RH 2017:11

B.H. förordnades den 29 december 2015 som god man för F.R. enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn, efter att F.R:s tidigare gode man hade entledigats.

I beslut den 29 mars 2016 avslog Överförmyndare i samverkan i övre Dalarna B.H:s begäran om arvode och ersättning avseende arbete och utgifter hänförliga till den 13 december och 17 december 2015, eftersom B.H. vid dessa tillfällen inte var förordnad som god man.

B.H. överklagade Överförmyndarens beslut till tingsrätten.

Överförmyndaren motsatte sig ändring av beslutet.

Tingsrätten (rådmannen Ulf Edsfors) anförde i beslut bl.a. följande.

SKÄL

Ersättning till god man för ensamkommande barn regleras i 12 § lagen om god man för ensamkommande barn jämförd med 12 kap. 16 § föräldrabalken. Enligt den nämnda bestämmelsen i föräldrabalken har förordnade gode män rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande.

Genom den lagändring som trädde ikraft den 1 juli 1995 (prop. 1993/94:251) togs bestämmelsen om att arvode till förmyndare ska bestämmas med ledning av grunder som fastställs av kommunen bort. Av förarbetena framgår att det torde vara självklart att överförmyndaren ska sträva efter en rättvis och likformig bedömning och att riktlinjer och rekommendationer utfärdade av exempelvis Svenska kommunförbundet kan vara ett stöd vid tillämpningen, även om överförmyndarna inte formellt är bundna av dem (prop. 1993/94:251 s. 220-221).

I cirkulär (07:74) från Sveriges Kommuner och Landsting finns förslag till ersättningsregler för förordnade förmyndare, förvaltare och gode män. Av punkten 4 som gäller ersättning till god man för ensamkommande barn framgår att överförmyndaren beslutar om storleken på arvodet och ersättning för kostnader på samma grunder som övriga ställföreträdare, att det inte är alltid som den gode mannen ska följa med barnet vid olika tillfällen, att den gode mannen ska se till att barnet får en kontaktperson utsedd för att barnet ska få sällskap till läkare, idrottsevenemang o.s.v. och att gode mannen har rätt att och alltid bör närvara vid möten hos Migrationsverket, socialtjänsten och polisen.

Vare sig bestämmelsen i 12 kap. 16 § föräldrabalken eller ovan angivna rekommendationer i cirkulär 07:74 innehåller någon regel om ersättning för arbete innan förordnande givits. Frågan om i vilken omfattning en god man kan få ersättning för arbete före förordnandet har inte heller närmare berörts i förarbetena till aktuell bestämmelse i föräldrabalken.

Tingsrätten anser att ledning får sökas bl. a. i den praxis som har uppkommit när det gäller motsvarande regler om ersättning av allmänna medel till biträden såsom rättshjälpsbiträden, offentliga biträden, offentliga försvarare, målsägandebiträden och särskilda företrädare.

Således föreskriver 27 § tredje stycket rättshjälpslagen (1996:1619) att ersättning till rättshjälpsbiträde för arbete före ansökan kan avse arbete som varit av mindre omfattning eller av brådskande art. I praxis torde därmed avses arbete motsvarande en arbetsdag som utförts inom ungefär en månad före det att ansökan om rättshjälp gjordes (se Renfors och Sverne: Rättshjälpslagen s. 128 f., jfr Högsta domstolens uttalanden i beslut den 11 oktober 2004 i mål Ö 920-04 respektive Ö 941-04). I 5 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde, 5 § lagen (1996:1620) om offentligt biträde och 11 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn hänvisas till 27 § rättshjälpslagen, varför nyssnämnda praxis är tillämplig även på dessa typer av uppdrag. Vid tillkomsten av lagen om målsägandebiträde diskuterades frågan om på vilket stadium sådant biträde skulle förordnas. Departementschefen uttalade därvid följande (prop. 1987/88:107 s. 29): Om det i något fall skulle vara så att det finns ett oundgängligt behov av biträde redan innan förundersökning har inletts, torde det finnas möjlighet för det tänkta biträdet att - efter mönster av reglerna för rättshjälpsbiträden och offentliga försvarare - påbörja sitt arbete redan före det formella förordnandet och ändå få ersättning för detta. Uttalandet, som inte väckte någon gensaga vid riksdagsbehandlingen av lagförslaget, torde ge uttryck för att lagstiftaren utgått från att även en offentlig försvarare kan få ersättning för visst arbete före förordnandet. Offentliga försvarare har i senare praxis också tillerkänts ersättning för arbete före förordnandet (jfr RH 2004:85).

Mot bakgrund av det ovan anförda, att annat inte har framkommit än att B.H. utförde arbetsuppgifterna enligt instruktioner från överförmyndaren, att B.H. - så som det får förstås - varit berättigad till ersättning efter att ha utfört motsvarande arbetsuppgifter i andra ärenden sedan han blivit förordnad som god man, att den gode man som var förordnad vid den tidpunkt då de aktuella arbetsuppgifterna utfördes av B.H. inte begärt och erhållit arvode för motsvarande arbete, framstår det som rimligt att beträffande ersättningen för det arbete som utfördes den 13 och 17 december 2015 och ersättningen för de utgifter som varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande, d v s före förordnandet, tillämpa bestämmelsen i 27 § tredje stycket rättshjälpslagen analogt. Arvode ska därför utgå till B.H. för detta arbete och för de utgifter som varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande. Överförmyndarens beslut av den 29 mars 2016 i akt 890 Dnr 18 ska därför ändras i enlighet med B.H:s yrkande.

SLUT

Med ändring av överförmyndarens beslut av den 29 mars 2016 i akt 890 Dnr 18 tillerkänner tingsrätten B.H. ersättning för uppdraget som god man för F.R. med 622 kr varav 600 kr för arvode och 22 kr för bilersättning

Överförmyndare i samverkan i övre Dalarna överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle fastställa Överförmyndarens beslut.

B.H. bereddes tillfälle att yttra sig.