RH 2012:119

Heroin, 600 g; Kokain, 300 g; Amfetamin, 1 kg

Hovrätten: Högsta domstolen har i ett flertal rättsfall under senare tid behandlat bl.a. frågan om betydelse av sort och mängd vid straffvärdebedömningen i narkotikamål. I rättsfallet NJA 2011 s. 357 uttalade Högsta domstolen att arten och mängden av narkotikan i och för sig är en viktig faktor vid straffvärdebedömningen i narkotikamål (p. 22). När det gäller de övre delarna av straffskalan för grovt brott får tabeller för straffmätningen utifrån art och mängd anses fylla en begränsad funktion (p. 28). I Högsta domstolens dom i NJA 2012 s. 144 uttalade Högsta domstolen att enbart mängden i allmänhet inte bör föranleda bedömningen att straffvärdet motsvarar ett fängelsestraff som sträcker sig mer än några år över minimistraffet för grovt brott. Det bör dock framhållas att den betydelse som tillmäts mängden narkotika måste variera något med preparatets farlighet (p. 18).

Högsta domstolen har pekat på faktorer som påverkar straffvärdet vid sidan av sorten och mängden narkotika. Som försvårande omständigheter har bl.a. lyfts fram att hanteringen avsett och syftat till en förhållandevis omfattande handel med narkotika, att gärningsmannen haft en framträdande roll i organisationen, att gärningsmannen har insikt i organisationens storlek och inriktning och att gärningsmannen har haft vinning av sin brottslighet. Som förmildrande omständigheter har angivits att brottsligheten har haft samband med gärningsmannens eget missbruk, att gärningsmannen haft en mer perifer roll och att det inte funnits något vinstsyfte (NJA 2011 s. 357, NJA 2011 s. 675 I och II, NJA 2011 s. 799, NJA 2012 s. 70, NJA 2012 s. NJA 2012 s. 115, NJA 2012 s. 144 och Anders Perklev i SvJT 2012 s. 131).

R och M har hanterat 614 g heroin, 316,4 g kokain och 957 g amfetamin bl.a. genom att transportera, förvara och inneha narkotikan och R även genom att smuggla in amfetamin från Nederländerna till Sverige.

Det har rört sig om stora mängder och av flera sorters mycket farlig narkotika. Renhetsgraden av narkotikan har emellertid varit låg, nämligen heroin 5 procent, kokain 8-9 procent och amfetamin 4 procent. Vid en jämförelse med en statistisk analys av narkotikahalter i material från polisbeslag analyserade på SKL (SKL Rapport 2011:02) är halten heroin och amfetamin i nivån låg halt och halten kokain strax över gränsen för nivån låg halt. Enligt hovrätten är renhetsgraden så låg att det ska påverka straffvärdet i mildrande riktning utifrån enbart ett mängdresonemang (jfr NJA 1998 s. 512). Som tidigare redovisats har Högsta domstolen ansett att vid de övre delarna av straffskalan får tabeller för straffmätningen utifrån art och mängd anses fylla en begränsad funktion. Mängden är enligt Högsta domstolen emellertid snarare en indikation på huruvida narkotikahanteringen utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt. Mot denna bakgrund bör en särskilt hög eller låg renhet enligt hovrätten inte ha samma genomslag på straffvärdet som tidigare (se t.ex. hovrättsavgörandena RH 1999:79, RH 2008:14 och RH 2008:69).

Av utredningen i målet framgår att det varit fråga om organiserad brottslighet med internationella förgreningar och R och M har agerat med ett klart vinstsyfte. Vid bedömningen av deras roll i organisationen kan noteras att även om R själv fört in amfetamin till Sverige har han agerat klart mer självständigt än vad som är normalt för en person som är enbart kurir. Spaningsiakttagelser visar att R och M har haft omfattande kontakter med dels personer som i Sverige är dömda för att ha förvärvat och sålt narkotika i större omfattning och även med andra personer i både Nederländerna och Sverige som inte kunnat identifieras under utredningen, men som har kopplingar till narkotikahanteringen. Av utdrag från M:s konto hos Western Union framgår dessutom att såväl han som R gjort transaktioner till betydande belopp som måste ha med narkotikaaffärer att göra. Även den övriga utredningen i målet ger vid handen att båda två har haft insikter om organisationens storlek och inriktning. Det kan däremot inte anses utrett att de skulle ha haft en hög ställning inom organisationen, men deras roll får anses ha varit av stor betydelse för hanteringen av narkotika i Sverige. Det förhållandet att narkotikan har haft en renhetsgrad av låg halt talar även för att deras roll är närmare brukarnas än högre upp i en organisation.

Hovrätten finner inte skäl att göra någon åtskillnad mellan R:s och M:s delaktighet. Med hänsyn till det ovan anförda anser hovrätten att straffvärdet är lägre än det som tingsrätten kommit fram till (fängelse 7 år). Hovrätten finner vid en samlad bedömning att gärningarna har ett straffvärde som får anses motsvara fängelse 5 år. Det finns inte utrymme att bestämma påföljden till annat än fängelse och straffets längd bör bestämmas i enlighet med straffvärdet. Tingsrättens dom ska därför ändras i denna del.