10 mom. SIL (prop. 1989/90:110 s. 696) - som skrevs före omläggningen av den fondrättsliga lagstiftningen - uttrycktes detta så att med aktiefonder förstås inte bara sådana fonder på vilka aktiefondslagen (1974:931) i sin helhet är tillämplig utan även allemansfonder, aktiesparfonder och försäkringspremiefonder. Enligt 10 § lagen (1983:890) om allemanssparande gäller (om inte annat särskilt anges) för allemansfonder vad som föreskrivs i VPFL och annan författning i fråga om värdepappersfonder (tidigare aktiefonder). En hänvisning av motsvarande slag fanns i 1 § i den numera upphävda lagen (1978:428) om aktiesparfonder. - De nationella fonderna uppmärksammades i lagstiftningen rörande EES-anpassning av värdepappersfonder (jfr prop. 1992/93:90). I propositionen behandlades en skrivelse från Fondbolagens Förening rörande den skattemässiga behandlingen av nationella fonder. I skrivelsen förordades att dessa fonder i skattehänseende skulle betraktas som värdepappersfonder. Föredragande statsrådet sade sig ha förståelse för den av föreningen framförda uppfattningen att även nationella fonder som förvaltas av fondbolag enligt bestämmelserna i 3 § VPFL borde behandlas som värdepappersfonder i skatterättslig mening men tillade att denna fråga krävde "ytterligare överväganden" (prop. s. 45). Regeringen/Finansdepartementet har inte återkommit till frågan. - Nämnden gör följande bedömning. - I 1 § VPFL definieras begreppet värdepappersfond. I 2 § första stycket VPFL sägs att endast öppna värdepappersfonder omfattas av VPFL. Av regleringen följer att det kan finnas slutna värdepappersfonder och öppna värdepappersfonder på vilka VPFL i sin helhet inte är tillämplig. I det hänseendet är strukturen i VPFL densamma som i EG-direktivet. Av preambeln till direktivet framgår att man där valt att reglera endast vissa värdepappersfonder ("fondföretag", "UCITS") - jfr prop. 1992/93:90 s. 45. - Fonden faller in under den definition på värdepappersfond som finns i 1 § VPFL. Tillstånd till verksamheten har getts av Finansinspektionen. I fråga om fonden finns även de andra karakteristika av institutionell karaktär - t.ex. att andelsägarna i alla frågor rörande fonden företräds av fondbolaget (jfr 12 § VPFL) - som förknippas med värdepappersfonder. Mot bakgrund av detta - och då de uttalanden som gjorts i prop. 1992/93:90 inte föranleder annat - bör fonden vid tillämpning av bestämmelserna i SIL anses vara en värdepappersfond.

Ledamöterna Nordling, Wingren, Armholt och Nord var skiljaktiga och anförde följande: I SIL finns vissa bestämmelser i 2 § 10 mom. och 6 § 5 mom. om beskattning av värdepappersfonder. Av 1 § 3 mom. SIL framgår att svenska värdepappersfonder vid tillämpningen av lagen skall anses som juridiska personer. Dessa bestämmelser innehåller inte någon definition av vad som skall förstås med en värdepappersfond. Inte heller ges i andra skatteförfattningar någon sådan definition. - De ovannämnda bestämmelserna erhöll såvitt nu är aktuellt sin nuvarande lydelse genom SFS 1990:1422. Genom författningsändringen ersatte "värdepappersfonder" ordet "aktiefonder". Ändringen var föranledd av att VPFL infördes. Genom denna lag upphävdes bl.a. aktiefondslagen. Inte heller begreppet aktiefond definierades närmare i skattelagstiftningen. - Före tillkomsten av 1974 års aktiefondslag saknades särskilda regler om kollektiva investeringar i värdepapper. Sådan verksamhet bedrevs då främst i den civilrättsligt och skatterättsligt reglerade investmentaktiebolagsformen, dvs. bolag med uppgift att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktieägarna riskfördelning och vars aktier ägdes av ett stort antal fysiska personer. - Genom aktiefondslagen infördes en civilrättslig reglering i fråga om aktiefonder och aktiefondsverksamhet. Denna reglering byggde på den uppfattningen att aktiefonderna var värdefulla instrument framför allt för uppsamlande och riskspridning av småspararkapital. - I propositionen anfördes bl.a. att vid utarbetande av de lagtekniska lösningarna hänsyn hade tagits till av Europarådet och OECD rekommenderade riktlinjer enligt vilka bl.a. principen om riskfördelning kom till uttryck i definitionerna av begreppet aktiefond. Skyldigheten att tillgodose intresset av riskspridning vid fondförvaltningen ingick som ett väsentligt led i det förvaltande företagets verksamhet och ansågs därför i aktiefondslagen böra komma till uttryck i samband med regleringen av aktiefondsverksamheten (prop. 1974:128 s. 138 och 140). - Genom 3 § aktiefondslagen infördes också förbud mot att bedriva aktiefondsliknande verksamhet i annan form än aktiebolag - såsom t.ex. investmentbolag - och ekonomisk förening och i dessa former endast om erbjudandet avsåg rätt att teckna aktie i bolaget eller andel i föreningen (a. prop. s. 141, jfr s. 105). Viss möjlighet att medge undantag från detta förbud förelåg dock. - Samtidigt med aktiefondslagen infördes särskilda regler angående beskattningen av aktiefonder i 53 § 5 mom. kommunalskattelagen (1928:370), KL, i punkt 7 av anvisningarna till 38 § KL samt i punkt 4 av anvisningarna till 39 § KL. I huvudsak innebar dessa bestämmelser att en aktiefond skulle taxeras for inkomst av tillgångar som ingick i fonden, att inkomsten utgjorde inkomst av kapital för fonden och att fonden ägde göra avdrag för utdelning på andel i fonden såsom för ränta på gäld. Bestämmelser som rörde beskattningen av en aktiefond infördes också i 6 § 5 mom. och 10 § SIL. Därutöver infördes i KL vissa regler om beskattningen av innehav av andelar i aktiefonder. - Departementschefen redogjorde i den proposition, i vilken förslaget till skattereglerna lades fram, inledningsvis för de huvuddrag i det då föreliggande förslaget till aktiefondslag i prop. 1974:128 som hade betydelse för diskussionen och bedömningen av de skatteaspekter som knöt an till aktiefondsverksamheten (prop. 1974:181 s. 14-17). Utgångspunkten i skattelagstiftningsärendet var således den föreslagna civilrättsliga regleringen av aktiefondernas verksamhet. Samtidigt förutsattes att de nya reglerna efter en övergångstid utan undantag skulle tillämpas på aktiefondsverksamhet enligt aktiefondslagen (jfr a. prop. s. 45). - Av det anförda får anses framgå att de år 1974 införda reglerna om beskattning av aktiefonder avsåg sådana aktiefonder som reglerades i den samtidigt införda aktiefondslagen. Enligt denna var ett av de utmärkande dragen för en aktiefond riskspridningen. - Under slutet av 1970-talet och under 1980-talet lagreglerades vissa ytterligare sparformer i kollektiva investeringar i värdepapper, nämligen aktiesparfonder, försäkringspremiefonder och allemansfonder. I de särskilda lagar som reglerade aktiesparfonderna och försäkringspremiefonderna betecknades dessa fonder som aktiefonder och i fråga om dessa gällde aktiefondslagen med de avvikelser som följer av de ifrågavarande särskilda lagarna (se 1 § lagen /1978:428/ om aktiesparfonder och 1 och 3 §§ lagen /1989:1079/ om livförsäkringar med aktiefondsanknytning i dessa lagars ursprungliga lydelse). För dessa fonder gällde inga särskilda avvikande placeringsregler utan således - genom hänvisningen till aktiefondslagen - endast placeringsreglerna i denna lag, innebärande riskspridning och begränsad aktieförvärvsrätt m.m. (se prop. 1977/78:165 s. 45). - År 1981 ändrades lagen om aktiesparfonder (SFS 1980:1001). En särskild regel infördes som innebar att förbud inte längre förelåg mot att bilda en företagsanknuten aktiesparfond, dvs. en fond där de anställda kunde spara i aktier i det egna företaget. En sådan fond kunde emellertid inte betraktas som en aktiefond enligt aktiefondslagen eftersom de inte vände sig till allmänheten och inte uppfyllde kravet på riskspridning (se bl.a. prop. 1980/81:45 s. 13 f. och 16). På grund härav ändrades 1 § i lagen på så sätt att ordet "aktiefond" ersattes med "fond". Vidare kompletterades utfyllnadshänvisningen till aktiefondslagen med en föreskrift om att för aktiesparfond skulle tillämpas vad som föreskrevs i annan författning om aktiefond. Hänvisningen till föreskrifter om aktiefond i annan författning innebar att bl.a. den reglering av aktiefonderna som fanns på skatteområdet skulle komma att omfatta både de företagsanknutna aktiesparfonderna och - som dittills - de vanliga aktiesparfonderna (a. prop. s. 16). - Lagen om allemanssparande infördes år 1984. Enligt denna lag tilläts kapitalsparfonder (sedermera benämnda allemansfonder) som var företagsanknutna och som således saknade bl.a. riskspridning. På motsvarande sätt som vid den ovannämnda ändringen av lagen om aktiesparfonder benämndes en kapitalsparfond i 10 § lagen om allemanssparande som en "fond" och inte som en "aktiefond". Utfyllnadsbestämmelserna i samma paragraf gavs ett innehåll som inte enbart hänvisade till aktiefondslagen utan även stadgade att i fråga om kapitalsparfonder skulle gälla vad som föreskrevs i annan författning i fråga om aktiefond med de avvikelser som följde av den ifrågavarande särskilda lagen och lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande. - Av det ovan anförda framgår att med aktiefond i KL och SIL avsågs aktiefonder enligt aktiefondslagen vilka tillgodosåg kravet på bl.a. riskspridning i enlighet med denna lag. Införandet av reglerna om företagsanknutna fonder medförde alltså inte någon utvidgning av det skatterättsliga aktiefondsbegreppet. Däremot skulle skattereglerna för aktiefonder tillämpas också på dessa fonder. - 1990 års skatteomläggning innebar - såvitt nu är aktuellt - att för investmentföretagen och alla slags aktiefonder infördes i princip samma beskattningsregler i syfte att ge en neutral skattemässig behandling av de två slagen av mellanhänder (prop. 1989/90:110 Del 1 s. 564). I specialmotiveringen till bestämmelserna i 2 § 10 mom. SIL (a. prop. s. 696) anförde föredragande statsrådet att med aktiefonder förstods "inte bara sådana fonder på vilka aktiefondslagen i sin helhet är tillämplig utan även allemansfonder enligt lagen om allemanssparande, aktiesparfonder enligt lagen om aktiesparfonder och försäkringspremiefonder enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktiefondsanknytning." - Ovannämnda uttalande återspeglar inte entydigt innehållet i tidigare gällande rätt såsom denna ovan uppfattats, då med uttalandet skulle kunna förstås att även de företagsanknutna aktiesparfonderna och allemansfonderna i sig skulle vara att anse som aktiefonder enligt bestämmelsen. Det skulle således med andra ord inte längre vara på grund av föreskrifterna i de särskilda lagarna som dessa fonder i beskattningshänseende skulle behandlas som aktiefonder. Förarbetena innehåller emellertid inte i övrigt något uttalande som ger anledning att anta att en sådan ändring i förhållande till vad som tidigare hade gällt var avsedd. Någon sådan ändring kom inte heller till uttryck i lagtext. - Som ovan nämnts ersattes aktiefondslagen år 1990 med lagen om värdepappersfonder. En utgångspunkt vid utformningen av de nya reglerna var att de skulle uppfylla minimikraven i EG:s direktiv for kollektiva investeringar i värdepapperfonder. Den dåvarande aktiefondslagen uppvisade grundläggande likheter med EG:s regelsystem - båda vilade på de förut nämnda riktlinjer som antagits av Europarådet och OECD - men avvek från minimireglerna framför allt vad gällde bestämmelserna om riskspridning och informationsskyldighet. Detta medförde att placeringsbestämmelserna i lagen om värdepappersfonder kom att innehålla en rad nya begränsningar av hur mycket en fond fick placera i varje slag av värdepapper. Det grundläggande skyddet för spararna bibehölls (prop. 1989/90:153 s. 31, 33 och 34). - I samband med införandet av lagen om värdepappersfonder upphörde aktiefondslagen att gälla. Vidare upphävdes lagen om aktiesparfonder (SFS 1990:1115). - Införandet av lagen om värdepappersfonder föranledde vissa följdändringar i bl.a. den ovannämnda särskilda fondlagstiftningen. Såvitt gällde lagen om livförsäkringar med aktiefondsanknytning ändrades - förutom lagens rubrik - 1 och 3 §§ genom att beteckningen på försäkringspremiefonder ändrades från aktiefonder till värdepappersfonder samtidigt som hänvisningen till aktiefondslagen ersattes med en hänvisning till lagen om värdepappersfonder (SFS 1990:1117). - Såvitt gällde allemansfonderna, vilka varken såsom allmänna eller företagsanknutna ansågs omfattade av EG:s direktiv (prop. 1989/90:153 s. 46), gjordes vissa följdändringar i bl.a. 10 § lagen om allemanssparande, varvid hänvisningen till aktiefondslagen ändrades till att avse lagen om värdepappersfonder. Vidare ändrades den tidigare hänvisningen om tillämpligheten på sådan fond av föreskrifter i annan författning om aktiefond till att gälla motsvarande föreskrifter om värdepappersfond (SFS 1990:1116). - Samtidigt ändrades som ovan nämnts också bestämmelserna i 2 § 10 mom. och 6 § 5 mom. SIL (SFS 1990:1422). Genom författningsändringen ersattes således ordet "aktiefonder" med "värdepappersfonder". Ändringen var en redaktionell anpassning till förslaget till lag om värdepappersfonder (prop. 1990/91:54 s. 307 och s. 311). Vidare infördes den ovannämnda bestämmelsen i 1 § 3 mom. SIL. - Det saknas mot bakgrund av det ovan upptagna anledning att anta att dessa som redaktionellt betecknade ändringar i bestämmelserna varit avsedda att utvidga innebörden av begreppet värdepappersfond i skattelagstiftningen utöver den innebörd detta begrepp har enligt lagen om värdepappersfonder. Vad som utgör en sådan fond enligt den civilrättsliga regleringen får således - i likhet med vad som gällde de tidigare aktiefonderna - vara avgörande för bestämmande av innebörden i det skatterättsliga begreppet. För att de regler som gäller för en värdepappersfond i beskattningshänseende skall kunna tillämpas också på en värdepappersfond, som inte uppfyller de krav som lagen om värdepappersfonder uppställer, erfordras därför uttryckligt lagstöd. Detta får också anses framgå av föredragande statsrådets uttalande i prop. 1992/93:90 s. 45 med anledning av framställningen från Fondbolagens Förening om den skatterättsliga behandlingen av fonder som förvaltas av fondbolag enligt 3 § lagen om värdepappersfonder. - Mot bakgrund av det ovan anförda finner vi att X. Aktiefond inte är en sådan värdepapperfond som avses i de inledningsvis nämnda bestämmelserna. Det förhållandet att fonden genom ett dispensförfarande får tillstånd att bedriva sin verksamhet och att bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder efter ett sådant tillstånd skall tillämpas på fonden medför inte annan bedömning. - Vi anser att frågan i ansökningen bort besvaras med utgångspunkt i det ovan anförda.

Riksskatteverket (RSV) överklagade och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av Skatterättsnämndens beslut, skulle förklara att X. aktiefond inte skulle beskattas enligt reglerna för värdepappersfonder i 2 § 10 mom. SIL utan i stället delägarna i fonden skulle beskattas i proportion till sina resp. andelar. - Till stöd för sin talan anförde RSV följande. De s.k. nationella fonderna som drevs med tillstånd från Finansinspektionen och vilkas verksamhet reglerades i värdepapperslagstiftningen omfattades inte av de nya skattereglerna för värdepappersfonder. S.k. nationella fonder enligt 3 § VPFL var således inte skattesubjekt. Stöd härför ansåg sig RSV finna i förarbetena till 1990 års skattereform (prop. 1989/90:110 s. 696) där det angavs vad som skulle förstås med aktiefonder och således beskattas enligt bestämmelserna för värdepappersfonder i 2 § 10 mom. SIL. Sålunda angavs "Med aktiefonder förstås inte bara sådana fonder på vilka aktiefondslagen (1974:931) i sin helhet är tillämplig utan även allemansfonder enligt lagen (1983:890) om allemanssparande, aktiesparfonder enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder och försäkringspremiefonder enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktiefondsanknytning."

Y. bestred RSV:s yrkanden och anförde bl.a. följande. Genom ändrad lagstiftning beträffande kontrolluppgiftsskyldighet behandlades s.k. nationella fonder likvärdigt med andra värdepappersfonder. Det kunde inte vara lagstiftarens avsikt att vid inkomstbeskattning särskilja sådana fonder. Om andelar i s.k. nationella fonder skulle redovisas på annat sätt vid inkomstbeskattningen, såsom RSV föreslog, innebar detta att något slags handelsbolagsandel eller konsortium förelåg. För sådana fanns ingen kontrolluppgiftsskyldighet av det slag som föreslogs i prop. 1994/95:209. I prop. 1994/95:172 likställdes i författningskommentaren från civilrättslig (EU-anpassnings-) synpunkt s.k. nationella fonder med övriga svenska värdepappersfonder. Även detta förtydligande talade för att s.k. nationella fonder skatterättsligt skulle behandlas som värdepappersfond.

Regeringsrätten (1996-05-09, Wahlgren, Brink, Dahlman, Berglöf, Sjöberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.